# ID: svediakorp-gov228
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1815
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 134,150
# sentences: 3,902
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Höglo fl ige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År i § i 5*
STOCKHOLM,
Tryckta hos Olof Grahn, i8i£
* •
f
v^enom rådig Kungörelse af den 13 December
18 r 4 y hade Hans Kongl. Maj t behagat
Sammankalla Riksens Ständer till en Urtima
Riksdag, att börjas i Stockholm den 27 Februarii:
och täcktes Hans Majestät, å sistnämnde
dag, då Riksdagen med öfiiga Ceremonier
blef utblåst, i nåder förordna till
LandtMarskalk En af Rikets Herrar, ÖfverStåthållaren,
Generalen af Infanteriet , Riddaren
och Cömmendeuren af Kongl. 'Maj ts
Orden samt Riddaren af Konung Carl Xlllts
Olden , Herr Grefve Carl Mörner, hvilken ,
beledsagad af de tviinne äldsta närvarande
Grefvar, ÖfverHofStallmästaren och ÖfverAdjutariten
Grefve Gustaf Lewenhaupt samt f. d.
RiksRådet och RiksMarskalken , OrdensCantzleren
^ Riddaren och Cömmendeuren af Kongl.
Majtts Orden, Riddaren af Konung Carl
XIII:s Orden, En af de Aderton i Svenska Akademien,
Herr Grefve Slokän Gabriel Oxenstjerna,
genast efter utnämningen begaf sig
till Riddarhuset och derstädes vid ingången
emottogs af RiddarhusDirectionen, RiddarhusSecreteraren
och öfriga till Ridderskapets och
Ridd, 0. Ad. Fröt. N:o 1. 2.
4 Den 3 Mars.
Adelns Cantzli hörande personer. Sedan Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
utsatt tiden till första uppropet af Ridderskapets
och Adelns första anteckning till
den nästföljande dagen, den 28 Februarii, Tisdag
, kl. to förmiddagen, blef densamma å
nämnde dag/Verkställd, och fortsattes, medelst
andia uppropet, Onsdagen den 1 Mars5 efter
hvars slut Herr LandtMarskalken tillkännagaf,
att tiden till andra anteckningen skulle, enligt
RiddarhusOrdningen, utsättas till dagen före
den, då Konungen skulle behaga Riksens
Ständer till Plenum Plenorum sammankalla.
Under tiden sammanträdde Höglofl, Ridderskapet
och Adeln'första gången
Fredagen den 3 Martn
in pleno klockan 11 f. m.
då Han: Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
öppnade sammankomsten med följan-’
de Tal :
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar.
Friherrar samt Ridders- och Adelsmän.
Med stridiga betraktelser imellan lydnadens
pligt och kännedomen af min förmåga ,
har jag emottagit LandtMarskalksStafven, denna
sinnebild af ära och ansvarighet. Om den
i allmänhet ger ett smickrande bevis af Konungens
yppersta förtroende, och om den för
mig enskildt tillägger det sista vedermäle af
Den 3 Mars.
5
Nåd till dem jag redan njutit} så har jag
deremot icke eller underlåtit erinra mig, hvilka
förbindelser den medför: hvilka egenskaper
den fordrar: af hvilka händer den tillförene
blifvit buren och med hvilken framgång
: och huru många bland Ridderskapet
och Adeln den kunnat anförtros med tillförförsigt
— och mindst af allt har jag underlåtit
erinra mig de sällsynta vigtiga föremal ,
sora föranledt till detta Riksmöte och som
härifrån skola sträcka deras verkningar, likasom
deras minnen, tili efterverlden.
Men,
mine Herrar, under ett tidskifte så ärofullt
för Sverige, som det närvarande, under inflytelsen
af det öfverlägsna snille, som skapat
och fullbordat våra sednaste stora händelser,
och under en Konung, hvars välvilja och
rättsinnighet i en lång följd af år blifvit åda*
galagde, hvem vore bland Svenska medborgare
den , som icke mötte Styrelsens omsorger
med sin hörsamhet och sin erkänsla, som
icke uppoffrade sina sista krafter, när de påkallades,
och som icke förr rådfrågade sitt fosterlandsnit,
än måttet af sinagåfvor? — Jag
är öfvertygad, att Ridderskapet och Adeln lika
med mig lifvas af beundran och tacksamhet
för allt, som är stort och samhällsnyttigt,
och i denna öfvertygelse föreser jag, att Ridderskapet
och Adeln, med en deremot svarande
känsla, skall omfatta de tillfällen, denna
Riksdag erbjuder, antingen att till oupplösligt
bestånd sammanfoga villkoren af Skanninaviens
förening och i denna förening fästa
tvenne folks sällhet, eller att i öfriga mer
6
Den 3 Mars.
eller mindre bekymmersamma ärender för ali*
mänt väl, som till oss kunna öfverlemnas, gå
Konungens afsigter till mötes med efterdömen
af upplysning och endrägt i öfveriäggningar
na,
med en manlig värdighet i besluten.
Det är med dessa tänkesätt, med denna säkra
förhoppning, jag kommer att intaga det rum-,
hvarifrån jag i dag har den äran att af Ridderskapet
och Adeln för lörsta gången höras.
Denna förhoppning , mine Herrar, tillåten mig
tro det, skall ännu yinna en ny styrka genom
den ovillkorliga tillgifvenhet för detta
Rikes första Stånd, som jag under en lång lefnad
och särskildta befattningar haft tillfällen
ådagalägga; genom det öppna och oförställda
förtroende, som jag är hvar och en af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter skyldig; genom
de förbindelser och vänskap, jag hos många
af dem har rätt att påräkna; och måtte
jag, sådant skall åtmindstone mitt uppsåt och
mitt bemödande vara, måtte jag, då jag en
gång skall lemna detta rum, kunna säga till
mig sjelf: ffag hade mångå vammer, då jag tillträdde
det, jag har förbkat deras antal.
Härefter upplästes några §. §. af Riddar»
husOrdningen den 13 October 1310.
Upplästes RiddarhusDirectionens Berättelse.
af den 27 Februarii, innefattande redogörelse
för dess förvaltning sedan sist förflutne
kiksdag, hvilken lades på bordet, och skulle
sedermera till granskning upptagas af Riddarhusutskott,
så snart det hunne att förordnasj
Den 3 Mars,
7
undantagandes hvad angicK. den i 2 §. af samma
berättelse gjorda hemställan örn framtida
utväg till tryckningen af Ridderskapets och
Adelns protocoll, nemligen att samma tryckning
måtte på Statsverkets bekostnad verkställas:
efter hvilken §:s uppläsning
Friherre af Wetterstedt, Gustaf, anmälte
sig att tala, och anförde, det han för sin del
funne så mycket mera anledning att tillstyr,
ka bifall å RiddarhusDirectionens gjorda hemställan
, som han hort klagan yttras deröfver,
att RiksdagsOrdnjngens föreskrift om utgifvande
af samtliga RiksStåndens Protocoll icke
blifvit till fullo verkställd, af den orsak,
att Grundlagen ej anvisat utvägar till kostnadernas
bestridande, och någon priyat icke kunde
åläggas att d samma bestrida. Till tryckningen
af Ridd r^kapets och Adelns Protocoll
för de förra Riksdagarna hade Ridderskapet
och Adeln åtagit sig en särskildt capitation, men
denna utväg hade i så måtto synts flera olämplig,
sorn denna afgift fallit många till
fast, hvilka, såsom i Riksdagsärender ej deltagande,
deri funnit mindre interesse På Grundlagens
föreskrift vore ovillkorlig och inga andra
utvägar till dess verkställighet syntes erbjuda
sig, funné Friherre af Wetterstedt rättast,
att, enligt hvad RiddarhusDirectionen
tillstyrkt, medlen till tryckningskostnaden
matte tagas af den summa, sora till Riksdagens
utgifter kommer att anslås. Då nu alla
till RiksStåndens Protocoll hörande acter, såsom
vid de tvenne sista Riksdagarna öfligt varit,
i ett Bihang särskildt komma att tryckas,
8
Den 3 Mart.
blefve RiksStåndens Protocoll ej sä vidlyftiga,
som de för 1809 och 18 o, då samma acter 4
gånger omtrycktes. Det vore derföre en möjlighet,
att de kunde utgifvas hastigt och arktals,
under det interesse! för sjelfva sakerna ännu
vore för handen; hvaraf så väl kännedomen
af sakerna skulle befordras, som Protokollens
afsättning lättas. Friherre af Wetierstedt
föreslog således, att jenne det Ridderskapet
och Adeln för sin del beslöte att kostnaden
för tryckningen af RiksStåndens Protocoll
skulle af de till allmänna Riksdagskostqader,
na till anslående medel bestridas, Ridderskap
pet och Adeln måtte inbjuda sina respectiva
MedStänder att deri instämma, samt att på
det dessa Protocoll hastigt och arktals, i den
män de hinna justeras , måtte kunna utgifvas,
RiksStånden måtte utse hvartdera en ledamot
för att genast om tryckningen föranstalta
; slutligen borde äfven till det blifvande
StatsUtskottet remitteras, dels att på behörigt
sätt bereda utvägarna till betalandet af de för
tryckningen genast behöfliga medel, dels att
afgifva sitt yttrande, huruvida, enär Grundlagen
tydligen anbefaller Protocollens tryckning,
men ingen anvisning på medlen deri finnes ,
någon ting gifvet, rörande en sådan anvisning,
nu kunde för tillkommande Riksdagar af Riksens
Högloft, Ständer stadgas.
Uppå härå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord proposition,
blefden afFiiherie af Wetterstedt gjorda hemställan
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Den 3 Mars.
9
Upplästes Adeliga JungfruStifts Directionens
Berättelse, af den 24 Februarii, angå.
ende Adeliga JungfruStifts-ärendernas förvaltning
sedan sist förflutna Riksdag, oqh skulle
densamma förblifva hvilande på bordet, intill
dess att RiddarhusUtskottet hunne förordnas ,
dä den till bemälte Utskott skulle förvisas.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln den 3
Mars 1815.
S. D. Beslöt Höglo?!. Ridderskapet och
Adeln att inbjuda sina respectiva MedStänder
till instämmande i det beslut, att tryckningen
af samtliga RiksStåndens Protocoll under innevarande
Riksdag, i likhet med det dertill hörande
Bihang, måtte af de till allmänna Riksdagskostnaderua
tili anslående medel bestridas.
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln ansett
vigtigt, att dessa Protocoll hastigt och arktals,
i den mån de hinna justeras, mätte utgifvas,
har äfven blifvit föreslaget och af Ridderskapet
och Adeln för dess del antaget, att en
Ledamot af hvart Stånd måtte utses att genast
om tryckningen föranstalta : hvarjemte
Ridderskapet och Adeln till det blifvande StatsUtskottet
remitterat, dels att på behörigt
sätt bereda utvägarna tili utbetalandet af de
för tryckningen genast behöfliga medel, dels
att gifva sitt yttrande, huruvida, enär Grundlagen
tydligen anbefaller Protocollens tryckning,
Den 3 Mars.
men ingen anvisning på medlen deruti finnes,
någon ting gifvet, rörande en sådan anvisn tig,
nu kund ■ för tillkommande Riksdagar af Riksens
Hög ofl Ständer stadgas; hvilket allt Hög-?
loff- Ridderskapet och Ad ln ville de resp -aiva
MedStånden vänligen communicera.Ut supra
-
Upplä tes tvänne Berättelser till Riksens
Ständer från deras till öfverseende af Stats- ,
Jfanco- och RiksgäldsVei ken valde Revisorer,
den ena af den 15 December, om den år r 3 t 3
verkställda granskning af StatsVerk ts räkenskaper,
den andra, af den 14 December, om
BancoVerkets befunna tillstånd vid 1813 års
revision; och beslöts, att dessa båda Berättelser
med de öfriga RiksStånden skulle coinmuniceras.
Vidare upplästes den af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den 16 April 18 to stadfä*
stade Stadga till ordnings vinnande vid dess
sammankomster.
Hans Exeeltence Herr Grefven och Landt»
Marskalken anmodade de af Ridderskapets och
Adelns Herrar Ledamöter, hvilka uti dep stora
Deputationen till Hans Maj-stät och det
Kongl. Huset önskade deltaga, att med det
första låta sig hos RiddarhusFiscalen anteckna,
och tillkännagaf han tillika, att samma Deputation
i morgon Lördag, den 4 Mars, kloc-?
Hen 3 Mars.
H
Jsan £2 på dagen komme att afgå, hvarföre
han anmpdar de af Riderskapets och Adelns
Ledamöter af bemälte Deputation att infinna
sig litet före nämnde tid, uti Secreta Utskottets
rum på Riddarhuset, der samlingen kommer
att ske
-
Äfvenledes tillkännagaf Herr LandtAIarskalken,
att såsom det vore honom bekant ,
att Hans Majit ämnade kalla Riksens Ständer
att sig Måndagen , den 6 Mars, till plenum
Plenorutn i RiksSalen församla, så skulle, enligt
Riddarhusordningens föreskrift, andra anteckningen,
äfven med 2:ne upprop, komma
att företagas dagen förut eller Söndagen den
5 Mars klockan 10 förmiddagen.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan en qvart till 2.
Lördagen elen 4 Mars,
Plenum klockan half 11 förmiddagen.
Fullföljdes läsningen af Riddarhusordningen-,
Företogs justering af gårdagens Protocoll^
men hvilken afbröts af en Deputation ifrån
det Hedervärda BondeStåndet, anförd af Riksdagsmannen
från Westerås Län Johan Magnni
12
Ben 4 Mars.
Wessinge hvilken å si 11 Stånds vägnar helsade
Ridderskapet och Adeln med följande Tal ;
Högvälborne Herr Grefve och LandtiMarskaik 1
Högvälborne Herrar Grefvar, Friherrar,
Riddersman och Adel !
BondeStåndet har uppdragit oss Deputerade,
att hos Eders Excellence och Höglofl.
Ridderskapet och Adeln framföra Ståndets första
vördnadslullaste helsning vid detta Urtima
Riksmöte, lörklara Ståndets hjerti i ga glädje öfver
Höglofl. Ridderskapets och Adelns lyckliga
ankomst och lyckönskan till enighet i ärorika
beslut.
Om i längre tider Svea Rikes Höglofl.
Ständer aldrig varit sammankallade, utan vid
bedröfliga händelser eller för att fylla Statsbehofverna,
blir detta Riksmöte så mycket
märkvärdigare i Sveriges annaler, som det blir
glädjens öfver nyligen vundna fördelar, bäst
kände af Höglofl. Ridderskapet och Adeln.
De större prof, som hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ljust framlyst af patriotisk
fäderneslandskänsla och ömhet för tryckta
undersåtare, i ett och samma Rike, skola
visserligen icke fördunkla sitt fortfarande välgörande
ljus genom någons afbrott ifrån alimänna
rösten, borttaga hindret för spridandet
af allmän välmåga, eller åtmindstone berglig utkomst
, urgamla rättigheter.
Den 4 Mars.
13
Det är Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
som genom de djupaste insigter och största
förmåga kan läsa glädjen, äfven inuti uslingens
låga koja, då han vid sin risbrasa ser
sina nakna och hungriga barn, vara färdiga
att försmägta.
Gudomliga Försyn ! Du som har magten
i dina händer , att stifta enighet eller tillåta
splitet RiksStånden emellan, afvärj för Din
mildhet skull det sednare, och låt den glädjesol,
som för Svea land uppglindrat på Din nåde-
himmel icke bortskymmas af någon tvedrägtsanda,
så skole vi och hemmavarande
snart lofsjunga Ditt välsignade namn.
I Höglofl. Ridderskapets och Adelns ynnestfulla
bevågenhet utbeder BondeStåndet
sig städse få vara inneslutet.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken besvarade detta Tal i följande ordalag
:
Det är alltid med ett nytt nöje och gammal
förtrolighet, som Ridderskapet och Adeln,
inom dessa murar, emottager det Hedervärda
BondeStåndet. ''Den vänliga helsning, J nu
till oss framburit, bär stämpeln af Förfadernes
urgamla dygder: vördnad för Konungen
och kärlek till Fosterlandet. Om dessa dygder
någon tid kunde hos Svenska Allmogen
förökas i styrka, så gifver den närvarande
rika anledningar dertill, i den mildaste Konungs
omsorger, och i den största Fljeltes be
-
i 4
Deri 4 Mari.
drifter, och Hans särskildta omvårdnad för Landets
vapenklädd! söner, sorn Honom åtföljt.
I erkänsla för dessa välgerningar skall Ridderskapet
och Adeln föregå sina MedStänder,
och i sin tillgifvenhet lör Edert Stånd skall
Ridderskapet och Adeln fortfara att vara ^
hvad det alltid varit. Jag anmodar Eder så1
d s att till Edia medbroder återföra denna
förklaring af vår oföränderliga aktning och
vår tillönskan till framgången af de ärender ,
som förestå.-
Sedan Deputationen på vanligt sätt blifvit
ut beledsagad, fortsattes till slut justeririgert
af Protocollet.
Ånmältes och emottogs en Deputation ifrån
det Väliofliga BorgarsStåndet, anlörd af
vice Talemannen, Riksdagsmannen från Stockholms
Stad, Rådmannen Landberga hvilken
sålunda tolkade sitt Stånds tänkesätt:
Högvälborne Herr Grefve, En’ af Rikets Herrar,
LandtMarskalk, Öfverståthållare, General,
Riddare och Commendeur af Kongl.
Maj;ts Orden, Riddare af Konung Carl
den Xfllts Orden!
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar,
Friherrar och samtlige Ledamöter af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln!
Om under det loppet af nära ett tredjedels
sede ej erbudit åt häfderna annat i Européns
Den 4 Mars.
15
märkvärdigheter, än våldsamma Statshvälfningar,
underkufvade folkslags lidanden, Rikens
fall och upplösning, det urgamla Sverige
deribland ej undgått att skakas Och pröfvas
af stormarna; men framställer sig icke
blott såsom räddadt på brant n af sin undergång,
utan omsider, efter att på Gtrmaniens
slätter ännu en gång halva satt mai lör eröfringslystnaden
, förstoradt till område och med
betryggade giänsor; med hvilka större förbindelser,
näst tacksamheten emot Försynen,
hafva Sv- nska Folkets Ombud någonsin blifvit
kallade att möta cn Konung sorn då faran
var som störst åtog sig Fäderneslandets
frälsning, och sedermera understödd i sina
landsfaderlig! omsorger af en älskad Sons, en
ädel Fur tes outtröttliga bemödande*, vid aftonen
af sin lefnad utiört och iullbordat detta
storverk och hvars vidare föremål nu är
att i samråd med trogna undersåtare deraf
bereda Rikets ytterligare förkofran.
Det är, under dessa betraktelser BorgareStåndet,
genom oss dess Deputerade, hafva
äran m d uttrycken af vördnad och tillgifvenhet
beledsaga första helsningen till det
RiksStånd, som i sednaste tider, lika-om fordom,
genom rådighet under farorna, lysande
krigsbedrifter och vishet i rådslagen förvärfvat
sig i Samhället en otvungen företrädesrätt,
af hvars efterdömen MedStänder skola
lifvas att genom en sann fosterlandskänsla
betrygga varaktigheten af d n grund, som
blifvit lagd till sällhet åt tvenne förenade Rf?
kens brödraförbund.
x 6 Den 4 Mars.
Med dessa tänkesätt Och innerligaste till*
önskan om snart och lyckligt fulländande af
de vigtiga ärender, som fordra Riksens Stan*
ders behandling, utbeder sig BorgareStåndet
Elders Excellences Herr Grefvens och Landt*
Marskalkens samt. Höglofl. Ridderskapets och
Adelns fortfarande ynnest, bevågenhet och
förtroende.
Detta Tal besvarades af Herr LandtMar*
skalken på följande sätt:
Ridderskapet och Adeln emoftager med
skyldig erkänsla det Högtärade BorgareStåndets
helsning. Då Ridderskapet och Adeln
med tillförsigt väntar att under Riks-mötets
lopp se utvecklade de tänkesätt af patriotism,
hvaraf BorgareStåndets Ombud nu
första uttrycken, och då Ridderskapet och A»
deln på sin sida äfven lifvas af den enstämmiga
grundsatts, att föredraga allmänt väl för
det enskildta, så lyckönskar sig Ridderskapet
och Adeln att i sina bemödanden för detta
stora ändamål finna den kraftiga medverkan,
som hos BorgareStåndet är att påräkna , och
som skall föröka Samhällets förbindelser med
detta Stånd.
Upplästes en del af de år 1813 till Stats-,
Banco- och RiksgäldsVerkens öfverseende församlade
Revisorers Berä telse till Riksens Höglofl.
Ständer, angående RiksgäldsContoirets förvaltning
-
Den 4 Mari»
Vältning och räkenskaper 5 hvarefter ankom
en Deputation ifrån det Högvördiga PrestStåndet,
under anförande af Biskopen öfver
Westerås Stift, m. m. Doctor Murray, hvilken
sålunda helsade Ridderskapet Och Adeln:
Högvälborne Herr Grefve och LandtMarskallsJ
Högloflige Ridderskap och Adel!
Aldrig har ett Folk samttianträdt under
gladare omständigheter och ljufvare utsigter
för kommande tider, än de, under hvilka Sveriges
Ständer nu blifvit kallade af en nådig
Konung.
Krossad är den träldom, hvarunder vår
verldsdel länge hade suckat. Försvunna äro
de moln, som skockade sig öfver vår egen
himmel, och hotade vårt fosterland med samma
olyckor, som öfvergått andra länder. Vunnen
är den förening, som sjelfva naturen syntes
påkalla emellan Nordens tvenne Bröd raRiken,
denna förening, sorni så många sekler
blifvit önskad , blifvit sökt» —
Välsignad vare den Konung, som af Försynen
tjarit uthorad till så stora och lysande
hvärf! Allas hjertan äger den Hjelten, genom
hvars klokhet och tapperhet Europa blifvit
hvad det nu är och Sveriges sjelfständighet
och ära återställd. Allas tacksamhet egnas deni,*
som under denna FursteS ledning beredt sig
ett odödligt namn.
Af Rikets Ständer väntas det nu, att stadga
de följder Och främja de sälla förhoppninRidd.
0, Ad. Prat. N:a j. 4:
i8
Ben 4 Mars.
gar, som vi af de sig tilldragna händelser håfve
för oss och efterkommande. Måtte efterkommande
ined sitt bifall och välsignelser kröna
våra bemödanden, våra företag!
För Eders Excellence och Högloflige Ridderskapet
och Adeln betygar PrestStåndet, genom
oss sina Utskickade, sin vördnad, sin
högaktning och sin tillgifvenhet, och utbeder
sig PrestStåndet att med Eders Excellences
ynnest och Höglofl. Ridderskapets och Adelns
förtroende och välvilja, så under nu blifvande
öfverläggningar , som alltid hugnas.
Häruppå svarade Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken, såsom föijer:
Den vänskapsfull helsning Högvördiga
PrestStåndet nu'framburit, emottages och besvaras
af Ridderskapet och Adeln med den
utmärkta aktning, som tillkommer det Riksstånd,
hvars heliga kallelse blef, att tolka
Religionens och Dygdens läror- Om tillämpningen
af dessa läror står i det närmaste
sammanhang med Staten, om de anvisa medborgaren
sina pligter, stärka kärleken för Öf*
verheten , upprätthålla vördnaden för Lagarna,
befrämja fosterlandskänslan och den allmänna
ordningen, så hafva de också alltid
vunnit en fördubblad styrka genom lärarens
efterdömen. Då jag ställt denna anmärkning
till det Högvördiga PrestStåndet, har jag med
detsamma sagt, hvad Konung och Fädernesland
hafva att lofva sig af de lärdomar, det
förkunnar, och af de tänkesätt, det ådagalagt.
Ben 4 Mars1.
19
Upplyst af de förra och görande rättvisa åt
de sednare, skall Ridderskapet och Adeln nitiskt
arbeta för de samma stora föremål, sorn
lifva det HögVÖrdiga Ståndet, hvars Ombud
behagade återföra så väl vår försäkran derom,
&om om vår fortfarande tillgifvenhet.
Anmältes och infördes på vanligt sätt ,
tvanne Kongl. Maj:ts CabinettsKammarherrar,
Herr Gustaf Modée och Friherre Friesendorff,
hvilka å Kongl. Majlts vägnar inviterade
Ridderskapet och Adeln att Måndagen den
6 Mars, klockan 5 till 11 förmiddagen, till
Riksdags - Predikans afhöfande, infinna sig i
Storkyrkan och derifrån i Hans Maj ts rum
uppträda för att vara Hans Maj't följaktige
till RiksSalen-, hvarjemte Hans Maj t behagade
bjuda 48 af Ridderskapet och Adelns Ledamöter
att samma dag spisa middag på det
Kongl. Slottet.
Hans Excellence Herr Grefven Och Landfs
Marskalken anmodade Herrar CabinettsKammarherrarne
att till Hans Maj t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad jemte
försäkrad om efterkommande af Dess Nå«»
diga befallningar.
Häruppå uppropades de 48 Ledamöter,
som under H. Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalkens anförande, jemte Ledamöter
af de Öfriga respectiva Stånden, skulle uppvakta
H. Maj.t samt det öfriga K. Huset,
20
Ben 4 Morr:
Fortsattes till slut läsningen af Herrar
Revisorers Berättelse angående RiksgäldcContoirets
förvaltning och Räkenskaper; och be*
slöt Ridderskapet och Adeln att densamma
med de öfriga respectiva Stånden skulle cornmuniceras.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan 12.
Måndagen den 6 Mars.
Plenum kl. io förmiddagen.
RiddarhnsSecreterartn anmälte, det hanjern»
te RiddarhusFiscalen förliden gårdag fullgjort
den dem genom RiddarbiisOrdningen ålagde
pligt att fördela det närvarande antalet af
Ridderskapets och Adelns Ledamöter uppå
50 Bänkafdelningar, elter den i Riddarhusordningen
föreskrifna princip, att så länge
möjligt är bibehålla ett Fka antal för hvarje
afdelning, och att, der sådant ej låter sig göra
, uppföra en person mer på de sednare afdelningarna.
I anledning häraf, och då de nu
antecknades antal utgjorde 477, hade de första2
3 Bänkafdelningarne erhållit 9 personer,och
de öfrige 27 erhållit ic. Till tjenst för Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter, som
Ben 6 Mavs.
21
kunde vilja lära känna de medbroder, med hvilka
gemensamt de borde rösta till Bänkman,
hade RiddarhusSecreteraren genast förlidne
gårdags afton till allmänna Klubben aflemnat
ett exemplar af denna Bänkfördelnig, och ett
särskildt exemplar vore upprättadt, för att i
morgon vid Bänkmans-Valet tjena till rättesnöre.
Justerades Protocollet för den 4 Mars.
Uppå yttrad förmodan af Grefve Liljen'',
crantz, jjohan Wilhelm, att Ridderskapet och.
Adeln säkerligen skulle önska höra de Tal,
med hvilka Grefve Mörner, AIdolph Göran, såsom
Ordförande för Ridderskapets och Adelns
Deputation förlidne gårdag helsat de Öfriga
RiksStånden, samt deruppå följd anmodan af
Herr Grefven och LandtMarskalken ,J uppläste
Grefve Mörner dessa Tal, så lydande:
Tiil Högvördiga PrestStåndet.
”Då Ridderskapet och Adeln nu kommer
att besvara det Högvördiga PrestStåndets första
helsning vid detta Riksmöte, är det med
liflig tillfredsställelse vid åtankan af det framfarna
och med förtröstansfulla utsigter för
framtiden, som Ridderskapet och Adeln med
sina MedStänder delar minnet af öfvervunna,
svårigheter och förenar sig uti önskningarna
för stadgandet af Fäderneslandets framtida sällhet
och välgång. Det är Regeringens vishet
22
Den 6 Man,
och Försynens beskydd, hvilken under denna
sista tidpunkt så mägtigt hägnat Svenska Kolket,
sorn denna sakernas utgång bör tiLJskrifvas,
och då Ridderskapet och Adeln åt dem
egnat ali sin vördnad och tacksamhet, är det
under förlitande ännu på samma ledning och
samma beskydd, sorn Ridderskapet och Adeln
skall så mycket mer bemöda sig att vara båda
delarna värdig, som sednare tiders hän.lelser
bort lifligare inskärpa öfvertygelse!!, att
framgång och lycka icke blifva varaktiga ,
utan i mon sorn man vet att förtjena dem.
Ridder-kapet och Adeln hoppas, att Svea Folk,
i så mångå afseenden under denna tidrymd
mera gynnadt än andra folkslag, skall v ta
inse och b gagna den ställning, hvarigenom
def blifvit isiåudsatt att nu iner än någonsin
kunna bereda sina egna öden, och Ridderskaper
och Adeln gör sig förvissad, att sann fosterlandskänsla
och verklig upplysning skola
förskaffa varaktiga invärtes fördelar och hos
andra folkslag grundad högaktning. Det är
i ofv-iren stämme!se med detta tänkesätt, som
Ridderskapet och Adeln ber det Högvördiga
Pr st älånd t emottaga försäkran om Riddrrskapet$
och Adelns högaktning och tdlgifvenhet.
Ti 11 Vällofliga BorgareStåndet:
Vid b svarandet af den helsning Ridderskåpet
och Ade'n från det Vällofl- BorgareStåndet
nyss lått emottaga, är det tor Riddcrskapet
och Adeln outsägligen glädjefullt
att veta, det frågan nu blott angår, att stad»
Den 6 Ahrs.
23
ga och fullkomna Fäderneslandets sällhet, och
att minnet af öfverståndna faror och svårigheter
endast bör tjena att upplifva vördnadens
och tacksamhetens känslor emot den Försyn,
som skyddat Svea Folk , emot den Konung
och den Furste, hvars vishet och lyckliga bemödanden
så väl begagnat alla medel och tillfällen
för att bereda Fäderneslandets välgång
och sjelfständighet.
För det Stånd, som utaf den allmänna
gkakningen merändels har den första känning,
har det icke kunnat blifva obemärkt, att om
äfven öfvergången ifrån ett tvunget och onaturligt
handelstillstånd till en friare och ordentligare
gemenskap med andra Folkslag icke
varit utan sina olägenheter, hafva Fäderneslandets
öden likväl varit vida lyckligare än
de flesta öfrigaNationers, och med skäl lärer det
kunna sägas, att intet af Europas folk med
mindre uppoffting vunnit mera verkliga fördelar.
Föremålet för våra bemödanden måste
nu blifva att rätt begagna det inre sjelfbestånd
vi vunnit- Ridderskapet och Adeln
skall med samma oegennyttiga fosterlandskänsla,
som hittills varit driffjädern för dess
företag, häruti gå sina MedStänder till mötes,
Och Ridderskapet och Adeln är öfvertygad,
att under en så lycklig täflan skola de gemensamt
hinna målet. Ridderskapet och Adeln
önskar dem härtill lycka, och ber det
Vällofl. BorgareStåndet vara försäkradt om
Ridderskapets och Adelns upprigtiga högaktning
och tillgifvenhet.
Den 6 Mars'.
Till Hedervärda BondeStåndet:
När uppå detta ruin Ridderskapet och AdL“ln
sista gången till det Hedervärda BondeStåndet
frambar sin afskedshelsning, var det
nied önskningar för det tillkommande, med
förlitande uppå den Furstes egenskaper och
förmåga , sorn vi då nyss lärt känna, som vi vågade
hoppas, att Sverige, under en stor Mans
ledning , skulle visa sig värdigt sin räddning
och kunna förvärfva sitt sjelfbestånd. Ingen
af oss kunde likväl dölja för sig, att oberäkneliga
svårigheter dessförinnan återstodo att
öfvervinna, att sjelfva bemödandet att blifva
hvad vi voro skulle fordra stora uppoffringar.
Så mycket lifligare är nu den fägnad ,
hvarmed vi kunne se tillbaka på det framfarna,
hvarmed vi kunne fråga oss hvad vi
då voro och hvad vi nu äro.
De äro icke
allenast uppfyllda, de förhoppningar vi vågade
uppfatta, de äro äfven öfverträffade,
och Sverige har igenomgått den fruktansvärda
tidpunkt, som skakade hela Europa, ej
allenast med mindre förluster än andra folkslag,
men har äfven slutligen skördat ökade
fördelar. Det är denna undransvärda sakernas
ledning, icke mindre märkvärdig än de
förvånande hvälfningar, hvilka under samma
tid förelupit, som i det den första uppmärksamheten
och erkänslan vid den Konungs faderliga
omsorger och den Furstes lyckliga bemödanden,
som äran af utgången med så mycket
skäl bör tillskrifvas, med detsamma ingjuter
vördnadens och tacksamhetens beundran
för den Försyn, sorn ifrån Henrik den
Den 6 Mars.
Fjerdes fädernesland, kallade en sådan Man,
för att fullborda Sveriges räddning och Europas
befrielse.
Det återstår oss nu att under erkännande
af de välgerningar vi njutit, visa oss dem värdiga
och att med klokhet veta att försäkra
oss om de lördelar vi vunnit. Det fordras dertill
att rätt bedomina deras beskaffenhet och
vår ställning, det fordras dertill att noggrannt
påminna oss, att om det är modet och skickligheten
, som förvärfva, är det endast genom
vishet och måtta i viljan, som man kan
bevara det som blifvit vunnet.
Ridderskapet och Adeln skall anse sig
lycklig att i dessa bemödanden kunna med
sina MedStänder instämma , och det är under
fortfarande af sådana tänkesätt, som Ridderskapet
och Adeln försäkrar det Hedervärda
BondeStåndet om sin vänskap och högaktning.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken betygade för Grefve Mörner Ridderskapets
och Adelns tacksägelse, och önskade
att dessa Tal måtte till Protocollet aflemnas.
Herr LandtMarskalken tiilkännagaf, att Riksens
Ständers till granskning af Stats-, Banco-
och RiksgäldsVerken år 1813 församlade
Revisorers Berättelser om de under Kongl. CornmerceCollegii
disposition stående Fonders förvaltning
, nu komme att uppläsas.
Grefve Monier', Adolph Göran, utbad sig
få tillkännagifva, att en del af de i dessa Be
-
c6
Den 6 Mars.
rättelser förekommande anmärkningar blifvit
hos Kongl. Maj:t föredragna samt till förklaring
communicerade med vederbörande Embetsverk,
hvilka hade upplyst, att somliga af
dem blifvit af misstag föranledda; och hade
Kongl. Maj:t i nåder befallt, att förklaringarne
skulle meddelas StatsUtskottet, hvilket således
komme i belägenhet att sjelft deröfver
fatta ett omdöme och de nödiga upplysningar
Riksens Ständer meddela.
Härefter upplästes Revisorernes Berättelse
, om den under Kongl. CommerceCoUegii
förvaltning stälda Manufactur DiscontFonden,
hvilken skulle med de öfriga respectiva RiksStånden
communiceras,
Uppropades de 48 Ledamöter af Ridderskåpet
och Adeln, som sig anmält att denna
dag begagna Kongl, Maj:ts nådiga bjudning
att spisa på Slottet.
Efter ankomsten af de e:ne Härolder, som
enligt ceremonialet borde vandra framför Ridderskapet
och Adeln , afgeck Hans Excdlence
Hr Grefven och LandtMarskalken samt Ridderekapet
och Adeln klockan 11 till Storkyrkan,
hvarest Riksdagspredikan afhördes. Härefter
begaf sig Ridderskapet och Adeln ti*i Slottet
Och åtföljde Konungen till Riks-sclen, hvarest
Hans Maj:t, genom ett Tal, i nådt r helsade
Riksens Ständer, samt lät genom HofCantzle*
Den 6 Mars,
27
ren uppläsa Dess Berättelse af denna dag om
hvad sig i Styrelsen tilldragit sedan sista Riksdag,
af hvilken Berättelse äfvenväl ett exemplar
till hvarje RiksStånd öfverlemnades
Höglofh
Ridderskapet och Adeln skilldes
åt vid utgången från Riks salen klockan 4.
Tisdagen den 7 Mars.
plenum klockan 10 förmiddagen.
Justerades Protocollet för den 6 Mars.
Hans Ehcellmce Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke, enär Ridderskapet
och Adeln på Riks-salen hade hört sig
föreläsas Kongl. Maj ts Berättelse till Riksens
Ständer, angående hvad sedan sista Riksdag
uti Rikets Styrelse förefallit, det vore öfverflödigt
att nu densamma uppläsa, tilläggande,
att om Ridderskapet och Adeln det önskade
, kunde den vara i RiddarhusCantzliet
att tillgå
Ridderskapet
och Adeln biföll detta Hr
LandtMarskalkens förslag.
Upplästes de till granskning af Stats-, Banco
och RiksgäldsVerken valde Revisorers Berat*
28
Den i Mars.
telse till Riksens Ständer, af den 14 Decemb.
1813, om de under Kongl. CommerceCollegii
disposition stående Manufactur-, Spinnhus*
och allmänna Arbetshus-fonder samt Eskilstuna
Fristadsmedel } hvilken berättelse med de öfriga
respectiva Stånden skulle communiceras.
Grefve Mörner, Carl Stellan, anmälte sig
och yttrade: Sedan Ridderskapet och Adeln
till detta Riksmöte nu blifvit organiseradt,
tager jag mig friheten ödmjukligen hemställa,
om icke vi, innan våra Riksdagsmannaöfverläggningar
vidare förekomma, böra an.
se såsom vår första och ovilkoriiga pligt, atfc
hos Hans Maj t Konungen och Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen, genom en stor Deputation,
hembära vår underdåniga tacksägelse för
alla de visa och välgörande steg, hvilka, under
det sednaste kriget, blifvit tagna till Fäderneslandets
räddning och befästande af dess
sjelfständighet.
Jag tror mig ej behöfva vidlyftigare uttrycka
mig öfver detta ämne; edra hjertan,
mine Herrar, känna alla lika lifligt sin tillgifvenhet
och sina förbindelser emot den Öfverhet,
genom hvars lika så milda som kraftfulla
styrelse vi nu mera kunne räkna oss för
®n af de lyckligaste nationer i Europa.
Herr von Schultzenheim, David, uppläste
följande: Vi håfve nu med en undersåtlig
Den 7 Mars.
29
tillfredsställelse afhört Kongl Maj ts nådigst
aflåtna Berättelse till Rikets vid detta urtima
möte församlade Ständer. Vi igenkänne deruti
fulleligen vår Nådiga Konungs fadershjerta
och ömma vård om Riket samt dess
styrkas förökning. Den tiden är, Gudi ära,
förbi, då Konung, så väl som Ständer, behöfde,
å ena sidan sätta sig i värn emot olagliga
försök, att minska den verkställande
Magtens kraft, och å andra sidan, att afvärja
det enväldiga förtrycket.
Då Riket ej längesedan, genom Styrelsens
oförsigtighet och sjeltrådighet, var nära
att ömstörtas, hade_ vi ännu en lycklig tillflykt
till en ädel Ättling af ett vördadt Ko»
nungahus, hvilkens rättvisa och egenskap, atfc
med förstånd styra Riksrodret, vi förut under
en flerårig FörmynöareRegering erfarit.
En vis Försyn har ock upplyst oss, att uppsöka
och enhälligt välja en Furste, i ädelmod,
i vishet och manlighet utan all like,
till Thronföljare , till Rådgifvare, och till en
värdig Son åt vår hulde Landsfader. Allt
har efter önskan lyckats- En fullkomlig enigbet
och den ömmaste förtrolighet är rådande
inom vårt vördade och älskade Konungahus,
och ett oupplösligt band är knutet emellan
Örverheten och Folket. Vår käre patriotiske
Konung är genom sin välgörenhet
mer oinskränkt åtlydd, än den enväldigaste
Beherrskare, och Han har lyckligen väckt en
gemensam patriotisk anda och öfverensstämmelse
hos ett förut ofta söndradt Folk.
30 Den 7 Mars'.
Trenne Finska och tvenne Pommerska härfärder
hafva för detta, dels minskat gamla
Fosterbygdens område, dels skuldsatt Riket
och försämrat Penningens rätta värde, dels
förödt Foikstocken och nedsatt Rikets anseen»
de ibland andra Stater.
En dag är öfver Svenska horizonten upp»
klarnad. — Tillåten, mine Herrar, att en 83-  årig man ibland Eder får offentligen, med
hjertats fullhet, yttra siri glädje, att ändteligen
hafva hunnit belefva den tidpunkt, då
Sverige och dess inbyggare åter blifvit upp*
lyfte till sin fordna ära iblai d Folken. Konungens
och Thronföljarens vidtfrägdade mannamod
och ståndaktighet i besluten hafva
haft den stora verkan, att det nära förglömda
Svea påkailades till biträde af andra Magter,
i ändamål att stäcka framfarten af en Inkräktare,
hvilken i Europa sträfvade efter ett allmänt
öfvervälde.
Under en stor och dyrkad Anförare hafva,
på hinsidan Österbafvet, väre krigsmän,
i förening med andra Rikens Härar, vunnit
en stor krigsära, och berömligen bidragit att
befria en hel verldsdel ifrån ett mångårigt
öfvervåld.
Förutan all Svensk krigsgärd, är ett och
ett halft års fälttåg på främmande botten utfördtj
och detta har blifvit möjligt genom eri
stor Nations, för eget och andra Staters sjelfbestånd,
gjorda uppoffringar. Ett stort erkän
-
Den 7 Mars.
samhetsbevis för Sveriges krigsbiträde utgör
de krigande Magternes garantie eller borgen
för hela den Scandinaviska Halföns, det är
Sveriges och Norriges, evärdeliga förening.
Om Svenska Regeringen först nödgades visa,
huru Norriges intagande genom Härsmagt fullkomnas
kunde, så ansågs likväl snart en aktningsvärd
Nations godvilliga begifvande, till
framtida samdrägt, och en varaktig broderlags
stiftelse med det Svenska Folket, för vida
förmånligare Och värdigare. Detta gemensamma
Nationalförbund är nu genom en laglig
helgd fastställdt; och med det samma är, efter
allt menskligt förutseende, ett oöfvervinneligt
Riks-samfund i Norden danade. Det kan
för oss icke vara okändt, af hvem, och huru
denna länge önskade, och utöfver förra
tiders förhoppning nu fullkomnade händelse
blifvit beredd. De tvenne förenade, begge
fria, men villigt lagbundna och lika troget
laglydiga Folkslagen böra derföre erkänna
sig och sina efterkommande denna tidens
visa Styrelse evigt förbundna. Ingen ärestod
kan värdigt beteckna detta storverk, eller rätteligen
tolka vår erkänsla och vår oförfalskade
undersåtliga tillgifvenhet. Den enda tacksamhetsgärd,
som vi nu, med den varmaste
känsla, kunne till Hans Maj t Konungen och
till Hans Kongl. Höghet KronPrinsen frambära,
är en underdånig TacksägelseAdress för
alla Deras stora välgerningar till Sveriges och
Norriges Folk och Land} och anhåller jag
ödmjukast om Hans Excellences, Herr Grefvens
och LandtMarskalkens Proposition å en
ui
32
Den 7 Mart.
sådan Tacksägelseset, ssmt att, vid Höglofl.
Ridderskapets och Adelns förväntade bifall,
en Deputation om Beslutet med det första må
till Rikets respectiva MedStänder afgå.
Friherre Cederström, Rudolph:
Jag vågar afbryta Höglofl. Ridderskapets
och Adelns öfverläggning öfver det främsta
föremålet för hvarje Svensk mans tacksamhet
Och ehuru det ämne, jag har att framställa,
återkallar obehagliga minnen, tror jag dock,
att både saken och tillfället fordrar, att uppmärksamheten
ju förr dess heldre dervid fästes.
Ridderkapets och Adelns ölverläggning
har till föremål, att bestämma det sätt, de
uttryck, hvarmed Riksens Ständer önska att
till Thronen frambära Svenska Folkets lifliga,
vördnadsfulla tacksamhet för så väl Konungens
som Hans Kongl. Höghet Kronprinsens,
af Försynen med lysande framgång krönta bemödanden
under sist förflutne tider. Rikets säkerhet
bevarad, dess vapenära ökad, dess framtida
öden stadgade genom föreningen med
Norrige, sådana äro detta tidlopps evigt beståndande
minnesmärken.
Hvilken af oss,
mine Herrar, skulle hafva förmodat, att just
denna epok blifvit vald till rigtande af förmätna,
fast magtlösa anfall mot rättigheter,
grundlagde af Riksens Ständers enstämmiga
beslut, styrkta af Nationens ej mindre enstämmiga
bifal 1, bekräftade af oryggliga grundlagar,
och ytterligare förvärfvare af valgerjiingar,
segrar och ära? Detta har likväl ny.
Den 7 Mari.
33
ligen inträffat. Man har hört omtalas e-n sort
protestation af f. d. Konungen, s®m nied åberopande
af sin afsägelse, och på den grund,
att han ej ägt rätt att frånsäga sin son dess
förmenta anspråk, söker göra detta i en framtid
gällande; likasom Riksens Ständers förutseende
vishet icke hade åtnöjt sig att blote
mottaga denna afsagelseskrift; men (så lyda
orden i RiksActen af den lo Maj 1809); ingalunda
ansett den för deras åtgärd nödvändig!
Man har derjemte kunskap om en Artikel,
som ÖfverPostAmtet i Carlsruhe, på högre
befallning detta är uttrycket
låtit
i flera utländska tidningar införa , och hvars
innehåll äfven har afseende på samma sjelf*
gjorda anspråk; likasom det någonsin kunde
tillkomma en främmande Regering att rösta i
ett fritt, och sjelfständigt folks vigtigastc inhemska
angelägenhet. Vare likväl långt ifrån
mig, att åt dessa obetydande tilltag låna etl
större vigt, än de förtjena; jag vet, att de ej
kunna urarta till något slags verklighet, att
vårt Konungahus, vårt Regeringssätt, våra
Lagar, i allt fall, förblifva hvad de äro; att
ingen bekräftelse behöfves på det heliga bandet,
som med vår Monark och Dess Efterträdare
oss förenar; med ett ord, atti politiskt
afseende, alldeles inga vigtigare mått och steg
af så ringa orsaker kunna föranledas. Men
gifves det ej en annan synpunkt, än den politiska,
hvarutur detta ärende kan skärskådas,
och fordrar det ej, åtminstone i moraliskt hänseende
någon åtgärd? Ehuru vanmägtigt, has
Ridd. 0, Ad, Prot. N:o $. 6,
34
Den 7 Man.
likväl försöket varit rigtadt emot vår Konungs
höghet, emot Dess Thronarfvinges personliga
rätt, emot Dess Kronas värdighet, emot Dess
Folks sjelfständighet och heder. Det är tillåtet
att le åt omogna tilltag; men man är
skyldig att afvärja ett offentligt förolämpande.
Denna händelse kan ej annat än i minnet
återföra, att f. d. Konungen, dess Gemål och
Barn, af Riket njuta ett ansenligt underhåll.
Med ledsnad, jag erkänner det, nödgas man vidröra
ett ämne, som hvar och en helst önskade
undvika, af naturlig skonsamhet, äfven med
förtjenta missöden. Då detta inträffade, visade
sig Nationen ädemodig; den skall aldrig
upphöra att vara det. Men sjelfva ädelmodet
måste någon gång hafva en gräns, och denna
bör af rättvisan utstakas- Hvilka äro i närvarande
sak hennes fordringar, eller åtminstone,
hvilka böra de i fortsatta lika omständigheter
blifva? Sådana äro de frågor, hvilkas
besvarande tillhör Höglofl. Ridderskapet
och Adeln i samråd med våra MedStänder;
och som jag förslagsvis har innefattat i följande
tre propositioner, dem jag anhåller att
Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
ompröfvande behagade framställa.
Jag föreslår:
l:o Att uti den TacksägelseAdress, som
Riksens Ständer lära till Konungen och Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen, genom en stor
Deputation, öfverlemna, må inflyta ett förkla
-
Den 7 Mars,
35
rande af den synnerliga ovilja och förtrytelse,
hvarmed Riksens Ständer erfarit de i ofvanberörde
afseenden gjorda, tilltagsna och sårande,
fastän magtlösa försök , hvilka aldrig ägt och
aldrig kunna äga annan påföljd, än att lemna
Svenska Folket och dess Ombud ännu ett
tillfälle att högtidligen ådagalägga så väl deras
undersåtliga, trogna och tacksamma tänkesätt
för Hans Majestäts och Hans Kongl.
Höghets Personer, såsom ock deras oryggliga
tillgifvenhet för Rikets af dem sjelfva stiftade
och besvurna Fundamentallagar, samt deribland
nominelt RiksActen af den to Maj 1809
och Successionsordningen af den 26 Sept. 18 to
0:0
Att Riksens Ständer hos Kongl. Majestät
i underdånighet anhålla , det Hans Majestät,
efter inhämtade upplysningar om authenticiteten
af ofvanberörde handlingar, täcktes
på tjenligt och allvarsamt sätt låta föra personerna
af fordna Konungahuset till minnes ,
att det beslut, i grund hvaraf de njuta sina
pensioner och inkomster från Sverige, innehåller
deras förbindelse att med stillhet och
utan minsta försök af motverkan anse sakernas
lagligen stadgade ordning i detta Rike ;
och att hvad redan händt svårligen kunde annorlunda
anses , än som contractets brytande
å deras sida, hvilket förr eller senare måste
följas af detsammas upphörande älven å Svenska
Regeringens sida: att Kongl. Maj:t derjemte
täcktes hos Badenska Hofvet yrka en
nöjaktig förklaring öfver hvad å detsammas
åtgärd synes hafva berott, samt en offentlig
•36
Den 7 Mars.
försäkran, att dylika tillbud ej mera förnyas:
Ankommande på Kongl. Maj:ts eget bepröfvande
att, under afvaktan af svar, provisoriskt
låta innehålla med alla utbetalningar af förutnämnde
rentor och underhållsmedel, så framt
det skulle nödigt synas; och slutligen, att om
ett tillfredsställande svar, jemte lämplig garantie
för vederbörandes framtida förhållande,
alldeles uteblef, ali utbetalning af berörde
medel borde med Riksens Ständers samtycke
förklaras vara för nu och alltid upphörd.
3:0 Att i händelse Höglofl. Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla de 2:ne föregående
punkterna, detta beslut må genast och
på vanligt sätt de 3:ne öfriga RiksStånden
meddelas.
Friherre Mannerheim, Lars August, yttrade
sig vara öfvertygad, det ingen af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter funnes, som
ej med liflig känsla instämde i den af Grefve
Mörner gjorda motion, angående en Tacksägel*
seAdress till Hans Majtt och till Hans Kongl;
Höghet KronPrinsen; men då denna TacksägelseAdress
borde författas i ordalag värdiga
Riksens Ständer och lämpade efter ämnets
storhet och vigt, ansåge Friherre Mannerheim
tjenligast , att åt det blifvande ExpeditionsUtskottet
skulle uppdragas att en sådan TacksägelseAdress
uppsätta och till justering hos
Riksens Ständer insända.
Hans Ex c ellene e Herr Grefven och LandtMarskalk
en gjorde proposition till bilall å den
Den 7 Mars.
37
gjorda motionen, angående en TacksägelseAdress
till Hans Maj:t Konungen och H. Kongl.
Höghet KronPrinsen, så väl som att denna Adress
borde af ExpeditionsUtskottet uppsättas.
Bifölls.
Friherre Boije, Eric johansson, uppläste
följande:
Jag har med liflig rörelse deltagit i H.
Excellences Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns
beslut, att på det mest högtidliga sätt till
Konungen och Kronprinsen framföra vår underdåniga
vördnad och tacksamhet för den
upplysta och oförskräckta Statslära, som väpnade
oss emot verldsförtrycket och beredde
vår förening med Norrige
och för det hjeltemod
den mensklighet, hvarmed denna
ärorika strid utfördes. Men, mine Herrar!
om vår glädje öfver händelser, som stadgat
Rikets sjelfständighet och anseende, äfven
kunde ådagaläggas igenom någon inrättning
af ostridig allmän nytta, så skulle våra höge
välgörare utan tvifvel äfven anse den såsom
ett vedermäle af vår underdåniga erkänsla;
ty , J veten det , mine Herrar, Fäderneslandets
styrka och välmåga äro vår älskade Konungs
och Kronprins enda syftemål.
LandtbruksAcademien, hvaröfver KronPrinsen
behagat åtaga sig en närmare styrelse,
ger vårt Landtbruk ett anseende, ett samband,
en undervisning och en uppmuntran,
38
Den 7 Mars.
som snart skulle föra denna vår Modernäring
till fullkomlighet, om Landtbrukarens idoghet
och omtanka ej vore återhållna af den
högre renta han nu nödgas erlägga för erforderligt
arbetslörlag. De fleste odlingar och
förbättringar af alla slag, som i Landtbrukets
nu varande belägenhet äro att göra, bjuda ej
högre afkastning än 4 å 5 procent. De skola
då troligen ej företagas, så länge förlagsrentan
är 6 procent , och kanske derutöfver.
En inrättning, sorn nedsatte denna renta, skulle
uppmuntra Landtbrukaren till nya bemödanden,
skulle derigenom frambringa en större
varumängd, öka vår mälmåga, och gifgifva
en ny tillfredsställelse till Landtbruks.
Acad miens Höga Styresman, till hvilken vi
halve så oändligt stora förbindelser. Jag vågar
dertöre ödmjukligen föreslå, att LandtbruksAcademien
må förses med nödiga medel
till imättande af en LandtbruksDiscopt, hvarest
Landtbrukaren kunde emot säkerhet och
4 procents renta erhålla förlag till sådana hushållsföretag,
som Academien eller dess utsedde
DiscontStyrelse, efter att hafva inhämtat
underrättelser ifrån vederbörande HushållsSällskaps
Förvaltningsutskott, ansåg nyttiga.
Att en sådan fond för det närvarande ej kan
samlas igenom enskildtes tillskott, hvilka skulle
tagas ifrån näringar, som väl behöfva dem,
inser jag nog; men sedan Riksens Ständers
Bank uppburit 4 års afbetalningar på dess
1809 gjorda försträckningar till Krigsskuldens
betalande, så torde den nu vara i den lyckliga
författning, att äfven kunna lemna Landt
-
Den 1 Mars.
39
bruket ett understöd, som Bruksrörelsen och
Slöjderna länge åtnjutit — ett understöd, som
medelst sin förmånliga verkan på Varuproductionen
och följaktligen på Handelsvågen,
stärker Bankens egen credit.
Om mina
tankar i detta ämne vinna Eder Excellences
och Höglofl. Riddeiskapets och Adelns upplysta
bifall, så torde de få meddelas våra respectiva
MedStänder, och det blifvande BancoUtskottet
anmodas att ju förr ju heldre deröfver
afgifva sitt yttrande.
Begärdes på bordet.
Hans Excelience Herr Grefven och LandtMarskalken
proponerade bifall till de tvenne
af Friherre Cederström föreslagna punkter, och
att de tvenne första måtte uti den blifvande
Tacksägelseadressen älven intagas}
Härtill ropades ett allmänt
Ja>
och ansåg Ridderskapet och Adeln detta beslut
böra med de öfriga respectiva Stånden
genom en Deputation genast communiceras.
Under det ProtocollsUtdrag härom uppsattes,
uppläste Herr af Forselles, Carl Otto,
ett Dictamen , innehållande förslag till förändringar
uti NationalRepresentationen
Åtskiliige
hördes begära detta Dictamen
på bordet; men Friherre Mannerheim, Lars
Angust, uppläste 81. §. af RegeringsFormen ,
40
Den 7 Mars.
hvaruti stadgas: Att fråga om förändringar i
Rikets Grundlagar ej må i Ståndens Plena väcKas,
utan böra anmälas hos Riksens Ständers
vid hvarje Riksdag valde ConstitutionsUtskott j
i anledning hvaraf han yttrade sig anse , att
det af Herr Forselles upplästa Diet amen ej kunde
af Ridderskapet och Adeln upptagas, utan
ägde Författaren, om honom sä godt syntes,
att dermed vända sig omedelbart till ConstitutjonsUtskottet.
Ridderskapet och Adeln hördes erkänna
rigtigheten af denna anmärkning, och Herr
LandtMarskalken,förklarade, det Herr of For•
selles ägde att återtaga sitt Dictamen, varande
honom förbehållet att dermed vända sig till
ConstitutionslJtskottet.
Justerades följande :
Utdrag af Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Protocoll den 7 Mars 1815.
S. D. Beslöt Ridderskapet och Adeln inbjuda
sina respectiva MedStänder att genom
en stor Deputation till Kongl. Maj.t och Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen i underdånighet
frambära Riksens Ständers tacksägelse för alla
de visa anstalter, som sedan sistförflutna Riksmöte
blifvit vidtagne, så i afseende på det
utförda kriget, som på Konungariket Norriges
förenande under Hans Maj:ts spira.
Äfvenväl har Ridderskapet och Adeln
för sin del fattat det beslut, som uti följande
tvenne punkter innefattas.
Den 7 Mars.
41
T.o Att uti den Adress, som i förenämnde
ändamål skulle komma att i underdånighet
öfverlemnas, äfven måtte inflyta ett för.
klarande af den synnerliga ovilja och förtrytelse,
hvarmed Ridderskapet och Adeln erfarit
de uti utländska papper Iramstälda tilltags11a,
sårande, fast magtiösa försök, art göra f.
d. Konungens och dess Efterkommandes förmenta
anspråk i en framtid gällande: försök,
hvilka aldrig ägt och aldrig kunna äga annan
påföljd, än att lemna Svenska Folket och dess
Ombud ännu ett tillfälle att högtidligen ådagalägga
såväl deras undersåtliga, trogna och
tacksamma tänkesätt för Hans Maj.ts och Hans
Kongl. Höghets personer, såsom ock deras oryggliga
tillgifvenhet för Rikets af dem sjelfva
stiftade och besvurna Fundamental.lagar,
samt deribland nominalt RiksActen af d< n 10
Maj 18O9 och Successionsordningen af den 26
Sept. lSxo,
2:0 Att Riksens Ständer hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, att Hans Kongl. Maj:t
efter inhämtade upplysningar om authenticiteten
af ofvanberörde Handlingar täcktes på
tjenligt och allvarsamt sätt låta föra personerna
af fordna Konungahuset till minnes, att
det beslut, i grund hvaraf de njuta sina pensioner
och inkomster ifrån Sverige, innehåller
deras förbindelse att med stillhet och utan
mindsta försök af motverkan anse sakernas
stadgade ordning i detta Rike; och att hvad
redan händt, svårligen kunde annorlunda anses,
än som Contractcts brytande å deras sida,
42
Den 7 Mars.
hvilket förr eller senare måste följas af detsammas
upphörande äfven å Svenska Regeringens
sida: att Kongl. Maj:t derjemte täcktes
hos Badenska Hofvet yrka en nöjaktig förklaring
öfver hvad å detsammas åtgärd synes
hafva berott, samt en offentlig försäkran, att
dylika tillbud ej mera förnyas: ankommande
på Kongl. Maj:ts eget bepröfvande att, under
afvaktan af svar, provisoriskt låta innehålla
med alla utbetalningar af förutnämnde rentor
och underhållsmedel, så framt det skulle nödigt
synas: och slutligen, att om ett tillfredsställande
svar, jemte lämplig garantie för vederbörandes
framtida förhållande alldeles uteblef,
all utbetalning af berörde medel borde
med Riksens Ständers samtycke förklaras vara
för nu och alltid upphörd.
Slutligen beslöts, att denna Adress, såsom
för Riksens Ständer gemensam, skulle af
det tillkommande ExpeditionsUtskottet författas
och Riksens ^tänder till justering underkastas.
Ut supra.
Anmältes och infördes en Deputation från
det Hedervärda BondeStåndet, anförd af Riksdagsmannen
från Gefleborgs Län ffohan Olsson
Longberg, hvilken uppläste ett ProtocollsUtdrag
af denna dag, innehållande BondeStåndets
inbjudning till sina MedStänder att instämma
i det beslut, att Riksens Ständer hos
Hans Maj:t i underdånighet måtte bönfalla,
att Storhertigliga Badenska Hofvet måtte för.
Den 1 Mars. 43
mås till en tydlig declaration om sina afsigter,
i anledning af hvad i utländska tidningsblad
varit förmält angående t. d Prins Gustaf,
och att i händelse förklaringen ej funnes
nöjaktig, Kongl. Majit täcktes i Nåder med
sequester belägga ej allenast all den arfsrätt,
som kan tillfalla f. d. Prins Gustaf eker Högstsalig
Hennes Majit EnkeDrottningen , utan ock
den pension, som honom hittills af Riket varit
tilldelad
Derjemte
anmälte Ordföranden, att BondeStåndet
förenade sig i en TacksägelseAdress
af enahanda beskaffenhet med den, som hos
Ridderskapet och Adeln denna dag blifvit på
Gretve Mörners motion besluten.
Sedan Deputationen blifvit utbeledsagad,
uppropades och afgick, under anförande af Friherre
Cederström , Rudolph , Ridderskapets och
Adelns Deputation, som skulle medföra de uti
ofvan justerade ProtocollsUtdrag innefattade
beslut.
I afseende på det val till Bänkman, som
härefter skulle företagas, upplästes 43, 44» 45
och 46 §. §. af RiddarhusOrdningen, innefattande
stadganden om val och voteringar.
Härefter ankom en Deputation från det
Högvördiga PrestStåndet, anförd af Biskoppen
öfyer Linköpings Stift, Herr Doctor von Rosenstein
, som anmälte, det PrestStåndet fattat
4*
Den 7 Mars,
lika beslut med dem, sorn Ridderskapet och
Adeln genom sin Deputation framfört.
Sedan Ridderskapets och Adelns Deputa»
tion återkommit, företogs Bänkmansvalet, hvarunder
anmältes och emottogs en Deputation
från det Väilofliga BorgareStåndet , anförd af
vice Talmannen Herr Lagman Landberg, som
tillkännagaf sitt Stånds instämmande i de tvenne
besiut, som redan af de trenne öfriga Stånden
blifvit fattade.
Med Bänkmansvalet fortfors sedemera, och
då detsamma klockan half fyra vardt slutadt3
befunnos följande Ridderskapets och Adelns
Herrar Ledamöter vara dertill utvalde:
N:o i-N.'o 35. Grefve Gyldenstolpe, Carl.
2. .  46.
Piper , Carl.
3.
86. Hamilton, Gast. Wathier.
4.
109.
Mörner af Tuna, Full*
mägtig Friherre aj
Wetterstedt, Gustaf.
5.
117.
von Stedingk, Curt, Ex»
cellence.
6.
16.Friherre Kurck, Knut.
7.
59.
Rålamb, Claes.
§.
79. _ Sjöblad, Pehr.
9.
161.  , von Höpken, Nils.
10. 2ii.
Cederström, Bror.
11.
253.
deGeer till Leufstad ,
Carl.
Den 7 Mart, 45
N;oi2. N:o 277.
Mannerheim, Lars Aug,
Fock , Pehr Adolph.
Adlerbeth, Gudmund.
Nauckhoff, 0)oh. Henr.
-pctrre , Bengt Erland.
Boije af Gennäs, Fullmäg*
tig Friherre Boije, Ludv.
Falkenberg tili Bålby ,
Melker.
Silfversvärd, Adam.
Zelow , Christer.
Fahnehjelm , Pehr.
Pålman, Otto Fredric.
Uffvenclou, Fullmägtig
Friherre Raijalin, Salomon
Mauritz,
von Gröninger, Fullmäg*
tig Herr Reutersköld,
Adam.
Lagerhjelm , Pehr.
Queckfeldt. Fullmägtig
Flerr Bergenstråle, Joh.
27.
2132.
af Klercker, Carl Ulric.
28-
987.
Åkerhjelm , Conrad.
1093.
Silfverschiöld, Nils.
1245. de la Grange, Göran.
ö..
1288-
Iserhjelm, Carl of ohan.
32.
1481. — König, Georg.
33.
1508. — Tham, Wolrath.
34.
1560.
Celsing, Fullmägtig Herr
Iserhjelm, Henr, Wilh.
35. 1612.
Grundelstjerna, Julius.
36.
1682.
Ehrenstam, Samuel.
37. ,  1760.
Reutercrona , Carl.
IS. —
3°4-
—
H- —
329-
—
15» —
343*
—
16. —
7. Herr
17. —
17-
—
18. —
105.
—
19. __
184-
—
20.
272-
—
21.
406.
—
22.
5°i.
—
23- —
610.
—•
24. —•
742.
—
25- —
792.
—
26.
979-
—
29.
30.
31
4$
Den 7 Mart.
N.'0 38- N'0 1798. Brunerona, Nite.
39-
1 1 1
1867.
Stenfelt. Fullmägtig Herr
von Schantz, Ivar Fredr.
Gabriel.
40.
1960.
Montgomerie, Fabian.
4i.
_
»983.
«
Heykensköld , Dettlof.
42.
2o©6.
Sandels , Benjamin.
43*
.
2043.
-
Ihre, Albrecht.
44.
2071.
- _
af Pettersens, Herman.
45-
2097.
von Franken , August.
46.
—
2152.
- -
af Uhr , Carl.
47.
2IÖI.
-p ,
af Zellén , fohan.
48-
.
2191.
Edelcreutz , Daniel.
49.
-
2205.
Battram, Herman.
50.
2233.
Eckorn , Pehr Adolph.
Onsdagen den 8 Mars,
Plenum klockan 12 på dagen.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken föreslog, i anledning af fleres yttrade
önskan, att det måtte tillåtas dem af Ridderskapet
och Adeln, hvilkas platser voro mera
aflägsne, och hvilka derigenom mindre väl
- kunds höra och höras, att så vidt rummet medgålve
flytta sig på de närmare bänkarna, såsom
vid de tvenne sista Riksdagarna i Orebro
äfven varit öfligt.
Den 8 Mars.
47
Då Friherre Mannerheim, Lars August, här«
vid anmärkte, det RiddarhusOrdningen föreskrefve,
att hvar och en skulle tala ifrån sin
egen bänk, och han ansåge af vigt, att allt
hvad genom Lag vore stadgadt, med noggrannhet
iakttoges, öfverenskom Ridderskapet och
Adeln, att det väl skulle vara hvar och en tillåtet,
om dertill vore rum, att flytta sig närmare,
för att höra hvad som förehades, men
att så ofta någon Ledamot hade något att anföra,
borde sådant ske från den honom enligt
bänklistan tillhöriga plats.
Justerades Protocollet för den 7 Mars.
Öppnades Herrar Bänkmännens lista till
val af Electorer, och befunnos följande Herrar
hafva blifvit dertill utsedde:
N:o 1. Grefve Brahe , Magnus, En af Rikets Herrar
, m. m.
35.
Gyldenstolpe , Carl Eduard, Kam
marherre.
46. — Piper, Carl C., CapitaineLieutenant.
49.
Frölich, David H. , Öfverste.
108. — Ruuth, Eric , En af Rikets Her
rar
, m. m.
116.
Ankarswärd , Michael, General
Lieutenant
, m. m.
120. — Lilliencrantz, Wilhelm, Landsh:d:g.
N:o 16. Friherre Mirck, Knut, Kammarherre
4S
Den 8 Maru
H:o 59, Friherre Rålamb, Claes, Förste Hofstallmästare.
62* —. Monier af Morlanda, //arn.
/7zrj-, ÖfversteLieutenant.
257.
Klingspor, Fredric, HofMar
skalk.
211. — Cederström, Bror, General
Major.
304.
Forfc, P. , Förste Hof
Marskalk.
338-
Tersmeden, Fredrpresident.
N:o 50x. Herr Pålman, O. Fr , Major.
51g.
Trafwenfelt , Carl, Professor.
6,6.
Lilljehök till Gällared, Fullmäg
tig
Herr Lagerheim, O., Kammarjunkare.
742. —- r. Qröninger , Full magt i g Herr
Rentersköld, /fä., Major.
1659.  - Swedenstjerna,Er. Th., Directeur.
j947.
Odencrantz, y/„ G., Major.
2043.
Ihre, Albr., CantzliRåd.
2161.
af Zellén, Joli., Landshöfding.
2/8S-
af Klinteberg,IVilh., Landshöfding.
2193.
Åkerstein, Harald, Öfverste.
2204. — Gahn af Colquhoun, Carl. P., Ge*
neralMajor.
Herr Landt Mar skoth en anmodade de nu valde
Eiectorer att innan nästa plenum utse Ledamöter
uti Riddarhus och FxpeditionsUt
skotten,
hvarefter Ledamötejne i de öfriga
uti Grundlagarna föreskrifna Utskott kunde
efter lägligheten utväljas; tilläggandes dock
Herr
Den 8 Mars.
49
Herr LandtMarskalken , uppå derom af Friherre
Mannerheim gjord erinran, att Ledamöterne
i alla ofvanberÖrde Utskott borde vara
utredde, innan åtta dagar efter Riksdagens
öppnande , det vill säga , till nästkommande
Måndag.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
det Hans Excelience Herr Grefve Brahe ,
såsom af sjukdom förhindrad att genast i Electorernes
val af UtskottsLedamöter deltaga,
hade anmält, det han ansåge sig af samma
skäl nödsakad att afsäga sig detta smickrande
förtroende 3 men erinrade, att en sådan afsägelse
vore genom RiddarhusOrdningens 26 §.
vägrad, innan första valet är verksteldt till
Ledamöter i de Utskott, hvilka i RegeringsFormens
53* och RiksdagsOrdningens 28. §. §.
Stadgade äro.
Upplästes de år 1 S r 3 till Stats- , BancOOch
RiksgäldsVerkens öfverseende församlade
Revisorers Berättelse, af den 14 Decemb. 1813,
till Riksens Höglofl. Ständer, angående Kongl,
allmänna MagazinsDirections förvaltning för år
1810; och beslöts att densamma med de öfriga
respectiva Stånden skulle communiceras.
Upplästes tvenne ProtocollsUtdrag af den
4 Mars, det ena fråt^ det Vallöf!. BorgareStåndet,
det andra från det Hedervärda BondeRidd,
0, Åd. Prot. N:o 7. 8.
Ståndet, innefattande hufvudsakligen instämmande
i Ridderskapets och Adelns beslut rörande
Protocollstryckningen j tillkännagifvandes
derjemte BorgareStåndet , att detsamma
till detta ärendes besörjande utsett sin Secreterare,
BergsRådet C. AL. Robsahm, samt BondeStåndet,
att det i samma ändamål utsett en
sin Ledamot, Riksdagsmannen från Gefleborgs
Län ,Johan Olsson Längberg; hvarjemte BorgareStåndet
särskilt hade tillåtit sig anse lämpligast,
att ExpeditionsUtskottet finge sig uppdraget
att nu, likasom vid de tvenne sist förflutna
Råksdagar, med tryckningen af Bihanget
till RiksStåndens Protocoll taga befattning.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham, utbad
sig att i anledning af de nu upplästa ProtocollsUtdrag
få göra några anmärkningar. BondeStåndet
hade i det närmaste ingått i Ridderskapets
och Adelns förslag, och i sammanhang
dermed utsett en sin Ledamot att föranstalta
om Protocollstryckningen. BorgareStåndet
hade uppdragit detta bestyr åt sin Secreterare:
PrestStåndets beslut i detta afseende
vore ännu icke kändt. Enda ändamålet med
Ridderskapets och Adelns beslut, att hvart
Stånd skulle utvälja en Ledamot till tryckningens
besörjande, hade varit, att enär det
förestode er redogörelse för de kostnader dertill,
som af Riksdagsmedlen kommer att bestås,
desse Ledamöter efter samråd gemensamt
skulle uppgöra och afsluta alla till utgifvandet
hörande contracter. Nämnandet af en sådan
person ansåge Herr Silfverstolpe nu med
Den g Mars.
51
det första böra af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln förrättas, helst han visste, att Borgareståndets
Ombud redan gått i någon författning
om tryckningen af bemälte Stånds Protocoll,
och att, då Ridderskapets och Adelns
alltid blifva vidlyftigare, det vore högst nödigt
att om deras tryckning snart föranstalta,
om de ej alldeles skulle förlora ögonblickets
intresse, och möjligheten af att StatsCassans
ersättning genom försäljningen minskas. Om
Ridderskapet och Adeln nu skulle täckas utse
en Ledamot, åt hvilken detta ärende uppdroges,
anhöll äfven Herr Silfverstolpe, att när underrättelse
derom de öfriga Stånden meddelades,
det tillika måtte förklaras, att Ridderskapet
och Adeln af ofvananförde grunder önskade
, det dessa de respective Ståndens utsedde
Ombud måtte gemensamt uppgöra Contracterna
och noga tillse, att prisen på papper,
tryck m. m. iemnkades så nära möjligt
vore till likhet. Hvad BorgareStåndet yttrat
om Bihangets tryckning, att den af ExpeditionsUtskottet
borde bestridas, tillstyrkte Herr
Silfverstolpe till alla delar, och utbad sig å allt
detta Hans Excellences Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition.
^ Med proposition till bifall å hvad Herr
Silfverstolpe nu framställt, föreslog Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken, att
Ridderskapet och Adéln genast måtte behaga
gå i författning om utseende af en Ledamot,
som i afseende på tryckningen af RiksdagsProtocollerna
ägde att samråda med de af de
52
Dea 8 Mars.
öfriga respective Stånden i samma ändamål
utsedde personer.
Bifölls.
Friherre af Wetier stedt, Gustaf, yttrade
sTg, det han ansäge af Ridderskapet och Adeln
sjelfve bero på hvad sätt de behagade utse
denna Ledamot, antingen genom allmänt val,
eller genom Herrar Electorerna, elier genom
bifall till ett i detta afseende af Herr LandtMarskalken
framstäldt försla,g, Icke någon
vinst, utan tvärtom endast besvär, kunde af
en sådan befattning uppkomma. Det enda,
som alltså här kunde komma i fråga, vöre, att
finna en person, som genöm vana vid dylika
befattningar ägde dertill erforderlig kännedom:
och ville Friherre aj Wetterstedt för sin
del föreslå, att Rector Sil/verstclpe, som både
sjelf utgifvit många arbeten och varit innehafvare
af ett Tryckeri, kunde, i händelse af
omedelbar utnämning, och om han behagade
sådant sig åtaga, blifva den Ledamot, som af
Ridderskapet och Adeln till denna befattning
utsågs.
Uppå Herr LandtMarskalkens proposition,
om icke Ridderskapet och Adeln hälst skulle
önska genast och utan val utse den person ,
som med anstalterna till tryckningen ägde att
taga befattning, blef detta förtroendeuppdraget
åt Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham, som
detsamma emottog.
Härefter uppsattes och justerades om detta
ärende följande :
Den 8 Mars.
53
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloft
Ridderskapet och Adeln den 8
Mars 1815-
S. D. I anledning af Ridderskapets och
Adelns förut fattade beslut, att utse en Ledamot
att besörja tryckningen af Ridderskapets
och Adelns Protocoll under innevarande Riksdag,
uppdrogs detta ärende åt Ståndets Ledamot
, Rectoren G. A. Silfverstolpe; och dä afsigten
med förslaget, att hvart Stånd skulle
på sådant sätt verkställa sina Protocolls tryckning,
vant den, att, till befordrande af minsta
möjliga kostnad för Staten, de sålunda utsedde
Ledamöter, genom samråd med hvarandra,
skulle draga försorg om någon jemnhet i
trycknings- och papperspris, samt andra omkostnader,
har Ridderskapet och Adeln tillika
förklarat sin önskan , att de till detta ärende
hörande accord af ofta berörde utsedde Ombud
gemensamt måtte afslutas. Derjemte instämde
Ridderskapet och Adeln i det af Borgareståndet
tillagde beslut, att tryckningen
af Bihanget till RiksStåndens Protocoll skulle
besörjas af Riksens Ständers Expeditionsutskott.
Om hvilket allt de öfriga respective
Stånden skulle vänligen underrättas- Ut supra.
Uppå begäran af Grefve Liljencrantz, ffo,
han Wilhelm, att Herr Grefven och LandtMarskalken
måtte behaga för Ridderskapet och
Adeln uppläsa de af Hans Excellence hållna
54
Den 8 Mari.
Tal på RiksSalen och såsom Ordförande för
stora Deputationen, lofvade Herr LandtMarskalken,
att han skulle dessa Tal till näst inträffande
Plenum medföra.
Upplästes Riksens Ständers JustitiaeOmbudsmans
EmbetsBerättelse till Riksens Ständer,
af den 27 nasti. Februari, hvilken, jemte dithörande
Bilagor, blef, enligt 35. §. Riksdags-.
Ordningen, remitterad till det blifvande Lagutskottet
Ridderskapet
och Adeln åtskilldes klockan
half 2.
In fidem protocolli
A- G. Silver stolpe,
Thorsclagen den 9 Mars.
Plenum klockan i på dagen.
Uppbrötos Herrar Electorernas Listor till
val af Ledamöter uti Riddarhus- samt ExpeditionsUtskotten
, och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde:
I Riddarhus ■ Utskottet.
N-'0 8. Herr Grefve Oxenstjerna, Joh. Gabi’,,
En af Rikets Herrar.
—- 51. Herr Grefve Posse, Clas Fr-, Öf
versteLieutenant.
— loo. Herr Grefve Stackelberg , Reinhold}
Öfverste.
Den 9 Mars.
55
No 246. Herr Friherre Manderström, Ludv.,
Kammarherre.
13. Herr Nott och Dag, Fullmägtig Herr
Bergenstråle, Claes Gabr , Capitaine.
313. Herr Drakenberg , Fullmägtig Herr
von Troil, Lat s, CantzbRåd.
__ 408. Herr Dankvardt Liljeström, Jacob
Malcom, Capitaine.
— 473* Herr Coijet, Carl, GeneralAdjutant.
j347. Herr Stjernstolpe, Jon. Magn., Pro
tocollsSecreterare.
1612, Herr Grundelstjerna, Julius, Kongl.
Secreterare.
1877. Herr Carleson, C. Fr., Assessor.
1925. Herr Ehrengranath, Carl, Öfverste.
1 Expeditions * Utskottet.
N:o 254. Herr Friherre Lagerbjelke, Gustaf,
f. d. StatsRåd
.
— 771. Herr Stahrenflyckt, Fullmägtig Herr
Stråle, n. v. ProtocollsSecreterare.
. J593- Herr Voltemat, Fullmägtig Herr Iserhjelm,
Henr. Wilh. vice President.
Hans Ex c ellene e Herr Grefven och LandtMarskalken
anmodade RiddarhusUtskottet att
som i morgon Fredag, den io Mars, sammanträda
till anteckning af de Ridderskapets och
Adelns Ledamöter, hvilka sedan andra anteckningen
till Riksdagen anländt.
Uppå gjord proposition af Herr LandtMarskalken,
beslöt Ridderskäpet och Adeln,
56
Den 9 Mars,
att Herrar Electorcr nästa Lördag skulle sammanträda
, till utseende a t Ledamöter uti de
återstående Utskott,
Herr Adler heim, Pehr , hade ingi fvit ett
så lydande :
Ödmjukt Memorial.
Frånvarande vid början af sista Plenum ,
hvilket jag trodde blott hafva afseende uppå
Bankmäns- och Electors val, blef jag utaf flera
värda Ledamöter af detta RiksStånd förekommen
uti den anmälan om underdåniga
Tacksägelse Adresser till Hans Kongl. Majt
Konungen och Hans Kongl. Höghet KronPrin.
sen, hvilka äfven jag hade ämnat få den äran
framställa.
Nu, sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln
beslutit dessa underdåniga TacksägelseAdresser,
torde ödmjukast tillätas mig få äran
anhålla, att uti den underdåniga TacksägelseAdressi
n till Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
mätte få inflyta Ridderskapets och Adelns
djupaste underdåniga tacksamhet och erkänsla
för den utmärktaste omvårdnad äfven för Landets
Pärn af Beväringsmanskapet, hvilkas fruktan
att blifva behandlade som det olyckliga
Landtvärnet alldeles försvunnit igenom den
ömhet och faderliga omsorg, hvarmed Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen dem vid alla tillfällen
har täckts omfatta.
Remitterades till ExpeditionsUlskotlet.
Den 9 Mars, 57
Upplästes Riksens Ständers till deltagande
uti ÖtverRevision af KrigsRäkenskaperna
utsedde Deputerades Berättelse till Riksens
Ständer, af den 25 Februari, rörande 1808
och 18C9 årens KrigsRedogörelse och Revisions-verk.
Herr Lan dt Mar skalken tillkännagaf sig vara
underrättad, det en dylik Berättelse äfven blifvit
de öfriga respéetive Stånden tillställd, och
behöfde således ej denna med dem communiceras;
tilläggandes att härmed följt sju häften,
innehållande bemälte Deputerades Protocoll,
hvilka Ridderskapet och Adeln förmodligen
funne för vidlyftiga för att in pleno
uppläsas, utan kunde de, jemte Berättelsen, i
RiddarhusCantzliet till läsning vara att tillgå.
Häruti instämde Ridderskapet och Adeln.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från det
Högvördiga PrestStåndet, af den 7 Mars, innefattande
instämmande i det af Ridderskapet
och Adeln fattade beslut om Protocolls-tryckningen,
i så måtto, att Ståndet åt det blifvande
StatsUtskotiet velat uppdraga att till Riksens
Ständer inkomma med utlåtande, rörande
trycknings kostnadens bestridande och något
bestämdt stadgande härom för framtiden ,
äfvensom angående tryckningen af det till
RiksStåndens Protocoll hörande Bihang.
Upplästes tvenne ProtocollsUtdrag af den
7 Mars, det ena från Borgare-, det andra från
58
Den 9 Mars.
BondeStåndet, angående TacksägelseAdtessen
till Kongl. Majestät.
H err af Forselles, Carl Ollo, yttrade sig:
Såsom medlem af detta Stånd, måste alltid
mina handlingar, som sådan, vara underkastade
ett vigtigt inflytande från Ridderskapets
och Adelns enhälligt yttrade tänkesätt
— Derföre — långt ifrån att oroa mig öfver .
bör jag vara fullkomligen tillfredsställd med
.— att under den 7 dennes hafva haft äran
uppläsa ett Dictamen innehållande åtskilliga
strödda tankar öfver NationalRepresentationen.
Ridderskapets och Adelns omisskänneliga
Dom uti detta ämne blef mig härigenom tillräckligen
bekant
Och utom full öfverty
gelse
öfver densamma, hade jag otvifvelaktigt,
föga tillfredsställd med förmodadt afslag af
ConstitutionsUtskottet, att sig häröfver med
Riksens Höglofl. Ständer communicera; i stöd
af RegeringsFormens 84 §., låtit genom trycket
allmänneligen kungöra, så väl Utskottets
yttrande, sorn törhända en mera detaillerad
relation å minsida, öfver ifrågavarande ämne*
Detta är nu till alla delar förekommet;
och min afsigt kan aldrig blifva den att
handla rakt emot hvad jag vet vara Höglofl.
Den 10 Mars. 59
Ridderskapets och Adelns öfverensstämmande
tänkesätt. —.
Justerades Protocollet för den 8 Mars.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilh
des klockan en qvart till 3.
Fredagen den 10 Mars,
Plenum klockan 1 på dagen.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att RiddarhusUtskottet
anmält, det Grefvarne Carl ffohan Adlercreutz
och Baltzar Bogislaus von Platen fullgjort alla
till introductions vinnande såsom Grefvar nödiga
prasstanda; och hemställde Herr LandtMarskalken
i följe deraf, om ej Ridderskapet och
Adeln behagade dem nu introduction å Riddarhuset
bevilja, åt den förre under N:o 125,
Och åt den sednare under N:o 126 ibland
Grefvarne.
Bifölls,
Justerades Protocollet för den 9 Mars,
hvarvid , i anledning af hvad Herr af Forselles
anfort,
6o
Den io Mars.
Kerr Påhlman, Otto Fredrik, yttrade: Då
utaf nu uppläste yttrande jag icke kan förstå
annat, än att Herr af Forselles’s mening är att
säga, det Ridderskapet och Adeln ogillat eller
med missnöje ansett dea af honom lör några
dagar sedan här framställda motion om
förändring i Representationen, finner jag mig
föranlåten till den anmärkning, att He.r af
Forselles- äfven häruti gjert ett stort misstag.
Att vid uppläsandet af sitt Memorial på ett
omisskänneligt sätt hafva erfarit RiddersKapets
och Adelns tänkesätt i detta vigtiga ämne, är
ett lika falskt påstående; ty då Ridderskapet
och Adeln genom iakttagande af det handlindgssätt
Grundlagen föreskriiver icke varit i
tillfälle att deröfver yttra sig , har hvarken
Ståndets bifall eller missnöje kunnat inhämtas,
och lärer allt å Herr af Forselles vara lika så
okunnig om Ridderskapets och Adelns tänkesätt
öfver hans så kallade strödda tankar om
Representationen, som hvar och en annan. Af
denna upplästa framställning, antingen Herr
af Forselles dermed åsyftar att göra någon ursägt
eller en reservation, kan emellertid den
sorn läser våra Protocoll, utan att hafva varit
närvarande, lätt förvillas om rätta samnianhar.
get. Detta anser jag också vara enda
skälet att icke lemna den alldeles obemärkt,
och hvarlöre jag utbeder mig få erinra, att
den dom Herr af Forselles omtalar såsom af
Ridderskapet och Adeln fälld, är ingen ting
hvarken mer eller mindre, än fortfarande att
efterlefva den Grundlag, sorn äfven stadgar på
hvad sätt ändringar i densamma kunna göras.
Den 10 Mars.
61
Grefve Lilliencrantz , .Johan Wilhelm , som
sig i detta afseende äfven anmält, tillkännagaf
sig vara förekommen af Herr Påhlman uti
den anmärkning, att Ridderskapet och Adeln
yttrat hvarken något gillande eller ogillande
af Herr af Forselles,s förslag, och ville derföre
ej med något vidare utlåtande trötta Ridderskåpet
och Adeln.
Herr Landt. Mar sk olken hemställde, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade vara betänkte
på att utse de tvenne Ledamöter, hvilke
, enligt 47- §. af Riksdagsordningen, äga
att i Talemans-conferencerna deltaga; och då
Ridderskapet och Adeln uppdrog ät Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
att desamma utse, anmodade han Friherre
Mannerheim, Lars Angust, samt Herr PåkU
man, Otto Fredrik, att å Ridderskapets och Adelns
vägnar i ofvannämnde conferencer deltaga.
Härefter uppläste Herr LandtMarskalken
det Tal , sorn han vid Riksdagens öppnande
hade hållit till Hans Kongl. Maj:t, så lydande:
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Vid detta första offentliga tillfälle under
närvarande Riksmöte skyndar inför Eders Kongl.
Majestäts Thron Ridderskapet och Adeln att
frambära sin första offentliga gärd af undersåtliga
tänkesätt
och lycklig finner sig i
62
Den io Murs.
dag Dess tolk, som kan låta tidens stora händelser
och den enkla sanningen tala i sitt ställe.
Stora händelser och blida öden hafva uppfyllt
Eders Kongl. Majestäts sednaste regeringstid,
liksom de uppfyllt våra hjertan med
Vördnadens och tacksamhetens innerliga rörelser.
Knappt såg hon sig af Eders Kongl.
Majestäts hand återhållen i sitt fall, den gamla
älskade Fosterjorden, knappt bärgad med
styckade krafter och ett halft lif, förrän nya
Stormar uppväxte och hotade med ny undergång:
den kolossala Magt, som lekte med Europas
frihet och blod, sträckte för andra gången
sin omstörtande krigsyra mot Norden :
så oberäkneliga, som dess verkningar, så tvetydigt
syntes räddningens hopp:
en Prins,
Segerns mästare, fattade händelserna med sitt
mägtiga snille, öfvertänkte, beslöt och verkställde:
— Sverige, som någongång förut erfarit,
hur en stor Man är förträffligen afpas»
sad för en olycklig tid, deltog i frälsningens
ära: — några månader framflöto, och den vapenmägtige
flydde och föll, krossad under
tyngden af de Nationer han trampat: snart
andades Europa ny frihet:
redan hvilar
Sverige, tryggadt och sjelfständigt, med sitt
upplifvade krigsrykte och ögat vändt på sin
återvunna Hjelte
och sist hördes på sjelf
va
detta rum GrannRikets Sändebud, som i
frivilligt offer af sin trohet och sin Krona erkände
ännu ett slag af segerkonst
Ädelmodets.
Så omskapades Europas utseende och
Nordens, nästan fortare, än man ens anade
möjligheten deraf.
Den io Mars.
63
Det är i glansen af dessa bedrifter, omgifven
af ärans och ålderdomens myndighet,
stödd af en Sons mägtiga arm, och trygg i
hoppet på en Sonsons lefvande dygder, sora
Eders Kongl. Majestät å nyo behagat kalla sitt
Folk till en allmän rådplägning. Mera smickrande
och mera betydningsfull var aldrig anledningen
dertill, än i närvarande stund, som
skall sammanfoga vilkoren för tvärrne aktningsvärda
Nationers förening, den naturen beslutit,
Gustaf Ericson och två Carlar åsyftat,
men Hjelten och Statsmannen först i
vår tid mägtade tillvägabringa.
Efter halft
annat
sekels pröfvotid af förluster och omskakningar,
har Försynen förbehållit Sverige,
under Eders Kongl. Majestäts Regering, att se
vinsten gjord af en ny Krona, Scandinaviens
sambatid varaktigt, förlorade krafter upprättade
och lugnets hopp återfördt
Dä, inom
trygga stränder och med bortlagda vapen,
Svenske män njuta sina närvarande öden
och glädjas i utsigten för de tillkommande,
så täckes Eders Kongl. Majestät vara öfvertygad,
att känslan af deras förbindelser till
tacksamhet är lika stor med känslan af deras
lycka- Bland dessa tacksamhetens förbindelser,
har vår tillgifvenhet icke heller underlåtit
erinra sig Eders Kongl. Majestäts omsorger
för Rikets inre tillstånd: omsorger, som
den politiska ställningens omväxlande skick
och tidehvarfvets lösa lynne icke bidragit att
lätta. Vare oss således tillåtet, att inför Eders
Kongl. Majestäts Thron hembära vår djupa
undersåtliga erkänsla för Eders Kongl. Ma
-
64
Dm to Mars.
jestäts välgerningar af Landets allmänna vård,
Rättvisans jemna skipande, mildhetens bevis
för den som henne åkallat, och ömherens för
den nödlidande; och vare oss tillåtet tro, att
Eders Kongl. Maj:t täckes anse dessa tänkesätt
rena och oförställda, sådana de gifvas af
män, som från sina förfäder ärft kärleken till
honung och Fosterland , och som förakta
smickrets språk och flärdens.
Allernådigste Konung!
Då vi nyss hörde Eders Majestäts Nådiga
uppmaning att gå Dess höga alstgter för allmänt
väl till mötes med det förtroende, Eders
Kongl. Majestät har »ätt att af oss vänta, hvad
hörde vi annat, än de föreskrifter, våra hjertan
och vår medborgerliga pligt oss längesedan
gifvit? Ölvertygadt, att ett Folk är lyckligt
och starkt i samma mån, det slutar sig
närmare till en rättvis och manlig Regering,
skail Ridderskapet och Adeln i detta lall låta
sina gerningar bevittna sin öfvertygelse.
Vår ära skall vara, att på Nordens fredliga
halfö kunna bidraga till en tid af sällhet för
våra efterkommande, som våra fäder icke mägtat
bereda åt oss- — Vår ära skall vara, att
med oföränderlig tillgifvenhet vaka kring en
Thron, som visdomen och tapperheten återställt
till gammal aktning; och måtte emedlertid,
genom dessa bemödand n, Föremålet för
den allmänna kärleken finna stunderna af
sin nedgående dag förljufvade och lugna.
Högloft.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan half 2.
Lördagen den II Mars.
rienum klockan 12 på dagen,
justerades Protocollet för den 10 Mars.
Hans Éxcellence Herr Grefven och LandtMarskalken
föredrog till justering det ifrån ExpeditionsUtskottet
inkomna Förslag till den bec
slutna TacksägelseAdressen till Hans Majestät
Konungen och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
jemte en dervid fogad Riksens Ständers
särskildta expedition, innehållande deras
beslut, angående mått och steg i afseende på
f. d. Konungen och dess efterkommande.
Friherre Lagerbjelke, Gustaf, utbad sig, så-"
som Ordförande i ExpeditionsUtskottet, få,
före justeringen, anmäla, att dels ett förut antaget
bruk, dels den omständigheten, att Rik-'
sens Ständers Remiss endast omtalade en gemensam
adress, till så väl Hans Majestät konungen
, som Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
, hade fästat ExpeditionsUtskottet vidden
tanke, att samma adress, endast mutatis mutandis
i afseende på titlarna, kunde till bäg
Ridd,
0. Ad. Prof. N:o 9. 10.
66
Den 11 Mars.
ge de Höga Kongl. Personerna användas. Äfven
ville han för Ridderskapet och Adeln anmärka,
att, då Riksens Ständers fattade beslut
rörande de mått och steg Riksens Ständer funnit
nödiga att vidtaga, i afseende på f. d- Konungen
och hans afkomlingar, ej synts vara
af natur att, till sina detailer, lämpligen intagas
i en Tacksägelse Adress, hade sådant föranledt
den särskildta och i TacksägelseAdressen
åberopade expedition, hvilken, jemte Adressen,
blifvit af Herr LandtMarskalken
anmält.
Derefter upplästes Förslaget till TacksägélseAdressen,
hvilken, med ett enhälligt Ja,
gillades.
Friherre Lagerbjelke yttrade derpå, att
Expeditionsutskott, vid författandet af den
underdåniga skrifvelse, sorn i Adressen vore
åberopad och nu skulle komma att justeras ,
funnit Riksens Ständers beslut väl hufvudsakligen
öfverensstämmande , men ock i åtskilliga
uttryck af deras gemensamma mening uti
Ståndens ProtocollsUtdrag skiljaktigt. Dervid
ägde likväl den anmärkning rum, att Ridderskapets
och Adelns och BorgareStåndets beslut
vore lika, då deremot de bägge andra
Ståndens innefattade några, äfven sinsemellan
skiljaktiga ordalag, så att dessa bägge Stånd,
på visst sätt, hade yttrat tvänne särskildta meningar.
Enär således Ståndens beslut hade befunnits
i åsyftningen alldeles sammanstämmande,
enär i afseende på uttrycken en plurali.
tet genom tvänne röster upptäcktes, och de
Den 11 Mars.
6?
tvänne något skiljaktiga Ståndens nyttjade ordalag
ej befunnos rubba den hufvudsakliga
meningen, hade ExpeditionsUtskottet trott sig
kunn?( sammanfatta den underdåniga skrifvelsen
till Kongl. Maj’t, efter de ordalag, som
hos tvänne Stånd voro likstämmiga, och hvarefter
Utskottet förmodat att de andra tvänne
Stånden lätt skulle behaga sig foga.
Derefter upplästes denna Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse, angående mått
och steg i afseende på f. d. Konungen och
hans efterkommande , hvilken gillades.
Uppbröts Herrar Electorernes listor till
val af Ledamöter uti Constitutions- samt StatsUtskotten
, och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde
/ Constitutions * Utskottet.
N-'0 ioi. Grefve Bunge, Fullmägtig Friherre
Cederström, Rudolph.
48. Friherre Creutz, Fullmägtig Friherre
Cederström, ffacob.
318.
Liljehorn, Fullmägtig Herr
Silfverstolpe, Axel Gabrie!.
2160. Herr Munk af Rosenschöld, Eberhard.
2204. — Gahn af Colquhoun, Pontus,
2219,
Rothoff, Birger:
1 Stats - Utskottet.
N.o 253. Friherre deGeer till Leufstad, Cart.
319.
af Nordin, Carl Johan.
68
Den a Mart:
Nio 501. Herr Pålman, Otto Fredric.
1940. — Tersmeden, Fullmägtig Her#
Tersmeden, Pehr Remhold.
II69.
Bilang, Fullmägtig Herr Silfverstolpe,
Tohan David.
1626.
Olivecrona, Fullmägtig Herr
Heikensköld, Ludvig
1655. _ Tornerhjelm, Adolph Fredric.
19,84. — Schutzer crantz, Johan Herman. \
2004.  , ^'ö« Schultzenheim, David.
Herr LandtMarskalken tillkännagaf, det
Hans Maj:t Konungen samt Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen behagat utsätta nästkommande
Mändag, den 13 Mars klockan 12, till emottagande
af den stora Deputationen. Äfvenledes
yttrade han sig hafva erhållit kunskap
derom, att BondeStåndet mangrannt, och de öfriga
Stånden åtmindstone med ett större antal
Deputerade än vanligt, ämnade uppvakta
bemälte höga Personer; i anledning hvaraf
Herr LandtMarskalken hemställde, om icke
Ridderskapet och Adeln älven skulle behaga
öka sin Deputation, och kanhända tillåta, att
hvar och en af Ridderskapet och Adeln, som
det önskade, vid detta tilllälle finge i densamma
deltaga.
Bifölls.
Hans Excetlence Herr Grefven och LandtMarskalken
uppläste härefter de Tai, hvilka
han hade hållit såsom Ordförande för Ridderskapets
och Adelns FlelsningsDeputation till
Den 11 Mars.
69
Hans Maj:t Konungen och de öfriga höga medlemmarna
af det Kongl. Huset, nemligen:
Till Hans Majestät Konungen:
Då Eders Kongl. Majit nu emottager Rid*
derskapet och Adeln, samladt till Riksstånd,
täcktes Eders Kongl. Maj t äfven emottaga
det första beviset af dess underdåniga vördnad.
Aldrig kallade oss vår pligt eller
vår böjelse inlör Eders Maj:ts åsyn, utan att
våra minnen äro uppfyl da af Eders Kongl,
Maj:ts förtjenster mot fäderneslandet och våra
hjertan af en skyldig tacksamhet derföre. Under
skiljaktiga öden, har Ridderskapet och
Adeln, i Eders Kongl. Majit, sett Rikets stöd,
och vi hoppas, att Eders Kongl. Maj t i oss
sett erkänsamma undersåtar. Med dessa tänkesätt
nalkas Ridderskapet och Adeln äfven
i dag sin Konung, med dessa trogna tänkesätt
skole vi möta Eders Kongl. Majit under
instundande rådplägningar, der, efter skickelsen
af en blidare lycka, icke Rikets vådor,
men Svenska namnets ära, icke sönderstyckade
länder, men en tillvunnen krona, utgöra
första föremålet. Emottag, Allernådigste Konung,
Ridderskapets och Adelns försäkran,
att genom ett enstämmigt bemödande för Eders
Kongl. Maj ts faderliga afsigter söka förljufva
aftonen af Eders Kongl. Maj ts lefnad,
hvars lugn är en belöning för • öfverståndna
stormar, och hvars sena framskridande är målet
för kärlekens önskningar.
Ridderskapet och Adeln anhåller att i
Eders Kongl. Majestäts Nåd städse få vara inneslutne.
70
Den 11 Mars.
Till Hennes Majestät D reit ningen.
Ridderskapet och Adeln anhåller i underdånighet,
att Eders Kongl. Majestät täcktes
anse dess första uppvaktning och vördnadsbetygelse,
vid innevarande Riksdag, med samma
Nåd, som Ridderskapet och Adeln alltid
tillförene haft tillfälle att erfara- Om förbindelsen
emellan Öfverhet och Undersåter aldrig
kan stärkas och underhållas säkrare, än genom
mildhetens bevis och nedlåtandets godhet, så
behagade Eders Kongl. Majestät sjelf finna sin
rätt till Svenska Folkets kärlek, och med detsamma
vår underdåniga skyldighet att den
ådagalägga. Från vår sida ökas denna skyldighet
ännu lifligare, genom de fortfarande
vedermälen, Eders Kongl. Majestäts hjerta dagligen
visar i omvårdnaden och tillgifvenheten
för vår älskade Konungs person. Detta första
vilkor för sällheten af Hans dagar skall följas
af Svenska Folkets nit, att gå Hans faderliga
omsorger för tvenne lugna och förlyckligade
Riken till mötes; och då Ridderskapet
och Adeln, i detta fall, arnar föregå
sina MedStänder med efterdömen, gore vi oss
förvissade, att Eders Kongl. Majestät med välbehag
upptager denna vår underdåniga försäkran
och tillåter Ridderskapet och Adeln
att i Eders Kongl. Majestäts Nåd få vara
inneslutne.
Till Hans Kongl. Höghet KronPrinsen.
Inför Eders Kongl. Höghet framträder i
dag för första gången, under det beramade
Den il Mars.
71
Riksmötet, Ridderskapet och Adeln, genom
dess Ombud, och anhåller, att Eders Kongl,
Höghet täcktes emottaga Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnadsbetygelse, grundad
i föreställningar och känslor, sorn endast
svagt och ofullkomligt kunna tecknas. Då
minnet framvisar det betryckta Europas utseende
för icke mer än några månader tillbaka,
och då ett ännu smärtsammare minne
återkallar fäderneslandets egna närmare förluster,
under den omstörtande krigsyran, så
stå deremot, i närvarande ögonblick och vid
jemförelsen af händelsernas lopp, Svenske
Män delade emellan en djup beundran och en
nationlig stolthet. Det tillhör häfderna en dag
att beskrifva Europas frihet återställd, Sveriges
krafter upprättade, ett Folk tillvunnet
genom inga andra vapen, än Ädelmodets.
Oss, som njuta frukten af dessa verk, tillhör
det, att emedlertid hembära offrén af den
djupaste erkänsla åt det Mägtiga Snille, som
dem uttänkte och fullbordade.
Allernådigste Herre! Det är ej med uttryckens
vältalighet, men med gerningarnes,
som vi förmå gifva bevisen af dessa erkänsHns
tänkesätt.
Och då den lugna och tryg
gade
Skandinavien icke mera påkallar krigarens
svärd för sin säkerhet och sin ära, då
lagrar äfven gifvas att skörda för den fredliga
Styrelsens vishet, så skola Eders Kongl Höghets
omsorger för Sveriges inre välstånd mötas
och lättas af Ridderskapets och Adelns fo
trohet
för Konung
72
Den r i Mars,
och Konungahus, af dess tillgifvenhet för Med»
borgare, och af dess öfvertygelse om tördelarne
af en lagbunden frihet, skyddad af ea
upplyst Regering och styrd af Rättvisa och
Manlighet.
Ridderskapet och Adeln anhåller att
i Eders Kongl. Höghets Nåd oafbrutet få
vara inneslutne.
Till Hans Kongl. Höghet Hertigen af
Södermanland.
Stora händelser hafva föranledt till det
Riksmöte, vid hvars början Ridderskapet och
Adeln nu fullgör en af sina käraste skyldig»
heter. Då Eders Kongl. Höghet kallades att
bland Norriges fjäll vara vittne till en del
af dessa händelser, sago Sveriges Inbyggare
Eders Kongl. Höghet ställd vid sidan af den
stora Läromästare, der ömsom tapperhetens,
ömsom ädeimodets undervisningar äro att inhämta.
Under fortfarande dagliga efterdömen
i den stora konsten att styra menniskor, finna
Eders Kongl. Höghets förträffliga egenskaper
beständiga tillfällen till utveckling- Det
år ej smickrets språk, det är sanningens, som
säger, att vårt höpp i detta fall med hvarje
stund öfvergår till en lycklig visshet. Emot.
tag, Prins, denna Ridderskapets och Adelns
underdåniga försäkran.
Emottag, med det
samma
, tillfredsställelsen af våra hjertan , och
bevisen af en tillgifvenhet, som inga händelser
kunna förändra, och tillåt Ridderskapet
Den ii Mars.
73
och Adeln att i Eders Kongl. Höghets Nåd
vara inneslutne.
Till Hennes Kongl. Höghet Prinsessan.
Inför Eders Kongl. Höghet kommer Ridderskapet
och Adeln att aflägga dess djupt
vördnadsfulla uppvaktning vid början af det
Riksmöte, Konungen behagat sammankalla,
och Ridderskapet och Adeln är dervid följdt
af åtankan på alla de rättigheter til] kärlek
och tillgifvenhet, som Eders Kongl. Höghet,
i sin Person, förenar: rättigheter, dem ett
upplyst och troget Folk oföränderligt skyndat
erkänna och värdera hos sin Konungs Syster,
-hos en Prinsessa, som med hjertats ädelhet
vetat pryda höghetens, och som omger
glansen af sitt stånd med den af sina dygder.
Att Eders Kongl. Höghet alltid med nådigt
välbehag emsttagit Ridderskapets och Adelns
underdåniga tänkesätt och skyldiga lofoffer,
derom har en lycklig erfarenhet öfvertygat
oss
och att Eders Kongl. Höghet emot
samma fortfarande tänkesätt fortfar i Samma
Nåd, derom vågar Ridderskapet och Adeln
i underdånighet anhålla.
Herr Stråle, Carl Fredrik, uppläste ett så
* lydande:
Ödmjukt Memorial.
Då Riddarhuset, under Konung Gustaf
Adolphs regering, uppbyggdes, och Rid
-
74
Den ix Mars.
derskapets och Adelns Samlingsrum utstakades
i denna förträffliga byggnad, var det vida
öfver behofvet för 200 Atter, som år 1625
blefvo introducerade.
Huru otillräckligt rummet sedermera blifvit,
genom tillökning af flera Medlemmar i
detta respectabla Samfund, visar nödvändigheten
af en läktares uppbyggande. Och hvilket
större utrymme fordras nu mera, sedan
Ätternas antal blifvit förökt till 1100.
Man kan väl icke föreställa sig , aft samtlige
Hufvudmännen, eller deras Fullmägtige,
skola på en gång så mangrannt samlas, att icke
några hundrade äro frånvarande vid hvarje
Riksdag. Men 1778 års Riksdag bevisar, att,
då circa 1000 Capita eller Fullmägtige voro
närvarande, och alla under vintren försedde
med pelsar och kappor på RiddarhusSalen,
var också trängseln odräglig, i synnerhet på
de platser, som vanligen nu blifvit anviste
lista och 2.'dra Classerna.
Att således anskaffa mera utrymme och
beqvämlighet vid infallande större sammankomster,
för dem som bivista Riksdagarna,
vågar jag i ödmjukhet hemställa till Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskalkens och
Högloflige Ridderskapets och Adelns bepröfvande,
om icke det vore nödigt att låta uppföra
tvänne läktare, en uti hvarje af de lörsta
Classerna, hvarigenom trängseln för längre
tid ofelbart vore afhjelpt.
Den 11 AJars. 7 5
Häröfver torde Ridd2rhusUtskottet blifva
anmodadt att med utlåtande inkomma
Remitterades
till F.iddarhusUtskottet.
Vidare uppläste Herr Stråle ett Memorial
sä lydande:
Igenom Skådepenningar hafva Förfädren
åt oss bevarat minnet af märkliga händelser
inom Fäderneslandet. Låtom oss derföre icke
glömma denna både nyttiga och vackra sed,
utan öfverföra minnet till efterkommande slägter,
af Valet till en KronPrins, som skall grundlägget
en ny KomngaDynastie: af Freden i Kiel:
Och af Svenska och Norrska Nationens förening.
Dessa ,q:ne högst märkvärdiga händelser synas
mig ej böra af Riksens Ständer förbigås
utan uppmärksamhet. Och i sådant afseende
vågar jag hos Eders Excellence och
Högloflige Ridderskapet och Adeln föreslå, i
förmodan af bifall, att, sedan denna min framställning
blifvit communicerad med öfriga respectiva
Stånden, måtte BancoUtskottet blifva
anmodadt att låta ombestyra verkställigheten
af nödigt antal Medailler öfver förenämnde
händelser, och att kostnaden härtill,
efter hvad förut varit vanligt, kommer att bastridas
af Nationens allmänna Cassa Riksens
Ständers LäneBank.
På det, i framtiden, det icke må undfalla
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, som nu allt
J
76 Den 11 Man.
hittills skett, med Minnespenningen öfver valet
till en Svensk Kronprins, hvilken nog länge
tyckes halva uteblifvit; så vågar jag ödmjukast
hemställa, om icke RiddarhusDirectionen
borde anmodas att hädanefter, jemte Dess berättelse,
älven erinra Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, om emellan Riksdagarna någre
sådane händ. Iser inträffat, hvilka kunna förtjena
att bev ras tiil Efterverlden, på allmän
bekostnad genom Skådepenningar.
begärdes på bordet.
Ytterligare uppläste Herr Stråle följande
Ödmjuka Memorial.
Hvar och en med mig, som varit deputerad
vid en Markegångssättning, hvilken nu
inträffar i slutet af November manad, på
en tid då Landtmannen är sysselsatt med sädens
uttröskning, at svårt väglag, sorn vanlig
.n då iniräffär, hindnd att forsla dess varor
till städerna, och med öfvertygelse om
skyldighet att ej träda din ena eller andras
rätt för nära, lärer nogsamt funnit, på hvilka
opålitliga grunder man om hösten kan taxera
Mark gangspersedlarna, elter den tidens-priser.
Endast fattige Landtman och de, som hafva
sjö ransport, mäste sälja sina varor om hösten
Och denna tidens priser är det som Depu
erade hafva ari ratta sig efter. Icke otroligt
är det, att uppgifter, gjorde af en Rente
-
Den 11 Mars.
77
tagare, kunna då blifva några skillingar större
på de mindre persedlarna, och på de mera
betydande, såsom spannmål, hö, smör, m fl.
andra, må hända, ännu något drygare i prisen
än de äro sålde för, och sådant vill jag
förlåta; ty med bästa vilja kan man, i afseende
på den mest olämpliga tid, som kunnat
uttänkas för Markegångssättningen, skola uppgifterne
alltid blifva opålitlige. Äro Deputerade
tillika icke väl underrättade om gångbara
priserna, för att controllera Kronfogdarnes
och andra personers uppgifter, skall nödvändigt
betydliga misstag häraf kunna inträffa;
— För att således ernå mera bestämda uppgifter
på gångbara prisen å Markegångs persedlarna,
vägar jag hos Högvälborne Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln i ödmjukhet föreslå
och visa, i grund af en längre erfarenhet, att
ingen tid vore mera passande för Markegångssättningen
för föregående årets afkomst, än i
slutet af Januari månad; ty då hafva de fleste
Landtman kommit i erfarenhet hvad qvantum
spannmål de kunna aflåta, då afslutas jemväl
de flesta Spanmåls-contracter, och då äro de
största Marknader, till hvilka den långväga
Landtmannen på slädföre kan mera beqvämligt
föra sina produeter till afsalu. Ett medium af
denna tidens marknads- och torg priser, blifver
således den säkraste måttstock för Markegängssättningen.
Jemte det, att detta Memorial communicerades
de öfriga respectiva Stånden, anhåller jag
78
Den i i Mars.
tillika, att det remitteras till Kammar- och
OeoonomieUtskottets utlåtande.
Begärdes på bordet.
Herr Grefven och Landt Mar skalken förmål te
sig skola nästkommande Måndag föredraga*
tilt Ridderskapets och Adelns justering och
gillande, den Instruction för BancoUtskottets
Ledamöter, jemte åtföljande Ed, hvilka vid
de c:ne sednare Riksdagar varit af RiksStånden
gillade: erinrandes äfvenledes Herr LandtMarskalken,
att, efter vanligt bruk, så snart
Electorernas lista till val al Ledamöter i berörde
Utskott blifvit bruten, desse Ledamöter
ägde att genast inom skranket framträda ooh
aflägga den antagna Eden.
