# ID: svediakorp-gov230
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1815
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 132,352
# sentences: 3,655
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


rotocoll,
hållna
bos
• ' -
Högloflige
Ridder skåpet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1313,
Tredje Bandet,
STOCKHOLM,
tryckte i MAaguAsnska Tryckeriet, i$i5
'i
Måndagen den i Maj.
Pleh-uni klockan ii förmiddagen.
”Oppbrötös Herrar Electörernes listor till
Val af Utskotts-Ledamöter, och befunnos
hafva blifvit utsedde:
J det Särskildta Utskottet.
N:o 34- Grefve Lpjven. Fullmägtig: Grefvé
von Schwerin, Bogislaus.
N:o 108. Grefve Ruuth, Eric, En af Rikets
Herrar.
N:0 1884. Herr Hummelhjelm, C., Lagman.
N:o 1385. Herr Arnell, Lars, Ölverste.Lieii*
tenant.
N:o 2152- Herr af Uhr, C., Directeur.
N:o 2219- Herr bothoff, B., Bergs.Råd.
I Bevillnings-Utskottet.
Efter Herr Edelstam,
N:Ö 1033* Herr Hammarhjelm, Carl Fredric$
Kongl. Secreterare.
Upplästes ett Memorial från ConstitiL
tionSUtskottet, af den 29 de April, af innehåll,
att^ sedan till Utskottet blifvit hän.'
Skuten frågan* hvarthän, sedan RiksStånden
derom stadnat Två mot Två* Konungen^
Den *l Maj.
Nådiga Proposition, angående Götila Canal,
arbetets fortgång och ytterligare befrämjande,
borde remitteras, Utskottet, uppå anförde
skäl, beslutit, att den samma skulle
af Stats- samt BancoUtskotten behandlas.
Detta Memorial, såsom ad notitiam aflemnadt,
lades till handlingarna; Och skulle
Stats-, Banco., samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten om Constitutions-Utskottets
beslut underrättas.
Justerades trenne underdåniga Skrivelser
till Kongl. Maj:t, angående:
1:0 Den till Riksdagskostnadernes bestridande
erforderliga summan.
2:o Eftergift af den Särna Socken ålagda
Bevillning.
0.0 Tryckningen af RiksStåndens Protocoll
med dertill hörande Bihang.
Justerades Pleni-Protocollen för den
27tde April för- och eftermiddagen, den
29.de
och eftermiddagen.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus, uppt
läste följande:
Till Högloflige Riksens Ständers Bancooch
Statsutskott öfverlemnas i dag å Götha
Den 1 Maj.
5
Canal-Directions vägnar så väl Berättelserne
och ArbetsPlanerne för de framfarna åren
från igio, sorn ock Förslag och Arbets.
Planer för återstående arbetet vid Gotha
Canal, byggde på de grunder, som uti särskildt
bilagdt BeräkningsProtocoll efter erfa-,
renheten uppgifvas. Herrar Revisorers årliga
Berättelser och andra Handlingar medfölja
äfven. Då desse med noggrannhet
granskas i sammanhang med Directionens
underdåniga Berättelse till Konungen af d,
30 Mars, samt Berättelsen till BolagsStämman
den 15 Mars, och en närmare kännedom
tages om sjelfva arbetet af bilagde Re-'
lationsChartor; så skall Directionen med lugn
kunna anse ailä omdömen öfver sjelfva för-;
valfningen och medlens användande vid Canal-Verket,
öfver fastigheters köp, enskildt»
lån, samt Tjenstemäns antal, aflöning och
arfvoden, öfver det så mycket klandrade
spridda utförilingssätt, ehuru en oundviklig
följd af localen och hundrade andra deraf
uppstående omständigheter, omöjlige att ratt
bedomina, utan att man med local- och sakkännedom
har tid öfverväga dem i hela sin
omfattning; äfven skola Höglofliga Utskotten,
af de upplysningar från så väl Banken
som DiscontContoiret kunna hämtas, finna
förhållandet med Canal-Disconten vara helt
olika med det som af obehörige så ofta
blifvit fraiustäldt för Allmänheten; finna, att
Götha Canal-Djsconten, långt ifrån att hafva
öfverdrifvet ökat sedelmassan, eller vållat
skadliga följder, varit ett medel för att med
6
Pen I Maj,
lätthet använda Capitalistens ofruktbart lig.
gande penningar till den behöfvande NäringsIdkarens
undsättning uti sin förlägenhet,
som blir krossande, om man i denna stund
yill hämma Discont.operationerna.
Utom dessa hufvudsakliga punkter, och
då Directionen, i anseende till de göromål
vid Canalen, som i synnerhet årstiden ålägger
den, ej kan längre här vid Riksdagen
vara närvarande, tror jag mig skyldig atf
uti denna afgörande tidepunkt för det För.
slag, hvars införning till hufvudsaklig del
varit mig anförtrodd, lemna alla sådana upplysningar,
hvilka på ett eller annat sätt
kunna tjena till detta vigtiga föremåls bedömmande
i hela sin omfattning, helst äfven
min närvaro snart vid arbetet fordrasj
hvarföre ock Högväiborpe Herr Grefven och
Landtmarskalken samt Höglo']. Ridderskapet
Och Adeln behagade förlåta en oundviklig
vidlöftighet, och lemna sin uppmärksamhet
till hvad jag nu har äran anföra, För att
likväl ej onödigtvis uppehålla Högloft. Ridderskapet
och Adeln, får jag i alla deiar,
der det kan tjena, åberopa en af Directior.
ens Ledamöter Herr CommerceRådet Santessons
till 'Vallöf], BorgareStåndet inlemnade
Memorial af den 17 sisth April, och de i
LandtbruksTidningen N:o 17 införde upp*
lysningar, såsom fullkomligen instämmande
med min öfvertygelse om sanna förhållandet
af företaget och medlen för fortsättningen
deraf.
Pen 1 Maj.
7
Tvifvelsmål, om möjligheten af Sveriges
östra och vestra strands sammanbindning
genom en Canal, hafva så ofta blifvit framställda,
och det stundom på ett så afgörande
sätt, att jag anser mig skyldig ännu en
gång yttra mina tankar härom, ehuru, i
stöd af nära 20 års local-kännedom, jag
långt för detta och vid flera tillfällen gjort
dem bekanta,
Då Naturens Son, vid stranden af den
lugna eif, kanske föranledd af ekorrens efterdöme
, för första gången med bäfvan
och längtan på en flytande stock anförtrodde
sin varelse åt det farliga elementet, för
att vid andra stranden nalkas sina önskningars
mål; kunde väl, äfven när framgång
bragte honom på högden af den lycka, hvilken
då låg inom gränsen af 'dess förmåga,
den mest brinnande inbillning måla för honom
som en möjlighet, att dess efterkom*
mande med tusendetals af sina likar, samlade
på en farkost och försedde för månader
och år med alla möjliga behof, skulle på
det verldshaf, hvars blotta åsyn hundrade
gånger väckt dess häpnad, utan annat mål
för dess synkrets än det omätliga, trotsa
himmel ens åskviggar och stormens raseri;
af den våldsamma vågen ömsom kastas mot
skyn, ömsom sänkas i afgrunden, utan att
ens deraf störas i sin hvila? Och dock äro
vi nu på denna punkt; med visshet af dagligt
framskridande! Hvar är då möjlighets»
gränsen för menskliga snillet?
*
Den 1 Maj.
Det iand, sorn för alla andra tjenar till
efterdöme i Canal.arbeten, efter detsamma
på en tid af föga mer än 50 år utfört öfver
400 Svenska mil deraf, har exempel
af Canaler, hvilka mer än en-half. Svensk
mil gä på 30 och 40 alnars djup under
jorden; af en Canal, som på en sträcka af
lSoO fot höjer sig öfver naturliga jordytan
1 ryggen af en ås, hvilken konsten danade
till 75 fots högd, derifrån bildad af sara*
manskrufvade tackjernshällar, likasom sväfvande
i luften för en längd af mer än loOO
fot, går den öfver 18 särskildta 40-fots
hvalfbågar af tackjern, hvilka hvila på stenpelare;
och med häpnad ser man på 127
fots lodrätt högd öfver ytan af den mellan
pelarne framflytande strömmen, fartyg om
2 å 300 Skeppunds drägt med sina dragare,
besättningar och segel, obehindrade
fortsätta sin resa. På andra ställen fyllas
Canaler med vatten endast genom Ångmachiner;
heja sjöar skapas eller försvinna; på
åter andra ställen försvinna strömmar under
jorden och komma åter fram. Ingen
af de mästare, hvilka utfört allt detta,
tror sig hafva hunnit fullkomligheten. Hvar
är då gränsen för menskiiga förmågan ?
Men om det ar sanning, att alla dessa
företag ligga inom gränsen af menskiiga
förmågan, äfven inom gränsen af Englands
medel, med en säkrad inkomst för derå
använde kostnader, så böre vi dock skatta
oss lyckliga, att dylika för national-stolt.
Den 1 Maj.
9
heten så smickrande företag, för oss ej
komma i fråga; endast den läran böre vi
hämta af dem, att ej afskräckas af mindre
betydliga motgångar eller svårigheter. Ett
ras af en Canalbrädd betyder ej annat än
ett efter tyngdlagarna origtigt förhållande
emellan jordens massa, dess art och den
bas den hvilar uppå, sorn erfarenheten underrättar
om och afhjelper, medan den försagde
ser omöjligheter. En grusbacke möter,
uti hvilken vattnet försvinner lika
fort, som det hinner dit, och Canalen blir
torr, alltså för den okunnige alldeles misslyckad,
under det den vattenhållande jordarten
förmodligen är utsedd och beräknad,
hvilken kommer att tjena till fordring för
denna sträcka, om ej ändamålet genom ännu
lättare medel kan vinnas. Endast sådana
och med dessa att jemföra, äro de hinder,
hvilka möta Götha Canalen, och om
de för någon kunna synas utom gränsen af
möjligheten, så egna de sig dock ej att ens
skapa villrådighet hos dem, hvilka hafva
utförningen om hand, eller fylla desse illa
sin plats. Ty långt ifrån att vara tvifvelsmål
underkastad, är möjligheten ej allenast
gitven, utan ock lätt, jemförelsevis mot
andra dylika inrättningar, enligt med hvad
den kunnige Utländningen yttrat, sorn före
och under arbetet, med ett mellanrum af
flera år, på det nogaste granskat belägenheten.
Endast medlens otillräcklighet kunna
alstra omöjlighet, och då håfve vi inför
samtid och efterverld den frågan att besva
-
IQ
Deri i Maj.
ra: kunna under fredslugnet och elter en
så betydlig grundläggning, hvilken hotar
att alldeles för Riket gå förlorad, Sveriges
tillgångar och behof ej tillåta ett ärligt Låne-biträde
under. Arbets-åren af 250 å 300,000
R.dr, och en Discont-Inrättning, hvars betydligaste
vinst förut endast bortlemnades
till enskildte, utan någon motsvarande skyldighet
till allmänt gagn? då fråga är ont
ett företag, som Lagstiftande Magten, inför
Europas ögon, i Sveriges mest brydsamma
tidepunkt äskade och beslöt, såsom ett nödvändigt
medel dor dess sjelfständighet och
förkofran. En sats, hvars sanning jag tror
mig klarligen kunna ådagalägga.
Allmänna nyttan af företaget har blifvit
satt i fråga. Den var likväl från åtmindstone
trenne århundraden erkänd af alla
Sveriges stora Konungar och upplysta Män,
Huru är det möjligt, att alla desse skulle
hafva misstagit sig?. Man delar då gerna
misstaget. Eller har, hvad som i deras
tid var en gifven sanning, i våra dagar
upphört attavara det? Nyttigt mäste företaget
blifva, att i centrum af Nordiska
Hallon öppna en communication, då Rikets
samteliga näringar, rörelse och handel nyss
varit under tilltagande, och säkert snart
åter blifva det, ehuru för ögonblicket i
förlägenheter, till stor del vållade genom
saknaden af den lättnad i transport, som
af Canalen blifver en gifven följd. Riket
har vidare på det kännbaraste sätt fått er»
Den i Maj,
fara, att politiska händelser, som äfven
för framtiden ej ligga utom gränsen af möjligheter
, alldeles stängt communication emellan
dess vestra och östra kuster, äfvensom
belastat roed svåra förluster, i synnerhet
<!en östra delens communication med öfriga
verl den,
De tvenne Nordiska Rikenas länge efi
terlängtade förening gör det ej endast nyttigt,
utan jag vågar säga oumbärligt för
begges förkofran och trefnad i fred, för
begges försvar och bestånd i krig, att sjelfständigt
och oberoende kunna föra sina alster,
sina behof och medel af alla slag,
begge håfven emellan,
Till massan af Canalens allmänna nytta
kan äfven med säkerhet räknas, den för
jordbruket högst betydligt lättade ,-transporten
af dess produeter; befordrad aftappning
af vidsträckta, Canalen närbelägna,
mossar och kärr ängar; en lättad åtkomst
till de å Canal-Jinien befintliga outtömliga
tillgångar af kalk, ett gödningsämne, hvarå
hela länders fruktbarhet nästan hvilan; de
aldra-vidsträcktaste lägenheter för ängsvattning,
som kanske i något land kunna uppfinnas-,
en förbättring i landtbruket, sorn
till sina ovärderliga följder af ingen kan
bestridas, ehuru den i vårt fosterland ännu
alltför litet blifvit försökt; högst betydlig
besparing å väg-underhålls-kostnad för
närbelägna, men ofta äfven aflägsna, di
-
striet; en genom arbetet lifvad rörelse i
orten; arbetsförtjenst för en mängd nödlidande
i behofvets stund; kunskapers spridande
i flera hänseenden; kunnige arbetares
danande; genom erfarenhet förbättrade
arbets.methoders och machiners inlörande.
Långt ifrån att erkänna all denna nytta,
har man ansett den ej uppväga förlusten
af odlingsbara jorden Canalen medta*
ger; detta skäl torde böra upplysas med
efterföljande beräkning.
Förutsältom, att hela den yta Canalen
upptager antingen är odlingsbar eller odlad.
Canalens bredd är 44 alnar i vattenytan,
dock ej alltid, men antagom detta per medium,
efter den stundom är något mera;
dragvägen iir 6, och de merändels åtföljande
bigrafvarne per medium 3 alnar hvardera,
tillsammans 56 alnars bredd, som
Canalen på en längd af 8 mil gör ofruktbar;
ty dess bräddar måste väl lika med
annan jord framdeles bära gräs oeh säd,
helst med tillhjelp på sina ställen af den
förr omnämnda ängsvattningen. Denna ofruktbara
remsa utgör alltså £76 tunnland, till
en del ganska god, en del medelmåttig
jord, och någon del klar sand, fråntagen
Svea Rikes odlingsbara yta. Månne denna
area, ej öfverstigande den, hvilken stundom
är använd till en promenad eller lustpark,
bör stiga mycket högt i beräkning
i alla fall? Och huru slår detta ut, när
Den 1 Maj.
man går litet längre i beräkningen, i likhet
med hvad i andra länder sker?
Då fartygsnummern, som på ett år framgått
vid Trollhättan, stigit till och med öfver
3000, blir det åtmindstoae ej för högt
att antaga samma nummer för Götha Canal.
För säkerhet skole vi dock endast räkna på
hälften eller 1500. Man antager deras drägt
till 200 Skeppund hvardera per medium,
och är säker att ej taga för mycket, dä man
vet att lasterne vid Trollhättan stundom gått
öfver 1000 Skeppund. Dä hela Götha Ca*
nal-farts längd, blott directe från Wennern
till Östersjön, oberäknadt de vidsträckta communicationer
åt sidorna, som insjöarne medföra,
är 20 Svenska mil, så tager man endast
som ett medium för varornas väg, efter
alla ej begagna hela farten, 12 mil, och
deribland 5 mil Canal; den tid som fartygen
per medium behöfva för denna väg på
Canal-farten upptages till 8 dagar, då det
ligger inom möjlighetens gräns att göra hela
vägen på 2.
Då man räknar för hvarje fartyg 5 mans
besättning, utgöra dessa karldags - verken
36,000. Dessutom behöfvas, fast ej alltid,
till dragning uti 5 mil Canal för 1500 fartyg,
å 2 dagar, 3000 hästclagsverken och lika
många körare. Arbets-förrnågan, som användes
på dessa varors framskaffande, utgör
alltså 39,000 karl - och 3000 hästdagsverken.
Skola dessa varor, utgörande
Deri i Maj.
en tyngd af 300,000 Skeppund, framskaffas
på 12 mils landväg, så fordras dertill, efter
3 Skeppund på paret, med en körare och 4
dagars tid, i anseende till rastedagar och
återresor ofta utan lass, 800,000 häst-dagsverken
och 400,000 karl-dagsverken. Alltså.
bespar Canalen i den bästa årstiden för
jordbruket 361,000 karl - dagsverken och
797,000 häst-dagsverken. Här är endast en
körare beräknad för Qme hästar, ehuru mart
ofta ser lika många körare som hästar.
Räknar man, att dessa karl dagsverkeri,
å 300 per år, reducerade till arbetare, mindst
utgöra ett antal af 120.3, hvilka åter för sitt
underhåll och föda , såsom bland de kostsammare,
consumera, å 7 tunnor per år, 842L
tunnor, så fordras endast till production af
detta sädes-qvantum, å 3 tunnor per tunn*
land, 2807 tunnland; 797*000 häst-dagsverken
erfordra ett årligt underhåll för 2636
hästar, hvilka, om de med bestånd skola
förrätta fororna, fordra 5 tunnland med vanligt
jordbruk per häst, gör 13,280 tunnland,
hvartill lägges ofvanstående 2S07, summa
16,087. Om Canal-jorden afdrages med 576,
så är endast under denna synpunkt å Rikets
odlingsbara jord en besparing af lS,5li
tunnland; härförutan bör något för den med
landfororna spillda gödseln beräknas.
Men dessutom bör nödvändigt komma
i Statsmannens beräkning, att denna högst
betydliga arbetsförmåga under den bästa
JDen x Maj.
årstiden hiinföres till production, ifrån transport,
yrket å vägarna med arta sina skadliga
physiska och moraliska följder; och då naturen
af vårt climat slutar både seglation och
åkerbruket, lemnäs transport-förtjensteu åter
till den sysslolöse jordbrukaren som binäring.
Jngen lärer kunna neka, att sällan, kanske
aldrig, har bättre ersättning funnits i Statistiskt
hänseende, äfven om man här vill tillägga,
ehuru alldeles ej hörande till denna
beräkning, Kronans kostnad för jord-liqvidationen,
som uppgått till ett areal-innehåll
af 20O7 tunnland 7 kappland Hemmans.ägor,
uppskattade till 1019 tunnland l5 kappland,
och af skoglös Krono-allmänning ett areal
af 671 tunnland 28 kappland, uppskattade
till 79 tunnland 28 kappland; dessutom 377
tunnor 5- kappar Kronotionde, och 216 R:dr
32 sk. årlig ersättning, hvaraf 248 tunnor
12* kappar samt 216 R:dr 32 sk. till Indelningshafvare,
som alltså vid inträffande vacancer
kunna försvinna; hvilket allt handlingarne
nogare utvisa.
Som skäl emot anläggningen har man
påstått, att den, äfven då den blir färdig,
såsom föga begagnad och nyttig, skall lemna
en ganska obetydlig utsigt till ersättning
lör hafde kostnader till Actie-ägare. Denna
punkt är verkligen en af de svåraste att
beräkna, ehuru man synes röja någon okunnighet,
då man påstår, att från Rikets bördigaste
provinser, och, oberäknadt andra
sjöar, från Wettern, hvars stränder höra till
i6
Den i Maj.
fyra provinser, som öfverflöda af alla sorter
Svenska producter, och hvilken från urmin.
nes tid haft sin segelfart; att från Östersjön
till Nordsjön, och tvärtom, ingen fart å
Canalen kan äga rum. Då aila andra Euro.
pas Stater antagit och genom exempel bevisa
motsatsen, vore det ett besynnerligt
undantag för det land, som naturen framför
de flesta andra danat lör handel och sjöfart,
och som i följd deraf varit Vikingarnes land.
Jag vill ej taga England till efterdöme, ehuru
äfven der till öfverflöd blifvit yrkade,
ja till och med ännu stundom yrkas, de
fleste af de satser mot Canaler vi höre i
Sverige; det är dock anmärkningsvärd^ huru
tidepunkten för Englands hastiga handels,
och rikdoms.förkofran sammanstämmer med
tidepunkten för Canal-anläggningar, hvilken
först började 1759, och att Canaler, som
varit beräknade till 5 å 7 procents afkastning,
uppstigit ända till 60 procent. Ganska
svår är en beräkning, äfven under förmodan
af fortfarande .oförändradt förhållande.
Men alla länders erfarenhet bevisar den
ofantliga förändring dylika anläggningar å.
stadkomma. Ej endast Spanien, Frankrike,
Italien, Holland och Preussen m. fl. Tyska
Stater, hafva, i känslan af oundviklig nödvändighet,
användt Statens medel till dylika
anläggningar med framgång. Afven Ryssland
och Sverige hafva följt långt för detta samma
grundsats till allmän båtnad. Ett af de
mest talande efterdömen framställer Danmark.
Ensam
lii, Den 1 Maj. 17
Ensam innehafvare af Östersjöns’ naturliga
utlopp, ansåg denna lilla Stat en kortajre
Väg för samma ändamål genom sina Stater?
äf den vigt, oaktadt den i dess inre delar
inga större vatten kunde sammanbinda, att
ifrån i777 till 178S användes öfver 2* mil*
lioner Riksdaler på detina anläggning, som
dock till en Vis3 grad endast hämtade sin
Inkomst af hvad som förlorades i Sundska
Tullen; resultatet b!ef, att de gedöm KielerCanalen
passerade fartygs antal gatt något
år till nära 4000, och utan att de igenorrt
Öresund gåendes antal förminskats; det är
alltså klart, att denna Canal äfven lemnat erl
ej obetydlig inkomst, fastän svår att beräkna*
År då Sverige det enda land, som bor
bli tillbaka, och misströsta? Nar så ofta
StätsCassän i Sverige, likasom i andra lander,
fått bestrida sådana kostnader, är det
nyttigt eller förenligt med National-värdigheten,
att, då ett enskildt Bolag vågar siri
omtanka och förmögenhet, lemna det utan
Stöd, här af denna segelfart vissa delar redan
äro så färdige, att de bese Jas, andrä
helt nära att blifva det? Är d-t billigt, att
neka detsamma de biträden, som ej sällan
gifvits utan resultat tor det allmänna, hvaraf
i synnerhet Trollhättan före 1793 lemnar ett
talande exempel? Hvad förtroende vill mart
Vänta hos enskildfe uti afharidlingär med Staten,
om de ej handteras med billighet? El;
ler blir det billigt, är det rätt, att då Bo
2
-
*8
Den l Maj.
laget 1810 ingick uti Lagstiftande Magtens
önskan, tryggadt vid dess beslut och en
sannolik calcul, som omöjlig att då göras
mera bestämd, likväl af Lagstiftande Mag.'
ten åberopades, det nu skulle dömmas bära
förluster, hvilka läge utom gränsen af
* allas omdömen, äfven i den del som
härrör af missräkningar i Förslaget; men
ännu mera för den betydliga del af förlu^
terna, som vållats af Rikets politiska och
andra oförutsedda förhållanden. För deni
har Bolaget, efter min tanka, en gifven
rätt att fordra ersättning; en fordran, som
Konungen uti sin nådiga Proposition fun-J
nit äfven så billig, som för Riket nyttig att
erkänna. Visserligen kan Magten annullera
denna fordran, mert orättvist; och då
försvinner för alltid allt förtroende för dylika
Conträr t med Staten.
Då man från flera håll, så väl i Lag-1
stiftningen, som utom den, hör yrkas, äfven
när det medgifves att Företaget bör
fortsättas, det sådant bör ske långsamt och
med indragning; så får jag, till vidlöftig.?
hets undvikande, med åberopande af hvad
redan sagdt är, dels uti Directions Underdåniga
Berättelse, dels uti det i LandtbruksTidningen
N:o 17 influtna svar, blott påminna
derom, att, utöfver de 40 procent
Actie-ägarne insatt, äro till Canal-anläggningen
redan använde ungefär 800,000 R:dr.
Nästan är jag säker, att större delen af AcJ
tie-ägarne hellre gifva dessa 40 procent
Den 1 Maj.
S9
förlorade, än att med ytterligare insättning
gar fortsätta företaget, om det lemnäs utan
det understöd af det Allmänna, hvartill de
anse sig berättigade; och om de på samvete
fråga Directionen om råd, kati jag ej
annat än för min del yttra denna tanka;
ty äfven med beräknande af en oafbruten
Discont.vinst, skulle liqviden af de redan
gjorde skulder, rentan till Actie-ägarne,
och alla extra kostnader, mångdubblade af
långsamma arbetet så medtaga tillgångarna,
att återstoden, som på sjelfva Canal*
arbetet kunde användas, blefve högst obetydlig.
Det är i följe häraf, som jag anser
min skyldighet vara inför Högloflige Ridderskapet
och Adeln förklara min öfvertygelse,
att all tidsförlängning, men ännu
mera uppskof af arbetet utöfver den bilagde
Arbets-Plan, leder ej endast till betydliga
förluster och ökade kostnader, utan
ock till total undergång af Verket; en san-:
ning, om hvilken jag önskar Banco - och
Stats-Utskotten ville öfvertyga sig medelst
den nogaste granskning af de Arbets-Pla^
ner, Förslager och andra Handlingar, till
dem öfverlemnas; jag är då säker, man
skall finna mitt påstående vara grundadt,
när jag yttrar, att den bästa hushållning
består uti att ännu söka förkorta den af
Arbets.Planen antagna tid af nio år.
Och hvad blefve följderne af ett så-;
dant företagets totala afstannande? Jag vå--
to
Men i Maj.
gir säga, att Actie ägarnes förlust och deraf
upp omroaude oredor, visserligen känbar,
fast den mi denna tidepunkt hos flera ej
tyckes stort väga, dock säkert blir bland
de mindre! Jag anser min pligt vara på*
minna om andra.
Om ett Verk af denna vidsträckta om*
fattning, till nära en tredjedel i mera än ett
hänseende med sä betydliga kostnader utiördt,
skulle afstanna, och det redan gjorda
dymedelst förlora allt värde, blir det en
gifven följd, att i och med detsamma skall
allt förtroende till dess säkerhet försvinna,,
följden deraf blifva, att 3-procent-fonderne,
hvilka, oaktadt alla de ogrundade uppgifter
om vår stora Assignations-massa, man tid
efter annan framställt för Allmänheten, utgöra
Drscontens största RörelseCapital, skola
äf sina ägare incasseras, hvarigenom Disconten
på en gång ej allenast sättes i nödvändighet
att upphöra med utlåningar, utan
ock med omsättningar, emot hvad afbeta!»
ning som helst, för att fullgöra de kraf å
densamma dagligen skulle kunna göras.
Hvad blir följden af en sådan indragning
för redan i förlägenhet varande Åkerbruk
och Näringar ? Ganska gifvet den, att hvad
man tror böra förekommas, med afslag= af
afl hjelp för Canalen, för att använda den
på de håll man finner mera behöfvande,
skall förfelas, och de näringar, man önskar
hjelpa, störtas; då i annor händelse de till
Canal*byggnaden använda summor äfven
o
-
Dm i Maj.
komma näringarna till hjelp, efter de ej få
stanna i dess Cassör, utan inom Landet
sprida sig till alla niiringar, antingen gerom
Discontens lån, eller genom betalning
af arbete oell varor, eller just på den enda
och bästa väg sorn återstår, då man ej rent
af vill bortskänka el t understöd. Alla ti*
ders, alla Länders erfarenhet bevisar, att
bästa medlet til! ett allmänt understöd, vida
b-itre i mänga afseenden än både lån och
gåfva, är att använda en summa till ett
större företag, ännu mera då man har säker
utsigt att återvinna den, oberäknadt sjelfva
inrättningens nytta.
Häremot förutser jag med säkerhet, af
mått och steg som förstöra Verket, en skakning
för det hela, hvilken ej alla torde
hafva påtänkt, och som det är en af Discont,
Directionens första pligter att förekomma.
Det är mig ej obekant, att d3 Directionen,
enligt denna skyldighet, när en äfvenså
oväntad som oförtjent vidrig stämning mot
företaget verkar på dess credit, tvungits till
deraf följande oundvikliga steg, så hafva
dessa framställts utur den mest förhatliga
synpunkt; ehuru man oftast endast med lugn
tystnad möter beskyllningar, och man för
denna gång blott kunde hänvisa till Discontens
becker, der mer än tillräckliga skäl för
dessa åtgärder finnas, så är jag dock nu
löranledd att, en för alla gånger, förklara,
det aldrig hafva och aldrig skola lidelser
a a; Den I Maj'.
eller annat än pligtkänsla vålla Dlrectionens
beslut, och jag uppfordrar hvem sorn helst
att med ett enda factum vederlägga denna
min förklaring; tilldess måste Directionens
förhållande anses oundvikligen föreskrifvet
af den allmänna stämning, hvars följder det
varit önskligt alla andra lika väl förutsett
som vi.
Men en visserligen för Rikets Lagstiftning
lika rigtig synpunkt, som förfelas, om
Canal.arbetet upphör, är dess militäriska
nytta, jag bör här ej dölja, att Götha Canal
ganska betydligt gick i beräkning af
den Sveriges Forsvarsplan, hvilken år 1010
uppställdes af den af Konungen förordnade
Krigs-Comité, hvilken ägde den lyckan
hafva till sin Ordförande den odödlige
Carl August; och trygg vädjar jag, i hvad
angår Inrättningens Militäriska värde, till
den Hjelten, hvilken med så utmärkta egenskaper
å nyo grundlagt och befästat Sveriges
Militär ära och Nordens sjelfständighet.
Men om Nordiska halföns Konung en dag
skulle sakna utväg i farans stund, att till
gemensamt försvar förena sina begge Rikens
stridskrafter, en förening, som tydligen är
en ren besparing af halfva kostnaden; om
otaliga transporter åter en dag utmärgla
landet, och det oaktadt ändamålet förfelas
i följd af deras otillräcklighet; oin jordbruket
råkar i ödesmål och förfall för det, att,
utom de oundgängliga krigsbördorna, dragarne
utmärglas på bottenlösa landsvägar;
Den i Maj.
da skall åtmindstone jag vara utan ansvar,
elter, ifrån den första stund jag hade de
här anförda Stora Mäns bifall, jag etter yttersta
förmåga sökt främja detta företag eli'
dast af pligt-känsla, ehvad omdömen jag
ock fått uppbära om driffjädrarna till mitt
förhållande, då jag uppoffrat lugn, egendom,
och deras vård sorn i verlden voro
mig närmast, för ett allmänt företag. Jag
åberopar blott nämnde Militär-plan och vår
Stora Kron-Prins vittnesbörd; må sedan nå*
gon bestrida Inrättningens nytta, äfven om
man endast betraktar ofvanföre uti Militärkostnaden
utvisade besparing för Staten och
den ännu betydligare besparing för Jordj
bruket,
Och Brödra-Riket! Skall det för dess
inbyggare blifva likgiltigt, om, redan öfvertygade
om möjligheten att genom Sveriges
sköte få en gen och för utländskt öfvervåld
säkrad väg till Östersjön, de se oss glöm-j
ma våra och deras fördelar i frid och i krig,
afbryta och omintetgöra denna yigtiga Inrättning,
hvilken mer än något annat egnar
sig att dagligen fastare knyta Brödrabandet;
om de se oss för en inbillad omöjlighet
uppoffra den afgjorda nyttan, att på vår egen
väg från Vesterhafvet gå till Petersburg,
Narva och Riga, med så stora fartyg, sorn
dessa hamnars djup tillåta?
Sedan den Store Gustaf Wasa frälste
det urgamla, men skakade Svea Rike från
«| Den i Maj,
Vndergang, har, med Thronens ärftlighet,
älven ett oafbrutet bemödande för Nordens
sjelfständighet, från Honom blifvit fortplantad
på alla Dess stora Efterkommande. Att
Nordiska Hallons förening under en Konung
var ett afgjordt villkor härföre, lärer äfven
så litet undfallit deras, som hvarje klarsynt
mans blickar. Hvad under denna synpunkt
håfvens förening var för dem, inhämtas lika
klart af Sveriges häfder. Knappast var
Custaf uppstigen på Svea Thron, förrän
denne ovanlige Man framställde ämnet för
Svea Rikes Ständer, uti sitt märkvärdiga
Tal den 25 Juli 1528, och, då tnan känner
Dess ihärdighet, är det med andra anledningar
mer än troligt, att endast tidens
mörker för oss höljer de steg, han tog till
utförning af denna sin pl^n,
Dess kraftfulle och verksamme Son Carl
följde Fadrens läror i denna väg, med en
framgång, hvaraf äfven våra dagar skörda
nyttan,
Gustaf Adolph den Store lemnade, segersäll
och segerväntande på Sachsens slagfält,
sin omtanka åt detta företag, hvarom
vittna Dess under den 31 Augusti j65l
lemnade föreskrifter om utförningen och
medlen för Arboga Canal, då ansedd tjenande
till ändamålet, hvilket af Honom an,
sågs af den vigt, att Han till arbetet för,
ordnade manskap, som var ämnadt förstårka
Dess härar i Tyskland.
Den 1 Maj. i 5
De bekymmerfullaste omsorger hindrade
ej Christinas Förmyndare att påtänka
håfvens förening efter sanna grunder.
Carl den XI:s vidt omfattande snille
kunde ej misskänna denna vigtiga gren af
Rikets hushållning och förkofran, hvilken
med mycken sorgfällighet af honom personligen
befordrades; endast Dess för tidiga
död hindrade dess vidsträckta planers utveckling.
Om ock af tidernas bristande kunskaper
man ej kunde vänta något fullkomligt
resultat, så blefvo dock Dess hemödanden,
Dess omtanka, nyftiga för efterkommande.
Det Nordiska Lejon, lika litet tvingadt
af fördomar som motgångar, Carl den
XILte, öfvertänkte kanske uti Bender, i
djupet af Sin olycka, den plan, hvars utförande
han efter sin hemkomst anförtrodde
den odödlige Pöhlheimer, och vi än i
dag följe.
Var någonsin dessa ovanliga Menniskors
vittsord, i frågan 0111 Sveriges Nytta,
Sjelfständighet och Åra, kraftlöst uti
Svenska bröst? Andre, här ej nämnde, Sveriges
Regenter af denna Ätt, hafva allt till
våra dagar bevisat med sin omtanka, med
iner och mindre bemödande, att de varit
sin Stamfaders plan trogne, och alla hafva
häruti varit biträdde och understödde af
Sveriges mest lysande Män; Brask, Bjelke,
Den i Maj.
Brahe] Gyllenhielm, Oxenstjerna, Bonde, Pohlhet,
mer, Thunberg, Tessin, Ekeblad, Elvius, Vargentin,
Klingenstjerna, Härleman, Ehrensvärd,
Creutz, Trolle, Chapman och Lidströmer!
Högvälborne Herr Grefve och LandtMarskalk!
\
Höglofl.
Ridderskap och Adel!
Försynen har förunnat Wasas sista Åttling
på S vea Thron att utföra den stora
Stamfadrens älsklings-plan, Nordens Förening
och Sjelfständighet, samt att trygga
den genom grundläggning af håfvens före-,
ning; kunne vi förneka våra förfäder, som
kraftigt biträdde denna plan? Förenom oss
alltså, att uppresa detta Wasars minne, som
då vi söke utföra denna Deras vilja och
välgörande afsigt, äfven efter Deras frånfälle,
evigt skall bevittna vår aktning för
denna odödliga Konunga * Längd, då ani
läggningens sanna och oföränderliga National-nytta
skall trygga dess oförgänglighetl
Annalkande år och försvagad helsa på,
minna mig, att kanske snart skall jag hvi->
la i den jord, hvars Frihet, Sjelfständighet
och Välgång varit föremålen för mina ifrigaste
önskningar, och till hvars tjenst jag
egnat 36 års bemödanden. En stor del af
denna tid är uppoffrad för ett till dessa stora
ändamål kraftigt verkande medel. Må
hända anses min åtgärd ej vara den mest
ledande till målet, och då endast företagets
Den % Maj.'
*7
främjande varit, är, och framdeles skall
blifva mitt föremål, lemnar jag villigt min
befattning åt hvem allmänna förtroendet utvisar,
nöjd att som belöning för hvad jag
gjort, få hädanefter njuta ett länge saknadt
lugn. Ej obekant med att dömmas ohördan,
är detta mitt enda svar på de emot
mig personligen rigtade tillmålen, man fun-'
nit för godt, mest utan kännedom, framställa.
Må alla, som det tillkommer, om;
latta detta riksvårdande Ärende med samma
känsla, utan all individuel afsigt eller
personlig inflytelse, och jag är viss om ut-j
gången. Men om min afföda nödgas vika
undan inkräktarens våld från Frihetens i and,
der den af mig lärt, att fosterjordens försvar
är den första och heligaste af en fri
medborgares pligter, den att dö fri den andra;
om Nordiska Halföns Jordbrukare, Fri
och Sjelfägande från Hedenhös, förvandlas
till träl, derföre att medlet, som Gud och
Naturen gaf till försvar och förkofran, vid
rätta tiden lemnades utan omtanka; då skall
min vålnad bedröfvad, men fri från förebråelse,
följa mina ättlingar till lyckligare
stränder.
Begärdes på Bordet; och blef commun
nication med de öfriga Respecti va Stånden
af Ridderskapet och Adeln tillåten, samt, på
väckt fråga af Grefve Kalling, Pehr, och Friherre
Boije, Eric Johansson, Grefve von Pia.
ten anmodad att låta detta sitt anförande till
Trycket befordra,
Den i Maj,.
Upplästes ett Protocolls - Utdrag från
Vallöf]. BorgareStåndet af denna dag, af
innehåll, såsom orden lyda, att, sedan, med
anledning af BorgareStåndets, enligt Dess
Protocoll för den 24:de och 27-'de April,
vidtagne åtgärder, Herr Majoren och Riddaren
Palman uti Höglofl. Ridderskapet och
Adelns Plenum sistnämnde dag afgifvit den
förklaring, hvartill lian funnit sig föranlåten,
i afseende på de af honom emot BorgareStåndet
gjorda tillvitéiser och det missnöje,
detta Herr Majorens uppförande åstadkommit;
bar BorgareStåndet beslutit att, då den
värdighet, så i rådslag som beslut, ett Riksstånd
alltid äger iakttaga, nu fordrade, att
ali skriftväxling med Herr Majoren Palman
måtte, å Ståndets sida, upphöra, till Haps
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln
öfverlemna att, enligt Riksdagsordningen,
förfara, i anseende till det missfirmeliga uti
Herr Majorens anföranden, med förklarande
derjemte, att Ståndet, å sin sida, lika så
litet hädanefter som hittills, skall gifva eller
hämta anledning till söndring och missnöjen
RiksStånden emellan, och mindst i
en tidpunkt, då hvarje sådan ledning af allmänna
tänkesätten kunde Bidraga till störande
af Riksdags-göromålens så väl jemna
som lyckliga utveckling; Och var detta
ProtocollsUtdrag åtlöijdt af tvenne hos BorgareStandet
afgifna yttranden, af Commerce-’
Rådet Santesson och Assessoren Carl Arosenius;
uti hvilka yttranden påyrkas satisfaction
Den l Maj,
29
emot Herr Major Palman, och i den sedna*
res framstalies den tro, att han, enligt 5o:de
§. Riksdagsordningen, lärer af Herr LandtMarskalken
erhålla tjenlig föreställning och
varning.
Herr Palman, Otto Fredric: Jag kan ickeett
ögonblick misskänna Höglofl. Ridderskapets
och Adelns tänkesätt, och känner således
icke den ringaste farhåga för hvad beslut
Höglofl. Ridderskapet och Adeln skulle
behaga fatta i anseende till mig, ty det kan
säkerligen aldrig blifva stridande mot Ridderskapets
och Adelns värdighet. Men då
jag snarare befarar, att ögonblickets värma
skulle kunna föranleda till något beslut, sorn
ännu mera skulle öka det missnöje, som tyckes
visa sig hos Ledamöter inom Vällofl.
BorgareStåndet mot detta Riksstånd i allmänhet,
så får jag på sådan grund hemställa,
om icke all öfverläggning härom nu m-å
uppskjutas. -— Jag vill blott i ödmjukhet
nämna, att jag aldrig trott mig inom detta
rum böra yttra något, sor» jag icke i den
blotta egenskapen af Svensk Man och Medborgare
lagligen kunde försvara, hvilket
jag äfven tilltror mig i denna fråga.
: r
Friherre
Boije, Ludvig: Jag torde icke
misstaga mig, då jag förmodar, att Borgareståndets
motion lika mycket öfverraskar de
liesta af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
som mig. Enigheten emellan Stånden, aktningen
för BorgareStåndet, äfven sota för
3°
Den l Maj.
oss sjelfva — allt detta gifver vigt åt frå.>
gan, och fordrar varsamhet i dess handte.
rande. Å ena sidan tillhör oss att fullkorn,
ligen svara emot BorgareStåndets förtroende,
dä det öfverlemnat frågan helt och hållet
till vär pröfning; och å den andra att icke
heller misskänna den rätt, som tillkommer
en Ledamot af vårt eget Stånd, hvartill
otvifvelaktigt, i första rummet, hörer, att
få sjelf förklara sina' ord. Det är en stor
skillnad emellan obetänksamma yttranden,
om också sådana skulle finnas i Herr Palmans
anförande, hvilket jag dock icke för
det närvarande medgifver, och ärerörige invectiver.
Jag har åtmindstone icke trott, att
Herr Palmans Dictamen skäligen kunde an.
ses ärerörigt för någon gifven person, och
ännu mindre för ett helt aktningsvärdt Stånd;
och då jag visserligen i allmänhet högaktar
BorgareStåndets och hvarje annat Stånds
ömtålighet för allt hvad som kan angå dess
heder och värdighet; är jag likväl af dea
tanka, att de tvenne Ledamöter af samma
Stånd, hvilkas yttrande här äro uppläste,
kunnat med mera lugn betrakta de anledningar,
hvilka af dem blifvit ansedde klandervärde.
Jag anhåller, att denna motion måtte
få hvila på Bordet, och är i denna anhållan
af Herr Pålman förekommen.
I anledning häraf blef BorgareStåndets
ProtocollsUtdrag tills vidare hvilande på
Bordet.
Deri 5' Maj.
3-1
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åfc
skilldes klockan 1.
In fidem Protocolli
A. G. Silfver stolpei
Fredagen den 5 Maj.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Justerades Pleni-Protocollet för den 1 Maj.
Justerades följande
Utdrag af Protocollet hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum
den 1 Maj 1815.
S. D. Föredrogs Constitutions-Utskofcj
tets Memorial, af den 29.'de sistlidne April,
hvaruti Utskottet, i anledning af Remiss
af frågan Hvarthän, sedan Riks-Stånden derom
stannat Två emot Två, Konungens Nå-;
diga Proposition angående Götha Canalarbetets
fortgång och ytterligare befrämjande,
borde remitteras, yttrar sig hafva ansett,
att med detta mål, då nu mera icke vore
fråga om någon pröfning af Inrättningens
organisation och nytta, utan allenast om
Revisionen af Räkenskaper och calculer,
medel till arbetets ytterligare understöd,
samt sättet och reglor för framtida redovisning,
Oeconomie-Utskottets befattning icke
kunna vara behöflig, och i följe deraf be
-
32
Den 5 Maj.
slutit, att Högst berörde Nådiga Proposition
till Stats - och Banco-Utskotten bordd remitteras;
och skulle de sistnämnde Utskott
jenne Allmänna Besvärs-och Oeconomie Utskoltet
härom genom Protocoils Utdrag underrättas.
Ut Supra.
Anmäl tes, att vid Expeditions - Utsköt.
tets förslag till underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t, angående Tryckningen af RiksStåndens
Protocoll med dertill hörande Bihang,
den anmärkning af PrestStåndet blifvit
gjord, att Ståndet ansett böra omnämnas,
det kostnaderne af Staten endast böra
förskjutas, emot ersättning af de genom
prenumeration och försäljning inflytande medel,
hvilka ordentligen böra redovisas. Dertna
expedition vore af Ridderskapet och Adeln,
Borgare - samt BöndeStåndet, dert l:fä
dennes, godkänd, och, uppå gjord hemställan,
ansågs ock nu af Högloft, Ridderskapet
och Adeln det föreslagna tillägget icke
Vara af nöden.
Upplästesankomna ProtocollsUtdrag från
de Öfriga Respectiva Stånden: Från Högviirdiga
PrestStåndet, af den 4'de April, om instämmande
uti BorgareStåndets beslut att
öfver Judarne nedsätta ett särskildt Utskott,
jemte tillägg, att dit hänvisa alla förekommande
frågor om öfverflödets hämmande,
anse
-
lli.
Den 5 Maj.
anseendes Ståndet lämpligt att bestämma
Ledamöternes antal till 6 af hvarje Stånd.
— Af den ig:de April, om Remiss af några
Ståndsledamöters Memorial, cm bifall
till StatsUtskottets Memorial angående
eftergift och afskrifning af Särna Sockneboers
Bevillning} samt till OeconomieUtskottets
utlåtande om Städernes rätt till Gernings-ören
af SockneHancltverkare. — Af
den 24:de April, om instämmande i Ridderskapets
och Adelns beslut angående StatsUtskottets
Betänkande öfver Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om upptagande och vidkännande
af några Svenska Undersåtares
fordringar; — Om bifall till LagUtskottets
Utlåtande öfver Friherre Ceder ströms Memorial
om ändring uti åtskilliga Lagens rum;
— Om instämmande uti Ridderskapets och
Adelns beslut om nedsättande af ett Särskildt
Utskott, med anhållan att Ridderskapet
och Adeln, samt Hedervärda BondeStåndet
dit måtte, enligt de andra bägge
Ståndens inbjudningar, hänvisa frågan om
ett nytt JudeReglemente;— Om deltagande
uti Ridderskapets och Adelns beslut att till
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
remittera ÖfversteLieutenant von Heynes Memorial
om jemkning i ExtraRoterings-skyldigheten.
— Af den
stämmande uti Ridderskapets och Adelns beslut
om Tryckningen af ConstitutionsUtskottets
utlåtande öfver de nya costitutionella
förhållanden emellan Sverige och Norrige;
Ridd. och Ad. Prot. N.‘0 5. ()•
3 i
Den 5 Maj.
— Om hänvisning till ConstitutionsUtskottet
af frågan om Remissen af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition angående Götha-C anal;
— Om bifall till StatsUtskottets Betänkande
rörande Bevillnings-afdrag af rentan för
RiksgäldsContoirets inhemska skulder; —•
Om bifall till Allmänna Besvärs- och Oeco.
nomie-Utskottets Betänkande angående bestämmandet
af de afgifter Hjelp-rotarne, vid
de Indelte Regementerna, böra till Stamrotarne
betala; ■— Om Renviss till StatsUtskottet
af Doctor Wallins anförande om tillökning
i Hofhållnings-summorna för Hans
Maj:t Konungen och Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen, med PrestStåndets anmodan
till Utskottet, att genom dess Ordförande
göra sig underrättadt i hvad mon Hans Majrt
Konungen i nåder skulle täcnas en sådan
tillökning med välbehag anse* — Om Remiss
af en StåndsLedamots motion; — Om
bifall till LaglJtskottets utlåtande angående
Nämndemäns aifvode vid privata förrättningar;
— Om bifall till OeconomieUtskottets
Memorial, rörande en ny vägs anläggande
till Rörås, samt gillande af Utskottets förslag,
att saken må öfverlemnas till Kongl.
Maj:t; — Om bifall till OeconomieUtskottets
Utlåtande öfver Eric Svenssons yrkande,
att förmedlade Hemman måtte, vid deltagande
i Kyrko- m. fl. byggnader, få förmedlingen
till godo njuta. — Frän'VälIoJl. BorgareStändet.
■ af den l7:de April, om inbjudning
till Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
att med Prest- och Borgare-Ståndet
Den 5 Maj.
35
instämma i beslutet om ett Särskildt Utskott
af sex Ledamöter, till behandling af frågorna
om yppighetens hämmande, samt om ett nytt
JudeReglemente. — Af den lytde April, om
Remissen af några StåndsLedamöters Memorial.
—• Af den ?4-'de April, om Remiss
af tvänne StåndsLedamöters Memorial. —-  Af den 27tde April, om instämmande med
Ridderskapet och Adeln, rörande Tryckningen
af ConstitutionsUtskottets Memorial om
de nya Constitutionella förhållanden, som
mellan Sverige och Norrige uppkommit;—■
Om återremiss af LagUtskottets Memorial,
rörande yrkad rättighet för Rådstufvullätter*
na att, utan afseende på Stånd och Classer,
hålla Bo-uppteckningar och arfskiften efter
alla i Städerna aflidne personer;—-Om återremiss
af LagUtskottets Memorial, rörande
yrkadt stadgande om alla i Penning-transactioner
och annan handel ingångna förbindelsers
försättande i likhet med Växlar; —
Om bifall till följande StatsUtskottets Betänkanden:
i:o Om några för Undervisningsverket
i Riket nödiga anslag; 2:0 rörande
den i PostDirecteuren Lidins Sterbhus yppade
Balance; 5-'0 angående aflöningen för
Ståndens och Utskottens Secreterare, Canzlier
och Vaktbetjening; 4:0 i anledning af
återremissen om anslaget till Riksdags-kostnaderna;
5:o om Porto-frihet för Tidningar,
som kunna lända till allmän upplysning;
6:o om befrielse från Utskrifnings-penningars
erläggande i Skåne och Halland; — Om
hänvisning till ConstitutionsUtskottet af
\
36
Dm 5 Maj.
frågan om Remissen af Konungens Nådiga
Proposition, rörande Götha Canal; — Om
instämmande i Ridderskapets och Adelns
beslut om det Särskildta Utskottets befattning,
samt om Remiss till samma Utskott af
frågan om ett nytt Reglemente för Medlemmarna
af Judiska Nation. — Fran Hederviirda.
BondeStändetaf den 4'de April, om Remiss
till OeconomieUtskottet, af frågan om ett
nytt JudeReglemente. — Af den
om Remiss till Bevillnings * Utskottet af
Konungens Nådiga Proposition om en närmare
reglering af den under namn af Gernings-ören
kända afgift. — Af den ig:de
April, om inbjudande till Ridderskapet och
Adeln samt BorgareStåndet, att deltaga i
det beslut, att till PrestStåndets eget behjertande
öfverlemna de frågor, sorn blifvit
väckta om nämnde Stånds löningssätt, samt
om uppskof med ärendet, tills Högvördiga
PrestStåndet sig yttrat3 — Om Remisser af
åtskilliga StåndsLedamöters Memorial. —
Af den 20:de April, om Remisser af några
StåndsLedamöters Memorial. — Af den
2f.'de April, om instämmande i Ridderskapets
och Adelns beslut om tillsättande af
ett Särskildt Utskott, med tillägg, att den i
BorgareStåndet väckta fråga om ett nytt
Reglemente för Judarna, och uti PrestStåndet
om vidtagande utvägar till förekomman--  de af yppighet och öfverflöd, äfven kunde
af det Särskildta Utskottet i ett sammanhang
upptagas och pröfvas; dock så, attLedamöterne
af Allmänna Besvärs* och Oeconomie
-
Den 5 Maj.
37
Utskottet tillkallas för att gifva upplysningar,
men ej för att i öfverläggningarna med
någon rösträttighet deltaga; — Om bifall
till LagUtskottets Memorial i anledning af
Friherre Ceder ströms Memorial, angående ändring
i förvandlingssättet af böter till kroppsstraff,
m. m. «—• Om bifall till StatsUtskottets
ytterligare Betänkande, rörande den tili
Riksdags-kostnadernas bestridande anslagna
Summa:; — Om gillande af OeconomieUtskottets
Betänkande, rörande ett närmare
bestämmande af de afgifter, som Hjelprotarne
borde till Stamrotarne betala, samt jemnkning
af de så kallade Plan-penningar; -~-  Om gillande af OeconomieUtskottets utlåtande
angående yrkad prolongation af Bränn-;
vinsbränningen till Maj månads slut}—Om
Remiss till Stats Jtskottet af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående närmare re^
glering af den under namn af Gernings-ören
kända afgift; — Om Remisser af åtskilliga
StåndsLedamöters Memorial. — Af den
27:de April, om återremiss af LagUtskottets
Betänkande angående förhöjning af Nämndemännens
Dagtractamenten vid privata för*
rättningar; -— Om godkännande af OeconomieUtskottets
utlåtande, rörande Torfskär-;
ningen i Halland; — Om bifall till OeconomieUtskottets
Betänkande, rörande ett
yrkande att förmedlade Hemman måtte,
vid deltagande uti Kyrko-, Prestgårds, och
Tingshus-byggnader, få förmedlingen till
godo njuta; *— Om bifall till OeconomieUtskottets
Betänkande, angående Glas- och
3*
Deri 5 Maj.
Porcellaines-förares samt Smides.handlares
handelsrättighet, med villkor likväl, att det
af Utskottet föreslagna förbud för Glas*,
Porcellaines* och Smides-haudlande att, i
ändaträl af sådana Manufactnrvarors försäljande,
uti Landsorterna kringstryka, icke
må tillämpas eller sträcka sig till Allmogen,
man den äga rätt att, hädanefter som hitintills,
få till hvad ort som helst med sina
egna handaslöjder sig begifva och dem för-»
säl ja 3 — Om instämmande i Ridderskapets
och Adelns öfverlemnande till ConstitutionsUtskottet
af frågan om Remissen af Kongl.
Maj;ts Nådiga Proposition, rörande Götha
Canal; — Om instämmande i Ridderskapets
och Adelns beslut, att ConstitutionsUtskottets
Betänkande öfver Kongl. Majrts Nådiga
Proposition, rörande de Nya Constitutionella
förhållanden, som till följe af föreningen
mellan Sverige och Norrige uppkommit,
skulle skyndsamligen till Trycket befordras.
— Af den Irsta Maj , om Remiss till Stats,
och Banco-Utskotten af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition angående Götha Canal.
Alla dessa ProtocollsUtdrag lades till
Handlingarna.
Föredrogs å nyo LagUtskottets, den
S7-‘de April på Bordet lagde, Memorial,
rörande förhöjning i Dagtractamentet för
Nämndemän vid privata förrättningar, samt
lösen för Syne-instrumenter och Bevis, hvH
-
Den 5 Maj. ' 39
ka, i anledning af sådana förrättningar, utaf
Nämndemännen utfärdas.
Herr af Stenhoff, Christian, uppläste följande
Ödmjuka
Memorial.
Ett länge efterlängtadt tillfälle lemnäs
O o
mig omsider att yrka Nämndemäns rätt till
förmonligare. dagtractamente vid dfe flera
Urtima Härads, och Lagmans.Ting, hvar.
med de mer än ofta äro besvärade.
De skäl, hvarpå Höglofl. Utskottet grun*»
dat dess tillstyrkan^ att Nämnden vid sådana
tillfällen och Extra förrättningar måtte åt*
njuta 24 sk. Banco om dagen, bevittna Lag*
Utskottets upplysta behandling af ämnet,
hvilket en hvar, som ömmar för den lidandes
rätt, alltid vet att högakta. Men från
samma källa vågar jag hämta anledning till
min vördsamma hemställan, att Nämnden vid
sådana förrättningar må tilldelas någon mot
deras verkliga förlust svarande ersättning.
I sednare åren har vanlig dagspenning
för en Arbetsdräng hvälft emellan 32 sk.
och En R:dr Banco, proportioneradt efter
årstiden. Och om de fleste Extra förrätt*
ningar, Nämnden nödgas bivista, inträffa
sommartiden, blir jemväl deras lidande större.
Landtbrukaren närvaro och handläggning
vid göromålen befordrar dess välmåga,
40
Den 5 Maj.
frånvarelsen åter motsatsen. Huru ofta ryckas
ej Allmogens arbetande händer från deras
riksgagneliga yrken för allmän räkning —
ofta utan, merändels med ringa skade.ersättning?
Man påstår och erkänner, att för.
hållandet är menligt, ja, högst förderfligt
för Landtbruketj månne vi ej då böre behjerta
händelserna och främja dervid hvad
med både billighet och rättvisa ovillkorligen
förenas, det nemligen, att eget väl ej
bör uppoffras för Medborgares enskildta
intresse, utan motsvarande ersättning?
Hvilken Possessionat, jag vågar fråga,
skulle väl för en ersättning af 32 sk. Banco
om dagen tillåta sin Rättare skilja sig från
egendomens tillsyn och göromål, i ändamål
att biträda en annan jordägare i dess enskildta
angelägenheter? Jag tror, att det
skulle förefalla mera svårt, än att låta
drängen spänna hästen från plogen och dermed
fara till Gästgifvaregården på ett dygn
att skjutsa, ofta då ingen vill resa, ty
detta plågoris för Landtbruket är bestämdt
till viss tid.
I följd häraf anser jag, att Trettiotvå
Skillingar om dagen är det mindsta, som till
någon del, vid ifrågavarande tillfällen, kan
hålla Nämnden skadeslös, och anhåller derföre
om Eders Excellences samt Höglofl. Ridderskapets
och Adelns lika ädelmodiga som
rättvisa bifall härtill, synnerligen som utgiften
är obetydlig för den Part, hvilken yr
-
Den 5 Maj.
4i
kar Extra-förrättningen, i jemförelse både
med den fördel han kan draga af tvistemålets
fortgång och egen tilfredsställelse, att
den inkallade Nämnden ej utan skälig ersättning
lemnar egna angelägenheter. Vid
de tilfällen åter, der Parten besörjer kosthållningen,
bör Nämnden, lika med Domaren,
erhålla hälften mindre dagtractamente.
Jag anhåller ödmjukligen, att detta mitt
Memorial måtte få åtfölja Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Beslut, och sålunda eller
på vanligt vis med de andra RiksStånden
coinmuniceras.
Grefve Mörner, Adolph Göran, yttrade
sig hafva uti LagUtskottets Betänkande erkänt
och insett en fullkomlig omtanka om
hvad som behöfves till förbättrande af Nämndemännens
vilkor, och trodde, utan att vilja
förorätta dem, det man kunde hålla sig vid
hvad Utskottet föreslagit, eller till och med
göra någon inskränkning. Vid privata förrättningar
vore det alltid vanligt, att Nämndemännen
fritt erhöllo födan på det ställe,
der förrättningen hålles, i följe hvaraf de
24 Skilling i tractamente, som Utskottet föreslår,
vore en ren ersättning för deras arbefsmöda.
Hvad åter anginge Expeditions,
lösen för de Syne-instrumenter och bevis,
hvilka öfver dylika förrättningar meddelas,
ansåg Herr Grefven den vara mindre lämplig,
enär den ofta kunde gifva anledning
till en onödig vidlöftighet vid författandet,
och derigenom till en för den betalande nog
dryg afgift, hvilken ändock merändels ej
komme Nämndemännen till godo, allden,
stund de . sällan sjelfve kunna sammansätta
hvad de skrifva 5 Och tilstyrkte Herr Gref.
ven således endast, att Nämndemäns dagtraetamente
måtte förhöjas till 24 Skilling Banco,
hvilket vore dubbelt emot hvad dem
förut tillkommit.
Herr Mannerstam, Johan, utbad sig endast,
vid hvad Herr af Stenhoff yttrat, få
anmärka, att då en Ordinarie Domare ej er*
holle mer än en R:dr. i dagtractamente vid
dylika förrättningar, syntes honom 24 Skilling
vara tilräckligt, och Nämndemän, hvilka
endast äro bönder, dermed böra anses
belåtne, i synnerhet som i kanske de flesta
orter af Riket detta vore det högsta, som
för ett dagsverke betaltes. Herr Mannerstam
anhöll således om proposition till bifall å
Utskottets Betänkande.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven
och Landt-Marskalken hemställt, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de af Herr af Stenhoff
gjorde anmärkningar böra verka återremiss,
och härå Nej blifvit svaradt, gjorde
Herr Landt-Marskalken proposition till bifall
å Utskottets Memorial, hvilken blefför
öfrigt med Ja besvarad i Men
Grefve Mörner förnyade sin gjorda erinran
angående lösen för Syneinstrumen
-
Den 5 Maj.
'45
ter och bevis som af Nämndemän utfärdas,
och trodde, att om Expeditions-lösen komme
att äga rum, kunde det hända, att han
för Boupptecknings-instrumentet finge be.
tala mer, än han vid Bouppteckningen ägde
i behållning; samt ansåg en sådan lösen icke
böra bifallas.
Herr Mannerstam åter förmodade, att så
mycket mindre svårighet för bifall härtill
borde möta, som Boupptecknings-instrument,
hvilka Herr Grefve Mörner omtalat, ej lösas,
utan besväret dermed efter öfverenskommelse
eller med vanlig Boupptecknings-pro.
vision ersättas, samt i öfrigt Domaren, hvilken
vanligen förordnar Nämndemän till de
förrättningar som äro i fråga, kan hålla
hand deröfver, att parter och ortens invånare
ej onödigt betungas med lösen och
arfvode.
Efter några ytterligare kort yttrade skiljaktigheter
i meningarna öfver denna sednare
fråga, och sedan Herr Lilljehorn, Gustaf
Adolph, yrkat att en gjord proposition, som
vunnit bifall, icke kunde förändras, ansåg
Ridderskapet och Adeln de gjorda erinringarna
icke hindra antagandet af Utskottets
Betänkande, hvilket sålunda bifölls.
I sammanhang härmed föredrogs ett
LagUtskottets Memorial af den 26'te April,
innefattande anmälan af en särskildt gjord
motion, att Nämndemännens dagtractamente
44
Den 5 Maj.
vid privata förrättningar måtte förhöjas till
32 Skilling Banco, samt att Nämndemännen
i öfrigt må blifva befriade från Kronoskjuts,
ningar, de så kallade Byåkor och Brefbärareskyldigheten,
förmälandes Utskottet sig
hafva redin, i afseende på tractamentet,
afgifvit ett Betänkande under den urte April;
och att, hvad de sednare punkterna
af motionen beträffar, Utskottet ansett dem,
såsom vartnde af oeconomisk beskaffenhet,
icke höra till Utskottets handläggning.
I anledning häraf, och då I agUtskottets
åberopade Betänkande af den il:te April
nu hade blifvit bifallet, ansåg Ridderskapet
och Adeln någon åtgärd vid det nu
upplästa Memorialet icke vara att lemna.
Föredrogs å nyo det Vällofl. Borgare;
Ståndets, den i:ta Maj på Bordet lagde,
Protocolls-Utdrag af samma dato, innefat-s
tande Ståndets öfverlemnande till Herr LandtMarskalken
och Ridderskapet och Adeln
att enligt Riksdagsordningen förfara emot
Herr Majoren Pålman, i afseende på anföranden,
hvilka förmenats vara emot BorgareStåndet
missfirmande.
Friherre Boije, Ludvig, uppläste följande:
Riksdagsmannen fullgör först då sin
pligt, när han, utan afseende på fördom el-:
ler passion, yttrad inom eller utom Stån
-
Den 5 Maj. 4S
det, följer sin öfvertygelse till det mål han
anser vara det rätta.
Af fördomar vore den störst, att vilja
af individuella förhållanden, eller individuers
fel, göra tillämpning till något helt
Stånd; men det ligger lika mycket fördom
uti att tro sig berättigad se en sådan tillämpning,
der den icke i tydliga ord finnes
bestämd. Riksdagsmannen skulle af passionen
missledas, eller skulle glömma både
helgden och värdigheten af sitt kall, om
han tillät sig att nyttja Allusionens Språk;
men den som bemödar sig att se allusionen,
der hon icke finnes — eller som, med
tryggadt samvete, tar henne åt sig, begår
deri alldeles samma fel,
I Herr Pålmans Dictamen finner jag icke
något, som berättigar Granskaren att deri se
en rigtning emot ett helt Stånd. Herr Pålman
har sedermera, med den rätt som ho.
nom ovilkorligen tillkommer, förklarat, det
man icke bort tro honom om en sådan afsigt;
och han har derigenom också fullkomligen
undanröjt all fråga derom. Sjelfva
det ämne han hade att afhandla berättigade
honom, samt föranledde, jemväl, till framställningen
af en jemförelse emellan den
Judiska Köpmanna-egennyttan och den Svenska;
men de facta, som han i sitt Dictamen
synes afse, och hvilka endast kunna angå
några eller en del af KöpmannaCorpsen, äro
alla af den beskaffenhet, att de ligga, så
Den 5 Maj.
till bevisningen som till bedömmandet, långt
utom gränsen för hvarje RiksStånds upptagande
eller befattning. Hans utlåtelser i
denna del skulle alltså, till deras rigtighet
eller felaktighet, ankomma på en undersökning,
hvari Höglofl. Ridderskapet och Adeln
icke hvarken kan eller får ingå: Och häraf
ligger, efter min tanka, i tydlig följd, att
något yttrande angående samma utlåtelser
icke heller kan af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln meddelas. Deremot måste, i hvarje
rättsinnig menniskas, och således äfven —•
jag är öfvertygad derom — i Herr Pålmans
egen öfvertygelse, den sanning taga sin rätt,
att så länge menniskans inre afsigter endast
tillhöra den Eviges domsrätt, blir hvarje
menligt omdöme om andras afsigter en ovarsamhetj
Herr Pålman har i tydliga ord tillåtit
sig ett ofördelaktigt omdöme om deras
afsigter, som önska Judarnes bortvisande:
Och ehuru sådant icke angår andra, än de
personer, hvilka framställt en sådan önskan,
undgår man likväl icke att finna, huru mycket
detta uttryck ligger i collision med ej
mindre deras än hvarje Riksdagsmans rättmätiga
fordran på aktning för öfvertygelsen
och yttrande - rätteni Men då detta uttryck
icke skäligen, eller utan fördom, kan anses
härröra från någon annan grund, än en
alltför stark värma för ämnet, samt således
ingalunda bevisar någon föresats att förnärma
andras rätt, förtjenar detsamma icke åberopande
eller tillämpning emot honom
af Riksdags-Ordningens föreskrift.
Den 5 Maj.
47
Det laglikmätig» förfarande, som det
Lofl. Borgare-Ståndet i sitt Protocolls-Utdrag
begärt, torde alltså icke hvarken bö.
ra eller kunna bifallas.
Då jag nu yttrat mig angående den enskildta
frågan, utbeder jag mig äfven få
fästa Högvälborne Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Höglofl, Ridderskapetsoch
Adelns upmärksamhet på den allmänna, sorn,
genom tydning, möjligen kunde upstå. Det
Lofl. BorgareStåndet har i sitt Protocolls.
Utdrag yttrat sin håg att icke låta störas
den enighet emellan Stånden, som är, i så
tnånga afseenden, angelägen: Och jag tror,
att vi böre i detta yttrande se en anmaning
till vår egen lika beskaffade håg. Jag
gifver också för min del en skyldig rätt
åt denna anmaning, då jag vördnadsfullt
föreslår att nu också undanrödja all skymt
af anledning till en ofördelaktig tydning.
Vi kunne icke dölja för oss, att en särskildt
uppmärksamhet blifvit i Allmänheten lemnad
åt den underrättelse, som Herr Pålmans
Dictamen å titeln meddelar, nemligen
att detsamma blifvit på Höglofl, Ridaerskapets
och Adelns anmodan till Trycket befordradt.
Personer, hvilka icke känna huru
med Ståndets beslut om Tryckning vanligen
tillgår, nemligen att oftast uppå blott
en ledamots begäran Proposition till Trycknings
bifall göres, och alltid ovillkorligen
bifalles, emedan sådant enligt Grundlagarna
icke får nekas, hafva af nyssnämnde me*
48
Den 5 Maj.
ning tagit sig anledning att sluta, det Rid.
derskapet och Adeln också ingått uti något
yttrande om innehållet af Herr Pålmans
Dictamen. Och då, till följe af Riksdagsordningen,
ett sådant yttrande, vare sig
till gillande eller ogillande, innan ännu det
Utskott, till hvilket samma Dictamen remitterades,
sig utlåtit, varit utur all laglig
ordning, samt följaktligen icke heller ägt
rum — hemställer jag ödmjukast, om icke i
det ProtocollsUtdrag, som lärer till svar å
det Loll. BorgareStåndets begäran böra af.
gå, erinran härom kunde intagas; äfvensom
huruvida allt afseende bör utelemnas
å det otjenliga skrifsätt, som blifvit nyttjadt
i de af Borgare.Ståndet hitsända och af
2:ne dess Ledamöter dit ingifna Memorial
i denna fråga.
Herr von Schulzenheim, David, anförde
skriftligen till Protocollet följande
Vördsamt Memorial.
Det måste naturligtvis vara Ridderskap
pet och Adeln okärt att linna ett af sina
Respectiva MedStånd uti den sinnesstämning,
att detsamma offentligen sätter i fråga
RiksdagsOrdningens användande på ett
vidrigt sätt emot en Ledamot, som tillhör
ett annat Stånd, än dess eget. Höglofb
Ridderskapet och Adeln, som nogsamt häraf
inser det lugna eftersinnandets värde,
lärer
ur.
Den 5 Maj.
49
lärer derjemte, vid en mogen pröfning af
detta mål, finna, att ett instämmande å Dess
sida i det Vällofl. BorgareStåndets åsyftning
måste bero af den frågan, huruvida en öfverensstämmelse
med bemälte RfksSrånd i
begreppet om rigtningen af de anföranden,
hvilka för missfirmliga blifvit ansedda, kun.
de äga rum; och således att en opartisk
granskning utaf denna rigtning måste bestämma
det svar Ridderskapet och Adeln
häröfver kommer att afgifva.
Jag har, efter ankomsten af Vällofl,
BorgareStåndets ProtocollsUtdrag, med uppmärksamhet
genomläst Herr Majorens och
Riddarens O. F. Pålmans anföranden, i följe
af frågan om det af Ledamöter i Borgaren
Ståndet föreslagna Jude.Reglementet. Jag
har deruti trätfat uttryck, använda emot
några individuer ibland Christna och Svenska
Handlande, ställda i jemförelse med
judiska Köpmän; men ingalunda har jag
någorstädes igenfunnit något enda sårande
uttryck emot den Constitutionella Corporation,
som i vår National-Representation bär
namn, och ensam kan bära naum, af det
Vällofl. BorgareStåndet; likasom jag äfven
läst några skriftväxlingar emellan Herr Ma.
joren Pålman å ena sidan, och Individuer
inom HandelsSiåndet å den andra, men icke
träffat någon sådan obehörig, som i ProtocollsUtdraget
finnes åberopad, nemligen emellan
sjelfva Vällofl. BorgareStåndet och Herr Pålman.
4*
Ridd. och Ad. Prot. N:o 7. g.
Den 5 Maj.
Icke någon af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter, som jag haft tillfälle att träffa,
har funnit denna sak äga ett annat förhål,
lande, och om Högloft. Ridderskapet och
Adeln i allmänhet skulle vid en lika gransk.
ning inhämta samma erfarenhet, och pä sådan
grund finna nämnda skriftväxlingar icke
innefatta annat än enskildta tvister; Så lärer
ock Ridderskapet och Adeln lätt förena sig
i den förmodan, att några vidrigt fattade
begrepp om vissa benämningar varit or.
saken till Vällofl. BorgareStåndets meddelte
tanka om sakens skick, då detsamma i sitt
ProtocollsUtdrag yttrat sig med de orden,
55i afseende på de af honom (Majoren Pålman)
emot BorgareStändet gjorda tillvitelser
och vidare, ”att all skriftväxling med Herr
Majoren Pålman måtte å Ståndets sida upphöra.
”
Då, i följe af detta förmodade misstag
om uttryckens bemärkelse, den sak Vällofl.
BorgareStändet trott sig böra beifra, befimnes
icke vara detta af oss alla högt estime-;
rade RiksStånds, utan några enskildtes, med
hvilka Ridderskapet och Adeln, såsom Riksstånd,
icke lagligen kan äga något gemensamt,
och den hos BorgareStändet uppkomna
sinnesstämning på sådan grund synes mig
icke böra ådraga sig det första intryckets
varmare bedömande, helst BorgareStändet
ådagalagt den aktning mot Ridderskapet oell
Adeln, att tydligen förklara sig: ”cj vilja
gifva eller hämta anledning till söndring och miss
-
Den 5 Maj.
51
nöje RiksStänden emellanvågar jag föreslå,
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln med
sanningens och rättvisans fogliga språk endast
yttrar sig till Vällofl. BorgareStändet,
att Ridderskapet och Adeln tagit under no.
gaste pröfning de anföranden af en bland
dess ledamöter, Majoren och Riddaren Otto
Fredrik . ålman, som gifvit anledning till
det Vällofl. BorgareStåndets ProiocollsCJtdrag
af den f i denna månad. Om Ridder.'
skåpet och Adeln i dessa anföranden kunnat
igenkänna någon afsigt att missfirma
Vällofl. BorgareStåndet, hade Ridderskapet
och Adeln, med liflig känsla af den inbördes
aktning RiksStånden äro sig emellan
skyldiga, och af det tinder alla skiften oföränderliga
efterdöme Ridderskapet och Adeln
deraf städse gifvit, cj tvekat att, såsom
Stånd, lemna en förklaring, den Ridderska.'
pet och Adeln, vid ett dylikt tillfälle, af
sina MedStänders motsvariga tänkesätt ägt
rätt att sig förvänta. Men då Ridderskapet
och Adeln i Major Pålmans första yttrande
endast funnit omdömen, rigtade emot obestäinda
individuer af en ibland de sär.
skildta delar, af hvilka tillsammantagne Bor.
gareStåndets representation kan utgöras, och
i Majorens sednare förklaring hämtat en
ytterligare ledning för denna öfvertygelsen,
har Ridderskapet och Adeln derigenom sett
försvinna den grund, hvarpå det Vällofl.
BorgareStåndets anmälan hos Ridderskapet
och Adeln, såsom RiksStånd, sig siöder.
Ridderskapet och Adeln kan således lyck
-
Den 5 Maji
önska sig att, å berörde ProtOcollsUtdrag ,
icke äga något annat svar till sitt respecti-;
va MedStånd att meddela, än att Ridder»
skåpet och Adeln med rättvis aktning erfa-j
rit Väilofl. BorgareStåndets omvårdnad för
medborgares rätt, hvilke, uti en stridfråga
sig emellan, hvaröfver Ridderskapet och A»
deln ej något Stånds-yttrande afgifvit, eller
kunnat afgifva, möjligen må finnas vara, utan
skäl, förolämpade.
Åtskillige Ledamöter hördes yttra sitt
bifall till Herr von Schultzenheims gjorda
förslag, hvarjemte ropades 0111 proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtb
Marskalken frågade, om de Herrar, som anmält
sig att i detta mål tala, behagade från
denna sin rättighet afståj hvilket samtyck^
tes, undantagandes
Herr Munck af Rosenschöld, ."Eberhard, hvilken
yttrade sig till alla delar instämma i
hvad af Herr von Schultzenheim blifvit anfördt,
och för öfrigt uppläste följande till
Protocollet:
Ifrågavarande ämne har tagit en så allvarsam
vändning , att jag häruti har för ögonen
hvarken Herr Major Pålman eller
våra Svenska Handlande, utan mitt Fädernesland,
hvars constitutionella frihet och
deraf beroende väl sättes på vågspel, genom
oenighet och söndring emellan Stånden.
Den 5 Maj.
53
Från det deltagande, som Väilofl. BorgareStåndets
utlåtande om Herr Major Pålman
väckt hos Ridderskapet och Adeln,
kunne vi sluta till rimligheten af det ifriga
deltagande , som Herr Major Palmans utlåtelse
om flera af en till BorgareStåndet hörande
MedborgareClass väckt hos BorgareStåndet.
De flesta misshäiiigheter uppstå
af missförstånd; och vi kunne ej undra eller
misstycka, att BorgareStåndet med missnöje
ansett Herr Major Pålmans yttrande,
då det missförstått hans afsigt och mening
till den grad, att det trott denne värde Ledamot
åsyfta ett vanärande omdöme om en
så betydlig del af det aktningsvärda BorgareStåndet,
och då det kanske trott Ridderskapets
och Adelns bifall till tryckningen af
Herr Major Pålmans utlåtanden, (hvaraf det
första föreslogs af en Ledamot, och det sista
af Herr Major Pålman sjelf till trycknitig,
) innefatta ett ovilkorligt bifall till
dessa, ej blott i hufvudsaken, utan ock i an-1
seende till alla der nyttjade uttryck. Lika
så litet som Ridderskapet och Adeln är förbunden
taga i försvar alla de uttryck, med
hvilka Herr Major Pålman framsagt sin mej
ning, lika så litet hade BorgareStåndet behöft
åtagä sig de individuers af Köpmannaclassen
sak, om hvilka Herr Major Pålman
yttrat sig. Men då BorgareStåndet
trott sig, som Stånd, förolämpadt genom en
förment vanhedrande beskyllning mot Köpmannaclassen,
och kunnat anse Ridderskapets
och Adelns bifall till tryckningen af
Deri 5 Maj.
ett yttrande innebära bifall till dettas innehåll
i hela dess vidd, äger äfven Ridderskåpet
och Adelil häraf anledning anse Herr
Major Påltnans sak för sin egen; Och jag
vågar derföre framställa min mening, huru
vida Riddeiskapet och Adeln bör sträcka
sitt deltagande i en strid, sorn egentligen
blott borde vara en emellan Herr Major
Pålman och en del individuer af Köpmannaclassen,
men nu skulle kunna, genom
BorgareStåndets befattning dermed, blifva
förvandlad till en tvist emellan Stånd, hvar,
till då BorgareStändet har all, och vårt Stånd
ingen skuld.
Jag får först förklara, att allt hvad
Herr Major Pålman i hufvudsaken anfört
om nyttan af Medborgerliga rättigheters utvidgande
lör Judarna, är öfverensstämmande
så väl med min öfvertygelse, sorn med tidehvarlvets
fordringar, när nemligen fudarne
tillika iklädas samma skyldigheter, som an,
dra Medborgare. Så mycket mera är jag
häri ense med Herr Major Pålman, sorn jag
anser allt det skadliga inflytande på Samhället,
som för närvarande möjligen kan tilläggas
Judarna, hufvudsakligen härleda sig
Iran deras inskränkta medborgerliga rättigheter,
som ej tillåta dem, utan i en alltför
trång krets, utöfva sin industri. Jag vill
icke heller bestrida något af allt det Herr
Major Pålman anfört till beröm för Judarna,
äfven i deras närvarande författning, ty jag
bör aldrig bestrida det goda, sorn säges om
Den 5 Maj.
55
mina medmenniskor, när jag ej känner bevis
på motsatsen, och för öfrigt har allt
förtroende till en sä värd Ledamots försäkringar
härom. Men jag förklarar tillika, att
jag tor min del ej kan bifalla allt hvad Herr
Major Pålman i nog allmänna uttryck, i sitt
Tryckta Utlåtande, anfört om våra Christna
Handlande, emedan han än ej uppgifvit
facta och bevis, och jag ej heller af någon
annan erhållit säkra uppgifter, sorn kunna
bestämma mig till ett lika omdöme om medborgare.
Jag kan så mycket mindre hknlU
lemna mitt bilall, som då jag ännu ingen
annan kännedom härom har, än hvad jag
hört, Judarne i sednare åren skola varit så
väl vid leverancers som vid betalnings utbekommande
för dem, visst icke mindre
gynnade, än Christne Handlande. Jag påstår
derföre icke, att hvad Herr Major Pålman
härom yttrat, är ogrundadt; jag är
tvärtom alltid benägen att tro en så aktningsvärd
Ledamot ej fälla förklenande omdömen
om Personer eller Corpser, utan att
äga säkra uppgifter. Men jag är skyldig
vår National-stoitbet och vår medborgerliga
anda, att ej förr bifalla sådana omdömen,
än jag är öfverbevist om dem, och jag hoppas
detta mig tillåtes, då jag å andra sidan
på god tro, så länge tills någon kan bevisa
motsatsen, vill antaga allt hvad af Herr
Major Pålman blifvit anfördt till låford om
Judarna.
Jag hatar i synnerhet, att åt egennyttiga
och mindre rena afsigter tillskrifva an
-
Den 5 Maj.
dra personers meningar, om ock enligt min
egen öfvertygelse origtiga. Jag har redan
förklarat, att min öfvertygelse är för utvidgning
af Judarnas rättigheter, och således
rakt stridande med de i BorgareStåndet här.
om yttrade tänkesätt; men jag tror, att andra
kunna hafva en motsatt öfvertygelse af
lika rena afsigter, sorn jag min. Så mycket
mera tror jag, att man kan af rent uppsåt
hysa en om Judarna mindre gynnande
öfvertygelse, som Norrmännen, hvilka dock
i packet kunna tjena andra Nationer till
mönster, i sin Regeringsform rent af uteslutit
Judarna från sitt land. •
Jag har sjelf vid flera tillfällen från
detta ställe yttrat mig mot de åt flera Köpmän
förunnade monopoliska och andra företrädes-rättigheter.
Men jag finner mindre att
förebrå hos dem som begagna, än hos dem
som Iramkalla cönjuncturer och vidtaga författningar
föranledande till uteslutande förmoner
för en viss dass af medborgare.
Utomdess hafva Judarne kanske, i förhållande
till sitt antal, lika så mycket begagnat
conjuncturen, som de Christne Köpmän.
Jag bifaller aldrig uttryck, som kunna
möjligen ge anledning till schisme emellan
Riksstånd, men lika så litet en arbitraire
inskränkning af en Riksdagsmans rätt att fritt
yttra sig. Utan att derföre bifalla alla uttryck
i Herr Major Pålmans utlåtande, anser jag
honom ägt rätt att framkomma med dem,
Den 5 Maj.
'57
och dess Riksdagsmanna-rätt kränkt, om
Ridderskapet' och Adeln skulle bifalla Bor-:
gareStåndets anhållan.
Då jag således i hufvudsaken är ense
med Herr Major Pålman i hvad han anfört
för Judarna, men icke i hvad han anfört mot
våra Christna Handlande, kan jag dock icke
finna BorgareStåndet ägf af hans uttryck
giltig anledning, eller af våra grundlagar
rättighet begära genom vårt Stånds åtgärd
någon upprättelse för hvad Herr Major
Pålman yttrat sig — icke om ett Stånd,
ja, enligt hans egen afgifna förklaring, icke
en gäng om en hel Corps. Jag förenar
mig derföre till alla delar med Herr Förste
Archiatern Schultzenheims förslag, och begär
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition derpå.
Herr Grefven och Landt Marst alften gjorde
härefter proposition till bifall å Herr Archiatern
von Shuhzenheims uppgifna projeCt till
svar på det Vällofl, BorgareStåndets Proto*
collslJtdrag.
Besvarades med ett starkt Ja.
Hett Palman anförde skriftligen följande:
Den grannlagenhet jag ansett mig böra
iakttaga vid afgörandet af en fråga, som personligen
rörde mig, och det fullkomliga
förtroende jag städse hyst till Höglofl, Rid
-
b S
Den 5 Maj.
dc-rskapets och Adelns rättvisa tänkesätt, har
afhåll it mig att någon ting yttra, förrän
Högloft. Ridderskape't och Adeln nu fattat
sitt beslut. Högloft. Ridderskapet och Ad'eln
täcktes benäget tillåta mig få derför
förklara min enskildta vördnadsfull förbindelse.
Beträffande de* af Herrar Santesson och
Arosenius för BorgareStåndet upplästa Memorial,
som blifvit Högloft. Ridderskapeto-h
Adeln communicerade, så anser jag dem
nu mera blott såsom personliga utfall emot
mig. Vid lägligt tillfälle skall jag tillse,
hvad som kan förtjena besvaras af dessa
Herrars skrifter. Emedlertid tror jag ick<*
vara lämpligt att upptaga Ridderskapets och
Adelns dyrbara tid med att afhöra de sva-'
romål, i hvilka jag kan finna mig befogad
att ingå.
Slutligen vill jag blott hafva äran för;
klara, att, då jag alltid varit öfvertygad om
den vördnad för Lagarnes helgd , de känslor
af heder, den ömtålighet mot kränkan.
de af medborgerliga friheten, hvilka tänke.'
sätt alltid varit och ännu utgöra Svenska
Riddarhusets yppersta prydnad, så går jag
lugn och utan fruktan till mötes lika löjliga
som vanmägtiga hotelser.
Vid förnyad föredragning bifölls LagUtskottets
den 27:de April på bordet lagda
Den 5 Maj.
59
Memorial, angående ett yrkadt stadgande,
det Ordinarie Domare å landet ej må vara
tillåtet att med SterbhusUtredningar sig be.
fatta, m. m.
Föredrogs å nyo LagUtskottets dea
27:de April på bordet lagda Memorial, angående
yrkad skärpning i straffet för tjufvar
och förändring uti sättet till fångars
förande. -
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett anförande, som upplästes, sä
lydande:
Ehuru med Höglofl. Lagutskottet instämmande
i dess yttrande, i anledning af
Riksdagsmännen Johan Johanssons och Peter
Janssons från Kronobergs Län Memorial,
äfvensom i den yttrade angelägenheten om
en förbättrad tillsyn vid fångars transporterande,
finnér jag mig likväl, i anseende tiil
sättet att transportera fångar, föranlåten till
följande anmärkning. Utskottet föreslår antagande
af flera Gevaldiger i hvarje Lin,
som skulle ifrån Landshöfdinge.sätet lil! bevakning
följa fångar , som af fångöira ren
skulle skjutsas fram och åjer, och som, ■ utom
årlig lön, derunder hörde njuta särskildt
dag-tractamente , hvarvid jag får erinra,
det jag anser denna anstalt blifva alltför
kostsam och mindre5” nödvändig: kostnaden
till aflöning för ett större antal Ge
-
6o
Den 5 Maj.
vaidiger, som de flera Länen skulle fordra,
samt särskildta dag-tractamenten och skjutsomkostnader
blef, oberäknadt ett utsträcklare
skjutsningsbesvär, att Gevaldigerna
fram och åter transportera, ganska betydlig,
och skulle otvifvelaktigt uppgå till ett
dubbelt belopp emot hvad nu såsom fångskjuts-kostnader
utgår, och som vid Statens
inskränktare tillgångar redan förut icke är
obetydligt. Mindre nödvändig är denna
nya anstalt äfven, emedan genom flera Kongl.
Forfattningar den skyldighet är Kronobe*
tjeningen förut ålagd, att följa fångar till
bevakning, likväl såsom en tjenst-förbindelse,
utan rätt till dag - tractamente, som Utskottet
föreslår, men som jag anser icke nu
mera än förr böra af allmänna medel beviljas.
Det är sannt, att Landshöfdingarnes
mångfaldiga efterlysningar. efter ifrån fångförare
rymde arrestanter vittna om angela*
genheten af en noggrannare vård , som ali-'
manna säkerheten fordrar, men jag förmodar,
att, om hvad förut är föreskrifvet efterlefves,
som bör yrkas, kan ändamålet lika säkert
vinnas, om Länsmannen eller Fjerdingsmannen
ti 11 hålles att beväpnad genom dess
district åtfölja arrestanten och der till nästa
Kron betjent densamma aflemna; likväl och
då Krono-betjeningens inskränktare antal
fordrar, att de, så vidt möjligt är, i denna
förbindelse lindras, torde uppfyllandet deraf
egentligen böra fordras, då fråga är om
gröfre brottslingars forslande, rymmare, de
som till fästnings-arbete försändas, samt de
Den 5 Maj,
6i
hvilka begått röfverier eller inbrotts-stölder,
eller derföre äro anklagade; hvaremot Krono-betjeningen
kunde befrias ifrån att med*
följa sådana, som äro arresterade för mindre
förbrytelser, som kunna försonas med penningböter
eller fängelse vid vatten och bröd;
de som böra undergå bysättning eller fängelse
i följd af föreskriften i lOtde Capit*
let UtsökningsBalken, äfvensom qvinnfolk,
med undantag af dem som begått gröfre
brott, eller för sådana äro anklagade. Jag
känner väl, att Krono-betjeningen är nu mera
än förr så sysselsatt, att man bör->så litet
möjligt är utsträcka deras förbindelser,
men om de icke medhinna uppfylla alla
deras åligganden, blir det då bättre öka deras
antal, till deltagande i flera skyldigheter,
än att antaga nya tjenstemän blott för
fångbevakning allena. I den händelse detta
Lag Utskottets Betänkande återgår till
.närmare granskning, skulle jag gerna i sammanhang
härmed underkasta Utskottets upplysta
pröfning en tanke jag länge hyst, om
icke någon skiljaktighet i fångars fängsel
kunde, med bibehållande af samma säkerhet
för rymning, för Allmänheten ut-|
märka, huruvida arrestanterna voro häktade
för gröfre brott, eller blott för fel, eller
af obetydlig anledning, Den som i saknad
af sökt tjenst, blott som lösdrifvare, häktas,
och således icke är brottslig, undergår
en oförtjent bestraffning allena derigenom
att finna sig hopläst med en inbrottstjuf,
en fästnings-fånge, som förlorat medborgare
-
62
Hen 5 Maj.
rättigheterna för alltid. Jag önskade äfven»
att Utskottet ansåg lämpligt tillstyrka, att
inbrotts-tjufvar, röfvare och rymmare från
häkten, hvar och en särskildt i smärre fängelser
i Länens häkten hållas så förvarade,
att de ej ftngo tillfälle träffa hvarandra, eller
andra, som i.allmännare arrester kunde
förvaras.
Friherre Cederström, Anders, hegärde, att
LagUtskottets Betänkande ina å nyo få hvila
på Bordet.
Herr LandtMarsialken erinrade, att då
ett Utskotts Betänkande andra gången före»
drogt s, erfordrades, enligt RiksdagsOrdnin.’
gens 4<,).'de $., till Bordläggningen flera Ledamöters
förenade begäran.
Herr Tham, Pehr: jemte min önskan
om återremiss af LagUtskottets Betänkande,
likmätigt Herr Grefve Gyllenborgs Memorial,
önskar jag äfven att penningar och
brännvin aldrig må tillåtas delinquenten att
på och med sig föra: ty igenom dessa medel
och fångförarnes öfverlastande hafva de
mesta fångar gjort sig" befriade.
Ridderskapet och Adeln ansåg de gjorda
anmärkningarne hindra antagande af Betänkandet,
hvarföre detsamma uppå Propo.
sition af Herr LandtMarskalkenåterförvistes.
Hen 5 Maj.
Justerades följande
Utdrag af Protocollef, hållet i Högloflig^
Ridderskapets och Adelns
Plenum den 5:te Maj I8l5.
S. D. Ridderskapet och Adeln har tagit
under nogaste pröfning de anföranden
af en bland dess Ledamöter, Majoren och
Riddaren Otto Fredrik Pålman, som gifvifc
anledning till det Vallöf!. BorgareStåndets
ProtocollsUtdrag af den l.ta i denna månad.
Om Ridderskapet och Adeln i dessa anföranden
kunnat igenkänna någon afsigt att
missfirma Vällofl. BorgareStåndet, hade Ridderskapet
och Adeln, med liflig känsla af
den inbördes aktning RiksStånden äro sig
emellan skyldiga, och af det, under alla
skiften, oföränderliga efterdöme Ridderskapet
och Adeln deraf städse gifvit, ej tve»
kat att, såsom Stånd, lemna en förklaring,
den Ridderskapet och Adeln, vid ett dylikt
tillfälle, af sina MedStänders motsvariga
tänkesätt ägt ratt att sig förvänta. Men då
Ridderskapet och Adeln i Major Pålmans
första yttrande endast funnit omdömen rigtade
emot obestämda individuer af en i»
bland de särskildta delar, af hvilka tillsammantagne
BorgareStåndets representation
kan utgöras, och i Majorens sednare förklaring
hämtat en ytterligare ledning för
denna öfvertygelse, har Ridderskapet och
Adeln derigenom sett försvinna den grund,
hvarpå det Vällofl. BorgareStåndets anma
-
64 Den 5 Maj.
lan hos Ridderskapet och Adeln, såsom
RiksStånd, sig stöder. Ridderskapet och Adeln
kan således lyckönska sig att å berörde
ProtocollsUtdrag icke äga något annat
svar till sitt respectiva MedStånd att
meddela, än att Ridderskapet och Adeln
med rättvis aktning erfarit Vallöf!. Borgareståndets
omvårdnad för Medborgares rätt,
hviike, uti en stridfråga sig emellan, hvaröfver
Ridderskapetoch Adelnej något Stånds-’
yttrande afgifvit, eller kunnat afgifva, möjligen
må finnas vara, utan skäl, förolämpade.
Ut supra.
Föredrogs å nyoLagUtskottets den 27-‘de
April på Bordet lagda Memorial, rörande
yrkad ändring uti Kongl. Maj:ts Nådiga
Kungörelse den 28-'de Mars 1811, angående
vederbörandes åliggande att lemna Presterskapet
del af Under - Domstolarnes utslag
om dem som för lag-brott blifvit tilltalade
och sakfällde, eller under framtiden ställde.
Friherre Mannerheim, Lars August, an*
malte, det JustitiaeRådet Grefve Hamilton, Gustaf
Wathier, såsom förhindrad att nu vara
in Pleno tillstädes, anmodat honom att uppläsa
följande af Grefve Hamilton författade
Dictamen:
Lagutskottet har grundat sitt Betänkande,
hvarigenom afslag blifvit tillstyrkt
å Herr
III.
Den 5 Maj.
65
å Herr Prosten Doctor Segerstedts förslag, på
den förmodan, att det ankommer på Prester.
skåpet att pröfva i hvad mer eller mindre
nion det är för allmänna säkerheten oundgängligt,
att i det betyg, som meddelas den
för brott sakfällde, derom lemna underrätt
telse. Jag tror likväl icke, att en sådan prof-;
ningsrätt står att förena med Kongl. Kungö»
reisen af den 2S:de Mars 181 i, som före--  skrifver, att Presterskapet bör hålla nogl
granna anteckningar öfver de förteckningar
å sakfällde personer, som dem tillställas,
till rättelse för de betyg, sorn af Fresterska-,
pet utfärdas. Denna föreskrift är generel,
och berättigar icke Presterskapet tili undantag
i särskildta fall. Sådant har så mycket
mindre kunnat vara Lagstiftarens mening,
som följden deraf skulle blifva, att Presterskapet,
vid utfärdande af Betyg., i det när-'
mäste finge handla efter godtycko, hvaraf
åter ett olika förfarande i olika Församlingar
skulle uppkomma.
Jag skulle icke hafva uppehållit mig
vid rigtigheten eller origtigheten af ett utaf
Utskottet nyttjadt skäl, om icke min upp*
märksamhet derå blifvit fästad af den orsak,
att jag uti sjelfva saken är af annan
tanka, än Utskottet. Jag tror, att de uti
Kongl. Kungörelsen den 2S'de Mars 1811
gifne föreskrifter blifvit sträckte för vida*
Det är visserligen nyttigt, att Presterskapet
får kännedom om de brott, hvarföre deras
Ridd. och Ad. Prof. N;0 9. 10.
06
Den 5 Maj.
åhörare blifvit till ansvar dömde, och det
bidrager otvifvelaktig till ordning och säkerhet,
att brottet utmärkes i de betyg
Presterskapet meddelar, på det lagbrytaren
må blifva känd för hvad han är; men om
detta å ena sidan står fast, då fråga är om
brott, som åsyfta störande af allmän säker*
het, eller som äro förenade med vanära,
synes det dock å andra sidan vara orättvist
att på lika sätt, för lifstiden, stämpla den
mindre förbrytaren och den grofva brottslin:
gen. Det stora ändamålet med alla stralf —
den brottsliges förbättring — motarbetas
derigenom. Det är icke heller af någon
egentlig vigt eller nytta för Samhället, att
alla de mindre förseelser Lagen bestraffar,
få någon stor publicitet. De måste vara
försonade i samma stund, som Lagen straffat
dem. För ändamålet är det tillräckligt att,
den verklige missdådaren betages möjlighe*
ten att, i aflägsna orter från sin hembygd,
ljuga sig till en oskuld, som han ej äger,
för att åter för sig öppna tillfällen att begå
nya brott.
Ehuru jag finner Herr Doctor Segerstedts
förslag, som lemnar åt Domaren en obestämd
pröfningsrätt, hvilken vid all lagstiftning,
så vidt möjligt är, bör undvikas,
icke kunna i hela sin vidd antagas, kan jag
likväl, icke från mig skilja den tankan, att
det ändamål han sökt vinna, är af en verklig
nytta. Af de anledningar jag haft den
äran nämna, föreslår jag den förändring i
Den 5 Maj.
67
Kongl. Kungörelsen den 2g:de Mars lBll,
att den deruti Presterskapet meddelte före.
skrift, att i de betyg som utfärdas anteck,
na, om den person, som erhåller betyg jt,
blifvit dömd till ansvar för brott, måtte
inskränkas till sådana förbrytelser, som
efter Lag straffas med fängelse å fästning,
spö eller ris, fängelse vid vatten och bröd,
eller uppenbar kyrko-plikt; hvaremot alla
mindre förseelser, som endast med penning,
böter kunna försonas, äfven om hemlig
Skrift dermed är förenad, icke böra i Be3
tyget omnämnas. Då det likväl är nyttigt,
att Presterskapet kommer till kännedom af
sina åhörares förhållande, kunde föreskrift
ten för KronoBetjente och LandsFiscaler å
Landet, samt Domstolarne i Städerna, att
lemna Presterskapet förteckningar å de sak,
fällde, i allt fall förblifva oförändrad.
Jag får slutligen nämna, att jag icke hös
rer till antalet af dem, som utan vigtiga
skäl vilja öka mängden af våra redan talrik
ka Författningar. Jag har, mer än många
andra, tillfälle att ofta finna vådan och o-j
nyttan af täta lag-förändringar; men jag
har trott ett annat förhållande kunna äga
rum, då fråga är om en Police-författning,
som, utan att göra någon rubbning i det
hela, kan efter omständigheterna rättas deri
den finnes felaktig. .
I händelse Höglofl. Ridderskapet och
Adeln skulle behaga fästa någon uppmärk
-
Din 5 Maji
samhet vid den anmärkning jag nu funnit
mig befogad att göra, anhåller jag, att LagJ
Utskottets Betänkande måtte till Utskottet
åter remitteras.
Härefter yttrade sig Friherre Mannerheim?
Jemte det, att jag till alla delar med
Herr Grefve Hamilton instämmer,- torde ja?
få stadga öfvertygelsen om rigtigheten af
hans åsigter med ett och annat exempel.
Det är ej sällsynt, att hos personer af
QvinnokönetSamhälisinrättningens fordringar
öfverväldigas af Naturens befallande kraft.
Skall då uppenbarandet af en förvillelse,
hvars tyngd hon ensam bär, följa henne uti
Prest-betyg hela hennes lifstid, och såmedelst
motverka de mått och steg Lagstiftaren
så sorgfälligt vidtagit för att afvärja publi,
citetens farliga följder?
I ett gladt sällskap, vid ett särdeles
tillfälle, blir en person af starka drycker
öfverlastad, och han pliktar — skall han
derföre stämplas såsom benägen till dryc^
kenskap ?
En örfil, gifven i enrum eller på a 11 j
män väg, innefattar en lika immoralitet. I
sednare fallet straffas den såsom vägafridsbrott,
. och gifver i ett bevis begrepp om
vanart.
Anser man det vara en Frestens rättigJ
het, att i Bevis införa eller utelemna hvad
Den, 5 Maj. 69
från Domstolarna till hans kännedom kommer,
tillägges honom en pröfningsrätt efter
godiycko, som skall tillämpas efter olika
principer, begrepp och lynne. Anser marx
åter införandet i Bevisen af brott, utan allt
urval, såsom en skyldighet, kan af tvänne
saker en hända: Antingen kan allmänna
begreppet om osedlighet försvagas, eller
kan försvårad utväg till erhållande af tjenst'
och låfligt näringsfång tvinga till olåfligt
företag och vanart.
I anledning af nu gjorda anmärkningar
blef LagUtskottets Memorial återremitteradt.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och Oeconomie - Utskottets, den
27.de
angående ett yrkande, det förmedlade Hem,
man måtte vid deltagande uti Kyrko-, Prestgårds-
och Tingshus-uppbyggande, få för,
medlingen till godo njuta.
Vidare föredrogs å nyo Oeconomie-Utskottets,
den 27-‘de April på Bordet lagda,
Betänkande, angående ett gjordt förslag om
anläggande af en Landsväg från Elfvedahls
socken i Österdalarne, förbi Särna, till Rör;
ås Kopparverk.
Friherre Mannerheim, Lars August, yttrade
sig hafya funnit, att OeconomieUtskottet,
7®
Den 5 Maj.
uti det nu upplasta Betänkandet, föreslagit
tvänne alternativ: det ena, att saken måtte
öfverlemnas till Kongl. Maj:ts Nådiga väk
behag- det andra, att Riksens Ständer med
malet måtte taga en närmare befattning, och
dertill göra ett särskildt anslag. För sin
del trodde Herr Fri herren, att Ridderskapet
och Adeln utan betänkande kunde öfverlemna
saken till Hans Kongl. Maj:t.
Uppå derom af Herr LandtMarskalken
gjord proposition, biföll Höglofl. Ridderskapet
och Adeln OeconomieUtskottets Bet
nkande, på det sätt Friherre Mannerheim
tillstyrkt.
Efter förnyad föredragning af Oecono.’
mieUtskottets, den 27:de April på Bordet
lagda, Memorial, rörande en gjord hemställan,
att Brännvins-bränningen finge fortfari,
äfven under loppet af innevarande
Maj månad, blef det samma af Höglofl,
Ridderskapet och Adeln bifallet.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs-och
Oeconomie Utskottets , den 27:de April på
Bordet lagda, Memorial, rörande Torfskär*
ningen i Halland.
•* *
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat följande, som upplästes, så lydande
:
Den 5 Maj.
71
Flere Riksdagsfullmägtige från Halland
hafva i Memorial yrkat att få på egna ägor
skära Torf af tufvor och ljungbevuxen
mark, att begagna i brist af bränsle, som
blifvit dem förbudet, hvaröfver Oeconomieoch
Besvärs-Utskottet, med åberopande af
go:de §. RegeringsFormen, förklarat sig icke
kunna något yttrande meddela. Men då
någon klagan icke är anförd öfver någon
viss embetsmanna-åtgärd, utan i allmänhet
öfver principen att sökanderna en förment
rättighet betaga, så synes det Höglofl. Utskottet
så mycket mera bort ingå i yttrande
öfver sjelfva frågan, som, då Kongl. För*
ordningen, som förbjuder flat-torfs skärande,
endast upptager Malmöhus och Christianstads
Län, Utskottet genom ett svar på Memorialet
icke saknat anledning till det ytt-j
rande, att rättigheten att begagna flat-torf*
ven icke vore Halland genom någon författning
betagen3 men att, i anseende till
embetsmanna• åtgärden i detta ämne, om
dervid varit att erinra, sökanderne ägt att
anmäla sig å ort och ställe som vederbort.
I anledning af förenämnde förhållande, hemställer
jag ödmjukligen, om icke detta Betänkande
må till OeconomieUtskottet, till
upptagande och besvarande af frågan om
den i fråga ställde rättigheten, återremitteras.
'
Uppå af Herr LåndtMarslalken gjord fråga,
orri de gjorde anmärkningarne borde föranleda
till återremiss, svarades:
Den 5 Maj.
Ja Och Nej.
Uppå härefter gjord proposition till
bifall å Utskottets Betänkande, ropades
äfven:
Ja och Nej j
men efter någon stund förenade sig Ridder?
skåpet och Adeln om att återremittera OeconomieUtskottets
i fråga varande Memorial.
Ånyo föredrogs OeconomieUtskottets ,
den 27:de April på Bordet lagda, Betänkande,
angående Glas- och Porcellaines-förares
samt Smideshandlares handelsrättighet.
Herr Manner stam, Johan: Uti ett land, der
den inrikes handelsrörelsen, äfven med inhemska
producter, icke är litet liflig, utan
inskränkt, borde snarare nya utvägar vidtagas
att utvidga, än att ytterligare hämma
den. De missbruk af kringfarande handlande,
som öfverklagas, böra genom Police-anstalter
förekommas, och Konungens Befallningshafvande
samt andre som utfärda pass
för sådana handlande, ej lemna dem åt misstänkta
personer, hvaremot de, hvilka handla
med Svenska Manufactur-varor, t. ex. Smiden,
sorn utgöra hela orters näringsfång,
icke böra hindras att egna och andras, för
landet nyttiga, tillverkningar kringsprida.
Den 5 Maj.
73
Man bör derföre afskaffa missbruken, utan
att tillika upphäfva nyttan. Då dessutom
frågor äro väckta om utvidgande af Närings,
och Handels-fri heten, skulle det nu föreslagna
stadgandet motsäga de grundsatser, som
i detta fall torde böra antagas; och tillstyrker
jag i anledning häraf afslag å Utskottets
Betänkande,
Grefve Lill[jen c rantz, Johan Wilhelm.- Utan
att vilja vederlägga de Ledamöters öfvertygelse,
som ifrån en annan synpunkt betraKtat
ämnet, hämtar jag från den erfarenhet,
som min embetsbefattning lemnat, största anledning
att tillstyrka bifall å Höglofl, Oe;
conomieUtskottets Betänkande, som jag finner
vara särdeles väl motiveradt. Desse kringvandrande
personer, hvilka, med få undantag,
endast söka en pretext i det obetydliga
förråd af varor, som de till afsalu utbjuda,
blifva gemenligen förr eller senare beträdde
med grofva brott och hvarjehanda
bofstycken. Den lofliga vinst de af försäljningen
kunde hämta är så obetydlig, att
hvarje annat näringsfång skulle vara mera
lönande och mindre osäkert. Och det ligger
derföre i sakens natur, att endast utskum
af menniskor kunna till denna handtering
begagnas.
De utgöra ett samfund med sådan esprit
de corps, att en dylik person, som i Westerås
Län blef med knif stucken af en sin medbroder,
så att han några dagar derefter
74
Den 5 Maj.
förlorade lifvet, dog utan att vi lija uppgifva
sin baneman, hvilken med mycken
möda sedermera upptäcktes. Vid .flera
grofva stölder och röfverier, synnerligen
vid en nyss begången, har jag haft tillfälle
utröna, huru stort samband existerar emellan
denna, för allmänna säkerheten vådli*
ga, folkclass, hvars medlemmar, vid be.
gåendet af ogerningar, alltid omgifvas och
biträdas af större eller mindre antal medbroder,
hvilka icke blifva lottlöse i det
rof, som af den vid tillfället egentligen verksamme
kan åtkommas.
Då jag är fullt öfvertygad, att de ManufacturVerk,
som begagnat dessa skadliga
varelser, med långt större fördel kunna
afsätta, sina effecter på det af Höglofl.
Utskottet föap«lagna sätt, inser jag intet
återstående skäl emot antagandet af Utskottets
Betänkande i hela dess vidd.
Herr Mannerstam.• Jag medgifver gerna
verkligheten af de nämnda händelserna,
men jag har förut uppgifvit medlet att
dem förekomma, och då böra brott be.
gångna af dylika personer sällan inträffa.
Jag kan dessutom ej föreställa mig, att pass
utgifvas för banditer och landstrykare
blott derföre, att de anmäla sig att kringföra
handelsvaror.
Herr Ekorn, Pehr Adolph: Då jag har
äran vara Ledamot uti Allmänna Besvärs
-
Den 5 Maj.
75
och Oeconomie-Utskottet, forde mig tillå-'
tas härvid andraga, att Utskottet alldeles
icke sträckt sin åtgärd derhän,- att någon
för orternes inbyggare nyttig och behöflig
Manufactur af Porcellaine och Smide skulle,
i afseende på afsättningen, vara underkastad
något tvång. Tvärtom är af Utskottet
föreslaget, huru en sådan afsättning
säkrare skulle kunna vinnas och befordras;
men, i afseende på personernes uppförande,
hvilka stryka kring landet, under skygd
af försäljning af sådana varor, och genom
deras sedeförderf och begär, ej mindre att
obehörigen tillita Allmogen, än ock att
den samma ofta bedraga, har Utskottet
trott sig böra föreslå ett förbud emot sådana
personers kringresande i orterna, deraf
icke större skada och förlust, både i
Oeconomiskt och Moraliskt afseend •, än
nytta vinnes. För min enskildta del kan
jag tillägga, att sådane ofta med hustru
och barn kringstrykande personer, utan
att vara försedde med så mycket varor, att
afsättningen deraf kunnat medföra den inskränktaste
utkomst, ägt behöriga P esepasS
att färdas från Örebro till Götheborg,
Vester- och Östergöthland, samt bela Riket
igenom , ända upp till det mig nådigst anförtrodda
Län, samt under föregifven anled.
ning att nedsätta sig som borgare uti dea
nyligen anlagde CarlJohansStad , uppehållit
sig uti de mest aflägsna delar af Länet, och
omsider måst tillhållas att antingen bygga
och bo å det för dem anvista ställe, eller
■X
Den 5 Maj.
ock till deras förra vistelseorter sig begif-'
va, och derom jag tilltror mig kunna än
vidare gå i en författning, som med min
embets-befattning instämmer. Jag anhåller
således ödmjukligen, det Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderska*
pet och Adeln täcktes bifalla Besvärs, och
OeconomieUtskottets Betänkande, såsom ofelbart
verkande till den allmänna ordningens
vidmagthållande.
Grefve LiUjenerantz • Den anmärkning
låter vid första påseendet ganska rigtig,
att icke andra än välkände personer böra
erhålla pass till Glas. och Porcellaines-föring
in. m,, samt att Läns-styrelserne genom be*
horig tillsyn böra hindra och förekomma de
vanartades brott och bedrägerier, — hvilka
icke böra utesluta andra, tilläfventyrs redliga,
personer att sig med ett låfligt näringsfång
försörja; men mina EmbetsCameraders
erfarenhet lärer säkerligen med min deruti
instämma, att den mest noggranna uppsigt
å i fråga varande personer, på sin högd
lemnar det resultat, att ofta upptäcka af
dem begångna brott, och sällan lyckas att
ertappa och öfverbevisa den brottsliga. Utstuderade
i alla för deras ändamål erforderliga
knep, förstå de att å orter, derifrån
pass begäres, ställa sig skickligt, att då
sådant vägras, förse sig med falska attester,
och medelst desamma, under föregifvande
att hafva passet förlorat, förskaffa sig ett
Den 5 Maj.
