# ID: svediakorp-gov232
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1815
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 129,704
# sentences: 4,334
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År i8i5.
Fjerde Bandet.
STOCKHOLM,
Txyekta hos Olop Grahn, i8i£.
•M
**U
Lördagen den 5 Juni.
rlenum klockan 8 förmiddagen.
Justerades PleniProtocollan för den 29
Maj för- och efterm ddagen.
Upplästes en Herr LandtMarskalken, vid
sednaste Plenum Plenorum å Rikssalen tillställd
afskrift af Kongl. Maj:ts Tal, innefattande
Dess Nådiga sanction å det af Riksens
Ständer beslutna tillägg i 14. §- af JustitiaeOmbudsmannens
Instruction, att honom bör
åligga ”vid hvarje Riksdags början till Riksens
”Ständers ConstitutionsUtskott inlemna de öf*’ver
dess Embetsförrättningar, sedan sistlid5,
ne Riksdagen , hållne Diarier, för att af detsamma
granskas*’; hvarvid Kongl. Maj:t behagat
tillägga, att, som detta beslut icke blott
innefattar en ny förbindelse för JustitiaeOmbudsmannen,
utan äfven nya åtgärder för ConstitutionsUtskottet,
så väl i afseende på granskningen
af hans Embetshandlingar, sorn på det
yttrande, hvarmed Utskottet vid hvarje Riksdag,
inom utsatt tid, bör till Riksens St nder
inkomma, och föreskriften af dessa åtgår
-
V" 'V
4 jDen 3 Juni.
der, sorn göra ett tillägg, förändring eHer
förbättring i Grundlagarna, icke lärer kunna
finna sitt rum annorstädes, än i dem, eller i sär.
skildta handlingar af samma helgd sorn Grundlagarne;
så har Kongl. Maj:t i Nåd. r velat erinra
Riksens Ständer om nödvändigheten att
i de paragrapher af RegeringsFormen och
Riksdagsordningen, som angå ConstitutionsUtskottets
göromål och JustitiaeOmbudsmannens
val, föreslå och underställa så beskaffade rättelser,
som af det beslutna tillägget i JustitiaeOmbudsmannens
Instruction synas vara ovillkorligen
föranledde; viljandes, sedan Riksens
Ständer meddelt deras underdåniga yttrande
om de jemkningar, som blifvit en töljd af det'
beslutna tillägget i Instructionen för JustitiaeOmbudsmannen,
Kongl. Majt låta Författning
derom utfärda.
Remitterades till ConstitutionsUtskottet.
Upptogos till afgörande Allmänna Besvärsoch
Oeconomieljtskottets den 24 Maj afgifna
och den 29 på bordet lagda Betänkanden:
1) I anledning af väckt fråga om samlande af
en Fond till underhållande af vintervägen
emellan Elfvedalen öfver Särna till
Norriges Rå.
*) Angående fördelningen af de SoldatRotarne
beviljade vacancer.
Den 3 Juni.
1
Hvilka betänkanden, uppå särskildta af
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskaiken
gjorda propositioner, bi föllos.
Å nyo föredrogs OeconomieUtskottets den
29 Maj upplästa Betänkande, af den 24 nästföregående,
angående upphandlingar för Kongl.
Majus och Kronans räkning
Friherre
Lagerbjelke, Johan, anförde skriftligen:
Vid
det nu upplästa Betänkande Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs och OecOnomieUtskott
afgifvit, angående sättet huru
upphandlingar af varor för Kongl. Maj ts och
Kronans behof böra verkställas, har jag funnit
en och annan erinran nödig, och hvilket
jag nu får till Eders Excellences och Högloft.
Riddersknpets och Adelns bepröfvande ödmjukt
underställa:
i) Då tiden så medgifver, blifver det onekligen
af mycken nytta, att upphandlingsauetioner
tidigt före leveraucernes fullgörande
anställas, så väl i afseende på en
större concurrence, som äfven nödigt rådrum
för Speculanter att anskaffa en vara;
men lika visst är det, att vid inträffande
särskildta händelser, en sådan anstalt
icke blifver möjlig, då ögonblickens be
hof påkalla en skyndsammare anskaffning,
enär tillgångarne ej alltid medgifva för
-
6
Den 3 Juni.
förråder af alla erforderliga persedlar och
äfven vissa af dem äro så beskaffade, att
de hvarken kunna eller böra vara i förråd
att tillgå, emedan deras förvarande blifver
svårt, och sådana varor genom längre
liggningstid försämras eller taga skada.
Således måste undantag i sådana fall äga
rum, och åtgärderne böra då bero af de
administrerande, som äro för sina göromål
ansvarige, utan att en slik ovillkor,
lig föreskrift lämpligen bör finnas uti en
så beskaffad reglementarisk författning.
2'/ Det föreslagna sätt, att anbud jemväl måga
inlemnas, är visserligen godt, och har
äfven på flera ställen hittills blifvit följdt,
men det synes ej vara enligt med en rigtig
principe, att den som inkommer med
försegladt anbud, tillika skall bifoga vederhäftig
borgen, ett besvär som ej rätteligen
bör kunna åläggas, dels i anseende
till ovissheten om anbudet antages,
dels ock, att, ifall denna person får leverera,
contracterne, åtmindstone på de
ställen der jag kunnat inhämtanärmare kännedom
härom, blifva så ställda, att Leverantören
förbindes till 6 procents vite
af den, för bristen uti dess leverance belöpande
betalning, och dessutom ersätta
Kronan den drygare kostnad, som genom
ny upphandling af varan förorsakas, och
längre synes man ej kunna komma; ty en
person bör ej lagligen kunna förpligtas att
ställa borgen för en persedel, som ännu
Den 3 Juni.
7
ej tillhör Kronan, och hvilken ej är betalt,
osh jag inser ej heller orsaken, hvarföre
olika skall förhållas med den som inlemnar
försegladt anbud och den sorn på
Auctionsdagen gör inrop. Att införa särskildta
anbud uti AuctionsProtocollet, verkar
mera oreda än gagn; ty AuctionsProtocollet
är till rättelse och säkerhet för
dem som personligen infinna sig, men
icke så egentligen för den på annat sätt
bjudande. Således bör efter vanligheten
tillgå, att sedan auction är slutad, alla förseglade
anbud på en gång öppnas, och
deras innehåll uti ett särskildt Protocoll
intagas, hvilket ock är det rätta; men
att, t. ex från ett Styrelseverk till orterna
afsända Auctionsprotocollen, blifver
både utan nytta och ändamål, ty pröfningsrätten
i afseende på antagandet af
anbud eller inrop , måste nödvändigt skola
bero af det Verk, som äger hufvudbefattningen
med dylika ämnen.
På det ställe, dör jag har äran vara Ledamot
, tillgår så , att vederbörande i
Landsorterna med omgående post insända
såväl AuctionsProtocoll, som ingifna anbud,
och sedan allt hunnit granskas , erhålla
vederbörande genast underrättelse
om hvad som blifvit antaget. Den omständighet,
att den som gjort lägsta anbud
eller inrop bör äga företräde, är
ganska rigtig, och följes jemväl; men jag
får härvid den äran nämna, att om, t. ex.
s
Den 3 Juni,
en vara blifver erbud^n i orten att levereras
för högre pris, än hvartill den kunnat
härstädes erhållas, afseende likväl bör göras
på kostnaden af en sådan varas transport
till förbrukningsorten, och om transporten
finnes jemte det här erbudna priset
gå öfver hvad i orten blifvit budet,
synes väl det vara med mesta förmån
för Kronan förenadt, att då hålla sig
till den i orten varande Leverantör. För
öfrigt synes mig, att, i detta afseende, ett
bestämdt stadgande icke bör gifvas, då
det möjligen kan hända, när concurrencen
är liten, att äfven det lägsta bud på
en vara vid en auction vida kan öfverstiga
de gångbara priserna i allmänhet.
3) Det förslag Utskottet gjort, att en Leverantör
skall aflemna sin vara på förbruk-'
ningsorten, är väl vid första påseende
godt och nyttigt ; men häremot förekomma
flere omständigheter: erfarenheten har
mer än tillräckligen visat, att, hvad flottorna
angår, icke några, åtmindstone ganska
få, och det sällan, hafva härstädes
åtagit sig att i orterna , eljer vid stationerna
, leverera varor, och om detta
skulle utgöra ett nödvändigt villkor, måste
följden deraf onekligen icke blifva
annan, än att concurrencen blifver mindre,
och skall slutligen alldeles upphöra,
hvaraf åter befaras den skada och olägenhet,
att priserna, antingen genom sam
r
manräkningen eller ock andra omständig
-
Den 3 Juni.
9
heter, uppstegras; till stöd för hvilken
tanka jag tror mig biott behöfva nämna,
att vissa artiklar uti särskildta förbrukningsorter
ej finnas, utan mäste från annat
häll anskaffas, såsom t. ex. Skepps ankare
och kanoner, hvilka af Leverantörer
hittills aldrig blifvit på deras kostnad
tilt orterna transporterade. Dessutom finnas
åtskilliga andra varor, såsom kläder ,
Buldan och i synnerhet Bultjern, hvilken
sednare artikel måste vara af den
bättre sort jern, som här är att tillgå, såsom
af yttersta vigt att användas till Kronans
fartyg, emedan Bultjern af sämre
malmsorter, sorn i orterna finnas, är alltid
skört, och ej sällan springer, hvaraf
de största förluster kunna tima. Dessutom
får jag härvid tillägga, att transporterne
för flottorna alltid kunna verkställas
för bättre pris, då Kronan har sina
egna Lastfartyg, hvilka i alla fall behof,
vas till transporten af Eke-och Furuvirke,
och som tillika1 medföra den stora nyttan,
att de i fredhg tid äro en oundgänglig
exercice för en del af Kronans manskap.
4) Det kan visserligen icke så egentligen
skada, att alla persedlar som erfordras, till
antal och beskaffenhet, uti en Auctiouskungörelse
utsättas; men i afseende på
upphandlingen för flottorna skulle detta,
vid flera tillfällen, icke utan synnerlig
olägenhet och tidspillan , kunna låta sig
göra, ty för dem fordras en mängd särr
IO
Den 3 Juni.
skildt,i persedlar och materialier af mångfaldiga
slag, Och jag inser ej heller nyttan
af ett sådant införande, när vederbörande,
så väl härstädes som i Landsorterna,
äga tillfälle att i vederbörandes
Contoir före Auction göra sig underrättade
om ej mindre tiden för en leverance, än
persedlarnes antal, hvilkas beskaffenhet
är dessutom uti ett till Allmänhetens efterrättelse
särskildt tryckt Reglemente beskrifven,
och hvarefter varornas godhet
och antagande skall bestämmas.
I grund af hvad jag sålunda haft den äran
anföra, får jag hos Eders Excellence och Högloft.
Ridderskapet och Adeln vördsamt anhålla,
att Utskottets Memorial, jemte dessa deröfver
gjorda anmärkningar, måtte till Utskottets
närmare yttrande blifva äterremitteradt.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
föreslår, att Ridderskapet och Adeln, till vinnande
af tid lör behandlande af sådana mål,
som bero af Riksens Ständers eget afgörande,
bifaller OeconomieUtskottets förevarande Betänkande,
angående en sak, deri Konungen i
alla fall kan vidtaga hvad åtgärd Han behagar.
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansnge de gjorda
anmärkningar hindia antagandet af Utskottets
förslag.
Den 3 Jmiu ii
' ✓
Svarades £?a, hvarefter Betänkandet återremitterades.
Vid förnyad föredragning bifölls OeconomieUtskottets
i sista Plenum på Bordet lagda
Betänkande, af den 24 Maj, i anledning af
gjordt förslag, att GarnizonsRegementerna måtte
af Districter. Härader eller Socknar, få direete
uppbära LöningsSpannmålen, m. m.
Upptogs å nyo StatsUtskottets den 26
Maj första gången upplästa och den 29 på
Bordet lagda Betänkande, i anledning af Lector
Arenanders hemställan om förlag af allmänna
medel till tryckning af Samlingar i Svenska
Historien.
Herr Adlerbeth, ffacob, uppläste ett Dictamen,
så lydande:
Ämnet för mina anmärkningar är Riksens
Hogiofl. Ständers StatsUuskotts den 26
Maj afgifna Utlåtande i anledning af Hr Lector
Arenanders hemställan om förlag af allmänna
medel till tryckning af Skrifter och Handlingar,
innefattande grundkällorna för Sveriges
Historia under Medeltiden, och utarbetade af
framlidne Biskopen Doctor C. G. Nordin, af
Historiarum Professorn vid Upsala Universitet
Doctor E. M. Fant.
12
Den o Juni,
Till grund för StatsUtskottets beslut, att
icke tillstyrka något Statsanslag för nyssnämnda
ändamål, har blifvit lagdt det omdöme, att
tryckningskostnaden skulle fordra en iörlagssumma
tilläfventyrs dubbelt så stor, som det
af Herr Lector Arenander föreslagna allmänna
understöd. Men pröfningen af tryckningskostnadernes
hela belopp lär väl egentligen
icke tillhöra StatsUtskottet. Jag anser dess
befattning i afseende på förevarande ärende
ensamt vara att bestämdt yttra, huruvida af
Statsmedlen 2000 R:dr B'0 kunna anslås till
bidrag vid ofvannämnde Skrifters utgifvande.
I händelse dessa 2000 R:dr beviljas, synes mig
sådant böra ske med det uttryckliga förbehåll,
att hvad som vid tryckningskostnadens bestridande
ötverskjuter denna summa, icke skall
af Statsmedlen utgå, utan betalas af utgifvaren,
antingen då denne genom prenumeration
eller enskildt förlag vill utföra sina afsigter.
Frågan om Staten vill eller kan lemna honom
ett understöd af 2000 R:dr, anser jag böra
besvaras med jfa i stället för Nej, då afseende göres
på summans obetydlighet i förhållande till
det gagneliga ändamålet, helst då den af Statsverket
nu äskade utgift icke blefve för alltid
oersatt, utan endast ett förskott, som, i mån
af de tryckta historiska samlingarnes försäljging,
kotnme att till Staten åter ingå.
Jag vågar så mycket mera hoppas, att
Höglofl. StstsUtskottet skall vid en förnyad
pröfning af ämnet finna skäl bifalla mitt vördsamma
tillstyrkande, som Utskottet sjelf er*
Den 3 Juni,
13
känt, att ifrågavarande skrifter äga ett högt
värde och att deras utgifvande vore önsklij>t.
Sistnämnde sanning är ostridig, då, snart sagdt,
alla Europas hyfsade Folkslag genom sitt efterdöme
uppmanat oss till ett sådant företag.
De hafva sorgfälligt bemödat sig att upptäcka
och göra tillgängliga källorna för en fullständig
kunskap om deras fäderneslands forntida
orien. Skulle då detta mål förblifva aflägset
endast för Svenskarne
detta Folk, sorn bör
känna sig så stolt af sina häfders ojäfaktiga
vitsord, att dess jord aldrig varit betvingad
af främlingars vapen? Skole vi på vetenskapernas
fält lemna segren åt Danskar? Nej
ett tillfälle är nu öppet för Svea Rikes
Ständer att genom en ringa uppoffring tysta
de rop, som alltför ofta blifvit höjda olver
Svenskars liknöjdhet för vetenskapliga forskningar;
och detta tillfälle bör väl icke försummas?
Jag
tillstyrker på dessa skäl, att Höglofl.
StatsUtskottet måtte anmodas att öfVer ifrågavarande
ärende till Riksens Ständer Insända
ett nytt, med hvarje vetenskapsäiskares önskningar
mera enligt, Utlåtande.
Skulle äfven Höglofl. StatsUtskottet finna
sig sakna alla tillgångar för ifrågasatte anslag,
vågar jag dock förmoda, att Utskottet måtte,
genom sitt nya Utlåtande , föreslå Riksens
Ständer att, medelst underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj;t, bestämdt uttrycka sin önskan,
det täcktes Kongl. Majit af Extra utgiftsmed
-
i 4 Den 3 Juni.
len, eller af blifvande besparingar, i Nåder anslå
den lör oftanämnde skrilters ingifvande
erforderliga tryckningskostnad.
Slutligen anhåller jag, att detta mitt vördsamma
yttrande måtte de öfriga respectiva
RiksStånden meddelas.
Herr Hammarsköld, Lorrnzo , hade inlemnat
följande skriftliga anförande, som upplästes:
Vanligen
har vår Nation, i känslan af eget
värde och högre kraft, nedskådat på det
Brodertolk, som valt sitt hemvist på andra sidan
Sundet och på Baltiska hafvets öar, och
det är sannt, om häfdernas röst något skall
gälla, håfve vi, genom lysande krigsbragder
och modiga handlingar, framför detsamma en
obestridlig öfverlägsenhet. Men månne förhållandet
är lika, om vi mera håfve afseende
på den stillare forskningens yrken, och på
jnteresset för en inhemsk Litteratur? Hvem
kan det vara obekant, hvad Danskarne gjort
för nästan hvarje kunskapsgrens förkofran i
allmänhet, och för Stadens Historie i synnerhet?
Ofta har Danska Regeringen förklarat,
att ingen Statens nöd får göra intrång i de
för vetenskapernas bästa gjorda stiftelser, och
derföre har det småningom blifvit en ovilkorlig
regel för hvarje Dansk, som icke nödgas
räkna s>g till de utfattigas dass, att inköpa
hvarje product af den inhemska Litteraturen,
och att af alla krafter understödja Regeringens
Den 3 Juni.
mått och steg för lärdomens och forskningens
förkofran Derföre ser man i Köpenhamn ett
af de största och bäst arrangerade Bibliothek
i Europa, icke tillfälligtvis anordnadt såsom
Bihang till ett Statistiskt Verk, utan sjelbestående
i spetsen för Rikets alla lärda Inrättningar.
Och derföre hafva utgifvit en oskattbar
följd af dråpliga Verk, till upplysning af
Nordens Historia hörande, allt från den tiden
då först Langebeck framgaf sina Scriptarer
remm Danie arum, intill närvarande Ja till och
med under de sednare jernåren af ett förödande
krig, som skillt Staten från flotta och provinser,
har allmänna betrycket dock icke fått
hämma häfdeforskningen, utan de dyrbaraste
arbeten, på publik bekostnad, blifvit upplagde,
liksom Danska Regeringen varit öfvertygad,
att, skulle Staten också falla, måste den
ärofullt qvarlefva i Lärdomens Annaler, och
att den skönaste minnesvård man kunde sig bereda,
är den af spridda grundliga kunskaper.
Vände vi återblickarna på vårt Fädernesland,
hvilket under Carl Xl:s oförgätliga regering,
äfven i litterär väg, var Nordens första
Stat — hvad har här under de sednare tider
blifvit gjordt? In i andra decennium af I9:de
seklet har Sverige
det urgamla, alltid sjelf
ständiga
Sverige
ännu ingen fullständig
Rikshistoria. Ofulländade, i brist på uppmuntran,
ligga både Dalins och Lagerbrings
vigtiga Verk. Ofulländad, i brist på understöd
och uppmuntran, Warnholtz’s af inhemska
°ch främmande så högt värderade Bibliotheca
Historiett. Ofulländad, i brist på understöd
i6
Den 3 Juni.
och uppmuntran, Hallenbergs oskattbara samlingar
till upplysning af vårt Fäderneslands
mest lysande period. Obegagnade ligga de
vigtigaste Documenter, sammanprässade i det
vackra, men tiånga och lilla Kongl Bibi>o
theket,
som, länge utan understöd, fö;st för
ungefär 20 år sedan fick sig en fond anslagen,
så liten, att den ringaste Tyska Riks
furste
har anordnat en betydligare åt sina
samlingar. Det vördnadsvärda minnesmärket
af fordna Konungars kärlek för fosterjordens
häfder, jag menar det fordna AntiquitetsColleg'um,
är upplöst, dess arbeten afbrutna och
dess saml ngar melian trenne särskildta ställen
skingrade. Lärdom och forskning så ringa
aktad, våra fornleinningar ovårdade, alla försök
att väcka en annan anda hos Nationen
och meddela den grundlig kunskap, stängda
hvem må då undra, att utländingar rycka
på axlarna öfver våra pretentioner att hafva
ett rum bland Europas litterära folkslag?
Hvar är Sveriges Amås Mrgnceus, som uppoffrar
sitt lif och sin rikedom till grundläggandet
af fullständiga samlingar för fäderneslanders
historia och lärdom, och att göra dem
fruktbara för alla kommande tider? Hvar är
vår Rask, som för forskningen i källorna för
vårt gamla sköna språk skyr ingen kostnad
och inga mödor ? Hvar är vår Olajsen, som
ens icke af eldsvådor och krigsförödelser låter
sig störa i ifvern för undersökningar, och
som egnat sia tid åt fulländandet af vår lhres
Glossarium, af hvilket vi icke en gång bry oss
cm att besörja en omtryckning ? Ett
IV.
jDeli 3 Juliu
1?
Ett annat lif har dock, efter den lyckligt
Regementsförändringen 1809, äfven i vår Litteratur
börjat visa sig. Allmänna rösten hat
starkt yttrat sig för att se den mera sjelf
Ifctändig,
mera nationalj Sveriges Historia haf
åter, för många bland Sveriges inbyggare,
blifvit ett det käraste ämne, och fornlorskningen
och det antiqvariska studium har åter upplefvat
till sitt fordna anseende, ur det förakt,
dit några ytliga hufvudens halfroliga infall,
under en slapp tid, störtat det. Men de största
förhoppningar väcktes, då Hans Kongl. Hög®
het KronPrmsen för egna medel inköpte och
till Upsala Bibliothek skänkte den ovärderli.
ga Nordinska, annalistiska Och diplomatiska
collectionen, samt yttrade sin önskan, att Sverige
nu måtte ändtligen erhålla hvad alla andra
Länder i Europa redan äga, i tryck utgif*
ven, en Samling af de Skrifter och Handlingar,
som upplysa Rikets Historia under Medeitiden $
en coilection nemligen af Scriptores remin svecicarum
medii cevi, I betraktande af vår National-äras
fordran på dessa minnesmärken, och i
betraktande af hvad vår KronPrins, af storsinnig
kärlek till vetenskaperna, redan gjort,
skulle man väl icke annat kunnat vänta, än
att Nationen, lika beredvilligt som kraftigt,
borde skynda att göra sitt till för understöd
af företaget. Och den som hyser denna väntan
, huru förhånad läser han icke Högloft
Statslltskottets Betänkande, i anledning af Hr
Lector Arenanders väckta motion om understöd
för utgifningen af dessa Scriptores! ska^i
Ridd. 0, Ad, Prat, N:o 3, 4,
j8 Den 3 Juni.
Den 3 Juni.
19
afbida tiden, säger Utskottet!
Äro då Sve
riges Rikes Ständer ännu icke öfvertygade om
sanningen, att en Nations ära är vigtigare än
en Nations rikdom; och att hvarje Nation,
hvilken sjelfständigt och ärofullt vill bestå,
måste ständigt halva för sina ögon forntida stora
minnen? Eller är det väl så långt korn
met med den närvarande Svensken, att han
bortvänder ögonen från förfädernas ädla bedrifter?
Dock,
hvar uttalar jag dessa ord?
År
det ej bland det Stånd, hvars förfäder gjort
våra häfder liksom till sin egendom I* Är det
ej bland det Stånd, i hvilket man träffar de'
män , som biträdt en ädel Konung och en
hjeltemodig Furste i utförandet af de stora
värf, som utmärka vår egen tid? En närvarande
storhet har alltid älskat en framfaren,
i den upplyftande känslan att vara värdig sitt
mönster. Sveriges Historia kan således omöjligen
annat än vara kär och dyrbar för Sveriges
Ridderskap och Adel. Och väl minnesj
jag, att det var Rikets första Stånd, som uppj
drog von Dalin utarbetandet af en Rikshistoria*
och så magnanimt för detta arbete bestämdt}
hans arfvode. Och v ål minnes jag, hvad Svenske
Riddersman år 1809 gjorde till understöd
för elt annat vigtigt och Fäderneslandet hedrande
företag; för Hermelinska Chartesamlingen.
Eders Excellence och Höglofl. Ståndet torde
således med ogillande anse det karga i Statsutskottets
förslag, att hänvisa utgifvaren af
ett Verk. för Nationaläran till den osäkra ut
-
vägen att söka subscription Är vår Stat väl
i sämre belägenhet än dc-n Danska, sorn ännu
i dag kan bekosta utgifningen af dyra praktverk?
Är vår Stat väl så arm, att den ej
har tillgång på 2000 R dr? Och om den det
är, äro väl Sveriges samtlige inbyggare så utan
interesse för förfädernas minnen, och så totalt
utblottade, att de ej gerna skulle vilja åt»iga
sig och komma ut med några skillmgars
förhöjning i Bevillningen, för ett sådant ändamål
och behof?
Men månne detta medel är nödvändigt?
Har ej Staten andra utvägar att vinna ändamålet?
Den Store Gustaf Adolph påböd
att samla en fond under namn af Bibeltryckstunnan,
väl egentligen ämnad att bekosta utgifningen
af den stora upplagan af den Heliga
Skrift, men då den dertill var iner än öfverflödig,
befaltles att fonden afven skulle
användas för utgifningen af andra riksbedrande,
häfderna upplysande och språket odlande
arbeten. På detta sätt fingo vi, bland
annat, Dahlbergs Svecia Antiqua et Hodierna, Pe.
nngschjölds Mammonta Uplandica3 Björners Nordiska
Kämpedater, Göransons Bautil, m. fl.
Men efter 1773, då Broocman utgaf Ingvar
Widförles Saga, har ingen verldslig bok genom
dessa medel blifvit allmängjord Hvart
hafva då dessa medel tagit vägen? Hvartill
användas de? Äro de ännu försitt ursprungliga
ändamål bestämda, så måste de ju allt
ifrån 1773 tills nu ganska betydligt förökat
sig, så att de måtte vara mer än tillräckliga
20
Den 5 Juni.
för utgifningen af detta nu ifrågavarande
vigtiga verk. Jag hemställer .således till tiders
Excellences och Högloft. Ridderskapets
och Adelns bepröfvande, om ej StatsUtskottet
må åläggas att tillse, om den så kallade Bibeltryckstunna»
kan gifva tillgång lör besagde
ändamål, och i vidrigt fall upptänka andra
verksamma medel till befordrande i ljuset af
detta, om något så skall kunna kallas, högvigtiga
Verk för Fäderneslandets heder och
prydnad.
Herr Pålman, Otto Fredrik: Emedan jag
såsom Ledamot uti StatsUtskottet öfvervarit
detta ämnes beredande och deltagit uti beslutet
derom, anhåller jag få nämna, att hvad först
den anmärkningen angår, att Utskottet bordt
endast inskränka sig till besvarandet af den
frågan, huruvida 2000 R.dr kunde anslås till
tryckning af de Nordinska Samlingarna, tror
jag den ej vara väl grundad, ty utan tvifvel
tillhör det äfven StatsUtskottet att undersöka,
om de medel, som anslås, kunna vara tillräckligatill
ändamålets vinnande; i annat fall skulle
Statens medel kunna förslösas till ofulländade
företag, och de åsyftade ändamålen ej
vinnas. Beträffande den anmärkningen, att
Utskottet öfver ifrågavarande Historiska Samlingar
borde hafva afgifvit ett mera fördelaktigt
yttrande, är detta visserligen för mycket
hegardt, då Utskottet icke kan vara i tillfälle
att, utan genom förmodan, känna deras värde.
Hvad åter angår det förslag, att Riksens
Ständer'skulle, genom en skrifvelse till Kongl.
Den 3 Juni.
Maj:t, uttrycka sin önskan, att Hans Majt
täcktes i detta ändamål anslå en summa af extra
utgiitsmedlen eller af blifvande besparingar,
tror jag en sådan Riksens Ständers åtgärd
icke vara af nöden, då Kongl. Maj.t, som så
mycket är vetenskapernas beskyddare, icke lärer
underlåta att, när anmälan sker, om K.
Maj:t finner företaget sådant förtjena, och om
medel finnas, en sådan summa bevilja. Af
al la'dessa anledningar får jag tillstyrka bifall
till StatsUtskottets Betänkande.
Herr Silverstolpe ? Gustaf Abraham: Jag får
begynna med att förena mig med de anmärkningar
Herr Adlerbeth gjort emot StatsUlskotteis
Betänkande. Troligen har Utskottet ej
rätt betänkt dan gjorda motionens egenskap.
Det har ansett det begärda anslaget af 2000
R:dr såsom ett rent tillskott, hvarför hela tryckningen
skulle kunna bestridas. Meningen har
dock allenast varit, att få ett förskott till ett
företag, som är rfyttigt och värdigt, men hvartill
ingen enssildt persön kan anses förbunden på
sin risque. Betraktar man den begärda summan
såsom ett förskott, så är den tillräcklig
till företaget; ty för 2000 R:dr tryckes en betydlig
del af Samlingarna: genom försäljning
inflyter summan småningom, och de infiytande
medlen användas till förlag till ingifvande
af nya delar, och då räcker denna obetydliga
penningsumma långt, och blir slutligen Staten
ersatt. Här är således ej fråga om att bortskänka
2000 R:dr; och 0111 Utskottet hade sett
frågan under denna synpunkt, är jag öfvertygad
, att det ej afslagit motionen. Men skul.
22
Den 3 Juni.
lo det ock vara fråga om denna obetydliga
förlast tör Statscassan, så tror jag likväl, att
den ej bordt beräknas, och jag kan ej underlåta
att erinra, att det vore Riksens Ständer
värdigt att. äfven med denna förlust, fortsätta
en frikostighet, som Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen så ädelmodigt begynt.
Herr Cederschöld, Per Gustaf: Jag förbigår
den heder och nytta, som utgifvandet af
dessa Samlingar kunde tillskynda Nationen.
Detta beror på deras inre värde, hvilket är
mig helt och hållet obekant- Äfvenledes förbigår
jag hvad betänklighet Höglofl. StatsUtskottet,
i anseende till oundgängligare utgifter,
kan finna att bevilja det begärda understödet.
jag inskränker mig blott till att
försvaga de skäl, sorn Utskottet anfört för sitt
afslag, nemligen att summan vore för liten. Upplysningsvis
vill jag derföre erinra, att, då i en
upplaga af 500 exemplar hvarje tryckt ark,
papperet inberäknadt, kostar 12 R:dr Banco,
*å kunna för scoo R.dr uppläggas 166 ark.
Om dessa fördelas i octav band af 300 sidor,
så uppkommer ett Verk af 8 volumer. Inom
denna rymd torde det läsvärdaste af dessa
Handlingar, så förskräckande deras mängd än
må synas, troligtvis kunna sammantryckas. Åtmindstone
skulle det kan hända vara önskligt
att så ske kunde, så vida Verket eljest ej skall
finna alltför få läsare.
Uppå Hans Excellence Herr Gr efvens ock
Landt Mar skalkens härefter framställda fråga , oin
de gjorda anmärkningarne ansåges hindra an
-
Den 3 Juni.
23
tagandet af StatsUlskottets Betänkande, svarades
olika.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Om ändamålet med Bibeltryckstunnan nu är
vunnet, medelst tillräckligt förråd af Biblar
och andra andeliga böcker, tyckes här vara
en fond att tillgå. Upplysning härom saknas;
den torde först böra inhämtas, hvarefter
definitift beslut i saken kan tagas.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht, yttrade
sig förmoda, att, om Herr Adlerbeths förslag
antoges, torde återremiss kunna undvikas.
Herr Adlerbeth: Jag är fullkomligt ense
med Majoren Pålman om nödvändigheten att
veta huruvida de till ingifvande pä Statens
bekostnad nu föreslagne Skrifter och Handlingar
äga ett värde, som gör dem förtjente
att komma till allmän kunskap. Jag föreslår
derföre, att Riksens Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Majrt
täcktes först låta pröfva ifrågavarande Skrifters
värde, och derefter, i händelse detta värde
blifvit af sakkunnige män godkändt, af
allmänna medel bekosta deras ingifvande.
Herr Pålman: lag åberopar ödmjukligen
hvad jag förut haft den äran anföra, att om
Kongl. Majit skulle 1 Nåder finna dessa Skriftars
utgifvande nyttigt och äga utväg till
kostnadernes bestridande, så skulle en underdånig
önskan af Riksens Ständer i detta ämne
24
Den 3 Juni.
icke behöfvas. För öfrigt, då jag så ofta hör
anföraS exempel, hämtade från jemförelse med
Danskarna, tillstår jag mig önska, att man ej
slutligen äfven kommer och citerar oss Danska
Financerna; och ändtligen finner jag mig
böra erinra , att, om StatsUtskottets tid skall
upptagas af beständiga återremisser, så måste
det finna sig ur stånd att medhinna de
vida vigtigare ämnen, som tillhöra dess be
r»
00 *
fattning.
Herr Adlerbeth: Jag kan ej annat än för
nya
min önskan, att StatsUtskottet måtte taga
i öfvervägande, huruvida Utskottet sjelf t
kan utse det nu begärda penningunderstöd ,
och att, om sådant pröfvas vara omöjligt,
Utskottet, måtte, på sätt som jag i mitt skriftliga
yttrande tillstyrkt, föreslå Riksens Ständer
att till Kongl, Majit i bestämda uttryck
frambära den underdåniga anhållan, att Kongl,
Majit täcktes låta iliågavarande tryckningskostnad
utgå af extra utgiftsmedlen eller blifvande
besparingar.
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel;
Jag är fullkomligt öfvertygad, att då StatsUtskottet
afstyrkt något förslag till tryckning af
ifrågavarande Skrifter, har det skett af den
orsak, att Utskottet icke dertill känt någon tillgång.
jag anser således Utskottet hafva i sitt
tillstyrkande följt sin öfvertygelse. Men sedan
nu frågan blifvit väckt, huruvida ej den
så kallade Bibeltryckstunnan kunde härtill lemna
nödigt förskott, och denna tillgång tilläf-*
%
Den 3 Juni.
2 5
ventyrs icke förut hos Utskottet kommit i beräkning,
så torde det förtjena undersökas, huruvida
medel af denna fond kunde härtill blifV?
användbara, och får jag ur detta skäl förena
mig med de Herrar, sorn begärt återförvisning.
'a /
H err Munck af Rosenschöld'. Då Upsala
Academie fått en så betydande skänk af Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen, hemställer jag,
om icke Academien borde lemna af sin egen
cassa förskott till tryckningen.
Herr Adlerbeth'. Till svar på hvad Herr
Proffessorn Rosenschöld yttrat, anser jag mig
skyldig anföra hvad jag med visshet vill minnas,
nemligen att, då Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen år 1814 beslöt att af egna medel
inköpa och till Upsala Universitet förära de
af Biskopen Doctor Nordin efterlemnade Manuscript,
var ett bland anledningarna till
detta beslut, att Upsala Academie sjelf fann
sig i saknad af medel till nämnde Skrifters
inköp. Som derföre Academien då ej var i
tillstånd att inköpa dessa Handlingar, måste
den äfven nu sakna tillgångar att bekosta deras
utgifvande.
Herr Rosenschöld: Om det verkligen för
håller
sig så, som Herr Adlerbeth nu uppgifvit,
så afstår jag från min hemställan; men
tills jag blifvit öfvertygad om det uppgifna
factum, må det tillåtas mig att förblifva vid
min först yttrade mening.
26
Den 7 .Tuttu
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ar.såge Betänkandet
böra återremitteras.
et
Ropades Ja och Nej.
Herr Pålman: Höglof! Ridderskapet och
Adeln torde lätt inse, att det försummas icke
mycken tid i ett Stånd att besluta om återremiss,
men att deremot mycken tid i ett Utskott
försummas med det återremitterade målets
behandling, så väl inom Utskottet sjelft,
i anseende till öfverläggningarna, som för dess
Secreterare, hvilken med uppsättningen af Utskottets
beslut är sysselsatt; och för öfrigt kan
jag försäkra, att Utskottet följt sin öfvertygelse
, då det hos Riksens Ständer anmält sig
icke kunna till dessa Skrifters tryckande föreslå
någon utväg.
Herr Adlerbeth: Det är just denna öfvertygelse,
som jag tror mig hatva visat icke
öfverensstämma med hvad man på grundade
skäl kunnat förmoda.
Friherre Cederström, Jacob: Det lärer icke
kunna bestridas, att Utskottens arbeten ökas
genom återremisser, men ökadt arbete för
Utskotten bör väl aldrig kunna anföras såsom
skäl att bifalla ett Betänkande, hvaremot
välgrundade anmärkningar blifvit gjorde. Om
Utskotten behöfva ett större antal Notarier
och Canzlister, i anseende till gjorda återremisser,
så äga Utskotten att derom göra an
-
Den 3 Juni.
27
malan hos Riksens Ständer, då säkerligen den
begärda tillökningen icke vägras.
Jag får förklara, att jag ansett förevarande
StatsUtskottets Betänkande kunna bifallas;
men sedan genom Herr Hammarsköld blifvit
uppgifvet, att tillgång till den ifrågavarande
tryckningen kunde erhållas från fonden af
Bibeltryckstunnan, så anser jag mig böra förena
mig med dem, sorn begärt återremiss.
I anledning af de nu vid Utskottets Betänkande
gjorda anmärkningar, blef detsamma
till Utskottet återremitteradt.
Herr Adlerbeth anhöll att med de öfriga
RiksStånden få communicera sitt i dag upplästa
skriftliga yttrande; hvilket, uppå af Hr
LandtMarskalken gjord proposition, blef af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln bifallet.
Företogs till afgörande BancoUtskottets
sistlidne Plenidag på bordet lagda Memorial s
angående ökad Discont-rättighet i Banken fös
Götha CanalDiscont.
Grefve IJlljencrantz, Johan Wilhelm i
I ämnen af sådan beskaffenhet, som det,
hvarom Höglofl. BancoUtskottets nyligen upplästa
Betänkande handlar, uppstå misstag ofta
af den anledning, att Ledamöter, som k»
28
Den 3 Juni,
ke ägt tillfälle att ifrån början följa saken, omöjligen
derom kunna äga fullständig kännedom
Jag utbeder mig derföre vördsamligen
att få lemna några upplysningar.
Kongl. Maj;t har till Riksens Ständer, angående
Götlia Canal, aflåsit Nådig Proposition,
som , jemte alla i anledning deraf till respectiva
RiksStånden ingifna Memorial, är till
Höglofl. Stats- och BancoUtskotten remitterad;
och dessa bägge Utskott hafva åt 16 af sina
medlemmar uppdragit målets beredande.
Då denna sammansatta Beredning ännu
icke afgifvit sitt .Utlåtande, och Höglofl. Statsoch
BancoUtskottens Betänkande således ännu
mindre kunnat inlemnas
är nu ingen frå
ga
om något beslut i anledning af Konungens
Nådiga Proposition.
Det ämne, som nu kommer under öfverläggning,
och som med den Nådiga Propositionen
ingen den mindsta gemenskap äger ,
har tillkommit i anledning af väckta motioner
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Hedervärda BondeStåndet, hvarigenom en tillfällig
förökning i Götha CanalBolags Disconträtt
i Banken är yrkad, till förekommande af
nödvändighet för Götha CanalDiscontDirection,
att genom hastigt infordrande af Disront-lånen
blottställa Läntagare och bringa
en mängd af medborgare i yttersta obestånd.
Jag har nyligen haft äran anmäla, att
Discontrörelsen ingalunda är grundad på Disconträtten
i Banken, utan att denne endast
Den 3 Juni.
29
begagnas vid de tillfällen, då af de för CanalDirection
emot 3 procent insatta medel större
summa lyftes, än igenom nya insättningar
hunnit inflyta. Jag har likaledes ödmjukligen
anmält, att Götha CanalDirection, i stället att
begagna Disconträtten, ofta äger betydlig fordran
i Banken j och att sådant förhållande äfven
under denna Riksdag inträffat och fortfarit
ända till medio April, ifrån hvilken tid
en hastig förändring i opinionen verkat, att
insättningen af penningar för 3 procent minskat
, och lyftningen af ägande fordran deremot
så tilltagit, att Götha CanalDirection, vid slutet
af Maj, i det närmaste nödgats begagna
fulla beloppet af oftanämnde Disconträtt i Banken.
Minuten är således inne, då Götha Canals
DiscontDirection, för att kunna honore,
ra sina egna förbindelser, synnerligen den att
infria ännu utelöpande 3 procents sedlar, nödgas,
i saknad af tillfälligt understöd, till fulla
beloppet hastigt indrifva förfallande lån.
I sådan ställning är det, som BancoUtskottet,
icke till förmån för Götha Canal, utan
med hänsigt å en mängd af Medborgares räddning
från öfverhängande våda, tillstyrkt Disconträttens
tillfälliga förökande med de alternativ
framställda summorna, af sex eller åtta
hundrade tusende R:dr.
Då härjemte i benäget öfvervägande tages,
att Höglofl. BancoUtskottet, långt ifrån
att i förhand lemna något utlåtande i den hufvudsak,
som af Riksens Höglofl. Ständer än
-
3®
Den 3 Juni.
nu icke är till afgörande företagen, endast föreslagit,
att den förökade Disconträtten må äga
rum intilldess att Riksens Ständer deras
beslut fattat; samt att BancoUtskottet dervid
fästat alia upptänkliga vilkor till bevarande
af Bankens säkerhet i alla händelser, och äfven
i det lall, att Riksens Ständer helt och
hållet afslå något förökadt biträde till Götha
Canals fullbordan, så lärer förmodligen icke
någon betänklighet kunna återstå , till bifall
för ettdera af de alternativ, som Höglofl.
BancoUtskottet till Riksens Ständer vördsamligen
öfverlemnat.
Herr von Schulzenheim, David: Om jag, efter
all min förmåga, vid alla tillfällen sökt
afböja Banco-Sedel-stockens förökning i disproportion
emot den redbara Fonden , finner jag
likväl nu vigtiga och pressanta skäl förevara
att, likasom förra gången, då fråga var om
ett tillfälligt biträde af Riksens Ständers Bank
åt Götha Canal, för densamma vördsammast
tillstyrka ett förddbbladt Discontlån; dock så
att detsamma må blifva temporairt, eller till
dess CanalDirectionens ansökning om ett offentligt,
till detta af Konung och Ständer sanctionnerade
stora företags fortsättning, till hela
sin vidd, hinner blifva granskad och behörigen
reglerad. Det är icke egentligen i faveur af
Götha Canal, som denna hastiga undsättning
af Riksens Ständers Bank nu tillstyrkes, utan
i afsigt att månge idoge Näringsidkare, som
tillitat CanalDisconten om lån, snart och hastigt
räddas må, hvilkas lån nu uppsägas och
Den 3 Juni,
31
till omsättning förmenas, då de circulerande
3 procents sediarne och assignationerne, vid
en oförväntad misscredit och farhåga, allmänligen
till inlösen presenteras. De värde Ledamöter,
som nitälskat för Jordbrukare, och
för dem velat befordra förlags-tiligångar, böra
consequent agera, och icke stjelpa, då föremålet
är att upphjelpa reproducerande Näringar.
De, som i synnerhet hafva corresoondance
på Östergöthland, måste känna ortens
jemmerskri öfver den hastigt hämmade
penninge circulationen. Det hörer till det tvistiga
Canal ämnet, att öfverlägga, om 3 procents-sedlar
ytterligare circulera böra, el^cr
lånbiträden bokföras och afskrifvas, samt huru
all öfverdrift i Canal-rörelsen förekommas
må. För det närvarande anhålles om Eders
Excellences proposition till bifall å Höglofi,
BancoUtskottets Betänkande om ett förökt Discont-biträde
af 800,000 R:dr Banco.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Erfarenheten har visat, att hvarje gång Banken
gjort biträde, har Myntet försämrats och
derigenom varupriserna stegrats, således en
indirect beskattning på Folket, särdeles penninge-löntagare
och andra, som lefva af penninge-rentor;
enligt sakens natur, skall detsamma
hända nu, att den oskyldige således
kommer att lida och bidraga till den oförsigtiges
räddning, som satt sig i större skuld än
han mägtar betala, är ganska klart; dock är
det en antagen principe, att man ofta nödgats
fördraga ett mindre ondt, för att förekomma
32
Den 3 Junk
ett större; här måste således offer göras. Det*
ta ämne är således af yttersta vigt och fordrar
en ganska mogen öfverläggning. Så länge
Götha CanalDirection sty.t Verket enligt Reg.
lementet, har Staten ej haft rättighet inblanda
sig i deras administration, men helt annat
är förhållandet nu, sedan nämnde Direction anmält,
att företaget icke kunde verkställas utan
ett öfver Statens krafter stigande bidrag, att
deras penningverk vore i den ställning, att
undsättning af Banken endast kunde hindra
de mest hotande olyckor för enskildte personer,
och sedan jag genom särskildta yttranden
här i Ståndet hört, att misstroende till CanalDisconlen
gjort, att de, som för 3 procents sedlar
äro creditorer, i denna Discont uttagit sina
capital och insatt dem i andra Disconter.
I anledning häraf får jag således underställa
till Höglofl. Ridderskapets och Adelns bepröfvande,
om det icke blir eu nödvändighet, innan
man täger något beslut, att göra sig underrättad
om Canalverkets activa och passiva
tillstånd, samt Herrar Banocfullmägtiges yttrande
huruvida, utan våda för Bankens credit,
det nu begärda understöd kan beviljas.
Vi håfve väl Utskottets tillstyrkande, men
alltid har varit brukligt, att Fullmägtige blifvit
hörde öfver sådana ämnen, som angå biträde
af Banken. Fullmägtige äro ansvar underkastade,
men Utskottet icke så. Af dessa
skäl begär jag, enligt 49 §. Riksdagsordningen,
att detta Betänkande ytterligare måtte
blifva
Den 3 1tim.
blifVä liggande på Bordet, tills dessé hu nantilde
upplysningar hunnit inkomma.
Detta Friherre Stael von Holstein: Yttram
de hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
en Deputation ifrån det Hedervärda Bondeståndet;
anförd af RiksdagsFullmägtigen från
Elfsbörgs Län; Änders Danielsson, hvilken Upp-,
lästé ett PrOtocollsUtdrag af denna dag; hvarigenom
tillkännagafs, att BondeStåndet; med
anledning af ConstitutionsUtskottets, uppå Riksens
Ständers anmodan; upplysningsvis lemhade
Utlåtande af den 2 Juni; beslutit att;
lika med Höglofl. Ridderskäpet och Adeln j
göra gällande sin i Regeringsformen stadgade
rättighet; att alla sedan föregående gine Riksdagar
hvilande, lagligen beredda Grundlagsfrågor
vid innevarande Riksdag upptaga.
Sedati Deputåtionen afträdt, upplästes étfc
från Vällofl. BorgareStåndet nyss ankönimet
FrotocOllsUtdrag af denna dag, uti hvilket tillkännagafs,
att BörgareStåndet bifallit BancoUtskottets
Betänkande rörande en utvidgad
Disconträtt i Banken för Götha CarialDiscont;
med antagande af det alternätiv, som utsätter
summan till 800,000 R:dr.
Ridd, 0, Aå, Prof. N:o S< &
!
34
Den 3 Juni.
Sedan härefter Friherre Stael von HoLtein
fortfarit till slut med sitt yttrande, uppläste
Herr Ankarloo, Olof, följande:
Som all penningförsträckning ifrån Ban*
ken till Götha Canal, eller dess Discont, förutsätter
en tillökning i Sedelmassan, utan att
Bankens soliditet i samma proportion ökas}
hvaraf också följer, att all tillökning i sedelmassan
ofelbart skall nedsätta Bancoredlarnes
värde under det de nu äga i allmänna
mynt-opinionen, och hvarigenom alla de, hvilkas
inkomster äro i en viss bestämd numeraire,
alltid skola blifva lidande} på den
grund och med dessa skäl vågar jag icke tillstyrka,
att någon annan försträckning af Banken
till Götha Canal eller dess Discont må
ske, än i den proportion, som Bankens soliditet
kan ökas.
Grefve Lilliencrantz-. Aldrig har jag utan
den ovillkorligaste nödvändighet yrkat utgilvandet
ai sedelmynt utan valuta, och aldrig
skall jag i sådan väg förtjena förebråelse.
Tillräckligen har jag visat, hvarföre den nu
föreslagna tillökning i Götha CanalDirections
Disconträtt i Banken är af yttersta angelägenhet.
Jag behöfver endast tillägga, att ett uppskof
härmed torde hafva samma verkan, sorn
ett alslag , och misstaget för sent märkas.
Hvad Fullmägriges hörande angår, så försummas
det ingalunda vid beslut, som röra ett
Den 3 Juni.
35
Fortfarande anslag} men vid detta tillfälle, då
fråga Varit om ett tillfälligt understöd, hade
ali tidsutdrägt, som redan sagdt är, endast
medjört ändamålets förfelande.
Efter all sannolikhet skall deli tillfälligt
Utvidgade Disconträtten , långt ifrån att ökä
ingifvande! af Bancocedlar, snarare ttlindska
CanalDirectionens behof att lånrätten begagna»
Friherre Stael von Holstein t Att ött hastigt
och utan föregånget moget öfverläggande af de
Ledamöter, som icke haft tillfälle att i Utskottet
få upplysningar, tfVslutet uppskof, skulle hafva
samma verkan som ett afslag, och skulle bereda
samma menniskors olycka, kan jag icke be*
gripa} det kan väl ieke vara äfventyrligare
för låntagare i Götha CanalDisCont, än för låntagare
i de andra Disconterna, och deSse sednare
mätte väl, som Svenske medborgare* hafva
samma rätt som de förra. Men det vet jag,
att flere saker blifvit hastigt afgjorde af det
skäl, att ingen tid vore att försumma med öfverläggning,
om ej fasliga olyckor skulle blifva
en följd deraf} man har likväl gaftskä snart
insett sin oförsigtighet och ångrät att man genom
sådana skrämskott låtit öfverraska sig»
Det är ej emot sjelfva biträdet som jag opponerar
mig, men administration deraf anser jag böra
blifva RiksDisconten uppdragen, då den icke
egentligen är ämnad till biträde åt Götha CanalDiscont,
utan endast ett tillfälle för dess debitorer
att få en låntillgång. BancoFullmäg
-
Den 3 ,hmu
tiges utlåtande är både af vigt och enligt Vatt*
lig ordning, samt en pröfning', huruv da deit
fallne crediten är tillkommen al en oundvik*
lig följd af händelserna, eller genom en mindre
varsam eller laglig administration af Dis*
contverket, äfven hörande till en ovillkorlig
mogen öfverläggning i ett ämne^af sådan ali.
män vigt. Påståendet om hvilandet på Bor.
det yrkar jag derföre, i förmodan att äfven
flere af Ridderskapet och Adeln instämma
deruti.
Åtskillige hördes yrka, att Betänkandet
ej längre måtte få hvila på Bordet.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Utan
att nu vilja ingå i någon vidare pröfning af
hvad den värde Ledamot, som sist yttrat sig,
anfört mot beviljandet af det föreslagna ökade
creditivet till Götha CanalDiscont, utbeder
jag mig blott få göra en anmärkning vid dessi
påstående, att denna Discont ej kan behöfva
ett skyndsammare biträde af Banken, än dean*
dre Disconter i Riket. Herr Baronen har ju
sjelf uppgifvit, att Götha CanalDisconts mindskade
credit, dessa sednare veckor, förmått de
flesta personer, som insatt penningar uti den,
att uttaga dem och sätta dem in uti andra
Disconter. Uti denna Herr Baronens egert
uppgift igenfinnes hufvudsakliga skälet till ett
skyndsammare understöd för denna Discont, ära
för de andra. Då nemligen Götha Canal-Discont
måste inom så kort tid åter utbetala de
insätta penningarna, nödsakas den lika hastigt
Den 3 Juni.
37
Indrifva sina fordringar och derigenom sätta
sina låntagare i förlägenhet, för att hjelpa sig
sjelf ur sin. Det är i synnerhet för att afhjelpa
de förras förlägenhet och förekomma
mångas ruine, som ett skyndsamt understöd
genom ett ökadt creditiv af Banken för Götha
CanaDDiscont blir nödigt*
Herr Landt Marskalken gjorde proposition
till bifall å Utskottets Betänkande, med antagande
af det alternativ, som utsätter den ökade
Discontsumman till 800,000 R:dr«
Ropades S'a och Ne i*
Friherre Cederström, Jfacob : Den delade
opinion , som förmärkes vid besvarandet af Hr
G i efvens och LandtMarskalkens proposition, För.
»nieder mig att söka upplys» frågan och vederlägga
de af åtskilliga värda Ledamöter yttrade
betänkligheter emot nyttan af det föreslagna biträdet
till Götha CanalDiscont. Friherre Stael
har ansett en närmare kännedom af saken nödvändig,
och yrkat att med beslutet skulle uppskjutas:
Dervid får jag till en början anmär
ka
, att de i Lagarna föreskrifne former äro
iakt tagne, och att det fordras fleres förenade
begäran, för att ett ämne, sorn förandra gån»
gen förekommer, ytterligare får hvilaj hvad
den nogare kännedom af ämnet beträffar, som
Friherre Stael yttrat sig önska, så får jag äran
upplysa, att BancoUtskottet är i tillfälle atfr
af Canal-Discontverkets Handlingar inhämta
ligtig kunskap om saken a att icke möjligeaa
38
Den 3 Juni,
den föreställning kan äga rum, att BancoUt*
skottet, med åsidosättande af BancoVerkets
fördel, kunnat tillstyrka bifall till den af mig
gjorda motion, om förökadt credi i v för CanalDisconten;
hvilket bekräftas genom Utskottets
föreslagna uttryckliga vilkor, nemligen att
denna summa, i fall Riksens Ständer komma
att bevilja något understöd för Götha Canal ,
då deri skall beräknas; samt att, i fall Riksens
Ständer skulle alldeles afslå alla bidrag
till detta arbetes fortsättning, denna summa
ovilkorligen inom i3 månader från den
dag , då Riksens Ständers beslut om det nu
föreslagna provisoriska bidrag blifvit utfärdadt,
skall vara återbetalt. Riksens Höglofl, Stän,
ders beslut i hufvudsaken är således icke på
mindsta sätt bundet genom det temparaira bidrag,
som nu är begärdt. Då frågan om CapalVerket
skiljes från den af bidraget till Disconten,
såsom 2:ne alldeles olika saker, så
torde alla betänkligheter i det mesta förfalla.
På bidraget till Disconten beror en stor del med.
borgares välfärdjom det afslås,drabbar förlusten
ej Canal Disconten , utan alla de j detta Verk befintliga
låntagare; och par ricochette dem , som
till äfvenfyrs äro skyldige dessa låntagare; ty
Disconten skulle i den händelsen blifva nödsakad
att utkräfva alla sina fordringar. Jag öfverlemnar
åt hvar och en, som utan fördom
mot personer eller idéer vill hetänka vådan
af ett sådant förhållande för landet i allmänhet,
att afgöra, om icke det begärda anslaget
är att anse som ett oundgängligt biträde till
Den 3 Juni.
39
Staten, och icke såsom ett endast lemnadt en
Corporation.
För min del tror jag, att, ifall Betänkan*
det afsiås, blifva foijderne de"af för Landet
vida svårare än den penningenöd, som hittills
af Hera, i likväl temligen svarta färger, redan
blifvit skildrad.
Jag har hört yttras, att öfverflyttning af
lånen till andra Verk kunde afhjelpa nöden}
men jag anhåller att dervid få anmärka:
i:o A't något sådant Verk för närvarande icke
existerar.
2:0 Att opinionen hos Directionen i ett penningverk
alltid bestämmer det afseende
den fäster vid lånansökningar; det kan icke
begäras, att några få personer skola
känna alla lånsökares förmögenhet, deras
mer eller mindre ordentlighet i penningaffärer,
m m. Skulle åter ett Reglemente
ålägga en Direction för ett allmänt penningverk
att, utan afseende på sin egen
öfvertygelse, till öfverflyttning från ett
annat Verk emottaga alla lånansökningar,
så medförde det otvifvelaktigt de mest
vådliga misstag. Dessutom tror jag Riksens
Ständer äga skäl förmoda, att BancoUtskottet
inkommer med förslag till en ny
Discontlnrättning istället för RiksDisconten
samt Götheborgs och Malmö Disconter,
då deras octroy upphör; och det kan
4<3
Den 3 Juni
komma att hafva inflytande på sjelfva hufvudfrågans
afgörande, rörande bidrag tili
fortsättningen af Götha Canalarbete, men
ej på CanalDisconten. Slutligen får jag
upplysa, att CanalDiscontens creditif i Ban*
ken begagnas icke till utlåning, utan ensamt
såsom en stående fond, för hvilken,
ingen renta betalas oftare än den begagnas,
men som alltid är att tillgå för inlösen
af Verkets utelöpande 3 prat'en t st
sedlar; hvilka åter utgiivas för penningar
sorn i detta Verk insättas, och dessa penningar
är det sorn Disconten utlånar; således
kan väl ingen tro, att någon våda
för Banken kan uppstå genom creditiveta
förökning, efter det endast är en mesure,
hvarigenom Drscontens credit stärkes, och.
sorn icke anlita?, då crediteo existerar.
Herr Munck af Koren schold' Jag vill blott
hafva den. äran nämna, att här icke är fråga
om att med ett ökadt creditiv understödja Götha
Canal - Discont, utan frågan är att understöda,
låntagarne i denna Dissont. Ändamålet med
detta creditiv är således icke att förhjelpa
denna Disconts Direction ur någon förlägenhet,
utan det att förhjelpa dess låntagare ur
sin. Intet kan hindra Directionen sätta sig i
belägenhet att honorera, Disconten? egna förbindelser,
genom att fullt ut eller till en betydlig
del indrifva Discontens fordringar, ela
den nu sjelf fordras för nästan alla sina skulder.
För att sätta Directionen i stånd att icjehofva
vidtaga en sådan åtgärd, som skub
Dm 3 Juni,
41
le blifva så känbar för de flesta låntagare under
den nu rådande allmänna penningbrist,
föreslår jag tillstyrkan till BancoUtskattets
betänkande. Men jag får tillika förklara, att,
sedan Ridderskapet och Adeln bifallit detta
Betänkande, ämnar jag, i sammanhang med
det, göra den motion, att Directionen förpligr
tas att använda det ökade creditivet på ett mot
ändamålet svarande sätt, och således att åtnöja
sig med så små al betalningar som möjligt,
samt att, i händelse nya lån kunna utlervmas,
de beviljas i synnerhet åt sådana näringsidkare,
sorn ej ära Handlande, och framför alif
|ill Jordbrukare.
Grefve Lilljencrantz: Genom uppläsandet
af uttrycken i Höglofl. BancpUtskottets Betänkande
har jag på det tydligaste visat, att
alla möjliga förbehåll äro gjorda, sorn. kunnat,
framställas, utan att intränga i Götha Canal-,
DiscontDirectionens rättigheter, hvilkas förnärmande
i detta fall vore lika obetänksamt,
som olagligt. Jag anhåller således ödmjuks
ligen om proposition
först på ena altenia*
ti vet af Utskottets förslag, nemligen Discont*
rättens tillfälliga förökning med 800,000 R:dr,
och i händelse detta afslä,Si på andra alter*,
nativet.
Hans Excelience Herr Grefven och Landt-.
Alarskalken gjorde härefter proposition till bifall
af BancoUtskottets Memorial, med antagande
af det alternativ, som utsätter den tillfälliga
Disconträtten till 800,000 R:dr,
Bifölls.
42
Den 3 Juni.
Efter någon stund justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
den 3 Juni j 81 5-
S. D. Då nu å nyo föredrogs BancoUtskottets
den 27 Maj afgifna och den 29 derpå
följande på bordet lagda Betänkande, rörande
en utvidgad Diseonträtt i Banken för Götha
CanalDiscont, blef samma Betänkande, med
antagande af det alternativ, son; utsätter summan
till 8co,ooo R:dr, af Ridderskapet och
Adeln bifallet. Ut supra.
Föredrog* å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets den 22 Maj på bordet
lagda Betänkande, rörande yrkad ändring af
Tjenstehjons flyttningstid.
Herr Mannerstam , Johani Jag anmärker
först emot det upplästa Betänkandet, att Utskottet
icke fästat afseende på flera dess Ledamöters
yrkande, att frågan om förändring af
flyttningstiden borde af Lag- och Oeconomie»
Utskotten samfällt beredas, då denna fråga,
ehuru den egentligen är ceconomisk, likväl
innefattat en påstådd ändring af Allmänna Lagens
stadgande uti t4:de Cap. 2 §. HandelsBalken.
I hufvudsaken instämmer jag uti den tanka,
sorn Herr ProtocollsSecreteraren Danck
-
Den 3 Juni.
43
waråty Herr Landshöfdingen Eckovn, m- fl. yttrat,
nemlige.,, att flyttningstiden för Tjenstehjon
bör utsättas till den r November. Denna
termin är, efter mitt omdöme, den som
bäst passar för alla orter, ehuru ett allmänt
stadgande uti detta, likasom i nästa» alla för
Riket allmänna hushålismål, icke kan vara för
alla orter lika gagnelägt. I öfrigt finner jag Hr
Dnnckwardts särskildta yttrande så fullständigt
utreda och bevisa nyttan af nämnde förändring,
att jag anser öfverflödigt att dervid något tillägga,
Jag anhåller att Betänkandet måtta till
Höglofl. Utskottet återremitteras.
Grefve 1ion Lantingshausen, Albrecht', Detta
OeconomieUtskottets Betänkande tror jag, för
min del, grunda sig på mycket goda skäl»
Vid flera Riksdagar hafva Riksens Ständer tagit
detta ämne i öfvervägande och alltid funnit
den hittills i TjenstehjonsStadgan fastställ»
da flyttningstid vara den rätta och bästa. Några
goda skäl till förändring deruti anser jag
icke kunna uppgifvas, utan tror, att, ehvad förslag
om andra flyttningstider kunna framställas,
lära alltid Riksens Ständer återkomma till
den gamla. På Herr Manner st arns anmärkning,
att detta ämne synes höra till Lagutskottet»
upptagande, får jag svara, att detsamma blifvit
remitteradt endast till OeconomieUtskot.
tet. Jag tror ock, att det hade bordt remitteras
till Lagutskottet, och att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln visserligen kan detsamma
dit förvisa; men då OeconomieUtskottet blifvit
anmodadt att detsamma upptaga, och Ut
-
44
JPen 3 Juni.
skottet icke föreslagit någon ändring uti flyttningstiden,
har Utskottet trott sig böra så,
dant hörsamma, och för öfrigt vid sin pröfning
endast ingått i öfvervägande af den eeeooomiska
nyttan.
Grefve Gyllenborg y Jokan flenning, an förd et
skriftligen:.
Högloft. OeConomieUtskottets Betänkande,
80m tillstyrRer bibehållande af nuvarande flyttningstid
för Tjenstefolk, kat? jag, för min de!,
icke bifalla, heist förändrade förhållanden i
sednare tider göra densamma nu mera alldeles»
olämplig. I äldre tider, då landet var mindre
odladt, var folkstyrkan tillräcklig för bestridande
af jordbrukets arbeten, hvars fordringar
förnämligast böra tagas i beräkning; men
i sednare tider har, jemte en utvidgad odling,
climatets förändring tili senare vårar, oftare
våta somrar, och i sammanhang dermed senare
skördar, ofta föranledt dertill att, i synnerhet
i de sädesrikare provinser, vårsäden
lill en del är oskuren, och till en större del<
icke inbergad vid September månads utgång,
och vid behqfvets påkallande äfen större arbetshjelp,
har saknaden af densamma erinrat
om de sednare krigens olyckliga följder, som
visa sig i en dels medtagen, dels ifrån Jordbruket
skingrad folkstyrka; när härtill kommer
införande i sednare tider af det förr okända
potatoessädet, som, användt i stort, till:
upptagande behöfver begagna, utan afbrott,
en längre hösttid, tills jorden sammanfryser,
Den 3 Juni.
45
förmodar jäg, att dessa skäl, sorn i äldre tider
icke existerade, tillräckligen tala lör ogillande
af nu varande flyttningstid, af hvilka skäl
förmodligen våra förre medborgare, Finnarne ,
redan ansett sig föranlåtne till flyttningstidens
framflyttande till den r November. Hvad nu
åter angår bestämmande af en annan flyttnings*
tid, har jag väl här, den 28 Febr. 1810,
till Protocollet anfört de, i min öfvertygelse,
gällande skäl för bestämmande af Midsommars
tiden, eller Våren, då ombyte af åbo å hemman
sker, och, med åberopande af detta yttrande,
förblifver jag väl vid deli mening, att
desse tider vore de mest lämplige; men då
jag redan erfarit, att, liksom vid 1809 års
Riksdag, den allmännare meningen deri icke
instämmer, och jag således förgäfves skulle
detta yrkande förnya , får jag instämma i öfrigt
i det väl grundade yttrande en af Oeco*
nomieUtskottets Ledamöter, Herr Kongl. Seereteraren
Danckwardt i afgifvit, att nemligen
flyttningstiden borde, och utan deremot anförda
hinder kunde, bestämmas till den 1 November,
då uppsägningstiden i ett lika förhållande
borde en månad, eller till medlet af
September, framflyttas; kunnandes jag icke undgå
vid Utskottets Betänkande göra den anmärkning,
att, då Utskottets afslag på den askade
förändringen till den 1 November grundar
sig på nu gällande föreskrifter om Mantalsskrifning,
samt stadgandet i 5:te Art. 2
1 mom- BevillningsStadgan, mert desse föreskrifter
likväl äro tillfällige Och beroende på
ciu till pröfning förekommande Bevillningsför
-
4 6
Den 3 Jtllti.
slag, och möjligen etl enklare method, liksötrt
fordom, kunde i afseende på Bevillningen bestämmas,
hvarigenom dessa hinder, hemtade
från BevillningsComitéers tillvarelse, blefvo
undanröjda, Så synes mig, det Höglofl. OeconomieUtskottet
icke bordt taga till grund för
dess yttrande nu Varande BevillningsStadgan,
utan blott inskränka sig till pröfningen och
bedömandet af ceconomiska nyttan eller skidan
af den till den t November i flyttningstidert
äskade förändring. Jag anhåller vördSamligen,
att, i anseende till hvad anfördt är,
Betänkandet måtte till OeconomieUtskottet återremitteraS}
hvarjemte, och med kännedom
att månge, i synnerhet de som ingå i Beväxingsåldern,
ofta icke kunna erhålla årstjenster,
helst Allmogen undviker att i tjenst antaga
dem, som de icke med säkerhet kunna påräkna
att i tjeusten öfver sommaren få behålla,
jag till Utskottets upplysta bepröfvande hemställer,
om ej ett stadgande borde föreslås, att
den som, oaktadt sitt bemödande, icke kan
årstjenst erhålla, vid sådant förhållande hvarken
ansvar elier värfning, sorn lösdrifvare,
borde vara underkastad.
Grefve Lantingshauren yttrade, ätt det amne,
hvarom Grefve Gyllenborg i slutet af sitt
anförande talat, vore ett nytt mål, hvilket Hr
Grefvert således ansåg icke af OeconomieUtskottet
nu mera, efter motionstidens slut, kun*
na behandlas.
Herr af Klinteberg, IF ilhelm: De skäl Hr
ProlocollsSecreteraren Danckwardt, såsom Le
-
Den 3 Juni.
47
damot i Utskottet, anfört, för flyttningstidens
framflyttande, äro understödda af särskildta
Ledamöter från Rikets mest äfskilda Landsorter,
och nyttan af förändring i tiden för flyttningen
synes således vara ganska Otvifvelaktig,
såsom dessutom en följd af den förändring
i årstiderna, hvilken ej otydligen blifvit bemärkt,
och till äfventyrs härleder sig till någon
del af Landets tilltagande cultur, och jag
instämmer således med de värda Ledamöter,
hvilka påyrkat ett allmänt tillstyrkande i denna
del, än som utfallit efter pluralitetens tanka
i Utskottet, och hemställer, om icke, efter
en sådan rigtning, ämnet må återvisas till för*
nyadt utlåtande.
Herr Eckorn, Pehr Adolph: Då det icke
lärer vara möjligt att, uti ett så vidsträckt
Land och med så olika climat, som detta Rike,
kunna i flera delar af den allmänna hushållningen
vidtaga sådana ceconomiska författningar,
hvilka passa för alla orter och icke
medföra någon olägenhet på någon trakt, samt
då frågan om Tjenstjehjons flyttningstid till
Midsommarstiden är för Jordbruket lika så olämplig,
som den nu varande j så har jag, dedetta
ärende uti Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
förevar, ansett flyttningstiden
öfver hela Riket vara mest lämplig å den t
November, då Jordbruket icke på något enda
ställe deraf lider hinder. Jag styrkes så mycket
mera att förblifva vid denna tanke, som flyttningstiden
i städerna, hvilken då kunde be--  stämmas till samma tid på landet, icke inträL
4$
Den 3 Juni.
fädé jémnt de dagar af året, då flyttning iskdf
utur och i hus, då hvarje husbonde derstädes
mindst kan umbära Tjenstjehjonets biträaé.
Herr von Schantz, Ifvar Fredrik Gabriel: f
händelse Allmänna Besvärs- och Oeconomie»
'Utskottets betänkande återremitteras och flytt*
ningstiden för landet bestämmes till den i NoVember,
anser jag nödigt, att flyttningstiden i
Striderna äfven mätte blifva, med afseehde härå*
reglerad.
I anledning af de nu anförda anmätknin*
gar vid OeconomieUtskottet Betänkande, blef
detsamma till Utskottet återförvisade.
föredrogs å nyo StatsUtskottets sistiidné
tlenidag på bordet lagda Memoria], innehål*
lande förfrågan, om I\idderskapeF%ch Adelil
samt BondeStåndet skulle behaga instämmå
med Prest- och BorgareStånden deruti, att till
Utskottet öfverlemna, att genom dess Ordförande
göra sig underrättadt, i hvad mån H;
Maj:t Konungen skulle täckas med välbehag
anse en tillökning i Hans Maj:ts och Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens Stats summor*
Herr von Schulzenheim, David: Kongl;
Majit har Nådigst behagat föreställa Riksens
Höglofl. Ständer alla Tjenstemäns, uppå pen-s
tiingestat, otillräckliga utkomst vid det nedsatt»
-
IV
-
Deri 3 Juni.
49
satta penningevärdet och högligen förökta dyrheten}
och det, fastän alle desse hafva njutit
en tredjedels förhöjning å sina innehafvands
löner. Ehuru synbart alla dessa tryckande olägenheter,
lörutan åtnjuten tredjedels förhöjning,
träffat den år 1809 af Riksens Ständer
anordnade Hofstat, har dock vår Nådige Konung
haft den delicatesse, att ej directe föra
Riksens Ständer till minnes den inflytelse de
förändrade penninge- och varuvärden hade
uppå de medel, sorn voro anslagna till Deras
Majestäters och öfriga Höga Kongl. Personers
enskildta disposition, så väl till Hofförtäring,
kostpenningar, aflöningar, Stallstat, med flerahanda
behof. Om Hofstaternesnödiga öfverseende
hafva dock motioner i alla RiksStånden blifvit
väckta, och Remisser derom, ehuru i olika ordalag,
skett till Höglofl. StatsUtskottet. Välbemälte
Utskott, som uti ett mål af denna vigt
önskat en full likstämmighet, har vördsammast
underställt, om Höglofl. Ridderskap.!:
och Adeln samt Hedervärda EondeStåndet be.
hagade uti enahanda uppdrag åt Utskottet ingå
med Högvördiga' PrestStåndet och VällofL
BorgareStåndet, som var, att StatsUtskottet
genom dess Ordförande skulle underdånigst
befråga Kongl. Majit om Kongl. Hofstaten»
förevarande behof. Delta synes visserligen
vara det mest anständiga sätt för välvilliga
undersåtare, att medelst ett undergifvet förtroende
vända sig til! sin goda och vördade
Konung. Jag anhåller således om Eders Ex*
cellences proposition till en likstämmig remiss
Ridd, o. Ad. Fröt. N:o 7. S.
Den 3 Juni.
med respectiva Prest- och Borgare-Stånden i
föievarande ämne till Höglofl. StatsUtskottet.
Friherre Cederström, Jaeob'. Då en värd
Ledamot, Herr Adlerhtim, väckte motion i
detta ämne, anmärkte jag, att sorn det icke
är möjligt för en enskildt man att känna verkliga
förhållandet, så ansåg jag Riesens Ständer
böra alvakta Hans Maj;t Konungens proposition
derom, öfvertygad att Hans Maj:t,
som äger den bland Regenter så sällsynta lycka,
att hafva Nationens förtroende, med full
tillförsigt kan vända sig till dess Representanter,
samt att Hans Maj.ts kända tillgifvenhet
för Svenska Folket å andra sidan försäkrar
dem, att Konungen endast till hvad som
oundgängligen behöfves föreslår ökade skatter,
och slutligen, att om anslagssummorna
äro otillräckliga för en, lära de vara det för
alla de Kongl, personerna. Jag finner af hvad
som förevarit icke skäl, som kunna verka förändring
i min yttrade öfvertygelse, och får
derföre afstyrka Höglofl. Ridderskapet och Adeln
från att instämma i Högvördiga Prestoch
Vällofl. Borgare-Ståndens beslut.
Pierr von Schulzenheim: Jag finner det vara
under en Konungs värdighet, att hos sina undersåtare
anhålla (jag må ej nyttja ett mer
blesserande uttryckj om ett nödigt understöd
för sin höga Person, så väl som för sin egen
och öfriga Kongl. Högheters Hofstat; helst
uppå sådant slags Kongl, proposition veterligen
allsintet exempel finnes. Jag anhåller ock, att
Den 3 Juni.
hvad nu i målet för och emot ventiieradt blifvit,
må genom Pro OloIIs - Utdrag Höglofl.
StatsUtskoitet meddelas.
Herr Landt Mar‘kalken propo^erade bifall
till instämmande med frest samt Borgare-Stånden
i deras remiss af detta ämne till StatsUtskottet.
Ropades gfa och Nej.
Friherre Cederström: Jag underställer Herr
Grefven och Landt Marskalken samt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, om icke proposition
i anledning af mina gjorda anmärkningar kunde
göras. Hvarföie göra förfrågningar, der all
säker anledning saknas? Skulle icke Allmän
O
^
heten, ehuru för‘detta tillfälle utan alp skäl,
kunna misstänka de personer, som vackt en
sådan fråga, för att hafva sökt ställa sig in?
och hvem vill väl misstänkas för att vara
lycksökare? Kan Hans Majt dessutom veta
hvad Han till Sin Hofhållning från det med
oss förenade bemödandet kan påräkna? Och
på hvad grund kan väl i sådant förhållande
verkliga behofvet bestämmas ?
Grefve Mörner, Adolph Göran, utbad sig
få erinra, att när proposition i ett sådant ämne,
som ifrågavarande, väcktes inom Stånden I
stället atf komma ifrån Konungen, lemnades
derigenom mera latitude för öfverläggningen,
och det borde derföre anses som en delicatesse
af Konungen att icke sjelf väcka en sådan frå
-
52 -Dr» 3 Juni.
ga; ehuru mycket förtroende gifves emellan
Konung ocn tolk, vore likväl tor den förra
mindre angenämt att framvälla en begäran
tor egen läkning, och att äska sådant, nar
saken redan är a bine, vore ätmindstone öfverflödigt.
Det vore ej svart att sluta till otillräcklgjieten
uta! anslags umman tor Hof
hållningen
, då man betänker, huru alta varu
pr
s r stigit sedan 1809, och att det anslag,
soia då bevdjides, var med något öfver 10 o o
R dr mindie an det hela af det som f. d. Konungen
för sitt Hof förut hade.
Anledning att förutsätta personliga afsigter
hos deni som gjorde en adan proposiiion,
syntes icke vara för handen, äfvensom in>n
kunde vara siker, att dermed ingenting vinnes.
I alia fall vore Rikets Ständer ig noin
närvarande sakens skick mera än igenom någon
annan lorm i till fälle att obehindradt inräua
sitt beslut efter pröfningvn af bchofven
och at tillgångarna.
Friherre Lilliencrantz, Axel Ludriga trodde,
att lika så litet som det vore för en enskildt
passande att uppgilva summan af den eiforderliga
tillökningen, Ika så litet kunde det
passa Riksens Ständer att från Kongl Majit
afvakta nå-011 skrifvelse i detta ämne} och
förenar han sig d rlöre med de värda Ledamöter,
som yrkat instämmande med Prest- samt
Borgarebtånden.
Hetrr vmi Schutzenheim: Jemte det jag in
stämmer
i alla måtto med Herr Grefve Mörner,
Den 3 Juni.
5 3
får jag nämna,att nuvarande otillräckligheten
af 18 9 års Hofstat synes falla hvar och en
i ögonen. Till de föregående Konungars enskildta
disposition voro 100,000 R:dr i goda
Bancopennmgar å ligen tillslagne; men år >809
anordnades för Kongl. Majit blott R'r4? 085 och
Hennes Majit Drottningen R dr 16,660 32 sk.
i handpenning;»!, och jag kan på erhållen underrättelse
försäkra, att vår Nådige Konung
endast deraf kunnat begagna 33 till a?,o o
Ridi , och har, vd den mest inskränkta Idofförtäring,
dock pa dessa 5 är betydlig swuld
uppkommit. Skulle Kongl. Maj't genom okända
tillgångar kunna umbära nå 01 ytterågare
tillo ning å Kongl. I höstaten, så lärer vår
Nådige Konung,, vid dt-n skeen e underställningen
ej underlåta att gifva sådant StaisUt:
skottets Ordförande nådigst tillkänna.
Herr Land!Ma'-(kalken förnyade s n förut
gjorda proposition om bifall tili instämmande
med Erest- och Borg reSiånden i deras remiss
till Statsötskottet, af fiåg >n om tillökning'i
Hofhållnings summorna för Hans Maj:t Konungen
och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen.
Ropades Ja samt några få Nej.
Friherre Hierta, Axel, önskade få antecknadt
i Prötocollet, att han varit en af dem som
ropat Nej.
54
Den 3 Juni,
Till afförande företogs LagUtskottets den
20 Maj på Bordet lagda Memorial, angående
förändringar uti åtskilliga delar al ConcoursStadgan.
Friherre Mannerheim, Lors Augnst: Jag
ämnar i synnerhet fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet vid det af Lagutskottet
gjorda förslag, att en bestämd tid af 3:ne
månad r efter det tredje uppropet skett bör
ovilko'ligen fastställas för utfärdande af Concoursdom.
Om det vore möjligt att bestämma
scxterntalct för säd ma domar, så skulle
jag härå tillstyrka bifall, men då Concoursernas
olika vidlyftighet orsakar, att somliga domar
inskränka sig inom tva sexterner, andra
äter uppgå ända till hundrade, så lärer Högloff
Ridderskapet och Adeln inse, att bestämmande
af en lina tid för alla icke är möjlig.
Dessutom, då en LagComité af Riksens Ständer
är förordnad, der frågor äro väckta omförändring
afDomstols inrättningen i Riket, hvarmed
nödvändigt mäste följa förändringar i Rättegången,
hemställer jag, om icke det vore nyttigare
att låta hela detta ämne hvila till dess Comitéens
arbete är färdigt, helst andre principer
då torde finnas påkalla en annan behandling.
Vidare har Utskottet föreslagit, att ingen
gäldenär, hvilken begärt få egendomen
afstå, men icke på laga skal ifrån borgenärers
vidare kraf, genom laga kraft vunnen dom,
vunnit befrielse, antingen sjelf få deltaga i eller
komma under oimöstning vid val som utmärka
medborgerligt förtroende. Häraf skul
-
Den 3 Juni.
55
le följa, att den gäldenär, som på annat lofligt
sätt än genom dom blifvit fri från sina
creditorers kraf, icke skulle kunna återfå sina
medborgerliga rättigheter; och sådant vore
mot all billighet stridande.
Herr Manner stam, Jjohan: Om jag ej orätt
minnes uttrycket i Betänkandet, har Lagutskottet
föreslagit, att dom skulle afkunnas sist
inom a ne månader efter skriftväxlingens afslutande,
hvaraf följer, att detta stadgande icke
hindrar Domaren att densamma förr utgifva,
dådet medbinnes, utan endast att han dermed
icke får vänta utöfver 3:ne månader, hvilket
hittills ofta handt, så att Concoursers afslutande
derigenom en längre tid blifvit uppehållen.
Lagutskottet har i allmänhet noga iöljt
den grundsatsen, att icke tillstyrka yrkade Lagförändringar,
och det af den orsak, att a’la
rättelser och tillägg böra af den nedsatte LagComitéen
i ett sammanhang iakttagas uti det
nya Lagverket. Utskottet har likväl ansett
de frågor, som Betänkandet innefattar, vara af
den vigt, att de förtjenat en skyndsammare
åtgärd, då erfarenheten, i synnerhet i sednare tider,
vittnat huru ofta bedräglige Concourser förstöra
många familjers förmögenhet, anförtrodd
åt män, sora de ansett vederhäftiga. Det synes
då vara nödvändigt att hämma obetänksamma
eller bedrägliga gäldenärers misshushållning
med andras egendom, och straifa dem, då de
alltför mycket densamma förspillt.
Herr von Schantz, Ijvar Fredrik Gabriel:
5 o Desi 0 Suni,
Till hvad Herr Friherre Mannerheim anfört ,
och hvarmed jag förenar mig, anhåller jag få
tillägga: att om man också ville föreställa sig
möjligheten deraf, att en så enkel och obetydlig
concours förekom , att dom deruti kunde
utfärdas på ett enda ark, hvilket likväl
troligen aldrig inträffar, kan dock hända, att
äfven denna lilla dom ej kan utgifvas inom
3 månader efter sista uppropet; ty örn sista
uppropet inträffar i HofRätten en eller två
dagar före midsommar, då HofRättens ordinarie
session upphör och den så kallade vacancen,
som räcker 3 månader, vidtager, och under
hvilken tid Ledamöterne hafva rätt att begagna
ledighet, kan saken ej företagas till afgörande
förr, än HofRättens ordinarie sammanträde
åter inträffar; och om äfven då saken genast
företages och utan förhör afgöres, kan dom ändå
ej utgifvas straxt, utan måste dermed hafvas
ytterligare anstånd, helst Concours-stadgan
föreskrifver, att domens lifgifvande skall
uti Allmänna Tidningarna kungöras 3 veckor
förut, och denna kungörelse kan visserligen
ej utfärdas förr, än domen är författad, juste,
rad och underskrifven. Mångfaldiga andra händelser
skulle kunna anföras, till att ådagalägga
olämpligheten af LagUtskottets project härutinnan
; hvilket visar bristande erfarenhet om
Concours-måls behandling.
Uti LagUtskottets förslag finnes i öfrigt
2:ne omständigheter, vid hvilka jag fästat min
uppmärksamhet. Den ena är den förändring
man ansett lämplig i förra Författningar, i af*
Den 3 Juni.
57
seende på Borgenärers skyldighet att bestrida
Cess'ons-ochBoskillnads-ansökningar. Man vill,
att Borgenärens tystnad skall anses lör ett bestridande.
Detta är likväl något stridande mot
vanlig Rättegångs-ordning. Den afträdes sökande
är att anse för en kärande part, sora
söker en förmån på sina vederparters Borgegenärernes
bekostnad. För sin begäran skall
han uppgifva skäl, som ock oftast inträilar.
Dessa skäl eller orsaker för sin begäran skall
han styrka, om Borgenärerne bestrida hans
anhållan ; meu om de ej bestridas, tyckes Gälder.
ären ej böra belastas med en för honom
ofta kostbar bevisning; hvilket skulle blifva,
en följd af ett förändradt stadgande. Och hvarföre
skall en sådan tyngd drabba otta en o.
lycklig, men redlig Gäldenär, när i alla andra
Rättegångar kärande parten ej behöfver bevisa
förr, än den svarande genom sin vägran
eller sitt nekande fordrar bevisning?
Den andra omständigheten är: den projecterade
förändringen i Gäldenärens rätt att
begifva sig utur Riket, om han ej vill undergå
en gifven dom. Förändringen kan vara
bra och ej utan en god åsyftning; men man
har förgätit, att rymde Gäldenärer, som återkommit
på lejd, icke kunna betagas dem den
rättighet, hvilken Konungens Nådiga Lejdebref
dem tillägger.
Herr Nordenstolpe, Anders Georg, uppläste
följande:
Den öfvertygelse, att om LagUtskottets
Den 3 Juni.
nu upplästa Betänkande blefve oförändradt antaget,
skulle en lagförklaring, i öfverensstämmelse
dermed expedierad , vid verkställigheten
finnas mindre tydlig, om icke olämplig,
föranlåter mig att framställa några anmärkningar.
Utskottet har föreslagit, att 4 §. 3 morn.
uti 1798 års Concours-stadga skulle innefatta
det stadgande, att om Gäldenär beträdes hafva
uppsåtligen gynnat en eller annan Borgenär
med pant eller betalning, de sista 30 dar
garna förr, än han sin oförmögenhet hos Domaren
anmälte, eller under samma tid penningar
eller varor blifvit af Gäldenären upplanda,
eller under annan förevändning åtkomna,
hvilkas användande han ej kunde behörigen
redovisa, borde sådant anses för ett oredligt
förhållande, och befrielse-förmonen icke
äga rum för' det belopp, han undan Borgenärernes
gemensamma rätt således försnillat,
änskönt honom i öfrigt sådan förmån skulle
förunnas; och Utskottets nya redaction af 14
§. 3. mom. innehåller åter, att en Borgenär
för samma oredliga förhållande skall svara,
icke allenast till hela gälden, utan äfven insättas
i häkte, der Borgenärerne ej annorlunda
sig åmöja, anses ovärdig att till publik
syssla eller förrättning varda antagen, mista
den han innehar, om den med uppbörd vore
förenad, samt, om han är Borgare, förlora sitt
Burskap. Huru dessa båda stadganden kunna
stå tillsammans, kan jag icke finna- Mig förefaller
en ganska betydlig skillnad emelian
skyldighet att ansvara för det belopp, genom
Den 3 Juni.
59
oredlighet blifvit undansnilladt,ocb att svara till
hela gälden och de.jemte träda i häkte. I det
enda fall, om hela skulden tillkommit endast
genom bedrägerier, uppstod ingen strid emellan
dessa stadganden sä vida, att båda ålade
full ansvarighet för gälden, men enligt 14.
§. 3. Mom komma fängelsestraffet och de öfriga
sviterna på köpet.
I min tanka anser jag således det erta af
dessa stadganden alid les utesluta det andra.
Det beror då, hvilket bör antagas, det lindri'-  gare eller svårare. För min dej är jag i så
måtto af den sednare meningen , sorn jag gillar,
att ett oredligt förhållande bör straffas hårdare,
än med blott ersättning af det tölnarrade;
men jag anser det vara inconsequent, att,
af 2;ne lika oredligt Borgenärer, den om in.
nehade en syssla utan uppbörd skulle dervid
bibehållas, och den andra, utan publik
tjenst, skulle ej kunna till en sådan an.agas.
jag har äfven fästat mig vid det föreslagna
tillägget till 9. 3 morn. om Domens ut
färdande
inom 3.ne månader efter 3:dje uppropet,
utan hinder af mundtliga förhör, som
med parterna kunna anses nödiga.
Uti föregående 2. mom. är stadgadt, att
efter 3:dje uppropet icke något mundtligt förhör
må äskas, ej eller någon skrift tillbevisningens
fullbordande ingifvas, utan så är, att
Domaren i någon omständighet sjelf nödvändigt
behöfver få upplysning, eller en part af
6 o Dm 3 Juni.
Domaren fått sig viss tid förelagd till fullgörande
af något som till b v s af hans talan
hörer, då förhör med parter ie .nä äga rum. Jag
föreställer mig, att någon gång kunde en sådan
nödig ansedd upplysning bero af vittnens
hörande å afläg-nare orter, då i ett Concoursmål
af vidlyfiighet, sorn är egenskapen af de
flesta, tiden tor Domstol- ns åtgärder med målets
afgörande och domens expedierande skulle
möjligen blifva a 1 It t ö r inskränkt, helst det
är föreskrifvet, att Domens lifgifvande skall
3:ne veckor förut i hos.Tidningarna kungöras,
och hvartill dag icke med visshet kan
utsättas, förr än måfet är slut! gen pröfvadt.
Sjelfva ordalagen uti tillägget äro äfven
vederläggande. Huru orimligt är det icke
att föreskrifva, att en upplysning, sotn af
Domsrolen anses nödig och kan erhållas, icke
bör inhämtas, innan må^t till afgörande företages.
Månne Parten vinner mer genom målets
förhastade afförande, än att det blifver
fullkomligen utredt? Jag anser äfven all noggrannhet
vid första instantien uti Concoursmåls
behandling synnerligen nödig , emedan
uti dem, enligt Kongl. Förklaringen den i <>
Januari 1806, andra bev s, än de, som vid
första Domstolen varit företedda, icke få i
högre Rätt upptagas och ptöfvas.
På dessa skäl kan jag ej medgifva, att tid
för Concourcmåls afgörande och domens utfärd
inde bör bestämmas förr, än efter det rättegången
blifvit slutad.
Den 3 Juni.
61
Enligt 13 §. i ConcoursStadgan, stadnar
den Ledamot,
ning, i ansv .r, om han ej med föista görligt
är söker befordra deruti slut. Det finnes suled,
s ett stadgande, sam, 0111 det iakttages,
borde vara tillräckligt för ändamålet, m-n om,
till * tt närmare befrämjande deraf, ett ännu
kraftig are beslut vidtages, får jag i ödmjukhet
erinra, an detsamma må biitva lämpligt, icke
allei a t till RådstufvuRätterna, utan äfven till
HofRaUeina i Concoursmål, hvilka der såsom
föiste Lorn tol upptagas.
Herr Mönner st arn: I anledning af Herr
von Schantz's yttrande utbeder jag mig få nämna,
att då en utaf HofRättens Divisioner alltid
är, äfven under vacancetiden, tjenstgörande,
uppkommer deraf icke någon omöjlighet,
stt under inilken tid på året sotn helst afkunna
en Concoursdom, och man kan svårliga
föreställa sig en sadan dom af den vidlyftighet,
att en kunnig och arbetsam Referent
icke skulle medhinna att under två till
tre månader utarbeta den- Vid den händelsen
, att sista uppropet skulle inträda kort
före vacance.tiden, biel det endast en olägenhet
för Referen'en att uppoffra någon ledighet för
en embfOskyldighet. Då tiden fördomens afkunnande
är bestämd, kan den utsättas i Tidningarna,
utan hinder deraf, att d n ännu icke
vid annoncens utfärdande är författad eller
justerad.
Dfet föreslagna stadgandet är derföre på
62
Den 3 Juni.
flera goda skal tillstyrkt af en uti Concoursmais
behandling erfaren Domare. Således, om
det ock vore så felaktigt, som Herr Schantz
tycker, härrörer detta icke af oerfarenhet, utan
af en icke begagnad erfarenhet.
Förändringen af åliggande; för Borgenären
att bestrida gäldenärens sökta afträdeslör.
män, anser jag på giltiga grunder vara föreslagen.
Genom en i sådana fall oftast förlåtlig
okunnig,-iet går borgenären miste om sin
ostridiga rätt, och det bör icke vara en förbindelse
för gäidenären att styrka lagliga skäl
för sin an ökan, då han, ärven om den vinner
bifall, beröfvar borgenären en del af dess
egendom. Denna föreskrift är så mycket mindre
stridande mot grundsatsen för bevisningsskyldighet
i allmänhet, på sätt Herr von
Schantz trott, som det alltid åligger en kärande
eller sökande Part att ant ngen med lagliga
bevis styrka sitt anspråk eber sin talan,
då han dertill icke erhåller vederpa t ns m dgifvande.
Och i frågan om en la lig fordran
af penningar, är det uppenbar', att man vill
erhålla sin rätt fullt uf, då man icke medgifva
uttryckligen att något derpå efterskänka.
Herr von Schantz: Till upplysning för
den värde ledamoten, sorn sist yoade sig,
föranlåtes jag begära Höglofl. Ridd rs^apets
och Adelns tillstånd att använda några ögonblick.
Det förhåller sig alldeles så, att. un.
der HofRättens ferietid alltid en Division är
tjenstgörande; men dess åliggande är att en
-
Den 3 Juni.
63
dast upptaga och afgöra inkommande brottmål,
samt andra sådana ärender, hvilka ej tåla.
uppskof, såsom executionsmål, Förmyndareförordnanden,
permissions-ansökningar, Domareförordnanden,
med mera dylikt; och ty
värr medhinnas sällan alla brottmål, hvilkas
förhjelpande till snart slut är det angelägnaste
af allt. Jag misskänner visserligen icke afsigten
med projectet, att borgenärens underlåtenhet
att bestrida Arfträdes- och Urarfva- eller
Boskillnads-ansökning, ej skulle tillskynda
sökanden någon förmån. Den har varit ganska
god. Men för att understödja den enfaldige,
som ej förstår att bevaka sitt bästa, hade
det varit allra-kraftigast säga: att antingen
man bevakar sin fordran eller ej, skall
man ändå erhålla betalning.
Utskottets Memorial blef härefter, uppå
af Hr LandtMarskalken gjord proposition, till
Utskottet återremitteradt.
Upplästes ett ifrån ConstitutionsUtskottet
inkommet Memorial af den 2 dennes, innehållande
dess yttrande, i anledning af det genom
ProtocollsUtdrag från samteliga RiksStånden,
af den 22 Maj Utskottet gifna uppdrag, att
till Riksens Ständer upplysningsvis aflemna
sina tankar om grunderna, hvarefter den i
skiljaktigt skick Stånden emellan befintliga
preliminairefrågan, om Grundlagsförslagens hvilande
eller upptagande, må, i brist på ett be
-
«4
Den 3 Juni.
stäm dt stadgande särskildt för det nu inträf'
fade tall, likväl i full enlighet med Constitutionens
hufvudsakliga föreskrifter, anses och
behandlas. Utskottet förmäler, uppå anförda
skäl, sin tanka vara, att sedan ett enstämmigt
beslut om Grundlagsfrågornas hvilanda af Konung
och Ständer nu icke blifvit fattadt, är saken
återlörd i sin första ursprungliga belägenhet,
och anser Utskottet pa sådan grund de
redan vid förra Riksdagar beredda Grundlagsfrågorna
vara lagliga föremål för Riksens Ständers
afgörande, och det i 4y §• Riksdagsordningen
föreskrifna behandlingssätt på dem ovilkorligen
gällande.
Detta Memorial var åtföijdt af ett ProtocollsUtdrag,
innehållande flera Ledamöters särskildta
yttrande.
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel,
anmälte sig och begärde, att som Utskottets
yttrande endast vore upplysningsvis infordradt,
det äfven mätte upplysningsvis hvila på bordet.
Uppå härom af Herr LandtMarskalken
framställd fråga, instämde Högloft. Ridderskapet
och Adeln häruti.
Upplästes ett från Vallöf!. BorgareStåndet
ankoitfmet ProtocollsUtdrag af denna dag,
af lika innehåll och. ordalag, sOm det, hvilket
ge-.
IV,
Den 3 Juni.
65
genom Hedervärda BortdeStåndets Deputation
förut i detta Plenum blifvit meddelt.
Vidare upplästes ett PrötodöllsUtdrag äfvenledes
från BorgareStåndet samt af denna
dag, af innehåll, att Ståndet för sin del beslutit,
att i anledning af 8o §. Riksdagsordningen,
hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla
om Riksdagens förlängning ifrån den
16 Juni på en månads tidt
Uppå af Herr LandtMarskalken gjord proposition,
beslöt Höglofl. Ridderskapet och A*
deln att i detta beslut med Vällofl. BorgafeStåndet
instämma.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet i HögloftRidderskapets
och Adelns Plenum*
den 3 Juni 1815-
S. D. Allmänna Besvärs- och ÖecortomieLJtåkottets
Betänkande af den 9 Maj, hvilket
den 22 Maj blifvit på bordet lagdt, rörande
yrkad ändring af Tjenstehjons flyttningstid,
blef, i anledning af gjorda anmärkningar, till
Utskottet återförvisadt» Ut supra.
Ridd. 0, Ad. Fröt. N:o 9. to.
66
Den 5 Juni.
S. D. Med anledning af StatsUtskottets
uti Memorial af den 27 Maj, hvilket tvänne
dagar derefter blifvit på bordet lagdt, gjorda
förfrågan, beslöt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln med Högvördiga PrestStåndet samt Vallöf!.
BorgareStåndet instämma uti det beslut,
att till StatsUtskottet öfverlemna, att genom
dess Ordförande göra sig i underdånighet underrättadt,
i hvad mån Hans Maj:t Konungen
i Nåder skulle täckas med välbehag anse
en tillökning uti Hans Maj:ts samt Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens Hofstats- summor,
Ut supra.
S. D. LagUtskottets den 29 Maj på bordet
lagda Memorial af den 9 Maj, angående
föreslagna förändringar uti ConcoursStadgan,
blef nu, i anledning af dervid gjorda anmärkningar,
till Utskottet äterförvisadt. Ut supra.
S. D. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
den 2ä Maj afgifna och den 29 i
samma månad på bordet lagda Betänkande,
angående upphandlingar för Kongl. Maj:ts och
Kronans räkning, blef detsamma, tillika med
de dervid gjorda anmärkningar, till Utskottets
vidare handläggning förvisadt. Ut supra.
S. D. Följande Allmänna Besvärs- och
OeconomielJtskottets den 24 Maj afgifna, samt
den 29 derpå följande på bordet lagda Betänkanden
blefvo vid förnyad föredragning af
Ridderskapet och Adeln bifallna, nemligen;
Dtn 3 Juni.
6?
tro I anledning af väckt fråga om samlande
af en fond till underhållande af vintervägen
emellan Elfvedalen öfver Särna till
Norriges Rå.
2:0 Angående fördelningen af de SoldatRotar»
ne beviljade Vacancer,
£:o I anledning af gjordt förslag, att Garni.
zonsRegementerna måtte af vissa Districter,
Härader eller Socknar, få directe uppbära
LöningsSpannmålen m. m. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo Och återremitterades,
i anledning af dervid gjorda anmärkningar,
samt jemte desamma, StatsUtskottets
den 26 Maj afgifna och den 29 derpå följande
på bordet lagda Betänkande, 1 anledning
af Herr Lectorn /Irenanders hemställan om förlag
af allmänna medel till tryckning af Sam»
lingar i Svenska Historien. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskill?
des klockan 2,
In fidem protocolli
Å. G?. Silverstolpe.
68 Den 5 Juni, t. nu
Lördagen den 3 Juni»
plenum klockan 5 eftermiddagen.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets sistlidna
Plenidag på bordet lagda Betänkande, om lösens
erläggande till Kronfogdarne för påskrif»
ter å UtmätningsResolutioner.
Grefve Mörner, Carl Stellan, hade inlem*
nät följande, som upplästes, så lydande;
Höglofl. StatsUtskottet har, i ett nu upp.
låst Betänkande, rörande förbättrade lönvilkor
åt KronoBefallningsmän, tillstyrkt en utväg
dertill, medelst berättigandet för dem
att erhålla 16 sk. Banco för hvarje påskrifven
executions ordre till underlydande Krono*
Betjening. Visserligen äro stora ansvar och,
synnerligast i sednare tider, många mödosamma
tjenstpligter ålagda KronoBefallningsmän*
nen; men i de Län, der lönen är indelt, anser
jag denna TjenstemannaCorps äga en vi*
da bättre utkomst, än de fleste 2f Rikets öfrige
civile Embetsman; jag tror äfven, att det
nu föreslagna sättet till att öka deras inkomster
icke är lämpligt, såsom en ny och verkligen
kännbar beskattning, hvilken endast
drabbar de gäldskyldiga och således den min*
dre bemedlade folkklassen. Med anledning
af de nu i korthet anförda skal, utbeder jag
mig ödmjukligen få hemställa, om icke StatsUtskottets
uppgifna project till KronoBefall
-
Den 3 Juni. e, m.
69
»ingsmänntns förbättrade lönvilkor af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln afslås.
Hans Exc ellene e Herr Grefven och Landt.
Marskalken gjorde proposition till bifall å Utskottets
Betänkande,
Ropades Nej,
Friherre Cederström, Jacob: Jag förenar
mig i hvad som redan mot Utskottets Betänkande
blifvit anmärkt, och då vårt uppbördssätt
redan är tryckande nog, derigenom att
fordringar medelst utmätning få uttagas, synes
mig obilligt att ålägga den gäldskyldige
en ytterligare utgift, genom lösen för påskrift
å UtmätningsResolutioner. Jag anhåller derföre,
att Betänkandet måtte återremitteras ,
och yrkar, att vid hvad uti Expeditions-taxan
af 1801 blifvit stadgadt, måtte förblifva.
Herr Tham, Pehr: Om hvad Utskottet föreslagit
rörer privata utmätningar, anser jag
billigt, att någon lösen erlägges; rörer det åter
publika, så tror jag att en sådan losea
bör afslås.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
förenar mig med Friherre Cederström i begäran
af återremiss, äfven af det skäl, att detta är
åter ett försök att öka löningsvilkoren för en
viss dass Tjenstemän, och emedan jag icke
inser hvarföre sådant bör företagas utan i sammanhang
med frågan om lönförbättring i allmänhet.
73
Den 3 Juni. e. ml
I anledning af hvad nu blifvit anmärkt»
återremitterades Utskottets ifrågavarande Be*
tänkande.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
LagUtskottets sistlidne Plenidag på Bordet
lagda Memorial:
J.‘0 Angående utlösen af vissa ProtocollsUtdrag»
innehållande bevis dels öfver an»
målan» att mål, uti hvilka stämningar
till HäradsRätterna blifvit utverkade, äro
förfallna, dels öfver inlemnandet till Hå*
radsRätterna af Boupptecknings- och Arfskiftesinstrument.
2:0 Angående Arfskiften och Bouppteckningar
efter personer af Ridderskapet och Adeln,
hvilka dels inom Städerna vunnit Burskap
och Borgare-rätt, dels i egenskap af
ComingentBorgare sig der nedsatt.
Å nyo Föredrogs LagUtskottets den 29
Maj på bordet lagda Memorial, angående yrkadt
tillägg uti ExpeditionsTaxan.
Herr Stjerneld, Samuel Larsfon: Efter hvad
mig bekant är, tecknas alltid lösen på Kongl.
Majps Utslag, i följe hvaraf jag tror det,
sorn af Utskottet blifvit tillstyrkt, vara öfverdådigt.
Den 3 Juni. e, ml
7i
Friherre Cederström, jfaceb: Jag får börja
med att säga, att det är högst obehagligt att
tala i lagfrågor för mig, som icke är deruti
bevandrad ; jag anhåller dock få anmärka,
att då Lagutskottet synts etablera den princip,
att expeditions-lösen borde tecknas å domen,
har det ej derjemte bestämdt sagt, att
alla afgifter i och för domen böra derå vara
antecknade. Detta är dock af vigt, i synnerhet
som uti JustitieRevisionen och Högsta Dom-!
stolen kanske de fleste rättegångar föras genom
ombud, hvilkas räkningar, utan ett sådant
antecknande, svårligen kunna controlle-ras.
Af sådan anledning anhåller jag, att Me»
morialet måtte återremitteras, och yrkar det
stadgande, att alla afgifter i och för domen
derå måtte antecknas.
Herr Mnnnerstam, jjohan: Den motion, som
föranledt Utskottets yttrande, bevisar att lösen
icke alltid blifvit påtecknad, och Utskottet
har derföre bestämdt tillstyrkt, att detta ofelbart
skall ske; deraf följe--, att alla utgifter,
sorn tillhöra och åtfölja lösen af expeditioner,
och således äfven Charta Sjgillata, då den
skall erläggas, skola på expeditionen antecknas.
Utskottets Betänkande borde derföre kun^
na bifallas, utan vidare omgång.
Friherre Cederström'. Jag anser, att t. ex.
deductions-afgiften, äfvensom alla andra afgifter
i och för rättegången böra tecknas å domen,
ty fråganär här derom, att Rättsökande,
hvilka genom ombud föra sia rättegång, må
7a
Den 3 Juni. e. m.
kunna veta hvad som bör betalas och control*
lera ombudens räkningar.
Herr Landt Marskalk en hemställde, om Rid*
derskapet och Adeln ansåge de gjorda anmärkningarna
hindra antagandet af Utskottets Memorial,
Ropades ja och Nej.
Friherre Boye, Ludvig: Då lösens påskrifvande
å JustitieRevisionens Expeditioner dels
»tyrkås, dels controlleras af de qvittencer, sorn
alltid åtfölja expeditionerna, så skulle jag tro,
det all säkerhet är ombesörjd; och jag inser
då icke någon betänklighet vid att tillstyrka
bifall å Utskottets Betänkande.
Herr Landt Mar skalken proponerade bifall
till Utskottets Betänkande
Ropades
gfa och Nej.
Friherre Cederström: En Part kan blifva
narrad af sitt ombud; och jag finnér intet som
hindrar, att alla afgifter på domen blifva antecknade.
Grefve vm Lantingshausen, Albrecht: Jag har
från Högsta Domstolen erhållit åtskilliga Domar,
och på dem hafva alltid afgifterne varit
påskrifne.
Friherre Cederström: Jag förnyar ännu
hvad jag förut sagt, att jag ej särdeles förstår
Lagformer; men mig förefaller det helt en
-
Den 3 Juni. e. m.
73
keit, att å Domen påskrift göres, rörande alla
omgälderna.
Friherre Boye: Att fordra, det alla slags
utgifter, som förefalla uti rättegången hos
Kongl. Maj:t, skulle å utgående expeditioner
qvitteras, vore att fordra mer, än sam alltid
kan verkställas, emedan de icke kunna alltid
bestämdt sammanräknas, då de icke af samma
personer uppbäras. ProtoNotarie» emottager
jnsinuations-penningarna ; den till kallelsers
meddelande i ordning varande Vaktmästaren
uppbär förhörskallelse-penningar; Vaktmästaren
i Högsta Domstolen åter uppbär andra
kallelse-penningar till Doms emottagande; och
åndtligen emottages den egentliga lösen af
helt annan person, hvilken så mycket mindre
kan känna hvad de andra emottagit, som sådant
vanligen erlägges efter eget godtfinnande,
utan att någon viss taxa derför äger rum.
Herr Mannerstam uppläste utur den Ut
skottets
Betänkande åtföljande taxa för Kongl.
Majus och Rikets Canzli följande: ’’För Re*
J’visionsDomar, DesertionsDomar, Confirma”tioner
på Förlikningar, Resolutioner af tooo
3,R:drS värde, betalar then sorn saken vinner ,
,5the fattige undantagna, 8 Daler Silfvermynt.
3> å 2000 R:drs värde 16 Daler Silfvermynt,
99  6ooo __ „ 24 — —
IOOOO — 30 __
99  20000  . 60
”och vidare 30 Daler Silfvermynt för hvarje
74
Den 3 Juni. t. m.
*’r 0,000 R:drs värds. Men för alla andra Re*
”visionsDomar, hvarest intet qvantum utnäm5,
nas kan, betalas 12 Daler Silfvermynt; sam”maledes
för justitieRevisions Resolutioner 12
”Daler Silfvermynt, och gifves ingen vidare
”Canzlie-gebuhr;,, samt utur Utskottets Memorial
följande : ”Utskottet finnér sig böra
”tillstyrka, att, i likhet med hvad uti Kongl.
”Förordningen den 3o:de Januari 1778, för
”UnderDorastolarna är föreskrifvet, lösens belopp
alltid må å de Handlingar, som från
”Högsta Domstolen och CanzliExpeditionerna
”till Parter uilemnas, varda tecknadt.”
Friherre Cederström: Det förundrar mig att
finna motstånd, i afseende på alla afgifters åtecknande
å Domen. Om alltid Parten sjelf
förde Rättegången, vore saken af ringa betydenhet;
men då den vanligen föres genom
ombud, kan parten af densamma blifva efter
behag taxerad, om icke någon controll , genom
afgifternes antecknande å Domen, inrättas.
Herr Mcmnerstam: Af alla de uti Betänkandet
och den upplästa taxan samt under öfverjäggningen
gifna upplysningar i denna enkla
fråga synes mig vara uppenbart, att icke något
ytterligare kan tilläggas den påskrift af
Expeditions-lösen, än det, som Utskottet föreslagit.
jag ber den värda Ledamoten upplysa,
hvilka andra utgifter han rnenar, och jag tviflar,
att de äro af den beskaffenhet, att de kunna
påtecknas Expeditionen- Om Deductionsafgiften
har Friherre Boye upplyst förhållandet.
Den 3 Juni. e. m.
75
Friherre Cederström: För min del inser jag
Intet hinder, hvarför icke Deductions afgiften
och äfvenså alla andra afgifter kunna
tecknas å Domen, och yrkar i följe deraf återremiss
af Utskottets Betänkande.
Uppå härefter af Herr LandtMarskalken
gjord proposition blef Utskottets Memorial återremitteradt.
Å nyo föredrogs och bifölls LagUtskottets
den 29:de Maj på bordet lagda Memorial,
om yrkadt afskaffande af Kongl. Förordningen
den 27 April 1810 om utmätning,
och Förklaringen deröfver den 27 Juli 1311.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 29:de
Maj på bordet lagda Betänkande, i anledning
af Hans Excellence m. m. Herr Grefve Brahes
Memorial, angående Bevillningen för Danne.'
mora Bergslags Jerntillverkning.