Hans Excellence Herr Grefve Oxenstjerna,
jfAian Gabriel, tillkännagaf, det RiddarhusUtskottet
funnit ett ansenligt antal Ätter hafva
uraktlåtit att inlemna nödiga underrättelser
till compleiterande af de Stamtaflor, som i
Riddarhusets archiv förvaras. Eör att till någon
del afhjelpa de brister, som härigenom
uppkommit, hade Riddarhusutskott funnit
sig böra föreslå bos Ridderskapet och Adeln,
om icke /de vid Riksdagen närvarande Hufvudoch
Ättemän kunde geniom ett anslag i RiddarhusSalen
erinras att detta deras åliggande
fullgöra
-
Den 13 Mars, 79
Herr Landt Mar sknlken gjorde proposition
tili bifall häiåj hvilken med Ja besvarades.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
kl. 1.
Måndagen den 13 Mars.
Plenum kl. \ till 11 förmiddagen.
Upplästes till justering Instructionen jemte
Eden för BancoUtskottets Ledamöter.
Wext Liljehorn, Gustaf Adolph, yttrade sig
sakna uti EdsFormulairet några ord af en ganska
hufvudsaklig vigt, nemligen Fäderneslandets
oeh det Allmännas välfärd, hvilka
han.ansåge böra deruti införas.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham, erinrade,
att, såsom honom förefallit, hade i EdsFormulairet
funnits ordalag,1 som svarade emot
de af Herr Liljehorn föreslagna.
Herr LandtMarskalken uppläste härefter följande
i berörde Instruction upptagne ordalag:
det som kan lända till Kongl. Maj ts, Rikets
samt Bankens tjenst och nytta.
Sedan Herr Liljehorn härefter afstått ifrån
sin anmärkning, blefvo Instructionen af
-
8o
Den 13 Mars.
vensom EdsFormulairet af Ridderskapet ock
Adeln enhälligt godkände.
Uppbrotos Herrar Electorernes Listor till
Val af Ledamöter uti Allmänna Besvär och
Oeconomie-, uti Bevillnings- samt uti LagUtskotten,
och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
1 Allmänna Besvärs- och Oeconomie-'
Utskottet:
N:o 11 o. Grefve von Lantingshausen, Albrecht.
N:o 227. Friherre Rudensköld, Thure.
305.
von Lingen, Fulltnägtig
Grefve Piper, Eric.
327i ■— af Wetterstedt, Eric.
673. Herr Gyllenspetz, Fullmägtig Grefve
Gyldenstolpe, Ulric.
I412. — Danckwardt, Carl Gustaf.
1435- — Hammarfelt, Fullmägtig Friher
re
Rålamb s Claes.
2021.
Herzenhjelm, Carl Jahan.
2053. Stjernsvärd, Carl Georg.
2071.
af Pettersens, Herman.
2152.
af Vhr, Carl.
22 23.
Ekorn, Pehr.
1 BevillningsUtskcttet;
N:o 60. Grefve Mörner, Gir/ Stellan.
105. —. c/ Ugglas, Gustaf.
N;o 817.
Den 13 Mars. g 1
N:ö 217- Friherre Reuterholm, Fullmägtig Friherre
Schwerin, G,
N;o x055. Herr Bråkenhjelm, r-7. A.
1508,
Tham, Wollrath.
1557. -  Dnijva, Thure.
1736.
Hallenborg, Fullmägtig Hert
Coijet, Adolph.
1824.
no» Törne, Michaél.
1846. Fock) Berndt Wilhelm.
2012. — Hiort af Ornäs, Fullmägtig
Herr Uggla, Göran,
2 115.  „ Edelstam, Gustaf.
2188.
af Klinteberg, Wilhelm.
1 Lag* Utskottet.
N o ro6. Grefve Strömfelt, Hans Fredric.
N.o 206. Friherre Fullmägtig Friherre
Leijonhufvud, Abraham.
N:o 66. Herr Liljehök till Gällared, Fullmägtig
Herr Lagerheim, Otof
jjohan.
2182.
Manner stam, Johan,
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham, anförde
till Protocollet följande :
Jag anhåller att få fästa Eders Excellences
Herr Grefveos och LandtMarskalkens och Höglofl.
PJdderskapets och Adelns uppmärksamhet
Vid ett ämne, som sedan sistlidne Riksdag
är hvilande på bordet, för att vid denna snart
Ridd, 0, Ad, Prot. N:o 11. 12.
83 Den 13 Mars.
afgöras. Constitutions-Utskottet inlemnade till
Riksens Ständer den 13 Augusti 1812, dess förslag
att till 14. §. i JustitiaeOmbudsmannens
Instruction ett tillägg måtte göras, så lydande:
Äfven bär JustiticeOtobudsmannen vid hvarje
Riksdags början till Riksens Ständers ConstitutionsTJtskett
inlemna de öfver dess Ämbets,förrättningar,
sedan sista Riksdag hällne Diarier , för att af detsamma
granskas. ConstitutionsUtskottet ansåg
såsom en deraf blifvande naturlig följd, att ConstitutionsUtskottet
borde med sitt på en sådan
granskning grundade yttrande, vid hvarje Riksdag,
till Riksens Ständer inkomma, innan nytt
val till Justitieombudsman af Riksens Ständer
anställes, (Här upplästes ConstitutionsUtskottets
Memorial, rörande detta ämne, pag. 1664,
3 delen. Bihang till Ståndens Protocoll år
1812.) Tre RiksStånd stadnade i det beslut,
att detta Memorial skulle hvila, och frågan
straxt vid nästa Riksdag afgöras, helst någon
verkan af beslutet ej förr än vid nästa Riksdag
vore nödig. (Upplästes Utdrag af Protocollet
hos Ridderskapet och Adeln, Prestoch
BorgareStånden , i anledning af berörde
Memorial.)
Jag utbeder mig att få anmärka, att denna
fråga, ehuru af ConstitutionsUtskottet beredd
, emedan JustitiaeOmbudsmannens Instruction
af berörde Utskott är författad, likväl
ej är af samma natur, som Grundlags-frågor.
Den kan af tre Stånd afgöras, och beslutet
deröfver kan, så snart det vunnit Konungens
nådiga sanction, genast befordras till verkställighet.
Deti J3 Marti
8J
Saken kan, såsom liggande på bördet,
äf Riksens Ständer upptagas och genast afgöras.
Jag tror för min del, att det vore skickligast
att afgöra den, innan ConstitutionsUtskottet
ännu är satt 1 verksamhet. Äfven är
det min öfvertygelse, att ConstitutionsUtskot*
tets förslag är grundadt i billighet och en sann
analogie. Samma Utskott, som granskar StatsRådets
och JustitiaeRådets handlingar, synes
mig böra i frågor om sådana delar af dess Embetsåtgärder,
som ej kunna hänföras till LagUtskottets
befattning, äfven granska JustitiaeOmbudsmannens.
Under tillstyrkan af detta förslags
gillande anhåller jag derföre, att Edets
Excellence täcktes göra proposition till bifall
å det af ConstitutionsUtskottet vid sistlidne
Riksdag och nu på bordet hvilande Memorial
i afseende på detta ämne.
Herr Liljehorn, Gustaf Adolph, trodde det
Vara instämmande med Ridderskapets och A*
delns samfälta mening, att Herr Silfverstolpe
inlemnade sitt yttrande skriftligen författadtj
för att till närmare öfvervägande hvila på
bordet.
I följe häraf blef Herr Silfver stolpes motion
hvilande.
Friherre Rudbeck, Pehr Alexander, Uppläste
följande: Sedan Bevillningsutskottet nu
blifvit organiseradt, tror jag för min del det
Vara angeläget,, att detta Utskott snart satteS i
activité, och förelädes att skyndsamt uppgö*
84
Den 13 Marri
ra principen, hvarefter BeVillningen skall utgå,
samt så uppställa denna princip, att den
kan blifva lämplig och i application verkställbar,
hvarigenom den, utan alltför mångå
delade och olika tänkesätt, lättast måtte förtjena
Riksens Höglofl. Ständers sanction.
Till denna min ödmjuka framställning
föranledes jag af tvenne deraf blifvande följder
den törsta, att marchen för Riksdags
ärenderna
derigenom skyndsammare beredes,
och Riksens Ständer, genom denna förberedelse,
undgå att vid Riksdagens framdeles annalkande
slut i massa emottaga och antaga ett
Bevillnings project, som oftast uti tillämpningen
varit vådligt för de skattskyldige, samt
den andra, att Jordbruket och den närande
classen Medborgare snart måtte upplysas,
om i följd af en vidare fortsättning >af den förutvarande
Bevillnings princip, dess fall och
totala undergång är oundviklig, och dess olyckliga
öde af den rådande, ehuru icke allmänna
opinionen, bestämd, eller om Modernäringen
ännu förtjenar något ömt afseende af
de sina Barn hon hittills födt och underhållit,
och sålunda med en lyckligare tillvarelse, än
under dessa sednare åren, finnér en möjlig
utväg att ännu kunna fortfara.
Att dömma af den närvarande allmänna
Ställninge. , väckes den billiga önskan: Mätte
Svenska Jordbruksnäringen ej återfalla till ett
lika ödesmål, som för 109 år seda, hvilket likväl
blir en ofelbar följd, om närvarande conjun.
Den 13 Mars.
85
cture med de hittills uppdrifna skatter skall
fortfara!
Om Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes göra Höglofl. Ridderskapet och Adeln
proposition, att BevillningsUtskottet anmodas
skyndsamt uppställa en billig princip förden
blifvande Bevilluingen, och skulle denna propositon
vinna bifall, så lärer våra MedStänder
om ett sådant Ridderkapets och Adelns
beslut böra communiceras.
Grefve Mörner, Carl Stellan, yttrade sig,
såsom utvald Ordförande i Bevillr.ingsUtsko:-  tet, i anledning af hvad Friherre Rudbeck nu
yrkar om en anmodan till B »vilin ngsUtskottet,
att snart sätta sig i activité, Och med lörslag
tid Bevillnings principerna inkomma, det
Utskottet visserligen icke skulle underlåta att
ställa sig föreskriften i 37 §• af Riksdagsordningen
till efterrättelse. Äfvenledes hemställde
han, om icke Ridderskapet och Adeln nu,
såsom under Riksdagen här i Stockholm år
1809, behagade tillåta att BevillningsUtskottet
till samlingsrum finge begagna det i Riddarhuset
befintliga, så kallade SecietaUtskottets
rum.
Det af Friherre Rudbeck upplästa Anförande
remitterades till BevillningsUtskottet.
Uppå af Herr LandtMarskalken gjord pro"
position, blef Grefve Mörners hemställan, an*
gående rum för BevillningsUtskottet, bifallen.
Friherre von Schwerin, Werner Gottlob, till»
kännagaf sig vara hindrad att åtaga sig det
smickrande förtroende honom af Electorerna
8*
Den 13 Mart-;
blifvit uppdraget, att vara Ledamot uti Be-:
villningsUtskottet; och utbad sig derföre, i
stöd af RiddarhusOrdningen, få sig detsamma
afsäga. .
Sorn tiden nu snart var inne, då de öfriga
respective Stånden å Riddarhuset skulle
inträffa, för att tillika med Ridderskapet och
Alein uppvakta Hans Maj:t Konungen och
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen, i ändamål
att aflemna den af Riksens Ständer beslutne
Tacksä geise Adressen, anmodade Herr LandtMarskalken
Ridderskapet och Adeln att intaga
den högra sidan af RiddarhusSalen och lemna
den venstra ledig för Prest-, Borgare- och
BondeStånden.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf sig ärna utsätta Plenum
till följande dag, den 14 Mars klockan
half till 12, och skulle då äfven Bänkmansval
komma att förrättas i de genom val till
Electorer afgångne Bänkmännens ställe, för
1, 2, 6, 7, 10, 13, 32, 24, 43 och 47 Bänkmgnsafdelningarne.
Herr Pahlman y Otta Fredrik, hemställde,
huruvida, då det genom RiddarhusOrdningen
vöre tillåtet att på en gång vara Bänkman
och UtskottsLedamot, det blefve nödigt att
utse nya Bänkman efter dem af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, hvilka väl från Bänkmän
blifvit Electorer, men ifrån Electorer sedermera
genast blifvit till UtskottsLedamöter
Utsedde,
Den 13 Mars.
87
Herr Landt Marskalken ansåg med ordningen
öfverensstämmande, att nytt val efter de
till UtskottsLedamöter utsedde Electorer, hvilka
förut varit Bänkman, borde förrättas, af
den grund, att de upphört vara Bänkman i
samma stund de blifvit Electorer.
Ridderskapet och Adeln hördes häruti instämma.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från Högvördiga
PrestStåndet af den 11 Mars, innehållande
Ståndets inbjudande till sina MedStänder
att genom Herrar Taleman i underdånighet
anhålla hos Kongl. Majit, det Han täcktes
till största möjliga publicitet, så inom som
utom Riket, befordra den af Riksens Ständer
beslutne TacksägelseAdress till Hans Majit
Konungen och Hans Kongl. H. KronPrinsen.
Uti detta beslut instämde äfven Ridderskapet
och Adeln.
Sedan härefter de öfriga respective Stånden
till Riddarhuset ankommit, afgick klockan
half till 1 Ridderskapet och Adeln samt
de öfriga Stånden, under anförande af Herr
LandtMarskalken och Herrar Talemännen, till
det Kongl. Slottet
Sedan
Ridderskapet och Adeln klockan
i till 3 från Slottet återkommit, tillkännagaf
Herr LandtMarskalken , det han erhållit underrättelse,
att de öfriga Stånden gillat Instruetionen
samt EdsFormulairet för Banco-:
88
Den 13 Mars.
Utskottets Ledamöter; i följe hvaraf han öppnade
Herrar Electorernes lista till val af Le*
damöter i berörde Utskott, och befunnos dertill
halva blifvit utsedde; "
N:o 42, Grefve Gyllenborg, Johan Henning.
12o.
Liljencrantz, Johan Wilhelm,
36, Friherre Mörner af Tuna, Fullmägtig
Friherre Mörner, Otto,
304,
Fock, Fehr Adolph,
18G7» Herr Stenfelt, Fullmägtig Herr von
Schantz, Ivar Fredric,
1885»
A-nellt Lars,
iy83*
H’jkensköld, Dettlof.
2023,
Rjerrtnansköld, Fullmägtig Hr
Rentersköld, Axel.
2161,
Herr af Zellen, Johan,
Härefter inträdde de närvarande af Ridkerska
pets och Adelns Ledamöter i BancoUtskottet,
inom skranket och aflade, tillika
ined Herr LandtMarskalken, den gillade Eden,
hvilken dem af RiddarhusSecreteraren förestafvades:
och skulle de nu närvarande Leda.
möterne komma att berörde Ed i Utskottet vid
dess lörsta sammanträde aflägga.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskill»
des klockan tre qvart till 3.
Den 14 Mars. 89
Tisdagen den 14 Mars.
Plenum klockan half till 12 på dagen.
Justerades Fleni Proipcollerna för den
U och 13 Mars.
Härefter företogs val till Bankmän, hvaröfver
särskildt Protocoll författades, som elter
förrättningens slut upplästes, och hvaraf inhämtades,
att följande Herrar blifvit till bänkmän
utvalde, nemligen:
N'o 25. Gre fve Trolle Wachtmeister,
Hans Gabriel, Justitia?-  Cantzler.
54. — Spens, Fullmägtig
Grefve Mörner, Adolph
Göran, StatsSecreterare.
__ I, Friherre Oxenstjerna af
EkayCarlGustaf, Envoyé.
„ 36, — Mörner af Tuna,
Friherre Mörner, Otto,
Major.
— 227,
Rudensköld, Thure
Gabriel, ÖfversteLieuteJ
nant.
296, — Runth, Fullmägtig
Grefve Ruuth, Gustaf Eric,
Kammarherre.
501, Herr Pålman, Otto
Fredrik, Major.
— 745.
Bruce, Adam, Idof
Junkare.
irsta Afdeln.
s:dra —
6;te —
7;de —
loide —,
I3:^e —
g2:dra _~
24lde —
90 Den 14 Mars.
43‘dje — N:o 2029. Herr Adelskjöld, jjohan,
Ryttmästare.
47:de — — 2172. Lorichs, Nils, Lands
höfding.
Friherre Lagerbjelke, Gustaf, anmälte, det
han, som efter en för några veckor sedan inträffad
sjukdom icke ännu kunde påräkna
mer än några kortare mellanstånd af förbättring,
såge sig af sådan anledning nödsakad
att med tacksamhet nedlägga det honom uppdragna
förtroendet att vara Ordförande i Expeditions-Utskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
föredrog den på bordet lagda och
vid justeringen af Protocollet för förlidne gårdag
för Ridderskapet och Adeln uppläste motion
af Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham , innefattande
hemställan om bifall till ConstitutionsUtskottets
Memorial af den t3 Augusti
1812, med tillstyrkan, att vid hvarje Riksdag
Riksens Ständers JustitiaeOmbudsman borde
till ConstitutionsUtskottets granskning öfverlemna
de af honom, sedan nästföregående Riksmöte,
förda Diarier öfver hans Embetsåtgärder;
hvarefter Herr LandtMarskalken lät uppläsa
berörde betänkande, som, uppå gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln
Bifölls.
Den 14 Mars,
91
Medelst af Herr LandtMarskalken gjorda
propositioner, blefvo de af Herr Stråle, Carl
Fredrik, den 11 dennes uppläste och på bordet
lagde tvenne Memorial — det ena angående
jettoner öfver inträffade märkliga händelser;
det andra angående Markegångs-sättningarnes
flyttande till en annan tid, remitterade,
det förra till BancoUtskottet, det sednare
till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
samt derjemte med de öfriga respect.
Stånden communieerade.
Upplästes å nyo och remitterades till
Banco-, samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
det af Friherre Boye, Eric johansson,
den 7 dennes uppläste och på bordet
hvilande Memorial, angående inrättandet af
en LandtbruksDiscont.
Herr af Darelli, Isac, uppläste följande
Ödmjukt Memorial,
innehållande välment förslag af några de angelägnaste
medel till vårt jordbruks beskydd och förkofran.
1:0 I stället för RiksDisconten borde,
under lika skydd, som nu hela BancoVerket,
en ny Åkerbruks LäneBank inrättas till långifvande
på fast Landtegendom, högst till en
tiondedel af dess uppskattade värde, hvarå den
sist betalta debetsedeln skulle, såsom säkraste
bevisa biläggas Jordägarens obligation för Ban*
92
Den 14 Mars.
kens räkning, kostnadsfritt vid Tinget intecknad,
ställd å jemnt rottal, på 10 år, med 4
procents renta , mot förbindelse att denna ren.
ta , jemte en tiondedel af capitalet årligen ,
inom förfallodagen , insätta, hvarom icke
skulle hela capitalet såsom förfallet anses och
indrifvas.
2:0 PrivatDisconter i hvarje Län borde
af Riksens Ständer privilegieras, så att hvar
och en vunne rättighet att , inom det Län i
hvilket han är boende, få, genom större och
mindre Actier, deltaga i samma Discont, hvars
Bolag skulle vinna lika executionsrätt, som nu
RiksDisconten, för utgifna lån på helt år och
månader mot 5 procents förut afdragen renta.
Anmärkning,
De som yrka att Speciemynt, eller Sedlar
som dermed till fullo inlösas, äro ett
Lands bästa rörelsecapital, och att således våra
Sedlar borde realiseras, hafva rätt i hufvudsaken
; men ingen tid är dertill mindre tjern
lig än den närvarande.
Sedan olyckan är skedd, Speciemyntet ,
från 1 7»3 års krig, ur rörelsen försvunnit,
penninge-oredan alltifrån den tiden nästan beständigt
tilltagit3 då Rikets import af öfverflödsvaror
öfverstiger deras export af mödosamt
skaffade producter, och nu, då de flesta
Landtegendomar äro pantsatte för skuld, hafva
de mera rätt, som påstå, att en brådstörtande
realisation , eller en ytterligare sedel»
Den 1 4 Mars.
93
indragning, skulle krossa myrorna, eller de
närande medlemmarna i samhället.
Det skamlösa penninge-ockret, en följd
af StrypSystemet, drabbar i synnerhet den
skuldsatte Landtmannen, som, efter mångdubblade
utskylder, under 3;ne på hvarannan
följande frost och missår, nödgats betala
lika gärd för graverad som för ograverad
egendom, och hvars si;ta goda skörd försvinner
genom ett för hastigt fall af Spannmålspriset,
relaiift till andra nöd vändghetsvaror ,
då, i synnerhet till hans Krono-utskylder och
höjda arbetslöner, nu lordias vida större Spannmålsq
vantum, ©ch kanske nya lån, lör att d-m
afbörda. Månge Landtmän, oaktadt all kunskap,
flit och sparsamhet, hafva redan öfverlåtit,
och skola snart, om hjelp ej mellan.'
kommer, allmännare se sig nödsakade att under
värdet öfverlåta sin kära jord åt dem ,
sorn sofvit sig till höga intressen, och varit
obetydligt beskattade för sin, icke synbara,
förmögenhet.
Igenom den föreslagna nya LäneBanken ,
med fast Landtegendom till hypothek för Lån
på en ringa del af dess hela redbara värde ,
kunde Bankens credic icke försvagas , och
hvarken dess eller RiksgäldsContoirets Sedlar
förlora i sitt nuvarande värde, hvilket ofelbart
skulle inträffa, om Bankens Silfverfond
skulle medtagas, eller en ny Sedelmassa, utan
hypothek, skulle tillskapas.
Penningmannen finge genom FrivatDis*
conterna en tillbörlig och säker, men billig
94
Den 14 Åhrf,
Vinst, Ocii skulle kanske hellre än liu, äftVätl»
da sina capitaler i näringarna och till inköp
af jord.
I hvart och ett land, der det är mera för*
manligt att äga penningar än jord , är säkert
tecken att moder-näringen är vanlottad,
Jag har belefvat en tid, då man, utan
svårighet, kunde få privata lån mot 5 procent,
och gjorde då med lanta penningar en
betydlig uppodling, som af 3:dje grödan hade
mer än betalt både capital och renta, och
hvilken uppodling, utan att minska häfden af
gårdens odalägor, är nu med dem af lika värde
, och har sedan gifvit flera härliga skördar,
både till enskild och allmän fördel.
Ehvad inkast än må göras mot denna,
eller en bättre uttänkt. Lån-anstallt, som ökade
Statens RörelseCapital, utan ett nytt chimerikt,
och som derjemte ökade dess omlopp
i Näringarna, är en sådan otvifvelaktigt nu
nödvändig, till förekommande af procentares
våld och till bibehållande och förökande af
Landets produetion, och en förökad produktion
äfven nödvändig både till Rudimäterier
och förädling, utan att tänka sig all afsättning
omöjlig, under en vis Styrelse, som, efter
en ärefull och nyttig fejd, nu först fått rådrum
att befrämja bättre Handels-principer än
de förut rådande; såsom till exempel:
3:0. Förbud mot Utländsk Spannmåls in*
försel de år, då Landet deraf äger tillfyllest
Den 14 Mars.
95
för sitt eget behof, ocbj en afpassad Tull de
öfriga.
Anmärkning.
Det är lätt att tidigt utröna hvar Sockens,
och följaktligen Rikets Spannmåls tillgång, el*
ler behof, och att minska eller höja Tullen
å utländska Spannmålen i de år, då Riket deraf
är i mer eller mindre brist. Inhemska Spannmålen
bör alltid äga ett något högre pris än den
utländska införd; emedan vi, i anseende till
mera arbete, kortare jordbruks-och bergnings*
tid och mindre folkstyrka mot areal, än våra
sydvestliga och sydliga Grannar, alltid
blifve efter i en, ehuru nyttig, medtäflan.
4:0 Beständigt förbud mot införsel af utländskt
Brännvin, och för Landtmannen lika beständig
Bränningsfrihet årligen från 1. November
till x Juni, om icke af Säd, åtminstone,
och utan undantag, af Potäter eller
andra Rotväxter.
Anmärkning,
Utan denna författning förblifver vår Boskapsskötsel
på sin nuvarande eländiga ståndpunkt.
Ingen Landthushållare, under beständig
Bränningsfrihet, skulle bränna af annan änden
slöa säden, som likväl åtgår för dess kreatur,
och allramindst i missår någon öfver sitt hushållsbehof.
Under kort bränningsfrihet förstöres
den ädlaste och vigtigaste Säden, för att af
mindsta twnatal Spannmål erhålla största kann*
96
Dm 14 Mars.
fal Brännvin. I missar lider Landfmannen dubbel
förlust vid att ej få bränna, och är då
bättre att införskrifva Spannmål, än att betala
Utländningens tillverkningskostnad.
Bränningsförbud rikta blott Lönnbrännaren
och KronoBetjeningen.
Den bästa Lag, som icke efterlefves, är
skadligare än en särare , som lydes.
5:0 Yppighetens hämmande, hvartill ÖfverflödsFörordningar,
som sällan kunna allmänt
verkställas, och snart blifva föråldrade,
icke äro nödige ; dertill fordras blott exempel
från Hofven, de höga Embetsmännen och
rika Medborgare.
Anmärkning.
Vid första vink af en högst vördad Öfverö'':
skulle all utländsk prakt fly från Deras
.of.
CitculairBref från vår Allernådigste Konung
och KronPrins, som förklarade Deras
höga välbehag, att se hvar trosén Undersåte
nalkas Peras högtälskade Personer i uniformer
och tarfliga kläder af inhemsk tillverkning,
som faderligen förmanade hvar och en, så högre
som lägre af båda konen i samhället, till tarflighet,
både i klädnad och lefnad, och som endast
ville Nådigt för Deras och Fosterlandets
vän anse dem, som i allt afseende rättade sig
efter denna förmaning, skulle verka mer än
de strängaste påbud, aldrig utan småhets chikanér
handhafda.
Nästan
Dm 14 Mars.
97
Nästan utan införselförbud skulle importen
af utlandska öfverilödsvaror af sig sjelf
minskas och föisvinna, då den saknade afnämare,
och vära egnt manufacturvaror vinna
åtmindstone inländsk afsättning. Den Författning,
som härvid vore angelägnast, är förbud
mot all Ves:görharnes Gårdfarihandel, och detta
förbuds stränga tillsyn. Vestgotharne utprångla
utländska tyger åt Landtmann. n, dess
tjensifolk, och åt Allmogen, på credit, och
när de göra sin uppbörd , medtaga otroliga
summor ur de flesta Socknar.
Sedan Handelsvågen någorlunda beständigt
visat sig till vår fördel, och sedan Landet
vunnit styrka att afbörda sig sina utskylder,
är först tid att begynna en långsam, successif
realisa: ion.
6:0 Vid en ny, högst nödig, BevillningsFörordning
bör bevislig skuld å fast egendom
få afiäknis från Uppskattnings summan, som
deremot orde kunna ökas, till fyllnad i Statens
behof,
utan orättvisa.
7:0- Hvar och en Jordägare borde få till
närmaste Krono vlag <zin lemna hela, eller en
del, beloppet af sin Debetsedel i Spannmål,
efter Länets Markegång-, och då denna Spannmål
borde vata torrkad, skulle kapparne på
tunnan försvinna.
Till denna uppbörd , så väl som den af
KronoTionden, bör blott ett enda Härad om
Ridd. 0. Ad. Prof. N:o y, 14.
98
Den 14 Mars.
dagen kallas. Nu händer, att Allmogen får
bära upp Sädén den ena, och afmäta den andra
dagen, hvarföre ett helt dygn mera åtgår
till resan.
Anmärkning.
En stark invändning mot denna punkt
inser jag val; men månne icke en, för Jordbrukaren
så gynnande. Författning kunde leda
till en del Statens aflöningar in natura, till
reqvisitioner och KronoSpannmåls - transporter
till Norrige, och de Provinser som årligen behöfva
Spannmål, och till förmånligt förlag
för Kronan af första nödvändighetsvaran, i
händelse af missår.
8:0. Skjutslegan borde, under vårbruksoch
bergnings-tiderna, åtmindstone fördubblas.'
9:0. I en lycklig stund för Jordbruket blefvo
LandTullarnp , mot ersättning, upphäfne.
Vid dem uppehölls Landtmannen med sina
varor, egenmägtigt, om ej dryga drickspenningar
erlades; flera gånger hände, i synnerhet
under stark köld, att den hindrade Allmogen
hellre ingick och berusade sig å Tullkrogarna,
då deras lass plundrades. Härvid återstår
en Författning, sorn afhåller Besökare och Mätare
att hindra och preja Allmogen.
Landtmannens tid, hittills ej tillfyllest
vårdad, är dyrbar för honom och för Staten,
och all Landtmannens förlust borde allmänt
anses för tillika Statens.
Måtte åtmindstone hvarje, någon gång, afskaffad
landsplåga aldrig mer uppkomma 1
Den 14 Mars.
99
Detta Memorial innehåller flera delar af
ett enda helt ämne, ett af de vigtigaste för
Riksens Ständers granskning, öfverläggning
och beslut, hvarföre jag önskade det måtte
communiceras vördade MedStånden, och remitteras
till Höglofl. Riksens Ständers flesta
Utskott.
Hans Excellence Herr Grefve Runth, Eric,
yttrade sig, att, ehuru han icke uti allt kunde
förena sig med Herr af Barelli, vöre dock
de af honom gjorde framställningar i allmänhet
af största vigt, i en tid då Landtbrukets
betryckta tillstånd vore hvar en så bekant;
och yttrade Hans Excellence af sådan anledning
den önskan , att Herr af Darellis Hietainen,
såsom förtjent af den största uppmärksamhet,
måtte till trycket befordras; begärandes
för öfrigt att detsamma måtte tills vidare
blifva hvilande på bordet.
Då flere af Ridderskapet och Adeln hördes
häruti instämma, lofvade Herr af Darelli
sig skola efterkomma den yttrade önskan att
berörde Memorial till trycket befordra.
Efter uppläsning af PrestStåndets Proto:
collsUtdrag af den 8 och den 10 Mars, samt
det Hedervärda BondeStåndets af den 17 Mars,
angående Remisser af Revisorernes öfver Stats-,
Banco och RiksgäldsVerken, äfvensom af Deputerades
till öfverseende af KrigsRedogörelsen
åtskillige Berättelser, beslöt Ridderskapet
IOO
Den 14 Mars.
och Adeln att till BancoUtskottet remittera
samma Revisorers Berättelse om BancoVerkets
tillstånd och förvaltning j samt till Statsutskottet
äfvenledes samma Revisorers Berättelse
öfver Stats- och RiksgäldsVerkens tillstånd
och förvaltning, samt angående den under
Kongl. CommerceCoIlegii förvaltning ställda
ManufacturDiscontFonden, och om de under
samma Kongl. Collegii disposiiion stående Manufactur
, Spinnhus- och Allmänna ArbetshusFonder,
samt Eskilstuna Fristads Medel, äfvensom
om Kongl allmänna MagazmsDirectionens
förvaltning för år 1810; såsom ock Deputerades
till deltagande i öfver revision af KrigsRedogörelsen
Berättelse.
Äfvenledes upplästes ett ProtocollsUtdrag
från BorgareStåndet, af den 11 Mars, innehållande
remiss till Lagutskottet af ett af Herr
Borgmästaren Kjellander ingifvet Memorial, innehållande
hemställan, att RådstufvuRätterne
måtte blifva berättigade att, efter aflidne personer
i Städerna , utan afseende på särskildta
stånd och classer, verkställa uppteckningar
och arfskiften å deras i Städerna befintliga egendom.
Herr Landt Marskalken anmodade Herrar
Bänkmän att nästföljande dag sammanträda till
val af nya Flectorer uti deras ställe, som tili
UtskottsLedamöter blifvit utsedde.
Den 20 Mars. 101
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan en qvart till 2.
x Måndagen den 20 Mars.
Plenum klockan io förmiddagen.
Uppbröts Listan öfver Herrar Bänkmännens
den 15 dennes förrättade val till Electotp'
, i deras ställe, som till Utskott blifvit förflyttade,
och befunnos följande Herrar hafva
blifvit till Electorer utsedde:
N'0 41. Grefve Bonde , Gustaf.
N:o 275. Friherre Sprengtporten , Fullmägtig
Friherre Adelsvärd, Reinh.
282.
Rudbeck, Pehr Alexander.
N o 1732. Herr Adlerbeth , ffacob.
1751.
Swedenhielm, Fullmägtig Gref
ve
Gyllenborg , jjohan.
2oo6.
Sandels, Benjamin.
2186.
von Wahrendorff, Anders,
Hans Exeellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken anmodade Electorernes närvarande
Ordförande att dem i morgon sammankalla,
för att välja Ledamöter i ExpeditionsUtskottet
efter Friherre Lagerbjelke, Gustaf, och i
Bevillningsutskottet efter Friherre von Schwtn
rin , Werner Gottlob.
102
Ben 20 Mavs.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln den 14
Mars 1815.
S. D. Bifölls till alla delar ConstitutionsUtskottets
vid sistlidne Riksdag, under den
13 Augusti 1812, inlemnade och alltsedan
hvilande Memorial, innefattande tillstyrkande
att vid hvarje Riksdag Riksens Ständers JustititeOmbudsmans,
sedan nästföregående Riksmöte,
förde Diarier öfver dess Embetsåtgärder
måtte till ConstilutionsUtskottets granskning
öfver lemnäs. Ut supta.
Justerades PleniProtocollet för den 1 4 Mars.
Upplästes ett Memorial, af den 17 dennes,
från Stats-Utskottet, med anmälan, att Utskottet
den 16 dennes fått emottaga Konungens
nådiga proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof, hvilket Utskottet ansett sig
böra vid handen gifva, i afseende på beräkningen
af Riksdagens begynnelse, enligt 27. §.
i Riksdagsordningen, hvarjemte Utskottet tillkännagifver,
att de<satnma låter till trycket befordra
högstberörde nådiga Proposition, jemte
Bilagorna.
Lades till Handlingarna.
Ben 20 Mars.
103
Föredrogs ett ProtocollsUtdrag, af den 16
klars, från BevillningsUtskottet, hvaruti, i
afseende på Utskottets behof af ett utöfver
Riksdagsordningens föreskrift ökadt antal betjening,
Utskottet anhåller få, utom Secreteraren,
antaga tvenne. Notarier , fyra Cantzlister
och tvenne Vaktmästare.
Lades på bordet.
Då Herr af Barellis sedan sista Plenum
på bordet hvilande Dictamen nu skulle å
nyo föiedragas , för att till vederbörligt Utskott
remitteras, förmälte Herr LandtMarskalken,
det Herr Silfverstolpe, Gustef Abraham, anmält
sig, i afseende på detta Dictamen , önska
att få framställa några anmärkningar. Härefter
af Herr LandtMarskalken uppropad, uppläste
Herr
Silfverstolpe följande
Ödmjuka Memorial.
Ingen, som med uppmärksamhet betraktar
vårt Lands ceconöauska ställning, lärer
kunna neka , att de af Herr af Darelli uppgifna
Förslag röra ämnen af den högsta vigt,
åsyfta Landets betydligaste interessen, och i
verkställigheten skulle verka till vidt omfattande
löljder. Med fullkomligt erkännande af
Författarens berömvärda afsigter, och under
bifogad önskan, att »Riksens Ständers OeconoimaeUtskott
mätte underkasta alla sådana mål
104
Den 20 Mars.
en noggrann och grundlig granskning , innan
det deröfver stadgar sina meningar och utlåtande
, utbeder jag mig att för Höglofl. Ridder
kapet och Adeln få föredraga några anmärkningar,
som jemte detta Förslag kunde till berörde
Utskott remitteras. Det är öfver min förmåga
a’t vilja stadga några tänkesätt öfver
dessa ämnen: kan jag uppgifva några synpunkter,
efter hvilka de kunna underkastas en noggrann
pröfning, är inut ändamål vunnet- Jag
är färdig att rätta de meningar jag tilläfventyrs
redan för mig
dan pröfning kunna befinnas origtiga. All an*
ledning som gifves att pröfva måtte vara oskyldig
och leda till nytta.
I forsta momentet yrkas, att RiksDisconten
skulle upphöra, och i dess ställe, under
lika skydd, som nu hela BancoVerket, enny
Åke rbruks LäneBank inrättas m. m.
Den första frågan synes mig vara: när
detta skulle ske?
Genast eller framdeles?
Menas bär genast, så ville jag fråga, om icke
en hastig indragning af RiksDiscontens för ögonblicket
utelöpande rörelsecapital åtföjdes
af en större minskning af i landet utelöpande
penningar, än det af Herr Darelli längre fram
så kallade Stryp S'j st ernet, hvars, tili mindre
belopp , gjorda indragningar varit fördelade
på fem år, då detta skulle med ens göras genast?
Om detta är sannt, manne det vore
nyttigt ? Men om det ock vore nyttigt, (och
då, enligt rättvisan, denna Discontindragning
Den 20 Mars.
ej kunde verkställas inom Octroyens slut) vöre
den då af RiksDiscontens rörelsecapital möjlig
att verkställa? Menas här åter framdeles ,
när skulle den föreslagna nya Åkerbruks LäneBanken
hinna inrättas ? När skulle dess nyttiga
fiukter skördas? För att dömma om inrättningens
nytta, borde man väl åtmindstone
kunna någorlunda leda sig till kännedom af
tiden , när den kunde stadgas.
I allmänhet torde man böra göra sig litet
närmare reda för hvad som menas med det
uttrycket: under lika skydd, som nu hela BancoVerket.
Menas dermed endast Riksens Ständers
garantie , så , ehuru vördnadsvärd den
bör vara, torde dock någon kunna fråga, om
den förslår att gifva ett Verks Sedlar credit ,
så vida det ej finnes en motsvarande rörlig
fond till dessa Sedlars ögonblickliga gäldande?
Kan den pantsatta fasta egendomen anses
för en sådan rörlig fond ?
Om det ock
skulle medgifvas, att den nuvarande Bankens
CreditSedlar, såsom ägande föga sammanhang
med den nya föreslagna Bankens, ej skulle
förlora i värde, månne man kan äga rätt att
hoppas, att den nya Bankens Sedlar, som till
gäldningsfond ej ägde annat än fast, långsamt
rörlig, egendom, skulle kunna löpa hand
och hand emellan till full valeur ?
Det
torde ej alltid vara nog , att en Sedelmassa
har ett fullgodt hypothek: månne icke olta
detta hypothek behöfver att i bestämda ögon»
blick kunna röras och användas?
lo 6 Den 20 Mar t.
Vidare torde det i afseende på denna LäneBancolnrättning
kunna frågas, om den verkligen
skulle kunna till underlättande för Jordbrukaren
användas, när det som ett vilkor
stadgades, att utom 4 procents renta, äfven
10 procent af länsumman årligen skull inbetalas
? Tål jordbruket verkligen en så stark
amortissements • afbetalning?
Slutligen må det tillåtas mig att uppgöra
en liten räkning. Om vi antage antalet af
hemman i Sverige till 64,000, och vi, oaktadt
nu uppsiegrade värden, beräknade dem
till öfverhufvud 5000 R;dr hvardera, utgjorde
hela deras gemensamma värden en summa
af 320 millioner R:dr. Tiondedelen deraf utgör
32 miLioner, hvilket då vöre den summa,
som denna Länebank skulle kunna utgi
va. Calculen är ej för hög, när vid sista
uppskattningen, till bestämmande af förmögenhetsafgiften,
Rikets fastigheters värde,
som man mig sagt , uppsteg till 25Q millioner,
och priserna sedan dess minst äro fördubblade.
Hvad verkan skulle en massa af
32 millioner i hast utsläppta Sedlar medföra,
när utan tvifvel en ny varuproduction ej kunde
åstadkommas lika fort, som Sedelregnet?
10 procents årlig indragning af den utsläppta
summan skulle ju medföra ett nytt stryp*
system ?
Idéen om PrivatDisconters inrättande i
hvarje Län synes mig så litet utförd, att den
ej i sitt nuvarande skick kan underkastas nå*
Den 20 Mars.
107
gon bestämd granskning. Om Actieägarne skulle
vilja ingå att deltaga i en sådan inrättning,
måste, då man lagligen kan för sina
penningar vinna 6 procent, anledningen, hvarföre
man här lånade ut dem för 5 procent ,
vara det hoppet , att genom användandet af
ett större capital , än man i rörelsen insatt,
hvilket man för lägre eller ingen renta disponerade,
kunna vid utdelningen af Verkets totala
vinst äga en större inkomst , än 6 procent.
Blotta afdraget förut af 5 procent ger
ej verklighet åt detta hopp. Hvar skulle medel
tagas till utvidgad fond för dessa Disconter?
Skulle dem tilläggas någon AssignationsFond
hos något allmänt penningeverk, och
skulle deras mångfalldiga slags Assignationer
auctoriseras att löpa i rörelsen, föda nya Sedelsorter
och troligen ny villervalla ? — Måtte
detta noga uttänkas, innan sådane Discontinrättningar
tillstyrkas!
När man omtalar den allmänna penningenöden,
måtte det vara mig tillåtet att önska,
det man alltid skir Ide mellan den, som verkligen
är allmän, och den, som, i grunden
individuel, genom ropet af en mängd nödställda
individuer får utseende af att vara allmän.
Måtte man älven då betänka, huruvida
Staten med en förmynderlig omsorg bör sträcka
sig till att vårda sina olyckliga, eller genom
missräkningar i fara och nöd famlande
barn, eller rigta sina åtgärder derhän, att genom
beredande af lika säkerhet för alla, af
allmän ordning, al stadga i författningar och
Den 20 Mart.
derigenom i calculer, framkalla de enskiltas
krafter, att genom skyddad industrie och ökad
arbetsamhet trainaistra nya verkliga tillgångar,
och genom väckt inbördes täflan på det rättaste
sättet använda de tillgångar som finnas.
Den stora A<<bitecten Tessin lät i ett efter
bans ritning uppbygdt Kyrkotorn borttaga de
öfverlopps - bjelkar , hvilka Handtverkaren
Byggmästaren, af en missförstådd varsamhet,
ditsatt. t örin gjorde tornet ett fåfängt mot*
stånd emot si ormen, och bröts af ilarna: efteiåt
böjde det sig för vinden, men återställde
sig under 'ugnet i sitt förra skick, och står
ännu sorn ett ryktbart minnesmärke efter den,
sorn först efter sanna natur reglor uppgjorde
d« ss plan. Om en Statshushållning redan gerom
onaturliga inrättningar är kommen i oordning,
är det då rätt att genom nya artificiella
inrättningar för tillfället afhjelpa ögonblickets
nöd, men kanske förbereda en större
framdeles? Kanske kunde mycket hjelpas
med tålamod och med ett försigtigt borttagande
af de stadgar, som ledt till olyckan?
Jag vill ej ingå att i sin vidd besvara dessa
frågor, men jag vågar yttra den önskan, att
då Riksens Ständer allramindst kunna vara i
tillstånd att afgöra alla en Statshushållnings
detaljer, de med varsamhet måtte vidröra dem,
men deremot med full kraft uitrycka den allmänna
rösten i afseende på grundsattser, födda
af en sann och öfvad slutkonst, och bevisade
genom en fördomsfritt anställd erfarenhet.
Den 20 Mart.
I afseende på tredje punkten, får jag till
noga eftersinnande hemställa, om förbud af utländsk
Spannmåls införsel behöfves, enär Regeringen
äger rätt att derpå efter omständigheterna
afpassa Tullafgifterna?  Ändamålet med författningarna
i detta afseende måtte väl ej vara
att alltid hålla Spannmålen i högtuppdrifvet
pris, hvarigenom dyrhet på födoämnen
och höga tillverkningspris underhållas: det
kan ju ej rimligen vara annat, än att deri hålla
en jemnhet, och i nödens stund kunna anskaffa
hjelp?
Ett yrkadt beständigt förbud emot införsel
af allt slags utländskt Brännvin torde ej
alldeles qvadrera emot det yrkandet, att Landtmannen
måtte åtnjuta beständig bränningsfrihet
ifrån den i November till den i Juni. Månne
det ej vore rättvisast, att åt Landtmannen
lemna en alldeles obehindrad rätt att använda
den vara han sjelf frambringar? Behöfver
Staten den genom FrännvinsAfgiften inflytande
inkomsten, hvarföre skulle den icke kunna
föras och erläggas under artikeln Allmän
Bevillning? Den blefve ju ej genom denna
titelförändring svårare att erlägga?
Alla
Landet genom Brännvinsbränningen tillflytande
oeconomiska fördelar vunnes då varaktigt,
när deremot omvexlingen mellan förbud och
tillåtelser nu försätter Landtbrukaren i ständig
osäkerhet- Införseln af utländskt Brännvin
komme då säkert sällan i fråga; men åtmindstone
så länge man befarar missbruk af
bränningsfribeten, vore det vigtigt, att dessa
1 JO
Ben 20 Mars'.
kunde motvägas genom införsel-friheten, hvilken
borde kunna afen vakande Regering modereras,
genom afpassade TullAfgifters erläggande.
Hvarföre tillstyrka positiva förbud,
hvilka, utan tvifvel, då de kunna gagna i ett
afseende, vid ett annat tillfälle, i flera afseenden
medföra någon oberäknelig skada? Månne
icke i all Statshushållning en fri täflan
mellan alla näringskrafter är första upphofvet
till allmän välmåga ?
Rörande frågorna om medlen till yppighetens
hämmande och vissa ändringar i BevillningsFörordningen,
är jag med Herr af
Barelli i det mesta ense; dock tror jag allt
detta stå i sammanhang med ett större helt,
som man torde behöfva se utveckladt, innan
partiella förändringar tillstyrkas. Kronans intägt
af Bevillningen i Spannmål kan hafva både
fördel och skada med sig.
Tillstyrkan attskjutslegan borde under vårbruks-
och bergnings tiderna åtmindstone fördubblas,
tror jag vara bland dem, som syfta
till att bota ett ondt, men ej drabba det vid
roten. Kan Bondens förspillda tid, hans nästan
oundvikliga demoralisering genom vår
närvarande inrättning af skjutsen, någonsin
med penningar honom ersättas? Böra icke
alla förslag i detta afseende gå ut på en helt
ny organisation af den allmänna skjutsinrättningen,
och ej inskränka sig till små, Ulen Otiiiräckliga
ersättningsfrågor?
Den 20 Mars.
%■
lil
I Herr af Darellis anmälan, att ännu en
Författning återstår, som afhölle vid Landtullarne
Besökare och Mätare att hindra och preja
Allmogen, instämm r jag fullkomligt. Jag
slutar m.d den bekännelse, det jag tror att
om dylika, och än vigtigare , genom tillfälliga
Författningar tillkomna band och hinder
emot näringsfriheten kunde i en klok ordning
brytas och undanrödjas, skulle endast derigenom
det mesta vara gjordt till den allmänna
välmågans återställande, och Riksens Ständer
sällan i allmänna hushållsmål behöfva framföra
några tillfälliga önskningar.
Herr Cedersköld, Pehr Gustaf. Utan att ingå
i någon egentlig pröfning af det Memorial,
rörande Jordbrukets beskydd och förkofran,
som Herr af Dar elli den 14 innevarande
månad af g i f v i t, vill jag vördsammast utbedja
mig att dervid blott få göra några anmärkningar.
Beträffande den i första momentet före.
slagna inrättning af en ny Åkeibruks LäneBank,
som skulle tiil Jordägaren emot 4 procents
renta utlåna en tiondedel af Landtegertdomens
värde ; så skulle det åsyftade ändamålet,
just genom procentens nedsättning, troligtvis
förfelas. Den lagliga vinst af 2 procent,
hvarom låntagaren här vore förvissad,
skulle nemligen naturligtvis förmå hvarje possessionat,
han måtte för öfrigt hafva så stort
öfverflöd på contanta penningar som heldst ,
att ur Banken uttaga den länesumma , hvarpå
han, efter sin egendoms värde, kunde gö«
113
Deii 20 Mart.
ra anspråk. Men härigenom skulle Bankens
tillgångar i ögonblicket utiömmas, och straxt
blifva otillräcklige att uppfylla den lorhiga
Landtrmnnens Verkliga behof Snart skulle det
blifva svårt att få länansökningar bevdjade :
tillfälle skulle gifvas till skändliga missbruk:
och den förlägne lånsökande skulle otvifvelaktigt
se sig nödsakad uppoffra den vinst, sorn
han, i anseende till renuns låghet, bordt
kunna påräkna.
I anmärkningarna till femte momentet,
tyckes Herr af Dar elli mena, att en långsamt
successif realisation af nuvarande Pappersmynt
då först bör begynnas, sedan det, genom handelsvågens
upphjslpande, hunnit någorlunda
å-tervinna sitt tillbörliga anseende.
Men så
vackert detta än låter, och så nyttigt och godt
det i vissa hänseenden än kan synas; så skulle
likväl hvarje gäldbunden Svensk i sjelfva
verket snart erfara, hvad olyckor ett slikt förfarande
skulle medföra. Under det pappersmyntet,
som han till låns erhållit, dagligen
förbättrades, slutligen kanhända ända tili 100
procent, skulle naturligtvis den egendom han
köpt, förlora lika mycket i sitt nomuiala värde
Med mindskade tillgångar skulle han således
framdeles nödgas, i oförändrad ziffra, återgäld
; ett mynt af ett dubbelt större värde,
än det han erno.tagit. Han skulle sålunda ,
utan s tt ringaste förvållande, förlora en stor
del af sin förmögenhet. Uenna olycka skulle
Vara så mycket rysligare , som han redan på
afstånd
Den 20 Mars.
i f 3
af tand kunde se henne nalkas med långsämma,
men säkra, steg, och det under en fullkomlig
oförmögenhet att afböja eller undvika
dem»
Grefve Lantingshausen, Albrecht, hemställde,
om icke det af Herr Silfverstolpe nyss upplästa
Dictam,en måtte befordras till trycket ,
alldenstund han ansåge det innehålla flera så
märkliga och väl utförda saker, att de borde
komma till Allmänhetens kännedom.
Grefve Lilliencrantz, Johan Wilhelm, inStäfnde
i hvad Grefve Lantingshausen yttrat ,
och tilläde derjemte den önskan, att Herr af
Darellis Dicfamen ej förr måtte med de öfriga
respectiva Stånden communicefas eller till vederbörligt
Utskott remitteras, än Herr Silfver,
stolpes yttrande hunne blifva tryckt, och kunde
åtfölja Herr af Darellis Dictameo
Uppå
af Hans Éxcellence Herr Grefve
Kuuth begärd och af Herr LandtMarskalken
gjord proposition, blef hvad Grefvarne Lantinqshausen
och Lilliencrantz hemställt, af Rid*
derskapet och Adeln bifallet.
Herr Reutersköld, Carli uppläste följande:
Om det ämne jag nu framställer, af saknad
theoretisk kännedom, blir uti utvecklingen
mycket ofullständigt, vågar jag hoppas
Höglofl. Ridderskapets och Adelns öfverseende*-  Ridd. o. Ad. JProt. N:o //. 16.
114
Den 20 Man'.
Den tystnad jag bryter är förorsakad af
den stora känning jag har af närvarande penningställning,
då jag, sorn innehar inte så
obetydliga varuprodnctioner, behöfver icke
allenast sjelf credit, utan ock säkerhet för afsättningen
af mina tillverkningar. Jag föreställer
mig många andra medborgare i samma
belägenhet, och ämnet har således den närmaste
inflytelse på allmänt och enskildt väl,
och kan icke annat än förtjena Riksens Höglofi.
Ständers behjertande.
Att det hastigt förökade RörclseCapitalets
kanske nog skyndsamma indragningsprincip,
och -den, genom Europas krigstillstånd, hämmade
handelsrörelse, samt alla förnödenheters
uppsatta priser, hvilka fordra att uti hvarjes
cassa måste ligga en större penningsumma,
och ännu mer den oformligt tilltagande kräftan
Luxen, äfvensom den väckta och nog allmänt
rådande speculationsandan, med kanske
ännu fler sammanstötta orsaker, verkat den
mindre tillgång på penningar, hvaröfver nu
med skäl klagas, kan väl ej motsägas j men
jag tror den förnämsta orsaken till penningbristens
tillvarelse vara Creditbrist och det
skydd, som vingleri äger uti våra executiva
Författningars ofullständighet, då de dels sakna
kraft, dels kunna efter välbehaget expliceras.
Det är i sanning ej underligt, om credit
saknas, enär den som utlånar sina penningar
eller utborgar sin vara, kan, efter närvarande
Författningar, blifva uppehållen med
betalning, ej allenast uti veckor och månader,
Dm 20 Mars.
men åratal, om han ock då m rl mycken afbränning
återfår sitt. Jag har hört, att 1798
års Författning, som skulle gifva-crediten lif,
blifvit tili exempel så uttydd, att skuldsedel
Ställd till viss man eller ordres och utöfver
ett år gammal, förlorat sin lydelse och executiva
rätt, till och med utgifvaren blifvit frikänd
från förbindelsen att den inlösa af andra
man , som dea innehaft.
Den skonsamhet^ hvarmed BahkVutörer
i allmänhet brhandlas, torde ej litet bidraga
till den mängd Cessionsansöknifigar, hvaråf
Tidningärne äro uppfyllde, deras långsamma
slut, dels genom Domstolars, dels Syslomäns
åtgärder, är ej till credit uppmuntrandej otn
tidehvarfvets milda tänkesätt förtjenar bifall,
månne de väl böra utsträckas ända till våda
för allmänt väl?
De till Cautionisters skydd varande Författningar
äro i min tanka ej tillräckligen att
låna ett namn och bedraga löhesmannen för
dess tjenstaktighet, är ett brott, som ingeri
lag bestraffar, likvisst gör så väl Lagen sorni
publika inrättningar och enskildta crediten
behofvet af löftesmän nödvändigt.
Om uti ett sådant Författningarnes skick,
penningbrist äger rum, är det \én naturlig
följd, ej af egentlig brist på penningar, utan
förnämligast på Credit.
Att genom allvarsam Lag hvaf Och en
sättes uti dea ovillkorliga nödvändighet, att
1/6 . Den 20 Mars,
säkert och snart uppgöra sin egen räkning,
blir i alla hänseenden för samhället välgöran*
dej det blir säkert den verksammaste, den naturligaste
och billigaste Öfverflödsf örordning}
hvarigenom sparsamhet skall återvinnas, det
nära i själtåget varande förtroendet återfödas,
och vinglerjet hämmas
Allmänna
välfärden fordrar allvarlighet
uti botemedlet, och det synes mig att intet
skäl bör kunna vara emot en ny Lag, som
sätter alla förbindelser, så väl uti penning*
transactionen, som annan handel, uti likhet
med vexlar. Erkännandet af underskriften
eller skulden borde vara fordringsägarens enda
skyldighet att styrka, hvarefter Domaren
eller närmaste Executor, inom viss förelagd
kortaste tid, ovilkorligen, utan vidare omgång
skulle vara pligtig lemna den handräckning,
fordrans innehafvare vöre berättigad till.
Genom Riksens Ständers LagUtskotts sakkunnighet
och patriotiska bemödande torde
detta allmänna välfärdens kraf under påstående
Riksmöte kunna utarbetas , samt blifva af
Riksens Ständer och Konung stadgadt och antaget.
Det synes ej tåla uppskof, tills den under
arbete varande Lagboken hinner fulländas
och antagas.
Ehuru denna min framställning, af hos
mig bristande Lagkännedom, saknar den uppställning,
sorn torde erfordrats, lärer ämnets
vigt förtjent*, att den till Höglofl. LagUtskot
-
Den 20 Miirs. 117
tet remitteras, hvarom jag hos Eders Excellence
och Höglofl. Ridderskapet och Adeln öd*
mjukast anhåller.
Remitterades till Lagutskottet.
Vidare upplöste Herr Reutersköld ett så
lydande
Ödmjukaste Memorial.
Uti ett tidehvarf, så utmärkt af Barmhertighetens
utöfning , och kanhända lika så
mycket i behof af den , skulle det synas af
vigt, att allmänna händer funnos allestädes
utsträckte för att emottaga, vårda och till
fördel och båtnad förvalta de offer, som den
enskildta välgörenheten, efter förekomna anledningar,
vore benägen att frambära åt sak*
nadens och armodets barn.
Det behof af uppfostran, undervisning
och vård, hvaruti tnånge ättlingar ofta nog
lemnäs af mindre bemedlade och tidigt bortryckte
föräldrar, skulle, jag är öfvertygad
derom, mången med hjertlig förnöjelse skynda
att afhjelpa , om en inrättning funnes behörigen
authoriserad, der han hade rätt att
nedlägga sin gåfva, och vore förvissad att se
den oryggligen använd efter hans ädla afsigt
och väl uttänkta plan.
Åt Höglofl. RiddarhusDirection, under
hvars visa och ömsinta vård flere till Stipen
-
11 s
Den 20 Mars'.
dier och Pensioner anslagne Fonder blifvit
ställde, lärer likväl ej samma art af befattning
hafva blifvit uppdragen , enär donationen
är bestämdt anslagen till förmon för viss
Ätt, och derjemte beledsagad af särskildt uttryckte
stadganden och föreskrifter. Men vore
det väl att besvära Directionen, om än mera
vidgadt tillfälle för den öppnades, att bispringa
den fad r- och moderlösa och i behof
stadde Adliga Ättlingen.
Jag kan icke misskänna de besvär, som
Högloft. RiddarhusDirectionen redan vidkännes
i anledning af det förtroende , hvartill
den redan i dessa hänseenden gjort sig förtjent
; men stor måste ock dess tillfredsställelse
vara* hvarje gång något understöd kati
lemnäs, åt en behöfvande Ätt; och på denna
grund, föranledd af ett särskildt mig bekant
förordnande, får jag ock till Högloft. Ridderskapet
och Adeln ödmjukast hemställa ,
om det icke åt Högloft. RiddarhusDirectionen
kunde uppdragas att emottaga alla Donationer
utan undantag, så snart de till fördel för
Adeliga familjers så söner, som döttrar, finnas
bestämda, öfvertygad att Herrar Directeurer
nu och i framtiden skola finna ämnen
till ökad förnöjelse i befrämjandet af hvarje
godt ändamål , och i fullgörandet af de föreskrifter,
sorn en ädel gifvare kan nied sin stiftelse
häfva förbundit.
Om likväl i sådant fall Donationerne, endast
i contanta Medel borde bestå, och huru
De 20 v Mars.
119
vida någon viss procent af Pension borde för
Cassaförvahningens omak anordnas, är hvad
jag får Ridderskapets och Adelns ompröfning
underställa, anhållandes , att så vida denna
framställning vinner Eders Excellences och
Högloft. Ridderskapets och Adelns bifall, den
måtte till RiddarhusUtskotfet remitteras , på
det detsamma med sitt betänkande häröfver
må äga tillfälle att inkomma.
Remitterades till RiddarhusUtskotfet.
Herr Flach, Carl, anförde skriftligen till
Frotocollet följande :
Högvälborne Herr Grefve och LandtMarskalk!
Höglofiige Ridderskap och Adel!
Då det är en sanning, som dagligen stadfästes
af den mest bedröfliga erfarenhet , att
vår inre hushållning hotar allmänna välfärden
med total undergång, är det hvarje medborgares
ovillkorliga pligt, att yttra sina meningar,
hvilka, då de utgå från ett rent uppsåt
och en sann fosterlandskärlek, böra få åtnjuta
detta värde, om de äfven skulle sakna
den ofelbarhet, som fordras, för att äga inflytelse
vid ölverläggningen.
Att finna rätta orsaken till allt det onda,
som, oaktadt vårt yttre lysande förhållande,
belägger vårt inre välstånd med tryckande
bojor, borde, jag medgifver det ger
-
120
Den 20 Mars.
ra, tillhöra en större erfarenhet än min: mett
lika ofta saknar förmågan biträde af viljan ,
sorn viljan af förmågan, att utveckla ämnen
af derjna beskaffenhet, och det kan således
blifva nyttigt för ändamålet, om hvar och en
redlig medlem af samhället frimodigt säger sina
tankar, hvilka sedan samlade och upplyste
män kunna leda till en ljus öfversigt af
det hela.
I alla tider och i alla Stater har Jordbruket
varit ansedt som källan till ett lands
Välmåga, och denna näring, den ädlaste af
alla, har detföre varit känd under namn af
modernäringen. England har under loppet
af nära ett helt seculum g i f v i t ojäfaktiga bevis
på denna sanning, och då dess Regering
på 16 S^: ta let förböd införsel af utländsk spannmål,
rigtades nationens förmåga och speculation
på Åkerbruket med den framgång , att
England ej allenast hade öfverflöd af lifsmedel
inom sig , utan kunde äfven exportera
deraf årligen, till ett värde af i| a 2 millioner
pund Sterling. Detta bevisar nog tydligen
, att en säker, förmonlig och lätt afsättning
på alla Landtmanna • producter , är det
enda hjelpmedlet, enda villkoret för Jordbrukets
uppkomst. Hos oss har olyckligtvis det
missbruk inrotat sig, att spannmåls-införseln,
belagd med en ganska ringa tullafgift, blifvit
ett betydligt ämne för handels speculationer,
hvilket medför den riksförderfliga verkan,
att Jordbrukare i goda år ej finna köpare
för sin production, och då dyr tid inträffar ,
njuter handels-speculanten, genom sina inför
-
TJm 2 o Mavs,
12 I
sWrifnmgar, en orimlig vinst, på de nödlidandes
bekostnad. I-riset på den inkommande
spannmålen rättar sig ej efter hvad den gäller
i utländska hamnar , utan det är från nöden
inom landet, som det tager sin rigtning
Sveriges Jordbiuk, sorn på en tid af dessa
sist förflutna co åren vunnit en högst betydlig
tillväxt, äger ännu vidsträckta fält för
sitt utvidgande: men så länge vår production
skall concurre'a i pris med andra länders, der
den är gynnad, dels af ett blidare luftstrek,
dels af en större folkmängd, dels af denna slafviska
arbetsstyrka, som utan kostnad för Jordägaren
bereder och bärgar hans skördar,
skall Svenska jordens alster blifva hvad de
nu äro, en ny beskattning på Jordägaren , i
stäket för att lemna honom en med mödor och
kostnad förtjent loflig utkomst.
Den skatt
dragande
Bonden, för att utgöra sina Kronoutlagor,
nödgas på Städernes torg införa sin
säd, der den inissbjudes af köpmannen, som
för denna inhemska product betalar vida mindre,
än han vid försäljning skulle fordra för den
utländska säd, som redan uppfyllt hans last
och migasiner. Allt hvad Landtmannen återigen
behöfver af köpmannen, såsom oumgängliga
nödvändighetsvaror, och som hvarken
Allmogen eller Ståndspersoner kunna sjelfva
utifrån införskrifva, har ej an«an gräns för
sitt åsätta värde, än säljarens godtycke, utan
ali jemförelse till Landtmanna-varans pris.
Att förekomma dessa olägenheter ; att
upprätthålla modernäringen, hvars undergång
är oundviklig, om nu varande; systeme län
-
122
T) en 20 Mar t.
gre fortsattes ; att stadga ett spannmålspris, som
väl kan underkastas en ringa förändring från
ett år till ett annat, men ej omväxla förhöjdt
eller nedsänkt i samma förhållande som sex
tili tjugu, och hvarvid så väl Landtmannen
som öfrige Näringsidkare äro lidande
måtte
vara ett af de vigtigare ämnen för nuvarande
Ständers åtgärder-
Jordbrukaren, sorn
bär största tyngden af alla Statens bördor,
skall eljest snart se sin torfva sköflad af vanmagten,
och dess plog och dragare vara det
sista han har att erbjuda tiil bestridande af sina
mångdubblade Krono ■ utlagor.
Allmänna MagazinsDirection i vårt land,
bade visserligen till primitift föremål, att upphjelpa
Åkerbruket i förening med omsorgen
att förekomma spannmålsbrist inom Riket. Beklagligen
halva dessa tvänne stora afsigter föga
blifvit befrämjade, dels genom första Fondens
otillräcklighet , dels genom Styrelsens
saknade kraft att emotstå magtspråkets flera
gånger förnyade fordringar, och dels genom
Inrättningens öfvergång ifrån en Riksgagnelig
stiftelse till ett slags HandelsCollegium, hvars
goda verkningar varit lika främmande för det
åsyftade föremålet , som för allmänna begreppets
fattning.
Om jemte, den Fond, som befinnes under
nu varande MagazinsDirections vård, Riksens
Ständer anslå en större och för ändamålet tillräcklig,
som mot Ständernes garantie i Banken
får lyftas, och denna Fond ställes under
Dm 20 Maru
123
styrelse af Ständernes valde Fullmägtige, i likhet
med Fullmägtige i Banken eller JeinContoiret
, hvilka blifva Riksens Ständer redo
skyldige för förvaltningen, efter de föreskrifter
de af Riksens Ständer erhålla 5 skall ofelbart
ifrån vår egen Svenska jord hämtas den
spannmålstillgång, som eljest, med våldsam
inflytelse på vår handelsbalance , nu så ofta
riktar utländningen.
Denna Fond anvåndes till årliga upphandlingar
af spannmål i alla Rikets provinser,
der spannmål finnes att tillgå*
Fullmägtiges Instruction bör uttryckligen
innehålla den föreskrift , att de rättvist för-]
dela upphandlings-summan till hvarje Län ,
efter de reqvisitioner vederbörande Landshöfdingar
deraf göra.
Landshöfdingarnc, hvar och en i sitt Län,
äro upphandlingarnes styresmän, efter de instruciioner
de af Fullmägtige erhålla.
Inköpspriset blir lika med hvarje Läns
markegång, med en billig förhöjning i anseende
till transporten. Försäljningspriset Ökes
till fulla beloppet af omkostnaderna, så att
Fonden ej deraf på något sätt graveras. Som
nya Magaziners uppbyggande, dess underhåll
och nödiga betjening skulle medföra större
kostnader, kunde hos privata personer inom
Länen spannmålen vara upplagd, och hvarå
emot behörigt contract och säkre borgersman,
124
Den 20 Mars.
penningar till fulla beloppet af den upplagde
spannmålens värde borde erhållas. Besparing
af alla tärande Magazins-omkostnader skulle
härvid vara en gifven vinst, utom det att denna
tillgång på spridda spannmåls - förråder
skulle vid förefallande behof vara för allmänheten
nyttig. Dock anser jag, att dylika, hos
privata blifvande UpplagsMagazin, ej böra
etableras pa mindre än 500 tunnor säd, emedan
all controll på spannmålens förvarande
och vård vore omöjlig , om den i mindre
partier blef kringspridd på mångfalldiga ställen.
Hvarje år i Ocfober månad utgifva Fullmägtige,
å allmänt tryck, en redovisning för
förflutna årgångens förvaltning, hvilken granskas
af utsedde Revisorer, och sedan framlägges
för Riksens Ständers ytterligare skärskådande
vid påföljande Riksdag. Till besparings
vinnande i utgifterna, kunde Herrar Revisorer
i Banken äfven öfverse MagazinsStyrelsens
räkningar.
Så vida denna Inrättning skall uppfylla
dess stora föremål, som är jemna spannmålspriser
och full tillgång på denna vara af inhemsk
production, mäste ovillkorligen införsel
af utländsk spannmål vara förbuden, intill
dess den stigit till visst bestämdt högt pris,
och då införsel blef oundviklig , endast så
mycket tillåtas, sorn verkliga behofvet fordrade,
och livarmed ensamt Fullmägtige äga
att sig befatta, utan intrång af handels-specu
lantén.
Deri 20 Mars.
125
Det reglementarisk» för denna Magazins*
Tirection, som upptager alla mindre omständigheter
och föreskrifter, och hvaraf jag blott
vågat fiamkasta några Iragmenter, bör af OeconomieUtskottet
utarbetas, och Ständernas
granskning underställas.
En stor och för vår sjelfständighet märkvärdig
nytta, tror jag blifva en ofelbar följd
af denna inrättning.
Ett Land kan ej kal
las
oberoende, så länge lifvets uppehälle skall
hämtas på andra sidan håfven, och hvarföre
skall vår sjelfständighet vara styckad genom
detta behof, då vi inom oss äge fullkomliga
medel att förekomma det?
Det skall äfven blifva en lättnad i Regeringens
mångfalldiga omsorger } alla andra
näringar skola finna mera trefnad, och den sanning
en gång inom Sverige blifva erkänd,
att inhemska productionen, om den äfven i
pris öfverstiger den utifrån kommande, leder
till jemnare varupriser och en stor nationalförkofran.
Att en ökad penningetillgång med rättvisa
påkallas af den nu allmänt öfverklagade
penninge bristen, är en visshet nog uppenbar
att ej behöfva andra bevis än erfarenhetens}
men tillfälle att låna penningar, åtföljdt af skyldigheten
att derföre årligen betala renta och
slutligen sjelfva capitalet, kan ej ensamt blifva
Jordbrukarens uppkomst, om ej en säker
och förmånlig afsättning bereder honom ine
-
jDen 20 Marti
del, så väl till dessa, sorn dess öfriga rtiång*
falldiga ufgifter. Skulle LandtbruksAcademien,
af Länens HushållsSällskaps-fonder, kunna
på i| a 2-'ne års tid lemna rentefria Lån
till nya odlingar och nya bostäders anläggande,
skulle ofelbart en sådan låntillgång
uppmuntra tili nya företag, af stor inflytelse
pa enskildt och allmänt väl.
En afhandling om Brännvins - bränningen
borde visserligen förenas med hvad jag nu
haft den äran anföra, men som Bränneriets
historia dessa sednare åren intager ett särde
•
o Ö
les märkvärdigt rum i vara Oeconomiska A*
naler, får jag utbedja mig att vid ett annat
tillfälle yttra mig i detta amne.
Begärdes på bordet.
Friherre von Hayelin, of ohan Wilhelm, yttrade
skriftligen följande:
Med mycken fägnad afhörde jag Herr
Darellis propositioner till Landtbrukets förkofran.
Bland de ämnen, som då förekommo,
saknade jag ett, som eiter mm tanke förtjenar
Rikets Ständers öfvervägande. Flyttningstiden
för Tjenstefolk på Landet, den är
nu utsatt vid Michaelis, en tidpunkt, då ofta,
i min Landsort, inbärgseln ej till fullo är verkställd
och som under en Svår väderlek b!ifver
hindrad, dels genom de arbetande so.n
skola flytta, dels genom dem som skola trans
-
Den 20 Mart,
127
portera eller hämta de tjenstehjon som böra
flytta eller tillkomma; fyra dagar före och
fyra dagar efter Michaelis saknar således jordbruket
flera arbetande händer. De tjenstehjon
som böra flytta och hafva Boskapens och Hästars
vård sig anförtrodd, nyttja sällan den
nit uti insamling och aktsam bergsel af de
dertill erforderliga födoämnen, som man borde
vänta och som de säkert gjorde , om de
sjelfva skulle bestrida utfodringen; dessa svårigheter
blefve hulpna, om flyttningstiden på
Landet för Tjenstefolk ar.toges vid Midsommarstiden,
hvilken för arbetet är mera lämplig,
och hvarigenom en åbo, sorn afträder ett
H emman vid Vårfrudagen elier den 14 Mars,
och stadt sitt folk på ett år, ej för så lång
tid , som nu g^nom accord med det Tjenstefolk,
han då ej kunde behöfva, finge förnöja
dem han lemnade. I siöd af dessa grunder,
vågar jag således ödmjukast föreslå , att den
uti Lagen utsatte städnings-och uppsägningstid
måtte ändras till den 1 Maj, och att flyttningstidsn
blefve vid Midsommar. Jag vill
påminna mig, att detta ämne vid någon af föregående
Riksdagar varit taget i öfvervägande,
men då någon ändring häruti ej skett,
anhåller således allraödmjukast, att detta mitt
anförande måtte till vederbörligt Utskott blifva
remitteradt.
Herr af Uhr, Carl David} uppläste följande:
Jag behöfver icke bevisa hvad genom en
olycklig erfarenhet blifvit allmänt kändt och
I 28
Den 20 Mars,
pröfvadt af Sveriges Rikes Invånare, nemi?*
gen att en öiver ali måtta uppdrifven oehs
missbrukad Importhandel redan inom några
år hunnit allt för långt, att suga Rikets reela
tillgångar, nedtrycka den nyttiga idoghet n,
förlama national-lyonet och skämma sederna
genom ett förderfligt, dagligen mer och mer
spridt och inrotadt behof af främmande dyrbara
öfverfiödsvaror, för våra bord, för vår
beklädnad, för våra rum, och i allmänhet för
att tillfredsställa en växande lystnad ibland
oss efter fåfänga nöjen och vekliga beqväm»
ligheter.
Vi håfve, i synnerhet t Landsorterna, eif
bedröfvande tafla för våra ögon af stagnation
j penningrörelsen, och deraf följande inbördes
förlägenhet emellan köpare och säljare, samt
afbrutet eller försvåradt förtroende i penninge
afhandlingar
man och man emellan och
detta, oaktadt en ofantlig sedelstock af flerfaldig
beskaffenhet, en sedelstock som kallas
circulerande, emedan den visserligen dertill är
ämnad, men som verkligen saknas i allmänna
rörelsen, der den icke en gäng, utan stor
svårighet, kan framlockas uti smäire belopp,
genom hemliga vilkor om dubbelt högre renta,
än som uti detta Land är tillåten, samt
ofta derutöfver, jemte tillräckliga särskildta
panter eller hypotbeker: ett öfver all beskrifning
tryckande hinder för alla de produetiva
näringar i Riket, som oundgängligen fordra
betydliga förlag, för att kunna bestå eller drif®-  vas till högre fullkomlighet,
Den 20 Marri
129
En öfverdrifven mängd af importerade
Varor, till allmän skada för vår handelsvåg,
qvarstannad inom Landet, har ökat växelbehofvet,
i synnerhet på några bland våra han«
dels-staplar, till ofantlig grad öfver växeltillgången
lör vårt eget Lands exporter. Redan
denna naturliga orsak måste i lika mån som
missförhållandet em lian verkligt växelbehof
och växeltillgäng sätta Svenskt mynt i vanvärde
mot de utländska, hvaruti växlarne ställas;
men mängfalldiga listigt anlagda försåt
och en dristig verksamhet i deras utförande
af Vinglare, till skapande af ett chimerikt
växelbehof och till VäxelCoursens bestämmande
eber godtycke, hafva ytterligare bidragit
till Svenska Myntets förnedrande. Varuprisers
och arbetslöners allmänna höjande,
äfvensom en allmän stigning af Egendomars
nominala värde, voro naturliga följder ä£
minskningen uti reela värdet af det inhemska
myntet; och hvad som, till råga på allt detta,
ökade oredan i Landsorterna, Var den speculations-sjuka,
som, Sedan några år tillbaka,
börjat sprida sig, att, utan tillgångar af egen
förmögenhet, och under förtröstan, dels till
sedelmyntets fortfarande minskade värde, dels
till lån tillgångar i de flera Disconterna, köpa
Egendomar på credit: speculationer, allt för
ofta åtföljda afven af den, att i hast draga
all vinst af sålunda köpta Egendomar, som
dessa genast och utan afseende på framtiden
möjligen kunde gifva, och sedan åter skyndsamt
försälja desamma, innan conjuncturen af
Ridd, o. Ad, Drot. N:o i7. ig.
13®
Den 20 Mars.
Egendomars mer och iner stegrade salupris
åter försvunnit. Jag behöfver visst icke väcka
uppmärksamheten på de djupa och stundom
kanhända obotliga skador, som sådana
hastiga öfverflyttningar af ägande rättens fulla
begagnande verkat uti Åkerbrukets, Bergverkens
och Skogarnas behöriga omvårdnad.
Vid ofvannämnda speculationer af Egendomsköp,
likasom vid den ibland oss någon tid
öfliga växelhandeln för utländsk räkning, med
flera andra okända grenar af det slags idoghet,
som endast syftar till ovanligt hastig förkofran,
har man ömsom märkt äfventyrare
svinga sig upp till en trotsande förmögenhet
på allmänna välmågans bekostnad, och ömsom
andra äfventyrare blifva välförtjenta offer,
af lika beskaffade, men af någon slump
misslyckade, anläggningar.
Mångfalldiga närmare och fjärmare förvandtskaper
kunde framställas i denna förkortade
stamtafla öfver vår allmänna handelsoch
penning oreda, men föregående utkast har
redan tillräckligen vidrört detta så nära och
noga bekanta ämne.
Utom de redan anmärkta följder af denna
oreda, förtjena visserligen många flera, än.
nu vigtigare, att komma i betraktande; men
jag tror mig endast behöfva att deribland nämna
tvenne, för att tillika erinra om de öfriga:
det förfallna myntvärdets verkan till förminskning
i Kongl. Maj:ts och Kronans tillgångar
vid Uppbördsverket — och den alldeles ned
-
Den 20 Mars.
131
tryckande förminskningen i verkliga löntillgångar
för Embets- och Tjenstemän i Riket.
Allt detta påkallar ändring och hjelp samt
både skyndsamma och verkliga steg dertill.
Uet är hög tid, att icke egennyttans och okunnighetens
samfällta skrik må tysta sanningens
stilla väckelse att söka verkliga orsaken
till det onda, och att qväfva dess rätta ursprung,
för att fullkomligen hindra dess verkningar.
Sådan söm Verlden verkligen är, måste
dén betraktas
icke såsom den skulle Vara*
Om den öfverensstämde med våra ideala inbillningar.
Alla theOrier i Statshushållningen,
äfven de mest berömda för deras både
Vetenskapliga och liberala grunder, äro icke
derföre alltid tillämpliga i Sverige; allratninst
äro de det uti Sveriges utrikes handelsrörelse,
när en deremot alldeles stridande praxis
ar påbuden och noga följd af de större Sjotnagterna.
Med mer eller mindre grundlig
kännedom af namnkunniga Författares Skrifter
öfver allmän Statshushållning
med mer
eller mindre fattningsgåfva att verkligen begripa
och tillämpa dessa Författares theorier,
tro alltför många menniskor, att politiska Oeconomien
innefattar endast lätta ämnen ätt utreda
och bedomina, samt inbilla sig följaktligen
att vara både skicklige och berättigade
dertill. Härifrån leda sig de talrika yttranden
af trivial beskaffenhet, ellef misstag, ellef
omening, som i afseende på sådana ämnen förmärkas
i tal, i skrift och i tryck. Yttranden
132
Den 20 Man'.
af dylik beskaffenhet upprepas sedan någon
tid så mångfalidigt, att de hota att blifva alldeles
föivillande, hvilket skulle medföra särdeles
hugnad för sådana ovärdiga medborgare,
som frukta hvarje allvarsamt och direct
steg till hinder af deras framgång, atc under
en allmän förvirring och oreda i vårt penningväsende
om icke alldeles oförmärkt, åtminstone
alldeles ostraffadt, tillfredsställa de gränslösa
fordringarna af personlig vinningslystnad.
Om icke ehertankan blir afledd genom
konst från forskningen af hvad som egentlig
gen bör utredas, i afseende på de bedröfvande
allmänna resultaterna af vår utrikes handelsrörelse
och af vår växelcours, så upptäckes
lätt, att första grunden dertill ligger i vår
öfverdrifna införsel af främmande varor, hvilken
införsel, ensamt för den del som varit tillåten,
föga kunnat uppvägas af Svenska pro*
ducters export, samt under nuvarande omöjlighet
af tillbörlig controll öfver missbruken
af samma införsel, blifvit ojemförligt mera
skadlig- Det följer af sig sjelf, att redan det
växelbehof, som häraf uppstått, måste hafva
verkat vårt myntvärdes nedsättande; men denna
allmänt känbara förlust har blifvit ytterligare
ökad af and a operationer i växelrörelsen,
hvilka till stor del lörtjent att kallas åtmindstone
växel vingleri, om icke något ännu skamligare.
Så kallade Circulations- eller Bytesväxlar,
eller sådana som med Loyds erfarna termer
utmärkas med namn af AccomodationBills, haf
-
Den 20 Mars.
133
va icke ensamt varit nödfallsutvägar för våra
yngre, mindre försigtige handlande, som
speculerat med sådan dristighet, att de stundom
varit nödsakade tillgripa denna invecklade
växelutväg till att omsätta deras skulder
för inköpta främmande varor; utan dylika
växlar torde äfven hafva varit använde af
starkare och mera öfvade handelshus, till
Växelcoursens höjande eller sänkande, efter
den anledning som företedde sig för deras
speculation att köpa eller sälja reela växlar.
Hvad som yttermera, och utan gemenskap
med våra verkliga växelbehof och växeltillgångar,
samt följaktligen äfven utan direct
samband med vårt Lands egna import- och
export rörelse, torde hafva ökat den olyckliga
villervallan i vår växelcours, är den
samma snikenhet, som kanhända inträffat hos
färre eller flera Svenska undersåtare, att för
provisionsvinst låna deras namn åt en främmande
växelrörelse öfver detta Land, stödd
på förtroendet till några högt ansedda utländska
handelshus, hvilka dels uppfyllt de förhoppningar
man fästat till deras rykte, d ls
också oförmodadt på en gång upphört att
betala, och dragit mångå, mer och mindre oförskyidt
och beklagansvärd!, med sig i deras
fall och förstörelse.
Med allmänt erkännande af den våda, som
vår öfverdrifna Importhandel och Växelcoursens
verkan på vårt inhemska myntvärde
medföra för Rikets välstånd, har det tillika
134
Den 20 Mars.
nästan blifvit en vana att anse detta onda såsom
omöjligt att hjelpa. Jag för min del tror,
att det endast derigenom blir omöjligt, att man
föreställer sig att så är, eller om enskildta egennyttan
skulle förmå att hindra uppfyllandet
af det allmännas rättvisa fordringar, eller
falsk upplysning och falsk patriotism uttränga
de sanna.
Erfarenheten och officiela handlingar visa,
att sedan den oinskränkta Nederlagsfriheten
öppnades i Götheborg och Carlshamn,
Importhandeln tillväxt mera än dubbelt i Sverige.
Den tullcredit, som dervid får begagnas,
är redan i allmänhet ganska lockande;
men de underslef, som under sednare åren
lättare än fordom kunnat begås vid sjelfva reexportation
eller Transito rörelsen, hafva varit
ännu mera lockande för lagbrytaren.
Det torde förtjena erinras, att redan år
J804 anmärktes af dåvarande TullDirection
omöjligheten af den mest oumbärliga controll
öfver Importrörelsen i Götheborg, i anseende
till bristande tillbörligt NederlagsMagazin och
till mängden af särskildta förvaringsrum derstädes
för nederlagsvaror, nemligen 467 Vindar,
481 Källrar och 482 Bodar, utgörande
tillsammans 1450 spridda Nederlags-ställen:
ett antal, hvilket sannolikt icke blifvit min*
skadt under de sistförflutna åren, då nederlagsrörelsen
så utomordentligt tilltagit. Det
torde förtjena anmärkas, att oaktadt deraf härrörande
Ötatsförlust genom tullförsnillning,
och oaktadt kanhända ännu större förfång för
Den 10 Mars.
135
det allmänna, genom främmande och deribland
äfven otillåtna öfverflödsvarors öfversvämmande,
både i Städerna och på Landsbygden, ännu
i denna stund saknas en större och vederbörligt
inrättad Magazinsbyggnad för Nederlagsvaror
i Götheborg. Det torde förtjena besinnas,
att Statens ökade Tullinkomst under desamma
åren icke lärer svara emot den allmänna
och nästan oberäkneliga Statsförlust, som
varit en följd af importerade varors mängd
utöfver beloppet af Rikets exporter, samt deraf
följande Växelbehof utöfver växeltillgångarna,
hvarifrån äfven den naturliga orsaken
bör härledas till inträffade vanpris uppå våra
exportvaror, en för Riket högst tryckande
Växelcours, samt den sedan några få år tillbaka
allt för mycket i Sverige tillväxta industrie
uti Växelhandeln, ofta hastigt riktande för
den som gjort densamma till hufvudföremål,
merändels till förfång och harm för det Allmänna,
sedan Växel-handeln blifvit en så vigtig
gren af Börs-speculationer, att den verkligen
tyckes hafva börjat draga hågen ifrån idkandet
af annan och mindre invecklad handel.
Erfarenheten har visat, att Rikets välstånd
lidit genom en öfverdrifven importering
af främmande varor, dels grundad på Författningar,
dels högligen missbrukad under bristande
controll af Författningarnas åtlydnad.
Erfarenheten har visat, att Rikets välstånd
lidit genom ett djupt förfall af dess inhemska
myntvärde, härrörande dels från en
utan nödvändighet uppkommen undervigt i
Den 20 Mars'.
Rikets activa handel, dels ifrån lönnllga intriger
i Växelcours-beräkningen,till ännu större
vanvärde af vårt inhemska mynt, än sorn
naturligen bordt följa af reela Växelbehofvets
förhållande.
Allt detta påkallar snar och verklig hjelpDet
tål icke uppskof till de vanligen omtalta
bättre tiderna. Det hjelpes ej heller allenast
genom tal, skrifter eller böcker, utan fordrar
nödvändigt välbetänkta beslut och kraftig
verkställning af sådana.
På ofvananförda skäl och anledningar öfverlemnar
jag till Högvälborne Herr Grefven»
och LandtMarskalkens samt Höglofl- Ridderskapets
och Adelns ompröfvgnde min ödmjuka hem-,
ställan, att Riksens Ständer må inför Thro^.
nen frambära deras underdåniga önskan:
r:o Att den åt vissa Städer förunnade oinskränkta
Nederlagsfrihet må upphöra, och
berörde frihet hädanefter må sträcka sig endast
till sådana varor, hvilkas införsel i Riket
är tillåten.
2:0 Att noga undersökning må anställas
till utrönande huruvida flera eller färre af nu
till införsel tillåtna varor må kunna i Riket
umbäras^ och i följe deraf, så vidt möjligt och
lämpligt r ara kan, tillåtelsen af främmande
varors införande samt bruk och nyttjande j
Riket må blifva inskränkt.
3'o Att nu gällande Författningar emot
lurendrägeri och tullförsnillning må skärpas3
Den 20 Mars.
till nödigt befrämjande af mera säkerhet, så
väl för Kongl. Majtts och Kronans rätt, som
för inhemska idogheten.
4:0 Att det förderfliga missbruket af den
så kallade Vestgötha Gårdfari - handeln må afhjelpas,
såsom alltför betungande lör andra
Landsorters invånare, särdeles för Allmogen,
samt ledande ej allenast till smyghandel, utan
äfven till ett öfver måttan skadligt spridande
af överflödsvaror,
5:0 Att kunnige och oväldige män må
af Kongl- Majit i nåder utses och förordna»
till att granska och öfverse de nu gällande
Stadgar och Författningar, angåerde Växelrörelsen
i Riket, samt i underdånighet föreslå
de ändringar och förbättringar i dessa Stadgar,
sorn nyare tiders erfarenhet torde hafva funnit
angelägna och alldeles oumbätliga.
Det är till den vishet och kraft som utmärka
och omgifva Konungens Thron, sora
Less undersåtare samfällt och enskildt hafva
tillflykt, med lika säker förtröstan, vid inro
farorna för Rikets välstånd, som vid fienders
försök att intränga på våra gränsor.
Lades på bordet.
Uppå begäran af Herr af Uhr Lief det
honom tillåtet att sitt Dictamen med de öfriga
respectiva Stånden communicera,
138
Den 20 Mars.
Herr Silversköld, Nils, hade inlemnat ett
så lydande:
Ödmjukt Memorial.
Enligt 7 §. af de Husqvarna GevärsFactori
år 1715 nådigst förlänte Privilegier,
hvaraf afskrift bifogas, äro de derunder varande
arbetare befriade från Kronoutlagors erläggande
och andra Borgerliga onera i och
för deras personer; och enligt det år 1757 ,
på Rikets Ständers underdåniga tillstyrkan ,
utfärdade UpplåtelseBref till då varande ägare
, att detta Factori som privat egendom emottaga
och vårda, är det bi behållet vid alla
de iörmoner, fri- och rättigheter , hvarmed
det då i nåder var försedt. 1 följd deraf hafva
desse arbeiare varit från Bevillnings utgörande
befriade och ansedde i likhet med Gemenskapen
af Krigsmagten , till år 1789, då
Kongl. Maj:t nådigst fastställt Kongl. KammarRevisionens
Utslag, att desse arbetare borde
erlägga Bevillning.
Vid sednare Riksdagar har ansökan blifvit
gjord om upplifvande af dessa friheter ,
men ej vunnit afseende , eller snarare ej blifvit
upptagen.
Jag får derföre nu ödmjukligen förnya
denna ansökan, och derjemte ödmjukast hemställa
: att så vida ej befrielse från Bevillnings
erläggande finnes billig, den uti den nu
framdeles utkommande BevillningsFörordning
blir bestämd, det lindrigaste görligt är, på
Den 20 Mars.
139
det TaxeringsComitéerne måtte äga ren och
tydlig föreskrift, och ej efter godtycko förfara;
hvaraf händt, att lika arbetare blifvit vid
särskildte TaxeringsComitéer olika taxerade.
Vid de flesta TaxeringsComitéer hafva
desse arbetare blifvit ansedde i likhet med Mästare
och Gesäller vid privilegierade Skrå inrättningar;
en tillämpning desto obillignre ,
som desse arbetare, så väl uti Kongl. KrigsCollegio,
som hos Kongl. Majit, fåt-t afslag på
deras ansökan om inrättandet af dyl ka Skrån,
och ytterligare, sedan deras hos Rikets Ständer
år 1771 anlörde klagan, i afseende på den
år 1772 timade Regementsförändring, ej blef
upptagen och afgjord, genom Kongl. Resolution
af år 1 777 » blifvit allvarligen antydde
afstå från dylika försök, och vara sin Patron
lydige och hörsamme
Detta
oaktadt, hafva de icke blifvit påförde
den afgift, som stadgas i 2 Art. 3 §. 7.
Morn- pag. 24 i 1812 års BevillningsFörordning,
jemförd med samma Art. 4 §. 2 Morn.
pag. 29, som synes vara det högsta, dem
bordt kunna påföras. Besvär hafva väl blifvit
anförda hos Kongl. Maj ts Befallningshafvande
och uti Kongl. KammarCollegio, men
blifvit ogillade.
Då detta Factori är det enda, som genom
dess ägares drift och omtanka , utan
förskotter af Kronan, emotstått svåra conjun*
cturer, hvilka vållat 3;ne andra Factoriers un
-
dergång; så torde Högloft Ridderskapet Och
Adeln lästa desto mer uppmärksamhet vid
hvad ja g anfört , och dymedelst förekomma
ett dylikt missöde.
Med all billighet synes det instämma,
att om Bevillning skall utgöras, den då endast
påföres de arbetare, som ansvara eget arbete,
och ej de lärlingar, de hafva i sitt bröd,
äfvensom, att, enär det fulla antal Gevär,
2000 stycken, som Kongl. Maj t försäkrat der
vilja låta årligen förfärdiga, ej reqvireras ,
den då af Factoriet utgående årliga Bevillning
minskas i mån deraf.
Som ytterligare skäl till vinnande häraf,
får jag nämna, att snart sagdt ej en enda
bokstaf nu mera är i behåll af de Factoriets
erhållna privilegier , hvilka genom tid efter
annan utkomna Förklaringar, utan ägarens för»
vållande, gått förlorade.
Detta Memorial anhåller jag ödmjukast ,
blir till BevillningsUtskottet remitteradt.
Afskrift.
Utdrag af de år 1715 Husqvarna Ge.
värsFactori nådigst förlänte Privilegier.
7.
Allt FactorieFolk skall vara fritt från
Knekte- och Båtsmanshåll, Inqvartering samt
Mantals- och Bakugns-penningar och all an
-
Den 20 Man.
nan borgerlig tunga, så vida de ingen borgerlig
näring hafva, eller sådane hemman äga
, som för desse onera icke kunna befrias ;
men för den contribution, sorn i följe af 17 12
års ContributionsPlacat af all lös och fast Egendom
bör erläggas, kan ingen befrias.
Likheten med det företedda OriginalPrivilegium
intyga
Henr. Wilh. Ljungfeldt. jf. M. von Engeström.
Krig sRåd.
Remitterades till Bevillningsutskottet’
Herr Zelow, Christer, uppläste följandet
Den allmänt öfverklagade Penningebristen
medförer lör alla Näringar, och i synnerhet
för den idoge Jordbrukaren, högst tryckande
verkningar : och endast ockraren, sorn
vet väl begagna sig af penningenöden , drager
en oskälig vinst deraf på de arbetande
medlemmarnas bekostnad och snara undergång*
Detta är således ett ämne, som Rikets församlade
Ständer icke lära underlåta att till
pröfning företaga.
Jag har icke öfverlefvat någon tidpunkt,
då det varit lättare att erhålla penningelån ,
än ifrån 1792 till 1800. GeneraiDisconten utlånte
emot 5 procents renta på fastighet, och
lån afslogos aldrig i brist på penningar uti
någon Discont. Härigenom ökades hvarken
\
142 Den 20 Mart.
coursen eller varuprisen; men den lättare pett*
ningetillgången ökade varumängden, och å»
stadkom en allmän odlingstäflan.
Jag skulle derföre, till Industriens oell
Jordbrukets upphjelpande och understödjande*
önska, att någon säker tillgång på penningeförsträckning
öppnades emot fastighets pant
och passande renta. Detta kunde visst vinnas,
om Banquen, likasom på 50! och i bör*
jan af 6o:talet, utan undantag lemnade lån
på fast egendom; men jag anser sådant skadligt
i längden, och vill i dess ställe ödmjukast
föreslå, att Kongl. LandtbruksAcademien
af Banken erhölle mindst en million Riksdaler
emot 3 procent, med rättighet att lika med
öfriga Disconter utgifva Assignationer på Banquen
; samt om Academien funne nyttigt mottaga
privata penningar mot 3 procent, sedermera
bevilja lån mot 4 procent och inteckning
i fast Landtegendom, hvilken förut borde
vara värderad efter en ny och mera passande
method : äfvensom i värdering6-instrUmentet
bör upptagas redan skedde odlingar ,
samt huruvida tillgång finnes till verkställande
af flera. Lånet, som beviljas, får aldrig
öfverstiga halfva egendomens värde; och må
det icke vara någon tillåtet erhålla större summa
än 15.000 R:dr, samt efter första året afbetala
årligen 10 procent af Capitalet, hvarigenom
alltid tillgång på nya lån vinnes. Och
bör Kongl. LandtbruksAcademien ej fordra
i:sta inteckningen, blott ej egendomen blifver
graverad för större summa än halfva vär
-
Den 20 Mars.
143
det; men 1 den händelsen, att ej första inteckningen
erhålles, bör äfven laga borgen sättas
De,
som med bevis af Länens HushållsSäl'sk
ip s yrka, att de verkställt, elier åtmindstone
börjat någon betydlig odling, böra hafva
företrädesrättighet till låns erhållande framför
andra fastighetsägare: och om tillgång på
penningar finnes, kunde äfven alla fastighetsägare
fä rättighet , emot säker borgen och 5
procents renta, på 9 månader låna högst två
tredjedelar af dess på landet taxerade behållna
inkomst, men ett sådant lån bör ej omsättas
, och ett nytt ej beviljas förr än 2:ne
månader efter det förras inbetalning.
Begärdes på bordet.
Herr Weidenhjelm, Eric Wilhelm, uppläste
följande
Ödmjuka Memorial.
Ostridigt bör en Stat löna sina Embetsman
så, att de i förhållande till sina innehafvande
beställningar kunna, ej i öfverflöd,
men med möjlig utkomst förrätta sina Embetsmannapligter,
utan att behöfva vårdslösa och
försumma elen tid Staten tillhör , iör att genom
speculationer af flerfaldiga slag förvärfva
de nödvändigaste behof. Och som Rikets
pappersmynt i nuvarande tillstånd, jern*
fördt med de öfver höfvan uppjagade priser
af alla lifvets fötsta nödvändighets-artiklar,
144
Den 2 c Mart*
fallit betydligt i sitt värde, samt härtill kom*
mer en dryg bevillning af lönerna, hvilket
allt nästan utarmat de mesta Embetsman, hvilka
ej haft egna eller tillfälliga tillgångar, vågarjag
Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskaiken
samt Högloll Ridderskapet och.
Adeln vördsamt underställa, att så länge, och
intill dess Rikets mynt, genom en hämmad
import och en återvunnen credit kan blifva
att anse i förhållande till den penninglöntagande
Embetsmannen, hvad det fordom med
en någorlunda alpari - cours varit, det alla penninglöntagande
Embetsman, och förnämligast
uti de mindre grader, böra, om Statens tillgångar
det medgifva, få en efter tidehvarfvet
lämpad tillökning, i öfverensstämmelse med
hvad de Embetsman åtnjuta, som beräkna sin
lön efter markegångspriser; eller ock, om de
längre skulle fortfara med nu innehafvande
knappa lön-inkomster, de då åtmindstone frikännas
all slags bevillning, hvilken synes vara
så mycket mer tryckande, som, då den
lägges till den tilltagande dyrheten, och myntets
ringa värde ifrågavarande Embetsmän
nästan tjena för hälften, emot hvad de för 15
år tillbaka af Staten åtnjöto. Jag finner alltför
väl, att de missbruk af accorder, som nästan
vid alla Embetsmannacorpser insmygt sig,
och hvilka ej litet bidragit försämra tjenstemännens
vilkor, skulle genom en löntillökning
gifva anledning till ännu vidare ocker
och stegring vid sysslors försäljning, och den
åsyftade förbättringen i lönerna blott verka 3
å
Den 20 Mars.
145
å 4 år, till dess de nu tjenande hunnit förvärfva
så betydlig vinst ä utgiftfen accördsumma,
att de med beqvämlighet kunna lemna
tjemten; men dessa missbruk kunna undanrödjas,
antingen genom ett nytt accordreglementes
stadgande lör militairert, lämpadt
efter lönerna , och hvars noga och stränga efterlefnad
vid ansvar ålades Chelerna för hvarje
corps, hvaremot, och då förbrytelser härutinnan
timade, den brottslige derföre borde
kunna lagligen tilltalas, eller också, vare sig
militaire eller civile personer, som be alt sina
platser, de förre utöfver det nu stadgade accordreglem
ntet, och de sednare utan laglig
tillåtelse, måtte vid sin afgång åtnöjas med
ett jemkadt pris af hvad de sjelfve gifvit, och
icke någon vinningslystnad äga rum för beställningar,
hvilka icke äro annat än Statens
tillhörighet; härigenom lider ej den afskedstagande;
de tjenande, försedde med sina
nödvändiga behof, blifva i och för sina befattningar
Statens skuldenärer, och ej Disconters
och Privatas, samt sättas derigenom
i tillfälle att med noggrannhet fullgöra sina
pligter; och de sorn äro pensionsmässige innan
de lemna tjensten, hvilket är de mesta
obemedlade militairers synpunkt, till kyndas
dessutom nu mera en betydlig fördel g norn
pensionernas förhöjning i de mesta classer,
hvilken fordom var utsigten för de uti tjensten
grånade Embetsmäns framtida bergning , och
ej 1 å 200 procents förhöjning å en i tjensten
utgifven accordsumma- Med anledning af hvad
Ridd. 0. Ad. Prot. N:o 19. 20.
146
Den 20 Mars.
jag nu haft äran anföra, får jag ödmjukast föreslå,
att Riksens Högloft. Ständer må under
detta Riksmöte vidtaga de åtgärder, som kunna
vara lämplige , till upphjelpande af de
nu nog vanlottade penninglöntagares vilkor ,
samt stadga en sådan lönförhöjning, hvarigenom
ofvanberörde Statens Embetsmän sättas i
en mera gynnande författning; hvarjemte jag
äfven hos Högvälborne Herr Grefven och
LandfMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln lika ödmjukt anhåller, detta mitt
anförande må till vederbörligt Utskott remitteras
Remitterades
till StatsUtskottet
-
Herr von Heyne, Georg, anförde till Protocollet
följande:
Hos det Hedervärda BondeStåndet har vid
sist öfverståndne Riksdag fråga blifvit väckt
om förhöjd Jordlega eller så kallade Planpenningar
för SoldatTorpen vid de indelta Regementerna;
i följd hvaraf Kongl. Maj:t, genom
nådig skrifvelse den 13 October 1812, anbefallt
Herrar Landshöfdingar, att emellan Stamoch
HjelpRoarne befordra frivilliga öfverenskommöser
om de förmåners fördelande Soldaten
äger rätt att af Rotarne erhålla
Under
medgifvande, att den uti Kongl.
Förordn,ngen af den 20 April 1685 bestämda
jordlega, x Daler Silfvermynt, visst icke i
Deft 20 MaPs.
M7
dessa tider äf lämplig, anser jag dock de åtgärder,
som, i anledning af ofvanåberopade
nådiga skrifvelse, blifvit vidtagne i de trakter
af Linköpings och Jönköpings Län, der jag
är Rotehållare, ännu mera olämplige. Större
delen af StamRotarne hafva låtit afmäta, icke
allenast den jord, som för Soldaten vid indelningen
är bestämd genom KnekteContrac*
ten, utan ock den af Soldaten, tid efter annan,
med eller utan tillstånd, inkräktade större
jordrymd, som nu nästan alla SoldatTorp
innehafva, och hvilken tillsammantagna jo:d
blifvit på flera ställen taxerad till 50 å 60
R:dr Banco, och således StamRotarnes pretentioner
uppgjorda derefter. De af dessa pretentioner
uppkomne tvister mellan föräldrar
och barn
syskon och grannar — kunna
icke annorlunda, än genom bestämda föreskrifter,
förekommas, och det är till vinnande af
detta ändamål jag vördnadsfullt anhåller att
få göra följande project.
1:0 Sorn ali skatt af och för Jord borde
utgöras i de produeter jorden afkastar, bör
den år 1685 uti penningar bestämda Jordlegan
förvandlas till Spannmål efter nämnde
års MarkegångsTaxa eller Kronopris, hvilken
Spannmål sedan, fördelad på Stam- och HjelpRoten,
utgör den rätta Jordlegan, och som
för framtiden icke kan vara förändringar underkastad.
2:0 För den vid SoldatTorpen befintliga
jord öfver hvad KnektContractet utstakar, bör
148
Den 20 Mars,
icke HjelpRoten betala någon afgift, då denna
jord emot Författningarne tillkommit genom
fordna ägarens efterlåtenhet, eller dess
enskildta förbindelser med inkräktaren, och
hvilken jord, om den skiljes från Torpen, blir
en alldeles opåräknad vinst för StamRoten,
men om den bibehålies, icke innefattar någon
förlust, helst inga eller åtmindstone ganska få
sådane inkräktningar skett i nu varande Jordinnehafvares
ägotid, och är jag öfvertygad ,
att ingen vid köp eller arf af Fastighet inom
60 å 70 år ansett SoldatTorpet som en fördel
på dess hemmansägor, eller derpå grundat
annan förmodad afkastning, än till tider-,
nas skick lämpad Torpskatt för dess i Författningarne
bestämda ägovidd, äfvensom vid
köp eller arf af HjelpRotehemman en så öfver
höfvan uppdrifven Torpskatt icke någonsin
kunnat supponeras eller bland Hemmanens
onera beräknas.
Jag vågar förmoda, att då Sveriges älskade
Konung och Kronprins nyss skänkt freden
med utländska Grannar åt Fosterjorden, Riksens
Ständer icke kunna värdigare svara mot
denna vundna sällhet, än att genom bestämda
för skrifter uti alla enkla saker stifta och
bibehålla den bland enskildta medborgare.
Om detta mitt anförande förtjenar afseende,
får jag ödmjukast anhålla, att det till Oeconomie
och BesviirsUtskottets snara granskning
öfverlemna'; och lika ödmjukt hemställa,
om icke någon utväg, genom Eders Excel
-
Den 20 Mars.
149
lences och Höglofl. Ridderskapets och Adelns
beslut, kunde vidtagas att hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, det genom nådig
skrifvelse till- Konungens Befallningshafvande
och Domstolarna i de Län, som frågan rörer,
d- anbefallas, att alla till älventyrs började
Rättegångar i detta ämne borde hvila intill
Riksdagens slpt, eller till dess bestämda föreskrifter
hinna vidtagas och göras kunniga.
Bilaga till mitt Memorial af d. 20 Mars 1815,
Transumt af Kongl. Förordningen den
20 April 1685 §. 7: Och såsom det Hemmanet
uti Roten, på hvilket KnektTorpet uppsättes,
tager en särskild saknad och besvär af
de äuor som från Gården dertill måste afstås,
alltså skattas sådant billigt till 1 Daler Silfver
in y n t, hvilken fördenskull måste samma
hemman årligen utaf de andra Rotarne vedergällas
och godtgöras,
Kongl. Resolution på Allmogens Besvär
den 28 Juni 1731 §. 5. Angående Allmogens
klagan öfver Ryttares, Soldaters och
Båtsmäns inkräktningar vid sine Boställen,
öfver det sorn i IvnekteContracterne och Förordningarne
bestås, så komma desamma att
utläggas, - och sådant efter Contracterne och
Förordningarne att rättas, hvilket Landshöfdingarne,
när deröfver klagas, till verkställighet
bringa , som ock hafva noga inseende
att sådane inkräktningar hädanefter ej
ske måge.
15®
Den 20 Mars.
Ko^gl Resolution den 27 Januari 1769.
Åf Allmogen är väl ansökan gjord, att de så
kallade Planpenningar ifrån 1 Daler och 16 Öre
Silfvermynt måtte höjas till io Daler samma
mynt, men som denna ansökning emot Contractet
är stridande, har den ock blifvit
afslagen.
Förestående Utdrag af Kongl. Förordningar
åtfölja mitt Memorial af ofvanskrifne dato.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
CkconomieU tskottet.
Friherre Lilljencrantz , Axel Ludvig , hade
inlemmat ett Dictamen, sorn upplästes, så
lydande:
Om åhågan att gagna och en hög grad
af medborgerlig känsla för sitt Fosterlands
väl vore alltid åtföljd af snillets lyckliga förmåner
och den sällsynta gåfvan att uttrycka
det ätnne man vill framställa för andra på ett
för känslan angenämt och fattningen öfvertalande
sätt, då skuile visst jag med största
tillförsigt nu begagna för första gången min
rättighet att framföra mina tankar på detta
rutn ;
men om sanningens mägtiga språk
öfvertygar mig otn motsatsen häraf, tröstat
mig den glada öfvertygelsen, att J, mine Herrar,
med edert ljusa omdöme skolén tillgifva
fel, dem mm ej kan ändra, och väl bedomina
afsigter för sakens skull.
En förlåtlig sjelf.
kärlek gör, att jag gär längre, och äfven vå
-
Den 20 Mart.
151
gar hoppas, att J med bevågenhet skolén anse
att jag till edert bifall framställer ett ämne af
vigt
Öfvertygelsen säger mig att det så är,
och min pligt ålägger mig att följa denna öfvertygelse.
Riksens Högloft. Ständer, kallade af vår
åldrige vördade Konung att med Honom öfverlägga
om riksvårdande saker, hafva från
Thronell fått höra de ärorika händelser, som
tilldragit sig sedan det sista Riksmötet, och
de välgörande steg Konungen tagit för flera
inre angelägenheter.
Försynen, som under
skakningen af så många Throner och vår kära
Fosterbygd på branten af sitt fall, tillåtit
det ej allenast återföras till sitt uråldriga anseende
bland Nationer, genom vår Konungs
vishet och den Hjeltes mägtiga arm, som med
så mycken rätt fästat Europas beundrande blickar
och vår oinskränkta kärlek
utan äf
ven
Rikets gränsor utsträckta till Polen, genom
föreningen af vårt Grannrike, tryggade
för behofvet att nyttja vapnen, om ej att vid
Halföns stränder förjaga de förmätne, som vågade
trotsa de Scandinaviska Folken
kunne
vi helt och hållet öfverlemna oss till beredande
af vår lycka, genom enighet
i
doghet
— och enkelhet i lefnad och sparsamhet
hvarförutan ingen lycka, ingen sann och
verklig sjelfständighet finnes eller kan äga bestånd;
jag tviflar ej på det första — jag har
sett det andra tilltaga allt mer och mer, jag
hoppas det sednare
men det snarare tili
an
aftagande öfverflödet befaller mig att ön
-
153
Den 20 Mart'
ska snar hjelp
och påkalla medlen dertill,
Huru lå äro ej våra verkliga behof, huru
mångfalldiga de tillkonstlade, sorn hvarken
naturen fordrar eller chmattt gillar, eller Län»
dets tillgångar medgifva.
Måtte de min
skas
— aftaga
och upphöra! Hvilka
äro då medi n? Månne Fö ordningar hjcdpa?
H vern känner ej motsattcen?
Månne anma»
ningar frän Regeringen? ty värr måste äfven
den frågan besvaras med Nej.
Hvilket är
då m.dlet? ... I min tanka, nä:t exempel
från högsta Ort
förakt för fi ämtnande
producter, gynnande af inhemska tillverkningar.
Tillåten mig få till edert bifall före
slå; Skulle ej en deputation till Thronen,
att framställa detta högst vigtiga ämne, kunna
ske? Med hvad välbehag skall det ej anses
af den, som genom de antnaningar han i
alla orter genom Länens Höfdingar och Stiftens
Biskoppar oss meddelat, lemnat så glädande
prof af d^ss önskan om sparsamhet och
öfverflödets hämmande, att af Nationens Representanter
underrättas om de medel de anse
verk inde till detta, förut förgäfves sökta
, ändamåls vinnande?
Och vinnes det
ej genom etf slikt bes!.ut emellan Regenten och
Nationen, huru skalidet då någonsin vinnas?
Måt'e jag få öfve'1-dva denna sälla dag!
Min hel a är vacklande, mina återstående
dagar kanske få — Måtte jag få säga: Jag
har sett mitt Fädernesland, från branten af
dpss fall, återfördt till ett högt anseende bland
Nationerna
jag har sett dess gränsor sträckta
efter naturens utstakning
jag har sett
Dm 20 Mars, 153
mina landsmäns enighet
jag har sett idog
het
i ålit tilltaga
jag har äfven sett det
uråldriga Svea Folket återtaga sitt manliga,
erikla lefnadssätt, och jag skall nöjd sluta
mina dagar!
Lades på bordet.
Upplästes ett af Herr Adlerheim, Pehr, inlemnade,
så lydande
Ödmjukt Memorial.
Då hvarje Stats välgång hufvudsakligen
beror uppå dess åkerbruks- och ladugårdsskötsel
tillväxt och upphjelpande, synes mig
alla de m del böra vidtagas, som kunna befordra
högsta möjliga Sädes- och Ladugårdsafkastning,
hvilka uppbringade till den högd
de kunde blifva uti vårt kära Fädernesland,
skulle inom lå år bespara mindst hälften af
de betydiiga summor, hvilka nu årligen utgå
för Spannmål, Brännvin, Smör, Ost, Fläsk,
Talg och Hudar
Att
Sveriges Landtman och Allmoge hafva
icke allenast att strida mot ett kallt och
svårt climat, utan äfven emot en hårdarbetad
och mager jord, är allom bekant, äfvensom
att Ladugårdsskötsel, källan till Landtmannens
och Allmogens trefnad och bestånd, är,
härrörande af en knapp hötillgång å de flesta
egendomar och hemman uti Riket, uti föga
tilltagande.