77
dylikt i första lilla Stad, der de inträffa,
o. s. v.
Ständigt kringvandrande, ofta ombytande
namn, äro de svåra att uppsöka, sedan
någon af dem föröfvad våldsamhet hun.
nit constateras och inrapporteras. Sällan
föröfvas deras förbrytelser så enfaldigt, att
de kunna på bar gerning gripas, och om
än detta någon gång inträffar, om än de
blifva bestraffade, är den skada de gjort,
ändock ofta oersättlig.
Allmänna Besvärs, och Oeconomie-Ut*
skottets Betänkande blef härefter bifallet.
. . j
Föredrogs å nyo OeconomieUtskottets,
den 27:de April på Bordet lagda, Memorial,
i anledning af väckt fråga om befrielse från
ansvar för dem sorn försumma Regements.}
Skrifvare-möten.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat till Protocollet följande:
I Memorial, som till Oeconomie- och
Besvärs-Utskottet blifvit remitteradt, hafva
flere Riksdagsfullmägtige af BondeStåndet
ifrån Kronobergs Län hemställt, om icke det
vite af En Riksdaler Banco, hvartill, under
åberopande af Häradsskrifvarelnstructionen,
Allmogen fälles, då något utlyst Uppbördsmöte
försummas, kunde förklaras icke^äga
78
Den 5 Maj.
rum,' eller åtmindstone samma vite må lindras
vid de tillfällen, .då afgiften icke stiger
lill dubbelt belopp emot böterna, hvaröfver
Utskottet, med åberopande af gorde $. RegeringsFormen,
att Embetsmäns beslut m. m.
icke kunde komma under Utskotts pröfning,
förklarat sig icke vara tillständigt att
någon åtgärd vidtaga eller utlåtande meddela,
då motion är väckt om upphäfvande
och ändring i ett redan stadgadt förbud ,
hvari sökanderne, till vinnande af rättelse,
haft att anmäla sig å ort och ställe som vederbort.
I detta Höglofl. Utskottets yttrande
kan jag för min del ej instämma. Om
fråga varit om besvär eller anmärkning öfver
embetsmanna-åtgärd, så hade otvifvelaktig!
förenämnda yttrande varit på sitt
rätta ställe; men då frågan endast innefat.
tar en åsyftad ändring i nu gällande stadganden,
är förhållandet annorlunda. Annat
ar att åtala Embetsmännens beslut, annat
att begära en förändring i författningar, som
dertill föranledt; och skulle Utskottet anses
hafva ägt att i sistnämnde omständighet
vägra frågans upptagande och bedömande,
så blefvo Utskottets åtgärder ganska inskränkte,
och Lagstiftarens afsigt med Utskottets
tillvarelse skulle alldeles förfelas,
hvars första åliggande är att upptaga alla
hos Riksens Ständer uppkomna frågor om
förändring , förklaring och Upphäfvande af
lagar och författningar, som, genom 34
Riksdagsordningen, blifvit till Oeconomieoch
Besvärs-Utskottets handläggning öfvert
Den 5 Maj. <79
lemnade. Jag tillstyrker fördenskull, att
detta Betänkande måtte återremitteras, med
yrkande, det Höglofl. Utskottet måtte upptaga
och utlåtande meddela i förenärtinda
fråga, huruvida något af de framställda, alternativen,
till ändring i föreskriften i Rege.
mentsskrifvarelnstructionen, kunde lämpligt
anses; Och förenar jag mig i denna motion
i så måtto, att jag yrkar, det omnämnde vite,
som 1733 års Regementsskrifvarelnstruction
föreskrifver, alldeles måtte försvinna,
och det så mycket mera, som jag ej kan finna,
det någon större ansvarighet eller förbindelse
till. vite bör äga rum vid de skattskyldiges
liqvid med militairen, än för utgörandet
af rentor och utskylder, som till
kronan directe utgå. Denna förbindelse till
personlig inställelse, som är alldeles olämp-i
lig, har äfven ofta föranledt till den beqvämlighet,
å Regementsskrifvarens sida, att uträkningar
på rentor icke meddelas, utan
blott det summariska beloppet af hvarje
hemmansrenta på stället tillkännagifves ,
hvari yrkas den rättelse, att Regementsskrifvaren
bör åligga tidigt utgifva åt rentegifvare,
samt åt dem som böra erlägga
kronovacancer, uträkningar, som upptaga
persedlarna och värdet å hvarje af dem efter
markegång, samt tiden, med anteckning
hvarifrån den beräKnas och hvarmed den
slutar. Om så sker, som borde ske, behofde
icke hemmansägaren infinna sig på
liqvidationsmöten, utan kunde liqvidera aflöningen
till militairen, som andra utskyl
-
-
8o
Den 5 Maj.
der, och befriades ifrån den otillbörliga skyldighet,
att på flera mils afstånd nödgas på
liqvidations-möten sig infinna. Sådana möten,
der ett Compagnie soldater instäiler sig
och gifva anledning till kostnad och utsväfning
, kunde ganska väl inställas , som
vid några Regementer redan skall hafva
skett, och som, både i oeconomiskt och
moraliskt afseende, vore en vinning för
soidaterna, och dem som, efter gammal vana
, med skjutsning måste dem fortskaffa,
och medförde således en allmän nytta.
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel»
anförde: Utan att kunna yttra mig öfver
-hufvudsaken, nemligen frågan om böter för
dera som uraktlåta att inställa sig vid Regementsskrifvare-möten,
ett ämne, hvarom
jag icke äger kännedom , utbeder jag mig
få fästa Högloft. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på den delen af Herr Grefve
Gyllenborgs anmärkning, som rörer frågan,
huruvida OeconomieUtskottet bort eljer
icke bort upptaga målet. Den 90.'de §.
RegeringsFoimen, som af Utskottet anföres
till stöd för dess tanke, att detsamma icke
borde ingå i befattning med målet, stadgar
visserligen, att Riksens Ständer eller deras
Utskott icke få ingå i pröfning af Regerings-
och DomareMagternes beslut, eller
sjelfva verkställigheten af någon Lag eller
Författning; det vill säga, att en pröfning af
lagars tillämpning icke kan tillkomma Riksens
-
III.
Den 5 Maj.
sens Ständer. Men denna §, kan lika säkert
icke så uttydas, son: kunde det någonsin
Riksens Ständer eller deras Utskott förmenas
att pröfva rigtigheten och gagneligheten
af sjelfva Lagarna och Författningarna,
samt nödvändigheten af förändringar deruti.
Då den till OeconomieUtskottet remitterade
fråga synes mig helt och hållet v;.ra
af denna sednare beskaffenhet, så förmodar .
jag, att det är blott från en irring om begreppet
af 9G:de §. Regeringsformen, som Utskottets
nu afgifna yttrande sig härledt; Och
är det under denna synpunkt, som jag för
min del anhåller få understödja Grefve Gyllenborgs
önskan, att Memorialet måtte blifva
återförvisadt.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus, för.'
malte sig till alla delar instämma i hvad
Undertecknad yttrat.
I anledning af de nu gjorda anmärkningar
blef OeconomieUtskottets Memorial
återremitteradt.
Anmältes och emottogs Konungens HofCanzler
m. m. Herr Friherre af Wetterstedt,
hvilken, å Kongl. Majits vägnar, till
Ridderskapet och Adeln öfverlemnade en
Nådig Skrifvelse samt tre Kongl. Proposi--  tioner, hvilka nedanföre upptagas.
Ridd. och Ad. ProU N;o 11. 12.
Den 5 Maj.
Sedan Hof-Canzleren afträdt, föredrogs
å nyo StatsUtskottets, den 27-'de April på
Bordet lagda, Memorial, i anledning af
Konungens Nådiga Proposition, angående
ersättning för den förlust i årlig inkomst,
Allmänna Barnhusinrättningen i Stockholm
måst vidkännas, genom StorFurstendömet
Finlands alträdande.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemmat följande Dictamen, som upplästes:
I Höglofl. StatsUtskottets Betänkande
om ersättning för Allmänna Barnhuslnrättningen
i Stockholm, för förlorade inkomster
genom förlusten af Finland, instämmer jag
hufvudsakligen, nemligen i så måtto, att
Barnhuset ersättning må beviljas 3 men vid
sättet att meddela denna ersättning, och öfriga
omständigheter i Betänkandet, kan jag
icke undgå göra följande anmärkningar. Jag
anser väl i allmänhet lämpligast att bestämda
anslag göras till medgifne behof, men,
om jag ock medgifver, att, i likhet med
hvad förut skall vara practiseradt, en utgift
kan anvisas på en genom särskildt afgift
beredd odeterminerad tillgång, kan jag likväl
icke anse det vara lämpligt eller ovillkorligen
gagnande, att, med upphäfvande
af nu varande Controll på Spelkort.stämpling,
och uppbördssättet af afgiften för kort,
öfverlåta åt enskildte BarnhusDirectioner,
att, efter de grunder de kunde föreskrifva,
förStaten bereda en Bevillning, hvars större
Den 5 Maj.
83
eller mindre belopp således kommer att
bero på de Controller, de nödige pröfvade,
och hvarvid Statens Ombud således icke
komme att hafva annan åtgärd, än att ifrån
enskildta Directioner emottaga hvad de ausägo
blifva Statens andel i Bevillningen,
som likväl lämpligast och säkrast bör, efter
af Riksens Ständer gillade Controller, i
StatsCassan directe inflyta. Det åsyftade
ändamålet af en förbättrad Controll bor äfven
lika säkert vinnas, om nuvarande inrättning
bibehålles, helst de, som genom
deltagande i inkomsten blefvo interesserade
i tillökning v,t deraf, lära lika nitfullt med»
dela de förslag, som kunna förbättring i
Controllen bereda 5 och tillstyrker jag, med
afseende å hvad anfördt är, att, i händelse
förslaget till deltagande för Barnhuset i inkomsten
för Spelkort gillas, Controllen och
uppbörden icke må Directionen öfverleinnas,
och att detta äfven må sträcka sig till de
öfriga BarnhusDirectioner, i fall Utskottets
tillstyrkande i anseende för dem föreslagne
inkomst bi Palles 5 men ehuru öfvertygad jag
är, att allmänna medel aldrig bättre kunna
användas, än till sådana föremål, kan jag
likväl icke undgå anmärka det skiljaktiga,
som visar sig i förhållandet emellan Stockholms
Barnhus och de öfriga. För det förra
begäres att till godo njuta de inkomster det
haft, och således att njuta ersättning för
hvad det förlorat. De sednare åter hafva
af deras inkomster intet förlorat, och ingen
begäran om nya framställt^ under erkän
-
84 - T>en 5 Maj.
nande af Utskottets välgörande afsigt, kan
jag likväl ej anse det vara alldeles enligt
med principe, att meddela en, ehuru obe.
tydlig del af Bevilinings-medel, der intet
biträde är hegardt, än mindre något förslag
af behof är framstäldt, samt att öfverlemna
sättet att vinna denna för Staten och Barn-1
husDirectionerna gemensamma inkomst, helt
och hållet åt enskildtes godtfinnande, I
synnerhet får jag lämpa detta yttrande till
Utskottets medgifvande, att å de ställen, der
Barnhusinrättningar icke äro, mets Kort-fa»
briquer äro inrättade, skulle enahanda förmöner
och rättigheter Fattig-fö.- örjnings-anstalterna
tilläggas, helst, med kännedom att
Fattig-försörjmngsanstalter äro enskiidte inrättningar,
som i allmänhet utan biträde af
det allmänna, af hvarje ort särskildt underhållas,
jag ej kan inse något skäl, hvarföre
sådane inrättningar, der Kort-fabriquer äro,
skulle få en bättre rätt till biträde af allmänna
medel, sorn de dessutom icke begärt
eller förvänta, än Fattig-försörjnings-anstalter
på andra ställen. Jag anhåller ödmjukast,
att detta till StatsUtskottets upplysta
granskning remitteras.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham, yttrade,
att det ej vore hans sak att nu ingå i någon
pröfning huruvida det förslag StatsUtskottet
uppgifvit till ersättning för BarnhusCassan
för dess förlorade inkomster vöre
det tjenligaste. Han ville allenast anmärka,
att, sådant som förslaget nu vore, nå;’
Gen 5 Maj.
8 5
got definitift beslut deröfver af Riderskapet
och Adeln ej kunde fattas. Dessförinnan
vore nödigt att veta, om verkligen Stämpelafgift
för kort blir en artikel i den tillkom,
mande BevillningsFörordningen, och härom
kan Ridderskapet och Adeln ej äga någon
kunskap, innan förslag inkommit från Be.
villningsUtskottet och Riksens Ständer deröfver
beslutat. Allt hvad som nu vid saken
kunde göras vore, efter hans tanka,
att öfverlemna detta StatsUtskottets Betänkande
till Bevillningsutskottet, och dess
Utlåtande deröfver infordra.
Herr Palman, Otto Fredrik, utbad sig endast
få erinra, att Utskottet ej föreslagit någon
förhöjd kort-stämpel-afgift eller ny Bevillning',
utan endast att hälften af den Be.;
villning å kort, sorn hittills ägt rum, skulle
till Barnhuset anslås. Orsaken, att Utskottet
vågat tillstyrka bifall till ett sådant för.
slag, hade varit, att man funnit den influtna
kort stämpel afgiften vara så ringa, i jemförelse
med förbrukningen af kort, och att
man ansett en bättre controll kunna vinnas
genom den af Utskottet tillstyrkta utväg}
genom hvilken äfven förekommes att man
behöfde göra ett särskildt anslag af Staten
för allmänna Barnhus-inrättningen. Huruvida
Bevillningsutskottet häröfver borde hö.
ras, lemnade Herr Pålman till Ridderskapets
och Adelns eget bedömande.
Grefve Lilljencranu Ehuru Barnhusen i
86
Den 5 Maj.
landsorterna icke förlorat påräknade inkomster
igenom Finlands afskiljande ifrån Sverige
, befinna de sig , så vidt mig kunnigt
är, i lika obestånd, som stora Barnhuset i
Stockholm. Fonderne till deras underhåll,
som gemenligen varit anslagne i contanta
penningar, hafva, genom myntets försämrande,
årligen blifvit allt mera otillräcklige,
och barnens antal är icke allenast emot förr
betydligen förminskadt, utan man har nödgats,
i stället för den ömma vård de fördom
njöto inom inrättningarna, utsätta barnen
till mer och mindre godhjertade foster,
föräldrar. Att Directionerne för Barnhusinrättningar
i orterna icke anhållit om understöd
af publika medel, härleder sig endast
af förmodan, det Statens tillgångar icke
kunde lemna hopp om bifall.
Jag vågar vördsamligen tillstyrka, att
berörde Directioners uteblifna ansökningar
icke må lägga hinder emot begagnandet af
Högloft. StatsUtskottets välgörande förslag.
Hvad angår tilldelande af andel i Stärnpel-afgiften
åt Fattigvården i de orter, der
Barnhus icke finnas, förenar jag mig helt
och hållet med Herr Lagmannen Grefve
Gyllenborgs yttrade mening.
Grefve Mörner, Adolph Göran, instämde
deruti, att, som StatsUtskottet tillstyrkt en
sak som till en viss del inginge i Bevillningsprojeclet,
efter Bevillningen på Kort
Den 5 Maj.
sy
kunde framdeles, såsom hittills, komma att
dertill höra, StatsUtskottets Memorial borde
till BevillningsUtskottet öfverlemnas,
jemte de dervid gjorde anmärkningar,
Herr LandtMarstalken proponerade, att
StatsUtskottets Betänkande jemte de dervid
gjorde anmärkningar, skulle till en bör.
jan till BevillningsUtskottet öfverlemnas.
Bifölls.
Upplästes Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Riksens Ständer i afseende på de
i 41 §. RegeringsFormen föreslagne förändringar.
Gifven Stockholms Slott den 3:dje
Maj l8l5.
Denna Nådiga Skrifvelse skulle hvila
i sammanhang med de constitutionella frågorna,
som ligga på Bordet.
Herr af Wingård, Johan Diedric, Uppläste
till Protocollet följande:
Då frågan, rörande rättigheten för tjen.;
stedrängar att från Fryxdalen utgå på arbete
i andra provinser, ånyo blifvit under en
allmännare åsigt och som en med billigheten
i strid varande författning hänvist till
Oeconomie- och Besvärs-Utskottets vidare
8S
Dm 5 Maj,
handläggning ; har jag trott mig böra upplysa»
på hvilka grunder min företrädare, Landshöfdingen
och Riddaren von Echstedt, stadgat
sitt förbud mot dessa utvandringar,.
Less Kungörelse lyder så här;
Kungörelse.
Å vissa orter inom Länet har Allmo*
gen sedan längre tid tillbaka företagit sig
utvandringar till andra Län, för att söka
sig arbete. Den oftast öfverdrifne dagspenning,
sådane arbetare erhållit, har vållat,
att desse utvandringar med hvarje år
tilltagit: att Husbönder utöfver behofvet
antagit Drängar i deras tjenst» hvilka, skyddade
af detta försvar, i stället att använda
deras arbetsförmåga vid åkerbruket,
frånskillt Länet flera på andra orter arbetande
händer: att det öfverskott, som af
dagspenningen till hemorten medföljt, föranledt
till en lättjefull lefnad, den tiden
af året, då tillfälle tilf*'arbetsförtjenst utom
Länet upphört; att ej sällan öfverflöd, men
med visshet osedlighet blifvit i hembygden
kringspridde följder; att Hubönder
å de flesta orter i Länet funnit sig i förs
lägenhet att kunna erhålla tjenstedrängar,
emedan de villkor, som härvid billigen
kunde komma i fråga, vida understigit de
fördelar, som genom utvandringen påräknades;
att så väl tjenstelöner som dagalöner
blifvit märk ligen stegrade, samt att, med
allt detta, Länet saknat en mängd arbetan
-
Den 5 Maj.
89
de, hvars krafter det behöft, men genom
utvandringen till andra Län måst förlora.
Alla dessa olägenheter äro allmänt kände
och öfverklagadej Och som de, med uppmärksainhet
härå, af mig, under den 22:dra
October 1813 och i;sta April innevarande
år, i ämnet utfärdade Kungörelser ej medfört
den följd jag afsett, har jag, för att
göra slut på dessa, emot Författningarna
stridande, för orten och folket menliga,
ovanor, härmedelst velat till allmän underrättelse
kungöra; att hädanefter ingen
Tjenstedräng, hvarken för egen del eller
dess Husbondes räkning, hvilket sistnämnda
skäl vanligen plägar föregifvas, skall
vara berättigad att gå utom Länet, för att
söka sig arbete j Och kommer en sådan
dräng, som, då han aldrig kan i förenämn.
de hänseende härifrån förpassas, olofligen
begifver sig utom Länet, att såsom Lösdrifvare
anses, och efter Författningarna
behandlas ; varandes det likväl Hemmans,
brukare och Torpare med Jordbruk obetaget
att, om de af tillfälliga orsaker skulle
finna förmonligt att någon tid af året söka
arbetsförtjenst i andra Län, sig härstädes
anmäla med företeende af vederbörliga Prestbetyg,
hvilka, så vida pass skall kunna
meddelas, bestämdt böra innehålla, att den
Pass-sökande äger Hemmans eller Torpbruk,
jemte orten till hvilken resan är
ämnad i Om iakttagande hvaraf det Vörd-ige
Presterskapet i Länet härmedelst anmodas.
9°
Den 5 Maj.
Krono- och Stads-betjente i Länet sko?
la noga vaka öfver efterlefnaden af detta
Påbud, om hvars uppläsande i Kyrkorna
nu genast och sedermera årligen i Martii
Månad, och Söndagen före Mantals-skrifftingen,
det Vördige Presterskapet lärer
besörja. Carlstads Lands Canzli den iO:de
Maj 1814.
Elias von Echstedt.
G. E. Kleman.
Jag får endast härvid fästa HöglofL
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på den omständigheten, att frågan blott
angår Tjenstedrängar eller personer varande
i andras bröd, eller åtniindstone så ansedde,
samt således, både i Tjenstehjonsstadgan
och principen att hvar ,och en
skall mantalsskrifvas der han arbetar, finner
sin grund. För mig blir det ganska
kärt, om Kongl. Maj:t nädigst behagar gifva
en Allmän Fö fattning i ämnet: till
dess bör jag trygga mig vid, att den nu
varande författningen är grundad på ortens
behof, då Landshöfdingen Echstedt, som
född och hela lifstiden boende inom provinsen,
ägde en kännedom deraf, jag ännu
billigtvis bör tro mig sakna.
Remitterades’ 'till® '-Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottet.
Den 5 Maj.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham, uppläste
följande:
Vid 1809 års Riksdag, då Svenska Folket
uppsteg ifrån ett politiskt förfall, hade
jag den tillfredsställelsen att vinna Höglofl.
Ridderskapets och Adelns och Riksens Stäm
ders gillande, när jag vände deras uppmärksamhet
derpå, att bästa medlet till stadgande
af en säker grund, hvarpå vår borgerliga
frihet kunde byggas, funnes i ett rent bemödande
att, genom en klok vård af den.
allmänna uppfostran, bilda oss till värdighet
att vara frie och sjelfständige. Här är
ej rummet att i detail upprepa följderna af
Riksens Ständers då vidtagna steg. Det är
tillräckligt att nämna, det Kongl. Maj.t gått
Riksens Ständers önskningar till mötes; att
fullständiga revisioner äro förrättade öfver
Uppfostrings.verkets förut föga och blott
fragmentariskt kända tillstånd i Riket; att
den dertill af Kongl. Maj:t nedsatta Comité
nu finner sig i tillstånd att med full
kraft träda till utarbetande af Skol-författningarna.
Riksens Ständer sjelfve hafva
vid denna Riksdag,, genom deras bifall till
Konungens Nådiga Proposition, å nyo ådagalagt
deras ömma omsorg för det allmänna
Uppfostrings-verkets förbättring. Mycket är
således redan beredt, men mycket återstår
att göra. Mitt föremål är nu att mana Riksens
Ständer till fullbordande af sitt Verk.
Med någon i sakens kännedom grundad
tillförsigt kan jag försäkra, att det hädan
-
52
Dm 5 Maj,
efter står i Styrelsens magt att gifva våra
allmänna Skolor den inrättning, som för
nationens höjande till en sann vetenskapsbildning
kan vara af nöden. Vi må hop.
pas att njuta denna välgerning af en Regering,
som tagit till syftemål att varaktigt
stadga den Nordiska Halföns sjelfständighet:
kanske vi i denna Nordens förening och i
dess lyckliga läge, att orubbad vara en fred-*
lig åskådare af det öfriga Europas hvälfningar,
kunne grunda ett smickrande hopp att
berga öfverlefvorna af det öfriga Europas
cultur, naturalisera dem, och med den Nordiska
jordmonens friska krafter frambringa
alster af mera förädlade slag. Måtte åtmind«
stone hoppet tills vidare lugna oss, och hos
de redlige och ädle väcka en nitfull och
ren verksamhet till detta mål f Men under
dessa smickrande föreställningar se vi ännu
icke de allmänna bildningsanstalterna på ett
rätt kraftigt sätt använda till mängdens bildande.
Det är ofelbart, att Nationalbildning
är blott ett resultat af Vetenskapsbildning:
men den sednare kan linnas eiler komma till
vissa kretsar i samfundet, utan att den lörra
alstras, i brist af anstalter till dess spridande.
Denna brist är i Sverige kännbar. Föga finnas
några allmänna anstalter till bildning af
den mängd medborgare, sorn stadnar qvar i
Näringarna. Många enskildta försök till deras
inrättande äro gjorda, men utgöra endast
fragment, som, i brist af sammanhang, näp-1
peligen skulle kunna bringas till ett helt.
Hvad må vi undra, om hos mängden råhet
Den 5 Maj.
93
och otyglade interessen verka oredor, sedeförderf
och allmän slapphet, när man så
litet vårdar dess daning lill samhällsmenniskor
och medborgare? Jag har länge med
lidande sett vår belägenhet} nöden börjar
att trycka hardt} och jag har trott mig i
sjelfva nödens spår hafva funnit anvisning
på den väg man bör följa.
Kunskaps spridande och väckande af
arbetsdrift genom meddelad arbetsförmåga
äro de rätta medlen att hämma vårt sedeförderf.
Led ungdomen till ett klart förstånd!
Vän ungdomen vid arbetsamhet! Bibringa
ungdomen arbetsfärdighet! — och
den så danade mannen skall känna sin förmåga,
derigenom känna sig sjelfständig, och
med denna dubbla känsla bli en nyttig medborgare}
och ett samhälle, bi Idad t af sådana
medborgare, skall höja sig tili sjelfständighet,
en lagbunden frihet och en sann välmåga.
Vi äre i behof af en rigtig .Fattigvård:
den vanmägtige, nödlidande, måste
hjelpas och understödjas. Men om en stor
del af dessa nödlidande ifrån lättja och oseder
härleda sin nöd, om de utgöra genom
eget förvållande förlorade arbetshänder för
samfundets behof, skola de som en kräfta
fräta Statens krafter, och de öfverblifvande
arbetande medborgare ej förslå att frambringa
det nödvändiga till egen och deras bergning.
En Fattigvård, som blott utdelar allmosor,
uppfyller aldrig sin bestämmelse. Syftemålet
måste vara att utrota fattigdomen, genom
94
Den 5 Maj.
häfvande af dess orsaker. Anstalter dertill
äro, att för deni som redan äro i nöd, men
ännu äga arbetsförmåga, anskaffa utvägar och
tillfälle till arbete, och hufvudsakligen för
den uppväxande generationen se till, att den
bildas till arbetsamhet och förmåga att bärga
sig och tjena Staten. Denna förmåga
beror af en viss kunskapsbildning, i vana
vid arbete, och i vissa förvärfvade skickligheter,
som i hela landet eller vissa lands,
orter gifva medel till en sjelfberoende lifsbärgning.
Hos den uppväxande generationen
bibringas denna förmåga endast genom
en lämplig undervisning, och den kan meddelas
i allmänna Folk-skolor i förening med
Arbets.skolor.
Redlige, vältänkande och upplyste för.
äldrar gifva sina barn denna bildning af e.
get förstånd och välvilja3 men mängden kan
det ej med bästa vilja, der tillfällen för undervisning
saknas, och när deras egna göromål
borttaga tiden för dessa omsorger.
Blefve sådane anstalter vidtagne, skulle de
säkert vinna understöd af de bemedlade,
som deri funno en utväg att skafta sina
barn en sann bildning: den andej af Fattig,
vårdsmedel, som dertill användes, skulle,
genom bildande af ny arbetskraft, betydligen
törminds' a Allmänhetens bidrag till de
nödstäldas underhäll5 och de genom dessa
anstalter födda kunskaper och den deraf
framkallade arbetsfärdighet skulle hos mängden
dana renare tänkesätt, fastare lynnen,
Den 5 Maj.
95
en mångfaldigare kraft till sjelfständighet,
större ädelhet i begär och interessen. Den
allmänna öfvertygelsen skulle snart omfatta
dessa anstalters höga värde, och då stadgades
varaktigt deras allmänna hytta. Lång.'
samt växer under en huld vård ifrån ett
frö den frodigaste planta och hugnar med
mognade frugter.
Om jag här förmått i allmänhet utveckla
min idée, att öfver hela landet borde
inrättas allmänna Folkskolor, i sammanhang
med Arbets-skolor och Inrättningar till idoghetens
befrämjande, fruktar jag ej att
mötas af Högloft. Ridderskapets och Adelns
tvekan om dess afsigt att befordra duglig,
het och upplysning hos allmänheten, jag
vill allenast tillägga, att det egentligen ar
först efter sådana anstalters tillvarelse, som
Skol.inrättningar till högre bildning med
fördel kunna föranstaltas3 ty i brist deraf
äro våra högre Skolor nu , för att ej svika
någons kunskapsbegär, nödsakade att utgöra
mellanvarelser mellan ptedagogier och
verkliga lärdomsanstalter. Vetenskapsodlingen
skötes derigenom blott till hälften3 större
delen lärjungar stanna vid handtverks,
mässiga kunskaper, och blifva halfkunnige,
från arbetet afvändé medlemmar i Staten,
och mängden är lemuad utan vård.
•
Jag vet alltförväl, att Riksens Stander
ej med framgång skulle befatta sig med utarbetandet
af planer och methoder till dy
-
g6
Den 5 Maji!
lika anstalters stadgande och inrättning. Det
är Styrelsens ensak: Styrelsen ensam kan
lämpa dem efter tiders och orters behof,
och jemnka medlen att göra dem möjliga
och verksamma. Men Riksens Ständer kunna
med sitt förord befordra dem. Jag föreslår
derföre, att Riksens Ständer högtidligen
måtte inför Kongl. Maj:t förklara deras
erkänsla och tacksamhet för de mått och
steg Hans Maj:t redan i nåder vidtagit,
och derjemte ingå med den underdåniga
önskan, det täcktes Hans Majit låta utarbeta
förslag till sådana Undervisnings-anstalter,
der de nödigaste elementarkunskapef
bibringades allmänheten, i förening med arbetsöfning:
anstalter, hvilka ovillkorligen
borde sättas i sammanhang med den allmän,
na Fattigvården: att ytterligare, genom Hans
Majlts nådiga åtgärd , anläggandet af sådana
Folk- och Industri-Skolor i städer och
på landsbygden måtte befordras, och att
inrättningar som redan finnas , genom rigtande
till ett bestämdt ändamål i sammanhang
med öfriga anstalter till den allmänna
bildningen, måtte göras allmänt gagnelige.
Yttrandet af denna önskan skulle inför
Hans Majit röja en Riksens Ständer värdig
omsorg, att, genom Nationens höjande till
en bättre bildning, öka Statens kraft, att
lätta Regeringens åtgärder och med välvilja
möta Dess bemödanden, och kanske äfven
hos Nationen väcka den allmänna omtankail
och bereda mängdens sinnen till villfarighet
-
het i den stund då Kongl. Majit af landsfaderlig
ömhet till dessa föremål utsräcker
sin vårdande hand. Jag gläder mig emedlertid,
att en dag skall komma, dä efterkom,
mande kunna intyga, att Sveriges Ständer
under detta tidehvarf förstått ej allenast att
för ögonblicket grunda en fri och sjelfständig
Stat, utan äfven att för framtiden bereda
en högre odling, och hos Svenska Folket
bilda en national-anda, grundad i nationens
eget medvetande af kraft, som gör
denna sjelfständighet och denna frihet varaktiga.
Jag anhåller, att denna min motion måtte
behandlas lika med den jag gjorde år 18CK),
och hvaraf denna blott är en fortsättning.
Den remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet, och det tilläts mig
att, i det fall Utskottet så skulle önska, I
Utskottet få företräde, för att närmare utveckla
mina tankar. Jag skall, om samma
beslut nu fattas, dertill vara färdig, enär
det påfordras.
Begärdes på Bordet.
Herr Lilljehorn, Gustaf Adolph, anförde
skriftligen följande
Ödmjuka Memorial:
De flesta Memorial , som vid detta
Riksmöte till Riksens Höglofl. Ständer in»
Ridd. och Ad. Prot, N:o ig, 14*
98
Den 5 Maj.
kommit, liksom nästan alla de af Trycket
vid denna tid utgifne Ströskrifter uti Finance
ärenden (utom några uti Allmänna
journalen och en tryckt Skrift, kallad Kritik
öfver Kritiker i Financeläran, nyligen
anförda reflexioner, som väckt min uppmärksamhet
och stadgat mitt omdöme i
detta vigtiga ämne) innefatta, och äro elter
min tanka grundade på tvenne villomeningar
och felaktiga grundprinciper: Den
ena, att penningar i Sverige böra äga ett eget
invärtes varuvärde och bestå af hardt silfver;
Den andra, att underbalance i den Utrikes handeln
skall verka Finatice-oreda och villervalla uti
den Inrikes handeln, samt vålla dyrhet och stegrade
priser.
Hvad nu det förra beträffar, så har
alla tiders erfarenhet bevist, att silfver
till hufvudmynt i mera vidsträckta länder
förorsakat villervalla i Financerna och
Varit ett otjenligt myntämne, såsom ändå
för obeqvämt för att transporteras och
skickas per posto och att begagnas i en
större Handelsrörelse utan biträde af Pappers-representanter,
hvars nttmeraire och tillgångar
icke kunnat bestämmas och orubba”
de bibehållas.
Alla försök med Silfver realisationer i
Sverige hafva ock hittills misslyckats och
gått förlorade, och den sista, som börjades
år 1777 och understöddes någon tid af
Fragtförtjenst under Amerikanska kriget,
Den 5 Maj.
99
började redan att vackla år 1783, samt upp.
hörde nästan totalt, ätmindstone vållade en
förderflig agiotering, efter 1789 års Riks.
dag, då RiksgäldsSedlarne tillskapades och
bortjagade Bancomyntet utur rörelsen.
Vid lgoO års Riksdag stadgades väl ett
Visst agio emellan Bancomynt och RiksgäldsSedlar;
men påföljden var, att sjelfva Speciemyntet
derigenom än vidare utträngdes i
handel och vandel, och blef äfven kort derefter
till utväxling utur Banken i det när«
mäste förbudet, oaktadt den förmögenhetsafgift,
som Rikets Undersåtare måste inbetala
till Banken, för att, såsom det hette,
stadga dess solidité.
För att lätta Handelsrörelsen och befria
densamma från det fordna besvärliga och
ofta overkställbar varubytet, hafva penningar
blifvit uppfundne och satte i omlopp
såsom bytesmedel; men då man i stället för
ett sådant allmänt varubyte antagit såsom
bytesmedel Silfvermetallen, sorn onekligen
är en vara, tili och med bland de mest
dyrbara och mindst tillgängliga, så har ändamålet
med penning, uppfinningen blifvit
förfeladt och byteshandeln tvärtom bibehållen,
samt i så måtto försvårad, som ingen
Nation, åtmindstone uti Europa, äger nog
tillgång af Silfver, sorn är tillräckligt tor att
dermed byta vara i vara. Dessutom är det
concurrencen, eller en öfverflödigare tillgång,
antingen af varor eller penningar, hvilken
100
Den 5 Maj.
liksom en vågbalance, nedsätter värdet å
dem bäggedera; och således skall nödvändigt,
enär silfver-tillgången ökas, i livilket
land som helst, värdet derå falla, och de
öfriga varorna deremot stiga i proportion.
Detta resultat bekräftas äfven at alla våra
Markegångs Taxor näst före och näst efter
1777 års Realisation; ty igenom den då förökade
ovanliga silfver-tillgången i Sverige,
hvilken i det mesta utrikes var upplånt,
uppstegrades de öfriga varupriserna till omkring
25 å 33 procent. Af 1777 års Realisation,
Born hade bordt nedsätta varupriserna
efter Realisations-grunden för Pappersmyntet,
till hälften emot hvad samma varor förut
kostade, uppkom tvärtom en motsatt verkan,
i det att alla varupriser uppstegrades, och
varorna än vidare beständigt tilltagit i dyrhet,
i den proportion som concurreneen af
Silfvermyntets representanter i Pappersmynt,
tillika med dess följeslagare RiksgäldsSedlarne,
efter 1809 års Riksdag, och seder,
mera genom Creditivcr på Krigs-contributioner
blifvit förökade: häraf följer nu solklart,
att det är concurrence af penningar, men
ingalunda deras invärtes värde, som vållar
dyrhet eller varors uppstegrade pris, och
att med ett RörelseCapital af 20 Millioner i
Pappersmynt uträttas lika mycket, som med
ett lika RörelseCapital i Silfver, samt att
det således är likgiltigt, om RörelseCapitalet
äger ett eget invärtes värde, eller om det
blott är grundadt på Ständers garanti och
Konungens sanction; men att det tvärtom i
♦
Den 5 Maj.
101
flera afseenden är skadligt och orimligt, att
ifrån andra Nationer upplåna, eller igenom
handel försöka att förtjena en Silfver.fond,
som skulle vara tillräcklig till varubyte
Medborgare emellan. För öfrigt får jag,
till bestyrkande af denna sats, mig åberopa
hvad som är infördt i Allmänna Journalen
N:o 88 och 89 utur en Amerikansk Tidning,
om Engelska Banken, lydande som
följer: ”Engelska Banken kom således nära
till en absolut omöjlighet att kunna inlösa
sina sedlar, hvilken skulle, om den inträffat,
kunnat leda till en National-Bankrut,
med alia dess oberäkneliga följder. Att
förekomma och afvärja sådant, beslöt Parlamentet
den 26 Februari 1797 den så kallade
Restrictions-act, hvarigenom Banken
för en viss tid (till krigets slut) befriades
från dess förbindelse att med guld inlösa
sina Sedlar. Detta märkvärdiga försök i
Financer — ett af de betydligaste till sina
följder —• att med papper, utan Speciefond,
och endast på säkerhet af oberoende och
välkände Medborgares garantie och förvaltning,
tillskapa ett bytesmedel i stället för
guld eller silfver, och hvilket följaktligen
representerade ingendera— lyckades nästan
öfver all förmodan, och samhället räddädes
på branten af den mest vådliga ställning.
Detta resultat bekräftas än ytterligare
af våra egna RiksgäldsSedlar, som under
förra Ryska kriget räddade Fäderneslandet,
och nyttjades såsom medel till krigets ut
-
Den 5 Maj.
förande, men hvilka af våra Finance-scrib^nt^r
ännu på gäckeri kallas en Circulerande
Kronogäld, ehuru de ifrån början utgjort
Kronofordringar i stället för Krigscontributioner
på Nationen, samt hvilka, liksom af
sig sjelfva, antagit en gällande penning-natur,
och blifvit förvandlade till ett bytesmedel
och invisning pä den säljbara varumängden,
sorn endast är handelns föremål;
ty då deras förste innehafvare inlöste dem
af Kronan i afbetalning för leveranser eller
tjenster, så fingö de ingen återfordran
hos Kronan, utan tvärtom blefvo berättigade
till genfordringar hos sina medborgare, att
af dem återbekomma, uti varor eller tjenster,
deras förskott å hvad de, utöfver
sin andel i Krigs-contributioner, förskutit
för samtlige undersåtarnes räkning.
Hvad åter det sednare, eller Handelsunderbalancen,
angar, så är den rakt stridande
emot naturens Herres allvisa inrättning
och den jemnvigt emellan de särskildta
cljmaternes förmoner och brister, som enligt
sjelfva Skapelse ordningen blifvit utstakad,
1 kraft af denna Allmänna Lag har hvarje
flimat blifvit välsignadt, efter dess afstånd
från Sol-linien, dels med vissa nödvändighetsvaror,
dels ock med andra öfverflödsproducter,
till utbyte mot hvad sorn brister.
Dessa brister ersattes och fylldes i de fordna
Och barbariska tidhvarfven genom Vikingafärder
och stråtröfverier; men med sedernas
hyfsning uppkom omsider, ett vänskapligt
Den 5 Maj.
varubyte, som kallas Handel, hvarigenom
den ena nationens öfverflöds. produeter transporterades
och utbyttes emot den andras
öfverflöds-artiklar, samt naturens brister sålunda
jemnades och godtgjordes.
Vid stora Politiska Revolutioner eller
Sjökrig de mera mägtiga nationerna emellan,
kan väl denna naturliga jemnvigt för
någon tid rubbas och inställas, såsom det
skedde, till förmon för Sveriges Handlande,
under det Amerikanska kriget och i
början af Franska Revolution, då Svenska
Handelsflaggan var respecterad, och något
silfver, i synnerhet för Fragtförtjenst, kunde
hit afhämtas. Men den naturliga jemn*
vigten återtager snart sitt oöfvervinnerliga
välde, så att ingen Underbalance emellan nationer,
som veta att begagna sig af sina
naturförmoner, möjligen kan uppkomma,
och icke heller någon Öfverbalance vara att
påräkna. I synnerhet kan Sverige och
Norrige, i anseende till sin local närmare
Norra Polen, och som har så många naturliga
brister och behof för sina beqvämligheter
och lifvets njutningar, hvilka alla
bildade varelser eftersträfva, speculera på
någon sådan Öfverbalance i handel, att tillgång
för deras behöfliga RörelseCapital i
Silfver kan fyllas och erhållas; ty då Silfvermetallen
icke utgör någon betydlig naturproduet
i hela Europa, och derå således
är en naturlig brist, så kan väl ingen
af de öfriga nationerna vara hugad att
10 i
Den 5 Maj,
aflåta sin knappa silfvertiiJgång, i utbyte
emot Jern, Bräder och Tjära, samt Fisk
och andra dylika mindre dyrbara exportartiklar.
Att igenom Tullar, Confiscationer
och Productplacater etc. etc. lägga hinder
i vägen för Handelns fria gång och ett
ömsesidigt utbyte af den ena nationens
Öfverflödsvaror emot den andras, det tyckes
väl innefatta en förfinad qvarlefva af de
fordna Vikinga-Hrderna; men rättelse deri
torde ärfnu vara att förvänta af framtida
upplysning och öfverenskommelser nationernes
regeringar emellan. Emedlertid och
under väntan derpå finner jag dock för
min del ingen fara deri , att ju icke alla
Svenska Stapelstäder och Sjöhamnar kunde
öppnas till fri import af alla möjliga varor
emot Tulls erläggande,
I alla fall har det Svenska myntet
Och de Svenska inrikes varupriserne intet
sammanhang, hvarken med hög Cours eller
med underbalance i handeln, hvilket
dagliga erfarenheten bestyrker; ty, ehuru
Växelcoursen nu en lång tid varit mycket
hög, försäljas likväl alla inrikes producter,
såsom Spannmål, Ved, Mjölk, Smör, Brännvin
etc. etc. till mycket bättre pris, än för»
lidet år. Det är således concurrencen af
dessa producter, men hvarken hög cours
och underbalance, eller förbättring af så
kalladt dåligt mynt, som förorsakar sådana
lindriga varupriser. Nog har jag hört
omtalas många projecter, huru Exportpro»
Den 5 Maj.
105
ducter skola förökas och Importvaror förmindskas,
samt underbalance sålunda förekommas,
men öfverbalance befrämjas; dock
ingalunda har jag kunnat utfundera , hvar,
est och i hvilka länder dessa förökade
exportvaror skola vinna afsättning, eller
ifrån hvilka nationer den önskade Öfverbalancen
skulle vara att förtjena. Ftån urminnes
tider har man, likasom nu, klagat
öfver underbalance i handel och hotat med
dess jämmerliga påföljder. De flere Författningar
och många Ströskrifter, som derom
utkommo under och efter 1765 års
Riksdag, bära derom ett tillräckligt vittnesbörd.
klen likafullt har välmågan i Sverige
snarare stigit än fallit, åtmindstone upprätt,
hållit jemnvigten allt intill denna dag. För
att bibehålla densamma och för att styra
Coursen, behöfvas inga förordningar och
inga reglementen 5 ty den styrer och controllerar
sig sjelf allrabäst efter tillgång
och behof, liksom andra varupriser.
Den Utländska Handeln har bestått och
består ännu uti ett blott och bart varubyte, sorn
utöfver gränsen af ömsesidiga export-artiklar
omöjligen kan utsträckas; ty, om äfven
utländske köpmän anförtro våra handlande
större credit, än genom våra export-varor
kan realiseras och betalas, så hafva de förre
att skylla sig sjelfva för det att deras
fordringar qvitteras i de sednares concour.
ser, hvarigenom den befarade underbalancen
för återstoden jernnäs och afbördas, li
-
io6
JDen 5 Maj,
ka så väl som den påräknade öfverbalancen
liqvideras och försvinner uti failisementer
och banquerouter hos utländska köpmän.
Och på detta sätt upprätthålles än vidare
den allmänna handelsjemnvigten, som naturens
Herre utstakat Climater och Nationer
emellan
På
alla dessa grunder tillstyrker jag
således;
i:o Att Silfvermyntet, som ändå långt
för detta försvunnit ur rörelsen , mätte alldeles
afskaffas, och Banquens besparade silf.
ver.fond förklaras för en Rikets tillhörig*
het, för att dels användas till afbetalning af
utländska skulder, dels ock förvaras såsom
ett Creditiv för påkommande krig, som kunde
behöfvas att förflyttas på utländsk bot*
ten; ty för inrikes krigsrustningar har er.
farenheten lärt, att något Speciemynt ej är
nödigt.
2:o Att ett behöfligt RörelseCapi tal i
Pappersmynt tillika med något smått skiljemynt
i silfver och kopparblandade tvåskillings-stycken,
samt våra vanliga kopparslantar,
t. ex inalles 30 Millioner Riksdaler,
antages, förses med Ständernc-s garantie,
och Konungens sanction, samt fastställes såsom
bytesmedel och växelinvisning å den
säljbara varumängden,
g;o Att alla Riksgäldssedlar i följe
häraf försvinna och förvandlas i BancoSed
-
Den 5 Maj,
J07
lar efter det agio, som dem emellan förut
är bestämdt.
4-'0 Att Banken och RiksgäldsContoiret
förenas och simplifieras till ett enda
Penningverk, sorn endast äger att utgifva
och renovera sådana penning - sedlar och
skiljemynt, samt hålla hand deröfver, att det
bestämda RörelseCapitalet icke får öfver,
skridas, utan bibehålies till sin numeraire
heligt och orubbadt,
5:o Att fond för en RiksDiscont endast
må hämtas och afsk iljas från samt inberäknas
uti det rörelse-capital, som sålunda
blifver bestämdt, för att med sina utlåningar,
emot lindrig renta, bispringa jordbrukare
och andra nyttiga näringsidkare; men
handlande deremot, till något högre renta
och kortare betalnings-termin; dock så, att
ali intresse.behållning kommer Statsverket
till goda och lörrnindskar Bevillningen . utan
att hvarken 3 procents Sedlar eller Assignationer
vidare måga i penningrörelsen
inblandas,
6:0 Att Product - placatet upphäfves ,
och fri Ut- och Införsel tillätes i alla Sjöstäder
emot skälig tull-afgift.
7:o Att en fullkomlig Näringsfrihet
stadgas, utan något monopoliskt privilegium
för elen ena eller andra närings-idkaren.
Den 5 Maj.
S:o Att handels- och afsättnings-friheten
lemnäs orubbad uti sin naturliga gång, utan
andra reglementen, än hvad tiil Tulluppbörden
i Sjöstäderna hörer, och utan
nägra uppoffringar på StatsCassans bekostnad,
aliraminst till varuprisets eiler Cour»
sens fällande, hvilken bäst controlleras och
styres, liksom ajl annan dyrhet, igenom en
fri Handels-concurrence, emedan det förhål»
ler sig med Coursen, såsom med Markegångs,-  taxorna, hvilka endast åtfölja, men icke bestämma
de inrikes varupriserna; och Växelköp
äro icke annat än inrikes handel med inrikes
mynt.
9:o Att endast nederlag af Salt och
SpannmålsMagaziner med ritorr eller ugn.
torkad säd, genom Regeringens omsorg anläggas
och under de goda åren insamlas ,
för att hållas i beredskap vid infallande
missväxtår. Om all annan handel kan Regeringen
vara obekymrad.
I0:o Att Rikets nödige Embetsman
undfå tillräckliga löner, helst i Spannmål ,
eller i penningar efter Markegångsprisy
men att deremot alla öfverflödige Embetsoch
Tjenstemän indragas, med bibehållande
af sina förra löner på ExspectanceStat.
liro Att Förlikningsdomstolar å lan
det
i hvarje större Församling inrättas.
12ro Att Hushålls- förordningar med
mycken sparsamhet till och med i mindsta
Den 5 Maj.
möjliga antal och ämnen måga utfärdas, endast
i frågor sorn röra Mitt och Ditt, eller
hvars mans ägande rätt, men alldeles icke
för öfrigt i art af förmyndare-föreskrifter,
Utan hellre såsom Landsfadertiga råd. Då
våra fordne Lagstiftare ej varit i sådana
författningar nogräknade om dagsverkens
besparing, så behöfdes en ny general-revision
deröfver, för att rätta dem, hvarigenom
landtbrukare tidt och ofta kallas ifrån sina
hemvist, för att försumma sina angelägna
göromål och förspilla sin tid på resor och
skjutsningar vid Ting, Stämmor och BeskattningsComitéer
etc. etc.
Då alla tiders erfarenhet, här i Sverige
åtmir.dstone, bevist, att pappersmynt kunnat
gälia, utan att deremot svarande fond, antingen
i koppar eller silfver , varit i Banken
deponerad, och någon så kallad myntopinion
fast mindre kan äga rum och förtjena
uppmärksamhet enrot Regeringens myntreglering,
som största delen, kanske fdelar
af Nationen icke har mindsta begrepp om
någon Silfverfond i Banken , samt utan betänkande
emottager sådana penningar, hvarmed
deras contributioner få afbördas; hvaröfver
de fordna mynttecknen äro ett ännu
vidare bevis ; hvarförutan concurrencens
verkan både af penningar och varor är mägtigare
än ali opinion; så linner jag för inin
del intet hinder möta, utan tvärtom vara en
högst nyttig och nödvändig operation , för
att på en gång förekomma vidare oreda i
.
no
Den 5 Maj,
P^nningverket och Agioteringsvingleriet —
att 'besluta ett bestämdt RörelseCapital i
Pappersmynt, hvilket sedermera, likasom ab
nen och vigten, heligt bör bibehållas orubbadt
från både tillökning och förminskning.
Och då för öfrigt all bade Öfver- och Under
batance i den utländska Byteshandeln
hvarken är att hoppas eller att befara , såsom
stridande emot den allmännajemnvigts- •
lag, som upprätthåller hela naturen, sä afstyrker
jag äfven för min del alla de vidare
försök, som kunde göras, för att bryta
en sådan Naturens allsmägtiga ordning.
Detta Memorial anhåller jag vördsammast
måtte de öfriga RiksStånden meddelas,
och, efter förväntadt benäget bifall, till
vederbörande Utskott remitteras.
Begärdes på Bordet.
Grefve Liljencrantz, Johan Vilhelm. I Fitianceläran
yppas dagligen nya systemer,
hvilka, långt ifrån att närma sig till de
enkla grunder, som ensamt kunna bereda
lyckliga resultater för Samhället, ty värr
allt mer skilja sig derifrån, och framställa
de mest oväntade hypotheser. Men sådant
bör dock icke förundra, då ämnet är al sä
stort interesse för alla, och deremot få
kunna deruti äga en tillförlitlig kunskap och
erfarenhet.
Med aktning för de tankar, Som andre
Ledamöter af det Höglofl. Ståndet yttrat,
Den ; Maj.
lii
anser jag mig skyldig att erinra följande:
De auctorer, som först framställt den, lika
origtiga, som, utan upplyst granskning, lätt
förvillande, sats, att ädla metalleine vore
olämplige till mynt, och endast PappersSedlar
dertill fullkomligen tjénlige, hafva
sjelfve medgifvit det oumbärliga villkoret
för deras lära, att Sedelstocken, en gång
efter rigtig beräkningsgrund stadgad, älläng
finge ökas; helst, för klarsynte, all»
drig kunnat döljas, att förändrandet deraf
ofelbart medlörer de efterränkligaste skakningar
och vådligaste kränkning af ägande,
rätten.
Desse författare hafva väl icke lika
öppet medgifvit, att, om än nyssberörde
villkor i verkställigheten vore tänkbart,
kunde deras systeme ändock icke införas
annorstädes, än i helt och hållet isolerade
Stater, intill dess att alla handlande nationer
på en gång antoge öfvertygelsen om
Pappersmyntets företräde; men de hafva
aldrig kunnat rimligen vederlägga denna
oemotsägliga sanning. Tvänne mägtiga hinder
finnas såledés att undanrödja, innan
det egentliga PappersSystemet kan antagas,
nemligen: l:o Att så ombyta menniskolynnet,
att den maktägande icke skulle, vid
stora oförsedda behof, genom bläck och
papper skapa representanter af icke befintliga
varor; och 2:0 Att bevisa alla handlande
nationer, det de äga en säkrare och
dyrbarare egendom i ett fjerdedels ark pap
-
Den 5 Maj.
per med påskrift: Säger 2 R:dr, än i 4*
lod silfver, som, i kraft af sin natur och
beskaffenhet, med eller utan prägel, allestädes
ägt en föga differerande begärlighet,
enligt den nu rådande fördom, sorn kallas
allmänna opinionen. Oin det fördrar bevisning,
att dessa hinder aldrig kunnat
häfvas, torde utan alla bevis medgifvas, att
detta stQrverk icke kan verkställas under
loppet af denna Riksdag, och det är nog fö t
att inse det Riksens Ständers anstalter till
beredande af ett stadgadt myntväsende icke
deruppå kunna grundas.
Mig synes, att detta egentliga PappersSystem
står i nära förbindelse med den
eviga freden, hvars möjlighet, den derföre
ryktbare, Fransmannen Abbé de St. Pierre
bemödade sig att ådagalägga. Om menniskornas
lynnen kunnat förenäs att, utan
magtens användande, alltid oryggligen följa
det billiga och nyttiga, hade verlden, må
hända, ägt att tacka honom för det mest
välgörande af alla systemer. I detta fall
hade en aldrig ökad penningstock af papper
kanske varit tänkbar; men också hans
Systeme fordrade ett yiiikor, som beklagligtvis?
hittills icke kunnat uppfyllas.
Jag nämner härvid icke det mindstä
om det andra slaget af Papperssystemer,
enligt hvilket Staters välmagt befordras
genom ständigt förökande af sådana sedlar,
som,
lil.
Den 5 Maj.
sorn, enligt lydelsen, föreställa silfver.
Detta Systeme hvilar på helt olika basis;
och, enligt det samma, vill jag, i mathematisk
slutföljd, bevisa, att krig äro af den
mest välgörande egenskap för Staten; ty
dessa alstra Riks.skuld, och den, Pappersmyntet.
Måtte detta Systeme kunna göras rätt
öfvertygande. Det skulle i högsta måtto
vara tillfredsställande. Utom den tillfälliga
tröst det skulle skänka mig och andra gäldbundna,
så kunde väl ej ens förmodas, att,
om Lagstiftande Magten, endast genom anskaffad
ymnig tillgång af lumpor, vore i
tillfälle att bereda det Allmännas Väl, en
så lätt omsorg skulle blifva efterlåten.
Friherre Boije, Ludvig.• Den personliga
aktning jag hyser för båda de sista Talarne
bör icke afhålla mig ifrån att förklara, det
jag i bådas framställningar funnit stora irringar.
Det skulle blifva alltför vidlyftigt
att nu ådagalägga alla de misstag, som jag
anser ligga uti Herr Major Lilljehorns anförande.
Den som tror att det representativa
myntet, P>ancoSedlarne, skulle behålla
deras värde, sedan Banken icke mera ägde
någon Silfverfond , är äfven så långt aflägse
ifrån det sanna och rätta, som den, hvilken
tror att hvarje förökning, äfven den måttliga,
i det representativa myntet skulle för-’
sämra dess värde. Den som tror sig göra
Ridd. och Ad. Prut. N:o 15. 16.
xi4
Den 5 Maj.
Nationen rikare derigenom att Banken ruineras,
bedrar sig lika mycket, sorn den,
hvilken, i sin omsorg för Bankens säkerhet,
kunde glömma faran af att genom pen.
ningbrist ruinera Näringarnes idkare, det
t vill säga, massan af nationen. Till dessa
ytterligheter skulle man likväl till äfventyrs
snart framkomma genom antagandet af de
motsatta meningar, som desse Talare yttrat.
Af de Författare i Myntläran, som jag läst,
har jag icke funnit någon enda, sorn icke
antagit, ej allenast att till hvarje stor förökning
i Allmänna Rörelsen fordras nödvändigt
en förökning i RörelseCapital, utan
äfven att mångfaldiga tillfällen gifvas, då
RörelseCapitalet oundgängligen måste ökas,
och äfven, utan fara för myntvärdet, kan
ökas. Vid eftersinnande af denna sista erinran
befinner jag mig således, ehuru med
den oinskränl^taste högaktning för Herr
Grefve Lilliencrantz, uti valet blott emellan
att antingen tro det jag icke förstått
dess mening, eller ock att finna samma tne-'
ning ligga i rak stridighet mot den klaraste
och tydligaste sanning.
Grefve Lilljencrantz: Ehuru mitt tal aldrig
varit och aldrig skall blifva stäldt till
personen, endast directe på ämnet, nödgas
jag, då mitt namn nu blifvit nämndt, upp.
lysa den värde Led moten, sorn ogillat mitt
anförande, det jag visserligen icke har den
tanka, att Penningstocken aldrig bör ökas,
då fråga är om redbart mynt. Jag har tvärt
-
Den 5 Maj.
om ofta repeterat den sanning, att redbara
myntet, utom alla andra förmoner till Samhäilets
bestånd och välmåga, utmärker sig
genom den lyckliga egenskap att, utan all
omsorg, sjelfmant öka sig i samma förhål-'
lande som ökad production det erfordrar.
Hvad jag anfört om nödvändigheten att
aldrig öka den efter sund pröfning en gång
fixerade Penningstock, bör ensamt lämpas
pä det Pappers systeme, sorn för evigt ute*
sluter silfver från användbarhet såsom mynt;
och när det äskas, åtager jag mig visa, att
den ifrigaste författaren, som denna financi*
ella sect kan uppvisa, sjelf såsom grundprincip
yrkat Penningstockens oföränderligt
liet.
Men måtte dessa PappersSystemer, lika
bräckliga som det mynt, hvarom de handla,
icke längre leda Högloil. Ståndets uppmärksamhet
från en båtande hänsigt å Samhällets
sanna behof och välgång! Om misstag be*
redt den förlägenhet, som en hvar med smärta
delar, så låtom oss lära af det framfarna,
och icke mångdubbla det onda, hvars orsaker
och verkningar ligga öppna för hvar
och en som utan fördom vill skåda!
Om de mindre sakkunnige i landet
äska åtgärder som skulle leda till deras
och andra medborgares undergång, så är
det icke denna röst som bör åtlydas, Den
bör endast påminna oss om behofvet af
%
Den 5 Maj.
kraftig hjelp, och vid valet af medlen dertill
böra Rikets Representanter, utan inflytande
af villomeningar, utveckla den
mogna urskillning, som med skäl af dem
väntas.
Herr LandtMarskalken frågade, Ola Ridderskapet
och Adeln tillät Herr Lilljehorn
att communicera sitt nu upplästa anförande'
med de öfriga R.especliva Ständen, ehuru
det samma ännu vore hvilande på Bordet.
Ropades: Neji
Herr Tham} Pehr, uppläste följande
Vördsamma Memorial:
Sedan jag före Revolutionen 1772 före.'
slagit flera Helgedagsts indragning, blefvo
äfven en stor del deraf, samma år, af Högst,
salig Konung Gustaf den 3:dje, indragne.
Vår nu varande tids behof af arbete
och produeter, hvilket allt lättar vår
Handelsbalance, gör att jag föreslår en vidare
indragning af 5 Helgedagar: Trettondedel,
gen, Maritz Bebådelsedag, Christi Himmelsfärdsdag
och Andra Dag Pingst samt Midsommarsdagen.
Förutan den otidiga och ofta öfverlastande
vällefnad på berörde dagar, som
gör oss dessa dagar till en ren förlust,
Den 5 Maj.
vinne vi, om de blifva arbetsföre, åtmindstone
2 Millioner årligen, eller nästan hela
den stora Bevillningen.
Jag mins icke hvilka Kyrkomöten, eller
Påfvar, som inrättat dessa dagar} det
har jag för längesedan i mina tryckta Memorial
ådagalagt} men det vet jag, att
de äro uttryckligen emot Guds ord, då det
heter: Pä Sex dagar skall du göra ditt arbete,
och på den Sjunde skall du hvila.
Begärdes på Bordet.
Herr Elgenstjerna, Wilhelm, hade inlemnät
ett så lydande
Vördsamt Memorial:
I en tidpunkt, då så allmänt och med
största skäl klagas öfver tryckande utlagor
och penningbrist, torde det kunna anses
orätt att fästa Höglofl. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på något annat än
riksvårdande föremål} men, vid betraktande
af skäl och motskäl, har jag funnit
de förra så öfvervägande , att jag ej dragit
i betänkande för några ögonblick utbedja
mig detta upplysta Stånds uppmärksamhet,
samt öfverseende med felaktigheterna i framställningen.
Vetenskaperna hafva i Sverige sedan
längre tid tillbaka njutit skydd, uppmun
-
Den 5 Maj.
rån och anseende; Också gafs en tid, då
vi i förhållande agde flera namnkunniga
Lärde, än kanske någon annan nation. De
sköna konsterna deremot tycktes bofästat
sig i de mera tempererade delarne af Europa;
och vårt Climats stränghet utestängt,
om ej känslan derför, åtmindstone all lietydligare
talang; Men äfven i detta fall
skulle Sverige blifva kändt, och det var
den store Sergel förbehållet att bland Konstälskare
göra Svenska namnet ryktbart. Det
var honom förbehållet att åter upplifva
den sanna goda smaken uti Sculpture och
att, så till sägandes, helt och hållet omskapa
den dittills rådande. Det lyckades
honom så fullkomligt, att Italiens nu varande
störste Bildhuggare med beundran
och tacksamhet nämna hans namn, hvilket
ock bland Konstälskare af alla Europas
verkligt cultiverade nationer blifvit ryktbart.
Sveriges Konungar hafva hedrat
framlidne Hof-Intendenten Sergel med utmärkta
nådebevis, och den upplysta delen
af nationen har med glädje och tacksamhet
sett den utmärkta förtjensten belönad. Det
är otvifvelaktjgt, att Sergels många förträffliga
arbeten säkrast hos Efterverlden skola
vittna om dess meriter; men jag tror också,
att en nation, som bör vara stolt att hafva
ägt en så stor Man, är skyldig att lemna
en tacksamhetsgärd åt (minnet af en af dess
namnkunnigaste medlemmar. Det är af
denna anledning Ijag vågar ödmjukast föreslå,
om ej en minnesvård borde resas på
Den 5 Maj.
Statens bekosnad åt denne odödlige man.
Skälet, hvarföre jag nu vågat väcka denna
fråga, är, att för närvarande vistas uti Rom
en af Sergels förträffligaste Elever, Kongl.
HofBildbuggaren Byström, hvars talang redan
vann dess stora Lärmästares fullkomliga
bifall, och äfven de namnkunnige Bildhuggares
som nu finnas i Rom, och, som
lofvar att kanske en dag upphinna sin Lärare.
Fördelen af att nu derom fatta något
beslut är ganska stor i anseende till kostnaderna:
l.o Är i Rom tillgång på skicklige
arbetare, sorn fås för mindre dagspenning
och göra således för Konstnären möjligt
att för långt billigare pris der verkställa
sitt arbete än här; 2:o Bli Iver transportkostnaden
af ett redan färdigt arbete
mycket minskad genom den högst betydliga
skillnaden i vigt och volume mellan
Marmorblocket och det redan fullkomnade
arbetet; och vidare vinnes den stora fördelen,
att under Modellens förfärdigande
kunna derå få en den fullkomligaste granskning
af en Canova och en Torvaldsen.
Om Rikets nu församlade Stände■ skulle
vid detta mitt vördsamma Memorial vilja
fästa någon uppmärksamhet, vinnas härigenom
t vänne betydande ändamål; En med
Nationens heder högst öfverensstämmande
minnesgärd åt en stor man , och en uppmuntran
åt den verkligen högst ovanliga
talang, som Herr Byström äger och sorn af
120
T)en 5 Maj.
ofvannämnda båda stora bildhuggare fullkomligt
erkännes.
I händelse Idöglofl. -Ridderskapet och
Adeln härvid värdes fästa någon uppmärksamhet,
anhåller jag ödmjukast, att detta,
mitt Memorial måtte varda till behörigt Ut.
skott reinitceradt.
Remitterades till StatsUtskottet.
Friherre Silverhjelm, Göran Ulric, hade
inlemnat följande, som upplästes, så lydande:
Vördsamt Memorial!
General LandtmäteriContoiret i Stockholm,
som af Sveriges framfarne störste
glorvördigste Konungar blifvit grundlagdt
och skyddadt, är af högsta vigt för Rikets
jordägare, då der förvaras chartor och beskrilningar
olver de flesta hemmans ägorymder
i Riket, till styrka för ägande rätten
och reda vid förefallande rättegångar.
Genom Landtmäteri.Inrättningen gifves
också samfälliga och blandade ägor den indelning
och skepelse, att hvar glänne kan
utan hinder af andra, sköta sin andel oell
gifva den, till egen och allmän fördel, högsta
grad af odling och förbättring.
Ett Verk, som har så mycken inflytel
-
Den 5 Maj.
12 1
se på allmänna hushållningen och landets
uppodling, förtjenar, i min tanka, ail möjlig
uppmuntran och att dess tjenstemän lern*
nas nödtorftig utkomst.
Genom Kongl. Brefvet af den J9:de Jac
nuari ig02 erhöll General.Landtmäteri-Contoiret
sin särskildta stat.
Efter Riksens Ständers förordnande vid
lglO års Riksdag om en generel tillökning
af 33j procent på CivilStaternes löner i
Stochkolm, feck LandtmäteriContoiréts Embets
och Tjenstemän af sådan förmon blifva
delaktige^ men då 1812 års Ständer för de
större Verken anslogo vissa summor till lönförbättring,
blef LandtmäteriContoiret förbigånget
och glömdt, samt fecti ej någon
tillökning.
Till undanrödjande förframtidenafsådana,
flera gånger förut och sednast vid 1812 års
Riksdag inträffade händelser, och på det detta,
för Landet angelägna, Verks Emhets- och
Tjenstemän icke må blifva förbigångne, då
andra erhålla förbättrade löne.inkomster,
synes säkraste utvägen vara, om på en gång
förordnadt blef, ej allenast hurudant förhållandet
vara bör emellan de Större Verkens
Embets. och Tjenstemän samt LandtmateriContoirets,
utan äfven att desse alltid
skola åtnjuta lika löner med dem, som
anses vara deras vederlikar pä andra
ställen.
12 2
Den 5 Maj.
Kongl. Brefvet af den l9:de Januari
1802 tillkännagifvcr , att QlverDirecteurcn
vid Controll-Verket äro lika med LandtmäteriÖfverDirecteuren,
sorn följaktligen äger
samma värdighet med Kongl. HofRät.
ternes Assessorer, och med dem har han
jemväl nn lika lön, 6Sb| R:dr; men denna
värdighet synes nog ringa för en embetsman
med så vidsträckt detail, som styrelsen
af Rikets Landtmäteri.
Vid de Militaire Ingenieurs- och Sjö*
mätningsCorpserna, hvarunder lyda ett mindre
antal embels- och tjenstemän, hafva Cheferne
bade högre värdighet och större löner,
än Chefen för Civila Landtmäteriet ,
som likväl har under sin uppsigt 500 personer,
försedde med Kongl. Maj:ts nådigste
fullmagter , och omkring 200 Extra Landtmätare
och Auscultanter , som honom åligger
stationera till tjenstgöring i Rikets
provinser.
Konung Gustaf den IILdje insåg nyt*
tan och nödvändigheten af ÖfverDirecteurens
närvaro i Kongl. KammarCollegio, och
förordnade nu varande ÖlverDirecteuren,
Herr Landshöfdingen och Commendeuren
Friherre af Wetterstedt , till Ledamot derstädes
år 1779- i hvilken egenskap han jemväl
fortfor till år 1794, då han till Landshöfding
öfver Upsala Län i nåder förordnades
med bibehållande af ÖfverDirecteursembetet,
Flere händelser vittna, att Landt
-
Den 5 Maj.
123
mäteriÖfverDirecteuren vore nyttig, till och
med nödvändig, som Ledamot i Kongl. KaramarCollegium
vid Landtmäteri.måls afgörande,
för att lemna upplysningar om målens
rätta art och beskaffenhet, hvarför det äfven
kan anses såsom riksgagneligt, om han
dertill förordnades.
Chefen för Landtmäteriet och Justerings^
verket i Riket kunde rättvisligen förklaras
för sjelfskrifven Ledamot i Kongl. Kammar.
Collegium , under benämning af General.
Birecteur, med lika tour och befordring.?
rätt som KammarRåder, efter ålder i tjen.
sten, och med dem alltid lika lön, för närvarande
1000 R:dr, samt dessutom för Chefskapet
boställe i LandtmäteriContoirets hus.
Landtmäteri ÖfverInspectoren är lika
med Kamrerare, enligt Kongl. It .■'solution den
I3:de Mars lpåö, och hår nu 444 R.'drs lön,
då Kamrerare i Kongl. KammarCoUegium,
genom erhållen tillökning år 1812, njuta
5CV R:dr. Denna person, som är ÖfverDirecteurens
närmaste man och Contoirets förman,
åligger, jemte oe göromål honom tillkomma
inom Contoiret och vid inseendet
öfver arbetet derstädes, att, dä ÖfverDireeteuren
är sjuk eiler af laga förfall hindrad,
dess syssla förrätta, enligt Kongl. Brefvet
den 19 Januari 1802, samt är följaktligen
att anse som Second.Chef. En så maktpåliggande,
trägen och ansvarsfull syssla, sorn
upptager en driftig mans hela tid och för.
124
Den 5 Maj.
drar insigter ej allenast i Landtmäteriet, utan
äfven i Cameral-Verket och dess Lagfaren,
het, synes i parallel med Kamrerare ej rigtigt
placerad, hvarför denne tjensteman med
mycket skäl kunde uppflyttas till värdighet
med Assessorer i HofRätterna, under benämning
af ÖfverDirecteur, med dermed
åtföljande befordringsrätt och lön, för närvarande
666j R:dr.
Landtmäteri Secreteraren är , jemlikt
högstberörde Kongl. Bref, lika med Depar.
tementsSecreterare i Kongl. KrigsCollegiurn
och njuter nu 333} Rrdrs årlig lön. Denna
syssla är mycket trägen , fordrar kunskaper
och skicklighet, samt synes vid ett så vidlyftigt
verk , som Landtmäteriet, skäligen
kunna jemföras med Secreterare i Kongl.
Collegierna och komma med dem i lika
åtnjutande af lika befordringsrätt och lön,
nu 400 R:dr.
Premier Ingenieuren har alltid varit lika
med Secreterare och har äfven nu med honom
lika lön 333} R:dr. Till denna syssla
fordras särdeles egenskaper och utmärkt
skicklighet, hvarföre honom bör tilläggas lika
förmåner med LandtmäteriSecreteraren,
samt en lön af 400 R:dr.
Landtmäteri Fiscalen hade, enligt Kongl.
Brefvet den 31 Mars 1786 , en lön af QCO
R:dr, och lika befordringsrätt med KonglHofRätternes
vice AdvocatFiscaler; men då
Den 5 Maj. 13 5
Finland afträddes till Ryssland, försvann
löne-londen, som togs af Finska Procentmedlen,
och sysslan, såsom dä vacant, hat
sedermera måst bestridas af en ingenieur.
Denna Fiscals.syssla är högst nödvändig, om
ordning skall bibehållas vid den vidlyftiga
Landtmäteristaten, och om en behörigt
skicklig person skall dertill erhållas, bör
han, efter ålder i tjensten , vara lika med
Contoirets Secreterare och Premier Ingenieur,
samt torde kunna tilläggas lika tour med
Kongl. Collegiernes AdvocatFiscaler, samt
lika lön, nu 55o R:dr.
För närvarande åtnjuta Contoirets Regi.
strator och 6 af Jngenieurerna 200 R:dr i
årlig lön; men den sjette och yngste Ingenieuren
har 133} R:dr.
Registrators . och Actuarie - göromålen
vid Contoiret bestridas afen och samma person,
hvilken alltid måste vara tillstädes och
har ganska trägen tjenstgöring. Denne tjenstman
kan lämpligast jemföras till värdighet
och lön med Referendarien i Kongl. KarnmarCollegium,
som nu innehar 350 R:dr.
Två Ingenieurs.sysslor vid Contoiret
kunde äga lika tour och lön med Registratorn,
för att dermed uppmuntra de äldsta
och flitigaste af. Ingenieurerna.
Fyra Ingenieurs-tjenster projecteras tilf
lika tour och lön med Kongl. KammarCol
-
T «n
Den 5 Maj.
leg ti Notarier och Kammarförvalter, hvilka
liw imri hafva 226 R:dr.
Canzlist har ej förut beståtts på staten,
men synes högst nödvändig, och kunde fä
blifva likyi med sädana Tjenstemän vid andra
Verk, celi undfå i lön 200 R:dr,
En Vaktmästare har nu i lön 66|- R:dr,
men, såsom ensam betjenande, kunde dess
lön blifva 100 R.‘dr.
1 fall vid nu påstående Riksmöte någon
allmän förbättring af Embetsmännens löningsvilkor
skulle beviljas, torde vara lika billigt,
att General LandtmäteriContoirets här
ofvanföre projecterade Stat äfvenledes fick
till godo njuta en i anseende till andra Verk
proportionerad förhöjning.
Om detta vördsamma Memorial vinner
Eders Kxcellences och Höglofl. Ridderskapets
och Adelns benägna afseende, an.hålles att
det måtte med de öfriga RiksStånden cornmuniceras,
och sedan, i händelse af allmänt
bifall, t i i i StatsUtskottet remitteras.
Remitterades till StatsUtskottet, och blef
det författaren tillåtet att sitt Memorial med
de öfriga Rc-spectiva Stånden communicera.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf, uppläste
följande:
Den 5 Maj.
Banken öppnar, som man vet, hvar
Thorsdag för Allmänheten sitt Silfverförräd,
och utvexlar till hvarje Sökande 12 sk:r,
till ett sammanräknade belopp af vid pass
200 R:dr, som gör för hela året mindst 10,000
R:dr Specie. Om nu detta Silfver, emedan
det består endast af småmynt, värderas blott
-j högre än Sedlar, så uppkommer dock för
Banken en årlig förlust af o,335y R:dr, utom
den öfriga kostnad, som han i och för vexltngen
får vidkännas. Men en Vexling,
hvarigenom banken lider en säker förlust,
och det Allmänna följaktligen en motsvarande
skada, synes af Höglofl. Riksens Stan.
der ej längre böra kunna tillåtas; utan den
författning, som ovilkorligen bjuder vexling,
nu mera böra upphäfvas. Detta tyckes vara
så mycket angelägnare, som cn slik uppoffring,
långt ifrån att på något sätt befästa
Bankens Credit, snarare bör i sjelfva verket,
och enligt sin princip, bidraga att förringa
den samma. Dessutom har denna vexling,
i anseende till summans litenhet, för mycket
utseende af en Barnlek, för att höfvas
Sveriges Rikes Bank; och det synes ej heller
Riksens Ständer värdigt att på sådant
sätt söka illudera en gammal författning,
som, genom tidernas förändrade skick, nu
mera blifvit skadlig, då det står i deras
magt att upphäfva den.
Remitterades till BancoUtskottet.
128
Den 5 Maj.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, hade
inlemnat följande, sorn upplästes, sä lydande
Ödmjuka Memorial!
Igenom de, vid 1812 års Riksdag, antagna
Värderingsgrunder för, då beslutade,
nya Bankolån ä Fastigheter, hafva Landtbiuksidkare
lått erfara deras vanliga missöde,
att blifva alltför mycket vanlottade,
Enligt Författningarna af åren 1739»
1732, 1/57 och 1770, om dä tillåtna Bancolån,
skulle så väl Stads, som Landt-egendomär
värderas efter de i berörde Författningar
föieskritne methoder, och k^unde ,
minast hälften, af Egendomens således utrönta
värde erhållas i lån. Men efter 1812
åis Författning, får man ä en Stadsegendom
låna halfva dess Brand-försäkrings-summa
(dock ej öfver SOOO R:dr såsom Maximum];
då Lån å Landtegendomar skola bestämmas
efter deras Hemmans.räntor, uträknade per
medium af 10 års Markegångs.pris. Detta
slår så ut: att då man möjligen kan få låna
halfva värdet af en Stadsegendom, ty det
händer ej sällan att man köper en sådan för
dess Barandförsäkrings-summa j har i dessa
dagar icke större Lån än 1560 R:dr kunnat
erhållas å en ograverad Säteri- och Frälse,
egendom, af 2 och | Mantal, med nästan
öfverflödig ny åbyggnad, belägen i god
Sädesort, och hvilken, till Bevillnings er
-
lik
Den 5 Maj,
i 29
läggande, Sr värderad till 24,650R:dr. Det
vill säga: ä en Stadsegendom kan lån er*
hällas till 50 procent af dess värde, men å
en Landtegendom allenast obetydligt öfver
sex.
En så högst betydlig skillnad 1 forma*
lier, som således äger rum emellan Med*
borgare, hvilka böra njuta lika rättigheter,
fordrar visserligen rättelse 5 Och får jag
derföre hos Eders Excellence och Högloft*
Ridderskapet och Adeln ödmjukligen anhålla,
att detta ärende måtte blifva till Höglofl.
BancoUtskottet öfverlemnadt, för att
Uppgifva andra och med billighet öfverens-:
stämmande grunder till Banco.lån. Utskot»
tet torde dervid finna till säkraste ledning
för sig de ofvanåberopade Författningar*
allenast Spanmåls-priserne m. m, något när*
mare iämpas till närvarande tider*
Remitterades till BancoUtskottet.
Herr Heykensköld, Dettlof, förmälte frå*
gatt om LåneReglementets förändring redan
hafva förevarit hos BancoUtskottet, och att
Utskottet funnit grunderna för detsamma
böra jemkas.
Detta Oaktadt skulle Herr Berghman^
Memorial till BancoUtskottet remitteras.
Ridd. och Ad. Prot. N;o 17. lS.
Den 5 Maj•
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
anmodade Herrar Bänkman att
nästföljande dag sammanträda, för att utse
en Elector efter Hans Excellence Herr
Grefve Ruuth, hvilken blifvit vald till Le.
damot i det särskildta Utskottet.
Justerades följande
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofliga
Ridderskapets och Adelns
Plenum den 5:te Maj i8Jo.
S. D. Tvänne LagUtskottets den 27-’de
April på Bordet lagda Memorial — det
ena af den litte April, angående yrkad
skärpning i straffet för tjufvär, och förändring
uti sättet till fångars förande —• det
andra af den lgtde April, rörande yrkad
ändring uti Kongl. Majrts Nådiga Kungörelse,
den 2g:de Mars l8ll, angående vederbörandes
åliggande att lemna Presterskapet
del af UnderDomstolarnes Utslag om
dem, som för Lagbrott blifvit tilltalade och
sakfall de elier under framtiden ställde; blek.
vo å nyo föredragne, och, i anledning af
dervid gjorda anmärkningar, jemte desamma,
till Utskottets vidare handläggning förviste.
Ut supra.
S. D. F öredrogos å nyo och biföllos
följande Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
den 27.'de April på Bordet lagda
Den 5 Maj.
Betänkanden och Memorial, af den lgtde
nästföregående, nemligen;
l.o Om ett yrkande, det förmedlade
hemman måtte, vid deltagande uti Kyrko-,
Prestgårds- och Tingshus uppbyggande, få
förmedlingen till godo njuta.
2.‘o Angående Glas- och Porcellainesfotares
samt Smideshandlares handelsrättighet.
5:o Rörande en gjord hemställan, att
Brännvins-bränningen fir.ge fortfara, äfven
under loppet af innevarande Maj,
4:o Angående ett gjordt förslag om
anläggande af en Landsväg från Elfvedahls
Socken i Österdalarna, förbi Särna till Rörås
Kopparverk, nemligen på det sätt, att förslaget
öfverlemnas till Kongl- Majrts Nådiga
välbehag. Ut supra.
S. D, Föredrogs å nyo och bifölls Fag^
Utskottets den 27tde April på Bordet lagda
Memorial, af den litte i samma månad,
rörande förhöjning i dagtractamentet för
Nämndemän vid privata förrättningar, samt
viss utstakad lösen för hvarje ark af de
Syne-instrumenter och Levis, hvilka, i anledning
af privata förrättningar, utaf dem
utfärdas* och då i sammanhang härmed upplästes
LagUtskottets den 2fhte April afgifna
Memorial, äfvenledes angående förhöjning i
dagtractamentet för Nämndemän, samt deras
132
Den 5 Maji
befrielse från Krono-skjutsningar, de så kai»
lade Byåkor, och Brefbärare-skyldigheten
fann Höglofl. Ridderskapet och Adeln, i
anledning af dess bifall till förstberörde Betänkande,
vid detta sednare ingen åtgärd
vara att lemna. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning bifölls
LagUtskottets den il:te April afgifna och
den 27;de på Bordet lagda Memorial, angående
ett yrkadt stadgande, det Ordinarie
Domare å landet ej må vara tillåtet att med
Sterbhus-utredningar sig befatta, m. m. Ut
supra.
S. D. StatsUtskottets den 27:de April
på Bordet lagda Memorial, af föregående
dag, i anledning af Konungens Nådiga Proposition,
angående ersättning för den förlust
i årlig inkomst, Allmänna Barnhus-inrättningen
i Stockholm måst vidkännas, genom StorFurstendömet
Finlands afträdande, —- biet'
å nyo föredraget 3 och beslöt Ridderskapet
och Adeln , att samma Betänkande skulle,
jemte de dervid gjorda anmärkningar, till
en början till BevillningsUtskottet öfverlemnas.
Ut supra.
S. D. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
den l8:de April afgifna och
den 27:de nästpåföljande på Bordet lagda
tvänne Memorial — det ena i anledning
af väckt fråga om befrielse från ansvar för
Den 5 Maj. e. m.
133
dem sorn försumma Regements-skrifvare-möten
— det andra, rörande Torfskärning i
Halland; blefvo dessa Memorial, tillika
med de dervid gjorda anmärkningar, till
Utskottet åter förvista. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan 2.
In fidem Protocolli
A. G. Silverstolpe.
Fredagen den 5 Maj.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Herr Hammarhjelm, Carl Fredrik, hade
inlemnat följande, sorn upplästes:
Då Rikets Höglofl. Ständer blifvit församlade
att rådslå om tjenligaste utvägar
till upphjelpande af Rikets Näringar och
förbättrande af dess Penningväsende, tillhör
det hvarje vän af Fäderneslandet, men i
synnerhet hvarje medlem af Ständerna, att
framställa till undersökning och öfverläggning
antingen nya förslag, som på sannolikhetens
grunder finnas ledande till ett päkalladt
ändamål, eller sådana ämnen, hvilkas
tillvarelse möjligen kan äga ett; skadligt
inflytande och motverka befrämjandet
af både det enskildtas och det allmännas
bästa och välgång.
m
Den 5 Maj. e. m.
Det är från denna sednare synpunkt jag
vördsammast utbeder mig Högvälborne Herr
Grefvens och LandtMarskalkens samt Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
vid en fråga, som väl redan i hela dess
vidd blifvit vackt och omtvistad, men särdeles
i ett afseende bör öfvervägas, om ej
det hela, hvarpå den syftar, Rån ernås.
Med grundade skäl och de ädlaste afsigter
har skadligheten för Jordbruket och Näringarne
af den nu gällande Nederlagsfrihet af
utländska varor i åtskilliga Rikets Städer
blifvit framställd, oaktadt den i vissa delar
kan gifva en handelsvinst åt Riket. Derutöfver
har jag ej något att anföra, men
anser för den möjliga händelsen af den sainmas
fortfarande, en omständighet, beträffande
upplag af utländskt Jern, böra närmare
bestämmas eller förklaras.
Uti sitt till Kongl. Maj:t afgifna under;
dåniga utlåtande, rörande inrättandet af ett
ÖstersjöCompagnie i Götheborg, har Kongl.
Maj:ts och Rikets CommerceCollegium bland
annat hemställt följande:
”Ehuru Kongl. Förordningen angående
”nederlag af den 5:te Maj 1813 icke för5,
bjuder utländskt Jerns uppläggande i Götheborg
och Carlshamn; synes likväl sam”ma
Författning, med hvars ordalydelse i
*51 $. är enligt, att så hädanefter som hittills
utrikes varor af alla slag måga till
tiämde Städer få införas och der upplag
-
Den 5 Maj. e. m.
135
”gas , dermed tydligen åsyfta varor af hel
”annan beskaffenhet-än jern , hvilket hittills
aldrig inkommit. Emedlertid, och
”sorn berörde Författning tilläfventyrs kuntje
af vederbörande så förstås, att, i följe
”af densamma , nederlag af Utländskt Jern
”vöre tillåtet, äfven i fall det blefve undantaget
från de Produkter, som af Compa*
”niet finge uppläggas; hvilket undantag
”skulle i sådan händelse vara utan ändamål
”och lätt illuderas, enär dylikt fern kunde
”på stället finnas att tillgå för främmande
”fartyg, så lärer till förekommande af ail
”misstydning i den delen och för att afböja,
”en sadan allmänna nederlags rörelsens möjliga
”riktning i en framtid, antingen det tillämnade
”Companiet bringas till verkställighet eller
”icke, Eder Kongl. Maj.t i nåder finna angeläget
att så förklara merberörde Författ”ning,
att begagnandet af den förundta ne”derlagsfriheten
ej må sträckas till Jern
”från utländska orter.”
Kongl. Maj:ts och Rikets Bergscollegium
har äfven uti detta underdåniga tillstyrkande
instämt; och, ehuruväl af Kongl.
* Maj:ts, för inrättandet af ett ÖstersjöCompagnie
, den 25 sistlidne Januari utfärdade
nådiga Privilegium, och den deri gjorda inskränkning
till upplag årligen af högst
15,000 Skepp:d Jern , är att sluta till den
nådiga afsigt, det något utländskt Jern derutöfver
ej må på annat sätt, eller med begagnande
af enskildt nederlags-lrihet, till
136
JDen 5 Maj. e. rri'.
Götheborg införas, såsom förnärmande afsättningen
af denna Rikets egna tillverkning
och redbaraste export.vara, synes likväl
sakens vigt fordra, att, till förekommande
af all misstydning, ofvanberörde författning
af den 5:te Maj 1813 så förklaras, som
Kongl. CommsrceCollegium hemställt, att
nemligen begagnandet af den förundta nederlags-,
friheten ej mä sträckas till Jern frän utländska
orter.
En tillämpning af enskildta nederlags,
friheten, till befrämjande af ÖstersjöCom.
pagniets föremål , är utan en sådan förklaring
sannolik, så vida det har af nöden ett
större qvantum Jern, än dess Privilegium
bestämmer. Den är äfven möjlig, om enskild,
te skulle äga rätt till upplag af utländska
Jern effecter; ty dessa kunna då inkomma
med Compagniets fartyg och utgöra en bottenlast
för de till detsamma assignerade
varor. Det såmedelst inkomna utländska
Jern upplägges väl skenbarligen för enskildt
mans räkning, men kan utgå synbarligen
för Compagniets, hvilket det endast vore
förnekadt att sjelf på nederlag emottaga ett
större än det ofvannämnda qvantum, men
ej att befordra till export hvad belopp som
helst. Då den enskildtes interesse genom
ett ägande större eller mindre Actie-antal
helt och hållet kan vara införlifvadt med
Compagniets, synes en sådan utvidgning af
ofvannämnde författning till utförandet mindre
tvifvelaktig 3 likasom dess följder blif
-
Den 5 Maj. e. m.
137
va mera fruktansvärde för afsättningen af
Svenska bergens alster.
Det vore att upptaga tiden genom en
större utförlighet af en fråga, hvars möjliga
vådor för vår egen Jernhandtering redan
förut omständligen blifvit ådagalagde, samt
hvar och en nogsamt lärer inse. För egen
tillfredsställelse och för att hafva uppfyllt
en pligt mot frånvarande, till större delen
orepresenterade Idkare af Bruks- och Bergs,
handteringen, har jag ansett mig påkallad
att göra framställning af en collision i författningarna
, som i händelse af behof lätt
kunde illuderas, till största förderf för Rikets
betydligaste export-artikel.
Det på Götheborgs våg år från år ökade,
Och vid förlidne års slut till nära 100,000
Skeppund belöpande Inventarium af Jerneffecter,
förenadt med dit ingående årliga
tillverkning af lika belopp, samt med
Bruksägarnes behof af en obehindrad och
förmånlig afsättning, synes ofelbart, för
Fäderneslandets vänner, ej kunna tåla den
concurrence af främmande jern, sorn genom
en vidsträckt Nederlagsfrihet möjligen skulle
dit flyttas.
Efter det olyckliga, för Rikets vestra
provinser så betungande, kriget år 1803?
som nära inställde Britas- och Bergsrörelsen
i dessa orter, genoih utskrifningar af dess
behöllige arbetare , genom fortsatte uppbåd
-
Den 5 Maj. e. m.
ningnr af folk och dragare till ständigt
durchmarcher och transporter, samt genom
lagd. seqvestre på Wenerns, för Jerneflec*
ters befordrande, nödvändiga farkoster 3
Efter den skadliga Transitohandeln, sorn
härpå inträffade och företrädesvis befordrade
utländska varor genom landet framför
egna producter, som längre tid, i brist af
frakter, blefvo qvarliggande i landet} Efter
dessa sammanlagde omständigheter, genom
hvars fördérfliga inflytelse och medverkan
Tackjerns.tillverkningen i Wermland,
som i förra tider utgjorde ett årligt
belopp af 70,000 Skeppund, blifvit reducerad
till ett maximum af 30,000 Skeppund
årligen, är det endast genom förebyggande
af främmande Jerns upplag och försäljning
på Svenskt område, samt genom en oafbruten,
odelad, afsättning af egna tillverkningar,
som en förbättring af det förflutna
och ljusare utsigter för det tillkommande
kunna beredas åc Svenska Bergsmän och
Bruksidkare.
Af alla ofvanuppräknade anledningar
vågar jag vördsammast hemställa, det Rikets
Höglo/]. Ständer hos Kongl. Maj:t förena
sig i den underdåniga önskan, att, så vida
icke Kongl. Maj:t täcktes finna skäligt i
allmänhet upphäfva eller inskränka den nu
gällande Nederlagsfrihet, Kongl. Maj:t dork
i Nåder måtte täckas förklara Nederlags,
förordningen af den 5:te Maj 1813 och dess
l:sta artikel på dett sätt, att inländskt Jern
Den 5 Maj. e. m.
3 30
ej ma till Nederlag i Svenska hamnar införas,
eller lill Riket inkomma, med undantag endast af
de för Ostersjö-Compagniet beviljade 15,000 Skep.
pund, hvilket förbud äfven torde böra
sträckas till alla sådana utländska varor,
som kunna exporteras af Svensk product.
Slutligen vågar jag vördsammast anhålla,
att detta memorial måtte blifva remitteradt
till Höglofl, Oeconomie- och Besvärs - Utskottet.
Remitterades till Allmänna Besvärs och
OeconomieUtskottet.
Herr König, Pehr, hade in lern na t föl-'
jande:
>
De i sednare tider gjorda odlingar,
förökad plantering af Potäter och ett förbittradt
Brukningssätt hafva gjort, att miss.
växtåren mindre tätt återkomma, mera säd
produceras och Rikets behof af främmande
spannmål mindskas, eller i det närmaste alldeles
upphörer.
Men om vissa, särdeles de Norra, Rikets
provinsers behof, jemte andra orsaker,
afråda ifrån förbud emot införsel af
utländsk Spannmål} hvaremot vår egen sädesproduetion
skulle hämmas, om ej, genom
afpassad tull på inkommande Spannmål,
införsel deraf inskränktes; finnas lik
-
JDcn 5 Maj. e.m.
väl flera med säden och1 dess förädling gemenskap
ägande varor, hvilkas införande
aldrig borde tillåtas, såsom bidragande
till att qväfva Svenska Jordbrukarens industri
och att öka listan på importer.
I ett land så genomskuret af strömmar,
så rikt på vattenfall och qvarnar, tyckes ej
behöfvas att införa mjöl och gryn — jag
menar hel., perl-, kross- och makron-gryn. Vi
håfve nog lägenheter att verkställa denna
sädens förädling. Samma gäller om malt
och stärkelse. Jag behöfver ej nämna utländskt
brännvin, såsom redan till införsel
förbudet.
Att införseln af dessa varor må blifva
alldeles förbuden, tror jag mig böra, å Sven.
ska jordbrukarens vägnar, yrka, så väl som
att, i likhet med hvad Herr Lagman Grefve
Gyllenborg i sitt Memorial påstått, all
införsel af potäter och humle må förekommas.
Vi måtte väl ej behöfva återkomma
till Gustaf den I:stes tidhvarf, då Liibeckare
införde kål och rötter i Riket. Inträffar
missväxt på humle något år, kan behofvet
deraf mindskas genom begagnande af Cardebenedict
eller Vattnklöfver, hvilken sednare
växer i öfverflöd pä sanka ställen.
Äfven torde uppmärksamheten böra vän-'
das på åtskilliga Ladugårdens producter,
såsom Smör, Ost, Kött, Fläsk, Gåshalfvor,
Metvurstar, Hudar och Skinn m. m., hvil-.
Den 5 Maj e. .m.
141
kas införande ej bör tillåtas , utan emot en
billig och så modererad tull-afgift, att den
uppmuntrar landtbrukaren till täflan med
den utländska producenten.
Största uppmuntran för landtmannen
skulle likväl en fri inländsk handel med
victualie.varor blifva. Härigenom vunnes
en allmänt stadgad proportion emellan åkerbruk
och ladugårdsskötsel, hvilka handr"
teringar sällan utan skada kunna åtskiljas ,
eller den ena förstoras på den andras bekostnad
, utan måste hållas i jemnvigt , om
ändamålet af ett förbättradt landtbruk skall
vinna stadga och i längden bibehålla sig,
som sker ej genom mycken och utmagrad
öppen jord , utan genom goda ängar och
bördiga åkerfält.
Detta bevisas af de följder, som Konung
Gustaf den 111:s författning om fri
spannmålshandel medförde. Åkerbruket uppmuntrades
på ladugårdarnes bekostnad. Allt
hvad plöjas kunde, upplöjdes; spannmåls-afkastningen
ökades i början i samma nion
som bete och ängar mindskades; kreaturen
vinterföddes mest med halm; ladugårdens
afkastning och afveln försummades. Slutet
blef stora , magra och litet producerande åkerfält
och en på svält-principen inrättad
ladugård. Allt detta hade förekommits, om
lii handel med Spannmål och Victualie,varör
på samma gång grundats. Det onda är ännu
icke botadt, som bland annat ådagaläg
-
14 2
Dtn 5 Maj. e. m.
ges af Vestergöfhlands utpinte hafre-jordär,
oaktadt iadugårds-skötseln genom lgog års
frigifua Brännvins-bränning vunnit någon
framfart, men skaile snart rättas genom en
frän alla bojor lossad Victualie-handel.
Dessa anmärkningar underkastas Hög*
lofl. Ridderskapets och Adelns granskning,
och torde till vederbörligt Utskott remitteras,
Remitterades till Allmänna Besvärs, och
Oeconomie-Utskottet.
Herr Reenstjerna, Carl Adolph, uppläste
följande
Memorial :
Då nu frågan och propositionen är om
flera HofRätter, får jag äran yttra min tan*
ka, att tvärtom — då af oss en allmän hushållning
bör påtänkas —- mera förmindska
Tjenstbefattningarna, för att desto bättre
löna de behöfvande Tjenstemän, som ofta
kunna 1 tjena sig af otjenliga •— ja obilliga
mojengev lör att berga sig,«^edan en orim.
lig dyrhet blifvit på deras förnödenheter,
då icke lönerna, för felande tillgångar, i
proportion kunnat ökas.
■Skulle nu flere HofRätter tillskapas,
så skulle ju fem Presidenter och Vicepresidenter
blifva, och motsvarande Ledamöter.
Svea HolRätt består af 21 Ledamöter, och
Den 5 Maj. e. ra.
Götha af Ig, förutan Presidenterna — skola
de delas pä sju HofRätter, biel vo allenast
uti de fyra 8 Ledamöter, och i 3, 73 hvad
är det att:vara President öfver? Hvarföre
jag i ödmjukhet föreställer och proponerar
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, att bättre
vöre för alla sökande, i anseende till Fatalier,
icke mer än en, blott Svea HofRätt,
bör varaj då ock tre Månaders Fatalietid
skulle blifva för att söka ändring hos
o *
Konungen, om sa skulle behöfvasj och bör
hvar och en linna detta förmonligare. Då
de fleste hafva Commissionnairer eller fullmägtäge,
kan en och samma betjena vid
bägge instantierna, då alltid kostnaderna
blifva mindre, uti Correspondance.resor och
andra utgifter, äfven vinnes tiden. -Bättre
hafva Commissionnairen på stället, och man
behöfver intet då frukta, sorn ofta kan hända,
att ett mål blifver öfverläggande eller
icke i tider föredraget. Ofta kan hända, att
ett mål från Konungen kan blifva återför,
vist till HofRätten.
Härigenom blef för Riket och Medborgare
en stor besparing till andra nödiga
inrättnir.gar; och kan Götha HolRätts-hus
blifva användt till Magasin, när Götha Canal
blifver färdig— och till dess, ett. KronoMagazin
för Spannmål, eller hvad Regeringen
för bäst finner — kanske ett Arbetshus
eller ock Barnhus-inrättning.
Begärdes på Bordet.
141
Den 5 Maj. e. m.
Vidare uppläste Herr Reenstjerna fölä
jande :
I en tid, då Penning-löntagarne, med
så mycket skäl, klaga öfver deras otillräck-;
liga bergning, då från sjelfva Thronen Riksens
Ständer blifvit uppmanade att förbättra
deras villkor, bör man kunna hoppas, att
detta onda snart blir afhjelpt, äfvensom att
Riksens Ständer ej mera tillåta den obillig-*
het, som Staten hittills gjort mot hvarje
Embetsman, då af en utlofvad och anslagen
lön en icke obetydlig del, under namn af
Afgift till Kongl. Maj:t och Kronan, blifvit
återtagen.
Indelte Löntagare hafva visserligen ej
skäl att klaga öfver för ringa löner, om
också, som stundom inträffar, de accordera
sig till sina sysslor ganska dyrt} ty förhål*
landet blir i alla fall, ehvad ändringar nu
kunna ske med Penning-löntagare, alltid förmånligare
för den Indelta. Men äfven häf
behandlar Staten sina Embetsman , enligt
min tanka, på ett sådant sätt, sorn emellan
enskildta kanske icke kunde anses rättvist}
ty, t. ex. vid en sysslas tillträdande täger
man af en Embetsman: 1:0 Två så kallade
Liggmånader af hans lön j 2:0 Två månader*
under namn af Besparing} och 3:0 till så
kallad Begrafningshjelp, Sex månaders lön*
När nu, t. ex. en Civil Embetsman, hvars
halfva indelta loa belöper sig tili två å tre»
tusende
ilL
Den 5 Maj. e» m*
145
tusende R.*dr, dör i tjensten, får verkligen
Enkan begrafningshjelp, men ej de af Staten
vid tillträdet innehållna 2 ä 5000 R:dr, än.
nu mindre den derå under en, må hända,
ganska lång tjenstetid af Staten begagnade
rentan — utan blott 25O Ridr. Om Samma
Embetsman ej dör i tjensten, utan antingen
får transport till en annan syssla, eller täger
alsked , så behåller Staten alltsammans.
Om ej verkligheten af dessa uppgifter
Så lätt kunde bestyrkas, skulle det synas
otroligt, att, 1 ett land, der Lägstiftarne så
Ofta utmärkt sig af rättrådighet i principe
Och förträffliga lagar, ett så obilligt förfarande
i Embetsmäns itt kunnat vinna laglig
kraft Och så länge få fortfara. Mert af
den enighet, det nit för allmänt och enskildt
väl, som utmärker de närvarande Rikets
Ständer, vågar jag önska, att detta må blifva
rättadt, och att alla de, som ifrån och med
detta Riksmötes början annu ej till Staten
erlagt denna afgift, antingen mätte helt och
hållet derifrån befrias, eller åtmindstone att
lögen må vid tillträdet insätta mer, än hans
Enka vid dödsfall har att återbekomma; äfvensom
att hädanefter någon Bevillning af
lönen ej må åläggas.
Jag anhåller ödmjukast, att detta Me.
morial må blifva till vederbörande Utskott
remitteradt.
Begärdes på Bordet.
liidd. och Ad. Prot< N.o lg, 20=
Den 5 Maj. t. m.
Herr von Qvanten , Carl, uppläst© tifl
Protocollet följande
Vördsamma Memorial;
Ödmjukast får jag föreslå, att Städerna
ej vidare få befatta sig med Brännvins-tillverkning,
och att denna rättighet framdeles
endast måtte tillkomma jordbruket.
Det är för Jordbrukaren redan nog trye#
bande, att Städerna använda sin jord att
derpå producera Spannmål, till hvilket ändamål
den aldrig blef dem lemnad; utan
yar meningen, att Städerna på deras jord
skulle producera Tobak, Hampa, m. m. s.j
för att kunna hålla andra medborgare sådana
varor tillhanda, som landets produet, ej
sorn Import-product, hvartill nästan alla våJ
ra behof nu äro förvandlade, och hvilket
slutligen måste ruinera Sverige. På sådant
sätt använd, skulle ej jordbrukaren röna
något intrång i dess näring, men nu måste
han det, då nästan alla Cl asser af medborgare
äro jordbrukare, och då Städerna sjelfva
producera en del af deras behof, som
naturligtvis försvårar afsättningen lör Jordbrukaren,
då han nödvändigt måste taga
varor af köpman, och köpman ingalunda
behöfver hans. Tillkommer nu Städernas
rättighet att bränna Brännvin, hvarigenom
Jordbrukaren ännu mera uteatänges från möjligheten
att kunna producera varor till utbyte
mot de han nödvändigt måste taga af
Den 5 Maj. e. frii
köpman; och då man tillika betraktar dess
utlagor och skatter, jemförelsevis mot jordj
brukaren, så finnér visserligen hvar och en
vältänkande, huru billigt d^t vore, att jordbrukaren
ensamt tillverkade Brännvin, och
Städerna framdeles af jordbrukaren toge deras
behof.
Vid sednare årens mafkligen Stegrade
vedpriser, uppstår äfven fråga, om upphörandet
af Brännvins-bränningen -i Städerna
icke vöre en välgerning för dessa Städers
medellösa innevånare.
Remitterades till OeconomieUtskottet»
Vidare uppläste Herr von Qvanten följandé
Vördsamma Memorial l
Den progressiva Revi Ilningen å Branni
Vins pantirymden tror jag är obillig, och
förfelar ändamålet af goda och nyttiga författningar.
Ty om tvänöe olika egendo.
mar, af i5,000 I\:dr B:co värde hvardera,
bränna med en go Kanus panna, betala de
hvardera i Bevillning 90 R;dr B.co. Meningen
tyckes ovillkorligt vara, att dessa båda
egendomar äga rättighet begagna sig alla
möjliga fördelar af en go kanns panna, mot
afgift af gO R;dr B;co. Men om jag tillhand-*
lar mig båda egendomarna, och utfunderar
ett sätt, hvarigenom vinnes bättre tillsyn,
Pen 5 Maj. e. m.
spares ved Och dagsverken, sorn skef då
båda pannorna aro under ett tak, utan att
med samma pannrymd kunna producera mera
Brännvin, nödgas jag derföre betala 90 R:dr
B-co, och min Egendom förlorar i sitt värde
l500 K.'dr B:co. emedan jag vill spara ved,
arbete, och vi ina bättre tillsyn; då, efter
min tanka, aldrig en författning borde sådant
förbjuda, utan snarare befordra.
Jemför ‘ag 3:ne 60 kanns pannor i olika
Brännerier med 3;ne under ett tak, upp.
står 225 R:dr B:co årlig förlust; och dessa
egendomar under en skicklig ägares hand
förlora 3730 R:dr B:co i dess verkliga värde;
ingen kan ntka, att en stor egendom bör
hafva större förmåner af Brännvins-tillverkningen
än en mindre; och om en egendom
af 15,000 R:dr B:co förtjenar på denna näringen
£00 R:dr B.co, bör en 4 gånger så
stor egendom kunna förtjena 800 R:dr. Men
efter nu varande författning bränna de min.
dre pannorna nästan utan afgift, då de större
betala orimligt; hvilket jag på en stor egendom
likväl kan undvika, om jag bygger
många Brännerier, hvarigenom uppkommer
Nationalförlust genom skogarnas nedhuggning
till byggnad; onödig vedspillning,
förlust af dagsverken, och svårigheter vid
tillsyn; med tusendetals olägenheter.
Jag vågar derföre ödmjukast föreslå, att
BevilIningen å Pannrymden förändras till
12 sk. B:co för all Pannrymd till och med
Pen 5 Maj. e. m.-
20 kannor; 24 sk. B:co för all Pannrymd
till och med 60; samt 36 sk. B:co lör all
Pannrymd till och med ISO
Remitterades
till Bevillningsutskottet.
Friherre von Strokirch, Henning Adolph
yttrade, det han, i anledning af ett Memorial
om förändring med Domstolarna, trott
sig böra biträda Ridderskapet och Adeln
med de upplysningar han under en 40åra
embetsmanna-tjenstgöring kunnat inhämta,
och derföre velat af embetspligt framställa
följande
Vördsamma Memorial:
Vid uppgörande förslag tilt förändring
gar i allmänhet och särdeles af större omfattning,
fordras den allmänna rösten eller
önskan; en ofelbar granskning af fördelarna
och olägenheterna emellan den ordning man
vill upphäfva och den åter som skulle
införas; samt ändtligen sidst, om man så
behagar, möjligheten uti verkställigheten,
jemväl i afseende på kostnaden.
Enär jag troget inom dessa gränsor hål.
ler mig vid granskningen af de förslag, som
blifvit till pröfning öfverlemnade, angående
alla våra hittills samt flera hundrade år
gagnade Domstolars förändrande, så förekommer
;
Deri 5 Maj. e. m.
i:o HaradsRätterne, hvilkas beständiga
sysselsättning skulle leda till ärendernas
skyndsammare gång, och således förkorta
den längre tid, hvilken ej sällan skall åtgå,
Innan man hinner till åtnjutande af sina lagliga
rättigheter.
För min del förklarar jag härmed högtidligen,
det jag aldrig af några landsorternas
invånare hört det »lindsta begär yppas
efter flera Rättegångstiders upptagande för
HäradsRätternas handläggning, än de, hviika
Allmänna Lagen bestämt} tvärtom hafva uti
de mest folkrika provinser, såsom t. ex.
Östergöthland, menigheten äskat, att der
brukliga g:ne Tings-terminer måtte inskränkas
till 2 Ting om året. Deras skäl hafva
blifvit pröfvade, godkände, och ansökningen
af Konungen bifallen. Uti Norra delen
af Riket har förlidet år en trakt begärt att
tills vidare ej blifva besvärad med mera
än ett Ting på året. Otn man nu skulle
misstänka, att en sådan förändring härledt sig
antingen från ett nyhetsbegär, eller en tillfällighetshändefse,
så saknar man ali, eller
åtmindstone en tillräcklig bekantskap med
menniskolynnet. Passionernas utbrott äro
alltid häftiga i sin början, men sansningen
under en tid mildrar och ändtligen aflägS.
tiar följderna.
Allmogen sig sjelf lemnad, utan retning
af egensidiga rådgifvare, gör oftast de säkraste
slutsatser, så vida de blott grunda
Den 5 Maj, e. m. 15 i
sig på erfarenheten} och denna vägledare
för våra handlingar tager sällan felt — den
känner, att ju lättare och hastigare tillfälle
öppnas för den ofta uti egen inbillning föri
fördelade personen , desto skyndsammare
skall han söka sin förmenta hämnd} och
följden hillver således, att Rättegångar skola
okas vid HäradsRätten till en gränslös mängd.
Af egen erfarenhet, förvärfvad under
25 års tjensttid såsom ordinarie förvaltare
af HäradshöfdingeEmbetet, känner jag, att,
innan Tinget hunnit slutas, hafva stämningar
blifvit äskade till det på följande, hvilka,
i anseende till det löpande rådrummet
oell derigenom vunnen betänketid, ofta förfallit}
och sällan hafva några käromål, som
ett par månader före Tinget blifvit började,
hunnit till Domstolens handläggning. Jag
är således, åtmindstone för egen del, säkert
öivertygad, att den föreslagna förändringen
skall gifva en öppning för den trätgirige,
och mångdubbla Rättegångars antal. Härvid
bör äfven göras afseende derå, att utaf den
bedröfliga Advocat-massa», som så ansenligen
ökat sig, då Srateus tjenster icke gifvit
en nödig bergning, skall säkert vid
hvarje permanent Domstol någon trupp
nedslå sitt läger, oell följderna måste hvar
Och en tänkande lätteligen inse.
Om det är en sanning, som af hållna
Protocoll kan tillräckligen upplysas, att de
flesta mål afgöras vid första Tinget, så äf
Den 5 Maj. e. m,
åtmindstone en qvittning till fullo å ena sidan
emellan de ärender, hvilka kunna skyndsamraare
slutas, och å andra, den ökade
mängd, som igenom en förändrad anstalt
befordras,
Ej nog härmed; jag bör äfven ifrån an»
dra synpunkter betrakta detta ämne; Me»
nighetens aktning för denna uråldriga och
på forntida häfder grundade inrättning a
sina Tingsställen är stark, och jag bäfvar
för framställningen af den tankan, att sådana
tänkesätt skulle försvagas, än mera om de
genom andra anstalter utrotades. Menighetens
förtroende till detta ställe är så mycket
både allmännare och säkrare, som de ifrån
sina första stunder blifvit styrkta i den öf,
vertygelse, att Tinget är ett värn för deras
rättigheter, en tillflyktsort för den lidande
och förorättade, och de hafva derjemte hört,
att den vanartige och brottslingen derstädes
lider straff för sina missgerningar; vid
Tineen sandas en icke obetydlig mängd af
Allmogen af alla åldrar. Dagens högtidliga
början genom Gudstjenstens förrättande,
föreställningen om det Allseende Ögats dju.
pa granskning uti alla våra handlingar, och
nedkallade välsignelser och förböner öfver
Domarens företag, höjer menighetens begrepp
om helgden och värdigheten af stället
och ändamålet. Domaren har ock det
yppersta tillfälle att, så väl vid Tingets
början som vid förekommande brottmål, erinia
menigheten om sina pligter såsom un
-
Den 5 Maj. e, m.
dersåtare och medborgare. Ve den Domare,
som försummar de tillfällen, hvilka erbjuda
sig för honom, att upplysa, varna och förbättra
denna folkclass-, som äger så inskränkta
undervisningstillgångar J
Allmogen samlas vid Tingen; den finnér
huru egna och grannens angelägenheter
behandlas, den ser uti Domstolen sitt eget
Stånds ledamöter, hvilka deltaga uti ärendernas
beredning* den har öppet tillfälle att
genom dem frambära upplysningar om Landssed,
frejd, vederhäftighet, husliga och locala
förhållanden, utan att behöfva genom
dryga kostnader samla med sig andra bevis,
hvilka ofta ej förmodas ingå i behofvet,
och således efter yppande anledningar fordra
ytterligare tidsutdrägt. Ifrån beräkningen
af en sådan samling bör ingalunda slutas,
att enär grannar tvista, äro de öfrige
ej sällan skiljesmän, och genom förebråelser
af den vanära, sorn är förenad med en obillig
trätlystnad, verkas en förening, hvilken
annars skulle uteblifva.
