# ID: svediakorp-gov229
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1815
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 142,229
# sentences: 3,927
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


150
Dsn 4 April.
het befintliga Kärr, Måssar och Ödes-fält, rom
vid åskådandet utgöra en bedröflig åsyn, hafva
nu mera ådragit sig en allmän uppmärksamhet.
i synnerhet, sedan genom Enskifte och
By-utflyttning hindret och fördomen blifvit undanröjda,
och tänkandcs odlingsdrift dymedelst
blifvit uppiifvad; denna riksgagneliga odling
kan icke, utan allmänt understöd, äga någon
framgång. Vår Allernådigste Konung har, äfven
i denna omständighet, gifvit ett lysande
efterdöme, genom Nådig Befallning till Dess
JLandtbruksAcademie rörande DagsMåssens odling
för Dess och Kronans räkning, bestående
af 1S64 geometriska tunnlands vidd, belägeia
inom Ombergs Djurgård i Östergöthland, vid
Alvastra, och sorn denne Mosse på Konungens
Nådiga Befallning, förlidet år, genom Dess
LandtbruksAcademies åtgärd, är både afmätt
och afvägd, lärer detta år odlingens början
blifva verkställd.
Att undanrödja de hinder, som mota vid
den i hela Riket vidsträckta Kärr- och Öde-,
slätters odling, i synnerhet i skoglösa orter,
är någon penninge-tillgång så mycket nödvändigare,
som annan hjelp icke tyckes vara möj.
lig, och dessförutan sådane ryslige trakter
skulle förblifva i samma skick, som de från Hedenhös
varit; till de dertill erforderliga medels
anskaffande finnes ibland Riksens Hög-ofh
Ständers tillgångar flere utvägar; såsom någon
liten, tillexempel, En spillings årlig afgift
af byar person som fyllt 15 år, under
namn, till Landibrukets upphjelpande, eller
Den 4 April.
en lika afgift för hvar och en som nyttjar brännvin,
caffe, med flere, men säkra afgifter, som
ehuruväl denna afgift, i Renterierna, både af
städer och landet tillika med Krono utskylderna
incasseras, icke borde med de sistnämnda
förblandas, utan såsom en särskildt stående
fond för ny-odling utlånas, till dem, som uppvisa
gjorda nyttiga företag i denna väg; vid
lånets bevilljande kunde, sedan odlingen blifvit
vederbörligen värderad, summan utbetalas
första året utan intresse, och sedermera
3 procent, till dess hela odlingen vore fullkomnad,
då 5 procent årligen erlades, hvaraf 2
procent afskrefvos på Capitalet, och den odlade
marken med grödan vara under förpantning,
tills hela lånet vore ersatt.
Då vi med visshet äro underrättade , att
andra nationer både före och under sista kriget,
då handeln varit stängd, börjat förbättra
och föröka sina egna jerntiligångar, hvilken
upptäckt troligen snarare till- än aftager, mindre
upphör, hvarigenom kunde hända, att exporten
af Svenska Jernet i samma mån förmindskades
, och ej som förut någorlunda motsvarade
våra utrikes ifrån mer eller mindre nödiga
behof; om, då Spannmål, Salt och andra
till lifvets uppehälle oundgängliga nödvändighets
varors införskrifning bibehöjles, utan att
af landets egna producter blifva ersatta, skulle
utsigten till Rikets räddning blifva brydsam;
denna tidpunkt torde snart nog inträffa,
och bör liksom i förväg uppmana oss att vidtaga
kraftiga anstalter till Landtmanna naria
-
152
Den 4 April,
garnes upphjelpande, såsom det enda medlet
till Svenska Folkets räddning från fattigdom,
med alla dess olycksföljder. Alla andra nä.
ringar kunna tillfälligtvis förmindskas, ja, till
och med en del deraf upphöra, men Landtrnanna-näringen
och dess producter äga bestånd,
så länge Jordeu genom menniskoflit och arbete
odlas.
Då krigets olycksföljder förstört andra
Länders förmögenhet, plundrat deras hus och
sköflat deras grödor, kunne vi, näst den
Högstes bistånd, nu i lugn, efter slutad fred,
med vördnad och tacksamhet upphöja vår
Regerings prisvärda vishet, som så utmärkt
vårdat Svea Land och Innevånare, gifvit oss en
varaktigare fredsutsigt, och stadgat en brödraförening,
hvarpå hela Scandinaviska halfons
välgång både nu och framdeles är grundad.
Våra hemmavarande och Principalers förtroende
till deras Fullmägtiges insigtsfulla och
nitiska åtgärd i afseende på Rikets upphjel.
pande och förkofring har aldrig varit vacklan,
dej då nu den önskan är allmän, att Landt,
manna yrket måtte understödjas, och då alla
äro villiga att bidraga till detta riksgagneliga
företagets befordrande, huru skulle då hoppet
i detta afseende förfelas, eller genom tidsutdrägt
förfalla i overksamhet ?
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet, och blef det Författaren
Den 4 April, 153
tjlåtet att sitt Dictamen med de öfriga Riksbtånden
communiccra.
Friherre Hjerta, Lars, uppläste följande:
De flera Memorial, hvilka, rörande den
så kallade Gårdfari- och Vestgötha-handeln,
blifvit upplästa, gifva mig anledning att, sora
Landshöfdinge i det Län, hvarifrån denna
handel har sitt ursprung , äfven yttra raina
tankar.
Vid så väl förflutna, som nu pågående
Riksdag, har detta ämne väckt Riksens Ständers
uppmärksamhetj och bland de många
skäl, som åberopas för att bevisa skadligheten
af denna näringsgren, har öfverflödets kringspridande
, äfven i de lägre classer, fått det
Iiufvudsakligaste och förnämsta rummet. Ingen
med sann kännedom kan förneka, att förhållandet
ty värr är sådant, och att ett gränslöst
missbruk af tillerkända billiga rättigheter
är rätta orsaken till det som öfverklagas; men
för att vinna det ändamål, som hvarje vältänkande
åsyftar, torde det vara nödigt, att nu
bestämdt utreda, hvaruti Gårdfarihandel egentligen
består.
Enligt äldre privilegier, har sju Häraders
Allmoge af Elfsborgs Län fått rättighet att
till åtskilliga orter inom Riket afyttra egna
tillverkningar af alla slags väfnader, smidqoch
trädarbeten, m. m., sedan de till idkande
154
Den 4 April.
af denna handel fullgjort hvad Författningarne
föreskrifva, det vill säga, att de bevisligen
äro Hemmansbrukare, äga bevis af vederbörande
Presterskapet, att de enligt varunota
äro försedde med egna tillverkningar, och förete
behöriga Sundhets-attester. När allt detta
är iakttaget, så äger Landshöfdingen ej rätt
att förneka Gårdfaripass, hvaruti införes Hemmansbrukarens
namn och hemvist, orten dit
han vill begifva sig, för att sina varor afyttra,
förteckning derå, samt tiden då han ofelbart
bör vara åter.
Tvänne gånger om året, nemligen i Januari
och September månader, utdelas dessa
pass för 2:ne månader hvarje gång, och åligger
passtaganden dessutom att, innan han företager
handelsresan, uppvisa passet på Tull- "
kamrarna i Borås eller Ulricehamn, för att styrka,
det ej andra varor medföras, än som i passet
finnas antecknade Controllen skulle sålunda
synas vara tillräcklig, för att hindra missbruk
; och när dessa ej inträffa, hvarom jag
dock ej äger en tillfredsställande öfvertygelse,
så är jag af den mening, att omförmälte Häraders
Allmoge icke allenast borde bibehållas
vid sina erhållna rättigheter, utan snarare,
i likhet med hvad som sker i Helsingland och
Norrland, genom premier njuta uppmuntran
för sin omtanka att , då en mindre gifvande
och bördig Jord ej lemnar hopp till nödtorf.
tig bergning, är fliten rigtad å andra patriofiskaj
lika hedrande företag.
Dm 4 April.
155
Med förutsättande af Författningarnes obrottsliga
elterlefnad kan jag ej inse billigt, att
ofvannämnde sju Häraders allmoge bör underkastas
den tidspillan och kär,bara utgift, som
erfordras, för att obehindradt och kostnadsfritt
afyttia egna tillverkningar, då, mig veterligen,
inga andra jordägare vidkännas dessa o*
nera, och hvartill hutvudsakligast bör räknas
den dryga Bevillning för idkande gårdfarihandel,
från 3 till och med 15 R:dr Banco- Denna
omständighet torde förtjena en allvarsam
granskning; ty, antingen bör nämnde Bevillning,
såsom otillämplig , alldeles försvinna , e.
när den kringvandrande GårdfariBonden ej har
annat att sälja, än inhemska eg'na tillverkningar}
eller ock misstänkes han för utprångling
af otillåtna varor, hvarföre han på sätt och
vis i förhand bedömmes att till Staten erlägga
en afgift, hvilken, sammanlagd med utgiften
för omförmälte bevis, Pass och anteckningar,
så betydligen förmindskar den vinst han
borde påräkna för Res-rättighetens begagnan-i
de, att den ej medförer någon väsendtlig förmån
Till bevis härå får jag äran anföra, att,
då de uppgifna varors värde beräknas efter högsta
försäljnings-pris, så anser jag som maximum,
då någon gårdfarihandlande vid resans
anträdande medhafvcr angifna egna tillverkningar
till ett belopp af 2 å 300 Banco,
hvilken summa knappast kan förmodas gilva
12 procents behållen vinst} men om äfven
denna, efter min öfvertygelse , högt beräknade
fördel antages som säker, så fruktar jag,
att nyttan ej ersätter den påtagliga förlust, sorn
156
Den 4 April.
gårdsbruket med dertill hörande flera ceconomiska
bihaudterirgar, måste vidkännas genom
Bondens 2:ne månaders frånvaro.
Att kringvandringen i afseende på sederna
ej kan vara nyttig, särdeles för de yngre,
är lika säkert, som att håg och vana för
vanliga gårdbruksarbeten derigenom raindskas.
Att helt och hållet inskränka resräitigheten,
torde dock vara betänkligt; ty derigenom
skulle afsättningen af egna tillverkningar
försväras och Bonden utstängas från andra
afyttringsställen än de, som nästgränsande
Städer tillbjuda, och hvarest handlande derstädes
ägde tillfälle missbjuda säljaren, och
ofta under varans verkliga värde köpa den.
Under namn af gårdfarihandel, bedömmes
i allmänhet all den Vestgöthehandel, hvilken
utöfvas af kringvandrande eller vandrande säljare.
Hvad jag i det föregående yttrat, har
endast afseende på förbundshandel; men sorn
från samma orter de så kallade Borås och Ulricehamns
ContingentBorgare äfven till idkande
af enahanda handel, lika med de förra, äro
berättigade, så, kanske med långt större skäl,
böra och kunna utöfvade och så billigt klandrade
missbruk till stor del tillskrifvas dem- Desse
handelsmän , som af Magistraterna förpassat,
oftast på ett år, äro förpligtade att med
sina familjer bo i nämnde Städer, samt der
hafva öppna salubodar. Men, då jag med visshet
känner 3 att denna föreskrift ej alltid ef
-
Den 4 April.
157
terlefves, utan fastmer missbrukas till den grad,
att flere ContingentBorgare till och med i andra
provinser varit boende, och genom Handelsrelationer
i alla orter utvidgat sina speculationer,
så vågar jag tryggt göra den slutsats,
att öfverflödets högst skadliga kringspridande
ej endast bör tillskrifvas Gårdfarihandlande.
Nödvändigheten att genom nya Författningar,
mer lämpliga till närvarande tid >
afböja alla afvikelser från de stadgar, som i
fordna tider ansetts tillräckliga, tior jag mig
böra vördsammast tillstyrka; och tror tillika,
att ändamålet lättast och säkrast skulle vinnas,
om vissa personer finge uppdrag att granska
denna angelägenhet; ty derigenom skulle,
utan att kränka de förut gifna primitiva privilegier,
som angå Vestgöthahandeln , missbruket
hämmas med bibehållande af den idoge
och nyttige Medborgarens tillerkända lagliga
rättigheter.
Utan att ingå i några detailer, ledande
till ändring och förbättring i omförmälte Författningar,
så får jag till Eders Excellences
och Höglofl. Ridderskapets och Adelns upplysta
pröfning endast hemställa, om icke en påtaglig
nytta skulle åstadkommas derigenom,
att ingen Gårdfari- eller annan till Vestgöthahandeln
hörande person borde med pass förses,
som ej upphunnit till 30 års ålder; och
ej, som nu oftast händer, Hemmansåboer öfverlemna
gårdsbruket till söner och andra lagliga
arfvingar^ hvilka» då de äro skrifne för
158 Den 4 April.
hemmanet, äfven begagna den dertill höran*
de handels1.ättighet.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet.
Herr Adle,-heim, Pehr, hade inlemnat ett
så lydande:
Ödmjukt Memorial.
Sedan, i anseende till den allt jemnt stigande
dyrhet, det måste vara och ännu mera framgent
blifva en omöjlighet, att Hans Maj t Konungens
och Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
Hot ceconomier kunna bestridas med de 'årliga
summor förut dertill af Riksens Högiofl. Ständer
äro anslagna, får till Högvälborne Herr
Grefvens och LandtMarskalkens samt Högiofl.
Ridderskapets och Adelns mogna ompröfvande
jag den äran ödmjukast hemställa: att för Hans
Maj:t Konungen måtte ännu vidare anslås en
årlig summa af Etthundrafemtio Tusende Riksdaler
BancoSedlar, äfvensom en årlig tillökning
af Sjuttiofem Tusende R:dr samma mynt
för Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, och att
dessa årliga tillökningar utgå ifrån och med
den första Januari innevarande år.
Vinner denna min ödmjuka hemställan
Högvälborne Herr Grefvens och LandtMarskalIkens
samt Högiofl. Ridderskapets och Adelns
benägna bifall, torde detta mitt Memorial få
blifva de öfriga MedStänder communiceradt.
Den 4 April.
Begärdes på Bordet.
159
*
Herr Ljungfelt, Henric Wilhelm, hade inlemnat
till Protocollet följande, som upplästes:
Vördsamt Memorial.
Ett bestämdt begrepp om öfverflöd lärer
icke kunna fattas genom särskildta betraktelser
öfver vissa delar, som kunna indragas.
Detta begrepp uppkommer antingen såsom följd •
af hvarje enskildt medborgares öfversigt på sin
hushållnings räkning, hvarvid allt blir ett öf-'
verflöd, sorn i utgifter öfverstiger dess årliga
inkomst, eller det uppkommer genom Regentens
vaksamhet för Riket, att det icke må tryckas
af en betungad handelsvåg, af främmande
importer. Emot det förra öfverflödet kan
icke med framgång användas förbud och strafflagar.
Hvem skulle vilja störa den allmänna
säkerheten, den husliga sällheten , genom visitationer
och controller, eller hvem inser icke
dessa utvägars olämplighet ?
Då samhällen genom sådana orsaker försvagas
, kunna dessa resultat af misshushållningen
ické annorlunda afböjas, än genom
exempel från de stora. Kraftig är denna verkan
på alla classer af medborgare. Utom den
skall bruket och vanan beständigt utöfva deras
magt öfver svagheten, utom d£n kunna
väl frivilliga öfverenskommelser träffas, inea
skola snart å nyo brytas af mängden, och hvar
-
Den 4 April.
je brutet löfte skall blifva ett ingrepp emot
Nationalcaracteren, en vanhelgd af gamla Svenska
redligheten, utaf ännu vådligare art, än
det onda man söker förekomma.
Skulle åter den enskildta misshushållningen
stiga till sådan förfärande högd , att hela
Nationen hotas med förstöring, såsom en följd
af den individuella lättsinnigheten och sedeförderfvet
* skulle deraf den egoism uppkomma,
som blott har egna fördelar till föremål
, och är utan deltagande i fäderneslandets
och likars öden; skulle denna veklighet
och slapphet, som afskyr att lemna makligheten,
äfven när fosterlandets väl fordrar en manlig
verksamhet, börja blifva Nationernes caractersfel,
så att mängden blott söker rikedomar
och titlar, med eller utan framgång, och
i alla fall, så långt den förmår, omger sig med
deras klädnad och yttre kännemärken , att hvar
och en vill likna den rike och förnäme, obekymrad
om medlens loflighet och följderna,
utan känsla för den torftiga sjelfständighetens
och det inre egna bifallets värde, häraf uppkommer
slafviska och fala tänkesätt; blygd
och vedervilja för lofliga och berömvärda, men
tillika mödosamma och obemärkta näringsgrenar;
osmak för gagnelig verksamhet; allmänna
tyckets och uppmärksamhetens bortvändande
från all skgs redbarhet, till all slags flärd
då säger jag
Nationen börjar till deti
na
grad urarta, då är tiden inne för lagstiftande
magten att utöfva sitt högsta förmynderskap
-
II.
Den 4 April.
derskap för dessa nvilioner slösare och UtsväfVande
, ty då har öfverflödet öfvergått från
vissa medlemmar till hela samhällen.
Huruvida denna teckning i mer eller mindre
mån kan vara lämplig till oss, tillhör ej
mig att dömma. Allt nog, att en undersökning
härom, samt botemedlen för det bevislig!;
skadliga, förtjena den största uppmärksamhet.
Detta kan ej vara i en enda persons förmåga ,
och mindst min. jag vågar derföre vördsamligen
till Eders Exceliences och Högloft. Rid*
derskapets och Adelns upplysta pröfning hemställa,
om det icke vöre nyttigt, och för ändamålet
tjenligt, att Oeconomie- och BesvärsUtskottet
anmodades;
1:0 Att undersöka, hvilka de öfverfiöds-artiklar
egentligen äro, som alldeles borde
förbjudas till införsel och till förbrukning.
2:o Att pröfva, om några sådana författningar
eller anstalter finnas, som i mer eller min.
dre mån motarbeta detta välgörande ändamål.
3:0 Att föreslå, hvilka åtgärder för öfrigt kunde
vara tjonligast att verka på allmänna
opinionen, för att minska den i alla Stånd
ötverklagade luxen ; och
4:0 Att utarbeta ett sådant projekt till Anstalters
vintagande i detta afseende , att Rikets
Ständer, efter en noga granskning derRidd.
0. Ad. Fröt, N:o 21. zz>
162
Den 4 April.
af, kunde förena sig, att hos Kongl Majit
i underdånighet anhålla,’ det reglementariska
åtgärder i öfverensstämmelse dermed
måtte vidtagas,
I händelse EdersExcellence och Höglofl. Ridderskapet
och Adeln skulle finna dessa anmärkningar
förtjena något afseende, är min vördsamma
anhållan, att detta Dictamen må till Oeconomie-
och BesvärsUtskottet remitteras, jern.
te dess meddelande åt de öfriga respectiva
MedStånden.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet, och blef communication
med de öfriga respectiva Stånden Författaren
tillåten.
Herr Grefven och Landt Mar skalken androg, att,
då redan någon tid af Riksdagen vore förliden ,
och någon del af de vid Ståndens och Utskotters
Canzlier antagne Tjenstemän vore i den
belägenhet, att icke kunna umbära den aflöning,
som detn skulle komma att beviljas, syntes honom
tidpunkten vara inne, att efter vanligheten
hos RiksStånden föreslå grunderna och beloppet
af samtlige Riksdagstjenstemäns aflöning;
i anledning hvaraf Herr LandtMarskalken hemställde
att, likasom vid de trenne sednare
Riksdagarna skett, Promemorier i detta ämne
måtte få af Herrar Talmän, för Ståndens Canzlier
och Vaktbetjening, och af Utskottens Ordförande,
för Utskottens, inlemnas till Stats Ut»
Den 13 April. 163
skottet, i afsigt att detsamma måtte med sitt
yttrande och hemställan häröfver till Riksens
Ständers Plena inkomma.
Bifölls.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan half till 8*
In fidem protocolli
A. G, Silfverstolpe.
Thornia gen den i3 April*
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl»
Ridderskapets och Adelns Plenum,
efterm. den 4 April 1815.
S. D. Uppå anmälan af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken, att, dåredan
någon tid af Riksdagen vore förliden, och
en del af de vid Ståndens och Utskottens Canzlier
antagna Tjenstemän vöre i den belägenhet,
att icke kunna umbära den aflöning, som
dem skulle komma att beviljas, syntes honom
tidpunkten vara inne, att efter Vanligheten hos
Den 13 April.
RiksStånden föreslå grunderna och beloppef
af samtlige Riksdags-ijenstemäns aflöning ; beslöt
Ridderskapet och Adeln för sia del’ att
Promemorier i detta ämne skulle få af Herrar
Talmän, för Ståndens Canzlier samt Vakt.
betjening, och af Utskottens Ordförande, lör
Utskottens, inlemnas till StatsUtskottet i afsigt
att detsamma matie med sitt yttrande och
hemställan häröfver till Riksens Ständers Plena
inkomma. Ut supra.
justerades PleniProtocollen för den 4
April, för- och eftermiddagen.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
Herr of Darellis, sistlidne Pienidag på bordet
lagde, Hietainen, samt blef det Författarén
tillåtet att detsamma med de öfriga respectiva
Stånden comtnunicera.
Det sistlidne Pienidag på bordet lagde
Memorial från ExpeditionsUtskottet, angående
förökning af Utskottets betjening, blef nu ä
nyo föredraget samt af Ridderskapet och Adeln
bifallet.
Vid förnyad föredragning af PrestStåndets,
sistlidne Pienidag på bordet lagde ProtocollsUtdrag
af den 29 Mars, rörande Herr
Prosten Doctor Stenhammars communicerade
Memoria), uppläste
Den 13 April.
165
Herr Spaldencreutz, Aruid, följande:
Med mycken förundran har jag först afhört
och sedan genomläst Herr Prosten Doctor
Stenhammars hittills på bordet liggande
Memorial, jag hade aldrig" kunnat förmoda
möjligheten, att Riksens Ständers önskningar
eller beslut någonsin skulle kunna mindre noggrannt
expedieras, än de af Ständerna blifvit
uppgjorde och öfverenskomne. Af ofvannämnda
Memorial har jag likväl blifvit öfvertygad
om motsatsen, och sedan jag noga granskat
de deruti uppgifna facta, och funnit dem grundade
och sanna,1 har jag ej kunnat undvika
att offentligen yttra den obehagliga känsla,
som detta besynnerliga förfarande hos mig åstadkommit.
Så länge Svenska Nationen äger
rätt att stifta sina egna lagar, så länge
denna frihet utgör grundvalen för Sveriges
sällhet och bestånd och är Nationens rättig,
het: så länge ärö vi äfven skyldige att med
styrka och kraft understödja och bevara den.
Dertill hörer hufvudsakligast att noga vårda
och efterlefva de lagar, som blifvit öfverenskomne
och uppgjorde, och att, framför allt,
vaka deröfver, att dessa lagar ej af okunnigheten,
vårdslösheten eller sveket, bli annorlunda
uttryckte och till efterlefnad påbudne,
än den Lagstiftande magten sjelf åsyftat och
beslutit. jag för min del är mycket ömtålig
om Svenska Nationens rättigheter, och det är
af denna orsak jag härmedelst får uppmana
hvarje rättsinnad Individ af Ridderskapet och
Adeln att noga öfverväga det ämne, hvarvid
jag nu sökt fästa Ridderskapets och Adelns
Den 13 April.
uppmärksamhet. Jag hade bordt detaljera saken
nogare, men, för att ej bli för vidlöftig och
tröttsam, får jag endast recommendera Prosten
Doctor Stenhammars förtjenstfull:! Memorial,
att af hvar och en af mitt Stånds redliga Medlemmar
noga genomläsas, emedan det innehåller
alla de detaljer, hvarpå jag grundar
min anmaning. Tillika får jag föreslå , att
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, antingen
enskildt eller i förening med de andra Stånden,
genast ville anmoda Riksens Ständer3
Justitieombudsman att så snart som möjligt
'till Riksens Ständer inkomma med sitt utlåtande
om de i Prosten Doctor Stenhammars Me.
morial åberopade händelserna angående Be*
villningen, Brännvins-tillverkningen, Mantalsskrifningarna
och Extra Roteringen, på det
att rätta förhållandet, hvad möjligt är, må
blifva kändt. Till förekommande af alla misstag
för framtiden , får jag äfven föreslå , att
under loppet af denna Riksdag ett så kalladt
RevisionsUtskott, af 2:ne till 3:ne personer
af hvarje Stånd, måtte förordnas. Detta Utskott
bör vid slutet af Riksdagen vara skyldigt
att, innan Ständerne åtskiljas, noga granska
alla Expeditioners öfverensstämmande med
Riksens Ständers underdåniga önskningar eller
beslut, hvarjemte Riksens Ständers Justitieombudsman
borde åläggas vara närvarande
vid detta Utskotts sammankomster, dock kanske
utan rösträttighet, men för att bevaka
Ständernas rätt och noga tillse att genom felaktiga
redactioner ej skulle kunna uppkomma
Författningar , stridande mot Ständernes
Den 13 April,
167
fattade önskningar eller beslut. Äfven skulle
det tillhöra Justitieombudsmannen att i sin
årsberättelse upptaga förloppet härvid, så att
Allmänheteu kunde upplysas om förhållandet.
Jag anhåller om Eders Excellences Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskal*
kens proposition på mitt förslag, och att detta
mitt Memorial må med de öfriga Stånden
blifva communiceradt.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtttlar'-  skalken hemställde , om icke Ridderskapet och
Adeln ansåg samma ändamål, som det, hvilket
Herr Spaldencreutz åsyftat , kunna vinnas
genom instämmande uti PrestStåndets i detta
afseende fattade beslut 3 och föreslog således,
att enahanda anmodan måtte göras till Ridderskåpets
och Adelns Utskotts Ledamöter, som
den, hvilken af PrestStåndet till dess Ledamöter
blifvit gjord.
Bifölls.
Till remitterande företogs Herr af Vhrs ,
sistlidne Plenidag på bordet lagde, Dictamen,
hvarvid
Grefve Rosen, Axel, uppläste följande :
Enär Herr Directeuren af Uhr för godt funnit
att uti sitt den 4 April uppläste Dictamen
motsäga flera af de anmärkningar , jag
trott mig böra framställa emot det yttrande
168
Den 13 April.
till Protoeollet , som samme välde Ledamot
den 29 sistlidne Ma's uppläst i detta Stånds
Plenum, tinner jag mig föranlåten att ännu
en gång utbedja mig Höglo!!.- Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på det ämne, hvilket
Herr Directeuren af Uhr och jag betrakta
utur så olika synpunkt. Min tanka har
aldrig varit att ursäkta missbruk, hvilkas utöfvande
det är min pligt, både som Embetsman
och Medborgare, att afsky och beifra,
derföre har jag uti mitt senaste Dictamen till
Protoeollet, långt ifrån att yttra en slik^villosats,
endast med skäl, styrkte genom facta,
sökt bestrida vådligheten af en oinskränkt
jSIedevlagsfrihet i Götheborg, samt ådagalägga,
att ej dålig Cours föranledes af denna handelsgren,
och att tvärtom flere högst betydlige
förmåner tillkommit Fäderneslandet genom
de sednare årens utvidgade trafik i
lötheborg, hvilken åter varit en följd af
den dervarande Nederlagshandeln, som ditlockat
eljest uteblifne Speculanter och Capitaier,
och tillika beredt ett hitintills i Sverige
okändt mercantilt förhållande. Det skall, likasom
förra gången, blifva med strödda skäl,
jag får äran inför Höglofi. Ridderskapet och
Adeln styrka mina satser; ty att uti en systematisk
afhandling utbreda mig öfver allt,
hvanill discussionen gifver anledning, vore
upptaga Ståndets dyrbara tid till en grad, sorn
icke är svarande emot de gränsor, yttrande till
ett Protocoll förutsätter.
Den 13 April.
169
Efter denna korta ingress öfvergår jag nu
till ämnet:
Herr af Uhr påstår, att jag motsagt mig,
när jag yttrat: att sednare Handelsförhållanden och
Trcinsiioröreisen i Götheborg ej haft någon hufvudsaklig
del i förhållandet till den höga VäxelCoursen,
emedan jag på ett annat ställe medgifvit: att
enskildte vinglerier bidragit till Conrsens försam,
rande. Jag hoppas likväl kunna förena dessa
uttryck genom det bevis, som ligger för öppen
dager uti Danmarks ccconomiska Handelsoch
Finance-förhållanden under de sednare 2®
åren. .  Säkerligen finnas få Stater, som med
obetydliga exporter likväl drifvit en starkare
och mera lönande handel, haft en efter locala
omständigheter bättre inrättad RiksOeconomie,
än nämnde Land, ända till dess olyckliga
politiska förhållanden nödgade Konungen att
stänga sina hamnar för snart sagdt all trafik:
Landtbruket drifvet till högd, den gren deraf,
hvarpå det ensamt kan orubbadt hvila, nemligen
Boskapsskötseln, omtänksamt förbättrad,
näringar uppmuntrade och Myntvärdet stadgadt
till den grad, att Dansk Courant alltid var något
bättre än vår Riksgäldssedel, oaktadt dessa
mynt borde vara nästan al pari. Se der en
kort, men sann målning af Danmarks tillstånd
ända till år 1807.
På hvilka grunder hvi
lade
desse så lysande förmåner, annat än på
Köpenhamns lyckliga läge för Transitorörelse
emellan Ostersjöhåmnarna och Europas öfriga,
samt Indiens haf?
En stor Statsman, Grefve
Bernstorp,, fattade med ljus blick och o
-
170
Den 13 April.
vanlig verkningsförmåga vigten af detta läge,
inga prohibitiva Författningar inskränkte speculanten,
d-n mest utvidgade Nederlagsrörel
se
ägde rum, Och välståndet var allmänt
Vändom taflan , och vi finne Danmarks enskildta
och allmänna välmåga vid stängda
hamnar försvunnen , myntväsendet det mest
vacklan ie sorn kan upptänkas, och Växelvinglerier,
som man kallar det, verkställda till den
grad, att på en vecka Coursen kunde stiga
och falla flera hundrade procent. Om till försämrande
af myntet onekligen krigsrustningar,
öfver Statens krafter, hufvudsakligen bidragit,
måste man väl äfven medgifva, att dess
vacklande värde underhölls genom speculanter,
som ej tillkommo genom någon Transitohandels
asped, enär hamnarne voro tillslutne för alla
skepp. När jag med det sjeifmisstroende ,
som öfverensstämmer med mina inskränkta
kunskaper, upprigtigt bekänner mig ej våga
yttra något bestämdt om rätta och de tnångfalldiga
orsaker till vårt mynts försämrande,
tycker jag mig, utan att öfvergå blygsamhetens
gräns, vara berättigad tro, det en jemförelse
emellan tvenne Transitoplatser är lätnp.
lig för att leda i bevis, det Transitohandel
och Cours äro tvenne särskildta saker, som,
åtmindstone i Danmark , varit oberoende af
hvarandra, och således i Götheborg äfven
kunna stå i skildt förhållande.
Jag har yttrat min mening, att Lurendrägaren
sist af alla väljer Nederlags utvägen
till sitt ändamåls vinnande, och att jag tvif
-
Den 13 Npril.
37i
lar, det betydliga missbruk skett uti sådant
afseende vid reexportationen af varorna.
Herr af Uhr åter hänvisar till de tid efter annan
inkomne rapporter till högsta Tullstyrelsen ock
till Handlingarna af mångfalldiga Rättegångar, i
anledning af dels upptackla, dels på högsta sannolikhet
förmodade missbruk vid reexportationen af
Neder lagsvaror. Utan att äga någon precis kännedom
om ett sådant förhållande, vågar jag
likväl förmoda, att dylika rapporter skola
vara ganska få, och Rättegångarne ännu färre,
samt de upptäckta missbruken obetydliga,
hvilket bäst bevises, om man undersöker Confiscations'berättelserna,
samt af dem inhämtar
huruvida de gjorda beslagen skett vid varans
in- eller utgående.
Jag har aldrig hört om
talas
mera än tvenne casus af sednare fallet.
Förenande mig med Herrn/ Uhr om nödvändigheten
af större NederlagsMagaziners
uppförande , är det med tillfredsställelse jag
får underrätta, det Staden Götheborg intet blifvit
förledd att utur sigte lemna nämnde angelägenhet,
genom några mindre nödiga Byggnaders
företagande; ty i ehuru stort behof man
är om en Börs, betjenar man sig ännu härtill
af ett litet och uselt ruin i den 80-åra gamla
Rådhusbyggnaden , och något Assembléehus
var vid min afresa ifrån Staden ej heller påtänkt
att bygga.
Vid Herr af Uhrs anmärkning, att fördelen
af 1812 års utskeppning af förtullade varor
är problematisk, i anseende dertill att jag ej
1 72
Den 13 April.
styrkt huruvida dessa varor afgått till utrikes
ort, är jag iedsen att ej nu på stället kunna
bevisa att sig så förhållit, men skall inom få
dagar vara dertill i stånd, enär jag efterskrifva
så väl denna som flera detailerade upplysningar
i det ämne jag nu behandlar.
Hvad jag yttrat i mitt förra Dictamen,
angående otillåten Tullcredit, medgifver jag
är ett missförstånd, hvartill jag iörleddes af
Herr qf Uhrs eget uttryck i sitt första Dictamen.
I 1 ka mån, som Herr af Uhr, ej en gång
i inbillningen, kan föreställa sig ett så högt
b;-lopp af Kronoutskylder eller Tullinkomst,
som skulle svara emot den af oinskränktaTransitorörelsen
uppkommande oberäkneliga Statsförlust,
öfvergår det minfattning, huru Nationen
skulle kunnat dessa sednare 7 åren utgöra
det deficit i Statsinkomster, som genom en
vanlig Tull och Bevilinings intrad af Götheborg
skulle uppkommit.
Hvad den i början af detta år ifrån 1813
qvarvarande Restantie, stor 65,811 R:dr, i
Götheborgs Län å Kronouppbörden beträffar,
får jag lemna den upplysning, att sådant mindre
härrörer af bristande välmåga i Bohus
Län, än af de besvärligheter, som nödvändigt
infunnit sig vid det krigstillstånd, som föregått
en lyckkg förening med Broderfolket
denna verkligen för åkerbruket och Allmogens
fenninge tillgångar tryckande belägenhet kan
titan räkna tog sin början om sommaren år
Den 13 April.
173
I&I3, och ökades betydligen, när Svenska Arméen
för 1 i det är hemkom från Tyskland, just
i en termin, då de restantier skulle indrifvas ,
hvilka hade rum vid summariska räkningens
uppgörande. Jag åberopar Arméens vitfnesbörd
, otn ända från den tiden till December
månad någon KronoBetj nt funnits annorstädes
än på landsvägarna, och om jag med största
tillfredsställelse i medborgerlighetens namn
äfven erinrar våra ädle krigares medvetenhet,
om den beredvillighet, hvarmed Bohus änska
Allmogen till möjlighetens gräns närmade 'snart
sagdt omöjliga pligter, bor jag intet glömma
hvadden, så väl som all KronoBetjening, lidit
under nämnde tid. Jag vill endast edera korta
exempel: Norrvikans Fögderi, sorn ager vid
pass 4000 hästar , utgjorde förlidet år bevisligen
204. s 3 Kronoskjuts-dagsverken med
Häst och Karl, i Norrige, ej sällan på 8 å 10
mils afstånd från hemvisten, midt under Slåttoch
Bergningstiden, Och Sunnervikans Fögderi
uppgifva sin skada af förlorade och förderfvade
hästar samt forenskap till ett belopp af
13559° R'dr Banco j när man härtill lägger, att
en mängd fordringar af Kronan lör båtfrakter
existera i Skärgården, samt att Uppbörden i
Götheborgs stad går mycket långsammare än
den borde, i anseende till det ringa antal Uppbörds-
Bet jente. som enligt Stat bestås, när, säger
jag, alla de-sa förhållanden komma i betraktande,
och man dertill förenar den omständigheten,
att dels Renteriet, dels Fogdarne,
af under händer hafvande medel, forskjutit
till Krigsfonden en ännu den 3 Mars inne
-
i 74
Den 13 April.
varande år oersatt fordran af 119,243 R.dr 3
skill. 3 ninst tyckes man lätt kunna uppleta
andra orsaker till stora uteblifna Remisser af
Skatten på vederbörliga Levereringsställen,
än Allmogens verkliga fattigdom, om den orubbad
fått sköta fredliga yrken.
I)å det är en gifven sak , att Böndernes
bortovaro från sina hemvist är skadligt för
deras hushållning, har jag likväl talat allvarsamt
, då jag tror det vara ett stöd för Nederlagsfriheten
att åberopa, det forlönerne
spridt betydliga summor i Landet; allt i det*
ta afseende kommer ju an på huru mycket
Bonden förtjenar, och tiden då han är hemifrån;
hvad denna sednare beträffar, gingo fororna
hufvudsakligen den årstid, då ingen seglation
agde rum, eller Om vintren, och i den
förra omständigheten tviflar jag på att bättre
förtjenst funnits , än att för ett par hästar få
1 R:dr iö sk. å 2 R:dr Banco milen, i synnerhet
när Bonden sjelf håller i tömmarna Vår
Bergshandtering fordrar ju mycket körslor för
mindre pris, och Allmogen har alltid utan
klander fått förrätta dessa , utan att jag hört
någon säga, att intet Åkerbruksskötseln med
den kan förenas.
Att Kongl. Maj:t äger rättighet återkalla
Förordningar är sannt; huruvida den Engelska
Tractaten af den 3 Mars r8<3 kan ändras,
ligger utom gränsen af mitt bedömmande; men
men det jag lika med Herr af Uhr befarar ,
är att Neder lagsrörelsen i Götheborg kanske
Den 13 April.
snart skall inskränkas af sig sjelf. Med ledsnaden
af denna åtankan förenar jag likväl den
trösten, att Nederlagshandeln således ej måtte i
så betydlig män lätta Lurendrägeriet; ty denna
sednare rörelse skall säkerligen ej upphöra, så
länge luxe beklagligen lockar lagbrytaren att
i Riket insmyga en mängd onödiga artiklar,
som dels äro förbudne till import, dels belagde
med dryga tullafgifter. Emot Herr af Uhre
tanka , att alla Stapelstäder lika med Götheborg
kunde beviljas Nederlagsfrihet, har jag
ej annat att invända, än, att det ej blott är
Förordningar som skapa Nederlagshandel, utan
att dervid, som vid alla andra Inrättningar,
naturen alltid segrar öfver menniskans emot
henne stridande tilltag;
såsom bevis får jag
nämna: att i Danmark Nederlags - rättigheten
var utsträckt till alla Rikets Städer, men det
blef emellertid ej mera än Köpenhamn och Altona,
som. gynnade af läget, egentligen kunde
bibehålla denna rörelse.
Jag har i mitt senaste Dictamen yttrat,
att jag tror, det Regeringen ej kan göra något
att afhjelpa en dålig Cours, vidare, än att
handhafva Författningar, straffa missbruk, bedrägerier
m. m.; det vill säga: att jag ej tror
att Kronan genom någon direct eller indirect
Financeoperation kan annat än för Ögonblicket,
fast med egen uppoffring, ändra Coursen, så
länge vår produetion är så liten, att den ej uppväger
importen, då återigen Coursen återställes
af sig sjelf. Enär ingen tvifvel är, att både
Regering och nu samlade Ständer skola ge
-
176
Den 13 April,
mcnsamt kraftigt arbeta ti!! ändamålets vinnat!-  de, synes mig, att Project till Växel-Stadgarnes
förbättrande (i fall de behöfva förbättras) ej
lära uteblifva, jag önskar i sådant fall lika med
Herr af Uhr, men tror mig emedlertid i
anledning af ämnet böra omnämna, att Mäklare
sedan 18m fått sin befattning vida mera
controllerad, än förr, enär de icke allenast äro
ålägde att notera Växel-sluten , utan äfven
blifvit förpliktade att hvarje Börsdag i Götheborg
till Konungens Befallningshafvande inlemna
icke allenast berättelse om hvarje såldAkäxels
belopp, utan äfven köparens och säljarens
namn, hvilket postdagligen sedan rapporteras
Kongl. Commerce-Coilegium. Stämplingen
af de Växlar, som för utländsk räkning
säljas, medför äfven större säkerhet i control*
len än fordom.
Herr af Uhr a yttrade förundran, att jag
förmodar, det en i andra afseenden skadlig hög
Växel cours medförer högre pris på våra Export,
varor i Svenskt Bancomynt, när producenten
säljer dem till exporteuren, gifver mig
anledning yttra, det jag aldrig framställt denna
satts i annan afsigt, än att vederlägga ett
uttryck i Herr af Uhrs första Dietamen, sorn
innefattar motsatsen} jag önskade, att Herr af
Uhr litet vidlöftigare och genom bevis upplyst
mig, i händelse jag uti detta fall har någon
orätt fattad öfvertygelse; jag kan åtmmd*
stone hitintills ej förstå annat, än att om till
exempel en tolft Svenska plankor i England
kosta
II
-
Den 13 April.
177
kosta ett Pund Sterling, som tlu gäller 7 Rfd
36 sk. Bro , kan Svenska Köpmannen till äf»
ventyrs vid skeppningsorten betala nämnde
tolft med 6 Rrdr Bro, om Coursen förändrar
sig till 5 Rrdr Bro för pund Sterling, ar det
ju ej möjligt att af Exporteuren erhålla samma
pris, så vida har. ej vill förlora 1 Rrd Broutom
de 1 Rrd 36 sk. som jag supponerat för
fraktkostnader och vinst. Jag upprepar ännu,
att jag, i likhet med hvad mitt förra Dictamen
innehåller, anser en hög Vaxelcours
högst skadlig, och att detta citerade förhållande,
som kan rikta några inbyggare, är utom
all beräkning i den stora calcul, hvarpå
vår Riksceconomie bör hvila. Om jag, vid yttrande
af de upplysningar jag nu haft äran
anföra, endast ingått i svaromål på Herr af
Uhrs sednare Dietamen, härrorer det deraf, att
vi ej discutera om missbruk, dem jag aldrig
vill ursäkta, men ej kunnat medgifva annorstädes
än der de finnas , utan om grundsatser
i Handels-transactioner, hvars effect tydbgast
i mitt tycke visar sig genom facta och cite-.
rande af inträffade exempel.
Några allmänna reflexioner i ämnet tror
jag mig likväl böra hafva äran för Höglofl.
Ridderskapet och Adeln yttra ; likasom de
skola upptaga liten tid, äro de, enligt min öfvertygelse.
grundade på sanning och erfarenhet.
Det är, Vid frågan om olägenheter eller
förmåner af Nederlagshandeln, hoest aneelaRidd,
o, Ad, Prat, N:o y. 24, * *
17S
Den 13 April,
get att åtskilja, hvad som var en verkan af
särskildta ovanliga omständigheter, och hvad
som ar sakernas naturliga förhållande.
Då ContinentalSystemet stängde fasta landets
hamnar för Engelska handeln, var det
naturligt, att denna handel skulle concentreras
der, hvarest den kunde finna tillfälle till
någon afsättning eller åtmindstone en Nederlagsort.
Det var naturligt, att de prohibitiva lörfattningarne,
sorn gällde på fasta landet, skulle
öka fördelarne för dem som kunde eludera
dem, och det biet en följd, att Capitalerne
skulle söka en väg, som gaf dem en ovanligt
hög vinst. Det kan alltför väl sägas att i
detta sednare afseende rigtningen af penningerörelsen
icke var den förmånligaste för det
allmänna. Men det är emedlertid en sanning,
att om denna handel ej gifvits, hade Sverige
dcrtöre ej fått mera afsättning, hvarken försitt
Jern eller andra inhemska producter, emedan
de hamnar voro stängda, hvarest dessa varor
kunde föryttras. Det är således icke Nederlagshandeln,
men allmänna Handeisställningen,
som vållat det för Svenska Exportartiklarne
ofördelaktiga förhållande. Inga Författningar
skyddade det, och inga gifvas, som sökt
förlänga dess fortfarande. Om under en sådan
tidpunkt Nederlagshandeln blifvit försvårad
eller afvist, skulle Sverige i det närmäste
varit utan annan handel, och således
saknat ej blott de inkomster, som igenom den
hämmade exporten upphört, men äfven dem,
som Nederlagshandeln nu inbragt. Jag vet
Den 13 April.
179
ej, om detta förhållande kunnat af någon anses
förmånligare; men jag tror mig veta, att
nar uti ett land Capitaler ej finna ett fördelaktigt
användande, när igenom tvingande
Författningar man vill truga dem att endast
ingå i en eller annan handtering, förmår maa
Capitalisten att snarare lägga deni på kistbotten,
i afbidan på en lyckligare sakernes vändning,
och de pionibitiva Författningarne minska
säkert den circulation och den credit, sorn
utgör grunden och lifvet för allmänna pen.
ningerörelsen.
Så snart åter sakerna tillåtas att följa sin
naturliga ordning, skall deraf hända, att den
Nederlagsrörelse, som varén följd af en konstlad
Handelsställning , skall med densamma
upphöra och minskas i samma mån, 60m den
gick utöfver gränsen af ortens och landets
naturliga läge. Detta har äfven nu i Götheborg
inträffat, och deraf skall åter hända, att
Capitalerna skola småningom återgå till de
öfriga grenar af den inhemska industrien, sorn
lemnar dem någon fördelaktig utsigt.
Men om nya, onödigtvis inskränkande
Författningar hindra dessa Capitalers användande
inom landet, skola de söka begagnandet
utomlands , och den inhemska penningerörelsen
således ännu mera finna sina tillgångar
minskade. Sådant synes mig åtmindstone
förhållandet, och sådant har det flera gånger
af erfarenheten blifvit bestyrkt. Det är
icke derföre min tanka, att en Nation i öfver
-
Den 13 April.
flöd skall förtära sin förmögenhet; men det
är af Nationalespriten, sorn förbättringen skall
väntas, sällan af Författningarna. Intet land
har gifvits, som hade mindre prohibitiva Författningar,
än Holland; men i intet har hushållsandan
varaktigare bibehållit sig. Det är
likväl Transitohandeln, som fordom utgjorde
detta lands hufvudsakliga Handelsrörelse.
Men denna är i sin natur grundad på sparsamhetsprincipen,
emedan vinsten af densamma
utgöres af en samling af små Cotnmissionsarfvoden.
Der, hvarest den skall bibehållas
, bör således detta vara själen deraf,
och det är derföre som, i stället att aflägsna,
man snarare bör befordra en väl beräknad
och på naturliga förhållanden grundad Nederlagshandel.
Den bör, som de flesta af enskildta
ceconomiska företag, endast njuta skydd osh
säkerhet, och när detta är gifvet, har Regeringen
varit emot denna industrigren lika
rättvis, som emot de öfriga.
Kerr af Uhr, Carl David: Då af Herr Grefve
Rosens nu upplästa Dictamen inga skäl blifvit
anförda, som kunna ändra min öfvertygelse
i det ämne, hvarvid jag redan förut tagit
mig friheten fästa Höglofl. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet, anser jag äfven all
vidare skriftvexling oss emellan ifrån denna
stund böra afstanna. Frågan kunde eljest komma
att anses såsom en enskildt tvist emellan
Herr Grefven och mig, samt derigenom förlora
en delaf det stora värde, densamma, efter
min tanka, förtjenar och bör äga hos hvarje
Den 13 April.
rättskaffens medborgare. Jag får härvid endast
äran tillägga, att, då jag sjelf icke äger
någon direct nytta eller skada af den oinskränkta
Nederlag^rörelsen i Götheborg, är det endast
öfvertyge sen om skadligheten deraf, som
förmått mig att derutinnan söka någon inskränkning
till förmån för våra inhemska Näringar,
och öfverlemnar nu till Ridderskapets och Adelns
samt Riksens Ständers upplysta granskning
och afgörande detta vigtiga ämne, med
den fullkomliga förtröstan, att de beslut som
fattas skola grunda sig mindre på enskildt»
personers, än på Fäderneslandets gemensamma
väl.
Herr af Uhrs Dictamen, jemte de dervid
gjorda anmärkningar, blefvo härefter till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet remitterade.
Uppå hemställan af Herr Gripensvärd,
Fredrik, och Friherre Hierta, Axel, anmodades
Herr af Uhr att låta till trycket befordra sitt
nu remitterade Dictamen.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets Memorial,
innehållande begäran att få antaga ett större
antal Betjening,
Herr af Wingärds i sista Plenum upplästa
och på bordet lagde Memorial, rörande en
Forvagns-inrättning, blef nu å nyo föredraget,
182
Den i 3 April,
'Herr Spaldencreutz,, Aruld, uppläste följande
:
Då jag sistlidne Plenum på bordet begärde
Herr Landshöfdingen af Wingardt Memorial
om en Forvagns inrättning emellan Stockholm
och Christiania, var det af den anledningen,
att jag önskade närmare granska ocii öfvertänka
de deri uppgifna medlen, samt understödja
och, om möjligt vöre, utsträcka den
till flera vägar inom Riket. Jag har alltid
önskat, att en farande Post måtte inrättas, ätmindstone
på de 2:ne största vägarna frän
Stockholm till Götheborg och Helsingborg,
och ehuru de mot ett sådant förslag stridande
svårigheter synas vara mångå, kan jag ändå
ej förmoda, att de vore omöjliga att häfva
genom kloka tillställningar och förbättrade
anstalter. Jag ingår helt och hållet på Herr
Landshöfdingen af Wingårdc plan för Forvagnsinräftningen,
hvad Rolag till dess bedrifvande
beträffar, ty Kronan bör aldrig blanda sig i
sådana oeconomiska anstalter ; men jag fruktar,
att blott ett Bolag blir antingen för vida spridt
för att kunna behörigen communicera sig, eller
ock för inskränkt, eller för litet åtskildt,
för att på den långa vägsträckan kunna tillräckligt
bevaka ordningen och sin egen förmån,
Kanske vore det bättre, om mindst 2-'ne
Bolag inrättades. Möjligtvis skulle deraf en
nyttig täflan kunna uppstå emellan dem begge.
Hvad Herr Landshöfdingen af Wingård föreslagit
om Bancolån på uppköpta Hemmansdelar
till skjutsens bestridande; om understöd
Den 13 April.
183
för Bolaget af 9'e Titeln, mot låg renta; om
Kronans ersättande af förlusten, då sådan inträffar:
äro propositioner, dem jag för min
drl, i synnerhet hvad de 2 ne sistnämnda beträffar,
hyser mycken betänklighet vid att bifalla.
Jag fruktar, att genom så många förmåner
skall endast vinningslystnaden framlockas,
som alltid slutligen urartar till oduglighet
och mången gång till uselhet. Följaktligen
skulle slutligen hela ändamålet gå förloradt,
kanske hela inrättningen ramla, och Staten
ådragit sig onödiga kostnader och besvär.
Både äldre och yngre kända händelser i hvarjehanda
fall synas bevittna rättvisan af min
fruktan. I synnerhet skulle möjligtvis lätt förlusten
kunna uppdiktas, då man genom ett
stadgande vore säker att få dem ersatta. Emellertid
är och blir det alltid, både i allmänt
och enskildt hänseende, af största vigt, att en
lätt och säker communication emellan Sverige
och Norrige upprättas, och får jag såsom
bästa medlet dertill i det hufvudsaklig! förena
mig med hvad Herr Landshöfdingen af Wingård
föreslagit, men äfven önska och föreslå,
att Forvagnar, enligt samma plan, måtte, så
snart som möjligt, inrättas på vägarna emellan
Stockholm och Götheborg, samt Stockholm
och Helsingborg.
Såsom i ett slags sammanhang härmed och
för att underhjelpa Forvagns-inrättningen, får
jag äfven inför Eders Excellence och Höglofl.
Ridderskapet och Adeln anmäla min önskan ,
att GästgifvareOrdningarne jemte alla till vä
-
J84
Den 13 April.
gars underhållande och Resandes fortskafTande
utkomna Författningar må vid närvarande
Riksdag af Lagutskottet genomses, till det fel.
aktiga rättas och till ett helt törenas, tor att
sedan, i form af förslag, Ständerna meddelas,
och slutligen i underdånighet öfverlemnas till
Kongl. Maj ts nådiga bifall och sanction. Härigenom
skulle säkert de villervallor förekommas,
som nu ofta inträffat, och hvarpå 2:ne
färska bevis kunna meddelas, det ena från
Linköpings Län, der man en tid ej hade tillstånd
resa vissa timmar om Söndagarna, och
det andra från Nyköpings Län , der skjutsen
ställdes på entreprenad och en gästgifvaregård
vid gränsen af Östergöthland nedlades, hvaraf
följde, att Resande, sorn kommo från Östergöthland
, vid detta ställe uppehöllos och hade
svårighet att framkomma.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emamel: Om konstflit,
idoghet och verksamhet befordras genom
lättheten att kringsprida naturens och konstens
alster, så äro alla medel, som kunna bidraga
dertill, af stor vigt och förtjena det varmaste
beifrande. Då Svenska Nationen i sina i klipporna
sprängda Canaler och anlagda Slussverk
bevarar dyrbara vedermälen af sin odling och
kraft, erkänner den med detsamma sanningen
ar den anförda satsen. Men liksom föraktande
det lätt utförbara, för att besegra det svåra
, tyckes det länge hafva undfallit Oss, att
de medel våra forvägar lemna till den inre
communicationens verksamma bedrifvande, har
mycket öfrigt för önskan, innan vi kunne mä
-
Den 13 April.
185
ta oss med hvad andra folkslag i detta afseende
redan äga. Förmedelst dessa kunde den
verksamhet ännu till någon del underhållas,
som, då segelfarten under 6 månaders lång
vinter upphör, aibrytes. Men då erfarenheten
inser, med hvilken svårighet communicationen
emellan landsorterna, i afseende på ömsesidiga
behof, underhålles
att befordran*
det af en liten paket är , om icke omöjlig ,
högst besvärlig, och nästan alltid osäker eller
kostsam, så finner man att dessa med omsorg
anlagda vägar, med den nu öfliga skjutsinrättningen
, ej fullkomligt svara mot sitt stora
föremål, och man är förundrad, att äfven häri
upptäcka betydliga hinder för den inhemska
industrien, och ej se dem redan långt för detta
hafna.
Herr Landshöfdingen af Wingård har i sista
Plenum väckt motion rörande en Forvagns*
inrättning. En sådan skulle i flera afseenden
vara af stor nytta och lemna fördelaktiga resultater,
hvarföre jag på det lif!igaste vågar
understödja det hufvudsakliga förslaget derom.
Ej utan skäl har man alltid klagat öfver skjutsinrättningen
, såsom skadlig för Landtbruket
och äfven för den unga Landtmannen sjelf,
hvars sedolära, alltför ringa utvecklad, tog
en elak rigtning genom de efterdömen Gästgifvaregårdar
och Hållstugor framställa. Dessa
sanningar ville han kanske ej alltid höra 3
ty den resande färdades fordom mycket hastigare
och för bättre pris här än annorstädes ,
och under resans snara beändigande hade han
186
Den 13 April.
ej en gång tid att fästa sig vid de dermed förenade
olägenheter. Nu hafva flera förändringar
härmed föregått, och sedan fördelarne för
de resande betydligen aftagit, framstå briserna
så mycket märkbarare af denna skjuts .inrättning.
I detta , som i flera fall gör man
kan hända för litet afseende på den mindre
bemedlade eller medelclassen, sorn dock ofver
allt är den 1 alrikaste-
Om en resa skall fö
retagas
, måste man äga eller efter förhållandet
anskaffa en större eller mindre vagn, med
öfriga dit hörande förnödenheter, hvartill en
summa penningar åtgår, som icke är enligt med
hvars och ens förmåga.
Den, som saknar
denna förmåga, eller icke vill använda sina
penningar til! en sak, som han endast tillfälligtvis
behöfver , nödsakas således taga sin
tillflykt till begagnandet af de så kallade Kärror,
som, oaktadt allt det goda innehåilet af
Dagboken låter om dem förmoda, dock i sjelfva
verket äro af den beskaffenhet, att de vådligaste
följder äro vid deras brukande att befara.
Vid sidan af en oftast drucken och
berusad skjutsare, och under ett slags beroende
af honom , är man derjemte i de mest o*
behagliga förhållanden , hvarom ingen lärer
sakna någon erfarenhet, som företagit mer eller
mindre resor. Olikheten af den bemedlades
väl bespända vagn, med den i sina vilkor
inskränkta, ofta upplysta och nyttiga mannen
i sin usla kärra, är af för stort afbrott i ett upplyst
land , för att icke äfven ur detta skäl kunna
leda till jemkning i synliga förhållanden. För
denna sednare resande äro äfven de tätare om
-
Den 13 April.
187
byten af stationer både kostsamma och ganska
besvärande, hvilken sednare egenskap
blott den undviker, som sittande i en god
vagn endast behöfver afvakta de hästar, som
dess förebud betingat. Om m-n skulle samla
hvarje individs tanka i detta ämne, som färdats
i andra länders Postvagnar och Ddigencer,
och hemkommen till sitt Fädernesland uppstigit
i våra Bondvagnar, eller, der dessa icke
finnas , i kärror, klefve visserligen resultatet
deraf, att skjutsinrättningen ännu bär ect
spir af feodalisme, åtmindstone saknade stämpeln
af den eultur och ordning, sorn andra länder
häri upphunnit. Då till följderna af denna
skjutsinrättning, nemligen skadlighet för
Jordbruket farliga exempel för Landtman
nens
sedlighet bristande beqvämlighet för
den mindre bemedlade, och dryg kostnad för
alla — lägges den stora brist, som denna inrättning
vidlåder, att ej lemna tillfälle till befordrande
af varor eller produeter från en landsort
till en annan, så återstå ganska få fördelar
af densamma, som icke genom en allmän
Forvagtisinrättning, i likhet med hvad i Danmark
och Tyskland redan länge ägt rum, skulle
vida öfverträffas genom andra välgörande
följder.
Jemte väsendtliga fördelar, som^Manufacturisten,
Slöjdeidkaren och den Handlande
i allmänhet skulle hämta genom tillfället att
åt aflägsnare orter kunna fortskaffa sina varor
och produeter, vore det en särdeles vinst för
Bokhandeln, hvars vinst åter fördelaktigt ver
-
183
Den 13 April'
kade på Litteraturen. Då Hufvudstaden, har
sorn i alla länder, är medelpunkten för upplysningen,
Litteraturen och all skön konst,
är det härifrån som Landsorterna, snart eller
sent, måste taga sin bildning-} ju förr de den
erhålla, ju jemnare bli inbördes förhållanden,
och Litteraturens idkare uppmuntras till företag,
som da oftast af en fruktad förfelad
afsättning nödgas underlåta. De arbeten,
som under hösten och vintren här utkomma,
kunna ej spridas till Landsorterna förr än Sex
månader derefter, eller omkring Maj och juni
månader, då segeifarten »ifver ett, ehuru ofta
osäkert, tillfälle dertill; hvilket sena försändande
betydligen försvårar afsättningen, då
de ej mera äga den lockande nyheten, och
då dessutom många skrifter blott hafva ett
temporärt intresse, som efter en längre tids
förlopp är alldeles förfeladt- I synnerhet är förhållandet
detta med Ströskrifter, Journaler och
Dagblad, hvilka väl redigerade dock äro mycket
tjenliga för den populaira bildningen, och
vid många tillfällen af politisk vigt genom den
rigtning de kunna gifva allmänna Opinionen.
Likväl och då de hos oss utkommande Journaler
och Dagblad, med undantag af de äldre
Tidningar, sakna portofrihet, och ej utan stor
kostnad kunna försändas till Landsorterna,
äro de också derstädes föga kända.
För
läggare
af Böcker få genom den försvårade
transporten , och genom de många enskildta
Commissionnairer de för försäljningen i Städerna
nödsakas anlita, flerfaldiga stora och onödiga
omkostnader, som alla försvunno, om
Den 13 April.
Forvagnar emellan Rikets större Städer voro
gängse, då en requisition af hvad Mercantil
eller Litterair beskaffenhet som helst, gjord i
följd af uti allmänna Bladen införde amioncer,
kunde genast effectueras, hvarigenom en
förbindelse Städerna emellan skul le underhållas,
som borde hafva en följd af angenäma resultater.
Då Herr Landshöfdingen of Wingård redan
utförligt behandlat detta ämne, och äfven
erbudit sig biträda med upprättande af förslag
till ett Reglemente för en Forvagnsinrättning,
har jag endast vågat framställa mina åsigter
under formen af allmänna anmärkningar. Men
i den fullkomliga öfvertygelse, att ett upplyst
Oeconornie- och BesvärsUtskott finner detta
ämnet värdigt sin hela uppmärksamhet, betviilar
jag ingalunda, att det saknar anledningar
att så framställa det gagneliga af en på
Statens bekostnad inrättad farande Post , som
att utfinna och föreslå medel för densammas
inrättande på ett sätt, att den svarade mot sätt
ändamål, med fullkomlig kraft och consequence
kunde intaga den nu varande Hålloch
Reserveskjutsens ställe.
Herr Malmerfelt, Gustaf: Frågan är väckt
rörande skjutsens lindrande och mindskande i
Wermland. Alla,'sorn äro ålagde att bestrida
skjutsen , veta och känna hvad kostnad och
möda det är att fullgöra alla skjuts-inrättningar
i detta Rike. Jordbrukaren har blifvit ålagd,
utan lottning, utan surrogat, att bestrida
alla skjutsinrättningar i detta Rike. Torde
händt genom urminnes häfd. De måste
Den 13 April.
således förskapa alla vägfarande — ifrån och
med Mans Kongl. Majit hela raden utföre ,
tili och med den sämsta betjent på köpet. Item
alla diverse Köpmansvaror. Dervid får
ej Jordbrukaren åtnjuta samma förmån, som
Skepparen: Han betingar sin frakt innan
han segiari nej! Jordbrukaren, tryckt af alla
möjliga onera, som tid efter annan kunnat
uppnittas och påtänkas
hvaribland med
rätta bör räknas de ofta påbudna kallelserna
af Herrar Landshöfdingarne att samlas på anvista
ställen, att få säga: Hvad befalles?
Dertill fordras äfven hästar för dem sorn dervid
skola agera Fullmägtige. Ändå måste Jordbrukaren
kjutsa efter bestämd taxa. Skjutsnings-skyldigheterne
bestå i detta Rike allenast
uti följande: 1:0 Kungskjutsen, som i
alla tider varit, och hvaraf årliga KungshäStarne
eller årlige hästar i gamla tider påfördes
hemman: Nu äro desse hästar intagne
1 rentan, som utgöres af Jordbrukaren} således
har jordbrukaren fått den förmån att betala
för hästar, sedermera att prestera hästar
vid skjutningen 3 hvarför Städerne alldeles
undslippa Kungskjutsen , har jag aldrig kunnat
pånitta. Det är visst: Största delen af
Städernas invånare äro Borgare} men Borgarerätten
medför ej någon lag att undslippa
betala eller deltaga i Landets allmänna onera.
2:0 Hållskjutsen, hvarvid en del Städer
underhjelpa Landet, dock alltid med högre
skjutslega- 3:0 Kronoskjuts- Märkligt, att Städerne
både för sina gardar och sin jord äro
Såkallade att deltaga i denna skjuts. Krono
-
Den 13 April,
191
skjutsen består merändels deri att fortskaffa
manskap, deras kläder, gevär, ammunition,
proviant, krut och saltpeter. Visst voro mina
hästar med 1S08 och flera andra hästar på
Kronoskjuts och forslade Caffebönor, Socker,
nr. m- för 2 sk. milen} men sådant måste sällan
hända. När Hemman och Städer äro skyldige
deltaga i Landets försvar, manne då icke
Städerne borde, efter deras gårdars och jords
storlek eller värde, deltaga i Kronoskjutsen?
Visst undslippa större delen af Städerna numera
hålla Båtsmän i krig eller fred, utan betala en
ringa och obetydlig afgift derför j men skola de
derföre undslippa Kronoskjutsen, som de ej betala
det mindsta för denna frihet? 4:0 Courierskjutsen.
Städerne äro äfven befriade ifrån
denna skjuts. Jag kan ej påminna mig hvad
år denna skjuts blef ålagd Jordbrukaren} men
det kommer jag ännu ihåg, att denna skjutsinrättning
korn lika så hastigt på oss, som
när man i hast börjar nysa. Af Fjerdingsman
blefvo vi bådade att i Staden, der vi ej höllö
Hållskjuts, borde vi infinna oss klockan 6
om aftonen, der vänta i 24 timmar för att se
om någon Courier ankommer, som påfordrar
hästar. Flere dagar gingo förbi, innan någon
Courier ankom. Så sker än i dag: Hästar och
karlar ligga hela dagen och göra intet. Hvad
hände? Jo! inom kort tid lärde alla unga
drängar sig att så väl spela kort, att den största
mästare i kortspel knappt skulle vunnit
på dem. De spelte väl ej höga spel blott
en sup ur det stora glaset skulle den bestå
som tappade. Dessa unga drängar lärde roye
-
192
Den 13 April.
ket annat under tidens fruktlösa förnötande j
som jag ej här hinner specificera. Förut har
alltid en Courier tagit Hållhästar. I Städerna
äro hästar snart i beredskap. Der kunna de
ej tryta. Att Landet kunde undgå att ligga
och fruktlöst förnöta sina dagar på Courierskjutser,
vore nyttigt. Hvad åter Hållskjutsen
i Städerna angår, har Stockholms Stad,
utan Landets tillhjelp, sjelf i alla tider bestridt
denna skjuts. Att släppa en fet, vacker och
förnäm statshäst i skjuts, vore rent att förrin*
ga högheten och rangen på ett sådant högdjur.
Andra utvägar måste påfinnas. Borgare,
som fingo namn af åkare, antogos, hvilka
inom Staden skulle fortskaffa högfärden och
lättjan, så ofta de hade en 12 sk. att uppoffra
Äfven skulle desse åkare skjutsa Resande.
Hvad hände? Skjutslegan var för knapp.
Åkarne blefvo Borgare; men inga betalare.
Än värre: De förmådde ej bestrida Hållskjutsen.
Den säkraste och bästa utvägen uppletades.
, att andra Stadens hästar undsluppo skjutsskyldigheten.
Högre taxa utfärdades årligen,
hvad milen borde betalas med. Efter sorn
myntet försämrades, ökades taxan årligen. Ännu
mer: När väglaget var elakt om våren,
påöktes taxan ännu mer. Deraf blef ingen
brist på Bondhästar i Stockholm, som bestredo
skjutsen, att tyngden på Åkarne blef obetydlig.
Borde således af den grund icke alla
Städer , utan Landets tillhjelp , bestrida sin
Hållskjuts sjelfva? På 1760 talet betaltes för
milen af en häst 3 sk., som då var specie
mynt
-
II.
Den 13 April.
193
mynt eller i plåtar. Då gällde en tunna Haf
ra
22 24, allrahögst 28 sk. specie- När en
då skjutsade 4 mil med ett par hästar, förtjentes
en tunna hafra; ändå knotade alla den
tiden, att skjutslegan varför liten, men hästar
tröto sällan. Nu få de J2 sk- milen; således
när någon skjutsar med par hästar 4 mil, får
han 2 R:dr Banco eller 3 R:dr Riksgälds. Att
bafran dessa år kostat 7,8 å 9 R.dr Riksgälds
tunnan, ofta mer, veta alla. Således fås nu,
efter ett medium å 8 R:dr tunnan, |:dels tunna
bafra, när man skjutsar 4 mil med par-hästar,
då likväl samma 4 mil på i76o;talet, efter 3
sk. för milen, betaltes med en tunna hafra.
Hvaraf kommer sådant? Jo deraf, att Banco*
myntet kallas specie, men är ej specie, när
Sedeln ej inlöses efter ordalydelsen. Född och
uppfostrad i ail enfaldighet på landsbygden ,
vågar jag ej tala om det förunderliga odjuret,
som kallas Växelcours. Det vet jag, i min barndom
omtaltes af mångå spökeri och trolldom.
Få vågade bestrida sådant. Upplysningen har
bannlyst alla vidskepelser, att ingen tror sådant
mer. Anskaffa Speciemynt i rörelsen ,
att Bancosedeln inlöses efter ordalydelsen, tror
jag att inom kort tid allt spökeri om Växelcours
skall aftyna
ja rent förfalla. Häraf
torde vara utrönt, att det är en ren omöjlighet
att någon kan er.treprenera om hållskjutsen på
annat sätt, än att hvart hemman årligen skall
betala en hög gärd Huru skall sådant kunna
verkställas, då Jordbrukaren är förut så
onererad , att restantier af Bevillningen gå ej
Ridd. 0. Ad. Fröt. Neo 2/. 26.
194
Dm 13 April*
ut annat än med Auctioner årligen? Ändå blifvcr
brist att utpressa allt. Vore då ej bättre,
att Landshöfdingarne årligen med de Deputerade
, som vore närvarande vid Markegångstaxornas
sättande, då utsatte hvad skjutslegan
för året borde vara, allt elter som markegängen
för en tunna halra är. Att inrätta Forvagnar
på alla strykande landsvägar, är och förblifver
en ståtlig inrättning, att dermed fortskaffa
Resande, köpmansvaror och paketer 3
men att Jordbrukaren skall bidraga till denna
kostnad, synes obilligt. Vore det tillgång
på allmänna medel att underhjelpa dessa Forvagnar
i början , visst vore det både nyttigt
och billigt. Om de finge en helt liten fattigdel
med af hvad Götha Canal fått och framdeles
åstundan få , torde saken vara afhjelpt,
jag bör äfven något orda derom, att Städernes
hästar alltid fatt högre skjutslega än Jordbrukarens.
Orsaken dertill torde vara' Borgaren
är så kallad Ståndsperson; behöfver således
bättre kläder och föda än Bonden. Borgaren
säger: halra, hö och halm kosta pengar
i Städerna; för jordbrukaren växer allt sådant
medan han sofver. Borgarens häst kostar mera
att sko åt Smeden, ty Bonden skor sin häst
sjelf. Dessa laga kraft vundna skäl vågar jag
ej afdömma, utan underställer sådant andra
kunniga mäns afdömmande. Det vet jag, att
Jordbrukaren får resa 1, 2 å 3 mils väg till
Gästgifvaregården
lika lång väg hem, om
han ej får skjutsa.
Vänta på skjuts för intet
24 timmar, som händer ganska ofta på de
mindre vägarna. Dessutom vid Gästgifvare
-
t) en 13 April.
gården bygga hållsta 1! för sina häAar, äfvert
hällstuga att vistas uti, när deras drängar äro
på håll. Äfven reparera dessa hus. Deremot
bor Borgaren på stället, leder sällan sin häst
ur sitt stall förr, än den tingade skjutsen ankommer.
Är skyldig vänta en timma för intet,
sedan får han väntningspengar. Hvilken
af dessa bör ha större skjutslega? Är de"t jordbrukarens
skyldighet fortskaffa Ostron, Hummer
med flera köpmansvaror för utsatt taxa,
mer än Skepparens? Bör jordbrukaren fortskaffa
Utländningar med sin skada? Likså Köpmännerna
till och från aila marknader? Jordbrukaren
har ej rätt taga sina hästar att färdas
med, då de stå i hållstallet, om han bor
en mil nära gästgifvaregården, Borgaren deremot
, som bor näst Gästgifvaregården , tar
hållhäst när han behagar , i synnerhet när
väglaget är elakt. Jordbrukaren har svårt resa
långa vägar med egna hästar hvarföre?
Det fins ej säkra stall eller vagnshus på Gästgifvaregård,
mindre hafra, hö och hackelse,
om man derföre ville erbjuda dubbel betalning.
Om sådant vore att tillgå på alla Gästgifvaregård'^,
visserligen reste mångå med egna
hästar. Hvar och en bör besinna, att, när
Jordbrukaren i samma vecka råkar ut för Häll-,
Kron- och Courierskjuts, som ty värr ofta sker
och händer, då få hans hästar galoppera hvarenda
dag i hela veckan. Den som då ej har
flera hästar , än han skall skjutsa med , kan
ej reda sig. Således måste numera hvar Jord
brukare, sorn vill ha goda hästar, hålla dubbelt
antal af hästar, emot hvad hans skyldig
-
ic6
Den 13 April.
het är att skjutsa med. Sådant är en obotlig
skada för Jordbruket och Boskapsskötseln.
Den som kan uppfinna något annat medel, än
att årligen sätta 'Markegång på hvad milen
ko«tar alla årstider, att lindra Jordbrukarens
skjutsnings-skyldigheter, förtjente med rätta
premium af hvarje hemman, som är ålagdt att
skjutsa; ty nu mera vilja alla åka; men få
vilja skjutsa för 12 sk. i papper milen, utom
de fattigaste Bönder och Torpare, som endast
nöden drifver dertill Visserligen skjutsa andra
godvilligt; men för högre betalning. Hvart
14 de dygn äro de fleste Jordbrukare skyldige
att, hela året omkring, ligga på hållskjuts.
Detta är en respectabel utlaga, som ej göres
mindsta afseende på vid Bevillningens b s ammande.
Af allt detta torde va>a och förblifva
en ostridig sanning , att Jordbruket, som
skall bestridas med Torparaibete-, gilver i afkastning
Torparlön för all möda och arbete,
som dervid skall användas.
Herr af Wingård, ff'ohan Didric, utbad sig,
i anledning af hvad Herr Spaldencreutz behagat
yttra, endast få nämna, det han, såsom ett
vilkor för verkställigheten af sitt förslag, ansett
inrättningen till en början blott böra sträcka
sig till en väg. Erfarenheten kunde derigenom
vinnas, och visa möjligheten af och
sättet att derefter verkställa en dylik inrättning
på flera vägar. För öfrigt yttrade sig
Herr af Wingård känna, det motioner i samma
ämne äfven inom BondeStåndet blifvit gjorda,
och begärde, i anledning deraf, att få com
-
Detl 13 April.
197
inunicerä sitt Memorial med de öfriga respectiva
Stånden, i hvilket fall han trodde, det
åtskillige af bemälte Stånds Ledamöter skulle
sig med honom förena.
Herr af Wingårds Memorial, tillika med
de dervid gjorda anmärkningar, remitterades
tili Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
och blef det Herr af Wingård tillåtet att
berörde Memorial med de öfriga respectiva
Stånden communicera.
Vid förnyad föredragning af Herr von
Heyne s i sista Plenum upplasta Dictamen, yttrade
sig
Friherre Mannerheim, Lars Angnst: Med
Eders Excellences Högvälborne Herr Grefvens
och E.andtMarskalkens samt Höglofl. Ridderskapets
och Adelns bevågna tillstånd , torde
mig beviljas, att med några anmärkningar till
vederbörligt Utskott beledsaga ifrågavarande
Memorial.
Sedan den värde Författaren anfort de skäl
i allmänhet, på hvilka han grundar sina önsk»
ningar, så väl för en jemnare indelning af den
oroterade jorden, som ock att dess skyldighet
att under krigstid uppsätta Manskap måtte
förvandlas i en årlig afgift i Spannmål, så
länge krig varar, sammanfattar han dessa sina
önskningar i j.-ne hufvudmoment.
198
Den 13 April.
Det Usta innehåller: Att all til! Extra
Rotering skyldig jord måtte jemnare indelas
till utgörande af detta besvär. Uti denna delen
är jag med den värde Ledamoten alldeles
ense. Det är rättvist, att denna jords skyldighet
att bidraga till Fäderneslandets försvar
med personer, ehvad den verkligen utgöres
i personer, eller, enligt hvad sedermera
bldvii påfunnet, i hästar, eller i tunnor spannmål,
jemnt fördelas. Den oundvikliga hast,
hvarmed Roteringen verkställdes, den olikhet
i fördelning, som derigenom förorsakades, påkallar
jemnkning, och då Riksens Ständer vid
18°y ars Riksdag förbehållit sig att, enligt So.
§. af Rege/ ingrFonten, vid nasta Riksdag rörande
detta ämne öfverlägga och besluta , torde
det ej kunna anses för tidigt, att nu, på den
3.'dje, saken företaga.
Det s:dra momentet upptager i sammanhang
med det na grunderna för Extra RoteTingens
indelning. Uti allt hvad med billighet
kan förenas, är jag äfven i denna del med
författaren af enahanda tanke , men jag tror
dock, att, till vinnande af ändamålet, skalf
finnas användbart, hvad Riksens Ständer vid
1809 års Riksdag beslutit, att Extra Roteringen
skulle indelas efter de grunder och den method
som med den förut i hvarje provins verkställda ordentliga
regleringen och dm oroteracls Sordens kända
förhållande emot den roterade närmast står att
förena.
Uti 3rrlje momentet föreslås: 5,Att hvar
je
Extra Rote, från det arets början då krig
Den t 3 April.
199
5,är förklaradt och så länge kriget fortfar, be”talar
årligen 3 tunnor Spannmål och dermed
”är för all Extra Ro.eringsskyldighet fri.”
Det är i denna del , som jag är af alldeles
olika tanke med den värde Ledamoten,
och jag tror mig kunna bevisa, att hans framställning
strider emot de för, det utomordentliga
försvaret Jagde grunder.
Enär, i anledning af Kongl Majlis till
Riksens Ständers medborgerliga och eniga bedömande
öfverlemnade frågor: Huru Riket skulle försvaras,
och huruvida den ela varande Krigsmagten dertill
ansåges tillräcklig , Riksens Ständer beslöto
den nyligen med så mycken framgång begagnade
Beväringen, fastades vid detta beslut
det uttryckliga , oskiljaktiga och förutgående
vilkor, att all orotetad Jord skulle under krigstid
uppsätta manskap, i likhet med den förr
roterade. Till bevis deröfver tjena följande
ställen i Oeconomie- och BesvärsUtskottets
Betänkande af den 30 Mars 1810, hvilket
Riksens Ständer antogo såsom deras :
Såsom det första medel till Rikets ökade försvar
bör all nu inom dess gränsor varande oroterad
jord, af hvad namn och beskaffenhet den vara ma,
de Boställen endast undantagna, som af i tjenst varande
militära personer innehafvas, så snart Riket
med krig hotas eller oroas, genast uppsätta och med
beklädning förse det emot samma jord svarande Försvar
s-manskap, hvilket Kongl. Majit äger att pä en
200
Den 13 yjprit.
gång mel or din aira arméen låta uppbåda och utcommendera.
Under förbehåll, att ofvannämnda extra rotering
af den hittills oroterade jorden vid påkommande krig
ofelbart blifver verkställd, samtycka Rikets Ständer,
att, när Rikets gränser af fiendtligt anfall hotas
eller oroas, För stärknings-manskap. må uppsättas ,
med följande vilkor och efter nedanskrifne grunder,
Så väl i första punkten nämnde nyroterade
Soldater, som det nu stadgade För stärknings-man.
skåpet inför lif vas till alla delar med det InfanteriR
gemente, sorn närmast dem befinnes indeldt, ställas
under detta Regementes befäl och njuta samma
sold och förplägning af Kronan, ifrån den dag då
de vid Compagniets eller Regementets vanliga samlingsplats
inställas.
Hvem finner väl ej af allt sådant, att grunden,
så väl för Beväring som för Extra Rotering,
är det directa försvar, som endast och allenast
åstadkommes.genom stridbara personer,
genom den ädlaste af alla varelser menniskan,
men alldeles ej det indirecta, som kan vinnas
genom kreaturet Häst eller liflösa tinget Tunna
Spannmål? Att afsigten med Extra Roteringen
är den rigtiga, den billiga, att med dess personal
mindska behofvet af Beväringens. Den
är ett högtidligt löfte, gifvet till Beväringen,
lika så heligt, som det rörer en ömtålig sak,
och som ändamålet är ädelt.
Hurudan blir då följden af Tunnor Spannmåls
sättande i stället för personer? Ingen an
-
Den 13 April.
201
nan än den , att den oroterade Jorden betalar
en extra skatt, och att Beväringen äfven tillsläpper
den personal af stridsmän Extra Roteringen
bort utgöra. Enär Beväringen sålunda
pålägges Extra Roteringens primitiva skyldighet,
synes ock deraf följa, att det af den
senare erlagde aeqvivalentet borde tillfalla Beväringen
såsom ersättning. Men huru är det
möjligt att bestämma beloppet af denna ersättning,
enär i Beväringsåldern sådane personer
skola finnas, som icke tillåta att deras värde
evalveras i Spannmål, eller i hvad som helst,
och då äfven ibland ägare af oroterad jord sådane
skola finnas, hvilka, när fråga är om verkligt
behof af att försvara Fäderneslandet, skola stöta
ifrån sig all beräkning af enskildta fördelar.
Jag bestrider således all förvandling i
Spannmål eller hvad annat, vare sig under
krigstid eller äfven derimellan, af Extra Roterings-skyldighet
att uppställa personer, såsom
alldeles oförenlig med de för inrättningen
af Beväring lagda hufvudgrunder.
Friherre Wrangel, Henning, uppläste följande:
Då
det måste medgifvas, att den Rotering,
som, i anledning af 1809 års Ständers
Beslut, blifvit verkställd, icke öfverallt skett
med den noggrannhet, som vid en mognare
pröfning och närmare jemförelse af hvarje
Hemmans olika godhet kunnat äga rum __
då Nationens billiga fordran, att de bördor,
202
*
Den 13 April.
sorn elen för Statens väl eller upprätthållande
sig åtager blifva efter rättvisa grunder fördelade,
icke, hvad Extra Roteringen angår, blifvit
i alla orter af Riket uppfylld , så synes
Herr von Heynes förslag om en allmän jemk.
ning i grunderna för Extra Roteringen, och
om en ny taxering af all före 1809 oroterad
jord , icke sakna billighet
Den brådska,
som rådde vid Roterings förrättningarna och
so.n k?nske af då varande omständigheter var
en följd, skulle nödvändigt på ett och annat
ställe loran eda till misstag, och dessa böra
utan tvifvel rättas, der de kunna igenfinnas»
Deremot kan jag icke instämma uti Herr
vou Ht ynes project, att hvarje Extra Rote un-;
der krig, trän det årets början då kriget är
förklaradt, borde erlägga tre tunnor Spannmål
årligen så länge kriget fortfar, emot befrielse
från vidare Roterings • skyldighet. Jag utbeder
mig att r Korthet få anföra de skäl, som
grundat mitt omdöme i detta fall.
Om de de reglor 1’ allmänhet stå fast, att
ingen f örfattning bör ändras, utan så vida den
finnes olämplig, och att ingenting nytt bör
ar.tagas blott derföre att det är nytt, torde
de i synnerhet böra gälla, då fråga är om sådana
Författningar, i stöd af hvilka Contract
blifvit afslutade emellan enskildta. Sådan är
Författningen om Extra Roteringen. Öfverenskom
nieber hafva ^blifvit träffade emellan
Rotehållarne och Soldaterne , i förlitande på
Den 13 April.
203
den helgd, rom bör åtfölja Konungs och Ständers
gemensamma beslut.
De fleste
åtmindstone ganska många
Rotehållare, hafva legt sina Soldater icke blott
lör det första infallande krig, utan för lifstiden.
Soldaten har på många ställen erhållit
Torp, för hvilka han gör dagsverken i fredstider,
hvaremot de för hans räkning skötas
af Rotehållarne under krig. Jag frågar f Är
det rättvist att upphäfva dessa aftal, slutade
med full tillförsigt till ett fattadt authentiskt
beslut? Soldaten, som, emot försäkran om
en tarflig utkomst, uppoffrat sig åt Fäderneslandets
tjenst, bör vara trygg , att det yrke han
valt skall försörja honom. Rotehållaren åter,
som redan anskaffat Soldat och utgifvit en
dryg lega, har derigenom afbördat sig det
mest känbara af Roterings skyldigheten. Denna
lega hade blifvit betydligen mindre, om den
blott varit ämnad till vedergällning för ett enda
krig. Har han ej, om han nu blir ålagd
att lemna Spannmål i stället för att hålla den
Soldat han en gång anskaffat, skäl att klaga
att han blifvit förledd till en onödig och likväl
betydlig utgift?
Vid det Nådiga förslag, seni år 18 n gjordes
Extra Rotehållare, att gifva Säd emot befrielse
från skyldigheten att hålla Soldat, har
Nationens önskan temligen allmänt blifvit yttrad.
Jag tror, lika med Herr von Heyne, att
man i allmänhet ansåg den afgift af 5 tunnor
Spannmål, som föieslogs vara för dryg, sär
-
20,4
Den 13 April.
deles i en tid då alla Rotehållare anskaffat
sina karlar; men jag anser ej detta skäl hafva
varit det enda, som föranledt dertill, att Kongl.
Maj:ts Nådiga Förslag ej allmänt blef antaget.
Man erinrade sig, huru 1809-års Seander
glömt att Säterier i hela Riket och In■
sockne-hemman uti Skåne, Halland och Blekinge,
från äldre tider tillbaka blifvit frikallade
från Rustnings-Skyldigheten, och man
befarade till äfventyrs att andra Ständer, i
en må hända aflägsen framtid, skulle glömma,
att sådane Hemmansägare nu ytterligare betalt
en afgift i Spannmål för att slippa hålla
Soldat. Man fruktade, att denna afgift skulle
med tiden blifva förvandlad till en grundskatt,
och att Säterierne ändå, med densammas
bibehållande, skulle roteras, om Fäderneslandets
behof det framdeles fordrade. Jag
känner Hemman som, ej från så aflägsna ti.
der, köpt sig fria från Roterings skyldigheten
och ändock nu blifvit tvungne att hålla Soldat.
De täta förändringar, som föregått med
Militairen sedan 1808 , och den ovisshet om
Fcrfattningarnes bestånd, som af dessa förändringar
varit en följd, göra kanske en sådan
farhåga ursägtlig. Man har under loppet af
fem år, från 1808 till och med 1812, sett flera
ändringar i detta afseende ske, än under ett
hundrade förutgående år. Man har haft Landtvärn
, Förstärkningsmanskap , Extra Rotering
och Beväringsmanskap. En gång böra väl
dessa täta förändringar upphöra. Jag tror, att
Nationen önskar det, och den önskar det med
Den 13 April.
skäl. De leda till en osäkerhet som är skadligare
än sjelfva ämlringarne, hvilka jag medgifver
kunna vara billiga och nyttiga, om de
åsyfta en jnnnare fördelning af ett allmänt
onus, men icke om de hafva för föremål att
tillintetgöra på god tro afslutade Contract,
eller att rubba grunderna af en med Lags'if
tande Magtens Ivfall verkställd Rotering, så
vida ej en allmän förändring af Indelningsverket
kommer att äga rum, till mindre tunga
för Landet. I sammanhang härmed torde
det tillåtas mig att fästa Köglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på ett ämne,
sorn väl icke har oskiljaktig gemenskap med
detta, men som likväl ej är för detsamma alldeles
främmande. I Skåne, der Extra Roteringens
permanence blifvit föreslagen, har. det
skett med förständigande, att de, som ej infunno
sig vid de sammankomster, sorn till öfverläggning
härom blifvit utlyste, borde anses soiri
hade de bifallit förslaget. Då jag är öfvertygad,
att ett sådant sätt att fastställa en förändring i en
redan antagen allmän börda, ej instämmer med
Kongl. Mapts Nåd ga och rättvisa tänkesätt,
som vill bibehålla Beskattningsrätten helig, hemställer
jag, om icke Högiofl. RiIderskapet och
Adeln skulle behaga jemte de öfriga RiksStånden
hos Kongl. Maj t i underdånighet anhålla,
att de Kungörelser, som blifvit utfärdade
af ofvannamnde innehåll, ej måtte lägga hinder
i vägen för deni som icke ännu öfver
det framställa Förslaget sig yttrat , att fritt
få, efter förekommande omständigheter, sig
deröfver utlåta.
206
Den 13 April.
Herr Grefven och Landt Marskalken samt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln torde tilllåta,
att detta mitt anförande blifver till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet remitteradt,
dit förmodligen Herr OfversteLieutenant von
Heynes Memorial kommer att öfverlemnas.
Herr ven Heyne: Genom Herr Friherre Mannerheims
anmärkningar och citationer har jag
hemtat den upplysning, att jag kanske misstagit
mig om principen för Extra Roteringens utgörande,
då jag i 3-‘dje punkten af mitt Memorial
föreslagit, att under Krig endastunder
Krig — i stället för Roteringskarls uppsättande,
erlägga i spannmål en årlig afgift. Jag har
till denna framställning likväl hämtat anledning
af den proposition, sorn gjordes ossar 1813 af
Herrar Landshöldingar, att på bestämd tid erlägga
spannmål i ställe för att hålla soldat.
Otn jag således i denna punkt misstagit mig,
torde äfven den proposition, som föranledt mig
dertill, sakna grundade skäl i existerande Ständers
beslut till en sådan förändring af Extra
Roteringen,
Rörande anmärkningen mot 2:dra punkten
af Memorialet, tror jag mig kunna visa, att för
det Småländningarne längst satte sig emot gamla
Indelningsverket, de till straff blefvo strängare
än andra provinser till slut roterade; hvilket
icke är fallet med Extra Roteringen i Små.
land; hvarföre jag trott att Konungens lika trogne
undersåtare i dessa provinser, sorn i de öfriga
Rikets Län , borde vid fördelandet af detta
nya onus njuta lika rätt.
Den 13 April.
207
Och får jag såsom ett tillägg till mitt vördnadsfulla
anförande, den 4:de April, bifoga
den önskan, att hela denna båga måtte under
denna Riksdag så bestämdt afgöras, att elter
densamma, genom ingeg särskildt åtgärd, frågor
om Extra Rotering under fred eller på bestämda
tider kunna äga rum _ likaså litet som
en såd^n fråga nu skulle innefatta den mindsta
skymt af billighet och rättvisa.
Herr Malmerfelt, Gustaf: I anledning af
hvad blifvit anfördt rörande Extra Roteringen ,
förefaller mig besynnerligt, att ic R:dr Banco,
som Städerne betala för hvarje Båtsman, kunna
bättre och säkrare försvara Riket, än tre tunnor
Spannmål, som erbödos för en Extra Roteringskarl.
Det är således märkligt, att pap- ,
per försvarar Riket säkrare än Spannmål. Vi
som bo i skärgården, hafva fått släppa våra
Söner att försvara Riket; Städerna hafva ej
släppt eller utrustat en enda Båtsman under
hela Kriget. Månne Städerna ärft denna rättighet
af Bergslagerna?
Herr von Heynes Memorial tillika med de
dervid gjorde anmärkningar, samt dess i dag
gjorde tilläggning, blefvo till Allmänna Besvärs-
och O-conomieUtskottet remitterade.
Föredrogs å nyo Herr Malmerfelts i sulsta
Plenum upplästa och på Bordet lagde Dictamen,
i afseende på det gjorda förslaget om
ett nytt JudeReglemente.
208 Den 13 April.
Friherre Boye, Ludvig, uppläste följande:
Det behöfves blott erfarenheten af den tid
vi öfverlefvat, för att bevisa den sanning,
att Phiiosophiens läror ick.e äro, såsom bevis
i allmänna ämnen, användbara oftare, än deras
verkningar medföra allmän båtnad; och
att allmänna tänkesätten icke ä:o verkligen liberala
längre, än de föra till samma ändamål.
Allmänna Opinionen bar i alla tider ägt en
stor magt; men har den väl derföre alltid
varit rättvis? elier ens alltid varit lika? Den
h?.r sällan, för sin rätt till bevisning, ägt
mera säkerhet, är. tidens vindkas:ningar , som
densamma åstadkommit, eller förändrat: likväl
har Allmänna Opinionen mången gång,
sjelf villad, fått förvilla. Det tillhör då Lagstiftande
magten att, i hvatje allmänt ämne,
deri Phiiosophiens fordringar och de så kallade
liberala tänkesätten framställas , ställa emot
dem pröfningen af deras påföljd till allmän'
nytta. Och visserligen bör aldrig hvarken
ropet på Allmänna Opinionen, eller ropet på
Tidhvarfvels så kallade upplysning, föra oss
ett steg längre, än öfvertygeisen om denna
nytta medgilver.
Då jag, med tillhjep af dessa sanningar
och grundsatser, gjort mig fri från bandet äf
de särskildta considerationer, hvilka åtfölja den
motion, angående Judarnas rättigheter, sotn
blifvit inom det Loff BorgareStåndet af Herr
Stabeck framställd och med Höglofl. Ridder*
skåpet
II.
Den 13 April.
209
skåpet och Adeln communicerad, samt det
Memorial i samma fråga, som Herr HofJunkaren
Mahnerfelt inom detta Stånd afgifvit ;
har jag, vid öfvervägande af detta ämne, icke
kunnat komma till annan öfvertygelse, än
att Judarne i allmänhet äro icke allenast icke
nyttige, utan deremot verkligen skadlige för
Sverige.
Jag anklagar icke Judarna för någon annan,
eller större immoralitet, än den, som lika
ofta igenfinnes hos andra personer af deras
näringsyrke: och jag lägger icke judarna till
last den fördel de veta draga af en conjunctur,
i hvars tillskapande jag icke tror dem
hafva ägt någon särskildt del. I egennyttans
strid emot det Allmännas interesse äro hennes
utvägar lika allmänna, i den mån det är omöjligt
att dem alla afskära. Procenteriet,
Lurendrägeriet och Växelvingleriet funnos i
Sverige, innan Judarne fingo inträde i landet,
och om Judarne nu bortvisas, skola dessa e*
gennyttans utvägar icke derföre upphöra, och
kanske icke mera än blott obetydligen förminskas.
Att för sådana orsaker uppsäga Judarnes
rättigheter, vore, i min tanka att
tillåta sig orättvisa i skäl, emedan det vore
att låta Judarna umgälla de naturliga följderna
af olyckligt sammanstötta allmänna omständigheter,
och jemväl ofullkomligheterna i våra
egna författningar; ofullkomligheter, deder
visserligen icke alla, men dock till en stor d d,
ligga utom gränsen för mänskliga försigtighetens
förmåga att förekomma.
Ridd. 0. Ad. Brot. N:o 27. 28.
2I0
Dm 13 April.
Skälet till min öfvertygelse, angående
Judarnas skadlighet, ligger ensamt i deras
särskildta Nationalitet, och i dess naturliga på*
följd till skiljaktighet i Nationalinteresse. judarne
gifta sig inom sig sjelfva, de ärfvas inom
sig sjelfva, och midt ibland oss lefva de och
dö främlingar till allt hvad som rörer vårt
allmänna väl. Deras Religion ålägger dem
att anse för Bröder blott medlemmarna af deras
egen Stam, och sjelfva det löfte deras Religion
framställer, såsom belöning, löftet att
en gång återfå deras fordna fädernesland, påminner
dem stundeligen, att de dessförinnan
äga blott vistelse ort. Judarne utgöra således
en Nation i Nationen: och derifrån uppkommer
en mängd af orsaker till ett särskildt interesse,
afvikande från Landets allmänna. Denna
särskildta Nationalitet försätter Juden, i allmänhet,
i alldeles lika och enahanda förhållande
till alla länder: och då han af Medborgarens
samband med Staten icke vidkännes något
annat, än det flyktiga, som består i utbytet
af Kronoskatter emot beskydd 3 så kan
han icke heller, i medborgerligt afseende, antagas
tillhöra något visst Lard. Juden deltager
icke personligen i vårt Fäderneslands för.
svar: och fäderneslandskanslan, denna kraftfulla
känsla, som underhåller hågen för allmänt
väl, kan af Juden icke ägas. Den rnercantila
och ceconomiska erfarenheten vittnar
derom, att Judarne i allmänhet, det vill säga,
med få undantag, sysselsätta sig med importhandel,
eller inre handeln med importerade
varor, men icke, hvarken med exporthandeln,
Dm 13 April i
eller nied företag till varutillverkning, och
deraf är således en uppenbar följd, att oss
Svenskar åligger både omsorgen, förlaget och
arbetet till åstadkommande af den producfion ,
hvilken skall, icke allenast i exporten betala
Judarnes import, utan äfven åtgå till deras underhall
och till samlande af den förmögenhet,
som, en gång erhållen, också stannar inora
dem, för att med dem, eller deras barn, utgå.
Vi skole arbeta för dem, under det de
göra för oss ingenting annat, än öka den tärande
classen, bispringa luxen och i våra stora
städer uppjaga hushyrorna.
Alla dessa omständigheter bevisa, i min
tanka, fullkomligen Judarnes skadlighet i Sverige:
och jag föreslår alltså, det ett mål måtte
sättas för Judarnes rätt, att med deras underhåll
och förkofran nedtynga vår handelsvåg,
samt slå under sig den inre handelsvinst,
som med mera skäl tillkommer våra egna
medborgare, och då åtmindstone säkrare förbi
ifver inom Landet.
I det resultat Herr Stabeck framställt karl
jag likväl ingalunda ingå3 emedan jag anser
detsamma icke i allo öfverensstämma med den
National-ordhållighet, hvars uppfyllande bör
Vara oss angeläget.
Tillåtelsen för Judarne att, emot vissa
Vilkor, vistas här i Riket, kan af mig icke
anses annorledes, än som ett contract: och emot
den rätt de äga att, när de vilja, lemna
212
Den 13 April.
Landet, och sålunda å deras sida göra contra*
etet upphörande , tror jag Staten å sin sida
äga den svarande rätt att uppsäga contractet.
Vår egen National-ordhållighet förhinder oss
likväl , både att lemna en så tillräcklig uppsägningstid,
att någon skälig klagan öfver ett
förnärmande i den delen icke äger rum , och
äfven att, intill dess uppsägningstiden förflutit,
i allo respectera de rättigheter våra Judar
innehafva. Jag föreslår alltså, att den tillåtelse,
som blifvit härvarande Judiska Nationen
meddelad, att vistas här i Riket, må varda genom
allmän Författning återtagen , att efter
en viss tid, af sex eller tio år, upphöra, och
att dermed måtte förenas förbud för främmande
Judar, att efter Författningens kungörande
till Riket inkomma. Dock att i förra stadgandet
undantag må förunnas för de af samma
Nation, hvilka redan antingen erhållit särskildt
Borgarerätt, eller äro ägare af fastigheter,
eller ingått i någon handtering till hvad slags
produetion som helst; undantag, som, efter min
mening, borde blifva gällande, så länge samma
personer Borgarerättigheten innehafva , produetions-handteringen
utöfva, eller deras fastigheter
besitta. Äfvensom mig synes, att man borde
til] Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna,
att, der synnerliga omständigheter sig förete,
i särskildta fall, meddela sådan prolongation i
berörde tid, som kunde anses nödig.
Herr Mahnerfelts samt Friherre Boyes Memorial
remitterades till Allmänna Besvärs och
OeconomieUtskottet.
Den 13 rfpril.
213
H err Pålman, Otto Fredrik :
Med begreppet om rättvisa, och med den
menniskokärlek och tolerance, hvartill tidehvarfvets
upplysning och Svenska Nationens
värdighet uppmana, kan jag omöjligen förena
den emot Judarna rigtade fö följelse, hvaraf
Friherre Ludvig Boyes nu upplästa och några inom
Vallöf!. BorgareStåndet uppgifna project
på ett omisskänneligt sätt bära stämpel.
Man förebrår Judarna att hafva ökat importen
af öfverflödsvaror, och ats hvarken tillverka,
eller exportera några Svenska produkter.
Om detta är enligt lörhållandet, sorn jag
icke vill bestrida, så torde man likväl noga
böra åtskilja verkningar ifrån orsaker, och,
för att rätta de förra, uppsöka de sednare.
Dessa, nemligen orsakerna, hvarföre Judarne
mest sysselsätta sig med bandel af utländska
öfverllödsvaror, igenfinnas till betydligaste del
i den trånga gräns, som blifvit utstakad för deras
verkningsförmåga- Häraf torde böra medgifvas,
att felaktiga författningar hindrat Judarna
att för Sverige vara så nyttige, som de
kunnat vara, och sannolikt skola blifva, om
dem tihåtes att sträcka sin omtanka och industri
till alla riksgagneliga yrken och företag,
jag tror likväl, att Judarne åstadkommit mer
nytta än skada för Riket; ty svårligen kan bestridas,
att Judarne i allmänhet åtnöja sig med
mindre handels-förtjenst, än de fleste våra infödde
Köpmän. De som nu, af så kallad patriotism,
vilja jaga Judania utur Riket, hafva
214
Den 13 April.
säkert andra skäl, än blott Fäderneslandets basta,
för dessa sina nitfulla bemödanden, Det
torde isynnerhet förarga några Christna Speculanter,
att Judarne åtagit 6ig leveranser till
Kronan mot så måttliga betalnings-vilkor, att,
utan Judars medtäflan, StatsCassan sannolikt
måst utbetala vida större summor.
Man b.-höfver icke vara mycket bevandrad
i inrikes handels affärerna, för att veta,
huru det ofta tillgått, då för Kongl. Maj:ts och
Kronans behof någon större upphandling hast
gt varit nödvändig, eller ett större antal fartyg
skolat förhyras. Huru ofta har man icke vid dylika
tillfällen sett öfverenskommelser och sammansättningar
af Svenska Herrar Handlande ,
för att af Staten helt christligt och patriotiskt
tvinga sig till en betalniqgs-summa, vida öfver
de gångbara prisen. Att således en del Svenska
Handlande önska från Riket aflägsna d@
få personer, som kunna vara dem hinderliga
att tillfredsställa en oskälig vinningslystnad, finner
jag icke besynnerligt, utan tvärtom en
följd af den så länge erkända handels princip,
att allt gäller hvad det kan, och den dermed
förenade lyckliga method, att kunna betrakta
allt såsom handelsvaror.
Men om Judarne, genom sin industri, sparsamhet
och omtanka, ådragit sig afund af några
enskildta; hafva de dock ostridigt derigenom
snarare gjort sig förtjenta af Riksens Ständers
välvilja, än förföljelse. Då man förebrår Judarna
att hafva förorsakat luxens utbredande i
Den 13 April. 215
Sverige, så, i fall man vill antaga den sanning,
att luxe och öfverflöd mer spridas genom
exempel, än genom minskade pris på öfvetflödsvaror,
tror jag mig kunna leda i bevis, att Judarne
äfven häri äro långt efter våra egna
Köpmän.
Gore vi åter en jemförelse emellan lef.
nadssättet hos Judarna och Svenska Närings,
idkare, från och med Grosshandlaren alla
särskildta grenar igenom , ända till och med
Handtverkaren, så visar sig, att då de förre
iakttaga den allrastörsta sparsamhet, och först
börja tillåta sig beqvämligheter sedan de genom
en längre tids arbete hunnit förvärfva
förmögenhet, en stor del af de sednare åter
knappt vunnit Burskap, förrän de börja den
mest yppiga lefnad. För att kunna fortsätta
och underhålla ett mot en rättskaffens omtanka
så stridande lefnadssätt, tro de sig böra
förunnas alla möjliga uteslutande rättigheter
, hvarigenom , sedan Judarne blifvit bortdrifne,
de helt oblygt ensamt kunna beskatta
Nationen efter godtycko. Då man åter påstår,
att exempel af sparsamhet och en tarflig
lefnad från Thronen och vidare från de högsta
Embetsmännen, mer än allt annat, kunna
verka till efterföljd och åstadkomma den förändring
i lefnadssättet hvarje rättänkande
Svensk upprigtigt önskar 3 så må jag billigt
fråga, hvad dylika exempel kunna verxa på
alla dem, som vant sig att beräkna menn iskans
värde efter dess förmögenhet?
I fall de
efterdömen, som i detta afseende blifvit gif
-
SJÖ
Ben 13 April.
na från Thronen, kunnat åstadkomma en nyttig
efterföljd, så skulle lefnadssättet nu vara
helt annorlunda än det är, ty på Deras Majestäters
bord finnas hvarken de kräsligheter
eller dyrbara viner, hvaraf borden svigta hos
mångå af våra Grosshandlare, och ej sällan hos
den nyss bosatta Minuthandlaren.
I en tid, då nian nog allmänt börjat inse,
att ProductPhcat med öfriga monopoliska Författningar,
Skråordningar och alla andra för den
individuella omtankan hinderliga tvångslagar,
motarbeta Nationela välmågan, och då allmänna
rösten nog högt börjat yttra sig för
afskuddande af alla dessa tjittrarj så synes
mig, som Judefrågan egentligen vore framställd
för att blanda bort saken och få skjuta
skulden på Judarna för alla de olyckor, som
i mercantilt hänseende , blott med några förändringar,
drabbat Fäderneslandet redan långt
förr, än Judarne här inkommo.
Att den ena eller andra Trosbekännelsen
är hinderlig för att medverka till Statens bästa,
kan jag icke finna. Men ehvad Judarnes
lära än må bjuda i afseende på pligterna
emot sina egna Trosförvandter och andra, tor.
de ändå blifva ganska svårt, om icke omöjligt,
att ibland heja judiska Nationen framvisa någon
enda, hvars hela lefnad utvisar en så oafbruten
kedja af dålighet, som man ty värr
finner exempel på inom oss sjelfva.
Såsom en följd af hvad jag i allmänhet
haft äran yttra, anser jag nödigt att först gran*
Ben 13 April.
217
ska JudeReglementet, och upphäfva alla de
hinder, som äro lagda för judania, att använda
sina capital och arbetsförmåga på Jordbruk.
, handel med inhemska varor, handtverkerier
och alla andra Riket gagnande yrken j
då först är man i tillfälle att bedöma, om icke
Judarne, lika så väl som Christne, skola
medarbeta till ökad expoit och handelsvågens
förmånliga återställande i jemnvigt. Sedan
Judarne erhållit medborgerliga rättigheter och
följaktligen utgöra alla dermed förknippade
skyldigheter till Staten, skall densamma deraf
säkert draga nytta, oell i mili tanka skola
Riksens Höglofl. Ständer på detta sätt hafva
handlat långt klokare, än att från ett land,
fattigt både på folk och penningar, utdrifva
en folkstam , allmänt känd för industri och
ett sparsamt lefnadssätt.
Hos Eders Excellence, Högvälborne Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln anhåller jag ödmjukast,
att detta mitt vördsamma yttrande äfven
må blifva till Oeconomie- och BesvärsUtskottet
remitteradt.
Grefve Lilliencrantz, Slokän Wilhelm: En
värd Ledamot, Herr Majoren Palman, har till
en del redan yttrat, det jag ämnade anföra.
Jag vill således endast tillägga min förundran
dervid, att man förebrår Judarna, det de icke
äro Jordbrukare , då de endast i vissa städer
äga rätt att vistas; att man på en gång klandrar
dem, för det de utgöra en särskildt Na
-
Den 13 April.
tion _ utan ali medborgerlig känsla för det land
de bebo, och söker bestrida dem åtnjutandet
af de inskränkta medborgerliga rättigheter, de
hitintills fått begagna.
Att man uppgifver såsom menligt för Ri»
ket, att de etter vunnen förmögenhet med
densamma till andra länder utflytta — och tillika
åtalar, att de bosätta sig i Riket igenom
inköp af hus i städerna.
Jag tror, Mine Herrar, att illiberala tänkesätt
icke passa för detta tidehvarf, jag tror,
att endast Tiggarejudar äro skadlige, om gällande
lagar kraftfullt handhafvas; och om
Portugal!, Genua, Venedig, Holland med flera
Siater, skulle falla på den oförmodade tankan
, att utdrifva de Judar, som der samlat
betydlig förmögenhet , är jag öfvertygad., att
vi utan våda kunde i Sverige lemna dem en
fristad, äfven med rättighet att köpa hus.
Till hinder emot utflyttning efter samlad
rikedom i Sverige, kunde ju stadgas en viss afgift,
att vid slikt tillfälle erläggas, grundad
på uppskattad förmögenhet, enligt medium
af vissa föregående år.
Dessa anföranden, af Herr Palmon och
Grefve Lilliencrantz, skulle åtfölja remissen af
Herr Malmtrfelts och Friherre Beyer Dictamina.
Den 13 April.
Upplästes å nyo Herr Adlerhems, sistlidne .
plenidag på Bordet lagda, Memorial, om förökad
t anslag till Hans Kongl. Maj:ts och Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens Hofhållning.
Friherre Cederström, jfacob: Vid Herr Ad.
ferheims Memorial anhåller jag få göra några
anmärkningar, hvilka torde få åtfölja remissen
af Memorialet till vederbörligt Utskott,
Då Hans Maj:t Konungen har den, bland
Regenter så sällsynta, lycka, ait äga Nationens
förtroende, och således, i fall de summor, som
äro anslagna till Hans Maj t Konungens och
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens Hofhållningar,
äro otillräckliga, Nationens Representanter
, om Konungen genom en Proposition
dem derom underrättar, utan tvifvel gå Hans
önskningar till mötes, så långt deras förmåga
sträcker sig och Landets tillgångar det medgifva,
så har det förundrat mig, att Herr Ad.
Itrheim icke afvaktat en proposition från Konungen,
som nödvändigt bättre, än Herr AdUrheim,
känner behofvet, och som, jag är öfvertygad
derom, älskar för mycket Landet, för
att begära ett större anslag, om det icke är
nödvändigt.
Till ytterligare styrka för hvad jag anmärkt,
må anföras, att, om, enligt Herr Adlerhems
mening , anslagen för Konungens och
Kronprinsens Hofhållningar, i anseende till
myntets försämrade värde, äro otillräckliga,
så måste Prins Oscars och Prinsessans äfvenväl
vara det,
220
Den 13 April.
Herr von Schultzenheim, David, förenade
sig med den Ledamoten, som nyss talade, att
den summa Deras Majestäter och Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen offereras skulle, ej af Hr
Adlerheim bordt föreslås eller utfästas. Vår vör*
dadé Konung vore för högtänkt, att sjelf vilja
besvära Koksens Höglofl. Ständer, då tillgångarne
kunde vara okände; men Kongl. Majestät
hade vid denna Riksdag Nådigst anmält
flera Tjenstemäns och publika Verks behof.
Riksens Ständer torde sjelfve finna , att penningens
nedsatta värde och den årligen tilltagande
dyrheten ej mindre träffade den Kongl.
Hofhållningen, än hvar enskildt man; Riksens
Ständer lära ock villigt samt sjelfmant vilja
förekomma alla bekymmer i thy mål hos en
älskad Öfverhet. Slutligen tillstyrkte Herr v.
Schultzenheim , att det ifrågavarande Memorialet,
jemte de dervid gjorda erinringar, skulle remitteras
till StatsUtskottet, såsom bäst kännande
tillgång och behof.
Herr Zibet, Ebbe Ludvig: Jag förenar mig
till alla delar med Herr Adlerheim, angående
den uti Hans Kongl. Majtts och Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens Stats-summor föreslagna
tillökning, högst billig i afseende på dessa
höga Personers stora förtjenster af Fäderneslandet,
och nödvändig vid den nu högt uppdrifna
dyrhet på alla förnödenheter; men af
detta sednare skäl vågar jag äfven ödmjukast
föreslå en tillökning i Hennes Kongl. Höghet
Prinsessans Statssumma. Hennes Kongl. Höghet,
den enda utom Konungen af vårt gamla
Dan 13 April.
221
vördade och älskade Konungahus, Gustaf
Ilhs och vår nådiga Konungs Syster, som aldrig
saknat Riksens Ständers tillgifvenhet och
välvilja, har äfven behof af en ökad Statssumma.
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan har gjort
och ännu vidkännes, genom Quedlinburgs bortmistande,
en förlust, -sorn uppgår mindst till
12,000 R:dr Hamburger Banco, elier 24,000
R:dr i vårt Bancomynt. Huru otillräcklig Hennes
Kongl. Höghets Statssumma till alla behof
derefter blifvit, har jag haft tillfälle att erfara,
genom den befattning, som för några månader
varit mig uppdragen, under Hennes
Kongl. Höghets vistande på Tullgarn.
Att något understöd ifrån Tullgarns Kungsgård
icke kan påräknas, derom äger jag, som
haft befattning uti 22 år vid densamma, den
fullkomligaste visshet. Det är, utom en Pensions-stat
efter Högtsalig Hans Kongl. Höghet
Prins Fredric, en vidlyftig Slottsbyggnad
och stor Stat, så i anseende till Slottet som
sjelfva Kungsgården, att underhålla; om Kungsgården
derföre kan gifva allt hvad dertill erfordras,
är ej mera att påräknas.
Tullgarn tyckes väl vara stort i hemmantalet;
men dervid är att anmärka, att, då
Tullgarn för Högtsalig Hans Kongl. Höghet
Prins Fredric af Riksens Ständer inköptes,
och hvartill Riksens Ständer anslagit en lika
summa, 750,000 Daler Kopparmynt, som blif
-
222
Den 13 April,
vit använd för Rosersbergs inköpande, amnö»
dades dåvarande ägaren, framlidne Hofnlar*
skalken m. m. Herr Grefve Ds la Gardie, att
sälja Hemman och Torp till det belopp, att
sjelfva Sätesgården, med hvad af Hemman
och Lägenheter återstode, kunde lemnäs till
750,000 Daler kopparmynt. Detta verkställ*
des, och nästan alla bättre hemman blefvo
sålda, och SkärgårdsHemmanen, hvilka i årlig
skatt endast gifva 1 å 2 tunnor ströming
och några Stockhohnsresor på Tullgarns-båten,
qvarblefvo vid Egendomen.
Vid Tullgarn, så väl som vid de qvafblif*
vande hemman, skedde äfven då en ny refning,
flera hemman blefvo till hemmantalet uppsatta
och Tullgarns Kungsgård i den märkliga
mån, att den blef ifrån 3 till 15 hela mantal
uppskattad, hvarefter nu alla Kronoutskylder
och andra onera af Egendomen utgå.
Om Tullgarns ägor, efter Jordebok emel*
lan 6 och 700 lass hö och 84 tunnors årligt
utsäde, voro för mycket för 3 mantal, så äio
de visserligen för ringa för 15 manial, hvil*
ken uppsättning af hemmantal ökar i märklig
måtto Kungsgårdens utgifter.
Sedan jag nu visat den förlägenhet, hvar*
uti Hennes Kongl. Höghet Prinsessan, i anseende
till Hennes minskade tillgångar och den
uppdrifna dyrheten, sig befinner^ vågar jag
ödmjukast föreslå, att, utom det Högtsalig
Hans Kongl. Höghet Prins Fredrics Pen
-
Den 13 April.
223
sionsStat' vid Tullgarn flyttas på Rike-ts IndragningsStar,
Hennes Kongl, Höghet Pninsessan
måtte uti sin årliga StatsSumma åtnjuta
en tillökning af 12,000 R:dr Banco3 C>ch anhåller
jag i lika ödmjukhet hos Eders Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken och
Högloft. Ridderskapet och Adeln, att dettn mitt
anförande må till StatsUtskottets utlåtande remitteras.
Herr Cederschöld, Per Guslaf: Då Herr
Adlerheims proposition , om tillökning i Hans
Maj:t Konungens och Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens Statsanslag, endast tyckes grunda
sig på vårt mynts förfall och en förmodad
ytterligare försämring deraf} så synes det vara
så mycket olämpligare, att denna sak för
det närvarande till afgörande företaga , sora
Riksens Ständer just nu förmodligen vilja arbeta
derpå, att förekomma den befarade försämringen
af vårt mynt, och, om möjligt vore,
till och med upphjelpa det ur sitt iråkade
vanvärde. Jag för min del anser således tjenligast
vara, att låta detta ämne åtmindstone
hvila, intilldess man kan erfara, om det alldeles
icke skulle kunna lyckas Riksens Ständer
att undanrödja hela grunden, hvarpå denna
proposition stöder sig.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken föreslog remiss till StatsUtskottet
af l^Ierr Adlerheims Memorial tillika med de dervid
gjorda anmärkningar.
Ropades Nej och ffa,
324
Den 13 April.
Hans Excellence Herr Grefve Ruuth, Eric,
tillkännagaf, att han gillade hvad Friherre
Cederström anfört, och tillstyrkte i anledning
deraf proposition å afvaktan å ifrån Kongl.
Maj.t gifven anledning i detta ämne.
Friherre Cederström utbad sig få erinra, det
hans anförande icke kunde, emot den i 49 §.
Riksdagsordningen stadgade föreskrift, hindra
remiss af Herr Adlerheims Memorial.