Då dessa sanningar icke kunna bestridas,
återstår endast att uppsöka hjelpmedleny och
dessa bestå uti gödsel och flit.
Förgäfves föreställer man sig, att endast
flit kan åstadkomma en förökad Sädesproduction,
och lika förgäfves föreställer man sig,
att en nödig gödseltillgång är och blir möjlig,
sä länge Brännvins bränningen under de tider
af året , då kreaturen måste födas inom hus,
icke är tillåten.
De skäl man hittills anfört emot sådan
Brännvins - bränningstid , hafva bestätt deruti,
att vid mycken tillgång af Brännvin, fylleri
och oordningar vore svåra att förekomma,
och att brist uppå Säd blef att befara, äfvensom
en derå följande dyrhet.
Emot det första skälet torde jag få äran
invända : att oaktadt den tiden, som, hösten
1813, var Landtmannen till Brännvinsbränning
tillåten^ och oaktadt att Riket öfversvämmades
af utländskt Brännvin till en ovanlig myckenhet,
voro fylleri och oordningar, igenom
de till hämmande deraf kraftiga vidtagna
Författningar, mera sällsynte.
Emot det andra skälet, nemligen; att vid
en längre, eller 7 å 8 månaders tillåten Brännvinsbränningstid
spannmålsbrist och ett uppjagadt
pris derå vore att befara, må jag tilllåtas
invända, hvad icke heller lärer kunna be.
Den 20 Mars,
stridast att oaktadt den mindre goda sädesväxt
förlidne år, hvilken var en följd af samma
års ovanliga torka , och oaktadt den Brännvinsbränningstid,
som förlidne höst och nu hela
våten är nådigst tillåten, försäljss dock all
spannmål nu till mycket lägre pris, än hvad
derför vid denna tid förlidne år betaltes.
Då jag således vågar tillstyrka en för Landtmannen
och Allmogen tillåten Brännvinsbrän.
ning, under de tider af året, som födan för
kreaturen gifves inom hus, såsom hos oss vanligast
ifrån och med October till och med Maj
månads slut, föranledes jag dertill af följande
orsaker:
Brännvinsbränningen är af den största vigt,
*y utom det att ingen lärer kunna neka, att
itrån det densamma blifvit tillåten, har Jordbruket
varit uti tilltagande, hvaremot och vid en
blifvande Brännvinsbrännings mera inskränkta
tid , det åter skall aftyna} ty endast den omnämnde
8 månader årliga tillåtna btänningstid
skall, då man beräknar Sverige utgöra circa
6®,000 mantal, mindst befordra den födetillökning,
att uppå hvarje mantal mindst kunde
framfödas 3 å 4 boskaps- och ännu flera svinkreatur
mera än sistlidne åren varit möjligt,
och hvarförutan, i anseende till dranken,
svinafveln blifver antingen omöjlig, eller alltför
kostsam att framföda.
Af drank erhålla alla boskapskreatur mycken
födaj den gör ett eljest klent och dåligt
Den 20 Mars,
foder begärligt, ökar mjölk-, gräddesmöroch
ost-tillgångarna, till mycken sädesbesparing
för Landi mannen och Allmogen. De med
drank gödda boskapskreatur gifva vid slagt*
ningen alltid mera talg, och dessutom erhålles
af dranken mera drifvande kraft åt gödseln,
hvaraf den uti Sverige varande magra
jorden har det största behof, och är snart sagdt
oumbärlig uti det land, der Åkerbruket och
Ladugårdsskötsel utgör ett af syttemålen.
Brännvinet åter, måttligt nyttjadt, styrker
Landtmannen och Allmogen samt tjenstfolket
vid alla de tunga arbeten af Åkerbruk
och bärgning, skogsarbeten, forslor,
eller andra utsyslor , hvilka uti hvad väderlek
rom helst måste utgöras, och är det enda,
hvarmed de kunna uppfriska sig sj Ifva ,
dess bekanta och tjenstfolk: vid 8 månaders
tillåten Brännvinsbränning för landet, afbrännes
endast efter dess Ladugårds behof den
sämre sädén , alltid med iblandade rotfrugter,
ända till tre fjerdedelar eller mindst hälften.
De så kallade gröfre bangar och ris nyttjas
till bränsle, och mesta afseendet göres derå,
att med jemn tillgång af drank, väl och
jemnt kunna underhålla kreaturen, säkre att
alltid i och med det samma erhålla nödigt
husbehofsbrännvin. Men då vid en sådan
Brännvinsbränning ändå icke kan påräknas att
erhålla det qvantum Brännvin, som för-Städerna
behöfves, så täger jag mig friheten att
äfven proponera en lika lång Brännvinsbränningstid
lör BryggareEmbetet uti Stockholm;
till io å 12,000 tunnor Säds afverkning, år
-
Dm 20 Murs.
15'
ligen, äfvensom för alla de uti Riket varande
öfriga Städer, hvilka jemlikt Kongl. Majlis
nådiga Förordning af den 5 December 1794
efter folkmängden förut enahanda förmån till
godo njutit, hvilket äfven skulle betydligt
föröka samma tillgång för Stadsboerna som
för Landtmannen och Allmogen är omnämndt:
Utom det att den gödsel, som uti Städerna
samlas vid tillgång af drank, alltid skall blifva
mera stark och drifvande, än vid brist derå,
och då densamma antingen nyttjas af Brännvinstillverkaren
å dess eller den jord de uppå
arrende innehafva, eller af Landtmannen
upphandlas, så f.öljer deraf, att ehvad den
nyttjas till säds, gräs, eller andra rotfrukters
produetion, förökade skördar vore att påräkna.
Vid en mera inskränkt Brännvinsbränningstid
åter tillgripes endast den strida Säden,
tillmäskning och afbränning forceras, de
snart sagdt till timmer och öfriga byggnadsmaterialier
tjenliga träd fällas, och jordfrukterne
lemnäs orörde för att sönderstyckade
under inskränkningstiden gifvas kreaturen.
Att den pannerymd, som nu är Landtmannen
och Allmogen tillåten, i mån af dess
hemmantal, lärer få förblifva densamma den
nu är, med undantag deraf, att icke mer än
en panna uppå hvarje egendom eller mantal
får begagnas, tror jag mig böra föreslå, äfvensom
att Kronans Brännerier måtte Brännvinsbränningen
utöfva de tider af året, sorn
tjenligast finnas.
158
Den 20 Marti
Af en sådan tillåtelse skulle fondell fram^
deles ofelbart vara, att den mesta möjliga till sädesafkastni.
ng tjenliga jord och mark skall blifva
upparbetad, sädesproductionen märkliger»
tilltaga, och all utländsk spannmåls införskrifvande
då mera icke behöfvas, samt att Ladugårdsskötseln
, åt hvilken då först kan lemnäs
nödig omtanka, vid tillgång af drank för
hela den tid kreaturen födas inom hus, skulle
kunna inom eget land lemna de behof, för
hvilka vi nu till utländningen utgöre ett högst
betydligt årligt capital.
Af sig sjelft förstås, att, i di-n händelse
Försynen skulle straffa detta vårt kära Fädernesland
med missväxtår, Hans Maj:t Konungen
äger rättighet att inskränka Brännvinsbränningen
till ännu kortare tid.
Då uti vårt hårda climat Erännvinsförtäringen
icke kan umbäras, och ali Landthushållning
samt Boskapsafvelns tillväxt och förökande
utan jemn tillgång af drank icke kan
uti längden blifva lönande, hoppas jag, att de
af mig föreslagne S månaders ärlig Brännvinsbränningstid,
så väl för Landtmannen och Allmogen,
för BryggareEmbetet uti Slockholm,
som ock lör de öfriga Städet uti Riket efter
folknummer af hvarje Stad, blifver såsom utaf
den största nytta antagen, och hos Hans Maj t
Konungen till fastställande i underdånighet
anmält.
Att bispringa Staten och underlätta Stats,
behofven, är hvarje redlig medborgares pligt
Deli 20 Mart.
159
och skyldighet, och utgöres så mycket villigare,
då Styrelsen med faderlig omvårdnad
omfattar den skattskyldige, utan afseende på
hög, låg, rik eller fattig, hvartill kommer i
synnerhet en naturlig jemförelse af dess olika
belägenhet för eller efter en sådan tillåten
husbehofsbränning: erfarenheten intygar, att
då Brännvinsbränning endast någon kortare
tid varit tillåten, har dels behofvet, dels begäret
till bättre utkomst förorsakat lagbrott,
och derå angifvelser ofta af anhörige och tjenstefolk,
och jemte böter förlust af förbrytarens
reela egendom, jemte den obehagliga osäkerheten
att så väl nattetid, som om dagen,
oroas af beslagare: att förtiga alla de mångå
olyckor, äfven i moraliskt afseende, som brännö
vinsförbuden eller korta inskränkningar deruti
förorsakat, af dråp, sammangaddningar,
slagsmål, arresteringar och sedeförderf hos vår
i allmänhet laglydiga och beskedliga nation.
Af sådan jemförelse följer otvunget , att
Landtmannen och Allmogen ganska frivilligt
skulle åtaga sig en förökad pannerymds-afgift,
till billig erkänsla och skyldigt underhjelpande
af Statens behof, och att BryggareEmbe.
tet uti Stockholm säkerligen skulle åtaga sig
en högre årlig afgifts utgörande, än de i R:dr
40 sk. på tunnan, som de förut erlaggt, äfvensom
att de öfrige uti Riket varande Städer icke
skulle tveka enahanda högre pannerymdsafgift
erlägga.
Att detta mitt Memorial får de öfriga respectiva
MedStånden commuuiceras, samt se
-
i6o
Den 20 Mars.
dan till behörigt Utskott remitteras, får jag den
äran ödmjukast anhålla.
Begärdes på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt•
Mars hålken till kännagaf, att Herr Carleson, Carl
Fredric, anmält sig vara af trägna Embetsgöromål
i Kongl. HofRätten förhindrad att i
RiddarhusUlskottets förrättningar deltaga, och
i följe af detta laga förfall önskat att la afsäga
sig Ledamotskapet i nämnde Utskott ;
och blef denna Herr Carle sons önskan , uppå
af Hferr LandtMarskalken gjord proposition ,
af Ridderskapet och Adeln bi fallen.
I anledning häraf anmodade Herr LandtMarskalken
Herrar Electorer att vid deras
nästa sammankomst utse en Ledamot uti RiddarhusUtskottet
efter Herr Carleson.
Till erinran för dem af Ridderskapet och
Adeln, hvilka under Riksdagens lopp torde
ämna inlemna några Memorial , eller göra
nya motioner, uppläste Herr LandtMarskalken
början af 5 1 § af Riksdagsordningen, af innehåll
, att uti en skrift böra ej flera mål af
olika beskaffenhet sammandragas.
Herr Gripensvärd, Fredric, hemställde, om
icke Ridderskapet och Adeln skulle behaga
anmoda
Den 29 Man. 161
anmoda Herr af Uhr att låta trycka sitt denna
dag upplästa Dictamen.
Uppå gjord proposition, blef detta af Ridderskapet
och Adeln bifallet, och lofvade Herr
af Uhr att om tryckningen draga försorg.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan tre qvart till 3.
In fidem protocolli
A. G. Silverstolpe.
Onsdagen den 29 Mars.
Flenum klockan 10 förmiddagen.
Justerades Plenibrotocollet för den 20 Mars,
Uppbröts Herrar Electorernas vallista,
hvaraf befanns hafva blifvit utsedde till Ledamöter
i
BevillningsUtskottet
efter Friherre von Schwerin, Werner Gottlob,
N;o 216 Friherre Ribbing , Fullmägtig Herr
Flach, Eric, Major.
Expedi tions Utskottet
efter Friherre Lagerbjelke, Gustafa
N:o 115 Gretve Lagerbjelke Axel.
Ridd. 0. Ad, Fröt, N:o zu zz,
Den 29 Mars.
RiddarhusUt skottet
efter Herr von Carleson,
N:o 1901 Herr Olivecreutz, polian Adolph.
Herr Flach, Eric, tillkännagaf sig af enskildta
angelägenheter vara förhindrad att åtaga
sig det smickrande förtroende, Herrar Electorer
behagat honom uppdraga, att vara Ledamot
i BevillningsUiskottet.
Likaledes ■ tillkännagaf Herr Olivecreutz,
jjohan Adolph, det snart instundande egna Erabetsgöromål
satte honom ur stånd att svara
mot Herrar Electorernes honom visade förtroende,
och finge han derföre Ledamotskapet i
RiddarhusUtskottet sig afsäga.
Grefve Mörner, Carl Stellan, anmälte, att
Herr Bråkenhjelm, Adolph Fredrik, från Riksdagen
afrest för hastigt påkomne angelägenheter,
och att hans rum i Bevillningsutskottet säledes
vore ledigt.
I anledning häraf anmodade Hans ExeeU
lence Herr Grefven och Landt - Marskalken Herrar
Electorerne att nästkommande dag sammanträda,
för att, i de afgångnes ställe, välja
tvenne Ledamöter i Bevillningsutskottet, samt
en Ledamot uti RiddarhusUtskottet.
Vid förnyad föredragning af Herr af Darellis
, Isac, och Herr Silfverstolpes, Gustaf
Abraham, på bordet hvilanda Dictamina, be
-
Den 25 Mars.
163
siöts, det de skulle remitteras till Allmänna
Besvärs och OeconomieUtskottet, hvilket skulle
äga sig öppet' att samråda med sådane af
de öfriga Riksens Ständers Utskott, sorn med
vissa delar af berörde Dictamina borde få befattning;
Varändes det äfven Författarn? tillåtet
att sina Dictamina med de Öfriga reSpectiva
Stånden communicera.
Föredrogs ä nyo och bifölls Bevillning.*;-  Utskottets, sistlidne Plenidag på bordet lagde,
ProtocollsUtdrag om tillstånd för Utskottet att
antaga ett större antal Betjening, än i Riksdagsordningen
finnes stadgadt.
Vid förnyad föredragning och uppå af
Herr LandtMarskalken gjorde särskildte propositioner,
blefvo Herr Flachs, Carl, Herr af
Vhrs, Carl David, Herr Zelotes, Christer, Friherre
Lilliencrantz*s , Axel Ludvig, samt Herr Adlerfieims,
Pehr, i sista Pleno uppläste och på bordet
lagde Memorialer och Dictamina till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet remitterade.
_____
Föredrogs LagUtskottets Memorial, af dea
St3 Mars, innefattande utlåtande öfver Riksens
Ständers JustitiaeOmbudsmans, Friherre
Hars August Mamerheims , Embets-Berättelser
för åren 1813 och 18 14, samt dess under den
127 sistlidne Februari afgifne enahanda Berättelse
för den ditintills förflutne del af detta år,
164
Den' 29 Mars,
jemte de Handlingar, som vid de förstnämnde
blifvit fogade.
Vid hvad Justitieombudsmannen inberättat
och anfört: 1:0 rörande den honom å
lagde
granskning af de årligen i Länen satte
MarkegångsTaxor; 2:0 angående bestämdare
föreskrifter i afseende på Gottländska Presterskapets
lönerättigheter, samt vidtagande af
vissa mått och steg, ländande till Gottlands
odling; 3:0 angående utskrifning af Kronan
tillhörig Jord på Öland} 4:0 angående erforderlige
anstalter till de uti Södra delen af Riket
befintlige Mossars och Kärrs uppodling;
5:0 angående befundna hinder för affattningen
af KronoAUmänningarne i VesterNorrland och
Jemtland, samt nödige anstalter till Åkerbrukets
upphjelpande uti Vesterbottens och Norrbottens
Län; samt 6:0 angående det under
JustiiiaeOmbudsmannens Embetsresor utrönte
förhållande med Fattigvården, Hospitaler och
Lazaretter samt Fängelserum uti de af honom
besökte Län; hade Utskottet sig yttrat någon
åtgärd icke kunna af Utskottet vidtagas, och
sålunda böra den till Riksens Högloll. Ständer
öfverlemna; hvarjemte, i afseende på JustitioeOmbudsmannens
anmärkningar, rörande
de för sysslolöshet och brist pä lagligt försvar
till Fästnings- och Spinnhusarbete på behaglig
tid dömde personer, samt hvad vidare
med detta ämne gemenskap äger, Utskottet
funnit, att, i det skick frågan till Utskottets
åtgärd kommit, densamma icke kunde för det
närvarande utgöra ett föremål för dess huf
-
Den 29 Mars.
vudsakliga pröfning: uti hvilket sistnämnde
yttrande likväl, enligt bilagde FrotocollsUtdrag
af den 21 Mars, trenne Utskottets Ledamöter,
Kammarjunkaren och ProtocollsSecreteraren
Lagerheim, Lagmannen Noréus och Borgmästaren
Holm, förklarat sig icke kunna med
Utskottets pluralité instämma.
Beträffande de af JustitiasOmbudsmannen
anmälte, af Kongl. Majit genom Dess Högsta
Domstol utfärdade LagFörklaringar, nemligen
af den 1 April 1813 öfver 14. §. i 2irsta
Cap. af Kongl, förnyade Landttulls- och Accis-Stadgan
den 19 September 1776, och af
den 25 Januari innevarande år öfver 25 Cap.
5. §. RättegångsBalken, jemförd med 3?:de
Puncten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars
1807, hade Utskottet ansett sig böra till RikJ
sens Ständer hemställa, att berörde Förklaring
gar må såsom ständige Lagar antagas.
Sedan, uppå gjord underdånig hemställan
af Justitieombudsmannen om utfärdande
afen Kungörelse till Förklaring af 4. §. i Kongl.
SkogsOrdningen den 1 Augusti 1805, rörån-’
de lösen för Resolutioner i SkogsUtsynings-'
mål, Kongl. Maj:t uti nådig skrifvelse af den
11 sistlidne Januari förklarat sig icke anse en
sådan Kungörelses utfärdande nödig, sedan
Kongl. Majit genom nödigt Circulairebref till
samtlige Landshöfdingarne den 4 October 18 r +
redan förordnat, det lösen för dylika Resolutioner
icke får af vedefbörande fordras eller
uppbärasj och SkogsOrdningen för öfrigt fö*
166
Den 29 Mars.
reskrifver huru med utsyningar bör tillgå;
hade Utskottet allenast tillstyrkt, det högstberörde
nådiga Förklaring måtte genom Kungörelse
till allmän kännedom lemnäs.
Slutligen hade Utskottet tillkännagifvit
sig icke hafva någon åtgärd att vidtaga i afseende
på JustitiaeOmbudsmannens anmälan,
rörande förhållandet nied Lagskipningen i Riket,
samt de från CantzliExpeditionerna afgifne
förteckningar öfver de från Riksens
Ständer till Kongl. Majds nådiga handläggning
öfverletnnade mål.
Detta Betänkande Jades på bordet.
Upplästes ett Memorial från StatsUtskot*
tet, af den 23 Mars, rörande medel till tryckningen
af RiksStåndens Protocoll, samt af Bihanget
till de samma.
Antalet Exemplar, som skulle tryckas,
föreslår Utskottet till 500 utaf hvarje Stånds
Protocoll, och tillsammans 2000 af Bihanget;
äfvensom Utskottet tillstyrker, i afseende på
kostnaderna till tryckningen af bemälte Protocoll
samt Bihang, att, af de till Riksdagsutgifterna
till anslående medel måtte frän
Kongl. Maj:ts och Rikets StatsContoir vid hvarje
månads slut, åt de af hvarje RiksStånd till
tryckningens besörjande utsedde personer, såsom
ock åt Secreteraren i ExpeditionsUtskottet,
under hvilket Utskotts uppseende, nu så
-
Den 29 Mars.
167
som vid de tvenne sistförflutne Riksdagar,
Bihanget borde utgifvas, utbetalas emot qvitto,
hvad efter deras afgifvande och med behöriga
Räkningar utaf Boktryckare in fl verificerade
Reqvisitioner finnes hafva under
den förflutna månaden åtgått eiler böra betalas
i och för tryckningen, med afdrag likväl
för hvad som genom prenumeration eller försäljning
erhållits.
Äfven hemställer Utskottet, att om tryckningskostnaden,
genom första prenumeration,
jemte försäljning, genast eller inom törsta månadens
slut i det närmaste blifver godtgjord,
sednare prenumerationen och försäljningen af
protocollens och Bihangets fortsättning må till
ett lägre pris för det Allmännas tjenst nedsättas.
Slutligen, beträffande det af Utskottet äskade
förslag till ett bestämdt stadgande, huru
denna tryckningskostnad framdeles Vid
Riksdagar må bestridas, anser Utskottet tjenligast,
att då kommande Riksens Ständer derom
måtte förordna.
Memorialet lades på bordet;
Föredrogs ett Memorial från RiddarhusUtskottet
af den 22 Mars, hvaruti Utskottet,
i anledning af derom genom Adeliga JungfruStiftsDirectionen
i dess Berättelse väckt fråga,
tillstyrker, att afgifteme till vinnande af
inskrifning i bemälte Adeliga jungfrustift.
168
Den 29 Mars.
äfvensom Familjegåfvan, hädanefter måtte contant
betalas, i stället för Reverser, såsom förr
öfligt varit; föreslåendes äfven Utskottet, till
ytterligare förmän för samma StiftsCassa, att
de Ordenskors, hvilka från Adeliga jungfruStiftet
utlemnas åt Fröknar, sorn i denna inrättning
till deltagande berättigas, måtte, i
likhet med hvad vid de Kongl. Ordnarne iakttages,
till Stiftet återlemna, enär innehafvarne
deraf antingen ogifta aflida, eller inga
ägtemkap; anmälande® Utskottet sig, i afvaktan
af Ridderskapets och Adeins beslut i detta
ämne, hafva låtit inhibera Kungörelsen röran,
de Adeliga JungfruStiftsMatnkelns öppnande.
1
Lades på bordet.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard, uppläste
följande:
Riksens Ständer äro nu sammankallade
äfven i den afsigt, att vidtaga nya och förbättrade
Författningar till Näringars upphjelpande
och Penningeverkets förbättrande. De
Författningar, som erfarenheten visat hafva
förf-lat sitt ändamål, vill man då ändra, förbättra,
ja rent af upphäfva. Men en del af
dessa Författningar kunna vara i sig sjelfva
förträfflige , och ändå förfela sitt ändamål. De
nya, sorn vidtagas, skola äfven förfela det,
om icke, jemte deras förträfflighet, uppfylles
ett villkor till. Detta villkor är, att de verkställas
— och behörigen verkställas. Andra
Den 29 Mars.
169
må blotta det felaktiga i sjelfva Författningarna;
jag vill inskränka mig till att tala om det
felaktiga i deras verkställande. Det lägervall,
i hvilket Rikets Näringar, och med dem Penningeväsendet,
till en del råkat, härleder sig
ej, och har kanske sällan härledt sig, endast
från ofullkomligheten i Författningar , utan
äfven, och ofta mera, från den i deras verkställande.
Sjelfva den Författning, som tillät
utländskt Bännvins införsel, på samma tid
sorn inländsk Brännvinsbränning ovillkorligen
förböds, hade ej gjort vårt Penningeverk så
betydlig skada, om den blifvit behörigen verkställd,
och således vigtig tull erlaggd, samt
PoliceFörfattningarne mot öfverdrift i Brännvins
försäljning och förbrukande nog allvarsamt
handhafde. I allt fall var det icke så mycket
den fria införseln, som det öfverflödiga
förbrukandet af Brännvin, som skadade på en
tid, då de fleste provinser i Riket varit med
missväxt hemsökte. Inländskt Brännvins för*
myckna förbrukning skadar äfven, både i afseende
på den allmänna och enskildta hushållningen.
Att en i sig sjelf bristande Författning
kan ännu mera blifva det, genom bristande
verkställighet, vili jag ådagalägga med ett annat
exempel: länge, och jag tror ända till Aug.
1812, förunnades åt de Engelska köpmännen
Nederlags- och Upplags- eller Transito- frihet
för deras varor, mot erläggande af en fjerdedels
procent vid ingåenndet och en fjerdedels vid
utgåendet, eller mot samma ringa afgift, som
170
Den 29 Mart.
den tid, då de hade många andra platser, ärt
i Sverige, att välja etneilan. för dessa varors
uppläggande och öfverförande till fasta landet.
1 per mille betaltes till publike byggnader
i Göth borg; en alltför obetydiig afgift
för att här komma i betraktande. Vårt Statsverk,
i stället för att af denna Engelsmännen
förunnade ovärderliga förmån äga behållen
inkomst, hade deraf icke en gång så mycken,
som åtgick till nödiga bevakn ngs omkostnader,
som vi sjelfve måste bestrida, ännu mindre
till anskaffande af tjenliga magazinsbyggnader
för nederlagen, och led derigenom ända
froligen en förlust till, genom minskning
i sjötulls-inkomsterna, då behörig bevakning,
i synnerhet i Götheborg, vid tusende särskildta
nederlagsstäilen var omöjlig, och således,under
sken och namn af Upp- och Nederlagsvaror,
en mängd varor till förbrukning i vårt
eget land tullfritt kunde insmygas. Häraf
skulle man äfven tro till någon del det kunna
härledas, att sjötulls-inkomsterne för 1811
voro öfver 600,000 R:dr B:co mindre än 1810,
då förmodligen Engelsmännen ännu ej hunnit
lära sig alla utvägar här i landet till sina varors
inpractiserande mot för ringa eller ingen
tullafgift, om ej en mera i ögonen fallande
orsak vore, att vi största delen af år 1810
ännu voro i ett slags fred, ehuru icke i fri
handel med England. Hvem skulle icke önska,
att Sveriges Statsverk kunnat mera profitera
af den för Rikets handelsintresse, utan exempel,
i historien , förmånliga conjuncture , och
att innan Augusti i8t2, om jag ej misstager
Den 29 Mart.
171
mig, då afgiften, på Herr StatsSecreteraren
Baron Wirséns förslag, visligen biet förhöjd ,
icke i synnerhet enskildte köpmän vunnit dervid,
helst desse köpmän till en stor del voro
Utländningar, som efter förändrad conjuncture
flyttat ur Sverige med sina samlade skatter;
hvem skulle icke önska, säger jag, att
utom dessa köpmän, äfven Staten deraf haft
en betydlig bespard inkomst, för de till £tt
värde af kanske 100 millioner i Sverige upplagda
och till Continenten transporterade varor,
då nu deremot förnämsta behållningen
för Sverige i det hela af denna ypperliga handels-stälining
tyckes vara en öfverdrifvet ökad
luxe, äfven bland de lägre classer, och efter
den ephemeriska conjuncturens upphörande,
en aftagande förmögenhet, helst nästan
hvar och en i det längsta vill hålla ut med
det en gång påhegynta öfverflöd i lefnadssätt,
tills han slutligen saknar det nödvändigaste
till sin bärgning. Likväl, så obetydlig
också denna så kallade recognitions afgift var,
som England till Kongl. Majit och Kronan betalte,
och en utan all fråga för liten, då vt
ingen concurrenee med Danmark och andra
Stater, alla i krig med England, hade att hefara,
så hade dock denna det fattiga Sveriges
stora frikostighet mot det rika England varit
för vårt Statsverk mindre känbar, om ändå
varorna blifvit någorlunda behörigen värderade,
samt tillräcklig bevakning mot en dels
tullfria införsel i vårt eget land kunnat blifva
verkställd; kortligen, om Författningarna
dess angilsnde blifvit till alla delar åtlydde och
Den 29 Mart.
likså rigtigt verkställde i anseende till varornas
värdering, och i anseende till bevakningen,
som i anseende till afgiftens ringhet. Men
oaktadt en lika så låg procent, sorn den tid
Danmark med flera länder voro i fred med
England och kunde erbjuda samma Nederlagsfrihet,
af Engelsmännen betaltes, blefvo ändå
dessa varor lika så otroligt lågt värderade ,
ty de värderades efter vår ofta mångdubbelt
för låga tulltaxa, utfärdad 1799, och kan hända
äfven ofta under den, så att man utan öfverdrift
kan antaga, att varorna ej värderades
till hälften , ja kanske ibland icke öfver
en fjerdedel af sitt värde, hvaraf följer, att
den afgift, sorn hette en fjerdedels procent af
varornas värde, i sig sjelf ej utgjorde en åttondedel,
ja kanske icke en sextondedels procent
af verkliga värdet, och att således recognitionsafgiften,
under denna ovanligt förmånliga
conjuncture, i sjelfva verket erlades långt
mindre än förut. Detta torde ock hafva föranlåtit
Herr StatsSecreteraren Baron Wirsén att
föreslå en förhöjning, från en half till två procent,
för till införsel i Sverige tillåtna
och ända till 4 procent, för de dertill icke tillåtna
varor, eller ända till 8 gånger större
afgift för sistnämnda varor, än förr; och ändå
kunde klagas öfver varornas alltför ringa värdering.
Detta förslag var så mycket billigare,
som Engelsmännen hade kanske hellre betalt
nästan hvad afgift som helst, än förlorat den
enda ännu återstående debouché för deras varors
öfverförande till Continenten. Det tyckes
väl, sorn vi mot Engelsmännen bort vara msr
-
Den 29 Mars.
ra liberale, då de betalte så hederliga subsidier.
Men Staten i England betalte subsidierna,
köpmännen sjelfve i fråga varande afgifter, och
de hade råd dertill, samt dessutom försummade
ej att taga afgifterna igen af köparne på Continenten,
ja till någon del af oss sjelfva. Utom
dess betalte de, från Maj i8°9 till, om jag
icke bedrager mig, i8i3> inga subsidier. Engelsmännen
försummade ock icke att taga sin
ersättning, när tillfälle erböd sig, och hafva
ju redan gjort det, då de pålagt en betydligen
förhöjd tull på en del af våra förnämsta
exporter, i synnerhet trädvaror, utom det att
deras vanliga tullafgift för utländska upplagg.-  da varor skall vara, oaktadt den så kallade
Drawbaeks, likså hög och kännbar, som den
af Herr Baron Wirsén föreslagne förhöjde afgift.
Således, i stället för att den Engelsmännen
förunnade Nederlags- och Transito-frihet
i en sådan conjuncture kunnat inbringa ända
till millioner i vår Statscassa, har den kostat
Statsverket, både directe och indirecte, betydligt.
Detta gaf ock anledning till det förordnande
i slutet af år 1813 eller i början af
1814, att i anseende till alla varor, som i
Riket på Nederlag få uppläggas, de kostnader,
hvilka kunna erfordras för en tillräcklig
bevakning, ej mindre under den tid, de på
Nederlag förblifva , än under lossning och
lastning, samt vid exporten deraf, under resa
i öppna sjön, böra af Godsägarne särskildt ersättas.
Man skulle knappt tro, att Statsverket
haft på ett år en betydligare vinst genom
174
Den 29 Mal’S.
Lotteriet, af egna och mest de Fattigare medborgare,
än sammanlagdt i flera år genom recognitionsatgifteu
för den förunnade Nedcrlagsfrihsten
af de rika Engelsmännen. Men någoft
inkomst hade dock Staten deraf haft, om de i
sig sjelfva ofullkomlige Författningar dess angående
blifvit till alla delar verkställde , och
således den för ringa procenten ändå blifvit
bestämd efter Varornas behöriga värde, samt
om icke N:derlags- Och Transito-friheten, genom
ofullkomlig bevakning, blifvit utsträckt
till tullfrihet för varor, inkomna till förbrukning
i vårt eget land. Denna afgifts ändamål
var väl ej blott att ersätta Statens utgifter vid
bevakningen, utan ock dess risque i anseende
till andra Magter, samt hvad den inländska
idogheten genom den förunnade Neder»
lags-friheten möjligen kunde lida. Jag äf dock
icke af den tanken, som flere hysa, att detl
beviljade Nederlags-friheten ju kunnat Vara
ganska gagnelig för Sverige.
Någon torde af detta mitt yttrande hämta
sig anledning att beskylla mig för att icke
Vara Engelskt sinnad. Jag tillstår ock, att jag
hellre vill vara Svenskt sinnad, och då är jag
äfven sinnad som en Engelsman. Han vill sitt
Fäderneslands fördel framför någon annans,
och jag vet af erfarenhet, att Engelska Nation
sjelf högre aktar dem, som önska sitt eget
Lands, än i synnerhet deras Lands bästa.
Jag tror knappt i Engelska Språket ens finnes
något, som betyder Svenskt sinnad.
Om flere Författningar, innefattande förbud
emot vissa varors införsel, eller om för
-
Den 29 Mars.
175
ändradt sätt att förtulla dem, blifvit af verksamma
och driftiga speculanter förekomne och
eluderade, så ligger felet ej i Författningarna,
Utan i deras för långsamma verkställande,
och deri att de förr kommit till vederbörandes
kunskap, än till Verkställighet.
Jag kunde anföra flera dylika exempel,
för att bevisa mitt påstående, att man ej alltid
bör beskylla Författningar, utan ofta deras
uteblifna verkställande, för deras ändamåls
förfelande, om jag icke fruktade att missbruka
Ridderskapets och Adelns tålamod, och
om ej mitt hufvudändamål vore, icke att tadla,
utan att föreslå afhjelpandc af missbruk.
Men det må nu tillåtas mig framställa
en hufvudgrund till denna bristande verkställighet.
Verkställigheten ligger i Embetsmännens
händer. Men månne Embetsmänneff i
Sverige vidlåder mera likgiltighet för det allmännas
väl, och mera egennytta, än i andra
länder? Jag hyser ännu den för mitt hjerta
och för min nationalstolthet tröstande tanka,
att individuerne af vår Embetsmanna - corps
hysa en likså varm fosterlandskänsla, likså
stor färdighet att befordra allmänt väl, äfven
på sitt enskildtas bekostnad, som i något annat
land. Jag är härom så mycket mera öfvertygad,
som nästan hvar Penninglöntagande
Embetsman blott i och för sin löns ringhet
kan anses göra en uppoffring af sin enskildt»
fördel för det allmännas. Och vöre icke äfven
den uppoffring stpr, som en och annan
176
Den 29 Man.
kunde nödsakas göra a t' sin ära, för sin nöd»
torhiga beigningr Men. kunne vi undra öfver,
om Man, oftast uian egen förmögenhet,
merändels utan eget törvallande, kan hända
blott gerom föräldrars fåfänga försatte i Embetsmanna-carrieren,
då de, genom sina usla
löner och ofta genom drygt actords betalande,
finna sig ej vara i stånd att underhålla
lifvet, ännu mindre att njuta det med någon
beqvämlighet
kunne vi undra, säger jag,
oin någre af dessa män slutligen skulle anse
sig så orättvisligen behandlade af Staten, att
de tro sig, åtmindstone enligt naturlagen, kunna
och böra, genom efterlåtenhet och ensidighet
i Lagars och Författningars verkställande,
förskaffa sig en nödtorftig bärgning?
De hafva ju utomdess anledning tro, att Regering,
Ständer och hela Nation med ett tyst
b fall gifva dem anvisning, på detta sätt, att
sjclfve löna sig, helst de skola ju med så otillräckliga
löner ändå, för att undgå hopens
förakt, hålla en viss train. Och de fortfara
då kan hända att af alla classer af Medborgare
likaväl anses och aktas, ja ibland i samma
förhållande dess mera aktas, ju mera deras
yppighet öfverstiger deras kända lagliga
inkomster- Samma personer skall man ofta
finna i allt annat visa en liberalité mot enskildte,
en uppoffring af förmögenhet när Fäderneslandets
väl det påfordrar, som omöjligen
kan stå samman hos en låg, egennyttig
själ. Och bör man väl kunna pretendera, att
sådane män alltid skola kunna eller just böra
-
Den 29 Mart<
tå bemöda sig att inse, det ofta genom efterlåtenhet
i tjensten ej blott undanhålles en viss
summa för Staten, utan ock skadas hvar enskildt
medelbarligen derigenom, saint att Staten
sjelf ej blott förlorar den summa enskildte
vinna, utan ofta 20 gånger mera. Om t. exen
Stats penningoreda till en del härledde sig
från undanhållna Tulläfgiftef, så har Staten
ej blott förlorat en inkomst, kanhända mångdubbelt
större än den i stället erlagde douCeur,
utan äfven alla hafva dervid lidit, som
förlorat genom StatsVerkets minskade til 1-  gångaf.
jag trör mig således ktirtna påstå, att sedan
Penningelön i Konung Carl XI s tid bestämdes,
har verkställandet af en del Författningar
i samma progresion blifvit ofullkomligare,
vissa Embetsmäns efterlåtenhet i samma
mån tilltagit, sorn penningens Värde aftagit.
I ett visst land hade för icke många år tillbaka
Embetsmännen, söm i allmänhet voro
många gånger bättre lönte än vare, ryktbarhet
för oegennytta och ett oväldigt handhafvande
af Lagar och Författningar} men med
det landets genom kriget hastigt försämrade
Penningeverk, har Embetsmännen der nu nästan
hunnit till ert motsatt ryktbarhet.
Hvad jag redan för 15 är sedan hade den
äran inför Ridderskapet och Adeln anmärka,
vågar jag äfven å nyo upprepa, att, då Staten
tager Bevillning af Penningelöner, sotrt förRidd.
0. Ad. Pr oi. N:o 23. 2 4.
178
Den 29 Mars.
Ht äro för ringa, så att de snarare borde förökas,
återtager den med ena handen en del
af det, som den redan för knappt utdelat med
den andia, och att en sådan vinning af några
1000 R dr medför i längden förlusten af
millioner, och hvad som är än värre, slutligen
äfven den af National-caracteren.
Väntom således ingen fullkomlig nytta
af Författningar till upphjelpande af Näringarna
och Penningeväsendet, förr än vi genom
Embetsmännens löners tillräckliga förökning,
och genom accorders afskaffande, småningom
berättigat ors att straffa och allmänheten att
med vanära stämpla den efterlåtna och egennyttiga
Embetsmannen, samt derigenom försäkrat
oss om Författningarnes behöriga verkställande
och efterlefnad.
Men äfven de största löner, som Staten
möjligen kan bestå, bli otillräcklige, om ej
luxen hämmas och Embetsmännens antal inskränkes.
Jag medger äfven, att de Författningar,
som öfverensstämma med allmänna öfvertygelsen,
det är, väcka den om deras nytta och
nödvändighet, har i den så kallade Allmänna
Opinionen säkraste stödet för deras efterlefnad
å Allmänhetens sida, och äfven ofta å
Embetsmännens. Denne vågar mera att urak'låta
en Författning, då han med Allmänheten
delar opinionen om dess onödighet, ja
skadlighet.
Dm 29 Mars.
179
Jag medger ock, att en och-annan Föri
fattning kan vara sådan, att det är lyckligast,
då den ej följes. En sådan Författning har
då gjort dubbel skada, både de gånger den
blifvit åtlydd , och då dess uraktlåtenhet åtföljts
af minskad aktning för Regerings och
Ständers Beslut, samt gifvit anledning till laglöshet
och förakt för Lagar och Embetsman.
Men jag kan ej tro, att, för det vissa Författningar
äro skadlige, det vöre nyttigt illa löna
Embetsmannen, på det en uraktlåten veikställning
må motväga sjelfva Författningarnes
oklokhet.
Utom den billiga förmån, som tillskyrt*
das Embetsmannen sjelfve genom en lönt 111 -  ökning, vinner äfven det allmänna den, att ej
blott i allmänhet de förmögnare , utan i synnerhet
de dertill verkligen skickligaste sub*
jecter välja Embetsmannavägen, samt att ingen
Embetsman nödsakas att försumma det
allmännas tjenst för det enskildes. Nu har
man skäl i allmänhet säga, att den är till Erabetsmanna
• carrieren dugligast, som antingen
äger mesta egen förmögenhet, eller nog håg
att genom mindre hederiiga madel föda sig.
Vanan att se i samhället ansedda man,
som borde tjena andra medborgare till efterdöme
af nit och oegennytta, hålla sig skadeslösa
antingen på Statens eller på enskildtas bekostnad,
skulle förslöa känslan för medbor.
gerlig dygd och afskyn för ett egennyttigt
förhållande. Deraf kunde till en del härledas
i8o
Dm 29 Mars.
falska uppgifter vid bevillningar och t. ex. äfven
1809 års BevillningsFörordnings otillräcklighet.
Huru kunne vi ock vänta trohet och
oegennytta hos enskildte tjenare, om de ibland
af Statens hafva efterdöme på motsatta egenskaper
?
Under det mången köpman, ofta utan påkostad
underbyggnad, ja ibland utan någon
annan talang, än dristigheten i speculationer,
farliga endast för dess creditor^r, hastigt svingar
sig upp till rikedomar och lefver i öfverflöd,
får den redlige, illa lönte Embetsmannen,
ofta föraktad, billigt vis nedslagen, framsläpa
sitt mödosamma lif i torftighet och någon
gång i uselhet.
Den rang och titelsjuka , för hvilken man
Velat, om ock orätt, beskylla vår Nation,
har hittills nästan kunnat anses som en lycka
för Staten, ty vore här, som i England, ingen
titel högre, än den att vara tn man, oafhängig
genom sin förmögenhet, skulle en stor
del af våra illa lönta Embeten ej kunna blifva
besatte med skickliga ämnen.
Jag föreslår således, att Riksens Ständer
med allvar och kraft åtaga sig Penningelöntagarens
rättmätiga sak, som är hela Nationens
egen , och så väsendtligen förenad med
hela Statens intresse, och att alla Penningelöntagande
Embetsmän, så väl civile som militaire,
erhålla sin lön bestämd i spannmål, och
att den betalas i penningar efter markegången
Den 29 Mars.
för hvart år, men att den närmare regleringen
af grunderna härtill öfverlemnas ät ett
särskildt Utskott , som skall undersöka och
föreslå : 1:0 hvilka Embeten som böra indragas}
2:0 hvilka böra slås samman } 3:0 hvilka
böra erhålla löntillökning, och hurusror;
4:0 hvilka medel till den åsyftade löntillökningen
äro redan eller kunna blifva att tillgåI
sistnämnde afseende bör äfven StatsUtskottet
höras. Sedan må det komma an på Riksens
Ständers godtfinnande, om, sedan de
sjelfve bestämt grunderna, åt Kongl. Maj:t
må i underdånighet öfverlemnas att förordna
en särskildt Comité, sorn fullkomligen men
skyndsamt utarbetar den nya Lönregleringen.
En sådan Comité, till förbättring i sättet af
Riksärendernes förvaltning , förkortning i arbetet,
inskränkning i Embets- och Tjenstemäns
antal , men med vilkor af tillika minskade
utgifter för Statsverket, hafva Riksens
Ständer vid 18 to års Riksdag underdånigst
uppdragit åt Konungen att förordna, och åt
denna Comité anslagit 3000 R:dr Banco årligen,
och mera, om så skulle behöfvasj men
jag vet icke, om en sådan Comité ännu långt
avancerat i sitt arbete, hvarföre, enligt min
tanka, säkrast vore, att ett af Riksens Ständer
särskildt dertill förordnadt Utskott först
åtmindstone utarbetade grunderna för denna
nya reglering, sedan StatsUtskottet äfven blifvit
hörd t.
Till försvar för mitt förslag, torde jag
ytterligare få andraga följande; Att blott öka
183
Den 29 Mart.
lönerna i penningar, vore att genom lappning
pi ett förfallet hus förhindra den nödiga ombyggnaden
från grunden, liksom en förhöjning
af skjuislega blott vore ett palliativ,
tjenligt att förlänga var i sjelfva grunden
skadliga skjutsinrättning. Att öka sportlerna,
vore att pålägga allmänheten en ny indirect
beskattning, och man hör snarare minska ätt
öka hogen för detta löningssätt. Det är ej nog,
au Penuingeiöntagande Embetsmän i vårt land
äo illa lönte; de aro också för många, och
älven af den orsaken kan Staten ej tillräckligen
löna dem. Man kan ej pretendera, att
hvart li'et Embete skall tillräckligen föda sin
mdn; men man kan fordra, att den som förrättar
en trägen tjenst, äfven har tillräcklig
lön derför, och a t endast den åldrige eller
bräcklige uppbär den lön , för hvilken han
ingen tjenst gör. Våie Civile Embetsmän, i
synnerhet i de lägre graderna, äro till en stor
del ej nog sysselsatte med Embetsgöromål,
dess mera ibland med privata commissioner,
ofta oförenliga med en Embetsmans värdighet,
jag vägar ock nämna, att många, isynnerhet
här i Stockholm, börja sin Embetsmanna-carr
öre, ofta i flera år, med att hafva litet eller
in, et, kanske med någon renskrifuing, att göra,
Häraf kan uppkomma ovana vid trägen,
arbetsamhet, och hog för ett overksamt lif.
Em båtsmännen i England, t e. hafva väl mångdubbel
lön mot här, men också ofta mångdubbla
göromål.
Man bör, om det ej kan ske straxt öfver
hela Sverige, börja med förbättring af lo»
Den 29 Mars.
183
nema för Embetsmännen i Stockholm. De äro
i proportion till ställets dyrhet i allmännet
mindst lönte, och exemplet samt uppsigten
öfver Embetsmännen i landsorterna kommer
från dem. Den kräfta , som angriper
stammen af ett träd, fordrar snarare hjelp, än
den vid grenar och qvistar.
Man torde invända mot mitt förslag, att
om någon skulle redan vant sig vid olofliga
inkomster, han ej upphör dermed för löntillökningens
skull; men åtmindstone har en sådan
härefter mer att frukta allmänna opinionens
omdöme, än hittills. Och de blifvande
Embetsmännen skola visst i allmänhet af en
tillräcklig lon finna sin förbindelse till redlighet
och drift i tjensten ökad. Utom dess
tror jag ännu, att våra Penningelöntagande
Embetsmän äro mera att beklaga för bristande
utkomst, än att anklaga för bristande redlighet
och drift.
Den vigtigaste invändningen torde likväl
hemtas af förmente bristande Statens tillgångar;
men just desse tillgångar skola genom
löntillökningen betydligen ökas, och i läng.
den kanske utöfver hvad som åtgår till detta
stora ändamål.
På det Staten må kunna bestå löner ef.
ter Markegångstaxan, vore önskligt, att möjligt
vöre, det skatter och bevillningar kunde
bestämmas efter densanuna. Uioin dess torde
nog medel kunna vinnas genom kanhända än»
Pen 29 Åfors.
nu ej disponerade indragningar och besparin*
gar , samt flera blifvande, t. ex. vid Indelnings?
verket, VederlagsSpannmålen , på några ställen
öfverflödig Kyrkotionde, och andra Kyrkors
inkpmster, sapit utomdess genom sjelfva Etnbetenas
till en del indragning och samman*
slående I)et är visst obehagligt, att Kyrkor
förlora en del af deras öfyerflödiga inkomst,
mep den förlusten är mycket obehagligare
Och tillika mycket skadligare, som ej blott tusende
Embetsman, utan heja Nationen kan
lida genom Embetsmännens för rnga löner,
och emellan två onda ting är bäst välja det
mindsta. Jag hoppas, att Rikets Allmoge gerna
skall se Kyrkorna erhålla ett mindre öf.'
verskott af sin inkomst, då den sjelf derigenom
kan undgå afgifter i spannmål och penningar,
m. m. till Befallningsmän, Länsmän,
LandsFiscaler, Häradsskrifvare, allt Embetsmän,
som hafva så ringa lön af Staten, att
de erhålla den förnämsta just af de personer,
hvilka de äro tillsatte att närmast styra och
hålla uppsigt medj hvarlöre ock dessa Embeten
ej alltid besättas af män med nog odling,
moralité och kunskaper ; det är ett bevis på
massans af vår Nation större moralité, än
kanske i något annat land, att ej flera brott
och lagstridigheter begäs, under en genom
usla löner och äfven genom för litet anseende,
i synnerhet i den executiva Styelsens yttersta
grenar, fprlamad Embetsmanna-åtgärd.
Låtom oss derföre tillräckligen löna våra
Embetsman, och vi kunne dåhoppas^ att den
Pen 29 Mars,
185
vishet och kraftfullhet, som lifvar hjerta! af
Rikets förvaltning, äfven skall sträcka sin
lifgifvande verkan åt förvaltningens mindre
grenar.
I vår RiksdagsOrdnings 36:te §, tillåtes ,
att, om Riksens Ständer finna flera Utskott vara
af nöden, de må af Ständerna obehindradt til-,
låtas. Jag begär alltså Eders Excellences HögVälborne
Herr Grefvens och Landtmarskalkens
Proposition på mitt Förslag: att Riksens Stander
tillåta ett särskildt Utskott för uppgörandet
af grunderna till en Lön tillökning och en ny
Lön-reglering efter spannmålsvärde för de hittills
i penningar lönta Embetsman. Alen jag
anhåller tillika, att detta mitt Memorial genast
remitteras till StatsUtskottet. Skulle Ridderskapet
och Adeln icke bifalla ett särskildt
Utskotts tillsättande, anhåller jag, att mitt
Memorial remitteras till StatsUtskottet, med
rättighet att få Samråda med de Utskott sorn
(Jet nödigt finner.
Begärdes på bordet.
Friherre Wirsen, Gustaf Fredrik. Jag bör
Ränna mig på det högsta förbunden för den
yärda Ledamotens benägna yttrande i afseende
på hvad han behagat kalla mina visa och
välvilliga förslag. Visa kunna de visserligen
ej kallas. Denna egenskap ligger så långt utom
den enskildta menniskans förmåga: Välvilliga,
hoppas jag, att alltid mina råd för
piin Konung och mitt Fädernesland skola va
-
j 86
Den 29 Mars.
ra; men ehuru härmed ina vara, har jag aldrig
åt allmänheten iemnat de förslag, sorn
den värde Ledamoten behagat för min räkning
uppgifva. Jag känner ej, hvar han hämtat
mina tankar, och om det ej tilläfventyrs
är såsom Ledamot af ConstitutionsUtskottet
han haft tillfälle att inhämta dem ur StatsRådets
Protocoil. Jag får å nyo uttrycka
min tacksamhet för det benägna omdöme deröfver,
som den värde Ledamoten behagat yttra,
men tror mig icke kunna undgå hemställa
till Höglofl. Ridderskapet och Adeln, huruvida
det kan vara en Utskottets Ledamots rättighet
att uti ett Stånds Plenum framställa de
meningar han genom läsning af berörde Protocoll
kunnat inhämta.
Herr Hagströmer, Anders jjohan, uppläste
följande
Ödmjukaste Memorial.
Af mig, som så nyligen genom Kontin,
gens nåd fått inträda bland Eder, Nådiga Herrar!
Mine Herrar! skulle det anses förmätet,
att redan höja min röst, om jag ej visste, att
Högvälborne Herr LandtMarskalken och Höglofl.
Ridderskapet och Adeln gerna hörde allt
hvad till Rukets och Medborgares nytta kan
lända, samt jag häruti inskränkte mig inom
den krets jag känner, och der jag i 40 år ej
varit overksam.
Konungens nådiga omvårdnad äfven för
sitt folks helsa, igenom de prisvärda förbit*
Den 29 Mars.
1S 7
tringar och anstalter Hans Maj:t vidragit nied
Medicinalverket i Riket, ej allenast redan under
Dess FörmyndareRegering , utan ock sedan
Hans Maj t sjelf emottagit Kronan, kan
aldrig nogsamt erkännas. Riksens Ständer hafva
ock 1<; aftigt och frikostigt undersiödt Konungen
häruti.
Att Riksens nu församlade Ständer fortfara
att gå Konungens Landsfaderliga omsorg
häruti äfven nu till mötes, derom är jag
så mycket mer förvissad, som RiksStånden
häraf, hvar på sin ort, erfara de helsosammaste
följder.
Ibland Inrättningar till helsans återställande,
som torde fordra Riksens Ständers uppmärksamhet
och förhjelpande till ett mot ändamålet
mer svarande förhållande , äro dock
Lcins-Lazaretten i orterna.
Dessa Lazarett, i början inrättade för de
fattiga sjuka i Länen, som antingen för åtskilliga
åkommor behöfde undergå några chirurgiska
operationer och handläggningar, eller
hvilkas svårare invärtes sjukdomar tarfvade
en mer noggrann och daglig Läkaretillsyn,
hvilkas sjukdomar voro botlige, men hvilkas
fattigdom eller andra omständigheter nekade
dem att sj«lfve påkosta hvad till deras
helsås återställande fordrades, hafva efter
hand för det veneriska giftets tilltagande
allmännare utspridning, blifvit de fleste förvandlade
till Curhus emot denna sjukdom, och
Den 29 Mars.
hafva dock förblifvit högst otillräcklige för
dessa båda ändamål.
Uti några Län hafva derföre, jemte Länslazarettet,
af Herrar Landshöfdingar och ortens
mer bemedlade invånare särskildta Curhus
för veneriska smittan blifvit inrättade,
och medicamentkostnaden jemte Läkarearfvodet
af Medicinalfonden, genom Kongl. SundhetsCollegium
ersatt; hvaraf ock denne fond
blifvit så medtagen, att den svårligen skall
hafva räckt till, om Landet blifvit straffadt
med mer allmänna farsoter. Och dock hafva
både LänsLazaretts och Curhusanstalterne, oaktadt
det myckna goda de uträttat, varit 0-  tillräcklige till alla behöfvandes hjelp.
ProvincialMedici hafva igenom Herrar
Lanöshöfdingars nit blifvit befallde att göra
vidlyftiga resor kring Länen, till det veneriska
giftets upptäckande och botande på stället,
hvilket dock alltid, i anseende till att
Räkarne merändels sedan under Curén ej kun*
jiat tillse dem, blifvit osäkert och otillräckligt,
emot om den sjuke på Curhus, under närvarande
Läkares dagliga tillsyn, kunnat inta*
gas; och resan samt de använda medel hafva
ofta kostat Medicinalfonden mångdubbelt mer,
än om den sjuke på Lazarettet blifvit under»
hållen och säkert botad.
Konungen har satt högsta styrelsen och
omvårdnaden öfver LänsLazaretten och Hospitalen
under ett stiftadt SeraphimerOrdensGille;
Den 29 Mars.
189
till detta ingå alla intrader för dessa Inrättningar,
och Kongl. SeraphimerOrdensGillet
afgör allt hvad dessa Barmhertighetslnrättningar
angår. Det är dock så mycket, vid tillsyn
och styrelsen af ett Lazarett, som fordrar
lättelse och hjelp genast på stället, och det
är derföre som det synes ganska nyttigt: Om,
under Kongl. SeraphimerOrdens Öfverstyrelse,
Herrar Landshöfdingar med en af dem på
stället tillkallad Direction, bestående af vältänkande
och nitiska Embetsman, Borgare
Possessionater och Allmoge, hade närmaste
tillsyn om Lazaretten och Hospitalen ; att
denna Direciion, efter omständigheterna, behofvet
och de tillgångar som kunde anskaffas,
ökade eller mindskade de sjukas antal,
förskaffade Inrättningarnes behof, tillsatte Syssloman
och Betjening, reparerade och utvidgade
husen, m. m. Men Redovisningen, Rapporterne,
Läkares tillsättande, Instrumentkistans
underhållande, Medicamenträkningarnes
reviderande, m. m. dylikt skulle ske inför
Kongl. SeraphimerOrdensGillet, hvilket, såsom
ägande öfverstyreisen, om allt hvad vid Lazaretten
eller Hospitalen skett, skuPe af Directionerna
i orterna genast underrättas.
Menniskorna äro så beskaffade, att dö tro
sig alltid bäst sjelfva, att de önska få tagadel
uti och hafva något att säga vid användandet
af de medel de sjelfva tillskutit; således
är allt skäl att förmoda, det förtroendet för
Lazaretten, jemte ett rundligare tillskott ifrån
ortens invånare och mer beredvillighet att be»
190
Den 29 Man.
tala underhållskostnaden för de sjuka, om så*
dant kommer att fordras, igenom en sådan
Direction på stället skulle Vinnas.
Man har orsak till denna förmodan af
hvad som skett vid LänsLazaretfen i Wexiö
och Christianstad, samt Curhusen i Norrtelge
och Eskilstuna.
Man har ock sett hvad lyckliga följder
det medfört, att Directionen af stora Barnhuset
och Danviks Hospital i Hufvudstaden är
gifven åt vissa nitiska medborgare.
Men utom hvad tillskott i orten kan ske,
är nödigt att det Allmänna förskjuter till dessa
Inrättningar betydliga summor, och Riksens
Ständer måste utse medel till LänsLaza*
rettens och Curhuslnrättningarnes underhållande
och utvidgande efter behofvet.
Husen vid de flesta IänsLazaretten skola
vara nog bofälliga och otillräckliga. Nya
Instrumentkistor tarfvas på de flesta ställen,
sedan de gamla äro af tid och bruk förnötta.
De vid Lazaretten tjenstgörande Läkare ,
äro högst uselt lönte; några med 66 Rtdr 32
sk., andra mtd 83 R dr 16 sk., få med 100
R:dr, och tvänne med 150 R:dr. Man kan
icke vänta sig att för ett så ringa arfvode ,
mindre än hrad en arbetsdräng nu för tiden
åtnjuter, erhålla skickliga och erfarna Läkare;
och äfven de skickligaste, med den bästa vil
-
Den 29 Mars.
191
ja, skola, af omsorgen för egen bärgning,
förhindras att använda den dagliga och nödiga
tillsyn och omvårdnad, hvarförutan ändamålet
med sådana Curinrättningar icke vinnes ;
allramindst som Dietcuren ofta behöfver anställas,
hvars lyckliga utgång så alldeles beror
på den noggrannaste tillsyn och bevakning så
väl på sjukhusbetjeningen sorn., på de sjuka.
Allmogen vid farsoter och smittor anlitar
merendels alldeles ej Läkaren, om den eller
medlen skola betalas, och man har funnit
mindre god verkan af den Författning, som
blifvit vidtagen, att för hvarje sjuk, som på
Lazarett eller Curhus blifvit intagen, skall betalas
en viss afgift om dagen; många behöfvande
söka sig då ej dit, förtiga sin sjukdom
eller nyttja qvacksalfverier, tills de blifva obotlige
eller dö i då andra åter, af brist på fortfarande
betalning, nödgas afbryta euren, och
utom det att desse sjuke blifva ohulpne, sprida
de smittan under tiden, och försätta andra
i samma olyckliga ställning. Således böra de
sjuka, som på LänsLazaretten eller Curhusen
behöfva intagas, njuta allt kostnadsfritt, och
dertill fordras medel; små summor räcka ej
till; ty värr är mängden stor, som i landsorterna
behöfva hjelp; men Samhällets bästa och
hela Generations bestånd påfordra den ; och
det är hög tid att kraftiga medel vidtagas.
Ett större Lazarett eller Curhus i hvarje
Län, om ej tvänne i de mer vidsträckta, behöfves.
1J2
Den 29 Mars'.
De i Länet, som misstänkas för venert»
ska giftet eller afarter deraf, böra visiteras ,
älvensom allt löst folk , som resa omkring
landet3 samt de som tjena på Gästgifvaregårdar,
Krogar och Värdshus, böra noga visiteras
tvänne gånger om året och sund hetsbevis
dem gifvas, samt de sjuka försändas till Lazaretten
eller Curhusen,
PoliceFörfattnJngar böra i hvarje Socken öfverenskommas
och inrättas, såsom varande
den enda och säkra utväg, så väl till iakttagande
af renlighet, smittors och sjukdomars
förekommande, som ock till befrämjande af
nykterhet och sedlig vandel i allmänhet. Okände
eller de med sjukdomar elle r något slags'
utslag behäftade personer böra ej nyttja samma
säng med andra, utan ensamme sängar åt
hvarje anställas 3 äfvensom en sådan Sundhetspolice
är enda medlet att kunna iakttaga de för*
sigtighetsmått, som Konungen, igenom nådigt
Circulaire af den to Juni 181 c och 25 Augusti
1813 till samtlige Landshöfdingar och Consistorierna,
befallt vid farsoter och smittosam*
ma sjukdomar, och i de underrättelser, som
Kongl. SundhetsCollegium, hvad den veneriska
smittan beträffar, på nådig befallning särskildt
infört uti 18<4 års Almanachor. Då
det är att förmoda, att medicinska kunskapers
ägande af Fresterskapet blifver mer och mer
allmänt, har man ock deraf, hvad helsovården
beträffar, att förvänta sig allt mera insigt
och nit vid inrättandet och handhafvandet
af
Den 29 Marié.
ar sådana SöckenpoliceFörfattningar3 och vore
det önskligt, om, åtmindstone i sådana Församlingar,
der Presten förstår att bidraga till
helsans vårdande, Presterskapets tid ej upptogs
med Taxeringar och sådana åtgärder, som
mindre äro förenlige med ReligionsLärare-kallet
och det förtroende det bör ingifva.
Herr Trafvenfelt, Cart, yttrade sig till
alla delar instämma i Herr Hagstrnmers yttrande,
och anhöll att detsamma måtte till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet blifva
remitteradt*
Grefve Lilliencrantz, ffohan Wilhelm, instämde
äfven i hvad Herr Hagströmer anfört,
och utbad sig att i detta ämne framdeles närmare
få utveckla sina tankar, samt önskade,
det frågan emedlertid kunde förblifva hvilan*
de på bordet.
Anmältes och emottogs på vanligt sätÉ
Konungens HofCantzler, Herr Friherre af Wetterstedt,
hvilken å Kongl. Maj:ts vägnar aflemnade
trenne Dess här nedanföre i Proto*
collet antecknade nådiga Propositioner.
Herr HofCantzleren, på vanligt sätt besvarad,
afträdde, hvarefter
Ridd, 01 Ad. Prof. N:o 2$, 2L
194
Den 29 Mare,
Herr Lagerheim, Olof ffohan, som genom
HofCantzlerens ankomst hade blifvit i ett påbegyndt
anförande afbruten, uppläste följande:
Den ynnest och välvilja Höglofl. Ridderskåpet
och Adeln tillförene behagat visa mig,
då jag under förflutna tider någon gång vågat
inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln
framträda såsom talare, lemnar mig i dag en
glad anledning, att ödmjukligen utbedja mig
Höglofl. Ridderskapets och Adelns öfverseende
godhet och benägna tålamod för några
ögonblick. örn det å ena sidan är yttersta
angelägenhet, att en Stats inre författning så
bestämmes, att Staten ej belastas med ett större
antal Embets- och Tjenstemän, än behofvet
till upprätthållande af allmän ordning nödvändigt
fordrar, och att deras värf och befattningar
efter en noggrann undersökning så af*
mätas, att de kunna och böra en hvar på sitt
ställe fullkomligen uppfylla Statens noga beräknade
fordringar, hvilket grannlaga ämne
jag nu ej vill underkasta Höglofl. Ridderskapets
och Adelns pröfning, må det deremot å
andra sidan tillåtas mig påkalla Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet i afseende
å de pligter Staten har att iakttaga
mot dessa sina Embets- och Tjenstemän.
Förgäfves väntar sig ett Samhälle att få
njuta lyckliga verkningar af de goda Lagar
det kunnat gifva sig, om det ej tillika äger
i sitt sköte medlemmar, åt hvilkas bepröfvade
skicklighet och redliga vilja det kan anförtro
Lagarnes säkra vård och handhafvande.
Den 29 Mars.
i 95
Grunden till all spänning af menniskanä
verksamhetsförmåga, nekom ej denna af se.
kier styrkta erfarenhet, igenfinnes hufvudsakligen
i begäret att förbättra sitt tillstånd. Detta
sker i samhällslifvet genom ds medel der
erbjudas åt hvarje medlem, att kunna ärligen
förvärfva åtmindstone hvad man kallar utkomst,
samt genom det bifall och den aktning,
som fyllda pligter påkalla. Den Samhällsmedlem,
till hvars danande att blifva en nyttig
Statens tjenare, en far uppoffrat mångåriga
omsorger och ej sällan utan största bekymmer
bestridt omkostnader, har således,
då han en dag inträder å tjenstemannabanan,
ovilkorlig rätt att vänta och fordra, att der
finna medlen för sin bärgning.
Naturens och lyckans olika gåfvor bland
menniskor skola alltid väcka afund. Stridiga
intressen skola föda hat. Då den ena är
frälsad igenom ödets nycker från andra bekymmer,
än dem hans passioner tillskapa,
skall en annan finna sig i ett tillstånd, der
lifvets första behof aftvinga honom yttersta
kraften af hela hans arbetsförmåga. Det,
som egentligen är gemensamt för menniskan
i alla stånd, i alla åldrar, utgöres af begär,
som hon måste söka dämpa, af böjelser, som
bon måste qväfva. Huru skola då icke, under
denna evigt fortfarande strid emdlan
menskliga passioner, med hvarje kommande
ny dag, nya anledningar äfven framställas till
klagomål öfver Lagarnes kränkning ? Hoe
hvem är det den svagare har att söka be
-
Den 29 Mars.
skydd emot den mägtigares förtryck, den red*
lige värn emot svekets stäniplingar, den fredlige
medborgaren försvar emot illskans och
lastens anhängare? Det är hos Domaren, hos
Embetsmannen han skall söka sin tillflyktj
och denne, hvilken helgat sitt lif och hela
sin tid åt det ädla hvärf, att åter sammanfoga
sönderbrutna länkar af samhällskedjan, att
gifva Lagarna kraft, till uppfyllande af deras
eljest vanmägtiga löfte om ordning och säkerhet,
han skulle ej af Samhället njuta den vårdnad
tillbaka, hvarigenom han, i afseende å
sin bärgning, fann sig höjd öfver behof, hvilka,
utan större försakelse, än man har rätt
att fordra, ej låta qväfva deras röst? Han
skulle finna sig i sämre belägenhet, än hvilken
annan Samhällsmedlem sorn helst, än sjelfva
dagkarlen, hvars krafter till nyttig verksamhet
lifvas och spännas af öfvertygelsen,
att han genom lönen för mödorna bereder,
om ej alltid sitt välstånd, dock sin nödtorftiga
utkomst. Men det är ej blott rättvisan,
ej blott Samhällets eget anseende och heder,
som fordra behjertande af den ställning, hvaruti
de persorer försättas, hvilka offra sig till
Samhällets tjenst. Samhällets eget väl, upprätthållandet
af den ordning det antagit och
vill hafva hos sig bevarad, äro på det närmaste
fästade vid Embetsmannaödet. En stor
man i Statsläran har sagt: ”Olyckligt det
”land, hvarest Domarens och Embetsmannens
”redlighet sättes på prof, att vid utöfningen
5’af deras embeten uthärda fattigdom och nöd.
”Uti striden emellan behotven och fåfänga be
-
Den 29 Mars,
197
”mödanden att kunna ärligen dem tillfredsställa,
skola de omsider vänja sig att anse Era”betet
blott såsom ett lofligt medel, att ge”nom
alla de utvägar Embetets missbruk be”reder,
fylla hvad som brister, och Samhället
skall, efter att hafva förstört en god Em”betsmanna
esprit, få, genom Lagarnes försum5,
made vård, mångfallt umgälla dess illa beräknade
sparsamhet.” Man öfverväge detta,
och man skall ej kunna tveka om hvad som
är sannt och rätt. Näringsidkaren bereder sitt
välstånd genom klokhet, arbete och flit. Om
ej Samhället lofvar samma utsigter åt den,
som, efter förvärfvad skicklighet, uppoffrar
sina mödor till Samhällets tjenst, huru skall
det ens kunna vänta att blifva väl betjent?
Icke nog, att en Tjensteman njuter uppehälle
för sin enskildta person för dagen, han skall
ock sättas i tillfälle att uppfylla pligterna som
maka och far, att i väl uppfostrade barn betala
åt Samhället den skuld han sig ådrog,
då han njöt lifvet, och han skall ej blottställas
för den förödmjukande föreställning, att
han, sedan han grånat i Statens trogna tjenst,
skall på sin ålderdom sakna annat stöd än
tiggarstafven. Han skall slutligen finna sina
vilkor beräknade efter det olika förhållande,
hvaruti han sättes, emedan han, ställd på ett
upphöjdare rum, skall finna sig uti ett tillstånd
af lidande och förödmjukelse, om han ej
äger medel att upprätthålla det yttre anseende,
som bör vara förenadt med det Embete han
bekläder. Dessa grundsattser äro så allmänt
erkände, att de ej kunna motsägas. Om man
<98
Den 29 Mart,
nu jemför Jeni med tillståndet i vårt Fäder’
tresland, skall man snart finna, huru deras tiL
lämpning der är åsidosatt.
Det finnes icke något enda Embete, från
det högsta till det hagsta, som lönas med penningar,
hvilket kan sägas medföra för dess innehafvare
medel att tillfredsställa behof, sorn
det ej beror af honom att inskränka. För
Rikets högsta Embetsman, Justitiae-StatsMinistern
och StatsMinistern för Utrikes Ärenderna
äro anslagne, för den förre endast 5000,
Och för den senare 6000 Riksdaler Bancosedlar.
Det yttre anseende dessa Embeten böra äga,
och som Staten för deras egen värdighet bör
gifva dem, fordrar, att nämnde höge Embetsmän,
hvar för sig, böra kunna hålla fett hus,
der Utrikes Ministrar, andre resande Utländ’
ningar, Rikets egne högre och lägre Embetsman,
samt andre i Hufvudstaden vistande och
från Landsorterna inkommande Medborgare
kunna tid efter annan vara församlade.
För Medlemmarna af StatsRådet, desse
Konungens ständige Rådgifvare i Regeringsärenderna,
äro 3500 R:dr bestämde. De äro
till en del förbundne att bestrida enahanda
omkostnader med StatsMinistrarne. Ledamö.
terne af Konungens Högsta Domstol, åt hvilka
det är anförtrodt att å Högsta stället i
Konungens namn dömma öfver medborgares
lif och egendom, desse njuta 2500 Riksdaler.
Om än det offer af dessa Embetsman må anses
kunna rättvisligen fordras, att deras hus
Den 29 Alart. 199
skola vara alldeles otillgänglige för. sammanlefaadens
behag, och att de skola afhälla sig
från allt deltagande i allmänna umgänget, så,
enär 1000 R:drafdragas blott för husrum, ved
och ljus, huru skall då det öfriga förslå till
den inskränktaste lefnad inom familjen, till
anskaffande och underhållande af nödig equipering,
och den betjening, sorn yttre anständighet
ovilkorligen kräfver, åtmindstone vid de
tillfällen, då Embetet skall bestridas, eller då JustitiaeRådet
vid offentliga tillfällen skall samlas
omkring sjelfva KonungaThronen? Enär
nu de för nyssnämnde Embeten vid 1809 års
Riksdag bestämde löner redan blifvit genom
inträffade omständigheter alldeles otillräcklige,
huru mycket mer skola icke då de långt förut
anslagne penningelöner vara det? Jag vill ej
trötta Höglofl. Ridderskapet och Adeln med
uppräknande af de flera Embets- och Tjenstemän
i Konungens Cantzli, samt Rikets HofRätter
och Collegier. Månge af dem kunna
ej mäta sina vilkor med den enskildta tjenarens.
Åtskillige at desse olycklige Tjenstemän
förena hos sig flera sysslor, ofta till göromålen
oförenliga. De åtaga sig dessutom
så många enskildta commissioner, att nödig
tid till tjenstens bestridande med ordning och
drift ej mer är öfrig. Hvem inser ej, vid nogare
granskning, hvad hvarje Embete deraf
måste lida? Likväl har man redan kommit
så långt, att opinionen ej ens ogillar ett sådant
oskick. Till fullkomnande af olyckan
skulle höra, att de mångfalldige andre utvägar
hvarje Embete bereder innehafvaren s att
200
Den 2 g Mars.
på bekostnad af enskildt och allmän säkerhet
söka fyllnad i utkomstens brister, jemväl må
vinna det allmänna omdömets tysta godkänilande,
De hafva gifvits, nekom det ej, och de
gifvas ännu, till Landets heder, desse män af
Ståndaktighet och mod, som, vid utöfningen
af vigtiga kall, tåligt uthärdat fattigdomens
hrister; men undvikom att blottställa Fäder*
neslandets sak för dylika prof. Om Statens
redlige tjenare faller ett offer för nödens fre*
stelser, skall vanäran ej mindre drabba bo*
nom, än Staten sjelf, som utställt honom lör
faran, och sedan lemnat honora värnlös, utan
medel till räddning. Då jag öfverlemnar mig
ät betraktelserna af dessa ämnen, för att af
dem sammanfatta en tafla, den jag vågar fram*
ställa till åskådande i det aktningsvärda Stånd,
hvaraf jag har den äran att vara medlem, in*
tages jag tillika, jag bekänner det upprigtigt,
af det smickrande hopp, att mina afsigters ren*
het ej skall misskännas, och att sanningens
löst, hvarifrån hon ock må komma, ej skall
förgäfves tränga sig in i det rum, der Höglofl
Ridderskapet och Adeln är församladt.
Tilläfventyrs skall någon invända, att Staten
ej har förmåga att fullgöra hvad hon eljest
skulle önska. Denna invändning är likväl
den mindst antagliga af alla som kunna upptänkas.
En Stat kan likaså litet bestå utan
Lagar, sorn utan sådana personer, åt hvilka
Lagarnes vård och handhafvande äro anförtrodde.
Den Stat, sorn ej kan uppfylla för
-
Den sg Mars.
Sot
sta grundvilkoret för sin inrättning, det att
handhafva de lagar hon gifver sig, hvartill
fordr.is si\icklige och redlige Embetsman, hvilka
hon åter erhåller blott derigenom att hon
värdigt sörjer för deras anständiga bärgning,
den Stat, jag kan frimodigt säga det, inbillar
sig förgäfves, att äga och bibehålla sjelfständighet,
Huru skall hon kunna vänta sig att
hennes angelägenheter skola vårdas af skicklige,
nitiske och redlige män, att dessas i tidens
ordning lediga blifvande rum framgent
skola intagas af den tillväxande ungdomen,
begåfvad med egenskaper, hvilka kunna uppfylla
Fäderneslandets önskningar och hopp,
då den åldrige Embetsmannen, stående vid
målet af den bana han iuländat, framställer
uti sin egen person åt ynglingen, sorn vill
följa honom i spåren, det varnande exempel,
att lönen för redligt fyllda pligter i Statens
tjenst är fattigdom och förakt? Den sorn vid
fördomsfritt eftersinnande ej inser, till hvilka
menliga följder för Statens eget väl ett sådant
förhållande förr eller senare skall leda»
han har, af hvad orsak som helst, föresatt
sig att ej vilja se, eller ock rnå han liknas vid
den blinde, som vandrar obekymrad ännu i
det ögonblick, då han lyfter foten öfver den
afgrund, hvaruti han sig störtar.
Jag hemställer således, att det tillstånd,
hvaruti EmbetsmannaCorpsen sig befinner,
må behjertas, samt att utvägar och medel må
allvarligen uttänkas och utan uppskof användas,
till sådan förbättring af deras vilkorj,
202
Den 29 Mart.
sorn instämmer med tidernas skick, Statens eget
anseende och gagn, samt begreppen örn
rättvisa och billighet, i hvilket afseende jag
anhåller, att detta Memorial måtte till StatsUtskottet
varda remitteradt, samt med de öfriga
respectiva MedStånden communiceiadt.
Remitterades till StatsUtskottet.
Upplästes Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi*
sition till Riksens Ständer, angående ersättning
för den förlust i årlig inkomst Allmänna
Barnhusinrättningen i Stockholm måst vidkännas
genom StorFurstendömet Finlands afträdande.
Gifven Stockholms Slott den 8:de
Mars 18 15•
Remitterades till StatsUtskottet.
Kongl. Majrts Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående ett årligt anslag af
Allmänna Medel till underhåll och vård af med
Veneriska sjukdomar behäftade personer, vid
LänsLazaretterna och särskildta Curhuslnrättningar
i Riket. Gifven Stockholms Slott den
15 Mars 1815 J upplästes och remitterades till
StatsUtskottet.
Upplästes och remitterades till ConstitutionsUtskottet,
Kongl. Majrts Nådiga Proposition
till Riksens Ständer, om uppskof till nä
-
Den 2 g Mars.
203
Sta Riksdag , med afgörandet af de hvilande
grundlagsfrågorna Gifven Stockholms Slott
den 28 Mars j S»5-
Föredrogs ConstitutionsUtskottets sedan
sistlidne Riksdag hvilande Memorial af den
1 Augusti 1812, angående sättet till Grundlagsfrågors
behandling och afgörande.
Lades på bordet.
Friherre Mannerheim, Lars Augnst, hade
inlemnat ett Dictamen i detta ämne, hvilket
upplästes , så lydande :
Likaså förmätet det vore att stadga, att
en Grundlag aldrig skulle kunna förändras ,
likaså vådligt vore det, att blottställa densamma
för ögonblickliga och tillfälliga omständigheters
omognade intryck. I öfverensstämmelse
härmed yttrades år 1809: ”Att Lagstiftande
Magten borde vara visligt trög till
”verkning, men fast och stark till motstånd*):
”Att då ofullkomlighet utmärker meflniskans
”handlingar, hade Lagstiftaren öppnat en möjlighet
att förbättra Grundlagarne, när ett mer
”än tillfälligt tänkesätt derom hunnit stadgas,
”men derjemte omgifvit denna möjlighet med
”försvårande formaliteter, nödvändiga för att
”afhålla icke nog betänkta försök, och att fö
-
*) ConstitutionsUtskottets Betänkande, år i8o9s
rörande BegeringsFormen, sid s.
204
Den 29 Mars.
”rekomma förhastade beslut 40. Dessa försvårande
formaliteter äro intagne i RegeringsFormens
8r. och 82. §. § , och till förekommande
af deras förtydning är i den 88- §- föreskri
fvet: Att dessa o:ne §. §. skola efter
”deras ordalydelse, i hvarje särskildt fall til”lämpas.
”
Man har i allmängjorda skrifter framställt
såsom en grundsats, att den som gjort Lagen,
knnde ock densamma förändra, emedan ingen
högre magt funnes öfver den Lagstiftande.
Men man har förgätit verkliga tillvarelsen af
en sådan högre magt, uti den af Lagstiftande
magten sjelf, rörande vissa formaliteters
ovil orliga iakttagande, öfver sig satte Lag,
för hvilken, lagligen gjord, (hvilket ej lärer
kunna bestridas) alla myndigheter, följaktligen
äfven de Canstitutionelle magterne, måste
böja sig. I annat fall vore den åsyftade
trögheten till verkning undanröjd, styrkan till
motstånd kraftlös, formaliteterne ett mål för
advocaturens klyftigheter, och dörren öppnad
till förändringar för tillfället , hvilka skulle
blifva åtföljde af ett revolutions-tillstånds con*
vulsiva symptomer, ifrån hvilket en oundviklig
öfvergång fruktansvärdt ej kunde äga rum,
utan på bekostnad af Laglig Frihet.
Man torde invända, att dessa reflexioner
icke innehålla annat, än redan tillräckligen
kända och erkända principer j men ifrån deras
*) ConsfitutionsUtskottets Betänkande, år 1809.,
rörande BegeringsFormen, sid. 6.
Den 29 Mars.
vigt och äfven ifrån erfarenheten hämtar jag
anledning till det yttrande, att de aldrig nog
kunna inskärpas, och det är att önska, att
genom afvikelser ifrån dem, ej mera förlorades
i hufvudsak, än genom olålsamhet för
dagen och en partisk förtrytsamhet partielt
kan vinnas.
I sammanhang med dessa förutsättningar,
och noggrannt trogen den antagna grundsats,
att ingen annan förändring kan komma i fråga,
än den bokstafiiga, sorn vid en föregående
Riksdag blifvit beredd, företager jag undersökning,
huruvida 8i- § s föreskrifter icke redan
äga nog tydlighet för att, likmätigt 83*
§:n, enligt deras ordalydelse, i hvarje fall kunna
tillämpas.
81. §:n innehåller: ”Att ConstitutionsUt;
”skottet, hvars pligt skall vara att Grundla”garne
granska, äger rätt, att hos Riksens
”Ständer föreslå de ändringar deruti, som det
”anser högst nödige eller nyttige och möjlige
”att verkställa.”
Rättigheten att upprätta förslag till Grund*
lags-förändring , ehuru anledningen dertill är
hämtad af Konungens Nådiga Proposition eller
af enskildt Riksdagsmans framställning, till.
kommer således exclusift ConstitutionsUtskottet.
Detta är ett ganska vigtigt förtroende,
men säkerheten emot dess missbruk är förvarad
deruti, att först och främst dess Ledamöter
äro valde af Ständerna sjelfva och af deras
medel, och för det andra, att Ständerne
förbehållit sig beslut#ide rätten.
Den 29 Mart,
Men äfven denna beslutande rätt är ej o
begränsad, ty det heter vidare i samma §. i
”Riksens Ständer må ej å den Riksdag då Ut*
skottet någon ändring föreslår, utan först å
”den nästföljande derom besluta. Häraf fin*
ner man :
1:0 En ovilkorlig prescriptions-tid , soft!
ej förr är tilländalupen, än när nästa Riksdag
infaller.
Enligt bokstafliga innehållet är klart att
afgörandet i lika så laglig väg förekommer
vid Urtima sorn Lagtima Riksdag, om än den
förra skulle äfven så hastigt påkomma , som
år 1719, då Riksdag den ena dagen afblåstes,
och en annan dagen derpå åter öppnades.
Men huruvida Lagstiftarens mening verkligen
varit sådan, huruvida en kortare tid, än den
som åtskiljer Lagtima Riksdagen, är i fullkomlig
analogie med de försvårande formerna,
hörer till en annan och alltsedan 18:0 års
Urtima Riksdag beredd och hvilande fråga om
prescriptionstidens förlängande till 5 år.
2 0 En gräns af annan beskaffenhet för
Riksens Ständers beslutande rätt finner man
af ordaställningen i 81. §:n, så lydande: ’’Rik*
”sens Ständer må icke å den Riksdag, då Utskottet
någon sådan ändring föreslår, utan
“”först å den nästföljande derom besluta. Blif”va
då al a Riksstånden om ändringen ense,”
Ö. s. V. Det är klart, att ordet derom icke har
afseende på någon annan, än den af Utskottet
föreslagne .någon ändring, och att den ändring,
om hvilken Ständerne kunna blifva ense., icke
Den 29 Mars.
20?
heller kan vara någon annan , än den af Utskottet
föreslagne och hvilande, sedan förra
Riksdagen. I annat fall vore ingen skillnad
emellan behandlingssättet af Con^titutions-förändringar
och andra Riksdags-göromål, hvilka,
efter första åter-remissen, med förändring
i Utskottens framställningar kunna afgöras ;
foreskrifterne i Si.och 82. §. §. voro öfverflödiga,
tiden för de vigtigaste frågors mognad
förlorad; Grundlagarne utställde för vådan af
tillfälliga omständigheters inflytelse; skyddande
formaliteters återhållande kraft försvunnen.
All ändring in casu i ConstitutionsUtskottets
ifrån en föregången Riksdag hvilande förslag
är således en alldeles oberedd nyhet ,
hvilken, så vida en klar föreskrift, grundad
på en lagligen stadgad, och jag vågar 6äga ,
klokt beräknad princip, skall äga någon helgd,
bör blifva hvilande till nästa Riksdag.
Denna, vid 1809 års Riksdag, stadgade
princip, hafva ock vid 1812 års Riksdag Riksens
Ständer sjelfve följt, åtmindstone vid öfverläggningarna
om det sedan igio års Urtiina
Riksdag, rörande behandlingssättet af Constitutions-
förändringar beredda och hvilande
förslag. Detta blef den 9 Juni 1812 af 2:ne
Stånd ogilladt, och af 2.ne åter förvisadt med
anmärkningar, och således afslaget, hvarföre
ock Utskottet utarbetade ett nytt förslag, hvilket,
såsom nytt, utan all tvekan blef hvilande
till nästa Riksdag.
Den 29 Mart.
Någon torde tilläfventyrs invända, att att*
nät är förändring af sak, anna förändring af
redaction. Den förra är ej till ten, den sed*
nare kan förtydliga sak. Men jag ragar liv. r
finnes väl den pröfvande myndighet, som ej
utgöres af parter? sorn kan med oväld it®
staka gränsen, der redactionen ötvergår ifrån
förtydligande till förtydning ?
Sedan jag nu anset mig hafva ledt i bevis,
att 81. §:n redan har erforderlig bestämdhet
, för att efter dess ordalydelse, likmätigt
83. §.‘nc föreskrift, och uti fullkomlig analog le
med princip, kunna tillämpas, återstår att tillse,
hvad som till ytterligare befästande afsa
den förre,som den sednare, kan vinnas genom
antagandet af hvad 1812 års ConstitutionsUt.
skott4)eredt uti det nu föredragna förslag. Defc
är i korthet af följande innehåll: Tillstyr»
ker Utskottet hvad en Riksdagsman föreslagit,
eller till- eller afstyrker det bifall till någon
Konungens Proposition , öfverlägga Riksens
Ständer derom, utan att kunna besluta. Göras
i Plena inga anmärkningar emot Utskottets
yttrande , hvite det till nästa Riksdag,
att då förkastas eller utan förändring antagas.
Göras åter i Riksc tandens Plena anmärkningar,
dem hvarje RiksStånd antager såsom sina, skall
Utskottet sammanjemka RiksStåndens tankar till
ett helt, hvilket åter föredrages RiksStånden.
Blifva RiksStånden ense om ett gemensamt utlåtande
hvile det till nästa Riksdag, att förkastas
eller utan förändring antagas. Blifva
åter
Dm 29 Mart.
209
ater något Stånds tankar skiljaktiga ifrån de
öfriga Ståndens, varde Utskottet förstärkt till
20 af hvarje Stånd, hvilka genom omröstning,
per capita, förena skiljaktigheterna, och det
sålunda beredda Utskottets utlåtande hvile,
att vid nästa Riksdag förkastas eller oförändradt
antagas.
Stadganden förekomma således för 3:ne
särskildta fall: det första, nar inga anmärkningar
göras } det andra, då flera af RiksStånden
göra dem} det tredje, när endast ett Riksstånd
(som orden lyda) sig icke efter de öfriga
fogar. I alla fall hvilar med utgörandet
till nasta Riksdag, och den princip är alltid
erkand, att vid antagandet kan ingen förändring
äga rum.
I alla dessa förberedande föreskrifter kan
jag ej utforska någon annan åsyftning, än ett
allvarligt bemödande att komma tili ett med
den under påstående Riksdag rådande opinionen
öfverensstämmande resultat, men hvars
tillförlitlighet helt och hållet derpå beror, att
samma opinion fortfar äfven under den Riksdag,
då afgörandet i laglig ordning kan äga
rum. Lagstiftaren har i Grundlagen -nedlaggt
hinder emot förhastande. Ändamålet åter med
Utskottets Förslag är, att åter förekomma en
ej behöflig tids-utdrägt. Att ej utställa sig
för någondera af dessa ytterligheter, torde
böra anses lika nyttigt.
Ridd. 0. Ad. Prof. N:o z[, 2$.
210
Den 29 Mars.
Det innehåller derjemte en modificatiorj
i det absoluta af Utsk Hets, i 81 §• RegeringsFormen
grundade framställnings sätt, hvil*
ket vid 1809 års Riksdag af somlige benämndes
: ConstitutionsUtskottets stora magt.
Utskottets Förslag har äfven den förtjenst,
att än ytterligare förtydliga hvad man förut
förmodat vara tydligt nog, men hvilken förmodan
med erfarenheten icke instämmer. Den
som jemför hvad 1810 års Utskott, rörande
förändringar i TryckfrihetsLagen, föreslagit,
med hvad Riksens Ständer vid 1 8 12 års Riksdag
i sådana ämnen beslutit, blir snart, öfvertygad
derom, att öfverflödande tydlighet
icke kan vara skadlig.
Det Stånd, hvilket, såsom orden lyda:
sig icke efter de öfriga fogar, kan ej anse
sina rättigheter förnärmade derigenom , att det
förstärkta Utskottets pluralité förklarar sig för
en annan tanka} ty Utskottets befattning är
alltid inskränkt till en blott förberedande åtgärd,
och Ståndets nekande, när saken till afgörande
i laglig ordning förekommer, är tillräckligen
kraftfullt, att göra de öfriga Ståndens
jakande kraftlöst. Men en utväg är för
detsamma öppnad att, i händelse af förändrad
öfvertygelse, bringa saken till slut, utan behof
af ny förberedelse, af ny hvila.
Jag tillstyrker såledee Förslagets antagande.
Den 29 Mars.
211
Detta Dictamen blef i sammanhang med det
förut upplästa Betänkande hvilande på bordet.
Herr Von Kruus, Conrad Ferdinand, hade
inlemna! ett Dictamen, sorn upplästes, så lydande
:
Då det är en känd sanning, ,att icke allenast
god tillgång på Säd finnes i landet,
utan älven att sädén fallit, och köpare ändå
saknas^ vågar jag inför Herr Grefven och
LandcMarskalken samt Höglofl. Rddderskapet
och Adeln framställa den frågan: Månne det
ej vore nyttigt, att den nu tillåtna brännvinsbränningen
finge fortfara äfven under loppet
af nästkommande Maj månad, samt om man
ej borde derom i underdånighet hos Kongl.
Maj:t anhålla.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomiyeUtskottet.
Gref ve Mörner, Carl Stellan, anförde skriftligen
till Profocollet :
RegeringsFormen uti 75 §. stadgar såfönda
: De årliga MarkegångsTaxorna skola upprättas
genom Deputerade af alla Riksstånd ,
nämnde på det sätt, hvarje Starr! särskildt
för sig föreskrifver. Hvad desse föreskrifva,
tjenar till efterlefnad, så vida ej ändring deruti
i behörig ordning sökes och vinnes.
212
Den 29 Mars'.
I anledning af Riksens Höglofl. Ständers
underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj t af den
17 Augusti 18x2, har det likvisst blifvit Riksens
Ständers Justitieombudsman uppdraget
att jemka MarkegångsTaxorna inom Länen ,
som tillgår på det sätt, att sedan dessa Taxor
merändels i början af December månad
blifvit satte, skall Landshöfdingen till Riksens
Ständers Justitieombudsman, efter förrättningens
slut, genast uppsända de dervid hållna
Protocoll. Finner då Riksens Ständers Justitieombudsman
af nöden , att föränaringar
böra ske, inlemngr han anmärknings • memorial
deröfver till Höglofl. Kongl. KammarCollegium,
hvarifrån målet remitteras till vederbörande
Taxeringsmäns förklaring. Landshöfdingen
i orten åligger derefter, att sammankalla
dessa Ledamöter, för att af dem infordra
den äskade förklaringen3 och på Kongl.
KammarCollegii pröfning ankommer sedermera,
huruvida anmärkningarne skola godkännas
eller ej.
Emedlertid och under denna brefväxling,
upptager Kongl. Maj:t och Kronan, Löntagaren,
Rusthållare och Skatte-frälseägare , sina
rentor af vederbörande Tiondegifvare; men
ingen säkerhet åtföljer denna uppbörd; tydå
först, när Höglofl. Kongl. KammarCollegium
kunnat stadga sina beslut, bestämmas de verkliga
Markegångsprisen. Förändringarne uti
de inom orten upprättade Taxor må än vara
af ett aldrig så ringa vä?de, blifver följden
ändå den, att nya liqvider öfver hela
Den 29 Mars.
213
Länet måste uppgöras , Tiondetagare och
Tiondegifvare emellan , samt återbäringen af
de redan uppburna Rentorna falla tung och
mindre behaglig för dem, hvilka lotten drabba.
Olägenheterne härutaf äro ej obetydlige,
icke blott för oredan som tillskyndas Uppbördsverket,
utan kanske än mer genom det
misstroende och den osäkerhet, en så beskaffad
anstalt, i synnerhet hos Allmogen, medförer;
hvilket sanna förhållande Riksens Ständers
JustitiasOmbudsmans Berättelse för år 1814
utförligare omförmäier.
Afsigten med detta Memorial är icke att
klandra Riksens Ständers JustitiaeOmbudsmans
åtgärder, ty han är en Embetsman, förtjent
af vår gemensamma åkning, och hvilken vid
utöfningen af sina tjenstepligter värdigt svarar
emot Riksens Höglofl. Ständers honom
gifna förtroende, men på förenämnde skäl önskar
jag, att Riksens Höglofl. Ständer frånskillde
dess Justitieombudsman den honom
gifna befattning med Markegångs - sättningen ,
och att hela detta ärende återfördes i sådant
skick , RegeringsFormens enkla och ganska
billigt lämpade föreskrifter utstaka.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottet.
Den 29 Mars.
Friherre Rudbeck, Pehr Alexander 3 yttrade
skriftligen ;
Det är med den största förundran , sorn
jag uti ett Svenskt Dagblad, Allmänna Journairn
N:o 67, finnér från lubeck bland utländska
nyheter infördt yttranden och omdömen,
sorn jag för min del ej likgiltigt kan låta
p<ssera. Orden lyda sålunda : Bref fran
Sverige underrätta oss, att Norrige/ förenlig med
detta Rike icke särdeles värcleras af Svénskarne ,
ehuru Allmänna Opinionen är för densamma. Fler-a
medlemmar af Adeln tycka, att man beviljat
Norrmännen alltför stora friheter, och till och med
starre företräden cin Svensharne sjelf ve äga; de c.
ro afundsjuka deröfver, Man försäkrar, att de
på nätta Riksdag ämna begära ett utvidgande af
sina rättigheter. Desse, missnöjde säga högt, att
d t ser ut, som hade Norrmännen eufrat Sverige„
och att det icke är Norrige , sorn vunnits af Sverige,
Den första meningen innehåller en corn
tradiction , den sednare en verklig osanning ;
den Allmänna Opinionen måtte grunda sig på
Svenska Folkets tänkesätt och yttranden, och
huru skulle då den Allmänna Opinionen godkänna
denna förening, örn den ej värderades
af Svenskarne, och ganska säkert existerar ingen
sådan medlem af Svenska Adeln, som
kan tycka att våra broder Norrmännen blifvit
beviljade allt lör stora friheter och större
företräden, än vi sjelfve äga, eller om de också
vunnit dessa fördelar, skulle deröfver känna
något^ afundsjuka. Nej, sådana tänkesätt
f
Den 29 Mars. 215
äro ej förenliga med Svenska Riddersman:
De kunna väl för en vördad Konung, som
så ofta varit Rikets säkraste stöd, samt till
upprätthållande af ett älskadt Fosterland göra
betydliga uppoffringar af sina prioriterade
rättigheter, äfven kanske någon gång utan
jemdeladt biträde; men de kunna ej utan föregången
anledning återtaga hvad de gifvit ,
mindre fordra något större utvidgande. När
vår dyrkade och så allmänt älskade Kron1'rins,
både som Hjelte och Statsman, beredt
Sveriges väl och grundlaggt Svenska och Norrska
Folkens framtida och synbara lördelar,
så vore det intet tänkbart, mindre möjligt,
och ovärdigt, att någon Svensk hvatken tänkt
eller yttrat sådana menliga omdömen. Då jag
under nuvarande lyckliga Regering upplefvat
den fjerde, och då jag under de föregående
ofta öfvervarit det ej misskänneliga missnöjets
förtrytelser öfver osäkerhetens, våldets och oförståndets
verkningar, så är det för min annalkande
ålderdom den ljufvaste känsla, att
se mitt fädernesland , under den lyckligaste
och visaste Styrelse, nu vara kommet till målet
för sin ära och sin gräns : måtte vi alltid
i tacksamma hjertan förvara helgade minnen
af vår Konungs, alltid Svensk, odelade tänkesätt
, samt af vår KronPrins’s kraftfulla så
fullkomligt utförda storverk. Vi äro efter min
tanka dessa högst vördade Personer uti en så
stor förbindelse, att en Ärestod borde för en
efterverld vittna, om Höglofl. Ridderskapet
och Adeln finner lika med mig obehörigheten
af sådana sanningslösa omdömens införande
Sl6
Den 29 Mars.
uti Svenska Dagblad , såsom lärer Ridderskapet
och Adeln uppdraga denna angelägenhet
till Herr Grefvens och LandtMarskalkens
åtgärd, till förekommande af dylika utländska
nyheter, hvars syftemål ej synas vänskapliga.
Begärdes på bordet.
Herr von Tåme, Michael, uppläste följande:
Sällan har ett ämne af så mycken vigt,
som den nu varande Bevillningens jemnare
fördelning, påkallat Rikets Lagstiftares uppmärksamhet
och kraftiga hjelp. Då Statens
behol icke fordrade större Bevillning än 12
Tunnor Guld, såsom vid 1778 och 1786 årens
Riksdagar, ja älven enär den förökades med
70 Tunnor Guld, såsom 1789 och 1792, voro
verkningarne af summans ojemna fördelning
mindre vådlige för Nationen. Men då hvad
Riksens Ständer vid Urtima Riksdagen i Örebio
xS1 2 sig åtagit, synes påkalla den högsta
ansträngning af invånarnes krafter, blifver det
at yttersta vigt, att bördorna i möjligaste måtto
billigt fördelas. Detta torde lättast kunna
verkställas derigenom, att CapitationsAfgiften
förblifver oförändrad, på sätt BevillningsFörordningen
stadgar, men att denna Författning,
för öfrigt, icke bibehålles, utan en rättvisare
princip följes.
Den nu varande Bevillningens åberopade
förtjenst, att den sedan sista Riksdag till ful
-
Den 29 Mars,
217
lo gifvit den erforderliga summan, utesluter
ej begagnandet af andra, och torde hända billigare,
principer för fördelningen, helst 2:ne
års erfarenhet redan mer än tillräckligt bevi:
sar, huru känbart detta varit för Nationen.
Det är Landtmanna- varornas öfverdrifna pris,
hvilka redan .i många år, på bekostnad aflöntagarnes
och den fattigare delens fördelar i
drägliga varupris, gifvit Landtmannen den egentliga
förmågan att bära pålagornas tyngd,
som under förändrade omständigheter ickp
längre kan uthärdas. Om högt drifna contributioner
utgöras efter origtiga grunder, måste
de slutligen sträcka deras förstörande verkan
till alla mindre bemedlade af Nationen,
först plåga dem genom utpantningar för utskylderna,
och slutligen drifva dem från deras
boningar, samt göra landsbygden lika så
usel, som flera af våra Städer det blifvit genom
näringslöshet, dyrhet, skråtvång och svåra
pålagor, hvilket allt omsider kan blifva
af oberäkneliga följder.
Olyckligtvis hafva Financiererne alltid
ansett vigtigast, huru en viss gifven summa
af folket skulle kunna uttvingas, utan afseende
på de personers mer eller mindre förmåga
att bära de tyngder, hvilka efter en felaktig
plan dem träffat.
Af denna beskaffenhet äro alla de förslag,
hvilka ålägga en positif utgående bevillning
åf jord eUer hvilken synbar rörelse
sorn helst, då likväl beskattningen hufvudsak
-
Den 2 g Mars-.
ligast bör hämtas ifrån välståndet., och clet ofta
händer, att mången igenom flera tillfälligheter,
som det ej statt i dess magt att förekomma,
erhåller en synbar stor förmögenhet,
utan att derföre hafva mer än en ganska
knapp bärgning. Att pålägga en bestämd
afgift för hus, jord, rörelse o. s v., kan omöjligen
under någon synpunkt leda till en
jemn taxering; eller blifva billigt emot den,
som har mycken skuld på sin egendom, i jemförelse
emot den, som är skuldfri ägare af
fastigheter, fabriker mm, ty det är en fruktlös
möda att försöka uppgifva ett enda sätt
till ersättning för den skyldige, utgiften skall
säkert med ny tunga endast träffa låntagaren,
emedan, då någon afgift blir laggd på Capitaler,
som af den gäldbundne skulle erläggas
atled rättighet att godtgöra sig af rcntan, hafva
penningarne merändels blifvit uppsagde,
och den behöfvande derigenom nödsakad att
utbetala den beskattning, som ålegat Capitalisten.
Flera betryckta näringar skulle ofelfart
gå under, om man än vidare godkände
den orättvisan att förbinda någon medborgare
till en betalning för den förmögenhet, sorn
icke är hans, utan långifvarens. Att åter
tax. ra behållen förmögenhet, utan afseende
på inkomsten deraf, hvilket i flera fall har
företräde framför blott den synbara egendosnens
skattläggning, träffar ju lika den Capitalist,
som för ett capital af t. ex. 100,000 R:dr
får hos privat man 6000 R:drs renta, emot
den, som för ett lika capital i Disconten, får
flera gånger den summan, med flera klara be
-
Den 29 Mars.
219
vis. Det obehagliga af en bouppteckning medan
man lefver har dessutom många andra
olägenheter, hvilka försvinna vid egna uppgifter
eller andras bedömmande om eris ärliga
inkomst, som blott röjer hvad det året är
förtjent, och hvilket, om än mycket elier litet,
ej kan blifva någon säker grund, att der.
efter bedömma den persons rikedom eller fattigdom
, då hvar tänkande vet, att den som
äger handels-, fabriks- eller annan rörelse, kan
det ena året förtjena flera hundrade procent
mera än ett annat, att en med ett litet eller
intet eget capital kan på lofligt sätt förvärfva
en större summa, än någon annan med ett
ganska ansenligt. En uppgift af förmögenhet
skadar ej allenast den gången derigenom
, att man ofta ådrager sig antingen afund
eller misscredit ; den blir tillika en oriktig
måttstock för efterföljande taxeringar,
som då torde komma att gälla ännu flera procent,
ehuru förmögenheten igenom inträffade
plyckhändelser kan hafva blifvit mycket för.
minskad, hvaremot följden af en högre inkomsts
uppgifvande för ett år ej kan medföra
större förlust, än den deraf stadgade och
utgående procenten, och har man lika rättighet,
som tillfälle, ett annat år att slippa med
mindre, om inkomsten då blifvit förminskad.
Att förhöja tull och accis, att belägga
varor med hög consumtions afgift, är blott
med billigheten förenligt, i anseende till vissa
umbärliga saker, hvilkas pris derigenom upp.
ptegras, men vore högst orättvist emot dep
220
Dea 29 Mars.
fattiga, i anseende till alla lifvets förnödenheter.
Deremot, då man betalar efter behållen
inkomst att lefva af, följes en enda Tabell,
alla särskildta rubriker försvinna, alla afkortningar
komma att upphöra, uppbörder och
räkenskaper vinna en enkelhet, som de tillförene
saknat. Olyckshändelser verka till lindring
för den lidande, hvaremot gynnande rörelser,
lönande handteringar, träffas med en
betydlig afgift. Ju mera landet uppodlas, ju
friare handeln kan idkas, landets producter
och tillverkningar utskeppas, desto större afgift
tåla de, och desto mera bidraga de också
till Statens vidsträcktare behof. Häraf uppkommer
för Styrande Magten en kraftig och
påtaglig förbindelse, att till förökning af Kronans
inkomster, vidga näringarna, befrämja
industriens bemödanden och aflägsna alla orsaker
till enskildte medborgares förluster och
undergång. Ty hvarje näring som aftynar,
är en kräftskada lör Staten, och enskildtas
vinning gör Staten rikare med hvart år. Kronoutskyldernas
årliga belopp kan då anses
som en barometer, hvarefter Regenten må sluta
till Rikets verkliga uppstigande i välmåga
eller förfall. Vid alla andra sätt att beskatta,
har Capitalisten merändels undgått att träffas,
eller har hans beskattning gifvit anledning
till ocker och träffat med ny tunga endast
låntagaren. Enligt detta förslag kan sådant
icke sannolikt äga rum; ty hvar helst
pcnningarne placeras, om det ock vore på ut
-
Den 29 Mars.
rikes Bank, blifver egaren taxerad efter det
omdöme Taxerings Comitéen gör sig örn hans
årliga inkomst, och han kan icke frestas h varken
att flytta dem ur landet, eller att omsätta
dem annorstädes, då deruppå intet vore att
vinna. Billigheten af Capitalistens beskattning
förtjenar tillika att anmärkas, ty äfven
han njuter den till den grad, att hans missnöje
icke skäligen kan uppkomma. Invecklad
i en olycklig Concurs, sorn gifver honom
ingen renta att lefva af, får han till Staten
ingen afgift att erlägga, och äger han deremot
15 å .jo procent af Discont-actier, blir
hans afgift väl ökad, men icke såsom afund
och förtrytsamhet skulle vilja förordna, då
taxeringen lämpas efter inkomsten, och Tabellen
visar afgiftens belopp. Billigheten 'bör
ensamt rådfrågas. Den bjuder, att det understöd
en Regering behöfver, bör tagas af den
årliga revenuen, utan afseende på Stånd och
andra tillfälligheter, der oviljans verkningar
kunna möjligen störa rättvisan; att en större
förmögenhet, som njuter vidsträcktare hägn,
kännes skyldig till en förhöjd afgift, likväl
ej så, att loflig omtanka qväfves eller de förmögnare
tvingas att lemna Riket, utan med
en lindrigt progressift stigande bevillning ,
som i det hela gör en betydlig vinst för Statscassan,
utan att förfördela någon.
Denna billighet i methoden skall natur.'
ligen småningom bidraga till en öppenhjertigare
uppgift af hvars och ens inkomst, rigta
allmänna uppmärksamheten på de förmögna*
222
Den 29 Mars.
res taxeringar, föda förtrytsamhet öfver hvaf»
je oredligt förhållande, och derigenom bereda
allmänna opinionen att med en sådan stäm*
pel af vanära och förakt brännmärka försnillningar
emot Staten, hvarigenom dylika brott
slutligen blifva högst sällsynta. Ilä millionairen
nästan var fri för all beskattning, väcktes
allmänna uppmärksamheten mindre deruppå,
ty det var lagen som frikallade, och
denna stora ojemnhet i taxeringen anmärktes
af ingen. Deremot, då efter 1810 års Bevillningsförordning,
den förmögne ålades en betydligare
afgift, höjdes allmänna rösten, oin
det mindsta förmodades vara undanhållet, ojemnheten
i tyngdernas fördelande öfverklagades,
sjelfva hufvudprincipen för beskattningen
klandrades, och ehuru detta missnöje i
s;g sjelft var lika besynnerligt, sorn om någon
deröfver skulle beklaga sig, att man kommit
billigheten så nära som möjligt, och skulle
påstå, att det vore bättre, att icke ålägga Capitalisten
någon skatt, efter icke alla missbruk vid
hans taxering kunna förekommas, så fägnade
likväl dessa klagorop den uppmärksamme, som
insåg hvilken controll just derigenom bereddes,
och den verkan det slutligen skulle hafva
på National-lynnet. Att tro sig alldeles
kunna förekomma lagbrott, är en orimlighet.
Det är omöjligt, att icke begär, passioner, öfverilning
skola förföra menniskor till afsteg
lika så väl emot BevillningsFörordningar, <om
emot Lagar i allmänhet. Mot brotten har man
derföre satt straff, och deras förhållande till
gerningarna utgör en hufvudsaklig del af Lag
-
Den 29 Mars.
223
stiftnir.gen. Mycket i menniskornas gerningar
kan icke en gång underkastas Lagar, men
passionerna kunna af en välgörande Styrelse
rigtas till gagn i stället för skada, hvarigenom
brotten förekommas.
Det synes, sorn skulle svårigheten (den
man alltid föreställt sig större än den i sjelfva
verket ärj att uppfinna sättet till inkomstens
bedömmande, hafva i synnerhet väckt
farhåga emot detta taxeringssätt. Hvem kan
upptäcka hvars och ens årliga revenue? Hvem
kan undersöka Penningemannens Cassa? Dessa
äro frågor, som ännu förvåna många, och
har blifvit ibland våra mest skadliga fördomar.
Mig torde tillåtas att fråga tillbaka,
hvar det project finnes, som fullkomligt uppfyller
alla dessa öfverdrifna fordringar? Skulle
det ännu icke vara upptäckt, och förmodligen
aldrig blifva det, så torde, intill dess
att ett dylikt kan framvisas, förenämnda frågor
vara nöjaktigt besvarade, då man kan
ådagalägga, att detta BeskattningsSystem, närmare
än något annat hitintills kändt Förslag,
uppfyller billighetens fordringar och inbringar
den erforderliga bevillningssumman.
Det, som inom Fosterlandet åstadkommit
ojemnhet i Taxeringen efter r8to års Bevillningsförordning,
var dels en följd af Systemets
nyhet, dels af Förordningens ofullkomlighet.
Om den grundsatsen, att betala efter
behållen inkomst
jemte en bestämd Capi
tationsafgift
ensamt varit tillämpad, hade.
224
Den 29 Mars.
följderna blifvit mera välgörande, men då en
Skydds- eller så kallad MinimiTabell derjemte
antogs, så bidrog denna halfmesure, såsom
atvikande från hufvudprincipen , mycket dertill,
att projectet icke fullkomligt kunde lyckas,
1 synnerhet som flera af de reglor deruti
stadgades, ägde gamla BevillningsFörordningens
brister, hvilka ännu mera ÖKades igenom
de tillägg och förklaringar, som vid den
derpå följande Urtima Riksdagen i Örebro
bletvo gjorda. Vid mindsta afvikande från en
rättvis regel måste man ofta ombyta rättesnöre,
och man tager för skicklighet, konsten
att draga sig ur sådana svårigheter, som man
sjelf tillskapat. Att mindre vane Taxeringsmän,
vid tillämpningen af dessa särskildta
stadganden , ofta blifvit förvillade, torde så
mycket mindre företalla underligt, som methoden
var ny, ingen säker föreskrift var gifven
för hemmansvärderingen , hvilken till större
delen berodde på Taxeringsmännens eget omdöme,
och således nödvändigt måste utfalla
olika i hvarje Taxeringsdistrict och hvarje
Län, då ingen allmän Comité var förordnad
att öfverse det hela, hvartill ytterligare kommer,
att en längre tid alltid erfordras, för att
hos en menighet göra äfven de allmännaste
sanningar begripliga. Emellertid har på alla
ställen, der denna prino p
att betala ef
ter
behållen inkomst blifvit använd , betydliga
summor influtit i Statscassan. Endast
Staden Götheborg, som före 1809 års
Riksdag erlade i årlig bevillning omkring
27,000
Den 29 Mars.
D25
27,000 R:dr, skulle likväl, efter de 1S10 mer
än fördubblade StatsbehoiVen , icke betalt
högre skatt, än några och 50,000 R:dr, men
genom detta Taxeringssätt har Kronan i stället
erhållit öfver 100,000 R:dr, och förhållandet
har varit enahanda på alla de ställen,
der förmögnare personer funnits. Hvilken
lättnad har icke detta medfört för de mindre
bemedlade, och huru talande äro icke dessa
erfarenhetsbcvis för systemet? Man har väl
anmärkt, att de 2* millioner, som i Bevillning
då voro anslagne, icke till fullo utgått,
men just de summor, sorn åren 18to, iSn
och 1S12 erhöllos ef,er denna Bevillningsmethod,
bevisa principens användbarhet, dåinan
känner, att både Maximi- och Minimi-Tabel-'
lerne voro uträknade efter endast 2 millioner,
och blefvo icke förhöjde, fastän Eevillningert
med en half million ökades, som ungefär utgjorde
den bristande summans belopp för året
, och hvilket således ådagalägger rigtigheten
af första beräkningen, samt klart bevisar,
att hvad som i Utskottets förslag blifvit
påräknadt, också i det närmaste erhölls.