Om nu HäradsRätterne skulle blifva
permanente, så måste Nämndens biträde
upphöra, ty hvilken Danneman skulle vilja
skilja sig helt och hållet ifrån sitt landtmannayrke?
Och om en sådan förmodan
kunde vara tillåtlig, hvad förmon kan Staten
erbjuda honom, såsom skadestånd för
sin redbara förlust ?
Den 5 Maj. e. fn.
Skulle åter Nämndernas tjenster blifva
ambulatoriske,- eller ock ett .sä stort antal
utses, att dess befattning sällan inträffade,
huru mycket anseende skulle ej då skiljas
ifrån denna tjenstgöring! och huru litet gagn
vöre af dessa tjenst män att förvänta!
Hvar och en Häradshöfding kanner un-'
derstundom, vid yppande ledigheter, huru
svart det är att utse ett skickligt ämne från
tn hel lörsamling; huru mycket mera ogörligt
blifver det utvälja en mängd! Hos en
Nämndeman fordras en utmärkt känd redlighet,
ett godt begrepp, och kan jag ej
undgå tillägga — en slags förmögenhet, på
det ej behofven måtte föranleda till småaktigheter,
hvarigenom anseendet lider, och
förtroendet flyr jaouom. Med dessa egenskaper,
och sedan han någon tid, så vid
som utom HäradsRätterna, genom skiljaktiga
honom uppdragna förrättningar, beredfc
sig vissa kunskaper, blifver han allmännare
nyttig, och hans befattning till och »med
vgtig; han omgifves af sina grannars föw
troende, under tillit på hans heder och förstånd;
han bilägger deras smärre tvister;
han utreder deras Sterbhus; han leder deras
handel; och han bevakar deras handlingar,
och det ofta med en förvånande skicklighet.
Betrak tom det Hedervärda Bondestånd
dets RiksdagsLedainöter! Hvarifrån leder
sig deras förmåga att kunna fatta nog invt-.
tclade frågor, förmågan att kunna pröfva
Dm 5 Maj. e. m,
155
meningarna, att yttra sig med redighet, och
att med sedlighet och anständighet samt en
efter Ståndet lämpad värdighet kunna blanda
sig med de öfriga RiksStånden? Jag
tror ej, att man vid svarets afgifvande blifver
villrådig. Jag tror, det man finner att
de fleste härleda sitt danande ifrån deras
tjenstgöring vid HäradsRätterna, och de särskildta
ärender som dem blifvit uppdragna,
och hvilka fört dem uti nödvändigheten att
förvärfva sig någon närmare verldskänne.
dom genom umgänget med de mera odlade
medborgerliga Classer,
Finnes det nu tänkbart, att lika goda
följder skola beredas genom täta ombyten
af tjenstgörande Nämndemän, och hvilka
•efter ordningen uppbådas till den nya HäradsRätfen,
då ej kan undgås att förena en
ansvarig påföljd med skyldigheten att hör.
samma, så vida ingen belöning kan vara att
påräkna vid denna dagspillan, och ingen
ära uppmuntrar, enär en allmän pligt föreskriiver
valet, utan afseende på personliga
förtjenster ?
Vid utmätningar och de flera förrättningar,
der vanan är så nödvändig, kunna oordningar
och missbruk sedermera ej undvikas,
och iör Krono-betjeningen skall det
blifva särdeles besvärligt att håila rulla
öfver Nämndemännens tjenstgöring, på det
den ena mer än den andra ej pia t te be.
tungas.
Den 5 Maj. e. m.
Hvad jag erinrat om Nämndemännens
tillbörliga anseende, förer mig ock till på»
minnelse om ordningen å landet. Våra Po.
Ijceänstalter i landsorterna äro klena, och
de kunna ej vara annat, enär Staten ej haft
tillfälle att dertill anslå några medel, men
sådant oansedt, enär man undantager några
vissa utbrott, som varit föranledda af tillfälliga
och egensidiga orsaker, så kan man
i allmänhet ej hafva större anledningar att
besvära sig öfver oordningar från menighe.
tens sida. Några verkande medel måste väl
här kunna utsökas, och månne väl Nämnden
bör uteslutas från beräkningen? Vid
marknader, auctioner och större folksamling
gar inträffa ock Nämndemän. Om de äro
aktade, det vill säga, om de gjort sig förtjente
att vara det, så skola deras föreställningar
alltid blifva förmonligen användbara j
hos de förståndigare och till sedlighet me.
ra benägna verka de såsom vigtiga sanningar,
och hos öfriga af fruktan för bestraffningar,
hvilka de lättligen finna att en Domstolens
ledamot har öppet tillfälle att bereda.
Flera skäl tränga väl på hvarandra, men
jag har ansett dessa utgöra tillräckliga upplysningar,
för att kunna från flera sidor betrakta
detta ämne, och att blott återstår för
mig att, efter den ordning jag för mig utstakat,
vidröra, uti hastig öfversigt, kostnaden.
Med nya och lämpliga boställen måste
Häradshöfdingarne förses, och anständiga
så väl embets- som boningsrum måste
Den 5 Maj. e. m.
157
väl honom bestås. Skall denna kostnad
drabba Tingslaget, så få de dyrt gälda rättvisan
3 och skall Staten bestå medlen, kommer
ersättningen tillbaka på landet genom
Bevillning, Utom de hus, som äro nödvändiga
för Häjadshöfdingén, och hvilka borde
utmärka ett slags värdighet, derest man ej
finner likgilltigt, om anseendet fortfarer, sä
fordras äfven särskildta byggnader för Tingssökanderne
och Menigheten, och man måste
noga pröfva och bestämma dessa anstal-t
ter, för att icke tvinga elier åtmindstone ej
gifva god anledning dertill, att Domhafvanden
må blifva Värdshusidkare,
Då hvarje Domsaga skulle inskränkas
till en viss och lika rymd, kan ej undgås,
att Häradshöfdingarnas antal i men deraf
lörökes, och, enär deras vanliga inkomster
härigenom ansenligen förmindskas, men deremot
arbetssättet och liderne utsträckas, kan
Staten aldrig undgå att anslå för dessa Embetsman
en både nödig och anständig utkomst,
hvarförutan uslingar skulle framde-,
les bekläda Rikets Domstolar •, och om sta»
ten värdigt uppgjordes, tror jag, att bristande
medel genast betog smaken för förändringar.
2 o LagmansRätterne. Jag medgifver, att
förtroendet för denna Domstol i sednare tider
blifvit förringadt, Och att den verksamhet
man fordrat är inskränktare än lagskipningens
hastigare lopp billigt krafve^ men
Den 5 Maj. e. m.
jag anser sådant ej kunna tillräknas inrätta
ningen, utan tillfälliga händelser och brister
uti föreskriften.
Tnotn hvarje sakkunnigs bekantskap med
forhållandet ligger det öppet, att, sedan Penninglöntagares
vilkor, igenom tidernas förJ
ändrade och förhöjda varupriser, blifvit så
ringa, att I jeustemän icke deraf kunnat påräkna
sin bergning, och Lagmans-embeten
särdeles kunnat anses nästan såsom lönlösa;
så hafva sednare tiderna sällan någon sorn
genom flera tjensieår, längre förvärfvad erfarenhet
och skicklighet varit dertill förtjent,
sökt cn beställning, hvarvid föga belöning
varit att påräkna.
Om nu örne Lagsagor förenas med åtföljande
löner, hvilka borde åtmindstone ö*
kas till det belopp, att en Lagman, utom
sportlar och boställe, som måste utses, kunde
påräkna mindst lOOO R:dr, hvarigenom
Staten omärkligen graverades, så skulle äldre
Borgmästare, Häradshöfdingar och jemväl
Ledamöter i HofRätterna, hvilkas helsa
fordrar en mera rörlig tjenstgöring, sä-,
kert anmäla sig såsom sökander; hvartill ock
skulle höra, att Kongl. Maj:t i nåder förordnade,
att underdånigt förslag vid yppande
ledigheter af HofRätterna upprättades, med
föreskrift, att ej de flesta tjensteår borde härvid
följas, utan blott afses de^t redbaraste
förmågan hos sökanderne att kunna uppfylla
sina pligter; Kongl. Majus högarätt för*
Den 5 Maj, e. nu
behållen att af sökanderne utse den, sorn
Kongl. Maj:t funne närmast värdig, utan af*
seende på förslaget.
Lagmannen borde örne gånger om året
hålla LagmansTing, och hvarigenom åtmind*
stone hälften af anledningarna till Rättegångars
uppehåll måste förekommas, dermed
Allmänheten borde finna sig belåten; ty huru
många förändringar äro gjorda eller kunna
göras, hvilka medföra sa betydliga följder?
helst när man aldrig bör utesluta ifrån
beräkningen, att nya anstalter kosta ansenligt,
vid deras inrättande, utan att man Ivan
göra sig försäkrad derom, att ej andra olägenheter
skola efterträda dem, som man velat
undanrödja; men här blifver ingen synnerlig
kostnad, och icke några svårare följder
att befara.
Till större beqvämlighet för ortens invånare,
som vore i behof af Lagmannens
handläggning, borde hans vistande vara alimanligen
kungjordt, och han, lika med Häradshöfdingen,
vara allvarligen förbuden att
från orten afresa, utan att hafva förut, i afseende
på lagliga skäl dertill, erhållit HofRättens
tillstånd.
Med LagmansRätternas upphäfvande vore
ostridigt den följd förenad, att HofRätterna
mäste, såsom andra Domstolar, upptaga
alia vid LagmansRätterna förekommande
mål, hvilket åter ledde dertill, att brof
-
t)en 5 Maj. e.trii
Rätternas Ledamöters antal måste mindsf
fördubblas, enär man( afser Rättegångs-ordningen
och det der föreskrifna arbetssättet,
och än vidare makade sig äfendernas mängd
i lika förhållande till Högsta Domstolen,
som jemväl ostridigt måste förses med
mindst 2:ne divisioner.
5:o HofRiitternas styckande och fördelare
de i åtskilliga landskap, anser jag lör mirt
del ej kunna bidraga till ärendernas skyndsammare
lopp, så vida RättegångsOrdningeii
måste följas sådan Lagen den föreskrifvit,
och kan den möjligen ändras, blifver följden
lika för 2, som för Hera HofRätterj jag tror
tvärtom, att en sådan förökning skulle medföra
stridiga verkningar. Delningen af [urisdictionerna
skulle väl grundas på folkmängden,
men deraf följde icke, att göromåien
blefvo lika fördelte. En ort yppar mera
fallenhet för tvister än en annan, och den
ena traktens belägenhet och näringsgrenar
gifva mera ämnen till stridigheter än ed
annani således kunde den ena HofRättetl
hafva föga göromål att bestrida, då åter en
annan blef med så många Rättegångs-ärender
besvärad, att ledamöternas antal måst förökas,
derest icke parters rättigheter skulle
längre tid uppehållas , innan pröfningert
vöre möjlig.
Uti HofRätternas nu varande skick ärö
ledamöterne lika förbundne att utarbeta de
från
IIL
Den 5 Maj. e. m.
från Landsorterna församlade målen. Stock,
holms Stad, hvars innevånare ungeiär utgöra
70,000 personer, gifva kanske anledning
till lika så många tvister som 3o0,000 i
landsorterna, och fastän jemförelsen emellan
de sednare ej kan mätas till denna olika
beräkning, så lärer likväl icke kunna bestridas,
att skillnaden är betydlig, och att
Jurisdictionernas bestämmande saknar tillförlitlig
grund, hvilket åter skulle kunna
föranleda till jemkningar i långliga tider.
Den beqvämlighet, som derigenom kunde
vinnas, att parter ägde närmare tillfälle
att bevaka sina angelägenheter vid HofRät- *
terna, synes mig ej vara betydlig, enär sådant
alltid måste ske igenom Fullmägtige,
och således tyckes besparingen endast bestå
uti en mindre postporto; och jag tror, att
Staten skulle vinna ansenligen, om den alldeles
efterskänktes för Rättegångshandlingar,
emot den kostnad, som erfordras i afseende
på förändringen.
Ftt annat skäl.‘ att om HofRätternas
jurisdictioner voro inskränktare, så skulle
ledamöternas närmare bekantskap med orten
bereda för dem mera lättnad att kunna pröfva
de förekommande mål. I anledning häraf
blefve den frågan ej olämplig: År en
tvist från Norrbottens län svårare att utreda,
än ifrån Stockholms län? Jag tror, att hvar
och en erfaren Domare skall utan tvekan
Ridd, och Ad. Prat, N;o 21. 22.
Den 5 Maj. t. >n.'
säga tvärtom. Desto närmare HofRätterna,
desto flere Advocater, och det kan ej vara
allmänheten obekant, att dessas väsendtliga
förmoner äro förenade med mängden af tvister
och längden af deras utförande; erfa.
renheten visar derföre, att från afsides orter
vid HofRätterna anhängige tvister äro mer.
andels enkla, deremot de närmare finnas
mera invecklade, och att invändningar medtaga
ofta mera tid och papper, än hufvudsaken.
HofRätternas inskränktare jurisdictioner
skulle medföra bekantskaper med hela tråk.
ter, och dessa leda till närmare relationer
och ändtligen upprättande af vänskapsför.
hund. Mutor och hämndlystnad måste endast
vara retande medel för bofven och ni.;
dingen, och deras erbjudande skola blott
hos den ärlige mannen väcka hans uppmärksamhet
att med kraftfullare nit söka Rättvisans
starkare förvarande. Men, Mine Herrar!
en god väns lidande och den olyckli,
ges flödande tårar — lägge hvar och en
upprigtig och redlig man sin hand på sitt
hjerta, och svare mig, om icke dessa omständigheter
skulle tungt falla på hans annars
lätta pröfningspligt!
Jag finner det nog omöjligt i verkställigheten
att kunna dölja alla parters namn
för Domaren, och att blott saker till afhandlande
framställdes; men jag önskade det,
och följaktligen skall jag aldrig med mitt
Den 5 Maj. t. m.
personliga bifall tillstyrka en förändring,
som ännu mera strider emot min yttrade
tanka.
Åter ett skäl, som jag hört, för denna
förändring, att HofRätterne, som närmare
hade omkring sig underliggande Embetsman,
skulle vara i lättare tillfälle att efterse och
tillhålla dem att fullgöra sina skyldigheter.
Erfarenheten må besvara detta skäl, och
om förhållandet är kändt uti våra tider,
må det Utreda, örn den välgörande påföljd,
förslaget åsyftar, hittills kunnat påräkhas.
Att Ledamöternas större antal uti Hof.
Rätterna medförer en synnerlig lättning uti
arbetet, och undanrödjer många hinder för
fortsättningen, torde icke kunna misskännas,
mindre bestridas. Yppar sig jaf å en Division,
är en annan till hands; inträffår
sjukdomsförfall på ena Division, hämtas
försträckning från en annan; samt då med
åren arbetsförmågan aftager för några ledamöter,
lämpas vid Divisions-fördelningen
ordningen så, att de yngre, som uti de
äldre högakta sina första ledare, lätta deras
mödor, under begagnandet af deras erfarenhet.
Till eti större samling ledamöter hörer
ock talrikare betjening, och då alla ämnen
för juridiska behof samla sig dit, blifver
tillfället för valet af de skickligaste lättare,
än om HofRätterne voro fördelte, då hvart
164
Den 5 Maj. e. m.
och ett ställe finge åtnöjas med dem sorn sig
anmälte, ehvad de vore fallne för yrket eller
ej. Täflan emellan ungdomen, att göra
sig skickliga, blef ock på ett inskränktare
fält mindre att förvänta.
Vidare skulle HofRätternas fördelning
blifva den fullkomligaste orsak till göroinålens
ökade antal, och ostridigt verka ett
fördubbladt antal af ledamöter, då, enligt
hvad jag redan anmärkt, ett lättare Rättegångssätt
vid HäradsRätterna gynnade äfven
den trptgiriga att beqvämligen kunna fullfölja
sin ifver inför HofRätten, och en god
tillgång på Advocater å båda ställen skulle
säkert icke lemna utur sigte sina egna
dermed förenade fördelar 3 och om LagmansRätterne,
efter projectet, voro upphäfne,
samt Parterna blott skola begagna två instantier,
måste Högsta Domstolens ledamöter
i samma mon ökas, så vida annars än»
damålet med ärendernas skyndsammare afslutande
omöjligen kunde ernås.
Efter den fördelning, som skulle befordra
en likhet uti göromålen och närmast
leda till Rättsökandes beqvämlighet, fordrades
sju HofRätter, följaktligen sju Presidenter,
sju Advocatfiscaler, sju Secreterare och
lika många Actuarier och Registratorcr; enär
jag nu härtill lägger ett vida större antal
ledamöter, och beräknar kostnaden för
inrättningen af fem nya HofRättshus, årliga
underhållandet, fördelningen och transpor*
Den 5 Maj. e. ni*
ten af handlingar, så förefaller det, åtmind»
stone för mig, tvätydigt, huru ett mindre
Rike, hvarest nuvarande Kronoutlagor icke
utan jämmer och klagan kunna utgå, och
som på längre tider ej förmått att tillbörlig
gen underhålla ett mindre antal Embetsmål!,
skulle finna tillgångar att bestrida så ansenliga
utgifter, hvilka icke höra till Statens
bestånd; kanske att, om Rättegångs instan-;
tierna nu anses skadliga, såsom för många,
HofRätternas indragning skulle förorsaka
mindsta kostnaden och hastigast leda till
ändamålet; men det är ingalunda min afsigt
att uppgöra nya förslag. Hvad jag om Lag*
mansRätternas verksammare handläggning anmärkt,
är alldeles icke någon förändring i
orgänisationen, utan en utväg att göra denna
Domstol mera användbar och nyttig.
För öfrigt tror jag inga förändringar,
af hvad beskaffenhet som helst, böra göras
uti vår gamla vördnadsvärda Lag, eller
styckevis projecter till en annan undergå
pröfning, mindre antagas, innan den nya
Lagboken blifvit fullständig aflemnad, samt
att den ordning måste följas, som redan
blifvit bestämd.
Det är visst, att vår gamla Lag var ett
mästerstycke på sin tid, och kanske i många
afseenden nu oefterhärmlig; men så fordrade
likväl beredningen en tid af ungefär
48 år. Om jag skulle taga för afgjordt, att
det nya Lagprojectet är fullständigt till ut
-
T>en 5 Maj, e. m,
gifvande nästa Riksdag, eller om fem år härefter,
och om jag borde taga för afgjordt,
att Riksens Ständer vilja noga betänka sig
vid antagningen af en för århundraden före,
slagen Lag, och således att till pröfning af
förslagets beskaffenhet, jemväl vid jemtöreisen
med inkommande anmärkningar, söm
troligen icke uteblifva, skulle anse en vidsträcktare
LagCommission nödig, så ära åtmindstone
tio år förlupna, innan hufvudsakliga
beslutet möjligen kan fattas. Huru
många af nuvarande Lagstiftande ledamöter
af Rikets Höglofl. Ständer äro då öfrige?
Jag tror, att de fleste af oss hafva intagit
det rum, hvarest vi icke fordre af Lagen
mera, än den christliga moralité, att våra
qvarlefvor måtte få ostörda gå till sin förvandling.
Det synes således vara en verklig pligt,
att Riksens Höglofl. Ständer lemna pröfningen
af alla nu åsyftade förändringar till de
Lagstiftare, sorn emottaga Lagprojectet fullständigt,
och hvilka uti ett sammanhang af
alla Balkarna äro närmare i tillfälle att inse
följderna, jemväl i afseende på den nu
föreslagna förändring, och hvarigenom Riksens
Ständer undvika att lägga hinder i vägen
för ett fritt yttrande öfver alltsammans.
Denna försigtighet tyckes, vid erinran af tidernas
ombytliga tänkesätt, ej kunna uteslutas
, då den så kallade opinionen ofta inom
kortare tid förbyter sin rigtning, och
snan således svårligen kan föreställa sig, att
Den 5 Maj, e. m.
l8l5 och 1825 års Riksdagsmän skola betrakta
alla ärender uti lika synpunkter.
Jag upprepar derföre den vördsamma
tillstyrkan, att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln i sinom tid besluta, att alla de förändringar,
som uti 17Ö4 års Lag kunna föreslås,
måtte af LagComitéen samlas, och
på en gång och uti ett sammanhang till Riksens
Höglofl. Ständers pröfning och afgöran:
de öfverlemnas.
Detta mitt vördsamma Memorial anhåller
jag, lika vördsamligen, måtte communi-;
ceras med de öfriga respectiva RiksStånden,
samt för öfrigt till Lag-Utskottet i vanlig
ordning remitteras.
Friherre Boye, Ludviga Den siste värde
Talaren har afhandlat det hufvudsakliga
af ämnet, med en omständlighet och en
värma, hvaråt jag icke kan göra tillfyllest
rättvisa. Jag anhåller blott att få tillägga
några allmänna reflexioner.
Svenska Lagskipningen står otvifvelaktigt,
i godhet, långt framför de flesta andra
Länders, och lemnar kanske företrädet åt
blott en eller tviinne andra Staters. Den är
likväl icke derföre utan bristerj men, en-s
ligt min innerliga öfvertygelse, härröra de
hufvudsakliga bristerna icke egentligen ifrån
felaktig organisation i Domstols-inrättningarna,
utan från orsaker af hdt annan beak&L
i68
Den 5 Maj. e. m.
fenhet. Om man vill gå till grunden af
bristernas orsak, så skall man igenfinna
den uti DomareStatens löningssätt, och dess verkan
pä befordringssättet, Domaren i lägsta in.
scantien, Häradshöfdingen, är i allmänhet-—
sedan de flesta Häradshöfdingebostället! nu
mera blifvit, genom odling, bragta till stör.
re afkastning ■— så väl lönt, att han icke
kan, utan förlust i inkomst, och följaktligen
icke heller vill söka eller emottaga
någon högre Ordinarie Embetsgrad; och då
således icke allenast hela Ordinarie HäradshöfdingeClassen,
utan äfven alla de Tjenste-'
män, hvilka önska blifva Ordinarie Häradshöfdingar,
måste afräknas från antalet af
Sökande till de lägre Öfverdomaregraderna,
så blir följden, att detta antal är mycket
inskränkt, emot hvad det samma förr var,
samt att Regeringen sällan eller aldrig träffar
ibland sökanderna till de lägre Öfverdomaregraderna
någon särdeles Domare-erfarenhet.
I stället för att man, i fordna
tider, då man ifrån Häradshöfdinge-tjensten
sökte befordran till Assessors- eller Lagmansembetet,
aldrig framkom till de sednare förr
än efter en längre tid samlad Domare-erfarenhet
—• är nu mera vägen så genad, att
erfarenheten icke kan hinna under tiden
samlas. Den yngre mannen måste förr i de
lägre graderna söka mognaden och afbida
tiden, men har nu oftast i sjelfva bristen
af äldre medsökande en gifven rätt till den
befordran han söker. Följden af allt detta
är, att erfarenheten — denna sannskyldiga
Den 5 Maj. e. m. 16 g
grund för all menniskans upplysning — är
i allmänhet större hos Domaren i lägsta in.
stantien, än hos de flesta ÖfverDomare.
Och så länge denna olycka åtföljer Svenska
Lagskipningen, det vill säga, så länge domstolarnas
granskningsrätt står i omvändt förhållande
emot hvad den, med afseende å
erfarenhetens större upplysning, borde äga,
skola också bristerne fortfara, och hjelpen
fåfängt sökas i Organisations-förändringar.
Detta angår blott hufvudsakliga profningen
af ämnet; men jag tror, att sjelfva
behandlingssättet fordrar en särskildt och stor
uppmärksamhet. Jag behöfver icke åberopa
auctoriteten af Montesquieu, hvilken sagt,
att Lagskipningen verkar lika starkt på
folkets moralitet och lynne, som sjelfva
lagen. Jag behöfver blott, Mine Herrar,
till styrka tor denna sanning, begära edert
eget eftersinnande. Den stora förändring,
och till en del omskapning af Lagskipnings.
organerna, som 1111 föreslås, skall således
antingen förbättra eller försämra Svenska
Nationens moralitet och lynne. Eftersinnandet
häraf påminner oss om den stora vigt,
som ämnet har, och om den ansvarsfulla
varsamhet, sorn behandlingssättet påkallar.
Vid 18IO års Riksdag vidtogo Riksens Ständer
det beslut, att det Nya Lagproject, som
skulle utarbetas, borde, sedan LagComitéen
det samma afiemnat, genom Trycket
meddelas Allmänheten, på det att de anmärkningar
dervid, som Allmänheten kunde
17°
Den 5 Maj. e.m.
göra, måtte .sålunda framkallas, samt Allmänna
Opinionen jemväl hinna ^tt oin pro.
jectets godhet stadgas, innan projectets antagande
hos Ständerna förekom. Alldeles
samma försigtighet tror jag nu böra iakttagas;
och jemte det jag alltså vördnadsfullt
anhåller, det nu förevarande förslag ingalunda
må vid denna Riksdag afgöras, vågar
jag föreslå, att, på det LagUtskottets BetanRande
i ämnet icke må afskära de anmärkningar,
som från Allmänheten kunna framkomma
eller framdeles blifva, — antingen
öfverflödigt eiler hinderligt för det Lagutskott,
sorn vid nästa Riksdag, efter det tiden
för Anmärkningarnas afbidande till ända
lupit, skulle sig finaliter utlåta, remissen
till nuvarande Lagutskott måtte inskränkas
till blott Betänkande i frågan oin ämnets
behandlingssätt, det vill säga, om det af
mig nu begärda uppskof i afgörandet till
nästa Riksdag.
Communication af Friherre v. Strokirchs
Memorial blef bifallen, och skulle det, tillika
med Friherre Boijes Anförande, till Lagutskottet
remitteras.
Friherre Wrangel, Henning, uppläste följande
:
Vid l8l2 års Riksdag hade jag äran
till Höglof], Ridderskapet och Adeln göra
en motion rörande Landtmäterie-taxans för
-
Den 5 Maj, t. m.
bättrande på bestämda grunder, och hvartill
jag äfven inlemnade ett project, som af
Riksens Ständer blef bifallet, och en underdånig
önskan gjordes äfven derom till Kongl.
Alaj:t, om dess snara verkställande. Detta
hade också den verkan, att från alla Landtmätare
i Riket inhämtades deras tankar, och
af Förste Landtmätaren Åkerblom i Malmö
titarbetades, efter dessa uppgifter samt efter
mitt förslag, en Landtmäteri-taxa, som, enligt
min tanka och den kännedom jag äger
i detta ämne, är, i anseende till grunderna,
förträfflig. Anledningarna, hvarföre denna
Taxa ej gått i verkställighet, känner jag icke,
Jag får således än ytterligare anhålla
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, det
nämnde förste Landtmätare Åkerbloms afhandling
i ämnet, åtföljd af de anmärkningar,
som af mig kunna göras, måtte blifva
remitterad till OeconomieUtskottet, samt att
hos Kongl. Maj:t en underdånig önskan inåt.
te göras, för att få ofvannämnda Taxa, under
loppet af nu påstående Riksdag, fastställd.
Remitterades till OeconomieUtskottet,
Herr König, Pehr, hade inlemnat följande:
Uti 24 af det år 17Ö7 den 10 Janu.
ari utfärdade Kongl. Reglemente för Ar.
méens PensionsCassa, utlofvas en dylik inrättning
för Civilstaten, hvilken borde förvaltas
af samma Direction, som sköter Ar
-
Deri 5 Maj. e. m.
méns PensionsCassa, dock tillökad, för att
ej behöfva betala annan betjening, likväl
med det förbehåll, att hvarje Cassa borde
vara för sig sjelf.
Verkställigheten häraf har alldeles ute;
blifvit. Nu hemställer jag till Högloft. Rid.
derskapet och Adeln, om Civilstaten längre
bör vara i saknad af en dylik inrättning,
och huruvida den i likhet med Arméens Pen»
sionsCassa bör grundas.
Fonden till Arméens PensionsCassa ut;
göres af delägares tillskott, från 20 till 50
års ålder, årligen utgörande 6 Procent af
deras lön på stat, och 2 Procents afgift proportionaliter
efter permissionstiden, om de»
öfversteg en månad, samt af Vacance-afgiften,
som vid årets slut insändes, hvaremot
6" och 2*Procents-afgifterne qvartaliter, 4
gånger om året, öfverskickas till Direction.
Först efter 3 års uppbörd började Pensioner
att utdelas. Dessa Pensioner, sorn
ej få seqvestreras och hvaraf ingen Bevillning,
eller afgift till Kronan, erlägges, ut.
betalas i Februarii månad, och uppgå till
lika belopp med Delägarens lön på stat.
De i en dylik Cassa inflytande medel
borde utlånas till Jordbrukare, mot Inteckning
och 5 Procents renta, likasom Arméens
PensionsCassas inkomster i början utläntes
till Banken mot 4 Procents renta.
Den 5 Maj. e. ml
Den mindre förmögne Civile Embetsmannen,
som annars nödgas förrätta sin tjenst
så länge helsa och krafter det nånsin tillåta,
önskar sig säkerligen på sin ålderdom
ett dylikt understöd, och torde ej behöfva
mycket öfvertalas, innan han ingår i en dy-i
lik sammansättning, som han sjelf genom,
lindriga tillskott skapar, och hvaraf han på
sina sista dagar njuter en lugn bergning.
Med ett Varde! kunna i3l5 års Rik.}
sens Ständer grundlägga denna Inrättning,
såsom en tröst för ålderstigna Embetsmän,
såsom en minnesvård för sig sjelfva.
Dessa anmärkningar anhåller jag måtte
till vederbörligt Utskott remitteras.
Remitterades till StatsUtskottet.
Upplästes Kongl. Majrts denna dag ani
komna nådiga Propositioner;
l.o Angående förändring af nu antaga
na bestraffningssätt, och inrättande af allmänna
Arbets- och Corrections-hus, jemte
meddelande af LagComitéens särskildt utarbetade
Betänkande om förändring af Un-:
der-domstolarnas och HofRätternas antal och
organisation} gifven Stockholms Slott den 19
April 1815.
2:o Angående Wermlands Läns skiljande
från Götha HofRätts, och hänvisan;
Deri 5 Maj. e. m.
de under Svea HofRätts jurisdictioh, samt
om ändring i Lagens stadgande, rörande
Domlört antal ledamöter i HofRatt; gifven
Stockholms Slott den 19 April 1815.
Z:o Om ett mera bestämdt stadgande,
än nu gällande .Författningar innehålla, angående
hvad som bör iakttagas vid under»
dåniga besvärs anförande hos Kongl. Majit
i brottmål 3 gifven Stockholms Slott den 19
April 1816.
Dessa tre Konungens nådiga Propositioner
blelvo till Lagutskottet remitterade.
Herr LandtMarskalÅert hemställde, öm ic*
ke, sedan frågan om ett nytt fudeReglemente
blifvit af tre Stånd till det särskildta Utskottet
öfverlemnad, Herr Malmerfelts, Friherre
Boyes samt Herr Pålmans yttranden i
samma ämne borde till berörde Utskott öf.
verlemnas.
Bifölls.
FöredrogOs å nyo och bi föll os följande
StatsUtskottets den 27 April på bordet lagda
Betäukanden, nemligen.'
1:0 Angående en vid l?,l5 års Revision
yppad fråga om Pnescriptionstid för
RiksgäldsContoirets inhemska skulder.
Dtn 5 Maj. e. m.
'■*75
2:o Angående det lån af 120,000 R.‘dr
Btco, som en af Rikets Herrar, f. d. GeneralGouverneuren
m. m. Herr Grefve Eric
Ruuth utaf Wismarska Pantskillingen inne»
har, samt Hans Excellences, i alseen le på
detta lån, till StatsUtskottet inkomna an,
sökning,
3:o Rörande Bevillnings afdrag på
Rentan för RiksgäldsContoirets inhemska
skulder.
Remitterades följande på Bordet hvilan--  de Memorial, nämligen: Till det Särskildta
Utskottet, Friherre Wrangels, Henning,
Dictamen angående inrättningen af ett JernbruksContoir;
— till OeconomieUtskottet,
Herr Rothofts, Birger Fredrik, svar på Corn»-  merceRådet Santessons anmärkningar vid
Herr Rothoffs förut remitterade Dictamen;
— samt till StatsUtskottet, ett Memorial af
Herr Hagströmer, rörande åtskilliga medel
till befordrande af en större sundhet i Stä»
derna.
Upplästes ett Betänkande från Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet, af den
26:te April, i anledning af de af Herr Öfversten
C. Ehrengranat väckta frågor om
LandtbruksSkolors inrättande, samt om ut,
vägar till understöd för odlingars företagan.
de; och har Utskottet, uppå anförda grunder
och med erkännande af nyttan af Herr
i^6 Den 5 Maji e. m'.
Öfverstens förslag, icke ansett sig kunna
derå tillstyrka bifall,
Lades på Bordet.
Upplästes ett Memorial från BevillnittgSUtskottet,
af den 2:dra Maj, hvaruti Utskottet,
i anledning af Hans Excellences Herr
Grefve Brahes tili det samma remitterade
Memorial, angående utbetalt Bevillning för
Dannemora Bergslags Jerntillverkning, ytt.
rar sig hafva funnit, att Utskottet icke tillkommer
meddela något utlåtande, som skulle
föranleda till ändring i hvad som Riks.
Stånden vid 1812 års Riksdag föreskrifvit,
och i följd deraf blifvit verkstäldt, samt
att dertill icke kunde hänföras de grunder,
som Utskottet vid denna Riksdag kan fatta
i anseende till Beviliningens utgörande af
Jerntillverkningen.
Detta Memorial från BevillningsUtskot*
tet lades till Handlingarna, och Hans Excellences
Herr Grefve Brahes Memorial remitterades
till StatsUtskottet,
Det af Grefve von Platen sistlidne Plenidag
upplästa och på Bordet lagda Anförande,
rörande Götha Canal, föredrogs nU
å nyo, och remitterades till Stats- samt
Banco-Utskotten.
Grefve
lil.
Den 5 Maj. e, ml
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, had«
inlemna! följande
Vördsamma Anförandet
Af erfarenhet, såsom Landtman, har jag
tnig bekant, att det stundom inträffar, att
under Vintermånaderna kreatur utsläppas på
andras, den årstiden alltid öppna, ägor,
då grindar icke tillstängas, och Gärdesgård
dar, af höststormar kullfallne, icke kunna
för snöfall och infallande käle åter upprättas,
hvilket ock med synnerlig framgång stundom
begagnas, att förstöra den fredliga rågbrodden
på andras ägor, då snöen, under
bar vinter icke skyddar den, och hvaraf
ägaren af åkrarna med förtrytelse får vara
åskådare, utan att detsamma kunna hindra
eller beifra5 i afseende på detta förhållande,
har jag ansett de till förtydning lämpliga,
till tid obestämda uttryck i Allmänna Lagen
(att nemligen, då käle af ur marken, böra
gärdesgårdar vara i laggildt stånd) böra
rättas och närmare bestämmas, på ett sätt
som är mera öfverensstämmande med landt,
mannens nytta och billiga fordran, hvilken,
i synnerhet under nu varande brist på ar-:
betare, icke bör kunna åläggas sådant verkställa
förr än vårbruket blifvit förrättadt,
helst lian icke på en gång tvänne arbeten
kan besörja, af hvilka likväl vårbruket, såsom
det angelägnaste, först bör besörjas;
och har jag sistlidne Riksdag föreslagit, att
Ridd. 06h Ad. Prat. N.'0 23» 2
»7*
Ven 5 Maj. e. m.
tiden till skyldigheten att hafva gärdesgårdar
i lagligt stånd borde bestämmas, och
tid dertill till den Irsta Juni utsättas; samt
att intill den tiden hvar och en som utsläppte
kreatur borde ansvara för den skada de på
andras ägor kunde förorsaka. Detta förslag*
af Höglofl. OeconomieUtskottet god»
kändt, blef af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln bifallet, men af de trenne öfriga
RiksStånden afslaget, och kom således för
den Riksdagen att falla; men, då detsamma,
innefattar en synbar nytta, grundad på hvaf
och ens naturliga rätt att skyddas för intrång
i begagnande af hvad man äger, anser jag
mig föranlåten att, med någon förändring*
nödig till beredande af Större sannolikhet
att vinna ändamålet, att samma framställning
till ny pröfning öfverlemna. I äldre tider,
då vintern tidigare börjades och förr slutades,
vanligen med mera snö än nu, kunde
af obestämda stadganden, om Stängselskyldigheten,
mindre olägenheter uppkomma, än
nu, då långa vintrar utan snö ofta inträffa,
och, i anseende till sistnämnda förhållande,
tror jag, det jag icke saknat anledning tillstyrka,
att nemligen förbindelsen till stängsels
upprättande ej må kunna fordras förr
än den l.sta Juni, men skulle likväl denna
termin anses för mycket utsträckt, inskränker
jag mig till den i Lagen för Ängars
stängande föreskrifva tid af den litte
Maj; men hvad jag i synnerhet yrkar, och
är hufvudföremålet för detta anförande, är
att det måtte stadgas, det hvar och en sorn
Den 5 Maj. t. tn.
*79
Utsläpper kreatur under Vintermånaderna,
ifrån den tid kälen ingår i jorden, till den
af förenämnde terminer, som lämpligast anses,
bör svara för den skada hans kreatur
å andras ägor kan tillskynda, Samt till plikt,
då de på andras ägor upptagas. Det är
märkligt, att någon betänklighet kunnat uppstå
att bereda en författning till skyddande
af hvars Och ens egendom, som nu icke existerar.
Många landtman, och de sorn bo i
de mindre städer, skola med mig instämma
i den erfarenhet, att Under vintermånaderna,
i blid väderlek, svinkreatur i synnerhet
träffas på rågåkrar ströfvande, der de kunna
söka födan, utan att man ens kan erhålla
upplysning hvilka de tillhöra, men för den
Skada de förorsaka, efter nu gällande författningar,
ersättning likväl ej kan sökas,
och icke heller förekommas, då ej allenast
gardesgårdar, i anseende till kile, ej kunna
Upprättas, utan äfven ägors belägenhet vid
sjöar och åar frikalla från skyldighet och
behof af stängsel, som Synes ej lagligen
böra kurtnä fordras, endast för att örn vintern
afhålla förenämnde, öfver isarna framträngande,
skadande djur. Jag anhåller ödmjukast,
att detta anförande må till Oeconomie-
och Besvärs-Utskottet remitteras.
Remitterades till Lagutskottet.
Äfven hade Grefve Gyllenborg inleninat
ett så lydande Dictamen:
Den 5 Maj, e, ni.
Då Post-inrättningen i Riket åsyftar en
allmän nytta, men iocala omständigheter
hindra ett allmännare begagnande af nu varande
inrättningar, synes det vara Rättvisans
fordran, att anstalter vidtagas, som leda till
detta mål. Att Post-inrättning är i alla de
Städer, der Öfver-domstolar, Landshöfdingar
och Consistorier hafva deras säten, är
en nödvändig följd af det samband, som är
emellan dessa Embeten, Collegier och sjelfva
Regeringen; men de Post-inrättningar, som
äro i Städer utom vägarna som leda till
förenämnde Embets-residencer, synas hafva
tillkommit blott med afseende å dessa Städers
enskildta beqvämlighet, i hvilken nå-]
gon rubbning visserligen icke är åsyftad,
men deremot, med ledning, af detta förhållande,
yrkas en anstalt i sådan väg äfven
för landet, Många äro de Städer, som, med
Statens kostnad, både i anseende till Postmästeri-aflöning,
postförare- och skjutsningskostnad,
begagna denna förmon som en
enskildt fördel, utan att Postgång tilt och
ifrån dessa Städer är~ för ^Staten hvarken
egentligen nyttig eller nödvändig; jag, vill
blott nämna de närmast till Stockholm belägna,
Waxholm, Norrtelje, Östhammar,
, Öregrttnd, Trosa, Eskilstuna, Thorshälla,
med ganska mångå flera i lika förhållande,
hvari jag icke yrkar någon förändring; men
som landet, ehuru med lika rätt till en beqvämligare
Postgång, icke utan ny kostnad
af Staten kan genom ordentliga Post-inrättningar
vinna den, föreslås, att hvar och en
torn 5 Maj', e. ml
igl
som ber en mil från någon stad, borde vara
berättigad att till närmaste ordinarie Kronobetjente,
Kronofogdar, Häradsskrifvare och
ordinarie Länsmän, som hafva ordentlig Postgång
till och ifrån Landshöfdinge-residencet,
en gång i veckan, på bestämd dag, aflemna
bref till hvad ort som helst, hvilka, dä
ordinaire Posten till Landshöfdingen afgår,
borde till PostContoiret i staden öfversälldas,
som borde besörja deras afsändande,
äfvensom de till LandshöfdingeErnbetet adresserade
borde dit öfverlämnäs, börandes
äfven ankommande bref, till hvarje Krono*
betjentes district eller boställe adresserade
bref, äfven en gång i veckan med Kronobrefbärare
ifrån stadens PostContoir afskic-]
kas. Jemte postporto kunde till Kronobetjenten
erlägges två sk. B:co för hvarje bref,
lika för större och mindre, och för recom^
mendation, då den äskas, särskildt betalas.
Kronobetjeningens besvär af denna anledning
skulle förmodligen ej blifva betydligt,
men kunde, när nödigt pröfvades, utom förenämnde
betalning, belönas med något arfvode
af Postmedlen. Då på landet mångå
bo 6 å 8 mil från närmaste stad, och sakna
rätt att annorstädes ingifva och emottaga
ankommande bref, men bekvämligheten af
postgång, beredd genom allmänna medel,
och genom inrättningar på allmän bekostnad,
bör komma alla Medborgare så mycket
mera lika till godo, som Tidningar, el.
ler sa kallade Avisor, i flera fall, jemlikt
författningar, bestämma förbindelser, sorn
*8*
Den 5 Maj. e, m.
förutsätta en rättighet att sådana Tidningar
säkert bekomma, så synes det vara Medborgares
rätt på landet, att, om ock med
medgifven större kostnad, till godo njuta
en föreslagen säker Postgång, hvilken inrättning,
ehuru af Ståndspersoner, i anseende
till en långsammare gång, mindre ofta begagnad,
skulle likväl skäligen nedsätta Postmästares
i några smärre städer pretentioner
af de på landet boende, då de nu finna, att
den aflägsne Landtmannens Postgång helt och
hållet af Postmästarens godtfinnande och föreskrift
beror. Jag anhåller ödmjukligen,
att detta anförande till Bevillnings- och Oe,
conomie-Utskottens gemensamma pröfning remitteras,
Remitterades till Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Qeconomie-Utskotten,
Upplästes och lades på bordet följande
från OeconomieUtskottet inkomna Betänkanden
af den 3 Maj;
l:o Angående en af Riksdagsmannen
Olof Larsson från Carlstads Län väckt fråga,
rörande ändring uti hvad Författningarne,
angående Hemmans-klyfning, nu stadga,
samt en i sammanhang härmed hos BondeStåndet
väckt fråga, om rättigheten att
anlägga Torp å Hemmanens utmarker. Hvad
angår den första af dessa frågor, tillstyrker
Utskottet, uppå anförda skäl, att Riksens
Den 5 Maj. e. m.
Ständer 1 underdånighet hos Kongl, Maj:t
anhålla, det täcktes Hans Majit i nåder anbefalla
Herrar Landshöfdingarne att, sedan
de, hvar i sitt Län, hört Domarne i orten
jemte af Landshöfdingarne tillkallade Deputerade,
en eller tvänne för hvarje Socken,
i underdånighet till Kongl, Maj:ts nådiga
pröfning måtte föreslå sådana grunder för
Hemmansklyfningen och befordran af ödemarkernas
uppodling, som kunna, efter hvarje
orts beskaffenhet och öfriga locala omständigheter,
finnas nödiga,
Hvad åter angår frågan om rättigheter!
att anlägga Torp å Hemmans utmarker, anser
Utskottet det, uti denna omständighet,
kunna och böra förblifva vid hvad Kongl.
Förordningen den 18 Febr. 1767, Skogsordningen
den l Aug. *8o5, samt flere gällande
Författningar stadga; likväl att, till förekommande
af skattskyldig jords förmindsk.
ning och Stamhemmanens försvagande, här-:
vid alltid måtte, vid de tillfällen då Torpen
upplåtas med full ägande eller besittningsrätt,
iakttagas hvad i5:de $:n uti Kongl.
Förordningen om Enskiften, af den Q.a Februari
1807, rörande Torps anläggande å
Hemmanens ägor, stadgas och förmås; hvaremot
eljest, när en Hemmansägare ville anlägga
något nytt Torp, utan att detsamma
från bostaden afsöndra, så väl ägovidden
som öfriga vilkoren dervid torde få ankomma
på vederbörandes eget åsämjande,
så snart det icke strider emot de, i
Deri. 5 Maj. c", ml
afseende pä Landsculturen vidtagna Författningar,
2:0 I anledning af ett Memorial af Rådmannen
Kjellander, uti hvilket yrkas, att
Magistraterne, uti de städer der Landshöfdingar
residera, måtte återfå den rättighet,
som de förr, än Kongl. Påbudet den i4
Augusti 1812 utfärdades innehade, att kunna
meddela Resepass åt inom staden böen.
de personer, hvilka derom sig anmäla; och
yttrar sig Utskottet, uppå anförda grunder,
icke hafva funnit skäl att tillstyrka någon
ändring uti hvad härom nu finnes stadgadt.
3:0 Angående en af Herr Rådmannen
Kjellander väckt fråga, angående afskaffande
af den hittills nyttjade Titulatur i Allmänna
Skrifter och Handlingar. Utskottet haran,
sett att, i afseende på den till Rikets Col*
legiér och Embetsverk brukliga Titulatur,
det på Kongl. Maj:t ankommer, huruvida bru.
ket deraf må afskaffas eller fortfara, och har
trott, att som, i afseende på Titulaturen till
vissa Embetsmän samt lägre Domstolar, Col.
legiér, Verk och Directioner, intet vore stad;
gadt, det på hvars och ens eget behag och
urskillning beror, i hvad större eller mindre
mon han vill utmärka sin aktning för
den person, hos hvilken han behöfver skrift,
ligen anmäla sitt åliggande; hemställandes
Utskottet, om icke Riksens Ständer skulle
Jinna för godt att hos Kongl, Majrt i underdånighet
anmäla den önskan, att Kongl, Maj.i
Den 5 Maj. e. ml
»85
i nåder täckes göra någon ändring uti det
hittills brukliga, ofta vidlyftiga skrifsätt,
i afseende på Titulaturen hos Kongl. HofRätterna,
Rikets Collegier och öfriga Högre
Embetsverk.
Upplästes och lades på Bordet ett Memorial
från RiddarhusUtskottet, af den 26
April, hvaruti Utskottet tillstyrker, att GeneralConsulen
uti Finland, Bruncrona, måtte
anlitas att indrifva Adeliga JungfruStiftsCassans
fordringar i Finland, emot ett arfvode
till belopp af Sex procent af de medel, hvilka
genom hans försorg komma StiftsCassan
till handa; föreslåendes Utskottet derjemte,
uppå anförda skäl, det alla de hos StiftsCassan
förvarade Original-skuldsedlar för
fordringar uti Finland, måtte, sedan behöri.
ge afskrifter deraf, försedde med Notari!
JPublici Embets-påskrift och intygande af
deras enlighet med Originaierna, blifvit tagne,
med säker lägenhet till Herr GeneralConsulen
Bruncrona få öfversändas, och afskrifterne
emedlertid, samt intill dess penningar
influtit, i stället uti Adeliga JungfruStiftets
Gassa förblifva.
Justerades följande
Utdrag af Protöcollet, hållet i Höglofliga
Ridderskapets och Adelns
a86
Den 5 Maj. e.m’.
Plenum, eftermiddagen den 5 Maj
lSl5.
S. D. I anledning af Bevillningsutskott
tets Memorial af den 2 dennes, hvaruti
Utskottet förmäler sig icke tillkomma att
meddela något yttrande öfver Hans Excellences
m. ni. Herr Grefve M. F. Brahes Memorial,
angående erlagd Bevillning för Dannemora
Bergslags Jerntillverkning, beslöt
Ridderskapet och Adeln, att Hans Excellences
berörde Memorial skulle till StatsUtskottet
hänvisas. Ut supra,
S. D. Följande StatsUtskottets, den 27
April på Bordet lagda, Betänkanden, af föregående
dag, föredrogos å nyo och bitöl»
los, nemligen:
i:o Angående en vid i3l3 års Revision
yppad fråga, om praescriptionstid för Riks*
gäldsContoirets Inhemska Skulder,
2:o Angående det lån, af 120,000 R:dr
B:co, sorn En af Rikets Herrar, f d. GeneralGouverneuren
m. m. Herr Grefve Eric
Ruuth utaf Wismarska Pantskillingen innehar,
samt Hans Excellences, i afseende på
detta lån, till Stats-Utskottet inkomna ansökning.
3:o Rörande Bevillnings afdrag på Rentan
för RiksgäldsContoirets Inhemska Skulder.
Ut supra.
Den 8 Maj, 187
Höglofl, Ridderskapet och Adeln åt*
skilldes klockan 8.
In fidem Protocolli
A, G. Silverstolpe.
Måndagen den 8 Maj.
Plenum klockan 9 föremiddagen.
Justerades PleniProtocollet för den g:te
Maj f, m.
Hvarefter, uppå Grefve von Lantingshausens
begäran, Grefve Lilliencrantz anmodades
att låta särskildt trycka sitt i berörde
Protocoll intagna yttrande, rörande
vissa allmänna Finance-principer,
Friherre Mannerheim, Lars August, till.
kännagaf, att vid det till förlidne Lördag
utsatta sammanträde af Bänkmännen, åter etfc
otillräckligt antal af dem sig infunnit, hvarföre
valet till en Elector icke kunnat för sig
gå} yttrande sig Friherre Mannerheim vara
af den tanka, att, till förekommande af flera
sådana förfall, det måtte till RiddarhusUtskottet
öfverlemnas att föreslå en plikt för
dem som vid dylika sammanträden, utan
laga förfall, uteblifva.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt
-
188
Den 8 Maj.
Marskalken anmodade Herrar Bänkman a ti
nästa Onsdag sammanträda, för att det förfelade
valet förrätta,
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogisdaus,
anförde :
Jag får vördsammast anhålla, det Eders
Excellence och Höglofl. Ridderskapet och
Adeln täcktes stadga, att hädanefter, enär
ett på Riddarhuset afgifvet muntligt yttrande
blir af Ridderskapet och Adeln på Trycket
begärdt, det alltid och ofelbart må vid
justeringen till hela degs vidd uppläsas 5
såsom ock, att alla af Ridderskapet och Adeln
på Trycket begärda Dictamina måtte
förses med RiddarhusSecreterarens intygande
örn deras enlighet med Protocollet.
Gref ve Lilljencrantz instämde häruti; och
blefvo Grefve von Schwerins framställningar,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifaline.
Herr Landt Marskalken anmälte, det RiddarhusUtskottet
tillkännagifva, att nödiga prestanda
till introduetion på Riddarhuset blifvit
fullgjorda för GeneralMäjoren C. von Cardell
och Öfverste- Lieutenanten Georg- L. af
Schmidt, hvilke af Kongl. Maj:t blifvit i
Adeligt Stånd upphöjde; och blef, uppi
gjord proposition, Introduetion åt den förre
Den 8 Maji
af bemälte Herrar beviljad under N:o2235,
och åt den sednare under N:o 2236 bland
Ridders- och Adelsmän.
Företogs till afgörande målet angående
de nya constitutionelia förhållanden, som
till följe af föreningen mellan Sverige och
Norrige uppkommit; och blefvo, i sådant
ändamål, ä nyo uppläste Kongl. Maj ts häröfver
afgifna nådiga Proposition af den iq
April, samt ConstitutionsUtskottets öfver
denna Kongl. Proposition lemnade Betänkande,
jemte dess Bilagor,
Härefter anmäl tes och emottogs en Deputation
från det Hedervärda BondeStåndet,
anförd af vice Talmannen Hyckert, som, å
Ståndets vägnar, tillkännagaf dess, uti medfördt
ProtocollsUtdrag innefattade, Beslut
öfver nu förevarande öfverläggningsämnen
samt 41 §. RegeringsFormen; Beslut, hvilka
voro enstämmiga med dem, som Ridderskapet
och Adeln sedermera, under detta
Plenum, fattade.
Deputationen afträdde.'
Sedan Hans Lxctllence Herr Grefven och
Landt Marskalken härefter föreställt, huruledes,
genom uppläsningen af det sistnämnda Betänkandet
från GocstitutionsUtskottet, vore
»9°
Den 8 Maj.
utrönt, att de af Kongl. Maj:t vid 1312 årä
Riksdag föreslagna och af ConstitutionsUt*
skottet då tillstyrkta tilläggningar i 41 $.
af Svenska RegeringsFormen skulle, Om de
antogos, utgöra det enda constitutionella hinder
för godkännande af 39, 40, 41, 42 och
43 §. $. af Norriges Grundlag, föreslog Herr
LandtMarskalken, att,till undanrödjande häraf,
eller åtmindstone till bestämmande af ett
klart sakernas skick, frågan oin berörde 41
§. nu måtte till afgörande företagas, och lät
Herr LandtMarskalken, i sådant afseende,
uppläsa: l:o den 41 §. af RegeringsFormen
den 6 Juni 1809; 2:0 det ifrån 1812
års Riksdag hvilande förslaget till omarbetning
derutaf; 5:o den delen af Consti*
tutionsUtskottets, på bordet liggande, Be.
tänkande öfver de hvilande Grundlagsfrågorna,
som angick samma och 4:o Kongl.
Maj:ts, den 6" Maj ankomne och på bordet
lagde Nådiga Skrifvelse af den 3:dje
nästföregående, innefattande hufvudsakligen
den förklaring, att, då Kongl. Maj:t förnämligast
haft för afsigt att vinna ett nytt Stadgande
för Konungs myndighetsålder, ville
Kongl. Maj:t ej yrk.a antagandet af de öfriga
stadganden i 41 $. af ConstitutionsUtskottets
Betänkande af den i4 Aug. 1812.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde derefter särskildt följande
2:ne Propositioner, nemligen:
Bifaller Ridderskapet och Adeln, att Konungs
myndighetsålder utsättes tili 18 år? och
Den 8 Maj.
191
Bifaller Ridderskapet och Adeln, att 41
f. RegeringsFormen i allt öfrigt förbiifver
orubbad ?
Hvilka bägge blefvo med Ja besvarade.
Herr LandtMarskalken återtog härup,
på föredragningen af ConstitutionsUtskottets
Betänkande, rörande föreningspunkterna mel.
lan Sverige och Norrige, och gjorde, till
en början, Proposition å 2.‘ne preliminairefrågor,
hvilka Utskottet mot slutet af Betänkandet
Riksens Ständers godkännande underställt,
och hvilka Herr LandtMarskalken
i följande ordalag framställde, nemligen:
Ilo Anser icke Ridderskapet och Adeln,
att frågorna om de nya Constitutionella
förhållanden mellan Sverige och Norrige
äro af beskaffenhet att ej behöfva till annan
Riksdag hvila, utan kunna afgöras genast?
och
2:o Anser icke Ridderskapet och A*
deln, att, efter deras afgörande, dessa föreningsstadganden
böra uti en särskildt, från
Svenska och Norrska Constitutionerna af.
skild, RiksAct upptagas?
Å hvilka frågor Herr LandtMarskalken,
genom särskildt Proposition öfver hvardera,
inhämtade Ridderskapets och Adelns bifall.
Dernäst gjordes Proposition till bifall i
Den 8 Maj.
hela dess vidd å hvad ConstitutionsUtskot»
tet öfver samtliga hufvudfrågorna tillstyrkt»
Hvilken likaledes med Ja besvarades.
I anledning deraf, att Utskottet vid för.'
slaget i S §. af Norriges Grundlag alternatift
hemställt, om en Comité af 12 personer
för hvardera Riket, till bestämmande
af Konungs myndighetsålder, i händelse
Norrska StorTinget ej skulle derom med
Svenska Ständerna åsämjas, borde i förhand
utses, eller först i den stund, då behofvet
deraf kunde inträffa, framställde Herr Gref.
ven och LandtMarskalken följande .PropoJ
sition.
Bifaller Ridderskapet och Adeln, att den
föreslagna Comitéen, af 12 personer, utses
under denna Riksdag, för att kunna vaFa i
beredskap, i fall af inträffande behof?
Hvilken med Ja besvarades.
Beträffande slutligen de uti 47 §• af
Norrska Grundlagen upptagna stadgandea
om omyndig Konungs uppfostran, gjorde
Herr Grefven och LandtMarskalken, med
anledning af den härvid i ConstitutionsUt
skottets Betänkande gjorda erinran, en 'fiå
lydande Proposition;
Bifaller Ridderskapet och Adeln för
öfrigt ile i denna 47 §. upptagna stad»
gandenf
lif.
Den 8 Maji
ganden, undantagandes blott att Ridderskapet
och Adeln anser ett stadgande af den
aflidne Konungen, rörande den omyndiga
Konungens uppfostran, icke i Sverige äga
någon kraft.
Och blef äfven denna proposition af
Ridderskapet och Adeln bifallen.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtm
Marskalken hemställde, om icke redactioneri
af de nu lättade beslut borde öfverlemnas
till ConstitutionsUtskottet, som skulle äga
att den samma till justering hos Riksens
Ständer skyndsamt inlemna.
Bifölls.
Under det ProtccollsUtdrag häröfver författades,
för att, genom en Deputation, till
de öfriga Respectiva Stånden öfverlemnas,
ankom en Deputation från det Vallöf!. Borj
gareStåndet, anförd af Borgmästaren Herr
Lagmannen Nenzén, hvilken förmälte, att
Ståndet öfver frågorna rörande Sveriges och
Norriges förening, samt 41 §. RegeringsFormen,
stadnat i beslut enahanda med deni
Ridderskapet och Adeln nyss hade fattat»
Deputationen afträdde.
Upplästes och godkändes följande
Ridd. och Ad. Fröt. N.'0 25. 26.
194
Den g Maj.
Utdrag af Protocollet, hållet i Hög.
lofliga Ridderskapets och Adelns
Plenum den 8 Maj 1 gl5.
S, D. Efter förnyad föredragning af
ConstitutionsUtskottets Betänkande i anled»
ning af Konungens Nådiga Proposition rörande
de constitutionella förhållanden, som
genom föreningen melian Sverige och Norrige
uppkommit, jemte alla dermed i gemenskap
stående Akter, beslöt Höglod. Ridderskapet
och Adeln :
1:0 Att, i afseende på den 4l J. Regeringsformen,
Konungs Myndighets-ålder
till fyllda lg år skulle bestämmas, men att
för öfrigt samma 41 skulle förblifva alidedes
orubbad,
2:o Att frågorna om de nya constitutio.
nella förhållanden mellan-Svecige och Norrige
ej behöfva till annan Riksdag hvila, utan
genast kunna afgöras, hvarjemte Ridderskapet
och Adeln ansett, att de förenings-stadganden,
som i afseende derpå göras, böra
uti en särskild, från Svenska och Norrska
Constitutionerna afskild Riksakt upptagas.
~:o Att ConstitutionsUtskottets Betänkande
till alla öfriga delar gilla och bifalla.
4:o Att den i anledning af 8 §. Norr-'
ska Grundlagen föreslagna Comité, af 12
p rsoner fran hvardera Riket, innan denna
Den 8 Maji
Riksdags utgång skall utväljas, för att vara
i beredskap i fall af inträffande behof.
5:o Att Ridderskapet och Adeln ville
förklara, det något skriftligt stadgande af
den aflidne Konungen, rörande den omyndig
gä Konungens uppfostran, icke i Sverige
kan anses äga någon kraft.
6:0 Att åt ConstitutionsUtskoftet skullé
uppdragas redactionen af dessa sålunda fat*
tade beslut, under anmodan att dermed ofördröjligen
till Riksens Ständers Plena im
komma} hvilket allt de Respectiva MedStånden
härmedelst vänligen skulle meddelas.
Ut supra.
Med detta PrOtöcollsUtdrag afgick till
de öfriga Stånden en Deputation under an;
förande af Friherre Cederström, Rudolphi
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets, den 5
dennes på Bordet lagda, Betänkande i anledning
af de utaf Herr Öfversten C. Ehren-;
granat väckta frågor om LandtbruksSkolors
inrättande, samt Om utvägar till understöd
för odlingars företagande.
Föredrogs till Remiss Herr Silverstolpes,
Gustaf Abraham, sistlidne Plenidag
på Bordet lagda, Dictamen rörande inrät
-
Den 8 Maji
tande af Folk-Skolor i sammanhang med
Fattig-försörjningen.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus,
yttrade :
Det Memorial af Herr Lector Silverstolpe,
hvilket jag vid sista Plenum Jade
på bordel, borde kanske alltid der blifva
liggande. Efter mitt sätt att se, kan intet
Memorial blifva föremål för någon motion,
som icke innehåller en önskan eiler ett förslag,
sorn kan afslås eller bifallas. Riksén;
. Ständer äro sammankallade för att besluta,
icke för att afhöra allmänna reflexioner,
.^hvilka snarare höra till en bok eller ett
dagblad, än i ett RiksStånds Plenum. Men
Herr 'Lector Silverstolpes Memorial innehåller
blott sådana allmänna reflexioner, utan
-något förslag, utan någon sådan anmärkning
om behöflig rättelse af äldre anstalter, öfver
hvilken Riksens Ständer kunna utöfva sin
beslutande eller önskande rätt. Dock, det
är sannt, talaren föreslår dels att Ständerne
hos Hans Kongl. Majit skola aflägga sin underdåniga
tacksägelse för hvad han redan
gjort tii,! beredande af en förbättring af allmänna
UndervisningsVerket, dels att de
lika underdånigt skola anhålla, det Hans
Kongl. .Majit täcktes låta utarbeta planer till
Industri- och Fattig-skolor. Genom en kort
berättelse öfver hvad redan i ämnet blifvit
vidtaget, hoppas jag att kunna öfvertyga
i^öglof], Rid der skåpet och Adeln derom,
Den 8 Maj.
197
att äfven dessa förslag äro af den natur, att
öfver dem intet beslut är att fatta.
År l8lO, den 3 April, öfverlemnade
Ständ< rne till Kongl. Maj:t ett af dåvarande
Herr Rector G. A. Silverstolpe Ständerna
meddeladt förslag, till vinnande af nödiga
förbättringar i Pikets Uppfostrings-Verk,
och anhöllo i underdånighet, det täcktes
Kongl. Maj:t, genom kunnige och erfarne
Män, låta undersöka LäroVerkens närvarande
tillstånd, på det desse inrättningar måtte
erhålla ett efter tidens upplysning mera
Jämpadt skick. Är l8l2, elen 29 Januari,
tillförordnade Kongl. Majit en Comité,
som hade att besörja det nu uppgifna målet,
enligt Ständernas önskan.
• År igi2, den 29 Joli, aliade Ständerne
hos Hans Majit sin underdåniga tacksägelse
för dess Nådiga åtgärd, och anhöllo det
täcktes Hans Majit i Nåder anbefalla, att
Comitéens instruetion, jemte Comitéens
protocoli, i den mon de författades, måtte
till Trycket befördras.
Samma år, den 5 Augusti, behagade
Hans Majit i så måtto bifalla Riksens
Ständers nyssberörde önskan, att, då, enligt
TryckfrihetsFörordningen, det är hvar och
en tillåtet att låta trycka allt hvad i UppfostringsCo
nitéen förefaller, har Kongl.
Majtt i Nåder ansett ingen annan åtgärd, i
anledning af Riksens Ständers underdåniga
Den 8 Maj.
anhållan, kunna äga rum, än att Comitéen
äger, så ofta den anser ett protocoll eller
en handling böra af Trycket utgifvas, sådant
hos kongl. Maj;t i underdånighet anmäla.
År lgl3, den 25 April, emottog Caanitéen
en Skrifvelse från Hans Kongl! Höghet
KronPrinsr-n, i hvilken Hans Kongl,
Höghet tillkäonagaf sin åstundan, att de
Skrifvelsen åtföljande och på Hans Kongl,
Höghets befallning författade Utlåtanden om|
egenskapen af de nu varande Uppfostrings»
anstalter i Sverige, mått.e, jemte det de af
U|ipfostringsComitéen, i sammanhang med
andra till dess befattning hörande ämnen,
bliiva till öfverläggning upptagna, med det
snaraste genom Trycket underkastas Allmänhetens
granskning. Till Trycknings^
kostnadens bestridande lemnade Hans
Kongl. Höghet en summa af 200 R:dr B:co,
och lofvade att, i händelse af behof, tillag,
ga en lika summa.
År l8l3, den 4 Maj, beslöt Comitéen
tryckningen af sin Berättelse, hvarefter dea
genast gick i författning om publicerandet
så väl af de till Hans Kongl. Höghet öfverJ
lemnade och från honom till Comitéen remitterade
Handlingar, som af Comitéens.
Berättelse, utgörande alltsammans tyänne
små Octav-häften, tryckta i Kongl. Boktryckeriet
år 1813} och detta är allt hvad af
Comitéens treåriga verksamhet hittills blifvit
lagdt inför Allmänhetens ögon.
Den 8 Maj,
*99
Af det anförda täcktes Höglofl. Ridderskapet
och Adeln inhämta, att Hans Kongl.
Maj:t nedsatt en Comité tiil reglerande af
Undervisningsverket i Riket. Denna Comité
måtte det då tillkomma att utarbeta planer
för de Skol-inrättningar som anses nödige,
och kan det då vara för Riksens Ständer
behörigt, att, som Talaren föreslagit,
hos Hans Majit Konungen anhålla om, det
Han nådigt täcktes anbefalla Skolplanens
utarbetande? Skulle ej Riksens Ständer, genom
en sådan anhållan, rättvisligen utsätta
sig för det svaret: ”På Ständernas begäran
”är en Comité för allmänna Uppfostringen
”nedsatt} önska Ständerne nu åter en ny
”Comité, för att utföra den äldre Comitéens
”arbeten?”
Äfven har Höglofl. Ridderskapet och
Adeln äf det föregående inhämtat, att Riksens
Ständer den 29 Juli 1812, i underdånighet
aflade sin tacksägelse för hvad Konungen,
genom UppfostringsComitéens nedsättande,
för allmänna Undervisningen tillgjort.
Sedermera har Hans Majit ju ingen
författning i detta ämne vidtagit, <?ller kunnat
vidtaga, emedan Comitéen ingen ting väsendtligt,
åtmindstone så vidt det till Allmänhetens
kunskap kommit, utfört till det
stora ändamåls vinnande, för hvilket Comitéen
blifvit organiserad? Riksens Ständer
hade således nu blott att tacka för hvad de
redan en gång tackat för, och är detta öfverensstämmande
med den vördnad Riksens
Den 8 Maj,
Ständer äro skyldige Konungen, och den
aktning de äro skyldige sig sjelfva? Dock,
jag erinrar mig, att något mera af Regeringen,
sedan år 1812, är för SkolVerket till,
gjordt. Talaren säger i sitt Memorial: ”Ett
”stort steg är taget till det höga mål, hvar,
”på han (Herr Silverstolpe) år 1809 gjorde
”Ständerna uppmärksamma: Till följe af
”Konungens Nådiga proposition äro penningar
till SkolStatens lönförbättring, år igi5,
”bevilljade.’* För denna Konungens Nådiga
Proposition vöre det således, sorn Riksens
Ständer i underdånighet skulle tacka! jag
vördar, lika upprigtigt som Talaren, det
landsfaderliga i denna proposition, men jag
är öfvertygad om att, i fall Riksens Ständer
företogo sig att tacka vår milda Regering
för alla landsfaderliga propositioner, skulle
det af höga vederbörande, och skäligt, med
misshag anses, liksom man trodde, det Ko*
nungen, för hvarje mått och steg till sina
undersåiares bästa, derföre fordrade deras
underdåniga complimenter. Och skulle en
sådan tacksägelse-adress icke blifva en tom
compliment, lika mycket under Hans Maj:ts
värdighet att emottaga, som under Riksens
Ständers värdighet att afgifva, så måste den
hafva något bestämdt ändamål. Hvad skulle
då detta ändamål kunna vara? Månne att
derigenom att vi tacke för hvad sorn redan
gjordt är, vi, enligt Talarens icke otydligt
tillkännagifna önskan, skulle locka Régerin*
gen att göra ännu mera, under det att Upp*
lostringsComitéen gjort och gör intet? Elier
Den § Maj.
‘iox
manne afsigten är att på detta sätt och x
denna form erhålla af Riksens Ständer ett
sanctionnerande bifall till det, som Comitéen
utfört. Hvad har den då inför Nationens
ögon utfört? Enligt Talarens ord 1 hans
Memorial, skulle man sluta att den till v agabragt
Jätteverk, ty han yttrar sig: ”Hä*
”danefter (efter UppfostriugsComitéens stiftelse)
står det i Styrelsens magt, att gif*
”va våra allmänna Skolor den inrättning,
”sorn för Nationens höjande till en sann
”vetenskapsbildning kan vara af nöden.” —-  Så vidt jag känner mitt Fäderneslands Grundlagar,
kan jag icke begripa, huru en af Styrelsen
tillsatt Comité kan gifva Styreisenen
sådan magt; och så vidt jag känner mitt Fäderneslands
Historia, vet jag ingen tidpunkt,
då Styrelsen varit en sådan magt förutan.
Hvilken Comité hade gifvit Styrelsen magt,
då den grundläde Upsala Universitet, denna
vetenskaplighetens källa och grundlighetens
snart sagdt enda fristad inom Skandiens
landamären? Hvilken, då Styrelsen stiftade
våra Gymnasier och Trivialskolor ? Eller
hvarigenom har Comitéen gifvit Styrelsen
denna magt? Manne dermed, att den
besörjt correcturen under tryckningen af vissa
till Hans Kongl. Höghet Kronprinsen ingifna
och af Honom Comitéen meddelade
Handlingar? Månne dermed, att Comitéen
uppsatt och publicerat en embetsberättelse?
Manne dermed, att Comitéen från alia Consistorier
infordrat underrrattelser om alla
inom hvarje Stift befintliga Undervisnings
-
S0«
Den H Maj'
anstalter, och alla Pedagogers anmärkning
gar vid 1807 års Skol-ordning? Manne
genom Comitéens framställning af elen offentliga
Magtens ådagalagda omsorg om Under*
visningsverket under de senare förflutna
århundraden? Om det ”största vedermäle
’af denna den offentliga Magtens omsorg,
'sorn kan företes, då, vid upprättandet af
”ett nytt samhällsskick, Riksens Ständer i
”sjelfva Grundlagen stadgat, det vården om
”allmänna Uppfostran, jemte den om Religionen,
skulle vara anförtrodd åt en sär.
”skild föredragande inför Regenten,’ Se Uppf.
Corn. Berättelse, sid, 4. Hvad Sten Sture,
hvad Gustaf Wasa, hvad Carl IX,
hvad dess store Son, hvad ilere andra af
Sveriges stora Konungar gjort för Nationalbildningen
och för vetenskapernas förkofran
i Sverige, vore icke jemförligt med detta
vedermäle af den offentliga Magtens omsorg
•— ”då denna vård, sålunda skild ifrån
”sm fordna, icke naturliga gemenskap med
”den 0111 Rikets Drätsel, Hushållnings- och
”Kamnaar-ärender, för första gången i en
”Svensk Grundlag blifvit ansedd, ej såsom
”ett Rihangs föremål för en välsinnad Em”betsmans
handläggning ■—■ så vidt hans tid
”och hans upplysning skulle kunna medgifva
—-- utan såsom ett af de allrafrämsta,
”för en person, icke af mångfalldigare ären.
”der öfverhopad, naturligtvis utsedd på
”grund af de särskildta kunskaper, som den»
”na dyrbara befattning äskar, och hvilken
”person skulle af sådana skäl icke blott lå.
Den 8 Maj,
*03
”ta sig af sin rättskaffenhet dragas, att ge.
”nom botande af en och annan brist i de*
”larna, jemnt mota förfallet af det hela, utan
”med ali den värma och verksamhet, som
”åtfölja ett eget yrke och mera omfattande
”öfversigter, äfven öfverlåta sig åt den vig.
”tigare omtankan att förbättra, att utvidga,
”att föra närmare till den fullkomlighet, hvar”je
tidhvarf särskildt anvisar och krafvel. —
”Efter ett sådant stadgande *— heter det —
”af en upplyst Konung godkändt, då Han
”med Rikets styrelse mottog den fastställda
”Grundlagen, och i denna Lag så försäkradt,
”att det icke ens emot ett enda RiksStånds
, ”röst för dess bibehållande kan undergå
”rubbning, blef det uppmuntrande och för”hoppningsfullt,
att vända omtankan på det
”uppväxande och de kommande slägtens odeling,
genom de utvägar allmänna Uppfösa
”ringen skulle kunna bibringa.” —- Således
först år I8O9 el ter Christi börd, åtta Sekler
efter Christendomens allmänna utbredande
i Sverige, trentie Sekler efter den af Gustaf
Wasa verkställda Reformation, blef det
uppmuntrande och förhoppningsfullt att förnimma
Christendomens kraf, och vända omtankan
på uppväxande ocb kommande sfägtens^odling?
Jag fruktar, Mine Herrar! att
dylika offentliga yttranden, med de reflexioner
som de framkalla, mera verka till
mehn för nationalcaracteren, än en hel le.
gion af Piedagoger förmår godtgöra.
Eller är meningen, att utbedja sig denna
Den 8 Maj,
sanction för Comitéens framtida arbeten? Då
mäste jag tor min dei kraftigt afstyrka dess
beviljande. Jag är nämligen öfvertygad, att
hvarje företag, som börjas utan att de företagande
utgå ifrån en klar princip, skall
blifva ofullkomligt, skall blifva skadligt
och förkastligt. Kongl UppfostringsComitéen
synes sjelf vidgå, att ”principen för systemet
af de Allmänna Läroverken” ännu
icke af Kongl. UppfostringsComitéen är funnen.
Sid. 5q. Dea af Comitéen fogade anstalt,
att särskildt utarbetade förslag till ny
Skolordning skulle Comitéen föreläggas,
Sid. vittnar derom. Men kan hända
skall Herr Lector Silverstolpes nu i frågavarande
Memorial blifva detta så nödvändiga
supplement? Det torde då vara nödigt
att något närmare granska detta Memorial,
för hvilket ändamål jag ännu för några ögonblick
vågar utbedja inig Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet.
Herr Lector Silverstolpe börjar med
den satsen; Ofelbart är nationalbildning resultatet
af vetenskaplig bildning. Jag har
deremot trott, att r.ationalbildningen är blott
och bart en product af nationalcaracteren,
af nationens mått af frihet, af deras historia
och offentliga stora handlingar, och att den
således, såsom det nationella lifvets högsta
blomma, gifver den vetenskapliga bildningen
sin färg och sitt lynne, Ali litterär
historia har också hittills talat för denna
min tro. Så, t. ex. var det ifrån Greker
-
Den S Maj.
205
nas nationalbildning som Grekernas vetenskaplighet
och konst hämtade den caracter,
som vi i den sednare beundre. Så, t. ex.
förklarar sig den olikhet i Fransyska Litteraturen,
som rådde under Troubadourerrias .
tid och under Ludvig XIV.s, endast och
allenast af den olikhet i nationens egentliga
och inre bildning, som var rådande under
det l3:de seklet, mot det sorn rådde under
det lyrde. Och så betyga Lärdomens häfder,
att der hvarest vetenskapligheten är en
främmande växt, hvarest den icke ar sprungen
ur skötet af det nationella lifvet och
den nationella bildningen, der har den äfven
saknat all kraft att i nationen ingripa,
och der har vetenskapliga odlingens välgörande
följder uteblifva, eller understundom
förbytt sig till skadliga. Det är således
falskt, att nationalbildningen är ett resultat,
af den vetenskapliga. Dock, Talaren mäste
söka ett sådant yttre hjelpmedel för denna
nationalbildning, som han vill bereda, emedan
han sätter den närvarande generationens
caracter i sedeförderf och allmän slapphet.
Är denna observation sann, bör det synas
besynnerligt, huru den generation, sorn sjelf
ar oduglig, skall kunna bilda en kommande
generation till duglighet; ty huru skall
den kunna bereda sedeförbättring, som sjelf
är lorderfvad, och huru skall den kunna
gifva kraft åt en annan, som sjelf är slapp?
Eller tror Talaren, att det blott är Rikets
Allmoge, som kan anklagas för sedeförderf
och för slapphet? Ar denna observation
Den 8 Maji
sann, torde det vant nödigare att undersöka,
om ej detta sedeförderf^ och denna slapphet
just har sin orsak af de okloka försöken,
att efter en främmande och ensidig theorié
vilja forma den nationella bildningen och
omstöpa de ursprungliga, efter nationens öriginella
åsigter danade odlings.anstalter,
efter främmande mönster, än att bemöda sig
om kunskaps väckande af ärbets-drift genom
meddelad ”arbets förmåga” — Som Herr
Silverstolpes grundlighet prydligen yttrar
sig.
Men Talaren, utan att bekymra sig om
orsakerna till det onda, vill genast anbringa
botemedlet, och utropar: Led ungdomen
till ett klan förstånd/ Och i sanning vore
ett klart förstånd att tillönska icke blott de
unga, utan äfven de gamla barnen. Men till
förstånd , till förmågan att klokt styra sin
vandring genom lifvet, kan ingen pedagogi
leda. Undervisningen kan gifva kurtskaper
och färdigheter, men förståndet kati
endast gifvas af naturen och af erfarenhöten
utvecklas; aila försök att genom konstiga
anstalter brådmogna denna mensklighetens
allmänna egenskap, hvilken derföre också
funnits under alia tidskiften, äro just de
säkraste medel att förvirra 'förståndet och
beröfva det sin naturliga frihet och liflighet.
Det oaktadt uppmanar Talaren mied
ifver Riksens Ständer att fullborda sitt verk
för ungdomens ledning till klart förstånd,
dermed att inrätta folk-skolor i förening
Den 8 Maj.
207
med arbets-skolor. Det är icke första gången
som man sökt att imponera med dessa
prunkande namn, utan att man för dem kunnat
uppgifva något verkligt tillfredsställande
innehåll. Och derföre hyser jag det sakta
hopp , att den klara Svenska förståndighfeten,
till hvilken ingen främmande ledning
behöfves, äfven nu skall gifva sin tillvarelse
tillkänna, derigenom att den icke af
klingande namn låter sig förbluffas, utan
bestämdt från sig afvisar alla principlösa
anstalter. Och länge sedan är det, äfven på
Svenska, bevisadt, att dessa Folk- och Arbets
skolon äro dylika anstalter, oaktadt att
Talaren anser dem vara af sådan vigt, att
han yrkar, det, endast sedan Folk.skolar och
Arbets-skolor finnas, kunna vetenskapliga
skol-inrättningar föranstaltas. Hans rarsonnement
går således i en fullkomlig cirkel,
i det att det slutar sig med att motsäga den
sats, från hvilken han utgeck. Han yrkar
nämligen i den, att national-bildning ofelbart
är resultatet af vetenskaplig bildning ,
men här åter, att på vetenskaplig bildning
hänsyftande inrättningar icke kunna vidtagas
förr , än national.bildningen beredande
Folk- och Arbets-skolor blifvit föranstaltade.
Jag har således visat, att Riksens Ständer
icke hos Konungen kunna anhålla, det
Han å nyo skall göra hvd Han redan gjort,
och att Riksens Ständer icke å nyo kunna
tacka för det sorn redan en gång varit föremål
lör Ständernas underdåniga tacksägelse.
2o8
Dm 8 Maj.
Vidare har jag visat,, att de grundsatser, sorn
ifrågavarande Memorial innehåller, äro helt
lösa och sig sjelfva motsägande. Jag för.'
modar således, att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln lärer finna, att med ett så beskaffädt
Memorial egentligen ingen befattning kan
vidtagas.
Detta Grefve von Schwerins yttrande
hade blifvit afbrutet genom en Deputation
från det Högvördiga 1'rest-Ståndet, anförd
af Biskopen m. m. Doctor von Rosenstein,
hvilken tiilkännagaf de af PrestStåndet
denna dag öfver de constitutionella förhållanden
mellan Sverige och Norrige, same
4i:a §:n Regeringsformen, fattade beslut,
likstämmiga med öfriga Ståndens.
Sedan Grefve von Schwerin fortfarit
till slut med sitt yttrande , uppläste Herr
Spaldencreutz, Arvid, ett så lydande Dictamen.
Det i sista Plenum af Herr Lector Silverstolpe
upplästa och då på Bordet lagda
Memorial , hufvudsakligen rörande Folkskolors
inrättande, har uppfordrat mig att,
i afseende på våra Skol inrättningars nar.*
varande til-lstånd och de till deras förbättrande
påtänkta anstalter, yttra mina tankar*
Herr Lector Silverstolpe försäkrar oss: ”att
fullständiga Revisioner äro förrättade öfver TJpp
fostringsz
-
lil.
Den 8 Maji
fostringsVerkets förut föga och blott fragmentariskt
handa tillstånd i Riket, samt att den af Kon^l.
Maj.t nedsatta Comiteen nu finner sig i tillstånd
att med full kraft träda till utarbetande af Skolförfattningarna.
” — Jag, och säkert mången
annan, hade önskat, att Herr Lector Silverstolpe
med fullständiga facta närmare upp.
lyst hvad i förra fallet vore vidgjordt, emedan
Allmänheten på 2:ne års tid, eller
allt sedan Maj Månad iSl3, då första Häftet
af Kongl. UppfostringsComitéens Berättelse
utkom, saknat all vidare underrättelse
från denna Comité. Man hade då med fullt
hopp kunnat fästa sig vid Herr Lectorns
försäkran om den fuija kraften. Jag måste
högtidligt förklara min fruktan, att denna
kraft, sorn behöft hela 5 års premisser, eller
nästan en hel generations verksammaste
undervisnings-period, för att alstras, kan
fordra en ännu längre tid, för att komma
till ett verksamt resultat Jag är helt och
hållet okunnig om orsaken hvarföre Kongl;
Maj:t först den 2g Januari lSl2 i Nåder
förordnade en UppfostringsComité. då Riksens
Ständer redan den 3 April 1810 i underdånighet
önskat, att Kongl. Maj:t i Nåder
ville åt UndervisningsVerkens förbättrande
lemna all den upplysta omsorg, sorn
ämnets vigt fordrade. Ännu mindre kan jag
förstå, huru den tillsatte Cotnitéen i 3 derefter
följande år ej hunnit längre, enligt
Herr Lector Silverstolpes försäkran, än att
nu hafva uppnått de krafter, som till syfteRidd.
och Ad. Prat. N:o 27* 28.
C 1$>
Den 8 Maj.
målets uppnående erfordras. Om jag ej har
fullkomliga skäl att hysa några betänkligheter,
så måste det förlåtas mig på den
grund, att jag önskat att medlen till Samhäilets
upplysning och kunskapsodling samt
deraf följande lycka och säkerhet ju förr ju
hellre kunnat användas till ändamålets vinnande.
Säkert hade vår närvarande bedröfliga
ställning varit mycket mindre svår, om
kunskaper och duglighet varit allmännare.
Herr Lector Silverstolpes Memorial innehåller
förträffliga reflexioner och högst
nyttiga idéer, och ingen kan värdera deras
förtjenst högre än den som lifvas af samma
nit för medborgares odling, som han. Men
jag kan ej ingå på hans förslag om Folkskolors
inrättande, så länge kunskapsbildningen
för de högre kretsarna är så ringa;
ty jag frågar med skäl: Hvarifrån skulle vi
hämta Lärare till dessa Undervisnings-an-i
stalter, då just de Undervisningsverk, som
skulle bilda dessa Lärare, ännu äro på en
så ofullkomlig fot, och huru långt och till
hvad nytta skulle dessa Folk-skolor kunna
hinna, då vi äge så få medlemmar 1 Staten,
som till det dermed åsyftade nyttiga ändamålet
kunna förstå att använda och till Landets
sällhet begagna dessa hjelpmedel? —
Jag har för några dagar sedan haft den äran
att göra mina Medborgare uppmärksamma
på vår allmänna kunskapsbrist, och jag gör
det nu å nyo, under hjertligt hopp att sakens
vigt skall uppväcka oss ur vår slura*
Den 8 Maj.
an
mer, och åstadkomma ett, åtmindstone för
framtiden, helsosamt resultat.
Herr Lector Silverstolpe föreslår, att
Riksens Ständer skulle till Kongl. Maj:t inkomma
med sin underdåniga tacksägelse för
de mått och steg, som redan äro tagna till
Undervisnings-anstalternas förbättrande. Må
det tillåtas mig att endast föreslå, att Riksens
Ständer hos Kongl. Maj:t måtte anmäla sin
underdåniga önskan, att Kongl. Maj:t i Nåder
ville anmana Kongl. UppfostringsComitéen
att med mera drift, än hittills, påskynda
sina göromål, så att Kongl. Maj:t snarligen
i Nåder måtte vidtaga anstalter till
UppfostringsVerkens förbättrande, på det
att ej ännu en Undervisnings-period till må
gå förlorad. Herr Lector Silverstolpe försäkrar
väl i sitt Memorial, att han känner att
det hädanefter star i Styrelsens magt, att gifva
vära Allmänna Skolor den inrättning, som för
Nationens höjande till en sann velenskaps-bildning
Aan vara af nöden. Härvid får jag endast
förklara min önskan, att denna hans försäkran
måtte vara fullkomligt sann, och att
hans samt allas vårt hopp om snar verkställighet
snart uppfylles.
Emedlertid, och för att få fullkomligt
ljus i saken, samt erhålla de upplysningar,
som till ett rigtigt afgörande af Herr Lector
Silverstolpes gjorda förslag äro nödiga,
får jag föreslå, att Riksens Höglofl. Ständer
så snart som möjligt ville hos Kongl. Maj:t
Pen 8 Maji
i underdånighet anmäla sin önskan, att Kongl:
Maj t täcktes i nåder genast anmana Kongl-,
UppfostringsComitéen att, det snaraste sig
göra låter, inkomma till Riksens Ständer
med en fullständig Berättelse, om allt hvad
intill denna dag vidgjorts, till undersökanj
de af Undervisnings-anstalternas tillstånd och
förbättrande; och förrän denea Berättelse in*
kommit och blifvit granskad, anser jag intet
Beslut böra eller kunna fattas öfver Herr
Lector Silverstolpes förslag.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham7 Hvarken
är jag beredd, eller anser jag tiden nu
vara inne, att besvara de recensioner, som
här blifvit gjorda öfver mitt Dictamen. La*
gen föreskrifver dess behandlingssätt: det
bör remitteras till vederbörligt Utskott, och
detta Utskott deröfver afgifva sitt Utlåtande:
derefter kommer ordningen att discute.
ra saken, och jag torde då kunna försvara
den så hårdt bedömda UppfostringsComitéen,
lemna upplysningar om det origtiga som för.
anledt obilliga förebråelser, och kanske äfven
framställa sjelfva saken under synpunkter,
rigtigare i sjelfva verket, och ledande
att afvända vidrigheten emot mina förslag.
Nu får jag allenast förnya mitr anhållan om
remiss af mitt Dictamen tili Allmänna Besvärs*
och Oeconomie-Utskottet.
Herr von Rosensteint Nils: Min tanka ha*
de varit att afgifva några yttranden och uppå
gifter, som kunnat tjena till upplysande af
Peri 8 Maj.
förevarande ämne; men sedan Herr Lector
Silverstolpe förklarat sig vilja framdeles
häröfver framlägga sina tankar, får jag nu
allenast förbehålla mig att, så vida hvad jag
kan hafva att anföra, icke då möjligen tor.
de blifva öfverflödigt, detsamma då inför
Höglofl, Ridderskapet och Adeln framställa.
Herr Hammarsköld, Lorenzo, uppläste följande:
Visserligen
bör hvar och en med skyl»
dig tacksamhet anse Kongl. UppfostringsCoraitéens
bemödande att inhämta alla möj.
liga underrättelser, angående vårt Skolverk
och dess närvarande tillstånd. En sådan re.
vision har aldrig förr blifvit företagen, och
angeläget är, att den en gång i systematisk
ordning företages. Att företaga en sådan
revision, är väl blott en negatif förtjenst;
men det-är dock en förtjenst, som bör erkännas.
Å andra sidan är jag alldeles af
Herr Grefve Schwerins mening, att det verk,
som icke ledes afen princip, omöjligen kan
vara dugligt, kan för sitt ändamål vara gagneligt,
och om man ej ohjelpligen vill förderfva,
bör ett sådant verk icke till anta--  gande sanctionneras. Blott och bar välmening
är långt ifrån tillräcklig att utföra nå-’
got bifallsvärdt; tvärtom begår den oftast
de afgjordaste misstag, just i sin egenskap
af välmening. Att bland dylika välmeningens
misstag det icke är ett af de mindsta,
att genom så kallade Folk-, Arbets- eller
»14
Den 8 Maj.
Industrie-Skolor, eller hvad man behagar
kalla dessa philantropiska instituter, inrättade,
som man säger, för menighetens bild»
ning —■ att detta misstag, säger jag, icke
är ett af de mindsta, det är länge sedan,
på flera ställen, så grundligt ådagalagdt, att
jag derom ingen ting behöfver upprepa för
den, som det läst eller vili läsa. Men den sorn
ej vill tro raisonnement, må ju tro erfaren.;
heten, och de fleste länder i Europa erbju»
da oss under de sednare tiderna den mest
talande. Så i Danmark, t. ex., huru mån»
ga Folkskolor, för att lära Allmogen något
af Chemien, såsom nyttig för brödbakningen,
något af Naturalhistorien, på det
Bonden måtte kunna urskilja skadliga insekter
o. s. v., hafva der i landet icke blifvit
inrättade, och dock klaga nästan alla
Danska Patrioter, att de i dessa instituter
bildade Bönder äro, i moraliskt afseende,
vida sämre än de obildade voro under lifegenskapsoket.
De utgingo från Skolorna,
säger Grundvig, efter nogle dars undervisning
med en del overjladelige kundskaber, uhyre Hovmad
og liden eller ingen Kristendom. Och detta
är ganska naturligt. Vetandet är ett nöd»’
värns och konstladt tillstånd, hvilket först
i sin största grundlighet öfvergår till att
blifva naturligtj och derföre är det visa rådet
gifvet, att man ur vetenskapskällan skall
dricka djupt, eller också alldeles icke smaka
den. Halfkunskap eller fjerdedelskunskap
verkar intet annat än död och förstö»
leise. Men Menigheten, hvars lif endast
Den 8 Maj.
åt mechaniska arbeten och oeconomrska bör^
dor är egnadt, kan icke förvärfva annat än
en sådan halfkunskap, ett sådant ytligt vetande,
gagneligt hvarken för den ena eller
den andra. Vetandet var åt denna dass ic*
ke ämnadt. I det stället lefde den fordom
lycklig, ädel och duglig genom from tro,
genom öfvertygelse för känslan, den saliga
suppleanten för bristande öfvertygelse för
förståndet. Låt Bonden åter träda i sitt
gamla förtrogna förhållande till sin Själasörjare,
låt Presten åter blifva hans ende
lärare, som, jemte Christendomens heliga
dogmer, bibringar honom bokstafveringens
konst, och Svenska Menigheten skall, med
förfäders kunskapsmått och under åtnjutan-j
de af förfäders laglikmätiga frihet, åter,
som i fordna lyckliga dagar, blifva ett mönster
för allmoge i hela Europa. Jag besvär
således Höglofl. Ridderskapet och Adeln
att noga betänka sig, innan ett beslut tages,
som så mägtigt skall inflyta på kommande
generationers väl, att icke låta sig locka af
de klingande namnen Folk» eller Arbetsskolor,
eller låta sig imponeras af phraser
om kunskapers väckande, af arbetsdrift gej
nom meddelad arbetsförmåga, hvilka, trots
all deras yttre pomp af djupsinnighet, icke
en gång för det lägsta Grammaticaliska förståndet
hafva någon mening. L stället må
vi hågkomma och djupt inprägla i vårt sinJ
ne, att uppväxande medbröders moralitet,
caracter och själsegenskaper, äro någon ting
Den X Maji
för adelf, att vara subject för principlöst företagna
paedagogiska experimenter.
Undertecknad, Silverstolpe, Axel Gabriel:
Det är ej min tanka att nu uppehålla Hög3ofl.
Ridderskapet och Adeln med vederlägg-*
fiingar af hvad som här blifvit anfördt. jag
utber mig blott för det närvarande få nämna,
att jag har den äran vara ledamot af den
Comité, hvars, för oduglig förklarade, välvilja
i dag lupit ett så högtidligt gatlopp;
och jag förbehåller mig derföre att, så vida
min tid det medgifver och jag finner mig
dertill befogad, framdeles få skriftligen yttra
mina anmärkningar i detta ämne, för att till
O-conomieUtskottet äfven kunna remitteras.
Härefter blef, uppå gjord proposition,
Lector Silverstolpes Dictamen, jemte Grefve
von Schwerins, Herr Spaldencreutz’s och
Herr Hammarskölds anmärkningar, till OeconomieUtskottet
remitteradt.
Da Herr Grefven och LändtMarskalien till
föredragning upptog Herr Lilljehorns, Gustaf
Adolph, i sista Plenum på Bordet lagda
Memorial, erinrade Herr LandtMarskalken,
att detta Memorial innefattade flera
ämnen af olika beskaffenhet, hvilket vore
stridande mot 5l §. Riksdagsordningen i i
anledning hvaraf han anmodade Herr Lilljehorn
att detsamma i flera Memorial förde
-
Dtn 8 Maj,
la, hvarförinnan någon Remiss deraf icke
kunde vara tillåten.
Remitterades följande frenne, i sista
Plenum på Bordet lagda, Dictamina, nemligen:
till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
Herr Thams, Pehr, om indragning
af vissa helgedagar; till Lagutskottet,
Herr Reenstjernas, Carl Adolph, angående
bibehållande af blott en enda HofRätt, samt
Götha HofRättshus’s användande till Magazinj
samt till Bevillnings- och StatsUtskotten,
rörande afskaffande af de nu brukliga
afdrag af lön för begrafningshjelp, m. m,
samt upphörande af Bevillningen å lönen.
Tilläts communieation med de öfriga
Respectiva Stånden af Herr Hagströmers
Memorial, om medel till Sundhetens befordrande
i Städerna; Friherre Lilljencrantz-s
Memorial, om några Författningar i afseende
på Allmänningarne; och Herr Printzenskölds
Memorial, rörande understöd för Fa-’
briquerna.
Friherre Hjerta, Axel, yttrade skriftligen:
Nu var det länge, sedan jag hade den
äran uppvakta Höglofl. Ridderskapet och
Adeln med något Memorial, men för att ej
Den g Maj.
komma ur vanan, äfvensom påminna dem
huru litet naturen i min gammalmodiga uppfostran
gynnat mig, då jag som bäst behöfde
en grann compliment för detta respectabla
RiksStånd och något af den konsten att
med vältalighet förena hvad jag ärnade an*
föra, blir min första vördsamma önskan, att
nu, efter Representation bevisligen ännu
äger qvar af gamla Verldens physionomie*
undertecknad, Högloft. RiddersKapet och
Adeln täcktes förlåta bevisliga brister, hvar-]
emot, om de granska min välvilja att endast
fästa mig vid saken, och likväl hög*
akta Personer af stora och lysande egen*
skaper, hvilket jag äfven har till föremål»
så torde de bristande egenskaper förlåtas
mig, och jag får den äran följande afgifva:
Vördsamt Memorial!
Efter det högljudda beröm, som flera
år blifvit inberättadt från ena ändan af Riket
till den andra, öfver Götha CanalArbe-;
tets goda tillstånd och driftiga förvaltning,
är jag för min del icke litet förundrad öfver
Bolagets helt oförväntade, dock till det
bästa anmälta, anspråk på nära Tre Millio-;
ner R:drs understöd af Allmänna Medel,
så framt Canalen, inom en viss, utöfver
den från början påräknade, nu bestämda
Arbetstid, skall hinnas färdig.
Då någre af Sveriges framfarna Konung
gar önskat detta, från längre tid tillbaka
Den 8 Maj.
projecterade, vidlyftiga företags utförande,
Landets nu varande upplysta och kraftfulla
Regering, i förening med Rikets Höglofl.
Ständer, icke allenast gillat och samtyckt
dess i vårt, på stora idéer fruktsamma, tidhvarf
lyckligt påbegynta verkställighet, utan
ock derföre redan beviljat åtskilliga betydliga
uppoffringar på det Allmännas sida,
hvarjemte en myckenhet patriotiska Medborgare,
under ädel täflan om de fördelar
man häraf lofvat sig, sammanskutit andra
Tre millioner R:dr B:co till sakens befrämjande
j så vill jag för ingen del räknas bland
det stora antal, som betvifla den uppgifna
stora och redbara nytta, både för Fäderneslandet
i allmänhet och för Götheborgs stad
i synnerhet, som igenom Canal-Inrättningen
åsyftas; ehuru 'åtmindstone den förra, till
och med i tryckta skrifter, stundom vill
göras problematisk. Om man år 1SO9 hade
kunnat förutse den eftersläng, som det
då gjorda projectet nu åstadkommer, hade
det visserligen haft mera svårighet att vinna
bifall, och ehuru begärligt det då förekom
dem, som ägde penningar, och sökte
genom Actier dem förädla, tror jag, att man
nu mera icke är förtjust af detta project.
Men för att nu återkomma till det ämnet,
som skulle utgöra min föresätta betraktelse,
lärer Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
af vanlig godhet, tillåta mig nämna: Att
då på ena sidan jämmerligen klagas öfver
allmän penningebrist, i följd hvaraf Län.'
dets vigtigaste näringar ropa ora understöd
9 SO
3D«n S Maji
af alla slags oc^ pä den andra sidan lifligen
föreställes faran af nya representativers
utgifvande, hvarigenom Bankens och Riks*
gäldsContoirets utelöpandeSedelmassor skulle
löpa fara att förvandlas till Assignater —•
kan jag ej annat än, för min del, i flera
afseenden, anse högst betänkligt att, i en
sådan moment och för ändamål, åtmindsto»
ne ej ännu af verkliga behofven påkallade,
anslå ytterligare understöd af Allmänna Medel,
hvilka, med mera skäl, så vidt gör-'
ligt är och utan myntets discrediterande kan
ske, böra användas till Embetsmännens Lönförbättringar,
hvarjehanda Pios Usus, Ma»
gazins-inrättningar, förnämligast Jordbrukets
och Bergshandteringens upprätthållande och
förkofran, samt en mängd andra sådana an»
gelägenheter, af mera allmän art och beskaf-'
fenhet. Jag är ingen Financier, och derom
vittnar mitt sätt att vara, och tilltror mig
således icke att på ett tillfredsställande sätt
upplösa den vid detta Riksmöte så ifrigt
omtvistade Gordiska knuten: antingen vi
håfve för mycket eller för litet penningar}
men att det RörelseCapital, som finnes och
Riksens Höglofl. Ständer uti sin vishet lära
täckas, efter behofvet och vederbörande
Utskotts mogna tillstvrkande, antingen oförändradt
bibehålla, öka eller ock förmindska,
måtte med hushållning och varsamhet
hellre blifva användt att bota Statens brister
och underhjelpa landets, af seklers erfarenhet
godkända, productiva näringar, än
användas på äfventyrliga och till sina ytter
-
Den 8 Maj.
ti
‘0 51
sta resultater osäkra projecter, om ock i grunden
aldrig så ärofulla} derom tror jag mig,
som ärlig Svensk, hafva full rätt att göra
det kraftigaste förbehåll. Om Riksens Höglofl,
Ständer 18C9 och l3lO, då Riket, af
kända orsaker, sades vara på branten af sin
undergång, bland andra räddningsmedel äfven
vidtog den utvägen, att, öfver förra proportionen
, emot Bankens Speciefond, utgifva
Sedlar, i stället för landets annars o»
undvikliga betungande med Krigsgärd och
tryckande contributioner} och äfven 1312,
af lika vigtiga skäl, autoriserade Riksgälds.
Contoiret att i brist af inhemska lån, till visst
belopp utfärda nya Creditsedlar} så kan väl
icke bestridas, det ju dessa FinanceOperationer
i sin mon bidragit att i allmänhet
höja varupriserna och dagsverks-lönerna,
hvarigenom Canalens byggnadskostnader åter
stigit, och.dess efter första calculen påräknade
behöflige fond blifvit mindre tillräcklig}
men häraf bör Canalbolaget dock, efter
min tanka, destomindre hämta anledningar
till nya pretentioner, som, enligt Ca»
nalverkets privilegium, en million R:dr B:co
var, efter uppgjordt förslag, ansedd tillräcklig
att genom Actiers utfärdande erhållas,
jemte Bankens lofvade biträde af 800,000
R:dr, och rättighet till de sedan verkställda
Disconternes inrättande, men likväl ett
tredubbelt, eller öfver Tre millioner Banco,
ActieCapital subscriherades och antogs, samt
Verkets egna, ofta öfverklagade, vidsträckta
Discontoperationer, hvartill äfven hörer
<33
Den 8 Maj.
den att utfärda och i landet utsprida assig*
nationer på Banken, hvilka med nästlidet
års slut till nara en million R:dr varit utelöpande,
ehuru Bankens lånbiträde då också
till hälften var begagnadt, tillskapat ej
obetydliga penningtillgångar för Canalarbetets
fördrifvande. Dessa operationer hafva
ock icke litet medverkat till Landets öfver*
svämmande med ett försämradt pappersmynt,
samt den deraf följande stegring i varupriserna
och dagsverkslönerna, hvilken be.
tydliga olägenhet i ännu högre mått skall
inträffa, om Bolagets penningetillgångar skul.
le, på sätt begärdt blifvit, förökas med ännu
2 millioner 800,000 R:dr nya sedlar, titan
motsvarande reel fond; dessutom visar
erfarenheten, att så beskaffade större arbeten
i vårt land aldrig böra få drifvas för allmänna
medel. Så länge Trollhättan på det.
ta sätt behandlades, uträttades intet annat
än att ofantliga summor derigenom förslöstes
och gingo förlorade; men så snart sa.
ken entamerades af ett enskildt Bolag, som
ej fick, efter eget godtycke, ytterligare då
mera disponera Statens medel, fick den straxt
helt annan fart. Och hvarföre sker ej nu på
samma sätt? Sådant ligger i naturen af dylika
företag, hvaruti den mindsta utgift och
arbetsdetailen måste controlleras af ett motvägande
enskildt intresse, hvadan ock, om
meningen ej är att för Canalverkets, under
den förflutna tiden på detta sätt avancerade,
arbete rent af lägga hinder i vägen, Bo*
lagets byggnadsfond, enligt min öfvertygel.
Den $ Maj.
se, ej bör ökas ytterligare med publiqua meJ
del, men gä för enskildtes räkning.
Man synes väl både i tal och skrifter
vilja göra det till en rättmätig pretention,
att det Allmänna eller Staten skall tillsläp.
pa allt det som till Canal-arbetets fullbordande
kunde tarfvas, utöfver det som med
den enskildta fonden kan bestridas; och
denna pretention vill man grunda på högtidligt
derom gifna löften; men om man be.
traktar saken litet nogare, skall man säkert
finna dessa yttranden mindre vigtiga. Riksens
Ständer lärer hafva, uppå derom gjord
hemställan, och i anledning af upprättadt
kostnadsförslag, hos Konungen i underdånighet
tillstyrkt, attCanal-arbetet måtte föreJ
tagas och fullbordas, samt dervid likaledes
tillstyrkt vissa, då begärda, biträden af
Banken och Staten, för att, i förening med
enskildta personers tillskjutande medel, gagj
nas till hela arbetets verkställande. De ut-j
lofvade allmänna biträden äro tydligen bestämda
uti Kongl, Maj:ts Nådiga Privilegium
för CanalBolaget, af den 11 April i8lO, och
något löfte om ytterligare allmänna biträden,
än de i detta Privilegio bestämda, hafva
hvarken Konung eller Ständer lemnat. De
utlofvade biträden lära ock säkert vara uppfyllda,
så vidt de ännu kunnat äga rum,
men i annat fall är ostridigt att de böra
fullgöras. Enskildte personer hafva åter,
genom deras subscription till deltagande i
arbetet, utfäst sig, såsom jag nyss förut haft
Öa4 Deri 8 Maj.
äran nämna, att dertill biträda med något
öfver 5 Millioner R:dr B:co, i stället för
den i förelaget påräknade Summan af en
Million Frdr. Lika så litet som Actie-ägar-i
ne kunna trugas att, emot deras uttryckliga
förbehåll vid Bolags-sammankomsten den 15
sistidne Mars, tillskjuta något utöfver det,
hvartill de sig vid subscriptionen förbundit,
lika orätt lärer det blifva att vilja fordra
som en skyldighet något det Allmännas biträde
utöfver det, hvarom en gång är contiaheradt.
Min tanka är likväl icke, att Canal-ar«
betet bör nedläggas, så framt Actie-ägarne
ej häruppå ingå; men att dervid ej bör förglömmas
den gamla nyttiga moralen: att rätta
mund efter matsäcken, och att det är bättre
hushålla med det man har i egen, än lita
på hvad man kan åtkomma i en annans
grytaj som skulle kunna ofta bli jänkigt.
Detta synes likväl Canal-Directionen nog
jnycket hafva förgätit, då den på en gång
anställt arbeten å så mångfaldiga ställen utåt
hela Canal-linien, så i Östergöthland som
"Westergöthland, och för sådan orsak äfven
genast uppfört bonings- och redskaps- samt
material-hus m. m., å dessa mångfaldiga
arbets-stationer, samt för alla sådana ställen
inköpt redskap eller verktyg och materialier,
jemte en förfärlig mängd proviant, och
engagerat en hop drygt lönad betjening.
Det
III.
Den 8 Maj.
Det naturligaste hade väl varit att börja
måttligt och med en varsam calcul öfver
medlens tillräcklighet årligen, samt ej deröfver
utsträcka arbetet, ty hvad som ej kan
vinnas i hast, är ofta verkställbart med mindre
moyens under loppet af en något rymligare
arbetstid. Westgötha-Canalen, eller
den som sammanbinder Sjöarna Wettern och
Wenern, kommer onekligen att blifva den
mest lönande. Med denna hade således endast,
som jag vågar tycka, bort börjas, och
den mindre lofvande Canal-sträckningen genom
Östergöthland, eller emellan Motala och
Söderköping, först begynnas, sedan den förra
blifvit färdig,'och kunnat lemna Bolaget
en ökad inkomst till understöd vid ÖstgÖtha-Canalens
fullbordande. Om man i
denna ordning och med kand drift först
påskyndat Westgötha-Canalens verksällande,
och derefter på samma sätt förfarit med den
i Östergöthland, torde hela arbetet nästan
ändå på lika lång tid och med vida mindre
kostnad kunnat medhinnas, som nu, då man
delat arbetet öfver allt utåt hela Canal-linien,
och derigenom mångdubblat arbetsbehofven.
Jag förmodar, att, om arbetet hädanefter
på det' sättet anställes och den öfverflödige
betjeningen indrages, skall ändamålet
lika säkert, om än något mindre fort,
vinnas, utan det äskade nya anslaget af
Allmänna Medel, ty utom den betydliga
Discont-vinsten, som årligen erhålles, är ännu
icke hälften af ActieÄgarnes subscriptions.
Ridd. och Ad. Prat. N;0 29- 30»
226
Den 8 Maj.
summa medtagen, emedan derå återstå, en.
ligt uppgift i det tryckta Bolags-samman'
komst-protocollet för den i5 Mars detta år,
1,SS4j720 R:dr B.co, och med dessa tillgångar
kan m/cket uträttas, om de på detta
sätt användas. Också begriper jag ej annat,
än att den återstående subscriptions-summan
först bort annammas, såsom hörande till de
lofvade biträden, innan man fordrar något
nytt af det Allmänna, utöfver hvad å den
sidan blifvit utlofvadt. Men om man ock.
nu skulle vilja och kunna bifalla det be*
gärda biträdet af det Allmänna, så, enär
man inom fem års lörlopp sedan arbetet
börjades, linner en så betydlig misscalcul
i kostnads-förslaget af Directionen, att ehuru
af några och femtio slussar ej mer än
en enda är till fullo och 2 andra till största
delen färdige, samt gräfning och sprängning
blott till en tredjedel fullbordad, man lik*
väl redan linner sig behöfva 3 \ gång till
så stort biträde från det Allmänna, som det
man först önskade och lick, och det oaktadt
man äfven lick 3 gånger sä stor privat subscription,
som man påräknade behöfvas, tror
jag med säkerhet kunna ana, att Riksens
Höglofl. Ständer, vid deras nästa sammankomst,
skola i enahanda väg mycket säkert
afCanalDirectionen åter uppvaktas; ty hvem
garanterar, att man ej då, som nu, misscalculerat
sig, så väl som förra gången.