Herr Landt Marsk cilken bestyrkte hvad Friherre
Cederström nu yttrat, och gjorde i följe
deraf proposition till Remiss till StatsUtskottet
af Herr Adlerheims Memorial , jemte de
dervid gjorda anmärkningar, hvilken med gfa
besvarades.
Upplästes ett Memorial från Lagutskottet,
af den 22 Mars, angående en af Herr Borgmästaren
Kjellander gjord motion, att Kongl. Förordningarne
den 1 1 Mars 1749 och den iö Dec.
1756 varda öfversedde och i så måtto jemnkade,
att RådstufvuKätterne må vara berättigade
att efter aflidna Personer i Städerna, utan
afseende på särskildta Stånd och Classer, verkställa
uppteckningar och arfskiften å deras i
Staden befintliga egendom, emot den procent
i samma författningar är utsatt; samt ett af
Herr Assessoren Arosenius afgifvet anförande,
hvaruti han yrkat, att arfvoden för bouppteckningar,
tillika med den de fattiga tillfallande
procent, beräknade på hela inventarii-massan,
må
n.
Den 13 April.
225
må falla de personer till last, hvilka egentligen
äro ägare af den upptecknade egendomen,
och således blifva pro rata fördelad emellan
Sterbhuset och dess Borgenärer j och yttrar
sig Utskottet uppå anförda skäl böra afstyrka
hvad Herr Borgmästaren Kjellander föreslagit,
samt anse den af Herr Assessoren Aro.
senius yrkade Författning ej vara af nöden.
Vid detta Utskottets utlåtande var fogadt ett af
Herr Lagmannen Noreus afgifvet särskildt yttrande,
uti hvilket Herrar Borgmästarne Hohn,
Barthelson och Gezelius förenat sig, så vidt det
instämde med hvad Herr Borgmästaren Kjellander
yrkat. *
Upplästes ett Memorial från Lagutskottet,
af den 30 Mars, hvaruti Utskottet, i anledning
af en af Herr Reutersköld, Carl^ gjord motion
om en Lag, sorn skulle sätta alla förbindelser, så
väl uti penninge-transactioner som annan bandel,
i likhet med Växlar, yttrar sig ej kunna
till ett sådant stadgande tillstyrka bifall j
öfverlemnandes Utskottet derjemte till Riksens
Ständer tvänne särskildta meningar, af Herr
Borgmästaren Holm och Herr Lagmannen Noréus
, uti hvilken sednares mening Herr Karnmarjunkaren
Lagerheim hade instämt.
Dessa Utlåtanden ladss på bordet.
Upplästes och bifölls ett Memorial från
Lagutskottet, af den 3 April, hvaruti Utskot.
Ridd. 0. Ad. Brot, N:o 29. jo.
226
Den 13 April,
tet begär att ytterligare få antaga en CanZlist,
utom elen af Utskottet redan förordnade.
Upplästes ett Memorial från ConstitutionsUiskottet,
af den 10 April, i anledning
af Konungens Nådiga Proposition om uppskof
till nästa Riksdag med de hvilanda Grundlagsfrågorna.
Utskottet anser sig böra, lika
med Kongl. Maj r, tillstyrka afgörandet af de
beredda förslagen till 41. och 56. §. g. afRegeringsFormcn
, samt i det hufvudsakligaste
bifall till Kongl. Maj ts Nådiga framställning
om uppskof till nästa Riksdag med afgörandet
af de nu hvilande förslag till förändringar
och tillägg i Grundlagarna; troendes Utskottet
sig likväl, med full öfvertygelse att sinnena
dertill redan äro tillräckligt förberedda, böra
till afgörande hos Riksens Ständer föreslå några
la beredda förslag, nemligt n vid 20. och
70. §. §. Regeringsformen, samt 38. och 56.
§. §. Riksdagsordningen, anmälandes tillika
att, i afseende på fråga huruvida de för slagne
förändringarne i 74- och 110. §. Regö
ringsFormen
samt 34. §. RikdagsOrdningen nu
borde till afgörande fört tagas eller förblifva
hvilande till nästa Riksdag, två Stånd ir.om
Utskottet stannat emot två , och att båda alternativen
således bordt till Riksens Ständer
Jrainställas.
Härjemte erinrar Utskottet, att, derest
Riksens Ständer, genom de beslut de öfver
ofvanberörde föreslagna förändringar kunna
Den 13 April.
227
körnma ått fatta, skulle stadga någon ändring
i vissa delar af nu gällande Grundlagar , de
öfrige Grundlagar, Söm innehålla dylika föreskrifter
eller dem åberopa, måtte, i sammanhang
med dessa nya Stadganden, undergå en
lika lydande förändring. Anseendes Utskottet,
sedan Riksens Ständer häröfver fattat deras
beslut, Sig åligga att med dess redactionsförslng
till ändring i dylika Lagstadganden
till Riksens Ständer inkomma , för att deras
granskning underkasta Ordalagens enlighet med
besluteni
Slutligen förmäler Utskottet, i afseende
på frågan om ett allmänt rättesnöre för behandlingen
af alla de intill denna Riksdag beredda
Grundlagsfrågor, antingen de nu komma
ätt afgöfas, eller af Riksens Ständer blifva
uppskutna, sig hafva trott det ej kunna sättas
i fråga, att de mål, som tili äfventyrs till
afgörande kunde upptagas, innan Riksens Stäuder
stadgat deras beslut i afseende på de föreslagna
förändringarna i 56. §. RegeringsFormen
, och de dermed i sammanhang stående
§. §., så i RegeringsFormen sorn Riksdagsordningen,
och detsamma vunnit Konungens
sariction , böra, efter 56. §. RegeringsFormen ,
tagen i oskiljaktigt sammanhang med den 8r-,
blifva behandladö; tillstyrkandes likväl Utskottet,
i anseende till det obestämda i föreskrifterna
om Grundlagsfrågors behandling, och
i likhet med hvad ConstitutionsUtskotiet redan
vid sistförlidne Riksdag hemställt, att den
föreslagna tilläggningen till 56. §. Regerings
-
Den 13 April.
Fo men matte blifva en af de första, som un»
der Riksens Ständers pröfning komma.
Så val Utskottets Memorial, som den dermed
följande redaction af förändringarna och
tiliäggningarna i ofvanberörde §. §., lades på
bordet.
Under uppläsningen af detta Betänkande
ankom Konungens HofCanzler, Herr Friherre
af Wetterstedt, hvilken till Ridderskapet och Adeln
öfverlemnade 5 Konungens Nådiga Propositioner,
hvilka, sedan Herr HofCanzleren
äler afträdt, och ConstitutionsUtskottets Betänkande
blifvit på Bordet lagdt, löredrogos
i följ inde ordning:
Konungens Nådiga Proposition, af den 5
April , om de nya Constitutionella förhållanden,
sorn, till följe af föreningen melian Sverige
och Norrige, uppkommit.
Remitterades till ConstitutionsUtskottet.
Kongl Maj:ts Nådiga Proposition, af den
5 April angående Götha Canal-arbetets fortgång
och ytterligare befrämjande.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus, yttrade
sig, det den nu uppläste Kongl. Proposition
gåfve anledning till nogare undersöknin
-
JDen 13 sdpril.
229
gar rörande Götha Canalverkets tillstånd och
fortgång. Dessa undersökningar skulle, elter
Herr Grefvens tillkännag ivande , komma att
röra så väl redogörelse för det framfarna, sorn
utsigter för framtiden. Då sj.lfva granskningen
häraf således borde blifva lörsta töre målet
för det Utskott, hvartill Riksens Ständer
kunde behaga hänvisa Konungens Nådiga Proposition
, och de redan satta Utskott syntes
vara, genom de dem tillkommande så väl som
genom dit remitterade ämnen, mycket sysselsatta
, samt Herr Grefven icke annat kunde
än önska, det den nogaste pröfning af hvad
Canalverket rörer måtte föregå Riksens Ständers
beslut öfver Bolagets anhållan, tiodde sig
Herr Grefven böra föreslå det denna piöfning
måtte åt ett särskildt Utskott uppdragas.
Grefve Lilliencrantz, gfchan Wilhelm: Utan
att i förhand vilja bestämma, huruvida behandlingen
af det ifråga varande vigtiga ämne af ett
särskildt Utskott bättre kunde verkställas, anser
jag mig bora vövdsamligen påminna Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, att, enligt de beslut
Riksens Höglofi Ständer hi intills tagit,
är BancoUlskottet ofelbart det ställe, der den
af Herr StatsRådet Grefve Platen yrkade undersökning
bör företagas. Icke i afseende å de
nya bidrag af Staten till Canalarbetets fortgång,
som Bolaget synes förvänta, emedan de
ännu icke äro hvarken till belopp uppgifna,
bifallna eller af Banken äskade; men derföre
att Banken , i anseende till redan lemnadt understöd,
har största skyldighet och rätt ati 0111
Den 13 April,
Canalverkefs närvarande tillstånd äga sake?
kännedom, hvarföre ock, enligt 22. §:n 4. mom,
af Kongl. Maj:ts för Götha CgoaiBolag utfärdade
nådiga Privilegium af den 11 April iSio,
berättelse om Canalverkets fortgång bör inlemnas
, ej mindre till Riksens Ständers valde
Revisorer, än vid Riksdagarna till Banco,-  Utskottet.
Jag vågar derföre ödmjukligen föreslå, att
Höglofl. Ridderskapet och Adeln täckes uppskjuta
frågan om tillsättandet af ett särskildt
Utskott, intilldess närmare hunnit utredas, hu-,
ruvida BancoUtskottet är mera competent än
alla andra till den ifrågasätta undersökning.
Den ofvannämnda Berättelsen fiån Götha
CanalDirection , som med första inväntas, är
ännu icke till BancoUtskottets FinanceFördelning
ankommen, och har Utskottet för närvarande,
sedan läsning af instructioner rn. m. blifvit
fullbordad, temligen ledighet, helst de Remisser
Utskottet lått emottaga, äio af den beskaffenhet
, att de icke kunna företagas utan
samband med dem, som från Riksens Höglofl.
Ständer framdeles torde vara att förvänta.
Hani Ex c diener, Herr Grefven och Landf Marskalken
erinrade, att längre än till nästa Plenum
kunde, emot Riks.dagsQrdningens föreskrift,
uppskof med remissen icke äga rum.
Grefve von Platen förmälte sig ej hafva vid
Grefve Lilljener antz’s anförande något annat att
anmärka, än att den af Grefve Lill] ener antz.
Den 13 April.
231
emnämnda Berättelsen redan för tre dagar sedan
bilf vit behörigen afkmnad.
Friherre Cederström, Jacob, instämde med
Grefve von Platen uti tillstyrkande af remissen
till ett särskildt Utskott. Friherre Cederström
kunde, enligt den erfarenhet han inhämtat, då
han åtnjutit det förtroendet att vara Ledamot
uti BancoUtskottet, omöjligen öfvertyga sig,
att detta Utskott hade föga att göra: han trodde
tvärtom, att så väl den nödvändiga revision,
om den verkställdes med den noggrannhet
som vederbör, som de inom Verket lörekommande
frågor om förvaltningen och hvad
af Riksens Ständer kan till BancoUtskottet hän.
visas, skulle gifva Utskottet fullkomlig sysselsättning
, utan att det derutöfver inginge i
granskning af Götha Canalverket. Friherre
Cederström anhöll alltså, att Herr LandtMarskalken
måtte behaga föreslå remiss af Kq.
nungens nådiga Proposition till ett särskildt
Utskott,
Grefve Lilliencrantz ville blott anmärka ,
det han icke sagt, att BancoUtskottet finga föga
att göra. Han hade endast anfört orsakerna
dertill, att Utskoctejt för närvarande vöre
mindre sysselsatt.
Ropades : pä Bardet !
Grefve von Platen utbad sig få erinra, att,
då frågan oin detta måls behandling af ett särskildt
Utskott af honom blifvit väckt, hade
sådant endast haft afseende på sjelfva granskningen
af redogörelserna och utsigterna: och
233
Den 13 April.
hade han icke derjemte satt i fråga , det ju
icke hufvudsaken borde tillhöra redan satta
Utskotts befattning. För öfrigt hemställde Hr
Grefven, huruvida meningen med Bordläggningen
varit, att Konungens nådiga Proposition,
eller frågan om dess remitterande tilt
ett särskildt Utskott , skulle blifva hvilande.
För sin del ansåge han denna sednare fråga
vara alldeles oafhängig af den förra, och den
Kongl, propositionen kunna förblifva hvilande
utan hinder för särskildt afgörande, huruvida
ett sådant Utskott må förordnas. -I anledning
hvaraf han härå anhöll örn proposition af Hr
LandtMai skalken.
Då Herr Landt Mar skalken härefter började
att göra proposition om tillsättande af ett särskildt
Utskott , ropades många Nej blandade
med några Ja och på Bordet; i anledning hvaraf
frågan lörblef hvilande.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, af den
5 April, angående det åt Vester- och Norrbottens
Läns Invånare meddelade Lån.
Remitterades till Stats- samtEancoUtskotten,
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, af den
5 April, angående Magazinslnrättningens förvaltning
och närvarande belägenhet.
Remitterades till StatsUtskottet.
Den 13 April. 233
Kongl, Maj ts nådiga Proposition, af den
5 April, om en närmare reglering af den under
namn af Gerningsören kända afgift.
K.emftferades till Bevillningsutskottet.
Friherre /Nirsen, Gustaf Fredrik: jag har
haft tillfälle taga kännedom om Herr Her-tzenhjelms
anföranden, upplästa i Ridderskapets
och Adelns Plenum den 4 April 1S15, om
förbättring af Allmänna MagazinsInrättningen tili
förekommande af Spannmålsbrist vid inträffande missväxtår.
Som orden lyda , på Ridderskapets och
Adelns begäran, till trycket befordrade.
Jag skall blott några ögonblick borttaga
Höglofl. Ridderskapets och Adelns dyrbara tid
med hvad jag i anledning deraf har att vördsamt
anföra, hvaremot jag utber mig att fram?
deles, då detta vigtiga ämne hunnit blifva
fullkomligare utredt , erhålla Ridderskapets
och Adelns ynnestfulla uppmärksamhet på mina
tankar deröfver.
Herr Hertzenhjelm anför, att den nu varande
Magazins Inrättningen har en högst felaktig organisation,
och ett förvändt sätt att. använda de, dertill
anslagna medlen. Tillkommen, fortfar han vidare,
i en tid då Riksens Ständer ej fmgo befatta sig med
andra Öfver läggnings ämnen än det, deni directe från
Thronen proponerndes, har den Allmänna Magazins.
-34
Den i3 April.
Inrättningen alltid varit betäckt genom en ogenom
tränglig
slöja , som ännu i dag undandrager den
Allmänhetens blickar,
Med en sådan kännedom om felen uti den
nu va;ande inrättningens organisation förenar
Herr Iiertzenhjelm äfven säkert den , som erfordras
fcr att derpå bygga förslag till nödiga
rättelser. Hvarje rättskaffens medborgare
blir honom derföre tack skyldig, och tidpunkten
är nu för handen att förvärfva den
Mig
torde emellertid tillåtas vördnadsfullt
få upplysa, det Kongl. Majit, i anledning af
Rikets Ständers underdåniga framställningar
vid 1809 och 1S10 årens Riksdag, under elen
7 November 181 1, aflåtit ett rescript angående
Allmänna Magazinslnrättningen, dets förvaltning
och styrelse.
Denna författning blef, efter Riksens Stän»
ders önskan, vid 1812 års Riksdag i Örebro,
till trycket beloidrad och utdelad. Den är icke
utan allt värde för dem , som vilja inhämta
en sann kännedom om Verkets sammansättning
och föremål: den är i hufvudsaklig måtto föranledd
af Riksens Ständers egna beslut och
önskningar, och är gifven af Konungen till vederbörandes
efterrättelse.
Likasom alltså grunderne för Magazinslnyättningens
förvaltning äro allmänna gjorde,
likaså undersökes älven verkställigheten, icke
blott af KammarRätten, utan ock af Riksens Stan*
Den 13 April.
235
ders egna Fullmägtige. Hvar finnes väl då i
sjelfva verket dessa omtalta slöjor, väfnader
och täckelser , som skulle undandraga Inrättningen
Allmänhetens blickar ?
Herr Hr.rtzenhjelm anför vidare: Emellertid,
får lag till Högloft. Ridder skåpets och Adelns ompr
öfvande hems rälla, om icke en närmare kännedoms
tagande af Allmänna Magazinslnrättningen, sådan
den nu be finnes, llifver af högsta nödvändighet, och
till den ändan i ödmjukhet föreslå , pff genom det
Utskott, elit detta anförande torde förvisas, låta, i
likhet med hvad RiksdagsOrduingens 42. §. förer
skrifver, ifrån Kongl. KammarRätten infordra alla de
handlingar, sorn röra ett der nyligen för ehaf dt gener eif
anmärkningsmål öfver Spannmåls Dir e ction s räkenskaper,
och hvarvid, för vissa orsaker skull, ingen
slutlig handläggning kunnat ske. ffrg tror, att deraf
tillräckliga upplysningar skola kunna vinnas, för
att finna nödvändigheten af en förbättrad upplaga
af Reglemente för Spannmåls Dir ection , och hvilka
torde blifva äfven så märkvärdiga som oförmodade.
Jag förenar mig med honom i den önskan
pch hemställan , attalia de upplysningar, som
i en eller annan måtto blifva nödvändiga för
det Utskott, till hvars handläggning ämnet öfverlemnas
, må med högsta sorgfällighet, enligt
RiksdagsOrdningens föreskrift, sökas och
erhållasj de, hvilka af KammarRätten kunna
meddelas, så mycket mindre undantagna, sorn
de tilläfventyrs utveckla hvad den värde Ledamoten
dermed förstår- Om det, som deraf kommer
att hämtas, slutligen skulle blifva oförmo
-
236
Den 13 April.
darit, äfven för Herr Hertzenhjelnt sjelf, blifvet
det förmodligen likväl nyttigt för ämnet och
för rättvisan, som em 1 lertid och alltid kräfver,
att man må undersöka med lugn, innan man
dömmer.
Herr Manner st ani, jft.han, uppläste följande:
Ibland de medel, som blifvit föreslagna att
afhjelpa jordbrukarens förlägenhet, genom bristande
afsättning på Spannmål och saknad af
förlag, hafva åtskillige välde Ledamöter ansett
förbud mot införsel af utländsk Säd, uppköp
deraf inom landet i goda år, och inrättning
af allmänna Magazin kraftigast verkande.
De försök , som Regeringar anställt att
uti denna, likasom i de flesta den allmänna
hushållningens grenar, genom regkmentariska
Författningar och kraftiga medel verka på
jordbrukets och andra näringars uppkomst,
hafva merändels alltid skett på bekostnad af
Nationernes välmåga. Följden af denna dyrköpta
erfarenhet har likväl slutligen blifvit,
att de mest godkände författare i Statshushållningen
och upplyste Regeringar ansett den fria
Spannmälshandeln såsom bästa medlet att gifva
lif åt jordbmket, att i ymniga år skalfa
Landtmannen afmattning på sina pioducter och
att i missväxtår förekomma brist. Ibland
Statsmän, som insett nyttan af en allmän frihet,
så väl uti Spannmälshandeln som uti
handel och näringar i allmänhet, kunna Tur
-
Ben 13 April.
-37
got och Lilliencrantz nämnas. Desse kände
grundsatserna för en klok Statshushållning,
och försto Jo att använda dem, fastän, okunnighet
och fördomar oda motarbetade deras
verksamma nit.
Oaktadt alla hinder har Jordbruket i Sverige
under sednare tider förkofrai sig så mycket,
att, 0111 öfverskettet af en god skörd vore
till hands vid en sämre, skulle Riket, på det
hela räknadt, lör dess nu varande folkmängd
sällan eller aldrig behöfva utrikes Spannmål.
Men det händer ofia, att uti en del af Rikets
provinser skörden blir god och att Spannmål
kan säljas, då uti andra, derifrån långt afskrida,
till läge och luftstrek olika, orter missväxt
inträffar. Det är likväl icke ofta möjligt
att föra de förras öfverflöd till de sednare,
utan så stor transportkostnad, att Spannmålen
för dem som behöfde köpa skulle blifva
alltför dyr, då de deremot kunde erhålla
utländsk Spannmål till vida lindrigare pris.
Beräkningen af hela Rikets Spannmålstillgång
är således ofta en osäker grund för bestämmandet
af dess behof, då fråga är att förbjuda
införsel eller att höja tullen på utländsk säd.
Svårligen kunna ock så pålitliga upplysningar
om Spannmåls.förråden erhållas ifrån
alla orter, att Regeringen eller en allmän Styrelse
kan bestämma hvarje orts behof deraf.
Jag tror derföre, att ett allmänt förbud emot
införsel af utländsk Spannmål , örn det ock
möjligen kan vara nyttigt för ett sädesrikt
338
■Dea 15 April.
och tätt bebodt Land, der inrikes handel och
rörelse befordras af lätta transporter på cana»
ler och släta vägar, aldrig kan vara tjenligt
uti vårt Land, der canaler i allmänhet kosta
mer än de äro värde, och der transporter försvåras
af Landets ojemna yta och af ProVinsernes
aflägsenhet ifrån hvarannan. Mycken
försigtighet och omtanka fordras också att be^
stämma grunderna för en ombytlig Tulitarif
på inkommande Spannmål,
Man bör i fråga örn anstalter för född*
ämnen besinna, att det är mera på köpares ärt
säljares fördel man bör tänka, och att en rik
tillgång på lifsmedel hufvudsakligast bidragef
till folkökning i en Stat samt till alla andra
näringars uppkomst och fortgång.
Jag Hr derföre å ena sidan af den tankari*
att Jordbrukaren kan och bör uppmilntras genom
allmänna understöd, men af alla medel
härtill anser jag premier för utförsel af Spannmål
vara det sista , sorn i vårt land bör vidtagas
— de anses af mänga lör otjenlige, äfven
i England.
Å andra sidan tror pg, att det gifves fall*
då allmänna anstalter måste vidtqgas, för att
skydda landets invånare från en brist , somt
den fria Spannmålshandeln möjligtvis icke kunde
afhjelpa. Det skäl, sorn jag anfört mot allmänt
förbud af införsel, nemligen svår communicati
on emellan en del af Rikets provinser,
gäller åter för upprättandet af Spannmåls*;
Den 13 April.
239
förråd, helst uti sådana orter, hvilka , aflägsna
från sjökuster och ifrån sädesrika provinser,
skulle vid inträffad missväxt sakna full tillgång
på Spannmål till löda. och utsäde. Det
händer ock, att missväxt inträffar äfven pä
de utrikes orter, deri'rån vi Vanligen hämte
Spannmål, elier att politiska förhållanden hindra
tillförseln derifrån.
Utvagar böra derföre vidtagas att uppfatta
allmänna sädesförråd j men Spannmåls*
handelns naturliga gång bör, så vidt ske kan,
derigenom icke störas, de kostnader Och olägenheter,
som större SädesMagazins upprättande
medför, böra undvikas derföre att
Staten icke får göra uppoffringar, hvilka falla
undersåtarrte till last, och Staten eller nägon
allmän Styrelse bör icke befatta sig med
Spannmålshandel, hvilket så mycket säkrare
leder till Statens förlust, som en sådan Styrelse
icke kan ingå uti alla de beräkningar,
hvilka Köpmannen måste uppgöra och känna,
för att icke förlora på speculationer, som likfullt
af oförutsedda händelser ofta misslyckas.
Såsom anvisning att till någon del uppfylla
detta ändamål, utbeder jag mig att vördsamt
få föreslå;
l o Att SockneMagazln upprättas uti alla de
orter, der de ej redan finnas. Uti fattigare
trakter böra, så vida ske kan, tillskott
på Statens bekostnad insättas i dessa
Magazin , för att utan renta utlå
-
24©
Den 13 April.
nas till förlag åt de mest behöfvande
jordbrukare, i synnerhet Nybyggare.
2:o Att större allmänna Magazin endast bi-'
behållas på sådana ställen, der Kronans
TiondeSpannmål, som till aflöningar för
Regementen och Flottorna åtgår, förvaras.
5;o Att allmänna MagazinsDirectionens befattning
med Spannmålshandel upphör.
Kronans Brännerier i Stockholm och Götheborg
indragas, alla förråd och inventarier,
samt de hus och Magazin, hvilka
icke äro nödvändiga, uti ofvannämnda
afseende, säljas eller bortarrenderas.
4:0 Att de penningar, som härigenom erhållas
, jemte MagazinsDirectionens öfriga
fordringar och tillgångar, insättas uti Banken,
för att jemte de medel, som Riksens
Ständer ytterligare kunna finna för
go :t att till samma ändamål anslå, användas
på sätt här efteråt föreslås.
5:0 Att efter granskningen af de berättelser,
sorn årligen örn årsväxten ifrån Länen
inkomma, ofvannämnda medel, genom
cen eller de Embetsmän, åt hvilka Kongl.
Majtt behagar sådant uppdraga, fördelas
emellan Länen till Spannmåls uppköp.
6:0 Att fördelningen af dessa penningar inom
Länen och deras användande besörjes
af
II.
Den 13 April.
24t
af Landshöfdingen med biträde af Hus'
hållsSäilskapens Förvaltningsutskott.
7:0 Att penningarne användas till uppköp af
Spannmål, helst inom Länet, efter Länets
Markegångspris eller gångbart pris.
gro Att mindre Spannmåls qvantiteter , som
uppköpas, föras till hvarje SockneMagazin,
de större åter förvaras af säljaren,
emot borgen, så framt våda är för dess
vederhäftighet, och emot skyldighet att
efter anvisning vid påfordran utlemna den
sålda Spannmålen.
Q:o Att på större Spannmåls lager lån för
lindrig renta kunna lemnäs.
10:o Att de Jordbrukare, sorn utmärka sig
att väl sköta sin jord och för odlingsföretag,
äga företrädesrätt både att sälja
och beläna.
11:0 Att då så svår missväxt inträffar, att fara
är för hungersnöd, Regeringen- må
äga rätt att lyfta det mindre creditivet.
Att hålla jemna Spannmålspris är icke
möjligt utan uppofFringar å Statens sida, som
skulle öfverväga fördelarna, hvilka dessutom
icke torde blifva å Jordbrukarens sida. Men
genom ofvannämnde utvägar skulle Landtmannen,
så vidt Statens tillgångar medgifva, få
uppmuntran och förlag.
Ridd. o. Ad. Fröt. N:o 31. 32.
242
Den 13 April.
Spannmåls-förråd skulle finnas ifrån det
ena året till det andra, hvilka, utan kostnad
för Stalén, blefvo förvarade. Genom KronoBränneriernas
afskaffande skulle åtskilige Provinser
i Riket få ökad afsättning på brännvin.
Magazins-Directionens och Magazinens
betjening kunde till större delen indragas,
och alla de kostnader och o ägenheter besparas,
som Magazins underhåll medföra, äfvensom
transport till och ifrån MagaZinen kunde
undvikas, då köparen genast kunde hämta
sitt behof hos säljaren.
Friherre Wirsén! samt Herr Manner stams
anföranden bletvo till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet remitterade.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht, hemställde
, om icke, då flera Memorial och Dictamina
angående Magazinslnrättningen blifvit
remitterade till Allmänna Besvärs och
OeconomieUtskottet, men Konungens Nådiga
Proposition i samma ämne i dag blifvir remitterad
till StatsUtskottet, berörde Memorial
och Dictamina icke borde, för sammanhanget
skull, från OeconomieUtskottet till StatsUtskottet
öfverlemnas.
Herr Landt Mar skalk en erinrade, att Utskotten
ägde att sins emellan samråda.
Herr Flach, Carl, uppläste följande;
Den 13 April. 243
Det Memorial Herr StatsSecreteraren Grefve
Mimer i Plenum den 31 Mars uppläsle,
har gifvit mig full anledning att åter intör
Eder Excellence och Högloft. Ridderskapet
och Adeln få vördnadsfullt framlägga mina
tankar. Jag har i detta Memorial lunnit en
åsyftad vederläggning af det förslag, jag härstädes
den 20 Mars hade den äran andraga ,
rörande jordbrukets uppkomst och en förbättrad
MagazinsJnrättning. Ehuru jag, med
billig hänsigt till <,n svagare förmåga, ej utan
förlägenhet går alt försvara olika meningar
med en upplyst man, rom, i stöd af sitt embete
närmast thronell, har sig vården af dessa
Nationens angelägenheter anförtrodd, gagnar
jag helt oförfärad den helgd, yttrande rätten
äger inom dessa murar, då jag vid Herr
Grt-fve Mörners Memorial finner mig föranlåten
göra några anmärkningar,
Hvad Herr Grefven i afhandlingens början
yttrar, om en större lätthet att upptäcka
olägenheten än botmedlen i en sak , är åtmindstone
i denna alldeles obestridligt; ty hela
Svenska Nationen , med undantag af ett
högst inskränkt antal, är af olägenheternes tyngder
nedtryckt, och ännu mötes blotta Förslagen
till botmedlen af motsägelser, hvars afgörande
rätt man ensamt tror göra gällande för
det verkligen lidande Folket.
Ingen god Medborgare lärer kunna neka,
att i jemförelse till den förs öring, som ymnigt
varit utbredd öfver andra länder, har vårt
244
Den 13 April.
Rike, genom vår vördade Konungs och Kronprins^
kloka politique, åtnjutit snart sagdt alia
lugnets förmåner} men att resultatén deraf skola
vara föi Landet lika med deni, der förödelsen
öfversvämmat, är en lära af en högst
problematisk egenskap. Det kan icke nekas,
att de skakningar som öfvergått viridén i
sednare tider, äfven bordt medföra en rubbning
i allmänna och enskildta förhållanden j
men det kan icke nekas, att just dessa skakningar
erbudit åt vårt Land oberäkneliga fördelar,
hvilka, om de varit väl begagnade, säkert
hade ledsagat oss på en annan ståndpunkt,
än der vi nu befinne oss. Hvar äro de nyttiga
följderne af den florianta Transito handel,
sorn i några år monopoliskt tillhörde vår local?
Kunna de jemföras med skadan af den
undervigt vår handel lidit, och spridningen
af dessa utländska öfverflödiga varor, som, likt
gräshopporna i Egypten, öfversvämmat vår
Svenska jordyta, och qväfvande all inhemsk
idoghet, oundvikligen skola framkalla armod
och elände öfver hela Riket?
Flere värde Ledamöter af detta RiksStånd
hafva redan i detta ämne visligen yttrat sig.
Jag har endast i förbigående velat nämna härom,
emedan jag ej kan fullkomligen dela Hr
Grefve Mörners tanka, att ställningen i anseende
till vår inre hushållning oumgängligen
varit påkallad af Tidehvarfvets fordringar,
utan snarare, och kanske ovedersägligen,
genom en öfverdrifven import, synnerligen af
sådana varor, sorn vi sjelfve kunnat fratnal
-
Den 13 April.
245
strå. Det är ifrån denna synpunkt jag betraktat
ämnet och hämtat anledningen för mitt
yrkande af en förbättrad Magazinslnrättning.
Det är visserligen sannt, att saknad tillgång
på penningar är ett stort hinder för
Spannmåls-afsättningen, och medförer den verkan
, att consumenter ofta få köpa på credit ,
då naturligtvis en höjning i priset skall uppkomma.
- Men att, som Herr Grefve Mörner
yttrar, consuipentens af penningebrist inskränkta
brödförtäring skall hafva samma inflytelse
på Spannmåls-åtgången , som ett missväxtår,
tror jag ligger långt utom kretsen af verkliga
förhållandet. Tvärtom tror jag, att om penningebristen
skulle influera på menniskans behof
att äta sig mätt, så blef det just i Mjölförråden,
som synnerligast hela den arbetande
hopen skulle finna sin bästa uträkning,
att för billigaste pris söka sitt födoämne.
En aktningsvärd och erfaren Man härj
uti en till LandtbruksAcademien ingifven skrift,
pa grundliga skäl anfort , huru obetydligt
hvarje Riksdalers höjning eller sänkning på
Spannmålstunnan verkar i priset på en persons
dagliga förtäring. Med en skyldig gärd
af högaktning för hvar och en Medborgare ,
som på sådant sätt utreder nyttiga ämnen, och
bjuder de skadliga fördomarna att vika, åberopar
jag i hela dess vidd denna upplysande
artikel , som finnes införd i Kongl. LandtLruksAcademiens
Annaler, andra årgångens
sednare häfte pag. 167.
246
Den 13 April,
Jag trodde mig nog uppenbart i mitt förra
vördsamma Memoria hafva ådagalaggt, att
jag dermed åsyftade .Spannmåls tillgångar af
inhemsk, produciipn, och att Spannmålens höjning
eller fall ej skulle vara underkastad så
betydliga förändringar. Herr Grefve Mmners
lörmodan , att jag med den så mycket beprisade
jemnheten i Spannmålsprisen ej åsyltat
annat , äger således tillräcklig grund i mitt
förra yttrande, för att kunna stadgas till en
fullkomlig visshet, jag tror, att dessa fördelar
skulle vinnas, om förråd vore beredda
af inhemsk production , ej till den ytterlighet,
att de skulle innehålla all den Spannmål, sorn
i Sverige kan finnas att köpa, utan i någorlunda
proportioncradt förhållande till behofvet
vid ett infallande missväxtår, då det alltid blef
en nationalvinst, att i eget, productions förråd,
i mån af medlen, stOit eller litet, äga en tillgång,
som eljest till hela sitt belopp skulle
tagas af utländningen. Om Calmare och Hallands
Län nu äro i behof af Säd, så vises just
härigenom huru nyttigt det vore, om allmänna
Magazin voro anlagda i Skåne och Östergöthland
, då från dessa orters Stapelstäder,
- till de behöfvande Provinserna , transporten
visst ej är besvärligare, än från utländska Östersjöhamnar;
att Rågen i Blekinge gäller inemot
io R;dr Banco, lärer väl icke kunna antagas
såsom bevis för vådan af införsel-förbud
eiler en betydlig tullförhöjning, då man känner
att Blekinge Jordbruk egentligast är fotadt
på potatoesplantering, och Sädesbehofvet
på denna lilla punkt af Sveriges Rike dess
-
Den 13 April.
247
utom ej kan svara emot öfverflödet i de se-j
minanta Provinserna.
Den vinst, som tillfaller Jordbrukaren genom
uppstegrade pris i missväxtår, lärer ej
kunna antagas såsom ersättning för den skada
, han genom Spannmålens fall i goda år
måste vidkännas. Jag vill ej plåga Ridderskåpet
osh Adeln med vidlöftiga calculer ,
som så lätt af hvar och en kunna göras, men
jag måste dock framställa dt.n enkla sanning,
att om man i missväxtår skördar blott hälften
af vanlig gröda, är ett dubbleradt pris endast
en knapp ersättning i det årets förlust,
och lemnar intet öfverskott till att vedergälla
skadan det följande året, då, efter ett dyrt utsäde
, skördens ymnighet ej alltid kan följa
opinionen om Spannmåls-öfverflöd och deraf
uppkommande Sädens återfall i vanpris. Jag
kan således ej undgå att motsäga Herr Grefve
Mömers härutinnan yttrade mening. Visserligen,
då Jordbrukaren äfven vore upplagsman
af Spannmål, skulle han möjligen äfven
kunna draga fördel af ett missväxtår, om han
hade förmåga att gömma sin Säd, och endast
sälja, då dyr tid inträffade. Men jag kan ej
anse detta innefatta någon rättvisa , hvarken
emot Producenten eller Consumenten, hvilken
sednare i sådant sakens skick vore högligen
att beklaga.
Jag återkommer således till den beprisade
jemnheten i Spannmålsprisen , och erkänner
högtidligen, att jag tror den utgör grundva-'
248
Den 13 April.
len för en Stats egentliga välstånd, och att
alla mede!, som kunna föras derhän, äro värdiga
ämnen så väl för Statsmannens, som Medborgarens
fulla omtanka.
Det är visserligen oneklig!, att en Magazinslnrättning
möter många svårigheter, men
der lärer äfven vara en rigtig princip, att
man ej bör låta bli verkställa en god sak, derföre
att den är svår , och då fördelarne visa
sig med ostridig öfverlägsenhet i jemförelse
till de mötande svårigheterna.
De Land, der aldrig Magazinslnrättning
varit etablerad , böra väl aldrig kunna uppgifvas
såsom bevis på nyttan eller skadan deraf.
Då England citerades, var det endast för
att visa den nyttiga inflytelse, som införselförbud
hade pä dess åkerbruk.
Om denna inflytelse ägde rum från T463
till 1 <552, eller från 1688 till 176, är visserligen
Ridderskapet och Adeln alldeles likgiltigt.
Jag tror, att det var under denna sednare epok,
som införsel förbudet lifvade Englands åkerbruk,
men nekar icke, att ju ett dylikt äfven
kunnat existera under den förra. Den fria
införseln hade ändå ett litet spelrum ifrån 1552
till it>88, och det är mer än sannolikt, att
den ej längre på en gång varit tillåten. Histoiiska
uppgifter äro ej alltid lika, hvarigenom
misstag så lätt kan uppkomma, och gör
så väl den ena som den andra citationen mindre
tillförlitlig. Den store Edmund Burke,
hvars yttrande, i egenskap af en stor mans,
citeras af Herr Grefve Mörner, har ej af sina
Den 13 April.
249
egna Landsmän varit lika fördelaktigt känd.
Om denne store man har blifvit sagdt, yttrar sig
en stor Engelsk Författare: att han vr.r född
för att upplysa, men lejde endast för att förvilla •
att hans uppförande i alla allmänna är ender rättfärdigade
nogsamt strängheten af denna anmärkning;
att han har sunkit ända till förnedring , bade föraktad
och hatad: Matte hans öde förskräcka hvarje
Engelsk man, att följa hans exempel.'"
Jag har trott mig böra anföra detta, ehuru
litet sammanhang Engelska Historien kan
hafva med Ridderskapets och Adelns öfverläggningar.
Jag tror det nödigt för att sking.
ra rlen.uppmärksamhet Burkes yttrande, framställdt
såsom en stor mans, eljest kunnat å.
draga sig, ehuru jag egentligen trott mig kunna
vinna samma ändamål, genom en erinran ,
att Burke talade i England, der förhållandet
är mångfalldigt olika med i Sverige. I England
utgör Jordbrukaren en mindre del af
Nationen, och man har likväl der velat bereda
den alla möjliga fördelar. I Sverige utgör
Jordbrukaren visserligen största delen af
Nationen, och här behandlas elen helt olika.
Hvad åter beträffar Magazinslnrättningar i
England, så äro de der troligen mindre verkställbare,
än i Sverige. Englands odlade eiler
odlingsbara Jord är ej i samma förhållande tili
dess folkstock, och tärande classen deraf, sorn
i Sverige. Utan öfverdrift kunne vi hoppas,
att utom de år Försynen straffar med total
missväxt, på vår vidsträckta jordrymd framalstra
de födoämnen, sorn fordras lör 25 million
menniskor. I England, som har circa 16
250
Dm 13 April.
nvllioner, skulle visserligen Magazinr,Inrättningens
vidd fordra oerhörda kostnader, och bevakningen
en hel arrnées uppmärksamhet} men
detta blifver ej något motskäl för en sådan
Inrättning i Sveiigp', der det ändamål bör sökas,
att bereda tillgångar af inhemsk production,
hvilket, ehuru älven i England mycket
yrkadt och öfvertänkt, kan der vara mera likgiltigt,
emedan dess öfverlägsna handel bereder
mera lätthet att införskrifva en utländsk
product än hos oss, der våra oumbärligaste
< behof på handelsvågen redan öfverväga våra
få och allt mer och mer mindskade exportvaror.
I Preussen, under Fredric den 2:dres Regering,
hafva Spannmåls Viagazin uträttat mycket
godt, och till och med, enligt Herr Grefve
Mimers yttrande, har SpannmålsDirectionen
i sednare tider här i Sverige varit verksam
för det Allmänna bästa. Fiågan synes således
ej böra uppstå, om d n kan vara nyttig,
utan om den vill vara d t; och vid denna sednare
fråga, svarar jag: att den bor v ara det.
Den af Herr Grefve Mörner yttrade förmodan,
att Staten blef den enda Spannmålshandlaren,
tror jag så mycket mindre vara
att befara, sorn MagazinsDirectionens hufvudföremål
vöre, att befordra jemnvigt i prisen,
men ej att uppstegra dem öfvermåttan, och
således vet jag ingen orsak, hvarföre producenten
skulle hellre inlåta sig i handel med
Kronan} än med hvarje annan köpare som
Dc n 13. April.
251
helst. Det är stor skillnad på en viss oföränderlighet,
och en viss jemnvigt i Sädesprisen
j det sednare är verkställbar, det förra
icke. Jemnvigten har afseende på så väl höjningen
som sänkningen, och då, genom en
allmän inrättning, pr set i goda år ej nedföll
till vanvärde, skulle naturligtvis den goda
följden blifva oundviklig, att Landtmannen
vid inträffande ringare skörd kunde och ville
sälja till ett billigt medelpris, synnerligast,
då i annat fall utländsk införsel vore att
befara.
Jag kan icke finna, lika med Herr Grefve
Mörner, omöjligt för en allmän förvaltning,
att med samma insigt och uppmärksamhet befi
öm ina behofvet på hvarje ort, som det enskild
ui interesset Jag tror visserligen, att
detta är af en stor och vidsträckt omfattning,
men då Allmänna Styrelsen ägde att inhämta
alla härtill hörande säkra och ofelbara
upplysningar af vederbörande Landshöfdingar,
kan jag icke finna någon gällande orsak
, hvarföre enskildt! interesset äfven här
skulle tillegna sig öfvervigten.
Jag hämtar i anledning af hvad jag nu haft?
äran anföra, så väl som af Herr Grefve Manners
eget yttrande: natt den före slagne utvägen
för Spannmåls-af sättningen kan verkställas,” nya
skäl för nyttan af en Magazinslnrättning; jag
tror, att de svårigheter som möta , böra gifva
vika för de högst gagneliga följder, som
härigenom blifva beredde. Utan att ingå i
25-
Den 13 April.
detailer , hvars vidlöftighet ej annaf kan än
besvära Ridderskapets och Adelns tålamod,
och hvilka nu hvarken kunna öfverläggas eller
samlas i form af Förslag, får jag endast
nämna: att om Städernes Bränningsrättighet
upphörde, som med så mycken rättvisa yrkas;
0111 Bränningsfriheten på Landet bestämdes
till 4 å 5 månader, och hvarmed hvarje Landtman
bör vara fullkomligen belåten, skulle,
för att bereda en lättnad i Magazinslnrättningens
existence, åt MagazinsDirectionen kunna
upplåtas rättigheten, att i vissa orter förbränna
en del af den möjligen från ett år till
ett annat öfverblifvande Spannmålen.
De skäl Herr Grefve Mörner andrager
emot en allmän Magazinslnrättning, och hvilka
Herr Grefven hämtat från de upplysningar
Tabellverket meddelat, äro visserligen, i anseende
till de der uppgifna summor, alldeles
förskräckande; men de förlora lyckligtvis denna
kraft, då man besinnar, huru litet desse
Tabeller äro att taga i beräkning, såsom grund
för Landets ceconomiska styrelse. Under en
tid af 1 1 år, som jag halt landtegendom, har
aldrig någon begärt eller fått veta mitt utsäde
eller dess afkastning; och jag förmodar,
det tillgår på samma sätt på andra ställen.
Det är således endast från gissningea till ett
ungefär, som desse uppgifter blifvit hämtade,
och jag tror derföre, att de ej förtjena stort
afseende, eler äro användbare, såsom säker
måttstock för den allmänna oeconomien.
Den 13 April.
253
Jag får äfven anmärka, att jag ej tror,
det man med rättvisa kan taga år 1812 till
grund, hvarken för att bedomina productionen
eller behofven. Jag tror, att den af Herr
Grefve Mörner i anledning häraf gjorde calcul,
som bestämmer den erforderliga summans belopp
till pä millioner R:dr Banco, egentligen
är i arithmetiskt förhållande till Tabellerna
rigtig, utan att vara lämplig vid anställd
granskning af våra inhemska tillgångar och
b^hof. Jag är alldeles af den tankan, att en
väl afpassad Tullförhöjning skulle göra samma
nytta, som ett införselförbud; men hvilken
kan härifrån utestänga de missbruk, som
vi så ofta erfare, vid uppkommande frågor om
tillåtelse eller förbud mot utländska varors införsel.
Sednare tiders erfarenhet är i dessa
delar ej tillfredsställande, och det är åtmindstone
svårt att beräkna en sådan förhöjnings
inflytelse på den utländska spannmålens pris.
Den andra utvägen Herr Grefve Monier
föreslår till Svenska Jordbrukets befordran ,
bestående i premier för utförseln, fruktar jag
ej närmar sig till ändamålet. Herr Grefve
Mörner har förut erinrat, att i vårt Land oförutsedde
naturhändelser så ofta skada årsväxten,
oell att producenten ofta ingår i antalet
af dem, som behöfva spannmåls-understöd;
när nu härtill lägges vår ringa Folkstock,
månne det ej vore mera öfverensstämmande
med tidens fordringar och med vår förmåga,
att åtmindstone till en början åtnöja oss med
vinsten af att kunna förse oss sjelfva med tili
-
-54
Den 13 April.
räck ligt säd, utan att eftersträfva, hålla pris
ined andra Länder, der climatet och arbetsstyrkan
alliid beieda en stor öfverlägsenhet i den
productiva förmågan? Sådant är åtmmdstoue
det begrepp jag gör mig om första steget till
Jordbrukets uppmuntran, och hvilket jag vördsamt
underställer Kidderskapets och Adelns
mogna pröfning.
Jag har i mitt förra Memorial fö rosin g't
en ny organisation af MagazinsDnectionen; jag
har dertill tagit mig anledning af det missförstånd,
den hittills satt i omlopp öfver hela
Riket. Min mening har ej varit, att undandraga
den Kongl Regeringen detta vida fält
för dess välgörande afsigter. Jag har trott; att
genom val a! Ledamöter, (ör hvilka Riks Stånden
hade förtroende, skulle dessa beirämjas,
och kännedomen af Landets förmåga och behof
helt oförstäldt inför Thronet) blifva framburen.
Jag har trott mig att just i förslaget
till en sådan beredning af Oeconomi ärendernes
förvaltning hafva ådagalagt den oinskränkta
kärlek och förtroende vi allmänt hyse
för vår Konung och vår Kronprins Jag emottager
gerna rättelse, om Jag misstagit mig i
detta förslag, och önskar blott, att hvad slags
styrelse, som härmed får befattning, den måtte
uppfylla Konungens och Nationens rättmätiga
fordringar.
Det har förefallit Herr Grefve Mörner oväntadt,
att ordet Magtspråk influtit i mitt förra
Memorial. Anledningen härtill tager Herr
Den 13 April.
= 55
Grefven af den erkänsla vi äro Regeringen
skyldige, för hvad den uträttat. Mig kan det
ej annat än förefalla än mera oväntadt, att en
ädel och upplyst Man vill åt ett ord gilva en
annan tydning, än den, hvartill den tydliga
meningen föranleder. Den skillnad Herr Gu fve
Mörner väntat sig, att livar och en bör
göra, på före och efter 1809, har af mig noga
blifvit iakttagen, och jag går dermed längre,
än Herr Grefven; ty jag kallar icke magt.
språk, att Lagstiftande Magten fattar ett beslut,
som kulikastar en förut af den gifven
Författning, och från denna synpunkt skådar
jag Ständernas rättighet att afskrifva d'jn summa
, som f. d. Konung Gustaf Adolph
med ett magtspråk tillgripit af MagazinsDirectionens
fond Att ett dylikt magtspråk
nyttjades af Högstsal Konuug Gustaf III,
är äfven ej obekant. Att ordet magtspiåk,
det1 det står i mitt förra Memorial , endast
kunnat hafva afseende på dessa c.ne händelser,
ligger i en öppen och klar dag, för den
enklaste slutkonst. Jag hade således ej väntat
mig , att Herr Grefve Mörner skulle vilja
hänföra min mening till bristande erkänsla
lör hvad vår Regering uträttat, tänkesätt alldeles
främmande för den rena och oskrymtade
vördnad och tillgifvenhet, jag, oaktadt uppenbara
eller hemliga försök , alltid skall veta ådagalägga
för min Konung, min Kronprins
och mitt Fädernesland.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet.
256
Den 13 April.
Hans Excellence Herr Grefve Runth, Eric,
uppläste till Protocollet följande:
Redan hafva så månge värde Ledamöter
a.f Höglofl. Ridderskapet och Adeln yttrat sig
om Rikets, financiela och ceconomiska tillstånd,
att det torde anses vara öfverflödigt, att jag
i dessa delar än mera uppioge någon tid, för
att tala derom.
Jag medgifver ock gerna, att jag af denna
orsak tvekat att i detta ämne yttra mina
reflexioner j men du jag anser sakens vigt vara
af den mest magtpåiiggande beskaffenhet, har
jag trott mig fela uti utöfvandet af min skyldighet
såsom Riksdagsman, om jag stillatigande
skulle uraktlåta att säga mina tankar, ehuru
jag nogsamt inser de brister, som i utförandet
af dem hos mig förefinnas. jag anhåller
fördenskull om Höglofl. Ridderska.pets och
Adelns öfverseende, och att min vilja att verka
något godt måtte anses såsom ursäkt.
Ingen af Eder, mine Herrar, är det obekant,
att ett Rikes inre hushållning kan i alimänhet
sägas fordra i stort hvad af en enskildt
man bör iakttagas, så vida hans bestånd
är hans syftemål.
Om Rikets utgifter till utländningen för
handelsvaror öfverstiger hvad Riket kan i penningar
eller egna handels produetioner återlemna,
skall en betalningsbrist uppkomma, då
väx
-
II.
Den 13 April.
257
växlar fela, och växelcoursen stiga i l’ka mån
med växelbristen, samt penningens värde i
papper förminskas.
Om så är, blifver grundregeln
i Rikshushållningen och grundvalen
till all Finante, att iakttaga, det importen af
utländska produetioner icke öfverstiger exporternes
värde. När ett sådant förhållande kan
vinnas, skall växelcoursen nödvändigt falla
och det circulerande Banco-Sedelmyntet få sitt
rätta värde, emedan, uti en så beskaffad handelsställning,
verkligt silfver skall intaga sedelmynteis
ställe, i mån af Rikets öfvervigt
på handelsvågen. Vi håfve öfverlcfvat den
tid, då Silfver infördes i Riket, derigenom att
handels balancen var för Riket förmånlig. Jag
medgifver, att ett sådant förhållande då i synnerhet
förorsakades af den indrägtiga frakthandeln
under Americanska kriget; men jag
vågar å andra sidan anföra, att vårt Landtbruk
och vår Spannmåls produktion för det
närvarande är vida förbättrad och fyller våra
sädesbehof till hög grad emot hvad Riket den
tiden uti vanliga år behöfde att från utrikes
orter låta inkomma, och som då gjorde en
stor tyngd på handelsvågen.
Utländska varor af alla slag, i en öfverdrifven
mängd i Riket införda, äro således
till största delen orsaken till undervigten i vår
handel, hvartill äfven kanske med många skäl
kan läggas, att Näringarne, Slöjder m, m. betydligen
aftagit.
Ridd. 9. Ad. Fröt. N:o 33. 34.
25§
Den 13 April.
Att bota detta onda lärer ej finnas andra
utvägar, än tvänne i synnerhet, nemligen:
att inskränka våra utländska behof, och att i
möjligaste måtto befordra Landtbrukets productioner,
Näringar, Slöjder, och i allmänhet alla
Landets afkastningar.
Detta lärer således
blifva ett af Rikets Ständers förnämsta syftemål
vid innevarande Riksdag, och jag tviflar
ej på, att hemmavarande medborgare af alla
classer äfven förvänta det af sina Representanter.
Hvad således först angår inskränkning uti
importen al utländska varor, refererar jag m;g
till andra punkten af Herr of Uhrs gifna förslag,
den 20 sistlidne Mars, deruti det heter:
att en niga undersökning må anställas , till utrönande
, huruvida fl ra eller färre af nu till in försel
ti In t na varor må kunna i Riket umbäras; och i
följe deraf, rå vidt möjligt och lämpligt vara kan,
tillåtelsen af främmande varors införande samt bruk
och nyttjande i Riket må blifva inskränkt.
Härvid får jag tillägga den önskan, att
Rikets Höglofl Ständer, till tidens vinnande,
igenom ett särskildt Utskott ville låta uppgöra
ett passande project i förenämnde ämne,
hvilket till Konungen sedermera, såsom Riksens
Ständers underdåniga önskan, kunde öfverlämnäs,
på sätt som Sy §• i RegeringsFormen
utstakar.
Riksens Ständers Oeconomie- och BesvärsUtskott,
till hvilket detta ärende eljest hörer,
Den 13 April,
2*9
är förmodligen med så mångfaldiga göromål
sysselsatt, att det ej torde medhinna ett så
vidlyftigt mål, sorn detta, med den skyndsamhet,
som saken synes lordra.
Hvad åter Landtculturens, Näringars och
Slöjders, samt andra nyttiga produetioners upphringande
till möjligaste högd beträffar, tror
jag för min del sådant kan åstadkommas medelst:
1:0 Tilldelande af behöfliga friheter.
2:0 Penninglån och förskotter till låg renta, och
3:0 Utvägars vidtagande, hvarmedelst productionerna
kunna afsättas och betala sig.
Om sig så förhåller, blifver af största
nödvändighet, att
1:0 Upphäfva alla författningar, som strida
emot inhemska handelsrörelsen, samt ada
band, hinder och tvång, af hvad namn det
vara må, emot producerande näringars och
rörelsers fortgång i allmänhet, hvilket
äfven blifvit af flera hedervärda Ledamöter
af alla Stånd yrkadt.
2:0 Svårigheten att finna ett penningverk, som
är af den beskaffenhet, att det ej allenast
kan åstadkomma de nödiga capital, utan
ock lemna deni till låg renta. Jag leinnar
derhän, huruvida Banken i dess sedlar
kunde gifva sådana lån af de sedan
1809 års Riksdag från RiksgäldsContoiret
2Ö0
Den 13 April.
influtna amortissements-medel, och således
utan att öka den Bankens sedelstock,
som då var utelöpande; eiler om Riksens
Höglofl. Ständer skulle anse mera passande
och nyttigt, att gifva dem uti RiksgäldsContoirets
Credit-sedlar, till lika belopp,
som den summa, hvilken i Banken
under förenämnde tid influtit.
I sednare fallet får jag den äran gifva
följ in de moraenter till grunder för inrättandet
af ett Riksens Ständers RiksgäldsContoirs Landverk,
sorn, elter min tanka, skulle kunna
föranleda till vinnande af ändamålet, utan äfventyr
för Banken eller RiksgäldsContoiret,
och hvartill jag således för min del vördsamligen
styrker.
l:o Riksens Ständer auetorisera deras RiksgäldsContoir,
att utlåna en viss af Ständerna
utsatt Summa, emot pant åfjord, Bruksegendomar,
samt andra Fastigheter på
landet.
2:0 Värdet af panten bestämmes efter sist haline
uppskattning till Bevillningens erläggande.
3:0 Af värdet lånas blott en tredjedel.
4:0 Om panten förut är intecknad, gifver Contoiret
endast så stort lån, som fattas uti
tredjedelen af dess uppskattade värde.
5:0 Contoirets säkerhet förvaras igenom behörig
förskrifning och inteckning i panten,
Den 13 April.
samt öfriga nödiga utvägar till vinnande
af ändamålet.
6:0 Flera Hemman eller Hemmansdelar, som
tillhöra en ägare, få ej annorlunda belänas,
än hvart och ett för sig sjelft. Således
skall gifvas särskildt Förskrifning,
med åtecknad laga Inteckning, för hvarje
Hemmans lån.
7:0 Lånet erhålles emot 3 procents renfa, och
3 procents afbetalning på primitiva Cjpitalet,
om året. 1
8:0 Med årliga rentan och afbefalningen på
Capitalerna, begagnade till amortissement,
försvinner af sig sjelf hela den RiksgäldsSedelstock,
som till förenämnde lån användes,
på 16 å 20 år. Emedlertid bör
man kunna taga för gifvet, att Riket
långt förut bör hafva ett verkligt mynt,
så vida de mått och steg vidtagas, tom
här ofvan, i afseende på Handels balan*
cen , blifvit föreslagna.
9:0 För att bibehålla RiksgäldsSedlarna i det
värde, som de böra äga, anser jag ti 11-  fyllestgörande, om Riksens Höglofl. Ständer
till RiksgäldsContoirets disposition årligen,
af de medel, som till Banken ingå
, för att amortera Statens skuld derstädes,
ansloge en viss emot det utgifna
Sedelbeloppet passande summa, och desi;
förutan fördubblade Creditivet, spm RiksgäldsContoiret
nu har på Banken.
262
Den 13 April,
10:0 Lika så skalle RiksgäldsConfoirets CreditSedlar,
sorn ihginge i Statsverkets och
alla Krono-intrader, af StatsContoiret och
andra publiqua Verk användas till alia
sbgs utbetalningar.
11:0 Äfven borde RiksgäldsContoiret utgifva
större Sedlar, såsom af 60, 100, 250 och
500 Riksdalers belopp, till förekommande
af fir stor utväxling af Bancomynt emot
RiksgäldsSediar, som nödvändigt skall
inträffa, om RiksgäldsContoiret utgifver
endast små Sedlar. De 4 särskildta Sedelslag
böra hafva hvar sitt format, till förekommande
af förfalskning,
12:0 Om RiksgäldsContoiret bHfver tillagdt lika
rättigheter vid utsökningar af dess fordringar,
som GeneralDiscontContoiret uti
Förordningen af den 14 Januarii 1790,
om lån på Fastigheter erhöllos, blefve
Contoirets säkerhet mera bevarad, och
omgångar vid utsökningar i det mesta
undvikne. Allmänna Crediten skulle visserligen
erhålla ett stort stöd, 0111 förhållandet
med ada i Fastigheter intecknade
skulders utsökande blefve i likhet med
hvad ofvanberörde Förordning utstakar
för General DhcontConloiret.
Hvad Närings- och Slöjde-idkarens behöfliga
förskott.r och understöd vidkommer, böra
Cou.merceCollegii dertill bestämde fonder förstärkas,
i den mån som behofvet krätver, och
✓
Den 13 April. - 263
således den classen af Medborgare behörigen
upphjelpas, hvarmedelst välmågan i Fäderneslandet
och exporternas förökande skall blifva
en följd och bidraga till Handelsvågens öfvervigt.
Hvad nu angår afsättningen af de produeter,
som en god Landets eultur tillvägabringa^
blitver väl
3:0 Spannmålen den , som kommer först i synhet
att betraktas.
Att erhålla den betalt relatift till produetionskostnaden
och derjemte billigt i afseende
på alla andra Rikets Näringar och Rörelsers
Sädesbehof, kan förmodligen icke ske
utan en allmän Magazinslnrättning, fördelad
i hela Riket, hvarest den säljande och den
köpande skulle få tillfälle att sälja och köpa
Säd, på sådant sätt och till sådant pris, att
båda voro belåtne, och Magazinslnrättningen
kunde hafva bestånd
Den
osäkerhet, som Landtbrukare och Näringsidkare
nu mäste vidkännas, då Säden det
ena året gäller allt för vida olika emot det andra,
måste ofelbart hindra Jordens odlare,
Närings- och Slöjdeidkaren, industrien, med
flera, att våga företaga planer af större vidd
i deras yrken.
Om medium af 10 års MarkegångsTaxor
i hvart Län toges till grund, och ett maximum
deröfver samt ett minimum derunder blef
-
2Ö4
Den 13 Jfpril.
ve utsatt för 5 år, såsom i det närmaste stadigvarande
Spannmålspriset i Länet, hvarefter
inköpet al torkad Säd, i Magaziner levererad.
skulle sig rätta, allt efter som ursväxten
eller andra tillfälligheter fordrade, och
föi säljningen deremot skedde med den förhöjning
uti inköp-priset, som gjorde MagazinsInrättningen
i Länet försäkrad emot all förlust
så synes det vara gifvet, att både den
sä jande och köpande blefve belåtne, och ett
stadgadt pris i det närmaste skulle vinnas.
Men mig torde tillåtas att anföra med ett
exempel, hvad jag kanske icke nog tydligt
här otvan uppgifvit, helst som denn3 omständighet
är af högsta vigt vid detta förslag.
Jag menar således , att om MarkegångsTaxorna
för 10 år, öfver htTvudet beräknade,
varit i N. N- Län 6 R dr Banco för en tunna
Råg, 4 R.dr dito för en tunna Korn, och
R.dr dito för en tunna Hafra, bör inköpspriset,
iör kommande 5 år, aldrig för Rågen
gå öfver 7 och aldrig under 5 R:dr, äfven,
som lör Kornet aldrig öfver 5 och icke under
3 R:dr, samt för Hafran aldrig öfver 3-3
och icke under 13 R;dr Banco för tunnan.
Efter sig företeende omständigheter med
årsväxten, så väl i Länet, som nästgränsande
orter, böra MarkegångsTaxor årligen för Länet
upprättas, men ej få ga öfver eller under
förenämnde Maximum eller Minimum, och
såkdes icke under de löpande 5 åren blifva öf
-
Den 13 April.
265
ver 7 eller under 5 R'dr för Rågtunnan, men
väl deremellan , samt på enahanda sätt med de
andra sädesslagen.
De erforderliga Reglementen , detailer,
redogörelsesäu m. m. , som till en sådan Magazinslnrättning
höra, blefve här för vidlyftigt
att omtala. Hufvudsaken är, huruvida
Riksens Högloft. Ständer anse Inrättningen nyttig
och för Riket gagnelig , då , hvad som i
öfrigt bör iakttagas, låter linna sig, lika med
behöfliga medel , då Inrättningen icke genast
sträckes för långt att börja med.
Allmänna MagazinsDirectionens nu varande
Fonder, då dess fordringar blifva betalte,
torde förslå långt, och kanske i det närmaste
till det som behöfves.
Sedan jag nu haft den äran att i möjli,
gaste korthet yttra mina tankar om Sädes-produaionens
behandlingssätt till allmän förmån
och nytta , synes det mig icke behöfligt att
nämna något vidare om afsättningen af andra
Åkerbrukets, Näringars och Slöjders produetioner,
emedan en vis och uppmärksam Regering
har alla medel i sina händer att befordra det
Allmännas väl, och visserligen äfven begagnar
dem.
Slutligen får jag vördsamt föra Högloft.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet deruppå
, att hela det project, som jag här ofvan
halt den äran framställa, äger till grund, att
266
Den 13 April.
handelsvågen blifver ställd till Rikets fördel,
hvarförutan ingen rättskaffens basis till en säker
Riks finance plan gifves, och att hvad man den
förutan vidtager, icke är annat än blotta palliativ
, som kunna gagna för ögonblicket,
men skada i längden.
Om Höglofl. Ridderskapet och Adeln finner
något värde i dessa mina vördsamt iram*
ställda tankar, torde jag få utbedja m g att få
communicera dem med de öfriga Höglofl. RiksStånden
, samt att detta Memorial må få remitteras
till behöriga Utskott.
Härjemte begärde Hans Excellence, att
hans Dictamen måtte remitteras till behörigt
Utskott, samt att det skulle blifva honom tillåtet
att detsamma med de öfriga respectiva
Stånden communicera.
Hans Excellence Herr Grefve Runth: Dictamen
begärdes på bordet.
Herr von Schultzenheim, David, anförde
skriftligen till Protocollet följande :
Mycket skrifves och talas om en allmän
penningenöd , men tidens bekymmersamma
ställning härleder sig icke ifrån en verklig penningebrist,
eller från en för liten stock af Bytesmedel
emot Varubeloppet. Den ofta omtalta
1762 års BancoSedelstock, hvilken genom
de betydligaste egendomars beläning, och cir
-
Dm 13 APrlL
267
mlerande såsom penningar, samt genom Staens
Lån för det Pommerska Fälttåget, uppitigit
till en förut ohörd storlek, och orsakat
agiotering, utgjorde dock icke mer , än
149,679,022 Daler Kopparmynt,svarande, efter
det årets lägsta cours, 72 mark per Hamburger
Banco, eller 18 Daler för 1 Svensk
Riksdaler, emot 8,315,501 R:dr Banco. Sedelstocken
var dock vid 1776 års slut, eller
näst före realisationens början, litet högre uppstigen,
eller till Dal. Kopparm. 150,649,801,
utgörande efter 18 Daler Riksdaler Banco
8j369j433-
Under Sveriges lyckliga välståndsår, emellan
1777 och 1789, då penningeverket åtnjöt
en orubblig stadga, och Sverige, genom
det tillhöriga Finland, ägde en till en ' större
folkstock, varierade Banco-Sedelstocken emellan
7,800,000 och 5,500,000 R.dr, med
kanske i hårdt mynt utelöpande i" till 1J
millioner Riksdaler.
Sverige har, lika med
andra Riken, rönt, huru rörelse capitalets graduella
förökning upplifvat idogheten och landets
reproducerande näringar5 men vi håfve
ock i förra seculum erfarit menliga föijdrr af
ett öfverdrifvet Lånsystem, och att det för en
Banks redbarhet ej gör tillfyllest , att äga
full säkerhet i erhållna underpanter.
Man har sedan tillskrifvit en, år 1789»
tillkommen ny Benninge- och VaruRepresentant
en synnerlig statistique nytta; men om
,J" r^-ioicrnrken i början ökade arbets
-
268
Den 13 April.
driften, så sökte den snart sig en lönnväg till
Bankens penningehvalf och fördref det härda
myntet utur landet, med nedsättning af egna
förskrifningars credit. Denne Sedelstock var
störst år 1802, och var då uppstigen till
18,942,827 R:dr , svarande, efter 4 minskadt
värde, emot 12,628,551 R:dr B:co. Igenom
täta förväxlingar blef Bankens Sedelstock reducerad
till 1.628,018 R:dr; utgörande således
år 1802, samfäldte rörelse - capitalet uti
Banco R:dr 14,256,569.
Uppå erhållna pålitliga underrättelser vågar
jag försäkra, att VäxelBanco skulden, eller
Sedelstocken, vid 1812 ärt slut, var till
sitt belopp den allrastörsta ifrån Bankens stiftelse,
såsom uppstigen till 23,901,947 R:dr,
och deremot RiksgäldsSedelstocken den mindsta
sedan Contoirets tillkomst, eller 4,639,340
R:dr, och följaktligen hela circulerande penningestocken
, vid bägge Riksens Ständers
Verk , utgörande 26,994,840 R:dr beräknade
i Banco. Om ock, vid detta års ingång, Bankens
Sedelstock blifvit , genom den dryga
Bevillningen, nedsatt till circa 20,8 1 5,500 R.dr,
så har deremot RiksgäldsSedelstocken, till
följe af ett nytt Kronotillit, uppstigit till
8,607,507 R.dr, eller förvandlade i Banco till
5,738,338 R'dr, och uppgår således ännu hela
publika rörelsecapitalet utöfver 2h\ millioner
R dr, och totala förminskningen sedan år 1812,
blott utgör den obetydliga summan af 441,000
R:dr B:co. Huru långt äro vi icke komne ifrån
1668 års BancoOrdning, till följe hvaraf reda
Den 13 April
269
penningar ofelbart commender3s kunde efter
behag, och äfven ifrån förhållandet de goda
åren, emellan 1777 och 1789, då Bancosedeln
nästan hellre emottogs , än det besvärande
tunga och mindre transportabla myntet.
De för Statsverkets behof i Banken och RiksgäldsContoiret
tillkomne och ännu circulerande
Sedlar, om 12 millioner R:dr, äro icke Varu-
eller Speciemynts Representanter 3 och de
ifrån RiksDisconten utestående årsfordringar,
om 6 till 6,500,000 R:dr, ehuru föf Speciemynt
erkände, föreställa blott cnskildta personers
skulder; oberäknade ännu FilialDisconternes
stora förskott. Högst betydliga, men
för Riksens Ständer merändels okända omloppssummor
gifvas i diverse Disconters assignationer
och 3 procents Obligationer, FahluBergslags
och flera Corporationers, så väl som
enskildta personers kringspridda Invisningar.
Fåfängt må man inbilla sig, att ett idealt
penningecapital, som genom konst eller
magtspråk tillkommit, skall göra samma kraftiga
verkan , som en fond, vunnen genom
förökt industrie, arbets- och näringsstyrka.
Den genom det allmänna Europeiska kriget
och den osäkra sjöfarten dessa år hämmade
Bruksrörelsen har fordrat mindre förlag,
och de öfrige näringar hafva ej lika hastigt
med Penningestocken kunnat ökas, samt
till och med har Sillfångsten, som sysselsatt
en mängd af menniskor, alldeles försvunnit.
— Den utöfver den naturliga styrkan och mer
3 70 Dm 13 April.
än tillrävkiiga summan till CirculationsCanalens
fyllande, öfversvämmar och afflyter utan gagn;
och då den samma användes till utrikes handel,
så har, vid bristande egna effecter, det
hårda myntet först utgått, som utländningar
blott erkänna ett byt. smedel, försedt med intrinseqve
valeur; mindst hafva ock för penningarna
hemkommit nödvändighetsvaror , eller
nyttige rudimaterier för Manufaeturerna. Den
store Penningestocken har i n 1 ed t mången i
dristiga-företag, och om det för några lyckats,
så hafva de merendels till Allmänhetens förderf,
åstadkommit enskildt vinning. Den utrikes
crediten mindskas efter h.nd, och vi
bafve deraf, lika med Stater i samma äfventyrbga
Financestäilning, röns öfverdrifna växeloperationer,
agioteringar, penninge vinglerier,
förhöjda varupris och arbetslöner, mångfalldiga
ombyten af fastighetsägare, slöserier, yppigheter
och banquerouter. Den fattiga enkan
, de värnlösa barnen med ett litet penningearf,
penningelöntagiren, bruksidkaren,
som ej ägt annan förmögenhet , med flera oskyldiga,
hafva, nästan utan medömkan, blifvit
lidande och förstörde.
Det medgifves gerna, att den lätte papperspenningen
, med försigtighet handhafd ,
förmått göra den tunga malmen i våra grufvor
rörlig. samt äfven locka Silfver och Guld
in i Landet, utan att hmdelsbabncen behöft
betungas med en dyr VaruRepresentant; saledes
erböds Banken , under en lycklig frakthandel,
ifrån 1779 till år 1783, samt fortfa
-
Den 13 April,
2/1
rande liflig Bruksdrift, att inlösa vid den perioden,
R:dr 2,4<S7,2ci5 i utrikes Silfver för
de .s Transportsedlar ; men så har ock den
konsten att af Lumpor tillverka papper, och
att derutaf bereda penningar, gifvit tillfälle
åt Regeringar, att föra everdeliga krig, och
att skuldsätta Samhällen i flera generationer,
på ett sätt, som forntiden icke kände.
Storbritanniska Ministéren hade icke mägtat
utöfva sina storverk, förutan att på besagda
sätt öka nuvarande och framtida Nationalbördor;
men så har den: amma dock, med en
öfverträflände statistisk kunskap, förstått att
genom sin så kallade FoundingSystem afböja,
att icke Riksgäld kommit att utgöra Landets
circulerande Penningestock, eller att förskära'
ma Penningevärdet. Med denna transferabla
fond, som ifrån Konung Wilhelm den 3'djes
Regering uppstigit till nära 750 millioner P.
Sterb, och hvarå ej den ringaste förskrifning
är gifven, kunna stora negociationer göras,
utan att vara verkliga penningar, eller kunna
nyttjas i salubodar, eller vid torghandel. Rentan
af den lunderade gälden blifver endast i
rörelsen synlig; men kan ej medföra den hastiga
känningen, som der capitalet, i egenskap
af penningar, genast utsläppes. — Vid
1810 års Riksdag i Stockholm beslöts att öppna
en dybk utväg, till biträde åt den skuldsatta
Staten, af 4 millioner R:dr (enligt RiksdagsBeslutets
16. §.) genom hokförda lån,
eller så kallade permanenta annuiteter; men
vid ett Riksmöte, inom sa rima års slut i Ö
rebro, hvilket jag ej hade tillfälle att bivista,
2 72
Dm 13 April.
omändrades detta, efter allt utseende, nytti
tiga
beslut. Man vill i Sverige nödvändigt
hafva en Sedel i handen, och hade äfven StatsContoirets
Obligationer, som på 1770- och
i7«otalet, nr.ed Bankens garantie, hade en förträfflig
credit, förtjent töreiräde framföre Penningeverkets
misscreditering, om ock rentan
bl ifvit mera besvärande. Vinningslystne Leveranteurer
bade ock bordt ätnöjas med långsammare
betalningsterminer och ett måttligt interesse.
En skyndsam indragning af Penningestocken,
ehuru genom konst tillkommen, blefve
utan tvifvel vådlig, då i synnerhet utskylderna
äro emot vanan stora. E11 sådan våldsam
operation skulle medföra mycken förlust
och osäkerhet för alla Manufäctuiister och
Näringsidkare, så väl som för Fastighets-ägare,
behäftade med någon gäld, ja, till och
med för fordringsägare genom påskyndade
banquerouter. De som försett sig med ett stort
lager af öfverflödsvaror eller utländskt Brännvin,
och deraf dragit en omåttlig vinst, inen
nu nödgats föryttra dem till ett nedsatt pris,
eller dem utföra, kunde vid en vidtagen allvarligare
httshållningsprincip mindst vara att
beklaga.
Den af mariga yrkade allmänliga
sparsamheten, och derigenom mindskade Im*
porten och Växelbehofvet, blir visserligen det
mest pålitliga medlet, att i alla hänseenden
korhma i ordning. Förökte exporter vilja ej
ensamt förslå till coursens nedsättning; näst
lidet
-
II.
Den 13 April.
273
lidet år utskeppades så mycket Jern, som vid
de lyckligare åienj men huru litet lörslog detsamma,
då ett skeppund jern, för detta vid alpari
cours , godtgjordes i England med pund
Sterling, nu väger på handelsvågen föga mer,
än ett enda pund, då den höga ingående tullen
i samma land beräknas.
Vid de försvårade tillfällen att undfå pen»
ningelån och förlag, samt vid den derjemte int
hade nedsättningen af Spannmåls-priset, hafva
flere välsinte Män tillstyrkt biträden af Riksens
Ständers Bank, dels såsom stående lån, dels
i egenskap af Discont; att orsaken till mångas
betryck kke härkommer från en liten pennin gestock
, tyckes förut vara bevist. Sjelf Jordbrukare,
Bruksidkare, och mera skyldig än
Fordringsägare, vågar jag ej tillstyrka medel,
som, elter all öfvertygelse, gjorde ett bekymmersamt
tillstånd ännu värre. Icke heller kan,
efter mångas mening, Penningestocken oföränderligen
inskränkas till samma belopp, ehuru
Folk, så väl som Varor, minskades eller öktes.
Den redbare Penningen proportionerar
sig efter Näringarnes förhållande, och den artificielle
blifver mer kraftig, i mån af Handelsvågens,
eller rättare efter Productions- och
Consumtions Balancens gynnsamma utslag.
De nu församlade Riksens Ständer lära.icke
underlåta att med nitfullaste ömhet omfatta
Landets modernäring, så att den tirculerande
Penningestocken må komma att användas till
Ridd., 0. Ad. Prat. N:o 35. j6.
I
274
Den 13 April.
de mest reproducerande Näringars understöd;
så ock att Spannmåls-priset ej må, genom en
för året icke behöflig utländsk säds, och allramindst
utländskt Brännvins införskrifning, öfver
höfvan nedsättas
Det i flera skrifter
uppgifna origtiga beloppet af rörglse-capitalet,
och dess märkliga förminskning sedan år 1810,
kan icke härflyta af annat, än att rätta förhållandet
för Allmänheten är okändt.
År 1793 utgingo många Skrifter af trycket
om en påstådd penningenöd, och om Bankens
ohjelpsamhet, med bifogade förvillande
uppgilter om Bankens och RiksgäldsVerkets
rörelse capital- Uppå en högst kunnig mans om
Rikets Financer, (må jag nämna honom) den
nu saknade vördnadsvärde Presidentens Baron
Carl Enc Lagerheims och några Banco-Vänners
armodan, utgäfvos, år de kanda Bref
ven
om Rikets Penninge-verk. Som Riksens
Ständers både redofordrande och redogörande
män endast med PM förpligta sig, att doldt och
föi tegadt hillri det som tyst vara bär, och för ingen
något upptäcka, som kan förorsaka verket någon
skuda och misscredit, så uppgåfvos i bemälta
bref mycket, sorn förut var okändt, men som
tjente tili rättelse af då utspridda villosatser,
och att öka Penoingeverkets credit. Jag medgifver,
att sådane fö ut dolde statistiske underrättelser
blott under vår nuvarande Nådige
Konungs FormyndareRegering, samt i skygd
af Dess upphöjda och liberala tänkesätt, kunde
uppgitvas; men både före och efter denne
Den 13 April.
a? S
Höge och Patriotiske Regentens styrelse, fot
Utgifvaren blifvit högst älventyrlige.
Om Riksgäldsverkets tillstånd och förvaltning
utspriddes äfven förklenande omdömen;
och som en Allmänhet kunde synas berättigad
att få kunskap örn den båtnad , dess betydliga
sammanskott åstadkommit, till sä den
garanterade inrikes, som utrikes Gäldens förminskning,
så bi töllö RiksgäldsContoirets Revisorer,
af år 1799, den gjorda motionen, att
Riksens Högloft. Ständer tillstyrkas sku le, att
Verkets hela tillstånd, geno n ett summanskt
Utdrag, årligen och offentligen för Allmänheten
kungöras skulle Denna Publicitetsfråga
medförde väl vid början af l^OO års Riksdag
någon oro; men sanningens kraft b ef
ändtligen så verksam, att bemälte Revisorers
förslag, innan Riksmöteis slut, tiil alla delar
bilölls, och har RiksgäldsContoirets sly M e
genom de utfärdade årliga Fxuact-n vunnit
det mest oinskränkta förtroende. Vi ha^ve
ock erfarit, att liksom de Engelske Lord Comtnissioners
vinna det mesta biträd ', då de uppgifva
hela Riksgäldsverkets tillstånd och behof,
så halva ock Svenska Folkets Fulhnägtige
villigt ingått i den dryga Förmögen hets-8
afgiften m. m.
Sveriges Bank är, utan tvifvel, i mån af
sin rörelses belopp, den mest solida, samt
försedd med de säkraste hypotheker och garantier,
af samtidens Banker; och har om de
sistnämnde inrättningars nog ringa redbara fon
-
276
Den 13 April.
der, under denna Europeiska Revolutions perioden,
icke saknats bevis.
De vid våra täta
Riksmöten deputerade Banco Utskottets Ledamöter
, så väl tom dess emellan samlade
Revisorer, af alla Stånd, känna att, utan allt
älventyr, Bankens tillstånd och redbarhet yppas
kunde; men vill för min del endast tillstyrka,
att likasom Engelska Banken årEgen
är skyldig att till parlamentet uppgifva den
löpande Sedelstocken (och som för nästlidet
år i alla T dmngar uppgafs till 29,532,930
Pund Sterling) älven hos oss, till alla villomeningars
fötekommande, VexclBank ns skuld,
eller Sedelsiockens belopp, må nu och allt
framgent, i likhet med RiksgäldsContoirets
Credit sedlar, uppgifvas. De äldre BancoOrdringar
må gerna respecteras uti allt som befordrar
Verkets säkerhet och Rikets bästa; men
ej må forntiders Författningar äga rättighet
att i all eftertid inskränka förnuftets gränsor,
eller oafbrutet auetorisera en genom sednare
erfarenhet skadlig befunnen hemlighets prin
cipe.
Det synes icke eller tillbörligt, att
RörelscCapitalets belopp för den högsta verkställande
Magten , som äger att vaka för hvar
undersåtares rätt och den förtjenta penningens
valeur, skulle alltid hållas doldt.
Hos Eders Excellence samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln anhåller jag vördsammast,
att detta mitt Memorial må de öfriga
RiksStånden meddelas, och efter ett förväntat
benäget bifall, till Höglofl. BancoUtskottet
remitteras.
Den 13 April.
277
Remitterades till BancoUtskottet, och blef
communication med de öfriga RiksStånden Författaren
tillåten.
Grefve Monier, Carl Stellan, hade inlemnät
ett så lydande
Ödmjukt Memorial.
Redan under loppet af denna Riksdag
hafva flere aktningsvärde Ledamöter af alla
Stånd framställt vådan af Fäderneslandets iråkade
nog brydsamma oeconomiska ställning och
dermed förknippade penningbelägenhet; och
få af Eder, mine Herrar! lära undgå att känna
de svårigheter denna ställning tillskyndar
mängden af Svenska medborgare. Således att
nu göra en ny teckning häraf, skulle mindre
nödigt upptaga Ridderskapets och Adelns dyrbara
tid, helgad åt så många andra vigtiga
öfverläggningar.
Vid åsigten af förenämnde framställningar,
synes dock allmänna öfvertvgelsen ännu
icke vara tillräckligen vunnen, hvarken om
de rätta orsakerna till dessa svårigheter, och
ännu mindre om rätta sättet att dem afhjelpa;
i hvilket sednare afseende Allmänheten
dock, af sednare tiders erfarenhet, känner öfverflödets
skadliga verkningar. Med tacksamma
hjertan skall den helt säkert villigt
lyda de lagar, som åsyfta besparing och en
tarfligare lefnad. Då först blifver den illa lönte
Embetsmannen, den mindr» bemedlade Med
-
*78
Den 13 April'
borgaren, i tillfälle att rätta behofven efter
sina tillgångar. Välmågan måste i sinom tid
återkomma, och vårt mynt skall, för en onödig
prakt, ej dä så lätt stadna i främmande länder.
Och som dessa, vid detta Riksmöte må
bända vigtigaste, ämnen tyckas fordra kratt
och skyndsamhet jemte upplysta medborgares
skillda behandlingssätt från andra omsorgsfulla
frågor, som älven upptaga deras tid; samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
med de flera slags göromål, synes vara så öfverhopadt,
att det icke kan medhinna att fullständigt
granska och yttra sig öfver hvad jag
i ofvannämnde måtto tagit mig friheten vidröra;
så, och med anledning af 36. §. uti 1810
års Riksdagsordning, hemställer jag ödmjukast,
om icke ett särskildt Utskott af alla Stånden
genast mätte utväljas, som med uppmärksamhet
och granskning af allt hvad som rörer
och vid detta Riksmöte förekommit, angående
vådan af vår ceconomiska ställning och brydsamina
penningbelägenhet, samt med dervid
egentligen fästadt afseende på vår riksförderfliga
luxe och förbrukning af utländska varor,
måtte föreslå *å väl sättet att hjelpa vår
allmänna hushållning, samt för Landtbruk och
Näringar skyndsamt sprida något penningelindcrstöd,
med myntets bibehållna anseende,
sorn ock ett project till en Öfverflödsförordning,
med inskränkning af alla slags umbärliga
utländska varor.
Vid antagandet af ett sådant Utskott
iöiupätteg, att Utskottet icke kan hafva annat
Den 13 April.
879
för afsigt, än att, efter föremålens skick, med
upplysning och allmän välvilja söka sammanföra
Nationens underdåniga önskan till Kongl.
Maj:ts Nådiga afgörande af dessa, honom egentligen
tillkommande, hushållsmål; hvaivid
vår förhoppning synes vara ganska säker, att
Kongl. Maj.t, med sin stora omsorg för Fäderneslandets
väl, med nådigt välbehag anser
hvad som, i förenämnde afseenden, från Rikets
Ständer kan framställas, såsom ledande
till tarflighet och allmän förkofran.
Om detta anförande, på något sätt, förtjenar
Höglofl. Ridde-skåpets och Adelns benägna
uppmärksamhet, får jag ödmjukligen
anhålla, att detta Memorial mätte communiceras
de öfriga respectiva Stånden.
Begärdes på bordet.
Herr von Quanten, Carl, uppläste följande:
Vid betraktandet af de inånga förklaringar,
som inkommit öfver den allmänt åklagade
på Landtmannavaror, får jag äran anföra följande
:
Att den allmänt åklagade penningebristen
existerar, är en sanning, så vida man
bör göra afseende på en hel Nations röst,
hvilken äfven styrkes af den mängd executoriala
utmätningar, som nu på ett halft år ägt
2S0
Den 13 April.
rum, och som komma att fortfara, så vida
Kronoutlagorna skola utgå. De indragningar
Banken gjort, hafva ej kunnat verka så stark
minskning, då på andra håll, genom Riksgäldsoch
Discontsedlar, rörelsekapitalet nästan blifvit
ökadt till samma numeraire, och förekommer
det ju hvar och en besynnerligt att då finna
rörelsecapitalet så oändligt förminskadt.
Men när man betraktar vår olyckliga handelsställning
, då vi förlidne året importerade mångdubbelt
mot hvad vi expor dadé, hvilket öfverskott
nödvändigt måste komma oss till
last och af oss betalas, vågar jag påstå, att
vår ofantliga Handels-underbalance ensamt
verkat rörtIsecapitalets förminskande; ty antingen
måste öfverskottet af importen mot exporten
ersättas med Guld, eller med Varor, eller
med Herrar Handlandes Obligationer, eller med
vårt representativa mynt. Med Guld och Silfver
har det ej skett, ty då skulle vår Cours vara
god; ej heller med varor, ty då hade export
varit lika med import och vår Cours äfven
god. Att våra Handlande äga nog credit att
få inteckna sina namn hos utländningen för
10 å 14 milhoner derpå tviflar jag; således
återstår ju ej annat betalningssätt, än att
som hypothek lemna af vårt representativa
mynt, i synnerhet sorn utminutörerne af sådana
utländska varor omöjligen kunna af Nationen
erhålla annan betalning, än i sådant mynt.
_ Heldre än utländningen skänker oss dessa
öfverflöds artiklar, nöjer han sig med den bästa
säkerhet Nationen kan lemna, som verkligen
är Bankens sedlar, hvilka hos utländning!*!
Den 13 April.
281
förlora sitt värde i den mån han deraf får
större myckenhet och börjar inse omöjligheten
äf deras snara inlösande med varor ellef
redbart mynt. Detta mynt har derföre ej förlorat
sitt värde inom landet , hvilket b -vises
deraf, att det betalas med 15 å 20 procent. I
förlidm* Carlstads marknad kunde man på slutet
knappt erhålla 5 ä 6 R:dr Boo för en
Louisd’or, emedan der ej fanns några Växelhandlare
och alla behöfde af vårt gångbara
mynt, då man nud Louisd’oren ingenting kunde
uträtta.
Som nu luxe och öfverflöds-artiklar i hög
grad varit begärlige, följer tydligt deraf, att
der dessa, dels nödiga och dels onödiga, artiklar
funnits, dit har Nationens representativa
mynt strömmat , och der verkat en grof
penningevinst på andra orters bekostnad.
Man har äfven anledning tro, att vårt öka^e
rörelsecapital endast belordrat lättheten
för Herrar Handlande att blifva rike, då de i
Disconterna lånat ofantliga summor, på varor,
som de sedan föryttrat med stor vinst,
och således har Disconten ej obetydligt bidragit
att missbruka Nederlags.rättigheten , hvilken
återigen befordrat lättheten att åtkomma
och kringsprida öiverflödet af sådana varor,
emedan man snarare handlar det man har för
ögonen, än det man ej ser. Nederlagen voro
egentligen grundade på Transitohandelas
utvidgande, som aldrig nog kan protegeras;
men 1:0 måste nödvändigt oöfverstiglige val
-
282
Den 13 April.
lar för missbruket och lurendrägeriet etableras,
2:0 all Transitohandel ske med klingande
mynt, ingalunda med Discontreverser.
Ett ökadt eller minskadt rörelsecapital
har ingen gemenskap med coursens fallande
eller stigande. Herr Grefve Adolph Mörner säger
ungefär följande: af ökad Seddmassa följer
coursens stegring; då måste ju nödvändigt af
en minskad Sedelmassa Coursen falla, och således
vår Cours bliiva i sitt rätta förhållande,
om vårt representativa mynt alldeles försvann?
Det förhåller sig verkligen icke så, ty så länge
vi underbalancere i handeln, förlorar vårt
representativa mynt i man af underbalancen
dess värde hos utländningen, om vi också inskränkte
vår Sedelmassa till § af hvad vår
Bank med redbart mynt kunde inlösa.
Då ett rörelsecapital förminskas, falla äfven
prisen, likvisst endast för de Näringar,
som ej kunna återhålla att producera till öfverflöd,
och hvilket nu är casus med Spannmålen;
ty producerade vi Spannmål endast
dagligen till det parti hvarje tärande person af
Landtmannen beställde, skulleden varan blifva
högt taxerad, äfvensom om man till exempel
kunde producera en rik stöfvelskörd, skulle
genast ett sådant öfverflöd af hvad som verkligen
kan förslitas befordra samma varas fall till
kanske 8 R:dr i stället för 24 RrdrRiksgrs; dessutom
ser man ju , att alla menniskans behof
behålla sitt värde relativt till utländska myntet,
utom Landtmanna-producterna, endast härrörande
från en obestämd productions-förmåga.
Den 13 April.
283
Som vår Bevillning allt sedan år 1809 ,
då vårt rörelsecapital så betydligt ökades, på
ett sådant Capital varit och är grundad , så
kan omöjligt denna Bevillning utgå , om rörelsecapitalet
är otillräckligt. Och sorn jordbrukaren
ej förvållat de oredor och förluster
Nationen får vidkännas genom en öfver all beskrifning
öfverdrifven importhandel, härrörande
mycket från en missbrukad Nederlags,
frihet, som aldrig kan hindras , så vida ej
stränga Författningar mot Lurendrägeriet blifva
fastställda, så finner jag det vara hårdt,
om Jordbrukaren ensam skall uppbära alla olägenheterna
af bristande ordning, hvari han
ju oskyldigt iråkat, endast genom för stark
production, som likvisst ej borde komma oss
till last, då man betraktar af hvad värde denna
Näring verkligen borde vara för en Nation,
corn ofta nog nödgas anlita Utländningen om
dagligt bröd.
Herr Grefve Adolph Mörner säger: när tillgångar
saknas att. köpa, mäste hvar och en inskränka
sina behof så mycket som möjligt, och åtgången
minskas således snart sagdt på samma sätt, som dä
missväxt inträffar; således skulle , enligt Herr
Grefve Adolph Mörners yttrande, Spannmåls.
consumtionen förminskas genom ett minskadt
rörelsecapital. Då missväxt inträffar, är säden
dyrare, emedan brist är en följd de.af; men
hvar och en som har moyenger äter sig mätt,
då som annars: likvisst bör förhållandet vara
helt annorlunda nu, då man ingalunda behöfyer
inskränka sina behof, hvad Laudtmanna
-
284
Den 13 April.
producter angår, ty man koper dem för bättre
pris och dubbelt bättre i proportion , än
hvad det i allmänhet kbstar att skyla sin kropp
Och förskaffa sig lifvets beqvämligheter. Således
minskas ej consumtionen genom ett minskadt
rörelsecapital, utan hindrar endast möjligheten
af öfverskottets användande i penningar.
hvarigenom vanpris uppkommer, till
Jordbrukarens fullkomliga ruinerande , och
detta bör afhjelpas.
Af allt hvad Herr Grefve Adolph Monter
yttrat efter Herr Edmind Burke kan intet med
med mera skäl appliceras på oss, än följande:
Det är farligt att gira experimenter pä fjordbrukarens
bekostnad. Hans Capital (med undantag
eif några fä personer och några få ställen) är vida
svagare, än man gemenligen tror. Capitalet sådant
det är omsättes blott en gång om äret', och i v ssa
grenar af åkerbruket fordras tre år3 innan pen.
bingarne återbetalas.
Detta bör man noga observera, och då
först finner man hvad svårigheter medfölja
åkerbrukaren i vårt land. Vårt Spannmålspris
är i de flesta Provinser lägre än hos Utländningen,
relativt till vårt mynt, då likvälvår
productions-kostnad är dubbel; ty hela
vårt åkerbruk måste förrättas på fern månader,
då i andra länder 8, 9 å io månader
dertill kunna användas; man brukar der
med lika folkstyrka nästan dubbelt så mycken
jord, sorn hos oss, och således blifver det en
Den 13 April.
omöjlighet att pioducera Spannmål till samma
pris som utlän fningen; dessutom behålla ju
alla uppstegrade varor deras gamla värde, oaktadt
laga Spannmålspris; på den grund finner
jag ej skäligt, att åkerbrukaren ensamt
bör arbeta för ett knappt uppehälle, endast
att dermed rik'a andra näringar; och considerationer
emot deni böra upphora, då ej någon
consideration a deras sida existerar.
Efter min tanka, är enda medlet till Jordbrukarens
existence och utlagornas utgörande,
att öka vårt rörelse capital till det ungefära
belopp, att ersättning vinnes för det vi
förlorat; ej att användas till transitohandel eller
uppköp af öfverflödiga importer, utan till
inköp och betalning af den öfverflödiga Spannmålen,
för hvilken vi ej kunne nog tacka
Försynen, Jag vågar derföre föreslå följande;
En Magazins-Inrättning bör organiseras
så, att
1:0 Större delen af Nationen vinner lika förmåner
dervid.
2:0 Att en armée af Magazins betjening undvikes
och Magazins-bevakningen ej medför
utgifter.
. A
3'o Att den summa penningar, som användes
till uppköpande af Spannmål, endast blifver
utgifven att betala öfverskottet afproduetionen,
så att aldrig dessa förskott må
286
Den 13 April.
sträcka sig till Spannmål, som redan är
consumerad.
Hvarje Fögderi bör äga ett Magazin eller
flera, proportioneradt efter dess productions
förmåga. Ju större den är, ju nödvändigare
att Magazinet ligger vid god hamn, eller der
lättast transporten kan ske till andra mindre
producerande fögderier. Vid detta Magazin bör
KronoFogden ovilkorligen bo och der hafva
sitt Contoir och sina Skrifvare , samt ansvara
för all uppbörd. Jag förutsätter, att han afträder
Landtbruket, liksom alla Embesmän
böra göra det, och blifver i stället för Landtbrukare
Embetsman och ingår i den tärande
classen.
Sedan Markegången blifvit satt, och De*
betsedlarne för förflutna året färdige, som böra
inrättas på följande sätt: Bevillningen io
R:dr, eller i tunna Råg, el er (i tunna Korn,
eller tunnor Hafra; Capitation 5 R;dr, eller
5 tunna Råg , eller f tunna Korn , eller
1 tunna Hafra, och så vidare, att alla Kronoutlagor
komma på en Debetsedel; så borde
hvarje skattskyldig äga rättighet lemna hvad
Säd han behagar för sina utlagor, med 8 sk;s
rabatt å hvarje tunna mot Markegångspris.
Spannmålen, fullkomligt ren, bör ej väga mindre
än 135 lispund Hågen, 11^ lispund Kornet,
samt 9 lispund Ha tran; från dessa Magazin
skulle sedan ingen tunna Spannmål säljas
hvarken högre eller lägre, än 24 sk.s förhöjning
på Markegången, hvaremot Krono
-
Den 13 dpril.
287
Fogden skulle åtaga sig ansvara för ali intägtning
å Spannmålen samt ordentlig tillsyn öfver
Magazinet.
Genom denna författning skulle den skattskyldige
göra sin flit att producera god Spannmål
samt bortaccordera och försälja den innan
leverans-tiden, för att kunna lemna penningar;
äfvensom alla tärande classer skulle skynda att
skaffa sina b?hof, genom den förhöjning de
annars måste vidkännas, af mindst 24 sk. Banco
ä tunnan. Uppbörden börjades den t Febr.,
då hvarje Socken efter pålysning skulle inställa
sig till liqviderande. Vid contanta betalningar
kunde en vara Fullmägtig för flera hemman
, hvarigenom många tusende dagsverken
skulle besparas, både till enskildt och allmän
nytta, hvilka nu onyttigt användas på de mångå
stämmorna, som alltid äro förknippade med
fylleri; och hvilket äfven redan lemnade KronoBefallningsmannen
tillräcklig tid att vårda
Magazinen, då efter uppbörden han sedan vore
fri.
I Mars månad skulle hvarje egendoms innehafvare
äga rättighet att inlemna Spannmål
med samma rabatt, som den skattskyldige,
till 4 procent af det värde egendomen vid taxeringen
erhållit, så att ett hemman af 5000
I\:dr Banco värde skulle äga rättighet inlemna
Spannmål till 200 R:dr Banco.
Somconsuintionen ej härigenom förminskas,
behöfver man ingalunda frukta, att våra Ma
-
238
Den 13 April.
gazin skulle öfverflöda , hvilka omöjligen i
hvarje Augusti månad kunna innehålla mer än
öfverskottet al vår pioduction, som ej det året
kan consumeras, och för att säkrare vinna detta,
kunde rmm ännu mera höja priset på säden i
Magazinetj från 2 4 till 32 eller 40 sk. Endast
i ovanligt goda är blefvo öfverskott, dåinan
aldrig kan få gilltigare skäl att utsläppa ett
större rörelse capital på Spannmål, än när man
derigenom kan åstadkomma bröd för ttt kommande
missväxtår.
Om Markegångs-Taxan i hvarje Län sättes
med billighet och noggrannhet, hvilket
nödvändigt måste grunda sig på årsväxten och
ofta blifva i olika förhållande till andra prpvinser,
skulle Jordbruk iren , till vår stora !örundran,
kunna säga. det är priset på min Spannmål;
hvilken rättighet är för det närvarande
alla näringar förbehållen, utom Landtbrukarens,
som nu får nöja sig med hvad köpman
behagar betala om hösten, till utlagors bestridande,
och hvarefter de då tärande classerna
sedan rätta sina pris. Detta har den olyckliga
verkan , att den skattskyldige får betala
Kronan med förhöjning å Markegångs-pris,
ehuru varan ofta säljes vida under; en orättvisa
som aldrig borde existera.
I svåra år skulle dessa Magazin bibehålla
medelpris på Spannmålen och hindra ockrare
profitera af olyckan. Man har funnit,
att nästan hvart 4;de år är Spannmålsbrist;
således
II.
Den 13 April.
289
Således käti mari ined skäl förmoda3 ätt dettä
Onda ej upphör, om ej med goda förtattriingar j
hvilka det endast ankommer på oss sjelfva
ått utföra. På sådant sätt uppmuritras Landtbruket
och sätter Oss i oberoende af utländsk
Spannmål.
Hvarje Läns Deputerade 3 som årligeri
fctadfäst ett Markegångspris, böra sammanträda,
till ex; i April eller Maj månad, hos Konungens
Befallningshafvandej för att öfverse
inkörfina rapporter ifrån Fögderierna, réglerå.
Spannmåleris försändande från de mest pröduterande
till de mindre Och behöfvande, och
sedän rapportera till Spannmålä-Difectionen 3
Öm brist eller öfverskott finnes. Efter dessi
inkomna rapporter kan Diréctiönen på tunnart
Säga, huru mycket Spannmål finnes till disposition
i de mest producerande Länen 3 anordna
om detta öfvefskotts transporterande till
de Län, der brist inträffat, äfvensom uppgöra
huru stort qvantum erfordras till fyllnad i
uppkommen brist vid missväxtår* då Tulleri på
inkommande Spannmål bestämmes efter det
pris den har, så väl inom sorn utom Riket.
Då i Maj månad KronoBefållningsmanrien redoviser
dess uppbörd, bör Spannmålen upptagas
till siri Valeur i penningar efter Markegångspris*
sorti fyllnad i den summa utlagorna
göra, hvilken Spannmål han å nyo i Augusti
redövisar samt remitterar influtna medel;
laggrannhet, vid tjenstens förlust, bör iakttagas,
och bör Konungens Befallningshafvande!
Ridd. 0, Ad, Prot. N;o 37. 3$.
290
Den 13 April.
personligen eller genom Ombud, äga rättighet
inventera Magazinen, när han dertill skäl
finner.
Om hvarje odlare ägde en säker odlings*
afkastning genom gifven afsättning , skulle Sverige
snart producera så mycket Spannmål, att
hvarken den varan eller Brännvin vidare kornme
att spela någon röle på vår handelsvåg.
Och borde brännvin aldrig tillåtas, hvarken
till införsel eller på nederlag.
Af de medel, som komma att anslås till
åkerbrukets uppbjelpande och uppköpet af öfverflödig
Spannmål, i goda år, borde enviss
summa, proportionerad etter Länens productions-förinåga,
hvarje höst tillsändas Länen,
att vidare utdelas till hvarje Krono Fogde, såsom
förskott på blifvande leverance, till 2
procent af det värde, egendomen vid Taxering
erhållit, med 6 procents renta; hvilka medel
ovillkorligen böra af KroroBefallningsmannen
utmätas, så vidj betalning med Spannmål, eller
penningar, saknas inom Maj månad.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet, och blef det Författaren
tillåtet att sitt anförande med de öfriga Respectiva
Stånden communicera.
Friherre Boye, Ludvig t hemställde, om icke
Författaren till detta Memorial, hvilket i
alla delar kanske icke vore verkställbar^ men
likväl utmärkte en god tänkare, kunde anmodas
att låta detsamma till trycket befordra;
Den 13 April.
29T
hvilket Herr von Quanten, efter anmodan af
Herr Grefven och LandtMarskalkeh, sig åtogi
Herr Flach, Eric, uppläste följande!
Öfvertygelsen om de olyckor, hvilka
Va öfver vårt Land, i anseende till dess 1
hushållning, och om de oredor i 1‘örhål'an
den, som uppstått enskildta personer erne'!; n,
och hvilka, om de fortfara, slutligen bHvst
Statens, gilver mig anledning att in‘ör Eders
Excellence och Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vördsammast framställa några anmärkningar
vid den af StatsSecreterafen Herr Gretve
Mörner, i Plenum den 31 Mars, upplästa afhandling,
syltande att utreda de örsai er, som
framkalla de allmänna nödrop, hvilka höras
från hela Riket.
Hvad angar de af Herr Grefva Marner antagna
hvdvudorsaker-ill penningobnsten, nemligen
en missbrukad lätthet att få lane, uti en
utöfver Productionens behof ökad Sed' lsto«k,
Uti de sednare år ns, dels felsLgna, dels mindre
goda skörd, samt uti ett af dessa orsaker, äfvensom
den tvungna handelsställningcn , föranledt
uppehåll i circulationen; så tror jagp
att d ssa af Herr Grefve Mörner anförda hufvudorsaker
böra, i anseende till den nu öfverklag;ide
penningebristenf nedsättas till blotta
anledningar. Visserligen har lättheten att få
låna penningar inledt mångå i öfverflöd och
speculationer, skapade af denna hastiga pen
-
Den 13 April.
uinge-tillgång; trien att den sträckt sig utöfver
productionens behof, torde vara underkastadt
en billig motsägelse.
De penningar, som användas till en ökad
production, måste vara väl använda, och tidens
erfarenhet, jemte förnuftets ledning, bereda
den vissa slutsatts, att varuprisen mera
bestämmas af inhemska productionens ökning
eller minskning, än af penningestockens numeraire.
Om vårt nu varande, måhända tillräckliga
RörelseCapital blifvit användt för vårt
Lands production, men ej till uppköp af utländska
varor, särdeles af Brännvin och Rom,
vida öfverstigande Landets export, så hade
visserligen ingen klagan öfver penningebrist
uppstått, och numeraiiens qvalitet varit annorlunda,
än den nu beklagligen är, och derjemte
1809 års Ständers plan till qvantitetens
förminskning möjlig, utan att störa någons
Välfärd. Ett lands allmänna hushållning torde,
då den simplifieras, kunna jemföras med en
enskildt mans. Om, af arne personer med lika
god credit, den ena använder sin förmåga
till sin egendoms förbättrande och productionens
förökande, och deremot den andra tvärtom,
till upphandling hos grannen af de alster,
hans egen jord kunde frambringa, så
skall den förre äga och den sednare upphöra
att äga credit, den förre hafva tillräckligt penningar
och den sednare oändligt behof deraf.
Denna jemförelse torde ej origtigt kunna lämpas
till allmänna hushållningen i vårt Land,
hvilket, då det sträckt sina behof utöfver sin
Den 13 April,
293
productions-förmåga, måste ersätta den deraf
uppkomna skillnad med penningar, hvilka i
samma mån blifva otillräckliga. Jag kan således
ej förena min öivertygelse med Herr Grefve
Mörnerr, att penningebristen uppkommit af
RörelseCapitalets ökande utöfver pi oduciionens
behof, utan snarare af den orsak, att det blifvit
draget från producenten till importeuren —
Hvad åter angår den af Herr Gretve Mörner
uppgifna tredje hufvudorsaken: att missväxtår
verka penningebrist, så finner jag denna
orsak till en betydlig del motsagd af Herr
Grefvens eget yttrande, att producenten i mirs*
växtår genom ett högre pris har ersättning för
en ringare gröda; åtmindstone borde, på denna
grund, producenten ej lida penningebrist,
hvilket likväl just nu är det onda, hvaröfver
Svenska Jordbrukaren klagar- Då en tvungen
handelsställning äfven åberopas, såsom
en hufvudorsak, så tror jag ej, att vår handel
i dessa sednare åren varit belagd med sådana
band, att dess undervigt bordt bereda
penningebrist, utan snarare, att ett origtigt
och missbrukadt handelssystem vållat den; någon
tid af dessa sednare åren har väl vår export
af Jern och Trädvaror varit hindrad af
politiska förhållanden ; men då dessa upphörde,
visade sig äfven svårigheten för afsättning
med den vinst, som Bruks- och Sågägare måste
söka relatift till andra varupris stegring
och deraf följande dyrhet vid rudimateriers
förskaffande; jag kan således ej finna, att det
politiska tvång, som de sednare åren oförmärkt
visat sig i vår handel, vaiit till några huf
-
*94
Den 13 April.
vudsakligen menliga följder för densamma,
utan snarare, att om jemn vigtan emellan export
och import varit bättre bevakad, så ha.’
lie Sverige, hvilket, i anseende till sitt lyckliga
läge och vår Regerings visa politik, undgått
de oredor, sorn skakat det öfriga fasta
landet af Europa, kunnat begagna sig af dem,
t il förmån för dess inre hushållsställning; då
Sverige, i anseende till denna, äfvensom dess
iinancer, är nära samma olyckliga belägenhet,
sorn något annat land i Europa, så är
j ig alldeles af Herr Grefve Mörners tanka, att
hoga bör urskiljas, hvad i detta fall kanftillkomma
Styrelsen, eller Riksens Ständer att
verkställa, och hvad som af tiden och sakernas
vanliga gång kan rättas. En klok läkare
vet visserligen, att ej forcera naturen; men om
patienten endast efter en viss tid kan blifva
hotad, så måste läkaren ej försumma något,
för att uppehålla lifvet tills denna tid inträffar,
och jemväl använda de medel, hvilka,
ehuru långsamt, dock säkert skola verka. Att
jlterlöra ett tillräckligt RörelseCapital, från
Riks.förderfliga handels-speculationer, till Näringarnes
uppkomst, torde vara ett säkert botmedel
mot den nu allmänt öfverklagade paroxysmen,
och erfarenheten visar vårt Åkerbruks
tillväxt i de år, då det äfven kunde
draga fördel af penninge-tillgången: men nu,
då den upphört, och ingen afsättning gifves
för Landtmannens produeter, så måste Åkerbruket
förfalla, och grundvalarne för Statens
faminanhälining svigta. Skole vi ännu längre
ptacksamt betrakta de vidsträckta fält, sorn
Den 13 April
2 95
naturen anvisar åt vår verksamhet? Skole vi
alltid fortfara att anlita hafvet och främmande
länder om det bröd, vår egen jord erbjuder
oss? Och är det öfverensstämmande med
en upplyst Nations anda, att liksom hellre försvara
ödemarker, än odlade fält?
Ehuru ett land, enligt min tanka, bör organiseras
efter hvad dess ceConomiska förhållanden
bjuda, -och ej efter andra länders exempel,
så tror jag, att ingen tillämpning af det
ena eller andra landets Författningar kan med
större rättvisa göras till Sverige, än Englands
förbud emot införsel af Spannmål, då nöden
ej påkallade den, eller intill dess produetionen
hunnit den högd, att ett förbud är öfverflödigt.
Engelska åkerbruket vänn, genom
nämnde förbud, så mycket i sin förkofran och
odling, att detta land, sorn förut ofta lidit hungersnöd,
under loppet af 100 år, endast en
gång hade dyr tid; men slutligen fick Mini--  stören en öfverdrifven partiskhet för de handlande,
och åkerbruket förföll. Englands ojemförligt»
öfvervigt i handel gjorde dock åkerbrukets
fall mindre kännbart för Staten, men
om Sveriges behof af Spannmål på vår handelsvåg
nedtynger importens vigtskål, såskall
derigenom Sveriges fall beredas och dess oberoende
upphöra.
Jag vill ej uppehålla Högloft. Ridderskapet
och Adeln med betraktande af Herr Edmund
Burkes anförda, yttranden; de kunde kanske
vara lämpliga för England; men för att
Den 13 April,
(lomma härom, torde äfven hafva varit yppa
fysande att veta, hvad den erkändt store och
j England beundrade Statsmannen Pitt svarat
Herr Burke; att Engelska Folket och stor^
författare bland det, med förakt och afsky ta*
lade om honom, är lika säkert, som att han?
?ysteme måste vara olämpligt för Sverige.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet; samt anmodades Herr
Flach, uppå derom af Herr von Qvanten väckt
fråga, att låta sitt Pietainen till trycket be»
fordra
-
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard, anförde
skriftligen till Protocollet följande:
Vi håfve redan gjort en lycklig början
jned att följa vår Constitutions anda , och måtto
Vi, i likhet med den aktningsvärda Engelska
Nationen, aldrig upphöra, att med den mest
oinskränkta undersåtliga vördnad och tillgifvenhet
hylla Regenten , men tillika hafva ett vaksamt
öga på de Honom omgifvande, för os?
och Nationen ansvariga Embetsman, Men låtom
oss ej blott ådagalägga en hog att strängt
granska, utan en icke mindre, att med vår
högaktning utmärka dem af dessa Etnbetsmän,
SOm med sitt nit och sjn tillgifvenhet för Regentens
höga Person förena samma tänkesätt
för Natiqnens frihet och ära, och som förstå,
?tt den Regering vinner de annars mest olilia
tänkande Medborgares tillgifvenhet, sorn
Pen 13 April,
Jlter dem, ytan sjelfsvåld, till godo njuta sina
fri- och rättigheter. Låtom oss ock skilja
pmbetsmannen från Person n, och med all högaktning
för den sednares caracter och talanger,
ej derföre anse den förra i allt fullkomlig
och ännu mindre inviobible- Måtte äfven
Embetsmännen sjelf ve förstå oss och sentera denna
anda, samt likasom de ej böra uttyda ett omdöme
om dem vara detsamma som ett om Regenten,
icke eller tro, att en erinran vid dera?
embetsmanna-befattning, eller vid deras rådslag
pch mening i ett ämne, ej kan vara förenad med
den upprigtigaste högaktning och äfven tillgifvenhet
för deras person. I angelägenheter, hvaraf
ey hel Nations väl beror, böra alla personliga
considerationer sättas å sido, och hellre den
personliga vördnaden, ja vänskapen och ^tacksamheten
tystna, än öfvertygelsen om hvad
50m är eller man tror vara Rikets bästa.
Kastom en blick på Europas öfriga Riken,
och skattom oss lyckliga , att vi mer än något
af dem få njuta ej blott fredens, utan ock
en liberal Constitutions och en ej mindre li:
beral Regerings lycksalighet.
Som ett bevis härpå, må det tillåtas mig
nämna , att HofCanzleren sjelf här uppträdde
pch , lifvad af vår Constitutions sanna anda ,
försvarade Nationens Representanters rätt, att
om Rikets högre Embetsmäns åtgärder få enligt
föreskrifven form fritt yttra sig , och äfven
vid ett annat tillfälle, med vältalighetens
bela styrka, tog i försvar den sista rest, sora
298
Den 13 April.
vi ännu håfve i behäll af Tryckfriheten, Och
ännu ett prof härpå äge vi deri, att sjelfva
StatsSecreteraren för Handeln och Financerna
framträder blott sorn enskildt man med sina
tankar i dessa ärenden, utan att pretendera
eller ens vänta mera bifall för dess Embetes
skull, oell utan att den iarhågan väl faller
någon in, att för ett med StatsSecreteraren
stridande tänkesätt blifva ansedd vara af op*
position mot Regeringen, eller för en i äldre
tider så kallad antiroyalisf. Jemförom detta
förhållande med det innan år 1809 och det
t. ex. vid Norrköpings Riksdag , då opposition
mot en at Regeringen bifallen Financeplan
uttyddes nära som ett statsbrott, oaktadt
denna Financeplan ej blott var oklok, utan,
som utgången visade, nästan overkställbar, så
att Nationen al den orsak förmåddes tacka
för det Konungen egenmägtigt ändrade den
och dermed tillintetgjorde Nationens rättigheter.
Görom denna jemförelse, och nu må tvifJaren
tramträda och påstå, att vi i sjelfva verket
ej håfve större Consiitutionel frihet, än
förr, eller att vi blott ombytt våra bojor,
men icke vår belägenhet. Det tyckes som mången
ansåge Lagstiftande Corpsens frihet derföre
vara chimerique, att en Regering ibland
betydligen influerar på den. Men det vore
nästan en lika så stor olycka, om en vis och
kraftfull Regering icke skulle hafva en betydlig
och äfven ibland en afgörande inflytelse
pä Lagstiftningen, som om en oklok och svag,
men ändå despotiskt sinnad Regering skulle
hafva en sådan.
Den 13 April.
299
Jag har tagit mig friheten göra denna digression
, innan jag går att framställa några
erinringar vid StatsSecreteraren Herr Gretve
Mörners Memorial, här uppläst den 31 sistlidne
Mars. Om jag tvekar, att i ettämne, sorn
rörer den svåraste del af ett Rikes administration
, framträda med dessa anmärkningar, så
gör jag det icke, för det Memorialet är StatsSecreterarens
för Handeln och Financerna, utan
för det att det är Herr Grefve Mörners , allmänt-känd
och högaktad för sina djupa insigter
i dessa ärenden. Till vedergällning för
dessa tänkesätt, som jag enskildt hyser för Hr
Grefvens person, väntar jag tillbaka, att blifva
upplyst och rättad i de misstag jag kan
begå, förlåtliga i ett ämne, som ligger så långt
utom mitt yrke , ehuru ej alldeles så långt
utom mina studier, och ännu mindre utom min
egen eftertanka, men alldeles icke utom min
Riksdagsmanna- åtgärd.
Jag förutsätter som bekant, att det gifves
hufvudsakligen 3:ne särskildta Financesystem;
nemligen Oeconomisternas eller Jordbruks-systemet,
utarbetadt i Frankrike af de, både för
sina talanger oell hederliga caracter berömda
Män Qjiesnay, Turgot, och den äldre Mirabeau!
det mercantila elier commerciella systemet ,
sorn är det herrskande i England , och med
hvars ensidiga användande Ministern Colbert i
Frankrike nära ruinerade Landtmannen; samt
det abso uta Näringsfrihéts-systemet, för hvilket
i synnerhet Sunth , och efter honom Sap ,
Sodtn m. fl. skrifvit förträffligt, och hvilket i
3°o r Den 15 April,
Jiela forntiden öfverallt herrskade jemte sundt
förstånd , som då rådde äfven i en del andra
saker mer3, än sophismer och spetsfundigheter.