Friherre Mannerheim, Lars Augustq yttrade
sig med StatsUtskottet instämma deruti, att
90. §. på detta ämne vore användbar, men
höll tillika före, att Utskottet i sitt Betänkande
borde dervid hafva stannat. Frågan
vore om återfåendet af försutten tid; sådant
vore ett mål hörande till laga rättegång; Riksens
Ständer kunde ej föreskrifva, att etf till
slut ageradt mål skulle åter upptagas. I anledning
af denna sin anmärkning tillstyrkte
Friherre Mannerheim återremiss af Betänkandet.
?6
Deri 3 Juni. e. m.
Herr Drufva, Thure, erinrade, det Hans Excellence
Hr Grefve Brahe icke klagade ötver utöfningen
af 1812 års Bevillningsförordning,
Utan öfver sjelfva dess princip, i afseende på
tillämpningen deraf till Dannemora Bergslags
Jerntillverkning.
Friherre Mannerheim yttrade, att, om förhållandet
vore sådant, vore åter de, som hade
skäl att klaga öfver att på dylikt sätt hafva
blifvit för mycket taxerade, visserligen
för många, för att i detta afseende numera
för den förflutna tiden erhålla rättelse.
I anledning af hvad nu anmärkt blifvit,
återremitterades StatsUtskottets ifrågavarande
Betänkande.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 29
Maj på bordet lagda Betänkande, i anledning
af Friherre Andert Cedtrströms Hietainen, inne.
hållande förslag till ett förbättradt sätt till
Bevillningens utgörande.
Friherre Cederström, ffacob, yttrade det visserligen
hafva varit ett misstag, att Friherre
Anders Cederstrvms Dictamen blifvit till StåtsUtskottet
remitteradt, emedan det endast anginge
Bevillningen; Friherre Wrangels i Utskottets
Betänkande omfalta anförande hade
deremot bort af StatsUtskottet behandlas, emedan
det innehåller förslag, att Embetsman»
Den 3 Juni. e. ni»
77
Rens löningsstater böra fegleras efter in natura.
Han anhöll således om återremiss af
StatsUtskottets Betänkande, med begäran att
Utskottet öfver detta sednare anförande måtte
sig yttra.
I anledning af hvad sålunda blifvit an*
fordt, blef StatsUtskottets Betänkande till Utskottet
återförvisadt.
Efter förnyad föredragning bifölls StatsUtskottets
den 29 Maj på bordet lagda Betänkande,
angående det åt Vester, samt Norr*
bottens Läns Invånare meddelade lån.
Herr Eckorn, Pehr Adolph, uppläste följande:
Om jag delat de olyckor, sorn Vester- och
Norrbottens Läns inbyggare under sista kriget
med Ryssland öfvergått, och om jag varit
ett vittne till allt det elände, som en fiendtlig
behandling derunder tillskyndat dessa lidande
medborgare, den jag åtmindstone sökte
lindra, då jag icke kunde afvärja den, med hvilka
känslor af vördnad och tacksamhet erfår jag icke
nu den betydliga Och ädelmodiga uppoffring
Höglofl. Ridderskapet och Adeln beslutit och
jag äfven förmodar de öfriga RiksStånden bifalla
till lindring för dessa Läns menighet,
hvilken, om den icke fått erfara denna hjelp,
till en stor del nödgats afhända sig en jord,
deraf den likväl nu kan påräkna en framtida
7 8 Den 3 Juni <?. m.
bergning. Och jemte det mig och Länens
Deputerade i nåder torde tillåtas inför Thronen
förklara Länens inbyggares underdåniga
vördnad och erkänsla för den nära del Kongl.
Majit Nådigst tagit uti de dem drabbande
förluster, och den om lindring och eftergift,
till hälften af det försträckta lånet, till Riksens
Ständer gjorda underdåniga proposition,
täcktes Eders Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Högloft. Ridderskapet
och Adeln tillåta mig få tolka dessa Vester*
och Norrbottens Läns inbyggares vördnads*
fulla erkänsla och förbindelse för den räddning
dem nu blifvit tillskyndad, och hvaraf
ett tacksamt minne skall lefva i kommande
tidhvarf; och jag vågar äfven försäkra, att den
nu beviljade eftergift, som sprider glädje hos
olyckliga medborgare och återgifva hoppet
om lyckligare tider, skall komma de mest behöfvande
till godo, samt Högloft Ridderska»
pets och Adelns samt de öfriga RiksStåndens
föreskrift på det noggrannaste uppfyllas.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 29
M?j på bordet lagda Betänkande, angående
Riksdagsmannen Bagges Memorial, rörande
Bytesverket.
Friherre Cederström, ‘Jacob: Uti det nu
upplästa Betänkande om BytesContoiret, har
Utskottet motiverat sitt tillstyrkande på en
Konungens Förordning af den 16 November
Den 3 Juni. e. n:.
79
1S13, deri termin (då alla från år 1680 till
i?23 gjorda byten skola anses afslutade) blifvit
bestämd till 10 år, ehvad de det verkligen
blifvit eller icke. Riksens Ständer anhöllo
t8io hos Konungen, atf alla byten emellan
ofvannämnda år skulle anses som då afslutade,
och all vidare fråga derom upphöra.
Kongl. Maj:t har, på några enskildtes anhållan
att, oaktadt Riksens Ständers beslut, få
göra sina fordringar gällande, och sedan vederbörande
blifvit hörde, utfärdat ofvannämnde
Förordning af den 16 November 1813.
Det är icke på mindsta sätt min afsigt att i
någon måtto klandra Hans Majit Konungens
beslut i frågan, dertill äger ingen Riksdagsman
rättighet; men jag önskar kunna ådagalägga,
att BytesContoirets tillvarelse alldeles icke
gagnar hvarken Kronan eller Nationen.
De fleste i BytesContoiret anmärkte Bytesbrister
liqvideras genom Kronofordringar,
hvilka oftast med mycken tjenstfärdighet af
Verkets Embetsman Herr Kamreraren Stenberij
anvisas eller anskaffas. Att Kronan deraf har
någon vinst, kan jag ej,finna; deremot färdén
enskildte, som nödgas ersätta en anmärkt brist,
vidkännas den mest orättmätiga förlust; ty 1:0
är bristen, genom beräkningssättet af interessen
på interessen, i den mängd af år sora
förflutit sedan bytet gjordes, uppstigen till en
orimlig högd; och 2:0 utkräfves skulden icke
hos den som gjort den, eller dess descendenter,
utan hos närvarande innehafvaren af jorden.
Visserligen lemnäs tillstånd att från man
Den 3 Jani. e-,
till man söka sin ersättning; men rättegången
blir så vidlyftig, att den skulle kosta kanske
ännu så mycket som sjelfva bytesbristen; och
tilläfventyrs kunde den, sorn egentligen är
skyldig att betala bristen, befinnas ur stånd att
göra det.
Då Riksens Ständers rätt att eftergifva
alla Kronoiordringar är obestridliga så är frågan
ensamt^ om Riksens Ständer och Konungen
gemensamt kunna Upphäfva en Författning,
hvars skadlighet blifvit erkänd; ehuru
några få personer äga interesse i dess bibehållande.
För att rigtigt kunna besvara den*
fordras t 1:0 Att undersöka, onl ägande räti
ten derigenom förnärmas; 2:0 om en eller flere
enskildtes individuella vinst tillåter en pä
rätta grunder byggd samhällsordning att utkräfva
skulder hos andra, än dem som gjort
skulderna eller deras arfvingar. Kan inom ett
samhälle en person erkännas ägande rätt till
en fordran på Staten, hvilken aldrig i affskiften
blifvit beräknad, och hvarför inga sädafle
afgifter någonsin af närvarande innehafvare
blifvit erlagde, som vid arf åtfölja fordringar
i allmänhet? Eller kan, med någon
billighet, Lagen i ett samhälle tillåta, att en
person ålägges betalningsskyldighet derför,
att han ej kan framte bevis på att icke vara
skyldig? Är icke principen för all skuldfordring,
att Borgenären skall bevisa sin fordran?
Då dessa frågor besvaras fördomsfritt,
torde följande allmänna grundsatser deraf härflyta.
IV. De ii 3 Juni. e, »/.
Sr
flyta, nemligen: att de personer, som nu äga
Bytes-Kronotordringar, hvilka icke i arf för
dem blifvit beräknade, och för hvilka således
icke de för fordringar i allmänhet stadgade
afgifter äro erlagde, kunna, utan störande af
ägande rätten, mista dem, och att icke, utan
den mest våldsamma orättvisa, Staten af
närvarande innehafvare kan utfordra betalning
för en bytesbrist, genom hvars uppkomst
jord innehafvaren icke dragit någon fördel, efter
första principen för ali betalnings-skyldighet
är att hafva erhållit valuta.
Den, snart sagdt, enda person, som vinner
på BytesContoirets tillvarelse, är Kamreraren
Stenberij, derigenom att, utom de höga procent
han pä alla anmärkta byten äger rätt att
uppbära, honom icke är ålagdt något ansvar
för origtiga anmärkningar; hvilket sednare
jag kan bevisa genom en händelse, som träffade
min Mor: Hon anmärktes för en bytes
brist
på ett af sina hemman, och, enligt vederbörande
Autoriteters Utslag, blef seqvester
derå lagd; då jag sedermera bland hennes
Handlingar fann Gravationsbevis på detta
hemman, så befans, att hon ägde derpå en
vida större fordran, än den anmärkta bristen;
och då detta Document presenterades i Kongl.
Collegium och hos Landshöfdingen, blef följden
endast, att seqvestern upphäfdes och att
hon några månader derefter nödgades lösa ett
förnyadt Gravationsbevis, försedt med ett
grannt maroqvinsband.
Ridd, 0, Ad, Prat, N;o n, 12,
32
Den 3 Juni. e. tit.
Jag anser derföre Riksens Ständer och Ko«
nungen icke kunna , utan orättvisa , längre
uppskjuta med att låta detta Contoirs röfvaresystem
upphöra, och tår dertore begära, att
Betänkandet återremitteras
Friherre
Boye, Ludvig: BytesContoirets
bestämmelse omfattar 2;ne föremål: Det ena,
att utreda Kronans, i och för Kammarbyiesmålen,
ägande fordringar hos enskddta familjer;
och det andra, att utreda Kronans, i och
för samma mål, vidhäftande skulder till enskildta
personer, hvilkas rätt, i detta afseende,
icke kan betraktas annorlunda, än såsom ali
annan ägande rätt till enskildt förmögenhet.
Hvad nu den förta af dessa befattningar angår,
eller utsökandet af Kronans Byiesfordringar,
så är det ganska sant, att, i anseende till
de familjer, hvilka af sådana Kronofordringar
hemsökas, alla de vigtig) och ömmande omständigheter
inträffa, de der nu blifvit af Friherre
Cederström anförde; men deremot förekommer,
hvad den andra befattningen rörer,
att de familjer, hvilka äga Bytesrordringar hos
Kronan, iske lära vilja bortskänka dem Riksens
Ständer kunna visserligen bevilja eftergift
af Statens fordran, men kjnna, efter hvad
jag tror, ingalunda, utan att göra ingrepp i
ägande rätten, neka att vidkännas Statens så
beskaffade skulder; och då så mycket mindre
någon qvittning deremellan kan äga rum, som
resultatet träffar helt olika familjer, så synes
mig också, att, tillg äldande af Statens skuld,
den tillgång icke eftergiives, som äges i Sta*
Den g Juni. e, fri.
»3
tens fordran ; hvarföre jag tillstyrker bifall af
Utskottets Betänkande.
Herr Tham, Pehr: Vid 1809 och I8lö
årens Riksdag blef om Bytesbfisterna ordadt i
flera RiksdagsProtocoll: Detta ärendet, så
Vidlyftigt utveckladt, att föga mer kali vara
att tillägga.
Verkan deraf var, att alla fyra
Ståndert samhälligt (annu tror jag, utan
votering i något Stånd) tillstyrkte, i stöd af
Kongl. Collegii förut uppgifna Betänkande,
att Bytes bristerna skulle alldeles förfalla. Mrg är
ännu berättadt, ätt Kongl KammarCollegium,
på JustitieKådernes sedermera gjorda förfrågan,
äfven blifvit vid sitt förra Betänkande.
Mera solennt och nagelfaret kali väl alff
t ig något ärende blifva afhandladt — när
äfven Kongl. KammarCollegium (Gens de métier,
hvilka böra tros framför allt) gjort samma
tillstyrkan tvänne gånger.
Att under alla dessa deliberationer man
öfvervägt så väl Kronans, som alla enskildtas
ägande rätt, ar ganska begripligt; ty annars
hade det intet varit att deliberera om. Ägande
rätgen var lika helig på alla sidor; mtn den,
som efter too år blef ålagd en skuld, som hail
aldrig gjort, ansågs mera lidande, än den, sorn
ifrån samma tid ägt en- fordran , aldrig uppgjord
och aldrig påräknad. Detta Ständernas
tagna beslut har äfven varit synbart af vigt,
då 4 å 5 år behöfts, innan BytesContoiret kunnat
utverka JustitieRådetnes motsätta Betänkande.
14
Den 3 Juni. e. in.
För ätt få ett slags medhåll, hade man
velat öfv rtaia vissa Bytcsfoi drings ägare att
nu skulle deras ersättningar u,bekommas, sedan
Kronans mesta liqvider voro gjorda, fastän
man på en gång ville ta a till Kronans
fördel. Lika interesse bör visserligen sökas
Kronan och undersåtare emellan; men de privata
fordringarne, ännu outräknade, hafva aldrig
kunnat upptagas till någon summa i något
arfskifte, hafva aldrig erlagt någon Bevillning,
äro dessutom förlorade, sedan de vid
Förmögenhets beskattningen aldrig blifvit uppgifne,
de äio och böra blifva i alla tider för
fordringsägarne en lika osäker egendom, som
slott i luften, meri utan känningar; då deremot
en Bytesbetal.ire får betala en skuld, som
han aldrig gjort, blifva krafd efter 10c år, i
stället för 20 eller 10 år, efter gammal eller
sednare Lag, söka en hemuls-man sorn ofta
icke finnes, binda hela rättegången vid sitt
b; n, derfö.e att icke Kronans Embetsman i råttan
tid gjoit sina anmärkningar och sitt kraf.
Detta kallar jag en mycket heligare ägande
rått, ån förlusten af en Bytesbrist, som aldrig
var känd eller uträknad.
Hittills är omtald bytesbristernas mer eller
mindre rättvisa. Nu får jag något omnämna
BytesContoifets method:
Vid iSio års Riksdag hade jag en Bänkkamrat,
feom biet' krafd loren bytesbrist af ungefär
72 D.r S:mt, hvars summa hade kanske
Den 3 Juni. e. tn.
85
utgjort circa 35,000 R:dr Banco. Till all lycka
återlans ibland egendomens gamla papper
vederbörligt qvitto, hvarigenom saken
förföll, men utan ansvar för anmärkningen.
Ijetta förefaller mig, som om nyck!arne sitta
uti en dörr och jag går in, så får jag taga
hvad jag behigar, men sitter ingen nyckel
uti, eller får jag igen vederbörligt qvitto, dä
först kan jag vara säker. Vid den sulsta Irranden
i Riddarholms-hvalfven torde förmodligen
alla dyhka qvittencer blifvit uppbrännda. En
afslutad liqvid, sorn öfver 100 år gått i verkställighet,
boide i alla fall ännu vara ett qvitto.
Men ännu icke nog: jag och mina företrädare
hafva öfver 100 år betalt Bevillning
samt Förmögenhets afgift för denna uppdrilna
bytesbrist från dess början. Hvar får man ersättning
för denna afgift? för en egendom
man icke ägt eller sorn förloras ; beräknad efter
med interesse på interesse iirån samma tid?
Borde icke detta äfven vara en helig ägande
Rätt ?
Dessa betänkligheter, med de uppgifter,
som en värd Ledamot redan gjort, torde ofelbart
göra Utskottens Betänkande värdt återremiss:
att 18 1 o ars Riksdags- handlingar må närmare
blifva granskade, ,j nite Riksdagsmannens
af det Hedervärda BondeSiåndet Memorial.
Frågan är likväl mindre om sjelfva bytesbristerna
för Kronan, än om deras uträknings
method, som ännu tyckes vara oafgjord.
86
Den 3 Juni. e. m.
Herr König , Pehr, hade inlemnat följande:
Riksens Ständers Statsutskott har i sitt
Betänkande, i anledning af ett från BondeStåndet
inkommet Memorial om afskrifning af
Kronans Bytesfordringar hos enskildta, yttrat
sig dermed, i anledning af anförda skäl, icke
kunna taga någon befattning.
Jag tycker, att Utskottet gått något fort
från saken , och anger, att intet missbruk finnes
så gammalt, att det förtjenar urminnes häfd,
ingen orättvisa så skyddad af urgamla formler
och täckelser, att icke den bör rättas, och hvarje
medborgares skyldighet vara att dertill bi»
draga»
Ett mer än roo:de-årigt skrik öfver BytesContoirets
på’ orättvisa grundade skick och
fortgång, otaliga familjers klagan öfver förstörd
förmögenhet genom Bytesbrister, långa
processer och svåra efterräkningar allt för
skulder, dem hvarken de eller deras förfäder
gjort, icke känt och icke förr kunnat betala;
en härigenom uppkommande osäkerhet om
ägande rätten, som, enligt Kongl. Kammar»
Collegii Yttrande år i8to, oaktadt Gravationsbevis
kan vara utsatt för Bytesbrister  allt
detta har icke kunnat förmå StatsUtskottet att
lägga hand vid målet, sorn det så väl förtjent.
Ifrån början till närvarande tid har i ett
sammanhang orättvisa och tilltagsenhet utmärkt
BytesContoirets varelse.
Den 3 Juni. e. m.
87
1688 års Bytesmethod , grundvalen för
detta olyckliga. Contoir, gillade Ranrakningar,
endast Kronan fått fullt till fullo, m. m.
Genom Reduct:onsCommissions Kungörelse
af den 15 Januari 17-J4 rättades en osed,
sorn icke bestod i mindre, än att, då ograveradt
Vederlag uppgafs till Byte, Kronan behöll
både gods och vederlag.
Författningen af den 4 Juni 1728 stadgar,
att om någon häftade för Bytesbiist till K10-  n n , fick han ej ersätta den med fordringar
hos Kronan för bortmistade rentor eller ersättning^pretentioner
Detta befans likväl Sederine
a så vida orättvist, att debitorn fick qvitta
sina egna fordringar.
Ingen utbetalning af Kronans skulder fick
ske innan så mycket influtit, att alla kunna
blifva förnöjda, enligt Kongl. Brefvet af den
24 Januari 1749.
Kronans innestående efterräknings-rentor
utsökas numera ej längre tillbaka, än ifrån år
1749, oaktadt Orsaken till dröj målet endast härrörer
från BytesContoirets Embetsmän, hvilka,!
trots af Riksens Stä' ders Beslut åren 1748 och
1756, att Bytesmåhn borde skyndsamt afgöras,
i 60 år sedermera stört allmänna säkerheten.
Vid Bytesmålsgranskning i BytesContoiret
tillskapas ofta nya skattläggningar, ej på
88
Den 3 Juni. e. m.
stället, der gods eller vederlag äro belägna,
ej i Parternes närvaro, utan i samråd med
LandtmäteriContoiret, oaktadt, enligt Kongl.
Förordningen af den 26 Juni 1731, ny skattläggning
ej äger rum, sedan Kronan i 10 år
rigtigt uppburit sin renta af det tillbytta hemmanet.
HofStallmästaren Baron Rålamb, ÖfverKammarherren
Baron Hamilton och Herr Bäron
Jacob Cederström kunna af egen erfarenhet
intyga, att BytesContoiret utkraft bytesbrister,
hvarför förut antingen decharge varit lem*
nåd, eller Gravationsbevis utfärdadt på hemmanet.
Sådana oblyga försök äro alltid svåra
att motstå,'då, inom mer än 100 år, familjer
bortdött, förmögenheten blifvit skingrad, och
handlingar förstörde eller kommit i orätta
händer.
De som haft några bytesfordringar hafva
näppligen kunnat utbekomma dem, efter lång
väntan, på annat sätt, än att, för en stickstyfver,
sälja dem till vederbörande.
m
Kan ett sådant förfarande anses rättvist,
så är det den mesfscandalösa rättvisa, som fins
i Europa.
Sedan Kongl. Maj:t,af ömhet för fordringsägares
egendomsrätt, afslagit den gjorda hemställan
om BytesContoirets upphäfvande, åter?
står för Riksens Stander att, af lika ömhet för
de oskyldige, som häfta för urgamla bytesbri
-
r
Den 3 Juni. e, m.
ster, eftergifva Kronofordringar hos dem, hvilket
är Riksens Ständeis ensak.
Billighet och en olver 130 års våld skrianda
rättvisa påkalla detta offer, som ej kan
bli betydligt, enligt Kongl. KammarCollegii
Yttrande år 1810. Jag styrkes häruti så mycket
mer, som j<g icke uti någon af de på R.ikets
inkomster tryckta utkomna förteckningar
blifvit varse några medel för Kronans räkning
insatta af BytesContoiret.
I alla fall böra väl icke Rikets inkomster
grundas på våld, undersåtares förtryck
och osäkerhet.
Af dessa skäl, samt med åberopande af
hvad i Memorialet anfördt är, anhåller jag, att
StatsUtskottets Betänkande återremitteras till
ytterligare handläggning.
Friherre Boye, Ludvig: Ägande rätten
hos de familjer, sorn hafva fordringar hos Staten
, kan icke vara tillintetgjord, derföre att
KammarCollegium icke haft tid att ännu utreda
och afgöra Bytesmålen; och ehuru fordringar,
hvilka icke ännu hunnit blifva utredda,
naturligtvis ej heller kunnat ingå i beräkning,
hvarken vid Bouppteckningar, Arfskiften,
Förmögenhetsafgift, eller Bevillning; så
kan väl sådant icke anses förändra äganderättens
egenskap och kraft.
9 o
Den 3 Juni, e. m.
Uppå af Herr Grefven och LandtMar»
skalken gjord proposition blef Utskottets Betänkande
härefter återremitteradt.
Herr Munck af Rosenschild, Eberhard: Ridderskapet
och Adeln har redan ovillkorligen
bifallit BancoUtskottefs Betänkande om e i c ökadt
creditiv af Bankan för Götha Canal Discont.
Jag har äfv.n sjelf särskild1- y 111 a * mig
härom och instämt i samma iiiisiyrkande.
Då motionen om detta creditiv gjordes, biföll
jag det, likväl m d vissa vikor Men lör
att ej, genom anmärkning mot Utskottets Betänkande,
åstadkomma återremiss och derigenom
tidsutdrägt, yrkade jag icke, då detta Betänkande
i dag förehades, på dessa villkor,
utan förbehöll mig få oin dessa framkomma
med en särskildt motion i sammanhang med
Betänkandet. Likaså nödigt, som det, enligt
min tanka, är, att Götha CanalDiscont erhåller
det ökade creditivet, lika så nödigt anser
jag det vara, att en åtgärd vidtages, som försäkrar
oss om uppfyllande af hufvudändamålet
med creditivets beviljande. Hufvudändamålet
med detta måste onekligen vara, att så
mycket möjligt rädda låntagarne uti denna
Discont ifrån ruine eller en alltför kännbar
förlust, som de fleste af dem ej kunna undgå,
om de nu helt och hållet, eller för en betydlig
del, skola inbetala sina lån. BancoUtskottets
af Ridderskapet och Adeln bifallna Betänkande
satter väl Directionen i stand att
hjelpa låntagarne, men jörpligtar den icke der
-
Den 3 Juni. e. m>
91
till. Det är af den orsak jag föreslår, att Riksens
Ständer förständiga Direction: i:o Att
använda det nu beviljade creditivet så, att de
redan för lån häftande personer få göra så liten
afbetalning som möjligt, t. ex. högst TV af lånsumman,
undantagande då frågan är om con»
cours eller tillkommen osäkerhet å både låntagarens
och caventernes sida; samt 2:0 att, i
händelse nya lån kunna utlemnas, de beviljas
i synnerhet till verkliga jordbrukare och äfven
till andra näringsidkare, framför till Handlande.
Friherre Mannerheim, Lars Angnst: När
Höglofl. Ridderskapet och Adeln denna förmiddag
fattade sitt beslut öfver detta ämne,
skedde det i full enlighet med Constitutionen;
BancoUtskottets Memorial blef ovilkorligen
bifallet. Jag ingår ej nu i pröfning, huruvida
man vid samtycket till Disconträttens förhöjning
hade kunnat fästa vilkor; saken är
nu mera constitutionelt afgjord; hade frågan
om vilkor uppkommit, i form af anmärkningar
emot Memorialet, hvilka blifvit af Ridderskapet
och Adeln ansedde hindra dess antagande,
så hade återremiss deraf blifvit en
följd; efter bifallet kan en sådan slags anmärkning
icke äga rum.
Grefve Lilliencrantz, yohan Wilhelm: BancoUtskottets
Betänkande var ej första gången
uppläst, utan hade legat på bordet. Det blef
bifallet, och ett fattadt beslut lärer ej kunna
förändras. Anmärkningar dervid lara ej hel
-
92
Den 3 Juni. c. m.
ler äga rum; och hvad nya motioner angar,
så lärer tiden dertill redan vara tilländalupen.
Au en gång beder jag få erinra att Disconträtten
icke användes till utlåning, utan
endast till inlösen af insatta summor emot 3
procents renta. Huru skulle då den för en
kort tid beviljade förökningen i Disconträtten
på stt direct sätt kunna anslås till förmån
för låntagare i Götha CanalDiscont? Föröfrigt
behöfva de åt enskildta Eolag upplåtna
Discontverk icke anmanasatt utvidga Discontrörelsen;
de göra det nog opåmint, ty en större
vinst är dertill ett bevekande skäl. Tvärtom
torde erinran om förs:gtig indragning
vara af nöden; och den är också gjord, så väl
af CanalDiscontens Revisorer, sorn Bankens
Ombud. Men om indragning är ytterst nödvändig,
bör den derföre icke ske våldsamt;
och derföre arden ökade tillfälliga Disconträtten
tillstyrkt. Hvad reglering för framtiden
angår af Discontrörelsen i allmänhet, så lärer
Höglofl. BancoUtskottet icke underlåta att med
Betänkande deröfver till Riksens Ständer inkomma.
v
Herr Munck af Rosenschöld: Hvarken det
Justitieombudsmannen, Herr Baron Mannerheim,
eller det Her-r Grefve Lilliencrantz nu anfört,
sorn mig tyckes, i afsigt att vederlägga mitt
yttrande, contradicerar detta i sjelfva verket.
Jag har hvarken gjort någon anmärkning emot
BaneoUiskottets redan bifallna Betänkande,
icke heller begärt någon återremiss af det.
Den 3 Juni. e. in.
93
samma; men jag bar i sammanhang med detta
Betänkande gjort en ny motion, för att få
Götha CanalDirection ålagd att använda det
beviljade creditivet på eit med det åsyftade
ändamålet öfverensstämmande sätt. Ei farenheten
har ju redan lärt oss, huru mycket en
DiscontDirection kunnat våga utöfver de tydligaste
föreskrifter ? Hvad bör man icke kunna
vänta, då sådane föreskriiter saknas?
Herr Landt Mar skalken gjorde proposition å
Remiss till BancoUtskottet af Herr Munck af
Rosenschöld/ anförande.
Ropades Ja och några få Nej.
Grefve Lilliencrantz: Jag försäkrar, att
BancoUtskottet visserligen skall vidtaga alla
nödiga försigtighetsmått i afseende på Disconterna
i allmänhet. Götfla CanalDisconts privilegium
räcker till år 1835; men Utskottet
skall dock icke underlåta att äfven i afseende
på den föreslå det som kan tjenligt synas.
Jag tror derföre det vara säkrast, om saken
öfverlemnas hel och hållen till BancoUtskottet.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller,
att det må förblifva vid Ridderskapets och
Adelns redan en gång bifallna beslut, att min
motion till BancoUtskottet remitteras.
Friherre Boye, Ludvig: Då, efter hvad
BancoUtskottets Ordförande, Herr Grefve Lillj
ener antz t nu anmält, det ämne, som innefattas
94
Ben o Juni. g. ttt.
j Herr Munck af Rosenschölds motion, i alla fall
kommer att blifva föremål för Utskottets Be*
tänkande; så tror jag, just af sådant skäl, så
mycket mindre hinder vara för motionens remitterande
till Utskottet.
Herr Munck af Rosenschöld anhöll äfven, att
BancoUtskottet skulle anmodas att med sitt
yttrande öfver hans anförande skyndsamt in*
komma, samt att hans motion mätte med de
öfriga Riksstånden communiceras5 hvilket
Bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets,
den 29 Maj på bordet lagda, Betänkande
om en Pensionslnrättning för Civil-Staten.
Å nyo föredrogs BancoUtskottets, den
29 Maj på bordet lagda, Betänkande, 1 anledning
af Herr Cederschölds Memorial om några
medel till stadga i Myntvärdet och mindskartde
af Penningbristen.
Herr Cederschöld, Pehr Gustaf, uppläste
följande:
Då jag, i mitt Memorial, sökt visa, att
Sedelmyntets vanvärde egentligen härrörer af
omöjligheten att få det i Banken realiseradt;
så hade jag ej väntat, att Höglofl. BancoUtskot
-
Den 3 Juni. e. m.
61
let skolat förundra sig öfver att af slika premisser
finna realisation föreslagen såsom resultat
Jag har trott, att då silfverväxlingens
inställande varit en orsak till det o da, så
skulle den enda radicala cur blott kunna finnas
i växlingens möjliga återställande.
Höglofl. Utskottet tyckes befara, att silfret
skulle, genom vår, kanhända genom förstoringsglas
sedda, undervigt i handel, utsträckas
till betalande af utländsk skuld, utan
hopp att återbekomma det; men som köpmannen,
hvilken är den enda sorn möjligtvis katt
injaga någon sorts fruktan hos Höglofl. BancoUiskottet,
ej kan åtkomma iner penningar,
än vi andre i handel vilje lemna honom,
och det dessutom är alldeles otänkbart, att massan
af Sveriges invånare skulle vara så oförståndiga,
att i handelsboden nedlägga mer
penningar, än de, för bestridandet af sina öf-'
riga utgifter, sågo sig kunna undvara; så synes
mig tydligt, att, likasom hvarje enskildt
man är angelägen om att rätta sina utgifter
efter tillgångarna , för att ej, genom onödig
handel, försätta sig i trångmål, skall ej heller
Staten, såsom varande blott en samling af
enskildta personer, genom handel hafva att
frukta någon betydlig och varaktig mindskning
i Myntstocken. Om det dessutom verkligen
vore så förmånligt att exportera silfver, och
Köpmännen derom så angelägne, som Höglofl.
Utskottet tyckes förmoda, så skulle de sanno,
liktvis mer, än som hittills skett, begagnat
rättigheten att utskicka omyntadt silfver, helst
9 6
Den 3 Juni. e. m.
det kan erhållas ungefär till samma pris, som
det Banken, enligt mitt förslag, derpå borde
sätta.
Vidare menar Utskottet, att betydligt hinder
för myntvärdets oföränderlighet skulle
uppkomma, dels af araortissementets försvinnande,
och dels af en oundviklig årlig förökning
af Sedelstocken Beträffande först arnortissements-systemets
ah-kaffande, så kan jag,
oaktadt allt mitt bemödande, omöjligen inse,
huru Myntet skulle kunna blifva till sitt värde
vacklande just derigenom, att det bibehölles
till sin mängd oiöi änderligt. Hvad åter
angår Sedelstockens årliga förökning , så
vågar jag påstå, att den åtmindstone ej vore
en nödvändig följd af den realisationsplan jag
uppgifvit. Då jemnt så mycket penningar,
som i Banken årligen inflöte, genast åter saites
j omlopp , dels genom aflöning för Verkets
tjenstemän och öfriga hushålls utgifter, och
dels genom utlåning; så kan jag omöjligen
föreställa mig annat, än att Myntstocken skulle
blifva till sin storlek oföränderlig. Det skulle,
enligt denna plan, ej kunna finnas mer än
ett enda sätt att föröka Sedelmassan, och det
vore att i Banken nedsätta myntbar metall ,
med begäran att derföre erhålla papper; men
detta är kanhända också det enda rätta sätt,
hvarpå Myntstocken bör kunna ökas; och
härigenom skulle Myntstockens storlek blifva
ett slags Barometer på inhemska produetionens
tillstånd.
Slutli
-
I
IV.
Den 3 juni, e,
Slutligen erkänner Utskottet, ätt det ej
inser några andra utväga? att återföra BancoVerket
till dess sannskyldiga egenskap, än,
som orden lyda, ett successift fortfarande af
anslagna amortissementer. Genom ett sådant
bemödande att efterhand återställa sedelmyntets
tulla betydelse, skulle sedlafne, enligt
principen, vinna vissa procent årligen i värde}
härigenom borde å ena sidan uppkomma ett
fikande att förvandla jorden till papper, för
att med längtan afbida den tidpunkt, dä detta
papper skulle metamorp.hosera**» till silfver,
ingen annan borde da vilja .äga jtord , än dett
som vore nog enfaldig för att ej infcm huru mycket
förmånligare det vöre att .Va ,contanter.
Å andra sidan skulle myntets årligen Stigande
värde dels sätta capifalisten i stånd \ t(; låta
sina penningar ligga ofönentade, emeda.n ^e»
om jag så får säga, ynglade i hans egert ku*
reau, och dels skulle landtegendomarnes falU',n‘
de i pris göra capitalisten mera betänksamt*
vid penningars utlånande, i synnerhet rottU
den erhåilne panten måste hafva mer än dub*
belt värde, för att betaga fruktan att framdeles
kunna förlora en del af det utlånta capitalet.
Hvilken stockning i rörelsen eller så
kallad penpingbrist, härigenom skulle förorsakas,
kan man, ej utan rysning, tänka sig»
Af dessa skäl vill jag ödmjukligen underställa
Eders Excellence och Höglofl. Rid*
derskapet och Adeln, om ej målet må till
Höglofl. BancoUtskottet återförvisas.
Ridd, o. Ad, Prat, N:o y,
9 S
Den 3 Juni. e. m.
Herr Landt Mar skalk en hemställde, om Rid*
derskapet och Adeln ansåg hvad nu blifvit
anmärkt hindra antagandet af Utskottets Menior
i al.
Ropades Nej.
Hvarefter Banco-Utskottets Memorial bifölls.
Efter förnyad föredragning af BancoUtskottets
sistlidne Plenidag på bordet lagda Me.
morial, angående ManufacturDiscontens Disconträttiglxt
i Banken, blef detsamma af Höglofl.
Ridderskapet Och Adeln bifallet.
Företogs till afgörande BancoUtskottets ,
sistlidne Plenidag på bordet lagda , Memorial ,
angående RiksDiscontens Discontsumma.
Friherre Mannerheim, Lars Augnst: Det
förefaller oväntadt, att ett Penningverk, så nära
sin upplösning, sorn RiksDisconten, anmäler
sig att begära penningar, för att än vidare
utsträcka sin rörelse. Med Götha CanalDisconten
ar förhållandet helt annorlunda:
Dess rörelse grundar sig ej uppå dess Disconträtt,
utan uppå privata insättningar, hvaremot
utgifvas 3 procents-sedlarj och sådane sedlar
utgifvas den mot ej af RiksDisconten. Det
förefaller mig ofelbart, att, om den i BancoUtskottets
Memorial nu föreslagna förhöjning
Den 3 Juni. e. m.
99
1 RiksDiscontens Discontratt i Banken beviljas,
skall denna Discont inom några veckor
hafva, utöfver hvad nyttigt är, utsträckt sirt
rörelse. Jag tillstyrker, på denna grund, att
Memorialet måtte återremitteras.
Grefve Lilliencrantz, Johan Wilhelm'. Söm
jag hört att BancoUtskottets Betänkande icke
blifvit rätt fattadt, anhåller jag att få lemna
några Upplysningar^
År 1809 fixerades ett maximum för Riks*
Discoatens Utlåning , hvarjemte stadgades, att
den åt Götha Canal lemnade Discontratt skulle
af detta maximum afgå. Maximi-summans
belopp är mig ej tillåtet att uppgifva; mert
ponera att den vore 5,000,000, sä följer deraf,
att endast 4,200,000 R;dr finge af RiksDiseonten
utlånas, enligt 1809 års föreskrift.
Då BancoUtskÖttet vid i8i2 års Riksdag
inhämtade, att lånrättigheten af Götha CanalBolag
sällan begagnades, och oftast icke öfver
beloppet ät 2öo,ooq R:dr, ansåg Utskottet
olämpligt att, titan ändamål, hålla fulla
summan af 800,0O0 R:dr i beredskap, under
ert tid då lånbehof hös Allmänheten redan
började tilltaga. Utskottet biföll derföre , att
RiksDiscontDirectiottett finge disponera‘6oo,ooo
R:dr af Götha CanalDirectionens lånrätt, då
den icke vöre begagnad; men med vilkor, att indraga
utlåningen i samma mån, som Götha Ca«
nals begagnade Discontratt öfversteg 200,000
Riksdaler,
to»
Den 3 Juni. e. m.
Igenom detta beslut uppkom en ytterst
vacklande ställning lör RjksDiscontverket, sorn,
efter det dagligen varierande förhållandet med
Götha Canals lånrätt, måste hastigt öka eller
mindska sin utlåning
det sednare någon
gång till den grad, att Direction orättvist tadlades
för mannamån. Till undgående af sådan
följd, och för att kunna i regelbunden
gång styra RiksDiscont-rörelsen, har Oirectionen
med ledsnad nödgats inskränka sig derhän,
att en alltför ringa del af den år 1812 beviljade
villkorliga tillökning blifvit nyttjad, och
deremot en ej obetydlig del af maximi-summan
blifvit för Götha CanalDirections möjliga behof
lemnad oanvänd.
I en tid, då klagan öfver lånbrist är så
allmän, har BancoUtskottet trott sig böra tillse,
att tillgången icke må vara mindre än den
som år 1812 redan ansågs oundgänglig. Och
då Utskottet icke kunnat ogilla RiksDiscontDirectionens
betänklighet, att använda en tillgång,
som nästa Discontdag kunde försvinna,
har Utskottet, för att bereda en stadgad visshet
att påräkna (utan någon betydlig ökning
af maximi-summan) medgifvit, att 300,000 R d
af den summa, som, enligt 1809 års beslut,
skulle hållas i beredskap åt Götha CanalDirection,
får af RiksDisconten till utlåning
användas, men icke deröfver — om än CanalDirectionens
Disconträtt vore helt och hållet
obegagnad. Om maximi-summan antages
till 5,000,00c, så får RiksDisconten nu använda
4,500,000, men aldrig mer} och om någon
Den 3 Juni. e. m. j 01
gång, tvärtemot hvad hitintills inträffat, CanalDirectionen
disponerade hela sin lånrätt, 800,000
R;dr, vore. under de dagar sådant skedde, maximi-summan
4,200,000.
Enligt 1812 års beslut fick RiksDisconten
utlåna ända till 4,800,000} men, som sagdt är,
med villkor att indraga, i samma mån som CanalDirectionen
©kade sin lånrätt öfver 200,00®
Riksdaler.
Det nu gifna förslag kan således med större
skäl kallas en mindskning, än en ökning
för RiksDisconten, om man ej vill kalla det,
enligt verkliga förhåilandet, en till ordning
ledande reglefing.
Verkliga maximi-summan må nu vara störte
eller mindre änden jag supponerat, så blifv-e
r förhållandet proportionsvis enahanda.
Jag bör ej obemält lemna, att, ehuru detta
Betänkande icke förr än nu till Riksens
Högloft. Ständers afgörande förekommit, togs
likväl beslutet mycket länge sedan, långt
förr än någon fråga om ökad Disconträtt för
Götha Canal möjligen kunde föreses; hvilket
anmärkes, oaktadt dessa saker icke hafva med
hvarandra någon gemenskap.
Friherre Mannerheim: Hvad angår den af
Grefve Lilliencrantz anmärkta olägenhet, att tillgångssumman,
i fall saken förblefve i sitt förra
skick, kunde med hvar Discontdag varie
-
102
Den 3 Juni e, m.
ra, är densamma i sin verkan af ingen bety,
denhet, enär RiksDisconten är i den belägenhet,
att hvar dag göra sig derom underrättad.
Beträffande åter farhågan för det nu existerande
Rörelsecapitalets förmindsknjng, tror jag,
att då Götha CanalDiscont i dag fått tn förhöjning,
hvilken visserligen af låntagare kommer
att begagnas, är det cj rådligt att bifalla
en ytterligare penningutsläppning från Banken,
hvilken, genom ökning af dess Rörelse*
capital, skulle fälla värdet af dess sedlar; och
tillstyrker jag derföre, för mindel, att Memorialet
matte afslås
%
Friherre
Boije , Ludv:g: De skäl, sorn Hr
Grefve Liljencrantz anfort till understöd för
Utskottets Betänkande, äro visserligen fullkomligt
goda; men jag tror mig dock böra, i anledning
af hvad en annan värd Ledamot sig
yttrat, nu ödmjukligen erinra, att samma grunder,
sorn i förmiddags talade för enahanda
motion, till förmån för CanalDisconten, synes
nu tala för RiksDisconten Det var tidpunktens
allmänna penningställning; det var låntagares
erkända svårighet att inbetala sina Discontlån,
det var allmänna penningbehofvet, som
föranledde till förmiddagens beslut: och jag
kan icke inse, hvarför icke låntagare i RiksDisconten
skulle förtjena lika afseende, som de
i CanalDisconten. Samma orsaker och samma
ändamål böra, som jag tror, i frågor af enahanda
beskaffenhet, föra till samma beslut;
Och jag tillstyrker alltså bifall af Betänkandet.
Den 3 Juni. e. tn. 103
Herr LandtMankalken frågade, Om Ridderskåpet
och Adeln ansåge de gjorda anmärkningarna
hindra antagandet af Utskottets Memorial
Ropades
Nej och några få $a.
Härefter gjorde Herr LandtMarskalken
proposition till bifall af samma Memorial,
hvilken med efa besvarades.
Efter förnyad föredragning bifölls BancoUtskottets,
den 29 Maj på bordet lagda, Memorial,
angående beviljande af ett Bäncolån
till återuppbyggande af Calmare Stads afbrända
Gymnasii- och Skolhus.
Eöredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets, den 29 Maj på bordet lagda,
Betänkanden ;
1:0 Angående anslag af ett årligt arfvode åt
en Sjukvakterska vid Smedjegårdshäktets
Sjukrum.
2:0 Angående begärdt anslag till reparation
å Calmare Domkyrka.
3:0 Angående gjord framställning om Gratification
åt Kronobetjeningen på gränsen
af Elfsborgs och Bohus Län.
jo4 Den 3 Juni.
4:0 Angående väckt fråga om inköp af Posthus
och boställen för Postmästare.
y,o I anledning af gjord motion om en minnesvård
, på Statens bekostnad, öfver framlidne
Hof-Intendenten Sergel.
6 0 Angående Prosten FShrei Memorial om utfodringen
vid Kongl. Maj ts Hofstall, samt
om upplåtande af Kungsgårdarna Ultuna
och Ryda till Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
disposition, i och för utfodringen
vid dess Hofstall.
7:0 Om medel till befordrande af större sundhet
i Städerna.
8:0 Angående kostnader till tryckning af en
Kongl. Majus nådiga Proposition, jemte
ett Lag-Comitéens Betänkande.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets, sist 1 idne
Plenidag på bordet lagda, Betänkande om
yrkad ersättning till förra Mantalsskrifvaren
Åkerström y samt förlängning af den i Kongl.
Kungörelsen, af d. 9 Dec. I8t2, utstakade
prescriptions tid.
Herr Königs Pehr, hade inlemnat följande:
Vid Stats-Utskottets Betänkande, i anledning
af Riksdagsmannen Olof Gudmunsson Bagges
Memorial om nytt anslag till gäldande al
Den 3 Juni. e. ?».
afskedade Mantalsskrifvaren Åkerströms innestående
lön och pension för åren 1,809 till och
med 1814, med det mera, kan jag ej undgå
framlemna följande anmärkningar:
StätsUtskpttet har afslagit Memorialet af
den grund , att icke i behörig ordning cir utredt
huruvida Åkerström iakttagit den skyldighet, att inom
fbreskrifven tid sig om utbekommande häraf å
vederbörligt ställe anmäla, samt i hvad mon han
verkligen får leret sin rättighet, hvilken ätmindstone
ännu icke för 18 1 4 kan vara för silfen.
I anledning af de handlingar jag skall till
Respective Utskottet öfverlemna, är det upplyst,
att Åkerström, den 17 Juni 1812 , hos
Konungens Befallningshafvande i Götheborgs
och Bohus Län ingifvit ansökning om utbekommande
af sin lön för åren 1809 och 1810
samt Pension för 1811. Ansökningen anmältes
den 26 Augusti 1S12, som derpå den 24
December 1812 icke yttrat sig öfver Lönens
utbekommande, utan, förmodligen för att i ett
sammanhang sedermera kunna afgöra hela
frågan,'anmodat LandshöfdingeEmbetet att låta
LandsContoiret författa uträkning öfver beloppet
af hela ifrågavarande Mantalsskrifvareprovision
under 9 är, räknade ifrån 1302 ars
början till slutet afår i8/o, och densamma
insända. Sedermera afgick ifrån LandshöfdingeEmbetet
i Götheborg, under den 12 Mars
1814» ny reqvisition å provision för 1809 Och
1810 årens löner med behöriga uträkningar
för dessa bägge åren; men denna ansökning.
Den 3 Juni, c. m.
som ej var annat än ett iteratum af i S r 2 års
anmälan, blef, under, åberopande af Kongl.
Kungörelsen af den y December i 81 2, afslagen.
Hvad åter angår den af Kongl. StatsContoiret
infordrade uträkning öfver beloppet af
JVJantalsskrilvare provision under 9 år, hvilken
uträkning skulle tjena till grund för bestämmandet
af Åkerströms Pension, så har den aldrig
ifrån LandsContoiret emanerat} hvadan
då Pensionssumman dessförinnan icke kunde
bestämmas, Åkerström icke förnyat ansökningen
om utbekommande af i8li års Pension,
icke heller för de följande åren annars än
mundtligen yrkat på utbekommande af Pensionen,
och i stillhet förväntat att LandsContoijret
skulle medhinna en sådan uträkning.
Jag hoppas att af dessa förut för Respectiva
Utskottet okända upplysningar, hvilka
nyss kommit mig tillhanda, StatsUtskottet skall
finna, att Åkerström ingalunda underlåtit hvad
i hans magt stått, för att bevaka sin rätt,
och sig sjelft befogadt att tilldela honom det
begärda anslaget, hvarföre jag äfven anhåller,
att StatsUtskottets Betänkande må blifva återremitteradt.
Det är ömkansvärdt, att en mot 8o år
gammal, blind och välförtjent Embetsman skall
behöfva så mycken omgång för att utbekomma
en lumpen penning, af circa 8° R’dr om
året- Annu sämre vore det, om Lagen skulle
tvinga underhafvande att börja krig med sina
Den 3 Juni. e. m.
to?
förman, som ofta af angelägnare göromål varit
hindrade.
Med få ord må mig tillåtas relevera den
i Bagges Memorial anmärkta skillnad af prqescriptionstiden
i fordringsfrågor i StatsContoiret
och i Bytesbrister, som redan i 135 år stört
ägande rätten i Sverige och än skola göra det
j 8 år till. Jag frågar blott; är en dylik skillnad
billig ?
Bohus Län ligger i en ända af Riket,
Norrland i en annan. Embetsmännen i det ena
Länet tyckas vara lika berättigade som i det
andra, att erhålla ersättning för öfvergånget
lidandej icke dess mindre har StatsUtskottet
afsjagit Embetsmannens i Bohus Län och bifallit
Embetsmännens i Norrland enahanda ansökningar.
Af alla dessa skäl yrkas återremiss af
StatsUtskottets Betänkande.
I anledning af dessa anmärkningar blef
Betänkandet till StatsUtskottet återförvisadt.
Vidare föredrogs å nyo StatsUtskottets,
sistlidne Plenidag på hordet lagda, Betänkan,
de om anslag af allmänna medel till understöd
för Carlscrona Fattigvårds- och Arbetshus Inrättning.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anförde;
Den 3 Juul. e. ni.
Dn jag anser mig böra fasta uppmärksamhet
vid Högloft. StatsUtskottets tillstyrkande af
3000 R;dri Statsanslag årligen till nästa Riksdag
för Fattigvården i Carlscrona, undfaller
mig icke det obehagliga att med en erinran
möta Utskotters välgörande afsigt, och derigenom
möjligen lägga ett hinder i vägen
för verkställigheten deraf; men vid närvarande
förhållande, då Statsverkets utgifter böra
inskränkas till det allranödvändigaste, och
det nyttiga måste stå efter för det oundgängliga,
anser jag den yttersta grannlagenhet
böra iakttagas vid föreslående af Statsanslag,
som jag önskade kunde till granskning alla
i ett utredt sammanhang framställas, och, ehuru
mycket jag örnar för den nödställde, anser
jag likväl betänkligt tillstyrka ett prejudicat
af anslag till andra orters fattigvård, hvarigenom,
under ökade anslag och betungande utskylder,
man kunde bereda ett allmänt behof
af Fattigvårdsanslag i andra orter, som med
lika rätt kunde fordras. Hvad nu Carlscrona.
Fattigvård- och Arbetshusinrättning angår* så
enär det är upplyst, att densamma, i grund af
Kongl. Majus nådiga föreskrift, årligen af Amiralitetscassan
erhåller ett understöd af 1000
R:dr, och derifrån således har rättighet och
utväg åtnjuta biträde; derjemte, med fästad
uppmärksamhet derå, att de fattige, som understöd
behöfva, äro afskedade krigsmän och
deras enkor och barn, det icke är att förmoda
att de sakna delaktighet i det understöd, sorn
välgörandet så frikostigt meddelt åt sårade
och afskedade krigsmän och deras efterlem
-
Den 3 Juni. e. m.
nade enkor och barn; så synes hvarken behofvet
eller rättighet påkalla ett Statsanslag
i detta ändamål, som kunde blifva ett prejudicat
för andra ansökningar i samma väg; och
är jag nogsamt öfvertygad, att Kongl. Maj ts
hittills visade nådiga omsorg om Carlscrona
Fattigvård lemnar den en trygghet om en ytterligare
hjelp, om och enär det skulle visa
sig att behotven för de fattiga i Carlscrona icke
skulle, på sätt förenämndt är, i förening
med Stadens skyldiga bidrag, kunna uppfyllas.
Jag hemställer vördsamligen, i anseende
till hvad anfördt är, om icke detta Betänkande
må afslås.
Friherre Ciderström, Rudolph: Af hvad
Herr Grefve Gyllenborg nu behagat anföra slutar
jag, att han ej känner tillståndet i Carlscro*
ra. Antalet af behöfvande enkor och birn
är der ganska betydligt, till hvilkas underhåll
Amiralitetets och Stadens bidrag visserligen
är ganska stort; ty det har stigit ända
till 5000 R:dr. Knappast lär någon ort finnas,
som i samma mån undersfödt sina fattiga;
och likväl är bidraget icke tillräckligt. Ja‘g
hemställer derföre, att den, i StatsUtskottets
Betänkande, tilli biträde vid Fattigförsörjningen
i Carlscrona, föreslagna summa måtte af
Ridderskapet och Adelin bifallas.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht: Jag
instämmer så mycket hellre med Herr Frihet,
re Cederström, som de inflytande medlen s;å
under Hans Kongl. Höghet KronPrinsens dis
-
Ilo
Deli 3 Juni. e. lii.
position, och det icke så förhåller sig* sorti af
Grefve Gyllenborg blifvit anmärkt. De fattige
i Carlscrona, sorn behöfva understöd, äro icke
afskedade krigsmän samt deras enkor och barn,
Utan äro afskedade civile tjenStmän, hörande
till VartStaten, samt deras efterlemnade familjer,
och kunna således icke komma till delaktighet
af de understöd, sorn för afskedade krigsmän
blifvit anslagna. Denna omständighet ä£
ömande, och på sadan grund bifaller jag Utskottets
Betänkande.
Uppå härefter af Herr LandtMärskalkert
gjord proposition blef Utskottets Betänkande
bifallet.
Föredrogs å-nyo och bifölls Statsutskottets,
den 29 Maj på bordet lagda, Betänkande,
angående ersättning af Löningsmedel, som
vissa Tjenstemän i Norrbottens Län tillkommer.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets, den 29
Maj på bordet lagda, Betänkande, angående
anslag af medel för LänsLazaretten.
Grefve Gyllenborg, jjohan Henning, uppläste
följande:
I anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition
om medels anslående till underhåll
och vård af med veneriska sjukdomar behäftade
personer, har Iiöglofl. StaisUtskottet, med
Den 3 Juni å. Ml.
lil
föreslående af gooo R:dr, fördubblat det förut
Varande Statsanslag, ö va 1 emot jag så mycket
mindre har något att eiinra, som det synes mig
Snarare vata alltför ringa emot beholven och
angelägenheten af en skyndsam Och kraftig
hjelp, till förekommande af dessa sjukdomars
utbredande och botande af de personer, som
dermed blifvit behäftade j men Högloft Utskottet
har med föregående tillstyrkande förenat
ett annat, hvari jag för ingen del kan instätrima,
det nemligen, att Länens invånare borde
af Landshöfdingarne sammankallas, att sig yttra,
om icke för hvarje mantalsskrifven person
s sk. kunde i samma ändamål utgifvas,
som jemte Kronoutskylderna kunde af vederbörande
Uppbördsman uppbäras. Till styr.
ka för denna min mening får jag erinra, att
vid Riksdagarna allena kunna penningafgifter
b stämmas till utgörande af frånvarande medborgare^
att det vore ett vådlig osäkerhet, om
vid andra sammankomster de frånvarande skulle
kunna skattläggas af de närvarande, samt,
i öfverensstämmelse dermed, att det vore utan
ändamål att, till afgörande af sådana ämnen,
till Landshöfdingesäten sammankalla Deputerade,
som blefvo endast berättigade att
svara för sig och för dem som meddelat bestämda
uppdrag, men alldeles icke för andra,
icke en gång för egna underhafvande och
tjenstfolk. Vid sådant förbiilande, och då
man i flera provinser redan torde hafva fästat
uppmärksamhet vid kostnad och besvär af de
tätare sammankomsterna af Läns-Deputcrade
vid Landshöfdingesäten, anser jag mig icke
112
Den 3 Juni. e. ttt.
sakna skäl till den önskan, att sådane sammafi*
komster icke måga föreslås, hvaraf således in.
ga bestämda resultat kunna vara att förvänta
; hvaremot jag gerna skulle tillstyrka, att,
med någon skillnad emellan husbönder och
tjenare och fattigare mantalsskrifne personer,
2 sk. och deröfver kunde för hvar mantalsskrifven
person af BevillningsUtsl;ottct bestämmas,
och såsom Lazarettsfond å Debetsedlarna
uppföras, till sådan fördelning behofvet
påkallar, under förbehåll att, der de sjukes
egne tillgångar icke medgifva - bidrag till deras
behållande vid Lazaretten, detsamma må
bestridas af allmänna medel, äfvensom att, vid
så utsträckta biträden, de sjukes emottagande
vid Lazaretten, under förebärande af saknadt
utrymme, icke för längre tid må kunna vä*
gras. Jag anhåller vördsamligen, att, med föregående
anmärkning, Betänkandet må till
StatsUtskottet återremitteras.
Herr von Schulzenheim, Devid'. Hos Kongl.
Sundhets-Collegium och hos dess tillydande
medlemmar saknas hvarken kunskap eller
zéle; dock har vid all använd omsorg den olyckliga
veneriska sjukdomen föga blifvit mindskad,
ja tvärtom i några orter tilltagit Då
vid LärtsLazaretten både rum och medel try-,
ta att emottaga alla de sjuka, som sig anmäla;
och då på de ställen, hvarest sådana Lazarett
tryta, provisnonella eller ainbulatoriska sjukhus
skola inrättas, så sker sådant dels ofullkomligt,
dels bestås åt de utfattiga endast
IV.
Den 3 Juni. e. m.
113
fria Medicamenter och Läkarevård; men antingen
mäste de sjuke sjelfve eller Församlinf
gar genom Sockenstämmo-beslut anskaffa fö*
da och sängkläder. Då ock Höglofl. StatsUtskottet,
uppå min underställning, ej trott sig
kunna föreslå ett bestämdt årligt sammanskott
tjll denna leda sjukdomens utrotande, så lärer
åtmindstone bifall blifva angeläget till det
af välbemälte Utskott föreslagna, mert frivilliga,
personliga biträdet.
Friherre Hierta, Lar.t: Sällan torde ett
ämne ät större vigt, i afseende på Menighetens
välfärd, komma under Ridderskapets och
Adelns ötverläggning. Jag för min del tror,
att, om det sökta ändamålet skall vinnas, att
förekomma den Veneriska smittan, genom anstalter
till de sjukas afskiljande Och behöriga
skötsel, lärer föga något annat medel finnas, ärt
att, genom sammanträde med Länens invånare,
söka förmå dem att härtill göra frivilliga
tillskott. Det vare långt ifrån mig att någonsin
vilja understödja något, som Skulle
medföra kränkning uti Nationens rätt att beskatta
sig; men jag kan, efter min öfvertygelse,
ej annat än förklara högtidligt, att,
om detta medel icke skulle vidtagas, så inser
jag icke möjligheten att vinna det åsyftade
ändamålet; och jag finner mig alltså föranlåten
att tillstyrka bifall till StatsUtskottets Betänkande
Härefter,
uppå af Herr (drefven och Landt.
Marskalken gjord proposition , blef StatsUtskqtRidd.
o' Ad. Prat. N:o i$. itj.
114
Den 3 Juni. e. ml
tets Betänkande af Höglofl. Ridderskapet ock
Adeln bifallet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
den 3 Juni 1815-
S- D. I afseende på mängden af ännu
oafgjorda ämnen, som syntes göra omöjligt,
att Riksdags-göromålen kunde afslutas till den
ié:de Juni, då s:ne månader äro förflutna ifrån
den dag, å hvilken Kongl. Majrts Nådiga
Proposition om StatsVerkets tillstånd och be.
hof till StatsUtskottet öfverlemnades, ansåg
sig Ridderskapet och Adeln, efter ankommet
och uppläst ProtocollsUtdrag af denna dag,
från det Vällofl. EorgareStåndet, böra med
detsamma instämma uti dess, i kraft af 8o. §.
Riksdagsordningen, beslutna underdåniga an.
hållan hos Kongl. Maj t om Riksdagens förlangning
på en månads tid ifrån den 16 dennes.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
eftermiddagen den 3 Juni 1815-
S. D. Återremitterades LagUtskottets ,
den I2:te Maj afgifna och den 29:de på bordet
lagda, Memorial angående lösens antecknande
å Domar och Resolutioner, hvilka från
Dea 3 Juni i. m, i 15
Konungens Hogsta Domstol och CancellieEkf
peditioner utgifväs» Ut supra»
S» D. Bifollos, vid förnyad föredragning,
följande StatsUtskottets, den 2ö:fe Maj
afgifna och den 29ide derpåföljande på Bor-r!
det lagda Betänkanden;
ilo I anledning af Kongl» Maj:ts Nådiga Pro^
position till Riksens Ständer, af den g:t®
April, angående det åt Vester- Och Norr*
bottens Läns innevånare meddelade Lån*
ft:o Om en PeftsionsCassas inrättning för Civil*
Staten»
3:0 Angående anslag äf ett årligt arfvode åt
en Sjukvakterska vid Smedjegårdshäktets
sjukrum»
4:0 Örn begärdt anslag till reparation å Calmare
Domkyrka.
5:0 Angående gjord framställning örn gratification
åt KronoBetjeningen på gränsen äf
Elfsborgs och Bohus Län.
6:0 Angående väckt fråga öm inköp af Posthus
och Boställen för Postmästare.
?:o Öm uppreisande af en Minnesvård, på StM
tens bekostnad $ åt framledne Hollmén-’
denten Sergel.
B:o Angående Doctor Fåhrei motion om utfodringen
vid Kongl. Maj:ts Hofstall* sapt
116 Den 3 Juni, t, wj
Kungsgårdarne , Ultuna och Rydas anslående
till Hans Kongl. Höghet KronPrinsens
Hofstall.
9:0 Om medel till befordrande af större sund-J
het i städerna.
* ' ' ■' " • ..•* ’ *' : I
lojo Angående kostnader till tryckning af en
Kongl. Majrts Nådiga Proposition, jemte
ett LagComitéens Betänkande.
ii.*o Öm anslag af allmänna medel till tinder
stöd för Carlscrona Stads Fattigvårds-och
Arbetshus-inrättning.
12:0 Angående ersättning af Löningsmedel ,
som vissa Tjenstemän i Norrbottens Län
tillkommer.
13:0 Om anslag af medel för LänsLazaretter*
na. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
BancoUtskottets, den r^de Maj afgif
na
och den 29=de på bordet lagda Memorial:
i;Ö I anledning af Herr Cederschölds Memorial
om några medel till stadga i Myntvärdet
och mindskande af Penningebristen.
2:0 Om ManufacturDiscontens Discont-rättighet
i Banken m. m.
3:0 Om RiksDiscontens Discon-rättighet def-,
sammastädes.
Den 3 Juni. «.
Ii?
4:0 Angående beviljande af ett BancoLån till
återuppbyggande af Calmare Stads afbrända
Gymnasii och Scholhus* Ut supra.
S. D. Biföllos följande LagUtskottets,
den 9:de, I2:te och I7:de Maj afgifna samt
den 29:de derpå följande på bordet lagda,
Memorial, nemligen:
1:0 Om befrielse från utlösande af vissa slags
Handlingar vid HäradsRätterna.
2:0 Om Bouppteckningar och Arfskiften efter
personer af Ridderskapet och Adeln 9
hvilka dels inom Städerna äga Burskap
och Borgare-rätt, dels i egenskap af ContingentBorgare
sig der nedsatt.
3:0 Om yrkadt afskaffande af Kongl. Förordningen
den 27:de April 1810, om Utmätning,
och förklaringen deröfver den 27:de
Juli 1811. Ut supra.
* r
S. D. I anledning af gjorda anmärkningar
återremitterades följande StatsUtskottets
den 2ö:te Maj upplästa och den 29-‘de derpåföljande
på bordet lagda Betänkande, i anledning
af Friherre Anders Céderströms Dictamen,
innehållande förslag till ett förbättradt
sätt till Bevillningens utgörande. Ut supra.
S. D. I anledning af gjorda anmärkningar,
återremitterades följande StatsUtskottets,
Den 3 Jttni. e. m.
den 26:te Maj uppläst* och den 29:de derpå
följande
på bordet lagda, Betänkanden';
l.'Q Om Lösens erläggande till Kronofogdar»9
för påskrifter å UtmätningsResolutioner,
3:0 I anledning af ett till Utskottet remitterädt
Memorial, angående Bevillningen för
Dannemora Bergslags Jerntillverkning,
3:0 Angående Riksdagsmannen Olof Gudmunds,
son Bagges Memorial, rörande Bytesverket.
'4:0 Angående bemälte Riksdagsmans Memorial,
om ersättning åt förra Mantalsskrifvaren
Åkerström, samt förlängning af den
i Kongl. Kungörelsen den 9:de Dccem.
ber 1812 utstakade prescriptions-tid. Ut
supra.
Upplästes och lades på bordet Allmänna
Besvärs- och OecanomieUtskottets Betänkande,
af den 24:de Maj, angående väckta frå»
gor om allmänna Skogshushållningen i Riket
och SkogsBetjeningens samt JägeriStateos indragning;
hafvandes Utskottet dels tijlstyrkt
dels. afstryrkt hvad i dessa ämnen blifvit yrkadt;
och var derjemte Utskottets Betänkande
åtföljdt af s:ne Ledamöters särskilta meningar
i ämnet.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från Con•titutionsUtskottet,
af den 3o;de Maj , hvar
-
De» 3 Jttni. e. m.
119
uti Utskottet förmäler, att till dess åtgärd från
Hedervärda BondeStåndet blifvit remitterade
3:ne Memorial: i:q om en jemnare fördelning
af allmänna onera; 2:0 om indragning af
JustitieOmbudsmansEmbetet; 3:00m Prestgårdsbyggnad
och underhållande. Anmälande Utskottet
derjemte att, så vida i dessa Memorial
något skulle anses höra till Utskottets åtgärd,
sådant ej genom remiss ifrån något Stånd
kan till Utskottet öfverlemnas; och att följaktligen
Utskottet, i sakens nu varande skick,
icke kan sig med dessa öfverlemnade Memorial
befatta.
Detta ProtocollsUtdrag, såsom endast ad
notitiam aflemnadt, lades till Handlingarna.
Upplästes och lades på bordet följande
från Lagutskottet inkomna Memorial:
1:0 Af den 2o:de Maj, angående yrkadt föreslående
af en Lag, som stadgar att personer,
hvilka skola i häkte hållas, antingen
för undergående af straff eller under
afvaktan af ÖfverRätts Utslag, må,
efter det de erhållit dom vid StadsRätt ,
genast varda från Stadens häkte till närmaste
Krono-häkte förflyttade, och der på
publik kostnad underhållna och vårdade;
yttrandes sig Utskottet, uppå anförda
grunder, icke anse sig äga anledning
tillstyrka antagandet af berörde föreslagna$åtgärd.
120
Den 3 Jani. t. m.
g:o Af den 2o:da Maj, angående en sådan'föp»
klaring öfver 27. Cap. 1. §. Rättegång3-  Balken, att det må vara kärande Parter
öppet, att äfven före inställelse-dagen å
vederbörlig ort inlemna de Skrifter och
Handlingar, hvarigenom de mot UnderDomstolarnes
Utslag och Domar erlagda
vad fullföljas; tillstyrkandes Utskottet,
uppå anförda skäl, att en sådan förklaring
må varda meddelt.
3:0 Af den 17:de Maj, angående yrkadt ali,
mängörande af det stadgande att, sorn de
i 13 §- af 1723..års Kongl. Resolution på
KrigsRefälets underdåniga besvär, Rusthållare
tillagda förmoner, att vara närmast
till lösen af en utom börd såld andel utj
Kustnings-stammen , hvilket stadgande,
enligt 23. §. af 1734 års Resolution på
Allmogens besvär, varit utsträckt och lärn*
padt till lika beskaffade frågor, rörande
Båtsmanshållet i Calmare Län och Blekinge,
icke kunde hänföras bland de stadgar,
som, under nama af privilegier, ut,
göra undantag från Allmänna Lagens bud,
nyss åberopade §. §. af 1723“ och 1734
årens Resolutioner, meddelte innan Allmänna
Lagen till efterlefnad påbjöds, jemlikt
samma Lags förordnande och de flera
sedermera utkomna Författningar om
börd och lösnings-rätt samt hvad dermed
gemenskap äger, böra anses till kraft och
verkan upphörda; tillstyrkandes Utskot‘et,
att Riksens Ständer anhålla, att Kongl.
Den 3 Juni. e. nu
121
Majit täcktes till allmän kännedom lemna,
det berörde Resolutioners gålland=e kraft
och verkan uti oraförmälte del upphört.
4:0 Af den 2o:de Maj, angående väckt fråga
om upphäfvande af det, genom Kongl.
Brefvet den irsta Februari 1758, meddeha
stadgande, att de som åtfölja Häradshöfdingarne
på Tingen, icke må till
Fullmägtige vid Tingen brukas; hafvande®
Utskottet, uppå anförda skäl, ansett
sig icke kunna tillstyrka förändring uti
hvad i detta afseende redan finnes stadgadt.
3:0 Af den jorde Maj, i anledning åf en af
Herr von Engeström , jYohan Daniel, gjord
motion om rättighet att med posten till
Öfver- och Under-Domstolar, Collegier ,
Executions-säten, Consistorier med flera
Embetsverk, insända de Skrifter, -Förklaringar
och Handlingar, som böra aflemnäs,
och att Fatalier icke böra anses
förlorade , om Handlingarne uti rätter tid
blifvit till Embetsverken afskickade; hafvandes
dock Utskottet, till hvad i detta
afseende blifvit föreslaget, icke ansett sig
kunna tillstyrka bifall
6:0
Af den i8-de Maj, angående väckt fråga
om sådant tillägg vid i4:de Momentet
uti Kongl. FörlagsOrdningen den 24:de
Februari 1748, att en Förläggare skall,
för det förlag han gifver till Ståndspersoners
jern- och andra bruk, njuta fä
-
122
Den 3 Juni. e. ta.
kerhet och förlagsrätt, icke allenast ut!
inventarier och effecter, utan äfven uti
alla fordringar som, enligt Bruks-bok ,
utestå hos sådana personer, hvilka i och
för Bruksrörelsen undfått förskott och
deröfver hafva räkning vid Bruket. Utskottet
yttrar sig, uppå anförda grunder,
icke finna skäl att tillstyrka en så be»
skaffad utvidgning af Förlagsgifvarens
förmonsrätt, som blifvit i fråga ställd ;
och var Utskottets Memorial åtföljdt af
åtskilliga Ledamöters särskildta mening.
?:0 Af den 18 Maj, angående en yrkad ändring
i de uti M:de Momentet af Kongl.
‘FörlagsOrdnmgen den 24 Februari 1748
innefattade stadganden, det en Förläggare
till Jern- och MessingsBruk samt Köp.
parhamrar , som vill njuta Förlagsrätt ,
må för sin säkerhet, om han sa vill, låta
Förlags-afhandlingen uti BergsCollegio
behörigen inteckna; äfvensom att, om
Bruksägaren kommer af sig och hans egendom
måste i mät gå, den ibland
dem, som gifvit honom förlag, äger för.
mån, som sitt förlag först inteckna låtit;
anseendes sig Utskottet, uppå anförda
skäl, icke äga anledning tillstyrka den
förändring uti omförmälte Författning,
som blifvit föreslagen. Utskottets Memörial
var äfven åtföljdt af åtskilliga Ledamöters
särskilta mening.
8:0 Af den 27:de Maj, angående förlängning
af den tid, sorn uti 30. Cap» 1» §. Rät?
Den 3 Juni. e. nt.
123
fegångsBalken är utstakad, inom hvilken
den, som vill söka att Konungen må
pröfva HofRätts Dom och Utslag, som i
hufvudsaken fallit, bör sådant i HofRätten
skriftligen tillkännagifva. Utskottet
tillstyrker följande förändring uti första
perioden af berörde Lagens rum: ”hvar
”sorn söka vill, att Konungen må pröfva
HofRätts Dom och Utslag, sorn i
”hufvudsaken fallit, gifve det skriftligen
”tillkänna i HofRätten innan klockan tolf
**å trettonde dagen, den oräknad då Ut*
”slaget föll, eller, om denna dag infaller
”å böndag eller å annan Helgedag, å
”nästa Söcknedag derefter, och sätte der
”tillika in tuhundrade Daler, eller så
”mycket i Guld eller Silfver, som deremot
svarar.” Derjemte anser Utskottet
oundgängligt, att den i Kongl. Förordningen
den 2 4:de April 1 754 föreskrifna
tid, inom hvilken, efter det llevisionseökandet
blifvit af HofRätfen beviljadt ,
den sökande parten åligger, att gifva in
penningar till lösen för Handlingarne och
HofRättens Protocoll, jemte stämpladt
papper till dessa, må inskränkas till åtta
dagar, oberäknadt den dag då tillstånd
till underdåniga ändrings-sökandet blifvit
beviljadt.
Upplästes och lades på bordet ett Memorial
från BancoUtskottet, af den 2 7:de Maj ,
angående medel till att hädanefter åstadkom
-
124
Den 3 Juni, e. m.
ma en successif förökning och i möjligaste matto
jemn fördelning af fonden för den utaf Riksens
Ständer år 1812 bifallna nya utlåning af
Banken på fast egendom, samt någon jemnhiiug
af de uti Kongl. Kungörelsen af den 31 Augusti
1814 föreskrifna villkor för så beskaffade
låns erhållande.
Likaledes upplästes och lades på bordet
ett RiddarhusUtskottets Memorial, af den 24
Maj, innehållande Utskottets utlåtande öfver
RiddarhusDirectionens berättelse angående Riddarhusets
förvaltning sedan sistförflutna Riksdag.
Högldfl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 11.
In fidem Protocolli
t A. G. Silverstolpe.
Thorsdagen den 8 Juni*
Plenum klockan 8 förmiddagen.
Upplästes och lades på bordet Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets Betänkande
af den 26 Maj, rörande HusbehofsBrännvins*
Den 8 Juni.
125
bränningen och dermed gemenskap ägande
omständigheter; innefattande Utskottets förslag
så väl om ämnet och tiden för Brännvinsbränningen,
som om redskapen och föryttrandet.
Upplästes ett af Friherre Cederström, An.
derst iplemnadt Dictamen, så lydande:
I anledning af de tankar jag uti vörd-:
samt Memorial af den 11 Maj uppgifvit, rörande
Sveriges sednare Bevillningssätt jemte
deruti föreslagen förändring, samt min anhållan
att med ett till den sistnämnde lätnpadt
värderingssätt få inkomma, bör jag nu aflemna
ett sådant, i möjligaste mån jemkadt efter
de grunder jag yrkat, ej endast såsom billiga
till deras natur, men äfven uti utförandet med
allmän och enskildt nytta öfverensstämmande.
Vid framställandet af detta värderingssätt
torde dock en kort förberedelse tillåtas. Ehuru
kanske tröttande för åhöraren, tror jag
mig dock ej densamma böra utesluta, såsom
enlig med min önskan, att på skäl och grunder
vägleda så väl egen som andras öfvertygelse.
Denna förberedelse skall då bestå i
en utvecklad, men blott hastig återblick på
skälen för och beskaffenheten af det utaf mig
yrkade beskattningssätt.
Till grund för beskattning har jag antagit
de förmåner inbyggaren i Staten- åtnjuter.
126
t)tn $ Jani.
Jag har tagit för afgjordt, att ali afgift
förutsätter ett erhållet eller förväntadt motsva»
rande. Om en afgift erlägges utan i förhål»
lande till någon deremot påräknad förmån, är
den en frukt af Lagstiftarens tvång, ej af den
beviljandes fria begifvande. Den är i förra
lallet en godtyckets Vårdslösa utprässning, i
det sednare ett af förnufts- och billighetsgrunder
föranledt öfverlåtande. Erfarenheten utvisar
i alla tider menskliga begreppets behdf
af jemnförelse emellan fördel och uppoffring.
Skälen dertill ligga i menniskans moraliska
daning, om hvilken blott kan sägas att deft
är sådan, men hvaraf man endast åger att i*
akttaga erfarenheten, om man deruppå vill
bygga rättsgrunder. — Största säkerhet att blifva
rättvis i en beskattning, det är i fördelnin*
gen af de tillskott, dem hvarje invånare bör
erlägga till Statens bestånd, under vissa gällande
samhällslagar, torde då OVedersagligen
blifva, att suppositionsvis sätta Staten Och deas
invånare i ett individuel! förhållande till hvarandra}
att för ett ögonblick betrakta det allmänna
som en individn, och invånaren som
en annan, jag menar såsom tvänne fria individuer,
det vill säga tvänne lagbundne, hvil»
ka efter rättsgrunder nödgas agera.
Men huru agera tvänne sådane?
Låt den ena föreslå den andra en uppoffring
i penningar, i varor, i mödor, och denne
skall snart till förmån för sig föreslå något
till utbyte. Men låt nu den förstnämnde, ut*
Den 8 Jani.
127
an medgifvande af någon sådan förmån, gifva
tillkänna sin fordran att erhålla en viss afgift
af hvad han anser den andra äga} låt honom
vidare, för att väl försäkra sig om myckenheten
af dess egendom, yrka en bekännelse af
hela dess tillstånd} så torde ingen neka, att
den som är föremålet för dessa påståenden ,
med skäl kan tro sig vara utsatt för våldsam
behandling, och som man säger fallen uti röfvarehänder,
äfvensom att Lagens skydd, ora
det anropas, bör honom tilldelas, så i afseende
på dess rätt att utan fritt begifvande ingenting
af sin egendom aflemna, som äfven
på den, att hafva sig dess inre tillstånd och
beskaffenhet förbehållet.
Men om detta är förhållande individuer
emellan, på hvad grund kunna de betraktas
ur en annan synpunkt, i deras förhållande till
Staten? eller är det ej just i behofvet af ägande
rättens helgd, är det ej i en förväntad
säkerhet om densammas möjligaste stadgande,
som en af hufvudorsakerna till borgerligt samhälle
bör sökas, och månne någon deri skulle
inträda, om han förutsåg, att en vida mägtigare
kraft, sjelfva Lagstiftningen i det samhälle,
hvaraf han blifvit medlem, skulle en
gång hota honom med de samma faror, tili
hvilkas undvikande från enskildta personer,
han underkastat sig SamfundsLagarnes band
Vid
det stora Statsarbetet, en Beskattning,
synes således billighet, det är jemn fördelning,
böra vara hufvudgrunden, och skul-'
128
Den 8 Juni.
le motsatsen, skulle en strängare medfart på *
om jag så får säga, vissa punkter af den tilt
beskattningsföreinål bestämda fonden, nånsin
till antagande kunna föreslås, vore det endast
i det olyckliga fall, då ett fortsatt krigstillstånd
eller hotet af ett fiendtligt infall tvingade
till mått och steg, hvilkas försvar en*
däst hämtades från ögonblickets behof eller
dröjsmålets fara.
Blott sådana trångmål kunna rättvisa aflagsnandet
från billighetsgrunder i beskattning;
men månne slutligen desse, lämpade till
verkliga värdet af alla de i Staten under åtnjutande
rätt varande förmåner, ej äfven skulle
blifva de indrägtigaste källor för Skaftkammaren
och föranleda till det understundom
gjorda medgifvande: att klokhet och
rättvisa ej sällan äro följeslagare? Månne
ej anledning är till förmodan, att en beskattning
, som efter säkra grunder drabbar fonden
i stort, skall kunna alstra rikligare afkastning,
än den sorn, ehuru på vissa punkter
mycket medtagande, åter på andra ej en§
faller, eller faller i en lindrigare proportion,
än den skäligen borde? ... Blott erfarenheten
kan upplysa denna fråga, och endast möjligheten
af en billig, en sann värdering till uppskattning
kan grunda hoppet om en fullt
lycklig erfarenhet i detta afseende. Det är äfven
i fruktan för dennas möjligtvis mindre
lyckliga utslag, som utom Capitationen, denna
för perronliga skyddet billiga afgift, jag trott
rumtne, böra bibehållas öppet för öfverflöda^
" - afgif
-
IV.
Den S Juni.
129
fifgiften. Den beqvämlighet och frihet, hvar*
af desse slags afgifter (sorn noga böra skiljas
ifrån afgifter pä nödtorft s-artiklar) för Contribitenten
åtlöljas, synas, till behofvens fylland©
lemna dem ett skäligt afseende.
På Värderingssättets mer eller mindre fullkomlighet
synes således äfven förslagets bero.
Men innan jag går att detsamma framlägga,
tror jag mig i förväg med några Ord böra möta
en invändning, som så ofta varit i fråga,
att den äfven nu kunde äga rum.
Man torde anmärka, att Oaktadt ett fortsatt
yrkande af billighetsgrunder, förbigår
dock detta beskattningssätt helt och hållet ett
viss dass af invånare, den sorn i Staten kännes
under namn af Capitalister, det vill säga
de personer inom densamma , sorn utan att äga
jord, Bergverk, Lägenheter, Qvarnar, Hus,
utan att idka Manufactur- Fabriks- ellef Handelsrörelse,
endast lefva af penfiingrenta, eller,
för att ej öfverdrifva definitionen, hvarje
person i förhållande till den del af dess förmögenhet,
hvilken han 6asom rätt och slätt
xentegifvande begagnar. Få Länder synas böra
äga denna dass i dess första bemärkelse
särdeles talrik- I dess andra skall den mer
eller mindre finnas i alla Stater. Sådan deri
är i båda fallen, torde dock om densamma
kunna sägas, att de af dess medlemmar, sorn
i följd af större penningtillgångar lemna sig
åt ett öfverflödigare lefnadssätt, både lätt och
Ridd, 0, Ad, Fröt. N:o 17. ig.
13°
Den 8 Juni.
billigt kunna träffas af val ställda ofverflöds»
afgifter.
Att de åter, som oaktadt penningstyrka
Föredraga ett sparsammare lif, i mån deraf val
skatta mindre, eller, om möjligt är, alisintet;
men att det deremot är denna dass man alltid
ansett såsom för det allmänna nyttig, i dess
egenskap af försträckare eller långifvare under
de af StatsLagarne gillade vilkor,
Och slutligen, att det tredje slaget af Ca»
pitalister, nemligen de, som antingen genom
missgynnande conjunmirer och öden, blott
äro i besittning af ett capital, kanske otillräckligt
till fördelaktigare företag, eller de som
genom physiska eller moraliska plågor, eller
andra från ålder och kön härrörande orsaker
hindras att med fördel underkasta sig de från
näringsrörelser, egendomars förvaltning, deras
köp och försäljning oskiljaktiga besvär och
omtanka, förtjena snarast att blifva föremål
för skonsamhet, då-de omständigheter, af hvilka
de bero, troligen mera leda till årlig förminskning,
än förökning af deras förmögenhet.
Täta ändringar uti penningeväsendet, alla
till capitalistens skada, samt inom loppet af
ett seculum inträffade, torde ändtligen äfven
såsom verkliga och ganska känbara beskattningar
kunna anses.
Till följe af ofvanstående inledning och
m«d afseende på värderingssättet, betraktade
Den g Juni
»31
rsåäöm enda grunden till förmodan om ett
Slutligt erhållande af fullt tillfredsställande
resultat, anser jag således det vid hvarje
Väl inrättad-Lagskipning antagna sätt att t i 1-1-  Vägagå, äfven böra tjerta till föresyn vid väri
deririgarnes förrättande» Då Värdering ej anftat
är ärt ett Domslut, syrtes det äfvert af ett
lika handlingssätt nied dem uti Lagsaker bö»
ta förberedas.
Vid betraktande af Lägeh i dess princip
fitiner mah, att den till erhållande af målens
möjligast oväldiga så granskning söm afdömiUande,
noga från hvarandra afskilt de lill dessa
föremål hörande åtgärder. 1 en nära förening
roed ämnets natur hafva dessa kommit
ätt utföras af:
i:o Vittnen, såsom endast geilöm säkra uppgifter
Upplysande,
s:o UnderDomare, Sorn blött rånsakandé under
bifögadt tölkartde äf Lagens rUirt, eller
så till sågandes förslagsvis äfdoitL
iiiande, och
3:0 ÖlverDdmare, Så söm ytterligare granskande
och genom slutdom afgörande.
Under Skyldig gard af bifall åt Lagstiftarens
häruti visade förutseende, sorn med frådkännande
af all beslutande rätt inskränkt vittv
net till blott uppgift om Sakens sanna förhålktode;-
som derigenom, att den betagit Under*
132
Den 8 Juni.
Domaren ultimat Domsrätt, satt äfven honor»
i nödvändighet att så till sågandes endast blifva
Referent af målet, och som andtligen i tredje
rummet öfverlemna! det afgörande Utslaget
åt en särskildt Domaremagt; har jag trott
de till värderingen hörande åtgärder böra fördelas
mellan treme dertill utsedda Comitéer,
af vissa gifna Och från hvarandra noga skillda
befattningar. Dessa Comitéer skola då till
benämning och göromål blifva såsom följer:
1:0 SockenComité
som endast och allenast
bör bestämma hvarje skattskyldig förmåns
verkliga beskaffenhet och verkliga
production, utan att dess värde bedömma.
2:0 LänsComité — som granskar den förras
uppgifter, i stöd af desamma uppgör afkastningsbehållningen
i penningar, samt
efter 5 procent förvandlar den till capital.
Kommandes detta capital förslags
vis
och under förväntan af RiksComitéens
. sanction, att utgöra det hvarje skattskyldig
förmån åsätta värde, hvarefter antalet
af de å densamma sig belöpande bevill*
ningsdelar bestämmes.
3:0 RiksComité — som granskar, dömmer och
beslutar öfver de föregående arbeten, samt
upptager och afdömmer alla bevillningsmål
utan Appel.
Ehuru så väl dessa Comitéers sammansättning
som formerne för deras verksamhet
Den 8 Juni. 133
kunde utur olika synpunkter olika modifi«e~
ras, har jag dock trott följande vara mest öfverensstämmande
irmd den af mig för deras
arbeten framställda rigtning.
SockenComité väljes af alla i Socknen
boende röstägande personer. Den består af
en Ledamot från hvarje tionde mantal inorta
densamma. Valet förrättas i Sockenstugan eller
annat dertill utsedt ställe. De tili SockenComité
valde Ledamöter samlas äfven dersta*
des, samt aflägga, då de äio samlade och fö»
re arbetets början, elen uti allmänna Lagen utsatta
vittneseden , hvilken dem af Socknens
Trest affordras. Socknens Prest bör under hela
arbetet vara närvarande, han aflägge äfven
samma ed ... Ledamöterne välje sjelfve en
Ordförande och en ProtocollisU
Då SockenComitéens åliggande är, att å
nogaste mån uppgifva och beskrifva hvarje
inom Socknen skattskyldigs förmån, bör denna
beskrifning till sin vidd uti Protocollet
upptagas, samt uti dertill inrättade Tabeller
införas. — Hvar och en skattskyldigs egne
uppgift bör handlingarna bifogas. Då Comitéens
arbete är fulländadt, utses genom val
bland alla dess Ledamöter en till Ledamot af
den tillkommande LänsComitéen. Till denna
öfverlemnas alla de arbetet tillhörande Handlingar,
hvilka han vid sitt inträde i LäosComitéen
ovilkorligen skall derstädes uppvisa
och öfverlemna»
'34
Den 8 furti.
LänsComité består af en Ledamot från
hvarje SockenComité. Den samlas uti Länets
Hufvudstad, sorn alltid blir sätet för dess arbeten.
Efter skedd samling och före arbetets
början, aflägges af dess Ledamöter den i Lagett
utsätta vanliga Domare-eden.
SockenComitéens arbeten företagas sedan
till granskning, i stöd hvaraf hvarje skattskyldig
förmån dess afkastningsbehållning påföres,
hvilken, sedan den, enligt hvad ofvan sagdt
~ är, blifvit förvandlad till capital, uti Tabellen
utföres- Alla LänsComitéens beslut samt mo-.
tiverne, som till desamma föranledt, blifva nq-.
ga till FrotocoUet upptagna,
Dessa Protocoll, jemte både Läns- och
SockneComitéernes hela arbeten, öfverlemna^
derefter ti fl RiksComHéen.
RiksComité skall sammansättas och bestå
af fyra Ledamöter från hvarje Län, en af hvarje
Stånd, hvilka dertill valde äro. Desse böra
anses så^om Riksens Ständers Fullmägtige,
efter fullbordad granskning alla Taxeringsmål
utan appel afdömma, samt resultaiet i
Tabellen -utföra. De böra äfven före arbetets
början aflägga Domare-ed, och äfven derjemte,
Om så nödigt funnes, någon 3nnan efter naturen
af deras göromål afpassad, hvilken af Rik*
sens Ständer särskildt kunde föreslås.
Då likväl den RiksComitéen tillagde Domsrätt
utan appel möjligen kunde synas tillin
-
Den 8 Juni.
»35
tetgöra den skattskyldiges med skäl förväntans
rätt till en med billighet öfverensstämmande
nedsättning, i händelse dess i Staten åtnjutande
förmåner blifvit för högt värderade,
tror jag mig till denna svårighets afhjelpande
böra föreslå följande:
I fall af missnöje med den af LänsComitéen
uppgjorda värdering, äger den skattskyldige
att genast vid denna Comité detsamma tillkän.
nagifva, samt derefter hos RiksComitéen anmäla
de af honom i värderingen förmenta felaktigheter.
Den skattskyldiges klagomål skall alitid
vara åtföljdt af bevis, eller ock skall han med
intyg från LandshöfdingeEmbetet i Länet styrka,
det han hos detsamma anmält sig till erhållande
af Landtmätare, och bör en sådan, om dertill
skäl är, genom RiksComitéens anmodan till
Konungens Befallningshafvande, och i stöd af
desses derpå följande skyndsamma åtgärd,-ho.
norn utan uppskof och sä fort sig göra låter,
till värderingsmåiets utredande förunnas. Skulle
den klagande efter slutad mätning finnas hafva
haft fog till sina klagomål, bör ej allenast
den nya värderingen derefter lämpas, utan
äfven halfva Landtmätare-kostnadea honom
af allmänna medel inom viss utsatt kort
tid ersättas. Skulle åter den öfverklagade
värderingen finnas vara med verkliga beskaffenheten
öfverensstämmande, får den klagande,
utan någon förändring i värdering , sjelf
vidkännas hela den Landtmätare arbetet åtfol»
jande kostnad.
Den 8 Juni,
En dylik rättighet att till värderings-forhållandens
utredande förordna Landtmätare,
skall älven, till bevakande af Kronans rätt, vara
Konungens Befallningshafvande förbehållen,
i händelse de anse en värdering vara för lågt
uppgjord De böra då äfven på nyssbeskrefre
sätt till RiksComitéen inkomma med sina
anmärkningar, med bifogad förklaring, att
Landtmätare redan till det i fråga satta värderingcmålets
utredande blifvit förordnad, hvarå
Comitéen, om dertill skäl ära äger att göra
afseende.
Den kostnad, som häraf uppkommer, bestri.
des af den skattskyldige till hälften, så framt Konungens
Befallningshafvande finnas hafva haft
fog till de af dem gjorda klagomål; » annat fall
vare den skattskyldige från all kostnad fri.
Efter slutadt arbete utväljer RiksComitéen
bland sig sjelfva en Ledamot från hvarje Län,
som på af dem utsatt tid, sedan de anmälte
Landtinäteri-förrättninga? ärofullbordade, sammankomma
för att dessa målen till slutligt af*
görande upptaga och afdömma, då den skattskyldige
tillerkännes(de honom tillkommande
skäliga afdrag eller tillökningar.
Till noggrannhet vid värderingarnes förrättande,
blifva, till följe af det föregående,
Tabeller af nöden. Dessas mer eller mindre
fullkomlighet blifver äfven vid sakens utförande
ett ämne af mycken vigt. Af sådan anledning
tror jag mig tili ändamålets vinnande
Den 8 Juni.
13?
böra föreslå, det Kongl. KammarCollegiutn
och LandtmäteriContoiret anmodades, att i
stöd af ägande sak-kännedom uppgöra förslag
till värderings-tabeller för Jordbruket, och
att hos Kongl, Bergscollegium äfven anhölls
om en dylik åtgärd hvad Bergshandteringen
och Bruken beträffar.
Då emellertid de af Herr Friherre Henning
Wrangel redan för Jordbruks värderingar uppgjorda
tabeller synas mig vara af mycken förtjenst
och äga en för ändamålet stor grad af
användbarhet, finner jag mig smickrad att med
dess tillstånd få desamma härjemte bifoga.
Sådana äro de af mig för värderings-sätiet
i allmänhet föreslagna grunder. Men månne
nu alla de till beskattning upptagna Statsförmåner
kunna efter detta värderings sätt till
deras verkliga beskaffenhet bestämmas? Mig
synes att ej mer än en enda artikel derifrån bör
undantagas — men denna artikel är af betydlig
vigt uti vigtskålen, och icke dessmindre
synes undantaget nödvändigt, icke dess mindre
synes ett särskildt värderingssätt för densamma
böra föreslås. Man förutser redan att jag menar
handel och rörelse.
Handel och rörelse, dessa källor till förmögenhet,
skola väl af den uppmärksamme
utan särdeles omtvistande medgifvas till naturen
vara ganska skiljaktiga från de här ofvan
upptagna Statsförmåner. Ofta till inre förhållandet
mera dolda, äro de det äfven så till
verkningarna. Värdet å de af idkaren dertill
Den S Jani,
använda capital, så i varor sorn penningar,
är så mycket svårare att bestämma, som de i
dess egen hand med hvarje dag förändras y
hvar ar då fonden att beskatta ?
Den verklige ägaren af Fonden, så väl i
skepnad af penninge- som varu capital, är svår
om ej omöjlig att utfinna: hvar är dä man*
nen att hålla sig till? _ och då fond och ä*
g3re äro nästan lika svåra att bestämma, hur
skall väl handel och rörelse utan någon sä*
ker grund kunna värderas? Verklige, måhän#
da de verkligaste af alla Stats förmåner, efter
de v’d begagnandet kanske mest påfordra
skyddande Lagars både antal och kraftiga åt,
gärder, synas handel och rörelse, ur denna
synpunkt betraktade, efter samma grundsatser
böra behandlas; men en i öfrigt olika beskaffenhet,
och framför ålit ändam&lets vinnande
i stort, torde här till förmån för dem böra
föreskrifva någon förändring i värderingssättet.
Så väl dessa förhållanden, som hvad mara
af forntida häfder har sig bekant om Städers
uppkomst och fortgång, synas visa b.e hofvet
af att beskatta Städer mera efter allmänt öfverslag,
än part ella undersökning-tr och värdeiingar-
Tdl sin natur mera oberoende af
ali gransknings törmåga, än andra innehafvare
af Stais-förmåner, hafva dock be hofvet af
Lagarnes beskydd, Handels och vissa rörelsers
redan på gifna orter vundna blomstring, och
sjelfva handteringarnes deruppå stödda bestånd*
Num
mer.
Hemmans och Lägenheters
Namn.
Hemmans och Lägenheters Natur.
Sockne Comitée s Tabell N:o i.
Per Landt-Ege n domarn as beskaffenhet inprickas.
Ridderskapets och Adelns Prötocoil, 4:de B',, sid. 137.
Oförmedlade.
Förmedlade.
Säterier.
i
_ :
O j -t
o
C/5
**
EJ
h n
S ►*!
•t
v:
Säterier.
►fl
r- £
! 3 I s
ST { 3
a» < o
* s
o
C/: I 3
£;§
r. 1 JK*
0 i 3
^ t
ER |
P
8 ?
F7* I Om
3 j »
ra | ?
w:
^ I V
: X 1 n
Åker.
Utsädet.
H~ Åket, Äng ochT^TT” U;
Refvad.
T:d.
Upp
skattad.
Hvete.
k:d T:i k:dP:r'
Råg. Korn.
kör
T:r. k:r T:r. k:r
Råg och
Hafre.
och
Hafre.
Hafre
T:r. k:r T:r.'k:r T:r k:r
Arter.
T:r.
Bönor.
T:r.
Vicker.
t otatoes
k:t
T:r.
kr
Äng.
Refvad. I ^PPskattad.
,!T:d.
k:d
T:d.
ktd
Ho-höhlet.
Parm.
Lass.
L:od.
st. 1
' st
-
Häst.
kreatur, sorn kunna födas.
Pär.
Uöb ohl et, samt huru manga kreatur som kunna födas.
Oxar.
st.
j UnsKor.
| bo- ! Kalfskap.
var
-
st.
Get
ter.
u t m a r k.
OdlingcJjar_
st. | st.
st.
(
Refvad.
T:d
Ej odlingsbar.
Uptfdkat-. Refvad. V^-
k:d 'Tikal
T:d
k:d
Ö \
V,
T: d
k:d
Skogbevuxen Mark.
Högskog.
Gammal
T:d j L:d
Ung.
T: d
Uppskat
tad.
k:d ( T:d
k:d
Su tiskog.
Gammal.
T:d k:d
Ung.
T:d k:d
Barrskog.
UPPs,kat- Gammal,
tad.
T :d
k:d
T:d
krd
Ung.
Uppskattad.
T:d
k:d
T:d
k':d
Summa på
all marken.
Annotationer.
R-efvad.
T:d
k:d
Uppskat
tad.
T:d
led
Hemmans och Lä^en . T .. , vr „ .
, -T ö I Hemmans och Lagenheters Natur,
heters Namn. 0
Afkastning i Spannmål m. rn
Sockne C o m i t é e s Tabell N:o 2.
Der I. and t - E gen domarnas produetion utffirés.
Ladugårds afkastning.
-bestämde
H a r 1 ' g h e t e r
Diverse Härligheter som
ingen jord hafva.
Annotationer
, Råg 1 Korn
Korn. | och | och
Hafre. (Hafre
Förmedlade
Hvete. Råg
Oförmedlade
Bönor, j Vicker, j ^cta~ (Humle.} Hö.
1 toes
Hafre.
Halm. Lin
Kreatur, m. m
Arte r.
Läck
-
xHä
Afkastning af
pär lig het ernia
penningar
Kohl.
Fisken.
Torf
mossor
Härligheternas Namn.
Antal.
Säterier.
(Säterier
SS.ta
k:r t:r!k:r
It:r
Upd. I.:pd
famnrr
• R:dr
Sockne Comitees Tabell N:o 3.
Der Iiancl 1-v.f» endo 1 ti arxra^ ri itt1-a
o r i
Ll»XX—citat c- t
Arbetsstyrkan vid ett Hemman
eller Lägenhet.
Hemmans och Lägenheters
Namn.
Aflöning till
Folket.
Hem
Utfod ringe
Råg Korn
och och Hafre.
Hafre. Hafre.
Råg Korn
och och Hafre. ! Arter.
Hafre. Hafre.
Dags
verke.
Råg.
Dragare.
Hvete.
,'ota- Hö,
toes
Afsättnings-ställets
afstånd ifrån Egendomen
med antagen
forlön.
Antal mil.
F ö r m ed 1 a d e.
Tjenstefolk.
Oförmedlade,
Arter. Bönor.
Penningar.
:a
-
\ icker.
SkögsConsumtion för dem som ingen jord äga.
Bönor.; Vicker,
Griind-i
Prest- och Klockare
- rättigheter,
allt föfvandladt i
penningar uti Bro.
toes
Tionde.
■rentor samt
Annotationer,
Pär
Karle.. HK“
starv
Par
Oxar.
Säterier,
Säterier,
Pigor. (Barn.
Läk
ter.
Ved. Torfmossor.
Pott'
aska.
Plankor,
Kohl. Tjära.
Råg
Korn.
t»1
Torf.
trj o
St. St. Tolft.
k:r
st.
st.
T:r sk.
k:r
sk.
famn:r Lass.
k:r
k li
-
sk.
k:r ::r[k:r
k:r t:r
fcr t: r j k:r
t:r
k:r
k:r
k:r
t:r
k-.r
k;r
st.
t:r
Låns Coraitées Tabell.
Der Egendomarnas behållna production utföres.
Ridd, och Adelns Protosoli, 4:de B, sid. 13?»
Härad.
Socken.
Hemmans och
Lägenh. Namn.
Hemmans och Lägenheters Natur.
O för medlade.
Säterier.
*1! a
Förmed lade.
Säterier.
CA| 3
r i
K
<x> I fu:
</T i fri:
si?
Afkastning i Spannmål m.
Hvete.
Råg.
Korn.
Råg
och
Hafre.
Korn
och
Hafre.
| t:r k:r
t:r le
-
Hafre.-
Ärter.
Bönor.
Vicker.
Pota-
Humle.
Hö.
Halm.
Lin.
toes.
ker
t:r j k;i
t r k:r t:r
k*l
t:r
k:r
k:r,
sk.
L’.pd.
L:pd
Ladugårds afkastning.
Kreatur, m. m.
S? o
st.
O
st.
st.
O
Skogs Afsättning.’
Plan
kor.
Brä
der.
Läck
ten.
Kohl.
Tjära.
st.
Pott
aska.
Ved
T.
T.
t:r
t:r
k;r
l:p
sk
famn
Fortsättning af L å ii s C o m i t é e s Tabell.
Bestämde
Härligheter.
Fisken.
Fisk.
T:r
Fisk.
l:pd.
Fisk.
sk:pd.
Fisk.
Torf
mossan.
Torf.
Lass.
II Production förvandlad
Diverse Härligheter som ingen jord har. i penningar efter
| Msrkep-ånp-s-TaXar.
Härligheternas Namn.
Markegängs-Tax<m.
Uppkommet
värd e.
Annotationet,
Afkastning af härlig
heterna i penningar.
Banco,
Antal.
sk rst.
Riks Comitées Tabell
Län.
Härad.
Socken.
%
c
3
Städer, Bruk ,
Manufacturer, Hem-
Hemma
n s
3 C
il
X
åge
nheteis
Natur.
Antagne
Värden.
Lotter.
Annotationer.
3
m
i
mans och Lägenhe-  ters Namn m. m.
Oförmedlade.
Förmedlade.
Banco.
Antal.
'
Säterier.
Säterier.
>
Frälse.
Krono.
I Skatte.
Rå och Rör
Krono.
Krono skatte.
Frälse.
Skatte Frälse.
Insockne Frälse,
Utsockne Frälse.
Bergs Frälse.
C
Frälse. ;
Krono.
Skatte.
Rå och Rör. |
o
o
Krono skatte.
Frälse.
Skatte Frälse.
Insockne Frälse. |
Utsockne Frälse. |
Bergs Fralse. j
H
C
rt
R:dr.
sk.
rst.
I
■
1
*
I
Den 8 fart
-
139
nödgat deni till billiga och mot fordelar afvägda
uppoffringar. Men alltid torde dock boya
anmärkas, att Närings- och Handels-idkar-es
interesse synts förestafva dem den önskan,
att hellre genom vissa förut bestämda afgifter
få afbörda sig sina tillskott till det Allmänna,
än genom inquisitive och delvis utsträckta
värderingar godtgöra Statens fordringar.
I noga förening ined detta i sakens natur
grundade förhållande, tror jag derföre följande
värderingssätt för Städerna böra föreslås.
Åf Bevillningsutskottet uppgöres till en
början noga proportionen af den del utaf he.
la Beviilnings beloppet, hvilken Städerna, jemförelsevis
till det öfriga landet, böra utgöra;
Grunderna till denna proportion kunna
bäst stödjas på inhämtad kunskap om belöp,
pen af de utaf dem hittills utgjorda allmänna
afgifter, och är det i sådan afsigt jag redan
vid qjift vördsamma Memorial af den n
Maj bifqgade Tabellen N;o 2, sorn utvisar
den för Sräderna åren 18 i o och 1812 uppgjorda,
dels afkastning-, dels värde-uppskattningar,
ehuru desamma ej såsom de i alla af*
seenden billigaste uppgifvas.
Hela den för Städerna sålunda uppkomna
J3evillnings-summa bör sedan uppå deni , i
mån af deras handel och rörelse, fördelas,
samt i följd deraf antalet af de Bevillningsdelar,
hvar och en kommer att utgöra, af
I4<>
De* 8 Juni.
Riksens Ständer bestämmas och på densamma
utföras.
Om distributionen till utgörandet af den
så uppkomna Bevillnings-sumina äga Magistraterne,
eller af Städernes invånare bland dera
sjelfva utsedde Ledamöter, att i proportion
till hvar och ens större eller mindre rörelse
gå i författning, på sätt dem lämpligast synes;
dock så att hela det påräknade beloppet
under ingen förevändning förminskadt utfaller.'
Då jag nu tror mig enligt löfte hafva
framställt de till mitt Bevillnings-förslag lämpliga
värderings-grunder, med den grad af vid-;
lyftighet, grinsorna för ett utkast synes tilllåta,
återstår för mig endast att hos Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalkere
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln anhålla
det detta värderings-sätt må med de öfriga
RiksStånden få communiceras samt till Bevillningsutskottet
blifva remitteradt, med anmodan
till bemälte Utskott, att så väl olver
sjelfva BevillningsFörslaget, som det nu afgifna
värderings-sättet med särskilt yttrande
inkomma.
Förklaring Öfver Tabellerna
Första Tabellen nyttjas för att deri in;
pricka Hemmans Och Lägenheters verkliga beskaffenhet
, utan att göra afseende hvarken på
deras production eller bördor
-
Andra Tabellen tjenar till sprickning fö*
Den 8 Juni.
14?
Verkliga production^n af Hemtmn och Lägenheter,
utan att anmärka bördorna, hvilka uti
Tredje Tabellen noga inprickas, då dessa
af LäneComitéer afdragas från den förra.
Uppkomna behållningen införes uti
LänsComitéens Tabell, med hvilken behållning
vidare förfares som i Bihanget Och
anmärkningarna gifves vid hafiden ;
RiksComitéens Tabell tjenar till slutlig
jemkning, enligt föregående Tabeller af alla
inom Riket befintliga, så väl Egendomar som
Bergverks, Manufacturers, Handelsrörelsers
&c. värderingar och de deraf, enligt planen ,
uppkomna lotter.
Friherre Wrangel, Henning, hade i sammanhang
härmed inlemnat följande anförande:
Ehuru Herr Friherre Anders Cederström på
kraftigaste sätt bevist sanningen af de grun- I
der han uppgifvit i sitt Bevillnings-project ,
hoppas jag dock att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln med benäget öfverseende vill afhöra
de anmärkningar, jag vid hans yttrande
finner mig befogad att göra, och hvilka ingalunda
afvika från principen af hans föreslagna
Bevillningssätt, utan blott framställa
för Ridderskapet och Adeln Bevillningens utförande
under några olika synpunkter.
Med Friherre Ciderström instämmer jag
deruti, att i samma förhållande^som hvar och
Den g Juni.
en åtnjuter förmåner af Fäderneslandet*--htfsfå
skygd af Lagarna man fordfar, i samma förs
hållande är äfven hvar och en förpligtäd ä t
bidraga tili Statens bestånd. Och för att , i
följe af denna oryggliga princip* med nogaste
rättvisa kunna uppgifva beloppet af detl
gärd, som hvarje medlem af samhället bör aflemna,
är nödigt att känna förhållandet ernell
lan hvarje individus verkliga förmåner* utan
att denne derföre skulle behöfva underkastas
en årlig bouppteckning; ett våld* söm ej egnar
en fri Nation»
Om på ett Mellantid af 5 , lo, 15* 20 å
45 år* inga VarderingsComitéer äga rum,
och under denria lugna tid åtskilliga hunnit
till en större förmögen hets-grad* så finnes säkerligen
ej någon rättskaffens medborgare, som
icke medgifver denna uppmuntran åt industriens
utveckling; ty* skall mar^ genast efter sina
niodor betala derföre, så vinnes ej annat än
liknöjdhet: och det är Lagstiftarens skyldighet,
att akta sig för all qväfning af industri *
om Staten skall kunna vinna en önskad välmåga.
Frihets-år må kunna medgifvas af Staten,
äfven så väl sorn hvarje enskildt aldrig
nekar dem åt sina idoga underhafvande.
Härvid torde ock den anmärkningen kunna
tilläggas, att under en sädin tidrymd mångens
förmögenhet minskas: är det af misshushållning?
i det fallet äga de ej rättighet till
medömkan: är det åter genom olyckshändelser,
så vet man af erfarenhet, att hvarje med*
lidsam menniska i orten söker på allt sätt atfc
Ben 8 Juni.
143
Understödja den olycklge: jag kånner många
Ställen, der i den vägen Ordentliga öfverenskommelser
äro träffade} och sådana borde finnas
inom hvarje Församling i en väl organiserad
Stat: det är mera skäligt, att individuerna
hjelpa hvarandra inbördes i sådaot
fall, an att de skulle drabba Statsfonden.
Forsta grundsatsen i Beskattnings-sättet
är, att* då vi enligt Grundlagen äga rättighet
att sjelfve beskatta oss, ingen Embetsman
af hvad namn som helst bör, i och för dess
tjenst, äga rättighet att blanda sig i våra Comitier:
utan när Rikets Ständer antagit Be*
villnings-summan, så må de sjelfve göra fördelningen,
och endast Konungens Befallningsvande
hålla hand öfver uppbördens ordentli*
ga indrifvande.
Friherre Cederström tänkaf angående C&-  pitalisten äga visserligen sin riktighet, då
fråga är om en -lång tidrymd; men tor ögon- «
blickets verkningar synes mig Capitalisten va»
ra något för mycket skonad! Ty, om man, t»
e., tillhandlat sig en egendom för 120,000
R:dr, men derföre satt sig i 60,000 R:drs
skuld, så äger man titi densamma, i sjelfva
verket, ej mer än hälften: låntagaren borde
följaktligen äga Chvilket jag derföre ock föreslår''
den rättigheten, att med samma dividend,
*om blifvit nyttjad för att få de projecterade
Bevillnings-delarna* dividera skulden och ä
ojverenskonma rentan afdraga bevillnings beloppet
på lotterna; då är allas rätt iakttagen. —
144
Dett § JutU.
Fruktar låntagaren dervid att blifva uppsagd^
#å begagnar han ej denna rättighet; och lån*
gifvaren, om han är ledd af hederns lagar ,
tillåter ej att man favoriserar honom på minsta
sätt, i något som strider mot Samvetets pligt.
Det af Herr Friherre Andetts Cederström
föreslagna antalet af Ledamöter i SockenComitéerna
anser jag vara för stort) och tyckef
jag, det samma princip bör följas häri, som
uti Bevillnings-Förordningen år igii, dock
med den skillnad, att Socknens Kyrkoherde
förde Protocollet, och att, i den händelse flera
Socknar förekommo uti en sammansatt Comité,
ändock hvarje Socken särskilt borde utredas.
