# ID: svediakorp-gov224
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1812
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,289
# sentences: 1,826
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den iz Juni!. 599
Sjelf bär jaq want wittus till deras kalla
mod, en hågkomst, soin atlld skall förljufwa mina
dmpr ända kill h sta alder, 06) skall jaa altid anse
en hwar af deni som min wän och broder, ry han
»visade pä siagrfälttt akt han äfwen war der af
mitt fädernesland. Om ej mitt »vitsord skulls wara
gällande, sä kunna ej allenast flere högre nnllilairer,
under hwars befäl de warit, bewiuna sanningen
af hwad jag sagt, utan äfwen RegementSwis
intygas, alt de i krigets fgroc upförde sig som
hjeltar och i fredens sköte ägde en utmärkt disciplins.
Enligt hwad jaq hast aran akt framlägga, fär
jag proponera Walborne Herr Landi-Marskaiken
och Högloft. Ridderffapet och Adeln, om ej det
wore ost wärdig!, att ihogkomma besia Regementers
Officerare i nion af deras förtjenster, dä de nu höra
till ingen nation, ägande ej mer öfrigt än äran,
shwilket ty ware ej föder) med anhållan, akt denna
min moklon äfwen mä meddelas de öfrige Riksstånden.
Herr käklmsn, Otto ^reftric: Dek af Friherre
Wrangel nu framstälda öfwerläggnings ämne
har redan en längre lid fästat min upmärksamhet,
och hos »nig, wäckt den lifliga önskan, att under
delta riksmöte se sädane utwägar widtagne,, som pä
något sätt kunna mildra den olyckliga belägenhet,
hwaruri befälet wid de s:ne Pommerska wärfwade
Regementerna sig befinner. Denna trouppe har under
flera ärS förlopp, »ned den swensta militairen troget
delat bade faror och mödor och desi Officerare,
främlingar här i landet stilde ifrån anhörige och wän»
ner,
tzoo Den rz Iumi'
ncv, beline all hiesp frän jin utblottade hemort,
hqfwa under samma tid äfiyen fäkt widkännas den
belydligg förlust, gct wqrq i saknad af de wid
Ivarfwade Armöen egeineliqen pgräkngde löningS--  sörmäner, änteligen äterkomng kill sin utarmade
h mort, haima de genom ett oerhört, i KrigSHchorien
hittills okändt bchanglingssätt blifmik
föcwandlade till främlmgax utj sin egen fosterbygd.
U:k dina för deras belägenhet och päkänka mmägar
att hjelpa detze utan eget förwällande olycklige
blefne kriasmän, gro föremål, wärdige Riksens
Siänders omtqnka, Sedan de samma Högloft.
Ständer pä de mest hedrande sätt bestmal en ganska
betydlig förstärkning af Rikets förswgrare, äv
dek sä mycket mer enligt med derwid ädagalagds
tänkesätt, att för Kongl, Majtt bereda tillfälle att,
i Rikets tjenst bibehålla dugligt och krigswandt
befäl, När jag af nu anförda skäl till alla delar
instämmer med hwad redan af Friherre ^Vrangel
blifmik yttrat, får till Herr Landt-Marstkalken samt
Ridderffapek och Adeln jag wördsamt hemställa om
icke, jemte den begärtq remitzen till Stats-Utstottet,
nämde Högloft, Ulftotk mätte anmodas, att förestå
en. fond sa till exspeckancelöner för de af Pommersiks
Officerarne som i krigstjensten wilja fortfara,
som till skälig skade ersättning för de öfrige,
Hery von Lxksteät, Litas, conformergde sig
Med Herr ?äbimsn.
Grefwe Os la 6arllis, ^acob, ehuru Sfs
»verstödigt det more att orda i en sak som sä Myc?
kel ta'gr för sig sjelf, anhölle han akt fä nämna
§n ymständighet, som Uti Friherre VVranZ-eis och
Herr
Den iz Juni!,
Hexr kZKImsny yttranden saknades, Den nemligen,
att dä desie Officerare i Stralsund bkefms
fängne, förlorade de äfwen sine rustkamrar, och wille
Herr Grefwe,, deraf tillstyrka, att Riksen-s Ständer
äfwen matte wara betänkte pä ukwägar att ersätta
deras derigenom upkomne lidande,
Grosche l^iccherstolpe, Larl, ansäq tvitzerligen
öfwerfiödigt att tala i ett ämne hwaröfwer z:ne
Ledamöter redan förut yttrat sig. Han utbad sig
endast sä, till hwad föryk blifwit' proponeradt, tillägga
dek förslag, att om någon af bemälte Officerare
framdeles strulle wilja ga ur tjenst, en sond i förhand
mätte wara anslagen, hwaraf han kunde bekomma
accords ersättning,
friherre ak ^Vetterstedt, Lustaf: Efter de siere
tyärda ledamöter som redan ytkrat sine tankar i förewarande
ämne, är det wisierligen öfwcrsiödigt akt med
något enskildt yttrande längre uptagg Högloft. Nidderslkapet
och Adelns dyrbara tid, Mig torde ljkwäl tillaias
att fä tillägga, att det olyckeligaste för Offirexarne
witz Tyska Regcmenterne är, atk dtz icke
hlifwit förklarade för werkelige krigs fångar, men
att de likwäi sett den krouppe, hwaröfwer de pä ett
för dem hedrande sätt fört befälet, uplösas pä en
dag; att genom denna uplösning de gätt i mistning
af päräknade inkomster och af de accords smurner,
son, genom gällando författningar, moro dem
försäkrade, och att de blifwit försatte i werkeliA
nöd, utan tillgängar att upfylla de enffilde penningeförbindelser,
de, i och för deras innehafwandL
lftnster, ingått,
Jas
6v2
Den 9 Jumi°
Jag tror det wara Riksens Ständer »värdigt,
att, under det mörker som höljer deste olycklige stridsmäns
framlida öden, söka, att genom en ädel frikostighet
lindra deras olyckor. Päminnom ost att
Le »vid alla tillfällen redligt upfyllt de dem åliggande
skyldigheter, och att de nu äro offer, ej af en
rvägad och mistlyckad, men af en underläten strid.
Herr von LnAelbreekten, berrman: Jag
ss ej förtjena det förtroende och den wänskap,
L - uystnumde olycklige Regementet altid hofwa
bewisat mig. Jag skulle ej wara wärdig att
.17 är hofwa fört befäl öfwer et af dem — ej
eller skulle jag följa min egen böjelse — om jag
icke nu förklarade min högsta tacksamhet för Baron
V/randel, som wäckte denna motionen som
för De Herrar, som talk i och för derta ämne, ord
Hur lag ei att uttrycka ruin erkänsla
men mitt
tacksamma hierta skall aldrig glömma dek.
Mm plikt hade warit alt wäcka fcägan
om mitt Regementes framtida öde men fruktan
air tola för första gängen pä detta ställe « tala
uti en sok som rör mig sjelf sä nara
uti ett
fpräk jag ej är mägtig, rädslan att Man kunnat
tro egit intereste hade sörledt mig till en tilltagsenhet
att har uphöja min röst, dcsta motiver mina Herrar
har stacka nej — har tills dato afhällit mig
derifrån.
Sant är, jag har blifwit olyckelig till en hög
grad, jag har förlorar alt, till och med hoppet att
af stäkt och wänner kunna blifwit understödd, men
äfwensä sonc är och det, att mitt vlyckeliga Regemente
sedan 7 är och först uti de senare arén har under
-
Den lz Innu.
dergädt de härdaste as alla öden — Swenffa KrigsHiitoricn
ffuile
lyckligt exempel Jag är färdig bewisa hwad jag
har sagt
men att nu här i dctaillcn ffnlle trötta
Riddcrffapct och AdelnS tålamod.
Jag för min person b^gär intet förr, än jag
wet att mitt olyckliga Regemente är ihogkomnnl och
dest nuwarande gränslösa elände — om cj aldeles
är afhulpik, åtminstone har blifwit lindrar —.
det hör wig ej till att bestämma om och huru wida
oftanämde Regemente har gjort sig förrienk
Riddcrffapet och Adelns samt swenffa nationens
aktning, men der mätte man tillära mig västa,
att ingen kan klandra dest upsörande — tryggt äberopar
jag mig pä alla de förmäns wirsord under
hwilkas befäl detta Regemente i 18 ar har stätt.
Dek är pa desta grunder jag förenar mig med
Baron och de Herrar som takt i denna
sak
och »»haller, att motionen mätte meddelas
de öfrige Ständen — Utaf swenffa nationens rättwisa
(det ar lill den appellera) wäntar jag mig
det bästa för de olyckelige.
Grefwe I)e 6ar6is begärde i ProtocollsUtdraget
tydeligen mätte uttryckas den önffan, att
StatS-Utffottet mätte förestå medel till de proponcrqde
Expeclance lönerne.
Zerr ^köllström, kekr: ej blott till expectancelöner,
ulan äfwen till ersättning för desta Officer»?
res lidande.
äerr Landt-Na-rstalken gjorde härefter proposition,
att till Stats-Uiffoliet remittera Friherre
^Vran^els och Herr käklmans yttranden, samt velam
-
694 Den 13 Junit
samma
med de öfrige Ständen communicera, och
att lil StatS-kltskottet, med ett gynnande förord, öf?
werlemna, an upgifwa förflagdels till ffadeslöshällande
för dek lidande, som öfwergält Officerarns ivid
De Pommerske Negementerne, dels kill en serskild
expcctance lönings star och accords ersättningöfond
sör bemälte Officerare.
Bifölls.
Grefwe OylienborA, Jolirn ttenmnA, ha,
De insemnat ek dictamen sä lydande:
Med underdänigk erkännande af Kongl, Majus
riädiga afsigt med desi nådiga proposition till Riksens
Ständer om en patzevolance afgift tvid In.
sanicrie Regcmenrerne lill bestridande af Regemen,
lernas underhäll, wid möten m. m., och instäniman-i
de i Ven nytta det synes medföra, alt under fredslugn
wanja soldaten wid fältlefnaden, har detta mitt
»vördsamma andragande blott till föremal art fästa
Högloft. Riddcrskapet och Adelns upmärksamhet
Derpå, att del i generelle termer i Konungens nådiga
proposition uptagne förklarande: "alt enligt
"Rnekte-Lontracterne äro Rothållare skyldige
"icke allenast, att wid de förutnämde tillfallen
af möten, marcher och tåg utrusta sina
"soldater med matsäch och sa kallade vrickes
"pengar, utan ock, att till möteSplatserne
"hem framforsla," icke torde wara till alla orter
jlLmpcligt, och all antingen något ord, lill uttryckande
deraf, au detta förhållande icke more generell,
kommit i expeditionen alt utelemnas eller ock,
någre senare, mindre allmänt kände Knekte-Con
rracler
-
Den rz Iumr- 6o§
jracter gjort ändring i de äldre, som Rotehällares
rättigheter och skyldigheter bestämma. Men dä till
bestyrkande sf hwad jag arnar anföra, jag fär
Härmed foga äfskrifter af de tryckte Knektc-Con»
tracterne för Södermanland och Upland, där jag
egendomar äger, och är i tillfälle akt förhållandet
närmare känna, bör jag i förhand förklara, der min
afsigt hwarken warit, är eller blifwer, att i när»
warande epok yrka inskränkning af behofwen,
i militairiskl afseende, utan blott, art yrka en jemn
fördelning i bewillningswäg till fyllande af sadan»
behof likasom andre, Desie Knecte-Contrarter in»
Uchälla att hwarken wid Möten, lag eller commendcringar,
är roken skyldig, uran beräkning något
till soldalen utgiswa hwarken matsäck eller drickspenning,
Rekarne äro jemwäl icke skyldige at skjutsning
wid förenämd- tillfällen bestå. Sant är, att
Rorehällarne äro pligtige lemna soldaten matsäck
till regements mötet, »vilkorligen, likwäl, om soldaten
den begär, och blott såsom förskott med rättigheten
att af soldalen derföre göra sig betalt: Om
roten begagnar denna rättighet eller icke, eller skänker
soldaten det denne icke förmär betala, ingär
icke i ärendets bedömande, dä fräga blott är om
den lagliga rättigheten, men skulle man af skyldigheten
alt förskjuta, willa leda en förbindelse att
giswa utan ersättning, sä wisar sig orimligheten af
ett sadant bedömmande, i den jemförelse, att med
samma skäl skulle af skyldigheten hos en wärdshuswärd,
att hälla gäster mar tillhanda, kunna ledas
den, att äfwen meddela den för intet, hwarmed
han åtminstone more särdeles illa belåten.
Wid
606 Den rz Joni!.
NZid sadant förhållande och dä den projctterade ers
sättningen förutsätter skyldigheter, som i anseende
till Upland och Södermanland icke existera, sä förr
faller naturligkwis för deste provincer frägan att
betala någor säsom ersättning för det, som dar icke
är förbindelse akt bestä, och bör ett undandragande
icke läggas dem till last, hälft dä, i andra provincer,
där sädane förbindelser än mäste wara beräknade,
särskildte rättigheter och förmäner, som i Upland och
Södermanland saknas, hwaraf otwunget skulle följa,
att en allmän pastevolance till allmänt deltagande,
skulle icke blifwa förenligt med allmän rättwisa
och de provincers rätt, af hwilka ingen enda af
detza förbindelser lagligen kai, fordras. Utan att för
det närwarande widröra Hufwudfrägan i allmänhet,
är inskränkt till yrkande af förenämde provincers
afskiljande ifrån pastevolance frägan, anhällec jag
wördfammeligen akt detta anförande mä remitteras
tili Pastevolance-Utskottets yttrande, om och pä
hwad grund Veste provincer kunna komma att innefattas
i den generelle, för pastevolance,,, gifne nä»
diga proposition.
Afskrift af Rongl. NajtS nädigst gillade
Reglemente, hwarester Allmogen med Ssldaterne
under det wista Lnectehället i Södermanland
och Nyköpings län haft sig un«
derdämgsi att rätta af d. 23 Nov. iSgo.
Dä klieckren icke är pä commelideringar eller
sina cxcercicer stadd, skall han wara förpliktad,
sä ofta hanö rote honom begär, att arbeta HoS
honom framför någon annan, deremot skall roken
wara
Dm IZ Iunll- 607
wara skyldig att gifwa honom säden sä godt han
sjelf har, samt en släps klädning ärl. af walmar, rack
och byxor, eller i bet ställe kill payräck 6 D:r k.ppe
till livlöe klädningens bättre conservation, item iwä
par skor och en skälig dagspenning där bredewid
om 8 öre k:ppr, hwarmed knekten skall sig aldeles läka
nöja och icke morwilligtwis sin Rotcbondes arbete,
dä han päkallad warder, försumma, eller för någon
större winning utan rotens bewiflige lös och minne,
hos andra arbeta; skulle ock roken icke bchöfwa
soldaten till sikt arbete, dä skall knekten likwäl söreskrifne
stäp klädning och skor af roten hofwa atk
älnjnta.
T 5-
Utom den billiga erkänslan för arbetet
samt utfästa ärSlönen och hemkallet, bö»
Rneckten af roten alsintct fordra, hwarken
skjuts, tåg- och Lärpenningar eller matsäck,
antingen han blir commenderad pä RronanS
arbete eller till Lompagniemöten, utan hälla
stg dä sjelf, men sä ofta han blir till Regementsmötet
upfordrad, dä mä han af roten
begära matsäck, dock sä, att desi wärde
intet öfwer markegängen honom i hans ärSlön
kortaS
Afskrift
af Rongl. Naj-tS Nädiga Contraet
och Förordning angäende det wista Rnecktehäller
i Upland och Stockholms Läner
af d. 4 Nov. är 1725.
r §-
Aldenstund det i Upland och Stockholms Län
lndelle Regementet efter indelningswerket och -L32
ärs
6o8 Dek IZ Junit.
Lrs Contrakt bör wara 1200 Man cörpotgler
gemene, sä förbinde wi ost härefter, som för dci»a
stedt, samma antal till dest fulla styrka att ut»
göra och widmagthälla, hwaretnor Mi i Underdånighet
anhälla> att KoiigU Majit de förra Kongl»
Författningar i sa matto Nådigt stadfästa täckes,
att sä länge ä tvär sida ingen brist i fulla Kneckt»
häller försörjes, wi och wära barn och tjenstefolk,
hwilka till hemmansbruk, samt till ersättning af ben
afgäng svin antingen genom befordran, dödsfall eller
afstedande lima kan, nödwändigt behöfwes,
mäge för utskrifningen och alla derwid hängande
lbeswär, hwad namn de hälst hafwa kunna, samt
fördubblingar och wäldsamma wärfningar, nu och i
rilkommaNde tider wara befriade.
9 §.
Säsom Motett efter förra wanligheten ej
warit förbunden att skjutsa Soldaten med
sina hästar, ej eller förse honom med matsäck
till Regementet eller andre mölen icke
eller gifwa honom penningar dertill, tv lärer
ock Rongl- Mast nädlgst vewilja att härefter
xä lika sätt i det mmet mä förblifwa, men i
fall ÄnecktcN' dä Regementsmötet är för
handen, stall behöfwa nödig matsäck, och
roten derom anmoda. sä stall roten wara
förbunden, att förse honom, med hwad han
åstadkomma kan, dock sä, att hwad han undfår,
mä pä dest ärliga lön wid nästa asköningsmöte
afkortaS efter markegangen.
Remitterades tili Pasievolance-Ukstottkt.
Herr
Den iZ Junti- 629
Zerr Landt-lNarffalken tillkännagaf. dee
Riddarhus-UtstottekS Ordförande hos honom anmält,
der wederbörliqe prästanda till introdnctions
minnande blifwit fullqjorda för Canhli-Rädet polian
Albreckt Kantson, som af Kongl. MajU under
den z:te sistl. April blifwit i Adeligt Srand
uphöjd samt för Justiliä-Rädet och Commendeureri
Lric sibelius under d. 12 sistl. Maji adlad med
namnet kalmtvärst; i anledning hwaraf Herr LandtMarstalken
föreflog, att bemälke Herrar matte erhälla
introduktion pä Riddarhuset, Canhli-Rädek
Kantirou under N:0 222z och Justitiä-Rädet kalmkvärä
under N.o 2224 bland Ridders och Adelsmän»
Bifölls.
Opnades Herrar Electorcrnes lista till wal af
en Ledamot i Oeconvmiä-Utstottet efter Herr 8ilkverllolpL,
Osviä 6uömUn<Z, och befanrs härtill
wara utsedd N:o 1986 Herr LxaläoNLreutr:, ^.r-.
vitt, Brukspatron.
Zerr UeuterLöltt, kadisn, upläste följande
memorial:
Wördsamt Memorial!
Uti ett ämne som rö>er en lagligen förWärfwad
rättighet och innefattar ett närmare
f-imband med min framlida Utkomst, Utbeder jag
mig för ett ögonblick, Walborne Herr Landt-Marstalken
samt Höglofl. Ridderstapet och Adelns rätt.
wisa och benägna upmärksamhet.
Wid den anbefalte uplöSning Kongl. Swensta
Första
Del. N:o 89-
Kiö Den iZ Iunii
ska
Gardet, till följe af Kongl. Drefwet den rä
Öctober 1828 undergick, försäkrades hög tideLigen,
sä tvål d§, font geNom Kottgl^ jZökördttaN»
-et den iS Ianuärii Päföljande äret, högre ork
lägre Lndividuer wid Regementet ätt framgent
marda bibehällne wiö atla löniNgS förmäner,
äswen dem, ve öfwer stat ätnjiuin
Såsom dä warände Regements QwärtermLstare
wid Swensta Gärdet, feck jäg genom ststnämdc
förordnande jemte tillätelsen att tils widare förblifwä
Utan placeking, ytterligare emottaga den
näviga försäkran att bibehäliaS tvid alla mina
LöNiNgSwllkor och förmäner, uran undantag, intil
dest motswarande inkomster efter fritt ival pä
annan Stat erhölloS. Til beha löniNgs förmäner
hörer ostrivigt ven beklädnadsprocent, hwilken
senctiöNeraV sä wäl genom Kongl. Breswet af
den 6 Ocrober t779, som äf Herrar CompagnieChefs
sarstildä til mig gifnä förbindelse af deri
1 September I8o>z, Utgjork vet hufwudsakligaste
af min Lön- som derigenom minst btifnnt drägt til
likhet af det belopp Compagnie-Chefs fjctfwe kunnat
päräkna, men också deremot grundat ett atcorS
för denna tjenst, större än hwad de fleste Compagnie-Chefer
betalt och säledes utöflver all jeM'
förclse brygare än som swakar Mot den i Sra^
ten urförde lön.
Det är af denna anledning som, oaktadt de
grundsatser hwilka tvid regleringen af Regementets
skadeersättning « och för den anbefalbe r^
duciioncn hedrat Riksens Högloft. Ständer, jag ensam
as alla wiö GardrS,Regemenrerne reducera
Se
-
Dön rz Ittnn.
bo söfsteerare räkat i detkänbaraste lidande, dä ät
hwarje Compaanie-Chef, jemte npbärandet af alla
löningsfvrniäner till den rista Maji r8«o, 8:ra
ars ion i spannemäl och penningar bliswtt anstasten
till attdrds ersättning» hwilken för sine är
skulle Utgä pä manligt sätt och för de sednare Sä»
ten eller isrän den rista Maji r8ra med Stats»
iverkets obligationer, stälde til inlösen efter nämde
lids förlopp, liqvrderaö, hmaremot Kongl. § lats»
Contoiret t ett för alt satt förtiga det jag frän Re»
gementets anbefalte redurtton oagtadt Kongl, försäkran
af den r8 Aanuarit r8dy, fatt sakna den
betydeligaste löneförmän, som genom beklädnads»
procenten kjensten åtföljde) icke ansett mig berälli»
stad til mer an blotta beloppet af Lita ärs inkomst
efter den rmgä lön Staten uptager, uran att betrag
tande as oer högre acesrd jag betalt och
den Minst jerngsda lön med Hekrar Compagnie»
Chefs» jag, genom förenämde, med stöd af försatt»
ntngarna fanetiönetade beklädnadbprscent är»
ligen såsom laglig aulhonserad inkomst» ägt art
päräkna.
Osmer detta mitt sstyldrga och härda,li»
däN^L hat wäl Herr General-AojnraNte» och Os»
weriien Vtrn ^Nstelbreebten ^ som innehade Serund»
Chefskapet m>d Regementets rednttion, inför Thrd»
nen i underdånighet framburit min klagan. Denna
har Konungen med näv ansedt och afwen ge- ,
nom närig skrifwolse förklarar mig berättigad att
för mine förlorade inkomster hallas skadeslös, ehu»
ttt tilgängar bertil för näMarande saknades.
Understödd af dessa KongK Majrrs aädiga tän
-
612 Den 13 Juni!/
kes'tl, ak min förra Chefs Herr General.AdZutam
ten och Ofwersten von LnMlbreckitens underdäniga
memorial, förenadt med handlingar som widare
»plysa förhållandet, kan jag derföre icke ett ögonblick
twifla au, efter de billiga grunder, som
med anledning af den förordnade reducuonen tvid
Statöregleringen för Gardes-Regementerne blif.
n»t följde och, mig undantagen, kommit alla ofmanbemälte
Vffkcerare til govo, hos Riksens Högloft.
Ständer winna en lika billig som rättwis
tiprättelse.
Enär, genom förr äberopade 1779 ärs Kongs.
Bref och öfrige författningar, i fräga , »varande
beklädnadSprocent aldrig annorlunda än säsom
laglig inkomst warit eller blifrvit ansedd, har
äfwcn til följd deraf wid den förändring i Gardes
- RegementerneS organisation är 1806
werkstälteö, med asseende a den förlust 9^rge»
nienk^ L^wartermäftaren genom denna nya organisation
och dermed förknippade förminskning i
betltdngden tilffyndades, endast en summa af zzz
R-r 16 tz såsom skadestånd »ti extra staten af berörke
ar b »fwit qnflagen, under betragtan afden
fortfarande procenten såsom ett löningSrvilkor
ä Återstående beklädnaden lil besparing af
Slatsanstaqet såsom bibehållit paftevolance- eller löningewilkor,
hwaremor Compagnie Cheferne i samma
Stat blifivtt tillagde full ersättning för alla
inkomster eller löningswilkor de ansägos förlora,
äfwcnsom de Subaltern-Osficerare. hwilka förmeines
åtnjuta en wänlig ehuru obestämd douceur
inom Regementet, sätt en sonponerad morswarande
ersättning ftg tillagd. ' Med
Den iz Iunu. 6rz
Med anledning häraf och dä i militaira tjenstewägen
accorderne hiltils manligen warit lämpade
efter motsvarande fördelar, är der således afwen
med åberopande af Riksens Högloft. Sränders underdåniga
skrifwelse lii Kongl. Maj't rörande Skarsregleringen
af den ic> April 7812, hwarmedelst de
EsquadronS-Lhefer mid Lif-Gardet til hast som,
genom den förocdnade reducrionen, förlorat sina
compagni revenuer eller löningg förmäner med
afseende vä godtgörande för erlagde drygare
accorder, bliftvit tillagde lika förmåner,
som genom Kongl. Brefwet d. 6:re Junit 1806,
med älföljande Stat moro förwarade Compagnie.
Cheferne wid de öfrige Gardes-Regemenkerne, jag
hos Riksens Högloft. .Ständer wördsammast får anhålla
att dä, efter bifogade och pä förcnämde författningar
grundade säkra calcul, jag wid berörde
Regements Qwartermästaretjenst innehaft en åtminstone
jemgod om ej större revestue an förbemälte
Compagnie-Chefer, och för hwilken revenue, hwars
förlust genom den anbefalke och sedermera med missa
förändringar stadfästade härda reduciioncn, af mig
fika litet som de öfrige Compagnie- och EsquadronS.
Cheferne möjligen kunnat förutses, jag äfwcn betalt
ett minst lika om ej dragare accoxd» enahanda ersättning
för förlorade löningsförmäner som tcm
blifwit tillagd, sä wäl efter ordinarie Staten som
t806 ars extra Stat i spanrremal och penningar,
mätte ifrän Regementets reductionStid mig tilldelas
och accordS ersättningen salunda för mig
rätlwisltgen utgå till Ilka belopp och med stöd
6l4 Den 13 Iuntt.
as de grunder Riksens Högloft. Ständer redan säsom
högst hilliga ansett och fastställt.
D'«nu unn wördjammaste anmälan, jemte de
bilagor som bertil höra, och med hwilkas station
jag icke trobt mig widare böra uptaga Wälborne
Herr Landt-Marskalkcns samt Högloft, Ridderskap
pet och Adelns dyrbara lid. anhäller jag benäget
mätte remitteras tift Stats-Utskottets utlakande.
Remitterades til Stals-Utskottet.
Uvlästes och kades pä bordet följande frän
Stars-Utstottet inkomne betänkande»»:
Af den in'de Iunii, i anledning af Kongl,
Majus nädiga proposition af den 18 April i8is.
i hwad som rörer StatSwerketS inkomster och utgifter
samt förwaltnsng för ären t8io och i8il.
Af den is Junii, rörande de i Kongl. Mains
nädiga proposition til StatS-Utskottei af den »8 April
,F>2. äskade Statöanstag under Riks-Statens
första hufwudtitnk,
At ben »s Junii, angärnde af Kongl. Majli
-skade Statsanstag vnder Riks-Smtens sldra huswudtitui
Elvil- och Landt-Staterne.
Af den »c> Junit, angående of Kongl. Majli
-skade Statsanslag under RikS-Statens tredje huswudtitul.
>
Af den ,o Junit, anqäends de af Kongl. Maili
-skade Statsaustag'under Riks-Statens åttonde
hufwudtikul.
Af den r. Junii, angående tilökninq i Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsens Starssumma, i anseende
tili densammas otilräckrlighet a« deraf -swen
kun
-
Den rz Imil» §<5
kunna bestrida de tilökre resekostnader, soft? stid
HtatenS upgörande icke kunnqt beräkna-.
Aspen i? Juni», -nqäenye upförqnde vä Stat
af en summa af »6 666 R:r Z2 st ärligen för HanS
Kongl. Höghet Hertigen as Söpermaflignd I)rin
Urlätanpe
af den »2 Junii, angående de list
Institutet för Blinde och Döfstumme Unflagne me»
pels uptörande pä Graf.
Utlätande af den i? Juni», i fragg ost d§
under sista kriget fängne Officerares och Under-Of»
sicerare- tils Dsatswerket indragye haffsta söflxxUtbetalande,
Widare Upläste- och lade- pä bordek det, tils
Uptagande af Kongl» Majit- nådiga proposition,
om ,tt förändradt sätt till Förstärkningsmanffapets
utgörande, tillförordnade serskilda Uttkotts memo»
xial af det» rs denne-, innefattande Utlätande öfwer
p» stid Utstottets förra försiag, til underdZnig
önskning i verörde ämne gjorde, och til Utskott
fet remitterade» anmärkningar.
Justerade- följande;
Utdrag af protokollet, häsilt ho- Högloft»
Ridderstkavet och Adeln, stid Urtima Rik-»
dagen j Hrebro den ,Z Junii »8»?.