Det torde väl ej gillas af alla, hvad jag
nu välment yttrat inig, för att bestrida vi*
Den 8 Maj.
dare tillskott af det Allmänna till Canal*
arbetet, och i synnerhet att i sådan afsigt
fabricera nya Sedlar: någon torde väl ock
föreställa sig, att, om jag sjelf vore Actieagare
och Directeur för CanalBoIaget eller
dess Discont, eller ock bada delarna, samt
derjemte ägde tillfälle att i handelsväg kun.
na årligen förtjena något betydligt i provision
för de varor Verket genom min för.
sorg kunde erhålla, så skulle jag sjunga
ur annan ton. Härpå skulle jag väl tryggt
svara Nej, ty det strider mot mina principer;
men utan att göra mig till ett helgon,
skulle jag önska alla tänkte lika med mig
i detta fall.
Om jag med detta långa Memorial tröt.
tadt Eders Excellence samt Höglofl. Ridder.
skåpet och Adeln, så väl i afseende på
möjligtvis alltför liten kännedom af detta i
vårt fattiga land entamerade Herculiska företag,
och dertill ett förfärligt afbrott i
vältalighet samt vackra, tröstande och lifgifvande
Ord och Meningar, jemfördt emot
de stora talen, får jag ändå vara nöjd med
min lott, enär mina tankar i detta ämne till
Protocollet bli förvarade; men ännu nöjdare
skall jag bli, om, i fall af så vidsträckt be.
gifvande åt Götha Canal-Verket, som nu sökes,
Riksens Höglofl. Ständer ej framdeles
finna de olägenheter, för hvilka jag högligen
fruktar, af syn för sagen.
Till det Utskott, som kommer att e
-
828
Den g Maj.
mottaga CanalBolagets Framställande, med
dertill hörande projecter, får jag vördsammast
anhålla mina här i ödmjukhet anförda
tankar måtte få blifva följaktiga.
Remitterades till Stats- och Banco-Utskotten.
Herr af Uhr, Carl David, uppläste följande
:
Utan fördom och egenkärlek för de satser
jag yttrat uti Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Plena, den 20 Mars och 4 April,
har jag med noga uppmärksamhet genomläst
Grosshandlaren Herr CommerceRådet San tes.
sons anförande af den i3 April. Jag har
deruti funnit ett ifrigt försvar, särdeles i
afseende på Götheborg, mot de tvifvel jag
yttrat om allmänna fördelarna af en oinskränkt
Nederlags- och Transito-handel i
Sverigej men jag har ej tillika i detta försvar
kunnat upptäcka sådana grundliga skäl,
som bordt ändra min förra rena och oveldiga
öfvertygelse.
Herr CommerceRådet Santessons nyssnämnda
anförande skulle således så mycket
mindre föranleda något gensvar å min sida
till stod för hvad jag redan yttrat i samma
ämne, som en fortsatt och ihärdig växling
oss emellan af Memorialer deröfver skulle
gifva anledning att misstänka oss båda att
Den 8 Maj.
fästa något oss emellan stridigt enskild' interesse
vid frågans afgörande. Så förhåller
det sig likväl icke, hvarken i afseende på
mig, hvars yrke icke har mindsta gemens!
med Nederlags- och Transito-rörelsen , ej
heller på CommerceRådet Herr Sant s- >n,
som sjelf förklarat, att han yttrat sig Så mycket
mera ove.ldigt och mindre egennyttigt, som han
flera är mer och mer dragit sig ifrån handel,
samt öfver förevarande iämne icke talat för Götheborgs
enskildta Sak, utan för Fäderneslandets,
Häraf, samt af de flera betygelser i samma
ändamål, som Herr CommerceRådets anförande
innehåller, följer tydligen, att frågan
om Nederlags- och Transito-rörelsen, både
i allmänhet och särdeles i Götheborg, är
lika främmande för hans och för mitt enskildta
intresse. Således förena sig äfven vid
denna fråga bägges vårt Riksdagsmannanit
för det Allmänna, utan någon företrädesömhet
för en viss Stad eller Landsort, fast.
än vi mycket skilje oss i vårt sätt att betrakta
både sjelfva frågan och följderna för
det Allmänna af densammas afgörande. Men
då Rikets Höglofl. Ständer anförtrott åt Besvärs-
och Oeconomie-Utskottet att utreda
detta vigtiga ämne och föreslå beslut deröfver,
anser jag likväl nödigt att anmärka
vissa framställningar i Herr CommerceRådet
Santessons anförande till Vällofl. BorgareStåndets
Protocoll af den 13 April, hvilka
möjligen kunna leda till irring vid bedömmandet
af sjelfva hufvudsakliga frågan, som
J
330 Den 8 Maj,
fordrar att på redigt och grundligt sätt betraktas.
Det torde finnas mera myndigt än rätt
bedömdt, att mina yttranden visat ett alldeles
origtigt begrepp om Nederlags- och 1'r ansi t o-han.
del, samt att jag förblandat de samma med 1mport-handel.
Mina ofvanförmälte Dictamina
gifva icke en gång ringaste anledning till
ett sådant omdöme. Deremot är det obestridligt,
att sjelfva naturen af Nederlags»
bandel gör den samma till stor del till Import-handel,
och att Transito-rörelsen kats
genom missbruk äfven få beskaffenhet af
Import-handel. Vid nogare Åsigt af Saken
torde således finnas, att beviset för det före»
gifvande, att Nederlags- och Transito-handel iiro
så vidt åtskilde från Import-handel, som ivaline
canirasta möjligen kunna vara det, grundar sig
på ingen ting annat, än en tom och förvillande
uppställning af termer , icke på ett
enda verkligt skäl. Herr CommerceRådets
anförande begynner med detta misstag om
hufvudgrunden för mitt omdöme, och på samma
misstag stöder sig allt hvad han anfört i
afsigt att vederlägga mig. Den sanning kan
icke bestridas, att Tull-crediten, som åtföljer
Nederlagsfrihet för tullbara varor, högligen
uppmuntrat tillökad importering af sådana,
och följaktligen på ett alltför verksamt sätt
bidragit till missförhållandet emellan Rikets
Import- och Export-handel, hvarifrån den
för Riket i allmänhet tryckande VäxelCoursen
och vårt inhemska mynts dermed för*
Den 8 Maj.
8 31
enade fall i värde hufvudsakligast härleda
sig. Denna sanning är en bland hufvudgrunderna
för mitt omdöme och kan icke
misskännas, så framt den icke obetänksamt
eller med flit framställes i en alldeles vanställd
form.
Min kunnighet om de för Nederlags-friheten
vidtagne och gällande författningar är visserligen
mindre fullkomlig; men icke har Herr ommerceRädet
af mina yttranden funnit någon
skälig anledning att tillvita mig för sådant.
Afven det omständliga Utdrag, som Herr
CommerceRådets anförande innefattar, af allmänt
utfärdade föreskrifter i detta ämne,
kan icke öfvertyga någon, att NederlagsFörfattningarne,
mera än lagar och författningar
i allmänhet, förmå utestänga möjligheten
af förbrytelser. — För mig blir en
sådan öfvertygelse så mycket svårare att
vinna, som jag har grundade skäl att frukta,
det tillsynen om Nederlags-varornas in- och
utförande i Magazinerna, äfven för reexportation,
icke alltid varit så verkligen nog.
grann och säker, som Herr CommerceRådet
beskrifver densamma uti Götheborg. Jag
har nyligen med tillförlitlig visshet inhämtat,
att till införsel i Riket förbudna och lill
Nederlag anmälta varor blifvit qvarliggande,
icke i något af de för otullbart gods in•
rättade särskildta oc.h fullgoda Maga iner tätt invid
'Tullkammaren i Götheborg, utan i sjelfva Tullkammarens
öppna och allmänt tillgängliga
Vaktrum, samt slutligen derifrån bortstulna
23?
lien g Maj.
och utmånglade. Härtill kommer, att, vid
anställd Rättegång öfver denna stöld, en af
SjötullsKammarens Vaktmästare hlifvit besvärad
med sa svåra anledningar att hafva
begått samma stöld , att Domaren funnit
vådligt tillåta honom VärjemålsEd, utan
lemnat målet till framtiden. Allt detta visar
ytterligare, att NederlagsFörfattningarne
ej förmå afhålla missbruk, och ej en gång
grofva förbrytelser, vid Nederlags frihetens
begagnande. Beloppet af varans värde eller
myckenhet kan hvarken öka eller mindska
vigten af bevisningen i detta ämne, äfvensom
icke endast antalet af verkställda con.
fi stationer kan bevisa beloppet af verkställda
underslef.
Herr CommerceRådefs försök att bevisa,
det Nederlagsvägen för Lurendrägare både
är den svåraste och kan mindst af alla begagnas,
har icke en gång beskaffenheten af
en rätt demonstration ex absurdo. Han åsidosätter
alldeles jemförelsen emellan den beqväma
och säkra utvägen att utlasta otullbara
varor, när de anmälas till Nederlag,
och den ganska vådliga, att directe inför-,
skaffa dem genom Smyghandel på kusterna.
Han åsidosätter alldeles att betrakta beqvämligheten
att sedan, under föregifvande
af reexportation, insmyga sådana från Nederlaget
lyftade varor på de platser, som
dertill af Lurendrägaren blifvit utsedde, och
der tillräckliga försigtighetsmått blifvit till
sådant ändamål förberedda. De så kallade
Den 8 Maj.
233
Certificater om verkställd reexportation äro
dels icke allmänt påbudna i våra Nederlagshamnar,
dels befundna så opålitliga, att de
sällan uppfylla ändamålet. Afven för sådana
Nederlagsvaror, som äro till införsel i Riket
tillåtna, öppnar Nederlagsfriheten lika utväg
till Tullförsnillning; men just för de otillåtnas
insmygande lemnar Nederiags-friheten,
på ofvannämnde sätt, de mindst farliga och
mest sällan upptäckta utvägar för Lurendrä-'
garen, och äfven just derigenom bör förklaras
det af Herr CommerceRådet Santesson
uppgifna, men obestyrkta förhållande, att
antalet af skedda confiscationer pä Nederlagsvaror
icke utgör en af hundrade, mot antalet af dem
so 111 blifvit gjorda ä direct insmygdt gods.
Jag kan omöjligen inse, det något slags
bevis för Nederlags-handelns allmänna nytta,
eller emot dess bidragande att öka Importmängden
af utländska öfverflödsvaror i Riket,
kan hämtas af Herr CommerceRådets
yttran, att under åren 1811 och 1812 en lang-'
varig epoque gafs, dä verkliga Colonier, anlagde i
våra Skärgårdar under fendtliga Canoners skygd,
med förbigående af Svenska både Nederlags- och
Förtullnings-Rätten , öfverförde Landet med sa
tullbara som otullbara varor, till en oberäknelig
mängd. Jag har aldrig kunnat tala om Nederlags-handelns
följder för Riket på den
tid, då våra Nederlag blifvit alldeles obeböfliga
och obrukbara, det vill säga, då de
voro att betrakta såsom icke existerande.
Jag kan ej heller föreställa mig, att Herr
234
Den 8 Maj.
CommerceRådet kan tillskrifva öfversvämmandet
af håde till införsel tillåtna och förbudna
varor i Sverige, endast de ofvannämnda
Colonierna i våra Skärgårdar, eller
att Herr CommerceRådet kan påstå, att öfversvämmandet
af Importvaror och förbudet
gods upphörde i detta land med åren
l8ll och 1312. Det lärer således blifva
svårt att inse, hvarföre han tadlar, att förhållandet
med berörde så kallade Colonier
icke blifvit omnämndt i mitt yttrande af den
£0 Mars , eller att detta ämne, likasom oräkneliga
andra, af mig helt förtiges, fastän
det allsingen gemenskap äger med det ämne,
hvarom jag talat.
Likaså torde den skiljaktighet, som
Herr CommerceRådet anmärkt, emellan min
erinran om innehållet af General Tull-Di*
rectionens underdåniga utlåtande af den 2
Februari 1804, och samma utlåtandes lydelse
verbotim, befinnas så fin, att den föga kan
skönjas, ty att säga: det synes icke böra väcka
förundran, om Tullbevakningen, i afseende på
Nederlagen i Götheborg, med hvad moda och
oförtrutenhet den också handhafv s, skulle finnas
mindre tillräcklig, säker och eftertrycklig, än angelägenheten
kräfver, tyc-kes verkligen innefatta
samma mening och innehåll, som jag upp»
gifvit, nemligen omöjlighet af den mest ontnbärliga
controll, ty controllen består 1
Tullbevakning, hvad som angelägenheten
Kräfver är oumbärligt och hvad ingen
Alöda och ingen oförtrutenhet kunna åstad»
Den 8 Maj.
235
komma, är verkligen omöjligt. Herr CommerceRådet
påstår, att reducerandet eller, snan
sagdt, upphörandet, nu efter fridens återställande
pä Continenten, af Nederlags-rörelsen i vära /lämnar,
utan att laxen eller begagnandet i landet af
utländska öfverfiödsvaror derföre aftägit, pä det
mest öfvertygande sätt bevisar, att dessa ej äro en
följd af Nederlagen, eller behöfva desamma för
att inkomma, och således kraftigast motsäga satsen
om Importens bergende och befordrande af
Nederlagen.
Någon utmärkt skarpsinnighet böhöfver
icke användas, för att tydligen finna, att
detta så kallade bevis, i stället för att
vara det kraftigaste och mest öfvertygande,
är icke i något afseende lämpligt till mina
yttranden, och alldeles vanmägtigt i sig
sjelft, äfven mot hvad det tyckes syfta att
bevisa. Jag har aldrig tänkt eller sagt den
orimlighet, att alla importerade varor i Ri-;
ket härleda sig ifrån Nederlagen j med sanning
och öfvertygelse har jag grundat min
yttrade mening, att Nederlags-handeln, i
ganska förderflig nion för det allmänna,
förökat Importmängden. Det måste väcka
förundran, att en man, som lågt så mycken
hand vid Calculen, som Herr CommerceRådet
Santesson, och hvars egna blygsamhet
kallar den röst ringa, sorn han så ofta och
med så mycken verksamhet låtit höra vid
denna och vid de tvänne senast öfverståndna
Riksdagar, i åtskilliga allmänna frågor,
rörande Finance och andra oeconomiska
Den 8 Maj.
ärender, kunnat falla på den tankan, att re-'
dan ej allenast söka beräkna, utan till och
jned redan positift bestämma i hvad moa
LuJCe och utländska öfverflödsvarors begagnande
aftagit eller bibehållit sig i landet,
då endast få månader förflutit efter freden,
och då, oaktadt Kederlags-handelns reducerande,
så starka lager ännu finnas i landet
öfriga af utländska öfverflödsvaror; och tro.
ligen ännu starkare vanor att anse dem för
oumbärliga. När sådana varor någon gång
blifva mindre tillgängliga ibland oss genom
en mera långvarigt fortfarande mindskning
i den ofantliga tillförseln deraf, i synnerhet
från Nederlags-hamnarna, och deribland förnämligast
från Götheborg, då först synes
den jemförelse i afseende på luxen med mera
kunna anställas, som Herr CommerceRådet
nu utan möjlighet af resultat anställt
i förtid, hvilket Herr CommerceRådet förklarar
betyda det samma som alltid.
Det måste äfven väcka förundran, att
Herr CommerceRådet Santesson, som säkerligen
närmare än jag och ganska många
andra känner de vid Riksdagen år 1809
och l8lO föreslagna och beslutna grunder
för Taxeringen af Allmänna Utskylderna,
anfört, till bevisande af Götheborgs Stads
Nederlags-rörelses verkan till StatsCassans
fördel, en jemförelse emellan Bevillningen
derstädes år 1809 och de tre följande åren.
Att Nederlags-rörelsen gifvit en enskildt
ganska rik vinst åt Götheboig, och att Kro
-
Den 8 Maj. 237
nans intrader vid beskattningen äfven derigenom
blifvit Ökade, är en så erkänd och
obestridd sanning, att den alldeles icke
behöfver bevisas j men att beräkna StatsVerkéts
contingent deraf genom förhållandet
af 1810, l8ll och 1812 års Beviilningssummor
af Götheborg mot de föregående
åren, kan icke vara den rätta methoden,
emedan Städernas Innevånare taxerades och
uppfördes till contribution derstädes, icke
endast för deras der belägna egendom och
inkomsten af deras der idkade Näringar,
utan äfven för deras öfriga egendom och
inkomster. Denne sednare andel lärer väl
böra afdragas ifrån Bevillnings- summan 1
Götheborg under de uppgifna trenne åren,
innan den af Herr CommerceRådet framstäl-;
da jemförelse kan i någon mon leda till dess
åsyftade slutsats, hvilken ändock förbtifver
ganska osäker och obestämd, i anseende
till dåvarande Taxeringssättets olikhet med
det gamla.
Sedan Herr CommerceRådet förklarat,
det han tror sig icke till den grad kunna misskännas,
som skulle han genom sitt anförande, den 30
sistlidne April, sökt på mindsta sätt advocera för
Lurendrägare, och då han har så rättvis grund
för denna tro, tyckes han väl icke haft behof
af någon ytterligare bevisning emot obillig
misstanka emot honom i sådant afseende,
hvarken hos Vallo]]. BorgareStåudet
eller de andra Respectiva RiksStänden; men
icke dess mindre har han, till bestyrkande
af sitt innerliga hat emot lurendrägeri, och
sitt fullkomliga allvar i beifrande deremot,
erinrat om sitt anförande till Vällofl. Bor.
gareStåndets frotocoll den og Maj l8l2*
vid då hållna Riksdag i Örebro.
Ett fullkomligt begrepp om detta anfö.
randes verkliga mening och syftemål synes
mig icke kunna innefattas i en recension af
få ord, utan man bor helt och hållet genomläsa
det samma, samt dervid med fördoms,
fri uppmärksamhet jemföra den anda, som
deruti rader, de ord, som deruti yttras, och
det förslag till anstalter emot Lurendrägeri,
som deruti uppgifves — anstalter, hvilkas
välgörande följder framställas omständligen
i en enda icke ovanligt vidlyftig period,
som likväl innefattar hela åsigten af icke
färre eller mindre samfälte fördelar för det
allmänna, hvilka skulle vinnas genom Corn.
merceKådet Santessons förslag, än undvikandet
eif husvisitatinner genom tillätet förtullande af varor
som blifvit inpractiserade i Riket utan tillstånd,
en Stats-Inkomst af flera hundrade tusende Riks•
daler, och genast måhända en flerdubbel summa
af förstärkt Sjötulls-bev åkning, förbättrade villkor
åt Tullbetjeningen, helt annan controll än den som
vore möjlig genom Landt Tullarnas återinförande,
bibehållning af Åttahundrade personer vid Landtbruket
och Näringarna, Fabriks- och Manufactur.
varors uppmuntrande, premier och lån emot låg
renta för dertill genom industrie och hushållning
förtjente Personer, samt nödig uppmuntran af tårafveln
och producerande af flera råa ämnen,
Den 8 Maj. a39
Detta märkvärdiga förslag, som skulle
åstadkomma så mångfalldiga och förunderligt
stora verkningar till Rikets allmänna och
Svenska idoghetens samt invånares enskild,
ta båtnad, bestod uti förtullningsfrihet af alle
till nyttjande tillåtna utländska fabrikater och manufacturvaror.
Om Herr CommerceRådet Santesson, enligt
sina ord uti anförandet den 13 sistlidne
April, verkligen är och förblifver beständigt
af samma tänkesätt, som han hade tillfälle
ådagalägga den a8 Maj i8i3> SU yrkar han
ett botemedel emot Lurendrägeri, som skulle
blifva lika, om icke mera, skadligt, än
det onda han ville afhjelpa. Det är just hög>
sta möjliga inskränkning af både förtullnings^
frihet och frihet i bruket af utländska fabricater
och Manufacturvaror, som fordras för
Svenska Fabrikernes bestånd, för inhemska
produetions-idogheten och för den med sådan
idoghets skydd och uppmuntrande tillväxt
förenade, sanna och allmänna välmåga och
förkofran i landet.
Herr CommerceRådets erinran om sitt
anförande vid sist förflutne Riksdag i Örebro
bör föranleda att tillika erinra om
Herr Lagmannen Runnquists yttrande vid
samma Riksdag och i samma ämne den 25
Maj l8l2- Hvarje oveldigt tänkande Svensk
Medborgare, som jetnför med hvarandra
nyssnämnda tvänne yttranden, skall, åtmindstone
i sitt sinne, icke tveka att bedömma
240
Den 8 Maji
hvilketdera af elem båda visar' det varmaste
och sannaste nit för inhemska Näringars be*
fordran, och hvilketdera grundligast framställer
de mest lämpliga efterdömen af främmande
Statsförfattningar i sådant afseende,
samt föreslår de rättaste och verksammaste
medlen, att för sådant ändamål vidtagas
i Sverige. Herr ComrherceRådeCs erinran
kunde äfven gifva anledning att ånyo upptaga
till granskning ett och annat ämne, som
ban vidrört i sitt Memorial den 28 Maj
1812, såsom frågan om Landt-Tullarne 111. m.,
ett ämne, son: hittills blifvit mera omtvistadt,
än verkligen utredt, och hvaröfver de t agna
beslut icke lära till alla delar uppfylla
deras uppgifna syftemål, nemligen fullkomligt
upphörande af otillbörligt uppehåll och
hinder vid transporten af Landtmarma-produeter,
Stats-Cassans fullkomliga ersättning
för dess förlorade intrader af Landt-Tullarne,
samt ett rättvist fördelande af denna ersättning
genom vissa dertill förordnade ut*
skylder af Landets invånare; men deremot,
vid absolutomöjlighet eller åtmindstone brist
för det närvarande af tillräcklig Tullbevakning
på Rikets vidsträckta kuster, lemna
nästan alldeles öppet åt Lurendrägare och
Tullförsnillare att nedtrycka den ärliga inhemska
arbets, och näringsfliten. Jag bör
icke vid detta tillfälle anföra något Vidare
i detta ämne, än hvartill Herr CommerceRådets
egna erinran om dess Memorial vid
l8i2 års Riksdag, gifvit mig alltför storanledning.
III.
Den 8 Maj.
S4*
ledning. Jag ämnar ej heller trötta Höglofl.
Riaderskapets och Adelns samt mitt eget
tålamod, med upprepande och besvarande
af Herr CommerceRådets yttrande emot mig
personligen om — origdga begrepp, mindre
kunnighet, origtigt bibringande ät andra, partiskhet
mindre öfverlagdt och betänkt eiler på blotta suppositioner
bygdt yttrande, mindre liberala, oväntade
förefallna framställningar, m. tn. — Törhända
likväl äro dessa yttranden rigtade emot Herr
BergsRådet Rothoff och mig gemensamt.
Det är gifvet, att få menniskor, bland
hvilka jag icke kan räkna mig att vara, äro
fullkomligt mästare öfver den penna, med
hvilken de villja uttrycka deras tankar. Ett
förtrytande ord kan undfalla äfven den mest
sagtmodiga. Men det är alltid föremålet för
en klok och hederlig Man, att i enskildta
sammanlefnaden, och allramest vid allmänna
öfverläggningar, sorgfälligt undvika både
att såra andras billiga grannlagenhet, och
att sjelf vara öfverflödigt grannlaga vid vägandet
af andras uttryck. Det är äfven ett
tecken både af klokhet och allvarsamt bemödande
att utreda det ämne man afhandlar,
att icke inveckla detsamma i en labyrinth
af toma phraser, som ljuda väl endast
för den okunnige, men undanskymma sanna
och enkla åsigtcn af den sak, som är under
granskning och bedömande.
Jag anhåller vördsamt hos Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Höglofl. RidderRidd.
och Ad. Prut. M:o 5l. 32-
Den 8 Maj.
skåpet och Adeln, att detta mitt yttrande
till Protocollet måtte meddelas de öfriga
Respectiva RiksStånden, samt remitteras till
vederbörligt Utskott, och i sammanhang
med de andra redan afgifna yttranden, rörande
Nederiags- och /Transito-rörelsen i
Riket, blifva behandladt.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet, hvarjemte communication
med de öfriga RiksStånden blef författaren
tillåten.
Upplästes StatsUtskottets utlåtande, af
den 6 Maj, i anledning af gjorda anmärkningar
i det Hedervärda BondeStåndet, åsyftande
förhöjning i Riksdags-aflöningen
för, i synnerhet BondeStåndets, Notarier
och Cantzlister; å hvilka anmärkningar Utskottet
till svar lemnat, att Utskottets Betänkande,
rörande aflöningen för Ståndens
och Utskottens Cantzlier, redan vore af
trenne Stånd bifallet, i följe hvaraf, enligt
(ig §. Regeringsformen, dervid komme att
bero.
Godkändes och lades ad acta.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan £ till 3.
In fidem Protocolli
A. G. Silverstolpe.
Den. ii Maj $43
Thorsängen den II Maj.
Plenum-klockan 8 förmiddagen.
Justerades PleniProtocolleri för den 5
Maj e. m. och den 8 Maj.
Herr Adlerbethi Jacob, hade anmält sig
att tala, i anledning af Protocolls-justeringen,
men som han ej var närvarande, uppropades
Friherre
Boije, Ludvig, hvilken uppläste
till Protocollet följande:
Beslutet angående Svenska och Norrska
gemensamma politiska förhållanden har då,
genom den nu fullbordade Prq.toeoils-justeringen,
fatt sin sista bekräftelse. Detta
vigtiga ärende är då afgjordt på ett sätt,
sorn visserligen var det enda rätta, och är
afgjordt med ett åsidosättande af alla betänkligheter,
samt med en enstämmighet,
som bör vittna starkt om Höglofl, Ridder,
skåpets och Adelns beredvillighet tili den
närmaste förening med Norrska Folket, Sedan
vi sålunda gjort rätt åt Konungens ädla
afsigter, åt Norrska Folkets väntan, och åt
alla öfriga skäl —• synes mig också, att vi
äro skyldige något åt vår egen nationliga
känsla, samt att vi emväl äro berättigade
att göra oss sjelfva rättvisa för den. Vi
»44
pen li Maj.
kunne icke dölja oss, hvarken att detta
Beslut innefattar en verklig uppoffring, eller
att vi äro våra efterkommande redo
skyldige för hvarje nationlig uppoffring.
Med hvilka större fördelar af detta Beslut,
som i framtiden kunna äga rum, skola kanske
ändå våra efterkommande en dag, vid
åtankan af de fördelar som nu existera, fråga:
Svenska Nationen, bestående af 2 §
Million och derutöfver, hvarföre ingick den
uppå att, i afgörande rätt uti det vigtigaste
val för Staten, som kan tänkas, gifva jemnlikhet
med sig åt en Nation af icke i Million?
Eller var väl, då Beslutet togs, mera
å Svenska Nationens sida vunnet, än blott en
politisk förening — deraf beskaffenheten
mycket liknar en alliance, likväl med mera
säkerhet för sin varaktighet? Svaret på
förstnämnda fråga ligger väl i ConstitutionsUtskottets
Betänkande; men detta skall dock
blifva ofullständigt, så vida det icke förmår
hvarken till våra Efterkommande öfverföra
eller till Norrska Nationen bära upplysningen
om den särskildta kraft, som, kanske,
egentligen åstadkom Beslutet; jag menar
denna allmänna och ädla känsla af broder*
ligt förtroende till ett Folk, hvars redbara
dygd är oss en borgen, att det skall värdera
vårt förtroende och återgälda oss detsamma
— en känsla, som lemnar rum åt
den aning, att Norrska Folket sjelft en dag
torde inse båda Folkens lycka i en närmare
förening, än den närvarande. Sådan har
étmindstone hos mig den kraft varit, sora
Den 11 Maj.
245
verkat till Beslutet; och jag skall icke neka,
att en viss förhoppning dermed också förenat
sig — den nemligen, att Norrska Fol-'
ket, som, för att döma af Protocollen,
hållna vid Eidsvolds Riksdag, icke var alldeles
utan fördomar emot Sveriges Adel,
härrörande från brist i kännedom, torde så
mycket förr öfvergifva dem och afbida erfarenheten
, som skall öfvertyga Norrska
Folket, att det äger i Sveriges alla Stånd
lika pålitliga vänner.
För min tillfredsställelse att hafva åt
mina efterkommande förvarat minnet af det
motif, som varit det egentligen verkande,
anhåller jag att detta yttrande må i
denna dagens Protocoll få intagas.
Herr 'Adlerbeth, Jacob, sorn nu kommit
tillstädes, uppropades, och yttrade skriftligen
följande:
I Ridderskapets och Adelns Plenum,
den 24 April, har Herr Brukspatron Spaldencreutz
rättvist anmärkt, att urgammal
aktning för kunskaper och sann medborgerlig
kraft börjat saknas i Manhem. Jag skall
aldrig misskänna hans redliga uppsåt, om
jag äfven medgåfve, att han sjelf blifvit
vilseförd af någon kunskapsbrist, då han,
vid en fortsatt betraktelse af sitt ämne, yttrat:
att ganska litet lärer vara vidgjordt i afseende
på den förbättring af Allmänna Upp
-
Tim ii Maj.
fostrings. och undervisnings - Verken , ort)
hvilken Riksens Ständer, genom Skrifvelse
af den 3:dje April j8lQ, hos Kongl. Maj:t
i underdånighet aphölio. Öfver uteblifVea
verkställighet af denna Riksens Ständers
önskan hafva Prosten Herr Grefve Schwerin
och Herr Brukspatron Spaldencreutz i Ridderskapets
och Adelns Plenum den p,:de Maj
eftertryckligen anfört en förnyad klagan.
Frågan, huruvida den Comité, som Kongl.
Majrt, enligt Riksens Ständers ofvannämnda
anhållan, förordnat till allmänna uppfostringens
och undervisningens förbättrande, hittills
vidgjort ganska litet, j förhållande till
hvad den bort uträtta, kan för Ridderskapet
Och Adeln ej vara likgiltig. Pligt och böjelse
hafva ålagt mig att om denna Comité?
åtgärder taga en noggrann kännedom. Jag
ser mig derigenom ' tillstånd att besvara
de mot dessa åtgärders kraftlöshet rigtadg
anmärkningar,
Det synes, som nyssnämnde bägge författare
intill närvarande stund saknat tilifäl.
le att genomläsa Kongl. Maj:ts den 6.tesistlidne
Mars till Riksens Ständer afgifna berättelse
om hvad sedan sista Riksdag sig i
Rikets Styrelse tilldragit, De hade i annan
händelse— sid, i4—17) kunnat förskaffa sig
en, kanske, tillfredsställande kunskap om
hvad UpfostringsComitéen uträttat, äfven
sedan medlet af år )8l3> då första Häftet utkom
af Comitéens egna, omständliga, Berät*
JJen xi Maji
M7
telse angående sina första företag. I Kongl.
Maj:ts Berättelse (sid. 17) förekomma dessa
< rd: ”öpfostringsComitéens oföcirutna verk^samhet
och den beredvillighet hon på alla
”sidor mött, bar skyndsammare än hon sjelf
:5vågat hoppas lort henne närmare till målet
för sina befattningar.” Jag anser detta
uttryck innebära ett Högsta Magtens bifall
till Uppfostrings-Comitéens hittills vidtagne
åtgärder, hvilket ensamt borde trygga Co*
mitéen mot alla förhastade anfall. Nämnda
uttryck torde dock blifva, ännu tydligare
genom följande sanningar:
UppFostringsComité< ns möjliga verksamhet
mäste beräknas från den dag, då den
blef tillförordnad (d. 29-'de Januari 1812).
Den Urtima Riksdagen i Orebro, sorn kallade
flera bland Comitéens Ledamöter till
yrken, åt hvilka de odelad.t måste egna sin
tid, fördröjde Comitéens första sammanträden
til! sistnämnda års slut. Dess första
föremål blef glansk nius en af de från Rikets
Consistoriel-, innan December månads slut
1812, enligt Nådig befallning, insände upp.~
g: 1 ter Om verkningarna af 1807 års Skolordning.
Följden af denna granskning blef
Comitéens, af Kongl. Maj:t den 2fpde April
lSl3 bifallna, tillstyrkande, hvarigenom åt
Biscoparne och Ephorerne vid Rikets Läroverk
uppdrogs rättigheten att, enligt de af
Convtéen bestämda grunder, sedan vederbörandt
Lärares yttrande blifvit inhämtadt,
vidtaja de vid Läroverken nödiga proviso
-
Den i i Maj.
riska förändringar i nyssnämnde Skol-ordnings
föreskrifter. Comitéen har härigenom
i förväg undanröjt de mest väsendtliga felaktigheter
i de för lägre Läro-verk hittills
gällande författningar, intill dess en ny Skolordning
kunde i sin hela vidd omfatta alla
vid dessa Läro-verk nödiga förbättringar.
Att utarbeta en användbar Skol-ordning kunde
Comitéen icke utan en sällsynt sjelfför.
tröstan försöka , så länge den var i saknad
af säkra uppgifter om Läro-verkens nu varande
tillstånd. Det var för att afhjelpa
denna brist, som Comitéen, enligt sin under.’
dåniga anhållan, genom Kongl. Maj:ts Bref
af den 17 de Februari l8t3, erhöll tillåtelse
att från Consistorierna i Riket och öfriga
vederbörande infordra bestämda och fullständiga
underrättelser och uppgifter om alla
Uppfostrings- och Undervisnings-anstalter,
vare sig allmänna eller af enskildt stiftelse
tillkomne. En längre tid måste fordras till
insamlingen af dessa uppgifter , så vida de
skulle äga behörig noggrannhet. Den I5:de
Maj 1814 utsattes såsom den dag, inom hvilken
de om Läro-verken äskade upplysningar
borde vara till Comitéen insände. De
till följd häraf inkomne handlingar äro if
en stor vidd. För att kunna redigt öfver,
skåda dem, har Comitéen ansett nödigt att
öfver deras innehåll upprätta Register Jch
tabellariska sammandrag. Detta arbete tpp*
drogs åt en Vetenskapsidkare , hvars sällsynta
flit och sakkännedom rättfärdiga! Ca-'
mitéens val. Först efter dessa upplysningar
Den 11 Maj.
*49
har Comitéen kunnat med säkra steg framgå
till sitt vigtiga mål — granskning och
förbättring af allmänna uppfostrings- och lä-'
ro-inrättningar. Till detta mål hade Comitéen
varit vida närmare, om icke en ny Ur5
tima Riksdag afbrutit dess verksamhet.
Om det alltså med skäl anmärkes, att
UppfostringsComitéen hittills hufvudsakligen
vidtagit förberedande åtgärder, är det.
ta förfarande, påkalladt af nödvändigheten,
äfven strängt enligt med Riksens Ständers
egna, i sin Skrifvelse af den 3:dje April
lBlO, yttrade önskan. De hafva derigenom
anhållit ”att Kongl. Maj:t täcktes, genom
kunnige och erfarne män , låta undersöka
Läro-verkens närvarande tillstånd, på det
dessa inrättningar måtte erhålla ett efter tidens
upplysning mera lämpadt skick.” Att
derföre undersökningen om Läro-verkens tillstånd
borde föregå förslagen till förbättringar,
är ostridigt.
Emedlertid hafva många särskildta delar
af allmänna Uppfostrings- och Undervisnings.’
vården redan utgjort föremål för Comitéens
omsorger. Jag vill endast nämna tvänne, af
erkänd vigt: Comitéen har allvarligt yrkat
Gymnastiska öfningars införande vid LärO-Verken
, öfvertygad att dessa öfningar äro ett
verksamt medel att utveckla Svenska ynglingars
kraft och mannamod. Redan år l3l3
har Comitéen hos Kongl. Maj.t utverkat bi*
fall till den förtjenstfulle Fäktmästaren Lings
Den i i Maj.
anbud att i Stockholm öppna en Gymnastisk
undervisnings-inrättning. Den har nyligen
med sitt förord understödt de af Ling, såsom
detta Instituts Föreståndare, föreslagna åtgärder,
för att bringa denna inrättning till
en mot dess syftemål svarande fullkomlig.-  het och trygga dess framtida bestånd.
Att genom förbättrade löne-vilkor öka
de vid Undervisnings, verken tjenstgörande
underlärares anseende och välstånd , ansåg
Comitéen äfven vara ett värdigt ämne för
dess åtanka. Med nådigt bifall till hvad
Comitéen i detta afseende tillstyrkt, öfverlemnade
Kongl. Majit den i5:de sistlidne
Mars till Riksens Ständers Statsutskott
den Proposition , hvaröfver Utskottet 'den
22.‘dra April afgifvit sitt Betänkande, hvilket
samtlige RiksStåuden bifallit,
Hvad jag anfört, torde tillräckligan bevisa,
att UppfostringsComitéen hittills uträt.
tat allt hvad tid och omständigheter kunnat
tillåta, så vida grundlighet måste vara ett
högre mål för dess omtanka, än skyndsamhet.
Att Comitéen ej ännu, för att fullända
sin bestämmelse, hunnit framlägga utarbetade
förslag till förbättrade Stadgar för Skolor,
Gymnasier och Universiteter, torde endast
vara obegripligt för dem, som fordra
omöjligheter. Man ska,ll , enligt min oföränderliga
öfvertygelse, alltid fåfängt bemöda
sig att skymfa ett samfund, sammansatt af
män, hvilkas verksamma nit för Fädernes
-
Den 11 Maj.
tå
-
landets sak och för den vetenskapliga bildningens
tillväxt, icke förr varit misskändt.
Jag anhåller hos Högvälborne Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Häglof!.
Ridderskapet och Adeln, att detta mitt yttrande
måtte, såsom en bilaga till hvad i
ämnet förut är anfördt, blifva till Riksens
Ständers Oeconomi?- pch Besvärs-Utskott
remitteradt.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oepqnomie-Utskottet,
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislans,
anförde: -
Innan jag går att besvara Herr Adlerbeths
i dag gjorda anmärkningar emot de
anföranden, som Herrarne Spaldencreutz oell
Hammarsköld och jag, i sista Plenum, i
anledning af Herr Lector Silverstolpes Memorial,
till Protocollet inlenmat, anhåller
jag att inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln
få afgifva följande förklaring: Sedan jag i
sista Plenum sökt ådagalägga origtigheten
af de sattser, som Herr Lector Silverstolpe
i sitt Memorial framställt, förklarade Herr
Lectorn, att han, icke beredd på ett så häftigt
anfall, behöfde tid till att hämta krafter
för att skriftligen besvara de gjorda anmärkningar
; Herr Landshöfdingen von Po
senstein jemväl förbehöll sig att skriftligen
få besvara de anmärkningar, som man, i
Deri 11 Maji
\ anledning af Herf Silverstolpes Memorial,
icke kunnat undgå att göra vid Kongl. Upp.
fostringsComitéens åtgärder; och Herr Kam-J
marherren och RiddarhusSecreteraren Silverstolpe
yttrade, att han, såsom medlem af
Kongl. UppfostringsComitéen, hvars för oduglig
ansedda välvilja nu lupit ett så hög-,
tidligt gatlopp, och ansåg sig böra, om tid
och tillfälle dertill kunde finnas, vederlägga
hvad mot Kongl. UppfostringsComitéen blifvit
anfördt. Mot denna klagan om uthär*
dadt gatlopp får jag särskildt anmärka, att,
om än ett sådant yttrande skulle kunna
undfalla en talare ifrån sin bänk, borde
man slippa höra det ifrån ProtOcollsBordet.
.Flere af Ridderskapet och Adeln, som ingen
del i discussionen tagit, hafva sedan
emot mig yttrat—jag vet ej, om på skämt
eller på allvar — att mitt språk varit nog
strängt och skarpt. Jag vill ej gerna anses
för att vara sträng i anfall och skarp i svar.
Sådant skulle illa anstå mina år och mitt
kall. Ej heller instämmer ett sådant handlingssätt
med min böjelse. Jag ber derföre
att få för Höglofl. Ridderskapet och Adeln
nämna skälet, som förmådde mig att icke
stadna vid blotta anmärkningar, då fråga
uppstod om Remiss af Herr Lector Silverstolpes
Memorial, utan att så godt jag kunde
bevisa, så väl satsernas origtighet, sorn
otillbörligheten af Författarens sannolika syf.
temål med dess inlemnande.
\
Vid Höglofl. StatsUtskottets Betänkande
Z)en 11 Maj.
aS3
om Lönförbättring för SkolStaten anmärkte
jag, att StatsUtskottet hade underlåtit att
bestämma anslags-summan; att en anvisning
på StatsVerkets öfverskotter icke var i sin
ordning; att uppgifvas hade bordt, hvilka
Embetsman inom SkolStaten skulle erhålla
lönförbättring, på det icke helt nya sysslor
inåtte creeras och utan Ständernas begifvan-;
de på Rikets Stat uppföras; och att ändtligen,
enligt som mig syntes, man borde
dröja med att förhöja SkolStatens löner,
intill dess man undersökt, om man såg sig
i tillfälle att vara rättvis emot penninglöntagande
civile och militaire embetsmän.
Dessa mina anmärkningar, dem jag, hindrad
ifrån att bivista Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar, anmodat en annan
att framlemna, måste vika för RiddarhusSecreterarens
vältalighet. Den af mig begärda
återremiss blef afslagen och Utskottets Betänkande
bifallet.
Jag kan icke neka, att, när jag, få dagar
derefter, hörde Herr Lector Silverstolpe
instämma segersång öfver ”det stora steg,
”sorn taget blifvit till det höga mål, hvarpå
”han år 1809 gjort Riksens Ständer upp”märksamme”
— Skol-statenS lön-förbättring
”nemligen — ”efter hvilket steg det står i
”Styrelsens magt att gifva våra allmänna
”Skolor den inrättning, som för Nationens
”höjande till en sann vetenskaplig bildning
”kan vara af nöden” — för att rycka Nationen
”ur det sede-förderf och den slapp*
2 54
Den 11 Maj.
”hot” i hvilken Svenska Folket, enligt Herr
Lector Silverstolpes påstående, ligger för”sankt,
och derjemte ihågkom RiddarhusScercterarens
bestridande af min begärda återremiss
af StatsUtskpttets Betänkande, kvilla.
? t man annars, när fråga är om Penningebi
I* a-g för Nationen, icke gerna gör, så uppväcktes
genom allt detta hos mig en högst
obehaglig känsla, och jag beslöt att, i afseende
på Herr Lector Silverstolpes Memorial,
icke inom blotta anmärkningar inskränka
mig.
Herr Adlerbeth yttrar den förmodan, att
de, som klaga att Kongl. Uppfostrings-Comitéen
hittills så föga uträttat, icke gifvit
sig mödan att läsa dess utgifna Berättelse,
och anförer ibland andra Comitéens åtgärder
att genom dess bemödande Gymnastiken
blifvit här i landet intörd. Jag katt
försäkra, att jag, ehuru icke kallad att deltaga
i Comitéens befattning, dock uppå föremålet
för dess undersökningar fästat den
största uppmärksamhet. Det var jag, som
år i8l2, i anledning af ett till OeconomieUtskottet
remitteradt Memorial, inom Utskog
tet gjorde Motion om att föreslå Riksens
Ständer att i »underdånighet tacka Kongl.
Majit för det Nådiga afseende Kongl. Majit
täcktes lemna åt Ständernas år 1809 fram.
ställda önskan, att Läro-verkens tillstånd
,måtte undersökas, och det var jag, som väckte
Motion 0111 underdånig anhållan hos Kongl.
Majit, att Comitéens Handlingar måtte ge
A
-
Den 11 Maj.
«55
norn trycket meddelas Allmänheten. Sedan
detta sednare genom Hans Kongl. Höghet
KronPrinsens särskildta nådiga åtgärd gick i
verkställighet, har ock jag gjort mig det
till en helig pligt att å Allmänhetens vägnar
med uppmärksamhet följa sakens gäng.
Hvad Comitéens åtgärd till befordrande af
Gymnastiken beträffar, så är jag långt ifrån
att anse densamma för obetydlig; jag erkänner
dess positiva nytta, och jag medger ge rna,
att, om Svenska Folket är så slappt, som
Herr Lector Silverstolpe det påstår, så var
det ock med kropparnes restituerande till
krafter, som man borde begynna.
Föröfrigt är jag icke ibland dem, som
ogilla att Kongl. UppfostringComitéen icke
omstöpt eller velat omstöpa våra vetenskapliga
Läro-vetk. Jag tror, med förmodligen
de flesta af Kongl. Uppfostrings Comitéens
Ledamöter, att principen för nu varande
undet visnings-systemet är sann, och att blott
i ett och annat, och i synnerhet hvad det
helas styrelse beträffar, förändringar kunna
vara nödige. Principen för vetenskaplig undervisning
ligger i vetenskapernas natur
och får icke ändras och jemnkas efter de, icke
blott understundom, utan beständigt rubbliga
åsigterna af en så kallad erfarenhets
philosophie. Men jag kan icke annat än
tadla Kongl. UppfostringsComitéen, som va
rit hedrad med honungens förtroende med
uppdraget att, i följe af Riksens Ständers
underdåniga önskan, undersöka Läro-verkens
Den X X Maj.
beskaffenhet och föreslå medlen till deras
förbättrande, i trenne år underlåtit att förklara,
att i de väsendtligaste delarna ingen
reform vore af nöden. Genom denna underlåtenhet
är ofelbart mycken skada åstad-}
kommen. Ty, i hvilken styrelse-gren sorn
helst, så snart en reform blifvit högtidligen
såsom nödvändig annoncerad, så upplösa
sig ock af sig sjelfva de gamla formerna 3
den ena väutar otåligt på de nya 3 den andra
emotser dem med ledsnad 3 och den lätjetulle
har en kärkommen förevändning att
fortfara i försumlighet. Jag tadlar, att Kongl.
UppfostringsComitéen genom sin Berättelse
fästat Allmänhetens uppmärksamhet på endast
små reglementariska detaljer, dem Allmänheten
knappt behöfde känna, i stället
för att rigta Allmänhetens blickar uppå nödvändigheten
utaf att i undervisnings-verkens
Styrelse införa samma enhet, som i hvarje
annan styrelsegren befunnits nödvändig3
uppå origtigheten utaf att blottställa våra
tvänne Universiteter för frestelse till afund,
i stället för att väcka dem till en ädel täflan
^ på origtigheten utaf att låta Stiftens
Läro-verk fortfara att bilda isolerade aristocratier,
då de, såsom förberedande institut
för Universiteterna, borde subordinera under
dessa, eller åtmindstone under samma
Chef, under hvars ledning Universiteterna
aro ställda. Jag tadlar, att så många höga
och med andra vigtiga befattningar sysselaatte
embetsman, då de icke kunde lemna
den
lil.
Den ii Maj.
den tid och den uppmärksamhet, som behöfdes
åt Comitéens vigtiga åtgärder -— vigtiga
icke blott genom föremålet för dess under,
sökning, utan vigtiga äfven derigenom, att
Nationen så högtidligen äskat densamma,
kunnat förmå sig att låta några få personer
disponera om deras med så mycket skäl
aktade och vördade namn. Allt detta har
jag länge inom mig tadlat. Såsom Riksdagsman
hade jag kunnat genom motion, om
jag velat det, derpå fästa Riksens Ständers
uppmärksamhet. Men jag älskar inga Scener.
Jag hade säkerligen icke sagt hvad jag sagt,
om ej Herr Lector Silverstolpe på sätt och
vis dertill utmanat mig3 utan hade jag åtnöjt
mig att i Upsala LitteraturTidning, ibland
hvars arbetare jag anser för en ära att
kunna räkna mig, till kommande tiders bedömande
nedlägga min protest emot närvä-;
rande tidens, i min öfvertygelse, origtiga
förfarande i vården om Vetenskaperna och
Litteraturen.
Slutligen får jag förklara, att, näst den
obehagliga känsla, som läsningen af Kongl.
UpptostringsComitéens till Allmänhetens bedömande
genom trycket kungjorda åtgärder
hos mig uppväckt, har det varit påkostande
för mig att hafva nödgats göra andra
uppmärksamma uppå dem. Jag hyser aktning
för alla Comitéens Ledamöter.' Jag
står i vänskapliga förbindelser till flera af
dem. Men i detta ögonblick är jag RiksRidd.
och Ad. Prot. N:0 55. 34-
Den 11 Maj.
dagsman. Jag får inga enskildta relationer
äga, när fråga är om Nationens ära och väl,
när fråga är att undersöka och bestämma
hvad som är sannt och nyttigt, eller hvad
sorn är osannt och skadligt.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet.
Herr Silverstolpe, Gustaf AbrahamDet
är ej min mening att förlänga en discussion,
hvilken jag, likasom förut, nu tror höra
till det tillfälle, när målet, beredt, ifrån
Utskottet till Riksens Ständer inkommit 3
men då Grefve Schwerin yttrat, att jag förklarat
mig begära uppskof att besvara hans
anmärkningar, för att dertill hämta krafter,
tror jag mig böra inför Ridderskapet och
Adeln anmärka, att jag hvarken hyst denna
idée, eller något sådant uttryck undfallit
mig, hvilket tydligen upplyses af mitt nyss
justerade yttrande till Ridderskapets och
Adelns Protocoll. Då jag nu återigen uppskjuter
allt svar till dess OeconomieUtskot-]
tets Betänkande inkommer, sker det under
den tydliga förklaring, att jag till detta
uppskjutande ej har något annat motiv, än
ordningen vid Riksdagsärender behandling.
Grefve Mörner, Adolph Göran • Jag har
med uppmärksamhet hört de åtskilliga anmärkningar
Grefve Schwerin behagat göra
i anledning af Rector Silverstolpes förslag
och UppfostringsCdmitéens arbete, och jag
Den 11 Maj.
har funnit, både af de ena och andra, att
personer med verklig upplysning och nit
för samma ämne kunna likväl derom hysa
ganska skiljaktiga begrepp. Såsom ledamot
af Comitéen skall jag icke draga i betänkande
att erkänna, att jag för min del icke
haft tillfälle att följa dess arbeten såsom jag
önskat och ämnets vigt fordrat. För öfrigt
är det icke nu min afsigt att upptaga tiden
med besvarande af de anmärkningar, sora
blifvit gjorda. Då flere skickligare Comi»
téens Ledamöter lofvat göra det, vore ett
sådant bidrag af mig öfverflödigt, äfvensom
det säkerligen blefve ofullkomligt. Jag vill
endast i anledning af denna discussion hafva
den äran fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på nyttan af en sådan granskning.
Utskottet blir derigenom i tillfälle att
pröfva ej blott Rector Silverstolpes förslag,
men också beskaffenheten af sjelfva UppfostringsComitéens
förhållande och arbeten.
Såsom ledamot af denna Comité vågar jag
önska, att denna pröfning måtte-blifva rätt
allvarlig, och att Utskottet måtte till Riksens
Ständer inkomma med utlåtande, huruvida
det funnit de emot UppfostringsComitéens
sätt att tillvägagå gjorda anmärkningar
grundade eller ej. Jag tror, att det
endast är en sådan granskning af oväldige
Domare, som kan rätt upplysa frågan. Hvad
här af enskildta Ledamöter för eller emot
må anföras, kan väl verka på opinion, men
bestämmer den ej lika säkert, som en grundlig
undersökning af förhållandet i det hela.
Den ii Maj!
Det är derföre jag önskar, att Utskottet, till
hvilket detta mål blir remitteradt, får sig
uppdraget, ej blott att yttra sig öfver Rector
Silverstolpes sednast gjorda förslag, men
äfven öfver de af Herr Grefve von Schwerin
emot UppfostringsCoraitéens arbetssätt
gjorda anmärkningar.
Emedlertid får jag nu, i anledning utaf
hvad som i dag blifvit nämndt i anledning
al den vägrade återremissen af StatsUtskottets
Betänkande angående Lön-förbättringar
åt SkolStaten, erinra, att denna var grundad
på indragandet af Behaglig-tids-förläningsJ
Spannmålen. Att denne Spannmål indrages
i mon nu varande rente-innehafvare afgå,
att derföre det var omöjligt nu determinera
anslaget, innan allt indragits, men att då
lön-förbättringen grundas på denna tillgång,
i mon den till Staten hemfaller, med vilkor
likväl, att frågan blir endast om hvad sorn
ännu är odisponeradt, kan ej heller sjelfva
anslaget öfverskrida detta belopp.
Slutligen kan jag, i anledning af hvad
som anfördes, att Upsala var den sanna
grundlighetens säte, ej undgå fråga: ifrån
hvad tid detta bör räknas? >— Blott uti ett
ämne sådant som grunderna för Moralen
hafva systemerna mycket varierat. I början
af den tid, då jag begynte att studera
vid samma Academie, var det systeme, sorn
lärdes af då varande Professoren Boéthius,
en ren Erfarenhets-philosophie, och Boétnii
Den il Maj'
Första Läro-bok vittnar, att han då grundade
Moralen på Helvetii och andra Franska Phiiosophers
satser om behofvens inflytande på
menskliga begreppens utveckling. Sedan
antog Boéthius Kantianismen, och sedermera
tror jag att denna Philosophie i Upsala
undergått samma modificationer och förändringar,
som i Tyskland. Jag klandrar ej
allt detta; men jag frågare vid hvilka af dessa
olika Systemer begreppet om grundlighet
skall fästas, och om icke det behof af
förbättringar, som visat sig för de förra, äfven
torde gifvas för de sednare? Man svarar
utan tvifvel, att resultaterna i alla fall
bli de samma. Detta må vara, men det härrör
då icke af systemernas värde, utan af
dessa allmänna förhållanden, som ligga i sakernas
natur, som lika med dem äro oom-;
kullstötlige, och som derföre äro oberoende
af hvilket Lärosäte som helst.
Herr Pahlman, Otto Fredrik: Bland de åtskilliga
anmärkningar, som, både förra Ple-;
ni-dagen och nu, blifvit gjorde af Herr Prosten
Grefve Schwerin, i anledning af Herr
Rector Silverstolpes här afgifna Memorial,
inskränker jag mig vid att endast söka besvara
hvad nyssnämnde värde lc-datnot Herr
Grefve Schwerin i dag yttrat i afseende på
ett från StatsUtskottet afgifvet och af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln redan bifallet
Betänkande, om förbättrande af en del SkolLärares
lönings-villkor.
2
Den n Maj•
Herr Grefve Schwerin har sagt, ”att då
”detta Betänkande blifvit af Ridderskapet
”och Adeln bifallet, fastän Herr Grefven
”dervid gjort anmärkningar, som i dess tan*
”ke bort föranleda till återremiss; så anser
”han, art Ridderskapet och Adeln till detta
”Beslut låtit förleda sig af RiddarhusSecre.
”teraren Kammarherren Silverstolpes välta,
”lighet.”
En sådan anmärkning öfver ett i laglig
form fattadt Beslut måste förefalla hvar
och en högst oväntad. Det är icke något
nytt förhållande , att Betänkanden från Utskotten
blifvit inom RiksStånden bifallne,
fastän en eller annan Ledamot dervid gjort
anmärkningar. Den förtrytsamhet Herr Grefve
Schwerin nu tillkännagifvit deröfver, att
dess anmärkningar, och Nb. de af honom endast
gjorde anmärkningar, icke verkat till
återremiss af StatsUtskottets förslag, tyckes
åtnöndstone vara en öfverflödig åtgärd, sedan
frågan är afgjord; men då derjemte blifvit
yttradt, att Ridderskapet och Adeln låtit
förleda sig af vältalighet, är denna anmärkning
allt för långt utsträckt, och förefaller
åtmindstone mig mindre passande.
Ridderskapets och Adelns förtroende för
deras Secreterare är en följd af de många
bevis vi äge af hans kunskaper, arbetsamhet
och oafbrutna bemödanden att medverka
till allmänt väl. Detta förtroende hoppas
jag vara grundadt på för goda skäl, att kun
-
Den 11 Maj.
na rubbas genom en sådan emot honom
gjord anmärkning, som den, hvilken i dag
blifvit framställd.
Sedan samtlige respective RiksStånden
bifallit StatsUtskottets tillstyrkan om för*
bättring i en del SkolLärares hittills häfda
alldeles otillräckliga löner, anser jag olämpligt
att upptaga tiden med att anföra de
skäl, som föranledt Utskottet till dess ofta.
nämnda Utlåtande; men jag kan försäkra
Herr Grefve Schwerin, att StatsUtskottet
haft välgrundade skäl för sin öfvertygelse i
detta ämne, och ingalunda, såsom Herr
Grefven synes befara, dervid lemnat ur
sigte en allmänt önskad förbättring i penning-löntagande
Embetsmäns lönvillkor.
Det ligger i naturen af särskildta åren.
ders behandling, att StatsUtskottet icke kan
uppskjuta alla sådana, som med hvarandra
äga sammanhang, till dess de kunna på en
gång för Riksens Ständers Plena framläggas.
Man måste då utlåta sig särskildt öfver en
del ämnen i den ordning de förekomma ;
och i vidrigt fall skulle till slut blifva en
sådan massa af ämnen att af Riksens Ständer
på en gång bedömas, att tiden icke
skulle medgifva det närmare öfvervägande
hvart och ett särskildt kunde förtjena. —*
Grefve von Schwerin: Jag,anhåller att, i
anledning af Herr Grefve Mörners anförande,
få anmärka, att Höglofl. StatsUtskottet
Den 11 Maj.
icke blott till Ståndets afgörande hemställde,
att den till indragning ställda förläningsspannmålen
måtte på SkolStaten uppföras,
utan ock att Kongl. Maj:t måtte autoriseras
att emedlertid af StatsVerkets öfverskotter
taga de medel, som till lönförbättring för
SkolStaten och andra till undervisningens
befordrande erforderliga utgifter kunde pröfVas
nödiga. Det är denna sednare utväg,
som jag i synnerhet ansåg vara vådlig. I
anledning af Herr Påhlmans yttrande om
mm ådagalagda förtrytsamhet deröfver, att
Högloft. Ridderskapet och Adeln icke leinnät
uppmärksamhet åt de anmärkningar, som
jag gjort vid StatsUtskottets Betänkande,
får jag förklara, att jag, i mål som röra mig
enskildt, ännu icke hvarken känt elier yttrat
någon förtrytsamhet.
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel:
Min mening är ej att för det närvarande up.
pehålla Högloft. Ridderskapet och Adeln
med något anförande öfver hufvudämnet för
denna ventilation. Jag anhåller allenast att,
i anledning af hvad Herr Prosten Grefve
von Schverin i afseende på mig personligen
yttrat, få erinra om den omständighet, hvar.
om Herr Grefven, såsom den der icke vid
många Riksdagar varit tillstädes, torde sakna
upplysning, att jag enskildt befinner mig
inom detta RiksStånd i den dubbla egenskapen
af Högloft. Ridderskapets och Adelns
Tjensteman och af Riksdagsman. Jag har
i bägge dessa egenskaper ofta härstädes ta*
Deri 11 Maj.
lat. Jag medgifver gerna, att det visserligen
hade varit Herrar LandtMarskalkars
rätt att hänvisa mig till min bänk, så ofta
jag i kraft af min Riksdagsmanna-rätt något
yttrat} men jag får tillika den äran upplysa,
att Herrar LandtMarskalkar och Ridderskapet
och Adeln alltid behagat tillåta
mig, äfven i denna egenskap, tala från den
plats jag såsom Högloft. Ridderskapets och
Adelns Tjensteman innehar.
Herr Hammarsköld, Lorenzo: Till svar
på den af StatsSecreteraren Högväl borne
Herr Grefve Mörner framställda fråga, anhåller
jag att få nämna: det Upsala Universitet
blifvit den vetenskapliga grundlighetens
källa inom vårt Fädernesland, från
den tiden, då de vid Universitetet vistande
vetenskapsidkare lingö full frihet och fullt
nit att oförtrutet följa undersökningen af
de djupaste philosophiska ämnen, hvarigenom
först en variation i meningar blifvit
möjlig. Grundligheten består nemligen icke
i stillastående, utan i fortskridande.
Grefve von Schwerin: Jag har väl icke
många Riksdagar bivistat, men dock tvänne,
under den tid som Herr Bungencrona
var Riddarhusets Secreterare. Han skötte
Ridderskapets och Adelns Protoeoll, men
befattade sig icke med att verka på dess
beslut.
Herr Cederschöld, Pehr Gustef: I anledning
af hvad som blifvit af en värd Leda
-
*66
Den 11 Maj.
mot yttradt, som skulle Upsala Academie
vara inom vårt iand den sanna grundlighetens
enda och egentliga hemvist; så vill
jag blott taga mig friheten anmärka, att
all anledning till Vetenskaplig Rangstrid emellan
Rikets Academier endast blifvit gifven
af den enas parti.
Justerades följande
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofliga
Ridderskapets och Adelns
Plenum den 8 Maj 1815.
S. D. Efter förnyad föredragning bifölls Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets,
den 5 Maj på Bordet lagda, Betänkande af
den 26 April, i' anledning af de utaf Herr
Öfverste C. Ehrengranat väckta frågor om
Landtbruks-skolors inrättande, samt 0111 utvägar
till understöd för odlingars företagande.
Ut supra.
Upplästes och godkändes följande från
ExpeditionsUtskottet inkomna förslag till
underdåniga Skrifvelser till Kongl. Majrt.
i:o Om några för Undervisnings- och
LäroVerken i Riket nödiga anslag.
2:o Om upptagande och erkännande af
några Svenska Undersåtares fordringar.
Den n Maj.
3:o Om vedergällning för Stånds, och
Utskotts-Canzliernes betjening.
4:o Om eftergift af en yppad Balance
uti aflidne Post-Directeuren Liidins Sterbhus.
5.0 Om ett närmare bestämmande af
de afgifter, som Hjelp-rotarne vid indelte
Regimenterna böra till Stain-rotarne betala
, samt jemkning af de så kallade Planpenningarne.
6:0 Om anläggande af en landsväg för
Elfvedahls socken i Öster-Dalarne förbi Sär.
na till Rörås Koppar-verk i Norrige.
7:0 Om befrielse från Utskrifningspenningars
erläggande af Allmogen i Skåne
och Halland.
I anledning af denna sista underdåniga
Skrifvelse yttrade
Friherre Stael von Holstein, Corjitz Ludvig:
Sedan denna sak, hvarom jag ämnat väcka
fråga, nu mera är afgjord, och det efter önskan
9 har jag endast en anmärkning dervid
att göra, nemligen, huru det är möjligt, att
ett beslut af denna beskaffenhet, taget af
Riksens Ständer, kan blifva lemnadt utan
expedition, till efterlefnad af vederbörande;
jag vet icke hos hvilken detta fel ligger,
men att det är en försummelse, som icke
borde af Riksens Ständer lemnäs utan upp.
a 68
Den 11 Maj.
märksamhet, till rättelse för en annan gång,
det inses lättligen} den oreda och skada, sorn
härigenom uppkommit, blir icke fullkomligen
hulpen derigenom att de beskattade böra
återfå hvad dem blifvit ålagdt, ty många
kunna vara döde, andre bortflyttade till andra
orter: hvarken kan Häradsskrifvare eller
Kron-betjening taga fullkomlig reda härpå
numera, utan ett ökadt, mångdubbladt be:
svär, hvartill de icke tyckas vara förbundne,
för försummelsen hos den embetsman,
som ej vederbörligen expedierat befallningen
härom.
Friherre Cederström, Jacob, uppläste följande
:
Den af så många personer öfverklagade
Penning-bristen, såsom synnerligen känbar
för jordbrukare och sådana närings-idkare ,
hvilka icke äro handlande, är, efter min
tanka, icke brist på mynt, utan brist på rörelse
af det i landet befintliga mynt-capital,
— hvilket Capital, Disconternes Assignationer
inberäknade, dr föga mindre nu, än det
någonsin varit} men som den bristande rörelsen
medför ett vida svårare ondt, än en
verklig brist af mynt, efter den är tillfällig,
och således personer, som under en annan
conjunctur användt större eller mindre Capitaler
på åtskilliga industriens grenar, nu
finna sig i förlägenhet för omsättning af des
-
Den 11 Maj.
369
sa Capitaler, och då den mindre gynnsamma
opinion, som i Stånden blifvit yttrad för
Götha Canal-Verket, och beviljande af det
understöd Kongl. Maj:t genom en Nådig
Proposition för detta Verk begärt, haft den
verkän, att de i Canal-Disconten insatta
medel mot 3 procent, i en starkare proportion
än vanligt, blifvit återfordrade, hvarom
BancoUtskottet kan bäst känna förhållandet}
så har nämnde Verks Discont-Direction, för
att kunna honorera sina förbindelser, sett
sig nödsakad att af sina Låntagare infordra
tredjedelen af deras lån vid omsättningarne.
Jag känner icke personligen ^verkliga
förhållandet af penninge-behofvet i Landsorterna,
men då jag icke har skäl att tvifla
på de särskildta upgifter derom, som under
loppet af Riksdagen af åtskillige värde Ledamöter
blifvit afgifne, så anser jag den
belägenhet, hvaruti Götha Canal Discont sig
för närvarande befinner, förtjena Riksens
Höglofl. Ständers mest odelade upmärksam-'
het. Mine Herrar! Det är icke här fråga
om Götha Canal, den större eller mindré
nytta dess inrättning kan medföra samhället,
eller att i ett eller annat afseende nu i förväg
vidtaga något till fördel för denna anläggning
} frågan är om nödvändigheten att
lemna dess Discont-inrättning ett understöd,
utom hvilket den kan blifva nödsakad att
ännu hastigare indrifva sina utgifna Lån,
hvarigenom otvifelaktigt en stor del^nytti
-
Den 11 Maj.
ga Medborgares undergång blefve oundviklig.
Om det icke kan bestridas, att ett samhålles
välstånd är oskiljaktigt från dess
medlemmars välmåga, så iärer ingen kunna
derom tveka, det ju Nationens representan*
ter böra med värma omfat& ett ämne, på
hvars afgörande en stor del af Nationens
Medlemmars väl eller ve är beroende.
Det är mig särskildt bekant, att af det
Capital, som Götha Canal-Discont utlånt, är
omkring 40 procent lemnadt till Köpmän ,
och återstoden till Jordbrukare, StåndsPersoner
och andra Näringsidkare.
Canal.Discontens upprätthållande synes
mig således ett från Canalen och dess fortsättande
alldeles skiljaktigt ämne, och helt
och hållet förenadt med dess interesse •, ty
om Riksens Ständer skulle afslå alla bidrag
till Canalens fortsättande, blefve dock oundgängligt,
för att undvika en allmän oreda,
att bibehålla CanalDisconten och understödja
den, intill dess andra utvägar till Låns erhållande
blifvit beredde, och äfven då måste
denna Discont-rörelse långsamt och
succesive indragas.
Till följe af allt detta får jag föreslå,
att Götha CanälDiscont för närvarande och
endast tills vidare må lemnäs fördubblad
Disconterings.rättighet på Banken, eller
Den 11 Maj.
ytterligare 800,000 R:dr, emot det villkor,
att Disconten conrramanderar de infordrade
starkare afbetalningar, hvilka böra blifva
efter vanligheten. BancoUtskottet, dit jag
får anhålla att detta yttrande remitteras,
torde böra anmodas att med sitt utlåtande
öfver detta förslag så skyndsamt som möjligt
inkomma, samt dervid uppgifva, om det,
genom den nogare kännedom det äger om
CanalDiscontens styrelse och förvaltning,
finner några ytterligare vilkor vara af nöden.
Jag får derjemte anhålla, att detta yttrande
blifver de Respective MedStånden
comtnuniceradt, med anmodan att sig i Remis,
sen förena.
Friherre Wirsen, Gustaf Fredrik: Den
närvarande penninge-ställningen påkallar
Höglofl. Ridderskapets och Adelns särdeles
uppmärksamhet på det ämne Friherre Cederström
nu framställt. Här är icke egentliga
frågan om Götha CanalVerk, utan fastmera
om ögonblickets fordran af åtgärder,
som förekomma medborgares ofärd. CanalDisconten
lärer nu vara inne uti en Lånerörelse
af nära fem Millioner Riksdaler.
Denna operation hvilar på ett credit-system,
underhållet af Opinionen och förtroendet,
som Riksens Ständer från början sjelfve
grundlagt, innefattande alltid å ömse sidor
full säkerhet, men i denna vidd icke
beståndande längre, än förtroendet fortfar.
Q 72
Den 11 Maj.
Skulle således grunderna, redan skakade,
nu på en gång undanryckas, då intet finnes
att sätta i stället, föllo alla de menliga
verkningarna deraf på inhemska näringarna.
En gifven skada, men intet gagn, blefve
följden deraf. Jag anser det således af
högsta vigt, att den föreslagna undsättning
gen må blifva bevilljad.
Uti sjelfva detta beviljande ligger den
effect, som Verket för ögonblicket mera be*
hofver, än sjelfva summan; och derigenom
äro Riksens Ständer dock icke inskränkta
uti deras Finance-plan, den de, efter en
allmän öfversigt, äfven i denna del kunna
gifva den ytterligare rättelse, sorn omständigheterna
må anses fordra.
Jag instämmer således för min del helt
och hållet med Friherre Cederström uti
vördsam anhållan om remiss af frågan till
Höglofl. BancoUtskottet, och communication
deraf till de öfriga respectiva RiksStånden.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz Ludvig'.
Den ställning, hvaruti CanalVerKet nu befinner
sig, är mig alldeles icke oväntad;
jag har sagt det förut år 1S09, då jag var
den enda på Riddarhuset, som sökte bestrida
detta företag; jag yttrade då, att så väl
sjelfva verkställ barheten, som den tillkommande
nyttan deraf, vore problematique,
men utgiften för Staten både säker och
ganska
III.
Den 11 Maj.
*73
ganska betydlig; det svarades då, att det
icke skulle kosta Staten något, det vöre
ett enskildt Bolag som bestod utgifter dertill;
man begärde blott af Staten jorden,
som dertill skulle åtgå, begagnandet af Kronans
skogar, arbets-commenderingar, samt
ett biträde af Banken med 800,000 Riksdaler
till dess Discont, hvilken summa likväl
togs ifrån Riks-Disconten. Nu måste
det likväl bekännas, att missräkning i calculer,
hinder som icke kunnat förutses, emedan
de varit dolda i jorden, och således
dylika framdeles äfven så litet nu kunna
förutses, följakteligen ett oöfverlagdt företag
varit orsaken till dess närvarande bekymmersamma
belägenhet, och nu gör man pretentioner,
att Staten skall likasom en skyldighet
bispringa dem, efter det högtidligaste
förklarande, att icke ådraga Staten några
andra utgifter, än de nämnde. Då det begärdes
vid Riksdagen 1812, till Statens
prässande behof, biträde af Banken, gjordes
af BancoFullmägtige och BancoUtskottet
mycken svårighet, och när ändteligen man
sökte få en Million Riksdaler till understöd
för RiksgäldsDisconten, förklarades, att sådant
kunde icke låta sig göra utan att äfventyra
Bankens credit och bestånd, dock
medgafs sluteligen halfva summan på ganska
kort tid; jag känner icke, att Bankens omständigheter
sedan den tiden mycket förbättrat
sig, att derföre nu begära halfannan
Million till understöd för en enskildt inrätt»
Ridd. och Ad. Prat. N,'0 -55* 36-
371
Den 11 Maj.
ning, då det vägrades Staten en mindre, af
det skäl, att Banken derigenom kunde
ruineras, är i min tanka ett så grundadt
skäl till afslag, att jag icke tvekar, för min
enskildta del, att göra det — Skola olyc*
kor drabba någon genom denna olyckliga
ställning, så må det dä hända dem, som
sjelfve dertill äro vållande, och icke oskyldiga
; hellre än att Banken skall förstöras
och Staten derigenom gå under, må Canalen
bli en ruine, och minnesmärke samt påminnelse
af följderna utaf förhastade och illa
calculerade företag. Då Ledamöterne af BancoUtskottet
år i8l2 samt BancoFullmägtige
afgifvit ett sådant yttrande om Bankens
tillstånd, är icke att förmoda, det de nuvarande
kunna afgifva ett stridande, som gåfve
de förra fullkomlig dementi.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag vill
endast hafva den äran ännu en gång parning
na, att det icke är fråga om ett understöd
åt Götha Canal, eller om understöd för detta
arbetes fortsättning; men om hvad sorn är
nödigt att göra för den nuvarande penningeställningen,
och för att upprätthålla Allmänna
Crediten. Sedan Götha Canal-Disconts rörelse
blifvit till dess nuvarande omfattning
utvidgad, kan allt det, som kan rubba dess
credit, ej annat än blifva vådligt för det
Allmänna, och Canal-Discontens credit måste
derföre understödjas. Jag vet att man klandrat
de anföranden jag en gång förut under
detta Riksmöte haft den äran att göra, om
Den n Maj.
975
olägenheterna utaf att oförsigtigt Öka penninge-stocken.
Jag kan ej heller någonsin
blifva Utaf den tankan, att Sedelmyntets ökning,
utan nödig säkerhet, är en förmån.
Men det oaktadt kan jag icke heller någonsin
tillstyrka, att det RörelseCapital, som en
gång är ute, skall våldsamt indragas, då
klagan om penningebrist är allmän; då enskildte,
utan någon ny indragning, likväl
hafva största Svårighet att fullgöra sina förbindelser,
så vore det väl den största oför.
sigtighet att ännu vidare pressera inbetalningarna,
och genom ett nekadt biträde på
en gång sätta i fråga håde Canal-Disconten?
och den enskildta crediten. — Jag har visserligen
hört omtalas åtskilliga planer att
förbättra den allmänna penninge-stillningen.
Jag är Också öfvertygad, att Riksens Ständer
ej lära underlåta att göra hvad omständigheterna
tillåta, och hvad de kunna fordra.
Men under det dessa förslag uppgöras, och
innan de kunna sättas i Verket, framskrider
tiden, och hvad nu i fiuancielt afseende beslutas,
kan föga förr än nästa år hafva nå.
gon verkan. Emedlertid fortfar den nuvarande
Bevillningen. Denna, tillika med alla
andra utgifter och förut åtagna utbetalningar,
måste bestridas och kan hända tilt och med
någon ökning emot de sednare åren utgöras.
Att då på köpet öka svårigheterna och befalla
nya indragningar, eller mindska ett
Verks credit, som med det allmännas står
i den närmaste förening, vore väl den högsta
grad af oförsigtighet, det vore att handla
Den i i Maj.
rakt emot det ändamål man förklarat sig å»
syfta. Frågan om nyttan eller skadan af
Götha Canal ingår alldeles icke uti den närvarande.
Denna är helt annan, och rör på
det närmaste det allmännas och hvarje enskildts
ömaste interessen. — Då för öfrigt
nu icke ens är fråga att afgöra hufvudsaken,
endast om remiss till BancoUtskottet, är det
så mycket mindre betänkligt att dertill lemna
bifall, som det endast är igenom en så>
dan remiss, och sedan ämnet blifvit af BancoUtskottet
granskadt, som Riksens Ständer
kunna komma i tillfälle att med säkerhet
bedöma verkligheten af behofvet och hvad
som i följe af allmänna penninge-ställningen
kan vara visligt att göra eller ej. — BancoUtskottet
är det, som i detta fall är närmast
att om ämnet kunna inhämta grundlig kännedom
och BancoUtskottet är också det, som
har den förnämsta interet att bibehålla Bankens
credit, och att således göra hvad som
är nyttigt för det hela. Det är först då, sedan
det yttrat sig, som Riksens Ständer hafva
de upplysningar sorn äro oumgängliga,
för att med sakkännedom betrakta ämnet.
Jag finner således ingen betänklighet vid att
inhämta dessa upplysningar, då Riksens Ständer
hafva sin beslutande rätt sig förbehållen
, och jag anhåller att man ej måtte uppehålla
remissen, emedan ämnet fordrar
skyndsamhet och hvarje dröjsmål är en ökad
våda.
Grefve Lilljencrantz, Johan Wilhelm.- Protocollen
för år 1309 och de ledamöter af
Ven 11 Maj.
*77
Ståndet, som vid berörde års Riksdag voro
närvarande, skola vittna, att jag var både
den förste och den siste, som ifrade mot anläggningen
af Götha Canal vid den tidpunkt,
då detta storverk blef företaget. Min orsak
var föreseendet af den våda för Riket, som
skulle uppstå genom en ytterligare utström*
ning af representativt mynt och assignationer
derå. Då händelserna nu så fogat, att
jag för närvarande befinner mig vara medlem
och ordförande i Finance-fördelningen
af Banco-Utskottet, der ifrågavarande motion
till beredande förekommer — och likaså
medlem och ordförande i den af Statsoch
Banco.Utskotten sammansatte beredning,
till hvilken Kongl. Majtts Nådiga Proposition
angående Götha Canal af de respectiva
Stånden blifvit remitterad, så torde Hög.
lofl. Ståndet benäget inse, att i den mon af
mig beror, någon framställning till annan
eller större fördel för Canal-verket, än den,
som står i samband med Samhällets väl, icke
lärer kunna befaras i helst jag visserligen
aldrig skall kunna förebrås någon afvikelse
från en på skäl grundad öfvertygelse»
Höglofl. Ståndet torde således med lugn
afhöra den försäkran, att Herr Baron Cederströms
motion så mycket iner må utan all
farhåga till BancoUtskottet kunna remitteras,
som Högloflige Ståndet derigenom icke
förlorar det mindsta af sin beslutande rätt—
om, emot all förmodan, Utskottets utlåtande
blifver ett på gällande motiver icke grun»
*78
Den n Maj,
dadf tillstyrkande. Jag ingår ingalunda I
förtidig undersökning huru vida de uppgifne
resultater af yttrad oberägenhet emot Canal.
Bolagets anspråk medfört den ställning
för Canal Bolagets Direction, som blifvit omnämnd;
men jag bör upplysa, att om de lån.
gifvare, som i Götha Canals Discont-verk emot
3 procent insatt penningar, hastigt och
till betydligt belopp penningarna återfordra
och Götha Canal-Discont derigenom nödgas
att på en gång äska alltför stor inbetalning
äf förfallna lån, skola en mängd medborgare
oförmodadt bringas i yttersta förlägenhet;
hvilken crisis allramindst bör beredas i en
stund, då klagan öfver penninge- och lånbrist
är så högljudande. Canal-Bolagets Di.
rection hade således begått ett oförlåtligt
fel, om den, vid en så beskaffad ställning,
hade blifvit stillatigande.
Jag bör äfvenväl upplysa, att Götha Canal-Direction,
långt ifrån att oafbrutet begagna
den beviljade Discont-rätten i Banken,
stor 800,000 R:dr, oftast inskränker
denna Disconträtt till 200,000 R:dr och derunder;
och att i sakens natur ligger, att
denna rättighets användande till högsta beloppet
aldrig utan i nödfall kan äga rum,
ty största vinsten består deruti, att Assignationerna
löpa länge i allmänna rörelsen,
under hvilken omloppstid Bolaget rentefritt
njuter den summa de utgöra, hvaremot Ban.
ken, ifrån minuten af inlösen, genast påföter
3 procents intresse.
Den ii Maj.
*79
Friherre Cederström, Jaeob.- Jag anhåller
endast att få tillägga några ord till hvad
Herr Landshöfdingen Liljencrantz och StatsSecreteraren
Mörner redan i ämnet yttrat.
Canal-Discontens rörelse består i de medel,
som i detta Verk insättas mot 3 procent, och
alldeles icke, som Hr Baron Stael förmodat,
i de 800,000 Rd.,som denna Discont äger rättighet
att, emot 3 procent, på Banken assignera.
Detta Creditiv begagnas endast till
fond för realisering af utelöpande 3 procents
Sedlar; deri igenfinnes orsaken, hvarföre detta
Creditif så litet blifvit tillitadt, intill dess
den vid denna Riksdag yttrade opinion e.
mot Canal-verket gjort dess ( redit vacklande,
ehuru Riksens Ständer icke kunna upphäfva
den en gång lemnade octroyen förr,
ån den i privilegierna fastställda tid tiliandalupit.
Herr von Schultzenheim, David.- Som mångå
värde Ledamöter i förevarande öfverläggnings-ämne,
sedan jag mig anmält, med öfvertygande
skäl talat, kan jag föga hafva
att tillägga; men vill dock dervid anföra
några ord och för nödiga ansedda restrictioner.
Ehuru jag vid alla tillfällen efter förmågan
sökt afböja de försök och propositioner,
som kunde mindska Bankens red-’
bara styrka, eller nedsätta penningens rätta
värde, kan jag dock nu finna anledning
att vid detta extraordinaira tillfälle förena
Den 11 Maj:
mig med den af Friherre Cederström väckta
motion om ett af Riksens Ständers Bank
erhållande fördubbladt Discont-biträde för
Götha Canal; enär nemligen detta förskott
blott blifver temporärt, eller till dess Riksens
Höglofl. Ständer hunnit till hela sin
vidd granska och afgöra Canal - Directionens
ansökning om ett större offentligt
Understöd.
Då Götha Canals 3 procents förskrifningar
nästan allmänt blifvit till inlösen presenterade,
och Birectionen derföre skulle nöd
gäs hastigt infordra sina meddelta Discontlån,
så komme många Debitorer och idoge
närings idkare dymedelst.att försättas i en
vådlig belägenhet; och då icke heller af
.Actieägarne för de återstående tillskotten,
eller patecknade Summor, genast ett nog
kraftigt biträde eller undsättning på en gång
erhållas kan, så finnes nödigt, att detta högst
betydliga och nationen hedrande företag,
som al Konungen och Ständer blifvit sanctionneradt,
för den presserande stunden understödjes,
samt således Verket och dess
Discont räddas ifrån misscredit och obestånd.
Jag finner dock, vid ett sådant beviljande,
det förbehållet försigtigt och skäligt, att inga
3 procents Sedlar, under tiden, eller innan
ett formligt beslut om det under ventilation
varande Götha Oanalmålet blifvit
träffadt, af Verkets Direction utfärdas må;
hellst ännu ovisst är, om sådana Förskrifningars
kringspridande i Landet ytterligare
Deri il Maj.
medgifves, eller åtmindstone om icke hela
summans belopp bestämdt utfästas bör. I
all Politisk och Financiel Författning anses
med skäl en status in statu för äfventyrlig.
Ett stort och oinskränkt RörelseCapital af
någon Corporation som hellst, det vare
sig i rentesedlar eller assignationer på obestämd
sigt, hvilket ikläder sig egenskapen
af en circulerande Penningstock, måste
ovedersägligen verka en känbar inflytelse
på Rikets autoriserade Penningverk, på varornas
pris, samt på så allmänna som en.
skildta Hushållningen.
Friherre Stael von Holstein: I anledning
af discourserna, får jag af Herr Grefve Lill.
jencrantz begära blifva uplyst derom, huruvida
Canal-Direction betalar årligen 3 pro.
cent för de 800,000 R:dr, som Banken måste
hålla i beredskap till dess disposition,
sedan jag förnimmer att deraf sällan 200,000
R:dr blifyit uttagne.
Grefve Lilljencrantz.- Jag har icke sagt,
att CanalDirectionen olöränderligen inskränker
sig till 200,000 R:dr Discontering i
Banken, men väl att den summan ofta och
långa tider icke blifvit öfverskriden. Hvad
rent-beräkningen angår, så är det afgjordt,
att den påföres a 3 procent, på grund af
Bankens Lånbiträde för dagen.
Friherre Stael von Holstein fa? då in*
ser jag lätt, att det är med Discontens för.
Den ii Maj.
mån förenadt att icke uttaga denna summa
och derför betala renta, när de kunna sätta
i omlopp assignationer, och således bespara
rentan, samt derigenom öka sin Sedelmassa,
elter behag, som af ingen annan
5n dem sjelfva kan beräknas. Men att Ban.
ken härigenom förlorar 3 procent på den
summa, som står i Banken till dess disposition
outtagen, är också då upplyst. Hade
RiksDisconten fått behålla denna Summa,
hade Banken säkert haft renta derför. Den
förlust Banken härigenom haft kan lätt uträknas.
Äfven får jag göra den anmärkning, att,
då CanalDirectionen sällan uttagit mer än
omkring 2ÖO,UOO R:dr af den disponibla
Summan SOO,COO R:dr, så tyckes behofvet
ej kräfva större summa. Och hvad den
allmänna penning-nöden angår, så kan det
icke nekas, att ju den existerar; men om
man härleder den samma från brist på pappersmynt,
så irrar man sig; vi håfve deraf
mycket större mängd, än som är proportionerad
mot folkstocken och producterna, som
det är den rätta måttstocken, hvarefter man
bör determinera RörelseCapitalets storlek,
ehvad sort det än månde bestå al. Vi håfve
en större Sedt Imassa i rörelse än 1809,
och det håfve vi genom Finlands förlust,
en mindskad folkmängd af inemot en Million,
samt producter i förhållande, men rätta
orsaken till penningnöden är den, att
alla våra behof tillföras oss från främman
-
Den n Maj.
293
de länder, oaktadt vi håfve de flesta sjelfve
här i landet. Spannmål, Bränvin, Vi*
ctualier, m. m. införas dagligen, då Landt,
mannen har deraf verkligt öfverflöd, men
ingen afsättning, således i brist af penningar
måste derföre taga sin tillflykt till Lånsystemet,
och nu är begripligt, att ej penningmassan
förslår, när det icke endast är
de fattiga, som behöfva låna, utan äfven de
rika. Jag känner personer som halva effeeter
till 10 a 12,000 R:dr liggande osålde,
som mäste resa omkring att negociera 5 å
£00 R:dr tiil de couranta dagliga utgifterna;
Enda hjelpen är förbud mot det Utländska,
och kraftiga mått och steg till snar
afsättning af våra inländska producter —
och ropet öfver penningnöd skall upphöra.
Hans Excellence Herr Grefve Ruuth, Erie .•
I min tanka är denna fråga så tillräckligen
ventilerad, att någon ytterligare discussion
ej skulle göra annat, än på ett öfverflödigt
sätt borttaga tiden. Det är gifvet, att, så
snart t anal-Disconten är i belägenhet att
nödgas indrifva många lån, måste våda deraf
för många låntagare inträffa. Jag tror
således, att, utan att härom vidare ordas,
ager Höglofl. Ridderskapet och Adeln nog
kännedom af frågan, för att kunna decidera
om remissen. När vederbörligt Utskotts
Utlåtande inkommer, då blifver tid att öfverväga
huruvida den önskade högre Disconträtten
kan beviljas. För det närvarande
anhåller jag allenast om Herr Grefvens och
184
Den u M<$,
LandtMarskalkens proposition, att Friherre
Cederströms motion måtte tiil BancoUtskottet
hänvisas.
Åtskillige hördes instämma häruti.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
får för min del tillstyrka bifail till Herr
Baron Jacob Cederströms motionj men jag
gör det med tvänne villkor. Det första är,
att Jordbrukare och sådane Näringsidkare
som ej äro handlande, skola framför dessa
erhålla Lånen, ty annars ökas blott Sedelstocken,
utan att komma de mest för penningar
nödställda Näringar till godo. Det
andra villkoret är, att Disconten förbinder
sig ej blott att nöja sig med lika så liten
afbetalning, som hittills varit vanligt, utan
ock med mindre, eller med mindst T^:dels
afbetalning på Lånet.
Grefve Lillj ener antz, Johan Wilhelm.- Då
jag i förevarande ämne först yttrade mig,
var min afsigt endast att afböja de uppkastade
hinder för remiss till BancoUtskottet,
hvarigenom jag ansåg Höglofl. Ståndets tid
blifva utan allt ändamål förspilld. Då nu
åtskilliga omständigheter blifvit vidrörda,
som äga gemenskap med tillvarelsen af Götha
Canal-Bolags Discont, och densammas
inflytande på Samhället, så bör jag ej obemält
lemna, att också jag noga inser det
inflytande, sorn insättning af penningar mot
3 procent äger på allmänna rörelsen. Jag
Den 11 Maj.
a 85
har allt ifrån år 1S09 offentligen och vid
enskildt samtal yttrat min öfvertygelse derom,
och förklarar nu, det jag anser denna
möjlighet att emot 3 procents interesse äga
Capitaler beständigt rörliga, i högst betydlig
del medverka till den öfverklagade brist af
stående lån, som kallas penningnöd. Jag
anser mig ock böra anmäla, att om den Götha
Canal-Bolag tillerkända rättighet till ett
DiscontVerk kunde genom gifvande ersättning
återvinnas, skulle jag anse sådant vara
högst förmonligt, för att utan alla hinder
Kunna åt blifvande Discont-inrättning gifva
den enhet i styrelse och föremål, som vore
så önsklig och nödvändig. Men det är icke
nu fråga att se sakerna sådana de kunnat
vara eller möjligen kunna blifva. Vältänkande
medborgare måste följa den pligt att
betrakta alla financiella förhållanden ifrån
synpunkten af den närvarande ställningen.
Ehvad förebråelse må kunna göras mig
och Ledamöterna af Höglofl. BancoUtskottet,
har jag ännu icke hört oss tadlas för bristande
ömtålighet om BancoVerkets bestånd,
eller för stor håg att öka utelöpande Sedelmassan.
Nödvändigheten att hellre småningom
rätta ett skadligt förhållande, än genom
brådstörtade åtgärder bereda medborgares
fall, har likväl tvungit Höglofl. BancoUtskottet
att föreslå långsamt indragande af
ett annat DiscontVerks utan penningar verk
-
Ven 11 Maj\
ställda Lån, hvarom Berättelse till Högloft.
Ståndet snart ankommer, och hvafförinnan
mig icke är tillständigt att mig derom när*
mare yttra.
jag återupprepar, att det icke är Götha
Canal-bolags förmån, utan följden för det
allmänna af en hastig indragning af CanalDiscontens
lån, som för närvarande bör bestämma,
huruvida och till hvad belopp den
sökta tillfälliga förökning af Disconträtten i
Banken bör bifallas.
Friherre Staet von Holstein: Man begär,
att Herr Grefven och LandtMarskalken ville
göra proposition om remiss till Utskott
af Friherre CederstrÖms Memorial, oaktadt
jag begärt det på bordet. Det ar en rättighet,
som ej kan tornekas en Ledamot, att begära
ett Memorial på Bordet till nästa Plenum.
Deremot kan ingen proposition göras.
Denna rättighet skulle jag yrka, om
jag icke gjorde afseende derpå, att jag mär.
ker allmänna tankan vara för remiss genast,
och jag ej vill åstadkomma tidsutdrägt}
således afstår jag att begära Memorialet på
Bordet, ined förbehåll att det ej länder till
prejudicat, utan anses endast såsom eget
medgifvande.
Uppå härefter af Herr LandtMarskalken
gjord proposition blef Frinerre Cedarströms
Dictamen, jemte de öfrige LedamöterneS
anföranden i detta ämne, tili BancoUtskot
-
Den n Maj.
tet remitteradt, samt communication deraf
med de öfriga RiksStånden besluten.
Kerr Tham, Pehr, upläste följande
Vördsamma Memorial!
Då jag i ett föregående Plenum vår nog
lycklig, för att få afhöra — från vår hedransvärde
och för detta — fordna Landt-Marskalk
Högvälborne Herr Grefve Ankarsvärd, en
motion — värdig dess darrande röst och åldriga
förfarenhet — blef jag stum af både
glädje och vördnad.
Återkallelsen af våra Förfaders enkelhet,
deras bedrifter, deras förakt för prål,
Och deras måtta i lefnad! Erinran af en
Torkel Knutson, en Kettilmundsson, en En.
gelbrecht Engelbrechtsson, en Gustaf Vasa,
en Carl den X:de och deras obesmidda tidehvarf
af guld och silfver! Hvad för ett
värdigt exempel af allvarsamhet, styrka
och hushållning!
Att våra med guld och silfver utsmyckade
kläder äro till en ren förlust på vår
handels-våg.— borde med samma remiss till
Utskottet, begäras blifva utveckladt, med
uppgifna Calculer och Detailer på alla uniformer
för alla Stater och öetjeningar; för att
inför vår Nådige Konung ådagaläggas, jemte
Riksens Ständers underdåniga önskan att
Den 11 Maj.
härom påminna, och att en sådan nådig in.
dragning må tillåtas, sorn är öfverensstämmande
med Statens skulder och tillgångar.
Remitterades till det Särskildta Utskott
tet.
Friherre Wrangel, Henning, anförde skrift-'
ligen.
Genom den ojemna fördelning af Be.
villning, som drabbat de Skattdragande,
har af många den önskan hörts, att få en
ny Refning och Skattläggning, hvars verkställande,
efter min tanka, är lättare än
man föreställer sig, och en gång bör början
ske, för att få något slut; men då uti det,
som mycket annat, finnas stridiga tankar,
så är bättre att vara betänkt på något, som
dernäst rättvisast vinner samma ändamål,
och för denna gången ej vidröra Refning
och Skattläggning.
'£i
Vår nu varande Bevillning, stödd på
osäkra grunder, är oerhörd för all synlig
förmögenhet, och ändock väckas frågor med
billighet om tillökningar, så väl för Hofi;
hållningen som Embetsmännens Löner.
Uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
ser man nog möjligheten att öka Embetsmännens
Löner, men ej någon anledning
att
lil.
Den 11 Maj.
* 89
att lindra Landets Skatter, och båda delar-'
ne böra ske, så vida följderne ej skola blifva
vådlige för Landets bestånd.
Af längre erfarenhet känner man, att
Jordbrukaren deltager uti § af den allmänna
Bevillningen, i jemförelse med de öfriga
Näringarna tillsammans, således, enligt min
tanka, tror jag, att så vida man ej blott
för ögonblicket vill vinna fördelar, sä bör
»nan från roten undanrödja alla misstag och
missbruk.
Att till ernående af detta ändamål, en
efter kloka grunder gjord värdering verkställes,
ej byggd på köp utan calcul, men
rättad efter egendomarnes verkliga behållna
production, är af största vigt; och kan
man någorlunda bestämma det rätta värde
en egendom äger, helst en mängd af dem
i Riket redan äro både refvade och skattlagde,
och genom jemförelsen, de öfrige
kunna lätteligen utredas efter de Chartor,
som inom 10 år äro gjorda. — Denna värdering
bör verkställas af Personer, valde
af Riksens Ständer och ett lika antal Ledamöter
inom hvarje Län, hvilka utgöra en
Comité, der alla äga samma rösträttighet.
Genom dessa valda Personer vinnes en
jemnare värdering hela Riket igenom, och
bör någorlunda tiden bestämmas, som härtill
kan åtgå, hvilken jag anser öfver h%fRidd.
och Ad. Prat. N.O 37* 38-
Dii 11 Maj;
vud verkställbar på 2-'ne veckor i hvarje
Län, eller nära ett år i hela Riket, och är
jag öfvertygad, det denna tidrymd är mer
än tillräcklig så framt man med allvår vill
använda sin tid.
Till vinnande af en god sak, hoppas
jag Höglofl. Ridderskapet och Adeln ej gör
afseende på den kostnad, som härigenom
uppkommer, helst den ej på 25 år bör repeteras,
och inom den tiden är att förmoda,
det all jord kan vara refvad och uppskattad.
Skulle någon tinna sig förfördelad
vid värderingen, så må densamme klaga i
laga ordning.
Vid utgåendet af Bevillningen efter denna
Värderings-method, böra klagomål ej
lägga hinder i vägen, utan får den klagande
sin ersättning sedermera. När nu pä detta
sä<t all jord i Riket är värderad, och
det befunnits, att t. ex. en behållen Productions-afkastning
utaf 120 tunnor strid säd,
hälften råg och hälften korn, inberäknad
Spannmål och Ladugård m. m., bestämmer
en egendoms värde till 30,000 Riksdaler
Banco, så uppkommer deraf en grund, hvarefter
all fördelning kan verkställas.
Sedan jag hoppas nu hafva gjort mig
begriplig, hvad Värderingsfrågan angar, så
anhåller jag om Höglofl Ridderskapets och
.Adelns uppmärksamhet på fördelningssättet
af Bevillningen^ men innan den kan verk
-
D«a 11 Maj.
ställas, borde närvarande Riksens Ständer,
med tillhjelp af upplysta Embetsman, uppgöra
ett project, som ej blott stadnar dervid,
utan blef sanctionneradt af Riksens Ständer,
på de högre och lägre Embetsman, sorn
verkligen tarfvas till Riksstyrelsen och sätta
Regeringen i tillstånd att med säkert ro.
der styra Rikskroppen på ett för Landet fördelaktigt
sätt, och det i trots af alla stormar}
äfven en noga uppsatts på vår Mili.
taire-styrka m. m. sorn tarfvas till Rikets
försvar och sjelfständighet, dä för hvar och
en, ifrån den högsta till den lägsta, uppgöres
en Stat uti effecter, som hvar och en
oafkortadt bör utfå, antingen in natura, eller
efter Markegångs-taxan, enligt den skattdragandes
egen önskan.
Innan fördelningen på behållna productionen
sker, bör först koppskatten, Sjötul.
lar, samt alla lloställs-arrenden m. m. afdragas
ifrån hela skatt.summan, då |:delar
af resten bör på jorden fördelas. — Lätoin
oss nu supponera, att, inberäknadt åkerbruk,
boskaps.skötsel m. m. verkliga pro.
ductions-behåliningen är sex millioner, det
vill säga består af 50,000 Egendomar å 120
tunnors behållen production, da säkerligen,
efter ofvanstående afdrag, enligt uppgjorda
lönings.Staten, på hvarje sådan egendom
ej kan komma att påföras mer än 3.‘ue tun.
tior, eller 2§ procent.
På intet vis påstår jag, det mina upp.'
gifna zilfror äro de rigtiga, ty jag har för
Den 11 Maj.
litet kunskaper att kunna bedöma hvarken
Sveriges värde eller Embetsmännens antal
samt behcfliga villkor; utan jag drager blott
deraf min slutsats, att enligt förutnämnde grun.
der uppkommer 150,000 tunnor säd, som
efter nuvarande medelmåttiga priser gör nå*
got öfver en million Riksdaler Bancosedlar,
och tämmeligen säkert vågar jag påstå, det
behållna produetionen öfverstiger hvad jag
uppgifvit. — Jag hoppas detta project ej
illa upptages af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln; men skulle dervid svårigheter yppas,
så anhåller jag åtmindstone, det Lånena
måtte classificeras, och af Bevillningen viss
anslås till hvarje Län. —• Detta må kunna
äfven så väl ske, som emellan Städerna.
Hvar och en som yttrar sina tankar oskrymtadt,
tror sig alltid hafva uppgifvit,
i det ögonblick man uttrycker dem, det
bästa möjliga till Fäderneslandets väl. Jag
erkänner upprigtigt, att uti detta Memorial
har min önskan varit, att sätta i dagen ett
medel att på ett rättvist sätt bidraga till
Statens bestånd och Löntagares bergning;
det oaktadt tror jag mig ej infaillibie, utan
önskar blott att härigenom häfva gjort Riksens
Ständer uppmärksamma derpå, att vi
ej vinne ändamålet genom så ofta partiella
och repeterade ändringar, utan att i en systematisk
kedja uppgöres behofven och tillgångarne,
ty med ordning vinner man mest,
och kan jag aldrig finna, att vi äro hulpne
<ned att från öfverskottet på ett håll hjel
-
Den il Maj.
*93
pa en å annat håll aftynande sak: det är,
som att taga ur ena handen och lägga i den
andra. —
Då allmänna opinion dagligen stadgar
sig för nödvändigheten att upphjelpa vår
inre ställning, så nödgas jag, efter att med
stillatigande länge afbidat någon följd af
den allmänna klagan, nu frimodigt yttra
min förundran, vid jemförelsen af denna
och lSl2 års Riksdag, då fråga var om höga
Bevillningar, Beväringar, Brännvins-frågan,
Tryckfrihetens inskränkning m. m., då
saknades inga råd, utan öfverflöd deraf meddelades
till Landets fromma, som nu varan,
de Ständer, nogsamt erfara; då försummades
ingenting å vederbörandes sida till ändamålens
vinnande; men nu, då fråga är om
Fäderneslandets räddning, så visar sig åtmindstone
ej denna ifver att upplysa, som år
1812 så tydligen förmärktes; äfven har jag
trott mig finna personer, som dels ej vilja
blifva upplyste, dels äro förde bakom ljuset
om Landets verkliga förhållande, hvarföre
jag anser för min pligt, att bestämdt,
såsom Possessionat ifrån en af de förmögnaste
Sveriges Provinser, framtolka sanningen
utan slöja. )
Jag har haft tillfälle att lära närmare
känna förmögne män i den orten, som alla
äga skäl att klaga; huru mycket ändå större
skäl dertill måste icke de mindre förmögne
äga. — Jag påkallar, stolt att äga
294
Den 11 Maj.
denna rättighet, Regeringen och nu församlade
Ständer, att med samlade krafter taga
sådana beslut, att efterverldens dom deröfver
må blifva utmärkt af en hedrande rättvisa
åt 1815 års Ständer, genom upphärvande
af skadliga monopolier, hvilka ej tillhö,’
ra vårt loyala tidehvarf.
Grefve Liliij ener antz, Johan "Wilhelm.• fag
delar visserligen den tanka, att Bevillnings'
summans fördelning emellan Länen är, må
hända, det enklaste och ensamt tilförlåtiiga
medel att, enligt enahanda grunder, i verkställigheten
jemn t dela bördorna emellan särskildta
provinsers inbyggare; men jag vågar
näppligen förmoda, att detta förslag, sorn
vid 1P09 års Riksdag först väcktes af General-Intendenten,
KammarRådet och Riddaren
Billberg, numera kunde verkställas vid
innevarande Riksdag, sedan Höglofl. Bevill*
tiingsUtskottets arbete så långt framskridit.
Den värde Ledamotens Herr Baron Wrangels
Memorial gifver mig för öfrigt anledning
till ett anförande, som jag, om tiden
medgifvit, hade ämnat att, utarbetadt i mera
sammanhang, skriftligen inlemna.
Bevillningén och flere andre extraordi*
naire utskylder utgöra nu en högst ansenlig
del af Landets beskattning, men för
Embetsmän och Committerade, som äro ålagde
Författningarnes verkställighet, sak.
nas alla säkra grunder till en billig fördel;
• - - /
Den ii Maj.
ning, hvaraf medborgares rätt och säkerhet
beror. Hemman är i värt Land i statistisk
hänsigt ett ord utan bemärkelse — öretal
O ^ .
likaså — så länge fråga icke är inom by;
egne uppgifter sakna ty värr ofta pålitlighet;'
grannars intygande äro vid Taxeringsoch
PröfningsComitéer icke tilgänglige,
och skulle infordrandet och begagnandet
deraf, om någon båtnad dermed vunnes,
i alla fall medtaga mångdubbelt längre tid,
än förrättningarne fortfara. Det enda säkra
rättesnöre som återstår, synnerligen för
PrölningsComitéernes beslut — Chartor —
finnas vid ProvinceContoiren knappt att tillgå
för j af hemman och lägenheter. Om Riksens
Höglofl. Ständer inse ovilkorliga angelägenheten
att bereda någon säker hjelpa
reda åt dem, som böra verkställa lagstiftande
Magtens beslut — torde den önskan
icke anses olämplig, att Höglofl. Oeco.
nomieUtskottet anmodades, efter LandtMäteriContoirets
hörande, föreslå sätt till Chartors
upprättande öfver den del af Rikets
jord, som icke redan är på Charta lagd.
Dessa mina anmärkningar anhåller jag
må åtfölja Herr Baron Wrangels Memorial.
Friherre Wrangels Anförande remitterades
till Stats- och Bevillningsutskotten,
samt Grefve Liljencrantz^ till Allmänna
Besvärs och OeconomieUtskottet,
Dm ii Maj.
Friherre Cederström, Anders, hade inlem^
nät följande:
Då utgörandet af den för Statens behof
påräknade bevillnings summa, vid detta
Riksmöte, liksom vid de sist förflutna,
blir ett föremål för Riksens Ständers
omsorger, skulle jag tro mig ofullkomligt
uppfylla min pligt såsom Riksdagsman, om
jag ej i detta ämne yttrade mina tankar.
Vigten af en mer eller mindre väl beräknad
beskattning är i alla stater erkänd, och
Riksens Ständers städse oförtrutna bemödanden
i denna väg vittna äfven hos oss
så väl om det ömma i vård, som allvarliga
i åtgärd, hvarmed de omfattat denna dyrbara
del af national-interesset. Sjelfva detta
sträfvande till fullkomlighet har emedlertid
ledt till täta förändringar i Beskattnings-systemet,
och då dessas skadlighet, såsom
påtaglig, ej behöfver utvecklas, torde man
deremot böra anmärka nyttan af en, ehuru
med någras skada, vunnen erfarenhet, hvil.
ken rätt begagnad nu torde kunna tjena
så väl till ledning vid lika beskaffade göromål,
som till erhållande af måhända ännu
lyckligare resultater.
I förening med detta sätt att se, torde
en kort recapitulation af lSlO och l8l(2 års
Bevillnings-grpnder samt dessas brister ej
här vara öfverflödig.
Den ii Maj.
lSlO ars Bevillning.
Principen vid utgörandet af lBlO åts
Bevillning var behållen inkomst; man hade
genom de finaste definitioner och särskildt
tillämpning till förmögenhet af olika slag
och personer af olika yrken, sökt bestämma
beskaffenheten af de fonder, på hvilka
beskattningen skulle falla; men erfarenheten
dröjde ej att visa, det inga försigtighetsmått
voro tillräckliga mot det obestämda
i sjelfva sakens natur. Man erfor snart,
att så länge menniskors inkomster variera,
blir äfven den deraf till Taxling bestämda
del variabel; att så snart denna föränderlighet
årligen fordrar nya Värderingsman,
skulle äfven desses olika sätt att se
och döma gifva beskattnings-grunderna i
application en ytterligare grad af osäkerhet;
att så länge liknöjdhet och bristande kraft
ej sällan är mensklighetens lott, och denna
liknöjdhet äfven ofta yttrar sig i frågan om
egna angelägenheter, skulle personer gifvas,
som af bristande kännedom om egna affairer
ej kunde med noggrannhet ge upp dem;
men hvad säger jag, man insåg slutligen,
att äfven de kunde gifvas, sorn uppsåtligt
gåfvo oredligt upp sin förmögenhet, Och
följden blef lika klar som förskräckande,
att vid summans fyllande den redlige skub
le ersätta en del af hvad den mindre samvetsgranne
undandragit sig, och sålunda
ärligheten betala för sveket. Man insåg
vidare svårigheten att till någon del afhjel
-
Den 11 Maj.
pa detta utan införandet af edgång, och i
fall denne antogs, den deraf möjliga olägenhet,
att blott förbyta osannfärdighet till
menederi- Otillräckligheten af Bevillningssumman,
som utföll mindre än den påräknäts,
öfvertygade slutligen om felen i beskattnings-grunderna,
och sedan man liksom
ytterligare stadgat denna öfvertygelse, genom
offentligt utlofvade belöningar åt uppfinname
af ett bättre beskaitnings-sätt, be-,
slöt och antog man omsider den ännu gällande.
1812 års Bevillning.
Principen åter för denna Bevillning, ehuru
ej så klart specificerad, blef synbar
förmögenhet. Vådan af att se Staten sviken
i sitt hopp om de påräknade och för
behofven erforderliga inkomster bragte
nu till öfverdrift åt ett annat håll. Den
skonsamhet, som tycktes råda vid Taxering
efter behållen inkomst, den fruktan för det
godtyckliga, som ledt till den för skattdragaren
smickrande, men för den beskattande
controllösa mcthoden af egen uppgift, måste
nu lemna rum åt den medborgerliga känsla
för det hela, som på intet villkor ville
se Statens bestånd och Regeringens värdighet
äfventyrade genom otillräckliga penning,
tillgångar. Men månne denna känsla, ehuru
ledd af ädla farhågor, ej denna gång öf.
versköt målet, då den, såsom ultimat grund
för värdering af fastighet i jord , antog de
Den 11 Maj.
sednast inom Taxerings-distrikfet för försålde
egendomar erlagde köpe-skillingar,
helst i en tid af mer än vanligt uppdrifna
egendoms-priser, och då man ytterligare, för
att ej frångå principen att låta synbar förmögenhet
tjena till grund för beskattningen,
ålade den af sin belägenhet redan mer eller
mindre betungade Låntagaren, att för
Långifvaren förskjuta Bevillnings - afgiften
med fem procent å rente-beloppet. Få lära
kunna neka, att nämnde värderings-sätt, ehuru
underkastadt en slags norme, var i af.
seende på effecten för den skattskyldige,
arbitrairt, då tredje mans köp skulle tjena
till värderings-grund å den förres egendom;
och orättvist betungade jemnt upp i samma
mohn, som en del af det så uppkomna värderings-priset
möjligen öfversteg den till
beskattning i fråga varande egendomens
verkliga inköps- eller afkastnings-värde;
men ännu färre skola bestrida obilligheten,
eller kanske rättare hårdheten af en Lag,
som ,ålägger en Låntagare att förskottsvis
för Långifvaren betala Stats-afgifterna å ett
Capital, hvaraf denne uppbär så väl rentan,
som öfriga från penning-förmåga härflytande
förmåner; ännu hårdare blir emedlertid denna
författning, då man betänker en Långifvares
och Låntagares respective belägenheter;
svårigheten för den sednare att, redan
beroende, kunna med sjelfständighetens språk
återfordra det gjorda förskottet, och lätthet
ten för den förra , att med denna sjelfständighets,
med hotelsens, med tvångets öfver,'
3 oo
Deni 11 Maj.
Jägsenhet tillintetgöra hela värdet af Låntagarens,
ehuru rättmätiga och på Lag grundade,
återfordran af dess utlagde förskott. Sådana
äro likväl tvänne hufvud-drag af lSl2
års Författning. De kunde ensamt gifva anledning
till vidlöftiga anmärkningar, jnen
böra detta oaktadt ej nu afbryta sammanhanget.
Resultatet af detta Bevillnings-system
blef emedlertid motsatsen af det förras, och
summans belopp, som högre utföll, än för
behofvet påräknats , och nu genom Bancooch
Riksgälds - fullmägtiges afdrag skulle
jernnäs, bevisade bäst, att en i förväg rådande
egenskap af precision ej tillhört denna
plan, en egenskap, som om säkerhet och
bestämdhet utgör kanske högsta fullkomlig,
het i beskattning, äfven ej utan största ska:
da deri kan saknas.