— Men skulle Friherre Cederströms pro»
ject om Ledamöters väljande vinna bifall , så
önskade jag, att Comitéens talrikhet ej måtte
öfverstiga 12 personer, och då beror det på
Socknens hemmantal, huru många hemman
skola svara mot hvarje till Comitéen vald
person, t. e., om Socknen består af 60 heraman,
så visar qvoten af 60 dividerad med 12,
att 5 Hemman blifva om en Ledamot o. s. v.
I afseende på sammansättningen af de öfriga
Comitéerna är jag helt och hållet af Friherre
Cederströms tanka, såsom enklast : om
det ej vore bältre, att från Häradernas sammanslagna
Socknar Cömitéer valdes en af
hvarje Stånd, och i brist af Adelsman, enbo*
satt Ståndsperson. — Tabeller och protoeoU
klifva för dem tillräckligen upplysande.
Bifoga**^
Den 3 Junu
Bifogade Tabeller torde af rubrikerna tydligt
nog gifva tillkänna deras ändamål, för
att ej vidare behöfva förklaras. När LänComitéen
enligt SockenComitéernas Tabeller samt
Protocoll uppgör ett Hemmansvärde, så böra
alla productioner (enligt Tabellen N:o 2),
samt kostnaderna hvilka afdragas (enligt Tabellen
N:o 3), förvandlas i penningar enligt
10 års medel-markegång, och uti LänComi
téernas
Tabeller införas.
Derigenom följes
en och samma princip i värderings-sättet, beloppet
af behållen inkomst blir bestämdt, och
man slipper en .årlig fruktan för ovisshetett
om hvad man skall betala.
Då RiksComitéen slutat sin session, böra
sa väl dess arbeten, som de öfriga Comitéernas
till trycket lemnäs; på det Allmänheten
må vinna kunskap om lotternas antal och
hvarje lotts storlek.
Antagandet af dessa Bevillnings-grundec
medför äfven den fördelen, att hvar och em
kan sjelf genast uträkna hvad man för sin person
bifaller, t. e. efter 1,000,000 i bevillning
tarfvas på Bevillnings-delen 2 R:dr; och
om Bevillningen, mot ali förmodan, nu kommer
att ökas med 2,000,000, så vet man straxt att
på lotten betalas 6 R:dr i stället för 2. Mert.
enligt 1810 och i8r* års Bevillnings sätt, är
sådant ej möjligt att bestämma; ty man lefver
i okunnighet om det belopp, till hyilkeC
man tor året taxeras.
Ridd t 0. Ad, Prat, N;o tfi. 20,
Den 8 Juni.
Med Friherre A. Cederströms anföranden
rörande klagomål, äro mina tankar helt och
hållet enliga} ty både Statens och den skattskvldiges
rätt är derigenom på allt sätt skyddad
: och otn någon, då fråga är om rättvi.
sans skipande och ägande rättens helgd, mot
förmodan skulle invända , att sådana Landtmäteri
förrättningar äro för vidlyftiga åtgärder, så
blefve mitt svar: rättvisan bör hafva sin gång }
och författaren har med mycken klokhet bestämt
vilkor, hvilka tillbakahålla kittslighet
ten, ja till och med den låga afunden.
Då uti Friherre Cederströms Dictamen,
uppläst den 11 Maj, föreslås, att föregående
års consumtions afgift m m. skall från löpande
årets Bevillning, å Bevillnings-delarna afdragas,
så tyckes det vara skäligt att, på
Statsverkets bekostnad, en summarisk uppgift
å beloppet befordras till trycket: derigenom
kan hvarje skattskyldig beräkna huru stor
Bevillningen blifver på hvar lott i ty lotternas
antal känner man, Bevillningen är bekant,
och på sistnämde sätt får man veta hvad
sorn kan aidragas.
Om detta ämne med nog mycken vidlyftighet
blifvit afhandladt, så härrör detta endast
af en hög grad af nit att ådagalägga renheten
af min afsigt. Jag önskar på det lifliga*
ste, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln må
finna Friherre Cederströms och mina principer
vara af den natur, att de äro ställda på verkställbara
och rättvisa grunder. Det oaktadt
Den 8 Juni.
147
ar jag öfvertygad, att mångå skola finna behållen
inkomst för året vara det enda på sundt
förnuft grundade Bevillnings sättet, och jag
inedgifver, att i teorien synes saken så förhålla
sig, men alldeles icke i practiken. —
Friherre Cederström har, i sitt af äng åberopade
Dictamen5 så tydligen visat felaktigheterna
i icäto års Bevillning} att något vidare
derom knappt behöfver nämnas. Jag tillägger
blott, att om äfven all ärlighet i uppgiftet!
af årlig Behållen Irikömst iakttogs, så vunnes
dock ej derigenom det ändamålet} att vid
en mindre inkomst få erlägga en mindre Bevillnings-afgift}
ty Staten måste ovilkorligen
Utfå sitt behof oalkorfadt.
Antagom för
slagsvis,
att hela behållna inkomsten i Riket
steg ett år till 4}Ooo,ooo R:dr och hvaraf jag
Skulle i Bevillning betala procent, men
ett annat år vore så ledsamma conjuncturer,
att behållningen öfver helå Riket blott hann
till 2,000,000 R;dr: då nu stimman ändock
åkall utgå,, så måste jag erlägga 5 procent }
d- ä. lika mycket som under det bördiga året:
hvad är då vunnet g noin detta .• beskattningsrätt?
ingenting annat än ert högst obehaglig
Osäkerhet Och mycket besvär vid årliga Cömitéers
kan hända sträfvande att stifta ondt
emellan individuerna. Den händelse, då fråga
är om personers mer eller mindre förmögenhet
från det ena året till det andia, är redan
upptagen i början af detta mitt anförande
Efter att hafva nog länge törhända tröttat
Höglofl. Ridderskapets och Adelns tåla
-
148
Dm g Juni.
mod, får jag sluta, under en önskån, tolkacl
af ett för Fosterlandet varmt hjerta, som lågar
af känslor, hvilka blott kunna tillhöra
en Svensk Friboren Man: att vi alla måtte
hafva till våra handlingars föremål: rättvisa och
allmän uppmuntran.
Som dessa båda Dictamina stodo i full.
komligt sammanhang med Friherre Anders Cederström*
den ii Maj till Bevillningsutskottet
hänvisade anförande, innefattande Förslag till
ett förbättradt Bevillnings-sätt, blefvo de äfven
till Bevillningsutskottet remitterade, med
anmodan att sitt yttrande öfver berörde förslag
afgifva på samma gång som Utskottet
med sitt project till BevillningsFörordning
till Riksens Ständer inkommer.
Vid förnyad föredragning af OeconomieUtskottets
den 29 Maj på bordet lagda Be.
tänkande, i anledning af en yrkad beqvämli»
gare Post-inrättning å landet, blef detsamma,
uppå gjord proposition, bifallet.
Upptogs till afgörande OeconomieUtskot^
tets den 3 dennes första gången upplästa Betänkande
angående allmänna Skogshushållnin*
gen, samt väckt fråga om SkogsBetjeningens
och JägeriStatens indragning.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz Ludviga
Det ämne, som nu är under öfverläggning,
Den 8 Juni.
149
ger mig anledning anföra något, som väl enskilt
rörer Skåne, men är för det landet af
s^or vigt. Förfäderne hafva grannt insett, att
detta land med tiden skulle blifva alldeles
skoglöst, och derföre hafva, genom Styrel,
sens försorg, på flera ställen, planterngar af
Bak blifvit af samfälte Byar och Socknar in*
stängde och vårdade, och det med den framgång,
att nu finnas de vackraste parker tätt
bevuxna med träd af till och med arras tjock*
lek. Genom någon mindre tydlighet uti ett
§. af den sednare EnskiftesFörordningen , ans«
én del Landtmätare sådana planter-hagar icke
för Skog, utan för odlingsbar utmark, hvarigenom,
på åtskilliga orter, dessa blifvit sådana
enskiftade, då Skogar måst huggas ner,
för att ej hindra betet för kreaturen. Då förekommande
af skogsbrist är ett ämne, son»
ifrigt sysselsätter så väl Landthushållnings*
Säliskaperne, som sjelfva Landtbruks-Academien;
så synes huru det goda ändamålet motverkas,
då anläggandet af nya plantager upp^
muntras, medan de gamla, som redan uppnått
sin fullkomlighet, förstöras. Ett EmbetsBref,
sorn förklarar den otydliga §:n, torde göra tillfyllest,
men jag anser icke otjenligt, att Oe-'
conomieUtskottet toge detta ärende i betraktande.
Grefve Lantingshausen, Albrecht: Ehuru nyttig
och vigtig den af Friherre Stael gjorda erinran
synes mig vara, innefattar densamma,
efter min tanka, en ny motion, som nu mera
icke, emot RiksdagsQrdnin&ens föreskrift om
Den g Juni,..
motionstiden, kan upptagas till remiss, och
hvaröfver naturligtvis OeconomieUtskottet ej
kunnat yttra sig, enär detta ämne varit det*
samma okändt.
Friherre Cederström, Jfacob: Vid Hr Grefye
Lcmtingshausens yttrande, anhåller jag få
anmärka, att Riksdagsordningen alldeles icke
förbjbder väcka en fråga, i sammanhang med
hvad som redan är väckt, ehuru tiden för
alldeles nya motioner är exprerad, utan är
denna rättighet, genom den åberopade Lagen,
hvarje Riksdagsman förbehållen. Det lärer
icke kunna bestridas, att Skogshushållningen
i Skåne står i sammanhang med allt hvad
sorn i allmänhet om Skogarne kan stadgas.
För min enskilta del, anser jag den af Friherre
Stael lemnaJe upplysning förtjena mycket
afseende ^ och nu, i fall Betänkandet återremitteras,
kommer Utskottet i tillfälle att
äfven derå göra afseende, hvilket det förut
icke kunnat, efter den frågan icke förut dit
Varit remitterad.
Grefve von Lantingshausen: OeconomieUt,
skottet har icke fått sig uppdraget, att göra
SkogsFörfattningar: hade det erhållit denna
befattning, skulle det visserligen ej hafva undandragit
sig att ingå i pröfning äfven af
detta ämne, om det varit af detsamma kändt.
Hans ExceUence Herr Grefven och LandtMarskalken
frågade, om Riddeiskapet och Adcdn
ansåge deri anmärkta Irågan hinderlig
rf
-
Den 8
151
för antagandet af OeconomieUtskottets Betänkande
?
Ropades Nej och Ja,
Herr Stråte, Nils 1 Vil]t elni: Den af Friherre
Stael framställda anmärkning rörer, efter min
tanka, EnskiftesFörordningen, nemligen huru
en §. i densamma bör förstås och tillämpas.
Jag tror således, att den ej har ett omedelbart
sammanhang med detta Betänkande och
anhåller i följe deraf om Eders Excellences
proposition till bifall å detsamma.
Den af Herr Grefven och Landt Mar skalk en
härefter gjorda proposition till bifall blef med
ffa och Nej besvarad, och återremiss begärdes
af Friherre Hjerta, Axel,
Friherre Boye, Ludvig, yttrade sig ej kunna
betrakta Friherre Stads uppgift annorlunda,
än sora ägande gemenskap med ett stadgande
i EnskiftesFörordningen, Friherre Stael
har äfven sjelf yttrat sig anse Regeringens
åtgärd vid det af honom öfverklagade missbruk
göra tillfyllest: och trodde Friherre Boye
för sin del tjenligast, att låta dervid bero.
Friherre Stael von Hollstein anförde, att
om OeconomieUtskottet funne sig besväradt
med behandlande af detta ämne, så yrkade
han så mycket mindre på remiss häraf, sorn
han trodde Styrelsen ganska lätt kutina rätta
detta, t>edan saken blifvit känd,
153 Den 8 Juni.
Herr Grefven och Landt Marskalk en förnyade
häruppå sin sednast gjorda proposition, hvilken
med Ja besvarades.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från det
Högvordiga PrestStåndet af den 29 Maj, hvarigenom,
i anledning af en utkommen Stridskrift
under Titel: Fjerde Akten af Baron Ludvig Boyes
Dinor Historia: hvad han gör och lider hos de verldr«
Jiga Domare , och står till rätta på Rådhuset, Ståndet
inbjuder sina respectiva MedStånd till det
beslut, att, genom särskild underdånig skrifvelse
till Kongl, Maj:t, på Svenska Folkets
vägnar uttrycka, jemte en billig förtrytelse
öfver ofvannämnde gäckande Titel, dess varma
nit för Christna Religionens helgd och
för Tryckfrihetens sorgfälliga och kraftfulla
vård till afböjande af oredor och af de för
Samhälls-ordningen skadliga följder, som genom
Tryckfrihetens missbruk och särdeles genom
lättsinnigt behandlande af heliga ämnen
ofelbart uppkomma»
Härvid var bifogad en från Högvordiga
PrestStåndet särskildt öfverlemnad underdånig
skrifvelse till Kongl. M tjtt, innehållande hufvudsakligen,
att Ståndet, sorn förmodar att
Författaren till nämnde Skrift redan är ställd
under Lagligt tilltal, åtmindstone enligt 3
3 mom af TiyckfrihetsLagen, anhåller det
Hans Kongl. Majit täcktes i nåder anbefalla
vederbörande Embetsmän, att med sorgfällig
uppmärksamhet och kraftig åtgärd följa denna.
Den 8 Ju™’
*53
tfak, så att den brottslige icke måtte sakna
den näpst, hvartill han enligt Lag gjort sig
förtjent, och så att hans exempel må blifva v
varnande för andra.
Herr Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Med
anledning af det Högvordiga PrestStåndets nu
upplästa ProtocollsUtdrag, 6amt dess underdåniga
Skrifvelse, får jag för Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den äran tillkännagifva,
det jag i kraft af mitt Embete hänskjutit detta
mål till JustitieCanzleren, hvilken ock töfordnat
Actor att deråt gifva den handläggning,
som kan finnas vara med våra Lagar
öfverensstämmande.
Friherre Stael von Hollstein'. Det är högst
oväntadt att det Högvordiga PrestStåndet kan
till sina MedStänder inkomma med ett inbjudande,
som är alldeles stridande emot Grundlagens
föreskrift i 90 §. af RegeringsFormen.
Det förutsäiter utom dess ett eget slags misstroende
till Domaren, att den icke skulle följa Lagens
bokstaf, med mindre en sådan åtgärd af
Konungen skulle vidtagas som, PrestStåndet i
underdånighet anhållit om , och tili hvilken
rubbning i personliga säkerheten skulle icke
ett sådant prejudicat leda, att Konungen vid
vissa tillfällen skulle kunna gifva Domstolen
i förväg en rigtning åt dess beslut. För enskildt
förföljelse af mägtiga ovänner skulle ingen
då mera vara säker. Af dessa skäl anser
;jag följa, att Ridderskapet och Adeln icke kan
instämma i det Högvörd. PrestStåndets önskan.
154
Den 8 Juni.
Grefve Marner, Carl Stellan: Detta Riks*
Stånd har väl ingenting odelt med Herr ÖfverDirecteuren
Grevesmöhlen, men då det icke
kunnat undfalla någon Riksdagsmans uppmärksamhet,
huru som denne Författare till flera
utkomna Strö skrifter under närvarande Riksmöte
på det skamlösaste och mest oförsynta
sätt missbrukat TryckfrihetsLagen, tror jag det
vara Riksens Ständer värdigt att ifra mot en
man, hvilken så högtidligen gäckas med Religionen,
Corporationer och enskildta Medborgare
} med anledning häraf får jag ödmjukast
tillstyrka, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
går det Högvördiga PrestStåndets billiga önskan
till mötes, samt med dem förenar sig, att
hos Kongl. Maj:t underdånigast anhålla, det
Vederbörande Embetsmän måtte få nådig befallning
, att med sorgfälligaste uppmärksamhet
befordra Författaren till utkomna Strö-skriften
under Titel: Fjerde Acten af Baron Boyes
Pinos Historia till näpst, hvartill han enligt
Lag gjort sig förtjent j så att exemplet, enligt
Högvördiga PrestStåndets eget uttryck, må
blifva varnande för andra.
Herr Hammarsköld, Lorenzo, conformerade
sig med Grefve Mörner.
Friherre Stael von Hollstein uppläste 90. §,
af RegeringsFormen, hvarefter han anförde:
Häraf finnes, att Riksens Ständer äro oberättigade
att inblanda sig i enskildta personers
Rättegångs-tvister. Helt annat är, om Dorna*
re vanvårda Lagskipningen, att då underdå
-
JJen 8 Juni. e. nu
155
pig anhållan sker om en nogäre tillsyn och
Kraftig åtgärd: det är både en rättighet och
skyldighet af Representanter, sorn äro nitiske
för sina Committenters välfärd
Herr Hertzenhjelm, Carl Johan, anförde
skriftligen; Då Riksens Ständer, enligt Grundlagaine,
icke äga att inblanda sig i Dotnaremagtens
åtgärder, lärer Höglofl. Ridderskapet
och Adeln med detta mål icke kunna taga
någon befattning, helst det redan vid vederbörlig
Domstol är anhängigt gjordt; äfvensom,
då Ridderskapet och Adeln, lika med de öfriga
RiksStånden och hvarje förnuftigt tänkande
man, i allmänhet alltid visar afsky för allt
som kan föranleda till Religionens vanhelgd,
är jag af den tanke, att ett ytterligare betygande
derom vore vid detta tillfälle öfverflödigt.
Jag får derföre vördsammast hemställa,
om icke i det ProtocolIsUtdrag, som kommer
att afgå till det Högvördiga PrestStåndet,
ett sådant yttrande kunde afgifvas1, att
under skyldig erkänsamhets betygande lör det
nit Högvördiga PrestStåndet ådagalagt för
Gudalärans helgd, Ridderskapet och Adeln
fror de steg vara tillräckliga, som i detta mål
redan äro tagne,
Herr Tham, Pehr, uppläste till Protocollet
följande:
Sedan det Högvördiga Ståndet gått med
sin motion redan till Kongl. Maj:t, ser jag
igke huru man kan komma längre.
15 fi
Den 8 Jiirm
-
Vid Riksdagarne i Örebro anförde det
Hedervärda BondeStåndet flera ärender hos
Kongl. Majit utan att vända sig till sina MedStänder.
Inga mål kunna 'eftet RegeringsLngarne
S Plena dejudiceras innan de af vederbörliga
Utskott förut blifvit utredde.
Öm Ridderskapet och Adeln i förväg skutle
dömma eller ransaka, vore det att nedsänka
sig till första instancen, göra sig till en
Härads, eller KämiiirsRätt.
Allt personligt betraktande kommer i alla
fall icke i fråga; bruket och hagarne äro
endast föremålet för allt criminelt. Till alla
nya ärenders upptagande är äfven efter Lagarna
redan tiden förbi, hvadan jag tillstyrker
ödmjukast, att det Högvördiga Ståndet
betackas för sitt vänliga förtroende och i synnerhet
för sitt underdåniga tillit till Kongl.
Majit, hvilken helt säkert med sin Lagskipnings
rättvisa undandrager den Lagstiftande
magten allt vidare bekymmer.
Friherre Cederström, Jacob; Då jag med
det Högvördiga PrestStåndet delar nitet för
Religionens helgd och Tryckfrihetens upprätt,
hållande, tror jag likväl, att sedan Höglofl.
Ridderskapet och Adeln blifvit genom HofCanzleren
underrättadt, att det mål, hvarom
nu är fråga, blifvit hänvisadt till laga handläggning
af vederbörande Embetsman, lärer
Den 8 Juni.
157
det tjenligaste beslut, som häröfver kan fattas,
vara ett instämmande uti hvad Herr Hertzen,
hjelm föreslagit; och jag får således af Herr
Grefven och LandtMarskalken deröfver begära
proposition till bifall.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken'.
Efter den af Herr HofCanzleren
Friherre Wetterstedt meddelade upplysning,
torde Höglofl. Ridderskapet och Adeln, under
erkännande af det Högvördiga PrestStåndets
varma nit för Religionens helgd, likväl
anse någon åtgärd i detta ämne icke vara att
vidtaga.
Ropades ett starkt ffctL
Grefve von Lantingshausen önskade här-J
vid det tillägg, att Titeln å den ofvanberör-1
de Skriften mätte af Ridderskapet och Adeln
ogillas.
Herr LandtMarskalken gjorde härpå proposition
till bifall, hvilken med Nej besvarades.
Härefter författades och justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög«
loff. Ridderskapet och Adeln den g
Juni 1815-
S. D. Upplästes det Högvördiga PrestStåndets
ProtocollsUtdrag af den 29 Maj,
rörande den af trycket utgifna Skriften under
15$
Den S Juni. e. til.
Titel: Fjerde Äcten eif Baron Ludvig Hoyer Pinör*
Historia m. m*, jemte den dervid bilagda underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj t; och
sedan härvid af Herr HofCanzleren m- in.
Friherre af Wetterstedt blifvit tillkännagifvet ,
det detta mål blifvit till laga handläggning
öfverlemnadt, ansåg Ridderskapet och Adelrt
för dess del, under erkännande af det Högvördiga
Prest.Ståndets varma nit för Religiös
flens helgd, likväl någon åtgärd i detta' ämne
icke vara att vidtaga. Ut supra,
Företogs till afgörande SfatsUtsköttets d*
29 Maj pä bordet lagda Betänkande af den
26 nästföregående, i anledning af Kongl Maj.ts
Nådiga Proposition örn StatsVerkets tillstånd
och behof under RiksStatens Första Hu:VudTitel.
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel, an--  förde skriftligen följande:
Då jag nu har den äran anmäla mig ätt
begära återförvisning af StaisUtskottets Betänkande,
i hvad det rörer regleringen af
Högstsalig Hennes Maj:t EnkeDrottningens
PensionsStat, kan det ej vara af egennytta
jag dertill drifvés, efter jag är en Bland de
personer, sorn enskildt äga fullkomligt skäl
till tacksamhet för Utskottets yttrande.
Jag klandrar ej heller StatsUtskottets handUngs-sätt,
i hvad som rörer de personer af
Deit S Juni. e. m.
159
Hennes Maj t EnkeDrottningens Hof, hvilka
genom den tillstyrkta nedsättningen skulle
förlora ringare elier ansenligare delar af de
pensioner, de för det närvarande njuta: jag
tror tvärtom, att till grund för Utskottets yttrande
ligger en rättvisa, hvilken jag högaktar,
och en sorgfällighet att uttryckligen följa
grunder, dem Utskottet, efter ett ganska
lofligt sätt att betrakta detta ämne, icke saknat
anledning att anse för de rätta.
Jag tror allenast, att det äfven finnes ett
annat lofligt sätt att betrakta det: och jag
hämtar mitt skäl dertill ur den, som jag tror,
grundade förmodan , att Hofstaters pensionerande
hittils aldrig varit underkastadt de
Allmänna Börfattningarne om Pensioner för Rikets
Tjenstemän , att ej heller någon särskildt
Författning för Hofstaters pensionerande någonsin
lärer varit stadgadt och att således väl
en viss analogi med Författningar, men hufvudsakligen
en pröfning efter billighet, synes
vara det, som i afseende på dem hittills med
skäl legat och kunnat ligga till grund för
tilldelningen.
Det är således utan att ogilla StatsUtskottets
ådagalagda tänke- och handlings sätt, sorn
jag anhåller, att det måtte anmodas och auctoriseras
pröfva pensions - tilldelningen efter
denna grund , då utlåtandet förmodligen blifver
så gynnsamt, som Utskottet säkerligen sjelf
skulle hafva önskat3 samt att åt bemälle Utskott
derjemte måtte uppdragas, att, i sam
-
i 6a
Den 8 Juni.
manhang härmed, för framtiden föreslå efl
Författning, rörande Pensions tilldelning åt
HofStaten etter afledne Kongl, personer, enligt
de måhända åtskilliga billighetsgrunder , som
särskildt å dera torde finnas tillämpliga.
Skulle Höglofl. Ridderskapet och Adeln
tillåta, att saken redan i förhand under denna
synpunkt betraktades, så utbeder jag mig,
såsom skäl för beståndet af den nu varande
penstons-regleringen, få hemställa: 1:0 att då
af de 66,666 R:r 32 sk., som utgjort Högstsalig.
Hennes Maj:t EnkeDrottningens underhållssumma,
allenast ungefär 17,000 nu blifvit
använda till PensionsStat, så har Statsverket
genom Hennes Maj:ts frånfälle gjort den vida
betydligare vinsten af inemot 50,000 R:dr om
året; och att om den föreslagna nedsättningen
från 17,000 till 13,000 R:dr skulle äga rum,
så utgjorde hela vinsten derå 4000 R.r, hvilkas
mistning visserligen skulle göra de flesta
förlorande Individuerna olycklige i vida större
mån, än Staten genom deras indraganda
skulle blifva väl-lottad. 2:0 Finnas ibland de
förlorande personer, hvilka genom sitt kön,
och särdeles sedan ett visst antal år blifvit
samlade, äro förnekade de medel till sin bergning,
som Staten i flera afseendcn erbjuder
åt vårt kön. Vidare finnes, till exempel, ibland
de förlorande en, hvilken ett ganska
långt tidelopp, uppoffrats åt tillgifvenheteri
för en person, som i detta Rike erfor flera
smärtsamma skiften än många andra Drottnm
gar
-
IV.
Den 8 Juni.
i6t
gar undergått, och alltid med ett värdigt tålamod
bar dem, gjort, om jag så får uttrycka
mig, moraliskt berättigad att ej försättas
i nöd af den Stat, der den förtroliga och förståndiga
vänskapens tröst var högstbemälte
Person behöflig; vidare äfven ett, sjelf genom
sina aktningsvärda egenskaper mycket utmärkt
Fruntimmer, hvars Fader, vördad för sin upplysta
och fasta medborgerlighet, dessutom för
flera sekler illustrerat Nationen, såsom en af
de tvänne första verkliga Skalder, sorni detta
land uppstått; och ännu en person, hvars
utmärkt älskvärda och aktningsvärda förhållande,
vare sig såsom Enskilt man, Hofman,
Militairisk Embetsman, handledare för en Prins,
eller högste Bevakare af ett Universitet, synes
böra i minnet förbindas med den särskildta
åtankan af hans adia handlings-sätt, då han,
utan kränkning af det förtroende han af Konungen
åtnjöt, och under frivillig uppoffring
af alla de förmåner han i detta Land innehade,
för 26 år sedan uppträdde på detta
rum såsom sitt Stånds och frihetens gemensamma
försvarare; sorn, sedan han med ali
sin förmåga uppfyllt detta kall, gick, belönad
blott af sitt lyckliga medvetande, att pa
andra sidan hafvet söka oberoende och lugn ;
och som, af ren erkänsla för en aktningsfull
kallelse, återgick att för lifstiden uppoffra
dessa till tjenst åt den höga Person, hvars
visserligen icke så snart förmodliga bortgång
orsakat den nu uppkomna fråga. HögloflRidderskap
och Adel! Skulle det böra kunna.
Ridd, 0. Ad. Prof. N:o 21,
t 6.3
Hen g Simi. e. m.
sägas, att ibland oss denne 75.‘årige värdige
Alan »edan ingått i den förgätna generationen?
Talande, och kan hända inycket talande,
skäl skulle kunna särskildt anföras för ännu
flera, men jag bör éj nu dermed upptaga Höglofl.
Ridderskapet och Adelns tid, utan anhåller
allenast vördsamligen om Ridderskapet och
Adelns bifall till den af mig föreslagna återförvisning.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Efter hvad
som nu i detta ämne blifvit af Herr Kammarherren
Silverstolpe så ganska väl framstäldt, kunde
det vara öfverflödigt, att jag något tillägger,
då jag egentligen icke har annat att säga,
än att jag med honom hufvudsakligen" instämmer.
Men jag kan ej låta undgå Aletta
tillfälle att något närmare utveckla anledningarne
till det Konungens nådiga beslut, hvilket
vid min föredragning biet" i detta fall taget.
Någon reglering af en afliden Kongl.
Persons HofStat hade sedan 1809 icke ägt
rum. De föreskrifter, som StatsUtskottet anfört,
hade afseende på Indragnings- samt Beneficie-
och BenådningsStaterna och en reglering
af förut gifna Pensioner; de angingo icke ett
tillfälle, då genom en Kongl. Persons frånfälle
Staten gjorde en oväntad besparing, men
flere enskildte med detsamma blefvo i saknad
af ej obetydliga fördelar. Likväl lemnade
äfven de omförmäldte föreskrifterne Konungen
en viss latitude att göra undantag , dels 1
afseende på särskilta förtjenster, dels i afseea
-
Den 8 Junie. m.
163
de på andra förhållanden af torftighet och behof.
Det var då naturligt, att Konungen, med
uppmärksamheten pä de af Riksens Ständer
gitne anledningar, skulle förena den, på de
personers särskilta belägenhet, som vid detta
tillfälle komma i fråga och på hvad som förr
i dylika fall blifvit iakttaget. Det befanns vid
trn lersöknirigarne om detta sednare, att dådet
nästan allod varit vanligt, att de som hade
Löner på Stat tält behålla dem, hade d-s.sutom
vid särskildta tillfällen vissa personer fått
större pensioner i förhållande till deras behof
eller förtjenster samt de förmåner de förlorat.
I följe af dessa säl• des förenade afs :enden, blef
den principen vidtagen3 att i allmänhet endast
bibehålla hvar och en vid den honom på Stat
anslagna Lön, och att göra undantagen så få
Sorn möjligt. I enlighet härmed blef ibland
Mankönet Hans Éxcellénce Qrefve IVnchtmeiiter
den enda af Hoffolket, söm utöfver sin lön
fick ersättning för andra förlörade fördelar,
såsom equipage, m. m. De öfrige, hvilka ert
Sådan förmån tillädes, ärö Fruntimmer, hvaraf
de flesta äro medellösa Behofvet hös dessa ,
förtjensten hos den förstnämnda synes fullkomligen
rättvisa dessa undantag. Det är svårt
att säga något mer, efter hvad sorn nyss förut
orri Hans Excellence Herr Grefve C. A.
Wachtmeister s förtjenster blifvit sä väl arifördt;
Mert hvar och en som läst 1789 års RiksdagsProtocoll
och påminner sig de uppoffringar
Hans Excellence Grefve Wachtmeister då gjorde,
skall lättligen finna, att örn då blifvit fråga
otrt hans pension, hade, i stället att indraga
164
Den 8 Juni.
den, den allmänna önskan säkerligen varit att
den blifvit fördubblad.
Jag anhåller derföre, att StatsUtskottets
Betänkande, i afseende på Pensions staten, efter
Högstsalig Hennes Majit EnkeDrottningen ,
måtte blifva till omarbetning remitteradt, oell
att de till förbättring i förtjenta och behöfvande
p rsoners vilkor anslagna summor matte
blifva beviljade.
Friherre Stael von Hollstein: Jag skulle visserligen
icke tveka att hastigt bifalla, om
Sverige vore ett rikt Land; men då man hör
en allmän klagan öfver penninge-nöd, och vet
att Contributionerna på manga ställen genom
utmätning måste uttagas, samt många Medborgare
redan, Och än flera hädanefter, genom
den oordning, hvaruti vårt penninge verk kommit,
måste gripa till tiggarestafven, bör icke
någon penning-utgift blifva ett hastverk, utan
noga öfvervägas. Det är icke likväl den obetydliga
besparingen af 4000 R dr, som jag
ifrar för: Considerationer kunna äga rum Men
i anledning af Riksdagsmannen Anders Joachims,
sens Memorial, får jag conformera mig med
honom i den delen som rener de personer,
hvilka af Hennes Majrt EnkeDrottningens HandGassa
njutit pensioner. Gifmildhet är visserligen
en af de största samhälls.dygder; men
dä bör ädelmodet utöfvas på egen bekostnad,
och icke på andras. Då nu Hennes Maj:t
EnkeDrottningen lemnat en betydlig qvarlåtenskap,
så vöre väl icke olämpligt att så
Den 8 Juni.
stort Capital afsattes, att rentan deraf svarade
emot pensionerna. Med Herr Silverstolpe förenar
jag mig äfven deruti, att StatsUtskottet
mätte föreslå ett Reglemente huru vidt en Konungs
och Kongl. Persons rättighet att meddela
pensioner, som sedan öfverflyttades på
Staten, må sträcka sig; i annat fall skulle
Ständernas beskattningsrätt lida ett stort intrång:
en Konung skulle kunna tilldela pen
sioner
tili flera hundrade tusende Riksdalers
belopp, hvilka, om de af Staten skola honoreras,
kunde slutligen öfverstiga folkets förmåga.
att utgöra dein.
Herr Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Jag
instämmer så mycket hellre i det af Herr
Kammarherren Silverstolpe gjorde anförande att,
jemte åter-remiss till StatsUtskottet af dess nu
upplästa Betänkande, med de deremot gjorda
anmärkningar, Utskottet äfven måtte uppdragas
att inkomma med ett Förslag, till en framtida
Pensions stat för de vid de Kongl, och
Furstliga Hofven anställda personer, som jag
icke anser att den i allmänhet följda regel,
vid bestämmande af pensioner, till samma belopp
sorn den åtnjutna ordinarie lönen, är
med full rättvisa tillämplig på Hof embeten
och sysslor. Gemenligen åtnjuta deras innehafvare
ringare Löne-förmåner, än deras vederlikar
i Statens tjenst, förnämligast af det
skäl, att dt t bristande i Lönen ersättes genom
andra fördelar, åtföljande tjenstgöringen,
såsom husrum och kost m- m. Om dessa förmåner,
då de upphöra, icke, vid pensioners
166
Den § Juni,
bestämmande , komma i någon slags beräkning,
så skaile innehafvare af Hof-sysslor blifva
j tnförelsevis mera lidande än andra, i Rikets
tj= nst varande personer, som åtnjutit högre
löne förmoner, emedan för dem inga särskild*
ta och extra förmåner äro att påräkna. Jag
tror således, att en ny reglering i detta afseende
är både nyttig och nödvändig, och örn
den göres, att likväl icke, på sätt den värde
Ledamoten, som sist talade , förmodat, Kongl.
Maj.t skulle kunna öka sin PensionsStat , utan
någon gräns, till flera hundrade tusende Riksdaler,
emedan på detta sätt an-lags-summan
på Första HufvudTiteln möjligen skulle ensamt
i detta ändamål åtgå, och fråga om Pension
ej kan uppstå förr än lön varit åtnjuten.
Efter det värdiga sätt, hvarmed Herr
Kammarherren Silverstolpe utmärkt trenne af
de personer vid Högstsalig Hennes Maj t EnkeDrottningens
Hof, som, gehom bifall tili
SratsUtskottets Betänkande skulle blifvit lidande,
borde allt tillägg å min sida vara öfverflödigt}
men jag kan ej neka mig sjelf den
tillfredsställelsen, att lästa Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på den uppoffring
af tid, af enskildta heqväfnligheter, sorn
Fru Ehrengranat gjort genom dess, under en
lång följd af år, fortsatta uppvaktning hos
framledna EnkeDrottni.igen. Det torde ock
äfven med skäl invändas, att Staten ej är
förbunden att ersätta denna enskildta uppoffring}
men jag tror mig kunna med säkerhet
yttra den ölvertygeLen, att de egenskaper s
Den 8 Juiii.
167
som utmärka Fru Ehrengranat och det förtroende
hon åtnjutit, hafva, i förening med ett
lika aktningsvärdt Fruntimmers bemödande ,
om hvilket nu likväl icke är fråga, vid vissa
märkliga tillfällen varit af en stor, ja äfven
af en allmän nytta. Samma rätt till Höglofl.
Ridderskapets och Adelns afseende, äger äfven
KammarFröken Gyllenborg. Det namn hon bär
har länge varit frejdadt i Sveriges häfder och
upprätthålles ännu i dag af värdiga ättläggar
till aktade fäder} men det vann af hennes far
en glans i Svenska Vitterhetei, som skall erkännas
nu och i kommande tider af hvarje
man, sora läser, talar och skrifver Svenska,
som följer och granskar epokerna af Språkets
förädling, och ser, huru det af Gurtaf Fredrk
Gtjlleuborg erhöll lyftning och bilder och anda
och kraft.
I afseende på Hans Éxcellence Grefve
Sarl Adam Wachtmeister, tror jag mig endast
behöfva underställa Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, huruvida, om vid 1789 års Riksdag,
dä den dåvarande Baron Carl Adam Wachtmeister
uppträdde inom dessa murar som försvarare
af Svenska Folkets rättigheter, efter
att sjelfvilligt hafva frånsagt sig alla de förmåner,
han af Staten eller vid Konungens Hof
åtnjöt, någon hade frågat Ridderskapet och
Adeln: kan Ståndet förmoda, att 26 år härefter,
Riksens Ständer vilja fråntaga denne
Man, med ökade anspråk pä medborgares tillgifvenhet
och erkänsla, en redan åtnjuten
löne förmån? icke Ridderskapet *ch Adeln
i68
Den S Juni.
hade ropat Nej för sina efterkommande? Må,
således, Mine Herrar, minnet al den fordna
förtjensten hos oss väcka samma intryck, som
känslan af den närvarande.
Jag anhåller om propos'tion till återremiss
af StatsUtskottets Betänkande.
Grefve von Lantingshausen conformerade sig
med Friherre aj Wetterstedt.
J anledning af nu gjorda anmärkningar ,
blef StatsUtskottets Betänkande, uppå gjord
proposition, återremitieradt.
Vidare föredrogs å nyo StatsUtskottets
Betänkanden af den 26 Maj, hvilka den 29
derpåföljande blifvit lagda på bordet, rörande,
det ena, RiksStatens Andra HufvudTitel,
eller Civil- och LandsStaterna, och det andra
rörande RiksStatens Sjette HufvudTitel; hvilka
båda Betänkanden blefvo, uppå särskildta
propositioner, bifallna.
Upplästes å nyo StatsUtskottets Betänkande,
rörande RiksStatens Åttonde HufvudTitel,
eller Allmänna och Extra UtgiftsStaterna.
Friherre Stael von Hollstein: Det af StåtsUtskottet
projecterade ökade anslag för Spinnhuset
är utan tvifvel nödvändigt; jag får likväl
härvid erinra, att förvaltningen af med*
Den § Juni.
len torde icke vara sådan, som den varit åsyftad.
Det torde vara en Riksdagsmans rätt,
att äfven utaf lösa rykten hämta anledning
till upplysnings begärande; således anhåller
jag att af Herrar Revisorer vid 1S13 års Revision,
eller ock af deras Protocoll måtte inhämtas
säker upplysning, om det rykte äger
grund, som det året var allmänt, attafSpinnbusFonden
voro 400* R:dr anslagna till hushyra
för en viss högre Embetsman af Andeliga
Ståndet, äfvensom att af ManufacturFonden
800 R dr blifvit anslagna till Taffelpenningar
åt en hög Embetsman, samt andra
800 R:dr till Lön åt en i ett af Collegierna
tillkommen Embetsman.
Grerve Mörner, Adelf Göran Ehuru nyss
inkommen, har jag likväl, utaf hvad jag hört,
fått tillräcklig anledning att lemna några upplysningar
i förevarande ämne.
Hvad Herr Friherre Stael behagat nämna
om ett anslag af 800 R:dr för en viss Embetsman,
lärer angå en dylik summa, hvilken
framledne Presidenten Herr Friherre Lagerheim,
för dess med ManufacturDiscontens
förvaltning länge hafda möda, fått sig tillagdi
Men detta hade skett långt innan närvarande
Finance-reglering hade ägt rum , och
summan utgeck af Manufäctur-DiscontFondens
besparingar, således af en Fond, hvilken uppkommit
igenom sjelfva förvaltnings-sättet af
de låne-biträden Banken lemnat, till ManufacturDisconten,
och öfver hvilka Konungen
17®
Den 8 Juni.
alltid agt att disponera. Hvad den andra sum*
nian angår, som af samma talare blifvit omnämnd,
kanner jag den icke, och vet endast,
att ibland de mål, jag haft den nåden föredraga,
om någon ting sådant icke varit fråga
För öfrigt är allt hvad som kan sägas
om disposition af ManufacturDisconten en helt
annan fråga än den, som nu är före, angående
ett ökadt anslag för Spinnhusens underhåll
Detta anslag utgår af en helt annan
Fond; uppå denna är icke fråga, att använda
något deraf till andra ändamål, men att lag»
så, att den blir tillräcklig för det behof,
hvartill den är ärnad. Det är ådagalagdt, att
dess närvarande belopp är otiiltäekligt. Det
är också säkert, att Spinnhuset i Norrköping
är under styrelse af en Man, sorn förtjenar
allmän aktning, och som gjort det till en modell
för sådana inrättningar. Det härvarande
är redan till sin inrättning, mycket, förbättradt,
och man har skäl, att under närvarande
styrelse vänta, att det skall blifva
det ännu mera. Det är för att lemna möjligheten
härtill, genom beredande af ourngtThgliga
tillgångar, och af en för localen nödig
utvidgning, som de nu i frågavarande tillskott
begäras. Då de hafva afseende på ett föremål,
som i det närmaste rörer den allmänna
ordningens bibehållande och en del menniskors
förbättring, anhåller jag att de af StatsUtskottet
härtill föreslagna summor måtte blifva
beviljade.
Friherre Stael von Hollstein: Herr Grefven
har vidlyftigt sökt upplysa saken; jag får der
-
Den 8 Juni,
T7I
emot helt kort begära från vederbörande riktig
uppgift huru dessa medel blifvit disponerade,
och om de uppgifna facta äio grundade.
Hnns Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
upplyste Friherre Stael 3 att Revisorernes
berättelse öfver detta ämne blifvit redan
i början af Riksdagen hos Ridderskapet
och Adeln uppläst och sedermera hos StatsUtskottet
förevarit.
Uppå härefter af Hans Excellence gjord
proposition blef StatsUtskottets Betänkande
bifallet.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog
till Riddgrskapets och Adelns bifall, att nästkommande
Måndag företaga de, sedan de t renn 4
gista Riksdagarna h vilande, Grundlagsfrågorna.
Ropades tfa.
Härefter upplästes och lades på bordet
följande Constitutionsötskottets vid nyssnämnda
Riksdagar afgifna Betänkanden
j:p
Af den 9 Augusti 1809 (se Ridderskapets
och Adelns Protocoll 1809 och 1810 juli,
sidan 1163.)
2:0 Af den 23 Augusti 1809 (.Dito September
sidan ig7)-
3:0 Af den 23 Augusti 1809, (Dito September,
sidan 530).
Den 8 Juni.
4:0 Af den 28 October 1809 (se Ridderskapets
och Adelns protocoll iS°9 och 181®
November, sidan 649.)
5:0 Af den 29 November 1809 (Dito Decem.
ber, sidan 1422).
Justerades följande.*
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
den 8 Juni /815-
S. D. StatsIJtskottets följande Betänkanden
af den 16 Maj, hvilka den 29 i sam
ma månad blifvit på bordet lagda, blefvo nu
å nyo till afgörande föredragna:
1:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof,
under RiksStatens Föista HufvudTitel}
hvilket till Utskottet återförvisades.
2:0 I anledning af samma Nådiga Proposition,
uti hvad som rörer RiksStatens Andra
HufvudTitel eller Civil och LandStaterna5
3:0 I anledning af samma Nådiga Proposition,
uti hvad som rörer RiksStatens Sjette
HufvudTitel}
4:0 I anledning af samma Nådiga Proposition,
uti hvad som rörer RiksStatens Åttonde
Den 8 Juni.
173
HufvudTitel, eller Allmänna och Extra
UtgiftsStaterna, och btefvo dessa ^tne
sednare Betänkande af Höglofl. Ridderskapet
och- Adeln bifallna. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
den 24 Maj afgifna och den 29 Maj och 3
Juni på bordet lagda Betänkanden:
1:0 I anledning af en yrkad beqvämligare Postinrättning
å landet}
2:0 Angående Allmänna Skogshushållningen
i Riket, samt väckt fråga om SkogsBetjeningens
och JägeriStatens indragning.
Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan 3 till 3.
In fidem. Protocolli
yl- (l. Silu er stolpe.
Torsdagen den 8 Juni.
Plenum klockan 4 eftermiddagen.
y f*. *■ -
Upplästes «ch lades på bordet följande,
sedan de s;ne sistförflutna Riksdagar på bor
-
174 toell 8 •tulli. i. m.
det hvilande ConstitutionsUtskottets Betali*
kanden 3
Angående förslag till förändringar uti Re
geringsFormen
:
1:0 Af den 2 Februari 1810* (Se Ridderska*
pets och Adelns Protocoll för 1809 och
18to. Mars, sid. 4*3)-
2:o Af den 5 Mars 18lo. (Dito Mars, sidan
1078.
3:0 Af den 21 Mars 18to. (Dito Mars, sidan
1241).
4:0 Af den 4 April 18 to. (Dito April, sidan
230).
5:0 Af den 12 October 18 to. (Särskildt tryrkt
under titel: CoöstitutionsUlskottef* vid
Urtima Riksdagen i Örebro år 18to af*
gifna Betänkanden öfver föreslagna förän*
dringar i Grundlagarna,}
6;o Af den 12 Augusti r8>2. (Se Bihanget
till RiksStåndens Protocoll t8>2, 3 Delen,
sidan 1644).
Angående förslag till förändringar uti
Riksdagsordningen:
1:0 Af den 11 December 1809. (Se Ridderskapets
och Adelns Protocoll, December,
sid, 789 JemkningsUtskottets Memorial,)
Den 8 Jnni. e, m, 175
2:0 Af den 8 Mars, 1810. (Se Ridderskapeta
och Adelns Protocoll, Mars, sid. 410.
3:0 Af den 21 Mars 1810. (Dito Mars, sid.
1241.)
4:0 Af den 4 April 1810. (Dito April, sidan
23°i*
5:0 Af den 27 April 18to. (Dito April, sid.
1016.)
6:0 Af den 12 October 1810. (Särskildt tryckt.'
Se ofvanföre.)
7:0 Af den 13 Augusti 1812. (Se Bihanget
1812, 3 Delen, sidan 1671.)
8:0 Af den 17 Augusti 1 § 12. (Se Bihanget 1812,
4 Delen, sidan 2692.}
Angående Förslag till förändring i Tryck» <*
frihetsFörordningen :
Den delen af Memorialet, af den 20 Ju.
ni 1812, hvaruti föreslås en Jury till afdötnande
al Tryckfrihets mål. (Se Bihanget 1812,
2 Delen , sidan 769.)
Herr Landt Marskalken tillkägnagaf, att, se*
dan Riksdagen 1809 och 1810, hvilade på
bordet ett ConsututionsUtskottets Betänkande
angående förändringar i NationalRepresenta*
tionen, hvilket, jemte några Ledamöters der.
vid bilagda enskildta förslag, vore särskildt
tryckt. Det innehölle icke något af Utskottet
godkändt och beredt förslag, i följe hvaraf
väl discussion, men ingen proposition till an*
176
Den g Juni. e. m.
tagande eller förkastande deröfver kunde äga
rum. Herr LandtMarskalken hemställde,
om icke dessa handlingar, som utgjorde en särskild
bok, utan att nu uppläsas, kunde vara
att tillgå i RiddarhusCanzliet.
Bifölls,
Föredrogos å nyo och biföbos följande
LagUtskotfets sedan den 3 Juni på bordet hvilande
Handlingar:
1:0 Tvänne Memorial, angående 14. Momentet
uti Kongl FörlagsOrdiiingen den .24
Februari 1748.
2:0 Ett Memorial om förlängning af tiden, inom
hvilken en Part bör tillkännagifva
det han vill söka att Konungen må pröfva
HofRätts Dom och Utslag.
Friherre Cederström, Anders, hade inlemnät
följande, sorn upplästes, så lydande:
I anledning af de utaf Herr Friherre Henning
Wrangel gjorde anmärkningar rövde jag,
blott för att ej hafva lemnat någon al de rill
ämnet hörande synpunkter obetraktad, böra
•rinra:
Att den af Friherre Wrangel föreslagna
rättighet för Låntagaren att på skuld, i Egendom
-
1
IV*
Den § Junu é. tHi
m
dom afdraga Revillnings-beloppet, för att ef*
ter en lika fördelning af Långifvaren utgöras,
synes hafva emot sig: att, med suppo*
sition af de mest grannlaga grundsatser för
Långifvare , skulle dock de samma, ledde a£
fruktan för Bevillnings-afdraget, i allmänhet
hellre välja att hafva sina penningar instuckfte
i andra Rörelser, der de ej till afgift kunde
åtkommas, än i Jordbruket. Deras egenskap
af försträckare för detsamma skulle derigenom
upphöra, och således den brist ytterligare
uppkomma, till hvars afhjelpande en del
till och med ansett inrättningen af Allmänna
jordbruksDisconter böra införas.
Rörande antalet af SockertComitéens Ledamöter,
såsom för talrikt, torde denna anmärkning
i synnerhet böra lämpas till Socknar
af första storleken j men häremot kunde sägas,
att till desses fullkomliga kännedom och beskrifning
ett större antal personer synes erfordras,
an till de mindres. Socknens Kyrkoherde
tyckes, i följd af dess många och dagliga
göromål, böra från Protocolls-besväret
undantagas.
Då Ståndsskilnads-begreppet utan skada
synts mig från Beskattnings-frägor kunna afsöndras;
har jag blott uti RiksComitéen föreslagit
val efter Stånd, helst denna, såsom
ÖfverDomstol, föreställer Riksens Ständers
Fullmägtige.
Hvad rörer tryckningen af sistnämnde C3-  mités arbeten, torde, under erkännande af saRidd.
0, Ad. Prat, N:® 2j. 24*
Den 8 Juni. e. m.
kens nytta, blott böra sättas i frågi, hurn^
vida voluraen af dessa arbeten kan detsamma
tillåta.
Vid Friherre Wrangels exempel, rörande
den på hvarje Be villningsdel fallande afgifteftex
supponerad Bevillnings-summa till 1,000,000,
har utföits 2 R:dr. Ehuru detta blott exem-*
pel vis anlöres, torde jag dock cj böra lemna
oanmärkt, att den, enligt mitt förslag, efter
en lika proportion å hvarje del belöpande afgift
uppgår till 3 R;dr 34 sk. 9 rst.
Denna afgift är emellertid uppgjord efter
1 $ 12 års värdering, hvilken jag redan anfört
ej af mig såsom den rättaste uppgifves. Dock
torde knappast kunna förmodas, att afgiften å
hvarje Bevillningsdel skulle efter något annat
värderingssätt kunna förmindskas ända till 2
Riksdaler.
Remitterades till Bevillningsutskottet, i
sammanhang med Friherre Cederstiöms och Fri.
herre Wrangels i FörmiddagsPlenum remitterade
anföranden.
Å nyo föredrogos och biföllos följande
LagUtskottcts, den 3 Juni på bordet lagda,
Memorial:
jt;o Om yrkad rättighet att till Collegier, Rätter
och andra Embetsverk få med Pöstes
insända Fatalit-handlingar, m. m*
Den 3 Juni. e. m.
a:o Om rättighet, att före den dag, då Fatalietid
utlöper, få inlemna de skrifter och
handlingar, hvarigenom vad fullföljas.
3:0 Om allmängörande af upphäfvandet af
13 §. i 1723 års Kongl. Resolution på
Krigsbefälets Besvär, samt 23 §. i 1734
års Resolution på Allmogens Besvär.
4:0 Om yrkad rättighet att föra andras talan
för dem som åtfölja Häradshöfdingar på
Ting.
5:0 Om stadgande, att personer, hvilka hållas
i häkte, antingen för undergående af straff
eller under afvaktan af ÖfverRätts Utslag,
rnå , efter det de erhållit dom vid StadsRätt,
genast varda fr^n Stadens häkte till
närmaste Kronohäkte förflyttade och der
på publik kostnad underhållne och vårdade.
RiddarhusUtskottets sedan sistledne Pleni-'
dag på bordet hvilande utlåtande öfver RiddarhusDirectionens
Embetsberättelse företoge
punktvis till afgörande, samt bifölls3 och beslöts,
i anledning af 6 §., att ett underdånig
skrifvelse från Riddörskapet och Adeln till
Kongl. Maj:t skulle afgå, för att hos Hans
Maj:t anhålla, det Introductions-afgifterne, för
hvarje af de tre Adliga värdigheterna, kunde
bestämmas till en lika och jemn summa af
Den 8 Juni. e. in.
ioo R:dr till Adeliga CadettSkolan, Och so#
R;dr till Riddarhuscassan.
Upplästes och lades på bordet ett Memorial
från det Särskildta Utskottet, af den 5
Juni, angående förslag till förnyadt Reglemente
för härvarande Judar.
Ett från OeconomieUtskottet inkommet Memorial,
a£ den 6 Juni, hvaruti Utskottet anhåller,
att tvänne af dess Canzlister måtte få
njuta Notarie-tractamente, samt att en Canzlist
till måtte få antagas, blef nu uppläst och
lagdt på bordet.
Likaledes upplästes och lades på bordet
ett Betänkande från OeconomieUtskottet, af
den 1 Juni, rörande yrkad inskränkning uti
den åt invånarne i en viss trakt af Elfsborgs
Län förunnade rättighet att idka Gårdfarihandel.
Hant Excellence Herr Grefven och LandtMarshaiken
anmälte, att Herr Pålman anhållit
att på egen kostnad få låta till trycket befordra
det Särskildta Utskottets för någon
stund sedan upplästa Betänkande, rörande JudeReglementet,
osti hemställde om Ridderska
-
Dea 8 Juni. e. tn. 181
pet och Adeln skulle behaga härtill lemna
sitt samtycke.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande
Memorial och Betänkanden från Oeconomi#*
Utskottet, af uen 1 Juni:
1:0 Om yrkad befrielse för Veddö Socknemän
frän skyldigheten att forsla Posten saint
resande öfver Alands haf. Öfver hvilken
fråga Utskottet, uppå anförda skäl,
har ansett sig icke kunna hufvudsakligt
utlåtande aflemna.
2:0 I anledning af väckt fråga om Götha CanalBolags
förpligtande, att, när någon Rotesoldat
i och för arbetet vid Gotha Canal
blifver oduglig till krigstjenst, ersätta
kostnaden till annan karls anskaffande
i stället; och hemställer Utskottet, uppå
anförda grunder, att Riksens Ständer hos
Kongl. Maj:t måtte anhålla, det Kongl.
Majit i nåder täcktes vidtaga sådana åt^
gärder, hvarigenom Götha CanalBolag
kunde förmås, att om, genom vådlig o.
h/ckshändelse i och för arbetet vid Götha Canal,
någon af de till arbetet derstädes kommenderade
Soldater af indelta Arméen skulle
blifva så skadad, att han deraf antingen
dös eller ock blifver till vidare krigs
-
Den S Juni. e. m.
tjenst oduglig, i sådant fall till Roten utgifva
någon lämplig ersättning.
3:0 Angående tidens bestämmande för Vägsyner,
uti publicationerna derom. Utskottet
tillsiyrker, att uti publicationer om
Vägsyner borde utsättas dagen och timman,
då desamma toge sin början, samt
huru stor del af vägen, som för hvarje
dag komme att syn undergå, hvarjemte
å nästpåföljande Söndag efter synförrättningen
borde kungöras ej mindre hvilka
vägstycken blifvit bristfälliga ansedda,
än tiden inom hvilken de då anmärkta
brister borde vara iståndsätta ; hemställande
derjemte, att vägsyner och /väglagning,
om möjligt vore, icke utsattes på
de årstider, då såning, höbergning eller
skörd inträffade, .dock så att, enär genom
utskärningar eller andra tillfälligheter,
vägen fordrade en snar förbättring,
härmed efter omständigheterna måtte förfaras.
4:0 I anledning af väckt fråga om återupplifvande
af Kongl. Brefvet den 23 September
1747, angående prestanda till
Bruken af Åboerna å de utaf Bruksidkare
till Skatte köpta Kronohemman 3 hvartill
Utskottet ansett sig icke böra tillstyrka
bifall, enär berörde Kongl. Bref ännu
länder till efterrättelse.
Den 8 dtmi. e' m>
183
Herr Landt Marskalken anmälte, att Consti*
tutionsUtskottets Secreterare författat Tabeller,
innefattande en kort och tydlig öfversigt af
alla de förslag till förändringar eller tilläggringar
i Grundlagarna, sorn sedan de 3:ne sist
förflutna Riksdagar till afgörande hvila; och
hemställde om icke Ridderskapet och Adeln
skulle behaga besluta, att dessa Tabeller måtte
till trycket skyndsamt befordras, för att i
RiksStånden utdelas,' samt om icke tryckningsutgifterna
borde af den anslagna Riksdagskostnads
summan bestridas»
Bifölls.
I anledning häraf uppsattes och justera»
^es följande:
Utdrag af Protocollet,5 hållet i Högloft
Ridderskapets och Adelns Plenum eftermiddagen
den 8 Juni 1815.
S. D- Anmältes, det ConstitutionsUtskot»
tets Secreterare författat Tabeller, innefattan-’
de kort och tydlig öfversigt af alla de förslag
tili förändringar eller tilläggningar i Grundlagarna,
som sedan de 3:ne sist förflutna Riksdagar
till afgörande hvila; och som Ridderskapet
och Adeln ansåg till mycken ordning
ledande, vid dessa förslags till nästkommande
Måndag utsatta upptagande, om hvarje Ledamot
af RiksStånden agde för handen ett exemplar
af berörde Tabeller, ansåg Ridderskapet
och Adeln för sin del tjenligt, att de måtte
ti]l trycket skyndsamt befordras, för att i
t
j 8 4 Dm 8 Juni. c. vt.
RiksStånden utdelas; anseendes derjemte tryck»
nings-utgifterna böra af den anslagna Riks-dagskostnads-summan
bestridas; i hvilket beslut
de öfriga Respectiva Stånden skulle vänligen
anmodas att instämma. Ut supra.
Upplästes och lades på bordet följande
Memorial från OeccnomieUtskottet:
J.Q Af den i Juni, angående väckt fråga, att
uti Stora Kopparbergs Län, likasom uti
alla öfriga Länen i Riket, betalning för
Fångskjuts kunde erhållas till enahanda
belopp som för Kronoskjuts, och för Krono»
brefbäring till hälften deremot; och förmäler
Utskottet sig redan den 18 sisth Maj
hafva yttrat sig öfver frågan om Krono bref.
bäringen; hvad åter Fångskjutsen angar,
anser Utskottet sig så mycket mera hafva
anledning tillstyrka bifall till hvad i
detta ämne blifvit föreslaget, som sådant
är i öfverensstämmelse med hvad Kongl.
Majrt, genom Nådig Kungörelse af den io
September i8f2, förordnat, utan att Ut»
skottet har sig bekant, det någon särskildt
Författning eller Hemmans-ägarne emellan
träffad öfverenskommelse deruti gör
undantag för Stora Kopparbergs Län.
j;o Af den 6 Juni, angående väckt fråga om
befrielse för Hemmansägare på Gottland,
som äga Kalkmylla eller Kalkstensbrott
på sina ägor3 från skyldigheten att till
Den 8 Juni. e. m.
185
begagnande deraf begära Konungens Befallningshafvandes
tillstånd; yttrandes sig
Utskottet, uppå anförda grunder, vid detta
ämne icke kunna lemna någon åtgärd.
Upplästes och lades på bordet ett Memorial
från OeconomieUtskottet, af den 6 Juni,
innehållande utlåtande öfver de anmärkningar,
som blifvit gjorda vid Utskottets Betänkande
om yrkade indragande af 5 Helge*
dagar; förmälandes sig Utskottet, af anförda
orsaker, icke hafva funnit skäl att böra ändra
sitt förra Betänkande.
Grefve Lantingshausen, Albrecht: Jag kan ej
obemält lemna den sällsamma händelsen, att
Herr Öfverlntendenten Thoms Memorial, som
gifvit anledning till återremiss af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets Betänkande ,
angående 5 af våra Helgedagars afskaffande ,
blifvit tryckt med anonyma tilläggningar. Denna
oformlighet att trycka tilläggningar till
ett Memorial, hvilka aldrig blifvit i Rodderskapets
och Adelns Plenum upplästa, och i följe
deraf icke till något Utskott kunnat blifva
remitterade, torde förtjena att anmärkas, helst
då nämnde tilläggningar innehålla utlåtelser ,
som, efter min tanka, icke öfverensstämma
med skyldig vördnad för vår Christliga Lära,
Upplästes och lades på bordet följande
186
Den 8 Juni. e, tu.
från StafsUtskottet inkomna Betänkanden och
Memorial, af den 31 Maj, nemligen: j
1:0 Angående Stockholms Stads samt de öfriga
Städernas Källarefriheter; i afseende
på Stockholms Stad hemställer Utskottet,
uppå anförda grunder, att dess Magistrat
må, ifrån och med nästkommande års
början och sedermera allt framgent, få, i
stället för de nu i Stat uppförda 1844
R;dr 12 sk., åtnjuta den Magistraten i
privilegier och Resolutioner tillagda Källare
frihet, uträknad i penningar till det
belopp, hvartill inkommande' Sjötullen,
efter nu gällande eller framdeles blifvande
SjötullsTaxor, uppgår för tio Amar
Rhenskt, 36 Pipor Spanskt och 70 Oxhöfden
Franskt vin; börandes, efter Utekottets
tanka, Magistraten i sådant fatl
årligen till StatsContoiret ingifva en af
stora Sjö-Tulfs-Contoiret upprättad uträkning
på beloppet, till grund för utbetalningen,
samt Kongl. StatsContoiret,
i händelse de nu på Stat uppförde 1844
R;dr 12 sk. härtill icke skulle blifva tillräcklige,
då anordna det bristande utaf
blifvande öfverskott på Tull-intraderna.
Hvad åter angår de öfriga Städernes Källar*
friheter, hemställer Utskottet, att dessa.
Städer måtte återställas uti den dem år
1687 tillagda och år 1766 vidare bekräftade
rättighet, att få beräkna Riksdalern
efter 2 Daler Silfvermynt.
2:0 Angående Riksdagsmannen Hans Hanssons
Den 8 Juni. t. m.
18?
från Kopparbergs Län motion om KronoUtlagornas
debitering och qvitteriftg efter
Markegångspris; och har Utskottet ansett,
att, om hvad i detta afseende stadgadt
är, vederbörligen iakttages, sä blifver allt
hvad Hans Hansson önskat till alla dela;?
uppfyldt.
*3:0 Angående Landshöfdingen m. m. B. IV.
Focks motion om Lön för år 1813; öfverlemnandes
Utskottet, uppå anförde skäl, till
Riksens Ständer, om icke åt^Landshofdingen
Fock ersättning för 1813 års Landshöfdinge
lön i Upsala Län, hvilken Lön
utgör 500 R:dr indeldt, men ‘hvarå likväl
böra afgå de Lönvilkor Herr Landshöfdingen
för samma är å särskildta andra
Stater uppburit, må beviljas och liqvideras
af besparingarne på andra Hufvudtiteln,
eller ock af 1813 års öfverskott
på Statsverkets inkomster.
4:0 Angående Slottsbyggnaderna på Kungsör.
Utskottet hemställer om icke Riksens Ständer
skulle finna lämpligt hos Kongl. Majit
anhålla, det Kongl. Nlaj:t täcktes låta försälja
eller annorlunda, såsom nyttigt pröfvas,
använda i frågavarande Byggnader,
nemligen gamla Kungs-byggnaden, äfven,
som Råds- och Fruntimmers-byggnaderna
samt Källaren, för att derigenom bespara
den kostnad, som till deras reparerande
och underhåll erfordrades; hvarvid, om
Kgl. Majit likväl finner för godt, att ännu
188
Den 8 Juni. e. m.
någon tid bibehålla Kungshuset, de medel,
som genom försäljningen af Råds - och
Fruntimmers-byggnaderna inflyta, jemte
de för redan försålda Hus erhållne 622
Rtdr 8 sk. lemnade full tillgång för Kungshusets
reparationskostnad, som förslags»
vis är antagen till 921 R:dr 24 sk. 8 r:st.
Justerades följande
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapet och Adelns Plenum e.
m. den 8 Juni 1S15-
S* D. Vid förnyad föredragning biföllos
följande LagUtskottets, den 3 Juni på bordet
lagda Memorial, af den 17, 18, 20 och 27
Maj, nemligen:
j.o Tvenne Memorial, angående 14* momen.
tet uti Kongl. FörlagsOrdningen den 24
Februari 1748.
2.'o Om förlängning af tiden, inom hvilken en
part bör tillkännagifva det han vill söka
att Konungen må pröfva HofRätts Dom
och Utslag.
5:0 Om yrkad rättighet att till Collegier, Rätter
och andra Embetsverk få med Posten
insända Fatalie-handlingar, m. m.
4fo Om rättighet att före den dag, då Fatalietid
utlöper, få inlemna de Skrifter och
Handlingar, hvarigenom Vad fullföljas.
Den S Juwk e- n1'
189
£:o Om allmängörande af upphäfvandet af 13.
§. i 1723 års Resolution på Kongl. Krigsbefälets
Besvär, samt 23. §. i 1734 års
Resolution på Allmogens Besvär.
4:0 Om yrkad rättighet att föra andras talan
för dem som åtfölja Häradshöfdingar på
Ting.
7:0 Om stadgande, att personer, hvilka hållas
i häkte, antingen för undergående af straff
eller under afvaktan af ÖfverRätts Utslag,
må, efter det de erhållit Dom vid StadsRätt,
genast varda 'från Stadens häkte
till närmaste Kronohäkte förflyttade', och
der på publik kostnad underhållne och
vårdade. Ut supra.
S. D. Bifölls till alla delar RiddarhusUtskottets,
den 3 dennes på bordet lagda, Memorial,
af den 24 Maj, innefattande utlåtande
öfver RiddarhusDirectionens RiksdagsBerättelsesamt
Riddarhus-ärendenas förvaltning.
Ut supra.
Upplästes och lades på bordet följande Betänkanden
från StatsUtskottet, af den 31 Maj,
nemligen:
1:0 I anledning af Riksdagsmannen Sandstens
Memorial, om tillstånd att få erlägga Krono-utskylderna
i Spannmål, hvilket Utskottet,
uppå anförda skäl, förmäler sig
icke kunna tillstyrka.
Den 5 Juni. e. m,
2:0 Om tillökt Penning-anslag för LagComitéeat
tillstyrkandes Utskottet, uppå anförd»
skäl, en tillökning af 300c R:dr till det
förutvarande anslaget, så att hela ansia»
get blefve tillsammans 8000 R;dr årligen.
3:0 I anledning af Höglofl. Ridderskapets och
Adelns beslut om löners anslående för
LandsFiscaler och Länsmän; vid hvilket
ämne Utskottet, med åberopande af 69
§. RegeringsFormen, yttrar sig icke vidare
kunna lemna någon åtgärd.
4.0 I anledning af Herr Öfversten G. A. Bergenstråles
Memorial om indragning och
reglering af öfverflödig» Embeten och
Tjenster. Utskottet yttrar sig, att det,
den 6 Maj, i anledning af en motion af
Herr Borgmästaren Holm, afgifvit sitt utlåtande,
hvaruti tillstyrkes den underdåniga
anhållan till Kongl. Maj:t, att den
Comité, hvilken till utarbetande af ett
project i detta ämne förut af Riksens Ständer
blifvit besluten, måtte sättas i verksamhet,
samt att berörde pröject måtte,
så snart det hinner blifva färdigt, utgifva»
å trycket; och tillstyrker Utskottet
nu det tillägg till förberorde underdåniga
anhållan, att den tillförordnade Comitéens
handlingar och förslag för hvarje halft
år befordras till trycket; hvarjemte, och
då anslaget af 3000 R:r årligen till kostnaderna'1
och för detta arbete torde blifva
otillräckligt, Riksens Ständer lära fin
-
)
Den 8 Juni. t. VU 191
na lämpligt till Kongl. Majit öfverlemna
att utaf öfverskotten på RiksStatens inkOmst-titlar
förskjuta det som vidare erfordras,
emot ersättning vid nästa Riksdag
, hvarförinnan ifrågavarande förslag
bör vara slutligen fullbordadt.
Upplästes och lades på bordet ett Utlåtande
från StatsUtskottet, af den 7 Juni, i anledning
af hos Vallöf!. BorgareStåndet gjorda
anmärkningar vid Utskottets Betänkande om
organisationen af en Comité till utarbetande
af förslag till ny reglering af Statens Embeten
och Tjenster; och yttrar sig Utskottet, då tre
Stånd bifallit Utskottets första Betänkande, af
<j9 §. RegeringsFormen vara hindradå att frå-*
gan till ytterligare handläggning upptaga.
Vidare upplästes och lades på bordet följande
Memorial från Lagutskottet:
1:0 Af den 25 Maj, hvaruti Utskottet, i anledning
af en af Rådmannen Kjellander gjord
motion, tillstyrker att lösen för första arket
af de ProtocollsUtdrag som innehålla
ett eller flera Utslag, måtte uti Expe-i
ditionstaxan bestämmas lika för KämnärsRätterna
som för Härads- och Bergstings.
Rätter, äfvensom att kärande parter m*
tara förbiindne att et.C exemplar af dc
193
Den S Janl. e. nu
Protocoll och Utslag, sorn i tvistemål ho§
KämnärsRätterna varda hällne och utfärdade,
mot lösen uttaga.
2:0 Af den 17 Maj, i anledning af Johc,A
Ericssons från Stora Kopparbergs Län,
Memorial om skärpning i straffet för åverkan
å annans hägnad; och har Utskottet
icke funnit skäl att tillstyrka förändring
uti det som i detta afseende förut
finnes stadgadt.
3:0 Af den 26 Maj, hvaruti Utskottet, i anledning
af derom väckt fråga af Anders
Andersson Åberg och Moses Johansson från
Vesterbotten, tillstyrker: att, genom utfärdande
författning ellef annan lämplig
åtgärd, det må förekommas att, yid lagfart
af fast egendom, köpare ej må, vid
meddelandet af 2tdra och 3:dje uppbudet,
tillskyndas annan utgift, än den som för
uppbudsbevisets åtecknande på köpafhand*
lingen skall betalas: att mundtliga stäm-4
ningar i sådana mål, der de aro tillåtne,
må af Nämndemän obehindradt få verkställas,
och för skriftliga stämningar högre
betalning under någon förevändning ej
uppbäras, än den för desamma stadgade
lösen, samt att i vadpenningar ej mera
får tagas, än i Lagen är utsatt.
4:0 Af den 27 Maj, i anledning af Peter Jo.
hanssons och Johan Johanssons från Kronobergs
<;
-
✓
IV.
Den 8 Juni. e, nu
*93
bergs Län förslag, att genom till utfärdande
förklaring matte, bestämmas, atfc
Frälse-rentor böra anses såsom lösegendom,
och att börd deraf icke äger ruin;
äfvensom att i öfrigt, enär Frälseränta eller
Jord borttestamentera^, Lagens stadgande
i 1$ Cap. 1 §. ArfdaBalken om
Testamentes bevakande endast skulle iakttagas,
men att den som testamentet
fått, tillika icke är pligtig att med räntan
eller jorden lagfara på sätt JordaBalken
vid köp, skifte eller gåfva förordnar;
å hvilka förslag Utskottet icke ansett
sig kunna tillstyrka bifall.
3:0 Af den 12 Maj, i anledning af yrkad förklaring
öfver Kongl. Brefvet den 17 December
1810, samt Kongl KammarCollegii
och Kongl. KammarRättens i föjd
deraf den 18 Februari 1812 samfält
utfärdade Kungörelse rörande prescrip-,
tionstiden för revision af Kronans Upp*
bördsmiins och Redogörares räkenskaper;
och tillstyrker Utskottet deröfver etl sådan
förklaring, att prescriptionstiden för
revision af Krigsräkenskaper derigenom
må blifva på lika sätt, som angående an.
dra Uppbördsmäns redogörelser blifvit
stadgadt, till 10 år bestämd.
Lades på bordet följande Memorial från
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,,
af den 6 Juni, nemligen:
Ridd. 0, Ad. Fröt. N:o zj. 26,
194
Den 8 Juni. e. m.
1:0 I anledning af ett förslag om en Marknads
inrättande uti Särna Kyrkoby, till
lättande af gemenskapen emellan Sverige
och Norrige; och yttrar Utskottet sig öfver
det uppgifna förslaget endast kunna
afgifva det generella yttrande, att visserligen
alla sådana utvägar, som befordra
en lättare handelsrörelse emellan de förenade
Rikena, ostridigt äro för dem begge
af största nytta, och att äfvenledes inrättande
af Marknader på tjenliga ställen
är ett verksamt medel till befrämjande
af detta gagneliga ändamål.
\
3:0 I anledning af en väckt fråga om en adress
till Kongl. Maj:t med anhållan om
upphäfvande af ett år 1811 till Herrar
Landshöfdingar aflåtet CirculairBref, hvaruti
dem är uppdraget att för hvarje vecka
eller månad till Regeringen inberätta
ej allenast om märkliga händelser inträffat
uti den physiska och moraliska verlden,
utan ock om Folkets tänkesätt, m.
m.; och yttrar sig Utskottet detta ämne
vara utom gränsen af dess befattning.
3:0 Angående en af Prosten Fahreus väckt fråga
om ersättning till Wisby Hospital för
åtskilliga detsamma frånryckte, af enskildta
personer donerade, intrader; yttrande
sig Utskottet af 90 RegeringsFormen
vara hindradt från att med detta ämne
taga befattning.
Den 8 Junk e, m.
195
Upplästes följam ; från Riddarhusutskott
tet inkomna
Hörsamste Memorial:
Genom remiss af den 16 i denna månad,
tecknad å Herr Majorens och Riddarens af
Kongl. Svärdsorden Otto Fredric Påhlmans samma
dag in pleno upplästa Memorial, har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln behagat infordra
RiddarhusUtskottets utlåtande öfver orsaken,
hvarföre döttrar till personer, hvilka efter
Regertients-förändringen 1809 blifvit af Kongl.
Maj:t med Adlig värdighet benådade, icke
tillåtits, oaktadt Höglofl. Ridderskapets och Adelns
vid nämnde års Riksmöte fattade beslut,
att till delaktighet uti Adliga Jungfrustift*
Inrättningen upptagas.
Till vördsamt svar härå får Utskottet den
äl*an vid handen gifva att, sedan Höglofl. Ridderskapet
och Adeln under den 1 December
1809 för sin del bifallit, att rättigheten till
deltagande i Adliga Jungfrustiftet måtte utsträckas
äfven till de, enligt RegeringsFormen
den 6 Juni berörde år adlade Ätter, på
det sätt att hvarje Dotter af en gift Adelsman
ägde rätt att, emot vanliga afgifters erläggande,
i Stiftet inskrifvas och i vederbörlig ordning
åtnjuta pension, samt RiddarhusDirectionen
derefter den 8 Maj 1810, med underdånig
anmälan härom, hos Kongl. Majit lika
underdånigt anhållit om Dess Nådiga bifall ,
Kongl Majits Nådiga beslut härutinnan ännu
icke utfallit.
196
Den g Junu
För öfrigt och i anledning af hvad Herr
Majoren Påhlman framställt, såsom skäl till
rättighet för de sedan år 1S09 adiade personer
att få sina Döttrar i Stiftslnrättningen intagna,
nemligen att sådane Adelsmän äfven
till Stifts-cassan erlägga betalning på enahan^
da sätt, som alltid vid Introductions beviljande
varit öfligt, får Utskottet den äran upplysa,
att ibland de vilkor , sorn Författningarna
påbjuda för erhållande af Introduction å
Riddarhuset, afgiften till Siirts-cassan deraf
utgör ett, utan att likväl denna sistnämnda
afgift, 'såsom utom allt sammanhang med Inskrifnings-tjetalningarna,
tillika medförer särskildt
rättighet för någon adlig Jungfru, att
blifva delaktig af Stiftslnrättningen»
Lades på bordet.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag, af den 3
Juni, från det Vällofl. BorgareStåndet, hvaruti
tillkännagifves Ståndets bifall till OeconomieUtskottets
Betänkande öfver Herr Rådmannen
*Kjellnnders Memorial om byggnad och
underhållande af i Städerna befintliga Kyrkoherde-,
Capellans-, Klockare-, Rectors- och
Schöl hus-byggnader, med det af Högvördiga
PrestStåndet redan medgifna tillägg, att undantag
från onera, som kunna hvars och ens
innehafvande Jord lagligen åläggas, icke skulle
äga rum för de Hus och Egendomar, som Ecclesiastika
personer tillhöra, utan att af dem
sjelfva bebos 3 inbjudandes EoiigareSlåndet
Den 8 Juni. 197
vördsamt och vänligen Ridderskäpet och Adeln
samt BondeStåndet att uti detta tillägg
instämma, på det ett sådant måtte, under den
framställning Högvördiga Ståndets i detta ämne
den 22 Maj aflåtna ProtocollsUtdrag inne.
håller, uti skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas,
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskäpet och Adeln åtskill-'
des klockan 10,
In fidem protocolli
A. G. Silverstolpe»
Måndagen den 12 Juni*
Plenum klockan § förmiddagen. '
Företogos, i anledning af Ridderskapefs
och Adelns den 11 Maj fattade beslut, till afgörande
de sedan iSo*> och tSro års Riksdag
i Stockholm, samt 1810 och 1812 års RiksJ
dagar i Örebro, hvilande förslag till ändringar
och tilläggningar i Grundlagarna., nemil»
195
Dm 12 Juni.
gen så, att först företogos de som rörde RegeringsFormen,
dernäst rörande Riksdagsordningen
och slutligen rörande TryckfrihetsLagen.
i:o RegeringsFormen.
2.*dra §:n. Härvid hade 1812 blifvit af Con*
stitutionsUtskottet tillstyrkt, att i stadgandet:
Konungen skall alltid vara af den rena E—
vangeliska Luran, skulle efter ordet Konungen
tilläggas; eller den Regeringen f örer.
Denna tilläggning ansåg Ridderskapet och
Adeln bote af sig sjelf förfalla, af det skal,
att, sedan Kongl. Maj:t vid innevarande Riksdag
förklarat sig af det år 1812 beredda för»
slag till omarbetning af 41 §. ej åstunda an»
tagandet af annat, än förändringen i Konungs
myndighets-ålder, hade Riksens Ständer för.
klarat såsom förfallet, hvad i berörde förslag
var stadgadt om Regeringens förande af en
Svensk Prins eller af genom Konungen ut»
nämnde Förmyndare.
4:de §:n. Bifölls den år 1S12 föreslagna
blotta Redactions-förändringen: Konungen äger
att allena styra Riket på sätt denna RegeringsForm
föreskrifter; inhämte dock, i de
fall här nedanföre stadgas, underrättelser
och reid af ett StatsRad, hvartill Konungen
kallar och utnämner, m. m.
5'.te §:n Härvid hade vid 1809 och 1810
års Riksdag, i anledning af ett utaf Consti
-
Den 12 Jani.
199
tutionsUtskottet ogilladt förslag, af enskildt
Riksdagsman, om rättighet för Konungen att
i vissa fall constituera Extra Råd, blifvit af
Utskottet hemstäldt huruvida, efter inhätntacl
erfarenhet, nödigt kunde synas att förstärka
StatsRädet med en eller tvänne verkliga
Ledamöter. Denna förökning blef af Ridderskapet
och Adeln afslagen.
Vidare hade år 18 f 2 af ConstitutionsUtskottet
blifvit tillstyrkt, efter orden: 5,En Stats»
Minister.för Utrikes Ärenderna,” följande förändringar:
En för Krigsärenderua, fern StatsRåd,
hvaraf mindst tre som hafva tjent utf
Civila beställningar, samt HofCanzleren. Konungen
åge rättighet att åt en eller flera Ledamöter
af StatsRädet, i egenskap af StatsMinister,
uppdraga inseendet öfver den gren
af Statsförvaltningen, som Konungen finner
tjenligt honom anförtro. Den en sådan befattning
erhållit, äge samma ansvar och
skyldigheter, som StcitsSecreterare. Omsorgen
för allmänna Undervisningen och Uppfostran,
Ecclesiastikverket och Fattigvården vare
alltid en särskildt person uppdragen, med
säte och stämma i StatsRädet får de mål,
sorn till dess befattning höra. Ej må m. m»
Afslogs.
Likaledes afslogs följande uti Bilagan till
Konungens Nådiga Proposition af den 7 Au.
gusti 1812 gjorda förslag till samma Detta
StatsRad kommer att beslå af 12 Ledamöter,
af hvilka t> äro Konungens StatsMh
800
Den is Juni.
jiistrar; nemligen: En StatsMinister för Justi*
tie-ärenderna, som tillika är Ledamot i Konungens
Högsta Domstol; en StatsMinister för
Utrikes ärenderna; en StatsMinister får Krigs- ■
ärenderna; en StatsMinister får. Sjö-(trenderna
och hvad dertill hörer ; en Inrikes StatsMinister
får Ecclesiastik-, Kameral-, Jlan"
dels- och andra Civila (trender; samt en StatsMinister
för Finance-ärender na. De öfriga
StatsRadets Ledamöter utgöras af Jeni StatsRåd,
af hvilka trenne l>öra hafva tjent i civila
beställningar, samt HofCanzlereu.
Härefter yttrade Hans Excellence Herr Gref
ven och Landt-Marskalken; Sedan Ridderskapet
och Adeln ansett sig icke kunna antaga något*
dera af de nu framställda förslagen, lärer Ridderskapet
och Adeln finna, att något af de
följande . som står med dessa i omedelbart sammanhang,
icke heller kan antagas; hvilket
yttrande af Ridderskapet och Adeln bejakades.
6:le §:n. Häraf hade ConstitutionsUtskottet
1812 föreslagit följande omarbetning: StutsSecreterare
bibehållas för alla de förvaltningsgrenar
, hvilka ingen särskildt Minister fått
sig uppdragna, och eige i sådant fall säte
och stämma i StatsRådet för cle mål., som
till deras befattning höra. Hvarje StsäsMinister
eller Sta tsSecr eter are, dä han af Laga
förfall hindras att målens föredragning inför
Konungen öfvervara, företrädes af det
StatsRåcl eller den person, som Konungen dertill
utserj hvilken enahanda ansvar äligge,
Den 12 Juni,
201
Upplästes det förslag till denna §•, som
var vid berörde Nådiga Proposition bi lagdt,
och hvilket fanns vara i nyss föregående redaction
inbegripet.
Herr LandtMartkalkeiv. Som dessa förslag
stå i fullt sammanhang med de oantagna förslagen
till 5 §., lärer Högloft. Ridderskapet
och Adeln finna dem vara förfallna. Bifölls.
7;de §:n. Vid slutet af denna §. hade
ConstitutionsUtskottet, i öfverensstämmelse
med Konungens Nådiga Proposition, föreslår
git följande tillägg : Till äreridernas föredragande
förordne Konungen, efter de i föregående
§. §. lagda grunder, Chefer får de särskildta
Departement en af Konungens Canzli,
efter elen fördelning af ärenderna till hvarje
Departement, so/n Konungen finnér får
godt utstaka, samt en af Konungen utfärdad
CanzliOrdning kommer att bestämma.
Såsom stående i sammanhang med de oantagna
förslagen till 5 §. skulie detta tillägg
förfalla.
g:de §:n. Häruti hade ConstitutionsLjtskottet
1812 föreslagit den förändring, att efter orden:
”derest icke,” skulle sättas: tvänne af
Stats Rådets Ledamöter, jemte dea föredragande,
tillstädes liro.
AF nyss åberopade skäl skulle denna ändring
förfalla,
202
Den 12 Juni.
Uti denna §:s första Moment hade KongT.
Maj:t x 8 12 föreslagit följande förändring: Ej
må Konungen fatta något beslut utan i närvaro
af den Stats Minister eller StatsRådets
Ledamot, till hvars Embets-befattning målet
hörer. Äfvenväl hade orden efter deni förut
meddelade föredragnings-listor blifvit föreslagna
att utgå.
Herr Landt Marskalkens proposition till bifall
å dessa förändringar blef af Ridderskapet
Och Adeln med Nej besvarad.
9:de '§:n. Till första och andra Momenten
af denna §. hade ConstitutionsUtskottet igo
föreslagit följande omarbetning: öfver alla mål,
som hos Konungen eller Regeringen föredragas,
skall Protocoll föras; blifvande de närvarande
Ledamöter af StatsRddet och Föredraganden
ovilkorligen förbundne att deras
meningar öfver de förekommande ärenden ytt.
ra och förklara.
Uppå gjord anmärkning, att dessa förändringar
hufvudsakligen stodo i sammanhang
med de oantagna tilläggen i 41 §. samt de
oantagna förändringarna uti 5 §., skulle desamma
förfalla.
Äfvenväl hade ConstitutionsUtskottet föreslagit
att uti meningen ”kraftiga föreställningar
deremot göra,’’ ordet kraftiga skulle
utgå.
Den x 2 Juni.
Ridderskapet och Adeln ansåg icke denna
uteslutning nödig.
io:de §:n. Af denna §. hade ConstitutionsUtskottet
18 f2 föreslagit följande omarbetning:
Om StatsMiriistrarnes Embete-förvaltning och
ärendernas föredragning inför Konungen,
forordne Konungen som Honom tjenligt synes,
Hvarje Minister eller Föredragande vare
ansvarig derest finn försummar nödiga
upplysningar inhämta och dem Konungen underställa.
I samma ändamål, och till ärendernas
fullständiga utredande, tillsätte Konungen
en Beredning, bestående af hälften
Frälse och hälften Ofrälse män, hvilka i edla
förekommande mål, derest de sig icke särskildt
yttrat, anses pluralitetens mening hafva
biträdt.
Detta förslag, såsom stående i sammanhang
med det oantagna förslaget till 5 §.,
skulle förfalla.
Konungen hade uti Pess merberörde Nådiga
Proposition föreslagit följande redaction
af denna Örn StatsMinistrarnes Émbetsförvaltning
och ärendernas beredning till föredragning
inför Konungen, forordne Konungen
på sätt 7 §. stadgar.
Herr Landt Marskalken gjorde proposition å
detta förslag, hvilken, i anledning af det å
projectet till 7 §. redan gifna afslag, likale^
des med Hej besvarades.
2 34
Den 12 Juni.
i t ;te §:n. Denna §. hade af ConstitutionsUtskottet
1812 blifvit föreslagen till utslätande;
men ansågs nu, af Ridderskapet och A*
deln, böra bibehållas.
i-2:te §01. Häraf bade ConstitutionsUt.
skottet 1812, »ned uteslutande af orden enligt
jöregående föreslagit följande omarbetning:
Konungen äger-alt i afhandlingar
och jorlinnd med främmande Magter ingå,
sedan Han deröfver hört Statsministern för
l
JiandelsTractaters cifslutande höres tillika
den Embetsman, sorn öjier ärender i allmän—
lia Hushållningen och Handeln äger högsta
inseendet eller deraf är Föredragande.j
H r Lrixdt Mar skalken t proposition till bi-’
fall af denm omarbetning blef af Ridderskapet
och Adeln med Nej besvarad.
1 3:de'§:n. ConstitutionsUtskottet i Örebro
1812 hade häraf föreslagit följande omarbe:ning.
: Vill Konungen börja krig eller sluta
fred. ’ alle dä till ett utomordentligt StatsRå
! narri lige Ee damlöt erne af Stals Rådet och
Sti crelerarne: framställe för dem de skäl
och omständigheter som härvid till öfverväga
ie iörekomma, samt aske deröfver deras
yttranden, hvilka de skola, hvar för sig,
med den ansvarighet 107 §. bestämmer, till
protocollet afgifva. Konungen åge derefter
magt att fatta och utföra det beslut, sora
Han för nyttigast finnér.
Den j 2 Juni.
205
Denna redaction blef icke antagen.
15,’de §;n. Denna §. hade år 1812 af Constitutionsötskottet
blifvit föreslagen att uteslutas.
; hvilket Ridderskapet och Adeln nu
ansåg icke böra äga rum, enär den 5 §. hade
förblifvit oförändrad.
2o:de §:n. Häruti hade ConstitutionsUtskottet
vid Riksdagen i Stockholm 1809 och
1810 föreslagit följande förändring i and.ra Momentet,
nemligen : tvänne Militaire-personer■
af högre grad, dem Konungen härtill utser
och förordnar, böra med Domare jiif och ansvar
och utan särskildt arfvode, sådana mål
i Högsta Domstolen öfvervara, m. m.
Bifölls. ,
28^de §:n. Vid Riksdagen i Stockholm
1809 och 18 to hade uti denna §. följande
förändringar blifvit af ConstitutionsUtskottet
föreslagna uti törsta Momentet: efter orden:
”vare likväl Konungen obetaget,” föreslogs :
att, efter StatsRådets hörande, uti Militaireembeten
nyttja en eller annan utländsk man,
m. m. samt efter ordet ”fästningar” föreslogs:
alt till sy slör vid yicademierna befordra utländska
Lärcle, af utmärkta egenskaper och
förtjenster, att likaledes i tjenst antaga Spr ik**
och Exera ilie-rnåslar e , samt idkare af de fria
konsterna. Vidare föreslogs efter order; ”af
den rena Evangeliska Läran:55 Språk- och
Exercitiemästare af de fria konstern alle
-
Den 12 Juni.
na undantagna. Ingen nid till Militaire ordinarie
beställningar utnämnas eller pd förslag
uppforas, sorn ej uppnatt 18 ars alder,
ej heller någon till Civile ordinarie tjenstet
förordnas, sorn ej fyllt 21 är, och om det år
ordinarie DamareEmbete , 25 dr.
Dessa förändringar Och tillägg blefvo af
Ridderskapet och Adeln bifallna.
Hvad ConstitutiönsUtskottet 1812 föreslå*
git, att i slutmeningen efter ordet ”StatsSecreterare”
skulle tilläggas: eller Chefer för särskildta
Departement i Konungens Canzli, ansågs
af sig sjelf förfalla, då den föreslagna
förändringen i 5. §. icke hade blifvit antagen*
29:de §:n. Beslutet rörande ett tillägg 1
denna §>. uppsköts till dess det Högvördig»
FrestStåndets beslut häröfver hunnit inhämtas.
30 de §:n. Vid slutet af denna §. hade
1809 och 1810 af ConstitutiönsUtskottet eftef
ordet ”bibehållna” blifvit föreslaget följande
tillägg C likasom under hittills medgifna vilkor
jus.. prcesentanai ma äga rum.
, \
Bifölls,
35:te §:n. Häruti föreslogs 1809 och 1810
»tt efter orden- ”Ministrar och Sändebud,”
skulle tilläggas: och Agenter för Handeln.
Bifölls,
Den 12 Juiri.
207
ConstitutiönsUtskottet 1812 föreslog följande
förändringar: i första Momentet: StatsMinistrarne,
med undantag af JustitieMinistern
samt efter ordet ”UnderStåthållaren” i
Hufvudstaden samt PolitieMästare, HofCanzleren
, Konungens Högste Ombudsman eller
JustitieCanzler, StatsSecreterare eller andra
DepartemeritsChefer i Konungens Canzli: efter
orden ”Sändebud till främmande Magter”
tillika med HandelsAgenter samt alla de Embets-
och Tjenstemän, som uti Konungens
Canzli, med undantag af Justitie RevisionsExpedition,
nyttjas, eller vid utrikes beskickningar
antagas, hafva förtroende-sysslor t
hvarifrån Konungen md dem entlediga, eller
om deras entledigande förordna, när han pröfvar
Rikets tjenst sådant fordra.
Afslogos.
Likaledes afslogs det 1812 af Utskottet alternative
framställda tillägg efter ordet ”Lands*
höfdingar:” och alla andra personer, som
utgöra eller höra till den sa kallade LandtRegeringen.
Äfvenså afslogs den omarbetning af denna
§• som uti Konungens Proposition blifvit
föreslagen , så lydande : StatsMinistrarne, med
undantag af Justitie StatsMinistern, StatsRåd,
Presidenterne uti Collegierna, ÖfverStåthållaren
, UnderStåthållaren i Hufvudstaden samt
PolitieMästare, HofCanzleren , Konungens
Högste Ombudsman eller JustitieCanzler samt
alla AdvocatFiscaler, StatsSecreterare eller andra
Departementschef er i Konungens Canzli t
208 Dea 12 Juni.
Landshöfdingar och alla andra personer sam
utgöra eller höra till den sa, kallade LandtRegeringen,
FältMarskalkar, Generaler och
Amiraler af alla grader, GeneralAdjutanter 9
ÖfverAdjutanter, StabsAdjutanter, Commendanter
uti Fästningar, CapitaineLieutenanter
och Officerare vid LrfDrabanterna, Öfverstar
försRegementerna, SecundCheferna vid GardesRegementerna
till Häst och Fot; ÖfversleLieu»
tenanter vid Lif-RegementsTBrigadens Briga*
der, Cheferne för Artilleriet, Fortification ,
Fältmätnings- och Sjömätnings-väsendet (Cheferna
för alla andra Verk och Inrättningar,
hr tfa af Konungen utnämnas) , Ministrar
och Sändebud till främmande Magter,
tillika med Handels Agenter, samt alla de Embete-
och tjensteman, som uti Konungens
Canzli och dess Departenienter nyttjas, eller
vid utrikes beskickningar antagas, hafva för—
troende-sysslar, hvarifrån Konungen må dera
entlediga , ■ eller om deras entledigande förordna
, när lian prof var Rikets tjenst sa~
dant fördra.
37-tde §:n. Härvid hade 1809 och 1810
förändringar och tillägg blifvit föreslagna,
nemligen i sista meningen, i stället för: efter
honom, skulle sättas." efter hans afgång;
och efter ordet ”Stamfadrens” tilläggas: efter
förstfödslo-rättcn. Vid slutet skulle ett nytt
Moment bifogas: Adlande genom adoption
eller naturalisation under utdöda eller lefvande
Albers namn och nummer, vare hädanefter
ej tillåtet.
Biföllos.
3S;de
IV.’
Den 12 Juni.
3$:de §:n. Härvid hade Kongl. Maj:t åc
18 t 2 föreslagit, att endast det första momentet
eller till och med orden: ”deröfver förda Pro^
tocoll” borde bibehållas, men att det öfriga
af denna §• borde utgå.
Afslogs.
39:de §:n. År 1812 hade ConstitutionsUtskottet
föreslagit att i första meningen efter
ordet ”Konungen” skulle tilläggas i fredstid.
Afslogs.
4».
Äfven föreslogs att punkt skulle sättas
vid ordet vistas; och att derefter §. ända till
slut skulle sålunda omarbetas ; tiar Thronfoljar
en uppnatt 18 dr, förvalte han RiksStyrelsen,
men i annat fcdl före Stats-Rddets
sa/ntelige Ledamöter under sådan Konungs
frånvaro Regeringen i Hans namn, med all
den rätt denna RegeringsForm Konungen til*
lägger, dock må icke i någon af dessa händelser
Regeringen Adligt Stånd och värdighet
förläna, eiler till Grefligt eller Friherrligt
Stånd upphöja, eller Riddare-värdighet utdela;
äfvensom alla sysslor endast kunna tills vidare
förvaltas af dem, som Regeringen dertill
förordnar.
Ridderskapet och Adeln ansåg att, sedan
Omarbetningen af den 41. §. RegeringsFormen
, utom hvad Konungens myndighets-ålder
angår, blifvit afslagen, komma dessa förslag
att förfalla,
*
Ridd. 0. Ad. Prat. N:o 27.
210
Den i 2 Juni.
4o:de §:n. Häraf hade ConstitutionsUfskottet
1812 föreslagit följande omarbetning: Blifver
Konungen sä sjuk att Han Regerings-ärenderne
icke vårdar, förhdlles med Jlikets
Styrelse på det sätt som i föregående §. bestämmes.
Ansågs böra förfalla, i anseende till sammanhanget
med de oantagna förslagen till den
39- och 41. §. §• .
4 i ;sta §:n Denna §. var redan förut under
denna Riksdag afgjord.
\
42:dra §:n i S r 2 föreslogsett tillägg till
första stycket, så lydande: ett nytt Konungahus
utkora, och den valde Konungen Regeringen
tilli rädt.
Bifölls.
43:dje §m. Häraf föreslog ConstitutionsUtskottet
i S i 2 följande omarbetade redaction :
Går Konungen i fält, Jorordne Han antingen
Throrifoljar en, i händelse denne uppnått
aderton dr, eller ock rnindst sex af StatsRådets
Ledamöter, och ibland dem Justitiae StåtsMinistern
att föra Regeringen i de mål, Konungen
föreskrifver. — Afslogs.
4Q:de §:n Vid T809 och 1810 års Riksdag
föreslogs, i stället för första Momentet,
följande redaction: Riksens Ständer skola , i
kraft af denna Grundlag, hvart femte dr
sammankomma.
Bifölls,
Den 12 Juni.
211
52:dra §:n. Vid Riksdagen 1 S®9 och
i? 10 önskade BondeStåndet den föreskrift, att
BondeStår.dets Secreterare skulle vara Ofrälse
man, Och trodde den fordringen ej böra anses
obillig,' att BondeStåndet vid Riksdagens
början finge välja tre medlemmar af Ståndet,
bland hvilka tre Konungen förordnade en till
Talman.
llidderskapet och Adeln ansåg denna anmärkning
böra förfalla.
53:dje §:n. Häruti föreslogs vid Riksdagen
1809 och 1810, i sjunde Momentet, efter
ordet ”utarbeta” de fran Riksens Ständers
Plena remitterade &c. samt efter orden
”ett Allmänt Besvärs- och OeconomieUtskott,”
att i anledning af i Ständen väckta frågor,
&c. — Bifölls.
Uti Konungens Nådiga Proposition rSrs
hade blifvit föreslaget att efter orden ”samt
att granska de” skulle tilläggas inför Konungen
förda Protocoll. Afslogs.
56:te §:n. Häruti föreslogs 1809 och 18! 0
att i tredje Momentet, efter orden ”sådana anmärkningar
som,” skulle sättas: Ståndet prof.
var hindra antagandet, och efter orden ”erhålle
Utskottet del af” sä väl dessa som öfriga.
I sista Momentet, efter ordet ”återkommer,
” dä skola de detsamma #cc. Afslogs,
ConstitutionsUtskottet år 1812 hade vid
denna §. föreslagit ett tillägg rörande ConstL
-
312
Den 12 Juni.
tutions-frågors behandlingssätt, men som detta
mål redan vid denna Riksdag blifvit afgjordt,
kunde det nu mera ej komma i fråga.
6i:sta §:n. Af denna §. föreslogs följande
förändring, efter orden ”Titlar beviljat”
skola utgöras intill slutet af det dr , under
hvars lopp den nya Bevillningen af Riksens
Ständer fastställd blifvit &c. Antogs.
ögrde §:n. Häruti föreslogs vid Riksdagen
1809 och 1810 efter orden: ”Trettio af
hvarje Stånd”, följande r.ya redaction: Detta
särskildta Utskotts Ledamöter röste sedermera
samfällt och icke efter Stånd med slutna sedlar
till ovilkorligt antagande eller förkastande
af hvad Statsutskottet tillstyrkt, blott i
de frågor, hvarom RiksStånden varit af skilj.'
aktiga tankar j kommande de flesta sålunda
röstandes mening att gälla såsom Riksens Ständers
beslut. Till undvikande af paria vota
skall vid omröstningar, förr än sedlarne
uppräknas, en bland dem uttagas och förseglad
afläiggas. Befinnes vid de öfrigas uppsurnmerande
rösterna lika delade, md denna
sedel öppnas och gifva decision. Ar plura—
liteten redan vunnen, bör den aflagda sedeln
ouppbruten genast förstöras. Antogs.
Ridderskapet och Adeln ansåg äfven följa
af sig sjelf, att på alla ställen i Grundlagarna,
der förut utlottning är stadgad, rättelse
må ske i enlighet med det nu antagna
förslaget.
Den 12 Juni.
213
7o:de $:n. Vid 1809 och 1810 års Riksdag
föreslogs följande omarbetning af denna
§.: Riksens Ständers valda Bevillnings-Utskott
äligge att opåmint vid hvarje Riksdag uppgifva
de allmänna grunderna för den blifvande
Bevillningens fördelning. Hvarefter och
sedan summans belopp blifvit fcistst älldt, Utskottet
uppdrages att med tillämpning af dessa
grunder författa förslag till Bevillningens
utgörande. Skolandes allt, i den man det
medhinnes, Riksens Ständers Plena underställas.
Antogs.
7i:sta §:n. Denna är en af de §. §. hvilka,
med anledning af det, i följe af 69 §. ,
fattade beslut, böra ändras så att stadgandet
om en persons utlottning utgår.
74:de $:n. Vid Riksdagen 1809 och 1810
föreslogs ett tillägg i andra Momentet af denna
§., efter orden: ”denna gärd” äfvensom
allt slags förplägning, &c. __ Antogs.
77:de §:n. Häruti föreslogs 1809 och
1810, efter ordet: ”Djurgårdar,” tillägg af
.”Recognitions-skogar.”
Detta tillägg ansågs ej vara af nöden.
So:de §:n. BondeStåndet hade vid Riks*
dagen 1809 och iSroyrkat uteslutande af slutmeningen
i denna §.j hvilket Ridderskapet
och Adeln ansåg icke vara antagligt.
214
Den 12 Juni,
girsta §:n. Uti denna §. föreslogs 1810 i
Örebro följande förändringar, i fjerde momentet
efter o.den: ”utan först”: sedan förslaget
i fem är hvilcit, och efter orden: ”derom besluta’':
hvilket galle, antingen motionen derom
till Riksens Ständer ankommit genom Nådig
proposition från Konungen, eller hos Constitutions-Utskottet
blifvit väckt. I 9:de momentet,
efter orden: ”hvile frågan”: i fern år;
samt vidare efter, ordens ”Riksens Ständer”:
vid den Riksdag sorn efter denna tids förlopp
infaller. I y:de momentet efter orden: 5’att
de vilja”: efter 5 års förlopp.
Afslogos.
\
87 de §:n. Häruti föreslogs vid Riksdagen
i Örebro 1812 följande förändringar, af
3:dje momentet, så lydande: Frågor härom
må i Ståndens Plena väckas och efter den ordning
56 §. i allmänhet stadgar, behandlas.
Öfver de förslag till ny Lag, hvilka Lagutskottet
i f ölje deraf utarbetat, må ej vid samma
Riksdag, då förslaget först uppgöres, annat
beslut fattas, än huruvida det vid annan
Riksdag må pröfvas och af gåras, såsom om
Grundlagsfrågor stadgadt är. Alla de Lagförslag
och yttranden frän Lag-Utskottet, hvilka
Riksens Ständer sålunda till framtidens afgörande
hänskjutit, skola, så vida Konungen
dertill samtycker, tillsammans tryckta utdelas
till edla Domstolar, juridiska Faculteter samt
Lag-Comitéen, derest densamma blifvit inrättad.
Enoch hvar vare tillåtet, men tiof Rätter
ne, Lagmännen, Juridiske Faculteterne och
Lag-Comitéen åligga att hos Justitie-Ombuds
-
Den 12 Juni.
215
mannen ingifva de anmärkningar de finna
tjenlige. Justitie- Ombudsmannen gifve sedan.,
ä den Lag- eller Urtima Riksdag som efter
fem dr, ifrån den tid frågan först af Riksens
Stander blifvit pr öfvad, inträffar, Riksens
Ständer elei af de inkomne anmärkningar,
jemte dess eget yttrande derom, hvarefter
målet åter till Lag-Utskottet remitteras,
för att i va/dig ordning behandlas. Vidare
efter orden: -5Domstolens yttrande:” så väl
öfver hufvuclfrågan som huruvida den må
fordra den skyndsamhet, att beslutet derom å
samma Riksdag må fattas eller ej, samt meddele
derom i vanlig ordning Riksens Ständer
sin proposition. Yrkar Konungen ej sådan
skyndsamhet, förf ares dermed såsom med enskild
Riksdagsmans motion', men eljest beslii—
te Riksens Ständer, sedan frågan, efter det
sätt i 56 §. stadgas, blifvit behandlad, och
öfverlemne itc.
Afslogs.
9i:sta §:n. ConstitutionsUtskottet 1812
föreslog häraf följande omarbetning: Blifver
Konungen utöfver 12 månader utom Riket
och icke är i fält mot Rikets fiender, sammankalle
ThronfÖljaren, i händelse lian 18
dr fyllt, eller i motsatt fall Stats-Rddet genom
öppet påbud, Riksens Ständer &c. - - -  kungöra. Sedan underrättelse derom vid samma
tid till Konungen af gatt, men lian ändock
icke inom en månad efter Riksdagens öppnande
till Riket återkommit, då skola Riksens
Ständer en ny tid utsätta, inom hvilken Konungen
bör till Riket återvända. Skulle Ko
-
216
Den 12 Juni.
nungen det oaktadt uteblifva, tillträde Thronj
oljar en genast, om han i 8 år fyllt, Rikets
Styrelse såsom Konung, med bibehållande af
denna Regeringsform. , Har Thronföljaren ej
denna ålder uppnått, fårordne Riksens Ständer
Förmyndare för dea minderårige Konungen,
intill dess denne m ndig oar der, påsatt
i 95 §. stadgas.
Afslogs, såsom varande i
sammanhang med det oantagna förslaget till
förändring i 39 §.
92‘.dra §:n. ConstitutionsUtskotlet 1812
föreslog att denna §. skulle uteslutas. Afslogs.
\
93:dje § n, Häruti föreslogs 1812 följande
ändringar; 1 början efter: ”Då Konung
dör:5’ utan att, pä satt 4i ■§■ stadgar, hafva
den eller de personer utsett, som skola Rikets
styrelse fora, &c. I andra momentet, efter
orden: ”Riksens Ständer äge” att förordna en
eller flere förmyndare. (NB. här uteslutes:
”utan afseende på något den aflidne Konungens
testamente afgående Riksstyrelsen’5).
Sista momentet skulle så ändras: Lag samma
vare i händelse Konungens minderårighet fortfar
du den nästa Riksdag infaller efter den
förre Konungens död, och Prins af det regerande
Konungahuset icke finnes, ät hvilken
Rikets styrelse under Konungens minderårighet
uppdragen blifvit, pä sätt 4i f. innehåller.
Afslogs, i sammanhang med de flag
na
förslagen till förändring i 39 och 41 §• §•
9ö:te §:n. JustitieOmbudsmansEmbetet an.
sågs af BondeStåndet vid Riksdagen 1809 och
Den 12 Juni,
217
18 to som onödigt; hvaruti Ridderskapet och
Adeln 1111 icke ansåg sig kunna instämma.
97;de §:n. Vid Riksdagen 1809 och iSto
föreslogs härvid följande rättelser och tillägg,
efter orden: ”väljes af Riksens Ständer:” genom
tolf af hvarje Ständ särskildt får tillfället
nämnde Electorer, hvilka till detta vals
förrättande sammanträde samma dag då de
af Stånden blifvit utsedde, och skiljes ej åt
förr än valet fullåndadt är. Med iakttagande
af hvad 69 §■ om lika rösters förekommande
siaclgar, skola desse Electorer samfäldt,
&C. Efter orden: ”och så vidare:” Inträffar
den händelsen, att två eller flere personer,
Öfver hvilka särskildt rostas bår, undfått
lika röster, företages först votering om
den ordning hvaruti de till omröstning md
framställas. Skulle, sedan afla omröstningarne
sålunda för sig gått, likväl ingen person
hafva erhållit den här föreskrijna pluralitet,
anställes ny omröstning öfver alla deni
som vid första voteringen blifvit satte i fråga;
skolandes den sorn erhåller de flesta rösternas
antal, anses behörigen vald. Enär &c.
Antogs.
I02:dra §:n. Häruti föreslogs 1809 och
jSio följande tillägg, efter orden: 5,i tjenst
varande Presidenter :5’ skulle sä hända, att sd
många af Rik s-Rätt ens Ledamöter ar o af
laga förfall ellar jäf hindrade att deltaga i
dessa of ver läggningar och beslut, att de öfrige
ej utgöra tolf, dligge dd Ordföranden
2X8
Den 12 Juni.
att i stället till Ledamot i Riks-Rätten kalla
den Embetsman inom samma Lerk, sorn
är näst i ordningen efter den hindrade, eller
ock, om detta med de militciire Ledamöterne
inträjfär, den äldste General eller Amiral,
sorn ufjäf eller förf all ej hindras.. — Afslogs.
iogtdje §:n. Vid Riksdagen 1809 och
1810 föreslogs följande förändring i denna §.
efter orden: ”blifvit vald tillsamman:” / den
ordning 69 och 97 j)\ §. föreskrifva, röste
samtlige Ledamöterne man för man och icke
Ståndsvis, med slutna sedlar öfver den frågan
&c. — Antogs
Constitutions-Utskottet
år 1812 i Örebro
föreslog följande ändringar Och tillägg i denna
§.
efter orden: ”föregående .handlar:’’
likväl kunde anses böra ifrån utöfningen af
Konungens Domsrätt skiljas. , Vidare efter
orden: ”vald tillsammans:” och röste man
för man, men icke >Ståndsvis, med slutna sedlar,
öfver den frågan: skall omröstning anställas
till uteslutande af någon bland Högsta
Domstolens Ledamöter? Härvid iakttages
hvad Riksdags-Ordningen föreskri/ver, till
undvikande af paria vota. Besvaras derefter
denna fråga enhälligt eller af de flesta rösterna
med Nej, blifve dä Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter bibehållne. Besvaras den
åter med Ja, så uppgöre &c.
Antogs.
io4:de §:n. Konungens Proposition 1812
innehåller det förslag, att slutmeningen i den
-
Den 12 Juni.