S. D. Uppä gjord motion af Friherre Wrangel,
fenning, och Herr kLtilmgu» O^tfl ffxsciric,
hwifkas yttranden de öfrige respektive Ständer, särkildt
skulle eomniipnicera-, beftöt Högloft. Ridderskåpet
och Adeln enhälligt, att till Slats-Utskottet
med ett gynnande förord öfwerlemna, alt upgiswa
för
-
6i6 Den 13 Juni!-
förflaa dels till skadeslöshästandc för det lidande som
öfwergädl Officerarne wid Sweciges Poimnerskg
Reqeniciiker, wid tillfälle af Vekla lando tagande
j besiktning af franska armeen, dels till en särskild
rxpectance lönings stal och accords arsätlmngs fond
för berörde Officerare. s)t iupra.
S. D. Wid förnyad föredragning af Riddarhus-Urskotters
utläkande om ukwaq genom en afgift
art godtgöra de as Riddarhus,Cahan uptagne län
rrll tryckningen af de 2Nie sistförflume Riksdagars
Pieni-Proiocoller, blef Utskotters tillstyrkande bifallit,
och denemre af Ridderstapet och Adeln bestulit,
att iryckningen af denna Riksdags prorocoller
mä besörjas lika, som för be arne sista, pä förskott,
och beralningen deraf sedan godtgöras af den afgift
som Ridderstapet och Adeln sig nu äkagit. Dt
supra.
L>. D. Remitterades till Allmänna BeswärSoch
Oeconomiä - Ulskottet, Kongl. Majus nädiga
proposition af d. 9 dennes rörande uplösningen af
Skånsta Wargeringen. supra
S. D. Biföll Höqlofl. Ridderskap?! och Adeln
Lag-UlskotretS, d. 9 sistl. Jnn»i pä bordel lagda,
och nu a nyo föredragne memorial, i anledning
af Riksens Sränders Justitiä-Ombudsmanö förslag
at bestämd lösen för gravakions bewis mätte fradgas.
Ok supra.
S. D. Föredrogs ä nyo Lag-Alskoltets, d.
9 Itimi pä bordet lagda, memorial, rörande en
hos Höqivördige Prcste-Standet wäckt motion om
en prästriplions lids stadfästande för rättelser i storskiften
och enskifte», och blef i anledning af derwid
gjor- ,
Den iZ Jun». 6i?
gjorda anmärkningar, berörde memorial till Lag-Utskottek
älerremitteradt. Ilt luxrr.
Högloft. Ridderssaxet och Adeln äkskiljdes kl.
Z. IIt luxra.
In stäem krotocoIII
6. Lilverstolxe.
Onsdagen deii 17 Junii.
Plenum klockan io förmiddagen.
Föredrogs ä nyo Högloft. SlatS-Utffoltets betänkande
om Scatöwerkets inkomster, utgifter och
firwallning under arén 1810 och i8n.
friherre Ltael von HoIIliein,Lortit2 l^uäviz:
Som dek är en »vigtig fak att älägga fine
medborgare en befattning, »ä fordras, att man gör
det med mogen öfwerläggning; jag har derföre sökt
skaffa mig nödig kännedom i äkskiligt, för att kunna
yttra miq i detta ämne, men, hos de EmbetSmän
jag sökt uplysningar, merendels fäkt det fwar,
att handlingarne som härtill more nödige icke more
här pä ställer utan i Stockholm. Wid 1809 ärs
R'ksdag bles afqmrdt ochafKonungen bemiljat, att
Riksens Ständer kunde, uppå anmälan hos HofCanhleren,
fä uti Collegier och andra werk a t äskad
nödig uplysning, men som nu icke later göra
sig här, hwilket äfwe»» sedermera Riksdagsordningen
^
6rS Dm »? Zunii,
gen innehäkler. Hm jag säledeS icke kan UPgifwg
något fullständigt, fär det ursaktas, men sä mycker
har jag dock exsqrit, att ingen granssning för Gtatens
medel blifmit gjord ifrän 1800 Srs Riksdag
tils den af är 1812. Wäs bleftpid denna Riksdag
heflntit, att hos Konungen i underdånighet anhälla,.
-el en särskildt commithe, af EmbetSsnän till detta
ärendet» Utredande, skulle gf Konungen förordna»,
men sädSNk härtill närvarande stund, icke bstsmit werk»
stäldt, och som tvid r810 ars Riksdag, räkenskaper'
ue blott gingo till är 1827, eller kan hända 1828,
sa hafwa blott deha söfdes dä warande GtatS-Utffotrek
bljfwit synliga, deremot har man intet minsta
kännedom pm 1899 ar? intrader, emedan de först
ester Riksdagens stut, spm skxdde d, 2 Majit8io
jnkommir, och som tvid senaste Rikdaq här i Hre.
bro blef bcstukal. att ej med sadan- saker systelsättg
stg, sa hårde man nu färt se detta ärets räkenskaper,
men de saknas och förordsaka vfnllständiqhet
j dx nu framlagda af ar 1810, emedan restantier
och a>'dxa halanrerade poster bort in stebity uptagas.
-lf sädane Ml anhäller jag, qlt Stats-Utffot,
tets betänkande matte enligt 49 §. Riksdggs.Orde
njngn, ännu fä blifwa liggande pä bordet,
Friherre Lesterlirnm, ^rlpok), och Herr 8xal.
stencreut?, Xrviä polian, förenade stg med Friherre
Ltael von k^oll klein
-Zerr Lanht - sNarffalken yttrade att upDos
as dcsta saker n»äl ej kunde wäqras, men före»
salde nödiaändigheken, qts Mssd deras afgörande ej
altför länge dröja, emedan deraf berodde mänga
Migkigg b-stut pm Stars Regleringen och Bewillningem
- Fri
-
Den i? IuM. s>,
friherre beckerström. ^sacod,, hemstäkde om
icke H^rr Lanht.Marskaiken wille til! dctza frågors
-leruplagand- utsätta näayn bestämd dag, det
wore ej för att dermed werka tids utdrägt han
gjorde detta förflag« utan lwärtom ansäg dan atk
allas rätt more behörigen iakttagen, när nian strut
kände tiden när wälen skulle uptugaS, och ycsiforinnan
kunna skaffa sig alla nödiga nplysningar.
^erv Landt-jskqrffylken stmtvckte härtill
-ch föreflog, till detta mais afgörande, nästa Lördag.
RopadeS Ig,
Grefivtz Norner, ^äolpk 6öranr Det är
ej min ranka art rala mot ett beslut enligt med
Regeringelagarne, men i anledning af Friherre
Stael vern lfloUsteins anmärkning rörande revisionen
öfwer förrvaltnmgen as de allmänna medlen frän
r8oo till och med 1808, will jag allenast »plysa,
gil densamma endast hade afseende pä kriqSwed»
lens förwaltning. En EommnLe blef ock till den»
na revision af Riksens Ständer sjelfwa utsatt, som
börjat detta arbete, men enligt desi egen till nu
warande Ständer ingisne redogörelse dermed icke
hunnit längt, emedan arbetet är af widd och för»
drar flere är att fulländas. Per kan och bör sälede-
icke wara nägot hinder för besia måls afgörande
ar denna revision ännu icke hunnit till flut.
Friherre Stael vern lflollsteia inwände, att
ätmiuflone nägon redogörelse hyrde finnas för 1809
LrS influtna medel.
Grefwe Norner erinrade, att reyisiynen öfwer
dem förrai-ades af Kammar-Rätten, och sedan
Friherre stael vsuklyllstein ytterligare jn
wändt,
620 Den 17 Iun!r
wändt, att han, tvid efterfrågan hos Einbetsmän, ej
kunnat erhälla uplysning öfwer berörde ärs upbörd»
erinrade
Herr Landt-Narfkalken att sedan mäler
More lagt pä bordel, all widare öfverläggning der»
om borde uphöra.
Föredrogs ä nyo det, i anledning af Konungens
nädiga proposition om Förstärkningsmanskapet,
nedsatte särskilta Utskotts memorial, till swar
pä Riks-Ständens aterremitz rörande de underdäniga
önskningar Utskottet föreflagit hos HanS Majit
borde yttras. .
(Grefwe 6^UenborA, /olian benning, anförde
lkrifteligen:
Da jag nogsamt funnit det Högloft. Utskottet
med billighet och grannlagenhet behandlat de ämnen,
som äro föremålen för desi betänkande, har del warit
mig sä mycket mera owäntadt, att der finna ett
tillstyrkande, som ifrän ett sädawt förhållande synes
wig aldeles afwika. Wid Utffortets yttrande
om z:dje punkten i afseende pä dem, som förut
deltagit i leqnings kostnad, meu nu blifwa i*
fölgd af åldern sjelfskrefne soldater neml.j att hos
Kongl. Maj:t skulle i underdäniqhet anhällas att
sä förordnas: "att när en sadan person sjelf
nödgaS utgä, staden, sochnen eller häradet
hwarest lpan förut i lottlag deltagit, ersatte
de>^ som utgätt. HanS contingent i den förut
för förstärknmISkarlar accorderade lega,"
nödgas jag anmärka, au ve ta tillstyrkande synes
mig aswika frän^ hufwudgrunderne as wärk reze»
-
Den i7Iunii. 621
i
geringssätt, att nenis. all utgift till allmänt behof bör
wara i allmänt förhållande, icke partiel, och til!
tid och omständigheter icke beroende af annat än
Riksens Ständers egne bestämde stadgande», och
da detta är en grund principe, bör den lika gälla
i mindre betydliga fall, som nu arv i fraga, som i
de af större wigt. Ingen lärer undfalla att detta
tillstyrkande icke stödjer sig pä rättwisa, att nemk.
för det flere eller färre ynglingar i ett lottlag öf,
werenskommit. att betala en wist summa penningar
ät den, som magit sig förbindelsen alt för dem blif,
rva förstärkningskarl, skulle socknen äläggas att aterberala
detta som en^ skuld, hwartill den likiväl
aldrig förbindelsen sig iklädt. Der är märkeligt att
partielle förbindelser, lill utgifter och skyldigheter
ät Staten, först genom extra roteringen införde,
och sedan flere gänger äskade, i förra tider aldrig
blifwit i fräqa ställde, och att den agtning för enskilt
mans rätt, som i detta afseende, äfwen un,
der sjelfwa enwäldet bibehölls, icke skall lika säkert
wara alt päräkna under en konstitutionel frihet:
för min del skulle jag derföre önska ett stadgande
i wär grundlag, som för framtiden beredde
en trygghet, i detta afseende, angelägen i synnerhet
nu, da, under ett beständigt tillwäxande, allmänna Utskylderne
upga till ett ganska högt belopp. Den oratkwisa
i priueipex, som nu är anmärkt, »isar sig i
sin fulla dag i swarigheterne wid tillämpningen, hälst
dä sadane ersättningar, som af socknar och städer skulle
upgifwas, icke kunde fordras inom en inskränktare
nderymd, blef deraf en fölgd, att flere personer
emedlertid dels aflidft, dels flyktat till andra orter,
och
6-s Dm t 7 Iitsttt
sch
SNtkNgött fkullo de r stallet ditflyttade ikkär
da sig deN sköld de dek förut boende icke gjört»
eller detze sednare, stclfwe, eltek sterbhusdelägare,
spridde i flere pröpinter» sökas» hwäktill omgång
och beswär skulle Mycket öka de Mangfatbiga göromål-
htvakmed Konungens Äesallniugshafwanöe
och deras tjenstemän förut ärö öflverhopade. «
En icke dbetydelig anmärkning äe äftven ben» art
ifrägawarande bewillninqS önskan icke influtit t det
första Utskottets betänkande- och jag anser fök Min
det att yttkandeN- söm innefatta nya frägor» icke
-öka t ett förändradt betänkande fa inflyta» utan
att särskildt kunna til granskning återremittera»,
fhälst pröfningsrättigheten t annat falt blifwer för myt.
ket inskränkt, som Misäk flg deki» att om icke atta
fyra Niks.Ständen betänkandet bifalla, blifwer en
slags obestämd och partiel bewillntng t och med det
famina bifallen, utan att, i benna betydliga omständighet»
rättigheten till omdöme till beredande
of ny granskning as Utskottet-blifwik öpp n lemuad»
Jag tror att det warit lämpeligare hemställa, att
den, som ensam legt en annan eller till detydeli»
gate del i tegan deltagit» Matte i mohn deraf gjuta
någon inskränkning i sin tjenstetid. I anseende
till Utskottets yttrande 0M postförare, skulle
jag önskat, att det blifwit ert bestämdt undantag
fök postförare», eller son» der enka posthemmanet fö»
rcstär. Jag äger posthemman» men wet nu icke
om jag kan med begagnande af undantaget, anta»
ga en bonde under sZ är. Det hade warit Af»
wen art önska akt Landtmätare samt saltpererstu»
tzcri-lärlingar och idkare för ki, tid, kanske fem äk
blifwir
Dett 17 Junit.
ölifwit undantagne fik att öka ätttalek af sådana j
söltt öfwa besia angelägna yrfen
Undertecknad
Silverstolpe ^ 6ustak
jrsMi utbad sig fä anmärka, hwad han, såsom Se»
ereterare i det särskilta Utskottet, trodde sig kunna
uplysa, att enär Utskottet ifrätt alla Aiks-S att»
den emottagit anmärkningar rörande ifrägawatande
ämne, fann wäl Utskottet att FötstakkningSMausks»
-et och det nyligen bessutnä BewäriNgsmanskapet
tvore ä:ne särskilda saker och att detta sivar myt»
kel wäl kuttnat afgifwas, för att afskära all wiva»
re anmärkning; men vä det werkeligen syntes gatt.
ska ömmande oM ingen ersättning more Möjetig ätt
winna för deln, font förut ingätki dryga kostnader,
fann Utskottet sig befsgadt, att genom ett sä»
kant förslag söka befordra en jemnare fördelning af
dötdokne. Utskottet hade wäl sert att som alt detta
berodt af eNskilta eontrackek kunde ingen ting sälön»
oryggelig lag härom stadgas, htvarsöre dek hade
inskränkt sig till deN underdåniga önskan, ati
Kongl. Majit mätte» svM ordett lyda, sa attordnj
att ifrägäwarande ersättttinqar blefwe werkstälde.
8-lherre Stael von k^öllstein, LoksttL
Vig! Ehuru blotta uttderdänigä önskningar, förmodar
jag likwäl, att Konungen täckes göta nådigt
afseende hära, hwarsöce Vet bökde wara angeläget
Noga granska dem»
Akt nu ålägga de ynglingar, att personligen
träda i krigstjensten, som i sitt-ställe legt en an»
natt karl» och bertil haft anledning af förordningar
hwarf yttras, att Konungen nied »välbehag skul»
le anse att MSn legde r stället för akt loner more
hardt
624 Den 17 Iunii.
hardt och det sa mycket mera, som förra Landtwär,
net blifivit befiadt, ehuru mänge af dem aldeles
icke warit Uti fält, hwarföre en lika befrielse syneö
böra detza nlkomma.
Friherre Leäerllröm, ^acvb, ansäg otwifwelagrigt
att om det warit en föreskrift att förstärkningsmanskapet
bort tjena A är, ingen ersättning
nu warit nödig; när nu legningsprinctpen är antagen,
anser jag det wara ersättning nog, om det
bestämmes att de som ingätt i tjenst wid förstärkningsmanskapet,
om de deri inträdt före 20 ärS
älder pä de bestämde 5 ären fä afqwilta de arén
de redan warit i tjenst.
(örefwe De la 6sr6ie, sacob: Da i Kon»
nungensnadlga förordning om förstärkningsmanskapet,
Konungen yttrar sin önskan, att detsamma mätte upsättas
helst genom lottning eller legning socknewiS
sch detta werkeltgen i följe deras pä de flesta stät»
len händt, synes mig äfwen billigt, att socknen wid
detza tillfällen bestär ersättningen. Dä detta nästan
pä alla ställen skulle winnås om det särskilda Ut,
skottets förslag gillades, får jag äfwen för min del
dertill tillstyrka bifall.
Friherre Wrangel, kkenninx, förenade sig
med Friherre Leclerliröm.
Friherre 8tjernlle6t, Darg Willielm, trodde,
att VM nägon penninge ersättning skulle komma r
fräga borde dertill en witz summa utsättas. För
öfrigt hade legningen nästan öfwcralt warit per»
sonlig och ej socknewis, hwarföre han ej ansäg billigt
a«t ersättningen socknewis skulle utgä.
(6refme De la 6sr6ie, ^acotr, erinrade att
sm en witz summ» bestämdes, kunde hända att dm
ena
Den r? Iumr» 6-5
dna ater finge mer än hän ulgifwit, den aildra Mindre.
kegorne hade maril sä olika pä olika orter att
en sadan allmän bestämning af en wist summa aldrig
kunde öfweralt blifwa billig.
Serr Loz^t:
Rättwisan fordrar att göra afseende pa hwad
ynglingar särskildt betalk fät att befria sig frän »jonsten
wid förstärkningsmanjkapet, och icke blott pa
socknarnes Utgifter. Om någon erlättning fikall komma
i fräga kai, den ju för ikrifwas i hägge fallen»
Zerr Landt Ikkarskalken anmärkte, att i anledning
af den Z.dje puncrcn af Utskottets förstag
till önskningar, tneningarne fnntes mycket delade,
somliga yrkade bifall till Utskottets betänkande,
andra ersättning bestämd as socknen, andra
qwikkning pä tjenstskyldigheten. Herr Landt-Mar.
fkalken trodde sig hafwa funnit de fleste af Ständet
böjde för den sista utwägen, han wille derföre
göra proposition lill bifall ä det särskilda Utskottets
önsknmqöförsiag endast med den förändring,
att »vid den z:dje puncten den underdäniga önjkan
borde framföras, att de som möjligtwis innan de
uphunnit bcwäringsäldern tjent »vid förstärknings,
manskapet och nu, i följe ak denna rina författning, böra
taga tjenst wid bemarinqsmanskapet, mätte för
sin förra tjenstetid fä »juta afkortning pä den förestäende,
i sölje hwaraf all penningeerfäktning för
dem komme att förfminna.
Bifölls.
Uvlästc? ett Utdrag af Protokollet, hällit hos
Hederwärda Bond--Ständer wid Urtima Riksda»
Första Det. N-o 4°. gen
626 Den 17 Iunii.
gen i örebro den i z Junii 1812, hwarigenom Äonde-»
Standek inbjuder Rlddersikapet och Adeln och de öfrige
respeckive Stånden , att nied en deputation under
Herr Landt-Marskalkens anförande upwakta
Hans Kongs. Majit och Hans Kongs. Höghet
Kron - Prinsen , för att genom särskilda tacksägelseadresier
tolka de tre ofrälse Ständens UnderLainga
tacksamhet för det dyrbara MederMäle as
Kongl. Majilö nåd de njutit, att ert wisit antal
af deras söner mage såsom fricadetter wid KrigS^
Akademien pä Carlberg intagas.
ilppä derom gjord proposition samtyckte HögloftRidderskapet
och Adeln Med det tillägg, att denna
tacksägelse upwakttnng mätte förenas Med Vett som
1 anledning af Landtbruks Akademiens inrättning
förut bliswit bestulen.
vplästes eli, ifrän Lag.Ulskottet inkommit.
Memorial, rörande Riksdagsmannen ifräN Carlstads
Län Lric Lrules wäckla motion i anledning af la.
gens stadgandcn af 20 Cap. 4 »ch 588' Byggn»
Balk-, hmaraf han anser den förra böra förtydligas
och i den senare böterne böra förhöjas, samt för
andra gängen beaättget brott rätkigheteN till qwarnen
förwerkas. Tillika hade Riksdagsmännen frän
Gottland gokall st.05Val! och Lokatt Isum! deri
önffat den förändrings akt det hädanefter ma bliftva
hwar och en soM är boende minst eN mil frätt
tullqivarn tillälit, att utan annan föregången sytt
än af twenne ojäfwiaa nämdemän som lemna intyg
vin wägens längd, fä uobygga husbehofs-qwarn,
samt af Riksdagsmannen Oiok jonasfon i BohusLän,
all de i Orust och Tjörns härader inrättade
Den t 7 Iumu ss?
httsbehvfs Wädcrqwariiar Mätte för framtiden hibee
hällas och det i allmänhet till akas» art utan föregättgett
syn u»bygga husbehöfs wädcrqwarttar samt
mara öppet- att fä dem till tttllgmarnar skättlagve
emot ett hillig afgift- Lag-Ulffonet Hat häröfwee
yttrat att- af »Nförde skäl» eii bestämdare föreskrift-
i afseende pä nytt qwarnars inrättning ej
katt tzifwas» ätt sä Midt de äldres redan wunna
rättigheter derigenom ej för nära trädrs- likasom Utskottet
funttit- att det yrkade ökade ansvaret More
af dett oeesnMttiska beskaffenhet att »vederbörande
LaNdshöfdittgat ägde- efter förekommande omständigheter»
derom förordna- och att bibehållande äf ve
i Orust och Tjörns härader antagde husbehofs wävergwaknar
more etk ämne hwaröfwer Utskottet icke
ägde att Nägot widare utlåtande Meddela; stttteligett
afstyrket Utskottet ali förändring i 26 Cap»
Byggm Balken
Lades
pä bordet
Uplästes
ett i frän Lag-Utskottet ittkomMit memorial-
i anledning af Riksdagsmannen i-ars Uelirsions
frän Skaraborgs Län Mäckta motion om dek
stadgande att lösen af dett för ZO ä 46 ar sedart
förpantade jord matte bestämmas efter RiködMekS
beloppet i jemförelse Med dett valvakiottsqruNZ soM
Mak dä förpKntningen skedde» och Ven cottrs söM
gäller da inlösen sker» hwartill Utskottet afstytkk
bifall af det ffäl, att en laglig uprättad afhandling
enskilda personer emellan, ej af sednare författning
hök kunna tubbas
Lades
pä horvet.
— yp.
628 Den 17 Iunki
UplästeS
ett, ifrän Lag-Utfkottel inkommit me^
morial, rörande en föreslagen förändring af allmänna
lagens stadgande i Z Cap. 2 Byggn. Balk. rörande
ägors inhängning, hmarnti Utskottet afwen
afstyrkt den föreslagna förändringen af det skäl, att
en allmän före jurist för Vena ämne sällan lil alls
orter kan wara fyllest lämpelig.
Ladeö pä bordel.
Föredrogs ett, ifrän Lag-Utskottet, inkommit
memorial, rörande Riksdagsmännen kekr kUIslons
frän Christianstads Län och /onrs jonssson» frän
Calmare Län wäckra motioner om skärpning i straffet
för ljufwar, hwarwid Utskottet förestagit, att.
Lä denna fräga är i sammanhang med en allmän
öfwcrsigt af hela brot.mälslagen, wid nu gällan»
ds lag om tjnfwars afstraffning mä förblifwa, intill
dest Riksens Högloft. Ständer komma i tilfälle
att inga i vn allmän granskning af brottmälskagarne»
Ladeb
jemte nägra ledamöters särffilta meningar
pä bordet.
Uplastes ett, Lfrän Lag-Utffottel inkommit, memorial,
i anledning af Riksdagsmännen k.ars 8venx^
Iona och kristers I^arsfons ingifne memorialer om
uphäfwande af den i allmänna lagen skyldemän til»
lagde rätt att börda ä landet försäld jord, samt
Riksdagsmannen O- I.onZberZs om bibehållande
af Lagens stadgande i della fall. Ulffoti er förestår,
Den i? Jun». 629
Dr, akt denna sräga mätte fä öfwerlemnas till den
af KonnNg och Ständer förordnade Lag-Crmmitöe.
LadeS pä bordet.
älplästes ett, ifra» Lag-Utskottet, inkommit memorial,
rörande Herr Bilköpen m. m. Doctor kaxes
motion att, kill tvinnande af likhet mellan de mål
hwaröfwer direete ifrån Consistorium klagas Lill Konungens,
ä dem fom dragas frän Consistorierna till
Hof-NätteruaS och widare till Kongl. Maj:ks pröfning,
besiväranden mätte alaggaS enahanda skyldighet
att Consistorium, om sin föresats, alt anmäls
bcswär, underrätta, och inom utgången af en bestämd
tiv derefter med bewis inför Coufistorium styrka,
att han stna besvär i lika ordning afgifwit; till
Hwilken motion Utskottet tillstyrkt bifall med tillägg
ertk Consistorierne böra, i de hänmisningar til! Leswars
anförande, som dem äliggcr att till efterrättelse
för parkerne ä utslaget Eddela äfwen införa,
ort den misinöjde inom samma tid som han äger
stna bcswär, efter hwad i Hmarje fall ar föreskrismit,
kill Hof-Rätten jngifwa, skall hos Consistorium
anmäla, akt han sig beswära will, och derefter inom
zs:de dagen frän sista fatalie dagen i Hof-Rätten
»ned bewis derifrån styrka inför Consistorium, att
han samma beswär inlemnat, sä wida han will emot
utflagel hafwa sin talan förwarat, samt HofRätten
jemte meddelande af hänwisnmg, i hwilken
ordning desi utslag får dragas under Kongl.
Majus pröfning, bör tillika föreskrifva, att den
mitznöjde skall inom den rid som samma underdäWga
bsswär till Kongl. Majit fä inlemnas, hos
Con»
HZ» Dm I? Junis.
Eonsistorinm tillkännagiswg, atf han sig beswärgr,
och inom zo;de dagen frän sista farlie dagen, som
för ve nnderdäliiga besmäre„S ingifwande kill Kongs,
Majit blifwit förelkr>fwit, med behörigt bewis
inför Konsistorium ådagalägga, gtt de inlemnade
underdqniga beswär blifwit t laga ordning
fullföljde» sa widq ha>, will hofwa sist talan förivarat,
Lades pa bordet,
UvlästeS StatS-Utlkyttera betänkande i gnledVing
af Amiralen Friherre Leäerströms försiag otti
rättighet för Kongl, Majit, att, i händelse landets
sjelfständighet skulle hotas qf främmande mggt,
öpnq inrikes lqn emot Stats Obligationer med rän»
fa eller annniteter til belopp af 4 L Z millioner
Riksdaler, eller om denna summa icke skulle kunna
till fullo erhg lgs, uvcaga resten såsom krigsgärd,
hwisken afwen komme att med Stats Obligationer
liqvideras. Detta förffgg hade Utffottet efter an?
förande af manga dermed förknippade swärigheter»,
vä) sedaii v?t sörklqrgt sig hofwa wgrit betänkt pq
medel til ändamäiets säkrare minnande, utan akt
för framtiden förstöra Rikets krafter eller grnndläg.
ga följder, som, i stället för att hjelpa, deremot
föröka swärighererna och kunna blottställa för allmän
wanmagt och enskildt förswqgande, mätte af
Riksens Ständer i allo afsiäs och ogillas.
Detta betänkande ätföljdk af ett Protokolls?
Utdrag innchgllande Friherre Lehrström? anmärkmngar
dorwtv, laoes pa bordet.
Up
-
Den i? Innis' 6zr
UplästeS eft, ifrän Srats-Utffottet, inkommit
Ketänkande, angäende ersättning af kostnad till capellet
för extra RoterjngSmanffapet, hwariUrskotKet
tillstyrker, att till denna ersättning t2o,<,oc> R:dr
banco matte anstäs. men akt, innan betalning ffec,
be för biotcringsmanfVapet förfärdigade capotker mä
warda behörigen bestgtiqade och ersättningen för
dem som godkännas, bestämd efter bolVaffenhe' och
hwarjc oris särffilda pris, dock icke öfwer 20 R:dr
banco stycket, samt d? som kunna sinflas odugeliga
casterae,
Ladcs pä horpek,
Uplästes ett, jfrän Allmänna Beswärs och Oe,
lkonomiä-sltffottet, inkornmit memorial, i anledning,
af Riksdagsfullmägtigen ifrän Skaraborgs Län ft>ars
Lvensfon- motion ym icke n», sä wäl som tillförene,
dec mä wara allmogen, torpare och inhyseshjon
rillqlft, att g kronans allmänningar, parker och sä
kallade gehäg upbryta be j jorden stäxnde stubbar
och dem sä wäl sou; kärnor efter rnrnade windfällen,
samt sa kallade ffarar och toppar Ml kjära och beck
iillwexkmng anwända, Hwad denna motion innehåller
angäende anwändander af fckogslämningar,
har bslf^ollssl ansett kunna medföra för manga imtzbruk
för att dertill wäga tillstyrka bifall. Beträffande
ater rättigheten, alt tift forenämde tiilwerkniiigar
fä upbryta och begagna stuhbax efter fäld»
träd ä allmänningar, f oiiopqrkar och kronvfckogar,
har U ffoltet ej ?unn>l lädapt wara föchukit, hwarsöro
sllffottet, dä der lynrs befordra ffpgarneS a'er«
wäxt, genom rensning, trott sig böra detfammL
Den 17 Jun!!.'
tillstyrka, dock med yttrande derjemte af den förflgtiqhctS
kanka, att, kill förekommande as skogs
witzbru", tillåtelse kill ftnbbars upbrytande och a„-  Ivändande till förena,,ide behof ej »nä Meddelas «
andra trakler af kronoskogarne, än der hwarifrän
torra rräd, windfälle,» och skalar redan förut blifwit
till andra behof afhämrabs,
Lades pä bordet,
Föredrogs Allmänna Beswärs- och L)economie-^rskottetS
memorial angående Herr IckalKiAS
^rckimboläus Lk-ölclehranäs »vackla motion rörande
medels anslående nll förbättrande af fiskefänqsten
i Categat, hwarkill en summa af Aooo
R:^r banco af honom blifwit begärd. Utskottet har,
i hwad pa dest profning ankommer, t»ll»iyrkt Herr
§köI6ekran6s förstag och hänskjuttt tili Riksens
Ständers ysgöranve, huruwida Stats - Utskottet
mätte anmodas, art dxnrll söka ansta medel,
Lades pä bordel.