Då jag nu, med den korthet ämnet synts
medgifva, vidrört hufvudsakliga bristerna i
1810 och 1812 års Bevillnings-grunder; då
jag trott mig böra klandra det förra årets,
såsom obestämde både till principe och tillämpning;
det sednares, såom obillige i deras
principe och äfven i utförningen obestämde;
finner jag mig ej utan tvekan i nödvändighet
att föreslå något bättre, något som,
utan obillighet i grunder, kunde tillika i
dem innefatta en grad af bestämdhet, till*
Den 11 Maj.
301
räcklig att gå i borgen för en lika grad af
bestämdhet vid tillämpningen.
Till vinnande af denna afsigt, af detta
kanske högst vigtiga föremål, har jag ej
trott någon grundsats vara mera sannt ledande
, än den , att hvarje Statens medlem
betalar afgifter till Staten i mohn af de
förmåner och det skydd han af densamma
njuter.
Och således att, med undantag af Einbetsmannen,
som med sina mödor in natura
erlägger afgift för dess i lön och anseende
ägande förmoner, och derföre endast bör
vara den allmänna skydds-afgiften underkastad,
hvarje annan samhällets medlem, af
hvad slag och beskaffenhet som helst, bör
till det allmännas bestånd erlägga den afgift,
som på dess innehafvande förmoner
sig belöper.
Jordbrukaren bör sålunda till Staten
erlägga afgift för den jord han besitter:
Bergsmannen för de Malmstrek han
skattar:
Manufacturisten och de Handlande för
de handteringar de drifva:
Och slutligen alla i gemen fylla Statsbehofvet,
i förhållande till de förmoner, hvaraf
de äro i åtnjutande.
3os
Den 11 Maj.
Ehuru principen för en beskattning af
många, och kanske äfven med något skäl,
torde anses likgilltig, blott resultaterna blirva
sa allmänt som enskildt gagneliga, har
jag dock ej trott mig, på detta ställe, böra
med stillatigande förbigå den jag till sina
grunder ansett billigast; hvad åter det bestämda
i utförandet angår, torde detsamma,
om det är verkligt, vid sjelfva planen bäst
utvisa sig, och får jag nu efter denna korta
inledning vördsamt förelägga Riksens
Ständer följande, med dessa grunder enliga
och af de samma otvunget följande, Bevil!-  nings-föisiag.
Alia Svenska Hemman, af hvad natur
och beskaffenhet som helst, uppskattas eller
värderas uti ett verkligt proportionell förhållande
det ena till det andra, i mohn af
deras större eller mindre afkastning samt
läge och deraf följande lätthet till afsättning.
En lika värdering förrättas med Bergverken
samt öfriga lägenheter.
Vidare värderas och uppskattas hvarje
Stad , så i anseende till dess hus , tomter
och jord, som öfiiga Näringar och rörelser.
Efter bekommet facit af hela denna Rikets
värderings-summa, tages ett visst tal
(förslagsvis: det vid IRlo års Bevillning
utsatta mindsta Hemmans-värde 2000 R:dr
Den ii Maj.
eller derunder) till divisor, hvarmed division
af hela värderings-summan förrättas, då
en qvot uppkommer af ett antal lika delar,
på hvilka hela Statens Bevillning jemnt fördelas,
sedan beloppet af skydds-afgiften detr
ifrån blifvit afdraget.
Då hvarje af förenämnde uti Staten begagnade
förmoner, af hvad beskaffenhet som
helst, sålunda uppskattas och komma att erlägga
Bevillning , i förhållande till det antal
bevillnings-delar de utgöra, synes be.
skattnings-arbetet derigenom böra vinna så
väl en större lätthet, som bestämdhet, och
den skattdragande nödvändigt blifva mera
oberoende af årliga Taxeringsraäns olika
sätt att se och bedöma.
<
Skulle nu en särskildt Consumtionsoch
öfverflöds afgift uppgöras, hvilket torde
med billighet vara öfverensstämmande, och
kanske äfven bästa sättet att hämma öfverflödet,
inträffar äfven i förhållande deraf
en ytterligare förminskning i den å hvarje
bevillningsdel nu beräknade summa. Denna
afgift, såsom omöjlig att i förväg för året
bestämma, bör likväl först det påföljande
året från bevillningssumman afdragas,
och hvarje bevillningsdel till godo beräknas.
Som tiden ej tillåtit uppgörandet i hela
sin vidd af ett till detla Bevillningsförslag
särskildt lampadt varderingsätt, får
3°f
Den 11 Maj.
jag. såsom bevis för förslagets möjligen tillfredsställande
resultater, härmed i korthet
visa dess tillämpning till iSl3 års Taxe;
ringsvärde, s"‘) hämtadt utur General-sam*
inandraget af samma års Bevillning, likväl
med förklaring, att samma års värderingssättafmig
ingalunda såsom det rätta föreslås.
Denna tillämpning blifver, som följer:
Alla Sveriges Hemman, så väl Kongl,
Majrts och Kronans, som Säteri, Frälse,
Frälse - Skatte, Krono - Skatte, Academie,
Fromma Stiftelser, under Boställs-rätt, särskildta
Bolag, m. m. — Bergverk, — Lägenheter
af åtskillig beskaffenhet — Qvarnar
— Manufacturer, Fabriquer, Inrättningar
■— Hustomter och Stadsjord — samt slutligen
Handel och rörelse m. m. efter inkomst-beloppet
förvandlade i Capital, utgöra
--
537,066,3c6.
Då denna summa delas
enligt den i bevillningsplanen
föreslagne method, med 2000,
uppkommer ett antal bevillningsdelar
stort . - 268,533.
Desse bevillningsdelar '
komma, till utgörande af en
gifven summa af en million,
att hvar och en erlägga 3 R:d. 34 sk. 9 rst.
I för
-
*) Se Bilagan N:o 1.
III.
Den ix Maji
I förening med denna tillämpning, som
synes säkrast gå i borgen för de nu upp^
gifne beskattnings-grunders användbarhet,
äfven då ett mindre väl beräknadt värderingssätt
dervid begagnas, torde mig nu .
tillåtas nämna de troligen deraf följande
fördelar, hvilka böra blifva:
i;o Ett upphördt behof af årliga Co*
rr.itéer, hvilka genom deras så ofta förnyade
åtgärder och deraf uppkommande olika
resultater alstra en för Kronan och i synj
nerhet den skattdragande högst skadlig för-'
änderlighet.
2:0 Möjligheten att genom en supponerad
förhöjning eller förminskning i afgift
å hvarje bevillningsdel, genast i förväg
kunna bestämma det utfallande och för Sta-1
tens behof i mohn af förändrade omstän»
digheter äfven förändrade beloppet. Och
3:0 En af beräkningssättet både för
Kronan och den Skattdragande följande högre
grad af bestämdhet, äfvensom, (i händelse
af ett billigare varderingssätt) en större
säkerhet för Kronan, att, i mohn af täta
afskrifningars upphörande, oafkortad!
uppbära dess inkomster.
Hos Högvälborne Herr Grefven och
Landt-Marskalken samt Höglo!!. Ridderskapet
och Adeln får jag anhålla, så väl att
Ridd. och Ad. Prot. N.'0 39* 40.
3<>G
Den 11 Maj.
detta mitt Memorial måtte med de öfriga
Standen communiceras och till Rs»ir;n •
Utskottet blifva remitteradt* stjm ätt oak*
tadt tiden tilt nya förslaga inlem„a„de’s°åft'
ar exspirerad, mig mätte tillas framde
lea inkomma med ett, till de af min före
slagne
nnga-aalt.sorn ehuru redan under arbete
ej annu hunnit fullbordas. "oeie,
» ' »
O •© .o
•° ^ ® Si
o
“O
8*-(vo
s « g i3 •
> “O £ £ M
«» « y r« ty>
« - .
--.-a o* rf
c? :o w °T ^
tO 'aa O “■
tift 3
G'!©* K) O hh
O Cl 'O
CM O Ol H ^
to rhiOTrci
o o o o o
o o o o o
O O o o o
»o» io
CO 00
?£ ^
ta
00 Tt-co C*
oo in ^ oi
N O G}
Ox o"cc ^
ic c o<ox
K3<£3 CT)r^ —
UD o ^ rf*
tn h6ic
<o
rC ^ “
S " O | I
£ CO | |
CJi ra
re :ra
<u -c
^ _ o
re <u
o ^ C
" «
o
C u ro
o ö«
* *_ -ö vo
S
-•= s
Q» <1*
T3
. — t
^ tm <o
a cre
Nb. den diiference i runstycken, som vid hufrud-summorn* i dessi Tabeller uppkommer har jag med flit fSrbigStt.
£ 09
Den
11
Maj:
Bilaga N:o 2»
Tabell, sorn utvisar Städernes och Ländets
andel i Bevillningen. För år I8I0.
Enligt General.Sammandraget öfver samma års Bevillning.
Hela Bevillnings-summan utgick med
Deraf betalte Städerne
Samt Landet resten ...
Häraf följer att för hvarje Millions
Bevillning belöpte sig uppå Landet
Samt uppå Städerna
R:dr
sk.
1,806,937
12
628,735
11
1,178,202
1
652,043
136
rist.
7-
5-
4*-
3475956< ix 15
Tabell, som utvisar Städernes och Landets
särskildta värde. Enligt 1813
års Taxcrings-Längd.
Hämtadt ur General-Sammandraget öfver samma
års Bevillning.
Hela Rikets värde till Bevillning
med Hus, Tomter Stadsjord .
it j"V ‘ ' 44,762,000
Handel och rörelse . 140,383,856
Riksdaler.
537.066.856.
285.145.856.
35i,92i,ooo.
Det öfriga Landet .
Af denna Bilaga inhämtas, att Städerne, så i Be
villnings-afgift
år 1810, som uti uppskattadt värde år
1813, utgjort öfver en tredjedel mot det öfriga Landet.
Nödvändigheten af denna Bilaga skall närmare in
ses,
då jag framdeles med mitt Värderings förslag får
inkomma.
"mmesst v) aata»»—*
Den 11 Maj.
Remitterades till Bevillningsutskottet,
och blef communication med de öfriga RiksStånden
Författaren tillåten.
Friherre Wrangel, Henning: Friherre Anders
Cederströms utkast till en ny Bevillningsmethod
har uti grunderna så mycken likhet
med mitt anförande i samma ämne, att
jag önskar, det vid Bevillningsutskottet dessa
båda projecter på en gång derstädes må
komma till öfverläggning; anhållandes det att
oaktadt kanske uppränningen till nya Bevillningen
är gjord, det ej må lägga hinder
i vägen till dessas antagande, så vida de
anses mera enkla och rättvisa än de nuva.
rande, och i synnerhet tror jag mera be.
stämda; ty det skälet, att derigenom uppkommer
tidsutdrägt, är ej antagligt och
kan ej komma i någon slags beräkning, då
frågan är om Landets bördor, och vore det
origtigt, det för dylika skäl, ett sämre skulle
bibehållas framför ett bättre,, och i alla
fall anser jag den nuvarande bevillningen
af otillämpligare egenskap, än hvilken an.
nan som helst, och deruti tror jag de fleste
förena sig med mig, i synnerhet då man
med upmärksamhet alhör Friherre Cederströms
mathematice i dagen lagda skäl, om så väl
1810 som 1812 års Bevillningars bristfälligheter;
alla landtmän hafva deraffått en svår
och kanske högst förstörande erfarenhet.
I anledning häraf blef Friherre Cederströms
Dictamen äfven till StatsUtskottet remitteradt.
Den ii Maj.
Grefve Liljencrantz, Johan Wilhelm, ha*
de inlemnat följande, soin uplästes, så lydande:
Under
loppet af detta Riksmöte äro allaredan
så många nya behof yppade, till hvilkas
fyllande Riksens Höglofbge Ständers fri.
kosughet blifvit påkallad, att ännu en utgift
icke utan motbjudenhet kan omtalas.
Jag bör likväl icke förtiga den öfver,
tygelse, att Söder-Telge Canal är ibland de
Allmänna Inrättningar, som i min tanka förtjena
Riksens Högloflige Ständers särdeles
upmirksamhet,, så väl i anseende till de
stora ändamål, som derigenom kunna vinnas,
som i betraktande af den känbara kostnad,
som drabbat det Bolasf, hvilket med ovanlig
ihärdighet fortsatt detta nyttiga arbete,
ehuru detsamma af Statens medel
erhållit vida mindre understöd, än alla dylika
företag.
En värd Ledamot S.- T. Herr Baron
Fr. Hjerta har i Plenum den 27 April fullkomligen
utredt alla de motgångar, som
träffat Bolaget, och visat, att arbetets fortsättning
ensamt hvilat på hoppet om Riksens
Höglofl. Ständers ynnestfulla biträde,
sedan Actie ägarne erlagt 123 procent öfver
Intecknings.summan, och ännu få tillskjuta
mindst 75 procent.
Jag behöfver således endast vördsammeligen
påminna om angelägenheten att snart
Den ii Maj.
fullborda en anläggning, som jemte alla andra
vigtiga fördelar för Riket, skall befordra
inhemsk Spannmåls afsättning, och märkligen
lätta tillförseln från flera Provinser,
till Hufvudstaden, och efter att hafva lifvat
productionen minska behofvet af de Varor,
hvarföre så ansenliga summor nu utströmå
till Finland.
Jemte vördsam tillstyrkan, att det af
Herr Baron Fredric Hjerta föreslagna understöd
för Söder-Telge Canal måtte beviljas,
bör jag icke obemält lemna nödvändig,
heten att Actierne, tili 75 eller mindst fio
procent af första antecknings-summan, måtte
få belänas i Riks-Disconten, och vid densammas
upphörande i den nya Discont-Inrättningen,
hvarförutan för mindre bemedlade
Actie-ägare stor svårighet torde upstå
att utgöra förestående tillskotter.
Slutligen får jag äran anmäla, det jag
icke äger och aldrig lärer komma att äga
någon Actie i Söder-Telge Canal, och att
endast medborgerligt nit föranledt dettt» mitt
vördsamma anförande, som jag anhåller må
blifva till Höglofl. StatsUtskottet remitteradt.
Friherre Hjerta, Fredrik, upplgste föll
jande;
v
Om billigt afseende göres åt det känbara
lidande, som SöderTelge CanalBolag af
åberopade händelser och omständigheter
313
Deni TT Maj.
fått vidkännas, och Riksens Ständer i grund
deraf och af öfvertygelse om SöderTelge
Canals blifvande nytta, skulle tillerkänna
detta Bolag den ersättning och upmuntran,
jag uti till Kongl StatsUtskottet remitteradt
Betänkande föreslagit, så inser jag ingen
våda för RiksDiscontVerket att bland till
låns erhållande antagliga och rättighet
ägande hypothequer inbegripa SöderTelge
Canals Actier, äfven till deras första an»
tecknings belopp ioO R:dr p:r. Actie; ty
då uppgifvet och bestyrkt är, att redan
gjorda tillskott utgöra 123 procent härutöfver,
23 procent blifva det innan Riksens
Ständers beslut härutinnan kan förmodas,
och ytterligare 50 procent opåräknadt utgöra
de till Canalens fullbordan erforderliga till.
skott, sä är föga sannolikt, att så beskaffade
hypotheauer belänte till tredjedelen af
deras nominaia värde, skulle försummas
att af Låntagaren inlösas.
Jag bör dessutom tillägga, att Om sådan
svår rättighet tillerkännes dessa Actier och
nu allmänt ötverklagade andra Låne-tillgångar
ej ytterligare försvåras, jag skäli.
gen förmodar, att minsta delen af ActieÄgarena
kommer att sig af denna Lane»
tillgång begagna.
Att detta Tillägg måtte få åtfölja Gretve
Lilljencrantz’s nu afgifna Betänkande till
Högloft. Riksens Ständers BancoUtskott, är
min vördsamma anhållan.
Den li Maj.
313
Grefve Lilljencranfz’s och Friherre Hjer-i
tas Anföranden remitterades till BancoUtskottet.
Herr von Schulzenheim, David, uppläste
följande:
Vördsamt Memorial!
Om det är en ädel, uråldrig rättighet,
som uti 1^09 års Regeringsforms 89 §. och
Riksdags-ordningens 49 till 52 §§• åter blifvit
upplifvad, och friborna Svenska Män
förbehållen, att vid Riksmöten offentligen
väcka frågor om författningar och inrättningar,
rörande alla slags allmänna hushållningsmål,
i afsigt att derom, efter skedd
granskning af vederbörande Utskott, få hos
Konungen göra underdåniga föreställningar;
så torde å andra sidan, min och kanske
flera Riksdagsmäns ofullkomliga kunskap i
s| vigtiga ämnen vara vållande, att först
Rikets Höglofl. Ständers Plena, och sedan
Deras diverse Utskott, besväras och öfverhopas
med mångtaliga och ofta till föga båtnad
ländande Memorial och Dictamina; hvilka
icke heller mindst förorsaka våra Riks.
mötens utomordendtliga längd, så till Statens,
sorn Ridderskapets ocii Adelns Ledamöters,
samt de andra Respectiva Ståndens
enskild ta och deras hemmavarande Committenteis
dryga kostnad.
3H
Den ii Maj.
I den förra med mer eller mindre skäl
så kallade frihets-tiden , infordrades af Kongl.
Maj:t flera månader före Ständernes kallelse,
ifrån alla Rikets Collegier, publiqua
Verk och Lan ds Höfdingar, Riksdags-relatio,
ner om de ärenden, som sedan föregående
Riksmöte förefallit m. m. Regeringen kan
icke möjligen, vid sin mångfaldiga omsorg,
ihågkomma alla angelägna mål och nödiga
rättelser, som kunde förevara,- Riksens Ständer
att föreställa; men hvarom genom sådana
samlade ämbetes-relationer erinran gjordes
— Att hafva något riksgagneligt att
berätta, eller vid det förestående Riksmötet
att tillstyrka, täflade ock alla vederbörande
i sina ämbeten, att uppfylla sina pligter.
Flere af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
måste ännu hafva i minnet de förträffliga
och instructiva RiksdagsRelationer,
som från den tidens Collegier och vissa
nitiska Landshöfdingar utgingo, och som
ännu till en förnöjande upplysning läsas
kunna. Dåvarande utmärkt kunnige och
tillika förmögne Boktryckare erbödo sig,
förutan all Publici Kostnad, de ifrån vissa
Verk och Höfdingar i synnerhet efterlängtade
Relationer att utgifva.
De allrasista CirculaireBref till veder,
börande Verk och Ämbetsmän om RiksdagsRelationers
författande och tidiga insändande
utfärdades den i3 Februari 1771, under
Konung Gustaf IlLdjes, Glorvördigst i åminnelse;
frånvaro, af samtelige Riksens Råd,
Den 11 Maj.
till följe af af den då beramade Allmänna
Riksdagen till den l5 Juni samma år, och
som Jyktades vid den märkvärdiga Augu>
sti månad 1772-
Efter all min öfvertygelse, skulle sådane
af sakkunniga Verk och Ämbetsmän
lörfattade Riksdags relationer lemna mycket
ljus åt sjelfva Regeringen, som deraf efter
'behof gåfve de kallade Riksens Ständer
del. Komrne Riksmöten ock endast att ske
hvart 5 år, så kunde ock då Herrar Lands,
höfdingars quinquennii-berättelser om Läi
nens oeconomiska tillstånd, och hvilka nu
af Kongl. Landtbruks-Academien blifvit öf.
versedde och vida förbättrade, till en sådan
period vara färdige. Genom dylika
authentika hjelpredor skulle framtida Riksdagsmän
kunna uppgifva de grundligaste
hushålls.förslag, och den uti Riksdags ordningens
56 $ stadgade Memorialiserings-termin
med tiden inskränkas. Jag underställer
således Eder Exellence och Högloft.
Ridderskapet och Adeln vördsammäst, otn
icke hos Kongl. Majtt, som med det nådigaste
förtroende går alla Riksens Ständers
billiga önskningar till mötes, en underdånig
ansökning göras kunde, att Sex månader
före de tillkommande Riksmöten de
länge saknade RiksdagRelationerna af de
publiqua Verken och Landets Höfdingar
nådigst infordrades. Detta mitt välmenta
Memorial torde till Högloft. Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottet hänskjutas
3x6
Den u Mej.’
och om Förslaget finnes af något värde,
det samma kunde af Ridderskapet och Adeln
Dess Respective Medständer meddelas.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet, och blef det Författaren
tillåtet att sitt Memorial med de öfriga
respectiva Stånden communicera.
Till afgörande företogs Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om uppskof till nästa
Riksdag med afgörande at de hvilande
Grundlags-frågorna, hvilken upplästesj hvarefter
äfven föredrogs ConstitutionsUtskortets
i anledning af samma Nådiga Proposition
afgifna Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt«
Marskalken erinrade, att Riksens Ständer öf*
ver 56:te och 4l:sta §. §. Regerings-formen,
som både af Kongl. Maj:t och ConstitutionsUtskottet
blifvit tillstyrkte till upptagande,
redan fattat sina beslut, och att således om
dem ingen fråga vidare kunde uppstå; och
gjorde Herr Landt - Marskalken sedermera
följande proposition:
Bifaller Ridderskapet och Adeln ConstitutionsUlskottets
Betänkande, i så måtto,
att det uppskjutes till annan Riksdag med
afgörande af alla andra beredda Grundlagsfrågor,
än dem, sorn Constitutions-Utskottet
Den 11 Maj.
i sitt Betänkande utmärkt, och öfver hvilkas
upptagande propositioner skola särskildt
för hvarje fråga göras?
Ropades åtskilliga Nej.
Friherre Cederström, Jacob: För min enskildta
del anser jag, att alla de på Bordet
hvilande Grundlags-frågorna böra till åfgörande
upptagas; jag anser åtskilliga ibland
dem, så till innehåll som redaction, oantag-'
liga , och böra derföre upptagas för att af->
slas; bland sådana äro förslagen till förän-;
dring i representation m. fl. andra.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard, COnformerade
sig till alla delar med Friherre
Cederström.
Friherre Stael von Hollstein frågade, om
det nu vore första gången Betänkandet vore
före.
Då häruppå svarades, att detsamma re-'
dan mest en månad hvilat på Bordet, anhöll
likväl Friherre Stael von Hollstein att
detsamma ännu måtte få hvila.
Herr Landt-Marskalken upplyste Friherre
Stael, att, enligt Riksdagsordningen, ny
Bordläggning icke kunde'äga rum, utan uppå
flera Ledamöters förenade begäran.
Friherre Stael yttrade sig, att kanske
Den 11 Maj.
flere, nyss ankomne, än han, forde finnas,
hvilka begärde uppskof, i hvilket fall sådant
blefve en rättighet.
Då icke någon hördes häruti med Friherre
Stael instämma, yttrade sig
Friherre Cederström, Jacob: Jag anhåller
att få nämna, att, sedan 56:te $.s förändring
är bifallen och erhållit Hans Maj:ts Konungens
sanction, kunna vid de på Bordet hviiande
förslagen till ändring i Grund-lagarna
inga förändringar göras, utan skola de till
bifall eller afslag med Ja eller Nej framställas;
och för öfrigt är närvarande öfver läggnings-ämne
endast, om de på Bordet hvilan*
de Grundlags-frågor skola vid denna Riksdag
till afgörande upptagas, eller ytterligare
hvila till nästa Riksdag; och jag har begärt
att de skola upptagas.
Friherre Stael von Hollstein: Om jag skulle
hafva gjort en proposition stridande emot
hvad .som redan är afgjordt, torde Rid*
derskapet och Adeln behaga sådant ursägta,
då jag, såsom nyss ankommen, icke
hunnit blifva kännare af Ridder skåpets och
Adelns åtgärder.
Undertecknad Silverstolpe utbad sig, i
förmodan att Friherre Stael torde hafva
misstagit sig om förevarande ventilationsämne,
få upplysa, att frågan i detta Plenum
ej Tore om Grundlags-förändringars algö
-
Den u Maj.
rande, utan endast om deras upptagande
dertill.
Friherre Cedersten, Rudolph.- Jag får den
äran nämna, att inom Consiitutions-Utskottet
voro, då detta mål förehades, meningarne
mycket delade: Somlige ansågo Grundlagarna
vara så goda i sitt närvarande skick,
att det vore bäst att icke vidröra dem; andre
åter önskade att vissa Grundlags-frågor
måtte upptagas; jag för min del är ännu af
den förra meningen, och önskar således, att
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
måtte först göra proposition till
bifall å Kongl. Maj:ts Nådiga framställning,
och att contra-proposition måtte blifva^på
Utskottets Betänkande.
Herr Palman, Otto Fredrik.- I anledning af
hvad Herr Amiralen Friherre Cederström
föreslagit, angående ordningen af propositionerna,
får jag härmed yttra, att, enligt min
öfvertygelse, den af honom föreslagne skulle
frångå den vanliga formen. När Konungen
behagat till Riksens Ständer aflemna en
proposition, så remitteras den till behörigt
Utskott. Utskottet aflemnar deröfver sitt
utlåtande, och det är detta utlåtande, som
till antagande eller förkastande framställes.
Proposition uppå Utskottets Betänkande är
af Hans Excellence Herr Landt-Marskalken
gjord, och jag tror för min del att den är
den enda rätta.
350
Den ii Maj.
Grefve Mölner, Adolph Göran■ Jag får
till Höglofl. Ridderskapet och Adeln hemställa,
då jag nu hört föreslås att uptaga alla
Grundlagsfrågor, för att afslå en del, bifal.
la några och till andra åter bereda en fullkomligare
redaction — huruvida icke till
sådana förbättrade redactioner måste erfordras
en föregående särskildt beredning af
Utskottet. j3et torde blifva för Ridderskapet
och Adeln mycken svårighet underkastadt
och upptaga mycken tid, att i sina Plena
undersöka och pröfva hvilka redactionsförbättringar
kunde vara af nöden. Jag för
min del tror alltså, att, så vida alla hvilan-3
de frågor skulle uptagas, borde först Constitutions-Utskottet
anmodas att inkomma
med sitt Utlåtande, hvilka af dem kunna
synas felaktiga i redaction, och hvilka icke
behöfva någon förbättring.
Friherre Cederström, Jacob: Dessa frågor
äro redan beredda och åtföljdes af Utskottets
Betänkanden. De skola, sådana
de äro, upptagas till afgörande, och kunna
ej, enligt våra former, återremitteras till
Utskottet i annat fall, än om de blifvit afslagna,
så vida några Stånds anmärkningar
tillika dervid blifvit gjorde. Jag har
anhållit om proposition till upptagande af
alla frågorna; och om, enligt Amiral Cederströms
begäran, deröfver skall blifva
votering, så lärer contraproposition böra
blifva att, om Nej vinner, komma alla de
o
pa
lii
Deri ii Maj.
331
på Bordet hvilande Grundlags.frågorna att
till afgörande upptagas.
Herr Spaldencreutz, Arvid, conformerade
sig med Friherre Jacob Cederström.
Efter någon stunds tystnad bland Ridderskapet
och Adeln, under hvilken Herr
LandtMarskalken samtalade med Friherre
Jacob Cederström, återgick Friherre Cederström
till sin bänk och yttrade: Sedan jag
från LandtMarskalks-bordet blifvit underrättad,
attHerr LandtMarskalkens proposition
der hörts blifva besvarad med Nej, och således
varit som afslagen ansedd, men af dis.
curserna är utredt, att den af åtskilliga
Ledamöter icke så anses, och då ingen
surprise någonsin bör äga rum — så anhåller
jag att, innan jag slutligen yttrar mig,
få veta huru Ståndet anser LandtMarskalkens
proposition besvarad*
Åtskillige Ledamöter yttrade sig hafva
förstått den vara besvarad på olika sätt,
och att med Nej äfven Ja varit blandadt.
Friherre Cederström, Jacob: Då det nu
anses, att proposition med Ja och Nej blifvit
besvarad, tror jag rättaste sättet vara
att afgöra frågan genom votering, och föreslår
jag, att första delen af Propositionen
måtte uppställas till bifall på Utskottets
Betänkande, med undantag af de deri beRidd.
veil Ad. Prot. N;0 41, 42*
3«a
Ben 11 Maj.
fintliga alternativ framställda frågor, livaröfver
särskildta propositioner sedan böra
göras, i fall Ja vinner; och att, om Nej
vinner, skola alla de hvilande frågorna till
afgörande upptagas.
Friherre Stael von Hollstein yttrade sig:
att, då hans Nej torde hafva hörts, ville
han förklara, det han yttrat detta Nej af
det skälet, att han för sin del önskat något
uppskot i afseende på sjelfva afgörandet af
fragorna. Sedan han nu blifvit upplyst, det
han irrat sig oin det närvarande öfverläggningsämnet,
ville han nu återkalla sitt Nej,
i den förmodan att någon surprise i afseende
på frågornas afförande icke mätte
äga rum.
Grefve cort L ntingshausen, Albrecht, tillkannagaf
sig icke hafva hört mer än två
Nej, och begärde att Herr Landt-Marskalki-n
täcktes förnya den af honom gjorda
proposition
Hans Excellence Herr Grefven och Landt«
Marskalken upprepade härefter den proposition
han först hade framställt, hvilken blef
med mänga Ja och Nej besvarad.
Då härefter fråga blef om votering,
uppsa tes och justerades följande voterings:
proposition.
Den som bifaller Constitutions-Utskot»
Den 11 Maj.
tets Betänkande angående upptagandet af de
hvilande Grundlags-frågorna, i så måtto att
det uppskjutes till annan Riksdag med afgörande
af alla andra beredda Grundlagsfrågor,
an dem som ConstitutionsUtskottet i
sitt Betänkande utmärkt, och öfver hvilkas
Upptagande propositioner skola, särskildt
för hvarje fråga, göras,
skrifver Ja —
den det ej vill,
skrifver Nej; v
Vinner Nej, komma alla sedan förra Riksdagar
på Bordet hvilande Grurtdlags-frågor
att, under loppet af denna Riksdag, till afgörande
upptagas.
Hans Ex c eli efter. Bert Grefven och Landt*
Marskalken tillkännagaf sig af Hans Kongl.
Höghet Arf-Prinsen vara befalld att, å Hans
vagnar, bjuda 56 af RidderSkapets och Adelns
Herrar Ledamöter att nästföljande dag,
Sorn vore Hennes Maj:ts Drottningens namnsdag,
den l2-‘te Maj klockan half till Nio,
till Bal Och Souper hos Hans Kongl. Höghet
sig infinna; och hemställde Herr LandtMarskalken,
om icke, enär de budnes antal
vore lika stort med bänkarnes, Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta att hvarje
3«4
Den 11 Maj.
bänk Inom sig ägde att välja en Ledamot
för att téten bevista.
Bifölls.
Härefter företogs voteringen klockan |
till 1, och slutades klockan 3: då rösterna
sedan en voterings-sedel hade blifvit afta*
gen, befunnos hafva utfallit som följer:
Ja — 129.
Nej — 130.
och skulle således alla sedan förra Rik5"
dagar på Bordet hvilande Grundlags-fråg°r
komma att af Riddeiskapet och Adeln, u°‘
der loppet af denna Riksdag, till afgöra»**0
upptagas.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln &t‘
skilldes klockan straxt efter 3.
In fiHem ProtocolH
A. G. Silverstolpe
Thorsdagen'den II Maj.
Plenum klockan 4 eftermiddagen.
Den 11 Maj. e. m.
325
Justerades följande
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofliga
Ridderskapets och Adelns
Plenum den 11 Maj 1815*
S. D. Vid förnyad föredragning af
ConstitutionsUtskottets, den l3:de April
på Bordet lagda, Betänkande, af den LO:de
i samma månad, i anledning af Konungens
Nådiga Proposition om uppskof med de
hvilande Grundlags-frågorna, stadnade Ridderskapet
och Adeln för sin del i det beslut,
att alla sedan förra Riksdagar på Bordet
hvilande Grundlags-frågor komma att
Under loppet af denna Riksdag till afgörande
upptagas; hvilket beslut skulle de
öfriga respectiva Stånden vänligen meddelas.
Ut supra.
Föredrogs ånyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den 29-’de Mars på Bordet lagda
Memorial rörande Riksdags-vedergällningar
för Riddarhus-Kamreraren, Fiscalen samt de
Wänne Ordinarie Canzlisterne.
Uppå derom, af Herr Spaldencreutz, Ar.
Vl<l, väckt fråga, rnmodades Herr af Uhr att
^a till trycket befordra sitt den 8;de den*tes
upplasta Dictamen.
$ a 0 Dm i1 Maj e, n%l
Vid förnyad föredragning biföllös Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
den 5:te dennes på Bordet lagda Betänkanden;
i:o
Om yrkad rättighet för Magistraterna
uti de Städer, der Landshöfdingar residera,
att, nu såsom förrän Kongl, Påbudet
den l4:de Augusti 1813 utfärdades, få
meddela Res-pass åt inom Staden boende
personer, hvilka derom sig anmäla,
2.’Q Om yrkad ändring uti hvad Författningarne
qmHemmans-klyfning nu stadga,
3:o Om afskaffandet af den hittills
nyttjade Titulatur i allmänna Skrifter och
Handlingar.
Vidare föredrogs å nyo och bifölls
RiddarhusUtskottets den 5:te Maj på Bordet
lagda Memorial, rörande Adeliga Jungfru-Stifts-Cassans
fordringar i Finland.
Grefve Kalling, Pehr, uppläste följande ;
Vördsamt Memorial!
Sedan Rikets Höglofl. Ständer under de
föregående Riksdagar beslutit upphäfvandet
af alla Landt-tullar, emot en viss årlig be*
Den 11 Maj. e. m.
villning, så af Städerna som af Landet, och
detta till mycken beqvämlighet och undvikande
af tids utdrägt för alla som införa
Spannmål och andra varor till torgen,
samt många ledsamma chicaners undvikande
af en egennyttig Tullbetjening; så har
det intet kunnat undfalla min uppmärksam,
het, att oaktadt allt detta, ändå så mycken
Tullbetjening underhålles vid alla Städer,
till mycken gravation för Staten, och till
en tunga för hela Landet. Ändamålet lärer
säkert vara att förekomma Lurendräge.
ri och förbudna varors införsel; men som
utländsksa förbudna varor ej kunna kornma
utifrån annat än sjöledes, och vid alla
Sjötullar underhålles tillräcklig betjening
till visitationer, så kan jagt för min dej in-;
tet inse till hvad ända en opödig Landtullsbetjening
längre behöfver bibehållas. Någon
torde invända härvid, att de behöfva®
till att efterse, det intet förbudna varor införas
i Städerna, men något hvar vet aE
erfarenhet, att man intet blifver visiterad,
då man haren liten Drickspenning att sticka
Tullbetjenten i handen, och sällan blifva
de resande visiterade på resor genom Små.
städerna, der tullarne merändels stå öppna,
och ej sällan utan bevakning, helst der någon
krog finnes i grannskapet. Dessutom
lärer den, som har betydligt Lurendrägeri,
nog akta sig att med sina varor passera
tullarna, då i alla Städer finnes många
andra Smygvägar att med lätthet komma
in, Sjelfva Stockholm ej undantaget. Vi
jDen 11 Maj. e. rttl
äge nu i Sverige vid pass So Städer, och
uti de mesta af dem äro flere tullar, hvaribland
Wadstena, en mindre betydlig Stad
i ÖsterGöthland, har 5. Hvad för en mängd
Tullbetjening af flera hundrade personer
att underhålla med Lön och nödiga hus,
och hvad för en kostnad medförer icke allt
detta för Riket, i en tid, då våra dryga
och högst öfverdrifna Contrib ttioner i alla
Län hos en stor del Jordbrukare ej utgå
annat än genom utmätningar, dem till föry
tryck och fattigdom, Åkerbruket till stör.
sta vanmagt och förderf och hela Riket till
obotlig skada. Min tanka är visserligen
intet den, att på en gång alla Landtulls*
betjenter böra förafskedas; ty derigenom
skulle mången'blifva bragt till tiggare stafven,
utan att Småningom deras antal kunde
blifva minskadt, genom transporter till
blifvande ledigheter vid Sjötullarna, och
att då någon genom döden afginge, dess
plats ej blefve af någon annan uppfylld.
Om denna min Motion vinner Herr (brefvens
och LandtMarskalkens och Höglofl.
Ridderskapets och Adelns bifall, anhåller
jag att detta mitt Memorial måtte till ve.
derbörligt Utskott blifva reipitteradt.
Remitterades till Allmänna Besvärs* och
OeconomieUtskottet.
Herr Heykensköld, Ludvig, anförde skriftligen
till Protocollet:
Den 11 Maj. e. m;
3*9
Vördsamt Memorial!
Under nu påstående Riksdag har Riksens
Ständers uppmärksamhet synnerligen
blifvit lästad vid våra Näringars tillstånd,
och ett särskildt Utskott fått sig uppdraget
att undersöka, så väl orsakerna till deras
vanmagt, som medlen att återlifva dem. Om
man å ena sidan måste medge, att våra inhemska
Näringar icke kunnat undgå att
vidkännas de svårigheter, som varit en följd
af handelns osäkerhet under ett länge fortsatt
krigs-tillstånd både inom och utom Eu.’
ropa, måste man å andra sidan erkänna, att
en mängd Författningar i vårt Fädernesland
gifvas, hvilka inskränka närings-fliten inom
allt för trånga gränsor , till betydligt hinder
för Näringarnes förkofran. Att för hvar*
je Närings-gren särskildt granska de förordnanden,
som den röra, blifver otvifvelaktigt
det säkraste sätt att utröna huruvida rättelse
eller ändring är af nöden. Men då
en sådan fullständig undersökning allena
kan väntas af flera upplysta personers gemensamma
bemödande, är min afsigt blott
att vidröra några Oeconomiska Författningar,
om hvilkas otjenlighet och skadliga
verkan jag sjelf som Närings-idkare kommit
i erfarenhet.
Knappt finnes inom vårt Fädernesland
någon Näring, som mer än Bergshandterin.
gen fått vidkännas olägenheterna af ett öfver
densamma utöfvadt förmynderskap, och
33«
Pen i i Maj. e. m.
i hvilken den enskildta industrien mer vid
hvarje steg ser sig hämmad af författningar
under särskildta perioder utfärdade. Jag
vill inskränka mig till anförande af några
Förordningar rörande Kol-handeln i Bergslagerna.
Kongl. Jern Bergs-Ordningen den
6 Juli 1649, stadgar: att ingen Bergsman
må eller sKall hafva magt att försälja någon
skog utom hyttelaget eller förskingra
dess koi-tillverkning undan hlåsningen i
samma hytta, men vara förpligtad att kolen
inom hyttelaget utbjuda, så framt han sådana
vill aflåta. Likaledes Kongl. Förklaringen
den t April i739. Oen som beträdes
att ifrån Bergsmans-skogarna och Tackjerns,.
blå^mngarna handla några kol, det vare sig
Bruks-,igare eller någon annan , för att desamma
använda till hammar-verk, masugnar
eller andra koltärande verk, skall första
gängen för hvarje stig vara förfallen till
£0 Daler Silfvermynts böter, andra gången
till dubbelt, och den tredje sina erhållna
Bruks-privilegier förlustig. Om någon Jernverks-ägare
koper kol undan något af de
ädlare verken, skall han, utom här förut
stadgade böter, hvarje gång han dermed
beträdes, framgent förlora 25 Skpd af sin
årliga smides-rättighet •— Ändamålet m^d
otvannämnde Författningar synes hafva varit,
dels att förekomma, det den till Tackjernsbläsning
påräknad1 kol-tillgång på annat
sätt skulle användas, dels att genom ett
nedtvin a It kol-pris inom Bergs-lagerna erhålla
ett lågt pris ä Tackjernet. Man arv
pen ii Maj e. m.
331
såg vid denna tid förbud och exclusiva privilegier
såsom nödväudiga villkor för näringarnes
bestånd, och i enlighet med dessa
grundsatser bildades ej allenast hvarje
Bergslag, utan inom dem hvarje hyttelag, till
särskildta corporationer, förbundne att ovillkorligt
använda skogarna till kolning
för Tackjerns - blåsningen. Dessa hinder,
lagda i vägen för ett fritt begagnande af
skogarna , äro lika menliga för industriens
tillväxt inom Bergslagen, som de till sin
natur äro stridande emot rättvisa och billighet.
Om en Bergsman af omständigheterna
skulle finna sig föranlåten att sälja sin
skog eller sina kol, bör han väl då vara
beröfvad rättigheten att till den mestbjudande
försälja dem, och ovillkorligen förpligtas
att aflåta sin egendom till medlemmarne
af samma hyttelag, till hvad pris de
behaga utsätta? Desse utöfva ju då i afseende
på honom ett monopoliskt tvång, och
lära ej underlåta att genom sammansättning
begagna sig af hans förlägenhet. Vid ifrågavarande
fall, likasom i allmänhet, borde
en fri concurrence af köpare och säljare allena
bestämma varu-priset, och ett undantag
härifrån kan aldrig äga rum utan enskildt
lidande. Förordningar, hvilka bestämdt
sålunda föreskrifva hvartill skogarne
och tiden inom Bergslagerne få användas,
inskränka ej allenast den fria dispositions-rätt
hvar och en inom ett samhälle
bör hafva öfver sin egendom, de hindra äfven
anläggningen och utvidgandet af andra
33?
Den 11 Maj e. ml
vid hvilka kolen med större förmån både
för enskildta och det allmänna skulle kunna
begagnas. Sednare tiders bedröfliga erfarenhet
har visat, att Svenska jern-handteringen
hvarken nu eller framdeles kan påräkna
den jemna afsättning å sina producter,
eller det emot productions-kostnaden svarande
pris, som man vid Bergs-Ordningar*
nes utfärdande ansett nästan som orubbligt.
De utgåfvos i en tid, då handeln nationerna
emellan sällan var underkastad betydliga
hinder, dä utbytet af producter länder emellan
var lätt och obehindradt, och Bruksidkaren
mcrändels säker att med vinst återbekomma
sitt använda capital. Denna
verlds-handels ostörda gång har nu upphört,
och den säkerhet i beräkningar och
företag, som deraf var en följd, har längesedan
försvunnit. Industrien måste således
foga sin efter tidens förändrade skick, och
genom hittills obegagnade eller ej påtänkta
utvägar söka en ersättning för oundvfkliga
förluster. Men härtill fordras ock, att den
skall lemnäs fri, och att de band borttagas,
som hindra närings-idkaren från förflyttningen
*f sitt capital och sin verksamhet ifrån
en närings-gren till en annan.
Stundom har väl Regeringens liberala
tänkesätt genom upphäfvande eller ändring
af en och annan författning rörande Bergshandteringen
undanröjt hindren för näringsfliten;
dock torde nu den tid vara kommen,
då desse författningar i allmänhet mera bö
-
Den 11 Maj. e. m.
833
ra lämpas efter förändrade lö hållanden. De
af mig anförde förordningar rörande Kolhandeln,
likasom åtskilliga angående Tackjerns-handeln
inom Bergslagerna, äro efter
min tanka af den egenskap, att de i deras
närvarande skick nästan tvinga Närings-idkaren
att söka eludera dem, och gifva derigenom
anledning till underslef och lagbrott.
Jag vågar således vördsamt underställa
Höglofl. Ridderskapets och Adelns upplysta
pröfning, om icke, till beredande af en mera
utvidgad närings-frihet i Bergs-handteringen,
de författningar, hvars olämplighet
jag nu sökt visa, jemte öfriga, som dermed
stå i sammanhang, böra komma under öfvervägande
och granskning vid frågan om
sättet att i allmänhet upphjelpa våra näringar,
och anhåller derföre, att mitt anförande
måtte till det särskildta Utskottet remitteras.
Remitterades till Särskildta Utskottet.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel, uppJ
läste till Protocollet följande:
Under loppet af närvarande Riksmöte,
tyckes Allmänna tonen mer än någonsin
vara stadgad för erkännandet af den Sats;
att allmänna välfärden säkrast danas och underhålles,
då Samhällets inre verksamhet
334
Den i i Maj. «. fri«
äger en fri och obehindrad gång* — Flefä
värde Ledamöter, sorn vidrört härmed förenade
ämnen, hafva sammanstämt i önskningar
för upphäfvandet af Skrå-inrättningarS
och Monopoliers tvång, såsom säkraste
medlet att gifva ny kraft åt den sjunkandö
allmänna välmagten och återföra lif och för.
måga åt de aftynade Näringarna.
De hafva således rättvisat Satser, sont
Philosopher och store Statsmän, äfven under
olika tidehvarf, enstämmigt yrkat.
Med åsigter hämtade från dessåS läror,
i förening med den erfarenhet jag under
en, ehuru inskränkt Verkningskrets ägt tillfälle
förvärfva mig, vågade jag, såsom Med:
lem af detta Stånd, under 1 X09 års Riksdag
väcka en Motion, som hade följande föremål.
”Att Exclusiva Privilegier, i deras
primitiva bestämmelse ämnade till konstflitens
uppmuntran, ej måtte förfela deras
ändamål, genom en till skada för andra
Medborgares verksamhet för långt utsträckt
tid till begagnandet af den uteslutande Kåtten
; utan närmare svara mot ändamålet, derigenom,
att för det första, tiden för deras
åtnjutande behörigen förkortades, att för
det andra, tillverknings.methoden ensamt
blefve föremål för ett sådant Privilegium,
och ej Personen så till sägandes satt i stånd
att under skygd af erhållen rättighet på u
-
Den 11 Maj. e. m.
33S
teslutande tillverkning af en viss sak, kunna
utan egen förlust försämra sin tillverkning,
hvars rätta bedömmande saknar all
måttstock, om täflan icke finnes. — Och
slutligen för att utan någons förfång vinna
en jemn fördelning af rättigheter inom
idoghetens område, alla Exclusiva Privilegier,
som innehafvarena under en tid af 20
år begagnat, måtte upphäfvas och försvinna
Då
jag icke kommit i erfarenhet hvad
vid denna motion slutligen blifvit tillgjordt,
och än mindre att den medfört någon verkan,
så vågar jag nu ytterligare framställa
de grundsatser, hvarifrån jag då utgick,
och i det jag åter väcker samma Motion,
vördsamt underställa Höglofl. Ilidderskapet
Och Adeln följande.
Jag har ansett och anser uteslutande
Rättigheter som fiender till Ko sterna,
Slöjderna och Handeln, hvilka säkrast genom
täflan befrämjas; en täflan nödvändigast
i ett land, der Climatets hårdhet gör
lynnet trögt och mindre benäget för nvheter
och försenar utvecklingen M koi st-sinnet.
[ag har trott, att, ju mindre man stadgar
Lagar för Idogheten, ju färre bancT,
sorn TiaöTä~dess krafter~och' alstrings-förmå*
ga, ju mer båtnad uppstår för Samhället;
ty Handel, Slöjder och Näringar, skola
sjelfmante framtränga till de fält, hvarpå
de frodas.
336 Den ii Maj t. m'.
Af dessa satser följer ingalunda, att jag
förnekar nyttan af en uppmuntrande belöning
för bevislig uppiinning af ett nyttigt
föremål} men om å ena sidan, ett på rjitta.
grunder gifvet privilegium må blifva uppfinnaren
en borgen att hoppas ersättning,
derigenom att han under en bestämd tid
ensam äger föryttra en tillverkning, för
hvars uppfinning eller fullkomnande han
tilläfventyrs användt mödor och penningar,
bör det å andra sidan ej sätta honom i tillfälle
att uraktlåta förbättrandet af sjelfva
saken, som vid sin första uppfinning ej alltid
kan äga fullkomlighet, och som under
en tid af 20 år, hvarpå de flesta sådana
privilegier äro utdelte, kan i sina former
tarfva förändringar, hvilka, de må vara så
nödvändiga som helst, likväl icke kunna
bringas i verkställighet, så vida uppfinnaren
elier den privilgieradee personen ej af
egen drift finner för godt att följa tidens
fordringar och en framskridande upplysning.
Då man i följd häraf bemärker, att dessa redan
pä så lång tid gifna privilegier blifva
understundom prolongerade, finner man lätt
orsaken, att ett samhälle i vissa fall skall
under en mansålder kunna qvarstå på samma
punkt af odling.
Om, tillexempel, Guttenberg, sorni l5:de
Seculum uppfann Träd-typer och grundläde
den första Boktryckar-präss, hade erhållit en
uteslutande rätt att ensam dermed få trycka
böcker,
lil.
Den 11 Maj t. tru
337
böcker, med förbud och vite för hvarje annan
att dermed sig befatta; och om han endast
haft sin egen vinning till föremål, så
hade han säkerligen ej funnit sig befogad
att, till vinnande af ett större ändamål, med
sig förena Scheffer och Faust, hvilka tillsammans
förädlade den gjorda uppfinningen
genom en ny, af gutna Metall-typer och
Matriser; och Boktryckeri-konsten skulle
troligen hvarken så snart fullkomnat sig, ej
heller så hastigt till sina verkningar blifvit
känd, att 23 år efter Guttenbergs första
Boktryckar-präss en Latinsk Bibel blifvit
tryckt med gutna stylar, samt att 20 år
senare ett Boktryckeri redan fanns i Sverige.
—
Men för att med exemplen vara närmare
vår tid, så anmärkom verkan af ett enda
privilegium inom Fäderneslandet, som
nogsamt ådagalägger huru dessa uteslutande
rättigheter i allmänhet kunna förhindra konsternas
framsteg och utveckling, genom de
hinder som läggas i vägen för deras sträfvande
till fullkomlighet.
E11 Embetsman i ett af Rikets högre
Collegier erhöll år 1788 Kongl. Maj:ts Nådigste
Privilegium att ensam här i Riket få
gravera och trycka Musicalier under en tid
af 20 år. Fem år innan detta Privilegium
tilländalopp, eller år 1P03, erhölls prolon.
gation på femton år. Således har under en
Ridd. och Ad. Prut. N.'0 43* 44.
338
Den 11 Maj.
tid af 35 år ingen ägt och äger ingen ännu
att i denna väg af de fria konsternas befordrings-medel
göra någon förbättring,
hvilket likväl det härvarande privilegierade
Musi k-trycket så väl behöfde, då det ej
allenast är vida underlägse allt hvad af dylika
inrättningar i andra Länder finnes, ritan
med undantag af några få epreuver äfven
sämre än hvad det i början härstädes
lofvade blifva. — Betydliga uppfinningar
hafva emedlertid i denna vägen uppstått och
väsendtliga förbättringar på andra orter blifvit
gjorda vid arbets-methoden, utan att
sträcka deras verkan hit, emedan det härvarande
privilegierade Tryckeri tyckes vilja
uthålla sina 35 år, utan att afvika från
dess ståndpunkt.
Dessa uppfinningar, kända och värdera:.]
de af hvarje vetenskaps-idkare, äro Stereotypien
och Lithographien eller Sten:
skriften, hvilken sednare i synnerhet här är användbar
i anseende till inom Landet varan:
de tillgång på erforderliga sten-arter. Dess.'
utom hafva Typographien och den vanliga
Giavuren undergått märkliga förbättringar,
hvilka, utaf förut, anförda anledningar, äro
alla hos oss obegagnade.
Frukten af ett så utsträckt och uteslu.
tande privilegium är således, att man icke
allenast fått åtnöja sig med ett vida sämre
Nottryckeri, än i något annat Land, utan
äfven att flera inhemska Compositeurers ar
-
■ /
\
Den ii Maj.
beten, på sednare åren blifvit i Tyskland
tryckta och sedan hit införda. Samma utväg,
som desse Compositeurer sett sig tvungna
att vidtaga, om ej arbetets yttre form
alltför mycket skulle hafva motsagt dess inre
hallt, torde äfven den tillförordnade PsalmComitéen
finna oundviklig för den blifvande
Psalmbokens musikaliska del, så vida en
mellankommande tillåtelse af fri täflan icke
uppväcker idoghetens och konst-flitens åtgärder
till vackrare och berömvärdare resultater.
Jag har vågat anföra' ett exempel af
Exclusiva Privilegiers verkan, som, jag medger
det, ej är af ett allmänt intresse, eller
af någon stor nytta. Men jag har vågat göra
det ur det skäl, att jag känner detta
Privilegii beskaffenhet närmare än något
annats, och tror derjemte, att man genom
en frametälld tafla af ett Privilegii skadlighet,
kan sluta till följderna af flera, om
icke till alla, och vågom äfven säga: att
då konst-fliten inskränkes genom prohibitiv
va författningar och exclusiva privilegier,
skadar man på en gång det arbete, hvilket
tillåtes, och den, hvilken man förbjuder detsamma
Jag
skulle misskänna HÖglofl, Ridderskåpets
och Adelns upplysta omdöme, om
jag ansåg mig tift ämnets vidare utförande
behöfva ingå i ytterligare detailer, för att
bevisa, huru allmänna industrien qväfves,
om belöningar ämnade till dess uppmun*
Den ii Maj e. m.
tran ej tilldelas ur förändrade och på sannare
förhållanden grundade åsigter.
Om vi förene andra Länders erfarenhet
med en sann theorie, skole vi ej hafva
svårt att, till vinnande af det åsyftade
målet, finna en sannare rigtning för dessa
belöningar. Den skall lätteligen anträffas,
så val i de Engelska Patents-Lagarna, sorn
i de i Frankrike gällande Brevets d’lnvention
och Brevets d’Introduction, hvilkas grunder
ganska väl kunna lämpas till vårt Land,
med de lörändrade former, som Local-för-;
hållanden och National - lynne kanske fordra.
I England finner man det största fält
upplåtet för de omtänksammes och idoges
ömsesidiga täflan. Ett Kongl, tillåtelse-bref,
eller Royal Patent, vägras icke på hvilken
tillverkning som helst, då den förtjenar afseendej
men det är ej sjelfva saken eller
ämnet som privilegieras, det är utförandet
deraf eller arbets - methoden, som upfinnaren
försäkras att uteslutande under viss tid
få begagnaj och i denna den ägande Rät.'
tens helgd har han den rätta belöningen
forsin upfinning, som ett samhälle bör kunna
bevilja.
En tillverknings förbättringar, hvilka
först läras af erfarenheten, äro ej derigenom
hindrade och uteslutnej ty hvarje annan,
som bevisligt förändrar arbets-metho;
Den 11 Maj e. ml 341
den, så att andra Resultater deraf upstå,
får för samma ämne ett lika beskaPfadt patentj
och det skall ej vara ovanligt, att
den -sorn önskar att för allmänna omdömet
liksom framställa en måttstock för sin konstflit
och skicklighet, innehar flera, ja ända
till 6 å 7 dylika patents.
Franska Lagarne för upfinningar skola
äga ett företräde i deras mera bestämdhet
och större säkerhet för upfinnaren, att njuta
frukten af sitt snilles mödor, likväl utan
att det sker på bekostnad af andra Medbor-'
gares verksamhet och täflan i konstflit. —-  Då desse Lagar äfven göra skillnad emellan
den förmån, som bör tillfalla upfinnaren,
och fördelen, som tillkommer den, hvilken >
gör ett ämne bekant, tyckas de, i anseende
till deras användbarhet hos oss , hafva en
nära rätt till vår uppmärksamhet.
Då jag vid 1809 års Riksdag vågade
väcka Motion om en förändrad rigtning för
Exclusiva Privilegiers utdelande , hade jag
den tillfredsställelsen att se den understödd
af flera värda Ledamöter inom detta Riksstånd,
äfvensom den, att finna densamma
af Besvärs- och Oeconomie-Utskottet gillad
och tillstyrkt^ ehuru jag, sedan Utskottets
Betänkande i Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Plenum blef bifallet, om denna sakens
vidare utgång saknar upplysning. —
Med det nya stöd jag för mina här
343
Den 11 Maj e. m'.
vördsamt framställda yttranden nu hämtar
ur de värda Ledamöters af Höglofl. Ridderskåpet
och Adeln Memorial, hvilka gif.
vit anledning till det Särskildta Utskotrets
formerande, hvars stora föremål skall blifva
den inhemska välmagtens upphjelpande; och
med särskildt afseende på Hans Excellences
En af Rikets Herrar, Herr Grefve Ruuths
yttrande i dess Memorial af den 13 April,
i afseende på nödvändigheten: ”.Att”, sorn
orden lyda , ”upphäfva alla Författningar ,
”sorn strida mot Inhemska Handels-rörelsen,
”samt alla hand, hinder och tvång, af hvad
”namn de vara må, mot producerande näringars
och rörelsers fortgång i allmänhet.”
Så vågar jag med stöd häraf ånyo föreslå:
l.*o Att alla Exclusiva Privilegier, som
innehafvarne i 20 år begagnat, måtte upp.
häfvas och till deras kraft varda dödade.
2:o Att hädanefter icke något Privilegium,
på hvad production det vara må,
måtte såsom fullkomlig uteslutande rätt i
något fall meddelas.
3:o Att sådana för konst-fliten tjenliga
uppmuntringar, som förvissa om ägande
rättens ostörda åtnjutande, måtte hafva afseende
på tillverknings-methoden, men ej
på sjelfva saken eller ämnet.
4:o Att ett sådant Privilegium ej måt.
te blifva ett hinder för erhållandet af ett
Den 11 Maj e. mi 343'
nytt Privilegium å bevisliga nyttiga förbättringar
af en redan privilegierad arbets-me*
thod.
5:0 Att dessa Privilegier icke måtte
tilldelas på längre tid än 10 år, och om
prolongation sökes, icke beviljas för längre
tid än 5 årj och slutligen
6:0 Att dessa uppmuntrande belöningar
för snillet, konst-fliten och idogheten,
ej måtte framdeles bära namnet privilegium
exclusivum, hvilken benämning lätteligen
kunde förbytas emot en för ändamålet mera
svarande och enligare deras natur och be^
stämmelse.
Jag anhåller hos Eders Excellence Herr
Grefven och Landt.Marskalken samt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln ödmjukast, att
detta mitt Memorial, såsom nära hörande
till det Nya Utskottets verknings-krets,
måtte, efter skedd communication med de
andra respectiva Stånden, blifva till detsamma
remitteradt.
Begärdes på Bordet.
Herr von Engeström, Jan Daniel, hade ilM
lemnat följande:
Ödmjukt Memorial!
Med Eders Excellences och Höglofl.
344 jD«n ii Maj m'.
Ridderskapets och Adelns tillåtelse utbeder
jag mig att få den äran anföra några tankar
i ett ämne, som efter min öfvertygelse (den
enda ledaren af mina företag) förtjenar Riksens
Höglofl. Ständers uppmärksamhet.
Under loppet af detta Riksmöte hafva
manga förslag inkommit, så väl uti den allmänna
hushållningen, sorn lag-frågor och
sättet till upplysningens spridande. Jag
tror icke, att jag misstager mig, om jag vågar
smickra mig med den tanka, att Höglofl.
Ridderskapet och Adeln gillar en frami
Ställning nära rörande Medborgares rätt och
välfärd, och af sådan grund värdig den uppmärksamhet
jag dristar påkalla.
Manga, och äfven nyare exempel visa,
huru lätt den renaste rätt kan gå förlorad
och det största lidande beredas igenom Fataliers
försummande. Jag medgifver, att vid
vissa händelser personligt inställande eller
fullmägtigs biträde är alldeles nödvändigt;
men jag påstår också, att denna nödvändighet
icke alltid fordras af saken, ehuru den
hittills fordrats af lagarna. Om jag äger mitt
hemvist i Rikets sydligaste landskap och
har affairer i de nordligaste, händer det
lätt, att jag kan blifva inblandad i frågor,
som ålägga mig skyldighet att förklara mig,
eller lemna mig den rättigheten att göra
det. I bägge fallen rörer det min existence
såsom Samhälls-medlem. Månne icke Lagstiftarens
omsorg bör vara att lätta omvä
-
Dm ii Maj. e.m1 345
garna, och ej förtynga mina omkostnader ?
Bedrager jag mig i min tanka, om jag tror
att sådane Lagar böra ändras, som motverka
detta ändamål ? Om jag på en aflägsen
ort icke äger någon bekantskap, eller någon
pålitlig eller tjenlig person, till hvilken
jag kan vända mig, i fall en förklaring af
mig fordras, så måste jag resa sjelf eller
sända ombud. Om också inga oförutsedda
hinder inträffa under resan, så är den dock
förenad med dryga omkostnader, stundom
kanhända öfverstigande sjelfva sakens värde.
Jag gjorde i sådant fall bättre, att försumma
mig. Men jag vågar hemställa, om
ej Lagarne skulle derigenom småningom
liksom förlora något af sin värdighet, och
i samma mon desse förlora, >så förlorar också
Samhället, för hvars väl de äro stiftade.
I ett annat fall, om jag på behörig ort känner
en tjenlig person, så kan jag icke ålägga
honom att vara min cominissionnaire.
Men min förklaringstid är kort; jag hinner
ej inhämta hans samtycke; han kan ej lagligen
förbindas till ansvar, om han ej uppfyller
den commission jag honom uppdragit
— och fatalier försummas. Men det kan
äfven hända, att ett ombud, som vore villig
att iakttaga min rätt, ej befunne sig hemma
då mina handlingar, till orten ankommo;
och följden för mig, såsom sak-ägare, blefve
i alla fall densamma.
Efter dessa anmärkningar kan man icke
undgå att göra sig denna fråga: Hvarföre
346
Den 11 Maj e. m'.
är det förbudet att nyttja en genare, säkrare
och med mindre kostnader förenad väg?
Jag menar den allmänna Posten, inräliad för
hela Samhällets väl, och tjenlig att lika ver,
ka till upplysningens spridande och att gagi
na den medborgerliga säkerheten. Länge
har den visat sin nytta i handels och oeconomiskt
hänseende; skall den icke äfven få
vara nyttig i juridiska ämnen? Om de betydligaste
Penning-remisser, de mest vigtiga
handlingar igenom Posten länge kunnat
befordras till både säker och skyndsam framkomst,
så inser jag icke någon våda, att för
vissa Rättegångs-papper bruka samma väg.
Jag säger vissa, ty min tanka är den, att
denna utväg endast borde vara tilläten i sädana
fall, dä ej personlig närvaro eller fullmägtigs biträde
oundvikligen af sjelfva saken fordras. Skulle
någon förmena, att han igenom detta sätt
ej vore fullkomligen säker, så må det blifva
honom öppet, att ej betjena sig häraf;
men med en stolt nationlig känsla gör jag
den anmärkning, att våldsamheter, utöfvade
emot Posten, äro ganska sällsynta i vårt Fädernesland.
Jag vågar, i anledning af det jag nu
haft äran anföra, ödmjukast anhålla att få
uppgifva några punkter, hvilka hufvudsakligen
lära böra iakttagas, om mitt välmenta
förslag är nog lyckligt att vinna bifall.
i:o Upphäfvande af alla de författningar,
sorn förbjuda Postens nyttjande till ofvan
beskrifna handlingars förskaffande.
Den 11 Maj. e. ml
347
2:o Tid till förklarings aflemnande böt
alltid lämpas efter den persons mer eller
mindre aflägsna vistelseort, hvilken förklaringsskyldigheten
ålägges, och alltid så utsättas,
att han äger nödig tid att taga behörig
kännedom af handlingarna, och igenom
Posten, inom fatalietiden, kunna hafva dem
framskaffade. Såsom grund härtill skulle
lämpligare kunna tjena, hvad förut är stadgadt
om olika besvärstid i olika provinser,
dock borde mindsta tiden alltid utsättas till
fjorton dagar efter skedd communication.
3:o Hvar och en äger rätt att till alla
Embetsverk, Collegier, HofRätter, Landshöfdingar,
Consistorier, Domstolar m. fl.
som sammanträda på sådana ställen, der PostContoir
finnas, directe med Posten insända
sådana handlingar, som endast fordra deras
inlemnande.
4:o Sådane handlingar skola öppna in.
lemnäs på PostContoiren, och emot vanlig
afgifts erläggande afgå under recommendation.
Vid inlemnandet bör äfven erläggas
behörig lösen, som i tjenlig ordning afPostförvaltafen
afsändes till vederbörligt PostContoir.
5:o Afsändaren bör vid inlemnandet
vara försedd med en fullständig förteckning
i handlingarna, hvilka böra vara genomdragne
och med Sigill försedde. Hans egen
säkerhet tyckes fordra, att äga behörigen
34$
Den 11 Maj. e. m:
vidimerade afskrifter. Postbeviset kan tecknas
å dessa, om Postförvaltaren godkänner
dem, som bestyrkt afskrifternas rigtighet,
men han bör då förse genomdragnings-tråden
med PostContoirets Sigill, och alltid på
bref-omslaget teckna ordet Fatalier.
6:o Skulle, genom inträffade händelser,
Posten så sent ankomma, att Fatalietiden
vore tilländalupen, så förlorar afsända-;
ren intet af sin rätt, enär han med Postbeviset
kan styrka, att denna tid ej gått förlorad
efter Postens vanliga fart,
7:0 Om så nödigt pröfvas, i anseende
till något förökadt besvär för vederbörande,
som böra utqvittera brefven, Så kunde någon
lämplig afgift föreskrifvas och med handlingarna
bifogas.
8:0 Då ganska många troligen kornrao
att betjena sig af denna utväg, ökades
inkomsten af Posten så betydligt, att någon
ytterligare moderation tyckes kunna önskas
för Fatalie-bref, än den, som Kongl. Förordningen
af 1785 lemnar.
Af sådan egenskap är mitt förslag. Medborgares
säkerhet är derigenom nära förenad
med Statsverkets förmon. Det är dessa
skäl, som förmått mig att yppa mina
tankar. Jag har sett för många förluster,
för att kunna försumma detta tillfälle samt
Den ii Maj e. tnl
349
den både rättighet och pligt mig, såsom
Riksdagsman, tillhörer.
Jag anhåller ödmjukast, att Eders Excellence
Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloft. Ridderskapet och
Adeln täcktes till behörigt Utskott, kanhända
så väl till Högloft. Lagutskottet, som äfven
till Höglofl. OeconomieUtskottet, remittera
detta mitt anförande, samt tillåta att
detsamma får meddelas de Respectiva MedStånden.
Begärdes på Bordet,
Friherre Stael von Hollstein, Corjitz Lud-.
vig, uppläste följande
Vördsamma Memorial,
Då ett af de mest magtpåliggande årender,
vid detta Riksmöte, är att påfinna ett
räddningsmedel emot de olyckor, som hota
att drabba en mängd enskildta medborgare,
genom den oordning, som uppkommit i Penninge-verket,
och som från början härleder
sig, efter min tanka, från den lättare tillgång
på penningar, hvarmed Disconterne
bifrädt, och som föranledt till vågsamma
och allt för dristigt calculerade företag, så
i egendoms-handel som andra speculationer,
så är det en oundviklig nödvändighet, att
först någon undersöker hvarifrån den r.u
350
Den 11 Maj. t. m.
öfverklagade penning-bristen härrörer. Allmänneligen
hålles för, att en allt för ringa
Penning-massa, emot Folkstocken och Varuproductionen,
härtill är orsaken; och derföre
tror man hjelpen vara funnen deruti,
att man ökar Penning-massan. Efter mitt
begrepp, är detta alldeles falskt. Bankens
utelöpande Sedlar äro flera Millioner större
än år 1SO9; och sedan det året håfve vi
likväl förlorat, genom Finlands förlust, nära
en Million Menniskor och producter i proportion;
när nu härtill lägges alla circulerande
DiscontÄssignationer, så torde man,
utan att göra misstag, kunna säga, att Sverige
aldrig haft så stort utelöpande Capital,
som i närvarande tid. Att derföre hjelpa
oredan medelst ökande af denna pappersmassa,
vore ej annat, än att göra det onda
dubbelt större; väl kunde det hjelpa en och
annan, som oförsigtigtvis ställt sina affärer
så, att enda hjelpen blir ett försämradt mynt,
hvarigenom producterne kunna stiga till tredubbelt
värde i ett dåligt mynt; men äldre
skulder, contraherade den tid myntet var
bättre, likväl dermed kunna betalas; oskyldige
medborgare derigenom bringas om deras
förmögenhet, och sjelfva Staten sättas i
äfventyr, helst om Banken skall göra biträde,
hvartill den icke tyckes hafva lägenhet,
då dess sedlar i närvarande stund äga så
slät valeur. Man far verkligen vilse om rätta
orsaken till penning-bristen — Den är icke
svår att finna. Det är kändt, att Landtmannen
ej blir af med sina producter: Spann*
Den 11 Maj e. m«
35^
mål, Bränvin, -Victualier m. m. allt föres
in i denna stund från främmande orter, och
våra penningar föras deremot ut — likväl
håfve vi sjelfve stora förråder, som ligga ofruktbara.
Förbjud endast ali införsel af
utländska varor, som vi äge här hemma, och
laga att landtmannen får debit på sin spannmål,
victualier m. m.! — 5 å 6 Millioner
skola komma i rörelsen, och allt skrik om
penning-brist skall upphöra — utom af
dem, som hvarken hafva varor eller credit,
och de stå svårligen att hjelpa; kunna också
icke pretendera att Staten är förbunden
mera hjelpa deni än andra, som i förra tider
kommit på obestånd. Falskt är det föregif.
vande, att med tillåtelsen af införsel af utländska
förnödenhets-artiklar ett modereradt
pris derpå kan hållas till gagn för penninglöntagarne,
arbetsman och de mindre bemedlade.
Om i deras hushålls - utgifter 8 å 10
procent härigenom kan besparas, måste de
dyrt omgälla detta, när sedan, till oredornas
hjelpande, svårare mått och steg måste
tagas, och de förlora kanske hälften af deras
förmögenhet. Ett förbud emot all införsel
af sådana utländska producter, som
finnas i landet — och det snart — blir enda
bote-medlet.
Remitterades till det Särskildta Utskottet.
Den 11 Maj e. m.
Herr Fock, Berndt Vilhelm, hade inlemnät
följande
Vördsamma Memorial!
Erfarenheten har lärt, att den nu öfver
allt i Riket införda Vaccinationen icke ännu
blifvit begagnad med all den omtanka
och sorgfällighet, som uppfinningens ojemförliga
värde förtjenar. Uppmuntringar af
alla slag från en vis och faderlig Regering,
Läkares och Presterskaps bemödande, samt
de i Församlingarna tillförordnade Vaccinateurers
åtgärder, hafva visserligen uträttat
mycket, och den härjande farsotens fordna
stora förödelser hafva blifvit på ett högst
betydligt sätt inskränkte; men, ty värr! ännu
icke utrotade; och man måste som säkra
orsaker dertill antaga, dels att okunniga
föräldrars vantro alldeles undanhållit flera
barn från den välgörande ympningen, dels
att en oväntad sorglöshet ställt Vaccinateuren
utur tillfälle att undersöka den anbragta
Vaccinens verkan och äkthet; genom
hvilken sistnämnde händelse här och der
inträffat de; menlige följder, att naturliga
koppor sedermera angripit och jemväl fört
i grafven sådana vaccinerade barn. Dessa
bägge händelser påkalla en ansvarighets-lag,
som directe verkar till det stora ändamålet;
och , må hända, skulle detta säkert vinnas
genom en årlig beskattning eller Capitations.
afgift för hvart och ett barn, som icke kan
vid
lil.
Den ii Maj e. ml
3 53
vid Mantalsskrifningen med Vaccinateurens
bevis styrkas vara, inom sex månaders ålder,
ej allenast vaccineradt, utan ock sedermera
hafva i rätt tid blifvit för Läkaren
eller Vaccinateuren uppvist, samt befunnits
hatva haft verkliga skydds-koppor; äfven
som det i förening härmed blefve nödvändigt,
att Presterskapet, inom en viss dag i
hvarje månad, till Församlingens vaccinateur
öfverlemnade ett utdrag utur dag-boken,
för den nästföregångne, på det att såmedelst
all möjlig controll och upplysning
om de föddes antal och vistelse-ort kunde
vara att tillgå; hvarefter dessa utdrag, försedda
med Vaccinateurens anmärkningar om
hvad tillgjordt blifvit, äfven borde vid
Mantals- och Skatt-skrifningen till granskning
företes af Krono-betjeningen i orten,
som alltid åtta dagar förut deraf kunde
få del.
På sådant sätt, och om ingen annan
finge befatta sig med Vaccination, än deri
som af vederhörande Provincial-Läkare godkännes
äga erforderlig skicklighet dertill,
samt om, på Nådigste befallning, ett Reglemente
för alla Vaccinateurer blefve utfärdadt,
rörande deras rättigheter och pligter
i och för vaccinationen; skulle troligen
fördomen och liknöjdheten, understödda äf
egennyttan, kunna besegras, och en långlig
vana småningom göra tvångs-medel öfverflödiga.
Ridd. och Ad. Prat. N:o 45. 46.
354
lien il Maj. c. m.
Remitterades till Allmänna Besvärs*
Och Oeconomie- Utskottet.
Vidare upplästes ett af Herr Fock ia«
lemnadt så lydande
Vördsammaste Memorial!
Att ej allenast Kongl. Maj.‘ts och Kronans
Parker och Allmänningar, utan ock
enskildte Skogar, olofligen tillgripas och
förödas, samt att nuvarande, till dess antal
otillräckliga och illa lönade, Bevakning å
de förra icke afvärjer sådana tillgrepp —
är en sanning, lika allmänt känd, som den
är väl grundad, och hvars bedröfliga följder
böra förekommas, genom skyndsamma och
ändamålsenliga mått af Rikets Lagstiftande
Magt.
Hos den obildade FolkClassen råder
allmänt den öfvertygelsen, att, emedan Skogen
växer utan Mennjskans närmare vård,
så växer den, som man säger, för alla; hvil*
ket lärer vilja säga, att den behöfvande
begår ingen egentligt ond gerning, då han
hämtar sitt behof af denna nödvändighetsartikel,
der han först och lägligast finnér
den; hvilken grundsats, oftare tillämpad
på Krono-parker och Allmänningar, än på
Enskildtes Skogar, synes vara föranledd af
stadgandet i vår Allmänna Lag, som icke
till classen af missgerningar eller fiirbrytel
-
Den 11 Maj. e.m.
-3 5 5
ser hänför dessa ingrepp i ägande rätten,
och som jemväl med alltför mycken mildhet
bestraffar lättsinnighetens eller ondskans
företag emot de till prydnad och gagneligt
nöje planterade träd. Så länge denna bristfällighet
i Lagstiftningen icke afhjelpes, och
det deraf i den okunniges ögon följande
begrepp om ringa eller ingen moralisk
brottslighet, genom öfverträdelse af ett
vites-förbud, alldeles utrotas, medelst en
strafflag, som antingen ställer Skogstjufnad
och våld emot Trädplanteringar i jemnlikhet
med annan stöld, och således lika heligt
beskyddar denna Statens eller enskildta
medlemmars så lätt tillgängliga,- men så
långsamt och svårt ersättliga egendom, sorn
hvarje annan del deraf, eller ock åtmindstone,
jemte förhöjda penningböter, bestämmer
uppenbar Kyrkopligt för åverkan, enär
skadan öfverstiger Tre R:dr 16 skillingars
värde; så länge kan man icke förvänta ett
förbättradt tänkesätt i detta afseende, och
icke kunna hoppas att allt det värde fästes
vid denna för vårt Climat vigtiga egendomsgren;
och jag får derföre föreslå, att en sådan
Lag-förandring må blifva ett föremål
för Rikets Höglofliga Sländers upplysta och
mogna ompröfning.
, Remitterades till Lagutskottet.
Herr Reenstjerna, Carl Adolph, uppläste
ett Dictamen rörande åtskilliga ämnen; men
Deri ii Maj. e. m,
hvilket flans Excellence Herr Grefven och
Land tMarskalken, i anledning af 5l §. Riks*
dagsOrdningen, hvaruti stadgas, att ”i en
bkriit böra ej flera mål af olika beskaffen*'
het sammandragas,” anmodade Herr Reen.
stjerna att återtaga.
Herr Printzschöld, Paul, uppläste föl*
jande
Ödmjukaste Memorial!
Vid 180g års Riksdag gjorde, hos Hög;
lofl. Ridderskapet och Adeln, jag vördsam
framställning oin angelägenheten af sådana
anstalters vidtagande, hvarigenom Svenska
KlädesFabrikerna kunde med tiden hafva
att påräkna deras Ull-behof af Inrikes production,
och med det samma flera hundrade
tusende R:dr, som årligen för utländsk Ulf
utgå, måtte komma Svenska Jordbrukaren
till godo, och derjemte blifva en vinst på
Rikets Handelsvåg,
Som erfarenheten förut visat, å ena
sidan, att de redan år 1751 stadgade premier
för de finare Ull-sorterna mycket befordrat
Schäferi-handteringens förkofran , och deremot
å den andra, att sedan dessa premier
år 1794, till följe af Kongl, Majus, på
Kongl. CommerceCollegii underdåniga tillstyrkande
grundade, Förordnande, blefvo
indragna, tillförseln på Stockholms Ull-Ma*
Den 11 Maj e. m.
357
gazin, som år 1793 var 88,464#, sedermera
år efter annat så mindskades, att den är
lBOO icke utgjorde mer än 07,148 fe,' sä
trodde jag mig deraf hafva anledning att,
såsom första medlet till ifrågavarande föremål,
föreslå upplifvandet af de senast bestådde
12 procents premier, och sådant icke
endast, såsom förut tillgått, för den finare
ullen , utan jemväl för de gröfre sorterna ,
så mycket hellre hvad de sistnämnda beträffade,
som Klädesfabriks-idkarne, vid deras
tillverkningar af alla sorter grofva
kläden, derunder Svenska Krigshärens behof
äfven beräknadt, snart till sigandes, 1
allo måst begagna utländsk ull; och jag för.
modade härvid, att Rikets Allmoge, sorn,
änskönt den innehar och brukar Rikets mesta
jord, hittills icke, åtmindstone på det
obetydligaste, med tili från dess får-afvel
biträdt Svenska Klädes-fabrikerna, skulle
genom förberörde föreslagna premier kunna
uppmuntras och föranledas till denna
hushålis-anstalts utvidgande; men emedan
det derjemte icke borde undfalla mig, hurusom
en mindre jordbrukare skulle linna föga
lönande att på längre väg till något
ull-magazfö utföra ett obetydligt ull-parti,
samt trodde att en slik betänklighet kunde
blifva afhulpen , om en hvar vöre tillåtet
på landet i större eller mindre partier upp.
handla ull , och efter erhållet bevis af vederbörande
Presterskap, att nilen blifvit i
Socknen uppköpt, dermed anmäla sig vid
närmaste ull-magasin för att premier der
-
358
Den 11 Maj. e. m,
för uppbära, ty tillstyrkte jag än vidare,
att Lagens påbud uti 6:te Capitlet i:a §:en
Handels-Balken emot Landthandel måtte
i afseende på upphandling af inrikes fallen
ull varda hvilande, samt en fri handel dermed
tillåten.
Då nyssberörde mitt förslag till ullpremiernas
återupplifvande icke vid 130g
års Riksmöte blef bifallet, och då det andra
förslaget, om en fri ull-handel på landet
- oaktadt godkändt af alla fyra RiksStånden,
genom saknad! allmänt påbud derom,
hittills icke kommit till verkställighet,
så vore väl för mig anledning till tvekan
derom, huruvida någon vidare öfverläggning
om förberörde mina framställningar, kunde
äga eller få äga rum; men vid betraktelsen
deraf, att flera, och deribland äfven af mig
år 1809 yttrade och yrkade meningar, som
då icke vunno bifall, vid efterföljande Riksdagar
blifvit framställde och godkände, så
vågar jag ännu en gång påkalla Högloft.
Ridderskapetsoch Adelns uppmärksamhet å
den vigtiga frågan , huru och hvad medel
må blifva till vidtagande för att befordra
och vinna det stora föremålet, att nemligen
med möjligaste första Svenska klädes-fabrikerna'
skola kunna påräkna deras erforderliga
ull-behof ifrån Svenska Schäferier. Efter
min öfvertygelse, är visserligen denna
fråga af mycken vigt, ty det är icke nog
dermed, att, om, såsom förberördt är, tillräckliga
förråder af inhemsk ull blifva för
Den 11 Maj. e. m'.
inrikes behofvet att tillgå, flera hundra tusende
R:dr, som nu årligen för ull utgå till
utrikes orter, qvarstadna uti Riket och utgöra
en betydlig tillgång för Svenska Jordbrukaren
; utan derutöfver skall jemväl
hvarje tänkande patriot anse för en tillfreds,
ställande vinning, att det oförmånliga omdöme
och den skugga således måste försvinna,
som en så långtida uraktlåtenhet
af ifrågavarande Hushålls-anstalt ostridigt
förtjent.
Härvid må likväl icke obemält lemnäs,
huru som, genom prisernas stigande på
den finare Svenska Ullen, Sehäferi-ägarne
lyckligtvis så funnit deras räkning vid
denna handtering, att, utan afseende på de
indragna premierna, tillförseln på Stockholms
Ull-Magazin af fin ull årligen tilltagit, och
förlidet år utgjorde 110,822 tt, eller 41,220 tfe
mera än år 18O9, samt att således anledning
är till förhoppning derom, att dessa Schäferier
ännu tills vidare utan premier fortgå;
men jag bör ock icke heller underlåta tillägga
och påminna om angelägenheten af
uppmärksamhet derå, om, genom utländska,
ullprisernas fall, och då Svenska ullpriserna
i samma nion måste falla, Sehäferi-ägarne
icke skulle finna räkning vid slika priser,
emedan i sådant fall anstalter til! dessa
Schäferiers bibehållande då mäste tidigt vidtagas,
antingen genom förhöjd Tuli på den
utrikes ullen, eller genom förnyade premier
på den Svenska.
360
Den 11 Maj. e. ni’.
Vid nu anförda förhållande tror jag mig
också för det närvarande böra inskränka
denna min framställning endast till frågan
oin productton af Rikets KlädesFabrikers.
behof utaf de gröfre ull-sorternaj med nö,<
dig kännedom af Rikets vidd, odeibarhet
och dimat, tror jag ock möjligheten deraf
icke böra blifva tvifvelsmål underkastad5
emedlertid torde följande öfversigt lätteligen
utveckla saken. Jag antager blott, att 40,000.
Svenska hemman underhålla grofullgifvande
Får, och att på de öfriga hemman i Riket
åstadkommeS finare nilsotter; öfver hufvu.
det taget skulle väl kunna beräknas 4 Åboer
på hvarje af berörde 40,000 hemman; men
jag beräknar härvid endast trenne på hvar.
dera, utgörandes således tillsamman 120,000
hemmans-aboer — Torpare härunder ej inbegripne.
Om nu desse hetnmans-åboer,
hvar och en på fyra år, ökade deras Fårhjordar
med ett Får för hvarje år, så uppj
kommer dymedelst vid fjerde årets slut ett
förökadt antal af icke mindre än 480,000
Får, af hvilka, efter 2 ft Ull på hvardera
för året, bör vara att påräkna 960,000 ,
som, å. min’st 16 Skill. B:co utgör en
Summa af 320,000 R:dr B:co.
Under nu förevarande magtpåliggande
öfverläggning om Svenska Jordbrukarens
förlägenhet, samt hjelpmedel deremot, synes
mig förberörde Hushålls-anstalt förtjena
att äfven komma under pröfning, och jag
utbeder mig alltså ödmjukast att, såsom,
Den ii Maj e. irt'.
efter mitt begrepp, befordrande utvägar för
erhållandet af en förökad inrikes production
utaf grofva ull-sorter, få å nyo välment uppgifva
ofvanomförmälte af mig vid 1SO9 års
Riksdag gjorda 2:ne förslag, att nemligen
lto 12 procents premier måtte bestås för all
den till så kallade Stettiner samt i5 och
l600 Klädes-tillverkningen användbara Svenska
grof-ull, som på allmänna Ull-magazinarna
inlevereras; samt 2-0 att, utan hinder
af Lagens förbud emot landt-handel, en
hvar må vara tillåtet på landet upphandla
Svensk ull, samt, försedd med Presterskapets
bevis, att ullen på landet blifvit handlad,
för nyssberörde grofva ull-sorter erhålla
de stadgade premierna.
Under min mångåriga embets-befattning
med mål och ärenden Stockholms Fabrikörer
rörande, har jag icke utan särdeles förtrytelse
sjelf haft tillfälle erfara, huru Klädesfabrjks-idkarne,
för bristande tillgång pä
Svensk grof-ull, varit nödsakade att i det
stället söka och begagna utländsk, samt att
likaledes för fina klädes-tillverkningen inhemska
ull-förråderna varit otillräckliga ;
mig torde ock förty förlåtas, att mitt nit för
saken ålägger mig icke allenast att nu för
andra gången till Höglofl. Ridderskapetsoch
Adelns upplysta granskning och bedömande
uppgifva dc medel, sorn jag hoppas skola,
om icke alldeles och genast , dock med
tiden och i betydlig måtto, befordra det af
inig åsyftade ändamål, utan ock, om jag så
S6 3
Den n Maj e. ml
mä yttra mig, vördsamligen uppmana det
eller de Riksens Höglofl. Ständers Utskott,
hvartill denna min motion varder remitte.
rad, att, i den händelse mitt förslag antingen
icke gillas eller finnes otillräckligen
verkande till målet, visligen föreslå andra
dertill bidragande medel och utvägar.
Då Rikets hedervärde Allmoge, från
hvars fårhjordar den grofva ullen egentligen
kan vara att påräkna, af sådan orsak,
under den tid premier för den fina ullen
ägde rum, icke utaf dylika premier varit
delaktig, är det således desto billigare, att
desse jordbrukare nu blifva genom premier
uppmuntrade att öka Och hämta vinning af
deras ull-production; och af deras kända nit
för allmänt bästa, är jemväl tillförväntandes,
att de så mycket villigare gå Regeringens
anstalt i denna väg till mötes, i synnerhet
då jemväl Herrar Landshöfdingar med råd
och föreställningar densamma understödja,
som desse Rikets jordbrukare sjelfve snarligen
skola finna deras egen fördel deraf.
Skulle föröfrigt någon betänklighet i afseende
på tillgången för de föreslagna premierna
uppstå, så får jag dervid erinra, icke allenast
att troligen någon tid åtgår, innan
ull-production uppnår den högd, att premieutgiften
blir betydlig, utan ock att i alla
fall, om ändamålet vinnes, denna utgift blifver
väl lönande, samt torde kunna blifva
ersatt genom motsvarande tull-afgift på inkommande
utländsk ull. Slutligen hemstäl
-
Den i r Maj. e. ml
les ödmjukast, om icke detta mitUMemorial
må blifva remitteradt till Högl. Allmänna
Besvärs- och Oeconomie- samt LagUtskotten.
Remitterades till Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotteii.
Friherre Mannerhdmt Lars August, anförde
skriftligen:
Vördsamt Memorial!
En rättvis efterverld tillerkände forntidens
Lagstiftare ett odödligt namn. Desse
bidrogo äfven, att Eröfrare, hvilka stundom
också kallades hjeltar, förvärfvade namnkunnighet;
ty om de förre icke uppbyggt samhällen,
hade för de sednare ej varit; några
att förstöra.
Oni våra med utarbetande af en förbättrad
Civil- och CriminialLag sysselsatte
män till en början icke böra sträcka deras
anspråk till framtiden, synas de dock för
det närvarande vara berättigade till daglig
utkomst.
Till omkostnadernes bestridande vid
det nya Lagverket hafva Riksens Ständer
anslagit £000 R:dr årligen. Ehuru sorn
helst man försökt fördela dessa medél pjl
ett mot ändamålet svarande sätt, har man
funnit dem alldeles otillräckliga. Utaf den
-
3^4
Ben 11 Maj, e. m.
na summa hafva, af 5 avbetande Ledamöter
i den af Kongl. Maj:t tillförordnade
LagComité, 2me i hufvudstadeu bosatte
till en början ärligen åtnjutit hvardera 400
R.dr och 2:ne ifrån Landsorterna tillkallade
hvardera 900 R:dr, då dea £<He, eiler
numera aflidne Lagmannen Flin*, endast
emottog ett mindre betydligt arfvode. Derefter
skillde sig di 2:ne från Landsorten
tillkallade Ledamöterne från Comitéens arbeten
och hufvudstadens kostsammare lefuadssätt,
för att åt>-rga till utdiningen af innehafvande
Embeten,
I deras ställe kallades andre, hvilka
man försökte att discr ‘tionsvis betala, och
slutligen skedde en sådan förändring inom
loppet af sidsilidet å'r, hvarigenom nu ararbetande
4 Ledamöter hvardera undfå 1000
R:dr årligen. Med en del af de öfriga varande
1C00 R:dr aflönas en Secreterare,
oundgänglige fanzlister, och det mindre
betydliga öfversl.ottet använ les sedan till
skrifmaterialier och mindre utgifter, enligt
behörig redovisning. Under loppet af de
förflutna åren är genom besparingar en fond
samlad, med hvilken till någon del Tryckningskostnaden
för arbetet, i den man det
utkommer, kan bestridas.
Men hvarken 400, 800, eller 1000 R:dr
årligen berättiga till så beskaffade fordringar,
att de arbetande Ledamöterne skulle
uppoffra hela deras tid till den dem upp
-
Den 11 Maj e. tn'.
dragna befattning. Den främsta af alla omsorger
är för daglig utkomst, och i den
mån det Allmänna dertill bidrager, i samma
mån förvärfvar det anspråk på den för
det sammas interesse arbetandes tid.
Att den dock hel och hållen bör tillböra
ifrågavarande arbete, så framt man
vill i möjligaste måtto se dess fortgång,
Synes ej vara tvifvelsmål underkastadt. 1734
års lag kostade 48 års möda. Att rådfråga
andra Staters nyare och äfven till en del
gamla Lagar; att samla principer och materialier,
så väl utur dem, som ock utur
berömde Skriftställares Veik i ämnet; äio
företag af den vidsträcktaste och tid upptagande
omfattning. Att äga goda 1 agar,
och det ju förr dess hellre, är af största
vigt, så vida det erkännes, att af dem bero
Samhällens bestånd och sällhet.
Man berömmer ej utan skäl 1704 års
Lag. Icke heller jag kan eller vill neka
dess förträfflighet eller dess Uppstäliares
stora förtjenst. Men Lagarne böra följa tidhvarfvets
stigande upplysning, sedernas
förmildring, fördomarnes försvagande, språkets
framgång i odling och bestämningar.
Tillgifvenheten för det gamla måste bero
af tänkarens och den opartiskes pröfning,
och upphörer, när den ej mera öfverensstämmer
med det närvarandes fordringar. Det
är denna pröfning, som successift afgjort, att
Wigger Spaas flockar, frovince-lagarne, Ko
-
366
Den 11 Maj t. m.
nungarne Magni och Christophers Lagar,
Stadgandena om Trolleri och förskrifningar
till satan, ej mera vöre användbare. Tet
är den, som nu bragt å bane frågorna oin
lämpligare strafflagar, förenkling af skyd.
dande former, förändring i Domstolarnes or.
ganisation, nödvändigheten att kunna umbära
Volumer Lagförklaringar,
Om af hvad jag nu anfört följer angelägenheten
att tillegna det under handen
varande Lag-arbetet de dermed sysselsatta
mäns tid, odelad till bekymmer för daglig
utkomst; om detta arbetes värde, hvarom
till en del kan dömmas af den redan tryckta
GiftermålsBalken, och äfven snart af den
under Prässen lagda HandelsBalken, berättigar
lill en erkänsla svarande emot före-’
målets vigt och följder; om af mig, såsom
sjelf i nåder förordnad till en af Comitéens
granskande Ledamöter, kan och bör vitsordas,
att ännu 3 LagBalkar äro i betydlig
mån vidgjorde, och samlingar och upplysningar
för de öfriga, i flera afseenden, besörjde;
om jag ännu, för rättvisans skuld,
såsom åsyna vittne, bör tillägga, att detta
stora Verk kostar stora mödor; så måste
man ock vilja de deremot svarande medel,
och såsom sådana vågar jag föreslå:
1:0 Att den förr anordnade fonden, 5000
R:dr, ökas till 90OO R:dr årligen, med vilkor,
att 4 arbetande Ledamöter (det i min
tanka möjligen mindsta antal) undfå hvar*
Din 11 Maj e. mi
367
dera 2000 R:dr årligen, ifrån nästkommande
års början.
2-’o Att Riksens Ständer täcktes försäkra
dem om ett, efter fulländadt antagligt arbete,
Riksens Ständer och saken värdigt
underhåll för deras öfriga lifstid, så vida
de ej i Statens tjenst undfå motsvarande
förmåner.
Staten, det är sant, belastas med en
tillökad utgift. Måtte alla beslutade eller
till beslutande alltid äga ett så densamma
rättfärdigande föremål!
Jag anhåller, att detta mit.t vördsamma
Memorial måtte få communiceras de Respectiva
MedStånden och remitteras till
StatsUtskottet,
Begärdes på Bordet.
Herr Bergenstråle, Claes Gabriel, uppläste
följande :
Af de under detta Riksmöte upplästa
Memorial torde man med tämlig säkerhet
kunna draga den bedröfliga slutsatts, att uti
de flesta orter och ibland de liesta classer
af Medborgare en mindre välmåga antingen
redan inträffat, eller är nära för handen.
Troligen hafva Rikets Ständer sällan varit
så enige, som nu, om nödvändigheten af att,
368
T)en ii Maj e. m.
häfva orsakerna tilt detta onda. Som det ej
tillkommit blott genom tillfälliga olyckor,
såsom krig, missväxt eller dylikt, så torde
de egentliga orsakerna dertill böra uppsökas
uti felaktiga Samhälls - författningar,
hvilka äro så mycket farligare, som fort.
sättningen af denna dolda felaktighet uti
Lagarnes organisation, förr eller senare,
mattar sjelfva Statskroppen, ända till upplösning.
•—• Att genom en förändrad Financeplan
återföra; penningarna till de nyttigare
rörelserna, deruti tyckes allmänna sinnenas
stämning vara ense} men om sättet att ernå
detta ändamål äro tänkesätten mycket
olika. En billig fruktan intager hvar och
en vid åtankan af penninge-realisation, eller
penning-förökning — mindre underligt, då
män äger så talrika exempel på misslyckade
finance-operationer, hvilka skola fora, i
synnerhet.fattigare Stater, till slutliga banquexouter.
Måtte Rikets Ständer noga akta sig
för framtida förebråelsen häraf! Efter min öfvertygelse,
är det en fråga, som tyckes förtjena
någon uppmärksamhet: om ej ett betydligt
Penning-capital liksom blifvit bundet
, eller beröfvadt användandet till nytti-'
ga företag , igenom det öfverallt tilltagande
öfverflöd, så väl i klädsel, sorn mat, viner,
möbler, equipager, betjening m. m,} och
om ej hämmandet häraf skulle återgifva be.
tydliga summor till rörelser, nyttiga och så.
ledes hedrande för Samhället? Mången torde
finna, att dessa penningar äro ändock uti
om
-
III.
IJen ii Maj t. m.
ti omlopp , och att det endast är utländskt
öfverflöd, sorn drager dem utur rörelsen}
ipen jag vågar med dessa äga en motsatt
öfvertygelse, och tror, att alla de summor,
som nu användas till bestridande af sådana
sorn man kan kalla extra behof, äro ca pi täler
döda, och således ej användbara för gagneliga
företag. Om en som nu lefver för 6000
R:dr om året, kunde igenom måttlighet lefva
för 3000, och så vidare proportionaliter,
i alla Classer af Samhället, så skulle kanske
större summor, än man tror, vara att
tillgå för åkerbruk och näringar. Den vin.
ning en del handlande och handtverkare,
njuta af ett uti Samhället inrotadt begär till
yppighet och öfverflöd användes till det
mesta till utvidgandet och prydandet af Rikets
Städer, hvilka redan inom en kort tid
undergått en ovanlig förändring. Men månne
uti ett fattigt Land, hvars hufvud-näringar
ännu ej hunnit fullkomnas, eller hvars
Export-varor ej äro uti jemnvigt med dé
som importeras, nyttan af den penningsumma
och arbetskraft, som användes till Städers
byggande, uppväger den saknad af
drift,som derigenom tillskyndas Åkerbruket?
Månne ej en del af medborgare äfven derigenom
förflyttas ifrån närande till tärande
medlemmar för Samhället, och således det
förnämsta, eller hufvudnäringarne först böra
fullkomnas, och Städers byggande sedermera
uti ett visst förhållande efterfölja ?
Mångå af detta upplysta Stånds Ledamötef;
Ridd. ock Ad, Prut. N:o 47* 43-
37*
Den ii Maj e. m,
hafva yrkat nödvändigheten af inskränkning
uti öfverflöd; men skall det onda utrotas,
ek låtom oss gå till grunden dermed, och
ej stanna vid halfgjordt arbete! Låtom oss
ej allenast fästa oss vid det Utländska, utan
älven vid det Inländska öfverflödet! Förhållandet
emellan en Stat och en famille
måste vara lika; öfverstiga utgifterne in
komsterna, blir slutliga följden elände;
kunna utgifterne mindskas genom indragna
öfverflöds-behof, är den en misshushållare,
som ej äger styrka att begagna sig af detta
enkla, fastän genom inrotade vanor ofta påkostande,
medel. Då man hör den klagan,
som öfver allt råder, öfver brist på penningar,
och känner det allmänna lefnadssättet,
finner man en förvånande contrast, och kunde
man} snart falla på den tankan, att vi
antingen äge ett alltför högt begär efter
mer, eller ocksk äre de störste misshushållare.
Det läge vårt Land äger, i hänseende
till dess climat, kan ej medgifva samma
yppiga lefnadssätt, som uti andra länder,
mera gynnade af naturen;-och om vi också
ägde sjelfva Perus grufvor, fruktar jag de
snart skulle tömmas genom det begär till
allt hvad främmande är, som insugit sig uti
Svenska National-smaken. Då man hör våra
ålderstigne män göra en jemförelse emellan
det fordna och nuvarande lefnadssätt
tet, förvånas' man antingen öfver den rikdom
Samhället så hastigt upphunnit, eller,
ty värr! snarare öfver det trägna arbetet,
hvar och en nu företagit, att göra sig sjelf
Dm il Maj. e. rm
och Staten fattig. Den aktning och värdighet,
som uti en större grad fordom åtföljde,
och bör tillhöra, de högre Embetsmännen,
är likasom förblandad och nästan, snärt
sagdt, fördunklad igenom ringare Medborgares
täflan uti yppighet och glans; penningen
ensam tyckes utmärka personens värde, —
då vi nu äre i fara at.c sakna det förra,
måtte vi ej på Samma gång förlora det sed:
nare! Utom den olägenhet yppigheten medför
i anseende till välmågan, medför den
ännu en farligare, i hänseende till sederna.
Den sanningen är allmänt erkänd, att öfverflöd
och omåttlighet alstrar veklighet och
sedeslöshet; en ömtåligare fara är således
äfven deraf att frukta, nämligen: att den
fordna Svenska NationalCaracterett— Ståndaktighet,
Gästfrihet och Redlighet — snart
blifver ett spöke, och att dessa hedrande
dygder efterträdas af laster, beslägtade med
cgennyttan och vinningslystnaden. Det är
visst sannt, att Lagar och Författningar böra
lämpas efter de förändringar Upplysningen
och ett folks Lynne undergå; men månne
nu för tiden sådane Lagar är o alldeles otjenlige,
hvilka underhålla och bidraga till
en viss. Nationai-esprit? Forntidens mest
upplysta Nationer hafva dock med fördel
begagnat sig häraf, fastän vi nu anse deni
för sä gammalmodiga, att vi ej en gång
tvifle på deras orenlighet. För att vara
ett fritt och sjelfständigt Folk, måste vi
endast vara slafvar för Lagar och Författningar
— så mycket billigare, som vi äre nog
Den 11 Maj. e.m.
lycklige att sjelfve få dictera dem. Ingea
kan komma till den värdighet att med skäl
sätta sig öfver en antagen Lag ; mången står
likvisst med foten på detta för Samhället
olyckliga trappsteg. — Låtom oss bjuda dem
att derifrån nedstiga! och förenom oss alla
för att återskänka den helgd, som Lagarne
kräfva* för att vara nyttige! — Vi skole då
med mindre svårighet vinna det mål vi alla
önske, men annars aldrig ernå.
På dessa grunder har jag vördsammast
vågat fästa Eders Excellences och Höglofl.
Riddetskapets och Adelns uppmärksamhet
på nödvändigheten af en allmän inskränkning,
så väl i anseende tili det Utländska
som det inländska öfverflödet. Måtte sådana
Författningar vidtagas, att tarflighet iörbytes
till en medborgerlig dygd, i stället för skam !
Måtte Rikets Ständer göra det till en helig
Lag sins emellan, att ibland sig sjelfva och
sina öfriga medborgare inplanta den så hedrande
och gagneliga espriten, att ocker,
yppighet och veklighet, mötes med det förakt
det förtjenar, och derigenom Svenska
Folket hvad det annars kunde förlora —
hedren att vara goda och nyttiga Medborgare!
Låtom oss igenom enighet och en
sann National-anda göra våra kuster till
en oöfverstiglig mur, så väl för främmande
härar, som för främmande vekligheter och
öfverflöd! Det tillhör de högre Embetsinännen
och de rikare Medborgarne att bär.
med göra början* — vinningslystnad och
Ven 11 Maj. t. m]
öfver måttan stora, egennyttiga mercantila
speculationer skola då af sig sjelfva försvinna,
och de dertill nu emplöyerade Penning-summor
skola inflyta uti rörelser, nyttiga
och värdiga ett Folk, som gjort så
många uppoffringar till bibehållandet af dess
sjelfständighet, men 'hvilken vi förgäfves
skole famia efter, så länge vi ej villje lära
oss att vara Herrar öfver oss sjelfva!
Remitterades till det Särskildta Utskottet,
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel;
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har i dag
behagat bifalla ett Betänkande från RiddarhusUtskottet,
hvarigenom Riksdags-arfvoden
af RiddarhusCassan tillerkännas Riddarhusets
Kamrerare, Fiscal och bägge Ordinarie
Canzlister, till ett belopp lika med
det som af Allmänna Medlen är af Riksens
Ständer tillagdt Ståndens Extra Riksdags-Canzlister.
Händelsevis inträffar, att
detta Ridderskapets och Adelns bifall icke
är nog bestämdt, för att kunna fullkomligen
hörsammas. Orsaken härtill är det
förhållande, att af 4 RiksdagsCanxlister 2:ne,
som bära namn af Förste Canzlister, undfå
af Allmänna Medlen ett högre tractamente
än de 2-’ne andre; nemligen: de förre hvardera
om dagen 3 R:dr 24 sk. och de sednare
3 R:dr. Frågan blifver då, efter h vil -  ketdera beloppet de beviljade tractamenten
37 i
Den ii Maj e. m.'
för Riddarhusets förutnämnde Ordinarie tjenstemän
bör beräknas. Detta beror alldeles
af Höglofl. Ridderskapets och Adelns välbehag,
och jag får nu ödmjukast hemställa
det till dess afgörande Det skulle förmodligen
mest likna Höglofl. Ridderskapets och
Adelns liberalité mot sina tjenstmän, att
låta det högre beloppet för dem blifva gällande:
och jag anhåller, att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes härom göra
Höglofl. Ridderskapet och Adeln propo;
sition.
Uppå derom af Herr LandtMarskalken
gjord proposition, blef denna hemställan af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Ankarloo, Olof, uppläste till Protocollet
följande
Vördsamma Memorial!
Få åro de ämnen, i hvilka Uppfinningsgåfvan
visat sig mera verksam, än i Förslag
angående Lagskipningen och dess förbättJ
rande. Det är i synnerhet å detta Fält, sora
Reformations-anöan varit outtröttlig. Men
kanske har man misstagit sig ofta om både
olägenheternas rätta beskaffenhet och
de botmedel man deremot velat använda.
Det är visserligen en Samhällslycka
att äga rättrådiga Domare och en god Lag*
Den ix Maj c, ml 375
skipning; men det är otvifvelaktigt en vi*
da större, att sällan behöfva Lagskipningens
bistånd. Den som känner högdin af Räta
tegångs - vidrigheter skall ej neka denna
sanning; han skall i sämjan och freden erfara
fördelar af en ljufyare verkan; han
skall finna, att den uppoffring man gör för
samdrägten med Bröder, är endast en gärd
åt Menniskokärleken, hvilken, frivilligt afbördad
eller af tvungen af Samhälls-förhållandett
föder af sig alltid välgörande frukter.
Ä10 nu tvedrägt och Rättegångar ett
verkligt ondt, hvilket bör qväfvas och utrotas,
så bör ju Lagstiftningens föremål
blifva att hindra och hämma det ondas utbredande,
icke nära och underhålla detsamma.
Vägen till Lagskipningens Tribunal
ler måste således vara — icke en Blomstervag,
den man jollrande anträder; den
bör, höljd af Törnen och lmpedimenter, ej
kunna anträdas lika ofta med Kyrkogängen;
och vandraren bör, under öfverläggningens
pröfvotid å Rättegångs-banan, se oförvillad
och känna utan öfverilning vådan att lemna
sig åt passionernas utbrott; han bör afrådas
genom hindrens svårigheter, icke uppmuntras
genom tillfällets förledande lockmat
att följa ögonblickets infall.
Må hända gifvas förhållanden, då ett
förfördelad medborgares belägenhet stundom
kräfver ett kraftigt skydd af Lagckipningens
snara biträde; men r den stora
57® Deri i\ Maj. J«. rk.
tdTmUnna ordningen kunna sådäné 'tillfällighet^
iej beräknas.
Vägledd af d essa osvikliga Sanningar,
hvilka i min öfvertygelse blifvit ännu fastare
istadgade, sedan jag, förlidné Plenidag,
äfhört hvad Herr Presidenten Friherre Strokirch
och pierr Reenstjerna grundligen anfort,
tror jag ifrig tryggt kunna påstå, afjt
allt hvad man projecterat och än vidare;
kan projectera, till beredande af Lagskip,
ningens hastigare gång och Domstolarnes
lättare tillträde, alltid är SamhdHsvi'drigt och
skall i verkställigheten blifva samdrägtens
gräf.
Deremot vågar jag föreslå: Att HäradsTirigen
å Landet förblifva i sitt nuvarande
högtidliga skick, helst det är äfventyrlig!
att ombyta en gammal, af tiden
helgad vana. Män kan dessutom ej fordra
ined skäl, att Häradshöfdingar sorn åldrats
i gamla methoden, af hvilken både de och
Allmänheten finna sig tämligen väl, böra
omfatta ett nytt och opröfvadt arbetssätt,
som troligen ' skall förefalla Einbetsmännen
besvärligt och hos dem verka en billig
förtrytsamhet, vantrefnad och deraf följandfe
lamhet i tjenstfunctionerna.
Jag vågar föreslå, att LagmansFäfterne,
desse välgörande Domstolar, också varda
bibehållne, men till sin inrättning sålundh
fckillde från HäradsRätterna, ätt Lagmanneö
JDert ii Maj. t. m.
domer ensam och utan Nämnd, samt endast
biträdes af någon lagkunnig man, den HofRätten
kunde finna nödigt att honom till
hjelp förordna; och skulle denne lagfarne
man vara förpligtad att i hvarje sak till
Frotocollet yttra sina tankar, utan att likväl
äga någon beslutanderätt, den Lagman,
flen allena tillkom.
Jag vågar föreslå, att Rikets bägge
HofRätter förenas till en enda och å ett
enda ställe, hvarigenom Hofrätten skulle
erhålla ett ännu högre anseende, och harmo
nien hos denna Domstol visa sig i den fullkomligaste
dag, [genom enhet i Besluts-,
Arbets- och Expeditions-sätt, samt besparing
vinnas för Staten, såmedelst, att åtmindstone
ett Tresidents- och ett vice-Presid^ntsEmbete
kunde indragas; ej att förtiga
den stora fördelen, som dymedelst äfven
bereddes, att den dyrbara samlingen af
HofRättens Handlingar blef å ett enda
säkert Ställe fredad och bevarad, såsom en
kostbar skatt för LagskipningsHistorien.
Jag vågar ändtligen äfven föreslå, att
ingen Rättegång måtte från HäradsRätt få
hos LagmansRätt fullföljas, innan Natt ock
Ar förflutit, sedan HäradsRätten slutligen
dömde; att en sådan tid jemväl borde iakttagas
vid måls fullföljande från LagmansRätt
till Hof-Rätten, och‘att Hof-Rätten äfven
skulle aga att låta med sakens afgörande
hos sig anstå ett år, samt ett annat är fram
378
T)en 11 Maj e. ml
löpa, innan den missnöjde parten tilläts att
hos Konungen söka ändring i Hof-Rättena
Dom. Dessa nyttiga hvilostånd skulle onekligen
bringa de tvistande att betänka
hvad deras frid tillhörde; Rättegångar skulle
märkbart aftaga, och Hof-Räiterne skulle
på sidstöne blifva nästan umbärlige, så att
åtmindstcne halfva antalet af tjenstemän
derstädes kunde då indragas, till märklig
lisa för StatsCassan.
Det egnar Medborgligheten att framställa
sanningen enkel och oförklädd, att se*
icke å enskildta fördelar, eller under patriotismens
larf strida för egna afsigter. Det
Allmänna Bästa hör vara målet för hvarje
enskildts bemödande; det har verit mitt
ögonmärke. Jag bör likväl ej vänta, att mina
enfaldiga tankar skola allmänt godkännas;
men en och annan vältänkande skall säkerligen
finna, att hvad jag sagt och föreslagit
är användbart, och kan, med det Allmännas
stora bestånd, realiseras, utan kostnad
för Staten, eller mindsta olägenhet för Embetsmännen.
Detta mitt Ödmjuka anförande anhåller
jag mätte få till Lagutskottet åtfölja Friherre
Strokirchs och Herr Reenstjernas
Memorialér.
Begärdes på Bordet.
25en il Maj t. rrtl $79
Herr Printzensköld, Pehr Adolphanförde
skriftligen:
Vördsamt Memorial!
I en tid, då vårt kära Fädernesland
påkallar allas bemödanden, att med kraft
bidraga till dess välfärd; då landtbruk och
näringar aftyna, betungande bidrag till Stal
tens upprätthållande nedtrycka och utsuga
medborgare; då är det tid att borttaga
den slöja, som höljer de brott och bedräge^
lier, hvilka vållat det onda. Ätt framdraga
de verkliga orsakerna, som motarbeta bemödandet
för allmänt väl och uppsöka
verksamma medel till deras undanrödjande,
är hvarje rättskaffens medborgares, i syn.
nerhet hvarje Riksdagsmans pligt. Aldrig
hafva Fäderneslandets behof kraftigare än
nu påkallat Rikets Ständers åtgärd i detta
afseende.