Det förstnämnda, eiler Jordbruks-systeniet,
antager, att productionen af jorden är den
enda, eller den förnämsta källan till hvart lands
välmåga, att det derpå använda arbete skaffar
ett öfverskott och en behållen inkomst, som
Kan öka det redan för handen varande förlaget
eller capitalet; men att det på handtverk, manufacturer,
fabriker och handel använda arbete
blott, så till sägandes, fortsätter exfftencen
af sitt eget förlags värde, utan att framskaffa
något nytt värde, och således utan att verkligen
öka värdet af landets producter i det
hela, eller totala summan af nationala rikedomen,
men endast återbetalar den utgift, som
blifvit använd på sjelfva arbetet. Deremot antager
det mercantila systemet, att ett lands hufvudsakliga
välmåga består i en behållning af
jnaterielt guld och silfver, och således ett Rikes
välstånd i den så kallade öfvervigten i handel-
Detta system uppmuntrar i allmänhet städers
industri , mer än landets , och af städernes,
i synnerhet Manufacturistens och Fabrikantens,
då deremot i Jordbruks-systemet städernes
industri aktades för litet. Det uppoffrar
således consumentens intérét för producentens,
och det tyckes anse production, och icke
consumtion , för yttersta ändamålet af ali industri.
Det fria Närings-systemet deremot bjuder
att taga bort alla så väl hinder, som uppmuntringar
för vissa Näringar, då det enkla
systemet af naturlig frihet etablerar sig sjelf,
Den 13 April,
Och hvar använder sin industri åt det håll ,
der han linner sig vinna mest. Consumtion
anser det lör enda ändamålet af all production,
och att producentens intérSt bör befordras blott
så vida, som det kan vara nödvändigt, för
att befordra consumentens. Det nekar ej, att
Jordbruket är modernäringen, inen visar tillika,
att Köpmän, genom att skaffa Åkerbrukaren
för bättre köp, än han sjelf skulle kunna,
utländska producter, äfvensom att Fabrikanter
och Manufacturister, genom att förarbeta
Åkerbrukarens egna producter, sätta honom
i stånd att helt och hållet använda siri
tid och hog på Jordbruket, och att de Således
medelbarligen öka jo dens pröductef, samt
äfven skaffa Jordbrukaren en ökad afsättning
af dem. Plogen går derföre ofta lättare och
bättre, säga detta systems försvarare, genom
en Mans arbete, som är mest aflägsen ifrån den
Jag
har vågat upptaga Ridderskapets och
Adelns dyrbara tid med att förutskicka dessa
allmänna anmärkningar, för att kunna bli bättre
förstådd i de följande.
Herr Grefve Mörner hat* tämligen tydligt
i sitt Memorial gifvit tillkänna, att han ej gynnar
Jordbruks systemet. Jag kan icke tro, att
Herr Grefven är mera för det mercantila, då
Sveriges geographiska läge och andra locala
omständigheter göra det för Sverige ännu mindre
passande, än för de flesta andra länder, i
Synnerhet England, hvars läge gjort detta land
.till en trafiquerande Stat. Således bör jag för
-
302
Den 13 April»
moda, att Herr Grefven är mera benägen för
Näringsfrihets-systcmet, Om jag härom är i
tvehågsenhet, härleder det sig deraf, att Herr
Grefven ofta i nog obestämda uttryck framställt
sina tankar i detta ämne ; elier rättare deraf,
att jag ej tilltror mig kunna reconciliera dem
med något af dessa system.
Herr Grefve Mörner torde dock till en
början medgifva mig, att om det så berömda
ceconomisternas, eller, om man så vill kalla
det, Jordbruks-sysfemet, är ensidigt, så måste
dock, äfven enligt Näringsfrihetssystemet,
den sats icke kunna bestridas, att Jordbruket
bör i hvad Land som helst, ja icke en gång
England undantaget, njuta samma uppmuntringar
, friheter och förmåner, som handel, Fabriker,
Manufacturer och Handtverk. Således,
om desse Näringsidkare få fritt inlöra
Spannmål utifrån så bör ock för Jordbrukarens
behof få utifrån fritt införas nödiga Fabriks-
och Manufacturvavor, ej blott emot en
i proportion så lindrig Tull, sorn hittills på
Spannmål , utan ock tullfritt sådana nödvänd
ghetsvaror, hvarpå här är verklig brist, kortligen,
då man kan säga, att här är verklig
missväxt på sådana varor. Och tvärtom, då
genom förbud mot utländska till och med
nödvändighetsvarors införsel, eller genom hög
Tull på dem, samt genom Skråordningar,
Jordbrukaren tvingas att taga sina behof af
andra Näringsidkare inom Landet, merändels
mot ett högre pris, än hos utländningen, och
ej en gång alltid får inom landet' köpa eller
Den 13 April.
3°3
låta förfärdiga varan af den, hos hvilken han
får den bäst gjord och för bästa köp; sä böra
ock, enligt sammet princip, rigtig eller origtig,
andra Näringsidkare taga sina behof af jordens
produeter hos den inländska Jordbrukaren,
och dertill förmås, antingen genom förbud
på införsel, när öfverflödig årsväxt inom
Landet varit, eller ännu hellre, i synnerhet
då vår Tullbetje ing blir bättre lönt, genom
hög Tull, det vill säga, högre Tull än hittills,
på utländsk Spannmål, som upptar så
mycket rum, att den lättare än andra varor
kan, ela man vill, vid förtullningen coutroliexas.
Och ändåblef fördelen på dessa Näringsidkares
sida; ty de erhöllo lika god Spannmål
af den inländska Jordbrukaren, men denne
fick i allmänhet ej så goda varor hos dem,
som hos utländningen, så framt de ej uppgåfvo
utifrån insmygna varor vara inomlands
beredda. Men huru har härmed i sednare åren
ända hittills tillgått, och huru vill man,
att härmed hädanefter skall tillgå? Jo Åkerbrukaren
har varit nödsakad att af inländska
Fabrikanter, Manufacturister och Handtverkare,
mot ett högre pris, köpa en sämre
vara, än han kunnat få af utländningen, men
de hafva fått utifrån köpa Spannmål, när
de kunnat få något bättre köp, ehuru vår
Spannmål ej varit sämre, utan lika så god,
ja ibland bättre än utländnmgens- Man har
således, liksom Ministern Ci,Ibert i Frankrike,
ej blott uppmuntrat städers industri mer än
landets, utan, för att understödja den, nedtryckt
landets. Och ändå torde det för Sverige va*
504
Den 13 April.
ra säkrare, att göra Jordbruk , än Fabrikef ocfi
Manufacturer, till den mest gynnade näringen*
om någon särskildt skall gynnas; ty vi kunne
täfla med utländningeH om lika god Spann*
måls production, men icke så lätt om lika
goda varors, hvaraf vi utomdess sakne rudi*
materier till ett del. Men äfven om vi Vore
i stånd att i dessa Varors beredande cönciirréra
med utländningen , är det derföre ej af*
gjordt, att dessa näringar böra gynnäs fram*
för åkerbruk- I sjelfva England har jag hört
flera för sin klokhet berömda StatsOeconomer
anse åkerbrukets och ladugårds skötselns tillväxt
der vara en hitfvudsakligare grund till
Rikets bestånd Och Välmåga* än Handeln, Fabrikerne
och Manufacturerrte, ja, somlige önska
snarare en viss inskränkning af Handeln*
som hopat omätliga rikedomar i några individuers
händer , och medelbarligen utarmat
millioner menniskor. Dem, som endast sett
England på afstånd, fäller blott detta Lands
Stora handel samt vidsträckta ManufactUr och
Fabriksinrättningar i ögonen; de hafva ej sett
ett större armod råda bland de lägsta classerna
der* än kanske hos oss.
jag kantier ganska väi, att om genom eti
Regerings Författningar* som påbjuda tvång på
ett näringsfång, och en exclusiv frihet för
ett annat, en viss gren af industrien forceras
till ett högre flor, än den skulle hunnit till*
i fall industrien (sorn i sin princip torde vara
det bästa) blefve öfverlemnad åt sin egen na*
turliga
■x
II.
Den 13 April.
turliga otvungna gång, så blir blott följden
den, att en del al landets rörelse-capital
och arbetsförmåga dragés till den på sådant
sätt mer gynnade näringen från en annan.
Om således jordbruket mer gynnas af författningar,
än andra näringar, drifves rörelse ca•pi;alet
och arbetsförmågan från dessa dit. Men
det måste också förhålla sig tvärtom, och då
författningar gynna mera andra näringar än
åkerbruket, måste capital Och arbetsförmåga
draga sig tiil dem från detta, hvarpå
vårt Rikes nuvarande belägenhet fränker ett
bedröfligt exempel. Man har i sednare tider
nedtryckt jordbruket på två sätt, det ena direct,
det andra indirect, nemligen minskat
dess producters verkliga värde, och ökat andra
näringars. Och hvar menniska skall då
slutligen söka att vända sitt capital och sin industri
från åkerbruket i: andra företag. Men örn
någon näring framför andra skall gynnas, så
tala flera vigtiga considerationer för åkerbruket.
Vår sjelfständighet beror mera af fri tillgång
inom oss på de första lifsförnod.enheter, än
pä fabriks- och manuläcturvaror. I händelse
af ett krig med en betydlig s ömagt, ja mer
och mindre under sjelfva fredstillståndet, försättas
vi i beroende af den för vårt lifsuppehälle,
om ej vårt eget jordbruk Kan fournera
oss med tillräckliga produeter dertill. Man
kan då lättare en tid undvara tillförsel af Fa*
briks- och Manufacturvaror utifrån, och lättare
i en hast producera de nödigaste hemma,
äfven hafva af utländska varor, som vi för
Ridd. 0. Ad. Fröt, N;o jp. 40.
3°6
Den 13 April.
närvarande till en hel verkligen skole hafva,
stora förråd för flera år. Fabriker och Manufacturer
sysslosätta och bilda mera svaga,
sjukliga, mindre moraliskt goda menniskor,
jordbruket tvärtom. Den physiska kraften,
renare moralitet, enklare seder, varmare fosterlandskärlek,
större färdighet att gripa till vapen
för Fäderneslandets försvar och frihet, finne
vi derföre på åkerbrukarens sida. Jordbruket
bildar utomdess, i synnerhet om Bönders arbetsskyldighet
utan bestämdt contract öfverallt
afskafiäs, en mera jemnt fördelt välmåga,
det mercantila en mängd fattiga bredvid några
öfverdrifvet rika. En del Fabriker och
Manufacturer hämta dessutom sina rudimaterier
just från jordbruket.
Jag borde ej drista mig decidera emellan
Näringsfrihets-systemet och tvångs systemen.
Isin princip är, enligt min öfvertygelse, visserligen
det förra det rätta, men frågan är, om
ej ett tvångs-system kan tvärtemot princip blifva
nödigt, då det i andra länder, tvärtemot princip,
blifvit infördt. Om utländningen, kan man
säga, ej vili låta våra produeter fritt inkomma
i dess land, hvarföre skole vi tillåta hans
fri införsel i vårt land? Man skall ock, ät-,
minditone vid järsta påseendet, svårligen tro, att
England med sin uppnådda högd i tillverkning
af Fabriks- och Manufactur-varor, och
med sitt envälde öfver alla haf, med sina rikedomar,
skulle anse sig behöfva de strängaste
lagar och deras lika såstiänga handhafvande
mot införsel af utländska varor, om fullkomlig
frihet i handel vore rådlig för något land. En
-
D*n 13 April.
307
gelsmännen frukta så mycket denna fria införsel,
att i stället för att tillåta utländska
Varors uppläggande på nederlag, de ålägga
dem alla att förtullas, mot det att vid reexporten
eri del af tullafgiften, ehuru ej för aila
varor, återlemnas. Men jag tror mig kunna
med säkerhet påstå, att hvad system eoin
följes, bör detta ske i hela dess vidt' äckta
Sammanhang. Således, Om fri införsel på
Spannmål tillåtés, så äfven fri införsel af nödiga
utländska varor} om fri införsel af dessa
förbjudes, så äfven af Spannmål. Herr Grefve
Mörner har yrkat på Spannmålens fria införsel,
förmodligen för att upphj* lpa Fabriker,
Manufacturer och andra näringsyrken : trien
jag har än ej hört Herr Grefven föreslå fri
införsel af nödiga Fabriks- och Manufacturvaror,
för att upphjelpa åkerbruket Hittills har
man användt en del af näringsfrihets-systemet
för att skaffa Handlanden , Fabrikanten och
Manufacturisten Spannmål för bättre köp, men
tillika en del af det inskränkande tnercantila
systemet, för att tvinga åkerbrukaren taga sina
nödiga varor för dyrare pris oeti merändels
sämre tillverkade inom Landet. En billigare
utväg hade varit, att Spannmål fritt,
men mot en efter priset inom Landet afpas
säd mycket högre tull än hittills, linge infö
fas vid en mindre gynnande årsväxt, otn ej
föregående årets öfverflöd blifvit i tillräcklig
mängd förvaradt i allmänna eller enskildta Ma
gazinj men att då äfven nödiga, hos oss bristande,
Fabriks- och Manufacturvaror mot eri i proportion
ej högre tull finge införas. Hittills har
308
Den 13 April.
ven under gynnande årsväxt för låg tull varit
lagd på Spannmål , men för hög tull på
en del nödiga utländska varor, ehuru tullen
på dessa, som inerändels ej mycket rum upptaga,
och således lättare insmygas, borde äfven
derföre vara mycket låg. Genom för hög
tull på främmande nödvändighetsvaror mindskas
medelbarligen verkliga värdet afjordens
producter, ty dess mera får jordbrukaren använda
af sina producters öfverskott till betalning
för sådana varor. Den husliga Manufaciur-industrien
borde, om någon bör det, i
Sverige mest uppmuntras, ty jordbruket i de
flesta provincer lemnar hela halfva äret nästan
ledigt lör arbete. — Äfven om i längre
tid exclusiva törmånsrättigheter varittillegnade
åkerbruket, vore det skadligt, att hastigt och
på en gång upphäfva dem, ty massan af Nationen
hade på dem grundat stora och kostsamma
odlings- och industri-företagj likasom
all hastig förändring i penningeväsendet af
lika orsak är skadlig.
För öfrigt erkänner jag mig mycket för^
bunden för de historiska upplysningar Herr
Grefve Mörner meddelat. Herr Grefven medger
äfven sjelf, att hvad Burke skrif vit för
England, må hända icke är till alla delar lämpligt
till Sverige. Detta kan Herr Grefven så
mycket säkrare medgifva, som man ej en gång
i England funnit allt hvad Burke i detta ämne
skrifvit. lämpligt till det landet. Jag hade
önskat, att Herr Grefven äfven så mycket
användt detta medgifvande på sjelfva saken.
Den 13 April,
309
Sorn i sina uttryck. Det må alltså tillåtas mig
göra ännu några erinringar.
Det är ganska sannt, att införsel af Spannmål
merändels, i synnerhet under kriget, af
nöd varit i England tillåten, men nu, sedan
denna nöd hade upphört, har Parlamentet sjelft
förbudit Spannmåls fria införsel. Pöbelns upplopp
emot Parlamentsbillen bevisar ej så mycket,
som skälen anförda för den i Parlamentet,
utan blott, att den önskar, som enhvar,
bättre köp. Den större folkmängd på en inskränktare
yta, och jag vågar tillägga, ofta
mera fattigdom, skulle göra der SädesMagazinen
mer utsatta för folkyran, än hos oss.
Då Parlamentet ansett England hafva tillräck,
liga skäl till förbud mot Spannmåls fria in_
försel, vill jag visa, att England, äfven en_
ligt mercantila systemet, har dem långt min#
dre än Sverige.
Om England tillåter fri införsel af Spannmål,
tar det sina penningar rikligen tillbaka
genom den mångfalldigt drygare exporten, som
då genom mindre dyr production af Fabriksoch
Manufactur-varor blir betydligare. Men
fåfängt läte vi betydligen öka våra exporter
eller minska våra importer af utländska varor
derigenom , att utländsk Spannmål fritt införes.
Sverige kan, sorn sagdt, concurrera med
utländningen om Spannmål, men svårligen om
Fabriks- och Manufactui varors production.
Huru litet för öfrigt äfven de bästa Skribenters
theorur i detta ämne alltid godkännas af
Den 13 April.
erfarenheten, i synnerhet i andra länder, än
der de sjejfve skrifvit, eller sorn de närmare
känt, intygar den berömde Smiths påstående,
att genom fri Spannmåls införsel förlorar icke
åkerbrukaren sjelf} han får väl något mindre
penningar för sin Spannmål, men iår ock mera
af andra varor för dessa penningar, emedan
genom lägre Spannmålspris, säger han,
blifva andra varor, som åkerbrukaren behöfver,
mindre dyra, då arbetsfolket vid deras
förarbetande kostar mindre- Men jag hemställer
till en hvar, om erfarenheten i Sverige
bekräftar detta påstående. Denna sats kan endast
användas på de Jander, der afskaffandef
af Skråordningar och tillika en stor concurrence
af inländska varor försäkrar åkerbrukaren
om bättre varupris genom lägre spannmålspris}
då vi nu se i vårt land Fabrikanter,
Manufacturister och Handtverkare hålla
lika, om ej dyrare pris på sina varor, än de
åren Spannmålen var som dyrast. Och härr
till kommer, att vi behöfve och erhålle en
Stor del nödvändighetsvaror från utländningen,
sorn på dessa ej nedsätter priset, för det spannmålspriset
i vårt land genom dess fria införjsel
mdsättes. Utomdess om genom fri eller mot
för ringa tull tillåten utländsk Spannmåls införsel
vårt åkerbruk aftynar, hvilket det ändå
böljat göra dels derigenom, dels gerom
penningebrist, så lida äfven i längden våra
Fabrikanter och Manufacturister af brist på
afsättning inne i landet, likaså väl som åkerbrukaren
lider genom dessas undergång. De kunna
ej heller så snart genom en förunnad ex
-
Den 13 April.
elusiv rättighet, att få hämta sina förnödenheter
utifrån, hinna till den fullkomlighet,
att de utomlands äro i stånd concurrera med
andra länders Fabriker och Manufacturer, och,
om de kunde, så kanske tillät England dem
det icke. Prisets fallande på varor kunde snarare
af ett lägre spannmåls pris väntas, om
Näringsidkarna genom en klok Magazinslnrättning
voro försäkrade, att ett modereradfc
pris skulle fortfara längre än för året.
Under missväxt-år, eller genom mindre
gynnande årsväxt hos utländningen sjelf, under
en långsam och sträng vinter, eller under
afbrytandet af communicationen med andra
länder under ett krig , t. ex. med England,
blifve vi alltför beroende af Sjömagterna, om
vi ej håfve genom åkerbrukets gynnande beredt
tillräckliga förråd af Spannmål inom landet.
I nödfall är det lättare undvara Fabriks*
och Manufacturvaror, än jordens produeter
Utomdess är det lättare hafva stora
förråd då att tillgå af varor, än af Spannmål,
i synnerhet om, för det Burke så funnit
i England, inga förråd af Spannmål borde
gonom allmänna Styrelsens åtgärd samlas i
Sverige, och betjeningen ej kunde tillhållas
behörigen vårda Säden samt låta bli försnilla
af den. Besynnerligt nog, att i sednare tider
hafva stora förråd af utländska öfverflödsvaror
ansetts för vårt land nyttigare, än af
Spannmål.
Hvad dessa nu så mycket omtvistade
Spannmåls-Magazin angår, så kan Sveriges
Den 13 April,
behof af dem ej bedömmas efter Englands.
England har så vidsträckt och af dess (alrika
flottor skyddad och obehindrad skeppsfart,
att detta land aldrig borde kunna sakna tillgång
utifrån. Hamnarne äro ej tillfrusne. Då
Spannmålen kommit dit, transporteras den lätt
och hastigt genom canaler eller på förträffliga
vägar i ett icke vidsträckt land. Dess climat
och jordmån göra, att der sällan inträffar
missväxt Allt förhåller sig tvärtom hos ossOch
likväl har England (hvilket det kanske
ej behöft, om det haft förråd af Spannn ål
i goda år samlade) flera gånger i sednare tider
fått förbjuda brännvinsbränning a! Spannmål
och utsatt premier för Spannmåls-införsel.
. Det sednare vore en utväg, som i Sverige ej
kunde ersätta Magazinerne, och skulle blifva
mycket dyrare, ty Magazinerne borde fyllas
de goda åren.
I-å man önskat jemnhet i pris genom Magazinslnrättningar,
har ej menats annat, än
förekommandet af ett alltför högt eller alltför
lågt pris. Om Kronan koper in Säd till
Magazincr någorlunda efter Markegångspriset,
så blir allmänna priset ej bestämdt af Kronan
och olika efter olika årsväxt och i ofika
orter. Utomdess anser jag icke Magazinernes
hufvudändamål vara prisets fixerande,
utan tillgångs säkra anskaffande af de
goda och fredliga årens öfverflöd till fyllande
af vid andra år inträffande behof, i synnerhet
lör dem af landets invånare, som hafva många
mil till Sjöstäderna, och bo närmast sådana,
hvars hamnar äro en stor del af året tillfrusna.
Den 13 April.
313
Ingen lärer heller hafva fordrat, att Staten
ensam skulle fylla en möjlig inträffad brist
af öfver en million tunnor säd. Denna brist
ersätt s ej blott då genom Magazfner, utan
genom sparsammare consumtion af en dyrare
produet, samt ofta äfven genom enskildtas öfverskott
sedan sista året. I allt fall äro 2 å
300,000 tunnor mera en betydlig hjelp i vårt
land.
Åkerbrukaren i Sverige har så mycket
mera svårighet hålla lika pris med utländningen,
som dess yrke i flera nästgränsande länder
drifves med lifegna, samt med lättare tillgång.på
tjenstfolk. I sjelfva England är daglönaren i
proportion mindre dyr än hos oss, och derföre
ofta ett fattighjon, ty då han har öfver ett
visst antal barn, erhåller han understöd afSocknens
fattigkassa, hvilket är orsaken till den
enorma fattigskatt i England, sorn den betalande
till en del återvinner genom en derigenom
möjlig lägre dagspenning. I England hålla utomdess
Husbönderna samman och bestämma
lönerna för tjenstfolket, i Sverige tvärtom.
Om, enligt det absoluta Näringsfrihetssystemet,
den näring ej borde befordras, som
ej kan hålla lika pris med utländningens, så
borde åkerbruket till en stor del nedläggas,
och vi slutligen komma derhän, att tolja våra
förfäders exempel och vandra ut till de
länder, der climat och jordmån gjorde jordbruket
och de närmast med det i samband stående
Näringar mera förmånliga.
314
Den 13 April
Jag vet ganska val, att särskildte conjuncturer,
såsom missväxt år 1812, och Norriges
behof sistlidet år, gjort mycken utländsk.
Spannmåls och kan hända äfven Brännvins
införskrifning nödig. *Vårt TvillingRikes standiga
behof af en stor qvantitet Spannmål utifrån
, är då ett skäl mera för Jordbrukets
uppmuntrande i Sverige. Men hvad hopp
kunne vi väl göra oss om en framtids åtgärd
häri, då StatsSecreteraren för Handeln och Financerna
Iramträdt med för Jordbrukaren så
litet gynnande grundsatser, och till dess nuvarande
nöds afhjelpande ger hufvudsakligen
blott anvisning på tiden? Vi skulle alldeles
misströsta, om icke vårt hopp åter lifvades af
dessa H. K- H. vår Allernådigste KronPrins’s
ord i Sitt sist hållna Tal till Kongl. Landtbruks
Academiens Ledamöter.
’’Eder tillhör den hedrande förrättning,
att genom edra kunskaper och forskningar,
gifva fullkomlighet åt detta menniskans första
yrke, åkerbruket, detta aktningsvärda yrke,
hvars behof och grunder tydas af naturen sjelf.
Det är detta första föreningsband mellan jorden
och menniskan, som bereder Staters styrka;
också har ett land, der åkerbruket är vanvårdade
sällan några goda lagar. Samhällsinrättningarne
kunna der icke bära stämpeln
gf storhet, och ännu mindre af frihetskänsla.
AHa Folkslag, hvars sällhet varit varaktig,
gro åkerbruket skyldige detta blomstrande
tillstånd. Påminnom oss det gamla Egypten ;
intet land har gifvits, som bättre känt källor
-
Den 13 April.
315
pa till lycka och hyfsning, emedan det icke
funnits något Folk, som längre st'äckt verksamheten
och omtankan i åkerbrukets drift.
Huru var ej jordens ans hållen i vördnad hos
Romarne! Deras första krigstecken voro sinnebilder
hämtade från detta yrke. I Roms
skönaste tidehvarf voro dess störste män landtbrukare.
Cincinnatus och Attilius plöjde jorden,
då man korn att till dem öfverlemna befälet
öfver arméerna. Är icke åkerbruket anledningen
till denna välmåga och till denna
omätliga befolkning, sorn vi med förundran
skåde i China? Regenten hedrar der plogen
och försmår ej att sjelf föra honom.
Det
är således en ovedersäglig sanning, att åkerbruket
är Statens fastaste stöd, och att det
alltid bör utgöra ett föremål för en vis och
faderlig Regerings uppmuntran och vård. Denna
Regering skall, bland Landtbrukarne, alltid
finna enkelhet i seder, styrka i armar,
kärlek till fäderneslandet, vilja och kraft att
det försvara.”
Herr Grefve Monier föreslår väl, som ett
medel till vårt åkerbruks upphielpande, premiers
beviljande för utförsel af Spannmål, då
dess värde inom Landet ej öfverstiger ett visst
pris. Men då productiun af Spannmålen i
Sverige af flera orsaker är mycket kostbarare,
än i de nästgränsande länder, lärer sälian något
premium kunna bestås så högt, att våra
Jordbrukare skulle kunna i pris concurrera med
ut landningen. En sådan författning skulle utomdess
alltför mycket contrastera med våra
316
Den 13 April,
öfriga, som pålägga en dryg tull på våra andra
exporter. Och Smith, denne förfäktare
af en hög grad af Näringsfrihet, hvars auctoritet
i detta ämne är allmänt erkänd vida öfver
Burkes, och som utomdess skref mera tor
England än för Sverige, säger i detta ämne
följande:
”Om alla Nationer följde det liberala systemet
af fri exportation och fri importation,
så skulle de särskildta Stater, i hvilka en stor
Continent var delad, cå vida likna särskildta
provinser af ett stort Rike- Sorn ibland dessa
den inländska handelns frihet synes, både
af förnuft och erfarenhet, vara ej blott det
bästa palliativ mot dyrhet, utan ock det kraftigaste
preservativ mot hungersnöd, så skulle
frihet af exportation och importation bli detsamma
för de särskildta Stater, i hvilka en stor
Continent var delad. Ju vidsträcktare Continenten,
ju lättare communicationen genom alla
dess särskildta delar, både till lands och vatten
, dess mindre skulle någon särskildt del
af den någonsin bli utsatt för någondera af dessa
olyckor, ty bristen i det ena landet skulle
troligen hjelpas af öfverflödet i det andra. Men
ganska få länder hafva till alla delar antagit
detta liberala system. — Somliga länders behof
af säd kan ofta bli så stort och så påskyndande,
att en liten Stat i dt ras grannskap,
sorn råkade till att på samma tid äga mindre
tillgång, ej kunde våga att understödja dein
med Spannmål, utan att utsätta sig sjelf för
en lika svår olycka. Således kan den dåliga po
-
Den 13 April.
317
litiquen af ett Land göra det till en viss grad farligt
och oklokt % att i ett annat följa den politique,
som annars vore den bästa. En oinskränkt frihet
af utförsel skulle dock bli mycket mindre får*
lig i stora Stater, der productionen är mycket
större, och det helas tillgång obetydiigen mindskas
genom utförsel. Men i mindre Stater är
det kan hända ibland nödvändigt, att hindra
utförsel af Spannmål. Priset, som bör föranleda
förbud mot utförsel af Spannmål, om den
någonsin skall förbjudas,bör då alltid vara ganska
högt.
Lagarne rörande Spannmål,” säger
han, ”kunna i alla länder jemföras med
lagarna rörande Religionen. Folket känner sig
sjelf så mycket interesseradt i hvad som angår
antingen dess uppehälle i detta bfvet, eller
dess lycksalighet i ett tillkommande, att Regeringen
måste jemka sig efter dess fördomar,
och för att bibehålla allmänna lugnet, etablera
det systern, som Folket bifaller.”
Herr Grefve Mörner täcktes också i sitt
Memorial uppgifva de omständigheter, som
skola varit orsakeme till den allmänt likså
kännbara som öfverklagade penningenöden.
Men alla dessa omständigheter existerade länge,
utan att penningebrist märktes. Jag anser
derföre de af flera värda Ledamöter, 1 synnerhet
af Herr BergsRådet Rothoff, anförde
orsaker giltigare, ehuru sistnämnde värde Ledamot
förmente den nu löpande sedelstocken
vara till och med något större, än för 3 år sedan,
då Herr Grefve Mörner sjelf tillstår den
t ara något mindre.
3*8
Den 13 Aimi.
Jag för sluta detta mitt yttrande med deri
anmärkning, att om man kunnat beskylla förra
tiders inre Styrelse för för liten bekantskap
med Författningar i andra länder, så kunde man
nu lätt få anledning göra en motsatt beskyllning
och anse oss ledas för mycket af efterhärmnings-
och för litet af erfarenhets esprit.
Låtom oss i synnerhet efterapa Engelsmännen
i sann patriotism och varm fosterlandskänsla ,
men låtom dem för sig behålla de ceconomiska
grundsatser och författningar, som passa för
Englands och icke för vårt eget lands local
och interesse.
Remitterades till Allmänna Besvärs- oell
OeconomieUtskottet.
IIans Excellence Herr Grefven och Landt Mar',
shalken tillkännagaf, det Hans Kongl. Höghet
Prins Oscars examen i Christendomcn skulle'
i morgon förmiddag för sig gå, och att Hans
Majit i Nåder budit 4 Deputerade af hvarje
Riksstånd att berörde examen å Ständernas
vägnar bevista. Det ankomme nu på Ridderskapet
och Adeln att determinera, på hvad
sätt desse 4 Deputerade skulle utses.
Då Ridderskapet och Adeln häröfver ej
hördes yttra någon mening, föreslog Herr
LandtMarskalken, att’’desse Deputerade skulle
utgöras af den till nummern äldsta Grefven,
äldsta Friherren samt äldsta och yngsta Adelsmannen
5 hvilket bifölls.
Den 13 April.
319
Äfvenväl aflemnade Herr Grefven och
I.andtMarskalken 200 biljetter till tjenst för
dem af Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
hvilka skulle behaga bevista Hans Kongl.
Höghet ArfPrinsens Coniirmation i Slottskyrkan
nästkommande Lördag.
Justerades följandet
Utdrag af Protocollet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
den 13 April 18 15-
S. D. Biföllos Riddarhus Utskottets , den
4 April på bordet lagda, 2:ne Memorial af d.
28 Mars, innefattande afstyrkande, det ena
å en af Herr Reutersköld, Carl, gjord motion,
angående skyldighet för Riddarhus-Directionen
att emottaga alla donationer utan undantag,
så snart de till fördel för Adeliga Familjers
så söner som döttrar finnas bestämde; det andra
å den af Herr Stråle, Carl Fredrik, väckta
fråga 0111 tvänne nya läktares uppbyggande i
Riddarhus-salen. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Högvördiga
PrestStåndets, den 4 April på bordet lagda,
ProtocollsUtdrag af den 2<; Mars, hvaruti det
Högvördiga Ståndet, i anledning af ett af Hr
Prosten Doctor Stenhammar ingitvet och med
de öfriga respectiva Stånden communiceradt
Memorial, beslutit, det skulle Ståndens medlemmar
i Riksens Höglofl. Ständers åtskilliga
3^0
Den 13 April.
Utskott, synnerligast i ExpeditionsUtskottet,
anmodas bemöda sig icke allenast så tidigt
med sina Betänkanden och Expeditionsförslag
till Riksens Ständer inkomma, att justering beqvämligen
kan äga rum, uun ock nied sorgfällighet
söka gifva dem allden utförlighet och
bestämdhet i uttrycken, som är nödig, till förekommande
af alla sådana uttydningar och förän,
dringar, som i annat fall kunna tillintetgöra Riksens
Högh Ständers åsyftade goda ändamål och
blifva hinderlige för deras underdåniga önskningars
behöriga skick, då de till Thronen skola
frambäras j beslöt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, att en anmodan af enahanda beskaffenhet
älven skulle till dess Utskotts Ledamöter
blifva gjord. Ut supra.
S. D. Upplästes och bifölls LagUtskottefs
den 3 April afgifn3 Memorial, innehållande
begäran, att det måtte blifva Utsko'tet tillåtet
att till sitt betjenande lå antaga en Canzlist
utom den som redan blifvit förordnad. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning bifölls till
alla delar ExpeditionsUtskoitets den 1 April
afgifna och den 4 derpå följande på bordet
lagda Memorial, med anhållan att, i den
man göromålen ökas och tillväxa, det måtte
vara Utskottet tillåtet antaga en eller tvänne
Canzlister, utom de tvrnne som redan af
Utskottet blifvit förordnade. Ut supra.
S. D. Allmänna Besvärs- och OeconojnieUtskottets,
den 4 April på bordet lagda,
' Memorial
II.
Den 1 7 April.
331
Memorial af den 30 Mars, innehållande dess
begäran att få antaga ett större antal beqe.
ning, blcf å nyo föredraget och af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln bifallet. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan 4 eftermiddagen.
In fidem protocolli
A. G. Silverstolpe.
Måndagen den 17 April.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Justerades Pleni- Protocollet för den 13
April
Herr
von Heyne, Georg, anhöll, att det
måtte blifva honom tillåtet med de öfriga RiksStånden
communicera sitt, den 4 April upplästa,
Dictam n; hvilket, uppå af Hans Exeellence
Hcr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition , bifölls.
Ridd, 0. Ad. Prof. N:o 41. 42.
322
Den 17 April.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets,
sedan sistlidne Riksdag hvilande, Betänkande
af den 1 Augusti 1812, hvilket den 29
sistlidne Mars åter blifvit uppläst, rörande
förslag till en tilläggning i 56 §. Regeringsformen,
angående sättet till Constitutionella
frågors behandling och afgörande} tiMika med
Friherre Mannerheim?, Lars August, sistnämnde
dag upplästa Dictamen i samma ämne.
ConstitutionsUtskottets Betänkande blef,
uppå af Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjord proposition, enhälligt
och till alla delar bifallet.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham, hemställde,
om icke ett beslut af sådan vigt, som
det nu fattade, borde de öfriga respectiva
Stånden, genom en Deputation, meddelas.
Ridderskapet och Adeln instämde häruti,
i följe hvaraf ett ProtocollsUtdrag om det nu
fattade beslutet genast uppsattes och justerades,
så lydande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln den 17 A*
pril 18»5‘
S. D. Vid förnyad föredragning blef af
Ridderskapet och Adeln enhälligt och till alla
delar bifallet ConstitutionsUtskottets hvilande
Betänkande, af den 1 Augusti 1812,
rörande förslag till en tilläggning i 56 §. Re
-
Den 17 April.
323
gerings-formen , angående sättet till Constitutionella
frågors behandling och afgörande ; hvilket
b;slut skulle de öfriga respectiva Stånden^
genom en Deputation, vänligen meddelas. Ut
supra.
Hvarefter Deputationen uppropades och
äfgick till de öfriga respectiva Stånden, under
anförande af Grefve Mörner, Adoiph Göran.
Upplästes ett Memorial från StäfsUtskottet,
af den t t April, innehållande svår på hös
Högiofl. Ridderskapet och Adeln, Högvordiga
PrcstStåndet samt Vallöf! Borgared lindet
gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
rörande kostnaden till tryckning
respectiva RiksStåndens Pro:öcoli, med dertill
hörande Bihang. I afseende på den fjorda anmärkningen
mot det af Utskottet föresiagnä
antal exemplar af Bihanget, anser Utsko;tet
1000 exemplar vara det mindsta, hvartill upplagan
torde kunna nedsättas. Hvad arigår dell
till tryckning af Bihanget förslagsvis uppgifna
kostnaden , 260 R:dr i månaden för 20 ark,
blifver väl denna summa icke tillräcklig, men
anser Utskottet icke eller någon närmare beräkning
af kostnaden vara af nöden. Vidare,
i anledning af den yttrade önskan, att med
tryckningen af Bihanget rnåtte påskyndas,
förmäler Utskottet endast, det ExpeditionsUtskottets
Secre erare, Herr Rector Silverstolpe,
uti de från Ridderskapet och Adeln .gjorda
anmärkningar, förklarat ”så mycket af Bihan
-
324
Den 17 April.
”get vara tryckt, att, derest det blott dröjer 3
”å 4 veckor, innan alltför vidlyftiga Betän”kanden
från Utskotten ankomma, är det hopp
”att med Bihangets lifgifvande Kunna uppfinna
den löpande dagen.” Slutligen, rörande
en gjord framställning om Register till
så väl detta som de vid 181© och 1812 årens
Urtima Riksdagar utgifne Bihang, hemställer
Utskottet, att ExpeditionsUtskottet kunde anmodas
ombesörja utgifvandet af Register öfver
Bihanget till denna Riksdags Protocoll; men
i afseende på Registers upprättande öfver 1810
och 1812 årens Bihang, anser Utskottet sig
icke kunna denna sak, såsom varande ett särskildt
ämne, i sammanhang med frågan om
Tryckning af denna Riksdags handlingar, upptaga
och besvara.
Lades på bordet.
Upplästes ett Memorial från Statsutskottet,
af den 11 April, hvaruti Utskottet yttrar sig,
uppå anförde skäl, icke kunna taga någon
befattning med ett till Stats • och LagUtskottens
åtgärd remitteradt Memorial af Herr Professoren
m. m. Doctor Sven IVijkman C:sonf angående
närmare bestämmande af den praescriptions
tid, som utstakas i Kongl. Brefvet den
17 December 1810, för redovisning af allmänna
medel.
Lades på Bordet.
Den 17 April.
325
Upplästes ett Memoria’ från StatsUtskottet,
al d 11 April, hvaruti, i anledning af ett
af Hr Prosten Palm gjordt förslag angående löner
för Länsmän och Landsfiscaler,, att nemligen,
i likhet med hvad i Norra Provinserna
skall vara antaget, de tillfälliga förmåner,
under namn af Kornskeppan, sorn alltid utgått
och ännu utgår, måtte vinna helgd af Lag.
Till detta förslag hade väl Utskottet icke kunnat
tillstyrka bifall, men föreslår, i afseende
på förbättring af Länsmännens vilkor, det Riksens
Ständer måtte till Kongl Maj:t anmäla den
önskan, att Kongl. Maj‘t, sedan från Dess Befallningshafvande
blifvit infordrad nödig uppgift
å de i hvarderas Län odisponerade Kronohemman,
hvilka till Bohemman för Boställs. ,*
losa Länsmän kunna anslås, i nåder täcktes
låta dem dermed förse, samt Kongl. Maj:£ Befallningshafvande
anbefallas att, vid Länsmäns
antagande, så vidt omständigheterna det medgifva,
dertill förordna skickliga personer af
Allmogen. Beträffande åter frågan om aflöning
för LandsFiscalerna, så anser Utskottet
sig icke böra en sådan tillstyrka.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo Konungens, sistlidne
Plenidag på Bordet lagde, Nådiga Proposition,
angående Götha Canal-arbetets fortgång och ytterligare
befrämjande j samt de.n i sammanhang
dermed hvilande fråga om ett särskildt
Utskott.
Den 17 April,
Friherre Boye, Ludvig, uppläste härefter
fp’j .tide:
F'ågan, huruvida Kongl. Maj'ts Nådiga
Piop isition, angående lån till Götha CamiBolag,
mä öiverlemr.as till BancoUtskottet eller
tili ett sär kiidt Utskott, synes mig icke vara
af särdeles vigt. Om ett särskildt Utskott
dertill sättes, sa skall ändå, ] afseende på
Bankens förmåga att lånet meddela, BancoUtskottet
höras: Och jag ser då icke heller
U.igon särd-les orsak, hvarföre icke BancoUtskottet
tå.gerna mä yttra sig öfver frågan i
heh sin vidd; men om ett särskildt Utskott
förordn s, så kunne vi vara lika förvissade,
att ämnet blir fullständigt och väl utredt:
Och ändamålet skall således i båda fallen likst
vinnas.
Hufvudfiågan är deremot af en stor vigt,
Jag bivistade icke 1809 års Riksdag: och jag
har icke haft tillfälle att göra mig underrättad
om beskaffenheten af de mer eller mindje
bindande anledningar till förhoppning om hjelp,
som kunna vara Götha Canal-Bolag gifne; men
dä jag, af sjelfva Kongl. Majrts nådiga Proportion,
inhämtar, att frågan nu är blott om ett
lån, mea iche om något skyldigt bidrag, så
Ran jag ick föreställa mig, att nu varande Riksén1.
Ständer ro o, för deras beredvillighet, i
nå or måtto bundne, hvarken till tid eller sätt,
Tnpu detta Stånd, och inom våra Respectiva
MedStänder, äro flera framställningar gjorda,
de der gå ut på att visa, det Jordbruket, Bergs
-
Den 17 April.
327
bandtcringar och Rikets öfrige näringar äro,
genom en tryckande penningebrist, försatta i
en sadan belägenhet, att Ständerne synas äga
valet blott emellan att lemna afseende åt näringarnas
rop på penning-undsättning, eller
ock att af nationen och efterverlden emottaga
förebråelser för deras aftynande och productionens
lörmindskning. Och det är ,då uppenbart
att, om Ständerne icke finna sig i stånd att
kunna fullgöra allas fordringar, så måste de
betänkligheter, som deremot möta, också gälla
lika emot dem alla, i mon af hvarderas mera
eller mindre rätt, grundad i nödvändigheten.
Jag förutser då att, vid afgörandet af
deras förhållande i jemförelse till hvarandra,
kunde Höglofl. Ridderskapet och Adeln, till
äfventyrs, anse omtankan för varutillverkningen
vara nödvändigare och således äga en viss
rätt till företräde framför omtankan för blott
varutransporten, så vida transporten skulle synas
blifva mindre nödvändig i den mon productionen
blef mindre ymnig. Jag förutser då
också den möjlighet, att beredvilligheten för
Canal företagets understödjande kunde för det
närvarande komma att inskränkas: och, på det
att Ständerne måtte, äfven i sådant hänseende,
uti Utskottets Betänkande jfinna frågan nöjaktigt
utredd, vågar jag hos Eders Excellence
Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalkens
samt Högh Ridderskapet och Adeln ödmjukast
föreslå, det Utskottet må erhålla föreskrift
att, jemte utlåtande öfver ämnet till alla
dess delar, särskildt yttra sig angående
den förmindskning i Lånesumman, som kunde
328
Den 17 April.
vinnas, derest Canal• företagets verkställighet
tills vidare inskiänktes till blott fullbordandet
af den del utaf Canalen, som skall gå emellan
Wettem och Wenern: och jag anhåller alltså,
att, sedan proposition om det föreslagna särskildta
Utskottets förordnande föregått och blifvit
besvarad, Eders Exceilence Herr Grefven
och Landtmarskalken täcktes g ira proposition,
angående den föresi-rift till Utskottets särskildta
yttrande, som jag här företagit; hvarefter,
och i händelse bifall deråt lemnäs, ProtocollsUtdrag
derom torde böra åtgå till vära Respective
MedStänderj och på det, i sådant
fall, skälen för vårt beslut må komma till
M dStändernes öfvervägande, hemställer jag,
om icke detta mitt yttrande kunde ProtocollsUtdraget
åtfölja.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
delar med Ridderskapet och Adeln dess billiga
farhåga, att Götha Canalarbetet, sorn redan
kostat så mycket och avancerat så litet, skall
äfven härefter kunna komma att kosta mycket
öfver den nu å nyo uppgjorda calcul, och
ej genom sin nytta ersätta omkostningarna.
Här bör utomdess komma i betraktande, ej
blott hvad Canalarbetet utan mo:svarande nytta
kostat , utan hvad pengar det dragit från
andra mera både lätta och nyttiga företag.
Jag känner äfven ganska väl, att, innan man
företager stora Canalarbeten, bör man först
söka tiliskaffa tillräckliga producter att föra
på dem. Dessutom gynnar så väl climatet som
localen i England och Holland Canaler der
Den 17 April.
329
mera än i Sverige. Canalerne äro ej der, sorn
hos oss, ofta halfva året impracticable, och
man har der vid deras anläggning sällan så
många och svåra locala hinder att arbeta mot.
Om vi vilje imitera Engalsmän och Holländare,
äfven hvad Canaler angår, så böre vi
göra det helt och hållet och från början, samt
således först befordra jordens och näringars
production, så att dyrbara Canalers anläggning
kan löna sig. Och ändå har man i sednare
tider i England fått nedlägga Canal arbeten,
som ej nog lönat sig, ehuru de bordt ej
blott befordra varornas transport, utan äfven
production. För öfrigt anlade man i England
och Holland inga betydliga Canaler, förr än
man ägde ett öfverskott af RörelseCapital, som
då icke, åtmindstone icke i känbar mon, drogos
ifrån sjelfva näringarna.
Alla dessa skäl tala dock endast för den
meningen, att Götha Canal-arbetet blifvit för
tidigt företaget. Men här är nu icke frågan,
om det borde börjas, utan om det skall fortsättas,
om det redan nedlagda arbetet; och de
redan använde kostnader skola anses vara alideles
förspillda. Jag tror arbetet af ett så stort
företag bära stämpel af Nationens kraftfullhet
i beslut och verkställighet, och att det derföre
icke utan närmare undersökning bör nedläggas.
Det bör, enligt min tanka, icke betraktas
blott som ett föremål för vinst , utan
för vår national-ära, och som ett monument af
ett stort natioral-företag, ehuru icke af en stor
Finance-operation j och derföre önskar jag er.
Ben 17 April.
hålla ali visshet, innan vi tage ett bestämdt
beslut, samt yrkar sakens hän.-kjutande till ett
särskildt Utskott. Detta Utskott skall dds undersöka,
om de hittills al Staten förskutna Medel
blifvit rätt använda, och dels om icke företaget
iortjenar vidare understöd, för att småningom,
i förhållande till varu-pvoductionens
tilltagande och Statens tillgångar, samt utan Näringaints
lidande, fortsättas. Jag anhåller således
om Eders Excellences Högvälborne Hr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition på
nedsättandet af ett särskildt Utskott, för att
anställa denna undersökning.
Grefve Mörner, Adolph Göran, återkom med
den afsända Deputationcn, och framiörde de
öfriga respectiva Ståndens vänliga helsning.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus: Då
jag vågar tillstyrka Höglofl. Ridderskapet och
Adeln att bifalla Herr Grefve Flåtens motion
om remiss till särskildt Utskott af Kongl. Majrts
nådiga proposition, rörande Götha CanalBolagets
angelägenheter, hämtar jag motivet dertill,
alldeles icke af min enskildta opinion om
företagets nytta i allmänhet, eller dess lämp.
lighet för den tid, då det blef till verkställighet
beslutet. Jag bekänner upprigtigt, att
jag icke förmådde inse, huru den tidpunkt, då
Finland, den sista af våra ultramarinska eröfringar
afträddes, då Nationen hade slutat sin
excentriska bana, då efter 8 seklers bemödanden
hon fann sig återförd uppå samma punkt,
hvarpå hon stod, när efter Vikingaperiodens
Den 17 April.
331
slut Olof Skötkonung först vände sina blickar
på Norrige, kunde bedömmas lämplig till utförande
af ett sådant företag. Jag trodde att,
efter beklagligen ej förr, åtmmdstone då Nationen
hade bordt låta Historien, denna stränga
lärmästarinna, afmana sig ifrån att vara excentrisk
i sina planer och sina förhoppningar5
att man då framför allt hade bordt tänka uppå
att, med ansträngda krafter och genom upphäfvande
af alla inskränkande privilegier, befordra
inhemsk produetionj att först efter ett
ökadt inre lif man borde tänka på transportbeqvämligheter^
att, sedan Finnarne upphört
att vara våra landsmän, raan ock hade bör'dt
upphöra att låta dem årligen från våra kuststäder
bortföra stora penningesummor för Skogseffecter
och andra varor, som inom vårt land
kunna erhållas ; att en upprensning afen och
annan ström, så mycket att timmer kunde flyta
ned till flodmynningarna, för att sedan transporteras
till kuststäderna, och hvarigenom proVinserne
längs fjellen kunnat bli utaf med deras
öfverflödiga skog, och deras invånare erhålla
utrymme och medel till jordodling, i det
Ögonblicket utgjorde ett för våra krafter bättre
afpassadt och för framtida nyttan bättre beräknadt
företag, än företaget att förena t vänne
haf, änskönt Europa ännu ett halft eller
ett sekel förbli f vi t i saknad af det förvånande
skådespelet att se producenter från Kalix
eif, på Wenerns yta, byta varor med producenter
ifrån Ganges.
Men sedan nu så mycken kraft blifvit använd
på detta företag, skulle det smärta min
S32
Den 17 April.
nationlig! känsla, om den skulle af framtiden
dom nas h »lvu varit fruktlöst förspiild. Då nu
tonen tyckes vara lika mycket emot företaget,
som den år 18oy yttrade sig lör detsamma,
föreställer jag mig ock , att Hög^ofl. ridders
.apet och Adein skulle vilja med så my ket
mera grannlagenhet behandla detta mål, isynnerhet
då 18/5 års Ständer på intet sätt lä * a
behöfva anse sig lörbundna att i oeconomiska
frågor äga liwa öfvertygelse med den , som i8°9
års Ständer yttrat Nar desse i Nationens namn
lofvade att på allt möjligt sätt befordra företaget,
frånerkändes derigenom ingalunda kommande
tiders Stunder rättigheten att prötva
denna möjlighet.
Ändtligen finner jag i den önskan, hvarmed
Kongl. Majit beledsagat sin nådiga Proposition,
att målet m^tte med lugn pröfvas,
ett nytt skäl, som bestämmer mig att bevilja
Ordföranden uti CanaiDirectionen, Herr
Grefve Platen, det särskildta Utskott, som han
begärt.
För öfrigt vill det synas mig, som skulle
det kunna vara så väl Riksens Ständer som
CanalBoIaget fullkomligen likgiltigt, antingen
målet behandlas af ett särskildt Utskott, eller
af Deputerade, valde inom Banco-, Stats- och
OeconomieUtskotten, endast frågorna skiljas;
revisionen af de hittiUs gjorda arbeten och dertill
hörande räkenskaper, som skulle kunna
draga något långt på tiden, särskildt behandlas,
och särskildt frågan om det bidiug, hvar*
Den 17 April.
333
om, till arbetets fulländande, Bolaget gör anhållan
hos Nationen. Denna fraga är det
högst angeläget för Riksens S.änder att få med
det snaraste utredd. Jag hemställer derföre
till Ridderskapets och ddelns bepröfvande,
om icke en praescriptionstid, som jag förmodar
icke behöfva öfverstiga 14 dagar, borde
bestämmas, inom hvilken antingen det blifvande
särskildta Utskottet, eller ock Deputationen,
formerad af Oeconomie-, Banco- och
StatsUtskotten, borde till Riksens Ständer inkomma
med deras utlåtande, innehållande uppgift
på beloppet af det biträde , sorn Bolaget
tror sig af Sfaten behöfva uppå sättet ntt detsamma
åstadkomma, och uppå de vilkor, hvartill
Bolaget för detta nya bnräde skulle emot
Staten förbindas.
Grefve Lilljener antz, £fohrn Wilhelm'. Med
Herr Grefve Schwerin förenar jag mig deruti,
att anläggningen af Götha Canal företogs vid
en tidpunkt, sorn, i anseende til! Rikets då
varande be! genhet, syntes vara den mindst
lämpiigetill andra ansträngningrr, än dem som
af yttersta nöden påkallades. J »g är ätv nväl
af den »ankan, att det nu m ra icke allenast
rörer national nyttan, utan nationat-äran,
att ett företag, åt hvilket så betydande bi >äden
blifvit lemnade, ina varda fullbordudf, och
icke endast utan ändamål påbörjadt Och
det är derföre jag hyser det hopp , att Bolaget,
som af Riksens Höglofl. Ständer allaredan
nju it så stora oh ovanliga förmåner, icke
lärer undandraga sig verkställandet af det
334
Den t 7 April.
Stora företaget, utan att ytterligare allmänna
biträden kunna komma i båga förrän i yttersta
nöden, då egne åtagne förbindelser tillfullo
äro uppfyllde. »
Men det är nu icke i fråga att granska
bufvudsaken, endast att bestämma stället, delden
al Herr StatsRådet Grefve von Platen föreslagna
undersökning bor företagas; och sorn
jag varit den sora väckt fråga, om icke denna
undersökning, enligt redan gällande Stadgar,
tillhörde Höglofl. BancoUtskottet
an
hålter
jag, det mitt anförande må uppläsas, på
det Höglofl. Ridderskapet och Adeln tnä erinra
sig de skäl, som verkat min öfvertygelse.
Härefter upplästes utur sistlidne Hemdags
protocoll Grefve Lilliencrantz?s berördö
yttrande.
Herr von Schantz, Ifvar Fredrik Gabriel i
Öm jag rätt fattat ämnet för närvarande öfverläggning,
inskränker det sig endast till b agan t
Till hvilket Utskotts behandling skall Konungens
Nådiga Proposition om Götha Canalverks
angelägenheter öfverlemnas? Om jag ej minnes
orätt, blef vid 1809 års Riksdag hagan
om Götha Canals anläggning hänvist till bancoUtskottet;
och synes mig nu förevarande ämne
så mycket mera böra af detta Utskott behandlas,
som, dä försträekningar och förskott
af Ranken ingå i beräkningen, sådant ej kan
af något annat Utskott bedömmas, och BancoUtskottet,
lör att utlåta sig, nödvändigt må
-
* Den 17 April.
335
ste äga tillfälle att undersöka verkliga behöfvet
och beloppet, samt tillse att Bunkens säkerhet
blir i allo bevarad, hvilket ej kan utrönas
utan en fullständig kännedom af hvad
som redan är verkställdt och vidare tiliamnas.
Skulle BancoUtskottet vid denna saks handterande
finna vidsträcktare undersökningar och
underrättelser nödvändiga, är jag säker, att
Utskottet ej underlåter att till deras ernående
i vederbörlig ordning sig anmäla.
Herr Grefven och Landt Mar skalken upplyste,
att detta mål vid 1809 års Riksdag icke hade
blifvit behandladt af Banco-, utan af QeconomieUtskottet.
Grefve Lilliencrantz lnedgaf, att så skett,
men att ock sådant icke då annorlunda kunnat
ske, emedan frågan då var ceconomisk.
Anmiiltesoch emottogs en Deputation från
det Hedervärda BondeStåudet, under anförande
af Riksdagsmannen Jon Jonsson från Blekinge,
som tillkännagaf, att BondeStåndet
denna dag bifallit ConstitutionsUtskottets hvilande
förslag till en tilläggning i 56. §. RegeringsFormen,
rörande ett särskildt sätt till t
Constitutionsfrågors behandling.
Sedan Deputationen afträdt, gjorde Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
proposition om förordnande af det föreslagna
särskildta Utskottet.
V
336
Den 17 April
Grefve von Schwerin hemställde, om icke frågorna
först borde så skiljas, att granskningen
borde särskildt företagas, och frågan om det
till Canalverkets bedrifvande behöfJiga bidrag
särskildt behandlas, samt en praescriptions-tid
för Utskottets yttrande fastställas.
Herr Bergenschöld, Eric nfohan, begärde de
sednare af Grefve Schwerin väckta frågor på
Bordet, till dess de blifvit skriftligen inlemnade
och justerade.
Grefve Mörner, Adolph Göran, föreställde,
att sådant icke läte sig göra, emedan de stöde
i oskiljaktigt sammanhang med frågan om
remissen.
Herr Landt Marsk olken föreslog å nyo bifall
till den gjorda motionen om ett särskildt Utskott
till Revision af Canalverkets fortgång.
Ropades och Nej.
Grefve von Schwerin begärde, att’vid propositionen
matte bilogas de af honom föreslagna
vilkor.
Ropades Nej och votering.
Härefter uppsattes och efter någon kort
öfverläggning godkändes följande voteringsproposition:
Den
som bifaller att Konungens nådiga
Proposition, rörande Götha Canalverket, remitteras
-
II.
Den 17 April.
337
mitteras till ett särskildt Utskott, sorn äger att
öfverse och granska Canalverkets närvarande
tillstånd samt de för dess fortgång uppgjorda
planer och calculer,
skrifver £ja'}
Den det ej vill,
skrifver Nej,
Vinner Nej, remitteras den Kongl. Propositionen
till Oeconomie-, Stats och BancoUtskotten,
som äga att först samma undersökning ingå
och skyndsamt med sitt utlåtande deröfver
tili Riksens Ständer inkomma.
Voteringen företogs klockan § till 12 och
var klockan ^ till 3 fulländad, då rösterne
befunnos halva utfallit, som följer:
ffa tog}
Nej 247.
I anledning hvaraf Herr Landtmarskalken
förklarade den Kongl. Propositionen vara remitterad
till Oeconomie-, Stats- och BancoUtskotten
, med det uppdrag och åliggande,
som contrapropositionen innefattat.
Under voteringen hade en Deputation från
det Vällofi. BorgareStåndet, under anförande af,
HrCommerceRådet iVegelin^ och en från detHögvörd
ga prestStåndet, under anförande af Herr
Ridd. 0. Ad. Brot. N;o 43. 44.
338
Den ty April,
Biskopen Doctor Faxe, ankommit, hvilka tillkännagifvit
bemäite bägge RiksStånds bifall
till Constitutions-Utskottets förslag, rörande
Grundlagsfrågors behandling.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan j tilli 3.
In fidem protocolli
A. G. Silverstolpe.
Måndagen den 17 April.
Tlenum klockan 5 eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
den 17 April 1815-
S. D. Beslöt Ridderskapet och Adeln att
remittera Kongl. Maj ts Nådiga Proposition,
angående Götha Canal ar b tets fortgång och
ytterligare befrämjande , till Oeconomie-, Statsoch
BancoUtskotten, hvilka skola aga att
först öfverse och granska Canalverkets närvarande
tillstånd samt de för dess fortgång upp
-
Den 17 April. e. tu.
339
gjorda planer och caiculer, och skyndsamt med
sitt utlåtande deröfver till Riksens itänder inkomma.
Ut .supra.
Upplästes ett Memorial från StatsUtskOttet,
af den 11 April, i anledning af Konungens
Nådiga Proposition, angående upptagan.
de och erkännande af några Svenska undersåtares
fordringar. Beträffande först Herr Ministern
Peijroni och Herr CanzliRådet Loger,
svärds fordringar, tillstyrker Utskottet, uppå
anförda skäl, att de till betalande erkännas
och liqvideras efter enahanda grunder, som, i
afseende på Svenska Män tillhörige obligationer
uti Holländska och Brabantska Lånen, af
Rikets Höglofl. Ständer blifvit reglerade och
fastställde, så vidt, med hänsigt till fordringarnes
olika beskaffenhet, dessa grunder kunna
användas och tillämpas. Hvad åter angår
Sederholniska arfvingarnes fordran, anser
Utskottet billigt, att de bland bemäite arfvingar,
hvilka här i Sverige äro bosatte och
Svenska undersåtare, få för deras andelar uti
berörde fordran tillgodonjuta samilia förmån ,
som blifvit beviljad andra Svenska undersåtare,
hvilka ägt lika beskaffade fordringar;
hemställande Utskottet slutligen till Riksens
Ständer, huruvida, sedan tvenne tredjedelar
bemäite i Sverige bosatte arfvingar fordran
blifvit godfgjord, förden återstående tredjedelen,
i likhet rrn-d hvad sorn vid liqviden af
Franska fordringarna blifvit föreskrifva, RiksgaldsContoirets
Obligationer på enahanda !ör
-
34J
Den 11 April, e. m.
fallotid och med samma renta som de, hvil,
ka till Sederholmska arfvingarna utfärdas, böra
til! Kongl. LandtbruksAcademien aflemnas,
eller om icke denna en tredjedel för RiksgäldsGontoiret
må besparas; vid detta Memorial
var fogadt ett särskildt yttrande af Herr
Pålman, hvilket äfven upplästes.
Lades på bordett
Upplästes ett Memorial från StatsUtskottet,
af den ii April, angående Konungens
Nådiga Proposition om eftergift och afskrifning
af den sedan år 1812 Särna Sockenboer
ålagde Bevillning. Utskottet tillstyrker, uppå
anförda skäl, denna eftergift, och anser
det, i händelse af Riksens Ständers bifall härtill,
handlingarne, i afseende på den Bevillning
som nu skall regleras, böra till Bevillningsutskottet
öfverlemnas.
Lades på bordet.
Upplästes ett Betänkande från Allmänna
Besvärs och OeconomieUtskottet, af den 5
April, innehållande yttrande öfver Herr von
Heynes Memorial, angående närmare bestämmande
af de afgifter, som Hjelp rotarne vid
Indelta Regementerna borde till Stam-rotarne betala.
samt jemkning af de så kallade Plan-penr.ingarne,
till ett efter närvarande tids varupris
lämpädt belopp> och anser Utskottet skäligt
och bäst vara, att förde orter, der Stam-rotar:'
Den 17 April, e. ni.
34i
ne blifvit till någon vedergällning af Hjelprotarne,
genom Knekte-contracter, förklarade
berättigade, en sådan vedergällning eller ersättning
må bestämmas till samma belopp, som
Knekte-contracten och Indelningsverket utstaka
-3 dock så, att den summa i penningar
hvarje Contract innehåller bör förvandlas till
så mycket Spannmål, hälften Råg och hälften
Korn, som efter det årets Markegång, då hvarje
Regements Knekte-contract elter Indelningsverket
upprättades, kan belöpa sig egiot de
i Contractet utsatte penningarj vidkommande
Herr von Heynes yrkande, att afgift för den
vid Soldat torpen till äfventyrs befintliga jordrymd
utöfver hvad Knekte-contracten utsätta,
ej måtte kunna betalas, så finner Utskottet,
af hvad här förut blifvit tillstyrkt, ostridigt
följa, det rättighet till ersättning för sådan
jord icke i något fall må kunna beviljas j och
hvad slutligen angår Herr von Heynes önskan,
att Rättegångarne i detta ämne finge hvila
till Riksdagens slut, eller till dess bestämda
föreskrifter hunne vidtagas och göras kunnige,
så anser Utskottet lämpligast, att Riksens
Ständer ju förr dess hellre anmäla detta mål
hos Kongl. Majrt, som i nåder lärer täckas,
så fort Kongl. Majrt nödigt pröfvar, sin uti
ämnet meddelande nådiga Författning utfärda,
Lades på bordet.
Vidare upplästes ett Betänkande från Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet af
34*
Den 17 April. e. m.
den 10 April, i anledning af ett från Hedervärda
Bondeståndet remitteradt yrkande, det
rentan af Såg- och Mjölqvarnar måtte på det
sätt jemkas, att för Sågqvarnar erlades högst
en tolftedel af Såglönen, och för Mjölqvarnar
en fjerdedel af behållna Tullinkomsten, äfvensom
att tillstånd måtte lemnäs åt hvarje Hemmansägare
att, så vida tillfället medgifver,
få på sitt Hemmans ägor anlägga Husbehofsmjölqvarn
forsin enskildta nödtorft; förmälandes
sig Utskottet, uppå anförda skäl, icke
kunna tillstyrka ändring i något af de allmänna
stadganden , som, rörande Såg- och Mjölqvarnar,
nu lända till efterrättelse.
La des på bordet.
Upplästes ett Betänkande från Allmänna
Besvärs och OeconomieUtskottet, af den 10
April, rörande en från Vallöf]. BorgareStåndet
remitterad motion, angående Städernes rätt
till Gernings ören af Sockne-handtverkare;
och anser Utskottet någon annan åtgärd på
detsamma icke ankomma , än att utlåta sig,, huruvida
de, angående Gernings-ören , utfärdade
nu gällande Författningar synas fordra någon
ändring till förmån för de Städer sorn till en
ådan inkomst äro berättigade, eller icke; och
tillstyrker, efter en sådan gransknings förrät.
tande, att vid hvad Författningarne förmå, rörande
Gernings orens uppbärande för de Stä
-
Dm 17 April e. m. 343
der, som genom privilegierna visa sig dertill
äga rättighet, mätte tiris vidare få förblifva.
Lades på bordet.
Upplästes ett Memorial från Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet, af den 10
April, hvaruti Utskottet, i stöd af 90 §. Regering>Formén,
anser sig icke kunna upptaga
ett itrån Hedervärda BondeStåndet remitteradt
Memorial, hvaruti, af anförda orsaker, begäres
det Kongl. Majtts Befallningsbalvandes i Carlstads
Län, den 10 Maj 1814, utfärdade förbud
för Tjenste-drängar, inom berörde Län,
att gå utom Länet för att söka sig arbete,
måtte, sedan detta mål af OeconomieUtskottet
undergått beredning, blifva hos Kongl,
Maj:t af Riksens Högloft. Ständer i underdånighet
anmält till rättelse och upphäfvande,
Lades på bordet.
Vidare upplästes ett Memorial från Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet, af d.
10 Apr., hvaruti Utskottet, i anledning af till
detsamma remitterade motioner, rörande förändring
i afseende på Presterskapets Lönings-törmåner,
yttrar sig icke vara berättigadt att
sig med sådant ämne befatta; åberopande sig
dock Utskottet vissa, vid 1809 års Riksdag,
af PrestStåndet till Kongl Maj:t yttrade önskningar;
i anledning hvaraf Utskottet, i af
-
34 4
Den 17 April. e, nu
seende på frågan om Likstol, tillstyrker Rik.
sens Ständer att detta ämne till Högvördiga
PrestStåndets eget behjertande öfverlemna*
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
gistlidne Pleni dag på bordel lagda Memorial,
angående en af Herr Borgmästaren Kiellander
yrkad Författning om rättighet för Magistra*
terna att förrätta Bouppteckningar efter i Städerna
aflidna personer, af ehvad Stånd de va»
ra må.
Å nyo föredrogs LagUtskottets sistlidne
Pleni dag på bordet lagda Memorial, angående
den af Herr Reutersköld, Carl, väckta
fiärra om en Lag, sorn skulle sätta alla förbindelser,
så väl uti penning-transactioner,
som i handel, i likhet med växlar*.
Pierr Lagerheim, Olof K?olian: Jag vill endast
utbedja mig Höglofl. Ridderskapets och A-deins
benägr.a tillåtelse, att få fästa dess uppmärksamhet
på de grunder, hvilka stadgat den
särskildta mening jag i föret arande ämne i
Lagutskottet yttrat,
Om det är en sanning, att i de Utsök*
nings- och Skuldfordrings.mål, hvilka hos
Kongl. Maj ts Befallningshafvande göras an*
hängige och af dem, med tillämpning af nu*
Varande ^ExecutionsFövlattningar, hufvudsak'*
Den 17 -April. e. m. 345
ligen afgöras, all nödig stränghet vid målens
behandling, all erforderlig skyndsamhet vid
beslutens verkställighet kunna erhållas, så att
någon skärpning af UtsökningsFörfattningarne
i dessa fall icke torde böra komma i fraga;
är det deremot å andra sidan äfven obestridligt,
att, när Utsökningsmål ej kunna af Kongl.
Maj ts Befallningshafvande hufvudsakligen afgöras,
utan måste, i anseende till derstädes
gjorda invändningar', förvisas, såsom tvistiga,
till vederbörlig Domstols handläggning, mycken
långsamhet, tidspillan och jemväl'understundom
äfventyr för Borgenären uppstå. Ty,
utom det att de Juridiska Domstolarnes ses*
sioner icke på långt när inträffa så ofta, som
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes sammanträ*
den; förekommer isynnerhet den särskildta olägenhet,
att första Domstolens beslut icke får sättas
i verkställighet, förr än antingen detsamma
vunnit laga kraft, eller, i händelse någon
klagan deröfver blifvit fullföljd, t vänne Domstolars
sammanstämmande beslut utfallit. Det
är utan tvifvel, att många Gäldenärer uppsö*
ka de mest orimliga undanflygter och invänd»
ningar, för att bereda sig uppskof. Detta vore
till en betydlig del förekommet, om Kongl,
Maj ts Befallningshafvande erhöll rättighet att
pröfva och afgöra sådana derstädes gjorda invändningar,
hvilka på grund af blotta Låndocumentet
kunde pröfvas. Om vittnens hörande
i dessa omständigheter vore nödigt, borde
sådant äfven Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tillåtas. Genom den gräns emellan Executiva
och Domaremagterna, sorn uti LagUtskoU
346
-Den 17 April. e. ni.
tets nyss upplästa Protocoll-Utdrag finnes upp
dragen, tror jag att all sammanblandning emellan
dessa båda myndigheter skall vara förekommen,
och endast åt Utsökningsmål beredd
en skyndsammare fart, hvilken, både i
anseende till målens natur och den allmänna
crediten, är af yttersta vigt.
Beträffande dernäst den af mig föreslagna
förklaringen af 1798 års ConcoursStadga ,
lärer den vara så mycket mera nödig, sora
löpande Sedlars egenskap, efter praescriptionstiden
för bysättning, verkligen blit vit af Dom*
stolarne olika bestämd, samt ConcoursFörfattningens
stadgande härom olika förstådt och
tolkadt. Så väl sjelfva ordalydelsen och primitiva
naturen af en förskrifning, utgilven till
innehafvare!!, eller till viss man och ordres ,
som äfven de i öfrigt i ConcoursStadgan lagda
grunder syras mig böra föranleda till den
princip, att sådane förskrifningar , äfven efter
bysättningstidens förlopp, bibehålla deras löpande
egenskap, och aldrig i något fall betraktas
såsom skuldsedlar till viss man.
Jag har endast trott mig böra upplysningsvis
nämna detta, och öfverlemnar för
öfrigt alltsammans till Hffglofl. Ridderskapets
och Adelns eget upplysta bedömmande
Herr
Stråle, Nilr Wilhelm: Hvad angår
den ytterligare utsträckning af Kongl. Maj ts
Befallningshafvandes befattning uti Utsökningsmål,
som Herr Lagerheim ansett böra vidta'
gas, tror jag för min del att densamma icke
kan äga rum, utan att rubba de hittills stad
-
Den 17 April, e. m.
347
gade gränsor för Executiva och Bomaremagterna.
En skuldfordran, som genom Konungens
Befallningshafvandes åtgärd utsökes, ät;
antingen klar, då dervid uppstå blott sådana
stridigheter, som röra sjelfva utsökningen af
det fordrade, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
såsom verkställande Magt, tillhörer
då att befordra Borgenären till sin rätt3 men
så snart invändning göres om krafvets verklighet,
och detta icke ligger i så klar dag,
att det genast kan afgöras, dä är frågan tvistig
, då uppstår Rättegång , och denna kan
icke af Kongl. Majestäts Befallningshafvande
handläggas, utan måste till Domstolen förvisas.
En annan princips antagande skulle
helt och hållet upphäfva skillnaden emellan
Executiva och Domaremagterna, och jag tror
icke att sådant för lagarnes verkställighet
vore båtande. Utvägar torde likväl finnas,
att gifva Executionsverket mera kraft,
och förekomma att Borgenären genom Rättegångs-missbruk
blir uppehållen i sin rätt; men
den härtill nödiga förändring torde svårligen
kunna verkställas annorledes, än i sammanhang
med den nya Lag, som nu är under utarbetning,
och hemställer jag således, att vid
LagUtskottets yttrande i denna del måtte få
förblifva.
I afseende åter på frågan om rätta förståndet
af 3. §. uti Kongl. Förordningen om
vissa omständigheter uti Utsökningsmål, af den
28 Juni 17985 får jag den äran att upplysa,
att Kongl. Maj:t redan, genom Dess uti ett enskildt
mål meddelte Dom, hvilkea, om jag
348
Den 17 April. e. m.
icke bedrager mig, finnes införd uti Allmänna
Tidningarna uti Juli månad )8rj, tillämpat
denna §• på det sätt, att Skuldsedlar, ställde
till viss man eller ordres, men icke utsökte
inom 6 månader ifrån förfallodagen, icke
äga annan rätt än skuldsedlar till vissman.
Då Kongl. Maj:t således ansett Förordningens
föreskrift härutinnan vara klar och icke funnit
någon förklaring deröfver vara nödvändig ,
tror jag för min del, att tvekan om Författningens
rätta förstånd icke bör kunna uppstå.
Är frågan åter act ändra berörde stadgande ,
så får jag för min del deremot yttra mycken
betänklighet. Den , som utgifver en skuldsedel
till viss nian eller ordres, och icke inom
den i Författningen utsatta tid derföre blifvit
lagsökt, bör skäligen förmoda, att reversen
ännu är uti första innehafvarens hand och att
han får till betalning af densamma godtgöra
sig de transactioner, sorn sedermera emellan
honom och första innehafvaren kunna hafva
förefallit. Antagandet af ett annat stadgande
skulle bereda mycken osäkerhet för Gäldenären
och störa inbördes förtroendet, och denna
sednares billiga anspråk måtte väl fordra
lika afseende som fordringsägarens, hvilkens
rättighet att erhålla betalning för dess fordran
icke genom förenämnde stadgande blifvit upphäfven,
utan blott inskränkt. Jag vågar således
hemställa, att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln täckes bifalla LagUtskottets betänkande.
Herr Lagerheim: I anledning af hvad en
vard Ledamot nyss yttrat, torde jag få anföra,
att Kongl, Maj:ts Befallningshafvande verk*
Ben 17 April. e. m.
349
ligen redan utöfvar Domaremagt i Enskiftes-,
Fyllerimål och flera andra. Jag inser således
alldeles icke någon våda att uppdraga Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande pröfningsrätt af
vissa i Utsökningsmål förekommande invändningar.
Jag delar fullkomligt det hopp, den
värde Ledamoten äger, att alla olägenheter
af ett långsamt Rättegångssätt i Utsökningsmål
skola genom det nya under utarbetning
varande Lagförslaget blifva undanröjda, men
jag hyser tillika den fruktan, att detta Lagförslag,
i anseende till vigten och beskaffeuheten
af dess ämne, påläng tid ej kan blifva
fullbordadt, antaget och till efterrättelse
ländande. Intilldess sådant skett, skulle jag
hemställa , att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
erhölle den föreslagna profningsrätten.
Hvad dernäst angår de så kallade löpande
Skuldsedlar, torde jag få förklara, det jag
anser Skuldsedlar till viss man, och förbindelser
ställde till innehafvaren, eller viss man
och ordres, hufvudsakligast skiljas deruti, att
de förra innefatta ett bevis på utgifvarens
skuld till den vissa mannen, grundad endast
på dennes särskildta förtroende för den skyldige,
och på deras enskildta förhållande sinsemellan,
men att deremot skuldsedlar till innehafvaren
eller ordres hafva till grund en af
utgifvaren förmodad vidsträcktåre credit , så
att dervid på hans sida kommit i beräkning
ej allenast det förtroende första innehafvaren
kunde till honom hysa, utan ock det han
trodde sig äga hos andra, samt att första emottagaren
å sin sida för gäldandet af sin För
-
35°
Den 17 April. e. m.
eiran ej allenast haft afseende på den rätt han
dertill å förfallotiden ägde hos utgifvaren,
utan ock möjligheten att af annan man, äfven
före denna tid, få förbindelsen infriad, och fordran
på honom öfverlåten. Då således betalnings-skyldigheten
för Sedlar till viss man betodde
på liqvid med denne uppgifne mannen,
hvilken alltid bibehölles såsom fordringsägare,
så är deremot en skuldsedel till innehafvaren
eller ordres, om det så tillåtes att uttrycka
sig , sjelf fordringsägaren. Den innefattar
utgifvarens försäkran, att den deruti
bestämda summan skall emot Sedeln, och endast
emot honom, utbetalas, utan att andra
vilkor eller liqvider må gälla, än de, som finnas
i eller på sjelfva Sedeln. Den i naturen
af dessa slags förbindelser således grundade
skiljaktighet tror jag vara sådan , att de aldrig
kunna förblandas, eller en förskrifning
från det ena slaget till det andra förflyttas,
och de såsom löpande en gång utgifna Sedlars
egenskap, att vara gällande i hvars mans
hand, anser jag ej förändras af någon under
deras omlopp tillkommen actus, som icke blifvit
tecknad å sjelfva Sedeln. I anseende till
det större allmänna förtroende, som ligger till
grund för Skuldsedlar till innehafvaren eller
ordres, är en strängare executiv kraft dem
tillagd, så att utgifvaren kan sökas hvarest
han finnes, och vid bristande betalning genast
bysättas3 och genom 3. §. af 1798 års
ConcoursStadga är föreskrifvet, hvad med sådana
Sedlar bör iakttagas, om de skola äga
denna executionsrätt, med tillägg att, när det
Den 17 April. e. m.
351
försummas, de ej hafva annan rätt, än andra
Skuldbref. Men detta stadgande tror jag så
mycket mindre böra utsträckas utöfver hvad
det skall åsyfta, nemligen den eXecutiva rättigheten,
som dessa Sedlars egenskap, att gälla
i hvars mans hand, i denna §. antages såsom
gifven, utan att fråga om inskränkning
deruti förekommer, och jag förmodar, att om
Lagstiftaren hade åsyftat ett så hufvudsakligt
nytt stadgande, hvarigenom första vilkoret
och gruhd-egenskapen af desra så allmänna
föreskrifningar skulle hafva upphäfvits, sådant
blifvit bestämdt uttryckt, så mycket hellre
som det skulle hafva innefattat en inskränkning
och förändring af 4 Cap. 4 §. UtsökningsBalken,
hvilken stadgar de rättigheter,
löpande Sedlar tillkomma. Det af Herr Stråle
omnämnda Kongl. Maj:ts Utslag är endast i
en särskildt rättegång meddelt, och kan således
ej, med all vördnad för detsamma, anses
som en ordentlig lagförklaring, hvarföre och
da icke blott Domstolar i allmänhet tolkat löpande
Skuldsedlars ifrågavarande egenskap olika,
utan äfven vid beredandet af Kongl.
Majrts ofvannämnde Nådiga Utslag, meningarne
i Högsta Domstolen varit skiljaktige, jag
icke kan annat, än anse 1798 års ConcoursStadga
i denna del vara tvåtydig och obestämd,
hvilket åter genom en ordentlig Lagförklaring
lärer böra häfvas.
Herr Stråle: I anledning af hvad Herr
Lagerheim anfört om Enskiftes- och Fyllerimål
m. fl får jag anmärka, att Enskiftes-mål äro
ceconomiska ärender, hvilka icke innefatta
352
jDen 17 April. e, m.
Rättegångsmål, ty frågan är icke om hurti
stor loit hvar och en delägare i by innehaf»
ver, utan hvilka ägor han på dess del bör
bekomma. Fyllerimål, hvilka så väl af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, som UnderDomsto.
larne handteras, äro åter Policemål, hvilka
nödvändigheten fordrat att till en del undandraga
Domaremagtens åtgärd. Afdömandet af
verkliga Rättegångstvister finnes icke Konungens
Befallningshafvande uppdragen. I öfrigt
får jag blott anmärka, att det icke måtte vara
Domares särskildta tankar om Författningens
innehåll, utan sjelfva dess otydlighet,
som skall fordra en förklaring, och det är
denna, som jag nu mera icke anser äga rum.
Herr Landt Mar sk alben gjorde proposition
till bifall å LagUtskottets Betänkande, hvilken
med Jn och Nej besvarades.
Den af Herr LandtMarskalken härefter
gjorda proposition om återremiss till Lagutskottet,
besvarades likaledes med gfa och Nej.
Fri herri: von Strokirch, Henning Adolph: Här
förekomma tvänne frågor: Konungens Befallningshafvandes
rätt att i Utsökningsmål afhöra
vittnen, och löpande förskrifningars fortfarande
egenskap. Hvad det förra angår, så
})3r Lagstiftaren visligen stadgat gränsen emellan
lagskipande och verkställande magternas
verkningskrets: Härigenom äro medborgares
rättigheter närmast förvarade, och en sammanblandning
skulle, after min tanka, alltid
medföra
ii.
Den 17 April. e. ni.
353
medföra menligå följder. Att utan sammaru
hang lappa vår gamla Vördnadsvärda Lag,
Skulle både -Vanställa och misshandla densamma.
Hvad åter beträffar egenskapen af lönande
förskrifningar, så finner jag för min
del alldeles ingen otydlighet uti den åberopade
1798 års Kongl. Förordningen. Den innehåller
ganska bestämdt, att den sorn innehar
en löpande förbindelse, bör utsöka den
innan 6 månader efter förfallodagen. En, efter
min tanka, välgörande Författning, som,
långt ifrån att motverka allmänna creditera,
bör stärka förtroendet. Ett sådant Skuldebref
förlorar icke den förbindande betalningsfekyldigheten
derigenom att häri ej utsökes, k
men han blifver ej gällande i hvars mans
hund med bättre rätt än förste innehafvaren *
agde den. Man kän således svårligen bedra
O
O
gä sig till penningar på ett sådant creditivj
ty om, till ett exempel, man betalar till låntagaren
6 månader efter förfallotiden, allt eiler
någon del af hufvudstolen, samt derå undfår
qvitto, så är man säker att undvika erläggandet
af dubbla lånsumman, hvarföre man
Vore ostridigt blottställd, om förskrifningen
oupphörligen bibehöll sitt löpande egenskap:
och man skulle neka förtroende till sin redligaste
vän, om man i fruktan af dödsfall eller
att sedeln till och med olofligen kommit i
andras händer, befarade att förblifva en för
bunden borgenär. Sådane händelser hafva
inträffat, men genom ett rätt förstånd af högstberörde
Förordning blifvit motade, och jag
Ridd, 0, Ad, Fröt. N:o 45, 46.
354
Den ij April, c. lii.
rviflar ingalunda derpå, att en förklaring, som
vore af stridigt innehåll, skulle lemna en stark,
öppning för bedrägeriet, och i anseende härtill
förenar jag mig med Herr Kongl. Sccreiemen
Stråle uti den tillstyrkan, att LagUtskottets
beskedliga Utlåtande måtte bifallas.
Herr Landt Marskalken gjorde proposition
till bifall å LagUtskottets betänkande, hvilken
med e?a besvarades.
Föredrogs å nyo Grefve Mörners, Carl
Stellan, den 13 dennes på bordet lagda Memorial,
innefattande förslag om sättande af ett
särskildt Utskott, i afseende på ämnen som
röra Allmänna Hushållningen och yppigheten.
Undertecknad, Silverstolpe, Axel Gabriel,
anhöll, utan att vilja yttra någon egen opinion
öfver förevarande fråga, få, i afseende
på likheten af ämnen, lemna den upplysning,
att hos tvänne Stånd redan beslut blifvit fattade,
rörande förordnande af ett särskildt Utskott,
som skulle äga att företaga frågan om
yppighetens hämmande. Dessa Stånd voro
Prest och BorgareStånden, af hvilka det förra,
i anledning af väckt fråga hos BorgareStåndet
om ett särskildt Utskott till föreslående
af nytt JudeReglemente, hade, under bifall
dertill, gifvit åt samma Utskott befattningen
med förslag i afseende på yppigheten; och
det sednare, eller BorgareStändet, hade sedermera
så vida ingått uti PrestStåndets idée.
Den 17 April. e. m.
355
att detsamma ansett dylika förslag böra blifva
det särskildta Utskottets hufvudsakliga befattning
, och. derelter åcnöjt sig med att an-,
se frågan om JudeRegiementet för dit remitterad.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus: Jng
hemställer till Ridderskapets och Adelns bepröfvande,
om icke Herr Grefve Mörners och
Hans Excellence Herr Grefve Ruuths motioner
om särskildt Utskott skulle kunna sålunda förenas,
att föremålet för det blifvande Utskottets
befattning skulle blifva att till Riksens
Ständer inkomma med ett generelt utlåtande
öfver Rikets ceconomiska tillstånd, hvarjemte
Utskottet skulle undersöka, hvilka af de nu
till införsel tillåtna varor skulle kunna i Riket
umbäras
Friherre
Boije, Ludvig, trodde sig hafva
funnit, att Grefve Mörners Memorial vore af
en vidsträcktare omfattning, än den punkt
i Hans Excellence Herr Grefve Ruuthst som
med detta ämne kunde äga gemenskap; han
trodde, att det Utskott, som nu vore i fråga
att sättas, borde få befattning med den egentliga
Finance-frågan, och frågan om yppigheten
härifrån skiljas, samt hänvisas till det
särskildta Utskott, sorn af Prest- och BorgareStånden
blifvit föreslaget.
Grefve Lilliencrantz, yohan Wilhelm, förmälte
sig hafva fattat Grefve Mörners tanka
sådan, att det särskildta Utskottet endast skul
-
356
Den 17 April, t, mi
le få befattning med medlen till yppighetenS
hämmande; men ansåg för sin del frågan om
JudeReglementet icke härmed hafva någon gemenskap.
Grefve von Schwerin utbad sig att närmare
få bestämma frågan, och yttrade:
Orsakerna, hvarföre jag yrkat att Grefvarne
Mårners och Ruuths motioner, om sär.
skildt Utskott, måtte uti en proposition upptagas,
och att Utskottets befattning måtte, ifrån
blott granskning af hvad som kan kallas öfverflöd,
utsträckas till en undersökning af Rikets
ceconotniska tillstånd, äro följande: Närvarande
tid synes mig beklagligen nog mycket
likna den tid som följde uppå den hvälfning
i de ceconomiska principer, som, 1765 års
Riksdag beredde, och sorn föregick den hvälfning
i de constitutionella som inträffade år
1772. Klagoljud, oro, ångest å ena sidan,
och å den andra ett kallt beräknande lugn,,
som, i stället för att åtmindstone klaga med
den klagande och låta honom få njuta trösten
att finna en deltagande känsla, ger honom
förebråelser för oklok speculation, hvartill
likväl, utan Statens egna olyckliga speculationer,
hvarken frestelse eller tillfälle funnits, och
sedan hänviser honom till tålamodets läkande
kraft. Men huru stor är icke skillnaden i klagandes
yttre belägenhet nu mot då! De naringsidkare,
sorn åren 67 och 68 anropade högsta
Magten om hjelp, ägde uti Commerce- och
BergsCollegierna samt uti JernContoiret constitutiouella
auloriteter, enkom tillsatte att vår
-
Den 17 April, e. nt. 357
da deras interessen; till dessa autoriteters befattning
och pligt hörde, att taga kännedom af
de klagandes belägenhet, att gifva form åt deras
orediga klagoljud, att till orsaker och verkningar
deducera förhållandet och att genom
allt detta gifva sådan vigt åt den allmänna .
klagan som kunde mana till uppmärksamhet.
Då deremot de sorn nu klaga äro Jordbrukare,
spridde öfver hela Riket, ägande ingen
föreningspunkt, intet Coliegium som vårdar
deras interessen, i fall sådana interessen, som
i Bergs- och CommerceCollegierna äga före.
språkare, invid Thronen skulle komma i col
lision
med deras
intet Institut svarande e
mot
JernContoiret, ingen rättighet att i Banken
beläna oförsålda tillverkningar, och finnande
nästan ingen rom vill höra och förstå
dem, när de påstå att det förhåller sig med
Jordbrukets tillverkningar som med annan fabrication,
att nemligen försäljningspriset bör
vara högre än tillverkningskostnaden.
När härtill kömmer, att hvarje vid Riksdag
väckt ceconomisk fråga eiler framstäldt
besvär skall innehålla förslag till antingen förändring,
förklaring eller upphäfvande af existerande
Lagar och Författningar, sorn Rikets
allmänna hushållning röra, eller ock förslag
till ny Lag, Författning eller inräitning; att
mången, ehuru lifligt han känner sitt lidande,
dock derföre icke förmår bestämdt uppgifva
käMan hvarifrån det flyter, och än mindra
botemedlet deremot; att i följe deraf och alltid
under discussioner öivcr sådana mindre full
-
35S
Dm T 7 -April. e. nu
komligt utredda frågor, uppmärksamheten
skall, i stället för att skarpt fästas på det
ondas beskaffenhet och dess orsaker, mer än
vid en pieliminaire discussic-n kan vara nödigt,
vändas uppå bristerna, sorn man i de
föreslagna botemedlen upptäcker, och stundom
äfven ilrån hufvudfrågan föras uppå bi idéer,
sorn under en liflig discussion kunna födas,
men ej bevisa något hvarken för eller emot,
så tror jag att Högloft. Ridderskapet och Adeln
skulle handla sig värdigt, om Ridder*
skåpet och Adeln antoge sig de klagandes
sak och utan att stänga vägen för de som inkommit
med enskildta besvär och motioner
att få dem i vederbörlig ordning besvarade
och afgjorde, genom infordrande af ett generelt
utlåtande öfver det tillstånd, i hvilket för närvarande
jordbruket i Riket befinner sig, beredde
svar uppå den stora frågan, som så billigt interesserar
hvarje Svensk man, om nemligen
det är sannt eller ej, att Jordbruket star på
branten utaf sitt fall.
Ett sådant utlåtande kunde visserligen
Oeconomie- och IlesvärsUtskottet afgifva, då
redan de enskildta petitioner, som med detta
jnäl gemenskap äga, äro till detsamma remitterade;
men då Allmänna Besvärs- och OeconomiciJiskottet
redan är af göromål öiverhopadt;
då det, ehuru anmodadt att afgifva ett
generelt utlåtande , dock icke lärer kunna
dispensera sig ifrån att besvara hvarje enskildt
till detsamma remitteradt mål; då det
vöre så högst önskligt, att Riksens Ständer
Deli 17 April. e. m. 359
ju förr dess hellre erhöllo det äskade generella
utlåtandet, emedan det möjligen skulle
kunna föranleda tili andra undersökningar, så
anser jag mig böra icke allenast tillstyrka
constituerandet af ett särskildt Utskott, utan
ock yrka att föremålet för dess befattning måtte
utsträckas, ifrån blott en granskning af
hvad som må kallas öfverflöd, till en granskning
af Rikets allmänna ceconomiska tillstånd.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt Marskalkm
proponerade, att ett särskildt Utskott
måtte förordnas, sorn skulle äga att upptaga
de uti Grefve Mörners och Hans Excellence
Herr Grefve Rnnhts Memorialer innefattad»
ämnen.
Bifölls.
Friherre Boye, Ludvig, erinrade, att sedan
fråga nu äfven uppstått om Hans Excellence
Herr Grefve Rnuths Memorial, hade han
redan hos Hans Excellence Herr LandtMar6kalken
sig anmält att deröfver få yttra sig.
Herr Landt Marskalken uppropade derefter
Friherre Boye, sorn uppläste följande:
Penningebristen, dess orsaker, medlen till
dess afhjelpande, tillika med de flera omständigheter,
hvilka dermed stå i ett nära samman,
hang
alla dessa vigtiga ämnen hafva blif
vit
af flera värda Ledamöter inom detta Stånd
3Ö0
Den 17 April t. m.
framställda och afhandlade på ett sätt som
lertinar föga öfrigt att tillägga. Den grundlighet
i undersökningen, den upplysning i omdömet
och den frimodighet i framställningssättet,
som utmärkt de flesta af våra Talare i
dessa ämnen, allmänna deltagandet, som dervid
visat sig, skall tillräckligen inför Nationen
vittna om sanningen deraf, att värman för
dess väl och att hågen till afhjelpande af dess
bekymmer, att bemödandet för vidmagthållan
de
af näringarnas förmåga till production
inom detta Hus varit allvarligt, varit starkt,
Det ringa bidrag till samma bemödande,
som af mig kan åstadkommas, inskränker sig
till några anmärkningar vid de yttranden jag
hört, och till några allmänna erinringar.
Ibland de mindre orsakerna till penningebristen
har en värd Ledamot upptagit den törmindskning
i rörelsecapitalet, som genom indragning
blifvit verkställd. Och ehuru, enligt
den uppgift om indragningen, som i genfinnes
i de officiella Handlingar, till hvilka
samma värde Ledamot hänvisar, indragn n,
gen ingalunda torde kunna anses hafva varit
så alldeles obetydlig
är, efter erhåll
na
upplysningar, äfven jag af den tanka,
att penningebristeri icke egentligen derifrån
uppkommit. Att, enligt hvad samme Ledamot
sig yttrat, den föregående lätta 1 åneti 11-  gång-n och den, i följe deraf, förelupna faftighetshandeln
på credit skulle kunna antaj-aj
ibland de större orsakerna till penninge
-
JJen 17 April. e. nu
bristen  . kan jag icke inse. En lätt lånetill
gäng
mäste naturligtvis snarare förekomma än
tillvägabringa penningebrist. Och då man
eftersinnar hvad en annan värd Ledamot andragit
angående Fastighetshandeln, så kan
man icke rättvisligen tro, det några hundrade
sådana handelsföretag kunnat verka tid den
penningebrist, hvaröfver massan af Nationen
sig beklagar, eller till penningars allmänna
försvinnande utur rörelsen
så mycket min
dre,
som Fastighetshandeln, verkställd inom
oss, genast återgifver till allmänna rörelsen
hvarje skilling som dertill upplånas. Det har
i alla tider varit ansrdt berömligt, att genom
verksamhet söka förkofran; och man har aldrig
klandrat hvarken det förlitande, som dervid
varit lemnadt åt varaktigheten af den varande
allmänna ställningen, eller den oförmåga
som är hela mensklighetens lott — att icke
förutse tillkommande ting. Knappast lärer
någon Fastighetshandel kunna uppgifvas, der
icke företaget grundat sig på beräkning af de
odlingar och de förbättringar, hvilka, i en tid
af lätt penningetillgång, voro att verkställa,
och hvarigenom fastigheten kunnat brmgas
till större afkastning samt följaktligen också
till ett större värde- Och då man återflyttar
sig till allmänna ställningen för 4 å 5 år sedan,
så finner man i denna beräkning, äfvensom
i sjelfva företaget, ingenting Manderiigt»
Den förändring 1 allmänna penningstäilningen»
sorn sedermera inträffat, var då ännu icke att
förutse; och dess påföljder till förlust för det
allmänna, i upphörandet af alla sådana odlinga»
3 62
Den 17 April. e. m.
företag — och för den enskildta köparen, af
kanske hela hans timliga välfärd synas mig
så mycket mindre gifva någon rättvis anledning
till förebråelser , som desse enskildte
köpafhandlingar icke ägt något gemensamt med
det allmänna, eller kunnat medföra någon verkan,
hvarken till dess gagn eller skada.
De hufvudsakligaste orsakerna till penningebristen
bestå då: i:oUtiden förmindskning
i RörelseCapitalet, som uppkommit derigenom,
att en stor del deraf gått alldeles utur
circulations-rymden; och 2:0 uti den rubbning
som inträffat i myntets förhållande till varupriserna.
Då man eftersinnar de skäliga anledningar,
hvarmed en värd Talare inom detta Hus
b: ledsagat sin förmodan, att en |:del af RörelCapitalet,
såsom betalning för utländskt Brännvin,
utgått till de utländska orter, der våra
BaneoSedlar hafva mycken begärlighet; då
man vidare tar i betraktande, att dels den öfriga
importhandeln, dels Arméens aflöning,
först i Norra Tyskland och sedan i Norrige,
gifvit åt en ansenlig del af vårt mynt en lika
rigtning; samt ändtligen, att då Finland
skilides ifrån Sverige, qvarstadnat der en stor
del af vårt Rörelsekapital; äfvensom att sedermera
årligen större summor till Finland utgått
för Säd, Ved och Victualievaror, än man
vanligen föreställer sig;
när man, säger
jag, besinnar allt detta, så torde man icke
böra anse öfverdrifven den föreställning, att
Den 17 April. e. m,
363
mera än en tredjedel af det Rörelsekapital,
som man kallar vårt, icke mera är vårt, eller
mera kan anses tillhöra vår allmänna rörelse.
När nu härtill kommer, att den återstod
vi äge, måst genom undervigt i handel vidkännas
ett rubbadt förhållande till priset af
de flesta varor, så att denna återstod icke
kan beräknas till mera än hälften af dess
nominala belopp
linner man lätteligen ,
icke allenast penningebristen förklarad, utan
äfven den sanning bevisad, att Sverige aldrig
ägt ett RörelseCapital, som, i förhållande till
varupriser, arbetslöner och productionsbehofvet,
varit mindre än det lätteligen är, som vi
nu äge i behåll.
Att räkna till RörelseCapitalet den del der-'
af, som icke finnes i Riket, och kanske dels
aldrig, dels icke på många år, återkommer;
samt att bedömma RörelseCapitalets storlek,
utan att eftersinna dess förhållande till varupriserna
och productions-behofvet
det är
att förvilla sig sjelf. Och då man medgifvit
verkligheten af en penningebrist, synes man
äfven hafva medgifvit verkligheten af RörelseCapitalets
otillräcklighet , emedan brist är motsatsen
af tillräcklighet.
Man har sagt oss, att ett oförsigtigt förökande
af RörelseCapitalet vöre vådligt, emedan
deraf skulle följa stegring i agio, stegring
i varupriser, och ny penningebrist. Sjelfva
det obestämda af ordet oförsigtigt förekommer
här motsägelsen; ty man är icke berättigad
Ml
364 Den 17 April, e, «/.'
att dömma hvad den värde Talaren anser för
oförsigtigt; men utan motsägelse till denna erinran,
kunna tvänne andra erinringar fram*
ställas, af lika rätt till'uppmärksamhet, i vår
närvarande belägenhet; den ena: att till eli stor
förökning i produetion fordras förökning i det RÖreise
C, pital, som skall dertill gifva förlaget, samt
att förökningen, i sig sjelf, aldrig är skadlig oftare,
än 'densamma antingen Öfver stiger allmänna
rörelsens behof, elter ock går fortare ån produetibnen
; och den andra: att varupriserna egentligen
rätta sig efter varumängden. Desse grundsatser
äga b°vis i vår egen erfarenhet Kan man
väl säga, att den fördubbling af RörelseCapital,
som år 1789 inträffade genom Riksgälds*
Sedlarnes utgifvande, var för Nationen skadlig?
Odlingen af våra fält, byggnaderna i våra
Städer och utvidgandet af vår allmänna rörelse
, tillvägabragt af RiksgäldsSedlarne, bevisar
motsatsen. Vid 179 2 års Riksdag stodo
RiksgäldsSedlarne vid 20 procents agio; och
StäncLrne beslöto en ganska betydlig förökning
i Rörelsekapitalet, dels genast till inlösen
af KrigsCommissariatets Polletter, och dels
successift till infriande af de så kallade Långråckarne;
men agio nedföll likväl samma år
till 10 procent, och bibehöll sig dervid under
hela FörmyndareRegeringen. Vid 1809
års Riksdag förökades RörelseCapitalet ansenligt
; men rSto såldes likväl Rågen för nära
hälften mindre, än året förut. En oförsigtig
förökning i RörelseCapitalet böre vi icke begära
; men visserligen måste också deremellan
och ingen förökning finnas någon punkt al La
-
Den 17 April. e. nu
365
göm; och denna måste då sökas, så framt icke
penhingeockret skall qväfva Näringarne
och hämma produetionen.
Såsom medel till förbättring i vår ceconomiska
ställning är, utom andra utvägar, föreslaget,
af en värd Ledamot, fastställande
af en oinskränkt Brännvinsbränning; — af
en annan värd Ledamot, afskaiFande af all Nederlagsfrihet,
och ändtligen af en tredje
värd Ledamot, premiers beviljande lör Spannmåls
utförsel.
Vi kunne icke neka, att den inskränkning,
som Brännvinsbränningen dessa sednare åren
varit underkastad , verkat fördelaktigt på sedligheten
; och vi böre icke hvarken låta denna
lyckliga erfarenhet gå förlorad , eller glömma
att den fördel af en oinskränkt Brännvins*
bränning, som Jordbrukaren kunde hämta för
sin Ladugård, aldrig skulle svara emot den
förlust i arbetsstyrka, som skulle inträffa, derest
den arbetande classen , af Brännvins öfverflödet
lockad, återföll. till samma last, sora
icke för mer än några år sedan var allmän.
Jag tror, att mera än 4 månaders Brärmingstid
icke är nyttig; men att angeläget vore, det
Jordbrukare aldrig förnekades alt bränna i April
och Maj månader, såsom den tid då fo.
dertillgången alltid är svagast.
Transitohandel kan icke existera utan Nederlagsfrihet;
och då denna handel obestridligen
skulle medföra en nationalvinst, derest
366
Den 17 April. e. m.
missbruken af den samma kunde förekommas,
så synes mig, att man först bör afgöra , om
missbruken verkligen äro omöjliga att förekomma,
inn;;n man afgör att Nederlags-friheten
bör afskadas. För min del, är jag af den
tanka, att om Nederlags-friheten förunnades
åt alla Stapelstäder, och det vilkor dervid fastades,
att Städerna sjelfve uppbyggde dertill
nödvändiga Magazin; så skulle den tillsyn
icke mera blifva omöjlig att verkställa, sorn
förekommer missbruken. Nederlagsförråderne
skulle då icke hopa sig i Götheborg; och om
Götheborgs handlande ville behålla företrädet
i fördelar, så blefvo de också nödsakade
att vidkännas en deremot svarande större Magazinskostnad.
Det Allmännas vinst och dess
säkerhet för missbruk vore då på en gång
bevarad.
De öfriga medel, sorn' blifvit föreslagna, såsom:
Importens förmindskande,öfverflödets hämmande
och Jordbrukets underhjelpande
äro
fullkomligen goda och fullkomligen säkra; men
jag utbeder mig att få göra Höglofl. Ridderskapet
och Adeln uppmärksamma derpå, att verkningarne
af dessa medel icke kunna visa sig
förr än efter ett eller några års förlopp , och
att de således äga ingenting tillfredsställande
för nuvarande tidpunkt, i hvars allmänna bekymmer
Nationen likväl af Ständerna förväntar
sig en skyndsam lättnad.
Det är patriotiskt, att förbereda kommande
goda tider; men det är icke mindre dyr
-
Den 17 April. e. in.
bart och angeläget, att afhjelpa svårigheterna
af den tid, som är för handen Riksens Ständer
skulle kanske sakna något i deras tillfredsställelse,
om de återvända ifrån Riksdagen ,
utan att hafva något uträttat till ett snart
skingrande af tidpunktens klagan. Till detta
angelägna skingrande torde tilläfventyrs mindre
hellöf vas, än man i allmänhet tror. Oin
man vidtager de utvägar, som icke torde vara
alldeles omöjliga att påfinna, ledande, dels
till en snar fördelning i den stockning, som
det qvarvarande RörelseCapitalet fått, och
dels till dess rigtning tillbaka till Näringarne,
ifrån hvilka detsamma flyktat; så skulle troligen,
äfven för att gifva kraft åt sådana utvägar,
en förökning i RörelseCapitalet blifva
nödig; men kanske behöfde den icke blifva
mer än ganska måttlig; och den skulle då
icke medföra de olägenheter, som man nu befarar.
Sådant har jag åtmindstone föreställt
mig det sätt bör vara, på hvilket resultatet
skulle vinnas. Och jag har tillika föreställt
mig, att det jemväl kunde blifva ett sätt, oni
icke till förenande, åtmindstone till närmande
af skiljaktiga meningar i dessa ämnen.
Ett förslag till RörelseCapitalets förökande,
kanske utan att direct anlita Ranken, är
af Hans Excellence m. m. Herr Grefve Ruuth
i dess Memorial uppgifvet; och jag anser detsamma
icke allenast användbart, utan jemväl
ganska lyckligt funnet; men jag kan likväl
icke, min öfvertygelse likmätigt, undgå att
hemställa, om icke en annan utväg att sätta
3^8 Den 17 April. e. m.
förökningen i omlopp, än den som dervid
blifvit föreslagen, skulle mera uppfylla deri
angelägna omsorg, att allmännare, om också
i mindre delir, kringsprida den summa, soni
lemnades åt allmänna rörelsen;
Friherre Boyet Memorial blef, uppå gjord
proposition, remitteradt till det nu beslutna
Särskildta Utskottet.
Herr von Schulzenheim, David: Efter miri
öfvertygelse, sammanblandas i discourserna
tvänne ganska olika ämnen: Herr Presidenten
Grefve Mörner har, till importens och undervigtens
förmindskning, tillstyrkt mera sparsamhet
samt förbud emot öfverflödsvarOrs införsel
och bruk; Hans
deremot föreslår medel till Landtculturens befordran,
genom temporaira fastighets- och förlags
lån emot 3 procents renta och 3 procents
amortissement af capitalet.
Jag afser icke, huru tvänne så olika föremål
kunde eller borde sammanparas i samma
nu projecterade Utskott. Om Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottet, så väl sorn
andra Utskott, med hvilka målet, i anseende
lill det föreslagna penninge-understödet, kunde
äga gemenskap, finnas för mycket sysselsatte,
så må hellre tvänne än ett nytt Utskott
formeras, om deraf någon nytta skördas kunde.
Vid öfverläggningen om ett nytt Utskotta
formerande har en Talare behagat framdraga
skäl
II.
Den 17 April. e. m.
369
skäl och förmenta förmoner af en mer utvidgad
penningerörelse. Fe ta syt es löga höra
tili ofverläggnings ämnet, om ett särskildt Utskott
behöides; men månne vi icke nog sett
förderflig'! Följder af ett stort och konstigt rörelse
capital, sorn icke tillkommit afen förökt
industri, eller representerar varor, utan tvärtom
Statens och enskildta personers skulder,
utan egen fond1 Skail den avilerade och misscrediterade
penningen ännu mera försämras,
och den redan illa behandlade penningelötuagaren
framdeles få sitt arfvode i nära nonvaleurfe»?
Om, efter ordspråket, vattenvällin
o
11 må vid re irspadas, eller egentligen,
om den till hälften under påskriften nedfallna
EUnco sedelstocken, genom .50 procents förökning,
i samma nion ytterligare försämras, så
skola ej 5c veckor elier ett år förbigå , innan
en gäldbunden, som härigenom förhoppas räddning,
skall finna sig i större misscredit än
förr, och hvar redlig perso», som har en liten
penning att lefva utaf
ja, sjelfva Statsverket
sättas i obestånd.
Jag tror, för att vinna nödiga förlagslån,
pålitligas e vägen vore, att åkermän, i likhet
med bruksägare, som godvilligt i många år
dontribuerat den så kallade JernContoirs dalem,
sammansköto 2 till 4 kappar säd in natura,
eller dess värde, årligen af hvarje mantal,
och formerade sig ett eget LandtbruksContoir,
hvilket, om det sköttes och styrdes
med samma förstånd, nit och redlighet, som
Ridd. 0. Ad. Prat. N:o 47. 4g,
37=>
Ben 17 April. e. nt.
JernContoiret, skulle berordra åt Jordbrukare
ett successift förlagsbiträde, och Verket vinna
tillräcklig credit hos Rikets Penningeverk,
vederbörande Collegier och hos sjellva Öfverheten.
Etter hand torde ock, likasom vid
JernContoiret, löga års-tillskott behöfvas.
Friherre Rudbeck, Pehr Alexander, utbad
sig få uppläsa följande Dictamen, hvilket han
tillkännagaf sig redan för J4 dagar sedan hafva
haft färdigt.
Att Sverige, lyckligt genom sitt geographiska
läge, lyckligt genom sin förening med
en stolt och värdig Nation, samt ovanligt
lyckligt med en älskad, vördad och kraftfull
Styrelse, likväl nu åger en olycklig och kännbar
förlust uti modernäringens synbara aftynande,
är ett ämne, som jag räkaar nog vigtigt,
att fönjena Riksens nu församlade Ständers
behjertande, och derföre utbeder jag mig
Höglofl. Ridderskapets Och Adelns tillstånd,
att få den äran vördnadsfullt framställa denna,
i min tanka, stora angelägenhet.
Jordbruket, som vanligen i de flesta Länder
räknas för Modernäring, har inom vårt
Fosterland de sednare åren förfallit till ett
så betungadt och föraktligt yrke, att flere af
dem , som förut varit nitfulle och verksamme
Jordbrukare, nu mera funnit sin fördel att hellre
realisera sin Jord till lrukibara capital, än
att med synbara förluster fortsätta en handtering,
som nu ej lönar ett kostsamt och tungt
arbete.
t)en 17 April. e. »«• 371
jordbrukarens ställning är Under de sedSäfe
åren så försämrad, att det är endast som
en Följd af andra bristande utvägar Och tillgångar,
som han mäste fortfara med brukningen
af sin gamla odlade jord, m.n den-mot
rakt omöjligt att utan andra ressourcer kunna
företaga och befordra sådana stora och betydliga
uppodlingar, sorn ej ovanligt syntes verk*
Ställde pä ganska många ställen under de föregående
20 åren. Dessa svårigheter, dessa
Omöjligheter för en nödvändig lifvets bergning,
för jordbrukare i allmänhet, hafva tillkommit
genom dess förmindskade inkomster
Samt förstorade utgifter.
Anleclriingarne till ett sådant Verkligt vakande
jordbrukets förfall ärö, ibland andra,
äfven lätt funne titi den allmänna fåfängan
och den enskildta vinningslystnaden. Fåfängan
har indragit importvaror af alla slag, vida
öfver Svenska Folkets förmögenhet, och Vida
öfver dess tillgångar att med export kunna
realisera. Om största delen af de verkligen
umbärliga importvaror voro bär till bruk och
nyttjande förbudna, så skule säkerligen införséln
deraf mindskas, en betydlig åter utvandring
snart blifva synbar, och trolig rt
ganska verksam på handelsvågen. Äfven det
till import ej längesedan tillåtna Brännvinet
inser jag ganska väl vara ett tidens behof under
dä varande krigsrustningar; men för Jordbrukare
i allmänhet, sorn utan rätt att af siri
skadade Spannmåls-tillgårtg, få till sin oell La'
” S3d till
372 Den 17 April. e. tn.
en för sitt Hushåll nödig Brännvins-production,
blef denna omständighet en ännu dyrbuare
förlust, samt en ändå störte, enär han
ofelbart nödsakades att för sitt, men i synnerhet
för sitt at bets folks behof inköpa och ovanligt
dyrt betala denria artikel, för att älven
med detma ytterligase beskattning offra på vinningslystnaden.
Fåfängan har vid alla till tällén
albid lättare inlockat speeulanten pä sin
sida, än Jordbruket kunnat förmå Len förre
visar en läit..re och hastigare för jenst, den
sednare en säkrare, mödosammare och lör beskattningar
mera synbar, samt liksom polletterad
En
Författning, af Riksens Ständer i underdånighet
föreslagen, och af Kongl. Maj t
i nådnr gillad och lastställd, i förening med
värdiga efttrdömen, skulle säkerligen fixera
öfverflödet inom beräkneliga gränsor Om den
Öfverflödsförordning , som under Sveriges fyra
lyckliga år utkom 1794, efter ett och tjugu
års vunnen lullmyndighet, åter upplifvades,
så skulle dess varaktigare kraft ofelbart
blifva Sverige fördelaktig; men hvad det allmänna
interesset har full anledning att önska,
motverkas ofta af det enskildta.
Vinningslystnad träffas i alla Classer, mer
och mindre föranledd af tillfället: kanske förtjenar
hon ett mindre strängt afseende, der
den genom ett flitigt och arbetsamt bemödande
och någon deraf lyckligt inträffad äring
tillkommit, än der hon i hvilans sköte likväl
Den 17 April. e. m.
373
skördar 12 å iS procent, Vinningslystnaden
är ensam grundorsaken till Sedelmyntets vanvärde.
Så länge hon endast bornerade sig
vid agiotering på Riksgälds sedlarne, så voro
dessa ämnen liksom en förmur för Bancosedlarnes
kraftfulla valeur, men sedan Lagen
bestämde värdet mellan dessa myntsorter, så
kom tourén till Banco sedlarne att undergå
Sedelmyntets vanliga öde, att falla i varierande
vanvärde.
Banco sedlarne, såsom beqvämligrre än
silfret, isynnerhet bestämdt för Inrikes rörelsen,
och som ej borda vara beroende af något
annat, än SamfundsLagarne, hafva vanligen
utgjort Rikets förnämsta Rörelse capital;
men SilfverRiksdalerns goda hallt och lättare
användande för impoi thandel, utflyttade småningom
så ur rörelsen , som utur Bankens hvalf,
allt hvad som för sedlar kunde uppbringas.
Såsom följder af fåfängan för utländska
öfverflöds artiklar, samt vinningslystnaden med
Rörelse capitaler, har den i Landsorterna i
synnerhet kännbara pennii gebristen tillkommit,
som med en öfvervägande tyngd hufvudsakligen
belastat Jordbruks näringen, hvilken med
nedsatta varu priser å sina produetioner, likväl
måst uti ett ovanligt högt förhållande betala
sina behof, på samma tid, då jordbrukets
skattskyldighet blifvit uti ett mångdubbladt
förhållande tillökadt; ja, jag kan citera den,
som under dessa tvänne sednare åren uti årlig
Contribution erlagt en fjerdedel af sin behållna
inkomst.
374
Den 17 /tprll c, m.
En uträkning öfver Jordbrukarens Debet'
Och Credit vid en Egendom af a:ne Mantal,
så väl Säteri, som Frälse och Kronoskatte, under
de sist förflutna åren, får jag 'deri äran
härjemte bifoga, såsom en grundad r.j ;.dväjling
för hvilken Thomas sorn helst, om o- oj*
ligheten att efter nuvarande ställning kur n
fortfara med denna näring.
En värd Ledamot har föreslagit en un
fion Riksdaler tili Spannmåls upphandling.
Dess patriotiska tänkesätt och nitfulla amtanka
för jordbrukets fördelar är0 lika synbare,
tom af mig högaktade; men denna utväg vq*
re blott en palliativ-kur för momenten, gagnelig
för några få, och kanske bäst för dem,
sorn insamlat betydliga upplag af utländsk
Spannmål.
Till vinnande af en för framtiden varak*
tigareoch allmännare fördel, vågar jag ödmjukast
föreslå en JordbruksDirection eller Contoir,
i likhet med JernContoirs• inrättningen
för Bergsrörelsen- En mångårig erfarenhet
har redan tydligen vittsordat nyttan af JernContoirets
organisation, och likasom detta Contoir
vid alla tillfällen bevakar och söker befrämja
Bruksrörelsens fördelar, skulle ofelbart
en sådan organiserad Direction på lika sätt
söka att vid alla tillfällen bereda Jordbrukets
interessen,
Om Bankens tillgångar kunna till detta
Riksgagneliga ändamål bidraga med ett un*
I
Den 17 APril e' m'
375
derstöd af en million R:dr, emot helst ingen,
eller åtmindstone ganska lindrig renta, och om
ännu en million kunde genom actier insamlas;
så lärer denna Inrättning snart komma i författning
att med utlåningar till jordägare af
alla classer på ett års credit, och derefter vissa
procents årliga afbetalningar, emot 4 eller
högst 5 procents renta, kunna understödja och
upphjelpa vårt i vanmagt nu förfallna Jordbruk.
Om Ledamöter uti denna nya Inrättning
vore från Landsorterna ambulatoriske,
dock så att 2, högst 3, vid hvarje omsättning
bibehöllos, till upplysningars afgifvande, så
skulle troligen LänsDisconter synas mindre
behöflige, då i dessas ställe en kraftfullare verkan
snart skulle utmärka sig från en större och
mera samlad föreningspunkt- Jag önskar och
hoppas, att desse Ledamöter skulle finnas mera
väl vill ige för denna inrättning, än att de
dermed påräknade någon allt för betydlig aflöning,
som för Cassan kunde blifva tärande.
Ehuru omtänkt, huru eu Reglementarisk
fnstruction borde och kunde uppställas , erkänner
jag visserligen, att den högre upplysningen
föreslår den säkert mycket bättre; men
innan BancoUtskottet yttrat sig om qu&stio an,
torde qucestio quomoäo ännu synas för tidig.
Om man vill upphjelpa Svenska jordbruket,
så blifva medlen dertill en säker följd af
den goda viljan; är dess bestämmelse alt falla,
så hjelpa inga föreställningar.
376
Den i j April, e. m.