Föredrogs ett »frän Rlddarhus-Utskottet ankommit
memorial, rörande nya wilkor för huftvudman
och ättemän att complettera genealogierna,
Lades pä bordet.
Föredrogs och bilölls ett memorial frän Riddarhus
u.»kottet rörande rein'6 til Stars U,skottet
af Riddarhus - Kamererare,» Commerc,-Rådet 8trä,
les afgifne redogörelse för de af honom, den 24
Juli» »8lo, säsom förskott till expencer för Riddar
-
Den 17 Jirm!. 6zz
hns-Canhliet i och för Urtima Riksdagen i Orebro
samma är cmvltagne looo R:dr banco.
Zriherre VVranZsI, tronninA, uplästc ett sa
lydande:
Wördsamt Memorial;
§)ä Oeconomiä-Utskottets betänkande angående
fängskjulsenS betalande bliswit af Z:ne Skönd bifallet,
sä får jag den äran atr kill Walborne Herr LuidtMarslkalken
och Högloft. Ridderskaper och Adeln
framställa mina tankar i delta ämne, såsom en ny
proposition, nemligen, för att hindra tyngden för dem
ssm äro älagde delta onus, anser jag ingen ting
billigare i anseende till påståendet och lättare i anseende
til werkställigheten.
Wid granskningen af StatswerketS tillstånd ser
man, att till fänqars Dms och sangarnes underhall
har algatt ärligen Z5,oZo: 20: 2.; om mani
Let ställer anslog, 14,949: 27: ro såsom fyllnad
i ofwanstäende summa af Statsmedlen till detta
ändamäl, men att i stället för ffjurs Vefta brottslingar
qingo ttll fots, som uri alla andra länder brukas,
samt afgens d'armes fördes,och bewakades, hwilka
aflönre af ofwanstäende ansiagnc summa, aldrig
föllo landtmannen kil! last, HwarS tid pä ett ädlare
ivis kan anwandas. Dcfta gens d'armes kunna antingen
bestä af indelta soldater eller afskedade eller
en särffild corps, hwilka i det första as detza fall
ombyttes bwarje mänad, och stationerades ä be ställen
som Regeringen fank lämpeligast,
Calcul
Till en gens d'armes underhäll fordras ärligen L
12 ft»
SZ4 Den l7 Iunii
i-
H om dagen yi R:dr i? tz. Anmärkning?
de 4 H mera än det manliga soldatgaget äger a, sebende
a det answar en sadan har.
Således kan öfwer hela. Riket underhällas
p,ed 50,000 R:dx kostnad en gens d'armecie corps
pf 600 man till detta ändamål.
Desta gens d'armes kunde haima den dubbla
nyttan, att enstaka äboen med mera lugn gick kill
sängs dä han uti gens b'armes säg en peyson svin
kunde fängfla den brottslige och hewaka dest hydda för
öfwerwald, ett Åliggande som borde wara förknippad!
med hans tjenstgöring.
Jag sär tillägga den önskan sZsom icke höran«
de till ämnet, att undersökningarna matte kunna gä
fortqre och att den, soiy t. ex. gripes i Stockholm
för ett i Skane begånget brott, borde pä föxstnämde
ställe straffas för att ej öka säng transport
och förlänga rättxgängarne.
Remitterades till Allmänna Beswärs, och Oeeonomiä.
Utskotter»
(örefwe L^IIenborb» Penning, up.
läste följande:
Wördsamt Memorials
Dä de, i allmänna bågen stadgade föreskrifter
VM stängsel skyldigheten, dels äro obestämde, dels
för det närrvarande, mindre sämpelige i flere om.
ständigherer, synes per wqra angeläget alt förestå
en räktwis förändring i vesta stadgande». — Utan
hinder af näqot lagens stadgande kan nu, hwem
som hälst wintermqnaderna ukfläppa sina kreatur pä
andras, den ärsiiden astid öpna agor, dä grindar
Den i? Junti. 635
icke tillstängas, och gärdesgardar, af höststormarna
kullfqllne, icke kunsta, under infallande käle och snö»
fall ater uprälsas, hwilket ock med synnerlig framgång
begagnas, qtt förkära den frydjga ragbrodden
pä grannars akrar, dä snöen icke skyddar densamma,
och hwargf agaren, med förtrytelse. fär warg
Askädare, utan qtt det samma kunna hindra eller
heifra, T>et till förtydning lämpelige, sill lid obestämde
Uttryck i lage», att stench, dä käle är ur
Marken börg gärdesgardar warg i laggjlyt ständ. synes
höra rättas och närmare bestämmas, pä ett sätt,
som är mera öfsverensstämmande med landtmantiens
»verkelig» stylta och billiga fordran, hvilken
icke, i synnerhet under nu warande brist pä arbeta»
pe, hör kunna gläggas sädgstt tperkställa förr än
tvär bruket blifwik sörrätkadt, helst han icke pä en
gäng kan twenue arbeten besörja, af hwilka ljkwäl
tvärbruket, såsom det angelägnaste, först bör werkstäslas,
Jag fär derföre »vördsammeligen förestå
förändring i Kongl, Masits nådiga förordning om
stängsel skyldigheten i 11 Z att nemi., ''hägnad omkring
aker, äng och planteringar, emot skog, urmark
och beteshagar, bör wäl alla tider af äret i
''behörigt stand hällas af dem, som denna skyldighet
efter denna förordning tillhörer, dock om sädan
''stängsel omkring inäqox och beteshage skulle af
"hvarjehanda ordsaker wimertiden nedfalla, bör fä«
hast nedfallen stängsel af den derlill pligtskyldighprättas,
sist till dest l Jststii hwurje är, och wa''re
den, som före nämde tio uistäpper kreatur, utom
Hägnad, pligtig med dem hälla wallhjon intill samma
Hid samt answar» efter mäkismanna ordom för
"örn
6z6 Den r? Juni!.'
"ocn skada som under veu tiden kan af betz krea"
ur ä andras aker, äng och betesmark tilskyn"oas,
samr desiutom vligta dä de pä andras ägor
''bewisligen befinnas" Jag anser äfwen att der
»vöre af synnerlig, bäde allmän och enskild occono»
Misk nytta, om förenämnde stadgande til förbindelse
af tilsyn, answar och pligt, äfwen för den öfriga
delen eller hela äret blef gällande i gemcnsam»na
öpna skogar och urmarker, med undantag likwäl
för sä kallade boskapskreatur, oxar, kor och ungboskap,
att der inga andra kreatur ulan delägarnes
gemensamma bifall kunde betas annorlunda,
Ln under förenämnde wilker och förbindelser, af de
skäl, att ej allenast de höga och täta skogsödande gärLesgärdar
ned äicke tarfwaves, men, mindre kostsamma,
deremot upsylke ändamälet utan äfwen skiften
derigenom bereddes, hwarkil, i anseende til den
allmänna nyttan deraf, författningar synas bära leda;
warandes, genom ett sädant föreslagit stadgande
ingens rätt förnärmad, hälst hwar och ens rätt,
att uran wiikor begagna sin mark, more förwarad
i rättigheten att söka skifte, för att komma til enskildt
begagnande deraf. Detta memorial anhal.
ler jag wördsammeligen mä lil Oeconomiä. och Beswärs
< Utskottets handläggning bftfrva remitteradk.
Remitterades till allmänna Beswärö- och Oeeonomia-Utstotttt.
Herr Landt - Marffalken anmälte, att pä
bordel wore liggande ett memorial af Friherre
khert», /ixel, rörande bewillningS läggande pä jagt,
hwtlker nu lill behörigt Utskott borde remitteras.
8ri
-
k Den i? Innu- Sz?
Friherre bjerta, erindrade a» hans
ändamål wäl tycklcs wara cn pälaga, men att han
derföre wille »plysa, att han egenteligen syftavc pä
olla lösdrifware i ffogarne och smygskyttar, sä att
jagten hädanefter ina kunna komma pä bättre sötter.
Remitterades jemte denna tilläggning xjs BewillningS-Utskottet.
Widare anmälte Herr Landt-Marskalken atk
ännu ett memorial af Friherre bjerta läge pa bordet
, Hmehällande förflag för Ridderskapet och Adeln
att aflemna Studsare och Lodböfior, hwjlken enär
Herr Landt-Marskalkcn erindrade, atr enligt grundlagarne
ingen motion utan remifi finge afgökaS,
han frägade lil hwad Utskotrg åtgärd venne egen»
teligen kunde höra, han wille proponera, akt detta
memorial til Riddarhus-Utskottet skulle remitteras.
Bifölls.
Uplästes följande frän de andra StänVen comtnunicerade
memorial:
Ifrån det Hederwärda Bonde - Ständer, ekt
»vördsamt memorial af vice Talemannen Riksdags,
mannen ifrån Blekinge /on /onsson rörande hushällningen
med ekar och om der,il hörande författningar.
Af Riksdagsmannen /olmo I^onZberA rörande
recognitionoskogarnes anwändande.
Frän Borgare-Ständet.
Ekt wördsamt memorial af Herr l^motfious
8e§er6akl rörande en utwidgad spanneMäls magazinsinräktning
pä Gottland. Ett
6Z8 Den 17 Juni!.
Ett Mördsamt memorial af RiksdagsfullMägs
tigen för Norrköping Herr Westor Larl ^rotenius
rörande utwidggttde as ManufaetUr-DistottteN
Justerades
följandeUidrag
af protocollet, hältet hos Högloft.
Ridderfkapet och Adeln- wid Urtima
Riksdagen i örebro deri 17 Junii i 812°
S- §)- Efter förnyad föredragning af Riksens
Ständers, til beredning af Konungens Nådiga prö«
position rörande en ny inrättning af bewäriNgSMaiiskåpet-
tilsatte särilkilde Utskotts den t g ftstl- pä bordet
la<Hö memorial- blef detsamma af Högloft- Rid»
derftapet och Adeln til alla delar gillat och bifallit,
endast med den förändring, art wid den g:dje punkten
deN önskan mätte framföras, att de soM Möjfigtwis
innan de UphunNit bewärinqsäldren ljent tvid
fötstärkningsmanskaptt- och nu i sölje af denna nya
författning böra taga tjenst tvid bemärittgsmanftkapet,
matte för sin förra tjenstetid sa njuta afkortning
pä deN förestäende- i följe hwaraf all penningeersättnina
för Vent komme att sörswinnä. Ut supraS-
D- I ättledning af ett ifrän det Hederivärda
Bonde-Ständet ankommit Protöcolls-Utdrag
äf dest ig Junii, instämde Högloft. Ridderskapek
och Adeln r bemälte Stånds tväckta motion, öck
samtclige Riksens Ständer mätte Med en stör deputation.
under Herr Landt-Marskalkens anförande,
inför Kongl- Maj.t och Hans Kongl. Höghet Kron»
Prinsen betyga deras nnderdäniga tacksamhet för Vett
nyligen gjorda inrättning af fri cadett ritm wiv
Kongl- Krigs-Akademien för de Ofrälse Standens
Dett r 7 Junti- 6z§
söner; och beslöt Högloft. Ridderskapet och ÄdelN
au denna tacksägelseupMaktning skulle förenäs med
dem som i anledning af LandtbrUks-AcavemiettS inrättning
förut blifwtt kestuten. lik luxra.
^ l .
Sluteligen anmälte Hekr Landt-Marskalken atk
i Stats > Utskottet more en ledighet efter Friherre
De 6eer, Llarl^ samt eN i Allmänna Besvärs- och
Lecoiiomiä-Utskotttt efter Herr 6^Uenkaa^ Dars ^
hwilka borde älerbesättgs, hwarföre han anmodade
Herrar Elettorer» att Med der första sammanträda,
för alt i dista Herrars ställe nya ledamöter
ulwätja.
Ridderskapet och Adeln åtskiljdes klockan ^ til
Dt laxra.
In ficke m
6. /r. Lilvekliolxe
-
Lördagm den 20 Junii.
Plenum klockan ro förmiddagen.
Änmältes och infördes Konungens Hof-Eantz^
ler. hwilken asiemnade twäntte Kongl. MajitS nådiga
propositioner.
Sedan Herr Hof-CantZlekeN, pä wederbötligk
sätt Utbeledsaqad, afträde, uplästes:
Kongl. Maj>rs nädiga proposition till Riksens »
Stan
-
6^2
Den 17 Ilmi;.
Ständer, angående straff för Smcnffa Undersåtare,
hwilka nian Konungens tilstand sokn elser att»
taga ljcnst hos främmande Herrffap-Giswen Orebro
Slott den iy Junit 1812.
Remitterades til Laq-Utffottet.,
Kongl. Maj^s nådiga proposition til Riksens
Ständer om inrättande af ett Invalidhus» Gif»
WLN Orebro Slott den »9 Juni, 18 l2.
Remitterades lil S ats-Utskottet.
SpnaveS Herrar ElectorerneS mållistor lik ledamot
uti StalS-Ulffortet efter Friherre Oe6eer,
Larl.
N:o 54 Friherre von Llnr-srn 8terndor§, lrlatliias
06) till Ledamot liti Allmänna Beswärs- och Oecvnomia-Ulffoltet
efter Herr Q^llenkLal, Uar8-  N o IZZ Friherre 8taei von k^oIlllLin, Lorktrl
UustviA.
Sedan friherre Ltaal von k^oMem'förkla-i
rat stn tacksamhet mot Herrar Electorer, men i anseende
bertil atl han ej länge wiv Riksdagen k n»
de qrvarblifwa afsagr sig detta förtroende, amnö»
bade Herr Landt-Marskalken Herrar Elektorer, atk
en ny Ledamot uti Allmänna BeswärS- och Oeconomiä-Utffottet
i hans ställe utwälja
Föredrogs
ä nyo Stats-Utffotkeks, den iz sistl.
Jnnii pä bordet lagda, betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ks nädiga proposition af den r8 April
181?, i hwad som rörer StatSwerkets inkomster
sch utgifter samt förwalmingför ären iZrc. och >8i «.
64t
-Zerr Landt-Narffalken änmälte, att i ankeöning
af be amnärkmngar i sista pleno blifwik
gjorda wid detta betänkande, hade han sig bekant»
att General Grefwe körner hade nägra »plys»
rungar att meddela, hwilka han nu anmodade Herr
Grefrven att med RidderPapet och Adeln conrmustieera,
hwärefter
Grefwe Mörstsr , Larl» stpläste fällande:
Efter upläsningen, inför Högloft- Riddersikapet
och Adeln wid dest sista plenum, af Stats- Utsiköttets
berättelse vin Statswerkets för walt ning-,
är anmärkt, an da denna berättelse först widtagee
nred är r 8 «o, utan att uplysa förhållandet Med föregående
eller 1809 ars Medels skall ett hett är hafwa
blifwik förbigängit, hwarförutan all underrättelse
sikall saknas öm den Revision öfwer förwaltningen
as Rikets medel frän iHoo äts Riksdags
söm Riksens Stander wid 1809 och igro ärens
Riksdag funnit nödig att hos Kongl. Majrt i underdånighet
äska.
Såsom Ordförande af Skars-sltstvttet, anser
jag mig böra Uplysa, ali Kongl. Majet enligt betz
stadiga proposition öfwerlcMnat 1812 och i8ti ärens
Riksstatcr kill Stars-UtstvtkrtS genomseende
och granskning, pä den grund, att sörstnaMde ärS
början ivar beti ridepunet, fran hwilken den Statsreglering
och de föreskrifter för Staröwerkets för,
wallning borde »vidtaga och werkställas, som Riksens
Högloft. Ständer wid !§O9 och t 8 io äts
Riksdag faststälte. Till andra Rikesäter har
Stats - Ukffottet ej fustnit anledning att sträcka
desi befattning, och följaktligen ieke elter desi berättelse.
8«S« DN- 4>.
Air
642 Den 2» Juni!.
För är 1809 tvär Riksstaken reglerad af Kort»
tingen innan Riksdagen salima är börjades, och akt
denna Skak dä blifwit af Riksens Ständer granskad
är sä myckel otwifwelaktigare, som Riksens Ständer
i deras sednare plan anslogo sär flkildtetnedel lis
godtgörande af det årets Statsbrist.
Hwad af 1809 äts landträntor samt restanlierne
frän förre aken l8>o inflöt, utgjorde hus»
wudsakelige tillgånger för i8rc> ärs Stars Utgifter,
emedan det årets landrräntor m. M. ej före
än långt in uvpä följande äret, kommo till np.
börd, hwarom Staks-Contoirets, tvid Kongl. Maj:k
proxosilion, bifogade, deruti äbckopade tryckte och
lill Rikö'Ständens Ledamöter utdeltc berättelse Pag14
gifwer behörig nplysning.
Beträffande äter det, omnämde ytterligare Revision
öfwer förwaltningen af allmänna medlen sedatt
I800 ärs Riksdag» sa har StatS.Utskouet om denna
revision och huru dermed sig förhällir, ej erhald
lit någon underrättelse.
Zetr ff.andt-^7ärskalkett anmälte ytterligark
i sammanhang härmed, ali som Friherre Ltael von
klolltiein hade gjort anmärkning rörande Revisionen
af Skars Förwaltningen frän 78oo till och
med 1809, hade han sökt de uplysningar derom
kunde afhämtas, och ktinde nu tillkännagifwa, akt
Kongl. Maj:t redan under d. 22 Febrliarii 18 H
anbefalt Sratsberedningcn att sä föranstalta, att
den af Riksens Ständer begärda Revision af Stats
medlen sör oswannämde tid mätte kunna werkställas.
Herr Landt-Marskalken kunde äfwen nu meddela
det betänkande Stalsbercdmiigeii i följe af
den
-
Deri Zo IiMiu 64Z
henna Nådiga befallning »tider de» 2S Maji t 81 t
kfgtftvik, hwilkel han »» upläste sä lhdande;
Ässtrist. , ,
Stormägkiasie Allernädigste KöNUNgi
Ilti underdånig strifwelse af den sy Mats
Nästlidit är, föl» de» Z2 FebrUani detta äk i näs
ber blifwit till StatsberedNingens NNderdäniga ut.
tätande remitterad» anhålla Riksens Ständer, dek
täckes Eder -Kongl. Majit, i anseende till Nödmändigheten
af en repistou osmer förtvattningen af ai->
ta Rikets Medel sedan t8vo ärs Riksdals, i näs
ber förordna, samt med lämplig instrtictiö» sötse
p» särskild Eomilo af allmänt aktade öjäfwige mätt,
Mare stg Embetsmän eller, andre dertill stickelige
persotter, söm Edet Kongl Majit t noder bäst sy»es,
ät hwitken äslven vett specielle Ztanskttittgett af
de allmänna medlens förMaliNfttg, Mid hwarje Upköp,
löNförbetniNg öch enskild afhandling, ktlttdö
Updragas Med åliggande, att i den Män arbetet fram»
skridet, förelägga Riksens Ständers OmbUV tes
fuitalen as deras pröfning öch grttndertta bertill z
öch anse Riksens Ständer, såsom e» följd af deras rätt
att reglera öch öswerse Statswerket, det öettä Werks
räkningar hädanefter astid böra wara färdige att t
likhet med Nikögäldss och ÄantöwerkettS Räkenskaper
tvid inträffande Riksens Ständers revtsronek
UpwisaS öch östversest
Da Stats Beredningen, till fullgörande af
de» örhällne Nadigä peMihen, NU i Underdånighet
bör förestå sättet till werkställande af be» salunda
NödMäNdiga fundne »evistöne» , sär StatöberedniN»
Zm j underdånighet anmärka, kttwiöds» af denna
gkanD
644 Den 2O Jun!!» "
granskning synes öfwerträffa alt hwad » sadan wäg
tillförene warit förordnad» och företagit.
För att, ar efter annat-, kunna förrätta en flik
revision öfwer förwalkningen af Rikets Medel, och fa
»vidt möjcligen ske kunnat, inom hwart ar för sigstrecka
den till ett ars alla räkenskaper i fredstid,
Har Eders Kongl. Maj.tS KammarRätt pä ordinarie
Stat »näst förses med 4Z reviderande och i
revisions arbeten erfarne personer, som jemte Len
ständiga lönen, upmuutras till flit och upmärksamHet
»ned wiste procent af de medel, som efter deras
anmärkningar inflyta och utan besia reviderande, besiär
KammarRättens Cantzli och AdvocatFiscalSContoir
af iZ tjenstemän, Rättens Ledamöter oberäknade.
Enär ett sä talrikt och belönadt antal ändock
som knappast medhunnit, att inom äret reviders
alla redogörelser för ett ar; sä synes deraf följa,
art ett fast större skulle erfordras, alt granska alla
redogörelser för y är, sä framt denna granskning
skall kunna »verkställas till nästa Lagtima Riksdag,
svin torde wara den af Riksens Ständer päsyftade
aflägsnaste tidepuncten; men hwilken ock synes blif»
wa den kortaste om arbetet skall kunna blifwa någorlunda
fullständigt.
Dcn Instruktion, som för desie Revisorer kunde
blifwa lämpelig, bör wäl egenkeliaen innehålla
den generella föreskrift, som Riksens Ständer gif»
wik, den neml. att granska redogörelserna för förwaltningen
af alla Rikets medel frän iZvo till och
med 1809 (efter Riksens Ständer och deras Reviorer
lärn öfwerfe förwaltmngen »frän och med
är t8ro)
Den so Juni;. §45
r8io) samt att sträcka denna granffnlng äfwentill
det speciella af de allmänna medlens förwaltning
och hwarje upköp, lön fördelning, eller enskild afhandling,
samt i den mon arbetet fortskrider, förelägga
Riksens Sländers ombud resultaten af deras
pröfning jemte grunderne dertill.
Widare synes det böra blifwa Revisorernas
bade rättighet och pligt, att öfwer omständigheter
som finnas anmärkningsbare, höra wederbörande,
och af dem äska och erhålla nödiga uplysningar,
fö,r att, pä utredde grunder, pröfwa rätta förhållandet,
och förelägga Riksens Ständers Ombud päliteliga
resultater, til hwilken ända alla publike
werk, embets- och tjenstemän, som förwaltat ehwad
allmänna Statens mebel som hälst, lära böra i
näder anbefallas, att med uplysningar Revisorerne
tilhanda gä; hwarwid liktväl redan reviderade och
godkände samt dechargerade redogörelser, lärer komma
under särskildt betraktande och behandling.
Andra och stera föreskrifter synas ej blifwa af
nöden för en revisions förrättning, wid hwilken i
öfrigt lärer böra iakttagas, hwad allmänna författningar,
de Förwaltandes instructioner, Stater, samt
serskildt förordnanden och Kongl, befallningar förmå
och innehålla.
Om d«tta widlöftiga revisionsarbete, »nedden
drift skall kunna färctagaS och fortsättas, att det
med »vederbörlig fullständighet pä minsta möjliga
tid, i mon af af de reviderandes antal skall kunna
fullbordas, sä bör handläggningen blifwa sä oafbruten,
att i werkelig tjenst warande ojäfwige civile
embets- och tjenstemän icke kunna bertil nytjas,
utan
646 Den 20 Imri'
ytan att erhålla tjenstledighet, i hwilken händcffb
prcarjerne kill systlornaS förrättande mäste kilförordpas
och lönas, Andra aktade lyckligt mätt lära wäf
icke eller konna Wggas detta arheke utan arfwoden^
pch j alla fall höra Reviforerne biträdas af Eanhli
vch Waklbetjening, sorn mast? lönas,
För d? Revisorer, hwilka, i anledning af E?
ders Kongl, Wajsts Miga proposition, Riksens
Ständer nlfttt lil deltaaands i granffningen af krigs»
redogörelsen, haswa Riksens Ständer utfart arf--  »voden, akt qodtgöras af deras Riksgälds-Eontoir,
Hnruwida lika anstalt blifwit fogad för d?m, som
börg förrätta den nu ifrägqwarande repisionen, derpm
sörmäles ej i Riksens Ständers yfryannömds
Underdaniaa sikrifwelse,
Pa Rikets Stal äro ?! medel deytil anstagne,
pch htvad Slaten til extra utgifter består, rörd? hädanefter
som hittils, blifma til tpgnliga dithörande
Utgifter oumbärligt,
Hwad Srarsberedningen salunda haft den nä?
den anföra och tllkännagifwa, tparder Eder Kongl,
Majfts nädigste pröfning och godtfinnande ynderdänigst
hemstält. Slaksberedning?» framhärdar metz
djupaste underdånig mördnad, kryhet och nit
Siormägljgsle AllkrnZdigge Koliuag
Lkkre Kongl, Majus
underkHc och trop!:ste tjrnrre »ch »ndersätare
L. L. l.^OKAiaLM,
L»n, L.?Kessijellrp, p, ^cllsrcrerU^, kks. kpessryeässN,
(Ilospelon. Km, t^iclegren,
^tochhsim den '2Y Maji t8si, h, f-UNst'r>ei»
till Kongl. Main nndlidänigst, angående en särskild Lomitö tils
scviderandc as aila RitcjL wedel srLy och med rtzoo lisl och metz
M-.
,
sery
Den Juni!- 64?
Herr Landt-Marffalken ermdrade, q« Rid.
derskapet och Avel» häras kunde se hwad åtgärd
bliswit kagen wid pessurek om redoaöxelsen ifrän är
i8Oy til yh med ,809, afl revisioner; warit pä.
ränkt, men ingen ting mer blifwit gjordt, än StatSbercdningens
betänkande innehäller, Orsakerna sy»
lias tydligt af berörde betänkande, men Herr Landt.
Marskalken hade sig äfwen säkert bekant, att ytterligare
underrättelser derom skulle akHans Kongl,
Maj.r ännu under denna Riksdag Riksens Ständer
meddelas»
friherre 8tael von kkollstein, LorsttiL Oust"
vi§: Af Herr General Grefwe törners yttrande
finner jag, ali Stats-lslskottet sjelf saknar de under,
rättelser jag hade ansett,oumgängliga för akt kunna
ordentligen xröswa ve räkenskaper som nu siätt
tinder revision. Staksberedningens betänkande sy?
nes wilja upkasta swärighetec som nästan göra 0-  niöjsigt atf någonsin fä den önskade revision »verkstält».
Wid 1809 äcs Riksdag beslöts wäl, art revisionen
öfwer räkcnskapcrne af tilförordnade emhetsman
borde göras fran arén 1802 kilaret 1827,
men detta förhindrar icke nu warande Ständer, att
nu derom annorlunda besiukg. Det ankommer pä
dem just nu, all pröfwa huru granskningen bör ske
ifrän Ven tidepnncren hwartil räkenskaperna wisik
finnas framlagda för Riksens Ständer.
friherre Ltges von ttoljstein upläste derefter
följande?
Wördsamt Memorial!
Dä nn Slars-UtskotteiS betänkande äler framkommer
til öfwerläggning, sär jag ytterligare förslg.
648, Ben 2p, Innik.
klara anledningen hwarföre, jemte flera andra, äfs
ryen jag begärde dxt pg bordel i förra plcyo. Enligt
grundlagen later Konungen n?id hwarje Riks»
dag för Riksens Ständer upwisa SratSwerkeis tjl-r
stand. Wd 1809 ars Riksdag, skedde sadank alt
ifrån ;8oc>, kil ochckney i8o?, längre kunde det icfe
ga,, ty- r8og arg urborr) fantz xedowisuinq der«l
före Mv Lands-Contoicen kunde ej lil SratS-Contoiret
nikona ma förr än niet flutet as äret t 809.^
Huruwida sedermera under Riksdagens lopp som
wara Se lil igro., redowiöningen för 1808 inkomnfll,
lemnar jag derhän, emedan jag icke til flitter
biwistadc Riksdagen, men att 1809 ars räkenjka»
per icke wid denna Riksdag kunnat framläggas^
sadant bcwjses deras, att upbördstiden ännu warade
wid Riksdagens flut ; wid fifla urtima Riksdagen beslöts,
att icke widröra detta ärende, emedan Riksvägen
inträffat sä nära pä den förra; det hade således
bordt wara wid denna Riksdag, som för Riksens
Ständer byrdt föreläggas t809 ärs symt tills
afwentyrs jemwäl r8«8 ärs, men dcha saknas, och
början sser med t8io ärs, hwadan det öfwerffolt,
som upkomiyei pä förwandtingen ak Kronyränior och
Tionde ur, m. fakuaä, 19 flehito-, äfwensom den revision
af förra circus räkenskaper, hwttkeu enligt
Ständernas beflnr 1.8 ro borde afembeksmän, dertil
af Konungen i nader Utsedde, förrättas, men
sadant icke skall gatt i »verkställighet och följakteli--  gen hwarken räkenffaperna frän 1800 til 1807 granskade
och således ännu icke godkänds, samt de sed»
nars ännu icke ens framlagds.. Stats-Ulfkoitec äp
^ tilfaUe grt »plysa dkl Mch hvarföre M sär an
-
Den 20 Junis, 649
hälly, att det härom mätte anmodas; hwatz föröfrigt
Stals-UiskottctS betänkande aygär, sä är det
märkhyrt, att gjorde anslag befinnes warit otilräefeliga,
sädant som ä nyo fordras, högt uptagit; akt
qf hrr skäl, att warupriferna blifwit fä högt upsteg,
ratz? emot förra tider, hwad är bertil ordsaken?
icke har »varumängden förminskats, Nej pappersMyntets
mulriplication hwarigenom deltas wärde
har förminskats; hur skulle man indraga det öfwerflödiga
deraf, och rvaruprifet skall falla; denna in,
dragning bör ske genom Discontasiignationernes förbud
s allmänna rörelsen, äfwensom flera privata,
hwilka icke stälda til wist man, utan til fedelhafWgren
och derigenom circulera säfom mynt, hwjlket
alt genom lagarne är strängeligen förbudit; mag
dan derom widare se nya Lagsamlingen Miflgyrnings-Balken
7 Cap,
Jag har wäl intet dä fä orätt deruti, akt derest
Riksens Ständer icke fästa sin upmärksamhet tvid
hetta ämne och skaffa rättelse, skyll en oförutsägelig
oreda häraf upstä; allmänt rop höras frän den
penninge löntaqande Embelsmanna-corpsen, om un,
bergäng, derest ej deras lidande behsertaS- Stats,
behvfweu kunna icke fyllas, ty dä warupriset ej kair
y,cr förflagswis bestämmas, när myntstockens storlek
beror af enskilde personers behag, sä skall alkid
brist och behof upstä, ja stelfwa Konungens inkomst
skall bljsivq orillräckelig, jag har wäntat hmar
dag fä höra någon proposition derom, »y om 27a,ooe»
R:dr som bestämde- för Konungen är 18VY. ej
spore dä öfwerflödige, sg mätte d, «t» wara aldeles
vtilk
-
ös« Den 20 Juni;.
ytillräckelige; tväl har Kpnungen en urwäg, a« af
standsfaderljg ömhet för trogne, men med drygq
skatter tungt belastade undersatarcs lindring, i wisig
pelar inffränka sin hofhällning såsom fordom f, d°
Konung gjorde, men derrq är i
het helg pock otillräckligt, besparing af någre ljensiemäns
löner, som dock ej kqn ffe förr än efter
deras afgäng ester befordran gr ej bok för det onda.