Oaktadt en vis General-Tullstyrelses
stora och patriotiska bemödanden för det
allmänna bästa, och den erkänsla hvarje
rättsinnig medborgare är den samma skyl.
dig, vågar jag likväl påstå, att dess öfverseende
förmåga är otillräcklig att inse eller
föreställa sig alla de brister Rikets Tullverk
äger; de tullförsnillningar och andra
brott, sorn dervid föröfvas; den skada Staten
tillfogas, och den stora hop omoraliska
varelser härigenom tilldanas.
3?» Dm 11 Maj, e.m.
.r
Om det är en sanning, fatt en ÖfverBetjent
eller Styresman vid Tullverket i
landsorten, med några hundrade R.drs lagliga
inkomster, och hvilken hvarken kan
eller bör sköta något enskildt yrke, ej heller
med sådant sig sysselsatt, likväl årligen
depenserar flera tusende R:dr; om det
äfven är en sanning, att tull-tjenstemän,
fastän tiggare i början af sin tjenstemannabana,
ofta på nog kort tid tillika samlat
stor förmögenhet i sysslan; om det också
är en sanning, att nöden tvingat många till
brott, för att berga sig och de sina, och att
de få, som bibehållit sin moralitet, åro i
fattigdom och behof; lära ej klarare bevis
tarfvas för ofullkomligheten af vårt 'tullsystem
och tullförfattningarnes handhafvande
i allmänhet.
Den sorn med uppmärksamhet läst utkomna
skrifter, rörande Tullverkets stora
brister, såsom den Oväldige Granskaren, ett
dagblad, som utgafs åren lgti och 1012;
— N:o S3 af Journal för Litteraturen den 10
April I8i5 om medlen till Sveriges förkofran i
handel och national-förmögenhet, troligen författadt
af en viss hög embetsman, allmänt högaktad
för sin redlighet och sin upplysning
i finans-ämnen; —— Förslag till förekommande
af tullförsnillning och lurendrägeri, äf Herr
Kongl. Förste ExpeditionsSecreteraren C.
M. Schoerbing; ■—• Utkast till reglemente för
Ofver- och Under-Officianter vid Kongl. Sjö- och
Gränse-Tullverket i Riket, med anmärkningar af
Den X1 Maj e. m.
Herr Assessoren E. E. Bodell, jemte flera,
tryckta skrifter författade af Herr Bodell;
•— Grundsatser i Finans- och Stats-Economi af
Herr ÖfverDirecteuren Grevesmöhlen, pag.
80 och följande, o. s. v.; den som på nära
håll betraktat lefnad och förhållande emellan
Tull-föreståndare och handlande j orterna,
den, säger jag, kan bäst dömma om
hvad Staten i sin lagliga rätt förlorar och
huru införsels-förbud handhafvas.
Vi nalkas med stora steg den lyck.
liga tidpunkt, att blifva sjelfberoende genom
våra behofs fyllande af egna produeter;
upplysning och bemödanden i denna
väg tilltaga; och är det nu tid att ej bero
af lagbrytare och mindre verksamma tullembetsman,
som under skenhelighetens
larf söka dölja sina brott; som genom
hala och osannfärdiga berättelser vilja förleda
högsta Tullstyrelsen till en tanka,
oförenlig med sanna förhållandet, hvilket
den mindst klarsynte, som haft tillfälle inhämta
local erfarenhet, tydligen kan finna.
Det kan aldrig blifva rättvist, att medborgare
betungas af utsugande bidrag till
Statens upprätthållande, då andra, högst
betydlige, men obegagnade, tillgångar förefinnas
; ej heller kan det förenas med sand
finanslära, att visse tulltjenstemän, i corn-,
plott med trafikerande, på Statens bekostnad,
skola samla skatter, oerhördt öfverstigande
värdet af den nytta de, för när
-
38*
Den xi Maj. e, m.
varande, tillskynda samhället; och kan icke
heller den fördelning af belöning och uppmuntran
vara^ rättvis och billig, att den
ene, utan arbete, utan besvär, kan, genom
kränkning och uraktlåtande af skyldigheter,
lefva i öfverflöd och samla förmögenhet,
linder det den andre, med bättre moralisk
bildning, nit, drift och arbetsamhet, måste
sakna det nödvändiga.
V? äre, efter min tanka, fullkomligt
upplyste, dels genom ovederlagda och nu
åberopade skrifter, dels genom Kongl. Maj:(s
eget nådiga yttrande, äfvensom genom erfarenheten,
att lurendrägerier och tu..försnillningar
oförsynt Och tygellöst utöfvas; att
nederlags-friheter genom brist på en rigtigt
organiserad bevakning, kan hända ock genorn
brist på de existerande föt fattningars
mindre redliga och driftiga bandhafvande’,
varit i högsta grad skadliga för landet. Vi
behöfve således ej tvifla, att ett förbättradt
Organisations- och Förvaltnings-system vid
Tull-verkct är af yttersta vigt; att öfveroch
under-officianters befattning och åtgärder
böra utvidgas; Tull- och Lots-verken,
med fera verk, sammanslås och förenas under
en dagligen verksam centralstyrelse,
samt underhafvande- DistrictsChefer, med
mera magt och politiskt anseende; att öfveroch
under-officianters embets-inkomster böta
proportioneras efter deras tjensters mer
och mindre vigt och besvärlighet; att hela
TullStatens intresse blifver, genom aflönings.
Den h i Maj t.
383
och uppmuntrings-sättet, med det allmännas
förenadt; att alla varor blifva förtullade
efter deras intrinsequa värde; att räkenskaps-sättet
och redogörelsen 'vid DistrictsTullkamrarno
förenklas och förkortas; att
vissa mål, som fordra skyndsamt afgörande
må af DistrictsStyresraännen, biträdde af
några andra-Tull-officianter på stället, i enlighet
med Reglementet, utan onödig tidsutdrägt
afgöras och genast exequeras; att
alla lastage-, lots- och ankare-platser samt
uthamnar noga besökas, för att controllera
underhafvandes uppförande i tjensten; att,
med ett ord, de af ofvannäinnde Herrar Embetsmän
afgifna förslag och anmärkningar,
hvilka äro grundade på theoretisk kunskap
jemte erfarenhet vid Tullverket, böra noga
rådfrågas vid förbättringen af Tull- och
Lots-verkets organisation och förvaltning.
Härigenom skall StatsCassan få, för egen
räkning, behålla alla de summor, den försnillande
importören eller exportören nu
sticker i sin ficka, då tullen delas emellan
honom och de oredliga Tull-officianterna;
och äfven allt det, sorn försnillas och lurendragas
utan dessas samtycke, eller utan att
de, under nu varande origtiga bevakningssystem,
kunna förekomma det. Också skall
härigenom den högst onyttiga och ganska
besvärande inre eller ! andtulls-bevakningen
samt Tull-husen med så mycket mindre
våda kunna indragas, lönerne och sportlarne
för de dervid varande, omkring 800
sysslolöse personer, användas till den för
-
Vtn 11 Maj e. m.
enade Sjötulls- och Lots-statens aflöning,
samt prejeriet vid Tullbommarna upphöra.
Jag vågar påstå, att detta är ett ämne
af allrastörsta vigt för Rikets Lagstiftare
och Statshushållare: och hvilka författningar
sorn ock må vidtagas, kunna aldrig lurendrägerier
och tullförsnillningar förekommas,
så länge nuvarande organisations-system följes:
ty om vissa varor blefvo föibudna till
Införsel och föibrukning, eller belagda med
höga tullalgifter, för att mindska luxen el.
ler öka Statens inkomster; lurendrägade*
och försnillades likafullt, lill största skada
för inhemsk Industrie och för Staten.
Vi klage öfver hög cours och underbalans
på handelsvågen, och villje tillegna
vissa corporationer och 'sammansättningar
detta onda: men vi besinne ej, att sådant
till det allramesta härrörer af en högst
felaktig organisation och administration vid
Tullverket, synnerligast i Landsorterna.
Huru hade det varit möjligt, att till
försäljning i Riket utfå stora partier förbudna
varor från nederlagerna, om yttre
TuU-bevakningen varit här, såsom i flera
andra länder, rigtigt inrättad och noggrann!
handhafd; om vederbörande Embets- och
Tjenstemän varit redlige och verksamme ?
och lare vi, i denna olyckliga ställning vid
Tullverket, .till största delen finna orsakerna
till
III.
Den n Maj e. m.
3S5
till den luxe, det högst ojemnt fördelade
öfverflöd i klädnad och lefnadssätt, som orsakat
Nationens oeconomisKa och moraliska
vanmagt.
Skall Staten längre beröfvas så betydliga
fördelar, då de genom vishet och kraftiga
steg kunna erhållas? och skole vi med
flit blunda, för att ej se så gränslösa missbruk?
är ännu icke tiden inne, att hämma
dessa oeihörda stölder från Staten?
Jag vågar i det RiksStånd, af hvilket
jag har äran vara medlem, föreslå, att snara
och kraftiga åtgärder till total reform af
närvarande riksförderfliga tull-inrättning må
vidtagas, till lagbrottens hämmande och
Stats-inkomsternas skydd emot tillgrepp af
försnillare.
För att fullkomligast vinna detta stora
ändamål, vågar jag föreslå, att, som detta
är en bevillnings-fråga, Rikets Ständer,
innan slutet af denna Riksdag ville inom
hvarje Stånd utvälja Ledamöter till en särskild
Comité, som ålades att under loppet
af sist ett år utarbeta ett tjenligt Organisations-
och Adininistrations-system för Tullverket,
samt att, så snart Comitéen vore
vald, den samma utfärdade en skrifvelse,
införd i allmänna tidningarna, genom hvilken
hvarje patriotisk, upplyst, och i detaljerna
af ämnet erfaren man uppmanades
Ridd. och Ad. Prof. N;o 4g. 50.
'386
Ben n Maj e. m'.
att inom 4 månader inkomma med tryckta
anmärkningar, antingen för att med flera
skäl och bevis styrka det i ofvannämnde
skrifter föreslagna, eller vederlägga och rätta
det, som deri kunde finnas felaktigt.
Begärdes på Eordet.
Herr Stråle, Carl Fredrik, hade inlemnat
ett så lydande
Ödmjukt Memorial l
Vid jemförelse emellan tillfälliga och
årliga, på bestämda tider, så väl till Stats.
Cassan som till Privata Personer betalande
Utskylder och Rentor, blir alltid Chartte.
Sigillatae-afgiften den mindst tryckande, såsom
icke bunden vid viss tid, utan rättar
sig efter hvarje individus inträffande särskildta
omständigheter, som fordra denna
afgifts betalande, och derföre, ju mera denna
afgift inbringar i StatsCassan, dess lyckligare
anser jag det, ty i samma mon den
kunde möjligen fylla behofvet, så skulle
de vissa utlagorna till Kronan kunna mindskas
för alla Rikets undersåtare.
Vid all beskattning är alltid den största
konsten att träffa der en afgift blir
mindst kännbar, änskönt den vore nog betydlig,
och sättet att den uppbära mindst
kostsamt. Derföre hafva alla poliserade
Ben ii Maj e. m.
Nationer hos sig infört denna afgift, såsom
befunnen hafva mycken fördel framför årliga
Bevillningar, Och sådan anser jag ChartasSigillatac-afgiften
hos oss. Och i det afseendet
vågar jag vördsamt föreslå densamma
på några Publiqua Handlingar, hvilka med
Chartae-Sigillatae-afgift icke förut varit ålägde.
När man eftersinna? den fördel, sorn
Vederbörande Utgifvare äga af Assignation
ner till Innehäfvaren, att få inlöste af Banken,
eller af viss man här i Staden, i synnerhet
på Assignationer å mindre Summor,
hvilka nu löpa som mindre BancoSedlar
ibland Allmänheten på längre eller kortare
tid, hvarunder mången Assignation genom
Olyckshändelser ofta går förlorad för Innehafvare»,
och desse Assignationer tillika i
sin molm öka den utelöpande Sedelstocken,
tvinga de enfaldige vid förVexliiigar i SmåStäderna
att handla öfver behofvet, och
bespara Utgifvarne den kostnad, de eljest
inåste vidkännas af Postporto eller särskildt
skjuts för större partier Småsedlar från Banken,
för att dermed bestrida sina utgifter^
så är jag af den öfvertygelse, att, i afseende
så väl på den förlust, Som Staten Verkligen
lider härigenom i Post-porto, som
den vinst Utgifvarne säkert kunna påräkna
å ett Större Capital, fördelt i 5, 10, l5,
20 och 25 RrdrS Assignationer, hvilka mindst
ett halft År, som jag anser dem vara utelöpande,
det borde hvarje utom Stockholm
388
Den 11 Maj e. mi
boende Utgifvare af Assignationer från och
med 5 tili och med 50 R:dr, på Banken
eller enskildta personer här i Staden, till
Innehafvaren ställde Assignationer, vara
skrifne på Stämpladt Papper till 4 sk. för
hvarje Assignation.
Utom Staten tjenande Embetsman bch
Betjente, hvilka bidraga betydligt att öka
inkomsten af Chartte-Sigillatas-afgiften för
deras afsked ur Kronans och annan publique
tjenst, äger Samhället en vida större mängd
Medborgare och Medborgarinnor hos Bolag
och enskildta Personer, hvilka ej förr än
de upphöra att tjena, blifva då först skattdragande
medlemmar, och sällan förut äro
i den författning, utom vid Giftermål, att
bidraga något tillChartae-Sigillatte-inkomsten,
oaktadt de under tjenstetiden alltid veta
att betinga sig sådana villkor, som äro förenliga
med deras goda utkomst.
Desse Privatorum Betjente af flera slag
af bägge könen, och hvartill kan räknas
Hemmansbrukare och Torpare, kunna ej e-,
mot Författningarne ömsa Tjenster, Hemman
och Torp, utan betyg öfver deras frägd
och öfriga egenskaper, och sådana Certificater
för de bättre, och så kallade OrlofsSedlar
för de ringare, synas mig böra vara
skrifne på Stämpladt Papper. Men på det
denna afgift icke måtte ensamt falla på någondera
sidan, sä bör den, som uppsäger tjensten
eller jorden, alltid bestå den erforderliga Chartan.
Den i‘i Maj. e. m.
389
För att således förena Statens fördel
med en tillbörlig värdighet, som städse är
oskiljaktig från ett större eller mindre förtroende
och ansvarighet, hvarefter Lönevillkoren
rättas, är det också billigt att lämpa
Charte-Sigillatae-afgiften vid Afsked för
Directeurer, Kamererare, Secreterare, Inspector
rer, Hofmästare, Bokhallare, Casscurer, SkeppsByggmästare,
med flera deras vederlikar,
till — — — — — — — 1 R:dr.
ContoirsBetjenter, BodBetjenter, Kockar, Qvarters-;
män, Trädgardsmästare, Jägare, Skogvaktare, Skeppare
, Kammartjenare, Fogdar, BruksSkrifvare,
Styrmän, Mästare vid Bruk och Fabriquer, Rät~
tare, Mjölnare, Sågare vid de större och finbladig''*
Sågverken, Kammarjungfrur och Hushållerskor,
med deras vederlikar — 24 sk.
Lakejer, Kuskar, Spannridare, Gesäller, Bruksoch
Fäbriks-Arbetate af båda könen, med
flera deras vederlikar — — — 12 sk.
Murare, Timmermän, Sjömän, FIemmansbrukare'i
med flera deras vederlikar’ — — 6 sk.
Torpare, Drängar och Pigor — -— 5 sk,
Ibland andra mångfalldiga Publique
Handlingar, som hittills draga Chartae-Sigillatae-afgiften,
synes mig som Förordningen
glömt en Artikel, hvilken skäligen fordrade
att skrifvas på Stämpladt Papper, för utfärdade
Våg Attester till och med i5oS#'— 4 sk.
derifrån till och med 200 S&— 8 sk.
derifrån till och med 500 Stk — 16 sk.
och sedermera för hvarje 500 S# — 2 sk.
399
Den 11 Maj e. m,
Den n Maj e. nt.
39»
Med mera billighet anser jag denna
inkomst för Kronan kunna utgå, som en.
dast drabbar de Rika och Förmögna, hvilka
i synnerhet begagna dessa Attester på
Metaller vid Lån i Banken med lindrig ren*
ta, än att till Handtverks-gillen ingifne
och derifrån utgående skrifter skola vara
skrifne på Stämpladt Papper, hvarifrån Lånsökaode
på Fastigheter i Banken icke äro
befriade,
Då det ej kan nekas, att en för mycket
utsträckt tillåtelse uti 1. § af 1R12 Års Förordning,
vilkorligt att skrifva på stiimpladt Papper
eller ock dermed behiggas, alltid skall medföra
förlust för Kronan i dess af Churtas Sigillatae-afgiften
påräknade inkomst, ”hvilket,
”enligt Ingressen till 1748 Års Förordning
”örn Stämpladt Papper, • Riksens Höglod,
”Ständer redan då funnit böra inskränkas på
”sätt l § innehåller, att alla Handlingar angående
privata mål och ärender borde skrif.
s>vas på stämpladt papper, undantagande för
”Landsbygden, vid tillfälle af bristande
”tillgång derstädes, och svårligen, efter nu
varande stadgande om uppsigten ä försnillning,
ingen synnerlig vinst för Kronan varit
spord af de i Landet tillsatte, så kallade
Chartte Sigillatas Ombudsmän eller LandsFiscaler,
helst deras andel af Böter 6 R.-dr
?>2 sk. hvilka äro lika med de i 1748 Års
Förordning utsatte 20 daler S:mt efter 3
daler per R;dr, icke löna mödan, eller sva
-
ra emot det obehagliga de alltid skola erfara
vid undersökning uti ett sa förhatligt
ärende, och derföre kan Kronan af dem aldrig
vänta sig någon lörman genom upptäckta
försnillningar, om dem än tilltölle
hela pligten; Så blir det äfven lika onekligt,
att hädanefter i möjligaste måtto inskränka
allt beläggande med Chartse-Sigillatte-Papper,
utom löpande Skuldsedlar, hvilka
svårligen utan uppehåll vid penningars
undfående kunna skrifvas på Stämpladt Papper,
äfvensom Testamenten, som oftast på
sjuksängen upprättas, och derföre först vid
Lagsökning och vid bevakandet måste beläggas;
men deremot känner jag ej någon
annan handling så skyndsam, som ej kan
tåla den tid, som erfordras att anskaffa ett
eller flera Årk Stämpladt Papper af hvad
valeur som helst, när man tillställer visligt,
att Allmänheten på Landsbygden äger en
närmare tillgång på Stämpladt papper, hvartill
ej hittils varit fogad sådan anstalt, som
svarat helt och hållet emot ändamålet med
de föreslagna Chartae • Försäljningsmän på
Landet, hvilka alltid skola blifva för dyrbare
för Kronan, om de skola belönas med
en sådan Procent, som vore svarande emot
ett beständigt Allmänheten tillhanda-stående
med försäljning af Stämpladt Papper,
och Landtmannen ej, som nu, besväras vid
flera tillfällen att på flera mils afstånd anskaffa
sig behöfligt Stämpladt Papper.
Emot missbruk och försnillning vid
39*
Den 11 Maj e. m.
beläggning gifs väl icke någon annan controll,
än Embetsmäns nit för Statens inkomst
af denna afgift. Men i motsatt förhållande,
eller af glömska att påteckna Chartm-stämplen,
som gör den brukbar å nyo,
kan ej eller Embetsmannens påskrift å den
handling, som varit belagd, vara full borgen
att ej försnillning ägt rum, i synnerhet
då intyget om beläggning icke är styrkt
med namnets undersättande, som nu sällan
brukas, ej eller är ålagdt, utan endast på.
skrift öfver Stämpeln, genomdragning och
eget eller Embetssigill att derpå sätta.
För att undanrödja all förlust för Kronan
i dess tillständiga rätt, tyckes ej vara
annat öfrigt, än att förbjuda ali beläggning
vid vite i Städer och på Landet vid alla
Skrifter och Handlingar, utom SkuldSedlar
till Tnnehafvaren och Testamenten, som
författas och upprättas, hvilka, så vida nödige
Valeurer äro att tillgå, böra ofelbart
skrifvas pä Stdmpladt Papper. Men på det att
all ursäkt må förekommas af brist på tid
att anskaffa Stämpladt Papper, som erfordras,
blir det nödigt att för Landtmän till handa
hålla dem sådant Papper vid alla Kyrkor af
de mest behöfliga valeurer, och till den ändan
borde KronoFogdarne årligen reqvirera från
Landshöfdingarne ett visst antal Chartor och
dem fördela på hvarje församling inom Fögderi
et.
Mot erhållande af en slik förmån borde
Församlingen vara pligtig att ej allenast
Den l x Maj. e. ml
393
hos Kronofogden afhämta Chartse-Papperet
(så vida ej Kronan består Transport.kostnaden),
utan ock utse Försaljningsmän samt
för uppbörden ansvara.
Klockaren eller Organisten, som vanilj
gen boende vid Kyrkan, skulle med nöje
emottaga denna förtjenst, om försäljningsarivodet
öktes från 2 till 6 rst. för hvarje
större och mindre Charta, emedan hela försäljningen
icke kan utgöra någon betydlig
Summa, och för hvarje Socknebo, som ägde
en sådan beqvämlighet att vid Kyrkan erhålla,
hvad på längre väg han skulle afhämta,
vore det en obetydlig utgift.
Inventerng, Medlens indrifvande och
Hufvudredogörelsen till Lands-Contoiret för
dessa SokneFörråder, kan ej annat än åläggas
Kronofogden, som i anseende till
förökt besvär honom blifvit ålagdt, borde
derföre äga rättighet att få afskrifva 6 prov
cent af behållna FörsäljningsSumman.
Genom den verkliga vinst, som Kronan
tillflyter att Chartas-beläggningen förbjudes,
och således mindre egennytta kan
möjligen utöfvas vid nu tillåtna påskrifter
å stämplade Papperet, skall Kronan finna
fullkomlig ersättning för de afskrifningar
i Arfvoden, som blifva bestådde vederbörande,
hvilka med försäljning och in-’
drifvande af Chartas-SigillataE-medlen hafva
att syssla.
394
Dea a Maj. e. m.
Skulle emot förmodan någon sådan handling
förekomma, hvartill Stämpladt Papper
ej fanns tillgång på, bör sakägaren vara
pligtig att sjelf anskaffa den valeur, som
erfordras, emedan Kronans säkerhet synes
alltid böra gå framför enskildte Personers
beqvämlighet vid de få tillfällen brist vore
för handen.
När daglig Stämpling i Stockholm förrättas,
kunna aldrig Fatalier förloras i Besvärs
och Lagvadde mål, af brist på nödig
tid till Stämplingens förrättande, i de fall
sådana mål från Orterna ankomma inom
2 timmar före Fatalie-timman, oansedt en i
sednare åren införd nödig Controll vid
Stämplingen, och derföre bör och kan icke
någon beläggning härstädes aliramindst tillåtas.
Vid alla andra Domstolar likaså,
ty der bör icke eller kunna saknas tillgång
på Chartas-papper att författa utgående och
inkommande skriftväxlingar uppå, och icke
behöfva att belägga några Chartor.
Hvar och en som är mohn om Kronans
rätt och bästa och ej ser mer på egen fördel,
än Statens inkomst, lärer således instämma
deri, att ogilla all beläggning i
möjligaste måtto af Stämpladt papper, såsom
skadlig och missbruk underkastad.
Hvad jag mindst påräknar, att ett sådant
förbud emot beläggning kunde inbrini
ga i StatsCassan, är en |:del af hela föt5
Den 11 Maj e. m.
395
säljnings-Summan, och i händelse att lglO
års författning om nyttjandet af *:dels ark
blefve lipplifvad, skall Kronans vinst derpå
ej kunna räknas mindre än 200 Ris papper
ärligen, sorn nu åtgå utan ali nytta,
Andra Nationers Stämplade papper bör
påminna oss om hushållning med Papper,
som, oaktadt flera i Sverige varande Pappers-tillverkare',
måste ändå ett betydligt
partie papper årligen intörskrifvas, hvilket
kan anses lika med andra nödvändiga import-varor,
men borde ej kunna vara det.
Emedlertid skall befinnas i ChartteSigilIteComoirets
förråd ett partie af 600,000
st. sedan år 1813 obrukbara små Chartor,
på |:dels Ark, och flera lära införväntas ifrän
Orterna, hvilka nu löpa i ÅrsRäkningårnes
inventarium och skola alltid inventeras
lika med de brukliga.' Dessa till
Formatet pä |:dels Ark kunna ännu göras
brukbara och föryttras, men i annat fall
blifva de ej dugliga till annat än maculatur
och att säljas Lispundtals till strutar åt
Kryddkrämare och Snushandlare, sedan de
i sådant fall likväl förut blifvit öfversuddade,
likasom gamla Banco-sedlar.
Hvad som dessutom icke kunnat und.
gå min uppmärksamhet är Kongl. KammarRättens
ålagde Revisions-skyldighet af Lysnings.
Sedlar, helst på närmare, afstånd de
Personer finnas, som kunna granska dem.
Den 11 Maj. e. m.
Hvilka flera händer skola de nu passe-'
ra, till Con‘ractsProsten, till Landshöfdingen,
till Kongl. KamtnarCollegium, och till
Kongl. KammarRätten, och hvilken betydlig
och onöd i g kostnad medföra de icke från
alia La.idsContoir, för att granskas i Stock,
holm och slutligen att stadna i ChartseSigillataeContoiret,
der de blifva maculatur, ty
till någon verificalion i HufvudBoken tjena
de icke.
En kortare väg, och utan en vidlyftig
omgång, får jag vördsamt föreslå med lika
säkerhet och mycket fortare än nu kan till.
gå, i anseende till Revisionen af dessa Lys.
nings-sedlar, hvilka i min tanka borde åter*
komma att förvaras vid Kyrkorna; äfvensom
att Transporten icke skulle kosta Kronan
något, om de skickades af Kyrkoherdarne
till HäradsSkrifvarne, hvilka, emot lika
RevisionsProcent, som nu bestås af inflytande
anmärknings-medel, kunde åläggas förrätta
Revisionen, och, vid fundne anmärkningar,
dem insända till Konungens Befallningshafvande,
som nu på lika sätt måste
tillgå från Kongl. KammarRätten.
Utom de Certificnter, som nu böra åtfölja
LysningsSedlar, så äga ju HäradsSkrifvarne
både Mantals- och Taxerings-Längder,
till upplysning, hvarefter de fleste Lysningstagares
stånd och villkor kunna pröfvas emot
Förordningen, och således i förhand
äga en närmare kännedom, än den Kongl.
Den ii Maj. e.m.
397
KammarRätten efter längre tid kan inhämta
af förenämnde Räkenskaper. Uti Stockholm
kunde Krono-Uppbörds-Kamererarcti och i
de öfriga Städerna StadsCasseurerue förrätta
Revisionen af LysningsSedlarne, emot lika
procent med HäradsSkrifvarne, oell med
samma jemförelse emot Mantals- och TaxeringsLängder,
hvartill de äfven äga tillgång.
Önskligt vore emedlertid, att all den
öfriga Chartte-Sigillate-afgiften kunde med
lika noggrannhet granskas, så skulle Kronans
inkomst blifva betydligt förökt genom
upptäckt egennytta, som möjligen kan begås
vid beläggning.
Vid 21 §• Artikeln om LysningsSedlar
pag. 33? för Allmogen, får jag vördsamt föreslå
en ändring i Förordningen, som synes
mig vara enkel och mindre under kastad
misstag uti tillämpningen af det sorn i 2
och 3 Momenterna är stadgadt, att Presterskapet
skola bedomina, hvilka kunna anses
va a besutne Och bofaste bland Allmogen.
Äfvenså om en inneha/ven FrälseRenta öfverstiger
etc helt Hemmans, är detta alldeles
utom Presterskapets gräns att pröfva, då
knappt något Hemman, Krono eller Skatte,
gifves med lika renta att jemföra med, och
Frälset icke äger någon grund-renta, eller,
annan, än den Frälsemannen förbehållit sig
vid besittningens försäljande, hvilken efter
markegångs-uträkning på annat sätt icke kan
utrönas, ej heller göras en rigtig jemförelse.
Den il Maj e. rrt,
Således 1 stället för att förordningen påbjuder
Charta; beloppet dels efter Hemmantalet
och dels förmögenheten; så anser
jag den principe, att Hemmantalet acli dess Na.
tur är enda Och rätta grunden för Chart;eafgiften
i denna delen, helst annan Bondens
förmögenhet eller beslutenhet ej så
bestämdt kan kännas, och dessutom mången
anses för förmögen, sorn blott kan göra rätt
för sig vid påfordran.
Bergsmän och Bönder, sorn äga Frälse-Säterier,
lid och Rör eller sd kallade Insockne Herneman
för hvarje helt Hemman ti R:dr.
Derifrån med Jidelar — — i 32 sk
Derifrån
med |:delar — — 36 —*
Och derifrån med alla mindre
Hemmansdelar — —■ — —.
För FrälseHemman med .Tord och Renta,
Bergs- Frälse- Krono, och Siatte-Rustliäll med
eller utan Säteri-Fr i Itel, samt Båtsmans Hasth allärt
för hvarje helt Hemman 1 24 —
Derifrån med | .'delar 1 —
Derifrån med §:delaf 35 —>
Derifrån för alla Hemmansdelar
derunder 24 —*
Pa Krono, Kronoskatte oell FrnlseSkatteHemman,
för hvarje helt Hemman l 8 —
Derifrån med |:delat 3?, —
Derifrån med ).delar 25 —
Och för alla Hemmansdelar
derunder — — — 20 —
Hen ii Maj e. m.
309
Bönder sorn arrendera Frälse -Säterier, RR oell
Rör, BergsFrulse, Frälse, Krono, Kronoskatte eller
Frälseskatte, bruka till hälben, eller utgöra
Dagsverken och Skjutsningar, Spannmål
ellerPenningar, för hvarje helt Hemman 1 R:dr
Derifrån med |:delar — — 04 —
Derifrån med |:delar — — 18 —
Och för alla mindre delar —■ •—' 12 —
JordTorpate eller Gatuhus, SOm Utgöra 4
dagsverken i veckan — — 18 —
3 Dagsverken — — —-12 —
2 Dito och derunder -— — 6 —
BondeSöner, TjensteDrängar, Staf-Torpare,
Fiskare med lön, och i skärgården
Backe-stugusittare, Inhyseshjon på Landet
och löse Arbetskarlar i Städerna 6 —
Som Bergsmän i Allmänhet besitta de
mindsta Hemmansdelar och Åker och Ängskjötseln
icke utgör deras hufvud-näring, utan
Bergsbruk, Blåsning elle'r smide, sä
böra brukande Bergsmän dessutom betala
för deras andel i Masugn, för hvarje Skeppund
Tackjern —- — * — 2 sk.
Dito Dito Stångjern —
3 —
som hopräknas med beloppet för Hemmansandelen.
De som besitta något Hemman under
förpantning, anses lika med full ägo i
denna del och betala efter Hemrranoets
Natur; äfvensom Torp under Förpant
-
400 Den n Maj. e. m.
ning jemföras med dem, hvilka utgöra
Dagsverken.
Sugare och Mjölnare — —56 sk.
Begärdes på Bordet.
Herr äf Stenhoff, Christian, uppläste ett
så lydande
Ödmjukt Memorial!
Uppå Riksens Ständers underdåniga tillstyrkan
vid i8l2 års Riksdag i Orebro,
har Kongl. Maj:t, den 9 Octcber samma år,
utfärdat Dess Nådiga Kungörelse angående
Stämplade Puppers-ulgiften, hvartill hufvudgrunden
egentligen varit dea förhöjning af
50 procent å hvarje artikel, hvilken, jemte
nödiga befundsa jemkningar, stadgad blifvit.
Och ehuru bruket nf Stämpladi Tapper
till dess belopp jemväl blifvit nog tydligen
bestämdt, har dock den arbiträr» tillåtelse
iör Parter, att antingen nyttja sjelfva Charta»,
elier dermed belägga Skrifter och Handlingar,
föranledt till menliga följder, ej mindre
för Rättegångens fortgång , än till en lika
onyttig som omåttlig consumtion af ostämpiadt
Papper, irsta $. stadgar: Alla Skrifter
och Handlingar hvilka i enskildta mål och ärender
författas.
Den ii Maj e. m.
401?
författas, sam nedanföre nämnas, skola skrifvas
pd Stämpladt Papper, eiler dermed belaggas.
Men som Chartans eller Stämplade Pap.
perets ovillkorliga bruk endast föreskrifves
vid de tillfällen 3, Lo och 21 5- §., angående
Stämningar, Contracter och Lysningssedlar,
omröra*, följer äfven ostridigt, att
alla andra Skrifter och Handlingar kunna,
efter 1 $. föreskrift, antingen skrifvas på
eller beläggas med Stämpladt Papper, hvilket
än mera styrkes af 24 $. > till följe
hvaraf Domaren eller Embetsmanncn, vid
6 R.dr 52 sk. vite, är ålagd besörja påskriften
å den belagda Chartans Stämpel,
till hvad Handling den hör.
En så oinskränkt Frihet för Parter, att,
ifrån den första till högsta Instantien, efter
behag, för sina mångfaldiga Skrifter och
Anföranden till Protocollet, nyttja stämpladt
eiler annat papper, kan ej förenas med ändamålet,
och följaktligen ej heller med Lagstiftarens
mening j ty då, efter 24 en
hvar Embets- eller Tjenste-man, der någon
Part företräder, är skyldig hålla till handa
brinnande Ljus, Lack, Sigill, Synål och Tråd,
för att straxt hopfästa, besegla och påteckna
Chartans bruk, och dä detta för Rätt-sökande
är lika både tillåtet och användbart vid ,
Kongl. Maj:ts Nedre Justitine-Revision och
alla ÖfverRätter, som vid första Domstolarne,
helst något undantag för Partens rättigRidd.
och Ad. Prot. N,‘0 5l. 52.
Den 11 Maj. t. m.
het att nyttja stämpladt eller annat papper
ej är stadgadt; blir följden ej allenast Partens
sjelfbehag att dermed göra ett alldeles
onyttigt uppehåll i sakens fortgång, utan
ock en betydlig misshushållning med bruket
af ostämpladt papper.
Sanningen upplyses an vidare af förenämnde
24 5. så lydande; Och på det missbruk,
ledande till Kongl. Majns och Kronans förlust
genom försnillning af Stämplade Pappers-afgiften
må förekommas, skall det ovillkorligen och
vid 6 R:dr 33 sk. vite åligga Domaren, eller den
som i och för tjenstbefattningen Skrifter och Hand.
lingar emottager, ej allenast att å sjelfva Stämpeln
teckna till hvad Handling Chartan hörer, utan
äfven att den samma, jemte det Stämplade Papperet
, genomdraga och sitt eller Emlets Sigill
derå sätta, så vida ej Måls-äganden sjelf sådant
redan iakttagit, och må Domaren eller Embetemannen,
då detina anstalt af honom besörjes, för
den dertill åtgående kostnad, beräkna sig st sk. t
tern, jemte lösen, tecknas å Handlingen.
Anmärkningsvärdt är, att sådane Handlingar,
hvilka med Chartor beläggas, mig
veterligen, ej lösas, hvadan både betalningen,
som jag tror aldrig kommit i fråga,
och Handlingen lägges ad acta.
I öfrigt vågar jag heligt försäkra, att
till hvarje Part, som sjelf besörjer lörenämn.
de påskrift med det mera, jag gerna skulle
betala 4 sk. B;co, ej i afseende på besväret,
Den 11 Maj e. ni",
men för att undslippa vid upprop af 100
mål uppehålla Parter i 2 dygn med hvad
annars på 4 timmar kan verkställas. Öfver-'
tygad att Riksens Höglofl. Ständer finna
nödvändigt härom annorlunda förordna, hvil-!
ket, jemlikt 60 §. RegeringsFormen, dem
äfven tillkommer, anser jag blott nödigt
fästa uppmärksamheten på lgoS års Kongl.
Förordning om Stämpladt Papper,
1 §. deri lyder; Alla Skrifter och Handlingar,
soni uti privata mål och ärender författat
och uppsättas, skola skrifvas på Stämpladt antingen
Papper eller Pergament.
Lika bestämdt stadgar 3 och efterföl*
jande §. att i alla tviste- eller så kallada
Civila mål skall på Charta skrifvas hvad
till Domstolar, Collegier och andra Rätter,
ingifves eller derifrån expedieras.
Efter min tanka, måste de nu på hela
ark brukliga Chartors rätta bestämmelse va.-j
ra att begagnas ej mindre till Skrifter och
Afskrifter, hvilka i Rättegångs-mål till alla
autoriteter ingifvas, än ock derifrån utgående
expeditioner, Af erfarenheten känner
jag följderna af ett annat behandlingssätt
och missbruket,
I stället för sex pappersark till Skrifter
och Fullmagter i ett enda tvistemål, blir
Acten 12 ark, hvaraf hälften är 6 skrifna
Chartor ; att denna uträkning ej är öfver
-
404 Den 11 Maj. e. m.
drifven, skall visas uti Höglofl. Bevillning*»
Utskottet med Handlingar uti ett i Residencet
nyligen, vid Urtima Ting, förevaret
Mål, der Acten består af 8 stämplade och
lika många ark ostämpladt papper, endast
till 2 Skrifter, 4 Bilagor och ett Anförande
till Protocollet. Svårt blir ej att upplysa,
det flera hundrade Ris Papper sålunda uian
ändamål förstöras. Jag hemställer derföre
völ dsamligen, ej allenast att i likstämmighet
itied 1803 års Charue-Sigillatas-Förordning
någon förklaring olver den nuvarande måtte
bli stadgad, utan ock att en vidsträcktare
tillgång till erhållande af Chartor på Landet
måtte bli lemnad derstädes boende Rättsökande,
hvilka då beqvämligare kunna
både få och nyttja Stämpladt Papper, hellre
än att hämta annat från Städerna.
Hos Presterskapet, Kronofogdarne och
Länsmännen borde Landtmannen äga tillfälle
erhålla behöfliga Chartor.
Redogörelse härföre hos Konungens
Befallningshafvande i Länet blir hvarken
svår eller betydlig.
Till Bevillningsutskottet anhålles att
detta mitt Memorial måtte bli remitteradt.
Remitterades till Bevillningsutskottet.
Den ii Maj e. m. 4°5
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat följande:
Vördsamt Anförande.
Sedan Kongl. Maj:t den 9 Mars i8t3
i Nåder stadgat, hvad Trupper till underhåll
under marcher borde åtnjuta, hvaraf
Åtta skilling för två Måltider till husvärdarne
vid Inqvarteringar borde betalas,
men vid nu varande dyrhet denna betalning
alldeles intet varit svarande emot
Husvärdarnes dertill uppgående kostnad,
inqvarterings-besväret oberäknadt, har detta
förhållande föranledt till den önskan i
en province, der jag äger Egendom, att
Inqvarterings-kostnaden måtte af aflägsnare
Hemman ersättas dem, hvilka i anseende
till belägenheten vid större vägar voro inqvarterings-besväret
underkastade. J anledning
så väl deraf, som med afseende å
Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga författning,
hafva Länets Innevånare, kallade af
Landshöfdingen att genom deputerade afgifva
ett yttrande, dertill lemnat ett allmän*
nare bifall, att nemligen Husvärdarne, utom
hvad Kronan består, skulle år igi3 erhålla
Sex skälling och åren 1814 och 18L5
4 skilling Banco för hvarje hos sig inqvarterad
och med två mål förplägad man;
Att detta genom de flesta rösterna fastställda
sammanskott i penningar skall under
namn af Inqvarterings-gärd utgå lika af
hvarje i krigs* och freds-tider inqvarterings
-
Den i i Maj e. nr.
skyldigt hemman, öfver hela Länet, efter
En R:dr Bco. för hvarje helt hemman ärli.-  gen, innefatta egenskap af Hemmans-afgift,
utgöras i trenne år, samt af Härads-skrif.
varne 2 debetsedlarna debiteras. I detts
beslut, ehuru billigt det är, att de inqvarterings-skyldiges
lidande blifVer dem ersatt,
har jag likväl, i anseende till det föreslagna
sättet att ersätta, icke kunnat instämma,
helst jag anser, det kostnader för
allmänna skyldigheter böra ersättas af Allmänna
medel, icke af provinciela sammanskott,
och har så mycket mindre någon
enskildt besparing dervid kommit i beräkning,
som belägenheten af min Egendom,
för inqvartering blottställd, tillskyndar mig
en ersättning, som utom förenämnde öfverenskommelse
jag skulle hafva saknat; )ag
bar deremot till denna vägran varit hänförd
af Regerings-formens stadgande i 74 $,
hvilken då den så tryggar för kostnad
vid gärden till Truppers underhåll, att
de skola af Allmänna medel betalas till
hälften högre belopp än Markegångs-priset,
med detsamma äfven undanröujer den farhåga,
att genom öfverenskommelser, kostnader
af lika egenskap, och uppkomne af
lika anledning, skulle utan ersättning af
allmänna medel kunna komma att bestridas,
helst sammanskott af födande persedlar, antingen
de förtäras i de Inqvarterings-skyldiges
egna hus, eller, såsom gärd, till ettanvist
ställe sammanföras, utgöras med enahanda
kostnad och i enahanda ändamål. Det är
Den 11 Maj el ml jjof
hvarken min rätt eller afsigt att inga i något
klander öfver verkställigheten af förenämnde
beslut, så väl hos de vägrande sorn
jakande, särdeles som det verkligen varit
billighetens kraf, att de lidande erhöllo
ersättning, men jag har måst uplysa förhållandet,
för att derifrån hämta anledning
till följande framställning: 1:0 Att med
fästad uppmärksamhet derå, att under de
förflutna åren de inqvartering! - skyldiga
Hemman, i anseende till förut anmärkt»
otillräckliga betalning, enskildt dragit en
ganska betydlig tunga utan deltagande
af andra medborgare, måga härefter, med
afseende å föreskriften i 74 5 Regeringsformen,
erhålla en emot deras kostnad vid
inqvarteringar fullt svarande betalning, som
af KronoBetjeningen borde liqvideras, efter
det antal, för hvilka Inqvartering blifvit
fordrad. 2:0 Att till vinnande af det i
högstberörde Förordning åsyftade visa ändamål
KronoBetjeningen borde tillförbi ridas
att inom föreskrifven kort tid till
Kyrkorna, att der qvarblifva, aflemna afskrifter
af Reqvisitioner af Skjuts och Inqvartering,
sättet huru desse skyldigheter
blifvit fördelte och utgjorde, samt huru
liqviden derföre blifvit verkställd, hörandes,
hvad ofta händt, förekommas, dels att
de Inqvarterings-skyldige, genom allt för
sen tillsägelse, icke haft nödigt rådrum att
till Inqvartering sig bereda, dels att det
Manskap, för hvilka varit mat betingad,
antingen uteblifvit, eller till fullt antal icke
Den 11 Maj e. m.
ankommit, hvarigenom de Inqvarteringsskyidige
genom förgäfves gjorda kostnader
blifvit i ett större lidande försatte. I sed.
nare fallet borde lämplig ersättning med.
delas i förening med undersökning i båda
fallen, hvad dertill föranledt, äfvensom
då fordrad skjutsning antingen icke blifvit
begagnad, eli r allt för länge uppehållen,
hvilket allt torde förekommas och
Statens betydligare kostnad i vän ningsp
ngar åt skjuts-skyldige försvinna, örn
MarcheRouter icke uppgjordes för ett l.invre
afstånd, annorlunda än att vid hvarje Landshöfdinge.
Säte, til! tid och förhållande, kun.
na efter förekommande omständigheter förändras.
3:o Att med afseende å hvad nu
anfördt år, jemte flera under förflutna år förekomna
omständigheter, den önskan ina
yttras, att sammankomster af Läns deputerade,
till Landshöfdingarne inkallade, måtte
så vidt möjligt är inskränkas, om ej tore.
kommas. D« beslut, som vid sådana sammankomster
fattats, kunna ej annorlunda anses
än såsom individuella, och således, titan
att leda till ändamålet af ett allmänt
gällande beslut, medföra många olägenheter,
jag inskränker mig att blott deribland nämna
det olika sätt, hvarpå de vid provinciella sam.
sammankomster förekommande frågor kunde
möjligen af Herrar Landshöfdingar be.
handlas. Någon torde anse pluralitetens
dervid förklarade tanke böra minoriteten
förbjuda; någon annan, att tystnad och
uteblifvande från sammankomsten innebar
Den 11 Maj t. ml
ett bifall till hvad som var föreslaget; och
ehuru de fleste alltid skulle anse, det utan
bestämd föreskrift ingen kunde för någon
annan än sig sjelf förbindelse företaga,
kunde likväl skiljaktiga resultat vid enahanda
förhållanden uppkomma, som icke
utan anledning lämnade en ovisshet i det
hela, i hvad mohn besluten innefattade en
mer eller mindre vidsträckt förbindande
kraft. Det kunde ock hända, att benägenheten
att efterkomma hvad som blifvit föreslaget,
kunde bereda intrång i efterkommandes
rätt, och der enskildta åtaganden
kunde komma i stridigt förhållande med
allmänna rättigheter och leda till inskränkning
i de sednare, hvilka likväl, utöfver
gränsen af Contrahentens lifstid, icke kunde
för en arfvinge till ärfd egendom medföra
någon förbindelse. Då härtill kommer,
att i ärender af vigt befullmägtigade Läns*
Deputerade ofta icke erhålla och icke gerna
emottaga ett vidsträcktare obestämdt
uppdrag, men kostnader för sådana Deputerade
blifva i alla fall för orterna icke obetydlige,
så, med afseende å alla förenämnda
skäl, tror jag mig äga anledning
tillstyrka den underdåniga anhållan, att
provincieile sammankomster i ämnen som
röra allmänna skyldigheter och förande till
utgifter i synnerhet icke må äga rum, samt
att de upplysningar, eller yttranden, som
från Orterna kunna nödige anses, måga,
genom Sockne - stämme - Protocoll Landshöfdingarne
meddelas, med rättighet föf
Den 11 Maj e. ml
hvar och en att till Landshöfdingen särskildt
yttrande afgifva, utan att de afgifvande
medföra någon förbindelse för dem,
som sig icke utlåtit. Provincielle sammankomster
hafva i .äldre tider redan varit
mindre behaglige, och derföre äfven under
Envålds-tider sällan ägt rum, och att man
så tänkt för meia än Ett hundrade år sedan,
upplyses af Riksens Ständer* underdåniga
skrifvelse till Konung Carl Xl:te
af år 1677, så lydande: ’5Såsom hvart och
”ett Stånd vid denna Allmänna Riksdag
”och Sammankomst lärer fuller till att er”visa
något erkläckeligt, gripa sig så när
”sorn det någonsin vid desse besvärlige ti”der
kan tåla och förmå: och fördenskull
”till andre extraordinarie utlagor der utom
”sig icke sufficient finnes, så är det samte”ligas
och synnerligen deras allerunderdå”nigste
begäran och stadiga förhoppning, att
”de icke Riksdagarne emellan antingen med
”någon pålaga, utom denna sin bevillning,
”betungade, eller ock med Provincial-möten,
”måga besvärade varda, utan då Riksens
”tillstånd så fordrar, till en allmän Riksdag
”sammankallade och föreskrefne blifva.”
Uppå denna underdåniga skrifvelse förklarade
äfven Konung Carl XI sig villja Nådigt
afseende lemna. Jag anhåller vördsammeligen,
att detta anförande måtte till
StatsUtskottet remitteras.
Remitterades till StatsUtskottet.
Deri 11 Maj e. mi
411
Vidare hade -Grefve Gyllenborg Inlemnät
följande, som upplästes, så lydande:
Vördsamt Anförande!
Då det i sednare tider mindre gynnas,
de jordbruket, vid fördelningen af nu varande
Bevillning, blifvit, utöfver behörig
jemförelse med andra Medborgare-Classer,
betungadt, men i saknad af Geometriska
Chartor öfver Hemmanen, Hemmans-ägaren
likväl icke kunnat med bevis möta ofoget
af en ofta orättvis Egendoms-värdering, som
dertill föranledt, påkallar det enskildta behofvet,
i förening med den allmänna nyttan,
ett yrkande, att i allmänhet all jord, men
i synnerhet alla Hemman i Riket måtte så
skyndsamt ske kan, uppmätas och på Chartor
affättas. Jag anser öfverflödigt att ingå
i något yttrrnde om den obestridliga nytta
i flera afseenden, som Landets afmätning
tillskyndar, då det ligger i öppen dag, att
så länge denna afmätning icke är verkställd
sakna alla beräkningar i Stats-hushållningen
en pålitlig grund. Jag önskar derföre, att
en tid må föreskrifvas, kanske möjligen
Tio År, om behörig tillgång till Landtmätare
beredes, inom hvilken alla Hemman
borde vara uppmätta och på Chartor uppfattade,
och borde för underlåtande att fullgöra
denna förbindelse ett lämpligt vite
utsättas, hvartill den vore förfallen, som
icke med bevis kunde styrka, det han hos
Landshöfdingen sökt, men ej erhållit Landt
-
Den 11 Maj e. m.
mätare-biträde. Med kännedom att ett stort
antal Hemman icke i sednare tider äro affattade.
inser jag ett binder för fullgörandet
i nuvarande inskränktare antal Landtmätare,
men om jag icke befarade motsägelse, skulle
jag, i afseende på angelägenheten af ända*
målet, gerna tillstyrka såsom ett medel att
vinna det, att de som ifrån bevärings-ålderns
början vore af LandtmäteriCoitoir >t
godkände att sjelfve föra en Landtmätarenka
och mätning behörigen förrätta, skulle
emot förbindelsen att i fem år utan afbrott
verkställa mätni' gar, med lika förbindelser
Och rättigheter som Landtmätare, anses der.
igenom hafva Beväringspligten uppfyllt. I
sammanhang dermed anser jag, det ej allenast
Kronans tillhörigheter, af Hemmans
Allmänningar och Recognitions-skogar, borde
efter föreskrifter slutligen uppmätas och
affattas, utan äfven, till uppfyllande af ett
större ändamål, borde, med undantag af enskiftes-förrättningar,
hvilka vunnit ett äfven
så gagneligt som orubbligt bestånd,
alla öfriga Landtmäteri-förrättningar af de
skickligaste äldre Landtmätare, med biträde
af gode män, likasom vid Enskiftes, granskas
och ny delning föreslås, som genom
Storskiften närmade sig till Enskiften, der
de sednare ansågos icke äga rum; att i följd
deraf alla samhälligheter upphörde, och full
enskildt ägsnde rätt hvar och en tilldelades*
utan hinder af de äldre öfverenskommeiser*
och inrättningar, sorn deremot kunde vara
stridande, äfvensom att vägar öfver JJyr
Den 11 Maj. t. m.
markerna borde, så vidt möjligt vore, inskränkas,
till besparing af både jord och
gärdesgärdar, i anseende till hvilka sednare
förhällandet äfven borde föreskrifvas, så
vidt nu gällande Stängsel-Förordning deri
bestämd föreskrift meddelar. I sammanhang
härmed synes, vid alla Landtmätare-förrättningar,
äfven böra. undersökas, huruvida
allmänna Landsvägar äga den belägenhet
och bredd, som 25 Cap. 1 och 2 $• $. Bygg.
ningsBalken föreskrifva, så att i grund af
dess Lag-stadganden icke någon framtida
rubbning eller enskildt förlust kan tillskyndas,
utan Lagens fordran behörigen iakttagas;
älvensom det icke vore olämpligt,
till befordran af allmän nytta, att förordna,
det hvar och en, som på egen kostnad,
verkställt en nyttig pröfvad förkortning
eller förmindskning af Landsväg, eller anna?»
allmän väg, genom anläggning af ny eller
förändring af gammal väg, borde för alla
tider i egen väghållnings-skyldighet till
godo njuta mindskning eller befrielse i samma
mon, som han beredt förmindskning i
allmänna vägens förut varande längd. Aila
i följd af Landtmätare-förrättningar uppkommande
tvister torde lämpligast, till beredande
af ett skyndsammare slut, kunna afgöras
i den ordning, som för Enskiften är
föreskrifven j och förmodar jag, att med iakttagande
af hvad förenämndt äldre fastställde
delningar, som, ej mindre genom föreskrifterna
i 1780 års StorskiftesFörordning,
än genom EnskiftesFörfattningar, alla äro
Den 11 Maj. é. m.
underkastade rubbning, enär någon delägare
det yrkar, skulle med ledning af sednare
tiders erfarenhet kunna undergå sådan jemk.
ning, till beredande af allmän och enskildt
nytta, att densamma i framtiden tryggade
för ytterligare rubbning. Jag anhåller vörd.
samiigen, att detta anförande till vederbörligt
Utskott remitteras.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotiet.
Friherre Rudbeck, Pehr Alexander, hade
inleimrut följande:
Sättet att mäta Spannmålen, i stället
att den borde vägas, ar origtigt, och medför
, vid flera tillfällen samina pris för lätt
som för vigtig säd} äfvensom Allmogen
ofta genom dessa mätningar förfördelas.
Sättet att mäta Hö, i stället att det borde
vägas, är också lika origtigt. Jag får derföre
föreslå ändring i dessa stadganden. Att
uppehålla Höglofl. Ridderskapets och Adelns
tid, för att bevisa en så klar sak, vore ett
missbruk af Riksdagsmanna-Rätt. Då en
motion innehåller en så påtaglig nytta, att
den blott behöfver nämnas, för att af hvarje
fördomsfri Man fattas och lifligt kännas,
behöfvas icke några andra bevis, än de som
uppkomma hos hvarje tänkande genom den
enkla framställningen.
Den 11 Maj, e.m.
4*S
Jag får derföre hos Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderska*
pet och Adeln vördsamt anhålla, att dett
mitt yttrande remitteras tili Allmänna Bevars-
och Oeconomie-Utskot-tet.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotiet.
Hans Excellenee Herr Grefven och LandtMarskalken
anmälte, att Herr Lilljehorn, Gusstaf
Adolph, nu åter inlemnat sitt dea 5:te
Maj upplästa Memorial, och derifrån, såsom
rörande olika ämnen, uttagu punkterna
N:ris 6, 7, 9, 10, 11 och 12} i anledning
hvaraf de öfrige punkterne nu upplästes,
och Herr Lilljehorns Memorial uti dess nya
skick remitterades till Banco - Utskottet}
hvarjemte det blef Herr Lilljehorn tillåtet
att sitt Memorial med de öfriga respectiva
Stånden communicera.
Friherre Wrangel, Carl Adam, hade inlemnat
följande, som upplästes, så lydande:
De flera Memorial som inkommit, rörande
en strypande penninge-brist och allmänt
saknad debit på Landets produeter,
(der ej någon betydande stor Stad finnes i
grannskapet) samt den merändels disproportionerade
betalning Landtmannen får för si5
416
Den 11 Maj e. m.
na varor, mot den stegring, som förefinnes
i allt annat , ett öfverdrifvet allmänt öfverflöd
af alla utländska inkommande saker,
och en önskad hjelp lör allt detta , lärer
gifvit anledning tili det Särskildta Utskot.
tets sättande, af hvilket, i anseende till dess
väl valda Ledamöter, vi håfve skäl att
vänta biträde och upplysning. — Det är i
anledning häraf, jag tar mig den friheten
tor I ders Excelience och Höglofl. Kiddcrskapet
och Adeln föreslå, att i ett samband
få remitteradt till nämnde Utskott följande
ämnen att utreda, för att sedan till Riksens
Ständer blifva öfveriåtet och b stätndt, nemligen,
dels Magazinernas mindst dyra och
säkra Förvaltningssättj hvad Fonder, sorn
till dem böra anslås, äfvensom en nygifven
utstakad måttstock, hvarefter SpannmålsDirectiooen
äger att fixera, till hvad
priser Landels hufvudsakiige producter tå
uppstiga eller falla, hvilket igenom uppmärksamhet,
uppsigt, och Tullarnas höjning
Och fällning lärer kunna bestyras. För att
kunna utan afund eller buller vinna detta
högst angelägna medium, anser jag nödvändigt,
att man på ena sidan betraktar de förhöjningar,
som skett på 25 å 50 år uti vära
Bevillningar med flera kostsamma Onera,
förhöjningen på Stadsmanna.varor, på Folk.
löningar, på dagakarlens arfvode, på Handt,
verkarens arbetslöner, pä allt. Om man
per medium gaf en lika fördubbling åt Säden
från ofvannämnde tidpunkt, skulle man
lätt
III.
Den ii Maj e. m7
417
lätt finna i hvad hög mon Landtmannen
ligger under — och å andra sidan, för att
rigtigt bestämma detta projecterade medium,
fick underrättelser från våra Agenter i Ryssland,
Preussen, England, Dannemark, med
flera, 2tne gånger om Året, i Mars och
Augusti Månader, om priserna på all slags
säd, kött, smör, fläsk, ost, och alla producter,
som finnas i vårt Land, hvilka Rapporter,
öfverlemnade till StatsSecreteraren
för Financerna och Riksens Ständers Ombudsman,
borde i underdånighet genast föredragas,
för att Nådigst få den sänkning
eller förhöjning i Tullen, som kunde behöfvas.
—
Lika angeläget, som jag finner det vara,
att dessa föreslagna ämnen blifva af detta
Utskott förbättrade och bestämda, finner
jag det vara, att genom amortissementsfond
eller annan utväg afhjelpa denna penningenöd,
uti hvilken vi befinne oss, för att
upphjelpa Land och Näringar, likväl med
den varsamhet, att det ej går till en annan
ytterlighet. Och då denne amortissementsfond
är till sina tillgångar på detta fundament
gifven, lärer en uppgift äfven behöfvas,
efter hvad principer dessa lån böra utlemnäs.
Såsom en af de omfattningar Riksens
Ständer tyckes behöfva låna sin stora
uppmärksamhet till, och såsom en länk i
kedjan af detta Utskotts omfattning, anser
jag, att de i penningar oftast illa lönte Em.
Ridd. och Ad. Prof. N;o 53. 54*
4^8
Den u Maj. e. m.
betsmän, måtte få blifva lönte med indelta
löner; häraf blir en ren följd, att all bevillning
på jord bör blifva i säd eller effecter,
efter rymd och godhet af sädesbärande jord
m. m., med det uttryckliga förbehåll, att
få lösa den efter markegång, eller leverera
den på en mils afstånd. Detta vill säga,
att bevillningen ej utgick efter det obestämda
ordet Hemmantal, utan efter uppskattad
areal på den brukade jorden, som både
rättvist möjligt att bestämma, och att med
tiden perfectionnera.
I händelse detta vann bifall, föreslår
jag ödmjukligen, att en Comité af Ständer
biet satt, som enligt Ständers föreskrift upp.
gjorde hvarje grads lön i producter, samt
hvilka löner fordra förbättring eller inskränkning
; äfven borde uppgöras hvad
proportion, som borde blifva emellan ett
Tunnland uppskattad jord i Sädes-bevillning,
emot den som ger densamma i Contant.
Ytterligast torde äfven höra till denna
kedja, som behöfver Utskottets uppgift och
Ständers stora uppmärksamhet, en väl bestämd
ÖtverflödsFörordntng, på det Balance
i handeln må vinnas, och de nyare penninge-resourcer
ej straxt blifva utsopade.
Remitterades till Särskildta Utskottet.
Den 11 Maj. e. m.
4^9
Herr von Qvanten, Carl, uppläste följande:
8o:de
$. RegeringsFormen stadgar, att
Indelnings-Verket till sina contracter och
hufvudgrunder skola orubbade vara. En
stark rubbning har likvisst ägt rum; ty Ro.
tame hafva beständigt blifvit betungade med
nya skyldigheter, genom ökade contracter
vid nya Soldaters legande. Hvart 3:dje år
har Roten måst bestå Soldaten en släpkläd*
ning, dessutom skjortor, skor och strumpor,
samt köra till honom ved, mäld, salt m. m.,
samt är han på många ställen försedd med
så mycken jord, att hans åker och äng uppgått
emot i Hemman, sorn Roten måste
plöja, beså, harfva och inberga.
På detta sätt blifver Knekte-hållet en
odräglig tunga för Jordbrukaren, Soldaten
orörlig och lätjefull, genom sin beqvämliga
och alldeles omsorgslösa lefnad ovan och
ömtålig för de strapager, som åtfölja Fält*
lefnaden — med ett ord, genast måröd.
I anledning häraf yrkar jag, att Soldatens
vilkor någorlunda böra jemkas efter
hvarje orts upprättade Knekte-Contracter,
och att, så vidt ske kan, Soldatens aflöning
förändras från Jordbruk till vissa tunnor
Spannmål in natura samt föda för en ko.
Torpens skötande skulle då upphöra, som
dessa åren varit så tryckande för Jordbrukaren,
tillika med de eviga tvisterna om
Den i i Maj. e. ni.
ersättningar till Stamrotarne, mel flera kla?
gomål, som aldrig upphöra, så länge Torp
med Jord existera.
I flera Län är redan sådan författning
vidtagen, men, efter min tanka, i alla Län
borde efterföljas; och ovilkorligen för de
Rotar, hvars interessenter hafva en half mil
och derutöfver till Torpet.
Hvad beklädnaden angår, vågar jag föreslå,
att Rotarne lemna en mundering hvart
6:te år, men under krig en mundering årligen;
då Kron-munderingen kunde försvinna,
och Kronan endast lemna Beväring och
Capotter. Om Regementet exercerar en månad
eller 6 veckor årligen, bör en mundering
räcka 6 år; dessemellan bör Soldaten
ganska väl kunna hålla sig med kläder sjelf.
Passevolancen, 8 R:dr B:co, förblifver
som den nu är.
Jag anhåller ödmjukast, att detta Memo^
rial må remitteras till vederbörligt Utskott.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet.
Herr von Schantz, Ifvar Fredrik Gabriel,
anförde skriftligen:
Med den tillfredsställelse, hvarje rätt
-
Den ii Maj e. ml
sinnig Patriot måste erfara, vid förslag ländande
till Fäderneslandets bästa, har jag
på detta rum afhört -flera väl uttänkta projecter
för Landtbrukets upphjelpande, och
man hör i allmänhet omtalas nödvändighet
af understöd för Jordbrukaren, nya Odlings-företag,
uttappningar af Mossar och
Kärr, samt belöningar för nyttiga hushållsrön.
Bland alla Förslag i dessa mångfalldiga
ämnen bar jag saknat ett, som jag förmodat
ej böra komma i förgätenhet och vid hvilket
jag trott man först kunnat fästa uppmärksamheten;
och det är: att underlätta,
men ej motarbeta naturen i dess nyttiga
gång och verkningar. Endast genom detta
medel skall Sveriges Jordbruk utan betydlig
kostnad inom en kort tid vinna
mycket.
Denna tanka har hos mig uppkommit
och blifvit stadgad, under de icke obetydliga
resor jag haft tillfälle att göra uti
fjorton af Rikets Provinser — Under dessa
resor har jag ofta sett, huru man genom
uppdämningar för hvarjehanda fisken och
vattenverk, äfven de obetydligaste, försänkt
större och mindre jordrymder, som, derest
Naturen fått fritt och obehindradt verka i
den ordning Skaparen föreskrifvit, varit
högst gagneliga, både till Åker och Äng,
samt förblifvit, åtmindstone det sednare, utan
menniskomöda och omkostnad.
42J
Den 11 Maj e. m.
Under en nyligen företagen resa i Södermanland
vid trakten af Hjelmarens stränder,
hafva desse betraktelser hos mig blifvit
förnyade, då jag såg, huru de fleste ängar,
till och med Åkrar, nära stränderna af
denna Sjö, voro så öfversvämmade af vatten,
att man kunde nästan öfver allt romed
båt; hvilket äfven på ett ställe öfver en
allmän farväg inträffade. Jag sökte göra
mig underrättad, om sådant alla år inträffade
och om ensamt physiska orsaker voro
verkande dertill; och jag feck till svar, att
alla år väl icke vore lika vattenhögd, ehuru
ändå alltid lika skadlig, samt att vattnets
myckenhet vårtiden vore en naturlig orsak;
men att dess qvarstadnande längre tid och
till Landets stora skada hade sin upprinnelse
dels ifrån den mängd fördämningar, hvil.
ka tid efter annan skolat ökas uti Sjöns enda
hufvudsakliga utlopp förbi Eskilstuna,
och genom hvilka fördämningar vattnet hindrades
i sin fria utfart, i samma mon som
det i sjön inflyter ifrån mångfalldiga tillopp,
dels ock derigenom, att ett annat mindre
utlopp, genom den Canal, förmedelst hvilken
segelfarten emellan Örebro till Stockholm
befrämjas, vore försedd med slussverk,
hvilka höllos tillstängda, och i år ej troddes
blifva öppnade derföre, att Slussbyggnaden
skulle repareras och för hvilket ändamål
en ny provisionel damm vore inrättad
för vattnets uppehållande.
Genom dessa tvänne hinder äro nu fle
-
Den 11 Maj. e. m.
ra tusende tunnland ängsmark qväfd under
vatten, som ej annorlunda än genom
utdunstningar bortgår, men bidrager emedlertid
att hindra gräsväxten och såmedelst
bringa Jordägarne i saknad af allt foder för
deras kreatur. Och sådane äro följderne
af industriens företag, då dess ifver skyddas
på Landtbrukets bekostnad.
Ehuru nyttiga Vattenverk och Canaler
kunna vara, böra de väl icke befrämjas och
underhållas till Landets skada, utan till
dess fördel. — Om i en tid, då Mechaniken
ännu ej hunnit den högd, hvartill den sedermera
stigit, man behöfde en ofantlig vattenmassa,
för att drifva en Qvarn, ett Bruk
eller hvilken annan inrättning af samma
art, och man för en nyttig inrättnings fortgång
ansåg en vatten-uppdämning mindre
skadlig för att vinna ett åsyftadt godt ändamål,
bör man väl ej nu, då nya Mechaniska
uppfinningar gjort behofvet af öfverflödig
vatten-tillgång mindre nödvändig,
längre bibehålla de gamla inrättningarna i
deras urgamla, för [landet skadliga skick,
utan omskapa dem så, att de, med bibehållande
af den allmänna nyttan, upphöra
att vara det Allmänna skadliga. — Om det
varit angeläget att till varu-transporters lät.
tande öppna en Canal, som troligen då den
först nyttjades var djupare än nu och begagnades
kanske af mindre och plattare
Fartyg, och samma Canal för ändamålet vidare
skall begagnas, torde det blifva en
Den 11 Maj e. ml
nödvändighet, antingen att denna Canal pä
deras bekostnad, som den nyttja, till sitt
rätta djup uppmuddras, eller ock att mindre
djupgående Fartyg begagnas, så att
man ej lör att kunna bruka dem, som nu
finnas, blir föranlåten att genom uppdämning
af vattnet förorsaka ett vattunöd på
alla kring Hjelmaren belägna och merdndels
olver allt sidlänta ägor. •— Och i alla fall
blir det väl alltid en skyldighet, att vid
inträffande reparationer och nybyggnader af
Slussar och Dammar så laga, att vattnet
icke destomindre får fritt aflopp.
Det är genom Allmänna Lagen föreskri
fvet, att vid fråga om ny qvarn-anläggning
skola grannar höras. — I följd häraf,
blifva ock vanligen närmast boende Jordägare,
genom kungörelse uppläst på Predikstolarna
inom Häradet, vid förefallande
händelser kallade; men längre sträcker
sig aldrig denna åtgärd, såsom jenint utgörande
Lagens kraf. Likväl och om någon
uppdämning företoges eller nybyggnad anställdes
uti en så beskaffad ström, som till
exempel den vid Eskilstuna, verkar ett
slikt företag icke allenast för de närmast
boende, utan ock för dem som bo flera mil
derifrån i andra Härader och Län.
Afvägningen till utrönande af Vattnets
naturliga högd vid den blidaste årstiden
och öfver hvilken det aldrig bör tvingas,
bar troligen högst sällan blifvit anställd, och
Dm il Maj e. ml
425
lika sällan finr.as föreskrifter, huru högt
vatten dämmas lår.
Af detta allt torde finnas nödvändigt
för Jordbrukets befordran, fredande och bestånd,
ej allenast att vattenverk och alla
sådane anläggningar, hvilka sätta grans för
Naturens fria verkningar, eller hindra och
uppehålla dem, ej böra hädanefter få företagas,
utan en föregången noga undersökning,
byggd på vetenskapliga grunder och
erfarenhet, och genom hvilken kan utrönas
hvad nytta eller skada inrättningen kan
medföra, utan ock att en lika beskaffad
undersökning borde anställas i afseende på
redan gjorda anläggningar, särdeles dem
som finnas i granskap af större sjöar och
vattensamlingar.
Jag är viss, att om någon åtgärd vidtoges
i afseende på EskilstunaStrömmen och
den så kallade ArbogaCanalen, 'hvilken ifrån
Hjelmaren leder ned till Arboga-Å,
så att Hjelmarens vattenyta kunde nedsättas
ett par alnar, skulle icke allenast en mängd
hittills alldeles dränkt jord komma i dagen
och blifva nyttig, utan ock den nu varande
vattensjuka blifva odelbar och fruktbärande,
utan det Allmännas bekostnad, men till
dess stora båtnad.
Detta ämne tror jag emedlertid vara
utaf den beskaffenhet, att det förtjenar Ständers
uppmärksamhet, samt anhåller derlöre
Den 11 Maj e. n.
att denna min framställning må till Oecono»
mieUts.kottet blifva remitterad.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oeconomi e-Utskottet.
Vidare yttrade Herr von Schantz mundtligen:
Herr
Stråles och Herr StenhofFs för en
stund sedan upplästa Memorial , angående
Chartae-Sigillatae-Författningen , gifva mig
anledning att för Högloft. Ridderskapet och
Adeln framställa tvänne ämnen, som dermed
hafva gemenskap. — Det första angår char.
tering af så kallade Slut-Sedlar. — Dessa
Document, som upprättas och utfärdas af
Mäklare, samt innehålla enskildta personers
öfverenskommelser i hand. ls-ärender, samt
hafva, utom formen och underskriften, alla
egenskaper af Contract, i hvilkas ställe de
äfven tjena till efterlefnad, så att vid tv>ster
om fullgörandet de tjena till grund för Domslut,
på enahanda sätt sorn Contracter. —•
Icke destomindre har vid deras producerande
i Rättegångar fråga uppstått, huru de
med Stämpladt Papper skola förses. — En
del har yrkat, att de skulle charteras som
Bilagor, och jag, samt kanske flere med
mig, att de borde charteras på enahanda
sätt som Contracter. — Ett bestämdt stadgande
härutinnan torde vara nödvändigt,
då frågan ej är så alldeles utan vigt i an
-
Den 11 Maj e. m.
seende till Kronans inkomster, helst Mäklareslut,
i synnerhet i de större Städer, såsom
Stockholm och Götheborg, uppgå till kanske
flera hundrade tusende R:dr årligen, och jag.
projecterar alltså, att alla Slut-Sedlar böra
ovillkorligen vara skrifne på Stämpladt Papper
till enahanda belopp som Contracter.
Det andra ämnet jag vill omnämna, angår
försäljnings-provisionen för Stämpladt Papper.
— Före 1803 fick Försäljnings-mannen
nöja sig med attest för hvarje ark Stämpladt
Papper, utan afseende derpå, om stämpelns
valeur var större eller mindre. Genom 1003
års Författning höjdes denna provision till
dubbelt. Vid lglO års Riksdag förhöjdes
denna afgift än mera, så att den för alla
stämplar öfver 4 sk. steg i en viss progres.
sion, ända tili 8 sk. för den högsta stämpeln
på 100 R:dr. — Denna afgift tyckes ock
vara tillräcklig, då Försäljnings-mannen ej
har mera besvär för ett ark med 100 Rrdrs
stämpel, än för ett med 4 skrrs. Men Försäljnings-mannen
här i Stockholm har, jag
vet ej af hvad anledning, fått en än mera
förhöjd, men för Allmänheten verkligen
kännbar provision. — Det är omöjligt, att
om en person ensamt skall påräkna Chartae.
Sigillatae-försäljnings-provisionen i Stockholm
för sitt uppehälle, denna inkomst kan
vara otillräcklig, men om så är, tror jag
det vara för Allmänheten bättre, att försäljningen
sker, som fordom, i ChartaeSigillataeContoiret.
Jag vet ganska väl, att den
skilldes derifrån iSlO derföre, att man trodde
Den 11 Maj. e. m.
sig hafva upptäckt möjligheten af försnillning}
men dä nu mera hvitstäinplingen sker
i RiksgäldsContoiret och svartstämplingen i
ChartseSigillatasContoiret, samt således en
säkrare Controll gifves, kan en försnillning
ej äga rum, och försäljningen således åter
lämpligen uppdragas betjeningen i ChartaeSigillataeContoiret,
hvilken säkerligen skall
finna sig belåten med den provision, som
finnes uti ChartasSigiliataeFörfattningen utförd.
—
Dessa bägge anmärkningar torde få blifva
till BevillmngsUtskottet ötvcrlemnade.
Remitterades till BevillningsUtskottet.
Upplästes ett Memorial från BancoUtskottet,
af den 6 Maj, hvaruti Utskottet,
rörande den till detsamma remitterade
Konungens Nådiga Proposition om någon
eftergift af det åt Vester- och Norrbottens
Läns innevånare beviiljade Lån, yttrar sig
hafva, sedan Fulimägtige blifvit hörde,
funnit, att några Lån af ofvanförmälte egenskap
och benämning ej äro från Banken
utgifna.
Herr LandtMarskalken erinrade, att den
af Utskottet nämnde Nådiga Proposition
äfven blifvit till StatsUtskottet remitterad,
och hemställde, att BancoUtskottets Memorial
måtte läggas till Handlingarna.
>
Den ii Maj e. m{
Bifölls.
4? 9
Upplästes ett Memorial från Lag-Utskottet,
af den 29 April, angående af åtskilliga
Ledamöter inom det Hedervärda
BondeStåndet yttrad klagan deröfver, att,
vid det Lagsökningar för förfallna Skuldebref
hos Konungens Befallningshafvande anställas,
det skall äskas, att Förskrifningarne
uti Original böra uppvisas till påtecknande
och jemförelse med de afskrifter deraf,
som vid ansökningarna äro fogade, samt
att, innan sådant skett, CommunicationsResolutioner
ej skola å dessa sistnämnda
meddelas} så väl som samma Ledamöters
yrkande, ej mindre att, enär Gäldenärer genom
åtskilliga invändningar söka att uppehålla
de lagsökningar, som emot dem varda
anmälte, Konungens Befallningshafvande må,
genom meddelande qvarstad å Gäldenärernes
egendom för fordringarnes belopp, bevara
Borgenärernas rätt, än äfven att, sedan
Konungens Befallningshafvandes Utslag
fallit och vunnit laga kraft, fordringsägaren
ej må anses pligtig att, vid det samma
Utslag för verkställighets erhållande härå
Kronofogden tillstädes, tillika till honom
då aflemna den OriginalSkuldsedel, hvarå
utslaget sig grundar, utan den först företes,
enär Penningar till gäldandet af dess
hela eller någon större eller mindre del af
dess belopp kunnat indrifvas.
43<> Den 11 Maj t. m.
Hvad angår det förstberörde af förenämnda
ämnen, tillstyrker Utskottet den
Författning, att de Fordringsägare, hvilka
icke hafva lägenhet eller äro hindrade att
sjelfve till Konungens Befallningshafvande
inlemna deras Lagsöknings-handlingar, må
äga att vid deras ansökan foga en af trovärdige
Män besannad afskrift af de skuldebref
och handlingar, hvarå den fordran,
$om utsokes, sig grundar} men att i sådant
fall Fordrings-ägarne, i händelse de ej kunna
genom Domstols eller Domares betyg
styrka, att skuldebrefvet eller Handlingen
redan är med behörig Charta Sigillata försedd,
skola vara pligtige att vid Afskrifterna
loga Charla Sigillata till ett belopp,
som svarar så väl emot det, hvarmed Ori.
ginalerna böra vara försedda, som det, hvarå
Afskrifter antingen bordt skrifvas eller
dermed beläggas} Förmälandes sig Utskottet,
rörande hvad för öfrigt blifvit föreslaget,
icke hafva funnit skäl att deri tillstyr*
ka bifall.
Lades på Bordet.
Upplästes Och lades på bordet följande
från SfatsUtskottet inkomna Betänkanden
af den (örte Maj:
1 :o I anledning af gjorda anmärk*'
ningar vid Utskottet föregående betänkande,
rörande yrkad Löne-förbättrings för Läns
-
t)en 11 Maj e. m.
431
män och löners anslående åt Landsfiscaler}
och har Utskottet icke funnit skäl tili nå--  gon förändring uti hvad som förut blifvit
tillstyrkt, utom hvad angår den gjorda anmärkning,
att Kronolägenheter, som till Borghem
m a n vore tjenlige, icke på alla ställen
vore att tillgå} hvilket Utskottet föreslår
derigenom måtte afhjelpas, att på dessa
ställen åt Länsmännen kunna upplåtas tjenlige
trakter å Krono-Allmänningar eller
annan Kronojord, såsom Kongl. Majit för
Boställslösa Länsmän i Skaraborgs Län under
den 8:de November sistlidne Ar täckts
bevilja.
o;o I anledning af väckt fråga om utgifvande
af — och kostnadens bestridande
till Register öfver Bihangen till 1810 och
1812 arens Urtima Riksdags Protocoll ,
och anser Utskottet uppå anförda skäl sådana
Register böra författas och-af trycket
utgifvas} samt förmäler att, då sådant icke
med skäl kunde nu varande Expeditionsutskott
åläggas, Utskottet fogat sådan anstalt
härom, hvarigenom arbetet må kunna
sist inom denna månads utgång blifva
färdigt} hemställandes tillika, att hos Kongl.
Majit i underdånighet må anhållas om Nådig
befallning till Dess och Rikets SfatsContoir,
att, uppå Reqvisiton af StatsUtskottets
Ordförande låta, utaf den till Riksdags-kostnadernes
bestridande anslagna Summa
förskjuta hvad som till i fråga varande
Registers Utgifvande må kunna utgå utöf
-
4 5*
Den ii Ma] i. m.
ver de medel, som genom prenumeration
och försäljning deraf kunna inflyta.
5:o I anledning af en af Herr Borg-'
mästaren Holm väckt fråga om organisation
af en Comité till allmän reglering af
Statens Embeten och Tjerrster; och hemställer
Utskottet, uppå anförda skäl, att
Riksens Höglofl. Ständer, med förnyande af
deras 1812 gjorda anhållan, hos Kongl. Maj t
i underdånighet anmäla frågan, och dervid
tillägga hvad Herr Borgmästaren Holm föreslagit
rörande detta ärende} hvarjemte
Utskottet anser böra i underdånighet begäras,
att def project, som Comitén utarbetar
och afgifver, måtte, så snart det hinner
blifva fullbordadt, utgifvas å Trycket,
för att komma till allmän kännedom inom
nästa Riksdag, då Ständerne skola sig deröfver
yttra} Till trycknings.kostnadens bestridande,
jemte öfriga utgifter i och för
detta arbete, anser Utskottet de redan anslagna
5000 R:dr årligen böra afsättas, och
bållås oförryckte samt än vidare utgå till
nästa Riksdag} föreslåendes derjemte Riksens
Ständer att förnya deras i förberörde
skrifvelse gjorda underdåniga anhållan, att
Kongl. Maj:t täcktes låta i skyndsam verkställighet
sätta den uti Kongl. Kungörelsen
af deni 29:de Juni 1798 omförmälte, samt
i Kongl. Brefvet af den 14 Junii 1S05 ytterligare
anbefallte PensionsStat för Civile
Embets- och Tjenstemän, hvartill betydlig
loncl redan skall finnas samlad.
4: to
lil.
Den 11 Maj e. m.
4:0 I anledning af Herrar Fullmägtigcs
i RiksgäldsContoiret gjorda hemställan
rörande ersättningen af Skjuts och Tractamente
för Ledamöter i Compromiss - Rätt
uti Bevillnings-mäl} och tillstyrker Urskottet,
i likhet med hvad Herrar Fullmägtige
föreslagit, att de Summor, hvilka utaf
RiksgäldsContoirets medel blifvit använda
till sådan Skjuts och Tracttmente, men uti
Räkenskaperna till ersättning balanceras,
må afskrifvas, och att hvad till sådana utgifter
utaf andra medel till äfventyrs kara
vara anticiperadt, må, efter vederbörandes
derå till meddelande uppgifter, af Riksgälds,
Contoiret återbetalas.
Upplästes till Justering ExpeditionsUtskottets
Förslag till underdånig Skrifvelse
till Kongl. Maj.t, angående Glas- och Porcellaines-Förares
samt Smides-Handlares
handels-rättigbet.
Härjemte upplästes ett ProtocollsUtdrag
från det Högvördiga PrestStåndet, af denna
dag, hvaruti .Ståndet inbjuder Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Vällofl. Borgarei
Ståndet att låta uti ovvanberörde underdåniga
skrifvelse intaga det villkor och
förbehåll, hvarunder PrestStåndet, lika med
BondeStåndet , antagit Allmänna Besvärsoch
OeconomieUiskottets Betänkande i detta
ämne, nemligen att det af sistnämnde
Ridd. och Ad. Prat. N.'0 55. 56.
434
Den 11 Maj. e. m.
Utskott föreslagna förbud för Glas-, Porcellaines-
och Smides-Handlande, att i ändamål
af sådana manufactur-varors försäljande
uti Landsorterna kringstryka, icke
må tillämpas eller sträcka sig till Allmogen,
utan den äga rätt att hädanefter, sorn hittills,
få till hvad ort som helst med sina egna
handaslöjder sig begifva och dem försälja.
Detta af PrestStåndet föreslagna tillägg
uti den underdåniga skrifvelsen biet’ af
Ridderskapet och Adeln bifallet.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från Väl.
lofl. BorgareStåndet, af den 8 Maj, hvaruti
Ståndet tillkännagifver sig för sin del hafva
beslutit, att Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
af den 19 sistlidne April, angående
förändring uti nu antagna bestraffningssätt
och inrättande af Allmänna Arbetsoch
Corrections-hus, jemte Lag-Comitéens
särskildta utarbetade betänkande, om förändring
af UnderDomstolarnes och HolRätternes
antal och organisation, och öfriga
bilagor, borde på Statens bekostnad skynd*
sammeligen till trycket befordras och i RiksJ
Stånden utdelas, samt att, i följd deraf,
till StatsUtskottet öfverlemna att medel
till tryckningens bestridande, af den till
Riksdags-kostnaden bevilljade Summa ,
anslå.
Uppå derom af Herr LandtMarskalken
gjord proposition, instämde Riderskapet
Den 11 Maj. e.
435
och Adeln uti BorgareStåndets nit tillkännagifna
beslut.
Högvördiga PrestStåndet hade genom
ProtocollsUtdrag af den 5 Maj tillkännagifva
det för dess del fattade beslut, att
på Bankens bekostnad borde präglas en
Skådepenning öfver de märkvärdiga dagarna,
den 14, l5, 16 och 20 April, då Hans
Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland
undergick ChristendomsFörhör och Confirmation,
samt derefter för första gången begick
Herrans Heliga Nattvard, och slutligen
åt Hans Majit Konungen aliade Dess
Tro- och Huldhets-Ed.
Herr LandtMarskalken tillkännagaf, att
Vällofl. BorgareStåndet samt Hedervärda
BondeStåndet, genom ProtocollsUtdrag, som
nu företeddes, tillkännagifvit sig hafva i
PrestStåndets beslut instämt, och hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln äfven
skulle behaga sig med PrestStåndet förena.
Bifölls.
Upplästes följande från Lagutskottet in*
komna Memorial af den 2 Maj.
lto Angående yttradt stadgande, att vid
Sterbhus-utredningar omyndiga barn under
15 års ålder måtte, i förhållande lill öfriga
Den ii Maj e. m.
syskon, erhålla en större arfsdel, i anseende
till den för dem nödiga uppfostran}
samt att vederbörande Domare mä erinras
att icke utan i högsta nödfall tillstädja försäljning
af omyndigas fasta egendom} och
föreslår Utskottet, i afseende på den första
frågan, den författning: Att då en eller
bägge af Föräldrar aflida, som efter sig
lemna barn, hvilka antingen alla eller några
äro under 15 års ålder, de som förrätta
Bouppteckning eller Arfskifte efter den eller
de aflidne böra föreslå något visst belopp
af Boets tillgång i Capital, renta, eller
afkomst af Fastighet, som, i mon af
behofvet, kan finnas vara erforderligt till
underhåll och uppfostran för hvarje af de
minderåriga Barnen, intill dess de uppnått
l5 år, hvilket belopp bör från samfäldta
Massan afskiljas och afsättas, innan laglig
Arfsdeining af återstoden verkställes, samt
att. om efterlefvande Maka och Arfvingar
icke åtnöjas med det i detta ämne af Boupptecknings-
eller Skiftes-männen uppgjor.’
da förslag och förening härom icke kan
träffas, Sterbhus-delägarne blifva pligtige
att vid det Boupptecknings- elier SkiftesInstrumentet
till behörig Domstol inlemnas,
sjelfstämde sig inställa, för att den uppstådda
stridigheten härom i laga ordning
utföra, då Domaren äger att pröfva och
bestämma huru dermed förfaras bör; äfvensom
att, i händelse det skulle af Domaren
vid företeendet af en upprättad Bouppteckning
eller verkställdt Arfskifte inhämtas,
Den 11 Maj t. ml
4 37
att iakttagandet af förenämnde stadgande
blifvit af vederbörande åsidosatt, Domaren
må vara öppet att skiftes-förrättningen ogilla
och förvisa, till nytt arfskifte med lemnad
föreskrift om hvad i enlighet, med omförmälte
författning bör tili verkställighet
dervid befordras} och yttrar Utskottet, i
afseende på den sednare frågan, sig anse
ingen förändring vara af nöden.
2:do Angående Herr Cederschölds motion
om förändringar uti MedicinalLagfarenheten}
och tillstyrker Utskottet endast,
uppå anförda skäl, det Herr Cederschölds
memorial måtte till LagComitéen varda öfverlemnadt.
Dessa tvänne Memorial lades på bordet.
Upplästes ett Memorial från Allmänna
Besvärs, och OeconomieUtskottet, af den
9 Maji, angående en sådan förklaring, öfver
de författningar, hvilka röra byggande
och underhållande af i Städerna befintliga
Kyrkoherde-, Cappelans-, Klockare-, Rectors
och Skole-hus, att utan annat undantag, än för
PresteStåndets Embetsgårdar, alla, som äga
Hus och Tomter i Städerna måga anses
skyldige deltaga uti byggande och underhållande
af dessa ofvanuppräknade Ecclesiastique
Hus, och har Utskottet icke ansett
sig tillständigt att föreslå någon slags för
-
438
Den 11 Maj. e. m.
klaring, hvarigenom Privilegierna skulle
kunna gifvas en utöfver ordalydelsen sträckt
tillämpning till den i fråga satta Byggnads#
och Underhålls - skyldighetens fullgörande.
Detta Utskottets Memorial var åtföljdt af ett
ProtocollsUtdrag innehållande några Ledamöters
särskildta tankar.
Lades på bordet.
Föredrogs följande från RiddafhusUtskottet
inkomna:
*
Hos RiddarhusUtskottet har den fråga
blifvit väckt, huruvida Majoren Henric
Adolph Rosenqvist, hvilken, såsom förnär,
varande Innehafvare af Vestanå FideiCommissEgendom,
jemlikt FideiComissStiftarens,
framlidne Öfverstens och Riddarens
af Kongl. Svärdsorden Fredric Gyllensvans
i lifstiden den l4 November 1786 upprätta»
de Testamentariska Förordnande, är förp]igtad
att bära namn af Gyllensvan, kan anses
berättigad att för Gyllensvanska Ätten
äga Säte och Stämma på Riddarhuset.
Utskottet har tagit detta ämne i öfvervägande,
och ehuru bemälte Major den £>4
sistlidne April erhållit Inträdes.pollett å
Riddarhuset, finnér Utskottet likväl, sedan
anmärkning i ordentlig väg blifvit inför Utskottet
gjord emot Majorens rättighet tili
representation för sagde Ätt, något hinder
Den ii Maj. e. nu
439
icke möta för upptagande och pröfning af
förevarande fråga.
Härvid förekommer väl å ena sidan;
dels att, enligt stadgandet i första punkten
af ofvanberörde, utaf Kongl. Maj:t genom
Utslag den l6:de Juni 1786 i Nåder fastställde
FideiCommiss-Författning, rörande
Vestanå Egendom, Innehafvaren deraf ovillkorligen
är skyldig att, med afläggande utaf
sitt förra Adeliga Namn, antaga och
under hela dess lefnad uti alla afhandlin»
gar bruka det Gyllensvanska, dels ock,
att Majorens närmaste Företrädare till Fidei.
Commisset, Lieutenanten vid Gottlands NationalBevärings
JägareCorps, Fredrik Leonhard
Gyllensvan, i egenskap af förut nämn»
de Ätts hufvudman bivistat 18O9 och 1810
årens Riksmöte i Stockholm; men enär deremot
i betraktande tages, att enligt anteckningen
å den uti Riddarhusets Genealogiska
Archiv förvarade Stammtafla öfver Adeliga
Ätten Gyllensvaan denna Ätt med framlidne
Öfversten Gyllensvaan sjelf, som den
2-:dra November 1787 ogift afled, utslocknat,
och att Kongl. Majit icke annorlunda
i Nåder sanctionneradt bemälte Öfverste»
FideiCommiss-Disposition, än så vida den
samma med Lag och utkomne författningar
öfverensstämde; Alltså och då rättigheten
att på Riddarhuset intaga en plats såsom
representant i Rikets Första Stånd endast
kan skänkas af Konungen, men Kongl.
Majit, vid meddelad Nådig tillåtelse för
Den ii Maj e. mi
Fidei-Commiss-innehafvaren af Vestanå att
bruka Gyllensvanska namnet, icke derjemte
tillagt honom någon särskildt representation
tor sagde Ått, för hvilken hvarken Majoren
Rosenqvist eller hans närmaste företrädare
till Fidei-commisset blifvit någonsin
introducerad, finner Utskottet häraf följa,
att Majoren Rosenqvist, hvars rättighet
till representation för Adeliga Ätten Rosenqvist
icke kan sättas i fråga, ingalunda
är berättigad, ehuru genom ett efter Utskotters
tanka vid Riksdagen ]g09 och lBlOföreiupet
misstag då varande Fidei-commissa.
lien af Vestanå, förr bemälte Lieutenant
Gyllensvan, fått för Gyllensvanska familjen
intaga rum å Riddarhuset, att sistnämnde
utgångne Ärt representera. — Hvilket
beslut Utskottet ansett sig böra Höglofl. Ridderskapets
och Adelns närmare skärskådande
vördsammast underställa,
j
Den af Utskottets ena Ledamot, Herr
Lagmannen Friherre Koskull, yttrade särskildta
mening, hvilken Hans Excellence m,
m. Herr Grefven och Ordföranden Oxenstjerna
samt Herr Protocolls - Secreteraren
Grundelstjerna biträdt, får Utskottet härjemte
bifoga. Stockholm den 6 Maj lSl5.
På RiddarhuåUtskottets vägnar
Joli. G. Oxenstjernat
G. Marks von Wurtemberg.
Den 11 Maj e. mi
Transsumt af Protocollet hållet uti
' Höglofl. RiddarhusUtskottet den
6 Maj lgl5.
S. D. Företogs till afgörande den hos
Höglofl. RiddarhusUtskottet på bordet hvilande
fråga, angående Majoren Henrik Adolph
Rosenqvists, nu mera Gyllensvans,
rättighet att såsom Representant för Gyllen-'
svanska Ätten å Riddarhuset innehafva Säte
och Stämma. Som vid öfverläggning i
detta ämne Utskottets Herrar Ledamöter
föarnärktes vara af skiljaktiga meningar, så
skreds till omröstning — — — — —
Herr Lagmannen Friherre Koskull uppläste
ett så lydande
Utlåtande.
”Då frågan huruvida Herr Majoren
Henrick Gyllensvan bör skiljas från fortsättningen
att utöfva den representationsrätt,
han under innevarande Riksmöte för
Adeliga Ätten N:o 1969 Gyllensvan å Riddarhuset
påbegynnt lärer komma att af Höglofl.
RiddarhusUtskottet nu till granskning
företagas och med bifall beledsagas, får jag,
som omöjligen kan betrakta detta ämne ur
samma synpunkt, som Utskottets fleste Ledamöter,
utbedja mig äran att framställa de
skäl, från hvilka jag hämtat stöd för detta
mitt skiljaktiga omdöme.
44»
Deri ii Maj e. m.
Om Kongl. Maj:t under d. lG Juni 178G
i Nåder fasställt den al nu mera aflidne Öf•
versten och Riddaren Fredric Gyllensvan, rörande
Vestanå Egendom upprättade Fideicommiss-Stiftelse
j om denna stiftelse i anledning
deraf bör lända till ofelbar efterrättelse
i allt hvad densamma bestämmer,
och om denna handling, såsom hufvud-vilkor
utfäster förbindelse för den blifvande
Fidei-Commissarien af Vestanå att bortlägga
sitt förut innehafda famille-namn och an-'
taga det Gyllensvanska, om, säger jag, alla
dessa fact» äro gilna, så lärer resultatet,
sorn derifrån rimligtvis kan ledas, iave blifva
svårt att finna.
Jag täger för gifvet, att icke någon lärer
bestrida , det Kongl. Maj:t ju ägde full
rätt att åt framlidne Öfversten Gyllensvan,
hvilken barnlös afled, bevilja en så beskaffad
adoption på dess famille, som Herr Öfversten
i Fidei-commiss-Stiftelsen föreslagit,
först af Adeliga ätten Rosenqvist af Åkerhult,
samt sedermera och under förutsatt
förmodan af denna Ätts utgång , utaf annan
introducerad Adelig Slägt, som orden i Fi*
dei-commiss-handlingen lyda, och då tyckes
det mig vara en besynnerlig tro, som icke
blifver mera redbar för det den af Gyllensvanska
Genealogien understödjes, att Ätten
med framlidne Öfversten Gyllensvan, utgått,
enär det tvärtom för mig faller uppenbart,
att den icke allenast blef fortsatt
genom den utnämnde Fidei - Commissarien
Hen 11 Maj. e. m.
415
Fredric Leonhard Rosenqvist, utan äfven
möjligheten af dess utgång i sjelfva stiftelsen
förekommen, så länge någon person
af introducerad Adelig Ätt fanns, som ville
uppfylla de deruti föreskrifna villkor och
antaga Gyllensvanska namnet.
Har nu Gyllensvanska Famillen i och
med sin första daning ägt representationsrätt,
och densamma, på sätt jag har förut
tror mig hafva ådagalagt, med framlidne
Herr Öfverste Gyllensvan icke upphört,
hvilket korset i Genealogien icke ensamt
lärer kunna orubbligt afgöra, har den ock
genom Lieutenanten Fredric Leonhard Gyllensvan
blifvit fortsatt, i hvilken sednare
öfvertygelse jag än ytterligare styrkes af
den omständighet, att bemälte Lieutenant,
under de 5:ne sis<_förflutna Riksdagarna,
oanmärkt utöfvat den med sitt då inne hafvande
Gyllensvanska Namn förenade Riksdagsmanna-rätt,
så vågar jag påstå, att man
icke utan uppenbar misstydning af Kongl.
Maj.ts till RiddarhusDirectiouen under
den 25:te sistlidne October atlåtne Nådiga
skrifvelse, Gyllensvanska FideiCommissStiftelsen
och den dom, som förstnämnde
höga handling åberopar, och hvilken utgör
grunden för Herr Maioren Henric Gyllensvans
rätt, hvilken visst icke blifvit mindre
än den Lieutenant Gyllensvan innehade,
kan betaga honom dit hörande representations-rättigheten,
eller härifrån hämta
så underlig slutsatts, att den enda Gylien
-
.444
Den 11 Maj e. rn,
svan, som finnes, eller som i grund af
ofta nämnde FideiCommissStiftelse någonsin
kan komma att finnas skulle de jure
representera den Famil!e han fordom tillhört,
men för hvilken han sedermera helt
och hållet blifvit främmande.
Af alla dessa skäl bibehåller jag för
min del Majoren Gyllensvan vid sin nu
begagnande representations-rätt, och förkastar
Förslaget att genom RiddarhusFiscalen
affordra honom dess erhållna InträdesPollet.
G. A. Koskull.
Herr Protocolls^ecreteraren Grundelstjerna
samt Hans Kxellence Herr Grefven
och Ordföranden biträdde Herr Lagmannen
Friherre Koskulls tanka — — —
Rätteligen vara transsumeradt, betygar
ut supra
In fidem Piotocolli
G. Marks von Wurtemberg
I
Lades på Bordet.
Upplästes ett Protocolls-Utdrag från
PrestStåndet af denna dag, innehållande
Ståndets beslut, att, i likhet med hvad
Kongl. Maj:t i Dess Nådiga Proposition om
uppskof till nästa Riksdag med afgörande
Den 11 Maj e. mi
445
af de hvilande Grundlags-frågorna föreslagit,
alla vid föregående Riksdagar väckta och
beredda Gruudlags-frågor, som icke redan
blifvit afgjorda, skola hvila till nästa
Riksdag.
Vidare upplästes ett ProtocollsUtdrag
från BorgareStåndet af denna dag, med tillkänna!»
il vande, att Ståndet, i anledning af
Constitutions-Utskottets den io sistlidne
April afgifna utlåtande, angående de hvilande
Grundlags-frågorna, beslutit, att vid
innevarande Riksdag borde till afgörande
förekomma de af Utskottet föreslagne oo
och 70 S- af RegeringsFormen, samt 58
och 56 §• §■ af Riksdagsordningen, de af
samma Utskott alternativt nämnde 74 och
100 §. §. af FegeringsFormen, samt 54 §.
af Riksdags-Ordningen, äfvensom de tillförene
beredda frågor om förändring uti
Regerings-Formens 55, 8l och 105 5. $.,
samt Riksdags-Ordningens 14 och dermed
gemenskap ägande 21 $■ " *
' < - 1 r
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från det
Högvördiga PrestStåndet, af den 27 April,
hvaruti, i anledning af från BondeStåndet
till PrestStåndet gjord inbjudning, att uti
aflöningen för Presterskapet föreslå en sådan
jemkning, som med tidehvarfvets upplysning
och Församlingarnas tillfredsställelse
öfverensstämmer, meddelas ett af Prosten
Doctor Stenhammar uppläst anförande, innefattande
hufvudsakligen det förslag, att
Den 11 Maj e. m.
Presterskapet skulle till Kongl Majrt och
Kronan, emot en bestämd löne-inkomst i
spannmål, penningar och andra persedlar,
efter hvarje Gälls särskildta beskaffenhet,
förpakta sina så kallade rättigheter, dem
Kronan ifrån den stunden, genom sina betjenter,
hade att af Socknarna uppbära.
Hvilket anförande PrestStåndet bcslutit att
connnunicera med de öfriga respectiva Stånden,
särdeles med Hedervärda BondeStåndet,
hvars utlåtande deröfver införväntas,
förrän PrestStåndet fattar något beslut, så
i sjelfva hufvudsaken, sorn i afseende på
de förolämpande uttryck, hvilka uti en del
af olvanberörde Memorial förekomma} anseendes
dock PrestStåndet sig genast böra
förklara, att, oaktadt allt hvad vid Riksdagarna
inom Hedervärda BondeStåndet emot
Presterskapets förhållande vid uppbärande
af deras löner, stundom plägar antöras, äga
PrestStåndets samtelige härvarande Ledamöter
den tillfredsställelsen, att icke inom sina
.Församlingar hafva erfarit några missnöjen,
eller någon tili missämja ledande ovilja i
detta afseende.
Vidare upplästes ett, i anledning af
PrestStåndets nyss föredragna ProtocollsUtdrag,
den g Maj afgifvet ProtocollsUtdrag
från Hedervärda BondeStåndet, hvaruti detsamma
till Högvördiga PrestStåndet gemensamt
ytterligare vänder sig med den vördsamma
begäran, att PrestStåndet täcktes till
Kongl. Majrt öfverlemna regleringen af Pre
-
Den ri Maj e. ni.
44»
sterskapets löningssätt, så att, på lika sätt
som i Jönköpings Län, en -del af Skåne
och på flera andra Orter är öfverenskommet,
samt belefvadt och för alla tider fastställdt i
Blekinge och Bohus Län, Presterskapet,
efter hvarje Galls beskaffenhet, hade sin
vissa bestämda inkomst i spannmål och
penningar, grundad på en skälig taxa, som
är föreskrifven' för alla Statens öfriga Embetsmän,
hvarefter det må stå Presterskapet
fritt att sjelf uppbära den, eller till
Kronan den förpakta.
Dessa ProtocollsUtdrag lades till Hand*
lingarna.
Upplästes tvänne från Högvördiga Prest.
Ståndet communicerade Memorial, det ena
af Doctor Wallin, angående uppmuddring
af Clara-Sjön, Rörstrands- och Carlbergs*
vikarne; det andra af Prosten Thyselius,
om Ström-rensning ifrån Sunne-viken mot
Norrska gränsen.
Justerades följande
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofliga
Ridderskapets och Adelns
Plenum, eftermiddagen den il Maj
1815.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos**
418'
Den ii Maj e. m'.
följande Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
dea 5 Maj afgifna och den 5 i
samina Månad pä Bordet lagda Betänkanden,
nemligen:
i:o Angående yrkad rättighet för Magistraterna
uti de Städer, der Landshöfdingar
residera, att nu, såsom förr än Kongl.
Påbudet den 14 Augusti l8l2 utfärdades,
iå meddela Resepass åt inom Staden boende
personer, hvilka derom sig anmäla.
2:o Angående yrkad ändring uti hvad
Författningarne angående Hemmansklyfning,
nu stadga.
5:o Angående afskalfande af den hittills
nyttjade Titulatur i Allmänna Skrifter
och Handlingar. Ut Supra.
S. D. Bifölls RiddarhusUtskottets den
29 Mars på Bordet lagda Memorial af den
16 i samma månad, angående Riksdags-vedergällningar
för Riddarhus-Kamejeraren,
Fiscalen samt de tvänne Ordinarie-Canfzlisterne,
med den af Ridderskapet och Adeln
dervid fogade bestämning, att betnälte Riddarhusets
Ordinarie Tjenstemän skola Riksdags-vedergällningarna
åtnjuta tili lika belopp
med det, sorn åt de tvänne första Ridderskapets
och Adelns Riksdags-Cantzlister
blifvit af Riksens Ständer bestämdt, nemligen
till (o) Tre R-.dr 24 sk. Banco om dagen.
Ut Supra, S. D.
III. Ben ii Maj e. ml 449
S. D. Riddarhus-Utskottets Memorial
af den 26 April, hvilket den 5 i denna månad
blifvit på Bordet lagdt, angående Adaliga
JungfruStiftsCassans fordringar i Finland,
blef nu å nyo löredraget och af Ridderskapet
och Adeln bifallet. Ut Supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt*
skilljdes kl. 10.
In fidem Protocoltl
A. G. Silverstolpe.'
Tisdagen den 16 Maj.
Plenum klockan 8 förmiddagen.
Justerades följande
Utdrag af Protocollet, hållet 1 Höglofliga
Ridderskapets och Adelns
Plenum, eftermiddagen den 11 Maj
1815-
S. D. Förklarade Höglofl. Ridderskapet
och Adeln sig instämma uti det Högvördiga
Prest-Ståndets, enligt ankommet
Protocolls-Utdrag af den 5 dennes, tagna
beslut, hvaruti Borgare- och Bonde-Stånden
sig förenat, att, på Bankens bekostnad,
bcrde präglas en Skådepenning öfver Hans
Ridd. och Ad. Prot. N;o 57* 58.
4>
Den 16 Maj.
Kongl. Höghet Hertigens af Södermanland
Christendoms-förhör, samt Dess afläggande
af Tro- och Huldhets-Ed åt Hans Kongl.
Maj:t. Ut Supra.
S. D. förenade sig Höglofl. Ridderskapet
och Adeln uti det af Vällofl, BorgareStåndet,
genom meddelt ProtocollsUtdrag
af den 8 dennes, fattade beslut om skyndsam
tryckning samt utdelning i RiksStåndea
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, af den
ig April, angående förändring af nu antagna
bestraffningssätt och inrättande af Allmänna
Arbets- och Corrections-hus, jemte
Lag-Comitéens särskildt utarbetade Betänkande
om förändring af UnderDomstolarnas
och Hof-Rätternas antal och organisation,
samt öfriga Bilagor; så väl sorn att, i följd
deraf, till StatsUtskottet öfverlemna att medel
till tryckningens bestridande, af den
till Riksdags-kostnaderna bevilljade summa,
anslå. Ut Supra.
S. D. Då, vid justeringen af ExpeditionsUtskottets
förslag till Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse angående Glas- och
Porcellaines-förares samt Smides-handlares
handelsrättighet, tillika föredrogs det HögVördiga
PrestStåndets ProtocollsUtdrag af
denna dag, rörande samma Skrifvelse, beslöt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln att,
jemte dess godkännande i allt öfrigt, instämma
i tilläggning af det utaf Hedervärda
>BondeStåndet föreslagna och af PrestStåndet
Den 16 Maj.
antagna vilkor, ”att det af OeconomieUt5,
skottet föreslagna förbud för Glas-, Por5:icellaines-
och Smides-handlande att, i ändamål
af sådana Manufactur-varors försäljande,
uti Landsorterna kringstryka, icke
3,må tillämpas eller sträcka sig till Allmoden,
utan den äga rätt att, hädanefter som
”hittills, få till hvad ort som helst med
3Jsina egna handaslöjder sig begifva och
,?dem försälja.” Ut Supra.
Uppbröts Herrar Electorernas Lista till
val at en Elector efter Hans Excellence
Herr Grefve Ruuth, och befanns dertill
hafva blifvit utsedd
N:o 1606. Herr Flach, Carl, ÖfversteLieutenant.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från ExpeöitionsUtskottet,
af den l3 Maj, hvaruti
Utskottet tillkännagifver: 1:0 I afseende på
Utskottets förslag till underdånig Skrifvelse
till Kongl. Maj:t, rörande erkännande af
några Svenska Undersåtares fordringar hos
Svenska Kronan, att PrestStåndet gjort den
anmärkning, det vid CanzliRådet Lager.'
svärds fordran utsättas bort den Cours-beräkning,
hvarefter liqviden skall göras; i anledning
hvaraf Utskottet föreslår, att i den
underdåniga Skrilvelsen, efter orden: ”Vid-1
”kommande åter CanzliRådet Lagersvärds
Den 16 Maj:
”fordran, hvilken, såsom ställd på förfallo-’
9,tid, är af lika egenskap, som de år 1812
”liqviderade Obligationer uti Holländska
”och Brabantska Lånen, hafva Riksens Scän”der
funnit, det böra LåneCapitalen, tillika
”med de derå till den 3 Augusti 1812 uppn
”lupna interessen, på lika sätt som skett
”med ofta berörde Obligationer i de Holländska
och Brabantska Lånen,” måtte tilläggas:
nemligen sä, att hvarje Lire fuori di
banco förvandlas till 7 i Stiiver Holländskt Courant,
och hvarje Riksdaler Holländskt Courant anses i
värde lika med 47 Skillingar Svenskt Banco; hvarefter
meningen fortsattes med reduceras &c.
2:o I afseende på Utskottets förslag till
underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående
Glas- och Porcellaines-förares samt
Smides-handlares handelsrättigheter, att Riksens
Ständer förenat sig om ett nytt beslut,
som i Skrifvelsen borde tilläggas, för att
ifrån det emot ofvannämnde handlandes
resor tillstyrkta förbudet förvara Allmogens
rätt att till hvad ort som helst med sina
egna handaslöjder sig begifva och dem för;*
sälja 5 i anledning hvaraf Utskottet föreslår,
att vid slutet af den underdåniga Skrifvelsen
följande måtte tilläggas: ”Slutligen få
”Riksens Ständer i underdånighet erinra, att
’’det föreslagna förbudet för Glas- och Por”cellaines-förare
samt Smides-handlande ,
”att, i ändamål af sådana Manufactur-varors
”försäljande, uti Landsorterna kringstryka,
”icke må tillämpas eller sträcka sig till
”Allmogen, utan den äga rätt att, hädan
-
Den 16 Maj.
458
”efter som hittills, få till hvad ort som
”helst med sina egna handaslöjder sig be”gifva
och dem försälja.”
Härjemte upplästes ett ProtocollsUtdrag
från Högvördiga PrestStåndet, af den 11 Maj,
hvarigenom Ståndet tillkännagifver sin uti
ExpeditionsUtskottets ProtocollsUtdrag omnämnda
anmärkning, rörande den förstnämnde
Expeditionen.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln beslöt
att uti denna tilläggning instämma, och
blefvo, vid föredragning af de, enligt Ex*
peditionsUtskottes förslag inrättade och ProtocollsUtdraget
åtföljande underdåniga Skrif,
velserna, desamma tili alla delar godkände.
Justerades 2.‘ne underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t: den ena angående de genom
föreningen mellan Sverige och Norrige
uppkomna constitutionella förhållanden j den
andra rörande förändring i 4i $. Regerings.
Formen — hvilka underdåniga Skrifvelser
voro åtföljde af ett Memorial från Expeditions.
Utskottet, af den i3 Maj, med tillkännagifvande
af de skål, hvarföre dessa 2:ne expeditioner
ej uti en enda tillsammans blifvit
upptagne, och hvarföre redactionen af Rik;
sens Ständers beslut i afseende på de Con»
s.itutionella förhållanden emellan Sverige
och Norrige, uti den underdåniga Skrifve!,
sen endast åberopas.
Den 16 Maj.