Om dcn-na min ödmjuka framställning kan
förtjena Eders Excelltnces samt Höglofl. Ridderskapets
och Adelns afseende; så torde den
först få remitteras till BancoUtskottet, som öf.
ver det föreslagna tillskottet utaf Banken lärer
först afgifva sitt yttrande, innan sjelfva
ämnet granskas och med en större upplysning
utvecklas af det nu beslutade särskildta Utskott,
hvarölver jag torde få utbedja mig Eders F.x
ccdlence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Begärdes på Bordet.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf', Som jag kunnat
fatta, så väld. t af Gretve Schwedin gjorda
andragande, som den, i följe deraf, af Hög välborne
Herr Grefven och LandtMarskalken framställda
samt af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
med ffa besvarade proposition, hafva de tvänne
särskildta Utskott, som Herr Presidenten
Grefve Mörner och Hans Exctllence Heir Grefve
Ruuth påyrkat och föreslagit, så väl till ändamål
som verkningsförmåga, blifvit genom
Ridderskapets och Adelns beslut till ett enda
Utskott sammanslagna. All fråga om åtskiljande
af de ämnen, som borde höra till hvardera
af de förut föreslagna tvänne Utskott,
kan således nu mera icke uppstå.
De Dictamina, som sedermera blifvit uppläste,
kunna, utan att hafva någon verkan på
det redan tagna beslutet, till det sålunda sammanslagna
Utskottet remitteras.
Den 17 April. (■ tn.
377
Om jag rätt minnes de åsigter för dess
bestämmelse, som i Presidenten Herr Grefve
Mörners och Hans ExcellenceHerr Grefve Ruuths
Memorial innefattas, borde Utskottet få sig
uppdraget: att till Riksens Ständer inkomma,
för att derefter till Kongl- Maj.ts nådiga afgörande
öfverlemnas, med en öfversigt af d. n
närvarande förlägenheten i allmänna rörelsen,
jemte särskildt afseende på medlen att hämma
öiverflödet och att, etter undersökning af de
mest umbäiliga utländska varor, så vidt möjligt
vara kan, inskränka deras införsel och
förbrukning inom Riket.
Jag hemställer till Ringlöf], Ridderskapets
och Adelns upplysta pröfning, huruvida icke
antalet af Ledamöterna bör föreslås till sex
af hvarje Stånd, äfvensom jag äfven får anhålla,
att, till förekommande af skiljaktiga
beslut om det Särskildta Utskottets befattning,
Höglofl. Ridderskaj et och Adeln behagade
med de öfriga respectiva Stånden communicera
hvad Ridderskapet och Adeln i detta afseende
för sin del afgjort.
Friherre Lagerbjelke, Gustaf: Jag är till
någon del förekommen af HofCanzleren Herr
Friherre Wetterstedt, så väl i dess andragande,
rörande det nu beslutna Utskottets befattning,
säborn ock i dess motion att derom låta ett
meddelande till de öfriga RiksStånden afgå.
Jag anhåller endast att i det förra afseendet
få göra några tilläggningar, enliga, som jag
vågar hoppas, med Höglofl. Ridderskapets
378
Den 17 April, e, tn.
och Adelns redan stadgade tanka om det ny*
Utskottets bestämmelse. Denna är tvifvelsutan,
att med mera skyndsamhet, än i vanlig ordning
varit möjlig, och likväl med samma ötvenäggning
och grundlighet, utreda vissa högst rnagtpåliggande
Rikshushållnings - ärender. Men
ingenting verkar s* kraftigt oredor och uppehåll
i ärendernas gång, som collision; ali dylik
emellan det nu ifrågavarande Utskottet och de
tillförene nedsätta bör således sorgfälligt undvikas.
Vid första påseendet — men endast
vid detta, skul.e likväl en slags collision kunna
synas möjlig emellan det bl fvande Utskottet
och de egentliga PenningeUtskotten; ty om
man betraktar financen i hela sin verkliga omfattning,
hvad äro anstalter emot öfverflöd*-  artiklars införande och bruk annat än financiela
anstalter? Hvad äro mått och steg tili
grundnäringarnas uppkomst och befordrande
annat än mått och steg som, i vissa afstenden,
med Riksfinance-systemet stå i närmaste
samband? Dock torde gränslinien emellan
Utskottens befattningar icke vara så svår att
Uppdraga. De af Constitutionen föresedda PenningeUtskott
äga egentlig befattning mpd sådana
ärender, som bero af Riksens Sänders beslutande
rätt j de ärenden åter, som, enligt de
Memorial, hvilka Höglofl. Ridderskapet och
Adeln lågt till grund för dess beslut om det
Ny* Utskottets nedsättande, komma att af det
samma beredas, äro af beskaffenhet att till
Kongl. Maj:t i en föreslående eller önskande
form öfverlemnas. Detta är tydliga gränsen;
men lör öfrigt torde det vara ganska lämpligt,
Den 17 ^priL e, w.
379
att det blifvande Utskottets befattning blifver
gå utsträckt, som ärendernas vigt och nödvändiga
samband tvifvelsutan kräfver; ty alltt
hvad för Riket nyttigt och nödigt synes, kan
ju af Rikets Ständer önskas eller föreslås i Jag
lärer således ej löpa fara att misstaga mig pä
Höglofl. Ridderskapets och Adelns mening
med det Nya Utskottet, då jag tror detsamma
blifva nedsatt till beredande och föreslående
af alla sådana ceconomiska eller administrativa an.
stalt er, sorn med Rikets nuvarande inre Financesiö.11.
ning äga nära gemenskap, utan att dock sjelfve vara
egentiga Finance- eller Fenninge-ärender.
Friherre Cederström, Ulric? Då proposition
af Herr LandtMarskalken gjordes om ett
Särskildt Utskott, hördes äfven Nej ropas. Jag
tycker äfven, det Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalen yttrade sig, att frågan
vore lagd på bardet. Densamma torde
således ännu ej vara afgjord?
Ropades Ja,
Herr LandtMarskalken: Bifaller Höglofl,
Ridderskapet och Adeln, att dess beslut, om
ett Särskildt Utskotts sättande, meddelas de
ö riga RiksStånden, att gränsorna för detta Utskotts
befattning fastställas enligt Friherre
af Wetterstecits och Friherre Lagerbjelkes yttranden,
samt att antalet af Utskoitets Ledamöter
må blifva 6 personer af hvarje Stånd ?
Ropades Ja,
38o
Den 17 April, e.
m.
Hans Excellence Herr Grefve Adlercreutz,
Carl Johan, uppläste till Protocollet iöljalide:
Då jag i sista Plenum hörde uppläsas Hr
Majoren vun Heyme Memorial om en viss bpannmålsafgift
af Extra Roteringen i stället för
att prestera manskap under krigstider, vid
hvilket Memorial åtskillige anmärkningar gjordes,
och i anledning hvaraf Herr Majoren
von Heyne förklarade, att han möjligen misstagit
sig i sin framställning, missledd af den
Proposition, som 1813 skull blifvit gjotd Extra
Rotarne i samma ämne, trodde jag, att den väckta
frågan skulle förfalla; men sedan jag nu är
underrättad, att Memorialet, med de dervid
gjorda anmärkningar, blifvit remitteradt till
behörigt Utskott, anser jag mig skyldig meddela
några upplysningar.
Af de gjorda anmärkningarna finner jag,
att de anstalter som vidtogos 1812 och i8i3>
ej mindre om Artillerie- och Trosshästars utgörande,
än en viss frivillig vacance afgift, så
väl af Ordinarie- som Extra Rotering, n, blifvit
ansedd som omoralisk och stridande emot
Riksens Ständers beslut. Utan motsägelse innefattar
OeconomieUtskottets Betänkande, sorn
af Riksens Ständer bifölls och antogs, bestämd
föreskrift, att Extra Roteringen vid infallande
krig skalig uppsätta Manskap till Rikets försvar;
samma föreskrifter äro äfven gällande
för de gamla Rotarne, likvisst har ej mindre
nu än från längre tider tillbaka Vacance afgiften
der ägt runi, till fyllande af andra mi'
Den 17 April. e. m. 381
litairebehof, hvilken anstalt Riksens Ständer
aldrig klanorat, men vid flera till rällen äfven
tillstyrkt; jag kan således icke inse, hvarföre
samma utväg bland Extra Rote.ingen skall
anses omoralisk eiler lagstridig.
Vid 1809 och 1812 årens Riksdagar hafva
väl Riksens Ständer beviijat en ansenlig förstärkning
af manskap, så att Arméen kan anses
mer än fördubblad; men då ej krig kan föras
blott ned soldater, utan en proportionerad
tillökning af befäl, beklädnad, gevär, ammunition
,Artillerie- och Trosshästar med dertill
hörande utredning; och då några medel härtill
ej blifvit anslagna, måste ju andra lämpliga
utvägar sökas i beho vets stund. Visserligen
vote det mycket förmånligare att alltid hålla
Armé! n complett försedd med sina behof,
och om Riksens Ständer dertill finna utvägar,
är jag säker att aldrig så omilitäriska
projecter komma i fråga, såsom det att, i stället
för manskap, taga hästar och Vacanceafgifter.
Under 1813 och 1S 14 års campagner
erfordrades nära 6000 Artillerie och Trosshästar,
de kunde icke anskaffas under 130 å
150 R:dr stycket, och om Kronan på en gång
nödgats uppköpa hela antalet, skulle de säkert
stigit till 2co å 250 R.dr; häraf finnes,
att åtmindstone 1 million R:dr åtgått endast
till detta behof. Jag hoppas således, att Höglofl.
Ridderskapet och Adeln benäget finner,
att de vidtagne anstalterne varit både nödvändige
och nyttige, samt böra derföre icke misskännas;
helst den principen står fast, att en
382 Ben \-j April. é. m.
väl örganisefad och väl utredd Armée är mycket
mera fruktansvärd , än en till antal vida
större, sorn saknar nödigt befäl och andra öutnbäriiga
krigsförnödenheter. Att Vacancöi
fgifterne pär préférence söktes i Extra Rote*
ringen, bör ej förefalla underligt, emedan denna
uppsättning var ny och i alla afseendetl
ieke att jemföras med den ordinarie Soldaten.
Föröfrigt är det visst icke mitt afsigt
att understödja Herr Majoren von Brynts motion,
den han dessutom sjelf återkallat; tvärtom
anser jag af högsta Vigt, att alltid halva i
beredskap tillräckligt antal troupper
NB.
att allt annat, som dermed gemenskap äger,
äfven må komma i beräkning; annars bhfver
förhållandet sådant det Var i3o8, då Sverige
hade en ganska talrik Armée på benen , trien
som, i brist af nödigt befäl Och andra krigSförnödenheter,
ingenting Uträttade, utan biet
ett rof för förstörelse Och elände.
Som jag i egenskap af General-Adjutant
haft en närmare del i de klandrade anstalterna,
har jag trott mig skyldig upplysa de anledningar
som föranledt dertill, och det skulle
högligen såra mig, om af Riksens Stände;',
och i synnerhet af detta upplysta Stånd, hv. ra v’
jng har äran vara medlem, jag ett ögonblick
kunde misstänkas att hafva tillstyrkt <-11. -r vidtagit
några lagstridiga, onyttiga och skadliga
åtgärder.
Om jag under en mångårig och mödosam
befattning som General Adjutant, under en tid
Den 17* April. é. ni.
då Riket befann sig i ett oafbrutet krigstillstånd,
någon gång misstagit mig, är sädant
oskiljaktigt från menniskans ofullkomlighet;
Öfveriygad härom , med välgrundad! misstroende
till mig sjelf, har jag lange önskat och
sökt befrielse från en så vigtig och ansvarsfull
befattning, och hvarifrån älven Kongl. Maj.t
nådigst täckts entlediga mig; om det lugn och
den hvila jag häraf hoppats , sku le någon gång
störas af ett och annat oblidt bedömmande öfver
det fiamfarna, skall jag söka tröst uti den
öfvertygelsen, att det är lät.are att granska,
och klandra, än att sjelf bereda och utföra
vigtiga värf i Rikets tjenst.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OecOnomieUtskottet.
Uppå väckt fråga af Herr Flach, Eric,
skulle Herr Munck af Rosenschöld anmodas att
Dta till trycket befordra sitt i sista plenum
upplästa anförande.
Upplästes ett Dictamen af Grefve Gyllen•
borg, Johan Henning, så lydande:
Då allmänna omdömet deri instämmer, att
nu gällande BevillningsFörordning, saknande
rättvisa i flera prmciper, tartvar förändring;
men RegeringsFormens 70 §. kunde möjligen
älven denna Riksdag, icke utan anledning,
Dm 17 April. e. w.
blifva åberopad till hinder för Bevillning*,
grunders föreslående, förr än Be\illnings-sum
man blifvit af Riksens Ständer bestämd, da ti.
den till en noggrannare pröfning vanligen är
otillräcklig-, så tror jag mig äga anledning
ödmjukligen hemställa, om icke BevillningsUtsko'tet
borde meddelas föreskrift- att, så
skyndsamt ske kan, till Riksens Ständers profliing
föreslå hufvudprincipen för en blifvande
Bevillning, utan att förenämnde §. må anses
derföre lägga hinder i vägen. Hvad åter
sjelfva grunderna angår, så, enär det Bevillnings-system,
som rubbades vid 1809 års Riksdag,
förut, under en längre tidrymd, utan synbart
förfördelande och utan all anmärkning,
varit godkändt och följdtj hvaremot sedermera
gällande Bevillningspi inciper fordrat och
skola fordra beständiga förändringar
synes
det mig vara grundadt i rättvisa, och förenligt
med Riksdagsmannarätt, att yrka närmare
pröfning af de vid t8c9 års Riksdag ogillade
Bevillnings-principer, och får jag derföre
ödmjukligen anhålla om Bevillningsutskottets
granskning och bedömmande af de vid 1800
års Riksdag godkända men sedermera ogillade
hufvudgrunder för Bevillnings utgörande,
hvilka, utan erinran, torde, såsom gammalmodige,
icke komma i fråga, med yttrande
huruvida, med bibehållande af dessa hufvudgrunder
jemte förändringar deri föranledde
af de vid Egendoms-uppska’tningar erhållna
upplysningar, ett rättvist och lämpligt Bevillnings-system
kunde uppgöras, som förenade
-
Deri 17 April. e. M.
S85
de rättvisa i fördelningen af Bevillningen med
Säkerhet för de skattskyldige att icke, i bestämmande
af deras förmögenhet och afgiften,
bero af taxeringsmännens godtycko. För att
åcke besvära Ridderskapets och Adelns tålamod,
vill jag, för det närvarande, icke ingå
j de mindre detailer, hvari mig synes att Bevillnings.
systemet borde förändras, ut3n in»
skränker mig att blott anföra några hufvudgrunder
för verkställigheten j men då jag framställer
dessa, sker det i förening med det förbehåll,
att en föreslagen tillökning i Bevillning
efter vissa Artiklar icke medgäfves annorlunda
än i förening med en föreslagen mindskning
i andra. Jag föreslår: 1:0 Att den personella
afgiften, som nu är lika lör den rika och fattiga,
för husbonden och tjenaren, må, med
ledning af 1800 års Bevillnings-Förordning,
utgöras efter flera gradationer till olika belopp,
sorn, med afseende å embete, anseende eller
förmögenhet, borde af taxeringstnän bestämmas,
och då i allmänhet personliga afgiften
nu är En R.dr, som borde sådan bibehållas,
kunde 1 R:dr 24 skilling eller 2 R:dr blifva
Minimum för en af förenämnde anledningar Uppkommande
större personlig afgift, hvaremot
Maximum icke kunde bestämmas, beroende af
den. närmare kännedom, man i allmänhet äger
af förmögenheten hos de skattskyldiga. Vissa
principer kunde likväl till taxeringsmännens
ledning föreskrifvas, så att om t. ex. en
ägare af 20 hemman ansågs till 20 Rtdrs personlig
bevillning, kunde, genom en mindre
Ridd. 0. Ad. Prof. N:o 49, yo.
386
Den 17 April, e, m.
tillökning, ägaren af 40 hemman anses filijo
R:dr, o. s. v-, saint all annan känd eller supponerad
förmögenhet i ett lika förhållande till
personlig afgift considereras. Med den erfarenhet
jag äger, som landtman, önskade jag,
att, efter Taxeringsniännens bepröfvande, personliga
afgiften stundom kunde, vid ömmande
considerationer, dels eftergifvas, dels nedsättas,
för sådana fattiga och uslingar, sorn
sakna arbetsförmåga elier utvägar till förtjenst,
i synnerhet sådana, som omgåfves af
barn, hvilka med dem delade deras knappa
tillgångar. Det Vördiga Presterskapets tillstyrkanden
och anmärkningar vid föregående
Mantalsskrifningar borde i sådana fall kunna
dertill Taxeringsmännen autorisera, och det
vore bättre att med noggrann urskilning eftergifva
en afgift, som stundom är för dryg
för den medellösa, än att besvära KronoBetjeningen
att utsöka den , der man förutser att tillgång
skall saknas. Oaktadt det jag. supponerar,
att 50,00® R:dr skulle för eftergifter af
förenämnde anledning möjligen kunna lörmind*
ska personella Bevillningen, gör jag mig förvissad
, med ledning af hvad Bevillningen
före 1809,efter grunder af sådan beskaffenhet,
utgjort, att densamma, utgörande år 1813 circa
En million R:dr, nu skulle, efter föregående
förslag, uppgå till mindst 1,200,000 Pvtdr. Hvad
dernäst 2:0 angår Bevillningen efter 2'dra Artikeln,
eller afgift af Löner. Egendom, Förmögenhet,
m m. som år 1813 uppgeck till 1,891,646
R‘dr, förmodar jag att , till lindring för de flesta
Medborgare-classer 3 en tredjedel deraf bör för*
Den 17 April, é. fil.
kvinna, och nedsättas till två tredjedelar deraf,
Omkring 1,200,000, eller nära dubbelt emot
hvad, efter samma artikel och under enahanda
benämningar, är 1808, efter 1800 års BevillningsFörord.
ning, erlades till ett belopp af
680,000 R.dr. lag tror, att en dubbel summa
emot den sistnämnda skulle med rättvisa i för*
delningen kunna tillvägabringas , med uteslutande
af det förhatliga i nu gällande BeVillningssystem,
ätt nemligen egendomsägare, särdeles
på landet, måste bero af Taxeringsimns godtfinnande,
utan att kunna förese gränsen för
deras beskattnmg, och utan att vara i tillfälle
att med skäl kunna vederlägga Taxeringsmännens,
af samma godtfinnande föranledda *
ogillande af de skattskyld’ges uppgifter. Med
afseerfJ<? å penninglöntagares bekymmersamma
belägenhet, s irdtJcs de som med mindre löner
nödgas i Stockholm vistas, borde d-sse rätteligen
för det närvarande ifrån Bevillning befrias*
men då medgifvande deraf icke torde vara att
förmoda, synes mig, att afgift af penningelönec
ifrån 1 500 R:rir och derunder borde åtmindstone
nedsättas ifrån nuvarande 4 procent till 2 procent
och derunder, på sätt 180c års Bevillning
föreskrifver, hvilken nedsättning likväl
för indelte löner icke borde äga rum. Beträffande
Bevillningen för den synbara förmögenheten,
borde en princip följas, att förekomma
möjligh-ten afen arbitraire behandling af Taxeringsmännen
vid bestämmande af egendomsvärden,
och i de fäll då icke efter beräkning
af en säker oföränderlig inkomst, eller af andra
pålitliga förhållanden, ett värde kunde
«
388' _ Den 17 April. e. tn.
och borde åsättas, som af den skattskyldige
godkändes, synes den i 1800 års Bevillningsförordning
öppnade utväg, att ålägga Bevillning
antingen efter egendomars beskaffenhet
utan värdering, eller genom classilication elter
en supponerad förmögenhet, vara mera
lämplig, och utan chicane vid egendomsvärderingar
leda till samma ändamål. Jag förmodar,
sedan nu mera all synbar förmögenhet
i Riket blifvit värderad, att, vid jemförelsen
af de bestämde afgifter, som efter i8oq
års Bevillningsförordning erlades af Städerna,
Jordbruk, Bergverk, Manufacturier, Fabriker,
Verk och Inrättningar, med de, sednaste
åren, åsätta värden å synb.tra förmögenheten,
och afgifterne derför, man nu mera skall
vara i tillfälle att jemföra ej mindre förmögenheten
under olika benänanlngur , än hvad
en och samma egendom, efter olika Bevillningsgrunder,
i Bevillning erlagt, samt att derefter,
med fästad uppmärksamhet på ett större
Bevillningsbehof och nu varande myntvärde,
kunna uppfatta en lika rättvis fördelning
af Statsbördo na efter i8f>o års Bevillningsgrunder,
som af de sedermera antagne, med
undanröd jande af de niångfalldiga olägenheter
som åtfölja de sednare; men då jag, i saknad
af närmare kännedom, torde misstaga mig
att yrka tillämpning häraf, i afseende på all
synbar förmögenhet utan undantag, inskränker
jag mig isynnerhet tillrådan, der jag är i till.
fälle att förhållandet närmare känna, och får
först yrka förändring i det olämpliga att bestämma
värdet å qvarnar, hvartill inga pålitliga
grunder sig förete  denna rättighet har ofta
dertill föranledt,att Taxer ingsmännens godtycke
uppsatt dem till så högt värde, att ägarne
förgäfves sökt köpare efter Taxerings-summan:
Det rättvisa vore, att, likasom 1800 års
BevillmngsStadga föreskrifver, Bevillningen
erlades efter stenparen, med afseende så val
åvatten- som mäldtillgångj vidare, och i anseende
tili Hemman och Landtegendömar, synes
det vara rättvist och lämpligt att återkalla
den Bevillnings-method isco års BeviilningsFöiordning
föreskrifver. Då trlad-s en
Bevillning af 1 R;dr 32 sk, till 2 R:dr i Riks.
gäldssedlar för hvarje helt Mantal. Om nu,
då Bevillningen efter denna artikel synes böra
blifva dubbel enot hvad den 18-8 utgjorde,
densamma ifrån 100 till 200 procent
tillöktes lör hemmanen, som, efter i
Socknarne föregångne classificationer, ökad s
för de bästa och tnindskades för de svagare,
så att 3, 4, 5 eller 6 R‘dr betaltes i Bevill
Ining
för hvarje h it Mantal, skulle jorden icke
dess mindre erlägga emot 2 gånger högre
Bevillning än 1808, efter 1800 års Bevillningsgrunder,
ehuru beloppet af samma års
I Bevillning nu blott behöfver fördubblas, och
deraf syn s att densamma i behörig motsvarighet
emot annan förmögenhet, 1 allmänna
■ utskylderna deltog efter nyssnämnde förslag.
Svårigheten, om ej omöjligheten att bestämma
Landtegendomars afkastning, behållning och
ett d refter beräknadt värde, då de fleste ic|
ke äro uppmätte och pä chartor affat-ade,
och då Jordbruket, i anseende till missväxter
Den i- April, e, «,
och partiella bördor, icke alltid visar ett lika
förhållande, har alltid dertill föranledt, att,
dä man beräknat inkomst, der sådan med säkerhet
kunnat utrönas, har man deremot ansett
tillämpning af samma princip icke böra
äga rum för Jordbruket, i anseende till saknade
grunder för bestämmande af inkomst,
särdeles som i sådant fäll man äfven borde
taga i beräkning de flerfaldiga särskildta onera
hemman måste vidkännas, såsom Rotering,
väghållning, skjutsningar, allmänna byggnader
m. fl. som i detta land med största tyngden
träffa jordbrukaren, utan deltagande af flera
medborgareclasser, men i andra länder räknas
till allmänna bördor, till allmänt deltagande,
oclt då desse partielle nästan årligen ökaa
med nya, såsom Passevoiance, högt uppdrifven
Salpeters afgift , inqvarteringskostnader , hvilka
alla förringa hemmanens verkliga värden, har
qtvifvelaktigt hemmansägaren, med beräkning
häraf, så mycket större rätt att annorlunda än
för annan förmögenhet utgöra Bevillning, sorn
det ofta skall inträffa , att svagare hemman, i
synnerhet Skattehemman, då alla onera tili
penningevärde beräknas, har liten eller ingen
behållning till inkomst, ehuru de icke så-om
yentegifvande på ett capital, utan egentligen
såsom en bostad, icke dess mindre betalas med
flera gånger högre köpsumma, än den borda
blifva, som skulle beräknas efter behållna afkomst
en; skulle åter hemmanens beskattning
fortfara efter samma grunder som hittills, med
obestämda betungande föreskrifter, så skola
foljderne suart visa sig i aftynande förmögen
-
/
Den 17 April. e. nu
39*
bet bos de flesta hemmansägare i alla stånd,
och i förening dermed i ett aftagande Jordbruk
, sorn inga ÅkerbruksSällskap kunna
upprätta. Att så skall hända, då hemmansägaren,
i cn för alla medborgare di yg Bevillning,
likväl känner den med dubbel tyngd
än andre, torde af följande framställning upplysas
: Jemlikt föreskriften i Bevillnings
b
örordningen , beräknas 5 procent af värderingssumman
till grund för Bevillningen, lika
för hemman somför annan förmögenhet. Det
är likväl kändt, att, kanske inecl undantag i
de sädesrikare provinserna, vid egendomsköp
beräknas oftast blott 3 procent, och, genom
öfverdrifven värdering, stundom till dubbelt
emot rätta värdet, som beror på Taxeringsmännens
godtycke allena, händer icke sällan
att procenten till behållning blir ännu ringare,
sorn ofta genom missväxter ytterligare mindskas;
hemmansägaren har således ofta icke två
procent af ett hemman, som likväl, i beskattningsväg,
beräknas gilva till 5 procent, likasom
af annan förmögenhet, säker inkomst;
men Bevillningen stannar icke dervid: han får
ytterligare , jemlikt det uppdrifna hemmansvärdet,
erlägga ej mindre Landttulls-ersättning
än Brännvinsbevillning, för en så kallad rättighet,
som han under Brännsvinsförbudet ej
ens fått begagna, men väl varit skyldig afgiften
betala, och, till råga på alltsammans, om
hemmansägaren har någon större förmögenhet,
måste han, i enahanda förhållande, betala
den progressiva Bevillningen. Jag kan med
egen erfarenhet styrka ett sådant förhållande:
392
Den 17 Jlpril. e. m,
En egendom af circa 5 mantal, sorn 1S12 värderades
till 21,000 R:dr, värderades följande
året '.ill 45,000, eller öfver hufvud till 9000
R:dr mantalet, blott af den anledning, att af tillfälliga
orsaker ett hemman i 01 ten blifvit till
d. tta pris försåldt. Af hvad anfördt är torde
finnas, att hemmansägare bära en tvefalt tyngre
Bevillning, än andre medborgare, då de, i
anseende till de flera partiella onera dem sednaste
åren blifvit ålagde, likväl borde så mycket
mera, med afseende på allmän fördel,
skonsamt behandlas, som, då missväxter icke
sällan mindska deras tillgångar, de just då
måste med dess knappa tillgångar understödja
sina på ägorna boende underhafvande, och
lätta Regeringens bekymmer vid en allmän,
nare brist. Vidare, och till ändring i nuvarande
Bevillnings system, tillstyrkes, att den
okända förmögenheten, bestående i capitaier,
fordringar, Actier, m- m. må, så vidt möjligt
är, till beskattning uppsökas, och torde härvid
kunna tagas någon ledning af de år 1800,
till förmögenhets-afgiftens utgörande, antagne
principer. Det är väl sannt, att capitalister,
genom myntets fallande värde, oskyldigt blifvit
lidande, och borde, i afseende derpå,
skonsamt behandlas; men, vid nu utsträckta
Bevillningsbehof kan det icke längre medgifva!*,
att ägaren af tunnor guld, hvilken oftast
icke medgifver Bevillningsafdrag på sina ut*
lånta Capital, som nu händer, blott betalar
1 R:dr personlig afgift, och således i allo icke
mera bidrager till Statens behof, än dagakarlen.
En förändring häruti skulle bereda
Den 17 April, e. m.
393
en betydlig tillökning i Bevillningen; och till
styrka för denna förmodan, får jag åberopa det
förhållande, sorn visar sig i Bevillnings-sum-,
morna, efter olika beskattnings grunder, för
Stockholm, i jemförelse till landet. Stockholms
stad taxerades år 1810 till 303,443 R:drs Bevillning
och 1S13 till 348,988 R:dr; Stockholms
Län deremot år 1810 till 89,639, men
1813 till 163,214 R:dr. Då, vid jemförelse
af dessa summor, i betraktande kommer,
att i Stockholms Stads Bevillning föga tillökning
sig företer, men deremot i Stockholms
Län, likasom andra provinser, densamma
i allmänhet blifvit ökad till nästan dubbelt
belopp; och det härjemte är kändt, att Embetsman
i synnerhet, och andra Medborgareclasser
i Stockholm icke dessmindre erlägga
en betydlig tillökning, för att utgöra en påräknad
högre Bevillning, så torde detta förhållande
upplysa, att i Stockholm allena en
ganska betydlig men okänd förmögenhet nu
undänkommit Bevillning, som år 1810 måste
sådan vidkännas. Till utrönande af den okända
förmögenheten torde långifvare anmanas
till redlig uppgift, och endast vid vägran eller
uteblifvande af fullständigare uppgifter,
en vidsträcktare rätt Taxeringsmännen tillerkännas,
antingen att sig dem förskaffa, eller
att efter egen kännedom och förmodan den
skattskyldige behörig Bevillning påföra. Äfvensom
de skattskyldige borde anses berättigade
till hemlig uppgift af okänd förmögenhet
Intecknade Capitaier behöfde icke beräknas
tid Bevillning, då för hemmanet eller e
-
394
Den 17 April. e. m.
gendomen erlades afgift, utan afdrag för skuld,
men föreskrift torde böra meddelas, i anseende
till låntagares lätt att af långifvaren
njuta ersättning. Af Actier kunde Bevillningsafgift
vid utdelningen innehållas och redovisas.
Närmare lärer man icke kunna komma
att utröna och beskatta den okända förmögenheten,
då man torde böra undvika att, i sådant
ändamål, införa edgången. Med öfvertyga
Ise att en noggrann rättvisa icke i något
Bevillnings system kan väntas, har jag trott
att en bestämd afgift, såsom personlig och inkomst-afgift,
borde ej allenast en viss gifven
inkomst summa åsättas, utan äfven att, efter
vissa gradationer, desse afgifter skulle anses
lika, innan tvänne gifna eller supponerade inkomst
summor och classificationer få ankomma
på Taxerir.gsmännens bepröfvande: ett
misstag eller hänförande till origtig dass skulle
hvarken för de skattskyldige medföra så
kännbart lidande eller blifva så förolämpande,
som rättigheten till ett obestämdt förhöjande
af utskylcjerna, med ogillande af de
skattskyldiges egna uppgifter, sorn nu är
Taxeringsmännen medgifvet. Vidkommande
den progressiva Bevillningen föreslås, att
densamma må upphöra: en beskattnings-princip
, som icke varit förmodad , åtmindstore
att för en längre tid begagnas, då, gerom
RegeringsLagarnes förändring, det icke
mera blef ett särskildt RiksStånd förbehållet
att vägra Bevillning, med större kraft
än att densamma icke dessmindre genom Nämnd
kan påtvingas; och då ett inskränktare antal
Den 17 4Prit- e' ,H‘
395
medborgare allena, och utan motsvarighet af
andra, till en sådan bevillning kunna hänföras,
likväl utan all i lag bestämd princip, och
utan säkerhet i någon gräns, kunde denna i
en framtid någon gång få en vådlig utsräcktiing
och böra anses oförenlig med Constitutior.
ens hufvudgrunder, om det inträffade att
majoriteten i Representationen ägde rätt att,
utan deltagande, ålägga ett färre antal medborgare
beskattnings förbindelser, som verkade
till mindsknmg i deras egna; och, ehuru
jag icke nu befarar något missbruk af denna
magt, anser jag mig så mycket mera böra fästa
uppmärksamheten på möjligheten af ett
större missbruk i framtiden, som, med samma
rätt som nu, man kunde ålägga progressiva
afgiften till fyra gånger högre belopp än dea
nuvarande. Jag anser, i anseende till hvad
anfördt är, denna bevillning böra så mycket
mera försvinna, som, utom det att beloppet
deraf för år igrj
118,722 R dr
i det
hela är mindre betydligt, men likväl ganska
kännbart för ett färre antal medborgare att
utgifva, det visar sig i influtna öfverskott, i
bevillnings summan, att denna utväg icke behöfts
och ytterligare icke behöfver begagnas.
Äncitligen, och med ogillande af 1800 års föreskrift
otn afgift för fönsterlufter, men i allmänhet
med godkännande af de flesta nu gällande
principer till bevillnings afgift för vissa
öfverflöda-artiklars bruk och nyttjande, tror
jag att den derför 1813 influtna bevillning,
J705S49 R:dr, skulle icke obetydligen okas,
genom en mindre bevillning för rättigheten
396
Den 17 April. i. m.
att, efter angifvande, nyttja socker, thé, caffe,
m- fl- sådana utländska öfverflödsvaror, sorn
numera icke lära kunna komma i fråga att
förbjudas I hopp att, med nuvarande Revillpings
system, den vidlyftiga reglementariska
uppställningen dervid torde falla, förbigår
jag pröfningen deraf, äfvensom att ingå i eit
omständligare yttrande om de mångialdiga Obehagliga
följder, som visa sig i ett Bevillnings-systein,
der, med enskiidt inflytelse,
kanske äfven med btåndskrafter, m3n kan efter
obestämda föreskrifter, således efter godtycko,
höja andras och mindska egna utgifter,
och der den skattskyldige, särdeles på landet,
sorn icke kan med handlingar bevisa sitt
lidande, måste med tystnad emottaga en erfaren
orättvisa. Jag har ansett det vara för det
Vördiga Presterskapet i synnerhet äfven så obehagligt,
som för rätta utöfningen af dess
embetspligter i flera afseenden hinderligt och
skadligt, att först inom Socknarne octo sedan
i tvänne aflägsnare instaticer, nödgas följa den
stundom uppkommande strid enskildta och
Stånds inferesstn emellan; jag förmodar derföre,
att Riksens Ständer, vårdande Nationens
moral, skola inse vådan af principer, som icke
allenast b behålla misstroende och missnöjen
enskildte och Stånden emellan, utan äfven
årligen dertill väcka nya anledningar; och jag
frågar- kan man väl , med öfvertygelse, gilla
skyldigheten hos en skattskyldig att, utan ändamål
, uppgifva ett presumtift värde på sin
egendom; och rättigheten hos Taxeringsman*
nen att, utan anförda skäl, efter godtycko o*
Den 17 dpnl. e. nu
gilla denna uppgift, och förbindelsen deremot
hos den skattskyldige, att mera kallsinnigt
hålla till godo en dementi på hvad man sagt,
än man i allmänhet densamma emotfager ?
och bör man icke upphäfva den bekymmersamma
förbindelse, hvari den samvetsömme
Taxeringsmannen sig befinner, att nemligen
på sin ed vara pligtig bedomina da Skattskyldiges
uppgifter, och bestämma egendomsvärden,
då, i saknad dels af handlingar, dels af
tid och rådrum att granska de sorn företes ,
Taxeringsmannen, ofta för deras gissning, än
mindre för deras edliga pröfning, icke hafva
den mindsta grund att bygga på? detta synes
mig vara att leka med eden, och väcka anledningar
till missnöjen och missförstånd medborgare
emellan, hvartill Beskattningssättet
ätmindstone icke borde föranleda. För.ielarne
deremot af hvad jag ödmjukligen föreslagit
blefvo, att en undersökning om hvars och ens
förmögenhet icke behöfde sträcka sig till den
noggrannhet, som är obehaglig för de Skattskyidige
och Taxeringsmännen; att, till besparing
af allmänna medel, flera Taxerings instancer
kunde försvinna, samt att Landshöfdingarne,
LandsKamererare och Kronobetjening
icke behöfde åt dessa Taxeringar och
långsamma PröfningsComitéer lemna den dyrbara
tid, som ändå är nog inskränkt för deras
af stor omfattning varande Embets och
Tjenstemanna-göromål, samt att de skattskyldige
på landet befriades ifrån skyldigheten
att, med kostnad och besvär, men sällan med
-tiiKrmo-a stundom flera vec*
398
Den 17 April. e. mi
kor ifrån deras hemvist, för att bereda en taxering
, som i en ojemn fördelning framställer
mindre noggrann rättvisa, än den som
vinnes genom den enklare methode 1800 års
BeviilningsFörordning föreskrifter.
Begärdes på bordet.
Herr Ankarloo, Olof, anförde skriftligen till
Protocollet följande :
Ödmjukt Memorial.
Då man jemförer Kongl. Maj:ts Allmänna
Nådiga Förordning om Enskifte, af den 2 Februari
1807, med Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga
Förordning angående Enskiftes delningen
i Skåne och Skaraborgs Län, af den 24 Juli
1812, upptäcker man genast i den förstnämnda
en brist, som vid Enskiften, särdeles i den
ort, der jag äger hemman, »illskyndar Jordägaren
ett verkligt lidande, så vida någon rättelse
härutinnan icke blifver vidtagen, till
förekommande af ett slikt lidande.
Det är mycket naturligt och kan aldrig sättas
i tvifvelsmål, att när en by fått alla sina
ägor storskiftide, begagnar hvarje åbo de honom
tillagda ägor, såsom han för sig förmånligast
finnér; deraf händer äfven, hvad erfarenheten
beklagligen med full visshet besannat,
att åtskilliga åboer uti ett bylag helt
och hållet ruinerat och nedfällt all sin skog.
Ben 17 April. e. m.
399
för att åtkomma den lättaste och största afkastning
hemmanet kunnat åstadkomma, och haf
O
r * ...
va dylika skogsfällnmgar blifvit använde till
utöfning af både tillåten och otillåten Brännvins-bränning,
och enär mera skog icke varit
att afverka, har gemenligen en så beskaffad
skogsödare begärt Enskifte, för att såmedelst
åtkomma sina öfriga grannars besparade; kog,
hvilket jemväl och ganska ofta inlräffat, utan
att den sparsamme hushållaren fått till godo
njuta någon d n ringaste ersättning för sin sålunda
borrtmistad?, men besparade skog. Annorlunda
har icke heller EnskiftesL»ndtmätaren
kunnat förfara; ty då de fleste i byUget
yrkat delning af en redan storskittad skogsmark,
hvarå desse fleste redan förstört sin
skog, enligt tydlig och klar lag rättat sig efter
da flestas beslut, och då Förordningen icke
utsätter någon ersättning för den åbo, som mister
sin besparade skog, så har Landtmätaren
icke heller kunnat ett så beskaffadt ersättningspåstående
upptaga, än mindre urskilja.
Uti 1812 års Kongl. Förordning, som likväl
endast angår Enskiftesdelningen uti Skåne
och Skaraborgs Län, är denna omständighet
ganska noga iakttagen och förebyggd uti <4
§., der det heter: ”Uti de byelag, der Skogen
blifvit storskiftacl, ma skogsskiftet ej
”rubbas, så framt byelaget icke sig dertill r,i.
3'haIligt begifter.
”Förenar sig byelaget derom, att skogen
”må i enskifte läggas, tjene då dej vid tili ef
-
400
Den 17 April. e. m.
”terrättelse den delningsgrund, som vid förut
” faststäldt storskifte blifvit följd. Skolandes
”Landtmätaren med gode männen tillse, att dell
”sorn sina skogslotten , framför öfrige grannar,
”spart och vårdat, må den bätöe delen deraf,
5,så mycket möjligt är, på sin Enskiftes.lott få
”behålla, men för den som något af sin sparba
skog föilorar, och i stället afbrukad mark
”erhåller, bör, på sätt Allmänna Landtmäteri”Förordningen
föreskrifver, skälig ersättning
”tilläggas.’5
Detta Nådiga stadgande kan aldrig förtydas,
och följden af en sådan lag är den, att
alla och en hvar uti ett bylag sker rätt, samt
att en slösaktig skogsförödare aldrig kan, åtmindstone
icke utan betalning, åtkomma sin
grannes besparade skog. Hvad ett hemman
lider derigenom, att det vid Enskifte mister
sin skog, som genom lagFgen verkstäldt och
faststäldt Storskifte blifvit samma hemman tillagd,
det behöfver jag icke vidlyftigt beskrifva
j ty en hvar , som äger skog till sina hemman,
känner nyttan och fördelen deraf; det
bör jag likväl nämna, att uti Blekingen är
skogen af eu ganska stor betydenhet , ty
sjelfva hemmansprisen grundläggas oftast efter
den mer eller mindre skog som finnes vid
ett hemman, emedan en åbo sällan har mera
öppen jord, än den han oundvikligen behöfver
till brödfödan, samt icke heller är i tillfälle
att på utmarkerna uppodla flera ägor ,
j anseende till jordmånens stenbundna och i
öfrigt
II.
Den 17 April. e. nt.
öfrigt magra beskaffenhet, utan måste lefva
af skogen, hvilken, rätteligen använd, lemnar
tillräckligt utrymme till förtjenst.
Således äger skogen uti Blekinge ett ganska
högt värde, och det är på sådan grund
de ceconomiska Författningar, hvilka utgifvas
till allmänt rättesnöre, böra innehålla alla de
grunder, hvilka kunna bereda en Landthushåll
lares sanna fördel.
Med stöd af dessa skäl vågar jag säledes
ödmjukast anhålla, att 14. §. uti Kongl,
Maj:ts Nådiga Förordning, angående enskiftes
delningar uti Skåne och Skaraborgs Län
af den 24 Juli 1811, äfven måtte få utvidgas
så Väl till Blekinge som alla andra ställen, def
enskifte äger rum; ej mindre i afseende på
ersättningen för skogen, än äfven i afseende
på sjelfva delningen af skogsmarken, hvilken
delning bör verkställas, icke efter de flestas,
utan efter samtlige åboernes begifvande; ty
derigenom vinnes, att en sparsam och hushållsaktig
åbo icke får se en betydlig del
af sitt hemmans förnämsta tillhörighet gå förlorad,
och utan all slags ersättning falla i
händerna på skogsåverkare, hvilka sätta ett
nöje uti att med en hast utsuga musten af
hemmanets redbarheter, utan urskilning om
hemmanets bestånd i längden dermed kan
förenas.
Skulle, hvad jag nu i korthet haft aran
anföra, vinna Högvälborne Herr Grefvens
Ridd. o. Ad. Prot. N:o j1. $2.
402
Den 19 April,
och LandtMarskalkens samt Högloft. Ridderskapets
och Adelns rättvisa afseende, hoppas
jag att detta Memorial blilver remitteradt till
Högloft. Oeconomie- och BesvärsUtskottéts
närmare granskning, till bestämmande af en
allmän Lag i detta fall, som kan tjena till
grund och rättelse vid enskiftes delningar öfver
hela Riket.
Begärdes på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan j till 9.
In fidem profocolli
A. G. Silverstolpe.
Onsdagen den 19 April,
rlenum klockan 9 förmiddagen.
Upplästes från de öfriga respectiva Stånden
ankomna ProtocollsUtdrag: Från Prest
Ståndet,
af den 29 Mars, om remiss till Statsutskottet
af Konungens propositioner rörande
ersättning af förlorad inkomst för Allmänna
Barnhusinrättningen, och rörande årligt ansiag
till underhåll och vård af Veneriska sjuka —.
och till Allmänna Besvärs- och Oeconomie
-
Deit 19 April.
Utskottet, af Prosten Thijrelii Memorial om vissa
tryckande hinder för Åkerbruk och Näringar
;
om bifall till Bevillningsutskott;.ts
hemställan att få antaga talrikare betjening.
Af dcn 31 Mars, om Remiss till ConstitutionsUtskottet
afKonungens Proposition om uppskof
till nästa Riksdag med afgörandet af de hvilande
Grundlags-frågorna; — till Stats och
LagUtskotten, af Prolessorén Doctor Wijkman;
Memorial, angående närmare bestämmande af
praescriptions tiden för redovisning af Allmänna
Medel i — till StatsUtskottet, af Prosten
Palms Memorial, örn Lönförbättring för Länsmän
och LandsFiscaler;
till Lagutskottet,
af Prosten Segerstedts Memorial, om ändring i
Kongl. Kungörelsen af den 18 Mars J8ti, angående
förteckning på dern sorn till brott blifvit
sakfälldg;
till OeconomieUtskottet, af
Prosten Ekelunds Memorial, om afskaffande af
all slags Gränse-tullbevakning emellan Sverige
Och Norrige, jemte Doctor Stenhammars anförande
0111 Landttulls- inrättningen3 af Prosten
Almqvists Memorial, om Riksens Högloft. Ständers
JustitiaeOmbudsmans befrielse från MarkegångstaXornaS
granskning, samt af Prosten Auréla
Memorial, Om tillstånd för Invåname i
Halland att få med penningar betala deras
Saltpeter;
om återremiss till StatsUtskot
tet
af dess Betänkande om tryckningskostnaden
af RiksStåndens Protocoll och dertill hörande
Bihang.
Af den 4 April, 0111 bifall
till ExpeditionsUtskottets anhållan att, efter
behofvet, få antaga ökad betjening;
om å*
erremiss till StatsUtskottet, af dess Memo
-
404
Den 19 April.
rial angående den till Riksdagskostnaderna er
forderliga
summa; *  om bifall till Oecono
mie-Utskottets
begäran att ta antaga fyra Canzlister
utöfver det föreskritna antalet, dock med
villkor, att desse icke må få beräkna Tractamente
eller arfvode från längre tid, än då de
verkligen blifvit till tjenstgöring antagne.
Af den 13 April, om Remisser till ConstitutionsUtskottet,
af Konungens Proposition om de
nya Constitutionella förhållanden emellan Sverige
och Norrige; — till Banco Utskottet, af
Konungens Proposition om eftergift af det åt
Vester- och Norrbottens Län beviljade lån;
samt till StatsUtskottet, af Konungens Proposition
om Magazins-inrättningens förvaltning
och närvarande belägenhet; — om bifall tili
Lag-Utskottets anhållan att ytterligare få an*
taga en Canzlist;
om återremiss af Lag.
Utskottets utlåtande öfver Justitieombudsmannens
Instruction.
Af den 17 April, om bifall
till LagUtskottets Memorialer angående
Bouppteckningars och arfskiftens i Städerna förrättande
af Magistraternej samt angående Öfverste
Reuterskölds Dictamen, om ändring uti
Executions- och Concours författningarne; till
StatsUtskottets Betänkande öfver Prosten Palms
Memorial om Lönförbättring åt Landshscaler
och Länsmän; samt till OeconomieUtskottets
Memorial, rörande Riksdagsmannen Elof Ha.
hanssons motion om förbud för tjenstdrängar inom
Carlstads Län att utom detsamma söka arbete;
om bifall till ConstitutionsUtskottets
Memorial, af den 1 Augusti 1812, angående
tillägg i 56. §. R,egeringsFormcn; — om Remiss
Den 19 April, 405
hill StatsUtskottet af Konungens Proposition
0111 närmare reglering af den under namn af
Gerning ören kända afgift. __ Från Borgare.
Ståndet, af den 31 Mars, om återremiss af StatsUtsi.
ottets Memorial om tryckningskostnaden
för RiksStåndens Protocoll med dertill hörande
Bihang;
om Remisser till Bevillningsutskottet
af Borgmästaren Gezelii Memorial
med förslag till en ny Bevillnings-förordning;
Commerce-Rådet Saniessons i anledning deraf
upplasta anförande; samt Rådmannen Bagges
Memorial om lindring i Bevillning för Uddevalla
Stad;
om remiss tiil Allmänna Be
svärs-
och Oeconomie Utskottet af Rådmannen
Kj ellan ders Memorial oin uppbygvande och underhål
ande af Kyrkoherde-, Capelians-, Klockare
, Rectors- och Skolhus byggnader i Städerna,
och af StadsMajoren Westins anförande
i anledning af Friherre Cederströms Memorial
angående Näringsfriheten;
om återremiss
till Lagutskottet af dess yttrande öfver Justi*
tiasOmbudsmannens Embetsberättelse. — Af den
4 April, om återremiss af StatsUtskottets Memorial
rörande Riksdagskostnaderna;
om
godkännande af expeditionen rörande tillägget
i JustitiasOmbudsmannens Instruction; — om
remiss till Bevillningsutskottet af Handelsmannen
Lundbergs Memorial angående 1812
års Bevillnings stadga; till Lagutskottet, af
Häradshöfdingen Bartheissons Memorial angående
inrättande af Arbets-och Correctionshus;
till Lag- samt Allmänna Besvärs och OeconomieUtskotten
, af CommerceRådet Nordlindhs och
Borgmästaren Hambrm Memorialer om Närings
-
Csn 19 April.
friheten. — Af den 13 April, om remiss till ConStitutiomUtskottet
af Konungens Proposition om
de nya Constitutionella förhållanden, sorn tili
följe af föreningen emellan. Sverige och Norrige
uppkommit; till Stats- samt OecononomieUtskotten,
af Konungens Proposiion, angående
Magazins inrättningen;
om bifall till
ExpeditionsUtskottets Memorial rörande ökad
betjening;
om bifall lill OcconomieLhskot
tets
Memoral 0111 ökad beijening;
om Remiss
till Bevillningsutskottet af Lagman Nen.
zéns Memorial om ändringar i Bevillnings*
Förordningen; samt af Handelsmannen Ek,
mans Memorial om lindring i Bevillningen för
Strömstad; till OeconoinieUtskottet af CommerceRådet
Santessons Memorial om Nederlags
friheten.
Af den 17 April, örn bifall till
LagUtskottets Memorial rörmde ökad betjening;
om bifall till ConstitutionsUtskottets
Memorial af den 1 Augusti 1812, angående
tillägg i 56. §. Regeringsformen; — om Re,
misser till Stats- samt BancoUtskotten af Konungens
Propositioner, angående det åt Vesteroch
Norrbottens Läns invånare meddelte Lån,
samt angående Götha Canalarbetets fortgång
Och ytterligare befrämjande; till Stats- samt
OeconomieUtskotten af Konungens Proposition
om närmare reglering af den under namn af
Gerningsören kända afgift;
oin återremiss
af StatsUtskottets Memorial rörande löner för
Landsfiscaler och Länsmän, __ Från BondeStåndet,
af den 20 Mars, om Remisser till OeconomieUtskottet
af Anders Joachimsson Memorial
rörande rättighet att gälda saltpeter ge»
Dm 19 April.
407
nom penningar, samt af Nils Håkanssons Memorial
rörande jemkning i skattläggningen ä Sågoch
Mjölqvarnar; till Lagutskottet, af Lars
Larssons Memorial angående svedjande; samt
till BevillniugsUtskottet , af Per Perssons Memorial
iörande rättelse i Capitations-afgiften
och afgifts erläggande för allt öfverflöd;
örn Remiss till OeconoinieUtskottet af Lars
Larssons och Petter Janssons Memorialer, den
förres om Likstods utgörande, och den sednares
om jemkning i Preste-Ståndets rättigheter;
hafvandes dock Ståndet icke kunnat upptaga
ett uti det sednare Memorialet gjordt förslag
om indragning af BiskopsEmbetena.  Af den
29 Mars, om Remiss till OeconoinieUtskottet
af vice Talmannen Hyckerts tillägg till sitt
förut remitterade Memorial angående ett närmare
bestämmande af Rentegifvares skyldigheter
vid utgörandet af de rentor hemmanen
åligga, om Remiss-till StatsUtskottet af
Konungens Propositioner angående ersättning
för den förlust Allmänna Barnhusinrättningen
i Stockholm måst vidkännas genom StorFurstendömet
Finlands afträdande, samt angående
ett årligt anslag af allmänna medel, till underhåll
och vård af med veneriska sjukdomar
behäftade personer vid LänsLazaretterna och
särskildta Curhus inrättningar i Riket,
om
Remisser af åtskilliga Riksdagsmäns Memorialer.
Af den 31 Mars, om Remiss till Con
stitutionsUtskottet
af Konungens Proposition
om uppskof - med afgörande af de hvilande
Grundlagsfrågorna;
om bifall till Bevill
ningsutskottets
anhållan om ökad betjening.
4DS
Ben jg April,
om Remiss af åtskilliga Riksdagsmäns Me
inoiialer.
Af dan 4 April, om Remiss till
0--ConomieUtskottet af Bengt Svenssons Memorial
om Joidbrukets upphjelpande;
om gillande
af expeditionen rörande ett tillägg i Ju
stit
as.Ombudsmannens Instruction;  om bifall
till OeconomicUtskoitets anhållan om ökad be
be.
jenin^j
om bifall till ExpeditionsUtskot
tets
anhållan om ökad betjening;
om Re.
xnisser af åtskilliga Riksdagsmäns Memorialer;
om uppskof med pröfningen af Constitu»
tionsUtskottets Betänkande al den 1 Augusti
1812, rörande ändring af 56. § Regeringsformen,
till dess Utskottet inkommit med utlåtande
öfver Konungens Proposition rörande de
hvilande Grundlagsfrågorna;
om instämmande
med Ridderskapet och Adeln i remiss
till Lag- samt OeconomieUtskotten af Friherre
gfaeob Ceder ströms Memorial, angående upp
häfvande
af SkråOrdningen;
om Remisser
af några Riksdagsmäns Memorialer; om å.
terremiss af LagUtskottets yttrande öfver Ju
stitiaeOmbudsmannens
RiksdagsBerättelse;  .
om inbjudande till de öfriga Respectiva Stånden
att deltaga i anmodan till StatsUtskottet
att, så fort sig göra låter, till Riksens Stander
inkomma med utlåtande öfver beräkningsgrunderna,
det specifika beloppet och sättet
till utgörande af Riksdags-vedergällningar för
Ståndens och Utskottens Secreterare, Cantzli.
er och Vaktbetjening; — om Remisser af åtskilliga
Riksdagsmäns Memorialer. — Af den
13 April, om bifall till LagUtskottets anhållan
rörande ökad betjening; _ om Remiss till
Den 19 April,
StatsUtskottet af tvänne anföranden TÖrande tillökning
i Hofhållnings-summorna för Hans Maj:t
Konungen, för Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
samt för Hans Kongl- Höghet Hertigen af
Södermanland; —om Remiss till ConstitutionsUtskottgt
af Konungens Proposition, rörande
de nya constitutionella förhållanden, som till
följe af föreningen emellan Sverige och Norrige
uppkommit;
om Remiss till StatsUt
skottet
af Konungens Proposition angående det
åt Vester- och Norrbottens Läns invånare lemnade
lån; — om återremiss afStatsUtskottets
Memorial rörande anslag till Riksdagskostna
dernes
bestridande;
om instämmande i Rid
derskapets
och Adelns beslut angående Promerporiers
ittlemnande till StatsUtskottet af Herrar
Talmän och af Utskottens Ordförande, rörande
Riksdagsvedergällningar för Ståndens och Utskottens
Secreterare, Canzlier och Vaktbetjening;
om Remisser af några Riksdagsmäns
Memorialer;
om Remiss till Stats- samt Oe«
conomieUtskotten af Konungens Proposition rörande
Magazins inrättningen, samt af några
Riksdagsmäns Memorialer i samma ämne;
om gillande af StatsUtskottets utlåtande öfver
Doctor Wijkmnns Memorial om prrescriptionstid
för redovisning af allmänna Medel; om
gillande af StatsUtskottets svar på återremissen
af dess Memorial, rörande kostnaden till
tryckningen af RiksStåndens Protocoll samt
Bihanget dertill.
Alla dessa ProtocollsUtdrag lades till Handlingarna.
410
Den 19 April,
Justerades Riksens Sanders underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande det af
Riksens Ständer antagna tillägg H5Ö. §. RegeringsFonnen.
Herr af Sillen, Carl Gustaf, hade inlemnat
ett Memorial, sorn upplästes, så lydande:
Ödmjukaste Memorial.
Redan hafva månge upplyste Ledamöter
p.f detta Stånd yttrat sina bekymmer öfver det
öde , som synes hota Landets Modernäring,
jordbruket, och bemödat sig att uppgifva förslag
till verksam hjelp deremot. Med erkän.
nande af min oförmåga att behandla detta
ämne i hela dess vidd, vågar jag likväl tro,
att en enkel framställning af frågor, på
hvilka allmänna uppmärksamheten hittills antingen
icke, eller åtmindstone icke tillräckligen
blifvit fästad, ej skall sakna ett interesse,
eller vara oförtjent att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln föredragas. bedd af
det varma nit för Fosterlandets sanna bästa,
hvaraf hvarje redlig Medborgare lifvas, och
uppmuntrad af hoppet att blifva bedömd efter
det välmenande i min afsigt, men icke efter
det ofullkomliga i dess utförande, utbeder
jag mig få uppgifva några af de hinder och
bördor, jag under en mångårig erfarenhet funnit
vara mest tryckande för Jordbruket, äfvensom
de medel jag anser vara de tjenligaste
att till deras undanrödjande använda.
JJm 19 Jpril,
Då en vis och faderlig Öfverhet lemnar
Dess skydd åt åkerbruket, och Rikets Ständer,
af Konungen dertill nådigst anmanade, med
beslut och upplysningar, efter pligt, för det
Stora ändamålet medverka , väckes hos den trefna
åkerbrukaren ett tröstfullt hopp om vinnandet
af den hjelp han så länge behöft och
den allmänna välfärden i detta ögonblick mer
än någonsin högt påkallar. Om denna Näring
är, till sin grund ej mindre än till sin utöfning,
den ädlaste, så är ock ovedersägligen
ingen annan så blottställd för vidrigheter och
förluster, som hvarken med noggrannhet kunna
beräknas eller med säkerhet förekommas.
Det är klart, att då Rikets bestånd onekligen
beror af Jordbrukets, så skola, om detta
aftynar och förfaller, alla andra näringar
desto hellre skyndsamt upphöra, som desse i
vårt land ifrån det förra måste räkna grunden
för sjn existence. Fåfängt skulle den. egennyttige,
som tillsluter ögonen för allt annat än
sitt närvarande egna interesse, hoppas att vinna
genom tvång på Åkerbruket och nedtrugade
priser på Landtnvmnens varor. Ett sådant
förhållande kan icke blifva af långvarighet.
Snart skall Köpmannen eller Näringsidkaren
förgäfves utbjuda sin vara, då Jordbrukaren,
nödsakad att inskränka sina bemödanden för
ett tacklöst yrke, icke vidare äger något,
hvarmed lian kan förskaffa sig uppfyllelse af
sina öfriga verkliga eller inbillade behof. Sedan
jordbrukarens tillgångar blifvit utmätte
till Krono-utskyldernes betalande, skall samma
öde snart drabba den som med sin vinst
4*2
Den 19 April,
beredt den förres fall. Bedröfligt går det då
med Stats regleringen.
Månge klaga, att Spannmålspriserne fallit5
andre påstå, att de ännu äro för höga. Jag
medgifver, för min ringa del, gerna, att de,
som de nu äro, kunna vara tillräckligen höga,
och det i synnerhet för Penning-löntagaren,
ehuru de icke så mycket verka på dennes
villkor, som man, utan att beräkna för
huru ringa del Spannmålen i dess årliga consultation
ingår, vanligen föreställer sig. Man
bör visst icke önska, att dessa priser alltid
skola bibehållas vid den högd, som en hop
speculerande egendomshandlare vid sina köp,
dessa sednare är, utan tvifvel påräknat, nten
deremot är ingenting vådligare, än varupriserius
ojemnhet, och i synnerhet ett, utan proportion
till de öfriga nödvändighets-varors,
hastigt nedfäldt pris på Moder--näringens produetion.
Flere upplyste Ledamöter af detta
Stånd hafva häröfver yttrat sina tankar, och
alla måste derom vara ense , att för Jordbrukets
bestånd och vidare uppbjelpande fordras
sådane Författningar, som förskaffa obehindrad
penning-rörelse, förekomma införskrifningar
af Spannmål, då den finnes inom landet, landtförvisa
yppighet och öfverflöd, omvända eller
strängt straffa deras kringspridare, samt ur
vägen rödja alla de tvång och hinder, som i
så många afseenden ännu möta Jordbrukaren.
Det är öfver min förmåga att föreslå,
huru Penningeverket bör vara organiseradt 3
Den 19 April, 413
för att kunna verka en ledig penning rörelse,
samt hindra ocker och vexelvingleri, som så
tyranniskt skada landtbruket och alla nyttiga
näringar. Jag vet dock, att om Importen år
från år öfverstiger Exporten, skall det verka
oreda i penningverket och osäkerhet i all rörelse,
och jag är derjemte öfvertygad, att den
som drager sina silfver-capitaler undan näringarna,
det må ske antingen medelst förvaring
i skrin eller skåp, eller försmältning till dyra
umbärliga Toilette- eller Bordpiecer, ra. m. d.
icke kan befria sig ifrån förebråelse att vara
en verksam orsak till det onda , som för näringarna
uppkommer af bristande förlag och
en förtrögad penningrörelse. Något medel at
åtkomma Capitalsgömmaren torde väl svårligen
stå att påfinna, men den , som Uti öfvefflöefiga
Guld- och Silfverpiecer dödat ett reelt
Capital, kunde med en, till viss procent efter
piecens vigt uträknad, öfverflöds■ afgift skäligen
åläggas att årligen återställa något deraf
i rörelsen. Den som innehafver så mycken
förmögenhet, att han kan äga eller nyttja sådana
dyrbara piecer, han har äfven i afseende
derpå en ökad pligt att mera betala för
det större skydd, Staten lemnar honom. Man
skulle häremot kunna invända, att endast rentan
men ej Capitalet genom en sådan luxe medtoges,
hvaremot all annan yppighet förstör
både rentan och hufvudstolenj men det som
är skadligt upphör icke att vara sådant endast
derför att något anraat finnes, sorn är ännu mera
skadligt.
414
Den 19 April.
Efter cle förbättringar Jordbruket, genott!
dess idkares egna bemödanden, under de sednare
åren vunnit, kan man med visshet förese,
att om näringsfrihet i alla inhemska företag
af redbart värde lemnades, och om åkerbruket
af Författningarna kurtde påräkna det
skydd det äger rätt att fordra, skall tillgång
på inländsk Spannmål aldrig tryta. Åren 1 808
och 1809, då Riket, i synnerhet det sistnämnda,
hade, under det olyckliga kriget, i rörelse
en talrikare krigsmagt ärt det någon annan
tid haft, kunde, som jag tror, ingen utländsk
Spannmål inkomma. Oaktadt den o*
vanliga sädéstäringen och Oansedt dessa årens
skördar voro mera knappa än gifvande, var
då ingen hungersnöd, och ingen egentlig
spannmålsbrist lörspordes. Det större beböfvet
än vanligt uppjagade endast spannmålspriserna,
så att de koramo i jemiikhet med
dem på andra varor, och detta har understödt
de sa sednare åfen den sparsamma Jordbrukaren,
söda icke vant sig att vid ett yppigt
bord förtära sin lilla behållning, Utan användt
den att upphjelpa sitt åkerbruk. Häraf lärer
; man kunna sluta , att Jordbruket, så skyddadt,
skall näsfan alltid förse Riket med dess spannmålsbehof,
och brist derå aldrig kunna befa'ras,
i synnerhet om en så beskaffad allmän
Magazinslnrättning kan komma till stånd , som
får förmåga att med upphandlingar i ymnigare
år hålla jemvigt i pnserVa, och som,
derest nöden någon gång skulle det fordra,
ensam äger rättighet till införskrifning af
Spannmål.
Den 10 April.
415
Om någon af de svårigheter, som hittills
hindra Jordbrukets fullkomnande, såsom t. ex.
den ötverklagade bristen på arbetare, är af
den beskaffenhet, att den icke, utan elter en
längre tid och derunder njutet fredslugn, kan
alldeles afhjelpas, så hafva dock de öfrige
stundom sådana orsaker för sin tillvarelse, att
man tröstfullt bör kunna tillförse sig deras undanrödjande
genom försäkringar, hvilka Kongl»
Majt, städse fa deri i gt vårdande sitt Folks sånna
väl, med nådigt afseende på Riksens Siänders
underdåniga önskningar, grundade på
goda skäl och uppgjorda förslag, lärer täckas
vidtaga.
Men äfven denna brist på arbetare kati
till en betydlig del afhjelpas, då man betänker
de egentliga orsakerna dertill, och återförer
till Jordbruket alla deni, som vilfarelsen
och lättjan dragit derifrån. Om man förafskedade
alla dessa många betjenter, som till en
stor del utan behof till uppassning användas,
skulle derigenom många goda arbetare bibehållas
åt Jorden. Uppassningen inom hus kan
visserligen bestridas endast genom qvinnor, och
flera handtverk äro af den beskaffenhet, att de
dervid kunna med lika förmon nyttjas , som karlar.
De stora Brännerierna, om hvilkas skadlighet
det torde blifva tillfälle att en annan
gång särskildt tala, borttaga och förderfva äfven
ett stort antal karlar.
En ansenlig mängd arbetsföra menniskor
gå förlorade för Jordbruket derigenom, att de,
^ 416 Den 19 April.
linder åtskilliga sken och tillkonstlade försvar,
dels nedsätta sig inhyses, dels eljest uppbygga
åt sig en liten stuga i någon skogsbacke,
utan att hafva någon jord att sköta. Dessa låta
sällan använda sig till Åkerbruket, om ds
icke blifva två, tre, ja stundom ända till fyradubbelt
mera än andra betalte af den nödställda
Jordbrukaren. Månge bosätta sig också i så
kallade fäbodar, som på åtskilliga trakter finnas
i myckenhet , i synnerhet på Allmännin-'
gar och större skogar. De uppehålla sig der, utan
att någon tid låta gagna sig vid Åkerbruket.
Alla dessas barn, som icke blifva hållna till
gagnelig! arbete, utan mest vänjas vid betsande,
blifva vid mognad ålder lata och odugliga.
Jag förbigår att nämna den skada, som titan
tvifvel tillfogas skogen och villebrådet
genom dessa innevånare. Lämpligaste sättet
att förekomma detta slags sjelfsvåld tror jag
vara, att det stadgades, att ingen arbetsför man
eller qvinna, utom de antagna Sockenhandtverkare,
må tillåtas undandraga sig ordentlig
tjenst, med mindre den antingen sjelf äger eller
af andra erhåller så stort öppet Åkerbruk,
att derföre kan utgöras rnindst ett dagsverke
i veckan på egen kost, samt att, under hvad
förevändning som helst, ingen må kunna
lemnäs tillstånd att i sina hus eller så kallade
fäbodar å Allmännings lägenheter hysa
något folk, eller att till vallgång nyttja andra,
än äldre qvinnor. Åkerbruket skulle genom
en sådan anstalt återfå många eljest förlorade
armar.
Jag
II.
Den 19 April.
417
Jag föreser den invändning emot detta
förslag, att en frivillig arbetare emot beting
arbetar bättre, än en till årstjenst tvingad emot
lönj att frihet emot bosättning å landet
skall befordra giftermål och folkökningen,
samt att en oinskränkt tillåtelse i detta afseende
skulle omsider verka ett fullkomligt upphälvande
af det onda, som man anser i början
deraf vara en följd. Men de utvägar jag föreslagit,
äro beräknade på missbrukets förekommande
i en tidpunkt, då folkbrist äger
rum, och lägga inga hinder i vägen för andra
anstalters vidtagande, då förändrade förhållanden
dem påkalla.
Många fattiga gifvas visserligen, sorn , 1
anseende till ålderdom eller åkommor, icke
förmå arbeta, eller åtmindstone endast stundtals
och vid lättare arbeten kunna sysselsättas.
Desse kunna af ingen enskildt antagas i tjenst,
men sedan de med nyttigt arbete gagnat, sä
länge de dertill haft förmåga, äga de en ostridig
rätt till fullt underhåll af Samhället,
och blifva deremot skyldige att åt detsamma
förrätta de arbeten, som deras helsa och krafter
medgifva. Med väl inrättade fattigförsörjnings-
anstalter^ikulle detta kunna åstadkommas,
tiggerierna afskaffas, och nödlidande uslingar
icke mer på gator och vägar träffas ;
men genom våra nu varande fattighus kunna
dessa vigtiga ändamål ingalunda vinnas. Den
behöfvande erhåller merändels endast ett litet,
alltid otillräckligt understöd, och på de fleRidd,
0, Ad. Fröt. N:o 33. 34.
418
Den 19 April.
sta ställen gifves lika åt den mindre, som åt
den mer behöfvande. Under föregifvande, att
icke kunna förtjena sitt bröd, tillvinner sig
lättingen, på ett eller annat sätt, ett litet fattigmedels-understöd,
och blir derefter lika
oskicklig som hoglös för allt gagneligt arbete.
Enda rätta sättet att försörja de fattiga,
utan att med otidigt och origtigt utdelade
gåfvor lägga hyenden under lättingen, anser
jag vara, att districter af flera socknar sammansätta
sig om ett fattighus, förenadt med
så beskaffade arbetshus, att hvar och en på
ett gagneligt sätt kan använda de krafter,
som ålder och åkommor ännu lemnat öfriga.
Der, och ingen annorstädes, böra de inrymmas,
eller åtnrindstone helt och hållet derunder
lyda, som äro utur stånd att tjena eller
sig sjelfva redligen försörja. Dit böra ock
alla de förvisas, som befinnas sakna lagligt
försvar, det vill säga, som icke hafva ordentlig
tjenst, jordbruk eller annat tillåtet näringsfång,
och icke heller äro duglige att vid de
värfvade Regementerna insättas. Sådane inrättningar
böra vara grundade på den principen,
att det är Samhällets pligt att tillräckligt
försörja den af dess medlemmar, som blifvit
utur stånd att sjelf göra det, och deremot
dess rättighet att tillbakafå af denne allt det
arbete, som han kan åstadkomma. Om nu varande
Fattigcassor och Magazin, jemte alla
särskildta årliga tillskott, som göras i Församlingarna,
skulle anslås till sådana fattigförsörjnings-anstalter,
så är jag öfvertygad, att
dessa tillgångar, tillsammans med vinsten af
Den 19 April.
419
fattighjonens arbete, 5 det närmaste skulle
blifva tillräckliga lör ändamålet. Många, sorn
nu af lättja hålla sig undan och göra sig fattiga,
skulle då antaga ordentlig tjenst och
blifva gagnande medlemmar, hellre än att på
ett offentligt ställe tvingas att arbeta, och de
verkligen nödlidande skulle hafva det nödtorftiga
bröd, som de i öfverensstämmelse
med Religionens föreskrifter äga rätt att fordra.
Under det att Samhället således fullgjorde
denna sin första pligt emot den torftiga,
gagnade det tillika, i ceconomiskt afseende,
sig sjelft, och frälste många vilseförda
medlemmar från undergång.
Till styrelsen af en sådan fattig- och arbetshus-anstalt
skulle icke fordras stor kostnad.
Det är långt ifrån mig, att vid en dylik
inrättning föreslå en drygt lönad Direction,
ett talrikt Canzli och ett vidlyftigt Bokhålleri,
ty Fonden skulle deraf taras så, att ringa
nog blefve öfrigt för sjelfva hufvudända-’
målet. Det behöfves ingen särdeles stor konst
att iordningställa och styra en så beskaffad
inrättning. Ett redigt begrepp, en god vilja
Och en fast redlighet göra härvid tillfyllest 5
egenskaper och dygder, som otvifvelaktigt finnas
hos många inom hvarje församling , och
som, ledde af nit för det allmänna bästa, icke
skola undandraga sig besväret med en så
nyttig anstalt. Om således 2 eller 3 från hvar
Församling inom districtet väljas, hvilka tillsammans
föra styrelsen, förvalta inrättningens
Fonder och draga försorg om allt som tjenar
420
Den 19 April.
till ändamålets befrämjande, så behöfves dem
till biträde endast en lönad föreståndare. Den*
ne bör likväl vara så tillräckligt lönad, att
man kan göra sig anspråk på en man som ,
jemte de egenskaper, hvilka erfordras för att
förestå och redogöra för Inrättningen, är examinerad
uti allt som tillhörer en skicklig uppfostrare,
på det han tillika må kunna lära barnen
Christendomen, och bibringa dem sådan
undervisning, som kan dana dem till gudfruktiga,
moraliskt goda och oeconomiskt nyttiga
medlemmar i samhället. Skulle ock någon
gång eller någorstädes de nu varande fattigfonder
och tillskott icke för ändamålet vara ti 11-  räcklige, så skola bidrag till sådana Inrättningar
visst icke komma att saknas; ty, om någon
skulle finnas, som, med qväfd eller tilläfventyrs
aldrig väckt känsla för Religionens dyra
sanningar samt pligten emot den nödlidande
nästan, nekade dertill, bör han kunna, af
de mera välsinnade öfverröstad, tvingas till
deltagande lika med de öfriga, i mon af sin egendom.
Upsala län har, genom sin nitiska
Höfdinges drift och verksamhet, sett en Arbetshusinrättning
inom loppet af ett år uppstå,
som, i afseende på sin vidd och sin plan,
torde öfverträffa de flesta sådana i Riket. Visst
är, att inga medel kunna bättre användas, än
till understöd för sådana af Religion och Samhällsordning
påkallade Inrättningar.
Den på landsbygderna allt mer tilltagande
luxe, äfven ibland arbetare och tjenstfolk,
utöfvar en ganska skadlig inflytelse pä jord
-
Den 19 April.
421
bruket. För att kunna erhålla dessa granna
kläder, fickur och shawlar, m. m. uppstegra
tjens hjonen sina löner oerhördt. Denna luxe
har dessutom hos dem samnta följd, som vanligen
en för långt drifven yppighet och öfverflöd
i andra Samfundsclasser, den nemligen,
att de derigenom blifva allt mer och mer
vekliga och odugliga. Kringvandrande så kallade
Gårdfarihandlande anses med allt skäl vara
första och största upphofvet till detta onda.
Ehuru i sjelfva verket olofligt det varit och
ännu är, hafva de dock alltid förstått och förstå
ännu ej mindre att förskaffa sig allehanda
dyrbara och utländska tyger, shawlar och siden
m m., än att dem utprångla. Härigenom
är redan en oberäknelig skada för landet åstadkommen.
Förderfvet skall allt mer och mer
fräta omkring sig, om det ej snart kraftigt förekommesj
men, sedan desse Gårdfari-handlande
blifvit så mästerligen inöfvade uti sin riksförderfliga
handtering, lärer sådant icke sta
att vinna, så länge de under något sken äga
rättighet att vandra kring landet. Jag tror
dem icke mera än andra provinsers invånare
vara i behof af ett sådant tillstånd. Deras ort
lemnar lättare tillfällen för transporter, än många
andra. Deras Jordbruk skulle utan tvifvel
upphjelpas och kunna föda dem rikligen, om
desse kringvandrande drängar, efter deras rätta
bestämmelse, arbetade på jordenj i stället blir
nu deras hufvudnäring vanvårdad och folket
förderfvadt. Högst angeläget är det derföre, att
denne Allmoge icke mera tillåtes att på annat
sätt, än deras medbroder i andra orter, föryttra
sina varor.
422
Den 19 dpril.
Svåra vägar äro ock ett icke obetydligt
hinder för Jordbrukets förkofran. Stora trakter
gifvas, hvarifrån, i brist af underhållna
vägar, transporten är vissa tider af året nästan
omöjlig, och de öfriga alltid ganska
svår Derigenom nödgas Jordbrukaren använda
mångfaldigt mera lid för skjutsningar och
körslor, än eljest skulle fordras; stundom är
han derifrån alldeles afhållen. Kännbara förluster
måste den ofta vidkännas, som genom
ett sådant hinder icke kan i rätt tid utföra
sin egen vara och förskaffa sig den som han
för sitt verkliga behof har af nöden att hämta
från andra, obemält hvad dragare och körtyg
försämras och skadas. Erfarenheten har
visat, att, utan afseende på allt detta, de som
med dessa sina, från bruk bara vägar långt
skilda, likars dryga och årliga tillhjelp erhållit
god väg omkring sina hemvist, hafva
enständigt nekat och motarbetat andra nödiga
vägars iståndsättande, ehuru billigheten
borde säga dem deras pligt att dertill bidraga.
Mer, än vid en flygtig åsigt först visar
sig, är det af vigt, ej mindre för det Allmänna,
än för den enskildte skattdragaren, att tommunicationen
orter emellan genom tillräckliga
och underhållna vägar befordras, hvarföre det
också synes vara af yttersta nödvändighet, att
ett sådant stadgande vidtages, sorn kan förekomma
att ett envist och oskäligt nekande
af en mängd, som dels icke kunna, dels icke
vilja inse det rätta, ej måtte motverka så nödvändiga
gagneliga företag, som underhållan.
det af erforderliga Communications-vägar i alla
Den 19 April.
bebodda trakter af Riket. Då väglagning företages
i rätt tid, blir den ej så betungande,
som man vanligen beskrifver den, och
hvilket nyttigt ändamål kan väl vinnas utan
någon möda eller kostnad?
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln anhåller
jag slutligen ödmjukast, att dessa mina
välmenta tankar måtte blifva till vederbörligt
Utskotts verksamma öfvervägande remitterade.
Begärdes på bordet.
Herr Cederschöld., Per Gustaf, uppläste följande:
Vördsamt
Memorial.
Läran om Financer och Statshushållning
är visserligen långt skild från mitt yrke, och
har först nyligen blifvit ett föremål för mina
betraktelser. Oaktadt jag derföre är långt ifrån
att tro mig hafva upphunnit den svindlande
högd, hvarifrån man med en enda blick kan
öfverskåda hela Financelärans vidsträckta fält,
och på en gång upptäcka samt i hela dess
lopp följa hvarje mindsta rännil, sorn bidrager
till bildandet af myntförfallets vällande flod,
hvilken nu öfyersvämmat landet och hotar att
bortskölja eller dränka all trefnad och välfärd;
så öfverväldigar dock nitet för det Allmännas
-bästa min, på medvetandet af bristande insigter
grundade, blygsamhet och manar mig att
424
Den ig April.
till Höglofl. Ridderskapets och Adelns upplysta
pröfning nu Framställa tingen, sådana de
synas mig, från den lägre ståndpunkt, dit
jag hunnit uppstiga.
Under det vi från alla håll höre klagas
öfver en tilltagande penningebrist, se vi med
bekymmer våra Bancosedlar hafva förlorat mer
än halfva sin betydelse ; och nödgas likväl
tillstå, att gränsen för deras framtida ytterligare
försämring ej en gång i tankan kan bestämmas.
Det är således hög tid att med allvar
söka, ej blott mildra och dämpa det onda
i sina verkningar, utan utrota det ifrån
grunden. Men detta måste ske på ett sådant
sätt, att hvarken Capitalisten, eller den Gäldbundne,
eller Jordbrukaren, eller den Handlande,
eller Slöjdidkaren , eller någon i de hundrade
olika förhållanden, hvari menniskor
kunna befinna sig, må verkligen blifva lidande
för befrämjandet af det Allmännas bästa.
Men innan jag går att upplösa detta probierne,
må mig tillåtas söka upptäcka upphofvet
till det onda, och något närmare utreda
dess natur osh beskaffenhet ; äfvensom
att i förbigående kasta en flygtig blick på några
af de förslag, som blifvit gjorda till det
ondas afhjelpande, samt göra ett utkast till
taflan af de olyckor, hvaraf deras verkställande
sannoliktvis skulle åtföljas.
I samma stund Banken så förökte sin Sedelstock,
att han ansåg sig nödsakad tillstän*
Den 19 April.
42 5
ga sitt Silfverförråd, och således nedsönk till
en blott PappersBank, och Rörelse-capitalet
ännu ytterligare föröktes medelst Disconters
inrättandej i samma olyckliga stund, säger
jag, lades grund till det mynt-fcrfall, öfver
hvars följder mängden af Sveriges inbyggare
nu suckar. Då öppnades en ny pandoras ask,
hvarur alla financiella olyckor egentligen hafva
utflugit. Det är naturligt, att i samma mån
Sedlarnes mängd ökades, och åtkomsten derjemte
lättades, måste också deras värde minskas.
Det förhåller sig likaså med Sedel-fabrik,
som med alla andra: en allt för mycket
ökad tillverkning medför alltid afslag i priset
på varan. Detta torde, mer än sjelfva underbalancen
i Mandels-vågen, hafva vållat Sedelmyntets
fall. Åtmindstone vågar jag med tärnlig
säkerhet påstå, att ingen undervigt i handel
skulle kunna förorsaka någon egentlig sedelbrist.
Utländningen i allmänhet sätter för
litet värde på vårt pappers-mynt, att man
skulle kunna föreställa sig betydliga summor
der blifva undangömde: och i egentligt omlopp
äro de visserligen icke. Beträffande åter
Finland, så förmodar jag att våra Sedlar ej
der blifva mer hopade nu än fordom; och
att således ingen verklig mindskning i Rörelsecapitalet
hos oss derigenom kunnat uppkom,
ma. Troligare synes det, att vår stora Sedelmassa
är samlad i allt för stor myckenhet hos
vissa individuer ibland oss, hvarigenom en
relatif brist uppkommer för de öfriga.
För att upprätthålla vår, nied fullkorn'
426
Den ig April.
ligt fall hotande Financebyggnad, hafva åtskilliga
förslag blifvit gjorda, hvilka egentligen
tyckas kunna bringas till två hufvudprinciper.
Somlige hafva nemligen trott, att
man blut t borde återställa jemnvigt ai i Handelsvågen,
för att genom Conricus nedsättning låta Sedlarna
realisera sig sjelfve, och derigenom sätta Banken
i stånd att slutligen inläsa deni, efter ordalydelsen,
med redbart mynt.
Huruvida det skulle kunna
vara möjligt att blott medelst CommercialFörl3ttningar
återgifva våra EancoSedlar samma
värde som silfver, tilltror jag mig visserligen
ej afgöra. Men med säkerhet tycker jag
•mig inse, att, om detta än vore möjligt, skulle
dock en slik Myntförbättring medföra, för
mängden af Sveriges inbyggare, kännbara olyclcor.
Allting skulle då falla i det numerära
värdet, och tillgångarne följaktligen mindskas
till betalandet af bestämda penningskatter,
rentor och skulder. Den gäldbundne skulle
således nödgas framdeles återbetala sin
skuld i ett vida bättre mynt, än det han erhållit,
och derigenom tvingas att liksom be.
tala den två gånger. Deremot skulle den overksamme
Capitalisten se sin förmögenhet tillväxa
mellan hvar gång han räknade sin Cassa,
och med tiden fördubblas utan hans ringaste
åtgärd, på Låntagarnes bekostnad. Samma
olyckor skulle likaledes uppkomma, om
det vöre möjligt för Banken att nu genast
vid uppvisandet inlösa sina Sedlar , enligt bokstafven,
med redbart mynt: men blott med den
skillnad, att offret skulle i sednare fallet krossas
plötsligt, då i det förra det biel långpinadt.
Den 19 April,
Andra åter yrka , att den allmänt öfverilagede
penning christen endast kun ajhjelpas derigenom
} att flera sedlar förfärdigas, och genom utlåning
sättas i omlopp. Men med kall eftertanka
bor man genast inse, att, då våra nuvarande
sedlar, just genom sin mängd, förlorat sitt
ursprungliga anseende, så skulle naturligtvis
med hvarje ny sedel sorn utgåfves, de gamlas
värde ännu mera mindskas. De olycklige
följderne af en sådan Finance-operation skulle
i visst afseende just vara motsatsen af dem,
som jag nyss visat pappersmyntets verkliga
förbättring böra medföra. Capiiahsten skulle
med bestörtning se sin förmögenhet dagligen
sammansmälta och, liksom med en osynlig
hand, midt framför hans ögon borttagas, för
att tillställas den gäldbundna vinglaren. Samma
öde, som förestode Capitalisten, skulle äfven
drabba penningelöntagaren och sjelfva
Statscassan.
Sedan jag nu haft äran ådagalägga hvilka
olyckor skulle beredas, så väl genom sedelmyntets
ytterligare försämring, som genom
sjelfva dess verkliga förbättring; så tyckes
af sig sjelft följa, att myntet, såsom ett
varumått, mäste göras så oföränderligt, som alnen
och skäppan. Härigenom skola alla penninge-
och handeis-vinglerier säkrast förekommas,
till hvilka ett, beständiga skiften underkastadt,
mynt nödvändigt föranléder. Mendet
enda säkra och oföränderliga mått för varors
värde är naturligtvis klingande mynt. Detta
är den enda pålitliga grund, hvarpå ett stad
-
428
Den 19 April.
gadt penningverk kan byggas. Utom det skola
alla sedlar vara blotta chimerer, och ej
hafva någon egentlig betydelse. Banken måste,
liksom en privat person, troget uppfylla
sina löften, så vida han eljest vil] göra anspråk
på fullt förtroende. Följaktligen måste
Banken öppna sin redbara fond, och sålunda
ifrån ett blott sedeltryckeri upphöjas till egenskap
af en verklig RiksBank. Men billigheten
fordrar och allmänna välfärden kräfver,
att Banken ej bör beräkna sina nuvarande sedlar
annorlunda, än efter det värde, som de i enskiIdta
liqvider nu äga. Sedan olyckan derför
är skedd, och sedlarne nu hafva förlorat mer
lin hälften af sitt ursprungliga värde j så tyckes
lämpligast vara, att Banken vid uppvisandet
inlöste dem , för jemnheten skull, till halfva
beloppet i redbart mynt. Från den stunden
skulle vårt mynt för evärdliga tider kunna
blifva oföränderligt.
Man må ej tro, att Bankens fond skulle,
genom allmänhetens omättliga begärlighet efter
silfver, helt och hållet kunna medtagas.
När man blott vore öfvertygad , att Banken
aldrig upphörde att infreda sina Reverser, så
skulle knappt någon föredraga silfver för papper.
Sedan man således blott hunnit tillfredsställa
sin nyfikenhet på Speciemyntet, så skulle
man snart se silfver återinsättas, för att
erhålla det lättare transportabla papperet.
Men rent af nödvändigt vore, att ingen Discont
borde få finnas, utan ställd på samma myntfot
som Banken, och med samma skyldighet
Den 19 April.
429
att vid anfordran inlösa sina sedlar med klingande
mynt.
Emedan varupriserna i landet troligtvis
ej på en gång skulle förändras i fullkomligt
förhållande till Speciemyntets verkliga värde,
så vore nödigt att låta de gamla sedlarne förblifva
i omlopp, intill dess Allmänheten hunnit
rigtigt fatta och öfvertyga sig, att 1 R:dr
i silfver verkligen vöre det samma som 2 R:dr
i sedlar. Härigenom skulle äfven andra oredor
förekommas, och den enfaldige Capitalisten
ej beröfvas ögnefägnaden af de på papperet
så vackert paraderande stora ziffrorna.
Någon torde frukta, att silfret skulle föras
ur landet. Men om så skedde, så skulle
det nödvändigt vara för att betala utländsk
skuld. Och då vore det, åtmindscone i det
afseendet, nyttigt, att rentorna, som eljest måst
utgå, nu mera stadnade qvar inom oss- Hade
vår utländska skuld ändtligen blifvit betald,
så skulle utländningen snart blifva nödsakad
till oss återbära vårt silfver, för att
tillbyta sig våra producter. När man dessutom
vidtoge tjenliga utvägar för att tillbörligen
inskränka importhandeln, samt draga rätt
nytta af transitohandeln, så skulle ej den spökräddaste
inbillning böra ana någon fara af Speciemyntets,
till och med frigifna, utförsel.
För att afhjelpa penningebristen, behöfdes
blott att sätta de penningar, som finnas, i ett
jemnare omlopp. Derföre borde Banken sättas
430
Den 19 April.
i stånd att, mindre sparsamt än hittills, bispringa
de lånsökande. Detta tyckes lämpligast
kunna ske derigenom, att rentoina af
dess redan utestående capital upphöjdes till
6 procent. Då den härigenom uppkomna sum*
man, sammanlagd med de från RiksgaldsCon*
toiret erhållna amortissementsmedel, årligen
utlåntes, så skulle lånsökarnes antal troligen
mindskas, Och Capitalisterne således blifva
mera beredvillige att utlåna sina penningar.*
och det så mycket mer, som myntvärdets oföränderlighet
skulle oändligen mindska till*
fällena, att i ett ögonblick möjligtvis kunna
med contanterna göra en så rik fångst, att den
öfverstege hela årets lagliga renta. Lånsökandernes
mängd skulle äfven directe mindskas
genom myntvärdets oföränderlighet; helst
de på myntets dagliga försämring grundade
anledningarne till vågsamma handelsföretag
nu mera försvunne.
Vidare uppläste Herr Cederschöld följande
Vördsamma Memorial:
Vid en sorgfälligare forskning i den så kallade
MedicinalLagfarenheten, upptäckte jag snart
åtskilliga brister och ofullkomligheter, som
denna vetenskap måste vidkännas, i synnerhet
i den delen deraf, som rör bedömmandet af sår
och andra skador, samt det Causalförhållande,
som kan finnas emellan dem och den derpå
följda döden. Länge öfvertänkte jag på hvad
sätt desse brister möjligen skulle kunna af
-
Den 19 April.
431
hjelpas; men omsider stannade jag i den öfvertygelsen,
att de nödvändigt lågo i sjelfva
sakens natur, och att man ej på annat sätt
skulle kunna förekomma det olyckliga inflytande,
som de kunna hafva på Lagskipningen,
än just derigenom, att man inskränkte sina
fordringar af Läkaren, och -ej begärde mer af
honom än han verkligen är i .stånd att åstadkomma.
Man måste derföre söka göra Lagskipningen
i mordsaker mera sjelfständig och,
så mycket möjligt, befria läkaren ifrån den
tunga skyldighet att ensam fälla dödsdomar.
Detta kan naturligtvis icke ske, utan genom
en förändring af sjelfva MissgerningsBalken.
Men denna förändring tyckes böra röna så
mycket mindre svårighet, som den delen af
allmänna Lagen derigenom verkligen skulle
uppnå en högre grad af fullkomlighet , helst
den nu stöder sig på en så origtig princip,
att den i alla fall synes vara i största behof,
ej af tillägg och enskildta förbättringar, utan
af en fullkomlig omarbetning.
I vår MissgerningsBalk har man, i anseende
till våldsverkningar, sorn gått å lif, följt
ett slags vedergällnings princip, och bedömt
dem, ej efter deras egen art och beskaffenhet,
utan blott efter följderna. Lagen har i detta
afseende blifvit förringad till en blott blodshämnare,
som krafde straff, endast så framt döden
deraf blifvit en följd; men i annat fallej
gjorde något särdeles afseende derpå. Då derföre
det verkligen finnes menniskor, som, oaktadt
de se fullkomligt friska och starka ut,
432
Den 19 April.
hafva i sin kroppsbildning sådana fel, till följe
hvaraf de obetydligaste våld kunna bliiva
nödvändiga dödsorsaker, och tvärtom andra,
hvilkas organisation är sådan, att de nästan utan
olägenhet kunna uthärda ett våld, hvaraf
en vanlig menniska skolat dö; så inser man
lätt, att, enligt vår lag, hvarest brottsligheten
ej taxeras så mycket efter den handlandes uppförande,
som fastmer efter den lidandes subjectiva
kroppsbeskaffenhet, ett större våld skall
kunna försonas med en obetydlig penning,
och för ett mindre utkräfvas blod. Af tvänne
lika beskaffade menniskor, som på enahanda
sätt blifvit skutna eller stuckna tvärtigenom
lifvet, kan den ena tilläfventyrs fullkomligen
återvinna helsan, och den andra omöjligen
räddas. Men huru stridande är det väl ej mot
allt förnuft, att då den ena våldsverkaren dömmes
till döden, skall den andra, efter erläggandet
af en obetydlig plikt, sättas i stånd
att mot sitt offer för andra gången höja en
mordisk hand.
Jag bör likväl ej beskylla Lagstiftaren
att här hafva varit ledd blott af den hos våra
ur förfäder så högt aktade blodshämnden.
Måhända har han trott sig på detta sätt bäst
förekomma missbruk samt gifva Lagskipningen
den möjligen största enformighet. Men utan
tvifvel förhåller saken sig i sjelfva verket just
tvärtom; och helt visst är det i allmänhet för
Domaren lättare att utröna, om förbrytarens
afsigt verkligen varit att morda, än det för
den
IL
Den t g Apfil.
433
den samvetsgranna läkaren stundom kan vara
att bestämma, huruvida den tillfogade skadan
i sjelfva verket varit ovilk ‘fligen dödande.
När man nemligen besinnar, huru många menniskor
hafva kunnat tillfriskna, oaktadt hufvudskåien
varit söndersplittrad, oaktadt hela
stycken af hjernans massa gått förlorade o
ak t ad t kulor genomborrat densamma, ellet
bröstet, eiler buken; när man, säger jag, besinnar
allt sådant, huru få äro val ej dä de
skador, som kunna sågas vara rent af ovilkorligen
dödande? Samma osäkerhet mötet
vid bedömmandet af sådana åverkningar, som
endast indirecte vållat döden , nunhgen genom
uppväckt inflammation, o. s v. Hvilken läkare
vågar bestämma, att detta våld kos hvar
och en skolat uppväcka en sådan ii Hammarton?
eller att densamma omöjligen kunnat törekommas
eller häfvas? Man ina till dess botande
hafva användt hvilka medel sorn helst, så äf
dock alltid den möjligheten öfrig, att lifvet
kanhända kunnat räddas, om en arnar: curmethod
blifvit följd. När derföre på Läkarens
yttrande ännu en menniska® öde beror,
så ville jag önska, att han aldrig Ville ,af en
falsk blygsel låta afhålla sig ifrån att frimodigt
bekänna, att sannolikhet är det bogsta,
hvartill man vid de liesia tillfällen kan hinna.
Stundom kan döden, såsom jag ofvan fö te
haft äran nämna, i anseende till kroppens
sjukliga eller eljest onaturliga beskaffenhet,
bliiva en följd af de obetydligaste skador.
Ridd, 0. Ad. Fröt. N:o yy. ytf.
434
Den 19 April.
Man har sett kallbrand och döden inträffa efter
rifning med en nål. Döden har har verkligen
kunnat vafa oundviklig; men hvilken
skulle dock ej rysa för att dömma den rifvan,
de af med lifvet? på samma sätt kan det ringaste
våld på en felaktig kropp stundom blifva
en orsak till en oundviklig död. Det kan
nemligen t. ex. hända, att någon har en så
sjukligt uppdrifven och skör mjelte, att den
kan brista af en lindrig stöt i venstra sidan,
och all läkarehjelp blifva omöjlig; eller att
hufviidskålen är så onaturligt svag, att den med
alltför ringa våld skulle kunna bräckas. Äfven
här tyckes förbrytaren kunna göra anspråk
på skonsamhet. Inseende derföre, huru obilligt
det vore att räkna den lidandes förborgade
sjuklighet och svaghet den handlande till last,
har man, till dennes räddning och till uppfyllande
af förnuftets och samvetets fordringar,
tagit sig friheten förklara alla sådana saker
och våldsverkningar för tillfälligtvis dödande,
som blott i anseende till en viss individuel och
felaktig kroppsbeskaffenhet kunnat blifva en
orsak till döden. Man tyckes således i tysthet
erkänna, att afsigten att mörda varit mindre
tydligt ådagalagd, och förbrytaren på denna
grund böra behandlas med mera skonsamhet.
I och med detsamma synes man också
medgifva, att handlingens uppenbara afsigt och
ej dess osäkra följder böra bestämma dess brottslighet.
Huru svårt för öfrigt är det ej för
Läkaren, ja, alldeles omöjligt, att så noga utstaka
gränsorna för den normala kroppsbeskaffenheten,
att han vid alla tillfällen med full
-
Den 19 April.
435
komlig bestämdhet kunde afgöra hvilken hufvudskål
borde anses vara för svag, hvilken
mjelte för skor, hvilka blodkärl iör mycket
Utvidgade, hvilken kroppsbyggnad för klen,
O. s. V. Uti naturkropparnes oändliga nuancering
och omärkliga öfvergång ifrån den ena
ytterligheten till den andra, är det rent afomöjligt
att bestämma någon fast gräns för det
egentligen normala; och det sä mycket mer,
SOm kan hända aldrig två kroppar runnits i
naturen fullkomligt lika. Med den grund igaste
insigt och den fullkomligaste redlighet skall
derföre Läkaren någon gång kunna stanna i o*
visshet, huruvida en viss individuel kroppsbeskaffenhet
borde anses normal eller icke. Nät
en är oviss, kunna afven andra vara det; och
då skulle ju här, äfvensom i mångå andra Medico
legala mål, den obehagliga händelsen kunna
inträffa, att två lika aktningsvärde Läkare
afgålvo yttranden rakt stridande emot hvarandra,
eller att i ett Collegium saken komme af
afgöras genom omröstning.
Läkarens förlägenhet uppenbarar sig dessutom
derigenom, att han sällan tilltror sig afgifva
sitt utlåtande förr, än han haft tillfälle
att af RansakningsProocollet inhämta och
beräkna beskaffenheten och graden af det utöfvade
våldet, den mördades föregångna helsotillstånd,
m. m. Här gör Läkaren, Gud vet
med hvad ratt, egentligen ej annat, än hvad
Lagen borde ålägga Domaren, nemligen att
pröfva, huruvida den anklagade, efter våldsverkningens
beskaffenhet, kunde anses met
436
Den 19 April.
eller mindre tydligt hafva ådagalagt eri verklig
mcrdafsigt.
Likanå otjenlig vi nu sett principen vara
för den ifrågavarande delen af MissgerningsBalken
, och likaså obestämd och vilkorlig
lagskipningen i mordsaker; äfvenså bestämd
och oföränderlig i sin tillämpning skulle denna
del af Lagen blifva, om den vore byggd
på en mera moralisk grund. Huru lätt vore
det i allmänhet ej att utröna, om afsigten
verkligen varit att mörda; eller, kan hända rättare,
om handlingen varit af den beskaffenhet,
att brottslingen derigenom ådagalagt sig
åtmindstone vara likgilltig för följderna? Man
kan säga: att ingen kan dömma om en annans
afsigt. Men hvar och en menniska bör naturligtvis
anses verkligen haft det till afsigt, sorn
af dess handling sannolikt bordt blifva en
följd. Förgäfves skulle någon vilja ursägta sig
dermed, att han vid handlingens begående alideles
icke tänkte, och således ej hade någon
egentlig afsigt. Den som kan begå våldsgernmgar
utan att tänka, är derföre icke mindre
farlig för samhället, och måste, såsom ett okynnesfä,
följakdigen straffas.
Dock hvartill skulle det väl tjena att vidlyftigt
orda öfver detta ämne? Jag hoppas redan
hafva uppfyllt mitt ändamål, som var att
väcka uppmärksamheten på denna vigtiga sak,
och att blott gifva en vink till ytterligare betraktelser
deröfver.
Den 19 April.
437
Bada dessa Herr Cederschöldr Memorial be-i
gärdes på bordet.
Herr Printzenschöld, Pehr Adolf, yttrade
skriftligen till Protocoilet följande:
Flere Ledamöter af Höglofi. Ridderskapet
och Adeln hafva med sann fosterlandskänsla
afmålat den vanmngt, hvaruti landtbruk och
näringar genom oförutsedda händelser råkat,
föreslagit medel till dess upp hjelpande och
på flerahanda sätt sökt visa nödvändigheten
häraf. Ej utan största deltagande har jag härvid
fästat uppmärksamhet, och med billig förtröstan
på kraftig åtgärd, har mitt hopp lifvats,
att framtiden kan och bör visa bättre
ntsigter.
Åtskillige hafva åsyftat Landtbrukets upphjelpande
genom föreslående af Låne inrättningar,
Magaziners anläggande, Skjutsskyldighetens
afskaffande, m. m.; alla hafva med värdiga
och patriotiska tankar framställt sina meningar,
enskildte fördelar hafva måst vika för
de allmännas, allt synes lofva goda och välgörande
verkningar för det tillkommande.
Månge hafva trott sig visa orsaken till vår
närvarande tryckande ställning, åberopat skäl
och orsaker dertill, grundade på erfarenhet af
hvad som varit mer eller mindre nyttigt, och
tolkat sina meningar med sann känsla för det
allmänna bästa.
Ännu kunna dock flera orsaker uppgifvas
till vår underbalance i handels-väg, och
4 3 S
Den 19 April.
oberäknad allt hvad till luxe och öfverflöd kan
hänföras, tror jag mig skyldig fästa Tit. uppmärksamhet
på ett ämne af största vigt, ut.
bedjande mig Tit. tålamod och öfverseende,
då jag vågar framställa några tankar, kanske i
anseende till ämnets betydenhet ofullkomlige,
men som dock af tydliga skäl skola åtföljas.
Då vi tillfredsställt vårt första behof, upp.
kommer ett annat, lika nödvändigt; då vi
bafve tillräcklig föda, måste vi äfven hafva
nödig beklädnad; och skall detta sednare
amne, i grund å de jemförelser jag vill göra
emellan hvad vi håfve och behöfve, och de
upplysningar jag kan åberopa, sysselsätta Tit.
för en kort stund.
År 1813 voro i vårt land 104 Klädesfa*
briker, 20 Stofts, 37 Siden, 25 Linne och
Bomulls, 48 Strump- och 11 Bandfabriker
samt 14 Cattunstryckerier. Hela tillverknings,
värdet af dessa utgjorde 1,481,573 R:dr 20 sk.
io rst.
Enligt GeneralSammandrag för 181? års
Bevillning, befunnos af Ståndspersoner öfver 15
år, som erlade Tobaksskatt, 43,732 , Ståndspersoners
fruar och hustrur, sorn skattade för sidenbruk,
3*r,t?5, och deras döttrar I 7,31 5,
tillsammans 96,222 personer. Om vi antage,
att dessa behöfva köpa klädnadspersedlar, och
billigt tillägge några som ej röka tobak, Stadsboer
och Handtverkare, till ett belopp af 3,77S,
så håfve vi 100,000 personer eller af vår
Den 19 April.
439
25 millioners folkmängd. Vi vilje supponera,
att dessa kunna kläda sig för 33 R:dr 16 sk.
årligen , så utgör deras klädnads- behof i värde
3,333,333 R dr 16 sk. Afdrage vi nu ofvannämnda
tillverkningssumma, biifver en brist
af 1,85i,759 R dr 43 sk. 2 rst. Denna summa
måste således med Rikets redbarheter betalas.
Ingen måtte kunna bestrida, att detta mitt
tilltag ej är ganska medelmåttigt, så i det ena
som andra, och vilje vi noga räkna, skole vi
finna, att det kunde göras mycket större; men
för att undvika förebråelse att hafva misscalculerat
mig, vill jag hellre uppgifva för litet
än för mycket. s
Detta lärer således kunna anses som tillägg
af hvad som förut blifvit anfördt orsaka underbalance
på handelsvågen.
Är det en afgjord sak, att vårt Landtbruk
kan komma i den författning att fylla vårt
behof af födämnen och brännvin, tror jag
det vara lika så afgjordt, att vi kunne bekläda
oss med egna tillverkningar. Jag skall bjudå
till visa, att det sednare kan låta verkställa
sig, men vill först vederlägga några inkast,
som göras emot vår Fabrikshandtering. Månge
påstå, att landtbruket beröfvas för många
arbetande händer genom Fabrikshandteringen,
och att detta ej går an i vårt så kallade folkfattiga
land. Häremot behöfves ej mer än ett
bevis. Om England har 12 å 16 millioner
44®
Den 19 April.
menniskor, måtte desse vara i samma behof
af kläder och föda, som vi. Vi vete, att förbud
derstädes emot införsel af Spannmål är
utfärdadt, och således måtte de kunna producera
så mycket af denna artikel, som de behöfva.
Vi vete äfven, att de tillverka en
otrolig mängd Fabriksvaror, hvarmed de förse
halfva verlden. Således måste de hafva
större productionsförmåga än vi, som med våra
25 millioner ej bafve tillräcklig föda, ej
heller kunne tillverka hälften af hvad till kläder
åtgår. Detta måtte således härröra af
bättre inrättningar och att de hafva nästan
allt arbete på beting. Jag vågar påstå, att de
förra håfve vi manga i lika godhet, och hvad
hindrar oss ifrån det sednare? Ytterligare
påstås, att orsaken till deras productionsförinåga
ligger deruti, att en arbetare ej befattar
sig med mera än en artikels förfärdigande
; men detta kan äfven hos oss verkställas
, och verkställes säkerligen på våra beklädnadsfabriker,
och biifver således icke något
skäl- Ingen Nation i verlden har gifvit
så stora uppmuntringar i Fabriks-vag, ingen
gjort så stora uppoffringar för denna sak, ingen
så uppsökt förtjeusten och satt geniet i
tillfälle att utveckla sig, som den Engelska;
och häruti igenfinne videt motif som verkat.
Då Engelska Nationep började fabricera mera
varor, än som för dess behof var nödvändigt,
uppkom en stagnation i rörelsen och varuafsättningen.
Regeringen blef, genom flera tillverkares
klagan, härpå uppmärksam, sökte Jätta
exporten af Fabriksvaror, men i anseende
Den 19 April.
441
till deras högre pris, blefvo få afsättliga. Den
fann således nödvändigheten af att godtgöra
tillverkarne deras förlust på annat sätt. Exportpremier
blefvo beviljade och Fabrikörerne
härigenom godtgjorde. Samma Regering fana
äfven, att detta sätt var det lämpligaste att bernägtiga
sig ali Fabriks varuhandel öfver nästan
hela verlden. Fabrikerne tilltogo härigenom,
vinsten gjorde att alla speculerade på nya inrättningar
och fullkomnande af machineri samt
fabrikation; och detta är största orsaken, hvarföre
Engelska Faorikationer kunna säljas i andra
Länder för bättre pris, än 1 sjelfva England.
Ett mäste jag dock tillägga: Engelska
Regeringens omsorg att anskaffa tillverkarne
behöfliga penningar, dels genom lån, dels
patenter, satte dem i tillstånd att utvidga
sin rörelse och arbeta i det stora. Härigenom
uppkom en täflan Fabrikörerna emellan
att tillverka fullkomligare varor för bättre
pris. Vi håfve 104 Klädesfabriker, hvilka
tillsammannagna ej tillverka så mycket som
5 medelmåttiga i England, 25 Bomulls- och.
Linne, hvars tillverkning ej är större än 2 de
mindre derstädes; således måste \?.g Fabrikörer
hos oss lefva af samma rörelse som 7 i
England; häruti igehfinnes till någon del orsaken,
hvarföre våra Fabrikater blifva så dyra.
Om vi tillägge Stämpelafgifter, HallRätls-arfvoden
samt varornas transporterande hit och
dit, och dessutom att merändels varorna måste
säljas på 6 å 9 månaders credit, se vi en
förökad orsak.
442
Den 19 April.
Andra skälet, som uppgifves, att Fabriks,
bandteringen hos oss är olämplig, består i
följande;
Det var en tid, då Riksens Ständer fästade
synnerlig uppmärksamhet vid Fabriker,
uppoffrade stora summor, men ändamålet förfelades.
Var det konstens skull, att de, som
erböllo stora summor till Fabrikers inrättande ,
byggde Palatser och lefde kräsliga, så länge
förskottet räckte, eller var det ett bevis, att
ämnet ej dugde, fast mästaren var okunnig
och ej förfärd;gade hvad deraf kunnat blifva?
Oberäknadt dessa stora summors förlust, uppkom
ett ännu värre ondt, som ännu vidlåder.
Vår Nation fick härigenom en tanka mindra
passande dess eget värde, trodde, att vi Sven.
skar ej duge till dylika förrättningar, och tycket
för allt utländskt och vanan att döma till
dess fördel deriverar sig helt och hållet från
denna tid.
Ännu ett skäl af dem, som påstå olämpligheten
af Fabrikers bedrifvande i vårt land,
återstår. De påstå nemligen, att arbets eller
daglöner äro dyrare hos oss, än i andra länder,
och att England af denna orsak kan fabricera
varor för bättre pris. Med nogare
kännedom af saken , med uppmärksammare
jemförelse af myntvärde, och med mindre oveldighet
att rätt bedöma omständigheter, lära
mångå kunna bevisa motsatsen, och fordras
mera, än att hafva varit i England (hvilket
ej är någon förtjenst, om icke något godt
Den 19 April.
443
derigenom vunnits), för att påstå sig hafva
kännedom af arbetsclassens behof, eller hvad
den nödvändigt måste hafva för att kläda och
föda sig? För någon tid sedan hade jag den
kännedom, att en spinnare i Manchester betaltes
med 2 gånger större arbetslön, än i Dannemark,
och denne vida mer än i Sverige.
Dessutom behöfves ej större skäl än det, att
då någon utländning införskrifves, måsteMen
mångdubbelt betalas, och om så är, att arbetslöner
hos oss äro dyrare än i andra länder,
lönar det ju ej mödan producera hvarken
Spannmål eller Klädnadspersedlar med eget
folk, ty vinsten bör ju hitlocka utländningar?
Jag
tror mig nu hafva ådagalagt, hvad
jag mig åtog i bevisningsskyldighet mot alla
tviflare af Fabrikshandteringen, och skall med
Tit. tillåtelse söka visa, huru det är möjligt
åstadkomma vårt behof af nödig beklädnad.
Snart 20 års erfarenhet och arbetande, så
inom sorn utom Riket, uti Fabriks väg, hoppas
jag till någon del rättvisar min dristighet
att höja min röst i denna för Staten så
nödvändiga näringsgren.
Att alla förbud emot utländska varors införsel
och förbrukning medverka till någon
del Fabrikers uppkomst, är visserligen en sanning;
men så länge vi behöfve utländska varor
till fyllnad i vårt klädnadsbehof, kan detta
i hela dess vidd ej låta verkställa sig, ty
444
Den t o April.
det sorn nödvändigt behöfves skall på ett eller
annat sätt inkomma. Jag tror således, att
sedan utrönt blifvit, hvad som egentligen är
vårt behof, oberäknadt allt öfverflöd sorn kan
undvaras, ej annan författning till Fabrikers
uppbjelpande bör äga rum, än en någorlunda
dryg tull afgift. Med dryg menar jag ej
så utomordentlig, utan endast så proportionerad,
att det ej lönade risquen lurendräga. I
annat fall skall det behöfliga likväl inkomma,
Staten förlora tullmedel, och Fabrikörerne, i
anseende till tull - afgiftens försvinnande, undersäljas.
Dock tror jag äfven, att Fabrikören
skall fåfängt bemöda sig att sålja sina varor
för godt pris, så länge han ej kan arbe--  ta i det stora, och att aldrig rätt goda varor
komma att produceras, så länge ej täflan Fabrikörerna
emellan förefinnes. Dessutom så
länge varor, hvilka i Riket tillverkas, kunna
lurendrägas, stående lån emot låg renta ej
kunna erhållas, skall hvarken det ena eller
andra låta verkställa sig; men af egen och andras
erfarenhet påstår jag, att hvilken Fabrikör
som rätt förstår sin sak, som har ära
och fosterlandskänsla, som vill inskränka sin
lefnad till måttlighet och nödig utkomst för
sig och familj, bör och kan, genom de medel
jag här nedanföre kommer att föreslå, producera
varor för billigt pris i lika godhet med
utländningens, och att således få införskrifningar
i en framtid komma att äga rum.
Ännu har ingen visare Låne-Inrättning 1
vårt Iand blifvit vidtagen, än vår Manulactur^
Den 19 April.
445
Discont, der lånebeloppet bestämmes efter tillverkningens
storlek, och ingen lånefond är på
säkrare grunder fotad, ty den låriberättigade
måste nödvändigt visa, att han verkställt något,
att han har nödiga kunskaper; och är
jag fullt öfvertygad, att utan denna låne-inrättning
existerade ej någon Fabrik, som tillverkade
klädnadspersedlar.
Att Manufactur Discontfondens välgörande
verkan i samma mån aftager och blifver
otillräcklig, som tillverkningafne förstoras, är
en otvifvelaktig sanning, och vågar jag ödmjukast
lemna tilt Tit. behjertande, att vidtaga
urvägar, som kunna tjena till ett godt
ändamål och förekommande af den antagande
goda verkan, nämnde inrättning åstadkommit.
Hvad för öfrigt skulle bidraga till Fabrikers
fullkomnande vore, att kunnige män fin.
go på Manufacturfondens bekostnad göra resor,
för att bese det nya, det märkvärdiga,
som, synnerligast i England, de sednare åren i
Fabriks-väg blifvit effectuerädt; och tror jag
vi nyligen håfve säker anledning bedömma
sådana resor nyttiga, då vi öfverse hvad af
de 2:ne män, som för Götha Cauais räkning
i England reste, blifvit verkstäldt.
I grund af hvad jag haft äran inför Tit.
anföra, vågar jag ödmjukast föreslå:
i:o Att Manufactur-Discontfonden måtte årligen
betydligen okas, ej af StatsCassans
I
446 T)en 19 April.
påräknade medel, utan genom afgift I
allt öfverflöd; ty det lärer vara en sann
Statsprincip, att låta ett ondt, som ej
kan förekommas, tjena till goda ändamåls
vinnande. Vi håfve flera öfverflödsvaror,
sorn genom vana blifvit ett oundgängligt
behof, och hvad billigare, än
att förbrukarne vidkändes en afgift i den
mån de skada Staten? Dessa varor äro
mångfallcliga, såsom utländsk Tobak, Vin,
Caffe, Thé m. fl. d-, och förmodar jag,
att ingen skulle härigenom ruineras, men
Staten komma i tillfälle befordra något
godt, sorn ej hade svåra följder. Skulle
detta ej låta verkställa sig, hvaruti jag
finnér ingen svårighet, förenar jag mig
till alla delar och instämmer uti det project
Hans Excellence m. m. Herr Grefve
Ruuth förlidne Plenidag afgaf.
2.'o Att de Fabrikörer, som någorlunda i
det stora sökt uppbringa sin Fabriksrö.
reise, hvilka visat sig äga fullkomlig kännedom
af allt, som till des Fabriks handtering
hörer, samt uppvisat goda varor
till någorlunda godt pris, blefvo berättigade
till förskotts-lån, hvilka på längre
eller kortare tid fingo i rörelsen innestå.
g;o Att ett res-stipendium af ManufacturFon*
den, hvartannat eller hvart tredje år, beviljades
den Fabrikör, inrättare eller bedrifvare,
som visat sig hafva stadgad
kunskap i Fabriksmechanik och kännedom
Den 19 April.
447
i utöfning af allt, hvad till Fabriks handtering
hörer.
4:0 Att alla behöfTga rudimaterier, som inom
landet ej kunna i tillräcklig mingd
vara att tillgå, matte tullfritt fa inkomma.
5:0 Att alla tull - auctioner å i beslag tagna
lurendrägeri - va<or aldrig mer matte tillåtas
på andra vilkor, än att vatorna exporterades.
Öfvertygad om den goda verkan förenämnde
skulle åstadkomma, får jag af Tit.
ödmjukast anhålla, att dessa mina oförgripliga
tankar blifva med öfriga Respectiva Stånden
cornmunicerade, för att sedermera till det
förlidne Plenidag beslutna Utskott behörigen
remitteras och till granskning öfverlemnas.
Communication med de öfriga respectiva
Stånden af det nu upplästa Memorial blef
Författaren tillåten, men rörande den begärda
remissen till det särskildta Utskottet, erinrade
Herr LandtMarskalken, att detsamma ännu ej
vore af de öfriga RiksStånden bifallet.
Herr Printzenschölds Memorial lades på bordet.
Grefve Schwerin, Fredrik Bogislaus, hemställde
, om icke Ridderskapet och Adtln
skulle anse nödigt att genom en Deputation
communicera de öfriga RiksStånden sitt i stata
Plenum fattade beslut, om förordnande
af ett särskildt Utskott.
443
Dm 19 April
Friherre Bcye^ Ludvig, erinrade, att sådant
icke kunde äga ram förr, än ProtocollsUtdraget
derom vore justeradt.