Jag wggar derföre förestå til! Riksens Ständers
ompröfwande, om icke asta utbetalningar till
Kongl. Husets penmnge löntagare embetomän samt
Geatsbehofwen, mätte ske efter en bestämd xours,
den nemligen som existerade wid Staternas nya bestämmande
ar t 829, med det förbehåll liswäl, att
sädant jakltages wid coursens stigande men jfke tvid
desi fallande, N) rätteligen borde en R:dr beräknas
til 48 si. men mid r8og war den omkring 70 och
blefwe det således likwäl ^ förbättring, som dock
icke smarar emot närwarande lids dyrhet, Wid de
«f Stars Utskottet föreflaqne nya utgifter, får jag
yttra, sitt derest Riksens Ständer fstulle widtaga den
yn af mig framstälda utwäg, tror jag ökade anflag
trf lysningen gf stonet, inköpspriset af hö för stallet
m, m, böra förfalla och bli wid det gamla. — Rörande
nya stukhusinrättningen, hwartil en ganska
kostsam nybyggnad förestås, samt en icke obetydlig
kostnad pq reparationen as de gamla trähusen pa
Jongoholmen, hwilket kan anses sym bortkastade
penningar, synes mig Fredrichshof, til en sädan
inrättning wara ganska tjenlig, friskt wgtten, frisk
fust, en plars til plantering och promenad för de
rilftiffnqde samt fäcdigg byggnader funnos. Alt
Ken 20 Junti, 6Zi
sfibjnder att wälin deksg stall?; hindrek» alt det för
Uarwarqnde är Easern , är lätr uyvanröjdk; pä sam.
nia särr soiir der för Andra Gardiet är arrangeradr,
kund? ste för der första. — God diftipline hösts äf?
Ml, ibland de Tysta Regemenker, oaktadt de wo«
ro hos Borgevstapet inqwarrergye; i alla fast kan
kostnaden til en ny arrangement, lii de rq behof ,
aldrig h!i sq stor, som den nn förestagne sjukhusbyggnaden,
och tjenstgör? loeal, til denna inrättning
tror jag icke kan finnas, Sorn det mästa af St,usflrstoiteks
öfriga betänkande gar ut vä arr austaffa
medel lil betalning af reda,, gjorda skulder, och
sadan? mäste betalas om man wiil bibehålla erehn,
om man wist sörwgra äran och tro, fordom ett
hufwuddrag i Ewensta nationens lynne, och lom
jag önstade de wiste bemöda sig bibehålla, ty ost
ynnar kan färlorgs, men äran icke, om mo>, sjelf
mist warda densamma, Äng tär dock st»'e igen
tistäqga, att da Konungen i berättelsen om Rikets
tillstånd sedan sista Riksdag, omnämner, alt ull
Starsbehofrven sunnits understöd yti de fögalde
sylonialwaror och någon redow'.sning härföre.icke kunnat
inga i SraiS-CUitoirot0l>»gister,.uplnmti'ng hä'vng
yf Sratö-sttstottec mätte begäras, äfwensom, ur
erhälla, liksom wld i8c-y ärs R'ksoag, ittdrggnings
staren genom tryck Utgifwen. Också är anmärkwärdt,
ytk den enbg utgift Srats-Nrstotlel afstyrker, är
gterbetakning af de innehästne löner för fänqne
Krigsmän. Det är hqroc och söga upmnntrgnde
för ycn, som ivägar liswet och blottställer sig för
asty krigers faror och olägenheter, för gtk förswarq
Zadcrneölandet och hemma strkgnde medborgare
-
Sz2 Den 20 Junil.
att med otack blifwa lönt. dä han Hat den ölyckan
blifwa fängen utan begänget fel och egit sörwällande;
att wara en fänge är i allmänhet en swart öde,
ehuru det kan wara mer och mindre olyckligt, mey
raga pä olyckan är, atl den oskyldjge skall bli behandlad
som den skyldige, det borde derföre först
!vid krigs Domstol undersökas, om den fättgne, ge»
nom eger straffbart förhållande ädragit sig fängen,
skapen, dä den efter krigsartiklar»,» bör anses, me,»
deremot den oskyldige icke försättas i större lidande
och således pligt» för andras fel. Om remisi
till Skats-Utffottet af detta memorial anhalles wördsammeliqen.
Widare tiklqde Friherre Lisei von l^ollKeil,
mnnteligen, att hwad fängne Officerare
Ne beträffade, ansäge han otacksamt, att förhälla
Lcy, deras halima lön. Hade någon ibland dem
genom drottflighct ftelf warit orsaken till sin fångenskap,
funnes det domstolar hwilka kynde en sädan
brottslighet Utreda. Dä wors ett sadant straff
billigt, men i annat fall wore wäl onekligt, att en sädan.
officer blifwik utan sitt förwätlande illa behandlad.
Serr Landt-M-rffalken erinrade, art Friherre
LtapI von ttollliein nu ginge »vidare än det
betänkande som wore föredragit- han önskade, atk
Friherre Ltael von hollstein wid hwarje särskildt
ämne wille anföra sina serskilda anmärkningar, och
frägade NN Ridderstkapet och Adeln VIN förewaranr
de betänkande, som förut för R^dderskapet och Adeln
twenne gänger w^rit "vläst, äter behöfde förcläsaS,
Som meningarna yäeom wore delade blef, pä
Friherre cederlftönw, 7acod, yrkande, betänkandet
äftr uptäst. Eft
Den sv Juni!. §5Z
Efter siutäd läsning af den delen af betänkandet
font angeck Stats inkomsterna, gjorde Herr
Landl-Marffalken proposition tili bifall dera, men
8riherre Legerström, ^rcob, anmälte sig och
anförde:
Ehuru swart för den som ej är ledamot af
Siats-Utskottet akt kunna följa och granska de af
Utskottet ingifne cqlculer öfwer Statewerkets tillgängar
och behof, har jag likwäl fästat min upmärksamher
wid den af Ukffoltet Upgifna odisponerade
fondiRiksgälds-CöUtoiret af omkring 52 t,sos
R:dr, hwaraf, uppå ett föregående förslag af Utskottet,
Riksens Höglofl. Ständer redan beslutit, att
nägot öfwer 400,000 R.dr af Riksgälds-Contoiret
pä Stats-werkets anordning genast borde utbetalas
till fyllande af Millionen (för de rure sist förs
siutne ären) som Riksens Ständer anordnat till
Konungen för KrigSbehosweN och Uti htvilken, nämde
ftrmma brustit.
Wi se af litskottets berättelse, att Statswerket
för ar 1816 frän Riksgälds-Eontoirer upburit
Len till fyllande af SlatSbristeN af allmänna bewillningen
anslagna summa af omkring 569,000
R:dr. Deraf inhämtas äfwen, att Rikegälds-Contoiret
till StarSwerket utlänat de 199,000 R:de
för begge ären som af Eonroiret skulle betalas, seLan
desi egna fonder till interetzens och afbetalningars
bestridande genom bewillningett blifwil fylda.
Wi wela alla, alt uti läro ärs bewillning
är en brist af omkring 600,000 R:dr, och att
procenten mäst af Riksens Ständer- Fkttlmägtige
LkaS med 36 proeentt
Af
LZ4 Dett -c, Zuttnö
Uf r8i! ars bcwillning taftrej Merä äst
smkring 402,006 R:dr wara influtna!. Banker
har fäkt sina itileretzeN. Riksgalv-Conthiret inäste
således, esler ett tnNdt öfwer fia g.- hofwa Ml i förstått
för om kr i na 690,006 R:dn Dett sipgifnci
vdisponrradc tillgängen Mäste således antMocN bestå
j medel soM af Stalswerket i Riksgälds-Cötiloirei
arv deponerade, och dertill finNes ingeli anledning
af betänkandet/ eller också aldeles icke finnas, tide
Z6y,dc>o R:dk som Otaiswerköt af .i8tt akS
böwilming tillkommer, till fhllande af StatsbristeN
kunna sä Myckel Mindre säfoM ddisponerade anses,
som de af Riksens Stander redaii i sörwäst ärö
disponerade och emedan de iNnaii bewillNitigkii ist»
flutit.icke fuNnös i RiksMds-Contoireli
Jag fak derföre anhäitN, att Ridderstaflet och
Adeln Mäkkö af Stats-sttstotiei infordra Nplhsnittg,
hwarigenoM och af hwad Medel den NpgifNa döis»
ponerade fNMMan af omkring Hg t,osa R:dt kotN»
Mit RikSgäldS-Conloiret tillhanda!
Aett Landt rNarstathen fSkmälte fig förs
Moha- att uplysntng, i afseende pa denna anmärkning,
st tille faS, När Stats.Alstottets betänkande
ont Rtköääidswerkels tillstånd och förwaltning
till Riksens Ständer hunne inkomma
Friherre
Legerström erinrade, att sä länge
rit sadan Uplysmng icke More gifwen, knnde Riksens
Siändet ej dömnia om hntiiwidä Stgtswer»
werkets rcdoMiSnlNn More riklig eller est
Herr Landt Narstälkett gjorde härefter dest
proposition, om Nidderstapet och Adeln aNsäge dk
«f Friherre Legerström gjerde anmärkningar hinder»
-
Dest 20 IunlL.
berkiga för tisäll till sörsta delett af Gtats-Ukffottets
betänkande.
Swarades Aej och ^sg.
Zekr Eandt Marfkalkest förnyade ater sams
Ma proposition och föreställde Högloft. Ridderffapet
och Adeln akt älla Ständ redan förut bifallit den
i fräga tvarandö suinMatts anwändande akt syll,
ben Million soM till Armeens behöf blifwit anflagen»
Erefrve
förner^ ^clojpk, Loran: A änleds
Ving af Friherre Lcckerströms gjorda anmärkning,
att af Bewillningen icke sä mycket influtit, som
ivar anslagit, kan Mät ej sädant hindra Statswer,
ker, akt hos Riksgälds-Eonloiret, äga ett fordran
När den möre grundad i Riksens Ständers beflur.
Stats - Corfloiret är ej förbundet att undersöka
Riksgälds - Coytoirets tillgångar: Desi rätt be
rodde
endast af Riksens Ständers föreskrift och
dek den sinnes, more Skälö'Tonloirets fordrat, obe,
sttidlig, om de äf Riksens Ständenanwisade medel
funnits eller ej» Friherre Letterström har sjelf
för mycket pakriotifil nit för att icke inse migten
deraf, att Stalswerkets behof upfylles, och derföre
icke uppehålla ett i savattt afseende Nödigt beslut.
Friherre LeöerströMj ^gcöd: Pä Herr Grefwe
törners anmärkning, för jag endast äran Uplysa,
ait han ej fattat Min mening. Det katt ej
bestridas, alt Siatswerket kan disponera de Medel
sou, as Ständerna till Statsbtistens fyllande bllfl
tvit anflagne, inett de kunna aldrig anses såsom
»disponerade, och om de begagnas rsik fyllande as
andra behof, sa mäste be farraS wid Statsbristens
fyl
-
ö§6 Deli 20 Iunir
fyllande, eller ock Riköyälds-Cönloiret ga i ytttzrtigare
förskott af de 406,000 R-dr som af de
fä kallade odisponetade medlen Riksens StändeL
uu anbefalt, dä Deras förskott mäste blifwa omkring
I,S«O,BDO»
Zriherre ak l4äKansoN, ^ntterS: När matt
erinrar sig huru Riksens Sländer disponerade l8oy
ars beflurNa Bewillning/ redek man läkt denNa fråga.
Den disponerades till Riksgälds-Cortvirei
för att betala ambrtitzeniettt i Banken» pa desi till
StatswerkerS behof förskjutna Medel; En annaN
del disponerades till Riksgälds-Coniöirets egnä
räntor/ och vet öfriga- att sylla Stalbristen. När
en sadan summa en gäng af Riksens Ständer till
detta ändamål är anflagen, är det Stäts-CsittoiretS
owilkorliga rätt- att fä deNfamMa Utbetalt- utan att
efterfråga hwarest RikSgälds.Cvntoitet dertill fäkt
tillgångar, oM det ock skulle hafwä' nödgats derföre
gä i förskott. Z detta fall Mille Herr BarvU
Sfwen erinra, att det wäl icke egenteligett kunde erihälta
Namn af förffokl som pä en gäng more ut->
gtfwet enär i den män bewillningen dagligen inflyter,
Contoiret äfwen derföre dagligen erhäller ersättning.
Sert Landt Marffalken framställde derefter
ben proposition/ huruwida Rioderskapet och Adeln
ansäge den af Friherre Letterström gjorda anmärkning
af egenskap, akt hindra gillandet af första delen
af förewarande belänkande/ hwartill
Swarades Nej.
och fortfors med läsningen af det följande af samma
betänkande rörande Slatswerkels utgifter.
Zflrk
De» so Jun».
Efter flutad läsning gjorde Herr öandt-Käk»
Maiken proposition till bifall ä denna del af böläN»
kander, hwilkett med allmänt beswaradeS»
8diherde8tsel von tko!!stein,(Ic)r6t!r k^trjviS»
titbad sig Ridderfkaper och AdelnS lälainvd, om hatt
Sn widare erinrade arr hatt äiintt icke funnit uplyst
den anmärkning hän gjort; hatt itbdde dett wära
äf wigt, hän wille högtidligen förklara att det ej
wore hans Mening, att Riksdagen skulle förlängas
eller UppehallaS i afwäktatt af Vett revision svitt
till benna nplysnings winnandr wore nödwändig.
Hatt förbehöll sig allenast, ätt delina revision Mätte
werkställas och för Riksens Ständer wid nästa
Riksdag framläggas; om derföre N» bestöteS, ätt
SraisberedniNgeN derMed skulle sysielsätta sig, kunde
ett sadan redowisniNq da erhallas, NieN dcsiför»
inttätt kunde ingen decharge för förwältningen under
de senare ären bewiljas, innan man erhällit
redöwisnittg för de föregående.
Httr Ländt» tNarffalkest erinrade- ätt hatt
redan för Herr Baron och Ridderfkaper öch Ädeltt
Upgifwik förhållande^ Det wore säkert att Nägott
widare ätgärd wid den bcsiutNa revisionen ei wore
lagd. Ordsakerna dertist sytttes wäl tydligen af
Statsberedningens betänkande, Mtn widare uplys»
NiNg derom wöre ännu ätt WäNtä direkte frän Konungen.
För öfrigt wille han pämiNna, alt dek ej
wode Statsbekedningrn utan en särskild förordnad
Cömilö som borde förrätta denna revision.
friherre 8tae1 von ktoilstLltt wille allenast
hemställa llll Högloft» Niddcrskapkt och Adeln huru»
8«rS«
-vit w» ...
658 Den 20 Juni».
ruwida det nu iakttagna förfarande wore enliD
med grundlagarna. Han medgäfwe, akt det icke wore
SratSberedningenS sak att förrätta denna revifion,
men trodde. att det nu tilkomn.e Skats-Utskottek.
Han wille i korthet berätta huru det med
hela fåken sig förhöll. Wid 1809 ars Riksdag näs
Stats-Ulskottet skulle företaga revisionen öfwer Stars»
werket, förklarade Stais Utskottet, alt det wore ali
för mycket svsieljatt nied utredande af de för ögna,
blicket nödigaste ärender för att medhinna en fullständig
revision öfwer StatSwerkets förwaltning än»
da ifrän sist förflrxne Riksdag; det förestog derföre,
att Riksens Ständer antingen mätte föröka
StatS-Ulffoltet med flera ledamöter hwilkaS befattning
blefive, att endast revidera detza ars räkenskaper
eller ock anhälla hos Kongl. Majrt art en särskild
ComikL af embetsmän dertil mätte förordnas;
wid denna propositions afgörande stadnade twä Ständ
emot twä, och saken mäste genom nämd afqöras.
Besiutrt blef dä, att sädan ComiiL skulle tilsättas,
hwilken hade att granska räkenskaperna isrän i8oc>
Lrs Riksdag inkil desi dä Stats, Utskottet började
sin revision och det wore denna granskning Friherre
Ltael von hollstein trodde borde en gäng werkftällas
och för StatS-Utskottet upwisas.
Grefwe kl örner, ^-äolstk 6öran, kunde e)
medgiswa art den jpcciella revision Friherre Stael
von Illoilliein nu omtalade enligt grnndlagarne tilhörde
Rlk'ens Ständer att sörrärta. I zo §. af
Rrksdagk-Ordningen igensinnes Slats-UlskottetS instruckion,
- deraf sinnes, att det tilhörde detta Utskott,
att undersöka huruwida de gjorda eller för
-
Den 20 Jim». 6Z
dtknade
utbetalningar af Statsmedlen icke öfwersii>c
hit beloppet af tze hufwudkMlar, hwilka i Riksens
Ständers ivid Nästförflntna Riksdag npgjörde Ståls»
peglering blifwit faststälde och äro grundade pä be»
hörigeN uprärrade Stater eller Konungens Med vederbörlig
kontrasignation Utfärdade anordningar, samt
styrkte med behörige qviktencer af dem som Medlen
emottagii. Denna inflrueriön här ^sköller fusikoM»
ligen fö!jt> och bet har icke aNnat åliggande, ä« att
aflemna berättelse öfwed hwad det enligt denna
föreskrift funtiii och anmärkt, Hwad revisionen öfwer
1828 och 1829 ars förwalining widkomMer,
hade den aldrig kunnat koMmä i fräga a t förrät»
tas enligr samma lagar som nu hälla. Regerings»
Formen antogs ej förr än i 829 och kunde ej wara
detroactis. Det kunde e) npstä Någon fräga oM
förwalrning enligt anslag eser hufwudtiitlar ö. s.
w. Det war säledcs tämpeligast alt en särskild
Comité till denna revision förördnades, och denna
Comité blef en följd af Sländernas särskilda begäran
och Konungens derut! kemnade särskilda nådiga
bifall.
Zriherr^ ätsel vyn klyllflein pämstike flh
också alt Riksens Ständer amoge Regeringsformen
är I82Y innan Slars anflaget npräktades. Detta
Stats anslag hade äfwen blifwit gjordt eonfonnt
med RegeringSlormen, Icke desi mindre änsäh har»
onekligt, att innan en riklig granskning kunde ske,
en punkt matte finnas hwarifran den kunde begynnas,
och art derföre den af honom yrkade revision
nödwändigt borde werkställas och enligt HMS önskan
för kommande Ständer framläggas.
Zriherre ak kkaXaalon, Det h>2
re
-
-ö» Den 20 Junit.
redan af Herr kandt-Marskalken och en annan Iväktz
Ledamot blifwit rigtigr anmärkt, att ingalunda Stars
dereVMngen plan en särffild Comité borde förrätra
den i fräga »varande revisionett. Det worellfwemyrligt
an denna ytterligare revision ej kunde
werkstälias fört än något besiut om ComttLens or^anlsation
och någon instruttioN för desi arbetssätt
blifwit fattadt. Om allt detta tvore ytterligare up»
lysningar isrän Kongl. Majit ännu att förwäntll.
Alt hwaö som rörde revision af besia föregäende
ärens förwalening, berodde således helt 06) hällit
af denna Combes tillsättande och Stats-Utskoktet
kunde ej böria sin granffning före an Med »8»»
eller den tid dä för förwaltningen de grunder bles»vs
stadgade, hwilka bero af samma lagar som
Stalswerkets gransknings rätt. Den revision StatsUtskottet
nu förrättat more äfwett aldeles enligt
med desia lagars föreskrift.
Zriherre 8tse1 von hollstein i Det har aldrig
warit min mening att denna revision, af Statsberedningen
skulle förrättas, jag har altiv hälli*
»nig wiv Comiteen och jag will icke ens tro atk
Len tillhörde Kammar-Rätten emedan Revisorer
emellan RiksdagarNe äro tillförordnade. Jag haller
nng allenast dertill att 58 tz i Regeringsformen
föreskrifwer, art tvid hwarje Riksdag läte Konungen
uxwisa Stalswerkets rillständ i alla desi delar
till inkomster och utgifter för det Staie-Utskotk
som Riksens Ständer utwälja. Skulle genom traktater
Med främmande Magter några medel Riket
tillflyta ffail för dem pa lika fält redowisäs. Dek
är » anledning af denna Z jag wille fräga huru,
när
Den 20 Jun!!. 6tr
när ett StatS-Ukskott ej sekt l8oZ och 1809 ärS
räkenskaper, det för det samma kan wara möjligt
att öfwer de följande gren anställa en fullständig
revision och huruledes nn RegerinSglagarneS afsigt
Wä kunna anses upfylld.
Friherre ak k^LKanlon Austers: Om StatS'M«
skottek hade gatt längre tillbaka än I8to hade det
wisserligen gjort orätt. Det har ej haft någon iSreffcift
om annat. Alt hwad här redan widlyftigr
blifwit anfort om en ytterligare revision af re föregående
arén beror af den allmänna frägan om
EommitHens nedsättande.
Friherre 8taLl von hollstein yrkade hwad
han förut anfört, anseendes den meddelta bcräktelsen
om Starswerkets inkomster och ut,ister icke sa
fullständig enligt Reqeringslagarnee fvroringar.
Friherre ak Wettsrsteät, (Zustaf: Jag tror
-et finnes maen Ledamot bland Höglast, Ridderssapet
och Adeln, som i det minsta sätter i fräqa
huruwida Regeringslagarna böra följas. Jag finnér
icke eller uti Srats-Utskottets förfarande nägot
deremot stridande. Jag tror mig under disronrserna
haswa funnit, att hela denna stridighet beror
pä den hufwndfrägan huruwida revisionen öfwer
de 18 ro föregående ären kunnat göras efter nu
gällande lagar. Det torde rillätas mig att sä fragg,
hwar gränsen wyce för en revision om icke den
lagen som henne påbjuder, och ym när ,7a7> ärS
Regeringsform gälde, enligt densammqs söreffrifter,
id84 ärs förwaltning kunnat granskas,
Friherre 8taei von käoUkein: Att granskningen
öfwer dessa räkenskaper mäste ske efter nu
roa
-
662 Den 22 Junis.
roarande lagar och icke efter sädana ftin genom
Regeringsformen bsiiwik afskaffade borde icke kun»
pa säkias i fragg. Riksens Sländer haswa också
redan wisar sädanr igenom den method som blift
wik iakttagen wid 1829 ärs Riksdag, dä Skarshltskoltet
till Riksens Ständers afgörande hemstälde,
om. Riksens Sländer wille genom egna leda.
möter eller pä annat sätt granska besia. Del mae
icke något band ys äldre lagar som föranläe dem
till delta hemställande, uran dek ivar blott mängs
hen as andra göromål som hindrade Siats-Utffottet
att sjelf förrätta della. Af detta skäl masts
således wal de rwenne senare arens revision pä ena»
hagda sätt behandlas och wara nödiga.
friherre Wetterstedt, Lustaf, yrkade, att
Riksens Ständer ej efter de nya lagarna behandlat
räkenskaperna frän 1800 till 1807. Fördes
Kjkade revisionen more redan en bestämd försattpinq
^vidtagen, och Skals-Ulftottet som wörehult,
dek af den nya grundlagen hade således ej kunna;
sträcka sin befattning längre tillbaka.
Som Riksens Ständers beslut att en Eomi»
1« skulle gransta de Sä sramlagde räkenskaper icke
sträcker sig widare än tili desia, och der således är
Riksens S:änder wid nu warande Riksdag obeta»
gil, att pä aynaz satt med de senare räkenskaperna
försyra, sä hade jag krodt, ari det bordc wära Riksens
Stander och. icke den tillförordnade Tom i lön
som med i 328 och t 829 arens räkenskaper bort
befatta sig
Äreswe klettner, .^ckojph Loran, instämde härr,
s-stgiftes, gil tzckfä xg denne grund sädaul icke eiler
-
Den 20 Junti. 66z
l r inträffat. Eftee upläsning af 58 § Regeringsformen
wisade Herr Grefwe» akt hwad Leri' nämnes
om Statswerkets tillsränd kunde lämpa» pä
annar an det närwarande. För öfrige anförde Herr
Grefwen 76 § af Riksdagsordningen, kill bewis, att
alt hwad Rikfens Ständer ester granling godtkänt
elier lemnat oanmärkt, bör anses hofwa wunnit
"Lcharge. När ivid begge Riksdagarne ej någon
till answar ledande anmärkning blifwit gjord,
wore således decharge wunnen och ingen annan
granskning Återstående än den speciella revision som
»vederbörande Embelsmän i kraft af deras embets
befattning tillkommer, hwilken i afseende pä de i
fräqa warande ären enligt Ständernas beslut bör
af en af Kongl. Majit tillsatt Comité förrättas.
Alherre Lrnel von Istollstein: Nu sedal»
jag fatt denna uplysning, tar >aq tillstå att jag
inom mig hyst den lankan akt afsigten skulle wara
att winna decharge derigenom, akt mgen anmärkning
af Sländerua skulle göras wid Räkenskapcrne.
Af der skäl har jag wäckt denna fräga och
får i anledning deraf ytterligare yrka att ingen dL.
charge för förra och närwarande räkenskaper mä
erhällas förr, än de för de saknade ären warit Uptviste
och granskade samt godkände. Utom desi
kunde de icke wid förra urtima Riksdagen granskas,
emedan Konungen i sin proposition qaf tillkänna,
att icke något af Statswerket kunde framläggas
emedan Riksdagen kommit sä nära uppå
den förra. Det har således bordt wara wid denna
som desia bäve arens räkenskaper bork blifwa
sramlagde^för Riksens Ständer, emedan inge,»
gra nff
-
SK4 Den 2? Iunlf,
granffning eq?nftkigen kqn äga rnm sök? An tz§
först blifwik för Ständerna upwrstc,
ZerrLanht Nqrffalhen förestälde Herr Ba,
ron 8fr>ej von k!o.!lst>-'in «kt han NN kymmik myr?
ket längre bort än hqn > börjaittriktal stna anmärk,
niygar, fqinl att, sedan Wffotkeks betänkande redan
yf RidderlVavet Adeln wotze bifastit, han NN
Mäll? täta derhid bero,
Friherre Lrae! von blaustein medqaf, att
discoucserne hade ledt honom kgnffe nog långt, MN
tzltbqh sig gtt närmare fq bestämma stn mottonKorteligen
warö del hans mening, att Ridherstapet
ost) Adeln mätte bestulq akt den i fräga warandtz
reviston mätte me-kstästas, sa, ask den M>d nästq
Riksdag för dä kom ni a »ve Ständer kan framläggas,
och ast ett stillatigande mid en af KonglDiajst
gjord yroposttion, ej Mätte kunna qnfts jä<
som dö harge,
^err ^.andt-Narffalken förnyade hen föreställning
att RicsenS G.ander redan förutz hade
bestNtgt henna reyiston, gtt orsaken hwgrshre hen ej
fkett redan m-re npgiftyen och att han more öf?
tzygad att fa snart berörd? reyiston hnnne förrättas,
den äfmen för NstsenH Gländer kommer gtt fram?
lägga-.