Upplästes ett Memorial från ConstitutionsUtskottet,
af den 12:te Maj, hvaruti
Utskottet till justering anmäler Redactionen
af Riksens Ständers beslut rörande de conrtitutionella
förhållanden, sotn genom föreningen
mellan Sverige ocir Norrige uppkommit,
och anhåller att, derest den gillas,
densamma, såsom en Bilaga, måtte
åtfölja Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Maj t, till svar på Konungens
Nådiga Proposition rörande detta
ämne; hvarefter berörde redaction upplästes,
och af Ridderskapet och Adeln godkändes.
Friherre Cederström, Jacob.- Sedan den
af Höglofl Ridderskapet och Adeln, Vallöf!.
BorgareStåndet och Hedervärda BondeStåndet
infordrade redaction af de fattade
besluten öfver de Constitutionella förhållanden,
sotn genom föreningen med Norrige
uppkommit, nu till justering är uppläst,
anhåller jag att få fästa Höglofl. Rid.
derskapets och Adelns uppmärksamhet derpå,
att då Konungen till Riksens Ständer
öfverlemnat frågan om dessa förhållanden
i hela dess vidd, och sedan Riksens Ständer
genom sammanstämmande beslut förkla.
rat dessa constitutionella förhållanden icke
böra verka någon ändring i någondera Na-'
tionens enskildta grundlagar, utan genom
en särskildt Riksact böra stadgas; anser
jag Riksens Ständer icke förr hafva fullkomligt
utarbetat ifrågavarande ämne, än
Den 16 Maj.
förslaget till den blifvande Riksacten är
af Ständerna upprättadt, för att genom
Hans Maj:t Konungen öfverlemnas till Norriges
Rikes Storthings granskning och antagande,
hvarefter, och sedan bägge Na*
tionernes representanter antagit förslaget,
och om det vinner Konungens sanction, det
först blifver Riksact. Jag anhåller derföre,
att ConstitutionsUtskottet blir anmodädt att
författa förslaget till den blifvande Rlksacten.
Saken begärdes på Bordet.
•
Friherre Cederström, Rudolph.• Jag får
den äran erinra, att ibland de constitutionella
önskningarna på Norrmännens sida äfven
var den, att Konungen skulle föreslå
en Lag rörande föreningen, så väl till Svea
Rikes Ständer, som Norriges Storthing. Det
är denne Lag, hvartill ConstitutionsUtskottet,
i anledning af Konungens Nådiga Proposition,
föreslagit grunderna, och Utskottet
har ej kunnat annat än inlemna blotta
redactiönen af dessa grunder.
Friherre Cederström, Jacob.- Då jag gjorde
motion, att ConstitutionsUtskottet skulle
anmodas författa förslag till den blifvande
Riksacten, var det ingalunda min mening
att göra någon anmärkning vid redaction
af besluten, som nu är uppläst; jag anser
denna redaction fullkomligt enlig med besluten,
och har derföre ingenting att erinra
456
Den 16 Maj
emot (fess godkännande; Det är den af
mig gjorda motion, sorn af Herr Friherre
Rudolph Cederström blifvit lagd på Bordet.
Rörande åter hvad Amiralen Cederström ytt.
rat, om att Konungen skulle föreslå Lagen
iill Svenska Ständerna och Norriges Storthing,
så anhåller jag upplysningsvis få nämna,
att den Lagen är nämnd i Norriges
grundlag, och är angående den vid en
Thronledi^het, i fall af behof, nödige Commiteén.
Uti sitt betänkande om grunderna
för den blifvande Riksacten har ConstituticnsUtskottet
sökt ihågkomma alla de mest
tninutieusa detailer, för att förekomma all
oenighet. Den i Norriges Grundlag nämnde
Lag är ju således inbegripen i den af
Riksens Ständer föreslagna tillupprättande
Riksacten och kan icke särskildt till Ständernes
antagande af Hans Maj:t Konungen
proponeras.
Friherre Boye, Ludvig, uppläste följande:
Den vördnad jag är skyldig åt det
Stånd, hvaraf jag har den äran vara Ledamot,
ålägger mig såsom pligt att här anmäla,
det från Trycket utkommit 2:ne Smädeskrifter,
som, till innehållet, äro det
arga vanvettets raseri. För de yttranden
jag här afgifvit i 2:ne allmänna ämnen, det
vill säga, för utöfningen af mitt Riksdagsmanna-kall,
har jag blifvit af en äreskändare
anfallen, i min egenskap af Riksdags.-
Den 16 Maj
457
man, Embetsman, Maka, Far och Medborgare.
Aldrig har Folkrepresentationens
helgd och säkerhet blifvit hos någon dess
Ledamot mera djerft eller mera våldsamt
ofredad; och aldrig har ett brott af denna
beskaffenhet mera påfordrat Ständernas
uppseende, än detta, emedan den mer eller
mindre allvarsamhet, som lemnäs åt dess
beifrande och bestraffning, ovillkorligen
skall ensamt bestämma allmänna öfvertygelsen
om den mer eller mindre säkerhet,
som Riksdagsmannen i Sverige nu för tiden
äger för sin yttrande rätt. För att
rycka åt sig Lagstiftande magten, behofde
i Frankrike Jacobinerne icke mera, än
drifva beskyllningar emot de representanter,
om hvilkas tänkesätt elldr tystnad
man icke var nog försäkrad; och den eftergifvenhet,
som Conventet i början
för beskyllningarnas kraft till sina föremåls
aflemnande till slagtbänken, dsnna
usla eftergifvenhet lade snart Conventet
under Jacobinernes tyranni, och gjorde
derigenom Fransyska nationens olycka. Det
gifves tvänne allmänna sanningar af den
vigt, att, om och när de glömmas eller åsidosättas,
skall vägen också öppnas för
tyranniet: Den ena, att vanäran ligger i
brottet, icke i den ohemula beskyllningen ;
och den andra, att bevisningsskylciigheten
åligger anklagaren, icke den genom anklagelsen
förolämpade; emedan af tusende fall
är den negativa bevisningen knappt i ett en,
da möjlig.
5*
Den 16 Maj.
De Smädeskrift?r, som här äro rigfade
emot en Ledamot af Rikets Första Stånd,
äro uppfyllde af äreskändande omdömen, tillmålen
och oqvädinsord, men äga i hallt
af bevisning ingenting mera än hundens
bett på gatan. Emot dessa äreskändarens
utbrott lofva Lagarne beskydd; och jag
bar redan uppfordrat deras gällande kraft
derigenom att jag hos Justitiae-CanzlersEmbetet
begärt Publik Actors förordnande,
hvarefter målet skall genast varda till Domstol
instämdt, för att vidare i laglig ord?
ning, så fort ske kan, fullföljas. Jag tviflar
icke ett ögonblick på Lagarnes kraft,
Domaremagtens rättvisa, eller på Executiva
magtens kraftfullhet; och jag är således
fullkomligen öfvertygad derom, att äreskändaren
ändtligen skall träffas af straffet..
Det är också, mine Herrar! hög tid, att
medborgliga rättvisan emot äreskändaren
tar sin rätt; ty huru långt har icke han
redan gått? Och huru har han väl skonat
Sveriges högst uppsatte dygdige Domare
— Sveriges mest erfarne General — den
Styresman, hvars rätt till aktning och tillgifvenhet
är lika erkänd på Riddarhuset
som i hufvudstaden — det erkända Snillet
förenadt med en sann allmän oeconomisk
förtjenst — ett aktningsvärdt Borgerskap —
den från tjensten återgångna Medborgaren —
Alla har han" med djerfhet, i allmänt
tryckta skrifter, angripit; och emot alla
voro hans vapen Pasquillantens, det vill
säga, den fräcka Lögnens. Hvilken af oss
Den 16 Maj.
459
kan väl hafva glömt den afsky Allmänheten
känt vid allt detta? Och hvilken rys*
liv känsla erfare vi icke., då vi nu höre
ö >
honom skryta af att hafva genom sina Skrifter
lagt fyra personer i grafven? Det är då
hög tid, att hvarje Orostiltare straffas, och
att nationen ernår visshet derom, att den
ädla anda för en lagbunden frihet, sorn
stämdes genom lgoq års revolution, icker
redan urartat till Jacobinförtryck, samt visshet
derom, att man ännu i Sverige äger aktning
och säkerhet för personlig heder och
ära. Denna aktning och denna säkerhet
fordrar, för sitt bestånd, urskillning och
rättvisa i allmänna omdömet; och dessa
dygder skola säkrast vara att påräkna inom
det Stånd, som äger rätt att föregå sina
Medborgare med exemplen af ali slags
dygd.
Herr Tham, Pehr, anförde skriftligen:
Våra vägsyner i Skaraborgs Län ske
på sina ställen väl med utiysning, då synerna
skola börja, men icke, som af gammalt,
dagen med utsatt För- eller Eftermiddag;
som åter gör, att ingen väghållare
kan vara tillstädes för att få veta hvilka
lörbättringar på deras vägstycken be höfvas.
En Länsman och 2‘ne Nämndemän hålla
vägsynen, och väghållarne blifva stärn*
v
Den 16 Maj
de och pliktfälde — okunnige om sina
förbrytelser.
Jag har derföre den äran föreslå, att i
vägsynernes publicationer bör utsättas dagen,
samt Före- eller Eftermiddag, för hvarje
Socken, och o-.ne förtroende värde åboer
socknevis utväljas af socknarna sjelfva,
till att vid vägsynerna motsvara Kronobetjeningens
anteckningar.
Remitterades till Allmänna Besvärs-,
och OcccnomieUtskottet.
Grefve Liljencrantz, Johan Wilhelm, Uppläste
följande:
Jag har hört anföras, att i detta Land
aldrig någon särdeles båtande uppmuntran
blifvit lemnad åt Jordbruket. Om jag så
mycket mindre kan biträda denna mening,
som jag anser den af Konung Gustaf lil
beviljade fria Spannmålshandeln vara den
kraftigaste anstalt, som till jordbrukets för;
kofran möjligen kunnat vidtagas, så instämmer
jag deremot fullkomligen i öfvertygelse,
att många vigtiga medel ännu äro obegagnade,
som kunde lända till ytterligare
befordran af ett så angeläget föremål.
Det som i min tanka, näst den fria
Spannmåls-handeln, mest skulle bidraga till
Svenska Åkerbrukets uppmuntran och Ri
-
'
Den 16 Maj
kets sannskyldiga fördel, är en lika fri Victualie-handel.
Den skulle på det mest kraftiga
sätt befrämja en ökad och förbättrad
boskaps-afvel, och derigenom ej allenast
blifva en direct orsak till jordbrukets
framsteg, utan ock åt jordbrukame bereda
en tillfiygt, de år då en mindre ymnig skörd
betagit dem bergning från egentliga källan
till deras välstånd.
Om Sveriges BorgareStånd behöfde nå.,
got annat skäl till bifall för en riksgagnelig
Författning, än den patriotism, hvaraf
det lifvas, så vore icke svårt att visa, det
en fri Victualie-handel lika litet kunde betaga
Städernes borgare största fördelen af
egentliga Slagtare- och Hökare-professionerna,
som den fria Spannmåls-handeln fråntatagit
dem uppköp och försäljning af Säd,
samt Mjöl-handeln. Tvärtom skulle en ymnigare
tillgång lemna en vidare krets för
speculationer, som alltid blifva mest lönande
för dem, hvilka sig dermed egentligen
befatta.
Om mitt förslag, som jag anhåller må
varda med öfriga Respectiva Stånden corn.
municeradt, skulle- vinna bifall, tillstyrker
jag, att Riksens Högiofl. Ständer ville hos
Kongl. Maj:t i underdånighet yttra den önskan,
att Konungen, efter vederbörande Collegiers
hörande, i Nåder täcktes utfärda en
förordning, som på lämpligaste sätt befor-'
drar det önskliga syftemålet.
462
Den 16 Maj
Derigenom blefve Högstsalig Konung
Gustaf elen llP.s välgörande afsigt fullbordad
, som en förtidig död hindrade honom
att sjelf verkställa.
Jag anhåller vördsamligen, att detta Memorial
måtte till Höglofl. Oeconomie-Utskottet
varda remitteradt.
Remitterades till Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottet, och blef det författaren
tillåtet att sitt Dictamen med de öfriga
Riks-Stånden communicera.
Herr ÅI ar eks von Wurtemberg , Gustaf Adolph,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Ibland ämnen, som blifvit underställda
Eders Excellences Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Höglofl. Ridderskapets och
Adelns granskning, torde mig tillåtas få ödmjukast
fästa uppmärksamheten på ett, hvilket,
efter min tanka, fordrar åtmindstone rättelse
för framtiden.
Jemlikt de emellan Kongl. Maj:t och
Kronan samt Krutbruks-innehafvarne här i
Riket afslutade contracter, förande kruttillverkningen
, har deras Bevillning för
hvarje centner till Kronan levereradt krut
blifvit bestämd till 6 Skill. Banco. Icke
destomindre hafva Krutbruks-innehafvarne
Den 16 Maj.
463
blifvit taxerade till och nödgats erlägga
16 Sk:U. öevillnings-afgift.
Ehvad denna sistnämnda taxation grun.
dar sig på lSl2 års öevillnings-stadga eller
ej, tyckes mig, att, då beloppet af Bevillnings-summan
för krut är ett contractsvillkor
emellan Kongl. Maj:t och Kronan
samt Krutbruks-innehafvaren, Bevillningsförordningens
föreskrifter, såsom häremot stridande,
icke hade bort anses i denna omständighet
tillämplige. Det är derföre jag
ödmjukast yrkar för Fliseryds Krutbruk,
att uti den blifvande Bevillnings-författningen
afgiften för hvarje centner krut, som
till Kongl. Maj.t och Kronan aflemnas, icke
må utsättas högre än till de 6 Skill, innehafvaren
af nämnde Krutbruk förbundit sig
i Bevillning erlägga, äfvensom att få njuta
ersättning för hvad i Bevillning utöfver contractets
innehåll redan är betalt, t. ex. genom
afkortning i de Krono-utlagor, som af
honom hädanefter komma att utgöras.
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
Herr Dahl crona, Georg Gabrieluppläste
till Protocollet följande:
I det ämne, som visar sig vara af sä
nationel vigt, tar äfven jag mig den äran
att underställa mina tankar Ridderskapets
och Adelns samt MedStänders behjertande.
464 Den 16 Maj.
Allmänna rösten framställer till upplösningsJ
ämne: att sitta Rikets Fenninge-verk på
rigtig fot; att gripa under armarna idkarne
af grund-näringen, och, som vederbör,
bereda dem contanttr i ymnighet, trygga dem
för deras jords tvungna. bortsäljande till vanpris
nu och för framtiden; att tillika mägtigt
skydda enkor, värnlösa och orklösa, — allmänna
inrättningar och barmhertighets-verk,
samt öfriga capitalister och fordrings-ägare
från mindsta ytterligare afhändande af deras
egendom och bergning, sedan för de flesta
hälften deraf gått förlorad, och ty värr! med
rara undantag, ohjelpligt förlorad; att i des»
sa, såsom på Riddarhuset blifvit yttradt,
likt Gordiska knuten, sammanvirrade värf,
framställda af medborgares nöd, antingen
till styrkans förderfljga sönderhuggning eller
till en mera önsklig, noggrann och mild
upplösning; att i dessa nyttiga vårf lockas
jemväl till täflan om priset, är både mycket
naturligt och oklanderligt, hvarföre jag äfven
med absolut lösryckning till alla delar från alla
än så hinderliga tveksamhets-anledningar,
och moget beslutad höjning öfver dem samtliga,
härmed utbeder mig Ridderskapets och
Adelns godhetsfulla åhörande uti det, i timlig
måtto, så vigtiga Finance-ämnet.
Orsakerna till Landtmännernas nöd kunna
vara interessanta för Vetenskaps-mannen
att betrakta, men då Riksdagsmanna-befattningm
är, lik Läkarens, practisk; så måste jag
anse
III.
Den 16 Maj'.
465
anse deras omtalande , här som i andra
Riksdags-ämnen, böra i allmänhet uppskju.
tas tills efter fullbordad cur, dä Läror tor
framtiden deraf kunna dragas. Hindren åter,
som ännu mota det önskade Godas beredande,
ligga — så framt jag ej totalt och ofantligt
tager miste — i flera hos Nationen nästan
allmänt rådande Villobegrepp; skulle jag
först mägta upplysa dessa, så kunde sedan
medel och sätt vara lätta att uppgifva, som
den sjukes vårdare och anhörige möjligen
torde med fredadt samvete kunna antaga.
Bland dessa, af mig så påstådda, Villobegrepp,
sätter jag i främsta rummet det,
att man af ett BörelseCapital, utan fxerädt
värde, jag säger icke fxeradt belopp, väntar
sig någonting annat än ständig olärd, än åt
den ena, än åt den andra sidan •— att man
med ett sådant tror någon Operation vara
görlig till välfärd för en del af nationen,
annorlunda än på en 2nnan dels Bekostnad»"
då annars, när Naturen troget följes, ali
förkofran kommer från hennes eget sköte,
på Ingens bekostnad, utan alltid med villkor
att en mängd andras oeconomiska gagn
tillika blifvit främjad t. Ty, i sanning, ali
slags Näring är af Naturen så organiserad,
vare sig Jordbruk eller Handel, Vexelköp
eller Guld- och Silfver-trafik, alla lika nödvändiga,
lika goda, nyttiga och förträffliga,
alla lika änglarena, att nemligen ingen förtjenst
äger rum, utan att en allmän oeconoRidd.
och Ad. Prut. N;o 59* 60.
466
Den 16 Maj.
misk vinning af äu högre belopp, en National,
vinst, en Humanitets-vinst, blifvit åstadkommen,
och på ett stort antal medmenniskor
fördelad. Det är deras glada betalning
för de njutna tjensterna, deras billiga
och villiga afgift för egna skördade fördelar,
som, samlad på En hand, utgör vinsten af
hvarje Speculation i verklig Affär.
Deremot, om Sedelstocken, såsom Jordägarne
yrka, och hvarförutan ej heller hjelpen
så väl kan ske, mot säker inteckning
blefve förökt, men man blott gjorde det
och ej något annat och mera till, så skulle
både gamla och nya Sedelstocken, och hvad
vida mer och mängfalldigt mer vill säga, äfven
samtliga i penningar beräknade Alhandlingar,
alla fordringar af alla slag, falla till
ett ännu lägre vanvärde, samt Capitalister
af resten af sin timliga välfärd, och alla
Borgenärer af sina fordringar, förlora 20,
30, och kanske än flera procent i verkligt
värde uti ting och i bergning, till Gäldenärers
orättrådiga vinning. Jordägarne skulle
icke blott fä lätthet att reda sig från deras
i och för fastigheterna ägande skulder,
som är deras högst billiga begäran, och till
allvarligt och ståndaktigt yrkande berättiga,
de och förtjenta begäran, utan dessutom
vinna mera än de åsyfta, och mera än de
sjelfve ens skulle villia. Ty, om Sedelstocken
föröktes med 25 procent mot bästa
Säkerhet, och icke en viss annan stor Utgärd
tillika och desto kraftigare vidtogs, så skulle
Den 16 Maj.
467
Egendoms- och Yaru-priser, samt den så
kallade Coursen, som till är Agio, uppjagas
icke blott till 25 procent, som det
skulle tyckas, utan säkert upp till 50 procent
utöfver hvad de redan äroj emedan
fruktan för Sedlarnes vanvärde ej kunde
stadna inom proportionen af den verkliga
tillökningen, utan ginge på goda skäl betydligt
derutöfver. Bland annat mäste hvar
klok penninge-ägarc befara af Ständerna än
flera Sedel-förökningar af den sorten som är
förderfJg (ty det gifves en annan också), så
snart de börjat med en. Men då Capitalisters
och Borgenärers rätt är jemnt lika helig,
men icke mera helig än Jordägares och
Gäldenärers, så mäste den sednare Samhälls,
delens nöd lika så väl afhjelpas, samt ömsom
blifva lidande och liulpnu, på det ej de andre
måtte blifva förstörde och eftersatte,- -— permanent
och ambulant, snarlikt den visserligen
ofantligt mera vederstyggliga Verkställande
Machine för Jacobin-Hufvudmännens
respectiva Villobegrepp, om hvad man
har lof att göra med menniskor, med menniskors
frihet och gods, och med det allraheligaste,
menniskors lif, ära och goda
namn, som skall vara evinnerliga; och det
för en förment Välfärds skuld, som alltid
och osvikligt är af det oäkta slaget, så snart
vid pröfningen Blod eller Sorgetårar komma
fram; utom då för sträng Rätts nödvändig,
hets skuld något mäste göras. Och alla dessa
ambulanta och permanenta olyckor, Förmögenhets-ruinering
och svidande Benninge
-
468
Deri 16 Maj.
nöd, mäste jemnt och ständigt fortfara, så
länge sorn ej Riksens Ständer med sin egert
ägande Bank skrida till det ensamt rätta oclt
äkta välfärd innebärande — Sedlarnes fixerade
varde; jag säger om igen, icke deras
fxerade belopp. Sedan värdet, i brukbara
pris ägande Ting, är fxeradt, medelst permanent
Honorering, naturligtvis helst uti den
tjenligaste ärten af ting, Silfver; så ligger Capitalisters
och Borgenärers rätt och förmögenhet
tryggt för ankar, såsom vederbör, och
kan äfven alldeles dragas upp i land genom
Statens stadgande, att den hädanefter icke
erkänner annan betalning, än efter Silfvervärde,
jemngod med det som Gäldenär har emottagit,
således i Sedlar, aldrig utan uppgäld,
om någon uppgäld, mellan Sedlar och Silfver
någonsin skulle återkomma3 och absolut
är skadlig, hvilket man lätt kan förebygga.
Sedermera, sedan Sedelvärdet är fixeradt, kan
Jordägaren och Näringsidkaren vinna lättnad,
snart sagdt utan gräns, af ett Rörelsecapital
så stort som han det någonsin med
förnuft vill önska} ty om den som äger
penningvärde ej kan med förekommande lätthet
få penningar contant, så har Staten ej
gjort det för s»na Medborgares lycka, som
den menniskovänliga, ömsinta Naturen har
lemnaf i dess magt att kunna göra.
Härvid träffar jag, enligt mitt påstående,
på det i ordningen Andra Villobegreppel,
art ett Rörelse-capitals värde tros bero
af dess Belopp. Skillnad måste göras på de
Den 16 Maj.
tvänne särskildta slagen af rörelse-capital.
Det primitiva och urgamla af de vackrare
och rarare metallerna, som i alla tider och
j det närmaste hos alla folkslag, af mycket
enkla, naturliga skäl varit nyttjadt, och
som är både Rörelsecapital och Vara pa
samma gang, mäste, likt andra varor, till
sitt pris främst och mest bero af tillgången,
som har sina Naturlagar sedan, dock icke af
det tillfälliga beloppet inom en viss provins
eller ett visst Rike, utan af det samtliga beloppet
som finnes hos hela Menniskoslägtet
öfver hela Jordklotet. Derföre är dess
pris, och dermed i detta fall Varde, också
sä jemnt och stadigt, helst af det Lagom rara,
och dermedelst^ Lagom lättflyttliga Silfret,
och genom detta evärdliga samband är en
fastighet i Sverige, garanterad till dess
värde i silfver, af hela den ofvan jord befintliga
Silfver-qvantiteten på Jordklotet}
ej blott af det belopp, som finnes inom Riket,
ehuru detta kan för tillfället göra missvisning
af några streck. Annat förhållande
är det ined det secondaira, representativa,
hvars varuvärde är så ringa och vid 1000-  RiksdalersSedeln och vid Två-RiksdalersSedeln
gär till lika fä runstycken. I de
sednare uppfinningsrika seklerna har man
nemligen, som bekant är, genom Banker
och deras bästa alster, Papperspengar, träffat
ett annat, mycket mindre kostande, vigare,
oändligt förmånligare Rörelsemedel.
Hervid nyttjas de dyra och vackra metal
-
47»
Ben 16 Maj.
lerne blott för att i den tjcnligasfr: art af
ting iestiimma Papperspengar nes värde, och,
hvad lika nödvändigt är, att, såsom Ankar
fasthålla dem vid detta värde. Men härtill
är utsättning i ting outngängligen nödvändig,
och dertill gro metaller bäst, ty sedan deras
Skrot och Korn är utredt, kan ingen
vidare strid uppstå om någon annan egenskap.
Till denna fasthållning behöfves
blott en mycket ringa tillredsliggande mängd;
Och med Aarngoda Contructer och deras jemna
uppfyllande vid påfordran eller kort uppsägning,
skulle ej en enda Mark Silfver eller
Guld nödvändigt behöfva ligga dödt upplagd,
blott till en del nyttig; och då kunde och
borde ansenliga myntomkostnader och afbränningar
insparas, med undantag af de
till skiljemynt så viga 8-styfverstycken
och 3-dalersstycken, samt ögon och själ
fägnande Dukater och Medailler, allt annat
gå efter Lod och Marketal. Regeringars
och Ständers Garantering meddela väl Papperspengar
värde i så måtto, att alla tän.
ka: något måste de sent omsider gifva, sedan
de förbundit sig; derföre gälli också
Våra Sedlar jemförelsevis rätt vackert,
mest fulla hälften, helst vår Bank är öfverflödigt
tät, och till förmdgan reel; utan
mindsta tillskotts behöfvande af dess Cau.
tionister, Svea Rikes Ständer; men i nödvändiga
och handgripliga Realitets-frågor kan
endast osviklig Honorering åstadkomma det
Evärdligg Al pari% söm absolut icke kan efi
Den 16 Maj
471
terskänkas. Sedan sanna och sunda Begrepp
i detta ämne blifvit klart senterade
och rigtigt etablerade hos de styrande och
Allmänhetens samfälta opinion och dermed
vigtdryga röst, som nu, t. ex. i frågan om
Trollguinmor och Blåkullafärder, så är ett
sådant Rörelsecapital ej det mindsta vanskligare
än ett af de dyra metallerna ensamt.
Ty så mycket lidande, som de många, af
intet annat än brist på sakkännedom begångna
fel vid Sedelstocks-förvaltning hafva
åstadkommit, så mycket kan man till
fulla beloppet visa, att Regeringar i sina
förlägenheter och äfven tilltagsne Enskildte
hafva ådragit Samhällen genom tillgrepp
vid Metallmyntets Skrot och Korn. Kipper-
och Vippertiden, Hertigen Regentens af
Orleans (icke den oskyldige Law), Fredrik
den Stores (mot slutet af 7-åriga kriget)
och oräkneliga Regenters och Samhällens,
Gamla Roms t. ex. Operationer med Metall,
mynt underminerade förmögenhet och bergning
lika så väl som Assignater och Riksgälds-
och BancoSedlar. Men då Papperspengar,
både till sin natur och sitt upphof,
ej äro annat än antingen Depositions-bevis,
eller ock Bankers Skuldsedlar, så kunna
de ju ej heller i någon mån förhålla sig
olika med andra Betyg och Förbindelser, ensamt
beroende i värde och bestämda till
värde af verkligheten eller mer och mindre
aflägsna sannolikheten af det åtecknade
löftets hållande och oberoende af deras belopp,
och det så länge som detta ej öfverskrider
472
Den i G Maj.
vederhäftigheten och dermed, om det skall
gå reelt till, möjligheten af de tings anskaffande,
hvarå förbindelsen lyder. Ty så
snart en Riksbank eller en Enskildt råkar
pa obestånd Och upphör med ordentlig betalning
(Cessions-inlaga är dertill ej nödvändig),
så finner man visserligen, att deras utelöpande
Sedlar förlora i credit och ratas allt
mera vid hvarje tidning eller rykte om nå.
gon ny skuldsättning, eller andra, vare sig
verkligt eller inbilladt menliga händelser
och operationer, likväl utan att de derföre
stiga i lika förhållande, när det spörjes att
en och annan skuldsedel blifvit inlöst,
men det ändå med Affärema i det hela är
lika när. Deremot en reel och tillika honore,
rande Bank, eller en reel Affars-karl (tili
honorering står den under träng), sorn först
är vederhäftig, Och städse bibehåller sig sådan,
för det andra alltid t råttan tid gör rigtig
anstalt om att på dagen vara försedd med
penningar eller utfästad Metall, och för det
tredje (emedan det ännu icke är nog med
det förra, fast det skulle så tyckas) äfven
alltid gladt och förekommande inläser sin
sedel, så att fordringsägaren sär med undfängen
betalning derifrån; — i Sedlar, om
det är Enskildt, i Silfver, om det är Bank —
månne en sådan mans eller en lika förfarande
Banks Sedlar förlora det mindsta i credit
genom deras Myckenhet och Belopp? —
Tvärtom stiger Bankens och Mannens credit,
ehuru sjelfva Sedlarne naturligtvis icke
utöfver sin Siffra och dess lydelse i Me
-
Den lG Mej.
tall, vidare än hvad till deras större lätthet
att föra och sända dem, framför metallmyntet,
kan föranleda, med några få procent.
Båda få lättare efter Långifvare, sorn
vilja hos dem insätta sina pengar, ju allmännare
kännedomen om det contanta reda
affärs.sättet blir spridd genom sjelfva
m.ckenheten af deras utevarande SkuldSedlar;
jemte det, att det icke gerna karr
slå felt, att de beständigt förkofra sin behållna
förmögenhet, i exia fallet genom Capitalernas
användande till högre procent,
än räntorna gå till, i det andra genom de
inflytande räntornas högre belopp, än hvartill
Bank-omkostnaderne bestiga sig.
Ett rörelse-capital inom ett Rike har
således icke någon af naturen bestämd
gräns för sitt belopp, när det består af Silf.
ver och Guld och Koppar, hvaraf man, likasom
af alla andra varor, kan få jemnt sa mycket,
som ens förmögenhet bestiger sig till,
och kan således låta utmynta eller insmälta
efter behag. Utgöres Rörelse-capitalet af
credit-ostadiga sedlar, så kommer man der.
med i handel och vandel jemnt likaså långt, sorn
med den qvantitet metall, som de, hvilka
på auetioner inropa Silfver och Guld i lodtal,
åstunda och taga, för de Sedelpengar de
derför — gifva. Annan norm gifves icke;
och efter silfverpriset rättar sig sedan coursens
siffertal, med ungefär ^dels variering
öfver eller under silfver-priset, efter vexelbehofvet.
Men vid skulds betalning korn
-
474
Den 16 Maj,
iner man orättvisligen oändligt mycket längre;
ty der gäller den toma siffran på Bancosedeln,
jemförd med siffran på Skuid-sedeln,
och ej, som rättvist, värdet af pengarna, den
tiden då långifvaren lemnade dem. Men
sedan capitalisters rätt och välfärd medelst
värdeflxeringen blifvit först samvetsgranut lagd
för ankar, med icke svikande tåg, så är sedermera
ej något, hvarken i den physiska eller
moraliska naturen, sorn hindrar den trefligaste
ymnighet af contanta penningar, och
mobiliseringen af jord-egendom, i likhet
med de öfver vintern också stillaliggande
flera 100,000 Sk:pd Jern m. m. , medelst i
meta'1 stadgade, dagligen med metall honorerade,
följaktligen, så långt som detta kan
Utsträckas, evärdligen credit-godå Sedlar, till så
stort belopp, som medborgare sjelfve, hvar
för sig, linna sig vid att vilja betala ränta
eller bank-omkostnad för. Men all denna
gemensamma välfärd och lycka fordrar, till sin
introducering och naturalisering i jordisk
verklighet och här i Sveriges bygder, ovilkorligen
icke mindre än en snart utförd
och verkligen mycket lätt gjord brytning af
den Assignnt-plan till Finance-plan, sorn i 6 år
varit antagen, högst orättrådig till sina
följder, örn den lyckades till slut, — högst
vansklig till sin tillförlitlighet under den
långa tid som dermed skulle dröja; ehuru
lika onekligt aktning värd, samt redligt och
oklanderligt menad af de Män, som buro
bekymrens tunga och besvär vid 1SO9 års
Riksdag, under den tidens grufliga ställ»
Den 16 Maj,
475
ning, och då stego fram och gjorde det, som
de sjelfve och hela öfriga Nationen tänkte vara
bäst och gillade, med få undantag, hvaribland
framlidne Excellencen Grefve Li 11-  j«»ncranz mindst bör Jernnäs onämnd. Hvad
mångå kloka män redan länge yrkat, mäste
ske, ju snarare dess lyckligare: — Sedlarne
hållas af Banken i fixéradt värde, efter
nittiosex (96) Skillingar för Specie-RiksdaJern,
medelst permanent honorering. Då är born
slagen tvärs öfver vägen, för vidare sken, Och
derpå bör tänkas allrajiirst. Då äro capitalisterne
säkre för att ej förlora ytterligare af
sin bergning, hvarken genom coursens vind- •
kast, eller jord-ägarnes hjelpande, eller Götha
Canals och öfriga alla vattenvägars snara
fullbordande , i enkel likställighet med våra
af förfädren ärfda och sannskyldigt makalösa
land-vägar, Capitalisterne förlora då
ej heller genom lilla och stora Creditivets
öppnande ( sorn annars skulle genast hafva
drabbat dem med en tami i g förlust), nej icke
ens vid blifvande krig och andra omhvälfningar
, i hvilka fall de annars skulle
i längden blifvit ofelbart ruinerade; efter
Sedlarne, enligt den hittills följda och med
theoretisk tro omfattade planen, måste då
vidare fortsätta sin färd på assignat-vägen.
Ty planen skulle äfven framdeles fordra
ständigt förökade sedel-tillverkningar, vid
hvarje större Rikets behof, och få dem beviljade
på samma sätt, af Standernes theone
och opinion, lika så väl då, som i 1809
års nöd, I lugnväder kan mycket gå an ,
476
Den 16 Muj,
sorn vid mindsta blåst är omöjligt; när per.
manent honor er ing ej finnes till för Sedlarna,
så hafva deras innehafvare och alla på Banco
förskrifna förbindelsers samtlige innehafvare,
vid påkommande credit-ilar, ej me-'
ra godt af silfret.i Banken, än en sjöfarare
i storm af sitt bästa pligt-ankare, seda»
tåget är ryckt tvärt utaf. Om ock. redarens
ägande rätt, med stämpeln på ankaret och
andra bevis, kunde styrkas aldrig så välj
med sjöfararen och capitalisten går det derföre
ändå lika brusande i qvaf. Så litet hafvet
skulle respectera falska theorier i navigationen,
om man der vore så liknöjd om
sanningen, som den så allmänt, ja nästan
med nationens enhällighet, hittills försummade
Finanee-vetenskapen, så litet respecterar
den närande classen vid sina varu-priser
och annat, de falska theorierna i finan*
cen. Utan taget mellan ankar och skepp,
mellan banco-metall och banco-sedel, utan
permanent honorering är allt förgäfves, allt en
grym och sorgtårs-törstig chimére, ja månne
ej en förebråelse för ett i så många mål
till en så välsignad klarhet framkommet tidhvarf,
och det uti ett mycket enkelt, blott
jordiskt och icke öfversinnligt ämne.
Fixeringen till Nittiosex (96) skill.,
eller en Banco-Tvåa för SpecieRiksdalern
(hvilken, om ej andra stal voro emot, kunde
vara blott tills vidare, och efter Bankens
framdeles förbättrade ställning, kunde blifva
gång efter gång, 72 sk., 64 sk., och
Den 16 Maj.
477
slutligen 48 sk.), denna fixering å 98 sk.
både påbjudes och tillätes af sakens förhållande
för närvarande; ty om några år, så
framt krig eller andra motgångar mellankomma,
vore det kanske icke mera görligt
med Tre, Fem, Tio Riksdaler i Sedlar,
som nyligen i Danmark, i Österrike, eller
slutligen rent af som med Assignaterna i
Frankrike, efter Papperets pund vigt. Med
denna fixering å 96 sk. äro Capitalisterne
derföre ännu icke fråndömde den hälften af
sin förmögenhet, som de vänta sig tillbaka
genom coursens af dem förmodade återvändning
till 48 sk.. Den hälften skulle, detta
oaktadt, lika väl kunna återvinnas genom
en lättgjord Tariff på medeltalet af Agiots
eller den så kallade coursens förhållande
sedan 1S07, eller början af Konung Gustaf
den fjerde Adolphs Finska Krig, och en derefter
stipulerad betalning af Skuldsedlar, efter
deras datum, som vid första påseendet synes
högst billig och rättvis, som tänkande
män redan mångtalldigt yrkat, och hvarvid
Gäldenärers förmåga att betala, väl ibland
och i någon liten mån, men ganska obetydligt,
vore försvårad genom den omständigheten,
att Sedelvtirdet blifvit fixeradt till
96 sk. Men oöfvervinneliga skäl, af heligaste
rättrådighet lika så väl som af de
mest tvingande Nyttighets-afseenden, göra
denna i så många fall högst billiga, men i
vida flera och vigtigare fall förfärligt orättvisa
utväg alldeles omöjlig genom Lagtväng,
utan måste tili urskilljande vid hvarje sär
-
478
Z)ett 16 Maj
-
skildt fall, ensamt öfverlemnaS Och med
ömhet recoinmenderas åt den enskildta Hedersamheten,
så ofta dertill är skäl, så ofta
dertill ar förmåga. Med så mycken öfvertygelse
jag ock vågar påstå, att Bankens
Affärs-stål In ing skulle medgifva möjligheten
af alla dess Sedlars honorerande å. fyratioåtta
(48) sk» i Sedlar för Specie Riksdalern,
inom 1 å 2 år, genom spända bemödanden;
lika så.öfvertygad skulle jag sträfva undan
Ständernas ägande och anordnande, och nitälska
mot en sådan orimlig förskingring af
6, 8 å 10 Millioner R:dr B:co, och deras
kringspridning till alla contanta personer i
Riket; men ändå vida mer mot ciet orättsoch
ofards-digra ändamiilet, som det derigenom
åsyftade nu mera skulle vara, nemligen alla
skulders och afhandlingars betalande med
fördublndt värdet således jemnt det samma, som
om, efter ett fixeradt värde, eller genom lugnväder
af sig sjelft Så fortfarande värde, som
det nu i 4, 5 år har varit, och aila rättat
sig efter, i all slutad affär, vid hvarje beräkning
för framtid, hvar enda Svensk man
eller qvinna, som är skyldig litet eller
111 eket, med Lag- och Utsöknings-tvång
nödgades betala 200 R:dr B:co för hvarje
100 K;dr B:co de hade förskrii'vit sig till
och beräknat sin ställning efter. Jag sade
tm mera, nemligen sedan alla egendomsköp,
al'a iklädda Inteckningar, transporterade
Skuldsedlar och afhandlingar, alla Speculationer
och Beräkningar, alla Priser, hafva
samfält och stadigt satt sig efter 96 sk., eller
Deri 16 Maj•
479
1 Pappers-räknetal dubbelt emot hvad det var
1807. Deraf skulle Capitalisterne sjelfve
vinna föga mera, än en värdefördubbling af
de Sedelpengar, som de på den Allmänna
Ofärdsdagen bch Stora Klagodagen tillfälligtvis
hade på sig eller iBureaun, men utom
någon lyckträff här och der, för öfrigt rätt
litet af sina ägande fordringar; blifvandes
vinsten i de flesta fallen en ny utgift för
concoursdomars lösen, svårare än efter 1765
års Riksdag, vederstygglig i häfderna. De
egentliga skälen för dessa påståenden Om
ohjelpligheten af Capitalisternas förlust hö.
ra ej i dag till saken; de böra framdeles
anföras, vid afgörandet af den alldeles särskildta
frågan om normen för alla Skuldsed-;
lars och Afhandlingars betalning. Ty sedan
allt vidare sken är lyckligt och säkert förekommet,
så har man ju sin fulla frihet ändå
lika qvar, att lugnt öfverlägga och afväga
skäl mot skäl, huruvida man kan och
bör stryka tillbaka hela den väg, sorn man farit
i sken, huruvida man kan samla upp
det sorn fallit ut och blifvit skadadt, och i
synnerhet om det är möjligt att ännu urskilja
hvad som har tillhört hvar och en af Sällskapet;
och skäl, fogligt framställda inför
ett bildadt Sällskap, böra gälla, och pläga
mest göra så också. Men efter mycket dock
fåfängt letande efter en vid lagtvång användbar
rättrådig norm för retroactif uppgäld,
‘ om ock med aldrig så många modificationer,
mäste jag tro, att alla Skuldbetalningar måste
blifva, lika som hittills, utan all uppgäld
48o
Den j6 Maj.
så, sorn hvar Gäldenär hela tiden har före*
ställt sig och beredt sig, utan rnindsta vink
eller varning af Staten om något annat.
Dock önskade jag, att Capitalister och Fordringsägare
och alla berömvärde nitälskare
för deras väl och i de flesta fallen ömande
belägenhet, ville, utan falsk blygsamhet,
i en sak som rör deras egen rätt, eget bästa,
och egen lofliga, oklanderliga fördel,
till den öfverläggningsdagen bereda sig på
uppgift af alla de medel, sätt och utvägar,
hvarigenom de sjelfve ännu tro återvinningen
af förlusten vara möjlig; på detSverges
Ständer ej måtte synas lättsinnigt och för*
hastadt fälla den härda, men oundvikliga
Dödsdomen öfver Capitalisternas förhoppningar,
att återfå högre värde på sina penningar,
än hvad de kalla 96 sk. eller 100
sk. cours; — coursvarieringen, som nu så
länge varit motbalancerande för Sverige,
håller sig nemligen gerna 3 å 4 sk., äfven
8 å 12 sk. öfver Agio, eller Specie-Riksdalerns
Silfverpris i credit-ostadiga Sedlar.
Efter fixerandet och tryggandet af sedlarnes
värde, då Banco-tvåan och Specieriksdalern
öfver hela Riket och beständigt
fäller lika, kan man med trygghet och lättet
uträtta betydliga saker lör jord-ägarnes
välfärd och förkofran, och det efter deras
eget ensamma behag , i silfver- eller guldmynt,
eller i det som bäst och rättast är,
ijemnt Och Ständigt credit-goda pappers-pengur.
Titt
-
in.
Den 16 Maj
-
Till grund härför vill jag lägga den, efter
all anledning, nära inträffande värdering af
Sveriges landt-egendomar å 5000 R:dr B:co
för hemanet, som förut på Riddarhuset blif.
vit uppgifven, och som för 64,000 heman
lemnar ett facit af 320,000,000 R:dr B:co, efter
sedlarnes nu varande värde. Då man redan
nu af hvar man, utan någon samhälls-anstalt,
när kursen ej är noterad öfver 96 eller 10O
Skill:r, får 2| lod silfver eller en SpecieRiksdaler
för en två-riksdalers banko-sedel,
och.det under samma tid då i vårt, på men.
niskor och egodelar jemnförelsevis så litet
rika, land, icke mindre än 15 å 20,000,000
lod verkligt och användbart Silfver ligga,
lika de i sjöbotten förlorade ankar, skilda
från all mtnnisko-gemenskap, allt användande,
all nyttig ränte-gifning, samt nödvändigt,
på ett skadligt sätt, öka Silfrets
dyrhet, likt alla andra undanhållningar från
Rörelsen, Kornjudens t. ex.; så böra väl
dessa ofvanför värderade Landtegendomar
ännu mera hädanefter vara fullt varda den
motsvarande summan i Silfver, nemligen,
160 Millioner flinthårda SpecieRiksdalrar,
sedan Bankens Silfver, efter de på Godset
liggande Drakarnes, Villabegreppens, fullbordade
bane, får återigen till förnuftiga ändamål
komma fram, vidröras och i Rörelsen
nyttjas. Meningen är derföre på intet vis
att bortslösa det, alldramindst att förskingra
det yndan Riksens Ständers lyckliga Egendoms-rätt
till denna reela fond, sorn är i
Ridd. och Ad. Prat. N:o 6l- 62»
4S2'
Den 16 Maj.
högsta måtto god och lugn att hafva, och
med fördomsren, vettig och försigtig förvaltning
kan hederligt hjelpa till att skjuta
framåt vid det hvarf, som vi alltid böra
tänka såsom vårt syftemål, att, så långt vi
förmå och så långt vi hinna, omskapa vårt
Svea Land till ett ÄnglaLand. Då efter en
förträfflig idé, som jag här sett hos Soden,
en Bank kan tillika vara, och, då det dr
nyttigt och önskligt, således genast bör tillika
Vara ett VärdeförsäkringsContoir för Fastig,
heter, och Försäkrings-summor alltid tjenlighet
tyckas böra bestämmas till | af värdet,
så vore blott af Landtegendomar, ofvanföre
uppskattade till 160,000,000 R:dr i Silfver,
eller 320,000,000 R:dr i Sedlar, utom alla hus
i Städerna, och alla oräkneliga rörliga
Effecter, den för Sveriges närvarande behof
af Rörelse-capital så ofantligt öfverstora
summan af 120,000,000 SpecieRiksdalrar,
eller 240,000,000 i hädanefter credit-stadiga
BancoSedlar uppgjord. Så stor denna summa
ock är, så skulle Banken, väl med något
bemödande men utan äfventyr och till
mycket stora räntors indragande, till Ständernas
anordnande kunna anskaffa så stor del
Silfver sorn dertill behöfdes , och skulle
kunna hålla dessa 240 Millioner Riksdaler
BancoSedlar i evärdlig credit, jemngoda å
1 | lod med 288,000,000 lod Silfver, genom
säkerhet i fastigheter och vettig tillställning
med tillreds liggande Silfver och Guld, samt
Contracter Om hastigt anskaffande af ännu mer
ädla Metaller, Vexlar och andra mest gängse
Den x 6 Maj.
rörliga ting af mest efterfrågad! handelsvärde.
Jag nämnde Contracter, nemligen på det de
dyra Metallerna måtte så litet som möjligt,
all nidskhet likväl utesluten, dragas fran
handel och användning, af Guldsmeder,
Guld- och Silfver-arbetare, med flera. I y
Magaziner, af Spannmål så väl som af Penninge-metaller,
böra vara, så nära som
Lagern är, Ideala; Säd och Silfver ej ligga
i myckenhet dödt upplagda, utan vara ute
j Rörelsen, men tillika säkert och Osvikligt
tillgängliga mot kort uppsägning, medelst
bindande Contracter med sådana solida oell
förståndiga Affairsmän och Näringsidkare,
till hvilkas Rörelse de höra. Dessa män
måste ej blott vara säkra sjelfva, utan tillika
nödvändigt så beskaffade, att man är
jemnt lika så säker att Executiva Magten och
Allmänna Rösten'i väldig alliance , utan
förnuftstridig miskund och oförsvarlig flathet,
till allmän nödvändighet och gemensam
nytta täger ut de utfästade Tingen, efter
sträng Vexelrätt; således Contracter med
större mägtigare Köpmän och affairdrifvande
Enskildta, ty Regeringar och Ständer
och af dem båda skyddade Allmänna Verk
kunna icke stå under UtsökningsTvång;
och på UtsökningsTvånget beror likväl Ankartågets
hela och ensamma styrka.
Men tron på dessa 240,000,000 Rörelse-capital
med 14 eller 7 Millioners rentor
(å 6 eller 3 procent), till Ständernas
anordnande, vore en fanatisk förhoppning;
484
Den 16 Maj.1
ty dertill fordrades oumgängeligt att mati
med något medel i menniskomagt kunde
tillskapa och fanatisera ett motsvarande antal
säkra Speculanter, sorn sago sig goda att
använda ett för Sverige, för närvarande, så
ofantligt öfverstort Rörelse-capital, och således
kunde förmås att vilja låna dem, äfven
om årliga rentan vore blott 1 procent. Ty
det bör besinnas att ett Rörelse-capital är
för näringarna jemt intet annat än hvad oljan
är för hjulen i en machine. Den blott
mindskar frictionen, men åstadkommer och
gör (förutan den ensamma inköpsutgiften) —-  jemm alls intet; lika så Rörelsecapitaletj det
gör Och åstadkommer sjelft äfvenledes jemnt
alls intet, (ty till åstadkomning fordras Ämne
och Arbete, armar och hander, Dragare och
Machiner); men båda lätta gången, med förvånande
Trollkraft. Machindrifvaren och Näringsidkaren
äro således de enda som det
tillhör att, fredade från allt välment men absolut
samt magiskt pestsmittande Förmynderskap,
få sjelfve utsätta mängden af Oljan eller
Rörelsecapitalet; ty bådas brist åstadkommer
gnislan, gråt och öronpinaj och Ve
Öfver dem som sådant åstadkomma, sådant
ej tappert hindra! — Machindrifvaren och
Näringsidkaren veta sjelfva bäst, genom
egen känsel, hvad som är Lagom, och spara
gerna in hvarje utgift som ei är jemnt nödig
för den Lätta gången. Ingen Jordägare
eller arinan Näringsidkare, eller någon annan,
som äger Penningevärde, vill belasta sig
med flera råntelöst liggande eller ränfesu
-
Den 16 Maj.
485
gande contanter än han antingen jemnt behöfver
till nödvändig Affäirs-uppgörning,
eller ock fritt och oklanderligt består sig för
det nöjet och för den till riktande Affäirscouper
så vigtiga sak, att vara stadd med
mycket contanta penningar, heldst om de
löpa med någon liten renta till.
Ingen ting är derföre mindre att befara,
eller rättare, mindre att hoppas, än en sär-j
deles stark utsträckning af det blifvande
Rörelse-capitalets belopp. Genom det att
en del personer hos Banken inteckna sina Fa*
stigheter till så mycket de sjelfva vilja och
med rättighet till ^ af värdet (efter en något
förbättrad Banco-värderings-method) och
liksom skicka sinai hemman till Myntet, att af
Staten åtecknas med vitsord om fullhaltighet,
och sedan i creditgoda Sedlars skepnad
utgå och vara betrodda i allmän rörelse,
mellan hvar man — så kommer mycket
snart en tillräcklig, och för den som för
sin person så hafva vill, och som egare af
någon förmögenhet så hafva kan, öfverflödig,
men evärdeligt med Silfver jemngod mängd Sedelpengar
i omlopp, af samma godhet och
värde som de nuvarande hafva stadnat vid.
Men de medföra hädanefter hvarken fruktan
för fall eller hopp om stigande i värde,
ett Hazard-spel, åom Staten ej har låf att
tillåta, än mindre tillställa emellan Medborgare,
emedan dett^ nationela hazard-spel ej
är frivilligt utan påtvunget, och den sorn ej är
fällen för Affäirer »Iler har dem till sitt
436
Den 16 Maj.
yrke blir Munde, till oförtänkt vinning för
andra medborgare, soin likväl dervid äro
rena oell oskyldiga, och vanligast ej förstå
eller hafva reda på denna orsaken till
egen AfFairs-förkofran, genom Skulds bortsmällande.
Slutligen kommer jag nu till det Tredje
af mig så påstadda Villobegreppet, alla de öfrigas
Förman och Öfverste, — att nemligen
pa Gul 1 och Silfver skall ligga något annat,
myst sk' och heligare, värde än på alla andi
a o c momiskt brukbala Ting i verlden;
då Silfver och Guld i sig sjelfva kunde,
mycket val umbäras, men likafullt äro nyt.
tiga och vackra och förtreffliga att af natu»
ren hafva blifvit tilldelta Menniskoslägte^
Med allt deras företräde af fägring och sällsynthet,
äro de för öfrigt ingen ting annat
än j-n annan brukbar metall, såsom Bly och
Tenn; och i ensK.ildta förhållanden vill ingen
lemna bort Tenn för 100 R:dr mot Silfver
för gO Födr. Manne det då kan vara
halsbrytande och Riksförderfligt att utsträcka
Järmifiighet i enskilda frågor om Tenn
och Silfver äfven till allmänna förhållanden,
både inom Staten och jemväl med Utrikes
Länder, hvarvid ju allt måste vara totalt
lika. Visserligen äro Guld och Silfver den
allmänt antagna Alnen vid varors uppskatt,
ning, men så litet en Klädeshandlare, som
åtagit sig leverance af 100 alnar Kläde
(och verkligen har dem i sitt Magasin),
med sitt förnuft i behåll, kan grufva sig
Den 16 Maj.
487
öfver att han ej har 100 Klädesalnar, gjorda
af Instrumentmakar™; lika så litet har en
Enskild eller en Nation skäl att ängslas
öfver mer eller mindre Guld och Silfver —
blott den har det, som är lärdt Guld och
Silfver, eller värdt Creditgoda BancoSedlar
och allt det man för dem får. De speculationer
som man efter Bankens öppnande kan
göra med Silfver-handel, som är lika så
ärlig som den med Salt och The, Kaffé och
Socker, som ej heller äro inhemska alster,
men ibland ändå utföras, när här finnes för
tillfället för mycket deraf, kunna i smått lika
så väl hafva gjorts hittills, ty för BancoTvåan
och ofta derunder hafva Silfverstycken
å 2 | lod nästan ständigt varit att tillgå.
Att nu vid aftappningen af det som är
ofver Lagom, med oklanderligt Köpmannavett
halla på sin vara, och laga så att Svenska
Folket och dess Bank måtte för sitt ö/-  verjlödiga Silfver få så mycket som är billigt
och klokt, och utan lågt gnideri kan fäs,
är en sak som förtjenar mycken omtanka,
hvarvid inga andra än Rikets större Handelshus
och insigtsfullaste Köpmän kunna
patriotiskt biträda det Allmänna; det, utöfver
förnuftig höfva, uppstapplade Silfret är
ingalunda ämnadt till skänks, hvarken åt
Inländning eller Utländning. Denna förträffliga
tillgång hör Svenska Folket till, Ständerna
skola som redliga Kuratorer förvalta
den till sitt rätta ändamål, SOm är BancoSedlamas
hällande i fixeradt Ting-värde. Noggrann
redovisning har man rätt att fordra, och
Den 16 Maj.
de, till hvilkas Embete det hor att densam.
ina lemna, tänka ej heller någonsin på något
annat.
Ridderskapet och Adeln behagade godhetsfullt
öfverse med det att jag ej förr än
efter alla dessa omgdngar mägtat komma till
mina Yrkanden och Proposistioner. Dessa
blifva nn följande:
i:o Att Banken, så fort det med mogen
■ anstalt är görligt, jag skulle tycka innan dea
24:de Juni, öpnas till honotering med lii
(l) Specie Riksdaler för Två (2). Riksdaler
i Sedlar, för alla som det åstunda,
2:o Att Banken går i författning att
med Silfver kunna likaledes honorera alla
de Lån som äskas af Fastighetsegare, till
| af Gårdarnes värde. Att denna summa
skulle blifva mycket stor, förbjuder sig
sjelft.
•5:o Att alla Jordegare äga rätt att till
3 af värdet beläna sina Fastigheter i evärdliga
tider. Ju längre de dermed gå, dess
bättre för Bankens förkofran och Ständernas
tillgång på disponibla öfverskott. Rentorna
racka till, och äro ej heller till annat
än att betala Bankens omkostnader för
Silfrets anskaffande, när det behofs, och som
det tämligen sällan behöfs, blifva Rentor,
na Ständernas behållna vinning, till nyttigt
Den 16 Maj.
489
användande för Svea folks gemensamma
Bästa.
4:o Att Banken förvaltas med full publicité,
ifrån den Dagen då den till honörering
blifvit åter öppnad j att en gång i
veckan eller månaden de hufvudsakligaste
förändringar och affärer i Inrikes Tidningen
meddelas Allmänheten. 10 å 20 rader
kunna vara alldeles nog. För närmare efterfrågningar
böra dess Handlingar vara,'
lika med andra Allmänna Verks, tillgängliga
för hvar man. Reela affärer och klokt
förvaltade svaga affärer vinna endast genom
Publicité och Interessenters inseende.
5:o Att Banken så länge den ian fä
B procents ränta, håller sig dervid, och
det oaktadt Jordegarnes sätt att räkna ut
Egendoms- och Odlings-afkastning, och deras
derpå grundade sats, att Jordbruks
företag icke bära och löna sig vid annat
än 3 å 4 procents ränta. Om denna sats
egde sann grund, så vöre enda följden att
förlag och arbetskostnad icke borde användas
så illa och till något så litet gagneligt
och lönande, som Jordbruks-företag i sådant
fall skulle vara. För princips fasthållande
bör Rentan ej sättas ned till 4, men
icke heller, tvärtemot Jordägarnes enhälliga
önskan, bibehållas vid 6 procent, ty
det skulle göra förmycket ond blod.
6:0 Att frågan om Uppgäld vid Skulds
Den 16 Maj.
betalning, om framtida honorering med bättre
Dividend, om Stadganden lör de fall
då Långifvare har förvarat sig för blifvande
Myntdevalvation, skiljes från denna
sak, sorn egentligen rörer Sedelvärdets
fixerande och Jordegarnes njeipande, och
att de frågorna framdeles företagas till öfverläggning
vid denna Riksdag.
7:0 Att ett SpanmälshandelsCompagnie inrättas,
heidst af större i ossessionater och
större. Köpmän, och i synnerhet af Rik och
Besuten Adel, på det Herrarne äfven i Fredstid
och emellan Riksdagarna mätte kläda
Skott för Sveriges Bästa, likaså väl som
de alltid hafva gjort det i Fält och på Riksdagarna,
och lätta för Allmogen att blifva
qvitt sina inbillningar om brist på god
vilja och Medborgerlighet hos Herrarna.
Detta Compagnie skulle, efter viler i Stort,
söka bibehålla tämligen jemna Sädespriser,
från ymniga år förvara till hårda år, vara
ädelt böjdt öfver oskälig Kornjude profiterjng,
och tillika med Köpmanna insigt inspara
alla onödiga kostnader till onödig transportering
och Magazinsförluster. ÖstersjöCompagniet
torde kunna tjena till mönster.
8:0 Att, sedan alla både afhandlingar
man och man imellan och alla Sedelpengar
kafva satt sig till 96 Sk. och blifvit derefter
fixerade i sjelfva verkligheten, Staten förklarar
att den hädanefter icke erkänner någonsin
annan Skuldsbetalning än efter Silf
-
Den 16 Maj.
vervärde, eller ock annat Ting svär de, jemngod
med det som Gäldenär har emottagit;
och att Staten således uppenbart i förväg
påbjuder Agio, och då måtte den väl akta
sig för att framdeles tillställa något Agio
mera.
9:o Alla Penninglöntagares JLönefördubb'
ling följer till en början ovilkorligt af dessa
åtgärder, mea uteslutes här, emedan deras
Lönereglering, sedan Medlen först äro utredde,
-bör totalt omskapas på rigtiga grun- .
der, utan afseende på de summor som de
nu händelsevis äga i inkomst.
Härmed öfverlemnar jag mina Yrkanden
och Propositioner till Ridderskapet
och Adelns samt MedStänders snara och
godhetsfulia, ^ock nagelfarande, granskning,
uti denna till en snar stiftning af Svea folks
glada och fria, på fast och mild Styrka,
på jemn och god Sundhet uppbyggda Trefnad,
— för Svea Konungs Lefnadsaftons
ännu ljufvare förskönande, —för Jarl,. Carl
Johan Norgevinnares lättande i dess Anglarena
syften och drifvande framfärdsarbeten
till Mannahems väl, så vigtiga, så brådskande
förrättning och sak.
Begärdes på Bordet.
Herr von Schultzenheim, David. Jag vet
icke om det är tillständigt, att med några
Den 16 Maj,
anmärkningar å ett uppgifvet förslag, göra
uppehåll på en dag, som vid detta Riksmöte
är den sista då något nytt ämne, likmätigt
RiksdagsOrdningens 66 §., genom
Memorial väckas må. Den värda Ledamoten,
som länge och sist talat, synes hafva
inhämtat mer än vanlig Statitisk kunskap,
och har verkeligen anfört flera Cardinal-sanningar,
men jag nödgas yttra, att hufvudföremålet
för hans motion att fixera Banco^
sedels-Riksdalerns redbara värde till QS sk.,
om det ock vore för innehafvaren, som
ägt sin fordran före 1808, billigt, så är
en sådan ny realisation nu i verkställigheten
omöjlig; ehuru ock Banquen kunde utöfver
sina skyldiga förbindelser äga en behållning
om 5 Miliioner Riksdaler till godo.
Vid denna tidens växelcours skulle
det hårda myntet utströmma, och vi hade
pappers-penningarne i behåll, hvilka voro
ny agiotering underkastade. Hvarken låter
en ideal penninge-stock eller vexelcours
genom magtspråk reglera .sig, elier
fixera sitt värde. Om en stor artificiel sedelstock
kan hafva inflytelse på Coursen
och på förhållandet emot andra Staters
mynt-värde, sä kunna dock våra Bancosedlar,
om de ej ytterligare förökas, vinna
j kraft och värde, om Productions- och
Handelsbalancen för exporten kommer att
öfverväga importen och consumtionen. Utom
Sveriges egen erfarenhet, gifver Norra Amerika
den mest öfvertygande lärdom om ideal-penningars
både förmåner och olägenhe*
Den 16 Maj
493
ter, samt om olika oeconomie-författningars
skiljaktiga verkan- Den NorrAmerikanska
nationen var efter Revolutionen i under*
balance emot hela verlden, den var besvärad
af ett högt pris å daglöner och alla
slags varor emot sina Creditsedlar, kallade
lawfull money, den ägde föga inhemska
fabriker, samt länge ingen actif handel,
men genom en full näringsfrihet och väl
använd armstyrka till egen sjelfständighet,
utslog productions- och consumtions balan*
cen snart till samhällets fördel, och formerades
såmedelst ett stort och mägtigt folk
-
Herr Tornerhjelm, Adolph Fredrik, hade
inlemnat följande:
Vördsamma Memorial,
Ett värdigt föremål för Riksens Höglofl.
Ständers åtgärd, är, att med granskande
uppmärksamhet och hjelpande omsorger
möta motionen för allmänt väl inom
ett af Rikets Landskaper, som förr lyckligt
och med tilltagande Näringar utvisar
nu — åtmindstone motsatsen af detta för.
hållande.
Det är lika offentligen sedt som beklagadt,
att Skåne lika med andra Land.
skaper, i sin productionsflit hindras eiler
tillbakahållas genom åtskilliga prohibitiva
författningar som vägra ”en fri utförsel af
494
Den 1.6 Maj. 1
deras natur- och konst-alster, med större och min•
dre fartyg, utan Tull. ’ Det är, om Riksens
Ständers medverkan, att hos Hans Kongl.
Maj:t. underdånigst begära en"sädari rättighet
ätmindstone för Skåne, som jag med tärn.
meligen fullständigt begrepp om behofvet,
gör denna framställning.
Icke bestrider jag, inseende principens
allmänna användbarhet, att ju ett lika förordnande
skulle kunna med förmån göras
allmänt, i en tid, då med förenad röst
behofvet, att öka exporten, höjt sig öfver
tvifvelsmålet. Men då de flesta provincer
äga dels mindre tillfällen att producera,
dels flera att i Bergslager eller större consumerande
Städer, såsom Stockholm, Göthe,
borg, Carlscrona och Norrköping vinna afsättning,
och dels äro så långt affägsne,
antingen från skeppningsorten, eller från
de utrikes ställen, dit deras varor med förmån
kunna sändas, så ber jag att få anmäla
en del af de skäl, som leda till den sanning,
att egentligast skulle en sådan rättighet
vara verksam i Skåne, omlindadt
af befarna haf, och i granskap af en främmande
hufvudstad, en annan icke obetydlig
handels-stad och Öresundska farten,
då den deremot på de flesta orter skulle
blifva en i annat afseende död bokstaf, än
att för verlden intyga den grad af ljus i
grundsatser och bemödande för allmänt väl,
som lifvar Regering och Folk.
Den 16 Maj. '
495
Hoppet att åter kunna upphjelpa Skåne
till hvad det varit, hvilar ej blott på öfvertygelsen,
att Konung och Ständer nu utse
utvägar, att till någon del afhjelpa de gemensamma
svårigheter, som utgöra alla
Landskapens klagan; utan äfven så mycket
på ett fritt förhållande i tillverknings- och
utförsel-systéme, samt i anstalter om en icke
döende eller våldsamt tillstoppad penningerörelse
i ett Land, naturligen lidande genom
sjelfva afståndet från Hufvudsta den,
Penningens egentliga Emanations-punkt.
Att Extra Roterings-skyldigheten, örn
den ej som man hoppas, hos oss som i an.
dra Landskap, kan alldeles få upphöra tills .
krig inträffar, må göras så dräglig som
möjligt, och ej med stränghet ötverföras
till en anstalt af förkrossning, som för Sta.
tens väl alldeles icke fordras, är en allmän
och vigtig önskning.
Men Skånes förhållande har, efter de
krig som afhändt oss Finland och förvärfvadt
Norrige, blifvit så alldeles särskildt,
så helt förändradt och olikt de andra La.ndskapens,
att det ur denna synpunkt betraktadt,
torde med rätta anses såsom ovilkorligen
fordrande en ny^ omtanka af Regerinr
gen, för att till allmän båtnad reglera detta
Lands handels-rättigheter, om ej dess hushållning
skall ytterligare förfalla, och den
verkan uppkomma, som känd till sin möjlighet
och oberäknelig till sin följd, ej kan
49^
Den 16 Maj.
med nog omtanka förekommas. Sveriges
Vestra Provincer voro förr Gränse-orter.
Deras läge intill det förenade Norriges lån-'
ga sträckning, öppnar dem tillfället att
skörda nya fördelar i handel och varubyte
med detta Rike, som mer och mer skall,
i följd af sakens natur, ingå i principerna
af en inhemsk rörelse.
Upplands och Södermanlands kuster
hafva blifvit gränse-orter; men de äga inga
producter att till våra fordna Landsmän afsätta.
Tvärtom fordrar Stockholm, och de
af en Hufvudstads grannskap följande tätare
bosättningar i orten, att man måsfe med
beklagande tålmodighet se Finland för sina
producter årligen bortföra mindst En Million
Riksdaler Banco, hvilken penninge-uttörnning
skall ej underlåta att, om den ej genom
anstalt af export å annan ort motverkas,
absorbera Rikets RörelseCapital. Men
det enda ställe hvarifrån en sådan motverkan
skulle med solida förmåner kunna nu mera
göras, vore Skåne. Det skulle troligen
exportera till Dannmark, och någon gång
till andra orter, för en Summa som q vadrerade
den, man öfver Stockholm årligt
förlorar.
Man kan ej nog ofta upprepa, att Skåne
nu befinner sig i så alldeles motsatt fall till
de öfriga Provincerna, att ingen collision
han mera afses.
Man
ill.
Den 16 Maj.
497
Man hör ej förgäta: att proportionsläran
föreskrifver, att i ett Land der allt
främmande får införas fritt, med rubrique
af Nederlag, der bör ock allt inhemskt få
utföras lika fritt. Man kan lätt beräkna:
att med den Tull, Finland för sina ingåen*
de varor nu mera än förr bör betala i
Stockholm, ersätter Staten rikligen för en
förment förlust å eftergifven Tull af egna
export-varor från Skånska kusten, och att
då Styrelsen troligen redan antagit grundsattsen
att uppmuntra utförseln af Svensk
Spannmål genom prmmier, så är det enligure
med den, och enklare i utöfning, att denna
och andra productioner få fritt utpassera,
för att indraga i Landet utiänduingens
penningar.
Nekas an denna författning nu, så ligger
det alldeles ofelbart i sakens natur, att
den sednare bilälles. Tidens skick befaller
det. Lika säkert kan den med förmån nu
gifvas, som dess längre uppskjutande uppoffrar
alla beräknade grundsattser, och sjelfva
möjligheten att, från ett öfverhopande
lidande, upprätta en af Rikets mest löfvande
Provinser.
Om Remiss till Riksens Hoglofl. Stan-’
ders Särskildta Utskott bevilljas detta Me-*
morial, så lärer det få der den ämnet likanätiga
behandling.
Ridd. och Ad. Prat- N.'0 63t
i
455
Den 1G Maj.
Remitterades till Särskildta Utskottet.
Vidare hade Herr Tornerhjelm inlemnat
följande
Vördsamma Memorial!
Vore icke denna dag den sista, på hvila
ken Grundlagen tillät att vid detta Riksmöte
väcka nya motioner, så skulle jag än längre
uppskjutit att göra den jag nu ämnar.
Jag skulle med förmån dröjt dermed,
af det skäl, att, enligt vanliga ordningen
af menskliga handlingssättet, det fordras
lång tid för sinnens afsvalning, hvilka pas^
sionligt uppjagade af nyttan eller egenkärleken
härdigt försvara meningar, som en gång
antagits eller kungjorts, och nödigt låta en
verklig allmän anda antaga en sanning då
den ej behagar, utan häldre bibehålla äfven
villande meningar, när de ensidigt smickra.
Jag skulle ej framgifvit ännu den undersök,
ning om nödvändigheten af Malmö Discont.
Inrättning, som jag nödsakas att, kan hända
för tidigt, anmäla, om jag ej med känsla
af aktningen för motiverna till de röster
som mottala den, likväl oberoende af högt
yttrade fördomar, trodde mig skyldig ingen
annan gärd åt äfven de större villorna, än
ett bemödande att med foglig påminnelse
varna dem, att ej, förfördelande menniskor
\
Den 16 Maj.
409
vi lija höja sig från enskildt» förmodanden,
till en allmän Opinion.
Detta förutsätter naturligen skyldigheten
för mig, att först söka visa det Skånes
läge, näringar och ögonblickliga behof,
med minnet af förbilupna tidens allmänna
ställning, dictera omöjligheten att hvarken
nu eller framdeles upphöra med någon Låneanstalt
i ett Land af så vidsträckta tillgångar,
som Skåne kan blifva, om ej obegagnad
för framtid och Riket, samt overksam
i enskild omtanka och utkomst; fördelen af
Climat, belägenhet, arbetskraft, och en i\
sednare tider vunnen högre kunskap att
den använda, skall med möda och systeme
tillbaka stötas.
Enskildt kan jag, mer ån de flesta, ojxartiskt
dömma öfver de grundsattser som
styrt Malmö DiscontVerk, och om verkningen
deraf, då jag icke der äger Actier, då
jag der förr haft betydande Lån, och jag
nu mera har med detta Verk ingen ting
oliqvideradt.
Med rättvisa har allmänna omdömet
tacksamt belönat de Embetsman, som i Skånes
odling genom Enskiftets beredande eller
fortgång samverkat. Men följderna af dessa
bemödanden skulle säkert ännu varit, om
ej problematiska, åtmindstone ej allmänt
synliga, om icke Malmö DiscontVerk gifvit
för Landets inre Rörelse en så ökad förlags.
500
Den 16 Maj.
tillgång, som den på en gång väckta och
utsträckta förkofrings-åhågan vetat att gagna.
Utom den skulle icke under 2 års krig, då
Riket icke fick in utländsk säd, dess behof
kunnat fyllas, till större del af Skånes nyskapade
tillgångar. Om kortseendet häri
upptäcker blott den enskildta vinningen,
skall Statshushållaren, vand vid rymligare
skådebana, lätt igenkänna den åstadkomna
allmänna nyttan. Han skall då ej förskjuta
gagnandet af medel för samma ändamål,
hvilka, af erfarenheten besannade, visa i
progression en möjligen oberäknelig framtida
förmon för Riket. Att 2:ne omgifvande
Haf, en utrikes närbelägen kust, 11 Städer
eller Köpingar inom sig, bjuda Skåne både
tillfälle och nödvändighet af en ej obetydlig
eller trög Handel, torde lätt medgifvas?
All Handel förutsätter både RörelseCapital
och lättheten att få det i ögonblicket, och
att med förmon använda en samlad vinst,
tills den åter vid nya företag kan behöfvas.
Men huru skall detta förenade ändamål
vinnas i ett Land några och 60 mil från
Hufvudstaden, der man vill hopa tillsamman
både penninge-tillgången, sorn skall
utgå, och den stora Contributions-summa
som, tnindskande Landsorternas rörliga
fonder, årligen ditströmmar? Beräknar man
svårigheten att på detta afstånd, med provisionen,
ined ett långt postlopp och onödigt
arbete belasta Remisser af medel, som
kunde, i ett ortens depositions-ställe tidtals
insatt, göra der en nyttig vändning i
Den 16 Maj.
Sm
-
en eller annan Näring, då det, onyttigt för
den och ägaren, på några veckor kan af
honom undbäras, för att snart åter anställas
i någon ny rörelse? Är det billigt att den
Närings-idkande Samhälls-lem, som har den
olyckan att i många andra oundgängliga
communicationer vara på afståndet af ett
halft Konungarike bosatt från Hufvudstaden,
skall än ytterligare i sina operationer försvåras
genom omöjlighet att vid en närmare
Lån-anstalt, än i Stockholm, se sina behof
afhulpna, då detta sätt innebär kostnader
af alla slag och tidsutdrägfer, ofta mera
betungande än sjelfva Rente-betalningen ?
Vill man neka understöd och localt inrättade
Lättnads-anstalter för rörelsen i ett
Land, som är åtmindstone tredubbelt beskattadt
comparatift mot andra? Glömmer man
de ovanliga bördor af permanent, i stället
för extra rotering, som denna provins vidkännes?
Beräknar man icke, vid tydligheten
af den i Stockholm öfverklagade penningebristen,
att progressift mångdubblad
skall denna förtrycka på 60 å 70 mils afstånd
från denna ort, rörelsens säte och
emanationspunkt? Hvarföre nekar man sin
uppmärksamhet åt den sanning, att inga
försäljningar mera kunna ske, att odlingsfliten
i följd deraf och genom brist på afsättning
aftager, då Landtbruket i denna
stund mera kan anses som en beskattnings,
titel än som en lönande Näring? Är det
billigt att ej beräkna följderna som äro
Den 16 Maj.
möjliga, om man borttager elen enda Lånanstalten
i en ort, hvars behof af Rörelsecapital
ej kunnat uppfyllas med de speculatift
skapade tillgångar, som Malmö Discont
hittills måst nyttja, ej oklandrad, men hänförd
af intrycken från den högt klagande
nödvändigheten? Vill man ej inse för en
local Lån-anstalt lättheten att förekomma
förlustegenom den, att med fullare kännedom
kunna bedöma Låntagares vederhäftighet?
Nekar man orättvisan att för de
temporaira penninge-behof, som det är Statens
pligt att afhjelpa, betunga enskildte
med förlust af rentor under långa och 0-  säkra postgångar vid remisser och reqvisitioner?
Kan någon Discont framvisa så
litet förluster som Malmö’s, under hvars
10 år de utgöra in atles 5055 R.dr 16 sk,?
Medger man icke att, om för penningars
lemnande i rentegifvande Inrättning, intet
annat ställe finnes än Stockholm, så är detta
onyttigt för Landet i allmänhet, fast det
inm bär en slags härlig monopolie för denna
Stads Capitalister in specie? Bör man vidare
med ett studeradt bemödande göra
denna Stad till en Statens kräfta, i stället
för dess OmloppsContoir? Då jag således
hoppas att hafva väckt några anledningar
till den förmodan att Skåne hvarken nu eller
i framtiden kan umbära en Discont i
Malmö, så är det att vänta det sanningen
och Lagstiftares känsla för aflägsna medbroder
, skall förekomma alla försök att
drossa deras välfärd, med planer rakt stri
-
Den i& Maj.
$03
dande mot den, huru theoretiskt prunkande
de än framställas.
Bland dc klander jag mot Malmö Discont
hört yttras, är ock det om ofantligheten
af dess utelöpande Assignations-massor.
Det hade dock. varit billigt att dessförinnan
öfvertyga sig om oriktigheten af
detta föregifvande, och uti Böckerna bli underrättad
att den aldrig öfverskrida 146,835
R.dr, samt att den vid 1814 års slut ej utgjorde
mera än 71,225 R:dr, och att denna
så mycket öfverklagade rörelse likvist gifvit
Banken för år lSl5 en vinst af 12,555
R:dr. — Man hade då dömt annorlunda och
riktigare.
Att nu yttra något om den i Malmö
nya Discont-inrättning, som vid slutet af
den närvarande Octroy är nödvändig, vore
för tidigt, innan Riksens Höglo!]. Ständer
stadgat grunderna för sina åtgärder till allmänna
Penninge-verkets upphjelpande. Då
skall jag, på basis deraf, uppgifva mina
tankar i detta ämne.
Malmö Discont har, mera än alla andra,
den skörd, att rättvist uppbära från
allmänna omdömet, att den med en jemnare
lemnad hjelp, åt Jordbruket och andra Näringar,
förfördelat ingen, upprätthållit alla.
Om ockret med dess 3-procents Reverser
gifvit anledning till det allmänna missnöje,
hvari hvar redlig man deltagit, så är detta
5<»4
Tien Maj.
en följd ej af någon Discont-styrelsens uraktlåtenhet,
utan af Lagarnas brister, af
den i detta Land förlorade grad af moralité,
sorn gör att en blodsugare ej alltid blyges
då han kan bli rik, och må hända af en
enskild rik mans obegränsade vinningslystnad,
som gerna må igenkänna sig, om han
förebrår sig att Först hafva uppfunnit och
verkställt denna plan af skändlighet, som,
stödd af snikenheten, icke saknat efterföljare.
Redan i o;ne år har detta Verk ej
lemnat Lån med annat villkor än full åter*
betalning om 5:ne månader, och den i Landet
varande penningenöd , då säkert så
mycket varor ligga oförsålde som svara mot
Discontens Rörelse-capital, har likväl vållat
att dessa Lån sökts, fa-st de ej kunnat Utgifvas
i annat än Contoirets Obligationer.
Skola nu dessa våldsamt indragas, under
en ständigt stigande penningebrist, så blir
det ej DiscontVerke: sorn deraf lider, utan
allmänheten, som deraf i laglig form plundras;
och som det är en RiksFörsamlings
värdiga föremål att förekomma enskildta olyckor,
som skulle kunna blifva Allmänhetens,
så föreslår jag att, till upprätthållande
af Landets välfärd och Discont-papperens
credit, ”Maimi) Discont ma få en till 400,000
R:dr iikad Assignation s-rättighet på Banken
Detta af behofvet oundgängligen fordrade
biträde, för Landets fredande från en
annars pålitligen inträffande oreda, är dess
mera billigt att förmoda, som Allmänna
Ditt 16 Maj.
Rösten, ehuru ej i det hela stämd för Götha
Canal, likväl icke med motvilja afhört propositioner
om ett dertill ökadt Creditif, och
orne ej obetydliga Läns välfärd måtte kunna
jemnförligt ingå i beräkning mot Canalarbetets
snabbare eller senare fortgång?
Det är väl troligen ännu för bittida att
strida med skäl mot tämligen allmänna vilfarelser
öfver Financiella ämnen. — Men i
förbigående kunde man väl fråga dem som
så ifrigt återkalla Lycurgi tider: Om det
är för Samhället en välgerning eller ett
ondt, att göra, så att säga, mobil all den
Egendom som linnes inom dess krets? Och
om det förra är väl, månne sådant ej närmast
upphinnes då en Discont, som vid
Lån alltid förutsätter den sökandes säkerhet,
det vill säga, Värdet af hans tillgångar,
ger åt rörelsen, genom sitt lån, en representant
af hvarje Låntagares annars för
omloppet döda tillgång? Man kunde kan
hända få antaga att, då i allmänhet man ej
lånar utan begreppet om beta:nings-utväg,
så vore DiscontLånen ett bevis antingen på
den production man redan har, eller den
man är öfvertygad kunna skapa. Det skulle
kunna betviflas att den satts är så axiomatisk,
sorn man små-fundersamt nog antagit,
att 5-procents-insättningar gömma Landets
Rörelse-capital; och man skulle lätt kunna
falla på den tanka, att denna, insättning
både sätter Capitalerna i rörelsen och för*
5o5 Deri iG M<ij.
dubblar dem, genom gångbarheten af sjelfva
Nedsättnings-be visen.
Att åter all Discontering bör göras för
Statens och ej för Enskildtas räkning, är
ett påstående ej lätt att bestrid^. Enskildta,
;om få deri deltaga, finna ett öppet fält att
med 3 procent å insättningsmedlen, genom
utsträckta långifningar, såsom Actie-ägare,
njuta en högre renta; och ändtligen att,
med förening af dessa förmoner, äfven kunna
dagligen i riktande företag använda samma
penningar, och efter längre tid i denna
fortgång upphinna en grad, om ej af fara,
åtminclstone ej af önsklighet för Staten.
Då jac sökt nu utreda nödvändigheten
af en Discont-inrättnings fortfarande i Malmö,
samt om ögonblickets behof att öka det
närvarandes Assignations-rättighet, så utbeder
jag mig att genom Remiss till Riksens
Höglofl. Ständers Stats- och Banco-Utskott
få dessa frågor behörigen granskade,
att sedan till formligt afgörande företagas.
Remitterades till Stats- samt BancoUtskotten.
Grefve Lilliencrantz, Johan Wilhelm, upp.
läste följande:
Ibland de omsorger, som upptagit Riksens
Höglofl. Ständers mogna öfverläggnin
-
Den i G Maj.
507
gar, vid innevarande Riksmöte, har en synnerlig
uppmärksamhet med skäl varit riktad
åt sättet, att bibehålla ett någorlunda
jemnt och mot öfriga varors värde svarande
Spannemålspris.
Om jag i detta vigtiga ämne dröjt,
att yttra mina tankar, har det skett derföre,
att jag af andra Ledamöters upplysande
omdömen velat hämta ledning, till stadgande
eller modification af den opinion
jag fattat.
Det är ofta upprepadt och erkändt, att
jordbrukets tillväxt och Odlarens bestånd
icke lära kunna förenas med bristande
Spannemåls afsättning, och Spannemåls-prisernas
oberäkneliga omskiften i fall och stigande
till go Procent och deröfver, utan
att någon penningestockens förändring dertill
gifvit anledning.
Nödvändigheten, att häruti söka rättelse,
fordrar således icke bevis; men att
uppgifva ett säkert och för hela Samhället
båtande sätt, att vinna detta stora föremål,
är en svår — ännu oupfyld angelägenhet.
De omtalte och tillgängelige medel,
till ändamålets vinnande, som i synnerhet
fästat min uppmärksamhet, äro:
l:o Fonders anslående åt Allmänna
MagazinsDirectionen, eller någOn annan
"Den 16 Maj.
Fublik Administration, som får sig uppdraget,
att bereda jemna Spannemålspriser,
genom uppköp i goda —- och försäljning
under missväxt-år.
2:0 Stadgandet af Tullafgift å Utländsk
Spannemål, beräknad så, att densamma
icke kan inkomma förr, än den Svenska
Spannemålen uppstigit öfver ett visst fixeradt
pris, och äfven, i detta fall, icke längre,
än intill dess behofvet är fylldt och
inhemska Spannemålspriset behörigen nedsatt.
5:o Fri Bränvinsbränning och förbud
mot Utländskt Bränvins införande.
4:o Andra Näringars upplifvande, till
beredande af en utvidgad inhemsk SpannemålsConsumtion.
Med. Högiofl. Ståndets benägna tillstånd,
går jag, att öfver dessa föreslagne
medel, mig punktevis yttra, utan annat anspråk,
än att lemna ännu flera anledningar
till ämnets betraktande i dess hela vidd.
Hvud första Punkten angar, så kan deni
samma lämpeligast delas i följande frågor
att afgöra, nemi. i:o Om Allmänna MagazinsDirectionen
är rätt organiserad till uppfyllande
af sin bestämmelse? eller, i vidrigt
fall, huru en ny Administration bör
inrättas? 2:0 Huru stora, och af hvad be
-
Den 16 Maj
skalfenhet böra de Fonder blifva, som lemnäs
den Administration, hvars omsorg är,
att vidmagthålla jemna Spannemålspris,
På första frågan svarar jag, att ehuru
den nu varande Direction, i min tanka,
på det mest hedrande sätt, visat sig harva
uppfyllt Konungens Nådiga Förtroende
, anser jag en CoilegialStyrelse icke för
framtiden kunna fullgöra det ändamål, som
åsyftas och nu är under ventilation, derföre,
att all executiv befattning, hvaruti flere
röstägande Personer deltaga, saknar
den enhet och kraft, som erfordras till hastiga
och båtande anstalter. — Den väckelse
som hämtas af allmänna omdömets bifall
eller klander, är också mindre verksam,
då den' rörer en hel Corps — än då
en enda Person uppbär hedern af en god,
eller tadlet för en dålig Administration.
Annu ett skäl talar emot närvarande CollegialStyrelse.
Tillfällen finnas, då- en nyttig
anstalt, under utförandet, måste hållas
dold, för att icke motverkas af stridige in.
teressen — och hemligheter bevaras svårligen,
då de åt många måste anförtros. Af
alla förenade orsaker, anser jag således
angeläget, att en Enda Person erhåller Öfver-Styrelsen
af Magazinslnrättningarne och
omsorgen, att med Kongl. Majtts Nådiga
bifall, vaka öfver underhållandet af jemna
Spannemålspris.
Denna Embetsbefattning, som efter nu
Den 16 Maj.
varande, dertill så sällsynt danade Innehafvare»
afgång, lämpeligast torde kunna förenas
med StatsSecreterare Syslan vid Handels-
och FinanceExpedilionen, bör i min
tanka ovilkorligen stå under Kongl. Majrts
och Regeringens omedelbara Befäl — för
att oafbrutet till Konungen kunna lemna
rapporter och erhålla sådana föreskrifter,
som ensamt leda till önskadt resultat, de
nemligen som gifvas med combinerad kännedom
af Rikets yttre och inre ställning.
Chefen för Magazins-inrättningen, hvars
Embete bör vara af dem, som Kongl. Maj:t
efter Nådigt godtfinnande af- och tillsätter
— skulle, i min tanka, hvarje år till
Konungen afgifva en EmbetsBerättelse, och
inför en af Kongl. Majrt Nådigt tillförordnad
Comité af 3 Personer summariskt redo;
visa för det föregå .ide årets förvaltning.
Han borde efter btu.ofvet vara biträdd af
två eller flera DepartemensChefer, som ansvarade
för Räkenskapernas rigtighet till
ZifFran, och för göromålens behöriga skötande
af de till verket hörande Tjenstemän.
De afslutade Böckerna, sorn på vanligt
sätt i Kongl. KanunarRätten skulle undergå
Revision, borde af Högloft. StatsUtskottet,
och emellan Riksdagarna af Riksens Ständers
för Banco-, Stats- och Riksgälds-Verken,
utsedde Revisorer, kunna granskas,
likasom den till Konungen årligen afgifvan*
de Berättelse och summariska Redogörelsen;
Den 1G Maj.
samt så väl Riksens Ständer, som bemälte
Revision, till Kongl. Maj:t i underdånighet
kunna anmäla de felaktigheter, som yppats,
antingen i sjelfva Administrations-sättet,
eller vid de till Magazins-inrättningen anslagne
Medels förvaltning.
Mitt svar å andra frågan, rörande beskaffenheten
och storleken af de tillökta
Fonder, som under Konungens Nådiga disposition,
skulle öfverlemnas till Allmänna
Magazins-inrättningen, är: Att jag icke anser
dessa Fonder böra bestå i något visst
anslag, utan i en Discont-rätt å Banquentill
En million, emot 2 Procents renta, sorn
vid högst oförsedda och vigtiga händelser,
sedan Riksens Ständers Fullmägtige i Banquen
och RiksgäldsContoret blifvit hörde
samt deras samtycke lemnadt, kunde fördubblas;
— likväl med vilkor, att Banquen
efter ett år linge det extraordinaire
biträdet till fulla beloppet ovilkorligen ersatt,
och att derföre erlades 4 Procents årlig
renta.
De orsaker som föranleda detta mitt
Förslag äro, att jag är öfvertygad, det utan
vådeligaste följder för Banquen och Riket,
omöjeligen kunde åstadkommas en så stor
summa, som vore tillräcklig att styra Span.
nemålsprisern3, medelst Spannemåls upp.
köp, under ymniga år, hälst upphandlingens
storlek årligen måste tilltaga, och be
-
Den 16 Maj.
hofvet af undsättningar mindskas, i samma
mån, som Jordbruket för kofras.
C
Då Magazins-jnrättningen icke, nu som
fordom, är combinerad med Regala KronoBrännerier,
der bränningen under ymniga
år forcerades, och vid inträffad missväxt
inställdes, skulle magazinering, skylfling,
afskrifning med flera afgående Foster, småningom
förtära londén, om den vore aldrig
så stor, och erfarenheten bevittna, att de
största uppoffringar förgäfves vöro använde.
Min öfvertygelse är således, att den
af mig föreslagtie ordinarie Discont-rått i Banquen,
endast bör begagnas till — uppköp
i de Provincer, som för året hafva Spannemål
öfver eget behof, för att dermed samma
år undsätta andra Län, der yppad brist
uppdrifvit Sädespriserna — och till underhållandet
af ett nödigt Upplag för Arméens
och Flottornas behof.
Men innan jag yttrar mig öfver nästföljande
punkt, bör jag icke obemält lemna
den förmodan, att om anläggning af
SockneMagaziner befordrades i de Orter,
der sådana ännu saknas, och dylika Magazins.
inrättningar allestädes blefve, enligt
riktiga grunder förvaltade, så skulle innom
korrt tid ingen misväxt mer vara vådelig
eller åstadkomma behof af Utländsk
bpannemåls införskrifning.
I ord*
III.
Den 16 Maji
5i3
I ordningen följer nu det andra Medlet,
nemligen: !Tull-afgrftir ä Utländsk Spdnnemäl.
Alla förena sig säkerligen derom, att
denna så bör beräknas, att en tunna Utländsk
Spannemål icke kan säljas! i Sverige
täll lägre pris än dot, hvarvid man för året
vill bibehålla den inhemska Sädén, same att
Tull-afgiften bör nedsättas i samma mot),
som Svenska Spannmålen uppstigit öfver
det fixerade priset för året.
Detta låter i principen ganska enkelt,
men i verkställigheten skall man vid hvarje
steg möta de största svårigheter och sjeliva
omöjligheten, om icke omsorgen är anförtrodd
åt eli enda, och om icke Denne, med
erfarenhet, drift och kunskap, förenar det
varma-ste Embetsmanna-nit. I Länder, som
till hela deras vidd ligga under ett blidare
luftstrek, och eler eulturen öfver allt uppnått
ungefärligen samma höjd, uppkomma
aldrig så s^ora afbrott, som Skäne och
Norrbotten framvisa. — Det gifves Länder,
hvarest Spannmåls-priset i vissa stora HandelsStäder
någorlunda kan tjena till rättelse
för bedömmandet af årsväxten och det blifvande
priset för året, i hela Riket. — Men
huru skall väl ett medelpris i Sverige utan
misstag uträknas? Och vid hvad tid skall
denna calcul göras, för att på en gång-vara
tillförlitelig och så tidig, att anstalter kunna
vidtagas på grund af det resultat, som
Ridd. och Ad, Prot. N.‘0 65, 66»
Den 16 Maj.
calculen lemnat? Att till grund för calculen
taga samteliga Länens MarkegångsTaxor,
frugtar jag vore högst opåliteligt.
I Länder, der climatet inedgifver en
beständig segelfart, kan ett misstag lättare
rättas, men i Sverige blifver vådan deraf
eftertänklig, då undsättningen är omöjlig
under tredjedelen af året oell deröfver. Det
är naturligt, att Chefen för Magazins-inrättningen
skulle äga rätt, att med samteliga
Landshöfdingarne directe brefväxla, och af
dem infordra underrättelser, men desse
kunna icke meddelas säkrare, än de kunna
af Landshödingarne sjelfve ägas.
Det är om hösten, efter slutad skörd,
medan segelfarten ännu är öppen, som Chefen
för Magazins-inrättningen har nödigt att
känna, huruvida Provincen för året får behof
af UndsättningsSpannmål, eller kan påräkna
öfverskott till afsalu, och det är icke
förr än i Februari, efter slutad trösk, då
denna upplysning med tillförlitlighet kan
lemnäs.
Men svårigheter yppas vid alla mensk;
liga företag, och de böra icke leda till overksamhet,
eller afskräcka från vidtagandet
at sådana anstalter, som närmast kunna
uppfylla ett stort föremål.
Det ifrågavarande skall, i min oförgri*
peliga mening, märkeligea befordras deraf»
Ven 16 Maj.
att den, på förr beskrifna sätt stadgade,
Tullen å Utländsk Spannmål, aldrig utan
högsta behof upphäfves, häldst locala missväxter
kunna med lätthet fyllas, dels på
sätt redan nämndt är, genom andra Läns öfverflödiga
tillgång och förbättrade SockneMagazioer,
dels, och förnämligast, genom
Magazins-inrättningens upplag, som bör vara
så stort, att Arméens och Flottornas Spannmåls-behof
för mindst års Campagne, dermed
må kunna fullkomligen bestridas. Till
detta ändamål har jag ansett Inrättningens
närvarande fond tillräcklig, med biträde af
den föreslagne ordinarie Disconträtten, som,
Väl använd, årligen skall föröka Magazinsinrättningens
verkliga behållning.
Om, vid ett mindre gynnsamt år, Allmänna
Magazins-inrättningens lager skulle
medtagas till vissa Provincers undsättande,
är min tanke, att Utländsk Spannmåls uppköp
ändock icke borde komma i fråga
förr, än hopp saknades, om inhemsk ersättning
af årets växande gröda.
Det är således endast med en erkänd
allmännare missväxt, och då, efter en svag
skörd, missväxt för kommande året befaras,
som jag anser användandet af den projecterade
extra Discont-rätten kunna äga rum.
Riksens Ständers rätt, att moderera och
indraga de låne-biträden, som till nästa
Lagtima Riksdag bevilljas, tror jag böra
Deri 16 Maj.
vara förbehållen. Bland alla bekymmer,
som möta vid omsorgen, att utan våda för
Riket, till Åkerbrukets uppmuntran, hämma
införandet af Inländsk Spannmål, lärer
intet yppas af svårare beskaffenhet än det,
att kunna utestänga Tysk Spannmål från
Mecklenburg — Preussen— och andra frammande
orter, sorn, under namn af Pommersk,
oss påföres. Å ena sidan kunna Konungens
Pommerska Undersåtare svårligen beröfvas
friheter, som varit dem af ålder tillerkända,
å den andra, synes det hårdt att Sveriges
jordbruk skall lida, till förmon för en ultramarinsk
posession, hvilken icke delar de
bördor, som Sverige får vidkännas.
I min öfvertygelse kunde dessa hansig.’
ter närmast förenas, och säkraste controll
vinnas, om all Spannmål ifrån Sveriges
Tyska Provincer ålades den stadgade Utländska
Tullen, och Konungens Undersåtare
3 Pommern och Rugen blefve berättigade
till T ull-ersättning etter bevis, att den Säd
de för egen räkning låtit hitföra, verkeligen
varit vuxen å egen jord.
Hvad hitintills af mig är föreslaget,
åsyftar egentligen sättet, att förekomma
vanpris å inhemsk Spannmål, i den mon
sådant tillkommer, genom onödig införsel
af Utländsk Säd.
Det återstår att uppgifva, huru vanpris
skola förekommas, dä inhemska productio
-
JJen 16 Maj.
nen så ökat sig, att den öfverstiger Landets
behof, sedan Magazins-inrättningens största
lager är fyldt, och oaktadt Utländsk Spann-;
mål, genom förhöjd Tull-afgift, blifvit ute*
stängd.
Om, det Himlen gifve, detta lyckliga
förhållande innan nästkommande Riksdag
skulle inträffa, anser jag detsamma utan all
våda på det sätt kunna afhjelpas, att Riksens
Ständer till Kongl. Majrt i underdånighet
lemna rättighet, att då en så oförmodad
förmon vore för handen, stadga så
stora Export-premier, att de, jemte den
Tullfrihet, som för Sveriges Åkerbruks
producter i Norrige lärer vara att förvänta,
kunde utgöra skillnaden emellan Utländska
Spannmålens pris i berörde BrödraRike,
och det pris på Svensk Säd, som för vårt
Jordbruks bestånd, finnes vara nödvändigt.
I saknad af andra tillgångar, skulle Fond
till denna välgörande utgift beredas, genom
Lån mot StatsContoirets obligationer med
5 Procents renta, hvilka obligationer, vid
först blifvande Riksdag, genom Riksens
Ständers anslag, ovilkorligen borde inlösas.
Jag är nu vid det ställe i mitt Memorial,
der granskningen bör fästas vid det tredje
medlet till stadgade Spannmålspris, nemligen:
Fri Brännvins-bränning och strängt förbud
af Utländskt Brännvins införande- I denna del
af ämnet, förenar jag mig helt och hållet
med de Riksdagsmän, sorn förmodat, att en
'alltid tillåten husbehofs-btmniag, både äf ett
Den lG Maj.
vilkor för Jordbrukets tillväxt, och ett
rättighet för Landtmannen, sorn hitintills
obilligt varit förmenad , att på det för
sig tjenligaste sätt förädla sin förnämst»
product.
Min erfarenhet som Jordbrukare och
Embetsman besannar ock, att den ädlare
Säden snarare till Brännvin användes, då
bränning är förbuden, än under de tider,
då densamma för största delen af året varit
tillåten. Men, då jag yttrat min tillstyrkan
att Brännvins-bränning under alla årstider
icke må förbjudas, har jag med flit nämnt
husbehofbränning, och varit långt ifrån att
dermed mena frihet till anläggning af Bränn*
vinsFabriquer, hvilka jag anser skadliga,
under alla möjliga hänsigter, utom den,
att vid stora Brännerier, ett större qvantum
Brännvin erhålfes af Spannmåls-tunnan.
/
• Jag vill icke trötta Höglofl. Ståndets
tålamod med upprepandet af alla de skäl,
hvarföre jag på det högsta yrkar, att större
Kannerymd än den nu tillåtna, aldrig må
komma i fråga, och Brännings-rättigheten
aldrig tillåtas andra, än ägare och brukare
af hemman.
Detta mitt sista uttryck visar allaredan,
att jag anser Städernas brännings-rättighet
såsom ett skadeligt intrång i en handtering,
till hvilken de endast äga anspråk, i dea
tnån de, emot ändamålet af deras anläggning,
Dan 16 Maj.
och till Landets gemensamma skada, äro
Spannmåls-producteurer.
Det vare långt ifrån mig, att, förd af
något enskildt interesse, yrka upphörandet
af en rätt, som Städerna hitintills åtnjutit;
jag stöder mig blott vid öfvertygelsen, att
olika behof endast kunna lifva handel och
rörelse, och jag önskar i det mindsta, lika
ifrigt, att åt Städerna må beredas andra
förmoner, som närmare bidraga till deras
och Samhällets rätt förstådda fördel.
Ehuru jordbrukare, har jag så mycket
mindre en ensidig afsigt, som min önskan
ar, att Brännerier i Städerna må hädanefter
drifvas för Allmänna Magazins-inrättningens
räkning, och blifva ett medel, att vid flera
på hvarandra följande ymniga år lätta uppköp
af Spannmål, samt genom SpannmålsLagrets
reducerande till mindre volum,
mindska behofvet af alltför kostsamipa Magazins-byggnader.
Då jag, såsom premiss för hela min
framställning förutsätter, att Magazins-inrätt-}
ningen icke må kunna grundas på principer,
som endast passa för ett enskildt Bolag,
utan med ovilkorligen fästad hänsigt å den
allmänna nyttan och egentliga föremålet,
följer deraf, att StatsBrännerier endast vid
ymniga år kunde sättas i gång, och att de
provisioner af Bränvin, som till Flottans
och Arméens behof voro förvarade, i nöd
-
520
Den 15 Maj.
fall finge beg.agnas till afsalu vid svåra år,
utan större tillökning i pris, än sorn svarar
emot magazinerings-kostnaden, och en högst
måtteUg vinst, till Fondens förkofran.
£.. t <t• .; , • t . . • * < 1 C111 i . !
Säkerhet, att Utländskt Brännvin aldrig
får infötskrifvas, (icke en gång från Pommern)
skall visserligen lära enskildte, att
vid ymniga år förvara det qvantum, hvarmed
behofvet under mindre lycklig årsväxt
någorlunda kan fyllas, och Kronans Brännvins-tillgång
endast behöfva anlitas, tiil
förekommande af allt för höga Brännvinspris,
hvilka jag, ehuru jordbrukare, skulle
anse mycket olämpeliga i ett Land med det
climat som Sverige, hvarest den Folk-class,
som icke har tillverknings-rätt, må hända
af alla, är i största behofvet af en sup, såsom
dess enda tillgängeliga förfriskning.
Hvad nu sluteligen rörer andra Näringars
upplifvandetill beredande af en utvidgad inhemsk
SjannmdlsConsurntion; så är i den vägen så
mycket af andra Riksdagsmän anfördt, att
jag för min del endast vill tilläga den önskan,
att den utsigt för våra Bergslager,
som öppnats medelst Gjuteriers anläggning,
så må understödjas, att Svenskt Gjutgods
må blifva en betydlig export-vara, och
Bergslagerna derigenom sättas i tillfälle, att
till någon del ersätta den saknade afsättning,
som uppkommit genom nedlaggda
eller inskränkta Stångjerns-smiden.
Den if) Maj.
: i
5*1
Men annu har jag icke uppgifvit det
Spannmålspris, som i min tanka vore lämpligt
att söka underhålla. Att stadga det t
BancoSedlar, utan afseende pä Coursen,
vore i min öfvertygelse orimligt, och skulle
förfela hela ändamåletj — ty det är solklart,
att Spannmålspriserna böra höjas eller
sänkas i samma mon, som representativa
myntet försämras eller förbättras, i förhållande
till Sillver.
Med öfvert/geise, att Penningestocken,
då Sedlarne med Silfver kunna inlösas, bör
blifva dubbelt så stor som den var efter
Realisationen i Konung Gustaf den 5:djes
lid, anser jag Spannmålsprfsen hädanefter
böra beräknas i Silfver, till dubbelt emot
flen tidens pris. — Om, till exempel, en
tunna Råg den tiden i medelmåttiga år
gällde 2 R:dr, så bör den nu gälla 4 R:dr
i Silfver, hvilket vid 96 Sk. Cours på Hamburg,
vill säga 8 Rrdr Banco. Faller Coursen
till 72 Sk-, bör enligt detta exempel
Råg-tunnan endast gälla G Rrdr i BancoSedlar
; stiger Coursen till 108 Sk., bör Rågpriset
öuas till 9 Rrdr i berörde Sedelmynt.
Om Riksens Höglofl. Ständer till Kongl.
Majrt i underdånighet framställa grunden
till deras önskan, måste det i min tanka
r ‘ .. .
ske med underdånig tillförsigt, att Kongl.
Majrt, enligt densamma, ville i Nåder pro.
portionera prisen å alla öfriga Sädesslag,
med Nådigst afseende derå, att till så väl
5*4
Den 16 Maj.
första Löningsanslaget, enligt Kongl. Brefvet
till Kongl. KammarCollegium och StatsContoiret.
Det fanns således en tid då denna sysla,
hvars nödvändighet vär insedd, kunde besättas
med personer af den skicklighet och
erfarenhet, sorn till bestridande af en så
granlaga tjenst är oundgänglig; men denna
möjlighet lörsvan då, genom Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref den 4 April 1797, stadgades,
att LäneBok hållare Lcnerne öfver hela Riket
skulle blifva lika, och uppbäras med
ICO R.dr i penningar.
Från denna tid hafva LäneBokhållare,
som sett sig ur stånd att af den ringa lönen
äga lifsbergning, och derjemte saknat ali
möjlighet att i en tjenst, som dem helt och
Milit sysselsatt, försörja sig med enskilda
commissroner, endast betraktat syslan såsom
en väg till befordran, och sökt sig till
mindre ansedde men mera brödgifvande tjenstår,
hvarigenom handt att Landshöfdingarne
med saknad förlorat fofvande ämnen till
Landskamrerare-tjensler så. fort de hunnit
förvärfva erfarenhet; och hvilket förhållande
varit enahanda med" nybörjare, som i
de afgåendes ställe blifvit inöfvade. Följden
af 1797 års indragning har blifvit så
mycket svårare, sorn Landskontoren fått vidkännas
tyngsta delen af de sedan den tiden
tillkomne nya göromål, hvaremot den nådigst
beviljade tillökning i Expeditionslö*
Den 16 Maj.
5*5
sen är mindre båtande för Landskontoren,
hvarifrån jemnförelsevis ett högst ringa an.
tal Utslag utfärdas.
Ett ännu ytterligare missöde för Landskontoren
har varit totala förlusten af den
indelta lön, stor 534- R:dr, sorn på i6?6 års
Stat åt Kontorsskrifvare varit ti Udel t, och
sorn på sätt här ofvan är . nämndt åt LäneBokhållaren
anordnades; ty denna indelta
lön har alt sedan 1797, dä LäneBokhållare
lingö kontanta penninglöner, varit till Kronan
indragen, och första LandsContoristen,
alltsedan 1797, fått åtnöja sig med endast
53 Rtdr 16 sk. i penningar.
Vid detta Riksmöte, då Riksens Högloft.
Ständer sjelfve insett nödvändigheten
att med indelta löner förse samtliga Rikets
tjenstemän, bör jag så mycket mer hoppas
att LäneBokhållaren och Landskontoristen
i Vestmanlands Län må återfå deras fordna
lönevilkor, som detta med största lätthet
kan ske på det sätt, att LänsBokhållaren
tillägges den indragna indelta LandsGevaldiger
Lönen, som med Respenningar
utgör R:dr 70, och att LandsKontoristea
likaledes får upbära den åt honom på 1696
års Stat uppförda men till Kronan indragna
indelta Lönen 55 R:dr 16 sk.
En sådan förändring till Lands-kontorefs
förmon, är så mycket mera nödvändig, som
närvarande tids förökade göromål ändock
Den 16 Maj.
icke kunna bestridas, utan att Landskam*
reraren af egna medel underhåller 2-ne
Extra Kontorister.
Otn, i några aflägsna Län, tillgång
skulle saknas att, på sätt jag föreslagit, för.
se LäneBokhållarne och Landskontoristerne
med indelt Lön, bör det så mycket mindre
hindra vidtagandet af en högst nödig
anstalt i de liesta Länen, som Landskontorsgöromålen
i de aflägsnare provincerna
äro mindre vidsträckta, och tjensteinänncn
der dessutom af Kronans bchållne Rentor
kunna med motsvarande lönförmoner blifva
försodde. Jag bör härvid icke obemärkt
lemna att, då vid den mängd miiitaira och
civila förrättningar i Länet, som nu åligga
Landshöfdingen, LandsKamreraren å resorna
är följaktig, och LäneBokhållaren, som
under dess frånvaro utgör en medlem af
LandshofdingeEmbetet, tillhör liela ansva.
ret för alla de ärenden, som i Landskontoret
böra beredas och afgöras; så uppstår
deraf för det Allmännas väl och ärendernas
oafbrutr.a gång största angelägenhet, att Läns.
Bokhållare-tjensten må kunna beklädas af
personer med vunnen erfarenhet.
Detta mitt vördsamma anförande an.'
håller jag må blifva till Höglofl. Statslitskottet
remitteradt.
Remitterades till StatsUtskottet.
Den 16 Maj.
5^7
Ytterligare upplästes ett af Grefve Lill.
jencrafitz inlemnadt, så lydande Dictamen:
Då en större noggrannhet vid Mantals,
skrifningarne i Riket blifvit ansedd nödvändig,
icke allenast till beredande af en mera
säker statistisk kännedom, utan äfven, i
anseende till det inflytande, som rätt verkställde
Skattskrifningar äga på Bevillningen,
har jag icke ett ögonblick tvekat, att anförtro
Mantals-skrifningen åt Härads-skrifvarne,
som äga en närmare kännedom ora
Landet, än tillförordnade Commiss uier,
hvilka personer dessutom aldrig kunna vara
så kände af Landshöfdingarne och af dem
icke med lika lätthet, tili ordentlighet hållas,
som förstberörde Tjenstemän; men då
jag till denna min anstalt varit föranledd
af Embetsnit, åligger mig å andra sidan ,
att icke uraktlåta ett billigt afseende å
Härads-skrifvarne, hvilka, genom dem i
sednare tider ålagda öfriga göromål, allare-'
dan äro utur stånd satta, att sina tje-nster
utan biträde förrätta, men deremot icke hit*,
intills hafva blifvit hugnade med ett, emot
deras tillökta möda och kostnad svarande
arfvode. Den af Härads-skrifvarne i
Westmanland till mig, med åtföljande Calculer,
iDgifne ansökning, sorn jag ödmjukeligen
bifogar detta mitt Memorial, utreder
ej allenast deras närvarande lidande, utan
ock, att deras befattning med Berednings.
Laxeringarna och Mantals-skrifningarna, pä
iångt när^ icke lemna den inkomst, som
5 2 S Den i(å Maj.
med hänsigt å myntvärdet, i fordna tider
uppbars för blotta Mantals-skcifnir.gen.
Jag får derföre vördsainligen tillstyrka,
att Hä råd s- sk r i fv ar ne i allmänhet, mätte få
uppbära hvart
eg-, nteliga Mantalspenningar;!!?, sorn Capita,
tion eller Bevillning enligt Jtsta Art. } hvar*
jemte jag, för Westmanlands Härads-skrifvare
särskildt, ödmjukeligen anhåller, att de för
Mantalsskrifningen år 1813, må komma i
åtnjutande af den ersättning', enligt nu gällande
Författningar, som de" hitintills sakna.
Detta mitt vördsamma Memorial anhåller
jag må blifva remitteradt till Höglofl.
Bevillningsutskottet, och om nödigt prof*
vas, äfven till StatsUtskottet.
Högvälborne Herr Grefve, Hofmarskalk,
Landshöfding?, sa nt Riddare af Kongl.
Majtts Nordstjerne-Orden !
Då Högvälborne Herr Grefven och
Landshöfdingen ansett Mantals- och Skattskrifnings-förrattningarne
aflöpa med ettbättre
iakttagande af Kongl. Majrts och Kro.
nans höga rätt, när de verkställas af Härads,
skrifvarne, än af tillförordnade Comissarier,
och således sökt bibehålla de förre vid
dessa förrättningar, ehuru de, genom Komgl.