I anledning häraf företogs genast till justering
följande :
Utdrag af protocollet, hållet i HögloftRidderskapets
och Adelns Plenum,
e. m. den 17 April j S15-
S. D. I anledning af den särskildta uppmärksamhet,
som vid detta Riksmöte synts
vara fästad vid allmänna hushållsämnen samt
ett skadligt öfverflöd, ansåg Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, för sin del, tjenligt, att ett
särskildt Utskott, bestående af sex Ledamöter
af hvarje RiksStånd, måtte förordnas, hvilket
skulle åligga , att till Riksens Ständer afgifva,
för att derefter till Kongl. Maj.ts Nådiga
afgörande öiverlemna-, en allmän öfversigt
af Rikets närvarande eeconomiska
ställning, samt derjemte hafva ett särskildt
afseende fästadt på med en att hämma yppigheten
, och att, efter undersökning om umbärligheten
af vissa utländska varor, i möjligaste
måtto inskränka deras införsel och förbrukning:
uti hvilket beslut de öfriga respectiva
Stånden skulle vänligen anmodas att sig
med Ridderskapet och Adeln förena. Ut supra.
Hans Excellsnce Herr Grefven och Landt Marskattens
härefter gjorda proposition till godkännande
-
Den 19 April
449
kännande af detta ProtocollsUtdrag h!ef med
ffa och Nej besvarad.
Grefve Lantingshausen, Albrecht, anmälte
sig och uppläste ett så lydande
Ödmjukt Memorial.
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln uti
sista Plenum biföll Herr Grtfve Morners Memorial
angående ett nytt Utskotts sättande,
som hade att föreslå nödiga inskränkningar af
öfverflöd och yppighet, blef detta Utskott,
enligt Herr Grefve Schwerine anförande, äfven
uppdraget att pröfva och föreslå allt, hvad
som uti närvarande omständigheter kunde anses
gagneligt för allmänna iur hållningen. Härvid
får jag, såsom den der har äran vara Ordförande
uti allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
vördsammast till Höglofl. Ridderskapets
och Adelns ompröfvande framställa
några erinringar, endast till vinnande af
upplysning, huru med handläggningen af de
ärender, som till bemälte Utskott blifvit remitterade
härefter, och i anledning af det nya
Utskottets utvidgade befattning, skal! förhållas.
S'örre delen af de Memorial och Yttranden
till Protocollet, som till allmänna besvärs-
och OeconomieUtf.ka:tet blifvit frän alla
RiksStånden remitterade , innehålla just
samma ämnen, som skulle komma under det
nya, af Höglofl. Ridderskapet och Adeln föreslagna,
Utskottets pröfning och beredning ,
några af dessa Memorial. hafva ock redan af
Eidel, u. Ad, Prat. N:o 57,
45°
Den 19 yJpril.
OeconomieUtskottet blifvit till granskande före»
tagna. Gränsen emelian det nya och OeconömieU
Bkottets göromål tillhör hvarken mig
elier OeconomieUtskottet att bestämma, men
att de i flera afseenden få enahanda befattning,
tyckes vara otvifvelaktigt. Det billiga miss.
troende jag hyser till egen skicklighet skulle
ock mart komma mig att yttra den önskan,
det ämnen af så mycken vigt, och som så
nära röra den allmänna väliärden, sorti de,
hvilka vid detta Riksmöte påkalla Riksens
Ständers behjertande, mat e af det nya Utskottet
ensamt behandlas; men, mine Herrar!
ibland OeconomieUtrkottets 48 Ledamöter linnas
Män begåfvade både med skicklighet och
erfarenhet uti allt det som med allmänna hushållningen
äger gemenskap, och lärer det väl
tillhöra dem att, i egenskap af UtskottsLedamöter,
yttra sig olver alla de ärender, som
ifrån de samlälte RiksStånden blifvit till deras
utlåtande remitterade.
Önskligt hade varit, att det nya Utskottet
blifvit proponeradt, och gränsen för dess befattning
bestämd, om icke vid Riksdagens början,
dock något tidigare än 6 veckor derefter;
då hade icke, som nu handt, OcconomieUtskoitet
blifvit försatt uti ovisshet, angående
Viddén af dess åtgärder, vid de till detta
Utskott remitterade ötverläggningsämnen. Det
är ock för att undanrödja all tvekan , som
hos img och Utskottet kunde uppstå, angående
dess åliggande att fortfara med beredningen
al alla de till Utskottet remitterade mål,
Den 19 April.
Utan undantag, som jag önskade erhålla Högloft.
Ridderskapets och Adelns bestämda yttrande.
Möjligtvis skulle härigenom olika
utlåtande öfver samma ämnen bbtva RiksStåndens
Plena meddelade, dervid vore likväl ingenting
förloradt, om icke tid Och arbete;
men hvem Vore väl icke beredvillig tili dessa
Och flera uppoffringar, då det angår allmänt väl?
I anledning af hvad jag haft äran anföra,
är min vördsamma anhållan , det Höglofl.
Ridderskapet och Adeln täcktes bifalla, att Allmänna
Besvärs- och Oeconom eUtskottet måtte
till Plena inkomma med Beiänkanden rörande
alla till Utskottets handläggning förviSta
ärender, oansedt flera af dessa nu mera
komma under det nya Utskottets behandling.
Grefve Litljener antz, ohan Wilhelm: jag
kan icke dölja, att med den nu upplästa redäction
af ProtocollsUtdraget stor anledning
till collision, i min tanke, kunde uppstå.
Det nya Utskottet tillkom väl på sitt sätt i
anledning af Hans Excellence Herr Grefve
Rnuthr och Herr Presidenten Grefve Mörners
Memorial; men den förnämsta befattning, som
Höglofl. Ståndet åt detta Utskott lemnade,
biet, om minnet icke alltför mycket bedrager
mig, stadgad genom Herr Grefve vnn Schwerins
anförande. Jag tror, det all fråga om collision
skulle försvinna, och det åsyftade ändamålet
fullkomligen vinnas, om redactionen blefve sålunda:
Att Ridderskapet och Adeln beslutlt
formerandet af ett Särskildt Utskott, hvats fö
-
452
Ben 19 April,
remal skulle blifva utredande af orsakerna till
dea 1 aila orter af Riket öfverklagade förlägenhet
i allmänna Rörelsen, samt säkraste sättet
att densamma afhjelpa} och i sammanhang
dermed, upprättandet af underdånigt project
tili hämmande af den tilltagande luxe, som sy*
n‘s hota med ett ytterst skadligt inflytande
på Rikets handelsvåg.
Herr Pålman, Otto Fredrik, yttrade, att, elur?
ru h-än äfven ansett nödigt att närmare bestämma
de göromål, som skulle sysselsätta det al Ridderskapet
och Adeln, förlid ne Plenidag, beslutade
Utskottet, och att collision lätt kunde
uppstå, så framt detta Utskott samt Allmänna
Besvärs* och OeconomieUtskottet möjligen kotnme
att med samma ämnen sig befatta} hade
han likväl trott en sådan åtgärd kunna uppskjutas,
tills man . blefve underrättad om de
öfriga respectiva RiksStåndens Beslut rörande
det Nya Utskottet. Men då fråga nu uppstått,
att närmare bestämma en gräns emellan dessa
båda Utskotts göromål, ansåg han det säkraste
sättet dertill vinnas, om Höglofl. Oeconomie-
och BesvärsUtskoitet blef anmodadt att
till det Nya Utskottet aflemna alla sådana Memorial,
som innehöllo frågor af ett oskiljaktigt
sammanhang med dem, som Ridderskapet och
Adeln redan beslutat skola af detta Särskildta
Utskott behandlas.
Grefve von Schwerin yttrade sig tro, att då
i ProtocollsUtdraget blifvit intaget, det Utskottet
borde yttra sig i allmänhet öfver landets
Den 19 April.
453
Geconomiska tillstånd, och icke öfver StAndsLedamöters
enskildta Memorial, vore gränslinien
derigenom uppdragen, och någon collisioa
emellan detta särskildta Utskott och de
öfriga Utskotten icke att befara; för öfrigt
trodde Herr Grefven, att om Ridderskapet
och Adeln behagade antaga Grefve Lilliencrantz1s
project, skulle ändamålet lika Väl vinnas,
som genom den nu till justering upplästa
redaction.
Grefve Lmt ing snau sen Hemställde först, huru
det ville blifva möjligt att utur så manga
Memorial, som blifvit till OeconomieUtskottet
remitterade, göra sådana sammandrag,
som skulle tydligen utreda, hvilka ämnen
borde tillhöra det särskildta Utskottet: de
skulle alltid, i Herr Grefvens tanka, komma
att blifva ofullständiga. För det andra, kunde
Herr Grefven icke medgifva, att OeconomieUtskottet
icke skulle kunna medhinna de ämnen,
som blifvit till dess handläggning förviste}
och i alla fall föreslog Herr Grefven,
att, ehvad befallning det särskildta Utskottet
kunde få , OeconomieUtskottets yttrande rätt
likväl måtte vara detsamma förbehållen.
Grefve 1 Alij ener antz: Så mycket jag instämmer
med Grefve Lantingshausen, att en alltför
olämplig blandning skulle uppstå, om det
nya Utskottets befattning uttrycktes med öfversigt
af Rikets allmänna oeconomiska ställning,
samt 1.11 Utskottets handläggning öfverletnnades
större eller mindre del af de åren
-
454
Dm i (j April.
der, sorn blifvit eller böra blifva till Höglofl.
OeconomieUtMtottets beredande hänskutna,
så omöjlig synes mig någon collision, om det
nya Utskottet endast sysslosättes med tvenne
besiämda ämnen, hvaraf det ena, och i min
tanka d t angelägnaste, nemligen: Undersökningen
om orsakerna till den i allmänna röreken
yppade stagnation, och sättet att den
afhjelpa, icke är en Oeconomisk, utan en Finance-fråga.
Jag beder att Höglofl. Ståndet täcktes inse
, ej allenast angelägenheten af en föreskrift,
sorn uttrycker Ståndets syftemål, utan ock
nödvändigheten att med de öfriga respectiva
RiksStånden communicera det fattade beslutet,
innan de vidtaga sådan åtgärd, hvarigenom
detsamma till krafters verkan förfelas.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning af
hvad som blifvit yttradt, anhåller jag upp.
lysningsvis 1a nämna, att ingen fråga kan tipp.
stå om rättigheten att tillsätta nya Utskott,
eller om af hvad natur frågor böra vara, som
Riksens Ständer remittera till ett särskildt Utskotts
arbetsförmåga, och att då de anse ett
eller annat Utskott icke kunna medhinna utarbetandet
af flera mål, än dit redan blifvit
remitterade, till ett nytt särskildt Utskott remittera
alla ytterligare motioner, ehvad de
angå ftnanciella eller ceconomiska ämnen.
Besluten, att ett särskildt Utskott skall
tillsattas och om hvilka mål, som dit redan
äro remitterade, kunna icke andras; bär är endast
Iråga, om 1’rotocollsUtdiaget är enligt med
Dm 19 April.
455
besluten, hvartill öfverläggningen nu torde
böra inskränkas.
Herr Silverstolpe, Gustof Abraham: Så mycket
jag kan påminna mig, gjordes proposition
i förra Plenum om tiUsättandet af ett särskildt
Utskott, i anledning af Presidenten Herr Gref.
ve Mörners Memorial, hvari ett såd-ant föreslogs.
Denna proposition blef af Ridderskapet
och Adeln med Ja besvarad, och det särskildta
Utskottets tillsättande sålunda brslutadt.
Men efter det propositionen gjordes och
besvarades, uppstod discussion om en närmare
bestämning af detta Utskotts befattning, än
den, som genom Grefve Mörners Memorial redan
var uppgifven. Hans Excellence • Herr
Grefve Ruuth hade i sitt på bordet hvilande
Memorial föreslagit ett dylikt Utskott, att, i
anledning af Herr af öhrs motion, anställa en
noga undersökning till utrönande huruvida flera
eller färre af nu till införsel tillåtna varor
må kunna i Riket umbäras, och i följe deraf,
så vidt möjligt och lämpligt vara kunde, tillåtelsen
af främmande varors införsel samt bruk
och nyttjande i Riket blifva inskränkt. Den
nära slägtskapen mePan detta förslag och Herr
Grefve Mörners ledde, att äfven denna frågas
upptagande åt det redan beslutna Utskottet
uppdrogs, då slutligen Herr Grefve Schwerin
föreslog att utvidga detta Utskotts verkningskrets
derhän, att samma Utskott skulle anmodas
att uppfatta en tafla öfver Rikets hela
ceconomiska ställning , utreda dess orsaker och
föreslå medlen till bjGp, i synnerhet till öf
-
4)6
Den 19 April.
verflödets hämmande. Denna disaission för*
anledde en ny proposition tili en närmare bestämmelse
om Utskottets befattning^ och då nu
ineningarne synas delade om denna bestämning,
lärer ingen annan skiljesnjan kunna finnas
i denna strid, än sjelfva Protocollet, som
upplyser innehållet af den till ett sådant bestämmande
gjorda sista proposition, hvilken,
då den med Ja besvarades, synes mig vara
det enda rättesnöret för uppfattande af det
ProtocollsUtdrag, som nu är under justering.
Undertecknad RiddarhusSecreterare utbad
sig, att efter det af honom förda MemorialProtocoll,
hvilket på förlidne gårdag icke hunnit af
honom redigeras, upplysa, det Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken hade gjort
tvänne propositioner i detta ämne. Genom bifallet
till den lörsta hade blifvit afgjordt, att
ett särskildt Utskott skulle förordnas, hvilket
skulle äga att upptaga de uti presidenten Grefve
Mörner* och Hans Excellence Herr Grefve
Ruuth* Memorial innefattande ämnen. Genom
bifallet till den andra hade llidderskapet och.
Adeln beslutat, att Hr Friherre af Wetterstedt*
Och Hr Friherre Lagerbielke* anföranden skulle
tjena till grund för bestämmandet af gränsorlia
för det särskildta Utskottets befattning. E*
mellan bägge dessa Herrars yttrande hade
den slags skiljaktighet varit, att Friherre La.
gerbjelke egentligen utmärkt, hvarmed detta Utskott
icke borde lå sig befatta, och Friherre
af Wetterstedt besämdt föreslagit befattningen:
och hade det således varit etter detta sedna-;
Den 19 April.
457
re egentligast, som undertecknad redigerat
Protocoi IsUtdraget. Detta ProtocollsUtdrag mätte
nu vara enligt medRidderskapets och Adelns
önskan, eller ej, trodde uhdertecknad, att efter
de upplysningar han nu lemnat, det enda å
tersiående öfverläggningsämnet, grundadt på
Herr LandtMarskalkens sista proposition, måste
vara, huruvida Hr Friherre af Wetterstedt*
och Friherre Lagerbjelke* gjorda förslag kunde
sammanjemkas till bestämmande, af Ridderskapets
och Adelns beslut.
Undertecknad uppläste derefter så väl Friherre
Lagerbjelke* som Friherre af Wetterstedt*
införanden, sådana de blifvit honom förlidne
gårdag af bemälte Herrar sjelfva tillställde: innehållandes
det sednare följande ordalag, hvilka
undertecknad förmälte hafva tjent till grund
för det af honom författade ProtocollsUtdrag,
remligen: att Utskottet borde få 5’sig uppdraget,
att till Riksens Ständer inkomma, för
5 att derefter till Kongl. Maj:t Nådiga afgörande
öfverlemnas, med en allmän öfversigt af
’’Riket* närvarande Oeconomiska städning, jemte
”särskildt afseende på medlen att hämma öf5,
verflödet, och att, efter undersökning af de
5 mest umbärliga utländska varor, så vidt möj.
''ligt vara kan, inskränka deias införsel och
”förbrukning inom Riket.”
Friherre Boije, Ludvig: Vördsammast an*
häder jag att få göra Höglofl. Ridderskapet
oc! Adeln uppmärksamma på distinctionen af
frågan. Herr Friherre Cederström har visserli'
45S
Den 19 April,
gen rätt deri, att ProtocolisUtdraget måste öf.
verenssfämma med beslutet; trnn frågan nu
är just derom, hurudant beslutet verkligen
varit. Då man torde böra antaga, att en gjord
och besvarad proposition är derigenom att anse
såsom justerad; och »ian påminner sig, att
Hans Excellences Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition var af följande ordalydelse:
Bi ‘aller Höglofl. Ridderskapet och Adeln
det af Herr Presidenten Grefve Marner
och Hans Excel ience Herr Grefve Ruuth före*
slagna Utskott, samt vidare, att denna proposition
blifvit med allmänt Ja besvarad; sä sy.
nes tnig också vara tydligt, att det är i dessa
Herrars Memorial, sorn naturen och bestämn
elsen af det beslutade Utskottet skall sökas.
Var det af dessa Herrar uppgifna föremål äfven
financielt, så måste väl också Utskottet
icke nu mera kunna inskränkas till blott ceconomiskt,
eller till blott frågan om öfveiflödet;
ty aldrig har det kunnat vara hvarken
HofCanzleren Friherre af Wetterstedt* eller
StatsRådet Friherre Lagerbjelker afsigt, att i deras
efteråt afgifna yttranden gifva åt Ståndets
beslut en annan rigtning, än beslutet äg1-  de, eller deri verka någon inskränkning; och
den proposition, som derpå följde, lärer således
icke heller kunna antagas i sådant förstånd.
Skulle härom vara tvänne meningar,
så öfverlemnar jag, huruvida aigörandet deraf
bör följa på en partiel justering af Protocollet,
och om ej dermed bör uppskjutas in ill
Protocollet i hela sin fullständighet kan justeras.
Den 19 April.
459
Friherre Lagerbjelke, Gustaf: Vid frågan
o:n det nya Utskottets bestämmelse och 0111-  fattningskrets, anhåller jag om benäget tillstånd,
först att åberopa hvad jag förlidne Måndag
i detta afseende hade den äran anföra,
och dernäst att få tillfoga några anmärkningar.
Mm tanke har ej varit att föreslå några
nya eller tillfälliga gränsor för det blifvande
Utskottets befattning; jag har endast vidrört
den slags gräns, som sakens natur och, måhända
, äfven sjelfva Constitutionen synes utstaka.
Men i så vidt omfattande ämnen, hvilka
de till grund för beslutet lagua tvänne Memorial
uttryckligen innehålla eller nödvändigt
förutsätta, har jag äfven ansett den omnämnda
constitutionella gränsen vara den enda ;
all inskränkning derutöfver har jag trott, och
tror ännu, kunna förfela ändamålet. Då Utskottet
i allt fall end .st har en beredande och
föreslående befattning, och Riksens Ständer
sjelfve såsom förslag eller önskningar öfverlemna
sådana anstalter till allmänt bästa, som af
högsta magtens beslut och utfärdande bero,
hvilken inskränkning vore väl lämplig uti den.
na deras rätt att föreslå och önska allt hvad
de för Riket nyttigt eller nödigt anse? ingen.
Allmänna Rikshushållningens vidt utgrenade
delar äro alla likasom sammanfogade i en
kedja; och ju vigtigare  tilläggom det oför
stal
dt —ju betänkligare ställningen är, ju fastare
och tatare måste länkarne vara. Besinnoin
äfven, mine Herrar! att de uti båda Memorialen
innefattade föremål svårligen kunna
alhandlas utan i sammanhang med andra ,
Den icj /Iprii.
ej mindre viktiga, ärenden, som dertill närma
sig*, dessa åter stå i samband med ännu flera:
alia likasom inympa sig på hvarandra, om
detta uti ryck tillåtesj framdeles inkommande
Memorial och Dictamina kunna äfven tillfoga
ämnen af ej mindre inflytelse på det nya
Utskottets föremål, beredande af förbättring i
Rikets allmänna hushållning, rörelse och näringar.
Alia äga lika rätt att granskas och utredas.
Jag vågar således iterera min redan
yttrade vördsamma förmodan om det nya
Utskottets befattning, som torde blifva, att,
med anledning af uti RiksStånden väckta frågor
eller motioner, bereda och föreslå alla
sådana Allmänna Riksnushållnings- och administrativa
anstalter, som, utan att directe röra
vid de egentliga PenningeUtskottens bestämmelse,
likväl s å i nära gern nskap med RiksFinanceSystemet,
och deruppå kunna äga större
eller mindre inflytelse
Hvad
slutligen beträffar dm af en värd
Ledamot i detta plcno väckta fråga, om en befarad
collision med Riksens Ständers Oeconomie.
och BcsvärsUtskoit, kan jag endast dervid
åberopa hvad jag redan förut anfört om
nödvändigheten att, så vidt möjligt är, undvika
alla eoUisroner. I detta sednare afseende
är gränsiinien, jag bekänner det, svårare
att utmärka. I allmänhet torde dock kunna
sägas, att Oeconomie- osh försvarsutskottet,
sorn af Constitutionen är föresedt, i följe der»
af hufvudsakligen sysselsätter sig med ärenden
af en foresedd beskaffenhet. Dessa, så
De;i t 9 Jpril.
nära de än uti deras sammanlagda omfattning
kunna röra det heins väl, delas likväl genom
sakers natur och tillkomna enskildta besvär*
eller ansökningar, merendels uti loenia ansta!-  ter, och äfven der deras egenskap är turna
allmänt omfattande, åsyfta de rättelser elier
förbättringar, hvartill tid och erfarenhet småningom
gifvit anledning, nun sorn mera
sällan tillkommit af oföiesedda orsaker. Det
nya Utskottet åter är en ovanlig anstalt, den
Höglofl. Ridderskapet och Adeln ansett nödvändig
i afseende på en ovanlig sakernas stell,
ning. Öfversigten af det hela, åtmirdstone i
närvarande fall, och endast i detta, synes således
vara detta Utskott ämnadf
-
Denna discussion afbröts genom anmälan
om ankomsten af t vänne Konungens CabinettsKatnmarherrar,
Friherre Koskull och Grefve
Brahe, hvilka, å Kongl. Majtts vägnar, inviterade
Ridderskapet och Adeln att följande
dagen, den 20 April, klockan 12, å RiksSalen
vara närvarande vid Hans Kongl. Höghet
Prins Oscars afläggande af Tro och Huldhets-ed
åt Hans Kongl. Maj t.
Sedan Herrar Kammarherrar blifvit utbeledsagade,
återtogs öfverläggningen.
Friherre Cederström, {Jacob, trodde, att det
ej vore enligt med ordningen att göra afseende
på en partiel justering af bitar ur ett Pro
-
462
Ben 19 April.
tocoll, och att, då skiljaktigheter uppkomma
rörande rätta meningen af ett beslut, vore det
rättast a:t uppskjuta öfverläggningen till dess
hela Protocollet kunde ju-teras och derefter
tjena till grund för granskningen. För öfrigt
ville han, i afseende på förevarande fråga,
erinra, att det icke vöre Remissen till något
visst Utskott, som afgjorde huruvida något mål
vore önsknings-mål eller beslut-mål, hvarpå
äfven bevis sig företett med frågan om Conscriptionen
vid 1809 års Riksdag, öfver hvilken
Riksens Ständer, enligt ärendets natur,
hade utöfvat sin beslutande rätt, oaktadt målet
hade blifvit af OeconomieUtskottet behandladt.
Grefve Lilliencrantz: Alla instämma i bemödande
att förebygga all collision med andra
Utskott, men yttra så olika tankar om
medlen dertill, att sjelfva behofvet af ett särskildt
Utskott, som var så allmänt erkändt,
nu synes blifva tvifvelaktigt. Jag frågar å nyo,
huru skall collision med OeconomieUtskottet
uppstå, om det förstberörde Utskottet inskränktes
inom 2:ne bestämda ämnen, hvaraf det ena
och förnämsta är af financiel egenskap, och
likväl sådant, att det på intet sätt tillhörer Hög*
lofl. Stats- och BancoUtskotten, förr än fiåga
uppstår om något bidiag af RiksgäldsContoiret
eller Banken. Hvad protocollsUtdragets justerande
angår, så finner jag intet hinder att det
ju kan ske, oaktadt hela Protocollet för förra
Plenum icke är färdigt att förut justeras. Ty
gåda»t har flera gånger skett, och Ridderskäpet
och Adeln hade säkerligen lika väl förr,
Den 19 April.
463
som nu, sådant afslagit, om det hade ansetts
obehörigt eller inconstitutioneit.
Grefve Lantingshausen yttrade sig anse O conomieUtskottets
befattning tydligen vara beställd
genom följande ord uti RiksdagsO.dningens
34. § ”Allmänna Besvärs och Oeco*
”nomieUtskottet,sammansatt af Fyratioätt 1 Medlemmar,
skall, enligt 5 3- och 89. §• §■ i Re”geringsFormen,
anmärka brister i de allmänna
Hushållnings-anstalterne och förändringar
”deruti förestå, samt upptaga alla hos Riksens
”Ständer uppkomna frågor om förändring, förklaring
och upphäfvande af Lagar och Författningar,
sorn Rikets allmänna Hushållning
”röra 3 0111 sådane nya Lagars stiftande och
”0111 grunderne för allmänna Inrättningar af
”alla slag, ehvad de röra Uppfodrings och
”Undervisningsverken, allmänna Fattigvården,
”Landthushållningen , Bergverken , m. m.”
Häraf syntes tydligen, det OeconomieUtskottet
ägde att behandla mål rörande den allmänna
Hushållningen. Mål af enahanda beskaffenhet
vore äfven till ett särskildt Utskott hänviste.
Om således ett sådant tillsattes, vöre OeconomieUtskottet
öfverflödigt. Herr Grefven yttrade
sig för öfrigt hafva i sitt i dag upplästa
Memorial uppgifvit det förslag, att Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet nate
till Plena inkomma med Betänkanden rörande
alla till Utskottets handläggning förvista äre.nder
, oansedt flera af dessa nu mera komme
under det nya Utskottets granskning; och anhöll
Herr Grefven, att Herr LandtMarskaikea
465
Den 19 April.
å detta hans förslag behagade göra proposi
-
Herr von
gerr.a uppehålla "Riddérskapet och Adelil vid
ett ämne, hvarom redan så mycket blifvit
taladtj men tinner mig dock föranlåten att förnya
min i sistlidne plenum gjorda erinran,
att egentliga föremålen uti Herr Presidenten
Grefve Mömers och Hans ExcellenCe Hr Grefve
Ruuth t Memorial äro ganska olika: Herr
Grefve Mömers nitälskar för den öfverdrifna
Importens mindskning, och att bruket af öi*
Verflödsvaror må inskränkas, samt att råd och
medel till ändamålets vinnande skulle af ett
särskildt nytt Utskott föreslås j Hans Exo lience
Grefve Ruuth instämmer väl också deruti, att
grundvalen till all klok Finance bestode deruti,
att Importen af utländska varor icke öfverStege
Exportens värde, och att, vid Handelsvägens
gynnande öfvervigt, silfver infördes
och intoge den ideala sedelns ställej men hufvudföremålet
af Hans Excellences Memorial går
derhän, att åt Jordbrukare skaffa ett nödigt
förlag, eller temporaira pennioge-lån, intecknade
i Fastigheter emot en lindrig renta å 3
procent, och 3 procents amortissement af Capitalet,
och detta allt i förening med andra
Idoka anstalter till Spannmålsprisets stadgade
värde, och åtnjutande af en oinskrä- kt näringsfrihet.
Hans Excel lence Herr Grefve Runth
föreslår icke sjelf, att dess Memorial skulle
blifva ett ämne för ett nytt Utskott, utan, rom
orden
IL
Deli 19 April. -
465
orden lyda , remitteras tilt behöriga Utskott; mea
vid öfverläggningarna tyckas de fleste talare
vilja hänskjuta tiil samma particuliera Utskott
bägge välbemälte Heriar Grefvars Memorial,
hvilkas föremål förefalla mig Hmmelsvidt skilda
ifrån hvarandra. Om nu pluralitet®!! stanrar
i detta beslut om en gemensam remiss till
det föreslagna nya Utskottet, så synes antalet
af ö Ledamöter af hvart Stånd visserligen
vara för litet, utan behöfdes dertill 8 till io
Ledamöter, så att de kunde fördelas i tvän*
ne Divisioner, som slutligen ingåfvo till Utskottets
Plenum sina utarbetade JBetänkanden»
Till förekommande af befarade collisicner och
olika beslut i Oeconomiemål och Penning.dispositioner,
anser jag radligast, att tvänne Ledamöter
deputerades eller valdes från Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet, en från
BancoUtskottet, och en från StatsLJtskottets
RiksgäldsDivision , hvilka vid nödiga tillfällen
kunde rådföra sina behöriga Utskott. Desse
nämnde kunde sedan förstärkas med 4 till 6
andra kunniga Ledamöter, ehvad de voie vid
något annat Utskott engagerade eller ej. Sorn
emedlertid nästan alla Utskotts Ledamöter
hvar förmiddag vid sina vederbörande Verk ,
då ej Plenum infaller, äro sysselsatte, afser
jag icke, huru de en ny befattning kunde
sig åtaga, om ej eftermiddagarne dertill användas.
Herr Friherre af Wetterstedt, Gustaf, yttrade
sig, att, ehuruväl, enligt Herr Landtman*
Ridd. 0. Ad. Prot, N:o 59. 60,
466
Den 19 April.
skalkens af Ridderskapet och Adeln bifallna
proposition, gränsorna för det särskildta Utskottets
befattning borde bestämmas efter hans
Herr Friherre af IFeA ter s1 edis
samt Friherre
Lagerbjelke* anföranden, var likväl Ridderskapets
och Adelns beslut icke af dessa anföranden
motiveradt, utan läge grunden för
"beslutet uti Herr Presidenten Grefve Mörner*
och Hans Excellence Herr Gref ve Ruuth* Memorial.
Han underställde alltså, 0111 icke det
vore efter dessas innehåll, sorn det särskildta
Utskottets befattning borde bestämmas, och
icke 'egentligen efter Herr Friherre af Wetterstedt.
t anförande, helst de ordalag, som han i
sitt yttrande nyttjat, blifvit af honom föreslagne,
under tilläggning att han det gjorde, så
vida han rätt påminte sig dem, som i berörde
Memorial blifvit nyttjade. För öfrigt vore
han, lika med andra värda Ledamöter, öfvertygad
om nyttan och nödvändigheten att förekomma
all collision mellan de befattningar,
som dt Utskotten uppdrogosi äfvensom hail,
å en annan sida, vore öfvertygad örn Riksens
Ständers rättighet att förordna särskildta
Utskott. Enär således ett särskildt Utskott
vore lagligen tilllörordnadt, men det samma
kunde komma att få handläggning vid sådana
ämnen, som förut blifvit till OeconomieUtskottet
förvisade, föreslog han, att collision bägge
Utskotten emellan måtte derigenom undanrödjas,
att de samma uti alla sådana fall ålades
att sammanträda med hvarandra.
Ropades om proposition å Friherre af Wetterstedt*
yttrande.
Den 19 April. 467
Herr Lannerstjerna , polian Wilhelm, understödde,
till undvikande af all collision, detaf
Herr Friherre af Wetterstedt föreslagna sammanträde
Utskotten emellan.
Höns Excellence Herr Grefven och Lan dt Marskalken
gjorde proposition till godkännande af
det till justering upplästa ProtocollsUtdraget,
med den af Herr Friherre af Wetterstedt nu
gjorda tilläggning.
Ropades Nej och ffa.
Friherre Cederström, jfacob, begärde, att förslaget
till ProtocollsUtdraget måtte hvila, intill
dess Protocollet i hela dess vidd vore justerad.?.
Grefve Lilliencrantz ansåg detta uppskof
icke behöfvas, när sakens ordning redan vore
medgifven.
Grefve Lantingshausen förklarade sig icke
anse någon collision kunna äga rum, om Friherre
af Wetterstedt* tilläggning bleive godkänd.
Grefve von Schwerin erinrade, att denna
discussion begynts i anledning af hans förslag,
att Ridderskapets och Adelns beslut om ett
särskildt Utskott måtte med de andra Stånden
communiceras, och utbad sig att häruppå få fa*
sta Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Friherre Boye: Till Ridderskapets och A*
delns upplysta bedömmande hemställer jag,
468
Den 19 April.
om icke sjelfva ömtåligheten af det behandlingssätt,
soini alla frågor hör iakttagas, fordrar
att med afgörandet af den r.u af Grefve
Lill) ener antz gjorda anmärkning vid ProtocollsUtdraget,
må anstå, intilldess sjelfva Protocollet
justeras. Jag tror, lika med Grefve Schwerin,
att Deputations snara afsändande bör iakttagas
» mm jag tror likväl icke, att denna anstalt
är lika maktpåliggande, som att icke afvika
från all möjlig varsamhet i frågan ont
sjelfva beslutet.
Herr Landt Marskalken gjorde härefter proposition
till uppskof med justeringen af ProtocollsUtdraget,
intill dess hela protocollet hunnit
justeras.
Ropades Ja och Nej;
men sedan Friherre Cederström, Jacob, å nyo
yrkat på vigten af Protocollets justering, om
ej i afseende på närvarande ämne, likväl i
afseende på andra mål, som framdeles kunde
förefalla , förnyade Herr LandtMarskalken sin
sist gjorda proposition , hvilken
Bifölls.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, hade
inlemnat följande:
Vid Riksdagen år 1809 hade jag den äran
att hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
i Memorial den 13 September föredraga nyt
-
Den 19 April.
469
tan och nödvändigheten deraf, att d<„*n Städerna
i Riket donerade jord blefve använd till
det bruk och ändamål, i hvilket den är gifven,
nemligen Färgstofters, Lin- och Idampsäde
sr.mt Tobaksplantering, och föreslog jag,
det Städerne måtte åläggas att således einployera
den jord de erhållit. Höglofl. Ridderskapet
och Adeln behagade genast remittera
samma Memorial till Allmänna Besvärs - och
OecoromieUtskottetj men oaktadt Riksdagens
längd till April månads slut år 1810, afgaf
Utskottet ej något betänkande häröfver Or.
saken till detta uraktlåtande torde vara lättare
att inse, än det blefve för Utskottet att
rättfärdiga obesvarandet at ett RiksSiånds remiss
Denna sak är alldeles icke ny: den har
länge och ofta väckt förra Regeringars uppmärksamhet.
Efter hvad Sal. Exceliencen Grefve
Lilliencrantz i lifstiden sagt mig, hade Konung
Gustaf III velat vidtaga en författning om
Städernes Donationsjords användande efter dessa
ändamål , men Konungens mellankomna
högst beklagliga död hindrade verkställigheten
häraf. F. d. Konung Gustaf Hdolph ansåg
ock detta vara en riksgagnelig sak och tillförordnade
en Comité, att bereda och föreslå
sättet, huru den kunde utföras. Troligen hade
en Förordning härom blifvit utfärdad, om
ej hinder mellankommit.
Då Rikets handel beklagligen nu är i en
förvånande stor undervigt, lära Riksens församlade
Ständer linna högst nödigt, att, så
mycket sig göra låter, minska behofvet af ut
-
47°
Dm 1<j April.
ländska varor och synnerligen sådana, hvilka
inrikes kunna produceras. Om'Städernes donerade
Jord användes efter dess bestämmelse,
på förberörde sätt, skulle, inom iå år, Riket
ej behöfva införskrifva vissa Färgämnen, Lin,
Hampa, Linolja och Tobaksblader: till högst
betydlig lättnad för handelsvågen och troligen
bättre priser å dessa varor, så för Kro
nans som privatas Skeppshvarf, samt lör Fär*
gerier och Fabriker.
Städer anläggas ej för Åkerbruk, utan för
Handel, Fabriker och Handtverkare; och då
nian gitver dem Jord för ändamål, som ingå
i dessas yrken, är det icke orättvist, ej ens
obilligt att fordra, det den dertill måtte användas:
synnerligen då just detta användande
medförer én betydlig större afkastning, än
den som genom missbruk erhålles, och således
medförer både allmän och enskildt nytta.
Jag kan alltså icke undgå att förnya min
år 1809 gjorda framställning om en Författnings
vidtagande, som lörpligtar innehafvaren
af den Jord, sorn blifvit donerad Städerna ,
att begagna den till merberörde säden och
planteringar. Men som missbruket är gam.
malt, synes billigheten fordra, att rättelsen
icke förhastas, utan förändringen föreskrifves
i en successiv ordning inom vissa år, och
skulle jag tillstyrka, att den Jord, som nu
innehafves af fattiga enkor eller barn, får
af dem användas, som de för sig finna förmånligast,
så länge de förras vilkor ej blif
-
Den 19 April.
471
vit förbättrade, eller de sednare ej uppnått
myndiga år.
Hos Eders Excellence och Höglofl. Ridderskapet
och Adeln får jag ödmjukligen anhålla,
att detta Memorial blifver meddeladt
de öfriga respectiva Stånden och remitteradt
till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet.
Begärdes på Bordet.
Vidare upplästes ett af Herr Berghman
inlemnadt så lydande
Ödmjukt Memorial.
Då, hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
den 13 April iSio, till granskning företogs
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkande öfver den för tredje gången väckta
fråga om Conscription, som då fått benämning
af Förstärkningsmanskap: likasom öfver
den derjemte framställda motion om oroterade
Hemmans belastande med Rotering, gjordes
vid samma Betänkande anmärkningar af flera
Ridderskapets och Adelns Ledamöter. Ibland
dem var ock jag , som på goda skäl trodde
mig hafva anledning dertill.
Utom annat,
hvilket ej hörer till det ämne jag nu vill hafva
den äran framställa, anmärkte jag, att Utskottet
förblandat Båtsmansfördubblingen med
Vargerning, hvilken sednare, såsom Rothållarne
påtvungen, ehuru icke i något KnekteCou
-
472
Den 15 åprit.
tract åtagen , jag hos Riksens Högloft. Ständer
hade föreslagit tilt indragning, efter då
ännu påstående krigs slut. Jig upplyste den
högst betydliga skillnad sorn var emellan dessa
onera , att BåtsmansRotarne , i deras Contracter
med Kronan, förbundit sig till Fördubblingens
uppsättande i krigstider, och af
sådan anledning blifvit sammansatte af ett dubbelt
antal Hemman, och stundom deröfver,
emot SoldatRotarne, i hvilkas Contracter or^
det Vargerning icke ens finnes, än mindre något
åtagande att den utgöra.
Ölyckan hade velat, alt ingen af Utskottets
Ledamöter kände Båtsmanshållets Contracter
och sammansättning: hvarföre Utskottet,
i saknad upplysning derom, begick defe
misstag, att föreslå Båtsmans-fördubblingens
indragning, lika med Vargerniugens.
De af Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
sorn gjort anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, hegärde återremiss, men en stor
plural i 16 äskade votering om återremiss, eller
B 'tänkandets antagande utan förändring. Den
anställdes och utföll för sednare meningen»
Jag vill ej dömma, örn ögonblickets kraf gjorde
nödigt att antaga Betänkandet, utan återförvisning
eller förändring, men påföljden deraf
blef den, sedan de öfriga respectiva Stånden
sig häruti förenat, att Båtsmans fördubblingen
indrogs och försvann , hvarigenom Riket förlorade
uti Krigstider ett antal af icke mindre
än 3285 Båtsmän, beklädde och utrustade af
Den 19 Apnl.
473
Rotarne till sjötjenst. Jag under-(äller Riksens
Högloft. Ständer, huruvida Pöket, med
dess knappa tillgång på sjöfolk , kan i krigstider
umbära ett så högst betydligt antal Batsmän,
hvilka, efter gällande och i RegeringsFormens
80 §. sanctionnerade Contracter, böra
presteras, och hvad dryg kostnad det skall
blifva för Staten att dem ersätta.
Jag får derföre till Riksens Högloft. Ständers
högt upplysta bedömmande ödmjukligen
framställa dea träga: Om ett förhastadt bi
fall
till ett å verkligt misstag grundadt Betänkande
skall kunna för alltid annihilera stående
Contracter, och beröfva Nationen ett så
stort antal försvarare, då de äro som mest
nödvändiga? Om det är mig tillåtet att häröfver
yttra min enskildta tanka, tror jag det
icke vara orätt att rätta hvad orätt blifvit
tillgjordt. Jag vädjar till deras rättvisa, hvilka
igenom detta förelupna misstag blifvit qvitte
ett lagligt onus, om de väl kunna anse sig lidande,
i händelse Riksens Högloft. Ständer
skulle finna för godt att sätta Båtsmans-fördubblingen
i det skick, den var före elen 13
April 1810. De hafva i sådant fall dock njutit
till godo befrielsen från fördubblingens utgörande,
de sedan den tiden förflutna krigsåren.
Om Eders Excellence och Högloft. Ridderskapet
och Adeln täckes gifva den uppmärksamhet
åt denna sak, jag tror den verk-’
ligen förtjena, torde detta mitt anförande blifva
retnitteradt till Allmänna Besvärs- och Oe
-
474
Den 19 April.
conomieUtskottet, och comrr.uniceradt med de
öfriga rcspectiva Stånden.
Herr Zdow, Christer: jag högaktar den
värda Ledamotens nit för Örlogsfloitan, men
tror att , då Fördubblingens anskaffande af
Båtsman var ett vilkor vid Conscriptionens antagande,
kunde det ej anses annorlunda än en
Grundlag, och således ej upptagas uti Ständernes
Plenum och derifrån remitteras till något
Utskott.
Herr Palman, Otto Fredrik: Hvar och
en, sorn bi vistade iSvQ9 och iSio årens Riksdag
till slut, erinrar sig säkert sättet huru
Conscriptionen blef beslutad. Efter flera under
loppet af Riksdagen gjorda försök att genomdrifva
projecter, som med en icke tvetydig
ovilja förkastades, blef slutligen ett frän
Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottet i
detta ämne afgifvet Betänkande hos Ridderskapet
och Adeln genom votering bifallet,
fastän en mängd anmärkningar deremot blifvit
gjorda. För att öfvertyga oss, att dessa
anmärkningar förtjent större uppmärksamhet,
än som skedd?, kastom endast en blick tillbaka
på de rysliga uppträden, sorn påföljde det^
ta beslut, då dess verkställighet skulle försökas.
Matte Lagstiftare af sådana varnande exempel
alltid ihågkomma att med större varsamhet
tillvägabringa beslut som hafva allmänna
rösten emot sig, och icke tro att allt
är verkställbar^ hvad högsta Magten för godt
finner att besluta. Ibland andra vid förenämn
-
Den 19 April.
475
de Conscrip ionsförslag gjorda anmärkningar
voro äfven flera, som visade orät'visan af det)
föreslagna befrielsen från Fördubblings Båtsmäns
uppsättande under krigstider. bkyldigheten
att i krigstider uppsätta Fördubbling var stödd
på ingångna Contracter, och bo^de anses lika
orubblig som öfriga med Indelningsverket
förknippade onera. Utan det grofvaste misstag
hade denna skyldighet aldrig kunnat förblandas
med underhåll af Vargerningsrrtanskap,
hvilket sednaie var af hel annan beskaffenhet
och hade tillkommit genom magtspråk,
hvarföre Också Riksens Ständer redan förut frikallat
Rotarne frän en sådan arbitrairt tillkommen
skyldighet, samt äfven derå emottagit
Kongl. lUajtts Nådiga siadfästelse.
Genom tiden och en bedröflig erfarenhet
lugnade, samt vägledde af förtroendet till en
Stor Mans klarseende blick, förändrade Riksens
Ständer, år 1S12, föregående ConscriptionsBeslut
tillen, på liberalare grunder uppförd,
efter behofvet och Svenska Folkets lynne
lämpad , allmän skyldighet att deltaga i
Fosterlandets försvar. Detta sednare RiksdagsBeslut
har icke allenast lyckats att verkställa,
utan jemväl vunnit det förtroende hvarje
riksgagnelig sak skall vinna, då ett klokt förutseende
leder beslutet, och den noggrannaste
omtanka, äfven till de minsdta detailcr, följer
dess utförande.
Vid 1812 års Riksdag sattes icke i fråga
någon rättelse af hvad som rörer Fördubb
-
4/6
Den i 9 April,
Engs Båtsmännen. Men då Staten, genomett
sådant misstag, som ofvan omförmält är, förlorat
ett antal försvarare af öfver 3000 man ,
är intet billigare, än att hvad som orättvist
blifvit beslutadt, nu rättvist förändras.
Beträffande det påstående, att befrielse
från Fördubblings Båtsmäns utgörande vore,
iika såsom Extra' Roteringens uppsättande, eit
föregående vilkor för Beväringens utskrifning,
så saknar en sådan tanka all grund. I ofta»
nämnde Betänkande från Oeconomie- och Besvärsötskottet
firmas Vargerningens och Fördubblingens
upphörande nämnd såsom en följd
af dm antagna Conscriptionen , icke såsom ett
villkor derför. Dessutom medför Extra Roteringens
upphittande en alldeles motsatt verkan
pä Conscriptionen emot befrielsen från utgörande
af Fördubblingj ty det förra mindskar
behofvet af de afskrifna, det sednare ökar
antalet af behöfligt BeväringsManskap.
Slutligen, hvad angår en värd Ledamots
påstående, att detta vore en Grundlagslråga,
iår jag blott i ödmjukhet erinra, att den ur
ingen synpunkt kan ditföras; hvilket hämtar
styrka älven deraf, att den varit af Oeconoinie
. och BesvärsUtskottet behandlad; och
alltså är intet hinder att densamma här till
remiss upptaga.
För öfrigt har jag nu intet vidare att til.
lägga, ty frågan synes mig vara af Herr Ofverste
Berghman fullständigt utredd, utan för-)
Den 19 April.
477
enar jag mig till alla delar med hvad han anfört,
och är säker att de flesta, sorn saken
personligen rörer, skola, sä vidt de förmå,
åsidesäua personligt interesse för Rättvisans
högre, men ofta mindre kraltiga. fordran, icke
bestrida att återtaga en skyldighet, hvarifrån
de, under sednasre krigsåren, ganska oförtjent
varit befriade.
Herr Berghmanr Memorial begärdes på
bordet.
Ytterligare upplästes ett af Herr Berghman
iniemnadt så lydande
Ödmjukt Memorial:
Igenom Kongl. Förordningen af den 4 Februari
181-2, om Indeite lnfanterie-Regementernes
Beklädnadssätt, halva Rothållarne blifvit
ålaggde, i stället för de i KnekteContracteme
utfästa Släp-munderingar, prestera sådana
Lif-munderingar, som Kronan förr gifvit Regementerna:
under åberopande af förordnandet
år 179?, som stadgar, att SläpMunderingarne
skulle, på färgen när, göras i fullkomlig
likhet och bestå af samma persedlar, som
sjelfva Lifmunderingen: och att vid flera Regementet
Rothållarne begärt få gifva Släpmunderingar
af samma färg som LifMunderingarne.
En Släp-mundering af grått Valmar, sorn
Rothållarne kunna sjelfve låta tillverka och sy,
kostar med en simpel hatt icke tredjedelen sä
478
Den 19 April.
mycket som en Lif mundering, hvilken vanligen
är af blått och t^ult eller ii vitt kläde,
rnerändels med röda uppslag och Mage samt
å byxorna snören eller lister, och numera en
dyr mossa. Således skall härigenom uppkomma
en tillökning i Roterings-kostnaden, högst
kännbar för de mindre förmögna Rothållare,
och ännu mera tryckande för de fattiga , hvilka
beklagligen utgöra en stor pluralité.
Ingen lärer kunna fatta annan mening af
80 §. i RegeringsFormen, än den, att KnekteContracterna
förnyas till deras hela innehåll,
kraft och verkan: alltså alla i dem skedde förändringar,
merändels påtvungne Rothållare af
myndigheter som tagit deras stöd af SäkerhetsActen,
helt och hållet upphäfvas och annulleras
; föijaktcligen ock -å kallade frivilliga,
anén nog ofta aftvungna begifvanden om förändring
af Släp-munderingar, ej mera äga någon
bindande kraft.
Det är utom all fråga, att Regementerna
skola beklädas med Lif-munderingar; men icke
böra Rothåljarne dermed ensamme belastas,
utan kostnaden dertill bestridas af StatsMedlen,
såsom förr, då alla öfriga Rikets Invånare
deri få deltaga med Rothållarne, likasom
i alla andra allmänna onera. Jag får derföre
ödmjukligen föreslå: att Riksens Högloflige
Ständer hos Kongl. Maj:t göra underdånig anhållan,
det måtte, i anledning af förrberörde
80 §. i RegeringsFormen, Rothållarne i Nåder
befrias ifrån Lif - munderingars anskaffande,
Den 19 April.
479
och i stället få gifva deras Soldater sådana
Släp-munderingar som KnekteContracterne dem
ålägga; eller, så ofta de böra presteras, till
Kronan betala det värde, som å de samma i
MarkegångsTaxorna kan sättas; i händelse
Kongl. Maj:t skulle i Nåder finna för godt
att med tillägg i kostnaden förändra dem till
Lif-munderingar.
Att detta Memorial måtte blifva commu*
niceradt med de öfriga Respectiva Stånden och
remitteradt till /Vlmänna besvärs- och Oeco.
nomieUtskottet, derom får jag ödmjukligen
anhålla.
Begärdes på bordet.
Herr Hammarsköld, Lorenzo; Kunde jäg hysa
den bedröfliga förmodan, att Högd Ridderskapet
och Adeln skulle anse ett Litteraturen
rörande ämne så likgiltigt och obetydligt, som
det olyckligtvis nu mera i de flesta kretsar
hos oss anses, så skulle jag visst icke våga
att här uppträda söm talare. Men jag står ju
midt ibland det aktningsvärda Stånd, som fordom
fästade en allmän uppmuntrande uppmärksamhet
vid den Svenska Argus, och sorn så ofta
visat ett lika varmt interesse för alla slag
af Fäderneslandets ära, den måtte nu sökas
med lysande vapenbragder, eller med snillets
och forskningens stilla mödor? och stolt är jag
deröfver, att äga den glada visshet, att närvarande
medlemmar af Rikets första Stånd icke
480
Den 19 April.
blott ärft sina Förfäders namn, utan äfven sina
Förfäders tänkesätt- Jag kan således med lugn
tillförsigt begifva mig till framställningen af
mitt ämne.
Då Riksens Ständer, år 1809, gjorde
Tryckfriheten i Sverige till en grundlag ,
nämnde de uttryckligen, att intet hinder måtte
läggas i vägen för Tidningars och periodiska
skrifters utgifvande, och då, vid Riksdagen
i Orebro, 1812, man insåg nödvändigheten
af att sätta Regeringen i tillfälle att känna
dylika skrifters utgifvare, upprepades å nyo
samina liberala grundsats, att dock hvarje välkänd
medborgares frihet till dylika företag icke
måtte stängas eller försvåras. Skälet tili
denna bestämning är äfven tydligt t Tryckfrihets
förordningen, af år IX 10, angifvet, nemligen
att detta är den lättaste och genaste väg
att väcka allmänna uppmärksamheten och småningom
sprida kunskaper och kännedom af vigtiga
sanningar kring landet. Sannt är det äfven
att bland en nation, der, till följe af flera
sammanstötande omständigheter, hägen för intellectuel
sysselsättning och ett djupare begrundande
på långt när icke är allmän, der är äfven
utgifvandet af Tidningar och Journaler af
vigt, och såsom sådant har det äfven olver
allt varit ansedt. Ty den som icke finner sig
disponerad för läsningen af en bok. för denihärdigare
sysselsättningen med ett större verk s
använder dock gerna en Ijerdedels timma till genomögnandet
af en Tidning, hvartill ännu mera
-
II.
Dm 19 April.
ra det periodiska och postdagliga framträdandet
uppmuntrar. Men denna uppmuntran försvinner
alldeles, då, med undantag af några
vissa gynnade dagblad, po tfrihet är alla andra
nekad; således deras spridande kring landet
högligen försv radt, det ögonblickliga interesse
dö ia dt och skäl för inertiens frånstötande
gifvet i den förökade och dryga kostnaden,
så snart en Tidnings transporterande med
posten skall betalas. Tidningars utgi.vande,
som i andra länder är rätta medlet att göra sig
känd och grundlägga för sig ett litterärt anseende,
är såled. s här till denna verkan hämmadt;
ty huru skall en T'dning kunna få credit,
då den icke kan komma till den större
Allmänheten? Derföre har också detta företag,
som annorstädes gifver betydlig vinst, hos oss
icke allenast blifvit vådligt, utan fått den natur,
att det måste medföra säker förlust, helst
som man företagit sig att taxera Tidningars utgitvande.
Ett sådant förfarande har dock följande
skäl emot sig: 1 :o har det i Riksens Ständers
beslut om Bevillningen ingen grund väl
väcktes frågan derom på Riddarhuset under
Riksdagen i Örebro 1812, och en Ledamot af
R dderskapet och Adeln, betänkande svårigheten
att controllera den vinst en Tidning inbringar,
föreslog, att af hvar och en som anmäler
sig till Tidningars utgifvande upptaga en
viss afgift till Statscassan; men detta förslag
blef förkastadt, och då Riksens Ständer icke
uppgifvit eller bestämt något annat sätt, måste
man väl anse det som Ständernas vilja, att
Ridd. 0. Ad. Fröt. N:o 61. 61.
482
Den 19 April.
Tidningar icke skola taxeras; 2:0 ar det grundsats
i BevillningsFörordningen, att endast sådan
rörelse (om ett Litterärt företag kan få
detta namn), som inbringar vinst, skall taxeras,
och det är gifvet, att redigerandet af en Tidning,
hvars kringspridande bland Allmänheten
är försvåradt, medför snarare förlust än vinst
så är åtmindsfone, det känner jag specielt,
förhållandet med Svemb Litteraturtidning, för
hvilken Redactionen förgäfves sökt postfrihetsförmån.
Den har, unde^ de tvänne åren som
den fortlupit, förorsakat sina Utgifvare ett
deficit af öfver 600 R:dr Banco, som hittills
blott genom enskilldta Patrioters tilskott blifvit
betäckte; 3:0 är ingen, utom HofCanzIersEmbetet,
berättigad att känna utgifvarne af
en Tidning
Taxeringen måste således ske
på måfå, till följe af rykte och gissning, och
derföre måste det ofta inträffa, hvad som hände
istockholm 1813, att TaxeringsComitéen skattade,
för utgifvandet af en längesedan upphörd
Tidning, en person, som med denna Tidnings
redaction icke haft det ringaste att skaffa, och
för den samma hvarken haft att vidkännas utgifter
eller inkomster; och 4 o är det visserligen
intet skäl att mer taxera den som utgifver
en Tidning, än den som utgifver en bok,
då den förre icke har utsigt till större inkomster
af sitt företag än den sednare, men väl
står i större risque och större ansvar. Upplysningsvis
är jag skyldig nämna, att i TaxeringsComitéen
för Stockholms Stad år 1814 väckte
en Ledamot fråga mot behörigheten att taxera
Tidningar, och fick han alla de öfriga Leda
-
Den 19 April. 483
möterna, på en när, att antaga sin mening;
mensaken skulle sedan föredragas en PröfningsComité,
och huru den beslutit är mig obekant:
dock låtom oss antaga, att den rättat sig efter
pluraliteten i TaxeringsComiteén, så gäller detta
dock blott som ett begifvande för Stockholms
Stad, hvaremot TaxeringsComitéerne i
andra Städer öfver hela Riket kunna fortfara
att skattlägga de derstädes utkommande Tidningar.
Jag anser således, för min del, nödigt,
att Riksens Ständer uttryckligen yttra sig
öfver detta ämne, för att betaga blifvande Taxeringsmän
all tvekande villrådighet; och,
efter hvad jag redan haft äran nämna, kan
jag icke förmoda, att Riksens Ständer tillstyrka
Taxering af Tidningar, åtmindstone icke
så länge, genom förnekad postfrihet, deras
kringspridande är försvåradt och vinst af dem
således icke att påräkna. Och om, emot förmodan,
detta oaktadt, de Tidningar, som innehålla
politiska nyheter för dagen, skulle
kunna inbringa några inkomster, emedan begäret
att få läsa, höra och berätta Statsnyheter,
hos mången öfverväger penning interesset,
är åtmindstone en sådan Contributionstunga
alldeles olämplig på de Tidningar och
Journaler, som uteslutande befatta sig med
Litteratur, emedan det inteUectuella interesset
för dylika ämnen finnes hos ganska få,
och det just är Tidningens ändamål att väcka
det hos andra. Derföre hafva också Litterära
Tidningar i alla länder njutit de styrandes synnerliga
hägn och uppmuntrande omvårdnad.
Så är det bekant, att de Tyska LitteraturTid
-
484
Den 19 April.
ningarnes bestånd och friheter anses såsom
Stats-angelägenheter , och i Damnark har hvarje
sådan periodisk skritt icke allenast gifven
rättighet att med den ridande posten kringsändas,
utan har Danska StatsCassan , trotts
dess i sednare tider högst klena tillstånd, dessutom
directe understödt litterära Tidnings-redactioner,
emedan Regeringen der ansett dem
sorn en nationalsak. Derföre hafva också icke
blott Tyska och Danska , utan äfven Ryska
Litterateurer högt yttrat sin förundran öfver
dessa sakers olika behandlande i det annars
upplysta och liberala Sverige.
Härjemte anhöll Herr Hammarsköld, att det
måtte blifva honom tillätet med de öfriga respectiva
Stånden communicera sitt Dictamen ,
samt att detsamma måtte blifva till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskotret remitteradt.
Begärdes på bordet.
Grefve Schwerin, Fredrik Bogishus •” I händelse
Höglofl. Ridderskapet och Adeln tillåter
remiss af Herr Hammarskölds Memorial, anhåller
jag att vid dess gjorda motion få göra ett
tillägg: ehuru högt jag önskar att Upsala LitteraturTidning
måtte tå portofritt genom Riket
försändas, skulle jag dock icke vilja tillstyrka
ett Ständernes underdåniga förord hos
Konungen till beredande af denna förmån åt
LitteraturTidningen allena, utan önskar jag
ett sådant underdånigt förord för alla inhemska
Tidningar af Litterär och Stats-eeconomisk
Den 19 April.
485
beskaffenhet. Så nödige de förre äro för vetenskapsidkaren,
så oumbärlige äio de sednare
för medborgaren , och i synnerhet för den
blifvande Riksdagsmannen. Blefvo Stats-ceconomiska
ämnen mellan Riksdagarna uti allmänna
Tidningar behandlade, kände man resultaten
af de administrativa åtgärderna, skulle
ofelbart antalet af motioner vid Riksdagarna
mindskas och deremot verkligen vigtiga
frågor blifva kraftigare understödda. Så
mycket som jag kanner de män, hvilka med
LitteraturTidningen äga befattning, tror jag,
att de ingalunda skulle vilja öka antalet af
Litteraira monopolister, och genom en förmån ,
som andra sakna, bidraga att qväfva den täflan,
förutan hvilken intet framskridande är
att förvänta. Hafva män funnits, som hittills
med betydliga bidrag godtgjort redactionen
den förlust, sorn en genom saknad porto-frihet
inskränkt afsättning tillskyndat densamma,
så skola de ock finnas hädanefter.
Men skulle Riksens Ständer anse sig icke
kunna tillstyrka en sådan allmän portofrihet ,
eller Kongl. Majit icke täckas deråt Sitt Nådiga
bifall lemna, så anhåller jag om Riksens
Ständers underdåniga förord hos Kongl. Majit,
att åtmindstone så manga exemplar af Upsala
LitteraiurTidning, som möjligen kunna af Norrske
män reqvireras, måtte få gå portofritt genom
Sverige till Norrige. Jag har hört, att,
till befordrande af en närmare och så högt önskad
sinnenas förening emellan båda Rikens
inbyggare, det varit påtänkt, att tillåta Norr
-
486
Den re April.
ska Tidningars införande i Sverige och Svenska
Tidningars portofria införande i Norrige.
Ehuru långt Upsala LitteraturTidning ännu
är ifrån att kunna kallas iullkomlig, tror jag
dock, att, om man genom Svenska Tidningars
spridande i Norrige vill gifva Norrska Nationen
begrepp om Svenska Nationens odling,
borde Upsala LitteraturTidning icke sakna
en ära, som tillerkännes Dagligt Allehanda
och Allmänna Journalen. Uppmärksamhet skulle
det kunna väcka hos Norrska Nationen, om
Sveriges enda LitteraturTidning skulle behöfva
på privatas bekostnad dit försändas, då
andra Tidningar ditförsändas på Statens bekostnad.
Grefve Schwerins anförande skulle tillika
med Herr Hammarskölds Dictamen blifva hvilande
på bordet.
Friherre Strokirch, Henning Adolph, hade
inlemnat följande, som upplästes:
Det är öfverflödigt, att för ett så upplyst
Samfund framföra skälen dertill, att en
god Lagskipning är ibland de större förmåner
en Nation har i beräkningen uti en lyckligare
Samhälls-inrättning, och att bristen leder
till de svåraste följder.
Htifvudändamålet för Folkslagens särskildta
förening uti ett samband ligger öppet der
-
\
Den 19 April. 487
uti, att bereda inbördes försvar och en säker
vård om sina uti Lagarna bestämda rättigheter:
Enär det sednare saknas, blifver det för
ra
matt uti sina verkningar, och de oordningar,
som häraf flyta, hafva häfdatecknarne förvarat
såsom varnande exemp§J.
Då Rikets Höglofl. Ständer kanske aldrig
ägt så mycken anledning till inbördes glädje
och hugnad vid något Riksmötes början, som
detta, vore det väl nästan en pligt att undanhålla
alla ämnen, hvilka blandade denna högtidliga
fröjd med några deremot stridande fö*
reställningarj men enär den tiden ej synes på
långt afstånd, då Lagskipningen icke blifver
verkställbar, skulle jag vid mitt annalkande
lefnadsmåls slut draga med mig i grafven en
smältande förebråelse, om jag undanhölle Rikets
Höglofl. Ständer en fullständig upplysning
om tillståndet med den Embetsmannacorps,
hvaröfver Konungen behagat mig inseendet
anbefalla.
Vid alla Inrättningar, som man anser nödiga
att bibehålla, måste man ej blott göra
räkning för det löpande, utan noga utse tillgångar
för de kommande år, så vida i annat
fäll det icke kan anses för annat än en tillfällighets
anstalt, hvilken blott bär sig så länge
förlaget räcker.
Finnes detta vara en af förståndet och
förfarenheten gillad rigtig sats, så följer jemväl
deraf ostridigt, att, vid betraktande af en
488
Den 19 April,
Embetsmannacorps, bibehållandet nödvändigt
fordrar, det man är försedd med ämnen, hvilka
äga skicklighet att vid yppande ledigheter
kunna ingå uti de afgångnes functioner.
Enär nu ganska få ingå uti den juridiska
tjenstevägen och sällsynt att några förblifva
vid detta yrke, är det tämligen klart, att ämnen
skola saknas till ledigbljivande tjenster
och biträden af lönlösa Extraordinarier alldeles
försvinna.
Denna brist är nu synbar uti Kongl Svea
HofRätt, då HoiRättens afgjorda mål och protoco.
l till Konungens Revision ej sällan måste
hvila oexpedierads, i brist af renskrifnings biträde,
ssmt HolRätten till Extra Domares lörordnande
vid Härads och RådstufvuRätter
saknar skickliga ämnen, hvaraf bl ifver en ostridig
följd, att v'd yppande förfall för dessa
Ordinarie Tjenstemän, Domare-befattningar,
så på Landet som i Städerna, måste afstanna,
och skulle på de förra ställen dessa händelser
redan inträffat, om ej flere skicklige och verksamme
Borgmästare hade åtagit sig längre och
kortare förordnande vid yppande förfall för
LandsComarne; men länge kan detta bi’räde
ej vara att påräkna, så vida flere Häradshöfdingar
dels redan uppnått, dels nalkas en högre
ålder, och således äro och blifva i behof
af beständiga vicarier, utan att de kunna lemna
den enda tillgång för sin lifsbergning, sorn
af tjenstens innehaivande kan påräknas, dä 75
R:dr pension ej skäligen bör kunna komma i
beräkning, samt det synes vara Statens pligt
Den 19 April.
489
att bereda den på sina ålderdomsdagar tarfligt
underhall, rom uppoffrat sin tid, helsa och
krafter i Statens tjenst
Till
Borgmästare i de mindre Städerna
är det svårt att kunna utse särskildte Ordförander,
och vid yppande ledigheter känner åtmindstone
jag få, som vid benaktande af Ernbets-värdighet
och dess inflytelse pä allmänna
ordningen, böra komma i fråga, och jag är således
fullkomligen öfvertygad derom, att sådane
Städer skola sakna Styresmän, hvarom Söder
Telge torde redan erlarit verkningarna.
Det är allmänt bekant, att uti HofRätlen
danas och beredas nästan alla Civile Embetsman:
och utom denna tillgång skulle de fles'a
Collegier och Verk förfalla. Enär nu 1 os
HofRätten saknas ämnen och nödig betjening
för eget behof, så är följden gilven-, hu.u
denna förändring tillkommit, då tillförene så
betydligt antal Ausculterande sig infunnit, är
ej svårt att utreda
Vid
valet af hvart och ett lefnadssätt
kommer ostridigt en nödig utkomst för framtiden
i beräkningen. Ett yrke som medförer
i beredningen ansenlig kostnad och flera års
mödosamt arbete och ändtligen ansvar och
anmärkning för hvar och en handling, men
ingen bergning, kan ej uppmuntra någon tänkande,
som ej tillfälligt tvång fört på den
vägen att använda sina tillgångar , sin tid ,
sina krafter och sin helsa, utan att vinna det
490
Den 19 April.
ändamål, hvarefter hvar och en lefvande varelse
sträfvar, ett nödigt uppehälle.
Enär HofRättens betjening, som på ordinarie
Stat äro uppförde, i obetydlig mån kunna
hämta sitt underhåll af den tjensterna åtföljande
inkomsten, och när de ock inse, att
om de skulle hinna att räknas ibland Ledamöternes
antal, deras villkor snarare försämras,
så vida de då alldeles komma utur tillfälle,
att söka andra biförtjensfer, så blifver
utsigten för framtiden mörk och ändamålet för
flit och skicklighet alldeles försvunnet.
Mine Herrar! det är med smärta jag upprepar,
att Civile EmbetsmannaCorpsen är nära
sin upplösning, och de sednare årens författningar
som blifvit utfärdade i afseende på
des^a Embetsmäns löner, hafva verkat detta
slut; dä deremot, om man betraktar forntiden,
6å finner man hvad nitisk omtanka blifvit
lemnad Domare-Corpsens anständiga och värc.
ga underhåll.
År 1582 ifrade BondeStåndet derföre, att
Lagmans- och Häradshöfdinge rentorna skulle
blifva oförryckta till deras ändamål, hvilka
ytterligare, igenom Kongl. Placatet den 15
November 1595, bekräftades: Konunga-försäkran
1611 tryggade Justitiestaten vid denna
aflöning, och handhafvandet anbefalltes ige.
noin Kongl. Brefvet den 16 December 1617,
och Kongl. Resolution 1624 samt Kongl. Resolution
på Allmogens besvär 1680 visar yt
-
Den 19 April.
49!
! terligare, huru starkt detta hedervärda Stånd
| sökt förvara sina Domares rättigheter, hvilka
1720 års Regeringsform bekräftar, samt jemväl
genom Kongl. Reglementet och Bref den 21
Juli 1752 och 20 Fedruari 1753 befalltes till
* efterlefnad.
Märkvärdigt är det utan tvifvel, att vid
' alla föregående RegeringsFormer hafva justifieStatens
medel blifvit uti Grundlagarna förvarade,
och sist uti 1772 års RegeringsForm
| finnas dessa kraftiga uttryck: ”och på det nöd
och trångmål hos Domaren icke måtte gifva
anledning till skadlig efterföljd och blifva ett
sken och förevändning till Embetes missbruk ;
så böra de Allmogen till sida Domares lön
och underhåll beviljade Lagmans- och Häradshofdinge-
samt Tingsgästnings-penningar, alldeles
efter Högstsalig Konung Gustaf Adolfs
försäkran af år 1611, hållas oförryckte
till sitt rätta ändamål och vederbörande
Domares aflöning efter stat.’’
Icke något Stånd, Stat eller inrättning
har ägt sina rättigheter starkare genom Grundlagarna
och särskildta Författningar förvarade
än Justitiestaten, men, sådant oansedt, upphäfdes
de genom Kongl. Förordningen den 27
November 1776, angående Rikets mynt och
penningeväsende och den i anledning deraf
upprättade Statsreglering.
Såsom allmänt kändt, undgår jag att styrka,
det Justitiestaten* aflöning före 1696 ut
-
492
Den 19 April.
gjordes i rentepersedlar, och att Högstsalig
Konung Carl den XI, såsom en synnerlig
nåd emot Svea HoiRätt och att befria Ledamöterna
ifrån den omsorg, som med förvandlingen
då var förenad, anordnade dem lösen för
så lana rentor att utur StatsContoiret directe contant
uppbära, hvilken ynnest ingen af Rikets
Tjenst män fick åtnjuta, utom Upsala AcaderateStat.
Denne anstalt, förmånlig på den tiden,
började likväl inom 20 år ansenligen
förminskas, då hvarje tunna RenteSpannmål
uppgått ifrån lörsta beräkningen 2 R.dr § sk.
tili 4 R:drj men genast visade sig omvårdnaden
tor en Emb tsmannaCorps, som staten
ej fann sig kunna umbära, derigenom att Justitiestaten
blef beviljad en viss inkomst af Boupptecknings
behållningar, äfvensom Ensaksböterne
tillhörde Domstolens Ledamöter, hvartill
äfven kom d. n afgift Rikets Högloft- Ständers
Bank till Kongl. Svea HolRätt, såsom
dess privilegierade Sorum, årligen erlade. Enär
nu, sedan Lagmans- och Häradshöidinge.
lönerne samt Tingsgästnings- penningarne af
den anslagna fronden utgått, yppades ett öfverskott
för HofRättens Ledamöter, som ökade
det uti Staten bestämda dalertal. Med dessa
tillgångar bergade sig Justitiestaten, ehuru
mindre bekymmersfritt, sedan varupriserne
ifrån Statens, reglering tämligen stigitmen
efter 1776 års förändrade myntfot räknas egentligen
den tid, hvarifrån det fortsatta missödet
för dessa Embetsmän, att af sina tjenster
ej kunna njuta en nödlös utkomst, blifvit
grundlagdt.
Den 19 April.
493
Igenom denna Mynt valvation syntes väl
att lönerne blefvo fördubblade, men det bestod
blott uti en fördubblad prägel å det mynt
som utgafs. Rätta värdet iörblef detsamma,
och vid jemförelse af 1715 års Författning,
hvilken uti Kongl. Förordningen den 9 Januari
1770 blifvit lagd till grund lör löntagande
Embetsmän och Betjening, förlorade
desse Embetsmän två tredjedelar af deras aflöning,
och enär varupriserne derifrån uti jemnt
tilltagande stigit, är uppenbart att två fjerdedelar
af reella lönen försvunnit.
Att åter anslå Lagmans- och Häradshöfdinge
rentan såsom penningtillgång, betraktad
till aflönings-fond, hjelper numera icke,
då dalertalct väl är att påräkna, men värdet
emot varupriserna gått förloradt.
Rentepersedlar, eller Spannmål in natura
med förvandling efter årens Markegångar, uppburne
af Kronans Uppbördsman samt af dem
aflemnade i StatsContoiret, vore det enda säkra
aflönings'ätt, som för evigt undanröjde all
osäkerhet för framtida förluster och ett sätt,
som alltid satte Embetsmannen och Jordbrukaren
i sådan ställning, att de måste gemensamt
och lika dela de öden händelser kunna
bereda.
Till en sådan anstalt saknas ej tillgångar,
då Staten äger 132,773 R:dr 37 sk. ~ r.st. ef.
ter Kronodaler, som böra med förvandling ut.
gå, utom KronoTionde samt contanta penningar,
hvilka blifvit till sina belopp bestämde.
494
Den ig April.
Så vida dessa rentor icke kunna användas,
måste det åtmindstone vara med rättvisan
öfverensstämmande, att lönerne uti silfvermynt
utgå, eller ock med det agio, som beklagligen
vid qvartalens utassignerande kan
finnas gällande. Denna utväg hafva andre och
nästgränsande länder vidtagit, hvilka åtmindstone
derigenom velat visa den vårdnaden,
som varit oumgänglig för rättvisans skipande.
Nog hafva Riksens Höglofl. Ständer vid
sistlidne Riksdag insett nödvändigheten deraf,
att dessa Embetsmäns lönevillkor borde förbättras,
och jemväl ingått derom uti författning;
men uiom det anslaget föga kunnat bidraga
till ändamålet, så har BevillningsFörordningen,
i märklig måtto, återtagit denna tillgång,
och så starkt hemsökt Embets och TjenstemannaCorpsen,
att den blott i Hufvudstaden,
enligt Allmänheten communicerad uträkning,
efter 2. Art. af BevillningsFörordningen, betalar
en tredjedel mot hvad som erlägges af
alla Hus och fastigheter samt all Handels-,
Fabriks- och Borgerlig rörelse i hela Stockholm,
och enär de hushyror beräknas, som utgöras
af Embetsmanna classen , tror jag mig ej
begå något misstag uti den uppgift, att denne
Class ensamt bestrider Hufvudstadens en.
skildta Krono-utlagor.
Det ar ej nog härmed, ty alla möjliga
anledningar hafva blifvit använde för att försvaga
Embetsmäns bergning: Sedan de måst
oftast ådraga sig skuld för Fullmagts-lösen,
Den 19 April.
495
hafva de sex månader och derutöfver fått bestrida
Tjensten utan lön: Enär år och aftagen
helsa gjort dem oförmögna att längre fortfara,
. äro de belastade med ett kostbart afsked, utan
att vara påtänkte af Staten med någon be|
löning för sin använda tid; skulle åter en
pension af lönen vara att påräkna, så är den
ej bestämd förr än 70 år äro fyllda: En sådan
Författning har således tvungit honom att
vid aftagande krafter framträla sitt obehagliga
lif till grafven , och lemnar sällan något
! mellanrum till hvila och lugn, och för att njuta
några lediga månader, afkantar afskedskostnaden
ungefärligen honom g af årets tillgångar,
hvilken utgift åter tvingar honom att med darrande
steg besöka ett Embetsrum, hvarest den
j värdige mannen , som förut med så mycken nit
osh skicklighet beklädt sitt ställe, måste se
1 sitt genom aftagna förmögenheter lidande lif
i än mera försvåras, genom medvetenheten att
sakna förmåga att vara gagnelig.
Hinner man åter, eller föres, tvungen af
händelserna, till de högre Embeten, och således
synes göra hvad man så obetänksamt
kallar lycka, så äro vilkoren åter sämre, och
följden, att antingen medtaga egna tillgångar,
betjena sig af crediten, det vill ändtligen säga,
andras bekostnad, eller ock blottställa sig
iiör det mildaste af omdömet medlidande, hvilket
så nära har föraktet till följeslagare, hvarmed
tjensten är dåligt belåten, och deruti Allmänheten
kanske oförmärkt men starkt delar
lidandet.
496
Den 19 April.
Vid förlorad helsa, tilltagande år och
aftagande förmåga, att kunna verksamt uppfylla
sina pligter, har den Staten han tjent föga
hans behof och önskningar skulle förena sig
att i lugn la sluta eit uti Statens tjenst förtärdt
lif.
Der åter någon anledning till förmån för JustitieSiacen
giive^, synes den in kränkt emot
hvad andra Embetsman bestås, såsom till exempel,
då en Idäradshöfdinge, hvilken tjenar för 75
R.r penningelön, för Kronans räkning försäljer
stämpladt papper, för hvilket han ej sällan må*
ste gå i förskott samt hopsamla medlen från
flera hundrade personer, njuter han, såsom belöning
för sin verkliga kostnad och möda,
8 sk. för hvarje teo R:dr, deremot LandsContoiret,
som emottager och förvarar uppbörden
i Renteriet, har fått sig anslag' t 2 R dr
för hvart 100, oansedt denne Tjensteman får
hugna sig af en indelt lön efter Markegångsförvandlingarna.
För att ej besvära Höglofl. Ridderskapet
och Adeln med en tröttsam vidlyftighet-, mäste
jag lemna flera anledningar, som förekomma
uti detta ämne, och sluta dermed, att i
händelse Rikets Höglofl Ständer skulle finna
de ifrågavarande Embetsman för Staten mer
eller mindre umbärlige, någon annan anstalt
till indragning ej fordras, än att låta dem förblifva
Vid de nuvarande lönevilkor, då följden
-
II.
Den 19 April.
497
den skall blifva med tiden ganska säker; varandes
slutligen min önskan, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln täcktes coramunicera detta
mitt vördsamma Memorial med de öfriga
respectiva RiksStånden, tili hvilken ända jag
får aflemna dertill erforderliga s:ne exemplar.
Herr von Sehanz, Ivar Fredrik Gabriel, uppläste
följande:
Ödmjukt Memorial.
Få 'Kongl. Maj t, uti Dess till Statsutskottet
gifna Nådiga proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof, framställt
nödvändigheten af förbättring uti penningelöntagande
Embetsmännens villkor, samt fråga
derom äfven hos Höglofl, Ridderskapet och
Adeln blifvit väckt, och man nu mera i allmänhet
synes vara öfvertygad om Embetsmännens
ringa löningsvillkor, i afseefide på tiderna,
torde det vara bättre hopp, än 1809,
då denna fråga först för Civile Staterna väcktes,
att detta ämne med större uppmärksamhet
behandlas.
En hundraårig erfarenhet bör hafva stadgat
den öfvertygelse, att all inkomst och ut.
gift, beräknad och bestämd endast på penningesumma,
utan att vara fixerad till en viss
varumängd, blir alltid felaktig, enär förändrade
tider, förändrade priser och förändradt
myntvärde gör den högst osäker, då deremot
Ridd. 0. Åd. Prut. N:o dj. 64.
498
Den ig April.
en gifven summa, bestämd till ett visst qvantum
vaior, alltid ger ett resultat som blir i
det närmaste svarande emot tid, priser och
pcnningevärde.
Det är således endast en utväg att reglera
löner, med ett bestämdt förhållande till tiden
, nemligen den, att bestämma dem till en
viss varumängd- För detta ändamål skall hvarje
varuartikel hafva ett gifvet stadigt varande
värde, och i lika förhållande med det som
blifvit antaget för Kronans inkomster. Uti de
så kallade undervisningarne, elier skattläggningsmethoderne,
är detta varuvärde bestämdt,
och efter det äro ada indelte löner satte. Såledf
s hafva deras innehafvare ock ägt en efter
tiden afpassad inkomst, som gjort deras
uppehälle möjligt, då deremot penninge-löntagares
öde med hvart år försvårats.
Det är särdeles Embets- och Tjenstemännen
i Konungens Canzli , HofRätterna och
Collegierna, som fått vidkännas detta missöde.
De lönetiliökningar, som r8io och 18 • 2
beviljades, tjente ej till ändamålen, då förhöjda
varupriser genast uppslukade dem: och
hvarje contant tillökning skall, utan att förbättra
Embetsmannens villkor, endast tillskynda
Statsverket en större numeraire utgift.
Jag vågar derföre, såsom ett medel att
på en gång och för alltid stadga bestämda löner,
hvilka aldrig behöfva ökas eller minskas,
föreslå, att alla aflöningar för Rikets hogsta
Den r 9 April.
4 99
Embeten, Stats- och JustitieRåd, Allmänna
Beredningens Ledamöter , JustitieRevisionen ,
Konungens Canzli, HofRätterna samt Collegierna,
b stämmas för hvarje Embetsman i ett
visst qvantum Spannmål och andra renfeperserilar,
hvilka dock ej böra anvisas Löningstagaren
till uppbörd af rentegifvarén, såsom
högst olämpligt, och borde, efter min tanke,
äfven förändras i anseende till de redan indelte
lönerne, utan utbetalas utur Kronans
Cassör efter årliga markegången. Så bör ock,
i mån af tillgångarna , pä hvarje lön fördelas
ett lika qvantum Spannmål och hvarje annan
, persedel renta, så att vid förvandlingen alla
, åtnjuta lika rätt; äfvensom ett medium af al*
la Läns Markegångar, vid uträkningen af förj
vandlingen, bör tagas till grund, samt enär
årliga MarkegångsTaxorna ej förr än vid hvarje
års slut upprättas och således icke äro användbara
för uträkningarna af samma års trenne
första qvartaler, desamma kunde uträknas
Och anordnas efter föregående årets lika beskaffade
Taxor, samt slut-Fqvid för året ske
efter sista MarkegångsTaxan vid betalningen
af fjerde qvartalet.
Vid en sådan reglering af lönen uppstå
tvänre hufvudsakliga frågor
den ena: efter
hvilken norme skola Spannmåls- och per.
sedel-lönerne bestämmas, för att hvarken blifva
för dryga för Kronan att utgifva, eller för ringa
För Embetsmannens behof? Den andra:
Hvilka tillgångar finnas tilli en sådan aflönings
bestridande? Såsom svar å första frå
-
5°o
Den 19 April.
gan, anser jag mig böra anföra: att enär 1696
års Stat tjenar ännu till grund för alia indelte
löner, hvilka efter den utgå, samt äfven
ligger till grund för den contanta aflöningen,
ehuru den genom evalvation blifvit något
rubbad, bör den äfven tjena till grund lör
den nya löneregleringen; och andra frågan
besvaras dermed, att om de Kronans rentor
och Krono tionde, som än icke blifvit lör någon
Stats behof directe anslagna, samt således
äro odisponerade, härtill användas, torde
de vara tillräckliga, enär behållna rentornes
belopp, efter de underrättelser jag erhållit,
utgöra omkring 147,8-00 R:dr, hvilka utgå dels
med, dels utan förvandling, samt behållne
Kronotionden 14,000 tunnor, som, förvandlad
till penningar efter Kronovärdi, 36 sk. tunnan,
gifva ett belopp af 10,500 R;dr, hvilket,
sammanlagdt med rentorna, utgör den summa af
158,300 R:dr, hvilken, efter hvad jag med säkerhet
förmodar, är att tillgå, för att utdelas
till löner.
Att 1696 års Stat är den mest lämplige,
synes deraf, att den sedermera alltjemt tjenat
till grund för Embetsmäns aflöning. Konung
Carl XI, sorn utfärdade denna Stat, kände
ganska noga tillgångar och behof, samt tog
personligen kännedom om tjensternas vigt och
beskahenhet. Särdeles vårdade han sig om
KdmmarCollegium, hvilket synes af de för
Ledamöterna i samma Collegium anslagna löner}
och att han funnit ett skiljaktigt förhållande,
i afseende på löner emellan i Stockholm
Den 19 April.
5 01
varande tjenstemän och de som vistades på
andra orter, böra äga rum, finnes vid jemförelse
af aflöningarna för Svea och Götha HofRätter.
Enär jag icke allenast med trygghet
förmodat, att Rikets nu församlade Ständer äro
benägne att pä lämpligaste sätt afhjelpa de
beständigt fortfarande olägenheterna at penninge-löner
r utan ock att vid reglering af ett annat
aflöningssätt, i 6^6 års Stat i det närmaste
bör följas, har jag vågat uppgöra bilagde
project till aflöning för en del Civile Stater;
jag har dervid, i afseende på Personalen, tagit
till grund 1813 års Stat, och 1696 års
Stat, i anseende till hvarje föreslagen summa.
Der tjenster förekommit i 18 13 års Stat, som
ej finnas i den af år 1696, har jag, eftergjord
jemförelse med vederlikar af de som på gamla
Staten finnas, föreslagit summan, och der
en sådan jemförelse ej kunnat göas, har jag
proportionerat lönerna i moa af tjenstevärdigheterna
emellan högre och lägre Embetsman,
men allestädes, der 1696 års Stat upptager
lika tjenster, har för dem lika lönesummor
blifvit utförda. Af sådana skäl äro för StatsMinistrarne
föreslagne lika löner med dem Riksens
Råd fordom innehade och Taffelpenningar
tillagde, efter denna tidens lefnadssätt torde
sådant fordra. För Presidenterne, såsom näst
Ministrarna de högste Civile Embetsman, har
ock den högsta lön i ordning blifvit föreslagen,
och orsaken, hvarföre jag, för Piesidenterna
i Svea HofRätt och KammarCollegium ,
föreslagit högre löner, än öfrige Presidenter,
äro den förras egenskap af Chef för en stör
-
5°-
Den 19 April.
Den 19 April.
503
re Corps och Ordförande i RiksRätten , och den
senares Presidium i Rikets vigtigaste Collegium.
Stats- och JustitieRåd äro värdigheter, som ej
kunnat hänföras till likhet med något Embete
på 1696 års Stat, men i anseende till värdigheten,
emellan Presidenterna och vice Presidenterna,
samt StatsSecreterarne, har jag
proportionerat mitt project derefter. Denna,
af mig således projecterade, Stat uppgår till
ett belopp af 320,434 Daler Siifvermynt, eller
valveradt till R dr å 2 Daler Siifvermynt,
som var 1696 års Riksdalers valeur, 160,217
R:dr, och således nära acoo R:dr mera än den
af uppgifne tillgång; men denna difference är utaf
mindre betydenhet på det hela, då, sorn jag
förmodar, efter en fullständig och noga beräkning
af Kronans behållna rentor och tionde,
den säkert skall öfverstiga hvad som erfordras.
För StatsUtskoffet, som har så många göromål
sig uppdragna, torde det blifva ett något
för mycket opereust arbete att, i anseende
till personalen, reglera Innings-beloppet i persedlar;
men om StatsUtskotfet föreslår och
Rikets Högföfl Ständer fastställa hufvudgrunderna
för aflöningen, ställd på persedlar eller
HemmansRentor, kunde en tillförordnad Comité
under varande Riksdag snart utarbeta detailerna,
och dem till Ständernas granskning
och godkännande öfverlemna. Om en sådan !
Comité får bestå af personer, kunnige om
Kronans inkomster samt Kameral- och Upp-1
börds:verket, jemte sådana af hvarje Civil Stat,|
som äro i tillfälle att uppgifva hvilka Tjenstemän
äro i åtnjutande af lagliga sportlar,
samt hafva mer eller mindre trägen tjenstgöring,
och hvad afseende derå kan hafvas för
Lönernas bestämmande, så tior jag, att man
kunde vänta ett antagligt förslag, hvilket kanske
kunde minska dea af mig föreslagna summa.
Att tjenstemän» antal sedan <696 ökats
inom de flesta tjenstegrader, är ostridigt. Men
den som vill göra sig mödan att undersöka saken,
skall snart finna, att det är en ovillkorlig
följd af tillökade arbeten-, och att oaktadt
denna tillökning skall, vid genomseende af
1696 års ordinarie och extraordinarie Stat
för de af mig uppräknade Embetsmanna Corpser,
den finnas vara mycket drygare, än den
af mig nu föreslagne; helst ensamt då varande
Råds löner uppgingo till 99,300 Daler Silfvermynt
mera, än hvad för Stats-Ministrariie
samt Stats och JustitieRådet nu blifvit föreslaget.
Den som viii bedomina Statens tunga
för Embetsmännens aflöning efter den personal,
som finnes uppförd i StatsCalendren, misstager
sig mycket; ty der synes manga, särdeles lör
JustitieRevisionen och Konungens Canzli, som
ej hafva lön på Stat.
Då jag endast haft till föremål framställning
af ett nytt löningssätt för de egentiiga
Civila Staterna, har jag ej kunnat upptaga
KrigsCollegium och Krigs HofRätten, såsom
hörande till Militaire.Staterna, ej eller Post-,
Chartae-Sigillatae och Controll-verken jemte Ma
-
504
Dm 19 April.
gazinsDereciionen och SundhetsCollegium, såsom
lönade af särskildta fonder och särskildta
Kronans inkomster.
Emot detta förslag väntar jag mig endast
ett hufvudsäkligt inkast Det nemligen: att
om Kronans besparde rentor och Kronotionde
användas till denna löne-reglering, uppstår
en brist för de öfriga Stats-anslagen. Detta
änkast kan möjligen äga sin rigtighet, men
då, genom den nya löne-reglering, omkring
240,000 R:dr, hvilka nu för i fråga varande
Stater äro till löningar anslagne, försvinna,
eller, som är detsamma, komma att utgöra en
del af den årliga summa, hvilken för dessa Stater
framgent erfordras, så uppkommer genom
årliga besparingarna på de åtta hufvudtitlarne
en fond, hvilken skulle formeras till en nionde
hufvudtitel, att användas för åkerbruk, näringar
och slöjder; och denna fond bör billigen
användas till Statens angelägnaste behof,
äfvensom hvad, å den till omkring 480,000
R:dr utgörande allmänna Indragnings-staten,
ärligen han försvinna; likasom en ej obetydlig
summa torde vara att påräkna utaf Bevillningens
utöfver det beräknade beloppet gifvande
öfverskott.
Då det är af vigt för allmänna ärendernas
oafbrutna gång, att Embetsmännen sättas i
tillfälle att ensamt för dem kunna uppoffra
sin tid, utan att behöfva för utkomsten använda
den till andra yrken, ar det äfven en nödvändighet
att, genom en för ändamålets vin
-
Den iy April.
505
nande lämpad aflöning, befordra en nitisk utöfning
af tjensten. De så mycket, dels med,
dels ock oftast utan skäl, omtalte försummelser
torde då upphöra; ty hvilken stadgad man
använder ej hellre sin tid vid ett enda valdt yrke,
än blandar sig i flera? De fleste hafva hittills
gjort det af ett tvunget behof och skola
gerna inskränka sig till endast tjenst-befattningarna,
när de blifva satte i tillfälle att af
Statens löner kunna föda sig och de sina.
Detta mitt Memorial torde få öfverlemnas
till StatsUtskottet, samt comtnuniceras med de
öfriga respectiva RiksStånden.
5g6 Den 19 April.
Project
till L uner för åtskilliga CivilStater.
Högsta Embeten , Stats Rådet,
^jfiistitieRådet och Allmänna Be-
redningen.
Justitie StatsMinist. lön éooo
Taffelpenningar rooo
Statsministern för Utrikes
7 000
Ärender, . lön 6000
Taffelpenningar 2000
O rv A
6 StätsRåd, Lön och Taf-
felpenningar å 3500
2 1,000
1 r JustitieRåd Dito å 25^0.
'27,5°°
8 Ledamöter i Allmän-
na Beredningen å 1000
8000
1 Vaktmästare ....
150
justitie ■ Revisionen.
1
1 Justitie-Canzler . . .
1800
i Canzlist hos ]ust.-Canzl:n
300
1 Copist hos Dito . .
200
5 RevisionsSecreter. å 1200
600®
2 ProtocollsSecreter. å 900
18°°
1 ProtoNotarie ....
450
1 Registrator
400
4 Canzlister å 300 . .
1200
3 Copister å 200 . . .
600
Transport
12,750 i
Daler
Silfver
Mynt
-
71,65
1,650
Den 19 April.
5=>7
Transport
12,7 50
71,650
I General A uditeurens Ex
pedition-
I
1 Canzlist och Registrator
35°
Olin
I
3 Vaktposter ä teo . •
000
13,40c
i
Svea HofRätt.
I President . . .
5000
1 Vice President . • •
1500
6 HofRättsRåder å 1000 .
6000
15 Assessorer å 900 . .
13,500
|
1 Secreterare .....
Q OO
I
2 ProtoNotarier å 600
I 2 OC
6 Notarier ä 500 . . .
3000
1 Actuarie .....
400
1 Registrator .....
4 c 0
6 Canzlister å 300 . . .
1800
1 AdvocatFiscal . ■ •
7 5°
I Vice AdvocatFiscal . .
400
1 Fiscal
3°°
1 Vaktmästare ....
j 5 0
800
8 poster ä 100 ....
36,100
Götha HofRätt.
1 President
4000
120c
■
1 Vice President . . .
.
4 HofRättsRåd å 800 . .
320c
n -ine
,
11 Assessorer å 700 . .
l iUL
60c
1 Secreterare . . . . .
1 AdvocatFiscal ....
4 5C
x Vice AdvocatFiscal .
3 0
Transport
17,15c
121150
5® S
Den 19 April.
Transport
1 Fiscal ....
1 FrotoNotarie . .
5 Notarier å 400 .
1 Actuarie • . .
6 Canzlister ä 250
1 Vaktmästare . .
3 Foster a 7 S • .
Kammar C olifginni.
I President . . .
8 KammarRåd å i8co
1 Secreterare . .
1 Referendarie . .
4 Notarier ä 500 . .
1 Actuarie ....
2 Registratorer å 400
4 Canzlister ä 300 .✓ ,
Copister å 200 . •
Kamererare å 1000 . .
Kammarförvanter å 600
Bokhållare å 450 . .
Kammarskrifvare å 300
Dito å 250 . i
Kammar-Archivarie Inspector
....
AdvocatFiscal . .
Vice AdvocatFiscal
Myntmästare eller Öfver
Directeur . .
Myntlnspector
Proberare . . .
o
4
4
0
11
7
1
I
1
I
x
1
1 7j45°
1500
! J 150
22,33'
Transport [ 41,100 143484!
Den 1 9 April.
509
Transport
41,10011
1 Medailleur . ...
500
t Lärling
300
1 Penninge-Räknare .
200
1 MyntGardie ....
500
x Vaktmästare ....
200
8 KammarDrängar å 150
1200
Stats Contoir et.
1 President
4000
3 StatsCommissarier å 1800
5400
1 Secreterare • • •
600
2 Notarier å 4°° • * •
800
1 Actuarie
35°
1 Registrator ....
400
3 Kamererare å 1000 . .
3000
2 Kammarförvanter å 600
1 200
2 Bokhållare å 450 . •
O
O
O
7 Kammarskrifvare å 300
2 100
Rente Kammaren.
|
2 RentMäStare å 15°° •
j 3®00
2 Bokhållare å 450 . .
9 CO
2 Kammarskrifvare å 300
600
1 Vaktmästare ....
2CO
5 KammarDrängar å 150
750
Bergscollegium.
1 President
4000
2 BergsRåd å 1000
4 Assessorer å 900 • .
2000
3600
Transport
9600
4 4 ,coo
24,200
2u684
5io
Den 19 April.
Transport
1 9600
j 2116 S 4
r Secreterare .
SOG
1 AdvocatFiscal • .
40©
1 Vice AdvocatFiscal . .
300
1 Markscheider
6co
1 Under - Markscheider
2CO
1 FrotoNotarie . ...
400
2 Notarier å 375 . .
750
1 Actuarie
350
x Bokhållare i 1796 års
•J u
l
Stat StatsKamererare .
600
1 Cunzlist
300
2 Copister å 150 . . .
300
1 Vaktmästare ....
x 50
2 Kammar Drängar å 100
200
Laboratorium Chemicum.
1 Föreståndare ....
ÖOO
1 Postbärare ....
150
x Amanuens .....
3GO
2 Stipendiater å 300 .
600
i6,6co
Commerce Colleginm.
1 President
4000
4 CommerceRåd å 10©0
400c
6 Assessorer å 900
5400
1 Secreterare ....
600
1 AdvocatFjscal . . .
400
1 Vice AdvocatFiscal . .
300
1 ProtoNotarie ....
500
4 Notarier å 400 . . .
1600
Transport
16,800
228284
Den 19 April,
5H
Transport
16,800
228284
I Registrator ....
400
1 Actuarie .....
400
6 Canz ister å 250 . . .
1500
2 Copister å 15° •
3°°
1 Kamererare ....
600
x Bokhållare • ■
450
1 Kammarskrifvare . .
30C
1 Vaktmästare ....
150
4 CommerceDrängar å 100
400
21,300
Kammar Rätten.
I President
4000
2 KammarRättsRåd å 1000
2009
5 Assessorer å 900
4500
I Secreterare ...»
800
1 AdvocatFiscal
45°
i Vice AdvocatFiscal . •
30O
1 ProtoNotarie ....
600
2 Notarier å 500 . . •
lOOO
x Actuarie
400
x Registrator ....
35°
4 Canzlister ä 300
1200
5 Commissarier å 600 .
3000
15 Revisorer å 500
7500
10 Kammarskrifvare å 300
3000
j Vaktmästare ....
150
5 KammarDrängar å 100
500
29375°
LandtmäteriContoiret.
1 ÖfverDirecteur . . .
500
Transport
O
O
IO
279334
512
Den 19 April.
Transport
O
O
»O
1
1 Öfverlnspectcr . . .
3°o
1 Premierlngenieur . .
250
1 Secreterare ....
400
6 Ingenieurer å 200 .
1200
1 Registrator ....
200
1 KammarDräng . .
100
Kongl. Majlis Cauzli.
I HolCanzler ....
i Soo
Canzli Styrelsens Expedition.
1 Secreterare ....
45°
i ProtoNotarie och Regi-
450
strator
I Canzlist . ....
300
x Copist
200
1 CanzliBokhållare .
400
HojCanzler s Expeditionen.
1 ExperlitionsSecreterare .
1000
1 ProtocollsSecreterare .
900
1 Canzlist . i . • • •
3®°
1 Copist
200
Konungens Cabinett för Utrikes
Bref växling en.
1 CabinettsSecreterare . .
1000
2 Förste Secreterare å 900
1800
5 Andre Secreterare å 600
3000
Transport
1 i5Soo
II.
Den 19 April,
513
Transport
11800
282284
Krigs Expeditionen.
l Statssekreterare . , .
1500
2 ExpeditionsSecret. å 1000
2000
i'
1 ProtocollsSecreterare
900
'
1 Registrator " . * . .
400
2 Canzlister å 300 , ,
600
2 Copister k 200 . . .
400
Inrikes CivilExpeditionen.
1 StatsSecreterare . . .
Jl
O
O
. '■
1 ExpeditionsSecreterare .
ic«o
2 ProtocollsSecreterare å 900
1800
1 Registrator ....
400
2 Canzlister å 300 , .
600
2 Copister å 2cp . , .
400
Handels- och FinanceExpeditionen.
1 StatsSecreterare . , .
1500
\
1 ExpeditionsSecreterere.
1000
2 ProtocollsSecreterareå 900
1800
1 Registrator . T . .
400
v
2 Canzlister å 300 ,
600
2 Copister å 200 . . .
400
Ecclesiastik Expeditionen.
1 StatsSecreterare . , .
1500
j
1 ExpeditionsSecreterare.
1000
i
2 ProtocollsSecreterareå900
1800
Transport
33300
2822842
Ridd. 0. Ad, Protx Nio 6$. 6$,
Den 19 April.
Transport
1 Registrator ....
2 Canzlister å 500
2 Copister å 200 . . .
333oo
400
600
40c
282284
RiksArchivet.
i Secreterare ....
1 Actuarie
1 Registrator ....
1 Canzlist ... . , .
1 Copist
11 CanzliPoster å roo
1000
450
400
300
200
I (00
3S150
Summa Silfvermynt
Dalerj320434
Friherre von Strokirchs och Herr von Schantz1!
Memorial remitterades till StatsUtskottet, och
blef communication med de öfriga RiksStånden
Författarne tillåten.
Anmältes och' emottogs Konungens HofCanzler,
Herr Friherre af Wetterstedt, hvilken,
å Kong], Maj.ts vägnar, aflemnade Dess Nådiga
Skrifvelse till Riksens Ständer, af demi 1
April, angående Salpeternäringens tillstånd i
Riket} hvilken, sedan HofCanzlern afträdt,
upplästes och remitterades till Allmänna Be:
svärs- och OeconomieUtskottet.
Den 19 April.
515
Herr Silfversparre, Aron Isac, hade inlem-*
Jsat till protocollet följande
Vördsamma Memorial*
Af Kongl, Maj:ts Nådiga Berättelse till
Riksens Ständer vid Riksdagens början inhämtas,
att den uppå Ständérrtes begäran tillför*
ordnade LagComité verksamt sysselsätter sig
med den angelägna och grannlaga befattning,
Som blifvit samma Comité uppdragen. Man
bör icke ens önska, att ett arbete af sådan beskaffenhet
och omfattning skulle med alltför
mycken skyndsamhet fullbordas.* deremot bor
ej heller Folkets billiga väntan att erhålla ett
efter närvarande tider bättre lämpadt Lagverk
uppehållas genom en längre tids utdrägt*
än nödvändigheten krafver. Uturaktlåtande
att foga de förberedande anstalter, hvarå Sam*
månhanget af det hela bör grundas, kunde
likväl iättligen föranleda till ett sådant onö*
digt uppehåll: Att förekomma detta, torde
lämpligast låta sig göra Om Lagstiftande mag«*
ten, medelst godkännande och antagande af
vissa hufvudgrunder för Rältegångssättets organisation,
som är den mest och allmännast
öfVerklagade delen af vårt Lagverk, satte LagComitéen
i tillfälle att, efter en sådan grund*
läggning, utarbeta detailerna och de öfriga po=
Sitiva föreskrifterna; ty om Comitéen, utan
en sådan autoriserad anledning, uppgjorde ett
förslag, hvars grunder Lagstiftande magten
Sedermera ogillade, förföll alltsammans och
hela byggnaden ramlade öfverändaj då ett
nytt, lika mödosamt och nästan lika långvarigt
516
Den 19 April.
arbete återstod, och tidpunkten för den efterlängtade
förbättringen af Lagverket aflägsnades
allt mer och iner. Till undvikande af
denna olägenhet torde Riksens Höglofl. Ständer
fördenskull finna tjenligt, att genom dess
Lagutskott infordra ett förslag till hufvudgrundernes
bestämmande för ett förbättradt
Rättegångssätt, för att, efter pröfningen deraf,
ett sådant förslag vid denna Riksdag till
Kongl. Maj:t aflemna. Den bästa ledning för
detta arbete lärer Lagutskottet kunna hämta
af de upplysningar, hvilka ifrån den af Kongl*-  Maj:t, pä Riksens Ständers begäran, tillförordnade
LagComité blifva att tillgå,dåComitéen äfven
åt denna hufvudsakliga del af dess befattning
redan lemnat sin uppmärksamhet, och af hvilken
Comité Lagutskottet fördenskull torde få
Ståndens tillsägelse att, i föreskrifven ordning,
begära de upplysningar, som ämnet fordrar.
Jag för min del anser mindre fråga böra
uppstå om alldeles nya Inrättningar, än att i
möjligaste måtto återföra vårt Rättegångssätt
till dess ursprungliga enkelhet, likväl med
nödigt afseende uppå närvarande tiders skick
och fordringar. Drift och skyndsamhet i Lagskipningen,
under ett noga iakttagande af allmänhetens
rätt och beqvämlighet, caracterisera
på det fördelaktigaste sätt våra äldsta La^
gar. I de sednare sökas dessa caractersdrag
nästan förgäfves: Mera invecklade förhållan
den
man och man emellan i sednare tider
hafva väl gjort vissa nyare föreskrifter oundvidkliga;
men ännu mera har till denna åt
-
Den 19 April.
517
skillnad emellan äldre och sednare Författningars
anda bidragit, att Allmänhetens sanna fördelar
och rättmätiga beqvämlighets fordringar
började allt mer och mer sättas å sido.
I en tid, då, till exempel, Häradshöfdinge»
och Lagmanssysslorna ansågos föga annat än
såsom en gifven tillhörighet för Rikets högsta
värdigheter, och då sedermera ett nästan oinskränkt
Embetsmannavälde hade öfverhanden,
afsågs föga beqvämligheten för mängden, utan
blott för den dass, som utgjorde på en gång
både Lagstiftande och Lagskipande magtens
verktyg: Såmedelst hafva LandtDomstolarne,
i stället att fordom, genom en nästan oafbruten
utöfning af deras befattning, lemna allmänheten
tillfälle att utan omgång och tids utdrägt,
vid förefallande behof, njuta Lagskipande
magtens biträde, blifvit förvandlade till
Inrättningar, hvarest den rättsökande ofta icke
utan lång väntan eller kostsamma omvägar
kan ernå något slut; så har, med uppoffrande
af Allmänhetens sanna fördel, ensamt
för Embetsmannabefattningens beqvämlighet,
en myckenhet ärender blifvit dragne ifrån
Domstolarnes åtgärd till långt aflägse Embetsverks
handläggning, då likväl ett billigt afseende
på det Allmännas rätt och bästa fordrade,
att, så vidt sig göra låter, icke några ä-:
renden må dragas till en aflägsen behandlingsort,
förr än vid Högsta instantien, der det
nödvändigt understundom måste inträffa, i synnerhet
till återförande af ärendernas behandling
efter enhet i princip. Härvid torde mig
tillåtas få anmärka, huru alldeles oförenliga
Den jg April.
med ordning j Lagskipningen och med enkel,
het i Rättegångs-sättet, äro ej mindre Colle»
giernes och executiva Erabetsmagtens domsrät*,
an den stora mängden extra Domstolar och
Rätter, såsom Borgrätter, Slottsrätter, Accirrätter,
Tullrätter, m- fl , hvilka vore för vid»
Jöftigt att uppräkna, men hvilka allesamman ,
i mer eller mindre mån , hafva en förderflig 1
inflytelse på rättegångssätt, samt åstadkomma
deruti en beständig villervalla : endast föreskrifterna
om rätt forum kunde utgöra en
hel volume och gifva ändock advocaturen ett
vidt fält till spetsfundigheter, som ofta icke
förr, än i högsta Instantien, kunna slitas,
Denna högsta instantie var någon tiel hos
Kongl. Svea HofRätt, efter dess första inrättning
: den innehade då Konungens domsrätt
och var Konungens högsta Nämnd : endast
genom Nådansökningar kunde man vända
sig directe till Konungen. Nu förhåller det»
ta sig annorlunda. Efter tidernas förändrade
Skick har en ännu högre ordinarie Domstol
uppkommit, och sakens natur fordrade äfven,
att, sedan HofRätterne blefvo flere, en enda
sådan högste Domstol måste gifvas, sorn ut»
gjorde öfversta föreningspunkten för hela rät,
tegångs-verket, och utöfvade Högsta Lagskipande
Magten; men härigenom är äfven handt,
att, Folket ovetande, efter hand blifvit detsam,
mapåtrugadt, att jag så må säga, enny, i våra
gamla Lagar alldeles okänd, Domstols - grad ,
hvarigenom de rättsökande nu mera betungas
icke allenast med betydligare kostnad, utan
Den 19 April
519
ock med en ganska betydlig ytterligare tids-,
utdrägt.
Då afsigten nu är, att bestämma hufvud»
grunderna för rättegångssätt i framtiden,
anser jag således ändamålet bora blifva återställandet;
1:0 af Domstolarnes ursprungliga
permanence ; och 2:0 af Instantiernes eller
Domstolsgradernes fordna antal, till trenne i
stället för fyra, som de nu utgöra. Af dessa,
tvänne hufvudgrunder synes mig den första
böra möta hvarken några särdeles betänkligheter
eller svårigheter vid verkställigheten.
Må hända skulle en sådan anstalt möjligtvis
kunna medföra någon skillnad i anseende till
lönutgifterna, men under den tidrymd, hvarförinnan
derom ej blifver fråga (ty jag tager
för afgjordt, att det nya Lagverket hvarken
kan eller bör förr, än åtmindstone efter fem
eller sex år, sättas i verkställighet) tror jag
det vara otvifvelaktig^ att utvägar kunna beredas
utan ökad tunga förStaten, dels genom
indragningar af mindre nödiga utgifter, dels
genom användande af tillgångar, som bunna
finnas till Statens disposition, utan att densamma
för närvarande deraf drager någon särdeles
fördel^ dessutom blir det väl alltid ren
misshushållning att låta en öfverdrifven besparings-principe
råda vid fråga om nödiga
kostnader för de constitutionella magternas underhållande:
äfvensom det är hvarken värdigt
eller nyttigt att sätta någon consideration
framför den, som har hela Allmänhetens
Väl och lagliga rättighetens åtnjutande till fö
-
5-o
Den 19 April,
remal. Om nu endast hvarje Domsaga till lage
och utrymme så inrättas, att der ej blifver
mera än ett Tingsställe, hvarest Ting, såsom
fordom var brukligt, en gång i veckan eller
åtmindstone hvarje månad hålles, tyckes ändamålet
i denna delen vara vunnet: Vissa modiiicationer
blifva likväl, i detta som vid alla
andra tillfällen, oundviklige å de mindre bebodda
orter, till dess de vinna en ökad folkmängd.
Den andra hufvudpunkten torde flera inkast
möta: Beträffande kostnaden, gäller väl
hvad jag redan anfört; men det öfriga fordrar
en närmare granskning. Med förutsättande att
Instantiernas antal ovilkorligen, för Allmänhetens
bästa och beqvämlighet, böra åter nedsättas
ifrån fyra till trenne Domstolsgrader,
blifver första frågan: hvilkendera af de nuvarande
måste upphäfvas eller indragas? Högsta
Domstolen, i Grundlagen antagen såsom den
öfversta föreningspunkten, och, på Landet,
HäradsRätten, hvarest målen på stället först
beredas, kunna ingendera komma i fråga. HofRätternes
organisation synes, sedan målen blifvit
förberedda vid nedersta Instantien, vara
mera ändamålsenlig för en controllerande åtgärd,
än LagmansRätterne, som, inskränkte till
blott vissa Rättegångsmål, dessutom föga äro
annat än ett upprepande af samma behandlingssätt
som vid HäradsRätterna; således blir
väl LagmansRätten den mest umbärlige Domstols-grarlen;
men om detta tages för afgjordt,
måste tvänne verkliga olägenheter, som eljest
Dm 19 April.
5:1
skulle visa sig, undanrödjas: Den ena är obeqvämlighetén
för hvarje Landsort af ett för
långt afstånd från Domstolen; den andra, att
LagmansRättens obestridliga nytta, då fråga
.är om syneförrättningar i ägotvister, icke må
komma att saknas. Den första olägenheten afhjelpes,
om ÖfverRätter, med enahanda DomsRätt,
som nu HofRätterne äga, inrättas efter
behof i Landsorterna, med iakttagande att deras
Jurisdiction ej får ett utrymme, som, genom
afståndet, tillintetgör för Allmänheten
elen beqvämlighet och besparing i tid samt
kostnad, som bör vara Lagstiftarens ändamål.
Den andra omständigheten, som rörer Syneförrättningar,
kunde i förening med nyssnämnde
Inrättning blifva ämne för en särskildt föreskrift
i Lagen: att någon af ÖfverRättens
Ledamöter jemte Nämnd fick sig uppdraget att
efter förefallande behof hålla sådana besigtriingar,
som sedermera tjente Rätten till upplysning
vid målens afgörande; ty med upphörandet
af de egentligen så kallade Lagmans sy*
ner förlorar Allmänheten ej något. Sättet att
i dem söka ändring är så betungande, att personer
af medelmåttig förmögenhet ej gerna kunna
underkasta sig äfventyret dervid och af
den kostnad som till en Riddaresyn åtgår.
I sammanhang härmed må mig tillåtas att
1 förbigående anmärka: Att till det afseende å
Allmänhetens ställning och förmon, som vid all
Lagstiftning bör tjena till rättesnöre, onekligen
hörer, att Summa appellabilis ej högt uppsattes:
Ett annat förhållande vore att nästan
523
Den 19 April.
utestänga den mindre bemedlade ifrån möjligheten
att söka upprättelse: En Tolfskilling kan
betyda mera för den ena, än 100 R dr för en
annan, och båda böra likväl inför Lagen äga
enahanda rättigheter. Fåfängt invänder man
häremot, att Domstolarne då skulle blifva alltför
öfverhopade af göromål: Vid permanenta
Domstolar, och då derjemte Processvägen befrias
från de många chicanens kryphål och intriguet
> samt HäradsRätterne återfå deras äfvenledes
ursprungliga dubbla egenskap af Förliknings
domstol och Rättegångs-säte, — kan
detta icke inträffa, så snart Domarena äro så
lönade, att de, utan omsorgen för andra utvägar
till deras uppehälle, kunna helt oth hållet
uppoffra sig åt sina skyldigheters uppfyllande:
man jemföre blott de en Häradshöfdinge
eller en LandsSecreterare åliggande mångfaldiga
göromål, och nt3n skall genast linna, att
ingen Collegial - Ledamots sysselsättning kan
dermed på långt när förliknas} äfven om, sorn
jag skulle förmoda, Ledamötsrnes antal i hvarje
Rätt nedsättes och anses domfört med fyra
högst fern personer} hvarmedelst äfven kostnaden,
oaktadt flere Domstolar inrättades, blefve
förmindskad.
Desse ÖfverRätter komme då egentligen
att intaga de fordna LagtnansRätternas plats i
Lagskipningen, men med en vidsträcktare verkningskrets,
som skulle innefatta både Civila
och Criminella mål, samt med en för tidhvarfvet
och ändamålet lämpligare organisation.
Med Kongl, Svea HofRätt blefve väl dock fö§;
Den 1 9 /Sprit.
hållandet länge af en särskildt beskaffenhet.
Dess iocal underlägger dess ÖfverdomsRätt,
jemte hufvudstaden, förmodligen tvänne af Rikets
folkrikaste nästbelägna provinser: äfvenså
alla Bankens rättegångar: Presidenten är
Ordförande i RiksRätten , och sjelfva HofRätten
vid flera tillfällen ett förvaringsrum för
Riksvårdande Acter och Handlingar, som ej
annorstädes lämpligen kunna deponeras: att
detta ger åt denna HofRätt ett särskildt anseende,
som väl icke bör föranleda till något öfvervälde,
såsom Domstol, framför de ölriga
IlofRätterna, men som förorsakar nyssnämnde
Större anseende Och mera göromål, så att antalet
både af Ledamöter och Betjening der foga
torde kunna inskränkas, åtmindstor.e till en
början, ehuru jag tror att framdeles rättligen
en sådan Öfverdomstol borde finnas i hvarje
Län; Ledamöternes local-kännedom, en större
lätthet att mundtligen höraparterna, en i Lagen
föreskrifven kortare och enklare method
skulle förlama Advocaturens konstgrep, gifva
skyndsamhet utan förhastande åt ärendernas
gång, saint derigenom återhålla trätgirigheten
och afskräcka från brott,
Hvad Städerna beträffar, lärer väl icke
kunna sättas i fråga, att ju KämnärsRätterne
utan olägenhet kunna indragas, så vida Summa
appellabilis, för ofvannämnde orsaker, nedsättes,
och RådstpfvuRättens Ledamöter ökas, der
det behöfves.
En förebråelse skulle kanske 1 detta ämne
vilja göras mig• den att hafva fireslagit
524
Den 19 April.
upphäfvandet af ett Embete, sorn i Rikets fordra
häfder utmärkes såsom innehafvande första
rummet; men då fråga är om Embeten, är
det nyttan, icke häfden, som bör gälla5 den
förra är förbi med ett förändradt Lagskipningssätt,
och af den sednares företräden litet cller
intet öfrigt. Ingen lärer numera förblanda
denna titel med hvad den varit; och dessutom
visar sig tänkesättets rigtning i allmänhet,
om det ock skulle synas då och då något motsägas
af erfarenheten, att mer och mer syfta
derhän, att det hvarken är Körd, Embeten el*
ler fåfänga Titlar, utan personliga egenskaper,
sorn motivera Allmänhetens omdöme, Och härmed
vederlägges äfven det inkast, som skulle
kunna göras emot någon befarad förment mindre
aktning för dessa till Personalet fåtaliga
Provincial ÖfverDomstolar. Erfarenheten visar
ock, att icke en gång någon HåradsRätt, hvarest
likväl ansvaret äfvensom yttre anseendet
nästan endast beror af en enda person, saknar
tillbörlig aktning, då Ordföranden personligen
förtjenar den: Valet af personer, icke
deras antal, är det således som bestämmer anseendet
hos både högre och lägre, talrika och
fåtaliga Rätter. En moralisk känsla eller en
slags aning af hvad egna säkerheten i samhället
fordrar, har dessutom hos Allmänheten,
utan att den derför kan göra sig sjelf redo,
inpräglat en sorgfällighet om Domaremagtens
helgd, som gör att den, utan genom
sjelfförvållande, aldrig förlorar medhåll och
försvar, utan att denna magt ändock hos oss
äger den ringaste egna politiska inflytelse.
Den 19 April.
525
och detta utgör ej den mindsta förtjensten af
vår Statsförfattning.
Ännu skall jag utbedja mig Eders Excellences
och Höglofl. Ridderskapets och Adelns
tålamod till afhörande af ett ytterligare bevekande
skäl för den proposition jag vågat göra
om antagandet af vissa preliminaira hufvudprinciper
för en förbättrad och förkortad Rättegångsordning,
hvarpå vårt tillkommande Lag*»
verk skall sig grunda. Både Konung och Ständer
hafva vid nästföregående Riksdagar insett
och yrkat nödvändigheten af förbättringar äfven
i flera andra delar af den invärtes administrationen.