(8roftve ^6 la tzarstie^ ^gcob: När öfwey
dosta Amne redan sa mycket är ördahl, torde hetz
tyistt wgrq öfwerffödigt, glt Nägot ytkerligarc hermid
tillägga, men i anledning af Friherre 8ktzef
VON fgcrUsteins yrkande, mill jag allenast kraga vin
lek? stl>ksenS Ständer wid Riksdagen i Stockholm
rtziZ heMs^ gst genom en Comittz läka revidera
räklst
Den 20 Juni;. L6Z
öäkensifgperna till och med är r 809, och om således
^ tars-Ulsikottet »siän flatön gunan lidepnnct kunnat
börja sin granffnjnq, Hwad förfarandet wid
Arebro Riksdag hecräffix, stod det Riksens Ständer
fritt, qlt, om de ej mant nöjda med Konn»,
Aens proposition, assia den samma, Jaa föresläsnför
Höglost. RidderfPqpet och Adela alt det
mätte blifwa etk stut pä denna endast tida t^oan Z
hiseusion, och får derföre af Herr hand. Adarik, tken
gnhällq PM proposition pä ett suljkomUqk giilaude
yf StqlS-UlffottelS förfarande,
Härefter hördes yiängq röster begära propp,
sition,
Arr Laudt-Varstälkcn gjorde proposition
om bifall tili ven lörklarma, an Stais-Utskotte;
Npfyllk sin skyldighet wto den granffning detsamma
öfwer SratSwerkelS förwaltning anstalt och till
R>kfens Ständer pfwerlemtM för arén i8l<a och
;8ii. hwartilf
Ropades Ist'
Avlästes trenns Prvtocosis-Utdrag ifrån dö
fre öfrige respective Standen allesammans af den
4? sistledne Jn»ii innehållande bemalte Ständs
fartqde bestur, i anledning as Stato-Utffotketo in?
komna berankqnden rörande Statswerkers inko>nsier
och utg-fter; rörande R'ksWratcns första, andra,
tredje och atton e hnfwndtiltlar; rörande tillökning i
Höns Kongl. Höghet Krvn.PrinsenS Statösiunmai
rörande upförande pä Sak af i6,6bsi R:dr Z2 tz
ärligen för H, K, H. 2l t-Fnrsten Hertigen af
Godermgnkand; och gtggaende be lill Institutet föy
6«S Den -o IuM.
blinda och döfstumma anslagna medek§ upförande pä
Ekar.
Föredrogs ä nyo State-UtskottetS, den rz sistk.
Junit pä bordet lagda, betänkande, angående de qf
Kongl. Maj:k äffade Stats anflag under Riksstafens
färsta hnfwudtikrel.
friherre Legerström. Jacob, anmärkte, att
höet altför högt i detta betänkande tvore »prägel
lill 16 st banco. Detta pris more kanske icke tillräckligt
om det npköptes i Stockholm, men om sä->
som det bär,—»phandlingen—skedde pä sina rätta
»ider i landsorterna more det altför mycket. Om
Hvfstallangarne utarrenderades, wore del w>stl en
allmän winst för lander; men Friherre Legerström
önskade, att detta dä mätte ske efter Ständers
förut fattade beslut igenom fördelning i mindre
lotter. O>« KammanCollcginm antyddes alt för
Ställets räkning föranstalta om upköp af hö i
landsorterna, skulle det leda till mycken besparing,
Friherre 8tjsrnsteär, st,ar8 Willielm, instämde
deruti alt priset för hö bllfwit för högt uptaget.
Det hade wist fnynitö auctioner hwarwid bestå prisnpstigit
till r8 st, men detta har warit en aldeles
omanlig följd af den i är inträffade sädesbristen.
Pä de siesta auctioner i §r hade dock höet icke kostat
mer an 13 H 4 r, och Hofstallet hade upköpr
större delen af filt hö för ra st.
Friherre kläkrnfon erinrade, att den i betänkandet
upgifna summa endast wore upförd pä
förslag, all det sedan ankomme pä Embetsman,
wid answar, att hushålla med Kronans medel,
att
Den 20 Junit. 667
att det ej more Kongl. Kammar. Eolkegium som
hade sig updrqglk att förse Kong!, Hofstallet
Nied hö.
Friherre Legerström fwarade, akt honom more
likwäl ganska wäl bekant akt Riksens S änders
beslut 1810 äkade Konal. Kamlar - Collegium
akt genom auctioner anskaffa Kongl. Hofsigllets
behof.
Friherre ^VranZel, b^enmnA, förenade sig
Med Friherre Legerström.
Zerr Landt Marskalken srägade om Ridherskapet
och Adeln ansage de gjorde anmärkningarne
hindra antagandet af Urffokteö betänkande,
Swarades Ja och Nej.
Men pä förnyad propsikion till bifall ä heta
Let n» föredraane Staks-Ukffottets betänkande blef
Detsamma af Riddcrskapet och Adeln gilladt och
Föredrogs ä nyo Stats-UtskottotS, den i z sistlInnu
pä bordet lagda, betänkande, angående de af
Kongl. Mai-t äsikade Stats anslag under Riks-Sra»
tens andra hnfrvudtittel: Civil-och Landt-Slaterna.
Bifölls,
Föredrogs ä nyo Staks-UtffoktekS, den ig Junst
pä hörder lagda, Memorial, angående de af
Kongl. Maj:r äffgde Stats anflag under RlksStatens
tredje husmudtiklel.
Föredrogs a nyo och bifölls Stats Utskottets,
Den ;3 Annil pä bordet lagda, betänkande, angående
-
HH8 ZPm -o Iunii^
ende Ve af Kongl, Maj:r Wade Stqksanstag un«
der AkikS-StalenS Altonde husymdtittel.
Föredrogs ä pyo Slats - Utskottets. under
den iz sistl, Junit pä bordel lagda» hetänkan,
Pe, sngäende tillökning i H. K, H, KrvNsPrin,
ftns Skqlsmyma, j anseende till den sammas otill,
^äcklighet att Afwen deras kunna bestrida de till»
Akke /estkostnader som tvid Stålens uxgörande icke
funNat beräknas.
B.sölls,
Föredrogs A nyo Stats-Utstkhttets, ven rZ
Junii^pn bordel lagda, betänkande, angående upfö-,
rande pä Stat af en summa af 16,666 R:dr z?
H ärligen för H, K, H. Ars-Fucsten Hertigen af
Södermanland,Prins Oscän,
Högloft, Ridderffapet och Adeln gaf häriill
sitt hisqll.
Föredrogs ä nyo och bifölls Stats-UtffottetShen
iz Junti pä bordet lagda, betänkande, angående
de Ml Institutet för blind» och.chöfstumma arrsiagne
medels upförande a Stat,
Fsredrogs ä nyo Slats-UtffottetS, den iz Juni»
pa bordel lagda, utlärande, i fräga om de unter
sista kriget längne Officerares och Unver-Offieerares
till Kronan indrague Halftyg löner- Utbes
kalande,
Hkkk
Dett s» 2utt!i. 66-
^err^ 8x>sI6encreutr, Arvill ^okstt anförde
följande:
Emot Gtats.Utffottets betänkande öfwer Herr
Capiten sk L^erlcöns motton om fängna Officerares
och UnderOff cerares Underhäll, fär jag anma»
ka, alt Stats Urfforttt till grund för sitt Mag äberopat
Kongl. Brefwet af den 21 Mm 1743 och
fäledes glömt att i saltstaten gifwett Gripehslm den
29 Maji 1808 L 789 stärr att alla de Officerare
och Under-Officerare, som räka i fängenffap, sä njuta
hela lönen, men ej fälttractamente, portioner
och rationrr, likmätigt Kongl. Bkefwen af den 5
Maji 1761 och den l6 Mars 1762, samt förklaringen
deröfwer af Ven 2t Sept. 1762
Här sinnes således 4 författningar as senare
Lrtat än den af Utffottet äberopade. Sä länge
författningar finnas 06) ej ärö äterkallade, böra de
esrerlefwas, och en praxis, som strider deremot, är
i min tanka, atrid origtig. Jag får således anhälla
att denna Mitt anmärkning ma tjena till vptysning
och rättelse, hwilket den i flera afseende»
torde förtjena.
Grefwe kUstäerstolxez Oart, ttpläsie söts
jandr:
Med fullkomligaste högaktning för Herrar Ledamöter
af Högloft. Stats-Utffottet och styldigt
bedömande af de hushållnings principer som för»
anlcdt deras fwar pä Herk Capten sk Ljorköns
diktamen, anhäller jag att fä deremot gora anmärkning.
Jag är dertill berättigad såsom aldeles
opartisk emedan för mig icke en enda styfwer blifvit
innehallen i grund af den samma författning
som
670 Den 20 Junit'
som frätttaglt fängne Officerare och iinderOfficergs
rr en högst beböffig inkomst, och jag tror min skyldighet
såsom befälhasware för nägre af dem äfwett
utsträcka sig derhän, att aldrig stilla tigande täta
dem förnärmas, men jag är derför pä intet annat
sätt i jemförelst med deste olycklige kamerater ätt
att jag som de blifwit upoffrade och förlorat wida
Mera än hwad nu genom halfwa lönernes atcrfäende
för dem skulle ersättas» Jag anser mig således
utan misttydninq af mina afsigter, kunna i berta
ämne yttra Mig och gör del med sä mycket
Mera tillfredsstalllse, som icke i wart land den grundsattS
är admittekav att straffa oskyldige dä matt
aldeles öfwerser med de som fela, utan twärrom
den regeln ofta anwändes, att heldre fria en brottslig
än tillfoga en oskyldig något lidande; följderna
deraf i wista falt höra icke till förewarande
ämne och jag förbigär detailler för att icke återkalla
minnek af SweriqeS bedröfweljgaste tidehwarfKänd
sak för öfrigt är sä god som wittnad. De
lydande af Lanenburgske och Preusisk Pomerske
eorpserne, utom hwilka mig icke ar tillständigt utwidga
mitt wittSord hafwa pä intet ställe näqot
oblidt omdöme öfwer sitt förhällande alt befara,
men de manta sig deremot akt, ehuru pilleradc dä
de öfwerlemnadeS, bibehällas hemma i fäderneslandet
wid de päräknade inkomster som de med sine creditorerö
penningar betalt, och kunna icke förmoda aktman
skall anse som en näd det fransyska traktamente af 29,
z7 och 50 Livrés mänattiaen efter graderna till föda,
kläder och husrum, som icke fredat dem för nöd, om
icke en i Paris boende rättskaffens Landsman den
sam
-
Dett 20 Zunw 6 7 t
samma fSrekygt. De käntta Mycket tbäk Kongl»
Brehmer af den i Martii 180F, men dewänrasig
att dä mot hwarandra stridiga författningar finnas,
skulle sältstaten af den 9:de i samma mänad 789
§ samt Kongl. Brcfwen af den Z Martii samt
21 Sept. 1762 snarare hänföres pä-dem, än det
Konunga bref som tjen» till grund för det förstnämde
och de äro styrkte i denna tanke af den
mera nplysning, billighet och frikostighet som i när,
»varade tidehwarf utmärka Riksens Högloft. Ständer.
Jag känner att med den lätthet man altid
bedömer andras omständigheter, torde i synnerhet
Le fransyske fängarnes ställning anses mindre beklaganswärd,
helst deras tillfällen att wäck» nationens
upmarksamhet moro ingalunda de samma som dageligen
gäfwvs i synnerhet för den oförgäteliga finska
armeen. — Detta omdöme är riktigt i anseende
till mig och nägra fä andra som oaktadt förlusten
as alt hwad de medhade tvid calastrophen kunde
skaffa fig tillgångar fran fäderneslandet, men äfrven
deha skola småningom afbetala salunda asam»
kube skulder och de andra om de lidit mera bäve
före och under fangenskapen borde de icke i sitt
egit land äkerfä hwad som för dem äfwen i behofwets
stund till det allmännas hjelp blef tillgripet?
eller skola de nöja sig alt framgent med den
efter afdrag af Krono, Ulskylder för dem öfwerblcfne
hälft af sina löner, hwarä kanske redan förstim»
mision mac bcwiljad ät någon kreditor, som obeneklig
för andras bekymmer är werksam till fin egen
fördel. Om jag är den ende som uppehMer
med denna skulle det »ifierligen wara wig 0»
672 Dett 20 Jun!!»
kärt ». men ett godt ändamål och sjelfum sakrll
synes urjäktä mig. Huru stulle jag kunna twifla
att, Uti ert Srand der Mine Medfattgne cameratek
Sga flere som hedra dem med detta för Mig helga»
de namn, flina medlidande och Medhåll i deras bil»
liga anspräk! Jag katt desiutoM icke tro, an MaN
nekar de under sista kriget fängne Officerare och
UnderOffiterare hwad tvär NU regerande ttädiqste
Konung uti dest nädiga bref af d» 2ö Novemb»
i»8io efter öfwerMägande af författningar nädigl
förfäktar de under sifla öfmerstandne krig i fängen»
skap rakade Officerare och IlnderOfflterare derföre,
Utt efterräkningen för StälSwerket sedan fordna
krig kunde blifma föktstok» Jag Mördar H» S»
U. sätt att se, men jag inser icke hmakföre en uragtläten
tättwisg eller en obillighet i förra seculuM
skall blifwa en Ursäkt i betta, eller hwad Läkt.
A.II:s och LkLvNiLs krig, Under hwilka inga aceord
betaltes, hafwa att zötN Med det senast slutade,
liksom jag icke känner att de i Högloft. Skaks-11t»
skottes betänkande nämde traelamentcN af Swenffa
Sratswerket Utgädt, hwarföre de icke lära komma
i högre beräkning än de förtjena» -- Dä dest»
utom Kongl. Majit i högstberörde dest nädiga ren
sulution i näder läfwat Nådig proposition till Riksens
Ständer som troligen endast af det ingisng
drttamen i äMnet ar förekommen, hoppas jag e»
uy anledning till saketts bedömande ur lika synpunkt
Med mig, och ester nägre stackars fangars
quartalet skola upkaga Riksens Högloft» Ständers
upmärksamhet, anhäller jag otti äterreMisi i grund
af i.un Riksdagsmanng rätt, som ja- gerna begagnar
-
Dm 20 673
När dä dkt siker till afhjelpande af nu warande ockj
fordna eameraters lidande, mcN ingalunda af egen
winning.
8ri^erre Lise! von blollstein utbad stg atk
UU fä anuiäla atk han i siik redan ansörda slkriste»
liga yttrande tvid delta betänkande hade gjörl samt
tua anmärkning.
Grefwe körner, 6öran> trädde hav
twenne saker wara atk afgöra, den ena anginge
dem som i wära redan förda krig b iiwit säl,gila,
hwad dciu beträffade mäste de hirtils gällande sörfalkniNgär
följas-. Herr Grefwen kände ej dem
tiren det syntes honom säsom »agot annat ej kunde
sältas i sräga. Det andra hade afseende pä ett
stadgande för framtiden, och i döt fallet trodde han
det bero af Riksens Ständers beslut, L>m de
stadgade alt blott halftva lönen skulle ät desta fangs
ira latrdsman bestäs, kunde man ej klandia elt billigt
förutseende af Slatswerkers knappa tillgängav
»ch det är altid ett ädelmod af det fattiga Swerige
att bestå hälften af lönen När andra Likare Stakee
bestå alls intet.
Grefwe stistclerltvlps erinrade, att här icke
wore fräga om något stadgande för framtiden utan
blott om de Officerares behandling som i sista kris
get blifwit sängttä. Han gillade gerna att rättes
gängar mätte anställas för att undersöka hwilka
genom eget sörwä lande fallit i fångenskap, Men det
wore ej Riksens Ständers sak att döma om krigs»
artiklar. .
Grefwe körner, Lötan, yrkade gkt
ber
' Första Del. N:s 43-
674
Den 22 Iunii.
det berodde af Riksens Ständer att förse utwägar
till alla utgifter och att om de föreskrefrve att blott
halfwa lönen skulle utbetalas waste sädant ike. Ha ad
dem beträffade som nu warit fänqne falke han sig
ej deremot, men han sage ej hwar tillgångar skulle
sas till alla utgifter.
Sedan Herr Landt Marskalken anmält att detta
betänkande redan af lwenne S'änd more bifallet,
frägadc Herr Landd Murskås n om Högloft.
Aidderskopet och Adeln ansägc de nu gjorda anma,
kr,ingar as sadan best. ffe, het, al' bcrerde betänkande
i tälje deraf borde Ui. Sta,e-U,stöllet äSerremitteras.
Swarades Ja
Föredrogs
a nyo Srats-l^skottetS, den 17
Junit pä bordet lagda, betänkande, i anledning as
Herr Amiralen Friherre kduöolpk Lefteiströms förslag,
om rättighet för Kongl. Ma,:, art, i händelse
landets sjelfständighet skulle horas af främmande
magt, öppna inrikes län mot Stare-Obligationer
med ränta eller annuiretcr till belopp af 4 aZ
millioner R:dr eller om denna summa icke ikulle
kunna till fullo erhällas, uptaga resten säsem krigsgärd,
hwilke» äfwen kommer art med Statsobligationer
tiqnideras.
friherre vesterström, kustolxkr,upläste följande:
Sedan Skate U skottek uci silk betänkande yttrat:
Att de hwarken af samtid eller efterkomma»-  mande wille ädraga sig den förcwitelsen att
hafwa äsidosatt nägon omtanka för Rikets
stvddande emot päkommande wädor, eller att
hafwa
Den 20 Junit. 675
hafwa förgätit wigten och angelägenheten
af sädana utwägar hwilka sätta Rong! k>7aj:t
i tillstånd att i farans stimd wara beredd till
ett kraftigt förswar emot anfall eller hotande
tillställningar — sä äkerkager jaa »lilia anmärkningar
svin arföljt detsamma. — Det stall
blifwa en glad tänsta och tillfredsställelse för mig,
au se samma ändamäl kunna upfyllas med lämpetigare
utwägar än dem jag söreflaglt, och det stall
aldrig falla mig in, att möta med owilja ett steg,
som länder till godt ändamäl, men af olika tankar
Med mig.
Sedan Stais-Utstottet wisst sä warm kärsta
för Fäderneslandet när dek kog sikt beslut akt framdeles
utse banco utwägar än deni jag föreslaget
med anledning af en Kongl, proposition, som hwarkcn
jag eller H af Ilkstotrets ledamöier ännu känner,
sa synes mig omättligt, att de med sadan bitterhet
och hastighet förkastade min mokion utan att
wela gä i någon öfwerläggning eller granskning af
densamma.
Herr Landt-jNärskalken gjorde proposition
akk, i sölje as alt delta, Friherre Lscierströms motion
mätte förfalla»
Bifölls.
Grefwe förner; ^clvlpk 6öran: Det är
ej Min tanka ali göra nägo» lnmändning emot
Srats-lltskoktets i desi nu bifalina betänkande anförda
tankar. Jag äger ej insigt nog atk i hast
hitta pä huruwida de af Friherre Legerström
gjorda förslag kunna wara lämpeliga eller i werkMligheten
möra alt för stora swärigheler. J^g
har
L76 Den 20 Jun!!.
har ockla aldrig yttrat mig öfwer dessa frågor itta»
endag hällik mia wid den, hurnwida denna motion
lagligen hos Riksens Erander kunnat göras och
bordt kill rvederbörligt vtffott remitteras, och det
är nn öfwer den fräaan huruwida Riksens Ständer
äro genom grundlagen bcrättiga-de att för ett
förcfedt behof i förhand utse och bestämma en witz
summa, som jag nu will haswa den aran anföra
nagra ytterligare förklaringar. Den 57 T Regeringsformen
innehåller endast att ingen annan äi»
Riksens Ständer sjelfwe kan beskatta swenffa folket
och att fädant kan ske endast wiv allmän Riksdag.
Den 73 L star dermed i fullkomlig öfwerLNssiammelse.
Af ingendera följer något hinder
för Riksens Eländer akt, med förutseende af tillkommande
behof upgifwa en bestämd tillgång. —.
I den 74 H bestämmes endast Konungens rättighet
i fall wid ett päkvmmande krig hwartill Rik,
sens Ständer ej förut kunnat beräkna bchofwen,
och innehåller sädana försigtighetsmått hwarigenom
en gärd kunnat blifwa lika obestämd som den, hwilken,
med anledning af 1772 ars Regeringsform
före revolutionen 1809, utstrefs.
De i Regeringsformen lagda hindren mot
läns uptagandc af Konungen utan Riksens Ständers
mcdgifwande bewisa -nst, akt sädana län med
Riksens Ständers tillstånd ansetts wara möjeliga.
Med afseende pä dessa grunder fann jag och finner
ännu icke någon olaglighet i Friherre Loclsi>
tiloms motion. Jag trodde akt dä han endast hypolhellcc
hade npgifwik summor, Milé ej deras för
Högt UMgne belopp blifwa ett skäl att ansta ingen.
—
Den 20 Juni!»
677
aen. Jag trodde att det skulle tillhöra S«aksi-ilffotlet,
akt p.öfwa icke allenast om hans förslag
were antageligt »nan äswen till hwqd grad del kunde
wara nyttigt och huruwida det kunde ('lisma möjeligt.
Jag sträcker ej mina anmärkningar till hwatz
som redan ar bestntat, jag har blott den önskan att
alla Utskott, när de behandla malen mätte kunna
göra det med lika skyndsamhet och Utan alt wisst
vwilja mot näston ledamot.
Föredrogs ä nyo Stato-Ulskottets, den 77 Jnnii
pä bordek lagda, betänkande, angående ersättliiNst af
kvstnadernetill capotrer för extra Rotei ingsmanskapet,
Ere M körner, ^clolpk 65rnn, wille allenast,
j anledning af hmad som » betänkandet sä«
ges om besisttnjngar pä capolterua. erinra, art de
redan »vid astämnandel. bliiwit besigigrade, qtk de sedan
blifwit mycket stima och akt det more obilligt,
om nu cn ny besigtning skulle werkställao, att eftee
deras närwarande beskaffenhet bedöma deras »värde,
Grefwe Ika la Qrrrttie, fade sig haf
ina
mekar göra nasta» samma anni ärfnkng och önskade
allenast den ändring alk i betänkandet mä'*e
införas: enligt den besiglning^sorn redan blifvit
gjord.
Grefwe Leyonstecst, Lars, uplystc all i Werm,
sand ingen besigtning blifwit gjord.
Aerr lkrufvtz, Ururk, meddelade samma NN»
'öerrättelse rörande Upland.
Grefwe iölöraer, Lars, förklarade att detta
warit Stals-!.!isko ret w I bekant, men att dek ocksä
stlitrig warit Srattz-Uchkosles meninst ark etter
Len
678
Den 2v Junti.
den bcsigtningen som nu skulle anställas, bestämma
-rfäktningrpriser uran endast au utröna hwad Ledas
werkeliga wärde kunnat wara.
Grefwe l)s la 6ar6ie, sacob, förklarade sig
för sin del inilkomligen nöjd med denna meddelade
uplysning, men trodde, akt för mera ordentlig.
Het de öniVade orden w'.i> den skedde besigtningeu
mätte införas såsom ländande kill mera tydlighet
och undwrkande af all mchtydyjng utaf Utlkoetets
werkeliga ranka.
E^ter en korrt öfwerlaggning härom, hwarunder
flera talade pä en gäng,, yrkades proposition till
äkerremih, hwilken af Herr Landt-Marfkalken gjordes
och af Högloft. Ridderffapek och Adel»
Föredrogs a nyö Riddarhus-Ukskottets, den r?
dennes uplaste och pä bordel lagda, memorial, om
nya wilker för hnfwud- och älleman alt complettera
genealogierna,
Bifölls.
Föredrogs och bifölls Lag-UlskottelS, den 17
dennes pä bordet lagda, memorial, i anledning af
Riksdagsmannen I^ais pekrsson8 frän Skaraborgs
Län motion om panlelkUlingaro återgäldande esler kurs.
^ Föredrogs a nyo Lag-Ulffotkets, den 17 dennes
pa bardet lagda, memorral, angående atffilligcr
frän Bonde-Skändet remitterade motioner om rät,
tighe en till hnsbehofs och Mltlagde qwarnars an,
läggande
folls,
—-—
Före
-
Den 20 Iumi.
67-
Föredrogs ä nyo Lag-Uistkorrets, d. 77 dennes
pä bordet lagda, memorial, rörande af Docker
keknllröm wäckt frogn om förändring af lagens
st dgande i 5 Cav. 2 Z Byggmnga-Balken anflående
stängsels uprättande melmn oval inägor och
Utmark
Bifölls.
Föredrogs ä nyo och bifölls Lag-sksfkottets, den
r/ dcnneS vä bordet la da. memo-'al, rörande
R>kvdggemän»e,i pekr Nilssons 'rän Th istia. stg^S
Lin och /nnas fcmaslons 'rån Calmare Län yrkanden
om ska pning l straffet för stöld.
Föredrogs ö nyo och bifölls Lag-Utffottets,
den 17 dennes pä bordek lagda memorial, angående
wäckt fraqa om uphäfwanve af bördsrätt till
försäld arswejord.
Föredrogs ä nyo och bifölls Lag-UlffotletS,
den 17 dennes pä bordet lagda, memorial, angående
förändrad föreskrift tvid hänwisning till befwärS
anförande i de mai hwilka fran Eonsistorierna dragés
under Hofrätternas och sedermera under Kongl.
Maj:ks pröfning.
Föredroaos ä nyo och bifölloö Allmänna Beswärs»
och Occonomia-Mffolkets lwenne, den 17
siftledne pa bordet lagda, memorial, der förra i
anledning af Riksdagsmannen Hs Svensköns
motion, om icke nu sä wä! som tillförene dct ma
wara allmogen, torpare och inhyseshjon tilläm
alt
-
682
Den 20 AuM,
ytk ä Kronans allmänningar, parker och sä kalkadgehäg
uvbrlsta de i jorden stående stubbar, och dem,
sa wäl son, kärnor efter rutnade mindfäklen samt
fa k-llade jVatar och lepogr ti!! ftäru- och bccktilft
iverina anmanda, der senare, i anledning af Herr
Lt^öicjedranZs mokion, om medels qnstäende kils
fe, bär> aude af fiske fångsten i Eaktegat, wid hwift
ket ststnämde bligades den anmärkning okl Verta
anstag marke af Slak» Ukfkdttct« derest rillgqngar?
ne sä medgifwa förestås,
Föredrogs ett, af dek, rits beredande af Pafievolance
fragen, nedsatte särskilda Uiffott ingifwir
wördsamk memorial innehållande UtstkolteiS tillstnr«
tande utt R.ksens Stander r stället för de af Kongl,
Majit astijde 2 tunnor säd mätte erbjuda 8. R-dx
b:co elter deras warde i lpannemäl eller sofmelwaror
i etr för alt för mailack, drickcspenuingar och
skjuts wjd möten och marcher,
Lades pä bordel.
Ilplastes ett ifrän A fmanna Bekwärs- och
§>economiä Utst^oktet inkomnnr beläiikande, hwarj
Utlkottet pä anförda skäl tillstyrker Konungens nådiga
proposition rörande uphafwandet af Wgrgeringen
i Skäne,
Lades pä bordet,
Uplästes ett ifrån Coustitntions-Utffoktek ingiswit
memorial innehållande underrättelse att Utskottet
utan anmärkning förrättat den granffning
af Slars Rådets protocoiler för liden mellan der,
förra
Den -o Junit. K8'r
förra och denna Riksdag, hwilken enskär grundlagarna
frikattar Siats-Räden, StarsSecreterarns
och Kei,»ngens föredragande i Commando mål ifrån
alt ytterligare answar för sin Embers befattning.
Lakes kill acterna,
-Zerr Landt-U7grf?alken anmälte arr i Nkddarhuo-Ucskottet
were en ledighet ester Herr Ittig,
<sterskAcf, hwilken han anmodade Herrar Eleclprer
atc genom nyke wal upfylla.
Nrkerllgare hemställde Herr Landt.Marika kken
Sill de Herrar hwilka anmält att r dag sa raka,
om icke de, sedan tiden nu wörö långt liden och i
alla fall Stander om mandag till plenum skulle sammankallas
wille upffjukq sina anföranden t>ll nästa
pleno
Hwarefter
sedan de dertill lemnat sitt bifall
justerades följande
Uldena af protocollet, hallit hos HSatost,
Ridderfkanet och Adeln wid Uttima Riksdagen
i Orebro den 2v Junii 18-2.
S, D. F redrogos ä nyo och biföllos följande
Skms-Ulffotletö, den ig ststl. Innii pä bordel lag»
da, beränkanden, nemligen:
1:0 I anledning af Kongl, Majtts nådiga proposition
af den >8 April >8is i hwad som rerey
SlalswerkckS inkonister och nlgisier samt förwgst»
Ningen rör arén , 8tto och r8il,
2:0 Angående af Kongl. Maitt äskade ^.aiH
gustag linder Riks-Srateng sörsta hnfwndttited
Z:o Angående Kyngch Mnch.tö äskade
68-
Dm 20 Juni!.
anslag linder Riks-Statens andra hufwudtittel Elvil-
och Laud Smtcrne.
4.» A-gående de af Kongl. Maj.k äskade
Skars anstag under Rckö-Skalens lredje hufwud»
tittet.
z-.o Angående de af Kongl. Maj't,äftssade Stats-
anslag under R>ks- talens åttonde hufvndtit.ek.
6:o Angående lillö?-,ing » Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens Stalssnmma i anseende till den
fammas oriljräckelighet, att deraf äfwen kunna bestrida
de killökte resekostnader som tvid Aratens upgörande
icke kunnat beräknas.
7:0 Angående upförande pä Stat ak en summa
af 16666 R:dr gr si ärligen för Hins Kongs.
Höghet Hanigel, af Södermanland Prins 0->cäk.
8:0 Angäendc de till Institutet för blinda och
döfstumma anslagna medels upförande ä Star. Dt
fupra.