219
na §., eller: någon allman öfverläggning derom
uti Nämnden förefalla, skulle utgå. -  Afslogs.
io5:te §:n. Konungen hade uti Dess Nådiga
Proposition 18 1 2 iöreslagit, att här, likasom
uti 51 , skulle införas, efter orden:
5’de Protocoll som:'’ inför Konungen blifvit
förde & c.
Afslogs.
xo6:te §:n. ConstitutionsUtskottet 1812
föreslog i början af denna §. efter ordet: ”någon:’’
af Stats- Rådets Ledamöter eller Föredragande
uppenbarligen &c-, samt att i sista
meningen ur den förra redactionen skulle
utgå, efter orden: ’’Då StatsRådets Ledamöter,
’’ eller Konungens RädgiJ vare i kommandomål.
Dessa förslag, såsom varande i sammanhang
med den oantagna «:te §., blefvo afRid-<
derskapet och Adeln ogillade.
lo7:de §:n. Vid Riksdagen i Örebro år
1812 föreslogs att i första meningen framför
ordet: ”Stats-Secreterare,’’ skulle tilläggas
Stats-Minister.
Konungen hade uti Dess Nådiga Proposition
1812 föreslagit, att, i stället för StatsSecreterare,
skulle sättas Stats-Minister.
Båda dessa förslag ansågos nu böra förfalla,
sedan den gamla redactionen af den 5
§. blifvit bibehållen.
220
Den 12 Juni.
io8;de §:n. BondeStåndet gjorde härvid
1809 och 1810 den anmärkning, att TryckfrihetsCoinitéen
vore onödig; hvaruti Ridderska.
pet och Adeln nu icke fann sig kunna instämma.
no:de §:n. Constitutions-Utskottet vid
Riksdagen i Örebro år 18ro föreslog den förändring
i denna §., att, i stället för fem sjettedel^
i den gamla redactionen , här skulle
insättas två. tredjedelar. — Afslogs.
■ é
111 :te §:n. Ett så lydande tillägg föreslogs
*8°9 och ifiio af BondeStåndet: Om
någon efter Riksdagen i och får Riksdagsjnanna-göromålen
förolämpar med ord eller
gerning en Riksdags - Fullinägtig, sorn icke
under Riksdagen förverkat sitt Stånds förtroende,
bör enahanda ansvar alltid äga runi.
Afslogs.
114:de § n. Rättelse häruti anfördes af
BondeStåndet 1809 och 1810, såsom ett vilkor
hvarunder bemälte Stånd antog Regeringsformen.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att förhållandet med
denna sak upplyses af det Profocoll, som hölls
inför Konungen, när BondeStåndet hade företräde,
då Konungen lofvade att denna §• ej
skulle ligga Ståndet i vägen vid de jemnkningar
i Privilegier det kunde föreslå, äfvensom
Herr LandtMarskalken upplyste, att nå
-
Den 12 Juni.
gra sådana förslag ej funnos till afgörande
beredda, utan gjorde i följe deraf följande Pro.
position:
Ridderskap?* och Adeln lärer finna att
vid denna §. ingen åtgärd kan äga rum?
Bifölls.
Herr Manch af Rosenschöld, Eberhard: jag
anhåller att med denna §• ali åtgärd må hvila
tills Hedervärda BondeStåndets yttrande
om den inkommit.
Ropades Nej.
Herr Manck af Rosenschöld'. Jag får härvid
blott taga mig friheten erinra, att jag tror
det visserligen någon åtgärd vid denna §. han
äga rum.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Då vid
1812 års Riksdag ConstitutionsUtskottets Betänkande
öfver Konungens Nådiga Proposition,
rörande förändring i åtskilliga punkter af Grundlagen,
blef den 15 Augusti samma år hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln uppläst, hade
jag den äran att yttra mina tankar i anledning
af ConstitutionsUtskottets svar på den
af Kongl. Majit föreslagna förändring i 38 §•
Regeringsformen. Utan afsigt att nu vilja
verka på det af Ridderskapet och Adeln i detta
afseende fattade beslut, har jag likväl, både
af den öfvertygelse jag vid sista Riks
-
Den 12 Juni.
dag 1 ämnet yttrade, och af den rätt mig,
under öfverläggningen tillkommer, trott mig
kunna hämta förenade anspråk på några ögonblick
af Höglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet. Jag sökte vid det förra tillfället
att i all dess omfattning betrakta den
rätt som RegeringsFormen tillerkänner StatsSecreterare
och Föredragande, att i de fall,
då de anse något Konungens beslut vara stridande
emot Grundlagen, vägra deras contrasignation
dferå. Jag ansåg att detta stadgande,
utan någon menlig följd för Svenska Folkets
frihet och utan att mindska Embetsmånnens
constitutionella ansvarighet, kunde och
borde uteslutas, emedan det, enligt min öfvertygelse,
antingen blir en ordtormel, sorn
aldrig användes, eller Ock ett svagt värn, alltid
onödigt, då den Föredragande delar lika
ansvarighet med StatsRådets Ledamöter, och
således, utan bestämd föreskrift, ej lärer contrasignera
något annat än det för hvilket han
kan ansvara.
Men om denna hufvudfråga är ej nu min
föresats att ingå i någon vidlöftig pröfning.
Jag tror att om bibehållandet af detta stadgande
kan aflägsna äfven det mest långväga
begrepp om ett försök att inskränka Svenska
Folkets rättigheter, så är det lika förenligt
med Regeringens afsigt som med tidens anda,
att ej yrka dess uteslutande. Jag vill nu endast
fästa Höglofl Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på ett stadgande i 38 §. RegeringsFormen,
som jag aldrig kunnat och al
-
Den 12 Juni.
223
drig kan förena med min öfvertygelse. Der
står: att den föredragande, som, till följe af
vägrad contrasignation, nedlagt sitt Embete,
ej förr må återtaga det, än Riksens Stander
hans förhållande pröfvat och gillat. Då denna
§. föreslogs och bifölls, insåg man förmodligen
icke hvarken vigten af dessa ord eller
de följder hvartill de kunde leda. Jag vågar
endast underställa Höglofl. Ridderskapets och
Adelns eget upplysta omdöme, huru denna
pröfning skall äga rum emellan Konungens
begrepp om lagligheten af en befallning och
StatsSecreterarens tanka derom. Hela vår
Grundlag är byggd på den grundsatsen, att
Konungens beslut äro från allt åtal fredade,
och att ansvarigheten åligger Hans Råd. Ar
icke denna grundsats tillintetgjord, om Rikets
Ständer möjligen skulle kunna pröfva och gilla
hvad en StatsSecreterare gjort i direct stridighet
mot Konungens mening och befallning?
Och hvad betyder dessutom detta uttryck, att
den Föredragande ej förr må återtaga sitt embete,
än den ifrågavarande pröfningen för sig
gått? Bör och kan den Lagstiftande församlingen
verka på embetens tillsättande, och är
det förenligt med Konungens rätt att tillsätta
och förafskeda StatsSecreterare, att i Grundlagen
nämna ett fall då en förtroende-sysla
må återtagas genom någon annan myndighet
än Konungens, då likväl innehafvaren af samma
sysla ögonblicket derefter lagligen kan af
Konungen derifrån skiljas?
Af alla dessa förenade anledningar tror
Den 12 Juni.
) g att 38 §. RegeringsFormen i så måtto bör
föiandras, att en Föredragande, som vägrat sin
c Assignation, endast må vara förbunden att
nedlägga sitt embete, och att orden: hvilket
han icke må återtaga förr än Riksens Ständer
hans förhållande pröfvat och gillat
helt och hållet må utgå.
Som jag förut haft den äran att yttra,
har min af igt endast varit att för Höglofl.
Ridderskapet och Adeln anföra mina enskildta
tankar i detta ämne; och jag begagnar nu detta
tillfälle att vördsamt tillkännagifva, det jag
i laglig ordning ämnar vända mig till Constitutions-Uiskottet
om ifrågavarande förändring.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz Ludvig'.
Med Herr Friherre Wetterstedt instämmer jag
alldeles deruti att denna §• är utan verkligt
gagn, emedan sådan händelse, hvilken en gång
inträffat, troligen aldrig mer tilldrager sig;
men da den icke medförer skada, kan jag ej
finna giltigt skäl att den bort uteslutas. Den
må åtrnindstone för en framtid, i fall friheten
skulle försvinna, tjena till ett minne att
Svenska Folket en gång ägt magt att föreskrifva
lagar. Att det skulle vara olämpligt
och stridande emot den vördnad man är Konungen
• skyldig, att Ständer skulle förklara
sitt välbehag öfver en sådan åtgärd af en sådan
föredragande samt honom åter i embstet
insätta, förfaller då man öfverväger, att Konun
-
gen
IV.
Den 12 Juni,
*
225
gen kände detta vilkoret då han antog Regerings^
Formen och fann det då icke sin Konungsliga
Höghet förnärmande, äfvensom den anmärkning
, att det föga skulle gagna en Föredragande,
att på sådant sätt åter varda i embetet
insatt, emedan han dagen derpå af Konungen
kunde entledigas, äfven försvinner,
när man eftersinnar, att det val aldrig måtte
hos Svenska Ständer saknas hvarken vilja eller
förmåga belöna en Embetsman, som med
frimodighet och sann medborgerlig anda samt
med försakelse af egna fördelar sökt sätta gräns
för olagligheter.
Friherre af Wetterstedt: Till svarpå hvad
den värde Ledamoten nu yttrat, får jag äran
anföra att visserligen Kongl. Maj;t kände Grundlagen
då den af Hans Majit antogs, men att
Kongl. Maj:t, lika med hvarje annan lagligen
dertill bemyndigad man, äger en obestridlig
rätt att föreslå förändringar i Grundlagarna.
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabrie /,
yttrade sig, det han icke i ,frågan om StatsSecreterames
rättighet att vägra contrasignation,
men i frågan om den Riksens Ständer i
38 §• tillerkända rättighet, att genom pröfning
af StatsSecreterarens förhållande utöfva en slags
domsrätt mellan Konungen och honom, till al.
la delar conförmerade sig, med Herr Friherre
af Wetterstedt.
Ridd. 0. M. Prat. N:o 29. 5#,
sa6
Den 12 Juni.
I *rseende på frågan om en föråndrad alf*
man National representation, förmälte Herr
LandrMarskalken, att de härtill hörand* särskildt
utgifne handlingar innehöllo, utom Constitutions
Utskottets Betänkande, endast några
enskildta personers planförslag, men inga så
beredda, att de under pröfning, till antagand*
eller förkastande, kunde upptagas; Och gjorde
i följe deraf följande proposition:
Ridderskapet och Adeln torde kan hända
finna att detta ämne får till ConstitutionsUtskottet
öfverlemnas till den handläggning
Utskottet finner för sig möjlig?
Bifölls.
Äfvenledes bifölls att Herr Stenhoffs den
på bordet lagda Memorial, rörande samma
ämne, skulle få till ConstitutionsUtskottet
öfverlemna».
2 :q Rikedags - Ordningen.
T4tde §n. Beslutet rörande de uti denna
§. föreslagna förändringar skulle blifva hvilande
tills BorgareSiåndets beslut häröfver hade
hunnit inhämtas.
i?;de § n. Vid 1S09 och igro års Riksdag
föreslogs, i stället för orden: 'straffes,
med tillämpning af 5:te Cap. 4 $. StrafTBalken,
Kroppsplikten svarande emot 35 till 60 Daler*
Den 12 juni.
§27
bötör, efter omständigheterna’7: stroffes nied fängelse
vid vatten och bröd efter oriiständigheternäs
— Afslögs.
t9'de§:n. Häruti föreslogs 1809 och 1S10
följande tillägg: i tredje momentet, efter orden:
”af honom”, med den skyndsamhet rom ofi>
an för (skrifven är; och efter orden: ”infordrade
förklaringar” med den ejter dessas inltåndU
gande &c. ___ Antogs.
21.sta §:n. Öfver denna §. skulle Böf*
gareStåndets beslut afVaktas. J
2^:dje §:n. Öfver denna §. skulle de öffiga
Riksståndens beslut afvaktas.
34:de §:n. Häruti föreslogs igc9 Och
181 ° ett så lydande tillägg: Di l/a Riksens
Ständer, hellna än att tillsätta flere Utskott, remittera
sådana mål, sam till visst Utskott icke höra$
antingen till Besvärs• och OecoiiomieUtskottet, eller
till något a) de öfriga font tillsatta Utskott, varå,
samma Utskott piigtigt att med dess iitlåtan e , i
enlighet med erhullen remiss, inkomma ^ och bestäm
me sjelfva ämnets beskaffenhet efter Grundlagdi,
itnen icke den hvarje särskildt Utskott i allmänhet uppdragna
befattning, huruledes ett mål, i enlighet nu 4
Riksens Ständers tillhöriga beslutande ratti, bör afl
göras.
Antogs.
3ö:te §:n. Den tilläggning hätfuti föréslögå
lgc9 och JS10 att, elter orden; ”besvär och
22 8
Den 12 Juni.
angelägenheter”, skulle sättas: samt sådana särskildta
meningar olver vid Riksdagen förefallande
ceconomiska ärende:', hvilka af Ständernas pluralitet
tj blifvit gillade, men något Stand ändock för sin
egm del önskade hos Konungen få anmäla. __
Afslogs.
38;de §m. 1S09 och 1S10 föreslogs föl
jande
omarbetning af denna §.: Alla omröstningar
i Utskotten skola ske per capita emellan Utskottets
samtliga Ledamöter, utan afseende på Stånd.
Då votering med slutna sedlar ans t alles t må alltid
en sedel uttagas och förseglas, hvilken öppnas endast
i det fall, att rösterna vid uppsummerandet skulle
befinnas lika delade. Är pluraliteten redan vunnen,
bör åen ajlagde sedeln genast förstöras. Inom B ancoUtsköttet
böra i de mål, der Utskottet med Riksens
Ständers rätt beslutar, två tredjedelar af hvarje
Stånds Ledamöter vara närvarande.
Äfvenväl hade 1812 af ConstitutionsUtgkottet
blifvit föreslaget följande tillägg till
den hittills gällande 38 Stadna inom Con.
ftitutionsUtskottet två Stånd emot två vid pröfnin.
gen af enskildta Riksdagsmäns ingifna förslag till ändring
eller förklaring af Grundlagarna, för falle
frågan; men hvilket tillägg, såsom onödigt i
händelse ofvanberörde omarbetning godkändes,
Herr LandtMarskalken erinrade icke kunde
komma i fråga i annat fall än af dess förkastande*
Herr
fiandt Mar skalk en gjorde härefter proposition
till'gillande af den 1809 och 1810
föreslagna nya redactton af den 38. §.
Den 12 Juni.
Ropades starka fa och Nej.
Friherre Cederström, Jacob: Afsigten med
Utskottens tillvarelse är att få Riksdagsärenden
väl utarbetade; pluralitetens tankar i ämnet
äro väl således de som Riksens Ständer
önska att få veta och icke minoritetens: förhållandet
knn likväl genom nu gällande voteringsmethod
Ståndsvis blifva sådant, att minoritetens
tankar bestämma Utskottens tillstyrkanden,
hvilket af följande exempel bäst torde
bevisas.
Om ett Utskott är sammansatt af 7 Ledamöter
af hvart Stånd, så kunna 12 röster emot
16 göra pluralitet, i fall vid votering det in.
träffar, att rösterne utfalla som följer, nemligen
:
Ridderskapet och Adeln: 3 Ja
4 Nej.
PrestStåndet:
3
4
Borgareståndet: ,—
3 — — 4 —
BondeStåndet: »_
7
—
då 16 Ja mot 12 Nej likväl icke utgör beslutet.
Är åter antalet 6 Ledamöter af hvarje
Stånd, så kan det inträffa att med 16 röster
emot 8 Utskottet stadnar i paria vota och nödgas
till Riksens Ständer afgifva bägge alternativen;
hvaraf till stor del Riksdagsärendernas
långsamma- och ofta mindre goda utarbetning
härrörer. Jag tillstyrker derföre bifall tili
förslaget att voteringarne i Utskotten må ske
per capita.
Dejt 12 Juni,
Herr Palman, Otto Fredrik; Redan vid
RiksdagsOrdningens antagande 1809 var jair
den tanka, att voteringen Ståndsvis inom Ut.
skotten vöre olämplig. Olägenheterna af det.
ta omröstnings-sätt hafva ock sedermera så of.
ta visat sig, att jag nu är än ytterligare Öfvertygad,
det en förändring häruti skulle blifva
af en verklig nytta, Icke allenast skulle
alltid derigenom den verkliga pluraliteten
decidera om lörslaget, utan derigenom skulle
äfven förekommas, hvad nu icke sällan händer,
att två Stånd stadna emot två, och Ut.
skottet inkommer till Riksens Ständer med två
altetnativer och icke någon bestämd tanka.
Jag kan, på dessa skäl, ej annat än förena mig
med Friherre Cederström i det tillstyrkande, att
det sedan 1809 hvilande förslaget mätte af
Ridderskapet och Adeln antagas.
Herr Landt Mar skalken förnyade sån nysa
gjorda propositionRopades
starka Ja och Nej,
Herr Tham, Pehr: Jag påminner mig att
denna håga äfven vid 1809 och 1810 ära
Riksdag till öfverläggning förevar, och att
jag då var af samma tänka, som nu. att voteringen
inom Utskotten borde ske per capita,
Orsaken till denna min mening är, att jag all.
tid funnit det den §om tanker klokt, erhåller
pluralitet.
Den 12 Juni.
25*
Hant Exeellence Herr Grefven och Landtm
Marskalken proponerade ännu en gång till den
2809 och 1810 föreslagna nya redactionen af
den 38. §-
Ropades starkt Ja, Nej; hvarjemte be«
gärdes votering.
Herr von Schultzenheim, David: Jag tror att
förslaget skulle kunna antagas; de som sagt
Nej äro få, och det är många skäl som tala
för bifall till den nya redactionen.
Friherre Stjerneld, Ludvig: Mångå skäl
äfven tala för Nej, i synnerhet framtida skäl.
Herr Manner stam, Johan: Jag instämmer
Uti den af Herr Friherre Cederström och Herr
Pålman yttrade tanka, att votering i Utskotten
bör ske per capita. Herr Tharas förmodan,
att den hästa meningen vinner plurali.
teten, bekräftas icke alltid af erfarenheten.
Man borde väl tro , att under öfverläggning
om Statens allmänna angelägenheter, dcji klokaste
tankan kunde urskiljas och vinna bifall;
man borde föreställa sig att de män, hvilka
äro uti Riksens Ständers Utskott invalde, alltid
ansågo sig der såsom Nationens ombud och
icke ditförde Stånds- eller Corporatioris-fördo.
mar, utan skillde från sig ail omtanka och
beräkning af ensidiga fördelar och inteiessen,
för att lemna odelad uppmärksamhet och omtanka
åt det Allmännas sanna väl Men det
torde likväl, vid granskningen af ärenderna#
232 Den 12 Juni.
behandling, någon gång hafva visat sig, att
ett motsatt förhållande inträffat, och, om jag
icke ville undvika att upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, skulle jag kunna anföra exempel
äfven ur sednare Riksdagars historia, hvilka
uppenbart besanna detta omdöme.
f
Då de Ledamöter, som yrkat votering, icke
derifrån afstodo, uppsattes och godkändes
följande voterings-proposition ;
Den som bifaller det vid 1809 års Riksdag
gjorda förslag till ny redaction af 38- §•
Riksdagsordningen skrifver
Jaj
Den det ej vill skrifver
Neji
vimier Nej, förblifver 38 §• oförändrad.
Voteringen företogs härefter klockan 11
och slöts klockan 1 , då, sedan en sedel blifvit
aflagd och förseglad, rösterne befunnos hafva
utfallit, som följer;
Ja _ 146.
Nej — 117.
I anledning hvaraf det vid 1809 års Riksdag
gjorda förslag till ny redaction af 38- §•
Riksdagsordningen af Ridderskapet och Adeln
hade blifvit bifallet.
Den 12 Juni.
233
46:te §:n. Följande tillägg till d<;nna §.
hade 1809 och 1810 blifvit föreslaget, nemligen:
lavida ej derstädes ett med utbrott af orolighet
förenadt Constitutions-stridigt förhållande
skalle uppkomma, i hvilket fall LandtMarskalk
eller Talman ma kunna till nästa
Söcknedag Plenum åtskilja.
Afslogs.
5ö:te §:n. Häruti föreslog ConstitutionsUtskottet
1812, atti stället för ”tvänne månader”
skulle insättas en månad.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: I anledning
af den föreslagna förändringen af denna
§. utbeder jag mig iå yttra några ord. Jag
anser den grundsats af Ridderskapet och Adeln,
i frågor om Grundlagarnas förändring,
vara allmänt antagen, att då någon förändring
föreslås, som icke innehåller något afgjordt
bättre, än det redan i Grundlagen befintliga
stadgandet, bör man låta detta förblifva sådant
som det är. Man har, då man velat förändra
äldre Lagar och författningar, ofta mera för
ögonen de närvarande olägenheterna, och öfverser
dem, som kunna bli följder af förändringen.
Denna observation torde kunna appliceras
på närvarande fall. Man har trott sig finna
Riksdagår förmycket förlängas af för många
och sent under Riksdagars lopp inkomna
motioner, och trott sig finna ett botemedel
deremot uti motions tidens förkortande från 2
till i månad. Men om ock det borde kunna
anses för ett hufvud-ändamål, att Riksdagar
förkortas, och icke för ett än större, att alla
234
Den 12 Juni.
nyttiga motioner hinna göras och afgöras, så
tror jag dock , att detta ändamålet med motionstidens
förkortning icke vinnes- Lika mångå
motioner kunna göras på en som två månad'. r,
men många skola den första månaden göras o»
mogna, förhastade och ofullständiga, sorn på den
andra månaden hade blifvit bättre utarbetade.
Mången Riksdagsman blir under Riksdagens
fortgång genom omgänge med Riksdagsmän
från andra landsorter, med Rikets högre Em»
betsmän, genom lättare tillgång till underrättelser
från publika Verk, mera Upplyst och
kunnig, ja ofta föranledd att ej framkomma
med en tillämnad förhastad eller onödig mo»
tion. Jag önskar derföre att det må förblifva
vid Grundlagens hittills varande stadgande,
och. det vid Riksdagen i8ia gjorda förslag
till ändring deraf afslås. Deremot ämnar
jag vid denna Riksdag väcka etc förslag till
ändring i denna enligt hvilket motionstiden
för ceconomie. och besvärsmål, hvilkas
slutliga afgörande ändå beror af Konungens
välbehag, skall förkortas till en månad ; men
motionstiden för sådana mål, som Riksens Stander
sjelfve afgöra, fortfara till Riksdagens slut,
dock med det vilkor, att de nära Riksdagens
slut gjorda så beskaffade motioner få hvila
till nästa Riksdag. Jag föreslår således förkastande
af det till förändring af 56. §. i Riksdagsordningen
gjorda förslag, såsom icke injiehållende
ett afgjordt bättre stadgande än
det vedan varande.
Friherre Cederström, £facob: Vid det Hr
Munck of Rosenschöld anförts anhåller jag att få
Den 12 Juni.
235
anmärka, att frågan om motionstidens inskränkning,
efter min tanka, innefattar en nyttig förändring,
vigtig i synnerhet derföre, att Utskotten
derigenom komma i till fälle att med
me;a noggrannhet utarbe.a de mål, sorn till deras
handläggning remitteras. Jag instämmer
för öfrigt, med Herr Rosenschild i den tankan,
att frågor, hvartill anledning under loppet af
ett Riksmöte förekommer, böra kunna, utan afseende
på den för motioner bestämda termin,
af Riksdagsmän väckas, under det vilkor, att
de till pålöljande Riksdag skola hvila, och då
till afgörande företagas; men då detta är en
ny fråga, sorn bär väckas i ConstitutionsUt»kottet,
så får jag tillfälle att der ytterligare
utlåta mig deröfver, när dea af Herr Rosen.
schöld blifvit väckt.
Då Utskotten, som nu, öfverhopas med
frågor, händer att en del blifva mindre väl
utarbetade, och Ståndens beslut deraf icke alltid
sådana, som man, efter närmare granskning,
kunnat önska. Jag tillstyrker derföre bilall
till den föreslagna förändringen. ■
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har icke
här vackt något förslag til! förändring i Grundlagarna,
utan, som skäl till förkastandet af
det 1111 under pröfning varande, anfört att jag
ämnar vid denna Riksdag göra ett förslag till
ändring, och detta vet jag ganska väl ej få?
göras uian i CorstitutionsUtskottet. Hvad H?
Karon §? Cederström för öfrigt yttrat, stride?
ej med hvad jag anfört. Jag är alldeles enia
236
Den i • Juni.
med denna värda Ledamot, att önskligt vöre
det Utskotten ej blefve öfverhopade med för
många Memorial; men jag tror icke att detta
vinnes genom motionstidens förkortning, utan
denna gör, att Utskotten erhålla till sig lika
många Memorial, men sämre och ofullständigare
utarbetade. Mångå Memorial blifva klokare,
och flera tiUämnade ibland alldeles uteblifva,
om man får nog tid att inhämta andras
meningar och råd. Derför tror jag, att,
om motionstiden förkortas, blir ej motionernas
antal mindre.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham: Jag förenar
mig med Herr Munck af Rosenschöld deri,
att troligen antalet af motioner icke, eller
blott ganska föga, mindskas genom motionstidens
förkortande; jag vill äfven medgifva,
att de motioner, som inom en kortare tid göras,
möjligen kunna blifva mindre väl utarbetade.
Men jag tror ej att man just härpå hufvudsakligen
bör hafva afseende. Man önskar motionstidens
förkortande, ej för att mindska motionerna
till antal, eller på något vis inskränka
dem. Jag önskade lästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet derpå, att, efter nu varande
inrättning, hafva Riksens Ständer två
månader att väcka nya frågor, men af den
bestämda Riksdagstiden allenast en för att utarbeta
svaren och besluten deröfver. Detta
nästan nödgar Riksens Ständer att alltid begära
en månads förlängning, då utarbetningen
och besluten naturligen behöfva längre tid än
individuel! behöfver för att väcka en motion»
Den 12 Juni.
237
Vore proportionen omvänd, så att af tre månader
Riksens Ständer hade två för att utarbeta
sakerna, skulle dels denna utarbetning
kunna blifva bättre, dels behofvet af Riksdagens
förlängning förmindskas, i den män,man
till dessa utarbetningar hade längre tid. På
dessa grunder tillstyrker jag bifall till förslaget
om motionstidens förkortande.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr Lector
Silverstolpe har anfört, att om motionstiden får
räcka i två månader, hafva Utskotten, af den
först utsatta tid för Riksdagsärenden, blott en
månad att arbeta på; men häremot får jag åberopa
erfarenheten äfven vid denna Riksdag,
som intygar, att Utskotten redan inom första
månadens slut haft fullt upp att göra.
Herr L andt Mar skalk en proponerade bifall
till det gjorda förslaget att uti 56 §. i stället
för ”tvänne månader” skulle insättas en månad.
Ropades Ja, Nej och Votering.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vågar än
en gång hemställa till Ridderskapets och Adelns
bepröfvande, om icke ett äldre stadgande
bör hafva företräde och bibehållas, då ett nytt
föreslaget åtmindstone icke är afgjordt bättre.
Herr von Rosenstein, Nils: Till hvad Herr
Friherre Jacob Cederström och Herr Lector Sil.
verstolpe så grundligen anfört, skall jag blott
tillägga en anmärkning: de motioner, som hos
a 38
Den 12 Jurin
någotdera af RiksStånden göras, måste nödvändigt
hafva till ämnen mer eller mindre
vigtiga föremål. Hvar och en sorn gör sådana
motioner, bör känna ämnet i hela dess
viddi samt förut vara beredd på hvad han
tänker underställa Riksens Ständers pröfning»
Ändringar, tilläggningar, rättelser och förbättringar
i Beskattnings-gfunder, i Lagar och
Författningar, borde af ingen föreslås, utan
att hafva-sett saken i hela dess sammanhang}
och för den sorn det gjort, äro visst de fjorton
dagar, sorn vanligen åtgå innan Riksda
gen börjas, jemte en månad derefter, en tillräcklig
tid- Med hugskott och särskildta förslag,
utan kännedom af det hela, äro Riksens
Ständer och Riket föga belåtne jag säger
visst icke att sådant handt, hvarken hos Rid*
derskapet och Adeln eller hos något af de öfriga
RiksStånden, men det kan möjligen hända.
För dem sorn väcka motioner, synes den
föreslagna tiden således vara tillräcklig } och
skulle tilläfventyrs härigenom någon lycklig
idfc förfalla, böra Stånden hysa det förtroende
till de af dem valda Utskott, att bristen
genom deras omtanka kan fyllas- För de Utskott,
hvilka bereda arendema, är tidens förlängande
icke likgiltig. Allt hvad som proponeras,
delar sig naturligen i vissa dasser af
ämnen. Utskottens öfverläggningar blifva lättare
och få ett bättre sammanhang, då hvarje!
dass af ämnen får på en gång tagas i öfvervägande,
än då, genom tid efter annan inkomna
nya motioner i samma ämne, ett Utskott
nödgas gå tillbaka till hvad det trott sig »•
Deri 12 Juni.
239
dan hafva utredt. De Betänkanden, hvilka afgifva!,
blifva mera fullständige, och RiksStånden
lättas derigenom i sina öfverläggningar }
arcndernas gång blir skyndsammate och behandlingen
säkrare. På dessa grunder, och i
följd af de yttranden jag åberopat, tillstyrker
jag, för min del, bifall på ConstitutionsUtskottets
hemställan.
Herr Landt Marskalken förnyade sin sednast
gjorda proposition.
Ropades starka Ja och några få Nej,
Herr Munck af Rosenschöld: För min del afstår
jag »hän votering, emedan jag hört mycket
flera Ja än Nej; men
u •
Friherre Cederström, Ulric, förmälte sig
alldeles icke kunna afstå från votering.
Grefve Mörner, /Idolph Göran: Jag utbeder
mig få hemställa, om icke, då i denna fråga
pluraliteten synes vara tämligen gifven,
de som häiolver yttrat sig skulle anse sig tillfredsställda
dermed, att deras mening finnes
uti Protocollet intagen, och hemställer likaledes,
om icke den värde Ledamoten, sorn yrkat
votering, skulle åtnöjas med att reservera sig.
Jag respecterar hans öfvertygelse och hans nit
att upprätthålla en rättighet} men jag trot
att motions-rättigheten är densamma, om tiden
derföre utsattes till en eller två manader , så
snart hvar och en är kunnig derom. Det är
Dm 12 Juni.
ingen inskränkning, utan blott ett sätt att gifva
Riksens Ständer tid att utan brådska och
förhastande fatta sina beslut. Jag hemställer
derföre, om icke Ridderskapet och Adeln skulle
behaga lemna sitt bifall till den af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
framställda proposition.
Friherre Cederström, Ulric: Jag afstår alldeles
icke ifrån votering , om icke kanske
Ridderskapet och Adeln skulle behaga ingå
deruppå, att niotions-tiden utsattes till 6 veckor.
Från åtskilliga håll af salen ropades Nej.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Hvad den
värde Ledamoten , som sist talade , behagat
föreslå, kan så mycket mindre bifallas, somen
sådan proposition inom ett RiksStånd icke kan
upptagasj och skulle samme Ledamot icke
vilja afstå från votering och nöja sig med att
till Protocollet reservera sig, hvilket jag underställer
.honom, så måste \ otering företagas»
Då Friherre Cederström ytterligare förmälte
sig icke kunna afstå från votering, uppsattes
och godkändes följande voterings-proposition
:
Den som bifaller motions-tidens förändrande
från två'månader till en månad, skrifver
hi
den det ej vill, skrifver
Nej; vinner
IV.
Den 12 Juni.
vinner Nefi blifver 56. §. Riksdagsordningen
oförändiad.
Härefter företogs voteringen klockan half
till 2 och slutades klockan 4, då, ssdan en sedel
blifvit aflagd och förseglad, rösterna 6efunnos
hafva utfallit, som följer:
Ja _ 83.
Nej — 38.
I följe hvaraf motions-tidens förändrande,
ifrån två månader till en månad, blef bifallet»
Hans Excellence Herr Grefven och LandtRlarskcilken
bortgeck under voteringen , då Grefve
Stackelberg, Reinhoid, såsom den äldsta när-j
varande Grefven, emottog Klubban.
Justerades en Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående
Riksdagens förlängning.
Justerades följande underdåniga Skrifvelse
från Ridderskapet och Adeln till Kongl. Majit;
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Sedan Ridderskapet och Adeln funnit med
billighet öfverensstämmande, att de afgifter vid
Introduction på Riddarhuset , nemligen till
Riddarhus-cassan af 166 R:dr 32 sk. för Ad’
Ridd, 0. Ad. Prat. N:o 31. 32.
lig, 133 R:dr 16 sk. för Friherrlig, och 166
R:dr 32 sk. för Greflig värdighet, samt till
Adliga CadettScholans cassa af 83 R.'dr 16 sk.
för Adlig, 50 R.dr för Friherrlig, och 33 R:dt
16 sk. för Greflig värdighet, måtte, berörde
cassör till förmon, förhöjas, så mycket hellre
som afgifterna till Riddarhuset i 44 år, och
afgifterna till Adliga CadettScholan i 36 år förblifvit
oförändrade, oaktadt under samma tid
flera andra afgifter för befordringar eller värdigheter
blifvit ända till 50 procent uppsatta,
och en del af dessa ändock kommit endast enskildta
tjenstemän, icke publika Inrättningar
till nytta 3 "och då Ridderskapet och Adeln
derjemte icke insett någon skälig och redig
grund, hvarföre sjelfva summorna skola vara
till ett så olika förhållande, vare sig sins emellan,
eller i afseende på de olika cåssorna,
bestämda; har Ridderskapet och Adeln, så i
betraktande af dessa omständigheter, som af
RiddarhusCassans behof och angelägenheten
att genom Stipendii-tiljgångarnas förökande utvidga
Cadett-Scholse-Fondens nytta, ansett ofvanberörde
Introductions-afgifter hädanefter
böra förhöjas till det belopp och den slags
likhet, att till Riddarhuset må för hvardera
af de 3:ne Adliga värdigheterna erläggas Tvåhundrade
Riksdaler, och till Adliga CadettScholan
för hvardera Etthundrade Riksdaler
Bancomynt: anhållandes Ridderskapet och Adeln
i underdånighet, att Eders Kongl. Majrt
täcktes härtill lemna Dess Nådiga bifall, samt
derom i Nåder låta utfärda Allmän Kungörelse,
till kraft och verkan för alla dem, sora
Den £2 Juni. 243
efter samma Nådiga Kungörelses datum blifva
till någon af de Adliga värdigheterna upphöjda.
Ridderskapet och Adeln framhärda med
djup undersåtlig vördnad,
Stormägtigste Allernådigste Konung,
Eders Kongl. Majrts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter ,
På Ridderskapets och Adelns vägnar.
Carl Mö r 11 e r»
U. t. LandtMarskalk.
Upplästes och lades på bordet följande
Betänkanden och Memorial :
1:0 Från Statsutskottet, af den 9 Juni, rörande
en summa af 121,168 R'dr 32 sk 4
r:st. Banco, som uti 1812 års Riksstat
blifvit afskrilVen på RiksgäldsContoirets
hos Statsverket ägande fordran för meddeldta
förskott till 1810 års Hamnstängnings
kostnader m. m.; och yttrar sig
Utskottet, uppå anförda skäl, icke anse
denna summa kunna sålunda afskrifvas;
hemställandes, i följe häraf, ej allenast,
att dessa 12,1,168 R:dr 32 sk. 4 r:st. måga
uti liqviden mellan Statsverket och
RiksgäldsContoiret åter upptagas och påföras
StatsVerkets skuld till RiksgäldsContoiret,
utan ock, i händelse Riksens
244
Den 12 Juni.
Stander härtill täcktes bifalla , att underh
dånig anmälan härom hos Kongl. Maj:t
måtte göras, jemte underdånig anhållan,
det StatsContoiret måtte undfå Nådig befallning,
att sådant uti liqviden emellan
Stats- och RiksgäldsVerken vederbörligen
iakttaga.
2:0 Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
af den 6 Juni, angående rättigheten
för Lumpsamlare att omkringresa
i landet, samt om Lumpors anskaffande
för PappersBrukens behof; och föreslår
Utskottet i afseende härå sådana
stadganden, hvarigenom Utskottet förmenar
dels interesset för dem, som äro i
tillfälle att leverera Lumpor, kunna blifva
väckt och underhållet, dels en större
ordning vid insamlandet kunna vinnas.
3:0 Från StatsUtskottet, af den 31 Maj, i anledning
af Herr Lagmannen Grefve Gyllenborgs
anförande om inqvarteringen för
tågande Troppar m. m- Utskottet yttrar
att endast den del af berörde anförande,
som angår det yrkande, att den ersättning,
som inqvarterings gifvare funnits böra
undfå, utom hvad Kronan består för hvarje
inqvarterad'person, måtte, i stället att,
som öfverenskommet är, betalas utaf de
aflägse från allmänna vägarna belägna hem-i
mansägare, jemväl godtgöras utaf StatsVerkets
medel, kan komma under Utskottets
pröfning.; men att Utskottet, uppå
Den 12 Juni.
245
anförda skäl, icke anser sig kunna tillstyrka
någon summas uppförande härtill
å Stat.
4:0 Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
af den 6 Juni, i anledning af
gjordt yrkande om tillåtelse för Allmogen
i Skåne, att antingen leverera den
Stockholms Barnhus tillhöriga TiondeSpannmål
uti närmaste KronoMagazirF,
eller ock att alltid få lösa den efter Markegången;
tillstyrkandes Utskottet den
underdåniga anhållan hos Kongl. Maj:t,
att, så framt icke några särdeles vigtiga
omständigheter sådant hindra,, med försäljningen
af den Stockholms Allmänna
Barnhus anslagna Krono-Tionde-Spannmål
måtte få förhållas på alldeles samma
sätt, som, i anseende till öfriga Fromma
Stiftelser, blifvit, genom Kongl. Instructionen
för Seraphimer-Ordens-Glllet,
den 28 April 1791 samt Kongl. KammarCollegii
Kungörelse den 21 Mars inneva^
rande år, stadgadt och förordnadt.
Upplästes och lades på bordet följande
från RiddarhusUtskottet inkomne
Hörsammaste Memorial.
I anledning af väckt fråga utaf en RidJ
darhusUtskottets Ledamot, rörande ändring i
2. 5. 2. Mom. af den för RiddarhusDirectionen
den 25 April 1810 utfärdade Instruction,
246
Den 12 Juni.
hvarutinnan förordnas, att om ncigon Ledaim
t genom laga förfall är frånvarande ur
Direciionen längre än irenne månader, häfver
hans rum ausedt ledigt och hör Directioneri
genast derefter en ny Ledomot i hans
ställe utvälja, på det icke något uppehåll i
ärendernas handhafvande och afgörande genom
en eller flera Ledamöters frånvaro må.
inträffa; har Utskottet tagit detta ämne i öfvervägande.
Utan att ingå i bedömande af de verkande
orsakerna till omförmälte föreskrift, tror
Utskottet likväl densamma kunna och böra
med rättvisans och billighetens grunder närmare
sammanjemkas.
Egenskapen af RiddarhusDirecteur , till
hvilken plats Höglofl. Ridderskapets och Atlelns
förtroende kallar värdiga medlemmar af
dess Stånd, medför förbindelsen att med ett
motsvarande nit bevaka sina principalers interessen.
Denna förbindelse kan likväl icke utsträckas
utöfver en viss möjlighet i uppfyllande,
och denna möjlighet försvinner, enär antingen
sjukdoms förfall inträffar, eller ock då
sådane Ledamöter af RiddarhusDirectionen ,
hvilke i Militair- eller Civil-väg äga andra
beställningar, kallas till Fäderneslandets tjenst
ä annan ort.
Dessa händelser innefatta visserligen de
allralagligaste förfall, men deras långvarighet,
såsom oberoende af RiddarhusDirecteurs
Den 12 Juni.
24?
godtfinnande, kunna af honom icke bestämmas;
och då ej med billighet och rättvisa instämmer,
att för uppfyllande af pligter emot Konung
och Fosterland förklaras förlustig af ett
särskildt medborgerligt förtroende, samt derjemte
i betraktande tages, att laga förfall gälla,
utan inskränkning i tid, för tjenstemän i allmän
het, så hoppas RiddarhusUtskottet, att en
sådan rätt vislig förmon äfven må få sträcka sig
till Directeurerna för förvaltningen af Riddarhus-ärender.
Men på det att något hinder i
dessa ärenders jemna gång icke må inträffa,
hemställer Utskottet vördsammast , om icke ,
i den händelse Ledamot utaf Riddarhus-Diroctionen
af Laga förfall utöfver frenne månader
uturståndsättes att i Directionens göromål
deltaga, och sådant inom de trelina,
månaders utgång lagligen styrker, RiddarhusDirectionen
md berättigas att, genom anställande
val, utse en suppleant i hans ställe,
hvilken, sd länge det tillkännagifna fårfallet
räcker, och intilldess den frånvarande
Ledamoten sig åter inställt, äger att, emot
åtnjutande af hans honorarium under tiden ,
med lika förbindelse intaga säte och stämma
inom RiddarhusDirectionen.
Hvilket allt Höglofl. Ridderskapets och
Adelns närmare skärskådande i ödmjukhet underställes.
Stockholm den 24 Maj 1815.
På RiddarhusUtskottefs vägnar,
Joli. G. Oxenstjerna.
G. Marki von Wurtemberg.
48
Den 7 2 Juni*
Upplästes ett Betänkande från Allmänna
Besvärs och OeconomieUtskottet, af den 6 juni,
angående inskränkning i exclusiva Privilegier.
Utskottet, hvilket funnit de af Oecct•
nomieUtskottet vid Riksdagen 1809 framställda
och af samtliga RiksStånden bifallna tillstyrkanden
vara med Utskottets närvarande
-tanka öfverensstämmande, framställer dessa
tillstyrkanden till, närvarande Ständers bifall ,
och hemställer, att i händelse Riksens Ständer
skulle gilla Utskottets utlåtande, Riksens Ständer
då hos Kongl. Maj.'t anmälde en förnyad
underdånig önskan, att Kongl. Maj:t i Nåder
täcktes göra afseende på hvad Riksens Ständer
i detta ämne vid tvänne Riksmöten till
Kongl. Maj;ts Nådiga godtfinnande i underdånighet
hemställt. Angående den föreslagna
förändringen af benämningen å de framdeles
till utdelande Privilegii-förmoner, anser Utskottet
detta helt och hållet böra öfverlemnas
till Kongl. Maj:ts eget Nådiga godtfinnande.
Beträffande slutligen den särskildt väckta frågan
om upphäfvande af ett meddeladt Privilegium
å tryckning af Musicalier, anser Utskottet
detta vara ett enskildt, på undersökning
beroende mål, hvars pröfning ej kan till*,
komma Utskottets befattning»
Lades på bordet.
Hens Exceltence Herr Grefven och Landt Marskalken
återkom klockan 5, hvarefter afgöran
-
Den 12 Juni.
249
det af de hvilande förslagen till förändringar
uti Riksdagsordningen fortsattes:
57.de
reslogs häruti, istället för ”sorn uti ett Stånd
fattas:55 sorn ett Ständ fattar, och i stället för
”hvad ett helt Stånd:51 hvad ett särskildt
Stånd.  Bifölls.
6s;dje §:n. Denna §. skulle, enligt 1809
och 1810 gjordt förslag, ändras i likhet med
förslaget till förändring uti 97. §. RegeringsFormen.
Bifölls
75:de
§:n. Häruti föreslogs ett tillägg efter
orden: ”66, 69, 70, 71 och 72:” samt 'jo och
80 §. §. i hvad dessa tvänne §. §. röra Beskattnings-
och Bevilluings-frägor, hvilka efter
nyssnämnda 6g. och 71. §. §. handteras bora.
Antogs.
78:de §:n. ConstitutionsUtskottet 18to i
Örebro föreslog i denna §. följande tillägg efter
orden: ”Riksdagsordning utsätta:55 Lare
en hvar sorn, utan sitt Stånds begäran, på egen
bekostnad låter särskildt trycka ett uti
något Stånd eller Utskott in gifvet Memorial,
enahanda författare-ansvar underkastad; likaledes
vare en hvar, som under ett Stånds Öfverläggning
genom sina yttranden någon per 4
son utom Ståndet personligen f örolämpar,
samma ansvar efter Riksdagens slut underlastad.
Afslogs.
8i:sta §:n. Häruti* föreslogs vid Riksdagen
1809 och 18io, att efter ordett ”nästfö
-
250
’ Den 12 Juni.
regående skulle införas: inom rätt tid. —
Afslogs*
5:o Tryckfrihets-Lagen.
ConstitutionsUtskottet år 1812 hade i 5.
§. af denna Lag föreslagit följande alternativ:
1:0 Lagligheten af Börhers och Skrifters innehall
skall hädanefter alltid prof vas af
en Jury eller Nämnd, bestående af Nio
Personer, hvilka, utan arfvode eller kostnads-ersättning
får denna befattning ,
sammanträda vid den Domstol, der brott
emot denna Lag åtalas, och der, genom
förhör med Parterna, åklagarens af gifvande
slutpåstående och den åtalades infordrade
förklaring} ransakningen fullbordas
bör.
2:0 Derefter äga Parterne välja hvar sina
fyra, och Domstolen fem, tillsammans
tretton, i staden eller orten derintill, nära
boende, för medborgerlig dygd väl
kända personer, af hvilka, sedande efter
Lag blifvit af Domstolen ojäfvige förklarade,
en ibland de af vederparten och
en ibland de af Domstolen nämnde personer
bör af hvardera parten, utan anförda
skäl, uteslutas.
3.0 Sedan Nämndens antal sålunda blifvit
nedsatt till Nio Ledamöter, skola de af
fjoms tolen, sd mart sig göra later, till
Den 12 Juni.
utsättande dag sammankallas, da de inför
Domstolen skola aflägga en så. lydande
Bd:
Allsvåldige Gud! Du skådar mitt hjerta.
För Ditt allseende öga är intet uppsåt för—
doldt. Vare Din godhet och förbarmande
Nåd mig evigt tillsluten, om jag döljer min
öfvertygelse i detta mål. Jag N. N. svär
derföre vid Gud och Hans Heliga Evangelium,
att, efter mitt båsta förstånd och samvete,
utlåtande i denna sak afgifva, och att det,
som under öfverlåggningen yttras, skall af
mig i obrottslig tystnad hållas.
Jemte en korrt och noga bestämd skriftlig
sammanfattning af målets beskaffenhet
och skick, bör Domaren då för
Nämnden framställa denna fråga: är
Skriften brottslig efter det Lagens rum
åklagaren åberopat ? Och md Nämnden ,
sedan Domstolens Ordförande och Ledamöter
af t rädt, icke åtskiljas innan mindst
två tredjedelar, igenom med slutna sedlar
anställd omröstning, förenat sig att
med Nej eller Ja besvara den af Domaren
framställda fråga, huruvida den anklagade
är brottslig eller ej ?
5.0 / anledning deraf skall, efter inhämtad
underrättelse om Nämndens åtgärd. Domstolen
ofördröjligen för Partenia afkunna
Utslag med tillägg, antingen af
den bestraffning, hvartill den brottslige
252
Den 12 Jani.
sig skyldig gjort, eller af den upprättelse
, hvartill den oskyldigt anklagade
kan berättigad anses.
Längre ner i stället för orden: ”Vid
*’UnderRätt profve och afgöre Domaren sasken,
men underställe sitt Utslag &c.” skulle
sättas: Sedan Nämndens utlåtande blifvit inhämtadt,
pröfva och afgure Domaren salen
och underställe sitt Utslag &c.
Herr Landt Mar sk alfi en gjorde följande proposition.
" Bifaller Höglofl. Ridderskapet och.
Adeln det på Bordet hvilande förslaget till inrättande
af en Jury i Tryckfrihetsmål, i stället
för det hittills antagna Dom- och Rättegångs-sättet
?
Bifölls.
Härefter proponergde Herr J^and t Marskalken
: Bifaller Höglofl. Ridderskrpet och Adeln
att de nu fattade besluten till ConstitutionsUtskottet
öfverlemnas, hvilket anmodas att
till justering hos Riksens Ständer inkomma
med redaction af alla de förslag, sorn af samtliga
RiksStånden blifvit godkända, samt af
de §. §. i Grundlagarna, hvilka omedelbart af
de antagna förslagen bero, och sålunda derefter
böra rättas?
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet StatsUtskottets
Betänkande, af den 9 juni, angåen.
Den 12 Juni.
253
de StatsVerkets inkomster och deras beräkning
i RiksStaten för nästkommande och påföljande
år intill nästa Riksdag.
Hans Exceilence Herr Grefven och Landt Mar*
skalken tillkännagaf åtskilliga ledigheter hafva
uppstått så väl bland Bänkmännen och Electorerna,
som uti Utskotten: bland Bänktnännen
för 3, 5, 20, 26^32 och 34 Bänk-»fdeL
ningarna efter Grefve Hamiltony Grefve von
Stedingk , Herr Zelow, Herr Bergenstråle, Herr
König och Herr Iserhjelm; bland Electorerna efter
Grefve Bonde, Friherre Jidlersvärd samt
Friherre Rudbeck; i RiddarhusUtskottet efter
Herr Danchvardt Lilljeström och Friherre Koshill;
i Expeditionsutskott efter Herr Iserhjelm;
samt i Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
efter Herr von Qvanten och Friherre
Rålamb, Äfven fÖTmälte Herr LandtTvlarskalken
att Bänkmansval en af påföljande
dagar skulle förrättas till, uppfyllande af de
lediga platserna bland Bänkmännen, hvarefter
desse kunde sammanträda för att välja Electorer,
hvilka sedermera ägde att utse Ledamöter
till uppfyllande af vacanta platserna
i Utskotten.
Upplästes och lades på bordet ett Memorial
från det Särskildta Utskottet, af den ia
Juni, hvaruti Utskottet såsom Riksdags-vedergällnjngar
föreslår för dess Secreterare ett månadtligt
arfvode af 166 R:dr 32 sk.3 samt för
Utskottets öfriga Betjening Dagtractamente
254
Den i2 Juni.
för Utskottets Notarie 3 R:dr 24 sk., för 3
Canzlister 2 R.dr 24 sk. hvardera och för en
Vaktmästare 1 R dr 16 sk } bestämmandes tillika
tiden för beräkningen.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag^ från BorgareStandet,
af den 3 Juni, hvaruti Ståndet
inbjuder sina MedStänder att instämma uti det
beslut,, att hädanefter åt Riksens Ständers Revisorer
till Stats-, Banco- samt RiksgäldsVerkens
öfverseende uppdroges att revidera de
Hospitals, och Lazaretts-räkenskaper, som äro
ställda under Kongl. SeraphimerGillets öfverstyrelse,
och efter nu gällande Författningar
ingå till Kongl. KammarRättens granskning,
samt derom berättelse afgifva, för att,
på lika sätt sorn deras öfriga revisions-arbete,
komma till Riksens Ständers och Allmänhetens
kunskap.
Lades på bordet.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från Hedervärda
EoudeStåndet, af den 8 Juni, innehållande
Ståndets antagande af Vällofl. BorgareStåndets
inbjudning att med detsamma sig
förena om det, jemväl af Högvördiga Prest
Ståndet medgifna tillägg vid OesonomieUtskottets,
den 9 Maj afgifna Betänkande öfver
Rådmannen Kjellander! Memorial om byggnad
och underhållande af i Städerna befintliga
Kyrkoherde-, Capellans-, Klockare^, Rectors
-
Den 12 Juni.
2 55
Och Scholahus-byggnader, nemligen, att undantag
från onera, som kunde hvars och ens
innehafvande jord lagligen åläggas, icke skulle
äga rum för de hus och egendomar, sona
Ecclesiastiqua personer tillhöra, men af dem
sjelfva icke bebos.
Lades på bordet.
Justerades följande.*
Utdrag af Protocollet, hållet 1 Högloft.
Ridderskapets och Adelns Plenum den
12 Juni 1815-
S. D. Företog Ridderskapet och Adeln
till afgörande de från föregående Riksdagar på
bordet hvilande slutberedda förslag till ändringar
i Grundlagarna, och stadnade deröfver
i följande beslut :
2:dra §:n Regerings Formen: Det föreslagna
tillägget skulle förfalla, sedan, i anledning
af Kongl. Maj ts Nådiga Skrifvelse, Riksens
Ständer redan förut beslutat, att de i 41. §.
föreslagna stadganden, hvarmed detta förslag
stod i gemenskap, ej skulle antagas.
4:de §:n. Den förbättrade redactionen ,
hvilken vid 1812 års Riksdag blef föreslagen
, antogs.
5:te §:n. Då Ridderskapet och Adeln ej
ansåg sig kunna antaga något af de till än
-
C 5 6 Den 12 juni,
dring deri på bordet hvilande förslag, skulla
den nu varande redactionen oförändrad bibehållas.
6.', 7., 8-, 9* och io:de §. §:ne. Alla se»
dan förra Riksdagar på bordet hvilande förslag
till ändring i dessa §. §. afslogos.
Rörande urte §.-n beslöts, att den oför»
ändrad .skulle bibehållas.
I2:te och I3:de §. §. De till ändring i
dessa §. §. sedan 1812 års Riksdag på bordet
hvilande förslag afslogos, samt beslöts att den
15. §. oförändrad skulle bibehållas.
2o;de §:H. Det ifrån 1809 och 1810 hvilande
förslaget till ändring i denna §. bifölls,
28:de §:n. Likaledes, hvarjemte det sorn
hvilade ifrån 1812 afslogs.
30-.de
bordet hvilande förslaget antogs.
35:te §:n. Tillägget sedan 1809 och 1810
och Agenter för ffandeln bifölls, men alla
öfriga förslag till tillägg eller ändringar i denna
§. afslogos.
37tde § n. De härvid 1809 och 1S10 gjorda
förslager blefvo af Ridderskapet och Adeln
gillade.
38., 39. och 4o:de §. §:ne. De harvid re^
dan 1813 hvilande förslag afslogos* Öfver
IV." Den 12 Juni. 257
Öfver den 41 §:n hade Riksens Ständer
redan fattat deras beslut.
42:dra §*n. Det sedan 1812 hvilande förslag
till tillägg af denna §. antogs.
43:dje §:n. De till ändring häruti på bordet
hvilande förslagen antogos.
49.’de §:n. Det sedan 1809 och 1810 på
bordet hvilande förslag antogs.
52;dra §:n. Den sedan 1809 och 181©
hvilande anmärkningen härvid ansågs böra förfalla,
53 dje §:n. Det ifrån JS09 och 1810 hvi^
lande förslaget bifölls.
56:te §:n. Det från 1809 och 1810 hvilande
förslaget afslogs.
61., 69 , 70., 71. och 74:de §. §. De
från 1809 och igro hvilande förslagenantogos.
77=de §:n. Den sedan 1809 och T 810 hvilande
anmärkningen rörande RecognitionsSkogar
ansågs böra förfalla.
80., 81., 87* och 9i:sta §. §. Alla ro-'
rande dessa $. §• hvilande förslag afslogos.
92:dra §:n beslöts att oförändrad bibehållas.
Ridd. 0. Ad. Prat. N:o Jj, 34.
258 Den 12 Juni.
93:dje §:n.¥ Det sedan 1812 hvilande för:
slaget afslogs.
9ö:te §:n. Den 1809 och 1810 gjorda anmärkningen
ansågs böra förfalla.
97:de §:n. Det ifrån 1809 och i8io hvilande
förslaget antogs.
io2;dra §:n. Det sedan 1809 och 1810
hvilande förslaget afslogs.
io3:dje §:n. Bägge de hvilande förslagen
rörande denna §. antogos.
106., 107., 108-, no. och lii:te §. §.
Alla rörande dessa §. §. hvilande förslag till
ändring afslogos.
U4:de §n. I afseende på denna §. ansåg
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, att då intet
förslag till ändring deri vore beredt, ingen
åtgärd dermed
Rörande frågan om representations-förändring,
beslöt Höglofl. Ridderskapet och Adeln
att, enär intet förslag finnes så utarbetadt
och slutberedt, att det till afgörande af
Riksens Ständer kunde upptagas, skulle detta
ämne ytterligare till ConstitutionsUtskottet öfverlemnas
till den handläggning Utskottet finner
för sig möjlig.
Rörande Riksdags-Ordningen.
I7tde $:n. Det sedan 1809 och 1810 hvilande
förslaget afslogs.
Den 12 Juni. 259
tp. Och 34-'de §. §. De sedan 1809 och
iSio på bordet hvilande förslag antogos.
36de §:n. Det sedan 1809 och 18 10 hvilande
förslaget afslogs.
38:de §:n. Det sedan 1809 och i3to hvi.
lande förslaget bifölls.
4ö:te §:n. Det sedan 1810 hvilande förslaget
afslogs.
56:te §:n. Det sedan igi2 års Riksdag
hvilande förslaget bifölls.
57‘de §:n. Bifölls det sedan 1809 och
1810 hvilande förslag.
63-'dje §:n. Bifölls till rättelse efter 97.
§. RegeringsFormen.
7> -te §:n. Det sedan 1809 och rgio hvilande
förslaget bifölls.
V
78- och Sirsta §. §. De i dessa §. §. fö.'
reslagna tillägg afslogos.
Rörande den 29:de §:n RegeringsFormen
samt 14., 21. och 23:dje §. §. Riksdagsordningen
uppsköt Höglofl. Ridderskapet och Adeln
sitt beslut, intill dess del erhålles af
de beslut, som af de Stånd blifvit fattade,
hvilka dessa §. §. närmast röra.
I afseende på TryekfrihefsLagen beslöt
Ridderskapet och Adeln att det på bordet hvi
-
r Veil 12 Juni.
lande förslaget till inrättande af en jury i Tryckfrihets
mälj i stället för det hittillsjlantagna
Dom- och Rättegångs-sättet, skulle antagas.
Slutligen beslöts, att de nu, i afseende på
förslag tili ändringar i Grundlagarna, fattade
beslut, till ConstitutionsUtskottet skulle öfver-'emnås,
nu'd anmodan att till justering hos
Riksens ctänder inkomma med redaction af
alla de förslag, som af samtliga RiksStånden
blifvit godkända, samt af de Sb §. i Grundlagarna,
hvilka omedelbart af de antagna förslagen
bero, och således derefter böra rättas.
Ut supra.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Jag får hos
Hönlofl. R dderskapet och Adeln anhålla, att
utan hinder al detta ProtocollsUtdrags justering,
äfven de andra återstående hvilande för.
slag, än de nu gjorda, måtte stå öppna till
antagande. Anledningen till denna min anhållan
är den, att i den uppgjorda öfversigten
af Gsundlagsförslagen synes hafva blifvit i
allmänhet intagna blott sådana frågor, som
blifvit antingen af ConsriturionsUtskottet till
förändring tillstyrta eller ock af Konungen
proponerade, och öfver hvilka al’a Utskottet
ined beredda förslag inkommitj och att, förmodligen,
i följe af denna princip, icke blifvit
observeradt till intagande i denna öfversigt, att
vid RegeringsFormens^ntagande gjordes i alla
Stånden åtskilliga anmärkningar, hvilka skulle
till afgörande vid annan Riksdag hvila. Jag
känner med någorlunda säkerhet, att äfven
Ven 12 Juni.
261
dessa sednare blifvit i de andra Stånden företagna,
och gör nu ödmjukligen denna anmälan
endast såsom ett förbehåll i afseende på afgoran
le-rätten c.ver dem.
Friherre Odr-rtröm, gfacnb: J afseende på
d> frågor, öfver hvilka beslut redan blifvit
fat: kan ingen jemkning äga rum, men an
gående
de som ännu till afgörande hvila, kunne
vi besluta, och således finnér jag intet ftind
r v ta i vägen för ProtocollsUtdragets godkännande.
Herr Påhlman, Hvad jag yttrat contradiceiar
icke besluten, af hvilka jag icke kan
önsk • någon rubbning, mea när en fråga icke
förevarit! då deri bort vara det, ville
jag blott till Protocoliet reservera, att dea
måtte förekomma.
Friherre Cederström, Rudolph; Jag tror att
det torde göra tillfyllest, om det mål, hvarom
Herr Påhlman talat, företages när ProtocollsUtdrag
derom ifrån de öfriga RiksStånden
ankomma. Emellertid torde det nu upplästa
ProtocolisUtdraget kunna godkännas.
Grefve Mortier, Jldolph Göran: Herr Påhl'
mans yttrande har endast varit om reservation,
att Ridderskapet och Adeln måne hafva sig
öppet öfver de af honom omnämnda frågor
besluta. Proposition kan, utan hinder deraf*
göras till bifall å ProtocollsUtdiaget,
2Ö3
Den 12 Juni
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken gjorde proposition till godkännande
af ProtocollsUtdraget, hvilken
Bifölls,
Justerades PleniProtocollet för den 3 dennes
f. m.
Friherre Lilliencrantz, Axel Ludvig, hade i
anledning af denna justering inlsmnat följande.'
Som jag förlidne Lördag, när jag vid då
varande Pleno under ett nnintligt yttrande
blef genom ett sjukligt anfall nödgad afbryta
mitt anförande, och ej vill utsätta mig för
samma olägenhet, får jag nu, vid skeende justering
af prCHQcollet för den dagen, härmed
afgifva mina tankar, i likhet med mitt yttrar^
de då, och hvad jag ämnat tillägga om nämnda
olägenhet ej nödgat mig att tvärt afbryta
nemligen, *’att jag ansåg otjenligt, attén Ledamot
af Ståndet, som ej kunde äga så noga
kännedom af Kongl. Maj:ts eiler deh Kongl.
Familjens behof af tillökning i deras Stater ,
äfven bestämde summan deraf, utan att ens
uppgifva grunderna dertill, kunde jag, sedan
fråga härom vore väckt och såket; kommit sä
vida, ej annat än anse olämpligt, att i detta
fall afvakta Kongl. Majtts proposition eller begärande:
hvarföre jag i så måtto förklarade
mig med de Ledamöter af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, som med Högvördiga PrestStåndet
och Vallöf!- Borgareståndet instämde.
Den 12 Juni,
263
alt genom underdånig framställning härom till
Kongl Maj:t, öfvertygad att Kongl. Maj t med
en vördad Faders ömma hjerta, rörd af sina
trogna undersåtares visade underdåniga välvilja,
skall betrakta och behjerta deras tillgångar.
Justerades PleniProtocollet för den 3 Juni
eftermiddagen.
I anledning af denna justering hade
Herr Olthoff, jjohan Ehrenfried, inlemnat
följande, som upplästes, så lydande: *
Ödmjukt Memorial.
Ändamålet af BytesContoirets inrättning
är allaredan till största delen vunnet: Hvar
och en, som vill Veta beloppet af sin Kronoskuld,
kan derom genast få upplysning; de
fleste Kronans gäldenärer hafva betalt sin skuldi
de fleste fordringsägare hafva njutit sin ersättning,
och detta allt är skedt, utan tunga för
Staten, ty Betjeningens lön af circa 400 R:dr
är så ringa, att den ej kan sättas ifråga, jemte
värdet af flera millioner Riksdaler.
Än återstår till äfventyrs värdet af en
half million, som icke är indrifven. Om denna
Kronoskuld efterskänktes, så uppstår en
Statsbrist af samma belopp. Kongl. Maj:t har
i Nådig Kungörelse af den 16 November 18x3
förklarat det icke instämma med Lag elles
364
Den 12 Juni.
kunna förenas med den helgd och säkerhet,
uti hvilken hvarje enskildt ägande-rätt bör
vara skyddad, att så beskaffade fordringar skulle
försvinna, då någon tid fö deras bevakande
ej blifvit försummad. Dessa iordringar måste
således betalas, och billigt är, att någon
ny fond dertill utses innan den gamla göres
till intet.
Detina fond kan ej åstadkommas på annat
sätt än genom en tiliökad Bevillning. Att
med nya tyngder belasta sina medborgare, blifVer
således följden af deras klagan, som vilja
omstörta Bytesverket, om något afseende derå
Skulle göras Och som så stora uppoffringar
för omnämnde personer ej billigtvis bör göras,
så lärer ock Bytesverket iå förblifva vid Högstberörde
Kongl. Maj.ts Nådiga Kungörelse af
den deri stadgade tioåriga prescriptionstid.
Remitterades till StatsUtskottet.
Vidare justerades PleniProtocolIet för den
8 Juni tor- och eftermiddagen.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan half io.
In fidem protocolli
H. G. Silverstolpe.
Den 15 Juni. 265
Torsdagen den 15 Juni.
Plenum klockan 8 förmiddagen.
Grefve Gyllenborg , Johan Henning, anförde
skriftligen:
Då ett af mig uppgifvet förslag till en
Postinrättning för Landet, blifvit al Höglofl.
Ridderskapet och Adeln remitteradt till Oeco
omie och Bevillningsutskotten , hade jag
väntar att detta förslag skulle af båda Utskotten
gemensamt pröfvas och ett gemensamt betänkande
derom till Riksens Ständer inkomma;
men OecononveUtskottet har särskildt derom
sig urlåtit, utan deltagande med BevillningsUt
kottet, och Betänkandet derom har oförmodligen
af Ridderskapet och Adeln blifvit
bi tallet- Vid detta förhållande och då jag icke
känner huruvida Bevillningsutskottet, som
sig icke utlåtit, kan anmoda OeconomieUtskottet
att ytterligare i ö verläggning derom deltaga,
men åtmindstone mig är öppet lemnadt,
att af BevillningsUiskottet i frågan ett yttrande
begära och sådant förvänta, anhåller jag
vördsamligen att hvad jag nu arnar anföra ,
till Bevillningsutskottet må remitteras. Med
kännedom af KronoBetjeningens mångfaldiga
göromål, har det aldrig varit min tanke att
föreslå något till utsträckning af deras göromål
utan ersättning, men mitt förslag har haft till
föremål, att en utväg måtte beredas för dem
som bo 6 å 7 mil från Städer3 att med säker*
366
Den 15 Juni,
het begagna förmonen af en, ehuru långsam^
mare Postgång, hvari många Städer, på Statens
bekostnad njuta en för det allmänna hvar.
ken särskildt nyttig eller nödig beqvämlighet.
Kanske tjugu sådana Städer åtmindstone äro
belägne vid andra vägar än dem som leda till
Landshöfdingarnes och Consistoriernas säten,
till hvilka allena postgång nå Statens bekostnad
rätteligen kan fordras} men då inrättning
af Postföring och Postmästare-beställningar, på
Statens kostnad, äfven för Städer i allmänhet
äro upprättade, och hvari jag icke yrkar någon
inskränkning, synes mig att äfven afseende
bör göras till Landets fordran att vinna en
deremot svarande beqvämlighet. Jag har trott
att, för den på landet boende, det borde blifva
en rättighet, att till godo njuta någon sä*
ker postgång åtmindstone till Landshöfdingeresidencet,
emot behörigt arfvode, för ett nytt
besvär, så val för Postmästare som Kronobetjente,
och jag har förmodat att en sådan
inrättning kunde äga rum på det sätt, att till
hvarje Kronofogde expedierades en postväska
ifrån Stadens PostContoir, der Landshöfdingeresidencet
är, på lika sätt som poster till särskildta
Städer expedieras, samt de kommande
och gående bref ifrån och till öfriga ordinarie
Kronobetjente samlades vid och expedierades
ifrån KronofogdeContoiret, dels till Stadens
PostContoir dels till nyssnämnde Kronobetjente}
men om, i följd af OeconomieUtskottets
bifallna Betänkande, någon vidare fråga derom
icke äger rum, återstår endast för mig att
BevillningsUtskottels upplysta pröfning under»
Den 15 Juni.
267
ställa hvad utväg vidtagas må, att landet, i
jemförelse till Städer, må i förenämnde afseende
till godo njuta en lika rätt, till beredan.
de af jemn rättvisa; hvarvid mig förekommer
att till undanrödjande af möjlighet att, vid en
postförares vägran att emottaga och transportera
en enskildt postväska, landtmannen måste sakna
tillfälle att begagna postgång, något stadgande
borde vidtagas, som förbinder postförare
att till nästa postombyte föra enskildta postväskor
till en viss obetydlig tyngd, samt förbindas
Postmästare i Städerna, i provinserna och
andra orter, att emotj särskild vedergällning på
allmän bekostnad till vissa icke ifrån hvarandra
aflägse belägna ställen, till orten adresserade
bref expediera, samt de derifrån ankommande
emottaga och till behörig ort befordra.
Och anhöll Grefven att detta hans yttrande
måtte till Bevillningsutskottet varda remitteradt.
Herr Grefven och Landt Marskalken ansåg saken
beträffa ett Regeringsmål, som ej hörer
till Bevillningsutskottets åtgärd.
Friherre Raijalin, Salomon, trodde att ämnet
rätteligen varit till OeconomieUtskottet förvisadt,
och der behandladt.
Men då Grefve Gyllenborg å nyo yrkat
på remiss till Bevillningsutskottet, blef densamma,
uppå derom af Herr LandtMarskalken
gjord proposition, af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Den 15 Juni.
Upplästes ankomna ProtocolIslJtdrag från:
Högvördiga FrestStårdet af den 22 Maj,
innehålianue yttrande: att vid inhämtande af
Bondeståndets beslut, det skulle, u;0> p:äglingen
af en Skådepenning öfver de märkvärdiga
dagarna den 14, 15, 16 och 20 nästiidne
April, en berättelse om de då timade dyrbara
händelser tillika författas, på Bankens
bekostnad tryckas, och nä.-t efter Titelbladet
i de förbättrade Kyrkosångerna intagas, PrestStåndet
ansett detta förslag vara mindre till
ändamålet bidragande, emedan berättelsen teka
rog tidigt skulle komma till Allmänhetens
kunskap, och icke obetydligen öka vidjyftigheten
och priset pä nämnda Psalmbok.
Bifall till LagUtskottets Betänkanden, i anledning
af Doctor Cederschöld! Memorial om Lä
kares betyg öfver tillfogade sår och kropps skador;
samt angående omyndiga barns arfsmedels
användande till deras uppfostran och underhåll.
Instämmande uti Vällofl. BorgareStåndets
meddelade beslut att anmoda StatsUtskottet ,
att, uti instructionen för de blifvande Fullmägtige
i RiksgäldsContoiiet, föreskrifva infordrandet
af behöriga värderingar öfver deri
pant , sorn för Hans Excellence Herr Grefve
JRuuths innehafvande Lån är intecknad.
Instämmande uti Vällofl. BorgareStåndets
beslut att uppdraga åt Lagutskottet,-„att, genom
dess beaeierurcj besörja tryckningen af
Den 15 Juni.
269
Kongl. Majtts Nådiga Proposition om förändring
af nu antagna bestraffningssätt m. m.
Af den 25 Maj, innefattande:
Bifall till Särskildta Utskottets anhållan
att få öka sin Betjening med 2tne Canziister.
Remiss till ConstitutionsUtskottet af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer
om ett i 81. §. Regeringsformen nödvändigt
tillägg.
Remiss till SiatsUtskottet af Kongl Majtts
Nådiga Proposition om understöd för Hjelmare
Slussverk.
Remiss till Allmänna Besvärs- och OeconomieLTtskottet
af Kongl Maj 's Nådiga skrifvelse
angående de af särskildta Riksstånd vid
åtskilliga Riksdagar gjorda underdåniga ansökningar
om förändrade bestämmelser i afseende
på levereringen af Hö och Halm, samt angående
en fri Victualie-handel.
Af den 29 Maj, innehållande:
Återremiss af Allmänna Besvärs- och Oeconomieötskottets
Betänkande angående yrkad
ändring i tiden till Markegångs-säitningarna och
Justitieombudsmannens befattning med deras
granskning, dels ock om jemkning uti de.
Tionde- och Rentegifvare, emot Indelnings-h2f*
vare och Räntetagare, åliggande skyldigheter»
Den 15 Juni.
Bifall t>’ll OeconomieUtkottets Betänkande,
. angående en Fyrbåks inrättande på ön
Gottlands östra kust.
Åferremiss till BancoUtskottet af dess Betänkande
om indragning af Malmö Disconts
så kallade 3 procents sedlar.
Bifall till StatsUtskottets Betänkande af
den 12 Maj, i anledning af Handelshuset
Muller Si Comp:s ansökning om tillgodo njutande
af beviljad liqvid för sju stycken Obligationer
uti RiksLånen i Brabant
Remiss
till StatsUtskottet af Kongl. Maj t»
Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer, angående
krigsskulderna.
Af den 23 Maj:
Instämmande uti Ridderskapets och Adelns
beslut, att åt ConstitutionsUtskottet uppdraga
redactionen af Förslaget till RiksActen öfver
föreningen mellan Sverige och Norrige, hvilken
borde till Kongl. Maj t öfverlemnas för
att Norriges StorThing meddelas.
Bifall till LagUtskottets den 9 dennes afgifna
Beiänkanden: 1:0 Om kostnads-ersätt
ning
för vittnen uti brottmål. 2:0 Om ändring i
stadgandet rörande fördelningen af vites- och
förbuds-böter.
Bifall till Bevillningsutskottets den 22
Maj på bordet lagda Betänkanden: 1:0 Om
Den 15 Juni.
271
yikad lindring i Bevillningen för Uddevalla
Stad. 2:0 I anledning af åtskilliga Städers och
Orters begäran om lindring i Bevillningen,
för lidande under Norrska Fälttåget,
Bifall till Allmänna Besvärs- och Oeco*
nomieUtskottets Betänkanden: 1:0 Om betalning
för den vissa hemman ålagda Krono bref»
bäring. 2:0 Rörande yrkad ändring i Tjenst*
hjons flyttningstid. 3:0 Angående yrkad indragning
af fem Helgedagar. 4:0 Rörande
understöd för Soldater, hvilka genom vacancer
vid Compagnierna komma att afgå. 5:0 I
anledning af yrkad skyldighet för bruk och
qvarnar att deltaga i vägrödning och väghållning.
6;o I anledning af yrkad Stapelstadsfrihet
lör Köpingen Döderhultsvik. 7:0 Om
rättighet för invånarne i Norrvikens Fögderi
att få lemna Afraden och KronoTionden i
Strömstads Magazin.
Remiss till ConstitutionsUtskottet af deri
erinran Kongl. Maj:t behagat foga vid Dess
Nådiga svar uppå Riksens Ständers Skrifvelse,
angående ett beslutadt tillägg uti 14 §. af Ju.
stitieOmbudsmannens Instruction.
Instämmande uti de andra Ståndens beslut,
att äfven till BancoUtskottet remittera
Kongl. Propositionen om understöd för Hjelmare
Slussverk.
Af den 3 Juni:
Angående beslut att begära förlängning
»f Riksdagen till den 16 Juli,
27*
Den 15 Juni,
Bifall till BancoUtskottets Betänkande om
en förökad Discont-rätt lör Götha Canailiolags
Discont, af 800,000 R:dr.
Återförvisning af StatsUtskottets Betänkande
öfver Herr Hagströmers Memorial om
medel till befordrande af större sundhet i Städerna.
Återremiss till StatsUtskottet af dess Betänkande
om förlag af allmänna medel till
tryckning af Samlingar i svenska Historien.
Återremiss af Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets Betänkande , angående
upphandlingar för Kongl. Maj.ts och Kronans
räkning.
Bifall till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkanden : 1:0 Öfver ett
förslag att GarnizonsRegementerna måtte af
vissa districter få directe uppbära löningsspannmålen.
2:0 Om samlande af en Fond till
underhållande af vintervägen emellan Elvedalen
öfver Särna till Norriges Rå.
Bifall till LagUtskottefs Betänkanden: i:o
angående vissa yrkade rättelser uti nu gällande
ConcoursFörfattningar. 2:0 Om RådstufvuRätternes
behörighet att förrätta Bouppteckningar
och Arfskiften efter dem af Adeln ,
som njuta Borgare-rätt. 3:0 Om beräknandet
af Lösen för de ifrån Konungens Högsta Domstol
-
IV. Den 15 Juni. 273
stol och CanzliExpeditionerna utgående Domar
och Utslag, samt den så kallade Insinuations-
eller Deductions-afgiften. a:o Rörande
försäljning af i mät tagen fast egendom
Bifall
till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkande, angående fördelningen
af de SoldatRotarna beviljade vacancer.
Gillande af BancoUtskottets Betänkanden:
1:0 Angående förökadtLåne-biträde för ManufacturDisconten.
2:0 Om nödvändigheten atfc
RiksDiscontens utlånings-belopp får blifva obcroende
af hvad Götha Canal, på dess anslagna
låne-biträde, begagnar.
Bifall till BancoUtskottets Memorial, i anledning
af Herr Cederschjölds förslag af medel
till stadgande i Myntväsendet; och bifall till
StatsUtskottets Betänkande öfver Doctor Fåhrei
Memorial örn utfodringen vid Kongl. Maj.ts
Hofstall.
Instämmande uti Adelns och BorgareStåndets
beslut, att anmoda samtliga Utskotten,
att uti sina förnyade Betänkanden, så vidt
möjligt är, upptaga aninärkningaines hufvudsakliga
innehåll.
Återremiss af StatsUtskottets Betänkanden
öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
det åt Vester- och Norrbottens Läns in-.
vånare meddelade Lån. ....
Ridd. 0. Ad. l\ot. N:o
274
Den 15 Juni.
Bifall till Statsutskottets Betänkanden :
I-O Angående Riksdagsmannen Olof Gudmun,
sons Memorial om Bytesverket. 2:0 Om en
Pensionscassa-inrättning för den civila Staten.
3:0 Angående arfvode för en sköterska vid
Smedjegårdshäktets sjukrum. 4:0 Angående
inköp af Posthus och boställen för Postmästare.
5:0 Omkostnaden till tryckning af Kongl.
Propositionen angående förändring uti nu varande
bestraffningssätt, med bilagor- 6:0 Om
anslag af allmänna medel, till understöd för
Carlscrona Stads Fattigvårds- och Arbetshusinrättning.
7:0 Angående ersättning af löningsmedel,
som vissa Tjenstemän i Norrbottens Län
tillkommer. 8:0 Om hegardt anslag till reparation
af Calmare Domkyrka. 9:0 Angående gjord
framställning om gratification åt Kronobetjeningen
på gränsen af Elfsborgs och Bohus Län.
10:0 I anledning af RuksdagsFulImägtigen Bagges
Memorial om ersättning åt förre Mantalsskrifvaren
Åkerström.
Från Vällofl. BorgareStåndet:
Af den 16 Maj, angående:
Remiss till StatsUtskottet af Borgmästaren
Hambrli Memorial om afskrifning för Söderhamns
Stad, eller transport på Staden af arrendemedlen
för de, till förra GevärsFactoriet
anslagna, men nu af Stadens invånare arrenderade
Rotsk ilten; af Borgmästaren Norströms Memorial
om revisionen öfver räkenskaperna för
1813 och 1814 arens krig; af Rådmannen Bag
-
Den 15 Juni.
275
ges Memorial om medel till återuppbyggandet
af Lazarettet i Uddevalla , jemte Herr
Handelsmannen Ekmans dervid gjorda anmärkningar;
af Handelsmannen £f. Lindströms Memorial
om medel till betalning af Krono leveranser
under sednaste krig; af DirscteurenFljjborgs
Memorial i samma ämne.
Remiss till Stats- Och Bevillningsutskotten
af vice Talemannen Låndbergs Memorial
om den från Stockholm, Götheborg och Carlscrona
utgående Qvarntulls*ersättning.
Remiss till BevillningsUtskottet af Grosshandlaren
Lambergs Memorial om Tullverket
och Tull-uppbörden; af Handelsmannen Lindströms
Memorial om upphörande af LandtTuli
på inhemsk Tobak.
Remiss till BancoUtskottet af Jouvelerarett
Holmers Memorial om BancoLån till biträde
vid uppbyggande af afbrända Städer, jemte
dervid gjorda tillägg; af Handelsmannen Stahecks
Memorial om Instructionen för blifvande
BancoFullmägtige; af CommerceRådet Santessons
Memorial om Rikets Ständers deltagandemed
någon del af BancoFonden uti ÖstersjöCompagnief.
Remiss till Lagutskottet af Borgmästaren
Holms Memorial om föreskrift för Executor
, att befordra en oförmögen Gäldenär till
arbete eller bysättning ; af Rådmannen Kjellander
s Memorial om ExpeditionsLösen vid
KäinnärsRätt.
276
Den 15 Juni.
Remiss (ill Lag- samt Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskotten af Lagmannen Noral
Memorial om utarbetande af förslag till en
särskildt allmän Bergverks stadga.
Remiss till OeconomieUtskottet af Grosshandlarne
Eric Trass’ och Pehit Elfstrandj Me.
morial om Fyrbåkar vid Gottland och vid Öregrunds
Skärgård ; af CommerceRådet Santessons
Memorial om förbättring i Postväsendet, med
d*rvid gjorda tillägg; af Lagmannen Noral Memorial
om en allmän reglering af Vigterna i
Riket; af Rådmannen Kjellanders Memorial om
förändring uti Borås och Ulricehamns Städers
handelsfrihet; af Carduansmakaren Malmbergs
Memorial, rörande Vestgötha Gårdfarihandel.
Remiss till Oeconomie- och Särskildta Utskotten
af Assessoren Danns Memorial 0111 inskränkning
i Hallands och Bohus Läns Allmoges
seglationsfrihet till utrikes orter, såsom medel
till förekommande af Lurendrägeri och
yppighet; af Handelsmannen Ehmus Memorial
i samma ämne.
Remiss till Särskildta Utskottet af Grosshandlarne
Trass och El/strands Memorial om
upphäfvande eller förnyande af Kongl. Förordningen
den 2 Augusti 1810 om förbud mot
öfverflödigt Silfvers bruk, jemte dervid gjorda
tillägg; af Handelsmannen Stabecks Memorial
om Rikets Pennuigeverk, af den 22 Maj
Angåendet
Den 15 Juni.
277
Bifall till LagUtskottets tvänne Memorial
T:0 Om ersättning tili vittnen för resekostnad
och tidsspillan 1 brottmål, och 2:0 om fördelning
af vites- och förbudsböter.
Bifall till OeconomieUtskottets Betänkande
af den 3 Maj, angående Magistraters rättighet
att åt de i Städerna boende personer meddela
resepass.
9
Återremiss af LagUtskottets Memorial,
rörande motioner inom Hedervärda BondeStåndet
0:11 straffets skärpande för tjufvar och
■€n deras forslande m. m.
Återremiss till Lagutskottet af dess Menuna
1, angående Original-skuldsedlars uppvieanle
vid skeende Lagsökningar, m- m.
Återremiss af LagUtskottets Memorial af
den 2 Maj, i anledning af väckt motion om
omyidiga barns arfstägt.
Bifall till StatsUtskottets Betänkanden af
den 6 Maj, angående: 1 :o Herrar Fullmägti
gesi
RiksgäldsContoiret hemställan i afseende
på ersättningen af skjuts och tractamente för
Ledamöter i compromissrätter uti Bevillningsmfl-
2:0 Uppgifvande af kostnadens bestridande
till register öfver Bihangen till 1810 och
181 - årens Urtima Riksdagars Protocoll, och
3:0 gjorda anmärkningar vid Utskottets utlåtande
oin förbättring uti Länsmännens lönersaint
lön för LandsFiscalerna,
278
Den 15 Juni.
Äterremiss af StatsUtskottets Memorial af
den 6 Maj, i anledning af väckt motion om
en Comité, till allmän reglering af Statens Embeten
och tjenster.
Bifall till OeconomieUtskottets Memorial
af den 3 Maj, om afskaffande af den hittills
nyttjade titulatur i allmänna skrifter och handlingar.
Bifall till StatsUtskottets den 12 Maj afgifna
Betänkande, i anledning af Handelshu.,
set här i Stockholm C. Muder CJ Comp.7
ansökning om till godo njutande af liqvid för
7 stycken obligationer uti Svenska Rikslånm
i Brabant.
Bifall till LagUtskottets den 2 Maj af.ifua
Memorial, angående väckt motion om örändrad
princip till strafflag för kroppsskadors
tillfogande.
Äterremiss af OeconomieUtskottets Bdänkande
af den 3 Maj, om Magistraters rätighet
till Resepass utfärdande åt de inom Staden
boende personer.
Remiss till BancoUtskottet af Handelsmannen
Wiganders Memorial om indragning af
Pisconternas 3 procentssedlar och förbud emot
Assignationer på Banken af löpande natur,
med CommerceRådet Santesson! deremot’gjorda
anmärkningar; af Handelsmannen Stabecks til.
lägg till sitt den 16 Maj remitterade Memorial
Den 15 Juni.
279
om förändringar i Instructionen för BancoFull*
mägtige.
Remiss till OeconomieUtskottet af Handelsmannen
Wigander! Memorial om inskränk,
ningar uti assigoeringar på privata personer,
med CommerceRådet Santesson! deremot gjorda
anmärkningar; af Grosshandlarne Trass
Och FMstrands Memorial om inrättande af ett
Stars-Sjö FörsäkringsContoir i Stockholm och
af CommerceRådet Wegelius Memorial i samma
ämne.
Af den 25 Maj, innefattande :
Remiss till Stats- samt BancoUtskotten af
Konungens Nådiga Proposition om understöd
för Hjelmare Slussverk.
Remiss till OeconomieUtskottet af Kongl.
Maj ts Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer
af den 24 Maj icSi.5, angående de af särskildta
Riksstånd vid åtskilliga Riksdagar gjorda
ansökningar om förändrade bestämmelser i afseende
på levereringen af Hö och Halm, samt
angående en fri Victualiehandel.
Från Hedervärda BondeStåndet:
Af den 8 Maj, angående:
Beslut att låta bero vid StatsUtskottets
ytterligare utlåtande rörande aflöning för Ståndens
Canzlier, med förbehåll att, närmare
Riksdagens slut, få genom Talmannen föreslå
d£A belöning till' Ståndets Extra Ordinarie
Den 15 Juni.
Canzlister, samt den tillökning för Notarier
och Canzlister, sorn finnes med billighet och
rättvisa öfverensstämmande.
Instämmande med Ridderskapet och Adeln
att uppdraga ConstitutionsUtskottet redaction
af beslutet rörande de Coastitutionella förhållanden,
som uppkommit genom föreningen
mellan Sverige och Norrige.
Af den n Maj, innehållande:
Remiss till Särskildta Utskottet af Riksdagsmannen
Anders Åbergs från Vesterbotten
Memorial, angående Luxens hämmande och
Judarnes rättigheter; till Banco- och .Särskildta
Utskotten af Johan Longbergs Memorial ,
dels om hämmande af öfverflöd, och dels om
ett LåningsContoir till understöd för jordbruket,
jemte Heres i ämnet yttrade meningar;
till Stats- samt Allmänna Besvärs och Öeco»
nomieUtskotten, af Johan Olsson Longberg s Memorial,
angående Rothållarnes i Vester Norrland
befriande från Båtsmanshållet emot erläggande
af Vacance-afgift af Jon Jonssons från Blekinge
Memorial, angående lindring af BåtsmansRoferingen
i Blekinge Län m. m ; af Eric Johanssons
från Medelpad Memorial, innefattande
anmärkningar vid Longbergs förslag angående
Båtsmanshållet; af Nils Hukcinssons från
Christianstads Län Memorial, innehållande ytterligare
anmärkningar i samma ämne; till
Lagutskottet af Johm Ericssons från Slöra Koppa!
bergs Län Memorial, angående ett strän»
Den 15 Juni.
gare ansvar, än nu gällande Lag föreskrifver,
för våldsverkare å hägnader och grindar; till
Bevillningsutskottet at Pehr Johanssons från
Kronobergs Län Memorial, innehållande yrkande,
att Bevillningen af Brännvinsbränningen
måtte upphöra; af Bryngel Ericssons från
Elfsborgs Län, angående DebetRöckers inrättande
för Allmogen, i stället för särskildta
DebetSedlar på Bevillningen; till Allmänna Besvärs-
och O/conomieUtskottet zl Anders Carlssons
från Skaraborgs Län Memorial, angående
Kronodagsverkens vid Kungsgårdatne anskaffande.
Gillande af LagUtskottets Utlåtande öfver
Petter Jernströms från Westerås Län Me;
morial, om rättelse i vissa delar af Författningarne
angående Lagsöknings mål.
Bifall till LagUtskottets Utlåtande öfver
Hr Cederschålds Memorial om rättelse uti BrottmålsLagen,
i afseende på den Läkare ålagda
skyldighet att bedomina verkan af sår och andra
skador.
Beslut om tryckningen af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition angående ändring af nu
antagna bestraffnings-sätt, m. m»
Gillande af ExpeditionsUtskottets förslag
till Riksens Högloft Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Maj:t, angående upptagande
och erkännande af några Svenska undersåtares
fordringar, med det af PrestStåndet gjorda
Dm 15 Juni',
tillägg, att Cours-beräkningen för Herr CanzliRådet
La ger sv är ds fordringar skulle i den underdåniga
Skrifvelsen utsättas.
Bifall till Allmänna Besvärs- och QeconomieUtskottets
Betänkande angående: > :0
Rådmannen Kjellanders Memorial om afskaffande
af d-n hittills nyttjade Titulatur i allmänna
Skrifter och Handlingar. 2:0 Olof Larssons
från Carlstads Län yrkande om möring i Författningarne
angående Hemmans-klyfning. 3:0
Rådmannen Kjellanders begäran att Magistrater
ne uti de Städer, der LandshÖfdingar residera,
måtte återfå sin fordna rättighet att kunna
meddela Resepass åt inom Staden boende
personer.
Bifall till StatsUtskottets Betänkanden: j:o
I anledning af en hos Vallöf!. BorgareStåndet
väckt motion om uppgifvande af och kostnadens
bestridande till Register öfver Bihangen
till 1810 och 1812 årens Urtima Riksdagars
Protocoll. 2:0 Öfver Borgmästaren Holms Memorial
om organisation af en Comité till allmän
reglering af Statens Embeten och Tjenstår;
och 3:0 i anledning af Fullmägtiges i RiksgäldsContoiret
gjorda hemställan, i afseende på
ersättningen af Skjuts och Tractamente för
Ledamöter iCompromissRätt utiBevillnings-måh
Af den i6~Maj, om
Godkännande »f ConstitutionsUtskottets
Memorial3 med redactiou af de stadgandena
Den 15 Juni.
hvarom Sveriges Rikes Ständer öfverenkommit
till bestämmande af de, genom föreningen
mellan Sverige och Norrige, uppkomna Constitutionella
förhållanden, och såsom grunder
för den upprättande RiksActen. ■
Gillande af LagUtskottets Betänkande öfver
Carl Johanssons från Stockholms Län och
Olof Bagges från Bohus Län Memorial om närmare
bestämmande af Uppfostrings-hj lp för
omyndiga barn; och af Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets öfver Rådman Kjellanders
motion , att med undantag af PrestStåndets
Embetsgårdar, alla som äga hus och tomter
i Städerna, må anses skyldige deltaga uti byggande
och underhållande af der befintliga Bcclesiastika
hus
Remiss
till Särskildta Utskottet af 1 Eric
Perssons från Fernebo Härad i Carlstads Län,
memorial om medel till luxens hämmande m- m.
Bifall till Allmänna Besvärs- och Oeco.
nomieUtskottets Betänkande, angående en Fyrbåks
inrättande på Gottlands östra kust.
Remiss till StatsUtskottet af Olof Gudmundson
Bagges från Bohus Län Memorial, angående
anslag af Statsmedlen till gäldande af
Mantalsskrifvaren Åkerströms innestäende Mantalsskrifvare-provision,
samt af en förlängning
af praescriptions-tiden för fordringsägare i StatsContoiret;
af Hans Hanssons från Stora Kopparbergs
Län, angående beräknings-sättet af
284
Den 15 Juni.
Rentepersedlar efter Kronovärdi; af Eric Svene,
sone från Bohus Län, m. fl. angående medels
anslående i RiksStaten till ersättning för det
lidande, som under sista krig vissa Härader
i Bohus och Elfsborgs Län öfvergått. Till
Stats- och BancoUtskotten: af /Unders Petter
Pehrsscns från Östergöthland Memorial, innefattande
anmärkningar vid det fordrade understödet
till Götha Canal. Till BancoLJtskottet: af
Eric johanssons från Stora Kopparbergs Län Memorial,
angående Lån utaf Banken till Gagnefs
Sockneboer. TillBevillningsUtskottet: af KiksdagsFulImägtiges
frän Öland Memorial, angående
uppbördstidens flyttning för d mia Ö till Maj
månad; af Olof Gudmundson Bagges från Bohus
Län Memorial, angående en sådan förklaring öfver
Kongl. Kungörelsen dsn 30 November 1812,
att Tullersättning ej bör erläggas af öppna
eller däckade båtar; och af Jonas jonssons från
Södermanland Memorial, om förhöjning uti
PostföringsTaxan. Till Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskotten: af Nils
Månssons från Malmöhus Län Memorial , oni
rättighet för Landtmaunen, i synnerhet i Skåne,
att tullfritt få utföra egna natur- och konstalster;
och af Olof Olssons från Elfvedals Härad
i Carlstads Län, angående ändring i 3. §.
af Kongl. StängselFörordningen den 9 Februari
1802. Till Lagutskottet; af Eric Svenssons
från Götheborgs och Bohus Län Memorial om
upphäfvande af Kongl. Brefvet den 1 Februari
1758, sorn förbjuder dem, hvilka följa Häradsnöfdingarne
på Ting, att vid Tingen advocera;
af ff, M, Wessinge nied anmärkningar
Den 15 Juni.
2S5
emot 3 §. i StängselFörordningen af den 9 Februari
1S02, och ett annat angående afskaffände
af de vanliga skallgångar och luddringsanstalter;
af Jonas Henricssons från Kronobergs
Län, innehållande förslag, att uti alla
Contract om Jords bortstädjande någon viss
afgift borde vara stadgad tili Jordägaren, i
män efter egendomens godhet; af Pehr Johanssons
från samma Län, angående Frälserentors
förklarande för lös egendom, m. m.; af Anders
Larssons från Elfsborgs Län,angående Stängselskyldigheten
m. m.; af Anders Åbergs från
Westerbotten, angående ett närmare bestämmande
af parters rättighet, att uti mål, sorn
dragas under ÖfverRätts pröfning, få före instäUelsedagen
ingifva sina handlingar; och af
bemiilte Åbergs, dels angående utlösen af HäradsRättens
Protocoll öfver meddeldte uppbud
å fast egendom, och dels angående sättet för
mundtliga stämningars verkställande. Till Allmänna
Besvärs och OeconomieUtskottet af Laurentius
Carlssons från Skaraborgs Län Memorial,
innefattande anmärkningar vid närvarande
skjutsinrättningar i Riket; af Pehr Anderssons
från Södermanland, angående Härads- och Sockne-A
limå miingars delande och upplåtande till
enskild disposition åt ägare af de Hemman,
som till dem hafva uråldrig rätt; af Peter Chrisiophcrssms
från Jönköpings Län, angående anskaffande
af så kallad mätareafgift för den
Spannmål, som till Jönköping införes; af Anders
Larssons från Elfsborgs Län Memorial,
angående bestämmande af en billigare grund
för rösträttigheten vid Kyrkoherdeval, emel*
286
Den 15 Junit
Ian Stads* och Landsförsamlingar, som äga
gemensam råstor-, af Eric Pehr ssons från Nordmarks
Härad af Carlstads Län , angående förändting
af Fattigprocentens beräknande i Sterbhus
} af Lars Jacobssons trän Gottland Memorial,
angående yrkad rättighet för Öns invånare,
att på egna ägor upptaga och med full
frihet begagna kalkstensbrott, utan föregående
anmälan derom hos Konungens Befallningshafvande;
af Nils Ericssons från Gefleborgs Län,
angående ersättning för Götha CanalBolag till
Rotehållarne för det manskap, som under Canalarbetet
skadas och blifver till krigstjenst
odugligt; af vice Talemannen Hjckerts, angående
förvandlingen af de så kallade Kungshästar;
af Olof Olssons från Stockholms Län, angående
Postföringen olver Ålands haf; af Eric Jo.
hanssons och Hans Hanssons Irån Stora Kopparbergs
Län, angående ersättning för fångskjuts
och brefbäring; af Eric Olssons från Ölme Härad
i Carlstads Län om BrännvinsminuteringSrätt
för Gästgifvareg af Eric Fredricssons från
Jönköpings Län i samma ämne; af Frost Lars
Andersson från Öster Dalarne, om en afgift för
begagnande af vägen från Eifvedalen förbi
Särna till Norrska gränsen; af Pehr Anderssons
från Södermanland, om upplifvande af Kongl.
Brefvet den 23 September 1747, sorn bestämmer
prestanda till Bruken af åboerna å de
hemman, hvilka af Bruksidkare blifvit till Skatte
inlöste, och af Pehr Olssons och Pehr sinderssonr
från Södermanland, angående Soldaternas
hemkalls utgörande in natura, emot befrielse
för RotehåUarae att underhålla Soldattorp.
Den 15 Juni.
387
Af den 22 Maj, angående;
Återremiss af Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkande, dels om ändring
i åtskilliga omständigheter af hvad Författningarne
nu stadga, rörande tiden och sättet för
MarkegångsTaxornas upprättande, samt Justitieombudsmannens
befattning med deras granskning
, dels ock om jemkning uti de Tionde-’
ocn Rentegifvare emot Indelningshafvare och
Rentetagare åliggande skyldigheter.
Instämmande uti Ridderskapets och Adelns
beslut, att åt ConstitutionsUtskottet uppdraga
redactionen af förslaget till den Riksact, sorn
blifvit besluten att upprättas öfver föreningen
mellan Sverige och Norrige.
Instämmande uti BorgareStåndets beslut,
att, med bifall till StatsUtrkottets utlåtande
rörande det lån af 120,000 R:dr, sorn Hans Excellence
Grefve Ruuth utaf Wismarska Panteskiliingen
innehar, ProtocollsUtdrag till StatsUtskottet
skulle afgå, med anmodan, att uti
instruetionen för de blifvande Fullmägtige 1
RiksgäldsContoiret föreskrifva infordrande af
behöriga värderingar öfver den pant, sorn
för detta lån blifvit intecknaJ.j
Upplästes och lades på bordet följande
LagUtskottets Betäakanden;
Den 15 Jnit!.
1:0 Af elen 25 Maj, angående RiksdagsFulImägtiges
från Skaraborgs Län, Lars- Carl tjoki
och Anders Carlssons yrkande att i stäl.
let för de för Allmogen kostsamma och
tidsspillande åtgärder, Konungens Befallningshafvande
vidtaga i ämnen, som tö:a
försummad skjuts, underläten väglagning,
snöplogning, m. m. måtte stadgas, att mål
af nämnde beskaffenhet endast vid HäradsRätterna
må göras anhängige och skärskådas.
Utskottet hade ansett Konungens Befallningshafvande
endast äga att befatta sig med
mål, sorn anginge försummad håll och reservskjuts;
men att för öfrigt, enligt 1 Cap. 2 §. UtsökningsBalken,
25 Cap. ByggningaBalken-och
TågOrdningen af den 15 September 1791, 11
Artikeln, borde ifrågavarande ämnen, såsom
af tvistig beskaffenhet, i Laga ordning vid
HäradsRätten instämmas.
2:0 Af den 26 Maj, öfver RiksdagsFullmägfi-:
gen från Kronobergs Län, ionas Henrics,
sons förslag, att vid upprättande af Contract
om Jord och Hemmansbruk, afgiften måtte
bestämmas efter en föregående besigtning
af ägornas beskaffenhet, och att ägare
af Frälseskatte-rentor måtte förklaras
skyldige att antingen efter mätismanna
ordom eller efter medeltalet af de sist
lörflutna 10 årens rentor, derföre taga lösen
af hemmansägare, Utskottet hade fun
-
IV.
Den 15 Juni.
nit att ägande-rättens helgd och hvars
och ens rättighet att obehindradt upplåta
eller åtaga sig hemmansbruk, ej kunde
medgifva dessa stadganden, hvilka derföre
blifvit afstyrkta.
3:0 af den 26 Maj, angående Rådmannen Sjo.
bohms hemställan, att vår nu gällande Sjölag
och de flera om Coopvaerdie-sjöfarten
sedermera utgångna Författningar måtte
öfverlemnas till LagComitéens granskning,
och att de stadganden, som blifvit utfärdade
till förekommande af Sjömans-rymnirig,
och kräfva en skyndsammare åtgärd,
måtte nu företagas.
Utskottet, som, hvad det förra beträffade,
trodde sig med säkerhet känna, att en Comité
till Sjölagens granskning redan vore särskildt
förordnad, ansåge för Riksens Ständer endast ålerstå
att hos Kongl. Maj:t tillkännagifva deras
underdåniga önskan, att nämnde arbete med möjligaste
första mätte blifva fullbordadt. Hvad
åter anginge det sednare ämnet, förmenade Utskottet
detsamma icke böra behandlas utan i
förening med de öfriga Coopvaerdie-sjöfarten
rörande föreskrifter.
4:0 Af den 27 Maj, angående Kongl. Majds
till Utskottet remitterade Nådiga Proposition
af den 19 sistlidne April, af innehåll,
att Kongl. Maj:t, som funnit förklaringen
den 23 Mars 1S07 meddela full,
JRidd, 0. Ad. Prof. N;o 37. 3$.
29°
Dm 15 Juni.
ständig ledning huru förfaras bör, dä deri ,
sorn i brottmål vill hos Kongl. Maj:t sig
besvära, sitter i häkte, hade deremot erfarit,
att hvad anginge brottmål, der den
sakfällde eller klagande parten ej vore
häktad, skiljaktighet sig företedde i hvad
Kongl. Förordningen den 22 November
1749, Kongl. Brefvet den 6 November
1765 och förenämnde Kongl. Förklaring
föreskrefve, och att sökande således i sistnämnde
fall saknat nog tydlig underrättelse
om deras åliggande. I anledning
hvaraf Kongi. Maj:t velat Riksens Ständer
föreslå, att intilldess Allmänna Lagen,
sorn nu är under omarbetning, hinner utfärdas,
ett nytt föreslaget stadgande emedlertid
måtte påbjudas.
Lagutskottet hade funnit det af Kongl.
Maj:t proponerade stadgande undanrödja all Osäkerhet
och derföre tillstyrkt dess antagande;
likväl med förslag till förändrad lydelse i andra
perioden, till undvikande af möjlig irring
uti den föreskrift, som af Hof- eller ÖfverRätter
meddelas den missnöjda parten.
Upplästes och lades på bordet Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtSkottets Betänkande
af den 6 Juni, i anledning af väckta frågor
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
BondeStåndet, af åtskilliga dess Ledamöter,
om afhjelpande af vissa kostnader
för Rote- och Rusthållare.
Den 15 Juni.
291
Utskottet ansåg sig äga full anledning
tillstyrka , att på alla ställen, d?r ej synnerligen
vigtiga omständigheter eller särskildta öfVerenskommelser
ligga i vägen, må för Rotärne
vara tillåtet, att, utom en Soldaten lernhad
kåltäppa, disponera öfver Söldat-törpets
öfriga jord, emot erläggande in natura af ett
Visst qvantum spannmål, hö, halm, ni. m.
Yrkad befrielse från ersättning af repafä.
tioner å munderingen, dem Rusthållare undur
kriget måst vidkännnas, hade Utskottet afstyrkt
och icke ansett sig tillständigt afgifva
hufvudsakligt yttrande öfver frarhstaild begäran
af Rusthållare vid LifRegementets Grena
dierCorps, att i stället för beklädnad, få lernha
ett visst qvantum spannmål, »nen deremot
tillstyrkt att Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t
anhölle , att de betungande förändringarne af
Uniformer så sällan som möjligt mätte påläggas,
och då endast efter Kongl. Maj ts Eget
Nådiga förordnande kunna anbefallas.
Slutligen ansåg Utskottet sig ingen befattning
kunna taga med klagan öfver cassation
af redan approbvrade mundefingi-persedlar
&c.
Upplästes och godkändes följande från
ExpeditionsUtskottet inkomna förslag till underdåniga
Skrifvelser från Riksens Ständer till
Kongl Maj:t, nemligen:
Uo Angående kostnaden till lifgifvande af Re
-
292 Dm 15 Juni.
gister öfver Bihangen till 1810 och 1812
årens Urtima RiksdagsProtocoll.
2:0 Om betalning för den vissa hemman ålagda
Krono-brefbäring.
3:0 Angående ändring i Författningarna rörande
hemmans-klyfning.
4;o Rörande försäljning af utmätt fast egendom
å landet.
5=0 Om tillstånd för Norrvikens Fögderies innevånare,
att aflemna deras Krono- och
AfradsTior.de
6:0 Om afskaffande af den hittills nyttjade
Titulatur i allmänna Skrifter och Handlingar.
7:0 Angående Skjutspenningar och Tracfamente
för Ledamöter i CompromissRätter uti
Bevillnings-mål.
8:0 Beträffande medel till befrämjande af större
sundhet i Städerna.
9:0 Angående fördelningen af de SoldatRotarna
beviljade vacancer.
10:0 Om en Fyrbåks inrättande på ön Gottlands
östra kust.
Den 15 Juni.
293
Upplästes ExpeditionsUtskottefs förslag
till underdånig Skrifvelse till Kongl. Majit ,
angående lösen af ProtocollsUtdrag vid HäradsRätterna,
hvarvid
Herr Strålei Nils Wilhelm, yttrade:
Det nu upplästa -föislag till underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande lösen för
ProtocollsUtdrag vid HäradsRätterna uti nedlagda
och förfallna .»'tål samt rörande Boupp.
teckningars uppvisande, är af ExpeditionsUtskottet
förlättadt i enlighet med Lagutskottet*
Betänkande, som af samtliga RiksStånden blifvit
bifalletj men Utskottets Ledamöter hafva
icke kunnat undgå att fästa uppmärksamhet
dervid, att de, rörande afgifterna vid Bouppteckningars
uppvisande, uti Betänkandet nyttjade
och följaktligen'äfven uti förslaget till Expeditionen
influtna uttryck innefatta den mening,
att Riksens Ständer skulle hos Kongl. Majit
anhålla, att till allmän kännedom måtte lemnäs
hvad som finnes stadgadt uti en utfärdad
och allmänt kungjord författning, och detta torde
hvarken vara behöfligt eller lämpligt. Betänkandet
innehåller nemligen ett upprepande
af hvad Författningarne stadga, att vid Bouppteckningars
ingifvande till Domstolen, en
inregistrerings-afgift derföre bör erläggas, och
derefter hemställes , att underdånig anhållan
måtte göras, att detta förhållande måtte blifva
till allmän kännedom iemnadt. Som likväl de
åberopade Författningarne ej innebära den föreskrift,
att särskildt ProtocollsUtdrag, rörån
-
294
Den 15 Juni,
de Bouppteckningars ingifvande, icke skulle
Utfärdas, måste, så vida Riksens Ständers befdut
skall tå en ändamålsenlig form, det tillägg
göras, att Riksens Ständer, athvadFörfaflningarne
stadga, linna det vara en följd ,
att särskildt ProtocollsUtdrag öfver Bouppteckningars
uppvisande ej är af nöden att utfärdas
eli r vederbörande med lösen derföre böra bela
.as i andra fall, än då sådant särskildt be
eäres , samt att Riksens Ständer i underdånig,
het anhålla, att Kongl, Maj:t i enlighet dernied
ville utfärda Dess Nådiga förklaring. Jag
hemställer således, om icke Ridderskapet och
Adeln skulle täckas återremittera denna Expedition
till ExpeditionsUtskottet , med föreskrin,
att deruti verkställa den föreslagna rättelsen
Och
blef, uppå derom framställd proposition
, den begärdta återremissen af Högloft.
Riqucrskapet och Adeln bifallen.
Upplästes å nyo och bifölls Allmänna,
Besvärs- och OeconomieUtskattets, sedan den
8 dennes på bordet hvilanda Memorial, angående
Weddö Sockmmäns befrielse från skyldigheten
att forsla Posten osh resande öfve?
Ålands haf.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
QeconomieUtskottets den i dennes afgifna och
den 8 dennes på bordet lagda Betänkande,
i anledning af väckt fråga om Götha Canat
-
Den 15 Juni.
295
Bolags förpligtande, att när någon Rotesoldat,
i och för arbe-et vid Götha Canal, bl ifver
oduglig till krigstjenst, ersätta kostnaden
till en annan karls anskaffande i stället.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz Ludvig:
Denna begäran af Riksdagsmannen Nils Ericsson
grundar sig på ett vigtigt och godt skäl.
Det är väl sant, att Konungen kan bevilja
manskap till Canalarbetet, men CaialBolaget
har förklarat, att det ej ämnade verkställa företaget
på landets bekostnad. Att alldeles förlora
eller ock oduglig ateria sin soldat, är likväl
för Rothåliaren en stor skada , och en obiIlig
tunga för hela landet, alldenstund Canalarbetet
ej kan anses för krigstjenst. Då fästningen
raserades i Malmö, fick man inga sådana
förmoner, och ingen annan privat har
fått åtnjuta dem. I likhet med andra enskildta
bör Canalen anses, och jag begär återremiss
af Betänkandet, på det att Utskottet må
inkomma med ett nytt, författadt enligt denna
grundsats.