En hufvudsaklig reform härutinnan
låter näppligen tänka sig utan förutsättande
af en enklare sammanfogning af admini-’
strationens delar, och dertill hörer onekligen,
att alla dé högre Embetsverken i Staten, så
militaira som civila och ecclesiastiqua, blefve i
hvarje provins etablerade på samma ställe,
och ägde enahanda område för deras territorial
befattningar. De nu föreslagna hufvudprincipernas
antagande skulle troligen lätta utsigten
för detta ändamåls ernående; då deremot
ett motsatt förhållande möjligtvis kunde lägga
hinder i vägen för verkställigheten af reformer
i de öfriga administrationens delar, och
till undanrödjande af hvilka hinder, nya och
betydliga Lagförändringar då åter blefve nödvändige,
samt såmedelst ett upphäfvande a£-  Lagverkets hufvudsakligaste föreskrifter följa
nästan immediate uppå deras antagande. Huru
skadligt ett sådant tätt ombyte af Lagar vo
-
5 26
Den 19 April.
re, både uti politiskt och moraliskt afséeil*
de, behöfver icke ens nämnas, ännu mindre
bevisas.
Hvad jag nu baft äran anföra, får jag
vördsammast anhålla må varda till LagUtskot*
tet remitteradt och med de öfriga Respectivä
Stånden communiceradt.
Grefve Hamilton, Gurtaf Wattier, yttrade
sig hafva säkra anledningar att tro, det Hans
Majit ämnade till Riksens Ständer aflemna eil
nådig skrifvelse angående samma ämnen, sorn
dem Herr Silfversparre behandlat. Han önskade
således, att Herr Siljversparres Memorial ej
förr, än i sammanhang med Konungens Nådiga
skrifvelse, måtte af Lagutskottet till pröfning
företagas, och anhöll att denna hans mening
måtte få till Lagutskottet berörde Memorial
åtfölja.
Herr Silfver sparr er Memorial samt den af
Grefve Hamilton nu gjorda anmärkning remitterades
till Lagutskottet, och blef det Herr
Silfversparre tillåtet att sitt Memorial med de Öfriga
RiksStånden communicera.
Herr Mannerstam, ffolian, uppläste följande.'
De teckningar, som blifvit framställde öfver
Rikets allmännare hushållning och öfver
jordbrukets samt de inhemska Näringarnes af*
tynande belägenhet, äro så fullständige, att jag
icke vill försöka att dervid göra något tillägg»
Den 19 April.
5 = 7
Orsakerna till denna ställning och medlen att
återföra Riket till lika välstånd uti ceconomiskt
hänseende, som det vunnit styrka uti
politiskt, hafva ock blifvit ifrån nästan alla
möjliga synpunkter så väl utredde, att granskaren
icke saknar ämne och vägledning för
sitt omdöme.
Det är otvifvelaktigt, att de under sednare
åren vidtagne Finance-operationer, att krig
och allmänna .händelser, som verkat å både
Sverige och nästan hela Europa, samt flera
tillfälligheter ägt hufvudsakligt inflytande å
de oredor, hvaröfver man klagar. Men efter
mitt omdöme måste första grunden dertill sökas
uti det monopoliska Handels- och Näringssysteme,
sorn ifrån längre tider tillbaka intill
den närvarande blifvit följdt uti Rikets allmänna
hushållning.
Uti ett land, der Jordbruket är och böc
vara hufvudnäringen, är dess stigande eller
förfall en säker thermometer på National-välmågan.
Handtverkerier, Manufacturer, Fabriker,
Handel och andra binäringar, samt deras
föreningspunkter Städer uppkomma och tilltaga,
efter en naturlig sakernas ordning, i
samma nion, som Jordbruket lemnar öfverskott
till deras underhåll, och de återverka då på
modernäringens förkofran. Men uti Sverige,
likasom i de flesta Stater i Europa, har denna
ordning blifvit störd och omvänd.
Genom privilegier, lemnade åt Städerna
på Landtmannens bekostnad, genom monopo
-
5-8
Den 19 April.
liska rättigheter och förmoner, gifne åt vissa
yrken, har inan trott sig påskynda Nationalrikdoinars
stigande, och velat hänvisa och
tvinga^enskildtas flit och capitaler att fästa sig
vid vissa näringsfång och ställen, hvilka deras
af egen fördel ledda omtanka kunnat lära
dem att bättre välja.
Ensidige fördelar, som dessa corporationer
aflockat Lagstiftare och Regeringar, hafva
hållit dem skadeslösa för det tvång, som de
underkastat sig sjelfve, och derifrån härleda
5ig skrän, monopoliska privilegier och tvångs*
lagar för handel och konstflit.
Jordbrukets idkare, utan sådana föreningsband,
utan lika inflytande och utan förmåga
att erbjuda utsigter till snar del i vinst åt Regeringar,
hvilka, likasom enskildta, helst välja
den genaste utvägen att få inkomst, hafva
blifvit offer för Skråandans och MortopolSystemets
inflytelse. Dessas verkningar hafva
hämmat vår och många andra Staters fortgång
till välstånd, och fortplantat fördomar, hvilka,
både uti Oeconomiskt, politiskt och Moraliskt
afseende, skadat Nationerna.
Den enkla grundsatsen börjar nu mera.vara
allmänt känd, att en Stats rikedom består
uti dess production , och att i samma mon denna
ökas och öfverstiger consumtionen, tilltager
Statens välstånd.
Efter erfarenhet af alla de national förluster,
som tvångslagar och styrelsens förmynderskap
-
Deli 19 April,
derskap öfver enskildtas hushållning vållat, haf.
va författare i Statshushållningen och upplyste
Statsmän funnit, att en allmän och oinskränkt
frihet för alla enskildta att använda arbete,
flit och capitaler på lofliga Näringsfång
är lika enlig med Statens sanna fördel, sorn
allt intrång i denna frihet är emot Samhällsordningens
ändamål och emot rättvisa stridande.
De hafva insett , att det är öfver en styrelses
förmåga att ordna om de'ailerna af alla
ett Rikes hushållsstrenar, att hela Skatens
Välstånd säkrast uppkommer genom föreningen
af alla enskildtas åt sig sjelf leonade bemödanden,
och att Staten bör skydda alla tillåt,
na företag, samt uppmuntra och förhjelpa nyttiga
yrken, men tcKe på bekostnad af andra
Att
enskildtas arbetsförmåga och capitaler
i allmänhet söka yrken, som gifva första vinsten,
är utan tvifvel, och således skola, då
något visst näringsfång uti en Stat genom ensidiga
fördeiar lönar sig bittre än andra, capitalerna
ledas dit. De skola då saknas uti
andra näringar, som de ölvergifvit. På detta
sätt kan och bör man säkert utfinna orsaken
till Jordbrukarens saknad af förlag , uti de monopoliska
fördelar, som hagre handelsgrenaf
erhållit.
Herr StatsSecreteraren Grefve Märner har,
då han sökt utreda orsakerna till penningbri*
sten, deribland nämnt en tvungen bandelsStäll*
ning. Jag instämmer deruti, men jag anser
Ridd. 0. Ad. Prat. N;o 67. 6g.
5-3®
Den 19 April.
detta tvång mindre hafva berott af allmänna
händelser i Europa, än af våra egna författningar.
Genom Productplacat och Handels compagnier
samt flera äldre och nyare stadganden i
detta ämne, håfve vi sökt att tvinga oss till
en handel, som är hvarken naturlig eller nyttig
för ett land, sorn icke har armar och capitaler
att odla all den fruktbärande jo^d, som
finnes inom dess gränsor, än mindre till de
andra inhemska näringar, som med fördel kun*
de der idkas.
Endast Länder, som uppdrifvit Jordbruk
och inhemska näringar till någon högd och hafva
capitaler öfverflödiga för de sa , eller ock
sådaue mindre Stater, som hafva inskränkt område,
men fördelaktigt läge för handel, kunna
med framgång idka en så kallad actif handelsrörelse
och utvidgad sjöfart. England och Holland
äro i d nna belägenhet. Englands navigations
act, hvilken man ansett såsom ett af
hufvudmedlen till dess storhet, har likväl det
dubbla ändamålet att uppmuntra handeln och
att dana Sjömän till den flotta, som i militairiskt
afseende utgör Englands förmur. Vår
Handelsflotta uppammar matroser, icke blott åt
vår egen flotta, utan ock ett stort antal åt den Engelska.
Om det således också är afgjordt, att Sverige
kan och bör underhålla en så kallad storflotta,
skall vår sjöfart, under en fullkomlig handelsfrihet,
likväl icke blifva så inskränkt, att tillgångskall
saknas på de Sjömän, som för vära
Den 19 dpril.
53*
•gna krigsskepp böra ifrån Handelsflottan påräknas.
Sveriges handel bör vara att till högsta möjliga
pris sälja sina Export varor, och att till det
lägsta möjliga köpa de behof, som böra ifrån
utländska orter hämtas. Detta ändamål vinnes
säkrast, då utländska fartyg och Handlande
ki na med lika vilkor som våre egne hitkomma
och idka denna handel med Rikets invånare.
Folk och Capitaler skola då sysselsättas
må hända mindre vid sjöfart och handel,
men mera vid Jordbruket och inhemska yrken.
Af samma skäl böra ock alla sådana utländska
varor, hvilka behof och vana gjort
nästan oumbärliga för landets invånare , till införsel
frigifvas, och deribland äfven sådana
Manufactur- och Fabriksvaror, hvilka i Riket
tillverkas Det är en national förlust att gifva
monopolisk afsättning åt sådana inländska
varor, då de icke kunna med de fördelar, som
Tull, Transport med flera kostnader gifva
dem framför de utländska, bära täflan med dessa.
Arbetsstyrka och capitaler ledas ifrån Jordbruket,
hvilka utan sådana monopoliska fördelar
blifvit derpå använde. Hvarje Land bör
idka de näringar och den handel, so,11 passa
för dess local. National-industrien och konstfliten,
lemnade åt sin egen- verksamhet, utvisa
då, hvilka yrken som fortkomma och böra
uppmuntras. Frihet och täflan luva ett Lands
handel och näringar i allmänhet, mer än alla
möjliga reglementariska föi fattningar.
I enlighet med dessa grundsatser, och då
jag anser tidpunkten nu vara inne att taga nä
-
53*
T)e n 19 April.
got stort steg till National-productionens och
välmågans upphjelpande, samt att lägga grundvalen
till ett förbättradt osconomiskt systeme,
utber jag mig att, såsom förberedelse dertill,
vördsamt få föreslå:
1:0 Att en allmän näringsfrihet införes, så
att hvar och en Svensk man, i Stad och
på Landet, äger att idka hvilket lofligt
näringsfång sora helst, emot fullgörande
af de allmänna skyldigheter och de afgifter
till Staten, som dermed äro förenade,
samt att allmogen må utan särskildt afi
gift idka handtverk och slöjder.
2:0 Att handel och sjöfart inom och utom Riket
må af hvilken som helst obehindradt
idkas, samt stapelfrihet lemnäs ät alla de
hamnar i Riket, derifrån fartyg kunna till
In- och Utrikes orter afsändas, och der
Tullbevakning finnes eller kan med säker
controll inrättas, samt att alle Svenske
Män må äga rätt att reda skepp.
3:0 Att utländska Skepp och Handlande må
med lika frihet och lika tull och öfriga
afgifter, som inländska, uppköpa och utföra
våra egna Exportvaror, samt införa
och sälja de Importvaror, som till förbrukning
i Riket äro tillåtna, och icke med
allmän fördel kunna till Rikets behof in0111
landet tillverkas.
4:0 Att alla stadganden uti 2, 3, 4,5,6 och
7 Capitlen HandelsBalken, hvilka, såson*
Den 19 April.
533
ceconomiska, böra utur Allmänna Lagen
och dea nya Lagboken försvinna, nu genast
ändras, i likhet med ofvannämnda
grunder, att Productplacatet upphäfves,
samt att SeglationsOrdningen, Sjötulls taxorna,
m. fl. i dessa ämnen utkomna Författningar
efter samma grundsatser rättas,
och alla de stadgar och inrättningar försvinna,
som på något sätt gynna den utrikes
handeln, så framt desse inrättningar
äro lör jordbruket och den nyttiga
National-industrien skadlige.
Jag är fullkomligt öfvertygad, att välmågan
kåde i städer och på landsbygden skall
genom författningar, enliga med dessa grundsatser,
lifvas. Capitalerna skola återgå till
Jordbruket och Inrikes rörelsen. Konstflit skall
sysselsätta Landtmannen under den långa tid
af året, då han i vårt Land slumrar Overksam.
Hvarje medborgare skall kunna genom arbetsamhet
och flit bereda sig måttligt välstånd
och njutningar, men icke på Nationens bekostnad
hastigt samla utvägar till öfverflöd.
Jag anhåller, att detta Memorial må till
vederbörligt Utskott remitteras.
Remitterades till Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskotten.
Herr Åkerhjelm, Conrad, förmälte, att då
han till alla delar instämde i hvad Herr Mannerstam
nu yttrat, ville han endast tillägga, att,
534
Den 19 April.
i fall Kongl Maj:t ej bifölle Product placatet*
upphäfvande, lörutsåge han svåra följder i allmänhet
för Rikets Export-handel, men i synnerhet
för Rikets norra provinser. Dessa, sorn,
i anseende till ett mindre gynnande climat, ej
kunde frambringa erforderlig qvantitet spannmål
för sitt behof, räknade, för sin bergning
skull, i synnerhet på afsättningen af trädvaror.
Den rättighet Engelsmän i några år haft,
att med egna skepp hämta dessa varor, hade
varit af god verkan för dessa provinser, alldenstund
de ej varit nödsakade att ligga i händerna
på inländska köpmän. Han tiodde den
g nom Product placatet uppkommande skada
ej endast, ehuru känbarast, träffa dessa provinser;
han ansåg den fast mer drabba heja
Riket, och förmälte sig af säker hand veta, att
för få veckor sedan Engelska fartyg ankommit
till Götheborg för att afhämta af våra
produeter, men då dessas exporterande genom
andra än egna fartyg numera åter vore lörhindradt,
hade dessa varit nödsakade att afsegla
till Ryska hamnar, för att der fylla sina behof.
Vidare anhöll Herr Åkerhjelm, det Herr Manner*
stams Dictamen måtte med de öfriga Stånden
communiceras, samt Utskottet anmodas att
skyndsamt med sitt utlåtande inkomma, på det
saken snart måtte hinna afgöras.
Communication af Herr Mannentams Dictamen
beslöts af Ridderskap^! och Adeln och
skulle Herr Åkerhjelms Anförande till Lagsamt
O conomieUtskotten vara samma Dictamen
följaktigt.
Den 19 April. e. 111. 535
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan 2.
In fidem protocolli
A. G. Silverstolpe.
Onsdagen den 19 April.
Tlenum klockan 5 eftermiddagen.
Herr Stråle, Carl Fredric, hade inlemnat
ett Memorial, som upplästes, så lydande:
Efter den ansträngning af flera slags dryga
utgifter, som varit nödvändige under de förflutna
krigsåren, är det ofelbart, att Svenska
Folket både behöfver och väntar af Riksens
församlade Ständer lindring uti nuvarande tryckande
bevillningar, och, under förtröstan härpå,
tillhör det hvarje rättskaffens medborgare
i Staten att bemöda sig eftersöka, om Riketäger
någon annan tillgång, hvarigenom Statsverkets
utgifter kunna mindskas, än med de
hittills vanliga Statsmedlen, jag menar härmed
Kronans skuld till Riksens Ständers Bank , emot
renta och afbetalning af capitalet, sorn årligen
medtar en betydlig del af Statsverkets inkomster.
Nära till visshet är jag öfvertygad,
att antingen kunde denna skuld på en gång
536
Den i 9 April. e. m.
afskrifvas till det belopp sorn nu återstår, eller
oclc årligen kunna mindskas till ett vida större
belopp, än nu sker. Möjligheten härtill slutar
jag deråt, att, då man betraktar Bankens
inkomster,.bestående i rentor på utlånta capitäler
å fastigheter, på metaller, till flera Disconter,
vinsten, såsom Lottägare uti 3,ne Disconter,
och reman på flera millioners fordran
bos Kronan; och afräknadt på summan af dessa
inkomster, Bankens utgifter till sin Lönings»
stat, gratialer till Enkor, skrif materialier, reparationer,
Tumba Pappersbruks underhåll, interesse
pä gamla Lane-Bank-Capitaler och så
kallade Silfversedlar, m. fl. andra obetydliga
utgifter, så kan häraf slutas till hvilket be.
tydligt öfverskott, som Banken måste ärligen
äga, utan att vara begagnadt som det borde.
'Denna hemlighetsfulla behållning är emedn
lertid den, som mindskar RörelseCapitalet, nät
ej, i lika förhållande, lån på längre tid utgifvas
— till verklig skada för näringarne, medelst
ett mångårigt Iudragnings-systeme, lika
mycket som när vid infallande krig Banken
måste hafva understödt Staten med flera millioners
lån, och hvilka bägge ytterligheter af
indragningen den ena tiden, och en annan tid
en hundradefallt större tillökning på en gång,
som måste bestå af Silfver eller Pappersmynt, så
blifva uti bägge fällen deras verkningar skadligt
men aldrig gagnelige för det allmänna.
En dylik lindring i utgifterna, som jag nu
tagit mig frihet att föreslå,rönte Statsverket vid
Den 19 April. e. m.
5 37
1778 års Riksdag, då Riksens Höglofl. Ständer
läto afskrifva StatsVerkets skuld i Banken;
och detta offer kunde Banken, i min tanka,
utan skada göra Riket, så väl af dess mångåriga
behållningar, som dess vinst, att realisera
den utelöpande Sedelstocken efter 72 marks
cours med Speeiemynt.
Utom min och andras förmåga blir emedlertid
det alltid att kunna lyfta täckelset att
åtkomma en säker upplysning om beloppet af
Bankens årliga behållning och den utelöpande
Sedelstocken, i afseende på den af mig nu föreslagna
afskrifningen å Kronans skuld i Banken.
Om Amerikanska kriget understödde 1777
års Realisation genom en kan hända ej mera
så lönande frakthandel, den tiden, som inbragte
i Riket både Vexlar, Guld- och Silfverm.t
i öfverflöd; så erhöll Banken jemväl ett lika,
om icke kraftigare biträde vid Realisationen
af Riksgälds sedlarne, efter 1800 års Riksdag,
genom de då inrättade Disconterna, som utgäfvo
Bancosedlar till de låntagande.
Var således Ranken år 1778, med en då
redan betydligt niindskad inkomst, af indragna
Låncapitaier mägtig att, utan någon känd skakning
, afskrifva Kronans skuld; huru mycket
större krafter måtte väl Banken numera äga,
då man med säkerhet kan påstå, att Bancobehållningen,
under den förflutna tiden, som
genom vinsten på Disconterna aldrig varit
Större, och derföre kan den nu påstådda aiV
535
Den 19 April. e. m.
skrifningen icke anses omöjlig eller skadande
Banken.
1 likhet med andra allmänna Bancoinrättningar
matte väl Riksens Ständers Bank äga
någon sbgs allmänt gagnelig bestämmelse för
dess rena vinst, h v artill den bör användas,
och på denna vigtiga fråga önskade jag härmed
kunna fästa Riksens Ständers uppmärksamhet
} men till erhållande af nödig upplysning
uti möjligheten för den af mig gjorda framställning
om användandet af Bankens behållning,
dels till StatsVerkets 1 sa uti dess utgifter
för det närvarande och dels till understöd
i dess tillgångar i framtiden ; så vågar jag i
ödmjukhet hos Högvälborne Herr Grefven och
Landtiviarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
oeh Adeln anhålla, om icke Höglofl. Bancoötskottet
måtte anmodas inkomma till Riksens
Höglofl Ständer med en trevärdig uppgift för år
l8ci med år 1808, och särskildt för år 1809
med farli det år 1814, så väl på sedelstockens storlek
, sorn på Bankens vprkltga behållning hvarje år,
enligt Bankens Bokslut.
Nyttan af en sådan tafla är mångfalldig,
men i synnerhet att utröna, om jag har rätt
eller orätt uti min, i välmening, gjorda framställning
om begagnandet af Bankens behållning,
till understöd för ett tryckande StatsVerks
mångfalldiga behof, och att med säkerhet
kunna, genom uppgift på den utelöpande
Sedelstocken, öfvertyga vederbörande , som föra
klagan öfver verklig penningbrist, att ej så
Den 19 April. e. m.
539
torde förhålla sig, utan, i min oförgripliga
tanka, endast härrörer af föiflutna missväxter,
bristande export af Rikets produeter, som förut
vanligen spridde penningar i landet, af
dryga Contributioner till StatsCassan, af betydliga
Rentor till 1'isconter, Banken Och härvarande
flera Cassör, hvarest penningar samlas
och, under en hittilh beklaglig stagnation
i Handel och öfriga Näringarne uti ett så
glest bebodt land som Sverige, penningen icke
kan på längre tid återkomma derifrån den utgått.
Icke förtigande en för långt utsträckt
credit på hedern, och olörsigtiga inköp med
lånta penningar af egendomar. Men vi böre
förmoda , att, genom en allmän fred , goda skördar,
ett rätt användande af de alster, hvarmed
Naturen begåfvat Sverige, genom småningom
mindskade utgifter till StatsCassan och
enskildt god hushållning, skola både skakningar
och stockningar , tillkomne af ett långvarigt
krig, upphöra. Få, hoppas jag, de
skola vara, sorn äro fiender till upplysningen
af något allmänt gagneligtj ty vår tids allmänna
opinion tyckes hata allt mörker, och,
med stöd af denna sanning, dristar jag jemväl
framkomma med den ödmjuka anhållan,
hos Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
att de af mig begärde uppgifter, som
inkomma från BancoUtskottet, måtte ej mindre
nu allmängöras, än att Banken måtte
hädanefter årligen tillkännagifva Bankens vinst
och, efter dess Bokslut, den utevarande Sedelstocken,
samt ej någon hemlighet mera
54®
Den 19 April. e. m.
deraf göras. Hade en sådan publicité varit
befalld i fordna tider, skulle säkert mångfalldiga
oredor i penningverket förekommits och
Aristocratiska myndigheter aldrig kunnat efter
välbehag och ensidiga afsigter, till mycken
skada för det allmänna bästa, ledt Bancostyrelsen.
Remitterades till BancoUtskottet, och blef
det Författaren tillåtet att sitt Memorial med
de öfriga respectiva Stånden communicera.
Herr von Kruus, Conrad Ferdinand, hade
inlemnat ett så lydande
Ödmjukt Memorial.
Att flera LandcbruksFörfattningar tarfva
förbättring, är onekligt; likväl är sättet att
värdera jord, enligt den så kallade Banco- methoden,
en af dem som mindst äro lämplige
till tiden. Det är väl sannt, att Författningen
utgår frän cn sann princip
nemligen avkastningen
men oöfvervinneligt svårighe
ter
möta vid dess utrönande, och, om den någon
gång kan finnas, äro de åsätta värden
ingalunda enliga med tidens pris. Författningen
t. ex. tillåter blott 1 R dr 32 sk- beräknas,
som årlig afkastning för en ko, o.s. v.;
deraf följer, att, dä ett Hemmans afkastning
efter denna tariff uppgöres , blir ett Hemmans
värde så lågt, att det intet som pant till lån
är värdt att belåna; men å andra sidan: då
Värderingsmannen ej hat andra upplysningar
Den 19 April e. m.
Iatt inhämta, än de som lemnäs af Jordägaren
och de ofullkomliga som af honom sjelf kunna
göras på stället, utfaller stundom värderingen
långt öfver egendomens sanna värde:
hvarföre Directioner i Cassör och äfven enskildte
ofta icke tro sig kunna med sin säkerhet
utlåna på en sålunda värderad egendom,
mer än en tiondedel af värderingssumman
dermed är icke en Lånsökande belåten; jag
vågar sålunda föreslå:
Att alla så kallade värderingar efter BaneOmethod,
om de skola anses laglige, böra förrättas
tvåfallt, sålunda: att, sedan den nuvarande
Författning blifvit öfversedd och värden
m. m. lämpadt efter tiden, densamma
tages till grund och, sedan afkastningen blifvit
utrönt, hädanefter som hittills , förvandlas
till Capital, efter 5 för 100; Den andra
methoden bör uppgöras efter arealen, hvilken
är den enda rätta, sanna och oföränderliga
princip  men må hända i de norra provinserna
och i Bergslagen ändock icke alldeles
användbar; likväl skall en värdering, förrättad
efter Jordens areal, bilagd med den förra,
mycket verka på Långifvarens omdöme.
Då denna sednare princip följes, föreslår jag:
att ett Tunnland Åker eller Äng å Skattejord
icke upptages till mindre än 40 R.dr,
. ej heller högre än 60
allt efter dess god
I
het, hvilket af Värderingsmannen undersökes,
Skog och Utmark, sedan impediment»
blifvit afdragna, ej under 20 R:dr, ej öfver
542
Den 19 yjpril. e. m.
Den 19 April. e. m.
543
30. På Säteri och Frälsejord ökes denna tariff
med 15 procent.
Hus och byggnader upptagas till intet
värde, så framt de ej äro brandförsäkrade }
men i det fallet blifver Värderingssumman tillagd
jordens, och dessa hopräknade utgöra
egendomens värde.
Fördelarne af denna enkla och sanna method
skola icke länge uteblifva: Mycken Jord
skail snart förvandlas från Utägor till Aker
och Äng; många
må hända alla
skola
låta brandförsäkra sina Hus} vid TaxeringsComitéerna
skall en säkrare norm gifvas till
utrönande af egendomarnes sanna värde^ och,
till iörmån för en olycklig gäldenär, torde, i
de fall då Lagen stadgar att Panten ej får
säljas under Värderingssumman, den summan,
som högst utfaller, anses för Pantens sanna
värde.
Då jag anhåller, att detta mitt Memorial
blir remitteradt till Banco- samt Oeconomieoch
BesvärsUtskotten, sker det med det uttryckliga
förbehåll: att icke företaga pröfningen
deiaf, förr än Utskotten, på det sätt som
är lämpligt, först inhämtat Kongl. LandtbruksAcademiens
upp ysta och på sakkännedom
grundade tankar i detta grannlaga ärende} helst
jag af Dess utkomna skrifter funnit, att Kongl.
Academien , lika med alla upplysta Jordägare,
funnit otjenligheten af den nu varande
Värderings-methoden.
Remitterades till Banco- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskotten.
Herr Hertzenhjelm, Carl Johan, uppläste
följande:
Det forde vara med en god ordning öfverensstämmande,
att, då ett mål, af hvad beskaffenhet
som helst, blifvit, utaf något af
RiksStånden, till vederbörligt Utskott rtmitteradt,
alla discussioner i samma ämne borde
upphöra, intill dess Utskottet hunnit det utreda
och med sitt Betänkande till Ssåndens slutliga
afgörande inkomma: Derigenom brsparades
en angelägen tid, till andra ärenders företagande}
Utskot»ens arbeten hindrades och
försvårades icke af ständigt inkommande Remisser
i ett och samma ämne} och Protocollen
behöfde icke fyllas med onyttiga tvistemål,
som ej sällan urarta till petsonliga stridigheter.
Annu nödigare skulle denna regel blifva
att iakttaga, om, som ibland kunnat hända,
någon af de tvistande parter, föranledd af
hvilka orsaker som helst, skulle söka med
imponerande talsätt, i förlitande på sin öfverlägsenhet,
att göra sina, ehuru icke fullkomligt
utredda, tankar gällande} örn någon skulle,
bland alla Ståndets Ledamöter, dem man
tyckes anse såsom blotta åhörare, endast
vända sig till den person man vill vederlägga,
för att, under beständigt upprepande äf
hans namn, söka honom med satiriska infäll
och bittra anmärkningar nedtysta då, säger
544
Den 19 April, e. tn.
jag, skulle det blifva så mycket nödvändigare
att upphöra med allt tvistande, och i stillhet
albida sakens utgång.
öfvertygad om upprigtigheten af denna
min anmärkning kunde, och kanske borde, jag
med stillatigande förbigå hvad en värd Ledamot
i Plenum, den 13-'de April, emot mig
personligen yttrat, i anledning af mitt den
4 de sisth April upplästa och på Högloft, Rid~
der skåpets och Addin begäran till Trycket lemnade
Dictamen, rörande en förbättrad Maga*
zins inrättning ; och det så mycket hellre , som
jag ej inför någon enskildt person, eho han
ock vara må, erkänner mig mindsta ansvarighet
skyldig för hvad jag, i egenskap af StandsLedamot,
kunnat yttra eller framdeles kan komma
att yttra. Men som iag desromera anser
mig fövpligtad att inför Eders Excelience Herr
Grefven och Landtmarskalken och Höglofl.
Ridderskapet och Adeln göra redo för afsigten
med den af mig väckta motion, och förklara
de der förekommande uttryck
vågar
jag ödmjukast anföra följande:
Då man b< tänker, hvad mängd af Landets
redbarheter årligen måste användas till inköp
af en vara, som säkerligen skulle kunna
till fulla behofvet inom eget land produceras:
om man eltersinnar, hvad uppmuntran det för
den ofta i penningbrist och under ständiga
behof deraf, stadde jordbrukaren skulle medföra,
om han visste sig äga.en alltid säker,
beqvämlig
Ben 19 April, e, m.
545
beqvämlig och någorlunda lönande afsättning
af sin producerade vara
den mången nöd
gats
under den förflutna tiden, ofta tvärtemot
sin böjelse, men blott af nödvändighet, till stfc
mesta belopp förvandla, eller, sorn det kallas,
förädla till Bränn vin, h varpå man är säker aldrig
tryter afsättning , och således i ymniga år
bortslösa det öfverflöd , sorn ofta i det påföljande
skulle så väl behöfvas ; en uppmuntran
till jordbrukets förkofran , i min tanka mycket
mera verkande än alla föreslagna publika Lånanstalter,
dem jordbrukaren mycket mer än
alla andra näringsidkare fått vänja sig vid att
umbära: då man känner det mindre fördelaktiga
begrepp, somen del utländska Nationer
göra sig om vår fosterjord, den de föreställa
sig icke kunna föda sina mindre talrika inbyggare,
dem de eljest mårte medgifva ett öfverträffande
värde i mannamod och moraliska egenskaper,
men likväl ofta behandla på samma
sätt, som enskildta personer, efter närvarande
tidens tänkesätt, behandla dem, som ej kunna
visa prof af en rigtig utkomst och öfverflödiga
tillgångar: då man ändtligen icke utan
förtrytsamhet och en viss förödmjukande
känsla kan ihågkomma, att efter hvart och
ett slutadt krig emot en mägiig granne, sedan
man varit nödsakad art med ståndaktig,
het kämpa och försvara sitt fäderneslands rättigheter
och sjelfständighet, man vid hvarje
fredsslut nödgats utverka sig, nästan som ert
ynnest, ny tillåtelse att ifrån dess sädesrika
provinser årligen få tillhandla sig en viss
Ridd. o. Ad, Prut, N:o fy. 70,
546
Den 19 Jfpril. e. m.
qvantitet spannmål, j anseende till egen bristande
tillgång deraf för lifvets bergning : näf
man derjemte är ölvertygad, att allt sådant,
g nom en rättligen inrättad och tillräckligen
utsträckt Magazins-anstalt, skulle kunna på
en gång upphöra och för framtiden förebyggas;
uun tillika af snart 30 års erfarenhet fått
inhämta, att den nuvarande Magazins■ inrättningen
icke ännu åstadkommit detta stora ändamål;
så bör väl hvar och en Fosterlandets
vän önska en förbättring, sådan att den kunde
svara mot afsigten och befordra den allmänna
nytta man har rätt att af den kräfva. Då
Hans Kongl- Majit Sjelf, af sin vanliga och
aldrig nO j beprisade Nådiga omtanka för sitt
Rikes väl, insett nödvändigheten af en sådan
förbättring, och derom afgifvit sin nådiga
proposition till Riksens Ständer; är det med
så mycket större tillfredsställelse jag upphöjt
en ringa röst i ett ämne, som nu torde väcka
ett allmännare interesse. Men utan att på
mindsta sätt tilltro mig kunna uppgöra projectet
till en sådan förbättring, eller åstunda
ringaste erkänsla, hvarken af den värda Ledamoten
sjelf eller någon annan, misstror jag dock
icke så alldeles min egen urskilning, a 11 jag
icke skulle kunna inse några af de felaktigheter,
som hittills vidlåda* nuvarande Magazins*
inrättning; och som allrahastigast skall jag blott
vidröra några, och derigenom förklara mina,
i mitt Dictamen citerade, upprepade och commenterade
uttryck. Jag kaliar det en felaktig
organisation, då flere Herrar och Män af Ledamöterna
i Directionen äga andra så vigtiga
Den 19 April, e. m.
547
Och vidt omfattande riksvårdande ärendet att
bevaka, att det skulle öivefgå mensklig förmåga
att låna all den uppmärksamhet som vederbör
åt detta, kanske mindre angelägna, mert
dock mycket mödosamma, värf; helst om någon
skulle genom sin embetsmanria-befattning
blifva nödsakad att på heiaår, Och öfver hundrade
mils afstånd, aflägsna sig från stället;
eller om Verkets mindre tjenstmän, under bibehållande
af sina löner, dragas derifrån, och
förordnas till andra lika grannlaga förrättningar;
om, i stället för den enkla befattningen
Magazins-inrättningen borde äga
att i ymniga
år emottaga och contant betala den spannmål,
som ej åtgår till landets behof och den
vid bristande tillgång, äfven mot contant, till
den behöfvande aflåta
i stället tager under
sin disposition en del af KiOnans tillhöriga
Spannmål, för att den till aflöning åt vissa särskildta
Stater anordna, Och således förblanda!'
sina tillgångar med Kronans intrader Och StatsVerkets
behof. Jag kallar det ett förvändt
sätt att använda medlen, om man först vid infallande
missväxt skall uppköpa spannmål, antingen
utifrån, då osäkert kan blifva, om den
i rättan tid hinner framkomma; eller på det
satt, att penningar skickas till provinserna att
der uppköpa Spannmål, som der nu-ra behof*
VeS än penningar; eller medelst Spannmålens
utleranande på credit, som vid betalningens
infordrande faller gäldenärerna så dyr, att den
kunnat för långt lindrigare pris af dem sjelfva
anskaffas, så framt de ej blifvit för Credcens
skull lockade att det underlåta, med
54S
Den 19 April. e. tu.
mycket mera. Sådane äro mine enfaldiga tankar
i detta ämne; jag skulle vara den första
att erkänna mitt mittag, om jag dertill tår
öfvertygelse; jag skulle äfven vara den första
att fägna mig, om mitt omdöme, jemte den
allmänna opinionens, skulle befinnas mindre
rättvist och grundadt. Som detta mitt ödmjuka
anförande på intet sätt är rigtadt emot Herr
Stats-Secreteraren Friherre Wirsén, eller ämnadt
till någon vederläggning af dess andragande
förenämnde Pleni-dag; utan blott, för att komma
sanningen ett steg närmare, innehåller några
ytterligare tillägg i förevarande ämne; får
jag ödmjukast anhålla, att detta äfven måtte
remitteras till de Utskott, dit de förra afgått.
För öfrigt får jag anmäla, att jag icke mera ingår
i ord eller skriftväxling, hvarken i denna
sak eller någon annan, som af mig kan komma
att motiveras, om jag framdeles skulle önska
rättelser i missbruk, som kunnat inrota sig
i någon allmän inrättning, till skadlighet för
det Allmänna, och någon skulle finna sig föranlåten
att dem försvara; utan blott göra den
handläggning dervid,som mig åligger, såsom
det Utskotts Ledamot, dit sådana mål kunna
komma att förvisas.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet.
Herr von Engeström, jfan Daniel, hade inlemnät
följande:
Ödmjukt Memorial.
Inför en samling af Rikets yppersta Mäa
Den 19 April. e. nu
549
och Tänkare vore det visserligen afskrärkande
att framträda för den mindre öfvade Talaren,
om han ej visste att denna vördnadsvärt
da samling mera dömde honom efter hans välmenta
afsigt, än hans sätt att uttrycka den I
detta glada hopp dristar jag att för första gången
fästa några rader vid Högloft. Ridderskapets
och Adelns Protocoll.
Det är vid den hittills gällande Eevillnings
Förordningen jag vågar gora några, till
en del kanhända obetydliga, anmäikningar:
Förmodligen kommer denna stadga att undergå
betydliga förändringar, kanske ock byggas
på helt andra grunder och få en alldeles
ny form. Mina påminnelser torde dock icke
blifva alldeles utan nytta. Jag fäster mig nu
endast vid sådana punkter, som vid Författningens
verkställande förefallit mig tarfva förändring.
Min afsigt är att i ett så angeläget
ämne vinna all möjlig tydlighet.
5:te Art. 2 § 21 mom. innehåller förbud
att afsäga sig förtroendet att vara Ledamot i
Berednings-Comité, och utstakar ansvarighet för
den, som blir borta utan att anmäla laga förfall.
Härvid uppstår den frågan: kan något
annat anses soin laga förfall, än det som Allmänna
Lagen uppräknar i 1 2 Gap. Rättegångs*
Balken?
Ehuru smickrande Medborgares
förtroende än är, kan ilet dock hända, att den
valde har ganska många betydliga hinder, hvilka
lagligen icke kunna anses såsom förfall.
Möjligen kunna dessa hinder uppstå så sent,
5Jo
Den 19 April, c, nv.
att han icke hinner anmäla dem. Den åberopade
§:n visar, huru han då måste anses. Svår
ligen torde dock Sockneboer vilja göia tilämpning
häraf. Ingenstädes finnes, huru förhållas
bor, om en sadan ny Ledamot måste kallas
ifrån annan Socken. Hvarje Lag, hvars verkställande
ej blir görbgt, a.betar åtmindstone
icke f r sitt ändamål.
, Nästa moment säger icke huruvida Häradsskrifvare»
är skyldig att genast uppsummera
BeredningsLängden , m m väl att den sxall underskrifva
af Ordföranden och mindst arne Ledamöter,
Det ena synes billigt vis föregå det
andra, så väl vid Beredning sorn Taxering.
Det vore äfven gagneligt, att summorna med
bokstäfver utfördes uti den mening, hvarigenom
längden bestyrktes. Härigenom skulle
ledsamma anledningar till misstankar umivikas
och Taxeringsman slippa att åberopas till
vittnen vid uppstående tvister om Taxering och
åsatt värdering. Intiäffadt exemp. 1 visar angelägenheten
häraf.
2*5:te momentet lemnar icke Beredningen
rättighet att göra någon ändring, om Häradsskrifvare»
oräu debiteras. Detta tyckes vara
så mycket mera origtigt, som Sockneboer säkrast
känna huruvida några af de i mantalslängd
derna uppförda personer äro berä'tigade till
någon lindring. Vi håfve å'skilhga Författningar,
som. i öfverensstämmelse med SevillningsFörordningen,
verkligen lemna sadan förmån
1 men oftast skall detta blifva utan verkan,
om ej detta moment ändras.
Den 19 April. e. m.
551
29:de Momentet visar, att Taxerings-Comitéens
Beslut, vid vissa händelser, i betydlig
mån kan stadgas af dess första Ledamot.
Jag känner ej, om denna händelse inträffat 3
men, då all Lags första egenskap är- tydlighet,
synes mig, att denna, verkligen angelägna,
fråga bör bestämmas. Om etne af Ridderskapet
och Adeln äro närvarande, så måste väl
den anses som förste Ledamot, hvilken på Riddarhuset
innehar äldre matrikel-numerj men
om ingen Adelsman är närvarande, eber vårt
Stånd representeras af medborgare utur andra
Stånd, så tyckes det, som vid förrättningens
början borde elter gifven Lag utstakas, hvilken
som vid inträffande händelse innehade
första rummet.
5. Art. 5. §. 6. morn., stadgar tiden för
PröfningsComitéens sammanträde. Detta inträffar
under en årstid, som i alla afseenden
är dyrbar för Landtmannenj och följande moment
visar, att kanske en hel månad, resorna
inberäknade, kan gå honom ur händerna. Detta
hedrande förtroende ökar betydligen hans
utskylder.
6, Art. 1. §. 4. mom. förcskrifver, att
mindst en Magistratsperson bör vara tillstädes
vid uppbörden i Städerna. Detta torde väl vara
nyttigt i afseende på Magistraternes skyldighet
att ansvara för uppbörden; men det har äfven
med sig en annan nytta, ty den skattskyldige
beror härigenom mindre af möjligt_-i—
t„„ toaker, att samma
552
Den 19 April. e. m.
förrättning på Landet äfven borde bivista? af
en T.ixeringsLedamot ifrån Socknen, eller ännu
bättre af 2.'ne för hvarje Sockel utsedde
ibland Taxeringsmännen. Utom det att menigheten
på sådant sätt hade lik om ett fortsatt
hägn af Ständers Depmerade, skulle, efter
min tanka, en ganska lätt väg finnas härigenom
til! ett hastigare och med mindre omkostnader
förenadt sätt för afkortningar. 1 det
hela saknar detta förslag icke exempel} ty de
möten, som höllos till uppbäiande af Förmögenhetsafgifien
, bivistades af vissa bland Uppskattningsmännen.
2. §• synes vara mycket ofullständig, såsom
vägledning för den skattskyldige. i:sta
momentet tillåter blott afkortning för Bevillliingen,
enligt i.Art., det vill säga, den personella
skatten. Om jag ej misstager mig,
liner meningen vara, att Bevillning af Egendom
eller Rörelse likafullt utgår af Sterbhus,
em-dan den icke kan olllid anses hafva upphört
att gifva afkastning med förra innehafvarens
död- Utom di t att en sådan händelse
verkligen kan inträffa, och Lagen sålunda bör
vara m ra tydligt så tyckes det , som samma
Lag expresse bör utsätta , om ingen annan tunga
äfven bör försvinna. Mången skulle annars,
igenom misstag om Lagens mening, antingen
komma att betala hvad han ei borde
betala, eller utan skäl besvära Embetsman och
i alla fall böta genom omkostnader.
Så väl för att i något mindska Herrar
Landshöfdingars mångfaldiga göromål, som
Den 19 April. é. m. 553
att lätfa för de skattskyldige, ville jag föreslå,
att alla de, som, enligt 6. Art. 3. ö m fl.
Författningar, tro sig berättigade till någon
lindring, böra ej allenast på de ingifvande
förteckningarne till Mantalsskrilningen, utan
äfven till samma förrättnings Protocoil, sådant
uppgifva. BeredningsComitéen blefve pligtig
att pröfva dessa pretentioner och på en
särskildt Längd uppföra dessa anmälanden.
Denna Lindringslängd, behörigen justerad och
underskrifven, borde åtfölja de öfriga Handlingarna
till TaxeringsComitéen. Ett exemplar
af Lindringfilängden skulle skyndsamt
tillställas Pastor, att igenom hans försorg så
tidigt föredragas på Allmän Socknestämma,
att Socknemännen kunde hinna utlåta sig öfver
rigtigheten, på det sätt 3, moment 2. §•
föreskrifver. Den sorn i detta fall försummade
sin rättighet borde sedermera ej äga rätt
till klander, så vida icke lagliga sicäl sedermera
inträffade. Detta villkor tyckes vara
så mycket mera billigt, som man ofelbart kan
vänta sig, att Beredningens Ledamöter, närmast
i tillfälle att med noga urskillning döma om
skälen till lindring, säkerligen tillsågo, att den
om sin raft mindre upplyste likafullt icke
bIef lidande. Sedan denna Längd igenomgåtc
pröfning af TaxeringComitéen, skulle det kunna
uppdragas åt de Taxeringsman, som bivista
Uppbörden, att, enligt samma grunder, göra
de jemkningar, som igenom inträffade ändringar
kunna blifva nödige och billige■, Kronans
Embetsman öppet lemnadt att på eget ansvar, i
554
Den 19 April. c. m.
vanlig ordning, besvära sig, om de dertill
funno anledning.
Svårligen lärer ett mera beqvämt sätt finnas
för en beskattning, än en Capitationsafgift,
helst i ett Land der Tabellverket är i god ordning
i men också (må denna tanke förlåtas
m;g!) lärer knappt någon beskattning stödja
sig på grunder så ojemna som denna. Oberäknadt
att den mindre arbetslöre måste vidkännas
en lika tyngd, sorn den starkaste , så
drabbar detta beskattningssätt icke alltid personen,
men oftast Näringen och snarast Jordbrukaren.
Betungad med en mängd skatter
för en jord den han ofta icke äger skuldfri,
måste han ännu betala Capitation för hvarje
till hans Jordbruk. — stundom för hans skjutsningsbesvär
__ nödig dräng; ty fåfängt försökte
han att afdraga denna skatt af drängens
lön Ar denne gift, så måste husbonden
merändels betala äfven för hustrun •, ty
Lagen gör honom ansvarig för deras utskylder.
Meningen af Capitationsafgiften är väl
den, att hvarje arbetsför person skulle med
ett eller annat dagsverke tjena Staten. Månne
jag misstager mig? Eller är det den hårdt
beskattade Jordbrukaren och Näringsidkaren
sorn träffas häraf?
Jag bekänner att jag,
af dessa skäl, ör.skade att Capitationen försvunne,
åtmindstone för allt lagstadt Tjenstfolk,
undantagande Betjenter. En Lag, sora
ålade Tjenstkjonen att sjelfva betala, skulle
genast gäckas af deras förhöjda pretentioner,
och sålunda tjena till intet, jag medgifver,
Den 19 April. e. m.
555
att Bevillningssumman skulle härigenom betydligen
nedsättas och Statsverket deraf lida.
Må det tillåtas mig yttra den tanka, att en ändring
af 4- Art. skulle fulleligen ersätta denna
brist. Hvarje skatt, som drabbar öfverflödet,
är åtmindstone mera billig,änden,somökartyngderna
för den arbetande och närande classen.
Ehuru Betjenter, enligt 2. §. 1. momentet
nämnde Art., äro ihågkomne med någon
förhöjning, enär de på ett ställe äro flera än
två, tyckas de ändock kunna högre taxeras.
Att en mängd Betjenter hos de flesta är ett
verkligt öfverflöd, och ett ganska skadligt ofverflöd,
lärer väl vara en ostridig sanning.
Visserligen blir det alltför svårt att med fullkomlig
noggrannhet kunna förekomma, att ju
en och annan Betjent blir taxerad såsom
t)räng, men alldeles omöjligt blir det icke,
och skulle lämpligen kunna controlleras på
det sätt som 5. mom. af nästföljande §. föreskrifver,
och med tillägg af det stadgande
Kongl. Förordningen angående Skatiskrifningarne
uti 3'dje §. meddelar. Detta tillägg är
så mycket vigtigare, som egennyttan ofta uppväges
af fåfängan. Betjenter, desse mindre
nyttige Samhällets medlemmar, skulle så mycket
mera med betydlig förhöjning kunna ihågkommas,
sorn med dem icke inträffar det skäl,
som talar för de verkligt arbetande. Dessutom
må den husbonde, som finner sig behöfva
flera än tvä Betjenter, äfven erlägga någon
ersättning till Samhället för de arbetande
händer han frånrycker detsamma.
556
Den 19 April. e. m.
Få äro de Herrar i Staten, som för Etnbetets
skull äro nödsakade att hål ia de så
kallade Hofmästare och Kammartjenare; mea
ganska många sådane personer torde dock finnas
på ställen der de blott hållas afen art högmod
Billigheten synes då påfordra, att den,
som utan nödtvång har sådana tjensthjon, derför
betalar en afgift vida större än den sorn
nu utgöres. Deremot tycker jag mig med skäl
kunna önska, att Gårdsfogdar eller Inspectorer
och deras vederlikar vinna lindring. En driftig
och kunnig Förvaltare gagnar, ej endast
sin Husbonde, utan hela Samhället.
BevillningsStadgan upptager Trädgårdsmäst
re från t till och med 5 R:dr. Om deras
löner vanligen äro något större än andra
arbetares, så gäller likväl för dem, som för
annat tjenstfolk: Husbonden måste betala* Men
Stadgan lemnar cj Taxeringsmännen rigtig föreskrift,
huruvida med Trädgårdsmästare menas
en person, som sköter en vanlig KöksTrädgård,
eiler en sorn har under sin vård ett
Orangecie eller en betydlig Fruktträdgård; nu
händer, att den åsatte Eevillningen ganska ojemnt
påföres.
En annan utväg finnes ock att i betydlig
mon återgifva Staten hvad den skulle förlora
genom CapitationsSkaftens upphörande.
Denna utväg drabbar äfven öfverflödet, och består
deri, att vid Mantalsskrifningarne hvaije
person öfver isår, som ej nyttjar Caffe eller
Vin, sådant sig afsäger; den Man eller Qvitt*
Dm 19 April. e. m.
557
na — som ej gjort denna afsägelsen, kan med
största skäl åläggas beskattning särskildt för
Caffe och särskildt för Vin. Jag dristar icke
föreslå till hvad belopp denna skatt boude ut- i
sättas; men, då både Caffe och Vm måste utifrån
införskrifvas, synes bil ligt vis hvardea
Artikeln kunna komma dess förbrukare till last
med kanske lika afgift, som nu utgår under
namn af Capitation Denna skatt bör lika träffa
hvarje person och hvarje kön; emedan bejhofvet
deraf, till stor del, beror af inbillning
eller vana Jag medgifver, att af vanan kan
blifva ett behof, och att skada kan uppkomma
vid upphörandet af njutningen; men i
sådant fall bör den njutande på något sätt
godtgöra Statens lidande genom Importen, då
Staten icke genom förbud lägger band på hans
smak. Men — äfven denna Taxering torde böra
underkastas den contrell, som 3 §. 4 Artikeln
af nuvarande BevillningsStadga utstakar, och
ansvaret för origtig uppgift ansenligen höjas.
Sjette Artikeln 3 §. 6 Momentet lemnar
vissa personer rättighet till afkortning, när
de hafva fyra minderåriga barn. Må mig tillåtas
fråga, om den vackra afsigten med detta
förordnande vinnes, enär de af omsorgen lör
sina små barn ofta. betryckte föräldrarne ej
njuta mera lindring än 10 skilling. Jag tror
det icke; och jag önskar att afkortning i detta
fall må utsättas till större belopp. Att väl
uppfostra Barn till Samhällets tjenst, bör alltid
anses med aktning.
55 8
Den 19 April, e, m.
Mig torde tillåtas ytterligare anmärka, att
Bevilinmgs - Stadgan ålägger ansvar för uteblifvande
Ledamot uti B redningen, men icke
för Taxeringsman eller Eleclor. Icke heller
säges det uttryckligen på hvad sätt Städernas
Taxerings-Comitéskall blifva fulltalig, om valde
medlemmar uteblifva. Jag vet icke, om de
tillstädeskomne kunna anses såsom Electorer.
Jag anhåller ödmjukast att ännu få göra
en tilläggning. Vid jemförandet af 2. Art.
3 och 7 &.§. visar sig en högst olika tryckande
Beskattning. Denne sistnämnde § tillåter
väl en låntagare att afdraga utaf Rentan hvad
han förskottsvis utgifvit af en Bevillning för
långifvaren; men följderne drabba honom likafullt:
antingen n äste han underkasta sig det
ödet att inbetala Capitalet, eller också erlägga
Bevillningen , det vill säga, skatt af en egendom
som icke är hans. Tredje Mom. har, efter
min tanka, betydligen vållat penningbristen
för Landtmannen. Ingen art af egendom
är så tranquille som den, hvilken ger inkomst
utan att ägaren deraf har något besvär. Af
sådan egenskap äro Actier, hvilka dessutom
meräfldels lemna en afkastning, mångdubbel
emot den som Jordbrukaren med oaflåtlig möda
och verksamhet förmår draga utur en ofta
otacksam jord. Alla de svårigheter och olyckshändelser,
sorn kunna möta Actie-ägaren, träffa
äfven Jordbrukaren, men de blifva mera krossande
för den sednare.
Det är ganska naturligt, att vinningsbegäret
inlockar Penningmannen att för sina Ca
-
Den 19 April. e. m.
55<j
pitaler köpa Actier. Penningarne försvin- ,
och Landtmannen kan svårligen påräkna pri
vata län. Ehuru nyttige Disconteine kunna
vara för de Handlande , och stundom för Fabrikanten
, blifva de af litet gagn för Jordbrokaren,
som omöjligen kan hafva nytta af ett
lån med så dryg afbetalning, som | hvar sjette
månad. Jag vågar ej missbruka Eders Excellences
Herr Grefvens och Landtmarskalkcns
samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns tålamod
med att ytterligare visa en redan känd
tafla; jag dristar blott framställa en liten uträkning
öfver Jordbrukarens och Capitalistens
hittills ojemna Beskattning.
Insättning af t. ex. 5000 Rtdr uti RiksDiscontrn
gifvet’ mindst en ren behållning af
6 procent med 300 R:dr. Af dessa 300 R:dr
erlägges bevillning med 5 procent. En Jordbrukare,
hvars hemman uppskattas till lika
stor summa, eller 5000 R.dr, betalar sin bevillning
häraf på helt annan grund; ty här
frågas icke om han har skuld?
icke,
som för Capitalisten, efter hans vinst, utan
skatten pålägges (om jag så får uttrycka mig)
hans mödor och hans omsorger. Att döma
om egendomar öfver hela Riket, torde man ej
kunna anse något Hemman gifva mer än högst
5 procent af värdet; det vill här säga 250 Rdr;
men detta är icke behållning, den lärer knappt
kunna anses högre än till 2 procent. När han
nu måste erlägga Bevillning med 2| R:dr af
Tusendel utaf värdet, så gör det— ej en skatt
af hans egendom — utan af de såsom behåll
-
Den 19 April, e. m.
ning ansedda 2 procent. När räkningen på
detta sätt uppgöres, och på ett annat lärer den
ej böra göras, så visar sig, att Capitalisten betalt
5 procent, men Jordbrukaren 12^. Tillägges
nu den betydliga utdelningen å Actier
vida öfver 6 procent, så blir Actie-ägarens vinning
oändligt mycket större, och föreskriften
om 10 procent, när Utdelningssumman öfverstiger
6, gör honom icke skattskyldig i någon
jemförelse med Landtmannen.
Må ingen stötas af mina tankar! De hafva
uppkommit af patriotisk välmening} min afsigt
är att gagna efter min förmåga.
Jag anhåller ödmjukast, att mitt anförande
må blifva remitteradt till vederbörligt Utskott,
så mycket mera, som jag, i en vigtig
punkt, ej haft den lyckan att tänka lika med
en värd Ledamot, hvars anmärkningar, i fråga
om Bevillningen, jag i det öfriga, på detta
Riddarhus, med en sann glädje för några dagar
sedan afhörde.
Må Fosterlandets nu samlade Representanter,
igenom en rättvis delning af nödiga skatter,
bereda både Statens säkerhet och den Skattdragandes
möjliga utkomst! Mitt medverkande,
jag erkänner det, är obetydligt; men Sveriges
törsta Riksstånd skall, som jag vågar hoppas,
endast ihågkomma vigten af det ämne
jag dristat tidröra, glömma ofullkomligheten
af mitt sätt att framställa mina tankar, och
skänka
Den 19 April. i. tn.
skänka ttiig tillgift för den stund jag missbrukat
dess tålamod.
Remitterades till Bevillningsutskottet.
Herr af Stenhoff, Ckristian , uppläste till Prötocöllet
följande:
Genom 22 §• uti 181 i års Riksdagsfieslut
har* med Kongl. Maj:ts sanction, till nuvarande
Rikets Ständer blifvit hänskutet, de för.’
slag tillen ny Representation, hvilka vid 1809
och 18»o årens Riksdag gjordes.
Sedan Kongl. Maj.t numera nådigst behagat
proponera att till nästa Riksdag uppskjuta
prötningeri af de ännu öafgjorda Grundlagsfrågor;
hvilka, enligt öfvarinämnrie § , till detta
Riksmöte blifvit öfverlemnade, är Höglöfl;
ConstitutionrUtskottet, för närvarande,fritt Från
ett betydligt arbete. Deremot återstår ämnet
angående en ny Representation, sorti omfattar
Vidsträckta och vigtigä öfvérläggnirlgär; och
hvilka torde fordra myckért tid. jag hemställer
derföre vördsammast, om icke Rikets Ständer
skulle anmoda deras Constitutionstltskott
att, efter anledningar, som dels redan äro gifne
dels ock än ytterligare torde inkomma; så
fort sig göra låter, utarbeta säken; och Betänkandet
deröfver till RiksStåndeh aflemna.
Hr Archiatern och Comniendeuren v. Schult•
ztnheim har uti Anförande till Ridderskapets och
Ridd, 0. Ad. Prof. N:o 71. 7 i.
5ö2
Den 19 April. e.
m.
Adelns Profocoll, den 3 Juli i 1809, fullstän^
digt utvecklat grunderna till rättigheten för
Ofrälse Ståndets lottlöse medborgare att deltaga
i Svenska Folkets Representation vid de
Allmänna Riksmöten, deruti jag med Herr Archiatern
delar lika känslofulla tänkesätt.
Jag nämner detta ej såsom skäl i hufvudsaken,
utan blott i egenskap af en grundad anledning’
till den af mig gjorda hemställan om
befordran af sakens handläggning, hvartill jag
dock anhåller få nämna en annan, af ej mindre
vigt, för egen tillfredsställelse. Under en
mångårig förvaltning af LagmansEmbetet uti
Uplands och Stockholms Läns Lagsaga, som
innefattar hela Uplands, större delen af Stockholms
Län samt en del af Vestmanlands Höfdingedömen.
har lemnat mig flere oroande tillfällen
att afhöra förebrående omdömen, angående
Ofrälse Embetsmäns, Ståndspersoners och
Possessionaten missöde, att vara betagne den
i Sveriges äldre och sednare Grundlagar Svenska
Folket i allmänhet förvarade rätt, att vid
Riksdagar, genom Ombud, deltaga uti öfver
läggningar
om Rikets angelägenheter och Beskattningar.
Ett heligt, mig sjelf gifvet löfte, har stadgat
mitt beslut att ej stillatigande låta lika beskaffad!,
som det närvarande tillfälle, gå förloradt,
till anmälan af sakens vigt, inför ett
Stånd, sorn, med uppoffring af egna, aldrig
underlåtit nitälska för Svenska medborgerlighetens
rättigheter, hvarom, i sednare tider,
Den 19 April, é, hi'.
563
9 5. af RiksdagsBeslutet den 2 Maj iSiöinne»
bär de största och mest ojäfaktiga-bevis. Nojd
ätt således hafva uppfyllt min pligt, lefver jag
1 det glada hopp, att, om de öfrige respective
RiksStånden gå härutinnan Höglofl. Ridderska»
fet och Adela till möte, skall ändamålet ej
förfelas.
Anmärkningar:
Hen åberopade Och nu upplästa 22 §. af
812 års RiksdagsBeslut hänskjuter fiågan cm
n ny Representation till Rikets nuvarande
tänder, men ingalunda directe till deras ContitutionsUtskott,
1 följd häraf anser jag, att RiksStånden tillkommer
besluta örn sättet att befordra Verkställigheten
af RiksdagsBeslutet härom, Och
att Remissen bör ifrån Ståndens Plena afgå
till ConstitutionsUtskottet.
Med den rätt 56 §. af 18c§ års Regeringsform
lemnar en hvar Ledamot af RiksStånden
att der framställa allmänna ämnen, som då böra
till behöriga Utskott hänskjuta», har jag
hos Höglofl. Ridderskapet Och Adeln anhållit,
att ifrågavarande, från [ 812 års Riksdag uppskutna,
mål måtte till en snar handläggning
hos Höglofl. ConstitutionsUtskottet förvisas j
hvadan ock jag, söm ingalunda afgifvit något
hufvuRsakligt förslag till ändring i Grund-*
lagen, ej heller kunnat hämta mindsta anledning
af 81 §:n i Regeringsformen, att omeäel»
Den t 9 April, e. ni.
baft derom hos Höglofl. ConstitiuionsUtskottet
göra anmälan.
Begärdes på bordet.
Herr Spaldencreutz, Arvid, anförde skrift»
ligen till Protocollet följande:
Då jag, vid Höglofl. Ridderskapets och A<
delns Plenum den 13 sistlidne April, hade den
äran att väcka Högl- Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på det då på bordet liggande
Memorial af Prosten Doct, Stenhammar, hoppades
jag, att så väl ämnet för detta Memorial, som
mina i följe deraf yttrade tankar och framställringar
skulle hafva väckt något verksammare
deltagande. Jag är långt ifrån att tro,att jag med
mitt då upplästa Memorial misshagat Höglofl,
Ridderskapet och Adeln, ehuru mitt gjorda
förslag, om ett så kalladt RevisionsUlskott,
lemnades utan uppmärksamhet, och hela frågan,
såsom varande i ett slags sammanhang med
Doctor Stenhammars Memorial, med ett, till
större delen, tyst bifall, och i enlighet med
PrestStåndets beslut, nedladcs. Jag var då
Och är ännu öfVertygad, att Expeditionsutskott
tet, SOm, enligt Riksdagsordningen, skall uppsätta
alla expeditioner och äfven sjelfva Riksdagsbeslutet,
hufvudsakligast tillhör att samla
och redigera allt, och att ett RevisionsUtskott
deremot skuiJe vara ganska nyttigt, för
att efterse, huru allt detta skedde i enlighet med
Ståndens Beslut, på det att ej, som stundom
Den 19 April, e, m'. ' 565
inträffat, Förordningar kunde utkomma stridande
mot dessa Beslut. Nu mera äger jag ingen
rättighet att för denna Riksdag å nyo väcka
denna håga; men min varma känsla för
Medborgares rättigheter och sällhet och den
svåra föreställningen att vår Lagstiftande rätt
skulle vara blott en chimere, våra Riksdagar
och dermed åtföljande dryga kostnader utan
ändamål, om Ständernas Beslut ej noggrannt
upptogos och uttyddes, tvingar mig att på
ett annat sätt och till vinnande af samma ändamål,
som jag med mitt förra Memorial åsyftat,
söka åstadkomma en säkerhet för framtiden,
på det att möjligheten att förändra eller
illudera Ständernas Beslut eller önskningar
aldrig må kunna inträffa- Till följe deraf
får jag föreslå, att Riksens Ständers Justitieombudsmans
Instruction må vid denna Riksdag
tillökas med det åläggande för Justitieombudsmannen,
att han under loppet af hvarje
Riksdag skall efterse och granska, huruvida
Ständernas alla önskningar och Beslut, så
väl i de från Ständernas Utskott utgående Expeditioner,
som i de sedan från vederbörande
Embetsman emanerande Författningar, bli rigtigt
uttryckt^, så att ej Förordningar, eller
stadganden, som motstrida Ständernas afsigtec
och Beslut, må kunna utgifvas. Till mera
vinnande af samma ändamål, bör det äfven i
nämnde Instruction åläggas Justitieombudsmannen,
att noga vaka deröfver, att alla vederbörande
Embetsmän i detta afseende uppfylla
hvad Staten och Medborgare hafva rätt att
fordra. Det bör också aldrig kunna förvägra#
566
Den 19 April. g. m.
Justitieombudsmannen, att så väl under Riks.
dagarne, sorn sedan, äga en fri tillgång till
alla slags Handlingar, som på ett eller annat
sätt kunna tillhöra detta ämne och leda till
upplysningar. Äfven bör Justitieombudsmannen
åläggas, att ej allenast i den allmänna
Redogörelse han, enligt too §. af Regeringsformen
är skyldig att till Ständerna vid
hvarje Riksdag afgifva, utan äfven i den efter
slutad Riksdag påföljande årsberättelsen
uppgifva, om vid allt det förutnämnda tillgått
rigtigt eller ej. Allmänheten skall häraf, äfven
emellan Riksdagarne upplysas, huruvida
så väl dess Repre-entanter som andra vederbörande
uppfyllt sina skyldigheter.
Ehuru jag önskar, att detta mitt förslag
nu genast och för denna Riksdagen kunnat
sättas i verkställighet, ser jag mig deruti hindrad
af det den 13 sistlidne April då fattade
och, enligt Riksdagsordningen, nu mera oföränderliga
Beslutet; men jag önskar och begär,
att det förslag jag nu vackt må, till säkerhet
för framtiden och till efterlefnad vid framdeles
blifvande Riksdagar, bli under denna Riksdag
afgjordt och beslutadt, och får jag till
en början anhålla, att mitt Memorial må läggas
på bordet, för att, efter hos Höglofl. Rid*
derskapet och Adeln genomgången granskning,
bli med de öfriga Stånden communiceradt
samt till behörigt Utskott remitteradt.
Uppå Herr SpaldencreutzV egen begäran,
blef detta hvilande på bordet, I
Den 19 April. e. nit
567
Justerades följande
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
e. m. den 17 April 18x5-
S. D. Biföllos nedannämndeLagUtskottets,
den 13 April på bordet lagde, Memorial af
den 22 och den 50 Mars:
1:0 Angående en af Herr Borgmästaren
Kiellander yrkad Författning om rättighet för
Magistraterne att förrätta Bouppteckningar efter
i Städerna aflidne personer af ehvad Stånd
de vara må.
2:0 Angående en af Herr Rent er shöld, Carl,
väckt fråga, om en Lag, som skulle sätta alla
Förbindelser, så väl i Penning-transactioner,
som Handel, i likhet med Vexlar. Ut supra.
Herr Danckwardt, Carl Gustaf, uppläste följande
:
Till de Utskotts pröfning, som komma att
bhandla frågan om Götha Canal, anhålier jag,
au de tankar jag i detta ämne hyser, t)ch
hvlka jag utbeder mig få inför Höglofl. Rid.
derkapet och Adeln framställa, måtte blifva
öfvirlemnade.
[ag förbigår att yttra mig om Canalens
nytta Min mening är det hufvudsakligen, att
närmare fästa uppmärksamheten på möjligheten
5^8 T)en 19 April. e. m.
att kunna lemna det fordrade understödet, och,i
sammanhang dermed, nämna sättet hvarpå, efter
min ölvertygelse , Canal-arbetet torde kunna
fortsättas, till beredande så af Landets
som Bolagets gemensamma fördel.
Då Riksens Ständer en gång med så mycket
allvar omfattat detta stora företag, bör
»nan vara öfvertygad , att detsamma blir understödt
och fullbordadt för Kanonens ära, och
kanske nu mera tor Landets nytta , sedan så
mycken kostnad blifvit nedlagd, så mycket
oproductift arbete och fruktbar jord förspild.
klen först mäste Landet hafva återvunnit den
styrka, som dertill lordras, Då Sverige genom
några års olyckliga skördar, men icke mindre
genom Stats-eeconomiska Hisståg, är utprmadt,
då all production fordrar understöd,
för att icke alldeles upphöra, då vår nuvarande
Bevillning öfvers,tiger Landets förmåga,
och Sedelmyntets vanvärde ålägger oss att
varsamt anlita Banken då frågas med skäl:
Kan Staten i närvarande stund åstadkomma
mer än det nödvändiga directa understödet få
jordbruk och Näringar? samt upptylla sini
länge åsidosätta pligter emot den Civila Em
betsmannaCqrp&en ?
Det åligger Rikets Representanter
att göra Styrelsen uppmärksam >å
Landets tillstånd och söka öfvertyga om otgttgheten
af de tankar, sorn låtit höra sig,att
Höden är mindre allmän , än man föreställer
och att den säkrast afhjelj>es genom tid
©Qh tålamod
-
Den 19 April- e. w.
569
Det är vår pligt att framför allt afböja •
den våda, som hotar den nuvarande productionen,
och för dess upprätthållande tills vidare
uppskjuta med understöd, 50m har till föremål
en lifligare rörelse inom en viss del af
Riket, hvars förkofran, vunnen på det öfrigas
bekostnad och med den allmännare productionens
uppoffrande, vore nog dyrköpt.
Det gifves endast ett fall, då ett Folk ingenting
bör spara, för att vinna ändamålet, eller
då det strider för sin sjelfständighetj då ät
hvarje bidrag, hvarje uppoffring på den allmänna
välmågans, på Näringarnes, på den
enskildta förmögenhetens bekostnad, ett lån,
sorn antingen återbäres till fullt belopp, om
striden lyckas, eller icke saknas hos en ädel
Nation, om det stora ändamålet blir förfeladt.
Helt olika äro sådane uppoffringar, som icke
ske för Nationers existence, utan för deras för.
kofran. Allt stigande i välmåga, alla bemödanden
i detta fall måste hafva dervarande*
bibehållande till forsta villkoret. Det måste
vara ett stort ceconomiskt misstag, att använda
de medel till utvidgad rörelse inora en
viss del af Riket, som, spridde öfver ett helt
Land, endast kunna väcka lif hos aftynande
näringar och åter sätta productionen i den
jemna gång, som naturligare Författningar än
mer skulle befordra. Jag tillåter mig härvid
en anmärkning: Hvarföre skynda med Canaler,
så länge inhemska productionen icke är gynnad
V så länge en fri täflan både i Handel och
Näringar är återhållen genom Tvångs-lagar
Och Skrå • författningar, så länge de rättelser,
Den 19 April, e, m.
sorn häri ansetts nödige, ännu bero på Comitéers
undersökningar, så länge våra Handlandes
capitaler delas från förläggningen af inhemska
tillverkningar till Transito-rörelse och
Jmporthandel, då vi kanske snart nödgas i
egna hamnar täfla med utländska producteurer
vid afsättningen af våra producter  då befordrar
Canalfarten framförallt en lättare afsättning
och starkare förbrukning af utländska varor,
och behöfves icke för transport af egna tillverkningar.
Efter uppgjordt förslag hade hela Canalarbetet
bordt vara verkstäldt för långt mindre
än det tecknade Capitalet, inberäknad DiscontVinsten
, och då borde man nu kunna vänta,
att samma summa åtmindstone förslår att fullborda
communicationén mellan Wenern och
sjön Roxen. Då vote väl också allt färdigt,
som medförde en verklig nytta. Med begagnande
af ett pär mil landväg hade då hela
Landet, på hvilket Canalen skulle verka, sjö.
transporter till afsättning af producter, som, i
anseende till kostsamt forslande på axel, an.
tingen icke blifvit frambragte eller blifvit det
till mindre båtnad för tillverkaren. Transito,
handel på Canalen är en chimere, och att fullborda
det öfriga är mindre vigtigt för det Allmännas
nytta, än för Nationens ära, med hvilken
det icke kan förenas att lemna ett så stort
företag ofulländadt. Man invänder, kanske,
att det är nödvändigt för Landets försvar j men
hvem skulle hota ett Folk, sorn blott sysselsätter
sig med fredliga yrken och visat sig
vilja våga allt för sin sjelfständighet? Månne
Den 19 April. e. m.
571
icke vi uti Nationernes erkänsla och tacksamhet
emot vår älskade Anförare, uti de seg
rar
han vunnit, i de haf som omgifva oss
äga en säker borgen för fredens bibehållande?
Under det Södertelje CanalBolag gör nya
tillskott för Verkets fullbordande, utöfver sina
törsta förbindelser, förklarar deremot Götha
CanalBolag, vid sista Sammankomsten,
«ig icke vilja gå öfver den tecknade summan.
Detta beslut synes dock icke böra anses som
en bestämd föresats, helst det dessutom icke
lärer vara i den form tillkommet, som med
frånvarande Actie-ägares rätt är förenlig. De$
torde också icke verka på Rikets Ständers beslut
j och, då jag är Öfvertygad att all undsättning
för närvarande öfverstiger Statens
krafter, synes mig ingenting naturligare, än
att Bolaget med de återstående Sextio procenten
fullbordar först communicationén mellan
Wenern och Wettern och derefter segelfarten
till sjön Roxen, eller, om tillgångarne förslå,
drifver allt detta på en gång, och tills vidare
öfvergifver communicationén mellan sistnäinde
sjö och Östersjön; och lärer Bolaget vid
mognare öfverläggning ej underlåta att, om
den tecknade summan ej räcker, göra nya tillskott
påActierna, på lika sätt, som vid äldre
Canalarbeten i vårt Land , för att hafva någon
ersättning för de redan utlagde penningarne.
På pröfning af de uppgifna calculerna och
deras jemförelse med de redan bestridde kost
-
57*
Den 19 April, e. tn.
nader lärer bestämmandet böra bero af de villkor,
hvarunder Bolaget må från fullbordandet
af communicationen mellan Roxen och Östersjön
varda till större eller mindre del befriadt.
Härvid torde en omständighet komma i betraktande.
Det stora behof af understöd, hvari
Jordbruket sig befinner, och hvilket med alla
de medel Riksens Ständer kunna äga att vidtaga,
blott ofullkomligt skall kunna fyllas,
fordrar, i min tanka, att Götha CanalDiscont
får en annan bestämmelse, stället der Disconten
är inrättad, dess utsträckta handel och
sjelfva Discontens styrelse föranlåter mig tro,
att densamma mera är att anse sorn ett förlag
för utländska tillverkningar och Transito- rörelsen,
än ett understöd för inhemska proda*
ctionen, sorn borde vara enda föremålet för
våra offentliga Lån-anstalter. Sättet att afhjelpa
detta, vöre. antingen att stadga, det alla af
Länehushålls sällskaperne anmälde ansökningar
om lån borde, utan annan pröfning än Förvaltningsutskottens,
framför alla andra Lån documenter,
belånas till oinskränkta Summor med
förlängd omsättningstid, till ett år, eller ock
att ställa Disconten under LandtbtuksAcade^
miens styrelse, med förbindelse för den sednare
att af behållningen, så deraf som de öfriga
fonder, hvilka Rikets Ständer torde till
dess Förvaltning öfverlemna, årligen eisätta
Bolaget den uppgifna Discont-vinsten.
Då jag icke tagit någon del i det missnöje,
som både sjelfva saken och Directionen
för Bolaget så ofta fått erfara, tror jag mig
Den 19 April, e, m.
5.73
hafva betraktat detta ämne skild från all fördom.
Väl skulle det tyckas, att man icke varit
så noggrann med medlens användande, efter
de blifvit så otillräckliga, att öfverflödigt
arbete företagits, att en del Capital åtgått för
Fastighets-köp och andra afhandlingar med
enskildte, åtgärder som kanske bordt vara
Främmande för Bolagets befattnings men om
allt detta bör man icke på förhand döma.
När likväl Canalverket upphört att blifva ea
båtande inrättning för Actieägare, när dess
fortfarande torde vara beroende af den allmänna
välviljan, kan jag icke neka mig att
yttra den önskan, att Directionen med all möj.
lig omsorg bemödar sig att förebygga framtida
misstag, och med sparsamhet i utgifter gå
Allmänhetens iordran till mötes. Om Verkets
första inrättning gjort en vidsträcktare styrelse
nödvändig, torde det nu vara tid att minska
den tärande delen af Corporationen, att
jemka ersättningar för möda och besvär, och
uti uppoffringen af egna fördelar öfvertyga
om den patriotiska afsigt, det sanna nit, sorn
säkrast på detta sätt erkännes.
Jag slutar med den önskan, att andra principer
för den allmänna hushållningen snart blifva
antagne, att sakerna måtte följa icke den nu
vanliga, utan en alldeles omvänd gång. Då skall
produetionen i vårt land ökas, den allmänna
välmågan tilltaga och Rikets Ständer kanske
vid nästa sammankomst se sig i stånd att,
utan våda för en ännu allmännare nöd, med
kraft understödja fullbordandet af den del utaf
574 ^en 19 dpril. e. in.
Canalen, der arbetet emellertid torde komma
att upphöra.
Remitterades till Stats-, Banco- samt Oe*
conomieUtskotten.
Herr Stedt , Claes, yttrade skriftligen till
Protocollet följande :
Ehuru många värde Ledamöter af detta
Riksstånd med mycken grundlighet yttrat sig
om den allmänt öfverklagade penningebristen,
om dess orsaker, om dess afhjeipande, och jag
med de fleste är alldeles ense, kan jag likväl
ej vara tillfredsställd, om jag ej särskildt får
göra några helt korta tillägg, grundade på
min oskrymtade öfvertygelse om sakens sanna
och redliga förhållande.
Oaktadt man hör en och ahnan yttra, aft
ingen penningebrist är, tror jag likväl, att den
olyckligtvis är så gifven, bestyrkt genom
mångdubblad pluralité af från provinserna uppkomne
Representanter, att man måste antaga
den såsom sann. De samma yttra äfven , att
det är blott creditbrist. Denna tanka är lika
underlig som falsk, och kan jag med många
citera dem, som ha credit för hvad summa
som helst, Och som till och med aldrig genom
en eller annan utsväfvande yppighetslefnad
förverkat sin credit; men ändå ej kunna
erhålla penningar för laglig renta, dels af
den raison, att uti provinserna inga penningar
finnas, och till en annan del, att utan högre
Deli 19 April. e. Mi. 5 75
procent inga fås i Hufvudstaden, och ändå till
ett ringa belopp, om man än ville rikta ockraren.
De äro ätmindstone ganska få, som hafva
annan lycklig erfarenhet. Att jordbruket
och alla Näringar lida, då ej tillräckligt penningar
finnes .i omlopp, är ofelbart; att Kronoutlagorna
ej möjligen kunna utgå, då inga
penningar kunna skaffas af Jordbrukaren, är
gifvet, och besannas af erfarenheten , och som
Statens väl är uti närmaste samband med och
grundar sig ensamt på Jordbrukarens möjliga
bärgning, är det ju solklart, att man måste
påtänka basis, för att upprätthålla det hela.
Jordbrukaren underkastar sig det längsta med
undergifvenhet de öden honom förestå.
Man skall observera, att utom conjuncturen
har han att strida emot vårt oblida climat,
och deraf följande missväxter. Han ser
sin egendom skingras för att uppfylla sina
förbindelser, att han med sin möda att frambringa
producter ändå ej kan erhålla valuta
till utskylderna, af brist på medel hos consumenterna.
Han erfar slutligen, att den som
undangömt penningarna uti skadliga rörelser,
blefve ägare af hans jord. Han underkastar
sig allt detta. Nu frågar jag: Har denna procedure
varit rigtig? kan den möjligen leda
till annat, än Fäderneslandets snara undergång?
hvarifrån skall Staten taga aflöning till Embetsmännen
och öfriga behof, om ej Jordbrukaren
kan fournera1?
Är det då ej mensk
ligt
och billigt, att framför allt annat befordra
denna naturliga sak?
576
Den 19 April. t.
tili
Éri del påstå, under det de lemna åt
glömskan alla andra skäl ^ att ensamt egcndomshandel
vållat penningebristen. Om nU
till och med en liten del af dessa tankar voro
grundade , så igenfinnes orsaken härtill
deruti, att då Götha CanalDiscont inrättades ,
blef det en sådan lätthet att få penningar*
att den som ej ville vara overksam , an*
eåg för en pligt att profitera af conjuncturen,
låna penningar och köpa egendom, iot
att genom dess uppodling och förbättring ut*
vidga producterna, och såmedelst amortisera
lånen, som nota bene allt Vill säga en loflig
handtering. Den som då ej förstod att hastigt
göra sina operationer eller ej upphörde i si*
norn tid med nya speculationer, har Runska
nu stannat qvar uti generande affäjeij de äret
likväl ganska få. Jag hoppas likväl, att desse,
så väl som andra, uti dylika händ elser
älven oskyldige, ej kunna lemnäs ohulpne.
Om det var 1809 års Ständer värdigt att
arrangera Götha Can il Discont, så mäste det
äfven vara 1815 års Ständer lika värdigt att
taga dessa sina medbroder under armarna, sorn
blifvit genom oförutsedda, otroliga händelser
ett oskyldigt offer af denna annars gagneliga
inrättning. Om Riksens Ständer till och med
skulle räcka sin hjelpsamma hand åt den blottställde
Jordbrukaren mera vidsträckt, än som
verkligen behöfves, har det ändå sina modiqva
gränsort men den nyttige effecten blef
likväl
II.
jDen 1 y April- e. ni*
577
likväl genast synbar och otvifvelaktig, och
är det i min tanke sådana uppoflringar flör
allmänt väl, som ensamt äro värdige Rikets
Representanter.
jag har annu icke möjligen kunnat utarbeta
något pålitligt sätt att afhjelpa den
tryckande ställning, hvaruti Jordbrukar n sig
befinner, under observerande, a;t för att hjelpa
ett, man ej får stjelpa ett annat Men jag
är öfvertygad, att uti det upplysta Stånd, hvaraf
jag har den äran vara Ledamot, ingen lärer
undandraga sig att med kraft och nit för
den goda saken lemna sina reflexion; r, och af
dessa samfällta tankar gör jag mig förvisad
att det beslutna Särskildta Utskottet gör ett
rigtigt resultat.
Att detta mitt Memorial må få åtfölja de
förra i samma ämne, anhåller jag ödmjukligen
hos Eders Excellence Högvälborne Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln.
Remitterades till Allmänna Besvärs och
OeconomieUtskottet,
Friherre Von Schultzenheim, Conrad Theodor,
hade inlemnat till Protocollet följande, som
upplästes:
Rätta i och jemnt fördelade beskattningsgrunder
hafva länge varit ett ämne för så väl
Ridd. 0, Ad. Fröt. N:o 74.
57S
Den 19 April. e. m.
Statsmäns som NationalRepresentantsrs forskningar
} de äro ock af högsta vigt, så väl för
Regering som Folk. Må hända agde våra förfäder
ett företräde framom oss i beskattningssätt,
orsakadtaf tidernas då varande enkelhet}
nu då nya tillgångar så till sägande årligen
skola tillskapas, mest härrörande af försämrade
penningar, måste nya källor uppsökas,
nya rubriquer inventeras för att fylla Statsbristen
(pä det mest tyngande och det mest
märkbara sätt), som dock i sig sjelf ej är så
stor den synes. En ordinarie Skatt eller Bevillning
på all synlig egendom och förmögenhet,
vare sig Manufactur eller Näring, synes
mig rätt och billig, dock med undantag
af gäld} ty med nu gällande beskattnings*
grund, qväfves odling och industri: En activ
man, som behöfver använda all omtanka till
sin och sin familles bärgning och förkofran,
kan nu mera ej med framgång tillhandla sig
egendom, med en del lånta penningar af lättjans
eller ock overksamhetens hand, som ej
sällan overksamt, och till Statens ringa båtnad,
nöjt sig med blotta uppfyllandet af menskiiga
behofven, och utan afseende på tidernas
vundna upplysning, föga odlar den tacksamma
jorden, eller uppbär förfäders samlade rentor,
i sanning ganska lätt för den som äger tillräcklig
förmögenhet. Bestämdes skyldigheten, att
ovillkorligen uppgifva intecknade lån, vunnes
ock den säkerhet, att i beskattningsskyldigh
t råka penningemannen, som så länge förgäfves
varit eftersökt, och i så fall billigt,
att lör erhållenjsäkerhet, en skatt till Staten
Den 19 April. e. m.
579
ör erläggas: vi minnas ännu de tider, då inecknadt
capital ej rentade mera än 5 procent,
ehuru lagliga rentan var 6 för ioo:de} efter
min tanka är ett helt annat förhållande i afseende
på disponibla och rörliga capital , de
kunna ej med säkerhet skattläggas, utan att
bördan ändå drabbar låntagaren. Förmögne
och Tjenstemän äro nu de, som draga största
tyngden af skattskyldigheten} de förstnämnde
böra göra det, de sistnämnde alldeles icke, i
annat fall, än för enskild förmögenhet och
capitations-skatt} ty att gifva med ena handen
och återtaga med den andra, synes involvera
en orimlighet: massan af de skattande
är således ett ringa antal, och skatten i följe
häraf svår att indrifva, och ännu svårare att
fördela och bestämdt beräkna. 1 forntiden skattade
hvarje arbetsför man och qvinna till Staten
j i capitations- eller skydds-afgift, vissa
dagsverken om året} dessa dagsverken evalverades
i penningar, efter hvarje orts Markegångs-pris}
häraf uppkom en jemnhet i Statsinkomsterna,
emedan Markegångs-dagsverket
innefattar beräknadt pris på alla de varor,
som för en man eller qvinna äro behöfliga,
och således ej beror af stigande eller fallande
penninge- och varu-värde.
Jag känner ej noga Statens nu varande
behof af Bevillning, men förmodar att den ej
må öfverstiga trenne millioner} den skulle endast
kunna fyllas genom en capitations skatt,
med uteslutande af alla de tröttande rubriker
af Bevillning, som nu plåga hvar och en :
58o
Den 19 April. e. m.
Den 19 April. ?. ni. 5 81
det förhåller sig med detta ämne, som mefäknade daglöner. Jag vågar tro, att åtmindi
manga andra, att tidernas förändrade skicJJ one denna method är mera säker och calcuhafva
framJstrat compliqverade förordnandenlable än många andra; emedan den är grunnvilka,
uppkomna till enviss högd, åter höglid på tabellverkets uppgift, och vinner utomligen
påkalla enkelhet. ' Ijess mera styrka, ju mera folkmassan, odling
. . , ^och industri tillväxa. Häremot kan invändas
Utan att inlåta mig uti detailer, som skill
le trötta Ridderskapet och Adeln, och till
höra de upplyste män, Riksens Höglofl. Stan
der valt i Bevillningsutskottet, tror jag mi?
blott behöfva framställa den frågan: männel
det voie obilligt, om hvarje Tjensteman skaf
tade uti capitations afgift 5 å 6 dagars lön
såsom varande hans arbetsförmåga, och hvarje
arbetsför man och qvinna, i mon af deras yrken
, lika många dagsverken till Staten om året?
BMtations
lott
fict synes
Med en folkstock af nära z\ million, torde
mindst kunna räknas i,6oc,ooo arbetsföre
af alia c lasser, hälften man hälften qvinnkön;
resten öfver- och underårige eiler krymplingar,
och i följe deråt skattfria: då detta antal skattar
efter ofvanförmäite grund, Markegångsdagsverket
beräknadt till 24 sk. för man och
12 sk. för qvinna, uppkommer mindst, oberäknadt
deras olika arbetsförmåga, en Statsinkomst
af 3,600,000 R:dr för erlagda 6 dagsverken.
Skulle enahanda princip antagas med
åliggande skatt af förmögenhet, synlig egendom,
manufaktur och näring, nemligen 6 dagars
behållen inkomst, öfverstege Stats inkomsten
högligen behofvet, hvaiaf fö jer, att ca
-
llen apparenta obillighet, att en rik man i canitations
skatt ej erlägger mera än den, som
ej
arbets
oSer
förmåga; i törsta päseenm;n
den rike eller förmögne
per synes sa, ««. » .....
^
skattar för s>n egendom, manufactut eller näring,
och dessutom, i afseende på capitatiönsskatten,
är det han, tom behöfver d n arbetandes
armar, och i följe deraf lä?ger honom
medel i händer till skattens betalande, hvilken
af den arbetande samlas med blott en half
sk;:-; ökad dagjemning på 288 arbetsdagar,
en förhöjning ä densamma . eh n jord- och Stattorpare
eller legohjon tj lära underlåta att
sig betinga, och ingen husbonde neka att på
ett eller arnat sätt erlägga, emedan behofvet
af arbetare dessa sednare är varit så stort, att
legodagsverken, helst till Dalkarlar, blifvit
uppstegrade till 32 å 40'sk., ja äfven t Riksdaler
Banco.
Slutligen kan jag ej undgå nämna, att ,
till vinnande af en rättmätig capitations afgift
till Statens behof hörer en fullkomlig Nä
,
O
ringsfrihet, efier hvilken tidhvarfvets upplysning
suckar. Om detta mitt välmenta Memorial
vinner Herr Grefvens och LandtMarskal
-
pitations-skatten kunde jemkas och nedsättas, l] kens samt Höglofl- Ridderskapets och Adelns
endera genom mindre antal dagar eller be-1 benägna bifall, anhåller jag ödmjukligen, att
Den 19 April. e. m.
det må till Riksens Ständers BevillningsUtskott
remitteras och, om så nödigt pröfvas ,
med de öfriga respectiva Stånden communi,
ceras.
Remitterades till Bevillningsutskottet.
Uppå derom af Herr von Heyne, Georg,
väckt fråga, anmodade Ridderskapet och A*
deln Herr Pålman att låta till Trycket befordra
sitt anförande till Protocollet den i.Tde
dennes, vid tillfälle af remissen af Herr Malmerfelt*
yttrande i frågan om ett nytt JudeReglemente,
Herr Nauckhoff, Carl Reinhold, hade inlems
nät följande, som upplästes :
Vördsamt Memorial.
Icke sällan har, både i tal och skrifter,
varit länge klagadt öfver det Jordbruket nog
tryckande skjutsningsbesväret, ehuru till lättning
derutinnan, förenad med resandes tillbörliga
beqvämlighet, likväl tid efter annan
flera goda anstalter blifvit vidtagna, fastän nu
mera föga efterrättade.
Uti Kongl. Maj:ts den 11 December 176S
gifna Nådiga Förklaring, angående Gästgifvarskjuts,
och hvad som borde iakttagas till
hämmande af inrotade missbruk och högst ska
-
Den 19 April. e. m. 583
dande olägenheter, stadgas, jemte annat, huruledes
laga undersökningar borde anställas ,
om hvad antal hästar Gäsgifvaren för sina
i nåder förundta friheter, till skjutsningens
bestridande, borde underhålla, samt huru många
till reserve och hållskjuts vidare kunde
erfordras, men all vid de mindre farvägarne
inrättad hållskjuts ifrån den tiden upphöra.
Om denna sålunda i Nåder stadgade föreskrift,
fastän snart ett halft sekel gammal,
i anseende till förändrade omständigheter, såsom
i synnerhet tillökte nya Hemmansdelar,
m. m. äfven sedermera blifvit tillämpad, torde
mången förment utöfver hufvan ålagd hå 11-  skjutsskyldighet, ofta inemot hela 3:ne mils
väg till sjelfva skjutsstället, kunnat närmare
jemkas, och det så mycket mera tillbörligen,
som de skjutsandes hemvist är så aflägse, 3:110
dygn för fram- och återresan, samt väntning
på stället, åtgå för intet, utom erforderlig
kost och foder för karl och hästar, samt sålunda
hälften af den å hela året för ett Hemman
påräknade nödiga bruknings-och odlingstiden,
fruktlöst förspillas, på sätt jemväl, en det Hedervärda
Bonde-Ståndets Medlem, Pehr Jansson,
uti ett under N:o 6 af LandtbruksTidningen
infördt Memorial, ej mindre än en annan
Landtman, under N.o 12, sådant omständligare
uppdagat.
Ett så besvärligt skjutsnings-åliggande
har ock oftast föranledt till underslef med
Hållkarlen, om någon viss andel till honom,
584
Den i9 ^ m;
af den stadgade plikten för nteblifvandet i
svårt väglag och af jordbruket utmattade hä.
Star; men så får då åter reserven värre betala
laget, och i det stället utan skonsmål och
krus utköras, samt, fastän just vid sakta bör*
jadt regn, ihån gärdet med torra sädeslasset,
och afven ofsast från plogen, afspännas, till
mindre behörigas skjutsande, som vid Gästgifvaregården
efteråt fått stundom erfaras, hafva
blott varit vägfarihandlande Vestgöthar, sta !.
depå s>na så kallade uppbördsfärder, attutpreja
betalning lör de vintertiden hos Allmogen ut*
prånglade, fast förbudne linne och sidentyger:
Då ock sådane personer, likasom deras
äfven kringresande drängar, eiler andra, icke
kunna skrifva, visar nog gerna Hållkarlcn sin
tj nstfärdighet, med antecknandet af hästear.
talet, e ter eget behag, antingen sjelf eller
getrom någon annan, i den sålunda till con.
troll nu mera ej tjenande Dagboken, helst när
på flera ställen finnes helt olofliga namn, med
lika anteckning om de utgångne hästarne,
mäste en Resande, osäker om rätta förhållandet,
åtnöjas med väntning på nytt håll, der
reserve ej finnes, eller ock ingå i accord om
dubbla skjutspenningar, för att under angelägen
resa blifva fortskaffad
Till
afböjande utaf så mångå olägenheter,
så väl ledande till Landtbrukets förtryck,
sorn Resande merändels träffande obehöriga
uppehåll, vore derföre önskligt, om den länge
påtänkte utväg vidtoges, att sätta hela
Skjutsanstalten på Entreprenad, i ,så matto, att
Den 19 April. e. m.
585
ej mindre nu varande skjutsskyldige Gästgifvare,
ensamme, eller med närmast intill deni
belägna Hemmansägare, eller hvem som helst,
hade öppet å utsatt tid, hos Kongl. Majus
Befallningshafvande göra anbud om erforderligt
hästeantals hållande å hvarje Skjutsställe,
jemte vanliga Gästgifveri skyldigheters presterande,
med borgen derför, emot de af Kongl,
Maj t redan före detta i Nåder förundta friheter
och understöd, af anslagna Rentors, Ängars,
Hagars och Torps donationer, samt fri.
het för Rotering, om ock dertill konnne nödig
utfodrings ernående för det större hästantal
än tillförene, sorn efter föregångne behörigen
verkställde och kungjorde undersökningar
vid hvarje skjutsningsställe kunde erfordras,
och förmodligen hellre af de skjutsningsskyldige
till en vida mindre dtl af hvart mantal
utgifvas, antingen in natura, eller i penningar,
än aft, såsom nu tillgår vid skjutsningen,
på vägarne förspilla foderförlaget lör
halfva året.
Efter en allmän derutinnan skedd reglering
lör alla skjntsskyldige, så väl redan indelte
som hittills till skjutsning oindelte hemman,
torde det blott till hällten föreslagna utfodringsqvantum,
emot hvad förut åtgått, ändock
blifva så tillräckligt, att någon del deraf,
som i penningar utgjordes, äfven kunde
komma till förskott af häste inköp för Skjutshålhirne
det första året. Och torde äfven kunna
förmodas, att en hvar, som kan hafva Bedigt
att af Gästgifvarskjuts sig betjena, ger
-
586 Den xg Jjpril. e. vt.
na skulle i berörde afseende erlägga några
skillingar till samma förskott, för att sedermera
undslippa vidare pockande, om än större
drickspenningar ä hvarje ställe och accord
om högre skjutslega.
Hos Höglofl. Riclderskapet och Adeln anhåller
jag derföre om gunstig remiss till Kammar
- och OeconomieUtskottet å detta Me.
morial, och att med bifall derå, detsamma
får de öfriga respectiva MedStånden communiceras.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie. Utskottet.
Herr König, Pehr, hade inlemnat ett så
lydande
Ödmjukt Memorial.
Då i andra länder åkerbruket framför
allt annat njutit understöd och beskydd, har
deremot Sverige, både i äldre och nyare tider,
knappast annat än Bergshandteringar och Fabriker
kommit i åtanka till penninge-understöd}
utqm biträde af de allmänna Disconter ,
har Bruksägaren tillgång till lån i JernContoiret,
i Licentfonden, i ManufacturDiscontcn
och dessutom i Banken, mot pant af Metallen,
samt Fabrikanten i ManutacturDisconten, UllDisconten,
.allt för nedsatt renta.
Den t9 April. e. m. 587
Åkerbruket har ingen tillgång till lån utom
i Disconterna, och dessa lån , egentligen
tj.nliga för Handlanden, någon gång lör Fabrikanten,
äro för Landtmannen för mycket
betungande och alldeles icke passande, så väl
för den dryga rentan, hvilken med alla kostnader
går öfver 7 procent, som i anseende
till de svårigheter, de der i synnerhet träffa
Landtmannen, dels att anskaffa säkra hypotheker,
dels ock att afbörda sig hvarje halft
år infallande afbetalningar under en tid, då
den under odling varande jorden icke kan återlemna
det mindsta af de gjorda förskott,
ehuru jordtorfvan ofta utgör mycket säkrare
hypothek, än flera till en tid välfrägdade
namn och Actier i flera Verk.
Svenska Folket går gerna ifrån den ena
ytterligheten till den andra. En tid öppnades
Banken till lån på fastigheter utan inskränkning.
Riket öfversvämmades med BancoTransportsedlar,
och följden biet" vingleri med
Egendomsköp, sällan Egendomars förbättring.
När de elaka följderna häraf blefvo alltför
tydliga, stadgades alldeles stridiga grundsatser.
1770 öppnades Banken till lån på fastigheter,
men tillslöts sedermera för längre
tid för dylika lån, under förevändning att
Bankens bestånd sådant fordrade. Icke dess
mindre har Banken utan obestånd kunnat bistå
RiksDisconten med 5 till 6 millioner om
året, de öfriga Disconterna med några 100,000
R;dr, utlåna på Jern 3 millioner} och vid 1809
5 SS
Den 19 April. t. m.
års Riksdag förmått gynna Fahlu Bergslag med
fördubbhd lånrättighet på Koppar, att förtiga
alia lån på pant af guld och silfver; men icke
nog att Banken tillslöts för Jordbrukaren,
den enda inrättning, som i sednare tider gynnat
honom och lemnat lån på Fastigheter en.
däst med 120,000 Rds tillskott af StaisContoiret,
jag imnar GeneralDisconten, upphörde
år 1302, sedan 1800 års Ständer funnit för
godt gifva åt Discontlnrättningen en blott för
penningekarkr mera gagnelig omskapning.
På sådant sätt är Nationen delad i etne
partier. Banco och DiscontPatronen unnar
Landtmannen intet understöd, knappast ett
ganska dyrköpt ur Disconten. Jordbrukaren
åter fordrar för sig ensamt beständiga och betydliga
lån ur Banken. Ingen måtta hvarken
med eller emot.
Banken har i de sednare åren blifvit så
medtagen till understöd för Rikets Financer,
att dess fond, ehuru nu mera öppnad till minskade
Fastighetslån, omöjligen kan tåla, utan
allmän skada, att betydligen tillåtas. Möjlig,
heten för Banken art lemna större Fastighetslån
är således på lång tid icke tänkbar, sällan
kanske nyttig. Men utan känning skulle
Banken kunna på vissa år lemna något tillskott
emot lindrig renta till de Inrättningar
Jordbrukaren sjelf grundade, för att befordra
jordens odling och förbättring.
Det är icke mindre Landtmannens an hvarje
medborgares skyldighet att förbättra sina
Den 19 April- e. tu.
villkor genom eget bemödande, och ej anlita
andra om d t understöd han sjelf kati bereda
sig genom flit och omtanka, särdeles sorn han
bör vara öfvertygad derom, att den milda
Öfverhet vi äge, ej undeilåter att till dessa
Inrättningar lemna ali den uppmuntran, allt
det beskydd, som erfordras och de förtjena.
Våra Bruksidkare hafva gifvit oss Landtman
en föresyn, som bör följas: De hafva
inrättat ett JernContoir genom årlig afgift för
hvarje på Våg inkommande skeppund jern.
Detta Contoir har genom tidens långa oell
goda förvaltning blifvit så betydligt, att nu
mera inga tillskott behöfvas; men letnnar icke
dess mindre Jernbandlingen årliga betydliga
förskott och understöd.
Och Jordbrukare, till antalet så vida öf-"
verlägsna, skulle iske af egna medel kunna
upprätta ett ÅkerbruksContoir, med den åtskillnad,
som handlingarnes olikhet kräfver.
Till Tit. ölverlemnas nu ett förslag till
ett dylikt ÅkerbruksContoir, för att erhålla
den uppmärksamhet, och undergå den granskning,
sorn det kan förtjena.
Fonden till detta Åkerbruks Contoir skulle
uppkomma genom årliga tillskott af de interesserande
åkerbrukare, i proportion af den
årliga Spannmålsafkastningen af deras egendomar,
som de sjelfve en gång för alla uppgåfvo,
och hvilket tillskott jag föreslår skul
-
59°
Den i 9 April, e. ut.
le blifva 2 sk. Banco för hvarje Tunna säd*
strid eller slö.
Inbetalningen af tillskottet borde ske \ id
Mars månads slut hvarje år till Directionen»
Alla Fastighetsägare och Jordbrukare, af
hvad dass det vara må, hvarunder Arrendatorer
och Frälsebönder äfven inbegripas, äga
rätt att häruti deltaga.
Fonden bör äfven ökas genom Uppnego*
cierande af större eller mindre summor emot
3 procents renta, att efter 8 dagar förut skedd
uppsägning återbetala. Mänga smärre sum*
mor, som annars hvila i kistor och skåp,
kunna derigenom både för Contoirct och All*
mänheten blifva gagneliga och komma i omlopp.
Denna Fond bör användas till a:ne slags
lån åt Jordbrukare.
Hurvudlånen lemnäs på 5 till 6 år åt de
Landtbrukare, hvilka, i afsigt att odla oländig
mark, styrka så val odlingens areala innehåll,
som dess nytta och möjlighet, med Chartor eller
i brist deraf vederbörliga bevis af Landtmätare,
samt grannar eller andra af Directionen
kände och godkände män, hvilka bevis af
Directionen pröfvas, och hvarefter lånen demi
beviljas i män af tillgången, ifrån 5 till 10 R:d
Banco för hvarje geometriskt Tunnland han
odla ville.
Ben 19 April. e. nu 591
Lån tilldelas äfven dem på lika tid, som
genom Klöfvers, Vickers och Rotfrukters odling,
genom såning af nyltiga gräsfrön och
genom circulations- eller växelbruk öka sin
Ladugård till en fjerdedel eller mer väl framfödda
kreatur, samt på detta sä;t och genom
jordblandningar föibättra åkerjorden och ängsmarken
till större afkastning på mindre areal.
Likaså dem, som införa stallfodring.
Äfvenså böra de understödjas med ian,
som dela större Landtegendomar i farms, dem
de emot afgift för hvarje Tunnland bortlemna
på mindst 10 år. Lånen för sådana vigtiga
företag böra lemnäs på 6 till 10 år, och till
dubbelt större summa, än 3nnars föreslaget är,
hvarföre låntagaren må erhålla dem i flera
repriser.
Rentan, som årligen erlägges för dessa
lån, blifver för delägare 4 procent, för den,
som icke är delägare, 5 procent. Betalas rentan
icke inom S dagar, sedan året förlupit, erla
gge 8 procent för den öfverskjutande tiden.
Hvilken låntagare som helst, delägare eller
ej, bör vid 3:dje årets slut styrka med tillräckliga
bevis, att han fullgjort odling eller
förbättring efter den uppgifna planen och i
mån af det beviljade lånet. Vare i annat fall
skyldig, att för den förflutna tiden öka den
inbetalta rentan till 8 procent om året, hvarmed
forfares tills länet än inbetalt.
5 92
Den 19 April. e. nu
Hvarken afsigten tned detta Contoirs irt«
rättning, (sora är att genom mångå., men smärre
förskott kunna understödja en mängd idoga,
fast mindre förmögna Landtman) eller Fondens
tillgångar medgifva stora lån. Större lån
få derföre icke utiemnas, åtmindstone i Inrättningens
början, till någon, än till 500 R:ds belopp.
Vid tilltagande fond kan summan ökas.
Till säkerhet för dessa lån antager Direction
efter pröfning Inteckningar, godkände
mäns borgen och hypotheker af Actier o. s. v.
Mången torde hafva att påminna emot den
längre tid, hvatpå dessa lån utiemnas. Men det
är en följd af sakens natur. Det är alldeles
nödvändigt för en jordbrukare, att få låna på
längre tid. Landtbruket gifver en medelmåttig
och sen, men säker inkomst förde penningar,
sorn förnuftigt användas på odling, på
jordens förbättring. Ej för ofta kan yrkas,
att Landtmannen af en hård, vanskött, utmagrad,
med stubbar, buskar, träd, stenar
och varttn besvärad jord ej kan framtvinga
en lönande gröda, förrän efter några års förlopp.
Steg för steg, med dryg kostnad till
arbetare , förlag till byggnader och dragares
upphandling med mera, med oupphörligt besvär
och verksamhet, under bromande med
ett hårdt climat och ett för åkerbruket illa afpassadt
penningesystem, skall Jordbrukarens
välmåga beredas, som aldrig borde bli ett
conjuncturfoster. Han kan hvarken hjelpa»
eller
II.
Den 19 April. e. )h.
593
uppmuntras, om han ej erhåller bistånd med
förskott mot lindrig renta och på längre tid,
hvilka förskott böra hämtas på närmare håll,
utan att behöfva anlita en dyrlegd commisionnär.
Men ÅkerbruksContoiret bör äfven på
kort tid kunna hjelpa den medellösa Jordbrukaren
vid infallande svåra behof, på 3 till 6
månader, mot 5 procents renta samt borgen eller
pant.
För att upplysa nödvändigheten häraf,
vill jag endast anföra ett exempel,
Om hosten, då Kronoskatterne skola betalas,
nödgas den fattige Landtmannen ofta, föt.
att skaffa sig penningar dertill, i fuktig väderlek
uttröska, i elakt väglag till Städerna
bortföra Och för vrakpris försälja sin sädSpannmålen
tröskad, innan den ar golflegad,
låter icke väl körna sig, blir bulén och oren,
och kan således icke gälla hvad den borde-.
Både köpare och säljare lida härvid\ säljaren
mest, som ofta, för att få sitt behof af penning
gar, nödgas om hösteft sälja så, att brist t
Sädesbingen yppar sig hos honom öm våren.
Desse mindre förmögne Landtmän voro
hulpne, om de på förenämnde vilkor fingo
låna smärre summor, emot borgen eller pant
af controileradt Guld, Silfver, Tenn, eller ock.
koppar till | af Metallens värde. Spannmål
kidd, Ad. Prof. N;o 7$. 76.
594 Den 19 April, e. m.
uppskattad till \ af sista Markegångspris, kunde
ock antagas som pant.
Betalas dessa lån icke på utsatt tid, för-'
säljes panten genom Auction, förut kungjord
sist inom 2:ne månader efter förfallodagtn.
Lämpligast lärer vara, att ett sådant ÅkerbruksContoir
inrättas i hvarje Län , och ett
GeneralContoir i Stockholm, hvilket besörjer
utdelningen af det publika förskott, som meddelas
Med
detta ÅkerbruksContoir borde förenas
en Inrättning till Assurance för kreatur.
Förlusten af en ko, en häst eller en dragare,
är af för mycket värde för den medellöse Tor.
paren, den idoge, men fattige Hemmansbrukaren,
hvars totala ruin ofta genom en dylik
olycka beredes eller påskyndas, för att ej böra
behjerfas och genom någon anstalt mildras.
Det förstås af sig sjelft, att Assurancen blir
högre i de Län, der Boskaps-sjukan ofta är
gängse. Penningarne borde alltid insättas i
ÅkerbruksContoiret, men Cassan hafva en särskildt
Direction.
Men fåfängt är hela förslaget, om det
Icke, efter föregången pröfning, af Regeringen
gillas, befrämjas Och understöd- s. Ehuru tillskottet
är så ringa, att årliga afgiften för en
af de betydligare egendomar ej uppgår till
större summa, än ofta bortspelas på ett kort,
torde dock få förmås förbinda sig till en så
-
Den 19 j&prit. e. w.
dan årlig afgift, hvaraf de ej häfva någon
inkomst, Och hvilken summa de såled-s kan.
ske anse, som alldeles bortkastad- Det år
Regeringen endast, sorn genom sitt kraftiga
biträde kan satta inrättningen 1 verkställighet-
Visserligen bor ÅkerbmksContoiret, i
likhet med JernContoiret, skapa sig sjelft genom
årliga tillskott af hvarje delägare. Men
svårigheten att i början få tillräckliga Interessenter
och att gifva Verket sin forsta rörelsekraft,
kan icke häfvas annorlunda än genom
ett publikt understöd, som medgifver en snar
möjlighet att göra utlåningar,. Detta understöd
behöfves icke så öfverdrifvet. Jag vill
endast föreslå till exempel 10 R:dr Banco på
mantal Om Riket äger 64 m. Hemman och i
alla Län dylika Contoir vörö inrättade, utgjorde
Bankens hela tillskott 6m.° R:dr, hvilket,
utbetalt på 2 till 3 år, gjorde en så ringa
afkortning på Bankens årliga inkomster, att
den ej bör sättas i fråga, särdeles sorn verkställigheten
af dylika Inrättningar i alla Län
torde fordra lång tids utdrägt.
Kan det allmänna understödet, hvilket
alltid bör proportioneras efter Hemmantalet,
som Länet innehåller, blifva tillräckligare, är
det så mycket bättre. Men nödigt är, att
det allmänna Lånet får begagnas i 20 år mot
2 procents renta, hvarefter det inom 4 är bör
inbetalas, i del hvarje år.
Skulle Tit. finna dessa tankar värda någon
uppmärksamhet och Förslaget verkställbar^
samt Memorialet således till vederbör
-
596
Den 19 April. e. ml
ligt Utskott remitteras, skall jag till samma
Utskott inlemna Förslag till de reglementariska
Författningarna. Att nu uppläsa dem, vore
att för mycket pröfva Ridderskapets och
Adelns tålamod.
Vår sinnrike Pohlheiu var Upphofsman till
JernContoiret, ehuru en annan skördade både
heder och belöning derför. Detta förslag,
som icke är annat än ett lån af honom, skall,
gilladt af Riksens Ständer, återgälda hans
minne en förtjent, men länge förhållen ära.
Begärdes på bordet.
Herr von Zanzen, Carl Ludvig, uppläste
följande:
Om uti ett land, oaktadt en stor ägande
penningmassa, dess omlopp hindras och stockning
uppkommer, kunna dertill flera orsaker
gifvas, hvilka alla fordra särskildta hjelpmedel}
ibland andra torde jag få föreslå följande:
Om capitaler uppsägas på en tid, då penningar
ej strax stodo till hands att erhålla,
kunde förlägenhet uppstå, äfven för den mest
förmögna och bästa säkerhet presterande debitor,
äfvenså för penningmannen att sitt incasserade
Capital i hast så använda, att det ej
blefve fruktlöst liggande.
Andra länders erfarenhet, der penningmassan
på intet sätt svarar emot negocens stor?
Den 19 April. e. nf.
597
lek, der Landets egendomar äro belastade med
mycket större skulder än hos oss, ja till och
med der stora egendomar äro helt och hållet
köpte på Credit, bevisar, att debitorer blifvit
upprätthållne till och med uti de mest svåra
tider, och att blott de hafva fallit, hvilka genom
öfverdrifna och utan rigtiga öfverslag
gjorda köp, der intressena för lanta Capitaler
ej kunnat betalas 5 och dessa kunna uti intet
land från concours räddasj alla botmedel för
dem äro endast palliativer.
Om den uti landet till capitalers afbeta*
lande circulerande penningstock på det sättet
användes, att den utan stockning och uppehåll
ginge hand från hand, så kan med ett
och samma capital flere vara hulpne; för att
vinna detta, tror jag det skulle vara bidragande,
om, som i andra länder är brukligt,
uti detta vårt gemensamma Fädernesland till
betalning af alla capitaler som äro funderade
uppå hypothek, de måga hafva uppkommit
af hvad orsak som helst, så ock alla löpande
intressen, samt betydande arrendesummor, antagas
och lagligen fastställas årligen 2:ne terminer,
nemligen: den första uti loppet af
Februari månad, då den indelte löntagaren
uppburit sin lön} och den andra uti Juli månad,
då Jordbrukaren och alla de, hvilka idka
annan rörelse, försålt och med köpmannen
hunnit liqvidera för alla dess levererade och
erhållna producter, och då de försålde och
bortarrenderade fastigheter blifvit aflemnade
och emottagne} så att, utom till dessa bägge
Den 19 April, e, m.
fastställde terminer, ingen uppsägning eller
utbetalning af hypotiserade capitaler agde rum;
och att således uti dessa föreslagna dagar alla
penningaffärer uti hela Riket blelve åtgjorde.
Detta hade den ofelbara verkan, att intet
capital någonsin stöde ofruktbart, och att om
olyckligtvis något påräknadt capital uteblef,
man dock på dessa allmänna negoce-dagar,
dä alla infå och utgifva capital och intressen,
lätt kunde hafva tillfälle att komma utur förlägenheten.
Hvar och en ordentlig hushållare
vet huru mycket penningar han ifrån ena
termin till den andra behöfver, och kan således
rätta sig derefter; vid oförmodade tillfällen
eller tillstötande olycksfall, som ej
förut kunna beräknas, är Rikets Discont att
tillgå, som då gör den nyttan, hvilken den,
efter dess primitiva plan, bör göra
nemligen
att frälsa från momentel förlägenhet.
Jag vågar uti ödmjukhet hos Högloff
Ridderskapet och Adeln anhålla, att detta mitt
Dictamen måtte de öfriga respectiva Rikets
Ständer blifva communiceradt och till veder*
börligt Utskott förvisas.
Begärdes på bordet.
Upplästes ett Memorial från Lagutskottet,
af den 11 April, innehållande dess yttrande
öfver några af Friherre Anders Ceder•
Den 19 April- e, m.
599
ström gjorda förslag till förändring i vissa Lagens
stadganden; och förklarar Utskottet, uppå
anförda skäl, sig icke kunna till något af
Friherre Ceder ströms förslag tillstyrka bifall.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets,
den 17 dennes på bordet lagda, Memorial,
innehållande svar på återremissen af Utskottets
Memorial rörande kostnaderna för
tryckningen af RiksStåndens Protocoll samt
Bihanget dertill.
Bifölls; och ansåg Ridderskapet och A*
deln upplagan af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll böra till 1000 exemplar bestämmas.
Föredrogs å nyo Statsutskottets, den 17
dennes, på bordet lagda, Memorial, angående
Herr Prosten Palms Memorial om löner för
LandsFiscaler och Länsmän.
Grefve Lilliencrantz, Johan Wilhelm: Med
Höglofl. StatsUtskottet förenar jag mig visserligen
i den önskan, att disponible Hemmansdelar
må utses och användas till boställen åt
Länsmänner, som icke äro dermed förseddej
och vill i detta afseende endast anmärka, att,
om jag icke bedrager mig, sådant lärer redan
vara ej allenast af Riksens Höglofl Stander
önskadt, utan ock af Hans Kongl. Maj:*
6oe> Den 19 April, e. m,
till verkställighet i Nåder förordnadtj hvarvid
likväl bör observeras, det möjligheten att
uppsöka disponible lägenheter hitintills icke
svarat och förmodligen framdeles icke heller
Järer svara emot Herrar Landsnöfdingars nit
att befordra utförandet af ett s.å angeläget
ärende.
För öfrigt bör jag ej obemält lemsa, defc
Lagars och Författningars verkställighet under
en tid, då Länstyrelsernes befattningar ärQ
mångdubblade och årligen utvidgas, icke allenast
erfordras väl lönte Kronobetjenter, utan
ock ett tillräckligt antal af sådan?, tjenstemän,
som likväl ofta saknas. Till exempel
derå, och för att visa, det en fullständig reglering
i denna väg är af högsta nödvändighet,
vill jag endast anföra, att i Kongsörs Fögderi,
eller så kallade Ulfvesunds Län af
Westmanlands Höfdingedöme, der ^:ne sammanstötande
stora vägas mer äa annorstädes,
öka antalet af skjutser, transporter, inqvar
teriugar,
ra- m., finnes för 14 Kyrko-socknar
en Länsman,
Utom de betänkligheter, som i alla fall
skulle möta vid Länsmännens väljande ibland
Allmogen, är denne utväg mindre än någonsin
lämplig närvarande tid, då ökte och mera
grannlaga befattningar fordra, om icke studerade
och bildade personer, åtmindstone sådane,
som, jemte full färdighet att skrifva
och räkna, äga någorlunda pålitlig kännedom
om Författningar, hels» Länsmän numera of
-
Den 19 April. e. nu
6ei
ta måste sättas till biträde vid de ansvarig!
KronoFogde-tjensternes mångfaldiga göromål.