5. D. Hos Högloft. Ridderstkapet 06) Adeln
föredrogos ä nyo följande Lag-Utskottets, d« 17 bennes
pä bordet lagda, betänkande,,, till hwilka Nidderslkapet
vch Adeli, kemnade bifall, neml.
1:0 Angående förändrad föreskrift ivid hänvisning
kill bcswars anförande i de nial, hwilka
fran Conststorierna dragas under Hof-RällernaS
och sedermera kill Kongl. Maj.ts prösinng.
2:0 Angående wäckt fräga om uphäfwandc af
bördsrätt till försåld arfwejord.
z.o Rörande Riksdagsmännen kekr Nilssons
fran Christianstads Län och fsonas ^onLssons frän
Calmar Län yrkanden om skärpning i straffet >ör
stöld.
l§:s
Den 20 Jimn.
68Z
»:o Angående atffillige fran Bonde-Ständet
remitterade motioner om rättigheten till husbehofs
och stkaltlagde qwarnars anläggande.
Z:o I anlcdninq af R-rsdagsmannen Dars
kuhrsson frän Skaraborgs Län memorial om pantefikillingens
återgäldande efter cours.
6-o Rörande af Doctor keinström wäckt fråga
om förändring af Lagens stadgande i Z Cap,
s § Byggninga-Balk. angående stängsels upräktande
emellan Odal inägor och rumark. Dlc supra.
S. D. Föredrogs ä »yo och ärerremitterades,
ätföljdt af derwid gjorda anmärkningar:
1:0 Skats-Ulssotlets, den rz Jnnii pa bordet
lagda, Utlåtande, i fraga om de under sista kriget
fängne Officerare och UndcrOffrccrares till Statswerkst
indragne balfma löners indragande.
SIS Stats Ulffotteks, den 17 Junit pä bordet
lagda, betänkande, angående ersättning af kostnaden
till kapotter för extra Roleringömanskapel,
Dt supra. ^
S. -D- Föredrogos ä nno och biföllos Allmänna
Beswärs och Oeconomia-UtfPotte 6 twenne, den
17 sistl. pa börder lagda, memorialer, det förra i
anledning af Riksdagsmannen Dars svensköns motion
om icke nu sä >vä! som tillförene det mä wara
allmogen, torpare och inhyseshjon tillätit, alt ä
Kronans allmänningar, parker och sa -aliade gehäg
uvbryta de i jorden stående stubbar och dem
fa wäl som kärnor efter ruttnade windfällen samt
fä kallade sikatar och toppar kill tjärn- och brcktillwerkning
anwända^ det sinars i anledning af Herr
L^öläebrLnsts motion, om medels avstående till
för
-
684
Den 2» Iunii.
förbättrande af fi"kefängsten i T utegat, wid bwilket
sljinämde bifo >adeö den anmärkning, qkt derra anslag
mat'e af Slätö >.1t^o'tek, derest lillg ingariie
sä medgjfwa, förcstaö. Ot luprz.
Höqlest. Ridderffapet och Adeln ätMjdes kl»
^ till 4. Or lu^ra.
In 66em
(g. H,. Lilversto.!^
Mändagm dcn 22 Junit.
Plenum klockan !2 förmiddagen.
AvnadeS Herrar ElectorerncS lista list wal af
en Lelamoi i Niddarhuö-Iltsrsllet efter Herr 0'»?
Zerl^ölö, ^xel, samt kill en Ledamot i allmänna Besvärs'
och Oecoiiomiä-lllskottet esker Friherre 8^0!
von Hollstein, LorktL och befunnos
hofwa blifwik utsedde i den förres stället
Liv 279 Friherre Wrangel gk33ust8, ?re6sic
ton, Prokocolls-Secretcrare.
och i den senares ställe:
M:o tyi? Herr klor^ von chincle Fnllinägtig Herr
V0N tfn^eströni, ^ciolpk, BergS-Räd.
JusteradeS Pleni-Prytocollernc förden IZ och
!7 fistl- Junst.
Föredrogs a nyo, bet af Riksens Ständer
till
Den 22 Jun». 68Z
till beredande af Pafievolance srägän, nedsatte särfkckta
Utffoits, den 20 sistl. Junit pa bordet lagda,
memorial rörande Pafievolanccn, hwarjemtö
ekt prvtocolls-Utdrag frän berörde Utskott af denna
dato uplastes inNehällande den föreslagna ändringen
i z.dje punkten af Utskottets tillstyrkan af
orden: AotenS stia Ival för att bestämma det optionsrätten
ttll algiftens betalande i penningar el»
ter persedlar mä tillkomma roten.
Aerr Ottilva, Ikurs, upläste Aljander
Wätborne Herr Landt-Marskalkj
sä ock
Högloft. Äidderfkapet och Adeln t
Som, genom detta Ständs smickrande förtro»
ende, wald till Ledamot i det särskilda Utskott^
som ak satt öfwer Pastevolancen. anser jag föe
min owilkorliga skyldighet, ait wördsamt upgifwa
de grunder som föranledt mig att tillstyrka Pafietzolancc
inrättningen. Andamälet med en Armses
underhällande i fredstid ar, att, i händelse af krig,
äga ett säkert förfwar, och denna säkerhet winnes
endast genom trouppens öfning wid alt det som i
clt krig kan förekomma Wära nu wanliga möten
lärer hmar och en finna, ej ästadkommcr den päräknade
nyttan. Soldaten öfwas i en hoper handgrep
och rörelser, som wist katt wara nyttigt, åtminstone
wackerk. Men blir i en affaire kill storde!
ej anwändbart och begagnat. Säledes mäste rälla
nyttan med dest öfning-wara, att han rilldanaö
i alt det som har gemenskap med en werkelig fältlefnad,
sä ival i sjelfwa ijenstgöringcN, som äfwen ö
lefnadssätlet, det förra sker dcriZenom, att Kongl.
686 Den 22 Juni!.
Maj.tt sättes i tillfälle, att kunna sammandraga större
ösningslägcr, och det senare tror jag är enda
sältet atr hämma den fk»ckliahet soln altria uraklä»
ter att infinna sig i mara 9lrmöer, der det intet
är owant, an inna» skott är toflak ^ af trouppen
endast at emana och fatigue finnes uppä sjuklista»;
mätningen är bedröswcliq men jann. Soldaten
skall nödwändigt öfwas som nu sker, hwart Regemente
för sig, sä framt SiatlnCahan ef skall wid»
kännas tunga och lill annat paräknade utbetalnin.
aar, ty rolarna äro intet förbundna att föra den
skaran af Ro-ekisior. som nu åtfölja wär indelta
Armee, längre än kill wipk bestämt ställe, der dt
Utsatte för solsten, inom fa dagar tillbjuda solda»
ren en olund, härsk och ofta skämd söda; skola
iri oaktadt alla desa olägenheter, och den mängd
af karle och öke dagSwerken, som till defie kistors
fram och äler forslande förspillas, i ett folkfattig!
Iand, med kort arbetstid för jordbrukets och således
hwart dagSwerke dyrbart, ända Med längre bibehållande'häraf,
uppenbart motarbeta wär ArmeeS
duglighet, och när alla stationer beflita stg att fä
stna Arweer rörliga, och erfarenheten i senare tider
har oftast wisat alt deruppå berodt en eampagncS
utgång, är det da märt lands representanter, som
skola af fördomar och kärlek till gamla wanor, arbeta
pä wär armees orörlighet, är det pä detta
mis nation skall ga den ädle Hjeltens afsigter
kill mötes, gom Med upoffringar af alt eget,
som af agtning för ett stridbart folk pä deras
begäran hitkom ait frälsa ofi, och är Thro-,
krens stöd och folkers hopp, när han will organisera
wär
Den os Juni!. 687
war Arw6e, för att om nöden det fordrar, wisa,
arr han med sin tretina följeslagare segren,' stall ä»
terwinna" ät Swerige den wapeuära , det fordom
ägde, dä provinser eröfrades men ej föi korades.
Största swarigheren jag trott nng hos mänga
sinna, är frugran att soldaren stall förnärmas, som
har Contrakt om marsäck till mötena, det inser jag
ej stall ste. Roten upfyller sin förbindelse, men
öswerflyttac endast uppå Kronan utdelmngen deraf.
Enligt KneckteCvnrracterna är ingen Nore styldig,
att qifrva sin soldat marsäck till möten, annat än
förstorrsmis, med rättighet, atr afdraga det uppg
hans löneförmåner, och som det pästäs att Reze»
merner stola finnas som ej qifwa sina soldater:
matsäck, ehuru jag för min del tror, att de fleste
RegementerS Rotar genom serstilde Contracrer med
sina soldater, hofwa magit sig att dem dermed förse,
har Utskottet ända krodt sig styldiga, a't ej förnärma
de Rotars rärt, som ej gifw > matsäck, men
nu stola förlägga Pasi volance afgiften, att enligt
z punkten i betänkandet, slägga soldare» häraf pä
etr eller annat sätt Återbetalnings skyldighet, hwil»
ket ej kunnat annat än stälts under Beiäletö ti l,
syn, som ärligen tvid afräknings möker stall godkänna
ars liqmden, emedan Roken och soldaten.
Som i alt hmad soldare» klagar hos Befälek
öfwer Noren, rättelse af besäler sökes hos Konungens
besaljningchafwaiide, finner rag for min del
ingen obillighet atr i de fall Roten anför klagomål
öfwer soldalen hos desi Besälhasware, art de af
honom genast lill ransakning upragas, och sä wrdk
ste kan afhjelpas eller sörwisas dil -der rät else
638 Den 22 Juni!.
skall MiMaSi Befälet blir derigenom soM en freds»
domare, som genom sin rättwisa sikall rillivinna sig
sä wäl Rotens som soldarens tillgifwenhec och agtning;
detta är i sä mänga Regementer wede'rraget>
att jag är saker det as alla milikairer stall med »välbehag
anses, och de derigenom allmänt öfwertygas,
att lika heligt soldatens rätt bär bewakas, lika skall
Roten fredas för förnärmande; skulle nägöt befäl
tiragtläta ett sädan sknldighet, tror jag Utskottets
hemställan som en underdånig önskan, skall billigas,
att den ivid Möken eller mönstringar, blir hos högsta
Befälhaswären anklagad för akt hos Konungen
anmälas, hwakest den lidande sär rättwisa och deN
försummelige straff, dejrntoM är alt detta ej annat än,
frän äldre tider gällande, författningar, som erfarenheten
wisar, intet oMmit i alömstcu Skaile KongK
nädigt antaga 8 N:dr i pasievolaoce afgift
som Utstoltet, efter noga calcaler, tror att pä be»
stamd tid stall bära sig, och Rotarna blir tillätit
ätt ester deras eget wal erlägga i penningar, spaNMäl
eller sosmeiwar0r, stall nar stjukseN tillägges,
ingen Rote derwid förlora uran säkert tillstyndas
winst, ty det mä wara en god eller swag Rote bliv
det honom ändä lika känbart, emedan han i alla
fall stall förse sin soldat Med malsäck.
Af Vesa stal får lag wördsanit tillstyrka, antagandet
af UrstottetS betänkande och hos Walborne
Herr Landk-Marstalken begära proposition.
Grefwe 6^llenkor», gökan läennrttA, llsiläste:
'
Med stylvig högakning för Höglosi. särskilds
^tstoltctS grannlagenhet, att med lörestäende af en
Påse
-
Dest 22 Ijlniu 68s
Pasievolaneeafgift såsom ersättning för möteskost och
skjulsningar förena lindrigare wilker, än dem,
som i Kongl. Maj:tS nådiga proposition äro framstälde,
nödgas jag kikwäi anföra nägra quMärk»ingar
wid Högloft. Utskottets betänkande, Men,
förr än jag ingar i pröfning deraf, anser jag Mig
böra ytterligare förklara, det jag aldrig twekatvM
nyttan af den föreflaqne inrättning att wänja soldaten
pa MöteN wid fältlefnaden, och alt, t bewillNingswägen
jag gerna mrdgifwer ätt erlägga hwad r
sadant ändamål kunde affae, dä jag deremot bestrider
rotehällareS ytterligare enskifte betungande, utöfwSV
hwad hitkils rätteligen dem älegat. Utffoltet erkänner,
att i flera orter ar Möleskosten ert förskotthwgrföre
tilstyrkeS ersättning, och, hwad den andra
omständigheten eller skjutsnittgsskyldigheten, angar,
hwarfyre pasievvlanre. äskås, emötsäger Utskottet
icke eller den af mig förut gjorda anmärkning, att
Nemligen detta jemiväl icke är Någon skyldighet,
hwaraf således synes böra orwunget följa, att als
ingen förbindelse hos rotehållare att ersätta, äger
rum i någon af de omständigheter, som äro stälde
i srägcn
Da ersättningen för Möteskosten således är Medgifmen
och i allmänna ordalag stadgad, i hwad wäg
den skulle erhällas, är likwäl ersättningen för skjutsning
icke bestämd, kanske derföre akt skyldigheten
bertil icke är swilkoriig nian beroende af rökehällarens
fria wilja, kanske äfrven att anledningen
bertil är ben, att, dä Utffoktet kror sig hafwa afsedt
rotehäilarens intcresie, art stippa jkjulsa soldatens
Lörsta
Del. N s 44.
69» Den 22 Junti.
tens rotek sta, Utskottet ansedt, det wara en vwrsi
korlig si yl diabet si ilitsa venna kista och att befrielsen
derifrån borde betalas; häremot sär jag likrväl
jnwanda, att Kacktc-Contrackerna, som jag känner,
icke en gäng sadan skyldighet slägga alt sora Kro--  noMUnöeriNgarne i sielfwa kistorna, hälst sädana
munderingar kättare kunde transporteras - och icke ser
jag hwarföre bet skulle äskås, salom nödwändjgt, da
jag tager för gifwtt, att, om patzcvolance skulle ägg
rum, soldatettie dä kommer att munderingen iklädde,
marchera till Märet sä framt ej kronoskjulvningak
skulle fordras att framföra klädsrne till mäter som
da blef en ny tunga, och hwad soM dä under
p.tzcvolauce utan kostnad, för Staten, kunde werke
stäias, synes mig haldre böra medgifwas till lindring
sök den färnt betungade roten än att, Staten
skulle taga af den ststnämde betalning för en
skjutsning som ej existerar, och således bereda sig eli
ten winst pä Rötehallarens bekostnad. Widare anser
jag mig icke sakna anledning att begära Högloft.
Utskottets yttrande i följande omständigheter
till utweckiande af dek obestämda svin, i flera Uttryck
»unefatlaS, och rättelse i sädana, der tillämpningen
af hwäd de innehålla, icke skulle upfylla det
äsysrade ändamäler; Ulskotte yttrar sig att, efter
anställd beräkning ä begge sidor, fä wäl öfwer
det niöjelrgaste minsta pris, hwartill
dcnnä pastevolance afgift ä önans sider kan
nedsättas söm ock hwad föda. skjuts och drickspengar
hitt.ls kostadt Roten, Utsiotrek funnit
gnlecning föreslå en ärlig ..fgijt af 8 R:dk bane»
af hwarie Rotel Dct more lin^icsiant att se den
räkningen ussg/ord, bade hwad Statens ä liga kost»
nader,
2Z Juni!- 69 t
Nädek, särskildi bestämde- skulle btifwä, och hwad
Rotarnes, lika deiaillerabe, aUsedtö hofwa wadit!
och ehuru jast icke lwiflär pä akt ju Ukffotiet sökL
Upgöra bästa köpet- skulle jacs önska fa Uplysning,
hwarföre Staten skulle bekomma 8 R:dr för Ve är,
dä RegeMentörna ärö pä comMeiideringar stadde, hälst
desta är, del är obetydligt hmad Rötarue altid fri«
»villigt, och obestämd! päkösta soldaterna, ochhmar,
före skola de dä betala? Det är icke nyfikenhet
soln till denna önskan föranleder, NtaN blott art fä
känna Utskottets wärderingsfätt och beräkningsgrunder,
Ull Uplysning, hwarföre Skälen förmodeligen
flere är skulle af Rotehällare bekomma penningar,
dä likwäl Staten als intet päkostar, och dä, i alla
fall, Roten NU mera icke fät räkna pä att begagna
soldatens arbeie, sä matts dök icke förmenas honom ätt
sjelf Njuta en besparing i mötes kostnaderna förde
är dä sä kallade Krono- eller CaUalarbeteN Uptaga
soldatens tidt Hwad ater angär Utskotters
yttrande "a,i Röten skulle fa ersättninA för
förffött till söldatett. af Sest lött ellcr andra
inkomster," sä enär den manligen behöfwande
soldaten, tvid äretS början i förskott uptaget fln lön,
önskas af Utskoiret uplysning, om meningen är, ätt
den kan afdragas hons hemkall, dä det gifwes!tt
natura eller huru föihallaS skall dä han har
torp i stället för hemkall, fällan tror jag att denna
ersättnings rättighet skulle begagnas, Men författningen
bör icke dest Mindre bestämma den. Ittstotlete ytt.
rande "att Soldaten ej får pä ttägöt sätt nägött
afgift Roten aftwinga, later ganska ival,
men Sr en Lod bokstaf, hälst Utskottet icke tärek
^rnna
Sys Den Lr Amri
kunna förekomma, akt icke en soldat stundom emellan
fyra ögon aftwingar Rotebonde», hwad denna
icke ärnak gifwa, ever ock i följd af andras efrerdömen
eller egen godhet, att Rotebonde» gifwec
soldaten penninge understöd, under commendenngar
som han stundom aansDa wäl behöfwer. I bada fallen
får Rotehållare» betala pä rwä ställen nemligen paste-olancen
till Staten och lika mycket som hittils är
Soldaten, och paflcvolancen blifwer således en ny
beskattning. Z)ei berättas akt Staten ar stundom
hushälsam, neml. i smärre utgifter, och att de sokldater
som stkola födas pä Statens bekostnad behöfva
understödet af enstkilde bidrag, till sin bergning:
Zag kunde anföra flere exempel, åtminstone pä solLaternes
klagan, men will blott fästa mig wid detta
årets händelser, extra Noteringens underhäll, scm
ester berättelse ej kunnat föda sig af tet dagcligg
underhäll, Skaten besiätt, och som, hwad jag af
egen erfarenhet nogsamt känner, fordrat extra Rolehällares
understöd, sä har händt och koMmer
att hända, att, der pastevolance för möteskost mätit
eller blifwer, och undrrhället besörjcs as allmänna
medel att Rust- och Rotchällare ändock betala
i det närmaste lika mycket som förut, om man ej
Will stuta öronen till för soldmernes klagan, Änteline»
och widkommande Utskottets tanka oM den
gynnande anstalten i allmänna hushållningen derigenom.
att den för Rolarne söreflagne ersättning
oi solratrrne tned flera hundrade tusende dagöwcrken
skulle bereda en betydcliq bade enskild och all,
tnän nytta, sä later det wäl ganska hugnelig!, Ulen
jag fruktar ml Veste mänga hundrade tusende dcgs»
werken
Den 22 Junit- ^ 69 z
sverken stadna pa papperet. För flera vrovincee
horde detta icke blifwi näao» ny. förut icke paräknåd
tördel, emedan Knekte-Zonrracterne tillägger
Vem förut rättighet lill soldaternas arbete, men t
niia fal! da soldarerne ärligen äro pä arbetscoms
menderingar, ffulle deffe dagswerken blifwa winter»
dagöwerken fom hwarken gagnade Staren eller Nöten.
I öfrigt tocker >ag. att dek wore kortare och
lämpeligare, att Staten stelf direkte liqviderade med
foldalen genom arbeten, om denne skulle något ersätta
för möleskosten, är alt inblanda Roten i denna
liqvid och dermed qöra en längre onödig omgång
till Rotens säkra förlust. §)et bör äfwen icke
lemnäs ntan eftersinnande, att, i en tidepunkt dä
allmänna utffylder fordras till större belopp ä»
förr, det är belänkeligr grr, Ulan beräkning, kasta alla
tyngder pä hemmansbrukaren, samt att, om det
eck wo^e en fVyldighet, som det icke är, att beää
»nöleskost och ffjutsning, det forrjenac npmärksam,
Het , atf betra nu bestrides med mindre känbar utgift,
pa sätt det friwrlllgt werkställes, dä deremot
8 R:dr b:co för, ifrån half annat till twa mantal,
som utgöra manligen en soldat röle är, för Rtte
inlerefenkerne icke betydligt, enär det i conkanle
penningar flkall utgöras och närmar sig tilt beloppet
ai deras Kronouiskyldsr eller fä kallade debetsedlar.
Kanffe ffuile jag äkwen hafwg anledning
till den anmärkning, att der Renhållare icke sta j
andra förbindelser, än till förffolk, att det är als
inga i Bewillnings-Utsikorrets befattning att förestä,
för dem, en bestämd penningeutgifr, wcrkeligen e«g
W partiel bewillninZ, deltagande eller motfwg»
HA4 Dest 22 Jurin,!
pighes gf aydpe medborgare. I anledning af hwatz
jag anfört, anhaller jqg wördsammeligen, att Utffpstets
betänkande ma äterremiktöras lill bestvaran?
de af förenämde anmärkningar med Snikan, att
det matte återkomma, i förening med Utskottets b?,
tänkande i anledning af den wäcfle fräga om pasie?
volance för soloyke beklädningen, da, i ett sammanhang,
eks pä billiga grander fykqdt tillstyrkande torde
fnynq ägg xum, och warg att förwankg,
Friherre Legerström, sacolg: Troligen finnas
ganska fä, hwilka bestrida nyttan af en allmän
patzepolqn?- inrättning. Alla fynqs ocksg anfejs att
den j Swerige kör insöras, Det äy allenast i afseende
pä wiktorén, som Meningarne ärs olika. UsjkoktetS
förstqg innehåller lika wilkor för patzevolanxen
öfwer hela landet. Detta star j en stark
rsytrast emot det werkeligq sörhallqndet, q>t soldatens
wilkor, RotehällarneS förhållande till honom
pch till Kronan, är i högsta grad olika inom far>?
ff>ldq Provmcer, Regemenrer och till och Md compagnier,
Dtt gn framlagda sörstaget ar förmqnligt
för ds fleste landsorter, Det gynnar Dasar«
ve, Upland, Södermanland, Westmanland. Nerike,
Östergöthland, och qlla wäl befolkade provincek^
det ar äler tryckande för Helsingland, Jemtland
och fi-ra al de norra pxyvincecna. Al detta skal
finner jag Ui stöttets betänkande ej billigt, Deremot
om Urstottet hade föreslaget, atl en cflcul
sknlle upgöras i hwarje ort öfwer hwad soldaten
af Roien i matsäck, drickspenaar och ff,nts lill >nöftn
och commenderingar erhåller esker medium af
?6 ärs markegång och efter denna calcul deraf uts
Den 22 Junit. /
kaqik ett medium som blifwit bestämdt till pahevolanceafqifr,
bade troligen alla blifwit nöjde— Derutom
har Utskottet ej synks göra nägol afseende pä
munderingens transport. Efter detta förslag kan den
ej bli rotehållare,is skyldighet: den mäste således falla
pä K onan och bl, en för henne betydlig dxpence.
Ersättningsförsiaget tjl rytén är icke eller nog tydligt
ulfördt, Deri hade bort sägas att i-är vefla
milkor antagas, uohörg contraeterye om matsäck,
stinks- och drickspenningar; femron är ar också en
altför lflng lid om gfgsften faststalles til 8 R:dr.
Man kan ej rökna pä art myntwärdet för sä läng
std fö> hlifwer »varaktigt. Conkracrer hade derföre bort
ställas j eff--cler och rättigheten hade bort wara styr
reisen förbehållen att uvsäga contrgxtej, om den funnit
ptt det ej swarar emot ändamälek. anmärk
ningar,
hnnlkas riktighet af de flesta lärer medgifwas^
föranleda mig alt begära älerremifl pä Utskottets
betänkande, dä wid ämnets ytterligare utarbetning
Utskottet äfwen niatte komma ihåg huru lifMunderingen
bör transporteras.
Hörr Landt Marskalken ftamstälde derefter
den fragg, öm H-glofl. Rldderfkapet och Adeln ansage
dp qf Grefwe 6^IIenbc>r§ och Friherre Leclerström
gjorda gnmärkningar hindra antagandet af
U-skottero förslag.
Beswarades med Ja och Nej.
Herr Landt Mgrskalkcn sräggde derefter om
Riddeptkavel och Tdetn nnsäge anmärkningarna föranleda
memcrialers äterremifl, men dg tankarne häröfwer
äfwen wörö delade, anmärktes, att denna stagg
flvärligen Ulan genom votering kunde asqöras.
Gref
-
69tz Den 2- Iunii.
Grefwe ^kott, latze, utbad sig att Herr
Landt-Marskalken täcktes göra proposition om bifall
til betänkandet, i hwilket fall han trodde Ridtzerskapet
och Adeln skulle förena sig til bifall. För
sin tzel wille han förklara ali han bertil gäfwe sitt
bifall.
Utan att någon ännu hade begärt voterings
hördes manga tala sins emellan, huruwida benna
fragg annorlunda än genom votering kunde afgöras,
da
Grefwe De la Oarclie, ^acr>d, begärd? ordek,
förklarandes, akt enligt hans ranka, när en propo-,
sition blifwit beswarad med Ja och Jstej och tan?
karne derom ej kunde förenäs, wore äterremis en
naturlig följd. Herr Grefwen hade icke hörk någon
bland Rldderskapet och Adeln förklara sig emot saken:
ber more endast om sättet meningarne moro
delade, och för akl efter anmärkmngarne deri gö».
ra rättelse, är äterremisen nödwlndig.
Aerr Lcrndt-!l7arfkalken förnyade sin förut
gjorda proposition, men nar oen äswcn ytterligare
beswarades med Noj och Ja förklarade
8ril)erre Lsäorllröm, saoob, att som de Mjaktige
meningarne icke kunde förenas, mäste bentia
fraga gä til votering, hvilken han begärde för
akt göra sint pä saken. Första proposition mäste da
-lifwa om b.fall til UtffoirekS betänkande, och kontraproposition
vin qkerremitz i anledning af de gjorda
anmärkningarne.
Grefwe lviäclerllvlxo, Larl, yrkade, i likhet
Med Grefwe De la6arZie, arr äkerremisen ej bortz?
n?kas och alt, om man bewiljade den utan vo
le
-
Den 22 Juni!,
697
tering såsom en följd af meningarnas olikhet, ivope
tid tvunncn; dehutom wille han erinra art sjelf»
tpa frägan om pasjevolancen redan tycktes wara afgjord
att äterremitzen endast angmZe sättet.
Astkillige röster hördes ropa att Vefta bägge
spägor ej kunde ätffilras och flera hördes begära votering,
hstiarefter sedan
Grefwe körner, ^stolpk 6öran, yrkal att
ingen annan mwag funnes än att antingen fr:wtlljgk
förena sig om e-n äterremift eller votera derom,
i hwilket senare fall den af Friherr.: Westerström
föceflagna voteringsproposition more den rätta.
Herr LandchNstrffalken defaire an en sadan
proposition skulle upsäitas; hwilket genast sked»
Ve, och hwarefter sedan de föreskrifne tz. Z. i Riksdags?
och Riddarhus-Ordningen blifwit uplaste Högloft.
Ridderfkapet och Adeln skred til votering öfwer
följande voteringsproposition:
Bifaller Högloft. Ridderfkapet och Adeln det
särskilda Utskottets betänkande rörande paftevolaneen
i hela desi widd,
Den der will skrifwer Ig
Den det ej wist 'sknfwcr Nej"Winner
Nej återremitteras betänkandet med
hx derwtd gjorda anmärkningar,
Och befunnos, sedan cn sedel blifwit undantagen
och voreringssedlarne öxnade, rösterne hafwg
urfallit som föl/er :
Ja .——— 86,
Nej--—-—^ 54?
A sölje hwaraf UtskotletS betänkande tik astq
Le«
5?»
Den sr Jun».
delar af Högloft, Rivoerlckapel och Adeln ölifwik
hi, allik.
Zerr Landt-!7farstalken tilkännaqaf, aer e?
när dea aa dagens vårtring bertrå gil mycke« tiv för
andra angelägna paräknade göromäl. wille han kalia
Hoglofl. Ridderlckapet och Adeln ark ärer i eferNttSdag
klockan 4 lil fortsättning af delta plenum
sammanträda.
Höqlofl. Ridderffapel och Adeln åtskiljde» kl,
^ fii ^r, vt su^r»,
Plenum klockan 4 eftermiddagen,
Upkästes ett. jfran Constitulions-Utjckottek, in?
kommir betänkande, hwarigenom i redaktion til Högfofl,
Rivderjckgpet och Adeln öfwerlemnades Utsikot,
ters arbete wiv Tryckfrihetslagen i anledning sä wäl
gf de anmärkningar som qtföljt äterremitzen af Constttulronö-kltlkottets,
ryld stsiledne Riksdag giorde,
försiag til ändringar deri, som ar Kongl, Majus
wjd degna Riksdag --sig ne nädiqa proposition til
Riksens Ständer. Delta försia betänkande inne?
höl. de 4 torsia §,
Lades pä bordet.
Vplästes Consi»lUti0llö'Ut>ckottetS memorial ät?
In Lsiem
i8. Lilverliolxs?
22
föl?