När detta kunde inträffa oaktadt den felaktiga
MinimiTabellen, huru förmånligt resultat hade
man ej haft skäl att förvänta, om sistnämnde
Tabell aldrig blifvit antagen? Hvad är dessutom
lättare, än att förhöja afgiften efter In-’
komstTabellen, så att Staten erhåller sitt behof,
hvilket utan mindsta fara kan verkställas
af Riksens Ständers Ombud på sätt 1810 års
BevillningsFörordning stadgar, men som likRidd.
0. Ad, Prat, N:o zg. fo.
\
Ben 29 Mars.
Val aldrig behöfver Verkställas, om Tabellen
klokt uppgöres. En dylik förhöjning, äfvensom
nedsättning, sker med ett penndrag lika
för alla. Hvilken oreda skulle deremot upp»
komma igenom en jemkning för hela den skara
individuer, som först efter många afdel»
ningar på ett konstigt sätt skulle beskattas ?
Hvilken vidlyftighet blefve icke deraf en nödvändig
följd? Och månne det är möjligt, att
utan enkelhet lyckas ?
En aktningsvärd
Embetsmans yttrande har sin fullkomliga grund,
att när man med stor utförlighet och med ihärdigt
fördjupande i detailerna vill bereda bestämdhet
och tydliga föreskrifter, blir det
vackra ändamålet emot all förmodan förfeladt.
Deremot då en Tabell följes, hvarefter
alla erlägga afgift i proportion af deras mer
eller mindre behållna inkomst att lefva af, så
uppkommer en rättvis fördelning derigenom ,
att dessa Classer äro många, fällen emellan
Classerna små, samt sådana föreskrifter meddelade,
att tillämpningen lättligen kan verkställas.
I samma mån man drager fördel a£
det Samhälle, hvari man är Medborgare, bör
man genom nödiga tillskott bidraga tilt Samhällets
upprätthållande. Detta är den enda
och sanna grunden för all beskattning. Då
hvarje person betalar af den inkomst" han äger
att lefva af, likväl ganska lågt för alla
smärre revenuer, och med starkare progressif
förhöjning för de större, är principen rigtigt
tillämpad. Den enkelhet i beskattningen, sorn
derigenom vinnes, den högre rättvisa, som
sålunda åstadkommes, äro förmåner, som ick#
Ben 29 Mars'.
finnäs utom detta system. Exempel torde här
bäst kunna upplysa.
Måhga äro utan lön, capitalcr, eller rö»
feiser, t. ex. en del Doctorer,
Afgiften för dessa måste nödvändigt, om den
skall vara rättvis, grundas på någon mer eller
mindre practik Och deraf följande inkomst*
Med ett ord, alla inbyggare, ifrån och med
den ringaste till och med millionären, skattas
att för året hafva en viss bestämd inkomst
ätt lefva af, hvarvid noga observeras, att den
bör vara behållen, så att renta å skulder afräknas,
och blott för öfverskottet erlägges
bevisning.
Skulle man väl kunna förestädå sig , att
Statens och enskildtas Säkerhet vid KrönoUtskyldernas
utgörande ligger bevarad endast
under en mängd titlar? Skulle den orättvisa,
den ofta utan någon grund af blotta slumpen
uppkomna bevillning, som deraf härflyter,
kunna anses föranleda till en jemnäre fördelning
emellan Medborgare, än då Utskylderne
påföras efter ert grundsats lika för älla?
Missbiuk äro visserligen möjliga, äfven efter
InkomstTabellen, men de äro mindre att förmoda
. dä principen , hvarifrån man utgår,
grundar Sig på billighet och rättvisa, än då
den kan anSes i ett alldeles motsatt förhållande.
Går man till jordbruket, så utröneS deri
behållna inkomsten för året lättligen, om dert
calculeras såsom vid vanligt hälftenbruk *).
*) Afkastningen af hemman utrönes säkrast,
när utsädet på gamla od,alåkern upptages ef*
22 $
Den 29 Mari.
Mig förekommer, som de flesta svårigheter
derigenom voro hafna, att jemte Capita*
tionsafgiften, den rena principen behållen in
ter
geometriska tunnlandet, då på hvarje
dylikt tunnland, som årligen besas, beräknas
till utsäde & Tunna Råg, eller en Tunna
Korn, eller En och en half Tunna Hafra.
Detta utsäde upptages till gåije, 4:de,
5:te eller 6:te kornet, efter jordmånens beskaffenhet
och bättre eller sämre bruk, då det
tunntal , som deraf uppkommer, värderas
efter markegångs-pris. Dertill lägges afkastningen
af hvarje ko med t. ex. 5 R:d och
af hvarje får med t. ex. En R:d. Från hela
denna inkomst-summa afdrages utsädet
till ett lika pris samt Xrono-rentan. Af den
derefter blifvande behållningen afdrages hälften
till tjenstefolkets underhåll samt vanliga
omkostnader. Ofverskottet blir då ägarens
inkomst, som efter Tabellen taxeras, i fall
ej skuld gör ett ytterligare afdrag nödvändigt.
Till exempel: Vid ett hemman, der
årligen besås 12 geometriska tunnland, beräknas
utsädet efter ^ Tunna råg på geom.
tunnlandet till 9 Tunnor, eller vårsäd efter
den uppgifna proportionen. Ar jorden god,
upptages 6:te kornet, som gör 54 tunnor
Råg. Dessa värderas efter markegångspris,
. t. ex. 5. R:d tunnan eller . . R:d 270
Om 10 Kor finnas, beräknas de å
5 R:d i afkastning 50
't - Dito 16 får å 1 R:dr i difo ... 16
336
Ridd. och Ad. Protocoll, I8t5> I Del. sid. 22g.
Tabell,
Innehållande så vål Tariff för Taxeringen af behållen inkomst, som Calcul Öfver Bevillningens
utgående derefter af supponerade Folkmängden i hvarje Glass.
Q
ET
cn
cr.
Årlig
inkomst
Årlig
afgift.
Personer
Summa
0
t—<
to
&
Cfl
Ärlig
inkomst
Årlig
afgift.
Personer
Summa
T
10
4
200000
16666
32
49
666
32
22
24
800
18000
2
15
6
160000
20000
50
700
1 24
650
15600
3
20
3
40000
6666
32
51
750
26
600
15600
4
25
10
50000
10410
32
52
300
23
600
16800
5
30
12
60000
15000
i
55
850
3o
550
16500
6
35
14
50000
14558
16
54
900
32
550
17600
7
40
16
50000
16666
52
55
950
34
500
l7ooo
3
45
13
50000
13750!
56
1000
36
500
I8000
9
50
20
50000
20333'16
57
1075
4o
5oo
2oooo
10
55
24
50000
25000
53
1150
44
5oo
22000
11
60
23
5OOOO
29166 32
59
1225
43
4oo
192C0
12
65
52
40000
20666
rrr>
o2
60; 1300
52
400
20S00
13
70
36
50000
375001
61
1375
56
4oo
22400
14
75
40
40000
33335 16
62
1450
60
400
24000
15
80!
44
50000
45833
16
65
1525
64
400
25600
16
851
1
40000
40000
64
1600
68
400
27200
17
90
1
4
40000
43333
16
65
1675
72
4oo
23800
13
95
1
3
40000
46666
32
66
1750
76
4oo
3o400
19
100
112
30000
37500
67
1825
80
35o
23oöO
20
110
1 24
30000
45000
63
1900
84
350
89400
21
120
1 36
30000
52500
69
2000
2100
90
3oo
27ooo
22
130
2
30000
60000
70
96
300
28300
23
140
2 12
30000
67500
71
2200
102
3oo
3o600
24
150
2 24
25000
62500
72
2300
103
3oo
32400
25
ISO
2 36
25000
63750
73
2400
114
250
28500
26
170
3
25000
75000
74
2500
120
250
3oooo
27
130
312
14200
46150
75
2600
126
250
31500
23
190
3 24
6800
23800
76
3000
15o
250
37500
20
30
200
3 36
3700
13375
77
3500
19o
250
47500
220
4 12
3090
13132
24
73
4000
230
250
575oo
31
240
4 36
3000
14250
79
4500
27o
2.50
621oo
32
260
5! 12
2000
10500
80
5000
320
2oo
64ooo
33
230
5 36
1500
3625
81
5500
370
2oo
74000
34
300
6
12
1500
9375
82
6000
420
150
63ooo
35
320
7
, „
1500
10500
33
7000
540
100
54000
36
340
7
36
1500
10373
34
8000
660
100
66000
37
360,
8
24
1400
11900
85
9000
780
80
62400
*-> C
33
330
9
12
1400
12950
36
10000
900
80
72000
39
400
10
1200
12000
37,llooo
lo3o
40
41200
40
425
11
~6
1200
13350
88 12ooo
II60
30
34800
41
450
12
12
1000
12250
39
13ooo
1240
3o
37200
42
475
13
13
1000
13375
90
14ooo
1420
25
35500
43
500
14
24
1000
14500
91
15000
1550
2o
31000
44
525
15
36
1000
15750
92
16000
1690
18
30420
45
550
17
800
13600
93
17ooo
1830
15
27450
46
575
13
12
800
14600
94
13000
1979
12
23640
47
600
19
24
900
17550
95
l9ooo
2110
2o |
42200
43
633
16
21
—
300
16300
9612oooo
2250
loj
22250
40)
Summa
140,000)
2,892,319
För hvarje Ettusende Riksdaler, som någons behållna inkomst går öfver 20,000 R:dr, och ända
till 4o,ooo R:dr, ökas afgiften på hela en sådan persons inkomst med f procent.
För hvarje Ettusende Riksdaler derutöfver stiger afgiften blott f'^:dels procent på det hela.
För inkomst emellan någon af de specifierade 96 Classer, hånföres den skattskyldige till den
Class han kommer närmast; och inträffar hans behållning midt emellan 2:ne Classer, påföres honom
den högre Classens afgift.
Den 29 Man.
s 29
komst följdes; att en Tarif, sådan som den
bilagde, af minst 96 classer inrättades, och
Afgår
Utsäde 9 Tunnor å 5 R:d . 45
Krono-rentan t. ex  6® 'r4
rester inkomst 9 „, .
-Lil 3 5*6
Af denna inkomst 231 afgår hälften för
tjenstefolkets underhåll, då 115: 24 utgör
ägarens verkliga behållna inkomst.
hän
nas
Torpställen eller andra lägenheter-, hvaraf
erhålles dagsverken, värderas de efter
markegångs-pris och öka inkomsten. Ar tillgång
pä skog till afsalu och afsättnings-tHlfällen,
eller ock brist, så att bränsle måste
köpas, ökas i förstnämnde händelsen revenuen,
och minskas i det sednare fallet efter
locala omständigheter och så noggranna pröfningar
som möjligt är. Denna beräkning
går långsamt, skall man säkert invända.
Visserligen; allt arbete fordrar sin tid. Men
om orättvisan och våldet vore olägenheter
vidhängande ett skyndsammare sätt att bedömma
revenuen eller värdet, bör väl i ett
rättsinnigt hjerta någon tvekan i valet upp.'
stå? Anmärkom dessutom, att detta sätt ej
går långsammare, än att år 1800 framlidne
Landshöfdingen Gyllenadler, vid alla Taxeringar
han i Södermanland förrättade ,
följde ungefärligen en lika method för att
utröna hemmanens afkastning och deruppå
beroende värde. Dä den behållna inkomsten
beräknades till Capital igenom 5 pro-.
3 35
Den 29 A7arr,
slutligen sl tydliga föreskrifter meddelades,
för att visa huad sorn förstås med behållen inkomst,
cent, sa syntes genast hvarje Egendoms san»
na värde, och intet Taxerings-District upp»
tog öfver en veckas tid , men de flesta vi»
tia derunder. I brist af charte-beskrifningar,
eller tillräckliga speciela underrättelser, nyttjades
den genvägen, att sedan vissa bade
bättre och sämre hemmans afkastningar blif»
vit bestämde, sa jemfördes de öfriga derjned,
då man erhöll en så säker kunskap i
detta ämne, sorn i en dylik belägenhet kart
vinnas.
Enär en gifven grundsats på detta sätt
först blifvit antagen vid granskningen af
hemmanens revenuer och deraf följande vården,
och alla missbruk vid Författningen*
tillämpning genom controllör i de hufvudsak*
ligaste fallen förekommits, dela alla jordägare
ett lika öde, och Taxeringsmännen ärq
nödsakade att utan afseende på personer
blott följa Lagstiftarens och rättvisans föreskrifter.
Sedan en dylik undersökning en
gång blifvit gjord, kan den tjena till grund
vid flera påföljande Taxeringar, så att man
då blott behöfver höja eller sänka vissa procent
af inkomsten relatift till olika markegångs
priser, Mödan är således för framtiden
äfven besparad, hvilket icke en gång
förtjente att nämnas, om icke de redan anmärkte
fördelarne erhöllos. Ty mig synes,
att i frågan om rättvisans skipande med’
Den 29 Mars.
*3*
att åtmindstone ganska få misstag skulle äga
rum. När derjemte ordentliga Beredningar och
Taxeringar hållas af i orten boende och befullmägtigade
Ombud af alla Stånd, som äfven
nu varande BevilJningsFörordning stadgar,
samt ett sätt påfinnes att controllera allt
afvikande ifrån den föreskrifna methoden Länen
emellan, så kan ändamålet icke förfelas.
Ofta har jag hört sägas, att man qväfver
industrien, då den som genom omtanka och
flit förvärtvar 12 procent, belastas svårare, än
den som af lättja och okunnighet endast förvärfvat
3,0. s. v. Detta inkast är sannerligen
det mindst vigtiga af alla. Den som erhåller
borgare emellan, mödan aldrig bör komma
i betraktande, dä stora ändamål kunna vinnas,
och att verkningarne af menskliga fel
och svagheter så mycket möjligt är böra förekommas,
eller ock rigtas till kloka ändamål,
genom sådana stadganden, innan tillämpningen
skall ske, att sedan intet annat val
äger rum, än förekriftens skyndsamma verkställande.
Arbetskarlen betalar blott sin CapitationsAfgift,
nemi. hvarje mantalskrifven Mansperson
från det 19 de året 1 B:d, men ifrån
fyllda 15 till fyllda 18, 3? sk. Hvarje
mantalsskrifven Qvinsperson 24 sk. Om
någon af den arbetande Classen har särskildta
inkomster af utestående fordringar
8Cc. erlägges derföre inkomst-afgift.
Den 29 Mars.
32 procent af en rörelse, uppför ej dermed,
om han skulle i bevillning erlägga t. ex en
procent. Ofelbart qväfves den lotliga omtankan,
i fall icke en viss proportion vid beskattningen
oväldigt iakttages , men kan omöjligen
göra det, då en billig princip föl -  j«s lika för alla. Hvarje elak hushållareä
redan straffad nog genom de följder, som
uppkomma af dess misshushållning, och han
blir säkert icke upplystare derigenom, att han
taxeras för en inkomst, som ej finnes. Om
uti ren behållning man äger flera tusende
Riksdaler framför en annan af lika egendom
, kan man utan skada offra åt Staten
några Riksdaler mera. Hvad angår den invändningen,
att en del af beskattningen, efter
detta förslag, synes stödja sig på osäkra
tillgångar, så svaras: Capitationsafgiften en
samt
utgör en million Riksdaler, och hvad
återstoden beträffar, så bevisar hosfogade Calcul,
att Staten i detta beskattningssätt har
säkrare inkomster, än vid alla sådana Bevillningsmethoder,
som blott åsyfta att fylla ögonblickets
behof, men långt ifrån att i längden
befrämja ändamålet, alldeles måste förfela detsamma,
sedan Folkets sista tillgångar blifvit
medtagne.
För Götheborgs Län äro restantierne vid
Mars månads början detta år af >813 års Bevillning:
65,811 R:dr 15 sk. u r.; för Kopparbergs
Län: 24,938 R.dr 29 sk. 8 r.j för Södermanlands
Län: 13,1 47 R:dr 11 sk. 2 r. o. s. v.
Bristen för år 1814 blifver ofelbart af större
betydlighet.
Den 29 Mars.
Så mycket min inskränkta förmåga det
medgifver, och den nödvändiga kortheten tillåter,
har jag nu sökt ådagalägga, att skattläggning
på inkomsterna är det rättvisaste,
jemnaste, enklaste och uti vår nuvarande ställning
kanske enda beskattningssätt, hvarigenom
den erforderliga bevillningssumman i längden kan
utbekommas och göras dräglig för mängden. Möjligen
kunna flera invändningar deremot göras,
men jag är öfvertygad, att de låta sig lika lätt
besvaras. Föröfrigt måtte detsamma få gälla
för denna sak, som för så många andra, att
der förmåner af största vigt äro gifne, böra
inkast och hinder ej afskräcka, så mycket
mindre, som förnuftet och sanningen alltid vilja
undersökas och motsägas, för att bättre öfvertyga,
bättre framtränga.
Men icke nog dermed, att de nu uppräknade
förmåner vinnas} alia de olika tyngderna
af Samhällsomkostnaderna hemmanen emellan
blifva genom detta BevillningsFörslag
jemnade, ty då Statens behof fyllas ensamt af
den producerande förmögenhet landet äger,
på det sätt, att årlig behållen inkomst blifver
grunden för Bevillningens årliga utgörande,
komma inkomster af alla slag och under
hvad namn de ock befinnas, att efter en lika
grundsatts skatt läggas, så att hvar och en deltager
i Statsbördan i den mån och med beständig
progressif förhöjning, som han deltai
ger i Samhällsinrättningens fördelar och är i
behof af dess försvar, då den'rikes yppighet
och representation icke behandlas med mera
Ä34
Den 29 Man'.
skonsamhet, än den fattiges arbetsförmåga och
nödvändiga lifsbärgning.
Flera seklers erfarenhet, de djupsinnigaste
tänkares begrundningar hafva varit nödiga
att lära oss det obetydliga vi vete i detta
ämne, der mycket ännu återstår att upplysa
och der endast en längre erfarenhet kan
skänka ett klarare ljus. Tidehvarf hafva gifvits,
då hvarje Påfve eller Monark kunde caracterisera
sig sjelf och sitt folk i denna anmaning:
Gif hit penningar, slaf! Andra tider
hafva kommit, då man följt ett eller flera systemer
blindt och lydigt. Det
va varit förbehållet våra dagar, att hufvudsakligast
gifva tankeförmågan den väckelse
och der. spänning, som erfordras till urskiljande
af det användbara i alla systemer. I de
vetenskaper, der erfarenheten är långsam,
skola gissningarne och misstagen nödvändigt
vara allmännare, ofullkomligheten större. Emedlertid
kan det ej nekas, att om detta förutseende
af Författningars verkan, detta förekommande
af erfarenhetens dom, är möjligt
hos menniskor, är det sannolikt då, när de
mera skonade Samhälls-medlemmarne, af känsla
för sin pligt, af ömhet för sitt Fosterland,
sjelfve, genom klokt beräknade och billiga eftergifter,
bereda denna patriotism, som alltid
uppkommer genom åtnjutande af en frihet,
sorn ej är laglöshetens yra, af en säkerhet,
sorn uti Constitutionen äger sitt hufvudsakligaste
stöd. Möjligtvis är det detta BevilljiingsSystem
förbehållet, att äfven bidraga till
lamma stora ändamåls- vinnande. Våra Beskattningsgrunder
fordra en snar hjelp, om ej
Folkets börda skall blifva odräglig: Rikets
Ständer åligger att den jemnt fördela. Af dem
vantar Nationen sin räddning, af dem beror
det, att genom visa lagar, grundade på ädla
och oegennyttiga uppoffringar, dana' denna
Nationalcaracter, som är upphöjd öfver egennyttans
små afsigter, denna höga tanka om
fosterlandet, som för det allmänna bästa hvarken
fruktar faror, förluster eller motstånd,
denna outplånliga öfvertygelse om hvarje medborgares
nytta att med detsamma stå, och dess
pligt att med detsamma falla.
Slutligen vågar jag föreslå ett enda un»
dantag ifrån den projecterade Bevillningsprincipen,
och detta undantag angår Rikets Em»
hetsmän. Olycklig den Stat, der Embetsmannacorpsen
saknar en tarflig utkomst. Följderne
deraf mäste i längden blifva förfärlige.
Det är ett slöseri med egen välfärd, då Statens
invånare tillskära deras bärgning för
knapp, som skola besörja det allmännas angelägenheter,
vaka öfver Lagames helgd, försvara
fosterlandet och genom sina på ära, billighet
och rättvisa grundade handlingar, lifva
nationalandan hos hela Folkmassan- Jag
vågar föreslå, att Rikets Embetsmän, som ic.
ke njuta indelt lön, i och för tjensten frikallas
från ali Bevillning, så att blott Capitations.
afgift af dem erlägges. En fordran så mycket
billigare, som då Staten icke äger i sin magt
»tt så betydligt höja deras lönevilkor, som
2 3-6
Uen 29 Mavs.
tidens dyrhet det kräfver, de åtraindstone mat*
te oafkortadt få åtnjuta det lilla dem en gång
emot föreskrifna skyldigheter blifvit tillerkändt.
Calcul,
som utvisar huru Bevillningen kunde fördelas
och med säkerhet utgå.
Om samma Capitationsafgift bibehålies, som
nu utgöres, belöper den, enligt GeneralSammandraget
öfver i S13 års Bevillning, för en
mantalsskrifven folkmassa af 1,401,468 personer,
till Riksdaler 1,021,636 R:dr 8 sk., och
kan, sedan alla afskrifningar blifvit gjorda,
med säkerhet utföras till . . . ioooooq
År 1810 blefvo Tarifferne förslagsvis
inrättade efter ett påräknadt
behof af 2 millioner, och höjdes icke
(enligt hvad redan blifvit anmärkt),
fastän Bevillningen med en
half million ökades, hvilket nödvändigt
skulle förorsaka brist.
Efter beslutet vid Örebro Riksdag
år 1812 har Bevillningen, enligt
Statsbehofvet, bort utgöra 2,642,180
R:dr 17 6 k. 6 r;st.
Ehuru den summan, hvilken nu
erfordras, icke är känd, likväl, och
som Konungen i dess nådiga yttranden
förklarat Staten icke fordra till
Transp.
1000000
Den 29 Mars.
237
Transp. ioocooo
ökning i Bevillning, och ej eller deraf
kan hämtas någon bestämd anledning
till dess förminskning, antages
suppositionsvis.att summan ej bör kuni
förslag öfverstiga 2,700,000’,' hvarföre
den härjemte bifogade Tabell
blifvit calculerad till 2,892,355 R dr
40 sk., men sedan afdrag skett för
dem som förmodas blott gifva capitationsafgift,
äfvensom för penningelöntagande
Embetsman , med 692,355
R:dr 40 sk., rester 2,200,000.
Med afseende deruppå, att Bevillningen
för åren 1810, 18 n och
1812 i det närmaste utgick efter 2
millioner, borde väl obetydligt afdragas
af nämnde återstod 2,200,000;
men för att vara så mycket säkrare
i Calculen och på det allt tvifvelsmål
om den påräknade summans utgående
må upphöra, afdrages ytterligen
500,000 R:dr, och utföres blott
att påräkna ........ 1700000
2700000
Härvid bör vidare anmärkas, att årliga
inkomst-afgiften efter 1810 års BevillningsFörordning
började med 50 R:drs revenuer, och alla
inkomster af mindre belopp upptogosej, hvarigenom
en mängd smärre capitaler undgingo
all beskattning, då deremot, efter detta Project,
Tabellen börjar med 10 R:dr, som gör,
att den b.eräknade summan så mycket säkrare
338
Den 29 Mari.
Utgår. Den som t ex. innehar tjenst och b!ef*
ve befriad från all annan, än cäpitatiöns afgif*
ten, äfvensom alla de, söm äro i andras kost
och äga små capitaler, kunna utan särdeles
känning deraf erlägga en liten afgift till Staten.
Utskylderne efter InkomstTarifFen kundö
ännu mera nedsättas, om den utvägen Vidtogs,
att förhöja tullen på öfverflödsvaror, att ålägga
en betydlig afgift för öfverflödiga equipa*'
ger , samt consUmtions*afgift för Vin, brännvin,
tobak &c., äfvensom bevillning för testamenten
m m<
Remitterades till BeviliningsUtskotfet, och
blef det Författaren tillåtet, att sitt Dictameil
med de öfriga tespectiva Stånden cOmtnunicera*
Grefve Rosen, Axeli anförde skriftligen
till Protocollet:
Då jag uti sednaste Plenum afhörde det Di*
ctamen , som Herr Directeuren af Uhr författat,
var det icke utan tillfredsställelse jag fann
Höglofl- Ridderskapets och Adelns uppmark*
Samhet rigtas åt en Stad , hvars läge , och i
sednare tider utvidgade handelsrörelse, bör
hafva ett så stort inflytande på Fäderneslandets
allmänna välfärd och financer; med rättvisande
af Herr af Wirs aktningsvärda afsig*
ter, mätte mig tillåtas några anmärkningar
emot de tankar han yttrat, mot de slutsatser
dess anförande innefattar; jag är till dem för*
Den 29 Mari.
339
anledd af sann Fosterlandskänsla, och hoppas,
i anseende till den locala kännedom jag äger,
Vara i stånd att, genom de upplysningar jag kan
lemna, undanrödja några af de betänkligheter,
som Herr af Uhrs påståenden nödvändigt
skola föranleda hos dem af Höglofl. Ridelerskapet
och Adeln , som endast genom berättelser,
ofta öfverdrifne, inhämtat en ytlig kännedom
om Coursförhållandet och Transitohandeln
i Götheborg med deraf härrörande följder.
Lika med Herr af Uhr, finner jag, att eri
öfverdrifven Växelcours underminerar Statens
financer, att Lurendrägeri ej allenast är skad»
ligt genom den luxe, som deraf uppkommer,
Utan kanske ännu mer genom den demoralisation
, som dess idkande bibringar nationen;
men månne båda dessa Onda hufvudsakligen
härröra ifrån sednare tiders Handelsförhållanden
och Transiiohandelns tillvarelse i Götheborg?
jag vågar tro motsatsen , och går nu
att med mina skäl styrka mitt förmodande ,
samt upplysa, att flere af de omständigheter i
handelsvägen, hvarå Herr af Uhr begär att
Riksens Höglofl. Ständer skola anhålla om
Kongl. Majus Nådiga uppmärksamhet, redart
länge Varit ett föremål för Regeringens verksamma
åtgärd, härifrån likväl undantaget å»
terkallandet eller inskränkandet af Nederlags*
Förordningen.
Herr af Uhr anhåller, att Riksens Ständer
må inför Thronen frambära följande underdåniga
önskningar:
240
Den 29 Mart.
1:0 Att den åt vissa Stader förunnade oinskränkta
Nederlagsfrihet må upphöra, och berörde
frihet hädanefter må sträcka sig endast
till sådana varor, hvilkas införsel i Riket
är tillåten.
2:0 Att noga undersökning må anställas till
utrönande huruvida flera elier färre af
nu till införsel tillåtna varor må kunna
i Riket umbäras, och i följe deraf, så vidt
möjligt och lämpligt vara kan, tillåtelsen
af främmande varors införande samt
bruk och nyttjande iRiket må blifva inskränkt.
3:0 Att nu gällande Författningar emot Lurendrägeri
och Tullförsnillning må skärpas,
till nödigt befrämjande af mera säkerhet,
så väl för Kongl. Maj.ts och Kronans rätt,
som för inhemska idogheten»
4:0 Att det förderfliga missbruket af den så
kallade Vestgötha Gårdfari-handeln må
afhjelpas, såsom alltför betungande för
andra landsorters invånare, särdeles för
^ 5. Allmogen, samt ledande ej allenast till
smyghandel, utan äfven till ett öfvermåttan
skadligt spridande af öfverflödsvaror.
5:0 Att kunnige och oväldige män må af
Kongl. Majit i nåder utses och förordnas
j till att granska och öfverse de nu gällanf
de Stadgar och Författningar angående
f[ Växelrörelsen i Riket, samt i underdånighet
-
Ben 29 Mart.
241
nighet föreslå de ändringar och förbättringar
i dessa Stadgar, som nyare tiders
erfarenhet torde h.*fva funnit angelägna
och alldeles oumbärliga.
Vid besvarandet af dessa punkter, får jag
först fästa mig vid de mindre betydliga, och
till slutet bespara det lista Momentet, hvilket,
såsom varande det vigtigaste ventilationsämnet,
och till sitt utesluta de eller tillvarande
af oberäkneliga följder lös Riket, fordrar
en större utveckling än de öitige.
Det kan ingen annat än önska , att våra
Coursförhällanden måtte vara fördelaktiga,
och man kan ej annat än medgifva, att äfven
enskildte vinglerier bidragit att försämra dem;
men vid det ena och andra framställer sig
alltid den frågan: Hvad kan Regeringen gö
ra
i dessa fall? Coursen grundas på nationernes
inbördes skulder. Då Pappersmynt,
som ej vid anfordran inlöses, utgör hufvudsakliga
beståndsdelen af en nations RörelseCapital,
måste också, i följe deraf, samma myntvärde
biifva så vida vacklande, som det icke
kan tjena att ersätta bristen af exporter, eller
som det finnes i större mängd, än som det skulle
för circulation vara nödigt, om samma RöreiseCapital
vore af Silfver. Att enskildte skola
begagna en sådan tillfällig oreda för att rikta
sig, är likaså naturligt, som att i England man
' speculerar på de allmänna fonderna, och öm
Ridd,
o, Ad. Brot. N;o 31. 32.
242
Den 29 Mar t.
som begagnar deras stigande eller fall5 men
det giives lika litet i .det förra sorn i det sednare
fallet någon diteet åtgärd, som Regeringen
kan vidtaga för att förekomma det, så
vida den ej har tillgångar, sorn öfverstiga de
enskiidtas och kunna uppväga dem. I allmänhet
är deremot det enda sorn kan göras, att
handhafva lagarne , att förekomma enskildta
bedrägerier, och att genom beredande af utvidgade
tillfällen till förtjenst söka att förskaffa
åt en nation den öfvervigt i production,
som ensam är rätta medlet att skaffa en
fördelaktigare Växelcours. Om Regeringen
vill nyttja tvångsmedel, förvärrar den det on.
da, i stället att förbättra det, och stör allmänna
crediten, i stället att underhjelpa den.
Dt- nyss i Gö:heborg inträffade händelser böra
halva visat vådan af växelvinglerier, och
varnat enskddta för ett företag, som i längden
bör blifva för sina upphofsman lika skadligt
, som för det allmänna.
Sedan jag således i korthet sökt ådagalägga
förhållandet, hvad Coursen^bcträffar, får
jag anmärka, att e:dra och 3:dje momenten af
H rr af Uhrs Dictamen bäst besvaras uti den
Berättelse, som Kongl. Maj:t i Nåder den 6
Mars detta år på RiksSalen låtit komma till
Ständernes kunskap, hvarest på 3ö:te sidan
förefaller ett sådant yttrande: ”1 följe af Rik
sens
Ständers önskan , att Comitéer skulle nedsättas,
dels till Tullförfattningarnes öfverseende
och till utarbetande af en ny Sjötulls’5Taxa,
dels till att afgifva Förslag till en
Dm 29 Mars.
243
”fullkomligare reglering och bestämmande af
”Näringsfriheten i Riket, äro redan i September
och December månader 1812 sådane Co”rnitéer
tillförordnade, och hafva äfven hornsnut
i verksamhet. Förslag hafva också i des”sa
delar blifvit utarbetade, men utom den i
”Maj månad år 1813 utfärdade NederlagsFör”fattningen,
hvilken är en följd af den först”nämnde
Comitéens arbete, har något annat resultat
i dessa afseenden icke blifvit kungjordt.
”Den osäkra Handelsställningen har hindrat
SjötullsTaxans utfärdande, och de för
”en vederbörlig granskning nödige communt”cationer
hafva ännu hos vederbörande uppe”hållit
Förslaget angående Näringsfrihetens
”bestämmande.”
Hvad Herr nf Uhr behagat yttra om Förbud
emot den verkligen skadliga Gårdfarihandeln
instämmer jag alldeles uti, och önskar
att vår välgörande Regering måtte utfinna andra
utvägar till de kringvandrande Vestgötharnes
utkomst, än det näringsfång de nu till
allmän skada utöfva.
Återstår nu för mig att föra Höglofl. Rid»
derskapets och Adelns uppmärksamhet på den
motion Författaren gjort, att Ständerne skulle
af Kongl, Maj:t i underdånighet begära, det
den åt vissa Städer förunnade oinskränkta Nederlagsfrihet
må upphöra, och berörde frihet
hädanefter må sträcka sig endast till sådana
varor, hvilkas införsel i Riket är tillåten.
244
Den 29 Mars,
Denna åstundan frainställes såsom slutföljd af
de föregående föregilvanden oftanämnde Dictamen
innefattar, såsom j :o ’’Att erfarenheten
”och officiela handlingar visa, det Importhan’’deln
blifvit fördubblad, sedan Nederlagsfrihe”ten
öppnades i Götheborg; att Tu lerediten,
”sorn dervid får begagnas, varit ganska lockande,
men att lättheten att lurendräga vid
’reexportationen ännu mer förfört till Lagbrott
.’i denna väg.”
Det kan ej nekas, att ju Importen i Götheborg
blifvit betydligen ökad genom Nederlagshandeln,
och det af den orsa*k, att en liflig
handelsrörelse på nämnde plats lockade
mänga utländska Handlande att der söka skydd
emot det tryckande system, som då tvingade
alla näringar på continenten. Desse personer
kunde ej vara sysslolöse med sina capital,
utan gjorde speculationer, samt förtullade, jemte
Svenska Köpmän , betydliga varulager,
hvilka likväl till stor del ej varit för landets
consumtionsbehof.
Jag vågar ej upptaga Höglofl. Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid med upprepande
af de mångå bevis genom exempel jag kunde
citera i detta afseende, men inskränker mig
vid att nämna, att på första halfva året 1S12
förtullades i Götheborg 90,523 skålp. dels
rått, dels Lumpsocker, och att under samma
tid utskeppades iörtulladt rått Socker till ett
belopp at 615 703 skalp ; således öfverskjuter
exporten på denna vara, nämnde år, im
-
Den 29 Mars.
2 45
porten med 525,180 skålp. Än märkbarare
var förhållandet år 18 12 med Bomullen, hvaraf
icke ett lod importerades , men utsk. ppningen
steg till 259,896 skålp. af föregående
årens förtullade lager.
Om man utur denna synpunkt betraktar
vår förökade Importhandel, torde den ej förekomma
så skadlig, som vid första påseendet.
Den har ju, utom afgifterna vid in- och
utgåendet, af varan beredt Statenen vinst genom
Magazins-hyrorna under en längre tid ,
och dessa hyror hafva ej varit obetydliga i
Götheborg.
Den credit , som uti Götheborg blifvit
lemnad på Tullafgiften , har, utom en enda
gång, uti November månad 1810, då kriget
emot England förklarades , varit högst obetydlig,
och är i alla fall, om den ägt rum,
otillåten efter gällande Författningar.
Om den thesen, att Lurendrägeri befordras
genom lättheten att det verkställa vid re-exportationen
af varan, är jag ej liktänkt med
Författaren; ty om det någon gång handt,
att obetydligt missbruk skett i sådana fall ,
genom tillfällighet, hvarå jag likväl tviflar,
rnåste dessa missbruk lika litet kunna föranleda
till förkastandet af en Råksgaguelig inrättning,
som det är ens tänkbart, att en Lurendrägare
väljer, framför andra, Nedcrlagsutvägen
att smyga in sin vara. Tullförsnilla och
lurendräga består ju deruti, att i Riket införa
246
Den 29 Mars.
varor, utan erläggande af de afgifter , som
Tullförfattningarne utstaka, eller ock att inpractisera
sådana effecter , hvars förbrukning
är tillåten under vissa förbehåll, men hvaraf
införseln är förbuden. Då detta näringsfång ,
utom förlusten af varan och plikten då det
misslyckas, äfven medförer förlusten af medborgerligt
förtroende, måtte Lurendrägaren
söka de utvägar till vinnande, af sitt ändamål,
der han möter mindsta svårigheter, mindsta
uppsigt af vederbörande ; jag lemnar då till
hvar och en att dömma, om det blir för ho»
norn lättaste medlet att uti Tullspecialen angifva
sin vara, samt till en början lägga den
under Kronans vård och lås
der varan är
underkastad mångfaldig uppsigt, der en nästan
ej tänkbar öfverenskommelse emellan en
. mängd Embetsman , att vara förgätne sina pligter,
skulle fordras för lyckandet af försöket,
och der slutligen andre köpmän åtmindstone
med uppmärksamhet alltid följa varulagrets
dispostion, är det ej mera sannolikt, mera öfverensstämmande
med egna intresset, att lagbrytaren,
hellre än att genomfara det en mil
långa Rivieret, der ioo:tals Besökare och Uppsyningsmän
hvimla, börjar sin operationsplan
å någondera Stränderna eller i Skärgården,
der han hos Bönder och Fiskare kan under
inträffande af mörka nätter, stormar m. m. deportera
varan, skyddad för allt annat äfventyr,
än husvisitation, och ifrån hvilka ställen
varulagret sedermera, deladt i mindre partier,
kan transporteras in i landet och äfven i sjelfva
staden. Att åren iSio, 11 och 1812 be
-
Den 29 Mars.
24?
tydligt Lurendrägeri idkades ifrån Toto, som.
Engelsmännen i Skärgården valt till sin Ne.
derlagsplats, är ostridigt, men denna oordning
var skyddad af deras ö( verlagsna flotta ,
och kunde ej hindras af våra b vakningar.
Vid fredsslutet 1812 upphörde denna rörelse,
och lärer i alia fall ej kunna lämpas tili den
fråga jag nu behandlar, hvilken endast rön. r det
privilegierade Ned.rlaget i Götheborgs hamn.
Lika med Herr af Uhr har hela Götheborgs
HandelsSocit té funnit olägenheten af att
hafva för många spridda NederlagsMagazin, i
synnerhet då de flesta af dessa förvatingstum,
ej inrättade för detta behof, varit otjcnliga,
dels genom den trängsel , i hvilken varorna
varit uppstaplade, hvilket förhindrat speculanten
att innan försäljningen bese godset, dels
genom fuktighet, sorn förorsakat mycken suada
, i synnerhet på socker, samt äfven i afseende
på deras osäkerhet för eld, hvilket sednare
förhållande föranledt dryga assurance- premiers
erläggande En mängd eljest onödig Uppsynings-betjening
har äfven måst antagas hvars
aflönande betungat Tullverket med betydliga
utgifter; alla dessa olägenheter hafva varit
ett föremål för Regeringens uppmärksamhet ,
och förslag äro i följd af Nådigste befallning
af vederbörande inlemnade , till afhjelpande
af hitintills förefallna olägenheter, men hvilka
ännu, i anseende till förekomna hinder
och bristande Fonder, ej kunnat verkställas.
Emedlertid har Götheborgs Stad inköpt Ostin,
diska Compagniets lägenhet Klippan, jemte
Dm 29 Mars.
halfva Ostindiska Compagniefs hus i Götheborg,
i afsigt a't blifva användbart vid Nederkgsröreis-
n , o^ia pnvate invånare hatva
cteis redan 1 'sjelfva staden byggt, eller hålla
de nu på att långs Riviére , å de nya tomterna
, som Kongl Maj:t upplåtit till understöd
för Prins Oscars Skolinrättning, upplöra
stora stenmagaziu lör samma ändamål.
1
Att sådane byggnader ej förr blifvit uppförde
, härrörer af den enkla orsak , att Stadens
invånare , efter totala eldsvådor , måst
använda sina tillgångar och arbetsförmåga på
återuppbyggandet al n d ga våningshus.
Herr af TJhr tror äfven, att Växelbehof
öfver Växeltillgängen skulle vara orsak till
vanpris på våra exportvaror; månne man ej
snarare skulle förmoda, att, när ett sådant förhållande
naturligen medförde en hög och i
andra afse nden skadlig' Cours, just detta försämrande
af vårt mynt, relatift till det utländska,
borde gifva tillfälle för Exporteuren
att uti Svenskt banco numeraire betala våra
exportvaror högre; möjligtvis misstager jag
mig, men sådan synes mig åtmindstone verkliga
effecten böra vara.
Till stöd för Nederlagsrättighetens gagnlighet,
och den derutaf följande Export och
Import-handel, får jag äfven anmärka, att Statens
ökade Tullinkomst icke är den enda vinst,
sorn bör komma i beräkning, oaktadt Herr af
Den 29 Mars.
249
Uhr ensamt anmärkt densamma. Betraktom Götheborgs
jemte kringliggande ortens sednare
historia, och man skall linna, att t.o iörmålurne
af conjuncturen varit betydliga uti allmän
och enskildt måtto , samt att 2:0 svårligen
landet kunnat utgöra det deficit uti Statens financiella
behof, sorn uppkommit genom en
vanlig handelsrörelses intrader i Götheborg.
Emellan år 1803 och 1S07 såg Götheborg
Ostindiska handeln peritlitera till den
grad, att icke Actierne, snart sagdt för något
pris, kunde föryttras; Sillfisket, som inbringat
en annuel exportsumma afmindst en och en half
million R:dr Banco, upphörde. De ovanligt höga
prisen, för hvilka vårt Jern i slutet af förra
århundradet kunde afsättas, lärde England att
utvidga sin egen tillverkning af denna vara,
och med Englands stora capital blef den
snart uppdrifven till den högd, att de fleste
stämplar af vårt Jern, och i synnerhet det
som tillverkas vid Wermlands och Dahlslands
Bruken, blef mindre eller snart sagdt ej begärligt
hos vår ditintills kände största afnämare,
Engelsmannen. Hvad återstod då för utvägar
att röra de få capital , som funnos i
Götheborg, att förtjena nya, till återbyggande
af en genom eldsvådor förstörd stad, och understödja
2:ne genom det uteblifvande Sillfisket
i armod råkade folkrika provinser?*Säkerligen
inga andra, än att till Medelhafvet göra expeditioner
med några få Trädvaror, än mindre
Jern, och återföra litet Vin, någon Frukt, och
Den 29 Mart.
en mängd Salf, som åter här ej kunde använ*
das elter det uteblifna Fisket; äfven den förhoppningsfullaste
misströstade, helst Nederlagsrörelsen
intill den tiden ej varit af någon
väsendtlig betydenhet; men just i samma tidpunkt
ullslöts Köpenhamns redd för trafiquerandet,
Hamburgs mercantila förhållanden minskades
, Continentens då varande Betvingare
förstörde genom våldsamma decreter Handelsoch
Näringsfliten , och alla dessa oväntade
händelser sammanstötte att af Götheborg bilda
medelpunkten för ali den tran action, soin
kunde äga ruin emellan Östersjöhamnarna och
andra haf, och ifrån denna tid har nämnde
Stad v sat taflan af huru hastigt en i lägervall
varande ort kan stiga till välmåga , när
en välgörande och vis Regering tillåter att
man b gagnar så väl naturens som tillfällighetens
locaia förmåner, utan att tvingas genom
prohibitiva Författningar. Den första effecten af
denna conjunctur har varit återuppbyggandet
af den genom 2:ne snart sagdt totala eldsvådor
albrända Staden; inom 8 år äro öfver
4co privata Stenhus, utom publique byggnader,
uppförda, och da man endast tager byggnadskostnaden
lill en Tunna Guld Banco per
hus, samt förbigår meubleringsutgiften, framställer
sig ett facit af emellan 6 å 7 millioner
R dr Banco, som utbetalts till Handtverks- och
arbetande classerna , Tegelbruks- och Såg-ä
gare,
m fl.
För landt-transporter af dels
förtullade, dels oförtullade varor, som ifrån
Götheborg expedierats till andra Svenska Städers
mest för att utskeppas, har i iorlöner ,
Den 29 Mars. 251
efter den måttligast tilltagne calcul, blifvit
utbetalt, 1810, 300,000 R:dr; t8ii, 186,000
R:dr; t8i2, 250,000 R:dr och 18(3, 140,000
Rdr: för år 1814 känner jag ej beloppet, men
förmodar det vara hälften mot föregående året.
Före Transitohandelns liflighet uppgingo
sådane forlöner , härkomne från Götheborgs
rörelse, aldrig till 5000 R:dr Banco om året.
Fragter för de Skärgårdsbåtar, som förr nyttjades
till fisket, hafva aldrig saknats sedan
1809, och torde mindst kunna upptagas till
ett annuelt medium af 100,000 R.dr Bai co.
Consumtionen i Götheborg har genom en mängd
anlöpande Skeppsbesättningar betydligen ökats,
följaktligen äfven de nästgränsande orters
production och afsättning, hvilket bäst
bevisas derigenom, att Bohus Län, som under
den bästa Sillfångst tiden hade betydliga restantier
på Kronouppbörden, har sedan 6 år
betalt sina skatter nästan till fullo, och att
Halland, der uppbördsverket stod på ändå
sämre fotter, äfven liqviderat den gärd det
varit skyldigt Staten. Till Skeppsbyggerihandräckningar
vid i och urlastningar, m m.
huru många tunnor Guld hafva icke dessutom
blifvit ufbetalte ibland den arbetande
hopen!
Slutligen erinrom oss, att Göthe
borgs
Stads Bevillning utgjorde ifrån 1800
till iSioett medium per år af ungefär 25000
Rdr Banco, samt att sedan den tiden årliga
summan stigit till circa 130,000 R dr samma
mynt _ Likasom ifrån i8°4 till 180S, Tullinkomsten
af alla slag, äfven Confiscationer
inberäknade, utgjort i medeltal 267,978 Rid*
25 2
Den 29 Mart.
Banco, och de senare 7 åren Kronan erhållit
per medium 890,190 R:dr. Differencen pä
Götheborgs directa Contribution till Staten vid
actif och oinskränkt Nederlagshandel,
e
mot
den tid, då denna så godt som ej begagnades,
meri likväl ioo,ooo:tals tunnor Sill och
Tranla t exporterades, bli Iver således årligen
R:dr Banco 727,212, hvilken summa, adderad
till 100,000 R:dr, som man med säkerhet
kan taga att Allmogen mindst inbetalt i skatt
af de extra inkomster den erhållit ifrån Götheborgs
utvidgade handel, förutsätter ett öfver-'
skott af 827,212 R:dr Banco, som kommit att
öka den årliga Bevillningen, i fall Staten varit
uti behof af den intrade den uppburit, hvih
ket är att förmoda.
Sådant är förhållandet af de enskildta och
allmänna förmåner, som Götheborgs utvidgade
Handel och oinskränkta Nederlagsrörelse frambragt.
Jag hoppas, att de äro nog betydlige
för att vinna en deltagande uppmärksamhet
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln, till
hvars dyrbara och upplysta ompröfvande j*g
nu i ödmjukhet öfverlemnar bedömtnandet af
mina yttranden, och hvilket Stånd tillika med
öfriga MedStänder jag så mycket mindre väntar
lära göra någon motion om den oinskränkta
Nederlagsfrihetens indragande, som, utom
de skäl jag i korthet frambragt’ för dess bibehållande,
densamma är tryggad af 3:ne särskildta
Kongl. Förordningar, och i synnerhet
stadfästad genom den AllianceTractat, som den
3 Mars är 1813 afslöts emellan Sverige och
Den 29 Mare.
England, och uti hvilken Hans Majestät Konungen
förbinder sig att uti 20 år tillåta Engelska
undersåtare oinskränkt Nederlagsrättig.
het af alla slags varor uti Götheborg, Carlshamn
och Stralsund.
Begärdes på bordet.
Herr Lagerheim9 Lars Magnus, uppläste
följande:
Säkert skulle jag ej haft dristighet att i
detta rum offentligt yttra mina tankar, om ej
vigten af ämnet mägtigt påkallade glömska af
egen svaghet och iklädande af den styrka och
kraft, som sanningen inför upplysta män alltid
skall gifva åt sin tolkare.
För mer än ett sekel sedan stadgades af
Konung Ca rl den Xlte, i rättvisligen afmätt
förhållande till hvar och ens tjenstbefattning,
de lönvilkor, sorn då voro tillräckliga för hvar
och en Tjenstemans behof och ställning i Samhället.
Denna nyttiga och en stor Konung
värdiga inrättning har, genom förändrade tider
och förändradt myntvärde, ej blott förfelat
sitt ändamål, utan äfven i vissa fall urartat
till en verklig orätrv:sa. På intet ställe är
denna ojemnhet märkbarare, än i Arméen, der
Tjenstemän vid de Indelte Regementerna med
en lindrigare tjenstgöring, sorn ej blott lemnar
tillfälle, utan fördrar som sysselsättning att
genom eget landtbruk och andra lofiiga me
-
254
Ben 59 Mars.
del än mer förbättra sina vilkor, äfven före»
na vida större lön af Staten, än deras vanlottade
kamrater af lika grad vid de värfvade*
För hedern af en trägnare tjenstgöring och
ett mindre enformigt lefnadssätt skall då ynglingen
finna sig nödsakad att uppoffra sin förmögenhet,
eller, om han ej ägt någon, att
genom skulder för alltid stänga vägen till en
framdeles möjlig utkomst. Det är sannt, vid
Indelningsverkets första början gjorde våra
förfäder sjelfve valet af penningelöner. Men
om Rätfsläran förbjuder att tillägga barn deras
föräldrars förseelser, huru skall den då
anse, att efterträdare få umgälla ett oskyldigt
missfag af företrädare i tjensten för mer än
hundrade år tillbaka. Uppresom då det värdigaste
äreminne åt Grundläggaren af Sveriges
skönaste och varaktigaste Inrättningar genom
återställandet af hans favoritplan i den
rättvisa dag, som framlyser i dess grundsattser,
och hvarifrån den vid tillämpningen aldrig
hade bort afvika. Till Höglofl. Ridderskapets
och Adelns behjertande och pröfning
underställes således , om icke Penningelöntagares
vilkor vid värfvade Arméen borde förbättras,
och härvid till grund tagas hvad åt hvar
och en Tjensteman primitift varit anslaget;
på det sätt, att de vid första början stadgade
penningelöner bli Iva till Spannmål förvandlade
efter då varande låga pris, med den jemkning,
som omständigheterne billigt kunde fordra.
Denna Spannmål, utgående efter de hvar»
je år satta Markegångsprisen, skall nu och
för kommande tider freda Tjenstemannen från
Den 29 Mars.
2 55
att blifva ett offer för en nyckfull cours och
stegrade pris.
Om än flera skäl vore af nöden, så kunde
kanske det mest talande hämtas af Statens
egen fördel att äga försvarligt lönte tjenare;
men rättvisa och billighet äro ju alltid nog
talande skäl hos Sveriges Ständer. Med full
tillförsigt vågar jag derföre hemställa till Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken,
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln , att detta
Memorial måtte med de öfriga respectiva
Stånden communiceras.
Remitterades till StatsUtskottet, och erhöll
författaren tillåtelse att communicera sitt
Dictamen med de öfriga respectiva Stånden
-
Herr Blomstedt, Hans, yttrade skriftligen
till 1'rotocollet :
Uti Tabellen öfver StatsVerkets inkomster
och utgifter för åren 1810 och 18r « synes,
under tredje hufvudtiteln och rubrik:
Staten för Defensionsverken till Lands och
Sjös, att af de genom Riksens Ständer anslagne
1 million R:dr endast influtit 600,oco, hvaraf
åter blott en summa af 584,735 R:dr 21
sk. 4 rist. i detta ändamål blifvit disponerade.
Utaf dessa medel har efter behof och omständigheter
ömsom blifvit anordnadt till Sjö- och
Landt försvaret. Vid inträffade anstalter och
företag till Rikets försvar, har, i mån af in
-
Den 29 Mattsi
kommande requisitioner, aiitid kostnaderne
mast bestridas af ofvannämnda summa, utan
att någon viss proportion varit bestämd öfver
hvad för ena eiler andra verket kunnat mer
eller mindre erfordras. Häraf har ofta handt,
att då oförsedda arbeten i och för Sjö-försvarets
skull skolat vidtagas samt hastiga expeditioner
blifvit anbefallta,
medel till der
vid
oumgängliga kostnaders bestridande helt
och hållet saknats , emedan ifrågavarande Fo'nd
redan varit medtagen till en mängd förut gjorda
arrangementer vid defensionsverket till lands.
För att nu icke förfela ändamålet, utan likväl
i hast kunna verkställa sådana expeditioner,
samt Fartygs iståndsättande och andra arbeten,
sorn för ögonblicket ovilkorligen måste
gå för sig, har ingen annan utväg gifvits till
penrllngars anskaffande, än förskottsvis anticipera
på de till andra detaik-r af ordin,aira medlen
anslagna penningar, emot framdeles k>odtgörande
af följande årets blifvande defensionsme;
del. På sädant sätt hafva ofta de mest angelägna
och nyttiga byggnader och arbeten måst afstadna,
antingen har/färdiga eller ofullbordade, samt
till och med öfverlemnas att helt och hållet förfalla
Dryga kostnader hafva gått förlorade
genom föfetag, som blifvit påbörjade, men icke
kunnat fullföljas, då de dertill ämnade medel
måst begagnas till andra tillfälliga behof,
och de åsyftade nyttigaste ändamålen halva
sällan fullkomligt vunnits; som exempel härå
vill jag blott nämna: nya Inventarii-Kamrarne
i Carlscrona, en stenbyggnad, som för dess
full*
Den 29 Marti
fullkomlighet i planen , dess inredning satnf
derslf följande fördelar, förtjena både utlandriingars
och våra egna kännares beundran; all
sorts Tågverke, Segel och öfriga de dyrbaraste
effecter för en fdotta, placeras der på ett
sätt, att deras cönservation kan påräknas för
. mindst eh half gårig längre tid, än i de varili.
ga förvaringsrum , bestående i gamla trädhus
eller brädskjul; sorn alltid äro vådliga och snart
bristfälliga; af denna byggnad är^blott eria
hälften acheveräd och endast grundmufen till
den andra. En Casei ribyggnäd af sten är till
en del uppförd, dess fortsättning har flera gånger
företagits, riieri alltid måst afstadna, ehuru
den alltid varit ansedd äf högsta nödvändighet.
Nya dockbyggnader; långt ifrån att
kunna fortsättas i deri stora planens hela Vidd;
äller åtmindstone med completterihg af fjdTdedelen,
nemligen de 5 dockor hvaraf det hufviidsakligaste
redan är fårdiggjordt, kan knappt
underhållas i det Stånd den är, Oaktadt vigten
och fördelarne af detta ryktbara arbete,
sorn är éri Svehsk gerikpröduct. Fängelse*
turameri, hvilka för närvarande blott kunna
ärisés soril provisiönella, ärö icke lämpliga eller
rymliga nog för det Storä antal fångar»
sorn der förvaras Och sorn senaste åren betydligen
ökats. Sjöfästriingårne äro icke fullbordade
enligt deri i nåder fastställde dessein.
Åtskillige byggnader till Flottaris Förrådsrum,
Tyghus, VarfsStateris embetsrum, Verkstäder
tn. m äro under Amiral Chapniant tjenstetid
blott provisionel uppförde af korsviike ock
Midd. Oi Ad. Prot. N:o 33. 34,
25 8
Den 29 Mary.
fordra en betydlig iståndsättning eller ombyggande
enligt den plan, som redan då var uppgjord.
Jag tror mig ej vidare böra vara vidlöftig
med den mängd bevis jag kunde uppräkna.
Stor är den svårighet och oreda, som genom
ofvannämnde lån eller förskott och ersättningar
emellan olika Verk och detailer,
samt emellan ordinaira och extra medel, nödvändigt
måste uppkomma, samt förorsaka en
vidlyftighet i räkenskaperna och tids - utdrägt
vid hvarje sådant tillfälle. Oberäknelig är
den skada och förlust, som derigenom tillskyndas
Staten. Jag anhåller derföre, att detta
Memorial må till StatsUtskottet remitteras,
med anmodan att uppgöra ett förslag, hvaruti
bestämmes för hvardera af Defensions verken
till Sjös och Lands en viss del af den för
begge gemensamt anslagna summa, och att
denna summa må bestämmas af medel som effectivt
inflyta i StatsOssan, med vilkor att
redovisning för desamma genom Förvaltningen
af Sjöärenderna hvarje år till Kongl. Majrt
inlemnas, att vid påföljande Riksdag Riksens
Ständer meddelas och af dem granskas.
Begärdes på bordet.
Ytterligare uppläste Herr Blomstedt följande:
Sedan
jag i särskildt Memorial haft äran
anmäla nödvändigheten af en bestämdare repartition
på de till sjöförsvaret anslagna medel,
torde mig vid närvarande tillfälle äfven
Den 2.9 Mars'.
»59
tillåtas framställa ett annat, dermed gemenskap
ägande ämne., som, af mera vidsträckt inflytande,
må. hända ock af mera vigt för Statens väl,
i samma mon påkallar ett fördomsfritt och
moget öfvei vägande. Jag vili försöka att i
korthet visa den sanhing,att Rikets sjöförsvar
förtjenar och fordrar Riksens Ständers uppmärksamhet,
mer än man i allmänhet tro^ för
att blifva hvad det bör vara.
Skandinavien Er nästan kringfluten; ty den
begränsas till största delen af haf, och i jemförelse
mot det hela blott till obetydlig del
af en ouppodlad och föga bebodd landsträcka.
Häraf föijer, enligt den erfarenhet, sorn
alla hyfsade folkslags historia meddelar, att
ett stort afseende, om icke det allrastörsta ,
bör göras på dess sjöförsvar eller dess förmåga
att mäta sig med sina fiender på hafsrymden
och icke afvakta dem imom sina egna kuster.
Man behöfver ej framställa målningen
af ett fälttågs rysliga följder utfördt inom egna
landamären. Med undantag af vitt Fädernesland,
är hela Europås cominent häröfver ert
talande tafla. Oaktadt åtskilliga Landers större
folkrikhet, fruktbarhet och odling, behöfves
må hända flera generationer, att återställa deni
i det tillstånd af välmåga^ hvari de sig befutino,
innan deras land förvandlades till krigstheater!
Sjelfva segraren, hvilka afdrag måste
han icke göra å vinstén af de lagrar han
skördade inom sitt fosterlands gräns? Hvefn
nekar, att den, söm upptäckt sin fiende, Feda»
äger fördel uti att kunna förekomma och
2Ö0
Den 29 Mars.
anfalla honom på afstånd från sin boning?
Det är endast i händelse af en vidrig krigslycka
och äfven då blott i högsta nödfall,
som den yttersta och säkraste borgen för nationens
sjelfständighet och oberoende bör vara
beredd på egen jord, det är då, som hvarje
man bör vara en påräknad soldat och den, som
undandrager sig, förlora medborgarerätt och
landförvisas.
Mer än en gång har jag med ledsnad
och förtrytelse hört uppgifvas och försvaras
den thes, att för att kunna uträtta något med
en Flotta, bör den vara talrikare än Sveriges;
.  att Statens tillgångar knappt tillåta underhållandet
af den vi äge; att det är bättre
att vara utan flotta, än äga en, sorn ej kan göra
anspråk för närvarande att mäta sig med
hvarje annan; att några små Fregatter och Briggar,
samt roddfartyg vore nog till kusternas
betäckning och handelns försvar, så väl i närmare
som i aflägsnare haf; ätt, med ett ord, en
stor Flo ta är likasom en bisak, hvilken kar*
undvaras, då man blott blindt har den tro, att
angelägnare verk gifvas, som böra upptaga de
inskränkta summor, hvilka till Statsverket inflyta.
Utom hvad jag redan i förväg haft äran
1 allmänhet anföra till vederläggning af dessa
Och dylika inkast, får jag ytterligare i lika
ändamål tillägga: Om en Flottas talrikhet utgör
första skälet för dess nytta och existeflce,
så bör visst icke Sverige vara det första att
upplösa sin; ty hvilken Magt utom England
Den 29 Mats.
261
är väl i närvarande epok i stånd att till ge*
mensam verksamhet uppställa en mera fo mi»
dable sjöstyrka än vår, ehuru svag den är?
Då andra Stater upptäcka medel att öka och
underhålla deras sjöförsvar, är det då, som vi
bekymmerlöst skole låta vårt förfalla? eller
blir icke just häruti ett nytt skäl att öka det?
Om icke Statsverkets inkomster medgifva vid*
m igthållandet af Rikets flott-r, bevisar sådant icke
annat, än att antingen böra desse inkomster
ökas genom nya bidrag från Nationen, eller ock
bör ett urval göras till reducering af mindre ange.
lägna Embetsverk, hvaraf jag vågar tro i Sverige
finnes ett ymnigt öfverflöd. Nödvändigheten af
Flottans tillvarelse ligger tydligast för ögonetj
genom sednaste årens campagner, hvilka utom
Flotiqr icke varit verkställ bäre. Flottornas
biträde har vid alla krigiska företag varit
påkalladt; sådant har Fäderneslandet varit
i sekler och sådant måste det vara. Om vi
icke böre vänta och knappt eftersträfva att
inom en kortare tidrymd kunna uppnå Englands
sjöstyrka, så må vi likväl tryggt öfverlemna
oss åt den öfvertygelse, grundad på vår
Regerings yishet, att alla medel, sorn nationen
lemnar, skola begagnas, på det icke ifrån
något annat land må erfaras magtspråk igenom
en öfverlägsen sjömagt. Det är icke möjligt
att lika lätt tillskapa och göra en Flotta tjenstfärdig,
som att organisera den redoutablaste
Armée, än mindre att i behofyets stund listigt
uppbygga och bemanna en Flotta, hvars
styrka ofta består lika mycket i hvarje individus
skicklighet och erfarenhet, som i dess au*
262
Dm 29 Mars.
förares; men då en stam af ett mindre antal
skepp finnes, samt liksom en pepiniére af sjöfolk
är underhållen, kan styrkan lättare utvidgas
och lika lätt göras tjenstbar. Sådant är
älven förhållandet i närvarande tidpunkt. Den
som med mogen kännedom af sakens natur
och beskaffenhet oväldigt öfverväger och påminner
sig häfdernes vittnesbörd, kan aldrig
låKa i den grofva villfarelse att tro, det ett
antal smäire fregatter, briggar och roddfartyg,
Jeunna betacka kusterna och försvara handeln;
man behölver blott kasta ögonen på Chartan
öfver Sverige, för att se orimligheten af denna
framställning; t®oo mot 1000 små fartyg
placerade längs våra vidsträckta kuster skulle
ej kunna atböja ett enda fiendtligt försök
ined styrka och klokhet utfördt; men vetandet,
att vi äge ett verkligt sjöförsvar på hafsrymden,
skall alltid hädanefter, som hittills (då
likväl ofta en del deraf blott kunnat anses
såsom existerande på papperet,) verka, att vi
derefter behandlas, att vi håfve en röst ibland
handlande Nationer, till hvilket antal vi nödvändigt
måste räkna oss, då i motsatt fall aldrig
någon säkerhet för vår handel, hvarken
j närmare eller aftägsnare farvatten, kunde äga
rum. Sveriges frakthandel, i synnerhet på
Medelhafvet, har sedan längre tider tillbaka
utgjort en stor Nationalvinst. Skepp lastade
med Jern, Trädvaror, Tjära och andra Rikets
produeter, hafva seglat 2, 3 till och med 4 år
de svite emellan utländska hamnar, derunder
remitterat hem betydande växlar eller penningesummor,
samt omsider hemkommit endast
Den 2 9 Mars.
263
med Salt såsom retour-laddning, då deremot
under hämmad handelsfart, hvar och en omtänksam
Redare och Skeppare, för att ej blifva
ruinerad genom ett i skeppslotter liggande
ofruktbart capital, varit nödsakad att använda
samma fartyg blott till farten emellan
Sverige och England, och derigenom ändå icke
blifva skadeslös, utan allenast någorlunda
coupfri, såsom verktyg att kringsprida Engelska
Manufacturer och Colonialvaror inom vårt
Fädernesland. I samma mån Svenska flaggan
på utrikes orter varit respecterad, i samma
proportion har ock med säkerhet kunnat baräknas
ren vinst af utevarande handelsfartyg.
I förhållande af en större och mindre utevarande
sjöstyrka eller olika politiska conjuncturer,
har man beräknat flaggans mer eller
mindre ägande förtroende, hvarigenom Svenska
skeppen antingen företrädesvis erhållit förmånliga
frakter, eller ock legat fraktlösa. Till
bevis härpå vill jag blott i förbigående nämna
åren 1793 och 1794, då ett Linieskepp, 4 Fregatter
och 2 Kutterbriggar skyddade handeln
för Svenska handelsfartyg i Medelhafvet; dessa
voro då framför alla andra nationers högt
befraktade; men sedan sjöstyrkan hemgått,
har, sä snart ett krigs-utbrott med barbäresquerne
yppats, eller ändrade politiska förhållanden
inträffat , alltid följden blifvit den,
att handelsskeppen seglat, om icke nied för.
lust, åtmindstone utan vinst. På sådant sätt
har hitintills handelssjöfartens säkerhet och
nytta varit omväxlande- . Om vi i aflägsna
haf antingen redan äge en väpnad sjöstyrka 3
Ben 29 Mart.
eller äro i författning att hastigt kunna dit
detachera Escadrer eller enkla kryssare så
Snart det behöfves för att skydda handelsflottorna,
och hämma hvarje tecken tiil insulte
mot Svenska flaggan, så är deraf en säker
följd, att den skall bibehållas i det anseende
den bpr? för att blifva ett medel till handelns
liflighet och den vinst, som skall uppväg?.
Och öfverstiga det ojernna förhållandet emely
Ian exporter och importer.
Man s?ger vidare, att Flottor äro dyraj
men må man vid detta obestämda yttrande besinna,
att kostnaden blott bör beräknas reiatift
till sak ns natur och den nytta man deraf
bör vänta sig! — Lika så visst sorn det är,
vid alla nya inrättningar och företag, att den
som gör till första frågan det tillägg i Hvad
Sr miti personliga vinst dervid1 är en oredlig
Embets och Tjensteman, en skamfläck för Nationen,
lika säkert är det ock å andra sidan,
om vid dylika tillfällen i framsta rummet
sättes den fråga: hwn mycket kottar d't? och
icke: hvad nytta har det Allmänna deraf? så
blir respltatgt af dep till afsigten bästa sak
skadligt för Staten. Det är utrönt såsom ett
factjum, att ett Svenskt större eller mindre
Krigsskepp kosfar en tredjedel mindre än ett
Engelskt, lika mot lika. Englands tillgångar
hade a{drig blifvit hvad de nu äro, pm Natipnep
genom en falsk beräkning hushållat
méd deras Flottors underhåll och åsidosatt
handelns verksamma beskydd- Aldrig skall
Englands Statsbyggnad vackla, Britterne för
-
Den 29 Mars.
vekligas, eller deras patriotiska anda afsvalna,
så länge talrika Flottor utgöra en ringmur kring
deras vidsträckta kuster.
I följd af hvad jag nu haft äran anföra ,
vågar jag föreslå, att Riksens Ständer bevilja
en årlig summa att ifrån Statsverket utgå under
namn af Flottornas Nybyggnads Fond och under
vilkor , att af dessa medel årligen bygges
ett 70 å 80 Kanonskepp, eller ock en svår
Fregatt och en Kutterbrigg eller Slopp of
war, allt elter Konungens Nådiga godtfinnande
, samt dessutom 6 däckade eller odäckade
KanonSlupar, i hvilket afseende Statsutskott
tet antnodas att, sedan ifrån befälhafvande Amirals-
samt Varfs-Amirals-Embetena i Carlscrona
blifvit ofördröjligen infordrade behöriga
kostnadsförslag, specificerade för hvarje
sort af dessa Skepps eller Fartygs byggnader,
inkomma med betänkande, hvaruti bestämdt
finne? caiculeradt och uppgifvet den årliga summans
bt-lopp, som erfordras för ändamålet?
vinnande- De hittills för Flottornas behof bestämda
summor måste blifva orubbade, helst
de ändå äro nästan otillräckliga till underhållande
af de Fartyg, som nu finnas, till smärre
byggnader och reparationer, till ordinaira militaira
och civila samt timmermäns och hanÖJi
verksstatens aflöning m. rn- Slutligen aphållef
jag, att detta Memorial må communiceras de cjfi
riga Stånden och till StatsUtskottet remittera
Begärdes på bordet.
265
Den 29 Marr.
Uppå väckt fråga af Friherre Rudbeck ,
Pehr Alexander, hemställde Herr LandtMarskalken,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla, att det af Herr von Törne I
dag upplästa Dictamen måtte af honom till
trycket befordras.
Bifölls.
Grefve Lantingshausen, Albrecht, anmälte»
att då till Allmänna Besvärs- och OeöonomiseUtskottet
ganska många ämnen blifvit remitterade,
behöfde Utskottet ett ökadt antal Betjening,
i följe hvaraf han nu gjorde hemställan
om antagande af flera Canzlister.
Härvid anmärkte Hans Excellence Herr Gref. .
ven och Landt Mar skalken, att en sådan fråga borde
af Utskottet skriftligen hos samtlige RiksStånden
anmälas.
Herr Stjernsvärd, Carl Georgy bade inlem.
nät ett Dictamen , som upplästes, så lydande:
Brännvin, som både i physiskt och moraliskt
afseende torde, då det missbrukas, vara
att anse såsom en af de olyckligaste drycker,
sorn Chemien kunnat uppfinna, har likväl
nu mera, både hos Svenska och flera Nationer,
blifvit ett behof, nästan lika nödvändigt,
som brödet och födan.
Det skulle så.
ledes blifva ett nästan alldeles fruktlöst försök,
Den 29 Mars,
267
att derifrån vilja afvänja allmänheten, eller
söka fråntaga, i synnerhet den arbetande classen,
en^ vederqvickelse, hvilken den under ett
hårdt climat finner sig ej för någon del kunna
umbära, och icke eller tror sig ulan orättvisa
kunna beröfvas friheten, att af egna, med
svett och möda producerade alster tillverka -  då andra nationer, under ett blidare luftstrek,
och följaktligen med mindre behof deraf, till
öfverflöd finna densamma ersatt uti sitt alltid
oförbudna vin.
Enär alltså Brännvin är att anse såsom ett
nödvändigt ondt , fordrar ock en sund politique,
att göra detta onda så litet skadligt,
som möjligt är, och i det stället deraf söka
draga någon ceconomisk fördel. Enda sättet
dertill, och att med sädens besparing, till
måtilighet tillfredsställa detta allmänhetens af
förnuft och vana hy Hade behof, är, efter mitt
förmodande, en alltid tillåten Husbehofsbränning
af Potatoes i stället för Säd, Denna jordfrukts
produetion är lätt att mångdubbla, och använd
till* brännvinsbränning, bespares dervid
en sjettedel af den säd, som annars dertill
skulle erfordras.
Fördelen deraf synes af vidfogade Tabell
, som visar förhållandet af brännvins-afkastningen
af Säd och af Potatoes, samt huru
många tunnland jord besådde med säd, sorn
åtgå, för att af dess afkastning erhålla ett lika
qvantum brännvin, som jag detta år erhållit
af ett geometriskt tunnland planteradt med
Den 29 Mavs.
Jordpäron, nemligen öfver hufvud 92 och tvä
tredjedels tunnor.
/. f
En cdecideiad och ej säkert gifven Husbehofsbränning
har haft och måste hafva det
vådliga inflytande på Jordbruket, attén Landt,
hushållare aldrig med säkerhet kan reglera
sin Ladugård och utfodring; ecär han, i förmodan
att få bränna och att med drankens
tillhjelp kunna underhålla ett större antal
kreatur, än dess vanliga tillgång på höfoder
jjiedgifver, derefter inrättat och förökat sin
ladugård, och brännvinsbränning då blir Förhuden,
nödsakas han att antingen i otid och
öfver sitt hushållsbehof slagta en del deraf,
eller ock på hvad annat sätt, som ske
kan, fast alltid med förlust, densamma förskingra,
eller ock tillgripa sädén till utfodring.
När åter bränning på korrt tid af några
veckor blir tillåten, medtages genom en
forcerad hränning mera säd dertill, och alltid
den stridaste, än som skulle åtgå under åtta
månaders bränning af Potatoes ; man har
exempel derpå från förra året. Men den största
olyckan vid sådana förbud är ofelbar införsel
af utländskt brännvin, antingen tillåten
eller Jurendrägad, hvilken, den framflutna
tiden, dragit ur Riket oberäkneliga millioner
Riksdaler , hvarom en rysligt uppstegrad VajfeJcours
tyckes vittna.
Svårligen lärer detta både Slaten och hvar
jpdividu förstörande onda kunna förekommas,
ritan att utländskt Brännvin förbjudes, att in
-
Den 29 Mars.
om Riket finnas, antingen på nederlag, eller
under hvad annan rubrique som helst, och
att på öfverträdelsen af ett sådant förbud följer,
utom böter, vanhedrande straff, i synnerhet
för Lurendrägaren, som i dubbelt afseende
gjort sig brottslig.
Befordran af Jordpäronsplanteringen anser
jag vara af högsta vigt lör hvarje landtman.
Knappt finnes någon jordfrukt, som är
så lönande och till så många behof användbar,
som denne; och i de Stater, hvarest å-,
kerbruket vetenskapligen behandlas, har planteringen
deraf i circulation blifvit ansedd såsom
ett nödvändigt medel till jordens rensande
och beredande till en ymnigare sädesväxt,
hvarom ock min egen fleråriga erfarenhet mig
öfvertygat. De som hafva små utsäden skola
i synnerhet finna fördel af att plantera åtmindstone
en sjettedel af sin jord med Pota*
toes ; så att, då en hemmansbrukare med 6
tunnlands utsäde använder det ena med plantering
af Potatoes, skall han snart få erfara,
att han1 på de öfriga 5 får mera och bättre
säd, än han förut fått på det hela, och att
han för den gödsel som medtages till Potatoesplanteringen
har fullkomlig ersättning i
dranken, hvilken sätter honom i tillfälle både
att bättre föda sina kreatur och öka sin gödsel,
hvilken efter en bättre fodring blifver
ymnigare och fetare, än den som halmen af
det till Potatoes använda tunnland kunnat gifva.
Då jag af ett beredt och ansadt geometriskt
tunnland jord planteradt med 4 tunnor Pota
-
2 70
Den 2 g Mars.
toesj kunnat bärga 92 och två tredjedels tunnor,
men likväl här vill i allmänhet och öfver
hufvudet blott antaga 50 tunnor, som aldrig
ftied rigtig skötsel kan förfela, samt af
en tunna Potatoes kokad och upplöst på det
i England antagna sätt med imma och tillsatts
af en sjettedels tunna Kornmalt, kan säkert
påräkna 9 å 10 kannors 6-graders Brännvin
och deröfver; så bör ingen tvekan kunna äga
rum om nyttan och nödvändigheten af en
alltid tillåten Husbehofs-bränning af Potatoes,
åtmindstone hos den, som icke för låga egennyttiga
afsigter heldre uppoffrar Fädernes-'
landets sanna väl och Landtmannens på högsta
rättvisa grundade ovilkorliga rätt, att få
förädla den product af sin dyrköpta jord ,
som han i sin anletes svett förvärfvat, utan
i det stället heldre se två tredjedelar deraf gå
förlorade, genom utländskt Brännvins införskrifning
och tillåten gångbarhet.
Men så bör dock ingen tillåtas att begagna
Husbehofs-bränningen, som icke vid Sockenstämma
i Augusti månad förut bevist, det
han med Potatoes hade planterat ett visst stycke
jord, i mon af sin Brännvinspannas rymd,
efter en fastställd Tarif, såsom till exempel:
ett geometriskt tunnland för en panna om 25
kannor; tvänne sådana för en 50 kannors panna,
fyra tunnland för en panna på 75, och sex
för en panna på 90 kannor; och den som ej
vid Mantalsskrifningen kunde förete ett sådant
bevis, borde ej heller för det året blifva
för rättighet till Husbehofsbränning antecknad.
Den 29 Mart.
Om ock en eller annan skulle så illa beräkna
öin egen fördel, att han öfverträdde en
sådan Lag och till Brännvinsbränning använde
säd i stället för Potatoes, så skulle han sjelf
snart blifva öfvertygad om sitt misstag och
den betydliga vinst han har att påräkna, om
han, i stället för säden, till sin Husbehofsbränning
använder Potatoes, och följaktligen
år efter annat utvidgar planteringen af en så
nyttig och lönande växt.
Enär på detta sätt fem sjettedelar af den
Säd, som annars till brännvinsbränning skulle
medtagas, klefve bespard och alla hushållare
af egen product hade nödigt brännvin till
husbehof och drank till sina Ladugårdar, skulle
jordbruket så förkofras, och sädestillgängen i
Riket inom få år så förökas, att vi, i afseende
på denna nödvändighetsvara, af Utläudningen
blelvo alldeles oberoende.
Statsverket hade ock att påräkna en ständig,
säker och utvidgad inkomst af den utaf
pannerymden utgående bevillning.
Någon torde likväl invända, att genom
en sådan allmänt tillåten brännvinsbränning
skulle fylleri och dryckenskap tilltaga och
befordras; men jag tror tvärtom, att den genom
utländskt brännvins införskrifning uppkommande
ymniga tillgång på brännvin och
det stora antal krogar, sorn öfver allt fmne9,
samt tillfället att allestädes få köpa brännvin,
fastmera bidrager både till fylleri och andra
Den 29 Mars.
laster, samt att endast genom alla slags krtfgars
afskaffande och arbetshus - inrättningar
förbättring skall vinnas och fylleriet hämmas.
Eri annan ej mindre skadlig verkan af det
utländska brännvinets tillåtelse och införsel i
Riket har Jordbruket jemväl fått erfara, den
nemligen: att alla arbetslöner och följaktligen
jordbrukarens productionskosfnad i förhållande
till brännvinets dyrhet blifvit uppstegrade, i
stället för ätt sädésprisert fordom värit basis
både för arbetslöner och flera hushållsbehof.
Då man de förflutna åren, som husbebofsbränningen
var inställd,~ varit nödsakad
att för sina arbetare köpa utländskt brännvin,
hvilket gemenligen kostade 2 R.dr Banco
kannan och deröfver, måste mari för 10 kannor
deraf sälja 5 å 6 tunnor Potatöes, hvilka förbrända
hade gifvit 50 å 60 kannor, eller 3
tunnor Korn, af hvilka man kunnat utdraga
mindst 45 kannor brännvin, eller ock en och
ert half tunna Råg, och vara i saknad af
dfanken; så visar sig Landtmannens belägenhet
i sin sanna skepnad $ Och att han ofelbart
måste gå förlorad genom sådana Författningar
, sorn göra honom skattskyldig till dé
medborgare, hvilka sättas i tillfälle att rikta
sig på näringarnes, och synnerligast modernäringens
bekostnad.
Ej mindre förderflig år en annan folkklass,
som hoptals stryker landet omkring och befor
-
Den 29 Mars.
fordrar luxe, synnerligast hos Allmogen. Det
är Vestgötha bönder och drängar. För att illudera
Författningarna om den VestgötheAlimogen
i vissa Härad förunnade frihet att idka
gårdfarihandel med deras egna tilverknin*
gar söka desse burskap såsom genanntborgare
i någon stad, och derefter, med pass försende,
året igenom drifva landet omkring, icke med
egna tillverkningar, utan blott med fngelska
Fabiiques- Och så kallade Colonialvaior, dem
de på Allmogen utprångla , hvilka- af ungdom
och tjenstlolk, mera för ti kalle* än behof,
begärligt köpas , och hvarigenom vppigheten
olyckligtvis tagit så öfverhänden att en
tjenstpiga snart blyges att bära kläd-el af inhemska
tillverkningar. Detta onda böi, som
många andra missbruk , inskränkas.
Mycket godt och för det-,-Allmänna gagneligt
kan af oegennyttigt och patriotiskt sinnade
Embetsman åstadkommas. j •
Slutligen får jag härvid bifoga den berättelse
om resultatet af den prof bränning af
Potatoes , som en Ledamot ai Christianstads
Kongl. HushållsSällskap, Herr K mi^reraren
Kemner, på Sällskapets anmodan, hos mig.yeikställt
hvarigenom mina uppgifter i detta-ämne
bestytkas; och skulle ändock tvifvelsmål
härom hos någon uppstå, så har,han tillfälle
att sjelf hos mig inhämta öfvertygelse härom.
Af hvad jag således anfört och bev.ist ,
vågar jag draga följande slutsatser, dém jag
Ridd. 0. Ad. Prof. N:o Jj. 36.
274
Den 29 Mars,
i ödmjukhet till Eders Excellences och Höglofl.
Ridderskapets och Adelns samt vederbörande
Utskotts pröfning och åtgärd hemställer:
ilo Att det är säkrare för ett land, att äga egen
tillräcklig Säd, än att derom, antingen
det behöfves eller icke behöfves, anlita
utländningen.
2:0 Att vid bristande tillgång på Spannmål ,
det tjenligaste och mest tillgängliga födoämne
för Folket i allmänhet är Potatoes.
3:0 Att således Potäternas odling bör på det
kraftigaste befordras af två skäl: först för
sin nytta, såsom föda för Landets Invånare,
hvilka derigenom för alla tider blifva
skyddade för faran af hungersnöd och
afsädesbrist; för det andra, för sin nytta
såsom föda för boskapen, hvarigenom
mera kreatur och victualievaror, mera
gödning och slutligen äfven mera säd
produceras.
4:0 Att emedan Brännvin ej kan umbäras 1
Landet, är det nyttigare att sjelf producera
detsamma, än att, antingen det be.
höfves eller icke, förskrifva det från utländningen.
5:0 Att emedan Brännvin således bör produceras
inom Landet, är det nyttigare att
nyttja den method, som dertill använder
en femtedel, i stället för fem femtedelar
af en viss areal jord.
Dn 29 Mars,
475
G:o Att som detta vinnes genom bränning af
Potäter eller rötter, samt tillika Ladugården
af dranken underhålles och förökes,
bör bränning af fotäter eller rötter
utgöra en med Landtbruket olöränderligen
förenad näringsrättighet, hvilken
i ingen händelse bör genom Författningar
inskränkas.
7:0 Att hvarje Landtbrukare» rätt till denna
tillverkning borde bestämmas, i afseende
på pannans storlek, af den arealjord ,
han hvarje år i Augusti månad, vid skeende
besigtning, kan visa sig hafva planterad
och i fuli växt med rötter.
8:0 Att sorn landets eget brätlnvins-behof, I
fall Rotbränningen blir alltid fri , ostridigt
skall , dels derigenom , dels genom
Sädesbränning, fyllas, bör utländskt brännvin
för alla tider blifva en i Sverige förbuden
vara , eller åtmindstotie med ico
procent i tull beläggas.
#:o Och som Sädesproductionen är underkastad
flera missöden i vårt climat, och dess angelägnaste
användande tvifvelsutan är till
brödfödan, bör det bero af en vis Regerings
omsorg att, endast då säkra tecken
till sädesbrist förekomma, eller då Sädespriset
uppstiger till ett visst belopp , på
längre eller kortare tid inskränka Brana*
vinsbränningen af Säd.
276
Den 29 Mars.
10:0 Att först då, när bristen blir mera tryekande,
och då således Sädespriset uppstigit
till ett ännu högre belopp än det sistnämnda,
det må bero af en vis Regerings
omsorg att tillåta utländsk Spannmåls införsel,
hvilken likväl i alla tider bör vara
belagd med en så hög tull, att den ej
nedtrycker afsättningen af landets egen ,
eller tvingar priset deraf under verkliga
produetionskostnaden.
11:0 Att Rikets nu församlade Ständer böra
så reglera den blifvande afgiften till Kronan
för Brännvinsbränningen, att densamma
fullt svarar emot hvad förut genom
en sådan afgift ansetts kunna inflyta;
och att således under Brännvinsbränningens
fortfarande af Rötter, äfven då
densamma af Säd kunde blifva inskränkt,
Kronans inkomst härigenom må fullt bibehållas,
och icke, såsom förut skett, må
försvinna.
12:0 Att Riksens Ständer till Kongl. Maj.ts
vishet i underdånighet öfverlemna att föreskrifva
hvad för öfrigt, i anseende till
controll och andra omständigheter, kan
blifva nödigt att vidtaga eller stadga.
Afskrift.
Ödmjukaste Memorial.
Till verkställande af det uppdrag, som
Högvälborne Herr Grefven och Landshöfdin
-
Den 29 Mars.
277
gen å HushåilsSällskapets vägnar mig gifvit,
att å Engeltofta Sätesgård öfvervara en eller
annan Brännvinsbränning af Potatoes, meddela
resultat deraf, samt lemna beskrifning, så
väl om sjelfva bränningsniethoden, som jästbrygden
på Engelska sättet, är jag, efter något
mer än en veckas vistande här på stället,
nu i tillfälle att i detta ämne afgifva följande
berättelse:
För att anställa den hos Herr Majoren
och Riddaren Stjernsvärd begärda profbränning,
lät välbemälte Herr Major i min närvaro uppmäta
6 rågade tunnor Potatoes, å 36 kappar
tunnan, hvilkas vigt fanns utgöra 93 lissp.,
eller 15 och ett halft lissp. tunnan, sedan de
från sand och jord blifvit med en qvast väl
afsköljde uti en dertill inrättad vattenho, ett
qvarter från hvars botten en rist af trädspjelor
var insatt till orenlighetens afledande.
Härförutan uppvägdes 14 och ett halft
lissp. gröpt Malt, af hvilka 9 och ett fjérdedels
lissp. jemte ett halft lissp. Hvetemjöl användes
till jästbrygd. Potäterne lades uti ett
vid mäskpannan stående rundt kar af 9 qvarters
högd, jemnt så stort, att potäterne deri
kunde få rum, och uti hvilket kar kokning*n
'förrättades medelst vattenångor ifrån den med
enlag sjudande mäskpannan, sorn ingingo i
Fotatoeskaret genom en från mäskpannans lock
till locket af nämnde kar anbragt imledare,
ett kopparrör af 4 å 5 tums diameter. Mäskpannans
och karets lock blefvo med deg väl
278
Dm 29 Mars.
tillsmetade, äfvensom rörets mynningar. Meranämnde
kar är försedt med tvenne bottnar,
den öfre tätt genomborrad med hål, till vattenpartiklarnes
frånskiljande, och nedre botten
med ett ännu större hål, hvarigenom de efter
hand kunna utrinna» Sedan Potäterne blifvit
mörkokte, hvartill åtgingo 2me timmar,
blefvo de öfver mäskkaret söndermalne uti en
dertill inrättad qvarn, som utgöres af tvenne
mot hvarandra gående slätsvarfvade trädval.
sar, och hvilket verkställdes på något mindre
än en timme. Till den nu i mäsk-karet
varande Malt- och Potatoesmassan insläpptes
varma enlagen. Mäsket blef derunder väl
omrördt och afkyldes med kallt vatten till
lagom tjocklek. Vid 25 å 26 graders värme,
efter Svenska Thermometern , tillsattes jästämnet,
som bestod af den förut tillredda och
ännu uti fullt jäsningstillstånd varande ölvörten.
Mäsket blef derunder väl omrördt, hvarefter
locket pålades och igensmetades med deg.
Efter 4 och ett halft dygns förlopp var mäsket
färdigt till afbränning, som företogs och
verkställdes på 1 och ett fjerdedels dygn, under
hvilken tid Herr Majorens ägande 2:ne
st. pannor, hvardera om 90 kannors rymd,
mäsket afbrändes uti 9 omgångar eller inalles
18 pannor. Sedan klarningen blifvit slutad
, sorn påstod uti 20 timmar och skedde
uti 5 omgångar blott med ena pannan, uppmättes
efter denna profbränning 85-35 kannor
Brännvin, som med tillhjelp af thermometer
Dea 29 Mars.
279
och profvare fanns efter uträkning innehålla
6 graders styrka.
Efter en rigtig beräkning torde för hvarje
lisspund säd böra afdragas 1 och en tredjedels
kanna, som för 15 lissp. belöper inalles 29
kannor, och blifver då återstoden 65 och en
tredjedels kannor rätta afkastningen af Potäterna,
som gör något öfver 10 och fem sjettedels
kanna brännvin af hvarje tunna.
Verkan af detta fördelaktiga resultat, så
vida skildt ifrån den allmänt kända afkastningen
af Potatoes, bör, efter Herr Majoren
och Riddaren Stjern svärds meddelte yttrande,
tillskrifvas : 1:0 Potäternes kokning med im
ma
i lyckt kärl, jemte en ansenlig vedbesparing,
hufvudsakligen förekommer alt det spiritueusa
ämnet uti Poiäterna icke kan förflyga,
hvilket inträffar vid deras kokning i vatten.
2:0 Jästbrygden, som sätter tillverkaren
iförfattning, att oberoende af andra, äga
egen tillgång på tillräckligt jäsningsämne.
3:0 Och framför allt, att rotäterne icke inbärgas
förr, än de hunnit till full mognad,
men hvilket af de flesta, som plantera denna
jordfrukt, sällan iakttages.
Med jästbrygden har jag förnummit proceduren
vara sådan, att s.:dan förut omnämnde
härtill utvägde 5 och ett fjerdedels J:pd
Maltgröpe, blifvit på vanligt sätt brygde till
öl vört med någon liten tillsatts humle,
280
Den 29 Mars.
öses vörten uti ett öppet kar till afsvalning.
Vid 38 graders värme tillblandas några kannor
deråt med xo skålp. hvetemjöl i ett särskildt
mindre kar och omröres så länge, att
det blir alldeles fritt för klumpar. Den jäst,
som från förra brygden är i förråd, tillsättes
denna blandning och öfverhöljes med ett kläde
eller lös botten. Så fort jäsning uppkommer,
tömmes massan uti vörtkaret; betäckes
med ett passande lock och ställes till förnyad
jäsning; tömmes derefter på tunnor liggande
med öppna sprund tvärt öfver en ho, vid hvars
botten är ett tapphål med kran. Efter några
minuter uppkommer åter ny jäsning i tunnorna.
Jästen flödar ut igenom sprundhålen och
nedfaller i botten. Det tunna, som dervid stadnar
på botten, urtappas och öses åter på tunnorna
, hvarmed i flera timmar fortfares. Den
emedlertid uti hoen blifne jästen lägges derefter
i ett särskildt kar och förvaras tili nästa
brygd. Härvid anmärkes, att tiden till mäskningen
bör sålunda afpassas, att ölvörten tillsättes
medan den ännu är uti jäsning; dröjes
dermed för länge, att den har utjäst, kan den
icke mer sätta mäsket uti jäsning; vid motsatt
förhållande åter, eller att ni3n gagnar
ölvörten innan den ännu afsatt nog jästämne
för nästa brygd , begås äfven dermed
ett fel.
Uti samma kar, hvaruti förutnämnde 6 tunnor
Potatoes och 14^ l:pd Malt voro inmäskade
och nu afbrände, lät Herr Majoren uti min
närvaro å nyo inmäska:
Den 29 Mars.
281
14 l:pd 16f skålp. Hvete,
*4 1 dp 16- skålp. Råg,
6 1:pä Korn,
9 l:pd X3j skålp. Malt.
45 lissp. 6| skålp.
Uträknad efter sädens vigt till 3 tunnor
28 kappar måltunnan eller ungefärligen 3
bränntunnor; proportionerne härvid iakttagne
efter den vid Kronobrännerierna godkända
bränningsmethod, och qvantiteterne till hvarje
tillmäskning som skett i samma nu befintliga
kar , hafva, enligt föregående årens före.
tedde räkningar, öfver hufvud lemnat i afkastning
20 kannor brännvin af hvarje måltunna
säd.
Enär de till anställd profbränning med
Potatoes använde 14 § 1 pd Malt och 5 lispund
Hvetemjöl till sitt tunntal reduceras och
fråndragas, och senast tillverkade 45 l.pd 6^
skålp., återstå endast något öfver 2:ne måltunnor,
hvilka således svara emot nu afverkade
6 tunnor Potatoes, och blifver resultatet der.
af sådant, att efter sädesslagens olika beskaffenhet
en tunna spannmål fordrar till afverkning
ett lika kar och pannrymd, lika arbete,
tid och vedbrand, som 2 å 3 tnnnor Potatoes,
och hvilket uppå Herr Majorens begäran jag
trott mig , min öfvertygelse och sanningen
likmätigt, här böra anmärka.
Engeltofta den 19 November 1814.
Carl Fr. Kemner.
*82
Den 29 Mars.
Enligheten med det till Högvälborne Hr
Grefven och Landshöfdingen De la Gardie afgifne
Memorial intygar, Carl Fr. Kemner»,
Afskrift.
Vid anställd profbränning af Potatoes här
å Engeltofta Sätesgård , halva undertecknade
på stället öfvervarit alla operationer ilrån början
till slut , och hafva derunder funnit , att
I4§ l:p:d Maltgröpe, § 1:p:d Hvetemjöl och
6 rågade tunnor Potatoes å 36 kappar på tunnan,
lemnat en production af 8 Sy, kannor 6-  graders Brännvin 3 och enär, efter en i vårtanka
rigtig beräkning, afkastningen af hvarje
l:p:d Säd bör kunna skattas till 1 \ kannor, el.
ler inalles 20 kannor för den härtill använde
Säd, så återstår af Potäterna 65/j kannor
Brännvin, som utgör något litet öfver io|
kannor utaf hvarje tunna Potatoes.
Igenom anställd profmäskning af Säd, som
skett i samma kar, hvaruti förenämnde 6 tunnor
Potatoes varit inmäskade, håfve vi likaledes
utrönt, att en tunna Säd fordrar lika
kann- och pannrymd, lika arbete, tid och
vedbrand, som 2 å 3 tunnor Potatoes, hvilket
med olika sädesslag lärer förhålla sig olika.
Sådant varder enligt verkliga förloppet härmed
attesteradt. Engeltofta den J9 November
1814.
Carl Fr. Kemner. Paul Krabbe.
Efter uppdrag af Högvälborne Uppå anmodan af Herr MajoHerr
Grefven och Landshöfdin- ren ecb Riddaren Stjernsvärd,
gen De It Gardie.
Den 29 Mars. 282
Uppå begäran af Herr Majoren och Riddaren
Stjernsvärd hafva undertecknade äfven
varit vid uppmätningen af Brännvinet närvarande
och funnit det utgöra ä andra sidan stå•ende
qvantum 85 yV.dels kannor af sex graders
tyrka 3 som till bevis lemnäs. Engeltofta
ut supra.
N. El. Munk af Rosenschiöld. M. Bring.
Egendomsägare i Torna och Onsjö Ordförande i^den af Kongl.
Härader af Malmöhus Län. Majrt Aljernadigst tillförordnade
Ägoskillnadsrätt i
Bjära Härad.
Förhållandet emellan Brännvinsbränning
af strid Säd , emot Potatoes, har jag af erfarenheten
funnit vara sådan, att en tunna Hvete
fordrar lika kann- och pannrymd samt afverkningstid,
som 3'ne tunnor Potatoes, en
tunna Råg med 2~ tunna, Kornet tvänne tunnor,
och Hafra lika med en tunna Potatoes.
C. G. Stjernsvärd.
Enligt oss företedde 1813 års Magazinsräkningar
vid Engeltofta Säteri, hafva det året
till bränning blifvit uttagne :
144 tunir Potatoes i rågadt mål å 36 kappar t’n.
30 kappar slögt Hvete i struket mått,
2 t:r slög Råg dito
1 t:a 15 kappar stridt Hvete dito
38 t:r 12 kappar Malt dito.
Och befmnes, att dessa qvantiteter lemnat en
afkastning af i949j5 kannor Brännvin , som
284
Den 26 Mars,
härmed bevittnas. Engeltofta den 19 November
1814.
Att förestående afskrifter äro lika lydande
med hufvudskrifterna intyga:
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeU tskottet.
Ytterligare upplästes följande Dictamen af
Herr Stjernsvärd.
Länge förstådd, ofta ömmad, men aldrig
afhulpen , har den klagan varit, som Statens
penningelöntagande Embetsman fört öfver nekad
bärgning vid Tjenster, der mödor och
pligter jemtH visa ansvaret hotande, utan att i
motsvarande bild tillåta hoppet om utkomst,
belönande uppmuntran till skyldigheters fyllande.
Sällan har denna klagan varit i någon
tid mera högljudande, än nu, aldrig farligare
att ej afhjelpaj ty säkert var den aldrig rättvisare.
Näst goda Lagar, äro gode Embetsman
Statens första behof, Då man ihärdigt söker
de förras förbättring, må man ej förskjuta
känslan af den sanning: alt de bästa Författ;
Carl Fr. Kemner.
Paid Krabbe.
Joh. Bergström,
S. Jacob Mosell,
t. d. KronoBefallningsman.
Inspector.
Ridd. och Ad. Protocoll 1815, I Del. sid. 284
Tabell,
sorn utvisar Inmåskningen till Brännvinsbränning,, så väl af Spannmål som af Potatoes, samt afkastningen af hvardera,
jemte skillnaden i den deraf uppkommande vinst, både i Brännvin och Penningar.
Uti ett kar mäskas, som gifver å 20 kannor af Rågen, samt 15
kannor af Hvetemjölet och Maltet till jästbrygd och mäskning
Uti ett lika eller samma kar mäskas, som gifver å 10 kannor af
tunnan Potatoes, samt af Hvete och Malt å i| tunna till jästbrygd
och mäske 15 kannor af tunnan af båda slagen
Jemförelse emellan afkastningen af Spannmål och Potatoes af ett geometriskt
tunnland.
Råg 10 kornet 10 t:r , deraf hälften \5 t;r , T2 R;j. 6q r
l elle» pa 1 t:d )
Korn 8 d.o 8 t.'r ) ^f båda slagen! )4 t.T a 9 R:r 16 sk. 37 *6.
Råg ä
12 R:d.
97. 16.
Potatoesafkastningen detta år har af 19 tunni,
varit 1760 t:r, eller 92-| t:r af t:d å 2 R:r 32 sk.
247- 5. 4-
Ofvanstående Spannmål förvandlad till Brännvin, gifver efter
ofvanstående beräkning - - -
Och 92-4 tunnor Potatoes af 1 tunnland gifver ....
Således erfordras 5* tunnland jord till erhållande af så mycken
säd, sorn åtgår till ett lika qvantum Brännvin, som erhålles af
1 tunnland planteradt med 1 otatoes. Och anmärkes för öfrigt,
att lika arbete, lika tid och lika bränsle erfordras för att afverka
ett med Spannmål inmäskadt kar, som att afverka ett till alla
delar lika kar , som är mäskadt med Potatoes- Engeltofta den
18 November 1814. C, S. Stjernsvärd.
Potatoes ä
2 R:r 16 s.
ä 9 Rtr Tunnan.
Hvete.
Korn
malt.
«6f
Summa Spannmålens
värde i
p*enni8gar.
’3o:
Differensen eller vinst.
97
247
v: w
3 3
3
< O
Brännvins värde
å 1 R:r
kannan.
S2’
1S0
926J
62
82
160
926
24
16
Vinst.
24
24
52 24
62
679
32
ro
Skillnaden i
vinsten emellan
Brännvin af
Säd o. Potateos
28
149
6l6
37
26
'iVJ nviö siB
jt-Cf ;■
11
Den 29 Mars.
285
ningar, illa verkställde, äro för Samhällets
lycksalighet förlorade bemödanden !
Men hvarken duglige, hederlige och nitiske
Embetsmän kunna rättvist begäras, eller
annorlunda än händelsevis erhållas, lettland,
som ej för deras utkomst och billiga fordringar
har den omsorg , hvilken endast berättigar
det, att i alldeles motsvarande grad, af
sina Tjenstmän fordra kunskap, redlighet, arbete,
och att, uppoffrande tid och själskrafter,
tillhöra ej sig sjelfva, men samhället.
Om ej erfarenheten hos oss rättfärdigade
denna anmärkning, skulle då så ofta, sorn nu,
den befallande Embetsmannen behöfva yttra
sitt bekymmer och sin förlägenhet öfver brist
på dugliga Tjenstmanna-ämnen, och sin oro ,
att ofta nödgas, på öfvertygelsens bekostnad,
framdraga elen knappa medelmåttan, och någon
gång, kan hända, äfven den tämligen fulltygade
duglösheten? Ar det ej Staten, som
deraf lider? Är det ej hvarje dess medlem,
som deraf förorättas? Är det ej tidhvarfvet
och förnuftet, som deraf smädas?
Må hän
da,
skall inom hela Riksdagsmannakretsen ingen
medlem finnas, hvars enskildta öfvertygelse,
skapad af besvärande minnen, icke billigt
medgifver troheten af denna tafla? Det är då
tid att afhjelpa detta onda; men det är underbart,
att känslan deraf icke framkallat nationens
åtgärd förr, än Konungens nådiga proposition
derom till Riksens Höglofl. Ständers
Statsutskott.
286 Den 29 Mars,
Redan håfve vi sett, att förut lemnade
löntillökningar, genom tidernas skick och modernäringarnes
trånande, varit otillräcklige för
ändamålet. Att man ej förut velat se detta ,
är häri det enda anmärkningsvärda. lettland,
der genom Carl XI:s ännu icke öfverträffade
ceconomiska vishet, man under nära halft*
annat sekel sett de Embetsman harva utkomst,
hvars löner, grundade på Indelning af Spannmål
eller persedlar, således äro ställde i samband
med Nationens större intressen, borde
man vetat att ej sätta dem dermed i motsats,
genom tilldelande af löner, som till beloppet
otillräcklige, i alla fall äro till inre halt vansklige
och deri liknande de arbeten , de vedergälla,
att de sträfva i beständigt nedsjukande
värde.
Med öfvertygelse, att man ej rättvist kan,
och med hopp, att man ej vill neka dessa sanningar,
föreslår jag ödmjukast: Att Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, efter behörigt meddelande
åt de respectiva Medbtånden, och Stats*
Utskottets hörande, täcktes besluta: det alla
de af Riketr högre och lägre Embetsman, sorn fot
Rikets tjenst och år ende fnas gång oundgängligen
behöfuas, mätte komma i åtnjutande af lön i Spannmål
efter i6()6 års Stat, så vidt utvägar dertill
möjligen kunna utfinnas, och hvilket troligen
är möjligt, om tillgångarne noga uppsökas
och med klokhet fördelas,
Att en betydande minskning i Statens behof
af contante inkomster derigenom uppkom
-
Den 29 Mars,
287
mer, är ganska tydligt; men hvad uppoffring
det allmänna ock skulle göra för ett ändamål,
som i alla tider sammanbunde dess och hvarje
enskildts ömsesidiga fördelar och behof; vo.
re den dock troligen för framtiden en sann
vinning. Sakens vigt och inflytande på det
hela bevisar det.
Antages detta förslag, så blir deraf, som
jag tror, en följd: att på Konungens nådiga
föreskrift, begärd och erhållen, Dess och Rikets
KammarCollegium uppgifver alla för denna
afsigt möjligen disponibla tillgångar , som,
i fall af otillräcklighet, kunde med Bevillning
i Spannmål fyllas; att Riksens Höglofl
Ständer, jemte Konungens Ombud, eller
ock sjelfve projectvis, under Konungens
sedan underdånigt hegärde sanction, noga pröfva
och sedan besluta, hvilka allmänna Verk
och Embeten, som, antingen helt och hållet
eller till en del, kunna indragas, så att de
indragne lönerne, vid nu varande innehafvares
afgång, alldeles försvunno; ty det är lika
sannt som kändt, att ej blott mängd, utan äfven
öfverflödet på sysslor inom en del Stater
skapar vanmagt till deras aflöning, omöjlighet
vid deras fullgoda besättande, och uppenbart
mera försvårar än befordrar göromålens
rätta gång.
Hvar och en har, troligen lika ofta som
jag, hört många rättsinnade, aktningsvärda Embetsman
yttra sin åhåga, att se sitt arbete drägligt
mångdubbladt, med vilkor af hederlig
288
Den 29 Mars.
utkomst, och att ej, som hittills, under vägrad
bärgning, se sin fötmåga slappad af bristen,
men ej af arbete.
Remitterades till StatsUtskottet.
Friherre Cederström, £?acob} uppläste följande:
Uti
ett tidehvarf, då upplysningen i så
många afseenden skingrat okunnighetens och
fördomarnes mörker, lära de vara i ett ringa
antal, hvilka ännu kunna sätta i fråga fastheten
af de grundsattser, att frihet i lofliga Näringsfång
befrämjar ett Samhälles och hvar
och en af dess inbyggares välstånd, samt utvecklar
och förökar dess productiva krafter,
att det SamhällsContract är felaktigt, som utesluter
någon af dess medlemmar från rättigheten
att utöfva det Samhället gagnande yrke,
hvartill han känner eller tror sig äga fallenhet
och förmåga, och att hvart och ett sådant
undantag är ett hinder i den täflan, som
ensam kan åstadkomma ymnighet af va or,
och bestämma dt-ris rätta värde. Om seklers
erfarenhet än ytterligare befäsrar dessa sanningar,
lär man få hoppas, att Styrelsemagten
förbyter fordna Regeringars af misstagen välmening
åtagna förmynderskap för Näringarna
och öfverlåtandet af dessas rdkande till vissa
corporationer, i ett sorgfälligt bemödande att
uppväcka, uppmuntra och befrämja hvars och
ens
Den 29 Mars. 289
ens individuella arbetsförmåga, hvarvid, åtmindstone
i början, foga annat torde behöfvas,
än 2tt upplösa de band, hvilkas verkan
är att inskränka idkandet af ett stort antal
näringar inom vissa Skrän och en gifven
personal; likasom denna personal skulle kunna
säkrare bestämma behofvet af varor, än
behofvet antalet af de personer, som kunde
finna d ras utkomst med varors tillverkande.
Dagliga erfarenheten lemnar häröfver i många
fall ölvertygande bevis. Huru ofta ser man
ej på Stockholms allmänna platser införda och
till salu utbudna nya åkdon af flera slag, beslugne
hjul, hästskor och söm, stolar, såar,
kar, ämbar, beslagna skoflar, rissel och såll
&c. Att sådane effecter finna afsättning, torde
härröra af ejne orsaker: Antingen är Stockholms
bestämda antal af Vagnmakare, Hjulmakare,
Smeder, Stolmakare, Tunnbindare
&c. &c. icke tillräckligt för att fylla behofvet,
eller kunna desse Handtverkare ej förfärdiga
till lika billigt pris med de utom Staden
boende, ehuru dessas varor ej sällan äro
belastade med transportkostnad och förlust af
tid, i förhållande till aflägsenheten af tillverkarnes
bostäderj förbud emot denna concur-'
renee skulle antingen verka brist på varor,
eller göra det bestämda antalet af tillverkare
mästare öfver priset, afnämare till förfång,
och man torde med tämlig visshet kunna, ifrån
förhållandet i de uppräknade fal], sluta
till välgörenheten af frihet i lofliga näringsfång
i allmänhet. De inkast, sorn till äfvenRidd,
0, Ad, Fröt, N;o 37, jS.
290
Dm 29 Mars.
tyrs göras i anseende till nödvändigheten af
varors godhet, ä'o ej svara att besvara. Enär
deras tillverkning är fri i trän allt förmynderskap,
äga de ttt graderadt värde i förhållande
till deras godhet. !'et är ej afgjordt,
att Mästerskapen ailiid förfärdiga de bästa varorna,
och nian bör besinna, att fuskeri och
bönhaseri, dessa m d Skrabarbarismen ifrån
Tyskarne införda benämningar, likväl äro första
stegen till fullkomlighet, för hvilkens förvärfvande
vägen stänges genom den ännu tillåtna
jagt efter bönhasar och fuskare, likasom
Vore nybegynnare i likhet med skadedjur.
Om, af hvad nu anfördt är, öfvertygelse
vinnes, huru det bör vara, följer i ordningen
att tillse, huruvida de hinder, sorn sig förete,
äro af beskaffenhet att ej kunna utur vägen
lodjas. Dervid uppkommer främst undersökning,
huruvida de Mästerskapen förunnade förmåner
äro att an e såsom Stånds privilegier, eller
följder af ifrån Konungen utgångna Regiementariska
Författningar, till införande af en
viss ordning inom de så kallade Skrän.
I 1720 års Regeringsform §. sirsta stadgas,
att ’5Städerne förblifva vid deras gamla
”rättigheter och privilegier, dock så, att de af
”Riksens Ständer efter tidernas omständigheter
lämpas ” Regeringsformen af 1772 stadgar
likaledes i 54'de §:n, att ”Städerne i Risket
förblifva vid deras välfångna privilegier
”och rättigheter, som dem af fordna Konun”gar
gifne och förlänte blifvit^ dock så, att
Den 29 Mars.
”de efter tidernas omständigheter och det ali”männas
nytta och gagn lämpas.55
Förordningen af den 26 Maj 1719 tillåter
Frimästare.
Skråordningen af den 27 Juni 1720, 6:te
Art. utte §:n, samt Förordningen af den 2
juni 1724, likaledes; men sådant upphäfdes
genom en, uppå Ständernas underdåniga tillstyrkande
grundad, Kongl, Förordning af den
20 Juli 1731.
Genom Kongl. Resolutionerna å Städernes
Besvär 1723, 1727, 1739, 1757, förbjudes
till och med för verkliga Mästare i Städet
att idka handtverk på landsbygden, och ålägges
dem att sist inom år och dag inflytta till
Städerna, eller afstå från handtverket.
Resolutionen på Städernas Besvär 1734
m. fl. öfverlemnar till Magistraterna och Embetena
att bestämma det antal Mästare, som
hvarje Stad får äga, och bönhasar, eller sådane
som arbetade utan att vara Mästare, belädes
med 4° marks böter och varans confrscation.
Efter Landshöfdingelnstructionen af år
i73ifingo inga andra gerningsmän, än Skräddare
, Skomakare och Smeder, nedsätta sig på
landet m. m.
Af allt detta torde man med skäl kunna
sluta, att alla Författningar, rörande Skråln
-
292
Den 29 Mars.
rättningen, sjelfva Skråordningen inberäknad,
äro Kongl. Författningar, att de någon gång
blifvit föranledde af Riksens Ständers underdåniga
önskningar, men merändels af Städernas
besvär, samt att ehuru Skråmästarne funnits
ibland de röstägande medlemmarna af
national representation , och de i 3lia tider
sökt omskansa sig med uteslutande tvångs la*
lif emöt all sort näringsfrihet, hafva de likväl
r.idrig kunnat vinna att få sina SkråLagar i
likhet med Grundlagar, utan hafva de alltid
blifvit ansedda såsom oeconomiska, hvilka efter
tid och omständigheter borde undergå förändring.
Uti ingen Regeringsform, hvarken af 1720,
1772 eller 1809, nämnas SkråFörfattningarne
såsom af Grundlagen sanctionnerade, ej heller
finnes någonstädes i sådana handlingar en bestämd
uppgift, hvaruti BorgareStåndets Privilegier
bestå. Icke en gång i den likasom
1720 och 1772 års Regeringsformer upphäfna
Säkerhetsacfen, hvilken dessutom, såsom endast
af 3 Stånd antagen, icke åt förunta förmåner
g ifver kraft af privilegier, då inga nya
sådana ett helt Stånd angående, utan samtlige
Städernas vetskap, gjorda påminnelser och
samtycke , kunna utgifvas och meddelas. Se
Regeringsformen 1772 §. 52. Hvar och en
som undersöker beskaffenheten och ändamålet
af SkråOrdningarne skall ock lätteligen af
deras natur och innehåll finna, att de endast
äro Reglementariska Författningar, till ordningens
bibehållande emellan åtskilliga slags
Den 29 Mars,
£93
Handtverkare under Städernas område. Hvem
skulle väl vilja påstå, att Tracteringar, Böter,
afgift till Ladan, den yngsta Mästarens pligt
att gå de äldres ärender &c. &c. äga egenskaper
af Privilegier?