Hvad LandsFiscalerne angår, så, långt ifrån
att kunna instämma i den tanka, att desse
Tjenstmän icke böra undfå viss stadgad lön,
Utan endast lefva af de tillfälliga inkomster,
som utöfningen af deras tjenstpligter dem förskaffar
säger mig erfarenheten, som af samt
lige
mina Medbröders säkerligen besannas, att
Fiscalstjensterne framför alla andra böra med
Stadgade och tillräckliga löner förses, om
police och ordning möjligen skola kunna
handhafvas, och Lagbrott icke blifva dolda
och obeifrade. Fiscal-tjensterne, till sjelfva
beskaffenheten af åliggande göromål oangenäme
och vådlige, kunna omöjligen med
redliga, skickliga och pålitliga personer tillsättas,
utan det band, som uppkommer af
risken, att vid yppad efterlåtenhet mista en
för bergning tillräcklig lön, helst ifrågavarande
TjenStmäns tillfälliga inkomst genom
confiscationer och andel i böter fulleligen uppväges
af de fördelar, som de kunna sig igenom
öfverseende förskaffa, och derjemte deras
lagliga förtjenst ovillkorligen måst för framtiden
mindskas i samma mån de genom strängt
uppfyllande af sina skyldigheter varna för
brott.
Af de Fiscaler jag till entledigande anmält
har en ibland dem högt yttrat, det han
utan saknad lemnade en tjenst, som icke gaf
honom uppehälle, och föresagt den hitintills
6o2 Den 19 April. e. m.
inträffade sanning, ait jag i tjenstens närvarande
skick, oaktadt allt mitt bemödande, icke
skulle få någon mera pålitlig person att honom
efterträda.
Jag anhåller vördsamligen, att Högloft.
StatsUtskottets Betänkande måtte med dessa
mina anmärkningar, så vidt de af Högl. Ridderskapet
och Adeln gillas, varda återremitteradt}
och hemställer huruvida de, såsom rörande
ett a;lmänt ärende, böra med de öfriga
respectiva Stånden communiceras.
I anledning häraf Lief Utskottets Memorial,
åtföljdt af de dervid gjorda anmärkningar,
till Utskottet återförvisadt.
Å nyo föredrogs och bifölls StatsUtskottets
den 17 dennes på bordet lagda Memorial,
innehållande utlåtande öfver Herr Professorn
Doctor Wijkmans Memorial om Praescriptionstid
för redovisning af krigskostnadsmedel.
Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 17 dennes på bordet lagda Memorial, i
anledning af Konungens nådiga Proposition,
angående upptagande och erkännande af några
Svenska undersåtares fordringar, yttrade sig
Friherre af Wetterstedt, Gustaf, att, då
StatsUtskottet i det nu upplästa Betänkandet
såsom alternativer hemställt, antingen att den,
efter gjord liqvid för 2 tredjedelar, af Sederbchmka
fordran återstående ena tredjedel skulle,
Den 19 dpril e. »«-
603
i likhet med hvad för liqvidation af Franska
Fordringarna blifvit år 1812 föreskrifva, i obligation
på enahanda förfallotid och med samma
renta, som de, hvilka till Sederhohnska Arfvingarna
utfärdas, till Kongl. LandtbruksAcademien
aflemnas; eller att denna tredjedel måtte
för RiksgäldsContoiret besparas; ville Friherre
af Wetterstedt föreslå, om icke Ridderskapet
och Adeln, jemte bifall för öfrigt till Betänkandet,
skulle behaga, såsom 18 12 skett, nu
besluta, att ifrågavarande ena tredjedel finge
komma LandtbruksAcademien till godo.
Uppå af Hans Excellence Hr Grefven och
LandtMarskalken gjord proposition blef StatsUtskottets
Betänkande bifallet, på sätt Friherre
of Wetterstedt föreslagit.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets, den 17
April på bordet lagda Memorial, angående
eftergift och afskrifning af den sedan år 18 is
Särna Sockneboer ålagda Bevillning.
Bifölls i och skulle Handlingarne, enligt
hvad StatsUtskottet föreslagit, till Bevillnings-’
Utskottet öfverlemnas, i afseende på den Bevillning,
sora nu skall regleras.
Justerades följande
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
e. m. den 19 April 1815.
S. D. Upplästes å nyo och bifölls StatsUt
-
604
Den ‘9 Jtpril, e. m.
skottets den u April afgifna och den 17 på bordet
lagda utlåtande öiver gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande om tryckningskostnaden
för respectiva RiksStåndens Protocoll
och Bihanget dertill} anseendes Ridderskapet
och Adeln Upplagan af Bihanget till
RiksStåndens Protocoll böra till 1000 exemplar
bestämmas. Ut supra.
S. D. Då å nyo föredrogs StafsUtskottets
den xi April afgifna och den J7 på bordet
lagda Memorial, angående Herr Prosten L.
A. Palms Memorial om Lön för LandsFiscaler
och Länsmän, blef detsamma, i anledning af
dervid gjorda anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Ut supra.
S. D- Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskotteis den 17 April på bordet
lagda Memorial af den 11 nästföregående,
rörande:
1:0 Herr Professorn Doctor IVijhnans Memorial,
om Praescriptionstid för redovisning af
Krigskostnads-medel.
2:0 Eftergift och afskrifning af den sedan
år 1812 Särna Sockneboer ålagde Bevillning.
Ut supra.
Högloft. Ridde.skapet och Adeln åtskill*
des klockan 8.
In fidem protocolli
A. G. Silverstolpe.
Dea 20 April, 605
Thorsdagen den 20 April.
Plenum klockan half 11 förmiddagen.
Justerades PleniProtocollet för den 17 A*
piil eftermiddagen.
Grefve Lantingshausen, Albreckt, begärde,
att i denna dags Protocoll måtte antecknas,
Idet han , af sjukdom hindrad , Icke bivistat
dtermiddagsPlenum den I7:de April, och såedes
ej deltagit i beslutet om det Särskildta
Utskottet.
I anledning af den förlidne gårdag företagna
men uppskutna justering af Protocolls-’
Utdraget om berörde Särskildta Utskott, ytt;
[rade sig nu
Herr Frihérre af Wetterstedt, Gustaf, att,
då det vore med Ridderskapets och Adelns
önskan öfverensstämmande, att ProtocollsUtdrag
om förordnande af det Särskildta Utskott
tet måtte skyndsamt till de öfriga RiksStån.
den expedieras, och då, genom den af Herr
LandtMarskalken, i Plenum den I7:de April,
sist gjorda proposition, afseende hade blifvit
gjordt på Herr Friherre af Wetter stedt s yttrande
i detta ämne, hvilket yttrande endast
hade lånat sin grund af Presidenten Grefve
Mårners och Hans Excellence Herr Grefve
Ruuths Memorial} vågade han nu, till förekommande
af tidsutdrägt, föreslå, i enlighet
nied dessa Memorial, den redaction af Pro
-
6o6
Den 20 April.
tocollsUtdraget, att detta Särskildta Utskott
skulle åligga att till Riksens Ständer inkomnia,
för att sedermera till Kongl. Maj.ts Nådiga
afgörande öfverlemnas, med öfversigt af
orsakerna till den i alla orter af Riket öfver*
klagade förlägenhet i allmänna rörelsen, samt
förslag att densamma afhjelpa på ett med
Landtbruks och Näringars upprätthållande samt
Sedelmyntets bibehållna anseende svarande
sätt, hvarjemte Utskottet, efter en noggrann
undersökning, huruvida flera eller färre af nu
tillåtna utländska varor jnå, kunna i Riket
umbäras, afgifver förslag till en inskränkning
sif deras införsel och förbrukning, äfvensom
5 allmänhet till hämmande af den tilltagande
skadliga yppigheten ^ tilläggandes .Herr Fri*
herr e af Wetterstedt 9 att, då till Allmänna Be*
svärs- och OeconomieUtskottet redan blifvit
remitterade flera Memorial, som vidröra ämnen,
hvilka ingå i den befattning, som blifvit
det Särskildta Utskottet uppdragen, så torde,
till förekommande af ali collision, genom
ett sammanträde mellan bägge Utskotten , ett
gemensamt Utlåtande af dera till Riksens Ständer
öfver dessa sålunda redan remitterade Me*
morial böra afgifvas.
Den af Herr LandtMarskalken härefter
gjorda Proposition till godkännande af dea redaction
Friherre af Wetterstedt sålunda föreslagit,
blef med ett enhälligt ffa bifallen ; i
anledning hvaraf Protocolis - Utdraget skulle
komma att lyda som följer:
Den 30 April.
6o?
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln den 17 April
1815*
S. D. Ansåg Höglofl. Ridderskapet och
Adeln för sin del tjenligt, att ett Särskildt
Utskott, bestående af Sex Ledamöter af hvarje
Riksstånd, måtte förordnas, hvilket skulle
åligga att till Riksens Ständer inkomma, för
att sedermera till Kongl. Maj:ts Nådiga afgörande
öfverlemnas, med öfversigt af orsakerna
till den i alla orter af Riket öfverklagade
förlägenhet i allmänna rörelsen samt förslag
att densamma afhjelpa, på ett med Landtbrukets
och Näringars upprätthållande samt Sedelmyntets
bibehållna anseende svarande sättj
hvarjemte Utskottet, efter en noggrann undersökning,
huruvida flera eller färre af nu tillåtna
utländska varor må kunna i Riket umbäras,
afgifver förslag till en inskränkning af
deras införsel och förbrukning, äfvensom i ali*
mänhet till hämmande af den skadliga yppig*
heten; likväl att, då till Allmänna Besvärs*
och OeconomieUtskottet redan blifvit remitterade
flera Memorial, som vidröra ämnen,
hvilka ingå i den befattning, sorn blifvit det
Särskildta Utskottet uppdragen, bör, till förekommande
af all collision , genom ett sammanträde
mellan bägge Utskotten, ett gemensamt
utlåtande af dem till Riksens Ständer
öfver dessa sålunda redan remitterade Memorial
afgifvasj och skulle detta beslut med
de öfriga Respectiva Stånden communiceras ,
med vänlig anmodan, att de måtte sig i detta
6o8
Den 20 April.
beslut med Ridderskapet och Adeln förena,
Ut supra.
Till denna justering hade Friherre af WeU
ierstedt inlemnat ett nytt exemplar af sitt anförande,
hvilket han förklarade vara det, hvil*
ket han ville hafva intaget i Protocollet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocöllet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
den 19 April 18 f 5-
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats*
Utskottets den ii April afgifna Och den i?
på bordet lagda Utlåtande, i anledning af Konungens
Nådiga Proposition angående upptagande
och erkännande af några Svenska Un*
dersåtares fordringar, blef detsamma af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln föröfrigt bifallet}
och hvad angår de af StatsUtskottet framställda
alternativer rörande disposition af den tredjedel
af Sederholm sk a arfvtngarnes fordran ,
hvilken ej skulle komma dem till godo} beslöt
Ridderskapet och Adeln, det skulle densamma,
i likhet med hvad i afseende på de vid
J812 års Riksdag anmälte fordringar skett, till
LandtbruksAcademien öfverlemnas, Ut supra
-
I
II.
Den 2 o April.
609
I anledning af den förlidne gårdag från
Hans Majit i Nåder gjorda inbjudning till Ridderskapet
och Adeln, att i dag infinna sig på
Rikssalen, för att vara vittne till Hans Kongl.
Höghets Sveriges och Norriges ArfFurstes,
Hertigens af Södermanland, Prins Joseph
Frans Oscars Tro- och Huldhetsed åt K.
Majit, och sedan tvänne Härolder till Riddarhuset
ankommit, afgick Ridderskapet och Adeln,
under Herr LandtMarskalkens anförande,
klockan 12, till Rikssalen, hvarest, efter
Actens bivistande, Höglofl. Ridderskapet och
Adeln åtskilldes.
Ift fidem Protocolli
A. G. Silverstolpe.
Måndagen den 24 April.
Plenum klockan 9 förmiddagan»
Justerades PleniProtocollen för förmiddagen
den 17, för- och eftermiddagen den 19
Samt för den 20 April.
Vid justeringen af FörmiddagsProtocollet
den 19 April, yttrade sig
Grefve von Schwerin , Fredrik Bogislaus: Dejt
undföll min uppmärksamhet, när jag första
Ridd. o. Ad. Fröt, N:o 77. 7 $,
6io
Den 24 April.
gången hörde Herr Hammarsköld'.s Memorial
uppläsas, att remiss begärdes till OeconomieUtskottet.
Detta mål skulle då framlemnas
såsom ett önskningsmål. Jag finner nu, vid
närmare eftersinnande, att målet är af Financiel
beskaffenhet, och får derföre anhålla, att
mitt yttrande, afgifvet i anledning af Herr
Hammarskölds motion, måtte remitteras till
StatsUtskottet.
Herr Pålman, Otto Fredrik, förmälfe, att
samma ämne redan, i anledning af ett Dictamen
af Herr von Törne, hos StatsUtskottet förevarit
; och trodde Herr Pålman, att Utskottets
yttrande snart skulle till Riksens Ständer
inkomma.
Herr Hammarsköld, Lorenzo, ville endast
erinra, att hans motion egentligen angått förekommande
af den frågan, att Tidningar måtte
kunna taxeras; och att den fråga, som af
Herr Grefve ven Schwerin blifvit, vid tillfälle
af Herr Hammarskölds Dictamen, väckt, ägde
ett annat föremål, nemligen portofrihet för
Tidningar.
Grefve von Schwerin: Sedan Herr Pålman
anmält, att Ridderskapet och Adeln har ett
Utlåtande af Höglofl. StatsUtskottet att förvänta
i anledning af Herr von Törnes väckta
motion om portofrihet för Dagblad, anhåller
jag. att med remissen af min motion måtte
dröjas, intilldess Höglofl. Ridderskapet och Adeln
granskat StatsUtskottcts Betänkande.
ben 24 April.
Herr Hammarskölds Dictamen remitterades
till Bevillningsutskottet, och blef communi*
cation med de öfriga RiksStånden Författaren
tillåten.
Grefve Lantingshausen, Albrecht, förmälfe
sig anse den af honom, i Plenum den iy:ds
April f. m , begärda communication af sitt
då upplästa Memorial, nu mera icke vara af
nöden, enär Ridderskapet och Adeln genom
s'tt beslut hade förekommit all coliision mellan
Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottet
samt det blifvande Särskildta Utskottet ,
Och förklarade sig Herr Grefven nöjd att hana
Memorial endast stadnade vid Protocollet.
RiddarhusUtskottet hade anmält, det Chefen
för Wermlands FältJägareRegemente, Öfversten
Och Riddaren J. J. Holmstedt, som af
Hans Kongl. Maj:t, under den i4:de eistlidné
Mars, blifvit till Adeligt Stånd Och Värdighet
upphöjd, hade fullgjort de till Introductions
vinnande å Riddarhuset nödiga praestanda ; t
anledning hvaraf Hans EXcellence Herr Grefven
och LandtMarskalken proponerade, att Introduction
å Riddarhuset måtte bemälte Öfverste
beviljasj och skulle Öfverste Holmstedt
erhålla N:o 2234 bland Ridders- och Adelsmän,
Herr LandtMarskalken tillkännagaf, att,
genom Friherre Rudenschölds och Herr Stjern•
612
Den 24 April.
Den 24 April.
613
svärds bortresa, tvänne ledigheter uti All]
manna Besvärs- och OeconomieUtskottet upp
stått, hvilka Herr LandtMarskalken anmodad!
Herrar Electorer att nästföljande dag geno
nytt val besätta.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänm
besvärs, och OeconomieUtskottets den i7:di
dennes på Bordet lagda Betänkande, rörand!
de afgifter, som Hjelprotarne borde till Stam
rotarne betala, samt jemkning af de så kal
lade planpenningarne.
Htrr LandtMarskalken tillkännagaf, det Bevillningsutskottet
inkommit med ett Memorial
af den 21 April, hvilket nu företeddes, hvar
uti Utskottet yttrar sig icke kunna till hand
läggning upptaga Konungens Nådiga Proposi
tion angående en närmare reglering af den un
der namn af Gerningsören kända afgift, alldenstund
detta icke vore något Bevillningsmål,
och föreslog i anledning häraf Herr LandtMarskalken
, att Konungens Nådiga Proposition
måtte till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskoiten remitteras.
Bifölls.
e Götha Canal-arbetets fortgång och ytterli-'
are befrämjande, blifvit remitterad af Prestamt
BorgareStånden till Stats- samt BancoUtkotten,
men af BondeStåndet, likasom af Riderskapet
och Adeln, till både Stats-, Bancoch
OeconomieUtskotten. Enär således två
tånd häröfver stannat emot två, förklarade
err LandtMarskalken saken vara i det skick,
tt den, enligt föreskriften uti 2g:de §. Riksdagsordningen,
borde till ConstitutionsUtskottets
afgörande öfverlemnas.
Ropades gfa.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 17 sistlidne
på Bordet lagda Betänkande rörande
jemkning i rentan för Såg- och Mjölqvarnar.
Vidare anmälte Herr LandtMarskalken, att,i
enligt ifrån de öfriga respectiva Stånden ani
komna ProtocollsUtdrag, hvilka nu företedj
des,. Konungens Nådiga Proposition, angåen-|
Vidare föredrogs å nyo Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets den 17 dennes på
bordet lagda Betänkande, rörande Städernes
rätt till Gerningsören af Socknehandtverkare;
hvarjemte föredrogs ett redan den 19 dennes
hos Ridderskapet och Adeln uppläst BorgareStåndets
ProtocollsUtdrag, af den 17 nästföregående,
uti hvilket Ståndet förmäler sig, jemte
Konungens Nådiga Propositon om en närmare
reglering af den under namn af Gerningsören
kända afgift, till Stats- samt OeconomieUtskotten
hafva öfverlemnat ofvanberörde
OeconomieUtskottets Betänkande,
Den 24 April,
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel,
hemställde, om icke Ridderskapet och Adeln
skulle anse tjenligt, antingen instämma uti
BorgareStåndets tillägg, rörande delta Betänkande,
eller ock, för sammanhangets skull,
låta det sistnämnda hvila, intilldess utlåtande
hade hunnit inkomma öfver Konungens Nådiga
Proposition rörande Gerningsöre^
Friherre Cederström, Siacob, yttrade, att,
som till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottens åtgärd flera motioner
rande en allmän Näringsfrihet blifvit remitterade,
och frågan om Gerningsören dermed
stöde i sammanhang, ansåg han OeconomieUtskottets
förevarande Betänkande icke förr
böra afgöras, än saken i hela dess vidd företages;
då först vore man i tillfälle att domina
om frågan hel och hållen. I anledning
hvaraf Friherre Cederström önskade, att förevarande
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkande matte förblifva hvilande,
tills Lag- samt OeconomieUtskottcn med
deras Utlåtande öfver frågan om en allmän
Näringsfrihet till RiksStånden inkommit.
Uppå derom af Herr LandtMarskalken
gjord proposition, blef Friherre Cederströms
hemställan af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogos å nyo och biföllos 2:ne den
I?:de dennes på Bordet lagda Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottets Memorial, det
Den 24 April.
615
ena rörande den 1 BondeStåndet väckta fråga,
om upphäfvande af det förbud, somafLandshöfdingeEmbetet
i Carlstads Län blifvit utfärdadt
för tjenstdrängar uti berörde Län, att
utom det samma söka arbete; det andra rörande
åtskilliga gjorda motioner om förändring
i Presterskapets löningssätt.
Upplästes ett Memorial från StatsUtskottet,
af den 22:dra April, innehållande svar
på hos Prest-, Borgare- och BondeStånden
gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
rörande Riksdagskostnaderna, dels att den
föreslagna summan vore större än behofvet
syntes fordra, dels att då Riksdagens längd
icke kan med visshet beräknas, ett belopp af
25, till 40,000 R;dr i månaden kunde bestämmas,
att af StatsContoiret i mon af behofvet
reqvireras uti RiksgäldsContoiret; i anledning
af hvilka anmärkningar Utskottet föreslår den
förändring uti expeditionen, som från Utskottet
skall aflåtas till Fullmägtige i RiksgäldsContoiret,
att de anmodas till Kongl. StatsContoiret
på reqvisition utbetala nödiga medel
efter behof, till belopp af högst 30,000
R:dr Banco i månaden, från och med början af
Mars månad räknadt.
Lades på bordet.
Friherre Cederström, gfctcob: Då Ridderskapet
och Adeln, genom bifall till Allmänna
Den 24 April,
Besvärs och OeconomieUtskottets Betänkande
öfver en Riksdagsmans motion rörande den inhiberade
rättigheten för Fryksdalen* invånare
att på andra orter i Riket söka arbete, frågan
är ansedd icke af Ständerna kunna upptagas,
sådan den af honom blifvit väckt; så
får jag, med öfvertygelse om den nytta frihet
för arbeten och näringar medförer Samhället,
proponera, ait Allmänna Besvärs och OecoEomieUiskotiet
anmodas inkomma med förslag
till en underdånig anmälan, hvari Riksens
Ständer hos Konungen anhålla, att hvarje
Svensk medborgare ina komma i åtnjutande
af den rättighet att på hvad ort sorn. helst
inom Riket söka arbete, o,cb att ingen embetsman
hädanefter må få för något Län särskildt
förbjuda det, utan att, i fall i framtiden någon
prohibitif författning i detta afseende kan erfordras.
, den då alltid af Verkställande Magteti
bör utfärdas generel för samtlige Landets innevånare.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och.
Oeconomie Utskottst.
Upplästes- ett Memorial från StatsUtskortet,
af den 22 April, rörande den af Hr vm
1'crne gjorda motion, angående portofritt försändande
med posten af sådana Tidningar ,
50m anses bidragande till spridande af upplysning,
så väl i ceconomiska, som vetenskapliga
ämnen. Utskottet yttrar sig anse frågan
vara af den beskaffenhet, att det beror på
J}m 24 April
61?
Kongl. Majit att derom, efter sig företeende
omständigheter, förordna; man tror, att, om
Riksens Ständer skulle täckas i detta ämne
göra någon underdånig anmälan hos Kongl.
Majit, den underdåniga önskan dervid borde
fogas, att Kongl. Majit, vid ansökningar om
postfrihet för Tidningar, må täckas i synnerhet
fästa nådigt afseende å sådana, som kunna
vara af allmän gagnelighet, samt ledande till
upplysning i de af Herr von Turne omnämnda
ämnen.
Lades på Bordet.
Upplästes ett Memorial från Statsutskottet
af den 22 April, innehållande utlåtande
öfver Konungens Nådiga Proposition om några
för Undervisnings- och Läroverken i Riket
nödiga anslag; och anser Utskottet, uppå anförda
skäl, att, på sätt Kongl. Majit i Dess
Nådiga Proposition framställt, härtill må användas
den så kalladeBehaglig Tids FörläningsSpannmål,
hemställandes dock, att hos Kongl.
Maj:t den underdåniga önskan kunde anmälas,
att Kongl. Majit, intill dess Behaglig Tids FörläningsSpannmålen
kan blifva att tillgå, täcktes
at StatsVerkets öfverskott, som kunna uppkomma
, antingen af blifvande nya Kongsgårdsarrenden
eller uppå andra Jnkomst.titlar,
i Nåder anslå de medel och utvägar, som för
befrämjandet af detta ändamål kunna finnas
nödige, hvilka anslag likväl i den mån komma
att mindskas, sorn den påräknade Förlä
-
Den 24 April.
ningsSpannmålen genom timande ledlghete?
och skeende indragningar blifver att tillgå.
Och anser Utskottet all den FörläningsSpann.
rr.ål som kan blifva indragen, böra uppföras
på Ciericiestaten å fjerde hutvudtiteln inom
linien till nästa Riksdag, att då på Stat upp*
föras.
Lades på bordet.
Vidare upplästes ett Memorial från Stats*
Utskottet af den 22 April, innehållande förslag
till Ikiksdagsvedergällningar för Ståndens samt
l tskottens Secreterare, Canzli och Vaktbetjening:
och bär Utskottet vid dessas föreslående
ansett sig böra följa den grund, att arfvQ*
den må tilldelas åt Secreterarne, såsom de, hvilkas
göromål i synnerhet fordra och pröfva
skicklighet, men dagtractamenten åt Canzli
samt Vaktbetjeningen, hvilka hulvudsakligast
hafva möda-, men att, för bibehållande af en
billig proportion, så att icke de, som erhålla
dagtracramenten, måga genom Riksdagens
längd bekomma en jemförelsevis större vedergällning
än de öfrige som få arfvoden,
dessa arfvoden äfven, för att blifva svarande
mpt en kortare eller längre tid för Riksdagen,
beräknas efter månad; föreslåendes Utskottet
tillika sjelfva arfvodes och tractaments fördelningen
för de vid Riksdagen tjenstgörande
Tjenstemän.
Lades på bordet.
Den 24 April.
619
Upplästes ett Memorial från StatsUtskottet,
af den 22 dennes, i anledning af Konungens
Nådiga Proposition, angående eftergift
af den uti framlidne PostDirecteuren
Sterbhus yppade balance; och har Utskottet,
uppå anförda skäl, ansett sig böra tillstyrka,
att i frågavarande balance måtte eftergifvas
och i Räkenskaperna få afskrifvas, samt Lirf
uns k a Sterbhuset decharge derföre meddelas.
Lades på bordet.
Ytterligare upplästes ett Memorial från
StafsUtskotiet af den 22 dennes, i anledning
af RiksdagsFullmägtiges för Malmö och Christianstads
Län anhållan om befrielse från utskrifningspenningars
erläggande; och yttiar
sig Utskottet, att sedan både Kongl. Majrt och
Riksens Ständer i detta ämne redan år 1812
vidtagit det beslut, att några utskrifningspenningar
ifrån Skåne och Halland, efter den
fastställda förändringen i utskrifningssättet af
FörstärkningsManskapet, icke mera borde i
Staten påräknas; har det funnit några utskrifningspenningar
nu mera icke äga rum, och
att derföre hos Kongl. Maj.t i underdånighet
bör anhållas, att om någre sådane för i8r2
och den tid som sedermera förflutit blifvit
vederbörande affordrade, desamma kunde varda
återställde, och befrielse från Utskrifningspenningars
erläggande meddelas, så länge nuvarande
Författningar om utskrifningssättet
620
Den 24 April.
gälla, eller intill dess Riksens Ständer annorlunda
besluta, samt att Kongl. KammarCollegium
om verkställigheten häraf må undfå nö
dip"
hpfollnif"
dig befallning.
Lades på bordet.
Hans Excellence Herr Grejven och Landtmarskalk
en hemställde, om icke Friherre Rudlecke
sedan den 17 April på bordet hvilande
Dictamen borde till Allmänna Besvärs- och
OwConomie.Utskottet remitteras.
Friherre Rudbeck förmälte sig hafva begärt
, att dess Dictamen måtte remitteras till
det blifvande särskildta Utskottet, eller, om sådant
för det närvarande icke kunde äga rum,
att det måtte tills vidare till BancoUtskottet
förvisas.
Herr Landt Marskalken föreslog, att Friherre
Rudbecks Dictamen skulle blifva hvilande,
intill dess det Särskildta Utskottet möjligen
blefve af Riksens Ständer förordnadt.
Grefve Gyllenborgs, (fohan Henning, sedan
den 17 April på bordet hvilande Dictamen, innefattande
några hemställningar rörande Bevillningen,
remitterades till Bevillningsutskottet.
Den 24 April. 621
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remitterades tvänneå bordet hvilande
Memorial af Herr Ankarloo, O/o/, och Herr
af Sillén, Carl Gustaf, det förra angående delning
af skog vid enskiften, det sednare angående
de hinder och bördor, som äro mest
tryckande för Jordbruket, samt om medlen till
deras undanrödjande.
Företogs till remitterande Herr Cederchblds,
Per Gustaf, på bordet hvilande Memorial, rörande
några medel till mindskande af penningebristen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
I anledning af flera i de sista Plena upplästa
och sedan på bordet lagda Memorial,
får jag utbedja mig Ridderskapets och Adelns
tillåtelse att yttra mig, för att söka utreda
några frågor, i afseende på vårt penninverk,
i hvilkas besvarande man skulle kanhända
vara mindre oense, om man i sina rai-’
sonnementer utgeck , så väl från allmänt an.
tagna obestridliga grundsatser, som från erfarenheten.
Dessa frågor äro hufvudsakligen
dessa: gifves här i Sverige för närvarande en
allmän penningbrist, och, om den gifves,
hvilka äro dess orsaker, samt genom hvilka
medel häfvas bäst dessa Orsaker och således
äfven penningebristen ?
Hvad nu första frågan angår, så är, innan
man besvarar den, först nödigt bestämma,'
622
Den 2 4 April.
hvad som menas med en allmän pénningebrist»
Man har ej alltid skillt emellan tillgång på
penningar i allmänna rörelsen, och den hos
några enskifta Individuer, eller hos vissa klasser
af Medborgare, icke heller emellan den
ur Banken insläppta Sedelstock Och den i det
Allmänna utelöpande del deraf, eller sjelfva
det circulerande RörelseCapitalet. Penningebrist
kan existera i det Allmänna, och Öfver*
flöd på Penningar ändå vara att tillgå mot
öfverdrifvet hög renta, eller finnas i vissa
individuers, till exempel på realisation eller på
egendomars fallande speculerande Capitalisters,
eller ock på förmonligare handels-conjuncturer,
i synnerhet för utländsk handel, väntande
köpmäns kassor. Den ur Banken utgångna
■Sedelstocken är också betydligen mindre , än
för 3 år sedan, hvilket Herr Förste Archiatern
Schultzenheim tydligen visat, Och äfven
StatsSecreteraren Herr Grefve Mörner sjelf uppgifvit,
och då förmärktes likväl ännu icke någon
pénningebrist. Huruvida Disconter.s utelöpande
Sedelstock är nu så stor, som då, lemnar
jag derhän; den ur Malmö Discont, sedan
2^ år utgiina, är åtmindstone i Skåne icke
gångbar, utan ett betydligt agio. Men fast
d n utsläppsta Sedelstocken kan för landets
behof och rörelse i sig sjelf vara stor nog ,
följer icke, att den del deraf, som circulerar
i det Allmänna, är älven nog tillräcklig. En
del af Sedelstocken kan finnas hos vära utländska
grannar, ligga orörliga och ofruktbara
hos v*ssa capitalister och spieculanter, eller
ock circuiera inom en för inskränkt krets, till
Dm 24 April.
623
|x , inom köpmanna-klassen , eller inom huf»
vudstaden. Någon, om ock icke betydlig, del
kan vara förstörd genom skeppsbrott, elds*
åda, utnötning m. m.
Således kan brist på penningar existera i
et Allmänna , och tillika öfverflöd på dem
aos en del enskildte, äfven kan Sedelstocken
sig sjelf vara tillräcklig, och ändå Rörelsepitalet
för litet. Sedan jag bestämt denna
killnad, vill jag nu söka bestämma, hvad
liman penningebrist är:
Det är en i Finance-läran allmänt erkänd
ats, att det circulerande PenningeCapitalet i
tt land, det inå nu vara i guld och silfver,
Iler i papper, bör vara proportioneradt efter
arornas mängd och tillverkningsbelopp, och
ullt svara emot rörelsen i landet, eller emot
de personers industrie och behof för den , mellan
hvilka den circulerar. Ofverstiger det circulerande
RörelseCapitalet mycket denna proportion,
så lättar det icke rörelsen i det hela,
utan kan mera försvåra den, såsom i förra
sekler i Spanien; dess tillökning öfver denna
proportion skulle väl för ögonblicket ge liksom
ett nytt lif och ett större utrymme för
speculation och idoghet; men som arbetarnes
antal och krafter ej så snart skulle ökas af
penningarnes tillökning, så skulle en större
efterfrågan efter arbetande händer uppstå , och
derigenom tillika en stegring i arbetslönerna,
efter hvilka varupriset hufvudsakligen rättar
sig, och detta pris skulle höjas efterhand, tills
det feck sin proportion efter penningestocken,
624
Den 24 April.
II.
jDen 24 April.
625
så att man slutligen, om till exempel pennin*
gestocken blefve på en gång fördubblad, ha*
de en icke större varumängd med fördubblar
de priser, samt således en lika så stor pen*
ningebrist, som förut. Oin derföre folkstock
och varutillverkning kunde på en gång lika
med penningestocken ökas, så skulle priserna
hålla sig lika.
Är åter det circulerande RörelseCapitalet
mindre, än varumängden och tillverkningen
fordra, så aftyna Näringarne, productionen
mindskas och bristen på penningar slutas med
brist på lifsförnödenheter och andra nödvändighetsvaror,
med aftagande folkmängd, utvandringar,
med flera följder af saknadt lif i
allmänna industrien och rörelsen.
Det kommer således hufvudsakligen derpå
an , att kunna bestämma behöriga förhållandet
emellan RörelseCapitalet samt varornas
production och mängd. Detta låter ej så lätt
göra sig, ty man kan nästan icke närmare, än
gissningsvis, känna beloppet af så väldet utelöpande
penninge-capitalets storlek, som varornas
mängd. Utom dess blir ett lika stort
capital olika tillräckligt, allt efter den större
eller mindre lätthet att hastigt omsätta det,
hvilken lätthet åter beror af folkmängdens
storlek inom en mindre utsträckning samt af
ett mångfaldigare bruk af privata assignationer,
såsom i England, der derföre samma penningesumma,
isynnerhet i London, är ett många
-
ga gårtger tillräckligare RörelseCapital, än 1
Sverige, i synnerhet utom Stockholm. Men
så svårt det är, att bestämma rörelsecapitalets
förhållande till varumängden, så ger dock detta
förhållande sig i det närmaste tillkänna genom
sina verkningar, Ty om Penningen i
allmänhet så till sägandes väntar på varan,
är ingen brist på rörelsecapital- Men denna
brist kan ej nekas, då varan väntar på
penningen, då den ej blir betald med penningar,
samt då köpare och säljare ej kunna skiljas
från hvarannan, då näringar, af brist pä
afsättning och på penningar att betala förlag
och arbetare aftyna: hvilket onekligen nu är
tilltal et i värt land. De 100,000.tals tunnor
Spannmål, som på lofterna ligga oförsålda, för
det få hafva penningar att inköpa förlag för
sina nödvändighetsbehof, och nödsakas öfver
höfvan inskränka dessa; de togo tals Auctioner,
som för utmätning fåfängt anställas, af
brist på köpare, eller som åstadkomma nya
Auctioner för att utprässa betalningen af dessa,
och ibland ändå ej inbringa penningar^
den nära till omöjlighet gränsande svårighet,
att erhålla lån mot största säkerhet, äfven i
fastigheter, om icke mot en öfverdrifvet hög
renta, bevisa säkrare, analia raisotinementer ,
än allt förnekande af rena facta, att här verkligen
råder i landet en allmän penningebrist,
ja penningenöd. Denna skall, om den får fortfara,
slutligen förorsaka alla, som icke'' äro
genom monopolier gynnade, Näringars förfall,
och, äfvensom ett för stort Rörelse-capital åRidd.
0, Ad, Prof, N;o 79, $o.
626
Den 24 April.
stadkommer saknad af arbetande händer föf
deraf öfver tillgången på dessa ökade speculationer,
så skall ett för litet förorsaka en otillräcklig
och för litet lönande sysslosättning
af för handen varande arbetare, samt föranleda
utvandringar, hvaraf vi i de södra Provinserna,
under Danmarks lyckliga tidhvarf,
haft årligen tusentals beklagansvärda exempel.
Jag kommer nu att besvara den frågan,
hvilka orsakerna äro till en allmän penningbrist.
Jag förbigår dem, som naturen sjelf tillskapar,
t. ex. Landets beskaffenhet och läge,
samt deraf försvårad gemenskap orter och städer
emellan — orsaker, som kunna föranleda
penningbrist här och der, utan att den
derföre dr verklig i det heia. Den nu öfver*
klagade allmänna penningnöd torde kunna härledas
af flera orsaker. Om sedelstockens, sedan
år 1812, förminskning till öfver 400,000
R:dr ej kan göra mycket dertill, så bidrager
den åtmindstone mera till penningbristen, än
der. sedan panama tid af Banken till lån mot
inteckning i fastigheter ärligen-mgifna summan
?f 80,000 R:dr kunnat bidraga till dessafhjelpunde.
Tvånget på andra näringar och en
stö: te förunnad frihet åt eu viss, nemligen åt
F.öpmama-näringen, jemte monopoliska törmåner
tillerkände vissa individuer af denna Class,
samt mera frihet för den utländska än den inländska
handeln, hvarigenom capitalet dragits
alltför mycket från denna; detta tvång å ena
samt uteslutande frihet å andra sidan har, ehuru
icke minskat Rördsecapitalet i det he*
Den 24 April. 627
ia, dock inskränkt dess circulation inom en så
trång krets, att Allmänheten deraf fått en
mindre betydlig del. Nöden har ock blifvit
mera känbar i Landsörterna genom den, i synnerhet
för Jordbrukaren, olver höfvan dryga
Bevillning, hvars belopp gått för största delen
till Stockholm, der dessutom de flesta
allmänna låninrättnirigär äro att tillgå. Den
tilltagande luxen har äfven löranledt en stor
del individuers behof af en större summa penningar
än förut, äfvensom gilvit anledning till
ökade importen Också tur våf undervigt i
handel, jemte det den föranledt till sedlarnes
mindre värde och dymedelst minskat det verkliga
Röfelse-capitalet, ganska säkert fört ut en
del af våra Bancosedlar till vära grannar,
hemligen till Norrige, Danmark, nien i synnerhet
till Finland, der ännu våra sedlar äro
gångbara och de mest nyttjade i de mindre
handelstransactioner. Kanske äfven ännu några
af våra sedlar finnas i Tyskland; möjligen
har ock någori del blifvit hypothiserad
för skulder till sjelfva England. Men i synnerhet
hafva sedan 1809 årligen en mängd
Bancosedlar utgått til] Finland, hvarifrån vi få
mångfaldigt flera varor, än vi ditföre*
Det är mig icke obekant, att denna undervigt
i Handel af en del nyare Financierer
nekas, ty de påstå, att, oiii importerne i värde
öfverstiga exporterna, Skall öfverskottet
liqvideras antingen framdeles med exporter,
eller ock genom Concours, då i förra fallet
balancen af sig sjelf återställes, och i sedna
-
628
Den 24 April.
re importens öfverskott blir en behållning för
Landet. De antaga således, att silfver ej skickas
ur Landet för liqvider med utländningen ,
och besinna ej, att det ännu gifves ett medel
till för liqviaen, som dock ej står att läsa om
i böcker, och detta är våra Bancosedlar, hvilka
för de importer, till hvars liqviderande
exporterne ej hunnit, kunna utskickas, eller
och hypothiseras.
Jag kommer slutligen att vidröra den vig.
tiga frågan, genom hvilka medel penningnöden
skall afhjelpas. I allmänhet kan den i
en Stat, som ej har Silfver- och Guld*grufvor
att räkna på, blott afhjelpas genom tvänne
utvägar: Den ena är genom tilltagande idoghet
och tillverkningar, hvarigenom sjelfva
penningen framdrages hvar den finnes5 den
andra är genom Representativer, dem man
tillskapar inom Staten efter behag. Den förra
utvägen är den säkraste och varaktigaste. Derigenom
ökar sig den circulerande Penning, stocken
i sin jemna ordning, under en efter hand
tidtagande allmän idoghet; den skänker åt
Staten nya arbetare och nya afkastningar,
samt bibehåller sig i ett jemnt förhållande deremot
Men denna utväg är tillräcklig endast
under en oinskränkt rörelse- och näringsfrihet,
och den fordrar tid för att åstadkomma sina
välgörande verkningar. Ar åter rörelsen inskränkt
och tvungen inom en trång egen krets,
såsom hos os, hvarigenom alla näringar äro
försatte i strid så väl med hvarannan, som
mot det helas välstånd, så hjelper icke ensamt
Dm 24 April.
629
denna utväg till penning-bristens afhjelpande
öfver allt, ty då störes alltid prisernes behöriga
förhållande till varumängden, emedan de då
bero mera af hvar och en Näringsidkares godtycko,
alltid till den förmögnares fördel och
den fattigares förtryck. Denna' utväg verkar
utom dess allt för långsamt, och gör det i synnerhet',
då man icke får ge åt sin idoghet hvad
rigtning man behagar. Således återstår för
momenten blott den utväg, att öka tillgången
på Representativer, och att befordra deras
omlopp.
Om tillgången på dessa Reprsrentativer
icke ökes mer, än som oundgängligen behöfves
för ett behörigt förhållande emellan
Rörelse-Capitalet och Varutillverkningen, ej
mera än som är nödigt för att återgifva eller
öka lifligheten af arbetsstyrkan och idoghetert,
samt användas till odlingar, eller
till ej för kostsamma arbeten, som lätta Varutransporten,
eller till mechaniska inrättningar,
sorn göra ett mindre antal menniskohänder nödigt
för ett arhete, och deras tillökning sker
blott småningom, i förhållande till den tilltagande
productionen och Rörelsen, så skall den
ökade penning.stocken ingen oordning förorsaka
i Penningverket eller någon stegring i
Varupriserna. Ty den upptages genast af en
derigenom ny tillkommen eller åter uppltfvad
rörelse, och år deri nödvändig; penningen
blir genast genom varan liksom realiserad Ett
i ett sådant förhållande omärkligen ökadt Rö.
relseCapital ökar varutillverkningen och deri
-
03°
Den 24 April.
genom våra exporter, samt minskar då behofvet
af imp rter bidrager, derigenom till den
så kallade öfverv igten i handel och återbringar
de Bancosedlar, som genom undervigt i
handeln utgått lill utländningen En sådan tillökning,
som ej göres vidsträcktare och ej till
andra, än sä beskaffade behof, kan i längden
blifva förmånlig, till och med för Capitalisten
sjelf och för dem som med honom dela lika interet.
Ty Sedlarnes värde bestämmes ej blott af
deras mängd, utan ock af öfvervigt i handel,
denna åtei af tillökning i exporterna och minskning
i importerne, detta förhållande af ökade
inländska producter, och dessa af ökadt lif i
näringarne, samt detta slutligen af ett efter bebofvet
ökadt RprelseCapitöl. Således kan Sed1>
nes värde i längden okas till och med ge?
norn deras etter behpfyet för näringarne afpr.
ssade tillökning; och tväitpm deras värde
l.an till och med genom indragning minskas,
och näringarne derigenom beröfvas ett nödigt
Röie'seCapital. Ingen tidpunkt är derföre för
realisation af våra Banco-sedlar mindre gynnande,
än den närvarande, men den kan blifva
nyttig, sedan öfvervigt i handel återställs,
Detta allt bekräftas äfven af erfarenheten,
I ]anuarh månad 1812 var coursen på Hamburger
Banco kring 80 sk. i våra Banco sedlar.
/ nu är den na, oaktadt vår Sedelstock då
var något större än nu. När man antager, att
den egentliga coursen, (eller hvad betalas för
besparad Transportkostnad till utrikes ort,
undgången risque att förlora Silfret på sjön.
Den 24 April.
631
samt för den närvarande svårigheten att få
eller bristande tillgång på Vexlar på utrikes
ort), sällan utgör öfver 10 procent, och resten
som öfverstiger 48 sk., utgör agio’t emellan
vår SiltverR:dr och BancoSedlarne, så visar
det sig, att agio’t på våra BancoSedlar i Jan.
1S12 ej var ötver^o, men nu raindst 100 procent.
Det är således icke alltid sannt, a!t genom
en ökad Sedelstock ulan ökad Silfverfond
Sedlarnes värde minskas, eller att PörclseCapitalet
blott till namnet och icke i sjelfva verket
ökas.
Men den mindsta öfverdrift i Sedelstockens
förökning år farlig och skadlig3 agiotören
skall begagna sig deraf, för att uppväcka
misstioende och nedsätta sedlarnes credit.
Sedan jag nu framställt d^ssa allmänna
grundsatser om ett Rikes Penningevei-t i allmänhet,
kommer jag att föreslå de medel, genom
hvilka den nu i vårt land allmänna penningenöden
skall kunna afbjelpas.
. Om ingen verklig brist existerade i det
circulerande penninge-capitalet, utan detta i
det hela fullt svarade emot varumassan , om
den öfverklagade bristen mäst härledde sig af
capitalets tröga eller alltför inskränkta omlopp,
och om näringarne ej skulle förfalla, innan denna
åtgärd hunnit göra sin verkan, så borde
man blott söka undanrödja hindren för detta
omlopp, och nog utvidga det. Men som jag
visat, att här existerar en verklig allmän pen
-
^32 Den 24 Jtpril.
ningebrist, och att Näringarnes aftynande lif
fordrar dess afhjelpande äfven genast, så vågar
jag föreslå, att afhjelpa den: 1:0 för mo.
mentén genom ökade' låntillgångar, helst icke
blott genom Disconter, ty den mest aftynande
näringen, Åkerbruket är ej mycket tjent
med lån på kortare tid än 5 år, inom hvilken
ersättningen för deras förlag merändels
ej infinner sig, och det kan ej länge hålla ut
med mer än 5 procents renta, och nu utomdess
svårligen med någon afbetalning derjemte
af Capitalet Om dessa lånetillgångar ej
skulle vara tillräckliga, så blefve till och med
en något, men småningom ökad sedelstock,
alldeles icke skadlig, om den ej ökes öfver
en behörig proportion emellan RörelseCapital
och varutillverkning. 2:0 I längden genom det
af flere värde Ledamöter föreslagna återställande
af en fullkomlig Närings-frihet jemte
upphäfvandet och förbjudandet af alla mono.
poliska förmoner och inrättningar, hvarigenom
RörelseCapitalet småningom skall återkomma
från en mer gynnad näring och mera
jemnt sprida sig till alla- Men äfven denna förändring
bör ske småningom. 3:0 Genom en
dels härigenom, dels genom upphäfvet tvång
på inländsk varu-tillverknings förande inom
landet, så väl som till utländningen, befordrad
export-och minskad import handel, hvarigenom
äfven de på utrikes ort befintlige Banco-,
sedlar småningom skola återkomma. 4:0 Genom
kloka författningar till ett öfverdrifvet
öfverflöds hämmande, hvarigenom consumtion
och importer skola minskas samt balanceq mel
-
Den 24 dpril.
633
lan produetion och consumtion återställas, och
ett genom inskränkt consumtion besparadt öfverskott
af prödueter föranleda till nya och
vidsträcktare närings-företag. En öfverdrifven
import af öfverfiödsvaror förorsakar en onödig
öfverdrifven förbrukning af dem, och således
icke någon behållning af varor i ersättning
för de utgående, i synnerhet för silfret.
Grefve Lilliencrantz, Johan Wilhelm:
Ehuru min afsigt är , att då Riksdags-ärender
och andra göromål dertill lemna rådrum,
• r •• .
i ett sammanhang, inför Höglofl. Ridderskapet
och Adeln framställa mina tankar om anledningarna
till närvarande penningeställning och
sättet att afhjelpa den med största skäl öfverklagade
förlägenhet i allmänna rörelsen ;
kan jag likväl icke underlåta att vid detta
tillfälle andraga följande;
Beloppet af den utelöpande penningestocken,
hvilken är ämnad att representera den
del af varumängden , som förekommer till afsalu
eller utbyte, och hvilken penningestock,
ofta , orätt förblandas med RörelseCapitalet ,
kan omöjligen på flera än 2:ne sätt vara för
liten till behofvets fyllande; nemligen ettdera,
att densamma är till inre värdet positiffc
mindre än den, som förr varit tillräcklig, eller
att en förökad varuproduetion erfordr r
en positift större penningestock , än den förtjorn
befintlige.
^34 Den 24 April.
Hvad det förra alternativet vidkommer ,
så är verkliga och indisputabla förhållandet
allaredan uppgifvet af en värd Ledamot, med
hvilkens djupa insigt i dessa ämnen få lära
vilja mäta sina kunskaper.
Hvad det sednare angar, så hemställer jag
till Höglofl. Ståndets eftersinnande, genom
-hvilket mirakel productionen skulle halva ökats
under krigsår, då handeln varit generad ,
afsättningen hämmad, en del af jernsmidet
nedlagdt
och tusendetals armar afen befallande
nödvändighet ryckta från Jordbruket,
' Det lärer således vara temligen afgjordt,
att poMtif penningebrist är ett af de orimligaste
tankespöken, som kunna framställas, och
att den, icke inbillade, utan ty värr ganska
verkliga stagnation i allmänna rörelsen , måste
sök;s i helt andra orsaker; men utredandet
häiaf tillhörer det Särskildta Utskott, som
H :g ofl. Ståndet lyckligtvis allaredan beslutit.
J-g inskränker mig för närvarande till
den anmärkning,- att då vid beräknandet a£
penningestocken förr och nu, Finlands andel
deruti i bägge fallen oförändrad inbegripes,
måste Finlands penningebehof, så mycket mindre
bidraga till Sveriges så kallade pennmgenöd,
som det vill vara föga troligt, att förstberörde
Land är i större behof af Svenska
Myntsorter, då Ryska penningar derjemte circulera,
än då de Svenska ensamt voro i omlopp;
samt att Svenska Bancosediar voro
Den 24 April.
635
mera eller lika begärliga, då de icke med silfver
inlösas — som den tid, då Finska Allmogen,
(hvilken är känd att älska och kistlägga
den redbara metallen) kunde hemföra i
klingande mynt åtmindstone det öfverskott af
bandelsinkomsten, som öfversteg årets utgifter.
Jag vågar hysa det tvifvelsmål, att vare
representative myntsorter beklagligtvis icke ärp
till något betydligt belopp till andra främmande
Länder utströmmade, men i alla fall
ptår det fast, att ett säkert sätt till deras återkallande
är försvagandet af deras värde,
genom ett obetänksamt ökande af numerairerj.
Agio kan icke äga rum emellan andra
myntsorter än de, som synas i allmänna rörelsen.
För att bedömma agio emellan Bancosedlarna
och det klingande myntet, måsteman
för närvarande rådfråga växejcoursen.
Om
på densamma flera tillfälliga omständigheter
äga inflytelse, får man ibland dem icke förglömma
allmänna opinionen. Och jag hemställer
i hvad mån den länge äskade förökningen
af Sedlar, som representera Rikets gäld,
kunnat bidraga till växelcoursens nyss inträffade
hastiga stigande, till Rikets skada.
Till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
godtfinnande öfverlemnar jag, att till det blifvande
Utskottet remittera de tankar jag nu
haft äran anföra
-
636
Den 24 April.
Herr Munck af Rosenschöld:
Jag har blifvit mycket missförstådd, om
någon tror mig anse Sedelstock och Rörelsecapitai
för ett och detsamma Tvärtom var
jag angelägen att bestämma skillnaden emellan
bägge, och sökte i början af mitt yttrande
förklara, att den ur Banken utgifna Sedelstocken
kan vara för behofvet i sig sjelf stor
nog, och ändå den i omlopp i vårt land varande
del deraf, eller Rörelse capi ta let , vara
för litet. Herr Grefve Lilliencrantz's mening
att agio emellan våra Bancosedlar och Spe
cieR:dr
ej kan existera, emedan det blott fins
emellan gångbara myntsorter, och att agio
och cours är detsamma,
öfverlemnar jag
föröfrigt åt kännare af Financeläran att bedomina.
Enligt mitt begrepp, skola dessa
bägge ord uttrycka särskildta saker.
Herr Cederchölds Memorial remitterades
till Banco- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten.
Vidare föredrogs Herr Cederschölds äfven
på bordet hvilande Memorial, angående några
MedicinalLagfarenheten rörande stadganden.
Remitterades till Lagutskottet.
Herr Printzenchölds Memorial, rörande medel
till Fabrikernas upphjelpande, samt Herr
Den 24 flpril.
63T
Btrghmans 2tne Memorial — det ena angående
Färgstofters producerande samt Lin- och
Hampsäde och Tobaksplanteiing, å elen till
Städerna donerade jord; det andra angående
befrielse för Rotehållare att åt sina soldater
bestå LifMonderingar — blefvo nu å nyo föredragna
samt till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remitterade.
Föredrogs Herr Berghmans på bordet hvilande
Memorial, angående BåtsmansfördubbRingen.
Herr Zeloivi Christer, uppläste följande:
Då vid 1810 års Riksdag Riksens Ständer
åtogo sig Beväringen, skedde det med det
uttryckliga förbehåll, att både den så kallade
Vargeringeu och FördubblingsBåtsmännerne
skulle försvinna, och det med så mycket
mera skäl, som de orter, hvilka äro anslag»
ne till Båtsmanshåll, likaså väl kunde behöfva
lindring i anseende till FördubblingsBåtsmännen,
som Knektehållen i anseende till
Vargeringen
en lindring så mycket billi
gare,
sorn de conscriberades antal ar vida större
än Fördubblingen utgjorde, och de oster,
sorn äio till Båtsmanshåll anslagne, merändels
äro de svagaste. Efter min tanke, äger Herr
Öfversten Berghman icke mindsta rätt att på
något sätt rubba ett Contract, som slutits mellan
Kongl. Maj:t och Dess Undersåtare, hvilket
å båda sidor är obrottsligen hållet, likaf
638
Den 24 April.
heligt sorn de 100 års gamla Knekte- och
BåtsmansContract} misstaget är således icke pä
Utskottets Sida Om också meningen vore, att
på detta sätt häfva hela Bevärings-ansialten,
lärer knappast, i ett ämne, söm så nära rörer
Rikets försvar och sjelfständighet, proposition
af någon annan, än af Kongl. Maj:t, kunna med
skäl göras} hvartöre jag anhåller, att Herr Öfverste
Berghmans Memorial utan remiss måtte
alslås.
Friherre Boyt, Ludvig: .
Det torde kanske icke vara utur vägert,
att frågan, också a' en Båtsmans Rotehållare,
framställes sådan den i sin grund bör bet;aktas.
Inrättningen för f ördubblings ■ Båtsmän
och Inrättningen för Vargerings-Soidater var,
i sitt upphof och till sin beskaffenhet, helt
olika. Att hålla Fördubblings Båtsman var en
Rotens ordinarie pligt, afsedd och ålagd i och
jned sjelfva Indelningsverket} då deremot Vargeringen
var i sin början blott en enskildt
omtanka, till säkerhet, att, då den ordinarie
Soldaten var undangången, hafva genast en
annan att sätta i hans ställe. FördubblingsBåtsmannen
gjorde tillika tjenst med den ordinarie
Båtsmannen , då deremot VargeringsSoldatens
tjenstgöring icke vidtog, förr än den
ordinarie Soldaten hade lemnat vacance. Sednare
tiders godvilliga begifvenhet till annan
tjenstgöring för Vargeringen borde och kunde
således upphöra, när Rotehållaren sådant askadej
men skälet var ingalunda detsamma i
Den 24 April.
639
afseende på Fördubblings-Båtsmans-skyldigheten,
hvilken alltid var ovilkorlig: och dåden
nu i fråga ställde befrielsen att hålla Fördubblings
Båtsman alltså tillkommit endast genom
ett uppenbart misstag, så tror jag icke, att någon
Båtsmans Rothållare bör vilja, på Statens
bekostnad, njuta en sådan fördel. Jag, tor
min del, tror mig böra understödja Herr Öfverste
Berghmans motion, emedan jag finner
densamma äga allt hvad som kan gifva den
Vigt af skäl och billighet.
Hans Excellence Herr Grefve tVachtmeu
ster, Claes 3 con formerade sig med Friherre Boye.
Herr Berghmanr Memorial, tillika med alla
1 anledning deraf både den 19 April och denna
dag gjorda anföranden, remitterades till
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet.
Herr Spaldencreutz's på Bordet hvilande
Dictamen, rörande ett tillägg uti JustitiasOmbudsmannens
Instruction, föredrogs å nyo och
remitterades till ConstitutionsUtskottet.
Vid förnyad föredragning af Herr Königs
på Bordet hvilande Memorial, angående ett
JordbruksContoir, blef detsamma till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet remitteradt.
640
Den 24 April.
II.
Den 24 April*
641
Till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten remitterades Herr van Zein»
zéns Memorial angående hjelpmedel emot stock.»
ning i Penningrörelsen.
Föredrogs å nyo LagUtskottets, den 19
dennes på Bordet lagda , Utlåtande öfver af
Friherre Anders Cederström gjorda förslag till
åtskilliga förändringar i Allmänna Lagen.
Friherre Cederström, Anders , uppläste föl»
jander
Vördsamt Memorial.
I anledning af Riksens Ständers LagUtskotts
Betänkande öfver det af mig afgifna
Memorial, rörande vissa med Svenska Allmänna
Lagen gemenskap ägande punkter, tror jag
mig blott böra nämna: att, hvad angår berörde
Memorials stridighet med 51 §. Riksdagsordningen,
synes Utskottets i detta afseende
gjorda anmärkning sträcka sig öfver grän»
sorna för dess åtgärd, då anmärkningar, hvad
formen beträffar, endast tillhöra Ståndet, endast
der kunna göras, och då de derstädes ej
blifvit gjorde, icke mera synas böra komma
i fråga.
Oaktadt denna Utskottets anmärkning således
antager en allmän rigtning mot hela
Ståndet, och derföre enskildt af mig kunde för
-
Ibigås, tror jag mig dock till försvar i detta
j afseende böra anföra, att det ifrågavarande
Memorialet ej med skäl kan anses stridande
' 11101 berörde .<51 §. Riksdagsordningen, då Ali
manna Lagen deri utgör enda ämnet, hvilket
lättast deraf bevisas, att hela dess innehåll,
utan obehörighet i rubricering, skulle kunna
inn-fattas under en enda titel: Förslag till för'
ändringar i Allmänna Lagen, och intet deri finnes
, sorn ej till denna beskaffenhet kan hänlöras.
I afseende på Utskottets särskildta yttrande
öfver de i nämnde Memorial föreslagna förändringar,
anser jag öfverflödigt att något mera
anföra} men föranledes blott af öfvertygelsen
. det saken talar för sig sjelf, att anhålla,
det Högloft. Ridderskapet och Adeln täcktes
tillåta, det så väl mitt Memorial, som de dervid
af Lagutskottet gjorda anmärkningar, finge
till trycket befordras, för att af Allmänheten,
eller förtjenst, bedömmas. Och får jag
härå anhålla om Högvälborne Herr Grefvens
och Landtmarskalkens proposition.
Herr Lagerheim, Olof jjohan, utbad sig endast
Högloft. Ridderskapets och Adelns tillåtelse
att få i dess Protocoll antecknadt, det hart
af inträffad tjenstgöring i Kongl. Maj:ts Högsta
Domstol varit hindrad att vara i Lagutskottet
den dag tillstädes, då Herr Friherre
Cederströms Memorial till pröfning förehades.,
af hvilken anledning han ej heller kommit
Ridd. 0. Ad. Prof. N:0 81. 82.
642 Den 24 April.
att deltaga uti LagUlskottets ifrågavarande Betänkande.
LagUtskotfets Memorial bifölls, och förklarades
Friherre Ceder ströms begäran, att få
trycka bandlingarne uti detta ämne, icke kunna
honom förvägras.
Herr von Schulzenheim, David, uppläste
följande
Vördsamma Memorial:
Som alla göra sig det glada hopp, att
Sverige ej må nödgas deltaga uti de nya fiendtligheter,
som synas hota fasta landet, och
att icke heller andra olyckshändelser för Riket
må tima, som ej en vis Regering kunds
förekomma och afhjelpa, så torde ändtligen
så täta och kostsamma urtima Riksmöten kunna
undvikas, som förevarande omständigheter
sedan år 1809 gjort nödvändiga. Efter 5 års
njutet lugn må Rikets Ständer vid ett lyckligt
lagtima Möte få den glädjen och välsignelsen,
att träffa sin Nådige och välgörande Konung
samt hela det vördade KonungaHuset i välmåga
och sällhet. Vår hoppfulle ArfFörste,
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland,
bör då hafva upphunnit 21 års ålder,
och torde dessförinnan, till befästande af en
dyrkad dynastie (hvarpå ock Rikets framtida
lugn beror), hafva inträdt uti ett lyckligt och
sig sjelf värdigt gifte } Jag underställer i öd
-
Den 24 April.
643
mjukhet Eder Excellence och Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, om icke Höglofl. Statsutskottet,
vid öfverseendet af Kongl. HofStaterna,
må anmodas att till behofven vid ett
så betydligt skifte, eller förestående förmälning,
tillika föreslå en erforderlig Stat för Högbemälte
Förste, så väl som för dess tillkommande
höga Gemål. De öfriga Höglofl. RiksStånden
lära icke underlåta att i en så angelägen omsorg
vilia nitfullt deltaga.
Begärdes på bordet.
Herr Spaldencreutz, Arvid, yttrade skriftligen
till Protocollet följande:
Med största smärta har så Väl jag sotrt
hvarje kunskapernas och vetenskapernas älskare
funnit , huru liten uppmuntran Litteraturen
åtnjutit från både högre och lägre ort,
och huru litet interesse den hunnit väcka inom
alla Sällskapskretsar, ehuru Tryckfriheten
allt sedan 1809 års lyckliga Revolution utgjort
en af Sveriges dyrbaraste Grundlagar. Om orsaken
till denna brist pä uppmuntran och interesse
till någon del ka.n sökas i det grufliga
tvång, sorn föregick denna Revolutions-period,
så mäste man likväl med blygd bekänna, att
den förut så mägtigt inympade okunnigheten,
ledd och understödd af barnslighet och småaktigheter
i våra närvarande Sällskapsförhållanden,
just genom detta kraftiga understöd
644
Den 24 April.
ej kunnat qväfvas, utan (ill och med beherfskat
kunskapernas rike med en all kraft förstörande
jernspira. Denna okunnighet har
hunnit sträcka sin magt så långt , att man i
allmänhet med hån och löje betraktar hvarje
sträfvande till något allmännare mål, än det
blott individuella, som nu oftast stämplas med
riksgagneligt namn, heder och värdighet
De händelser, som dagligen och öiverallt omkring
oss tilldraga sig, bekräfta sanningen af
min sats. Och huru många olyckor härflyta
ej härifrån? Förakt för kunskaper, som äro
Litteraturens barn, skapar barnsligt joller; ty
menniskan är alltid i behof af något slags
sysselsättning. Till detta barnsliga joller räknar
jag den förstörande luxen i så väl nödvändiga
behof, sorn nöjen och all slags barnslig
grannlåt, i hundradetals tanklösa tidsfördrif
allt åtföljd* af kostnader, själstomhet
och liknöjdhet för det sanna och rätta. Följderna
af detta förhållande skola småningom
och lätteligen kunna blifva hela Statens upplösning.
Luxen måste med varierande och dyrbara
utländska produeter tillfredsställas, de tanklösa
tidsfördrifven åstadkomma lättja, som aldrig
kan sysselsättas med något, som kostar möda
eller arbete. Tarfligheten, penningarne, arbetsfliten
försvinna, och hvad återstår då annat,
än fattigdom, svaghet och upplösning?
Mot denna förskräckliga, men högst möjliga
utgång, måste vi i tid akta oss, och enda medlet
dertill är
kunskaper. Den som tror,
att dessa, utan en sann litteratur, kunna hämtas
i Societets-hvirflarna, i ensidiga reflexioner,
Dsn 24 April.
645
i den dagliga practiska erfarenheten, har grufligt
bedragit sig och skall förr eiler senare
med smärta tnärka sitt misstag, så vida han
cj är en redan för Samhället förlorad hvardagsmenniska.
Litteraturen, såsom modern för
alla kunskaper och vetenskaper, hvilka grundlägga
och uppehålla alia .Stater, måste således
i en val organiserad Stat af Regering beskyddas,
af medborgare vårdas och älskas.
Nödvändigheten häraf hafva Sveriges Lagstiftare
noga insett, då de förklarat TryckfrihetsFörordningen
för en Grundlag.
Att jag i min sorgliga målning af närvarande
tids förvända och kunskapslösa ställning
endast följt sanningen, skall ingen sann och
för Fosterlandets val nitälskande medborgare
kunna bestrida. Och att helt annorlunda stått
till i fordna dagar, känner hvar och en, som
något läst vår historia. Herr Kammarherren
Axel Gabriel Silverstolpe, i sitt Dictamen i KUppfosiringsComitéen
elen 21 Maj 1814, hvilket
finnes infördt i Allmänna Journalens 21
och 22 Numror för i år, har med historiska
facta visat, huru mycken aktning och uppmuntran
lärdom och kunskaper i fordna tider
åtnjöto i vårt Fädernesland. Då hämtade
Regeringen och Staten sina förnämsta Embets
män ifrån Lärdomens rike. Flere Professorer
och Lärare från våra Universitetet hedrade och
gagnade landet, såsom Riksråder och höge
Embetsmin. Ehuru en annan person, som säkert
är en älskare af närvarande tids svaghet,
i ofvannämnde Journals
6f6
Den 24 April.
matta och falska skäl försvaga sanningen af
Herr Kammarherren Silver1tolpe? yttrade reflexioner
och iörslag, har sakens vigt, rätta och
historiskt sanna förhållande säkert väckt hvarje
redlig medborgares harm öfver vår närvarande
kraftlöshet och okunnighet. Att våra
felaktiga Undervisnings-anstalter underhjelpa
dessa Landets olyckor, kan omöjligen bestridas
} och hvilket Riksens Ständer för 5 år sedan
insett, då de i en till Kongl M3J t ingifven
underdånig skrifvelse af den 3 April 1810
anhållit om Kongl. Majtts nådiga omsorg om
Uppfostringsanstalternas förbättrande, på det
att derigenom skuiie underhållas- närvarande ock
teredas tillkommande slägt ers förstånds och kunskaps
odling, patriotism ech redlighet, ehuru härvid ännu
lärer vara ganska litet vidgjordt.
Allt det ofvanstående har jag endast anfört,
dels för att visa, att flere än jag tänkt
i detta ämne, och dels för att göra mina medborgare
uppmärksamma, huru liten uppmuntran
och aktning detta vigtiga ämne, ja säkert
det vigtigaste af alla, hittills åtnjutit. Måtte
detta snart bli annorlunda! Vid denna önskan
fäster sig allt mitt hopp om Sveriges
framtida sällhet och bestånd
I
60 §. af 1809 års Regeringsform upptagas
Postmedlen, såsom utgörande en del af
Bevillningen , den Riksens Ständer sjelfve viel
hvarje Riksdag äga rättighet att sig åtaga.
Enligt 86 §. af samma Regeringsform förkla.
las, hvarje Svensk mun äga rättighet} att utan
Den 24 April.
647
några af den offentliga Maglin i förväg lagda, af
Tryckfrihets Lag en ej föreskrifna, hinder, utgifva
Skrifter.
En del af våra allmänna Tidningar
och Journaler äga postfrihet, en del icke,
och orsaken till denna besynnerliga olikhet är
svår att förstå. I ett så folkfattigt land, sorn
Sverige, der begäret för själsodling och följaktligen
äfven för medlet, läsning, är så högst
obetydlig, skal] nödvändigt detta begär ännu
mera försvagas af svårigheten att erhålla böcker
och tidningar, helst när desse sednare,
som mest och ofta endast intressera för dagen,
men likväl kunna anses såsom förespråkare
för Litteratur och bildning, ej postfritt och
med hvarje post kunna erhållas. Besynnerligt
är det äfven, att i fordna tider, då Tryckfriheten
ej utgjorde någon särskildt Grundlag ,
fanns ej detta hinder för Litteraturen. Detta
hinder är visst ej ett sådant, som direct är lagdt
i vägen för tidningars och skrifters utgifvande,
men det verkar ändå så mycket, i förening
med den allmänna penningebristen och
kölden för Litteraturen, att gerna ingen för
medborgares upplysning och gagn nitälskande
Samhälls medlem kan våga utgifva en tidning,
utan farhåga att på sitt gagnande företag
förlora. Den förlust i inkomst af postmedel,
som kan tillskyndas Staten genom postfrihet
för tidningar, är så högst obetydlig,
att den allsicke kan komma i beräkning vid
jemförelsen af den litterära vinst och medborgerliga
nytta, som nödvändigt skall upp.
komma genom samina postfrihet. När härtill
kommer, att postmedlen äro en del af Bevill*
Dea 24 April.
ningen, så får jag underställa samt föreslå
Högloft. Ricfderskapet och Adeln, att i förening
med de andra Stånden , som äfven härom
böra anmodas, fatta det beslut, att hädanefter
alla, både Svenska och Norrska,
Tidningar, som nu utgifvas, eller framdeles
komma att utgifvas, af hvad namn och beskaffenhet
de vara må, tillåtas att postfritt
forsändas, så väl inom Sverige sorn Norrige, i
fall Författningar inom det sednare Riket ej
sådant förbjuda. Önskvärdt vore det äfven, att
Författningen härom blefve så snart som möjligt
utfärdad och till verkställighet befordrad.
Om mitt Memorials communicerande med
de andra respectiva MedStänden får jag anhålla.
Herr Spaldencreutz*i Dictamen skulle förblifva
hvilande, för att i sammanhang med
Grefve von Schwerine anförande åter upptagas
vid föredragningen af StatsUtskottets Betänkande
rörande postfrihet lör Dagblad af en
viss beskaffenhet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl,
Riddersk :pets och Adelns Plenum ,
den 24 April 1815-
S. D. Enär Bevillningsutskottet, genom
Memorial af den 21 dennes, tillkännagiiv t, det
drn till Utskottet remitterade Konung, ns Nådiga
proposition, angående en närmare regie
-
Den 24 April.
649
ring af den under namn af Gerningsören kända
afgift, såsom icke varande Bevillningsmål,
icke kunde af Utskottet til! handläggning upptagas,
beslöt Iioglofl. Ridderskapet och Adeln
att berörde Proposition till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten remittera.
Ut supra.
S. D. Då, genom från de öfriga respectiva
Stånden ankomna ProtocollsUtdrag, hade
det blifvit utrönt, att, i afseende på remissen
af Konungens Nådiga Proposition angående
Götha Canalarbetets fortgång och ytterligare
befrämjande, Högvördiga PrestStåndet
samt Vällofl. BorgareStåndet remitterat
densamma till Stats- samt BancoUtskotten 'y
men BondeStåndet, lika med Ridderskapet
och Adeln, hänvist den äfven till Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet; och således
två Stånd häröfver stadnat emot två, så fann
Ridderskapet och Adeln, enligt föreskrifterna
uti 2c; §. Riksdagsordningen, frågan om remissen
böra till ConstitutionsUtskottets afgörande
öfverlemnas. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets, den
jo April afgifna och den 17 derpå följande
på Bordet lagda , Betänkande, rörande Städer,
nes rätt till Gerningsören af SockenHandtverkare,
b slöt Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
att detsamma skulle blifva hvilande, intilldess
att Lag- samt Allmänna Besvärs och OecononveUtskotten
med deras utlåtande öfver frå
-
650
Den 24 April,
gan om en allmän Näringsfrihet till RiksStånden
inkommit, Ut supra.
S. D. Föredtogos å nyo och biföilos
följande Allmänna Besvärs- och OcconomieUtskottcts
den 17 dennes på Bordet lagda Betänkanden
och Memorial:
1:0 Om jemkning i Rentan för Såg- och Mjölqvarnar
3
2:0 Om de afgifter, som HjelpRotarne borde
till StamRotarne betala , samt jemkning
af de så kallade Planpenningarne 3
3:0 Om åtskilliga gjorda motioner om förän-'
dring i Presterskapets löningssätt,
4:0 Om den i Hedervärda BondeStåndet väckta
fråga, rörande upphäfvande af dtt förbud,
som af LandshöfdingeEmbetet uti
Carlstads Län blifvit utfärdadt, för tjenstdrängar,
uti berörde Län, att utom detsamma
söka arbete. Ut supra.
S. D. LagUtskoftets, den 19 April på
Bordet lagda, Memorial, af den n nästföregående,
innehållande yttrande öfver några af
f riherre Anders Cederström gjorda förslag till
förändringar uti Allmänna Lagen, blef, efter
förnyad föredragning, af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln bifallet. Ut supra.
Den 2 4 April.
651
Herr von Heijne, Georg, uppläste följande:
Jag har hört flera värda Ledamöter yttra
den tankan, att okloka rpeculanter inköpt
jord, utan att äga tillgångar att den betala,
för att taga en hastig vinst af skogar med
mera, rom ruinerat egendomar — och att den
pcnningebrist , hvaröfver Jordbruket nu klagar,
är en följd af sådana speculationer, gjorda
med beräkning af de höga Sädespriser,
som dessa sista åren varit gångbara. Om
några få sådana exempel kunna framvisas,
tror jag dock, att ännu flera finnas af Medborgare,
som med de mest patriotiska afsigter
för Jordbrukets och Fäderneslandets väl gjort
skulder på sina egendomar.
Den lätta till
gång
af penningelån, som från 1805 till 1812
existerade, lifvade bågen för odlingar, sorn
så synbart tilltog , och utan att beräkna de
höga sädespriser, som vid sistnämnde årsslut
togo sin början, såg man stenbundna fält och
otillgängliga Kärr och Mossar göras fruktbara
och detta med lanta penningar, i hopp
att iå behålla dem, emot en laglig och billig
renta, en längre tid — till dess vinsten
af företagen och den förbättrade egendomens
värde kunde gifva den patriotiska låntagaren
medel att dem betala. Men andra ,
för Jordbruket främmande speculationer hafva
gifvit capitalisten en förmonligare utsigt att
använda sina capitaler. De hafva på en gång
nästan allmänt blifvit uppsagda från Jordbruket,
för att insättas i Handeln och ÖstersjoCompagniet,
hvarigenom odlingsförmågan upp*
652
Den 24 April.
hört , likasom för ganska mångå förmågan att
behålla sjelfva jorden.
Bland de många här upplasta Memorial,
som med sak-kännedom, Fosterlands-känsla
och snille bevisat , att modernäringen Jordbruket
är vanlottad, och att de för vidt utsträcktahandelsfriheter
tagit en riktning , sorn
förslappar National caracteren genom befordran
af smaken för en förderfvande luxe, och
förstör Jordbruket genom införskrifningar af
sådana producter, tom inhemskt Jordbruk, om
det ej förtryckes, i behöflig mängd kan framalstra,
torde intet mera detaileradt hafva vägledt
de åtgärder, som böra vidtagas, än det
Memorial, som Hans Excellence Herr Grefve
Ruuth i Plenum den 13 April uppläste. Med
denna öfvertygelse vågar jag inför Eders
Excellence Högvälborne Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vördnadsfullt framföra den önskan,
a!t Hans Excellence Grefve Rnuths Memorial
måtte i alla dess punkter erhålla den uppmärksamhet
af det beslutna Särskildta Utskottet,
hvilket det såsom förenämnde Statsmans
kännedom med »uttrycket af den sanna patriotismen,
så ostridigt förtjenar.
En enda anmärkning torde mig likväl tillåtas.
Ehuru det icke undfallit min uppmärksamhet,
att de föreslagne Sädespriserne, som för
5 år skulle bestämmas, endast framställdes af
Ha ns Excellence som exempel, äro de dock
sä låga, att med Jordbrukets bestånd sådana
Den 24 April.
653
priser icke kunna ens i hoppet förutses, då
de med öfrig2 nödvändighetsvaror jemlöras.
Herr vnn Heynes Dictamen skulle blifva
hvilanda t>11 dess Särskildta Utskottet möjligen
kunde blifva satt, för att då åtfölja Hans
Excellence Herr Grefve Ruuths Dictamen.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord proposition, blef
det Herr Berghman tillåtet att med de öfriga
respectiva Stånden communicera sina 3:ne den
19 April upplästa Memorial.
Sedan Hans Kongi. Majit hade genom anslag
kallat Riksens Ständer uti sig i dag å RiksSalen
infinna, aftågade Ridderskapet och Adeln
klockan 1 ditsammastädes, hvarest Kongl Majtt
i Nåder behagade meddela S;n Nådiga Saneson
å det af Riksens Ständer beslutade tillägget
uti 56. §. RegeringsFormen, rörande
Grundlagsfrågors behandlande och afgörande.
In fidem protocolli
A. G. Silverstolpe.
654
Den 27 April.
Thorsdagen den 27 April.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Uppbröt1; Herrar 'Electorernes Lista till
val af Ledamöter i Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskoitet,
efter Friherre Rudins ehold
och He‘r Stjernsvärd, och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde
N:o 337. Friherre Adlersparre — Fullmägtig
Friherre Hjerta, Lars,
N=o 506. Herr von Quanten, Carl, Major.
Upplästes ett Memorial frän Lagutskottet,
af den 1 r April, angående en gjord hemställan,
att Nämndemän vid privata förrättningar
må åtnjuta 32 sk- Banco örn dagen i tractamente,
samt derjemte 8 sk. samma mynt i
lösen för hvarje ark af de syn-instnnnenter och
bevis, hvilka, i anledning af berörde förrättningar,
utaf dem utfärdas; och anser sig Utskottet,
uppå anförda skäl, böra tillstyrka, aft
Nämndemännens dagtractamente vid privata
förrättningar varder till 24 sk. Banco, utom
skjutslega, bestämdt; samt att lösen för de
syn-instrumenter och bevis, som af Nämndemän
öfver deras förrättringar utfärdas, må
dem beviljas, beräknad till 8 sk. Banco för
första arket, och 4 sk. för hvarje af de öfriga
arken.
Lades på bordet.
Den 27 April.
655
Upplästes ett Memorial från LagUtskottet,
af den ii April, angående Herr Ankarloos
förslag, att å Landet Ordinarie Domare
ej må vara tillätet att med Sterbhus-utredningar
sig befatta, eller att, då tvist i afseende
å dessa utredningar uppstår, Staten, utan kostnad
lör Parten, bör anskaffa ojäfvig Domare;
och förmäler Utskottet sig, af hvad Herr
Ankarloo anfört, icke hafva funnit skäl, som
kunna föranleda till bifall af hvad han föreslagit.
Lades på bordet.
Upplästes ett Memorial från LngUtskottet,
af den 1 t April, rörande i BondeStåndet
väckta frågor om skärpning i straffet för tjuf»
var, samt om förbättring i anstalterna i afseende
på fångars förande; och har Utskottet,
uppå anförda grunder, trott sig icke kunna
till den första af dessa punkter tillstyrka bifall;
men anser hufvudsakligast, i afseende på
den sednare, det stadgande tjenligt, att Landshöfdingarne,
hvar i sitt Län, må antaga tillräckligt
antal Gevaldiger-karlar elier Fångvaktare,
hvilka blilva pligtige att följa och
bevaka de fångar, som från den ena orten
till den andra forslas; föreslåendes Utskottet
föröfrigt de anstalter, som, i sammanhang
härmed, synts detsamma, i afseende på
fångars förande, kunna lämplige vara.
Lades på bordet
-
656
Den 27 Jpril.
Vidnrc upplästes ett LagUtskottets Memorial,
af dea 18 April, angående väckt (råga
om sadan förändring uti Kongl. Maj ts Nådiga
Kungörelse den 28 Mars 1 ?, m , angående
vedi
skåpet del af UnderDomstolarnes Utiag om
dem som för Lagbrott blifvit tilltalade och
sakfällde, eller under framtiden ställde, aft vid
hvarje lagligen bevisadt brott Domaren må åläggas
att efter omständigheterna pröfva och
i Utslaget utsätta, om detsamma uti den dertill
förvunnes Prestbevis skall omnämnas samt
att, enär detta borde ske, Domaren matte anbefallas
att bestämma ett visst antal år, hvarefter
berörde omförmälan ur bevisen må försvinna,
så vida förbrytaren visat tillföriåthga
prof af bättring och ostrafflig lefnad; och y 11 -  rar sig Utskottet, uppå anförda skäl, icke kunna
tillstyrka bifall af hvad sålunda blifvit
föreslaget.
Lades på Bordet.
Upplästes ett Betänkande fron Allmänn
Besvärs- och OeconomieUtskottet, af den 1:
April, i anledning af Riksdagsmann n Eri
Svenssons Memorial, hvaruti yrkas, det förm d
lade Hemman måtte, vid deltagande uti Kyr
ko, Prestgårds- och Tingshus byggande, \i
förmedlingen till godo njuta; och anser Utskot
tet, uppå skäl som af detsamma anföras, at;
vid hvad Författningarne nu innehålla , rörån
-
II
-
Dun 11 April.
de förmedlade Hemmans skyldighet att deltaga
! uppbyggandet och underhållandet af allmänna
hus, äfven hädanefter måtte få oförändradt
förblifva.
Lades på bordet.
Vidare upplästes ett Betänkan le från Ali-»
manna Besvärs- och OeconomieUtskottet, af
den 18 April, i anledning af Herr Wigander t
Memorial, rörande anläggande af en Landsväg
från Elfvedols Socken i Öster-Dal me,
förbi Särna till Rörås Kopparverk i Norrige j
och har Utskottet för sin del ansett lämpligast
vara, det Riksens Höglofl. Ständer helt
och hållet öfverlemna det af Herr iVigmdtr
gjorda förslag till Kongl. Majtts Nådiga välbehag;
eller ock, om Riksens Ständer finna
någon mera skyndande anstalt till öppnande
af direct gemenskap emellan Elfvedalen och
Rörås böra vidtagas, hvilket Utskottet, för
sin del, anser ganska nyttigt och af stor vigt.
för orten, så tror Utskottet erforderliga medel
särskildt böra anslås, till bestridande af de i
sådant ändamål oundgängliga kostnader.
Lades på bordel.
Upglästes ett Memorial från Allmänna
Besvärs, och O monömieUtskottet, af deri 18
April, hvaruti Utskottet, i anledning af Herr
Ridd, 0. /hl, Prof. N~:o 8J. Si.
658
Den 27 Jprit.
von Krum9! hemställan, att hos Kongl. Maj:t
underdånig hemställan måtte göras, det Brann*
vinsbränningen finge äfven under loppet af
nästinstundande Maj månad fortfara, förmäler
ett sådant tillstånd redan, genom Kongl Maj:ts
Nådiga Kungörelse af den 5 April, vara ut.
färdad, och således en sådan anhållan, som
den Herr von Kruus föreslagit, icke vara af
nöden.
Lades på bordet.
Upplästes ett Memorial från Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet, af den 18
April, angående väckt fråga om upphäfvan*
de af det stadgande, som ej tillåter Hallands
Läns Allmoge att å egna ägor skära torf af
tufvor och ljungbevuxen mark; och anser Utskottet,
i anseende till 90 §. Regeringsformen
stadgande, sig icke tillständigt att i någon åtgärd
vid detta mål ingå.
Lades på bordet.
Vidare upplästes ett Betänkande från Allmänna
Besvärs och OeconomieUtskottet, af
den 18 April, i anledning af Borgmästaren
Hambreei Memorial, angående bestämdare och
mera inskränkta handelsrättigheter för Glasoch
Porcellainesförare samt Smideshandlare,
och Borgmästaren Zellinger* tillagda önskan, att
Den 27 Zpril.
659
Lumpsamlare måtte inbegripas uti samma stadgande,
som Borgmästaren Hambraeus för ofvannämnde
Handlande föreslagit. Utskottet förmäler
sig, på anförda skäl, för det närvarande,
böra inskränka sitt utlåtande endast till
frågan om Glas , Porcellaines- och Smideshandlares
rätt, att till handels idkande resa omkring
i landsorterna; och tillstyrker, det Riksens Ständer
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om utfärdande af Dess ovillkorliga Nådiga
Förbud för Glas-, Porcellaines- och Smideshandlare
att, i ändamål af sådana Manufacturvarors
försäljning, uti Landsorterna kringstryka;
hafvandes dock Utskottet föreslagit vissa
medel, hvarigenom en lätt afsättning för bemälte
handlande bör vara att vinna, och hvarigenom
Allmogen kan erhålla fullkomlig tillgång
att, i mon afbehofvet, förskaffa sig dessa
slags Manufacturarbeten.
Lades på bordet.
Ytterligare upplästes ett Memorial från
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
af den 18 April, hvaruti Utskottet yttrar sig,
i anseende till stadgandet uti 90. §. RegeringsFormen,
icke kunna lemna någon åtgärd åt
ett från BondeStåndet remitteradt Memorial,
angående upphätvande eiler åtmindstone lindring
uti det vite, hvartill Allmogen fälles,
då något utlyst Uppbördsmöte är vordet försummadt.
Lades på bordet.
66o
Dsn 3- f April.
Dm 27 April,
66 r
Upplästes ConstitutionsUtskottets Memo
rial, af den 25 April, innehållande yttrande
öfver Konungens Nådiga Proposition om ds
nya constitutionella förhållanden, sorn till föl
je af föreningen emellan Sverige och Norrige!
uppkommit. Efter pröfning af 1, 6, 7, 8,
26, 38, 39, 4C, 4i, 42, 43, 44, 47 och 48
§. §• af Norrska Grundlagen, har Utskottet
icke funnit någon af dem leda till rubbning
uti någon af de Svenska Grundlagarnes föreskrift-er;
men anser hvad i berörde §. §. finnes
stadgadt böra utgöra en särskildt, blott i
afseende på föreningen uppfattad, constitutionel
act; hvilken dock, såsom ej af samma natur
med Sveriges och Norrige® enskildta Grundlagar,
Utskottet anser icke böra vara underkastad
den hvilotid, som i afseende på dessa
sednare är stadgad, utan tror den kunna fastställas
genast, och sådant allt under åberopande
af de i ett Dictamen af Silverstolpe, Axel
Gabriel, anförda skäl: varandes derjemte bifogadt
ett särskildt yttrande af Herr Munck af
Rosenschöld, innefattande förslag om öppen
votering i den till Thronföljares utväljands
proponerade Comité.
Lades på bordet.
Uppå hemställan af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken beslöts, att detta
Betänkande, i anseende till ämnets synnerliga
vigt, skyndsamligen skulle till trycket befordras,
för att till RiksStåndens Ledamöter utde
-
Ilas, samt att den dertill erforderlige utgift
skulle utgå af den till Riksdagskostnadernes
bestridande föreslagna summa.
Äfvenledes beslöts, uppå derom af Grefve
von Schverin, Fredrik Bogislaus, väckt fråga,
att ett visst ansenligt antal exemplar skulle
de härvarande Ledamöterna af Norrska StatsRådet
tillställas, för att till Norrige öfver*
sändas.
Justerades följande
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
den 27 April 1815-
S. D. Beslöt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, för sin del, att ConstitutionsUtskottets
denna dag upplästa Betänkande öfver Konungens
Nådiga Proposition, rörande de nya constitutionella
förhållanden, som till följe af föreningen
mellan Sverige och Norrige uppkommit,
skulle, i anseende till ämnets synnerliga
vigt, skyndsamligen till trycket befordras, för
att till RiksStåndens samtlige Ledamöter utdelas,
samt att derjemte ett visst ansenligt antal
exemplar må de härvarande Ledamöterna
af Norrska StatsRådet tillställas, för att till
Norrige öfversändas: anseendes Ridderskapet
och Adeln , att den dertill erforderlige utgift
skulle af den till Riksdagskostnadernes bestridande
föreslagna summan utgå; i hvilket be.
662
Lien 27 April.
slut de respectiva MedStånden skulle vänligen
anmodas att instämma. Ut supra.
Justerades PleniProtocollet för d. 24 April.
Vid tillfälle af Herr Munck af Rosenschöld!
anförande till Protocollet berörde dag, yttrade
sig
Friherre Boye, Ludvig, att den undervisande
tydlighet, hvarmed Herr Munck af Rosenschölds
anförande till Protocollet den 24 dennes
hade blifvit framställdt, gåfve honom anledning
förmoda, att detsamma med nöje af
Allmänheten skulle, emottagas; och hemställde,
i anledning deraf, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle behaga anmoda Herr Munck
af Rosenschöld att låta berörde anförande till
trycket befordra.
Uppå af Herr LandtMarskalken gjord proposition,
blef, hvad Friherre Boye nu föreslagit,
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln bifallet,
Grefve Lilliencrantz, ffolian Wilhelm: Det
är långt ifrån min afsigt att vilja vederlägga
ett anförande, innehållande många aktningsvärda
tankar, som jag i högsta måtto gillar.
Jag vill endast göra den anmärkning, att det
som med skäl kan anföras om ett circulerande
redbart mynt, låter ingalunda tillämpa sig
på en Sedelstock af Myntrepresentanter. Det
Den 27 April.
663
klingande myntet, hvars natur det är att vid
mindre gynsamma tillfälliga conjuncturer utskeppas,
för att återställa en förlorad jemnvigt
i Handelsbalancen, har den välgörande egenskap
att otvunget inkomma vid en förmånlig
handelsställning, och att då erbjuda sig såsom
förlag för en utvidgad production; men
sådan är icke egenskapen af en såsom mynt
kringlöpande Riksskuld, och detta bevisas,
jemte allt annat, deraf, att väre Jordbrukare
erkänna, att de, oaktadt en mångdubblad penningstock
och till numerairen höga Spannmålspriser,
äga mindre behållning, än fordom, då
RörelseCapitaiet var så ansenligen mindre, och
likaså Spannmålspriserna, och detta tillskrifves
med skäl stegrade dagsverken, ökade löner
och förlagsbrist.
Äfvenväl bör jag erinra, det jag icke kan
medgifva, att Sedelstockens belopp år 1812 var
större än nu; ty utgifne RiksgäldsSedlar svara
utan tvifvel emot de Transportsedlar, som i
Banken blifvit amortiserade.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Sorn
det mesta af hvad Grefve Lilliencrantz nu anfört
icke motsäger mitt yttrande, så vill jag
nu hafva äran säga blott några ord: Det iag
anfort, att Sedelstockens belopp var något
större 1812 än nu, grundar sig så väl på Förste
Archiatern Herr von Schulzenheims, som på
StatsSecreteraren Herr Grefve Mörners uppgifter;
jag skulle dock gerna kunna medgifva, att
Sedelstocken icke var större.1812 ännu, men
664
Den 27 April.
likväl står min slutsats fast, att, då Sedlarne
ägde 50 procent mera värde då än nu, måtte
något annat än Sedelstockens storlek tillika
och till en hufvudsaklig d=l bestämma Sedlarnes
värde.
Herr Munck af Rosenschölds och Grefve
Eilifener antz7 s Anföranden till Protocollet ders
24 April remitterades till det Särskildta Utskottet.
Uppå af Hans Ex celie nce Herr Grefven ock
Handt Marskalken gjord proposition, blef det Hr
Nauckhoff, Carl Reinhold, tillåtet att med de öfriga
respectiva RiksStånden communicera sitt
den 19 April upplästa Memorial.
Friherre Wrangel, Henning, uppläste följande
•'
I en stund, då Svenska Folket har uppmärksamma
blickar fästade på deras Representanter,
hvilkas öfverläggningar komma att
i framtiden bestämma både enskildt och allmän
välmåga, är det hvar och ens pligt, förenad
med dess rättighet, att efter sin förmåga söka
bidiaga till uppfyllandet af medbröders
önskningar. Landtbruket, Sveriges Modernäring,
behöfver hjelp, alla motsägelser härtill
kunna ej uppkomma af annat än egennyttan,
rom med åsigt af enskildt interesse, qväfver
känslan för det allmänna och med lugn be
-
Den 27 April.
665
traktar Samhällets oundvikliga undergång i
och ehuru de fleste andre Näringar äro i samma
belägenhet, fäster jag mig, såsom sjelf
Landtman, vid det som egentligen utgör mitt
yrke, öfvertygad, att om andra med sak-kännedom
om deras villja göra på samma sätt,
ärenderna skola blifva moget behandlade och
väl utredda.
Sjelfständighet och oberoende m. m. äro
föremål, som eftersträfvas af Riken och individuer,
de böra ej heller åsidosättas af corporationer.
Jordbrukarne, ansedde som en Corporation,
äga till en del uti sin magt att i
likhet med Bruksägarne göra sig till en viss
grad oberoende af conjuncturens capricer, åtmindstone
frälsa den mindre bemedlade från
procenteri-systemet. Jag vill säga, de kunna
anskaffa sitt eget LandtbruksContoir.
Herr Konig har redan vidrört detta ämne,
men efter min tanka på för liten seala.
Att utföra saken i smått kan för individuer
blifva nyttigt, men i det hela blott profbitar;
hvaremot ett förslag i samma ämne i stort utförde
och klokt beräknadt elter landets förmögenhet
och behof, kan blifva af en stor och
allmän nytta, och förvärfva åt dem, som understödt
och fullbordat det, rättmätiga anspråk
på medborgares aktning.
Herr König har till någon del förekommit
jnig uti hvad jag ämnar föreslå, genom dess
på kloka grunder stödda och väl utredda arv»
666
Den 27 Aprili
förande.. Vi vilje, ehuru på olika sätt, vinna
samma ändamål, och då ämnet är af mycken
vigt, torde det ej illa upptagas, att jag
på en kort stund afbryter Höglofl. Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar.
Till en Fonds vinnande föreslår jag först
och främst, att i mon af den del, som Åker.
bruket tagit uti skatterna sedan 1812, bör af
öfverskottet, som blifvit af Bevillningen, emot
hvad som var anslaget till Statens behof, insättas
i Banken såsom en piimitif fond till
det ÅkerbrnksContoir, som af alla Jordägare
bör underhållas medelst inbetalning årligen
af visst för hvarje tunna production eller deremot
svarande ladugård, som af dem uppgifves,
och i contant insättas vid en viss tid, då
röstningen vid Contoirets Ledamöters sammankomsttr
böra beräknas i proportion af första
årets uppgifna production från hvarje Län, och
får ej ändras fört, än vid en Contoirets sammankomst
genom authentique bevis kan styrkas,
att productionen är ökad och förbättringar
åstadkomne, hvarigenom i proportion får
erläggas en högre afgift, och således erhållas
en större rösträttighet med dertill hörande
förmåner. Hvarje decimal-production bör anses
för en röst, och böra både Arrendatorer
eller Jordägare, af hvad namn som helst,
äga rättighet att uti detta Contoir deltaga.
Till väljande af Ledamöter vid Contoirets
sammankomster, hvilket bör ske rnindst hvarje
3:dje år, sker röstning först Socknevis,
till a:ne Electorers utväljande, ibland hvil
-
Den 24 April.
667
ka sedan från hvarje Län utväljes 2:ne såsom
Ledamöter att möta i Stockholm och öfverse
förvaltningen, samt tillägga eller ändra det
reglementariska m. m. som länder till Jordbrukets
nytta, och slutas deras session medelst
utväljande af erforderliga Revisorer, hvilka
under alla 3:ne åren skola styra Contoirets
angelägenheter.
Ibland Revisorerna sker
röstningen per capita, men föröfrigt enligt de
redan omförmälte principerna, så att hvar och
en Individus inom Socken röst till Electorer
beräknas i mon af den del han tagit uti Contoiret,
Electorernes rösträttighet i mon af Sockens
delaktighet i Contoirets fond o. s. v.
Innan Ledamöternas upplösande vid Contoiret,
böra de meddela de förändringar, som
kunnat ske, till hvarje Läns HushållsSällskap,
så väl Länens som Socknarnes och lndividuernas
rösträttigheter, och det medelst billetter,
hvilka äro authentiqua.
Inga andra få äga
del, och således låna af detta LandtbruksContoir,
än Jordbrukare.
Fem slags lån bör kunna ske, nemligen
1:0 Discontlån , 2:0 Förlagslån, 3:0 Extralån,
4:0 Pantlån och 5:0 Amortissementslån.
DiscontlSnen å 4 procent omsättas för hvarje
halft år med en tiondedel, och bifallas ej utan
2:ne vederhäftige mäns cautioner samt med
bevis, hvilka äro ansvar skyldiga öfver i verket
eller redan gjorda åkerbruks förbättringar, som
tarfva ett så stort lån. Denna Discontering är
så mycket angelägnare, som dergenom förökas
hastigare fonden, och kan dermed upp
-
668
Den 27 April.
höras, då man vid en sammankomst finner
londén tillräcklig, till bestridande af de andra
lånen.
Förlagslånen bilallas ej utan med samma
säkerheter, som ofvan, men å 3 procent på 9
månader, och får lånte summa bestämmas i proportion
af de sökandes delaktighet i fonden,
och endast härifrån afvika i händelse någon
af de sökande genom olyckshändelser gör sig
berättigad till större lån.
Extra-länen äro, i likhet med hvad jag
tror JernContoiret brukar, an förlängning af
irenne månader på Förlags-lånen, men böra
betalas med 6 procent.
Pantlånen beviljas till den, som för Contoire:s
disposition efter MarkegångsTaXan å
en viss tid och å visst ställe oafkortädt vill
leverera den enligt bevis uppgifna Spannmålen
eller andra från Jordbruket producerade
eflecter. Sådana Pantlån begäras visserligen
ej vid andra tider, än då svår afsättning är,
och då är äfven för de tillämnade SpannmålsMagazinerna
det fördelaktigaste tillfället att
göra sina uppköp, och kan aldrig Contoiret
komma i embarras för afsättning, helst vid
en mindre god årsväxt förlusten kan eisättas.
Amortissementslån få ej begagnas af andra,
än de som i Contoiret för inga andra lån äro
tecknade, då 3 procent erlägges i renta och
3 procent till Amortissement, och får sådana
lån ej beviljas utan bevisligen nya odlingar.
Den 2 7 April.
669
hvilkas kostnader efter ett noga bepröfvande
böra gå till Låne summan; en viss tid bör äfven
utsättas och Låntagaren förbinda sig att fullborda
sina å Egendomen uppgifna samt tillamnade
förbättringar, hvarå Contoiret är skyldigt
att genom correspondance samt alla möjliga
medel hålla sträng hand, och skulle förnimmas
af Låntagaren ett annat förhållande,
än efter förbindelsens ordalydelse, så förvänd*
/ las detta Amortissements-lån tili Disconte*
ring. Med dessa slags lån får ej någon början
ske, förrän Fonden upphunnit den tillväxt,
att förutnämnde Lånen kunna fullt honoreras,
då Amortissements lånen få ske efter
tillgångarne- — På det hvarje Läns Inbyggare
med någorlunda lätthet må kunna få sina
lån, så bör, för att undvika den dryga kostnåd,
som skulle åtföljt inrättningen af LånDiscontContoir,
sådana Contoir formeras å fyra
särskildta ställen i Riket meri lämpligt afstånd
emellan hvardera , såsom t- ex. Hernösand
, Stockholm, Mariestad och Malmö. HufvudContoiret
bör vara i Stockholm, till hvilket
de öfriga aflemna siria redogörelser, och
är det HufvudContoirets pligt, att af tillgångarne
utdela till hvarje utgrenadt DisccntContoir
i proportion af den delaktighet, de till
hvarje Contoir anslagna Länen äga uti det hela.
Dessa Renterier böra vara sammansatta af personer,
valda inom deras tillhöriga Län, samt
med ansvarighetj äfvensom ÅkerbruksContoiret
bör äga garantie af deiägartie för de oförsedda
händelser, som kunna ske af nämnde
personer.
670
Den 27 Jprilt
De Ledamöter, som en gång ingått uti
årliga afgiften, äro underkastade utmätning,
om de lörsumma densamma. Så väl Revisorer,
som ContoirsLedarr.Öterne med flera, blifva
ersatte lör deras derigenom uppkomna kostnader,
enl gt till Contoiret ingifven räkning.
Att än vidlyftigare upprepa en mängd stadgar,
skulle för mycket uppehålla Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, och har jag endast medelst
hufvuddrag velat göra Höglofl. Ridder.
skåpet och Adeln uppmärksamma på denna
nyttiga inrättning och hvars ytterligare detailer
efter detta utkast af vederbörligt Utskott
bättre kan beredas.
Den frågan uppstår med mycket skäl,
huru möjligtvis, utan en mängd af år, fonden
må kunna blifva så stor, att den uppfyller genast
sitt ändamål, helst Jordbrukaren tarfvar
snar och beständig hjelp. Detta kan ej ske på
annat sätt än genom Amortissementslån af
Staten eller Banken, och torde i denna stund
vara angelägnare än dylika låns beviljande
till andra ändamål af hvad namn som helst.
Skulle detta project i någon del vinna
Höglofl. Ridderskapets och Adelns bifall, så
vore det för mig en tillfredsställande belöning}
men jag får tillägga, att utan en ordentlig balance
emellan export och import vinna ändock
Landtbrukarne ej den välmåga, som biand dem
bör finnas, och hvilka alltid i critiska momenter
lör Staten äro ett pålitligt stöd i sam
-
Den 27 April.
671
ma nion de känna sig delaktige i Fäderneslandets
bestånd} lika onaturligt är det för ett
land att importera varor till ett högre belopp,
än som exporteras, som det är hånligt för en
privat man att inköpa i tidens längd varor för
större summa, än som penningar till honom
inflyta.
Sedan jag nog länge uppehållit Höglofl.
Ridderskapet och Adeln med ett ämne, nyttigt
till ändamålet, men trögt att afhöra, hoppas
jag få tillgift, i synnerhet som mina tan.
kar blifvit tolkade af rena känslor för Fäderneslandets
väl och ingen slags egennytta; ty
nog kan jag, med föresats att sitta med händerna
i kors, bärga mig, men detta förhållande
kan ej efterapas af alla, och skulle jag
önska, det sådana mått och steg tagas till befrämjande
af industriens upphjelpande och Fäderneslandets
frälsning, att den sysslolöse med
skam och åtlöje visar sig bland den verksamma
delen af Nationen.
Begärdes på bordet.
H err Pålman, Otto Fredrik, yttrade skriftligen
till Protocollet:
Det lärer iske vara obekant för Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, att flere af Vällofl.
BorgareStåndets Ledamöter funnit mina yttrade
tankar om Judarne sårande för hela
BorgareStåndet. Vid första påseende synes
Den 27 April.
väl, som jag borde med äfvon så mycket) lik1
nöjdhet anse hvad några af sistnämnde Stånds
Ledamöter skola hafva yttrat, som jag i sjelfva
verket sätter mig öfver orimliga bedömanden
och falska slutsatser; ratu uä denna händelse
blifvit ett allmänt talämne, och då man
behagat utsprida, att jag skulle blifva nödsakad
återkalla något af hvad jag trott, och ännu
anser mig haft goda skäl att framställa;
så finner jag mig befogad, att offentligen ädagalägga,
att ingen magt eller person, eho
det vara må, kan tvinga mig till sådant steg,
hvilket jag skulle anse icke allenast ovärdigt
mig sjelf, utan äfven det Riksstånd, hvaraf
jag har äran vara medlem. Jag får äfven lika
högtidligen förklara, att något sådant aldrig
blifvit mig proponeradt. jag sätrei för högt
värde på utöfningen af den lagbundna frihet
Rikets Grundlagar oss försäkra, för att deruti
någonsin kunna medgifva den allramindsta inskränkning.
Hvad jag nu har äran yttra, är
således endast en följd af den skyldighet jag
anser allmän för hvarj' Riksdagsman, att söka
befordra enighet RiksStånden emelian. Att
mina yttranden ej skulle blifva välkomna för
alla individuer, har jag förmodat; sanningen
framställd utan täckelse har vanligen en sådan
påföljd; men jag borde icke förmoda, att
man skulle försöka göra till en ståndssak, att
jag visar, det de beskyllningar, sorn blifvit utan
allt undantag gjorda emot Judarna, med
äfven så mycket skäl kunna lämpas till en
god del af dem, som ej bekänna sig till Judiska
-
II, Den 27 April. 6 7'3
ska Larat). Emedlertid är det mig okärt, om
dessa framställningar skulle kunna åstadkom*
ma en för allmänna ärenders behandling skadligovilja
emellan tvänne Riksstånd; men hvar
och en finnér, att detta icke är mnt fel, och
att den, som utan partiskhet behagar läsa hvad
jag sagt, lätteligen inser, att min afsigt hvarken
kunnat vara den, att kasta skugga på
Svenska Handlande och Näringsidkare i allmänhet,
eller på det Vällofl. BorgareStåndet.
jag känner personligen flera Ledamöter af
nämnde Riksstånd, både Magistratspersoner,
Handlande och öfrige Näringsidkare, hvilka
skäligen icke kunna finna sig förolämpade af
hvad jag yttrat.
I hvad dass eller yrke som helst, der jag
träffar en hederlig man, har han min utmärkta
högaktning, och Otn något yttre förhållande
skulle kunna densamma föröka, är det just
i sådana fall, der sann Fosterlandskänsla, oegennytta
och öfriga medborgerliga dygder, i
anseende till förledande frestelser, äro sorn mest
sällsynta.
\
Hos HÖgvalborne Herr Grefven och LandtMarskalken
får jag vördsamt anhålla, det täcktes
Eders Excellence inhämta Högloft Ridder,
skåpets och Adelns tankar, om icke det vöre
lämpligt, att hvad jag nu haft äran anföra, äfven
genom trycket befordras till BorgareStåit*
dets och Allmänhetens kännedom.
Ridd. 0. Ad. Prat. N;o $$.
694
Den 2 7 April.
Herr Palmens anmälan utt låta trycka sitt
nu upplästa Dictamen blef af Höglofl- Ridderskåpet
och Adeln samtyckt, och anmodades
Herr Palman att låta denna tryckning ske i
samma Dagblad, uti hvilket hans föregående
yttrande varit intaget.
Upplästes ett Dictamen af Herr Rothoff,
Birger Fredrik, så lydande:
Jag skulle icke uppstiga på detta rum,
om min enda afsigt vore att besvara åtskilliga
af Herr CommerceR.ådet Santesson, uti Memorial
af den 13 i denna månad till Vällofl.
BorgareStåndet, framställda anmärkningar vid
mitt den 31 sistIidne Mars till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ingifna Memorial, eller
att söka ådagalägga de af Herr Santesson begångna
misstag och uraktlåtna pligter såsom
granskare3
detta kunde på annat sätt, och
utan att upptaga en för Höglofl. Ridderskapet
och Adeln dyrbar tid, verkställas; men då
mitt ändamål är, att, i sammanhang med Ht
Santessons anmärkningar, få mina nu blifvande
framställningar pröfvade af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, vederbörligt Utskott och
Rikets Höglofl. Ständer, måste jag dertill nyttja
den utväg Grundlagarne föreskrifva.
Tåg äger på detta rum den oskattbara fördel,
att närmast underställa mina tankar ett
Samfund, som i sitt sköte äger flera af Fäder*
Den 27 April. 675
neslandets förr varande och alla nu varande högsta
Embetsmän, åt hvilka Fäderneslandets vigtigaste-
och allmännaste angelägenheter varit
eller äro anförtrodde, jemte åtskilliga af de
Embetsmän, seni i lägre kretsar bereda och
utveckla sådana ämnen; och om slutligen, så
väl af deras, som flera andras vidsträcktare
kunskaper och mera mognade erfarenhet, mina
tankar blifva vederiagde, skall jag säkert inom
detta Samfund först njuta för mina misståg
en rättvis ursägt,
dels för dea oför
ställda
fosterlandskärlek, hvarifrån de härflutit,
dels för den anledning de gifvit till sanniagens
seger öfver villorna.
Jag anser mig böra ödmjukast i förhand
tillkännagifva, huru jag aldrig kunnat föreställa
mig, att en Författare i särskildta delar
af allmänna Statshushålluings-läran , som i
våra tider, i likhet med andra af menniskoförnuftet
fattliga föremål, blifvit närmast satt
i en full vetenskaplig, form, skulle vara underkastad
det olyckliga bemödande, att i denna
vetenskap, mer än i andra, alltid gå tillbaka
till lärans alla och första elementer, att han
mindre skulle få förutsätta dessa såsom kända,
än t. ex- Astronomen, hos sina läsare, geometriens
grunder, eller himla-lärans tolk, hos
sina åhörare, catechesen; men då jag i anledning
af Herr Santessons anmärkningar finner
mig för denna gång dertill nödsakad, vågar
jag hoppas att för den vidlyftighet sådant medför
vinna ursägt: och det är af föregående
skäl jag nu anser mig tvungen att, innan jag
Ben 27 April.
fäster mig egentligen vid Herr Santmans Me:
morial, göra några allmänna framställningar.
Det är icke allenast af vetenskaplige,
godkände och grundlige Författares skrifter,
det är äfven genom betraktandet af erkändt
stora Statsmäns åtgärder, jag tyckt mig finna
tydligt ådagalagdt, att Stater af olika lägen
på jordklotet, af olika natursförmåner eiler
brister, af oiika områden och vidd, af olika
lynnen hos deras bebyggare, fordra en för hvar
Stats särskildta förhållanden i dessa hänseenden
passande tillämpning af de grunder, hvarpå
Stats oeconomien i allmänhet hvilar. Jag
har således funnit, att ingen grundligt systematisk
Författare yrkat, ingen klok, skarpsynt
och oväldig Statsman försökt, att använda
allt, eller ett och detsamma, allestädes:
jag har således klart tyckt mig finna, att ingen
yrkat eller försökt Jordbrukets utvidgande
i Stater, som dertill ej äga tjenlig eller erforderlig
jord, hvaremot jag sett detsamma
framför annat befordradt,der det kunnat grundlägga
Statens sjelfständighet och välmåga samt
försäkra dessas bestånd i jag har tyckt mig äfven
finna, att i de Stater, som lemna många
och stora tillfällen lör sådana Näringar, hvartill
rudimaterier och tillverkningsmedel ymnigt
finnas eller kunna framskaffas, desse Näringar
af kloka Statsmän blifvit befordrade}
jag har tyckt mig finna, att der dessa föremål
kunnat realiseras, hafva de merändels föregått
och grundlagt en derå hvilande redbar,
mer och mer tillväxande handel, så inom Sta
-
Ben 27 April.
677
ten, som ifrån och emellan Sfatej? och andra
Stater; hvaremot jag tyckt mig finna, huru
man i sådana Stater, som utan förenämnde 11a
turs-fördelar, men gynnade genom sitt särskildt
för transporter passande läge, sökt erhålla
den mindre både redbara och varaktiga
förmån, som genom tjenstbarheter åt andrakan
vinnas , och de gerna lemna. Jag har på
sådant sätt tyckt mig finna, att en upplyst
Statsman lika litet sökt tillämpa Statshushåliningslärans
alla grundsatser i alla Stater, som
en skicklig Mechanicus använder vidalia slags
byggnader mecbanikens alia samfälldta krafter:
och jag må härtill lägga, huru jag-än i
dag tror mig finna en och arman Stat, af stort
inflytande på vår, hafva sökt gå och ännu
gå förenämnde säkraste väg till förkofran. Jag
har ännu vidare tyckt mig finna, huru alla
upplyste, kloke och för sitt Fäderneslands väl
nitiske Statsmän gillat och följt den grundsats,
att en Stats välmåga och sjelfbestånd
hufvudsakligast hvila på en talrik folkmängd
och en stor varuproduetion, der de kunna
vinnas, samt att der dessa i sådant fall icke
framför allt sökas, der skola alla andra bemödanden
blifva förgäfves.
Efter detta hemställer jag till hvar och en
upplyst och oväldig domares pröfning, huru
vida dessa sanningar böra och kunna lämpas
till vårt Fädernesland, hvilket, enligt hvad
jag förmenar, äger en alldeles gifven törmånsrätt
att framför manga vara och förblifva en
jordbrukande, näringsfull och deraf sjelfständig
Stat.
678
Den 27 April
På jag härifrån återgår till Herr Santer.
söht anmärkningar, tror jag mig först böra
nämna, att om hederns lagar, redligheten och
det sunda förnuftet rättmätigt och gemensamt
bjuda, att en granskares citationer skola vara
ärliga, att s-ken bör upplysas, icke förvillas, |
att ämnet bör utreda'-', icke bortblandas} men
det skulle befinnas, att dessa fordringar icke
blifvit uppiylld», vågar jag göra mig försäkrad
om det rättvisa b lommande af hvarje
ädel man, att det icke är jag, sorn för min en- j
skiidta räkning blottställer anmärkaren, utan j
att det är han, som tvingat mig dertill, endast
för sanningens och sakens upplysnings
skull.
Herr Santesson börjar (sid. 3 rad. 10 i
det tryckta exemplar jag nu äger för ögonen),
att bada dessa Memorial 1 Herr af Uhrs och !
mitt) ifra emot den dt vissa Strider förunnade
Nederlagsfrihet, såsom menlig får de in- I
rikes Na ringar ne-, från hvilka den skall dra- j
ga behöflige fårlagsmedel: hvilket så till vi- I
da i anseende till mig är rigtigt, att jag ifrat
och ännu ifrar (om jag skall hämta detta ord |
ifrån Herr Santesson) emot Nederlagsfriheten
i allmänhet, ehuru icke emot den åt vissa
Städer särskildt förunnade} ty om jag kunnat
eller framdeles kan finna Nederlagsfriheten,
på sådan fot den nu är inom Fäderneslandet,
af en redbarare nytta än mängfalldiga andra
yrken, skall jag tvärtom med glädje se densamma
utsträckt till alla sjöstäder, samt först,
enär sådant icke skett, misstycka, att några,
Den $7 April;
679
med andras uteslutande, finge begagna fördelarna
på dessas bekostnad. Jag har vidare
väl icke egentligen sagt, att Nederlagsfrihet-n
skall draga från inrikes Näringarne behöflig»
förlagsmedel . men jag har tydligt förklarat,
att så vidt den och Transitohandel gynnas
framför inhemsk industri och handel, så vidt
de bedrifvas med inrikes förlag, de alltid ästadkomma
verkningar, som äro i motsats med
de förmånliga, sorn länder af vissa uppgifna
beskaflenheter deraf kunna hämta; och jag vägar
ännu tro, att sådant skall förhållandet
blifva, så länge man icke bevist, att inhemsk
industri, det vill säga inhemsk varuproduetion
och förädling, samt handel med dessa i ett
land sådant sam åt dem erbjuder otaliga fördelar,
bör ställas efter befordiandet al utländska
varors afsättning, vare sig inom eller utom
Fäderneslandet} hvarigenom, enligt min
tanka, den enahanda varutillverkning vi äga,
skall lida förlust, i stället att vinna förkofran.
Jag har äfven yttrat: att de draga penningeqrnloppet
från Landets mest välgörande näringar
till de mindst nyttiga. Men om man
än skulle skilja detta från sitt sammanhang
med det föregående och efterföljande i mitt
Memorial (sid. 5 och 6 , äger det ändock
grund. Hvad Köpmanna-vinsien beträffar,
bär jag yttrat mig i mitt granskade Memorial
(sid. 6), och dit hänvisar jag nu; hvad biförtjensterna
angår, locka de ofta arbetare från
produetivt till icke ptoduetivt arbete, de stegra
ofta arbetslönerna för verkligt produetiva
inhemska yrken; bevaknings-anstalterna för
-
dra ufom kostnad en mängd personer, som
bättre kunnat användas i productiv väg, för
inhemska näringar, hvilka aldrig eller sällan
borde erfordra sådan; hyror af hus äro-väl en
inkomst för ägaren, men af de capital, sorn
ingått i byggnaden, är en del förvandlad till
ett stående och i vissi hänseenden .consumejadt
capital, i stället för ett löpande, med
den skillnad från t. ex. jords odling, att reparationer
fordra nya capital: om fragter, och
i synnerhet forlöner, kan sägas detsamma, och
iner än om arbetslöner, samt om alla dessa
och flera bepiisade fördelar, att, oaktadt de
3einna en inkomst åt några, den dock icke
alltid blir en vinst, d. ä. behållen inkomst
för Staten, hvilket hvar och en näring bör
lemna, innan den räknas bland landets mest
välgörande, och hvarutaf, jemte annat, den
förlust allmänna välmågan lider genom mimisk
adt förlag och af tynade tillverkningar besty
ries (sid. 6 mitt Memorial , helst ofia blot.
ta penningen icke utgör mer än en del af förlaget,
utan arbetare, verktyg, machiner m. m*
ibland det mesta, hvaraf de sednare komma
i hvila, utan renta, som de likväl kosta.
Men då mina tankar till störsia delen stödja
sig på den förutsättning, att förenämnde
handelsgrenar gynnas framför inhemsk industri
och handel, torde här vara stället att betrakta,
huruvida förhållandet verkligen varit
sådant.
Jag vädjar häruti till den närmare kännedom
af saken, som flere af Höglofl, Ridder;
Den 27 April.