Majrts
III. Den 16 Maj.^ '53g
Majits Nådiga Skrifvelse till Dess evt, r;_
kets KatnmarCollegium af den 30 Septei...
ber l8l2, derifrån blifvit befriade, skedde
sådant med den yttrade billiga förmodan,
att de derföre skulle njuta en ersättning,
Sorn satte dem i tillstånd, att, till sitt nödiga
biträde, bålla Skrifvare, hvarförutan
de omöjligen kunna medhinna de ökade göromål,
som så väl annars, som genom dessa
förrättningar uppkommit. Att den fördubblade
provisionen, som genom Kongl, Kaim
marCollegii Skrifvelse den 2 November l3l3
blifvit oss tillagd, icke en gång förslår till
omkostnader och resor i och för blotta
Skattskrifnings-förrättningarna, mindre till
Skrifvare-biträde, kan i djupaste ödmjukhet
med bilagde Calcul visas. Hvad åter Bevillnings-procenten
angår, så utgör behållningen
deraf, efter anordnade afdrag, ontkring
25 fkdr på Fögderietj hvarmed Berednings-förrättnings-omkostnaderna,
derifrån
vi förut varit befriade, nätt och jemt godtgÖras,
hvadan icke heller deraf någon behållning
till Skrifvare-underfiåll blir öfrig.
Procenten på Brännvins-bevillningen, heldst
Vid inskränkt tillverkning, hinner icke till
arfvodet för tillförordnade Fiscaler, som,
enligt Kongl. Majits Nådiga Bref den 4 No.
vember i8l2? deraf skola lönas: således få
Härads-skrifvarne deraf alldeles intet. De
blifva således utan någon tillökning i lön
för tillökade göromål, sorn sätta dem i nödvändighet
att hålla Skrifvare.
Ridd. och Ad. Prat. N:o 67* 68.
53»
J1«» »C Maj.
Hr^välborne Herr Grefveu och Lands},
;ouingen, som äger den närmaste kännedom
af våra öfriga göromål och alla de åtgärder,
som åtfölja Mantalsskrifningen, medelst
flera Exemplar Längders författande
och en mängd Förteckningars utskrifvande,
och sådant just under den tid då åtskillig
debitering, Capitations-uppbördsboks upprättande
och Uppbörds-resor skola ske,
täckes hÖggunstigast inse och behjerta vår
bekymmersamma belägenhet och vår olika
aflöning mot förr, då göromålen voro medhinneliga
Utan något jemt och kunnigt biträde,
som nu är oundvikligt, om vi skole
kunna fullgöra våra åligganden. Vi våge
derföre förnya vår förra aldraödmjukaste
anhållan, att få till godo njuta den befrielse
från Mantals-skrifnings-förrättningarna, som
Kongl. Majit oss Nådigst tillagt, eller ock,
Om vårt frikallande derifrån icke är möjligt,
eller ej anses förenligt med Kronans förmon,
derföre njuta en ersättning, motsvarande
de kostnader, som för oss uppkomma
genom dessa förrättningar.
Om ett raisonnement härutinnan oss må
tillåtas, så våge vi anföra, att då Mantalsskrifvare
tillförordnades, och deras lön bestämdes
till hvart 60:de Mantal, motsvarade
denna Tolfskilling i det närmaste en
tredjedels tunna Säd. Att bibehållas vid
en sådan aflöning, kunne vi hvarken begära
eller hoppas, då Kronans egen intrad härutinnan
förmindskats genom penningens ali
-
t}en Maj
531
tnänna fall i värde. Men dessa förluster
har StatsCassan fått sig godtgjorda genom
andra bevillningar, hvaraf likväl Skattskrif.
värne fått intet till ersättning för sina i och
för Skattskrifningen, icke lika stora, utan
mångdubblade göromål emot förr, då denna
åtgärd, mycket lättare än nu, likväl så hederligen
belöntes, nemligen med Sextionde,
delen af Kronans egen hela Bevillning.
Egenteligen är Mantalspenningen, eller sorn
är det samma, Capitations-afgiften, icke nu
12 sk. person, utan, efter sista Bevillnings-’
Förordningen, 1- R:dr för Mankön, | R:dr
för Qvinnkön. Då Capitations-afgiften nu
sålunda utgöres till Kronan, synes billigheten
påkalla* att Skatt-skrifvarens aflöning
så väl i detta sorn förra fallet, med proportionens
bibehållande, åtföljer StatsCassans
inkomst, och beräknas till hvart
Mantal af den sammanlagda Capitations-afgiften
eller Mantals-penningarna och Bevillningen
efter 1 Art. i nu gällande Stadga.
Denna aflöning vore visserligen icke tillhinlig
att löna och underhålla en duglig
Skrifvare, som säkert kostar 200 Rcdr Baned
på året, men skulle dock mindska den förlust
oss nu så kännbart drabbar, och, på ofvan
anförda skäl, innebär åtmindstone egenskap
af billighet så medelst, att Kronan ej ger i
annat och större förhållande än hon njuter
den renta, som grundlagt Mantals-skrifningsi,
provisionen.
Sluteligen torde ännu ett andragande
Den i fi M*j.
oss höggunstigast tillåtas. l8l3 års Mantals,
skrifntng, hvarifrån vi, genom Högst omförmäldta
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordnande
voro befriade, förrättade vi dock med alla
dess besvärliga åligganden, och sådant i
anledning af Högvälborne Herr Grefvens
och Landshöfdingens yttrade åstundan, samt
under godt hopp om tillgodonjutande, äfven
för detta år, af den blifvande belöningen.
Likväl tillåter Höglofl. Kongl. KammarCollegii
Bref om hvart 3o:de Mantals beräkning,
icke början dermed ske förr än för lgl4.
Hvad vi för i8l3 gjort, och de kostnader
sådant medfört, skulle således blifva alldeles
oersatt, ehuru det icke var en ovilkorligt
åliggande skyldighet, utan ett åtag,
föranledt af vår innerliga böjelse, att vara
Staten gagnelige, och efterkomma vår vördade
och Höga Förmans, Herr Grefvens
och Landshöfdingens yttrade vilja.
Genom Högvälborne Herr Grefvens och
Landshöfdingens kraftfulla åtgärd och ömma
behjertande af vår belägenhet, hoppas vi
vinna bifall antingen till vår befrielse eller,
om den är alldeles omöjlig, att erhålla den
aflönings-förbättringj vi vågat, såsom på
anledning grundad, föreslå, samt att den
vidtager med året 1813. Om Höga Vederbörande,
på hvilka beredningen af denna
sak för öfrigt beror, lika så viii som Högvälborne
Herr Grefven och Landshöfdingen
hade sig bekant de oföreställeliga göromål,
hvarmed Härads-skrifvarena äro öfverhopa
-
Den i G Maj.
de, och de kostsamma åtgärder, som åtfölja
Mantals-skrifningarna, skulle må hända intet
ögnablicks tvekan uppstå, att dem antingen
ifrån denna befattning befria, eller
ock dem derföre godtgöra på ett sätt sora
skulle motsvara kostnaden för tillförordnade
särskildta Commissarier, Ingen Tjensteman,
som åstundar fullgöra sina skyldigheter,
kan åtaga sig större befattning än för ho»
nom är medhinnelig.
Med djupaste vördnad framhärda Högvälborne
Herr Grefvens, Hofmarskalkens
och Riddarens
aldraödmjukaste tjenare.
Fr. Kallerman. P. M. Lundgrén.
P, Forssius. G. Pahl. P. G, Egnell. P. J. Becker*.
Calcul, som i det lindrigaste visar omkostnaderna
i och för Mantals-skrifningarna
i Westerås Södra Fögderi af Westmanlands
Län. Skjutspenningar för 2lne Hästar för
mig och mitt nödvändiga biträde vid ofvan*
berörde förrättningar.
Från Bostället Hofdesta i St. Ilians
Socken och Norra Fögderiet till Westerås,
som nödvändigt skall passeras för att kunna
komma till hvilken Socken som heldst i
Fögderiet, utgörande J mil, beräknas ej,
emedan jag icke der nu bor, utan endast
534
Dm 16 Maj.
Från Westerås till Kärrbo l| mil *— 42.
Kungsåra i^mil — 42.
Irsta 1 mil första
dagen 24.
Dito 2tdra Dito — 24.
Badelunda | mil — 18.
Lillhärad l|D:o — 42.
Dingtuna 1 mil
irsta dagen — 24.
Dito 2:dra Dito — 24-  Earkarö l mil •— 24*
Lundby mil — 12.
Summa: 5. 36.
Återresan. — — — _ 5. 36,
3:ne Exemplar MantalsLäng.
der, innehållande tillsammans 240
ark i liniering och renskrifning
å5| sk. arket. — — 26. 32.
Papperet, — — — 2- 52. 2g l6>
BeväringsFörteckningar, För.
teckning på sådana, som ej Bränna,
ej supa, ej bruka Tobak,
bruka Ur &c. 24 Ark, — renskrifning
5 } sk. arket, 2- 32.
I apper, — — 10- 10.
Summa Banco R:dr 43. 34. 10.
Härvid äro icke beräknade de stora
omkostnader än skjuts och ätning hemma,
som äro oskiljaktiga från resor; icke heller
Åkdons lega.
Din 16 Maj,
535
Uppgift på beloppet af Maotals-skrifningsProvision
i Westmanland, för År l3l5.
j HäradsSkrifvaren Lundvall för
Norra Fögderiet och Westerås
Stad -— .— — —
HäradsSkrifvaren, Assessoren
Kallerman för Södra Fögde
HäradsSkrifvaren
Becker för
Strömsholms Fögderi —
HäradsSkrifvaren Lundgrén för
Ulfvesunds Fögderi, Köpings
och Arboga Städer — —
Härads-Skrifvaren Pahl för
Bergslags-Fögderiet — —
HäradsSkrifvaren Forssius för
Sahlbergs Fögderi och Sahla
Stad —■ — -— — •—
HäradsSkrifvaren Tideström för
Wäsby Fögderi — «■
1
22
35
1
10
14
34
5
22
38
5
35
14
5
30
45
2
45
18
5
24
8
196
2
al
Westerås LandsContoir den 26 Mars i8l5,
/. F. Wallstersson,
Remitterades till Stats- samt Bevillnings-Utskotten,
Friherre Lagerbjelke', Gustaf, uppläste
följande:
Den 16 Maj,
Ännu en kort stund, och den tid är
tilländalupen, inom hvilken Lagarne visligen
inskränkt väckandet af nya frågor hos
Riksens Ständer. Vägledd af en öfvertygelse,
som redan blifvit stadgad under de
tider, då jag såsom Embetsman sjelf agde
ett slags granskande befattning med det ämne
jag nu är sinnad att framställa, har jag
ansett såsom en pligt att icke lemna denna
dagens motions-rätt alldc-les obegagnad; niea
jag har bort afvakta sista ögonblicken af
densammas lagliga utöfning, för att icke
kunna förebrå mig, att för tidigt hafva sökt
dela Höglo,!]. Ridderskapet och Adelns uppmärksamhet
emellan de vigtiga och riksvårdande
ärenden, hvilka hittils varit före.
mål för dess öfverläggningar och ett ämne
af ojemförligt mindre betydenhet. Någon
vigt torde det likväl anses äga; någon uppmärksamhet
synes, utan onödig tidspillan,
deråt kunna skänkas. Det är Svenska National-Teaterns
och den inhemska Dramatiska
vitterhetens öden och närvarande belägenhet,
jag med Höglo!!. Ridderskapet
och Adelns benägna tillåtelse, i korthet
ämnar afhandla. I allmänhet fäster man der.
vid endast ett flygtigt och kallt öfverseende
begrepp; man unnar sällan ett högre mått
af deltagande åt ett föremål, som gemenligen
bortblandas med de hvardagliga förströelser
och nöjen, hvilka ansetts nödvändiga
för sysslolösheten inom stora städer; men
betraktadt utur en annan synpunkt, och säkert
utur dea rätta, torde detta ämne be*
Den iG Maj.
53?
finnas stå i nära samband med upplysningen,
allmänna tänkesättet, konst-odlingen,
språket och sederna.
Svenska Dramatikens historia är ej lång;
men likväl utmärkt af skiftande öden. Genom
en framfaren stor Konungs bemödnn.-  den och frikostighet, genom de efterdömeu
Han sjelf värdigades gifva, danades denna
vigtiga del af Vitterheten nästan ifrån intet;
fortskred med hastiga steg; sträfvade, ej
utan hopp om framgång, allt närmare fullkomligheten,
och fortfor att understödjas
efter Stiftarens död af en ej mindre upplyst
Vitterhetens och Konsternas beskyddare.
Men, andra tider, andra grundsatser: en
dyster misstänksamhet utbredde snart skymning
och dunkelhet öfver den i Snillets och
Smakens verld så nyligen uppgångna dager;
de medel som till konsternas odling varit
anslagne, upphörde till större delen att i
samma afsigt användas; och då slutligen,
vid allmänna ärendenas förändrade skick,
ett nytt beskydd ifrån Thronen syntes lofva
Svenska SångGudinnorna blidare öden,
har saknaden af ett enda, men högst nödigt,
hjelpmedel, som Rikets Ständer ensamme
kunna utfinna, hittills inom blotta
önskningar inskränkt alla förslag till NationalTeaterns
upprätthållande och förädling.
Genom en till Konungen ingifven och
Allmänhetens granskning sedermera underkastad
omständlig berättelse, har Teatrar
-
538
Dtn 16 Maj,
nas nuvarande Styrelse utvecklat deras belägenhet,
och ingalunda tillbakahållit aningen
om det återfall till intet, hvarmed så
väl de, som sjelfva konsten hotas. Styrelsen,
heter det i denna berättelse, uppbär
af Kongl. StatsKontoret ett så litet betydligt
understöd, att den Bevillning, som af Verkets
löntagare erlägges och till StatsKassan
åter ingår, vida öfverstiger hela understödets
belopp. Det enda tillskott af allmänna
medel, som dessutom är att påräkna', består
i ett inskränkt bidrag af Konungens
handkassa, bibehållet endast i grund af
Hans Maj:ts eget begifvande, ehuru hand'
hassan visserligen icke kan anses vara ämnad
till fria konsternas understöd. Således
nödsakad att grunda Verkets drift nästan
ensamt på Allmänhetens frivilliga, och följaktligen
ovissa, tillskott, har Teatrarnas
Styrelse, emot sin önskan och öfvertygelse,
ofta bort, med uppoffrande af litterära och
artistiska åsigter, betrakta sitt föremål utur
en blott ekonomisk synpunkt: den har varit
nödtvungen att fästa sin förnämsta uppmärksamhet,
icke på den mest bildade,
utan på den talrikaste, eller, hvilket i detta
fall är detsamma, på den mest betalande
klassens fordringar. Utan tillgångar till inrättande
af Undervisnings-anstalter, oumbärliga
i ett land der inga ens medelmåttigt
goda Provins.Teatrar finnas, har Styrelsen
varit föranlåten att icke alltför långt drifva
sina anspråk på en högre grad af konst.odling
hos Skådespelarne sjelfva, ibland hvil*
Ben 16 Maj.
539
ka billigheten dock kräfvet- erkännandet af
vissa hedrande undantag. Verkan häraf har
ej kunnat uteblifva. Ännu finnas väl någre
i det sistförflutna konsternas tidehvarf
bildade stora Snillen; men deras sånger hafi
va upphört med hoppet att se Skaldkon.
stens och Vältalighetens mästerstycken värdigt
framställda på skådeplatsen. Dit synes
i stället vilja intränga gastar och spöken,
banditer och stråtröfvare, förföljare
och offer, med vanligt tillbehör af mörka
hvalf, djupa kulor, höga fångtorn och ödsliga
kyrkogårdar. Med den i vårt tidehvarf
alltmer tilltagande öfvergången ifrån
moralisk syftning till blott sinnlighet, med
den alltmer rådande böjelsen att lättare
hänföras af öfverdrifvit starka intryck, än
af de enkelt naturliga, snarare af ideala,
utsväfvande föreställningar, än af sådana
sorn inskränkas inom rimlighetens krets, —
lär Melodramen i all sin löjliga ryslighet
snart blifva ensamt herrskande på vår NationalTeater,
så framt den ej någon gång
uttränges af den låga Farcen, eller af den
föga grannlaga Burlesken. Men, i båda fallen,
hvilka måste följderna, förr eiler sednare,
blifva? Förvillelser, döljom det ej, i
allmänna begreppen om rätt, om sant, om
skönt, förenade med hårdhet i lynnen, ytterlighet
i begär, och råhet i seder. Den
Upplyste, bildade mannen, som önskar förena
en redbar nytta med förståndets valda
nöjen, finner redan, och med hvad saknad!
Melpomene flyktig, och Thalia på vägen
540
Den a 6 Maj.
att fly ifrån den första af Sveriges Teatrar:
lian skulle likväl med ett så lifligt deltagande
hafva lyssnat till Tragediens höga,
värdiga språk, som än uppväcker hjertats
ömmaste känslor utan att förveka detsamma,
än upptnanar tili hjeltemodets kraftiga idrotter,
eller till medborgerlighetens ädla försakelser:
han skulle med ej mindre tillfredsställelse
hafva följt den högre Komediens
af konst och natur sammansatta karakters-målningar,
som under det lekande skämtets
lätta slöja så ofta dölja filosofiens vigtigaste
syftemål, och med kritikens fina, fast
af anständigheten återhållna spets, lindrigt
men säkert träffa de fel, afvikelser, laster,
till hvilkas bestraffning sjelfva Lagen icke
sällan är kraftlös eller oanvändbar. I saknad
af allt detta nödgas han dömma, att
den nyttiga, ömsesidiga verkan, som i alla
bildade samhällen varit åsyftad och vunnen,
Teaterns nemligen på Åskådaren, dennes
åter på Teatern, till smakens stadgande hos
båda, är, inom hans eget Fädernesland,
om ej alldeles förlorad, åtmindstone nära att
upphöra.
Görom likväl rättvisa åt TeaterStyrelsens
berömvärda försök, att, så vidt dess
åtgärd kunnat sträcka sig, bibehålla den
sanna Dramatiska vitterhetens anseende ; försök,
i hvilka den varit understödd, så väl
af några förtjenta litteratörer, som af de
mest utmärkte bland skådespelarne; men
dessa bemödanden hafva ej lyckats, man
Den 16 Maj.
må dertill söka skälet i den alltmer tilltagande
smaken för det öfverspända och jättelika,
eller ock, för att mildra detta omdöme,
utfinna ett annat skal, som verkligen kan
med billighet lämpas på många åskådare,
afven af de mindre bildade folk-klasserna.
I den evigt gråtande Dramen, eller i den
Oupphörligt gapskrattande Farcen, är det
lätt, äfven för medelmåttiga talanger, att
frambringa ett slags effekt, emedan det öfverdrifna
i karakterer och händelser leder
till öfverdrift i föreställningen; och åskådaren,
som utur den vanliga samhällslefnaden
icke har någon grund att hämta till bedömmande
af det öfvernaturliga som visas ho-'
nom, och således ingen gifven anledning
äger hvarken till klander eller bifall, hänföres
likväl hellre till det sednare af det
slags rörelse och värma, som han i sjelfva
ytterligheten upptäcker. Tragedien deremot
och den högre Komedien, der personer
och karakterer stadna inom den gräns
natur och möjlighet utstakat, der hvarenda
åskådare finner i sitt hjerta eller i sin erfarenhet
ett slags contröll (om uttrycket
tillåtes) emot ali öfverdrift, och äger följaktligen
en säker jemförelsegrund som ökar
hans fordringar; — der blir äfven Artisten
nödsakad att i framställnings-sättet stadna
inom Naturens gräns; men ända dit måste
han ovillkorligen hinna, och detta konstens
lagom är endast den fullkomligt utbildade
talangens lott; den förutan, icke blott hos
några, utan hos de flesta, blir föreställnin
-
Den 16 Maj.
gert kall* släpande, osammanhängande, emedan
man ej ägt palliativet, yttvlighet, till
frambringande af rörelse och lif: och åskådaren,
ej utan skäl missnöjd med hvad
han erfar, undersöker icke alltid hvad han
bort erfara, utan fäller till liknöjdhet för
sjelfva vitterhets slaget. Men ägde TeaterStyrelsen,
hvad den nu ej äger, medel att
dana ett tillräckligt antal skickliga Artister,
medel att belöna de ibland dem mest utmärkte,
medel att gifva skådespelen den
yttre glans, som ofta till sannolikheten , och
någon gång till sjelfva sanningen erfordras,
så skulle Allmänhetens nu öfverklagade köld
för den ädlare vitterheten troligen upphöra
med orsakerna som dertill föranleda Hittills
har detta resultat ej kunnat vinnas,
och Styrelsens af inga tillgångar understödda
försök, hafva, som ofvan förmäldt ar,
icke lyckats, eller åtmindstona sällan aflupit
utan lörlust för Teater-kassan. Fortfar ett
sådant tillstånd, så måste hvarje uppvexande
snille, som skulle våga att framhärda i
Vitterhetens och Konsternas fördom erkända,
nu omtvistade, grundsatser, snart se
den väg till förkofran, till framtida bergning,
alldeles tillstängd, der M-n hoppades
finna uppmuntran och heder, och borde hoppas
det.
Men månne ej, med den Dramatiska
Vitterhete.ns förfall, ett lika öde, förr eller
sednare, väntar Aesthetikens öfriga grenar?
Ager ej den förstnämnda, genom sin egna
Den 16 Maj,
543
art af offentlighet och genom Allmänhetens
närmare deltagande i dess skiften, ett betydligt
inflytande på de öfriga? Detta förutsatt,
om på Nationens första Teater, som
åt sitt öde blifvit öfverlemnad, det slutligen
ej mera skulle bli fråga om Språk, om
Smak, om konst-regior och moralisk åsyft.
ning, hvilken Teori, och hvilka praktiska
tillämpningar äger man väl rätt att vänta af
de flesta unga Vitterhets-idkare, som för
tidigt upphört att vägledas af de erkända
mönster, att återhållas af den offentliga
granskning, dem de fördom icke skulle
hafva förgäfves sökt på den Dramatiska
skådeplatsen? Jag lemnar derhän, huruvida
detta kan sägas med någon anledning
af ett närvarande, eller endast med aning ;if
ett tillkommande; men icke alltför aflägse
torde den tidpunkt vara, då Sk&ldkonsten
skall urarta till ett romantiskt och fantastiskt
osammanhang; då Vältaligheten, oaktadt de
värdiga efterdömen som så ofta inom dessa
murar blifvit gifna, skall förvandlas till en
utsväfvande, svulstig, tankefattig ordrikhet:
och, om den satsen medgifves, att uttryckets
otydlighet står i nära samband med
mindre redighet i tankar, böra vi väl då
förundra oss, om någon gång den moderna
Filosofiens systemer uppblåsas af abstraktion
Hens tomheter, eller insvepas i obegriplighetens
dimmor?
Ketraktom ej, mine Herrar, dessa föremål
med likgiltighet! besinnom, att tu
544 JDen 16 Maj.
litterärt barbari sällan kommit ensamt! Skulle
Högloft. Ridderskapet och Adela täckas åt
dessa få ord lemna blott en liten del af
den uppmärksamhet jag med full öfvertygelse
hade önskat påkalla, torde det blifva
öfverflödigt att för nyttan af National-Teaterns
bestånd anföra ytterligare skäl, ehuru
vissa ibland dem icke synas vara utan vigt,
såsom det till exempel, att ResidensStadens
yttre glans, efter föreningen med ett GrannRike,
snarare tyckes böra ökas än aftaga.
Härvid bör jag i förväg möta ett troligt,
eller åtmindstone möjligt inkast, det nemligen,
om olämpligheten af hela Rikets bidragande
till en blott särskilt förmon för
Hulvudstaden. Men, om hvad jag förut
vågat anföra rörande en verklig och bildad
National-Teaters inflytande på språket, smaken,
Konst-odlingen och vitterheten i allmänhet,
icke saknar all grund, torde man
lätt inse, att dessa nyttiga verkningar skola
sprida sig äfven till Rikets mest aflägsna
delar, och der bereda en gemensam nytta
och tillfredsställelse, som i ymnigt mått lär
återgälda ett bidrag af så liten betydlighet,
att det för hvar och en blefve nästan okännbart.
Med en så ringa uppoffring är det
ilnnu tid att befordra Vitterhetens och de
ädlare konsternas förkofran inom Fäderneslandet
; bereda en täflings-bana för deras
uppvexande idkare3 bidraga till stadgandet
at en sann smak och af en verklig konstodling
bos Nationen; göra vårt välljudande
III.
Den 16 Maj.
545
och manliga språk så kändt och värderadt
af främmande folkslag, som det fönjenar,
och undvika den förtrytelsen, att någon re.
sande Söderlänuing skulle i Nordens Hufvudstad
förgäfves söka den finare bildning
i vitterhet och söder, som Svenska Folkets
med full rätt förvärfvade rykte gifvit honom
anledning att vänta. Det gifves, mine Her.
rar! och hvar skulle denna sanning bättre
bevittnas än uppå detta rum? — det gifves
mer än En väg till Odödligheten: inom vårt
Fädernesland bör ingen af dem vara obevandrad,
mindre tillstängd; Svenske män
äga ju lika rätt och lika pligt att beträda
dem alla! och Lagern grönskar ej blott vid
foten af Alexandrars och Cesarers bildstoder,
den trifves äfven och sprider sina frodiga
grenar omkring Sophoklers och Euripiders
enkla minnes-vårdar. —
Jag föreslår vördsammast: att efter vederhörandes
infordrade noggranna uppgifter om verkliga
behof vet, ett ärligt understöd, tillräckligt för
Svenska National-Teaterns upprätthållande och ledning
till ett gagneligt syftemål, må anslås och
stadfästas på Riks-Stateris Femte Hufvud- Titel .*
Fria Konsterna.
Slutligeri anhåller jag lika vördsamt om
Höglofl. Ridderskapets och Adelns tillåtelse
att med de öfriga-RiksStånden comtmmicera
detta anförande, hvilket torde till StatsUtskottet
blifva remmitteradt.
Kidd. oeh Ad. Prat. N;o 69. 70.
54&
Den 16 Maj.
Remitterades till StatsUtskottet, och
communicerades med de öfriga RiksStånden.
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel,
hemställde om icke Ridderskapet och Adeln
skulle behaga anmoda Friherre Lagerbjelke
att låta till Trycket befordra sitt nu upplästa
Dictamen.
Hans Excellence Herr Grefvens och LandtMarskalkens,
i enlighet med denna hemställan
gjorda proposition* blef med ett starkt
Ja besvarad*
Herr von Böhnen * Johan Casper * hade inlemnat
följande *.
Vördsamt Memorial!
Flere varda Ledamöter hafva* under
loppet af innevarande Riksdag, talat för
mildring af Civila Fmbetstnanna-Corpsens
nödställda belägenhet. Da hafva ovedersägeligen
bevisat nödvändigheten och nyttan
af en tillräcklig löne-tillöknirig, och att
med ytterligare skäl vilja styrka sanningen
deraf, vore endast att borttaga en dyrbar
tid.
Jag har hort någon yttra den sats, att
då de Civila PenningeLöntagares vilkor påtänkas
till förbättring, skulle detta icke
Utsträckas till de Civila Verk, som arbeta
Den 16 Maj.
547
med göromål tillhörande Militaire-befattningenj
såsom : KrigsCöllegium.
Vidlyftigt torde ej behöfva visas, att
detta Rikets första^ öch af göromål kanske
mest öfverhöpade Collegium, med niindre
njuten löne-uppmuntran än de andra, ej utan
uppoffring af rättvisa, kan från en sådan
iöre-tillökning uteslutas, som lemnäs Rikets
öfriga Verk* Ehuru uppfördt tinder RiksStätens
Tredje Hufvud-titel, är d^ck detta
Rikets Collegii-befattning i sjelfva Verket
Civil, att bereda medlen för Statens försvar,
hvilka medel af mititairen användas, Och
häruti tror jag skillnaden ligga emellan Ci:
vifä och Militaira befattningen. Förgäfves
invänder man att detta Verk i och för Krigs,
magten Och dess behof är inrättadt, och
derföre bör i RiksStateh iritaga samma rum 5
KrigsHofRätteri är också inrättad i oell för
Krigsmagten, och likväl är den Uppförd
Under Andra Hufvud-titeln*
l
KrigsCöllegium erhöll, till följe af Kongl.
Förordningen den 24 Januarii 1778, i likhet
med öfriga Collegier en faststäld Stat,
Och har sedermera älven sett sin aflöning,
åf 18o9j jetnte de öfriga Cöliégierna ökad.
Likväl hafva andra Collegier sedan erhållit
én lörie-förhöjning, sorn KrigsCöllegium mäst
sakna. KrigsCöllegium har älven, så mycket
mig vetterligt är, under krig. då dess
arbete naturligtvis mångdubblats, fordom
erhållit tractamente ± åtmindstone för de
543
Den 16 Maj.
mest sysselsatta af dess Embets- och Tjen*
ste-män, men saknat äfven detta under sist
förflutna krigstid.
Ett högre bevis att ifrågavarande Verk
icke är ett purt MilitaireCoilegium kati ej
gifvas, än det, att dess medlemmar icke
äga löne-tour, befordrings-rätt eller andra
med Arméen delbara förmoner. Att då
desse Embetsmän skulle vigras en löne-tillökning,
som lemnäs deras mindre sysselsatte
vederlikar, är en så illiberal tanke, att
den icke kan vara Höglofl. Ridderskapets
och Adelns; och vore det dessutom väl
rättvist, att detta Verk, med så ansvarsfull
befattning, af så mycken vigt och omfång,
att öfriga, under RiksStatens Tredje Hufvudtitel
upptagne Verk, skulle af Riksens Höglofl.
Ständer sakna en, jag vågar säga, välförtjent
uppmuntran, eller genom en distinction
emellan titlar, se sitt hopp om
bergning försvinna.
Det är en sanning, att hela den Pen.
ninge-löntagande Embetsmanna-Classen behöfver
hjelp} jag förenar mig således med
den värda Ledamot, som yrkat Riksens
Höglofl. Ständers bevågenhet för Värfvade
Arméen, med dem, som talat för 1696 års
AflöningsStats upptagande för Civila Tjenstemän,
och må det tillåtas mig att härtill
lägga den Motion;
Att samma lönings-princip mätte äfven ut
-
Den 16 Maj.
549
sträckas till KrigsCollegii Embets- och Tjenstemän
och öfriga under RiksStatens Tredje JlufvudTitel
upptagna Verk.
Då jag förgäfves väntat att någon, med
större förmåga, att med styrka och klarhet
utveckla, hvad jag sökt visa, skulle antaga
sig deras sak, för hvilka jag nu yttrat mig,
och tiden till nya motioners ingifvande med
denna dag tilländalöper, har jag icke kunnat
emotstå billighetens och mina med-tjenandes
förenade rättvisa kraf, att i egenskap
af Representant, å detta ämne fästa
Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Hos Eders Excellence, Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken, samt
Höglofl. Pidderskapet och Adeln anhåller
jag vördsamt, att detta Memorial måtte i
behörig ordning blifva till StatsUtskottet
hänvist.
Remitterades till StatsUtskottet.
Herr Fahlman, Otto Fredrik, Uppläste
följande:
Vördsamt Memorial/
Likmätigt Riksens Höglofl. Ständers, år
1810, fattade Beslut, räknas de inkomster,
sorn af Post-porto till Statsverket/ inflyta^
•55^
Den i6 Maj.
bland Bevillnings-medlen. Till följe häraf
beror Post-Taxans förhöjning för Inrikes
Brefven endast på Riksens Höglofl. Ständers
godtfinnande.
Då i min tanka den nu gällande Post*
Taxan tål en betydlig förhöjning, utan att
den derigenom uppkomtmnde högre algiften
kan anses tryckande för Correspondenterna,
och utom hvilken förhöjning jag icke anse?
Statens inkomst af Post-inrättningen i Riket
vara svarande emot alla de med denna inrättning
förknippade kostnader, än mindre
lemna det öfverskott Staten af denna i mån.
ga afseenden väl organiserade inrättning bör
kunna påräkna, så vågar jag härmed vördsamt
föreslå att BevillningsUtskottet måtte
anmodas att öfverse den nu gällande PostTaxan,
och deruti föreslå den förhöjning {
Post-porto, som Utskottet efter en närmare
pröfning af ämnet kan finna lämplig.
Skulle Höglofl. BevillningsUtskottet icke
finna lämpligt, att, enligt med hvad min
öfvertygelse är, tillstyrka någon betydligare
förhöjning på Post-porto i allmänhet, så
anser jag i alla fall af mycken nytta, både
till vinnande af lättnad och redighet i uppbörden,
samt Correspondenternag egen beqvämlighet,
att PostTaxan sålunda förändra*,
att porto för hvart och ett bref bestämmes
till jemna skillingtal, hvarigenom beräkningen
af rundstycken alldeles försvinner; till
exempel i stället
Den 16 Maj.
551
för 7 sk. 6 rst., betalas 8 sk.
6 — 9 ~ — 7 sk.
, d: — 6 — — 5 sk., o. s. v.
I sammanhang härmed bör undersökas
om icke Post-porto för Utrikes bref också
skulle kunna förhöjas, åtmindstone till det
belopp, att icke Statsverket hädanefter får
vidkännas förlust af Utrike? Correspondancen.
Härvid, lärer jemförelse bora göras
med hvad i andra Länder betalas. Om, så- fl
som jag tror, regleringen af denna sednare
del, eller hvad Utrikes Brefven beträffar, 1
egenteligen beror på Kongl. Maj.*ts Nådiga I
pröfning, torde likväl en underställning af
Riksens Ständer äfven i denna del kunna
medföra nyitiga påföljder.
Remitterades till BevillningsUtskottet,
Hére Pahlman anförde mundtligen följande
;
Enligt hvad jag kan påminna mig, har
Höglofl. Ridderskapet och Adeln redan vid
JgOy års Riksdag beslutat att, fastän Adliga
värdigheten för de efter sednaste Regements,
förändringen adlade män endast går i arf
till äldsta sonen, son efter son, skulle likväl
dessa Adelsmäns döttrar tillåtas inskrifning
i Adliga JungfruStiftet. Icke dessmindre
känner jag med visshet att ett sådant
Ridderskapets och Adelns beslut icke
552
Den 16 Maj.
kommit till verkställighet, utan tvärtom att
ansökningar härom blifvit af Adliga JungfruStittsDirectionen
afslagne.
Jag underställer vördsamt om icke Rid.
darhusUtskottet kunde anmodas uppgifva
orsaken till detta förhållande, på det Rid.’
derskapet och Adeln må komma i tillfälle
bevisa de sedan år 1809 adlade medlemmar
den rättvisa, att få deltaga i en inrättning,
hvartill de erlägga betalning på enahanda
sätt, som alltid vid Introductions beviljande
varit öfligt.
Remitterades till RiddarhusUtskottet.
Herr von Schantz, Ifvar Fredrik Gabriel,
besannade hvad Herr Påhlman uppgifvit,
att ett beslut i detta ämne af Ridderskapet
och Adeln 1809 hade blifvit fattadt; men
ville påminna sig att det samma efter Riksdagen
hade hos Kongl. Majtt blifvit i underdånighet
anmäldt, samt att derom ännu
ej något lärer vara expedieradt.
Herr Trafvenfelt, Carl, uppläste följande:
Vördsamt Memorial!
Ogerna hade jag velat öka antalet af
de framställningar, som vid detta Riksmöte
blifvit gjorda, och derigenom sätta mig i
behof af Eders Excellences och Höglofl. Rid
-
'23en 16 Maj
553
derskapet och Adelns kan hända redan allt-'
för mycket tröttade tålamod; men sakens
vigt, dess gemenskap med mitt yrke som
Läkare och min pligt, att icke underlåta
något, som enligt min öfvertygelse kan bidraga
till Fäderneslandets nytta och heder
samt min Vetenskaps förkofran, ålägga mig
att ödmjukast anföra följande:
År 1802 börjades, genom framledne Herr
Ryttmästaren och Riddaren Palmstruchs ni tiska
bemödande, utgifvandet af Svensk Botanik,
som efter hans död blifvit fortsatt af
Herr KammarRättsRådet G. J. Billberg, och
hvaröfver vår namnkunnige Natural-Ilistoricus,
Secreteraren vid Kongl. Vetenskaps
Academien Professoren och Riddaren Doctor
Olof Sivartz åtagit sig det speciella inseendet,
jemte författandet af Texten.
Att det är en fördel att äga säkra detaljer
om naturens alster, lärer förmodeliJ
gen icke kunna bestridas; och ännu vigtigare
är utan tvifvel den, att om dem, som
tillhöra Fäderneslandet, vinna lika så fullständig
som tillförlitlig kunskap. Svensk Boi
tanik har sökt att uppfylla det behof man
hade af en speciel underrättelse på modersmålet
om de inhämska växterna samt deras
afbildning, och det tämligen ansenliga antal
af häften, hvartill Verket, med mer än vanlig
granlaga tillsyn, under mer än ett decennium
stigit, bevisar åtmindstone att publiken
trott sjg finna skäl att lemna det sitt bifall.
552
Den 16 Maj.
kommit till verkställighet, utan tvärtom att
ansökningar härom blifvit af Adliga JungfruStittsDirectionen
afslagne.
Jag underställer vördsamt om icke Rid.
darhusUtskottet kunde anmodas uppgifva
orsaken till detta förhållande, på det Rid.'
derskapet och Adeln må komma i tillfalls
bevisa de sedan år 1809 adlade medlemmar
den rättvisa, att få deltaga i en inrättning,
hvartill de erlägga betalning på enahanda
sätt, som alltid vid Introductions beviljande
varit öfligt.
Remitterades till RiddarhusUtskottet.
Herr von Schantz, Ifvar Fredrik Gabriel ±
besannade hvad Herr Påhlman uppgifvit,
att ett beslut i detta ämne af Ridderskapet
och Adeln 1809 hade blifvit fattadt; men
ville påminna sig att det samma efter Riks.
dagen hade hos Kongl. Majrt blifvit i underdånighet
anmäldt, samt att derom ännu
ej något lärer vara expedieradt.
Herr Trafvenfelt, Carl, uppläste följande:
Vördsamt Memorial!
Ogerna hade jag velat öka antalet af
de framställningar, som vid detta Riksmöte
blifvit gjorda, och derigenom sätta mig i
behof af Eders Excellences och Höglofl. Rid
-
Den 16 Maj
553
derskapet och Adelns kan hända redan allt-'
för mycket tröttade tålamod; men sakens
vigt,, dess gemenskap med mitt yrke som
Läkare och min pligt, att icke underlåta
något, som enligt min öfvertygelse kan bidraga
till Fäderneslandets nytta och heder
samt min Vetenskaps förkofran, ålägga mig
att ödmjukast anföra följande:
År 1802 börjades, genom framledne Herr
Ryttmästaren och Riddaren Palmstruchs nitiska
bemödande, utgifvandet af Svensk Botanik,
som efter hans död blifvit fortsatt af
Herr KammarRättsRådet G. J. Billberg, och
hvaröfver vår namnkunnige Natural-Historicus,
Secrcteraren vid Kongl. Vetenskaps
Academien Professcren och Riddaren Doctor
Olof Sivartz åtagit sig det speciella inseendet,
jemte författandet af Texten.
Att det är en fördel att äga säkra detaljer
om naturens alster, lärer förmodeli.;
gen icke kunna bestridas; och ännu vigtigare
är utan tvifvel den, att om dem, sorn
tillhöra Fäderneslandet, vinna lika så fullständig
som tillförlitlig kunskap. Svensk Boi
tanik har sökt att uppfylla det behof man
hade af en speciel underrättelse på modersmålet
om de inhämska växterna samt deras
afbildning, och det tämligen ansenliga antal
af häften, hvartill Verket, med mer än vanlig
granlaga tillsyn, under mer än ett decennium
stigit, bevisar åtmindstone att publiken
trott sig finna skäl att lemna det sitt bifall.
554
Den 16 Maj*
Svensea Litteraturen kan förut Icke uppyi»
sa — Dagblad undantagne — ett exempel
af något Vetenskapligt företag som så län»
ge Bibehållit sig. Emedlertid har utdrägt
af tiden, frånfällen, ett genom nödvändigheten
stegradtpris, dyrare conjuncturer m. m.,
vållat småningom så betydlig mindskning 1
Verkets .— aldrig öfverflödiga — afgång,
att det utan tvifvel måst upphöra, om icke
nu varande utgifvaren genom en lycklig
händelse blifvit betäckt för den förlust, som
vid utgifvandet af 7:de Tomens Häften yp.
pat sig, men hvilket bidrag hädanefter är
Otillräckligt,
Att detta arbete äger en sann förtjenst
och är hedrande för hela Nationen, är äfven
bestyrkt, icke allenast genom in* och ut-,
ländska recensioner, utan ock genom de yttranden,
som Kongl. Sundhets Coliegium den
8 April i8lö (Lit, A-), Consistorium Aca»
demicum i Lund den i4 i samfna Månad
(Lit, B.), Medicinska Facidteten i Upsala
den 12 derpå följande Maji (Lit C.) och
framledne Professoren i practiska oeconomien
derstädes, Doctor Liljeblad den 26 i
samma månad (Lit. D.), hvar för sig med»
delt då utgifvaren samma år inför Konungen
i underdånighet anmälte omöjligheten
att fortsätta detta arbete, sedan han, utan
beräkning af den ringaste egen fördel, måste
vidkännas en gifven förlust af omkring
150 lLdr. Banco för hvarje häfte, ådagalagd
genom specifik räkning (Lit. E.) och föror
-
I)«n 16 Maj
-
555
§akad genom ett mindskadt antal afnämare,
stegrade papperspriser och andra ökade förl^gskostnader.
Tillika anhöll utgifvaren i underdånig,
liet, antingen genom något publikt understöd,
eller genom nådig befallning det Rikets
Kyrkor måtte subscribera på detta Verk,
komma i tillfälle att detsamma fortsätta.
Kongl, Majit, som allernådigst insåg arbe*
tets nytta och oumbärlighet, anbefallte Dess
Vetenskaps Academie att yttra sig huruvida
densamma kunde lemna något biträde tili
utgifvandet af Verket} hvarefter hemälte
Kongl. Academie i underdånighet anförde,
att Hon redan från arbetets början Jemnat
sitt bifall till detta, så väl Riket sorn Författaren
och Artisten hedrande företag, hvilket
under dess fortgång äfven vunnit både
in. och utrikes, ett förtjent loford, samt
gtt Acadernien beslutat, att af sina besparda
praemie-medel lemna förläggaren tills vidare
årligen 2qo R:dr. Banco, i förmodan att
åtmindstone 5 Häften inom lika lång tid
eller årligen utgifvas, och hvaröfver Kongl,
Majit täckts förklara Acadernien sitt Nådiga
välbehag (Lit. F.).
Detta tillskott är likväl, sorn det heter,
tills vidare, beroende af omständigheterna, och
bör således ej kunna., såsom ett sine qua nori,
alltid påräknas. Då äfven denna Summa är
otillräcklig; då långsamhet i verkets fullbordande
måtte blifva en följd deraf, att en
-
55&
Den 16 Maj.
däst 3 Häften om året utgifvas; då jag, sorn
har den äran att vara Academiens Ledamot,
kan intyga huru kännbar denna utgift är för
Academiens Cassa, hvars inkomster hufvudsakligen
äro fotade på enskildta fonder, samt
att Academiens åtgärd möjligen icke kan längre
utsträckas; då arbeten af denna beskaffenhet
i andra Länder erhållit publik uppmuntran,
såsom t. ex. uti Dannemark, hvarest
Staten bestrider alla kostnader vid ut*
gifvandet af Flora Danica, ett dylikt, men,
såsom varande utan text, vida mindre gagneligt
arbete, emot endast 200 Exemplars aflemnande,
hvilka af Regeringen disponeras ;
då Svensk Botanik, icke allenast uti Naturalhistoriskt
och Medicinskt afseende, utan än
mer för oeconomidn och manulacturerna, är
af ett stort värde, och kan, såsom författadt
på modersmålet, af alla begagnas, så vägar
jag föreslå, att detta avbete af Höglo!!. Ridderskapet
och Adeln samt Resp. Med-Ständer
måtte med en välförtjent och kraftig uppmuntran
omfattas; sä att om Kongl. VetenskapsAcademien
icke alldeles frikallas från
dess tills vidare åtagrie utgift, det för arbetets
fortsättande nödiga tillskottet åtinindsto,
ne måtte lemnäs.
När, i afseende till en del Kyrkors fattigdom,
det icke lärer kunna förväntas att
hvarje Kyrka inlöste ett exemplar, hvarigenom
ändamålet att. fullborda arbetet och bringa
detsamma till allmän kännedom, likväl
säkrast skulle vinnas, — och det ej heller
Den 16 Maj.
557
torde antagas, att Staten inlöste ett motsva,
rande antal, för att Kyrkorna gratis tilldelas,
så borde åtmindstone de löO R:dr för
hvarje hädanefter utkommande Häfte af Statsmedlen
utgå, och utgifvaren tillställas. Och
lärer detta så mycket lättare kunna ske, sotu
Riksens Höglofl. Ständer redan, till uppmuntran
och understöd af dylika gagnande företag,
anslagit medel under den 5 och 9
Hufvudtiteln af RiksStatens utgifter.
Detta arbete, som Konungen och sakkunniga
autoriteter ansett nyttigt och hedrande
för Riket, behöfver på 8 å 10 års tid
några lOO Rtdrs årligt understöd, för att fullborda
alla i Sverige vildt växande växters
afbildning och beskrifning i naturalhistoriskt,
medicinskt, oeconomiskt och technoiogiskt
afseende. Jag förmodar att den föreslagna
ringa utgiften icke lärer skunna anses hvarken
för onödig eller för stor till vinnande
af ett sådant ändamål; heldst sjelfva sakens
nytta och värde är lika otvifvelaktig som
alltid fortfarande, lika gagnande den sednaste
efterverld som samtiden, så länge natu-’
ren årligen förnyar de ämnen, som äro verkets
föremål, och således icke ibland de fö»
retag sorn, ehuru ojemförligt mera kostsamma,
och den ena tiden ansedda för alldeles
oumbärliga, kunna om några år derefter underkastas
pröfning icke allenast om deras
nödvändighet, utan äfven om deras nytta;
och ännu mindre bland sådana, som härleda
deras uppkomst från den enskildta egen*
558
Den 16 Maj.
nyttan, hvarigenom några få rikta sig på
det allmännas bekostnad; utan här är frågan
om ätt understödja utgifvare:! af ett nyttigt
arbete, hvilken, oaktadt han icke äger än»
nan förmögenhet än Siri tjenstemanna lön;
och har en talrik familj att underhålla och
uppfostra, likväl arivändt icke obetydliga me*
del till 'NaturalHistoriens befordrande, endast
af kärlek till vetenskapen Och af nit
att gagna det allmänna,
Älla i Sverige vildt växande växter utgöra
ert antal af vid pass 13ÖO; nära HOO
äro redan utkomrie och resten skulle icke;
utom det föfeslägna understödet, kunna utgifvas.
Hvad skulle väl utlänningen, åorri
ofta endast för vår Odödliga Linne s skull
berhöter våra resande Landsmän med välvilja
och aktning, hvad skulle hela deri
civiliserade verldén tänka om den stora
Linnéus Fädernesland, om ett arbete i hans
Vetenskap och af så mångfälldig nytta lemnädes
utan nödigt understöd?? Riksens Hög.-  löfl. Ständer lära äfven, såsom Nationens
upplysta RepreSentanter, finna det vara ett
värdigt Och tillfredsställande föremål för
deras omtanka, ätt understödja. ufgifvärideé
af ett Vetenskapligt och redbart gagnande V erk
1 en tid, då hos oss sällan något sådant arbete
kan utgifvas med författarens uppmuntran
och utan förläggarens förlust, meri deremot
vissa skrifter af en hei annan beskaffenhet,
— t. ex. Uggleviks-Balen, Skär-thörsdagsLurderi,
m. fl., och i synnerhet sadana, sorn
Den 16 Maj.
559
innehålla personliga anfall och sm ädel ser') med
den begärlighet köpas — och således äfven
läsas — att flera upplagor kunna af dem göras
inom ganska kort tid.
jag får ödmjukast anhålla, att Eders Extellence
och Högloft. Ridderskapet och A*
deln täcktes tillåta Remiss af hvad jag nu
haft äran anföra, till Högloft, StatsUtsKOttet,
Herr don Rosenstein, Nils: Lika med Herr
Professor Trafvenfelt erkänner jag Värdet
Och nyttan af det i fråga varande Arbetet,
Svensk Botanik; genom Utgilvarens företedda
calculer känner jag den kostnad och
de svårigheter som möta vid Arbetets fort.
Sättande, och äfven känrier jäg fullkomligen
VetenskapsAcademiens tillgångar, hvilka,
Om de kunna medgifva fortsättningen af det
enda understöd, som Utgifvaren af Svensk
Botanik njuter, åtmindsione icke tillåta någon
förökning.
Då jag derföre nied Herr Professor Trafvenfelt
instämmer i den önskan att något
understöd måtte lemnäs af allmänna medel;
tror jag mig endast böra tillägga en upplys,
ning, som icke torde vara öfverflödig för
det Utskott sorn kommer att i ämnet afgifva
sitt yttrande.
Orsakerna, hvarföre Kongl. Maj: t icke
kunnat bifalla Utgifvarens ansökning, att
ett Exemplar skulle inlösas af hvarje Kyrka
■ X
§6o Deri 16 Maj.
i Riket, hafva varit, dels att fortsättningen
af arbetet skulle tjena till intet, utan att
inköpa det föregående, hvilket skulle medföra
en dryg kostnad; dels att de flesta
Kyrko-kassor hafva ganska knappa och till
de nödvändigaste utgifter otillräckliga medel;
men i synnerhet att Kongl. Maj.t, då
fråga icke är ora Böcker, oundgängliga för
Gudstjenstens upprätthållande, eller för hälsovården
högst angelägna, icke anser sig,
utan Församlingarnas hörande, kunna ålägga
Kyrkokassorna någon utgift.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard.* Jag
får äfven tillstyrka Herr Professor Trafvenfelts
förslag till understöd af Statskassan
för ett vår nation så hedrande litterairt företag,
som i fråga varande Periodiska Ar.
bete; men då jag instämmer häruti, bör
jag ej underlåta väcka Ridderskapets, och
Adelns uppmärksamhet på en hufvudorsak
till det ringa antal Skrifter, i synnerhet
Originaler, som utkomma i Sverige, och
till våra Periodiska Skrifters ofta för tidiga
upphörande, nämligen den fullkomliga bristen
på forvagnar, hvilka derför äfven i
litterairt afseende vore nödiga. Denna brist
är skulden att Skrifter ej utan mycken svårighet
och kostnad spridas kring Landet.
Om det ljus, som vi här hört att Upsala
Lärosäte nästan ensamt skall sprida till
alia orter af vårt Rike, till en stor del är
återskenet af denna Academies fordna glans,
så
III» Deri 16 Maj. 561
så torde det hufvudsakligen härleda sig
deraf, att der utgifna Skrifter och Tidningar
hafva så nära till hufvudsakliga afsättnings-stället,
som är Stockholm, och att der
således mindre än vid andra Lärosäten saknas
tillfället till en lättare transport genom
forvagnar.
Herr Trafvenfelts Memorial tillika med
Herr von Rosenstcins och Herr Munck af
Rosenschölds Yttranden, i samma ämne, re.
mitterades till StatsUtskottet.
Vidare uppläste Herr Trafvenfelt följande:
En värd Ledamot, Herr Landshöfdingen
och Riddaren Pock, har, såsom medel
till vaccinationens befrämjande, föreslagit
en ansvarighets-lag eller Capitations-afgift
för hvart och ett barn, som icke inom 6
månader blifvit vaccineradt, och i rättan tid
för vaccinatören uppvist.
Såsom Ledamot uti en år l8ll af Kongl.
Majrt i Nåder förordnad Comité öfver Allmänna
Läkare-värden, hade jag då redan
den öfvertygelse!!, att åläggande af vite för
hvar och en som, utan laga förfall, inom
en viss tid försummade att låta vaccinera
sina barn, var både nödvändigt och lagligt,
och då Comitéen var befalld att utgifva
underdånigt betänkande om ett mera verk»
Ridd. och Ad. Prot. N:o 71* 72*
562
Den 16 Maj.
samt deltagande af Prester i Vaccinationen,
ansåg Comitéen, uti sin underdåniga^ skrifvelse
den 25 Mars 1312, ibland medlen till
vaccinationens underhållande och befordran,
de vara: ”att vid vite hvar och en ålägges
”att inom första året låta ympa sina Barn.
’’De som icke blifva inom denna tid vaccinerade,
upptecknas af Pastor på en Lista,
”sorn lemnäs till Mantals-skrifvaren , och
”komma föräldrarne att för hvarje år Barenen
efter det första fortfara att vara ovac”cinerade,
så framt de icke varit sjuka, er.
”lägga en plikt, lika stor med de vanliga
”Mantals-penningarne, hvilken plikt af de
”ordinära Uppbördsmännen uppbäras och
”indrifves.”
”Då Vaccinationen är det enda sättet
”att utiota de förödande smittkopporna, då
”detta medel tillika är lätt att verkställa
”utan att medföra någon särdeles kostnad,
”och aldrig orsakar någon olägenhet för
”hälsan, och då Eders Kongl. Maj:ts Lands”faderliga
omsorg anbefallt ett ständigt-och
”allmänt iakttagande af detta medel emot
5,ett så förderfligt ondt som smittkopporna
”äro, synes det, enligt Comitéens under”dåniga
tanka, sorn denna vigtiga sak bor”de
genom poJitien befrämjas, och allmän
”säkerhet och allmänt väl äfven 1 detta afseende
respecteras af dem som af fördomar
^och okunnighet, eller af tröghet och liknöjdhet
försumma sitt eget och andras bä«
”sta. Erfarenheten har älven här i Staden
Den 16 Maj.
563
”visat nyttan och nödvändigheten'häraf: se.
”dan åtskilliga år l8o5 vidtagna anstalter
”om Barnens frivilliga vaccinerande haft
”löga eller in^en verkan, antecknades uti
”September månads början 1806, genom
”ÖfverStåthållareEmbetets försorg, alla Barn
”sorn icke voro vaccinerade, och föräldrarne
”antyddes vid vite att inom månadens slut
”låta ympa dem} hvilket hade den lyckliga
”verkan, att efter den utsatta tiden inga
”Barn i Stockholm funnos ovaccinerade, och
”allt aflopp utan ringaste missnöje. Dessutom
mäste vid andra Farsoters hämmande
”för det allmänna bästas skull vidtagas anstalter,
som ofta medföra större olägen”heter.
”
Uti denna öfvertygelse är jag sedati
den tiden ännu mera styrkt genom ytterligare
erfarenhet af en sak, hvari jag icke
Varit overksam, samt af Presters och andras
berättelser, som befattat sig med vaccinationen
i Landsorterna, och hvilka alla funnit
att vaccinationen utan tvångsmedel icke kan
blifva rätt allmän. Kan Svenska Nationen
berömmas för en viss National-duglighet,
då det lyckas sätta den i Verksamnet, så
torde den å andra sidan ö(ta visa en tiatio.
nal-tröghet, äfven uti saiver, som äro nödtga
och nyttiga, och bär fordrar allmänna säkerheten
tvångsmedel, atmindstone till dess,
genom ReligionsLärarenas och uppfostrares
nitiska åtgärder, det största hindret för all
X)en 16 Maj.
physisk och moralisk bildning, tron på ett
blindt öde, med tiden hinner häfvas.
Terminen, inom hvilken alla friska Barn
skulle vaccineras, borde, enligt tnin öfver,
tygelse, utsättas till Ett år. Äfven, då det
icke är sällsynt, att äldre personer, som
icke haft smittkoppor eller blifvit vaccinerade,
kunna af de förra angripas, hemställer
jag ödmjukast om icke det borde stadJ
gas, fttt ingen får ingå i publik tjenst, ekler
erhålla lysnings-attest, som icke kan
uppte bevis att han haft smittkoppor eller
blifvit vaccinerad. Utomlands, i Preussen
t. ex., får ingen Landtman gifta sig, som
icke planterat ett visst antal trän; hvilken
författning vore ganska nyttig äfven i Sverige.
Äfven anser jag, lika med Herr Lands,
höfdingen, för högst angeläget, att så väl
controllen som plikten verkställes och uttages
genom Kronobetjeningens åtgärd, så att
Presterskapet icke måtte på något sätt deltaga
i en sådan, för deras kall opassande
befattning; och borde plikten tillfalla Mantalsskrilvaren,
till uppmuntran för de besvär
han härigenom får vidkännas vid upp.’
börden och inhämtande af Dop-förteckningar
i afseende på controllen.
Hvad Herr Landshöfdingen för öfrigt
anfört, om månadtliga förteckningars af gifvande
åt Vaccinatörerna, öfver de föddaa
antal och hemvist, om Vaccinatör ers anta
-
Den 16 Maj. 565
gande och om nödvändigheten af ett allmänt
VaccinationsReglemente, så instämmer jag
deri till alla delar, men vill med detaljerna
af de dit hörande upplysningar, som jag
kunde vara i tillfälle att afgifva, så mycket
mindre upptaga Höglofl. Ridderskapets och
Adelns tid, som dessa åtgärder dels helt och
hållet bero af hvad Kongl. Maj t dervid behagar
förordna, dels redan till större delen
äro vidtagne och verkställde: således har
Kongl. SundhetsCollegium, enligt Kongl.
Maj:ts nådiga skrifvelse den 8 Julii 1812»
afgifvit underdånigt Förslag till ett Reglemente
fö^ Vaccinationen, och enligt nådigt
Bref den 9 December samma år, underdånigt
Förslag till förekommande af Koppsmitta,
och rörande straff för dem, hvilka
genom försummad Vaccination åstadkomma
olyckliga följder; och utlåter sig Kongl.
Maj:t tillika uti sistnämnde nådiga Skrifvelse,
att Kongl. Maj:t vill taga målet, angå?
ende tvångsmedel, i öfvervägande, och uppskjutit
pröfningen af det föreslagna Reglementet
angående Vaccinationen intill dess,
efter nu vidtagna anstalter att bereda tillgång
på Vaccinatörer och Vaccin-ämnen,
Kongl. Maj:t finnér tjenligt att bestämma hu.
ruvida, jemte uppmuntran och belöningar,
äfven tvingande medel böra påtänkas och
föreskrifvas. Äfven har Kongl. SundhetsCollegium,
på Kongl. Majrts nådiga befallning,
år I8l5 utgifvit en Handbok för Vaccinatörer,
och nyligen hos Kongl Maj:t anmält
det Reglemente, Landshöfdingen i Ö
-
Den 16 Maj.
rebro uti sitt i nåder anförtrodde Län infört,
såsom tjenligt till föresyn viii fastställande
af ett allmänt Vaccinationslv-eglemente
för hela Riket,
Således lärer ingen annan åtgärd vid
detta ämne för Riksens Ständer återstå, än
en underdånig hemställan, om icke tiden nu
vore inne att vidtaga äfven tvångsmedel till
Vaccinationens allmännare befrämjande, på
sätt Kongl. Maj:t i sin vishet finner tjenligast.
Slutligen anser jag mig pligtig, att för
Eders Excellence samt Häglof!. Ridderskapet
och Adeln förklara, att efter hvad jag
af till Kongl. SundhetsColiegiuin inkomna
VaceinationsRapporter har mig bekant, Pre.;
sterskapet öfver hela Riket med mycken nit
och oförtrutenhet befrämjat Vaccinationen,
så väl genom tillsyn sorn genom egen hand,
läggning dervid j äfven som det till Läkare*
Corpsens i Sverige heder bör nämnas, att i.
från den tid Vaccinationen här i Riket genom
Herr Professor Munck af Rosenschöld infördes
och vann förtroende, Läkarne genast öfvergåfvo
att ympa Smittkoppor, ehuru det,
ta förut utgjorde den mest indrägtiga delen
af deras privata praktik, och i stället vid»
togo och befordrade den enkla Vaccination
nen, för hvilken de sällan erhålla något arf,
vode, då deremot uti sjelfva Jenners Fäder:
nesland det gifves nog egennyttig® Läkare,
som ännu genom Smittkoppors ympande un-,
derhåila Koppsmittan, och hvaraf handt, att
Den 16 Maj
-
567
år 1813 i London dödt omkring goo personer
af dessa Koppor.
Begärdes på Bordet.
Herr Rosenstein, Nils: Till hvad Herr Professor
Trafvenfelt med sanning och grundlighet
anfört, torde mig tillåtas att få tillägga
några ord. Den helsosamma Vaccinationens
införande i Fäderneslandet bör, till sin upprinnelse,
tillskrifvas några Svenska Läkares
nit och deras mod att trotsa fördomarna.
Den omfattades snart af Regeringen med omsorg,
uppmuntringar och åtskilliga till dess
befrämjande vidtagna anstalter. Framgången
syntes lefvande i flera årj men klagan
började från flera orter förspörjas om Vaccinationens
aftagande. Med oafbruten nådig
uppmärksamhet på det angelägna före*
målet, har Konungen i Författningarne gjort
de förändringar, förbättringar och tilläggningar,
som funnits nödiga, och hvilkas omständliga
upprepande skulle blifva alltför
vidlöftigt. Förnämligast klagades olver brist
på Vaccinateurer och Vaccinämne. Kongl.
Majit har anbefallt att, genom dess Befallningshafvandes
och Consistoriernas omsorg,
Vaccinations-föreståndare och Vaccinateurer
i alla Församlingar skulle antagas, och uppmuntringar
hafva blifvit tilldelte dem bland
de sednare, sorn utmärka sig, äfvensom dem,
hvilka frivilligt vaccinera. Nio Vaccin-de.
påts hafva blifvit inrättade, och äfven på
2:ne ställen derutöfver ProvincialLäkare fått
568
Den i G Maj.
löfte om belöning, för att förse sig med tillräckligt
Vaccinämne. Kongl. SundhetsCollegium
har alltid ett stort förråd i beredskap,
att bestrida skeende reqvisitioner.
Frän nästan alla Landshöfdingar och Consistorier
hafva tillfredsställande rapporter inkommit
Läkare och Presterskapet hafva
visat ett berömligt nit, och SundhetsColiegii
omsorg har fullkomligen svarat mot äm*
nets vigt och angelägenhet; likväl måste
medgifvas, att från flera orter föräldrars för.
domar och tredska blifvit anförda såsom betydliga
hinder, och hafva tvångsmedel blifvit
föreslagna. Kongl. Maj:t drog likväl i
betänkande att vidtaga denna utväg, så länge
det klagades öfver brist på Vaccinateurer
och Vaccinationsämne. Emedlertid har
ett nytt Reglemente för Vaccinationen blifvit
utarbetadt, och hvaruti frågan om plikt
för försummelse äfven ingår. Vid stadgandet
af denna sednare hafva betänkligheter
och considerationer mött. I Hufvudstaden
har en sådan plikt blifvit utsatt, meni Hufvudstaden
finnes en verksam Polis. I Landsorterna,
i synnerhet på Landet, torde verkställigheten
icke blifva lika lätt, och tilläfventyrs
vid sina tillfällen förutsätta undersökningar
och flerahanda omgångar, äfvensom
öfvertygelse och exempel torde i sådana
ämnen alltid blifva hvad man bör mest
tillita och påräkna. Då nu frågan kommit
under Riksens Högloft. Ständers skärskådande,
både önskar jag och är öfvertygad att
Riksens Ständers yttrande och tillstyrkande
Den 16 Maj.
569
lemna Kongl. Maj.t anledning att fullkomna
hvad i de redan vidtagna åtgärder kan återstå,
hvartill utan tvifvel hör det tjenligaste
och säkraste medel att tvinga dem,
hvilka icke låta leda sig af skyldighet och
omtanka för deras barns lif och helsa.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken anmälte att tvänne ledigheter uti
Bevillningsutskottet uppstått, efter Herr
Kuylenstjerna och Herr Stedt, i hvilkas ställe
Herr LandtMarskalken anmodade Herrar
Electorerne att nästföljande dag utse nya
Ledamöter,
Friherre Silfverhjelm, Göran Ulric, hade
inlemnat följande:
Vördsamt Memorial!
Det torde med skäl kunna påstås, att
Sedelmyntets beständigt fallande och vacklande
värde är den forst verkande orsaken
till det mesta, och kan hända till allt, det onda
i Rikets oeconomiska ställning, som man,
än under ett, än under ett annat namn, öfverklagar
och önskar afhjelpt. RörelseCapitalets
otillräcklighet torde mera af förenämnde
orsak vara en verkan, än af dess
större eller mindre ziffertal, hvilket i utbyte
varor emellan är likgiltigt, blott värdet
är stadgadt, och då icke varuproduction,
570
Den 16 Maj.
varuförädling och varuhandel så inom Landet
tilltag;!, att mera penningar till deras
bedrifvande äro behöflig!;. RörelseCapitalet
blir också otillräckligt, när det ej någorlunda
jemt emellan näringarna är fördeldt,
utan, igenom säkerhet om större vinst,
bortfly ter till någon af dem på öfriges bekostnad.
Sådant synes förhållandet de sednare
åren hafva varit i anseende .till Rikets
hufvudnäring Jordbruket, oell derigenom
hafva förorsakat den brist på RörelseCapital,
som pä Landtmanna. k lassens trefnad
och bestånd haft så vidriga följder.
Då förmodeligen Rikets församlade Ständer
under påstående Riksmöte med yttersta
omsorg lära söka att hindra Ranco-Sedelmyntets
vidare försämring igenom en större
i omlopp satt Sedelmassa, än den redan
circulerande; och då tydeligen ett större RörelseCapital
likväl är behöfligt för LandtmannaNäringen,
än det, den för det närvä
rande kan åtkomma, torde följande förslag
förtjena något afseende och skulle kanske
betydligt afhjelpa bristen.
De ädlare metallerne, hvarpå alla Baneolnrättningar
äro grundade, äro för Sverige
(då närvarande afkastning af våra Gruf,
vor är så obetydlig) ej på annat sätt åtkomlige
än antingen igenom öfverbalance i handel,
eller igenom Lån; den förre i flera år
uteblefven ; de sednare i längden till detta
behof skadlige. Också hafva BancoSedlar
-
Den if> Maj.
57 1
ne, oaktadt Q.ne Realisationer och den klo.
ka omvårdnad Rikets Ständer haft att upp;
rätthålla Bankens Credit, likväl med möda
kunnat räddas från förfall i allmänna opinionen.
Skulle icke jemte denna redan existerande,
på Silfver och Guld grundade Bancolnrättning,
en annan kunna tilivägabringas,
hvilken-ifrån den förnämsta af Landets produeter,
Säd, hämtade sin tillvarelse, och
hvarigenom ett Landtmanna RörelseKapital
skulle tillskapas och ett Sedelmynt komma
i omlopp, ”sorn utan fara kunde utvidgas
”och gifva Landtmanna- och kanske äfven
”Slöjde-Idogheten i Fäderneslandet en verksamhet
som ej kände andra gränsor, än
”antalet af våra armar, vidden af våra fält
”och vår Naturs Productionskraft,” såsom
en upplyst författare öfver detta ämne sig
uttryckt.
Om § million tunnor Spannmåls upplag
i Sveriges särskildta Provinser kunde
åstadkommas igenom ett antal Possessionaters
till Inrättningens början lemnade bidrag;
om de i hvarje District eller Provins
spridde afdelningar af SädesBanken
genast utiemnade sina, på Tunnor Spannmål
stälda sedlar, åt dem som levererat
denna vara, och dem dermed sedan kunde
fortfara, då någon i större eller mindre qvantitet
ville aflemna Säd; Om härmed en Dis.
cont-rättighet klefve förbunden, och afbe
-
TXfii 16 Maj.
talningar, det vare sig till Capital eller
Renta, skedde antingen uti Bankens Sedlar
eller uti Spannmål, sä skulle tvänne stora
ändamål bringas i verkställighet; det ena:
af en allmän Magazinslnrättning som underhöll
sig sjelf; det andra: af ett skapadt, på
inhemsk product grundaat circulerande
RörelseCapital inom hvarje District eller
Provins, med Sedlar som ägde ett säkert
och bestämdt värde, hvilka lätteligen efter
behofvet kunde realiseras, och som sällan
skulle spridas utom kretsen af den egenteliga
och nyttiga Idogheten.
Om denna idée, som i alla fall behöfver
så mycken utveckling, skulle vinna något
afseende hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln, anhåller jag vördsamt att detta Memorial,
tillika med en af mig genom trycket
Utgifven Skrift, kallad: Iragment i StatsOeonomie
och Financc, med Förslag till inrättande af
en SädesBank, må'te till Särskildta Utskottets
skärskådande och bedömmande remitteras.
Remitterades till det Särskildta Utskottet.
Herr Lindersköld, Axel, uppläste följande:
Vördsamt
Memorial!
Redan vid Riksdagen år 1812» eller rät»
tare sagdt, då ändtligen, väcktes hos Rik
-
Den 16 Maj,
573
sens Ständer fråga om en Inrättning, hvars
stiftelse, man med förundran linner, så sent
påkallad inom vårt Fädernesland, som likväl
mer än de flesta Europeiska Stater deraf
är i behof, och deraf kan draga fördel.
Denna inrättning kallas Practisk Bergs-!
Skola.
En värd Ledamot af det Högvördig»
PrestStåndet, Herr Doctor Mellgren, har
vid nyssnämnde Riksdag i detta ämne ingifvit
ett Memorial, som med de öfriga
Stånden communicerades, och blef till Högloft.
Oeconomie- och Besvärs-Utskotten remitteradt.
Författaren framlägger dervid omständeligen
de skäl, som bevisa nyttan och nödvändigheten
af en sådan undervisnings-anstalt,
och Utskottet har, i dess yttrande
deröfver, förklarat dessa skäl vara grundade
och upplysande.
Det vöre således öfverflödigt, att å nyo
upprepa dem, och ingen Svensk lärer dess-;
utom sätta i fråga, att ju Bergshandteringen,
sorn näst Åkerbruket är vårt Lands vigtigaste
Näringsgren, förtjenar den sorgfälligaste
vård, hvilken åter blott kan påräknas
hos practiskt kunniga Tjenstemän inom
BergsStaten,
Emedlertid saknas beklagligen ännu hos
5 7-Jr ' Den 16 Maj.
oss, en offentelig undervisning i de practiska
delarna af Bergs-vetenskapen.
Herr Doctor Mellgren har, i dess åberopade
Memorial, uppgifvit sättet _att afhjelpa
denna brist, anvisat stället för en
BtrgsSkolas anläggande, saint medel ei 11 dess
underhäll, utan BtatsCassans gravation.
Riksens Höglofh Ständer hafva äfven,
vid berörde Riksdag , förenat sig i den
önskan, att denna fråga skulle till Kongl.
Majus Nådiga pröfning öfverlemnas, med
underdånig anhållan, att en undersökning
måtte i Nåder förordnas, till närmare utredning
af saken, men jag vet ej, af hvil*
ket nnssöde för Bergs-vetenskapens förkofran
och Bergs-handteringens framgång, den.
na Riksens Ständers underdåniga och enhälliga
önska#n icke blifvit till Thronen framburen,
eller i Riksdagsbeslutet intagen.
Jag anhåller derföre vördsammast att
Eders Excellence Herr Grefven och Lahdtmarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln täcktes bifalla att detta ämne, vid
nu varande Riksdag, å nyo upptages och
granskas-, i hvilket fall detta anförande torde
blifva de öfriga Respectiva MedStånden
communiceradt, samt till Högiofl. Oeconomie.
och ResvärsUtskottet remitieradt, med anvisning
på Herr Doctor Mellgrens åberopade
Memorial af den 20 junii 1812, och
Deri 16 Maj
575
samma Utskotts Betänkanden af den 4 Juli
och 5 Augusti nyssnämnde är.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet, och bief det författaren
tillåtet att sitt Memorial med de öfriga
Respectiva Stånden communicera.
Herr Fock, Berndt Wilhelm, hade inlemnät
följande
Vördsamma Memorial:
Allt sedan jag, genom Kongl. Maj:ts
nådiga Fullmagt af den <2 April 1812, emottog
styrelsen af Upsala Län, efter Herr Landshöfdingen
och- Commendeuren Friherre af
Wetterstedt, som, i anseende till dess höga
ålder och förtjenster, vid afskedstagande!
blifvit hugnad med bibehållande af
hela Landshöfdingelönen, har jag utan lön
förvaltat LandshöfdingeEmbetet. Ehuru känbar!
det för mig varit, att med detta för»
hållande förena ett lefnadssätt, som egnat
det Embete Kongl. Maj ts nåd anförtrott mig,
har jag dock icke ansett mig berättigad att
vända mig till Kongl. Maj:t med underdånig
anhållan om Lönersättning och anslåéi ,
de af en mot min ansvariga och mödosamma
tjenst afpassad inkomst, förrän jag innevarande
år dertill fann en underdånig anledning
uti det då först till min kännedom
komne Kongl, Maj:ts den 3 December 1812
Den 16 Maj.
till Kongl. StatsContoiret aflåtne nådiga Bref*
härhos i afskrift ödmjukligen bilogadt, hvilket
uti sidsta momentet innehåller det för*
Ordnande, att de Civile Émbets och Tjenstemän
samt Betjente, de der, såsom öfver 70 är gamla,
erhållit afsked med Lönens bibehållande, borde flyt*
tas pä allmänna IndragningStaten, att der njutet
dem tillkommande löner, samt lönerm deremot vid
IVerken alltid qvarblifva till deras förmon, som de
afgängnes sysslor bestrida.
Sedan jag härefter i underdånighet insinuerat
detta ärende, täcktes Kongl. Maj:t,
genom nådig Resolution den 26 sisth April,
hvaraf bestyrkt afskrift härhos ödmjukligen
bifogas, väl i nåder tillåta att jag från in*
nevarande års början finge tillträda och uppbära
indelta Landshöfdingelönen, samt Herr
Landshöfdingen Friherre af Wetterstedt förflyttas
på allmänna IndragningsStaten, men
tillika i nåder förklarat ersättning för den
öfriga tiden, från min Fullmagts datum, ic*
ke kunna mig medgifvas i annan mån, ärt
som öfverensstämde med innehållet af Kongl,
Majus nådiga Kungörelse under den 9 Dec.
3812* angående viss praescriptionstid för
dem, som hos Statsverket äga någon fordran*
Vid tillämpningen häraf lärer den mig
i nåder tillagda ersättning komma att beräknas
först ifrån och med år l8l4, och jag
»kulle följaktligen deraf gå i mistning för
år 1813. Då likväl samma nådiga Kungörelse,
III.
Den 16 Maj.
577
reise, som föreskrifver att hvarje fordran
hos Statsverket för ett föregående år bör
inom den 1 Juli året derpå anmälas, tilli,
ka föranleder att det må ankomma på Rik.
sens Ständers pröfning, huruvida till godt.
görande af en sådan, i norn* nämnde tid ej
anmäld, fordran, något särskildt anslag må
beviljas, tror jag mig kunna, med full till.
försigt om ett benäget afseende, hos Rik»
sens Höglofl. Ständer i ödmjukhet hemställa
och anhålla att en lika ersättning med den
Kongl. Maj.t i Nåder redan täckts medgifva,
kunde äfven för år lgl3 af StatsVerkets
medel åt mig anslås.
För att vinna detta ändamål, föreser
jag mig icke behöfva fästa Riksens Höglofl.
Ständers uppmärksamhet derpå, att då Kongl.
Majus ofvanberörde Nådiga Bref, den 3
December 1SI2, icke kommit till en allmännare
kännedom, jag, i okunnighet om detsamma
allt intill innevarande år, icke ansett
mig berättigad till åtnjutande af ersättning
för den lön min, vid afskedstagandet ötver
70 år gamla, företrädare i tjensten fått bibehålla,
och således ditintills ej vetat att
jag hos Statsverket ägt någon fordran, till
hvars anmälande tiden också egenteligen
först torde vidtagit vid Herr Landshöfdingen
Friherre Wetterstedts förflyttande med
detta års början på Allmänna Indragnings.
Staten.
Ridd, 0th Ad. Prot. N;o 73. 74»
578
Den 16 Maj.
Jag är öfvertygad att äfven utan denna
consideration Riksens Höglofl. Ständer, som
sjelfve genom underdånig anhållan beredt
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordnande i meranämnde
Nådiga Bref, att lönerna vid hvarje
tjenst alltid borde qvarblifva, med deras
derigenom yttrade afsigt, att någon [embetsman
ej må tjena lönlös, icke finna förenligt
att låta mig sjelf vidkännas den uppoffring
jag. på hustru och barns bekostnad, af
egna tillgångar nödgas göra, för att kunna
föra ett lefnadssätt som egnadt värdigheten
af det Embete jag bekläder, och hvars nitfulla
bestridande utgjort föremålet lör mina
oafbrutna omsorger.
Afskrift.
Till StatsContoiret angående de af Riksens
Ständer anslagna Löneförbättringar för
fcm-bets- och Tjenste-män i Rikets Styrelse-verk.
CARL &c. &c. &c.
Till Oss hafva Riksens vid sist förflutna
Urtima Riksdag församlade Stander ytterligare
argi i v i t deras underdåniga yttrande,
rörande den vid 1809 års Riksdag väckta,
och al de, enligt Riksens Stäjiders underdåniga
anhållan, at Oss i åder Comiterade
till granskning icrehatde fråga om
utarbetandet af en plan till ett förbättradt
sätt för ät ender nas behandling uti Våra och
Den 16 Maj.
Rikets Collegier och Publika Verk], samt
derjemte uppgifvit och anslagit vissa medel
till förbättring i åtskilliga Embets- och
Tjenste-mäns Lönvilkor till fördelning, efter
den grund Vi, i afseende pä personalens
reglerande af de för hvarje Verk anslagna
summor, i Nåder för godt funnit att
fastställa.
Vid föredragningen af detta ärende,
deruti Vår tillförordnade Stats- Beredning
dess underdåniga utlåtande atgifvit, iiatv-e
Vi bland annat i Låder inhämtat, att Riksens
Ständer anslagit:
1:0 Till Lön-förbättring åt Embetsmin
och Betjening hos Eder, SOuOR:dr, svarande
emot 25 procent af eder hela ordinarie
aflöning, hvilken fördelnings-grund derföre
blifvit iakttagen uti det till Oss och Vår
StatsBeredning insända underdåniga Förslag
till fördelning af ofvannämnde medelj men
som en ytterligare jemkning eiler förbättring
förvissa af Betjeningen funnits billig,
och skulle kunna vinnas derigenom att en
Kammarskrifvare-syssla mimiskas saint en
Cäntzlist-lön användes i afräkning på den
lön, sorn den för Verket nödig lunne Uegistratoren
bör erhålla, alltså och dä Vi i
Nåder så väl härtill samtyckt, som bifallit
Vår StatsBerödnings underdåniga hemställan,
att i stället för 555 K:dr ld> sk , hvilka af
i fråga varande 3000 K:dr snulle tillfalla
Presidenten i Lönetillökning, 500 R:dr må
-
58o
Den i6 Maj.
ga i Taffel-penningar, såsom en lämpligare
löntillökning, anordnas; håfve Vi för godt
funnit att, på förenämnde grunder, fastställa
följande fördelning af ofvannämnde medel,
hvilka Riksens Ständer till Lön-förbättring
för Eder och den under Eder lydande Betjening
anslagit, nämligen;
Åt Presidenten, Taffcl-penningar 500.
— Trenne StatsCommissarier —■ 600.
•— Secreteraren —
— — 122. 32.
— 1 Notarie •— — — — 5g. l6.
— 1 Dito — — — — — 50.
-— i Actuarie — ■— — — 50.
•— 1 Registrator — — —• —■ 33. l6.
— 2 Cantzlister — — •— —• 83. 16.
— 1 Kamrerare vid Staten — lil.
— 1 Dito vid Expedition — — 122. 32.
— 1 Dito vid Bokslutet — — 122. 32-
— 2 Kammar-förvandter — — 133. 16.
— 2 Bokhållare — — — — 116. 52-
— 7 Kammarskrifvare— — — 2Q1. 32.
— 2 Rentmästare — —• •—• — 333. l6.
— 2 Bokhållare -— — —• — 116 32.
— 2 Kammarskrifvare — — — 83. l6.
— 1 Vaktmästare — — *—* 30. 8.
—• 5 Kammardrängar — — — 107- 24*
Härvid håfven J, Herr President, Friherre
Lagerheim, ii k väl i underdånighet
hemställt, att de för Eder föreslagna 5OO R:d
i Taffel-penningar först måga användas» åt
de 2ine StatsCommissarier, å 200 R'd hvardera,
hvilke utöfver antalet af StatsContoirets
Den 16 Maj.
581
ständiga Ledamöter blifvit i nåder tillförordnade
och innehafva löner på IndragningsStaten,
samt till lika beskaffad Löntillökning
af 66 R:dr 32 sk. åt Secreteraren Wennermark,
som med sin förra Notarielön äfven
är uppförd på IndragningsStaten; i hvilket
fall, och om Oss i nåder täcktes bifalla att
ifrågavarande £00 R:dr finge, såsom Taffelpenningar,
tillfalla PresidentsEmbetet i Stats*
Contoiret, i den mån nyssnämnde Innehafvare
af Löner, som böra indragas, afgå, ett
öfverskott endast af 33 R.‘dr 16 sk. skulle
för det närvarande öfverblifva till Eder, Herr
Friherre Lagerheims, disposition.
Jemte det Vi velat förklara Eder, Herr
Friherre Lagerheim, Vårt nådiga välbehag
öfver Eder gjorda underdåniga hemställan om
användandet af de Eder af dessa medel tillkommande
500 R:dr Taffelpenningar; håfve
Vi, med nådigt bifall derå, velat förordna
att de Lönförbättringar af 40(5 R:dr för 2.‘ne
öfver Stat varande StatsCommissarier, samt
af 66 R:dr 52 sk. för Secreteraren Wennermark,
hvilka J föreslagit att af dessa 500
R:dr utgå, må, under Eder, Herr Frihe re
Lagerheims, lifstid, komma dem tillgodo.
2:0 Hafva Riksens Ständer, i anseende
till den mängd af ansvarsfulla göromål, sorn
förekomma i Vårt och Rikets KammarCollegium,
och hvilka fordra arbetets fördelning
på 2:ne Divisioner, beviljat en årlig
summa af 5000 R:dr, till förbättring uti Em;
582
Deri 16 Maj.
bets och Tjenstemännens Lönevilkor inom
detta Verk, med dervid fogadt Beslut, att
de å Allmänna IndragningsStaten upförde
2:ne KammarRådslöner böra på Collegii Stat
inflyttasj och som Vi dessutom funnit nödigt
att än ytterligare ett KammarRådsEtnbete
bör tillsättas, hvarför Lönen af Oss blifvit
fastställd till 800 Rrdrj så håfve Vi i
nåder velat tillåta att ofvannämnde för KammarCollegium
anslagna 5000 R:dr måga fördelas
på följande sätt:
Åt Presidenten, Taffelpenningar 1000.
— 7 KannnarRåder, å 200 R:dr. 1400.
-— 1 KammarRåd, som ti 1
— Referendarien -— —- — 83- 16.
— 2 Notarier, hvardera 25 R:dr. 50.
-— 2 nya Notarier vid andra Divisionen,
å 225 R:dr. — 450.
— Actuarie» — — — — 23.
— 2 Registratorer, hvardera 25. 50.
— 4 Cantzlister, hvardera 16: 32. 66. 02.
— 2 Copister, hvardera 16: 32. 33. 16.
— 4 Camrerare, nemi. i Afräk
nings
1 :a, 2'a och 3:e ProvinceContoiren,
hvard. 56. 224-
— Kammarförvandt i Afräknings
Contoiret
— — — — 33. 16.
-— o Kammarförvandter, nemi. uti
hvarje af de 3:ne ProvinceContoiren,
hvardera 25 R:d. 75.
•*— 2 Bokhållare i Afräknings
Contoiret,
hvardera 25 R:d. 50.
*— 28 Kammarskrifvare, nemi. 6
Deri 16 Maj.
i Afräknings, 3 i hvardera
af de 3:ne frovinceContoiren,
l i AdvocatFiscalsContoiret,
och 2 i Archivet,
hvardera 16: 32. •— — 300.
Åt AdvocatFiscalen — — — 83. 16.
— vice AdvocatFiscalen — — 116. 32.
— 1 Copist vid AdvocatFiscals
Contoiret
•— — — — 37- 1*>.
— Inspectoren i Archivet — 56.
—- 1 Vaktmästare —. •—• -— 10.
— 8 Kammardrängar, hvard. 7: 56.
Summa R:d. 50C0.
7:0 Till fördelning emellan Våra och
Pikets Svea och Götha HofRätter, hafva
Riksens Ständer anslagit en sammanlagd summa
af 6000 R:dr; hvaraf Vi funnit lämpligt
att tillägga Svea HofRätt 3466 R:dr 32 sk.,
och Götha HofRätt återstoden, eller 2.333 R‘.dr
16 sk., att fördela på följande sätt:
Svea HofRätt
Åt vice Presidenten -— — — 266. 32.
— 6 HofRättsRåd, å 200 R.*dr. 1200.
•— i5 Assessorer, å 133: 16. —- 2000.
Summa R:d. 3466. 32.
Götha HofRätt:
Åt vice Presidenten — — — 266. 32.
— 4 HofRättsRåd, å 200 R:dr. 800.
— 11 Assessorer, å 133: 16, — 1466. 32.
Summa R;d. 2533. 16.
581
Den 16 Maj.
Den 16 Maj
585
4:o Hafva Riksens Ständer, till förbättring
af JustitiaeRevisions-Secreterarnes
löner, beviljat 1C00 Rtdr, hvaraf Vi i nåder
tillagt hvardera af de å Stat bestådde
5 RevisionsSecreterare 200 Rtdr, till följe
hvaraf RevisiönsSecreterarelönen alltså blifver
1000 R:dr.
Och som ofvannämride så väl för Eder
som KammarCollegium, HofRätterna och Ju*
stitiaeRevisions-Secreterarne, af Riksens Stander
anslagne Lönförbättringsmedel äro uppförde
på detta års Stat; så håfve Vi i nåder
för godt funnit tillåta att ifrån och med
innevarande års början vederbörande måga
dessa Lönförbättringar få till godo njuta.
Sedan, i afseende på möjliga indragningar
inom Vår och Rikets KammarRätt,
i underdånighet blifvit föreslaget, att Lönerna
för de hos KammarRätten varande 6
yngre Revisorer, utgörande, å 200 Rtdrför
hvardera, 1200 R:dr, måga indragas; hvaremot
KammarRätten i underdånighet anhållit
om tillökning af en Cantzlist emot indragning
af en Copist med en tillökt aflöningskostnad
af 45 R:dr, samt 89 Rtdrs tillökning
i vice AdvocatFiscalslönen; och Vi
redan den 3 October sistlidet år den föreslagne
indragningen bifallit; så håfve Vi i
nåder velat förordna, att innehafvarne af
dessa löner böra flyttas på IndragningsStat,
och lönerne, allt som en hvar afgår, besparas;
dock håfve Vi tillåtit KammarRätten att,
vid först inträffande afgång bland förenämnde
Revisorer, göra underdånig anmälan om
den af KammarRätten föreslagna Cantzlistsysla,
med för densamma tillökt aflöningskostnad
af 45 Rtdr, samt 89 F:drs tillökning
i Vice Advocatiiscals-lönen.
Vidare, och uppå derom af Vårt och
Rikets Bergscollegium gjord underdånig hemställan,
haive Vi i Nåder bifallit att följande
på BergsStaten varande Syslor måga på IndragningsStaten
öfverflyttas, för att med
Innebafvarnes, afgång försvinna; nemligen:
En Landtmätare med lön och tillökning 110
R:dr o2 sk., följande Malmletare: till Oster
och Vester Bergslagen 16 R:dr, 1 i Nora
och Lindes 33 Rtdr, 1 uti Wermlands 16 R;dr,
1 i Uplands, Roslags och Gestriklands 33
Rtdr; 2 i Södermanlands, Östergöthlands
och Smålands 32 Rtdr, Grufvefogdelönen i
Uplands Bergslag 33 Rtdr, samt Bergsfogdesyslan
i Skinnskattebergs Bergslag, såsom
förenlig med Bergsfogdesyslan i Norbergs
Bergslag, 50 Rtdr; tillhopa 323 R:dr 32 sk.
Slutligen och med nådigt bifall d Riksens Ständers
underdåniga, anhållan, håfve Vi sä väl anbefallt
de af Oss, i afseende pä Inrättningen af en
PensionsCassa för Civilstaten, i näder förordnade
Committerade, att, sä fort möjligen ske kan, inkomma
med underdånigt project till grunderna för
denna Inrättning, som ock förordnat att emedlertid,
och intill dess denna Inrättning kommit till
verkställighet, icke allenast nu varande Civile JEm
-
^86 Den 16 Maj.
bets- och 'Tjenstemän samt Betjente, hvilka såsom
öfver 70 är gamla, erhållit afsked med lönens bibehållande,
utan ock de hädanefter afskedstagande
måga flottas pä Allmänna IndragningsStaten, att
der njuta dem tillkommande löner, samt Lönerne
vid Verken deremot alltid qvarblifva, till deras förmon
som de afgängnas syslor bestrida.
Hvad Vi således godtfunnit förordna,^
varder Eder till behörig efterrättelse och
verkställighet, i hvad på Eder ankomma
kan, härmed i nåder tillkännagifvet. Vi &c.
&c. &c. Stockholms Slott den 3 Dec. 1312-
CARL.
J. A. Börtzell.
Lika lydande med det vid Kongl. KammarExpe.
dition förvarade Concept, intygar
F. A Wilhelmson,
Kongl. Förete ExpeditionsSecreterare.
Afskrift.
K o n g 1. M a j:t s
Nådiga Resolution uppå Landshöfdingens
öfver Upsala Län, Riddaren af
Kongl. Maj:ts Svärdsorden, R. W. Focks
underdåniga anhållan att, med anledning
af Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse
till dess och Rikets StatsKontor af
den 5 December 1312, rörande flyttning
på IndragningsStat för de Embcts- och
Tjenstemän, som uppnått Sjuttio år,
Den 16 Maj. 587
och sedan hans företrädare, Landshöfdingen
m. m. Friherre af Wetterstedt
blifvit, i anseende till dess ålder och
förtjenster, hugnad med bibehållande
af hela Landshöfdinge-lönen, Kongl.
Majit i Nåder täcktes förordna att ersättning
härför måtte ifrån Sökandens Fullmagts
datum, den 2 April lgl2, och
framgent, så länge nämnde lön af Friherre
af Wetterstedt disponeras, af andra
medel varda anslagen, derigenom
sökanden, som, med uppoffring af enskild
förmögenhet, i tre år utan lön
innehaft LandshöfdingeFmbetet, kunde
vinna en mot hans ansvariga och mödosamma
tjenst svarande inkomst; Gif.
ven Stockholms Slott den 26 April l3l5.
Kongl. Maj:t har, efter inhämtande af
Dess och Rikets StatsKontors underdåniga
utlåtande, i Nåder låtit Sig denna underdåniga
Ansökning föredragas, och dervid
godtfunnit i Nåder tillåta att sökanden må
från innevarande års början tillträda och
uppbära den indelta Landshöfdingelönen i
Upsala Län, samt Landshöfdingen Friherre
af Wetterstedt deremot varda flyttad på
Allmänna IndragningsStaten, och der, likaledes
från detta års början, uppbära beloppet
af Indelta Landshöfdinge lönen, uträknad
i penningar efter förvandling och Markegång.
Beträffande åter frågan huruvida Landshöfdingen
Fock må njuta ersättning för den
5S8
Den 16 Maj.
öfriga tid, från hans Fullmagts datum räknad,
hvarunder han LandshöfdingeEmbetet
lönlös förvaltat, har Kongl. Maj.t funnit en
sådan ersättning icke kunna i annan niån
medgifvas än som öfverensstämmer med innehåilet
af Kongl. Majtts Nådiga Kungörelse
under den 9 December I812, angående
viss praescriptionstid för dem, hvilka hos
Statsverket äga någon fordran; och korn.
mer således Landshöfdingen Fock, med af.
seende å de i samma Kungörelse bestämda
fatalier, att för den tid som ej är försuten
uppå allmänna IndragningsStaten, af dess
besparingar, uppbära Landshöfdinge Lönen
efter valvation af föregående årets
Markegång; hvaremot den lön, som sökanden
uppå Finska ExpectanceStaten nu innehar,
skall tili Statsverket indragas frän och
med den tid, då han af ersättniag för den
Indelta Landshöfdingelönen kommer i åt.
njutande. Hvilket Vederbörande till underdånig
efterrättelse länder. Datum ut
supra. i
CARL.
A. G. Mörner.
Likheten med Hoga Originalet intyga.
3• P. Lund. P. R. Ferlin.
Häradshöfdinge. E. O. Kammarskrifvare
i Kongl. K ani mar Col legio»
Remitterades till StatsUtskottet.
Den 16 Maj.
589
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz Ludvig,
uppläste ett Memorial angående törkla-'
lingar öfver vissa delar af TryckfrihetsFörordaingen,
och . begärde Remiss deraf till
Cons ti tu tions Utskottet.
Herr LändtMarskalken erinrade Herr Friherre
Stael von Hollstein, att enligt Sl och
83 §. §. Regeringsformen, kunde icke en
sådan motion inom ett RiksStånd upptagas
och remitteras, utan ägde Friherre Staél
von Hollstein, om honom så godt syntes,
att med sitt förslag vända sig directe till
ConstitutionsUiskottet.
Någon hördes begära Friherre Stael von
Hollsteins Dictamen på Bordet, men uppå
af Herr Munck af Rosenschöld gjord erinran,
att en sak, som ej kunde komma under discussion
i Plenum, ej 'heller kunde läggas på
Bordet, ansåg Ridderskapet och Adeln en
sådan bordläggning icke kunna tillåtas.
M
Friherre Stael von Hollstein uppläste följande
:
Bland de oordningar, som i sednare åren
mycket tilltagit och kräfver rättelse, är å~
verkan å Skog. Detta anses icke för stöld,
kan försonas med penningeböter, och har i
allmänna opin on icke något vanhederligt.
Skog är likväl på många orter den redbaraste
egendomen, och förlust deraf är ofta»
59°
Den 16 Maj.
Den 16 Maj.
591
kännbarare än om man genom stöld mistel
en häst eller annat kreatur på betesmark:
det sednare brottet är likväl belagdt med
högsta kroppsplikt, då det förra knappt
har anseende af brott — ehuru det oftasl
utöfvas med våldsam hand. Att således
söka förekomma denna olägenhet, synes
ganska nödvändigt. Det är visserligen icke
min tänka att någon sådan påföljd, som med.
förer hederns och välfärdens förlust genom
en menlig bestraffning, dera skulle fästas,
sådant passar icke i vårt upplysta tidehvarf,
dä man börjar bättre än fordom känna menniskans
värde. Jag får derföre föreslå att
alla de, som beträdas med åverkan å andras
Skog', mätte ställas under värfnings-placatet;
jag tror detta skall verka kraftigare än något
annat, när man känner huru motbjudan.
de det är för Allmogen atc tjena vid värfvad
trouppe. Skulle ålder eller annat hindra
en sadan persons antagande till Soldat,
kunde ett hallt års arbete på Fästning eller
Arbetshus tjena i stället.
Remitterades till Lagutskottet.
Vidare yttrade Friherre Stael von Hollstein
Vid i?Og års Riksdag beslöts att RecognitionsSkogarne
till Statens bästa skulle
användas, fördenskull skatt läggas och hemmantal
åsättas, samt sedermera af Bruksägare
titl Skatte lösas till så stor del som
af början vid Brukens anläggande blifvit
dem anslagen, det öfriga eller egentligen
de så kallade RecognitionsSkogar, som i
sednare tider erhållits, skulle genom offentlig
auction försäljas till den mestbjudande;
man kan se i4 §■ i Riksdagsbeslutet den
2 Maj lyLO. I detta ögonblick, då penningställningen
i Riket är sådan, att biträde
kräfves af Banken, eli r ock flera RiksgäldsSedlar
sättas i omlopp, utan någon ytterligare
fond eller säkerhet för dessa Verk,
hvarigenom myntets försämring bitr en naturlig
följd, så vore här en fond att erhålla;
rätta tiden att begagna densamma, tror jag
nu vara inne. Vid riksdagen l,';12 inlemnade
jag ett Memorial i detta ämne, sorn
likväl, i anseende dertill att Riksdagen var
så långt avancerad, blef bvilande till den
nästa; jag anhåller för den skull Ödmjukligen
att det nu, tili behandling af StatsUtskottet,
dit måtte remitteras.
Herr Landt Mar skalken anmodade Friherre
Stael von Hollstein at., innan någon Remiss
kunde ske, vidare upplysa sakens skick.
Friherre Stael von Hollstein fortfor vidare:
Afven var min ranke att nu, då Motionstiden
skrider ri I ända, väcka fråga om rsdovisnings-skyldigheten
för lBOt-i och 1809
års räkenskap r och uppbörd; men då j ig
förmodar att tili SratsTJtskottets Betänkanu ,
vid RiksStatens projecterande, tillfälle bitr
59? Den 16 Maj.
mig gifvet att då yttra mig, vill jag afvagta
denna tidpunkt.
Herr Danckwardt, GustaJ Magnus, hade
inlemnat följande:
Om an det ämne, hvilket jag nu får
den äran att vördsamt framställa, kunde
synas mera röra någon Enskild medborgares
angelägenheter, än räknas till de vigtiga
allmänna ärender, som hittills utgjort
föremålet för Ridderskapets och Adelns
motioner, är detta ämne likväl af den egenskap
att det tillförne hört tili Riksens Höglod.
Ständers handläggning-, och då anledningar
förekommit att å nyo påkalla en sådan,
men den enskildte medborgaren icke
utan Representation trott sig äga rätt dertill,
så har jag, med öfvertygelse om rättvisan
af hans sak, icke kunnat tveka att,
för framställningen deraf, begagna den förmon
jag äger, att vara en medlem af detta
Respectiva Stånd.
Förhållandet med denna sak är i korthet
sådant: att, sedan Kongl. Maj:t, på
Riksens Ständers underdåniga tillstyrkande,
genom Dess, i Afskrift, Litt. A, härvid
fogade Nådiga Resolution den 20 October
1756» under perpetuel Arrende-rättighet,
till Öfverjägmästaren Anders Gyllensvärd
och dess efterkommande upplåtit Ollestads
Krono
-
III.
Den 16 Maj.
593
Kronosäteri, 2 Mantal, med underliggande
hemman och lägenheter uti Hofs och Hudene
Socknar af Guseneds Härad och Elfsborgs
Län, med vilkor att han och de årligen
skulle utgöra den renta som af Egendomen,
efter Jordboken, borde utgå; hvaruti sedermera,
äfven på Riksens Ständers underdåniga
tillstyrkande, genom Kongl. Brefvet
den 7 September 1762, den lindring blifvit
Öfverjägmästaren Gyllensvärd förunnad, att
alla Rentepersedlarne skulle få betalas efter
3735 års ständiga Markegång, utom afraden,
15 tunnor 4 fjerdingar J kappe, som borde
in natura utgöras, samt Kongl. Maj.t än
vidare, på Riksens Ständers underdåniga
hemställan vid I769 års Riksdag, genom
Nådigt Bref af den i5 Mars I77O, bibehållit
Gyllensvärd och hans arfvingar vid 1756
års förläning med sidstnämnda vilkor; så
hade, på Gyllensvärds anhållan, att emot
Rentans utgörande efter Jordbok och för»
vandling, med grund af årlig Markegång
samt särskildt erläggande af Tio års sammanslagne
grundrentor efter Kronovärdi, på
sätt författningarne i allmänhet om Skatteköp
stadga, få Ollestads lägenhet under Skattemanna
rätt åt sig upplåten, Kongl. Maj:ts
och Rikets KammarCollegium, med anmälan
om innehållet af Kongl. Brefvet den 21 Tanuari
1782? i underdånighet hemställt till
Kongl. Maj:t huru med det sålunda sökta
Skatteköpet borde förfaras; på hvilken underdåniga
hemställan Kongl. Maj:t, genom
Ridd, och Ad. Prot. N;o 75» 76.
594
Den 16 Maj.
härhos i afskrift, Litt. B, bilagde nådiga
Skrifvelse till KammarCollegium den 12
November 1808 i nåder förklarat: Att det
åberopade Kongl. Brefvet den 27 Januari 1782,
rörande återgång af perpetuela Arrenden ä Kungsgårdar,
såsom ifrån Kronan inabalienable, icke kunde
låmpag till Ollestad, som icke core af sådan
natut, utan, enligt hvad utröndt blifvit, förut varit
Frälse, men för skuld i6cj6 till Kronan blifvit indraget;
hvarföre ock Kongl. Majit funnit Ollestad,
enligt SkatteköpsFörordningarne och
hvad förut varit vanligt, kunna till Skatte
försäljas, sedan några lagliga skäl icke visat
sig till rubbning i den beständiga Besittningsrätt,
som blifvit Gyllensvärdska arfvingarna
förunnad, samt derföre i nåder
tillåtit det Ollestad, med tillhörande hemman
och lägenheter, mot erbjudne vilkor, finge
under Skattemanna rätt upplåtas den eller
dem af Gyllensvärdska arfvingarna, som deraf
vore laglig innehafvare} till följe af hvilket
nådiga förordnande, desse, jemte nedsättande
af behörig Skatte-köpsskilling, g50
jR:dr 38 §k. 10 r. Banco, om fullbordande
af det beviljade Skatteköpet anhållit. Vid
den pröfning af detta Skatteköpsmål, som
KammarCollegium derefter ej förrän den 20
Augusti I8I0 (Litt. F.), var i tillfälle att
företaga, hade Collegium inhämtat, att Riksens
ständer emedlertid uti deras underdåniga
skrifvelse af den 20iförutgående April,
i 3 afdelningen af Kungs- och Ladugårdarne,
ibland sådana nämnt och upptagit Ollestad,
med förklarande: Att som de till den
-
Den i 6 Maj.
595
ha afdelning hörande lägenheter endast innehades i
grund af Konungens Särskildta tillåtelse, utuit att
Auctiöner i laglig Ordning föregått, borde Arrén,
det af dessa Kungsgårdar utgå i Spannmål, räknad
efter det årets Markegång, då pehningerentan
bestämdes, eller Arrenderättigheten beviljades; hvarföre
KammarCollegium funnit sig böra hos
Kongl. Majit i underdånighet anmäla sådant,
och Dess nådiga förordnande derom afvakta}
derpå Kongl. Maj:t, genom nådigt svar
till Collegium, den 10 December samma år
1810 förklarat: Att ehuru Kongl. Maj-.t i nå
der
funnit det Ollestad icke kunde för Kungsgård
anses, samt att följaktligen Skatteköp d denna egendom,
enligt nu gällande författningar, ägde
rum; likväl och då Ollestad af Riesens
Ständer blifvit upptaget såsom Kungsgård,
hade Kongl. Maj-.t befallt att frågan om Skatteköp
derå borde hvila intill nästa Riksdag,
då anmälan derom hos Riksens Ständer borde
göras} hvarinedlertid Arrendet af Ollestad
skulle utgå på samma sätt som det sedan
år 1762 blifvit utgjord!» Af dessa anledningar
hade Kongl. Majit jemväl, uti en
vid Sistlidtte Riksdag i Örebro år i8l2 aflemnad
nådig Proposition, jemte upptagande
af detta förhållande, föreslagit Riksens
Ständer: Ätt Ollestad med underliggande hem
man,
såsom icke varande af Kungsgårds natur,
ilian en tilt Kronan itilöst Frälselägenhet, måtte utgå
från antalet af de Kungs- och Kungs-Ladugårdar
, hvilka i Riksens Ständers underdärdga skrifvelse
af den 2 April 18 io funnos upptagna, på
det att sedermera med denna lägenhet, lika med
59®
Deri 16 Majt
andra af samma beskaffenhet, kunde enligt gällande
författningar förfaras; men Riksens Högloft
Ständer behagade likväl häruppå förklara:
”Att de, som funnit denna Krono
lägenhet
upptagen i i5 $• af lliksdagsBe”slutet
den 2 Maj 1810 bland de Kungsgär”dar,
för hvilka den faststälda Arrendesum.
”man skulle för den återstående Contracts”tiden
erläggas, reducerad till Spannmål ef”ter
det årets Markegång, då Penningrentan
”bestämdes, eller Arrenderättigheten beviljades,
icke hade ansett någon förändring
”i detta stadgande böra göras, eller den begärda
Skattelösen af KronoSäteriet Olle”stad
kunna beviljas.’5
Då nu detta beslut finnes hafva förän,
ledt dertill, att all vidare åtgärd afstadnat
till fullbordan af den Skattelösen, som Kongl.
Maj:t likväl ovilkorligen beviljat, fastän dea
sedermera blott ansetts, för ofvannämda orsaker,
böra hvila intill nästa Riksdag; men
sådant, efter mitt vördsamma förmenande,
icke kan förenas hvarken med den helgd
Konungamagtens Beslut bör äga, eller med
den enskildes derunder beroende rätt, utan
all laglig verkan, till men för det allmänna;
så och enär detta ämne ej mera än andra
till Riksens Ständer hörande kan vara
uteslutet ifrån, utan snarare synes oundvikligen
fordra dess vidare granskning, torde
det tillåtas mig att, till beredande deraf3
få vördsamt anföra följande:
Den 16 Maj.
597
Om man ifrån det vid 1812 års Riksdag
tillsatta StatsUtskottets öfver Kongl.
Majlis högstberörde nådiga Proposition afgifna
Betänkande, får hämta grunden till Riksens
Ständers då fattade förenämnda Beslut,
så finner man att skälet dertill egentligen
varit: ”Att sedan vid 1809 års Riksdag för
hållandet
med Ollestad skulle blifvit upp”lyst,
samt att Riksens Ständer då, utan att
”fatta något särskildt beslut i anseende till
”frågan om Skatteköp å Ollestad, uti 1810
”års RiksdagsBeslut upptagit denna lägenhet
7,bland de Kungsgärdar, som blifvit förlänte ge7,
nom Konungens ensiildta förordnande, eller till”komna
nädebevisningar medelst Prolongation af
”Arrendet utom Auction, Och för hvilka den
”faststälda Arrendesumman skulle för den
”återstående Contractstiden erläggas, redu”cerad
till Spannmål, efter det årets Marke,
”gång, då Penningerentan bestämdes, eller
”Arrenderättigheten beviljades, och således,
”utan afseende på de åtgärder, som till den”na
egendoms försäljande till Skatte blifvit
”vidtagna, förklarat densamma böra lika med
”öfriga uppräknade Kronogods behandlas.”
I anledning häraf har jag sökt utforska
egenskapen af den upplysning som 1809 års
Ständer kunnat äga om förhållandet med Ollestad;
och jag har icke kunnat finna att
den varit annan eller vidsträcktare, än hvad
de förteckningar innehöllo, som från KammarCoIlegium
blifvit infordrade öfver de befintliga
Kungsgårdslägenheterna.
\
59»
Pen i h Maj.
Det af dessa förteckningar, hvarå Olle,
Stad jemväl blifvit uppfördt, under Litt. C.,
bilagda Utdrag utvisar väl att uppgift 1 emil
a ts på en del af de Kongl. Resolutioner
och Bref, till Följe hvaraf Ollestad utaf
Gyllensvärdska slägten innehades under per.
petuelt arrende, nied vilkoren derför, samt
att det äfven blifvit tillåtet att till Skatte
inlösas; men förteckningen utvisade alldeles
icke, hvarken af hvad äldre natur denna
Lägenhet rätteligen bestod, huru den kommit
att vara en Krono-disposition, eller på
hvad egentlig grund den blifvit och förblif.
vit en Gyllensvärdska slägtens beständiga
besittning? — Om derföre Riksens Ständer,
tinder en häraf missledd öfvertygelse att
Ollestad från äldsta tid varit ett Krono-gods,
och genom Konungens enskildta förordnande blifvit
förlänt, och efter Dess särskildta Nådebevisning
Arrendet derå prolongera dt utan Auction, Samt
att tillåtelse om Skatteköp vid sådant förevetande
ingen ting betydde, eller åtrnindstone
ej borde vinna fullbordan, så må man
väl icke föreställa sig den möjlighet, att i
det fa{l Riksens Ständer då varit fullkorn,-  ligen upplyste om det rätta förhållandet
tued Ollestad, eller att det aldrig varit någon
Kungsgård, utan från början ett Frälse.
Säteri, men sedermera genom hemfall till
Kronan för skuld blifvit en vanlig Kronolägenhet,
och att förläningen deraf, äfven
såsom sådan, icke genom Konungens enskildta
Nådebevisning, utan på Riksens
Ständers tillstyrkande, för Riket visad tro.
Den 16 Maj,
599
het och nit, skett och bekräftats för Gyllensvärdska
Slägten in perpetuo, utan att
således någon Arrende-prolongation och
auction dervid någonsin kunnat komma i
fråga, likasom för de urgamla ungsgårdsLägenheter,
hvarå 1782 års författning egentligen
hade afseende, Riksens Ständer likväl
skulle kunnat, tvärt emot dessa ostridiga
sanningar och heliga förbindelser, med full
föresats handla på enahanda sätt, och såmedelst,
utöfver gränsen af dess lagliga magt,
enskildt, ej blott förändra Ollestads urgamla
natur, utan ock tillintetgöra hvad Konung
och äldre Ständer ansett böra heligt hållas,
ja, jag vågar äfven tillägga, att vore sådant
en möjlighet, den jag för min del åtmindstone
icke kunnat på något sätt leda i fattning,
så öfverginge det onekligen äfven begreppet
om den visa urskiljning och rättrådighet
i handlingssätt, sorn alltid ansetts
vara oskiljaktiga från vårt Rikes vördade
Ständer, Dessutom har 1S12 års Statsutskott,
i dess ofvanberörde Betänkande, under
medgifvande af det samma förhållande
med Ollestad som jag nu anfört, och hvilket
derföre icke bör vara något tvifvelsmål
underkastadt, förklarat det Utskottet icke
kände, och således icke kunnat utreda af
hvad anledning Riksens Ständer 1809 icke
dessmindre till klassen af Kungsgårdar hänfört
Ollestad, hvilket, i förening med den
af Utskottet vidare gjorda anmärkning, att
samma Ständer icke tagit något särskildt
beslut i frågan om Skatteköp derå, måste