Den 22 Junit. 699
Mande bemälte UlsikottS nya redaktion »f 5?le §.en
gf Tryckfrihetslagen,
Lades pä bordet,
Föredrogs ä nyo A lmänna Beswärs- ochHekonomiä-Utffottets,
den 20 sistlfdne pa bordet lagha,
betänkande, i anledning a» Konungens nådig»
proposition oys den GkanfVa Wargenngens uphäspande.
Efter bervin af Herr Landt-Marsikalken gjord
proposition blef detta betänkande af OiidderfVapet och
Äldeln lil alla delar bifallit.
UplästeS sstt, ifrån dag'- iftffotket gnfommit,
tvärdsamt memorial, < anledning af Herr Prosten
Dybäcks »notion, alt de goda ffäl marte bejtämmaL
htvilka i iz Cap, 6 Z Gist,-Balken omkalas, p»
hwilka Domaren äger förkorta den tiv af h är ,
ester hwilkas förlopp, lysning i allmänhet pq hustruns
begäran ina utfärdas efter hennes man, när
han bortrest, och Någon anledning icke finnes om
hail lefwer eller hwarest han sig uppehåller: att
widare pröfningsrgtten marte npdpagasät wederböran»
he Pastor Mod Församlingen i allmän focknestämmq
eller Knrko-Radet och akt efterlysningen mätte siks
genoin intimation nti Post- eller Jnrikes-Tidningar»
ye in, m.; hwilket al» UilVottel pa anshrde.jMl
gfstar.
Lades pa bordet,
ftplästes ett, ifrän L rg-^tffotttt ankommit, mökh,
samt memoriql rörande Borgmästaren iiManäcr» mo«
tlog
Den 22 Iunir.
lion om nödwändigheten af en sadan förklaring öfwer
6 Tap. 2 § Mista. Balken och > T v. 2 §?
I. Mom. Utsöknings.Balken, akt stadgande? deli
icke mä i nägot fall kunna lampas lil ex-curivq
magtens förhastande til Domaremaglen och akt den
gemensamma befattning LaudSbofdingarne och Under-Domftolarne
hafwa ? wist . oeconomiffa mai mä
fran endera ffiijas pä det Domar, waglen mä i alka
hänseenden wara af den rx>c'-nvl oberoende,
hwilka yrkanden Lag. Utskottet, äfwen pä ayjörda
flat, icke tilstyrkt,
Lades pa bordet.
Uplästes Allmänna BeswärS. och Oeconomiä^tskorre-s
betänkande angående Riksdagsmannen
Jokan Olsson I^onAkÄrZs >rä» G steborgs Län memorial,
deruti Riksdagsmannen Jonns Lrsson frän
Östergöthland sig fdrenar, ogi förbud pa past ät al»
ka fä kallade skojare, air a landet eller pä marknader
kringfara, under förewändning, gtr drilw»
handel nied glas, jernimide och hästar, samt att i
fall sadana perlaner finnas kringstryka i landet, ke
dä mätte med ansenligt spöstraff warda belagdq och
derefter til nägot Kronans arbe-e försändas 11 k»
skottek hap krodl fig böra tilstyrka Riksens Ständer
att hos Kongl. Maj:t undrrdqmgst nedlägga
den önckan, att för sädana personer tillåtelsen att
besöka marknader salunda inffränkes, att past deni
tvid strängt answar icke mä meddelas, sä wida de
rj kunna »pwisa Pastors benus om en god C.hristendoinskunffap
och en flerärigt förd oklandrad
ymgdel och wederbörande cmbelS- och tjenstemän
fly
-
Den 2§ Hunn, 72r
Noga rilhällaS att waka deröfwer,^ att beras kringstrykande
i orterne ma uphöra. Äfwen förestår Ut,
Potter, att det mistbruk matte förekomknas, hwar»
igenom flera personer njura skydd af samma past,
att deras resekonr mä i paster NoggranNl utsättas jemte
Len rid h martil dei högst mä gällas
LadeS pä bordet.
UpkästeS Allmänna Besrvärs. och ^>ecönomiäUtskottets
betänkande, i anledning as Riksdagsmannen
fran Carlstads Län Anflers kristoris, af
samtelige Bonde-SrändetS ledamöter gillade, memorial,
as innehall, all Lä äldre utfärdade werkönde
bestnt, särdeles va bemälce ansökningar och besvär
wld 1734 och 1756 arens Riksdagar urwisa,
der innehafware af sädana, pä åtskillig? i Riket matande
hemman, hwilka, til Utgörande af Krono ellet
Kronotionde, äro ansiagne ansens wara närmast att
socknewis fä inlösa den spannemät, som öfwerskjuter
stater och anordningar, hemmansaboerNe mage
berättigas, att wid he tilfällen vä tionde spannemalen
hädanefter kan fä lösas med penningar esler
derom före Thomädag ofelbart »verkstält kungörande,
sadan lösningsrätt rilgodonjuta utan hinder
as förut härom med antingen andelige eller werdsliqe
embcrsniän ingangne förbindelser af hwad innehåll
som hälst efter markegangspris, dä utgiften
af de såsom forlön bestämde ib h. per tunna, särskilt
erlägges. Pä anförde skäl har Utskottet icke
trott sig kunna tilsiyrka någon förändring i hwad
författningarna härom förut sUdgg.
LadeS pä bvcdct.
... Up,
?--2 Den 22 Juni!/
Uplästes Allmänna BeswärS» ochlöecottSMlä»
Utskottets memorial rörande Riksdags Fullmägtir
gen kekr Olsson I^ollansters Motion oM UphäfMande
as be författningar som tilläta flädje auction
pä kyrkohemman > allmänhet, samt yrkande att de
Lboer af sä kallade Domkyrko, kyrko, scholä, äcades
Mie och annex med flere afl pros Urus anstagne
Hemman hwilka wal häfdat stna äboende hemman
Med orubbade åtnjutande af deras åborätt, ästven
tnäkte fa löja sädana hemman tilt skatte i likhet
med htvad om kronohemman i allmänhet är förordnade.
Utskottet har ej funnit skäl att tilt bens
Na motion tillstyrka bifall. Eli särskild Mening af
Riksdags Fullmägtigen Olök Lrun frän Malmöhus
Län medföljde.
Lades pä bordet.
Uplästes Allmänna Beswärs- och AeconomiäUtskottets
betänkande i anledning af Riksdags Full»
mägtigen ^ok. Olsson UongberZL inotion att Städerne
mätte blisma ätaqdc Upsätta hälften af deras
bätsmans antal och landet befriabt, emot varancé afgift,
för ena hälften af dest nu warande rustnings
skyldighet. Utskottet har funnit detta, Utan hinder
as 80 H i Reg. Form., bero af Kongl. Majit.
Lades pä bordet.
Uplästes Stats-lllskottets betänkande ianlednittg
af Kongl. Majils nädiga remis pä Herr GeneralMa»
jsren och Cemmcndcuren Friherre l..Kaulbars
Underdäniqa ansökning att af nåd njuta befrielse för
erläggande af ränta ä ett, under 1788 ars krig uti
Den 22 Jun».
Calmars Läns LandtRanterie utquitleeadt, förlott
at 700 R:dr till fältkractamettte, ralioner och por»
nouer hwitken befrielse Utskottet tillstyrker.
Lades pä bordet
-
Uplästes Riksens Ständers Stats-Utskotts
Betänkande angående Riksdagsmannen Lric Lurtes
trän Carlstads öän memorial rörande statkläggn»nq
af qvarnar, yttranden iträn flere ledamöter
i Bonde-Ständet, farväl Med som mot krutes Motion
, hade till Utskottet blistvik remitterade. Utskottet
har trodt att någon skälig jemkning fordrades
i den skatt som ä qvarnar tid ester annan blifwik
lagd, men fräqan huru och pä hwad sätt de»
skulle n erkställas har Utskottet ansedt Utom gränsen
för flit Utlåtande.
Loves pä bordet.
Uplästes Riksens Ständers Stats-Utskotts
betänkande VM erforderliga medel till ny wägs anläggande
mellan Wermland och Jemtland m. m.
Hwad Kongl. Majit i detta afseende hade förestå»
git, har Utskottet i underdånighet 'illstyrkt med
den underdånig» önskan, att Kongl. Maj:t täckter
utaf den fond som under nionde hufwudkikteln ar
bewiljad till allmänna företag för näringarNes,
handelns och jordbrukets understöd till denna wäg
anläggning anmanda hwad icke för andra angelägna
och snarare fruktgifwande, behof, kan wara af
Nöden.
Lade- pä bordet.
Up.
7^4 Ven L2 Iumi.
Uplästes Riksens Ständers Stats-Utskotts
Betänkande anaaende Riksdagsmannen Gullers
Lirrlskons frän Orebro Län, memorial om indragning
af fjerdingsmans boställs». Utskottet tillstyrker
det Riksens Ständer mätte hirs Kongl. Majit
i unLerdänighet anhälla ket undersökning om förhä
andel derwid matte blifwa anställd och likhet
deri öfwer hela landet iakttagas»
Lakes pa bordet
Ilplästes
Riksens Ständers Stats-Utskotts
Betänkande angäende Riksdagsmännen kekr Jonssons
frän Kronobergs Län Memorial om rälta iörständet
af Z:te puncten i Kongl- Maj:ts nådiga
förordning af den 2g Januari! 181 t rörande förökade
afgifter till Wadstena Krigsmanshus Catza»
Utskottet har ansedt att ifrån denna afgift bör befrias
endast ärfd egendom och Kronoskatte rusthäll.
Den förestagna afskrifningen af en procent till förman
för Kronöfogdarne för upbörden har Utskottet
afstyrkt.
Laves pa bordet.
Uplästes ekt, ifrän Lag-Utskottet inkommit,
Memorial rörande tillökning i skjutslega» för postens
förande samt att postbönder i Westerbotten
och Wester Norrland mätte befrias frän den skyldighet
att smara tvid posträtt, dä de tilltalas för
någon försummelse med postens förande. Utskottet
har icke funnic anledning akt förestä någon förändring
j hwad författningarna hittils stadga.
Lgdes pä bordet»
. Up.
Den 22 Juni!- 7DZ
Uplästes ekl, ifrån Laq-Utffottek inkommit, memorial
i ättledning af Niksdagsmannnen ^oiiLn
^osvslls motion, att ber krono anklagare eller actor
som med halft skäl e> styrkt sitt käromål bör icke
allenast ersätta den anklagades utan äswen alla under
rättegångar hörda witrnens tidspillan och kostnader
eller ock upgifwa angiswaren som i den händelsen
borde wara en lika ersättnings skyldighet
underkastad, hwarifran dock, borde undantagas undersökningar
om mord och nidingsbrott, dä werkligheten
af förbrytelsen wisas ehuru brotkflingen ef
kan urtäckas. Utskottet har ej funnit skäl akt härom
tillstyrka nägra nya stadgarLadeS
pä bordet.
Uplästes Allmänna Beswäks- och OeconomiäUtskottets
memorial i anledning af Riksdagsmannen
I>Lk8 Svenssons frän Wadsbo Härad wäckt»
motion arc de af Allmogen hwilka böra tilltalas
för försummad snöskottning heldre mä inkallas till
wederbörlig domstol än inför Konungens Bcfallningshafwande
i Länet hwartill Utskottet ej funnit anledning
att tillstyrka bifall, hwaremot Utskottet likwäl
trodt sig böra tillstyrka den underdäniga önskan,
att Kongl. Maj-t täckes i näder anbefalla Desi
Befallningshafwunde, att i alla de fall der personlig
inställelse i police och ordnings mäl möjelige>r
kan nndwikas den tilltalade dermed icke mä beswäras,
utan berättigas, att, ester erhällen del af anklagelsen,
fa sin skrifteliga förklaring deröfwer till wekerbörande
Kronobetjeme aflemna inom witz, wid
wi
Första
Del- N:o 4Z
-
?v6 Den 22 Juni!.
wile förelagd, tid, samt alt, sedan Utslag i mälek
fallit, vä enahanda sätt erhälla del af Urstagek meS
lcmnad förman, alt, efter i Utslaget införd hänwisning,
fä deruti söka ändring om han sä ästlindar
inom den i lag och författningar stadgade lid
räknadt fran den dag han af samma rustag del
erhöll, ej mindre än, akt i händelse af obewist lier
fckaglig anklagelse, den oskyldige uti befrielse rusta»
get alud tillägges skälig ersättning för sina kosina»
der ehwad personlig inställelse eller icke ägt rum,
efter de grunder allmänna Lagen i 21 Cap. RältBalk.
och Kongl. Brefwer d. 27 Maji >8or stads
gar antingen han i sin förklaring eller ivid munteligg
förhöret derom pamink eller ickeLades
pä bordet.
Föredrogs ett, frän Niddarhus-Ulskottct inkommit,
memorial i anledning af Friherre k^srtas,
Axel, wäckta motion innefattande upmaning för
Höglcfl. Ridderskaper och Adeln, att göra Kongl.
Maftt och Kronan en gäfwa af de i Ridderskaper
och Aoelus ägo befintliga sä kallade stndsaregewär,
hwilker Riddarhus-Urffottet ansett böra bero af
hwars och ens fria wilja.
Bifölls.
Föredrogs ett, ifrän Riddarhus-Ulskotter, inkommit
memorial, rörande en nödig reparation pä
Riddarhuset i Stockholm, hwari Utskottet förestår,
akt Riddarhus Directiouen mä berättigas att r
män af behofwck, emot Höglofl. Ridderffapet och
Adelns garantie, uptgga ett län pä Zosv R:dv
b:o
Deri 22 Iitnn» fo?
kttS, hwilket genom Sn capitakions afgif, as 24 §
för hwarse »mnlaloskrifwen Adelsman ärligen under
§ ärs lid, borde komina att äte, betalas.
friherre L>s§er^'slke, anmärkte, akt
Ridderslkapet och Adeln nyligen ätagit sig en dylik
eapirarion, men ait delta more en olika sak. Der
förra besintek angående ersättningen för tryckningskostnaden
as Prokvrollerna hindrade ej, att nu en
annan utwäg loges. Friherre l^^Lkbseikö iroddL
att Man derpä borde wara betänkt.
Iliskotkeks >1, mariat begärtes pä bordel.
-Zerk 6^IiencreutT, Larl, ansag obilligt, att
ersättningen genom capirakidn crlades emedan ett
större summa dä kölle pä talrika samiller än pä de
fätakiga, ehuru Riddersikapet och Adeln blott äger
en röst för hwar slägt. H.N1 trodde alt en lik»
reparrition borde sike pä hwar stägt emedan Ständer
genom samiller representerades.
Upiästes ett, ifrån Riddarhus Itrffottet, inkommit
memorial rörande sor säljnuigenaf Högloft. Ridr
dersikapet och Adelns protocoller.
LadeS pä bordet.
, iAert LandtMarffalkm anmälte att Herr
Ofverste Lieutenant klitttebtttS ifrån Riksdagen
afresi, hwarfore han anmodade Herrrar Elcc'0-  per att i desi ställe utivälja ett Ny Ledamot Us!
StatS-UiffolM.
Justerades följande:
Utdrag af protokollet, hällit Ho6 Högloft.
Rid,
?o8 Den 22 Iurm.
Ridderffapet och Adeln, tvid Urtima Riksdagen
i Orebro den 20 Junii »8 »2.
S. D. Vifölls Slats-UlfVotkets, d. 17 sistl.
Juiui pä bordet lagda, betänkande, i anledning af
Herr Amiralen Friherre KuZolpK Loäerllröms försiag,
0111 rättighet för Kongl. Maj.t, att, i händelse
landets sjelfständighet ffulle hotas af främmande
magt, öpna inrikes län eniok Stats Obligationer
med ränta eller annnileter, til belopp af 4 L
Z millioner Riksdaler, eller om denna summa icke
ffulle kunna til fullo erhällas, nptaga resten säsom
krigsgärd, hwilken äfwen kommer att mev StatS
Obligationer liqvideras. k7r supra.
S. D. Föredrogs ä nyo der, til Pasicvolancefrägans
beredande, nedsatte särskilda UrfkorretS, d.
2n sistl. pä bordet lagda, memorial i anledning af
Kongl- MaZ:ts nädiga proposition om inrättandet
af en allmän Pasievolance »vid »nöten och marcher,
hwilket med den rättelse, so»n i andra pnncten genom
särskildt Prvtocolls-Utdrag, af Utskorlel blifwit
anmäldt, til alla delar bifölls. IIt supra.
S. D- Föredrogs ä nyo och bifölls Allmänna
Beswärö- och Oeconomiä-Utskottets, den 20
dennes pä bordet lagda, memorial, i anledning af
Kongl. Majus, til berörde, Ulfson remitterade, nädiga
proposition om befrielse för Rusthällarne wid
de Skänska Cavallene-Regemenrerna frän den af dem
friwilligt äragne skyldighet, arr utgöra Wargering
dock med förbindelse för det nu »varande Warge»
ringemanskapet, att dä Conlracten sadant innehålla,
wid inträffande vacancer i ordinarie numrorne
deri inga. k) t supra.
— Gref
-
Den 22 Jurin- 7-r
Grefwe k.övvenl^elm, Lustaf, upläste ti! proLocollet
ett memorial, sä lydande:
Wördstum Memorial!
Wid 1829 ars Riksdag ansägs StatöwerkctS
belägenhet fordra åtskilliga indragningar i Armeen.
Desie inffränkte sig likwäl, sä wida mig bekant är,
til reducrion af 122 man och 220 hästar af LifGardet
til häst och 200 hästar af' Mörnerska Husarerne.
Sä wäl de Officerare af förstnämnde Regemente,
som i anledning häraf blefwo reducerade, som
hela Officers corpsen ivid f. d. Swenska Gärdet,
hwilket förut war uplöst, stäldes pa ätta ars åtnjutande
af sine löningswilkor. Befälet wid Adelsfanan
och wid f. d. Östgötha Cavallcrie behöllo deremot
löner och boställen pä lifstid. Principen til denna
skilnad i behandling har jag aldrig kunnat utfinna,
och jag tror mig weta, alt äfwen inom 1829
ars Skats-Utskott wörö tankarne delade. Såsom
merendels bortcommenderad eller af tjenste» sysselsatt
under 1809 ärs Riksdag, kunde jag dä ej
Härom wäcka motion, och afhölls derifrån wid igro
ärS Riksdag genom den gräns för öfrverläggningsämtten
desie Ständer sig föreskrefwo. Jag anhäller
fördenskull om tilständ att nu kalla Ståndets
upmärksamhek pa detta amne och frägar hwad grund
kan wäl gifwas för denna skilnad i behandling?
Manne att det ena är indelt och det andra wärf»vadl?
Omöjligen!! Det är redan illa nog att rvärfrvade
Officerare äro sa swagt lönre i jemförelse med
en del af indelte, utan att deras sysilor också skola
wara osäkrare. Ej eller kan för Adelsfanans
be
-
frd Ben 22 Iunii.
befäl anföras det skäl, att det är såsom tjenstgöran*
de att anse, emedan det när som hälst kan cominenderas,
ty Swenska och Häst Gardets reducera,
de Olsicerare more ej blott a'k salom tjenstgörande
<m anse utan wöro wer?eligen tjenstgörande när
de reducerades. Jag wel, atl man ansör särskilda
Konungabref och förordnanden. Meit wära full,
magrer bära också Konungens höga underskrift och
ehwar denna sinnes, mäste den »nan twifwel med,
söra enahanda helgd. Dä werka» af denna Kongl,
underskrift i anseende kil Statens nöd och bristande
tikgängar mäste rubbas, bör wäst della gälia lika
för alla, ehwad doeumcntet, som med Kontingens
böga namn är äteckuadt, än mä hela, och,
jag uprepar det, ca Kongl, sullmagt anser jag i delta
fast sä helig som någon annan med Kongl, un,
derskrift försedd säkerhet, hwilket aldrabäst deraf be,
w>seS, att, utan dom och ransakning» kaningenan,
nan än innehafware af förtroendes sytzla, skiljas frän
den tjenst och dermed atföljande förmäner, en Kongl,
fnllmagt honom tillagt. Om en ohjelplig brist pä
tilgä"gar kan berättiga Slaten alt rubba salundq
försäkrade rättigheter i anseende til werkeligen tjenstgörande
och fullt tjenstbar? Ojsicerare, med huru
mycket mera skäl är staten ej bertil berättigad i
anseende til Ojsicerare, som icke mera ärv och pä
längre tid ej warit tjenstgörande, och som icke alla
äro »jenstbara, sedan albern fält » taga sin rätt
eller läng owerksamhet afbrutit dera» bang och förlamat
deras förmögenheter.
Dl detta argument slutar sig elt annat. Denna
Stat har ulan tw>fmel resurcer, mcn den hax
siv,
Den 2r Junti. 7n
stora behof, och en del as desta stiga dageligen genom
mynt systemetö beskaffenhet. Nyligen hörds
jaa med glädje, art Ridderskapet och Adeln med
ädel wärme äkagit sig wära Tyska kamcrarers öde.
Mä der tillärras mig att här upfylla den skyldighet
jag förra gängen mot min wilja genom min fränwaro
försummade. Den, att såsom wittne af deras
fönjenster förena mig med dem som lifligen önska
att än rn gäng stä i linien med fädana wapenbröder,
och att, om detta hopp ej kan upfyllas,
åtminstone i oeconomisk wäg se deras smara öde
lätkadt i den män möjligheten det medgiswer. Men
till den undsättning hwartill de äga sa helig rätt
fordras medel. Här hemma behöfwa wi icke eller
se ost långt ikring Utan att uptäcka behof och inse
huru bekymmersam hnöhällninqen med z:dje huftvudtitkeln
mäste blifwa, när alla de brister skola
fyllas som genom mynms försämring upkommit cller
sörswarars.
Wi se ju befälet wid asia tvära »vetenskapliga
corpser, wid Artilleriet, Flottorne, Fältmätningen
och Fortificationen illa lönte till en grad som öfmergär
all förställning, om en möjelig disproportion
emellan lön och det tarfweliqaste npfyllande af
de nödwändigaste behofwen. Cheferne wid defie
corpser börja redan möta stor swarigher wid Officers
corpsernes tillbörliga kompletterande och likwal hwilar
hela förswarswerkeks styrka pä vesta corpsers
bestånd och goda sammansättning.
Widare se wi en möjelighet att Skaten en
gäng finner sig böra foga nägon anstalt till sädana
lytte krigsmäns bergning som intet hem och
inge
712 Den 22 Jun».
inae anhörige äaa. Men hwar ffola medel kill
atk detta och till cn mänad andra päkommande och
vundgängeliqe behof tagas?
Jag anser högst öfwerflödigt, atk spilla et ord
rricr eller en minut mer af Ståndets tid, atk widare
bewisa werklighekcn af wara behof, och nar man
betraktar beha, känner man sig oemotständeligcn dragen
alt wil>a at Tuna med flera Kronans lägenheter
<a ansenliga, att afkastninqen af en enda
skulle räcka atk fördubbla Zo L Zo Artilleric eller
Marin Officerares lönewilkor eller atk rikeligen pensionera
202 Jnvalider.s
Jag förestår fördenstull, att samma princip
som wid 1809 ärs Riksdag uppå reducerade Offirerare
af Lif-Gardet till hast och för detta Swensta
Gardet, bkifwit följd, mutatis mutanstis an»
»vandes pä Adelsfanans och för delta Östgötha
Cavaleries Officerare eller ock, att förstnämde bada
Gardes Regemenrer i likhet med bada sistnamde
corpsers befäl blifwa hugnade med sina löningsförmaners
bibehållande pä lifstid, ty, jag uprepar
dek, en rättwis grund till olika behandling i lika
fall kan svårligen upgifwas. Skulle den förra
af dehe mine i ödmjukhet wäckte motioner bifallas,
fär jag, kill undwikande af den härdhet, som är att
bedara dä dylike åtgärder utan afseende pä särskilde
omständigheter, beslutas, i lika ödmjukhet föreslä,
att till Kongl. Maj.t i underdånighet öfwerlemna
de modificarivner i werkställtgheten, bwarlill
fortsatt tjenstgöring eller inlagde förtjenster rättvisligen
kunna föranleda. Ptterligare anhäller jag
ödmjukeligen, att Stats-Utfkottet till hwilket detta,
om
Den 22 Iuim. 7l3
om Högloft. Ridderffapct och Adell: sä för godt
finnér, ända skall remitteras, blifwcr anmodadtatt
sig äfwen öfwer werkställigheten nogare yttra än jag
med de ofullständiga motioner jag äger om ämnetS
alla inre sörhällanden, kan åstadkomma.
Remitterades til Stats-Utstkottet.
friherre bjerta, ^xsl: Sedan Ridderskapet
och Adeln och de öfrige respeclive Ständen någon
lid haft sa mycket att befatta sig med tryckfriheten
anhaller äswen jag, att fä yttra mig något
falskeligen rörande en witz stags tryckfrihet som äfwen
kan wara af något interetze. Jag menar pä
tryckpinnen.
Zriherre bjerta npläste derefter följande:
Wördsamt Memorial;
För längre tid tillbakars, hade jag» efter ankomsten
hit, wördjammeligen tänkt underställa Högloft.
Ridderftapet och Adeln om ej någon af otz,
som wore kännare och älskare af Jagt, men äfwen
ordning derutinann, skulle warit hugade att söka förekomma
be djerfwa samt oförsynta mitzbruk som
allestädes onphörligt föröswas, utan minsta klander,
oaktadt bäve äldre och nyare jagtförordninqar i
den wägen. Men Högloft. Ridderffapet och Adeln
hofwa allmänt warit sytzclsatta med mängfaldiga
andra yrken, lika nödwändigg för Statens beställd.
Således, efter jag förr widröri, ehuru pa längre
hall denna artikel, har jag »rott mig böra närmare
detaillera detta ämne och för Högloft. Ridderstkapet
och Adelns uplystare ögon framlägga det bedröfliga
sätt, hwarmed jagten nu i Riket bebandlaS.
2°S
7l4 Den 22 Iunri
Jag
förmodar att bland sa manga höga och förnäma,
äfwen som starka skyttar, hwilka ännu inom
tvärt Ständ finnas, mäste wäl någon wara, som
igenkänner sanningen as den efterföljande bestrifningen
och således pä det kraftigaste understödjer
de mätt och steg, som tjena alt befordra tägtens
skyddande, samt en framtida klokare hushållning
med dera säkerligen följande förmaner och nöjen.
Igenom Knngl. Majus nådiga omwärdnad äfwen
för denna del af Fäderneslandets wälgäng, ha flera
förordningar blifwit utfärdade, hwarest med tydliga
ord, samt warningar, blifwit utsatt det
answar och de straff, förbrytarena uti de förbjudna
jagttidcrna, sig ädrog, om de dermed bewisligen
beträddes, och för att wid framtida brott
ej någon siags ursäkt föx waldswerkaren, skulle
bliswa att tillgå, uplästes jagtförordningen pä de
mästa ställen 4 gänacr om aret ä predikostolarne.
Detta altt oaktadt, händer ty wärr, att det öfwer
allt nu blifwit en la inrokader wana föragta Jagsen,
att det wäcker den största förundran, dä man
ser huru grufweligt den förstöres » purningstiderna.
Om wi erindra otz hwad förmän Norrland
njuter af fin äterhällfamhet, med jagande »ni förbjudna
tiderna, sä, uran att mitzunna dem en wärdig
och nyttig inkomst deraf om höstarna, beror
Lek ju af otz att strängt efterfölja detta talande exempel,
Vä säkerligen wära tillgängar pä will ebrad,
skulle bli fördelagtigarc. Der är en antagen och
strängt bcwakader sed, att ingen mä wäga frand,
ssne Mars om äret kill d. i Ang. samma är öf»
- wa
Den 22 Junit
-
?l5
wa någon jagt, och, som mig är herättadt, skall
lagbrytaren ej Hjerna wagg reoe'era ett dylikt brott
i afseende pa alla Vermed sörkwpptde olägenheter,
belo af böter samt diverse dyarne emellan etablerade
känbara påminnelser. Af denna ordning ha de
om hösten en rikelig ersättning, hwaremot wi mäste
handla af dem det mi kunde, af en d l djur och
seglar, s,elswa aga tillgäng, och nu utan akt Utrota
be fä enda lemnmgar äga mi platt intet.
Hwarföre ffulle mi iu da icke kunna inrätta
den eller dylika till ändamälcrs minnande sä glfwarsamma
förordningar och sä strängt beivaka jagrelt
ait wärtjderna finge sin dyrbara helgd.