Uti ingen af de under och efter Konung
Gustaf 11I:s regering anlagde Städer är
Skråtvång tillåtet; om likväl det ägt natur af
Privilegium, hade dessa nya Städers Borgare
äfven så litet kunnat detsamma beröfvas, som
representationsrätten vid Riksdagarna.
Ofta har Konungen, under loppet af det
förflutna tidehvarfvet, vidtagit ändringar, så
väl till inskränkning, sorn till utvidgande af
handtverkeriernes rättigheter. Enär sådant
skett i anledning af Städernas Besvär, tillkäm*
nagifver sjelfva rubriken, att samtlige Ständerne
icke medverkat, och att således Konungens
beslut saknade det väsendtlig;», som fordrades
för meddelandet af ett Privilegium. En och
annan gång hafva väl ock förändringar i Författningarna
om handtverkerierna blifvit vidtagne,
i anledning af Riksens Ständers underdåniga
tillstyrkanden. Men om ock samtlige
RiksStånden i sådana tillstyrkanden instämt,
blifva deras resultat icke oftare Privilegier ,
än de såsom sådane uttryckligen benämnas.
I annat fall skulle, så snart samtlige Ständerne
inhämtat ett tillstyrkande ( hvilket före
1772 medförde kraft till verkställighet) det
samma alltid ägt egenskap af Privilegium,
phvad det angick en ceconomisk Författning,
$94
Den 29 Mars.
eller en Lieutenants Fullmagt för en öfver prejudice
klagande Fändrik.
Tvifvelsmålet om egenskapen af Privilei
gier, hvilken man vill tillägga Skrålnrättningarne,
vinner ännu mera styrka af Kongl.
Resolutionen på Städernas Besvär af den 28
Augusti 1777, uti hvars 2:dra moment stadgas,
beträffande Allmogens slöjder, att Allmogen
ej kan förmenas att sig till hjelp och
understöd sälja, så i Städerna som på Landet,
hvad de sjelive arbeta och förfärdiga kunna.
Om Skrålnrättningarne ägt helgd af Privilegier,
hade väl aldrig, genom en negatif relation
på Städernas Besvär kunnat stadgas en så
oinskränkt näringsfrihet, och de orden: hvad
de sjelfvt arbeta och förfärdiga kunna, öppna
onekligen det mest vidsträckta fält för menskJiga
industriens omfattning. Någon torde härvid
ej utan anledning anmärka, att dessa ord
endast angå Allmogens slöjder. Men hvar finnes
då den definition, som utmärker gränsen
för Allmogens slöjder? Skola grunderne för
densamma bestämmas efter menskliga snillets
utvecklingsförmåga, så finnas bönder och landtfolk,
som kunna aptera grå- och sandsten efter
modell, utan att vara i Stenhuggareskrå,
som bygga skepp, utan att höra till Skeppsvarfs
skrä, sorn förfärdiga finare och gröfre
väfnader af lin och ull, utan att höra till något
Väfvareskrå, ja, en Bonde i Tuna har gjort många
och goda guldur, utan att höra till Urmakareskrå.
Skulle åter föremålen för bondens,
det är landtmannens, slöjder endast va
-
Den 29 Mars.
295
ra förädling af sådana rudimaterier, som han
sjelf eller hans område producera, bbr ändå
ej mycket öfrigt, skrån ensamt förbehållet, ty
bonden och hans område producera metall r,
flera slags träd, lin, hampa, färggräs, läder,
skinn, ull, bark, bo:st, m. m.
Sakens nuvarande skick blifver ännu klarare
för den som behagar taga kännedom af
9. §. i RiksdagsBeslutet af den 2 Maj 18»o,
hvilken förmår: att idkandet af all Borgerlig
näring, emot åtagande af deremot svarande
Borgerlig tunga, blir en rättighet för alla
medborgare-classer. Yttersta tillflykten för
Skråmästarens advocatur, att med Borgerlig
tunga förstås Borgaretunga, förtjenar ej något
afseende. I Sverige betyder Borgerlig
tunga det samma, som skatt till Staten. I annat
fall skulle det äfven heta Adelig tunga,
Stånd, personers tunga, Presterlig tunga och
Bondetunga, till skillnad från Borgerlig, om
dermed kunde förstås blott Borgares tunga.
Jag drager af allt detta den slutsatts, att
inga Privilegier lägga hind; r i vägen för upphäfvandet
af de så länge öfverklagnde band,
hvilka fjättra en loflig, qemotsäghgen nyttig
och af allmänna rösten länge påkallad, näringsfrihet.
Ordning i Städerna mästare och lärande
emellan må gerna bibehållas, men ingenting
bör kunna förmena hvem som helst att
idka hvilket tillåtet handtverk elier näiing
han behagar, endast han anmäler sig hos Sty-'
reisen i orten, vare sig på landet elier i sta*
296
Dm 2 9 Mars.
den och betalar till Staten i förhållande till
sin rörelse och förtjenst, samt dessutom, den
som bor i Stad, deltager med dess öfriga invånare
i utskylder i och för Stadens och dess
Embetsmäns skuld.
Den invändning häremot, sorn torde synas
kraftigast, är, att om näringsidkare, i följe
af en upplåten vidsträcktare näringsfrihet, flyt.
tade från Städerna på Landet, skulle, genom de
contribuerandes förminskning, tillgångar komma
att saknas till de nödvändiga Stadsutgifter,
till underhåll af allmänna anläggningar, byggnader,
broar m. rn- Men derpå svaras, att
om en sådan näringsfrihet upplätes och verkligen
medförde en sådan verkan, blefve det
Regeringens omsorg att pröfva, huruvida det.
ta underhåll ytterligare billigen kunde åläggas
en i sina tillgångar försvagad Stad, eller se*
dermera borde äfven reparteras på Häradet,soin
genom utflyttningen hade vunnit ökadeutvägar,
och i de allmänna anläggningarnes underhåll,
sedan dess industri hade stigit, måste hafva
ett större intresse. För påbjudandet af alla
Författningar, sorn förändra individuers förhållande
till Staten, bör en sådan jemkning vafa
ett oskiljaktigt vilkor.
I fall Riksens Höglofl. Ständer anse tiden
vara kommen, då de band, som fjättra idogheten,
böra lossas, så blifver nödvändigt, att
3‘.dje och 4:de Cap HandelsBalken undergå
förändring; i anledning hvaraf jag^får anhål?
Dsn 29 Mart.
297
Ja, att detta yttrande blifver remitteradt, så väl
till Lag- som Oeconomie- och BesvärsUtskotfen.
Remitterades till Lag. samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskotten, och blef det
Författaren tillåtet att sitt Dictamen med de
öfriga respectiva Stånden communicera
-
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken anmälte, att enligt ankomna ProtocollsUtdrag,
hvilka nu företeddes, hade Consti.
tutionsUtskottes Betänkande angående granskningen
af JustitiaeOmbudsmannens Diarier af
samtliga RiksStånden blifvit bifallet, och kornme
i följe deraf ExpeditionsUtskottet att derom
uppsätta en underdånig skrifvelse till Kongl.
M aj:t.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet hållet hos Hög
e>
O
lofl. Ridderskapet och Adeln den 29
Mars 1815.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Bevill-i
ningsljlskottets den 20 denaes på bordet lagda
ProtocollsUtdrag af den 16 Mars, innefattande
anhållan, att Utskottet måtte få vid nu
varande Riksdag, utom Secreteraren , antaga
tvenne Notarier, fyra Canzlister, samt tvenne
Vaktmästare. Ut supra.
298
Den 31 Mars.
Herr Landt Mar skalken tillkännagaf en ledighet
ibland bänkmännen efter Herr Silfverschild,
Nils, hvilken innan kort ämnade sig
från Riksdagen begiiva.
Äfven anmärkte Herr Landt Marskalk en,
det ett rum uti Bevillningsutskottet vore ledigt
efter Herr Coyet, hvilken hade bortrest}
och anmodade Herr Landt. Mar skalken Electorerna
att en Ledamot efter honom utse.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan tre qvart till 3.
In fidem protocolli
A. G. Silverstolpe.
Fredagen den 5i Mars.
Tlenum klockan 10 förmiddagen.
Uppbröts Herrar Electorernes vallistor,
hvaraf befanns hafva bliivit utvalde till Ledamöter
i
BevillningsUtskottct:
Efter Herr Bräkenhielm, A. J.; Flach, Eric;
Och Coyet, Adolph.
N;o 87 Herr Stråle3 Carl Fredric.
Den 31 Mars.
299
N:o 1304 Herr Kuylenstjerna, jjohan Carl.
No 1468 Herr Stedt, Claes; och
i Rid clar hus Ut skottet,
Efter Herr Olivecreutz, Johan Adolph ;
N o 316 Friherre von Stedingk. Fullmägtig Fri.
herre Koskull, Gustaf Adolph,
Justerades PleniProtocollet för den 29
dennes.
De uti berörde Protocoll upptagne Dictainina
af Herr Lagerheim, Olof johan, samt af
Herr Stjernsvärd, Carl Georg, angående förbättring
i vilkoren för penninge • löntagande
Tjenstemän, blefvo, uppå gjorda propositioner,
med de öfriga respectiva Stånden cornmunicerade.
Det af Grefve Rosen, Axel, samma dag
upplästa Dictamen blef af Herr af Uhr , Cart
David, begärdt på bordet till nästa Plenum.
Herr Printzsköld, Paul, uppläste till Pro.:
tocollet följande:
Med verklig erkänsla af Herr af Dar ellis, äfven
uti dess den 14 i denna månad hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln upplästa Memorial och
Förslag af några de angelägnaste medel till
Jordbrukets beskydd och förkofran, ådagalagda
patriotiska tänkesätt, kan jag dock icke underlåta
att vid vissa delar af samma Förslag göra
nedan anförda erinringar.
300
Dt>i 31 Mars.
Om de af Herr af Darelli föreslagne private
Disconter i hvarje Län kunde bringas till
verkställighet, skulle en slik penninge-rörelse
troligen gifva mycket lif ät Landtmanna-handteringen;
men jag kan icke förtiga mitt tvifvelsmål
om möjligheten af en slik inrättning,
ty då utlåningen skall ske för 5 procents renta;
då, i afseende på de föreslagna Disconternes
myckenhet, föga förhoppning derom kan vara,
att, såsom vid hittills varande Disconter, penninge
insättningar göras för 3 procents renta,
och då sålunda ifrågavarande Dscont-Actieägare
icke synas kunna påräkna mycket öfver
5 procent på deras i compagniet instuckna penningar,
så lära få penninge män finna deras
räkning vid att, helst under nu virande penning
conjunctur, med så ringa vinst, deltaga
uti merberörde Disconter. Det vore önskligf,
om den föreslagna inrättningen lyckades med
Stadgad 6 procents renta!
Lika med Herr af Darelli, tillstyrker jag
desto hellre ej allenast ett beständigt förbud
mot införsel af allt slags utländskt Brännvin,
utan ock att, om inländska Spannmålen
är otillräcklig för Brännvinsbränningen,utländsk
Spannmål för samma behof hellre må införskrifva*,
än det utländska Bränn vinet, som jag redan
vid 1809 års Riksdag, med dertill anförda
skäl, gjorde enahanda framställning, men
jag får nu göra en tilläggning härvid, den
nemligen, att, om möjligen sådana omständigheter
skulle inträffa, som göra utländskt Brännvins
införskaffande till en nödvändighet, in
-
Den 31 Mars.
301
förskrifningen deraf i sådant fall måtte ske för
Kongl. Majus och Kronans räkning.
Och såsom
s äl för sistnämnde min tanka torde vara
tillfyllest görande anföra, att Kongl. Maj:t och
Kro medelst kan tillskyndas en icke obe*
ty samt att Rikets invånare äga till
fälle
uti Kronans lagerkällare erhålla ettjoför*
fa is ka>L Brännvin, för stadgadt skäligt pris.
jag medgifver gerna, att, på den af Herr
af Darelli föreslagna tiden af 7 månader, ellef
ifrån och-med November till och med Maj, tillräckligt,
ja äfven öfverflödigt Brännvin för
Rikets behof kan tillverkas; men, som de fleste
Landthushållare vanligen i October månad
börja med deras slagtkreatur gödande , och
denna månaden derföre blifvit inbegripen i
den förut tillåtna Bränningstiden af ätta månader;
alltså och då den till erläggande afgiften,
både för brännings-friheten och för
Brännvins - pannerymden , är vorden stadgad,
efter 8 månaders bränningstid; samt desse afgifter
följaktligen skulle undergå förändring,
i händelse af dea nu föreslagna brännings-tidens
förändring, så kan jag, vid sådant förhållande,
desto mindre tillstyrka bifall af detta
Förslag, som, efter min tanka; redan så
många förändringar och ombyten af BrännvinsFörfattningar
blifvit gjorda, att det synes
vara hög tid att upphöra med flera nyheter.
Om jag icke misstager mig, så synes Hr
af Darelli vara af den tankan, att, derest omständigheterna
fordrade förbud af brännvins
-
3°2
Den 31 Mart.
bränning utaf Spannmål, ett slikt förbud icke
skulle sträcka sig till brännvinsbränning af
Potäter och andra jordfrukter: vore controll
möjlig derå, att icke något annat än Jordfrukter
b lefv o använde, skulle jag visserligen icke
motsäga ett dylikt förslag; men sorn, utom
andra rön, likmätigt hvad mig är vordet berattadt,
genom Hr Professor Schwartzt mest grannlaga
försök är utrönt, att Potatoes ensamt till
Brännvinsbränning använde icke med något
slags fördel kunna begagnas , utan att något
mältad Säd till utblandning dermed fordras;
och häraf otvunget föijer, att all controll på
Potatoesbränningen blifver omöjlig, samt att
i det stället tillåtelsen af Brännvinsbränning af
potatoes gifver ett oöfvervinneligt tillfälle till
missbruk och lagbrott; så håller jag i ödmjukhet
lör säkrast vara, att antingen allt slags
Brännvinsbränning varder inställd, då Sädesbrist
sådant oundgängligen fordrar, eller ock
Brännvinsbränningen blifver ovilkorligen tilllåten
pu stadgade tider, med rättighet för en
en hvar att dervid begagna det eller de ämnen,
som han för godt finnér.
Förslaget, att hvar och en Jordägare borde
få till närmaste KronoMagazin lemna
bela, eller en del, beloppet af sin Debetsedel,
i Spannmål , anser jag högst betänkligt
att låta komma till fullbordan, emedan, i händelse
Jordägarne skulle sig deraf i hela dess
vidd vilja begagna: 1:0 Magazins-utrymme på
flera ställen säkerligen skulle, redan första
året, saknas; 2:0 denna Spannmål troligen blef
-
Den 31 Mars.
ve liggande, Kongl. Maj:t och Kronan till last;
3:0 värdet deraf emellertid saknades uti Statens
Cassa, samt 4:0 Kongl. Maj t och Kronan
i alla fall finge vidkännas förlust.
Och vidkommande slutligen förslaget till
skjutslegans fördubblande, under vårbruks och
bärgningstiderna , så lemnar jag derhän , om
ock hvad skäl må vara till en allmän förhöjning
å denna lega; men, med inskränkning
till de föreslagna tiderna, anser jag förslaget
icke verkställbar, emedan vårbruket
och bärgningstiden inträffa olika i skiljaktiga
provinser, och denna olikhet således skulle fordra
en snart till sägandes omöjlig bestämmelse
af den tid, som för hvarje provins skulle
anses för rätta våibruks- och bergningstiden.
Att detta mitt anförande måtte varda öfverlemnadt
till Högloft. Oeconomice- och Be-'
svärsUtskottet, för att, i sammanhang med
Hr af Darellis ofvan omförmälta Förslag, komma
under öfvervägande, derom vågar jag härmedelst
ödmjukast anhålla.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomiseUtskottet.
Upplästes ett Memorial af Hans Excellence
Herr Grefve Brahe, Magnus Fredric, så lydande:
Vördsamt Memorial.
Inför Eders Excellence samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln får jag den äran fram
-
Den 31 Mars.
ställa ett ämne, sorn, i anseende till dess
vigt och beskaffenhet, torde förtjena Högloft.
Ridderskapets och Adi ins synnerliga uppmärksamhet,
helst det är en åtgjord sak, att en
rättvis och jemn fördelning af alla Statsbördorna
emellan alla Ledamöterna i en Stat utgör
icke allenast det yppersta stöd lör Statens
sjelfbestånd, utan äfven den enda och säkraste
grundval för alla ledamötern.s gemensamma
välstånd. Uti en Stat, hvarest en ojemn
fördelning af Statsbördorna äger rum, måste
alltid någon dass af medborgare tryckas och
blifva lidande på de öfrigas bekostnad , då
deremot, i händelse af en efter omständigheterna
afpassad jemn fördelning, alla medborgare
rättvisligen bidraga lika till Statens upprätthållande
och .sjelfständighet, i den man de
nemligen hvar för sig tillbaka af Staten behöfva
och erhålla skydd.
Denna högst vigtiga princip hafva äfven
Riksens Höglofl. Ständer, vid författandet af
den nu gällande RevillningsFörordnimgen af
den 18'de Augusti 1812 insett, samt med följande
ord i ingressen jemväl godkänt: ”För
”utgörande af bevillning vid denna Riksdag
”hafva Vi om nya grunder öfverenskommit,
”enligt hvilka denna Förordning är sammansatt,
i förhoppning att en rättvis fördelning
”af Statsbördorna må äga rum, och Kronans
^ibästa , i förening med undersåtarncs , utan
”någonderas förfång, vårdas och främjas;”
men att samina princip likväl icke alltid blifvit
-
Den 31 Mart*
Vit 1 BevillningsFörordningen iakttagen och
efterföljd, derom äger jag, jemte flera andra,
Dannemora Bruksägare, en ganska obehaglig
erfarenhet; ty, ehuru 2. Art. 4 §. 1 Morn.
innehåller, att af alla Jernbruk, Bergsmanshamrar
och Ankarsmiden , af hvad natur sorn
helst, erlägges i Bevillning två och en half
R:dr för hvarje tusende af det uppskattade värdet
för större eller mindre Brukslägenheter ,
stadgar likväl sedermera 5. Art. 3. §. er. Morn.
att, om Bevillningen, efter vissa uppräknade
förhållanden, enligt den i allmänhet antagna
grund af fem procent, icke stiger till 24 sk.
lör hvarje tillverkadt skeppund Jern af de egentliga
Dannemora-verken, skall denna afgift
ovägerligen utgå af sjelfva Bruket eller tillverkningen,
utan afdrag, och utan att inbegripas
under den på Hemmanen och Jorden,
enligt stadgade grunder, blifvande Bevillning.
En sådan Bevillning, af 24 sk. Banco
för hvarje tillverkadt skeppund, öfverst!-  ger icke allenast en Bruksägares verkliga förmåga,
utan älven all jemförelse med den beskattning,
som för öfrigt träffar dem, hvilka
idka enahanda näring. En Vallonhammares årliga
tillverkning är omkring 1500 Skeppund,
hvarå, efter nyssnämnde grund, bör i Bevillning
erläggas 750 R:dr, och om denna Bevillning,
efter Riksens Ständers antagna princip,
anses utgöra fem procent af behållen inkomst,
så borde behållningen vara 15000 R.dr, hvaraf
följer, att vinsten på hvarje skeppund Jern
skulle utgöra 10 R:dr Banco, och således till
Ridd,
0. jtid. Prat. N:o j<j. 4».
3°6
Dm 31 Mars.
verkningskostnaclen vara ganska ringa, samt
hvarje Vallonhammares välde, derefter till Capital
uträknadt, skulle uppgå till 300,000
R:dr. Att detta är obilligt, bevisas deraf, att
Berednings- och Taxerings-Comitéerne i hela
den orten icke värderat någon Hammare öfver
30,000 R:dr, äfvensom att Österby Bruk,
uti samma Bergslag beläget, blifvit, efter det
å Bruket åsätta värde, till Bevillnings utgörande
taxeradt, sedan PröfningsComitéen
ett rättvist afseende å ett inom Bruksbolaget
nyligen om en viss andel afslutadt köp. Då
nu tillkommer, att hvarje under en Bruks-egendom
hörande hemman eller lägenhet, som
antingen med Spannmål , Kol eller forslingar
bidrager till Bruksrörelsen, blifvit efter
ortens gångbara värde uppskattade, och
derföre särskildt Bevillning erlagd , så tyckes
ett sådant värde af 300,000 R:dr för en
Hammare vara så mycket orimligare, som
frågan endast rörer byggnaderna , samt rättigheten
att tillverka Stångjern.
Det är visserligen sannt, att DannemoraJernet
äger företräde framför allt annat, men
orsaken dertill igenfmnts icke allenast uti rudimaterien,
utan ock i sjelfva beredningssättet,
och just detta beredningssätt tillskyndar
Bruksägaren de kostnader, som tillhöra Vallonsmidet,
och hvarigenom denna Jerntillverkning
blir dyrare än all annan. Att beskatta»
Utan allt afseende derpå, och ända till 8 å
12 gånger högre än de fleste andre Bruksägare,
synes vida skildt från den uppmuntran man
Den 31 Mart.
30?
troligen fortjenar, då man, med uppoffring af
betydliga Landtegendomars reV.nue, underhåller
en Jernt i 11 verkning , hvars godhet och
anseende väl tillerkänna lörsta rummet, men,
sorn hvarken i proportion deraf, eller i förhållande
af tillverkningskostnaden betalas, Och
hvars afsättning äfven synes underkastad förändring.
Att man med mindre fördel drifver
Brukshandteringen i Dannemora Bergslag, bevisas
säkrast deraf, att två Hamrar och fyra
Härdar i dessa sednare åren redan blifvit nedlagd
e.
Sedan jag, jemte trenne andra Dannemora
Bruksägare, den 10 December 1 8 1 3 a hoS
Kongl. Majit i underdånighet anhållit Om sådan
förklaring af BevillningsFörördningen ,
ätt utskylderne för våra Jernverk måtte förblifva
vid hvad 2 dra Art. 4. §. t. morn. derom
foreskrifver, eller att det åtmindstone måtte
tillåtas oss emot borgen få innehålla den
skillnad, som i Bevillnings-afgiften annars
skulle oss påkomma, intilldess vid nästa Riksdag
slutligen kunde afgöras, antingen vi borde
densamma erlägga, eller från tillämpningen
af 5.te Art. 3. §. 21. mom. alldeles befrias;
så har Kongl Maj t, genom nådig Resolution
af den 22 Juni 1814, hvaraf afskrift
härhos bifogas, väl icke Funnit något undantag
från BevillningsFörordningens tydliga och
klara föreskrift kunna af Kongl. Maj t i Nåder
medgilvas, men dock, med afseende derå,
att den allmänna princip, sorn legat till grund
vid Förordningens författande, syntes betyd*
Dsn 31 Mars.
ligen afvika från det af oss uppgifna särskildta
stadgande, förklarat oss berättigade att vid
nästa Riksdag äga vår talan till efterräkning
och restitution fri och öppen, från och med
år 1813, af den högre bevillning vi således
tills vidare måst utgöra.
Med anledning häraf, och på de förut anförda
grunder, får jag ödmjukast anhålla, att
gite Art. 3. §. 21, mom. af BevillningsFörordningen
måtte, i hvad det angår Bevillning
af Dannemora Jernverk, alldeles upphäfvas ,
och att Bevillningen af nämnde Jernverk i
stället må utgå enligt 2:dra Art. 4. §. i.mom.
hvarjemte ock, såsomjen följd häraf, med afseende
så väl å Kongl. Maj:ts ofvannämnde nådiga
Resolution, som å Riksens Ständers vanliga
rättvisa och billighet, jag äfven vågar
hoppas och anhålla, att skillnaden emellan
vanlig Bevillning af mitt Jernverk, efter dess
i allmänhet uppskattade värde, och den Bevillning
jag etter 5:te Art. 3. §. sr. mom. ifrån
och med år 1813 ända hittills fått utgöra,
måtte mig återställas och ersättas.
Slutligen får jag, till styrka för de af mig
gjorda uppgifter, härhos ödmjukligen bilägga
så väl ProtocollsUtdrag från pröfningsComitéen
i Upsala Län, angående uppskattningen af
Österby Bruk, som äfven Utdrag från vederbörande
FröfnirgsComité angående uppskattningen
af mitt och förenämnde 3:ne Bruksägares
Jernverk, samt den Bevillning vi åren 1813
och r8i4 derföre måst erlägga.
Den 31 Mars'.
Och torde Höglofl. Ridderskapet och Adeln
täckas tillåta, att detta Memorial med första
får med de öfriga respectiva MedStånden
communiceras, samt till BeviliningsUtskottet
remitteras.
Afskrift.
Kongl. Majestäts
Nådiga Resolution uppå den af Danremora
Bruksägare — Hans Excellencc,
En af Rikets Herrar ra* m. Herr Grefve
M. F. Brahe, Ryttmästaren Friherre
Carl De Geer, ÖfversteLieutenanten Grefve
Gustaf af Ugglas och Majoren A.
Reutersköld gjorda underdåniga anhållan,
att, då den högre Bevillning af
24 sk. p:r skeppund,- som uti 5 te Art.
3. §. 21. mom af 1812 års BevillningsFörordning
för deras Stångjernstillverkning
finnes utsatt, i sökandernes tanka
ingalunda öfverensstämde med den allmänna
grund , som vid Bevillningens
bestämmande blifvit i öfrigt följd, emedan
för en Vallonhammare med 1500
skepp:d i årligt smide skulle komma
att utgöras icke mindre än 750 R:dr,
och Hammarens värde, derefter uträknadt,
uppgå ända till 300,000 R:dr ,
eller 10 gånger mera, än hvartill någon
Hammare i orten blifvit af Berednings-
Och TaxeringsComitéerne ansedd,
och uppskattad, samt bemälte Bruksä
-
3io
1Den 31 Mars.
gare för deras goda och med mera besvär
förenade tillverkning få vidkärfr
nas en vida högre beskattning, än Rikets
öfrige Jernverksidkare, Kok1«
Maj t i nåder måtte täckas åt åberopade
ställe uti BevillningsFörordningen
meddela den förklaring, att utskylder.-  ne antingen förblefve vid hvad 2:dra
Art. 4. &. 1. morn. derom föreskrifver ,
eller ock dem tillåtas, att emot borgen
innehålla den skillnad, so n genom den
högre Bevillnings-afgiftens påförande
uppkomme, intilldess vid nästa Riksdag
kunde afgöras, huruvida de böra från
densammas erläggande befrias eller icke;
— gifven Stockholms Slott den 22
Juni 1814-
Kongl. Maj:t har, sedan Dess och Rikets
Kammar- och BergsCollegier underdånigt utlåtande
afgifvit, i Nåder låtit Sig denna underdåniga
ansökning föiedragas, och vill Kongl.
Maj;t, sorn ej funnit något undantag från BevillningsFörordningens
tydliga och klara föreskrift
kunna af Kongl. Maj t i Nåder medgifva.
®, likväl med afseende derå, att den allmänna
princip, som legat till grund vid Förordningens
författande, synes betydligen afvika
från det af sökanderne nu uppgifna sär.
skildt a stadgande, förklara dem berättigade
att Vid nästa Riksdag äga sin talan till elterräkning
och restitution fri och öppen, från och
med år 1813, af den högre Bevillning de så.
ledes tills vidare måste utgöra. Hvilket ve
-
Dsn 31 Mars.
311
derbörande till underdånig efterrättelse länder.
Datum ut ®upra.
CARL.
(L. S.)
A. G. Mörner.
Resolution på en del Dannemora Bruksägares
underdåniga anhållan.
Likalydande med höga Originalet intygar
O. Lagerheim.
Protocolls-Secreterare i Justiti^-Expedition,.
Utdrag af Upsala Läns PröfningsComitées
Protocoll ,' hållet på Upsala blott
den 21 och följande dagar i October
månad 181 - öfver samma års Taxering
för Länet.
§• 20.
Med anledning af hvad BevillningsStadgan
förmäler, angående uppskattning af Jernbruk,
Bergsmanshemman och Ankarsmiden,
nemligen att köp af sådan egendom, slutadt
under loppet af de 2:ne nästförflutna åren, bör
först tjena till rättelse, och dernäst jenvörelse
ske med andra Bruk; men att, der denna värderingsgrund
saknas, i betraktande skall tagas
onka tillverkningspris, o ika afsättningstilbälle;:,
olika onera och Hammarskatt, in. m kom
under öfverläggning, huruvida i de händelser,
Den 31 Man.
då värdering sker efter dessa förhållanden, och
Bevillningen i följd deraf kommer att bestämmas
i enlighet med föreskrifterna uti :i
&lom. af 3 §. <j. Art. progressiv afgift på så
beskaffad Bevillning må äga rum. Och som
samma Art. i 8 §. 5 Mom. ovilkorligen bjuder
, att Bevillning efter 2 Art. blifver enda
beräkningsgrunden för progressiva afgiften, så
förenade sig PröfningsComitéens Ledamöter eira
bälligt i det beslut, att när uppskattning af
Bruksegendomar icke verkställes efter de allmänna
grunder hvartill 2. Art. a §. 1 Mom.
bänvisar, i hvilka fall Bevillningen utgår likasom
fprjord, med 2 och en half R.dr för
tusendet af det uppskattade värdet, utanefter
ofvan åberopade §. och Morn. af 5 Art., bör
progressiv afgift icke för sjelfva Bruket ägaren
påföras.
§. 21.
Vid öfvervägande af den hos TaxeringsConritéen
i 6:te Fögderiet gjorda anmärkning ,
att vid uppgörandet af Capitalvärdet å FrälseSkatte-Rentorna
icke skulle hafva tagits i beräkning
det genom Rusttjenstmarkerne med sådana
rentor förenade onus, och hvilket, efter
en del skattskyldiges yrkande , bordt, törvandladt
till Capital, aidragas från det Capitalvärde,
som utan beräkning deraf kunnat Skatte- FrälseReman
åsättas, hvarefter Bevillning endast å
återstoden förmenas hafva bordt blifva sådana
rehtor påförd j stadnade PröfningsComitéen
i det beslut, att, då det varde, sorn blifvit
slika rentor åsatt, i likhet med allt värde å
Den 31 Mars.
313
Jord blifvit bestämd af TaxerirgsComitéens
öfvertygelse om hvad sådane Lägenheter vid
skeende försäljning i köp kunde gå och gälla,
i hvilket bestämmande, om icke uttryckligen
dock stillatigande, ingått afseende 2 de allmänna
utskylder , som kunnat till Capitalvärdets
nedsättande eller minskning föranleda, ansåg
Colnitéen den gjorda anmärkningen icke någon
särskildt uppmärksamhet förtjena, eller densamma
kunna verka ändring i de vid TaxeringsComitéerna
Skatte- Frälse Rentorna påförda
värden.
§. 22.
I anledning af uppkommen fråga , huruvida
sådan egendom, som består dels af Bruk,
dels af jordlägenheter, hvilka blifvit Bruket
underlagde, bör taxeras, antingen efter det å
Bruket och Landtegendomen tillsammanstagna
åsätta Capitalvärde, jemte dermed förenad progressiv
afgift, eller särskildt på sådant -sätt
för Landtegendomen, och för Bruket till den
i 5 Art. 3 §. 21 Morn. och 3 afdelningen stadgade
afgift af hvarje skeppund smide, enär
densamma finnes öfverstiga den Bevillning,
som eljest af Brukets Capitalvärde , skildt
från det af Landtegendomen, skulle utgå ,
förspordes Comitéens Ledamöter vara af skiljaktiga
meningar. Under öfverläggning^ i detta
ämne yttrades å ena sidan, att Beviilningsstadgans
tydliga esprit skulle vara den‘, att
sjelfva smidesrättigheten, såsom en näring,
hvaraf i synnerhet stundom i en gynnande
tidpunkt, större inkomst i förhållande till Ca
-
314
Den 31 Mavs,
pitsflvärdet kunde dragas än af en Landte.
gendom, äfven derföre borde med högre afgift,
än en sådan af lika Capitalvärde, beläggas;
att Lagstiftaren föresett, att vid uppgörandet
af Capitalvärdet ä ett Bruk, skildt frän
Landtegendomen, afseende» föga skulle komina
att halvas på annat, än värdet af Byggnader,
och troligen alldeles icke på det ingenting
mindre än oproductiva Capital, som
läge i Bruksförlagen, o s. v.; att då svåligh"ten
att beskatta detta, visar behofvet af en
allmän controll å de Capitalvärden, som kunde
Bruken såsom Bruk åsättas, Lagstiftaren,
såsom en sådan, stadgat afgiften af hvarje
skeppund smide , hvars belopp alltid borde
jemföras med beloppet af Bevillningen af Brukets
Capitalvärde, ehvad detta blifvit bestämdt
genom köp, eller beräknadt efter de i saknad
af en sådan värderingsgrund i 5:te Art. 3. §.
1., 2. och 3. mom. stadgade vilkor; att i följe
häraf denna smidesafgift alltid borde påföras;
då den funnes öfverstiga Bevillningen af Capitalvärdet
och den dermed förenade progressiva
afgiften; att den i BevillningsStadgan härom
förekommande föreskrift vore allmän, och hänfördes
både till de i 20. och 21. mom. af
denna Art. och §. utmärkta fall; samt att, om
en annan tolkningsgrund vidtogs, den orimlighet
deraf skulle uppkomma, att ägaren af
ett Bruk, som icke på längre tid gått i köp,
finge vidkännas en mångdubbel afgift i jemförelse
med ägaren af ett annat, af fullkomligen
lika värde, men som inom de tvenne sistförflutna
åren blifvit af honom inköpt; å den
Den 31 Mars.
315
andra deremot, att BevillningsStadgan, såsom
cn orygglig giund tor bestämmandet af den
Bevillning, sorn af Fas igheter, vare sig Bruks,
eller Lar.dtegendom, särskildt eller bägge i
förening, borde utgå, antagit deras saluvärde;
att den högre inkomst inan förmodade i en
gynnande tidpunkt säkrare kunna vinnas af
de penningar, som blifvit nedlagde i en Bruksän
af ett lika Capital användt på en Landtegendom
, desto mindre vid skeende köp om
Bruks och Landtegendomar kunde undgå att
af säljare och köpare tagas i beräkning, sorn
tillfället att med större eller mindre båtnad
begagna ett lika förlag, nödvändigt skulle ingå
uti och föranleda ett större eller mindre
Capitalvärde, af den lägenhet, hvars ägande
vore eft vilkor för möjligheten att af förlaget
draga den påräknade nyttan; att en större
afkomst således alltid verkade till ett högre
verkligt, inträffadt eller beräknadt, saluvärde;
att detta, efter lika grunder uppgjordt
både för Bruks- och Landtegendomar, borde
verka till afgift af lika Capital; att detta förhållande
skulle genom användandet af det föreslagna
tolkningssättet i de 11 mån rubbas,
aj:t lika inkomst, den efia af Bruks, den andra
af Landtegendom, skulle blifva belagd,
den förre med 2 å 3, den sednare med en
fjerdedels procents Reviilningsafgift; att 2o:de
morn. af den åberopade Art. och §. i BevillningsStadgan
vore fullkomligen oberoende af
det under andra förutsättningar i slutet af det
påföljande 2i:sta mom. föreskrifna förfarande;
*tt detta , enligt ordalydelsen, icke ägde rum
Den 31 Mars.
eller användning, utan ide händelser, då
den i 2o:de morn. först till iakttagande stadgade
värderingsgrund saknades; att der detta
vilkor icke inträffade, der inträffade icke heller
tillämpningen af det vilkorliga stadgandet,
som icke på en gång kunde vara både vilkorligt
och ovilkorligt; samt att således fråga
icke borde uppstå om påförandet af afgifter af
hvarje skeppnnds smide, för de Bruk, hvilkas
Capitalvärde vore bestämdt genom om
dem under de tvenne ^nästförflutna åren afslutade
köp.
Efter att hafva erinrat om nödvändigheten
af att i tvetydigt fall afse det som kunde
lända Kongl. Maj:t och Kronan till förmån,
framställde Herr Landshöfdingen till afgörande
genom votering med slutna sedlar denna
proposition: Böra Bruk, hvilkas saluvärde
genom under de 2:ne nästförflutna åren afslutade
och i afseende på sin riktighet tvifvelsmål
ej underkastade köp, blifvit bestämdt,
taxeras till den i 5:te Art. 3. §. 21 mom. 3.
afdelningen af BevillningsStadgan påbudne
afgift af hvarje skeppund smide, då denna
finnes öfverstiga beloppet af den Bevillning,
som eljest, efter grunden af en fjerdedel* procent
af Capital värdet, skulle Bruket, skildt
ifrån dess hemman och jordlägenheter, påföras?
Den det vill, skrifve Ja! — den det icke
vill, skrifve Nej!
Vinner Ja, påföres
afgiften af hvarje skeppund smide, då den finnes
öfverstiga beloppet af den Bevillning,
sorn eljest 6kulle utgå af Brukets Capitalvär^
Den 31 Mars.
de, utan afseende på om detta genom under
de tvenne nästförflutna åren afslutade köp, eller
annorledes blifvit bestämdt} vinner Nej,
påföres de Bruk, som under de tvenne nästförflutna
åren gått i köp, ej afgift af hvarje
skeppund smide, utan endast Bevillning efter
en f jerdedels procent af Bruks- och Landtegendomen
sammantagna värdeu, med derå belöpande
progresiv afgift, utan afseende på om
den sednare understiger den förra. Sedan
denna voterings proposition ännu en gång
blifvit upprepad, verkställdes omröstningen,
hvilken sålunda utföll, att vid sedlarnes öppnande
propositionen fanns vara besvarad med
fyra Ja och tio Nej, i följe hvaraf den sednare
meningen, såsom bifallen af Comitéens
pluralité , vid förekommande fall kommer att
tjena till efterrättelse.
Herr BruksPaironen Tamm, hvilken under
förklarande, att han, såsom sjelf Bruksägare,
ansåge sig jäfvig att deltaga i pröfningen
af den såmedelst afgjorda frågan, vid öfverläggningens
början afträdt, intog nu å nyo
sin plats i Comitéen.
§• 23.
Då BevillningsStadgan uti 5:te Ari. 3.
§. 21. mom. 3. afdelningen icke utsätter, hvilka
Bruk, som egentligen böra komma under
namn af Dannemora Verk, fann Comitéen,
efter föregången öfverläggning, för godt stadga
, det skulle, med undantag af Söderforss ,
Klfkarlö och Harnäs Bruk, alla öfriga inom
3<8
Dm 31 Mars.
Länet belägna anses såsom egentliga Danne*
mora-Verk, och enär sådan bevillning ägde
rum, taxeras till 24 sk. för hvarje skeppund
smide; hvaremot vid ett dylikt förhållande
Söderforss skulle betala 8 sk., men Ellkarlö
och Harnäs endast 6 sk# för skeppundet.
Rätteligen utdraget betygar, Upsala LandsContoir
den 13 Mars 1815.
jfoh. Holm.
FältKamrerare och LänsBokhSllare,
Att Wattholma Jernbruk vid 1813 års
Taxering blifvit uppförde till 25,000 R:drs
värde å 21 R:dr iooo;det 62 R:dr 24 sk.,
samt sedermera vid samma års PröfningsComité
ansedt för ett af egentliga DannemoraVerken,
och således, i anledning af 1812 års
BevillningsFörordnings 5. Art 3 $. 3. Morn.,
taxeradt efter 1278 Skeppunds tillverkning å
24 sk. till 639 R:dr , hvarföre TaxeringsComitéens
först åsätta värde komme att försvinna,
såsom icke uppgående till 5 procent.
För år 1814
År Wattholma Jernbruk på enahanda sätt an$edt
efter uppgifne 1049 Skeppunds tillverkning
å 24 sk. 524 R:dr 24 sk., det varder härmedelst
på begäran intygadt, af Örbyhus och
Norunda Häraders Fögderies HäradsskrifvareContoir
den 10 Martti 1815-
Jac. Henr. Stare.
Ridd. o. Ad. Prot. 1515. 1. Del. sid. 319.
Utdrag af TaxeringsLångden N.o i, uti Frödsåkers Härad, för nedanskrifne År.
Öfver-Adjutanten och ÖfversteLieuten.
Högvälborne Herr Grefve
G. af Ugglas,
Forssmarks Socken.
Forssmarks Jernbruk, med arne hamrar,
jemte tili Bruksdrifien hörande
åbyggnader och Berkinge Masugn
jManngården med dertill hörande hus
samt Husbehofs - qvarnarne
Ladugården
Hvaremot, med underdånigste til.
lämpning af Kongl. Majus Nådiga Bref
af den 30 Juni 1S13, samt 21. Mom.
3. §. 5. Art. uti Riksens Höglofl. Ständers
Bevillnings-Stadga,
S mides-Afgiften i grund af föregående
årens Stångjerns-tillverkning
belöper:
af 2728 Skepp. 17i Idsprd å 24 sk.'
Skeppundet j, . * . .. .
af 3430 Skepp. gXisprd, 24 ä sk. Skeppundet,
till
För År 1813-
Faststäldt Fastig
hetsvärde.
Parti
Summa.
40,000
8,000
2,570
Hufvud
summa.
Bevillning.
126
20
‘364
2 1
För År 1814-
Rätteligen transumeradt, betygar
Faststäldt Fastig,
listsvärde.
Parti-
Summa.
Hufvud-
summa.
36,800
6,800
2,200
45,800
1
Bevillning.
1n
1715
24
11
J. Björkman,
Häradsskrifv; re,-
Ridd. 0. Ad. Prot. 1815, 1. Del. sid. 3IJ.
Utdrag af 13i4 års TaxeringsLångd för Löfsta Tingslag
af Upsala Lån.
TaxeringsComi-  téens förrättning.
TaxeringsComitéens
-
Fast
Egendoms
värde.
Bevillning
efter 2:dra
Art.
anteckningar.
Löfsta Jernbruk med 2 st.
Masugnar, 3 Hamrar och
6 Härdar
84,000
2306
(med 4612 Skepp;#
) smide.
Rätteligen utdraget betygar, Klef HäradsskrifvareContoir dea 8
Mars J815,
C. §?, Tesswv.
Utdrag af PröfningsComitéens i Upsala Lån Taxerino-sUWrl för ö j ™ och ™' ms' 1 De1, ,id-315-
_ £ Z F ^an -taxeringsLanga tor Örbyhus och Norunda Häraders Taxerings-Distria, för år i8iä
Den Skattskyldiges
Namn och Caracter
Hemman, Lägenheter,
Verk och Inrättningar
Ryttmästaren
Baron Carl De Geer.
Dito
Dito
Dito
Tierp Socken.
Ullforss Bruk. • * -
Wesslanda Socken.
Carlholms Bruk. - -
Tolfta Socken.
Strömsbergs Bruk.
Wesslands Socken.
Wesslands Bruk. - -
Hem
man.
TaxeringsComitéens
åtgärd.
Fast Egendoms
värde.
Parti
Summa.
24,000
2 5,000
24,000
Hufvud
summa.
73,000
5>500
Afgift.
PröfningsComitéens förrättning.
Tillkommer.
Fast Egendom.'
värde.
A fgår.
Parti
Summa.
182
13
24
Hufvud-j
Summa. \
Afgift.
708
350
—— 800
Rätteligen utdraget betyg?r, Upsala LandsContoir den 13 Mars 1815.
24
24
24
Fast Egendoms
värde.
Parti
Summa.
Hufvud
summa.
24,000
25,000
Afgift.
24,000
Summa
g- n fastställd
o 5' Bevillning.
O 01
“ n
• o
73,000
24
1859
13
2573
24
36
12
laf 1417 Skepp. Smides
/ tillverkning å 24 sk.
af 701 Sk. D;o ä 24 sk.
af 1601 Dilo å 24 sk.
(för Spiksmide! 2000K.
för Abyggnaden 3509
^Riksdaler.
&oh. Holm,
FiltKamertrare och LänsBokhällare
Ridd. e. Ad. Prot. 1815. I. Del. sid. 319,
Utdrag af 18i5 års TaxeringsLångd för Löfsta Tingslag
af Upsala Lån.
TaxeringsComi-  téens förrättning.
TaxerinsComitéens
Fast
Egendoms
värde*
Bevillning
efter 2:dra
Art.
anteckningar.
Löfsta Jernbruk med 2 st. Mas-  ugnar, 3 Hamrar och 6 Här-  dar « . * . . . * * .
1 Hammare och 2;ne Härdar ,
84,000
S5j00o
iGs 2
497
24
—
med 3245 Skepp:d Smide,
med 994 Skepp;d Smide.
Rätteligen utdraget betygar Klef HäradsskrifvareContoir den 8 Mars 1815.
C\ Tessmer.
,( oiaAuauf -i* Ji
tatis tb
c: f- .ia $.s £ gfs
ibb
iUJF
p?r*
.
CUS?
lif
J
UJGfc
-
Utdrag af PröfningsComitéens i Upsala Lån TaxeringsLångd för år 1813.
Ridd. och Ad. Protocoll 1815, I Del. sid. 319.
Film Socken.
sterby Stångjernsbruk med
Härdar och 2;ne Hamrar •
Hem-
man.
TaxeringsComitéens
åtgärd-
PröfningsComitéens För
fel
Fast Egendoms
värde.
Tillkommer.
Afgår
C
2
3
Cfc
p
p
p
Parti-
Summa.
Hufvud-
summa.
Afgift.
Fast Egendoms
värde.
Afgi
ft.
Fast Egendoms
värde.
r?
Parti-
Summa.
Hufvud-
summa.
Parti-
Summa.
Hufvud-
summa.
Masugn, 4
50*000
20,243
- s
Afgift.
1457
Samma
fastställd
Bevillning.
Rätteligen utdraget betygar. Upsala LandsContoir den 13 Mars 1815*
2
9
73
45
|TaxeringsComitéen har
oberäknat afgiften efter
'tillverkningen.
of oh. Holm,
FältKamererare och LänsBokhållaie.
Utdrag at Berednings- och Taxerings ■ Längden för Olands Hårads, Dannemora och Löfsta TingSiageis Distiict för år 1813.
Den Skattskyldiges
namn och caracter.
Herr Baron C, De Géer.
Hemman, Lägenheter,
Verk och Inrättningar.
Löfsta Socken.
Löfsta Jernbruk med 1 Masugn,
3 Hamrar och 6 Härdar . .
Åkerby Jernbruk med 1 Harnmare
och 2 Härdar . . .
C
K**
3
P
O
3
P
Cfc
*—*
—
BeredningsComitéens
åtgärd.
Fast Egendoms
värde.
Pani- Hufvudsumma.
Stimma.
Fabriks-Inrättnin-  gar som taxeras
efter utsatte
Glassér.
§. af Taxerings-  Com. Protocoll.
Fast Egendoms
värde.
Parti-
Summa.
Hufvud-
summa.
84,000
ä 5,000
TaxeringsComitéens
förrättning.
Bevillning efter
?:dra Art.
1622
497
u
med 3245 Skepp:d Smide,
med 994 Dito Dito.
Rätteligen utdraget betygar, Upsala LandsContoir den 13 Mars 1815*
g?oh. Holm,
FiltKamererare och LänsBokhålkre,
Den 31 Mars. • 319
Remitterades till Bevillningsutskottet, och
skulle med de öfriga respectiva Stånden cornmuniceras.
(Se vidare bifogade Tabeller.)
Friherre DrGeer, Car!t Grefve Ugglas, Gustaf,
och Herr Rentersköld, Axel, conformerade
sig med den af Herr Grefve Brahe gjorda hemställan,
begärandes den sistnämnde, att deras instämmande
måtte genom ProtocoilsUtdrag äfven
meddelas Bevillningsutskottet.
f*—
Ett af Herr Olivecreutz , fjfohan Adolph, inlemnadt
Dictamen upplästes, lydande som
följer :
Då redan flere medlemmar af Riksens
Höglofl. Ständer fullföljt den från längre tider
yppade klagan deröfver att beskattningen är
tung, tillgången på penningar inskränkt, inhemska
varuproduetionen liten, samt Statens
Embetsmannacorps illa aflönad och underhällen
— då anfier jag sannfärdigheten af detta
förhållande vara genom erfarenheten nog upplyst,
och således fiågan hufvudsakligen blifva:
Om och huruvida erforderliga medel kunna
hopsamlas , till alhjelpande af Statens behof
och inrättande ef en bättre hushållning och
lönanstale
320
Den 31 Mais.
Om dessa behof noga beräknas och fördelas,
skola de bidrag, som af Statens med-,
lemmar göras, säkerligen svara till ändamålet,
som är lika vård om alla de inrättningar ,
hvilka äro till Statens upprätthållande stiftade*
Närmare undersökning härom bör leda
derhän, att de brister, som visa sig å ett ställe,
kunna fyllas genom blifvande öfverskott
å ett annat. Hvad som härvid synes förtjena
uppmärksamhet, är det sätt, hvarå Rikets Pre-'
sterskap aflönas. Då i flera orter afgifterne
från ett heminan till Presterskapet sammantagne
öfverstiga den till Kongl. Majit och Kronan,
kan deraf dömmas till hvad betydligt belopp
sammanslagna summan uppgår af Statens
bidrag till Presterskapets underhåll och aflöning.
Fördelarne häraf tillfalla likväl icke alla
Prester gemensamt, ty Comministrar och
Adjuncter finna sig ofta i så knappa vilkor ,
att Församlingarne, hvarest de tjena, ej kunna
undgå att särskildt bidraga till deras understöd,
samt i och med detsamma vidkännas
ökade bördor, som ej komma i någon beräkning.
Deremot finnas andre, såsom Kyrkoherdar,
Prostar och Biskopar, hvilkas inkomster,
bostället inberäknadt, kunna skattas från
4 till 5, 6 och ända till 10,000 R:dr och derutöfver.
Om nu allt hvad som är anslaget till
Presterskapets aflöning skulle tillfalla Kronan,
Och Presterne lika med Staters öfriga Tjenstmln,
deremot finge deras aflöning på Kronans
Stat, lämpad efter billigheten och sig företeende
-
Den 31 Mare. 321
teende omständigheter, så skulle ej allenast
en rättvis jemkning befordras, i anseende till
Presternes villkor inbördes, utan ock Staten
tillskyndas en behållning, hvilken, såsom en
ökad tillgång, sedan kunde användas till andra
för det Allmänna gagneliga ändamål. Derigenom
skulle ock vinnas den fördel, att de
mångfaldiga förhatliga frågor undanröjdes,
hvilka så ofta fått äga rum emellan Presten
och Åhöraren, angående den förstnämndes så
kallade rättigheter, och hvilka , så länge löningssättet
förblifver på den fot det nu är ,
alltid skola minska det förtroende och den välvilja,
som Religionen och Sedoläran ej kunna
nog sorgfälligt vårda och bibehålla.
Till äfventyrs kan någon invända, att
förenämnde förslag åsyftar rubbning af Presterskapets
Privilegier} men skulle väl en förändring,
som ansågs nyttig för det Allmänna,
böra förkastas derföre, att den stridde emot
några enskildta fördelar? Och månne Presterskapets
privilegier, såsom ett Riksstånd, icke
äro något helt annat, än frågan derom, huru
de i egenskap af Statens Embetsman och löntagare
må kunna underhållas på ett sätt, som
närmast är att förena med dessa Embetsmäns
och Statens gemensamma förmån? Dessutom
och då förändringarne ej skulle vidtagas annorledes,
än i den ordning Prestlägenheterne
blefvo ledige} så skulle ock någon skälig anledning
ej äga rum till klagan öfver personers
lidande.
Ridd. p, Ad. Prof. N:o 41, 42.
322
Den 31 Mars,
Om Högloft. Riclderskapet och Adeln finner
detta ämne förtjena sådant afseende , att
det kan leda till gagn för Fäderneslandet, anhåller
jag ödmjukligen att detta Memorial
måtte till OeconomieUtskottet remitteras.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet.
Herr Pålman, Qtto Fredrik, uppläste till
Protocollet följande :
Om jordbruket 'utgör grundvalen för en
Stats välstånd, och om det är utom. allt tvifvelsmål,
att på denna närings mer eller mindre
trefnad hvilar de liesta näringarnes förkofran
eller aftynande, så oaktadt dessa sanningar,
fcepröfvade så väl af andra Landers som Sveriges
egen erfarenhet, redan länge varit af Statsmannen
erkände, har likväl i Sverige, långt
ifrån att kraftiga medel blifvit använda till jordbrukets
befrämjande, tvärtom, denna modernäring
under loppet af hela förflutna århundraden
varit undertryckt genom flera för jordbrukets
tillväxt hinderliga och med en sann
Statslära oförenliga Författningar. Jag vill deraf
exempelvis blott anföra några få. Genom Kongl.
Mandatet af d, 4 Apr. 1546 förböds Allmogen
att drifva Landsköp, vid vite, första gången
af 40 marker silfvermynt, andra gången af 100
marker, och tredje gången vid lifsstraff, jemte
det godset, som köptes eller såldes, var förverkadt.
Säden skulle så dragas ur handelsrörel
-
Den 31 Mars.
P3
Sen på landet, att ingen tröskare eller arbets»
karl, vid vite, fick lönas med spannmål. Bonden
blef på sådant sätt nödsakad göra kostsamma
och onödiga stadsresor, för att erhålla penningar
till tröskarens betalning, och denne sednare
lika så att förspilla en dyrbar tid, för att
hos köpmannen tillhandla sig oumbärliga lifs*
medel. År 1555 utstakades i Riket de landsvägar,
på hvilka, och de Städer, till hvilka
Landtmanna-varor lingö föras. Åren 1623 och
1628 förböds hvar Bonde i Kopparbergslagen
att på landet sälja spannmål åt någon Bergsman,
med mindre han förut inlört spannmålen till
Falu Torg, och den derstädes förtullat. I enlighet
med den skråanda, hvaraf nu uppräknade
Författningar bära den omisskänneligaste
stämpel, hafva tid efter annan en sådan mängd
monopoliska stadganden utkommit, att deras
uppräknande skulle blifva lika omöjligt, sorn
här öfverflödigt*
Då till Handelns, Bergshandteringens och
Manufacturernas befordran, Staten lönar flera
Embets* och Tjenstemän, och i sådant afseende
både Commerce- och Bergs Collegierna redan
länge existerat, kan man med skälig anledning
fråga, hvad som blifvit gjordt till heva*
kande af Jordbrukarens interesse och välstånd.
Det är först nu i sednaste åren, som, genom
inrättande af en LandtbruksAcademi ,
Svenska Folket fått anledning hoppas, att jordbrukets
uppmuntrande äfven skall utgöra ett
af d# vigtigare föremål för en landsfaderligen
324
Den 31 Mari.
sinnad Styrelses uppmärksamhet. Denna tröstande
föreställning, mine Herrar! lemnar oss
så mycket större anledning att söka medverka
till samma riksgagneliga ändamål.
Utom de hinder, som genom tvångslagar
äro i vägen lagde, så väl för Åkerbrukets, som
öfriga näringars och handtverkeriernes fortkomst,
återstå flera besvärligheter, som jordbrukaren
nästan ensam måste vidkännas, och
som, egentligen betraktade, icke med billighet
kunna anses tillhöra jordägaren mer än alla
öfriga medlemmar af Samhället. Så har, till
exempel, skyldigheten af landets försvar, ända
till sednaste tider, nästan ensamt varit fästad
vid jorden. Underhåll af vägar och broar,
håll- och reserve-skjutsens utgörande, som
ännu trycka Landtmannen, med oräkneliga andra
besvärligheter, verka alla i sin mån att
minska den productiva förmågan. Men till alla
dessa olägenheters afhjelpande, tror jag föga
nu kunna tillgöras, om icke ett beredande att
i framtiden befria Landtmannen från bördor,
hvaraf flera äro på en gång skadliga och mindre
rättvisa.
Vid en närmare granskning af detta ämne,
upptäckas snart andra, ännu betydligare, hinder
för jordbrukets fortkomst, till hvilkas undanrödjande
jag tror Riksens Höglofl. Ständer nu
både hafva all anledning och äfven förmåga.
Det lärer icke kunna bestridas, att ett hastigt
stigande eller fall å spannmålsprisen inom landet,
hvarpå man ofta 6er exempel, äro båda
Den 31 Man.
325
ganska vådliga för Rikets väl. Min tanka är
långt ifrån, att höga spannmålspris kunna vara
nyttiga för ett samhälle j tvärtom, tror jag
dem alltid motarbeta både Landtmanna- och andra
näringars förkofran, och för denna min
mening går jag nu att framställa skälen.
De öfriga födoämnen, äfvensom aila ett
lands tillverkningar, rätta sig vanligen i pris,
om icke alltid hastigt, dock ovillkorligen småningom
efte.r Sädesprisen. När dessa äro höga,
måste Landtmannen betala större arbetslegor,
och kan följaktligen med samma kostnad
icke frambringa den myckenhet Säd, hvartill
han är i stånd vid låga spannmåls-pris. Nu
bör äfven tagas i betraktande, att de varor han
behöfver köpa från Fabrikanten och Handtverkaren,
äfven blifva dyrare i mån af födoämnenas
dyrhet. Den behållning Landtmannen
har qvar till Bevillnings-, Krono-utskylders och
öfriga utgifters bestridande, kan alltså lätteligen
bringas till samma belopp vid höga, som
låga Sädespris. Men den stora riksvinst ett
Samhälle tillskyndas deraf, att födoämnen och
följaktligen all productions-kostnad kunna till
låga pris erhållas, hvilket ovillkorligen skall
verka till den inrikes productions förökande,
är så påtaglig, att dess sanning icke torde behöfva
något bevis. Endast genom ökad production
och minskande af utländska varors förbrukning,
kan Sverige uppnå den jemnvigt i handeln
, som är första villkoret för ett Samhälles
ceconomiska bestånd. Likasom grunden för all
enskildt hushållning är att rätta^utgifter^efter
Den 31 Mart:
inkomster, och likasom öfverskottet å de sednare
är enda måttstocken på en verklig behåll*
ning, är äfven förhållandet med Staten, hvars
egentliga rikedom blott består i den vinst, som
tillkommit af ett verkligt öfverskott. Dessa
klara axiomer, ehuru fattliga och allmänt er*
kända af Tänkaren, kunna icke för ofta upprepas;
emedan deras tillämpning så ofta åsido*
jättes, och hvaraf följderne nu visa sig på ett
så ofördelaktigt sätt, att ingen Fäderneslandets
vän kan dervid vara likgilltig.  Om det lyc»
kats mig bevisa, att beständiga låga spannmålspris,
långt ifrån att vara hinderliga för jord*
brukets uppkomst, äro i alla hänseenden önskliga
för ett Samhälles väl, är jag lika så öfver*
tygad derom, att säde* prisens hastiga oravex.
ling, så väl stegring som fall, äro högst skadliga
för det Allmänna, och mången gång till
och med förkrossande för Landtmannen. Denna
olägenhet tror jag endast kunna förekom,
inas genom en Magasins-inrättning, så ställd,
att den vid inträffande fruktbara år kan upp.
köpa den i landet befintliga öfverflödiga Säden,
för att den samma vid inträffande missväxtår,
mot en efter förvarings omkostnaden lämpad
vinst, afyttra, Härigenom skulle tillika säkraste
sättet uppnås att afvärja det i vårt nordliga
lultstrek största af alla hinder för jordbrukets
uppkomst, det nemligen, som genom
en bedröflig erfarenhet tillräckligen blifvit bestyrkt,
att de flesta missväxtår varit åtföljd^
af klena skördar det påföljande och jemväl ofta
det 3:e året. En sådan Magasins-inrättning
måste, för att kunna svara emot dermed åsyf
-
\
Den 31 Mar t. 327
tadt ändamål, äga ett tillräckligt förlag af
Spannmål, för att vid inträffad missväxt, utan
att från utländningen behöfva afhämta hela Rikets
behof, som alltid efterlemnar cn i flera
år kännbar undervigt på handelsvågen, kunna
undsätta Rikets behöfvande provinser med brödföda,
och till utsäde i Sverige tjenligt Sädesslag;
och bör derjemte äga styrka att inom Riket
beständigt underhålla ett någorlunda jemnt
pris, så väl till förekommande, att den samvetslöseockraren
icke af den behöfvande kan taga
en oskälig vinning, som till befrämjande, atfc
Sädén , i jemförelse med andra varor, alltid bibehåller
ett någorlunda motsvarande värde- Det
blir en klar slutsats af ändamålet med denna
inrättning, att den måste hafva till syftemål
hela Rikets vinst, icke att genom lönande speculationer
föröka den af Statsmedlen till densamma
anslagna fonden.
Till en sådan inrättning fordras ett förlag,
vida större än hvad Statsverkets tillgångar för
närvarande kunna medgifva; men början dertill
kunde likväl nu göras, och om till detta
ändamål Riksens Högloft. Ständer skulle för
godt finna, attén million R.dr Banco finge genast
användas till uppköpande af Spannmål i
de sädesrikare provinserna, så kunde, efter nu
gångbara pris, för ofvannämnda summa ett förråd
erhållas af ungefärligen 150,000 tunnor
Spannmål. Detta Sädesförråd torde framdeles,
1 mån af tillgångarna på penningar i StatsCassan
och öfverflödig Spannmål i landet, kunna
förökas till den myckenhet, att Sverige, redan
3»8
®en 31 Mars,
i politiskt afseende oberoende af öfriga Europeiska
Magters omhvälfningar, äfven kunde
blifva det i oeconomiskt, sedan Regeringen kommit
i tillfälle att, oaktadt inträffad missväxt,
af inhemska förråd förse Landets barn med det
första af alla lifvets behof, f å detta sätt vore
nu emedlertid en riksgagnelig inrättning
grundlagd, hvaraf jag vågar påstå nyttan visar
sig närmare, än att dervid med skäl kan göras
den fråga, huruvida den kan blifva svarande
emot kostnaden.
En annan omständighet,som föranledt mig
att till Höglofl. Ridderskapet och Adeln afgifva
detta vördsamma project, är min öfvertygelse
om den -nödvändighet, att Riksens Höglofl.
Ständer med möjligaste skyndsamhet söka afhjelpa
eller åtmindstone till någon del mildra
den verkliga nöd, sorn särdeles i Rikets sädesri
kare
orter visar sig genom penninge-brist.
Detta tillstånd må härrörra af hvad orsak som
helst, antingen af felaktigt beräknade specuJationer
hos somliga, eller bristande credit hos
andra, äro dock följderne af denna olyckliga
ställning för mycket att befara, att de icke skulle
förtjena Riksens Höglofl. Ständers ömma
behjertande och hastiga åtgärd till rättelse.
Ått credit-brist åtmindstone icke ensamt
kunnat åstadkomma den så allmänt öfverklagade
penninge-bristen, slutar jag deraf, att äfven
förmögne och icke skuldsatte personer
skola finna sig i förlägenhet för de obetydligaste
summor. Snarare ville jag uppsöka orsa*
Den 31 Mars.
329
ken, genom den kännedom jag äger, att mercantila
speculationer lemnat tillfälle att med
vinst betala 12 till 18 procents renta.
Skulle mina nu framställda tankar om nyttan
af en utvidgad Magasins-inrättning i Riket
anses förtjena något närmare afseende, synes
mig ingenting billigare, än att det öfverskott,
som uppkommit i Statsinkomsterna och
af Bevillningen, hvars utgörande för mångå
varit ganska tryckande, på af mig redan föreslaget
sätt, så hastigt som möjligt återbringas
i allmänna rörelsen. Skulle af nu föreslagna
medel tillgångar icke finnas till hela beloppet
af en million, torde kostnaden på annat
sätt kunna förskjutas, hvarom Höglofl. Statsutskottet
närmare är i tillfälle att yttra sig.
Slutligen får jag lika vördsamt nämna, att
jag anser den hjelp, som skulle kunna åstadkommas
genom en million R:drs spridande till jordbrukare,
hufvudsakligen bero på en snar verkställighet;
hvilken förmodan gifver mig anledning
till den ödmjuka hemställan, om icke
Höglofl. Stats- och OeconomieUtskotten kunde
anmodas att om summans öfverlemnande till
MagasinsDirection snart afgifva utlåtande, emedan
det är troligt, att med afgörande af alla
till ämnet hörande detaljer icke medhinnes förr
än mot Riksdagens slut.
Herr Pålman tilläde mundtligen, det han
ansåge öfverflödigt att pröfva Ridderskapets
ech Adelus tålamod med fiamställnipgen af
Den 3r Mars.
förslag rörande detaljer till befordrande af
den Magazinslnrättning han föreslagit, att för
öfrigt ganska mycket ankomme på tjenligheten
af de personer, som med administrationen
finge befattning; att man ägde all anledning
förhoppas ett välbetänkt yttrande af Ledamöterna
uti OeconomieUtskottet, till hvars handläggning
han önskade att detta mål måtte remitteras;
samt att ali nödig säkerhet för Riksens
Ständer lå'ge förvarad uti deras rättighet
att sjelfve under Riksdagarna, och dessemellan
genom sina Revisorer, granska så väl detta
, som andra Verk, hvilkas fonder utgå af
allmänna medel.
Begärdes på bordet.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 29
dennes på bordet lagda Memorial, af den 23
Mars, angående tryckningen af RiksStåndens
Protocoll jemte Bihanget dertill.
I anledning häraf upplästes ett af Grefve
Gyllenborg, polian Henninge inlemnadt så
lydande anförande.
I anledning af Höglofl. StatsUts.kottets yttrande,
att blott ett ganska inskränkt arktal af
RiksStåndens Protocoll och Bihanget dertill kun»
na hvarje månad ifrån trycket utgå, får jag
lör min del tillkännagifva den önskan, att så
vidt ske kan, tryckningen deraf, i synnerhet
af Bihanget, nu påskyndades, samt, om ej
lämpligare utväg utfinnes, att i sådant ändamål*
Den 31 Mars.
331
det må genom kungörelse i allmänna Tidningar
Boktryckare öppet lemnäs , att ingå i öfverenskommelse
om tryckningen af Bihanget
till RiksStåndens Protocoll, ned förbindelse,
att så snart något dertill hörande vore till
tryckning färdigt, genast och utan afseende på
arktal det samma må blifva till trycket befordradt.
Jag föranledes härtill i synnerhet, i afseende
på Utskottens Betänkanden, hvilkas
skyndsammare tryckning skulle i flera afseende!»
blifva gagneligt, helst omeit Utskotts Betänkande,
så snart det i Utskottet vöre justerade,
genom Expeditionsutskott till Boktryckaten
aflemnades, kunde detsamma, före dess afgörande
i RiksStånden, vara till allmännare kännedom
tryckt, och medföra mycken nytta, i
synnerhet för Ledamöter i detta talrika Riksstånd,
som stundom, i saknad af tillfälle att
genomläsa på bordet hvilande betänkanden, icke
äga rådrum inhämta fullständig kännedom
af dessa handlingar. Jag är älven öfvertyga;!,
att om tryckningen af Bihanget på detta sätt påskyndades,
blifver detta interessant för Allmänheten,
både här i staden och på landet, och prmnujneranter
derpå skola icke saknas, då, i annat
fall, om det tryckes långsamt, och till en
del efter Riksdagen , icke många prenumerera,
och de tryckta exemplaren blifva maculatur ,
som hittills skett. Genom sammansättning och
öfverenskommelse flera Boktryckare emellan ,
synes vid inträffande deraf, att flera Betänkanden
på en gång fordra tryckning, tryckningen
af ett större arktal ickedessmindre kunde verkställas,
och då Bihanget är för Allmänheten af
332
Den 29 Mani.
större interSt än protocollen, kunde vid sådant
förhållande , tryckningen af Protocollen inskränkas,
eller lör kort tid inställas, i händelse
Högloft. Ridderskapet och Adeln och de öfriga
respectiva Stånden skulle anse, det Bihangets
skyndfaninia tryckning bör befordras.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham:
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln behagat
åt mig uppdraga att besörja tryckningen
af dess prorocoll, och det derjemte är min skyldighet,
såsom Secreterare i ExpeditionsUtskottet,
att bestyra om tryckningen al Bihanget
till RiksStåndens Protocoll, torde det ej illa
upptagas, om jag, i anledning af StatsUtskottets
ftu upplästa Memorial, täger mig elen friheten att
göra en och annan anmärkning.
I StatsUtskottets ingifna förslag finner jag
upplagan, al 2000 Exemplar af berörde Bihang,
vara alltför högt tilltagen. Erfarenheten efter
de förra Riksdagarna bevisar, att allenast mellan
två och trehundrade exemplar åtgått. Orsaken
torde väl kunna vara, att de alltför sent utkommit,
för att i ögonblicket kunnat vara interessanta,
roen i alla fall, om ännu flera exemplar
skulle kunna säljas, måste dock af 2000 Exemplar
mycket komma att blifva liggande osåldt.
Jag ser väl, att StatsUtskottets beräkning varit
sådan , att då af hvart Stånds Protocoll 500
exemplar tryckas , behöfdes för fullständigheter
, att af dessa acter, som höra till alla Ståndens
Protocoll, 2oco Exemplar vöre att till-'
Den 31 Mars,
333
gå ", men hvad erfarenheten i detta fall bevisat
, är säkrare än den rimligaste calcul. Jag
ville derföre tillstyrka upplagans nedsättande
till h ögst 1000 exemplar, då, efter skedd försäljning,
säkert ett tillräckligt antal exemplar
skall blifva öfrigt, i fall, som möjligtvis skulle
kunna föreslås, det blefve fråga om, att af
dessa vigtiga Handlingar göra en utdelning
till alla de Ämbetsverk, der Publika Acter böra
vara till hands.
I afseende på de föreslagna medlen förekommer
den omständighet, att då förslaget till
kostnaden för Bihangets tryckning varit uppgifvet
efter 500 exemplars upplaga, har, sedan
Utskottet upphöjt upplagan till 2000 exemplar,
anslagssumman ej derefter blifvit jemkad.
I afseende på tryckningens verkställighet
är visserligen detta misstag af föga vigt,
dels emedan i början några medel böra vara
att påräkna genom den skeende försäljningen,
dels emedan, när penningarne assigneras på
JRiksdagskostnads-medlen, någon brist ej bär
kunna uppstå till ordentliga räkningars gäldande,
om deras belopp än skulle öfverstiga den
anslagna summan-, men jag har trott mig böra
göra denna anmärkning, för att i god tid upplysa
om förhållandet. I anledning af Grefve Gyllen,
horgs anmärkningar får jag den äran upplysa,
att redan så mycket af Bihanget är tryckt, att,
derest det allenast dröjde 3 å 4 veckor, innan
alltför vidlöftiga Betänkanden ifrån Utskotten
inkomma, är det hopp att med Bihanget kunna
upphinna den löpande dagen.
334
Den 31 Mars,
Slutligen får jag till Eders Excellence Herf
GrerVt-n och Landt marskalken samt Höglofl.
R dderskapet och Adeln hemställa, huruvida
dessa mina obetydliga anmärkningar kunna
hin ra sakens afgörande, eller böra verka Memorialets
återremiss tili StatsUtskottet.
II vis Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde, i anledning af 56. §. Regering-Formen
, först proposition tili bifall å
S atsiJtskottets Memorial, hvilken med Nej
besvarades; hvarefter, uppå gjord proposition
om åtérreihiss , i anledning af de nu gjorda
anmärkningar, Memorialet blef till StatsUtSuOttet
äterförvisadt.
Vid förnyad föredragning och uppå gjord
proposition af Herr LandtMarskalken, blef
RiddarhusUtskottets i sista Plenum på bordet
lagda Memorial, af den 22 Mars, angående
contant erläggande af afgifterna till inskrifnings
vinnande uti Adeliga JungfruStiftet, äftmnsom
af Familjegåfvan, samt om OrdensKorsens
återlemnande vid Adeliga Jungfrurs
afgång genom ägtenskap eller genom döden,
blef detsamma af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln bifallet,
Remitterades till StatsUtskottet Herr Munck
af Rosenschölds, Eberhard, i sista Plenum uppläste
Dictamen , rörande vilkorens förbättring
för penningelöntagare.
Den 31 Mars.
335
Likaledes remitterades till StatsUtskottet
Herr Hagströmers, Andersjohan, i sista Plenum
upplästa Dictamen, angående Lazaretternes utvidgande
och förbättrande; hvarvid Grefve Lilljencrantz,
johan Wilhelm, tillkännagaf sig ej ännu
hafva hunnit.författa sinatankar, till understödjande
af Herr Hagströmers Dictamen, förbehållande
sig alltså att till ett annat Plenum dermed
få inkomma.
Vid föredragning af det utaf Friherra
Rudbeck, Pehr Alexander, den 29 denr.es upplåste
Dictamen, rörande en i Allmänna journalen
införd artikel, anmälte sig
Friherre af Wetterstedt, Gustaf, och yttrade:
Jag skulle ej hafva upptagit Höglofl. Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid med ett
ämne, som kanske redan varit för mycket
vidrördt , om jag icke, påkallad af den anmärkning
en värd Ledamot i sista Plenum gjorde,
emot en i Allmänna Journalen införd artikel,
ansett mig böra å ena sidan rättfärdiga
min befattning, såsom Embetsman, och, å
den andra, Tidningsutgifvarens tänkesätt, såsom
Medborgare.
Den värde Ledamoten har klagat öfver
de, i N:o 67 af Allmänna Journalen, under
rubrik af Lubeck, införda obehöriga yttranden
om Svenska Adelns ovilja öfver de friheter,
som blifvit Norrska Folket tillerkände}
336
Den 3r Mart:
men vid en närmare undersökning af det öfverklagade
stället, linnés, att den ifrågavarande
artikeln ännu är åtföljd först af uppgiften
om ett föregifvet uppror i norra delen af
Norrige, ock slutligen, under rubrik Köpenhamn,
af underrättelsen om en i Sverige inträffad
missväxt, ännu ytterligare förhöjd af
nyheten om ett Svafvelregn. Efter allt detta
inför Redacteuren, som hittills endast varit
öfversättare, emedan de ofvanomförmälte artiklarne
äro hämtade ur utländska Dagblad,
en vederläggning, af honom sjelf författad,
och som, inom clauderingstecken, slutar sjelfva
sidan. Den lyder sålunda: (Hvad våra
grannar och grannars grannar äro väl underrättade
om tillståndet på vår halfö! Att Engelska
Tidningsskrifvare af händelsen på
Träsktorget förliden månad tagit sig anledning
att fabricera långa artiklar om upptäckta
complotter &c. &c. — väcker mindre förundran,
då man känner deras vidsträckta friheter
i dylika fall; mera förunderlig vore de
Tyskas frikostighet på landsplågor emot oss,
om de ej citerade sina correspondenter. Dessa
skulle man dock, för trovärdighet skull, råda
att åtminstone icke gifva oss allt på en
gäng, utan upproret i ett bref, missväxten
och hungersnöden i ett annat, och först i yttersta
nödfall gripa till svafvelregnet. Med
all möjlig benägenhet att tro på deras underrättelser,
kunde dock deras välvilja löpa fara
att misstänkas, när allt kommer i ett bref.)
Ge
-
Den 31 Mars.
33?
Genom denna Artikel ådagalägger Tid
ningsutgifvaren
tydligen sin afsigt med allmängörandet
af alla de föregående utländska
nyheterna, och denna afsigt bör ej kunna misskännas.
Den ägde ej till föremål att kringsprida
förolämpande eller förvillande uppgifter,
men endast att öfverlemna dem till det
förakt, de så sjelfmant påkalla. Att i vederläggningen,
för hvilken Tidningsutgifvaren bör
ensamt kunna ansvara, upproret, missväxten
och svafvelregnet blifvit allena upptagne, utan
att något är anfördt till bestridande af den beskyllning,
som göres Svenska Adeln, anser jag
vara en af Redacteuren visad skyldig och tillbörlig
aktning emot detta Stånd. Sveriges Rikes
Ridderskap och Adel har för väl och för
manligen lörsvarat sitt eget Fäderneslands frihet,
att icke vara upphöjd öfver allt slags misstänka
, att missunnas den fria Statsförfattning,
som blifvit gifven ett Broderfolk, och således
hvarken behöfva eller kräfva något försvar i
detta afseende. Såsom en följd af alla dessa
förenade omständigheter, och då dessutom
Ridderskapet och Adeln säkerligen anser Tryckfrihetens
bestånd nog vigtigt, att ej vilja rubba
dess hufvudgrunder, äfven om denna rättighet
i utöfningen skulle vara förbunden med
enskildta obehagligheter, får jag vördsammast
föreslå, att, i stället för att uppdraga Herr
LandtMarskalken någon med detta ämne gemenskap
ägande befattning, Höglofl. Ridderskapet
och Adeln dervid täcktes fästa likaså
Ridd. o. Ad. Prof. N:o 43. 44.
338
Den 3 i Mars,
liten uppmärksamhet, som förmodligen efter- ,
verlden kommer att göra.
Herr Stjernstolpe, Johan Magnus, hade inlemnat
ett så lydande
Vördsamt Memorial.
Vid sista Plenum behagade en värd Ledamot
härstädes yttra sitt missnöje olver en
Artikel från Lubeck, införd i N o 67 af Allmänna
Journalen. Om atsigten härmed endast
varit, att uttrycka vördnad och tacksamhet emot
vårt älskade Konungahus, skall hvarje redlig
Svensk säkert instämma deruti, utan att
just behöfva någon väckelse dertill, hvarken
ifrån Lubeck eller någon annan ort i verlden;
men om den värde talaren, såsom han vid slutet
af sitt Memorial Verkligen synes yrka, härmed
åsyftat , att göra Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken till Censor för
Tidningsblad ; så har han utsträckt sina fordringar
alltför vida. Den pligten, att afhöra
ett sådant Memorial, som det ifrågavarande,
är redan tillräckligt mödosam. Man behöfver
ej göra mera, än läsa ut ifrågavarande Nummer
af Allmänna Journalen, för att inse egentliga
afsigten med Aitikeln från Luback; och
då detta blifvit verkstäldt med behörig eftertanka,
torde ej vara svårt att finna, det man
haft orätt, att inför ett Riksstånd framdraga
en sak af denna beskaffenhet.
Friherre Rudbeck yttrade sig, att, i anledning
af de upplysningar Friherre eif Wetter.
Den 31 Mars.
stedt nu behagat lemna, samtyckte han gerna,
att den af honom gjorda motion måtte förfalla.
Friherre af Wetterstedt förmälte sig icke
önska, att hans anmärkningar vid Friherre Rud.
becks Dictamen finge rum i Protocollet, i händelse
Friherre Rudbeck icke funne sitt Dictarnen
böra derstädes förblifva.
På gjord erinran af undertecknad Riddar -  husSecreterare, att Friherre Rudbccks Dictarnen
vore intaget i det Protocoll, som 1 dag vedan
blifvit justeradt, och salunda ej kunde undergå
rubbning, förföll denna fråga, och uppå
gjord proposition af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken biföll Ridderskapet
och Adeln att, enligt Friherre Rudbecks medgifvande,
dess motion skulle förfalla.
Föredrogos de af Herr Blomstedt, Hans,
i sista Plenum upplästa Memorial, rörande
ÖrlogsFlottan , hvarvid
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric, skriftligen.
anförde följande :
Tvänne af Herr Hans Blomstedt i Plöglofl.
Ridderskapets och Adelns sista Piel um uppläste
och på bordet lagde Memorial föranleda
mig att inför Ridderskapet och Adeln vördsamt
framställa en och annan omständighet,
som har sammanhang med detta ämne, hvil
-
34ö
Den 31 Mars.
ket jag haft, ej allenast tillfälle, utan ock skyldighet,
att med någon uppmärksamhet följa.
Det är frågan om Rikets försvar till sjös,
om anvisning af dertill nödiga medel, samt
om deras disposition och förvaltning, sorn Hr
Blomstedt framställt.
Jag respecterar den värda Ledamotens fäderneslandskänsla
och nit för allmänt väl:
jag delar ock i hufvudsaklig mån hans öfvertygelse
om nödvändigheten för bägge Rikenas
sjelfständighet och anseende, att hafva en
Örlogs - Flotta, ju fullkomligare dess bättre:
jag tror, lika med honom, frakthandeln alltid
böra räknas bland våra vigtigaste näringsgrenar,
som alltså har rätt till ett motsva,
rande beskydd. I allt detta är jag alldeles
ense med Herr Blomstedt, och jag behöfver
ej vidlöftigt uppehålla mig dervid: uti Sveriges
defensions- plan har ju redan från äldsta
tider ingått att hafva en flotta, den har
existerat, den har af olyckliga krig och deraf
följande vanmagt blifvit i mer eller mindre
del förstörd, men i lyckligare conjuncturer
åter småningom upprättad: skattom oss lyckliga
, att med hoppfulla anledningar kunna betrakta
oss inträda uti det sednare förhållandet,
men följom tiden åt och låtom våra förslag
begränsas af möjligheten uti utförandet.
Det är i synnerhet vid innehållet af Herr
Blomstedts första Memorial, sorn jag ber att få
uppehålla mig. Han anför rätteligen, att för
åren 1810 och 1811 s 600,000 R:dr för hvarde
-
Den 31 Mars.
341
ra året varit uppförde å 3:dje hufvud - titeln
för Försvarsverket till lands och sjös. Jag vill
dervid blott erinra, att vid i8i2 års Riksdag
beviljade Riksens Ständer fyllnaden i den förut
för detta ändamål beräknade million, så
väl för den förflutna tiden, som vidare framåt,
och anviste dessutom öfverskott och besparingar
å Statstitlarna att för vissa delar
af Försvarsverket användas. Herr Blomstedt
anför, att utaf dessa medel har efter behof
och omständigheter ömsom blifvit anordnadt
till sjö- och lands-försvaret; att vid inträffade
oförsedda behof för sjö-försvaret medel dertill
saknats, emedan ifrågavarande fond redan varit
medtagen till en mängd förut gjorda arrangementer
vid Defensionsverket till lands
m. m. Härvid bör jag upplysa, att en så
slumpad disposition, som detta förutsätter,
har aldrig ägt rum. Efter pröfning hafva årliga
stater upprättats, då visse andelar för
arméen och visse för flottorna, uti den tillgängliga
summan, blifvit fastställde och anviste,
livaruti rubbning högst sällan ägt rum:
I sammanhang dermed har den årliga aibetsplanen
för flottorna blifvit utstakad, arbeten
derefter verkställda, redovisningen derpå grundad
och afgifven. Såsom tämligen authentika
bevis på detta förhållande må tjena, att 1813
års stat och arbets-plan reglerades af Kongl.
Maj:t den 16 Februari samma år, då af den
anslagna millionen Flottorna erhöllo 497j°°°.
KrigsCollegium för Arméen och Fästningarna
37°j0°o
Transport
867,000.
342 Den 31 Mars.
Transport 867,000.
Och SfatsContoiret för Saltpeter m m. . 8.2,coo.
samt för tillfälliga behof afsattes 50,000.
Summa 1,000,000.
Hvilken til! fullo blifvit utbetald.
Den 15 Mars tS 4 reglerades likaledes samma
års Stats och Arbetsplan, då Flottorna er
höllo
...  550,000.
KugsCoFegium för Arméen och Fäst
ningerna
........ 300,000.
Statskontoret för Saltpeter nr. m. . 70,000.
cch för tillfälliga behof afsattes 80,000.
Summa 1,000,000.
hvari cj heller någon rubbning ägt rum.
För innevarande år 1815 reglerades Statsoch
Arbetsplan den *4 förlidne januari, då
tillgångar genom öfverskott och besparingar
xnedgåfvo, att DefensionsSumman kunde ökas
med 300,000 Riksdaler, och deraf erhöllo Flottorna
600,000.
KrigsCollegium för Arméen och Fästningarna
........ 580,000.
SfatsContoiret för Saltpeter m. m. . 65,000.
Och för tillfälliga utgifter afsattes 55,ooe.
Summa 1,300,000.
Dessutom gäller ännu dervid den erinran, att
af KrigsCollegii anslag utgår betalning för Krut
och Beväring äfven till Flottornas behof.
Man må häraf erfara, att Flottorna icke
blifvit så alldeles glömda: hafva det oaktadt
icke alla nyttiga och erforderliga arbeten kun
-
Den 31 Mars.
543
nät verkställas, så ligger sådant uti Statens
bristande förmåga. Det är väl Herr Blomstedt
icke obekant, att Flottans sednaste större nybyggnad
i hufvudsaklig mon verkställdes genom
biträde af främmande medel; det bör dessutom
vara en naturlig följd af Rikets genom
förlusten af Finland förlorade intrader, att återupprättandet
af en Flotta, genom Rikets
egna medel, nu mera måste gå ännu långsammare
än förr.
Såsom slutföljd af sitt första Memorial, anhåller
Herr Blomstedt, att StatsUtskottet må
anmodas uppgöra ett förslag, hvaruti bestämmes
för hvardera af Defensionsverken till Sjös
och Lands en viss del af den för bägge gemensamt
anslagna summan: att denna summa
må anvisas af medel, som effective inflyta i
Statscassan : och att redovisning för de samma
genom Förvaltningen af Sjöärenderna hvarje
år till Kongl. Maj:t inlemnas, för att vid
påföljande Riksdag Riksens Ständer meddelas
och af dem granskas.
I första omständigheten har jag bevist , att
denna fördelning redan från äldre tider ägt
rum och årligen sker; i den andra anmärker
jag, att de anslagna medlen verkligen och på
lätta tider utfallit, och i följd af de mogna
och fullständiga Författningar, Riksens Höglofl.
Ständer laggt till grund lör penninge-administrationen
, ej heller hädanefter bör komma
att saknas: och i den sista omständigheten, att
Flottornas Förvaltningsverk visserligen hittills
344
Den 31 Mart,
redogjort och hädanefter få visa årlig redo
för de anslagna medlen: Jesse räkenskaper ingå
till KammarRätten och blifva der granskade
; Riksens Ständers allmänna öfversigt af
Statsmedlens förvaltning är åter i Grundlagarna
bestämd.
Såsom en följd af hvad Herr Blomstedt
uti det sednare Memorialet andragit, föreslår
han: ”att Riksens Ständer må bevilja en årlig
summa att från Statsverket utgå, under,
namn af Flottornas Nifbyggnadsfond, oell under
vilkor att af dessa medel årligen byggdes åtin
ndstone ett 70 å 80 Kanonskepp eller en
svår Fregatt och er. Brigg, samt dessutom 6
Kanonslupar, i hvilket afseende StatsUtskottet
anmodas att , sedan från Befälhafvande
AmiralsEmbetet i Carlscrona ofördröjligen blifvit
infordrade behöriga kostnadsförslag, specificerade
för hvarje särskildt slags fartyg, inkomma
med betänkande, hvaruti bestämdt finnes
calculeradt och uppgifvet den årliga summans
belopp, som erfordras för ändamålets
vinnande, och som borde utgå särskildt och
utan förminskning uti Flottans bestådde närvarande
anslag.”
Utan att kunna bestyrka min uppgift med
specifika förslag,får jag likväl på behöriga grunder
upplysa, att ett 74 KanonSkepp förslagsvis
kostar: för sjelfva Skråfvet . 161,882,
Tackling m. in- 63,640*
Artilleri och hvad till bestyckningen
hörer . . . . , . 40,598.
tillsammans 265,530,
Den 31 Mars,
345
Men då Ekvirket dertill beräknas
från främmande orter, jemte andra
tillfälliga förhöjningar, tillkommer,
i anseende till myntförhållandet
m. m. omkring . . . . . -. 34,48®.
då kostnaden blifver 300,000.
och 6 KanonSlupar kosta mindst 50,000 R:drj
således den erforderliga NybyggnadsFonden ,
årligen, 350,00® R:dr Banco.
Det lärer vara mera att önska, än att förmoda,
det Riksens Ständer, med ett sådant bestämdt
årligt anslag, kunna öka den nuförDefensionsverken
till Lands och Sjös i Stat uppförda
summa.
Herr Blomstedts förslag, att, vid saknad af
annan tillgång, göra ett urval till reducering
af mindre angelägna Embetsverk, hvaraf han
tror i Sverige finnes ett ymnigt öfverflöd, torde
blifva mindre tillfyllestgörande, emedan
den erinran härvid äger rum, att Rikets HofRätter
och Collegier, efter 18 »o års Stat, kosta
inalles 103,094: 38, och således icke fullt en
tredjedel af den föreslagna NybyggnadsFonden
: de måtte väl dock icke alla vara öfverflöd
iga.
Af Kongl. Majits Nådiga proposition till
Riksens Ständer om Statsverkets tillgångar och
behof inhämtas, huru Kongl. Maj:t behagat anse
detta vigtiga ämne, och att Kongl. Majt
icke äskat några nya anslag för Rikets för—
svarsväsende,
346
Den 3 i Mais.
Enligt grundlagen är Konungen högste Befälhafvaren
tor Rikets Krigsmagt till Lands och
Sjös. Planen för Rikets försvar tillhörer ofelbart
Konungen ensam i denna egenskap.
Riksens Ständer anvisa de nödiga medlen
för detta ändamål, så vidt Nationens krafter
förmå att deremot svarande Skatter utgöra ; och
för bestämmandet häraf upprättas beräkningar,
eller de så kallade hufvudtitlar, hvaraf RiksStaten
är ett sammandrag. Dispositionsrätten inom
titeln, till de föremål, hvarå den lyder, tillhör
Konungen, enligt Riksens Ständers beslut.
Se här de visligen utkastade grunder, hvari man
med varsamhet bör söka tillvägabringa någon
ändring. Skulle en öfverflyttning för detailernas
årliga bestämmande uti miliiaireväsendet ,
ifrån den ordning, som dervid nu äger rum,
till handläggning af Riksens Ständers Statsutskott,
som sammankommer hvart 5:te år,
kunna anses vara nyttig? och leder icke likväl
Herr Blomstcdts förslag dertill?
Svenska Krigsmagtens nu varande Höge
Generalissimus har en lika vårdnad om Flottornas,
som om Arméens vidmagthållande, efter
den allmänna defensions-plan Kongl. Maj:t
fastställt. Med beräkning af Statens moyener
och Politikens fordringar inrättar Han , som
förste Chef för bägge vapnen, sina förslag till
hvad som hvarje år kan och bör för Försvarsverkets
förkofran göras; tryggom oss dervid,
och öfverlemnom åt Hans kraftiga omsorg dessa
ämnen. Om i följd deraf vi skulle få se
Den 31 Mars.
34 7
3 Linieskepp byggda på ett år, elier om icke
ett enda b lefve bygdt på tio, böre vi i bägge
fallen vara lika öfvertygade, att ingendera
försvarsgrenen det oaktadt saknat den uppmärksamhet,
som den mest förutseende omvårdnad
kunnat deråt lemna.
Dessa erinringar har jag vågat framställa,
visst icke som klander på hvad som blifvit
anfördt, utan tvärtom för att ytterligare upplysa
ett ämne, om vigten hvaraf jag fullkomligen
delar den värde Ledamotens öfvertygelse;
och skulle Högiofl. Ridderskapet och Adeln
finna dem förtjena något afseende, torde
de få åtfölja remissen af Herr Blomstedts
Memorial till StatsUtskottet.
Uppå gjord proposition, remitterades Herr
Blomstedts Memorial, samt Friherre JVirséns
härvid gjorde anmärkningar, till StatsUtskottet,
hvarjemte det blef Herr Blomstedt tillåtet
att sina Memorial med de öfriga respectiva
Stånden communicera.
Herr Blomstedt utbad sig få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet deruppå,
att han redan i sitt Memorial sjelf sig yttrat,
det han ansåge frågan om Flottans förökande
för ett mål, som ytterst berodde på Kongl.
Maj:ts Nådiga ompröfning.
Upplästes ett från StatsUtskottet inlemnadt
Memorial, af förlidne gårdag, hvaruti
348
Den 3 i Mars.
föreslås att, då äfven innan Financeplanen
kan uppgifvas och Riksens Ständers granskning
underställas, en summa till Riksdags,
kostnadernes bestridande måste förskjutas, denna
summa måtte till ett belopp af 1.50,000
R:dr B:o anslås, att såsom tillförene utaf Bevillningsmedlen
af RiksgäldsContoiret utbetalas,
m- m.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo LagUtskottets sedan sista
Plenum hvilande Betänkande öfver Riksens
Ständers JustitiasOmbudsmans RiksdagsBerättelse
med dertill hörande Bilagor.
Herr Stråle, Nils Wilhelmt Uti det nu
upplästa Lag-Utskottets Betänkande har Utskottet,
angående den delen af JustitiaeOmbudsmannens
Berättelse, som angår förbättrade
anstalter i afseende på de personer , hvilka
såsom lösdrifvare varda , i brist af ruin
vid Arbetsinrättningarna , å Fästningarna insatte,
icke meddelt annat yttrande, än att Utskottet
funnit, att, i det skick frågan i detta
ämne till Utskottets åtgärd kommit, densamma
icke kunde för det närvarande utgöra ett
föremål för hufvudsaklig pröfning af Utskottet.
Detta yttrande utmärker dock icke bestämdt
de orsaker, af hvilka Utskottet ansett
sig hindradt att ingå i pröfning af denna
fråga, antingen Utskottet, efter hvad den af
Herr Lagerheim i Utskottet yttrade särskildta
Den 31 Mars.
345-
mening synes utvisa, trott sig hindradt deraf,
att frågan icke annorledes blifvit väckt, än
genom JustitiaeOmbudsmannens Berättelse, eller
om Utskottet funnit frågan vara uti det
outredda skick, att någon åtgärd dervid icke
kunde fogas, eller om andra omständigheter
härvid förekommo, som fordrade frågans nedläggande.
Jag tror likväl för min del, att
förr än Höglofl. Ridderskapet och Adeln kan
komma i tillfälle att pröfva rigtigheten af
Utskottets yttrande, bör Utskottet uppgifva
de skäl, hvarpå detsamma kan vara grundadt,
och hemställer således, om icke ärendet bör
till Lagutskottet åter-remitteras, för att med
bestämdt yttrande härutinnan inkomma.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier: I an
ledning
af hvad Herr Stråle anfört, torde det
tillåtas mig erinra, att Lagutskottet, förmodligen
af 33. <S. i Riksdagsordningen, ansett sig
hindradt att meddela utlåtande öfver andra
ämnen i JustititeOmbudsmannens Berättelse,
än de som i Utskottets Betänkande innehållas.
' Slutet af berörde §. stadgar, att JustitiseOmbudsmannens
vid hvarje Riksdag afgifvande
Berättelse, rörande de från Konungen genom
Högsta Domstolen, sedan nästföregående
Riksdag, utgångne förklaringar af Lagens rätta
mening höra til! LagUtskottets befattning,
dit denna Berättelse förvises. Inom de gränsor,
som denna §. föreskrifver, har .Lagutskottet
ansett sig böra inskränka sitt yttrande,
och då det är uppenbart, att detta är skälet
för Utskottets Betänkande, ehuru detsamma
icke deruti finnes bestämdt uttryckt, torde någon
återremiss , i anledning af Herr Stråles yttrande,
icke vara af nöden.
Grefve Lilliencrantz , yohan Wilhelm , förklarade
sig instämma uti Herr Stråks gjorda
hemställan, uppå de skäl, som af Herr Lagerheim,
Olof johan, blifvit anförda uti dess
vid LagUtskottets Betänkande bilagda särskildta
yttrande.
Herr Lagerheim, Olof yohan: Då en af
Höglofl. Ridderskapets och Adelns aktningsvärde
Ledamöter, Herr Grefve Lilliencrantz,
behagat omfatta den särskildta mening jag
uti förevarande ämne i Lagutskottet vågat hysa,
täcktes Höglofl. Ridderskapet och Adeln
tillåta, att jag närmare får detailera frågans
beskaffenhet, samt de grunder, hvilka stadgat
min öl vert y geise derom.
Frågan angår formen för upptagande af
ett i JustitiaeOmbuflmannens till Riksens Ständer
aflåtna EmletsBerättelse törel-ömmande
ämne, hvilket icke utgjort någon egentlig sä
kallad Lagfråga, men likväl funnits med Lagskipningen
i allmänhet äga sammanhang.
Lagutskottet har trott, att icke några andra
i JustiticeOmbudsmannens Berättelse förekommande
ämnen, än egentliga Lagfrågor, innefattande
antingen förändring eller förklaring
af Lagens allmänna stadganden, tillhörde
Utskottets upptagande och pröfning.
Den 31 Mars.
351
Jag deremot har förmodat , att äfven sådana
i ofvannämnda Berättelse upptagna ämnen,
hvilka, ehuru icke innefattande bestämda
Lagfrågor, likväl med Lagverket eller Lagskipningen
i allmänhet i något afseende ägde
sammanhang, kunde och borde af Lagutskottet
pröfvas, utan att för upptagande af
ett så beskaffadt juridiskt ämne erfordrades
en remiss till Utskottet af någon enskildt motion
derom i Ståndens Plena. Vid bedömmande
af denna fråga torde jag få nämna, att
33. §. i Riksdagsordningen stadgar icke allenast
, att de från Konungen genom Högsta
Domstolen sedan nästföregående-"Riksdag utgångne
förklaringar af Lagens rätta mening
tillhöra LagUtskottets befattning, utan äfven
i allmänhet, att JustitimOmbudsmannens EmbetsBerättelse
bör till Utskottet förvisas. Något
annat ändamål af denna i Grundlagen anbefallta
Remiss af JustitioeOmbudmannens Berättelse
har jag icke trott mig kunna finna,
än att Utskottet borde äga att meddela utlåtande
öfver alla sådana i Berätfelsen förekommande
ämnen, hvilka, i anseende till deras juridiska
egenskap, kunde anses tillhöra Utskottets
befattning.
Då alla i JustitimOmbudsmannens Berättelser
upptagna ämnen vanligen af Riksens
Ständer remitteras till de Utskott, till hvilkas
handläggning hvarje ämne hörer, så att, t. ex.
financiella frågor öfverlemnas till StatsUtskottet,
ceconomiska till Oeconomie- och BesvärsUtskottet,
samt juridiska till Lagutskottet,
352
Den 31 Mars.
skulle, i fall den princip följdes, att af de
juridiska ämnen endast bestämda Lagfrågor tillhörde
Lagutskottet, andra i Berättelsen förekommande
och äfven möjligen vigtiga juridi*
ska ämnen, enär de, i anseende till deras e*
genskap, ej heller tillkomma något annat Utskott,
dessa således sakna all åtgärd och handläggning,
hvilket oblida öde jag ej tror att
Grundlagen bestämt ät något enda af Riksens
Ständers JustitiaeOmbudsmantilloffentlig granskning
och uppmärksamhet framställdt ämne.
Jag kan dessutom icke neka, att det skulle
förefalla mig ganska besynnerligt, om icke
ett af Riksens Ständers JustitiasOmbudsman ,
uti dess Berättelse till Riksens Ständer framställdt
och af alla fyra Stånden sedermera till
Lagutskottet remitteradt ämne skulle förtjena
enahanda behandling och uppmärksamhet,
som hvarje enskildt Riksdagsmans i ett Stånd
väckte och derefter till Utskottet remitterade
motion.
Herr Stråks anmärkning, att Utskottet
icke fullständigt uppgifvit grunderna för sitt
beslut, torde, på sätt Herr Grefve Hamilton
redan behagat upplysa, icke böra föranleda
till någon återremiss af Utskottets Betänkande}
men skulle Höglofl. Ridderskapet och Adeln
täckas finna, att de af mig föreslagne grunder
förtjena någon uppmärksamhet, lärer återremiss
af Utskottets Betänkande komma att
äga rum.
I
Den 31 Mars.
353
I anledning af de nu gjorda anmärkningar
blef LagUtskottets Memorial till detsammas
handläggning återremitteradt.
Undertecknad Riddarhus . Secreterare utbad
sig få, i anledning af stadgandet i 3 5.'te §. af
RiddarhusOrdningen, erinra cle Herrar Ledadamöter
af Ridderskapet och Adeln , hvilka
mundtligen yttrat sådana anmärkningar, som
åstadkommit återremisser, att desamma till undertecknad
Protocollist skriftligen författade
aflemna.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från Vällofl.
BorgareStåndet, af den 20 Mars, innehållande
underrättelse, att Ståndet till ett, af Irenne
Ledamöter af hvarje RiksStånd bestående,
tillsättande särskildt Utskott remitterat tvänne
Memorial, af Herr Handelsmannen Stabeck
och Herr Handelsmannen Lindström, nied
förslag till ett nytt reglemente för alla medlemmar
af Judiska Nationen, som redan i Sverige
äro vistande, samt angående förbud emot
flera Judars inkommande i Riket, inbjudandes
BorgareStåndet sina respectiva MedStänder att
uti berörde remiss sig förena. *
O
ProtocollsUtdraget, jemte de åtföljande
Memorialen , lades på bordet.
Upplästes och lades till Handlingarna ett
ProtocollsUtdrag från det Hedervärda BondeRidd.
0. Ad, Prat, N:o 4$, 46.
354
Den 31 Mars:
Ståndet, af den 2o:de Mars, innehållande Remiss
till BancoUtskottet, samt communication
med de öfriga Respectiva Stånden af ett af Riksdagsmannen
Anders Sandsten från Jönköpings
Län inlemnadt Memorial, angående Lån i Banken
på Fastigheter.
Grefve Mörner, Adolph Göran, uppläste
följande :
Med en uppmärksamhet och ett deltagande,
som är både böjelse och pligt, har jag afhört
de åtskilliga anföranden, som under de
föregående Plena ägt rum, i anledning af Rikets
inre hushålls-ställning och medlen att hjelpa
den. Jag har så mycket mindre kunnat misskänna
afsigten dermed, som jag uti detta sätt
att fästa allmänna uppmärksamheten på de allmänna
behofven funnit en med ändamålet alldeles
öfverensstämmande utöfning af Riksdagsmanna-rätten.
Då jag derföre aldrig skall underlåta
att gifva en skyldig gärd af aktning
åt hvarje patriotiskt yttrande, sorn har till afsigt
att afhjelpa oredor, eller förbättra Medborgares
enskildta belägenhet, tror jag mig
likväl vid detta tillfälle böra erinra om skillnaden
emellan hvad man kan önska och kan göra,
samt anhåller derföre att få underställa Eders
Exellences samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns
pröfning några allmänna anmärkningar,
som icke äro annat än min enskildta tanka,
och som derföre äro lika underkastade misstag,
sorn alla andras, men som åtmindstone till
Den 31 Mars.
355
en del äro följder af den erfarenhet jag under
sednare tider haft tillfälle inhämta.
De ämnen, hvilka förekommit mig såsom
hufvudföremålen för allmänna uppmärksamheten,
hafva varit, dels penningebrist, dels bristande
spannmåls afsättning. Båda dessa olägenheter
stå onekligen uti ett visst sammanhangj
men då man föreslagit, i det förra afseendet,
blott utvidgade låne-tillgångar, i det sednare,
förbud emot spannmåls införsel, har man må
hända ådagalaggt, att det är lättare upptäcka
olägenheterna, än botemedlen. För att kunna
fälla ett omdöme i dessa ämnen, fordras i alla
fall att närmare undersöka hvardera utaf dem,
och försöka utveckla dem, till sina orsaker
och sitt närvarande förhållande.
Hvad först angår den, oaktadt en stor
Sedelstock, nog allmänt öfverklagade penningebristen,
lärer man icke kunna göra sig reda
derföre, utan att tillika iakttaga alla tillstötande
omständigheter. Det skall då visa sig, att
dessa äro af flera slag, som alla bidraga att
göra verkan så mycket känbarare. Men det
lärer kunna antagas, att hufvudorsakerna igenfinnas
uti en missbrukad lätthet att få låna,
uti en utöfver productionens behof ökad
Sedelstock, uti de sednare årens dels alldeles
felslagna, dels mindre goda skörd, samt uti
ett af dessa orsaker , äfvensom utaf den tvungna
handelsställningen, föranledt uppehåll uti
circulation. Ända ifrån den tid, då Riksgälds-'
Disconten inrättades, torde tidepunkjen kua-?
356
Den 31 Mars,
na räknas, då lättheten att få låna ökade
mängden af Låntagare. Denna ökade luxen,
och behofvet tilltog i samma mon. Det blef
ej blott den nyttiga dass Låntagare, sorn med
de lanta penningarna söka att förtjena , och
således skapa en behållning, utan äfven de,
sorn låna lör att lefva bättre och hastigare
förtära sitt capital, hvilka således erhölio
Lån. Nödvändigheten gjorde, att samma
slags Låntagare måste uti Riks-Disconten inlåtas,
och riär sedermera-, vid 1809 års Riksdag,
Sedelstocken hastigt ökades, blefvo derigenom
nya möjligheter till Lån öppnade, och
antalet at Låntagare och Speculanter utvidgades.
Egendomarne hade under tiden alltjemnt
stigit i pris. Det blef då en speculation för
flera, att köpa egendom, för att snart åter
sälja den, och inom en kort tid biet således
antalet af köpare och säljare ökadt, hvaraf
likväl större delen af de förra handlade på
credit. Under tiden blef samma omständighet,
hvilken i början gynnat denna egendomshandel,
nemi. varuprisernas hastiga stigande, en
orsak, som motarbetade de sednare Köpares
fördel. Verkan af numerairens förökning röjdes
vid alla varubyten, och den blef så mycket
otillräckligare, som det fordrades en större
summa för att fylla samma behof. När då
tillika flera missväxtår inträffade, när den fattigare
Landtmannen, beröfvad all annan produet
till utbyte, än sina kreatur, och ägande
för sina öfriga utgifter icke annat att använda,
än sin arbetsförmåga, måste under tiden
Den 31 Mars.
357
köpa myt ket och kunde blott förtjena litet,
skulle naturligtvis beholvet af penningar ö*
kas, men medlen att erhålla dem förminskas.
När vidare en tvungen handelsställning rubbade
den vanliga ärendernas gång, hindrade afsättningen
af en stor elei af Landets produeter,
men gynnade vidt omfattande speculationer med
utländska varor, när krigen ökade behofven
och anledningarna till speculationer, men verkade
endast till en starkare förbrukning af alla
varor, hvarigenom bytesmedlen både minskades
och till en del iörsvunno; då skulle
nödvändigt, af alla dessa orsaker förenade,
uppkomma den brist i circulation, och deraf
den penningenöd, som nu öfverklagas. Alängden
af felslagna speculationer har ökat antalet
af låntagare, och möjligheten att ockra på
andras bekostnad har ännu mera inskränkt tillgångarna.
En stor del har må hända velat vinna
, hvad några få vågade försöka, och numerairen
har blifvit liggande, i väntan på tillfällen
att använda den med större fördel. Under
tiden hafva ansenliga utskylder blifvit erlaggde,
och dessutom, i afseende på krigsrustningarna,
flere utomordentlige utgifter af Menigheten
bestridde. En del af de således samlade
medel har ingått till Banken, utan att åter
utgifvas, och en del har tjent att betala
en consumtion, som icke lemnade någon ersättning.
Allt detta skulle nödvändigt göra
afsaknad. Likväl hade, om kriget icke mellan*
kommit, om Kongl. Maj:t icke igenom växeldragningar
och de i RiksgiildsContoiret för
hand varande Fonder, varit i tillfälle att bi
-
35 S
Den 3 i Mars.
springa allmänna rörelsen, verkan af den antagna
Financeplanen blifvit ännu kännbarare,
och man skulle på en och samma gång hafva
funnit qvantiteten af numerairen betydligen
förminskad, sorn qvaliteten, i anseende
till de ökade varuprisen, blifvit försämrad.
Det är icke härmed min tanka, att på
mindsta sätt väcka fråga om vår Banks soliditet
eller verkliga värdet af vårt Sedelmynt.
Ibland de åtskilliga slag representativ mynt ,
som gifvas i Europa, är det kanske icke något,
som, utan att vid uppvisandet inlösas,
har en mera verklig säkerhet. Men om vi
skulle för ett ögonblick föreställa oss, att något
slags naturhändelse gjort, att massan af
Guld eller Silfver blifvit lika hastigt förökad,
som Sedelmyntet, under 1809 års Riksdag;
om någon annan omständighet gjort, att det
■öfverflödiga af denna massa icke kunnat gå
orlandet, eller till andra behof användas, så
skulle nödvändigt utaf denna ställning hafva
följt samma verkan, som nu utaf Sedelmyntets
förökning, att priserna inom kort tid stigit,
och att rörelsecapitalet, om det sedan indragits,
blifvit i samma mån otillräckligt. Nu
lärer det likväl finnas, att de indragningar
Banken årligen gjort, föga verkat i det hela,
emedan Sedelstocken blifvit på annat håll ökad
, och att den, då Riksgälds- och BancoSedlar
sammanräknas, är blott obetydligt förminskad.
De calculer, hvarmed man i detta
afseende förskräckt Allmänheten, äro säkerligen
origtiga, och hade kunnat undvikas, om
Den 31 Mars.
359
de, som besvärat sig dermed, litet mera rådfrågat
allmänt kända handlingar, sådana som
Riksens Ständers tryckta Beslut och Betänkanden.
Emedlertid har sjelfva det förhållandet,
att Sedelstocken snarare blifvit minskad än ökad
, icke kunnat undgå att vara kännbart i
samma mån, som den, i anseende till varors
värden, förlorade af sin verkan, och som en
mindre ordentlig circulation gjorde omloppet
deraf trögare. Då DiscontLånen, i stället att
bibehålla sin ursprungliga form och vara endast
på halft år gilna försträckningar, blifvit
igenom omsättningar snart sagdt stående Lån,
hvaruppå blott en viss procent hvarje gång afbetaltes,
har också deraf handt, att sedan den
summa, som utgjorde gränsen för Disconternas
rörelsecapital, en gång var utlånad, kunde
tillgången ej blifva större, än hvad som
igenom interesse och afbetalningar erhölls. Då
emedlertid det berodde af DiscontDirectionerna
att bestämma afbetalningsprocenten, var
någon säkerhet i detta fall ej gifven, och det
blef således mindre möjligt att med de erhållna
lånen understödja sådana företag, som,
ehuru nyttiga, lofvade endast en långsamma,
re ersättning. När behofvet af Lån ökades ,
har åter utaf denna ställning blifvit en följd ,
att äfven personer med god credit och verklig
förmögenhet icke kunnat erhålla de Lån
de sökte, emedan antalet af ansökningar öfverstigit
tillgångarna.
Sådan är, efter min föreställning, den
kedja af verkningar och orsaker, som vållat
36o
Den 31 Mars.
närvarande crisis. Mycket utaf densamma är
en följd af tvingande omstägdighetér; och
1809 års Ständer, som. för att frälsa Riket,
nödgades öka Sedelstocken, böra i detta afseende
lika litet klandras, som derföre , att
de, genom inbetalningarna till Banken, beredde
en utväg att efter hand återföra det rätta
förhållandet emellan Sedelmyntet och den
reela Fonden. Det vore i sanning för mycket
hegardt, att Sverige ifrån det ögonblick , då
det var vid branten af sin undergång, och
under en tidrymd, då hela Europa erfor de
mest våldsamma skakningar, skulle ensamt ,
oaktadt öfvergången ifrån en osäker tillvarelse
till stadga och anseende, hafva undgått
att erfara några af följderna af den allmänna
ställningens oredor, och icke till någon grad
delat de uppoffringar, hvilka i så ymnigt mått
träffat nästan alla de mägtigare folkslag, som
bebo fasta landet af Europa. Tvärtom böre vi
med vördnad och tacksamhet erkänna, att vi
varit, att vi ännu äre mera lyckliga, än de
flesta öfriga; men jag skall derföre ej heller
neka, att olägenheterna blifva mera tryckande,
allt som tillgångtrne äro mera inskränkte,
och att således, utan att klandra det framfarna,
det likväl är så mycket angelägnare att.
söka afhjelpa de närvarande svårigheterna.