Härutinnan förenade sig Friherre Hjerta,
Axel, till alla delar.
Grefve von Platen, Balzar Bogislausf hade
inlemnat ett så lydande Memorial :
Redan under den 22 October 1798 stadgades,
i stöd af äldre Författningar och KnekteContracter,
att för de Soldater, som vid Troll.
hätteCanalarbete möjligen kunde blifva ska
-
296
Den i 5 Juni.
dadé, ingen ersättning tili Rotarna kunde äga
runi, enar de användas vid ett allmänt arbete,
som stod i lika förhållande med Kronans;
af samma skäl, och då Konungen under den
J2 Februari 1811 Nådigst förklarat Götha Canalarbetet,
på Ständers begäran af Konung och
Ständer beslutadt och med allmänna medel
understödt, böra anses som Kronans arbete,
behagade Kongl. Majrt under den 18 Februari
1812 i Mäder förordna, att de vid Canalen
skadade Soldater skulle, i anseende tilljjerhållar.
de
annan Kronans tjenst. Äfven täcktes Konungen,
uti Nådig Resolution af den 4 October
1813, af samma orsak förklara, att den af
en del Rotehållare vid Vestgötha-Dahls Regemente
äskade ersättning för vid Götha Canalarbete
skadade karlar, hvarå dock fullständiga
bevis saknades, i alla fall ej kunde äga
rum; deremot har Directionen trott sig böra
bevilja ert understöd för den skadade karlen
utölver dess pension eller för dess enka och
barn, elter som skadan vant mer eller mindre
betydlig, omständigheter mer eller mindre
Ömmande; ej, som Riksdagsmannen Nils Erics,
son förmenar, af orsak att fråga är om ett enskildt
arbete, utan i likhet med hvad sorn lemnäs
af Kongl. Maj t och Kronan.
Herr Erkorn, Pehr /Idolph; Såsom Ledamot
af Besvärs- och Oeconomieötskottet kunde
jag ej finna CanalBolaget skyldigt till något
skadestånds lemnande, utan ansåg det beroende
af Bolagets ädelmod, att kanna sig
Den 15 Juni.
297
förbundet till ersättning. Men efter de af
Grefve Platen jemnade upplysningar finner jag
att all fråga derom bör förfalla.
Friherre Stael von Hollstein: Det är nu
upplyst af Grefve von Platen, att vilkoret, det
ingen ersättning skulle gifvas åt Rotehållare
ne, ej från början varit beviljadt, emedan det
sedermera genom Kongl. Resolutionen tillkommit.
Härvid får jag äran nämna, att för skador
vid Trollhätte Canalarbeten ersättning ägt rum;
och då undantaget för Götha Canal ej varit
ett primitivt vilkor, utan något som man sedan
förskaffat sig, så äga Riksens Ständer begära
ändring uti en dylik af CanalBolaget
tillvägabragt beskattning på andra medborgare.
Pensionen , som några sägas erhålla, är blott
en fördel för Soldaten och ingen ersättning för
Roten, som förlorat sin karl och har svårighet
att få lega en annan i stället. Jag förny.
ar alltså min begäran om återremiss af Utskottets
Betänkande.
Och blef, uppå derom af Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord proposition, den
äskade återremissen af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 12
dennes upplästa och pä bordet lagda Betänkande
af den 9 dennes, angående Statsverket
inkomster och deras beräkning i RiksStaten
298
Den i5 Juni.
för nästkommande och påföljande år intill nästa
Riksdag.
Fiiherre Wirsen , Gustaf Fredrik, uppläste
till Protocollet följande Dictamen:
I anledning af Högloft. StatsUtskottets nu
till afgörande förekomna Betänkande om Statsinkomsternas
beräkning och fastställande till
nästa Riksdag, får jag den äran vördsamt un*
derställa Hoglaft. Ridderskapet och Adeln
följande:
Uti 20 mom. uppföres, under titel: Dödr.
falls och A vancements-Besparingsmedel, en
årlig inkomst af 25,000 R:dr, med följande
upplysning och erinran dervid-'
”Dessa medel beräknas vid ledigblifvan-'
”de Embeten och Tjenster förden tid, då lö”nmgsinkomsterne,
i grund af Författningarna ,
”böra komma Kongl. Maj: t och Kronan directe
”till godo, och icke tillfalla Nådårsfonden;
”äfvensom om någon syssla med indelt eller
”oindelt lön eller arfvode på Stat någon tid
"kommer att stå vacant , så innehålles och
”beräknas lönen Kronan till godo, intill dess
”sysslan varder åter besatt,”
vLönebesparings- och Avancements medel hafva
^icke förut varit i Stat upptagne ibland Statsver”kets
ordinarie eller ständiga inkomster, utan bland
,’de tillkomna eller tillfälliga; men StatsUtskottet
.”har likväl ansett dem vara af den egenskap,
Den 15 Juni.
299
*'att de kunna och böra i Stat upptagas och
”beräknas.”
”Efter de uppgifter StatsUtskottet härut*
”innan erhållit, och uppgjord calcul öfver förhållandet
under de föregående åren, har Statsutskottet,
efter en medelberäkning af denna
”inkomst för de sednare åren, nu ansett sig
”kunna föreslå, att den må i Stat upptagas
”till följande belopp, nemligen:v
”Af Indelta Arméen
15,000,
”  Värfvade Dito
5000.
”samt Civil och LandtStaterna 5000.
Tillhopa 25,000 R;dr.”
Frågan om Dödsfalls- och Avancement»-1
besparingar uppstod äfven vid Riksdagen 1S09
och 1810 genom anmärkning från det Vällofl.
BorgareStåndet vid förslaget till Statsregleringen,
då StatsUtskottet utredde ämnet och
i utlåtande af den 11 Februari 1810 anförde
de grunder, hvarföre denna inkomst icke kunde
uti Statsprojectet påräknas, hvilket utlåtande
af samtliga RiksStånden då äfven bilölls,
och dervid har det sedermera förblifvit, intill
dess StatsUtskottet denna inkomst nu bland
de ständiga upptagit.
Den af Riksens Ständer för StatsRegleringen
bestämda allmänna grund utstakas e»
Den t 5 Timi.
gentligen uti 10 §. i RiksdagsBeslutef af den
2 Maj i8io, der orden lyda: ”Jemnlikt Re
geringsformens
ö2 och 64 §. och ined
”skyldigt afseende ej mindre på RiksStyrelsens
”befriande från olämpliga inskränkningar i dess
”dispositionsrätt öfver Statsmedlen, än äfven
”på försäkrandet åt Nationen af dessa medels
”användande till pröfvade behof och bestäm”da
ändamål, hafva Riksens Ständer enhälligt
”fastställt vissa hufvudtitlar och för hvardera
”af dem anslagit utsatta summor, att, inom
yelfva titeln, nf Kongl. Majit fritt och obehin”dradt
disponeras T
Benämningen af den nu bland ständiga inkomsterna
upptagna ifrågavarande titeln uttrycker
tydligen, hvad den ock i sjelfva verket
är, nemligen en besparing af utgift, men
icke någon till visst förhållande existerande
inkomst.
Denna besparing af utgift skall ju nödvändigt
uppkomma på någon eller några af
de hufvudtitlar, hvaraf RiksStaten är sammansatt
; och skäligt tvifvelsmål synes således kunna
uppstå, att utan rubbning af den antagna
allmänna grunden för Statsintradernas beräkning
och förvandling, den nemligen, att Riksens
Ständer classificera Statsutg\r‘erna under vissa
hufvudtitlar och bestämma hvarderas belopp,
men Kongl. Maj:t deremot äger fri dispositionsrätt
inom hvarje titels hufvudsumma, något
upptagande af Besparingsmedlen bland
ständiga inkomsterna rätteligen kan äga runi}
Den 15 Juni.
fy 0m Kongl. Maj t gjorde bruk af sin höga
rätt att disponera hvarje titels hufvudsumma
till fullo} så skulle den påräknade ständiga
inkomsten af Dödsfalls- och Avancements-besparingar
derigenom af sig sjelf försvinna.
Detta har utan tvifvel också varit anledningen,
hvarföre denna besparing hittills icke
blifvit bland Statsverkets inkomster beräknad,
ehuru producten af densamma, likasom af alla
andra besparingar, i alla tider såsom sådan
blifvit redovist.
Bland Statens utgifter har icke heller hittills
blifvit något i RiksStaten beräknadt för
Nådår eller begrafningshjelp, som deremot af
dylika besparingsmedel utgått.
Allmänna Författningarne om Nådårsbesparingar
kräfva omarbetning; och det blir
för Statens tjenst nyttigt, om de olikheter varda
undanröjde, sorn, med tillämpning af dem ,
vid lediga tjensters tillträdande nu äga rum.
Verkställigheten af en sådan anstalt, den
billighet och ordning angeläget påkalla, befrämjas
likväl ej, utan blir snarare hindrad,
enär enständig inkomst i RiksStaten af Dödsfalls-
och Avancements-besparingar påräknas,
sådan som Författningarne, i deras närvarande
skick, dertill gifva anledning.
Kongl. Majit har, efter hvad erfarenheten
visat, då omständigheterna dertill föranlsdt och
Den 15 Juni.
då Rikets tjenst det medgifvit, låtit Embeten
längre elkr kortare tid ståvacante; den derigenom
uppkomne besparing har till andra angelägna
behof kunnat disponeras, eller soni
behållning kommit Staten till godo; i bägge
fallen har beloppet inför Riksens Ständer biri vit
redovist. Men att då* såsom en följd af denna
utaf Kongl Maj.t ensamt beroende åtgärd, räkenskaperne
upptaga en icke obetydlig summa ,
som årligen kommit Staten till godo, derpå
grunda en beräkning bland de Ordinarie intraderna,
och derigenom så till sägandes göra till
en Lag eller nödvändighet , hvad härtills af
Kongl. Maj ts omsorg och godtfinnande ensamt
berott, och i vissa omständigheter kunde upphöra
att blifva nyttigt, Vågar jag för min del*
mera i afseende på grundsatsen än summan
som är 1 fråga, icke tillstyrka, utan äf af den
tanka, att häri bör förhållas sorn hittills, och
den af Dödsfalls- och Avancements-besparingar
beräknade årliga summa således från Riks*
Statens ständiga inkomster uteslutas.
Vid hvad Utskottet i öfrigt anfört och
framställt i afseende på de gjorda förhöjningar
i StatsTitlarnes beräknade belopp, bör
jag så mycket mindre göra någon erinran ,
som fullständiga undersökningar och erfarenhetens
ledning dervid ligga till grund, så vidt
som förhållandet under en kommande tid kan,
i jemföring till det förflutna, på sannolika an.
ledningar förutses och beräknas; men då Ut*
Den 15 Juni.
giftsStatert annu ej är af Högloft. Statsutskott
tet reglerad, och jag således saknar kännedom
huru Utskottet dervid ansett eller arnar till
Riksens Ständer framställa de omständigheter,
som föranledas af Kongl Maj ts Nådiga Proposition
angående Stats Verke ts tillstånd och
behof, särdeles hvad angår Försvarsverket till
Lands och Sjöss, innefattande RiksStatens tredje
HufvudTitel, och som upptages från pag.
4 till pag. 12 uti den tryckta Propositionen;
så anser jag för en pligt vördsamt förekomma
derom, att derest dessa nu föreslagna förhöjningar
uti InkomstTitlarna icke beräknas såsom
tillgång för de uppgifter Kongl. Maj t uti
förenämnde Proposition oundgängliga ansett,
utan att kunna dem, på de anförda skäl, till
bestämda summor vid samma tillfälle i allo
uppgifva; så rubbas äfven den plan, på hvilken
fullständiga Stater skulle kunna utarbetas
samt Försvarsverket regleras; och till de oundgängliga
tillökningarna uti krigsmagtens lönevilkor
m. m. skulle i sådant lall nödig Fond
komma att saknas, hvilket visserligen lika
litet kan vara Statsutskottets som Riksens
Ständers mening.
jag skulle icke ens hafva ansett dentist
vördsamma erinran vid detta tillfälle nödig,
Om jag icke hade en särskildt kännedom om
vidden och beskaffenheten af de tillökningar,
sorn fordras till Krigsmagtens Jone- och underhålhs
vilkor samt till Försvarsverkets vidtttagthållande
-
304 Dm 15 Juni. '
För att derom lemna den upplysning, sorn
ämnets ännu outredda skick kan medgifva ,
bör jag vördsamt nämna följande :
De vid Passevolancens återtagande från
innevarande års början af värfvade Arméen
fordrade tillökningar i nu gällande Aflöningsoch
UnderhållsStater, uppgå till följande be*
lopp, nemligen :
För Konungens GardesRegemente till Häst:
I Penningar. . R:dr 45,678= 19•'
I Spannemål Tunnor 702.
För Svea LifGardet . 17,926: 46: 4. 292.
— Andra Gardet . . 27,015: g: n- 534*
För Artillerierna, oaktadt
nedsättning af styrkan
från 34CO till 2oooman,
och användandet af hela
den indragna delens
aflöning och beklädnad
med allt hvad i en eller
annan måtto dertill
hittills utgått, ytterligare
185189: 42: — 20g2a
,För Mörnerska HusarRe
gementet
.... 59,836: 44‘- 4*
För Konungens Eget Värfvade
Regemente . . 25,366:
*
Tillsammans R;dr 194,013: 16: 7 och 3610
tunnor Spannmål.
ÉhuTU
Den 15 Juni.
Ehuru icke allt, som i denna del fordradt
blifvit, lärer kommi att utgå, innefattas deruti
likväl till det mesta sådana tillökningar, som
nödvändigheten oundgängligen påkallar.
Dessutom tillkommer frågan om lönetillök*
fring för Befälet sned penningeanslag vid alla
Regementer (utom vid Artilleriet, der den ät*
inberäknad uti den föreslagna Statsregleringen),
efter de aiimänoa grunder Riksens Stander linna
godt att derom stadga.
Lönetillökningen lör Flottorna, beräknad
blott till 50 procent, kräfver allena Riksdaler
73)428 : 4: 8-, och det finnes likväl ej mera
än 8 å 9 Löner på Flottornas stat, som uppgå
till 600 R.dr och deröfver.
Beklädnaden för Värfvade Arméen uppgår
mindst till 20 å 25,000 R.dr årligt utöfver
förra Staten.
Tillökningar kräfvas å Nybyggnads- och
XJnderhållsStaterna, samt å anslagen för Beväring,
Artillerie, Utredning, SjukattiraiUe, m. ra.
Med den dertill å tredje titeln beräknade summan
kan, vid nu gällande varupris, det mi
befintliga uti sitt närvarande skick knappast
underhållas, än mindre några nybyggnader
verkställas. Iordningställandet af allt detta
förestår emellertid, utgifterna böra till intraderna
lämpas, och det hela erhålla den riktning,
som Rikets väl kräfver, hvarvid allt K.
Ridd. 0. Ad. Prof. Abo $9.
3=6
Den 15 Juni.
Majit icke förbehållit annat än att Statsregleringen
skulle till 'sina grunder förblifva olörändrad,
och dispositionen af öfverskott och besparingar
Kongl. Majit till Försvarsverkets
reglering öfverlåtas ; tilläggande, att Kongl.
Majit är för öfrigt lika angelägen med Rikets
Ständer, att, då Krigsmagtens Stater blifvit
omarbetade enligt Rikets nu totalt förändrade
del msionsplan, Riksstaten derefter lämpas och
rättas; och att i dertill hörande delar skola
Rikets Ständers billiga önskningar för fullständiga
utredningar och tabeller, så fort sig göra
låter, nå sin fullbordan.
1
Hade gr¥iliderna för Försvars-väsendets
förändrade skdck hunnit så etableras, att Statsutskottet
nu kunde bestämma och till Rikets
Ständer föreslå hvad till dstailen deraf hörde,
samt derpåupprätta calculer för Krigsmagtens
Speciålstätcr, så1 förfölle denna fråga i
hufvudsakligaste måtto; men dä, enligt hvad
Kongl. Majtts Nådiga Proposition innehåller,
detta är ett verk som allenast under loppet af
en längre tid kan nå sin fullbordan; så visar
sig klart, huru vigtigt det är, att möjligheten
för fulländandet häraf, genom opåräknad inskränkning
i medlen, icke må aflägsnas eller
till intet göras. Och anhåller jag vördnadsfullt
att detta mitt anförande må till Höglofl*
StatsUtskottet varda remitteradt.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz Ludvig:
Detta ämne är af högsta vigt, och fordrar mogen
öfverläggning i behandlingen. Derför#
Den T5 Junit
3=7
Och med anledning af 49 §- Riksdagsordningen,
anhåller jag att Betänkandet mätte än ytterligare
få hvila på bordt t. Vid Friherre
Wirstns yttrande öfver denna sak, får jag nu
endast anmärka, att Riksens Ständers förra beslut
derutinnan ej voro af Grundlags beskaffenhet,
och att de derföre lätteligen kunna
andras.
I Friherre StaeU begäran om Betänkandes
ytterligare hviiande på bordet instämde
friherre Hjerta, Axd^ öch Grefve LiUjencraniZ^
jjohan Wilhelm.
Grefve Mimer, Adolph Göran: Då, efter
hvad jag förmodar, detta Betänkande nu för ;
första gången till afgörande företages Och det
Således, i fall det återremitteras, ännu en gång
förekommer och man du får tillfälle att närmare
bestämma sitt beslut, skulle jäg våga
hemställa, att de Herrar, som begärt att Betänkandet
ännu en gång skulle hvila på bordet,
måtte derifrån afstå. StatsUtskottet behöiver
tid för att öfverlägga, och de gjorde
anmärkningarne äro utaf natur att fordra
det. Det är Visserligen väl att Nationens Representanter
äro angelägne att bevaka Nationens
fördelar; men om de rätt förstå dem,
skola de finna, att det hela fordrar, att icke
mindre sönja för bevarandet af Regeringens
Verkningsförmåga, än af Nationens rättighet.
Det är Regeringen, som h3r sig ålagdt ansvaret
för bibehållandet af allman ordning och
fyllandet af Rikets behof. Om den ej äger
Ben 15 Juni.
nödiga tillgångar, är den också utur stånd ät£
verka, och Samhället lider af ilia beräknade
indragningar. För öfrigt kan jag icke finna
att några olägenheter uppstå igenom återremissen,
men väl i fall förslaget skulle bifallas.
Det är i sig sjelf obilligt} ty det uppför
samma summa 2:ne gånger, först uti det allmänna
anslaget för hvarje hufvudtitel och se.
dan såsom besparing uppå samma anslag. Denna
inkomst är icke annat än en mindskad utgift
och blir icke inkomst förr än den omständighet,
som vållat besparingen, inträffar. Detta
kan åter icke bekommas förr än efteråt.
Det är således rättare att uppföra den under
namn af tillfällig eller tillkommen, än såsom
ordinarie inkomst. Det sednare skulle också
betaga Regeringen möjligheten, att införa en
förbättring som varit åsyftad. Sättet, på hvilket
de besparda Avancements- och Lönebesparingsmedlen
uppkomma, är antingen att
Embetsman tjena 6, 7 å 8 månader utan lön,
eller också att sysslor stå vacanta. Det förra
är hårdt och obilligt. En rättelse i denna
delen har varit påtänkt} men om Riksens Ständer,
genom uppförande ibland de ordinarie inkomsterna
af den således uppkomna besparing,
stadga dess fortfarande, betaga de äfven Konungen
möjligheten att häruti göra någon förändring.
Det vore likväl oväntadt, om Riksens
Ständer, vid samma Riksdag, der man synes
allmänt önska att förbättra Embetsmännens
löner, skulle vidtaga en författning, hvarigenom
Embetsman hindrades att så snart sota
Den 15 Juni. ge5
möjligt komma i åtnjutande af den sysslan tillhörande
lön.
Grefve Lilliencrantz säde sig hafva begärt
Betänkandets ytterligare hvilanda för q.tt äga
tillfälle närmare utveckla sina tankar i detta
ämne, hvilka Herr Grefven yttrade vara öfverensstämmande
med Friherre Wirsins anmärkningar.
Herr Grefven oth LandtMarskalken förklarade,
att som flere Ledamöter instämt uti att
ytterligare lägga StatsUtskottets Betänkande
på bordet, så komme saken att dervid bero.
Up£rtOgta till afgörande och biföllos Ali*
månna Besvärs- och OeconomieUtkottets den 1
dennes afgifna och sedan den 8 dennes på bordet
hvilande Betänkanden:
1:0 Angående tidens bestämmande för Vägsyner
uti Fublicationerna derom.
2:0 Om återupplifvande af Kongl. Brefvet den
23 September »747, angående prestanda
till Bruken af åboerna ä de utaf Bruksidkare
till Skatte köpta KronoHeraman.
Företogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets den 26 sistlidne Maj afgifva
och den 8 dennes på bordet lagda Betänkande,
rörande HusbehofsBrännvina-brän
-
Den 15 Juul.
ningen och dermed gemenskap ägande omständigheter.
Herr Fladig Carl, anförde skriftligen:
Vid OeconomieUtskottets Betänkande rörande
Brännvinsbränningen föranlåtes jag göra
några anmärkningar:
jag delar fullkomligt den öfvertygelse
Utskottet synes äga om Brännvinsbränningens
nära samband med en förbättrad och utvidgad
Ladugårdsskötsel. Jag skulle således visserligen
önska att Brännvinsbränningen fick fortfara
de åtta föreslagna månader om året. Men
jag kan rj undgå att yttra nuti farhåga , för fortsättningen
af dessa täta omvexliugar i tillåd
te-lsec och förbud, som dessa sednare åren misshandlat
Jordbrukaren. Jag kan ej undgå att
frukt-, detta till åtta ntånader utsträckt Bränningsfrihet,
sä väl i Städerna som på Landet,
torde så medtaga Spannmåls-tillgången, att en
vis StatsSecrcterare för handeln och Financen
skulle åtmindstone finna ett fagert sken af anledning,
att i underdånighet hos Konungen föreslå
Brännvinsbränningens totala inställande
eller inskränkning. Dessa förhållanden sätta
alltid Ländtmannen i största ovisshet och förlägenhet
, synnerljgast, som öfligt varit dessa
sednare tider, då en prolongerad Ltännvinstermin
ej blifvit i Landsorterna känd lörr än
flera veckor efter sedan den skulle hafva tagit
sin början, och hvaraf följden ofta blifvit
den, att Landtmannen varit urstäodsatt att be
-
Den 15 Juni.
3U
gagna sjelfva tillåtelsen, ehuru han ej mindre
vid dylika tillfällen fått erlägga den nog dryga
Brännvinsafgiften, än han den äfven måst
vidkännas för en tid, då alls ingen Brännin'gsfrihet
varit honom förunnad- Dessa våldsamma
utgreningar af Jordbruks förtrycket böra
förekommas.
Utskottet har ej funnit några gällande
skäl tili upphäfvande af Städernas Bränningsfrihet.
Jag återigen kan ej upptäcka mer än
ett enda skäl, som skulle kunna tala för densamma,
och detta skäl, som är allmän näringsfrihet
^ finnes ej, och lärer ej komma att finnas
i vårt land. Ibland de tnångfalldiga skäl, sorn
tala emot, att Städerna bränna Brännvin, vill
jag blott anföra huru obilligt det är, att då endast
3 å 4 associerade personer i en Stad draga
vinst af denna rättighet, skola de öfriga Stadens
fattigare invånare blifva lidande genom
uppstegrade torgpris på ved och spannmål.
Städerna dela alla förderar med Landet, utan att
Landet äger några af Stadens Härigenom
uppkommer hos Landtmannen en total brist pä
bytesmedel, #emot de mångfaldiga behof han
skall taga hos Stadsboen; ett förhållande, så
mycket vådligare att ej förekomma i en tidpunkt,
då Rågen i Vestergöthland kostar 9,
Kornet 5 , Hafran 2^ R:dv Riksgäldssedlar,
och deremot Sill 25 R:dr tunnan, Salt 10 d:o
och Socker 1 R:dr 4 sk.
I anledning af hvad jag nu anfört, yrkar
jag; att Städernas Bränningsfrihet måtte allde*
315
Den 15 Juni.
lss upphöra, och Utskottet vid skeende §terxemiss
förständigas, att taga denna Ridderskapets
och Adelns vilja i noggrannt öfvervägande»
Hos Kongl. Maj t bör äfven underdånig
anmälan göras, det Konungen täcktes anbefalla
Dess StatsSecreterare, att så tidigt utfärda ‘
Kungörelsen i fråga om förbud eller tillåtelse,
att Medborgarens rätt ej, på sätt sorn skedt är,
framdeles blifver förolämpad.
Utskottet föreslår, att då Brännings-förbud
inträffar, skulle äfven Biannvins-försäljning förbjudas.
Utskottets afsigt torde härmed varaatfc
förekomma lönnbränning. Jag instämmer alldeles
med Utskottet i vidtagandet af de starkaste
medel till hämmandet häraf, men jag
kan dock ej medgifva någon kränkning i dea
lagliga ägande-rätten. Detta skulle likväl inträffa,
om det skulle kunna förbjudas mig att
nästa år försälja en i laglig ordning tillkommen
produktion, som i år ej kan afyttras. Jag
yrkar att denna Utskottets tanka måtte alldeles
blifva förkastad. Om hvar och en, sorn,
vid inträdande Brännings-förbud, hade lager
af Brännvin, vore skyldig att genast uppgifva
dess qvantité hos Landshöfdingen, torde
möjligen härigenom en nödig controli kunna
erhållas , jemte många andra utvägar att förekomma^lönnbränning,
om denna sak ej skådas
igenom allt för glesa fingrar. Utskottet föreslår
att öfverträdelse af brännings-förbud
bör, i anseende till större eller mindre pannor,
straifas i samma förhållande sora ett till tio.
Den 15 Juni.
Jag för min del anser lagbrottet böra straffas
efter en och samma princip 5 förlusten af en
större Bränneri redskap och ett större qvantum
tillverkadt Brännvin är, då lagen handhafves,
redan en större bestraffning på en större
öfverträdelse. Jag skulle deremot önska, att
en större plikt, ansvar och vanära utsättesför
alla som öfverträda ett dylikt förbud, men att
ingen skillnad göres på stora eller små pannor,
emedan öfverträdelsen är oändligen mycket
laitare med dessa sednare, och således efter
min tanka ingalunda bör gynnas af ett ringare
ansvar.
Utskottet anser äfven att förbättrad Brännvins
redskap bör beläggas med högre afgifter.
Jag hemställer till Höglofl Ridderskapet och
Adeln, om ej förbättrade tlilverknings-methoder
innebära en national-vinst , och böra en
gång i vårt Land vara fredade från lian, som
afhugger den allmänna förkofran. Jag anser
således detta Utskottets förslag ej böra antagas.
Hvarefter Herr Flach yrkade på Betänkandets
återförvisande, jemte de af honom
gjorda anmärkningar.
Grefve Mörner, Carl Stellan, yttrade’:
Riksens Höglofl. Ständers Oeconomie- och
BesvärsUtskotts nu upplästa Betänkande, rörande
Brännvins bränningen, anser jag i flera ämnen
väl grundadtj men en anmärkning dervid
torde jag få framställa och hvilken kanske för
-
314
Den 15 Juni.
tjenar någon uppmärksamhet. Höglor]- Utskott
tet har insett vådan af Brännvinets' omättliga
bruk, samt med en utmärkt sorgfällighet sökt
förekomma anledningar till fylleri och deraf
följande utsväfningar} men föreslagit, att Kronoåklagaren
skall stanna i ansvar, när han, i brist,
af fullkomligt laga skäl, ej kan öfverbevisa
en instämd part deri brottslighet emot BrännvinsFörordningens
föreskrift, hvartill denne
sednare blifvit angifven- En KronoBetjent kan
omöjligen sjelf öfvervara alla de tillfällen, der
fylleri inom hans district föröfvas. Han är dock.
skyldig ilra emot de oordningar i samhället,
hvilka hos honom blifva anmälta, och måste
merendels i sådana frågor rätta sig efter andras
uppgifter. Huru ofta händer icke, att öfversittare,
supare och allmänna lugnets förstö.
rare hafva medhåll af den liderliga hopen , och
erfarenheten visar ty värr ej sällan i våra tieler
vittnens mindre pålitlighet. Skall nu en
åklagare ovilkorligen betala Rättegångs-omkostnader
i alla så beskaffade brottmål, der,
som kanske den mest skyldige parten i brist
af nödig upplysning ej kan sakfällas, då lärer
äfven den nitiske och uppmärksamme Tjenstmannen
akta sig a t r taga befattning med dylika
ärtnderj fredliga medborgares öde är då
att beklaga, och tiden skall, visa häri Samhälls-ordningens
snara förfall derigenom- Af
egen Embetstnanna erfarenhet har jag sällan
funnit att någon Stads- eller KronoBetjent öfverspändt
ifrat emot de brott, som härleda sig
från fylleri} men till min stora förtrytelse
snarare förniärkt ytlighet} och hvilket flera
Den r 5 Juni.
315
gånger ledt till stränghet emot den vårdslösa
underbetjenten, för att väcka honom till sina
skyldigheters fullgörande. Om nu Actor vid
alla tillfällen skall åligga det ansvar Högloft.
OeconomieUtskottet föreslår, upphör möjligheten
att för den allmänna säkerheten kunna
handhafva PoliceFörfattningarne, och Länens
Styresmän kunna icke hafva någon hand å
Kronobetjenten till åtalande af brottet, då han
lika så enskildt som rigtigt försvarar sig med
den invändningen, att ej våga lagföra den
brottslige i osäkerhet om Rättegångens utgå g
Och de följder, hvilka för åklagaren sjelf lätteligen
kunna inträffa.
Jag medgifva visserligen, att menniskor
finnas så vanartade, att de af egennytta eller
hämndlystnad kunna våldföra äfven den oskyldiga}
men sådant har Lagstiftaren insett,
j allmänhet redan sökt förekomma genom stadganden
i 60 Cap. MissgerningsBalken , 2 1 Cap.
3 § RättegångsBalken , Kongl. Förordningen
den 12 Juli 1731, 7 morn-, samt Kongl. Förordningen
den 13 October 1739, der Domaren
tydligen är ålagd att genast lemna den
tilltalade upprättelse, i händelse åklagaren o.
hemult honom angripit och för rätta dragit.
Utaf dessa skäl tar jag mig friheten ödmjukast
underställa, om icke vår nu. gällande
Lag må tjena till efterrättelse, samt i följd af
min gjorda anmärkning Betänkandet till Högloft.
OeconomieUiskottet må återremitteras.
316
Den 15 Juni.
Grefve Gyllenborg, jjohan Henning, hade in»
lemnat ett så lydande Dictamen:
Med erkännande att Höglof!. Oeconomie(jtskottet,
genom löreslående af Hera förändringar
och tillägg i nu gällande Författningar rörande
Brännvinsbränningen, i flera delar upplyst
hvad man i allmänhet i detta afseende
fordrar, torde mig tillåtas till Utskottets upplysta
pröfning hemstäda, om icke ändringar i
Betänkandet kunde i följande omständigheter
lämplige anses.
Utskottet har, i frågan om Brännvins-bränningen
i Stockholm, tillstyrkt att den borde,
antingen för Kronans räkning verkställas eller
åt BryggareSocieteten eller annat Bolag upplåtas;
men detta sednare alternativ anser jag
böra ur Betänkandet utgå, heldst då man ovilkorligen
måtte antaga, att vidsträcktare Allmänna
Magazins-Jnrättningar blifva i Riket
nödvändige, och hvarom Riksens Ständer otvifvelaktigt
denna Riksdag författning vidtagaj
dermed står i sammanhang att för Kronans
räkning, liksom nu sker, verkställa Brännvinsbränning,
för att dervid kunna begagna
den Spannmål, sorn i Magaziner möjligen kan
blifva skadad. Någon ändring torde vid närmare
eftersinnande äfven finnas lämplig i det
stadgande, att en näringsidkare och Gäsfgil- -  vare skall 2 gånger plikta Och 3:dje gången
för alltid mista näringsfättigheten, antingen
han försäljer Brännvin och Öl åt öfvermage,
tjenste, eller lärogosse, eller tillåter någon i
Den 15 Juni.
317
hans näringsställe sig öfverlasta, då i förra
fallet ursägt skäligen kan förebäras om okunnighet
om köparens ålder och yrke, och i sednare
fallet, dä Näringsidkaren icke kan alltid
förekomma att någon hos honom sig öfverlastar
i saknad af kännedom om den ankommande
annat näringsställe förut möjligen besökt,
och således icke kan pröfva om och i
hvad mån till honom starka drycker kunna
försäljas, utan påföljd af rus, som till samma
qvantitet kunde blifva rusgifvande för denna,
hvilken annat näringsställe förut besökt, men
icke för en annan. Vid sådant förhållande vore
dst icke rättvis bestraffning, att kunna möjligen
för alltid fråndömmas nåringsrättighetcn,
och svårigheter skulle dessutom visa sig i tillämpningen
af en sådan föreslagen Författning,
i synnerhet i anseende till Gästgifvaregårdar,
om rättigheten att hålla Gästgifveriet skulle
förloras lör det att gäster sig der öfverlasta,
de. Det händer icke sällan att en Gästgifvaregård
innehafves af en ägare, och skulle det
inträffa, att tre personer, en i sender, der blefve
öfverlastade, synes, efter Utskottets mening,
deraf blifva en följd, att om Gästgifvaren vore
arrendator, dess Contract med ägaren matte,
brytas, och denna sednare, utan all felaktighet,
förlora rättigheten af Contractets fullgörande,
äfven i fall ägaren sjelf vore Gästgifvare,
och han således förverkade märingsrättigheten
genom förenämnde händelserj det
skulle inträffa, att vid en sådan Gästgifvaregård,
Brännvin och öl icke vidare skulle få
försäljas, som likväl icke lärer vara Utskot»
3>8
Dm 15 Juni.
tets mening. Hvad vidare angår de föreslagne
böter för oloflig Brännvinstillverkning till tio
gånger det belopp, hvartill algiften för den olof.
ligen nyttjade brännvinspannan borde beräknas,
färjag dervid erinra, om icke af denna beräkning
kunde blifva en följd, att böterne ofta blifva
mindre än de nu stadgade, som icke synes
böra inskränkas, då afgiften för de mindre
pannor blott är två skilling för hvarje kanna,
och föreslår jag derföre, att i anseende till olofligt
begagnande af sådana, nu gällande stadganden
må bibehållas: då förbrytelsen är ena*
handa, antingen den sker med större eller mindre
brännvinspanna, synas böterna för mindra
brännvinspannor så mycket mindre böra inskränkas,
som oloflig brännvinsbränning med
sådana lättare verkställes, och vanligen dertill
begagnas. Vid Utskottets tillstyrkande, att,
i händelse af missväxt, brännvinsbränning,
distillering och brännvinsförsäljning på en gång
må inställas, får jag erinra , att då nyttjandet
af brännvin är tillåtet, synes rättigheten till
försäljning, om ock den till minutering är betagen,
böra medgifvas, heldst med rättigheten
att nytija brännvin bör vara förenad rättigheten
att köpa och sälja detsamma och båda dessa,
i ett sammanhang, böra antagen medgifvas
eller inställas. Jemte förenämnde mindre
anmärkningar, får jag i synnerhet fästa min
uppmärksamhet dervid, att Höglofl Utskottet*
icke upptagit och besvarat Herr Darellis med
fleras yrkande , att afgiften för brännvinsbränningen
icke borde blifva en Jordbruket åsatt
bevillning, hvilken mening Utskottets Ledamot
Dm 15 Juni.
Herr Kongl. Secreteraren Danckwardt rättligen
understödt, särdeles sorn, då, hvad Utskottet
föreslegit i anseende till tillverknings-rättig.
heten, icke hämtar sin grund från en otvungen
Näringsfrihet, utan erdast haft-lill lörernål
en anstalt blott till husbehofsbränning ,
till en kanske mindre billig inskränkning i deras
rätt, som äga större egendomar. Det synes
som Höglofl. Utskottet, i sammanhang dermed,
bordt hafva gjort det förbehåll, att någon
bevillning för brännvinsbränning icke jorden
eller hemmanen åläggas kunde. Det obilliga
i brännvins brännings-bevillningen visar
sig i en starkare dag, då man granskar det olika
förhållande till deltagande deri, som sig
företer, emellan städer och landet och hemmansägare
sinsemellan. Eli ägare af ett hemman
af 6coo R:drs värde betalar 3 R.drs brännv'nsbevillning
för sin husbehofsbränning, då
i städerna hvarje person i motsvarig bevillning
erlägger blott t sk. 6 rsf, och således
96 personer fordras att utgöra en motsvarande
bevillning af 3 R:dr; men ännu större blir
skiljaktigheten emot de större egendomarna till
de sistnämnda ägares förlust; till upplysande
deraf, har jag vid Riksdagen i Örebro 1812
den 3 Augusti till Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Protocoll anmärkt, att då 3 åboer pä
hvar sitt mantal eller tillsammans ett åttondedels
mantal kunna bränna brännvin med
tillsammans 150 kannors pannerymd och derföre
betala hvardera 5 R:dr 12 sk. panneafgift
och 12 sk- hemmansafgift, mäste ägaren af egendom
till 22,000 R:drs värde för samma pan
-
320
Den 15 Juni.
nerymd i: pannor, ej allenast b .'tala 90 R.df,
utan äfven 1 1 R.dr hemmansafgift särskildt ,
ehvad han brännvinsbränning något eller in*
tet begagnar. Detta förhållande har ock dertill
föranledt, att vid 1S12 års Riksdag, OeconomieUtskottet
i dess sednare Betänkande
gjort det förbehåll, att brännvins-bevillning
icke skulle hemmanen påföras, hvilket af alla
RiksStånden gillades, men som BondeStändet,
förmodligen på vederbörligt tillstyrkande, se*
dermera frånirädde och som gaf dertill anled*
ning, att af BevillningsUtskottet nu varande
brännvinsbevillning hemmanen blefpåförd. Ert
bevillning, orättvis i sin grund och i sin tillämpning
ojemt fördelad, som, i jemförelse till
andra medborgare, varit hemmansbrukare så
mycket mera partielt betungande, som under
1813 års brännvinsförbud de väl betalt hemmansafgiften,
men ej fått bränningsrättigheten
begagna. Att till upphafvande af densamma
OeconomieUtskottet nu, liksom 1812, måtte
tillstyrka ett förbehåll, att BevillningsUtskottet
meddelas, är hvad jag med denna anmärkning
åsyftar; men då jag icke saknar erfarenhet,
att enskilld anmärkning ofta icke förmår
verka ändring i eller tillägg till ett af Utskottet
fattadt beslut, och min anmärkning i ett
ämne af så mycken vigt således icke torde bereda
ett önskadt ändamål, så får jag vördsam.
ligcQ J* nställa, örn icke Högloft. Ridderskapet
och Adeln, i fall denna princip anses förtjena
afseende, skulle linna godt härom låta
till Utskottat utgå detta jordbruksStånds allmänna
-
IV.
Den 15 Juni.
manna anmärkning, som likväl icke innefattade
något i förväg meddeldt yttrande i hufvudsaken.
Sådana anmärkningar äro icke ovanliga,
och har jag varit i tillfälle att till ett
sådant gifva en anledning , då vid 1809 års
Riksdag både Ridderskapet och Adeln och
Prest-Ståndet genom Stånds anmärkningar yrkade
förändring i ett Bevillningsutskottets betäckande,
som föreskref chartering af alla öfverenskommelser
och contract emellan husbönder,
underhafvande Och andra på landet.
Man invänder emot hvad nu är föreslaget, att
brännvinsbränningen förut lemnat Statsverket
en årlig behållning af nära 300,000 R:dr ; och
att densamma äfven hädanefterbör föranledatill
en lika inkomst för Staten, som säkrast är att
påräkna då den efter hemmantalet utgöres.
Jag medgifver användbarheten af denna Stats*
maxime att taga der man säkrast finner, men
medgifver icke rättvisan deraf, heldst mången
hemmansägare icke begagnar rättigheten att
tillverka brännvin; deremot synes consumtionsafgift
och panne-afgift vara mera lämpliga,
då för brännvin något skall utgöras, och torde
till större delen tillvägabringa hvad under
benämning af brännvins-bevillning nU utgått,
särdeles som afgiften efter pannerymden under
en längre bränningstid i allmänhet något
höjes, och bristen, som sedan möjligen kati
uppstå, må fyllas af andra Statens tillgångar.
Det är orimligt att påslå, att för det att husbehofsbränneri
medlen särskildt upptagas 1-  bland bevillnings-rubrikerna, ett lika belopp
Ridd. 0. Ad, Prat, N;o 41. 42.
322
Den 15 Juni,
alltid skall utgå under samma benämning, heldst
det icke bör kunna undfalla, att upptagande
deraf jemte andra Statens inkomster icke åsyftar
annat än ett förbehåll, att brännvins-afgiften,
likasom andra i Regeringsf ormen upptagna,
äro bevillningar och stå under Riksens
Ständers disposition till användande efter
föreskrifter, men deraf följer icke, att bevillning
särskildt och till ett olika belopp, under
hvarje af dessa benämningar skall beräknas ,
förmodande jag, i anseende till brännvinsbevillningens
beräknande, att något hinder för nedsättning
deri så mycket mindre må äga rum,
som af StatsUtskottets afgifna Betänkande oin
Stats-inkomsterna är upplyst, att mera än
i8c,oco R:drs större tillgäng nu är än vid 1812
års Riksdag, som kunna fylla den brist, sorn
i beräkning af brännvinsbevillningen möjligen
kunde uppstå. Jag anhåller vördsamligen att
med dessa anmärkningar OeconomieUtskottets
Betänkande må återremitteras.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
skulle kan hända icke denna gång yttra mig
öfver förevarande ämne, i synnerhet sedan
flere värde Ledamöter dervid gjort grundade
anmärkningar, om jag icke händelsevis funnit
i mitt förvar ett Memorial rörande samma fråga,
hvilket var ämnadt till uppläsande vid
sista Riksdag i Örebro, men då ej blef uppläst,
emedan jag, af brist på boningsrum, nöd
sakades resa från Riksdagen. Dess innehåll torde
nu, mera än då, öfverensstämma med de rådande
tlinksätten hos Riksens Ständer.
Den 15 Juni.
323
Så stridiga tankarna för öfrigt i anseendetill
brännvinsbränning kunna vara, äro vi dock
alla ense uti att fördömma det öfverhand tagande
öfverdrifna brännvins-supandet och att
önska kraftiga medel för detta till sina följder
både pbysiska, moraliska o«h ceconomiska.
endas hämmande. Vi måste äfven komma öfverens
derom, att blott (vänne utvägar härtill
för oss erbjuda sig, nemligen: antingen genom
att directe mindska produetionen; eller genom
aft directe mindska consumtionen af brännvinet.
Den liberala ande, sorn styrde Riksens
Ständers företag år 1809, men sorn, vi måste
tillstå det, ej alltid åtföljdes af en motsvarande
lika stor klokhet och förutseende, för-3
mådde Riksens Ständer att vidtaga, och ännu
oftare att föreslå Författningar, hvilka, betraktade
isolerade, voro förträffliga och äfven
i förening med andra, dermed gemenskap hafa
vande anstalter, i andra länder varit med framgång
satta i verket; men ryckte ur sitt sattin
band med andra inrättningar, nödiga för möjligheten
af deras gagnlighet och bestånd, kunnat
bli de mest skadliga.
Det öfverensstämmer med hvar och en liberal
Statsförfattnings grundsatser , att tillåta:
frihet i Näringar, och således äfven i brännvinsbränning,
mot, i förhållande till vinsten
för idkaren eller förmenad förlust för det allmänna,
proportionerad afgift till Staten. Således
dömde man rätta utvägen till Brännvins^
supandets och den derigenom öfverdrifnaSpann.
måls-förtäringens hänimande icke vara den, att
324
Den 15 Jun'^
mindska productionen af Brännvinsbränning;.
Men man försummade härvid, hvad man 1809
kanhända mer än sedan hade tillfälle tili, att,
i samma förhållande som man utvidgade friheten
till production, vidtaga Författningar
till inskränkandet af consumtionen inom Riket;
utom det att man endast och allenast åt
denna Näring — och, om man så vill, åt den,
att oförsynt trycka personliga injurer, gaf fullkomlig
frihet. Och hvilka äro utvägarne till
brännvins-consumtionens förmindskande ? Månne
man inskränker det dagliga drickandet af
flera supar om dagen , äfven af pojkar, genom
förbud mot fylleri, då en sådan daglig supaie
j allmänhet mer sällan gör sig skyldig dertill,
än den ovande? Jag menar Nej. Consumtionen
mindskas i längden genom en allvarlig
folkupplysning, allmän undervisning, af Presterna
väl inskärpt och med deras eget exempel
bestyrkt, om skadligheten af brännvinssupande,
i synnerhet för den uppväxande ungdomen,
och genom sådana Författningar, som
mindska tillfällen Och retelserna till supande;
till hvilka höra icke blott eller i synnerhet de
af OeconomieUtskottet föreslagna, om krogars
inskränkning m. ni., utan ock, samt framför
allt, afskaffändet af våra nuvarande skjuts-inrättningar,
i synnerhet af hållskjutsen, sorn
tillåter gossar på egen hand, och fäder,
skilde från åsynen af behöfvande, efter bröd
ropande hustrur och barn, att hela dygnet utsättas
för tillfället och frestelsen att bortdrifva
tiden med brännvin, och att använda en
del af den, enligt deras inskränkta begrepp
Den 15 Juni.
32 J
ofta lätt förtjenta, skjutslegan till supande.
När således Utskottet icke vill eller kan tillika
föreslå afskallåndet af denna skadliga inrättning,
som fräter sjelfva märgen af Statskroppen,
när ännu icke vi kunne skryta af
någon allmännare tilltagande sann folkupplysning,
och så länge våra fleste PolisFörfattningar
äro egentligen blott att anse som beskatt-;
ningspåbud till fördeiför enskildta
så medger
jig att utvägen till Brännvinsconsumtionens
directa förmindskande är af tid och omständigheter
eller af vår egen svaghet spärrad,
Ovh att den enda som för momangen tycka
återstå, är att till en viss grad inskränka
productionen, så mycket jag för öfrigt inser
och af erfarenheten känner lättheten af utländskt
brännvins införsel, samt är fullkomlj*;
gen öfvertygad, att, för sig sjelf och utan samband
med andra Inrättningar betraktad, är
hvar och en tillverkning äfven fpr Staten den
formonligaste, som sker med största vinst för
tillverkaren, och att olyckan af brännvinstillverkninge»
ej består deri, att mycket brännvin
produceras, utan deri, att mycket consumeras.
Dessa grundsatser, sorn jag i det till uppläs^
ning vid sista Riksdag ämnade Memorial yrkat,
öfverensstämma äfven med mia öfvertygelse för
närvarande. Jag kan derföre icke nog förundra
mig öfver, att OeconomieUtskottet i sitt Betänkande
föreslår, om jag ej oriktigt under uppläsningen
fattat det, ej blott en förhöjd afgift för
sådana förbättringar af brännvins-rcdskap, hvar*
326
Dm 15 Juni,
Igenom mera brännvin af samma qvantum säd
produceras, utan till och med förbud mot en ny
uppfinning af en dylik, förmonlig förbättring af
redskapen, i stället för att, såsom vanligen i
andra länder, föreslå premier för sådana uppfinningar.
Äfven tror jag, att frågan om rättigheten
för Städer att bränna brännvin ej kan
afgöras, förr än den redan tidigt under Riksdagen
väckta motion om en allmän näringsfrihet
blifvit afgjord. Blir denna frihet besluten,
så kan Städernas rättighet till idkande
af nämnda tillverkning ej sättas i fråga 5
men skola Städerna ännu bibehållas v:d sina
SkråFörfattningar och uteslutande rättigheter
lill de flesta handtverk och för handelns utöfning,
så är det ej obilligt, utan tvärtom rättvist,
att Landtmannen tillerkännes någon motsvarande
exclusiv'rättighet, på det.- att det
tvång, som pålägges landtmannen till en, åtmindstone
vid första påseende, inbringande
fördel för Stadsboen, må motvägas af ett annat
tvång, pålagdt Stadsboen till förmon för
Landtmannen. Jag tror således , att Vällofl.
OeconomieUtskottet hade bort först yttra sig
öfver den gjorda motionen om en allmän näringsfrihet,
innan det sökt att bestämma, huruvida
Städerna borde tillåtas bränna brännvin.
Man bör först discutera och komma öfverens
om principerna i en sak, innan man
går i öfverläggning om alla dess detailer
Utskottet
föreslår äfven, om jag icke misslager
mig, att brännvinsförsäljningen på Landet
ber inskränkas till Gästgifvaregårdarna»
Den 15 Juni.
327
Äfven denna fråga kan ej med klokhet och
rättvisa afgöras, förr än bestämdt blifvit, huruvida
vår hittills varande skjutsinrättning,
och i synnerhet hållskjutsen, skall bibehåilas
eller icke. Blir denna inrättning afskaffad,
så är det billigt, att försäljningen af brännvin
på Landet tillåtcs, heldst på Gästgifvaregårdarna.
Men skall denna inrättning i sitt närvarande
skick bibehållas, så blir Gästgifvaregården
just det stället, der brännvinsförsäljningen
kommer att göra mesta skadan, den
blir då, som hittills, en uppfostringsanstalt för
att bilda och uppdraga Allmogens barn till
supare och osedliga menniskor.
Jag förenar mig derföre med den värda
Ledamoten som yrkat återremiss af Betan*
kandet.
Grefve Lillj ener antz, yohan Wilhelm: Med
den ofullständiga kännedom jag hunnit taga
om Utskottets Betänkande, vill jag dervid döck
göra några anmärkningar. Redan har jag, vid
ett annat tillfälle, föreslagit en till tiden oinskränkt
brännvinsbränning för hela året, och
jag förnyar nu min begäran derom. Lika med
Utskottet, erkänner jag svårigheterna, som förekomma
vid brännvinspannornas försegling.
Sant är att den blifver både kostsam och tidspillande,
men den kan ej undvaras så länge
inskränkning i bränningstiden skall äga rum.
Vid möjligheten att utan försegling förekomma
missbruk anmärker jag, att man måste uppskjuta
med beräkningarne derpå, intilldess
328
Den 15 Juni.
Riksens Ständer gifva akt på Embetsmäns klagan
öfver bristande utkomst för dem som skola
vaka öfver Förfatmingarnes efterlefnad. Då
man afslår all slags lön åt LandsFiscaler, och
någon skälig förbättring i Länsmännens vilkor,
är tiden ännu icke inne att vänta controll i
sådana fall, Jar har redan inför Höglofl. Standet
anmält, att den andel af BrännvinsBevillningen,
som dertill fått användas, på intet sätt
är tillräcklig till arfvode åt en eller tvänne
BrännvinsFiscaler i hvarje Län, om än de erhöllö
hela den ena procenten, som är anslagen
för debitering och redovisning.
Hvad Städernas bränningsrättighet beträffar,
förenar jag mig med dem sorn yrkat deras
uteslutande derifrån.
En annan sak af mycken vigt bör jag tillägga:
den nemligen, att omförsegling skulle
äga rum, den icke må sträckas till kittlar eller
pannor med fals, emedan Allmogen ofta
behöfver begagna samma panna både tilt brygd
och brännvinsbränning ömsom, och ej har råd
till att så ofta förändra redskapen. Med pannor
och kittlar med och utan fals sker bränningen
lika lätt, och utan deras förseglande
kan nödig säkerhet vinnas, blott Embetsman»
nen tillse, att bröstet, hatten och slangen,
hvarförutan ingen afverkning kan verkställas,
blifva förseglade.
Med Utskottet förenar jag mig uti deft
meningen, att plikten må vara olika efter för»
Den 15 Juni.
329
brytarens olika förmögenhet, dels derföre att
straifet eljest blefve obetydligt för den rikare,
dels ock derföre att man bör förvänta mera
moralitet och laglydnad af de förmögnare och
med detsamma vanligen uppl ystare medborgare.
■> 'i
Rättigheten att få försälja Brännvin den
årstid då bränning icke är tillåten, anser jag
icke böra förbjudas de hemmansbrukare, som
äga tillverkningsrätt, ehuru möjliga missbruk
kunna öka behofvet af Embetsmäns vaksamhet.
Nödvändigt är att aldrig tillåta oinskränkt
pannerymd, förr än man kommit derhän, att
export af Brännvin kan äga rum, genom beviljande
af tillräckligen höga exportpremier;
ty ehvad anstalt som må tagas, skall ditintills
consumtionen stå i nära förhållande med productionen.
Jag anhåller att mitt förut tryckta
Memorial om Allmänna Magazinslnrättningen
och ett stadgadt Spannmålspris, så vida det
rörer brännvinsbränningen, mätte få, jemte detta
mitt anförande, remitteras till OecoaomieUtskoftet,
såsom anmärkningar vid Utskottets
Betänkande,
Herr af Klinteberg, Wilhelm, yttrade.
Af en händelse kom jag att åsidosätta
uppmärksamhet på Besvärs- och OecoaomieUtskottets
i dag upplästa Betänkande, rörande
brännvinstillverkningen, och får derföre ntt
anhålla, att vid åtevremiss af samma Betankande
mina tankar deröfver måtte få bifogas,
att jag i alla delar med det af Herr Gref-,
333
Den 15 Juni.
ven och Presidenten Ulerner afgifna ulåtande
och äfven i Herr Landshöfdingen, Grefve Lillj
ener antz1 s . anmärkningar, så vidt angår alla de
ämnen, instämmer, hvilka icke innehålla uteslutande
rättigheter från gemensamma förmoner,
och särskildt får jag tillägga, dels att icke
något ansvar blifvit projecteradt för dem,
som utan allt slags tillstånd tillverka Brännvin,
hvilket dock torde böra lämpas efter enahanda
grund, som blifvit projecterad för o
behörigt nyttjande af större pannor än som vederbör,
dels ock, att ehuru tillåtelsen med
allt skäl blifvit inskränkt endast till verkliga
hemmansägare, torde dock den af ena Ledamoten
i Utskottet Herr Prosten Wikblad yrkade
rättighet för ägare af utjordar, hvilka
blifvit satta i hemmantal vid Extra Roteringens
utgörande, desto heldre blifva tillagde
berörde förmon, som exempel gilves äfven i
Malmö Län, det utjordar eller särskildta lägenheter,
som icke äga hemmantal, blifvit, såsom
innehafvande 20 å 30 tunnland jord och
deröfver, indelte i berörde Extra Rotering, och
satte i hemmantal, hvilkas innehafvare, försedde
med särskildta åbyggnader och flera dragare,
hafva lika behof, som andra hemmansägare,
att för deras ladugård och öfriga hus-j
hållsbehof, använda deras produeter till Brännvins
tillverkande, utom hvilken frihet de sättas
i förlägenhet att, då afgång ej blir å Spann,
målen, prestera de afgifter, sorn genom städja
eller arrende, jorden åtfölja.
I anledning af nu gjorda anmärkningar,
blef Qe^onomieUtskottets Betänkande, uppå
Den 15 Juni.
331
derom af Herr LandtMarskalken gjord proposition,
till ytterligare handläggning återförvisadt.
Företogs till afgörande Särskildta Utskottets,
den 5 dennes afgifna och sedan den 8
på bordet hvjlande Betänkande, angående förslag
till ett förnyadt Reglemente för härvarande
judar.
Herr König, Per, hade inlemnat ett skriftligt
yttrande, som upplästes, så lydande :
Då respectiva Särskildta Utskottets Betänkande
om judarna nu kommer under granskning,
kan jag ej afhålla mig ifrån att anföra
de betänkligheter hos mig yppats emot det af
Utskottet gjorda förslag om utvidgande af de
ras rättigheter i detta Land.
jag ledes icke af något religionshat emot
dessa kring jordklotet spridda främlingar och
jag förvillas icke af de till en del orimliga beskyllningar
man gjort dem 3 men andra länders
historier har visat mig de bedröfliga följdeL
deras innästlande i mängd i fattiga länder medfört,
och jag kan icke sanslöst bifalla det jag
är öfvertygad om skall bidraga till fäderneslandets
skada och framtida förderf, utan tvingas
upphäfva en varnande röst.
Polen, der Judarne utgöra en betydlig
del af folkmängden, både i städer och på landsbygden
, har visserligen icke vunnit dervid.
332
Dm 15 Juni.
Genom förskott och thy åtföljandeocker, hålla de
den ringr.re hopen i den största uselhet. Coxe, i
sinresa genom Polen, gör en ryslig målning på
deras förhållande.j| De biträda, efter hans uppgift,
egendomsherrarna att plåga deras underhafvande
och de deltaga i stråtröfverier.
I Rhen-departementerna från Basel till Holland
måste Franska Regeringen i början af detta
seculo vidtaga ganska kraftiga mått och
steg, för att göra slut på Judarnes ocker, att
alldeles ruinera denna landsbygd.
JBuonaparte, som så mycket gynnat Judarna,
dem det påstås han ofta nyttjat som
spioner, som tillåtit dein hålla ett allmänt
Kyrkomöte i Paris, har likväl i Decretet af år
1806, som stadgar deras rättigheter, funnit säkrast
förordna strängare försigtighetsmått emot
Judarna, än emot andra Religionsförvandter.
De äro förbudne att låna penningar till hustrun
utan mannens, till tjenstehjonet utan
husbondens, till Soldaten utan CompagnieChefens
bifall. De få icke låna på pant till ar
betskarlen.
De utskrifne få icke lega karl i
sitt ställe c- s. v.
I Bajern, der Regeringen gjort så mycket
för landets upphjelpande, iakttages docksträn-,
gare behandling emot Judarna.
Om Judarne erhöllo. tillstånd att bosätta;,
sig på landet, skulle vår Svenska Allmoge,
enfaldig, redlig och godhjertad, snart på säth-*
Den 15 Juni.
333
ma sätt som i Polen blifva ett rof för deras
ocker och bedrägerier.
Främlingars inlockande anses vara af mycken
förmon för Riket, när de medföra penningar
eller kunskaper, konstflit eller arbetsförmåga,
under förmodan att de beständigt förblifva här
och så småningom införlifvas med landets barn.
Men vinsten uteblifver och betydlig förlust inträffar,
om sådana personer inkomma, som
endast qvarblifva tills de samlat någon förmögenhet
på inbyggarnes bekostnad, eller som.äro
lindansare, taskspelare och dylika usla konstnärer,
eller ock sådana, som befatta sig med
vexelvingleri, agiotering, ocker, lurendrägeri,
öfverflöds- och bedrägliga varors utprånglande,
underhaltiga guld- och silfver-arbetens försäljning,
som aldrig införlifvas bland landets
barn, utan utgöra en liten stat i Staten, så
mycket farligare, som enighet, penningestyrka
, utländska förbindelser och illslughet hos
detta slägte äro förenade med en ihärdighet
utan exempel och en guldtörst utan like. På
Barbariska kusten i Turkiet äro dessa utsatta
för den våldsammaste medfart, för beständiga
prejningar, i Rom för smuts och förakt;
men de tåla allt i hopp om vinst; kan hos
sådant folk väntas frihetskänsla, moralitet och
ära? och bör man vara angelägen om, att öka
en sådan colonie ?
Vi håfve, ty värr, nog infödda egoister,
procentare, lurendrägare och bedragare, utan
att behöfva auctorisera ytterligare import af
dessa öfverflödsvaror,
334
Den 15 Juni.
Må Judarne, som redan äro bosatte i Sverige,
få qvarblifva och erhålla riktiga Borgare-rättigheter
i de dem anvista städer, icke
annorstädes , icke någonsin på landet få insmyga
sig eller tillhandla sig jord} må de ä»
ga rättighet att gifta sig med Svenska fruntimmer
och Svenskar med Judinnor, emot det
vilkor, att barnen uppfödas i Evangeliska Läran
} men må ock med detsamma porten för
evigt vara stängd för flera Judar, att ytterligare
inkomma i vårt Nordiska Canaan: hörandes
till den ändan årligen ett exemplar af en
förteckning på alla Judar i hvarje stad inlemnas
till Magistraten och der förvaras, och ett
exemplar till Kongl. CommerceCollegium in*
sändas.
I händelse att Betänkandet blifver återremitteradt,
hvarom jag anhåller, smickrar jag
mig med det hopp, att respectiva Utskottet
fäster någon uppmärksamhet vid mina anmärkningar.
Herr Heykenskjöld, Ludvig, anförde:
Då jag inför Höglofl. Ridderskapet och
Adeln begär ordet, får jag till en början för.'
klara, att jag på det högsta ogillar det af Särskildta
Utskottet afgifna Betänkande rörande
Judarna, Blomman af min lefnad har jag uppoffrat
för Fosterlandets försvar mot utländskt
våld, i det hopp att Svenska jorden äfven
framdeles allena skulle besittas af Svenska ättlingar,
af tjijin, hvilka heligare band än blot
-
Den 15 Juni.
335
ta egennyttans vid densamma fästade. -Gifve
Gud att jag nu vore lika mägtig af min tunga
för att uttrycka hvad jag känner, som jag
är säker på min arm i striden} ty här gäller
att försvara mitt land mot en .inkräktning, af
farligare natur än den hvarmed fiendens svärd
kan hota, mot främmande inkräktare, som icke
med härsmagt, men med guld och med list
skola söka tillvinna sig det ena stycket af fädernejorden
efter det andra, och förvandla dess
fria ägare till arbetande trälar. Gustaf Wasa!
då Du krossade de bojor, som tryckte Ditt
älskade fosterland, och återgaf lifvet åt Svenska
friheten, icke förmodade du att i framtiden
Judar från alla verldens delar skulle inbjudas
att förvärfva den jord, sorn af Dig blifvit
befriad från träldomen. Ädle, vördade
Carlar! när J med hjeltemod och kraft i spetsen
för Svenska härar försvaraden Sveriges och
edra rättigheter, icke trodden J då, att Svensk
medborgarerätt, med edert blod åt efterkommande
förvarad, skulle en dag för silfver och
guld upplåtas åt Judar.
Det Särskildta Utskottet har ansett oss
böra begagna Judiska Nationens ägande industri
och capital för att ersätta bristen häraf inom
vårt Fädernesland, och att i sådan afsigt
rättigheten att idka hvad näring och rörelse
som heldst i Städerna och på Landet, med frihet
att förvärfva och besitta Svensk jord, borde
dem lemnäs. Hvad först angår felande industri
och capital inom vårt Fädernesland, har
jag trott orsakerna härtill igenfinnas i flera hit
-
336
D en r 5 Juni.
tills fällande Författningar, som i Väsendtlig
mån hindra Svenska medborgare ifrån fritt
användande af sin egendom och k< after,, och
n;t då dessa hinder blefvo undanröjd?., skulle
indhstrien återkomma och med den äfven ca*
pitalförmögenhet. Men om ock industrien och
cr.pitalerne genom Judarnes inflyttnmg och bosättning
i landet skulle vinna en hastigare tillväxt,
bör likväl denna fördel försakas , när
inan allvarligt besinnar de följder, som kunna
uppkomma afJudarnes kringspridandet Landet.
Alla försök, sorn hittills i andra länder
blifvit gjorda att nationalisera Judar, hafva
misslyckats. I följd af deras troslära och sedvanor
hafva de alltid utgjort Och skola äfven
framdeles förblifva en särskild corpora*
tion inom Staten, utan något interesse som medborgare
för det samhälle, inom hvilket de njuta
skydd, utan att vara fästade vid detsamma
med de band, sorn för Landets uråldriga inbyggare
äro heliga och oupplösliga. Fåfängt
skall man vänta, att kärlek till vårt Fädernes*
land, att ett lågande nit för Sveriges ära och
sjelfständighet skall tändas i Judarnes bröst,
om man ock beviljar dem förmoner, som synas
dertill böra föranleda. Dessa känslor, som
förmå en Svensk att med glädje uppoffra sitt
lif och blod för fosterlandet, äro födde af do
minnen våre store föifäder oss lemnat, hvilkas
hjeltemodiga handlingar städse påminna
oss att lemna vårt land åt våra efterkommande
lika fritt och sjelfständigt som vi det emottaga.
IV.
Den 15 Juni.
337
git. Dessa bevekelsegrunder, som allena i farans
och nödens stund äro mägfige att uppelda
ett folk och åstadkomma dess frälsning,
kunna aldrig väntas hos Judar, och hvarken
genom tvång eller fördelar skall patriotisme
hos dem kunna väckas.
Om, hvad jag nu här förutsatt, äger sin
rigtighet, så frågar jag, om det väl är klokt
och med en sund statskonst öfverensstämmande,
att bevilja Judiska Nationen så vidsträckta
friheter, som Utskottet föreslagit. Då de
icke, till följd af sin trosbekännelse, kunna bekläda
något Embete i Staten, icke deltaga i
lagstiftningen, skola de evigt blifva afskilda
från öfriga medborgare, och blotta farhågan
att beröfvas de rättigheter man tillagt dera ,
skall hos dem alltid underhålla och nära ett
enskildt interesse eller en Judisk esprit. Ju
mera tillfälle dem lemnäs att drifva handel på.
landet och i städerna, att förvärfva egendom
och jord, ju vidsträcktare och vådligare skall
deräs inflytande blifva, och kanske skulle den
tid kamm::, då en stor del af vår handel, af
våra bergverk och hufvudsakligaste näringar
af Judar innehades , så framt de med försigtighet
och planmässigt begagna de friheter, för
dem nu föreslås. Dessa farhågor skola icke
synas öfverdrifna, om man jemför den Svenska
national-caracteren med Judarnas, om man besinnar
att Judarnas hog, deras själskrafter idkeligen
äro riktade derhän, att förvärfva jordiska
ägodelar^ att de i detta afseende äga
Ridd, o. Ad Prof, N:q 43, 44.
333
Den 15 Juni,
framför oss ett stort men icke afundsvärd företräde
; att med denna rigtning det slutligen
skall lyckas dem att spela en stor del af landets
förmögenhet och rörelse-capital i sina
händer, då de icke här träffa någon, som med
dem kan täfla i slughet och omtanka; att de
efter hand skola utmärgla och suga musten af
landet, och erhålla allt större medel att undertrycka
det Folk, som varit^nog lättroget
att emottaga dem i sitt sköte.
Jag anser Judarnas anspråk böra vara tillfredsställda,
om dem äfven hädanefter förunnas
rättighet att i trenne af Rikets större Städer
bosätta sig och der idka handel och näring,
hvarest man på dem kan hafva en nogare
uppsigt. Med denna inskränkning synes
mig hvad Utskottet föreslagit om silfvers deponerande
i Banken af de Judar, som härstädes
vilja vistas, vara ett tjenligt tillägg i JudeReglementet,
och skulle jag hafva önskat att
Utskottet, utan att rubba samma Reglementes
hufvudgrunder, endast föreslagit sådana rättelser,
som, om möjligt vore, kunde förmå
handlande Judar, a:t icke ensamt importera
och handla med vexlar, utan att befatta sig
med exporten till utrikes ort af våra produ-,
< eter, hvartill de hittills visat föga böjelse.
Slutligen anhöil Herr Heykensköld, att Utskottrts
Betänkande, jenne hans anmärkningar,
måtte blifva återreinitteradt.
Herr Mannerstam, jjohan: Jag vill icke utan
närmare undersökning dela de hårda anmärk
-
Den 15 Juni.
S39
ningar, som, af erne värda Ledamöter, blifvit
gjorda emot Judarna. Med Utskottet instämmer
jag i frågan om deras qvarblifvande
här. De medlemmar af denna folkstam , hvilka
hitkommit med Regeringens tillstånd, och
på god tro bosatt sig i Riket, kunna ej utan
en orättvisa, oförenlig med Nationens värdighet
, fördrifvas. Men mera problematiskt lärer
det vara, huruvida man bör inbjuda flera att
hit inkomma. Antingen böra de få fritt inträde
i Sverige, och njuta lika rättigheter med
alla andra utländska män, som här fästa sin
bostad, eller ock bör afgiften för denna förmon
ökas med ett o till de föreslagna summorna.
Svensk medborgare rätt bör ej vara fal ,
men skall han vara det, så kan priset derpå
icke uppskattas nog högt.
Rättigheten för
Judar att nedsätta sig på landet torde ej medgifvas,
om icke på mindre tätt bebodda orter
i Rikets nordligaste provinser.
Grefve Liltjener antz, Johan Wdheltn, yttrade
sig ej finna den föreslagna summan , som
för Judars inträde i landet skulle erläggas,
vara stridande emot de liberala principer, som
utmärka Utskottets Betänkande; men ville medgifva,
att någon anstalt torde vara af nöden
till förekommande af Tiggarefudars bosättning
i Sverige För sin del önskade Grefven att
Herr LandtMarskalken måtte göra proposition
till antagande af Betänkandet.
Flera röster hördes yrka på proposition.
340
Den 15 Juni.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz Ludvig-.
Lika så litet jag kan billiga deras tänkesätt ,
som vilja, genom svåra inskränkningar i judarnas
rättigheter, tvinga dem att öfvergifva
landet, och derigenom störa fides publica ,
sorn bör hållas helig emot hvem som heldst, lika
så litet kan jag finna skäl, att till den grad utvidga
deras rättigheter, som Särskildta Utskottet
tillstyrkt; ehuruväl man måste medgifva,
att Judarne här i landet föra en stilla och saktmodig
vandel, det är också icke kändt, att
de för gröfre brott och våldsamheter varit
tilltalade, utan i den delen kunna tjena till
uppbyggligt exempel åt andra; det enda man
kunnat tillvita dem är, att icke låta tillfället
gä sig ur händerna der de kunna, på nästans
bekostnad, förkofra sig, hvaruti de dock hafva
ifriga medtäflare, äfven ibland de Christna; så
anser jag dock , att denna saktmodighet hufvudsakligen
härleder sig derifrån, att de lefva i ett
förtryckt tillstånd; skulle de tilltaga till antal
och magt, torde detta förändra sig; deras Religion
är fanatisk, alla sådana secter äro farliga
då de blifva mägtiga; detta skulle säkert
inträffa med Judarna, om de finge besitta jord;
snart skulle man se de största och flesta egendomar
i deras händer; deras begär skulle icke
härmed vara tillfredsställda; att kunna bekläda
RiksEmbeten och deltaga i styrelsen skulle
derefter blifva ämnen för deras ifriga bemödande;
man torde invända, att deras Religion
lägver hinder i vägen härföre; men då våra
Grundlagar äro täta förändringar underkastade,
samt nu varande tids tolerance här i lan
-
Den 15 Juni.
341
det ger anledning tro, att Religionen i en
framtid intet lägger hinder i vägen för åtnjutandet
af allmänna medborgerliga rättigheter,
så är en sådan gissning ingen omöjlighet; man
skulle då få se, att åtmindstone de Embeten,
hvarvid tältet för deras egennytta vore opp 't,
skulle falla på deras lott; de skulle blifva Chefer
för Statens drätselverk och commerce, StatsSecreterate
vid Financen, Imendenter v J Coramrssariaterna
m. m Jag anser derföre vådligt
låta dem besitta jord ; de skola slutligen fördrifva
derifrån Landets infödingar ; således må
vi låta bero vid dem vi håfve redan i Landet,
men icke införskrifva flera; detta mitt anförande
torde få åtfölja Betänkandet, då det
återremitteras.
Herr Pålman, Otto Fredrik: Vid de ofantligt
skiljaktiga meningar, som i detta ämne blifvit
het i behandlingssättet böra iakttagas; och det
så mycltet mer, som icke allenast en del medmenniskors
timliga välfärd i mer eller mindre
mån derå beror, utan Samhällets sanna förmon
eller skada jemväl bör ingå i beräkningen
för detta ämnets slutliga afgörande. Men
hvad som hos mig mer än allt annat verkat
den öfvertygelse, att Höglofl. Ridderskapet
och Addn har skäl att återremittera Betänkandet
till en ytterligare handläggning, är min
öfvertygelse om grunderna, hvarifrån denna
fråga hufvudsakligen bör bedömmas. Rättnu
sans fordringar äro härvid de starkaste: de dernäst
ära billighetens.
Att Höglofl. Särskildta
342
Den 15 Juni,
Utskottet utgått från samma åsigt, derom är
jag fullkomligen öfvertygad; men anser dock
de tillstyrkta förändringarne i JudeReglementet,
icke fullkomligen ledda från nämnda
grundsatser.
Det Särskildta Utskottets vidtagna åtgärd,
att från Judiska Samfundets härvarande föreståndare
infordra de upplysningar och förklaringar,
hvartill en mängd mot hela Judiska
Nationen ställda beskyllningar gifvit anledning,
bjöd så väl rättvisan som alla hittills
erkända Lagprinciper, hvaraf säkert i första
rummet bör ställas den, att aldrig dömma utan
kännedom om förhållandet Af ofvannämnda
förklaring och densamma åtföljande Bilagor
är tillräckligen upplyst och med verkliga
bevis ådagalagdt, att alla de klagomål, som
med en viss öfverdrifven ifver blifvit framställda
emot härvarande Judar, äro ogrundade
. och att de lika så litet kunna förebrås
hafva öfverträdt Sveriges Lagar och Författningar
samt det för dem särskildt utfärdade
nådiga Reglemente, som det kan läggas dem
till last, att, sedan de utgjort sina till Staten
åliggande skyldigheter, de genom kok omtanka
och sparsamhet beredt sig bergling eller
förmögenhet. Sedan detta förhålhnde nu
är fullkomligen utredt, är den slutföljd klar,
att långt ifrån att utdrifva Judiska Nationen
från ett Land, der de på Konungs och Ständers
försäkran om beskydd bosatt sig, med
förlitande att den ära och ordhållighet, som
från urminnes tider utgjort grunddragen i Sven
-
Den 15 Juni,
343
ska nationalcaracteren, skulle blifva en tillräcklig
borgen mot egennyttans eller földomens
blinda förföljelseanda} men snarare genom
klokt beräknade Författningar bör söka
uppmuntra och leda Judarnas omtanka och företag
på sådana vägar, hvarigenom de kunna
blifva mest gagnande för Staten, *
Dessa sanna och enkla grundsatser för
en säker ledning till försiag at eit nytt judeReglemente
har Utskotta uti det afgilna Detänkandet
så klart utvecklat, att jag dervid
intet finner att tillägga, bien hvad Höglofl.
Utskottet på sådana grunder uppgifver såsom
resultat, synes mig reku ti 1 aira delar svarande
emot de föregående ptin iperna.
1:0 Anser jag de redan här bosatte Judar och
deras barn icke skäligen kunna åläggas svårare
vilkor, än de som voro löreskrifna
vid deras inflyttning, så vida såtLne skyldigheter,
som dem åläggas, icke äfven
skola sträcka sig till andra som drifva
samma handtering, och för hvars utöfning
afgiften föreskrifves. Det enda undantag
jag härvid anser lämpligt, vore
att de, i stället för uppvisande af en viss
summa, till Burskaps vinnande, densamma
deponerades i något afRikets Penningeverk,
mot erhållande af 5 procents renta.
Och sådant på den grund, att man
har all anledning tro det missbruk lätteligen
kan ske på det hittills föreskrifna
344
Den 15 Juni.
sätt, nemligen då summan endast behöft
uppvisas.
2:0 Med erkännande af nyttan att Judar ingå
i producerande handteringar och handtverkérier,
tror jag det icke vara förenligt,
att dertill för dem göra utvägarne
svårare än för alla andra Så länge upplysningen
icke gjort allmännare framsteg
inom vårt kära Fädernesland, än att skråtvång
och andra för näringsfriheten i vägen
lagda hinder ännu försvaras och utan
blygd hänföras till Ståndsprivilegier,
är redan den enskildta industrien så fjättrad,
att det icke synes lämpligt för Judarna
lägga ytterligare hinder vid utöfringen
af fria menniskors ostridiga rättighet,
att efter eget val använda sin arbetsförmåga,
och på ett för Staten gagnande
sätt förtjena uppehälle.
3:0 Ehvad afgift som må komma att åläggas
Judarna vid Burskaps vinnande, synes mig
det tillägg böra. göras , att den Jude eller
af Judisk härkomst, som antagit och
bekänner Christna Religionen, då ågern rätt
att uttaga sitt insatta capital, eller den
del deraf i lika myntsort, som honom i
arf tillfallit. I öfrigt finnér jag Herr Häradshöfding
Sjöboms afgifna Betänkande
äga så sann förtjenst, att jag räknar som
en heder att med honom till alla delar få
instämma.
Den förändring han föresla
git
vid 11 §. af JudeReglementet, synes
Den 15 Juni.
345
förtjena ett särdeles afseende, såsom ledande
till det nyttiga föremål, att närmare
fästa Judarnas enskildta interesse vid
Statens Af hvad Hpglofl. Utskottet öfver
Häradshöfdingen Spboms förslag yttrat,
hemtar jag dessutom anledning, att
Utskottet vid en förnyad pröfning af ämnet
närmare kan förena sitt utlåtande
med hvad han föreslagit.
Jag inser visserligen icke någon våda
af flera Judars inflyttande till Riket, utan tror
tvärtom att sådant kunde i flera hänseenden
medföra nytta} men då jag funnit månge aktningsvärde
män hysa farhåga i denna del, och
Riksens Ständer dessutom , hvad dem beträffar
som ännu icke sig här bosatt, kunna, utan
hinder af gifna försäkringar, försvåra vidare
inflyttning eller d-n alldeles förbjuda, så tror
jag att, i närvarande politiska ställning, man
kunde tillägga den underdåniga anhållan, att
Kongl. Majtt täcktes pröfva, huruvida, med de
af Utskottet föreslagna vilkor, det må tillåtas
Judar hädanefter inkomma eller icke.
Om detta ämne är för öfrigt så mycket
skrifvet och taladt, att jag icke vili borttaga
tiden med upprepande af alla de mer eller mindre
rimliga anmärkningar, som blifvit framställda
mot Judarnas qvarblifvande.
Den, att Judar slutligen äfven skola blifva
Embetfimän, förfaller, då sådant i Grundlagen
uttryckligen är förbudet,
346
Den 15 Juni.
Den med sannolikhet mest öfverensstämmande
anmärkning, att Judarnas olika Religion
skall alltid göra dem främmande för det t>or«i
gerliga Samhälle hvaruti de blifvit inlåtne,
tior jag dock af sig sjelf förfaller, när man genom
Författningar för dem lättar utvägarne att
jå ett verkligt interesse i det Samhälles upprättande,
der de njuta beskydd, och detta skall
ofdbart inträffa då de kommit i besittning af
fastigheter, och för öfrigt finna sig behandlade
såsom medmenniskor. Hvarken kan af Judarnas
Religion hämtas anledning, eller är det
i öfrigt tänkbart, att de skola åsidosätta enskildta
fördelar derföre att de stå i sammanhang
med Statens. Aldramindst kan sådant
rimligen befaras af personer, som genom yrkande,
att alla härvarande Judar skola som
skadedjur anses och från Riket utdrifvas, gifvit
tillkänna huru litet de sjelfve iakttaga sin
egen Gudomliga Läras upplysta föreskrift,
att älska sin nästa såsom sig s i eif, och af hvars
slutföljd igenfinnes den lärdom, som utgör
första vilkoret för moralisk syftning: att allt
hvad J viljen att andre skola göra eder, det gören
J ock dem.
Till slut vill jag nu blott hafva äran nämna,
att då jag så ofta hört anföras, att flera
Judar aldrig kunna få annat fädernesland än
penningeskrinet, medgifver jag detta påstående,
men är likafullt öfvertygad, att så beskaffade
patriotiska tänkesätt skola igenfinnas till
icke ringa antal bland alla folkklasser, alla olika
Religions-bekännare, alla Nationer och
Den 15 Juni.
347
tungomål, der penningens magtägande verkan
hunnit blifva känd.
Man kan likväl lyckönska sig, att i Sverige,
enligt hvad en det Vällofl. BorgareStåndets
Ledamot, Herr CommerceRådet Santesson,
uppgifvit: Svenske handlande till Kronans
och Statens bästa under förflutna krigsåren
gjort de största uppoffringar och förlusier,
utan att deröfver föra någon klagan. Förmodligen
har Götheborg i detta ådagalagda patriotiska
nit föregått med exempel, hvarföre det
gör mig hjertligen ondt, om denna stadens Grosseurer
på sådant sätt skulle blifvit fattiga ;
hvarpå dock i allmänhet lärer kunna tviflas.
På de skäl jag nu haft äran yttra, får hos
Eders Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
jag vördsammast anhålla om proposition
till återremiss af Särskildta Utskottets
Betänkande.
Herr Gr efvens och Landt Mar skalkens derefter
framställda fråga, om Ridderskapet och
Adeln bifölle den begärdta återremissen, med
de dervid gjorda anmärkningar, till Särskildta
Utskottets ytterligare handläggning ?
Besvarades med ett starkt Ja,
Grefve Lilliencrantz, Johan Wilhelm, hemställde,
om man ej dervid borde anmoda Utskottet
att inkomma med ett fullständigt utarbetadt
förslag till det omtalta nya JudeReglementet
?
348
Den 15 Juni.
Herr Grefven och Landt Marskalken förnyade
derefter propositionen om Betänkandets återförvisning
jemte detta tillägg.
Bifölls.
Ankom och upplästes Kongl. Maj:ts Nådiga
svar uppå Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse, angående Riksdagens förlängande
till den 16 Juli detta år, gifven Stockholms
Slott den 14 dennes, hvarigenom Kongl. Maj t,
på sätt RegeringsFormens 109 §. stadgar, dertill
velat lemna sitt Nådiga bifall, tillförseendes
sig Kongl Majt, att Riksens Ständer ej
lemna ur ögonsigte nödvändigheten att under
den således förlängda tiden med den skyndsamhet
behandla de ännu oafgjorda ärendernas
gång, att Riksens Ständer derefter må utan
hinder genast kunna hemförlofvas.
Lades till handlingarna.'
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan half 3,
In fidem protocolli
Äng. von Hartmansdorff,
Dm 15 Juni. e. 111.
349
Torsdagen den l5 Juni.
plenum klockan 5 eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum
den 15 Juni 1815.
S. D. Vid förnyad föredragning biföll
Höglofl. Ridderskapet och Adel* följande Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets, den
1 dennes afgifna och den g nästföljande på
bordet lagda Betänkanden."
j:o Angående Veddö Socknemäns skyldighet
att forsla resande öfver Ålands haf.
i
2:0 Om tidens bestämmande för vägsyner, uti
Publicationerna derom.
3:0 Angående återupplifvandet af Kongl. Brefvet
den 23 September 1747, angående
prestanda till Bruken af åboerna på de
till Skatte köpta Kronohemman. Ut supra.
S. D. Följande Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets, den 26 Maj afgifna och
den 8 nästföljande på bordet lagda, Betänkanden
blefvo, i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
jemte desamma, till Utskottet å.-  terförvisade, nemligen;
350 Den 15 Juni. e. »t.
j:o Om ersättning till Rotarne för Soldater
hvilka i och för arbetet vid Götha Canal
blifva oduglige till krigstjenst.
s:o Rörande Husbehofs Brännvinsbränningen
och dermed gemenskap ägande omständigheter.
Ut supra.
S. D. Vid justeringen af ExpeditionsUtskottets
förslag till underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj.t, angående lösen för protocollsUtdrag
vid HäradsRätterna, och, efter en,
mot lydelsen af sednare delen i detta förslag
gjord anmärkning, beslöt Ridderskapet och Adeln,
att, med godkännande af densamma, till
Utskottet återremittera förslaget, för att rättas,
på sätt anmärkt blifvit. Ut supra.
| S. D- Föredrogs å nyo Särskildta Utskot
tets,
den 6 dennes afgiina och den 8 på bordet
lagda, Betänkande angående förslag till ett
förnyadt Reglemente för härvarande judar,
och blef detsamma, jemte dervid gjorde anmärkningar,
tilfUtskottets ytterligare handläggning
återförvisadt. viljandes Ridderskapet och
Adeln tillika anmoda Utskottet att med ett
fullständigt utarhetadt förslag till ett nytt JudeReglemente
inkomma. Ut supra.
Upplästes andra gången Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets, sedan den 8 dennes
på bordet hvilande, Memorial af den 0
»
Den 15 Jtini. e. m.
351
nästföregående, om äskad tillåtelse att få an*
taga en ytterligare ökad Betjening.
Friherre Cederström, Jacob: Vid nu upplästa
OeconomieUtskottets skrifvelse anhåller
jag att få underställa Höglofl Ridderskapet
och Adeln, om det icke Vöre lämpligare att
OeconomieUtskottet lemnades tillstånd antaga
ett större antal så väl Notarier som Canzlister.
Till styrka för hvad jag sålunda föreslår,
anser jag mig konna åberopa så väl Hans Maj.t
Konungens Nådiga svar på Riksens Ständers
begäran om Riksdagens förlängande, som Utskottets
egna uppgift på antalet af de från
RiksStånden till Utskottet remitterade mål och
den uppgifna närvarande arbetsfördelningen. -  Utskottets personal iemnar tillfälle att arbeta
på 6 afdelningar. Jag får derföre anhålla om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
uppå, att Utskottet må lemnäs tillstånd antaga
så stort antal Noiarier och Canzlister, att
Utskottet kan hädanefter arbeta på 6 afdelningar,
då deremot ingen förhöjning i arfvo-;
det för betjeningen kan erfordras.
Uppå af Herr Grefven och Landt Mar sk alke»
framställd proposition till bifall af Utskottets
begäran med det af Friherre Cederström
föreslagna tillägg, lemnade Höglofl. Ridderskapet
och Adeln dertill sitt samtycke.
Den x 5 Juni. e. m,
Föredrogs ånyo och bifölls Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottets, den 8 dennes
på bordet lagda, Memorial af den i nästföregående,
i anledning af väckt fråga om betalning
för Fångskjuts och Krono brefbäring.
Upptogs till afgörande Allmänna Besvärs* ,
och OeconomieUtskottets, sedan den 8 dennes
på bordet hvilande, och den 6 nästlidne afgifna,
Memorial angående väckt fråga om
större frihet att begagna kalkbrott på Gottland.
Friherre Cederström, ffacob: OeconomieUtskottet
har, i stöd af 90. §• Regeringsformen,
sett sig icke kunna upptaga den af Riksdagsmannen
från Gottland, Lars Jac olss on Peinarfve, gjorde
motion om ändring i den ordning, att hos
LandshöfdingeEmbetet behöfva anhålla om tillstånd
för att få använda på sina ägor befintlig
kalkinylla och kalkstensbrott ■, men då d c mäste
vara i stöd af en allmän Författning för Länet,
som det öfverklagade- förhållandet uppkommit,
så anser jag det åligga Utskottet, att
genom HofCanzlerm infordra nödig upplysning
om denna Författning, och derefter med Betänkande
till Riksens Ständer inkomma , och
då uppgifva om Utskottet till- eller afstyrker,
att hos Hans Maj:t Konungen i underdånighet
anhålla om ändring i närvarande Författning.
Då Ridderskapet och Adeln ansåg dessa
anmärkningar hindra antagandet af Utskottets
Betänkande
IV.
Den 15 Jun i. e. tit.
353
Betänkande, blef detsamma, af dem beledsa?
gadt, till ytterligare utarbetning återförvisadU
Upplästes å nyo och biföl lös följande,
den 8 dennes på bordet lagda , Betänkanden:
1:0 Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
af den 6 dennes, till svar på
Höglofl. Ridderskapets och Adelns återremiss
af Betänkandet om 5 Helgedagars
indragning.
s:o Från Statsutskottet, af den 31 Maj, angående
Stockholms Stads samt de öfrig*
Städernas Källarfriheter
Sto
Från StatslJtskottet, af den 31 Maj, angå?
ende Riksdagsmannen Hans Hanssons från
Kopparbergs Län motion, om Kronoutlagornas
debitering och qvittering efter Mar4
kegångspris
4:0
Från StatsUtskottet, af den 31 Maj, rörande
Landshöfdingen m, m. Focks motion
om lön för år 1813.
5:0 Från StatsUtskottet, af den 31 Maj, rörande
Riksdagsmannen Sandstins Memorial
om tillstånd att få erlägga Kronoutskyl»
derna i Spannmål,
6:0 Från StatsUtskottet, af den 31 Maj» Otti
Ridd, Q. Ad, Prat, N:o 4^.
Den 15 Juni. e. itt.
underhållande af Slottsbyggnaderna på
Kungsör.
Företogs till afgörande Statsutskottets ,
den 8 dennes på bordet lagda , Betänkande ,
af den 31 nästlidne Maj, om tillÖkt penningeanslag
för LagComitéen.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz Ludviga
yttrade:
Goda Lagar äro för ett samhälle af största
vigt. För att få sådana utarbetade, bör
visserligen ingen kostnad sparas, ehuru de föreslagna
20O0 R;dr för hvardera af de arbetande
Ledamöter 1 LagComiiéen synes vara
mycket; heldst flere äro Embetsman häri staden,
som innehafva löner förut. 1734 års Lag
är i det hela ganska god, och de lagrum, sorn
tarfva förbättring, hade, kan hända, kunnat
lättare blifva ändrade, på satt förut varit brukligt
vid Riksdagarna. Emellertid är detta icke
egentligen föremålet för denna min anmärkning;
det ar Lagskipningens förfall hvarpå
jag önskar Högloft. Ridderskapet och Adeln
täcktes fästa sin uppmärksamhet. Hvartill gägnar
att använda kostnad för att erhålla goda
Lagar, om de af Domaren icke enligt Lagens
bokstaf toik.s? Jag har ofta, fast förgäfves,
fört denna klagan och yrkat rättelse hälmi,
samt meta tillsyn af vederbörande öfver ett
så vigtigt ärende, men alltid utan verkan j
tvertom har det slutligen hlifvit förklaradt vara
smädelse att yttra cn sådan klagan, utan
Dell 15 Juni. t. M,
355
afseende derpå, att den möjligtvis kunde bevisas.
På detta rum tror jag mig dock kunna
ansvarsfritt yttra denna klagan, hvaruti jag
fullkomligen vitsordas af Kongl. LagComitéen;
jag anhåller derföre att få uppläsa ett ställe
ur LagComitéens Underdåniga Betänkande till
Konungen, den 31 Mars detta år, sorn röret
förändring med HofRätterna, och lyder sålunda:
Afskrift.
”Huruvida HofRätterne, 1 deras nu varande
skick, bättre tjena till bildningsanstalter
för den ungdom som ämnas till Rättegångsverken,
än oin Divisionerne utflyttas, torde
slutligen tåla att nogare öfvervägas. Det ät
sant: när endast två HofRätter finnas i Riket,
inställer sig vid hvardera ett stort antal
ungdom; men den uppehåller sig der blott ett
eller annan månad och ofta allenast några dagar,
för att låta inskrifva sig i HofRättens
Auscultants-längder. De fleste söka sedan sin
utkomst annorstädes, och hindras merändels
af den stora aflägsenheten att någonsin återkomma.
Desse, som så vanligtvis stadna pä
Landet, der de biträda vid Under-Domstolarna,
användas till förvaltande af Domaregö*
romål, utan att HofRätten ägt tillfälle att närmare
lära känna dem. Några få åter qvarblifva
inom sjelfva HofRätten, för att förvärfva
sig tour till de på stället varande sysslor bland
betjeningen. Hos dessa sednare, hvilka icke
hufvudsakligen lagt hand vid sjelfva Lagskipningen,
urartar den skicklighet, som för dem
är af nöden, till en viss mechanisk färdighet, då
356
Den 15 Juni. e. ni
deremot hos de förra, som arbetat blott vid
en eller annan UnderDomstol, begreppen all.
tid måste besväras af ett slags ensidighet, efter
de speciella åsigter, som inom en sådan inskränktare
krets varit gällande. Om nu i stället
HofRätter funnos i flera Landsorter, skulle
icke allenast för den mindre bemedlade ungdomen
lägenhet gifvas att någon tid årligen
uppehålla sig vid närmaste HofRätt, mellan
det den biträdde vid UnderDomstolarna, hvarigenom,
å ena sidan, all denna ungdom, efter
inhämtad kunskap om HofRättens arbetssätt,
hade skicklighet till täflan örn sysslorna bland
dess betjening, samt, å den andra, HofRätten
ständigt ägde kännedom om dugligheten hos
dem som vore att använda till Domaregöromål
i orterna, utan ock för de mera bemedlade
tillfälle vara öppet att besöka särskildta
HofRätter, och derigenom vinna så väl en större
öfning, sorn den, till motverkande af den
skadliga mechaniska rigtningen , nödvändiga
insigt, att saker kunna i det yttre eller formella
olika behandlas, utan att derföre lida till
det inre eller väsendtliga.”
Hvilken reflexion kan man nu draga af
detta LagComitéens Betänkande? Jo ganska
bestämdt den, att Lagskipningen i Landet
måste vara i stort förfall. LagComitéen
bar i öppen dag lågt och för hvars mans ögon,
att HofRätterne förordna till Domaregöromåls
förvaltande personer som de icke
känna och som äro utan kunskap och skicklighet,
LagComitéens beskrifning olver dessa
Dm 15 Juni. e. m. 357
personers inträde och framskridande på denna
vigtiga bana, är märkvärdig. Det nämnes att
ett stort antal ungdom inställer sig vid HofRätterna,
men der blott qvarstadna ganska kort
tid, och det ofta blott för att låta inskrifva
sig i HofRättens Auscultantslängder 5 vidare,
att desse, för sin utkomst, stadna på Landet,
derstädes biträda vid UnderDomstolarna, samt
användas till förrättande af Domare.göromål,
utan att HofRätten närmare känner dem, hoc
est, icke vet 0111 de äro skicklige eller oskicklige;
ytterligare, att dessa få begreppen besväras
af ett slags ensidighet, efter de speciel*
åsigter, som inom en sådan inskränktare krets
varit gällande.
Denna mening är ganska
mystisk till ordalagen; man måste i sådant fälb
försöka att gissa till den rätta. Ensidighet och
väld lärer utmärka samma sak; de dömma
således icke enligt Lag, utan särskildta motiver
verka på deras åtgärder, allt efter sora
brukligt varit inom den inskränktare kretsen^
med dessa speciella åsigter anser jag således
menas hvad som omnämnes i 1 Cap. 12 §«
RättegångsBalken,
Då menniskors välfärd så hufvudsakligen
beror derpå, att kunnige och oväldige perso-*
ner förvalta det, i min tanka, vigtigaste Em-*
bete i ett samhälle, Domare-embetet, så följer
deraf, att det också är den största och vådligaste
oordning i en Stat, att dertill förordna
personer i flera afseenden oskicklige, och
således lemna till pris åt okunnigheten och
godtycket det heligaste en menniska äger
358
Den 15 Juni. el m.
heder, lif och välfärd. Jag förmodar, i anledning
af hvad nu anfördt blifvit, att Höglofl.
Ridderskapet och Adeln inser d^n cundgängliga
nödvändigheten att uppdraga Justitieombudsmannen
att framför allt annat vid dess Embetsresor
tillse att sådane oskicklige Domareämnen
måtte varda utgallrade, och ogräset
rensadt ifrån hvetet.
Herr Stråle, Nils Wlihelm: Friherre Staels
anmärkningar äro, enligt hans eget medgifvande,
ej rigtade emot StatsUtskottets förehafda
Memorial, utan fästade vid LagComitfeens underdåniga
Betänkande till Kongl. Maj:t, angående
vissa förändringar i Domstolarnes organisation
och Lagskipningens förbättring. Af
hvad LagComitéen deruti anfört kan ej, utan
förtydning, den mening dragas, som Friherre
Stael von Holstein velat framställa. LagComitéens
Betänkande innehåller tydligen endast
den anmärkning, att de personer, hvilka blott
använda sin arbetsförmåga i HofRätterna, utan
att förut deltaga i göromålen vid UnderDomstolarna,
derigenom väl förvärfva en viss
mecbanisk färdighet, men sakna tillfälle att
erhålla den erfarenhet i Domare-göromålen,
som blott vid UnderDomstolarna kan grundligen
vinnas. De deremot, hvilka inskränka
sig att biträda vid en UnderDomstol, i synnerhet
å Landet, blifva derigenom betagna tillfälle
att erfara de allmännare åsigterna af Lagarnes
tillämpning, och erhålla derigenom en
viss ensidighet i omdömet, hvilket följaktligen
icke härrör af bristande vilja att göra hvad
Den 15 Juni. e. tn. 359
rätt är, utan snarare af en felaktig Embetsmannadaning.
Då LagComitéen, på sådana
grunder, yttrat att deras begrepp af en slags
ensidighet besvärades^ innefattar likväl detta
ingalunda någon tillvitelse om väld och oduglighet.
Föröfrigt tror jag att den befattning Fri,’
herre Stael, i anledning af hvad han anfört,
ansett böra Riksens Ständers Justitieombudsman
uppdragas, icke kan äga runi, då Friherre
Stael icke gjort någon bestämd angifvelse
om väld eller okunnighet, och i alla fall borde
den då directe anmälas hos Justitieombudsmannen,
utan att kunna i Ridderskapets och
Adelns Plenum ventileras.
Friherre Stael von Holstein: Jag har redan
förklarat mig finna LagComitéens mening något
mystisk. Allt nog att man medgifver det
okände Auscultanter förordnas till Domare embetets
utöfning. Man kan då lätt sluta till
deras skicklighet.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, blef StatsUtskottets
Betänkande af Höglofl, Ridderskapet och
Adeln bifallet.
Upplästes för andra gången StatsUtskottets,
den 8 dennes på bordet lagda, Betänkan*
de, af den 31 sistledne Maj, till svar på Hög
-
Den 15 Juni. e. m.
lofl. Ridderskapets och Adelns återremiss om
löners anslående för LandsFiscaleroch Länsmän.
Herr Stråle , Nils Wilhelm, tillkännagaf, i
egenskap af Ledamot i ExpeditionsUtskottet,
att, enligt de till Utskottet ankomna ProtocollsUtdrag,
Stånden i detta mål stadnat i skiljaktiga
meningar. Prest- och BorgareStånden
hade fullkomligen gillat StatsUtskottets sednare
Betänkande, EondeStåndet hade deremot
gillat det först afgifna, med undantag af en
omständighet, och Ridderskapet och Adeln hade
i åtskilliga delar fattat särskildta beslut;
hvarför ExpeditionsUtskottet funne sig föranlåtet
att till Riksens Ständer göra en framställning
af dessa skiljaktigheten
Friherre Cederström, Jacob, anmärkte, att
då Ståndens meningar äro olika, borde det Utskott,
hvarest saken blifvit utarbetad, inkomma
med förslag till att sammanjemnka dem,
och hemställde derför om icke StatsUtskottets
.Betänkande finge hvila på bordet intill dess
ExpeditionsUtskottet sådant verkställt.
Hvilket af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
uppå gjord proposition, bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottels,
den 8 dennes på bordet lagda, Betänkande,
af den 31 sietbrdne Maj, i anledning a*
Den 15 Juni, e. m.
361
Herr Bergenstråles Memorial om indragning och
reglering af öfverflödiga Embeten och Tjenster.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets,
den 8 dennes på bordet lagda, Betänkande,
af den 7 dennes, öfver Väilofi. Borgareståndets
anmärkningar mot organisationen af
en Comité till utarbetande af en ny reglering
af Statens Embeten och Tjenster, ansåg Ridderskapet
och Adeln detta mål icke tarfva någon
ytterligare åtgärd, hvarför det till Handlingarna
lades.
Upplästes å nyo och biföllosLagutskottet^,
sedan den 8 dennes på bordet hvilanda, Betänkanden:
1:0
Af den 25 sistledne Maj, angående förhöj,
ning i lösen för Kämnärs-Rätternas Expeditioner.
2jO Af den 17 nästledne Maj, om skärpning i
straffet för åverkan å annans hägnad.
Föredrogs andra gången LagUtskottets,
den S dennes på bordet lagda, Memorial, af
den 26 sistledne Maj, angående särskildta ProtocollsUtdrags
utfärdande öfver uppbud, samt
beträffande mundtliga Stämningar och Vadpenningar.
-.»■äSD
562
Den 15 Juni. e. m.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Uti det nu upp;
lästa LagUtskottets Betänkande innefattas icke
mindre än 3'ne särskildta frågor. Vid den första,
eller: huruvida särskildta ProtocollsUtdrag
böra utfärdas öfver uppbud å fast egendom ,
som vid Domstolarna meddelas, säger Utskottet
, att som vid första uppbudet köpafhandlingen
bör i Protocollet intagas, samt äfven
åtkomsthandlingarne då uppvisas, anser Utskottet
att ProtocollsUtdrag öfver första uppbudet
bör meddelas och lösas; hvaremot Utskottet
anser, att vid andra och.tredje uppbuden
särskildta ProtocollsUtdrag icke böra äga
rum; men den af Utskottet åberopade Kongl.
Förklaringen af den 14 Maj 1805, då den fö»
reskrifver, att när lagfart sökes , de Handlin.
gar böra företes , som styrka säljarens åtkomst,
stadgar icke bestämdt att sådant ovilkorligen
skall ske vid första uppbudet; och af erfaren,
het vet jag, att sådant ofta först vid andra,
och någon gång äfven ej förr än vid tredje
uppbudet verkställes. Dessa granskningar af
säljarens åtkomsthandlingar, hvilka ofta för
Domaren medföra mycken möda, i synnerhet
då egendom gått i arf flera leder igenom,
utan att köp och salu deraf skett, synes berättiga
Domaren att deröfver till köparen utfärda
ProtocollsUtc^rag, som af honom löses i
och då det skäl Utskottet anfört för PrötocollsUtdrags
utfärdande öfver första uppbudet, äfven
ofta fortfar vid de andra, torde det icke
vara orsak att härför göra undantag. I afseende
på frågan om mundtliga stämningar genom
Nämdeman, som skulle äga att blott på
Den 15 Juni. e. ni.
363
partens tillsägelse verkställa kallelsen, får jag
anmärka, att då Lagen i 11 Cap:s 1. §.-Rättegångs-Balken
stadgar: ”vill man till annan
kära, då äger Domaren utfärda skriftlig
stämning;” och vidare i 2. §. att ”i ringare
mål äger mundtlig stämning rum”
är det
häraf tydligt, att det är Domaren och icke Parten
som skall utfärda stämningen, och som Domaren
icke kan på en gång vara närvarande
i de särskilda delarna af dess Domsaga , är
det ett vedertaget bruk att han befullmägtigar
vissa ombud, som å hans vägnar besörja
stämningars utfärdande; men hos en af dessa
bör hvar och en kallelse till Domstolen anmälas,
innan den kan äga laga kraft. Om
Nämndemän blott på partens tillsägelse skulle
äga att muntligen stämma till Tinget, skulle
derigenom tvänne olägenheter uppkomma;
dels ägde man ingen annan upplysning hvarom
stämdt vore, än Nämndemännens minne
om de ord Käranden nyttjat, och jag.fruktar
att flera tvister skulle uppstå blott derom ,
hurudant slämningspåståendet vore; dels klefve
Domaren satt i okunnighet om, hvilka
mål vore till Domstolen instämda, kunde icke
i vederbörlig ordning uppropa dem till föredragande,
och följaktligen satt ur stånd att
iakttaga hvad Författningarne härom föreskrifva.
Angående åter Vadskillingars belopp, instämmer
jag fullkomligen med Utskottet; men
i förenämnde tvänne omständigheter anhåller
jag att Betänkandet måtte återremitteras.
3^4
Den 15 Juni. e. m.
Uppå af Herr Grefven och Landt Marskalken
framställd fråga om Ridderskapet och Adeln
ansåge de gjorda anmärkningarna vid Utskot.
tets Betänkande fordra dess återförvisande;
svarades Nej, biandadt med några Ja; och då
Herr Landt Mar skalk en derefter proponerade bifall
till Betänkandet, blef detsamma af Ridderskapet
och Adeln anlaget.
Föredrogos å nyo och biföllos följande,
sedan den 8 dennes på bordet hvilande, Be
tänkanden,
nemligen :
Ilo Från Lagutskottet, af den 27 sistlidne
Maj, i anledning af väskt fråga att Frälserentor
må anses för lös egendom.
2:0 Från Lagutskottet, af den 12 sistlidne
Maj, i anledning af Doctor Wtjkmans motion
om praescriptions-tid för redovisning
af allmänna medel.
3:0 Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
, af den 6 Juni, angående en
Marknads hållande i Särna Kyrkoby.
4:0 Från Allmänna Besvärs - och QeconomieUtskottet,
af den 6 dennes, om upphäfvande
af en Herrar Landshöfdingar år
ig 11 gifven befallning att insända vissa
rapporter till StatsMinistern för Utrikes
Ärenderna.
£10 Från Allmänna Besvärs-; och Qfconoinie»
Olly ' l
365
Utskottet, af den 6 Juni, rörande förvaltningen
af V/isby Hospitals intrader.
Föredrogs å nyo och bifölls Riddarhus.
Utskottets, sedan den 8 dennes på bordet
hvilande, Utlåtande, af den 24 Maj, öfver
den af Herr Pålman väckta fråga om orsaken
hvarföre döttrar till personer, hvilka efter
1809 blifvit med Adligt Stånd benådade, o.
aktadt Ridderskapets och Adelns deröfver fattade
beslut, icke blifvit upptagna till delaktighet
af Adliga Jungfru-Stifts-Inrättningen.
Upplästes Utdrag af Protocollet, hållet
hos Högvördiga PrestStåndet, den 22 sistlidne
Maj, af innehåll: att vid föredragning a£
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets,
den 9 sistlidne Maj afgifna , yttrande öfve»c
Rådmannen Kjellanders Memorial, angående
byggnads skyldigheten i städerna , pröfvade
PrestStåndet så mycket mera skäligt att dertill
sitt bifall lemna, som PrestStåndet redan
under den 3 Januari 1810 bestämdt förklarat,
att det för EcclesiastikStatens boställen samt
de hus och gårdar, som de i och för sina em-’
beten å stället sjelfve eller deras enkor och
barn bebo, så mycket mindre kan åtaga sig
andra onera, än de hitintills utgjort, som de
hus, hvilka af Ecclesiastika personer tillhandlas,
köpas och ägas, af en oundviklig nödvändighet
för deras innehafvares vistande som
Embetg- eller Tjenstemän 3 i synnerby i de
366
Den 15 Juni. e. ttt.
smärre städer, hvarest det oftast är Omöjligt,
att genom hyra erhålla bonings ställen. Men
beträffande de hus och egendomar, sorn Ecclesiastik^
personer tillhöra i städerna, utan
att af dem sjelfva bebos, finnér PrestStåndet
intet skäl att för dem göra något förbehåll
eller undantag, i afseende på de onera, som
kunna hvars och ens innehafvande jord lag*
ligen åläggas.
I sammanhang hvarmed å nyo föredrogsi
Vallöf!. BorgareStåndets, den 8 dennes på
bordet lagda, ProtocollsUtdrag, af den 3 sist*
lidne, med inbjudning till Ridderskapet och
Adeln samt Hedervärda BondeStåndet, att instämma
i det tillägg sista punkten af Hög*
vördiga PrestStåndets nyssberörde Protocolls,
Utdrag innefattade, jemte
Hedervärda BondeStandets, sedan den !2
dennes på bordet hvilande, ProtocollsUtdrag,
af den 8, hvilket meddelade att Hedervärda
Ståndet samma dag antagit Vällofl. Borgare*
Ståndets inbjudning i förevarande ämne.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht: Då
denna fråga redan en gång af Ridderskapet
och Adeln blifvit afslagen, medelst lemnadt
bifall till OeconomieUtskottets deröfver afgifna,
och den 22 sistlidne Maj afgjorda Betänkande,
som bestämdt uppgifver, att Rådmannen
Kjellanders motion är stridande emot Ståndens
privilegier, så hemställer jag huruvida
Den 15 Juni. e. nu
367
Ridderskapet och Adeln nu kan bifalla BorgareStåndets
deremot stridande inbjudning. Då
detta Stånd är så angeläget 0111 att bibehålla
sina rättigheter, så torde Ridderskapet och Adeln
äfven böra vara måne om att vårda sina.
Jag får derföre afstyrka bifall till BorgareStåndets
inbjudning.
Friherre Cederström, Jacob, anmärkte, att
Saken endast rörde en af Högvördiga PrestStåndet
för egen del beviljad eftergift, sorn ej anginge
Ridderskapels och Adelns rättigheter.
r r> {£ „ _
Herr Grefven och Landt Mar skalk en lät, till
Sakens upplysning, uppläsa Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets redan bifallna Betänkande
i detta ämne ; hvarefter
Friherre Cederström, gfacob, yttrade: Sedan
nu Betänkandet är uppläst, och derigenom
Ovedersägligen upplyst blifvit att frågan endast
angår Högvördiga PrestStåndet; och då
detsamma rredgifvit, att de hus i städerna, sora
tillhöra Ecclesiastika personer, utan att af dem
sjelfva bebos, ej vidare må fritagas från vissa
skyldigheter, så finnér jag ingen betänklighet
för Höglofl. Ridderskapet och Adeln
att deruti instämma; alldenstund 114. §. RegeringsFormen
i privilegiä-frågor fordrar denna
formalitet af alla fyra RiksStånden, så
snart förändringar eller jemkningar uti någotderas
förekomma.
Friherre Boye, Ludvig: Åfvan jag har hört
Betänkandet uppläsas, men bar ej kunnat fat
-
368
Ven 15 Juni. e. ni.
ta det vara annat än gemensamt för alla Stånden.