681
skåpets ochAdelns värde Herrar Ledamöter äga;
men då afgiften en längre tid, ända till
den 1 juli 1813, varit endast ^ procent vid
ingåendet och lika vid utgåendet af varornas
värden; då dessa värden i Hera fall blifvit långt
under de verkliga upptagna; då afgifterne
icke varit tillräcklige, att ersätta de för tillsynen
erforderliga kostnader, då enskildta Upplagsstäilen
varit tillåtna att nyttjas, en omständighet
af den vigt och skillnad, att många
af de redbaraste Svenska tillverkningar
tvärt häremot måste, för erläggande af tungt
belastande umgälder, nyttja allmänna Upplagsställen
under den mest fiscaliserande tillsyn,
då ännu all afgift till Statscassan stadnar
vid 5 procent af varuvärdet vid in - och lika
vid utgåendet, för till införsel lofgifvet och
för otillåtet gods vid t procent i samma fall,
då deremot Svenska tillverkningar af flera slag
äro högt belastade, dels under tillverkningen
Och consuintionen i landet, dels vid exporter
derifrån; då allt detta och kanske mera inträffar
att jemföras emot hvartannat; så hemställer
jag, i anledning af dessa uppgifter, om
icke nederlags och transito-handeln möjligen
kunna anses gynnade och befordrade framför
inhemsk industri och handel, hvarvid endast
må tilläggas, att om öfvervigten skulle befinnas
på den förra sidan, kan man icke gerna
vara utan anledning att tro, det Svenska capital
ingått uti förenämnde handelsgrenar, hvilket
ock är sannolikt, enär man hört talas om,
att skeppsladdningar, eller ock större och mindre
delar af sådana, blifvit slutade af Sven
-
682
Den 27 April.
ska Handlande, hvilka, så framt de icke fått
betalningsanstånd till dess varorna å utrikes ort
blifvit sålda, måst för en tid upptaga Svenska
capital, och för de i landet föryttrade troligen ic*
ke erhållit annat än Svenskt mynt. Vare dock
detta huru sorn helst3
sakens natur och
hvarje mans eget interesse dictera, att då vägar
stå öppna, nyttjas de, som rikta personen
mest, ehuru sådant oftast sker på det Allmän,
nas bekostnad, hvilket jag yttrat.
Jag bekänner upprigtigt, att jag förundrar
mig öfver Herr Scintessons tvifvel derpå,
att nederlags- och transitohandel drager penningar
från andra näringar, enär han befinnes
vara en af de 19 Handlande i Götheborg, tora
j underdånighet sökt stiftelsen af ÖstersjöCompagniet
, hvarom en tryckt prospectus,
hvilken Herr Santesson troligen har sig bekant,
meddelar den uträkning, att de som insä
ta Silfver i Compagniets fond, böra hoppas
på 6 procents årlig utdelning, jemte capitalet
4 å gånger åter om 20 år, som iär
göra några och 30 procent öfver hufvud årligen,
hvilket ganska få eller ingen af inhemska
näringar torde lemna: och likväl är samma
Compagnies rörelse en nederlags och transitohandel.
Herr Santesson fortfar (samma mening,
rad. 12, 13, 14) att båda de i fråga varande
Memorialen innehålla, att den åt vissa Städer
förunnade Nederlagsfrihet skall välla och öfverdrifvet
öka importen af utländska varor,
Den 27 April.
6S3
samt verka luxe, växelbrist och underhalance
på handelsvägen, och jag deremot kan, oaktadt
allt mitt bemödande att gå Herr Santesson
till mötes, och ehuru jag icke vill åtaga
mig att advocera för motsatsen, likväl icke
upptäcka, hvar detta allt finnes i mitt Memorial,
der uttrycket öfverdrifvet Öka importen,
der orden växelbrist och underbalance på
handelsvägen alldeles saknas. Jag har yttrat
(sid. 7), huru det är uppenbart funnet, att under
nederlagstiden landet blifvit öfversvämmadt
af luxevaror, men att af dessas samtidighet
man likväl ej bör sluta, att det ena varit
en följd af det andra. Jag har lemnat derhän,
huruvida neder lagshandeln bidragit till
inpractiserande af främmande öfverflödsvaror
eller icke, och i allmänhet om allt detta yttrat,
att så vida de nederlagda varorna kunnat
förmånligare afsättas inom landet än utskep.
pas, har sådant blifvit försökt och, sä vidt
möjligt varit, ägt rum. Och jag tror mig,
utan att förorätta någon, kunna föra samma
tal, intill dess fullkomligen blifvit bevist, att
så väl alla nederlagshandlande och commissionärer,
som alla bevaknings* och uppsyningsmän,
alla i gemen och hvar och en isynnerhet,
utgöra ett undantag ifrån menskligheten,
som icke alltid uppoffrar den enskildta nyttan
för den allmänna, med tillägg, att om man
vore försäkrad om ett så ovanligt förhållande
hos alla förenämnde personer, vore ock all
tillsyn och bevakning ett rent öfverflöd, endast
Staten till last.
684
Den 27 April,
Sedan jag läst Herr Santessons Memorial,
förefaller icke mig besynnerligt , att han
(sid. 3, rad. 20 o. f.) funnit, huru hufvudgrunden
till detta omdöme och åsigt af salen
ligger uti ett alldeles origtigt begrepp om Nederlags-
och Transitohandel; men fastän jag
inser granskarens vocabulariska kunskap i or,
dets (transito) erilla öfversättning, kan jag
dock icke annat än ogilla hans definition,
lämpad till den Nederlags- eller Transitohandel,
som i Sverige äger rum, intill dess visadt är,
att allt nederlagdt gods nödvändigt och utan
undantag måst åter utföras, emedan allt det,
som verkligen blifvit infördt till qvarblifvande
i landet, måste hafva öfvergå» ifrån en
verklig transitohandel till en verklig importliandel,
med den förmån framför annan, att tull'
ej behöft erläggas, förr än varorna till qvarblif*
vande i landet bestämts, och ej för mera i sender,
än som dertill hvarje gång ämnats, hvilket
utgör en betydande förmån framför vanliga importhandeln.
Häraf torde hvart redigt begrepp
finna, attSvenska nederlags-och transitohandeln
samt Svenska importhandeln icke åro sä vidt
dtskillcle som tvånne contraria möjligen kunna
vara det, hvilket Herr Santesson yttrat (sid-3
rad. 20 o. f.) Jag torde deremot kunna jemföra
en inom Fäderneslandet länge och ännu
gängse inhemsk handel med den hos oss varande
transitohandel, så framt man ej yrkar,
att det är varornas egenskaper, icke handelns
natur, som bestämmer dess namn. Så t. ex.
utgör den handel, sorn ifrån många Svenska
hamnar går öfver Stockholm, der varorna ned-.
Dm 27 April. 6g5
läggas, och hvarifrån de dels säljas att qvarblifva
inom landet, dels ock för att utskeppas,
en till sättet, fastän icke till V3rorna och
orterna enahanda transitohandel, som den i
Götheborg och flerestädes särskildt förunnade
med utländska varor; den förra dock kanske
icke alltid på lika förmånliga vilkor, ehuru
ämnad till varornas beqvämare afsättning.
Herr Santessons uppgift (sid- 8, rad. 27,
2S), att man föregifver att Nederlagshandel
drager penningar ifrån andra Näringar, utan
att besinna, det utländsk vara ej köpes för
Svenskt mynt, kan lika väl tillämpas all handel,
hvarigenom utländska varor införas från
sådan ort, der icke vara Bancosedlar, eller annat
hos oss gångbart mynt emottages i betalning
derför; men på de utrikes orter, hvarest
verkligen våra Bancosedlar emottagas i betalning,
kunna troligen utländska varor kö
pas
för Svenskt mynt. Om importhandel i
allmänhet skulle kunna bedrifvas med Svenskt
mynt , hvarföre icke äfven Nederlagshandeln,
åtmindstone för allt det, som af nederlagsvaror
införes till qvarblifvande i landet,
hvarest så väl ifrån nederlag, som genom
en direct import, utan. föregånget nederlag,
inkomna utländska varor köpas dagligen
för alla slags Svenska penningar; om således
Herr Santessons skäl af myntslagets oanvändbarhet
emot dess begagnande i Nederlagshandeln
må anses gällande, så måste det afven
kunna tillämpas dess begagnande i en stor
del af hela importhandeln, som säkerligen tilt
sitt belopp ett och annat år vida öfverstiga
686
TJm 27 April.
det af vår exporthandel. Förmodligen kati
älven Nederlagshandel idkas pä credit hos utlänuningar
likasom importhandel, äfvensom
växlar till. betalning för nederlagde Oell importerade
varor lika väl för Svenskt mynt
matte kunna köpas, sorn växlar att betala de
varor, som på annat sätt än efter nederlag
blifvit införda- Önskligare vore, a:t icke utländska
öfverflödsvaror kunde inom landet
köpas och säljas man och man emellan för
Svenskt mynt; ty derigenom vöre säkrast och
snarast öfverflödet hämmadt.
Man må ganska gerna medgifva, att flera
än 2 å 3 individer utom principalen kunnat
vara sysselsatta af Nederlagsrörelsen, att
förskaffa vinst åt honom, och att många personer
deraf haft sin föda och bergning} men
man vågar deremot förmoda, att imikes Näringar,
bedrifne i stället för Näringshandel ,
äfven kunnat åstadkomma detsamma} man nekar
icke eller, att Statscassan (icke Staten ,
som Herr Santesson kallar det) kunnat njuta
en rätt vacker contingent; men man tror, att
äfven sådant kunnat vinnas genom inhemska
Näringar, och att de lemna mycket större
vinst för Staten: man föreställer sig härutom,
att ofh genom Nederlagshandeln af de 6, 7 ,
'S ja 10 procent (sid. 9, råd- 1 f.), sorn bevisligen
stadnat i landet, Köpmannen endast
tillfallit 2, 3 å 4 procent, hade lika mycket
kunnat tillfalla honom genom handel med inrikes
producter, eller genom annan redbar
inhemsk industri} och jag hoppas, att hvarje
oförställd fäderneslandets vän förenar sina
Dm 27 April. 687
önskningar med mjna, att, så vidt möjligt är,
hädanefter sådant måtte kunna ske. Jag förtryter
visst icke, att Stader uppbyggts genom
förtjenst på Nederlagshandel} jag tvärtom gläder
mig deråt} men denna glädje skulle vara
mångdubbel, om sådant varit en följd af
inhemsk industri och bandel med inhemska
varor: jag skulle ytterligt fägna mig, om genom
extra fortjenster cZera/'(Nederlagshandeln)
under en tid dä frågan var om lifsbergning,
hela provinser blifvit försörjda och ända till
välmående (sid. 9, rad. 17, 18)} men Herr
Santesson täckes förlåta mig, att jag icke kan
sätta någon tro härtill, förrän sanningen häraf
blifvit fullt bestyrkt. Om jag af flera personer
tager det möjligast mindsta antal, nemligen
2, och jag fäster mig vid dem, hvarinom
ligga Götheborg och Carlshamn, får jag, enligt
Tabeller öfver folkmängden i Götheborgs
och Blekinge Län, ett antal af 186,714 personer,
och om jag ifrån den usliga belägenhet,
att fråga var om lifsbergning, vill antaga,
att de blifvit försörjde med 100 R:r personen
under ett år, det är, emellan 2 skördar,
så uppkommer en summa, till endast 2
provinsers försörjning, af 18 millioner 671,400
R:dr, hvilket åter, enär enligt Herr Santessons
uppgift, det som stadnat i landet af Nederlagsrörelsen,
icke utgör mera än högst 10
procent, utvisar en Nederlagsrörelse cf mindst
186 millioner 714,000 R dr, som är något mera
än 15^ gånger Herr Santessons uppgift
(sid. 9, råd. 31), nemligen to å 12 millioner
R:dr, och om försörjningen skett anda till
€88
Den 2 7 April.
välmående^ måste troligen förenämnde t S lilli»
lioner 671,400 R:dr mångdubblas. Har deremot
Nederlagsrörelsen i både Götheborg och
Carlshamn ej öfverstigit 12 millioner R:dr,
hvilket jag antager med Herr Santesson såsom
det rätta, och alla 10 procenten blifvit
använda till förenämnde provinsers försörjning,
hvilket dock är för mycket, emedan mindst
Statscassans inkomst af Nedc-rlagshandeln bör
afdragas, så hafva 186,714 personer fått tillsammans
1,200,000 R:dr, hvilket icke hinner
^ till 6^ R.dr på personen, och kan svara emot
högst T'? af året, efter ofvannämnda måttliga
försörjningssumma, hvarigenom försörjningen
ända till välmåga årmindsrone måste försvinna.
Jag skulle icke hafva uppgjort dessa beräkningar,
som ingen förståndig man må fästa
annat afseende på, än det, hvartill uppgiften
föranleder, om icke jag tyckt mig förmärka,
att vissa delar af Allmänheten i hast med
en förvånad beundran antaga hvad man behagar
framkasta, godt eller ondt, rimligt eiler
orimligt, utan att lästa tankan derpå; men jag
tillägger äfven härvid, att jag anser mycket
nyttigare, att Svenske medborgare löda sig i
sina anletens svett af egen jord och af egna
näringar, än att Svenska provinser låta försörja
sig genom extra förtjenster af nederlagseller
transitohandel; och jag kan ej undgå att
tillägga, att om än någon betydande förtjenst
uppstår inom Sveriges Landskap genom extra
förtjenster af Nederlagsrörelsen, och samma
förtjenst torde till en stor del härröra ifrån
for
-
II.
Tåen 2? April.
689
Forlöner, kan sådant utmarka, att äfven genom
Nederlagsrörelsen icke obetydligt utländska
varor blifvit infördt i landet.
Jag har icke nekat, och nekar icke, att
Nederlagsrörelsen kan medföra enskildta vinster
samt afgifter i Landet och åt Statscassan;
men jag har sagt, att sådant oftast sker med
förlust för den allmänna välmågan, hvaraf biljer,
att den i vissa enskildta hänseenden kan
vara nyttig; men obetydlig eller ingen blir t
alla lail dess nytta under afseende på hela.
Fäderneslandets fördelar deraf, och förlusten
blir alltid ökad, så ofta och så vidt capital
dertill hämtas från i gång val ande inhemska
näringar, hvilket längre ner blir anledning att
visa; likaså blir följden, om de arbetare och
de capital, sorn sakna utvägar i en Vanlig inhemsk
näring, kunna användas till någon ny,
elier att vidga en som redan är i gång. Det
blir alltid de Länder, hvars varuafsättning befordras,
som egentligen vinna på Nederlags»*
handeln, och de öfverlemna den således ger*
na åt andra, så länge de kunna använda sina
capital och sin arbetskraft uti inhemska tillverkningar,
m. m. s., hvilket hos ett idog£
Folk och i ett sådant land aldrig bör uteblifva,
som äger vidsträckt odlingsbar jord, och
derjemte tillgångar på rudimaterier och tili*
verkningsmedel för åtskilliga näringar. Före»
nämnde bandelsgrenar förtjena, enligt min tan*
ka, aldrig i en sådan Stat att gynnäs och befordras
framför inhemsk industri. Mången
Ridd, 0. Ad. Prot. N:o S7• SS.
6go Den 27 April.
gång, och må hända alltid, hade varit mycfket
bättre, att med förlust af ett års summa,
af den procent, som genom Nederlagsrörelsen
uppburits, söka inom landet sprida en mindre
summa uti inhemska näringar. Den förtjenst
man tror sig hämta af Nederlagshandeln bör
aldrig betraktas ensam och för sig sjelf, utan
i jemförelse med andra näringar, likasom en
privat bör betrakta det han vinner på ett yrke,
under jemförelse med hvad han kunnat
vinna på ett försummadt; det har ock kunnat
hända, att man af inhemska näringar ibland
gynnat den ena på den andras bekostnad, hvilket
äfven är skadligt. Man bör tillse, om
Nederlagshandeln äger en allmänt välgörande
verkan framför inhemska Näringar; och
då tror jag, att desse oftast äga företrädet,
dels såsom rentegifvande för bedrilvarne och
handlande med deras produeter, dels för sina
öfriga mångfalldigt välgörande verkningar på
Statens redbaraste krafter, deras användande
och deras effect: desse skola alltid, rigtigt begagnade,
medföra en varaktigare nytta, en
mera med Fäderneslandet införlifvad och dervid
fästad kärlek, ett under trygghetens och
medgångens lugna tider fastare växande välstånd,
en i vådans och olyckans stund säkrare
påräknad, beredvilligare gifven och kraftfullare
användbar tillgång, än de af många så
högt beprisade rikedomar, som man sett flykta
och försvinna vid första flägten af en på
afstånd hotande storm, vid blotta inbillningen
af en möjlig förestående fara.
Den 27 April.
Under beklagan att jag måste utveckla förhållanden,
hvilkas kännedom hos den sakkunniga
förutsättes, kommer jag hu lill den del
äf Herr Santessohs Memorial, sorn på nära ert
Sida (sid 10 och 11), läster sig vid det af
pnig ahförda exempel.
Enär en penningsumma ifrån ert Capitalist
Sättes i omlopp till producerande arbetare inom
landet, och desse återlemna capitaiet i producerade
varor åt ägaren, samt under predu»
ctionstideh, för sitt af honom emottagna capital,
köpa till föda Och underhåll lefnadsmedel
och varor, Sorn af artdra inöm landet producerande
personers tillverkningar blifvit ett
öfverskott för dem af deras pröduCtion emot
consutntionen, Och derföre kan umbäras, det
är: säljas, ty ingen kan föryttra iner än han
ager öfver eget underhåll; Sä uppstår, genom
den af Capitalisten utgifna Summa, en dubbel
produCt inom landet. Den ena häraf utgöres
af den produetion, sorn de arbetare, hvilka
äf Capitalisten errlottagit penningarna, återlem*
na till honom, och som alltid bör vara liki
med, men ibland är större an han utgifvit, oftast
på det sätt, att merå blifvit producerade
eller förädladt, än han till sin betalning återfår;
Och det är detta öfverskott, som utgör arbetarnes
vinst» Den andre åter är uppkommen
genom det tillfälle till försäljning af öfver-producerade
vator, sorn till de genom Capitalistens
penningar Sysselsatta arbetare blifvit
sålda, men hvilka varor, i annat fall, antingen
icke blifvit producerade, eller ock,
6g § Den 27 April.
frambragta, varit af ett do dt värde, till dess
de kunnat säljas. Enär deremot en Capitalist
utgifver en summa till inköp af varor i en
utländsk Stat, så åstadkommer summan derstädes
en motsvarande production} men den åstadkommer
directe ingen i det land, hvarifrån
penningsumman utbetalts och försvunnit;
Capitalisten lår väl sitt capital åter i varor,
men penningarne äro qvar i det land, hvarifrån
varorna blifvit köpta; införas varorna
och kunna med landets tillverkningar betalas,
så uppstår en ömsesidig lika product} men om
för penningarna varor köpas i en främmande
Stat och föras till en annan, hvarifrån Capitalisten
slutligen får sitt capital åter, uppkommer
aldrig någon egentlig product af Capitalet
i Capitalistens land. Han kan slutligen
vinna, äfven som förlora} men hvad vinsterna
i alla fallen och för alla personer och
länder, emellan hvilka capitalet circulerat,
beträffar, hör sådant icke'egentligen nu till saken;
de kunna vara tillfälligt större eller mindre,
än på den ena, än på den andra sidan, och
att utreda hela sammanhanget häraf, är dels
onödigt för närvarande, dels så beroende af
rigtiga begrepp om hvad man kallar penningar,
att det fordrar en alldeles särskildt afhandling-
Jag tror mig emedlertid hafva upptagit
köpmannavinsten tillräckligt hög i mitt
exempel, som snart vidare skall blifva utveckladt.
Utom de förmåner, som uppkomma af
blotta productionen genom «tt capital, söm
Den 27 April.
693
clrculerar och åstadkommer production inom
landet, uppstår ännu en af största vigt, så
framt man sätter något värde på ett Lands
iolkstyrka och dess andel i Statens sjelfständighet
och bestånd. Härvid vore mycket att
anföra om arbetets fördelning, om genvägar i
production m- m.; men om allt, i alla hänseenden,
förutsättes att vara lika, blifva skillnaderna
af Capitalets användande uti inhemsk
production och utländsk alltid enahanda. Hade
nu Herr Santesson ägt sig bekant, eller besinnat
allt detta, som utgör första elementerna
af läran om penninge circulationen, så hade
hans bedömmande af mitt anförda exempel
säkerligen utebli fv i t ^ nu bör jag likväl
tillämpa detsamma föregående grunder, iöc
att närmare utveckla saken genom ziffror.
Om, med bibehållande af samma summa
och lika antal personer, jag antager att 100,000
R:dr blifvit utgifna inom Landet till 330 personer
, hvilka i producerade varor återlemna
capitalets värde till Capitalisten, och att dessa
330 personer hafva producerat eller ägt en
vinst öfver, för 20 R:dr hvardera mer än de
mottagit af Capitalisten, så utgör detta sammanlagdt
jo6,6oo R:dr. För de erhållna penningarna
100,000 R:dr hafva samma arbetare
köpt varor och lefnadsmedel, producerade inom
Landet, hvarigenom en deremot svarande
production hos de köpta varornas tillverkare
uppstått, öfver deras consumtion och utgjort
deras rena behållning. Låt nu vara deremot,
att samme Capitalist användt samma summa 3
Den 27 April.
100.000 R:dr, till uppköp af varor från e
främmande Stat» att genom Transito handel
föryttra i en annan, och låt vara, att enär
detta skett, han lått sitt capital åter med
35.000 R:drs vinst, så kan visst ingen neka,
att han har sitt capital 100,000 R:dr jemte
35.000 R:dr, det är 125,000 R:dr; men hvad
ha1' landet fått öfver det capital, som föru
der fanns mer än 25,000 R;dr, hvaremot, 0
summan circulerat såsom praductif inom larn
det, icke allenast Capitalisten fått sitt capital
100.000 R:dr åter, genom inhemska varor,
utan ock de af honom närmast sysselsatte personer
ett öfverskott af 6,600 R:dr, hvarjem*
te inom landet en prodnction uppstått att åt
förenämnda personer säljas, det är: en pro*
duction inom och en vinst för landet, öfver*
stigande hvad de athetare consumerat, sora
denna production åstadkommit, och hvilken
utgör 100,000 R:dr. Antingen man nu vill
uppgöra beräkningen med capitalets bibehål*
lande eller uteslutande å ömse sidor i räkningen,
så får man dock samma resultat j ty ont
ifrån Capitalet, sorn Capitalisten återfått i inhemska
varor, « , . , . R;dr 100,000.
samt arbetarnes behållning . . , 636co«
jemte den production, sorn de för
sina af Capitalisten emQttagna
l c0,0co R:dr uppköpt i landet
Och derinom utgjort en behållning,
belöpande sig till . , , 100,000.
eeh från dessas sammanslagna summa
R.df 206,69®*
Den 27 April.
695
v Transp. 206,600.
man nu afdrager Capitalistens utgifna
capital, som stannat utrikes
för utländska varor, hvilka
i capitalets ställe inkommit, ut.
görande .... R:dr ico,ooo
samt hans supponerade behållning,
som är den enda inom
landet af Capitalet uppkomna
production . . . 25,000
125,000.
så får man en rest af . . . 81,600.
som utgör bristen i den production, som af
Capitalets användande till production inom landet
uppstår, derigenom att det blifvit användt
å utrikes varor. Jag torde icke behöfva uppgöra
räkning med första capitalets uteslutande
å ömse sidor, och således upptaga endast
produeten af detsamma, såsom användt inom
landet och derutom, emedan hvar och en straxt
finner, att då produetionen inom landet utgjort
i förra fallet 106,600, och i det sednare
25,000 R;dr, en lika brist, 8i,6co R:dr ,
erhålles.
Jag öfverlemnar, i anledning af detta, huruvida
mitt resultat på 81,600 R.dr i Memorialet
saknat all annan grund än gissning ,
som Herr Santesson behagat tillegna detsamma
(sid. 10, r. 26), ehuru grunderne i Memorialet
icke behöft intagas, då man trott
sig kunna förutsätta, att läsaren sjelf bort äga
sig dem bekanta, och derföre inse, huru
primitiva capitalet i den ena händelsen galt
Den 27 April.
ifrån, och i den andra stannat qvar i landetj
men härvid har beräkningen stannat i mitt
Jviemorial, emedan den endast angick bristen
Uti landets inhemska industri. Nu anser jag
mig böra tillägga, för att ytterligare bevisa,
hvilken ofantlig förlust orsakas i Fäderneslandet
för den inhemska productionen genom inhemska
capitals användande i Nederlagshan.
<R'n, under det förutsättande, att de hämtas
irån Näringar, hvaruti de användts productift ;
och jag måste så mycket nödvändigare göra
detta , sorn Herr Santessons af bristande sakkännedom
framställda förslag (sid. io, r. 28
O- f.), att för landet det icke synes hafva
varit skadligt, nian veil tvärtom det mest förmanliga,
örn inrikes capitaler blifvit till denria
förkofran & (nemligen den af honom funna
18,400 R.dr) vinnande öfverflyttade fran
andra Näringar till handeln, blir skadligt, i
stället för gagnande.
Jag har antagit, att på 330 personer, å
2o R:dr personen, uppstått en behållning af
6,boo K:dr; och om jag, med bibehållande af
samma vinst på hvar person, vill tillse, hvilket
antal personer lemnat sin öfver deras consumtion
stigande produetion till de förra 33a
personers underhåll och föda genom försäljning
, så blir, å 20 R:drs behållen inkomst
på personen, antalet af dessa säljande personer
5,000, ihvilka således inom landet ägt tillfälle
och kunnat producera öfver egen consumtion
för 100,000 R:dr. Fortfar jag att antaga
det capiUlet blifvit öfverflyttadt irån fö?
Den 27 April.
697
renämnda 3',o produetiva personer, såkomma
de Staten till last, att födas såsom alhnoselijon
med fattigförsörjning, t. ex. å 50 R:dr
åi ligen, hvilket gör en förlust för Staten af
16,500 R:dr om året, hvarutom de 5,000 personer,
hvilkas produetion öfver deras consumtion
kunnat säljas till de förra 330, nu stanna
i jemnvigt emellan deras consumtion och
produetion, hvarigenom de sättas ur tillstånd
att törkoira sig och öka sitt antal. Detta allt
sammanlagdt blir så mycket mera en ofantlig
förlust för Fäderneslandet, som hvar och en
derinom producerande person utgör sjelf ett
capital, hvars belopp bör uppskattas i ett sammansatt
förhållande af dess använda arbetsförmåga
och dess lifslängd.
Jag bör icke trötta tålamodet med beräkningar
häröfver i ziffror. men nämner likväl,
att Fäderneslandets förlust i folkmängd och
produetion, jemte kostnaden af oproduetiva
menniskors uppehälle, icke stannar under flera
gånger hvart och ett sådant capitals belopp,
som, öfverflyttadt från inhemska produetiva
Näringar, användes till Nederlagshandel, utom
den relativa förlust Fäderneslandet lider
genom här minskad, men i ett kanske sådant
land ökad välmåga i folkmängd och produetion,
hvars krafter och förhållanden kunna
vara i flera hänseenden af det största inflytande
på Fäderneslandet.
Hvad Herr Santesson (sid. ir, rad. 4, 5)
behagat yttra äfven om mig i afseende pä
698
Den 27 April.
Götheborg, hänvisar jag endast till jemförelse
med mitt Memorial, hvaruti pä ett enda ställe
(sid. 85 rad. 8) Götheborg finnes nämndt,
och det i en helt annan mening, än den Hr
Santesson kunnat finna Min derstädes yttrade
föreställning, att betydliga län på en
hand, från en eller flera af Rikets Disconter,
kunnat lemnäs emot pantsättning af Bränvin ,
eller nederlagda, eller till införsel särskildt i
Götheborg tillåtna varor, torde så mycket mera
förtjena upplysning, som anledning till en
sådan föreställning icke saknas.
Den underrättelse Herr Santesson lemnar
(sid. 11) om Götha CanalDiscont, angår icke
flera än den, och utvisar ej fullt sammanhanget
med densamma förr, än äfven uppgifves,
huru de i lulla utlåningssummorna icke uppgifna
15 å 34 procent blifvit distribuerade j
ty om till äfventyrs en större del deraf blifvit
utlånad på Canalens Actier, skulle kunna
hända, att det å dem utlånade belopp kommit
mindre att spridas till näringsidkare, än
med främmande varor handlande personer, emedan
de förre sannolikt äga mindre än de
sednare af slika hypothek.
Slutligen hinner jag, ehuru icke utan att
hafva förbigått åtskilligt anmärkningsväröt,
till ett anförande, så, enligt min tanka, afvikande
från en.granskares ömmaste pligt, att
det ej annat kan än förolämpa hvar läsare,
sorn älskar sanning och upplysning. Det lyder
(sid. ii, rad. 28, 29) om mig, att jag ej
anser för nyhet i värt Fädernesland, att i
Den 27 April.
699
förtid (således otid) handeln blifvit gynnad
och befordrad-, och jag framställer, till hvar
och en som kan läsa Svenska, mina ord till
en enkel jemförelse- De lyda: det är ingen
nyhet 1 vårt Fädernesland att i förtid håfva
gynnat och befordrat utsträckta och aflägsna
handelsföretag. Finner icke den
enklaste fattningsförmåga skillnaden emellan
handeln och utsträcta och aflägsna handelsföretag?
Gillar eller förkastar redligheten en
slik citation? och huru kan en granskare utsätta
sig för allmänna omdömet på sådant sätt?
Vet icke hvarje till mindsta grad upplyst medborgare,
att handeln, lika med mycket annat,
bar sina grenar, afdelningar och särskildta
slag? Känner icke, snart sagdt, hvar person,
att det finnes minut- och grosshandel, handel
i landet, som har sitt upphof derinom, handel
ifrån landet till andra länder, och handel från andra
länder till vårt, export- och importhandel?
Har icke Herr Santesson sjelf i sitt Memorial
gjort skillnad emellan importhandel och
transitohandel? Gifves det icke äfven handel
med Växlar, med allmänna Fonder, med Actier?
o. s. v. Kan man, då man vet sådant, antingen
utan för stor oredighet, eller i afsigt atfc
upplysa, framställa en sådan citation, sorn den
förenämnde? eller gör man den för att missleda
och förtyda? Jag besvarar icke dessa
frågor, men de göras af mig så mycket aliVarligare,
sorn, tvärtemot granskarens tillämpning,
jag i mitt Memorial (sid, 3, rad. 12),
till lörman för inrikes-handelns befrämjande,
ansett välgörande, att den blifvit lossad ifvan
7öo
Den 27 April.
vissa hinda', att jag räknat denna handel vara
den för landet mest välgörande, oell att
jag härtill (sid. 11, rad. 60. 11) önskat, att
Disconterne md lifva den inhemska näringsfliten
och handeln, att inrikes trafiken
ma lossas ifrån allanu i vägen liggande
hinder och band.
Till denna handel och flera slag kan icke
räknas utsträckta och aflägsna handelsföretag,
men till dem hänför jag följande
jemte ännu flera i Sverige, dels genom öppna
Privilegier, dels genom författningar gynnade
och befordrade, under tvänne seklers tid,
nemligen:
1:0 Compagniet på Ryssland och Persien år i6or.
2:0 General SöderCotnpagniet - - - 1626.
30 Westlndiska Dito 1635.
4 o» Compagniet på Asien, Africa och
America - 1649.
5:0 SaltCompagniet dito.
6;o Ostindiska Compagniet, som äfven
skulle handla på Japan, Tartariet
och Nova Zembla - - - 1669.
7:0 Archangelska Nederlagsfriheten ■ 1676.
8;o Levantiska Compagniet - ■ - ■ 1738*
9:0 Dito Dito, förnyadt .... 1748.,
10:0 Compagniet på America och Africa 1745*
li;o Dito på Madera och Canarie-öame 1746.
Den 27 Jprit,
701
12.0 Ostindiska Compagnierna af årell
1731j 1746, 1762, 1786 och 1806.
13:0 Grönlands och Straet Davids Comp. 1774.
14:0 West-Indiska 1786.
15:0 Nederlags-friheten under omväxlande
stadganden från 1784 och
ännu gällande ifrån - - - -1813.
16:0 ÖstersjöCompagniet - - - - - 1815-
Utom en mängd HandelsTractater med
aflägsna Magter.
De flesta äldres och försvunnas gång och
verkningar äro af historien och mannaminnet
bekanta; ovisst är, om något genom rigtiga beräkningar,
uppgjorde med ett behörigen förenadt
afseende på deltagarnes vinst och Fäderneslandets
föidelar, må kunna anses hafva
medfört någon redbar och väsendtlig förkofran
åt det sednare: och om de flera nuvarande
får en oväldig framtida erfarenhet slutligen
bära vittne. Jag önskar endast i välmening,
att man icke så länge må arbeta på utsträckta
och aflägsna handelsföretag, att man
slutligen icke äger något eget att handla med.
Fastän man så enträget åberopar Englands
exempel, vet man likväl icke alltid hvad man
säger» Det är icke Englands utsträckta och
aflägsna handel, som utgör Englands krafter
och bestånd; de förra äro en följd af de sednare;
det är dess jordbruk, inhemska industri
Och inrikes handel, som utgöra hufvudstyr;
702
Den 27 April.
kan. Af de öfver Englands National - inkomst
gjorda beräkningar af Young, Ib.ek , Pitt *)
m. fl-, kan man inhämta, att då inrikes handeln
(deruti icke afkomsten af Jordbruk, Bergverk
och skogar intagen) l.emnat en behåll^
ning af 28 millioner L. Sterb, har den utrikes
stadnat vid 12 ; att då uti den inrikes
handeln cirsulerat ett capital af 186 millioner
L. Sterb, har icke ett större än 80 dito in^
gått i den utrikes, hvaraf följer, att den förra
handeln upptagit af bägges samfällta rörelsecapital
(266 millioner) något mera än f,
och den sednare icke fullt j-, hvarvid man bör
besinna den mycket hastigare omsättning i
England af Capital, söm röras i den inrikes,
än i den utrikes handeln. Af hela Nationalinkomsten,
uppskattad till 200 a243 millioner
L. Sterb, har den utländska handeln utgjort
omkring I ett ännu mindre förmånligt
förhållande synes den utländska handeln till
den inhemska Och landets öfriga pioductivä.
Näringar, då den efter afdrag af de producerandes
underhåll Och alla öfriga kostnader
qvarblifna rena behållningen för den förra
finnes hafva utgjort icke öfver 3 millioner L.
Sterb, men för de sednare emellan 26 Och 40
millioner dito dito; hvarföre således Engelska
utrikes handeln, till ett medelbelopp tagen,
*) Gentz’* Essai sur 1’état actuel de 1’admini
stration
des Finances &c. 1800.
Fells
Versuche liber den Ackerbau 8Cc. 1804.
Fulda, fiber National-Einkommen. 1805.
Den 27 April.
7°3
icke ntgjort mera än omkring af årliga
National-behållningen *). Man bör härtill
Veta, att någon transitohandel i egentlig bemärkelse
med för England främmande Staters
produeter icke till betydande grad, ännu mindre
på den fot som hos oss, äger rum; att
det är Englands egna och dess utrikes Possessioners
produeter, som föras kring jordklotet.
Hvad Holland angår, var dess utsträckta
och aflägsna handel en följd af redan hunnen
National-rikdom och för inhemska näringar
öfverflödiga capital, som med liten, men dock.
någon afkastning, således måste användas, dels
till förenämnda och transitohandel, dels till
lån åt främmande Stater och individer i dem,
hvarpå, bland andra, vårt Fädernesland kan
anföras såsom exempel. Och hvad Danmark
beträffar, kan det, i anseende till Sverige, så
litet förtjena att räknas för en Stat, af utrymme
till jordbruk, rudimaterier och till verkningsmedel
för Näringar, att detta Land icke
kan komma i jemförelse med vårt. Dessutom,
hvad egentlig kraft har man sett Danmark an
-
*) Uti dessa 3 millioner är Ost- och WestIndiska
handeln räknad. Den är upptagen
till 1 million L. Sterb, och skulle till stor
del kunna från utrikes handeln uteslutas, i
anseende till Englands stora besittningar å
förenämnde ställen, samt således det egentliga
stadna vid 3, millioner L. Sterb, sora
är omkring
704
Den 27 April.
stränga och med framgång nyttjat af sina genom
transitohandel jorvärfvade enskildtas rikdomar?
Det. är förhållandet af de två förra
af dessa Stater* jag menat, då jag i mitt Memorial
yttrat, att om utsträckta och aflägsna
handelsföretag skola medföra några förmåner,
böra Staterne vara uti någondera af deras belägenheter.
Högvälborne Herr Grefve och LandtMarskalk!
Höglofl. Ridderskap och Adel!
I anledning af föregående ökade skäl och
orsaker, förnyar jag mina förr framställda önskningar,
och tillägger nu, att enär ifrån Fäderneslandets
mest odlade och bebodda Landskap
trovärdiga underrättelser ingå om elände och
nöd, oaktadt tillräckliga skördar, enär Landets
odlare och nyttigaste Medborgare derstädes,
för de nödigaste pennmgbehof och Kronoutlagor,
löpa gärd från gård, att för en högst
obetydlig del af värdet utprångla sina nyttiga
tillhörigheter och redbara egendom; enär
lagsökningar hopas hög på hög vid LänsCanzlierna;
enär Utmätnir.gsÅuctioner ännu dagligen
anställas, utan att köpare finnas; enär några
och 80 hemman eller hemmansdelar inom
en kort tid utmätningsvis skola varit till salu
inom en Provins; enär Fäderneslandets redbaraste
krafter synbart dagligen aftyna; enär den
ena medborgareclassen äger tillfälle att fräta
på den andra, i stället att alla med förenade
bemödanden böra arbeta på gemensamt väl;
enär
II.
Den 27 April,
(enär laster och brott blifva en följd af detta
elände, och allmänna säkerheten derigenom
jäfventyras: — då måste det begrepp, som ännu
dåras af villorna, upplysas, de ögon, sorn
äro tillslutna för åsynen häraf, och de öron,
som ännu kunna vara döfva för nödens rop,
öppnas; då påkallas, lika allvarligt som ömt,
allt möjligt och sannfärdigt bemödande att
hejda farten af detta förstörande onda, hvars
yttersta följder annars kunna blifva, att de
talrika Medborgareklasser, sorn starkast äro
fästade vid Fäderneslandet, som i enfaldighet
tro sig dagligen arbata till egen och detsammas
förkofran, som utgöra dess så till sågandes
närmaste barn — slutligen kunna frukta,
att de icke skola äga en Fädernesjord.
Detta Dictamen blef af mångå bland Rid-'
derskapet och Adeln med mycket bifall upptaget
.och begärdes på Bordet.
Uppå derom af Friherre Rudbeck, Pehr
Alexander, väckt fråga, anmodades Herr Rot.
hoff att låta berörde Dictamen till trycket befordra.
Herr Landt Marskalken till känna,gaf att öfriga
Respectiva RiksStånden hafva bifallit tillsättandet
af det Särskildta Utskottet, och att de
till samma Utskott remitterat frågan om förändring
i JudeRegletnentet. Herr LaildtMarskalken
anmodade i anledning häraf Herrar
Electorer att nästkommande Lördag, deil 2<)
x denna månad, sammanträda för att Ut«ö Ltf»
Ridd, 0. Ad Prat, N:o H9-
7o6
Den 27 April.
damöter uti berdrde Särskildta Utskott, samt
en Ledamot uti Bevillningsutskottet elter Hr
Landshöfdingen Edelstam, sora i dessa dagar
måste till sitt Län återvända.
Äfvenledes tillkannagaf Herr Landt Marskatten,
att de öfriga ResptCtiva Stånden bifallit
tryckningen af ConstitutionsUtskottets
denna dag upplasta Betänkande.
Herr Hagströmer, Anders polian, uppläste
följande:
Omsorgen om Folkets helsa har alltid
väckt kloka Regeringars uppmärksamhet. Eders
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
s mt Högloft Ridderskapet och Adeln täcktes
således låna sin uppmärksamhet åt några Uppgifter
om angelägenheten af Kärrs, Träsks och
stillastående orena vattensamlingars uttorkande
och uppfyllande i och omkring Städer och
Boningsplatser, samt om rymligare arresters
anläggande oell arrestanternas sysselsättning,
äfvensom om nödvändigheten af förbud emot
liks begrafning uti och vid kyrkorna, helst i
Stäcler.
Några exempel af orena vattensamlingars
Verkan på inbyggaines helsa torde få anföras.
Den veridsbekante von Linne sade, att det
var temligen troligt, att den svåra rötfeber,
som år 1754 och iöljande åren grasserade så
starkt i Upsala, att man deraf började kalla
1 Den 27 April.
honom Upsala-feber, hade sitt ursprung af deri
fuktighet och de osunda dunster, som ständigt
Utspridde sig ifrån de vid båda sidor örn Staden
liggande vattenpussar, Kamphafvet och
Stadsdiket. För längre tid sedan äro dessa
Ställen derföre uppfyllda och försvunna.
Tis sot, en mycket godkänd Läkare, ger
bevis, att en svår rötfeber tvänne gånger uppkommit
i en by i Schwein utaf elaka dunster
från med gödsel och orena ämnen uppfyllda
Sumpiga stallen.
De gfuisieii fann, att den smittsamma sjukdom,
som år 1731 var gängse i Paris, hade'
sitt ursprung af ruttnade örter och insecter^
gom fäst sig vid bräddarna af Seineströmmen^
sora genom torkan blifvit minskad; sedan på
Läkarnes förslag dessa oretiiigheter bortrensades
och Staden med friskt vatten försågs, upp*
hörde sjukdomen'.
1694 var i Rochefort i Frankrike en så
svår feber gångbar, att man trodde det vara
pesten, men Läkaren Chirätr, sOm af Hofvet'
ditskickädes, fann den härröra af sumpiga gofar
af salt vatten, hvilka utspridde en krutlukt
i Staden; nästan två tredjedelar af de
Sjuka dogo, meri efter ett starkt regn, somt
fenade luffen och uppfriskade vättnet, upphörde
sjukdomen. Jag har redan för 42 år sedan
anfört i ett af Kongl. VetenskapsAcademien
belönt svar på dess fråga: hriru Rötfebrar,
i synnerhet hos Allmogen, bäst kunna
forekommas och botas, huru på tvänne Stäk'
Den 27 April.
ien då för tiden, ett här inne i Staden, ett
annat på Södermalm, för sumpigt läge och
samlade orenligheter och sopor, flera sjuknade
och blefvo dödens rof; men båda dessa
ställen äro redan för många år sedan genom
nybyggnad och fyllning alldeles försvunna
och till behagliga boningsplatser föibytta.
I samma svar har jag ock , efter en äl*
dre författare, antecknat; hurusom, strax utanför
en stor Stad. var ett vidt och djupt Träsk,
hvaruti man från äldre tider nedkastat all orenlighet,
sorn frän husen samlades; häraf
kom intet ondt, så länge vattnet stod öfver
de samlade orenligheterna, men när dessas
tilltagande myckenhet började att öfvergå
vattenbrynets högd, upphof sig i den nästbelägna
delen af staden en så häftig feber, att
der 40 lik om året förr utfördes, der dogo
nu 2coo menniskor. Trakten omkring Clara
Sjö hotas verkligen snart med detta svåra öde;
ingen police är tillräcklig att nog bevaka
det, ja, de ohyggligaste ämnen synas mer
och mer uppfylla detta vatten; redan vid Riksdagen
1772 ingåfvo 20 husägare deromkring
en bitter klagan deröfver.
Dock, med den styrelse Stockholms stad
nu äger, är ingen tvifvel, att ju hvad som i
denna del behöfver hjelp, också efter hand
blir hulpet; och man hoppas således med skäl,
att Packartorgs viken och Fatburs-sjön snart
antingen-blifva fyllde eller uppmuddrade, och
Clara sjö samt nela vattudraget förbi garni»
Den 2 7 April.
Kungsholmsbron, Sabbatsberg och Rörstrand
till Carlberg, förvandladt till en bred, djup Canal
med pålade stränder eiler hamnskomng,
och på sidorna planterade träd med promena
der, samt der vattnets djup och vidsträckthet
det tillåter, såsom mellan gamla Kungsholmsbron
och Sabbatsberg, ett vidlyftigare rensadt
vatten, fredadt från sopor, is, gödsel och orenligheter.
Men det är ej allenast här i Hufvudsta»
den sådaht behöfver ske, på mångfalldiga orter
tarfvas samma, och det är derföre jag vågar
föreslå, att Riksens Högloft Ständer måtte
besluta: Att så väl här i Hufvudstaden
som annorstädes, der kärr, träsk och vattenpölar
genom osunda utdunstningar förgifta luften
och uppväcka sjukdomar, de dä, efter behörig
undersökning och förslags uppgifvande,
och under vederbörlig tillsyn, måtte uttorrkas,
med tjenliga ämnen fyllas eller rensas, och
att om sådant ej kan ske med medel som af
de uppkomna tomterna eller terrair.en kunde
vinnas, ej heller genom Actier, utan allmänna
medel dertill erfordras, sådant då må anslås.
Otålige händelser kunna anföras, der Fångar
utspridt förfärliga smittor, då de utur långvariga
och osnygga arrester blifvit framdragne.'
Pringte, en stor Engelsk Läkare, anför
en händelse vid en Rättegång i England,
der mer än 40 personer af värde blifvit
smittade, sjuke och döde, utan att räkna dem
Den 2 7 4pril,
Flera exempel är onödigt att anföra. Jag
skulle dermed uttrötta Högvä^borne Herr Grefyens
och LandtMarskalkéns samt Höglofl. Rid?
derskapets och Adejns tålamod. Men nödvändigheten
af rymligare och snygga Arrester,
samt Fångarnes sysselsättning med något tjenligt
arbete synes tydligen- Jag vet, att mycket
är redan i denna väg tillgjordt på Hera
ställen^ men jag fördristar jnig proponera, atf
sådant måtte verkställas allestädes, och vågar
föreslå ett yis.st årligt anslag till dessa
behof.
Mycket har blifvit sljrifvet om oijenlig,
heten och faran för de lefvande af de döda?
jordande i Kyrkorna och vid dem uti Städerna.
__ Saken är säkerligen uti hvarje vältänkande
menniskas öfvertygelse afgjord. Mett
vanan och modet gör att allt hittills sådant
dock sker både här i Hufvudstaden och i de
flesta Städer — Agande-räften till några grafställe!?
bör visserligen ej kunna hindra Riksens
Höglofl. Ständer att göra en kägi Att
ingen får begrafva'-; inuti Kyrkorna, och att i
Städerna inga begrafningar få ske på kyrkogårdarna,
dä de i sjelfva Städerna äro belägne,
utan att begrahiingsplatser utses och vederbörligen
inhägnas och beredas derutanföre,
Qm för det Högvördig? Prgsterskapet det
skulle gnses både för mödosamt och ticjspillanp}e
att följa liken utom Staden, så ser jag ej
gtt ju jordfästningen och den dervid brukliga
Uppbyggliga ceremonien kujule §ke antingen
Ben 21 April.
711
i nästa Kyrka eller så kalladt . Likhus, eller
ock hemma i den dödes rum, i närvaioa: den
gemenligen tillkallade processionen, sorn se
dan antingen skilldes åt, eller om så ändtli
gen beh gades, följde den döda till begrafningsplatsen.
De öfriga ReligionsCeremonierna, lika om
ej mer vigtiga, såsom Döpelse, Vigsel och
Communion, få ju ske hemma-i huset, hvarföre
ej jordens påkastande och LikbegängeL
sen älven.?
Jag får således föreslå, att Ridderskapet
och Adeln gemensamt med Rikets öfriga församlade
Ständer hos Konungen underdånigst
föreslå ett förbud mot Liks begrafning i Kyrkor,
så väl på Landet som i Städerna, äfvensom
att sådant ej heller får ske på Kyrkogårdarna,
då de äro trånge och belägne inuti
Städerna och större byar, samt med hus och
boningsplatser tätt intill bebyggde.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard, conformerade
sig med Herr Hagströmer, och begärde
att dess Dictamen mätte få hvila på
bordet.
Grefve Gullenborg, ffohan Henning, hade
inlemnåt följande:
Vid Riksdagen iSi2 har af flera, i anseende
till förment lidande genom Extra Rotering®-
?I2
Den 27 April.
skyldighetens beräkning, blifvit yrkadt en yt.
terligare jemkning i Extra Roteringen, i anseende
dertill, att nya Roteringen förmenas
hafva blifvit i vissa orter högre uppsatt än
den gamla; och OeconouueUtskottet vid samma
Riksdag har, med afseende derpå, yttrat
den af Riksens Ständer gillade önskan, att den
verkställde roteringen må blifva å nyo öfver,
sedd, och der den skulle finnas på nämnde salt
ojemn i förhållande' till gamla Roteringen, behörigen
jemkad. Verkställigheten deraf har
således med mycken anledning denna Riksdag
blifvit yrkad, och har jag ej deremot något
att erinra, så vida pröfningen endast sträcker
sig derhän, huruvida något lidande inträffat
för särskildta orter eller vissa Rotar genom
den redan verkställda Extra Roteringen, hvartill
OeconomieUtskottets Betänkande, enligt
lydelsen, så mycket mera synes vara inskränkt,
som ingen klagan försports af vederbörande
Embetsman, eller andra, att någon blifvit till
för ringa rotering ansedd; men som det nu
vid denna Riksdag, af enahanda anledning ,
gjorda allmänna yrkande af taxering af alt
extra Rot ering.ukyidig jord kunde möjligen gifVr
anledning till en så vidt utsträckt tillämpning,
att taxeringen älven borde verkställas i
de orter och vid de Hemman eller Extra Rotar,
der emot taxering och sammansättning,
hvarken vederbörande Embetsman eller Rotejnteressentev
haft något att påminna, så i fall
meningen vöre sådan, kan jag icke för min
de! ceri instämma, och sa billigt jag finner
tietvars, att de som genom Extra Roteringens
Den 27
13
sammansättning blifvit lidande måtte öppet
lemnäs , att inom viss föreskrifven tid deri
söka rättelse, och efter pröfning och föreslagen
taxering kunna vmna den; lika så
obilligt synes det vara, att, utan yrkande af
vederbörande Embetsmän och Roteringsskyldige
i allmänhet , utan sig företeende anledningar
upplösa de verkställda Roteringssammansättningar
och underkasta dem en ny
pröfning. Att den gamla Roteringen är ganska
ojemn i fördelningen , ej allenast i jemförelse
emellan särskildta provinser, än inom
samma Län och ofta inom en och samma Socken,
är en känd sanning •, men man sätter icke
i fråga att deri göra rubbning, i afseende på
de flera olägenheter sådant skulle medföra:
Likaså förhåller det sig med Extra Roteringen,
hvari af lika skäl ändringar skulle blifva
så mycket mera betänklige, som många
Extra Rotar, under en förväntad trygghet emot
rubbning, för en längre framtid antagit och
gemensamt underhålla Extra Roteringskarlar,
att vid inträffande Extra Roterings-§kyldighet
kunna begagnas i sådant ändamål. Af en förnyad
allmännare taxering af Extra Roteringsskyldig
jord, skulle dessutom nya besvär upp-j
stå för vederbörande Embetsmän och Kronobetjeningen,
utan ändamål, då samma Embetsoch
Tjenstemän utan erinran i förra Taxeringarne
deltagit, och hvari således någon ändring
icke vore att förmoda, men denna anstallt
likväl åstadkomma samma besvär till
medtagande af dem för andra Embets- och
Tjenstemanna göromål behöflige tid, och der
-
714
Den 27 April.
jemte för de Roteskyldige bereda nya bekynx*
mer och kostnader, hvilka dessutom möjligen
kunde blottställas, att för verkställda uppodJingar
till högre Roterings skyldighet emot
ali billighet kunna hänföras. I anseende till
detta allt, tillstyrker jag vördsamligen,*att jemkning
iExtra Roteiingen och taxeringen åfjord
i detta afseende må inskränkas till dem allena,
som förment sig blifvit lidande genom nu
vetkställda Rotering och inom viss föreskrifve
n tid borde anses berättigade deri söka ändring,
men att i öfrigt Extra Roteringen må
förblifva sådan i sammansättningen, som den
under förflutna krig blifvit prassterad. jag
anhåller ödmjukligen, att detta anförande till
OeconomieUtskottet remitteras.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet»
Vidare upplästes ett Diclamen af Grefve
Gyllenborg} så lydande:
Då en utöfver verkliga behof, icke sällan
utan beräkning af allmän nytta, utsträckt itnporthandej
förorsakat de nu öfverklagade oJägenheter
i penningerörelsen, och till hjelpmedel
lärer hufvudsakligen höra att genom
förbud hindra införande utifrån, af hvad vi
kunne umbära, torde Finlands handelsförhållande
till Sverige särskildt böra komma i öfvervägande,
som detta vördsamma anförande
j synnerhet har till föremål. Ehuru de fleste
Den 27 April.
715
Finska handelsvaror äfven här produceras, fordrar
likväl otillräckligheten deraf till egna behof,
att denna handel ännu fortsattes, och icke
genom alltför höga tullafgifter försvåras,
men, med iakttagande af denna princip, får
icke dess mindre förbjudas införande derifrån
af sådana varor, som vi sjelfve till fyllnad j
egna behof kunne producera. Genom FredsTractaten
med Ryssland och tvänne prolongationer
af deri stadgade förbindelser, har verkställigheten
deraf mött hinder; men då sista
prolongationen med detta år upphörer, synes
tiden vara för handen att, jemväl i anseende
till handeln med Finland, göra nödiga inskränkningan
och rättelser, äfven om politiska förhållanden
skulle bjuda ett ytterligare fortfarande
af fördelar för Finland, i jemförelse till
andra utländska orter. I allmänhet bör icke
införsel tillåtas af sådant, sorn landet till fullt
eget behof kan anskaffa, och i anseende till
mångå handelsartiklar, bör detta äfven lämpas
till Finland och derom undersökas, jag
fäster mig blott vid några, sorn i synnerhet
torde förtjena uppmärksamhet, och deribland
får nämna 1:0 Humla, den enda Svenska produet,
hvilken, ehuru så kostsam och besvärlig'
att anskaffa, att tvångslagar mäste föreskri tyas
att befordra första anläggningarna, likväl
icke följt andra varor i stigande värde, utan
säljes ännu till lika pris, sorn för 30 år sedan,
Och detta förhållande har dertill föranledt att,
paktadt 7 Cap, Byggn. Balk-ålägger alla Hem.
plan att anlägga och underhålla Humkgårdarj
ett stadgande, sorn nu mera, ytan ali ef
-
716
Den 27 April.
terlefnad, såsom olämpligt, barde försvinna,
hafva Humlegårdar på flera ställen blifvit förstörde,
emedan Humla ej allenast icke betalas
till sitt värde, utan äfven till ett mindre värde
saknar all afsättning, sedan utländsk Humla
tillåtes att införas, som kan säljas till ringare
pris än den Svenska. Förlidet år 1814 inkom
ifrån Finland allena, 4 å 5000 lissp. Humla,
jemlikt ifrån stora Sjötullen meddelt upplysning,
då likväl i saknad af köpare en betydlig
del af Svensk Humla är ännu för flera år
osåld. Detta förhållande torde gifva skäl att
yttra den önskan, att införsel af Humla, så
väl ifrån Finland, som andra utländska orter,
måtte för alltid förbjudas, helst aldrig*derpå
kan i landet någon brist uppstå 2:0 Tillstyrkes,
att Brännvin, som förflutna år äfven ifrån
Finland inkommit, matte förbjudas att införas,
så väl ifrån Finland som andra orter; var andes
jag öfvertygad, att, utan att behöfva begagna
de flera hundrade tusende kannor, som
ännu här ligga på nederlag, skall landet nu
och framgent, genom väl afpassade oeconomiska
anstalter, kunna uppfylla hvad behofvet
deraf kan påkalla, och hvartill den till allmän
och enskildt båtnad vidt utsträckta Fota.
toesplanteringen hufvudsakligen bör bidraga.
3:0 Anser jag, det införande af Potatoes, så väl
ifrån Finland som andra utländska orter, bör
förbjud as, hvarpå tillgången inom landet/redan
ymnog, skall ännu mera blifva det, då
Författningar inrättas att få. understödja denna
callur , att siörre införsel utifrån icke nedsätter
deras värde, och hinder icke lägges i vägen
Den 2~i April,
för deras fria användande, 4:0 Föreslås, att
yttra den underdåniga önskan, att den ifrån
Finland inkommande Spannmål, äfven från
Pommern, måtte beläggas med lika hög tull,
som Spannmål ifrån andra främmande orter,
samt att den, i allmänhet, med fästad uppmärksamhet
på utländska sädespriser, må så
bestämmas, att Spannmålen icke må kunna säljas
under det pris, sorn Landtmannen skäligen"
bör förvänta och i alla afseenden billigt vara
kan. Under väntan af en allmännare öfvertygelse,
att förbud emot införande af utländsk
Spannmål!, annorlunda än på nederlag, då beloppet
af införd Spannmål är kändt, samt vidsträcktare
, väl organiserade Magazinsinrättningar,
till beredande af ett jemnare sädespris
och säker afsättning, äro de hufvudsakligaste
hjelpmedel till Jordbrukets förkofran
och dermed sammanbunden allmän nytta. Nu
varande förhållande, då Spannmål och Brännvin,
i öfverflöd införde, nedtyngt vår handelsvåg,
och Jordbrukaren deremot, som förr
aldrig handt, alldeles saknar afsättning pa
Spannmål inom eget land, borde likväl kunna
upplysa om den allmänna skada, som en
oinskränkt rättighet att införa hvad landet kati
producera, medförer, samt att, då ej missväxt
inträffar, i bestämda förbud correctiverna derför
borde sökas
Slutligen
och i anseende till Finska handeln
i öfrigt, hemställes, örn icke', i händelse
den anses ytterligare böra af särskildta förmåner,
underlättas, tullafgiftcrne, så vida de
Den 27 April,
ej lämpligen kunna höjas.* de åtmindsfone borde
beräknas efter det myntvärde , sorn var,
då vid fredsslutet 1809 nuvarande HandelsTractat
blef upprättad. Jag anhåller ödmjukligen,
att detta vördsamma anförande må till
Idöglofb Besvärs och OeconomieUtskottet remitteras.
Remitterades till Allmänna Besvärs- cchi
OeconomieUtskottet*
Friherre LiUjenérantz ^ Axel Ludvig, bade’
inlemnat följande, som upplästes :
Misshushållningen med skogarna i Riket
bar länge varit öfverklagad, och säkert ej utan
grundade skäl. Uti ett land, omgifvet af
Vatten, der skogens afkastning, utöm allaegna
behof, äfVen för försvaret, Utgör ert
stor del af och en rik källa till exportvaror „•
der kan visst ej nog omtanka användas att
rätta denna misshushållning, och nödiga mått
och steg tagas till förökande af de mindre
allmänna trädslagen och återplanteringar. Flere
författningar. hafva tid efter annan i detta
afseende vidtagits och .skogsordningar blifvit
Utfärdade; måtte de sedan vara eiler i förbättradt
skick blifva ländande till ändamåiet! Att
uppgifva något förslag i detta afseende är ej
min tanka, och dessutom är det nu utom grän.
sen af mitt ämne. Det är ej rörande hvarken
vården af enskildta skogar eller de Kronan tilR
höriga större skogsparker, der så kalladt stor
-
Den 27 April
719
virke kan hämtas.
Det är i anseende till
de så kallade Socken och Härads-Allmänningar,
der endast något byggnadstimmer och
till stängsel och ved tjenlig skog finnes, jag
önskar ej allenast, att en förändring må ske,
utan älven nödgas påkalla snaraste verkställighet
deraf. Hvartill tjena väl desse Allmänningar
uti det skick de nu äro? ej till
annat än onödigtvis besvära EmbetS-och Tjenstemän
och utan ändamål borttaga en för deni
så dyrbar tid, som så väl behöfves till så
många verkligen angelägna ärenders bestridande.
En utsyning begäres, den remitteras af
Hans höga Nåde Herr Landshöfdingen till
Öfverjägmastaren i Länet. Han projecterar en
del deraf till bifall. — Landshöfdingen afprutar
än ytterligare; ibland har supplicanten tagit
för mycket till, ibland af fruktan för ringa
tillgäng — och att kunna lemna något litet
åt flera. — Denna afprutning har ej sällan
den verkan, att den som jemnt begärt sitt be.
hof, skall antingen hafva obyggdt, oreparabelt
Och ohägrtadt — eller tror den på skog alldeles
blottade hemmansbrukaren sig derigenom
likasom berättigad att sjelfmyndigt uttaga
sitt verkliga behof på en Skog, som han äger
delaktighet uti, och hvilken delaktighet,
till utsyning å dylik allmänning, säkert från
längre tid varit grundad vid sjelfva skattläggningen
af de alldeles skoglösa hemman, mart
finner i slika orter. ___ Utsyningen skall förrättas,
huru tillgår dermed? Krono-Underjägaren
ankommer, stämplar, tvser till sitt boställe,
ofta flera mil derifrån. Det är väl ej
720
Den 27- April
att förmoda, att den som begärt en till stor
del afslagen utsyning, skall alldeles noggrannt
följa resolution; mera säkert är dejt, att han
upptager sitt behof.
Hvartill tjena då alla
dessa omgångar Och grimacer ? Det onda vore
drägligt, om endast det behöfliga timret,
det behöfliga gärdslet m. m , toges af till hvarje
behof passande skog; men skadan blifver
stor på det sätt, att ofta nog den raka Tallen
faller för yxan, att^ fördelt i vissa delar,
utgöra ett vedlass;., den ena fruktaratt
blifva förekommen af den andra; om den ena
hemmansägaren hushållar bättre, hushållar den
andra så mycket sämre, samma förhållande är
emellan den ena och andra Socken; ofta äro
ända till fem Socknar delägande uti en dylik
allmänning; hur är det ens tänkbart att vänta
någon hushållning på en slik samfälld skog?
Tillgången minskas allt mer och mer, ty alla
förstöra den i mer och mindre grad, och tillväxt
tänker ingen på — hvar och en tänker
endast på, att af den ännu varande lilla tillgången
förse sig. Timmer-tillgången är mest försvunnen.
Stängsel och ved finnes något qvar;
snart skall hvarken det ena eller andra finnas,
om ej snaraste hjelp mellankommer; parker,
der ymnig skog förr växt, uppfylld af allahanda
skogsfogel, uppvisar nu ödsliga trakter
, der ögat än mer plågas af den bedröfvande
syn, att se löfträdet fälldt för en enda
ruska löfs erhållande. Denna tafla är ej målad
efter en hastig blick af en resande, det
är hvad ty värr jag nödgats se och befara uti
de'
II.
Den 27 April.
de 13 år mina 60 pålar varit nedslagne i tråk-*
ten af en dylik allmännings inrättning. Jag
menar en HäradsAllmänning. Denna syn har
varit så mycket mera bedröfvande, som jag
tyckte mig känna hjelpen, utan att få njuta
glädjen se den verkställd. Jag skulle förebrå
mig, om jag ej nu begagnade min rättighet
framställa och påkalla den; den bör i min tan^
ka ske på det sätt;
l:o Att så fort ske kan, sådan Allmänning af*
mätes och tilldelas hvarje Socken; och
2;oSedan, efter proportion, hvarje skoglöst hem*
man, som äger nu rättighet till utsyning,
som dess till hemmanet tillhöriga skog
om denna så tilldelade skogslott ej på
annat sätt kan anses böra som ägande
tillkomma hemmanen, ehuru de ju nu hafi*
Va utsyning derå, kunde mot ett ned*
satt pris denna skogslott försäljas till
sådana skoglösa hemman. Kronan vann
derpå och hemmansägaren, enskildt och
allmänt väl vore dermed förenadt. Dert
skog, han förr tillika med många ägt delaktighet
uti, och ej kunnat finna skäl uti
att vårda, den skulle nu som dess eget
val vårdas, återplantering blifva möjlig
af Löfträd och återväxt af Barkträden;
odling kunna ske, der den kan förrättas
på sådana, ofta i dessa Skogar varande
kärr och nybyggen, der upprättas medi
mera bestånd, än af slike krasslare, sorni
Ridd. 0. Ad. JProt. N;o 91. 92,
722
Den 27 April.
der få nedsätta sig. Dessa Nybyggare
kunde vårda Hemmansägarens kreatur,
som nu släppte på bete, på den öppna
stora allmänna skogen, ofta flera dagar
måste eftersökas, och ibland förgäfves,
då de af. bristande tillsyn af odjuren äro
bortryckte.
Jägeri-betjeningen, som med bästa vilja
atrfullgöra sin nuvarande Tjenstebefattning,
vid tillsyn af slike skogar ingenting kan uträtta,
kunde användas till bevakning af vig.;
tigare Skogsparker, och till dessa njuta sina
nuvarande villkor, som då kunde ökasr Nå<i
gon Allmännings aflägsenhet från dem, som
der njuta utsyning, kan ej väcka hinder uti
den af mig nu framställda nyttiga förändring,
ty tillsyn af hvar och en skogslott kan ske
af de nämnde Nybyggare, och dessutom hindrar
ej, att om denna förändring ej öfver allt
ar lämplig, kan den verkställas der lägenheten
ej är emot, och en god sak ej förhindras
öfverallt för slika olika förhållanden. Jag
anser saken af den vigt och snaraste hjelp
häruti så nödig» att jag nödgas anhålla detta
mitt förslag måtte med första blifva de öfriga
Med Stånden meddelt.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieU tskotte t.
Föredrogs å nyo och remitterades till Statsutskottet
Herr von Schulztnhtims på bordet hvi
-
Den 37 April. 723
nde Memorial, angående Stat för Hans Kongl,
öghet Heitigen af Södermanland, ifall Hans
ongl. Höghet skulle sig förmäla.
Herr Thatii, Pehr, hade inlemnat följande:
Vördsamt Memorial.
Fastän, igenom försorg och uppmuntran
ån vår Nådige Kronprins, betydliga samrnanott
af vår Nation äro sammanbragta till un.
erstöd för Militairens behöfvande Enkor och
arn, återstår ännu ett behof för de gamla
h hedervärda Soldater, hvilka nu igenom
påbudna och nödiga vacancerna, jag troe
5 per Compagnie, blifva nästan husville.
Till deras underhåll vågar jag genast fö-'
slå de plikt-pengar, hvilka mycket mera
behörigt Utgå till annat, nemligen för Lands-!
ch bi-vägar. Dessa pliktpengar utgjorde vid
ista Ting 141 Rtdr Banco endast för en För»
ämling af 75 hela Hemman.
Hittills hafva de delats i treskifte, till
'ronan, Häradet och Länsman. Kronan kan läté
fstå denna opåräknade inkomst; Häradet får
ldrig veta, till hvad obetydligheter dess trejedel
användes; och Länsman, sorn endast gör
in tjenst, förtjenar sin tredjedel långt mindre
11 den, som vågat lif och blod för Fädereslandet.
Om skillnaden af pliktpengar nu emot förr
ifordrades, skulle nogsamt uppfinnas fler#
724
Den
■dpril.
Den 27 April. e. tu.
725
hallor till förökande af r?1•<. • - less förut afgiFne Betänkande ora Riksdags
de£ta miIj‘aInska ujmkostnads summan.
_ W » > k* Itiiiildii iSi^ll U
derstöd. lag har hört sägas, alt i Skarabor
Län hafva piiktpengar utgjort
>n R^ f “ ' *
r..„.F.ugar utgjort en Summa 1 Tlllafgora°i f 1 Memorial angående
10,000 R;dr Banco förlidet årj och dessa snina dag på Bordet lagda M r ^ ^
färe ökas dagligen, än mmdskas. tiksdagsafloningen for Riksb etimine
jkpttensSecreterare,
Canzlier och Vaktbetjm.ng
Remitterades till Allmänna Besvärs- oci
OeconomieUtskoitet.
Herr von Heyne* och Friherre Rudbecks p
bordet hvifande Dictnmin!»
-.111,1
ni f -r, D?ctamina föredrogos å nyoj
terad- det Särsklldta Utskottet remitjoeh en af de till tjenstgöring vid refpectiva
klock
Högloft. Ridderskapet och Adeln å
± till 2. ^uern a
atskillcle
In fidem protocolli
G. Silverstolpe.
Härvid anförde Herr Hammar sköld, Lo’enzo,
skriftligen till Protocollet följande :
Vid förflutna Riksdagar har alltid den
[principe blifvit iakttagen, att belöna hvar
T horsdagen elen 27 April.
rienum klock?
Föredr
5 eitermiddagen.
roredrogs å nyo och bifölls StatsUtskot*
tets, den 24 dennes på Bordet lagda Memo>
rial, i anledning af gjorda anmärkningar vid
jRiksStåndens Canzlier och Utskotten antagna
[personer, så väl efter den större eller m ildre
skicklighet, hvilken till den anförtrodda tjenstgöringen
erfordrats, som äfven i mån af göromålens
trägenhet och mängd. Till följe af
dessa grunder, hafva också StatsUtskottets Secreterare
och Canzlister vanligen erhållit en
högre belöning, än de öfriga Utskottens, emedan
detta plägar hafva mera arbete än något
annat. Praxis har derföre gemenligen varit ,
att vid arfvodens eller tractamentens beräknande
sätta StatsUtskottets Canzlister i jemförelse
med Ståndens Canzlister.
I Höglofl. StatsUtskottets nu afgifna Betänkande
är väl denna principe' följd, hvad
dess Secreterare beträffar, iör hvilken man projecterat
ett högre arfvode, än för de öfriga
Utskottens, emedan hans befattning verkligen ^
:;r mera besvärlig och mera trägen. Men der
-
?2<5
Den 27 April9
e. m.
Den 2 7 4?r^* e' m'
72?,
emot hafva Canzlisterne blifvit upptagne
endast lika tractamente med de öfriga Utsk
tens Canzlister, eller till 2 R:dr 24 k.
dagen, då likväl man för deras ved-rli
inom StåndsCanzlierna föreslagit 3 R:dr <
dagen. Naturligtvis måste Canzlisternas sj
aelsättning rätta sig efter Secreterarens, så
der dennes göromål äro mångfalidige, äro
förres det äfven, och bör derföre deras a
aiande sättas i någon inbördes proportion. O
när det slutligen är ostridigt, att StatsUtsko
tets Cantzlister hafva vida mera arbete-än Cati
listerne vid Resp. StåndsCanzlierna, fordrar v
billigheten att de förre ej erhålla ett lägre Tr
ctamente än de sednare, helst detta är det em
och rättaste sättet att sätta belöningarne i jern
förhållande till arbetsmödan. Åtmindstone är d
mycket bättre, än att förtrösta de arbetande p
en tillkommande discretion vid Riksdagens slut
hvilken både är oviss, obestämd och outkräflii
Då, som jag hoppas, denna min anmärknin
torde befinnas grundad och rigtig, hemställe
3ag till Eders Excellence och Höglofl. Ridde
skåpets och Adelns upplysta bepröfvande, o
ej beslutet om Trastamentets förhöjande till
R:dr pm dagen för StatsUtskoftets Canzliste
genast skulle kunna fattas, eller om det &
nödigt, att först häröfver inhämta Höglofl. Stats
Utskottets Betänkande,
Undertecknad Silverstolpe, Axet Gabriel
Jag får den äran tillkännagifva, att vid Riks
dagen i Stockholm 1809 och 1810, behagadf
Riksens Ständer bevilja StatsUtskottets Secre*
ijterare lika arfvode med StåndsSecreterarne;
Sådant skedde ock vid den Riksdagen , i följe
af den fullkomligaste rättvisa, emedan dea
då nya sakernas ordning föranledde till de
vidlyftigaste undersökningar och mödosammaste
utarbetningar, hvilka för det mesta måste
falla Utskottets Secreterare till last. Hvad å-;
ter StatsUtskottets Canzlister beträffar, utan
att kunna fullt lita på mitt minne, vågar jag
likväl tvifla på, att deras aflöning, ens vid
den samma Riksdagen, var ställd i likhet med
StåndsCanzlisternes. Hvad jag med säkerhet
vet, är att den det icke varit vid de 2:ne
sednare: och är jag öfvertygad, att den det
icke heller skäligen bör vara, helst jag kan
försäkra, att deras arbete alldeles icke kan 9
såsom anfördt blifvit, öfverstiga StåndsCanzli-J
sternes, utan, efter all min förmodan, icke
ens deremot uppgå; i följe hvaraf jag för min
del anser StatsUtskottets uppgifna förslag pä
billighet grundadt.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt4
Marskalken hemställde, om den af Herr Hammarsköld
gjorda anmärkning ansåges vara a£
beskaffenhet, att hindra antagandet af Statsj
Utskottets förslag.
Svarades Nej; hvarefter, uppå särskild
proposition, Betänkandet bifölls.
Efter tillkännagifvande, att arne ledigheter
fuRpos ibland Electorerne, efter Friherre
728
Den 27 April, e. m,
Cederström, Gustaf Bror, och Herr Odencrantz
Anders Gustaf, anmodade Hegr LandtMarskaii
ken Herrar Bänkman att i morgon eftermidl
dagen sammanträda, för att berörde ledighe
ter besätta,
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den 2.
dennes forsta gången upplasta Memorial, an.
gående Herr von Törnes förslag om portofrihet
för sådana Tidningar, som anses tjenliga för
fillman upplysning, och i sammanhang härmed
Grefve Schwerins den i9:de och Herr Spål4encreutz)s
den 24:de dennes upplästa Dictamina*
Merr Hammarsköld, Lorenzo, uppläste bär,
vid följande;
I anledning af StatsUtskottets utlåtande
öfver Herr von Törnes Memorial, anhåller jag
att upplysningsvis få nämna: att i äldre ti-,
der hade man hos oss lika så litet sorn i
andra länder någon föreställning derom, att
Tidningar och Dagblad icke skulle och kunde
portofritt försändas. Det var först år 1797,
pm ej mitt minne bedrager mig, sorn Rege^
ringen, med anledning af en misshaglig Ar*
tikel i Dagbladet Telegrafen, vidtog den anstalt,
att förunna Postfri hetsförmånen endast
åt några vissa, af gammal häfd helgade Tid*
ringar. Efter den lyckliga Regements föränÖringen
år 1809, då trycktvånget lossades, åferkom
åter en period, då Tidningar obehindradt,
fritt af den allmänna Posten kringsprida
d»3} pn frihet, hvilken först Sommaren 181
Hen 27 -April, e. ni.
729
efter den skändliga Räf-sagan i Nya Posten
och framträdandet af Allmänna Opinionens Organ,
inskränktes för alla, utom RiksAvisorna,
Stockholmsposten och den bekanta journalen,
hvilken åtnjutit denna förmån, så väl under
sitt gamla som sitt nya'namn- I vårt Land,
der Litteraturen icke varit, sjelfständig, och
der dess bearbetande och spridande ofta varit
handteradt sorn ett regale, har den också ofta
fått lida af politiska Frondörers experimenter,
och det missnöje och de farhågor desse
hos Styrande Magten uppväckt. Skall detta
onda någonsin hjelpas, skall vår Litteratur någonsin
erhålla sjelfständig säkerhet , torde
det vara nödigt, att Riksens Ständer taga den
t sitt hägn, Och visserligen kunna Riksens
Ständer i närvarande fall göra det mera bestämdt
och uttryckligt, än det i närvarande
Häglof!. StatsUtskottets ProtocollsUtdrag skett.
Ty det skäl, som angafs 1810, till postfrihetens
inskränkande, var, att postmedlen vörö
i Riksens Ständers Stats förslag beräknade,
och kunde således ingen annan än Riksens
Ständer vidtaga några anstalter, genom
hvilka dessa medels påräknade belopp mindgkades.
Sedermera vid några fall af i underdånighet
sökt postfrihets-förmån för vissa Tid»
ringar, har denna Nådebevisning blifvit förnekad
af skäl, att Postväskorna, genom de
afgiftsfria Tidningarne, skulle betungas och
Postböndernas besvärliga omständigheter förökas.
Hvilket hjerta blöder icke vid Postböndernas
ömmande belägenhet, och det så
ruyeket mera om cor.siderationer för dessa akt*
*
Dm ~7 -April, t. tu.
ningsvärda Medborgares nöd skall hämms
och försvåra kunskapers spridande till alla
andra? Staten består genom dess medlemmars
ömsesidiga inskränkande af sin beqvämlighet
och sina fördelar. De respective Postbönderne
torde då icke ha skäl till för bitter klagan
öfver skyldigheten att föra afgiftsfria Tidningar,
då Riksens Ständer inskränka sin fordran
härå till Tidningar af stricte litterärt
och Statsceconomiskt innehåll. Bördan bör också
icke i detta afseende kunna blifva alltför svår,
ty Litterateurers och Stats-Oeconomers antal i
vårt land är icke så stort, att många periodiska
skrifter i dessa ämnen på en gång skulle kunna
uppkomma och besörjas. Jag tror alltså det
vara den lagstiftande magten tillständigt, att bestämdt
och uttryckligt, ej blott hänskjutningsvis,
som i Höglofl. StatsUtskottets utlåtande, tillkännagifva
om den önskar, att litterära och
Stats-ocenomiska Tidningar må portofritt med
vanliga Posten kring landsorterna försändas.
Lagskipande magtens sak blir det sedan att pröfva,
om de till utgifning anmälte Tidningar höra
under den uppgifna Categorien eller icke.
— Då den lagskipande magten förnämligast i
alla sådana mål, som i någon mån stå i förhållande
till Bevillning och Statsinkomsterna,
är den lagstiftande magtens organ, skall den
förra ofta vara hindrad att fatta de beslut,
den anser vara gagneliga och vigtiga, blott
derföre att den sednare icke uttryckligt tillkännagifvit
sin önskan. Ett exempel derpå
lemnar den af Ständerna, men obestämdt fö.’
reslagna rättighet för Kongl. VetenskapsAca*
Den 27 épril. t. m. 731
demlen att port^fritt få insförkrifva utländska
skrifter. Till följe af Ständernas yttrade halfva
mening, är denna rättighet också så halft
förunnad, att af densamma föga fördel kan
dragas. Derföre ännu en gång, är det Nationens
vilja, att inga fmanciella och yttre hinder
må vara för beredandet och väckandet af
intellectueile sysslosättning och vetenskapligt
interesse, så må den rent utsäga den. Naturligtvis
skall vår Landsfaderliga och upplysta
Regering sedermera gerna gå Riksens Ständers
bestämdt tillkännagifna önskan till mötes.
Grefve von Schweriny Fredrik Bogislans,
hade in.lemnat ett så lydande Dictamen:
Enär Höglofl. StatsUtskottet erhåller del
af Herr Spaldencreutz's Memorial i samma ämne,
sorn Herr von Törnes t förmodar jag, att
Höglofl. StatsUtskottet torde anse ämnet förtjena
någon större uppmärksamhet.
Utskottet har ansett frågan vara af den
beskaffenhet, att det beror af Kongl. Maj:t
att derom, efter sig företeende omständigheter,
i nåder förordna, på sätt tillförene vid
vid dylika tillfällen alltid vanligen skett.
Men det är just detta förr vanliga handlingssätt,
efter särskildta sig företeende omständigheter,
som man nu mera tämmeligen allmänt
finner vara mindre förenligt med Nationens
nu varande constitutionella lörhållanden.
Man tror nu, att, efter Nationen genom
7 :s
Den zi April, e. m.
sina ombud deltar i lagskipningen, äger en
beslutande rätt i beskattningsmål och en framställande
rätt i allmänna ceconomiska mål, så
är ock Nationen nu, mer än tillförene, i be*
hof utaf upplysningar, som sätta dess Ombud
i tillfälle att med sakkännedom kunna prof-'
va, besluta ocli framställa.
Det gör icke tillfyllest, att man vid Lä*
roverken och genom böcker inhämtat allmän*
na theoder. De theoretiska principerna, ehuru
alltid sanna i sig sjelfva, förutsätta, för att
kunna blifva oinskränkt användbara, ett yttre
förhållande i full harmonie med principer!•
na. Och hvar fins väl ett sådant tillstånd?
Hvad skulle väl Läkaren kunna uträtta, om
han icke jemte kännedom af theoden, agde
tillfälle att utbilda förmågan att bedomina,
hvad de särskildt sig företeende omständigheterna
bjuda ? Jemväl Lagstiftaren skulle förgäfves
göra anspråk uppå att heta vis Lagstiftare,
om han ej förstode att modifiera sina
allmänna principer, efter som han finner men
niskonaturen
sjelf modifierad utaf lpcalen och
tiden.
Och det skulle vara indifferent, om Nationen
och dess Ombud vid Riksdagar äga--  eller sakna hvad som allena kan göra dem
skicklige att använda theoretiska principer,
likgiltigt, om de äga eller sakna denna kännedom
af speciella yttre förhållanden, som i
andra yrken heter practik; likgiltig», om de
äga elier sakna denna kännedom af dels en
-
Den 27 April, e, tit'. *733
skildfa, dels styrelsens åtgärder i ceconomiska,
finaneiella och commerciella mål och deras
resultater, som allena kan sätta Nationens Representanter
i tillfälle att uppå framställda
frågor afgifva svar, vittnande om den vördnad
för det allmänna interesset, sorn ingen vågar
åsidosätta, när han framför sig ser insigtsful
la
män.
Hvad har gjort Brittiska Parlamentet så
vördnadsvärdt, icke blott i Nationens, utan i
Europas ögon? dess Regering så kraftfull?
Hvad annat?
än denna kännedom af Sta
tens
angelägenheter, lika säker och fullständig
hos hvarje ParlamentsLedamot, som hos
Ministrarna sjelfva, som förvandlar oppositionen
i granskning, blott och derigenom bevarar
Brittiska Folket från det öde, som så mången
i okunnighet hållen Nation får erfara, att
nemligen så mången farlig idée och handling
får obemärkt smyga sig fram, som, utbildad,
efter år återkommer under förskräckandegestalt.
Dylika handlingar och resultat för dagen
böra för dagen antecknas och för dagen blifva
kände. Häfdatecknaren tillhör det att efteråt
beklaga och varna. Statsmannen får
icke ett ögonblick ur sigtet förlora den tid,
i hvilken han lefver och verkar. Vilja Skandinaverne
gå till samma sköna mål, som Britterne
upphunnit, hvartill stamförvandtskap,
geographiska läget och politiska förhållanden
så kraftigt uppmana dem, så få de icke åtnöja
sig att, med Brittiskt sinne, älska Foster
-
734
Den 27 April. e. nu
landet; de måste ock se sig om efter medel
att lära känna Fosterlandets interessen, såsom
Britterne känna deras.
Härtill äro Dagblad enda medlet* Jag
vet rätt väl, att derigenom sinnena bibehållas
i en beständig gäsning, men jag vet ock att
det är denna beständiga gäsning, som bevarat
Britterne ifrån att ruttna såsom andra Nationer
gjort. Britterne anse icke såsom vådlig
för Staten en opposition, som generar deras
Ministrar. Ministern sjelf tror icke, att man
vill hans person illa, derföre att man oppone*
rar emot hans thesen Han anser opposition
i tal och i skrift såsom ovillkorligen nödvän.;
dig för Constitutionens bestånd. Vill han
skämta, så kallar han oppositionens hugg för
myggsting; talar han allvarsamt, så säger han,
att en ministére, mot hvilken ingen opposition
kan bilda sig, är oskicklig till sin post. Det
förutsätter aktning för ens förstånd och en*
caracter, när man inlåter sig i discussion öfver
framställda åsigter, då tystnaden vittnar
örn motsatsen.
Måtte det hafva lyckats mig att öfvertyga
Höglofl. Ridderskapet och Adeln om nödvändigheten
af litterära och Statsoeconomiska
Dagblad. Måtte Riksens Ständiw vilja kraftigt
undanrödja de hinder, som hittills för deras
kringspridande legat i vägen. Så mången
Svensk, stängd ifrån atti Ständernas snmlingsrum
fåhaga hvad han kanner för sitt Foster
-
Den 27 April. t. m.
735
land, och kommande generationer skola derföre
välsigna dem.
Herr Spaldencreutz har visat, att utan allmän
portofrihet för Tidningar ingen liflig idéecirculation
är att förvänta
Jag
anhåller, om Eders Excellence och
Höglofl. Ridderskapet och Adeln gilla de af
mig anförda skäl, att Höglofl. StatsUtskottets
utlåtande måtte till ytterligare granskning återremitteras.
Sedan, uppå gjord förfrågan af Hr LandtMarskalken,
Ridderskapet och Adeln ansett
de af Herr Hammarsköld, Herr Spaldencreutz och
Grefve von Schwerin gjorda anmärkningar hindra
godkännandet af StatsUtskottets Memorial,
blef detsamma till Utskottet återförvisadt.
'< Vidare upptogs å nyo StatsUtskottets sedan
den 24 April på bordet hvilande Utlåtande
öfver Konungens Nådiga Proposition om
några för Undervisnings- och Läroverken i Riket
nödiga anslag.
Härvid upplästes följande af Grefve von
Schwerin, Fredrik Bogislar, ingifvet anförande:
Höglofl. StatsUtskottet har tillstyrkt, att
till Löneförbättring för Scholestaten måtte användas
den Presterskapet förlänta Behaglig Tide
torläningsSpannmål, som är till indragning
73<> Den 27 April. e. ni.
ställd, samt derjemte hemställt, om Icke, då
beloppet af denna Spannmål ännu icke kan
bestämmas, Riksens Ständer skulle vilja i underdånighet
till Kongl. Maj: t öfverlemna att af
Statsverkets öfverskott taga de medel, som för
ändamålets befrämjande kunde befinnas nödiga.
Jag tviflar ingalunda på verkligheten af
de behof, som Kongl. UppfostringsComitéen i
underdånighet hos Kongl. Maj:t anmält, men
jag vågar vördsammast underställa HöglofL
Ridderskapets och Adelns bedröfvande, om icke
det generella betänkande öfver Rikets Undervisningsverk
och medlen till deras förbättrande,
som Kongl. UppfostringsComitéen i anledning
af Ständernas underdåniga önskan af
Kongl. Maj:t erhållit, torde föregå all anmälan
om löneförbättring.
Kongl- UppfostringsComitéen bar nu på
fjerde året varit organiserad. Den har genom
trycket underrättat Allmänheten om sina hittills
tagna åtgärder. Enligt dess berättelse,
sid. 59 återstår ännu att finna den sanna principen
för ett System af Rikets Undervisnings*
verk. Vore den framställd, diseuterad, vore
en basis bestämd för Läroverkens organisation,
så ägde ofelbart Riksens Ständer en säkrare
ledning till afgörandet af frågan om behöfliga
penninge-bidrag.
Ingenär, sorn icke vet, att, i det hela taget
och jemförelsevis, ingen Stat i Riket är
så
II. ' Den 27 April. e. m.
737
så väl lottad, som Läroverket; att 1652 års
Scholae stat, ehuru kan hända icke helt och
hållet lämplig för närvarande förändrade tider
och utvidgade skyldigheter, dock grundar sig
på indelta löner, att för närvarande och jemförelse
vis blott de yngre Schole verkets Tjenstemän
kunna anses vara illa lottade, att i
somliga Stift dessa behof genom besparda pastoralier
blifvit någorlunda afhjelpte.
Jag tror derföre, att pröfningen, huruvida
medlen till Scholae statens Lönförbättring böra
beviljas, eller ej, borde uppskjutas intill
dess Riksens Ständer kommit i tillfälle att undersöka,
huruvida det finnes utväg, eller ej, att
handla rättvist emot Rikets penninge-löntagande
Civile och Militaire Tjenstemän och
godtgöra dem den förlust i de till deras behof
anslagna Summor, som Sedelmyntets försämring
åstadkommit.
Jemväl underställer jag Llöglofl- Ridderskapets
och Adelns bepröfvande, om icke AnslägsSumman
borde bestämmas och de sysslor
uppgifvas, Ii vil kas Innehafvare anses behöfva
Lönförbättring.
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel•. Det
är mig på det högsta okärt att vara af en opinion
stridande mot Herr Grefve von Schiverins;
men jag tror mig i förevarande ämne
icke kunna med honom instämma. Såsom Ledamot
af Kongl. UppfostringsComitéen, kan jag
Ridd, 0. Ad, Fröt, N:o 93 94,
738
Den 27 April. e. m.
hafva den äran lemna den upplysning* att se»
dan densamma, till följe af utfärdade Circulairer
till samtlige Rikets Consistorier, vid medlet
af förlidet år* erhållit ganska utförliga underrättelser,
så väl om Undervisningens skick,
som det oeconomiska tillståndet vid alla både
publika och privata Läro inrättningar i Riket;
har Comitéen låtit öfver det sednare upprätta tabellariska
öfversigter, hvilka ådagalägga, att,
i allmänhet taladt, de högre Lärarne, såsom
Gymnasiernes Lectores Och Rectores Schola»
rum, äga sin bärgning; men att deremot näst
derunder Vidtager en ganska talrik Glass af
så uselt lönade SkolLärare, att deras belägenhet
kräfver att på det högsta behjertas, om
man af dem vill med rättvisa äska uppfyllandet
af deras pligter. Jag kan, efter dessa inkomna
upplysningar, intyga, att mångå ibland
dem finnas, som icke njuta mer än 5 tunnor
Spannmål, andra 16 R:r 32 sk. R:g:s i årlig Lön,
många visserligen mer, men de fleste otillräckligt
i jemförelse med deras möda och vigten
af densamma- Att den begärda hjelpen snart
bör beviljas, är således min öfvertygelse, och
skulle jag på sådan grund önska Höglofl. Ridderskapets
och Adelns bifall till StatsUtskottets
utlåtande i detta ämne.
Herr Landt Marskalken frågade om dert gjorda
anmärkningen ansåges hindra antagandet
af Statsutskottets förslag: och då härtill svarades
Nej, blef berörde Utlåtande af Ridder,
derskapet och Adeln bifallet»
Den 27’ April. t. nt.
739
Vid förnyad föredragning af 2:ne StåtsUtskottets
den 2 4:de denneS på bordet lagda
Memorial, det ena rörande afskrifning af
framlidne PostDirecteuren Lidiins balance, det
ändra om upphäfvande af erläggandet af utskrifrtings-penningarne
uti Skåne och Halland,
blefvo desamma, uppå gjorda propositioner,
bifallna.  L____
Friherre Hjerta, fredrik, uppläste till prO->
töcollet ett så lydande Dictamen ;
Ifrån detta Riksmötes början har jag förväntat,
att någon Ledamot af detta upplysta
samfund skulle söka ådraga Söder-Telge CanalVerk
den uppmärksamhet och det behjertande
af Riksens Ständer, som det i mångas
och min öfvertygelse förtjenar.
jag bär till denna min förväntan ägt skälig
anledning af fleres yttrade tänkesätt oms
nyttan af denna Canal och med mig deltagande
öfvertygelse, att Canalarbetets fortsättande
till fullbordan svårligen, om icke omöjligen,
vinnes utan biträden af Rikets allmänna medel,
och med denna öfvertygelse företager
jag nu försök atc kortligen afmåla Canal*
Verkets iråkade bekymmerfull belägenhet och
genom historiska facta bevisa anledningen
dertill.
Åren 1802 och 1803 uppgjordes planen
och kostnadsförslaget till i fråga varande Canal,
hvars utförande öfverlemnades ett cn
-
740
Den 27 JpriL e. m.
skilt Bolag, med år iSoö utfärdadt privilegium}
hvilket till planens verkställande försäkrar
Bolaget, att årligen få till arbetets bedrifvande
begagna till och med 800 mans commendering
af Kronans Manskap, att få på Kronans
Skogar hugga erforderligt virke af Ek
för den blifvande Slussen samt vindbryggan,
och att kostnadsfritt bekomma 150 centner
Krut. På dessa försäkringar antecknade sig
snart icoo deltagande, hvarje Aet e till 100
R:dr, grundadt på då uppgjorda kos:nads-förslag
till 120,000 R:dr.
Uti Augusti månad bemälfe år organiserades
CanalVerket, och sedan vidtogos alla
anstalter att kraftfullt till planmässig fortgång
befordra arbetet påföljande år.
År 1807 beviljades fulltalig Arbets-commendering
, hvars både hug och förmåga
ej längre än till medlet af Augusti fick
begagnas, då utom 120 man qvarstadnade, de
öfrige afmarcherade och ersattes af 676 Franska
krigsfångar, hvilkas ovana, hug och oförmögenhet
vid sådan sysslosättning snart öfvertygade
om den ringa framgång arbetet
af dessas biträde hade att förvänta.
År 1808 saknade ock Canalarbetet Kronans
Manskap, .men måste i deras ställe begagna
Kyska krigsfångar, hvilka hvarken till
skicklighet eller förmåga i arbetsväg med Svenskar
kunna jemföras.
Den 27 April■ e. m.
741
År 1809 saknade Canalarbetet så väl commenderadt
Svenskt Arbetsmanskap, som krigsfångar,
och arbetet framskred då, i raon af
hvad få enskildte förmådde åstadkomma.
År 18 to feck CanalVerket, under vanlig
påräknad arbetstid, använda 600 man Arbetscommendering
och likaså var tillställdt
År 1811. Men bland den då lika talrika
commendering inträffade, likasom i SöderTelge
och kringliggande ort, en epidemisk sjukdom,
som mot slutet af Juli så tilltog, alt nära tredjedelen
af detta Manskap, dels måste inrymmas
på sjukhusen, dels afhålla sig från arbetet,
hvilket förhållande föranledde till hemmarche-ordres,
och deras verkställighet mot
slutet af Augusti månad.
År 1812 visade sig vid arbetets början
gladare utsigter- 700 Man utgjorde arbetsstyrkan,
och verkan af deras användande var
fullkomligt tillfredsställande , men upphörde
den 4 Augusti, då annan bestämmelse förorsakade
dessa 700 mans afmarche.
År 1813 begagnades, 3 månader af vintern,
100 man af Finska GränsCompagniet till
arbetet, och omkring 400 samma års sommar
af Kronans Manskap, samt så många Dalkarlar
och enskildte arbetare, som mot skäliga
vilkor dertill kunde förmås, och hvilken utväg
alltid begagnats till arbetets fortgång, äfven
då tillgång på arbets-commendering gjort
enskildtas användande mindre behöfligt.
742
Den 27 April. e. m.
Förlidne Sr 1814 fullföljdes arbetet nä»tan
endast med enskildta, då jag ej beräknar,
att vid årets slut Finska GränsCompagniet åter
sysselsattes med några arbeten, men afmarcherade
vid detta års början.
I korthet har jag nu lika sannt sorn 0*
konstladt uppgjort historien om ai betsförhä 1-  landet vid och med SöderTelge Canal, hvil»
ket för öfrigt omständligen vitsordas af detta
Betänkande åtföljande tryckta handlingar ,
hvilka ock upplysa, hvad jag ytterligare korteligen
vågar anföra, det, att såsom följd af of;
van föranledda tidsutdrägt uti arbetets fortgång,
har emellan kostnads-förSlagets belopp
och sedan gällande värden på allt hvad det
upptager, en kännbar skillnad föranledt tilli
vida öfver beräknandet kännbara utgifter, äfvensom
att samma tidsutdrägt medfört oundvikliga
kostnader för nya uppsättningar aflnstrumentaljer,
StällningsBryggor, Sängkläder
tn. m., att den ock verkat en öfver dubbelt i
förslaget beräknad utgift för allt hvad då
upptogs, för hushyror, arfvoden och Tjenste,
mäns aflöning, hvarförutan de af naturen till
besegrande mötte hinder öfver deras berak-!
ning vid kostnads-förslagets uppgörande betydligt
bidragit till den verkan, att nu har
hvarje ägare erlagt 123 procent öfver anteckningssumman
, bör i instundande Juli erlägga
ytterligare 25 procent, och bereda sig på
ytterligare 50 procents tillskott till vinnande
af Canalens fullbordan. Att så betydliga uppoffringar
kunnat beviljas och erläggas utan
Den 27 April. e. m.
743
Actieagarnes fulla förtröstan, att Riksens Ständer
förr eller senare skulle tillerkänna Actieägarne
någon häremot svarande förmån, är ej
tänkbart, och de härjemte bifogade Handlingar
för åren 1809 och 1811 bevisa hvad förhoppning
Actieägarne då trodde sig i denna
del billigt böra hysa*, då de åberopade hvad
så väl Hjelmare- som Trollhätte- och StrömsholmsSlussverken
i förra tider, och Götha Canal
i sednare, fått af Statens allmänna medel,
förutan andra förmåner dem tillerkända, då
deremot SöderTelge Canal ej hitintills tilldelats
annat understöd än 5 procents utdelning
på 9;de Hufvudtitelns belopp för de gjorda
tillskotten, och hvilken från 18x2 års början
icke upptagas, och sedan fortfarit,
SöderTelge CanalBolag bör dock med
underdånigaste vördnad erkänna och erkänner,
att för öfrigt icke hafva saknat Regeringens
Nåd och välvilja, samt med enahanda känslor
att Hans Kongl. Höghet KronPrinsen och Hans
Kongl. Höghet ArfPrinsen jemte antecknande
af 50 Actier till förökande af de contribuerandes
antal, alltid med särdeles nåd uppmuntrat
till företagets fullföljande.
Sedan jag nu framställt sanna förhållandet
af SöderTelge CanalBolags förtjenstfulla uppförande,
återstår att vördsammast föreslå någon
motsvarande uppmuntran till undvikande
sf deras företags upphörande. Att af Statens
medel eller af Riksens Ständers Bank på en
* under titel
744 Den 27 April. e. m.
af lån eller annan benämning har jag knappt
påtänkt, än mindre vågat proponera, men skulle
Riksens Ständer nu tillerkänna SöderTeige Canal
det af Konungen den redan beviljade 5
procents årlig utdelning på skedda eller skeende
tillskott, och medgifva, att ett på dessa
grunder utfärdadt beslut tillerkändes en längre
varaktighet af förslagsvis 20 år efter Canalarbetets
skedda fullbordan, så skulle Actieägarne
få en väl grundad anledning att
med fortfarande beredvillighet göra ännu erc
forderliga tillskott och en lika grundad öfvertygelse
att ej förgäfves hafva påräknat Riksens
Ständers rättvisa bedömmande och derpå
grundade behandling. Deruppå vågar jag förlita
mig, och skulle någon förundra sig, att jag
ökat deras anspråk, som anlita Statens inskränkta
tillgångar om biträden, så torde mig till
ursäkt lända, att jag allt ifrån SöderTeige
Canals stiftelse ägt och äger dess Actieägares
förtroende att uti Verkets styrelse deltaga,
och att jag skulle anse mig ovärdigt hafva
uppfyllt detta förtroende, om jag med ytterligare
stillatigande eller liknöjdhet afbidat hvad
kanske framdeles titan min anmälan till understöd
för SÖderTelje Canal kunde påtänkas
och beviljas.
Att detta mitt anförande måtte vinna Ridderskapets
och Adelns bifall till remitterande
till Höglofl. StatsUtskottet, är slutligen min vördsamma
anhållan, likasom om Herr LandtMarskalkens
proposition härom.
Remitterades till StatsUtskottet.
Ben 27 April. «• >»•
745
Herr Grefve Ankarsvård, Michael, uppläste
ett så lydande
Vördsamt Memörial.
Eders Excellences och Höglofl Ridderskapets
och Adelns benägna tillåtelse utbeder
jag mig att få med några ord vidröra ett ämne,
som ännu endast helt lösligt varit nämndt; det
är, afskaffandet af allt Guld och Silfver från
alla uniformer, så Militaire som Civile, ty
detta glitter, som slutligen till stor del begrafves
i sophögarna, höjer hvarken Krigarens
ära, eller Tjenstemannens värde. Då Europa
darrade för Svenska Härarna, under
Gustaf Adolph den Store; då Carl den X
med dem vann Länder, och Carl den XII med
dem vann den ena segren efter den andra,
öfver de nästan alltid flerdubbelt talrikare
Moscoviterne och Polackarne, voro ej Beiälhafvarne
guldsmidde från hufvudet till fotterna,
som nu; och jag äger den fasta öfvertygelsen,
att om vår älskade och vördade Kronprins
ännu en gång skulle behöfva att mot
Rikets fiender anföra våra krigare, skola de,
om möjligt vore, fast utan allt detta glitter,
förstora både Hans och deras egen krigsära.
Om detta öfverflödiga Guld och Silfver på kläderna,
mot hvilket jag talar, hämtades utur
egna grufvor, vore törhända mindre skäl att
ifra deremot, ehuru dessa dyra uniformer likväl
alltid äro besvärande för de mindre bemedlade
och mindre lönte Tjenstemännen i
de lägre graderna, hvilkas antal alltid är störst,
Den 27 April, e, m.
men nu, då äfven detta onödiga prål skall utifrån
inskaffas, och i sin män bidraga till undervigten
å vår handelsvåg, till coursens stegring,
till alla varö;? dyrhet och till försämringen
af vårt mynt; och då man icke i den
allmänna rörelsen tår se en enda af de mindsta
vårt mynts Silfverpiecer; då synes det vara
tid att aflägga ali denna onödiga grannlåt ,
hvarigenom de otillräcklige penningelönerne
äfven till någon del vinna förbättring; månge,
ja de fleste bland oss, mine Herrar, minnas,
när Konungens Garde icke ägde det mindsta
glitter på sina kläder, icke en gång Generalerne,
ja icke en gång Rikets Rådsherrar,
och månne desse Herrar och män den tiden
saknade Nationens högaktning och tillgifvenhet,
fast de ej blänkte af Guld och Silfverj
eller må»ne vi sedan den tiden blifvit rikare?
jag tror det ej.
Till denna min vördsamma framställning
är jag föranledd af öfvertygelsen om nödvändigheten,
att vi böre, sä vidt möjligt är,
och så fort ske kan, återgå till den gamla Svenska
tarfligheten, afskaffa i synnerhet all utländsk
grannlåt och onödigt öfverflöd, såsom enda
säkra medlet till återställandet af ordning i våra
financer; ty om vi inrätte aldrig så många
LäneBanker och Disconter, eller spride aldrig
så stora massor af pappersmynt utan fond,
äfven med Riksens Ständers garantie, blir det
endast palliativer, som för ögonblicket kan
hända tillfredsställa den gäldskyldige, men
i längden ruinera oss alla, om vi ej lörändre
Den 27 April, e, m,
747
vår hushållning, ty nu, oaktadt i alla samqvam,
ja hvar man råkas, alla röster höjas
emot öfverflödet, ser det ändå ut, som man
föraktade och trotsade den allmänna opinionen,
och endast täflade att öfverträffa hvarandra
uti ali slags luxe, uti många och präktigt
möblerade rum, uti stora och läckra måltider
med de finaste viner och likörer af alla.
slag, uti dyrbara nöjen och höga kortspel,
m. m., och under ali denna yppiga och luxefulla
lefnad ropas högt öfver penningebrist;
hur skall detta begripas?
Om Eders Excellence och Höglofl. Ridderskapet
och Adeln finner dessa mina reflexioner
förtjena något afseende, anhåller jag
vördsammast, att Memorialet måtte blifva med
de öfriga respectiva Stånden communiceradt och
remitteradt till det Särskildta Utskottet, som
fått sig uppdraget att bereda och föreslå medel
till öfverflödets afskaffande i alla dess
grenar,
Remitterades till det beslutna Särskildta
Utskottet, och skulle med de öfriga RiksStånden
communiceras.
Justerades följande
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum»
den 27 April 1815,
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 24 April på bordet lagda Me
-
74S Den 27 April, e. m,
morial af den 22 nästföregående, angående
Herr von Törnes förslag om portofrihet för sådana
Tidningar, sorn anses lända till allmän
upplysning, blef detsamma, i anledning af
gjorda anmärkningar, till Statsötskottet återförvisadt
; och skulle anmärkningarne återre»
missen till Utskottet åtfölja. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 22 April afgifna och
den 24 nästpåföljande på bordet lagda Me»
morial:
1:0 I anledning af gjorda anmärkningar vid
StatsUtskottets Betänkande om Riksdagskostnads-summan.
2:0 Angående aflöningen för Respectiva Ståndens
samt Utskottens Secreterare, Canzli
och Vaktbetjening.
3:0 Angående nödiga anslag för Undervisningsoch
Läroverken i Riket.
4:0 Om afskrifning af framlidne PostDirecteuren
Lidiins balance.
5:0 Om upphäfvande af erläggandet af Utskrifningspenningarne
uti Skåne och Halland.
Ut supra.
Den 2 7 April. e. m.
749
Upplästes och lades på bordet:
Ett Memorial från StatsUtskottet af den
26 April, innefattande det Utlåtande öfver Konungens
dit remitterade Nådiga Proposition af
den B Mars, angående ersät.ning tor den förlust
i årlig inkomst, Allmänna Barnhuslntättningen
i Stockholm måst vidkännas genom
Finlands afträdande, en inkomst, hvilken bestigit
sig till omkring 300 tunnor Spannmål ,
utgörande 4c:dedelen af Kronans derstädes behållna
Tionde-spannmål. Utskottet, som ansett
ersättning för denna förlust nödig för Inrättningens
bestånd, anser sig i sådant afseende
böra understödja ett af en BarnhusDirectionens
Ledamot uppgifvet förslag, att den
i nu gällande BevillningsFörordningen fastställda
stämpel afgift, 4 sk., å hvarje par Spelkort
som tillverkas, blott hälften, som i Stockholm
bör erläggas, må blifva anslagen Barnhuset,
med rättighet för Directionen, att sjelf uppbära
och controllera hela denna afgift, hvaraf
den andra hälften skulle af Directionen levereras
till RiksgäldsContoiret: tillstyrkandes
derjemte Utskottet, att till understöd för Barnhusen,
eller, der sådana ej finnas, Fattigförsörjningen
i de öfriga städer och orter i Riket,
hvarest Spelkort tillverkas, en lika rättighet
må på samma vilkor dem upplåtas;
samt att, i händelse af Riksens Ständers bifall
härtill, Bevillningsutskottet måtte genast
derom underrättas, m- m.
Ett Betänkande från StatsUtskottet af den
»6 April, hvaruti till gillande hemställdes Full.
75®
Den 27 April, e, ml
mägtiges i RiksgäldsConfoiret redan förex8rj
års Revision vidtagne åtgärd, att ej göra Bévillnings-
afdrag på räntan föf Contöirets inhemska
Lån med 5 procents Intresse, samt
Revisörernes tillstyrkande, att deremot ett sådant
afdrag borde göras på rentan å de t, jemlikt
Riksens Ständers särskildta förordnande, mot
slutet af år »812 upptagna lån, med 6 procents
intresse; anseendes Utskottet, i händelse Riksens
Ständer skulle dessa åtgärder goderkärina,
Bevillningsutskottet böra derom till efterrättelse
blifva undcrrättadt.
Ett Betänkande från StatsUtskottet af deri
26 dennes, angående det lån af 120,000 R:dr
Banco, som En af Rikets Herrar m. m. Herr
Grefve Erik Ruuth utaf Wistnarska Pantskillin»
gen innehar, samt Hans Excellences till StatsUtskottet
inkomne ansökning, att, oaktadt en
tretton dagar för sent af Hans Excellence gjoird
rentebetalning å detta lån, han måtte varda
bibehållen vid berörde lån, under samma vilkor,
som dess och dess Grefvinnas den 28 Januari
1808 uthändigade förskrifning innefattar,
samt att Hans Excellence älven må tillåtas atfc
vid nästa renteliqvid sig till godo beräkna
hvad han utöfver den uti förskrifningen till 5
procent utsatta renta, till RiksgäldsConfoiret
inbetalt: Tillstyrkandes Utskottet bifall å
denna ansökning, dock med det tillagda förbehåll,
att, derest rentan hädanefter icke skulle
senast inom October månads början hvarje
år varda betalt, kommer lånet att genast infordras.
,
Den 27 Jjpril. e. m.
75i
Ett Betänkande från StatsUtskottet af deri
26 April, i anledning af en vid 1813 års Revision
yppad fråga om prescriptionstid för Riks»
gäldsContoirets inhemska skulder. Under förmälan
att denna fråga uppkommit i anledning
af en 1791 utgifven, men emellan 1797 och
1812 icke uppvisad obligation på 6000 R:dr
med en ticndedels årlig afbetalning och löpande
5 procents renta, tillstyrker Utskottet
att, till undanrödjande af all villrådighet för
framtiden, Riksens Ständer måtte i Reglementet
för RiksgäldsContoiret förklara, att det prescriptionstid,
i afseende på någon särskildt del
af RiksgäldsContoirets inhemska gäld, icke
varit stadgad samt afskrifning i Räkenskaperna
af en sådan gäld, enligt Riksens Ständers
särskildta beslut, redan blifvit verkställd, skola
de uti 1814 års Hufvudbok upptagne RiksgäldsContoirets
inhemske skulder, intill dess
annorlunda af Riksens Ständer förordnas, 1
Vederbörlig ordning liqvideras, utan afseende
på den tid, som är fastställd eller framdeles
kan blifva fastställd, inom hvilken fordringar
hos enskildte eller hos Kronan skola göras
gällande..
Upplästes ProtocolisUtdrag från de öfriga
Respectiva Stånden. Från Hogvördiga PrestStåndet,
af den 17 April: Om remiss till OeconoinieUtskottet
af Landshöfdingen af Wingård:
Memorial om Forvagnars inrättande melian
Stockholm och Christiania. — Om bifall
till OeconomieUtskottets Memorial, angående
Den 27 SIpr'3. e. m.
yrkad ändring uti Presterskapets aflöning, med
tillagd förklaring att sättet för Likstols-afgifters
upptagande icke kunds genom några allmänna
stadganden bestämmas, utan måste hän$kjutas
till öfverenskoinmelser mellan församlingarne
och åhörarne. — Om anmodan till
StatsUtskottet, att, sedan promearorier från
Talemännen och Utskottens Ordförande, rörande
Riksdags-vedergällningar för Ståndens
och Utskottens Betjening blifvit aflemnade,
deröfver med yttrande och förslag inkomma.
Om remiss till Stats- samt BancoUtskotfen
af Konungens Nådiga Proposition angående
Götha Canal arbetets fortgång och ytterligare
befrämjande, samt om remisser af tvänne
Stånds Ledamöters Memorial. — Om bifall
till StatsUtskottets Memorial, angående tryckning
af RiksStåndens Protocoll, så vidt de
anginge MedS'ändernas, emedan Ståndet för
sina Protocolls tryckning gjort särskilt anstalt.
Från Fälhjl. BorgareStåndet, af den 13 April:
om remisser af åtskilliga Stånds Ledamöters
Memorial. Af den 17 April: om bifall till
OeconomieUtskottets Memorial, angående yrkad
rättelse och upphäfvande af Konungens
Befallningshafvandes i Carlstads Län utfärdade
förbud emot Tjenstedrängars utvandring ur
Länet.
Om bifall till StatsUtskottets Betänkande,
angående återremissen i frågan om
tryckning af RiksStåndens Protocoll, samt angående
en närmare bestämmelse af praescriptionstid
för redovisning af allmänna medel. —
Om remisser af .åtskilliga Stånds Ledamöters
Memorial
II.
Den 2? Ajmi, i. tit.
753
Memorial. Af den 19 April: om remiss till
OeconomieUtskottet af Konungens Nådiga skrifvelse,
angående ^Saitpeternäringen i Riket,
samt om remiss af en Stånds-Led,åmots Memorial.
Om bifall till StatsUtskottets Betänkande,
rörande några Svenska undersåtareS
fordringar.
Om bilall till StatsUtskottets
Memorial om eftergift och afskrifning af den
Sedan år 1812 Sätna Sockneboer ålagda Bevillning.
Om gillande af ExpeditionsUt
skottets
förslag till underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t, rörande det beslutna tillägget i
56 §. RegeringsFormen.
Om bifall till föl
jande
OeconomieUtskottets Betänkanden, angående:
1:0 närmare bestämmande af HielpRotames
afgifter till StamRotarne, samt jemkning i
Planpenningarne; 2:0 rentan af Såg- och Mjölqvarnar;
3:0 yrkad förändring i Presterskapets
aflöning och om underhållandet af dess
Boställen. Fiån Hedervärda BondeStåridet: af den
i7:de April, om gillande af StatsUtskottets
Memorial, rörande yrkad aflöning för LandsFiscalerne
samt förbättring i Länsmännens lönevilkor,
utom i den del, som innefattar förslag
om Allmogens företrädesrätt till Länsmanstjenster,
— Om bifall till LagUtskottets Utlåtande
Öfver ÖfversteLieutenant Reuterskölds
motion, rörande skyndsammare rättegång och
execution.
Om bifall till LagUtskottets Memorial,
rörande yrkad rättighet för Magistraterne
att förrätta Bouppteckningar efter uti
Städerne aflidne p rsoner, af hvad Stånd de
vara må.
Om bifall till OeconomieUtskot
Ridd.
0, Ad, Prat, Nto pj.
75 4
Den 27 April. e. m.
tets Betänkande, rörande Städernes rätt till
Gerningsören af SockenHändtverkare. _ Om
bifall till StatsUtskoitets .Memorial, rörande
eftergift och afskrifning af den Särna Sock
neboer
sedan år 1812 ålagda Bevillning. , _
Om remisser af åtskilliga StåndsLedamöters
Memorial. Af den 19 April: 0111 gillande af
ExpediiionsUtskoitets förslag till underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj t, angående tillägg
vid 56 §. Regeringsformen. — Om remiss till
Stats-, Banco- samt OeconomieUtskotten af
Konungens Nådiga Proposition , rörande Götha
Canal. — Om återremiss af OeconomieUtskottets
Memorial om jemkning i rentan å Såg-]
och Mjölqvarnar.
Alla dessa ProfocollsUtdrag lades till
handlingarna.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskill*
des klockan half till 8-
In fidem profocolli
■A. G. Silverstolpe<
Lördagen den 29 April,
Plenum klockan 9 förmiddagen.]
Hans Excellmce Herr Grefven och Landt
Marskalken tillkännagaf, att till det förlidna går
Dm 29 April.
755
dags afton utsatta sammanträde af Bänkmännen
för att utse 2:ne Electorer, icke mer än
18 sig hade infunnit, hvarföre och då pluraliteten
af 50 icke kunde åstadkommas, de församlade
Bänkman sig åtskillt: och hade såsom
en följd deraf, att något val icke kunde äga
rum, Electorernes sammanträde till klockan 10
i dag blifvit inställdt,
Herr LandtMarskalken förmälte sig äfven
hafva inhämtat den upplysning, att ibland
Bänkmännen 8 ledigheter befunnos. Till dessas
besättande anmodade han Ridderskapet och
Adeln att i morgon klockan 9 förmiddagen
sammanträda in Pleno; hvarpå de derefter
fulltalige blifne Bänkmännen skulle sammanträda
klockan 12, och Ridderskapet och Adeln
klockan 8 om aftonen åter infinna sig i Plenum,
för öppnandet af Listan öfver de utsedde
Electorer, samt slutligen Electorerne sammanträda
Måndagen den x Maj förmiddagen.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan half 10.
In fidem Protocolli
A. G. Silverstolpe.
75(5 Den 30 April.
Sondagen den 3o April.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Företogs val till Bänkman för de lediga
Afdelningar, och blefvo dertill utsedde s för
Afdelningen
N:o 6 N o 124 Grefve Sandelsf Johan August,
— 10 — 216 Friherre Ribbing, Fullmägtig
Herr Flach, Erik.
— 25 _ 839 Herr Rehnberg, Malcom.
— 29 —, 1109 Herr Ehrenborg, Casper.
— 30 — 1169 Herr Bilang, Fullmägtig Hr
Silverstolpe, Johnn David.
_ 40 —• 1943 Hr B ergens ehold, Erik Jokan*,
42
2008 Herr af Stenhoff, Christian.
43
202 J Herr Herzenhjelm 3 Cart Johan.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskill.
des klockan 10.
In fidem protocolli
A. G. Silverstolpe,
Den 30 April. 757
Söndagen den 3o April.
Plenum klockan 8 om aftonen.
Öppnades Herrar Bänkmäns lista till val
af 2:ne Electorer, och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde:
N:o 226 Friherre Gvjllengranat, Fullmägtig Hr
Danckwardt, Magnus Georgy
ProtocollsSecreterare.
167 Herr Gethe, Adolf Sebastian, Öfverste.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan 5 minuter till 9*
In fidem Protocolli
A■ G, Silverstolpe.
Slut på Andra Bandet.