Vid valet af botmedlen är det likväl af yttersta
vigt, för att icke göra nya misstag , att
noga urskilja, hvad sorn i detta fall kan tillkomma
Styrelsen, eller Rikets Ständer, att verkställa ,
och hvad som endast genom tiden och sakernas vanliga
gäng kan ruttas, En klok Läkare vet, att
Den 31 Mars.
361
konsten förmår aldrig mera än underhjelpa
naturen, och att läkmedlen, som kunna lyckas
att häfva sjukdomen, icke kunna förr än
med tiden återgifva krafterna. Den allmänna
crediten utgör ej mindre, än den verkliga förmögenheten,
grunden till en Stats inre styrka.
Den beror på allmänna förtroendet, och
detta på de säkerheter, som gifvas, att ingångna
förbindelser blifva redligt uppfyllde.
Det är, efter min tanka, ur denna synpunkt,
som man mäste utgå vid beredandet af möjligheterna
tili betalning af de enskildtas inbördes
skulder. Om man, utan att iakttaga sådant,
endast har till syftemål att afhjelpa ögonblickets
behof genom ökade låntillgångar,
blir detta ett palliatif, som i längden förvärrar
det onda, i stället att bota det, och om man
utan behörig försigtighet ökar Sedelirassan, blir
Coursens och alla varuvärdens stegring, samt
kort derpå ny penningebrist, följderna deraf,
och närvarande Ständer skulle med skäl tadlas
för ett steg, för hvilket de ej skulle kunna
förebära ursäkten af nödvändighetens lag.
Då för öfrigt Rikets Ständer hafva sig förbehållen
Förvaltningen både af Banken och RiksgäldsContoiret,
samt det egentligen är igenom
ett väl beräknadt användande af dessa Verkens
tillgångar, som hjelpmedlen kunna erhållas,
tror jag mig icke böra uppehålla Eders
Excellence och Högloft. Ridderskapet och Adeln
med vidare detalj af detta ämne. Jag skall
i detta afseende .inskränka mig vid den önskan,
att då man noga urskiljer hvad som bör väntas
af tiden, af en med den återkommande all
-
362
Den 31 Ahrs.
manna freden blifvande lyckligare hanaelsställr.
ing, samt af verkan af de varningar närvarande
trångmål måste gifva de enskildta ,
och då man söker att återföra den anda af
sparsamhet och försigtig hushållning, söm skall
göra att mängden lefver af sin inkomst, icke
af sitt capital, man tillika måtte gifva akt
uppå, hund uti det antagna Systemet kan vara JeL
akt ig t, samt på hvad sätt hördan kan blifva lättave,
eller en lindring åtmindstone beredas. Det torde
då finnas, att om det är vådligt att öka
Sedelstocken, är det deremot välgörande att
endast långsamt indraga den» Det torde finnas,
att då Statens förbindelser blifva desamma,
blir också Bankens säkerhet ej mindre
derföre, att afbetalningarne skulle verkställas
mindre hastigt, och man torde erkänna, att
sjelfva nödvändigheten gör en jemkning härutinnan
oundgänglig. Om på detta sätt Bevillningsbeloppet
kan till någon del minskas,
skola också de skattskyldiges vilkor i samma
mån förbättras, och de vinna förmåga att
uppfylla sina förbindelser emot andra.
Jag skall nu, ifrån den allmänna klagan
öfver penningebristen , återkomma till den om
bristande afsättning för spannmålen. Ingen kan
dölja för sig, att ju den sednare omständigheten
till en stor del härrör af den förra. När
tillgångar saknas att köpa, måste hvar och en
inskränka sina behof så mycket som möjligt ,
och åtgången minskas således, snart sagdt, på
samma sätt, som då missväxt inträffat. Detta
är en naturlig följd af sakernas ställning, och
Den 31 Jllars.
363
Järer hvarken böra eller kunna hindras. Men,
säger man, främmande Spannmåls införsel bör
förbjudas och MagazinsDirectionen organiseras
på annat sätt, för att uppehålla Sädespriserna
och sätta Jordbruket i åtnjutande af alla sina
rättigheter och förmone-r som modernäring.
Det är onekligt, att de föreslagne utvägarne
kunna möjligtvis verkställas, men det torde
ej vara det, att de i alla fall biefve lika nyttige.
Det gifves föga något mera grannlaga
och mera vigtigt ämne, än det angående Spannmålshandel.
Å ena sidan förekommer producentens
skäliga fordran, att genom priset å sin
tillverkning njuta nödig uppmuntran, å den
andra consumentens ej mindre billiga väntan,
att kunna lefva för det bästa möjliga köp. __
Emellan dessa båda ytterligheter är Regena,
gen satt att bevaka det allmänna interesset,
som säger, att menniskans första behof bör
också vara det första föremålet för Dess omtanka,
och att möjligheten att förekomma brist,
livilar hufvudsakligen på den, att i goda år
hafva beredt öfverflöd. . På detta sätt träffas
åter en föreningspunkt för de stridiga interessena,
och man har trott kunna bilägga de
ömsesidiga fordringarna, när man förenade sig
i den gemensamma önskan för jemna Spann,
tuålspris.
Det är likväl i detta, äfvensom i alla
andra, fall nödigt att veta, hvad nian menar med
denna jemnhet i Spannmålens värde. Om den
kunde, med obetydliga afvikelser, bibehållas
vid ungefär samma pris under en längd af
364
Dm 31 Mars.
år, fruktar jag, att en sådan anstalt, ehuru
välmenande, skulle blifva ett af de betydligaste
hi;*;der för jordbrukets framsteg, så vi*
da den ej under sammå tid vore i öfverensstämmelse
med sakernas naturliga ordning. I
missväxtår är sädesprisernas stigande en ersättning
åt jordbrukaren förden minskade tillgången,
i goda år gör åter varans mängd
möjligheten att lemna den för bättre pris. I
det förra fallet föranlåtes consumenten att så
vidt möjligt är inskränka sina behof, i det
sednare lemnäs honom tillfälle att samla förråder
för framtiden. I båda tjena hans bemödanden
att till någon del återföra den jemnvigt,
som omständigheterna i ett eller annat
fall rubbat. Att derutöfver inbjuda en tredje
man, att med öfvervägande tillgångar och medel
ömsom köpa eller sälja, alltid till ett visst
pris, vore må hända att både hos jordbrukaren
och afnämaren af dess production betaga
uträkningarna på möjliga fördelar och qväfva
den omtanka, hvilken, i folie af alla menskliga
sakers föränderlighet, är en af de förnämsta
driffjädrar för all industri. Jag förmodar
derföre, att med den så mycket beprisade
jemnheten i sädespriserna man icke åsyftat
annat, än en viss billig proportion uti deras
höjning eller sänkning, i förhållande till
tillgångarna och andra varors värden. Detta
kan då medgifva ganska betydliga omväxlingar
ifrån det ena året till det andra, och föremålet
blir då egentligen, att kunna förekomma
total brist i missväxtår, och i allmänhet
prejerier på de fattigares bekostnad. Sa
-
Den 31 Mars.
365
dant torde också vara mera öfverensstämmande
med allmänna Styrelsens ändamål och tillgångar.
Om man vill gå derutöfver, om man
vill bringa sädespriserna till en viss oföränderlighet,
skulle Staten näsian förvandlas till
den enda Spannmåls-handlaren, och kännedomen
af dess öfvervägande inflytande afskräcka
nästan hvarje annan att sysselsätta sig med
denna handelsgren. Ett stort ansvar och ofantliga
kostnader skulle blifva följden deraf,
och må hända skulle brist ändock icke vid
alla tilllällen kunna undvikas Då allt skulle
väntas ifrån ett enda håll, är den mindsta
missräkning eller förseelse af vigt, och det är
nästan omöjligt, att en förvaltning, sysselsatt
med en rörelse af så vidsträckta detaljer, skulle
kunna med lika insigt och uppmärksamhet
bedomina hvad som för behofvet på hvarje
ort erfordras, som det enskildta interesset,
hvars företag, rättade efter en inskränktare
omkrets, kunna med local kännedom afmätas
efter förhållandet på hvarje ställe, och endast
genom mångfalldigheren af bidrag verka till
fyllande af de allmänna behofven. Efter de
upplysningar, som utaf Tabellverket erhållas,
har i sednare tider Sveriges jordbruk, flera år
tillsammantagna, vunnit en tillväxt af omkring
12 å 15000 tunnor årligen förökadt utsäde,
men afkastningen har icke dess mindre varit
underkastad stora omväxlingar. Då år 1S09,
efter 1,170,000 tunnors utsäde , skördades
6.530.000 tunnor säd, och år 1810, efter
1.238.000 tunnors utsäde, 6,630,000 tunnor
erhöllos, deremot, år 1812, efter 1,272,000
366
Den 31 Mars:
tunnors utsäde, allenast 5,060,000 tunnor säd.
Om man således besinnar, att oaktadt 34,000
tunnors ökadt utsäde, uppkom likväl emellan
åren 1S10 och 1812 en minskad afkastning
för det sednare, af ej mindre än j,57c,000
tunnor, skall man lätt öfvertyga sig, hvilket
oerhördt omfattande företag det skulle vara, om
något slags allmän förvaltning hade varit ålaggd
att uppköpa öfverskottet af de förstnämnda åren
och att ensam fylla bristen under det sednare.
Om man beräknar den sistnämnda summan
till blott 6 R:d B:co öfver "hufvud, hvilket,
i anseende till de i följe af 1812 års missväxt
uppkomna höga priser, icke måtte vara
för högt tilltaget, skulle fyllandet af bristen,
i följe af x812 års misslyckade skörd, hafva
fordrat i penningar ej mindre än 9,420,000
R.'d Bco, och då är ingenting upptaget för
uppköpen, som skulle hafva gjorts under de
föregående åren. Det är sannt, att de i samma
mån minskat behofven under det sednare,
men förhållandet i det hela vittnar ej
mindre om betydligheten och svårigheterna
af företaget, att styra Spannmålshandeln för
en hel Mation. Man har anfört England och
visheten af dess Spannmålsförbudmen man
har misstagit sig, då man sagt, att detta ägde
runi på i6So:talet. Det var år 1463, under
en tid, då Englands Handel och Manufa*
cturer ännu knappt voro i sin början, som
utländsk Spannmåls införsel förböds, till dess
sädespriserna i Riket öfverstigit en viss proportion.
Men år 1552 synes redan af en då
utkommen Författning, att införsel ansågs så
-
Den 31 Mars'.
367
som något alldeles vanligt, och att man i synnerhet
hade för afsigt att behålla så mycket
Säd och förråd på lifsmedel hemma, sorn man
kunde, samt befordra införseln, för att göra
tillgångarna så mycket ymnigare. Man har endast,
i förhållande till inhemska Sädespriserna,
bestämt tullen på inkommande utländsk Säd.
Detta system bibehölls, med obetydliga afvikelser,
till år 1688, och i allmänhet harman
i England ansett låga Spannmålspris såsom
grunden för fabrikernes och handaslöjders uppkomst.
Det var först det sistnämnda året,
som den inhemska Spannmålens utförsel ej allenast
tilläts, men uppmuntrades med premier;
då de inhemska Sädespriserna ej öfverstego ett
visst belopp- Denna författning upphäfdes likväl
helt och hållet 1773, och sedermera hafva
förmånerne för den inhemska Jordbrukaren endast
bestått uti den skillnad i Tull-afgiften ,
som efter Sädesprisernas olika förhållande varit
utsatt vid införsel af utländsk Säd. Englands
utvidgade Fabriks- och Handelssystem
torde också svårligen medgifva ett annat förhållande,
och gör dess exempel föga lämpligt
till andra folkslag, som ej äro i samma belägenhet.
Men det är icke mindre märkvärdigt,
att oaktadt den farhåga Regeringen der, mer
än annorstädes, måste hysa för uppkommande
brist, har man likväl aldrig försökt att genom
allmänna förråder förekomma den. Tvärtom
har resultatet af en undersökning, som hölls i
anledning af den brist och dyrhet å lifsmedel,
som år 1800 ägde rum, blifvit det, att ali
Lagstiftande åtgärd, vid dessa ämnen , ansågs 0-
363
Den 31 Mars.
tjenlig.' Hertigen af Portland, dåvarande inrikes
Minister, utfärdade ciiculairer till styresmännen
i aila provinser, hvaruti han, såsom
det bästa medel att minska bristen och dyrheten,
endast anbefallte dem att kraftigt vidmakthålla
Lagarna om fri handel med lifsmedel
och deras obehindrade transport ihan
en ort till en annan, samt i detta afseende
skydda personer och egendom. Då Magistratspersoner
i staden Nottingham tillsände samma
Minister en Subscriptions-lista, som de
mest ansedde af stadens invånare hade undertecknat,
och sorn hade till föremål att genom
inköp al utländsk spannmål öka tillgången
deraf, svarade han, att han ville med nöje
med 300 P. St. deltaga i subscription, men
med det uttryckliga vilkor, att den sålunda
anskaffade Spannmålen ej skulle utbjudas lör
mindre, än den på stället i Nottingham kostade,
så framt ej spannmålspriserna i allmänhet
folie, i hvilket fall den skulle försäljas
till det pris, som kunde på torget för densamma
erhållas. Detta förhållande stod i öfverensstämmelse
med den i England dagligen
allt mer och mer stadgade öfvertygelsen, att
det bör såsom en orygglig administratifprincip
antagas, att Regeringen ej bör taga någon
befattning med anskaffandet af lifsmedel, eller
bjuda, till att styra priserna derå. Den
namnkunnige Edmund Burke har uti en år 1 795
till Herr Pitt ingifven memoire yttrat samma
tankar, Och då en stor mans yttiande till en
4 annan stor man, ehuru må hända icke till alla
-
Den 31 Mars.
369
la delar lämpligt till Sverige, likväl ej kan
vara annat än af stort interesse, tror jag mig
icke missbruka Eders Excellences och Höglofl.
Ridderskapets och Adelns tålamod, om jag anför
åtmindstone ett stycke deraf.
”Ett större och förderfligare misstag, säger
Edmund Burke, kan ej begås, än att viljtv
styra någon gren af åkerbruket pä andra lin
de vanliga grunderna för handel och vandel,
nemligen art producenten bör tillåtas, och äfven
förmodas, söka all möjlig vinst, sorn han
utan flärd eiler våld kan erhålla; att han bör
på bästa sätt få vända ymnighet eller missväxt
sig till g-do., bör efter behag få hålla
på sina varor eller sälja dem, och bör för ingen
vara skyldig att göra redo för sitt lager
eller sin vinst; på alla andra vilkor är han
en slaf af coniiimenten , och att han är det,
är af ingen nytta för cousum nten sjelf. Aldrig
var en slaf så nyttig för sin herre, sorn
en fri man, hvilken handlar med honom pä
lika fot, i kraft af en öfverenskommelse, afslutad
efter giunderna för stridande interesse!!
och balancerads fördelar. Om qonsumentea
finge råda, skulle han alltid sjelf blifva ett
oller för sin orättvisa. Jordägaren bör aldrig
glömma, att jordbrukaren är hans representant.5*
51Det är en farlig sak att göra experimenter
på jordbrukarens bekostnad. Hans
capital (med undanlag af några få personer
och några få ställen) är vida svagare, än man
gemenligen tror. Capitalet, sådant det är,
omsättes blott en gång om året, och i vissa
Ridd, 0, Bd, Fröt. N:o 47. 48•
37»
Den 31 Mare.
grenar af åkerbruket fordras tre år, innan pen»
ningarne återbetalas.”
”Förhållandet emellan production och consumtion
bestämmer priserna. De som önska
förstöra denna naturliga måttstock och nödvändigt
vilja igenom magtspråk besluta, att
bristande production ej skall ersättas igenom
tillökta pris, lägga yxan vid roten af sjelfva
production.”
Äfven på ett enda år kunna de derigenom
göra mycket ondt, emedan en Jordbrukares
handtering är en af de mest osäkra och
fordrar tio gånger mera arbetsamhet, vaksamhet,
uppmärksamhet, skicklighet och äfven
lycka, lör att drifvas med framgång, än någon
annan handtering. ”Ett rykte, fortfar
Burke, har varit gängse, alt det är i fråga att
anlägga allmänaa Magaziner och att afsigten
med den anbefallta undersökningen är att underlätta
Regeringens upphandlingar. Jag hör
nu, att en sådan anstalt blifvit föreslagen och
är under öfverläggning, d. v. s. att Regeringen
skall, på Statens bekostnad, öppna kornbodar
för att undersälja Spannmålshandlanden
och göra jordbrukaren undergifven consumenten,
derigenom att den sednare af Regeringen
(örsäkras om Spannmål, emot ett visst
skäligt pris.”
”Om en sådan plan antoges, skulle jag
ej vilja ansvara tor Magazinernas säkerhet ,
för förvaltarens, och icke en gång för Stä*
Den '31 Maru
3 71
dernes, der Magazinerna blefvo anlagda. Första
stormen af pöbelns yrsla skulle lalla på
de*sa inrättningar. Så mycket i politiskt afseende.
”
”1 ceconomiskt åter måste jag anmärka ,
att upprättandet af SpannmålsMagaziner olver
hela Riket skulle medföra en oberäknelig kostnad
och deras underhåll en stor årlig utgift;
att deras förvaltning skulle fordra en armée
af betjening; att capitakt för uppköp af Spannmål
måste vara Ofantligt; att spillning, förskämning
och afskrifning skulle väcka ett förskräckligt
deficit på hela rörelsen samt att
Folkets missnöje att få unken och skämd Spannmål,
sorn ofta vid försäljningen måste hända,
skulle blifva allvarsamt.”
’ Vart climat (hvad också andra länders
må vara) är ej tjenligt att en längre tid förvara
Hvete i Magazinerna. De bästa och i
sanning de enda goda Magaziner, äro Jordbrukarens
välförsedda stackar, der Säden förvaras
i sin egen halm, frisk och ren, fri från
insecter och jemförelsevis utan någon kostnad.
Jordbrukarens stackar och lador hafva varit
Englands enda SpannmålsMagaZiner, ifrån upphofvet
af dess åkerbruk till denna dag. Allt
detta sker på hans bekostnad och hans risque
allena. Han skattar till Regeringen; han erhåller
af den intet, utom beskydd, o*h dertill
har han en rättighet. I det ögonblick Regeringen
visar sig såsom köpare, blifva alla
grunder för handel och vandel upp- Och ner
-
372
Den 3 i Mars,
vände. Jag vet ej, om Jordbrukaren skall IIda
mycket deraf, så länge någon täflan emellan
köpare finnes q var 3 men det vet jag, att
den köpslagande Regeringen skall snart blifva
bankrut, och att consumenten skall slutligen
lida.”
”Om Regeringen gör alla sina upphandlingar
på en gång, skall han straxt höja priset
för sig sjelf; om småningom, så måste han
följa de gångbara priserna. I sednare fallet blir
verkan ingen, och consumenten kunde lika väl
köpa ur första handen, i mån af sina hehof.
All Regeringens kostnad är gratis, men om
afsjgten med denna plan skulle vara, hvad
jag misstänker den är, förstöra alla speculanter
å Sp nnmål, alla mellanhinder emelian
Jordbrukaren och Consumenten , och att igenom
en frivillig uppoffring af en erforderlig
summa tvinga bagaren att handla med Regeringen
, så tiliåt mig säga, att han måste begynna
en annan rörelse, den af mjölnare eller
mjölhandlare,-åtföljd af nya kostnader och
ny risque. Om Regeringen skulle lyckas i begge
dessa handteringar, så att utesluta dem som
drifva desamma , på enskildta och naturliga capital;
så har h:n dä i sin hand ett monopolium,
som under sken af ett monopolium igenom
capital i sjelfva verket vore ett monopolium
genom magt, och skulle förstöra allt
hvad det vidrörer. Rikets åkerbruk kunde ej
äga bestånd inför det.”
”1 min tanka, fortfar slutligen Burke, finnes
ingen annan utväg att förekomma ett ondt,
Den 31 Mars.
373
som leder till undergång af vårt åkerbruk och
den del af vår inrikes handel, sorn är närmast
dermed förenad, än att manligt emotstå äfven
första vinken, speculatif eller practisk , att det
är i Regeringens magt, tagen såsom Regering,
eller i de Rikes, såsom Rike, att förse de fattiga
med de förnödenheter, sorn det behagat
Försynen att för en tid tillbakahålla.”
Sådant är Herr Barkes yttrande. Jag vet,
att en del deraf endast angår England; jag är
långt ifrån att förmoda, ännu mindre påstå ,
det större delen af detsamma kan lämpas på
Sverige. Men jag har velat visa, huru uti ett
land, der man är van att hafva vida större
medel att använda , än här , det ändå fanns
öfverstiga Statens krafter, att förse Allmänhetens
Spannmålsbehof Jag har önskat, att man
deraf skulle sluta till gränsen mellan Statens
förmåga och de enskildtas på ögonblickets intryck
grundade önskningar; jag har trott, att
man härutaf skulle få anledning linna , huru
obilligt det är, att ömsom begära, det Staten
skall till högt pris emottaga det öfverskott af
Spannmål man ej beqvämligen kan blifva utaf
med, och en annan gång, att Staten skail till
lindriga priser utdela Spannmål åt de behöfvande.
Deremot bör jag, i anledning af det
föregående, erinra, att i ett land, der invånarne,
kringspridde på en stor jordyta, ofta äro
långt skillöe, både ifrån afscättnings- och uppköps-tillfäilen,
der transport-svårigheterna ofta
äro ganska betydliga, eler ohirutsedde naturhändelser
ej sällan skada årsväxten, der
374
Den 31 Mars.
sjelfva producenten vid sådana tillfällen ingår
uti köpares amal och blir ibland dem sorn begära
spannmåls understöd, uti ett land ändtli.
gen, der hamnarne äro en stor del af året tillfrurne,
till detsamma kan icke heller lämpas
allt hvad som kan sägas om England, i detsamma
bör Regeringen vara försedd med medel
att afhjelpa de svårigheter, som öfverstiga
den enskildta förmågan. Men jag bekänner
också, att jag icke ansett nödigt eller
möjligt, att Styrelsens åtgärder i detta fall
skulle mycket utöfver denna gräns utvidgas:
att jag trott, det kännedomen, att de ej gingo
öfver ett visst mått, var ett sätt att icke
afskräcka den enskildta Spannmåls-handlaren.
Jag har trott, att man icke boide af Regeringen
begära allt, emedan man icke var dertill
berättigad, och emedan det äfven kunde blifva
skadligt. Jag har andeligen trott, att det
vore af yttersta vigt, i detta så väl som alla
andra fall, alt noga åtskilja, hvilka olägenheter
det kan tillkomma och bero utaf allmänna
Styrelsen att rätta, och hvilka endast ge.
rom tiden och förändrade omständigheier kunna
afhjelpas. — Det är i detta utseende jag
trott mig böra visa, huru litet man hos ett
annat upplyst folk ansett Regeringen i detta
fall kunna och böra göra, och jag har vågat
förmoda, att det skulle tillåtas mig sima deraf,
det vi äre densunma så mycket mera erkänsla
skyldige för hvad den uträttat.
Det var mig af denna anledning oväntadt,
att höta talas om Magt språk och deras
Den 31 Mars.
375
påföljder, i anseende till MagazinsDirectiona
tillgångar, under en tidpunkt, då denna Direction
mer än någonsin visat sig vaksam för
det Allmännas tjenst. Man behöfver i detta
afseende endast läsa Konungens 6ednaste Berättelse
till Riksens Ständer samt rådfråga invår.
arne i Dalarne, i Wermland och i flera af
de öfriga, i synnerhet af Rikets norra provinser.
Jag väntade, att hvar och en skulle
skilja emellan den tid som förflutit för och
efter 1S09, och jag kan med trygghet säga,
att under denna sednare tidrymd har, hvad
MagazinsDirectionen angår, intet annat magt*pråk
(om man så vill kalla det) ägt rum, än
den afskrifning af MagazinsDirectionens fordran
hos Statsverket, 1,163,000 R:d, hvilken
då varande omständigheter nödgade Rikets
Ständer sjelfve att vid 1809 års Riksdag besluta.
Om också Direction varit styrd af deras
egna Deputerade, hade de väl icke kunnat
hindra ett sådant steg. Då Rikets Ständer
äga rättigheten att taga kännedom om
Verkets förvaltning och att tillse huruvida de
af deni beviljade Fonder blifvit behörigen till
sitt ändamål använde, synas de deruti hafva
alla de rättigheter och den säkerhet, de
kunna skäligen begära. Att genom en blott
af Rikets Ständer beroende och af dem tillsatt
Corps vilja föra MagazinsDirections förvältning,
synes mig föga öfverensstämmande
med detia Embetsverks befattning. Denna
inrättning är, så väl i anseende till upplysningars
inhämtandr, som i anseende till förhållandet
vid Spannmåls.införskrifnmgar och
376
Den 5 i Man.
da Relationer, sorn denna Förvaltning måste
underhålla med alia Land höfding::r och flera
andra Embetsman, uti ett beständigt sammanhang
och snart sagdt beroende al’ allmänna Styrelsen,
och dä man vill, att Regeringen skall
hafva omsorgen för det helas väl och bestånd,
vore det föga passande att betaga densamma
inseendet olver den vigtigaste grenen af alla
ceconomiska detaljer, deri om det helas uppehälle.
Utan Regeringens biträde, hade också
en sådan Direction, i ert ställning, sorn den
om hösten )Si:, föga kunnat uträtta.
Det
måste vara en skillnad emellan blotta räkenskapsverk
och dem som stå i ett oskiljaktigt
sammanhang med de verkställighets åtgärder,
hvilka af dagligen förändrade betlof erfordras.
Lika väl som de förras förvaltning kan ifrån
allmänna Styrelsens vara åtskilld, lika litet
böra och kunna de sednare blifva oberoende
derutaf. Det är icke möjligt att gifva behörig
rigtning ät ett Samhälles hushållning, utan
att äga ledningen och öfversigten af det
hela. Hvad åter angår det föreslagna förbudet
emot utländsk Spannmåls införsel, lärer
det fordra nogare undersökning, och torde böra
förvandlas till förhöjda Tullafgifter på inkommande
Spannmål. Då utsigterne, i anseende
till innevarande års gröda, äro på flera
ställen ganska osäkra •, då oaktadt den ifrån
de flesta orter öfverklagade bristen på afsättning,
Spannmåls-reqvisitioner likväl både ifrån
Calmar och Halmstads Län inkommit, då
Spannmålspriserna ännu på vissa trakter, till
och med i Blekinge Län, stå inemot 10 R;d
Den 3 i Mars.
3 77.
B:co för Rågen o. s. v., så lärer man finna,
att ett totalt införselförbud vore föga försigtigt,
att äfven tullförhöjningen för det närvarande
lordrar en särskildt pröfning. Det är emedlertid
onekligt, att om en viss gradation fastställes,
då tullen skall höjas mer eller mindre
i förhållande till de allmänt gångbara Sädespriserna,
vore detta ett af de mest gagnande
mått och steg för Jordbruket och Spannmålshandeln,
som kunde vidtagas. Det gåfve
säkerhet åt båda, och igenom möjligheten
att i flera händelser närmare beräkna utgången,
skulle det förekomma många förluster.
Om till detta lägges ett annat, att då spannmålens
värde inom Landet ej öfverstiger ett
visst pris, bevilja premier för utförseln, och
derigenom sätta Svenska Jordbrukaren i tillfälle
att halla pris med öfriga länders, tror
jag att etne hufvudsakliga grunder skulle vara
laggde för åkerbrukets befordran och beredande
ai de tillgångar inom Landet, sorn nu
mer än någonsin äro ett af hufvudvilkoren
för vårt sjelfbestånd.
Men båda dessa mesurer fordra, för att
utföras, grannlaga undersökningar och beräkningar,
genom hvilka det bör blifva närvarande
Riksens Ständer förbehållet att utmärka
sin sammanvaro.
Friherre Boye, Ludvig. De ämnen, som blifvit
upptagna uti Herr Grefve Mörners Memorial,
äro af ett ganska stort och allmänt värde: och i
Den 31 Mars
sådant afseende torde samma Memorial förtjena
att komma till Allmänhetens kännedom.
De yttranden och de omdömen, sorn Herr Grefve
Mörner, uti samma ämnen, meddelat, torde
äfven, så till deras grunder, som till deras beskaffenhet,
förtjena den närmare granskning,
hvari Allmänheten tilläfventyrs skall önska att
deltaga: och det är på dessa skäl, som jag vågar
ödmjukligen föreslå, det Herr Grefven och
Landtmarskalken och Höglofl.Kidderskapet och
Adeln ville anmoda Grefve Mörner att från
trycket utgifva sitt Memorial, och det så tidigt,
att äfven den närmare granskning, sorn
troligtvis derpå föijer, må komma Riksens
Ständer till nytta, innan de åtskiljas.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Alar skalken gjord proposition, blef den af
Friherre Boye nu gjorda hemställan af Ridderskåpet
och Adeln bifallen.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
den 31 Mars 1815*
S. D. I anledning af gjorda anmärkningar
vid StatsUtskotteis, den 23 Mars afgifna
Och den 29 dennes på bordet lagda , Memorial,
angående kostnadens bestridande till tryckning
af RiksStåndens Protocoll med dertill hörande
Bihang, blef detsamma af Höglofl. Rid
-
Den 3 1 Mars.
379
derskapet och Adeln återremitteradt, och anmärkningarne
till Utskottet öfverlemnade. Ut
supra.
S. D- Vid föredragning af LagUtskottets,
d-.-n 29. dennes på bordet lagda, Memorial,
af den 23. Mars, innehållande utlåtande öfver
den af Riksens Ständers JustitiaeOmbudsman afgifna
R ksdagsBerättelse , blef detsamma återremitteradt,
i anledning af dervid gjorda anmärkningar,
hvilka äfven skulle till Utskottet
åtfölja. Ut supra.
S. D. Bifölls RiddarhusUtskottets, den 29.
dennes på bordet lagda, Memorial af den 23.
Mars, angående contant erläggande af afgifterna
vid inskrifningen uti Adeliga JungfruStiftet
äfvensom af Famillegåfvan, och om Ordenskorsens
återlcmnande vid Adeliga Jungfrurs
afgång genom Ägtenskap eller genom döden.
Ut supra.
Herr Rothoff, Birger Fredrik, uppläste
följande :
Då klagan öfver penningebrist inom en tid
af tre år uppkommit, tillväxt och nu börjat
blifva nära allmän; då Krono utlagorna för de
flesta medborgareklasser dagligen blifva mer
tryckande, och uppbörden flerestädes genom
utpantningar måste verkställas; då i mängd
kungjorde utmätningsauctioner vittna om Gäldenäiers
oförmåga att betala infordrade Lån;
dä äfven egendomar mer än vanligt utbjudas
Den 3 i Mars.
frivilligt till salu5 då deras afkastning icke till
nedsalta pris kan löryttras, emedan vanlige
köpare icke kunna betala, oaktadt de behöfva
varorna; då gångbara penningerentan stigit
vida öfver den vanliga: så kan man icke
vara utan största anledning att anse förenämKda
klagan väl grundad, klen då man tillika
vet, att den ifrån Rikets allmänna penningeverk
utelöpande sedelmängd icke blifvit under
tiden minskad; då den tvärtom nu torde vara
ökad; då, med få undantag, varuprisen i allmänhet
icke fallit, hvaraf till någon del kan
slutas, att penningemängden icke betydligen
aftagit; då prakt och öfverflöd, yppighet och
flärd, mer och mer tyckas utmärka rikedom,
då ingen täflan synes mer sprida sig, än den
i förbrukning af varor, hvilkas egenskaper ligga
långt utom gränsen af ett redbart värde,
af ett verkligt gagn, eller af den beqvämligihet
och det nöje, som alltid åtföljer ett trefvet
välstånd och en sansad lefnad: så lemna
dessa till utseendet stridiga förhållanden stora
anledningar till de vigtigaste undersökningar,
så mycket angelägnare att anställa, som uppfyllandet
af de önskningar man redan hört framställas,
för att genom en ökad sedeltillgång afhjelpa
det lidande man känner, kanske icke
skulle åstadkomma den förbättring man åsyftar.
Det torde derföre blifva af yttersta angelägenhet,
att söka utröna orsakerna till det onda,
hvaröfver man klagar, förrän man tänker
på botemedlen; och då jag nu går att våga ett
försök häruti, tror jag mig icke kunna lyckas,
Den 31 Mars.
utan att med fästad uppmärksamhet å de klasser
af medborgare, hvarifrån klagan öfver pennin,
gebrist starkast höres, söka uppdaga den rigtning
omloppet af pcnningemassan tagit, under
den tid samma klagan uppstått och blifvit allmännare.
Jag har tyckt mig finna, att förenamrfda
klagan egentligen är rådande hos Jordbrukare
och Bergverksidkare i allmänhet, hos en stor
del förädiare så af inhemska som utländska rudimat
rier, jemte cbm, som med dessas producter
drifva handel inom Landet, det vill säga
, hos alla inhemska mest productiva klasser:
och jag har äfven tyckt mig finna, huru rörelsen
med dessas flesta tillverkningar aftynat,
hvaremot allmänt synts, huru en vidgad handel
uppkommit med sådana utländska varor,
som äro att anse, dels för rent af öfverflöds artiklar,
dels sådana, som med någon förmån,
dels ock andra, sorn med en oberäknelig nytta
inom Fäderneslandet vanligen tillverkas, men
på en tid, till en lika oberäknelig skada, blifvit
Nationen påförda. Jag har äfven tyckt mig
tydligen finna, att förenämnda klagan börjat
egentligen från den tid , då Rikets handelsställning
förändrades, samt att samma klagan med
en ökad fart intill närvarande dagar tilltagit.
Men för att klarare kunna framställa saken,
måste jag se tillbaka på den tid, då, för Fäderneslandets
frälsning och bevarande från en
hotande hastig förstöring, man utan alla främmande
biträden, utan tilia tillgångar af ali
-
382
Den 31 Mari,
manna medel, hvilka voro uttömda, utan alla
krafter hos ett tungt beiastadt och till antal
lörminskadt Folk, måste nyttja den utväg, soni
i nödens yttersta stund lanns vara den enda,
nemligen att på Bankens och Nationens inbördes
och gemensamma credit sätta i omlopp ett
större belopp af Bancosedlar. Detta kunde icke
aflöpa utan vissa olägenheter i början, och
man underlät icke att mångfaldigt i allmänna
Blad framställa dem en tid efter Riksdagens i
Örebro slut 1810} men man syntes icke betrakta,
huru dessa olägenheter kunde uppvägas af
hela Fäderneslandets och alla medborgares frälsning
ilrån en hastigare, fullkomlig förstöring}
man uppgaf inga andra utvägar möjligare
i verkställigheten och mindre skadliga j
sina följder} man betänkte icke, att ifrån samma
stund, som man nödgades betydligt öka
Rörelsecapitalet, man äfven stadgade och beredde
medel att afhjelpa de olägenheter man
förutsåg. Således vidtogos flere utvägar att
göra den ökade Sedelmängden verksam och
använd i nyttiga inhemska näringar, som kunde
absorbera en större del än föiut, om man
än beräknar densamma efter dess förhållande
till silfvervärdet} man beslöt och önskade till
den ändan frihet och utsträckning i en och
annan af de för Landet mest vigtiga näringar}
man framställde skadan af onaturliga och tryckande
band på vissa medborgares egendomsoch
dispositionsrätt, underlaggd andras iörvaltning
eller godtfinnande} man beslöt upphäfvandet
af prejande och varuprisen förökande
uppbördssätt af Statsintrader, medförande o
-
Den 31 Mars,
383
beräkneliga hinder för den inhemska handelsrörelsen,
den för ett Land mest välgörande af
all handel} man sökte öppna ogagnade ödemarker,
tjenlige till odling, för nya bosätt-*
ningar, och jemte detta med mera stadgade
man på grunder, som icke förorätta någon
inedborgareklass, en Bevillning, som jemte det,
att den icke skulle medtaga någon närings, något
nyttigt yrkes förlagscapital, äfven skulle
tjena till sedelmängdens uppehållande i redbarC
värde, genom dess successiva indragning, intill
dess man hunnit erfara , hvarest denna kunde
och borde stanna, igenom hvilket allt sammanlagdt
detta ökade sedelbelopp skulle kunna
ersätta lidna förluster och verka nya förmåner.
Man torde svårligen kunna neka, att en
del af de åsyftade verkningarna blef uppfylld,
om man med uppmärksamhet betraktar våra
inhemska näringars och vår penninge-circulations
förhållande under påföljande 2 å 3 år}
men då man nu tycker ställningen vara förändrad,
torde man böra undersöka, hvilka orsakerna
dertill kunna vara.
Till en af de mest välgörande anstalter,
torde man, vid en närmare oväldig pröfning,
af någon vidare omfattning än vanligt, kunna
hänföra den ifrån måndfaldiga inskränkningar
och tvingande föreskrifter till en friare utöfning
vidgade Brännvinsbränning , hvilken
började nalkas hvad densamma i Sverige, liksom
i andra länder, af icke dertill förmånli
-
384
Den 31 Mars.
gare natursbeskaffenhet, bordt oc.h längesedan
kunnat vara, nemligen en nacionalnäring, tili
förädling af inhemska och måhända äfven till
en del utländska jordalster , hvarigenom, utan
alla förbud, Bränn vins-införsel af sig sjelf uteblilvit,
och ännu mindre någonsin kunnat
stiga till en förvånande mängd.
De fleste
uppmärksamme Landtman lära ännu påminna
sig, huru de genom Sud och i 3o9 årens krig
minskade Ladugårds-inventarier vuono en hastigare
ersättning , än utan en så vidsträckt
Brännvinstillverkning, som den derefter tillåtne,
varit möjlig; och för afgjordt må man
taga, att den lilla förlust af några och 30,000
R:dr , sorn SlatsCassan led genom lama taxeringar
och tillsynen öfver pannrymden, mångfaldigt
ersattes genom i landet ökade lefnadsmedel,
sä lör menniskor, rom kreatur. jag
lemnar derhän, ty den hör icke nu till saken,
den skadliga verkan man tyckte sig finna
häraf på sederna, med de anmärkningar i
förbigående, att tillverkning af användbara
och allmänt behöfliga varor samt deras missbruk,
äro två saker, sorn böra och kunna åtskiljas;
att den förra bör vara utan, men det
sednare unde; kastadt tillsyn; att föremålen
för Statspoiice ä:o helt andra, än ändamålen
med produktion; att erfa;enheten älven visat
under samma Brännvinsperiod, och ännu visar
i ett och annat landskap, huru dessa med
framgång kunna åtskiljas; att den beqvämlighet,
man vinner för tillsyn öfver varors missbruk
genom inskränkning af deras tillverkning,
oir.öj
-
Den 31 Mars.
385
omöjligen uppväger den förlust, allmänna välmågan
lider genom hämmad indu trie ; och jag
må härvid tillägga en förmodan, som framtiden
möjligen skall besanna, att ‘örrän Brännvinsbränningen
lemnäs en friare utöfning', skall
icke Jordbruket hinna sin högd o h v.ctualievaror
icke upphöra att belasta vår import, ehvad
medel än må försökas till Angsen turens
förbättring. Det gifves måhända ingen näring,
sorn på ett så direct sätt qvärhåller en tillbörlig
del af rörelsecapitalet vid Jordbruket, som
så bidrager till dess både stående och säljbara
capitals förökning, sorn Brännvinsbränningen
, och om derföre dess hindrade utöfning
redan medför en minskning af dessa förmåner,
skall användandet af det löpande pen ni ripe capitalet
till handel med utländskt Brännvin, i
ett dubbelt förhållande, öka förlusten för vårt
Fädernesland, och verka deremot svarande fördelar
i de Stater, hvarifrån Brännvinet köpes.
Det är i min tanka en verklig besynnerlighet,
att då man yrkar på förädling af dyibaraoch
långväga rudimaterier, då man anser deras
förädling af förmånlig verkan på vår nationalvälmåga,
man icke tror sig finna ett lika förhållande
äga rum med förädling af de producter,
hvars framalstring man framför allt vill
och bör söka befordra å egen jord- Jag har
af flera källor mig tillräckligt bekant, att under
de två sistförflutna åren en sä Vidsträckt
handel föregått med utländskt Brännvin af många
slag och från många orter, dels rent af till
införsel och consumtion, dels på nederlag af
Ridd, 0. Ad. Prot. N;o 49. jo.
386
Den 31 Mars.
Svenska medborgare, att jag icke tror mig
kunna antaga den deruti nyttjade del af vårt
rördsecapital till mindre än omkring f , samt
otn den kunnat användas under två års lopp,
således Tn årdgen, hvaråt icke obetydligt torde
direct frångått Fäderneslandrts område till
Seeland och Finland, samt det öfriga stannat
på några få händer, sedan det bliivit härntadt
f ån 100,000 detals medborgare at alia klasser;
och när jag härtill b räknar den stora mängd
af skördad, men obegagnad, till Brdnnvir.sbrämrng
ämnad, men rent af förstörd hotatoes,
blir det öfverflödigt att uppgöra beräkningar,
för att visa, det förlusten varit ofantlig-, och
till en stor del af sådan art, att den utgjort
en ren förstöring af befintliga nationalcapital ,
utan ersättning genom inhemsk production ,
hvilket slag af consumtion är för en Stat det
mest skadliga. Jag tror mig således i det nära
två år fortsatta Brännvinsbrännings förbud,
förenadt med en vidsträckt handel och förbrukning
at utländskt Brännvin, kunna igenfinna
en stor orsak till den, af Jordbrukare i synnerhet
, förda klagan öfver penningebrist ,
och gar att uppsöka några till en lika klagan
hos flera.
Nederlags- och Transito-handel, så förmånlige
för rika Stater, för sådana, der in.
hemska industrien växt till sin högd, der stående
och rörliga capital börjat att blifva oanvändbara
i inhemska Näringar, och der desse
handelsgrenar således blifva en följd af hunnen
välmåga och national-rikedom, eller ock
Den 31 Murs.
387
i de Stater, som af ett inskränkt område och
utan naturs förmåner till llerfaidiga Näringars
bedrifvande, icke lemna tillfallen till vidgad
national- industrie, blifva en utväg till en,
ibland för vissa personer stor, rnen lör Staten
mindre solid förmögenhet, och den enda man
kan erhålla, skola dock ännu i långliga tider
icke medföra åt värt Fädernesland de fördelar
man deraf påräknar. De skola tvärtom, så vidt
de gynnas tramför^inhemsk industrie och handel,
så vidt de bedrifvas med inrikes förlag,
alltid åstadkomma motsatta verkningar. De kunna
medföra, och hafva hos oss äfven medfört,
hopad förmögenhet i hast på några tå händer,
men oftast med förlust hos mängden och den
allmänna välmågan: de draga penninge- omloppet
från landets mest välgörande Näringar tili
de mindst nyttiga: de minska derföre nationalproduetiönen
, men bidraga till den utländska,
ty det förefaller mig klart, att hvart och ett
Svenskt capital, som ingår till uppköp af främmande
varor, hvilka från det ena landet föras
till det andra, blir, så vidt det kunnat användas
i våra Näringar , och ännu mer, så vidt
det blifvit återtaget från dem, en förlust för
vår p oduetion, att det deremot befordrar de
främmande varornas samt derföre de Staters
pröduetion , hvarifrån de köpas, och jag öfverlemnar,
i anledning häraf, till beaömmande,
om fördelarne, som ds få personer, hvilka
idka denna handel, för sig enskildt hämta, i
mindsta mån motsvara den förlust,allmänna välmågan
lider genom minskadt förlag och aftynade
tillverkningar. De äro dessutom af
388
Den 31 Mars.
den natur, att den vinst, som dera? uppstår
hos de Handlande, senast af alla användes till
inhemska näringar. Ett exempel iorde upplysa
detta: Låt vara, att en person använder ioc,soo
R:dr i uppköp af utländska varor till nederlag
eller till transito-handel, och låt vara, att detta
capital inom året återkommer medin procents
vinst, som gör i capital och vinst 125,000 R:dr.
Med capiialet hafva, 300 R:dr på personen,
330 personer kunnat i prcductif väg sysselsättas,
och låt vara med endast 20 Riksdalers
behållning på hvardera, så uppstår deraf 6600
R.dr , hvaremot i den förenämnde rörelsen kanske
2 å 3 individuer varit sysselsatte att åt
den enda principalen förskaffa 25,000 R.dr;
men de i inhemsk industrie bristande 81,600
hafva stannat der varorna blifvit producerade,
med den dertill kommande oberäkneliga förmån,
att de derstädes till största delen återgått,
eller kunnat återgå till nya productiva
företag, då de här qvarblifne 25,000 R:dr med
större sannolikhet återgått i samma rörelse sorn
förut, eller ock, hvilket troligare är, till en
stor del tjenat till rent af consumtion, måhända
al åtskilliga äfven utländska varor jemte inhemska
af ett mindre redbart värde •, ty man
bör besinna, att handelsklassen merendels är
den, som mindst eifaren vid jordbruk och andra
näringsyrken, äfven mindst gör afseende på
ett direct deltagande deruti, mera fäster sig vid
det som lemnar beqvämlighet, som är af sällsynthet
och anseende, än af redbarhet, samt
derföre oftare bedrifver Landtbruket och andra
yrken som bisaker, än som rentegilvande
Den 31 Mars'.
389
näringar, och således hvarken deruti sjelf använder
sina capital med påräknad vinst, eller
kan åtnöjismed den renta tor deruti utlånade,
som näringarne kunna gifva. Det är ingen
nyhet i vårt Fädernesland, att i lönid hafva
gynnat och befordrat utsträckta och aflägsna
handelsföretagi vår Näringshistoria vittnar derom
tillräckligt. Man har sett andra Stater nyttja
dem med förmån, men icke besinnat, att
man förut bordt vara i enahanda ställning med
demj man har, som en allmänt beundrad Författare
uttryckt sig, tagit verkningar för orsaker,
och man skall, om man så fortfar, utarma
Staten: man har sökt rikedomar i penningar,
och förlorat de redbaraste capital en nation
kan äga, nemligen arbetare, varor, rörliga
verk och machiner, producerande jord och
näringar. Jag vågar föreställa mig, att af detta
må kunna inses orsaken till klagan öfver
penningebrist hos så vål jordbrukare som flera
andra näringsidkare. Jag lemnar derhän, huruvida
Nederlagshandeln bidragit till inpractiserande
af främmande öfverflödsvaror, eller icke.
Sannt är, och för allas ögon ligger uppenbart,
att under nederlagstiden Landet blifvit öfversvämmadt
af luxevarori men deraf att sådant inträffat
på samma tid, bör och kan man likväl
ej sluta, att det ena varit tn följd af det andra:
dock torde man utan öfverdrift kunna yttra, att
så vidt de nederlagda varorna kunnat förmånligare
afsättas inom Landet, än utskeppas, liar
sådant blifvit försökt, och, så vidt möjligt
varit, ägt rum. Vare detta huru sorn helst:
man kan dock icke neka, ty det är allmänt
£9°
Den 31 Mars.
funnet, att både införseln och förbrukningen af
mångå både kända och iörut okända utländska
öfverflödsvaror stigit till en fötundransvärd
högd: och man behöfver ej vidlöltigt bevisa,
att sådant, saramanlagdt med det föregående,
utgör fullkomnandet af vår olyckliga penningerörelse,
att öppnade och beiedde vägar derföre
utgöra orsaken tillden rigtning samma rörelse
tagit, emot nästan all redbar Industrie
inom Fäderneslandet, till befordran af utländsk,
från det som ökar till det som förstör inhemska
välmågan, från inhemsk production tillconsumtion
af utländska varor, frän tarflighet till öfverflöd,
från redbar rörelse till vingleri, från allvar
till flärd, från arbetsamhet till lättja och
förstiöelser, 0. s v.
Sedan på föregående sätt jag sökt visa,
huru vårt gångbara mynt frångått våra vigtigaste,
våra naturligaste näringar, torde vare
nyttigt att utreda, huru, i sammanhang dermed,
de till Circulationens befrämjande, till
förekommande af rentans stegrande, till lättnad
och biträde för Näringsidkare, inrättade
penningeverks rörelse äfven tagit någon sådan
förändring, sorn' bidragit till penningebrist ,
der den mindst borde inträffa; jag menar våra
allmänna Discont-inrättningar. Med undantag
afJqrnContoirets och Manufactur Discont-Fonderna,
hvilka hafva sina bestämda föreskrifter
för användandet, stannar min uppmärksamhet
vid de tre öfriga allmänna Disconter. Då jag
icke känner dessas rörelse i detailerna , hvilken
likväl lätt kan blifva bekant, måste jag
Den 31 Mars.
391
stanna vid det sorn sakens naturliga beskaffenhet
synes öfvertygli gen utvisa , nemligen att
den rörelse , som varit allmännast gängse ,
hvaruti penningar mest erfordran och bäst lönat
sig, hvars bedriivare således säkrast och
förmånligast kunnat/invända dem, äfven troligen
mest sökt och erhållit biträden. Om till
sådana kunna räknas handlande mod utländskt
Brännvin, med ntderlagsvaror, med öfverflödsartiklar,
och man derjemte vet, att pä en persons
förskrifning icke mer än 6oeo R:dr får
utlånas, men att, på andra godkända hypothek
, äfven lån erhållas utan bestämd summa ,
samt man härtill lägger, att jordbrukare och
inhemske Näringsidkare äro de, som mindst äga
dylika hypothek, torde man kunna föreställa
sig, att en större mängd lånsummor utgått till
i Fäderneslandet nonproducerande personer,
än till producerande , till utländska företag iner ,
än till inhemska. Det är härvid till och med
sannolikt, att betydliga lånsummor på en hand
kunnat gifvas emot säkerhet i nederlagda eller
rent af införda varor, såsom Brännvin och andra
, äfvensom å pantsättning af vissa till allmän
införsel törbudna, men emot tjugu procents
tullafgift i Götheborg särskildt tillåtna
varor; och om förhållandet häruti verkligen
varit sådant, har följden deraf trohgen blifvit,
att DiscontFonderne icke varit ti 11 t äck lige
att lemna åtskilliga säkra och nyttiga Näringsidkare
behöfliga biträden, hvartill äfven kunnat
bidraga de lån, hvilka utgått till sådana
personer, som icke användt dem i något rentegifvande
företag.
392 Ben 31 Mart.
Ännu en orsak till klagan öfver penningeb’.
ist hos Fäderneslandets nyttigaste Folkklasser
to;de man iger.finna i ett iör allmänna
välmågans bibehållande mindre Renligt och
ojemnt fördeladt beskattningssätt, i vår nu varande
bevillning; men som detta är ett ämne af
särskildt beskaffenhet och hörande till annat
Utskotts egentliga bedömande, än det, som
föremålet af detta mitt ödmjukaste Memorial
torde ti ilhöra, så lemnäs det för denna gång
på sida
-
Oaktadt det föregående, i min tanka, ti 11-  räckfgt ådagalägger egentliga orsakerna till
den ölverklagade penmngebristen, anser jag
mig likväl icke hafva uppfyllt mitt ämnr»
fordringar, utan att underkasta pröfning en,af
inånga föregifven och, som jag tyckt, sorgfälligt
spridd orsak dertill, nemligen: en emot
förr öfverdrifven fästighetshandel,
Att en
sadan verkligen ägt rum, torde till någon del
kunna sättas i fråga. Om man skulle medgifva,
att förhållandet vöre sådant med egentliga
Landtegendomar, så torde man deremot kunna
anse den med Bruks- och Bergverks-fastigheter
vida mindre än förr: och om, här och der,
en och annan af de förra blifvit köpte, för
ett högre pris, än som svarat emot den, af
dylika egendomar, med säkerhet påräknade
afkastning, så hafva deremot åtskilliga af de
sednare, dels icke kunnat säljas, dels ock blifvit
sålde till pris, under deras förr ägande
värde; så att härvid det ena torde så inöfvagas
af det andra, att ingen öfverdrift i använ
-
Dcn 31 Mars.
dandet af Rikets rörelsecapital isin nuvarande
storlek, emot den tid, då det var till numerairen
mindre, torde vid en närmare öfverläggning
verkligen befinnas.
Om äfven en och annan köpt för ett högre
värde, eiler andra för någon contant afbetalning,
med credit för återstoden; om till och
med man må bestämma antalet af dessa till
några hundrade personer, det högsta man torde
kunna antaga, och dertill lägger, att flere
af dessa icke kunnat få låna, hvad de inom
en vi'S tid bordt betala; om de således det
icke kunnat, så borde ju de capital, som icke
blifvit upplånta, finnas qvar i den väg, der
de förut varit nyttjade; hafva de åter erhållit
lån och dermed betalt Säljaren, så måste
väl han till något hafva användt samma penningar:
har det skett till ett nytt egendomsköp,
så har en lika summa återgått till samma
yrke, som det, hvaruti hon förut varit
nyttjad; men har tion icke dit återgått, så måste
hon antingen ligga ofruktsam, hvilket är
icke troligt, eller är hon insatt i någon nyttig
näring-emot vanlig renta, och då borde
icke bffst i elem allmänt förspörjas, eller ock
är hon till sådana, som kunnat bära en högre,
använd, hvartill höra de af mig förenämnde
Handelsgrenar m. m. Det må äfven betänkas,
att manga i köp utgifne skuldsedlar ännu
icke förfallit, hvarföre ej deras belopp af köparen
behöfts upplånas. Dessutom då desse antagne
ioo:detals köpare på speculation och credit,
icke aliena sakna penningar, då från de
394
Dm 31 Mart.
flesta af dem sorn icke sålt , och h vilkas mängd
öfverstrger de förra-s mångdubbelt, så till personal
som egendom, då frän de talrikaste andra
Medborgare klasser, som endast fortsatt
sina vanliga näringsyrken, en lika klagan höres,
förenad med den öfver afstunnad rörelse,
öfver minskad afsättning, öfver möjligheten att
få in sina fordringar för på godkända och verkligen
säkra bänder utborgade varor; skallman
då tro, att några hundrade, ja tusende egendoms-vingiares
förlägenhet om lån, dem de
ock säkerligen mindst erhållit, orsakar brist på
tillgångar hos millioner indi\ duer? Skall man
icke snarare taga för afgjordt, att sådana canaler
finnas till, som suga åt sig rörelse capitalet
ifrån förenämnde afmattade näringar till
andra, mera för personen, än för det Allmänna
lönande? Och månne ej härvid man träffar
åter på dem jag frammanföre haft äran anföra ?
Månne icke till och med en mängd capital blifvit
under några år mer infordrade än vanligt,
som förut innehafts af trefna Landtbrukare, af
idoga Näringsidkare, och hvilka desse tydligen
insett möjligheten att, med egen förkofran
och det Allmännas nytta förenade, något senare
återbetala ; men igenom hvilka capitals
förlust nu icke allenast personerne, ty det betyder
mindst, utan deras yrken, jordbruk och
andra näringar, aftagit eller råkat i ödesmål.
Dessutom måste man från de egendomsköp, som
skett, äfven undantaga alla dein, der genom
tidernas skick penningrike blifne köpare mera
gjort afseende pä säkerheten för sina capital,
än på en hög, men mindre viss renta: och
c
Den 3 1 Mars.
395
följden af alla dessa köp blir slutligen den, att
de utgifne penningarne måst någonstädes användas,
hvilket till större eller mindre del
äfven sannolikt skett åt af mig uppgifna han
delsgrenar.
Att utvägen till rentas erhållande
för dagen, genom insättning i Disconterna emot
tre procents Obligationer, på det sätt minskat
pcnnmge-omloppet, att Obligationerna legat
stilla, hvilket, såsom föreburet, äfven icke
hör förbigås, torde så myckei mindre vara grundadt,
som dels de i Disconterna insatta summor
derifråp utgått i lån , dels ock sjelfva Obligationerna
länge löpa bland Allmänheten; hvaremot,
om det kunnat hända, att Obligationer
blifvit .utan insättning tillskapade att på viss
tid inlösas, inom hvilken de icke blifvit betalte,
sådant ökat, men icke bordt minska
omlöpande penningemängden, så vidt de ägt
omlopp i penninge-rörelsen.
I följd af hvad jag således haft äran anföra,
vågar jag föreslå:
1) Att Brännvinsbränningen hädanefter må
ställas på en friare fot, 0111 icke på alldeles
enahanda sätt, som det af Riksens Ständer
år 1809 beslutade, likväl på sådana grunder,
att dess utöfning må medföra väsendtliga och
högst påkallade fördelar för Landtbruket, samt
attjjdet inom Fäderneslandet tillverkade Brännvin
säkert må kunna påräknas att så fylla behofvet
deraf, att införseln af alla slag utländskt
Brännvin må af sig sjelf blifva alldeles öfverflödig,
och denna Näring således sättas i full
396
Den 31 Marti
eller nara jemnlikhet med flera af våra öfriga
inhemska; samt att, i sammanhang härmed,
utförsel af Brännvin må tillåtas utan all Tullafgift,
emedan man redan beskattat tillverkningen
inom Landet och icke räknat på annan
Statsinkomst af denna Näringsgren: men att
tillika, uloin eje författningar vi redan åge,
alla lämpliga utvägar vidtagas, med nit och
verksamhet handhafvas emot fylleriet, så af
Brännvin, som andra drycker, hvarvid en emot
vår allmänna krogrörelse stridande väg icke
må förgätas.
r) Att ali Nederlagshandel, inom en viss
tid, må, så vidt möjligt är, försvåras, inskränkas
eller alldeles upphöra; men deremot en
tjenlig Tulltaxa uppgöras, så beskaffad, att
den icke blir en driffjäder till lurendrägeri och
försnillning, utan ett för vissa inhemska tillverkningar
yälberäknadt skydd emot sådana
försök, som med uppoffringar från utländska
Stater för en tid, hafva för syftemål att ett
annan tillintetgöra våra tillverkningar, för att
derefter intaga deras rum, hvarvid bör, så
vidt möjligt är, äfven iakttagas, att införda
Öfverflödsvaror belastas särskildt med afgifter,
som icke utgå förr, än de förbrukas eller till
förbrukning inköpas, likväl med billigt afseende
derpå, att de, hvilkas förbrukning sträckt
sig redan en längre tid till de nedre folk-klasserna,
icke må för tungt belastas.
s'' Att Disconterne må få sådana föreskrifter,
sorn, jemte säkerhet för fonderna , framför
Den 31 Mare.
397
allt gynna och befordra circulationen af penningar
uti inhemska näringar, att de lifva den
inhemska näringsfliten och handeln, i synnerhet
produetionen af och trafiquen med de lör
Fäderneslandet mest vigtiga barnalstringar och
lörädlingar.
4) Att Näringsfriheten i alla inhemska företag
af ett redbart värde må befordras, samt
efter hand, om ej på en gång, vinna fullbordan,
och att inrikes trafiquen lossas ifrån alla nu
i vägen liggande hinder och band, enär varorna
uppenbart befinnas af inhemsk tillverkning;
till hvars nödvändighet jag må exempelvis
erinra om alla de band som fjettra, alla
de hinder som möta, alla de upptåg sorn
besvära, alla de formaliteter som uppehålla,
alla de chicaner som förolämpa, vid endast
transporten inom eget land af allt slags jern,
hvilket behandlas, ifrån första hand till den
sid>ta, ifrån Grufvan till exporten, som vore
det af en alldeles oloflig åtkomst, och hvarigenom
varan så belastas, dels med stadgade
umgälder, dels med oundvikliga biafgifter, att
hon utan dem till mindst fem procents bättre
pris, med lika behållning för ägaren, kunde
säljas och utskeppas, utan att minskningen af
dessa procent skulle medföra någon förlust för
Landet.
5) Att alla medel vidtagas, som säkert,
men med foglighet och förstånd, leda till minskad
förbrukning af vissa öfverflöds varor, hvarvid
jag instämmer med de af Herr nf Darelli
393
Den 3 i Mars,
framställda önskningar lör exempel och varningar
i sådan väg.
Högvälborne Herr Grefve och LandtMarskalk!
HögloO. Ridderskap och Adel!
Om ändamålet af våra bemödanden är att
vinna trefnad och förkofran i Fäderneslandet,
om dessa fåfängt sökas utan lil i egna redbara
yrken, utan försakelse af en allt förstörande
yppighet, utan måtta i lefnadssätt, utan v. inskad
import och, om möjligt är, ökad utförsel;
om erhållandet häraf uteblifver, så jange de
Vägar stå öppna, som gynna och befordra motsatserna;
om dessa vägar, till skada för fäderneslandet,
upptaga större delen af dess röreise-capital:
så måste de tillslutas, så måste
penninge-rörelsen återgå till förlag i egna näringar,
och det är detta jag hoppas skall vinnas
genom de mått och steg, som jag vägat
föreslå. De kunna icke verka annorledes än
långsamt, ehuru säkert; men då det är af vissheten
om deras allmänt gällande kraft och bestånd,
som deras tidigare verkan till en del
skall bero, anser jag nödvändigt, att dessa
så försäkras, att icke undantag i särskildta fall
eller för enskildta personer och Medborgareklasser
må komma att äga rum; ty om det är
s på allmänna författningars helgd, som enskildtes
uträkningar och allmänna välfärden med
trygghet grundas, blifva undantagen af våda
för l«var och en lagbunden enskildts välfärd,
och likväl är det på deras samlade krafter hela
Fäderneslandets bestånd hvilar.
Den 3 i Mars.
399
Det är möjligt, att oaktadt dessa förslag,
till det hela eller någon del, skulle gillas, de
likväl icke blifva tillräckliga för ändamålet,
som torde fordra en hastigare åtgärd, hvartill
flera förslag redan skett; men jag tior, att
raan bör besinna sig ännu på sådanas afgörande,
som syfta åt rörelse capitalets ökning, utan
att klokt och välbetänkt hafva bestämt sakta
och nyttiga vägar fördess uppehållande i värde
och dess användande; pä det icke, med bibehållande
af de vägar det nuvarande tagit,
och sorn fört oss i bekymmer och nöd, vi derifrån
må skyndas till rådlösheten och förstörelsen
, sedan de kiafter, som uppehålla Fäderneslandet,
blifvit förspillde.
Remitterades till Allmänna Besvärs - och
OeconomiaeUtskottet, och skulle med de öfriga
Respectiva Stånden communiceras.
Uppå derom af Herr Flach, Carl, väckt
fråga och af Herr LandtMarska ken gjord proposition
, anmodades Herr Rothoff att låta till
trycket befordra sitt nyss uppfästa Dictamen.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier, yttrade
skriftligen till Protocollet:
Uti ett vid förra Plenum ingifvet Memorial
har Herr Majoren Stjernsvärd bland annat
anfört: att ingen borde tillåtas begagna
liusbehofsbränningen, sorn icke vid Sockenstämma
i Augusti månad förut bsvist, att han med
4oo
Den 31 Mart'.
Potatoes hade planterat ett visst stycke jord
i nion at sin pannrymd, etter en fastställd
Tarif: att den som ej vid .Mantalsskritningen
kunde förete ett sådant bevis, borde cj heller
för det året blifva tor rättighet till husbehofsbränning
antecknad, Och att pannans storlek
borde bestämmas efter areal jord, som vere
planterad med rötter.
Med all den aktning jag bör hysa för en
man af Herr Major Stjernsvärd* lörtjenster,
bär det likväl icke stått i min förmåga att
inse hvarken nyttan eller rättvisan af den föreskrift
han sålunda föreslagit. Den grundsatts
är i mitt sinne orubblig, att inga band
böra läggas på näringarne i deras utöfning,
om de skola vinna tillväxt oell förkofran,
och med denna grundsatts instämmer det icke,
att tvinga jordbrukare, vid förlust af rättigheten
att iörädla de varor deras jord alstrar,
att så ett sädesslag hellre än ett annat,
eller att producera en jordfrukt hellre än
Säd. Det gifves mångå orter i Sverige, der
stark lera utgör hufvudjordarten , och som
det är en allmänt känd och af erfarenheten
bekräftad sanning, att Fotatoes i såd n jord
icke trifvas, utan ger en ringa afkastning,
skulle det vara ett verkligt straff för en jordägare
i dessa orter att nödgas i stort idka
plantering af denna jordfrukt. I de nordligare
orter af Riket kan åter potatoesplanteringen,
i anseende till tidigt inträffande köld och
nattfroster, icke med förmån drilvas I alla
land ,
Den 31 Mars. 401
land, och särdeles i ett sådant som Sverige,
som i den långa landsträcka från Torneå till
Ystad äger så många och stora skiljaktigheter
i climat, i local, i jordarter, i arbetsstyrka
och i arbetsflit, tror jag det vara säkrast
och nyttigast att icke genom Författningar
lägga hinder i vägen för jordbrukaren att använda
sin jord så som han finner det för sig
förmånligast. Jag kan af dessa skäl icke annat
än tillstyrka afslag å hvad Herr Stjernsvärd
i denna del af sitt Memorial anfört.
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Höglofl- Ridderskapet och Adeln torde benäget
tillåta, att denna min anmärkning blir till
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotteÉ
remitterad.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet.
Herr Ankarloo, Olof, uppläste följande:
Att, vid hvarje Embetsmans befattning,
Ledamöter böra vara ojäfvige, och icke äga
enskildt nytta eller skada af de resultat,
som bestämmas, lärer vara utan all fråga,
samt att denna princip bör vara allmän och
användas vid alla Embetsåtgärder, utan allt
undantag.
Men denna grundsats användes ej, när
fråga är om MarkegångsTaxor. _ AUa lön-:
Ridd, 0, Ad, Fröt, N:o yt. ys,
402
Den 31 Mars.
tagare med indelt lön hafva nytta eller skada
af MarkegångsTaxorna. De vinna, omTaxan
sättes hög; de förlora, om den säfles låg.
Jag tror således, att ingen Tjensteman,
ined indelt lön, bör ens få vara Ledamot,
och ännu mindre Ordförande, när dessa Taxor
skola bestämmas, ty man kan icke Vänta, att
den enskildta egennyttan skall vika mer vid
dessa, än vid alla andra tillfällen. Jag öfverlemnar
denna fråga till Högvälborne Herr
Grefvens och LandtMarskalkens samt Höglofl.
Ridderskapets och Adelns öfverläggning. Men
i händelse hon skulle finnas dubieuse, utbeder
jag mig ödmjukligen, att hon med de öfriga
RiksStåndcn måtte blifva communicerad.
Begärdes på bordet.
Vidare uppläste Herr Ankarloo följande:
Den rättighet Adelige, samt Prest- och
BondeStåndets Sterbhusdelägare är medgifven,
att, till Boupptecknings- och Utredningsman,
utvälja den eller de, till hvilka de äga förtroende,
och således med hvilka de kunna träffa
lindrigaste accordet, utan att något undantag
är föreskrifvet, innefattar således ett medgifvande,
att ordinarie domare i orten till sådana
förrättningar får begagnas. Om denne alltid
vore en redlig och rättvis man, så vore
visserligen vid detta val ingen ting att påminna.
Men då motsatsen inträffar, kunna o
-
Dm 31 Mars.
403
nödige kostnader och hvarjehanda olägenheter
uppkomma genom hans befattning med enskildta
Sterbhus.
Det är utan all motsägelse, att en Domare, -  Som varit Boupptecknings - eller Utredningsnian
i ett Sterbhus, derigenom blir jäfvig att
såsom Domare befatta sig med de tvister ,
som, i anledning af en sådan utredning, kunna
emellan Sterbhusdelägarne eller andra personer
uppkomma. Ar Domaren en rättvis och
förståndig man, så jäfvar han sig sjelf, och i
det fallet måste en extra Domare hos HofRätten
begäras j men detta måste alltid ske på
Partens bekostnad, som derigenom får vidkännas
en dryg utgift, hvilken varit bespara , om
någon annan, än ordinarie Domaren, varit Utredningsman.
Är åter Domaren egennyttig och orättvis,
så jäfvar han sig icke, utan dömer i
målet, alltid till den Partens förmon, för hvilken
han mest interesserar sig. Exempel, flera
an ett, äfven i min egen ort, kunna på dylika
händelser företes. Hos HofRätten , der
den lidande är nödsakad att klaga, kan väl
rättelse vinnas, men målet, såsom behandladt
af en obehörig person, återförvises i hela sin
vidd till ny pröfning af en extra Domare,
och i det fallet uppstår ett dubbelt lidande ,
både i anseende till en lång tidsutdrägt och till
kostnaden för extra Domaren.
Jag tror mig således äga skäl att föreslå,
det ortens ordinarie Domare ej må vara till
-
Ben 31 Mars.
låtet att med Sterbhusutredningar sig befatta,
eller i annat afseende, då tvist inträffar, Sta-,
ten, utan kostnad för Parten, bör anskaffa ojäfvig
Domare. Ödmjukligen skall jag anhålla,
att denna fråga måtte till LagUtskottets
utlåtande remitteras.
Begärdes på bordet.
Herr von Törne, Michael, anförde skriftligen
till Protocollet:
Det torde förefalla mången besynnerligt,
att i ett tidehvarf, så märkvärdigt som det
närvarande, framställes så mycket, men verkställes
så litet, till mensklighetens väl: att
medel blifvit uppfunne, pröfvade och godkände,
hvarigenom nationerna kunna förhjelpas
till yttre välstånd och inre värde, men att
dessa medel icke användas; att deremot många
förändringar göras, som icke äro några förbättringar.
Hvad är orsaken härtill? förmodligen
brist på allmän upplysning. Upplysningen
finnes hos några, meddelas äfven i
böcker och afhandlingar, men, som man vet,
sprides den sällan till mängden. Det lättaste
sättet att meddela gagneliga kunskaper åt Allmänheten
är genom Tidningarna. Engelska
Regeringen har långt för detta insett fördelarna
af denna utväg, och till vinnande af det nyttiga
ändamålet, tillåtit att alla Tidningar kostnadsfritt
med Posten försändas, en åtgärd,
som torde förtjena efterföljd äfven hos oss.
Den 31 Mars.
405
Aldrig antages i England någon ny Lag, utan
att den förut varit införd i ParlamentsTidningen
och Dagbladen, och hvarje sådan
sak skall ligga oafgjord i sex veckor, inom
hvilken tid hvar man har rättighet att i Parlamentet,
eller i offentliga skrifter, yttra sig
om förslagets nytta eller skadlighet. På detta
sätt bevaras icke allenast det allmännas för-j
delar, utan Lagstiftaren blifver upplyst om alla
svårigheter och har tillfälle att välja det
bästa. Man har der godkänt den satsen, att
Lagarne alltid medföra den mest välgörande
verkan, då undersåtarnes öfvertygelse om nyt-i
tan föregått lydnaden.
Som allmän upplysning är säkraste medlet
till allmänt väl, så bör den också på det
kraftigaste befrämjas. Jag vågar derföre hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln vördsamt föreslå,
om icke sådane Tidningar, som anses!
bidragande till spridande af upplysning sä
väl i ceconomiska som vetenskapliga ämnen,
måtte portofritt få försändas med posten.
Hos Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln är min ödmjuka anhållan, att detta
Dictamen må till utlåtande af vederbörligt
Utskott remitteras.
Remitterades till StatsUtskottet:
Herr Munch af Rosenschöld,, Eberhard. Statsl
Secreteraren Herr Baron Wirsén gjorde, i anr
406
Den 31 Mars*
ledning af mitt Memorial sista Plenidagen*
den hemställan till Kidderskapet ochAdeln, hu.
ruvida det kan vara en ConstitutionsUtskattets,
Ledamots rättighet att uti ett Stånds Plenum
framställa de meningar han genom läsning af
berörde Protocoll kunnat inhämta. Som af
Ridderskapet och Adeln ingen då gjorde afseende
på denna hemställan, trodde jag mig
ej heller böra göra det, helst jag härledde
Herr Barons yttrande från något misstag om
mina ord eller afsigter. Jag hade äfven väntat,
att någon vid Protocollets justering i dag
skulle derpå hafva gjort afseende; men då.
ingen det gjort, får jag nu sjelf göra det, och
är så mycket säkrare om Ridderskapets och Adelns
tillåtelse att häröfver nu få yttra mig,
sorn jag hört flera trott sig böra anse min
tystlåtenhet vid detta tillfälle som ett medgifvande
af ett Constitutions-vidrigt förhållan.
de. Jag förklarar högtidligen, att jag icke
bar hämtat min kännedom om Författningen
angående en förhöjd Recognitions-afgift för
Engelska varor af de i Constitutioi->sUtskottet
förehafde StatsRådets Protocoll. Jag behöfde
det ock icke, då Förordningen blifvit längesedan
kungjord. Redan lör flera år sedan hör.
de jag köpmän och andra personer, kännare
af ämnet, omtala och förundra sig öfver den
låga procenten och likväl låga värderingen af
de till upplag tillåtna Engelska varor. Det
vore dock besynnerligt, om en medlem af ConstitutionsUtskottet
ej skuf£*e få i sitt Stånds
Plenum vidröra ämnen, erinra vid Författningar,
för det dessa möjligen kunna hafva förekom
-
Den 31 Man.
4^7
mit i de i Ulskottet granskade StatsRådets
Protocoil.
På hvems förslag Författningen om den
förhöjda Nederlags- och Transitoafgiften måtte
vara utfärdad, behöfde jag icke heller inhämta
af StatsRådets Protocoll, utan blott af
vår Regeringsform, enligt hvilken StatsSecreteraren
för Handels- och Finance-ärenden bör
förmodas hafva föreslagit samt måste contrasignera
Författningen; och den tiden var Herr
Baron Wirsén StatsSecreterare för nämnde ärenden.
Min förmodan, att Herr Baronen
gjort förslaget, hade jag således fullkomlig
och äfven laglig anledning till; har jag misstagit
mig i min förmodan, så föiklarar jag
mig Herr Baron förbunden, om Herr Baron
härom vili upplysa mig.
Jag tror mig således hafva visat, att min
kännedom om Herr Baronens ifrågavarande
Förslag kunde inhämtas utom StatsRådets Protocoll.
Men, om jag också af dem hämtat
upplysningar, dess angående, så finns intet stalle
i våra Grundlagar, som förbjuda att af denna
anledning yttra ett låford; de förbjuda blott att
icke utan under en viss föreskrifven form göra
åtal. Oden i vår Riksdagsordning, sorn
hit höra, lyda så: När frågor uti Riksens
Ständeis Plena eller andra Utskott, än ConstitutionsUtskottet,
väckas, huruvida StatsRådet,
eller någon dess Ledamot, eller någon Föredragande,
sitt Embete på ett obehörigt sätt
utöfvar, böra dervid följande ordalag och in
ör
anledning till an
-
4^8
Den 31 Mars.
märkning mot StatsRådet, eller den och den
Ledamoten, eller Föredraganden, hvarom Remiss
begäres till ConstitutionsUtskottet, inför
hvilket anledningarne uppgifvas skola.”
Jag hemställer till Ridderskapets och Adelns
eget bepröfvande, om i mitt Memorial ett enda
yttrande förekommit, hvari jag satt i fråga,
huruvida det varit anledning till anmärkning
mot StatsRådet, eller huruvida den och
den Ledamoten, eller Föredraganden, sitt Embete
på ett obehörigt sätt utöfvat, eller jag
derom gjort någon slags motion.
Herr Baron Wirsen lärer äfven misstagit
sig om mina ord, då han tror mig hafva kallat
dess förslag visa. Mina ord, som finnas i
conceptet till mitt Memorial, liggande,på bordet,
lydde så: 5,på StatsSecreteraren Herr Baron
Wirséns förslag, blef afgiften visligen förhöjd.
” Jag kan ej tro Herr Baron anse ett
yttrande om en Konungs beslut och om en Föredragandes
förslag vara ett och detsamma.
Men sedan år 1809 håfve vi ägt rättighet, eller
åtmindstone fått begagna den, att skilja
StatsRådets och StatsSecreterarens sak från
Regentens. Grundlagen åtskiljer dem tydligen
i detta fall, och jag hoppas, att vi äfven
skole förstå att göra det.
Eders Excellence, Högvälborne Herr Grefve
och LandtMarskalk! Jag anhåller, att Eders
Excellence till Ridderskapets och, Adelns afgörande
framställer: huruvida Herr Baron Wirsén
haft grundad anledning till sin hemställan
Dsn 31 Mars.
409
emot mig, och att, i fall Ridderskapet och Adeln
finner honom det haft, frågan remitteras
till behörigt Utskott.
Grefve Mörner, Adolph Göran. Det tillhör
icke mig att ingå i pröfning af hvad som
egentligen varit StatsSecreteraren Baron Wirsens
eller Herr Professoren Munck af Rosenschölds
mening. Den frågan, som för mig är
af vigt, är, huruvida Ledamöter af ConstitutionsUtskottet
böra kunna begagna den tillgång
de hafva till StatsRådets Protocoll , för
att med låford eller-klander nämna personer,
som deltagit i StatsRådets öfverläggningar eller
de mål, som deruti förekommit. Jag tror
att, i följe af 90. §. RegeringsFormen , böra
alla sådana anföranden anses såsom icke tillåtna.
Det är till rättigheten att granska, huruvida
Constitutionens föreskrifter blifvit af den
Föredragande eller andra vederbörande iakttagne,
som ConstitutionsUtskottets Ledamöters
granskningsrätt inskränker sig. Om någon anmärkning
äger rum, är formen derföre gifven ;
andra anföranden , grundade på uppgifter, hämtade
af samma källa, kunna lättligen inleda
Ständerna i pröfning af särskildta personers
förhållanden och den verkställande Magtens
beslut, som icke höra till deras kall och som
icke äro enliga med RegeringsFormens esprit.
Det var i detta afseende, som jag tror, att Baron
Wirsén gjorde den hemställan, hvarom nu
är fråga. Hans afsigt kunde ej vara annan, är»
att fästa uppmärksamheten på följderna af vanan
att citera enskildta personers Embetsåt»
4io
Den 31 Mars,
gärder, och söka att derigenom förekomma
den. För öfrigt betygade Herr StatsSecreteraren
Baron Wirsen sin tacksamhet för det om
honom fällda yttrande, och lärer icke haft
för afsigt att påkalla någon pröfning deiaf,
hvilket jag icke heller skulle förmoda vara
nödigt.
Friherre Boye, Ludvig. Jag hade högligen
önskat, att den af Herr Friherre Wirsén
väckta motion fått alldeles förbigås, för att
kunna lemnäs utan allt svar ; men då densamma
nu är releverad af s:ne Ridderskapets och
Och Adelns Ledamöter; och då af dem den
ena, Herr Munck af Rosenschöld, yttrat sig, det
han icke i StatsRådets Protocoll bekommit den
af honom, i dess Memorial, framlagda kännedom
om Friherre Wirséns Embetsåtgärder, och
således icke heller missbrukat sitt kall af
Ledamot i ConstitutionsUtskottet; och den
andras, Herr Grefve Mörners, yttrande synes ,
efter hvad jag kunnat fatta detsamma, understödja
det tvifvelsmål, sorn innefattas i Friherre
Wirséns motion; så anser jag mig pligtig,
att i detta ämne framställa min mening.
Len önskan jag hyst, att denna motion icke
behöfde något afgörande, har icke uteslutit
den förmodan, att ett sådant kunde komma i
fråga: och jag har af sådan anledning författat
mitt yttrande skriftligen, och utbeder mig
att nu få detsamma uppläsa:
Uti Ridderskapets och Adelns sista sammanträde
har en Ledamot, Herr Professor
Den 31 Mars«
Munck nf Rosenschöld, omtalat några af de åt"
gärder, som, sedan sista Riksdag, blifvit i allmänna
ärcnder lemnade af Herr StatsSecreteraren
och Commendeuren Friherre Wirsén, i
dess förut innehafda egenskap af StatsSecreterare
för Handels- och FinanceExpeditionen :
och i anledning deraf har Herr Friherre Wir.
sen, under erinran, att samma ärender icke förut
ägt någon authoriserad publicitet, hemställt,
huruvida det må anses vara i sin ordning ,
att den kännedom om samma åtgärder, som
Herr Munck af Rosenschöld, såsom vid denna Riksdag
Ledamot af ConstitutionsUtskottet , ders'ädes
vunnit, på sådant sätt till Allmänheten
öfvergår.
Utan att uppehålla mig vid något af de
flera ämnen, som af Herr Munck af Rosenschöld,
i dess anförande, äro upptagna; eller vid de
embetsåtgärder af Herr Friherre Wirsén^ hvilka
sålunda blifvit framställde; och utan att
tillåta mig något vidare yttrande , angående
den ömtålighet, som Herr Friherre Wirsén vi..
sat för publiciteten af dess åtgärder, än den,
som jag tror, nyttiga anmärkning, att denna
ömtålighet icke kan äga annan grund, än en
ganska aktningsvärd; så vida Herr Munck af
Rosenschöld, långtifrån att klandra samma åtgärder,
heredt ett tillfälle för dem att komma
till den allmänna aktning, som desamma i sigf
sjelfve förtjenat; utan att, säger jag, med något
af d.ssa ämnen nu upptaga Högloft. Ridderskapcs
och Adelns tid, vågar jag fästa
Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärk*
412
Den 31 Mars.
samhet på den särskildta fråga, som här uppstått
, den nemligen huruyida det må vara
ConstitutionsUtskottets Ledamöter tillstän digt,
att, i annat fall, än då de tilltro sig göra anmärkning
till ansvarighet å någon Ledamot ,
eller Föredragande i StatsRådet, yppa den kännedom
om allmänna ärendrrnes behandling i
StatsRådet, som ConstitutionsUtskottets Ledamöter
äga att af StatsRådets Protocoll intaga?
Denna fråga är, efter min öfvertygelse,
en af de vigtigaste, sorn kunna uppstå•, emedan
den , så vidt jag förstår, verkar direct
till, antingen bibehållande af, eller rubbning
uti en af de hufvudsakliga rättigheter , hvilka
tillsammantagna bestämma Svenska Nationens
frihet.
Det angelägna förbehåll, om rättigheten
att vid hvarje Riksdag öfverse och granska
StatsRådets Protocoll, som Regeringsformen
förvarar åt Nationen, kan icke, som jag tror,
äga till ensamt föremål, forskningen efter förbrytelser
att bestraffa: detta förbehåll måste
äfven medgifva det mera tillfredsställande ändamålet
för Nationen, att få göra rättvisa åt
all särskildt förtjenst hos StatsRådets Ledamöter
och Föredragander: och ändtligen måste,
från denna granskningsrätt, jemväl vara oskiljaktig,
förmågan att upptäcka StatsRådets och
Föredragandernes möjliga misstag, jemväl när
dessa anses icke vara af den betydlighet i allmän
skada, att bestraffning derå följa bör.
Inga platser i samhället fritagas från mensk
-
Den 31 Mars.
413
lighetens allmänna ofullkomligheter t och då
man eftersinnar mångfaldigheten af de ärender,
som i StatsRådet förekomma, torde man hafva
svårt att alldeles bestrida, det ju icke någon
gång misstag kan härröra af okunnighet,
dels i något särskildt ämne, dels om dess förenlighet
med allmänna ställningen. Så beskaffade
misstag, utan att förtjena bestraffning,
förtjena visserligen att för framtiden förekommasj
men enda utvägen dertill, den nemligen,
att å dem fästa allmänna uppmärksamheten ,
skulle vara förlorad, om sådana misstag icke
finge af ConstitutionsUtskottets Ledamöter yppas
: och denna hemlighetsanda skulle då, för
att tilläfventyrs någon gång, i framtiden, kunna
undangömma medelmåttan eller misstagen,
nu och emedlertid fråntaga Nationen det till
en god nationalandaså ansenligt bidragande tillfället,
att känna och inse grunderna af den visshet,
eller vidden af den frimodighet, som tillhör
antingen StatsRådets gemensamma yttrande, eller
må hända någon gång den skiljaktighet derifrån,
hvarom endast Protocollet kan upplysa.
Utom dessa allmänna skäl emot ali sådan hemlighetsanda,
tror jag mig finna ett ändå större,
i sjelfva saknaden af något stadgande i Constitutionen,
ledande till förbud för ConstitutionsUtskottets
Ledamöter att allmänt eller- enskildt
yppa innehållet af StatsRådets Protocoll. Genomläsningen
af dessa Protocoll kunde icke af
Ständernas Ledamöter mangrannt utöfvas: och
det var således nödvändigt, att densamma öfverlemnades
åt ett mindre antal af Ständernes
414
Den 31 Mars
Fuilmägtige; men genomläsningens ändamål,
Ständernes upplysande om allmänna ärendernes
behandling, skulle blött ofullkomligen och
illa uppfyllas, om kännedomen förbiet en hemlighet
hos ConstitutionsUtskotteis Ledamöten
Constitutionen har icke påbudit någon tysthetsed
för ConstitutionsUtskottet. Med all skyldig
aktning för hvarje annan tanka, anser jag mig
således icke tillåtet att, förkiaringsvis, gifva
Constitutionen någon mening, till ett förbud
eller en inskränkning i Nationens rättigheter,
som icke i tydliga ordalydelser der Vinnes:
och då jag aldrig kan öfvertyga m'g,det Ständerne
ens äro berättigade att, till sina Utskott,
öfverlåta annan magt, än den, sorn inskränker
sig till Riksdagsärendernes beredning,
så tilltror jag mig icke heller att, genom en
efter mitt begrepp felaktig uttydning af Grundlagen,
hvarken afstå eller förminska, eller
ens medgifva någon tvetydighet i den rätt, som
hvarje Riksdagsman tillkommer, att begära
och erhålla, eller den rätt, sorn hvarje ConstitutionsUtskottets
Ledamot tillkommer, att
meddela sådana upplysningar utur Statsrådets
Protocoll, som i ett eller annat afseende
kunna vara för någon Riksdagsmotion nödvändige
I
följe af allt detta får jag till Höglofl.
Ridderskapets och Adelns bepröfvande öfverlemna
, om icke den af Herr StatsSecreteraren,
Friherre Wirsén gjorda hemställan bör
besvaras med förklarande, det någon hemlig*
hets-förpligtelse ConstitutionsUtskottets Ledamöter
ingalunda åligger.
Den 31 Mars.
415
Vidare fortfor Friherre Boye mundtligen:
Jag har blott några ord att här tillägga, och
föranledes dertill af den erinran en värd Talare,
Herr Grefve Månur, gjort om innehållet
af RegeringsFormens 90. §. Det är alldeles
Sanning, att, enligt samma §, får icke något
af de beslut Kongl. Maj t behagar vidtaga i
enskildta mål blifva ett ämne för något Stånds
öfverläggning; men helt annan och vida derifrån
skillcl är frågan om Ständernes rätt att
- granska och bedömma grunderna till hvarje
underdånigt råd eller tillstyrkande, som af
StatsRådets Ledamöter eller Föredraganden
afgifves, en rättighet, som jag anser tydlig
och obestridlig, och som naturligtvis förutsätter
en annan, den nemligen, hvarom nu fråga
är, att om samma grunder inhämta kännedom
i StatsRådets Protocoll.
Friherre Cederström, jfoccl: Jag har med
uppmärksamhet afhört Herr Professor Munck
af Rosenschölds yttrande i förlidne Plenum, och
StatsSecreteraren Baron Wirséns anmärkningar
dervid. Jag är icke af Herr Baron Wirséns
tanka, rörande yttrande rätten, utan anser frågan
ej kunna afgöras, utan att till ConstitutionsUtskottet
remitteras. Hvad åter angår
den af Grefve Mörner citerade 90. §. af RegeringsFormen,
tror jag icke, att den mening
deraf kan dragas, att man i RiksStånden aldrig
borde få yttra sig öfver beslut och öfver de
personers åtgärder, som med ärendets beredande
haft befattning, och anhåller jag derföre
att få uppläsa nämnde orden lyda der så
-
416
Den 31 Mars.
lunda: Under Riksens Ständers eller deras
Utskotts öfveriäggningar och pröfning må ic*
ke uti något annat fall eller på något annat sätt,
än denna Grundlag bokstafligen föreskrifver, komma
frågor om Embets- och Tjenstemäns tilloch
afsättandei Regerings- och Domaremagternes
Beslut, Resolutioner och Utslag3 enskilda
Medborgares och Corporationers förhållanden,
eller verkställigheten af någon Lag, Författning
eller Inrättning. I annan händelse
finge aldrig Riksens Ständer yttra sig öfver
någon cEConomisk Författning, som för Landet
vore skadlig, och till Konungen öfverlemna
deras underdåniga önskningar till ändrings
vinnande: ty huru öfverenskomma om hvad
som fordras, om man ej får yttra sig öfver
det felaktiga? För öfrigt var, efter min tanka,
Herr Munck af Rosenschölds yttrande så
mycket mindre obehörigt i den fråga, hvarom
han talat, som det rörde Tullmedlen, och således
var en Bevillningsfråga, hvaröfver Riksens
Ständer , enligt Grundlagarna, äga rätt ensamme
besluta.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
är alldeles af lika tankar med Herr StatsSecreteraren
Grefve Mörner, att frågor om StatsRådets
eller de Föredragandes göromål ej böra
få framställas i Ståndens Plena, så vida
dessa frågor innefatta ett klander eller en anmärkning.
Men jag påstår, att yttranden, som
innefatta blott låford om dessa Embetsmäns
åtgärd, äfven der äro tillåtna, ty de äro icke
i
Den 31 Mars.
417
i våra Grundlagar förbudne. För öfrigt har jag
förr förklarat, att min uppgift om Herr Baron
Wirstns förslag till ifrågavarande Författning
var grundad på en förmodan 3 och jag
vågar anse min förmodan, att Herr Baron
Wirsén föreslagit Författningen, lika så rimlig,
för det Herr Baronen dä var tjenstgörande
StatsSecreterare för Handels- och Financeärenden,
som Herr Baronens förmodan, att jag
endast af StatsRådets Protocoll inhämtat kännedom
derom , för det att jag var medlem af
ConstitutionsUtskotfet. I öfrigt förenar jag mig
med den varda Ledamot, som sist yttrade sig,
att Baron Wirséns hemställan bör remitteras
till ConstitutionsUtskotfet, i fall Ridderskapet
och Adeln anser mig hafva genom mitt
yttrande om Baron Wirsen i mitt Memorial
handlat emot Constitutionen,
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Jag var
ej närvarande, då, uti sista Fleno, Herr Munck
af Rosenschöld uppläste det Dictamen , hvilket
gaf Pierr StatsSecreteraren Friherre Wirsén anledning
att göra den anmärkning, som utgör
föremålet för närvarande öfverläggning. Jag
kan således endast grunda mina tankar på
hvad jag nu successive kunnat inhämta af de
tal, som blifvit hållna. Mig synes, att detta
i början obetydliga ämne, endast härrörande
sig från en anmärkning emot en mening i ett
uppläst Dictamen, utan att innefatta någon
bestämd rigtning till afgörande eller öfverläggning
inom detta Stånd, småningom vun
Ridd.
0. Ad. Prot, N:o 53.
4iS
Den 31 Mars.
nit en vigt och en omfattning, som, för frågans
ytterligare behandlande, dels synes fordra
det noggrannaste bedömmande, dels göra
den oberoende af Ridderskapets och Adelns
enskildta beslut. Anses frågan så vigtig, att
den bör behandlas af ett särskildt Utskott,
så kan den naturligtvis icke nu afgöras, men,
lika med alla andra, hänskjutas till Utskottets
förberedande åtgärd. Herr Munck af Rosenschöld
har i dag förklarat, att han ej ur StatsRådets
Protocoll hämtat de upplysningar, hvilkas allmängörande
gåfvo anledning till StatsSecreteraren
Herr Friherre Wirséns anmärkning. Efter
denna förklaring, synes mig hela frågan hafva
kunnat förfalla och Herr Munck af Rosenschöld
ej behöft ingå i någon pröfning, huruvida han
handlat rätt eller icke, om han, såsom Ledamot
i ConstitutionsUtskottet, endast ur StatsRådets
Protocoll hade tagit de ifrågavarande
uppgifterna. Då Herr Munck af Rosenschöld anför
, att han borde förmoda att contrasignen*
ten till den af honom omtalade allmänna författning
borde vara upphofsmannen till författningens
grunder och lydelse , och då denna
förmodan å Heer Munck af Rosenschölds sida
är ganska förlåtlig, kan äfven å andra sidan
anföras, att StatsSecreferaren Friherre Wirsén
med lika skäl kunde äga anledning till,
att Herr Munck af Rosenschöld ur StatsRådets
Protocoll tagit de upplysningar, som legat till
grund för dess anförande. Utan att vilja ingå
i pröfning af hela detta ämne, tror jag mig
endast böra anmärka, att det säkerligen ej kan
tagas för en ovilkorlig regel, att en StatsSe
-
Den 31 Mars.
415
creferares contrasignation af en utgående författning
ovilkorligen innebär, att han till alla
delar föreslagit densamma. Visserligen är
förhållandet i allmänhet sålunda 3 men en
StatsSecreterare, som äger sin i grundlagen
stadgade rätt, att neka sin contrasignation till
hvad han anser stridande emot Regering?Formen,
kan deremot ej underlåta att sätta sitt namn
under en Författning, som, oaktadt stridande
emot dess tankar , Konungen'anser nyttig, och
hvarigenom intet ingrepp göres i Constitutionen.
Således kunde Herr StatsSecreteraren Friherre
Wirsén väl hafva uppgifvit Författningen
, men ej derföre bestämt sjelfva beloppet
af tullafgiften.
Hvad angår Herr Munck af Rosenschölds
yrkande , att till ett Utskott må hänskjutas
den väckta frågan, huruvida han handlat Constitutionsvidrigt
eller icke, synes det, efter
min öfvertygelse, ej kunna eller böra i verket
sättasj ty då borde, till följe af hvad
Herr Munck af Rosenschöld anfört, att han i
grund af lagarna ej finner något bestämdt stadgande
emot allmängörande in pleno, åtmindstone
af de uppgifter ur StatsRådets Protocoll,
som kunna leda till låford för någon Ledamot
i StatsRådet, den frågan först, genom Utskottets
förberedning, af Stånden vara afgjord,
om allt hvad Grundlagen ej bestämdt förbjuder,
bör anses vara tillåtet. Efter min tanka,
kan icke en så vidsträckt tydning medgifvas.
Lika med Herr Munck af Rosenschöld, och
med hvarje redlig Embetsman, delar jag till
-
420
Den 31 Mars.
fredsställelsen öfver den ansvarighet, som allt
6edan år 1809 blifvit laggd på Konungens Rådgifvare
i KtatsRådet och i Commandomål- Jag
gör med nöje en offentlig rättvisa åt renheten
af de afsigter, som grundat den värda Ledamotens
anförande ; och jag har under loppet
af denna öfverläggning fått förnyade skäl
att värdera det utöfningssätt af Riksdagsmannarätten,
som, förenadt med lämpa och inbor
des akrning för stridiga meningar, säkrast leder
till ett gemensamt mål. Det är derföre
jag tror mig kunna tillägga, att om , på sätt
Herr Munck af Rosenschöld nyligen yttrat , Rikets
Ständer alltid skola veta skilja emellan
Konungen och Embetsmännen , skola desse
sjelfmant ej söka vända , ifrån sig på Regenten,
hvarje anmärkning, de , i laglig ordning,
kunna förtjena.
En annan värd Ledamot, Herr Friherre
Boye, har, med anledning af den väckta frågan,
framställt sina tankar, och visat nödvändigheten
att bereda ett tillfälle för ConstitutionsUiskottets
Ledamöter, att, genom de i
StatsRådets Protocoll hämtade uppgifter, offentligen
kunna, antingen upplysa de misstag,
som någon af StatsRådets Ledamöter , i sin
yttrade mening, må hafva begått, eller ock
gifva ett förtjent låford åt den, som ej i detta
misstag deltagit 3 utan att på ett uteslutande
sätt sysselsätta sig med granskningen af
StatsRådets Protocoll, endast för att deruti an*
marka, hvad emot grundlagarna kunde vara
stridande. Lika med den värda Ledamoten',
Den 31 Mars.
421
tror jag, att denna utvidgade anmärkningsrätt
skulle, i visst afseende, vara både" af vigt
och nytta-, ty då en Embetsman endast rodnande
borde afhöra det låford honom möjligen
kunde gifvas, är jag fullkomligen öfver,
tygad, att han med glädje och frimodighet
skulle och borde möta hvarje offentligt skeende
anfall emot dess Embetsförvaltning. Men
för att komma härtill, kräfver Irågan den noggrannaste
öfverläggning och bör i constitutionel
väg behandlas. Ridderskapet och Adeln
kunna ej ensamme afgöra denna nya tolkning
af grundlagen, som fordrar Konungens och de
öfriga Ståndens sammanstämmande beslut, utan
böra således hänskjuta densamma till ConstitutionsUtskottet,
som jag tror först bör höras.
För att deremot återkomma till den, i anledning
af StatsSecreteraren Friherre Wirséns anmärkning
, yrkade remiss till Utskottet, kan
jag åtmindstone hvarken inse eller uppgifva till
hvad Utskott en så beskaffad fråga hörer.
Grefve Lantingshausen, Albrecht, conformer?de
sig med Friherre af Wetterstedt.
Friherre Boye, Ludvig: Jag vågar tro, det
en utväg gifves att i denna fråga förena alla
sinnen: Och det är i sådant afseende som
jag föreslår, att Herr Grefven och LandtMarskalken
och Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ville tillåta, det all vidare discussion i detta
ämne måtte afstadna, intill dess Herr Friherre
Wirsén, som nu är frånvarande, kommer
tillstädes, då han till äfventyra torde lemas
42*
Deli 31 Mars.
en, som mig synes, å alla sidor lika önskad
anledning att låta hela frågan förfalla.
Herr Munek af Rosenschöld, Eberhard: jag får
blott erinra, att jag begärt, om så skulle anses
nödigt, denna frågas remitterande till behörigt
Utskott, hvarmed jag. ej kunde mena
annat än ConstitutionsUtskottpt.
Grefve Lihencrantz, Johan Wilhelm: Vid
den nu uppkomna öfverläggningen anser jag
alldeles nödvändigt, att Herr Baron och StatsSecreteraren
Wirséns yttrande varder uppläst,
och får derom hos Högvälborne Herr Grefven
och Landt Marskalken ödmjukligen anhålla;
för öfrigt förenar jag mig i så måtto med
Herr Friherre Jacob ('ederström, att jag ingalunda
anser den omtalte yttrande-rätten vara
Cor.stitutionsUtskottets Ledamöter i Grundlagarna
förment.
Herr Pålman, Otto Fredrik: Den öfverlägg.
ning, som redan en lång stund sysselsatt HögJofl.
Ridderskapet och Adeln, bevisar mer än
tillräckligt, huru magtpåliggande det är att med
den alirayttersta sorgfällighet iakttaga före.
skrifna former. I annat fall vet man aldrig
på hvilken punkt man stadnar, och öfverläggningar
kunna uppkomma, såsom nu händt,
hvilka, jag vågar påstå , aldrig inom ett RiksStånd
böra äga rum. En sådan discussion,
sorn den-förevarande, kan till och med leda
derhän, att blifva vådlig för Grundlagens helgd.
Den 3! Mars.
423
StatsSecreteiaren Friherre Wirsén har i
sista Plenum tagit sig anledning, af hvad Professor
Munck af Rosenschöld yttrat, till Ridderskapet
och Adeln hemställa, om någon ägde
rättighet här yppa hvad han såsom Ledamot
af ConstitutionsUtskottet haft tillfälle utur
StatsRådets Protocoll inhämta. Denna Friherre
Wirséns hemställan har i dag blifvit justerad,
utan att bemälte Herr Baron derå yrkat
något resultat, hvarå synes följa, att dess
framställning snarare är ett tillkännagifvande
af sin mening, än en motion till algörande,
hvilket sednare icke heller här kan komma,
i fråga. Nu begär Professor Munck af Rosen,
schöld bestämdt få denna fråga afgjord, och
det utan att dess på bordet laggde Dictamen
blifvit till ventilation företaget. Jag tror icke
detta behandlingssätt öfverensstämma hvarken
med Riksdags praxis eller en för göromålens
fortgång nödvändig ordning, och anser
hela detta ventilations-ämne, såsom icke tillhörande
Ridderskapets och Adelns upptagan.’
de, än mindre afgörande, alldeles böra förfalla.
Friherre Boye erinrade, att motionens uppläsande
utur Protocollet vore af en Ledamot
begärd, och instämde nu i samma anhållan.
I följe hvaraf undertecknad RiddarhusSg.
creterare uppläste den delen af Protocollet för
den 29 Mars, som innehåller Friherre Wirséns
yttrande till Protocollet, i anledning af Herr
Munck af Roseuschölds samma dag uppläste Memorial.
424
Den 3i Mars.
Herr Pålman, Otto Fredrik: Ehuruväl ingen
annan Bör kunna förklara, eller gifva tydning
åt Friherre Wirséns ord, än han sjelf,
som icke är närvarande, tycker jag deni likväl
icke vara ledande till någon vidare åtgärd,
helst det uttryck under slåtta, Riddtrsknprt
och Adeln är en så vanlig höflighetsterm , att
den egentligen föga annat betyder, än om
Friherre Wirsén skulle hafva sagt: Sådan är
min mening. — För öfrigt, sorn jag icke lärer
varit så lycklig yttra mig med nog tydlighet,
för att af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
blifva förstådd, utbeder jag mig ytterligare få
ödmjukast erinra , att då Herr Professor Munck
af Rosenschölds anhållan, det Ridderskapet och
Adeln måtte utlåta sig öfver den ifrågasatta
Riksdagsmanna rättigheten, åsyftar en förklaring
eller förtydligande af Grundlagen , kan
denna fråga hvarken till öfverläggning upptagas,
ej heller, såsom samme värde Ledamot
vidare yrkat, remiss derå till vederbörligt Utskott
af Ridderskapet och Adeln lagligen beslutas.
Grundlagens föreskrift härom är ju
ganska klar, att man directe till ConstitutionsUtskottet
skriftligen bör afgifva sina tankar,
och icke väcka dylika frågor i Riksens Standers
Plena.
Hos Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
får jag derföre förnya min ödmjuka
anhållan om proposition till slut på hela denna
öfverläggning.
Fri
-
Den 31 Mars.
435
Friherre Boye: Jag haj: Visserligen icke
hagot emot att motionen må förfalla; men
jag hemställer, om det också går an, innan
ännu Herr Friherre Wirsén, som väckt motionen,
blifvit hörd, och från sin rättighet att
få motionen besvarad afstått»
Friherre af Wetterstedt: Jag anhåller en
dast
att få tillägga, det jag fullkomligen förenar
mig med hvad Herr Major Pålman anfort
om nödvändigheten att, i förening med
Grundlagens föreskrift, Höglofl* Ridderskapet
och Adeln ej fattar något beslut öfver den
nu väckta frågan, ej heller hänskjuter den till
hågöt Utskotts pröfning, då RegeringsFormen
Och Riksdagsordningen tydligen stadga, på
hvad sätt tolkning eller förändring af Rikets
Grundlagar böra äga rum* Jag katt deremot
ej dela Herr Major Pålmans tanka, att Herr
Minck af Rosenschöld bort yttra sig vid Protocolls
justeringen, emedftn då ej fråga var Ont
förändring, hvarken i hans eget Memorial, eller
i Herr StatsSeCreteraren Friherre Wirséns
anförande; jag tror Herr Munck af Rosenschöld
hafva haft fullkomlig rätt att efter eget skön
yttra sig, antingen under detta Plenum, ellet
Vid hvad annat tillfälle som helst, inom den
1 Riksdagsordningen föreskrifna tid för en*
skildta motioner*
Herr Munck af Rosenschöld: Jag cönfor»
metar mig till alla delar med hvad HofCanzlcren
Herr Baron af Wetterstedt nvt anfört.
Ridd. 0. Ad. Prot. N:o S4-
426
Ben 31 Mart,
Hant Excellence Herr Grefven och Landi ■
Marskaiken hemställde, om Ridderskapet och
Ådeln ansåge Friherre Wirséns närvaro af floden
till denna frågas afslutande.
Ropades Nej.
Herr Nanckhoff, Carl Ulric: Sorn, efter min
tanka, StatsSecreterarens m. m. Herr Baron
Wirsins i förra dagens Plenum till Ridderskapet
och Adeln gjorde hemställan, huruvida
Professoren Herr Munck af Rosenchöld, i egenskap
af ConstitutionsUtskottets Ledamot, vore
berättigad att offentligen meddela sådana upplysningar,
som vid läsning af StatsRådets Protocoll
kunnat hämtas, innefattar en af Herr
Baronen och StatsSecreteraren särskildt väckt
fråga, utan något slags sammanblandning med
det ämne, i anledning hvaraf denna fråga uppkommit;
och Ridderskapet och Adeln å denna
Herr Baronens och StatsSecreterarens motion
icke ännu fattat något beslut, hvilket
kanske varit behöfligt i så måtto, att få bestämdt,
huruvida en slik fråga enligt RegeringsFormens
8r. §. kunnat hos Ståndet in
Pleno, eller bordt hos ConstitutionsUtskottet
väckas; så vågar jag vördsamt hemställa, om
icke en sådan pröfning af Ridderskapet ochAdeln
borde föregå, innan någon ytterligare
Öfverläggning i sjelfva ämnet må tillåtas.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hemställde,
hvad det egentliga öfverläggnings-ämnet
angeck, om icke^Ridderskapet och Adeln an
-
Den 31 Mars,
42?
sage tillräckligt, att hvad af Friherre Wirsén
och af Herr Munck af Rosenschöld blifvit an för dt,
stöde för deras räkning i Protocollet förvaradt,
och om icke hela denna öfverläggning
således kunde förfalla, helst det stöde hvar
och en fritt, att, om han funne sig dertill befogad,
vända sig till ConstitutionsUtskottet
med den under öfverläggningen vidrörda ConStitutionsfråga.
Bifölls.
Ridderskapet och Adeln åtskilldes klockan
gn qvart till 4.
In fidem protocolli
A. G. Silfverstolpe.
Slut på Första Beten.
Protocoll,
i
hållna
m
hos
H 6 gl o f 1 i ge
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År x8i5.
t , k
Andra Bundet»
STOCKHOLM,
tryckt hos O ror G hahn, i 8 lik
Tisdagen den 4 April*
rlenutn klockan 9 förmiddagen.
Uppiästeä ankomna ProtocollsUtdrag från det
Vällofl. BorgareStundetj af dert 8:de Mars, innefattande
:
Remiss till Lagutskottet af Riksens Ständers
Justi tiaeOmbudsmans EmbetsBerättelse med
dertill hörande Bilagon
Af den io:de Mars.
Remiss till StatsUtskottet af Riksens Ständers
Deputerades Berättelse, rörande 1808 och
1809 årens Krigs-redogörelse; Riksens Ständers
Revisorers öfver Stats-, Banco och RiksgäldsVerken
Berättelser: j:o angående StatsVerkets
tillstånd och förvaltning åren 1S10
och 1811 j 2:0 angående RiksgaldsConfoirets
tillstånd och förvaltning ; 3:0 rörande dert under
Kongl. CommerceCollegii inseende ställda
Manufactur-Discont-Fondenj 4:0 om Manufactur-
Spinnhus , och allmänna ArbetshusFonderna
samt Eskilstuna Fristadsmedelj 5:0 angående
Allmänna MägaziflsDirectiortens förvaltning
för år 18 to; till BaticoUtskottet: Riksens
Ständers Revisorers öfver Stats-, Banco- och
RiksgäldsVerken Berättelse om BancoVerkes,
4
Den 4 April,
Af den urte Mars.
Godkännande 2f TacksägelseAdressen till
Hans Majit Konungen och Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen, samt af Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse, angående f, d. Konungen
och hans efterkommande.
Af den 13.'de Mars.
Remiss till Lagutskottet af ett anförande
af Herr Assessor C. Arosenius, rörande Boupptecknings-
och FattigProcenten vid dödsfall i
Städerna.
Af den sorde Mars.
Bifall till BevillningsUtskottets hemställan
att få antaga ett större antal Betjening.
Remiss till Stats- Utskottet af Directeuren
Flyborg* Memorial, angående understöd af Statens
Medel till Hamnbyggnadens fullbordande
vid Helsingborg; Allmänna Besvärs- och OeconornieUt
skottet, samma Directeurs Memorial ,
angående rättighet för Helsingborgs Stad att
åtnjuta gcrningsören af de på landet deromkring
nedsatte Handtverkare.
Af den gfjide Mars.
Remiss till Allmänna Besvärs - och OeconomieUtskottet
af Borgmästaren Hambrcci Memorial,
angående inskränkning af vissa personers rättighet
att å Landsbygden kringsända och föryttra
åtskilliga Manufacturvaror och producter,
hvarvid Herr Borgmästaren Zellinger tillaggt
Den 4 April.
a
den önskan, att uti samma Memorial äfven
måtte tilläggas Lumpsamlare.
Remiss till ConstitutionsUtskottet af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om uppskof till nästa
Riksdag med afgörandet af de hvilande
Grundlagsfiägorna; till Stats - Utskottet Kongl.
Maj:ts nådiga Propositioner , angående ärligt
anslag af Allmänna Medel till underhåll och
vård af med Veneriska sjukdomar behäftade
personer; samt angående ersättning för den förlust
i årlig inkomst Allmänna Barnhuslnrätt*
ningen i Stockholm måst vidkännas, genom
Storfurstendömet Finlands afträdande} till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet Memorial
af Herr Handelsmannen Wigander , angående
en ny vägs anläggande från Elfvedalen i ÖsterDalarne
förbi Särna till Rörås Kopparverk
i Norrige; samt ett Memorial af Herr Borgmästaren
Gustaf Hohn, angående hushållningen
med Ekskogarna och svedjande å Utmark,
samt Krono- och Jägeri-Betjeningens
skiljande från befattning med andra än Kronoskogarna.
Upplästes ProlocollsUtdrag
från det Hedervärda BondeStåndet af den 8:de
Mars, innefattande :
Remiss till Lagutskottet af Riksens Stan.
ders TustitiaeOmbudsmäns EmbetsBerältelse med
dertill hörande Bilagor.
6 Den 4 April.
Af den io:de Mars.
Instämmande i de öfriga Respectiva Stå ridens
Beslut, att tryckningen af Bihanget till
RiksStändens Protocoll måtte få besörjas af
Expeditionsutskott,
Af den ji.te Mars.
Instämmande med Ridderskapets och Adelns
beslut 0111 en TacksägelseAdress till Hans
Maj.t Konungen och Hans Kongl. Höghet KranPrinsen.
Gillande af Förslaget till Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående mått och steg i afseende på f. d.
Konungen och hans efterkommande.
Gillande af Förslaget till TacksägelseAdress
till Hans Majt Konungen och Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen.