Jag finner ännu ett skäl till betänklighet
— det nemligen, att många af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter hafva Embetshus
i städerna, likaså väl sorn Presterne, och desse
borde derföre likasom de nyssnämnde vara
uttryckligen undantagne.
Friherre Cederström, Jacob: Utskottet sä»
ger uttryckligen, att saken angår privilegier,
derifrån inga undantag, genom dess åtgärd ,
kunna äga rum, och att det således icke kunnat
sig med lrågan befatta. Att hon nu å nyo
förekommit, är genom Högvördiga PrestStåndets
eget frivilliga begifvande föranledt.
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade,
om Höglofi. Ridderskapet och Adeln behagade
instämma uti PrestStändets, enligt dess ProtocollsUtdrag
af den 22 Maj, fattade beslut
om vissa åtagna skyldigheter för dess hus i
städerna.
Ropades Ja och Nej.
,Grefve von Lantingshausen, Albrecht, be-J
gärde att saken måtte ytterligare få hvila på
bordet, och då Friherre Cederström , Ulric,
Friherre Boye, Ludvig, och Grefve Mörner,
Carl Stellan , deruti förenade sig, blef sakens
afgörande uppskjutet.
lorcdrogos
l
IV.
Den 15 Juni, e. m.
Föredrogos å nyo och bi föllos:
1:0 Särskildta Utskottets, den 10 dennes afgilna
och den 12 på bordet lagda, Memorial
om arfvode och tractamente för dess
Secreterare, Canzlister och Vaktbeijening.
2:0 Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets,
sedan den 12 dennes på bordet hvilande
, Betänkande, af den 6 sistlidne,
angående inskränkning af exclusiva privilegier.
Upplästes å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottcts, den 12 dennes på bordet
lagda och den 6 afgifna, Betänkande
om rättigheten för Lumpsamlare att omkring*
resa i landet, samt om Lumpors anskaffande
för Pappersbrukens behof.
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalkcn
hemställt, om icke BancoUtskottet borde höras
olver denna fråga, samt Friherre Cederström,
Jacob, förmält sig finna det så mycket nödvändigare,
som Bankens Pappersbruk, Tumba,
ej vore undantaget från de allmänna stadgar
Utskottets Betänkande innehölle^ _ beslöt
Höglo{l. Ridderskapet och Adeln, uppå derom
gjord proposition, att öfver detsamma,
så vida det anginge Tumba Pappersbruk, inhämta
BancoUtskottets närmare yttrande.
Ridd. 0. Ad. Brot, N:o 47, 4g,
570 Den 15 Juni. e. m.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs och OeconomieUtskottets, sedan den
12 dennes på bordet hvilande och den 6 nästföregående
aflåtna, Betänkande, i anledning af
gjordt yrkande om tillåtelse för Allmogen i
Skåne , att antingen leverera den Stockholms
Barnhus tillhöriga TiondeSpannmål uti närmaste
KronoMagazin, eller ock att alltid få lösa
den efter Markegången.
Upptogs till afgörande SfatsUtskottets, den
31 sistlidne Maj afgifna och sedanden 12 dennes
på bordet hvilande, Betänkande, öfver Grefve
Gyllenborgs anförande om inqvartering och
underhåll för tågande Troupper.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, uppläste
följande 1
Då Höglod. StatsUtskottet meddelt yttrande
öfver mitt till bemähe Utskott remitterade
Memorial om inqvartering lör tågande
Troupper, har Utskottet, utan att motsäga
hvad jag anfört, likväl icke besvarat hufvudfrågan.
Den är: om.icke de, som förpläga tågande
Troupper under inqvarteringar, böra,
med ledning af stadgandet i 74- § RegeringsFormen,
erhålla full betalning, ehvad de i
egna hus eller genom gärder till Trouppers
underhållande bidraga? Ett bestämdt yttrande
häröfver, och ett, sorn jag förmodar, med jakande
svar förenadt tillstyrkande, att Hemmansbrukare
få till godo njuta denna rätt, är
Den 15 Juni. e. m.
hvad jag anhåller att Utskottet i ett förnyadt
Betänkande ville meddela. Då, genom icke i
behörig ordnihg beredda provinciella bidrag,
de som förpläga Troupper under inqvarteringar
här mäste hållas skadeslöseq och då de
vid Götha Canal arbetande Regementer erhålla
6 sk öm dagen mera än Författningame
dem bestå, hvilka måste draga inqvarteringstyngden,
ställer det i öppen dag orättvisan,
att de inqvarteringsskyldige icke njuta ersättning
till hälften emot kostnadefna, inqvartering,
sbesväret oberäknadt, och det har varit
öväntadt, att, vid sådant förhållande , StatsUtskottet
icke skulle ingå i ett bestämdt yttrande
till bilall Statsanslaget af 30,000 R:dr för
durchmarche-kostnader har egentligen sådana
utgifter till fötemål, och bör, så långt det förslår,
dertill användas; och skulle än denna
summa icke dertill vara tillräcklig, bör det
intet vara något hinder, att ju bristen utaf andra
medel må fyllas, som af Statslltskottet
böra föreslås; och synes mig att Utskottet ej
bort hämta skäl till afstyrkande af någon ytterligare
summas uppförande i Stat , i saknad
af beräkningsgrund för behofvet, samt
Konungen ej sådant anslag äskat, då behofvet
allena bör vara grunden för anslaget, och
det tillkommer Utskottet att pröfva detsamma.
I sammanhang med yttrande öfver den yrkade
ersättningen till de inqvarterings skyldige, förmodar
jag Utskottet äfven bör sig utlåta, om
och i hvad mån ersättning bör meddelas, då
det manskap, för hvilket mat varit betingad jx
antingen uteblifvit eller till fullt antal icke
372
Den 15 Juni. e. m.
ankommit, hvarigenom de inqvarterings-skyldige,
genom förgäfves gjorda kostnader, blifvit
i ett större lidande försatte Slutligen, och
då jag i mitt Memorial framställt en händelse,
då vid ett province-möte en provincie! bevillning
till inqvarterings-ersättning blifvit af
pluraliteten besluten, och i anledning deraf
yrkat ett förklarande, det Riksens Ständer angågo
province-möten till beredande af penningebidrag
till allmänna behof m. m. icke borde
äga rum , hvarom vid Riksdagar allena
lagligen kan afnandlas, har jag trott mig dertill
ägt anledning i Regeringslagarnas anda
och ordalydelse, och förväntat att blifva understödd
af det Utskott, sorn äger att yttra
sig om disposition af Statens medel, och med
beräKningen af Statens inkomster och behof
otvifvclaktigt bör fästa uppmärksamhet dervid,
om de sednare i annan än föreskrifven väg fyllas,
och som allena är i tillfälle att, vid erinringar
derom, tillstyrka Författningar till beredande
af rättelse i hvad till afvikelser kunnat
föranleda j i hvilket ämne, jemlikt åberopade
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse
af år 1677, under en mera inskränkt nationalfrihet,
Riksens Ständer redan för mera än
ett hundrade år sedan , i sådana ordalag som
egnade Lagstiftande Magten, yttrade deras
tänkesätt, jag anhåller vördsamligen att StåtsUtskottets
Betänkande må återremitteras, och
dessa anmärkningar till Utskottets upplysta
pröfning öfverlemnas.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde proposition
till bifall på återförvisning af Siats
-
Den 15 Juni. e. m.
373
Utskottets Betänkande, hvilken med Ja besvarades.
Grefve Lilliencrantz, Johnn Wilhelm: Jag är
öfvertygad, att vid närvarande varupriser kn
genom rigtiga anstalter, med god utkomst, för
de, uti Kongl. Kungörelsen af den 9 Mans
1813 fastställde, 8 sk. inqvartering^penning&t
per man,' om dagen lemnäs 2;ne mål, enligt
Fältstat åt tågande troupper.
Jag tillägger att största svårigheten är öfvervunnen,
sedan Kongl. Majrt nådigt tillåtit
att marcherouter icke utsättas längre än till
Länets böljan, med lemnad nådig rättighet för
Landshöfdingen, att till jemm fördelande af
inqvartering* n för den tågande trouppen igenom
Länet, förordna på sätt lämpligt finnes.
Ifrån denna tid kunna de vid stora vä*
garna boende hemmansägare ettdera skyddas
för betungande inqvartering, eller ock för besväret
deraf tilläggas ersättning, genom frivillig
afgift af mera aflägse boende, enligt
sådan öfverenskommelse som i Vestmanland
länge sedan är träffad.
Om utskrifningar af proviant har i Vestmanland
under min tjenst-tid icke varit fråga.
Hvad jag anfört rörer således icke utskrifning,
hvarmed visserligen bör förhållas enligt Grundlagens
föreskrift. Vid inqvartering under
Trouppers tågande, hvarom jag talat, hafva
Länets invånare varit erbjudne att i Kronan»
Den 15 Juni. e. m.
förråd få emot billig betalning hämta bröd
och spannmål, m n sällan eller aldrig har
någon sig deraf begagnat.
Visserligen bör all tunga lika fördelas på
Rikets innevånare, men om skyldigheter skola
betalas öfver rätta värdet, uppstår just derigenom
Statsbrist, som slutligen återfaller på
de skattskyldiga Om Författningarne nitiskt
jakt agas, är jag öfvertygad det inqvarteringsskyldigheten
är mindre betungande i vårt fädernesland,
än i öfriga länder.
Ilrr af Klinteberg, Wilhelm, instämde med
Grefve Lilljener antz.
Grefve Liljencrantz, ffohan Wilhelm- Till
bevis på hvad jag yttrat om inqvartc ings.
penningarnes tillräcklighet, må det tillåtas mig
nämna, att då FörstärkningsManskapet år 1812
var i Vesterås och ingen Näringsidkare ville
för 16 sk. Riksgäld om dagen per man lemna
2.'ne mål, fingo de, genom anstalt af mig
och RegementsQvartermästaren, full förplägning
enligt fältstat, jemte brännvin, emot de
af Kronan bestådde 5' sk Banco , och detta under
en tid af fullkomlig brist på åtskilliga
provi nt-persedlar , som från aflägse orter måt.
te lörskrifvas.
Friherre Cronstedt, Jacob Otto'. Uti Hög*
lofl. StatsUtskottets Betänkande kan jag för
för min del icke instämma, i anseende dertill
att, i min tanka, icke nog afseende är
Den 15 Juni. e. m.
375
lemnadtåtden tyngd, som drabbar de provincer,
hvarigenom Kronans Manskap tågar.
Det tycks vara det naturligaste, att Kronans
Manskap betalar i qvarteren hvad förtäringen
kostar, utan någon förlust för värdarne.
Som den hittills stadgade aflöning icke
synes dertill vara tillräcklig, och prisen på
lifsmedel å olika orter och tider äro vida skiljaktiga
, anser jag för min del tjenligt att i
Markegång hvarje år bestämma priset på en
portion efter fältstats grund. När då Kontingt
ns Befallningshafvande finge genast ersätta
beloppet till värdarne, der Kronans manskap
varit inqvarteradt, och derföre till KrigsFonden
redovisa, sä är ingen lidande.
Inqvarterings skyldigheten drabbar i synnerhet
vissa provincer , hvilkas läge gör oundvikligt
att i de flesta fall af Trouppers rörelse
få emottaga manskap. Vi håfve deruppå
i Örbro Län en kännbar erfarenhet; och man
har ansett Kronans aflöning så otillräcklig, att
de fleste af Länets invånare ingått i den öfverenskommelse
sinsimellan, att ersätta och
hålla fullt skadeslösa de hemmansägare, som
genom läget utmed stora landsvägen äro 11-  tid besvärade af inqvartering. Derigenom blir
åtmindstone inom Länet likhet i tyngd j men
som denna anstalt endast var ämnad att vara
provisorisk, under sist förflutna påträ lgaude
omständigheter, under campagnen emot Norrige,
så hoppas jag att Krigs Fonden består
hädanefter hela kostnaden till soldatens un
-
376
Den 15 Juni. e. r,u
derhåll; och i hvilket afseende jag i ödmjukhet
får anhålla om återremiss på StatsUtskottets
Betänkande med de dervid gjorde anmärkningar.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz. Ludvig•.
Redan hafva före mig åtskillige värde Ledamöter
yttrat sir.a tankar i detta ämne, och jag
instämmer med dem derutinnan, att jag finnér
utgif erna för inqvarteringsbesväret böra drabba
Rikets inbyggare i allmänhet, och att jag
anser de samm imomster Herrar Landshöfdingar
hålla med Länens invånare, och de öfverenskommelse^,
som dermed dem uppgöras, ej böra
vara ollåtne, emedan allmogen der icke är
i tillfälle att vederbörligen yttra sin mening
ofver de stora kostnader, som vid dylika händelser
gemenligen blifva allmänheten ålagde.
Äfven jag begär derföre att Betänkandet må
återförvisas
Herr
Grefven oeh Landt Mar skalken anmärkte,
att sådant redan vore bifallet.
Grefve Lilliencrantz, ffohan Wilhelm: Oaktadt
min öfvertygelse att 8 sk. B.o, i närvarande
tid, äro tillräckliga till anskaffande af 2:ne mål,
enligt Fältst .t, för tågande troupper, anser jag
angeläget att vid de största vägarna i Länen
inrättningar anläggas, hvarigenom kokning må
kunna anställas Compagnievis, och, om möjligt
vore, troupperne Compagnievis på ett ställe
förläggas. Om anslag af Statsmedel, till lättnåd
vid inqvarterings skyldigheten, kan gö
-
Den 15 Juni. e. m.
377
ras, skulle jag heldst önska att de f;!i besagde
ändamål finge användas I Vestmanland
har man väl varit betänkt på sådana inrättningar;
men utan bidrag af Staten torde de
svårligen komma till ve kstälL ghet.
Friherre Herta, Län: jag läflar mod
hvem sorn heldst i n'tfö 'sd rom bidrager
till Statens lättnad, nion n ändock ej instämma
i den meningen, 3t b sk- på man äro
tillräcklige att vedergälla han dagliga förplägning
Kanske att det låter c'g göra i Vestmanland
, men i de ve«tligare Provincerna kan
det omöjligen verkställas. Anstalten, att genom
öfverenskommelse med Länets aflägsnare
invånare bereda lindring åt dera som bo närmare
vid stora landsvägarna, är lätt att påstå,
men svar att verkställa i vidsträckta Län. Likaså
den , att genom tågets förande på omvägar,
i sin ordning betunga de inbyggare som
hafva sina hemvist i aflägsnare trakter; ty om
denna utväg skulle v dtagas, ökadeS ofelbart
kostnaden för Kongl Maj t och Kronan, samt
kunde derigenom ofra inträffa, att tiden till tågande
trouppers marche, emot den påräknade
hastigheten , förlängdes. Det rättaste vore, i min
tanka, att Kronan tillräckligen ersatte inkvarteringen
åt hvar och en som dermed besvärades,
ty efter min fulla öfvertygelse, borde trouppers
underhåll, vid inträffande marche genom landet,
bestridas af Stat s medel, och på ett sätt
att hemmansägare på landet ej af detta nödvändiga
onus måste vidkännas en alltför svår
1 örda.
37§
Den 15 Juni. e, 1 n.
Friherre Cederström, Jacob: Sedan åter
remissen
i\r beslutad, m n ytterligare anmärkningar
ännu göras, får äfven jig, i enlighet
med Grefve Gyllenborgs anförande, tillägga, att
särskildta öfverenskoinmelser 0111 utskrifningar
af varor och gärder, af hvad slagsom heldst,
äro stridande emot RegeringsFormen. StatsUtskotfet
bör för detta, såsom för andra allmänna
beho!, föreskrifva sättet och medlen
till dess utgörande, med den omtanka, att anslaget
å den ena sidan blifver tillräckligt och
å den andra ingen medborgare öfver höfvan
betungad. De öfverklagade enskilta ötverenskommelser
med Länens invånare måste der,
före alldeles upphöra.
Grefve Lilliencrantz , Johan Wilhelm: Jag
jtererar att det jag anfört icke rörer utskrifning,
och på intet sätt motsäger det behof af
förhöjd inqvarterings ersättning, sorn kan uppstå
i Gränselän, hvilka, mer än andra orter,
varit med durchmarcher betungade- Detsamma
gäller i de Län, som haft missväxt} och
för öfrigt anser jag naturligt och säkert, att
Vid stigande varupris den contanta aflöningen
för Soldaten, på sätt hitintills skett, varder
förökad.
jag förnyar endast den öfvertygelse, att i
närvarande tid, vid vanliga förhållanden, 8 sk.
B:co äro tillräckligé för 2:ne mål efter Fältstat,
åt en Soldat, som derjemte njuter 2 sk. contant
till tobak m. m., samt att Författningar,
Den 15 Juni. e. m
-
379
i min tanka, böra grundas på det allmänna
förhållandet, icke på 1 extraordinaira händel er
och undantag, hvilka särskildt böra tagas i
öfvervägande. För den som det önskar, skall
jag med authentika documenter och calculer
bevisa, att det jag anfört icke stöder sig på
en löslig hypothes. Det mest tryck nde af in~
qvarteringen anser jag vara Befälets emottagande,
och skulle högligen önska, att Riksens
Ständer viile stadga en föreskrift, som bestämde
huru många Soldater skulle beräknas vid
inqvarteringen mot en RegementsBefälhafvare,
en Bataillonschef, en Capitaine, o. s. v. Om
Utskottets Betänkande återförvisas, anhåller
jag vördsamligen att mina gjorda anmärknin
gar få medfölja.
Betänkandet blef derefter, tillika med det
som flere Ledamöter således anfort, till StatsUtskottet
återremitteradt.
* - *
Upplästes å nyo och bifölls StatsUtskottets,
den 12 dennes första gången föredragna
Betänkande, af den 9 sistlidne, rörande en
summa af 121,168 R=dr 32 sk. 4-rst. Banco,
som uii 1812 års Riksstat blifvit afskrifven
på RiksgäldsContoirets hos Statsverket ägande
fordran för meddeldta förskott till 18ro års
hamnstängnings kostnader, m. m.
33o
Den [ 5 Juni. e. m,
Föredrogs å nyo och bifölls Vallöf!- BorgareStåndets,
den 12 dannes' på bordet lagda,
ProtocoilsUtdrag, af den 3 nästföregående, om
revisionen af de Hospitals och Lazaretts-räkenskaper,
som äro ställde under Kongl. SeraphimerGillcts
öfverstyrelse.
Företogs till afgörande Riddarhusutskott
tets', den 24 sistlidne Maj afgifna och den 12
dennes på bordet lagda, Memorial om ändring
uti 2 §:ns 2 mom. af den för RiddarhusDirectionen
den 25 April 1810 utfärdade Instruekon,
och blef detsamma af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln gilladt och bifallet.
Upplästes första gången och lades på bordet
StatsUtskottets, den 9 dennes afgifna, utlåtande
öfver Riksdagsmannen Änders Sandstens
dit remitterade Memorial, med hemställan om
det icke vore med Rikets fördel mera förenligt,
att, under vissa bestämda arrendevilkor,
upplåta Ädelfors Guldverk och underlydande
lägenheter, än att, på sätt det imellan Kongl.
Maj t och Kronan samt Bergmästaren Anton
Svab ingångna, och nu på Öfver Jägmästaren
Kihlström transporterade, Contract innehåller,
för berörde Bruk bekomma ett visst antal Ducater,
slagne af der befintlig malm; hvarom
Kongl. Majit befallt en, ännu veterligen icke
anställd, undersökning; om hvars verkställighet
Riksdagsmannen Sandsten anhållit, på det
Den 15 Juni. e, ni. 381
atf derjemte matte utrönas , huruvida ÖfverJägmästaren
Kihlström fullgjort de vilkor honom
ålegat.
StatsUtskottet anmäler hvad i detta afseende
vid 1809, i3io och (812 årens Riksdagar
samt efter desamma och ytterligare vid
den närvarande förefallit, jemte orsakerna hvarföre
denna angelägenhet ännu icke vunnit åsyftad
handläggning.
Utskottet hemställer derefter, att Riksens
Ständer matte hos Kongl Majit i underdånig*
het anhålla, det KammarFiscalen måtte varda
anbefalld att, efter inhämtad närmare upplysning
huruvida Öfver Jägmästaren Kihlström fullgjort
de honom åliggande förbindelser, dervid
fästa den embetsåtgärd, som Lag och målets
beskaffenhet fordra.
I öfrigt, och då vid flera Riksdagar klagan
blifvit förd öfver Guldverksdriflens förfall,
och att undersökning äfven måtte anställas
till utrönande huru med egendomen förfares,
rå hemställer Utskottet, att Riksens Ständer
äfvenledes måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
begära nådig befallning om en laga
och skyndsam undersökning på stället, till
utrönande huru Verket drifves och med Egendomarne
förfares, samt Arrendatorn uppfyllt
de åtagna och i ArrendeContractet honom foreskrifna
vilkor och förbindelser, samt att den
klagande Allmogen, i den mån det kan röra
382 Den i5 Juni- e. nu
dess rätt, måtte tillåtas att dervid få hafva
dess ombud närvarande.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet i Hög*
loff. Ridderskapets och Adelns Plenum
e. m. den J5 Juni 1815.
S. D. Föredrogos å hyo och bi föllos
följande StatsUtskottets, den 31 Maj afgifna,
och den 8 i denna månad pä bordet lagda, Betänkanden,
nemligen:
1:0 Angående Stockholms Stads samt de öf*
riga Städernas Källarefriheter.
2:0 I anledning af Riksdagsmannen Hans Hanssons
från Kopparbergs Län väckta mo*
tion, om Krono-utlagörnas debitering och
qvittering efter Markegångspris.
3:0 Angående Landshöfdingen Focks motion
om lön för år 1813.
4:0 Angående Riksdagsmannen Sandstens Memorial
om tillstånd att få erlägga Kronoutskylderna
i Spannmål.
N
5:0 Angående Slottsbyggnaderna å Kungsöhr.
6:0 Om tillökt penninge-anslag för LagComitéen.
Den 15 Juni. e. m,
383
7:0 I anledning af Pierr G. A. Bergenstråhles
Memorial om indragning och reglering af
öfverflödiga embeten och tjenster.
8:0 Af den 9 Juni, rörande en summa som
uti 1812 års RiksStat blifvit afskrifven
på RiksgäldsContoirets ägande fordran för
meddeldta förskott till hamnstängningsnader,
m. m. Ut supra.
S. D. StatsUtskottets, den 31 sistlidne
Maj afgifna, och den 12 dennes på bordet
lagda, Betänkande angående Grefve Gyllenborgs
anförande om inqvartering för tågande Troup.
per, biet, vid förnyad föredragning, och efter
d rvid gjorda anmärkningar, af Högloft- Ridderskapet
och Adeln återremitteradt. Ut supra.
S. D- Följande LagUtskottets, den 8 i denna
månad upplästa och samma dag på bordet
lagda» Betänkanden blefvo, vid förnyad föredragning,
af Högloft. Ridderskapet och Adeln
bifallna, nemligen:
1:0 Af den 25 Maj, i anledning af väckt motion
om rättelse i ExpeditionsTaxan.
2:0 Af den 17 Maj, om skärpning i straffet
för åverkan å annans hägnad.
3 0 Af den 26 Maj, i anledning af Riksdags*
Fullmägtige Anders Andersson Åbergs och
Moses Johanssons Memorial om utfärdande
af en Författning rörande lagfart, muntliga
stämningar samt vadpenningar.
384 Den 15 Juni. e. m.
4:0 Afden27Maj, rörande yrkande, att Fräl*
serentor må såsom lös egendom anses.
5:0 Af den 12 Maj, angående förlängning af
prasscriptions-tidc n för revision af krigsräkenskaper.
Ut supra.
. S. D. Föredrogos å nyo och biföl 1 os följande
Allmänna Besvärs' och OeconomieUt
skotteis,
den 1 och 6 dennes afgifna och den
8 på bordet lagda Memorial, nemligen :
1:0 Om Fångskjutsen och Kionobrefbäringen i
Stora Kopparbergs Län.
2.0 Rörande anmärkningar, som af Höglofl.
Ridderskap, t och Adeln blifvit gjorde vid
Betänkandet om 5 Helgedagars indragning.
3:0 Om en Marknads hållande uti Särna Kyrkoby.
4:0 Om upphäfvande af en till Herrar Landsböfdingar
år 1811 gil ven befallning om
rapporters afgifvande till StatsMinistern
för Utrikes arendela.
5:0 Angående förvaltningen af Visby Hospitals
intrader.
6:0 Angående inskränkning af exclusiva pri*
vi legiér.
7:0 Om tillåtelse för Allmogen i Skåne att antingen
leverera den Stockholms'Barnhus
tillhörande
IV.
Den 15 Juni, e. ni. 385
tillhörande TiondeSpannmål uti närmaste
KronoMagazin, eller ock att alltid lå lösa
den efter Markegången. Ut supra.
S. D. Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets,
den 6 juni afgifna och den 8 på
bordet lagda, Betänkande, angående väckt fråga
om större frihet vid Kalkbrytning på Gottland,
blef, i anledning af dervid gjorda anmärkningar,
till Utskottet åtcrremitteradt. Ut
supra*
S. D. Då Allmänna Besvärs- och ÖeconomieUtskottets,
den 6 dennes afgifna och den
12 på bordet lagda, Betänkande, angående rättigheten
för Lumpsamlare att omkringresa i landst,
samt om lumpors anskaffande för Pappersbrukens
behof, nu åter föredrogs beslöt Högiofl.
Ridderskapet och Adeln att deröfver, så vida
det angick Tumba Pappersbruk, inhämta BancoUtskottets
närmare yttrande.. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets, den
6 dennes afgifna och den 8 jiennes på bordet
lagda, Memorial om tillstånd att få antaga- en
än ytterligare ökad betjening, blef detsamma
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln bifallet,
med tillägg: att då Utskottet upplyst hvilken
mängd af göromål till dess handläggning
blifvit hänviste, och Kongl. Maj:f, uti dess
Nådiga skrifvelse om Riksdagens förlängning,
äskat skyndsam behandling af ännu Oafgjord*
Ridd, 0. Ad, Prof, N;o jo.
386
Den 15 Juni. e. m.
mål, så ville Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
för dess del, tillåta Allmänna Besvärs- och
OecorromieUtskottet att antaga en så talrik betjening,
att Utskottet skulle kunna sammanträ,
da och arbeta på 6 afdelningar. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Särskildta
Utskottets, den io dennes afgifna och
den 12 på bordet lagda, Memorial om arfvode
och tractamente för Utskottets Secreterare,
Canzlister och Vaktbefjening. Ut supra.
S. D. RiddarhusUtskottets, den 24 sistlidne
Maj afgifna och den 12 dennes på bordet
lagda, Memorial örn ändring uti 2 §:ns 2
morn. af den för RiddarhusDirectionen den 25
April 1810 utfärdade Instruction, blef, vid förnyad
föredragning, af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln gilladt och bifallet. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Vä Hofi.'
BorgareStåndets, den 12 dennes på bordet lagda,
ProtocollsUtdrag, af den 5 nästföregående,
om revision af de Hospitals- och Lazaretts-räkenskaper,
som äro ställde under Kongl. Sej
raphimerGillets öfverstyrelse. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskillj
des' klockan tre qvart till 9.
In fidem protocolli
Äng. von Hartmansdorff.
/
Den i cj Juni.
Man dagen den 19 Juni.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Upplästes följande från StatsUtskottet inkomna
Betänkanden :
1-,o Af den u Jun'j i anledning af Handelsmannen
Hagerman! Memorial angående bestämmandet
af någon Fond, för att dermed
ersätta Svenska medborgares genom
uppbringningar lidna förluster; och förmäler
Utskottet huruledes den nu väckta
fråga blifvit vid 1812 års Urtima Riksdag
uppskjuten, på den grund, att förlusterna
till deras beskaffenhet och belopp då icke
voro utredda; och som en sådan utredning,
efter hvad hos StatsUtskottet
blifvit upplyst, ännu saknas, så har Utskottet
ansett sig icke vara i tillfälle att
Herr Hagerman! motion till pröfning upptaga.
2:0 Af den 14 Juni, i anledning af Herr Friherre
Wrangel! Memorial angående Bevillningens
jemnare fördelning, m m.; Ut.
skottet yttrar sig redan hafva föreslagit
den åtgärd, som, i afseende på regleringen
af Statens embeten och tjenster, kan
vara af nöden; men beträffande en Stats
uppgörande i effecter, som oafkortadt borde
utfås, antingen in natura eller efter
Markegångstaxa!!, enligt den Skattdragan
-
388
Den 19 Juni.
des önskan, tror Utskottet sådant svårligen
kunna verkställas.
3:0 Af den 14 Juni, i anledning af Kongl.
Majts Nådiga Proposition om en närmare
reglering af de sä kallade Gerningsören.
Utskottet anser Gerningsören ingenstädes
till högre belopp än 1 Daler Silfvermynt
eller 16 sk. Banco för hvarje person böra
erläggas, samt att de ingenstädes skola
till dubbelt belopp betalas, utan antingen
endast till Kronan eller endast till
Städerna utgöras, äfvensom att inga af
Städerna kunna göra anspråk derå, sä
framt de icke kunna uppvisa särskildta
Kongl. Resolutioner på rättigheten att
en dylik afgift uppbära , samt att samma
skyldighet, såsom vilkor för Gerningsörens
framgena undfående, bör åligga Städerna
på de ställen, der denna afgift är
delad emellan dem och Kronan. Hvad
Städerna i Vester- och Norrbotten angår,
hvilka erhållit tillstånd att af hvarje handtverkare
på landet uppbära * Daler Silfvermynt,
anser Utskottet dem endast böra
bibehållas vid rättigheten att efter 1
Daler Silfvermynt eller 16 sk. Banco på
personen uppbära Gerningsören; och har
Utskottet i öfrigt, och då Gerningsören
äro i Stat påräknade, såsom en Statsverkets
ordinarie inkomst, icke kunnat tillstyrka
annan ändring eller eftergift härutinnan
, än som instämmer med hvad hemställdt
och föreslaget blifvit.
Den 19 Juni,
389
4:0 Af den 14 Juni, angående gjord hemställan
om ersättning lör Bohus , Carlstads
och Elfsborgs Läns invånares lidande och
besvär under sista fälttåget, och yttrar sig
Utskottet anse den utväg, som i detta
hänseende blifvit föreslagen, att rmdel
dertill skulle beviljas och på Stat uppföras,
icke vara lämplig, enär den summa,
som härtill erfordrades, icke kan med någon
säker beräkningsgrund bestämmas.
5:0 Af den 9 Juni, angående .Hr von Schantz7*
Memorial om KronoRentornas utgörande i
persedlar och varor i stället för penningar;
å hvilket förslags antagande Utskottet,
uppå anförda skäl, finner mycken bet
tänklighet vid att tillstyrka bifall.
Föredrogs å nyo OeconomieUtskottets,
den 8 Juni på bordet lagda, Betänkande, an-i
gående Gårdfarihandeln.
Friherre Manntrhemi Lars August: Med de
liberala grundsatser för frihet i lofliga Näring
gar, som utgöra tidhvarfvets stigande upplysning,
har jag svårt att förena de flera inskränkningar
Oeconomie- och BesvärsUtskottet föreslagit
i den de uppräknade sju Socknar i Elfsborgs
Län ifrån långliga tider förunnade Gårdfarihandel.
Enligt Mom. x. skulle det tillkomma en
Pröfningsrätt, sammansatt af Landshöfdingen
390
Den 19 Jani.
och Deputerade från sfäder och landet, att,
etter kännedom af inom Socknarna tillverkade
varors mängd och värden , bestämma den
personal som kunde lå pass, hvilken ej skulle
fa stiga öfver men väl under 300.
Enligt Moni. 2 skulle ingen få pass, som
ej företedde al Pastor och Sexman bestyrkt förteckning
å alla de varor han ämnade medföra,
ankommande på Landshöfdingens och Comiterades
pröfning huruvida de anses uppgå
till ett så betydligt värde, att deras försäljning
kunde förslå till uppehåll under vandringstiden
och resekostnad, samt deröfver
leninade en behållning att hemföra.
Kuru vet man då att en personal af 300
och derunder säkrare utgör det b.höfliga antalet,
än en af hvarje skattskrifven hemmansdel,
enligt Kongl. CoinmerceCollegii kungörelse
af 1803? och är man i tillfälle att beräkna
productionen af varor med den bestämdhet, att
den aldrig kan stiga till ett belopp, som fordrar
ttt större antal alsättare? skall man ej
förmoda, att en obehindrad afsättning uppmuntrar
till förökad production? Och är det
ej nyttigare, att genom upphäfvande af tvång
söka att befrämja densamma, än att genom
föreskrift af inskränkt personal förorsaka, att ,
när ej alla varor kunna användas i Gårdfarihandel,
de cjvarblifvancle måste föryttras till
ortens småstäder, hvarest bristande täflan skall
verka tili ofördelaktig afsättning och denna
sedermera till mindskad production?
Den 19 Juni.
I samma mån föreskrifterna för Landshöfdingen
och Comitérade äro så obestämda sorn
de föreslagna, i samina mån öppnas utvägar
till utöfning af godtycke, af förmynderskap
för den enskiltes ceconomie. Hvarföre ej tillluta
Vestgöthen, så väl som alla andra, att räkna
sjelf V
Ibland vilkoren förekommer äfven, att
ingen får idka Gårdfarihandel, sorn icke uppnått
30 års ålder. Enär fulländade conscriptions
år äro vilkoret för Borås och Ulricaehamnsboer,
måste ett af två hända: antingen har
Utskottet icke handlat principmässigt, eller
måste de 7 Socknarnes invånare vara annorlunda
qvalificeradeän Borås- och Ulrictehamnsboerna.
Enligt 5 Mom. skulle Vestgöthnvne icke
äga rätt till betalning för utborgade varor.
De blifva derigenom i paritet med Krögare.
Hvarföre ej hellre med andra handlande, emellan
hvilka och köpare öfverenskommelse om
betalningsterminer så ofta äger rum, och måste
äga rum? Af samma skäl skulle man kunna
förbjuda auctioner med vilkor af längre eller
kortare betalningstid j förbjuda spannmålscontract
med 9 månaders credit, den' i vissa
Bergslager vanliga.
Enligt 6 Mom. skulle pass ej meddelas
till enskilda resor, utan företeende af betyg
att resan ej är i handelsärender. Afsigten lär
vara, att förekomma det Vestgöthen ej måtte
392
Dm 19 Juni.
handla med andra provinsers producter. Men
är det då något Riksförderfligt deruti, om Vestgöthen
förer Skånes producter till Norrland,
och tvärtom ? Gottlänningen finner ganska
väl sin räkning dervid, att Vestgötharne
täfla med Visby handlande om förvärfvandet
af landets Fårull, så länge den ej förädlas inom
ön , i brist af Fabriker.
Afsigten lär äfven vara att förekomma
kringförandet af till införsel förbudet gods.
Visserligen äro Vestgötharne dermed beträdda
i men om de nu tvingas att blifva hemma,
mindskas väl derigenom massan af i landet
inlurendrägadt eller på confiscations-auctioner
till qvarblifvande försålldt utländskt kram, eller
förekommes kringspridandet? Rådfrågom
dem, hvilka besöka salubodarna i Rikets Städer!
Förekommandet af trafik med sådana va*
ror fordrar helt andra åtgärder; men de ligga
utom kretsen af detta ämne.
Man beskyller Vestgötharne att utsprida
luxe bland allmogen och tjenstfolk. Nåväl,
om den ambulatoriska saluboden uteblifver,
finnes ej föremål för luxe i hvarje stad, dyrare
om Vestgöthens täflan saknas ?
Dessutom måste man ej alltid taga luxe
i elak bemärkelse.
Till lycka för menskligheten äro de få ,
hvilkas högsta njutning är att samla penningar.
De flesta producera och förtjena, för att
Den 19 Juni.
393
bereda sig utvägar till sådana njutningar,
hvilka förljufliga lifvet, såsom ibia» d Allmogen
förbättrade bohags- och husgeråds-persedlar,
en snygg klädsel, beqvämligare åkdon.
Försvåra möjligheten att åtkomma dessa njutningar,
och drifTjädrarne till industrie och
förtjenst skola förslappas.
I ett land, hvars climat nekar sysselsättning
med Jordbruket en stor del af uret, kan
aldrig en stor folkmängd finna sin b rgning ,
utan genom biträde af binäringar. De böra
då snarare uppmuntras genom frihet, än ijectras
genom tvång. Följden blir den välgörande,
att en förökad folkmängd åter verkar till
Jordbrukets utvidgande.
Man erkänner att de sju Socknar&e hafva
en mager och mindre fruktbärande jord,
men likväl en stark befo'kning. Denna är en
verkan af binäringarna. Lägg band på dessa
genom en försvårad afsättning, och det mindre
tacksamma Jordbruket , sig sjelf lemnadt,
skall snart sätta en gräns för befolkningen.
Det har ännu aldrig fallit en välgörande
Styrelse in att låta anställa räknandet af Norrländningar,
som försälja smör, talg, väfnader,
lin, fogel; Fryksdalsboerne, genom
hvilkas berömliga flit landets ödemarker odlas
till fruktbara fält; Dalkarlarne, som afsätta
slipstenar och trädvaror och utbjuda deras arbetsförmåga;
det har aldrig fallit Regeringen
in att låta calculera huruvida förtjensten beta
-
394
Den 19 Juni.
lar resan och lemnar öfverskott. Befall Balkan.'
len i Mora, Rättvik, Leksand, Elfdals med flera
Socknar, att blifva bemma och odlaen otacksam
joid, och man skall snart fä ett förr okändt
räkne-bestyr, det nemligen "af huru mänga som
omkomma i brist- af utkomst.
Friherre Hjerta, Lars: Det är både som
Ledamot af Oeconomie - och BesvärsUtskottet,
som egentligen i egenskap af Landshöfding i
det Län, hvarifrån Gårdfarihandel idkas, jag,
i anledning af flera gjorda anmärkningar, linner
mig föranlåten att, då jag yttrar min mening,
upplysa rätta förhållandet. Jag tror mig
ej biottstälias för att ådagalägga en klandervärd
egenkärlek, då jag anser mig äga fullkomlig
kännedom om nyttan eller skadan af omförmälte
Gårdfarihandel. Det vore till och med
oförlåtligt, om jag, i anseende till det embete
jag bekläder, ej härutinnan förvärfvat mig all
den erfarenhet och upplysning, som möjligen
kan finnas hos någon annan.
De af Friherre Mannerheim gjorda anmärkningar
uppå Utskottets Betänkande vill jag, i
den ordning, som ett hastigt fattande medgifver,
besvara; men utbeder mig Ridderskapets
och Adelns benägna öfverseende, om, i ett eller
annat afseende, jag ej nied den fullständighet
som vederbör, fullgör detta mitt åtagande.
Baron Mannerheim anser det ej vara förenligt
med nu varande lyckliga upplysning, att
Den 19 Juni.
395
lägga band på industrien och dess utöfning.
Jag medger och värderar högt de fördelar som
upplysningen verkar; men kan omöjligen föreställa
mig att i detta fall någon verklig fördel
varit följden; ty ingen lärer kunna bestrida
sanningen deraf, att många skadliga missbruk
blifvit utöfvade, och hvarigenom Gårdfarihandel
med mycket skäl ofta blifvit klandrad,
samt då upplysningen betraktas utur
denna synpunkt, lärer den i sitt stigande hvarken
vara eller blifva nyttig.
Hvad pröfningsrätten angår, hvilken anmärkes
såsom mindre billig, emedan Utskottet
bestämt ett antal af 300 personer tillräck*
lige att utöfva omförmälte handel, så är det-’
ta blott en provisorisk anstalt, till dess Landshöfdingen,
i samråd med tillkallade Deputerade,
hunnit närmare pröfva det antal Gårdfarihandlande,
som kunna vara behöflige till
afyttring af egna tillverkningar, och då Utskottet
funnit, att en sådan handel ej kan idkas
med fördel, då hvar och en, som dertill
i laglig ordning anmäles, ej medför varor till
ett värde af mindst 300 R:dr B:o, och då deraf
följer, att 300 personer skulle äga varor för
90,000 R;dr, samt med en så betydlig egen
tillverkning etne gänger om året till andra provincer
förpassas, så har Utskottet funnit anledning
att sorn maximum föreslå förrberörde
antal. Skulle, emot förmodan , den välgörande
och gagneliga upplysningen öfvertyga mig
derom, att produetionen af egna tillverkningar
inom de till Gårdfarihandel berättigade 7 Hä
-
396
Den 19 Juni.
rader kräfver ett utvidgadt antal säljare , blir
jag verkligen den förste, som med liflig gladje
skall gifva tillkänna ett sådant förhållande,
'och då, men ej förr, begära ändring uti
hvad Utskottet nu föreslagit. Ett så beskaffädt
förmynderskap kan väl aldrig vara öf*
verflödigt, eller stridande emot tidhvarfvets liberala
och till allmänt väl ledande tänkesätt.
Den värde anmärkaren påstår, att Utskottet
ej handlat principmässigt, då den för Contingenthandlande
föreslagne 25 års ålder ej är
lika för Gårdfarihandlande. Derpå får jag äran
svara, att skillnaden imellan en Contingentborgare
dräng Och Gårdfarihandlanden är
den, att den förre försäljer sin husbondes varor
och egentligen att anse som en vanlig bodbetjent
; den sednare deremot bör vara egen
hemmansbrukare. Och har Utskottet funnit,
att då en sådan merändels efter fyllda 25 år,
eller efter upphörandet af Beväringsåldern,
först börjar att tänka på giftermål, samt den
dermed förknippade husliga sällhet, så skulle
den föreslagne åldern 30 år vara den mest
lämplige; och får jag, till ytterligare styrka
för denna mening, meddela, att, då jag vid
förflutna passutdelningar, ej utan ledsnad och
bekymmer, -erfarit att, till begagnande af Passrättigheten,
mångfalldige ogifte från 30 till och
med 40 år blifvit anmälte, så har jag, af denna
vigtiga omständighet, hämtat grundad öfvertygelse
att en tidigare kringvandring ej är
behörig; do«k utan att påstå eller ens kunna
tänka, att dessa Läns invånare äro annorlunda
Den 19 Juni,
397
qualificerade än de öfrige, uti fysiskt afseende;
ty betraktar man dem som handlande, så
lärer ingen kunna bestrida att de äga vidt omfattande
insigter.
Beträffande betalningsförlusten för utborgade
varor, så medger jag, att i första påseendet
synes Utskottets Betänkande vara strängt;
men då man vet hurusom hittills tillgått, att
Gårdfarihandlande med de mest fogliga och
öfvertalande lämpor utbjuda sina varor, hvarigenom
Allmogen och framför allt tjenstehjon,
oftast utan verkligt behof - lockas till handel,
särdeles då längre eller kortare credit beviljas,
så har Utskottet, till hindrandet af detta
så allmänt öfverklagade onda, trott sig böra
tillstyrka att för hvad som utborgas ej tiller*
kännes någon laglig betalningspligt; ochdå dertill
kommer, att en mängd Gårdfarihandlande,
hvaribland synnerligast kan nämnas Contingentborgare,
under förefallande resor, och sedan
egna från orten medförda varor blifvit
försålda, hämtat nya lager hos Lärftskrämare
och andra handlande, så väl i Hufvudstadeu
som annorstädes, för hvilka de ännu äro skyldige
ofantliga summor, samt derföre lagsökte,
och att högst bedräglige concourser dagligen
vittna om detta lika skadliga som skamliga
förhållandet, så synes Utskottets Betänkande
vara af vigtiga orsaker påkalladt och innebärande
det förtjenstfull, att utvägar tillen urartad
och sjelfsvåldig handelsrättighet blifvit
föreslagne.
398
Den 19 Juni.
Att rättigheten till erhållande af enskildta
pass ej af Utskottet medgifves, tror jag vara
bygdt på grunder hämtade af erfarenhet; ty
under hvarjehanda förevändningar att indrifva
fordringar, bevaka concourser, uppsöka slägtingar
i alla och de mest vidsträckta landsorter,
samt att rådfråga Läkare, har fordom
den,osed varit inrotad, att pass derföre blifvit
begärdta, men i sednare tider sällan beviljade,
då säkra bevis ej kunnat företes, att
resan varit högst oumbärlig. Denna granskning
tillkommer Landshöfdingen, och lärer han ej
underlåta att noga pröfva och bedomina hvad
som med den sökandes förmon och rättighet
kan förenas.
Friherre Mannerheim erkänner att visserligen
hafva Gårdfarihandlande blifvit beträdde med
omkringförandet af lörbudna varor; men kan
väl deraf massan inlurendrägadt eller på confiscations
auetioner till qvarblifvande försåldfc
kram förekomma kringspridandet samt den
luxe som derigenom utsprides bland Allmogen
och dess tjenstefolk, hvarföre äfven Gårdfarihandlande
beskyllas. Utan att säga, eller
rätt begripa hvad som förstås med luxe i elak
bemärkelse, så måste jag bestämdt förklara,
att allt slags luxe ofelbart medför skadlighet
och undergräfver den sanna och till godt
ändamål ledande välmågan; men om jag ock
medgifver, att ett rådande öfverflöd ej så hastigt
kan försvinna, som med vårt lands sanna
fördel är förenligt; så har jag allt skäl till
att ifra mot missbruket; och förmodar således,
Den t 9 Juni.
"399
att Utskottets Betänkande, i hvad som rörer
Gärdfarihandlandes ofta gränslösa tilltagsenhet
att omkiingföra förbjudna och tj af dem tillverkade
egna varor, vinner Eders Excellences
samt Ridderskapets och Adelns bifall.
Följderne af den lyckan, att samla penningar
till uppfyllandet af de njutningar, hvilka
försätta Allmogen i den belägenhet, att för-’
ljufva lifvet genom inköp af förbättrade bobags-
och husgerådsperscdlar, snygg klädsel
och beqvämligare åkdon, äro visserligen vackra
och berömvärda drifljedrar till ökad produetion.
Det vare långt ifrån mig att vilja
lägga band på en så nyttig och loflig Industrie,
då den är skild från falska och olagliga
afsigter.
Att folkmängden i ett hardt climat be.
höfvel biträde af binäringar, läter ingen bestrida,
och att de sålunda snarare böra uppmuntras
än fjettras genom tvång. De 7 Härader,
sorn idka Gårdfarihandel, anser Friherre
Mannerheim hafva en befolkning, som möjligen
skulle kunna mindskas om man lägger band
på dem. Jag bestrider att förhållandet verk-:
ligen är sådant i hvad angår dessa 7 Härader;
ty då man uppgifvit personalen till omkring
50,000 invånare i nämnde Härader, och
hela Länet, bestående af 18 Härader, ungefärligen
har en folkmängd af 140,000 personer,
så kan jag ej finna att Gårdfarihandel»
bidragit till någon särdeles ökad folknummer;
4co
Den ig Juni,
Att Dalkarlar och andra orters arbetare,
äfvensom Norrlänningen, ej äro underkastade
det åliggande, att vid utvandringar behöfva
tillstånd eller ordentliga Pass, härrörer säkerligen
derifrån, att de hittills genom arbetsflit
biträdt allmänheten, och derigenom varit nyttige
så väl för andra som sig sjelfva, och böra
således ej jemnföras med Gårdfarihandlande.
Grefve Lantingshausen t Albrecht: Sorn OecnnomieUtskottets
Betänkande har för afsigt
att hämma de missbruk som åtfölja Gårdfarihandeln,
och dessa missbruk finnas omständligen
upptecknade ide åtskilliga Memorial, som
föranledt Betänkandet, anhäller jag att dessa
Memorial måtte för Pudderskapet och Adeln
uppläsas. Alla vittna derom, att dessa missbruk
äro så betydliga , att några kraftiga utvägar
till deras förebyggande böra vidtagas.
Friherre Mannerheim: Hvad en värd Le
damot,
Landshöfdingen Baron Hjerta, behagat
anföra, har hos mig ej kunnat åstadkomma en
förändrad öfvertygelse. Hvad som är medgifvet
rörande personalen, nemligen att 6 å 809
hittills sysselsatt sig med Gårdfarihandel, synes
närmare bestämma det antal som kan äga
utkomst och varor att afyttra, än det föreslagna
af högst 30c; särdeles som det ej är öfverklagadt
att Vestgötharne med tiggeri eller på annat
sätt varit till last.
Hvad åldern beträffar, nemligen att, till
befrämjande af giftermål j ingen skulle få pass,
som
IV*. T)eii ig Jim, 401
som ej fyllt 30 år, synes ortens befolkning vittna
att utvandringen densamma icke motverkat.
Att förorsaka oordningar, lärer ej kunna
tillvitas Vestgötharne mera an andra, så länge
det ej märkes, att Domstolarne äro i ovanlig
mån besvärade med rättegångar dem rörande.
Herr Baron Hjerta har ej ratt fattat mitt
uttryck, då han ansåg mig hafva sagt att
Vestgötharne samla penningar. Jag har satt
samlandet af penningar ibland njutningar, så
väl som att förvärfva bättie bohags och husgeråds-persedlar,
snyggare klädsel, &c. &c.
och jag har ansett njutningar såsom en sporre
till flit och ptoduction.
Friherre Stael Von Hollstein, Carfitz Ludvig:
I detta ämne synes mig discussionen redan
Vara alltför vidlyftig. Det primitiva privilegium
för denna Allmoge -är, att öfver hela
Riket få afyttra så väl egna som andras inhemska
tillverkningar. Detta är onekligen gagnligt
för industrienj men deremot är det likaså
skadligt och otillbörligt, att de drilVa han.
del med utländska tabricat, och derigenom
bidraga till det skadliga öfverllödet och införa
en förut okänd luxe ibland tjenstfolk m.
fl. Det enkla är, efter min tanka, blott att
en nogare tillsyn öfver förra Författningar af
Vederbörande iakttages, och att man derigenom
inskränker deras rörelse till det lofgilna.
♦
Ridd. 0. Ad. Prof. N:o j7. jv.
402
Dm 19 Juni.
Friherre Cederström, Jacob: Öfvertygad att
verklig välmening led c OeconomieUtskottets
Ledamöters öfvertygelse vid bearbetandet af
dess Betänkande, rörande Gårdfarihandel!!, bör
jag endast anmärka, att denna välmening torde
vara lika misstagen som den, hvilken ömsom
ledt Styrelsen och Ständerna vid tvångsförfattningars
utfärdande. Erfarenheten har ensamt
förmått bevisa alia sådana Författningars
allmänna skadlighet. Att någre handlande i
småstäderna ifra för inskränkning i Vestgötha
Allmogens rättighet till Gårdfarihandel, förefaller
mig helt naturligt; de kunna genom inskränkning
i denna handel fritt, efter godtycko,
höja prisen på alla sådana varor , som
Vestgöthar förut till salu kringburitj och att
ett sådant stegrande i pris på varor vore köpande
till förlust lärer icke behöfva bevisas.
För att befrämja allmän välmåga, måste
ali slags production uppmuntrasj och den bästa,
om icke elen enda nyttiga, uppmuntran
tillökad production är frihet, så väl att tillverka
som att obehindradt, hvar som heldst ,
afsätta alla slags genom industrien frambringade
varor. Om Näringar fjettras, genom mer
eller mindre inskränkande tvångslagar, måste
de i samma proportion aftyna, och slutligen
till en stor del alldeles upphöra. Nu, då af
så mångå en allmän Näringsfrihet blifvit yrkad,
genom upphäfvande af alla slags skråll ,
kan jag ej neka, att det väckt min förundran,
att man på samma tid söker införa inskränkande
Författningar mot Näringsfriheten inom
en provins.
Den 19 Juni.
403
Om folkmängdens förökning står i oskiljaktig
förening med ökad välmåga och om frihet
i lofliga näringsfång befrämjar allmänna
Välmågan, så lärer det blifva en naturlig följd,
att tvångslagar, i stället för att sorn Herr
Landshöfdingen Hjerta yttrat) för Vestgötharne
kunna medföra folkökning, sådane Författningar
der, som öfverallt, mäste medföra ett
motsatt förhållande. Jag har icke i Herr Landshöfding
Hjertås yttrande funnit skäl, som jag
kan anse Vederlägga de af Friherre Mannerheim
emot Utskottets Betänkande gjorda anmärkningar.
Uii Utskottets Betänkande har jag trott
mig finna, att ni3n gjort mera afseende på de
i närvarande tid öfverklagade missbruk, än på
den allmänna ceconomiska nytta näringsfriheten
medför. Jag anser det vara högst vigtig t,
att vid alla ceconomiska Författningars stiftande
afseende icke ensamt göres på en närvarande
tillfällig conjunctur, utan äfven, att en
kall pröfning af allmän nytta, utan afseende
på enskildta förhållanden, bör ingå i beräkningen.
Med öfvertygelse om nyttan af friheten
att obehindradt få tillverka alla slags varor,
samt att hvar som heldst få föryttra sina p'0-  dueter, instämmer jag med Friherre Mannerheim
Och yrkar återremiss af Utskottets Betänkande.
Herr Landt Mor skalken frågade, 0111 Ridderskåpet
och Adeln ansåg de gjorda anmärkningarna
hindra antagandet af Betänkandet.
Ropades Ja och Nej,
4G4
Den 19 Juni.
Då härjemte fråga uppstod om votering,
yttrade sig
Friherre Hjerta: Då jag, genom besva
randet
af Friherre Mannerheim* anmärkningar
emot Utskottets Betänkande, kanske gifvit anledning
till delade meningar och den i följd
deraf yrkade votering, så får jag, till undvikande
af den tidsspillan, som derigenom kunde
åstadkommas, ödmjukast föreslå, om icke
återremiss kunde bifallas.
Den af Herr Landt Marskalken härpå gjorda
proposition tili återremiss.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af de sine öfriga
respectiva Ståndens, den 8, 12 och 15
dennes på bordet lagda, ProtocollsUtdrag i
anledning af OeconomieUtskottets, den 9 Maj
afgifna, Betänkande öfver Rådmannen Kjellander*
Memorial om byggnad och underhållande
af Kyrkoherde-, Capelians, Klockare-’
Rectors- och ScholehusByggnader, antog Höglofl.
Ridderskapet och Adeln det Vällofl. BorgareStåndets
inbjudande att instämma uti defc
af Högvördiga PrestStåndet, redan den 3 Januari
j 8 10, gjorda medgifvande, att undantag
fran onera, som kunna hvars och ens inne.
hafvande jord åläggas, icke skulle äga rum
för de hus och egendomar, som Ecclesiastike
personer tillhöra, utan att af dem sjelfva bebos.
. Den 19 Juni. 405
Å nyo föredrogs StatsUtskottets, den 12
och 15 dennes på bordet lagda, Betänkande
angående Statsverkets inkomster och deras beräkning
i RiksStaten för nästkommande och
påföljande år intill nästa Riksdag.
Grefve Liljenerautz, Johan Wilhelm: Då iag
förenade mig med de Herrar Ledamöter, som
anhöllo att Höglofl. StatsUtskottets Betänkande
ytterligare måtte få hvila på bordet, skedde
det af orsak, att jag ännu icke hunnit att
fullkomligen inhämta grunden till Utskottets
förslag. Nu får jag, jemte instämmande i första
delen af Herr StatsSecreteraren och Commendeuren
Baron Wirsén* anförande, härmed
äian yttra, att upptagandet ibland Statens inkomster
af lönbesparings medlen skulle vara så
mycket mindre lämpligt, som dessa medel hittills
ökats genom det sätt att beräkna begrafningshjelpen
för Lånestaterna, som varit nyttjadt,
och hvaruti jag förmodar det Höglofl.
Utskottet lärer rättvisligen tillstyrka sådan rättelse
,‘hvarigenom Länestaten får åtnjuta lika
behandling med Rikets öfriga Tjenstemän. Till
undgående af vidlöftighet, anhåller jag att
vid detta mitt anförande, som j3g önskar må
jemte Höglofl. StatsUtskottets Betänkande blifva
återremitteradt, få i afskrift bilägga ett ifrån
LandshöfdingeEinbetet i Vesterås nyligen ingifvet
underdånigt Memorial, hvarutaf noga
upplyses ej mindre förhållandet för närvarande,
än på hvad sätt för Embetsmän önskligt
vore, att förändring med begrafningshjelpen
hädanefter må vidtagas.
406
Den 19 Juni.
Herr Hammarhjelm, Carl Fredrik, uppläste
följande:
Vördsammast utbeder jag mig få fästa Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskaikenS
samt Högl Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
vid de 5 sista artiklarne uti StatsUtskot.
tets Betänkande för Statsverkets inkomster, hvilka
artiklar, enligt 60 §. RegeringsFormen, i egenskap
at Bevillning till Statsverket ingå. Mia
afsigt är, att vördsammast underställa, om icke
någon nedsättning måtte kunna äga rum vid den
i 5:te punkten påräknade summa, stor 702,000
R dr, för HusbehofsBiännvinsbränningen, sorn
vid sitt nu calculerade höga belopp torde vara
nästan omöjligt att af Landet uttaga.
I i:sta punkten, angående Sjötullen, upplyses
att densamma de sednare 4 åren utgjort
ett sammanräknadt belopp af 5,570,264
R:dr 39 sk. 4 rst., som per medium utgjort
1,392,566 Rtdr 9 sk. 10 rst om åretj
men dock finnes den icke påräknad
till högre belopp än hvartill densamma
vid 1812 års Riksdag upptogs, eller till
835*349 R dr 14 sk. 5 rst. eller omkring
560,000 R:dr mindre än hvad den per
medium utgjort. Som ifrån Särskildta
Utskottet de upplysningar erhållits, att
så vida dess Betänkande vinner bifall,
inkomsterne af Sjötullen icke betydligen
böra kunna mindskas, i det importerne
väl komma att förmindskas, men afgifterne
ä dem deremot skulle förhöjas; så
Den 19 Juni.
407
hemställes vördsammast, om icke StatsUtskottet
med 200,000 R'dr skulle kunna
öka den af Sjötullen påräknade årliga inkomst,
eller till 1,035,349 Rtdr 14 sk. 5
r:st, som för säkerheten skull dock utgör
omkring 366,200 R:dr mindre än hvartill
densamma per medium under de sednare
4 åren uppgått.
2:0 Landt t idis er sättningen af Städerna och Landet
finnes påiäknad till 150,000 R.dr, men
har år 1813 utgjort 157,425 R;dr 10 rst.
eller ensamt 7425 R:dr utöfver behofvet,
hvaraf för säkerheten skull alltså icke
torde kunna göras någon ökad calcule.
3:0 Posfmtdlen äro, i likhet med 1S12 års Riksstat,
endast påräknade till 150,000 R:dr,
men finnas ifrån och med 1810 till och
med 1813 utgjort 777,679 R:dr 13 sk.
6 rst. eller per medium 194,419 R:dr 39
sk. om året3 och som, mig veterligen, ingen
anledning är, att inkomsten af Posten
kommer att förmindskas, så torde den påräknade
årliga intraden af Postmedlen med
30.000 R:dr kunna ökas eller till 180,000
R:dr, sorn dock för säkerheten skull utgör
14,419 R.dr mindre, än hvartill densamma
per medium uppgått.
4:0 Af Charta Sgillata äro äfven, i likhet med
1812 års Riks-Stat, endast påräknade
150.000 Rdr, men befinnes, efter den
nya Charta SigiIlata Förordningen, för år
408
Den } 9 'JunK
1813 hafva utgjort 274,801 R‘dr 36 sk.
11 rst eller 134,801 R dr 36 sk. 11 rstutöfver
påräknade behofvet. Som ChartaSigillata-Förordningen,
enligt nuvarande
Bevillningsutskottets Betänkande, kommer
att förblifva i det närmaste oförändrad,
åtmindstone icke i så måtto ändrad,
att någon mindskning för Statsverket af
dessa medel är att påräkna 3 så bemställes
vördsamt, om icke den för Charta Sigilbtamedlen
påräknade inträd måtte med 72,000
R:dr komma att ökas, eller till 222,000
R:dr årligen, som dock för säkerheten skull!
utgör 52,801 R:dr 36 sk- 11 rst. mindre,
belopp, än hvartill den för år 1813 utgick.
Af HusbehofsBrcinwinsbrcinnivgen är, i likhet
med 1812 års RiksStat, påräknadt den
högst betydliga summan af 702,000 R:dr
om året, men befinnes, efter de sednare
högst dryga afgifterna, för år 13 r 3 dock.
icke uafva uppgått tili mer än 350,50.5
R:dr 41 sk- 9 rst-, eller med omkring
n 350,000 Rulr understigit det påräknade
anslag-. Sedan, på sätt förut nämdt är,
för Statsverket med säkerhet synes kunna
påräknas en förhöjd inS
af Sjötullen till — 200,000 R.dr.
af Postmedlen till
30,000 R:dr.
af Charta Sigillata-medlen 72,000 R?dr.
eller tillsammans 302,000 R:dr.,
Den 19 Juni.
409
så hemställes, om icke denna summa måtte
komma att afgå uppå den för Brännvinsbränningen
påräknade inkomst, eller
alltså för HusbehofsBrännvinsbränningen
komma att endast påräknas 400,000 R.dr,
hvilken summa i och för denna afgift af
Landet skulle uttagas.
Då jag har äran vara Ledamot uti Bevillningsutskottets
beredning för BrännvinsbränningsBevillnmgen,
så är jag i tillfälle att om
beloppet af denna afgift kunna Jemna närmare
upplysningar. Redovisningen för år 1814 är väl
ännu icke att tillgå 5 men enligt den för år
18I3 inkomna uppgift, som dock är mycket ofullständig
, utgjorde Hemmansafgiften vid pass
160.000 R:dr, Consumtionsafgiften i städerna
och på landet, jemte M i nu t er i n gs a f g ilten
150.000 R:dr, Pannerymdsafgiften omkring
54.000 Rrdr; men som ofvannämnda år endast
Brännvinsbränningen var tillåten för T\ af tiden,
och alltså, likmätigt sista Förordningen
örn brännvinsbränningen, afgiften för Pannerymden
endast under denna tid erlades, så
skulle, om Brännvinsbränningen varit tillåten
för fulla 8 månader, tillkomma omkring 230,000,
eller Pannerymdsafgiften dock högst utgöra
280.000 R:dr, hvarigenom med desamma dryga
afgifter å Brännvinsbränningen, derå ingen
förhöjning lärer kunna äga rum , intraden skulle
för 8 månader högst belöpa till 600,000 R:dr,
eiler mer än 100,000 R:dr understiga den i
RiksStaten påräknade inkomsten. Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken samt flög*
Den 19 Juni.
lofl Ridderskapet och Adeln täcktes finna,i hura
stark progression den af Riket päräknade Bränn,
vinsskatt uppstigit. Vid 1809 och 1810 års Riksdag,
då Brännvinsbränningen, så till pannerymd
som branningstid, biel förklarad fri, påräknades
endast 362,000 R-.drj men vid 1812 års Riksdag,
då brännvinsbränningen så ansenligen till
pannerymd och tid inskränktes, ökades dock
skatten med 340,000 R:dr, eller fastställdes till
702 000 R;dr. Huru kännbar denna beskattning
varit för jordbruket, hvilket den nästan endast
träffat, och ännu vidare skall bliiva, så
framt den måste ökas, är icke Högväiborne
H err Grefven och LandtMarskalken samt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln obekant. Min
vördsamma anhållan är, att StatsUtskottets Betänkande
om Statsverkets inkomster måtte återremitteras,
samt StatsUtskottet ingå i förening
med Bevillningsutskottet, för att, till högst
400,00a R:dr, nedsätta brännvins bevillningen,
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig'.
I sista Pleno begärde Friherre Wirsén återremiss
af StatsUtskottets Betänkande, af det skäl,
att deruti befinnes upptagen en ny InkomstTitel,
Dödsfalls- och Avancements besparingsmedel
kallad. Anledningen till denna Friherre
Wirséns begäran grundar sig derpå, att dessa
medel skulle, efter hans förmenande, vara en
sådan besparing, hvilken af Riksens Ständer
är åt Konungens disposition öfverletnnad , inom
hvarje HufvudTitel- StatsUtskottet lärer
nog visa den grundade anledning det haft ,
att upptaga denna InkomstTitel såsom en Sta
-
Den 19 Juni.
411
tens tillgång. Likväl då flera af Ridderskapets
och Adelns närvarande Ledamöter icke
torde hafva b i v i st a t 1810 och 18 12 års Riksdagar,
torde det tillåtas mig få uppläsa, ur
Riksdagsbeslutet den 2 Maj 1810, samt Bihanget
för 1812 års Riksdag, Riksens Ständers
vid dessa Riksdagar i detta ämne fattade beslut,
sorn upplyser sakens rätta förhållande.
io:de §:n i 18to års Riksdagsbeslut lyder
sålunda : ”Vid Statsregleringens företagande
”bafve Vi, under jemnförandet af tillgångar och
”behof och under den sorgfälligaste granskning
”sökt utröna sättet huru Statsverkets inkom”ster
måtte kunna, utan det Allmännas allt”iör
stora betungande, förökas, och utgifter”na
mindskas genom sådana indragningar och
”besparingar, sorn stöde att förena med Riks”styrelsens
tillbörliga handhafvande , Rikets
"försvar och hvarje dess inbyggares i lagen
”grundade säkerhet. Biträdde af Vårt Statsutskott,
som härom emottagit Kongl. Maj.ts
”Nådig'. Proposition af den 5 Juli nästlidne
”år, hal ve Vi, så vidt omständigheterna det
”medgifvit, nalkats detta mål och gillat den
”af StatsUtskottet sammanfattade RiksStat, hvil”ken,
med tillhörande bilagor, blifvit till Kongl.
”Maj-ts Nådiga stadfästelse i underdånighet
’’öfverleranad.”
”För Statsverkets förvaltning i allmänhet
bafve Vi ej ansett erfordras något annat förhållande
eller några ytterligare föreskrifter,
”än de hittills gällande,”
412
Den 19 Juni.
”Vidare och ehuru flera bland Statsverkets
inkomster, i anseende till sin natur och
”sin grund, endast kunna förslagsvis beräknas,
”håfve Vi, genom upprättade och godkända
”calculer, med den möjligaste säkerhet utrönt
”och uppgjort den Statsbrist, som af Bevill”nings-summan
bör fyllas. Till vinnande af
”den större ordning och redighet, så vid sjelfva
Statsregleringen som vid revisionen af Stats”verkets
förvaltning, håfve Vi antagit och till
”nästa Riksdag fastställt de grunder för berörde
reglering, att för hvarje Collegium, Verk
”eller Corps upprätta en särskilt ordinarie
”stat, samt att deremot till en så kallad ali”män
UtgiftsStat hänföra alla sådana utgifter,
”sorn äro underkastade förändradt skick, och
”till en allmän IndragningsStat allt hvad som,
”vid timande afgång, kan till Statsverket in*
”dragas och besparas.
”Jemlikt RegeringsFormens 62. och 64.
”§§. och med skyldigt afseende ej mindre på Riksstyrelsens
befriande från olämpliga insk.-.inknin*
”gar i dess dispositionsrätt öfver Statsmedlen,än
”äfven på försäkrandet åt Nationen af dessa
”medels användande till pröfvade behof och
”bestämda ändamål, håfve Vi enhälligt fastställt
följande HufvudTitlar, och för hvarje
”af dem anslagit nedannämnda summor , att,
”inom sjelfva Titeln, af Kongl. Majit fritt och
”obehindradt disponeras, nemligen:
”Under Forsta JiufvudTiteln, eller för
T Kongl, Hoj- och Slotts-Staterna: Fyrahun
-
Den 19 Juni. 4 13
”dracle sextiosju tusende åtta hundrade tjugu”tre
Riksdaler tjugusju skillingar elfra must.”
” Under Andra IlufvudTiteln, innefattan~'de
Civila och LandsStaterna: Fyrahundra”de
fyratioåtta tusende fyra hundrade ättationio
Riksdaler sju Skillingar älta runst.”
”Under Tredje IlufvudTiteln, angående
”3Ii Ida ireSta terna och Försvarsverken till
”Lands och Sjöss: En million fyra hundrade
”nittiotre tusende åtta hundrade sexton Riks”daler
tvä Skillingar åtta runst.”
”Under Fjerde IlufvudTiteln, eller för
”ClericieStaten och Läroverken: Sex tusende
”nio hundrade femtiotre Riksdaler tjugu nio
”Skillingar sex runst”
”Under Femte IlufvudTiteln, får de Fria
”Konsterna: Tio tusende fyra hundrade femilio
tre Riksdaler.”
”Under Sjette IlufvudTiteln, till Milda
”Stiftelser: Aderton tusende fyra hundrade
”fjorton Riksdaler, nio Skillingar tio runst.”
”Under Sjunde IlufvudTiteln, får Pen”si
0 nsSta tern a : Trettio tusende tvä hundrade1
”nio Riksdaler.”
”Under åttonde IlufvudTiteln, till Alllmänna
och Extra UtgiftsStaten: Tre hun”drade
sextioåtta tusende tvä hundrade s exiltiofyra
Riksdaler tjugufyra Skilling ett runst.
414
Den 19 Juni.
”Utan att upptagas under särskild Hufvud”Titel,
äro för Allmänna IndragningsStaten
”anslagna. Fyra hundrade åttationio tusende
"sju hundrade sjutiofyra Riksdaler aderton
”Skilling tre runst.”
”Derjemte håfve Vi beslutit, att allt hvad ,
”så väl på Allmänna IndragningsStaten, sedan
”törst redan derpå anordnade eller framdfi”les
till bifallande anslag blifvit besörjda ,
”sorn på de Åtta första HufvudTitlarna kan
”besparas, må till ett belopp af ett hundrade
”tusende R.'dr årligen, men icke derutöfver,
”utgöra en Nionde HufvudTitel, ämnad för
”Jordbrukets, Handelns och Näringarnes upp”hjelpande
och underhåll, med det vilkor, att
”deraf inga Pensioner må utbetalas, eller sär.
”skilda summor deraf till sådana föremål be”gagnas,
hvilka ej med Jordbruk, Handel och
”Näringar äga gemenskap; börandes dock, in”nan
denna Stat formeras, framför allt annat
”utgå de medel, som fordras till den för Em”bets-
och Tjenstemän beslutna löningstillök”ning,
och kommer allt hvad sedermera utöfver
”de anslagna ioo,coo R:dr uti besparingar inflyter,
att användas till afbetalning å Rikets gäld.”
Häraf finnes, att den åt Konungen öfver-'
låtna rättighet att disponera besparingarna ,
så väl på de 8 HufvudTitlarna som IndragningsStaten,
var i högsta måtto inskränkt; ty
först skulle af IndragningsStaten, innan någon
besparing ägde rum, derpå redan gjorda ad
-
Den 19 Juni.
4i 5
slag, hvaribland löntillökning för Embetsman
namnes, besörjas; derefter skulle 100,000 R:dr
för Jordbruk, Handel och Näringar afsättas ,
under rubrik af Nionde HufvudTiteln; allt
hvad derutöfver kunde besparas, skulle användas
till Rikets gälds afbetalning. Dessutom
var det kraftiga löibehåll gjordt, att inga
pensioner eller särskilda summor till sådana
föremål, som icke ägde gemenskap ined Jordbruk,
Handel eller Näring, häraf matte utbetalas
eller anvisas. Man finner således häraf*
att Konungens rätt till dispositionen ;-f besparingarna
var ganska ringa; då det så noga var
detailleradt, huru de borde an våndas- Vid 1812
års Riksdag skedde härmed likväl en förändring.
Uti Riksens Ständers StatsUtskotts Betänkande,
rörande RiksStaten, som upplästes den 13
Juni, heter det, pag. 622 :
”Beträffande slutligen Kongl. Majtts Nådiga
yttrande, att hvad sålunda äskadt blifvit
”blott förslår, äfven med den noggrannaste
''hushållning, till kostnaden för Sveriges stän”diga
Krigsmagt och dess mest oumbärliga va”pen
till lands och sjös, men ej till Arméens
”vapenöfning och än mindre till anskaffande
5’af de förnödenheter, som böra finnas 1 förråd
”för FörstärkningsManskapet, då Rikets värn
”fordrar dess uppsättning; hvarföre Kongl.
”Maj t i Nåder till StatsUtskottet öfverlemnat
”huru nödiga medel i förenätnnda afseende ina
”erhållas, med Nådig önskan, att de dertill vidtagande
utvägar, så vidt möjligt vore, icke
''föranleda till förökning af den för Rikets öf
-
416
Den i 9 Juni.
”riga behof erforderliga Bevillningen; så hat
”Utskottet funnit någon annan utväg, till upp”fyllande
af dessa Kongl. Maj.ts likaså billiga
”fordringar som vördnadsvärda önskan , sig ic”ke
förete, än att öfverskotta på Statsver*
”kets enskilda, så väl ständiga sorn under
.”namn af Bevillning inflytande, inkomster, tillika
med alla besparingar på Statens Åtta
”HufvudTitlar, sedan Kongl. Majit deraf inom
”hvarje Titel disponerat hvad nödigt finnes ,
”äfvensom alla genom dödsfall och befordrin”gar
uppkommande besparingar på Allmänna
”IndragningsStaten måge öfverflyttas på Nionde
HufvudTiteln, och elter det, enligt
”Riksens Ständers beslut vid lagtima Riksdagen,
ett hundrade tusende Riksdaler deraf
”årligen blifvit afsatta till understöd för all”männa
företag i och för Åkeibrukets, Han”delns
och Näringarnes befrämjande, öfverskot”tet
till nästa Riksdag öfverlemnas till Kongl.
”Maj ts höga disposition, till förråders anskaffande
för FÖrstärkningsManskapet, ni m. och
”hvarföre, på lika sätt som för Statens öfriga
”medel, af vederbörande bör redovisas.’’
Härutaf finnes, att Riksens Ständer funno
sig föranlåtna, för att icke öka den åtagna
Bevillningen, att till Konungen öfverlemna icke
allenast besparingarna, så väl på HufvudTitlarna
som IndragningsStaten, utan äfven öfverskotten
på Statsinkomsterna, för att dermed
besörja Arméens vapenöfning samt anskaffande
af förnödenheter för FörstärkningsManska-,
pet,
V.
Dm 19 Juni.
pet , hvartill intet anslag var gjordt j dock detta
endast till nästa Riksdag. Dä nu sedermera
Rust- och Rothållare åtagit sig en förökad
passevolanceafgift, så saknas icke mera medel
till Arméens öfning, äfvensom BeväringsManskapet
blifvit med gevär och beklädnad försedtj
och som vi håfve all anledning att hoppas,
elter den lyckliga föreningen med Norrige,
att i långliga tider icke med krig varda hemsökta,
så synes att, då nu det behof upphört,
hvarför Riksens Ständer till Konungens disposition
öfverlemnat så väl öfverskotten å Statsinkomsterna,
som besparingarne, och det blott
till nästa Riksdag, så böra nu dessa återgå till
disposition af Ständerna, såsom förut, och det
så mycket mera,som flera förökade anslag äro
vid lenna Riksdag beviljade, samt Allmänheten
ärhårdt tryckt af en stark bevillning.
Grefve Mörner, /idolph Göran: Det har
fägnat mig, att den värde Ledamoten , sorn nyss
talade för Ridderskapet och Adeln, uppläst de
handlingar, som bäst kunnat upplysa grunderna
för ifrågavarande ämne och för Statsverkets
hittills varande förvaltning. Utafi8toårs
Riksdagbeslut synes, att Rikets Ständer, under
en tid då Rikets behof voro mera tryckande
än nu, erkänt Kongl. Majts, uppå RegeringsFormen
grundade, rätt att, sedan anslaget för
li varje HulvudTitel var bestämdt, inom Huf-s
vudTiteln disponera samma medel, efter sorn
b ehofvet och omständigheterna kunde påfordra.
Men då detta medgifves, förfaller också af sig
Ridd. 0. Ad. Prat. N:o jj. 54.
418
Den ig Juni,
sjelf frågan om Avancements- och Lönebesparings-medels
upptagande under rubrik af en särskild
ordinarie inkomst. Dessa medel äro inbegripna
uti det allmänna anslaget för hvarje ti.
tel. Om Konungen antingen i det närmaste begagnar
alla besparingar eller befaller att, till
afböjande af en orättvisa , som hittills varit
ganska tryckande för EmbetsmannaCorpsen ,
den författning skall afskaffas, i följe hvaraf en
Embetsman, som tillträder en sysla, tjenar utan
lön 7, 8 å 9 månader, så upphörer med detsamma
besparingen, och den nya, ibland ordinarie
inkomsterna uppförda , Titeln försvinner.
Det synes mig derföre riktigare, att den fått
förblifva ibland de tillfälliga eller tillkomna inkomsterna.
Hvad åter det vid 1812 års Riksdagvidtagna
beslutet angar, om öfverskottens
och besparingarnes öfverförande på tredje HufvudTiteln,
sedan en viss summa var för Jordbruket,
Handel Och Näringar anslagen; har
ingen, mig vetterlige.n, påstått att detta be
slut var evärdligt, eller gällande längre än
till nästa Riksdag. Men om Rikets Ständer
behaga ge akt uppå Konungens Nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och
behof vid denna Riksdag, skola de finna, att
annu samma behof äro till en hufvudsaklig
del för handen, som gåfvos år 1812- Deskola
finna: att sedan krigstillståndet upphört och
en del utgifter ej mera kunna sättas på den
na räkning, blir anslaget för tredje HufvudTi*
teln så mycket otillräckligare; att äfven med
ansenliga reduetioner inom arméen fattades redan
vid årets början uti tredje HufvudTitelns
Den 19 juni.
ähslag något öfver 300,000 R:dr; att dessutom
Förhöjdt gage för gemenskapen vid värfVade
Arméen, och förbättrade aflöningar för eif
del af Öificerärhe blifvit ansedda såsom oaragängliga
, af rättvisan och billighete.. erkända,
behof; och att Konungen, till dessa ökade
utgifters bestridande, likväl icke påräknat
annat än samma dispositionsrätt han hittills
ägt af öfverskott och besparingar, då Ståtsreglerings-grundei
na bibéhöl lös någorlunda i samma
förhållande söm hittills.
Man har ansett, att StatstJtsköttet alltför
lågt upptagit dé under tlamri af Bevillning
till Statsverket inflytande inkomster. Men utom
att StatsUtskottet, efter hvad jag kail påminha
mig, i afseende på dessa inkomster, på
den grund blifvit vid det gamla förslaget, att
bestämmandet af förändringarna berodde pi
Bevillningsutskottet, Och att Rikets Stäridei:
bäst kommo i tillfälle besluta om fördelningen,
när hela Beviilnings behofvet vöre uppgjördt*
och man kunde i ett sammanhang pröfva och
afgöra alltsammans, förtjenar det tillika att an1
märkas, att de - u sist nämnda inkomster äro
till sin natur ganska föränderliga* ätt således
det är högst osäkert att grunda uppfyllandet
åf Statens behof på en högre beräkning derutaf.
Man har ansett husbehofs brännvins brännings-afgiften
för högt tilltagen; meli det är
först med i år som dén kommer att till sitt
fulla belopp utgå. Då brännvinsbränningen ,
i följe af 18r2 års missväxt, måste år 1813
inställas, och då, i anseende till kriget och
föresedt behof af spannmåls-understöd för Nor*
429
Den 19 Juni.
Den 19 Juni.
421
rige, detsamma äfven måste ske under första
delen af år 1814; har för de föregående åren
husbehofs-brännvins-afgiften, i det mesta, endast
för hemmantal och consumtionen kunnat
uppbäras, och blott en ringa del för pannrymden.
Således har denna afgift för år 1813 utgjort
något öfver 300,000 R:dr , och för år
1814 litet mera; men den har intetdera året
uppgått till det påräknade beloppet. Det har
varit öfverskottet af Tullinkomsterna som fyllt
detta deficit. Således vållade Handels-ställningen
under år 1813, att Tullafgifterna i Göteborg
ensamt gingo öfver 1 million; men förlidet
år hafva de föga gått öfver 600,000 R:r.
Allt som Handels-ställningen kommer uti sin
vanliga gång, så att rörelsen fördelas på flera
punkter, blir äfven Tullinkomsten för Sverige
mindre i det hela. Detta visar emedlertid
huru osäkert det är, att för sådana slags inkomster
antaga en för hög beräkningsgrund.
Hvad Chartte Sigillatre-afgiften angår, är
den tagen sådan, som den efter förhöjningen
vid X812 års Riksdag då beräknades.
NummerLotteri-afgiften åter är en högst
osäker inkomst, beroende både af antalet af
spelande och af den vinst som derpå göres.
Det gifves Dragningar, på hvilka Lotteriet
förlorar. Om dessa blifva flera, blir vinsten
ej betydlig.
Beträffande åter Postmedlen, så är det just
ibland de inkomster, der öfverskottet nu ej kan
blifva betydligt, då endast 3 månaders posD
föling af de utrikes brefven har kostat förlidet
år omkring 70,000 R:dr, i stället för att
det förr kostade 4 å 5000, under den tiden
vi hade egen postgång genom Danmark.
Utaf allt detta bör man kunna sluta huru
liten visshet gifves för noggranna, på förhand
uppgjorda förslag öfver dessa slags inkomster»
Det är alltså mycket liten fördel vid att ingå
i en sådan beräkning. Om Rikets Ständer vilja
på förhand uträkna allt i det nogaste, må-'
ste de också göra det med utgifterna, då inå4
ste anslagen derföre i samma mån ökas, dä
blir nödigt ingå i en nogare utveckling af alla
behofven, och då uppkommer således en
större Statsbristsumma, för hvilken de påräknade
öfverskotten kanske icke torde förslå ,
och som lättligen kunde gifva anledning atfc
öka Bevillningen. Det är Kongl. Maj:t visserligen
lika på hvad artiklar den lägges, endast
summan utgår som erfordras; men då behofven
vid 1812 Ars Riksdag påkallade en
stark ökning af Bevillningen, trodde man sig
heldst böra lägga den på brännvinsbränningen,
dels emedan man trodde att mängden skulle
heldst betala underjdenna rubrik, dels emedan
afgiften till en stor del var frivillig och be-:
rodde af hvar och ens begrepp om behofvet
och nyttan af en större pannrymd. Då Konungen
för öfrigt, i anseende till de ökade behof
Hans Maj:t föresett, icke begärt mera än bibehållandet
tills vidare af samma dispositionsrätt
öfver besparingar och öfverskott uppå
Den j 9 Juni,
Statsanslagen, har Hans Maj:t på det mest
lindriga sätt sökt utväg för de förekommande
behofven. När derföre, såsom för allt annat,
redovisas; när medlen icke kunna användas
annorlunda än till vissa ändamål, hafva Rw
kets, Ständer uti detta Konungens Nådiga För-;
$lag både en lättnad ocb ali möjlig säkerhet och
controlb I anseende till frågan om beräknings-,
grunderna för de under namn af Bevillning
inflytande medel, anhåller jag derföre att Be,
tänkandet får bli sorn det är; men i anseen»
de till den nya rubriken utaf Avancementse>ch
Lönbesparings-medel, såsom en ordinarie
inkomst, anhåller jag ödmjukligen att Betän-.
Landet mätte återremitteras.
Friherre Stael von Hollstein: Sorn jag af
Grefve Mörner nu hörer att flera InkomstTit3ar
äro högst osäkra till sitt belopp, samt således
ingen säker beräkning derpå kan göras^
tror jag enklaste sättet vore, att, sedan öfverskott
och besparingar vöre till behofven använda
efter Ständernas disposition, lemna,
RiksgäldsContoiret ytterligare Disconträtiighefc
i Banken, i fall någon brist skulle uppkomma;
denna utväg togs vid iS12 års Riksdag,
då 500,000 R:drs Disconträttighet beviljades,
ät RiksgäldsContpiret, att inpm 2 år återbetala.
Herr lJalman, Otto Fredrik: Sedan si
mycket blifvit tält i detta ämne, skall jag ej
länge upptaga tiden med hvad jag härom kunt
de vilja säga. Jag får således blott nämna, att
<?huru jag i StatsUtskottet icke gjort någon an
-
Den 19 Juni.
423
märkning vid beräknandet af Statsinkomsterna,
kan jag likväl icke annat än förena mig
med Friherre Wirsen deruti, att man ej bör
såsom inkomst Uppföra hvad i sjelfva verket
är en oviss besparing af utgifter. Då jag derföre
instämmer med de Herrar Ledamöter, som
begärt återremiss, har jag dertill ännu ett skäl,
sorn jag icke hört anföras, nemligen, att en
del af ifrågavarande besparingar uppkomma pa
ett högst orättvist sätt. Man innehåller t. ex.
för LandsStaterna, under namn af Begrafningshjelp,
hela lönen, heräknad efter förvandling,
men utbetalar till den i tjensten aflidnes Sterbhus
endast en obetydlig del af den innehållna
summan, emedan beräkningen då sker utan
förvandling. En rättvis förändring i denna del
skall också mindska den påräknade besparingssumman.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Som
jag gjort en motion, och var den första vid
denna Riksdag som gjorde den, om en ny och
förbättrad lönreglering för Penninglöntagande
Embets- och Tjenstmän i allmänhet, må det
tillåtas mig att göra en erinran vid några Ledamöters
yttranden uti förevarande ämne. Ingen
lärer finnas, hvarken i detta eller i något annat
Stånd, som icke inser och erkänner nödvändigheten
af en lönförbättring, och en betydlig
länförbättring, äfven för Militaire Embetsman,
denna Embetsmannaklass, som, melan
någon annan, har så dryga utgifter i och
för dess tjenst skull, och sora nyligen gjort
isig så utmärkt förtjent af fäderneslandet» Me&l
424
Den x 9 Juni.
jag hemställer till Ridderskapet och Adeln,
om ej denna länförbättring bör verkställas på
ett mera varaktigt och regieracft ,sätt, än pä det
arbitraira och eventuella, genom vissa besparingsmedel.
För öfrigt instämmer jag med dessa
värda Ledamöter deruti, att tillräckliga och
icke för litet tilltagna anslag böra beviljas
Kongl. Maj:t och Kronan, till vidtagande af
nödiga mesurer för Rikets försvar och för behöriga
verkställandet af Riksens Ständers egna
beslut.
StatsUtskottets Betänkande blef härefter,
i anledning af de nu gjorda anmärkningarna,
till Utskottet återförvisadt.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från det
Vallöf!. BorgareStåndet, af den 12 dennes,
hvaruti förmäles, att Ståndet, som i den meddela
tryckta öfversigt af de beredda Grundlagsfrågorna
saknat anvisning på ConstitutionsUtskottets
den 29 November 1809 afgifna Betänkande
öfver de hos RiksStånden vid Regeringsformen,
innan dess antagande, gjorda
anmäirkningar, för sin del funnit nödigt, att
vid föredragningen icke endast följa ofvannämnda
öfversigt, utan äfven att upptaga och
besluta om alla de frågor till förändring i RegeringsFormen,
som af de Respectiva RiksStånden
då blifvit gällande gjorda och af Utskottet
beredda äro.
Likaledes upplästes ett ProtocollsUtdrag
af samma dag, frän det Högvördiga PrestStån.
Den 19 Juni.
det. hvaruti, jemte tillkännagifvande af Standets
bifall tiil den af ConstitutionsUtskottet
föreslagna nya redaction af 29- §■ Regeringsformen,
rörande Upsala Stifts rösträttighet
vid ErkeBiskoppsval, Ståndet älven förmäler
sig hafva instämt i nyss anförda beslut af BorgareStåndet,
angående de i Betänkandet af dea
29 Nov. 1809 innefattade Grundlagstrågor.
Med anledning af bemälte bägge RiksStåndens
sålunda tagna beslut, företog sig nu äfven
Ridderskapet och Adeln till genomgående
Constitutions-Utskottets ofvannämnda Betänkande
punktvis, och stannade deröfver i följande
beslut:
Anmärkningar frän Ridderskapet och Adel/ii
4tde $:n. RegeringsFormen: Att Konungen
blifvit lemnad rättighet att utvälja sitt
StatsRdd, utan närmare bestämmande, hvilka
personer dertill md kunna antagas.
Härpå ansågs något afseende icke kun-;
na göras.
6:te §:n. Att ceconomiska ärenderna ,
hvilka nu blifvit fördelade pä Cameral- och
FinanceDeparternenlen, kunde lämpligast bestridas
af en enda Stat s&ecr eter are.
Ridderskapet och Adeln hade redan beslutit
§:s bibehållande oförändrad, hvarföre
denna anmärkning skulle förfalla.
426
Csn 19 Juni.
10 .'de §:n, Att en Allman A render nas Be-*'
redning skulle kunna umbäras.
Lika beslut,
28:60 $:n rörande: Konungens rätt att i
Milit aireEmbeten nyttja utländska män.
Rörande ett sådant stadgande hade Ridder*
skåpet och Adela redan beslutit,
35:te §:n. Anmärkning mot förtroendetjenster
med afseende i synnerhet pä Kunds—
höfdingeEmbeten; likaledes att cn af Kontingen
ulan ransakning och dom afsatt Embetsman
bår njuta sin fulla lön till godo; och
får Militair-personer särskildt, alt de ej mä
förlora sin rättighet till pension af Arméens.
Pensions- eller Amiralitets Krigsmans C äs san K
om hvilka Cassors bibehållande vid förra Re—
glementen ett stadgande tillika yrkas,
Ridderskapet och Adeln ansåg något af*
seende härå icke kunna göras.
37:de §:n. Yrkas en tydligare redaetion.
Utskottet föreslår att vid slutet, i stället för
orden ”efter honom,” må införas efter hans,
afgång-, samt efter ordet ”Stamfadrens” tilläggas
efter förstfödslorätten.
Dessa förändringar voro redan af Ridderskapet
och Adeln bifallna,
47:de §:n. Att Rikets Collegier, sorn i
denna §. endast i allmänna ordalag omtalas,
Dm 19 Juni,
427
borde till deras antal och göromål uttryckligen
bestämmas.
Ridderskapet och Adeln ansåg §. böra förblifva
oförändrad.
66;te §:n. Att ett särskildt RiksgdldsContoirs
Utskott, utan dess sammanslående
med Stats Utskottet, hinde, tillsälfäs.
Som StatsUtskottet under trenne Riksdagar
granskat RiksgäldsContoirets förvaltning ,
utan att man funnit nödvändigheten af ett särskildt
RiksgäldsContoirs Utskott, ansågs något
afseende å denna anmärkning icke behöfva
göras,
69:de och 7i:sta §§:ne. Att i dessa §§,
Ståndens Deputerade blifvit uppdragen en
rättighet, sorn icke tillkommer Stånden sjelfva,
och om olärnplighelen ojch vådan deraf,
att, enligt sistnämnde §., tre Stånd beskatta
det fjerde.
Ridderskapet och Adeln fann denna anmärkning
icke förtjena något afseende,
86.7<2 §:n. Att RiksgäldsContoirets Pro—
tocoll uti intet fall böra hemliga hållas,
Afslogs,
g6.7<? /:«. Att allenast en JustitieCanzter
eller en Justitieombudsman måtte förord
428
Den 19 Juni.
nas ■ att inrättningen af en Justitieombudsman
synes alldeles öfverflödig.
Ofver denna §:s innehåll hade Rodderska*
pet och Adeln redan beslutat.
I02.'dra §:n. Härvid hade Utskottet fö*
reslagit det tillägg, som redan den 12 Juni
blifvit till afgörande upptaget och af Ridder*
skåpet och Adeln icke godkändt.
io5:te §:n. Att vid granskningen af StatsRådets
Protokoll Constilutions Utskottet må
förstärkas till 5o Ledamöter af hvart Ständ.
Afslogs.
a) Att Representationen, med dervid nödiga
förbättringar, bort i RegeringsFormen
bestämmas.
Denna anmärkning hänvisades till ConstitutionsUtskottet,
att behandlas i sammanhang
med frågan om en förändrad Representation.
b) Att möjliga indragningar blifvit uraktlåtna
och nya för Statsverket betungande
Embeten inrättade; att sä väl Stats- som JustitieRåden
kunde umbäras, m. m.
Dessa anmärkningar funnos ej förtjena
afseende.
c) Att frågan om^Förlikning&Domstelar
Den 19 Juni. 429
måtte upptagas och utredas af ConstitutionsJJtskottet.
Ansågs icke höra till Grundlagarna.
d) Att stadgas mätte, det RiksdagsProtocoll
ovilkorligen böra tryckas.
Var redan i Riksdagsordningen föreskrifvet.
e) Frågan om inrättningen af en Lag-*
och Hushalls-beredning.
Sedan Grundlagarne blifvit uppgjorde,
utan att denna beredning deraf utgör en beståndsdel
, ansågs berörde förslag derigenom
vara förvandladt till en enkel lagfråga.
f) Att i händelse det nya Constitutionspr
oj edets godkännande mötes af betydliga
svårigheter, 1772 års RegeringsForm då matte
antagas.
Ridderskapet och Adeln fann att en fråga
af denna beskaffenhet ej kunde komma un*
der öfverläggning.
Anmärkningar af PrestStändet :
2 ulra §:n. Att äfven Konungahuset borde
vara af den rena Evangeliska Läran.
Då härom finnes stadgadt i Successions*
Ordningen, ansåg Ridderskapet och Adeln ett
tillägg i RegeringsFormen öfverflödigt.
430 Ben 19 Juni.
5-te fin. Att elei föreslagna antalet aj
Siats- och JiistiiieRad måtte formindskas.
Denna obestämda anmärkning ansågs ej
kunna godkännas.
1 o:de fm Att Allmänna Bercdningerl
kunde indragas.
Häröfver hade Ridderskapet och Adelrt
redan sig yttrat;
i6:de §:n. Att det hägn, sorn landets Re;
ligion bör njuta, måtte i §;n utmärkas genom
följande tillägg : sa vidt derigenom icke tillskyndas
niea och skada för den reha Evangeliska
Läran, icke storer samvetets lugn, Til. rut
Äfvenledes hade en Högvördiga Ståndets
Ledamot ötiskat titt i6 jr. matie, såsom eli
echo från fårflutna barbariska tider, alldeles
utgd.
Ridderskapet och Adeln fänri §:n böra orubbad
bestå*
2§:de §:n. Den härvid gjorda anmärkning*
1 hvad §:s lörsta del angår, yttrar sig Utskott
tet hafva blifvit i ett särskildt förslag besvarad*
Sedan Ridderskapet ofch Adeln antagit de
sedan 1,809 och 1810 hvilande förslag, ansågs
någon åtgärd härvid icke kunna äga rum.
5oide fin. Att Constitutionella Försam*
Ungarn valrätt borde mera bestämdt uttryckakt
Ben 19 Juni,
Något afseende härå ansågs icke kunna
Ooras.
58ide fin. Att en StatsSecreterare, i det
fall f. utsätter, ej ma anses pligtig att sitt
embete nedlägga.
Ridderskapet och Adeln hade redan be-i
slutit att denna §. skulle blifva oförändrad.
bo:dc f:n. Att, då man hoppas det RiksgäldsContoiret
en gäng skall försvinna, detsamma
ej borde i RegeringsFormen förevigas.
Ridderskapet Och Adeln ansåg ej snart
kunna inträffa , att detta ämne komme under
Riksens Ständers öfverläggningar.
bÖidja jSin De dervid gjorde anmärkningar
mot ett Cönstitutions-Utskotts tillförordnande
vid hvarje Riksdag och dess vidsträckta befattning
förmäler Utskottet förekomma vid Riksdagsordningen,
och der vara besvarade.
Ridderskapet och Adeln fann ej heller
härå något afseende kunna göras.
86:te §:n Att efter orden.1 emot tydlig
Lag gifven att bevara, kunde tilläggas: vår
Tena Evangeliska Läras helgd, goda seder, m. n).
Då TryckfrihetsLagen så nyligen j som
1812, blifvit omarbetad, ansåg Ridderskapet
och Adeln dessa mindre tydligt bestämda til*
432
Den i9 Juni.
läggningar icke kunna antagns, Och dessutom
egentligen höra till TryckfrihetsLagen.
(j6:te §:n. Samma anmärkning som ofvanföre
ifrån Ridderskapet och Adeln.
Häröfver var redan beslutadf.
lov.drci §:ri. Alt cici, sd viii i Allmänna
.'Beredningen norn i Hogsta Domstolen, halfva
antalet utgöres af Frälse och den andra hälften
af Ofrälse mån, hor de äfven i Riks-Rätten
enahanda princip galla.
Ridderskapet och Adeln ansåg sådant icke
nödigt.
I o5 :dje §:n. Att den hår föreslagna Nämnden
synes vara en obillig och vådlig inrättning,
Ofver denna fys bestånd och en förändring
deruti hade Ridderskapet och Adeln redan
beslutit.
10Sale $:n. Att den föreslagna Tryckfrihets-ilo
mit éttn synes dels umbärlig dels möjligtvis
skadlig.
Ridderskapet och Adeln hade redan förut
ansett denna anmärkning icke förtjena afseende.
Anmärkningar från Borgare-Ståndet:
4:de §:n. Att det deruti förekommande uttryck
Frälse eller Ofrälse män måtte Jörandras
till Frälse och Ofrälse män.
IIäi>
IV.
Den ig Juni,
433
Härjemte föredrogs och upplästes det af
Kongl. Maj;t tift 2 gjorda förslag till förberörde
uttrycks förändrande endast till infödda
Svenske män; hvilket af Ridderskapet och A*
deln bifölls -
12 :te §:n. Att deri kunde tilläggas, att
Stats-Secreteraren för Handels- och Finandeärendérna
bor eif Konungen tillkallas i. frågor
angående Tractater med utländska Magier,
hvari Svenska handelsintresset inlöper.
Detta förslag hade redan af Ridderskapet
och Adeln blifvit afslaget.
5o:de fm. Att då i denna f. nämnas Consistoriella
Pastorat, såsom de der försäkras
om sin valrätts bibehållande, i sammanhang
dermed borde tilläggas: läkasonl de Församlingar,
hvilka hafva jus prcesenlandi, eller der
jas patronat as åger runt,
Frågan om jus prresentandi var af Ridderskapet
och Adeln redan bifallen, och patronatus
rättigheten ansågs genom 114 §» vara befästad
55:te
fm. Att Handels-Agen ter må nanynas
ibland dem, hvilka anses innehafva förtroende-
t jens ter.
Denna tilläggning var redan af Ridderskapet
och Adeln besluten.
62 :dra §:n. Härvid var én annan lydelse
föreslagen, med bibehållande af §:ns hufvudsakliga
innehåll.
Ridd, 0. Ad. Prat, N:o $6,
434
Den 19 Juni.
Detta befanns redan vara i Riksdagsordningens
30 $. iakttaget.
jA:de §:n. Att, i sammanhang med hvad
$. innehåller om ersättning för underhåll till
krigsfolk, borde, i anseende till tåg och durchmarcher,
den utkommande Tågordningen åberopas,
hvilken Borgare-Ståndet önskade måtte
bestämma ersättningen, vid dylika tillf allei1,
efter ortens gångbara pris.
ConstitutionsUtskottet hade föreslagit efter
orden: Denna gärd, til läggningen af orden:
äfvensom ali slags förplägning.
Sedan detta förslag blifvit af Ridderskapet
och Adeln redan antaget, ansågs den gjorda
anmärkningen förfalla.
77:de §n. Angående Kungsgårdar och
Kronolägenheter, att efter orden: de skola förvaltas,
måtte, för större tydlighets skull, tilläggas:
och användas.
Detta tillägg ansågs icke nödigt.
Anmärkningar från Bonde-Ståndet:
*8:de §:n. Att ingen till ordinarie embeten
och beställningar må kunna utnämnas eller
på förslagen dertill uppför ts, än mindre
njuta lån, förr ån han uppnått en ålder af
rnindst 18 år.
Anmärkningen ansågs förfalla, sedan Rid
-
Deli 19 Juni. 435
derskapet och Adeln redan antagit Utskottets
förslag i detta ämne.
29:de §:n. Alt, då Statens behof fordra
ali möjlig sparsamhet, och dermed förknippade
indragningar, hvarvid Biskops-embeten
torde böra komma i fråga, syntes §. kunna,
såsom öfverflödig, uteslutas.
Afsiogs.
34:de §:U. Ait för de i §. uppräknad*'
nya embeten aflönings-stat borde föreslås.
Denna anmärkning fann Ridderskapet och
Adeln längesedan vara genom Statsregleringen
förfallen.
Öfver anmärkningen vid 52 §., att Bonde-Ståndets
Secreterare skulle vard ofrälse
man; och angående förslag till Talman för
BondeStåndet, hade Ridderskapet Och Adeln
tedan sig yttrat.
jf.de
hämnäs,.
Ridderskapet och Adélrt hade redan ansett
dem inbegripas tinder Kronoskogar.
8o:de § n. Att slutmeningen Syntes böra
Ut elem nas.
Detta hade Ridderskapet och Adeln redan
afslagit
$6:te §:n. Anmärkningen emot behöflightten
af eu Justitieombudsman var, genom
t)m 19 Juiri.
Ridderskapets och Adelns redan tagna beslag
förfallen.
io5:dja §:n. Att orri någon Högsta Hom—
stolens Ledamot pd det i §■ nämndö sätt afskedas,
borde Konungen, med Siats-Rådets
tillstyrkan, val äga att lemna honom pension,
men dock endast i händel e hans vilkor och
omständigheter det oundvikligen tarf vade.
Öfver denna §. hade Ridderskapet och
Adeln fattat sitt beslut.
10 %:de §:n. Ali den föreslagna censuren
tycks kunna lika väl förrättas eif någon härvarande
embetsman, som af den nämnde Comité
en, m. m.
Ridderskapet och Adeln hade redan af»
gjort denna §.s bestånd.
11 r:te § n. Den härvid gjorda anmärkning
hade Utskottet sjelf tillkännagifva vara i Riks»
dagsOrdningen iakttagen och införd.
it4:de §:n. Öfver anmärkningen mot denna
§. hade Ridderskapet och Adeln redan sig
yttrat.
Härerter upptogos till afgörande de v*tt
förra öiverläggningen , såsom de öfriga Riks.
Stånden egentligen rörande, uppskutna förslag,
och hvaröfver Ridderskapet och Adeln stannade
uti följande, med Respectiva Stånden lik
-
Den 19 Jim.
43S
etämmiga beslut, hvilka af de ankomna PrcftocollsUtdragen
blifvit inhämtade:
Regerings-Formen.
29:de §:n. Vid Riksdagen 1809 och igro
föreslogs följande: Till ErkeBiskop och Biskopar,
med hvilkas val förhålles efter förra
vanligheten: dock sä att Upsala Stifts röst vid
Järke Biskop sv al beräknas lika med Consistoriel's;
utnämne, m. m.
Bifölls,
Riksdags - Ordningen.
I4:de §:n. År 1810 rar föreslaget i 3:dje
Momentet, efter orden.’ för att blifva Elector,
att tilläggas: af Borgerskapet. Likaledes i 10
momentet, efter orden: kill Riksdagsman vald,
tiliäggningen: för en af dessa städer. Vidare
ett nytt moment, så lydande: Riksdagsmän,
för Stockholm och Götheborg samt Städerna
af första och andra classen vare ej berättigade
att taga fullmagt frän annan Stad.
Dessa förslag biföilos.
Vid 1812 års Riksdag hade efter det 6
tnomentet i samma §. följande nya moment
blifvit föreslaget: vare sig till val af Elector
elter Riksdagsman, skola dessa sedlar vara så
inrättade, att den röstande derigenom icke utrnärkes-,
hvarföre hvar sedel icke mä innehål
-
43S Den • 9 Juni.
lä rnér än en hel rost, efter den i Staden antagna
beräkningsgrund.
Afslogs.
2i.‘sta §-.n. År 18I2 var föreslaget, att i
»tället för j8 §• skulle sättas i4 och 18 §§.■.
Bifölls*
23.'dje §:n, Vid Riksdagen 1809 och 1810
var föreslaget, att i 4'.de momentet, i stället
för Hufvudstadens första Full magt ig, skulle
sättas den främste bland Hufvudstadens Magistrat
s-Fullrnägtiga.
Afslogs,
Likaledes, i stället för den närvarande Ledamot,
sorn de|fleste Riksdagar bivisiat, orden
: Riksdags-Fullmågtigen frän Habo Härad
i Upsala Län.
Afslogs,
Uti meningen: åge Ridderskapet och Adeln
att nämna Laridt-Marskalk, och de öfriga
Stånden, hvar för sig, sina Talmän
var föreslaget, att i stället för de öfriga Stånden
skulle sättas s Borgare- och Bonde-Stånden.
Häröfver hade Prest- och BondeStånden
sig icke yttrat.
BorgareStåndet hade denna förändring bi*
fallit, och Ridderskapet och Adeln instämde
häruti.
Den 19 Juni.
439
Härefter företogs val af Bänkman för 3.,
5,, 20, 26., 32. och 34. Bänkatdelningen,
och blefvo dertill utsedde:
För 3:dje Bänkafdeln.: N;o 84 Grefve Löwen.
Fullmägtig Grefve von
Schwerin, Fredig Bogisl.
För 5:te
N:o 120 Grefve LUljen
crantz,
Johan Wilhelm.
För 20:de
N o 291. Hr Hr Geer.
Fullmägtig, Hr Gyllenram,
Adolph.
För 2ö:te _
N:o 922. Hr Bergman,
Ambrosius Magnus.
För 32.dra
N;o 1412. Herr Danck
wardt,
Cai l Gustaf.
För 34:de
N:o 1577- Hr Zenger
lein,
Jacob.
Hrns ExceUence Herr Grefven och Landt.
Marskalken anmodade Herrar Bänkmän att påföljande
dag sammanträda för att välja tren»
ne Electorer.
Upplästes och lades på bordet ett ProtocollsUtdrag
från BorgareStåndet, af den 12
Juni, innehållande inbjudning, att med Borga.
reStåndet instämma uti det tillägg till StatsUtskottets
Betänkande om organisation af en
Comité, till utarbetande af förslag tili en ny
reglering af Statens Embeten och Tjenster, att
Comitéen borde bestå icke blott af Embets
-
440
Den 19 Juni,
män, dem Kongl. Maj.t förordnar, utan ock af
Rikets Ständers Ledamöter, hvartill Fullmäktige
i Banken och RiksgäldsContoiret, elKr
andre, kunde af RiksStånden utses.
Vidare upplästes ett FrotocollsUtdrag från
Vällofl. BorgareStåndet, af den 19 Juni, innehållande
anmodan till samtliga Utskotten, att,
med sorgfällig uppmärksamhet på i synnerhet
de vigtigaste ämnens snaraste beredande, i
allmänhet begagna, för sina göromåls oafbrutet
verksamma gång, all den arbetstid som
Ståndens plena icke medtaga; samt hädanelter,
likaså väl som hittills, både före- och efter
middagarne tidigt sammanträda, enar sysselsättning
dertill icke saknas, på det, på sådant
sätt, icke något må försummas, som till göromålens
tilländabringande, på den nu bestämda
tid, i möjligaste måtto leda kan.
Ridderskapetf och Adeln fann för godt
att häruti instämma.
Å nyo föredrogs LagUtskottets, den 15
Juni på bordet lagda, Memorial angående forum
för mål som angå försummelse af väglagning.
Konungens HofCanzler, Herr Friherre af
Wetterstedt, anmäldes och infördes, på öfligt
sätt, och öfverlemnade på Hans Maj:ts väg
-
Den 19 Juni,
441
tiar en Dess Nådiga Skrifvelse, af den 31 sist-’
Jidne Maj, angående ansvar för åverkan å de
till befordrande af Skogarnes återvext skeende
planteringar, och om sättet att leda dylika
förbrytelser i bevis.
Sedan Herr HofCanzleren afträdt, öppnades
öfverläggningen om det upplästa Betänkandet
fran Lagutskottet, och
Friherre Hjerta, Lars, yttrade:
Det upplästa Betänkandet från Lagutskottet
innehåller, att Landshöfdingarne ej skulle
äga rättighet inkalla och till ansvar ställa
dem, som försumma att sina skyldigheter i
afseende på väglagning uppfylla, utan sådana
mål böra af Domstolarna behandlas. Jag ,
för min del, tror att en sådan anstalt icke är
passande, och att det ändamål som sökes, icke
på sådant sätt blifver i verkställigheten möjligt.
Alla sådana anstalter böra, efter min
fulla öfvertygelse, anses höra Under PolisFörfattningarna,
och på sådan grund Landshöfdingarne
äga rättighet att omedelbart pliktfälla
de försumliga; och jag yrkar, i anledning
af denna min anmärkning, att Betänkandet
måtte till Lagutskottet-återförvisas.
Grefve Liljencrantz , Johan Wilhelm: Jemte
det jag förenar mig med Friherre Hjerta, anser
jag mig böra försäkra, att ingen ting kunde
vara otjenligare, än att söka draga Polismål
442
Den 19 Juni.
från Exccutiva magten till Domstolarna. Äfv^n
de försumliga i väglagning skulle sjelfve
dervid på dubbelt sait förlora; ty lör det första
begagna de oftare landsvägen än de laga
den , och dernäst kan inkallandet till ett
Canzliförhör, sorn ofta gör tillfyllest, aldrig
jemnföras med tidspillan och kostnaden af
lagföring.
Hine Excellenee Herr Grefven och Landt Mar»
skalken gjorde proposition till återremiss, hvilken
med Ja och Nej besvarades.
Friherre Cederström, Anders, begärde votering;
yttrandes sig derjemte, uppå fråga af
Friherre Hjerta, örn han ej lunne Landshöfdingen
Embetenas åtgärd härvid nyttig:
att den
så kunde synas för Embetsmannen, men att
Landtmannen skulle otvifvelaktigt bifalla Utskottets
förslag.