Af den t3:de Mars.
Instämmande i PresteStåndets Beslut, att
genom Talmannen hos Kongl. Maj:t underdånigst
hemställa, om icke Kongl, Maj:t i Nåder
skulle täckas gifva Riksens Ständers, uti
TacksägelseAdressen , högtidligt förklarade
tänkesätt af underdånig tacksamhet, undersåtlig
kärlek och orubblig tillgifvenhet för Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen , samt Rikets besvurna
Grundlagar, all nödig publicité, både
inom och utom Riket, på sätt Hans Maj:t i
gin vishet för godt finnér,
Den 4 April.
7
Gillande af BancoUtskottets Instruction.
Af den i5:de Mars
Remiss
till BancoVtskottet af Riksdagsmannen
Wessings Memorial, angående inskränkning
af friheten att utgifva Assignationer.
Remiss till StatsUtskottet af Riksens Ständers
till Stats-, Banco- och RiksgäldsVerkens
öfverseende tillförordnade Revisorers Berättelse
om Allmänna MagazinsDirectionens förvaltning
för år 18to.
Af den seide Mars.
Remiss till StatsUtskottet af Riksens Ständers
till granskning af Stats-, Banco- och RiksgäldsVerken
valda Revisorers afgifna Berättelser:
1:0 om de under CommerceCollegii dis
position
stående Manufactur-, Spinnhus, och
Allmänna Arbetshus . Fonder samt Eskilstuna
Fristadsmedel; 2:0 om den under samina Collegii
förvaltning ställda Manufactur-DiscontFond
; 3:0 om StatsVerkets tillstånd och förvaltning
åren 1810 och 181 »i samt 4:0 om
RiksgäldsContoirets tillstånd och förvaltning ;
till B ancoUt skottet, af ofvanbemälte Revisorers
Berättelse om det tillstånd, hvarutinnan Revi60rerne
BancoVerket befunnit, vid deras den
I4:de December 1813 slutade revision.
Remiss till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
af Riksdagsmannen Johan Magnus Wessing*
Memorial, rörande en friare Brännvinsbränning.
Den 4 April.
Remiss till BancoUtskottet af Riksdagsman,
nen från Blekinge Pehr Pehrssons Memorial om
Lån för billig renta mot säkerhet i fast Egendom
, till Jordbrukets förbättrande.
Remiss till BancoUtskottet af Riksdagsmannen
Olof Bruhns från Malmöhus Län Memorial,
angående en väl inrättad och gagnande JordiruksBank.
Remiss till Allmänna Besvärs- och Oeconomie«
Utskottet af vice Talmannen Anders jfansson
Hjckerts Memorial, angående Rentetagares och
Rentegifvares inbördes rättigheter och skyldigheter.
Remiss till BevillningsUtskottet af Riksdagsmannen
från Westerås Län Oloj Olssons Mernolial,
angående förändring i vissa delar af B&*
villningsFörordningen.
Alla dessa nu upplasta ProtocollsUtdrag
lades till handlingarna.
Upplästes och godkändes förslaget till en
underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande
den tilläggning i
Ständers JustitiseOmbudsmans Instruction, att
JustitiasOmbudsmannens diarier måga för ConstitutionsUtskottet
uppvisas.
Upplästes ett Memorial från ExpeditionsUtskottet,
af den i. April, hvaruti Utskottet,
Den 4 April.
i anseende till de trägna göromål, som Utskottet
åligga, i synnerhet vid den tid , då eu
myckenhet besuit af Riksens Ständer hinna fattas
, anhåller, det måtte Utskottet tillåtas att ,
i den mån göromålen ökas och tillväxa , ytterligare,
utom den i Riksdagsordningen föreskrifna
Betjening, få, efter behoivet, antaga
en eller tvänne Cantzlister. Föreslåendes
Utskottet tillika, att berörde Betjening ej må
räkna dagtractamente eller arfvode från läng.
re tid, än behoivet af dess antagande framdeles
kan inträffa.
Lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet ett Memorial
från RiddarhusUtskottet, af den 28 de
Mars, uti hvilket Utskottet, uppå anförda skäl,
afstyrker den af Herr Reutersköld, Carl Gustaf9
gjorda och till Utskottets handläggning lörvista
hemställan, det kunde RiddarhusDirectionen
uppdragas att till förvaltning emottaga alla
Donationer utan undantag, så snart de till
fördel för Adeliga Familjers , så söner som
döttrar, finnas bestämda; hemställandes Utskottet
derjemte , huruvida icke RiddarhusDirectionen
må föreständigas att, hädanefter sorn
hittills, emottaga alla Donationer, enär de ej
till viss Familjs förmån, utan till allmänna välgörande
ändamål, anslås, samt vilkoren dervid
icke äro för Riddarhuscassan skadliga.
IO
Den 4 April.
Vidare upplästes och lades på bordet ett
Memorial från RiddarhusUtskottet, af den 28
Mars, rörande det af Herr Stråle, Carl Fredric,
gjorda förslag, att, för mera utrymme och beqvämlighet
vid inträffande större sammankomster
å Riddarhuset under Riksdagarna, tvänne
Läktare, en uti hvarje af de tvänne för detta
så kallade första klasserna, måtte uppföras;
å hvilket Herr Stråles förslag Utskottet dock,
uppå anförda skäl, icke anser sig kunna tillstyrka
bifall
Justerades Pleni Protocollet för den 31
Mars.
Med anledning af den deruti förekommande
Remissen af Herr Munck af Rosenschölds den
29 Mars upplästa Dictamen, begärde Herr
Munck af Rosenschöld att få detsamma med de
öfriga Respectiva Stånden communicera, hvilket,
uppå af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, blef af Ridderskapet och
Adeln bifallet.
Vid uppläsningen af det uti samma Protocoll
befintliga anförande af Grefve Mörner,
Adolph Göran, hemställde Herr Flach, Carl, att
detsamma måtte få förblifva på bordet hvilande,
intilldess det hade hunnit af trycket utkomma.
Uppå gjord Proposition blef denna Herr
Flachs hemställan af Ridderskapet och Adeln
bifallen,
Den 4 April.,
11
Vid justering af den uti samma Protoeoll
befintliga discussion, i anledning af Herr Munck
af Rosenschölds, den 29 Mars uppläste, Dictamen
och Friherre Wirsens derpå följande yttrande,
anförde
Herr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller
få i Protocollet antecknadt, att jag i sista Plenum
anmälte mig tidigt till att få yttra mig,
ehuru jag ej förr än sent kom dertill, i anseende
till att så många anmält sig före mig.
Jag tager mig den friheten anmärka detta derföre,
att StatsSecreteraren Herr Baron Wirsén
mot slutet af sista Plenum, då jag, i anledning
af dess hemställan, till Ridderskapet och
Adeln yttrade mig, var frånvarande.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken bekräftade rigtigheten af hvad Herr
Munck af Rosenschöld nu anfört.
Efter slutad Protocolls-justering utbad sig
Grefve Lilliencrantz, ffohan Wilhelm, få nämna,
det han föregående dag anmält sig hos
RiddarhusSecreteraren, för att få del af hvad
som uti discussionen den 31 Mars, angående
Friherre Wirsing hemställan i anledning af
Herr Munck af Rosenschölds Dictamen, blifvit
yttradt, samt af Herr LandtMarskalkens proposition
i samma ämne, men att det honom icke
kunnat beviljas, af det skäl, att Protocollet ej
var justeradt. Han kunde således icke veta,
om de citationer han gjort uti ett anförande^
12
Den 4 April.
sora han nu utbad sig få uppläsa, vöre de
rätta, utan anhöll, att, om de det icke vöre,
det måtte vara honom tillätet att desamma
efter Protocollet förändra.
Härefter uppläste Grefve Lilliencrantz nyssbemälte
anförande, så lydande:
Vid en hastig öfversigt, skulle det väl
synas, som den af Herr StatsSecreteraren och
Commendeuren Baron Wirsén gjorde anmälan,
i anledning af Herr Professoren Doctor Munck
cj Rosens,hålds uppläste Memorial, hade, vid
Högloft. Ridderskapets och Adelns Plenum,
erhållit all den pröfning och åtgärd, som ämnets
beskaffenhet fordrade. Likväl har, vid
närmare eftersinnande, uppstått anledning att
förmoda, ej allenast att saken från ovigtig
6ynpunkt blifvit skådad, utan ock att den egentliga
frågan är lemnad oafgjord.
RegeringsFormens 8i. §. stadgar visserligen
med oemotsäglig klarhet, att frågor om
Grundlagarnes upphäfvande eller ändrande icke
må väckas i Ståndens Plena. Lika tydligen
bestämmer 83- § , att förklaring af Grundlagarna
icke må stadgas, utan på det sätt,
som enligt föregående ente §. §.,' vid ändringar
i dem, iakttagas bör.
Det är således afgjordt, att den Riksdagsman,
hvilken önskar att uppgifva project till
förklaring öfver någon §. af Grundlagarna,
Den 4 April.
13
Som synes honom otydlig, äger att vända sig
till ConstitutionsUtskottet.
Men under den ifrågavarande öfverläggaingen
har, enligt min f2ttningsgåfva, ingen
anledning funnits till något sådant.
Herr Professoren Doctor Munck af Rosenl
scköld hade anfört något, som angick Herr
StatsSecreteraren m. m. Friherre Wirs&ns yttrade
underdåniga mening vid ett hos Hans
Kongl. Maj t i StatsRådet föredraget ämne.
Herr Baron och StatsSecreteraren, som derefter
tillkännagaf sig icke hafva för allmänheten
yppat sin underdåniga hemställan, förmodade
således, att Herr Professoren, i egenskap
af ConshtutionsTJiskoUets Ledamot, vid läsningen
af StatsRådets Protocoll, inhämtat kännedom
deraf, och öfverlemnacle till Höglofl.
Ridderskapets och Adelns bedömmande huruvida
det vore tillständigt åberopa en på
förberörde sätt vunnen kunskap om StatsRåders
eller Föredragandes Embetsåtgärder.
Vid nästföljande Plenum utlät sig Herr
Professoren Doctor Munck af Rosenschöld, att
då ingen af Höglofl Ståndets Herrar Ledamöter
, enligt hans förmodan, fästat uppmärksamhet
vid den af Herr Baron och StatsSecreteraren
gjorde framställning, nödgades Herr Professoren
sjelf dervid anmärka, att ehuru han
icke af StatsRådets Protocoll tagit anledning
till den tacksamhetsgärd, som han åt Herr
Baron och StatsSecreteraren frambar, ansåg
14
Den 4 April.
han likväl intet hinder i Grundlagarnes förö*
skrift för sig eller andra Ledamöter af Con*
stitutionsUtskotlet, att inför Stånden åberopa
Herrar StatsRåders och SratsSecreterares underdåniga
yttranden i sådana mål, som icke
äro af hemlig beskaffenhet.
En af Ridderskapets och Adelns Medlems
mar har således bestämdt yttrat en tanka,
hvaruti det Höglofl. Ståndet förmodligen man
grannt
instämmer.
En annan af Ridderska-'
pets och Adelns respective Ledamöter, som må
hända vid närmare pröfning sig äfven derom
förenar, har, utan att omtala någon otydlighet
i RegeringsFormen, till Höglofl. Ståndets bedömmande
framställt en förfrågning, som till
närvarande icke blifvit direct besvarad.
Ingen har således väckt nägon fråga, att
RegeringsFormens föreskrift i förevarande ämne
vöre otydlig, och någon sådan fråga lärer
ej heller med skäl kunna uppstå, då, enligt
83. §. Grundlagarne i hvarje särskildt
fall böra enligt deras ordalydelse tillämpas.
Mindsta orsak att hänvisa någon till ConstitutionsUtskottet
har sålunda icke förefunnits,
helst ingen §. af Grundlagarne ålägger
förfrågning i det som är klart, eller förmenaf
Ståndet att sjelf fatta det som är tydligt.
Men, då saken emedlertid tagit den sällsamma
vändning, såsom vore det vådligt och
inconstitutionelt, att Ståndet meddelade sitt till
-
Den 4 April.
15
stånd och bifall till ett med Grundlagen en.
ligt förhållande, kunde i ett ämne af vigt tvekan
uppkomma , ej mindre hos ConstitutionsUtskottets
Ledamöter, än öfrige Ståndets Medlemmar,
och det är derföre jag hos Eders
Excellence, Högvälborna Herr Grefven och
LandtMarskalken, vördsamligen anhåller, att
Eders Excellence ville framställa den fråga,
”om icke Ridderskapet och Adeln instämmer
”i öfvertygelse, att ConstitutionsUtskottets
”Ledamöter, enligt RegeringsFormens klara föreskrift,
kunna och böra på det der stadgade
”sätt, i sina respective Stånd, utur dem fö”relagde
StatsRådets Protocoll tillkännagifva
allt, som till nödvändig upplysning är
”ländande.”
En af Riksens Ständer i Grundlagen tillerkända
rättigheter skulle i annat fall förfelas.
Till de vigtiga motiver, som Herr HofCanzleren
Baron JVetterstedt så värdigt anfört,
beder jag att få tillägga 2.ne, nemligen:
angelägenheten för Konungen att känna det
större eller mindre förtroende Dess närmaste
constitutionele Rådgifvare af Nationen äga: och
den tillfredsställelse, som tillskyndas välbemälte
Statens högre Embetsmän, igenom Medborgares
högaktning och erkänsla för sådana
deras nitfulla och riksgagneliga tillstyrkanden,
som blygsamheten, och må hända Embetsmanna-pligten,
hindra dem att sjelfve till allmänhetens
kännedom öfverlemna.
Jag vågar smickra mig, att af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vara så känd, att mitt
l6 Den 4 April.
anförande icke möjligen kan misStydas till nå*
gon missfirmlig afsigt.
Grundlagens rätta förstånd och tillämpa
ning är icke allenast af vigt för närvarande
lyckliga tidpunkt, utan ock fastmer för kommande
generationer.
Friherre Cederström, ffacob: Då Ridder
skåpet
och Adeln i förlidne Plenum beslutat,
att frågan, som af StatsSecreteraren Baron
Wirsén var väckt, skulle förfalla, kan jag ej
anse enligt med lagliga formen att, på Grefve
Lilljenerantz’s begäran, å nyo upptaga den.
Då frågan förra gången förevat till öfverläggning,
var jag af den tanka, att den,
såsom allmän och icke åsyftande någon ändring
eller förklaring af Grundlagen, om Ståndet
velat den afgöra, bordt remitteras; jag är
ännu af samma tanke, och anhåller derföre
att nu få så vida utvidga mitt förra yttrande,
att jag får uppgifva, på hvilka skäl min öfvertygelse
är grundad. 50. §. i Riksdagsordningen
1. mom. lyder som följer: 'Hvar
je
Stånds Ledamot äger rätt att i Plenum
”stående och från sin plats till Protocollet
”fritt tala och utlåta sig j alla frågor, som un*
?’der öfverläggande komma, och om lagligheten
af allt, som inom Ståndet sig tilldragerDet
torde deraf tydligen synas, att Baron Wirsén
ägt all laglig rätt att yttra sig öfver lagliglieten
af Herr Professor Munck af Rosenschölds
yttraode, hvilket han icke haft, om han genom
-
II
Den 4 April.
nom sin framställning föreslagit någon förän»
äring eller förklaring af Grundlagarna.
Genom den form , hvarpå Herr Friherre
Wirs ens framställning biet' gjord, var den icke
iner enskildt emot Herr Professorn Munck af Rosenschöld,
utan allmän, och som sådan hada
den måst remitteras, så framt den ej genom
Ståndets beslut förfallit. Ehuru hvar och en
Rättligen i förhand lärer kunna se, att Utskottet,
i fall frågan blifvit remitterad, aldrig kunnat
svara annat, än att Grundlagen icke förbjuder
sådana framställningar, och att de således ic»
ke äro olagliga; tillhörde det dock formerna,
att Ståndet icke directe och utan föregången
remiss, genom ett beslut, Jemnade Herr Baron
Wirsen ett sådant svar.
Herr Pålman, Otto Fredric! Då jag förra
Plenidagen hade äran för Högloft. Ridderskapet
och Adeln vördsamt yttra mina tankar om
sättet för Grundlagsfrågors behandling, undvek
jag sorgfälligt ingå i pröfning om de Riksdagsmans-rättigheter,
hvarom fråga uppstått.
Detsamma skall jag äfven nu iakttaga, ty då hvar
och en både kan och hör läsa RegeringsFonn
och Riksdagsordning, må hvar och en också
sjelf deraf kunna göra tillämpning. Jag anser
Grundlagen klar, äfven i de frågor, som nu
tvistas om, men som det är en möjlighet, atC
R:dderskapets och Adelns pluralitet kunde vara
eller blifva af olika mening med mig, vill
jag aldrig underkasta mig ett afgörande, hvaf.
Ridd. 0. Ad. Fröt. N:o j. 4.
IS
Den 4 April,
igenom mig knnde beröfvas en af de första rättigheter
som Riksdagsman, och hvars säkerhet
i Grundlagen måste vara förvarad, en säkerhet,
hvars ändring icke en gång beror af
Konung och Ständer gemensamt att rubba förr,
än efter fern års pröfningstid.
Men efter allt hvad som blifvit täladt uti
detta ämne, och hvaröfver Protocollet nu är
uppläst, må man väl förundra sig, att å nyo
höra till Ridderskapets och Adelns afgörande
framställas en fråga, som, genom ett enhälligt
fattadt beslut i sista J lenum, Ridderskapet och
Adeln erkänt icke ligga inom gränsen af de
ämnen, som kunna till öfverläggning i ett
RiksSiånd upptagas. Sedan detta är afgjordt
och, som mig synes, saken så tydligen är utredd,
att den bör vara fattlig för hvar och en
som behagar göra sig möda att den oveldigt
bedomina, reducerar sig hela denna öfverläggning
till den enkla fråga, om Höglofl. Ridderskapet
och Adeln skola iakttaga de föreskrifter
Grundlagen stadgar, eller om sådant
är en öfverflödig formalitet. I det. sednare fallet
har jag intet att vidare tillägga j i det förra
åter, vågar jag endast hos Eders Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken vördsamt
anhålla om dess förklarande, att i dylika lagstridiga
öfverläggningar, som den närvarande,
ingen proposition kan äga rum.
Grefve Lilliencrantz : Om Höglofl. Stån
det
förlidne Plenum hade genom beslut afgjort,
att den fråga, som nu är väckt, vore
Dm 4 April,
Utötfl gränsen af de ämnen, som kunna tili
öfverläggning i ett Riksstånd upptagas, skulle
jäg visserligen icke förlänga discourserna
derom
men då , enligt hvad minnet säger
tnig, hvarken proposition elltr beslut innefattade
något sådant, har jag trott mig, utan att
förnärma rtågons Riksdagsmannarätt och utan
ätt böra förnärmas i den jag äger, kunna till
mitt Stånd vid Frotocollets justering framställa,
att en i Protocollet Omnämnd fråga, i min
öfvertygelse, icke blifvit rigtigt fattad.
Med Kerr Majoren Pålman delar jag fullkomligen
den tanka, att det vore högst vådligt
och inconstitutiönelt, öm Ståndet genom
Votering skulle afgöra Grundlagens maning ,
om och när den 1 något anine vore Otydlig ,
eller på mer än ett sätt fattad. Mer något
dylikt har, som jag redan anmärkt, icke varit
i fråga. Ingen har uttder den i fråga varande
öfverläggningen omtalat någon otydlighet
i Grundlagens föreskrifter
och endast
derföre har jag visat, att fråga om hänvisning
till ConstittitiorisUtsköttet icke kunde äga rum.
Öm en Ledamot åf Ståndet har rätt att
yttra,! det han finner Grundlagens föreskrift
i någon viss §. vara klar, vöre sällsamt, att
icke Ståndets alla Ledamöter på ert gång skulle
få lemna lika yttrande, det vill säga , att
älla samfällt ägde mindre rätt än en enda. —
Här är, NB! och har aldrig varit fråga om anhat,
än att lemna ett enkelt svar, icke att afgöra
en tvätydighet. Ty hvarken jag eller nå*
20
Den 4 April.
gon har bestridt, att, så fort mindsta olikhet
i omdöme om Grundlagens mening försports ,
tillhörer det, icke Ståndet, utan Constitutions»
Utskottet, att i laga väg behandla det väckta
tvifvelsmålet.
Sedan jag nu än närmare utvecklat mina
tankar, hoppas jag, att så väl Höglofi. Stan*
det, sorn Herr Majoren Palman lärer inse, att
deruti icke innefattas något, som i vådlighet
kunde jemföras dermed, att en Ledamot ägde
rätt att såsom lagstridig förklara en annan Ledamots
motion, och sådant, om än den förstnämndes
omdöme vore ljusare än alla andras.
Herr Landt Mav svalken yttrade den anmärkning,
att om Lagen vore tydlig, vore visserligen
icke beslut af Ridderskapet och Adeln
i en sådan fråga behöfligt.
Friherre Boye, Ludviq: I de frågor, uti
hvilka värman for ämnet förmår bemägtiga sig
af sinnet , kan man icke nog snart hinna slutet.
Det var af detta skäl, som jag i sista
pleno var glad att se dåvarande öfverläggning
förfalla. Nu åter, då någon betänklighet
icke visar sig emot den af Herr Grefve Lilliencrantz
, i dess nyligen upplästa Memorial,
framställda önskan, att vinna ett offentligt erkännande
för en af Nationens rättigheter, tror
jag mig så mycket hellre böra conformera mig
deri med Herr Grefven , som jag anser, det
förtjensten af hans Memorial ligger särdeles
i det afskiljande från förra frågan , som han
gifvit åt denna sin begäran, Jag anhåller blott
Dea 4 April.
21
att fa, såsom ett ytterligare skäl för angelägenheten
af ett sådant erkännande, framlägga
den reflexion, att, om, för att göra Nationens
rättigheter tvätydiga och derigenom suspendera
deras kraft, icke skulle behöfvas mera,
än blott att mot dem uppställa tvifvelsmål;
så stodo våra rättigheter på en alltför lös
grundval, och ägde då liten eller ingen säkerhet.
Herr Silfverstolpe , Gustaf Abraham: Hela
denna öfverläggning synes mig härleda sig
från de olika sätt, hvarpå Herr Baron iVirséns
ord blifvit fattade. Om de betraktas såsom
blott ett yttrande , innehållande Herr Barons
enskildta mening, bör på dem den nyss citerade
5c:de §. användas, och ingen fråga någonsin
uppstå för någon Ledamot att ifrån sin
bänk ett sådant yttrande afgifva. Fattas de
åter såsom en hemställan, hvars påföljd skulle
vara en förklaring af Ridderskapet och Adeln,
huruvida det vore en Ledamot af ConstitutionsUtskottet
tillständigt att yppa hvad
han läst i de i StatsRådet inför Konungen hållna
Protocoll, innehölle en sådan hemställan
ett ämne, hvarom hvarken öfverläggning inom
Ståndet bör kunna äga rum, eller hvarpå
proposition af Herr Grefven och LandtMarskalken
kan göras. Huru helst man nu fattar
Herr Baron Wir&éns framställning , synes
mig saken vara rätt och fullständigt, genom
Hans Excellences HerrGrefvens och LandtMarskalkens
i förra Plenum gjorda proposition ,
afgjord, att hvad som blifvit yttradt, må för
hvars och ens räkning stå i protocollet, och
Den 4 April,
a», när fråga uppstår pm ett stadgande till
förklaring af Grundlagen, må hvar och en äga
att derom enskildt vända sig tiil Consti.
tutionsUiskottet. Hvar och en enskildts rätt,
att fritt yttra sig, är härigenom förvarad, och
Grundlagen , i afseende på Grundlagsfrågors
väckande, rätt använd. Till något ytterligare
resultat kan man i denna fråga ej komma,
då någon proposition , huruvida Grundlagen
i sin tillämpning är tydlig, icke kan göras.
Grefve Lilliencrantz: Om en Ledamot har
rätt att begära sitt Stånds tankar, är denna*
rätt icke tillfredsställd förr, än på en fram-?
ställd fråga erhållits svar, Jag anmärker å
nyo, att detta ingen gemenskap ägor med pro,
ject till förklaring af Grundlagen , sorn bör*
aflemnas till ConstitutionsUtskottet,
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Då en
Värd Ledamot, Herr Grefve Lilliencrantz, åberopat
hvad jag i sista Plenum hade den äran
för Ridderskapet och Adeln yttra, så tror jag
mig endast om rätta meningen deraf böra hänskjuta
till det nyligen justerade anförande,
sorn jag till Protokollet inlemnat. Jag har deruti
sorgfälligt undvikit att ingå i någon pröfning
af sjelfva hufvudfrågan, endast sagt, att,
om den gifna första anledningen till alla dessa
öfverläggningar ansåges af sådan vigt, att
den till särskildt ellen behörigt Utskott borde
remitteras, kunde der, äfven i detta fall,
icke utgöra något öfverläggningsämne för Ridderskapet
och Adeln, ej heller af dem ensam*
Den 4 April.
23
me afgöras. Jag har äfven sagt, att den utvidgade
anmärkningsrätten, hvarom nu är fråga
, för ConstitutionsUtskottets Ledamöter i
visst afseende kunde vara gagnelig, och jag
tror, att hvarje redlig Embetsman deruti med.
mig instämmer. Jag är öfvertygad, att hvar
och en med frimodighet skall gå denna nya
pröfningsrätt till mötes, endast den på ett lagligt
sätt tillkommer. Jag omtalade äfven en Remiss
i mitt förra Dictamen, men jag instämde
slutligen till alla delar med Major P linan,
som återförde öfverläggningarna inom de gränsor,
sorn Grundlagarne föreskrifva.
I anledning af hvad en värd Ledamot,
Herr Friherre Boye, yttrat, att här icke är
fråga om något nytt förslag till förändring
eller tolkning af Regeringsformen, bör jag
anmärka, att då otydlighet förefinnes i constitutionela
stadganden, enda möjligheten, enligt
min öfvertygelse, att den häfva, är att göra
ordalydelsen klarare} hvarje sådan förändring
fordrar ny redaction och således nytt förslag.
Utan att, som jag redan anfört, vilja ingå i
någon närmare granskning af hufvudfrågan,
får jag endast exempelvis meddela, att, då
Tryckfrihets-Förordningen undantager från
den allmänna rätten att kungöra offentliga
Handlingar, både StatsRådets och Constiiu«
tionsUtskottets Protocoll, men deremot Ståndens
bestämdt böra tryckas, skulle dessa stadganden
vara i fullkomlig stridighet emot hvarannan,
i händelse en Ledamot i Constitutions*
Utskottet skulle ur StatsRådets Protocoll få
24
Den 4 Aprit.
hämta upplysningar, dem han anförde inom
sitt Stånd, och derigenom gaf dem en publicitet,
som i deras ursprungliga egenskap ej
är tillåten.
För öfrigt instämmer jag fullkomligt med
hvad Herr Major jPålman nu i detta ämne anfört.
Grefve Mörner, Carl Stellan, yttrade sig
anse det visserligen vara hvars och ens rätt
att yttra sig, men trodde hela frågan , genom
Herr LandtMarskalkens i sista Plenum gjorda
proposition, vara förfallen, och hemställde i
ifölje deraf, om icke Riddeiskapet och Adeln
skulle behaga upphöra med all vidare discussion
i detta ämne.
Friherre Mannerheim, Lars August: Det
ar en märklig skillnad emelian sådana yttranden
af individuel öfvertygelse, hvilka ej leda
till något resultat, ty hvar och en äger
rätt att utlåta sig öfver lagligheten af hvad
tinder öfverläggning förekommer, och sådana,
öfver hvilka begäres proposition till fattande
af beslut, ty besluten mäste alltid vara i öfverensstämmelse
med Lagarna. Jag hade derföre
ej förmodat, att en värd Ledamot, Herr
Grefve Lilliencrantz, under åberopande af RegeringsForinens
81. §•> skulle begära proposition
till fattande af det beslut, att Grundlagens
förstånd vore tydligt och klart i en frå«
ga, hvaröfver tankarne voro skiljaktige, ty
hvad annat innefattade väl ett sådant beslut,
Den 4 April.
25
än en förklaring öfver Grundlagens förstånd?
Jag hemställer derföre till Herr Grefven och
LandtMarskalken och Idöglofl. Ridderskapet
och Adeln, att ingen proposition till fattande
af beslut öfver den a! Herr Grefve Lillj ener antz
framställda fråga måtte ä;:a rum.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric; Då jag förra
gången under öfverläggning af frågan otn
Grundlagens rätta förstånd i afseende å rättighet
för ConstitutionsUtskottets Ledamöter att
offentligen meddela sådana upplysningar, som
vid läsning af StatsRå.lets Protocoli kunnat
inhämtas, vågade hemställa, om icke pröfning,
huruvida en slik fråga kunnat hos Ståndet in
Pleno, eller bort hös ConstitutionsUtskottet
väckas, skulle föregå, innan någon ventilation
i sjelfva ämnet kunde tillåtas, ansåg jag väl,
för enskildt del, lika med hvad Herr Landshöfdingen
Grefve Lilliencrantz i dag yttrat, det
för hvar man vara påtagligt, att någon ConstitutionsUtskottets
Ledamot icke kan eller bör
betagas att offentligtgöra hvad han till upplysning
för allmänt bästa under läsning af
StatsRådets Protocoli kunnat inhämtaj men
som den af StatsSecreteraren Herr Baron Wircén
först i ämnet gjorda anmärkning, hvaraf
åter Herr Professorn Munck af Rosenschölds hemställan
om dess Constitutions-enliga förfarande
blifvit en följd, tyckes ådagalägga individuel
skiljaktighet i det förmenta allmänna omdöniet,
hvarå naturligtvis förtydligande af Grundlagen
i denna del, om sådant äskas, bör följa,
så tror jag, å ena sidan, att någon Ståndets
26
Den 4 April.
Ledamot ieke bör utestängas från den rättig,
het, sorn Höglofl. Riddeiskapets och Adelns
sist i ämnet tagna beslut ät hvar och en förvarar,
men deremot, å andra sidan, vågar jag
hemställa, om någon öfverläggning i sjelfva ämnet,
på sätt nu sker, kan in Pieno få äga
rum, sedan det blifvit bestämdt i hvad ordning
frågan bör väckas och afgöras.
Grefve Lilliencrantz; Hvad angår den i
Grundlagen icke medgifne rättighet att trycka
StatsRådets och Constitutions - Utskottets
Protocoll, så anser jag sådant hafva afseende
på enskilclta sakägare. Men oaktadt det icke
vore iämpligt, att hvad å för berörde ställen
förehafves blefve af enskildta i otid utspridt
till allmänheten, är deremot ingen contrast
, att ConstitutionsUtskottets Ledamöter ,
med urskiljning, till sina respectiva Stånd öfverlemna
sådant, sorn bör komma till Riksens
Ständers kännedom.
Friherre Boije: Jag har varit af den tanka,
att den ifrågavarande National-rättigheten
icke åtföljdes af någon den mindsta otydlighet,
och jag har trott denna tanka äga fullt stöd
af den grundsats, att hvad Constitutionen icke
förbjuder, det har han tillåtit; hvaraf jag dragit
den otvungna följd, att, då Constitutionen uti
en gifven rättighet icke gjort någon inskränk,
ning, så vore samma rättighet också att anse
för oinskränkt. Ett skäl för en sådan inskränkning
uti ifrågavarande rättighet är likväl nu
mera gifvet. En värd Ledamot, Herr Idof
-
Den 4 April.
2?
Canzleren Friherre af Wetterstedt, har påmint
derom, att Tryckfrihetslagarne skola förbjuda
tryckning af StatsRådets Protocoll, deraf man
skulle kunna sluta, det en oinskränkt.publicitet
icke vore dem ämnad. Detta skäl innebär
väl icke, i min tanka, en hufvudsaklig verkan
till tvätydighetj men då, i händelse en
stridighet verkligen existerar emellan tvänne
lika gällande Grundlagar, samma stridighet
nödvändigt måste verka till en lika tvåtydighet
i båda; och frågan derom är af största vigt
att få afgjord j så får jag nu, i så målto, skilja
mig ifrån Herr Grefve Liljencrantz, att jag
ödmjukast föreslår, att denna sednare fråga
må varda hänyist till ConstitutionsUtskotiets
utlåtande.
Herr Pålman, Otto Fredrik; Att på en gång
yttra sig anse Grundlagens föreskrift vara klar,
pcb tillika begära, att Ridderskapet och Adeln
skola afgöra att så är: Att vilja underkasta
Rjdderskapets och Adelns domslut, så framt
det utfaller enligt med hvad man sjelf anser
Vara det rätta, men icke i arnat fall åtnöjas
med utslaget, utan då först vädja till Grundlagens
ordalydelse , hvilket i korthet tyckes
vara Herr Grefve Lilliencrantz's påstående, innefattar,
i min tanka, påtagliga motsägelser.
Om genom en allmän åsigt af principer,
jag icke kunnat göra min tanka rätt fattlig,
så tillåten, mine Herrar, att jag genom exempel
närmare får bevisa vådan af ett sådant förfarande,
som någre värde Ledamöter nu yr
-
*§ Ben 4 April.
kat, och hvarigenom på en gång yerkan af
den RegeringsForm , som både Konung och
Ständer antagit och besvurit, skulle kunna
tillintetgöras.
Låtomoss antaga, att någon af Ridderska*
pet och Adeln hade gjort anmärkning emot en
eller flera af Konungens Rådgifvares handlingar!
Antagom äfven, att de gjorde anmärkningarne,
i Grundlagen tillåtna, vore så påtagligt
rättvisa, att den eller de som saken rör.
de, icke lagligen kunde försvara sina åtgärder
! Icke dessmindre vore ju ganska möjligt,
att Ridderskapets och Adelns pluralitet, i ett ögonblick
af hetta, ansåge anmärkaren hafva
öfverskridit gränsen af sin Riksdagsmannarätt,
och genom ett till följe deraf iattadt beslut beröfvade
sig sjelfva den dyrbaraste af ett fritt
Folks rättigheter, hvarigenom de tillika blottställde
deras vältänkande Ledamot att blifva
ett oder för orättvisa mägtiges hämndlystnad
och förföljelser. Med all högaktning för detta
upplysta Riksstånd, kan jag likväl aldrig
frivilligt underkasta mig deras afgörande i ett
så grannlaga och magtpåliggande ämne, ty
jag kan omöjligen tillerkänna Höglofl. Rid.
derskapet och Adeln' Domarerättighet.
Det är icke svårt att inse, hvilken ofantlig
skilnad, som är i förhållandet af det exempel,
jag haft äran anföra, och det Grundlagens
stadgande, att förr än en Riksdagsman
får vid Domstol tilltalas för inom Ståndet fäll.
da yttranden, skall det Riksstånd, till hvil
-
Den 4 April.
2g
ket han hörer, genom jdelars pluralitet detsamma
tillåta.
Jag åberopar för öfrigt min sista begäran
till snart slut på en öfverläggning , som redan
alltför länge ägt ruin.
Grefve Lill] ener antz: Om Herr Pålman i
mitt anförande funnit motsägelser, förmodar
jag det vara hans, och icke mitt fel,
Jag upprepar än en gång, det jag aldrig
begärt något domslut — någon votering. Jag
hade begärt ett enkelt svar, så länge icke mer
En en tanke spordes
pch åt detta svar har
har jag aldrig velat gifva en större vigt, än
deri, som med Grundlagarnes esprit och ordalydelse
är förenlig.
Friherre Boye: Frågan är icke mera Oin
Baron Wirsing hemställan, och den protocollsjustering,
som derpå följt, kan således icke
heller ligga i vägen för nuvarande fråga,
hvilken är af helt annan beskaffenhet. Jag utbeder
mig Höglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet för den erinran, att vi nu äro
inne på en helt annan fråga, än den, från
hvilken vi utgingo. Under loppet af öfverläggningarna
har den fråga uppstått: huruvida
någon stridighet emellan våra lika gällande Grundlagar
existerar, eller icke existerar? Och denna
fråga synes väl både kunna och böra, på ett
eller annat sätt, erhålla ett lagligt slut. Lagligheten
af sättet att komma till ett sådant
slut kan, efter hvad jag föreställer mig, ickf
3°
Den 4 April.
heller vara af mig öfverträdd, då jag heffla
ställt frågans hänvisning till ConstitutionsUt*
skottet, och således ingalunda begärt, atf
Ståndet skulle med dess omedelbara afgörande
sig befatta. Jag har trott mig vara skyldig
detta svar på de anmärkningar* som af tvänne
värde Ledamöter blifvit gjorde emot behörigheten
af denna öfverläggning.
Herr Munck af Rosenschöld: Det är högst
ogerna jag förlänger denna discussion, mert
jag skall endast säga några Ord. Jag önskat
blott få rappellera Ridderskapet och Adelö
mitt förhållande från början i denna säk. H:r
Baron Wirsén hemställde, i anledning af ett
yttrande i mitt Memorial, till Ridderskapet och
Adeln , huruvida det var enligt med Constitutionen,
att en ConstitutionsUtskoftets Ledamot
begagnade de upplysningar, hail inhämtat
i StatsRådets Protocoll, vid sina yttrandeit
i Plenum. Detta förmådde mig att till Ridderskapets
och Adelns bepröfvande öfverlem*
na, huruvida Herr Baron Wirsén haft af mitt
yttrande anledning till sin hemställan, och i
så fad conformerade jag mig med Herr Baroxl
Wirsén sjelf. Då ingen af Ridderskapet Och
Adeln förklarade Herr Baron haft anledning
till sin hemställan, Var jag för min del nöjd
med Herr LandtMarskalkens proposition , att
hvad af Friherre Wirsén och af mig blifvit
anfördt stöde för vår räkning i Protocollet förvaradt,
och att hela öfVeriäggningen således
kunde förfalla, det vill säga, att om Baron
Wirsén nu mera finner sjelf sig haft anledning
Den 4 April.
3i
till sin hemställan, han då har att vända sig
till ConstitutionsUtskottet. Jag var med Herr
LandtMarskalkens proposition så mycket me*
ra nöjd, sorn Ridderskapet och Adeln förklarade
till den sitt enhälliga bifall.
Friherre af Wetterstedt: Då Friherre Raije^
med anledning af den af mig gjorda uppgift
om TryckrrihetsFörordningens stadgande i
afseende på StatsRådets Frotocolls tryckning
och ailmängörande, yrkat på en Remiss i detta
ämne, får jag endast å nyo upprepa, att
jag aldrig begärt någon sådan Remiss, Och
endast anfört den förmenta stridigheten såsom
ett exempel; och under offentligt förklarande,
att jag ej ville ingå i någon pröfning af det
egentliga föremålet för närvarande öfverlägg.
ning. Som likväl försöket att förena de af
mig citerade 2*.ne Grundlagars stadgande, nödvändigt,
under hvad slags synpunkt den än
må betraktas, blir en Constitutionsfråga, så
torde Högvälborne Herr Grefven och Landf*
Marskalken samt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln upplyst finna, att någon Remiss så
mycket mindre derå kan äga rum, som sjelfva
frågan, ledande till en förändring i Grundlagen,
ej här kan väckas.
Herr Nauckhoff: Jag förnyar hvad jag i detta
ämne förut erinrat, eller att jag anser det
vara stridande mot god ordning samt Ridderskapets
och Adelns i frågan redan gifna be»
slut, att in Pleno härom tillåta någon ytterligare
öfverläggning, och jag hemställer så
-
3*
Den 4 April,
ledes, om icke frågan bör anses afgjord samt
förenämnde beslut alltid, lända till efterrättelse.
Grefve Lilliencrantz: Sedan öfverlägg
ningen
nu tagit en så oförmodad vändning,
skulle jag sjelf ingalunda önska någon framställning
till Ståndets besvarande, och anmärker,
att jag aldrig i detta ämne begärt någon
proposition.
Hane Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln ansåg den nu ventilerade frågan, i anledning
af sitt beslut öfver Herr LandtMarskalkens
i sista Pleno gjorda proposition, vara
afgjord.
Ropades ett ganska starkt ffa,
Föredrogs till Remiss Grefve Rosens, Axet,
■igtlidne Plenidag uppläste Dictamen.
Herr af Uhr, Carl Da vid, yttrade sig skrifttigen
till protocollet, sålunda:
Den värde Ledamot af detta Stånd, som
i sitt upplästa Dictamen sistlidne Onsdag gjort
rättvisa åt mina afsigter med mitt yttrande af
den 20 Mars, har fullkomligen tillfredsställt
mina enskildta fordringar3 men då jag blifvit
van att mycket inskränka dessa , har jag deremot
utsträckt mina lordringar såsom medbor
'
gare3
Den 4 April.
gare, och yrkar, såsom hvarje Svensk Mati
bär, en allmän gemensam medborgerlighet ho*
'mina Landsman. En sådan egenskap behöfver
nödvändigt att verka i förening bos samteliga
invånare i detta Land, som ej allenast påkallar
hjelp för mångfalldiga brister i vår allmänna
hushållning, utan ock omöjligen kan länge
umbära sådan hjelp, förutan stor våda för
sitt sjelfbestånd, Denna allmänna medborgerlighet
tillåter icke inskränkningen deraf endast till
befrämjande af en viss större elier mindre landsorts
eller districts särskildta intresse: den fordrar
befrämjandet af Statens gemensamma bästa,
och allvarsamt bemödande mot allt hvad
som är hinderligt deremot. -— Der löcala interesse»
strida mot hvarandra, bör man vänta
att individuelä kraften ifrigt arbetar för sig }
men allmänna Författningar jemka moget och
Visligen emellan dylika strider, och dertill åliggér
i synnerhet Konungens Embets- och Tjenstemän,
att hvar och en i sin mån bidraga genom
oveldiga upplysningar och kraftiga åtgärder.
Herr Grefve Rosen har, såsom Landshöfding
i Götheborgs Och Bohus Län, säkerligen
åsyftat sitt Fäderneslands allmänna väl, då
han med värma sökt dels att ursägta vissa missbruk
af de stora handelsförmåner, söm Götheborgs
Stad åtnjuter, dels mildra omdömet om
försummelsen af vissa angelägna skyldigheter
dervid, såmt framför allt bevisa, att den i Götheborg
begagnade oinskränkta nederlagsfrihetett
medfört väsendtliga fördelar för Riket. Jag
har betalat min enskildta gärd af erkänsla mot
Ridd, o, Ad, Prat. N:o J. 6.
34
Den 4 April.
Herr Grefve Roséns yttrande, då jag på lika
sätt rättvisar hans afsigter, som han rättvisat
minaj men med lika offentlig upprigtighet,
som Herr Landshöfdingen Grefve Rosen användt
i sitt bestridande af mina yttrade tankar, förklarar
jag, att långt ifrån att af dess ofvannämnde
Dictamen kunna hämta ett enda verkligt
skäl att ändra min redan yttrade öfvertygelse,
jag ej en gång funnit någon anledning
att tvifla, det jag har rätt och sanning på min
sida. Beklagligen torde finnas alltför mångå
bland Rikets Invånare, som, enligt Herr Grefve
Roséns ord, inhämtat endast ytlig kännedom
om Cours-förhållandet och Transito-rdrelsen i Götheborg*
Mera grundlig och, så vidt möjligt
är, pålitlig kunskap derom kan likväl ut2n
mycken svårighet erhållas, och saknas ej eller
af dem , som forskat i detta vigtiga ämne;
roen jag tviflar, att en sådan kunskap kan hämtas
utur de upplysningar, som meddelas i Herr
Grefve Rosens Dictamen.
De vigtigaste satser, som deruti förekomma,
strödda på något afstånd från hvarandra,
i afseende på de olika ämnen för Herr Grefve
Roséns ämnade vederläggning af mitt yttrande,
synas ej eller kunna föras närmare tillsammans,
utan att för hvarje oveldig hörare eller läsare
upptäcka, att dessa satser äro sinsemellan alldeles
stridige. I början af sitt Dictamen bestrider
Herr Grefven, att senare handelsförhållanden
och tr ansii orör elsen i Götheborg haft någon hufvudsaklig
del i föranledandet till den hoga växelcoursen
i Sverige. Sedan medgifver Herr Grefven, att
Den 4 April.
35
enskildta vinglerier bidragit till växetconrsens försämrande
(vinglerier, hvilka nödvändigt hafva gemenskap
med och äro beroende af handelsförhållandet);
att de nyss i Götheborg inträffade
händelser bora hafva visat vådan af sådana vinglerier
(hvilka således äfven der blifvit märkligen
öfvadelj att Cour sen grundar sig på Nationernes
inbördes skulder (hvilka ovedersägligt be-'
ro af förhållandet emellan Import och Export)
Herr Grefven medgifver -ytterligare, att då
pappersmynt, sorn ej vid anfordran inlöses , utgör
en Nations hufvudsakliga Rörelse - Capital, måste
dess myntvärde blifva så vida vacklande, som det
icke kan tjena att ersätta bristen af Exporter:
(ett förhållande, som således ganska rättvist
erkännes verka på VäxelCoursen i Sverige ,
i den mån som Importvärdet öfverstiger det
af Exporterade varor).
Jag för min del
förstår sannerligen icke, huru dessa yttranden
af Herr Grefve Rosen möjligen kunna
sins emellan förenas. Deli enkla framställning
jag gjort genom deras närmare hopfogande,
torde vara tillräckligt för mitt ändamål, som
endast är att visa, det grunderne icke varit
lättsinnige eller alldeles obetänkte, för hvad
jag i förberörde ämne yttrat till Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Protocoll. Min utmärkt*
aktning för Herr Landshöfdingen Grefve Roséns
person, och min öfvertygelse om dess välmenta
afsigt, förbjuda mig att vidare utbreda
mina anmärkningar, hvartill jag sannerliga^»
har ömniga ämnen vid denna del af det försök,
till vederläggning , sorn Herr Landshöfdingen
Grefve Rosen begynt emot mitt afgifna yttrande.
Den 4 j4pril.
Lurendrägeri och Tullförsnillning, ett
örat ämne i detta Land att vidröra, likasom
fordom Phariceernas och de Skriftlärdas Sedolära,
som var konstigt utarbetad till sina reglor,
med sorgfälligt och oförmärkt lemnade undflykter
från reglornas uppfyllande:
Lurendrägeri
och Tullförsnillning, säger jag, uppenbart
fördömde af alla, men hemliga medel
för många till rikedom och det slags anseende;,
som följer dermed, skola efter Herr
Landshöfdingen Grefve Roséns uppgift alldeles
icke hafva inträffat vid Reexportationen af Nederlagsvaror
i (löthaborg, och Herr Grefven och
Landshöfdingen tili och med tviflar, att någon
gång ett obetydligt missbruk dervid förefallit.
Vid detta tillfälle nödgas jag fästa ett mindre
säkert förtroende till den loenia kännedom
Herr Grefven och Landshöfdingen åberopar, såsom
dess anledning att gifva Ridderskapet och
Adeln upplysningar öfver de ämnen han behandlat.
Jag hänvisar till de tid efter annan
inkomna Rapporter till högsta Tullstyrelsen,
och till handlingarne af mångfaldiga Rättegångar,
i anledning af dels upptäckta, dels på
högsta sannolikhet förmodade missbruk vid reexportationen
af Nederlagsvaror, fastän så fulla
skäl, som Lagarne bestämma, icke kunnat
bringas i dagen till de anklagades fällande till
straff. Dessutom föder den oinskränkta Nederlagsfriheten
så mycket större frestelse a't insmyga
lnrbudna varor i Landet, som, när sådana
upptäckas före utlastningen på ankommande
fartyg, Nederlagsfriheten bbr en säker undskyllan
till räddning från Confiscation.
Den 4 April
37
De uppgifter Herr Grefve Rosens Dictamen
innehåller, om åtskilliga ytterligare sätt som
blifvit öfvade till lurendrägeri och tullförsnillning
i trakten af Götheborg, fästa ytterligare
min förut i detta ämne yttrade tanke, emedan
de visa, att sjelfva den lagligt förunnade Nederlagsfriheten
derstädes lockat både utländningar
och inhemske att till allrahögsta grad öfversvämma
detta Land med importvaror, älven
med undandragande af de små afgifter , som åtföljde
en sådan tillåtelse ; men det säkraste bevis
för sanningen af hvad jag yttrat, angåeude
missbruk vid nederlagsfrihetens begagnandei Götheborg,
är högsta Tullstyrelsens eget uttryckliga
utlåtande af den e Februari 1S04, om omöjligheten
af tillräcklig bevakning derstädes
för en vidsträcktare Transito rörelse, vid saknad
af dertill lämplig större Magazinsbyggnad.
Svenska Allmänheten emottager säkerligen
med fägnad den underrättelse Herr Landshöfdingen
Grefve Rosen meddelat, att omsider
några anstalter blifvit träffade af de handlande
i Götheborg, till mera tillbörlig förvaring
än hittills af Nederlagsvaror. Ännu större förnöjelse
skall den underrättelse gifva, att dessa
anstalter verkligen blifvit fullbordade, och
behörigen tillämpade, såsom både mera angelägna
och mindre kostsamma, än den nya Börsoch
Assemblée-byggnaden derstädes, enligt
hvad redan långt för detta hos Tullstyrelsen
skall hafva blifvit anmärkt.
Herr Grefven medgifver ganska rättvist,
att Coursen grundas på Nationernes inbördes skid
-
38
Den 4 April,
der, och att öfvervigt i produetion är det rätta med,
let för en Nation att skaffa sig en fördelaktig VäxelConn;
men jag söker förgäfves möjligheten
att förena dessa sanningsfulla yttranden med
Herr Grefvens hela öfriga system, tillförsvar
och befrämjande af den öfverdrifna Importation,
som till större delen härleder sig från oinskränkta
Nederlags friheten, i följd både af dess e.
gen natur och af dess i detta Land pröfvade
förderfliga missbruk, hvarigenom just sjelfva
möjligheten till inhemska produetionens rätta
tillväxt blifvit helt och hållet iöthindrad oeh
motarbetad- De bevis för den olantliga lmportationens
allmänna nytta, som Herr Grefve
Rosen hämtar af några betydliga förtullningsartiklar,
sorn år 1812 utskeppades från Götheborg,
kan jag icke godkänna, dels emedan det
icke är bestyrkt, att hela det uppgifna utskeppade
qvantum af berörde artiklar verkligen afgeck
till Utrikes Orter, dels emedan handels.
conjuncturen år 1812 gjorde ett särskildt och
ganska ovanligt undantag i afseende på utskeppningen
till Ösfersjö-hamnarna. Jag fruktar,
att det skall blifva ganska svårt att i Nederlags-platsernas
historia uppleta mångå dylika
exempel,
Af Herr Grefvens anmärkning mot hvad
jag yttrat angående TullCredit, som lockat till
starkare införsel af främmande varor, synes,
att min mening icke blifvit rätt fattad. Till
det ämne jag vidi ört, hörer alldeles icke hvad
Herr Grefven yttrar om den annorlunda beskaffade
korta tullcredit, som General-Tull»
Den 4 April.
39
Directionen lärer hafva funnit särskildta omständigheter
göra både oundviklig och för
Statsverket nyttig år 18x0, då kriget emot
England rörklarades, och då så ofantliga varu-qvantiteter
från Nederhgs-platseina nästan
på en gång förtuliades, att det föga var möjligt
att i sådan hast anskaffa de betydliga summor,
som till sådan förtullning erfordrades.
Den tullcredit, som jag åsyftat, arden, som åtföljer
rättigheten att tills vidare och på längre
tid upplägga stora qvantiteter främmande varor
på Nederlag, utan att genast betala någon
Tull, hvilken sedermera småningom erlägges
i den mån som ägaren finner lämpligt att från
Nederlaget lyfta smärre qvantiteter af samma
varor. Denna verkliga TullCredit måste vara
och har i sjelfva verket visat sig ganska lockande
till en ojemförligt starkare införsel af
främmande varor, än som eljest skolat belasta
Rikets handelsvåg.
Detta är meningen af
hvad jag yttrat och hvad Herr Grefve Rosen
icke sökt att vederlägga.
Till besvarande af hvad Herr Grefve Rosen
uti sitt upplästa Dictamen andragit till stöd för
den oinskränkta nederlagsrättighetens gagnelighet,
får jag äran anföra;
1:0 Att då Nederlags-rörelsen ovedersägligen
bragt införseln af främmande varor till en
alltför tryckande öfvervigt på Rikets handelsvåg,
och då det är lika ovedersägligt, att naturliga
grunden till vår försämrade VäxelCours,
eller, som är detsamma, vårt eget mynts iråka
-
Den 4 April
de vanvärde , ligger i en sådan olycklig öfvervigt
af Import handel mot den af Export och
inhemsk production, så kan tj en gång i inbillningen
föreställas ett så högt belopp af Tullinkomst
eller Krono utskylder, sorn skulle svara
emot den oberäkneliga Statsförlust, hvilken
är en följd af det circulerancle myntets fäll ,
deraf följande allmänna stegring i varupris, arbetslöner
m. m , bristande utkomst för redliga
Embets- och Tjenstemän, omåttligt stigande
luxe, samt, hvad som är ännu olyckligare,,
verkliga hinder älven för en längre framtid
mot tillväxt i allmänna productionen.
2iö Att med fullkomligt erkännande, defc
en alldeles förvånande enskildt vinst af Nederlagsrörelsen
tillfallit ej allenast sjelfva Götheborgs
Stad, i afseende på dess hastiga och
praktfulla nybyggnad, utan även flera eller
färre handlande och andra personer derstädes
och i närmaste trakt, det likväl synes ganska
tvifvelaktigt , om någon andel af denna vinst
verkligen blifvit särdeles längre spridd, äfven
inom det Län, hvars styrelse blifvit Herr
Landshöfdingen Grefve Rosea anförtrodd.
Det gångbara ryktet om fortfarande torftighet
ibland Skärgårdens Invånare, med flera i berörde
Län, tyckes vinna någon bekräftelse af den
märkvärdiga omständighet, att Riksgälds-Contoirets
Eullmägtiges öfverslag af Allmänna Bevillningen
lör år 1813 utvisar, att af beloppet
deraf för Götheborgs Län, 291,339 R:dr 14
skill. S r:st., resterade ännu den 15 Martii
innevarande år icke mindre Summa än 65,811
Den 4 April.
41
Rldr 15 skill, n rist-, eller nära en fjerdedel
af hela Länets Bevillning.
3:0 Att det svårligen kan vara Herr Grefve
Roséns allvar, att såsom bevis för oinskränk*
ta nederlagsfrihetens gagnelighet, beräkna det
penningebelopp, som blifvit spridt bland Allmogen
i de Landsorter, der den blifvit anlitad
forslande af Nederlagsvaror. — Om också detta
belopp skulle vara mera betydligt, än Herr Grefven
uppgifver, lärer det icke kunna svara mot
Landets allmänna förlust, derigenom att folk,
dragare och tid blifvit använda för ett yrke,
alldeles främmande och skadligt för landt-culturen,
och som, med få undantag, endast haft
den verkan att sprida en förderflig luxe och
öfverflödsvaror i Landet.
4:0 Att ifrån år 1S08, då oinskränkta Nederlagsfriheten
beviljades i Götheborg, till år
1810, då kriget förklarades mot England: en
tidrymd af vid pass 3 år, som visserligen varit
den mest gynnande för Transito-rörelsen i Sverige,
i anseende till de hinder, som då rådande
Continental-Systemet och de Engelska så
kallade Conseil-Orderne lade mot handelns vanliga
gång emellan Nationerna, liiiväl tydligen
bevisas af Svenska Växel-Coursens under
samma tid tilltagande försämring (äfven oaktadt
de Subsidier sorn då indrogos i Riket,
och inställandet af Rente Remisser för Statens
Utländska skuld), att Nederlagsfriheten medförde
ingen verklig vinst för det Allmänna,
utan hufvudsakligast tillföll Utländska handels
-
4-J
Den a April.
platser, med undantag nästan allenast af Kro.
nans Tull och Nederlags procent samt Commissions
artvodeo och Magazins hyror, jemte förtäringskostnad
för Skeppare, Besättningar och
Handels-Expediter, hvilka sednare sammanslagna
och mest betydande inkomster tili större
delen stadnade inom Götheborg och Carlshamn.
Om reela handelsvinsten af Transito rörelsen icke
tillfallit Utiändningen, så hade det varit en
nödvändig följd, att Växel-Coursen tagit ett för
Sverige förmånligt förhållande, men just genom
Nederlagsrörelsens öfverdrift, och genom
det lockande företräde, hvarmed den bemästrade
sig Svenska handels idogheten, föll Sveriges
activa handel med egna producter, hvilken
borde vara förnämsta föremålet för våra
Staplar, emedan den handel, spm uppmuntrar
inhemska productionen, säkexligen är ojemförligt
mera båtande för detta land, än Träns*
ito-rörelsen, hvilken, oaktadt alla granna och
toma phraser, som så ömnigt utbredas, om
dess vigtiga fördelar för Riket, aldrig förtjena
att anses eller uppmuntras annorlunda
än såsom ett secondairt yrke för Svenska
handeln, och som nöd vändigt fordrar den all -  ranoggrannaste controll, om den icke skall
blifva högligen skadlig för Riket, och på alimanna
välmågans, allmänna idoghetens bekostnad
omåttligt rikta några få enskildta persöner,
eller, med många Svenska Städers förstörelse
, uppresa palats vid palats i Götheborg.
5:0 Att de af Herr Grefve Rosen åberopade
trenne Kongl. Förordningar, i afseende
på Nederlagsfriheten, bero, likasom cecono
-
Den 4 April.
43
miska Författningar i allmänhet, af Kongl,
Maj:ts eget nådiga ompröfvande och godtfinnande,
till hvad grad jemkning eller upphäfvande
Kongl. Majit finner tid efter annan lamp*
ligt att anbefalla.
6:0 Att jag således , af allt hvad Herr
Landshöfdingen Grefve Rosen behagat inför
Höglofl. Ridderskapet och Adeln anföra emot
min gjorda ödmjuka framställning, icke finner
något mera grundligt, än det stöd Herr Grefven
söker för oinskränkta Nederlagsfrihetens
bibehållande i Götheborg af 6:te Artikeln uti
det emellan Sverige och England afslutade
föreningsförbund af den 3 Mars 1813.
Med
den undergifvenhet och lydnad jag är skyldig
att betrakta Kongl. Maj:ts beslut i allmänhet,
anser jag äfven innehållet af den åberopad*
Artikeln i högstberörde Tractat, och vördar
Kongl. Majts anledningar dertill, grundade
på dåvarande vigtiga politiska skäl , och på
den förhoppning , att deruti stipulerade Nederlagsfrihet
skulle blifva för Riket gagnelig;
men då en säker erfarenhet verkligen bevisat
motsatsen, oaktadt allt hvad Herr Landsböfdingen
Grefve Rosen behagat anföra i sitt
Hietainen, och då det torde vara en möjlighet
att genom tillkommande underhandlingar mecf
StorBritanniska. Regeringen, förde med dertill
nödigt allvar och kännedom af saken, utverka
en jemkning, så väl i afseende på Nederlagsfriheten
, som åtskilliga andra för Sverige
mindre förmånliga handels- och skepps,
farts-förhållanden i England, så kan detomöjr
I
44
Den 4 xfprit.
ligen anses såsom förgripligt, att önska Nederlagsfrihetens
inskränkande, och att, frambära
en sådan önskan tili thronen.
Om närvarande allmänna fred får fortfara,
samt handel och skeppsfart ostörde återtaga
deras rättigheter, kan väl med säkerhet
förutses, det Nederlagsrörelsen i Götheborg,
till den andel, som beträffar verklig transitohandel
, snart skall inskränkas af .sig sjelf.
Engelska undersåtare skola då föga behöfva
främmande Transitobamnar för upplag af Engelska
producter, eller för upphandling af en
tredje Nations alster och tillverkningar. De
ofantliga qvantiteter af Socker, Kaire, Rum
och Manufacturvaror, som under förriutna åren
knappast funno annan utväg till afsättning på
Europa, än öfver Götheborg och Carlshamn,
skola säkerligen icke under allmän fred taga
en så ovanlig omgång. De ofantliga qvantiteter,
som England behöfver af Östersjöharnnarnes
producter, skola säkerligen endast i obetydlig
mån hämtas från Götheborg. — Ne:
derlagsfriheten derstädes är således i närvarande
fredliga ställning af ojemförligt mindre
värde för Engelska undersåtare, än i nästförflutna
tider, och inskränkningen af berörde
frihet torde följaktligen utan mycken svårighet
medgifvas. Det är endast och allenast tull-'
crediten för importerade och på Nederlaget
upplaggda varor, som göra bibehållandet af
förenämnde rättighet till ett monopolium af
dyrbart värde för de handlande i de städer,
åt hvilka den blifvit förunnad. Om denna
Den 4 April.
45
rättighet någorstädes skall bibehållas, så är
mia oförgripliga tanka, att den bör åtnjutas
lika af alla Stapelstäder i Riket, och icke en
så betydande enskildt handelsförmån endast och
med uteslutande rätt tillfalla några få platser.
I den olyckliga händelse deremot , att
nya oroligheter i Europa skulle åter förmå -  störa en jemn och obehindrad communicalion
genom handel och sjöfart emellan Nationerna,
så vågar jag, med sanningens frimodighet,
förklara min öfvertygelse, att Engelska Regeringen
icke har i sin förmåga att tillbjuda
Sverige sådana fördelar, som verkligen svara
mot de oberäkneliga skidor, som ett fortfarande
begagnande, på lika sätt som under
förflutna åren, af oinskränkt Nederlagsfrihet
i Götheborg och Carlshamn, skall medföra för
Staten i allmänhet och för hvarje verkligen
närande och för allmänna productionsföikofran
arbetsam invånare i mitt trefliga Fädernesland.
Herr Landshöfdingen Grefve Roséns Dictamen
innefattar äfven åtskilliga yttranden ,
rörande Växelförhållandet i Sverige, som äro
i det afseende märkvärdiga , att de understöda
vissa nu för tiden mycket sorgfälligt utspridda
satser, hvilka i min öfvertygelse äro
alldeles irriga.
Herr Grefven tviflar, det
Regeringen kan något uträtta i afseende på Växelförhållandet
i Landet, och Herr Grefven bestrider
alldeles, att Regeringen kan vidtaga någon
direct utväg att förekomma det inis sfär delaktiga Va.
t
46
Den 4 April,
xelpris eller vacklande myntvärde, som uppstår, då
bristen i Exportvärdet mot Nationens skuld skall
ersättas genom Sedelmynt, som ej på anfordran inlöses
med Silfver. Jag måste, till besvarande
häraf, åter upprepa hvad jag förut med öfvertygelse
påstått, att öfvervigten i Svenska un«
dersåtares samfälta skulder till utländningen
mot deras utrikes fordringar, härleder sig egentligen
från ölvervigten af nationela Importhandeln
mot utförseln af egna p oducter eller
Exportvaror i allmänhet; att just denna öfvervigt
är naturliga grunden till det olyckliga
Växelförhållandet i detta land; att sådant icke
kan hjelpas utan vid roten, nemligen genom
hämmandet af öfverflödig importering, och ingen
Svensk undersåte skall försöka eller förmå
neka Kongl. Majrt rätt att påbjuda de anstalter,
som linnas nödiga och verksamma till
ett så nyttigt och välgörande ändamål.
Den tillfälliga ereda i Sveriges Växelförhållande,
sorn Herr Grefven och Landshöfdingen
erkänner, och hvars begagnande tili enskildtas riktande,
han-finner sä naturligt, är äfven, efter
Herr Grefvens tanka, utom kretsen af Kongl.
Maj:ts möjliga åtgärder att afhjelpa.
Jag
bestrider detta på det högsta; men jag medger,
att den verksamma följd , som åsyftas
med sådana åtgärder, blir svår, om icke omöjlig
att vinna , så länge en öfverdrifven Importhandel
och Transitorörelse, med deras otaliga
missbruk, göra Stockholm och Götheborg
till platser för en ofantligt större Växel handel,
än Sveriges egentliga behof fordra, och nyss
-
Den 4 April.
47
nämnde Städers geographiska och commerciela
läge göra naturlig. Den härigenom med konst
hitdragna och för Svenska undersåtares egna
verkliga transactioner med utländningen alldeles
främmande växelhandel, har hufvudsakligen
bidragit till den verkligen djupa oredan,
som inträffat i Sveriges Växelförhållande, och
denna oreda är således tydligen i direct gemenskap
med och en direct följd af den öfverdrifna
importeringen och transitorörelsen, som Kongl.
Maj:t ostridigt och lyckligtvis äger både rätt
och förmåga att inskränka.
Den nogaste granskning af de Stadgar,
som beträffa Växelrörelsen och Mäklarebefaltningen
i Riket, skola otvifvelaktigt sätta gräns
för det i Sverige med alldeles oförsynt djerfhet
alltför länge och ostraffadt öfvade Växelvingleriet.
Utvägar finnas säkerligen, om de
med allvar sökas och användas, att förhindra
det för Svenska myntvärdet, egendoms-säkerheten
och tarfliga, redligt idoga invånares utkomst
så förderfliga missbruk , att Växlar utan
reelt växelbart värde, och hvarken utgifne
eller emottagne såsom verklig betalning af reel
skuld eller fordran, med ett ord, att chimerika
Växlar i allmänhet, af hvad beskafi
fenhet, benämning eller anledning sorn helst,
| på någon Svensk Handelsbörs skola directe el
!ler
indirecte kunna verka till Växelcoursens
bestämmande, de må härleda sig från verkligt
nödtvång hos våra ärliga, men för ögonblicket
blottställda Köpmän att omsätta deras
förfallna utrikes skulder, eller från snikenhe
|
-
48 Den 4 April.
ten af svekfulla vinglare, som, för att riktä
sig på Växelhandel, under en vacklande cours,
begagna toma valutan af deras penninge credit,
och deras oförtjenta medborgerliga anseende
: båda grundade på intet annat, än de
ras
verkliga eller skenbara förmögenhet.
Flera bevis kunna företes, om så påfordras,
att både på Stockholms och Götheborgs
Börs, på en och samma dag lika summor blifvit
inköpte med lägre och försålde med högre
Växel Cours, af ett och samma handelshus,
på anmärkning deröfver har blifvit svaradt, att
det varit samma Växelsummor, men icke samma
Växelbref, och dermed har uppfyllandet
af Växel-Stadgans afsigt i afseende på ocker i
Växelhandel blifvit afledt, samt Växel-Coursen
på tvetydig grund försämrad. — Sådana och
mångfaldiga andra tillfällen till obehörig verkan
på Växel Coursen behöfva och kunna visserligen
förekommas genom en efter verkligt
oveldig utarbetning i underdånighet föreslagen
och af Kongl- Maj:t öfversedd och påbuden ny
Växel-Stadga. Det finnes således otvifvelaktigt
någon möjlighet, af en eller annan direct
utväg för Regeringen , att vidtaga till hjelp mot
det olyckliga Växelförhållandet i detta Land,
utom den, som Herr Landshöfdingen Grefve Ro.
sen anser för den enda, nemligen användandet
af tillgångar i Växelrör elsen, som Öfverstiga de en.
shldtas eller hinna uppväga dem.
Efter den er
farenhet
sorn redan mer än tillräckligt blifvit
samlad, fruktar jag att det torde blifva mer ärt
svårt
II.
Den 4 April.
49
svårt för Regeringen, vid så beskaffad handeisställning
, så obestämd och bristfällig VäxelStadga,
så öfvermåttan vigtig och ofullkomligt
controllerad Mäklare-befattning, att genom
större eller mindre operationer till Växel Cour*
sens förbättrande segra på den mer och mer
sannolika obenägenhet hos alltför många personer,
att med undersåtligt och patriotiskt nit
biträda desamma. Emedlertid hafva redan Statens
dertill använde tillgångar ofta varit så betydlige,
att man kunnat vänta verksammare
följder deraf, än dem som försports; men ofvannämnda'
omständigheter förklara denna gåta,
och förklara äfven till någon del den obehöriga
styrka , som visat sig i Växel-vingleriet.
— Det olycksaliga lättsinniga begreppet,
som blifvit föriäktadt, om tillämpligheten
i Sverige af oinskränkt frihet i Växelhandel
och Växelrörelse, har, till mycken beqvämlighet,
-spart mödan af en nödig och tillbörlig
uppmärksamhet derå, innan missbruken hunnit
till den grad, att de hota Rikets välstånd.
- Jag finner, lika med Herr Grefve Rosen, ganska
naturligt, att enskildte begagna en sådan oreda
för att rikta sig • men jag kan icke medgifva
lämpligheten af Hur Grefvens dervid gjorda
jemförelse med Engelska speculationer i allmänna
fonderna. Det behöfves icke djupare
kännedom, än den jag äger, i Engelska Statskunskapen,
för att kunna upplysa, det naturen
af Engelska Regeringens lånsystem merändels
fordrar och uppmuntrar sådana speculations-spelj
men, Gudi låf, ännu finnes icke
Ridd, 0. Ad. Prot. N:o 7. $,
5°
Den 4 April.
ringaste anledning till jemförelse med något
dylikt uti Sveriges finance.
Herr Grefven och Landshöfdingen förmenar,
att då en hög Växelcuurs försämrat vårt in.
hemska myntvärde relatift till det utländska, skulle
Ullfallet för Exportetiren att uti Svenskt Banco-numer
aire betala våra Expartvaror högre, snarare tilia
deras varde , till fördel för dem sorn hafva sådana
att föryttra, än förorsaka deras vanpris, Jag
jnåste erkänna min förundran att höra en sats,
sorn är så tydligt falsk, både i sin grund och
i sin tillämpning , offentligen förklaras inför
Höglofl. Ridderskapet och Adeln. Jag hade
snarare , vid helt annat tillfälle och på helt
annat rum, väntat att någon utländsk förläggare
skulle åt en mycket enfaldig Svensk
tillverkare söka bibringa ofvanberörde högst
besynnerliga sats i financeläran, hvilken också
alltför orätt och alltför benäget börjat tillämpas
till våra jernpris.
Af det i Herr Grefve Rosens yttrande införde
Utdrag af Berättelsen, som på Kongl.
Maj:ts nådiga befallning upplästes på RiksSalen
den 6 sisth Mars, tyckes Herr Grefven
draga den slutsats, att de af mig föreslagna
underdåniga framställningar af Riksens Höglofl.
Ständer, varit onödiga, i afseende på ytterligare
inskränkning af främmande varors införsel,
samt skärpning af nu gällande Författningar
rörande Lurendrägeri och Tullförsnillning.
Äfven för mig är det bekant, att
Comitéer blifvit af Kongl. Maj t förordnade till
/
I
Den 4 April.
51
TfullFövfattningarnes öfverseende, utarbetande
af en ny SjötullsTaxa, samt fullkomligare bestämmande
af Näringsfriheten- men jag inser
icke på hvad grund dessa Comitéers tillsättning
skulle göra olämpligt för Riksens Höglofl.
Ständer, att till Thronen frambära så beskaffade
önskningar, som de ofvanförmälte.
Det är, tvärtemot, så mycket säkrare anledning
att de skola blifva med nådig benägenhet
emottagna, sorn Kongl. Maj:ts tänkesätt i
detta ämne redan äro allmänt tillkännagifna
genom Dess nådiga Kungörelse af den 21 Januari
innevarande år, nemligen: ”n/f Kongl.
Majit ansett nödvändigt att återställa den jemnvigt
uti constimt-ion af utländska öfverfödrvaror, hvilken
för allmänna välmågan är af hufvudsäkligi mfiijtdn.
de A ett förordnande, som Otvifvelaktigt åsyftar
jemnvigt emellan Rikets Import- Och Exporthandel
samt minskning i consumtionen af
utländska öfverflödsvaror.
Jag förnyar således min förut den 20 sistlidne
Mars gjorda ödmjuka hemställan, rörande
inskränkning i Nederlagsfriheten och i tillåtelsen
af främmande varors införande eller
bruk och nyttjande i Riket, skärpning af nu
gällande Författningar emot Lurendrägeri och
Tullförsnillning, afhjelpandet af missbruk vid
den så kallade Vestgötha Gårdfarihandel
samt granskning af Författningarna angående
Växelrörelsen, — Jag fortfar i min rena och
okonstlade Öfvertygelse, att dessa föremål äro
värdiga ämnen för Riksens Ständers Underdå»
niga önskningar, värdiga ämnen för Kongl,
Maj ts nådiga behjertande.
52
Den 4 April.
Herr af Uhr tilläde sig önska att få cornmunicera
sitt Dictainen med de öfriga RiksStånden,
samt att detsamma, tillika med Grefve
Roséns Dictamen, måtte blifva till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet remitteradt.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
instämmer i mycket af hvad Herr Directeuren
af JJhr nu anfört i afsigt att ådagalägga
skadligheten för Riket af den hittills utländska
Köpmän förunnade Nederlags- och Tränsitofrihet
j men jag är alldeles icke med denna
värda Ledamot af lika tankar, då han anser
denna frihet vara i allmänhet skadlig. Om
den beviljas åt Utländningen mot en för låg
procent, om varorna för lågt värderas, om bevakningen
för att hindra varornas tullfria insmygande
icke behörigen verkställes eller kan
verkställas, så blir en sådan utländningen förunnad
frihet skadlig. Men om man använder
samma method, som i England , så kan
denna Nederlagsfrihet, enligt min öfvertygelse,
blifva ganska nyttig, emedan Statsverket
då ej blott skulle vinna genom afgiften för
Nederlaget, utan äfven genom en betydligen
ökad Sjötulls-inkomst. Enligt denna method
betalas för utifrån kommande varors uppläggande
full tullafgift, och då de åter utföras,
bekommer ägaren en del af den erlagda tullafgiften
tillbaka: resten blir den behållna inkomsten
för Staten. På detta sätt kan svårligen
något underslef hända. Uppgiften vid
införseln controlleras då af ägarens fordran
på samma varor och på en del af tullafgif
-
Den 4 April.
53
tens återbekomvnande vid utförseln. Införas
varorna till förbrukande in i landet, så förlorar
StatsCassan dervid intet, ty tullafgiften är
redan för dem betalt. _ Detta mitt ykrande
motsäger icke Herr Directeuren af Uhrs skäl,
anförda mot den hittills bevilljade Nederlagsfriheten,
utan endast dess påstående, att denna
alltid skall blifva skadlig, då, enligt min
tanka, den kan, rigtigt inrättad, vara ganska
nyttig. För öfrigt conformerar jag mig med
Herr Directeuren af Uhr deri, att förtullningen
på våra exporter varit i sednare åren drygare
samt strängare handhafd, än i allmänhet
på importerna. Det förhåller sig tvärtom i
England, der ingen tull erlägges, utan tvärtom
premier erhålias för exporterna.
Ha:ls Excellence Herr Grefuen och LandtMarskalken
föreslog Remiss tili Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottet af Grefve Roséns
och Herr af Uhrs Dictamina, jemte Herr Munck
af Rosenschölds anförande, samt att Herr af Uhr
måtte få tillstånd communicera sitt Dictamen
med de öfriga RiksStånden.
Remissen af Grefve Rosens och communi.
cation af Herr af Uhrs Dictamina biföllosj
men Herr af Uhrs Dictamen blef af Grefve
Rosen begärdt på bordet; i anledning hvaraf
Herr LandtMarskaiken förklarade detsamma
hvilande.
Herr Palman, Otto Predrik, yttrade sig
anse oidningen och sammanhanget fordra, att
54
Den 4 Aptit,
i händelse Herr af Uhrs anmärkningar lade»
på bordet, Gre*ve Roséns, Dictamen äfven borde
förblifva hvilande, hvilket sednare Herr
jPålman alltså till Ridderskapets och Adelns
samtycke hemställde,
Grefve Mörner, Adolph. Geran, anmärkte,
att bordläggning och Remiss af nagotdera
bland berörde Dictamina icke stöde i ett nödvändigt
sammanhang med hvarandra; att såle«
des Grefve Roseus anförande kunde remitteras,
och, likafullt bordläggningsrätten blifva i afseende
på Herr af Uhre Dictamen iakttagen,
så mycket hellre, <om Grefve Rosen i annan
händelse skulle, efter Herr Grefvens tanka,
genom det sednare? remitterande, förlora tillfället
att dervid göra de erinringar, honom till
äfvenryrs kunde nödige synas.
Herr Danchwordt, Carli Då det åligger
Utskotten att med skyndsamhet afgöra mål,
som dit remitteras, skulle möjligen OeconomieUtskottet
blifva hindradt att pröfva och begagna
de ytterligare upplysningar i ämnet,
söm Herr af Uhrs i dag afgfna Dictamen kant
innehålla, i fall Remiss endast af det första
nu sker. Jag anser mig derföre böra hemställa
att, i fall Ridderskapet och Adeln anser
det sednare Dictamen böra ligga på bordet,
Grefve Roséns der äfven linge hvila, så att
begge på en gång kunna remitteras och underkastas
Utskottets pröfning.
Herr Nauckhoff, Carl Ulrici Det måste vaxa
skillnad emellan en väckt allmän fråga oeh
Den 4 April. 50
den anmärkning, som i anledning af samma
fråga uppkommer. När Herr af Uhrs nu uppläste
Memorial efter min tanka icke innefattar
något för sig sjelft varande helt, utan blott anmärkningar
hörande till det af Herr Landshöfdingen
Grefve Rosen förut uppläste, hvarä
Remiss till OeconomieUtskottet begäres och
Iros böra bifallas; så vågar jag, utan att förneka
den i Grundlagen hvarje Ledamot bevarade
rättighet att begära ett uppläst Memorial
på bordet, vördsamt hemställa, om icke
det likväl bör anses vara med Riksdagsordningens
esprit enligt, att, då anmärkningar, i
grund af ett förut uppläst och pä bordet hvi*
lande Memorial, af någon Ståndets Ledamot
begäras på bardet, sjelfva hufvud-memorialet
ännu ytterligare i sammanhang med anmärkningarna
måtte få hvila, eller ock Remiss a£
hela ämnet på en gång få ske, helst i annat
fall särskildte Remisser å blotta anmärkningsmemorial
i evighet skulle följa, hvaraf åter
kunde hända, att hufvudfrågan antingen blefve
af Utskottet hufvudsakligen afgjord, innan
upplysande nyttiga anmärkningar hunnit inkomma,
eller ock, i förväntan af sådana i Ple110
uppläste och på bordet hvilande, en längre
tid onödigt uppehållen.
Herr LandtMarskalken erinrade, i anledning
af Riksdagsordningens 49. §., att ett Dictamen
kunde blott en gång få hvila, men
borde vid nästföljande Plenum ovägerligen
remitteras.
5 6
Den 4 April.
Herr Danckvardt: Det förefaller mig e
medlertid
besynnerligt, att, om ett Memorial
Temitterades, af Utskottet upptoges och af.
gjordes, och anmärkningarne kommo efter,
Utskottet kunde blifva satt i nödvändighet att
afgilva tvenne särskildta Betänkanden rörande
öfverläggningen i samma ämne: Och, för
att förekomma detta, har jag trott, att Memorialen
borde antingen på en gång remitteras,
eller ock begge hvila på bordet.
Grefve Mörner förklarade: att det af Herr
Landt Marskalken åberopade Lagens stadgande,
rörande så vä! bordläggning som Remiss,
vore tydligt; att för öfrigt anmärkningsrätten
vid gjorda motioner oupphörligen stöde hvar
och en öppen ; att om begge Memorialen
skulle blifva hvilande, skulle sådant innebära,
att Utskott borde afvakta alla anmärkningar,
som vid Riksdagens lopp vid hufvudmotionen
kunde göras, hvilket skulle åstadkomma
en alldeles oberäknelig tidsutdrägt ;
och att dessutom all Riksdagspractik instämde
med det ofvan anförde stadgande i Riksdagsordningen.
Herr LandtMarskalken förklarade härefter,
att Grefve Roséns Memorial vore lagligen remitteradt,
och att Herr af Uhrs anmärkningar
lika lagligen förblefve hvilande på bordet.
Föredrogs det Högvördiga PrestStåndets
ProtqcollsUtdrag, af den 29 Mars, åtföljdt af
Den 4 April.
57
Prosten Doctor Stenhammars, den 2~ i samma
månad uppläste, Memorial, rörande iakttagande
af nödig noggrannhet vid utfärdande af
Riksens Ständers hemställningar och beslut;
uti hvilket FrotocollsUtdrag Ståndet förmäler
sig hafva beslutit, såsom för närvarande tjenligt
till ändamålets vinnande, det öknlje Ståndets
medlemmar i Riksens Ständers åtskilliga
Utskott, synnerligast i ExpeditionsUtskottet,
anmodas bemöda sig, att icke allenast så tidigt
med sina Betänkanden och ExpeditionsFörslag
till Riksens Ständer inkomma, att justering
beqvämligen kan äga ruin, utan ock
med sorgfällighet söka gifva dem all den utförlighet
och bestämdhet i uttrycken, som är
nödig till förekommande af alla sådana uttydningar
och förändringar, som i annat fall
kunna tillintetgöra Riksens Ständers åsyftade
goda ändamål, och blifva hinderliga för deras
underdåniga önskningars behöriga skick,
då de till Thronell skola frambäras: Uti hvil
ket
beslut PrestStåndet vänligen inbjuder de
öfriga MedStånden att sig med detsamma
förena
Lades
på bordet.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 31 Mars på bordet lagde Memorial
af den 30 i samma månad, med förslag rörande
Riksdagskostnadernes bestridande.
5S
Den 4 April.
Herr Palmans den 31 Mars uppläste Diktamen
föredrogs till remiss; hvarvid
Herr Herizenhjelm, Carl Johan , uppläste
tvenne så lydande Dictamina:
Då f!-re värde Ledamöter af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln yrkat, såsom ett medel
till Jordbruketsupphjelpande, att Utländsk
Spannmål, utom i de år då missväxt inträffade,
borde till införsel förbjudas, toide det. äfven
tillåtas mig att deröfver få yttra mina
tankar, och i anledning deraf väcka uppmärksamheten
på ett ämne, som dermed äger ett
nära sammanhang.
Jag är fulleligen öfvertygad, att genom
ett till en högre fullkomlighet bragt Åkerbruk,
och i synnerhet en bättre hushållning
med dess dyrbara alster, skulle, nästan utan
allt undantag, utländsk Spannmål kunna umbäras.
Såsom ett bevis på möjligheten, åberopar
jag mig hvad som ännu kan vara i friskt
minne: då nemligen under de olyckliga krigsåren
i f. d. Konung Gustaf Adolphs tid, ali införsel
af utländsk Spannmål var hindrad, men
ingen särdeles brist deraf förspordes, och priset
icke öl versteg de sednare årens, oaktadt
då en Armée af mer än 100,000 man måste
af egna tillgångar underhållas.
Hvad stora förmåner deraf skulle tillflyta
vårt kära Fädernesland, om vi, när som
helst, ej behöfde se våra utländska Grannar
Den 4 April. 59
i händerna efter de första medlen till lifvets
uppehälle, och hvad anseende vår sjelfständighet
äfven i denna del skulle vinna, nämner
jag blott i förbigående, äfvensom den
lyckliga verkan, som deraf skulle rönas till
Jordbrukets förkofran, dess idkares uppmuntran,
samt den vigt det skulle gifva på vår
handelsvåg, om utländska Spannmålen kunde,
lik en annan öfverflödsvara, anses onödig att
införskrifvas.
Men innan vi våge i hoppet förutse en
6å lycklig tidpunkt i vår allmänna hushållning,
får jag endast anmärka de vådliga följ.
der, som skulle kunna uppkomma, om, genom
ett sådant förbud, äfven i goda år, någonsin
en bristande tillgång skulle utbreda
hungersnöd i landet, eller priset blifva så öfverdrifvet,
att den blefve otillgänglig förden
mindre bemedlade delen af Medborgare, ja
för Åkerbrukaren sjelf till eget utsäde. Om,
Bager jag, ett sådant förbud skulle föreslås
eller utverkas, innan en viss anstalt blifver
vidtagen och vinner en så säker stadga , att
ali befarad brist, äfven efter flera påföljande
missväxtår, fullkomligen kan undvikas.
Det är ej alltid säkert, att utländsk Spannmål
kan erhållas. Politiska förhållanden, bristande
tillgång på sjelfva afsättningsstället, hin.
drad sjötransport m. m., kan ofta göra det
omöjligt; dessutom betjenar sig alltid den omhugsna
egennyttan af tillfället och den allmänna
nöden, att till högsta möjliga pris uppstegra
en vara, som af alla är denoundgäng
-
Tjfii 4 April.
ligaste. Till förekommande häraf, vore väl
en rätt orgar.is< råd och tillräckligen utsträckt
Magasins inrättning den enda möjliga utvägen.
Utom den må väl intet förbud emot utländsk
Spannmålsinförsel böra påtänkas: med
den skuiie vara inhemska tillgångar nästan
för alltid vara tillräckliga.
Men här kan
Invändas: Vi håfve ju en sådan inrättning;
den så kallade SpannmålsDirection
nära 30
år har den existerat; 50 Tunnor guld blefvo
af 1786 års Ständer dertill anordnade, och af
Banken lotsi utna,
löner betalas ju årli
gen
till Diivcteurer och MagazinsFörvaltare.
Ja, den existerar; men har den någonsin
till fullo uppfyllt sin bestämmelse? Under
de sista 30 åren har lyckligtvis ingen allmän
och svår missväxt kunnat öfverklagas. År i8®8
b 1 ef likväl rågen under bergningstiden på många
Ställen skadad af väta, och till utsäde oduglig
gjord; älvenså 1812 blef vårsäden , af den infallande
tidiga frosten, så förderfvad, att en total
brist på utsäde uppkom, innan utländsk säd hann
inkomma; derföre kostade, vid såningstiden år
1813» Ärterna öfver 50 R.dl. tunnan. Kornet 24,
och Hafran 13 å 2c R:dl. Då hade varit tillfälle
för Magazins inrättningen att visa sin välgörande
verkan, i Förråd af fullgodt utsäde till Landtmannens
bispringande, och de fattigas understöd
af Spannmål för drägligt pris; men den
uteblef, och hvad var orsaken? En högst felaktig
organisation, och elt förvändt sätt att använda
de dertill anslagna medlen.
Tillkom
men
i en tid, då Riksens .Ständer ej lingö befatta
sig med andra öfverläggnings ämnen, än
Den 4 April.
det dem directe från Thronen proponerad s,
har den Allmänna Magazins-inrättningen alltid
varit betäckt med en ogenomtränglig slöja,
som ännu i dag ur.dandrager den Allmänhetens
blickar; och i sjelfva dess Reglemente och instruetioner
lär just den konstiga väfnad vara
förvarad, hvaraf detta täckelse är förfärdigadt.
Om nu en sådan Magazins aritalt vidare skall
fortfara, om dess fond, till befrämjande af ett
stort och allmänt nyttigt ändamål, kan ske,
måste lörökas och af allmänna medel tillskjutas,
så är väl högst nödigt, att dan sättes i
fullkomligt oberoende och blifver lika inviolable,
som alla andra Statens medel: samt att administrationen
ej får, som hittills skett, med
säkerhets-bref och under tysthets-förbindelse
längre undandraga sig Allmänhetens granskning.
En värd Ledamot har i sitt upplästa
Dictamen uppgifvit några grunder till en förbättrad
Magazins-inrättning. jag instämmer så
mycket hellre deruti, som jag tror, att om
Riksens Ständer skulle linna tor godt att besluta
en sådan, och hvilket är egentliga ändamålet
med denna af mig väckta motion , skulle
nämnde utkast dertill gifva de bästa anledningar.
Emedlertid får jag till Högloft. Ridderskapets
och Adelns otnpröfvande hemställa, om
icke en närmare kännedoms tagande af Allmän -  na Magazins-inrättningen, fådan den nu belinnes,
blifver af högsta nödvändighet, och tili
den ändan i ödmjukhet föreslå, att genom det
Utskott, dit dstta anförande torde förvisas,
låta, i likhet med hvad Riksdags-Ordningens
42. §. föieskrifver, ifrån Kongl. KammarRät*
62
Deri 4 April.
ten infordra alla de Handlingar, sorn röra etf
der nyligen förehafdt generelt Anmärkningsmål
öfver SpannmålsDirectionens Räkenskaper , och
hvarvid, för vissa orsaker skull, ingen slutlig
handläggning kunnat ske. Jag tror, att
deraf tiliräckliga upplysningar skola kunna
vinnas, för att finna nödvändigheten af en
förbättrad upplaga af Reglemente för Spann*
målsDirection; och hvilka torde blifva äfven
så märkvärdiga, som oförmodade.
1'anledning af hvad en vard Ledamot}
förlidne Plenum, anfört om den mindre nytta,
Allmänna Magazins-inrättningar skulle medför^,
och omöjligheten att i Sverige bringa
dem till en ändamåls enlig fullkomlighet, och
hvarigenom mitt nu uppläste Anförande skulle
tyckas vara vederlagdt, utbeder jag mig
att få göra några tilläggningar, för att ådagalägga
de skäl jag tror mig äga, att ej ändra
min öfvertygelse i förevarande ämne; men
skall, för att ej förspilla Höglofl. Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid, eller trötta dess tålamod
med någon lång afhandling , inskränka mig till
endast några få och generella anmärkningar.
Utan att kunna åberopa mig någon annan
erfarenhet, än den man sjelf i en inskränkt
krets, under utöfvande af enskildta hushållsgöromål
kunnat förvärfva, tror jag,att den enkla
regel blifver beståndande: att hvad man under till•
Den 4 April.
63
gangarnas tid kan bespara, kommer i behof veis stand
till godo. Om detta gäller i det mindre, torde
det ännu mera gälla i det större, och blifva
så mycket vigtigare, då millioners väl deraf
kan bero. Så trodde man redan för mer än 30 jo
år sedan , och dess tillämpning blef ett medel
för en ringa ansedd man att upphöja sig
till de högsta Embeten i Staten.
Men att nu
komma närmare till saken, får jag i anseende
till de från England tagne exempel och
maximer anföra, att jag tror, det detta lands
ceconomiske principer äro alldeles, om jag
så tår uttrycka mig, oefteraplige i alla Continentens
länder, och mest i Sverige, och det
torde för oss vara en stor lycka. England
är en helt och hållet trafiquerande Statj
och alla dess inrättningar och företag äro helt
och hållet beräknade för Köpmanna interesset.
Sjöfart, manufacturer, förädiingsanstalter af alla
slag, äro de som ligga Engländaren mest
om hjertat; åkerbruket måste på visst sätt anses
som en binäring, och efter hans rigtiga
sätt att calculera, anses sädesproductionen, af
alla Landtmanna yrken , för deH mindst lönan.
de, så väl för den enskildte jordbrukaren, som
för sjelfva den Staten; hvarföre ock af alla
jordens alster mesta omhugsan användes på
sådana artiklar, hvilka icke kunna införskrifvas,
och derföre vinna en säkrare afsättning,
såsom foderväxter, jordfrukter, m, m. eller
kunna tjena till exportvaror, såsom victualier,
hudar o. s. v., elier ock rå ämnen för deras
egna Fabrikers behof. Redan för mer än 20
år sedan började tänkande och förutseende
Den 4 April.
män att beklaga följderna af den då tilltagande
hågen att endast lägga sig på Fårafveln,
och har denna, mindre än åkerbruket
mödosamma, men långt mera riktande näringsgren
sedermera så tilitagit, att i många Grefskap
stora åkerfält blifvit utlagde och lörvandlade
till betesmarker för deras talrika fårahjordar.
England lär således högst sällan
kunna umbära utländsk spannmål, och mindst
jpågot år få öfverskott af egna tillgångar, till
förråds anskaffande. "När nu härtill lägges,
att tillgång till utländsk spannmål dem aldrig
kan betagas; att deras i alla haf dominerande
-flottor betryggar deras sjöfart; att
deras hamnar alla årstider äro tillgänglige; att
deras kanaler och förträffliga transport-anstalter
öppna dem cn lätt communication till de
innersta Rikets delar; att deras exportvaror
äro af den öfvervägande betydenhet och betalas
så väl, att egen spannmål.sproduction blifver
långt mindre lönande, och att Köpmännen
uti spannmåls införskrifning finna en indrägtig
Handelsgren; så kan man lätt göra sig
reda, hvarföre England, utan att betata spannmålsbrist
, kan sakna allmänna Magaz nsInrättningar.
Den har likväl någon gång inträffat
, och det till den grad, att Regeringen
sett sig föranlåten förbjuda Brännvinsbränning,
utom af Socker.
I allt detta torde förhållandet vara helt annorlunda
i Sverige; äfven sorni nationliga lynnet,
hvilket äfven så litet kan jemföras med
Engel
-
II.
Den 4 April.
65
Engelska folkmängdens, eller den der så kallade
Mobs sätt att genomdrifva sina beslut och
hindra Regeringens åtgärder, och hvilka blifva
ofta ganska vådliga, så väl för Nationens Representanter,
som för de högre Embetsmän
nen
sjelfva.
Vi låre således aldr'g behöfva
frukta för de af Burke i England befarade utbrott
af en missledd folkyra, hyaraf Magaziuers
och hela Städers plundring och våldförande
skulle kunna blifva en följd. Men att
nu komma till denna mannens (Burkesj maximer,
så är det allmänt bekant, att knappt någon
Parlaments-talare i England, i sina principer,
så väl politiska som oeconomiska, varit
mera vacklande och ombytlig; i afseende på
det förra tjenar till bevis, att han under Amerikanska
kriget uppenbart försvarade sina
rebelliska medundersåtares uppresning mot sin
lagliga Öfverhet; men några år derefter, då
han kommit i andra förhållanden, kanske, enligt
bättre moraliska grundsatser, fastän på ett
öfverdrifvet och Franska National-äran stötande
sätt, som äfven uppretade deras enthousiasme,
yttrade sig öfver Revolutionisternas första företag
och hotade dera med en derefter lämpad
behandling. I det sednare afseendet åter,
kan man icke utan förundran jemföra, hvad
han år 178® yttrade sig om en strängare hushållning
af de allmänna medlen, hans häftiga
utfarande mot Ministrarna för deras så kallade
slöseri, om förminskning af Regeringens inflytande,
till hvilket ändamål han foreslog åtskilliga
hårda steg; ibland andra en bättre reRidd,
0. Ad. Brot. N:o g, to.
66
Den 4 April,
glering af Konungens inkomster, försäljning
af skogar och andra Kronans domainer m. m.
När man jemför allt detta med hvad han sedermera
förfäktade med största häftighet, så
kan man finna orsaken till de många motsägelser
och förebråelser han måste uppbära,
och desvåra förödmjukelser han i sjelfva Parlamentet
måste uthärda. En så beskaffad mans
maximer torde då ej böra tjena till regel eller
blifva grunder, hvaruppå andra länders
hushållsinrättningar skola uppföras.
Men om vi ändtligen skole låta vårt National
högmod i denna del falla, om vi ej få
tilltro vårt eget förnufts bruk alt utfinna medel
till förbättring i vår allmänna hushållning,
och således söka i andra länder efter
upplysningar i denna del; hvarföre icke taga
dem bland sådana folkslag, som i anseende
till climat, behofver och hushållssätt äro närmare
med oss befryndade? hvarföre icke taga
exempel af en bland de största Regenter och
bästa Rikshushållare på sin tid ? Jag menar
Konung Fredrik II i Preussen; han tänkte
helt annat om Magazins-inrättningar, men yttrade
sig derom ej i klingande tal; utan han
viste i verkställigheten, att de voro af oumbärlig
nytta. Då åren 1772 och 73 de flesta Euro- '
pas Länder hemsöktes af en i långliga tider icke
känd hungersnöd; då äfven i Tyskland, särdeles
det Norra, bristen på lifsmedel var så stor, att
den derstädes aldrig förr försökta utväg, att med
barkbröd uppehålla lifvet, måste tillgripas, och
då många hundrade af svält tillsatte lifvet,
öppoade Konungen i Preussen sina väl försedda
Den 4 April.
67
Magaziner; ingen af hans undersåtare led någon
brist , icke en gång i dess spridda Stater;
alla hade brödfödan,.ja kunde äfven något
deraf meddela åt sina närmaste grannar.
Det var likväl en folkmängd af 7 å 8 millioner,
som deraf skulle uppehållas. Jag tror
icke mera behöfva anföras, att visa nyttan af
en sådan hushålls-anstalt och nödvändigheten
af dess inrättande. Jag har i mitt Fädernesland
sedermera öfverlefvat en lika svår och
bedröflig tid; den inföll efter 1783 års alldeles
felslagna skörd. Det torde ännu för mångå
vara i friskt minne, huru svårt tillståndet
var, isynnerhet bland den torftigare classen;
året förut eller året 1782 var likväl ett
af de mest välsignade; men af dess rika öfverflöd
var ändå intet öfrigt, att ersätta bristen
i det derpå föl jande. Detta torde hafva gifvit
Högstsalig Konung Gustaf III. anledning
att tänka på Magaziners inrättning, fast ock
ett annat syftemål dertill torde äfven bidragit.
Mycket vore att här tillägga, och i
enskildta detailer andraga; men jag har största
skäl frukta att åstadkomma ledsnad, och
slutar således med en enda anmärkning: —
Den värde Ledamoten tror sig ej bordt vänta,
att få höra talas ommagtspråk, som SpannmålsDirection
skulle vara underkastad I en
så liberal Regering, som vår nuvarande, och
under en så mild och rättvis Konung, kunna
visst inga magtspråk äga rum, och det vore ett
brott, att sådant ens misstänka. Men icke dess
mindre skola de af mig nämnde Handlingar
bäst kunna intyga, att gamla magt språk ^ såsom
Den 4 April.
icke återkallade, äro ännu gällande och vis»
sin menliga verkan.
Slutligen får jag hos Eders Excellence Herr
Grefven och I.andtMarskalkeo anhålla, att detta
måtte få åtfölja Remissen af Herr Major
Pålntoits Memorial till Stats och Allmänna
Besvärs- och OeconomieUiskotten.
Så väl Herr Palmans sorn Herr Hertzenhjelms
Dictamina remitterades till Stats- samt
OeconomieUtskotten.
Uppå väckt fråga af Herr Flack, Carl, anmodades
och åtog sig Herr Hertzenhjelin att låta.
sina Dictamina till trycket befordra.
Hane Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förmälte, att i ordningen till föredragning
förekomme nu Grefve Mörner t , Adolph
Goran, i sista plenum uppiäste Dictamen: anmärkandes
Herr LandtNlarskalken, att den i
dag skedde bordläggning af detta Dictamen
vore ett misstag, hvilket borde rättas, i kraft
af 49. §. Riksdagsordningen , hvilken föreskrifver,
att hvar och en allmän fråga, som
första gången i något Stånd förekommer, skall,
så vida ej S åndet enhälligt genast densamma
till ved rbörligt Utskott förvisar, ligga på bordet
till nästa Plenum, då Remiss bär ske,' och
föreslog Herr LandtMarskalken i anledning häraf,
att Grefve Mörner* Dictamen nu måtte till
Dm 4 April.
69
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remitteras.
Bifölls.
Herr Flach, Harf yttrade sig ha^va förmodat
denna af honom begärda bordläggning så
mycket mer vara tillåten, som en dylik bordläggning
för andra gången ägt-rum i förlidne
Plenum med Grefve Roseus Memorial.
Herr Landt Mar kalken anmärkte, att sådant
äfven då hade varit ett misstag, som, i fall
erinran dervid hade kommit att göras, visserligen
skulle hafva blifvit rättadt, helst tvänne
bordläggningar, enligt nyss anförde icke
kunde äga rum för annat, än Utskotts Betänkanden
och uppå flera Ledamöters förenade
begäran.
Vid förnyad föredragning af Vallöf!. BorgireStåndets
förlidne Plenidag på bordet Ingda
ProtocollsUtdrag af den 20. Mars, angående
Renrss till ett särskildt Utskott af Irågun
om ett nytt JuaeReglementes uppgörande, blef
dennna fråga till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remitterad
Wext
Mahnerfelt, Gustaf, uppläste följande:
Att för Höglofl. Ridderskapet och Adeln
bevilja ett nytt Utskotis sättande, att afgöra
Judarnes öde, som på god tro bosatt sig i det
-
7©
Den 4 April.
ta Rike, torde medföra flera svårigheter. Det
blefve säkert af Allmänheten kalladt ett JudeUtskott.
Att här i Riket finnas 2:ne slags Judar,
torde alla känna och veta, nemligen: otnskurne
och ( hristne Judar Båda slagen Judar
idka handel, Fabriks-rörelse med flera näringar
Med Christna Judar förstår jag sådana,
som låtit döpa sig och antagit Lutherska Läran.
Riksdagsmannen Herr Stabecks Memorial
bedömmer alla slags Judar lika. Han synes
påstå, att Judar mer skada, än gagna detta Rike;
af den grund föreslår han, att Judarne böra
sättas inom så korrta gränsor, att de ej kunna
lifnära sig, mindre föda sig, hustru och barn.
Herr Stabeck påstår, att Judarne äro orsaken
till Nations öfverflöd och den luxe, sorn nu
finnes i detta Rike; hvilket likväl lemnäs obevist.
Öfverflöd var i detta Rike, innan Judarne
erhöllo tillstånd bosätta sig här, sorn kan
bevisas af de många och i äldre tider utfärdade
ÖfverflödsFörordningar. Månne det är öfverflöd,
att äga mångdubbel Betjening; Kammartjenare,
Lakejer, Jägare, Kuskar, Kuskarnes
Stalldrängar, Spannridare, Kockar, Portvaktare
m m.? Ingen torde kunna noga uppräkna
alla dessa vattubin. Detta öfverflöd af
Betjening torde skada Landtbruket betydligt.
Månne Judarne eller andra Utländingar infört
detta i Riket? Judarne beskyllas äfven,
att ensamme inpractisera förbudna varor; men
det torde vara många Christna, äfven Han,
delsmän, med flera andra personer, som vinsten
lockar att begå denna olofliga handel.
Det torde vara fel i straffet, som vållar insmy«
Den 4 April.
71
gande af förbudna varor i Riket. Om en Lurendrägare,
som vore lagligen öfverbevist om
sitt brott, straxt i galge blefve hängd; då kunde
man vid hvarje års slut göra en säker uträkning,
om flere Judar än Christne blifvit
hängde årligen. Judarne beskyllas vidare, att
de ej köpa Landtegendomar eller odla måssar,
kärt och annan ofruktbar jord. Kan något tydligare
bevis gifvas, att det är förmonligare i
detta Rike, vara Handlande, än Jordbrukare?
I annat lall körde nog den idoge och flitige
Juden plogen sjelf. Hvarföre skall en nyss inflyttad
Jude utvälja det sämsta Näringsfång
af alla, som är Jordbruket, De unga Jordbrukare
hafva långt för detta fattat det beslut,
att sälja sina ärfda fastigheter och köpa sig
tjenster. Förstå de att odla dem, torde sådant
vara förmonligare än odla jorden. Andra gamla
och förfarna jordbrukare börja sälja sina egendomar,
bosätta sig i Städerna, för att komma
i ro och undfly Landtbrukets svåra tyngder»
Sjelfva Torpar sonen börjar nu blifva så
Upplyst, att blott han lärt sig litet skrifva och
räkna, söker han sig till Städerna, helst till
Bodgosse; han vet, att han i Handel innan
korrt får heta min lilla Herre. I det stället,
om han vistas qvar på Landsbygden, får han
på Hållkrogen och Kurirskjuts heta alla slags
öknamn, som kunna upptänkas. Hans rygg
är då i lika belägenhet med hästens rygg, att
utan motstånd få smaka alla sorter piskor, dels
med smällar, dels utan. Orsaken till allt detta
kan lätt utletas. Jag har varit Jordbrukare
sedan 1766. Under hela denna tiderymd har
72
Der. 4 April.
hvarje år någon ny pålaga blifvit lagd på
Jordbrukaren, ofta flera, oberäknadt Be vi! 1-  ningen. Intet af de nya onera har upphört eller
blifvit lindradt, fast mera lörsvåradt att
utgöra. Jag bör ej förtiga, att ett enda onus
under denna tid blifvit ansenligen lindradt;
nemi. Presterskapets husförhör på Landsbygden.
Förut fortforo de ifrån dagens ljus till
mörkret; nu slutas det på 2 å 3 timmar. Om
man härtill lagger de många missväxtår, som
infalla och åtfölja en del jordbrukare lika så
tätt som skuggan följer kroppen i månsken,
hvarvid deras sädesåkrar äro beprydda med de
täckaste blomster och örter, här och der blandade
med tistlar. Dessa växter mogna, och
vid ett blåsväder vifta åt alla förbifarande, att
de skola taga sig till vara på Landsbygden,
der sådane växter frambringas af Jordbrukarens
möda och arbete. Skola således icke både Judar
och Christne ana häraf, att handel i det-’
ta Rike är förmånligare än Jordbruk ? Judarne
beskyllas, att de ej reda in skepp, mindre
segla eller vilja tjena som Matroser eller Jungman.
Näst handel, torde Sjöfarten i detta Rike
vara den förmånligaste näringsgren, att
erhålla förmögenhet. Skeppare och Matroser
äro i detta land mest gynnade. Efter Svenska
språkets nogaste bemärkelse äro de i sjelfva
verket Rikets rätta Friherrar. Matrosen seglar,
om han vill; låter bli, om han vill; betingar
sig den hyra lian åstundar. I annat fall
rår han sig sjelf. Orädd för lagens hot, beger
Sjömannen sig i hvad utländsk tjenst han behagar,
der han får största hyran. Vill han åt
Den 4 April.
73
terbese sitt fädernesland, vet och känner sjömannen
, att det ena PardonsPlacatet allöser ett
annat. Ar han till finnandes i Riket, när krig
uppkommer, bernias sjömannen mångbubbel
hyra i Månaden mot ConscripuonsManskapet.
Ellfver Sjömannen sjuk i fredstider, njuter han
underhåll af Sjömanshuset. Skulle Judarne börja
segla, tror jag Svenska Skeppare och Sjömän
samt Skärgårdsdrängar klefve bittrare på dem,
än Handelsmän nu äro. Att sätta Judarna inom
så stränga grär.sor, som Riksdagsman Herr
Stabeck föreskrifva, vöre att tvinga Judarna
fly ur Riket. I ett folkfattigt land torde vara
förmånligare att inlocka främmande, än
att drifva bosatt folk derifrån. Att Judarne
upphjelpt den förfallna CattunsFabriqilen , att
de inköpt Glasbruket i Stockholm, är säkert.
Att en Jude säljer sina varor för bättre köp
ån Christna, kunna mångå intyga. Juden åtnöjer
sig med måttlig vinst, blott handeln går.
Han lefver i början knappt, och inskränker
sina mesta behof, tills han förskaffa t sig välmåga.
Ju flere som sälja och utbjuda sina
varor i ett Rike, ju bättre köp måste blifva.
Hade ej ProductPlacat blifvit utfärdadt, utan
utländska Expediter, som fordom skedde, fått
resa ikring uti Riket och handla Stångjern ,
aldrig hade Svenska Stångjärnet nedsatts, att
ej gälla mer än 1 Tunna Råg. Derom kunde
jag uppläsa oändeligt mångå tryckta skrifter,
som bestyrka denna sanning.
Så torde kunna hända med en del andra
utkommande varor, att de höjdes, om Judarne
Den 4 April.
flydde utur Riket. Judarne hafva fått nedsätta
sig i detta Rike, när de kunde visa, att de
ägde 2000 R:dr; sedan den tiden har pennin*
gen mistat sitt värde. Således hemställer jag,
om icke en Jude, som nu vill inflytta i Riket
och blifva handlande, borde visa, att han ägde
120CO R:dr Banco, för att börja sin näring
med. Om Landtbruket kunde lindras, eller befrias
till någon del, ifrån de många extra onera
, som genom urminnes häfd blifvit pålagda
Jordbruket, torde Judarne nog börja odla
Jord i detta Rike. Man såg i gamla tider, att
så länge Munkarne hade sin lön i Jord och
Spannmål, var hela deras håg använd på Jordbi
uket. Så snart Munkarnes lön och inkomster
förvandlades i pengar, uppstod snart frågan
, om icke Munken var lika skadlig för
jordbruket, som masken var för dgt nysådda
höstsädet. Judarne nyttja aldrig sitt slägte till
Drängar och Pigor, utan betjena sig af Svenska
tjenstehjon. Detta är ej hilligt samt mindre
förmånligt för Jordbruket, att arbetarne
lockas från Landsbygden, att äfven tjena 1iqs Judarna.
Således borde de betala för hvarje Svensk
dräng de ha i sin tjenst, utom den vanliga afgiften,
20 R:r B:o, och ioR:r B'o för hvarje piga.
Detta torde kunna verka, att Judar betjente Judar.
I annat fall ökades Rikets inkomst af denna
Bevillning. Hvad skall Allmänheten tänka, då
våra Handelsmänner i Städerna årligen till ett
ovanligt antal cedera bonis? Många enfaldiga
torde falla på den okloka inbillningen, att
våra Svenska Köpmän känna nogare de många
bristfälligheter ConcoursFörordningen äger, ätt
Den 4 April.
75
de känna utrikes handel, helst flera gamla Köp*
mansContoir äfven cederat bonis. Judarne, som
varit på flera utrikes orter, torde således veta
och känna nogare, hvad varor kunna uppköpas
för på utrikes orter, än vara Svenska
handlande. Judarne torde således göra sina
handels speculationer säkrare. Det klagas äfven
öfver Judarne, att de inköpa hus här i
Stockholm, Är det icke förmånligt, att den
som nödsakas sälja sin egendom, lår den betalt?
Hade blott Svenskar köpt dessa hus, synes
tydligen, att säljaren fått många procent
mindre för sin egendom- Böra icke Judarne
således få vara ejvar i Riket, och åtnjuta de
förmåner de hittills-åtnjutit, helst alla Judar
utan minsta knot utgöra en ganska betydande
Bevillning, Om Judarne skulle tvingas genom
för inskränkt handel fly Riket: vilja ej våra
Svenska Handlande utgöra sin och Judarnes
Bevillning tillika? Hvad hände? Judarnes Bevillning
drabbade till större delen Jordbrukaren,
sorn nu ej kan utgöra den Bevillning
honom förut är pålagd. I min tanka äga herrar
Grosshandlare ett privilegium i detta Rike,
att sätta pris på inkommande och utgående
varor, som de ej erlägga stor Bevillning
för, Judarne torde få betala mest för den ringa
del de få åtnjuta härutinnan*
Begärdes på bordet.
Föredrogs å nyo Hr Ankarloos, Olof, i sista
Plenum upplasta och på bordet lagda Di
-
76 Den 4 April.
ctamen , angående Taxeringsman vid Marke*
gångssättningar.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet.
Vidare föredrogs Herr Ankarloos sista Flenidag
upplästa och på bordet lagda Dictamen,
angående stadgande, att Sterbhus ej måtte af
Domaren i orten få utredas.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric, uppläste härvid
följande:
På bordet hviiar ett af Herr Majoren och
Riddaren Ankarloo den 31 sistlidne Mars uppläst
Memorial, angående den värde Ledamotens
önskan oin ett stadgande för ordinarie Domare
, att med Sterbhus-utredningar sig icke
befatta. Vid detta Memorial, så framt Eders
Excellence Herr Grefven och LandtMaiskalken
samt Höglofl. Ridder skåpet och Adeln ej täckes
finna , att detsamma för alltid borde hvila
på bordet, utbeder jag mig få framställa
några anmärkningar.