*•
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag anhål-'
ler att man malte erinra sig skillnaden imellan
tvistemål och polismål. Det nu ifrågavarande
är otvifvelaktigt af det sednare slaget.
Alla Polismål fordra skyndsamhet i verkställigheten,
och man lärer ej kunna neka, att
detta är af sådan beskaffenhet. Om man dessutom
kommer ihåg, att ansvar åligger Landshöfdingarna,
så lärer man lätt finna, att någon
våda genom deras befattning härmed icke är
att befara. För öfrigt synes det mig vara utan
ändamål att votera öfver ett ämne, hvarå å
-
Dm 19 Juni.
443
terremiss är begärd, hvilken jag, för min del,
tillstyrker.
Herr Danchvardt, Carl Gustaf: Om jag
icke missminner mig, har Lagutskottet icke
tillstyrkt någon ändring i nu gällande stadganden,
rörande forum för ifrågavarande mål.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måste, om
än den vägskyldige dit blifvit inkallad, förvisa
målet till behörig undersökning vid Domstol,
då vittnen måste höras. I de flesta fali
vinnes ingen ting genom Canzliförhör i sådana
mål, och någon särdeles olägenhet uppstår
•icke om den försumlige blott instämmes till
Tinget och der ansvarar. Det är KronoBetjeningens
rättighet, att så väl mot contant låta
iståndsätta vägar, hvilka vid syn funnits
odugliga, som mot lega anskaffa hästar för den
skjutsskyldige; Och i båda fallen dömmes den
försumlige till ersättning, utom böterna. Vid
detta förhållande synes mig ingen återremiss
böra kunna föranledas af de nu gjorda anmärkningarna.
Grefve Lilliencrantz: Om HäradsRätterne
voro permanenta, skulle saken vara likgiltig.
Då de nu i olika orter hållas en å två gånger
om året, är deremot icke detsamma om
vägarne genast göras brukbara, eller efter ett
å ett halft års förlopp.
Herr Tham, Pehr, yttrade sig, att i många
provinser voro vägarna så goda, att för
deras vidmagfhållande inga nya Författningar
444 19 Juni
syntes honom vara af nöden; hvarför© han ön?
skade att återremiss måtte beslutas.
Friherre Cederttröm, Änder? t afstod, från
sitt yrkande om votering; hvarefter, på förnyad
proposition af Herr LandtMarskalkeii,
Betänkandet blef till Utskottet återförvisadt.
Upplästes ofvan högstberörde Kongl. Majtts
Nådiga skrifvelse örn åverkan å Skogsplanteringar.
Herr af Klinteberg, Wilheim i uppläste hatvid
till Protocollet följande:
Då Malmöhus Läns invånare, vid Öfverenskommelsen,
som blifvit träffad, att använda
till skogsplantering hvarje *>0 tunnland
af deras jord, fästat dervid den underdåniga
förhoppning, att ett mera allvarsamt ansvar måtte
stadgas mot skogshygge och åverkan, än
det som nu varande Lag och Författningad
derå bestämma; så har jag ock ansett för en
ovilkorlig pligt att söka befordra detta före.
mål, så vidt på min åtgärd och omtanka kunnat
ankomma.
Om den allmänt rådande hågen att missvårda
Lagarna, der de finnas, att lörstöra planteringar
der de anläggas, hämtar sin grund
från forntida nödvändigheten att undanrödja
Lagen, der den för odling var hinderlig, eller
från den fördom att förstöra föremålet för La
-
JJhn 19 Juni
445
gens tillämpning i anseende till fridlysta trän;
elKr från egna beholvets kraf, eller ock af
«tt blott okynne och missunnsamhet, eiler fran
alla dessa anledningar tillsammans, rörer icke
egentligen förevarande ämne. Att förmoda
det alla och enhvar, inseende nyttan af skogsplantering,
skulle inspireras af en gemensam
god vija att bidiaga till detta nyttiga ändamål
, vore nästan det samma som ville man
statuera att alla andia brott skulle upphöra,
derföre att alla och en hvar böra gemensamt
finna, och lämpa sin vilja efter det omdöme,
att en ond gerning bör af alla och en hvar
undvikas.
Då denna dygd icke är att hoppas i allmänna
sammanletnaden, efter söm förnuftet ej
alltid segrar öfver begäret och viljan; så torde
det vara ot vilvelaktigt, att straff utgör en:
da återseende medlet att åstadkomma laglydnad
hos den vanartige. Deraf mäste ostridigt
följa, att ett svårare stiafF mera verkar än ett
lindrigare; och om Lagen ej supponerar denna
effect, så vore det utan ändamål att genom
densamma s adgades svårare eller lindrigare
straff, lämpade efter brottens olika qualifi.-  cation.
Att den bestraffning Lagen hittills med*i
gifvit å skogshygge och åverkan, ej varit tillräckligt
att hindra deras begående: att skogens
vård, nu nn ra än förr, är af yttersta
Vigt, likasom våiden öfver de, till befordran
af skog, anlagda planteringar : ära kände sanningar.
4 4 6 Dm 19 gftim.
Den härom tviflande gore sig derom ett,
fast ganska obehagligt, begrepp, då målningen
sker efter naturen, att se hundradetals vid vägarna
i Malmö Län planterade trän dels borttagna,
dels afbrutna och uppryckta: att se i inhägnade
planteringar unga telningar förstörde,
större trän afsågade, till och med späda plantor
nedtrampade.
Månne icke dessa händelser äro svårt påkostande
för den idoga jordägaren? Och månne
ej det är mödan vardt att bestraffa dylika
nidingar mera enligt med bfottets qualification
i sin natur och följd, än detta brött flit*
tills varit ansedt?
Med qualification af stöld bestraffas: deri
gerning att borttaga annan mans huggna ved:
att borttaga frugt ur trädgårdar; dessa ägande
rättens tillhörigheter kunna dock bättre
vårdas än dert på afstånd varande skogen. Och
månne det ej innefattar mera tilltagsenhet ö«h
större våld, samt medför för ägaren större
harm och skada , att se kanske dess hela lifstids
omsorg öfver en skogsplantering förstörd
af åverkarens hand, än att se dess huggna Ved
bortförd och tillgripen? Annan egendom kan
vårdas på mångfaldigt sätt; tillgrepp deraf
innefattar likväl rättligen qualification af stöld»
Men sådan egendom, som af ägaren ej annorlunda
kan vårdas än inom hank och stör
— denna, ehuru dyrbar för ägaren, både i
anseende till hans eget begrepp om dess vär*
de och det värde som derå i allmänhet kan
Den 19 ffuni.
447
sättas. Icke synes med sakens natur vara enligt
att qualificationen derå bör vara af min.
dre värde, blott derför att naturen sjelf gifvit
detta alster af sitt sköte, och att det af
menniskohand tillkommit, eller varit genom
dess omsorg förberedt.
Att taga annors säd, pä åker, skuren eller
oskuren, synes m;g vara i alla delar jemförligt
med d. n åtgärd att afhända annor man
dess skog: och då denna vara, genom tidens
förändrade skick, kommit att blifva hr gst kostsam,
svår att erhålla , Och i ordningen af
menniskans behof, näst födan, det angelägnaste;
så lifvas mitt hopp, af Konungens nådiga
uppmärksamhet å denna fråga, att Rik eis
Höglofl. Ständer omfatta tillfället att, genom
föreslående å ett till brottet lämpadt straff å
skogshygge, bereda möjligheten att kunna,
från våldsverkarens och tillgriparens hand, freda
och bibehålla de ännu återstående och under
växt varande skogsämnen i vårt land.
Men det är icke npg att Lagen skärper
straffet för skogstjufveri; hufvudsakligen måste
den omständigheten föregå, som rörer bevisningen
af sjelfva brottet. En bevisning,
destomera svår att förekomma, som vanligen
sådan tid väljes för dess utöfvande, att vitt.
nen svårligen kunna annorledes än tillfälligtvis
vara att supponera.
De till bevisningens underlättande före.
slågna utvägar. torde vara de enda tillgänglige
att befordra ändamålet. Bland dem är den
omständigheten ganska hufvudsaklig att Skogs
-
448
Den 19 Juni.
betjeningen, lika med vakter, måga få vitt*’
na om det de sjelf ve sett ocn erfarit. Detta
instämmer äfven med hvad 1805 års Skogsordning
bjuder i anseende till Kronoskog,
Och då vittnes egenskapen således är ti il -  egnad Kronoskogvaktare, så synes detsamma
äfven vara tillämpligt i anseende till andra
vårdare öfver skogarna , i anseende till Frälsemäns
skogsbetjente, eller sådana sorn för
planteringarnes tillsyn och vård antagas.
Någon våda af detta bevisningssätt lärer
svårligen vara att inse, icke heller kan derigenom
det anseende, den vördnad för pdgången,
som oundgängligen erfordras, vara blottställd
att något förlora i allmänna omdömet.
Tvärtom bör farhågan derigenom ökas hos
den vanartige, att begå ett vanhederligt brott,
då bevisningen om hans röjande underlättas ^
och utan att denna utväg varder antagen och
godkänd, utan att öfriga medel till bevisningens
befordran blifva användbara, tjenar visserligen
skärpning i straff icke fullkomligen
till det stora ändamål, hvarigenom den befintlige
skogen må kunna bevaras, och den under
plantering varande unga skogen vårdas
Irån obehörigt tillgrepp.
Jag anhåller att dessa anmärkningar måtte
få åtfölja Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse,
och remitteras till det Utskott, dit frågan kan
anses höra.
Bägge dessa acter remitterades till Lag-,
Utskottet,
Upplästes
IV.
Den 19 Juni.
449
Upplästes och lades på bordet ett Memorial
från BancoUukottet, af den 13 Juni, i anledning
af Herr v. Schultzenheims motion angående
publici'é af tillståndet med Bankens Sedel-rörelse.
Uppå anförda skäl yttrar sig Utskottet
icke finna någon anledning att bifalla,
än mindre tillstyrka, hvad som blifvit föreslaget;
anseendes Utskottet sig, i händelse Riksens
Ständer pröfva de föreslagna uppgifter
nödiga och nyttiga för deras Bancoverk, ej
förr kunna lemna dem, än Utskottet blifvit befriadt
från sin edsförbindelse, och såmedelst
berättigade att derefter lämpa sina instruetioner
för Bankens Tjenstemän, som under en lika
förbindelse utöfva sina sysslor. Om åter Riksens
Ständer skulle lemna bifall till Utskottets
mening, underställer Utskottet, om icke,
till framtida efterrättelse, tillika borde stadgas
och lörklaras: att under den Bancoförvaltningen
åliggande tysthet endast inbegripeS
Bankens reela Fond, beloppet af dess skulder
och fordringar och sådana för hand varande
operationer , hvilka genom upptäckandet
kunde motarbetas eller försvåras.
Grefve Lill] mt rantz, jjohan Wilhelm• Sorn
jag, i anseende til! angelägna Embetsärender,
erhållit Hans Excellence, Herr Giefvens och
LandtMarskalkens benägna tillstånd , att på några
dagar till Länet återresa, och således icke
torde få öfvervara afgörandet af Höglofl.
BancoUtskottets upplästa Memorial, angående
den af Herr Förste Archiatern och Commen,
Ridd. 0. Ad, Prat. N;o 57, $S.
450
Den 19 Juni.
deuren von Schultzenheim väckta motion, utbe*
der j-.g mig vördsamligen att dervid nu få anföra
löljande:
Om jag uppfyllt en särde’es angenäm pligt ,
då jag, i mera erfarna ined bröders frånvaro,
inför Höglofl. Ståndet, mer än en gång lyckats
att, genom ämnets utveckling, bidraga
till bifallande af Höglofl. BancoU skoffets Be*
tänkanden, och sådant äfven vid tilfällen då
min enskilda mening icke i alla omständigheter
varit med pluralitetens fullkomligen öfverensstämmande,
tinner jag mig för närvarande,
då min öfvertygelse är så helt och hållet motsatt
och öfverläggningen rörer ett ämne, som
jag anser vara af betydlig vigt, i den obehagliga
nödvändigheten, att yttra mina tankar med
den frimodighet, sorn mera lcdes af värma för
saken än aktningen för mina Medbröders, och
misstroende för mitt eget, omdöme.
Det är en skyldighet att respectera andras
öfvertygelse, och jag skall aldrig glömma
erkännandet af denna pligt; men om den
stödes på mindre tillförlitliga uppgifter, är det
en lika stor rätt sorn skyldighet att, till änd
målets vinnande och eget försvar, framställa
sanningen enkel, och afskilja de tydningar,
som skulle kunna bortskymma den lör
mindre skarpsynta forskare.
Må Höglofl. Ståndet bedömma hvilketdera
är vådligare, bibehållandet eller afskaffandet
af en åldrig fördom; om det är klokt el«
Den 19 Jidit.
4 St
ler obetänksamt, att, i frågor som röra allmänna
crediten , hämta efterdömen af en fri och
Storsint Nation, sorn, mera ömtålig än något»
annan, örn beVarandet af nationel ocjh enskild
rätt, genom anstalter, likstämmig! med dem
jag föreslagit, vid enahanda förhållande vunhit
det sökta ändamålets
Må Höglofl. Ståndets upplysta granskning
afgöra, om på en och Samma gång ingen
Svensk man skulle kunna tvifla örn Bankens
solidité och derjemte det Vara Vådligt ätt uppgifva
VexelBanco skulden , utan att tillika uppgifva
Bankens tillgångar, samt huruvida Bankens
förhållande möjligen kan jemföras med
en efiskilds, hVats solidité icke vore lika axiomatisk
Meft
matte grunden för detta äfgorahdé
blifva ett lördomsfritt skådande af skäl, som
ligga solklart uppdagade, och ingen tvekan
Uppstå genom hinder som icke äga tillvarelse*
I Banken afläggés, Utan ali tvifvel, tysthetsed;
men den innefattar icke annat än skyldighet
att ej yppa sådant söm för Banken kunde
vara skadligt. Hvarken i ed eller grundför.
fattning Ahnes eh rad, ett ord, som förbjuder
kungörandet af Bankens Sedelstock, än mindre
eh Stadga, sörtl förevigat ett sådant förbud.
Hemlighetens utsträckande till Sedelstockens
belopp har i ingen tid Varit annat än eh gammal
praxis, Endast i öfvertygelsen otfi des#
skadlighet hafva mine medbroder ägt skäl att
Den 12 Juni.
afstyrka elen inskränkta publiciteten, likasom
jag i min oryggliga opinion om dess oumbärliga
nödvändighet, ägt lika skal att densamma
tillstyrka.
Om hemligheten i hela dess vidd varit det
palladium, sorn grundat och förvarat Bankens
beståndj så måste likväl hemligheten i olika
tidpunkter icke ägt lika lycklig förmågaj ty
onekligen har ifrån Bankens fundation dess so»
lidité varit af särdeles varierande beskaffenhet,
och beklagligtvis mindst erkänd, då den utan
klingande bevis varit högtidligen proclamerad.
Ehuru en sanning bör inom sig äga full
kraft att öfvertyga, och icke behöfva låna
styrka från allmänt högaktade personers auctorité;
kan jag icke återhålla den reflexion ,
att få lära ernå den kännedom om Bancoverkef,
som Herr Förste Archiatern och Commendeuren
von Schultzenheim redan ett halft sekel
ägt. För att icke synas alltför dristig, bör
jag ej heller obemärkt lemna, att min tanka
varit delad af medlemmar så väl ibland Hög.
loll. BancoUtskottet som BancoFullmägtige.
Jag anhåller ödmjukligen att detta mitt
anförande må blifva med respectiva MedStånden,
så fort ske kan, communiceradt.
Herr Heykensköld, Dettlof: Efter 9. och ro.
§5. uti Riksens Ständers Beslut och Förordning
om Banken, af den 22 September 1668, finnes
att Bankens tjenstemän gjort deras ed att
Den 19 Juni.
453
icke eliminera eller utbringa något, sorn uti
Bankens secret hållas borde. När Bankens Fullmägtige
voro förpligtade till tysthet, synes
deraf tolja, att alla andra, som med förvalt,
ningen hade att skaffa, borde en sådan äfven
iakttaga; hvilket öfvergår till visshet , då aldrig
ett exempel kan företes, att något BancoUtskott
uppgifvit VexelBanco skulden. Vidare
utbeder jag mig få äran besvara Herr Grefve
Lilliencrantz's anförande, då Betänkandet till
afgörande företages.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan 2.
In fidem protocolli
A. Gr. Silverstolpe.
Måndagen den 19 Juni.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Föredrogos och biföllos , i följe af särskilda
propositioner, följande 3tne, den 15
Juni på bordet lagda, Memorial från Lagutskottet,
nemligen:
r:ojAf den e6 Maj, angående grunden för ber
45*
Den 19 Juni, t, mt
loppet af arrende, och Qm lösen förFräb
serenia,
g:o Af den 26 Maj, rörande väckt fråga om
Sjölagens öfverseende.
3:0 Af den 27 Maj, angående hvad iakttagas
hör vid besvärs fullföljande i brottmål,
Å nya föredrogs OeeonomieUtskottets, den
J5 dennes sista gången upplästa, Betänkande,
af den 6 i denna månad, i anledning af väckt
fråga om afhjelpande af vissa kostnader fq?
Rote- och Rusthållare.
Herr Tham, Pehr: Vid OecpnomieUtskottets
Betänkande, första punkten : att med Solda
t er bör actor der as visst ■ i Spannmål, med en Kålsäng
&cc. får jag den äran påminna, att som
Soldaten för hustru och barn behöfver Ko,
So, Får & c., så behöfver han, förutan Spann,
mål, sin vanliga Hå- och Foderbergning; hvadan
sådana spannmåls-accorder icke passa. Ändring
begär jag derföre häruti men utan
att begära återremiss,
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, uppläste
följande;
Med HöglofJ. OeconomieUtskQttet instämmer
jag så mycket hellre deri, att Rothållare
böra, i stället för åker och äng vid SoldatTqrpenj
hemkallet in natura prestera, sora nu
Den 19 Juni. t. m. 455
mera, sedan Soldaterne blifvit Canalarbetare,
och i följd deraf, de i Södermanland tillbringat
nio somrar å råd, dels i krigr dels
vid Canalarbeten, det icke mera bl ifver för
Soldaten lämpligt, deremot för Roten betungande,
att ^ldaterne vid SoldatTorpen åker
eller äng begagna; men då Utskottets Betänkande,
som först innehåll r rättligen att hö, säd
och halm bör S »'daterna , efter KnekteContracten,
såsom hen.Kall meddelas, i fö jande rad likväl
föreskrifver, att vid upprättande Contract rättvisa
och billighet böra jakttagas; nödgas j g,
i anseende till dessa , i min öfvertygelse, hvarandra
motsägande uttryck, då tvänm cont act
äio ställda i tråga, 0.11 rätta meningen begära
Utskottets benägna upplysning , och derföre
om återremiss af Betänkande vördsamligen
anhålla. Utskottets Betänkande kan ej
bifallas i annan mening, än ati KnekteCon raden
skola följas; och då detta skei, kunna jti
sedermera inga nya contract komma i kåpa ,
hvarom, något medgifvande så tr ycket m u he
bör äca rum, som dessa möjligen kunde föranl
da ti 1 rubbning i KnekteContract n, sorn
för ingen dJ kan medgilvas; hvarföre yrkas,
att denna sednare strof i Betänkandet måtte
alldeles uteslutas Vidare tror jag mig icke
sakna anledning att anmärka, det Utskottet icke
lemnat något afseende å hvad dess Ledamot
Riksdagsmannen Jon Månsson i särskildt
yttrande anfört; då likväl, ehuru det m dgifves
att Rusthållare, i anseende till b klädnadsskyldigheten,
hafva vidsträcktare iörbind ’ser
ao Rothållare, det icke bort honom och fle*
456
'Den t g Juni. e. w.
ta andra, med honom instämmande, af Utskott
et vägras ett förord till underdånigt tillstyr
kande, att nemligen beklädnads skyldigheterna
lör Rusthållare så måtte blifva bestämda,
att, i anseende till beklädnadens beskaffenhet
och täta förändringar i dess prestejande,
Rusthållare, i jemförelse med äldre tider,
icke blifva i alltlör kännbart lidande tör$atte,
äfvensom att den ersättning, som Rusthållare
alfordras för anmärkta kostnader i krig ,
möten och comtnenderingar, måtte icke, som
nu sker, summariskt fordras, utan genom spe.
cificerade räkningar bestämmas, för att af de
Rustande behörigen granskas kunna; varandes
det med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att äfven Rusthållare i bestämda före»
skrifter måga betryggas lör obestämda och med
dess förmåga möjligen oförenliga fordringar;
hvaremot de i annat fall förgäfves skulle söka
ett försvar. Jag anhåller att Utskottets Betänkande,
med dessa anmärkningar, må återremitteras.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt Marsvalken
gjorde proposition till återremiss af Utskottets
Betänkande.
Herr Danckwardt, Carl Gustaf: Till svar
å Hr Öfverlntendenten Thame anmärkningar ,
får jag den äran upplysa, att Utskottet ej ovilkorligt
föreslagit, att Knektens hemkall skulle
honom med spannmål och andra varor ersättas,
och Torpen på detta sätt upphöra.
Detta beror, efter Utskottets tanka, på öfver*
Den 19 Juni. et m.
457
enskommelser imellan Rotehållarne och Soldaterna
vid dessas antagande; men Utskottet har
ansett rättigheten till sådana öfverenskommelser
böra vara medgifven, på det KnekteContracten
icke måtte anses hinderliga för dylika
aftal.
Hvad åter beträffar Herr Grefve Gyllen:
horgs anmärkningar, så hemställer jag huruvida
desamma kunna föranleda till återremiss.
I afseende på den af en Ledamot inom
Utskottet begärda föreskrift, att de öfver Monderingspersedlars
anskaffande afgifne räkningar
borde särskildt upptaga värdet å hvar och
en persedel, och ej vara summariskt upprättade,
synes mig att en sådan skyldighet redan
ovilkorligen åligger Befälet, utan att något
nytt stadgande torde vara af nöden.
Herr Tham: på en värd Ledamots ytt
rande,
att Utskottet; icke tillstyrkt att gamla
Contract borde derföre upphäfvas, får jag åter
förklara, att, bara full frihet för accorder
med Soldaterna, äfven på gamla foten, icke
blir aflagd , och att vi få Utskottets tydliga
yttrande deröfver; så har jag mera intet något
att påminna.
Betänkandet blef härefter till Utskottet
återförvisadt.
458
Den i g Juni. e.m.
Å nyo föredrogs och bifölls Stats Utskot»
tets, den 15 dennes på bordet lagda, Betänkande,
i anledning af Riksdagsmannen Sand*
stens Memorial rörande Ädelfors Guldverk.
Företogs till argörande BarfcoÖlskotfets,
den 3 Juni på bordet lagda, Memorial angående
Bancolån på fastigheter
Friherre
Cederström, gfacol: Vid nu upplasta
BancoUtskoUets Betänkande får jag anmäika,
att du saknar någon b. stämd grund,
hvarefter hus i städer skola värderas- Hus i
Stockholm har Utskottet ansett kunna bela as
med hälften af Assecurance summan j hu:-en i
de öfriga städerna böra deremot undergå Jaga
värdering, hvarvid afkastningen skall tagas
till grund 3 men som inkomst af hus i städer
alltid är temporaire, så anser jag den aldrig
böra taaas till grund för Bantovärderingar,
Jag föreslår i det stället, att halfva brandassecurance
summan förklaras såsom husets verkliga
värde, så i Stockholm sorn öfriga Städerj
och belåningen derefter, enligt med BancoOdningen,
rättas. Hos Hans Excellence Hr
Grefven och Landt Marskalken får jag, i anledning
af dessa anmärkningar, anhålla, att
Betänkandet återremitteras, och Utskottet anmodas
att föreslå någon bestämd grund, hvar.
efter Stadsegendomar skola värderas, så framt
icke den af mig nu föreslagna skulle godkännas.
Den 19 Juni. e. m.
459
Herr Pahlman, Otto Fredric: Hvad Höglofl.
EancoUtskottet i nu upplästa Betänkande föreslagit,
har så nära gemenskap med den af
StatsUtskottet uppgjorda, ehuru ännu icke
Riksens Höglofl. Ständer underställda, plan,
till reglerande af Rikets Financer samt stadgande
af ett nytt utlånings- och credit-system,
att jag anser det endast i sammanhang dermed
kunna afgöras. Denna StatsUtskottets
plan har till hufvudsakligt föremål, att stadga
ordning i Rikets penningeväsende, och småningom
skilja Rikets skuld ifrån Bankens Rö*
relsecapital, hvilka hittills i sjelfva verket varit
sammanblandade, då genom utgifvande af
nya sedlar utan fond man velat fylla inträffade
behof. Planens öfriga syftemål är att genom
enhet i utlåningssystemet, med de redan i omlopp
varande penningar, komma Jordbruket
och näringarna till hjelp, medelst lånbiträden
på längre tid och lindrigare renta, än som
hittills varit förenligt med Discontrörelsen.
Om Riksens Höglofl. Ständer skulle bifalla denna
StatsUtskottets plan i hela sin vidd, så blifver
hädanefter icke Banken det Verk, der andra
lån än på metaller kunna erhållas, och
hvarigenom BancoUtskottets nu ifrågavarande
förslag förföll. Skulle åter Riksens Ständer besluta,
att Discontstyrelsen äfven hädanefter skall
förblifva under Banken, så anser jag » alla fall
det lånbiträde, sora genom detta BancoUtskottets
förslag skulle Jordbruket och Näringarna
beredas, blifva alldeles otillräckligt, och tror
att, så framt man önskar någon verklig uppmuntran
för inrikes producerande näringar*
460 Den 19 Juni. e. in.
och vill återföra någon slags proportion i de
tillgångar af publika medel, som hittills i Discontväg
kunnat till handels- och vexel spe.
eulationer begagnas, och dem som för Jordbruket
och bergshandteringen kunna med någon
slags förmon ålitas, utlåningarne måste
med hvarandra ställas i sammanhang, hvarigenom
tillfälle beredes, att, i samma mån man
mindskar Discontutlåningarna, tillgångar ökas
för de stående lånen. Beträffande slutligen
hus i städerna, så, då de i intet afseende kunna
anses vara producerande och ägarne deraf
dessutom hafva tillgång, att i Brand- och FörsäkringsContoiret
erhålla-lån, finner jag icke
något skäl att för dessa öppna nya tillgångar.
Af alla dessa skäl instämmer jag med
Friherre Cederström om återremiss ,j på det
BancoUtskottet må blifva i tillfälle att i ett
sammanhang utlåta sig om alla dessa frågor.
Herr Manner stam, Johan: Den af Herr
Påhlman gjorda erinran om ifrågavarande Betänkandes
gemenskap med de öfriga frågor
om lånbiträden af Banken, hvilka framdeles
under denna Riksdag torde till bestämmande
förekomma, förtjenar, efter min tanka, afseende.
Men om Eders Excellence skulle nu genast,
tilt hufvudsaklig granskning, vilja företaga
samma Betänkande, utbeder jag mig att
få fästa uppmärksamhet vid 2:dra punkten af
BancoUtskottets förslag, hvilken synes mig
mest anmärkningsvärd, nemligen, om fördelningen
af den för hvarje år utgående lånsum
-
Den 19 Jani. e. nu
461
»ian
deraf äro ti Hägde Landt- och Bruksrörelserna
och * förbehållen städerna, samt af
denna sednare åter f tillagd Stockholms Stad,
hvilken således skulle erhålla af det hela.
Vid jemnförelse af alla Landt- och Bruksegendomars
värde med det, hvartill städernas fastigheter
kunna uppskattas, kan detta sednare
visserligen icke utgöra * af det förra, och
ännu mindre kan, då Stockholm endast får 2r3
af hela lånsumman, de öfrige 24<, eller nära
i af hela lånsumman, utsättas lör Rikets öfj
riga städer. Städernas åbyggnader, hvilka egentligen
utgöra deras fastigheter, äro, på sätt
Herr Pahlman rigtigt anmärkt, icke, såsom jordegendomar,
producerande, och de derå letnnade
Bancolån utgöra följaktligen icke förlag
till lättande af produetion, som borde vara
deras enda ändamål. I fall stående Bancolån
skola fortfara och städerna bibehållas vid deltagande
deruti , torde derföre en mera billig
fördelning imellan landet och städerna uppgöras.
Jag anhåller att Betänkandet blifver till
BancoUtskottet återremitteradt.
I anledning af de nu gjorda anmärkningar
blef Utskottets Memorial återremitteradt
Upplästes och lades på bordet följande
från åtskilliga Utskott inkomna Betänkanden
och Memorial:
iso Från OeconomieUtskottet, af den 13 Juni,
i anledning af väckt fråga om någon ersätt
-
462
Den 19 Juni. e. ni.
hiftgfördem, som bo vid den nära Göthä
Eif belägna insjön, Hällsjön kallad, för
den skada de genom Jordras lida 5 yttrandes
sig Utskottet icke öfver detta amnö
kunna afgifva något hufvudsäkligt yttrande,
då motionen är ett af enskild un*
dersökning beroende mål Och handlingar
ej varit motionen bifogade af den beskaffenhet,
att Utskottet derpå kunnat grurida
ett säkert tillstyrkaöde.
2.‘ö Från Lagutskottet, af den 25 Maj, hVat*
uti Utskottet, i anledning af derom, genom
Herr Borgmästaren Hohn, väckt frå.
ga, tillstyrker, det Könungens BefallningShafvandes
åliggande, att pröfva och afgöra
fordringsägares yrkande om bysättning
å gäldenär, och att få honom i arbete inställd,
när hart åsidosätter eller ickeitlägtar
att fullgöra betalningen af hvad hö-*
nom till gäldande blifvit ådömdt, mätte
gertom ett ällmänt stadgande blifva be-*
stämdt.
3:0 Från OecoflomieUtskottet, af den 13 Juni,
i anledning af väckt fråga om jemkning
i grunderna för Städernas rösträttighet vid
Prestval, då denna utöfvas gemensamt
Wied någon Landsförsamling; Och förmodat
Utskottet, att Städernas och Landsförsamlingarnas
ömsesidiga rättigheter bäst skulle
iakttagas, ont de, i likhet med hvad
å flera orter blifvit Verkställdt, öfverlemna#
åt Kongl- Maj ts Befallningshafvan
-
Deri 19 Juni. e. »t.
46S
de 1 Länet, att, i förening med Consistörierna,
uppgöra ett förslag till en jemnare
reglering af rösternas ömsesidiga be.
räkningssätt, hvilket förslag synes närmast
böra kunna uppfylla det åsyfiade ända.
målet; men atti, om några öiverenskomm
lser, i anledning häraf, ej kunna träffas,
Kongl. Maj.ts Befallningshafvande i
underdånighet lärer ofverl mna det uppgjorda
förslaget, jemte deröfver anförda
Besvär, till Kongl. Majus nådiga pröfning
och afgörande.
4:0 Från Lagutskottet, af den 25 Maj, 5 ättledning
af gjorda förslag, dels att i frågor
, som röra personers inflyttning till
siäderna , FattigvårdsDirectionerna icke
må anses skyldige att erlägga lösen fö*
de Utslag, som deröfver varda från Kongl.
KammarCollegium utfärdade; dels att förklarande
parter ej må förpliktas till utlösande
af de Utslag, hvilka af HofRätterna
uti Besvärs och Oeconomi^ mål meddelas.
I afseende på den första frågan ,
tillstyrker Utskottet, det den författning
Vidtagäs må, hvarigenom ofvanbemälte
FattigvåfdsDirectioner varda befriade från
all den utgift till Chartte Sigillata? och Utslagslösen
, i de händelser då frågor göras
anhängiga om fattigas intagande til!
vård vid de inrättningar, som äro under
nämnda Directioners förvaltning ställda ;
hvaraf ock, i händelse detta bifalles, Utskottet
finnér det blifva en ostridig följd,
464
Dui 19 Juni. i. nr.
att ett lika förhållande bör anses intrLTa
vid alla de stridigheter, sorn imellan För»
samlingarna å landet uppstå om skyldigheten
till Fattighjons vård och försörjande.
Hvad åter beträffar den sednare motionen,
finner Utskottet så mycket mindre
skäl tillstyrka en sådan ändring, som
den kärande parten, om han saken tappat,
bör, enligt 21 Cap. 3. §. RättegångsBalken,
ersätta «in vederpart hvad han
måst derå kosta.
5:0 Från Lagutskottet, af den 26 Maj, innehållande
svar på återremissen af Utskottets
Memorial rörande Prestbevis för personer,
hvilka för brott blifvit dömda,
m. m.; och har Utskottet för öfrigt
förblifvit vid sitt förut afgifna yttrande
, men finner, att, såsom en allmänt
gällande grund, bör antagas, det alla sådana
gröfre brott, som störa allmänna säkerheten
och hvilka för förbrytaren medfört
ovilkorlig påföljd af ärans förlust,
kroppsstraff, fästningsarbete eller uppenbar
kyrkoplikt, böra utan undantag i Prestbevisen
städse omförmälas; troendes Utskottet,
genom ett till vidtagande stadgande
härom, det Utskottet föreslår, icke
blifva Presterkapet betaget, att, på sätt Utskottet
förut anfört, genom intyg af brottslingens
visade prof af bättring och fortfarande
sedesamt uppförande, mildra de
oblida omdömen, hvartill upptäckten af
förbrytelsen
IV. Den 19 Juni. e. m. 465
förbrytelsen och den undergångna bestraffningen
kunna föranleda, samt såmedelst
förmindska det misstroende, hvilket vanligen
sådana personer åtföljer.
6:0 Från Lagutskottet, af den 26 Maj, i anledning
af det förslag, att, vid uppstående
frågor om personers sjukdoms förfall
eller förmåga att uthärda vissa besvärligheter,
Läkarebetyg derom ej alltid mä
anses ovilkorligen nödvändiga, i afseende
så väl å de sjukdomar, hvilka lika
lätt af andra, som af Läkare, kunna befinnas
och intygas, som ock å sådana periodiska
åkommor, kroppsfel eller lyten,
hvilka Läkaren icke vid personens blotta
åskådande kan bedomina, men af andra
under sammanlefnad kunna erfaras och
till verkligheten styrkas. Och tillstyrker
Utskottet, att betyg af andra personer
än Läkare, enär de jemväl äro af Presterskapet
i Församlingen till deras verklighet
besannade, måtte för giltiga anses ,
endast vid de tillfällen då allmänna medborgerliga
skyldigheter skola uppfyllas,
och någon antingen af sjukdomsförfall
hindras att sig dertill inställa, eller söker
att derifrån sig undandraga, såsom
med sådana periodiska åkommor eller dolda
kroppsfel besvärad , hvilka dertill göra
honom oskicklig; samt att detta således
måtte blifva till iakttagande föreskrif.
vet dem, hvilka, i kraft af deras innehafRidd,
0. Ad, Prut. N:o $9, fc.
466
Den 19 Juni e. m.
vande Embeten och tjenster, eller efter
särskildta uppdrag, äga att skyldigheternas
fullgörande utfordra.
7:0 Från Lagutskottet, af den 2 Juni, innehållande
svar på återremissen af Utskottets
Memorial, rörande yrkad skäipnmg
i straffet för tjufva)', samt om fångiörin*gen.
I afseende på det gjorda förslag, att
pt sender måtte utsättas för dem, som ertappa
missdådare, har Utskottet ej ansett
sig äga skäl att tillstyrka någon annan
belöning tördem, som gripa brottslingar,
än den, som för ertappandet af förrymda
.Soldater och Båtsmän samt dem, hvilka
från fästningsarbete och allmänna arbetshusen
undankomma, redan är i Förlattrbngarna
stadgadj förmälandes Utskottet
sig för öfrigt, uppå anförda grunder, anse
sig icke kunna frångå dess förslag, såsom,
i Utskottets tanka, mest ledande till
ändamålet.
S;o Från Lag- samt OeconomieUtskotten , ai
den i8 Maj, hvaruti Utskotten, uppå anförda
grunder , a/ise sig icke kunna tillstyrka
bifall å ett till Utskotten remitteradt
förslag af Herrlow Zanzen , att för
betalningen af alla Lån, med derå löpande
rentor, samt betydligare arrendesummor,
tvänne terminer om året mätte antagas
och lagligen fastställas, sä att, utom
på dessa terminer, ingen uppsägning och
betalning af Låncapital må äga rum,
Den \g Juni, e. m.
46 7
utan alla penningeaffärer i Riket då blifva
afgjorda.
;o Från Lag- samt OeconomieUtskotten , af
den 18 Maj, i anledning af yrkad ändring
och upphäfvande af allmänna Lagens stadgande
i 23. Cap. 4. §• ByggningaBalken,
att i hvarje Socken, der det tarfvas och
ske kan, alia, som der bo och jord äga,
skola, hvar efter ägodel sin, bygga en
varggård eller varggrop och den uppehålla
3 hvarjemte blifvit föreslaget, att, p|
de orter i Riket, der vargar finnas, Sockneboerne
boide i stället årligen uppsöka
skadedjurens hiden till affödans utrotande,
äfvensom att, enär något större kreatur
af odjur skadas, det borde åligga
Sockneboerna att gemensamt deltaga i ersättningen
af förlusten; tillstyrkandes Utskottet,
att förenämnde 4. §. af 23. Gap.
ByggningaBalken, samt i förening dermed
äfven den 5. §. må förklaras icke mera
vara gällande, samt att, der sådant ej redan
skett, det må hädanefter bero på de
föreningar, som Socknarnas inbyggare imel
lan sig kunna träffa, och hvarje Läns
Styrelse kan efter behofvet finna nödigt
föreslå, hvilka anstalter, elter de i hvarje
ort förekommande särskildta omständigheter,
må till odjurens utrotande vidtagas, oell
till hvilka aftal invånarne desto mera lära
blifva villige, sorn de sjelfve icke kunna
undgå att inse den förmon, dem deraf
tillskyndas
-
46*
Den 19 Juni e. tn.
10:0 Från Lag samt OeconomieUtskof ten , af
den 1 Juni, angående yrkad rättighet för
Skånska Allmogen, att från Jordägare i
Blekinge, mot utbyte af Spannmål eiler
annorledes, förskaffa sig nödiga Trädva*
ror af byggnadsämnen, slöjdevirke och
ved, hvarå Skånska Allmogen icke annorledes
än på längre afstånd ägde tillgång
Och föreslå Utskotten — som tillstyrka,
det invånarne i Blekinge ocn Skåne
må bliiva tillåtet, att från alla i »lastningsplatser
i förstnämnde provins obehindradt
få de förra utföra och de sednare
afhämta ofvanomförmält trädvaror, samt
dem till utlossningsplatser i Skåne transportera
— att till Kongl, Maj.t i underdånighet
må öfverlemnas, att angående
det reglementauska, som dervid bör iakttagas,
i Nåder förordna på sätt behofvet
och omständigheterne kunna erfordra; men
att likväl dervid en sådan lätthet, som
förberördt är, till förpassningars erhållande
, varder vederbörande beredd och förunnad.
11:0 Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie - Utskotten , af den t g Maj,
hvaruti Utskotten, i anledning af åtskilliga
i afseende på vägars utvidgande
och underhållande, gjorda motioner, yttrar
sig finna, att, der af ålder landsvägarne
till mindre än 10 alnars bredd blifvit
anlagde, något bestämmande, huruvida
de dervid kunna och böra bibehållas,
Den 19 Juni. e. tu.
469
icke kan meddelas, utan att det bör på
Konungens Befallningshafvande ankomma,
att, efter de omständigheter som dervid
inträffa, dels af mindre fart af resan- *
de å vägen, dels af locala hinder, pröfva
och förordna om ett utvidgande at berörde
vägar är nödvändigt och således ej
kan undvikas, samt aft likaledes Konungens
Befallningshafvande bör bestämma
på hvad sätt grusningen af allmänna vägarna
bör verkställas; men Utskotten anse
det likväl vara billigt, att, enär detta
utvidgande skall ske , och detsamma fin.
res vara förenadt med vidlyftigare och
drygare arbete samt kostnader, antingen
på någon särskildt del af vägen eller till
dess hela längd, så att det icke utan väglottsägarnes
synnerliga betungande katt
fullbordas, de öfrige Häradsboer, sorn
till andra vägstyckens underhållande äro
indelte, och å hvilka en sådan utvidgning,
antingen i anseende till redan ägande
fullkomlig bredd, icke behöfves eller
i öfrigt kan undvikas, böra med de
förstnämnda väglottsägarna i arbetet och
kostnaden deltaga; i anledning hvaraf Utskotten
tillstyrka antagande af ett sådant
allmänt stadgande.
12:0 Från Lag- samt OeconomieUtskotten, af
den 18 Maj, i anledning af väckta frågor
om tillåtelse att bränna Svedjeland ,
när och hvarest det kan lämpligt synas.
Och yttra sig Utskotten, i afseende på
470
Den 19 Juni. e. m.
tiden för Svedjelands brännande, ej känna
något allmänt stadgande, som derom
förordnar} hvad åter angår den yrkade
friheten, att ehvarest lämpligast synes
bränna Svedjeland, anse Utskotten någon
oinskränkt rätt till svedjande destomindre
kunna vara för hemmans-innehafvarne inom
Östra och Vestra Göinge Härader ,
för hvilka Nils Håkansson, hvilken väckt
denna fråga, är RiksdagsFullmägtig, vara
lämplig, som de af dem, hvilke äga
en vidsträcktare och ymnigare skogstillgång,
än för hemmanens behof erfordras,
icke kunna sakna tillfälle till afsättning
deraf åt den nära belägna skoglösa öfriga
del af Skåne, och således lägenhet både
till ett förmonligare användande af skogen,
än till svedjande, och älven att på
annat sätt befordra den förbättring af betesmarken
och odling till åkermark, sorn
genom svedjande sökes.
13:0 Från Lag- samt OeconomieUtskotten, af
den iS Juni, i anledning af yrkad rättighet
för SkatteFrälse och Kronoskatte hemmansägare
och innehafvare inom Kronobergs
Län, att utan utsyning, eller Kronobetjening®
undersökning och utstämpling,
få anställa svedjande å de platser i hemmanens
beteshagar och på utmarker, som
dertill äro tjenliga, med vilkor icke allenast
att vid hvarje hemman en eller flera
skogsparker besparas till hemmanens framtida
behof af byggnadsvirke och gärdsel
-
Den jo Juni. e. m.
471
fång, och att den afsvedjade marken besås
med höstsäde samt skogs- och gräsfrö ,
utan jemväl att samma mark med laggild
gätdesgård inhägnas och från betande i fyra
års tid fredas; förmälandes sig Utskotten
, uppå anförda skäl, icke äga anledning
tillstyrka bifall till hvad hegardt blifvit.
14:0 Från Lag samt OeconomieUtskotten, af
den 18 juni, i anledning af gjorda motio- .
ner dels derom, att tjenliga ställen, der
grus och sand till allmänna vägarnas fyllning
må tagas, kunde af Kronobetjeningen
varda åt de till väghållning skyldiga
hemmans åboer utsedda, samt att, då ingen
annan tillgång dertill finnes, än inom
inägor, detsamma der måtte få hämtas}
dels derom, att de väglottsägare, hvilka å
sina tildeldta vägstycken hafva vattentrummor
att underhålla, men äro aflägse boende,
kunde, tillåtas att till förberörde vattentrummors
underhållande fälla och begagna
virke af näst intill belägna skog} och yttra
Utskotten, i afseende på den förra Lågan
redan tillfyllest vara stadgadt; samt
angående den sednare, att de, uppå anförda
grunder, icke anse sig kunna densamma
tillstyrka.
15:0 Från Lag- samt OeconomieUtskotten , af
den 18 Maj, hvaruti Utskotten, i anledning
af derom gjorda motioner, yttra sig
icke kunna tillstyrka någon förändring uti
hvad i 20. Gap. ByggningaBalken finnes
472
Den 19 Juni. e. m.
stadgadt, rörande anläggande af husbehofs
vatten- och väderqvarnar.
160 Från Bevillningsutskottet, af den 16 Jani,
i anledning af StatsUtskottets till Utskottet
öfverlemnade Betänkande, hvaruti
åt stora Barnhuset, för dess genom Finlands
afträdande lidna förlust, ersättning föreslås,
förmedelst öfverlemnande åt bemälte
BarnhusDirection att uppbära stämpelafgiften
å Spelkort, för att den ena hälften
för Barnhuset behålla och den andra
hälften till RiksgäldsContoiret leverera; varandes
detta StatsUtskottets Betänkande
af Prest- Borgare- samt BondeStånden bifallet,
men af Ridderskapet och Adeln till
en början till BevillningsUtskottet, jemte
Grefve Gyllenborgs anmärkningar, öfverlemnadt;
och yttrar sig BevillningsUtskottet,
som i grund af förenämnde trenne Stånds
åt StatsUtskottets Betänkande lemnade bifall,
uti dess till afgifvande Bevillningsproject
har iakttagit hvad bemälte Stånd
i afseende på Stämpelafgiften å kort samt
controllen och uppbörden derå beslutit ,
icke hafva kunnat till granskning och öfverläggning
företaga Herr Grefve Gyllenborgs
vid den föreslagna afgiftens fördelning,
samt uppbörden och controllen derå
gjorda anmärkningar, enär trenne Stånd
derom redan beslutit,
17:0 Från BancoUtskottet, afden2 5Maj, i anledning
af väckt fråga om upphörande af
Den 19 Juni. e. m.
473
den nu. öfliga silfvervexlingen i Banken,
och anser sig BancoUtskottet förbundet att
afstyrka all af Riksens Ständer beroende
åtgärd, sorn kan leda till upphäfvande af
Verkets skyldighet, att, enär det möjligen
ske kan, inlösa sina löpande sedlar; och
har Utskottet, uppå sådan grund, ansett
sig böra fastställa, såsom med Bankens
sifUna fördel närmast öfverensstämmande,
att den vidtagna inskränkta realisationen,
ehuru för opinionen om Bankens solidité
troligen öfverflödig samt, uti sitt närvarande
skick, föga lämplig, likväl må tills vidare
fortfara.
18:0 Från BancoUtskottet, af den 27 Maj, i
anledning af Herr G. A. Lilljehorns Memorial,
rörande åtskilliga financiella ämnen;
yttrandes sig Utskottet ej böra underlåta,
att allt hvad uti nämnda Memorial åsyftas,
som med Utskottets befattning äger
gemenskap, för dess del vördsamt afstyrka.
19:0 Från BancoUtskottet, af den 13 Juni,
hvaruti Utskottet, uppå anförda skäl, afstyrker
det för Banken , i Memorial af
CommerceRådet Santesson, föreslagna del.
tagande i ÖstersjöCompagniet, såsom för
ingen del förenligt med espriten af Bankens
inrättning och de för dess förvaltning
gällande föreskrifter; äfvensom Utskottet
ej kan tillstyrka bifall till det i
samma Memorial äskade lånbiträde i silfver.
474
Den j g Juni. e. m.
2o;o Från OeconomieUtskottet, af den 13 Juni,
i anledning af ett af RiksdagsFullmägtige
frun Gottland, Jacob Jacobsson och Lars
Jocobsson ingifvet anförande, hvaruti yrkas,
att de på förbemälte ö varande strandridare
boställs byggnader och lastage bryg.
goiv, sorn allmogen i alla tider byggt och
vidmsgthållit, måtte hädanefter, gemensamt
med allmogen, underhållas af Wisby
stad. Utskottet, som ansett det detta mål
borde af BondeStåndets enskildta BesvärsUtskott
hafva blifvit behandladt, ytirar
sig upplysningsvis öfver hufvudsaken ,
och anser ett deltagande uti Strandridare,
byggnadernas och Lastage bryggornas vidmagthållando
icke böra Visby stad' åläggas;
förmälandes Utskottet sig ännu ytterligare
mot slutet icke kunna med detta
mål taga någon befattning.
2i:o Från OeconomieUtskottet, af den 13 Juni,
i anledning af en utaf Riksdagsfullmägtigen
Per Nilsson från Stora Kopparbergs
Län, väckt fråga örn Riksens Ständers
medverkande till de på Norrska sidan
vid gränsen af Kopparbergs Län anlagda
GränsTullars afskaffande; förklarandes
Utskottet, att som, enligt Norriges,
af Hans Kongl. Mai t fastställda och
antagna Grundlag, Sveriges Rikes Ständer
icke hafva någon rättighet att befatta
sig med Norriges angelägenheter, lärer
Riksdagsmannen Per Nilsson böra hos
Kongl. Maj;t i underdånighet anmäla den
Den 19 Juni. e. m• 475
önskan, hvarmed han nu, oriktigt, vändt
sjg tili Riksens Ständer.
22:0 Från BancoUtskottet, af den 25 Maj, i
anledning af en af Riksdagsmannen Johan
Olsson Longberg väckt fråga omupphäfvande
i vissa delar af Herrar Revisprernas
olver RiksDRcontverkets förvaltning för
år 1S14, i afseende på samma Verks administration,
meddeldta stadganden; och
har Utskottet icke funnit skäl att tillstyrka
någon af de af Riksdagsmannen I^ong.
berg yrkade förändringar.
justerades följande: *
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum
den ig Juni 1815.
S. D. Antog Höglofl. Ridderskapet och
Adeln det Vällofl- BorgareStåndets inbjudande
att instämma uti det af Högvördiga PrestStåndet
redan den 3 Januari 1SI0, i afseende på
byggnadsskyldigheter, i städerna gjorda medgifvande,
att undantag från ortera, som kunna
hvars och ens innehafvande jord lagligen åläggas,
icke skulle äga rum för de hus och egendomar,
som Ecclesiastike personer tillhöra,
utan att af dem sjelfva bebos. Ut supra
S.
D. Förklarade Höglofl. Ridderskapet
och Adeln sig tili alla delar instämma sä i be
-
4:6
Den 19 Juni. e. m.
sl 11 et som ordalagen af det från Vallöf], Borgareståndet
meddeidta ProtocolisUidrag, af denna
dag, rörande anmodan till samtliga Utskotten
om iakttagande af all möjlig skyndsamhet
nied tilländnbringande af de för dem ännu återstående
göromål. Ut supra.
S. D- Återremitterades StatsUtskottets, den
12 juni på bordet lagda, Betänkande, af den
9 nästföregående , angående Statsverkets inko
rister och deras beräkning i RiksStaten för
nästkommande och påföljande år, intill nästa
Riksdag. Ut supra.
S D. I anledning af gjorda anmärkningar,
återremitterades LagUtskottets, den 15
tlennes på bordet lagda, Memorial, af den 25
Maj, rörande forum för mål som angå försummelse
af väglagning, m. m. Ut supra.
S. D Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets,
den 8 dennes på bordet lagda,
Betänkande, af den 1 nästföregående, rörande
yrkad inskränkning uti den åt invånarne i
en viss trakt af Elfsborgs Län förunnade rättighet
att idka Gårdfarihandel, blef, i anledning
af gjorda anmärkningar, till Utskottet återlörvisadt.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns Plenum, e.
m. den 19 Juni 18 x 5-
S D. 1 anledning af gjorda anmärkningar,
ansåg Ridderskapet och Adeln BancoUt--
Den 19 Juni. e. m.
477
skottets, den 3 dennrs på bordet lagda, Me.
morial, af den 27 Maj, angående utlåning på
fast egendom, böra till lörnyad handläggning
återförvisas. Ut supra.
S. D. Bifölls StatsUtskottets, den 9 Juni
afgifna och den 15 pä bordet lagda, utlåtande,
rörande Ädelfors Guldverk. Ut supra.
S- D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets, den 15 dennes
på bordet lagda, Betänkande, af den 6
nästföregående, i anledning af väckt fråga om
af hjelp nde af vissa kostnader lör Rote- och
Rusthållare, blef detsamma af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till Utskottet återförvisadt.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning biföllos
följande LagUtskottets, den 15 dennes på bordet
lagda, Memorial, af den 26 och 27 Maj,
nemligen:
Ko Angående grunden för beloppet af arrénde
och om lösen för Frälserenta.
2:0 Angående Rådman Sjöboms Memorial om
Sjölagens granskning och öfverseende.
3:0 Angående hvad iakttagas bör vid Besvärs
fullföljande i brottmål. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockam 8.
In fidem Protocolli
/}. G. Silverstolpe.
473
Den 20 Juni.
Tisdagen den 2o Juni.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloff
Ridderskapet och Adeln den 19
Juni 1815-
S. D. Med anledning deraf, att det Vallöf].
BorgareStåndet och det Högvördiga PrestStåndet,
uti meddeldta ProtocollsUtdrag af den
12 dennes, förklarat sig hafva beslutit, att särskildt
upptaga Constitutions Utskottets under
den 29 November 1809 afgifna Betänkande
öfver dc hos hvardera af RiksStånden vid RegeringsFormen,
innan dess antagande, gjorda
anmärkningar, företog nu Höglofl. Ridderskapet
och Adeln likaledes berörda Betänkande
punktvis; och enär, vid granskningen häraf,
utrönt blifvit, dels hvilka punkter blifvit afgjorde,
dels å hvilka något afseende icke ansågs
kunna eller behöfva göras, befunnos endast
de nedanskrifna återstå, öfver hvilka Ridderskapet
och Adeln stannade i följande beslut:
S6:te §:n. Den härvid gjorda anmärkning,
att RiksgäldsContoirets Protocoll uti intet
fall böra hemliga hällas, afslogs.
io5.'te §:n. Det förslag, att, vidgranskningen
af Stäts-Rddets Protocoll, Constitutions-
Utskottet md förstärkas till trettio Ledamöter
af hvarje Ständ, afslogs.
Den 20 Juni.
479
Den anmärkningen, att Representationen,
med dervid nödiga förbättringar, bort i Regerings
- Formen bestämmas, hänvisades till
Constitutions-Utskottet, att behandlas i sammanhang
med frågan om en förändrad Representation.
Det förslag, att fr agan örn FörlikningsDomstolar
mätte upptagas och utredas af
Constitutions-Utskottet, ansågs ej höra till
Grundlagen.
Vid förslaget om inrättning af en Ijagoch
Hushälls-Beredning, ansåg Ridderskapet
och Adeln, sedan Grundlagarne blifvit uppgjorde
utan att denna Beredning deraf utgör
en beståndsdel, berörde förslag derigenom vara
förvandladt till en enkel Lagfråga.
io2:dra §:n. Att, likasom i Högsta Domstolen
och Allmänna Beredningen, äfven i
Riks-Rätten halfva antalet Ledamöter borde
utgöras af Frälse och andra hälften af Qfrälse
män, ansågs icke nödigt.
4‘de §:n. Härvid var föreslaget, att det
deruti förekommande uttryck ”Frälse eller Ofrälse
män” måtte förändras till ”Frälse och
Ofrälse män.”
Derjemte föredrogs det af Kongl. Majit
1812 gjorda förslag till förstberörde uttrycks
förändrande endast till infödde Svenske män,
hvilket af Ridderskapet och Adeln bifölls.
4So
Den 20 ffuni
77:de §:n. Att i denna , om Kungsgårdarne
m. m. skulle efter orden: ”De skola
förvaltas” tilläggas och användas, ansågs icke
nödigt.
2 9:de §m. Att, då indragning af Biskopsembeten
torde bora bomma i fråga, denna §.
syntes kunna, såsom öfverflödig, uteslutas,
Åfslogs.
Likaledes, efter inhämtade underrättelser
om de beslut, hvaruti de öfriga Respectiva RiksStånden
stannat öfver de, af ConstitutionsUt.
skottet beredda, förslag, som deras rätt egentligen
rörde, nemligen vid 29 §. RegeringsFormen
samt 14., 21 och 23 §§. Riksdagsordningen,
ansåg sig Ridderskapet och Adeln böra
j de Resp. RiksStåndens beslut till alla delar
instämma; och i afseende på 5. Mom. af sistberördees
§., hvaröfver Prest- och BondeStånden
ännu icke yttranden aflemnat, förenade
sig Ridderskapet och Adeln med BorgareStåndet
deruti, att, i stället för orden och cle öfriga
Stånden, hvart för sig, sine Talmän,’’
skulle sättas: ”och Borgare och Bonde-Stånden”
m. m. Ut supra.
Uppbröts Herrar Bänkmäns Lista till val
af 3;ne Electorer, och befunnos härtill hafva
blifvit utsedde.'
N.o 112.
IV.
Den 20 Juni.
481
N:o 112. Grefve Taubr, Gustaf Diedrick, Ryttmästare.
45 Friherre Limm, Berndt, Capitaine.
1948. Herr von Engeström, Johan Mathiast
Häradshöfding.
Herr Landf Mar skalk en anmodade Herrar Electorerna
att påföljande dag sammantiiMa,
för alt utse Ledamöter uti åtskilliga Utskott,
efter de Herrar som den 12 dennes blifvit
nämnde, och dessutom äfven efter Herr Stråle
, -Nils Wilhelm, hvilken varit Ledamot uti
ExpeditionsUtskottet.
Upplästes de från samtliga de öfriga RiksStånden
ankomna Pro<ocollsUtdrag, innefattande
deras beslut öfver de hvilande Grundlagsförslagen
; hvarefter
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel3
anmälte sig och anförde: Af de nu upplästa
ProtocollsUtdragen har Höglofl. Ridderskapet
och Adeln inhämtat, att, jemte Ridderskapet
och Adeln, tvänne Stånd bifallit förslaget till
omarbetning af 38 §. Riksdagsordningen, innefattande
hufvudsakligen, att omröstningar i
Utskott borde förrättas per capita, i stället
för Ståndsvis; men att denna omarbetning blifvit
af PrestStåndet afslagen. När alla fyra
Stånden sålunda icke enhälligt bifallit det nya
Ridd, 0. Ad. Brot. N:o 61, 62.
48*
Dm 20 finni.
förslaget, föreskrifver Constitutionen att det Sr
förfallet. Den 38 §. Riksdagsordningen förblifver
alitsa ännu "bestående, och omröstningarne
i Utskotten böra följaktligen fortfara att
förrättas Ståndsvis. Högloft. Ridderskapet och
Adeln torde behaga erinra sig, att på föredragningslistan
å de Constitutionsfrågor, som den
12 Juni förehades, var uppfördt, jemte detta
vid Riksdagen i Stockholm uppgjorda och nu
förfallna förslag, ett annat, frainställdt 1812,
af det innehåll, att om inom Cons tit utimsUt skottet
tv a Stånd stanna emot två vid pro/ningen af
enskild ta Riksdagsmäns ingifna förslag till didring
eller förklaring af Grundlagarna, förfnlle frågan.
Vid föredragningen gjorde Herr Grefven och
LandtMarskalken det tillkännagifvande, att
om voteringen per capita antoges, blefve det
sednast föreslagna tillägget alldeles onödigt;
och orsaken dertill är tydligen den, att vid
detta omröstningssätt två Stånd aldrig kunna
komma att stanna emot två. Det hade således
innefattat en origtighet, att häröfver göra
någon proposition förr än man inhämtat om
det äldre förslaget blifvit godkändt eller förkastadt.
Nu har den sednare händelsen inträffat,
och då således nu, genom §:s bestånd, paria
vota kunna existera, är första och rätta
stunden inne att till afgörande upptaga förslåget
af 1812. Jag får nu derföre ödmjukligen
anhålla, det Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes göra proposition till bifall å detta
förslag; hvilket jag, för min del, anser fullkomligen
instämmande med en af hufvudprinciperna
för constitutionella frågors behandling.
Den 20 Juni.
483
Friherre Cederström , fiacob: Det är otvif
velaktigt,
att frågan om votering per capica i
Utskotten förfallit, sedan PrestStåndet afslagit
densamma. Men detta PrestStåndets beslut kan
icke verka någon förändring i det af Ridderskapet
och Adeln öfver förslagen till ändring
i 38 §. Riksdagsordningen redan fattade beslut;
ty då Ridderskapet och Adeln genom votering
beslöt öfver den föreslagna förändringen
af voteringssiittet i Utskotten, och pluraliteten
biföll förslaget till ändring deruti, så afslog
Ståndet äfven de facto den föreslagna
förändringen i nämnde §., för de fall då två
Stånd stanna mot två uti ConstitutionsUtskottet,
öfver någon fråga, som af enskild Riksdagsman
blifvit väckt till förändring i Grundlagarna.
Utan att bestrida det den långsamhet
och den allmänhet i opinionen, som genom ifrågavarande
förslag åsyftas, innan Utskottet
till Riksens Ständers pröfning afgifver något
förslag till ändring i Grundlagarna, möjligen
kan vara nyttig, kan frågan likväl icke vid
denna Riksdag upptagas, titan att rubba det af
Ridderskapet och Adeln redan fattade beslutet.
Undertecknad Silverstolpe; Herr Baron
Cederström täcktes förlåta att jag erinrar, det
detta förslags upptagande så mycket mindre
upprifver ett fattadt beslut, som det skulle hafva
innefattat en nonsens att upptaga dtt, så
länge ett bifall till omröstningen per capita
kunde förmodas; och att tvärtom, då det nu
först kan upptagas, skulle ett vägrande de*-
484
Den 20 Juni.
till vara stridande mot beslutet att till afgörande
företaga alla hvilande Grundlagsfrågor.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken gjorde härefter proposition till bifall
å det här ofvanföre sedan 1B12 års Riksdag
hvilande tillägg i 38 §. Riksdagsordningen.
Ropades /«, blandadt med Nej.
GreFve Mörner, Adolph Göran: Jag anhåller
att få erinia, att när frågan om voteringen
per capita i Utskotten företogs, kunde ej den
af Utskottet vid 1812 års Riksdag föreslagna
förklaring af Grundlagen, i anseende till förhållandet
när inom samma Utskott tvänne Stånd
stanna emot tvänne, på samma gång företagas,
emedan möjligheten af denna sednare casus
upphörde med detsamma, som votering per
capita, i stället för votering Ståndsvis, infördes.
Men då nu mera, genom ett annat Stånds
afslag, det sednare voteringssättet bibehålles,
måste också Ridderskapets och Adelns beslut
om det förra anses som förfallet, och ett nytt
måste fattas, för att göra tydligt huru bör
förhållas då , i anledning af en utaf enskild
man väckt fråga om förändring i Grundlagen,
inom ConsfitutionsUtskottet skulle hända, att
tvänne Stånd blefve emot de tvänne andra af
motsatt mening.
Friherre Cederström: Vid hvad Herr StafsSecreteraren
Grefve Mörner anfört, får jag anmärka,
att förhållandet tror jag vara sådant,
Den 20 Juni.
485
att om i Constitutions Utskottet meningarne
öfver en af enskild Riksdagsman väckt håga
till ändring i Grundlagarna äro så delade, att
två Stånd stanna emot två, öfver den hågan,
att förslaget Riksens Ständers pröfning underställa,
eller att, såsom öfverflödigt ans rdt, författaren
derom underrätta , alternativerr.e till
Riksens Ständer ötverlemnas, då Riksens Ständer
sjelfve kunna afgöra, om de anse den föreslagna
förändringen nyttig, och oin de vilja
öfver den vid följande Riksdag besluta, eller
genast afslå densamma, jag inser ingen den
mindsta fara, icke ens någon olägenhet; och då
dessutom, såsom jag redan haft den äran yttra,
Ridderskapet och Adeln, genom sitt beslut
om voteringen per capita i Utskotten, de facto
afslagit ifrågavarande förslag till ändring i §.,
så kan jag ej annat än afstyrka upprifvandet
af ett redan fattadt beslut.
Grefve Mörner: Jag utber att få ytterligare
påminna, att i anseende till ConstitutionsUtskottet
arden olikhet vid de af enskild Riksdagsman
väckta frågor om förändringar i Grundlag
gen, att ConstitutionsUtskottet har sig uppdraget,
att utan Riksens Ständers åtgärd gifva afslag
uppå sådana frågor, hvilket då endast
tillställes författaren. Det är blott i de fall, då
Utskottet fattat det beslut att bifalla, som förslaget
kommer till Stånden. Om nu ett förslag,
hvaröfver meningarne varit delade, det
Utskottet således, som orden i RegeritigsFormen
lyda , icke gillat, ändock skulle komma till
Stånden, blefve följden densamma som när ett bi.
486
Den 20 Juni.
fall ägt rum, och Grundlagen blefve således
illuderad. Uti densamma säges, att det är sådana
förslag hvilka ConstitutionsUtskottet pröfvar
vara ej allenast nyttiga och möjliga, men äfven
nödvändiga eller oumgängiiga, som böra till
Riksens Ständers antagande framställas. Men
då inom Utskottet meningarne varit så delade,
att t vänne Stånd stannat emot t vänne, kan
man ej säga, att Utskottet funnit den föreslagna
förändringen hvarken nödig eller nyttig,
ännu mindre oundgänglig. Analogien af Lagens
esprit fordrar då, att en sådan förändring
ej kommer till Ståndens granskning; och då
ConstitutionsUtskottet, i afseende på rättigheten
till afslag, handlar niel Riksens Ständers rätt,
gifves det ännu en annan analogie, som föreskrifver,
att vid dylika fall inom ConstitutionsUtskottet
frågan bör förfalla. Jag anser derföre,
£tt det vid 1812 års Riksdag föreslagna
tillägg för detta fall snarare är ett förtydligande
af Grundlagen, än någon förändring. Jag
anhåller derföre att det måtte gillas.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham: För att
stadga ett redigt begrepp i detta ämne, lärer
först böra märkas hvarom här egentligen är
fråga- Det föreslagna tillägget i 38- §• Riksdagsordningen
rörer allenast de fall, när ConstitutionsUtskottet
öfverlägger om förslag till
ändringar i Grundlagen, som af enskilda Riksdagsmän
till Utskottet blifvit ingifna. Utskottets
öfverläggning rörer då huruvida dessa förslag
böra till Riksens Ständer anmälas, eller
genom ett särskildt utlåtande till den som frå
-
Den 20 Juni.
gan väckt, återlemnas. Att när två Stånd
stanna emot två vid voteringen om denna fråga,
såsom alternativ framföra den gjorda motionen,
vöre emot Grundlagens esprit, som är
att lemna i ConstituiionsUtskottets magt att
hindra de Grundlagsfrågors anmälan, som det
finner olämpligt att blifva öfverläggniogsämnen
för RiksStånden. Imedlertid är öfver
sättet att dervid förfara i Grundlagen ingen
ting bestämdt, och erfarenheten inom Utskottet
vid sista Riksdag x Örebro gaf anledning
till det ifrågavarande förslage', sedan inom
Utskottet på en dag 2:ne voteringar ledde till
samma obestämda resultat. Jag tillttyrKer för
min del förslagets intagande , på det Utskottet
ej hädanefter må löpa fara att komma 1
samma förlägenhet. För öfrigt är förslaget i
•laglig ordning beredf; men kunde ej, sedal!
Ridder-k pet och Adeln en gång hade beslutat
voteringen inom Utskotten per capitu, före
än nu komma under öfverläggning, sedan det
blifvit upplyst, att voteringen per capita ej kommer
att såsom lag antagas
Grefve
Lilliencrantz , Jdhcm Wilhelm: Utaf
hvad redan är i hufvudsaken anfördt , finnér
jag mig uti mitt yttrande förekommen , och
anser derjemte hvad Kammarherren Silverstolpe
yttrat vara på goda skäl grundadt. lag kan,
för min del, ingalunda finna, att denna frågas
upptagande strider emot det förut fattade beslutet.
Så snart det är gifvet, att Herr Grefven
och LandtMarskalken vid föredragningen
srinrat, att om voterings-sättet per capita af
488
Den 20 Juni.
samtliga RiksStånden antoges, skulle det nu
ifrågavarande förlaget, såsom onödigt, förfalla,
så är ju i och med detsamma sagdt, att
sedan det förra nu mera befinnes vara förkastadt,
är det sednare icke förfallet, utan bör
till afgörande upptagas.
Friherre Cederström: Jag har hört yttras,
att då i ConstitutionsUtskottet 2 Stånd stanna
mot 2, öfver en af enskild Riksdagsman
väckt fråga om ändring i Grundlagarna , Utskottet
icke h ir någon bestämd tanka, att det
således icke kan öfverlemna en sådan fråga
i alternativ till Riksens Ständer. I detta fall
anser jag deremot tvänne meningar lika bestämdt
uttryckta, sorn då vid ett annat förhållande
tvä Stånds röst gör pluraliteten och
uttrycker Utskottets samfällta mening. Af andra
har blifvit ytfradt, att rätta tiden för frågans
afgörande är nu, sedan PrestStåndets afslag
å förslaget om votering per capita åstadkommit,
att det af de tre Stånden öilskade voteringssättet
icke kan vinna kraft till lag. jag
kan icke hnna, att Ridderskapets och Adelns
beslut någonsin kan blifva beroende af ett annat
Stånds, endast den kraft till verkställighet,
hvartill fordras flera af de constitutionella rösterna,
beror af MedStåndens beslut och Konungens
sanction ; men hvarje af des^a röster,
en gång afgifven, är i Grundlagsfrågor oåterkallelig,
tills frågan å nyo blifvit väckt, för
att vid annan Riksdag afgöras. Jag reitererar
derföre min önskan, att icke det redan fattade
beslutet upprifves.
Den 20 juni.
489
Då Grefve Lilliencrantz härefter önskade
att af Protocollet för den 12 Juni måtte inhämtas
huru med föredragningen af förslagen
till 38. §• Riksdagsordningen tillgått, ti 11-  kännagaf undertecknad RiddarhusSecreterare ,
att detsamma ej ännu vore justeradt, eller ens
fullkomligen färdigt.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham: Så mycket
jag kan påminna mig om tillgången vid
det Plenum då Grundlagsfrågorna först förehades,
gjordes, efter den öfverenskomma ehronologiska
ordningen , proposition till antagande
al det äldre förslaget, om voterings-sättet per
capita; men innan Ridderskapet och Adeln
deröfver stadgadt $itt beslut, gjorde Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
en förklaring, att det sednare förslaget ej kunde
komma i fråga, så länge det förra vore
©afgjordt, emedan den förlägenhet man derigenom
arnat undvika, ej vidare kunde inträffa,
0111 voteringssättet per capita antoges.
Sedan nu voteringssättet per capita , genom ett
Stånds afslag, förfallit, kan denna slutsats ej
mera äga rum, hvarföre jag anser Ridderskapet
och Adeln fullkomligen berättigadt att nu
öfver detta andra lagberedda förslag stadga sin
mening.
Herr Grefven och LandtMarskalken upplyste,
genom anteckningarna å den föredragnings-lista
han vid besluten den 12 Juni öfver Grundlagsfrågorna
användt, att Herr LandtMarskalken
verkligen, såsom ofvanföre var uppgifvet,
4po
Den 20 Juni.
vid framställningen till antagande af forslaget
om votering per capita, offentligen erinrat, att
i det fall <Ltca förslag godkändes, blefve det
år 1812 framställda tillägg onödigt.
Grefve Lilliencrantz: Af denna authentika
uppgift synes klart, att intet beslut blifver ge.
nom upptagande af I8'2 års förslag uppifvet,
emedan intet beslut deröfver är fattadt ,
och icke ens kunde fattas, enär frågan derom
vid toria framställnm.gen ännu hilt och
hållet berodde af alla fyra RiksStåndens yttrande
olver det äldre förslaget, hvilket nu
befinnes vara förkastadt, och genom hvilket
förkastande å.er det sednare förslagets upptagande
nu först blifvit möjligt.
Herr Lan dt Marsh athen förnyade häruppå sin
redan gjorda proposition till antagande af 1012
års förslag till tillägg i 38» §. RiksdagsOrdnin.
gen} men hvilken å nyo besvarades med Ja ,
blandadt med Hej, och af Friherre Jacob Cederström
begärdes votering.
Följande förslag till voterings-proposition
författades derefter och uppfästes :
Den som bifaller det år 18 r 2 gjorda förslag
till tillägg i 38. §. Riksdagsordningen ,
«krffver
Jai
Pen det ej vill, skrifver
Nej}
Vinner N«j> förfaller berörde tillägg.
Den 20 Juni.
491
Friherre Cederström önskade att Contrapropositionen
måtte blifva : Vinner Nej, förblifver
§. oförändrad.
Då flere Ledamöter hördes önska undvika
votering, och somlige yttrade sig ej anse
sjelfva frågan af den större betydenhet, att mycken
tid på dess afgörande syntes böra användas,
föreslogs den proposition, att 38. §. måtte
förblifva oförändrad, hvilken Herr LandtMarskalken
framställde, och hvilken biet med
jfa besvarad.
Upplästes det Särskildta Utskottets Betän
kande, af den 17 dennes, angående öfverklagad
förlägenhet i Allmänna Rörelsen och förslag
till inskränkning af umbärliga utländska
varor, m. m., jemte dervid fogade s:ne särskildta
yttranden.
Lades på bordet} och blef sedermera, under
detta plenum, i likhet med ett af det
Vällofl. BorgareStåndet, genom ProtocollsUtdrag
af denna dag, meddeldt beslut, äfven af
Ridderskapet och Adeln beslutet, att detta Betänkande,
till utdelning inom RiksStånden,
skulle , af de till Riksdagskostnaderna anslagna
medel, genom Särskildta Utskottets försorg ,
till trycket skyndsamligen befordras.
Upplästes och lades på bordet StatsUtskottets
Betänkande, af den 17 Juni, angående
åtskilliga omständigheter, som äga sam
-
t
492 Den 20 Juni.
manhang med regleringen af Rikets Penning,
väsende, jemte ett af Utskottets pluralitet godkändt
förslag af Majoren Påhlman, samt sär*
»kildta yttranden af åtskilliga Utskottets Ledamöter.
Remitterades till BancoUtskottet, att skyndsamligen
sig utlåta i de delar Bankens biträde
röra.
Herr von Schultzenheim, Daviel, hade inlemnät
följande :
Ödmjukaste Memorial.
Höglofl. BancoUtskottet behagar, i Betänkandet
om publiciteten af Banco Sedelstockens
belopp, anföra att Herrar BancoFullmägtige
i målet hörde blifvit, och att de, med
undantag af 2:ne Ledamöter, den yrkade publiciteten
afstyrkt; sorn icke dessa Riksens
Höglofl. Ständers constanta Deputerades eller
Fullmägtiges yttrande blifvit bifogadt, får jag
vördsamt anhålla, att detsamma, jemte de 2:ne
särskildta vota, af Höglofl. Ridderskapet^ och
Adeln benäget infordras.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet StatsUtskottets
Betänkande, af den 17 Juni, angående
den summa, sorn för Stats- och RiksgäldsVerkets
behof erfordras, att genom allmän be
-
Din 20 Juni. 493
bevillning utgöras, hvilken Utskottet till
2,500,^00 R:dr föreslår.
Upplästes och lades på bordet Statsutskottets,
under den 17 dennes afgifna, berättelse
och utlåtande om RiksgäldsVerkets sty.;
reise och förvaltning sedan 1812 års Urtima
Riksdag, samt detta Verks nu varande tillstånd,
i anseende till skulder, tillgångar och
fordringar.
Justerades följande :
Utdrag af Profocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, den 20
Juni 1S15.
S. D. Beslöt Ridderskapet och Adeln att
öfver StatsUtskottets denna dag inkomna Betänkande,
angående åtskilliga omständigheter
som äga sammanhang med Regleringen af Rikets
Penningväsende, skyndsamligen inhämta
BancoUtskottets utlåtande i de delar Bankens
biträde röra. Ut supra.
S. D. Beslöt Ridderskapet och Adeln
anmoda BancoUtskottet att till Riksens Ständer
aflemna det, i beraälte Utskotts Betänkande
om publiciteten af Banco Sedelstockens belopp
åberopade, yttrande öfver denna fråga af BancoFullmägtige,
jemte de tvänne dithörande särskildta
vpta. Ut supra,
*
494
Den 20 Juni.
S. D. SedaD, genom meddeldta Protocolls
Utdrag från de öfriga respectiva Stånden,
Ridderskapet och Adeln inhämtat, att den vid
1809 och 1810 årens Riksdag föreslagna omarbetning
af 38. §■ Riksdagsordningen icke enhälligt
blifvit antagen, och det sedan 1812 års
Riksdag, rörande alternativa meningar inom
ConstitutionsUtskottet, hvilande förslag till tilllägg
i den nu bestånd ägande 38. § endast
i detta fall kunde komma i fråga; beslöt Ridderskapet
och Adeln att berörde förslag nu till
afgörande upptaga, men ansåg ieke nödigt att
genom detta tillägg låta nämnda §. undergå någon
förändring. Ut supra.
S. D. Instämde Höglofl. Ridderskapet och
Adeln i det Vallöf]. BorgareStåndetg meddeldta
beslut, af denna dag, att det Särskildta Utskottets
Betänkande, af den 17 dennes, angående
öfverklagad förlägenhet i Allmänna Rörelsen,
m. 111. skulle, till utdelning inom RiksStånden,
af de till Riksdagskostnaderna anslagna medel,
genom Särskildta Utskottets försorg, tilltrycket
skyndsamligen befordras* Ut supra.
Upplästes och lades på bordet en Berättelse,
af den 13 dennes, från Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconotnieUtskorten, oin
förloppet uti det hos Utskotten förehafda mål
om en yrkad allmän Näringsfrihet, färmälandes
Utskotten det deras beredning till dem
öfver denna fråga inkommit med 2:ne alternativer,
men att i Utskottens Plenum den preli
-
Den 20 Juni,
495
minairfråga blifvit väckt, huruvida dessa alternativ
icke voro stridande mot de af BorgureStåndet
vid 1809 års Riksdag gjorda concessioner,
samt att, vid anställd votering deröfver,
två Stånd stannat emot två; och då någon
handläggning åt hufvudfrågan sålunda icke
kunnat gifvas, hafva Utskotten detta förevetande
anmält, afvaktandes hvad Riksens Ständer
i afseende härå täckas förordna.
Upplästes och lades på bordet ett Betänkande,
af den 13 dennes, från Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottet, rörande väckt
fiåga om Mätare-penningars afskaffande. Utskottet,
som ej ansett sig kunna tillstyrka upphäfvandet
af den vis~a städer enligt privilegier
tillkommande rättighet till Våg- och Mätarepenniiigar,
förmodar likväl, att dessa städer
skola antingen helt och hållet eftergifva
omförmålte afgift, eller lämpa uppbörden deraf
efter ett för Allmogen mindre betungande sätt;
hvarförutan Utskottet hemställer, sä väl att
Mätarepenningarne icke må kunna till beloppet
förhöjas, samt att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
måtte åläggas hålla allvarsam
hand deröfver, att hvarken Våg- eller Mätarepenningar
få uppbäras i de städer, sorn dertill
icke äro berättigade, eller att Allmogen,
der en sådan afgift lagligen äger rum, vid
dess uppbärande alltför mycket betungas.
496 Den 20 Juni.
Justerades PleniProtocollet för den 15 Juni
f. m.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan 10.
In fidem Protocolli
Å. G. Silverstolpe.
Thorsclagen den 22 Juni.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Justerades följande underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Majt :
1:0 Angående arfvode till en sköterska vid
Smedjegårdshäktets sjukrum.
2:0 Angående beviljad lönersättning för Landshöfdingen
m. m. Fock.
3:0 Angående eftergift å det Vester- och Norrbottens
Läns innevånare meddelade lån.
Upplästes ett Memorial från ConstitutionsUtskottet,
af den 20 Juni, hvaruti Utskottet,
jemte öfverlemnande af förslaget till den Riksakt
-
IV,
Den 22 Juni*
497
äkt , sorn kommer ätt upprättas imellan Sveå
Rikes Ständer Och NorrigeS StorThing, erinrar
ätt, i fall den diplomatiska ordningen fordrar,
att af denna act tvänne exemplar komma att
UfiderskfifvaS, hvaraf det ena på Svehska språket
bör i Sverige, det ändra på Norrska Språket
i Norrige förvaras, det förra läref, i ena
lighét ined det åtföljande förslaget, böra uppå
fattas, Och det sednare mutätis mutandis, så
ätt Norrige deri sättes framför Sverige, samt
ätt samma ordning för underskrifterna bor fåkttagas;
Härefter
upplästes forsh get till den Riksåct,
som kommer att upprättas imellan Svea
Rikes Ständer och Norriges StorThing, till bestämmande
äf de genom föreningen imellan
Sverige och Norrige uppkomna Constitutiohella
förhålländen,
Détta förslag samt Utsköttets erinran göd*
Rändes.
Härefter justerades Riksens Ständers iitidérdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t med öfverlemnande
af Riksactem
Uppbröts Hefrar Electoferrias lista till val
äf Ledamöter uti Bevillnings-, Expeditions-,
Oeconomie- och RiddarhusUtskotten, till fyllande
af några lediga rum, och befunnos dettill
hafva blifvit utsedde:
Ridd. 0. Ad. Fröt. N:o 6j, fy.
/
498
Den 22 Juni.
1 BevillningsUtskottet:
N:o 20 Friherre Bonde, Fullmägtig Herr Ugglai
Cavlj Kammarherre.
I ExpeditionsUtskottet;
N:o 713 Herr Cremer, Fullmägtig Herr Grundelstjerna}
Axel, Canzlist.
•_ 778 Hr Leijonankar, Fullmägtig Hr Ehrengranat
, Cw7, CabinettsSecreterare*
/ Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottei:
N.O 142 Friherre Leijonhjelm, Fullmägtig Hr
Gripenwald, Göran, ÖfversteLieutenant.
340 Friherre Löwensköld, Salomon3 Lands»
höfding.
I RiddarhnsUtskottet:
N:o 1477 Herr Jägerhjelm } Samuel t Expeditione*
Secreterare.
_ 179S Herr Bruncrona, iV/7/, Öfverste.
Föredrogs å nyo BorgareStåndets, den 19
Juni på bordet lagda, ProtocollsUtdrag, alden
12 nästföregående, innehållande inbjudning till
instämmande m?d BOrgareStåndet uti det tillägg
i beslutet om en Comité till utarbetande
al förslag till ny reglering af Statens embe»
ten och tjenster, att Comitéen borde bestå icke
blott af Embetsman, dem Kongl, Maj t för*
Den 22 Juni. 499
ördftar, utah ock af Rikets Ständers Ledamöter,
hvartill Fullmägtige i Banken Och Riksgäldskontoret
, eller andra, kunde af RiksStånden
utses,
Friherre Cederström* jaeol• Uti BörgäreStåndets
ProtocollsUtdrag äro tvänné alternativ
framställda: det förra att Fullmägtige i Bän*
ken och RiksgäldsContöirét-* det sednare att
andra kunde till deltagande Uti Comitéen af
RiksStånden Utses. Jag hemställer örn det icke
vöre lämpligast att åt Fullmägtiga i bägge
Verken lemnades detta förtroende. Då Kongl.
Maj:t utnämner de öfriga Ledamöterna uti Comitéen
, kunna Riksens Ständer hos Hans
Maj:t anhålla, att ö Ledamöter af hvart Stånd
i Banken och RiksgäldsVerken niette till deltagande
uti betörde Comité förordfcas.
Friherre Stael vin Hollstein t Corfitz Ludviga
ahfeåg ingen anhållan derom behöfva af Riksens
Ständer göras} utan trodde att det vöre
deras frilla rätt.
Friherre Cederström, Rudolph trodde att
Herrar Fullmägtiges tid skulle* genom denna
befattning, blifva alltför mycket upptagen.
Hans Excellence Herr Grefven och LcindtMari
skalken proponerade bifall till instämmande i
BorgareStåndets beslut, i så måtto, att ers
Fullmägtig i Banken och en i RiksgäldsContoiret
för hvarje Riksstånd borde, å Riksens
5oö
Dell 22 ylinit
Ständers vägnar, till Ledamöter i ofvahbä*
rörde Comité förordnas.
Bifölls.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets, den 19 Juni på bordet lagda,
Betänkandent
1:0 Angående yrkadt bestämmande af någon
Fond , för att dermed ersätta Svenska Med*
borgares genom uppbringningar lidna för*
luster.
510 I anledning af Friherre Wrangth Memorial,
angående Bevillningens jemnafe fördel»
ning m. m.
Till afgörande företogs SjtatsUtskottets deri
19 Juni på bordet lagda Betänkande, angående
en gjord hemställan om ersättning för Föbus-,
Carlstads- och Elfsborgs Läns ifinevånares
lidande och besvär under Sista fälttåget.
Friherre Hjerta, Lars: Onekligen är dert
frågan af mycken billighet , som ät Hedervärda
BondeStändet blifvit väckt öcli till Höglofl.
StatslJtskottet remitterad, rörande ersättning för
å.skil iga Häraders Allmoge och Jordägare inom
Elfsborgs-, Bohus- och Carlstads Län, hvilka,
under förflutna fälttåg emot Norrige, måst
Vidkännas krigets oundvikliga bördor, så väl
i ali ern ie till trägna skjutsningar som inqvar
tei ingalf, och har BondeStändet begärt det mål.
Pen 22 Juni,
te medel till dessa ersättningars bestridande
anslås.
Statsutskottet har uti sitt nu upplästa Be»
tänkande ansett målet förtjena det afseende*
hvarigenom inbyggarne i omförmälte landsorter
borde komma i åtnjutande af någon ersättning;
Ulen den utväg, sorn i detta hänseende är föreslagen,
att medel skulle beviljas och på stat
uppföras, finner Utskottet icke lämpslig, emedan
summan, som härtill fordras, ej med någon
beräkningsgrund kan bestämmas, och fördelningen
svår, Qtnicke omöjlig, att med rättvisa
Verkställa,
Deremot har Statsutskottet , med hämtad
anledning af hvad som i vissa orter framför andra
förut inträffat, hemställt, om icke lindring
i Bevillningen på längre eiler kortare tid samt
efter omständigheterna skulle kunna beviljas;
men då åtgärden i detta fall tillkommer Bevill-i
ningsUtskottet, så har Statsutskottet ej trott sig
längre böra sträcka sin befattning,
Härvid får jag äran anmärka, att efter mia
öfvertygelse vinnes ej ändamålet, om genom lindi
ing i bevillningen ersättningarne skulle bifallas;
ty derigenom blir fördelen lika för alla;
ehuru det öfverklagade lidandet drabbat en del
vida mer än andra, hvilkas local fri Ka 1 lat dem,
från många förefallande bördor och olägenheter.
Eftergift i den påräknade Bevillningen
skall dessutom åstadkomma mycken oreda i räkenskaperna,
samt följden oundvikligen den»
503
Den 23 Juni.
?tt StatsCassans derigenom iråkade förlust
måste på ett eller annat sätt ersättas. I alla
tider hafva skjutsningar och inqvarteringar varit
ett onusj, sorn efter omständigheterna drabbat
Landets invånare, hvarföre ej någon särskild
ersättning kan äskås} men deremot anser
jag med^största rättvisa förenligt, att de
jordägare af Elfsborgs,'Bohus och Wermlands
Län, hvilka synnerligast under fälttåget i
Norrige varit uppbådade för Arnréens behof,
och der qvarhållne flerfalldiga veckor, äga
fullt anspråk på ersättning, heldst då man betraktar,
att detta betydliga lidande ökades derigenom,
att hö- och sädesbergningen samt nödiga
arbeten till det då förestående höstutsädet
just under denna tid inträffade, och då defe
loford af alla, sorn bivistat denna campagne,
ej kan nekas, det Allmogen med ali möjlig
beredvillighet befrämjat företagen och de välgörande
afsigter, hvartill dess biträde erfordrades
} så är det en helig pligt jag uppfyller,
då till Eders Excellence samt Ridder skåpets
och Adelns upplysta pröfning jag vördsamt
hemställer, om icke de, som bevisligen
vant med folk och hästar i och för kriget i
Norrige, böra derföre erhålla en skälig ersättning,
lämpad efter hvars och ens längre eller
kortare bortovaro från sina hemvist , samt att
de, sora genom förluster af kreatur , åkdon ,
selar eller andra bidrag till Arméens fortskaffning
och förnödenheter, mäte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmälas till åtnjutande
af ett mot förlusterna någorlunda svarande skå-.
destånd} och lår jag lemna den upplysning^
Den 22 Juni,
503
att uppå Konungens nådiga befallning hafva redan
inom Elfsborgs Län behöriga besigtningar
och värderingar blifvit verkställda samt till
Kongl. Maj t i underdånighet öfverlemnade.
Friherre von Stedingk, Vieton Det synes
mig ganska billigt, att någon ersättning lemnäs
de invånare, sorn genom det sista fälttåget
blifvit lidande, och jag hemställer om icke
detf,vore lämpligast, att alla öfriga orter dertill
bidroga derigenom, att på alla ställen af
Bevillningen en viss summa afdrogs, hvilken
kunde de lidande tillställas.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Ehuru Stais!
Utskottet, lika som de värde Ledamöter som
nu talat, funnit öfverensstämma både med rätt*
visa och billighet, attén skälig ersättning tilldelas
de hemmansbrukare, som genom grann-'
skåpet af krigstheatern, under sednaste Norrska
fälttåg, fått vidkännas betydliga förluster}
har StatsUtskottet likväl icke varit i tillfälle
att härtill föreslå någon summa, emedan behofvet
icke varit kändt. Då Bevillningsutskottet
icke heller funnit lämpligt att föreslå
någon mindskning i Bevillningsafgiften för ifragavarande
personer, men någon utväg synea
böra vidtagas till ersättning för de uppoffringar,
som mången på ett ganska kännbart sätt
måst göra} får till Högloft. Ridderskapet och
Adeln jag vördsamt hemställa, om icke de4
bästa sättet tillvinnande af detta ändamål vore,
att Riksens Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhölle, att sedan förhållandet be
-
504
Den 22 Juni.
hörigen blifvit ytredt, Kongl. Majt täcktes alf
Krigsfonden låta tilldela ifrågavarande hemmansbrukare
er( sådan ersättning, sorn i något)
män gör dem skadeslösa för de större förluster,
desse, i jemförelse till andra Svenska uqdersåter,
i och lör kriget fått Vidkännas.
Friherre Cederström, Jacob: Vid det HeVr
Major Pahlman yttrat, och hvari jag instämmer,
aqhåller jag få tillägga att dep nämnde undersökningen
örn verkligheten af förlusterna
och deras rätta belopp, så mycket mera bär
föregå allt anslag till ersättningen, som Bet
kanske i annan händelse blefve mindre pål i t*
ligt utrönt
men formerna fordra, då Betänkandet
icke utan förändring kan antagas,
att det bör återremitteras, ock då kan Utskottet
anmodas att upprätta förslag till skrifvelse
till Hans Majd Konungen , med anhållan,
att den hegärde Undersökningen af förluster?
na i och för kriget i Bohus och Elfsborgs Län
)nå blifva Verkställd, samt att, hvad sorn kai)
finnas skäligt, sedermera till ersättning af
krigsfonden må de lidande anslås,
Friherre Hjerta; Till upplysning på hvad
Friherre Cederström erinrat, får jag åberopa
hvad jag i ämnet nyligen yttrat, rörande sättet
att genom undersökningar utröna de förlu?
ster hvarföre ersättningsökes, och bör jag dervid
tillägga, att, enligt Konungens nådiga föv
reskrift, hafva vid de omtalta undersökningar
icke allenast ortens Embetsmän varit närvA
tande, utan äfven ombud af tillförordnade ML
•.C ' KI
Dm 22 Juni.
505
litaire- och Commissariafspersoner, samt hela
Dcten med bifogade Verificationer behörigen
försedd, och hvaraf inhämtas, att ersättningsSumman
öfverstiger 40,000 R.dr B=co endast
jnom Elfsborgs Län,
Uppå af Herr LandtMarskalken gjord proposition
bie! UlSkuttets Betänkande återremitteradt,
Följande den )9 dennes på bordet lagda
Fietänkanden blefyo å nyo föredragna och bifallna,
nemligen: x
po Från StätsUtskötfet-, angående Hi' Assessoren
von Schantz,'s Memorial om Kronorentorqas
Utgörande i persedlar och varor, i
stället för penningar,
■3:0 Från OeconömieUtskottet, angående ersättning
för dem, som genom uppdämningar
i Hällsjön uti Elfsbergs Län blifva lidande.
3‘Q Angående röstberakningen vid Prestval på
flera ställen, der Stads- och Landsförsamlingar
äga en gemensam Själasörjare, sorn
af dem båda kallas till förslaget.
4:0 Angående Konungens Befallningshafvandes
skyldighet att. pröfva frågor om ar?
betstvång.
Den 22 Juni.
Företogs till afgörande LagUfskottets elen
19 Juni på bordet lagda Memorial, innehål»
lande svar på de anmärkningar, som vid Utskottets
Betänkande, rörande Prestbevis foa*
sakfäilda personer, blifvit gjorde.
Herr Cederschöld, Per Gustaf: Om straff
beklagligen ej alltid kunna åstadkomma verklig
sedeförbättring; så böra de åtmindstone ej
uppenbarligen motverka den, och göra den
rent af omöjlig. Men af 6adan beskaffenhet
är det förslag Höglofl. Lagutskottet framställt,
att nemligen, sådana gröfre brott, som störa
al manna säkerheten och hvilka för förbrytarne
medfört ovilkorlig påföljd af ärans förlust,
kroppsstraff, fästningsarbete eller uppenbar
kyrkoplikt, borde i Prestatfesten. utsättas. Den
sorn agde en sådan attest skulle naturligtvis
öfverallt mötas med misstroende, förakt och
afsky, och derigenom sättas i nödvändighet
att endast genom nya brott kunna söka sitt
lifsuppehälle.
Det tillhör Lagstiftaren att
för hvarje förbrytelse utsätta ett lämpligt straff.
Men då broi slingen har utstått detta straff,
och sålunda fullgjort lagens kraf, bör hans
fel anses sorn försouadt och utplånadt.
Då
derföre den fordna, och kanhända nu mera
hjertligen ångrade förbrytelsens införande i
Prestattesten skulle i alla afsr enden vara så afgjord
prmcipvidrigt och skadligt, samt sannolikt
ej kunna medföra någon hufvudsaklig nytta,
så anhåller jäg, att i anledning af denna min
anmärkning, Memorialet måtte återremitteras.
B ns Éxcellence Herr Grefven och LancltMar.
skatten erinrade, att återremiss nu mera ej kun
-
Den 52 Juni,
de äga rum, emedan saken , i anledning af förut
gjord återremiss, för andra gången vore till
RiksStånden inkommen.
Herr Cederschöld: I sådant fall vågar jag
ödmjukligen underställa, om ej Betänkandet,
så vidt det kunde föranleda till nya och mera
positiva författningars vidtagande i detta
ämne, helt och hållet måtte förkastas.»
Herr LandtMarskalken proponerade till en
början bifall till Utskottets Memorial,
Ropades Ja och Nej,
Härefter gjorde Herr LandtMarskalken proposition
till afslag i likhet med hvad Herr Cederschöld
tillstyrkt, hvilken proposition
Bifölls.
Tvänne LagUtskottets, den 19 dennes på
bordet lagda, Memorial föredrogos å nyo och
biföllos, nemligen:
r.O Om befrielse från erläggande af lösen i
mål som röra Fattigvården ra. m.
2:0 Angående bevis till bestyrkande af sjuk-'
doinsförfall.
Å nyo föredrogs LagUtskottets, den 19 Juni
på bordet lagda, Memorial* i anledning af de
5°S Den 32 Juni.
anmärkningar, som blifvit gjorda vid Uiskot
tets törsta betänkande örn yrkad skärpning i
straffet tor tjufvar samt 01a fängforslingen.
Grefve Mörner , Adolph Göran: Det var för
15 år sedan jag för första gången hade den äran
att hos HögiQ{]. Ridderskapet och Adeln väcka
frågan om förändring i fångskjutsen. Jag'
framställde då, å ena sidan, olägenheterna för
Jordbrukaren utaf en skyldighet, som var så
främmande för dess yrke, och å den andra för
samhället, \ följe utaf den osäkerhet, sorn måste
uppkomma utaf närvarande fångföringssärt,
och af den immoralité, som omgänget med
brottslingar skall bidraga att sprida hos en
enfaldig och oerfaren Landtman, jag sökte
då äfven att visa obilligheten »f det ansvar
som honom ålägges, då en vid sådant göromål
ovan Bonde, jemte skyldigheten att fortskaffa
förbrytaren, äfven mäste bevaka honom
och ibland blir ett offer, antingen forsin lättrogenhet
eller oförsigtighet, Dessa skäl, som
till större dejen blefvo godkända, hafva sedan
vid nästan alla Riksdagar blifvit upprepade ,
och önskan om förändring i fångskjutsen har
varit ett öfverläggningsämne; men det har
v stadnat dervid, och svårigheten att införa något
bättre, som tillika vöre lämpligt, har hittills
uppehållit verkställigheten. Dert nu af
Lagutskottet föreslagna utväg synes mig uppfylla
allt hvad man i denna väg kan önska ,
och jag kan således ej annat än på det hög»
sta tillstyrka dess antagande. Det förenar fördelarna
af en större borgerlig säkerhet i an
-
Dea 22 Junit
509
Seertde till fångarnas vård* med dem af utvidgade
verkningsmedel för Länsstyrelsen ,
hvilken , i anseende till allmänna policens och
Ordningens bibehållande, är deråt Uti så stort
behof. Jag ville endast föreslå den tilläggning,
att i stället för bibehållandet af rtU varande
indelning af vissa hemman till fångföring ,
dessa hemman upphörde att i detta afseende
hafva något särskildt åliggandej men deremot
komma att lika med alla andra deltaga utt
den allmänna skjmsnings-skyldigheten. Om
fångarne då kommo att föras med Kronoskjuts
Och forslingen på sådant sätt betaltes, Samt
ombytena endast skedde Vid hvaf Gästgifvaregård,
vunrte man i tid och x vågenS korthet,
och en ökäd säkerhet Uppstodé äfvert deraf,
att fången vid sina hviloställen vore tinder
ögonen af ett större antal persöner. Ert
något ökad penttirtgeutgift blefVe Val följden
häraf, inett jag tror icke den kan jemföras
med de olägenheter mart derigenom undveke,
med den ökade säkerhet i afseende på brottslingens
bevakning Och lagerts verkställighet *
som deiaf blefve en följd.
Uppå af Herr LcmdtMarskalkén gjord proposition
blef härefter LagUtskottets Memorial
bifallet, tillika med det af Grefve Mörner gjorda
tillägg.
följande Lag- Samt ÖeeoflöfmeUtskottens,
«len 19 dennes på bardet lagda, Memorial föredrogos
å nyo och biföllosj nemligen;
510
Den 25 Junk
l -.o Angående? utstakande af en viss betalnings*
tid för skulder»
2;0 t anledning af Riksdagsmannen Sandstén*
Memorial om skyldigheten till Varggåfdars
och Varggropars underhållande.
3:0 Angående utvidgad handels- Och segla»
tiöns-frihet för invånarne i Skåne och
Blekinge.
4:0 Angående Landsvagafs utvidgande.
Hans Éxcetlence Herr Grefven och Landt Mar
skalken upptog till föredragning StatslJtsköttets,
den 20 Juni* på bordet lagda Betänkan»
de angående den summa sorn för Stats- Och
RiksgäldsVerkens behof erfordras att genom
Bevillning utgöras, hemställandes om, då det
Vöre Ridderskapet och Adeln kändt, att det*
Samma hufvudsakligen innebölle Bevillningssummans
föreslående till 2,500,000 Riksdaler,
Ridderskapet och Adeln önskade att Betänkandet
Skulle andra gången uppläsas.
Då icke någon härtill hördes vara hugad,
gjorde Herr LandtMarskalken proposition om
Ridderskapet och Adeln bifölle , att den af
.StatsUtskottet till tvä och en half milhoner
Riksdaler föreslagna Bevillnings-sumtna, skulle
meddelas Bevillningsutskottet, för att tjena det*
samma till grund vid Bevillningens fördelning.
Ropades i allmänhet jat men
f
Den 2 a Jim.
Grefve Gyllenborg, jfohan Henning, ropade
Hej, och frågade om meningen nu vore att bestämma
Bevillningens belopp, i hvilkét fall
han önskade, att Utskottets Betänkande först
matte uppläsas.
Friherre Cederström, Jaeob, yttrade sig tro
meningen böra vara, att detsamma bestämdes
så vida, som det kunde tjena till grund för Bevillningsutskottet
vid Bevillningens repartition.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz Ludvig:
Att bestämma summan af Bevillningen innan
man känner behofvet, är icke det rätta:
Grundlagen föreskrifvcr en annan ordning,
och StatsUtskottet har ännu ej inkommit med
Stats-reglerings-förslagefc.
Herr LandtMarskalken låt härefter uppläsa
Betänkandet, samt, efter dess slut, ett ProtocollsUtdrag
från Hedervärda EondeStåndct af
förlidne gårdag, med tillkännagifvande , att
Ståndet beslutit öfverlemna . detta Betänkande
till Bevillningsutskottet, för att tjena till grund
för Bevillningens bestämmande.
Friherre Cederström, Jaeobi Otvifvelaktigt
kan Bevillnings-summan ej rättligen af Riksens
Ständer bestämmas fört, än Stats regleringen
är af dem känd och bifallen; men efter min
tanka ligger häruti icke något hinder emot
den föreslagna summans öfverlemnande till Bevillningsutskottet,
att tills vidare tjena till
grund för dess arbete, hvarigenom vinnes, att
Utskottet skyndsamligen kan inkomma med
512 Den 2 2 juni*
sitt förslag till Bevillnitlgen, Riksens Ständer
obetaget, att efter Statsregleringen deri gärd
förändringar*
Grefve Gjllenborg, Joliatt Heming \ Så läns.
ge ej Bevillnings-summan är bestämd * hvilket
ej bör ske förr än Statsregleringen inkommit
och blifvit pröfvadj aaser jag'någon remiss
till Bevillningsutskottet icke kunna äga ruin *
emot tydliga innehållet af Grundlagen , och
att BevillningsUtskottet förut icke mera nu *
än vid Riksdagens början , äger att med föri
slag till BeVillningens fördelning till Rik<s
sens Ständer inkomma , hvilket dessutom synes
blifva utan ändamål * om Riksens Ständer
förbehålla sig att framdeles förändra Hevilla
nings summan, helst en rubbning i fördelningeli
skulle derigenom Qtvifvelaktigt uppkomma.
Till npplyshingS vinnande i -afseende på
närvarande frågd* uppläste Herr Landt Marskulken
70* §. RegeringsFöfmen * och yttrade'
sig i anledning af densamma anse klart, att
Bevillnings-sOmniän först borde bestämmas*
innan' BevillningsUtskottet med förslag till Bevillningen
kunde inkomma.
Friherre Staet von Hollstein'. Det är en alldeles
ovilkorlig nödvändighet , att först kätt.?
na utgifterna, ty det äf af deni som Bevillningssumtnans
större eller mindre' belopp dependerar.
Den upplästa § n innehåller väl *
att Summan skall först bestämmas innan Be
Villnings
-
IV. Den 22 Juni. 513
villningsUtskottet dermed fager någon befattning
} men då Riksdagstiden nu är kort, så
finnér jag icke att §. egentligen lägger något
hinder i vägen, att saken ju kan tiil
BevillningsUtskottet remitteras , tor att uppgöra
grunderna till Bevillnings fördelningen,
som böra endast provisionelt uppgifvas. Dylikt
har äfven handt vid förra Riksdagar, och
således kan efter omständigheterna, när man
fått känna förhållandet imellan Statens inkomster
och utgifter, Bevillnings-summan ö*
kas eller mindskas.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard; Jag
anhåller att få hos Eders Excellence Hr Grefven
och LandtMarskalken förfråga mig , om
bifall till remiss af StaisUtskottets Betänkande,
med förslag till Bevillnings summan, innefattar
bi fal 1 till den föreslagna Summan, eller
om icke denna Summa blott förslagsvis må
uppgifvas till BevillningsUtskottet, så att detta
Utskott derefter må kunna uppgöra grunderna
för Bevillningen.
Herr LandtMarskalken yttrade, att enligt
den nyss upplästa §. borde summan bestämmas
innan JBevillningsgrunderna kunde inkomma.
Herr Danckwardt, Carl Gustof: För min
del finner jag icke något hinder af den nu
upplästa §. i Grundlagen för den tillämnade
remissen till BevillningsUtskottet, ehuru summan
blott kan anses såsom förslagsvis upp*
Ridd. 0. sid Erot. N:o 6$. 66.
514
Den 22 Juni.
gjord, och för ingen del nu lärer kunna af
Ridderskapet och Adeln beviljas, innan StåtsUtskottet
inkommit med Stats regleringen och
Ridderskapet och Adeln fått tillrälle att densamma
granska. Jag anser det å andra sidan
vara af yttersta vigt, att Bevillningsutskottet
genast kunde göra fördelningen och inkomma
dermed så tidigt till Riksens Ständer, att
tillfälle till öfverläggning icke må saknas,
och det icke blifva en nödvändighet, att utan
all granskning antaga Utskottets arbete. Jag
tillstyrker derföre remissen, med det förklarande,
till tydlighetens vinnande, att Ridderskapet
och Adeln likväl icke anser sig derigenom
hafva beviljat den föreslagna Summan.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht: BondeStåndets
upplästa ProtocollsUtdrag tyckes ej
innefatta, att Ståndet bifallit Summan, utan
blott remiss deraf till Bevillningsutskottet;
och jag tror att proposition i likhet dermed
kunde bifallas.
Herr von Schultzenheim, David: Höglofl.
StatsUtskottet, som å ena sidan känner alla
Statens inkomster, och å den andra alla redan
stadgade, så väl som några ännu förestående
oundvikliga utgifter, har derefter öfverslagit
och uträknat Bevillningsbehotvet till 2
och en half Million Riksdaler Banco, och således
150,000 Riksdaler mindre, än 1812 år»
beräknade belopp, som var Rdr 2,650,000.
Sedelmyntets värde har dock sedan det året
mycket nedfallit, och deremot varuprisen hög
-
Den 22 Juni,
5*5
ligen uppstigit. Det kail ock försäkras, att
Bevillningens belopp bestämdes af Utskottets
Ledamöter ganska unanimt, erne Ledamöter
af det Hedervärda BondeStåndet oberäknade ,
hvilka ansågo den förra Bevillningen för mycket
betungande; hade emedlertid densamma ej
lemnat något öfverskott, och 18 (2 års Ständer
icke anordnat den möjliga behållningen
till amortissement åt RiksgäldsContoiret, så
hade i sanning Contoirets Fullmägtige blifvit
vid nästlidet års slut försatte uti den mest
äfventyrliga belägenhet. Ej mäste det vara
nu församlade Riksens Ständers vilja att utsätta
Regeringen för bristande tillgångar ; och
skulle äfven något öfverskott gifvas, sä leaa
nu, vid detta Riksmöte, dess användande noga
föreskrifvas. Af en återremiss till StatsUtskottet
kan icke annat än ett oförändrade
utlåtande förväntas; och då här inga vigtiga
motskäl andragas, hvartill tjenar ett ytterligare
uppehåll? Det synes vara hög tid, att
Höglofl. Bevillningsutskottet må till respectiva
Stånden uppgifva fördelningen af dea
Utfästade Bevillnings-skatten; och anhåller jag
derföre om Eders Excellences proposition till
bifall af StatsUtskottets förevarande Betänkande.
Friherre Cederström, 7acoh'. Först vid pröfningen
af Stats-regleringen kan Bevillningssumman
bestämmas; meningarne kunna blifva
olika, och jemkningar finnas nödiga; men emedlertid
inser jag ej något hinder hvarföre
ifrågavarande Summa icke k^n lemnäs till B«*
516
Den £2 Juni.
villningsUtshöttet; skulle sedan deri ändringar
finnas af noden, kunna sådana visserligen
ske; och jag vet ej att formerna genom ett
sådant tillvägagående kunna anses brutne.
Grefve Gyllenborg: Jag anser §:n vara ganska
tydlig, latt ett Bevillnings förslag ej kati
från Bevillningsutskottet inkomma förr än
summan är bestämd.
Friherre Cederström, Ulric: Jag tror ej
Summan kunna bestämmas förr, än man känner
utgifterna och jag hemställer om ej en
mindre summa, än den föreslagna, kunde utsättas,
hvilken man sedan, i mån af behofvet,
finge öka.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Lika med
den Ledamot, som sist talade, tror jag visserligen,
att Beviilnings-summan ej kan bestämmas
lörr än man känner utgifterna och i hvad
mån således Summan är behöflig; men derföre
tror jag likväl, i öfverensstämmelse med
hvad Herr Friherre Jacob Cederström yttrat ,
att remissen icke desfomindre kan ske till Bevillningsutskottet,
för att, med afseende på
den provisionelt uppgifna Bevillnings summan,
föreslå grunderna till Bevillningen Vilkoret
att bestämma behofven har Statsutskottet uppfyllt,
då det efter pröfningen af hvarje särskildt,
anslag uppgifvit en General summa, och
ehuru det ifrågavarande Betänkandet remitteras,
innan Finance planen i afl dess vidd till
Riksens Ständer inkommit, kan jag icke inse
Den 22 Juni.
att Högloft. Ridderskapet och Adeln i någon
män bortgifva deras slutliga afgörande rätt.
Målet skall i alla fall till-ny pröfning återkomma
, och jag tror mig således äga fullt skäl
att tillstyrka remissen till Bevillningsutskottet.
Friherre Cederström, Ulric: Jag förnyar
hvad jag nyss yrkas, att Summan nu maits
till lägre belopp bestämmas, och derefter remitteras.
Herr Landt Marskalken förnyade den af honom
gjorda proposition.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström, Jacob: Den Summa,
som nu skulle uppgifvas, vöre naturligtvis provisorisk,
tills Stats-regleringen inkommit. För
att tranquillisera sinnena, föreslår jag den utväg,
att Ridderskapet och Adeln kunde reservera
sin rättattsedermera mindska eller höjasumman.
Hans Excellence Herr Grefven och Land t Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
skulle behaga låta frågan hvila.
Ropades Ja och Nej,
Grefve Gyllenborg, Johan Henning: Ehuru pgerna
jag gilver anledning till något uppehåll, i
synnerhet nu emot Riksdagens slut, kan jag
likväl icke medgifva , att Bevillnings summan
bestämmes och till BevillningsUtskottet till
fördelning öfverlemnas, förr än Stats-regleringen
föregått, och jag anhåller, att i afseende
härå få uppläsa följande :
Sedan jag för min del länge väntat att
5 *8
Dea 22 Juni.
Högloft. StatsUtskottct, i anledning af Kongl,
JNla j:. s Utskottet den x6 Mars sistlidne
meddelta Nådiga Proposition, skulle så väl
deröfver , som i anseende tiil Stats-reglerir.
gen i öfrigt, i ett sammanhang, till Riksens
Ständers pröfning dess utlåtande öfverlemna
, har det varit ganska oförmodadt,
att, med förbigående af denna förberedande
åtgärd, Statsutskott i dess ställe redan till
Riksens Ständer inkommit med föreslående af
en Bevillnings summa af Två och en half Millioner
Riksdaler. Att lemna denna åtgärd utan
anmärkning, vore att blottställa sig för Nationens
billiga förebråelse, att icke hafva iakttagit
dess rätt, sorn är, att en Bevillning i
behörig ordning , icke slumpvis , mä åläggas.
Regeringsformen stadgar i 62 §., att sedan
Statsverkets behof blifvit af StatsUtskottet uppgifna
och af Riksens Ständer prof vade, ankommer
det på Riksens Ständer, att en deremot svarande
Bevillning sig Staga. RegeringsLagen föreskrifver
således, hvad enkla förnuftet tillämpar
s hvarje enskilt hushållning, att nemligen man
först bör beräkna sina tillgångar och nödvändigaste
utgifter, innan man kan känna, om
och huruvida de förre svara emot de sednare
, eller om andra utvägar måste sökas att
fylla de behof, hvartill tillgång saknas, och
då Regeringsformen således föreskrifver , att
Statsverkets behof böra af Riksens Ständer vara
pröfvade, förr än fråga kan uppstå om åtagande
af en deremot svarande Bevillning,
tror jag, att det är StatsUtskottets ovilkorliga
pligt, att försten ordentlig Stats-reglering
Den 22 Juni.
upprätta, och sedan, efter deraf blifvande resultat
, Bevillnings-summan föreslå. Sådan
har ordningen varit vid alla föregående Riksdagar}
ett annat förhållande vore, att i omvänd
ordning börja med det, som i naturlig
ordning blifver sjelfva slutet. Jag öfverlemnar
till hvar och ens oväldiga bedömman,'
de, om icke den betungade skattskyldige, da
han i våra Riksdagsärenders behandling finner,
att Riksens Ständer ännu icke ifrån StatsUtskottet
fått behörig upplysning om förhållandet
och beloppet af de större öfverskott,
som utgått på flera Bevillnings- och Statslnkomst-titlar,
äfvensom besparingar på Utgiftstitlarna
under flera förflutna år, men icke dess
mindre, med kännedom att flera hundrade tusende
Riksdaler årligen i sådan väg influtit,
gjort sig hopp om en nedsatt Bevillning, grun.
dad på en, efter rigtig beräkning mindskad,
Statsbrist; om icke denne skattskyldige, i händel
se Riksens Ständer nu den iöreslagna Bevillningssumman
bifalla, äger anledning till
klagan, att Nationens Representanter icke nog
ömt och varsamt behandlat Nationens största
angelägenhet, då blott i en, sannolikt icke
grundad förmodan, att Nationen äfven framdeles
kan bära samma bevillnings-tyngder
som nu, på 165,000 R:dr nära, de ålagfe
de skattskyldiga en lika summa, utan föregången
pröfning, om och i hvad mån inskränkning
deri möjligen kunnat äga rum, samt med
bibehållande af föregående Riksdags Statsbrist,
hvilken, sorn sådan, nu rätteligen icke borde
existera, utan på föregående pröfning bero
-
518
Den 22 Juni.
Det är väl sannt, att vi, sorn i egenskap af
Riksdagsmän äro i tillfälle att närmare känna
StatsUtskoltets lika så upplysta sorn nitinl.
la bemödanden vid ärcnders behandling, icke
sakna anledningar till den förmodan, att en
öfversigt inom Utskottet af Statens tillgångar,
i förening med förestående behof, föranledt till
den framställning, Bevillningsförslaget innehåller,
men jag anser denna enskilta öfvertygelse
icke medgifva rättighet, att, m d afvikelse
ifrån faststä 11cl ordning, nu i förväg om
Bevillningssumman fatta ett beslut} jag får således,
i grund af hvad jag anfört, yrka, att yttrande
af Ridderskapet och Adeln om sjelfva
Bevillningssumman, till dess Statsreglenngen
föregått, må uppskjutas} men då grunderna för
Bevillningsberäkningen äro framställde, torde
det tillåtas mig att till Ridderskapets och Adelns
pröfning, dä Bevillningssumman bestämmes,
nu i förhand yttra lika öfvertygelse med
den, en Ledamot af Hedervärda BondeStåndet
i Utskottet tillkännagifva, att, nemligen, Bevillningssumman
till två millioner kunde och
borde nedsättas. Med kännedom af det b trängda
tillstånd, som i synnerhet träffat jordbrukaren,
ligger det i öppen dag, att till dess han
återvinner förlorad förmåga, försigtigheten och
den allmänna nyttan gemensamt fordra en be.
tydlig nedsättning af Beviilningen, att förekomma
dess undergång, särdeles som de partielle
nya betunganden , hvilka hemmansägaren
sedan 1812 års Riksdag måst vidkännas,
äro, ehuru oanmärkte, kanske hufvudorsakerna.
jemte den högt uppdrilita Bevillning ;n, sorn
Den 22 Juni.
521
vållat hemman ägarnas vanmagt} med afseende
hvarå och dä, genom låg beräkning af
Statsinkomster, flera hundrade tusende Riksdaler
årligen inflyta utöfver hvad i stat är påräknadt,
behofvet påkallar och utvägar icke saknas,
att i Beviilningen verkställa en nedsättning.
Den tid höppas jag kan återkomma, då
hemmansbrukaren? Bevillning icke behöfver lättas
i jemnförelse till andra medborgare. Men
i nuvarande epok , under saknad afsättning å
produeter, med förbindelser till utomordentligt
betungande titskylder, den svåraste Jordbruket
kanske på ett hundrade år erfarit , skola
följderne blifva betänklige, om man icke i flera
afseenden går dess fordringar till mötes} i
saknad af andia utvägar, kunde erinras, att
Beviliningsanslaget af 500,000 Riksdaler, till
godtgörande af utländska lån, m. m., som, 1
anseende till större delen beror på Kongl. Maj:ts
Nådiga godtfinnande, om och när de skola liqvideras,
och som, i anseende till coursens förhållande,
i alla fall icke under en längre tidrymd
kunna begagnas, skulle sannolikt till
större delen kunna b räkningen frånskiljas till
nästa Riksdag, så framt ej liqvid i annan väg
förut blifvit verkställd, som är att förmoda.
Friherre Stael von Hollstein: Jag instäm
mer
så mycket heldre med de värda Ledamöter,
som medgifvit rennssen, med. förbehåll,
att summan blott är provisoriskt uppgifven och
kan framdeles okas eller mindskas efter behofvet,
som det nu blir en nödvändighet, att tili
de ökade anslagen osli utgifterna använda al
-
522
Dm 22 gfuni.
la tillgångar; ty ehuru denna projecterade Bevillning
är mycket under den förra, blir den
dock för mängden mera tryckande än densamma.
Det är kändt, att i flera landsorter har
den genom utpantning måst uttagas. När det
går så långt, att detta sätt är en nödvändighet,
får man vara varsam, om man ej vill
drifva folket från både hus och hem. De så
kallade öfverskott, så väl som besparingarne,
är« verkliga Stätens inkomster, som till utgifterna
böra användas förr än någon Bevillning
äskas. De hafva vilkorligen blifvit öfverlemnade
till Konungens disposition, att
dermed bestrida utgifter, som icke kunnat så
noga bestämmas, och det till nästa Riksdag;
som dessa behof nu mera upphört, så hafva
de till Ständernas disposition återfallit, och
kan härigenom säkerligen Bevillningen betydligen
nedsättas, till lisa för landets invånare.
Remiss till Utskottet, till afgörande af grunderna,
tror jag såled s icke vidare bör bestridas,
dä det tkef »hed förbehåll, att framdeles
närmare bestämma summan.
Herr LandiMarrkalkm proponera de, att den
nu föreslagna Bevillningssumman skulle, såsom
provisorisk, meddelas Bevillningsutskottet, tili
grund för förslaget till Bevillningens fördelning
, samt att Utskottet anmodas att dermed
skyndsamt inkomma.
Bifölls.
Den 22 Juni.
5 23
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Lag- samt Oeconom:eUtskottens den ty Juni
på bordet lagda Memorial:
i:o I anledning af gjordt påstående om oinskränkt
frihet till svedjande.
2:0 Angående rättighet till svedjande för Skatte-,
Frälse och Kronoskatte hemmans åboer
inom Kronobergs Län.
3io Angående rättigheten till Husbeuofsqvarnars
anläggning.
4 0 Angående rättighet till sandtägt och timmers
huggande tili vägbyggnader.
Till afgörande föredrogs BevillningsLTcskottets
den ty Juni på bordet lagda Memorial,
rörande Allmänna Barnhusets andel af
stämpelafgilten för kort.
Trenne Ledamöter förenade sig, att å nyo
begära, att detta Memorial mätte ännu blifva
hvilande på bordet.
Följande BancoUtskottets, den 19 Juni på
bordet lagda, Memorial föredrogos å nyo och
biföllos:
l:o I anledning af Herr Cederschöld* Memorial,
angående upphörande af den nu öflig 1
Silfvervexlingen i Banken.
524 Den 22 Jani.
2:0 I anledning af Herr Liljehorns Memorial,
rörande några financiella ämnen.
3:0 Angående yrkadt deltagande af Banken i
OstersjöCompagniet.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum den
22 Juni 1845, .
S. D- I anledning af det Vallöf!. BorgareStåndets,
under den 12 Juni meddeldta, PrötocollsUtdrag,
innefattande en inbjudning till
instämmande i det tillägg till Ståndens beslut,
i afseende på organisation af en Comité till
utarbetande af förslag till ny reglering af Statens
embeten och tjenster, att denna Comité
borde bestå icke blott af Embetsman, dem
Kongl. Maj t i Nåder förordnar, utan ock af
Rikets Ständers Ledamöter, hvartill Fullmägtige
i Banken och RiksgäldsContoiret, eller
andre, kunde af RiksStånden utses; beslöt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln att uti detta
tillägg instämma, i så måtto, att Ridder.
skåpet och Adeln ansåg en Fullmägtig i Banken
och en i RiksgäldsContoiret för hvarje
Riksstånd böra å Riksens Ständers vägnar till
Ledamöter i berörde Comité förordnas. Ut supra.
S. D. Beslöt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, att den af StatsUtskottet till ett be
-
Den 22 Juni
525
lopp af två och en half million Riksdaler föreslagna
Beviiinings summan skulle, såsom
provisorisk, meddelas BevillningsUtskottet, för
att tjena Utskottet till grund vid det förslag
till Bevillningens fördelning, hvarmed detsamma
anmodas att till Riksens Ständers Plena
skyndsamt inkomma. Ut supra.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs- och.
OeconomieUtskottets, dt-i 19 Juni på bordet
lagda, Memorial, angående Allmogens på Gottland
skyldighet att underhålla StrandridareBoställen
m. m.
Friherre Cederström, Jocob'. För min del
kan jag ej instämma med OeconomieUtskottet
deri, att anse frågan af den beskaffenhet, att
den bör öfverlemnas till BondeStåndets enskildta
Besvärs Utskott. Det finnes ingen landsort
i Sverige, der Allmogen är så tryckt, sora
på Gottland; den betalar der full tionde till
Presterna, nödgas dessutom förrätta en mängd
arbeten vid Prestgårdarna, tyngder som äro på
andra ställen okände. Intill dess Allmogen
vid 1809 och 1810 årens Riksdag erhöll rättighet
att få begagna däckade båtar och fartyg
till sina produeters transport^ ande öfver
hafvet, kunde köpmän efter godtycko bestämma
priset på alla de effecter landtmännen kunde
aflåta : som exempel må det tillåtas mig
att få anföra, att skeppsvirke af ek betaltes, då
jag var på Gottland, med 2 R:dr per lass, ut
-
525
Den 22 Juni.
an afseende på transportens längd, hvarigenom
ofta knappast forlön var betald. Byggnadsskyldigheten
af StrandridareBoställen, samt
af lastagebryggor i hamnarna, anser jag icke
Jeunna utan obillighet åläggas landtboerna ensamt,
utan bör öns handlande, som begagna
dessa lastagebryggor, efter min tanke äfven i
byggnadsskyldigheten deltaga. Jag får derföre
anhålla, att Betänkandet återremitteras, samt
föreslår, att Utskottet, i fall det för tillfället
saknar nödiga upplysningar, för att kunna föreslå
någon ändring i nu gällande Författningar,
Utskottet då måtte föreslå en-underdånig
skrifvelse till Hans Maj:t Konungen, hvari
anhåiles, r.tt en noggrann undersökning måtte
anställas öfver förhållandet af den vinst, vederbörande
handlande draga af dessa allmänna
byggnaders vidmagthållande genom dess mer eller
mindre begagnande, och att Hans Maj:t Konungen
derefter i Nåder ville bestämma, huru
stor del af detta besvär kan åläggas hvar och
en af dem, som dessa byggnader begagna.
Grefve von Lantingshausen, AlbrechtDå
OfcconomieUtskottet, uti sitt utlåtande i anledning
af Gottlands hemmansåboers anförda besvär
öfver en dem ålagd skyldighet, att
hålla lastbryggor samt bygga StrandridareBoställen
, yttrar den tankan att detta ärende icke
hörde till Utskottets handläggning, utan att
detta besvärsmål borde till Hedervärda BondeStåndets
enskiidta BesvärsUtskott remitteras ,
lärer detta OeconomieUtskottets yttrande skäligen
icke kunna bestridas. Huruvida de af
Den 22 Juni.
527
OeconomieUtskottet uti dess Betänkande meddelta
upplysningar, hvarifrån den Gottlands
Allmoge ålagda skyldighet sig härleder, kunna
gifva anledning till den begärda återremissen,
då nämnde upplysningar äro med rätta
förhållandet enliga, och Utskottet af redan
yrkade skäl undandragit sig att ingå uti nå.
gon pröfning af besvärandernes anförande, hemställer
jag till Höglofl. Ridderskapet och Adeln;
efter min tanka är återremiss i detta
fall icke antaglig, då ingen anmärkning blifvit
gjord emot Utskottets utlåtande, att detta
mål icke tillhörde dess befattning!, och anhåller
jag, i anledning häraf, att den begärda
nterremissen måtte af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ogillas, helst densamma troligen
endast skulle hafva till påföljd, att utan ändamål
öka OeconomieUtskottets redan nog trägna
arbete.
Utskottets Memorial blef härefter till detsamma
återremitteradt.
Föredrogs å nyo Lag- samt OeconomieUtskottens,
den 22 Juni på bordet lagda, Berättelse
om förloppet vid det hos Utskotten
förehafda mai om en allmän Näringsfrihet.
Friherre Cederström, Jfacob: De sammanslagna
Lag- och OeconomieUtskottens Betänkande
upplyser, att en af BorgareStåndets Ledamöter
framkastad prelinjinair fråga, nemligen,
att den af mig gjorda motion om Naringsfri
-
\
5 = 8
Den 22 Juni.
het vore stridande c' iot BorgareStåndet vid
1809 och 1810 årens Riksdag gjorda concessio.
ner, och hvaröfver inom Utskotten två Stånd stan,
nät emot två , har föranledt Utskoiten att uppskjuta
med utarbetandet af den till dem remitterade
fråga om Näringsfrihet, samt begärt Riksens
Ständers föreskriit för dess vidare åtgärd
med målet. Det finnes ingen Lag eller Författning
i Sverige, Grundlagarne inberäknade,
som icke i laga ordning kan förändras, och
intet Utskott häfver magt att vägra upptaga
en till dem från ett Riksstånd remitterad
fråga. Ett Utskott kan, om det anser en till
dess handläggning remitterad fråga tillhöra ett
annat Utskotts handläggning, derom göra hemställan
hos Riksens Ständer, men om det icke
dessmindre erhåller befallning att den utarbeta,
skall sådant ovägerligen verkställas: jag
finner det derföre vara högst otillbörligt af
de sammansatta Utskotten , att de icke ingått
i pröfning af frågan. Jag har redan i sjelfva
motion, genom åberopande af alla författningar,
som mig vetterligen röra ämnet, bevtt,
att Skråordningar aldrig varit ansedda såsom
ett BorgareStåndets privilegium 3 jag får nu
upplysningsvis tillägga, att BorgareS åndet vid
1809 och 1810 årens Riksdag icke gjort någon
concession 3 BorgareStåndet äger intet annat
Stånds-privilegium än representations-rätten,
och den har det icke eftergifva BorgareStåndet
lemnade vid nämnde Riksdag endast
sitt samtycke till de af Ridderskapet och Adeln
samt PrestStånden gjorda concessioner och
de
IV.
Den 22 Juni.
de dervid häftade vilkor. Detta samtycke vaf
enligt Grundlagarna nödvändigt, för att förändring
skulle kunna äga rum i Adelns och
PrestStåndens privilegier. Jag anhåller alltså,
att Utskotten anmodas, att skyndsamt inkomma
med utlåtande Öfver den af mig gjorda ,
till dem remitterade motion om Näringsfrihet.
Grefve Lantingshausen, Albrecht: Innan dem
i Utskotten gjorda proposition, hvaröfver voterades,
föreslog jag den, att besluta öfver
sjelfva motionen. Men den mötte så mycket
motstånd, att den andra utvägen slutligen måste
vidtagas: en annan antogs icke. Jag har
för min del ej emot att saken återföfvises till
Utskotten, med anmodan, att de upptaga densamma,
men förmodar att resultatet blifver
detsamma. Jag hemställer om ej ConstitutionsUtskottet
borde anmodas utlåta sig öfver det
skick, hvaruti frågan nu befinnes.
Friherre Cederström; Vid hvad Ltr Grefve
Lantingshausen behagat nämna, att resultatet
torde blifva detsamma, får jag' erinra,
att om den händelse emot förmodan skulle
inträffa, att Ledämöterne af det Vällofl.
BorgareStåndet vägrade målets upptagande, på
den grund, att privilegier ligga i vägen, så
måste de anmodas att framlägga den handling,
som skulle visa, att Näringsfriheten är
ett BorgareStåndets privilegium.
Gref ve Strömfelt, Hans Fredric: Såsom Ordförande
uti Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ridd. 0. Ad. Fröt, N:o 67, 6g.
53°
Den 22 Juni.
Den 22 Juni.
531
OeconomieUtskottens gemensamma sammanträde,
anhåller jag få den äran blott upplysningsvis
tillkännagifva, att vid Utskottens Beredning
hade uti hufvudsaken 2:ne Stånd stannat
emot två, rörande det förslag till Betänkande,
sorn Beredningen ingal’, nemligen Ridderskapets
och Adelns och BondeStåndets Ledamöter
emot Prest- och BorgareStåndens. Då
de från Beredningen uppgifna alternativ förekommo
uti Lag- och OeconomieUtskottens
sammanträde till öfverläggning, yrkade Vällofl.
BorgareStåndets Ledamöter, såsom en preliminairfråga,
före hvars afgörande de icke
ville ingå i Öfverläggning om hufvudsaken ,
att det forst matte bestämmas', huruvida densamma
rubbade BorgareStåndets privilegier och
1809 gjorda concessioner, eller ej, hvarmed,
åtskilige af det Högvördiga PrestStåndets Ledamöter
sig förenade, och votering yrkades.
Då jag, enligt min öfvertygelse, icke ansåg frågan
röta eller rubba privilegierna, och jagäfven,
enligt RiksdagsOrdningens 38- §., ansåg
mig icke kunna vägra den begärta voteringen,
blef densamma anställd, och medförde det resultat
, som Utskottens till Riksens Ständers
plena afgifna och nu här upplästa berättelse
vidare innehåller.
Herr Silverstolpe, Gustof Abraham: Den ifrån
de förenade Lag- och OeconomieUtskottcn
till Riksens Ständer ingiina berättelse om
förloppet vid öfveriäggningen 0111 Näringsfrihetens
stadgande, är ej ett Betänkande;, innehållande
en beredning af ett mål, af den e*
geliskap, att Riksens Ständer, i anledning deraf,
om hufvudsaken kunna besluta. Jag tror
icke ens, att de dertill äro berättigade, innan
ett öfver hufvudfrågan utarbetadt Betänkan,
de till dem inkommer. Ofverläggningsämnet
synes mig nu vara, huruvida nödiga beredningen
är fullgjord, eller af Utskotten ej kunnat
göras. Jag tior_, att ett Utskott ej kan vägra
att upptaga hvad mål som helst, hvilket ifrån
ett Riksstånd kan remitteras. Skulle till
och med ett Riksstånd genom misstag remittera
orätt, så är det Utskottets skyldighet att
sådant anmäla, och skälen hvarföre det ej kan
sig med detsamma befatta. Om jag ock nu för
ett ögonblick vill antaga, att Näringsfrihets*
målet vöre en privilegiifråga, så hindrade sådant
dock ej ett Utskott att upptaga den, In-’
tet lagens rum hindrar väckandet inom ett
Stånd att upphäfva eller ändra privilegier eller
föreslå concessioner, intet hindrar något Stånd
att en sådan fråga remittera, och då följer deraf
Utskottets skyldighet att målet upptaga och
bereda, och med till- eller afstyrkande, eiler,
om Utskottet stadnar i paria vota, med alternativ
till Stånden inkomma. Det blir Ständernas
sak vid afgörandet att besluta, och då
inträder fallet, att, om det gäller en privilegiiconcession,
vinner beslutet ej laga kraft, orri
det ej enstämmigt af Riksens Ständer fattas.'
Den i berättelsen omtalade protesten, sorn af
BorgareStåndets Ledamöter gjordes, kan då
först äga rum, men aldrig hindra Utskottet
att besvara en remiss, jag iörenar mig således
med deni, som tillstyrkt att frågan till Utskot
-
532
Den 22 Juni.
ten skulle återförvisas, med anmodan, att det
till dem remitterade ämnet ovilkorligen upp.
taga ocn Betänkande deröfver skyndsammast
till åtgörande af Riksens Ständer öfverlemna.
Grefve von Lantingshausen ansåg saken ej
vara en privileaitfråga, och trodde, att om den
det varit, hade den säkerligen ej af Ridderskapet
och Adeln samt BondeStåndet blifvit till
Utskottet remitterad.
H err Danckwardt, Carl Gustaf: Jag in
stämmer
till alla delar med Herr Silverstolpe,
och anhåller endast lå göra det tillägg, att
uti ProtocollsUtdraget måtte uttryckas, det Utskottet
bestämdt ålägges att med utlåtande öfver
hutvudsaken inkomma.
Herr Landt Marskalken proponerade, att Lag.'
samt OeconoinieUtskotten skulle anmodas, att
ovilkorligen och skyndsamt med utlåtande öfver
det remitteiade ämnet inkomma , hvilket
Bifölls.
Upplästes å nyo och biföllos följande
Memorial och Betänkande», hvaraf de tvänne
första den 19, och de tvänne sednare den 20
dennes blifvit på bordet lagda:
1:0 I anledning af väckt fråga om Riksens
Ständers medverkande till de på Norrska
sidan vid gränsen af Kopparbergs Län
anlagda Gränstullars afskaffande.
\
Den 22 Juni,
\
533
2:0 I anledning af väckt fråga om upphäfvandc
i vissa delar, af Hetrar Revisorernas
öfver RiksDiscontverkets förvaltning för
år 1814, i afseende på samma Verks administration,
meddeldta stadganden.
3:0 Om Riksgäldsverkets styrelse och förvaltning
sedan 1812 års Urtima Riksdag samt
detta Verks nu varande tillstånd, i ansecnde
till skulder, tillgångar och fordringar.
4:0 Rörande väckt fråga om Mätarepenningars
afskaffande.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglod.
Ridderskapet och Adeln dea 22
Juni 18 15-
S. D. Biföll Höglofl- Ridderskapet och
Adeln RiddarhusUtskottets, den 8 dennes på
bordet lagda, Memorial af den 24 Maj, angående
orsaken, hvarföre döttrar till personer,
hvilka efter i8cq blifvit 111 d Adeligt Månd
benådade, icke blifvit upptagna t 11 delaktighet
af Adeliga Jungfrustifts inrättningen. Ut
supra.
S. D. Vid föredragning af de förenade
Lag- samt Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottens
till Riksens Ständer afgilna Berättelse
af den 13 Juni, om förlopps med det
534
Den 22 Juni.
hos Utskottet förehafda mål om en allmän Näringsfrihet,
beslöt Höglofh Ridderskapet och
Adeln, att då intet skäl funnes, hvarföre icke
ett Utskott skulle kunna upptaga och bereda
ett maij som ifrån något RiksStånd till
detsamma kunnat remitteras, och då , om än
afgjordt vore att ifrågavarande mål rörde något
Stånds privilegier, ingen Lag förböd, att
äfven sådana ämnen måtte komma under Riksens
Ständers pröfning och dertill af Utskottet
lagligen beredas, skulle de förenade Lagoch
QeconomieUiskotten anmodas, att det till
dem remitterade ämnet ovilkorligen upptaga,
och med Betänkande deröfver skyndsammast
till afgörande af Riksens Ständer inkommaUt
supra.
S. D. Följande Lag- samt Allmänna Besvärs-
och QeconomieUtskottens, den 19 Juni
på bordet lagda, Memorial af den 1 och 18
nästföregående, blefvo af Ridderskapet och
Adeln bifallna, nemligen:
1:0 Angående utstakande af en viss betalningstid
för skulder.
2:0 I anledning af Riksdagsmannen Sandstens
Memorial, om skyldigheten till Varggårdars
och Varggropars underhållande.
3:0 Angående utvidgad handels-och seglationsfrihet
i Skåne och Blekinge.
#
4:0 Angående Landsvägars utvidgande.
Den 22 Juni.
535
5.0 I anledning af gjordt påstående om oinskränkt
frihet till svedjande.
6:0 Angående rättighet till svedjande för Skatte-,
Frälse- och Kronoskattehemmans åboer
inom Kronobergs Län.
7:0 Angående rättigheten till Husbehofsqvarnars
anläggning.
8:0 Angående rättighet till sandtägt och timmers
huggande till vägbyggnader. Ut
supra.
S. D. Vid uppläsning af Consth-.itions
Utskottets Memorial, af den 20 Juni, hvarigenom
Utskottet till justering aflemnar den Riksact,
som kommer att upprättas imellan Svea
Rikes Ständer och Norrigcs StorThing, till
bestämmande af de genom föreningen mellan
Sverige och Norrige uppkomna constitutionella
förhållanden, blef den uti berörde Memorial
gjorda hemställan bifallen, samt RiksActen
godkänd. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets den ig och 20 Juni på
bordet lagda Betänkande» af den 9, 14 och
17 nästföiegående, nemligen:
1:0 Angående Assessoren von SchantzV Memorial
om Kronorentornas utgörande i persedlar
och varor i stället för penningar.
2:0 I anledning af Friherre Wrangels Memorial,
angående Bevillningens jemnare fördelning
m. m.
Den 22 Juni.
3:0 Angående bestämmande af någon fond*
för att dermed ersätta Svenska medborgares
genom uppbringni.igar lidna förluster
4,
-0 Innehållande Utskottets berättelse och utlåtande
om Riksgäldsverkets styrelse och
förvaltning, sedan jSt2 års Urtima Riksdag
samt detta Verks nu varande tillstånd,
i anseende till skulder, tillgångar och fordringar.
Ut supra.
S D. Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets,
den 19 Juni på bardet lagda, Memorial
af den 13 Juni, angående Allmogens på
Gottland skyldighet att underhålla Strandridarebostälkn
m. m blef å nyo föredraget, och,
i anledning af dervid gjorda anmärkningar,
till Utskottet återförvisadt. Ut supra.
S. D. Biföllos, vid förnyad föredragning ,
följande LagUt1 kottets Memorial af den 25
och 26 Maj, hvilka den 19 dennes blifvit på
bordet lagda, nemligen:
1:0 Angående bevis till bestyrkande af sjukdoms
förfall.
2:0 Angående Konungens Befallningshafvandes
skyldighet att pröfva frågor om arbetstvång.
.
3:0 Om befrielse från erläggande af lösen i
mål som röra Fattigvården m. m. Ut supra,
S. D Vid förnyad föredragning biföllos
följande Allmänna Besvärs- och OeconomieUt
-
Den 22 Juni.
537
skottets Memorial och Betänkanden, af den 13
och 20 Juni, hvilka den 19 blifvit lagda pä
bordet, nemligen:
i;0 Angående röstberäkningen på flera ställen,
der Stads- och Landsförsamlingar äga en
gemensam Själasörjare, som af dem båda
kallas till förslaget.
2:0 Angående ersättning för dem, som genom
uppdämningar i Hällsjön uti Elfsborgs Län
blifva lidande,
3;o I anledning af väckt fråga om Riksens
Ständers medverkande till de på Norrska
sidan vid gränsen af Kopparbergs Län
anlagda Gränstullars afskaftånde,
4:0 Rörande väckt fråga om Mätarepenningars
afskaffande. Ut supra.
S. D. Återremitterades StatsUtskottets den
19 på bordet lagda Betänkande, af den ta
nästföregående, om yrkad ersättning för Bohus,
Carlstads och Elfsborgs Läns invånares
lidande och besvär under sista fälttåget. Ut
supra.
S> D. BancoUtskottets följande, den 19
Juni på bordet lagda Memorial, af den 25 och
27 Maj samt 13 Juni, föredrogos å nyo och
biföllos, nemligen:
1:0 I anledning af Herr Liljehorns Memorial,
rörande några financiella ämnen.
2:0 I anledning af Herr Cederschöld! Memorial,
angående upphörande af dan nu öfliga Silf.
vervexlingen i Banken.
533
Den 22 Juni.
3:0 Angående yrkadt deltagande af Banken \
ÖstersjöCompagniet.
4:0 I anledning af väckt fråga om upphäfvande
1 vissa delar af Herrar Revisorers öfver
RiksDiscontverkets förvaltning för år
iSM- i afseende på samma Verks administration,
meddeldta stadganden. Ut supra.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från Vällofl.
BorgareStåndet, af denna dag, innehållande
för öfrigt godkännande af Riksacten,
men, i afseende pä dess 3. §., inbjudning
till instämmande uti Ståndets beslut, att uti
denna §• matte bestämdt uttryckas den mening,
att, enär Thronföijare-val förestår, Konungen
eller interims-styrelsen , som, enligt
nämnde §•, skall aflc-mna proposition om
Thronföljdtn på samma dag i Sverige och
Norrige, äfven bör uti denna Proposition bestämma
valets förrättande på en och samma
dag, så väl hos Sveriges Rikes Ständer, som
hos Norriges Rikes StorThing, inom den tid §•
för öfrigt i detta alseende innehåller.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln fann ej
skäl att frångå sitt redan gifna godkännande
af Riksacten i hela dess vidd.
Upplästes och lade» på bordet följande
från Lag- samt OeconomieUtskotteu inkomna
Memorial af den 1 Juni:
Dm 22 Juni.
539
1:0 Angående väckt fråga om luderplatsers
och de allmänna skallens efter odjur afskaffande;
hafvandes Utskotten-, i likhet
med hvad uti ett förut afgifvet Betänkande
anfördt blifvit, tillstyrkt, att alla de anstalter,
som erfordras till odjurens utrotande,
hädanefter må få bero på de öfverenskomtnelser,
som kunna Häradsvis
eller Socknevis träffas, och hvad Länens
Styrelse i detta ämne kan finna nödigt
att dem föreslå, hvilka öfverenskommelsev
dock böra till Konungens Befallningshafvandes
pröfning och fastställelse öfverlemnas;
äfvensom att, enär skallgång
efter odjur anses nödig, densamma må,
utan att Konungens Befallningshafvandes
tillstånd dertill behöfver afvaktas, verkställas,
och sådant endast hos ortens närmaste
KronoBetjente tillkännagifva, hvilka
det då skall åligga, att berörde vidtagande
åtgärd till Konungens Befallningshafvande
inberätta, och att om uppbådningen
till skallgången besörja.
2:0 I anledning af gjordt förslag, att den 1
5. Cap. 4 §. ByggningaBalken föreskrifna
tid, då om sädesgärde och äng täppt vara
bör, måtte förändras och allmänt till
den 1 Juni bestämmas, äfvensom att ansvar
måtte utstakas för den som vintertiden
å andras ägor utsläpper kreatur. Till
hvad rörande den förra frågan blifvit yrkadt,
hafva Utskotten icke ansett sig kunna
tillstyrka bifall, men i afseende på den
54°
Den 22 Juni,
sednare, föreslå Utskotten ett sådant stadgande,
hvarigenom den, hvilken vintertiden
utsläpper kreatur, förpligtas, att
om deni hafva den vård, att de icke få
tillfälle att å åker och äng skada göra ,
samt om den antingen genom försummelse
härvid eller annorledes inträilar, ägaren
till kreaturen bör icke allenast derlöre
lagligen ansvara, utan ock efter mätismanna
ordom godtgöra all den förlust,
som genom dem blifvit åstadkommen.
|
3:0 I anledning af ett Memorial af Hr Lag.
mannen Jean Noreus, uti hvilket föreslås,
det af Riksens Ständer den underdåniga
önskan måtte hos Kongl. Maj:t yttras, att
Kong!. Maj;t ville tillförordna en Comité,
hvilken , efter det Bergtnästarne i Riket
blifvit uti de ämnen, som af Comitéen kun.
de föreskrifvas, hörde, det blefve uppdraget,
att med öfversigt af de särskilta
bergshandteringarnas och dermed förenade
Manufacturverks närvarande skick, samt
med afseende på dessa vigtiga Näringars
uppmuntran och deras befriande från onyttigt
tvång, utarbeta förslag till en allmän
BergverksStadga, hvilket, innan det
af Kongl. Majit i Nåder fastställdes, torde
genom tryck lemnäs till den allmänna
granskning, som tillförlitligast bereder sådana
Författningars användbarhet; och har
Utskottet, till hvad sålunda i Memorialet
blifvit föreslaget, ansett sig böra tillstyrka
bifall.
Den 22 Juni.
5 41
justerades FleniProtocollen för den 12 Jun’,
för den 15 eftermiddagen och 19 eftermiddagen.
Justerades följande*.
Utdrag at Protocollet, hållet i Ridderskapets
och Adelns Plenum den 22
juni 1815-
S U. Föredrogs det Vällofl. BorgareStåndets
1'rotocollsUtdrag af denna dag, hvaruti
, jemte godkännande i alla öfriga delar af
den till justering inlemnade RiksActen rörande
föreningen mellan Sverige och Nor/ige ,
tillkärnagifves Ståndets beslut, att i 3. §. måtte
besiämdt uttryckas den metting, att, enär
Throuföljareval förestår, Konungen, eller InterimsStyrelsen,
som, enligt nämnda §., skulle
aflemna Propositionen om Thronföljden på samma
dag i Sverige och Norrige, äfven bör uti
denna proposition bestämma valets förrättande
på en och samma dag så väl hos Sveriges Rikes
Ständer, sorn hos Norriges StorThing,
inom den tid §. för öfrigt i detta afseende innehåller;
och fann Högloft. Ridderskapet och
Adeln, vid öfvervägande häraf, icke skäl att
frångå sitt redan gifna fullständiga godkännande
af ofvanberörde Riksact. Ut supra.
Upplästes och lades på bordet följande från
Utskotten inkomna Betänkanden och Memorial:
iso Från StatsUtskottet, af den 14 Juni, angående
lönförbättring för Landshöfdingen i
Christianstads Län, Utskottet anser Lands
-
542
Den 22 Juni.
höfdingen i Christianstads Län böra saf tas
uti enahanda vilkor som Landshöfdingen i
Blekinge Län åtnjuter, eller 50c tunnor i
sådana sädesslag, som Kronotionden i Länet
utgör; äfvensom att beloppet i spannmål,
hälften Råg och hälften Korn, kommer
att utgöras tills vidare i penningar,
beräknadt elter Länets årliga Markegång,
hvilken förbättrade lön Utskottet likväl
anser icke kunna retroactift eller förr än
med nästa år Landshöfdingen till godo
komma, och hvaremot den nu utgående
contante lönen , jemte utskrifnings-gästningspenningarne,
böra indragas eller användas
i afräkning å betalningen för spannmålen.
Beträffande resepenningame, tror
Utskottet ingen förökning deruti bör äga
rum; och hvad åter angår det yrkande ,
att Fortificationshuset i Christianstad måtte
till Boställe åt Landshöfdingen upplåtas,
förmenar Utskottet detta bero pä
Kongl. Maj;ts förordnande.
2:0 Från StatsUtskottet, af den 14 Juni, angående
Herr Assessoren Danckwardts Memorial,
om Skatteköp å Ållestads Krono Säteri
i Elfsborgs Län; och anser sig Utskottet nu
desto mindre kunna gifva anledning till
någon ändring uti hvad Riksens Ständer
vid tvänne föregående Riksdagar i detta
ämne beslutit, som, om egendomen nu
skulle upplåtas Gi/llemvärdska arfvingarna
* såsom skatte till full ägande och fri dis
positionsrätt,
belöningen för framlidne Öf
-
Den 2 2 Juni.
ver Jägmästaren Gyilens värds visade prof af
trohet och nit för det allmänna derigenom
blefve uppå hans efterkommande utsträckt
vida utöfver hvad Kongl Maj:t
och Riksens Ständer med donationens meddelande
åsyftat.
o Från StatsUtskottet, af den 14 Juni, angående
Herr Rådmannen Dan. B. Bagges
Memorial om medels anslående till Lazarettsbyggnad
i Uddevalla. Utskottet förmäler
sig öfver Lszarettens i allmänhet
upphjelpande förut hafva Betänkande afgifvit,
och anser sig icke kunna något särskildt
föreslå för Lazarettet i Uddevalla.
o Från StatsUtskottet, af den 14 Juni, angående
fortfarande af det till hamnbyggnaden
i Helsingborg på Stat anslagna bidrag af
allmänna medel; och tillstyrker Utskottet,
att de af Statsverkets medel till hamnbyggnaden
i Helsingborg anslagne 5000
R:dr årligen måga än vidare på 5 år eller
till nästa Riksdag utgå: börandes dock
det bidrag, Stadens invånare åligger, likaledes
fortsättas och upptagas uti redogörelsen
öfver både inkomst och utgift, som
i vanlig ordning skall afgifvas, äfvensom
till Kongl StatsContoiret från HamnbyggnadsDirectionen
bör insändas vid hvarje
års slut fullständig berättelse om hvad under
det sist iörflutna året blifvit vid byggnaden
tillgjordt samt då kan återstå för
dess fullbordande efter den af Kongl. Maj:t
i nåder fastställda plan.
*'44
Hen 22 Juni.
5:0 Från Lagutskottet, af den 26 Maj, i afledning
af återremiss af Utskottets Memorial
rörande Herr Reuterskölds motion om
antagande af en Lag, hvilken satte alla
förbindelser , så väl i penningetransactioner
som handel, i likhet med vexlare Utskottet
tillstyrker en sådan ändring af 2.
Cap. 2. \N. UtcökningsBalken, art den, som
för skuldfordran hos Konungens Befallningshafvande
sökes, är pligtig att inom
förelagd tid med svar möta , samt att ,
om sådant utan bevist laga förfall försummas,
sökanden bör njuta sin rätt efter
de skäl han uppter; äfvensom Utskotttt
föreslår, att genom utfärdande förklaring
må bestämmas, att underlätet iakttagande
af föreskriften titi 23 Cap. af 1798 års
förordning, i afseende å förfallotiden för
skuldebref, ställde till innehafvaren eller
till viss man och ordres, icke medför annan
påföljd, än att den rätt fordringsägaren
för så beskaffad förskrifning äger
att genast af gäldenären njuta betalning
eller vid bristande godvilligt fullgörande
deraf få honom bysatt, såmedelst till Sitt
verkan upphört.
6:0 Från Lagutskottet, af den 13 juni, angående
återremissen af Utskottets Memorial
om OiiginalSkuldebrefs uppvisande vid
Lagsökning. Utskottet förmäler sig af
de gjorda anmärkningarna ej hafva funnit
anledning att annorledes förändra omför
mälte
-
Den 22 Juni.
543
malte afgifna Betänkande, an att Utskottet,
till vinnande af mera tydlighet, istället
för de uti förra Memorialet nyttjade
Ordalag, löreslår följande: att vid alia de
händelser, då söka fl den icke personligen inställer
si. hös Konungens Befallningshafvande,
för att sina ansökningshandlingar
inlemna , det på honom sjelf må ankomma,
Om han der vill uppvisa Original skuldsedeln
eiler icke, för att med ingifna afskriften
deraf jemnföras.
7:0 Från OecönomieUtskotfet, af d’n 2t Juni,
i anledning af Herr Prosten Blomdahls Memorial,
rörande jemnkning och förklaring
af hvad Kongl. Förordningen af den 3 c
Januari innevarande år, angående hÖgdert
af laggild gärdesgård af sten, innehåller;
Och anser Utskottet sig icke allenast böra
tillstyrka bifall å Herr prostens begäran,
det åt samma stadgande ej måtte tilläggas
retroactiv verkan, i anseende till de
gärdesgårdar åf denna beskaffenhet, som
förut blifvit anlagde till två alnars högd,
utan Utskottet finner sig jemväl böra förklara,
att gärdesgårdar af kullersten kunna,
då de blifvit väl lagde, utgöra en ganska
säker och tillräcklig hägnad, så snart
de äga två alnars högd, och föreslår derföre,
att hos Kongl. Majit i underdånighet
måtte anhållas, det Kongl. Förordningen
den 31 sistlidne Januari måtte ärtdraä
derutinnan , att gärdesgård af kullersten
Ridd. 0. /]d. Prof. N:o 6y. 70.
546
Den 22 Juni.
böj* endast behöfva att äga fulla» två alnars
högd öfver jordytan.
8.0 Från OeconomieUtskottet, af den 21 Juni,
j anledning af väckt fråga om inrättande
af en praktisk Bergsskola; och har
Utskottet, med anförande af OeconomieUtskottets
vid sistlidna Riksdag afgitna,
och af Riksens Ständer bifallna Betänkande,
hvilket likväl då ej till expedition
kommit, hemställt, om icke Riksens Ständer
kunde hos Kongl. Maj.t i underdånighet
anmtla detta vigtiga ärende ^till det
nådiga afseende, detsamma synes förtjena.
9:0 Från OeconomieUtskottet, af den 21 Juni,
i anledning af Herr Carduansmakaren
Malmbergs Memorial, innehållande yrkande,
att, vid påkommande durchmarcher,
inqvartering i Städerna hädanefter måtte
allenast grunda sig på hus och tomt; med
hvilket ämne, såsom åsyftande en rubbning
uti Städernas conventioner och Borgerskapets
onera, Utskottet anser sig icke
kunna taga någon befattning.
io;o Från OeconomieUtskottet, af densi Juni,
i anledning af Herr Assessoren von Schantz's
Memorial, angående förbud emot anläggande
af så beskaffade vattenverk, hvarigenom,
förmedelst uppdämningar, angränsande
ägors uppodling och förbättring hindras
m. m.; och har Utskottet till hvad
Den 22 Juni.
5 47
uti detta Memorial föreslås, hufvudsakligen
tillstyrkt bifall.
11:0 Från Lagutskottet, af den 25 Maj, i an?
ledning af Prosten Doctor Agrells Memorial
om arfsrätt för oäkta barn. Utskottet
har öfver detta ämne, i anledning af
anställd votering, till Riksens*Ständer, i
anledning af 38 §• Riksdagsordningen, öfverlemna!
tvänne alternativ, hvaraf det
ena föreslår, att vid hvad nu stadgadt är
måtte förblifva; det andra åter, att, med
gillande af den grundsatsen, att oäkta barn
böra någon arfsrättighet efter sina föräldrar
till godo njuta, ämnet till LagComitéen
öfverlemnas, för att uti den nya Ärfda*
Balken närmare utredas.
Upplästes «tt ProtocollsUtdrag från Borgareståndet,
af den 20 Juni, hvaruti Ståndet
tillkännagifver sig hafva till BancoUtskottet
öfverlemnat StatsUtskottets Betänkanden, angående
den summa, som för Stats- och Riks/,
gäldsverkens behof erfordras, att genom allmän
Bevillning utgöras, samt angående åtskilliga
omständigheter som äga sammanhang med
regleringen af Rikets Penningeväsende, för atC
deröfver skyndsamt utlåtande afgifva, i de ilonen
som Banken röra.
Lades på bordet.
548
Ben 22 Juni.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från BondeStåndet,
af den 21 Juni, innefattande underrättelse
om det förfarande Ståndet, i afseende
på det Särskildta Utskottets Betänkande, rörande
öfverklagad förlägenhet i allmänna rörelsen
m. m., iakttagit.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskill*
des klockan 11.
In fidem Protocolli
A. G. Silverstolpe.
Onsdagen den 28 Juni.
Plenum klockan 8 förmiddagen.
Justerades PleniProtocollet förden 19 Juni
eftermiddagen, och för den 20 Juni.
Justerades följande Riksens Ständers underdåniga
skrifvelser till Kongl. Maj:t:
1:0 Om betalning för Fångskjuts.
2:0 Om tidens bestämmande för vägsyner, uti
Publicationerna derom.
Den 2 8 Juni. 549
3:0 Om Penninganslag för LagComitéen.
4:0 Om tiden för Vadelibellers ingifvande.
Föredrogs ånyo det Särskildta Utskottets,
den 20 dennes på bordet lagda, Betänkande
Om förlägenheten i allmänna rörelsen, och förslag
till inskränkning af umbärliga utländska
varor, jemte Bilagor af särskildta yttranden af
Grefve v. Schwerin m. fl., af hvilka samtliga handlingar
Ridderskapet och Adeln icke ansåg andra
uppläsningen nödig vidare än för de delar, som
särskildt kunde at Ledamöter begäras, heldst
största delen, innefattad i sjelfva Betänkandet
Och i Grefve Schwerine yttrande, vore af trycket
utkommen.
Sedan, på begäran af Herr Tham, Pehr,
gjutet af Betänkandet, rörande ingifvande af
en Statsceconomisk Journal, blifvit uppläst, yttrade
sig
Herr Thamy att sedan, genom Kongl.
Maj:ts Nådiga försorg, en LandtbruksAcademie
vore inrättad, hvilken utgåfve en Journal i
ceconomiska ämnen, ansåge han densamma för
tillräcklig, och den af Särskildta Utskottet föreslagne
för öfverflödig.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvigt
Den föreslagne Journalen kan blifva ganska
interessant och nyttig. Den sprider upplysning
äfven om administrativa åtgärderna, hvil
-
55 a
Den 28 Juni.
ken kännedom allmänheten saknar. Landtbruks:
Academiens Journal är egentligen ceconomisk;
der finnas likväl ibland artiklar sorn tyckas vara
främmande för detta Blad} och den börjar
redan blifva mindre begärlig- Hvad åter de
éoo R:drs biträde af Banken angår, så torde
de eke behofvas, om Redactören gör Journalen
så interessant, sorn här gifves tillfälle till.
Förfelas ändamålet, nemligen publicitet af det
som är vigtigt att hvar man får veta, så må
Jonrn;»len gerna gå in; emedlertid vill jag lik*
väl icke bestrida denna utgift, om den är behöflig.
Herr Tham erinrade, att LandtbruksAcademiens
journal vöre mer än ceconomisk, den
vore äfven statistisk.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredrik, anförde
till Protocollet skriftligen löljande:
Vid frågor om Fäderneslandets stora an*
gelägenheter kan ingen rättskaffens medborgare
vara likgiltig.
Vördnadsbjudande är anblicken af Nationens
ombud, förenade från alla landsändar af
fäd: 1 nejorden, för att nedlägga sina bekymmer
i hvarandras sköte, uti ömsesidiga upplysningar
sökande råd, uti gemensamma omsorger
sträfvande att rätta det felaktiga,och uti upphöjda
känslor för värdet af politisk och medborgerlig
frihet, anande ingen gräns för kraften
att den försvara: hvem skulle väl äga fräck*
Den 28 Juni.
551
het nog att söka förvilla dessa ädla bemödanden,
och hvem nog svaghet att dervid förneka
sin öfvertygelse?
Af händelsernas gynnsamma gång, öfver
anin förtjenst, framförd till den äran att bland
Höglofl. Ridderskapet och Adeln få intaga ett
rum, har kännedomen öm egna ofullkomligheter
anvist mig kretsen för min verksamhet, den
nemligen, att uppmärksamt åhöra de erfarnares
rådslag om det allmänna bästa} och allenast
vid något enda tillfälle har jag hittills vågat
bryta denna regel för mitt handlingssätt. Men
då jag nu begagnar den dyrbara rättighet mig
är lemnad, att som fri Svensk man från detta
rum mig yttra, sker det utaf ren pligtkänsla,
för att ej lemna öfrigt något tvifvelsmål om de
grundsatser och tankesätt jag hyser i de ämnen,
dem jag nu går att afhandla.
Rikets Höglofl. Ständer tillförordnade ett
Särskildt Utskott, för att gifva en öfversigt af
orsakerna till den i alla orter af Riket öiverklagade
förlägenheten i allmänna rörelsen, samt
förslag att densamma afhjelpa, på ett med Landtbrukets
och Näringarnes upprätthållande samt
Sedelmyntets bibehållna anseende svarande sätt;
hvarjemte Utskottet ålades att, efter noggrann
undersökning huruvida flere eller färre af nu
tillåtna utländska varor kunde i Riket umbäras,
föreslå en inskränkning af deras införsel
och förbrukning, äfvensom i allmänhet tjenliga
medel till hämmande af den tilltagande
skadliga yppigheten.
552
Den 28 Juni.
Det Särskildta Utskottet har verkställt
hvad Riksens Ständers förtroende åt detsam»
ma sålunda uppdrog, och dess Ordförande,
Herr Grefve von Schwerin, har allmängjort sitt
yttrande till Utsko‘:ets Protocoll af den 6' i
denna månad, om förlägenheten i allmänna rörelsen,
01 sakerna dertill och botemedlen deremot,
Frågans vigt, dess stora omfattning och
den verkan dess afgörande måste äga pä all»
mänt val, bjuder deråt en lika odelad som förtjent
uppmärksamhet. Len tafla, som Utskot»
tets Ordförande framställt och hvilken, sont
han sjelf säger, är tecknad ”icke etter inbdl”ningen,
utanefter naturen”, är redan till sitt
ämne allvarsam, men blir det ännu mer genom
den stil, som för målningens utförande blifvit
antagen. Det oaktadt säger Herr Ordföranden
”likväl ofta hafva inskränkt sig inom att endast
gifva contourer, och att deras il yl lande skulle
stundom hafva fordrat mörkare lärger än han
älskat att använda”. För min del skulle jag dock
hafva önskat att en sådan inskränkning icke
ägt rum- Den första regeln för en målning
elter naturen är sanning, och de mörka färger
den påkallar, borde således ej heller i den
fullbordade taflan saknas.
Idka med Herr Ordföranden förklarar jag
att min blick har varit och skall blifva fästad
c ndast på saken, fri från all personlighet. Hr
Gtefve Schwerine medborgerliga sinne kräfver
ej mitt vittsord: bans omfattande åsigt behofver
ej mitt beröm- Uti ämnen af denna
Den 22 Jim,
553
beskaffenhet mäste öfvertygelsen om medlen
kunna vara olika, fast målet är ett»
Under utöfningen af trägna embetsgöromål,
saknar jag nödigt rådrum att, på sätt sorn jag
önskade, utveckla mina tankar. Måhända skall
nåiton mera ledighet snart eller sednare återgifva
mig detta nu saknade tillfälle, och jag
Bkall då ej underlåta att äfven för min del göra
Allmänheten reda för mina tänkesätt, ide
delar af ifrågavarande ämnen, der jag icke med
Grefve Sehwerin kan instämma. Nu ser jag mig
af nödvändigheten inskränkt att i strödda de*
lar inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln ytt»
ra, hvad mig härvid förekommit.
Jag instämmer med H rr Ordföranden, att en
förlägenhet i allmänna rörelsen är fös hand.
Utförligt, och i vissa delar med stöd af
bifogade tabeller, hafva orsakerna dertill blifvit
framställda, fördelta i 3 classer, nemligen
i Sveriges politiska förhållanden från och med
1806 och intill närvarande ögonblick, i utri»
kes handelsförhållanden under samma tid, eller
i de administrativa åtgärderna och de af
Riksens Ständer, till grund för dem, vid Riks»
dagarna åren 1800, •1809, 1810 och 1812,
fattade beslut.
Det är, som jag förut haft den äran an»
föra, Utom gränsen af denna min framställning,
att nu ingå i detaillen af allt hvad i denna
del blifvit uppgifvet; Grefve Schwerin anför, ”att
554
Den 2$ Juni.
”lifligt kännande den bedröfliga ställningen i
"de flesta provinser af Riket, möttes Riksens
”Ständer vid början af sina öfverläggningar
"hvarken med en förberedd öfversigt af dess
”orsaker, eller med någor plan till afhjelpan"det
af dess följder, samt att, utan ledning
s,af någon förarbetning från de administrativa
”Autoriteternas sida, Nationens Representanter
nödgades, såsom ett vilkor för möjlighe"ten
att kunna stadga sitt omdöme i flera af
"de öfverläggtiingsämnen, Konungens vishet
”dem förelagt, eller Nationens högt yttrade
"önskan för dem utmärkt, från spridda håll
"söka upplysningar, som hoppet lofvat dem
”att finna samlade vid deras hitkomst.”
Jag vill blott i förbigående nämna, att
Riksdagsordningens 42 §. ger vid handen på
hvad sätt upplysningar från de administrativa
Autoriteternas sida ensamt kunna Riksens Ständer
meddelas, och att, om Kongl. Majit ansett
möjligt och nyttigt, att vid början af Riksdagen
för Riksens Ständer framlägga någon
plan till afhjelpandet af förlägenhetens följder,
hade den säkert icke uteblifvit. I min
föreställning uppgör jag följande orsaker till
hvad som i denna del skett eller icke skett:
Då Rikets Ständer sammankallades till Riksdag
i Örebro år 1812, var fasta Landet skakadt
af krig och revolutionerj vådorna häraf närmade
sig till vårt Fädernesland, och för detsamma
var en crisis förhanden, som skulle afgöra
dess sjelfständighet för sekler. Den be
-
Den 28 Juni.
555
rodde af Nationens kraftyttring, och Konungen
missräknade sig icke på denna. Beväringspligten
vänn ett utvidgadt skick, skatter åtogos
till förhöjda belopp, och på Konungens
proposition fattades af Rikets Ständer beslut,
som trotsade den i Europa då snart sagdt allrådande
Herrskarens egenmägtighet. Ålit ut-'
tryckte kraften af en afgjord vilja att gå fram
till ett stort mål- Tiden var kort, men dyrbar.
Ämnena måste, oaktadt det tryckande i
deras egenskap, vara beredda , ju mera nödvändigheten
påfordrade deras bestämmande.
Riksdagen slutades. Sveriges Hjelte drog i
härnad med krigsmagten. Ett ärofullt fälttåg,
som krossade verldstyranniet, återgaf tillika
detta Rike glansén af dess fojrdna krigsära och
Konungen ett ökadt område. De skakningar
i den allmänna hushållningens särskilta grenar,
som emellertid hade uppstått, i omedelbar
följd af krigstillståndet och andra förhållanden,
fästade Styrelsens uppmärksamhet, så
snart det första målet var vunnet och den
grundval blifvit lagd, hvarförutan den skickligaste
konstnär fåfängt ville söka uppresa någon
varaktig byggnad. Riket ägde ett lugn,
som lofvade att blifva varaktigt. Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen hade först vid slutet af
förlidna året hunnit fullborda de angelägenheter,
som sysselsatte Honom vid första mötet
med BrödraFolketj men Rikets Ständer sammankallades
dock till allmän Riksdag den 28
Februari. Jag föreställer mig, att om Kongl.
Maj:t icke ansett sig hafva behöft ett älskadt
Folks upplysningar och råd, i afseende på de
556
Den 28 Juni,
planer i Rikshushållningen, som af Rikets sålunda
lyckligt förändrade omständigheter kunde
uppstå, hade detta Urtima Möte icke ägt
rum. Om åter denna min förmodan är riktig,
så voro de underrättelser, som af Folkets trän
alla landsändar samlade Fullmägtrges förenade
upplysning, patriotism och sakkännedom kunde
med trygghet påräknas, af för mycken vigt,
att planen tor sakernas förändrade ordning
borde föregå dessa underrättelsers inhämtande.
Jag föreställer mig att, då Kongl. Maj t
i allmänhet töresåg, hvad vi nu ock linne besannadt,
den stora skiljaktigheten mellan detta
Riksmötes töremål och de nästföregåendes, den
nemligen, att, jemte äran och vigten af ökade
länder och bearbetandet af sådana anstalter,
som skulle försäkra bägge Folkens sjelfständighet
och tillväxande välmåga, kunde
skatterna nu mindskas och medel till Riket från
främmande orter indragas, med en ofelbar och
högst fördelaktig verkan pä national-välmå*
gan, istället tor att, vid de sist förflutna Riks*
dagarna, endast varit fråga om förlorade områden
och ökade förbindelser af alla slag ;
Kongl. Majit åt Sitt trogna Folks Fullinägtige
ville öfverlemna, att, efter öfvertygelsen om
tidens fordringar, med uppriktighet och förtroende
framlägga sina önskningar och sina behof.
Det torde ock böra medgifvas, att detta handlingssätt,
alltid vördnadsvärdt, icke hågonsin
kunnat vara lämpligare. Det måtte vara förtjenstfullt,
eller ätmindstone innefatta en uppfylld
pligt, att med utarbetade ämnen stå
fram i ett tillstånd af vada och i en tidpunkt,
Den 28 Juni.
557
då man är i nödvändighet att fordra mycket;
men det måtte ej eller vara utan förtjenst, att
i en annan tid, sorn medger mera lugn och
lyckligare resultac af öfv rläggningarna, icke
låta uppgjorda förslag föregå uttrycken af de
allmänna önskningarna. Da ar för öfrigt osäkert,
om icke de beredelser, som kunna hafva
varit gjorda, blifvit till sina grunder rubbade
genom de nya skakningar, som, började i det
södra Europa, sträcka sina skadliga verkningar
till många af våra allmänna hushållsgrenar
Må
detta vara nog till redogörelse för
min tanka, om hvad som blifvit gjordt eller
underlätet. Jag tillägger blott, attnär en enda
månad varit tillräcklig för att samla de
materialier, med begagnande hvaraf orsakerna
till förlägenheten i allmänna rörelsen nu
sa utförligt framläggas och hvarpå förslag byggas,
som, omfattande Statshushållningens särskilta
grenar, i politiska, financiella, commerciella
och administrativa hänseenden, åsyfta
de mest vigtiga förändringar i hvad hittills
blifvit till grund taget; och när man ändtligen
härunder haft tillräcklig tid att erfara angelägenheten
deraf, att administrationen helt och
hållet omskapas; så synes åtmindstone, som
hade det varit ganska umbärligt, att i förhand
samla de upplysningar, som man beklagar sig
icke hafva genast erhållit, men likväl redan
till så vidsträckta förslag hunnit tillämpa.
Efter 10 års beständiga krig och skakningar,
efter de stora olyckor som öfvergått natio
-
55&
Den »S Juni.
nen, efter de underbara räddningar hon fun»
nit, med de ombytta styrelseformer och för
valtningsgrunder,
som ägt rum
månne ej
ett rättvist erkännande å ena sidan, att endast
en manlig Nation kunnat vara mägtig af de
uppoffringar, som för sjelfständighetens heva.
rande under en sådan tid varit ett vilkor, bör
följas af ett lika billigt medgifvande å' den
andra, att oförmågan, hvaraf mänskliga företag
begränsas, icke tillåtit att göra mer än skett}
att icke allt är fel, som visar sig felaktigt: att,
uti administrativa åtgärder, botemedlen eller
förekommandet af större olyckor eller vådor,
ofta kunna i sig innefatta förnärmanden af mindre
vigtiga föremål, hvilka således måste lemnäs
å sido tills uppmärksamheten på dem kan
återtagas ?
Flera af de orsaker, Herr Grefve Schwerin
till den öfverklagade förlägenheten uppgifvit,
erkänner jag till fullo, och gör rättvisa åt den
skarpsynta blick, hvarmed han dem upptäckt,
och den tydlighet i bevis, hvarmed han dem
utvecklat- Om åtskilliga andra kan jag deremot
alldeles icke med honom instämma, och
några, i min tanka af väsendtligaste art, har
Herr Grefve Schwerin nästan blott i förbigående
upptagit.
Krigen, missväxterna åren i St i och 1812,
det felslagna Sillfisket och den politiska ställ*
ning, som lade hinder i vägen förvår exporthandel,
anser jag, lika med Grefve Schwerin,
rara de egentliga och naturliga orsakerna till
Den 28 Juni.
559
näringarnes aftynande och den närvarande förlägenheten.
Jordbruket led ganska hårdt af
de sista missväxterna. I de provinser^ der
landtmannen icke idkar någon binäring, kändes
denns olycka med ökad tyngd, och i dem,
hvarest tillika det penningebelopp, som årliga
skatter medtaga , icke ersättes genom återflytande
dit af Statens utgifter, måste förlägen,
heten närma sig till nöd. Sådan är det förut
rika Östergöthlands belägenhet, emedan alla
de 3:ne omständigheterna der sammanstöta:
Deremot hafva Smålands och Dalarnas inbyggare,
med deras tarfliga lefnad och deras binäringar,
bevarat sig för denna ytterlighet, och
vestra gränsorternas invånare, genom de medel
kriget ditfört, i utbyte mot de olägenheter det
beredt, ägt tillfälle att, oaktadt deras snafva
vilkor i vanlig tid, jemförde med deras Östgöthska,
Vestgöthska och Skånska landsmäns,
närmare än dessa, kunna uppfylla sina förbindelser.
Må icke detta redan till en del vara
ett erfarenhetsbevis, att naturen af de inträffade
händelserna, men icke administrativa
misstag, förlägenheten i sin grund beredt?
Jag har icke sett anmärkas, att folkbristen
utgör vårt Lands största brist: att om än främmande
Länder försträckt oss subsidier, desamma,
äfven i händelse de till fullo hade betalt
våra krigskostnader, likväl icke ersatt eller
kunnat ersätta den production, som gått förlorad
genom de armars användande till svärdet,
hvilka eljest hållit spaden och plogen , genom
de dragares begagnande till transporter af krigs
-
t)f,n 2 8 Juni.
förnödenheter, som eljest kunnat nyttjas föf
jorden och bergsbruket. Räkningen är ganska
lätt. Endast sedan år 1808 skall man,
med den måttligaste beräkning, och efter blott
hundrade femtio dagsverken om året för hvar
man i kriget, komma till ett belopp af
mindst 40 millioner utan production förlorade
menniskodagsverken, utom dem af dragare*
Jag har trott mig kunna sätta åtmindstone
i andra rummet af de omedelbara orsakerna
till jordbrukarens närvarande förlägenhet, att
man ej fästat nog uppmärksamhet på folkbristen.
Odlingslusten, som alltid är det rättskaffens
uttrycket af landtmannens frihet, bär
varit i ett jemnt stigande. De genom krigen
hastigt ökade penningetillgångatne gåfvo ut
särskild utväg att tillfredsställa denna allmän
na hug, som i sin natur har så mycket interesse.
Arbetarne biefvo sökte, de uppvägdes
med höga vilkor och deras fordringar ökades
i samma mån: flera mål mat, mera brännvin,
högre dagspenning, ja, må hända, inskränkning
uti dagens vanliga arbetstid, betingades af dem,
sorn kunde föreskrifva Jatrarna, och äfven här
fann den allmänna verldsrégeln rum: att allt
gäller hvad det kan gälla. Med rn penuingestyrka,
beredd'genom lättade lånetillgångar,
odlades mycken jord} men få voro de, som
beräknade odlingskostnaden, och som besinnade
att en allmänt ökad Spannroålsproduction
skulle nedsätta priset, om just icke under värdet
i ett vanligt förhållande, likväl under det
värde,
IV.
t T)en 28 Juni.
värde, sorn var en följd af den höga arbetskost
naden. Medlen att befrämja mer eller mindre naturliga
anlag till yppighet och vällefnad skapades
sålunda hastigt åt den arbetande classen } sederna
vuono ej derpå, och en dubbel mindskning
i aibetsproduct uppstod, i följd af ett
ringare antal arbetande, samt derigenom att
detta ringare antal arbetade mindre än förr.
Erfarne Landthushållare må vittna om jag misstager
mig i denna tanka eller ej Har således
å ena sidan handelns riktning Ltnnat tillfälle
för en ökad consumtion af främmande
producter} så har ock, å den andra, allmänna
hushällningssättet lemnat utvägarna dertill.
Vi håfve med Guds hj Ip nu upplefva*
den tidpunkt, då Nationen och dess Regering
odelade få ägna omsorgen åt invärtes föremål.
Om ock den erfarenhet, sorn till äfventyrs
ömsesidiga misstag i en eller annan måtto skulle
hafva beredt, tungt hvilar på en del Medborgares
skuldror, så glädjoms dock att räddningens
timma slagit, att våra fält Varit och
skola blifva skördade af egna odlare, då härjningen
och förödelsen öfvergått och åter botar
att öfvergå det öfriga Europa. Använclom ej
tiden att klandra, utöfver hvad som oundgängligen
må fordras för att rätta, och glömmom
ej, att, allramindst i Statshushållningsämnen,
linnes någon ofelbarhet att påräkna
Jag skrider nu till en annan del af äninet
—„ må hända den, sorn i närvarande tid
Ridd,
0. Sid Prof. N:o ji. 7.?.
Den 28 Juni,
Den 28 Juni.
563
punkt är mest stridigheter underkastad: Den som
angår Rikets hnctdel. En Medborgare, som alskar
sitt Fädernesland, kan aldrig afvika från
den hufvudregei i StatshushållningsLäran, att
söiva uppfyllandet af Landets behof med pro
ducter som samlas inom eget område. Detta
är målet. Så vidt Handeln befordrar detta
mål, är den nyttig; så vidt den motarbetar
det, är den skadlig} men den kan, som sådan,
enligt sakens natur och ordning blott
temporant bestå. I den mån förnödenheter af
v,issa slag saknas inom egna områden, men
öfverskott der finnas af andra, uppkommer
fråga om byte, och Handeln skapar sig sjelf.
En jemn underbalance i Handeln är, att jag
så må uttrycka mig, ett nonsens. En tid
suppléerar Crediten, då Bytes-articiar saknas;
men det är blott en korrt tid. När både
Bytes articlar och Crediten saknas, så existerar
ej eller mer någon balance. Jag bekänner
gerna, att uppgiften om 22 millioners underbalance
i Handeln, som nu omtalas, icke
skrämer mig så mycket, som det borde göra,
om denna uppgift vore annat än en fantasieinålning,
eller om Riket verkligen förlorat 22
millioner af sin förmögenhet, jag säger derföre
ej, att detta förhållande är mig likgiltigt
ty det visar alltid en stark consumtion
af främmande producter. Men erlarenheten
öfvertygar , ett det är omöjligt följa Handelns
gång i sina detailer, och det är ofelbart, att
en mängd af de Articlar, hvilka nu upptagas i
Balancen, såsom consumerade, åter utgått till
främmande Länder j och må som exempel der
-
på kunna citeras, att då Franske Kejsaren år
18 10 i November månad krafdé tillämpning af
sina Confiscations-decret på våra upplag af
Colonial-varor, förtullades deraf i Götheborg
och Carlshamn på några veckor så mycket,
att Staten erhöll en Tullinkomst af omkring
en half million, utan att desSa varupartier någonsin
voro påräknade för Consumtion inom
Landet, eller der qvarblefvo för ett sådant
ändamål. I stället för klander, äro vi, efter
min tanka, skyldige bifall och förbindelse åt
den Statsman, som, uppmärksam på ögonblickets
våda, med räddningen af främmande Egendom
från våldsverkan, förenade en särdeles
betydlig intrad åt StatsCassan. Det är äfven
otvifvelaktigt, att differencen imellan export
och import under ifrågavarande tid betydligen
fylldes genom Subsidierna, som från främmande
Länder indrogos, då krigsomkostnader*
ne, vida ansenligare än Hr GrefVe Schwerin synes
förmoda, stadnade inom Riket. Hvarmed
skulle eljest Utländningen hafva blifvit betäckt?
ty jag är af den tanka, att redan före
denna tid var Svenska Handeln mera Eebitor
åt den utländska, ärt han hos densamma var
fordringsägarej och Crediten vann ej af den
Ökade Importhandeln. De resultat Extracterna
öfver export och import lemna, och sorn
sammanfattas i den så kallade Handels balancen
, äro upplysande och temligen tillförlitliga
i en lugn och vanlig handelsställning: 1
den vi de sednare åren öfverlefvat, skola
dessa Extracter mera förvilla än gagna* då de,
564 Den 2S Juni.
utan consideration, ideras nakna skick tillämpas.
*)
*) Till ett bevis huru lätt Tabeller kunna för»
villa, må jag få hänvisa till Tab. XV., yttrandet
bilagd.
Af rubriken på denna Tabell skulle man *nart
nog sluta, att den innehåller uppgift på hvad
Götheborg inalles importerat och exporterat
åren 1813 och 1814, men qvantiteterna af
exporten öfvertyga snarf, att så icke kan vara.
Utan att påstå, det Tabellen är oriktig,
ty jag känner ej om icke dermed till äfventyrs
kan förstås exporten af förtnllttdt
Varor, ehuru detta ej heller alldeles öfver,
ensstämmer med de uppgifter jag varit i tillfälle
att erhålla, må man åtmindstone våga
säga, att den är otydlig. Exporten från
Götheborg åren 1813 och 1S14 har verkligen
utgjort:
Caffe, icke 22,532 skålp. utan 9,668,660 skålp.
Rått Socker icke 115,838 skålp. utan 8,614,15']
skålp.
Tobaksblad icke 20,255 skålp. utan 3,544,44*
skålp.
Ti • ° 0
Ruin icke 30, 32 Am, utan 8090, 21 Arn.
Vin icke 55 Arn, utan 8883 Am.
o. s. v. i alla articlar af Nederlagsgods.
Exporten af förtullade utländska varor blir sällan
fullständigt angifven , och bär allramintlt
Den 28 Juni.
565
Frågan om Activa Handeln för detta Rike
är nyttig och nödvändig, besvarar jag med ett oförbc-hållsamt
och högtidligt ja. Ett land, som
omgtfves af Håfven, och är-försedt med ypperliga
hamnar, hvilka deremot till en de! saknas
i andra, af samma haf begränsade Länder; sorn
har grofva och tunga pioducter att utbyta, och
deribland alia materialier, sorn skeppsfarten
kräfver, ett sådant land har naturen anvist för
handels-industrieu, ej allenast för att besörja
directa utbytet mellan egna pioducter och främmande,
utan ock att befordra dylikt utbyte
den etla och andra främmande Nationen imellan.
Sveriges och Norriges frakthandel bör,
efter min tanka, stå i bredd med jordbruket,
bergsbruket och fiskerierna. Scandinaviens
de sednare åren kunnat blifva det, emedan
dessa varor olofligen inkommit på de främmande
platser, dit de blifvit afsände, och således
ej heller kunnat på Lastdocumenterna
upptagas.
Emedlertid och ehuru, efter all anledning, Ut.
skottets Tabell är grundad på erhållna upp-<
gifter, som blott erfordrat ett fullständjga-re
utmärkande, om fråga var om export alfor'
tnlladt eller af Nederlagsgods, för att vara
upplysande och tjenliga till sitt ändamål;
kan man snart missledas deraf, då de i allmänhet
blifvit åberopade vid frågan om Rikets
handel, (se p. 22 uti Grefve Schie enus
yttrande.)
§66
flen 2 g Juni,
flagga, sjelfständig och frägdad, svajande på
aflägsna haf, skall vara en borgen för national-välmågan.
Nederlags- eller transitohandel intager i
vanliga tider ett mindre väsendtligt rum, än
den förutnämnda^ ehuru visserligen äfven vigtig,
i beräkningen af industri-medlen. För
modligen
blir den aldrig mer hvad den varit
de förflutna åren. Också var den då icke jemn
och naturlig, utan volkanisk och tillfällig. Localen
determinerar fördelarna af Nederlagshandeln
mera än af någon annan, och der den
ena ej är tjenlig och passande, är den andra
ej heller nyttig, Som^utbytesplats mellan Americanska
Staterna och Norden blir Götheborgs
Stad alltid lämplig för nederlagshandeln,
och denna derstädes drifven, sålunda gagnelig
för Riket. Emedlertid erfare vi redan, huru
Köpenhamn börjar dela denna handelsvinst
med Götheborg , och om vi, äfven af patriotiskt
nit, uppställa hinder för nederlagshandeln
derstädes, skola vi på det omedelbaraste
sätt befordra denna grannes välberäknade afsigter
Detta är min öfvertygelse, den jag öppet
och allmänt bekänner. Nederlagshandeln
Kan icke vara skadlig, utan så vidt den missbrukas
till tullförsnillning. Herr Grefve Schwerin
yttrar sjelf i bestämda ordalag, att han
tror sådana missbruk kunna förekomtnas- Nedstlagshandeln
drager mindre än all annan
handel capital från andra näringar. Vinsten,
som den Kmnar, är liten men säker, och oberoende
af conjuncturen, emedan nederlags*
Den 2S Juni. 567
handlanden icke är speculant, utåt? commis
-
sionatr.
jag bör ej med en tröttande vidlöftighet
pröfva Höglofl. Ridderskapets och Adelns tålamod.
Om mitt föremål vöre att uppdraga
en skillnad imellan de åtgärder, rom hämra
sin upprinnelse ifrån Rikets Ständers egna
grundsatser i Statshushållnings,ämnen, och dem
sorn af Regeringen blifvit följde, så skulle jag
omtala, huru vid de föregående Riksdagarna
allt rigtades på utvidgade handelsförhållanden,
Nederlags-rättighetens utsträckande till flera
Städer o. s. v., hvilket åter, vid pröfning inför
Konungen, i flera delar funnits betänkligt,
och således icke kommit att äga rum. Månne
ej, då nu motsatta principer synas vilja intaga
de förras rum, det Riksgagneliga bör igenfinnas
i medelvägen mellan dem bägge? Var
det tid att inskränka handelsförbindelserna med
England, då de politiska förbindelserna närmare
tillknötos? Detta skedde likväl år 1812,
då Rikets Ständer tillika sjelfva önskade nederlagshandelns
utvidgande.
Man anmärker som ett fel, att Tullafgiften
den tiden icke blef förhöjd3 men den erfarenhet,
andra handlande Nationers förhållande
lemnar, och flera Publicisters tankar, sammanstämma
derom, att utöfver ett visst förhållande,
som efter min tanka varierar imellan
10, 15 och till högst 25 procent af varuvärdet,
är tullafgiften olämplig och som sådan
skadlig. Den varan, som är så umbärlig, att
568
Den 28 Juni.
den anses kunna draga en högre tull, må.hellre
rent af förbjudas till import så val som till
bruk. Man bör ej glömma, att Coönialvaroma
de ifrågavarande åren voro i lågt pris,
oeh att en förhöjning i tullen hade ökat disproportionen
i denna del, och i samina mån
frestelsen till missbruk. Man besinne i öfrigt,
att iörhöjning i tullen är en beskattning pä
Samhället, och att, vid hvarje sådant steg, man
dessutom har att vänta sig represailler vid
egna producters försändning till de främmande
platser, hvilkas alster eller tillverkningar
nian sålunda betungat.
Å Tabellen X, bilagd Grefve Schwerins
Betänkande och tjenande sorn bevis på hvad
Riket förlorat genom underlåtandet af förhöj*
ning i tull, upptages afgiften för t sk:pd Caffe
att hafva bordt utgöra 3 sk. i silfver eller
6 sk. i sedlar. Den tiden så Ides likväl 1 sk pd
oförtulladt Caffe för omkring 8 sk., och tub
Du skulle således hafva utgjort 75. procent
emot värdet.
Uti hvad som bland orsakerna till peoninge-förlägenbeten,
under rubrik Administra«
tinn af Pmnivgt,verket, uppgifves, instämmer jag
i hufvudsakligaste matto. Jag har alltid ansett
de hastiga ombyten uti representativa myntets
qvantitet vara skadliga för Samhället. De
kunna ej annat än skaka allmänna välmågan i
sina grunder. Men var väl arinat att göra,
• vid de tillfällen då förbunden varande yådc-r
kräfdé dessa beslut ?
Den 28 Juni.
569
Jag är deremot af alldeles motsatt tanka
med Herr Grefve Schverin , i fråga om företrädet
imellan 1810 och iSf2 års Bevillning»-  Förfatf ningar. Hade Bevillningen år 1-3 12
fått, på sätt då uti ett utarbetadt och afgifvet
förslag biet tillstyrkt, stanna vid 4 procent
af egendomsvärde och rörelseafkastning, i stället
för 5 procent som fastställdes, och skuld
fått afdragas vid progressiva afgiftens beräkning,
sorn äfven var föreslaget, så hade Bevillningen
gått jemnt upp till det calculer3de
belopp t och hade 1 j lemnat något öfverskott.
lalla fall är noten uti Yttrandet, pag. 40, alldeles
origtigt tyder säges: 18 to års. Bevillning,
beräknad, till 2,500,000, utgick endast med (fmkring
2 millioner. 18 j 2 års Bevillning, beräknad till
3,200,000, lärer hafva utgått med nära 4 millioner.
Hätta förhållandet är deremot följande: 1812
års Bevillning, beräknad och fasiställd, enligt
14 § i KiksdagsBeslutet, till 2,650,000, har
utgått, enligt RiksgäldsContoirets tryckta summariska
Extract, med 3,1 80,520: 27. 6. Således
i beräkningen 550,000 R:dr mindre, och
i produeten omkring 800,000 R:dr mindre än
som blifvit uppgifvet, hvilket icke obetydligt
lärer inflyta på de statistiska slutsatser, som man
häraf velat draga,
Vid teckningen af orsakerna till den när*
varande förlägenheten, sorn påstås hafva uppkommit
af administrationen i afseende på conrrmvciella
och oeconomiska åtgärder, anlägger
Herr Grefve Schwerin sedan sjelfva grunden med
nog starka färger, då han säger: Elakt i.-
57©
Den 28 Juni.
”ga, illa beräknade eller illa utförda commer5’ci
lia och eeconomiska anstalter ibland dessa
”äfven intaga ett utmärkt rurh, är otvifvelak^tigt”.
Jag går väl icke så långt i motsatsen,
att jag vill kalla dem alla ielfria, väl beräknade
eller väl utförda; men jag åtager mig
dock att bevisa, att Herr Grefvens uttryck i
denna del äfven kunna classificeras bland de
felaktiga eller åtmindstone bland de mindre
väl valda. Nu är icke tillfället att afhandla
detta mer omfattande ämnet;
men det skall
framdeles ske. Sjelfva den så ofta klandrade
Brännvins.införseln, den jag visst icke anser
hafva varit nyttig i ali den utvidgning
deraf som ägt rum, föranleddes till sin början
af krigsbehofven. Det lörijenar törhätida också
att anmärkas, att hela importen af denna
vara för åren 1812, 1813 och 1814 icke utgjort
mera än omkring två månaders consumtion
för Riket, uti en vanlig tid, och när man
afräknar hvad som inkommit för krigsbehofven,
ej en gång så mycket.
Jag har följt den fulländade taflan; och
jag har, lika med den värda Ledamoten, ansett
en bekymmersam förlägenhet vara förhand,
oaktadt icke af en sådan art, att jag kan nyttja
hans liknelsevis anförda ord, det man redan
år 1812 bort blifva varse den graf, sorn sedan
några år tillbaka börjat grufvas får det allmänna
välståndet. Besynnerligt är, att från samma epok
man å ena sidan daterar Sveriges tryggade
sjelfständighet, och dess, att jag så må uttrycka
mig, återuppflyttande i rangen af fria
Den 28 Juni.
Nationer, räknar man å den andra ett tillstånd,
som liknas vid det allmänna välståndets be.
gräfning; och Riks-administrationen har dock
icke varit delad i tu, utan oafbrutet varit en.
Intet särdeles öfvervägande synes äga rum,
huruvidt det varit möjligt att undanrödja anledningarna
till för handen varande vådor, utan
att i stället hafva stadnat uti ännu större;
Ringa uppmärksamhet har sannolikt blifvit fästad
på det nödtvång hvari Styrelsen varit
försatt, att gynna importen af Säd för att förekomma
hungersnöd, att icke motsätta sig
import af andra varor, för politiska fördelar
skull, som verkligen ernåtts. Frälsta medborgares
tacksamhet vittnar dock i tysthet, att
den förra åtgärden icke var skadlig för alla.
Ett vunnet Konungarike vittnar om klokheten
af den sednare.
Bland flera talande bevis, att i administrativa
fall, bekymmersamma förhållanden ofta
inses, utan att annorledes än i loppet af
tiden och efter hand kunna afhjelpas, må det
tillåtas mig anföra blott ett:
Rikets Ständer samlades vid ingången af
Mars månad: nödvändigheten att förskjuta medel
till uppköp af inhemsk Stid synfes allmänt
erkänd: motioner derom väcktes genast af flera
värda Ledamöter inom detta Riksstånd, och
snart äro 4 månader förflutna, utan att ännu
någon påföljd ägt rum.
572
Örn 2 g ffnm.
Jag utbeder mig nu att i största korthet
få föija den egentliga delen av ämnet, som
handlar om botemedel emot förlägenhet en.
Jag erinrar härvid å nyo vördsamt, att
inskränkt rådrum och ämnets vidd icke medgifva
en planmässig behandling deraf vid detta
tillfälle: må det tills vidare unnas mig att,
blott i strödda delar, upptaga hvad mig härvid
förekommit:
Botemedlen indelas i 2:ne slag, ständiga
medel och provisionella mede!.
Om den värde Ledamoten såsotn allmän
regel hade anfört, att vilkoret för förlägenhetens
successiva och varaktiga häfvande vore
en fullständig förbättring af de vidtagna administrativa
åtgärderna, som befunnos hafva
dén vållat, så skulle jag af allt hjerta med
honojn hafva instämt; men då han, utan någon
inskränkning, anser förbättring nödig utaf
de hittills vidtagna administrativa åtgärderna,
må han åtmindstone tillåta mig, att med upprigtighet
uttrycka mina tvifvelsmål om användbarheten
eller nyttan eller möjligheten i
utförandet af en del utaf dem han i stället
uppgifvit.
Hvad som blifvit önskadt om nödig varsamhet
uti ingåendet af Handelsförbindelser
med främmande Nationer, är jag alldeles öfvertygad
vinner sin fullbordan; men säkert
lärer ej heller den Magt, med hvilken man
Den 28 Juni.
afhandlar, glömma den regel, sant här uppgifves,
att nemligen Utta exporten af egna, men
:cke importen af främmande produetert och således
kunne vi i förhand antaga som afgjordt, att
inga sådana handelsförbindelser uppstå, om de
ej kunna byggas på ömsesidiga iördelar.
De generella förslag till rättelse, som i
öfrigt blifvit framställda, (pag. 52) kunna anses
så^om mål för det Allmännas önskningar,
nemligen så vidt skadligheten af de nu existerande
förhållanden blifvit bevist; och un»
der sådant vilkor instämmer jag alldeles deruti,
då jag för öfrigt går att följa den väg
sorn den värde Ledamoten sig banat till föreslående
af nödiga förändringar i den inrikes
Administrationens hittills vidtagna partiella åtgärder.
Dervid förekommer först frågan om det
felaktiga uti sjelfvaNäringarnes Administration.
Om Import. handeln. Spannmåls. handeln:
Jag förbigår alldeles hvad i denna del
framställdt blifvit, emedan jag, som Ledamot
i Kongl, Allmänna MagazinsDirectionen, haft
tillfälle att yttra mina tankar om detta ämne,
i en allmännare åsigt. Deras resultat blifver
alltid, att sedan Riket formerat sådana Reserv*
Magazin af torr säd, som trygga folket för
hungersnöd vid påkommande missväxt-år, må
man gerna vidtaga stränga mått och steg mot
importen af detta första lefnadsbshof. Erla
-
574
Den 28 Juni.
renheten skall dock öfvertyga, å ena sidan,
att vårt luftstrecks hårdhet förhinder oss, att
mången gång eftergifva denna stränghet, och
å den andra, att vårt genom upplag beredda
oberoende gor importen af utländsk Säd mindre
lönande; ty all industri som ej lönar sig,
måste af sig sjelf upphöra. /
I denna stund är detta tillfälle inne, ty,
efter säkra Calculer, har den Säd, som från utrikes
ort införts, redan en längre tid icke kunnac
säljas utan förlust mot inköpspriset.
För öfrigt tror jag, att sedan Reservlager
aro formerade, bör Staten så litet som möjligt,
och heldst alldeles intet inblandas i Spann'målshandeln,
utan så vidt dessa Lagers omsättning
kräfver.
Victualie handeln.
Helt och hållet instämmer jag i förslaget,
att Victualie- och Kreaturs - handeln inom
Riket må blifva alldeles fri.
Deremot tillstyrker jag aldrig förbud emot
sådana artiklars införsel från främmande ort,
som till lifvets förnödenheter kunna räknas.
Det är i allmänhet vid ganska få tillfällen
jag anser prohibitiva mesurer i längden
nyttiga för näringarna: de lifva dem ej, utan
de söfva dera. Undantag gifvas dock, särdeles
vid fråga örn Manufacturer, hvilkas an
-
Den 28 Juni.
575
läggning och drift fordra stora förlag, och
som således, utan uppmärksamhet lemnade,
kunde ruinera sina idkare; men medelst lämpliga
Tullafgifter å främmande varor kan, efter
min tanka, de inhemska näringarnes trefnad
i allmänhet tillräckligen bevaras. Ett steg
längre, i fråga om lifsmedel, jemte andra förnödenheter,
som från Finland inkomma, vore
ej allenast en orättvisa mot den consumerande
Allmänheten, utan vöre äfven vådligt. Idan.
delsförhållandena mellan Sverige och Finland,
Ut) deras nu varande skick, löpa snart till
ä"da, och Kongl Majit har äfven redan utnämnt
vis a personer, för utarbetandet af försD-get
till nödiga ändringar deruti. Visserli-ge
1 är Handels-balancen till Finlands fördel,
och det uti en ganska betydlig mån3 men de
flesta produeter från Finland äro och blifva
annu i mänga år af den nödvändighet för Riket,
att ökade Importations afgifter på dem
bleive ingenting annat än ökade Consumtionsafgifter
lör Svenska Medborgare.
Herr Grefve Schwerin medger, att hvarje
näringsgren har lika rätt till beskydd, att
omsorgen för Samhällets särskilta delar innefattar
omsorgen för det hela.
Hufvudstaden synes också verkligen hafva
någon rätt i detta afseende, ty den ingår
temligen betydligt i beräkningen af det hela:
sådant visar, bland annat, äfven den andel
som den tager uti allmänna Bevillningea.
5 76
Dftt ;8 Juni.
Hvad Om artiklarna Hampa, Lin, Ull och
Stenkol blifvit föreslaget, tror jag för min
tiel i hufvudsaken vara alldeles riktigt. Nödigt
är emedlertid att T u 11 fö r,h ö j n i n g a r n e ske
succestve och med den varsamhet, att de Näringar,
som af nämnde Rudimaterie!' bero, och
hvilka äro bland devigtigare, såsom Skeppsfarten
och KlädesManufactureina in. 11., icke
deraf förnärmas.
Hvad deremot fruustälies om artikeln Ved,
motstrider min öfvertygelse. Hutvudstaden
har icke ett förment, utan ett verkligt behof
af omkring ioo,ooo famnar Ved årligen. Må
vi bespara våra Skogar så länge det kan ske,
och icke gifva anledning till mindskning ii t:
det biträde, vi i denna del från Finland erhålla.
Man torde kunna fråga ii varjeomtänksam Landthushållare
i Riket , om han ej i allmänhet
fördelaktigare kan använda sina Skogs producter,
än att upphugga dem till Ved och transportera
den till Stockholm, för att der försäljas
till det pris, hvartill denna vara nu i hamnarna
levereras; och det oaktadt den tullfria
införsel, hvartill han så mycket mindre behöfver
någon ny tillåtelse, som, hvilket icke
bort vara obekant, någon Tull afgift för inhemska
produeter icke mera äger runi. (se
pag. 65).
I anledning af hvad som blifvit anfördt om
importen af öfverflöd:; varor sorn tillhöra vällefnaden,
och i sammanhang dermed 0111 Tullstyrelsens
-
IV*
Deni 28 Junu
5??
styrelsens förändring m. m., får jag den aran
förklara, ätt jag anser ämnet i den framställd*
omfattningen af för mycken vigt och betänklighet,
att deröfver nu våga fullständigt yttra
mig.
I min föreställning hade jag hoppats och
trott, att national espriten skulle kunna rigtas
till sjelfvilliga beslut om de töremål, som man
genom prohibitiva författningar nu vill vinna.
Må handa har jag misstagit mig: jag vill äfven
medge det; och ehuru i sådant fall dessa
slags lörfattningar ej heller blifva af fullkomligt
verksam nytta, uträttas dermed dock något:
Det var förmodligen också under en så
dan
åsigt, som Regeringen vid förlidet års slut
törböd importen af Rum, som betydligt tryckte
handelsvågen. Jag erkänner, att Rikets
ställning i allmänhet påkallar inskränkning uti
consumtionen af främmande varor. Herr Grefve
Schwerin upprepar den erinran i denna del,
som den 3 Juli 1811 af Kongl. Maj:t utfärdades.
Jag vågar tro mig förvissad, att Kongl.
Maj ts tänkesätt i denna stund äro oförändrade:
hvad sorni detta ämne,nu anföres, är allt*
så icke något nytt, utan längesedan erkändt
och högt yttradt.
Kongl. Maj:t har, efter Riksens Ständers
önskan, nedsatt en Comité för Tulltaxans omarbetning
och i allmänhet de Tullverket rörande
författningars granskning. De deri till*
förordnade Embetsmännen understödjas af efRidd.
0. Ad. Prat. N:o 73, 74.
578
Den 28 Juni.
farna och kunniga handlande, skeppsredare
och manufacturister, sorn i Comitéen äro Ledamöter.
Norrska StatsRådet medarbetar der
äfven i de delar, som angå handelsförhållandena
imellan Kongl. Maj:ts bägge Riken. Jag
tager för gifvet, att vigtigare resultat för Riket,
i afseende på dess Tull administration, i
följd af Comiterades arbeten, skola uppstå,
än de sorn uppräknas i de 8 punkter af Herr
Grefve Schwenin yttrande i ämnet, som han
anser innefatta materialierna till en högst nödvändig,
total förändring af h la Tullinräitningens
organisation, ram sora jag åter för ruin
del tillåter mig betrakta af mindre värde än
mycket annat.
Den Forsta puncten: kan i allmänhet vara
nyttig; men bör ej vara en ofelbar Lag.
Den Andra är en detaille sak af ringare
värde än man synes förmoda.
Den Tredje är mycket obestämd genom de
orden efter ett visst faststcilldt förhållande, och
utgör i alla fall en mindre nödig detail; beldst
de brött eller tjenstefel, sora vid Tullverket
förekomma, vanligen äro af den art, att, äfven
om militaire personer dem begå, allmänna strafflagarne,
men ej några särskildta militairiska,
kunna dervid tillämpas.
Vid den Fjerde får jag nämna, att, ehuru
jag en tid varit Ledamot af Tullstyrelsen,
känner jag dock inga andra befordringslagar
Iden 28 Juni.
579
inom Tullverket än dera sora gälla inom andra
allmänna Verk. Är åter meningen den,
att Tullverkets betjening borde, i stället för
constitutorial, med fullmagt på tjensten förses;
tror jag att sådant vore mer skadligt än nyttigt.
Den Femte medgifver intet yttrande, erne»
dan den stöder sig på ett ännu olormadt ämne.
Den Sjette vore ej allenast onyttig, utan
ock skadlig; ty, efter den ordning, som nu ä*
ger ruin, skall Tulluppbörden vara levererad
i Banken, för hvarje månad, inom viss utsatt
dag , och Bancoattesten till Verket öfverlemna®
vid äfventyr af suspension. Hvilken onödig
omgång, att först låta dessa medel inlevereras
i LandtRenterierna, med kostnad af
dubbla remissiagen o. s v.
Den Sjunde kunde må hända Vara nyttig
i statistiskt afseende, men är utan direct sammanhang
med den vigtiga premissen.
Den Åttonde är af något större vigt, och .
så vidt jag förstår äfven vigtig.
Herr Grefve Schwerin kommer ifrån detta
ämne till frågan om de anstalter, som böra vidtagas
till reglerande af vårt penningeverk,
och öfvergår i och med detsamma till den
dermed i oskiljaktig gemenskap stående , om
de provisionella medlen att upprätthålla jordbrukaren
och de inhemska näringsclasserna,
under den tid som förflyter innan allmänna
förlägenheten genom verkningarna af de stätta
diga hinner häfvas.
Den 28 Juni.
Härvid framställes till eftersyn Fredric
den Stores anstalter efter 7:åriga krigets slut,
sådana de af FinanceMinistern Struense aniöras.
Sverige är, Gudi lof, ej i det tillstånd
hvaruti Sehlesien befann sig vid slutet af sjuåriga
kriget. Detta utesluter dock ej förslagets
användbarhet, om det i öfrigt profves nyttigt
I allmänhet ina jng likväl få yttra min öf
vertygelse, att, erkännande alltid Fredric II.
som en Stor Man, anser jag honom likväl för
en hård Statsman. Hans cassör blefvo fyllda,
det är sant; men medborgaren suckade, under
militairedespotisrr.en, i fattigdom. Sijfrets utmyntning
med tillsats, af sämre metaller, utgjorde
hans financeoperationer, jag medger att
nöden kräfde dem; men Regier och Monopolier
riktade Statscassan på medborgarnes bekostnad;
och Palats upprestes för de af Folket
utsugade penningar, emedan hans ätelystnåd
sådant kräfde.
Dock jag återkommer till ämnet.
Under sju särskilta afdelningar framställas
de utvägar, som anses till vidtagande angelägne,
för penningéverkets reglering. Längre
fram yttras, 1 sammanhang härmed, följande:
”Om antagandet af ett nytt system i he”la
sin vidd, kunde inskränkas till antagandet
af vissa dess delar, så vore detta redan
”ett bevis, att det saknade den egenskap som
”ensam utgör väsendet af allt systemc
en*
Dm 28 Juni.
581
”heten. Men der denna finnes, der finnes Ock
”endast valet att förkasta allt eller att anta”ga
allt.” /
Erkännande i allmänhet sanningen af denna
grundsats, har jag, vid en så sträng tillämpning
deraf, i frågan om hela Riksadministrationen,
ansett för en skyldighet, att med
dess större varsamhet öfver de gjorda förslagen
fälla ett omdöme. Uti flera omständigheter
instämmer min öfvertygelse med den värde
Ledamotens, och jag har fiågat mig sjelf:
är det då ej möjligt, atc en del kan antagas,
fastän icke allt, och att det nyttiga derigenom
vinnes ?
Jag skall göra redo för de betänkligheter,
som hos mig uppstått,
Om den föreslagna första åtgärden, den,
att genom en Författning bestämma, att alla liqvider,
så väl enskilta imellan, sorn imellan dessa och
Staten, böra ske efter den begagnade myntsortens
förhållande till Silfvermyntet den dag skulden tillkom
eller förbindelsen gafs, hade blifvit vidtagen
från början af den tid då man satte creditmynt
i gång, så tror jag visserligen , att effecten
deraf varit nyttig för enskilta förhållanden,
ehuru säkert bidragande till ett hastigare
vanvärde af samma mynt; men att nu göra
det, vore hvarken billigt eller lagligt, och
dessutom ofelbart förstörande för många.
Det blefve nemligen obilligt isin tilläinp
ning, emedan, om till exempel en creditor för
582
Den 28 Juni.
10 år sedan hade utlånt looo R:dr till hvardera
af 2:ne särskilta personer, och den ena
derå utfärdade skuldse lein ännu vore i sitt
primitiva skick, men den andra, för en eller
annan omständighet skull, för några månader
sedan blifvit omskrifven, så skulfe härigenom
d n besynnerliga skiljaktigheten inträffa, att
den ena Gäldenären måste återbetala Capitalet
med loco R:dr i silfver och den andra sluppe
med 433 R:dr 16 sk.3 eller omvändt, den
ena betalte sina låntagna 1000 R.dr med 2415
R dr i Bancosedlrr, den andre med jemt 1090
R:dr Den rectroactiva tillämpningen af en sådan
författning blefve nuancerad i obillighet
ter, sn^rt sagdt efter hvarenda casus.
Olaglig kallar jag en sådan mesure, derföre
att den skule innehålla en tolkning af
fö bindelser mellan enskiha Medborgare, som
desse sjeitve sig icke åtagit eller förbehålJit,
‘och således göra ett ingrepp i allmänna
säkerhetenj och jag frågar, huru skulle
d n Medborgares ställning bli, som i dessa
6 dnare år köpt Egendom, deri exempelvis halfva
köpesumman ännu stöde qvar intecknad af
gammalt, då Bancosedeln var pari med silfret?
skulle retroactiv liqvid börjas med säljar.
n eller skulle köparen, genom en åtgärd,
som aldrig kunnat förmodas eller beräknas,
blifva tocalt ruinerad?
4:de åtgärden innehåller: att på tvänne år
sirpmd ra Creditorens rätt att utkräfva sina, emot
inteckning i fastighet, utestående fordringar.
Den 2 3 Juni.
583
Den invändning mot detta förslag har blifvit
föresedd, att det är kränkande för den allmänna
Crediten j men nödvändigheten har öfvervägt
det afseende denna invändning förtjent.
Låtom oss då för ett ögonblick antaga en sådan
nödvändighet som absolut. Jag frågar då:
hurudan blir väl ställningen om 2 år, då detta
moratorium upphör? jag svarar: mångfaldiga
gånger värre än nu. Ingen Fordringsägare
lärer, efter den erfarenhet han vunnit,
undetlåta att genast upgsäga sitt Capital, innan
Rikets Ständer hinna komma tillsammans
för att prolongera suspensionen, och aldrig
skall han derefter sät:a sin välfärd på ett sådant
ytterligare vågspel åt godtycket. Om
crediten nu Rrankes af några Banqueroutter,
skall den då af flera blifva kränkt, åtmindstone
i progressionen som 10 till 1.
Vi erfare ju redan alla dagar, huru osäkerheten
örn de financiella beslut Rikets Ständer
ämna fatta, mera än något annat är orsaken
till skärningen i Credit-väsendet, och
föranleder till uppsägning af mot inteckning
stående Lån. Låt det här gjorda förslaget
vinna afseende , och de återstående Lånen skola
vara uppsagda innan Rikets Ständers beslut
hinner blifva expedieradt och kungjordt. Då
förekommer åter nödvändigheten att stiga tillbaka
åt en förfluten tid med tillämpningen3
hvilket i allmänhet lärer vara emot grundregeln
för en sund Lagstiftning. Jag förbigår
allt annat, som häremot kunde vara att anföra.
Mig synes detta redan göra nog.
Såsom 6 te åtgärden förestås upprättandet
(tf fyra offentliga Lane-inrättningar i Landsorterna,
tinder naum af Crcd tCassor, ämnade till biträde
endast för Innehafvare af Landets jord.
Jag har trott mig finna Höglofl. StatsUtskottefs
Financeplan komma detta förslag täm3ig
n nä a. Utskottet vill nnnligen förstärka
d- Utlånings fonder, som Staten kan lemna,
med deni, som genom upplåningar af privata
skulle, kunna erhållas, och fördela dessa Fonder
i hjån för Jordbruket och Näringarna samt
till O lings lån. Utskottets tanka synes äfven
vara, att Contoir borde finnas i orterna,
till lä tnad i verkställigheten. Skillnaden är säle
les ingen annan, än att, efter Utskottets plan,
sätter hela Staten sig i garanti för Capitalistens
försträckningar, i stället att, efter Herr
Qierve Schwerine tanka, skulle Jordägarne i
v s^a Arrondissementer sjelfye utgöra denna
säkerhet, genom allmän intecknings meddelande
lill Egendomarnes halfva vården.
Detta var visserligen en nödvändighet i
Schlesien, der allt var härjadt och till stor
del brändt, och der den ena borde controllera
den andia till förbindelsernas uppfyllande,
så vidt Samhället åter skulle kunna upprätta^;
hos oss tror jag denna controll och om’
gång kunna undviaas,
Då Herr Grefven icke föreslagit mera än
A sådana CreditCassor, säger han; ”man må
härvid ej förebrå mig någon partiskhet e«
Den 28 Juni.
585
‘*mot de Landsorter, som här ej blifvit nämn”de:
jag önskar och hoppas” fortfar han, ”att
rden tid snart måkomma då äfven de fä fagina
sig af sådana inrättningar.”
Om mig i detta fall skulle tillåtas någon
önskan och något hopp, vöre det, att desse
landsorter måtte få fägna sig öfver att slippa
sådana inrättningar: att dem icke behöfva.
Jag vill tro, att Höglofl. Statsutskottets
förslag är lättare i sin verkställighet. Till
bevis derpå torde jag få anföra blott följande;
Flerr Grefve Schwerin* r af den tankan, att
inteckningen, som lemnäs till Credit cassans säkerhet,
alltid måste vara den första, eller äga
en ostridig, af Lagen stadgad, eller på andra
långi[vares medgifvande grundad förmånsrätt fram.
för alla andra, i samma fastighet bevilljade inteckningar.
Jag måste tillstå, att detta utmärker en
särdeles tanka om Svenska Capitalisters uppofFringsförmåga,
ringa förenlig med den erfarenhet,
somdagligen skall vinnas om deras ocker.
Sedan man först i fjerde åtgärden hugnat
dem med 2 års moratorium, bygger man här
ett förslag till andras undsättning, på den förmodan,
att, ehuru säkerheten att efter suspensionstidens
slut åter komma i dispositionen af deras
egendom, utgör den enda tröst, dem på
mellantiden är beskärd, de derunder likväl
skulle medverka till debitorernes ytterligare
skuldsättning, med uppoffring af deras egen
58 6
Den 28 Juni.
säkerhet, och tillåta flyttning af deras inteck.
nitigar från första och till sednare halfva delen
af den intecknade egendomens värde. Jag frågar
: hvem vågar hoppas på så ädelmodiga
långifvareV Till erhållande af lån skulle företräde
lemnäs dem, hvilkas fastigheter nu icke
äro intecknade. Åter frågar jag: Är detta
sättet att förekomma den för handen varande
till fälliga förlägenheten?
Den som allt hittills kunnat bibehålla sin
fasta egendom ograverad, är visst icke den fö.rlägnaste;
jag vågar således ej heller tro, att
förslaget, utfördt, skulle lemna den tillfredsställelse,
som dermed blifvit åsyftad.
Jag är alldeles ense med Hr Grefve Schwerin
i den önskan, att det representativa Rörelsecapitalet
Sverige äger, må blijva mera rörligt
inom landet. Det är allenast i säctet att tillvägagå
för ett så vigtigt ändamål, och att i en
rätt ordning söka draga det åter tili jordbruk
och näringar, som jag vågar skilja m;g ifrån
hans förslag. Dessa skola nemligen efter min
öfvertygelse, ytterligare skaka en redan i sin
grund angripen credit: jag åter tror ingen hjelp
möjlig, utan i den mån förtroendet till det
representativa myntet och till Jiberaliteten af
Rikets Ständers beslut i dertill hörande ämnen,
kan stadgas och bevaras. Det vacklande
häri har hittills åtmindstone varit inskränkt
till S atens egna papper; men vill man gå ännu
längre, vill man låta Ständers magt äfven
ingripa i säkerheten af förbindelserna de en
-
Den 2 8 Juni.
537
skilta imellan , skall man snart döda den lilla
gnista af lif som är qvar.
Men jag finner angelägenheten, att detta
Betänkande närmar sig till slut. Jag har säkert
redan alltför mycket missbrukat Höglofh
Ridderskapets och Adelns tålamod.
Ännu blott några ord:
Genom utmärkandet i hvilka delar jag in;
stämmer uti den värda Ledamotens tankar och
i hvilka jag mig derifrån skiljer , har jag framställt
min öfvertygelse om de medel, som jag
i närvarande omständigheter tror vara gagneliga
att vidtaga; jag vågar ej trötta med deras
upprepande.
Herr Grefve Schwerin anför: ”Man skall
”emot införandet af en förändrad sakernas ord”ning,
må-hända, som en oöfvervinnelig svårighet
anmärka, att nya former icke kunna
”lefva utan genom nya organer. Anmärknin”gen,
säger han, är rigtig; men den svårighet,
som genom densamma skulle framställas,
”är ingenting mindre än oöfvervinnelig. Af
”alla de skatter en Stat äe-er , slösas van”ligtvis
icke så litet med någon, som med den
”af snille och kunskap. Alla Stater, finna sig
”i nödens stund, i detta afseende rikare, än de
”förut vågat tro.”
Ja! min tanka är densamma: nya former
kunna icke lefva utan genom nya organer. O
-
588
Dm 28 Juni.
användbar för all högre verkning är den varelse
i ett Samhälle, som påräknar någonsin
oumbärlighet. Blotta suppositionen deraf skulle
ådagalägga en inskränkthet, som redan tillräckligt
bevisade denna sanning.
jag anser alldeles oundgängligt, att geneisda
ombyten i grundsatser för Statsadministrationen,
åtföljas af ombyte utaf de personer,
som närmast exequera den, och jag bekänner
upprigtigt, att en vidsträcktare tillämpning deraf
i vårt Fädernesland skulle, efter mitt begrepp,
vara nyttig, unde,r förutsättande naturligtvis,
att grundsatsernas ombyten också vore
det.
Med bästa vilja är det icke möjligt att
väl exequera någon del af Statsbestyrelsen efter
huivudgrunder, dem man sjelf icke gillar.
Man blir då machin, men icke omtänksam
Statcmanj ty hvem äger förmågan att inflytta
sig i själen eller andan af en annans tankar ,
som ser antingen ett helt annat mål, eller åtmindstone
helt olika vägar för ate ernå det
som sokes? Dessutom måste Nationens tillit
försvagas för en administration, sorn verkställes
efter ombytta hufvudgrunder af samma personer.
Jag tror att styrkan af Engelska administrationen
egentligen ligger uti oryggligheten
af dess antagna grunder för Statshushållningen-,
hvaraf blir en följd, att man sällan
finnér samma person verkställa någon del
af Statsbestyrelsen efter ombytta grundsatser^
Dm 28 Juni.
5S9
men deremot ofta en ny Ministére antaga och
fortsätta den förres.
Instämmande således fullkomligen i denna
del med den värda Ledamoten, önskar jag
ock högt tillämpning af hans grundsats, såsom
gagnelig för mitt Fädernesland.
Hvad som slutligen blifvit anfördt om nyttan
af en Stats - ceconomisk Journal, är utom
gränsen för mitt bedömmande. Jag hade likväl
trott, att den frihet, hvarje medborgare,
enligt vår gällande TryckfrihetsGrundlag, äger,
att som enskilt man yttra sina tankar, gjorde
i det här afsedda fall tillfyllest. Jag inser
väl fördelarna deraf, att Nationen har en Ombudsman,
som vakar öfver allmän säkerhet och
verkställigheten af skrifven Lag: men inrättningen
af ett Ombudsmanskap för allmänna
opinionen, med ingen annan rigtning än Journalistens
eget begrepp om det rätta eller nyttiga
(ty hans sak skulle dock alltid blifva
att, i administrativa mål, hvilkas egenskap vanligen
förutsätter ett medlande mellan olika intressen,
skilja och afgöra hvilken af två eller
flera meningar vore den rätta), och af ett sådant
Ombudsmanskap, som formligen tillsattes
af Rikets Ständer, och hvartill, i vissa tillfällen,
den förnrdnade sjelf nämnde sin efterträdare,
är af den art, att jag ej kan förklara
möjligheten af dess bidragande till det åsyftade
ändamålet: allmänt väl.
Jag önskar visst för min del administrativa
åtgärdernas allmängörande, mea det är något