Lika med Herr Majoren Ankarloo anser jag
det vara Adlige- , Preste- och BondeStåndets
Sterbhusdelägare.-, rättighet, att till Boupptecknings
och Utrednings-män välja den eller de,
till hvilka de äga förtroende, utan något slags
undantag af ordinarie Domare i den ort, der
Den 4 April.
77
Sterbhusutredningen uppstår; men att genom
en ny Lag hädanefter beröfva ordinarie Domare
den rättighet till ett slikt förtroende, de,
ej i egenskap af Domare, utan som medborgare,
i samhället hittills ägt- tror jag vara lika
obilligt och grymt, som art utstänga så i tjenst
sorn utan tjenst varande Militaire personer från
all annan medborgeilig rättighet, än att försvara
Fäderneslandet.
Att Domare genom handläggning vid Sterb*
husutredningar kunna vid derefter möjligen
uppstående tvister blifva jäfvige att i tvisten
dömma, är ostridigt ; men att häraf skulle
hämtas skäl till uteslutande af den rättighet,
att med Sterbhus utredningar taga befattning,
vore, efter min tanka, lika vansinnigt, som
att förbjuda ordinarie Domare att inom sinjurisdiction
förvärfva Jord, efter han, sorn Domare,
icke sjelf kunde afgöra de tvister, som
i anledning af ett slikt förvärfvande tilläfventyrs
kunde uppkomma.
t
Hvarken på Domarens rättvisa eller orättvisa,
förstånd eller oförstånd, ankommer det
att, efter Herr Majoren Ankarloos tanka, jäfva
sig i en tvist. Lagen i 13 Capitlet RättegångsBalken
utstakar härutinnan gränsen för Domares
och Parters ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
Jag medger Herr Majoren Ankarloo alltför
gerna, att den kostnad, en tappande Part i och
för extra Domares tillförordnande får vidkän
-
78
Den 4 April.
nas, kunnat honom besparas, om ordinarie
Domaren icke varit i tvisten jäfvig; men härvid
förekommer mig den enkla billiga slutsats,
att jag hvarken bör eller kan inse skäl
till mera ömmande för en tappande Part i en
Sterbhus - utredningstvist, deruti ordinarie Domaren
varit jäfvig, än för de parter, sorn genom
skyldskap med ordinarie Domaren och i
anledning af dm sistnämndes delaktighet i tvist
såsom jordägare, äro förbundne att för kostnaden
af extra Doinares tillförordnande ansvara.
Med förvåning har jag vid uppläsande af
Herr Ankarloos Memorial hört, och nied förökad
iörvåning i samma Memorial på bordet
läst, den varda Ledamotens yttrande, att exempel,
flera än ett, äfven i Herr Majorens egen
ort, kunna företes på de händelser, att
domare af egennytta och orättvisa icke jäfvat
sig, då han sådant bordt, utan dömt i målet
till den partens förmån, för hvilken han mest
interesserat sig. För ingen med rättsbegrepp
kan det vara tänkbart, att sådane domare gifvas,
och för ingen, utan verkliga lacta, bör
det vara tillåtet att ostraffad, på hvad rum
sorn helst, kasta skugga på en hel Embetsmannacorps
eller den enskildte domaren. Med
all aktning för Herr Majoren Ankarloos trovärdighet,
vågar jag likväl tvifla på sanningen
af det Herr Majorens föregifvande, att exempel
å slika verkliga lagbrott i hans ort kunna
företes, så framt icke Herr Majoren skulle
vilja utsträcka sin ort till hela jordklotet,
eller utom gränsen af vårt Fädernesland, i hvil
-
Den 4 April.
79
ket sednare fall det är utöfver min pligt att
i ämnet framställa en vederläggning. Det vore
ej likgiltigt för hvarje domare, och borde
af Riksens Ständers Justitieombudsman eller
Konungens JustitiaeCanzler kanske ej lemnäs
obemärkt, den värda Ledamotens inför ett
helt Stånd gjorda anmälan om verkliga exempel
af domares egennytta och orättvisa, (den
må innefatta sanning eller osanning) så framt
allmänna förnuftet ej böd öfverseende med
menskliga svagheter, och hvarje domare, i eget
medvetande om uppfyllda pligter, lika litet
sårades af ett oförtjent tadel, som smickrades
af ett öfverdrifvet beröm.
Det är visst en sänning, att lidande tillskyndas
parter genom tidsutdrägt och för utgift
af extra domares tillförordnande i en Sterbhus
utredningstvist, som, för det den af obehörig
person blifvit handterad, från HofRätten
återförvises, men lika lidande tillskyndas ju
parter i sådana tvister, som för uraktlåten
form i rättegången till under-dom .tolarna återförvisas;
och att skapa en utväg till förekommande
häraf, som kunde stå tillsammans
med allas belåtenhet, anser jag för min del i
närvarande tiders skick vara omöjligt.
Om Eders Excellence samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln täcktes tillåta den af
Herr Majoren Ankarloo önskade remiss å dess
Memorial till Lagutskottet, utbeder jag mig,
att desse mine anmärkningar jemväl under samma
remiss måtte Herr Majorens Memorial få
åtfölja.
So
Den 4 April,
Herr Lagerheim , Olof Johan :
Jag skulle icke upptaga Höglofl. Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid, som visserligen
borde egnas åt mera nyttiga och värdiga
föremål, än prö!r\ingen af en sådan motion,
som den Herr Ankarloo i sistlidet Plenum behagat
framställa, angående förbud för ordinarie
Domare, att åtaga sig bouppteckningar,
arfskiften och sterbhus utredningar, enär sådana
befattningar, i följd af det enskildta förtroendet,
kunna blifva dem uppdragne; jag skulle
icke våga, säger jag, upptaga Höglofl. Ridderskapets
och Adelns, för vigtiga öfverläggningar,
angelägna tid, om jag icke ansåg det
vara min pligt i dubbelt afseende, både såsom
Embetsman tillhörande den corps , hvilken
blifvit ett föremål för Herr Ankarloos framställning,
och äfven såsom Riksdagsman, att
i anledning af Herr Ankarloos motion framställa
några vördsamma erinringar.
Herr Ankarloo har behagat anföra, att ordinarie
Domare, på uppdrag att förrätta Bouppteckningar
och Sterbhus-utredningar vid
flera tillfällen skola oredliacn och orättvist
sig förhållit, äfvensom att, då tvister sedermera
i anledning af sådana utredningar uppkommit,
vederbörande Domare , i stället att
anse sig jäfviga att med dessa mål taga laga
befattning, skola företagit dem till pröfning,
och afdömt dem till den Partens förmon, hvilken
Domaren varit mest tillgifven, hvarefter
och
II.
Den 4 April.
St
och sedan denna åtgärd blifvit af högre Rätt
ogillad, samt målet till HäradsRätten återförvist,
för att af en ojäfvig tillförordnad Domare
handläggas, både tidspillan och kostnader
skola blifvit parterna tillskyndade , af
hvilka anledningar Pierr Ankarloo hemställt,
antingen att ett allmänt förbud måtte utfärdas
för ordinarie Domare, att aldrig få emottaga
uppdrag att förrätta Bouppteckningar och Sterbhus-utredningar,
eller ock, att, i händelse tvister,
i anledning af dessa förrättningar, sedermera
skulle uppstå, Kongl. Maj t och Kronan
måtte åläggas ersätta den tillförordnade Domarens
underhållskostnad vid handläggningen
och afdömandet af sådana mål.
Jag vill icke ingå i något yttrande öfver
det sätt Herr Ankarloo nyttjat att framställa
tillvitelser af en ganska svår egenskap emot
en hel Embetsmannacorps, utan att beledsaga
dem med någon enda trolig uppgift, eller med
något enda bestämdt factum. Jag vill endast
anmärka, att om äfven en eller flere så beskaffade
händelser, som de Herr Ankarloo uppgifvit,
verkligen skulle hafva inträffat, borde
likväl sådane särskildte händelser eller individuella
felsteg, hvari rättelser kunna sökas
och erhållas, ingalunda föranleda till det af
Herr Ankarloo föreslagna allmänna stadgande.
Då ordinarie Domare icke genom någon Lag
äro berättigade att ensamme förrätta Bouppteckningar,
Arfskiften och Sterbhus-utredningar,
utan desse en Domare uppdragne befattningar
alltid äro en följd af hvarje medborgaRidd,
o. Ad. Prof. N;o u, 12.
32
Den 4 April.
res enskildta öfvertygelse och förtroende för
Domaren } då, i händelse ett sådant förtroende
emot ali förmodan missbrukats, vägen till
rättelse och ansvar å Domaren är öppen 5 så
tror jag , att det af Herr Ankarloo yrkade allmänna
förbud för ordinarie Domare att icke
få emottaga ofvannämnde befattningar, långt
ifrån att vara utaf något slags nödvändighet
påkalladt, eller genom någon enda giltig orsak
rättfärdigadt, snarare bör anses på det
högsta olämpligt, och hinderligt för hvarje
medborgares fria vilja, att icke få till sådana befattningar
otvunget välja den, för hvilken han
hyser det mesta förtroende. Beträffande dernäst
Herr Ankarloos hemställan, att Kongl. Maj:t
-> och Kronan borde åläggas betala en tillförordnad
Domares underhållskostnad, vid behandlingen
af ett mål , deruti den ordinarie
Domaren är jäfvig, torde jag få nämna, att
uti al a rättegångar måste, enligt sakens natur,
antingen den ena parten ensamt hafva
haft orätt, och således vållat rättegången, eller
ock båda parterne, hvar i sin mån, densamma
gemensamt orsakat. I förra fallet är
det med Lagens föreskrift öfverensstämmande,
att den tappande parten betalar alla i och för
rättegången uppstådde kostnader, och således
icke allenast sin vederparts rättegångsutgifter,
utan äfven den tillförordnade Domarens
underhållskostnad. I sednare fallet åter,
måste båda parterne, hvar i sin mon,
gemensamt vidkännas sina rättegångs-utgifter,
äfvensom ersättningen af Domarens under målets
handläggning tillskyndade kostnad. Men
Den 4 April.
33
Uti intetdera fall lärer deh princip vära rigtig
eller ens rimlig, att Kongl. Majit och Kronan,
som med enskildta parters rättegångar
alldeles icke har något att skaffa, skall betala
en tillförordnad Domares underhållskostnad.
• Då jag nu tror mig hafva visat, att Herr
Ankarloos motion tili alla delar lärer vara otigtig,
tar jag mig den friheten ödmjukast
hemställa, om icke den värde Ledamoten skulle
täckas tillåta, att hans motion alldeles finge
förfalla, hvarigenom det dubbla ändamåf
Vanns, både att Höglofb Ridderskapet och Adeln
undgick att framdeles än en gång förspilla
sin dyrbara tid med upptagande och pröfning
af Herr Ankarloos motion, och äfven att
densamma ej komme till de andra Ståndens
kunskap och handläggning.
Skulle åter Herr Ankarloo fortfara uti sin
motion, lärer någon annan åtgärd dervid, enligt
Grundlagens föreskrift, för närvarande icke
kunna äga rum, än att öfverlemna desst
motion till Lagutskottet, hvarest densamma
lärer vinna det omdöme och afseende, den
kan finnas förtjena.
Då Herr Landt Mar sk olken härefter uppropade
Herr Ankarloo, och han icke var närvarande,
gjorde Herr LandtMarskalken proposition
till Remiss till Lagutskottet af Herr Ankarloos
Dictamen, jemte de nu dervid gjord?
anmärkningar.
Denna Herr LandtMarskalkens proposition
blef af Höglofl. Pvidderskapet och Adela
bifallen.
84 Den 4 April,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan tre qvart lill 2.
In fidem protocolli
A. G. Silj ver stolpe.
Tisdagen den 4 April*
Tlenum klockan 5 eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Frofocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
den 4 April 18x5-
S. D. Vid förnyad föredragning af StåtsUtskottets
den 31 Mars på bordet lagda Memoiial
af den 30 Mars, angående en summa
till Riksdagskostnadernas bestridande , blef
detsamma af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
bifallet- Ut supra.
Upplästes ett Memorial från Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet, af den 30
Mars, innehållande begäran att, till vinnande
af en snar expedition af de många till Utskottets
handläggning förvista mål, Utskottet måtte
tillåias att utöfver den i Riksdagsordningen
föreskrifne och redan antagne betjening,
af en Secreterare och tvenne Canzlisler, ännu
Den 4 April.
ytterligare få antaga fyra Canzlister med fullt
arfvode.
Lades på bordet.
Herr af Wingård, Juhan Didrih, uppläste
till Protocollet följande:
Ödmjukt Memorial.
Öfvertygad om Svenska Skjutsningssättets
skadliga inflytande, så på Allmogens välstånd
som sedlighet, har jag ständigt önskat mig i
tillfälle att deruti kunna verka en ändring.
Flera Norrmäns till mig yttrade begäran, att
en Forvagns inrättning måtte blifva etablerad
mellan Stockholm och Christiania öfver Carlstad,
har gil vit mig en ny anledning att tänka
på denna sak. Min öfvertygelse i ämnet
får jag härhos vördsamt underställa Höglofl.
Ridderskapet och Adeln Hvad jag vågar föreslå,
anser jag verkställbar, åtmindstone i
Wermland, o. h såsom möjligtvis ledande till
en framdeles ändring i vårt närvarande rkjutsnings-sätt,
föitjena någon uppmärksamhet.
Jag tager för afgjordt, att Skjutsningsskyldigheten
anses som en tryckande börda
för Allmogen
obilligt från bor;an den ensamt
tilldelad, men bibehållen, i saknad af något
annat sätt till Resandes fortskaflande. Tid
efter annan, och på flera ställen, har detta till
största tydlighet blifvit bevista jag förbigår
86
Den 4 April.
således upprepandet af alla i detta afseende
anförda skäl samt mer och mindre tillförlitliga
beräkningar.
Nyligen har man i Wermland sökt utbjuda
skjut-ningen på entreprenad, hvarvid de
skjutsskyldige allmänt visat sig beredvillige
till de största .uppoffringar} men när speculanter
infunnit sig, hafva meräudels sådane högst
obillige afgifter blifvit fordrade, att hvarje
hemman derigenom skulle fått vidkännas en
större utgift, än alla hemmanets öfrige utskylder
sammantagne. Man har deraf stannat i den
öfvertygelsen, att någon förändring i skjutsen
är alldeles omöjlig. Orsaken till detta resultat
anser jag dock endast ligga deruti , att
de personer, som infinna sig till entreprenader,
merändels äro obemedlade, af en dass,
som, kortsynt nog, med lanta, kanske äfven
med Discontpenningar, tro sig genast i hvarje
företag böra hafva renta, eget underhåll,
och äfven Capitalet betalt inom kort tid. Deras
propositioner, på måfå gjorda, skola naturligtvis
blifva derefter, och vilkoret för
fullgörandet dessutom helt och hållet bero
på deras mer eller mindte ordentlighet. Bemedlade
personer af medelclassen vilja ej åtaga
sig ett så stört besvär , der afkastningen
af deras penningar dessutom ej med någon säkerhet
förut kan bestämmas. En del Gästgifvare
höra till första classen, de som äi o Bönder
dela tillika med den i grannskapet boende
Allmogen en ej så klandervärd farhå.
ga för nyheter, och vid hvarje Gästgifvare.
Den 4 April.
87
gård skulle, genom' sådana partiella entreprenader,
skjutsen komma att bestridas efter olika
grunder, mot olika vilkor. Egentliga hindret
är således brist på passande Entrepreneu- ,
ter och nödig öfverensstämmelse i det hela.
Om deremot skjutsningen på en hel väg utbjudes
till ett Bolag, skall, enligt min tanka,
bättre vilkor erhållas, och bemediade personer
ingå i specuiationen. På denna supposition
hvilar mitt förslag, hvars verkställighet
jag äfven anser successive böra företagas, då
inrättningen , örn den duger, sjelf banar 6ig
vägen till förtroende.
Som en början och ett öfvertygande bevis
att personer och saker kunna fortskaffas
på annat sätt an nu brukas, har jag trott, att
en Forvagnsinrättning borde, så lort sig göra
låter, etableras mellan Stockholm och Christiania.
Om ett Botag, på sätt jag nu skall
hafva äran föreslå, formeras, bör tvifvelsutan
den rigtning dess industris gifvet- saken,
snart nog verka en förändring i öfriga skjutsningen.
Jag har derföre trott, att möjligheten
af en sådan utvidgning borde beredas i Bolagets
första organisation, och sjelfva hufvudafsigten
med inrättningen-, att i framtiden tjena
till utbyte mot nu varande skjutsnings*
sätt, ej lemnäs utur ögonsigte.
Utan understöd och beskydd af Regeringen,
kan visserligen icke ett lörsök af denna
beskaffenhet vågas; men bjeipen bör p;oportionneras
efter Bolagets verksamhet och utsig
-
SS
Ben 4 April.
terna för framtiden. Det bör ej vara en omöjlighet,
att äiven detta lemnade understöd, vid
inrättningens fullkomligaste period, här som
utomlands, framkallar en lönande källa för Statsverket
i inell detta bör ej ingå i vår beräkning
att hafva gifvit anledning till häfvan
det
af en landsförderflig inrättning, må vara
oss nog. Håfve vi dermed beredt en tillgång
för efterkommande, göra de oss säkerligen derföre
rättvisa, äfvensom vi bafve skäl till missnöje
med våra förfäders steg att ofta, både
vid Carl XII.s död och andra tillfällen, hafva
inblandat en så gagnelig förändring med
Stånds-interessen och revolutioner.
Jag föreslår således, att ett ForvagnsBolag
under Kongl, beskydd får inrättas , som
till en början en gång i veckan , men sedan
så ofta de dervid finna sin uträkning, på vägen
mellan Stockholm och Christiania, öfver
Westerås, Örebro, Carlstad och Kongswinger,
besörjer Resandes och varors fortskaffande på
vissa utsatta tider, mellan hvardera al dessa
ställen, mot en bestämd afgift: Att detta Bolag
i ett år tillätes begagna Gästgifvareskjuts,
men bör efter denna tid antingen hafva genom
öfverenskommelser med Allmogen, eller
genom uppköpte närbelägne hemmanslotter,
hvarifrån skjutsningen med egna hästar kan
verkställas, satt sig i tillfälle utan uppehåll
bestrida den: Att detta Bolag vid dess bör
jan
tillåtes uppbära understöd af cpde Titeln,
mot låg renta, en summa till uppköpande af
nödiga vagnar och redskap, för hvilken sum
-
Ben 4 April.
ma alla Bolagets Interessenter häftade. Då egentiigen
ändamålet är att lätta sådana personers
resor, hvars tillgångar ej medgifva begagnandet
af egen vagn, samt transporten af
vaior elier styckegods Städerna*emellan, bör
man ej söka efterhärma den i England nästan
till ytterlighet drilna omsorgen för Resandes
beqvämlighet, ökad allmän välmåga kan möjligtvis
i en framtid äfven hos oss göra detta
lönande, men nu bör visserligen derå ej fästas
för mycken uppmärksamhet. Bär inrättningen
sig, skall industrien reglera detta,
utan några föreskrifter. De första vagnarne
böra således egentligen likna den så kallade
Tyska farande posten: En stark, till våra
vägar passande, Hollstenare med tvenne säten
midt emot hvarandra, hvardera för tvenne
personer, samt plats under och bakom dem
för saker, alltsammans öfvertäckt med målad
väf på bågar, skulle vara till en början allt hvad
som behöfdes. Mellan Christiania och Drammen
,■ har man sagt mig, skall gå en sådan
vagn, och der är vida backigare, än på de
flesta ställen i Sverige. Det är en fördom, att
höga hjul och bom, saker som förenkla och
göra alla åkdon lättare, ej passa till våra vägar.
En ritning på en sådan vagn blir lätt
att få eller uppgöraj men detta är detailer,
hvarmed jag ej bör uppehålla Högloft. Ridderskapet
och Adelli.
Sedan Bolaget i ett år hade bestridt skjutsningen
med ordning och noggrannhet, samt
kommit i tillfälle utvidga sitt företag, skulle
9® Den 4 April.
Bolaget, på hemmanslotter vid vägen, hvilka
blifvit uppköpte och inrättade till poststationer,
få uppbära Bancolån tili någon betydlig
del af värdet. Om sådare hemmansdelar
af Bolaget kunde anskaffas till 3 eller 4 mils
afstånd från hvarandra, 2:ne t- ex. mellan
Stockholm och Vesterås, 2 ine derimellan och
Örebro, 3:ne mellan Örebro och Carlstad, 3:ne
derimellan och Kongsvinger, o. s. v. anser jag
det icke vara en omöjlighet, att Bolaget kunde
åtaga sig hela skjutsen på denna väg, mot
erhållandet af vissa fouragepersedlar af alla
nu till skjutslag indelte landtman. Man finge
då se Bonden vid sin plog köra dugtiga
oxar, i stället för att han nu får som åkare i
orders vidsträcktaste bemärkelse uppoffra sin
tid och sina slutligen förderfvade hästar, of.
tast endast för andras nöjen, aldrig till egen
verklig vinst. En sådan hemmanslott, hvars
brukningssätt inrättades efter ändamålet att
der ständigt hålla på stall 20 till 30 hästar,
som härtill af Häradet erhöll en coutmgent
af fourage, skulle dessutom, ehuru dyr i inköp,
byggnader och odling, snart genom sin
bördighet vinna ett värde, som ej vore någon
ändring underkastodt, och tillräckligen tryggade
Staten för det lån Bolaget derå bekommit.
Då inrättningen hade vunnit stadga och förtroende,
kunde Bolaget tillåtas besörja skjutsningen
på de andra Rikets större vägar under
samma vilkor, och en allmän förändring
i skjutsningen möjligtvis på detta sätt åstadkommas-
Bolagets betjening skulle emottaga
"Den 4 April.
91
varor och ansvara för deras aflemnande med
samma säkerhet och ordning här sorn utomlands:
detailerne i detta afseende blifva lätta
att uppgifva. Om saken gillas och till verkställighet
beslutes, skall jag uppgifva mina
tankar i denna del. Jag har tillbragt nära
sex år utomlands, der jag stadgat öfvertygelsen
om För vagnars stora nytta i ceconomiskt
afseende, och i anledning deraf sökt någon
kännedom af saken. I anseende till bestammandet
af den tid, som Bolaget skulle uteslutande
äga rättigheten att med täckta Forvagnar
på nämnde väg transportera resande och
effecter, tror jag att fem är kunde vara nog,
så vida Bolaget endast inskränker sig till begagnande
af betingade hästar. Flere speculanter
må sedan med förbättrade åkdon söka förtjena
sig penningar på detta sätt, och täflan
skall snart verka liflighet i denna näringsgren}
men i början får dock ett monopolium deraf
göras; företaget vinner annars icke någon
stadga, och interessenterne icke någon öfvertygelse
om möjligheten af dess fortsättande.
Skulle Bolaget deremot inom denna tid hafva
köpt och inrättat hemmansdelar till stän.
dig skjutsning, pä sätt som ofvanföre blifvit
nämndt, samt antingen allmänt elier till någon
betydlig del hunnit öfverenskomma med
närvarande skjutslag om skjutsens bestridande,
bör billigtvis en längre tid till dem förunnas
att draga fördelen häraf, t. ex. 15 till 20 år.
Bestämmandet af skjutslegan och de förändringar
den möjligtvis torde behöfva i an
-
92
Den 4 April.
seende till pappersmyntets olika värden, blir
en svåiare omständighet. Bolagets vinst bör
grunda sig på mängden af de varor, som
skickas mellan Städerna, och som dessa ej afsändas,
utan att kunna b ira transporikostnaden,
bör bolagets Industrie vara, a 11 kunna göra
detta till sä lågt pris sorn möjligt. Förut
kan svårligen af Bolaget bestämmas till hvad
pris de kunna åtaga sig varors transporterande:
Misstag i början häruti till Bolagets för
mån
äger hel'er icke något storr inflytande på
det lmla. Då Eola e s tid är ute, kanner man
verkliga transportkostnaden, och frihet att på
detta sätt föda sig skall snart reglera de' rätta
priset, samt varor blifva sända sorn nu vi
icke ens kunna förmoda. Innan man hunnit
vänja sig vid begagnandet af Forvagnar, blifva
troligen blott dyrbarare Fabriksvaror, Böcker
&c- afsände, och dessa kunna bära en
drygare afgift: när man betalar några Riksdaler
, för a:t få ett stycke Kläde till Kongsvinger
eller Christiania, äro skiilingarne obetydlige
Men för att i möjligaste måtto undvika
misstag, kan följande calcul uppgöras.
Om man med Gästgifvarskjuts efter en
häst skickar ett lass varor, kan derå ej läggas
mer än ett skepp dj hvarje lissp:d kostar
således i transportkostnad mindt 7 ~ rst- Bro
milen, då ej vagnpenningar och dubbla skjutsen
från Städerna betalas. Om Bolaget således
fick blott 8 rst. för hvarje lissprd, gick
verkligen mer än detta åt till skjutsens betalande.
Lägges nu härtill vagnarnes och red
-
Den 4 April. 93
skapens förbrukning, betjeningens underhåll,
m. m. fordrades mindst 1: rst. eller 1 sk. B o
lissp det milen Är vagnen så constrm råd, att
jemte 4 person r med deras saker, dock ej beräknade
till mer än 2 lissptd för hvardera,
hvilka icke betalas, ärven 4 skepp d styckegods
kunde rymmas, s.mt vagnen dragas af 5
hästar, skulle följande pris bära sig:
4 personer å 8 sk. B o milen . . 32 sk.
80 lissp d varor å 1 sk. d:o d o R d 1 32
Summa R:d 2: 16 sk. milen.
Således från Stockholm till Christiama,
nära 62 mil, då vagnen
är fullt lastad
R:d 144' 32.
Och tillbaka ...... 144. 32.
Summa R.d 289. ié.
Skjutsen för 5 hästar på denna väg,
med förhöjda legan från Städerna,
samt vagnpenningar, går till 198 R.d,
sorn för jemnheten skull, kan antagas
till R.d 2co.
Således för hvarje fram och återresa
i behåll ungefärligen. .... R:d 90.
För hela året, eller 48 resor, således R:d 4320.
För denna summa skall Bolagets betjening,
bestående af en Bokhållare i hvarje Stad,
summa 6, samt mindst )6 Böstil loner lönas, 6
eller 7 vagnar med deras tillbehör underhållas,
och interesse på Förlags-summan, jemte
94
Den 4 April.
redskapens iöibrukning, betalas. Inrättningen
kan således knappast bära sig, så länge GRstgifvareskjutsen
begagnas. Bolagets första omsorg
blir derföre, att komma på den fot, att
kunna mot mindre lega hos Allmogen eller
Ståndspersoner på landet bekomma hästar; en
sak, som ej bör blifva så svår, då aldrig köres
fortare än sex qvart på milen af samma
kända person, med väl gjorda selar, och på
bestämda timmar.
I England skulle ett sådant Bolag, efter
eli gjord beräkning, kunna få sin vinst assurerad
af ett annat Bolag, hvars sätt att förrenta
sina penningar derpå är grundadt. Här
kan detta ej göras af privata, men det Allmänna
kan göra det, då ändamålet är godt ,
och en sådan säkerhet fordras, för att få Speculanter
till ett för de liesta okändt företag.
Min tanka är således, att de år, då Bolaget be.
gär det, och kan genom sina böcker bevisa,
att förlust ägt rum, den ersättes af Kronans
medel, mot förbindelsen att detta godtgöres ,
då vinst det medgifver. Det bör troligen ej
inträffa, då Inrättningen kommer i gång; men
säkerheten verkar oberäkneligen. För det närvarande
äge vi verkligen ett ädelt politiskt
interesse, som alltför väl kan nämnas, att med
hvad uppoffring som helst söka åstadkomma
cn lättad communication med Broderlandet.
Några tusende Riksdaler böra härvid ej komma
i fråga, om ömsesidig bekantskap och deraf
följande förtroende härigenom vinnes. Men
jag bör ej längre uppehålla Ridderskapet och
DeH 4 April.
95
Adeln med mitt förslag, hvilket jag dock önskar
anses som ett utkast, hvars utarbetning
jag villigt förbinder mig, om saken bifalles.
Jag torde dock böra nämna, att jemte de reglementariska
detailerna, till en mera utarbetad
plan äfven hörer inrättandet af postjakter eller
surnpar mellan Stockholm och Örebro samt
Carlstad och Götheborg, på hvilka varor af
mindre värde kunde afsändas, och Resande,
som ville hushålla, kund® färdas. En stor del
af den nu utgåeende och landet mycket betungande
skjutsen på Götheborgsvägen skulle härigenom
försvinna, då mellan Carlstad och Örebro
Bolaget deremot kunde hafva forvagnar,
som gingo etne eller flera gånger i veckan.
Troligen skulle tillika rörelse och liflighet i
den inre handeln härigenom uppkomma , åtmindstone
i dessa trakter. Men för|att närmare
visa användandet eller ordningen vid ett sådant
fortskaffningssätt: om, t. ex-, hvarje Måndags
morgon, kl. precist 7, forvagnen afgick.
från Stockholm, inträffade den före midnatten
i Westerås. Saker, som endast varit be-,
stämde dit, aflastas, andra emottagas innan kl.
7 följande morgon, då vagnen åter skulle afgå
till Örebro, för att der inträffa före midnatten.
Om samma iakttages uti de andra stä-!
derna, dock med en eller några timmars tidi-1
gare afresa, då vägens längd eller elaka beskaffenhet
det kräfver, inträffade vagnen i
Christiania om fredags afton : de resande hafva
hvilat något alla näster, och dock kommit
lika så fort, som ordinarie posten. Om vidare
på samma sätt, aila Måndagar en vagn af
-
96
Den 4 April.
går från Christiania, inträffar densamma i Stockholm
den påföljande Fredagen, då båda vagnarne
mötas mellan Örebro och Carlstad. Man
skulle på detta sätt blott behöfva 4 vagnar,
nemligen: en som alltid med sin tillhörande
postilion gick mellan Stockholm och Örebro ,
samt en som gick mellan Christiania och Carlstad.
I Carlstad och Örebro skulle deremot
finnas en på hvardera stället med sin tillhörande
postilion, som gick mellan dessa städer,
utom hvarje gång den ordinarie forvagnen ankom
, så ofta någon postjakt inträffade. En
handlande skulle således, åtmindstone sommartiden,
kunna frän Christiania resa till Stockholm,
der göra sina affairer eller afsälja medtagna
varor, om hvars pris derstädes han genom
föregående forvagn eller post blifvit underrättad,
.samt återvända med andra i dess
hemort begärliga, inom 14 dagar, utan att behöfva
tänka på förebud , möjligheten att få vänta,
eller betala väntpenningar, och hvilken
sort åkdon han borde medtaga. Äfven den
bemedlade skulle begagna denna lätthet att
färdas, och allmänna fördelarne deraf snart
blifva synlige.
Begärdes på bordet.
Upplästes ett af Herr Friherre Cederström,
!Anders, inlemnadt Memorial, så lydande:
Då hvarje Riksdagsmans pligt och förhoppningar
synes fordra, att i mån af dess
för
-
II.
'Den 4 April.
5?
förmåga , söka till behöriga Utskotts granskning
befordra de till deras särskildta åtgärder
hörande ämnen, har äfven jag, ehuru under
billigt misstroende till egna insigter och lagkunskap,
ansett tillbörligt, och kanske äfven
För ändamålet tillräckligt, att kalla Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på följande
med Svenska allmänna Lagen gemenskap ägande
punkter.
%
1:0 Penningeböters förvandling till kroppsstraff.’
Denna rubrik ensam torde kanske bäst fram*,
ställa obilligheten i sjelfva saken. Hvar och
en, som under vistande på landsbygden, samt
närmare umgänge med den arbetande delén a£
dess invånare , ägt tillfälle inhämta dess olika
sätt att anse en person, som med penningeböter,
eller en annan, som med spöslitning, nödgats
lagligen umgälla en förbrytelse, skall
troligen deri instämma, att då den förre, efter
straff i en form, ännu äger möjlighet
till snart återvinnande af dess fordna anseende,
blir den sednare, efter ett för lika förbrytelse,
men i annan form lidet straff, utom deri
physiska plågan, som förmodligen redan mer
än uppväger penninge-förlusten, äfven i mist»
ning af detta anseende, af hoppet om dess å*
terfående, med ett ord af den enda sannskyldiga
tröst i lifvet, som tillhör den fattiga, och
som, i brist af rikedomar, och det dem åtföljande
företräde, från blott personliga källor
Ridd, 0. Ad, Prot, N:o y. 14.
98
Den 4 April.
måste hämtas. Man torde härvid ytterligare
böra tillägga, att då böter, som till kroppsstraff
förvandlas , ofta för tjufnad äro ålagde,
går lagen vid denna förvandling helt och hållet
från den mildhets-princip, alla civiliserade
länders lagar gerna vilja sig tillerkänna, nemligen
den, att i mon af frestelsen använda en
större eller mindre grad af stränghet. En utblottad
menniska, som af nöd begår en stöld,
bör väl ej slutligen blifva utsatt för ett hårdare
straff än den, som i trots af egna tillgångar,
dubbelt brottslig, tillgriper andras.
Månne ej billigheten således fordrade, att då
ej böter förmå erläggas, ett mildare gäldningssätt
än spöslitning upptänktes; till exempel
fängelse på en efter omständigheterna rättad
längre eller kortare tid, der böterne, i likhet
med andra skulder, till sin natur ej alltid så
olika, kunde med vederbörlig stränghet genom
så kallad afsittning på samma sätt uttagas.
Det härda, kanske omenskliga i förfarandet,
att jemte straffet för förbrytelsen, liksom
ålägga ett nytt för armodet, skulle härigenom
upphöra, äfvensom bruket af spöslitning,
i sednare tider ansedt för anstötligt och
barbariskt, då komme att utur antalet af Lagens
straffmedel mer och mer försvinna.
Närvarande tids erfarenhet har äfven inom
vårt land visat, att extra judiciel bestraffning
med kroppsstraff, kunnat uti Arméen
utan skada , om ej alldeles upphöra, åtmind*
Stone till en stor del förminskas. Då en sträng
krigsaga kan umbära dem, månne ej civila
Dm 4 April.
99
Författningars uppfyllande, månne ej föremå»
len för moralens bud, af så tvångslöst interesse
för alia, skulle kunna vinnas dem törutan?
2:o Kroppsstraff^ förvandling till fängelse vid
vatten och bröd.
Efter sättet att vid bristande tillgångar
gälda böter med kroppsplikt, torde väl den i
Lagen följde grundsats vid dennes förändring
till vatten och bröd förtjena anmärkas.
StraffBalkenS 5. Cap. 5. §. innebär, att
ther Domaren pröfvar, kan den brottslige
straffas med fängelse vid vatten och bröd, dä
dess välfärd och heder genom annan kroppsplikt
förspilles.
Mert då kroppsstraff antagas, synas de väl
böra drabba de brottslige lika, Och allt tillfälle
till mannamon undvikas, hvartill frågan
om välfärd och heder för en person, som
gjort sig skyldig till kroppsstraff, lätt skulle
kunna leda.
3:0 Viss tids utsättande, inom hvilken ägOtvtster,
ej lagförde, förfalla af sig sjelfva*
Skulle ej de grunder , som med skäl
tros kunna lämpas till skuldfordringar, äfven
utan skada kunna användas i afseende på ä*
gotvister? De förra, ej kräfde, eller rättare
ej lagförde, förlora, enligt sednare Författningar
, deras värde inom 10 år. *— På hvad
300
Deri 4 April.
grund bör då en Rågångs eller ägopretention,
ehuru föråldrad, äga kraft, och skulle ej denna,
då den inom vissa år ej lagligen åberopats,
nästan säkert med mera allmän nytta än
skada kunna tillintetgöras. Sällan är en dylik
pretention af betydlig förmon, hvarken för köpare
eller säljare, som bägge alltid nödgas betrakta
dess värde, uti förhållande till besvär
och dryga processkostnader, i händelse den
skall göras gäljande; ofta upptäckes den af
den sednare, först efter egendomens besittningstagande
, och uppoffringen deraf blir således
ingen uppoffring af verkligen betalte förmoner.
Men alltid blir den ett frö till ofredlighet,
till fortsatta chicaner och osäkerhet grannar
emellan. Man torde väl häremot förebära
en, som det synes, naturlig följd af den här
åsyftade författning, nemligen att många processer,
som annars finge hvila, skulle genast
efter dess Utfärdande komma att upptagas,
men månne ej bättre är, att börja processer, än
aldrig sluta dem,och alltid hafva dem att frukta?
4:0 Nämndemans-val.
Ehuru 1. Cap. 1. §. RättegångsBalken , vid
definitionen, HäradsNämnd, stadgar densamma
böra bestå af Tolf Bönder ”sorn thertill
valde äro,” tillsättas dock nu Nämndemännen
på åtskilliga orter af HäradsRätten.
Meningen af detta Lagens rum synes dock
snarast vara , att de böra af Jordägande i Häradet
väljas; och månne, i fall så är, ej den
-
Den 4 April.
rot
na föreskrift är så påtagligt öfverensstämmande
med en oberoende rättvisas fordringar, att
den tili ovilkorlig efterföljd borue antagas.
I gemenskap härmed kunde äfven komma
den förändring, att till Nämndemän toges
personer bland Jordägande inom Häradet, utan
att afseende gjordes deruppå, att de voro födde
Bönder eller ej. Hvad fördel för Domaren, att
vid tolkningen af mindre klara Lagens rum ,
hafva personer af oberoende tänkesätt och odlade
snillegåfvor att rådföra sig med ; hvad
förmon för Parterne, att veta sina angelägenheter
i upplysta och högaktade mäns händer;
och slutligen huru värdigt och med Lagens
syftemål öfverensstämmande, att ej se personer
utslutna från delaktighet i lagskipningen,
blott på den grund, att de genom ägande eller
förut ägd befattning med Statens allmänna
värf, eller genom deras vid Rikets Lärosäten
inhämtade kunskaper, höjt sig öfver men^
niskans första allmänna hyfsningsgrader?
5:0 Nämndemäns bibehållande i sin enkelhet.
Så väl i afseende på möjligheten i utförandet
af sistnämnde förändring, som äfven på
Nämndemanna befattningens bibehållande vid
dess primitiva bestämmelse, synes nödvändigt,
att Nämndemän härefter helt och hållet befriades
från det onus att vara vice Länsmän,
eller göra Fjerdingsmanna-tjenst, hvilket nu ej
sällan på de flesta ställen öfvas, och hvilket
således äfven till afskaffande föreslås.
J02
Den 4 April,
6:0 SaköreMedlen,
Saköremedlen njutas nu af Domare, Namn.
den och Häradet till skiftes; månne de ej med
mera behörighet skulle kunna tillfalla de fattiga
; och Domare och Tolfman på annat sätt
erhålla några deremot svarande löne-förmoner ,
då sakören, sedan de af Länsmannen uppburits,
kunde uti Sockenstugorna redovisas och
på Socknarnes fattiga fördelas?
t
Hos Högvälborne Herr Grefven och Landt?
Marskalken samt Högloft. Ridderskapet och Adeln
får jag anhålla, att detta mitt Memorial
matte de andra Stånden meddelas och sedan
till LagUtskottets utlåtande remitteras,
Remitterades till Lagutskottet, och blef
det Författaren tillåtet att sitt Memorial med
de öfriga respectiva Stånden cominunicera,
Herr af Darelli , Isac , uppläste följande ;
I anledning af Herr Silfver stolpes anmärkningar
vid mitt Memorial, utbeder jag mig Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns bevågna
tålamod, att afhöra ett tillägg af några
framställningar och tankar i samma ämne, icke
för att börja en obehaglig pennstrid, utan
för att förklara honom min förbindelse för en
god granskning, som måste leda till ljusare
öfverläggningar och mognare beslut.
Den 4 April.
103
Såsom den der, i 4© årstid, endast varit
Landtman, har jag belefvat flera, mer och mindre,
för Modernäringen gynnande, conjuncturer;
men ingen så tryckande, som den närvarande.
Efter j:ne svåra år, då Possessionaterne,
under mångdubbladentskylder, extra Roteringar,
uppd.ifna folklöner och dagspenningar,
samt betydligaste förskott, af utsäde och föda,
för sina brödlag, då Allmogen, delande
samma öde, äfven skuklsatt sig i Städerna ,
och upptagit hvad lån de kunnat åtkomma;
fick Landet, det sistlidne, bästa skörd och
lyckligaste bergning. Men Spannmålspriset föll
så hastigt, i anseende till en mängd, å alla
upplagsställen befintlig, utländsk Spannmål,
under det att Landttnannens nödvändighetsvaror
behöllo sina stegrade pris, att han, äfven
det fjerde, skött sin jord med förlust.
Följderne deraf visa sig nu bedröfligt, äfven
i den sädesbördiga ort, der jag är boende.
Flera egendomar utbudne, utan köpare ;
en del Arrendatorer icke fullgörande sina contract;
en del SkatteBönder, sedan de försålt
sina kreatur, redskap och grödor, öfverlemnande
sina Hemmansbruk ; en del Frälsehemman
och Jordtorp utan brukare, och många
händer saknande arbete; uppskrifningar och
SequestreAuctioner fortsatte; och luxen och
eländet, äfven på landsbygden, i rysligaste
contraster.
Våra Stapelstäder, fyllde med utländska
öfverflödsvaror; allt slags yppighet gränsande
Den 4 April.
anda till ursinnighet; Statens Löntagare j de
enda, som till ytterlighet inskränkt sina behof,
dock saknande' utkomst; Kronan således
behöfvande ökade inkomster, då Landet snart
icke kan utgöra sina utskylder; allt slags penninge-vingleri
och procenteri till skamlös högd
drifvet, uppdagadt.
Hvar och en vet, att
denna målning icke är öfverdrifven; taflan kunde
skuggas med mycket starkare färgor, och
dock blifva efter naturen. Men hjelpe»? hjelpen?
Den kan ännu tänkas möjlig och säker:
jordbruket skall skyddas. Prisom Försynen förnämligast
för vår Store Kronprins! Han känner
det: Han har yrkat det: Han har vishet
och kraft i allt: prisom Försynen för vårt
Lands fredliga läge, nu mera af Honom ful 1-  komligadt; skådom vår jord, icke alltid otacksam,
och våra, till stor del, obegagnade odlingsfält,
som fordra händer och hillar, jord.
"bruket skall skyddas: måtte det blifva hvarje
Riksdagsmans första åsyfte! Förlikom olika interessen,
till landets detta högsta väl! Fosterlandskärleken
synes hos många förkolnad, men
dess sista gnista är icke hos någon utslocknad,
upplifvom den! bevisom oss värde vårt namn!
kännom hvar och en hedern, att vara Svensk,
fördubblad, sedan vår högst älskade Carl
Johan blifvit det!
' Yppigheten skall hämmasr och, från detta
Riksmöte, ingen ting annat för oss äga värde,
än det som är Svenskt. Men månne det för
oss kära Fosterlandet skulle hjelpas genom
en brådstörtande realisation , äfven om den
Den 4 April.
105
vore möjlig? Nej. Exemplet är ännu icke fyllest
ur mannaminne. Den af år 1766 störtade
manga tusende slägter i yttersta nöd: de
bästa Säterihemman försåldes till 15, Frälse
till 10 och Skatte tili 5 tusen daler Kopparm.,
desämre i förhållandet; folkutvandringen blef
en följd, och Fabrikernas välstolar öfverfördes
till Ryssland.
Penningemannens tänkesätt är likväl detsamma
nu, som då- Det lyder sä: ”botmedlet
bör vara radicalt; fällom Coursen! endast
Speciemynt elier Sedlar, som till fullo dermed
inlösas, till röreise-capital! Det är bättre,
eller åtmindstone likgilltigt, om detta röreise-capital
är litet och reelt, än stort och chimerikt:
den som vid hvälfningen står, han
stånde ! den som fäller, han falle! Allmänt
väl fordrar det.”
Men nej: icke allenast de, som nyligen
köpt Jord med lånta penningar, utan äfven alla
de, som, under missåren, oskyldigt kommit
i skuld; alla de, som med Kronan ingått i arrenden;
alla de, som eljest hafva penninge-förbindelser
att uppfylla; alla de, som, kallade
af Kongl. Maj.ts nådiga uppmuntran, till enskiften
och genom dervid oundvikliga kostnader
försatt sig i skuld; alla de, som bäst häfdat
sin jord, nedlagt sin inkomst i dess förbättring,
nedlaggt Capitaler i uppodlingar, som,
med stora uppoffringar, skyddat sina underhafvande
från undergång och betydligast ökat
Landets production af första nödvändig
-
Den 4 Jprn
hets-varan och andra ädla alster; alla de blifva
oller.
Hvarföre skall onödigt, och till afskräckande
efterdöme, alltid vårt Lands största
Patrioter offras, utan medlidande ?
Hvarföre skall en realisation, under närvarande
hände,is-undervigt, skada alla näringsgrenar
och gifva dödsslaget åt modernäringen'?
Nej! ifrån Jordbrukets beskydd och förkofran
skall första hjclpen komma, ifrån nio.
dernäringens välmagt skall Statens följa, varuförädlingen
vinna lif, och åtmindstone inhemsk
afsättning, och, genom yppighetens hamman*
de, handeln vändas till nytta för Riket.
Sedan handelsvågen någorlunda beständigt
visat sig till vår fördel, eller vid en tidpunkt,
liknande den af år 1776, då först kan
en realisation blifva möjlig och nyttig.
Ett af medlen, kanske det första, till
Jordbrukets förkofran, är penningar: penningar
fordras till nödiga byggnader, i synnerhet
vid utflyttningarnej och i allmänhet, till
började uppodlingars fortsättande, och för att
sköta joi den utan vanmagt.
Orsakerna äro alltför väl bekanta, hvarföre
Statens, kanske eljest tillräckligt stora röreise-capital,
till alltför ringa del, är för Landtmannen
åtkomligt. Han kan ej, utan slutlig
undergång, gifva nu fordrad renta.
Den 4 April.
107
Jag har erfarit, att Lån äro nyttiga för
Landtmannen, då de, genom ökad production,
kunna återbetalas.
Tåg är således en ibland dem som önska,
och finna högst nödvändig, en publik Länanstallt,
der Jordägaren, mot säkerhet, lindrig
renta och årlig afbetalning, kunde få hjelp
till en lyckligare tid.
Jag håller före, att Banken aldrig mer
förmånligt, till Rkets uä/,'kunde uppfylla sin
bestämmelse, än genom långitvande på fast
Landtegendom, till en ringa del af dess redbara
värde,
I)en gamla LäneBanken har varit för nya
Lån alltför länge tillsluten, och är väl, i följd
af sista Ständers beslut, öppnad, men dess inskränkta
Lånsumma blef mestadels af Stockholms
husägare genast ansökt,
RiksDisconten har icke varit en för Jordbrukaren
nyttig inrättning: om just icke af orsak,
att sjelfva Discomrentan varit för hög ;
men derföre att Lån icke erhållits på helt år,
att omsättningarne för landsorterna fordrat
commissions-arfvoden, och att hela LånCapitalet,
längst inom två och ett halft år, måst återgäldas.
Sådana Lån hafva likväl af en stor
del Jordbrukare mast begagnas.
Mig är berättadt, att RiksDiscontens octroy
slutas med detta år.
Ben 4 April.
Allt hvarföre jag i dess ställe vågat fö»
reslå inrättningen af en ny Åkerbruks LaneBank.
på T'5 af Landtegendomen1; uppskattade
värde, mot 4 procents renta och ro procent
Capital-afbetalning. Skulle denna
cent minskas till 7 och en half eller 5, blefve
dessa Lån desto förmånligare för Jordbruket.
Ehuru jag bekänner mig vara föga bevandrad
i andra ämnen än det, som utgjort
mitt egentliga yrke, skall jag, efter jag dertill
blifvit uppmanad, rörande tiden och suitet,
vid mitt förslag utveckla några manin
gar,
dem jag likväl icke tilltror någon ofelbarhet.
Denna LäneEank borde utgöra en del af
sjelfva Bancoverket, sådedes vinna Riksens
Ständers garantie, en del af Bankens Commissarier
till Styresmän och stå , lika som hela
Bancoverket, under Fullmägtiges och Revisorers
tillsyn.
Huruvida Bankens SilfverFond, som icke
får och icke bör, under närvarande conjunctur,
tillgripas, kan anses vara mera rörligt
bypothek, än det af egendom, som kan komma
i utländningens hand, lemnar jag ännu
derhän. Men min tanke är icke, att dessa
bägge slags hypothek skola förblandas , emedan
det skulle än ytterligare försena tiden,
då Bankens på Silfver utgifna Sedlar försigtigt
kunde realiseras, hvilket bör vara alla goda
Medborgares önskan.
Den 4 April.
109
Tiden , då den nya LäneBanken borde
öppnas, vore förmånligast med nästkommande
Januari, om ock RiksDiscon n då icke upp.
hört att gifva nya Lån 3 emedan man, desto
förr, måste skörda denna Banks nyttiga frukter;
emedan Landtmannen vid denna tid, ett
år derefter, hade försålt en del af sin Spannmål,
kunde äga slädföre och tillfälle att, äfven
längre ifrån boende, sjelf besörja sin inbetalning,
som eljest kunde lemnäs till KronoFogdarne;
och emedan denna Banks räkning
då kunde för året afslutas, i likhet med Bankens
öfriga räkenskaper.
I mitt förslag är visst icke supponerad den
orimlighet, att nya LäneBanken skulle belåna
hvart enda Hemman i Riket.
Ifrån Hemmantalen afräknas: de som förut
till ttö af värdet äro i gamla LäneEanken
belånte; alla, der Banken icke kunde få första
inteckningen; Kungsgårdar, Boställen, Donationshemman
och Fidecommiss , såsom icke
lånberättigade j de sista åtmindstone icke
utan Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, och ehuru
fördelaktiga sådana Lån blefvo, torde de
af en del Jordägare icke sökas.
De Lånberättigade blifva säkert icke en
fjerdedel af alla, emedan beklagligen alltför
få icke äro i publika Cassör förut belånta
De
flesta Lånen blifva 300 R:dr per mantal
, i följd af Hemmanens medelvärde, och
11 o Den 4 April.'
calculen således reducerad till circa 5 millioner
Riksdaler. _
I denna Banks OrganisationsFörfattnirig
kunde, antingen törsta årets Lånsuinma stipuleras
till 3 millionär, Lån-ansökningarne nu*
mereras ock antingen för hvarf beviljas, ellef
de öfver summan ansökte utlottas till följande
året} eller åt alla Lånsökande gifvas hälften
mot hela säkerheten hvardera året, eller, utan
stipulerad summa, tiden till nästa Riksdag ut*
sättas, inom hvilken Lån beviljades, då man,
utan brådska, ägde sin Lånrättighet bevarad.
Säkerheten vore Jordägarens revers på
jemt tiotal, efter Bankens formulaire författad,
vid Tinget kostnadsfritt intecknad , i följd af
sist betalta DebetSedeln, eller Häradsskrifva*
rens betyg om Hemmanets uppskattade värde.
Jag ville tillägga, att förnämsta Lånvilkoret
borde blifva nödvändig byggnad, upp*
odling eller, med ett ord, Landculturj att Lån*
ansökningarne borde gå, och i allt afseende
expedieras, genom Länets HushållsSäilskap ,
åtföljas af dess afstyrkan, då penningarne skulle
tillfalla en slösare, sådan hjelp ovärdig, och
dess tillstyrkan äfven af betydligt större summa,
vid fullkomlig säkerhet och lofvad controll vid
dess användande till synnerligt stora patriotiska
företag. Då af dessa nya Sedlar ingen skada vore
att befara, tvärtom kunde deras verkan liknas
vid den af det mest välgörande Majregn, 60m
Dm 4 April.
in
någonsin fallit på Svea jord, upplifvande dess
produetionskraft till mångtalldig välsignelse !
Man föreställe sig , huru många nu hvilande
händer, äfven af en stor del icke orklösa personer,
men som nu, i brist af förtjenst, äro
Församlingarne till last, skulle genast komma
i verksamhet, och huru hastigt våra vidsträckta
odlingsmarker skulle blifva förvandlade
till bördiga åkrar och ängar.
Erfarenheten talar för mig, ty Landculturen
har aldrig varit lifligare,än efter Sedelstockens
förökande med RiksgäldsSedlarne. Sverige fick,
under vår nu varande Allernådigste Konungs
Regering, såsom förmyndare, en erfarenhet,
som det saknat alltsedan Konung Carl 1X:s
tid, nemligen den, att kunna utskeppa Spannmål,
och Finland, ehuru Krigstheater, daterar,
från der då stadnade penningar, sin mest lysande
uppOdlings-epok.
Hvad agde RiksgäldsSedlarne för hypothek
} om de icke blifvit utgifne med 3 procents
renta, som snart måste indragas, och otn
de genast småningom blifvis amorterade, hade
de kanske aldrig fått ett, i begynnelsen lågt,
men sedan beständigt stigande Agio.
Man kan förmoda, att nya Lane BancoSedlarne,
såsom, jemte Ständernas garantie och
pålitligaste administration, ägande säkert och
äfven rörligt hypothek, samt, il ån begynnelsen,
sin stadgade Amortissement, skola löpa
hand och hand emellan, alltid till full valeur,
11 2
Den 4 April,,
och till och mod mindre, än Bankens Credit»
Sedlar, blifva ett Opinionsmynt, då nya LaneBancoSedlarne
med större säkerhet och oföränderlighet
skulle eihottagas i Kronoutskyldernaj
emedan, i händelse af icke exact betalning,
den pantsatta jorden genast kunde skattläggas
eller utbytas till purt Krono, och då,
i händelse af de förres realisation, före de Sednares
totala amortissement, saken alltid klefve
densamma.
Genom den nya Läne-Banken, med tillräcklig
Sedelstock, skulle derjemte icke allenast
den fördel kunna vinnas, att RiksgäldsContoirets
Sedlar, som år 1800 gjorde något
öfver 16 millioner, och år 1812 något öfver
6, kunde lika successift, utan Landets känning,
indragas,‘och Banken återblifva Sveriges enda
Allmänna Penningeverk ; utan äfven den ännu
större fördel, att, genom gamla Läne-Bancolånens
på Landt,'-egendom frivilliga öfverflyttande
till deia nya, gamla Sedelstocken i
samma mån förminskades, hvilket skulle för.
möjliga och påskynda tiden, då Bankens på
Silfverhypothek utgifna Sedlar kunde utan Landets
känning realiseras.
Om de nuvarande Disconterne gifvit åt sina
Actie ägare så ansenlig vinst, som den man
hört omtalas, torde privata Discont-inrättningar
bära sig väl för penningemän med 5 Procent
på år och månader förut afdragen renta,
utan all publik assignationsfond, hvarom icke
danas de ej, och i båda fallen inser jag
icke
H.
Den 4 April.
113
icke någon våda, men väl mångå fördelar vid
deras privilegierande. Penningemannen bör aldrig
Förmenas tillfällen, rätt och goda execuv
tionslagar till laglig och säker vinst.
Brärtnvins-afgiften kan icke, utan orättvisa,
föras till artikeln Allmän Bevillning,
emedan ganska mångå Jordbrukare, jemte mig,
icke begagna Brännvins-rättigheten.
Det är väl anmärkt, ätt Bondens förspil»
da tid, m. m. vid skjutsningar icke kan honom
med penningar ersättas. Men det är ganska
svårt att, för vårt land, uttänka ett honom
mindre kostsamt Skjutsningsonus. Flera försök
äro gjorda, hvilka misslyckats; men Hållskjutsen
kan, på de mindre vägarna, der Bonden
måste uppehålla sig, med sina hästar, vid
Gästgifvaregården sitt dygn, och dock ej får
skjutsa, förändras till Reserv, hvilken lindrigt
kan borttingas åt närboende, Som, vid taflans
ankomst, likväl finge behålla sina hästar hemma
till Skjutsbådet. Denna bör få blifva en
Landshöfdingarnas Författning.
Vid ytterligare förklaring öfver de andra
egentligen oeconomiska punkterna, vili jag
undvika tråkig vidlöftighet3 jag får blott dea
äran namna, att jag, för flera år sedan, i ett
svar på Kongl. Patriotiska Sällskapets frågat
hvilka äro de af Sveriges Författningar, hvaraf
Landet och Landculturen dragit mesta nytta,
och hvilka, för det närvarande, äro de änRidd,
0. Ad. Fröt, N:o 13. 16,
H4
Den 4 April.
nu gällande hinder, som, i mer eller mindre
män, kunna anses för den samma menlige? hade
samlat 38 för Jordbruket menliga hinder.
En stor del af dem blefvo, under Hans Excellence
m. m. Herr Grefve Rosenblads synnerligt
verksamma StatsSecreteriat , dels håfne, dels
mildrade; men ännu återstå några i sitt fordna
skick. Orsaker hindrade tryckningen af
detta svar, hvilka nu synas mig försvunna ,
och ehuru nämnde skrift är föråldrad, torde
det för några läsare blifva nöjsamt att se, med
hvilka tuppfjät vi nalkats den öfvertygelsen :
att hvart och ett Rike är mägtigt i män af sitt Jordbruk.
Begärdes på bordet.
Grefve Lilliencrantzx Johan Wilhelm, hade
inlemnat ett Dictamen, som upplästes, sa
lydande:
Uti Memorial af den 29 sistlidne Mars,
har Herr GeneralDirecteuren och Riddaren
Hagströmer sökt leda Höglofl. Ståndets uppmärksamhet
på ett ämne, angelägnare att afhjelpa,
än någon lärer föreställa sig, som icke
genom Embetets befattningar varit 1 tillfälle
att derom erhålla full kännedom.
Herr GeneralDirecteuren har anmält, huru
otillräcklige till deras egentliga bestämmelse
LäneLazaretterne blifvit , genom nödvändigheten
att der intaga Veneriska patienter,
och att oansedt detta intrång, och oaktadt de
Den 4 April. 115
fefter närvarande tillgångar lämpade tillfälliga
Curhus, som genom Regeringens omsorg blifvit
anlagda, fara är för handen, att en ryslig
Och folködande smitta mer och mer utbredes,
om icke Riksens Höglofl. Ständer täckas utse
medel till vidtagande af fullkomligare anstalter.
Att upprepa Och vitsorda hvad Herr
GeneralDirecteuren i detta afseende anfört,
vore så mycket mera öfverflödigt, som Höglofl
Ståndet säkerligen inser, att ingen lärer
kunna derom lemna tillförlitligare underrättelser.
Sedan Hans Kongl. Maj:t, som sträcker
kin nådiga och välgörande omtanka till alla
föremål, som densamma påkalla, behagat genom
nådig Proposition af den 15 Mars föreställa
Riksens Höglofl» Ständer nödvändigheten
af Fond till mera utsträckta och fullkomligare
Curhuslnrättningar, har den delen af
ämnet allaredan vunnit det afseende, som lemhar
säkert hopp om önskligaste resultat.
Min afsigt är således , att egentligen fästa
mig vid den del af Herr GeneralDirecteu*
rens Dictamen , hvarigenom jag blifvit före;
kommen i en af mig tilltänkt motion , nemligen
att få LänLazaretternes styrelse lemnad
åt en administration i orten, ställd under Kongl.
SeraphimérGillets öfverinseende. Ehuru iag
häruti hufvudsakligen förenar mig med Herr
GeneralDirecteurens yttrade önskan, anhåller
jag likväl att dervid få göra följande tillägg,
nemligen:
116
Den 4 April.
1:0 Anser jag såsom ett vilkor för möjligheten
af Lazaretternes tillräckliga utvidgande,
att de tillgångar, sorn dertill kunna användas,
varda i tillbörlig proportion fördelte
på samtliga Länen, hvarförutan medlens förökande
genom patriotiska bidrag af enskildte,
åtmindstone i somliga provinser, icke äro att
förvänta.
2:0 Att de således hvarje Län tilldelte
särskildte Fonder finge inom Länen vårdas
och till ändamålet disponeras af de omnämnde
Directioner, under Landshöfdingens presidium,
hvilka Directioner, försedde med nådigt stadfästad
Instruction, ägde att besörja, ej allenast
byggnad af tjenliga Lazaretter, der så-:
dana saknas, utan ock byggnadernes vidmagthåliande,
samt tillsyn öfver sjukvården och
allt som dermed gemenskap äger, med ålagd
skyldighet att på. vissa fixerade tider, till
Kongl. SeraphimerGillet inlemna berättelser
om förvaltningen , och förslag öfver de anslagna
och genom patriotiska tillskott förökade
medlens användande.
3:0 Att LazarettsFonderne blifva alldeles
skillda från de medel, sDm äro anslagna för
Hospitalerna, och detta antingen de sistnämnde
skulle qvarblifva under Kongl. SeraphimerGillets
omedelbara styrelse, eiler ätvenväl
ställas under Directionen inom orterna.
4:0 Att LazarettsLäkarnes ytterst otili,
räckliga lönvilkor ökades, och att de, till
Den 4 April.
117
uppmuntran vid deras trägna och oangenäma
tjenstebetattningar, i likhet med fordna Vederlikar,
blifva nådigt hugnade med Kongl. Fullmagt,
och varda utnämnde enligt Kongl SundhetsCollegii
förslag, åtföljdt af Land .höfdingarnes
underdåniga yttranden öfver de sökande.
Att genom sådana förändringar täflan skulle
uppstå emellan Länen, att bidraga till olyckliga
medmenniskors räddande} dero n vågar
jag göra mig helt förvi sad. — Beträffande de
Veneriska Curhusen , om hvilkas brådskande
nödvändighet min Embetsbefattning gi t vit mig
en bedröflig visshet, får jag den äran anföra,
att ehuru säkert det är, att den mindst upplysta
folkclassen styrkes i bemödandet att undandraga
sig skötsel å Curhusen, om mindsta
kostnad dermed förknippas, vågar jag likväl
tro, att om ett alltför stort anslag skulle erfordras,
för att helt och hållet på Statens bekostnad
underhålla de blifvande Curhusen,
kunde ändamålet ändock med tämlig fullkomlighet
vinnas, om, utan bidrag af patienterna ,
anskaffades och underhölles tjenlig byggnad
med nödiga Inventarier och förnödenheter af
Medicamenter, Badanstalter, ved, ljus m. m.,
skicklig Läkare samt behöfliga Sjukvakterskor,
och intill dess Inrattningarne vunnit mera styrka,
sjukspisen betaltes af patienterna sjelfva,
så vida tillgång hos dem funnes, samt i annat
fall af Socknarna, der de äga deras egentliga
hemvist} helst detta bidrag är ojemförligt
mindre tryckande, än skyldigheten att varda
och underhålla dessa uslingar, sedan de hirn
-
Den 4 Aprl\
ni' blifva obotlige, och lefva till styggelse
för ig sjelfva och tili fasa och våda för alia
som nalkas dem.
Utan förmätenhet, vågar jag tro mig hafva
i det mig Nådigst anförtiodda Län, med
möjligaste sorgfällignet vakat öfver upptäckandet
och hämmandet af denna ödande smitta.
Icke destomindre hade jag för tvänne år sedan
att tacka en driftig Prestmans biträde för första
anledningen att i en enda liten socken på
en gång framleta några och tjugu med vene,
risk sjukdom tämligen starkt besvärade personer
af alla åldrar, till och med späda barn,
hvilka besmittade personer jag icke utan ali-?
varsan mäste åtgärd kunde förmå att emottaga
skötsel i de provisionella Curhus, som i brist
af all annan tillgång hastigt inrättades i Slottet
i Westerås,
Jag anmärker detta, för att utreda de syå«
righeter, sorn förefinnas, i det skick anstalter-:
na sig nu befinna, och att, så vidt min kännedom
medgifver, föreslå sättet att dem afhjelpa.
Hvad först vidkommer svårigheten att
upptäcka de smittade, oaktadt strängaste kungörelser
och Kronobetjeningen ålagdt ansvar,
så härleder den sig förnämligast från Allmogens
liknöjdhet och fördom mot ali medicinsk,
skötsel, hvilken fördom märkligen befästes,
då vid en ofullkomlig inrättning patienten efter
slukad Cur icke befinnes vara ftån den tarand
sjukdomen helt och hållet befriad. Beförde
fördom och liknöjdhet äro ock orsakér
Den 4 April.
119
dertill att, jemte den skam, som fästes vid denna
ofta oskyldigt iråkade sjukdom , är ock orsak
dertill, att anhörige och grannar, långt ifrån
att angifva de besmittade, sorgfälligt dölja
deras tillstånd. Dernäst verkar bristande
förmågan att skillja veneriska åkommor från
annat utslag, att från upptäckandet afskräcka
både grannar och sjelfva Presterskapet,
helst ett misstag i sådan väg ofelbart skulle
ådraga angifvaren största ovilja. Till häfvande
af dessa svårigheter skulle väl vara gagneligt,
att Provincial-Medici en eller flera gånger
om året i Presterskapets öfvervaro holle
besigtning med församlingarna, och dervid anställde
visitation med dem som funnos misstänkte;
men utom den betydliga kostnaden
häraf skulle en sådan anstalt må hända väcka
stort missnöje. Det tillförlitligaste biträde torde
således få väntas genom Vördige Fresterska,
pet; synnerligen om ock då någon medicinsk
kunskap ibland detta Stånd utbreddes, och om
Herrar Biskopar och Consistorierna på hedrande
sätt utmärka de Pastorer, som i detta
angelägna ämne visa uppmärksamhet, samt
deremot allvarsamt förehålla vederbörande all
efterlåtenhet dervid. Kanske skulle det icke
vara olämpligt att utsätta vite för den husfader,
som icke till behörig skötsel befordrat inom
dess område af venerisk smitta angripna
personer. Jag bör ödmjukast tillkännagifva, atfc
af alla evårigheter, som för det närvarande
yppas vid erforderlig skötsel af veneriska patienter,
som kunna blifva upptäckte, intages för
-
X 2 Q
Den 4 April.
sta rummet af den, att finna tjenliga byggnader
till Curhus.
Obenägenheten hos husägare att dertill
upplåta umbärliga rum, är med skäl så stor,
att jag tvänne år förgäfves användt all möda,
att efter Nådigt tillstånd få hyra något till
Curinrättning tjenligt hus. Anskaffandet af passande
och för detta ändamål bestämda byggnader,
försedde med nödiga inventarier, är således
den angelägnaste af alla åtgärder i denna
väg.
Så snart den nådigst anbefallde reparation
af Westerås Slott företages, inser jag ingen
annan möjlighet till emottagande och skötsel af
den mängd Veneriska patienter, som, efter de
anstalter jag vidtagit, anmälas till sjukvård.
Jag har redan i förhand anhållit, att detta
mitt anförande skulle, då jag hunnit detsamma
författa, varda till vederbörligt Utskott
remitteradt, för att pröfvas i sammanhang med
Herr GeneraiDirecteuren och Riddaren Hagströmer*
Dictamen
Remitterades
till Statsutskottet 1 sammanhang
med Herr Hagströmer* den 29 Mars i
samma ämne uppläste Dictamen.
Herr af Stenhoff, Christian, uppläste följande
Ödmjuka
Memorial.
I sammanhang med Herr af Uhr* yttran.
Den 4 April.
de till Höglofl. Ridderskapets och Adelns Rro.
tocoll den 20 sistlidne Mars, utbeder jag mig
få tillägga några upplysande händelser, hvilka,
af erfarenheten vägledd, jag tror mig med
säkerhet kunna uppgifva och styrka.
Ett halft århundrade är redan förflutet,
sedan Regeringens uppmärksamhet var rigtad
på den skadliga inflytelse å allmänt och enskildt
väl, en hög Växelcours, Lurendrägeri
och ett omåttligt öfverflöd, då, lika som nu,
medförde.
SecreteUtskottets Berättelse till dåvarande
Riksens Ständer, daterad den 20 September
1765, upplyser, att Växelcoursens ledning
hufvudsakligen bestått af ett verkligt Växel,
vingleri, som inom åtta år tillskyndat Staten
en sammanräkrad förlust af sextio millioner,
och Penninglöntagaren ensamt fyratio millioner
Daler Kopparmynt.
Importen och Lurendrägeri af utländska
öfverflöds - klädespersedlar var för handelsvå- ,
gen desto mer tryckande, som bruket af siden
och sammet för bägge könen, både inom och
utom Hofvet, var den tiden oinskränkt tillåtet.
Lika förhållande var med allt annat som
kunde hänföras till utländskt inkommande öfverflöd.
Regeringens omsorg blef alltså att från
roten upprycka grunderna till det onda, och
såmedelst förekomma följderna.
122
Den .4 April,
Corporationerne om Växelhandeln upplöstes.
Förordning emot yppighet och öfverflöd
utfärdades den 2ö Juni 1766 och noga
verkställdes.
y
Växelcoursens successiva årliga nedsättning
ifrån So mark stadgades så, att den 1768
skulle vara och derefter förblifva 42 mark.
Kopparmynt för en Riksdaler Hamburger Banco.
Följden blef. att varupriserna nedlöllo i
samma mån, och frukten deraf skördades länge,
ehuru Coursen 1769 genom Kongl. Påbud
fastställdes till 48 mark för en Hamburger R:dr,
Denna period fortfor och än mera stadgades
genom den år I77& antagna Nationaldrägten.
I oafbruten följd häraf hafva manspersoner
ägt och ännu äga nalkas Majestätet i svarta
klädeskläder eller uniform, och fruntimmerna
i hvitt eller svart siden. Intet exempel
lärer kunna framställas, att någon medborgare,
i och för kläddrägten, blifvit betagen nådigt
företräde hos Fäderneslandets allmänt älskade
och vördade Ötverhetspersoner. Inom Hofvet
skall dessutom äfvenväl nu af Damerna
vanligt brukas svart siden. Hvad .säkrare och
högre efterdöme kan vara af nöden i sparsam
klädnad? Enskildt inbördes täflan i laglydnad,
medborgare emellan, skulle derföre vara
tillräckligt att förekomma allt slags öfverflöd,
deremot missbruket leder till en alldeles stridig
verkan, hvilken ock under loppet af 178©
Dm 4 April.
123
Och början af 1790 årtalet till den grad visade
dess skadliga följder, att vår nu regerande
Monark, under för detta Konung Gustaf
A dolphs minderårighet, den 1 januari 1794,
till hämmande af yppighet och öfverflöd, stadgade
ett allvarligt Förbud emot bruket af siden
och sammet för manspersoner; med undantag
för de Kongl. Ordens- och Hofdrägterna,
samt för Fruntiinmern hel- eljer halfsidentyg
af annan färg än svart, hvitt och grått eller
randigt af samma färger, äfvensom af brochefade
eller fagonerade kammar- eller nettelduker,
samt spetsar och blonder utöfver 2 tums
bredd till annat än omkring halsdukar och
hufvudbonader
Denne
till sitt ändamål välgörande Kongl.
Författning, som äfven innehåller förbud emot
vissa finare vinsorter och liqueurer, m.
m. och hade bordt, till allmänhetens bättre efterföljd,
årligen i Maj månad från Prediksto.
larna uppläsas, hvilket dock ej skett sedan
1810 i den Församling jag bor, är ännu, med
få undantag, gällande, men ty värr, en död
bokstaf.
Sammet och Siden till fruntimmers öfverplagg
och kläder nyttjas af alla lysande färgor
och dyrbara utländska tyger; lika förhållande
är bruket af de öfriga förbudna yppighetspersedlar.
Jemlikheten är visserligen i alla Stånd
noga iakttagen, då tjenstpigan helgedagarna
i kyrkan och utom hus möjligtvis ej kan åt
-
*124
Den 4 April.
skiljas i annat, än det som bär något tecken
af bindmössa.
När penningar saknas för den skadliga
Industrien att i Riket införskaffa allt onyttigt
öfverflöd, måste Lurendrägerihandeln understödjas
med Växdvingleri, 'äfvensom denne, utväg i
annan handel blir oundviklig, då exportvaror
ej kunna fylia remissernes behof.
Att allt sådant är betungande för handelsvågen
och utgör Coursens rätta barometer,
lär vara obestridligt. Den allmänna klagan
i ämnet är sannfärdig, men ej ny.
Samma medel, hvilka tillförene blifvit
nyttjade, att afböja orsakerna och således förekomma
följderna, synes äfven nu kunna
användas.
Det kan ej blifva tänkbart, att ofvannämnda
1794 års Kongl. Förordning skulle kunna
till efterföljd straxt åter upplifvas, sedan missbruket
deremot en längre tid är verkstäldt
och Författningens årliga publication blifvit
underlåten. Ett nytt förbud emot Införsel, Nederlag
och Bruk af alla öfverflöds både Klädespersedlar
och fina Viner lär blifva lika nödvändig,
som en bestämd och stadgad sparsamhet
vid och inom alla måltidskretsar.
Svårt blir att genom exempel vinna sparsamhet,
då jemnlikhet äfven i vällefnad uti alla
classer nu mera ganska noga observeras,
V
TJen 4 -April.
125
Kraftigare medel måste till en början begagnas.
Naturen är med litst förnöjd^ måtte tarflighet
bli en nationaldygd, som gör framsteg
genom eftersyn och inbördes täflan! Men det-'
ta höga ändamål vinnes ej, utan att Itittsinnighetm
qväfves i både moraliskt och oeconomiskt
afseende På en bildad uppfostran beror det
förra, hvaraf följderne knappt efter ett fjerdedtls
sekel kunna väntas, deremot kloka Författningar,
hvilka betaga den lättsinnige medel
att fylla sina inbillade behof, verka genast.
I samma mån de till yppighet och öfverflöd
tjenande ämnen saknas, och utvägar försvåras
att erhålla medel till åtkomst af de ännu
befintliga, förebygges både frestelsen och
verkställigheten.
I sednare tider har penninge-rörelsen genom
GeneralAssistancen och tyra betydliga
Discontlnrättningar märkligen blifvit utvidgad.
Auctionerne vid den förstnämnde vittna ,
att dyrbara Juveler, Pärlor, Guld och andra
Nipper, Kläder och Equipager, kunna umbäras,
ty under länetiden begagnas de ej af figaro,
och må hända aldrig mera få af deni
nyttjas. Denna inrättnings svåra inflytelse på
de lägre folkclassemes tillgångar , som deraf
uppoffra sina nödvändigaste behof, i hopp om
vinst på NummerLotteriet, är allmänt känd ,
äfvensom att mången bemedlad Medborgare
tillsatt betydlig förmögenhet genom slika speculationer.
Disconterne åter bibringa Penning
-
126
Den 4 April,
och V'Ixeivinglaren fullt utrymme ätt stilla Sina
Omåttliga begär.
Missbruk och bedrägeri med ändras hamri
voro tillförene sällsynta.
Lättheten att åtkomma penningar, så väl
derigenom , som förfalskning af Disconternes
oberäkneliga Assignationer , stör nu för tiden
ej sällan allmänna säkerheten*
Ailä anledningar till slika brott böra forekommas.
Inskränkning af Discontverken är i alla af.
seenden nödvändig. Sedan RiksDiscontens octroy
med Mars månad nästa år upphör, hvar-'
under indragning af Lånen förmodligen redan
lär vara påtänkt} anser jag Götha Canal Discont
vara den enda, söm j bidragande till ett
stort ändamål, bör bibehållas. Låt denna InrättningsFond
antingen af Banquen eller Kronan
bli betydligen ökt, och låt sedermera detta
Verk ostördt på Lån ensamt vinna allt hvad
lagligen således erhållas kan} vinsten är nationel
och leder till fullbordan af ett stort
och nyttigt verk, sorn väcker samtidens aktning
och efterkommandes både tacksamhet och
beundran. Mig må tillåtas härvid nämna, att
jag ej är Actieägare i Götha Canal-Bolag,
men nitälskar för dess bestånd, som är kanske
vacklande , och fordrar således lika snäf
som säker hjelp.
Den 4 April'.
12?
Till Hans Excellence Herr Grefvens Och
LandtMarskalkens samt Höglofl. Ridderskapets
och Adelns upplysta pröfning vågar jag
ödmjukligen hemställa, om icke, efter föregången
tjenlig beredning af detta grannlaga
ämne till hela dess vidd, Riksens Höglofl.
Ständer skulle hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla , det måtte yppighetsoch
öfverflöds-förbud varda till obrottslig efterlefnad
stadgadt, och Förordning derom utfärdad.
I saramanstämmelse härmed anhåller
jag vördsammast, att detta mitt anförande blir
med de öfriga Respectiva RiksStånden cornmuniceradt.
Remitterades till Allmänna Besvärs- Och
OeconomieUtskottet, och blef det författaren
tillåtet att sitt Memorial med de öfriga Respectiva
Stånden communicera.
Herr Bergenstråle, Gustaf Adolph, hade inlemnat
ett Dictamen, som upplästes, så lydande:
Den
klagan, att vårt fädernesland utblottas
genom införsel och förbrukning af främmande
producter, är nu mera icke någon viss
enskildt mans, den är Nationens. Det lärer då
äfven vara hög tid, att Nationens Representanter
fästa sin uppmärksamhet vid ett ämne,
som af Patriotismen och den enskildta egennyttan,
af den tarflige arbetaren och den rike
lättingen, af åldrens mognad och åldrens yra
Dm 4 April.
befraktas under oupphörligt stridiga åsigtef.
Under ett tidehvarf, då Englands ofantlig»
Nationalrikedom förledt Regenterna och Folken
att tro, att handeln vore enda orubbliga
grundval för ett lands välgång och styrka,
har man glömt de enkla grundsanningar: att
ingen handel är mera båtande, icke just alltid
för köpmannen, men för landet, än den,
som drifves med egna producter; att då man
icke med dessa kan betala hvad man är i verk»
ligt eller inbilladt behof att köpa, slädnät
man oupphörligen i skuld; och att en stat,
der consumtionen af främmande gods tillväxef
i samma män, som den inhemska productionen
aftager, går sin undergång med snabba steg
till mötes. Köpmannen upphör der att vara
hvad han enligt sin ursprungliga bestämmelse
skulle vara; han utbyter der egenskapen af
commissionnaire för sin egen nation mot den af
commissionnaire för en främmande ; han sysselsätter
sig föga med försäljningen af den förras
industrie producter, men träget med utprånglingen
af den senares luxe artiklar; med ett ord,
han upphör att vara köpman, och han blir
Jude. Det är icke afsigten med framställningen
af denna motsatts, att skymfa någon, sorn
födseln förpligtat att vidkännas detta namn;
jag har blott velat utmärka, att det icke ä.v
bland de hederstitlar, som kunna och böra eftersträfvas
af Svenska köpmän. Genom antagandet
och beföljandet af grundsatser, som
utgöra ett nödvändigt vilkor för uprätthållandet
af en nation, som blifvit dömd att ingen-,
städes
II.
Den 4 April.
129
städes på jorden finna ett fädernesland, skulle
våra köpmän uppenbarligen visa sin beredvillighet
att uppoffra det fädernesland de äga.
Eli tillvitelse af denna natur, förorättande lör
de aktningsvärda Ledamöter af denna Samfunds-dass,
som vid så många tillfällen ådagalagt
ett oegennyttigt nit för det allmänna
bästa, behöfves nu mera icke, för att öppna
ögonen på dem, som redan fallit ett offer för
sitt eget vingleri, eller i smärtan öfver dryga
förluster äga en varnande hugkomst af andras,
klen det är tid att vi återkomiue från tjusningen
och glädjen öfver de stora händelser, som,
frambragte genom visheten, hjeltemodet och
snillet, grundlagt fäderneslandets utvärtes trygghet
, och gå att öfverlemna oss åt omtankan
för dess invärtes välgång och sällhet.
Det gifves ett ämne, det alla tro sig förstå,
ett ämne af den natur, att det ock bör
vara fattligt för hvarje sundt menniskoförstånd
detta är National-hushållningen. Då Staten
uppkommit genom förening af flera smärre familje-samfund,
torde man svårligen låta påtruga
sig den öfvertygelse, att villkoren för
deri förras välstånd stå i uppenbar strid med
dem för de sednares trefnad. Hvarje enskildt
man, som arbetar för sitt oberoende och sin
förkofran, bemödar sig umbära allt hvad han
kan umbära, och att förvärfva allt hvad genom
ett klokt användande af hans krafter står
att förvärfva. Ett folk måste göra på samma
sätt. Man invände ej häremot, att en nation
Ridd. o, Ad. Prof, N:o 17. ig.
Ben 4 April
icke bör sysselsätta sig med productionen a£
det, som till ringare pris kan produceras hos
andra. Denna product är antingen en öfverflöds-
eller en nödvändighets vara. Är den det
förra, och kan man icke öfvertala sig att göra
det bästa, som vore att umbära den , så må man
göra det bättre , nemligen hellre köpa än tillverka,
NB så vida man har någor att köpa
för, och kan använda sin arbetsilit på något
annat mera allmänt båtande företag. Är den
deremot det sednare, så är invändningen, för
att derom säga det lindrigaste, rakt stridande
både emot erfarenhet och förnuft. De gifvas,
sådana fall, då en Stat rik på penningar och
i besittning af hela verldens handel, genom
brist på lifvets första nödvändigheter, kan bringas
nära sitt fall. Hvarje Folk, som gör anspråk
på en varaktig sjelfständighet, mäste
boija med att göra sig sjel.ständigt i bröd»
Englands styrelse, så ofta framställd till en
eftersyn , har aldrig förgätit denna obestridliga
sanning. Med en fasthet, som egnar ett
stort Folks Representanter, håfve vi nyligen
sett det Engelska Parlamentet, doft för alla
hotelser af hufvudstadens uppviglade pöbel,
vägra att fatta ett beslut, som skulle undergräfva
alla Stäters modernäring
Jordbruket.
Och under det sådant sker, i ett Land,
hvars Flottor betacka alla haf; hvars export
af Colonial-varor och inhemska Manufacturtillverkningar
vida öfverstiger värdet af dess
import af rudimaterier eller nödvändighets varor
5 hvars rörelse-capital må hända är lika
stort, som hela den Europeiska Continentens i
hvats arbetare, vane vid ett visst välstånd s
Ben 4 April.
aro vida dyrlegdare än annorstädes, och hvars
åkerbruk, sedan tvähne århundraden tillbaka
uppmuntradt, understödt och gynnadf, uppnått
en större högd, än i något annat Land
i Europa; under det sådant sker i ett sådant
Land, säger jag , påstår man i ett annat, hvars
åkerbruk ännu är i sin barndom, hvars rörelsecapital
blifvit osynligt, hvars import under
de sednare åren må hända med många millioner
öfverstigit dess exporter, hvars harda luft-!
strek och långvariga vintrar dägga oofvervinneliga
hinder i vägen för de flesta näringars
idkande — man påstår der, att fri införsel af
allt, och äfven af Spannmål och Brännvin, böc
oinskränkt tillåtas* Det gifves dock sannolikt
ingen möjlighet att hos oss producera något
till samma pris, söm det nu produceras hos
våra grannar, Ryssarne, och följden af den tillåtna
fria importen skulle således blifva den,
ätt vi af dem köpte så lange vi hade något
att köpa för, och att, sedan detta upphört,
sedan våra egna näringar under tiden förfallit,
sedan vi åsamkat oss en skuld, den vi
icke på lång tid förmådde betala, och sedan
vi sjelfva beröfvat oss all credit hös utländningen,
skulle vi, genom ett tillstånd af nöd
och hämmad import, nödgas vidtaga samma anstalter,
som nu, till undvikande af denna nöd,
Så högljudt påkallas af den lugnare eftertankan.
Det är bekant, att Konung Carl XI
vid inträffad hungersnöd i Sverige vägrade att
tillåta tullfri Spannmåls-införsel från Liffland,
sorn då var en Svensk provins, under yttrande,
att sådant skulle förstöra hela vårt åket
-
13*
Den 4 April,
bruk. Ett blidare luftstrek , en bördigare jord
och den aibetand dassens 1 i tege skap bidraga
väl bufvudsakliga t till det Dga pris, hvartill
Lifiländska spannmålen kati föryttras. Om
denna inom vårt iand tilläts att fritt concur
rera med vår egen, skulle den oundvikliga
följd åtthit dstone deråt uppkomma, att vära
jordbrukare småningom nedsaties till lika belägenhet
med Lifllinäs lifegna. Föremålet för
vår första önskan torde således böra blifva
en förbuden elter åtmindsti ne en tor vårad import
och förbrukning af alla nödvändighetsvaror,
som kunna produceras inom vårt eget
1 ttid. Äro dessa någon gång icke i tillräcklig
myckenhet att tillgå, bör det i d^ssa fall
blifva Styrelsens omsorg, att afhjelpa bristen
genom e.i införskrifning, sorn lämpas efter be.
ho;vet, men icke derutöfver utsträcker ÖFverlemnadt
åt den enskddta handels-industrien
skulle detta uppdrag blott blifva en täckmantel
för egennyttiga och lör det al manna bästa
högst skadliga speculationer. 1'et är o-tridigt,
att vi kunne eller borde kunna umbära
främmande spannmål, främmande brännvin,
främmande jern , stål- och metall - tillverkningar,
främmande vä naderoch kläden,främmande
skogsprodueter, främmande lin och hampa, samt
främmande victua ier. Sjelfva hufvudstadens
förmenta behof, att från Finland förse sig med
hvad den inom eget land kunde köpa till lika
godhet, om icke till lika pris, torde vanligen
vinna ett större afseende, än det förtjenar.
Man torde åtmindstone icke mycket misstaga
sig, om man anser vanan, att från Finland
Den 4 April.
133
köpa allt, vara en hufvudorsak till det lägervall,
hvaruti boskapsskötseln i flera af våra
ku«tprovinser sig belinner. farhågan för ett
i början stegradt pris på nödvändighets artiklarna
bör icke afhålla från fattandet af ett allmänt
nyttigt beslut. Ingen näring har ännu
någonsin vunnit en skyndsammare tillväxt, ingen
slags produciion inom korrt tid blifvit ö.
kad , utan att sådant varit följden af en gynnande
conjunctur. Denna upphäfves snart genom
sina egna verkn ngar, men den allmänna
nytta, den beredt, blifver stadigvarande. Vare
dock långt ifiån mig, att för vinnandet af
ett stort och nyttigt ändamål vilja före iå
något förhastadt steg , hvarigenom det onda
man vill motarbeta, endast skulle utbytas emot
ett annat ondt. Men jag kan, vid åtankan af
fäderneslandets ofördelaktiga handelsställning,
icke skillja mig från den öfvertyga Isen, att denna
tillkommit genom en för långt uppdrifven
import, och jag anser den af nödvändighetsartiklar
i så måtto vara skadligare, än den af
öfverflöds pioducter, som den förra bidrager
att undergräfva alla de näringar, på hvilka
Staten uisprungligen grundar sitt bestånd- Endast
de tillgångar en Stat äger i fruktbarheten
och odlingen af sin jord, endast de äro
outtomlige, och tillväxa i den mån de begagnas;
alla andra uttömmas småningom och
minskas i den mån de tillgripas.
Att luxe och öfverflöd i sednare åren varit
i ett b ständigt tilltagande, och nu mera
uppnått en hittills hos oss osedd högd, kan ic
-
Den 4 April.
ke bestridas. Isin klädsel, i sitt lefnadssätt,
å sina nöjen, till och med i sjelfva sitt bo»
ningssätt eftersträfva månge af våra landsman
att härma främmande nationer. Det är icke
denna Slags luxe, som uppmuntrar den inhemska
närings- och konst-flit: n, som bereder syss»
losättning åt sysslolösa händer, och sorn icke
utan skäl blifvit ansedd som industriens blomma.
.Ett folk, .som utifrån förser sig med lärdiggjorda
kläder, utifrån köper alla de dryc»
ker det i ymnighet förtär, eller utifrån lili intar
åtm‘ndstone rå-åmnet för sin klädsel, sitt
husgeråd, sina meubler och sina utensilier,
eti sådant folk skall icke länge dröja att förlora
sitt oberoende, förderf va sin national • ca-,
racter, och blifva skattskyldig! under en fram»
mande magt. Låtom oss vända vår uppmärksamhet
från de belastade borden, från de dyr»
bart meiiblerade husen och från de rika uniformerna;
låtom icke det glada skenet tillsluta
våra ögon för den bedröfliga verkligheten,
och vi skole snart upptäcka det invärtes onda,
sorn i hemlighet förtär oss, och skynda
att derföre uppsöka kraftiga botemedel. Enfald,
tarflighet och kraft hafva från hedenhös
utmärkt Nordens söner ibland de Europeiska
Folken. Alvikande från dessa fädernedygder,
skulle vi snart se oss berpfvade den lycka
våra l äder njutit, deri aktning de vunnit, och
den sjelfständighet, som af dem blifvit skyddad
En i sina grunder rättvis och i sin tillämpning
sträng Författning emot yppighet och
Öfverflöd, samt emot införsel och förbrukning
st främmande luxe» och mode-artiklar, torde
Dm 4 April.
135
således böra blifva det andra ämnet för våra
medborgerliga önskningar- De skola ieke blifva
ohörde af den visa och faderliga Monark ,
som lyckliggör vårt Fädernesland, elier af den
Hjelte, sorn vakar för dess sjelfständighet och
bestånd; och vi skole snart se hela Nationen
tälla i följandet af de bud och de efterdömen,
som lemnäs från en Thron, mera lysande af
Scandinavisk Fosterlandskärlek och af urgammal
Scandinavisk ära, än af ali den glans,
hvarmed rikare, men visst icke lyckligare
folkslag kunde förmå att omgifva sina be»
herrskare.
Mine Herrar!
Jag har bemödat mig att fästa eder uppmärksamhet
på sjelfva grundén till det onda,
hvars fortfarande och tillväxt skulle utarma vårt
fädernesland, och göra alla våra egna och alla
styrelsens bemödanden för vår framtida trygghet
och välstånd fruktlösa. Om min framställning
häraf är så lycklig, att hos eder vinna
det bifall, som åtmindstone dess redliga afsigt
torde förtjena, vågar jag i ödmjukhet hemställa,
om icke detta mitt Memorial må med våra
Respectiva MedStänder communiceras, och
de inbjudas att med oss sig förena i frambärandet
af dessa våra undeydåniga önskningar
inför Thronen, samt att derefter Oeconomieoch
BesvärsUtskottet må undfå remiss till utarbetande
af de författningar, som för vinnande
af det åsyftade ändamålet kunde finnas nöd»
yändige.
136
Den 4 April.
Remitterades till Allmänna Besvärs’ och
OeconomieUtskottet, samt biet’ communication
med de öfriga rtspectiva Stånden Författaren
tillåten.
Herr Westfelt, Maurtiz, uppläste följande :
1
Ödmjukt Memorial.
T)å Rikets Ständer nu äro kallade för att
genom deras upplysta rådslag och patriotiska
medverkan ännu kraftigare befästa den nya
Samhällsordningen, samt för Rikets Drätselverk
och inre oecoeomiska ställning vidtaga de
medel, som säkrast kunna uppfylla detta ändamål,
utbeder jag mig Högvälborne Herr Grefvens
och LandtMarskalkens samt Högloft. Ridderskapefs
och Adelns uppmärksamhet vid ett,
som både för den enskildta medborgaren och
landet i allmänhet äger ett så nära sammanhang,
jag menar tillståndet med våra skogar jemte
hushållningen dermed.
Då man betraktar de ofantliga Skogsproducter
af alla slag, som årligen begagnas till
åbyggnad, både i städerna och pålandet, samt
hvad dessutom åtgår till stängsel och vedbrand,
m. m-, då härtill lägges det utomordentligt
stora behof af så väl byggnadsvirke,
som kohl och bränsle för våra Grufvor och
Bergverk, jemte öfriga näringsgrenar inom landet,
hvilka alla äro mer eller mindre skogödande
och hvilka, i brist af detta ämne, icke
Den 4 April.
137
kunna drifvas eller äga bestånd; då härtill
kommer den ganska betydliga qvantité af både
plank och bjelkar, hvilka, särdeles de sednare
åren, då Svenska jernet varit i vanpris,
ifrån flera hamnar utgjort och ännu utgöra en
betydlig expoitvara, och ändtiigen, att den
förut skogbeväxta delen af Riket årligen minskas
i samma mån som landets odling tilltager,
och en derigenom tillökad folkstock än
ytterligare ökar nuvarande behof af Brännved
och Byggnadsvirke, samt att, oaktadt alla dessa
oundgängliga behof, skogshushållningen öfver
hela landet likafullt vanvårdas; så igen-^
finnes härutinnan anledningen till den i flera \
Bergslagsorter grundade klagan öfver en mer i
och mer tilltagande skogsbrist, samt en dermed
förenad nödig omtanka, huru detta onda
för framtiden möjligen må kunna afhjelpas.
Om å ena sidan medgifves, att, igenom
de flera förbättringar både Byggnads och
Smältprocesser vunnit, en viss gifven qvantité
af våra Metalltillverkningar nu för tiden hos
oss kunna frambringas med mindre kohlåtgång
än tillförene, så måste äfven å andra medgifvas,
att, hvad jernrörelsen enskildt angår, tillverkningen
deraf i sednare åren uti vissa orter
blifvit mycket utvidgad, emot hvad densamma
fordom utgjorde, och att till följe deraf,
för det nu tillåtna qvantum i åtskilliga
mindre skogrika orter fordras återväxt samt
den största hushållning vid dess förbrukning,
såsom kohl eller annat bränsle, om de*na för
133
Den 4 April,
vårt land högst vigtiga export i en framtid
skall kunna bibehållas.
Ail omtanka i denna väg saknas likväl
anna, och en blick på skogarnes närvarande
beskaffenhet, i de flesta Bergslagsorter, lernnar
föga hopp om deras framtida bestånd. Här>
ifrån härleder sig de nu för tiden i åtskilliga
Bergslagsorter gjorde sammanfiyttningar af flera
Hyttlag pa ett ställe, en utväg både nyttig
och nödvändig, igenom den kohlbesparing
sorn vinnes, då längre blåsningar vid ett mindre
antal hyttor kunna verkställas; men både denna
och all annan åtgärd af dylik art skall
blifva otillräcklig, och manga af dessa för
landet nyttiga verkstäder skola snart lemnäs
öde, i brist af kohl, om icke någon klokare
hushållning med skogarna och större omvårdnad
vid deras återväxt vidtagas, än hit;
tills skett.
Beklagligen finnes utr många orter, då
Bruk och Bergverk blifvit anlagde, stora sträckor,
hvilka fordom varit med förträfflig skog försedda,
men efter 60 å 70 års förlopp ännu knappast
visa tecken till någon planta, eller mindsta
anledning till någor, återväxt, en olycklig
följd af på otjenliga ställen idkad svedning,
elier annan misshushållning af dylik beskaffenhet,
och igenom en för vida utsträckt timmerhandel
på utländska orter, föranledd af en
lockande, ehuru obetydlig, vinst, och detta
utan afseende på skogarnes bestånd, äro desse
i likhet med andra, äfven uti den ort der jag
Den 4 April.
139
ar Bruksägare, redan så medtagne, ätt kohlbrist
redan visar sig, och man skall snart lida
brist bade på bräder, byggnadsvirke samt
slörverksträn, för Brukens behof.
Dessa omständigheter jemte den öfvertygelse
jag har, att våra nu gällande förrättningar,
rörande Skogshushållningen i Riket, icke
till alla delar äro lämpade efter olika orters
climat, och deraf uppkommande snarare
eller senare återväxt, samt markens och jordmånens
skiljaktiga beskaffenhet; hvilket, då
fråga ar om god hushållning, efter hvarje orts
särskildta locai, noga måste afpassas, och hvilket
hos flera utländska nationer, särdeles hos
Tyskarna , der skogens omvårdnad., såsom mycket
bidragande till landets styrka, med yttersta
sorgfällighet iakttages, föranlåter till denna
min ödmjuka hemställan, det kunnige och
för saken nitiske män inom hvarje Län måtte
få sig uppdraget att noga undersöka skogarnes
närvarande tillstånd samt den inom provinserna
nu rådande hushållning, och derefter
till Kongl- Maj.ts Nådiga sanction föreslå de
förändringar i redan utkomna författningar,
hvilka kunna finnas nödige och säkrast bidragande
till bättre hushållning och skogarnes
framtida bestånd, öm Verkställigheten hvaraf
Landshöfdingarne, hvar inom sitt Län, bolde
draga försorg, äfvensom att i sammanhang
härmed någon inskränkning måtte vidtagas
för utskeppning af våra Trädvaror; en rörelse
, hvilken, inskränkt inom vissa måttliga
gränsor, och om priset derå lämpades efter
143
Den 4 April.
deras rätta värde, visserligen kan och bör tillskynda
Sveriges inbyggare betydliga fördelar,
men sorn nödvändigt är och måste blifva skadlig
för landet i samina mån den öfverstiger
möjligheten af Skogarnes återväxt, och vi igenom
en sådan misshushållning sjellve blifva
i saknad af dessa för alla vära näringar oundgängliga
producter.
Jag anhåller, att detta mitt Memorial remitteras
till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskoLtet,
Herr von Heyne, Georg, yttrade skriftligen
till Protocollet töjande :
Om under de brydsamma lagen, hvari Fäderneslandet
sig befunnit de tvenne sistförflutna
Riksdagar, det varit omöjligt att vidiaga
och olämpligt att föreslå bill ga jemkn ngar
uti de mer och mindre billiga uppoffringar ,
som blifvit Ridderskapet och Adeln under 1809
års Riksdag propon rade, och det sig åtagit;
— torde nu tid n vara inne att påtänka och
närmare bestämma de grunder, som kunde göra
dessa upjoTringar åtmindstone mindre o*
jemnt tryckande.
Extra Po^eringen under krig torde härvid
förtjena den hufvudsakligaste uppmark
-
Den 4 April.
141
samheten. En extra Rotering på Säterierna
är besluten
den är i en brådskande
stund at det Hederväida BondeStåndet
gjord till ett vilkor för den allmänna Beväringen,
och således af en dyrkad Konung äskad;
den har af en lika dyrkad Kronprins
blifvit använd till erhållande af den fred vi
njure. Det skydd Jordbruket- har att vänta ,
den uppmuntran odlaren har att hoppas, skall,
jag är öfve-nygad derom, blifva en fullkomlig
ersätning :ör dr uppoffringar vi under sistförflutna
krig fart vidkännas genom den skyndsamma
och följaktligen ganska oj emu t verkställda
provisionella fördelningen vid 18 11 års RoteringsOommission
r, hvilken ojetnna fördelning
uti hela Jönköpings Läns provisionella
RoteringsCommissioner anmärkes till framtida
önskad rättelse.
Extra Roteringen är nu upphörd med kriget,
och lärer någon fråga om dess existerande
under fred icke kunna uppkomma Men
om det är under fredens lugn vi böre bereda
oss till motande af oväntade stormar, är det
äfven und r detta lugn, som Rikets Ständer
bäst kunna gifva sig tid att bestämma och
rättvisast dela försvarets bördor föie behofvets
ögonblick.
Första vilkoret för detta rättvisare fördelande
torde vara taxering af all oroterad jord
till ett passande hemmantal efter den möjliga
afkastningen. Det gifves till exempel i Småland
många Säterier, som på hemmanet icke
142
Den 4 April.
kunna producera 30 tunnor Säd , Hafira inböJ
räknad, och icke föda 12 Boskapskreatur utom
dragare; der finnas äfven ganska goda hemman.
Är det nu med rättvisan förenligt, att
dessa svaga hemman under krig roteras efter
hemmantalet, innan detta blifvit åsatt efter
godheten? Kongl Maj:ts Faderliga hjerta och
Riksens Ständers rättvisa svara nej.
Men äfven sedan denna taxering föregått*
år det billigt, att den extra Roteringen vid den
nya indelning sorn är ovilkorligen nödvändig,
sker i alla Rikets Län efter de grunder och
med det hemmantal i Roten, sorn lör den gamla
Roteringen äro bestämda? Jag tror det ickc.
1 liera provinser, hvaraf jag precist känner
Östergöthland, finnes ända till fjorton fjerdedels
mantal, sorn utgöra en soldat, och I
Småland, såsom af naturen till större delen
sämre lottadt, utgöres i allmänhet, .åtmindsto»
ne i jönköpings Län, af 6 fjerdedelar en soL
dat. Månne icke uti alla Län, utom de svagaste,
såsom Jemtland med flera, vid den nya
indelningen mindst 2:ne och högst 3;ne mantal
om Utgörandet af ert Roteringskarl vore det
billigaste? Hvad skulle den gamla Roteringen
, i händelse den ägde rätt att yttra sig ,
kunna invända häremot? har icke denna tunga
i 130 år åtföljt deras Jord, och likaså lång
tid i köp och arf varit beräknad ? Men huru
mången köpare af Säterier, under de sist förflutna
20 åren, har ej för Rotefriheten och
för att slippa affabel- med Cörporaler, vice
Corporaler och Kronbetjening, betalt detta Sä
-
Den 4 April.
143
teri mycket öfver det verkliga värdet, då ett
bred v d liggande Fräise- eller Kronohemman af
mycket bättre beskaffenhet kunnat köpas för
ett vida mindre pris? Vid huru många arfj
skiften hafva icke dåliga Säterier tagits af sam-’
ma skäl till ett mycket högre värde af lottägaren
mot bättre hemmanslotter af annan natur,
hvars gifna urgamla onera varit beräknade?
Om den princip, hvarifrån frågan om extra
Roteringen utgått och blifvit så vältaligt
af ägare och icke ägare till Jord understödd:
att all Jord bör vid ett nödigt försvar lika
dela försvarets pligter , är tili grunden rättvis,
hvilket jag icke bestrider!
torde efter
en lika rättvis princip, en annan fråga vara
lika naturlig, nemligen: under hvad laglig
rätt äges nu elen oroterade Jorden? Jag har
öfvanföre visat, huru dyrt den blifvit betald
genom köp eller arf, just denna Jordens skattfrihet,
och tror, i följe deraf, att all tunga,
som icke på en gång drabbar alla medborgare i
Staten lika, bör med skonsamhet åläggas, äfven
då dermed åsyftas att jemna och rätta åldriga
ojemnheter vid fordna fördelanden af Statens
bördor.
Den önskan, att extra Roterings-skyldigheten
förvandlades från uppsättandet af Soldat
eller Båtsman, en gång under hvarje krig,
till en årlig afgift uti Spannmål, så länge kriget
varade af hvarje extra Rote, torde vara
de flesta Rothållares „ ehuru den nådiga Propositionen,
som gjordes år 1813, rörande en
144
Den 4 April.
sådan förvandling , i allmänhet icke antogs ,
men hvilket torde härrört deraf, dels att detta
nådiga förslag gjordes under en tid, dåden
extra Roterings-pligten var af alla Rothållarne
för då varande krig fullgjord , dels emedan
dessa 5 tunnor, som voro ovilkorligen
bestämda, torde ansetts nog mycket lör att vara
hälften af den nya tunga , som ålades en
del af Rikets inbyggare emot den, som af ålder
ålegat den öfriga delen, och hvilket tyckes
för de förra ändå vara nog drygt, då de
• sednare icke fått någon motsvarande påökning
uti deras gamla onera under krigstider.
Till Eders Excellences Högvälborne Herr
Grefvens och LandtMarskalkens samt Höglofl.
* * o •• 1
Ridderskapets och Adelns verksamma åtgärd,
får jag , på de skäl jag ofvan anfört , vördnadsfullt
föreslå, så vida mitt ofullkomliga anförande
vinner bifall, att inför Thronen framföra
Ridderskapets och Adelns underdåniga
önskningar.
1:0 Ått Taxering af all extra Roterings skyldig
Jord måtte inom en kort föreskrifven
tid lblifva anbefalld och verkställd af
Kronfogde och Häradskskrifvareclter skattläggning
s-methode, med biträde af Gode
Män, hvilka med kännedom af Sädespro.
duction och foder-tillgångar, kunde bestämma
huru högt hvarje hemmantal borde till
extra Rotering under krigstider billigt
anses,
2:0
II.
Den 4 April.
145
2;0 Att mindst a:ne och högst'3:ne sådana mantal
komma att under krig utgöra en extra
Rote , utan prejudikat af särskildta Provinsers
gamla rotering, med undantag af
de svagaste nordliga provinserna.
3:0 Att hvarje extra Rote under krig, från det
årets början, då kriget är förklaradt, erlägger
3 tunnor Spannmål årligen , så länge
kriget fortfar, uti sådana sädesslag,
som för hvarje Läns Kronotionde äro bestämda,
och dermed är från all annan extra
Roterings-skyldighet fri.
En rättvis sak skall inför den mildaste
Konungs Thron vinna bifall, och den enkla
framställningen deraf inför Ridderskapet och
Adeln torde vinna Öfverseende.
Till Eders Excellence och Höglofl. Ridderskapet
och Adeln hemställes ödmjukast, om
icke detta Memorial bör till OeconomielltskOttet
remitteras.
Anmärkning.
En förnyad refning af Rikets Jord är både
att önska och hoppas 3 men den kan ej på
flera år medhinnas , hvarföre jag projecterat
taxering, såsom åtmindstone för bestämmandet
af extra onera under krig för den oroterade
jorden sins emellan tillräcklig att upp«
Ridd. 0. Ad, Prof. N:o 19. 20.
146 Den 4 April.
fylla ändamålet, som fordrar skyndsam verk-:
ställighet.
Begärdes på bordet.
Herr Ehrengranat, Carl Adam, uppläste ett
Dictamen, så lydande :
Sedan allmänna omdömet såsom ostridigt
erkänt, att uti jordens naturliga alstringsförmåga
är alla näringars och samhällens bestånd
grundadt, har Landthushållnings-läran
antagic en vetenskaplig form, och upplysnin-,
gen genom stiftade LandtbruksAcademier, sko*
lor och sällskap i de flesta Europeiska Stater
blifvit spridd, till idoghetens uppmuntran
och rikens förkofran.
Sådane välgerningar äro äfven blifne vårt
kära fädernesland ertedde. Vår allernådigste
Konung har, uppå vår store Kronprins’s framställande,
stiftat en LandtbruksAcademie och
LandtbruksSällskap i Länen, anslagit medel
till nödiga utgifters bestridande, verkstäder till
Jordbruks redskaps förfärdigande, hus till Academiens
samlings- och arbets-rum, äfven till
modellernas, böckers och handlingarnes förvarande,
Jord till experiments verkställande
m. m., och detta allt i den nådiga afsigt, att
framtida förkolran skulle rädda Svenska inbyggare
från hungersnöd och från behofvet
att anlita utländningen om nödtorftig bergning
och lifsuppehälle, samt dymedelst närma dea
Den 4 April.
lyckliga tidpunkt, då stora summor blifva besparda,
som nu årligen för Spannmåls uppköp
utgå utur Riket, och sålunda betydligen orsaka
vår van magt.
LandtbruksAcademien har med nit och om*
tanka bemödat sig att fullgöra alla de densamma
af Konungen i nåder anbefallda värf, samt
genom inhämtad kunskap om Jordbrukets och
näringarnes tillstånd, om Rikets brister och
locala behof, sökt gifva en bestämd rigtning
åt Academiens arbeten i alla dess afdelningar,
hvarom äfven Kongl. LandtbruksAcademiens af
trycket utgifne Annaler och den för förra året
afgifna berättelse lemna fullständig efterrättelse.
Andra nationer hafva ett seculum tillbaka
varit uti lika trångmål och obehagliga
belägenhet sorn vi, i afseende på bristande föda;
men genom omtanka och flit är välmåga,
öfverflöd, folkförökning och penninge tillgång
ganska märkbar; Svenska jordens fruktbarhet,
bjuder lika tillgångar i mån af dess läge och
polhögd, endast hindren blifva undanröjda.
Riksens Ilöglofl. Ständers föremål har alltid
varit och blir att befordra Rikets sjelfbestånd ,
samt uti allt riksgagneligt med underdånigt
nit och vördnad befrämja Konungens landsladerliga
omsorger; och sedan så mycket i kunskapsvägen
blifvit bragt i verkställighet, återstår
ätf fullkomna allt hvad i practisk måtto
kan åstadkommas till Landtbrukets förkofran öf*
14 S
Den 4 April.
ver hela Riket, hvarförutan den åsyftade nyttan
till stor del vöre förfelad.
Svenske Landtman äro icke stadde i okunnighet,
hvad läsning och derifrån härledd upplysning
beträffar3 af flera så väl egna, som
andra på vårt språk öfversatte auctorer, kan
vetenskapens theoretiska kännedom med lätthet
inhämtas, då förut genom studier grundlagde
tänkare kunna fullkomna sina forskningar;
men mängden af mindre jordbrukare fordra
practiska efterdömen till efterföljd, deras
tid är medtagen af dagligt arbete och flera i
andra land okända hinder, och således otillräcklig
att genom läsning stadga begreppet och
tankarna, så oskiljaktige ifrån all utöfning.
LandtbruksSkolor äro således, i anseeni
de till den practiska vetenskapens spridande
i hela riket, högst nödvändiga, hvarigenom
älla mindre välgrundade försök undvikas, som
genom misslyckad utgång afskräcka från efterföljd,
och medföra farhåga för allt annat,
utom det gamla. Ungdomen bör der undervisas
ej allenast uti kännedom af Jordbruk, Jordarters
undersökning, Ängs- och Ladugårds skötsel,
gräs och örters kännedom, redskaps förfärdigande,
räkningars förande samt husbyggnad,
m. m., utan äfven i den practiska öfningen
af de flesta till detta yrke hörande delar;
då på detta sätt, Arrendatorer, Hemmansbrukare,
Inspectorer, Fogdar och Rättare blifvit
danade, sprides lärdomen med snabba steg
uti hela landet. Detta torde vara det enda
Den 4 April.
149
bäst grundade och möjliga sättet till Landthushållningens
snara förbättring och uppkomst.
Nämnde undervisningsställen borde, i
följd af deras practiska bestämmelse, vara försedde
med jordbruk och åbyggnad, så att lärmästaren
med lärlingarne, hvilka sistnämnde
terminvis der vistas, äfven hade tillgång till
boningsrum; om derföre ett helt eller halft
Kronohemman i hvart Län nära Landshöfdinge
residencet dertill anslogs, och befriades från
åtföljande onera (Roterings-besväret undantaget),
torde ändamålet lättast kunna vinnas, och tyckes
det, som förlusten af denna för Riket så
obetydliga intrad icke kan jemföras med den
nytta, som skulle tillskyndas hela Riket genom
Landtbrukets upphjelpande. . Dessa lärosäten
kunde underställas Landshöfdingens med några
Ledamöters af LandthushållningsSällskapet i
Länet tillsyn, och försesmed LandtbruksAca■
demiens Instruction. Redovisningen för Hemmanets
afkastning aflemnas af Läromästaren på
utsatt tid till Landshöfdingen, som granskar
räkningarna; och Berättelsen om Vetenskapens
framsteg och fortgång insändes på bestämd tid
till LandtbruksAcademien, hvilken, genom
någon af dess Ledamöters ditsändande, kunde
göra sig om Lärosätets brister och handhaf*
vande närmare underrättad. Dessa LandtbruksSkolor
böra i det mindsta äga bestånd i 30 år,
så framt den åsyftade upplysningen skall befrämjas.
De i Rikets flesta Provinser till mycken-i