Ingen af osi som marst unga, och nu äro
till ören, icke wär tids medel älders eller yngie
ffyltar kunna fritaga sig ifrän, att icke öfwerirädt
någon gäng, författningarna i denna wäg, men det
beror ju af tänkande och hederliga menniffor, att
ändra och rälta mära fel, och mihkläder detta al»
drig hmarken hög eller lag att med talande efterdöme»
föregä andra och detta i alla Stand; as
den mängäriga hägen för jagt kan jag sjelf stuta
t»ll den ledsnad, hwilken intager alla som fallit
pä minda höielse och wet mycket mål» att wären
förekommer dä mindre rolig, men om jaa haller
wig till fiyttfogeln af alla stag, har jag hade tillfälle
akt underhälla min talent och Mitt nöje, deremot,
om jag om wären ffjuler en tjäderhöna eller
orrhöna, sä ar det imet nog att jag nnster Z tjä»
der foglar eller b a 7 orrfoglgr om hösten, Utan jag
Mister frän den trakten med detta falala skot', med
ollo, en höna som bär ärligen, om hon fält
mars
7i6 Den 22 Juni!.
wara fredader, hade ökat sin famille och gagnat
samt rogat. Lägg nu hätti!, hwad i parningsliderna
jagten lider af kalla och länga wärar, Or«
nar, Ufwar, flera forker Hökar, Falkar, Räfwar,
Kattloar, Myggen, Wallhundar som med rilhjclp af
Wallherdarne borttaga med snara hönsen pä sina
boen, samt äggen, dernäst jagthundarne, item flera
stags giller NB alt detta om wären; och flureligen
alla sorter jägare och skyltar, med mer och mindre
förständ pä jagt, sä frägar jag alla som kanna
jagt etc. huru mycket skall sedan blifwa
qwar, efter sä mängäriga och ännu fortfarande
ödande jagtprinciper; men deremot har jag frän
mänga orter, dels igenom resande dels andra päliteliga
upgifker, huru odjuren öka sig, huru mängfaldiga
misilyckade skallgängar mästar astmogenS
tröghet i framkomsten till stället der skaller hålles
för alt utrota odjuren, med ett ord, ingen som häruti
gör reflexion deruppå, utan blott hälla sig dertvid
akt wären, den skall pä nemda förstörande
sätt anwändas? När nu detta är bade bewistigt
och sä för hela Landet jlkadeligt, tackles dä icke
Höglofl Riddecskapet samt Adeln finna billigt otc
någon utwäg medan Riksens Höglofl. Ständer församlade
aro, widtvgs, som förekom hela denna
förödelse pä Rikets willcbräd, till exempel: Jag
hemställer wördsammast till Höglofl. Ridderfikapet
och Adelns mogna ompröfwandc, om icke genast en
Comité af z:ne personer frän hwart Ständ utmaldes,
ät hwilka updrogs att genomse, granska och
förbättra efter tidens skick, samt sjelfswälldets
höjd, aspasia de hitintils sä kallade gällande, churn
icke efterlefva, jagtsörordningar. Jag
Den 22 Aimi. 7>7
Jag är fullt öfwerkygader, akt detta arbete pä
fä dagar stall kunna fullbordas, och salunda icke
medtaga en för angelägnare wärf eljest nödwändig
tid?aldraminst förlänga Riksdagen. Skulle nu detta
mitt wördsamma memorial af Högloft Ridderstapet
samt Adeln anses nyttigt, anhäller jag ödmjukast,
att det mällösa med wära öfriga respective MedStander
communiceraS.
Lades pä bordet.
Grefwe (ä^IIenborA, holtan blenninZ, upläste
etl sa lydande.
Wördsamc Anförande»
Sedan af Kneckte-Contrackerne nn mera blott
förbindclserne icke de deremot swarande rättigheter,
ätersta, har jag i detta förhällande funnit en för.
nyad anledning till upmärksamhet wid de för Rotehällen
förökade tyngder, som blifwa en följd af
Kongl. Majus nädiga förordning af d. 4 Febr.
innewarande är jemförde med dem, knecktecomraeterne
ålägga.
I afstrift bilagde Kneckte-Contract af 1686
för Södermanland innehåller, att soldaten stall
af roten ärligen bekomma en stäpklädning af wal»
mar, bestående af räck och byxor, samt lwä par
stor emot förbindelse, alt hos raren, framför andre,
arbeta, dä han icke pä commenderingar eller exercities
är stadd; — fraga är nu icke huruwida roten
sär begagna wilkoret för släpklädernas meddelande
ät soldaten neml. rättighet att derföre tillgodo
njuta hans arbete, och huru liter roten sadan!
kan påräkna uplyses deraf, att det nn är 7tde äret
ä råd
7lä Dm 22 Jim».
ä råd som soldatörne i Södermanland sommartiden
aro skiljde frän sitt hemwist/ och arbeta nu för
andras räkning och förmon, da hustrur och barn
icke sällan sakna det nödtorfk.gaste hemma; mett jag
har till föremal alt wisa skillnaden i kostnad sör den
soldate beklädnad, Knecktc-Conlracter förestrifwa,
och den, som högst berörde Kongl, Förordning påbjuder.
— Efter i8it ars förhöjde Markegång !
Södermanland Upsiär kostnaden för släpkläderna, räck,
byxor och twä pär stkor till 8 R:dr b:co, hwareftet
rötarne antingen i kläder eller penningar Med solrrarerne
berörde stäpklädcr godtgjort. Kongl. Ä?ajns
nådiga förordning af d, 4 Febr. detta är innehåls
ler deremot, jemtö det kronomunderingarne i är
skulle till soldarerne öfwerlemnus samt en sadan dylik
astid desiueom wara i rorkistorna förwarad, set
stadgande, "art när nya släpkläder härefter skola anskaffas
de samme böra förfärdigas af walmar
eller kläde, it till färg och persedlar
i fullkomlig urkel med den kronomtm»
dermg. som tiu blifwit soldatene tilldelad ^
Deste persedlar bestå jenne jacka och byxor lil färgen
blä och kostsammare än Vett ännu bcukeliga gra
färgen, af en halt med prydnader, est skärp, en
halsduk, ett pär stiblekter, twä skjorror, twä pak
strstmpor och tiva par skor Med lösa sulor och efter
samma markegäiigeprts utgör alt detta sanunan!agt,
mera än dubbelt emot hwad Kticckkecontraötet
påbjuder eller öfwer sexton emot tjugo Riksdaler
banco, som i anledning deraf, soldakerne jemväl
redan börja rotärna såsom klädespenninqar affordra,
dä ds sjelfwe ej wilja alla förenämd^ persedlar
-
Den 22 Iimii- ?is
sedlar anskaffa. Der är äfwen anmärkningswärdt,
akt, ehuru förbindelserna til släpkläder icke aro allestädes
enahanda, uran, likasom kil liden, äro, trl
pcrscdlarnc, as olika förhällande, i olika provincer,
har likwäl stadgandet om persedlarne blifwit i olika
förhållande i anseende rik Rikets samtelige pros
vincer, hwilket stadgande äfwen derigenom blifwit
Mera betungande för somlige än för andra provins
cer. Exempel wis mä jag anföra de orter, Ver jag
eaendom äger. I Södermanland stkall soldaten ens
Ii / Knecktccontractet bekomma stapkläder hwarje är,
i följd af morswarande förbindelsen au soldaten ffaä
bondens arbete förrätta. I Upland äter erhåller
soldaten släpkläder blott hwart tredje eller fjerde är,
och det i grund af der Nttryckeliga förbehåll att soldaten
icke är förpligrad kil bondens arbete, ntaN äger
arbeta hwar honom bäst synes, i följd hwaraf
Lenna utsträckning af förbindelser, blifwek för Sö»
dermanland mera tryckande än för stera andra Rikets
provincer. Jag döljer icke den ranke jag hyst,
art Cvnstitutions-Ukffottet, med anledning af 82
Regeringsformen, borde wid förenämde förändrade
förhållande fästa »agon upmärksamhet, och att jag skulle
kunna undwika att derom wacka någon erindran, meni
dä Csnstirurions Urffottet förklarat sig icke as Slätö
Raders prorocoller äga anledning til nägon anmärk»
ning, och Constirukions-IIlstkokkers fördelning, der säbana
ärender förekommit, således icke ansevt verra anmärkningswärdt,
har jag wäl derigenom blifwit uplyst
om mitt misttag akt anse detta af någon större wlgrz
likwäl dä jag deremot skulle rrv mig altför myckek
ftla, om jag icke begagnade etk tilsälle akt offsitt
reii
-
720 Den 22 Junir»
ligen kunna ådagalägga, åtminstone Södermanlands
rotehällares betydeliga livande, genom hwad i för»
berörde matto är förorvnadt, för att der söka rättelse,
sä widk möjeligt ar, sä har jag nödgais förhållandet,
Högloft. Ridderjckapet och Ädelns upmark»
samhet underställa, anhällandes arc detta anförande
mä nl wederbörligk Utskott remitteras. För atk
icke blottställa mig för nya mistag, wä^ar >ag icke
bestämt nämna något Utskott, men om ej nägot
annat skulle behörigt anses, torde Beswärs- och Oeconomiä-Utskottet
fa pröfwa roiehallares wanmägtiga
fordringar, hwarifrän man kanske kunde förränka
ett tilstyrkande att Riksens Ständer ».underdånighet
hos Kongl. Maj:t anhöllo, det rotehällarne
mätte fä til godo njuta de rättigheter Knecktecontraclerne
dem tillägga i lörenämde afseende, och
akt de älagde skyldigheter mage sörswinua, som dermed
icke stä i förening.
Afskrift af Kneckce-Contractet för Södermanland
af d. 2Z Nvv. »686.
4 Z
När
kncckten icke är pä commenderingar eller
sina exercitier stadd, skall han wara förpligrad, sa
ofia hanö rote honom begär, att arbeta hos honom
framför någon annan; deremot ffall rolen wara
skyldig akt gifwa honom födan sä godt, som han sjelf
har, samt en fläpklädning ärligen af wallmar, räck
och byxor, eller i det ställs ri! pajräck sex daler kopparmynt,
til livrLeklädningens conservation, item
twä pär ffor, och en skälig dagspenning deibredcwid
om ätta öre kopparmynt, hwarmed kncckten skall
sig aldeles lala benöja och icke motwilligkwis, sin
rote-^
Den 2L Juni!»
totebondes axbete, dä han päkallad warder, försumma,
ekler för »agon större winning, utan rotens lof
och minne, hos andra arbeta; skulle ock roten intet
bchöfwa kncckten kil sikt arbete, dä skall kneckten likmäl
söreskrifne stäpklädning och skor af roten hafwa
att älnjuka.
Remitterades till Allmänna Beswärs- och Oeconomlä-Ulskolret.
Friherre ^Vranzel, kkenninL, anförde till
protocoilet:
Wördfamr Memorial;
Dek torde bliswa mig tilläkit akt begära Wäle
borne Herr Landt-Marskalkens och Högloff. Ridderskåpet
och Adelns upmärksamhet pä ett amne, svin
Mi vtöfwander, för detta, har ledr kil manga nusibrnk,
nemligen grunderna hwaruppä nnwarande författning
rörande Landtniätarncs arfw <de är bygad.
De mängfalviga casus af beredelsedagar, regndagar
m. m. äro alt lids Utdrägter smara akt kontrollera.
och högst betungande, hwarföre jag magar förestå
att all ting bör betalas ester tunneland pä nedanstäende
grunder, och som uti medföljande bihang
och tabell nogare sinnes detailleradt.
1:0 Alt man beralar wisit för mätningen af
hwarje tunneland i proportion af jordens belägenhet,
men ej beskaffenhet.
2:0 Särskilt wistr för hwarie tunneland för be--  fwärek af renoveringen dito uträkningen och upskattningen
duo tranSporteringen > an större ril
mindre, elier frän mindre lil större, alt efter resto
at
Första Del» Ns 46.
Den 22 Jun».
rvat tunneland, och inbcräknadt ärgängen af vappek,
färgor m. m.; det större eller mindre qvantum af
Papper som ssulle ärga wid olika fcalors uylljande
torde ej bchöswa att beräknas emedan ju mindre scaka
desto mer beswär
Z.
o Om Landtmätaren ffall sjelf halla sig med
födan betalas Veu efter ttmnelandek, beraknadt i samma
proportion som befwäret af redan omnämnde puneter
nti dctaillcn komma att nlwisa. Pä lika sätt
förhälles med ljus och rum, om det ej bestäs Landtmätaren.
4:0 Böra Landlmätarne aldrig fä beräkna mer
än en resa til'ech ifra» förrättningen, sami alud stura
den förrättning seni är för handen, innan en ny
päbcgyunes, sä wida ej laga sörfall och hinder komma
emellan, eller alt jordägaren sjelf derri! föranleder.
Utom de vfwannamde specificerade beräkningar,
fär ej Landtmätaren debitera jordägaren för nägok
mer.
Uppå desia grunder kan ägaren med mera säkerhet
beräkna sin kostnad, och Landrmärarens arf--  wode blifwa bättre bestämdt efter ^efi flit och skicklighet.
Jag hoppas det Wälborne Herr Landt-Marskacken
och Högloft. Kidderskapet och Adeln gillar
Lerka mitt förslag jäsvm byggdr pä billighet och rätt.
wisa; sä mycket mer tryggar jag mig deruppä, sem
Herr Baron och Landshöfdingen m. m. sk betterKeclt,
för hwllken jag npgifwir min plan ansedk den
för ganska anragelig, ost) r stöd af hwad jag hafmit
äran säga, anhäller jag der Wälborne Herr
Landi-MarffLchcn och Högioch RldderffapZt och A»
Hxln
Den 22 Juni!- 723
deln tillät, det denna min motion mätte blifwa remitterad
til Beswärs och Oeconomi--Utskottet för
att uppä nämde grunder, der bättre kunna utarbe»
tas samt i händelse af nödigt bifall, önskade jag
tillika, att denna nya Taxas beräkning tog sin början
den , Januarii 13 iz
Bihang
til den projccterade LandtmäteriTaxa».
I anledning af remissen, får jag äran meddela
mina tankar pä hwad sätt Landtmäteri-Taxgn
efter närwarande tider, enligt min tanka, borde bestämmas,
och har jag genom egen erfarenhet, dä
flere Landtmätare för min räkning moro sysselsatta
med en ganska midlöstig förrättning, kommit uti stor
förlägenhet, hwad medel som skulle qnwändas till
kontrollens minnande, och snart fant jag att runneiandsräkningen
mac det enda, således fär jag äran
projeklwis föreflä:
r §.
Att för hwarje tunneland tät skogbewnxen mark,
bör betalas 6 ss. b.co dä jemkning likwist bör ske
ivid större skogars upmätcmde i samma proportion
som i 178Z ars förbättrade Landtmäteri-Taxa z
mom. stadgad är.
2 §
För hwarje tunneland aker af hwad beskaffenhet
som hälst 4 ss. b:co.
För hwarje tunneland äng af hwad beskaffenhet
som hälst 2 H. b:co.
4 §
För hwarje tunneland skoglös utmark af hwad
beskaffenhet son, hälst l ss. b.co. A «
724
Den 22 Iunri.
A 8
Flera stags local omständigheter eller im postimenta
ril undwikande af widlyftigher fä ej beräknas
wib mätningen.
6 §
Under påstående mätningar pä fältet, beräknas
födan VM dell ej bestäs Landtmätaren lil 2 st,
per tunneland, desta 2 st. äro uptagne til ett medium
emelian förefallande regn och nphällsdagar sa
alt att i förra fallet blifwer winsten mindre, men
i sednare fallet sä mycket mer, samt lika mycker för
ljus och rum.
7 §
För renoveringen af hwarje Charta inberäknad
bcskcismngcn, antingen den är pä särskilda ark
eller pä Charta», papper och färgor m. m., bör betalas
för hwarje tunneland 9 r:st. banco samt för
föda» 5 r:st. sunt lika mycket för ljus och rum per
tunneland.
8 8-
För uträkningen och graderingen eller upjkatt»
ningen 6 r:st. per tunneland, för födan Z r:st. sam;
lika Myckel för ljus och rum per tunneland.
9 8
För transporteringen af Charkor ifrån större
lil mindre eller lwärtom 6 r.st. banco per tunneland
och för födan z r:st. samt lika mycket för ljus
och rum per tunneland.
12 Z
För utbrytning af de i samhällighet belägne
ägor t Stor- eller Enskifte betalas med i H. baner
-
Den 22 Junir. 72 Z
co per tunneland, för födan 6 r:st. samt lika myckel
för ljus och rum per tunneland.
il §
Gärdesgärdsdelningar, Diken m. m. betalaS
med 2 r st. för hwarje io:de famn och hälften för
födan samt lika myckel för ljus och rum.
, 12 L
Ragangars upgaende betalaS med 4 r:st per
hwarje io:de famn 06) 2 r:st för födan per io:de
famn samt lika mycket för ljus och runi per famn.
Slurf eller sörbryMing emot förfaktningarne
pä ett eller annat sätt bör bestraffas med arbetets
fullkomliga omgörande af en annan Landtmätare,
hwilken får sitt arfwode af den som hafwit förrättningen.
Wid arfwodets erläggande bör hälften be«
kalas genast efter förrättningens fullbordande, men
andra hälften ej förr än räkenskaperna och arbetet
ä »vederbörlig ort blifwit granskade och bifallna och
derwid af jordägaren ingen klagan gjord.
Härhos medföljer project til det formulair som
Landtmätarena böra nyttja wid ligviden om ej ägaren
för sin del önskar atl pa annat sätt bliswa
debiterad.
Grunderna önskade jag altid blefwo följda,
men ziffran andrad efter tider och penningens tvärve;
likwäl anser jag ej mina upgifter pä kunnelandsräkningen
wara bet efter billigheten rättast upgifna
belopp, Utan tvädjar jag til dem som hofwa mera
kännedom om saken alt rätta det kanske felaktiga
i denna calcul, hwilkct jag tror bäst skedde om
Oeconomiä-Utskottet som en underdänig önskan framsiälde
lil Konungen art, enligt Kongl. Majus Eger
godt
-
7-6
Den 22 Iunii.
godtfinnande bestämma arfwodet enligt de grundet
som af Ukffottet bliswit upgifne.
Anmärkning: Conferencer IN. m. för att ej
lemna nlsälle til osca förnyande af sadana böra ej
särskildt beräknas', man dä arfwodet är per tNn,
neland med bi irghet, sä torde deitna casus förswinna,
äswcn sä wäl som alla andra hwilka ej äro pä
berina.
För att upmuntra den mindre förmögna bon- -  den akk lära sätta pä Charta sin egendom, sa more
önskeligt att taxan ej, sattes högre än alt jordägaren
utan saknad kunde widkännas denna kostnad,
inen likwist iakttagande det Landtmätaren har sin
bärgning, hwilket alt synes mig lätt ait winna dä
nian erindrar sig alt Landtmätaren har en särskildt
lön.(*
Remitterades til Allmänna Beswärö- och Oe«
conomiä-Utffvllet.
8ri'
Här intages projcctek.
Införes wrd pög. 726.' — N:§ 4§.
> Project. '
till det Formulair som Landtmätaren uttrpckeligen i stället för Räkning bör inlemna.
'
Sochu
Namnet uppä
Byar, Hemman
och Lagenheter
Hemmantal eller Lagen-  hets natur
Tat flogbewuxen
mark L. Tax.
1 §.
Äkerjord L. T.
2 §.
Ängsmark L.
Tax. z h.
Skoglös Urmark
L. T. 4 §.
stimma
pä t.kalet
afhel.sör
rälta-5ö
Föda, rum
och ljur 6 §-
Renov. med
eller ulan
mat 7 §.
Uträk:dgrad.
med eller utan
mat 8 ).
Utbrytning
9§.
Trankp. med
ek.ntan mat.
10 r.
Gärdesgård m-in.
delning ii S-
RägZnza^ up-  gäende 12 §.
Summa pä
omkofln. as
hela förrätt-  ningen.
3
oförmed-
ladt
förmed-
ladt
O"
«-c
rymd
enl.resa
Betala.
rymd
enl.refn.
betala.
rymd
enl.resn^
bctaln.
rymd
enl.refn
betala.
-
Q»
3-
§
r?.
0
0
Tr
k.
R.
st.
rst
Tr
k.
R.
st.
rst
Tr
k.
R.
st.
rst
Tr
k.
R-
st-
B
.
Tr
k.
R.
st-
rst
R,
ff.
rst
R.
st-
rst
R.
st.
rst
N.
st.
rst
Fr
N-
st-
rst
Fr
R.
st.
rst
R.
st
rst
-
<
!
I
1
!
!
i D:l
4
-
Den 22 Juni». 727
Friherre 8tael von l^ollliom, Lorsit? I-uävi§,
uplaste föllande:
Wördsamt Memorial!
Sedan swcnflka krjqsmagten tid efter annan
undergalt atflkilliga förändringar ledande kill en fullkomligare
organisation af den samma, kan det intet
undfalla upmärksamhelen, det olämpeliga i den
uiilitairista ordningen, att krigsmannen, under
exercitie mölen, sjelf föranstaltar om sikt uppehälle;
af denna anledning har redan för detta, wid åtskilliga
, regcmenlcr pasievolance - contracler med
Kronan bliftvit ingangne, iom redan wifat sin nytra
och hwarföre äfwen motion härom wid denna
Riksdag blifwit wäckt, om sadan inrättning för
hela arme n, som säkerligen, i anseende till desi förmän
för Rotehållare, blir bifallen, och aldenstund
cn fullkomlig likhet i den militairifka ordningen
wid hela krigsmagicn, är bäde as stort gagn och
nödwändigher, men KnecteContracterna såsom mycket
olika, till och med i samma landsorter, hinderlige
hermid, sä sär jag wördfammeligen hemställa
om icke en öfwcrsigt och jemkning till enhet öfwer
alt med Kneckte-Contracterna kunde - företagas och
af Konung samt Ständer samfällt enligt 80 § i
Reg.. Form. stadfästas för art afhjelpa de hinder
som möta den goda sakens framgång.
Herr Lcmdt-Marfkalken föresisg att detta
memorial till Allmänna Beswärs- och OeconomiäUlskottet
skulle remitteras, men seda»
Friherre Le^rllröm, ^acolo, anmärkt, att
alla Mäl som gingo till Oeconomi» och Beswars,
Utskottet endast såsom Riksens Sländerö underda.
niga
728
Den 22 Iunii.
niga önskninaar kunde anses och della wore af e»
genskap all Riksens Ständer deröftvcr borde bestura,
b ef del samma remikteradt till del särskilta för pasis
Volancekräqans beredande nedsatteUtskokt.
friherre Ltsel von hollstein sortfor mun»
religen. Härjemte mätte tillätas mig göra nägra
anmärkningar i ett helt annat ämne. Z)ä dek är
en Riksdagsmans pligt att söka alla de uplysningar
som kunna lända till committenternas gagn
och nytta, har jaa, dä ej räkenskaperna för ärcn
18'8 och 1x09 bljfwik för Stäirderne framlagde,
mäst iöka dem genom andra litwägar. De grun.
da sig således pä sadan» underrättelser hwit as
aukenitciler jac, ej kan till fullo garantera, hwilfet
dork lar ursäktas enär hwarken rakenlkaper eller
handlingar äro att tillgå. Skats-Utskottet deremot
torde wara i tillfälle att förskaffa tillförlätelig
kännedom h rom. hwarföre jaa anhäller, au det
derom mätte anmodas. W>0 förledne Urtima Riks,
dagen yrkades af en ledamot i Hederwärda BoNde-Stänvet
att allmänna Magazins. Direction,
hwarifran inga räkenskaper inkommit, borde redowisa
sin sörwaltning Dc otjenlig» Uttryck han i
si k memorial nyttjat ädxogo honom hardt answar;
hust h,r blifwit straffld.
H -m.nom har likwil icke den skugga hanka»
stade pä Direktionens ledamöter skingrats; det är genom
rikliga k ask Ipers framläggande de kunna
försvinna. Ian hade således wäntat att de skolat
halta afgikwa desia, sär derföre anhalla fä weta
v», de äro algifne eller i motsatt fall att anstalt
om rverkMigheteu häraf mäste tagas samt således
Htats
-
Den 22 JunLL. 729
Stals-Ulffottstö yttrrande inhämtas dit jag anhäller
denna min motion mätte remitteras.
En annan sak synes mig äswen wigtig och
hwarom uplysning hos Stats-Utffottet borde begäras.
W>d 1809 ärs Riksdag anmälte StatsUtffortet
atr f. b. Konung 608-rzxbewiljar
Tull Arrcndc-Svcietekcn aflkrlfning af nägra
och femtio tusende Riksdaler, för en förcqifwcn minskning
i inkomster genom förlusten af Finland. Riksens
Ständer gillade ej denna afdrifning utan föreläde
TullArrende-Socleteten walet emellan Arrende-Eonlraetets
upsägning eller full betalning af berörde
summa. Directionen walde dä akt betala
och bliswa qwar wid CoMractet. Del är mig sagt
att denna betalning likwäl aldrig blifwil gjord utan
are berörde Direktion genom förnyad inlaga till
Kongl. Maj:t derifrån blifwit befriad. Nu kan
jag ej weka om detta är säkert, men om räkenskaperna
hade blifwit framlagda, hade det deraf synts,
hvarföre jag anhaller alt derom äfwen ifrån SkateUtskottet
uplyening mätte begäras.
Ärefrve ^lörner, 6öran, förklarade
akt, i fall han fattat Friherre 5tae! von kilolMeins
mening rätt, trodde han att den begärra uplysnin?
gen ej wore af nöden, emedan man Utaf de inkomne
allmänna utgifter öfwer Statswerkers inkomster
och upgifler lätt kunde inse förhållandet.
Skulle näqon aflkrifning hafwa blifwit bewiljad
borde den deri hafwa warit observerad, för öfrige
trodde Herr Grcfweu sig med säkerhet weta att
de underrällelftr Friherre Ltaej framfört moro o
-
73» Den 22 Juni!.
Friherre Ltael von tkolliiein: Om räkenskaperna
binwil framlagda för Iliksens Ständer
Hade jag och manga andra ej samlar i mörker.
Det är mig sagt, att afskrifningen blifwir gjord;
jag we ej Hwad jag skall tro; det är ju oskyldigt
att betära uplygnjng. StatsRädetS Prorocoller som
nu i Constitnriong-Ulskottet blifwit granskade, mat«
te dervn, kunna meddela den bästa kunskap. More
en sadan afskrifning bewiljad, kunde sädant anses
för ganska obilligt, ty hwad Societeten möjeliglwis
kunnat förlora pä Finland har den under
de senare ären fält mängfaldigt ersatt i Götheborg.
Jag nämner detta blott i hopp att bliswa uplyst
och tror att man ej bör tadlas om man söker uylysningar,
när man ej sjelf sär se.
Grefwe biörnar, Xäolfih 6öran, wille witzt
ej mihkanna nägons rätt att begära och fa uplysning.
Han wille för öfrigt försäkra den warda ledamsten,
atl wid den läsning han och de öfriga
Constikulionö-Utskottets ledamöter af StatS-NadelS
protocoller förrättat, inga spär funnits till någon
förändring med den omtalade afskrifningen, men
förnyade tillika sin anmärkning, alt detta tillräckelige»
tydligt kunde synas af Stats-Utskottets meddelade
betänkande rörande StatSweckecs inkomster
och utgifter.
Friherre klomiNA, Llass, försäkrade, att
under den lid hqn warit ledamot af StatsRadet .
ingen fraga warit om en sadan afskrifning och
trodde sig äga goda skäl akt tro del den icke eller
före hans tid blifwir wäckt.
Friherre ^älsrcroutr, L?rl Iohan, instämde
i
Den 22 Irmii. 7Zl
i samma förklaring men erinrade, att Friherre 8tael
troligen irrak sig genom erhällcn underrättelse om
en annan fräga rörande den bewillning Tall Ärende
Societeten borde för sin winst erlägga, hwilken
werkeligen i SkatoRädet förcwarit.
Friherre kleming wille endast i fall sä förhöll
sig, underrätta Friherre 8tael att äfmen den
frägan hade utfallit till Statens fördel emedan
Tull Arrende Societeten werkeligen dä fäkt utbetala
rs,002 R:dr.
Friherre lersmeöen, kreäric, intygade, att
Tull Arrende Societeten werkeligen hade betalt enligt
Riksens Ständers föreskrift den i fräga warande
summan, ehuru det werkeligen hade warit
de privata actie ägarnes rätt akt i laga
ordning söka ersättning. Delta hade de ej
gjört emedan den summa som föll pä deras andel
ej war särdeles betydlig. Hela den af Konung
bewiljade afffrifnings summan
hbde stlgit till omkring 55,022 R:dr. Deraf tillkom
Kronan att smara för tretton sexion delar
och de privata endast för tre, sä ait allenast genom
denna inbetalning något öfwer 12,002 R:dr kommit
Stgtswerket till godo.
ZanS Excellence Zerr Grefwe kuut!, wille,
såsom ledamot af Staks-Utskotter wid den åberopade
Riksdagen, utreda denna fräga. Hans Excellence
uvrepade tillgängen och det wal Riksens
Ständer Tull Arrende.Societeten älagt samt berörde
SocietetS fattade beslut att betala. Hang Excellenee
yrkade akt, dä i upgifterna af Statens inkomster
-
7Z2
Den 22 Junit.
ster iiiqen brist more sydlig, borde icke etter berörde
afdrifning förmodltS, utan borde Friherre Stael
von kloMLin wara öfwertygad, atl saken förhöll
sig rikrigk samt wara nöjd med de nu erhällna
uplysmngar. Hans Excellence äbcropade Ve härtvid
de bland sina kamerarer af i8oy ars Statsutskott
som möjeligtwis kunde wara närwarande.
Af hwilka skffillige i Hans Excellences yttrande
instämde
Friherre Stael von l^ollstein medgaf, ark
sakens förhållande torde wara rigtigt, men förklarade
sig ej kunna begripa huru det kunde wara
vägot skäl att ingen ting i de erhällna räkenskaperna
syntes. Det wore efter hans mening ingen
konst att sä canstcuera räkenskaper, att mycket sädana
saker deri kunde döljas.
Herr LandtNarskalken gjorde proposition
om remisi af Friherre Staols motion om uplysningars
erhällande rörande sist ventilerade fräga, hwilken
afflogs med förklaring att Friherre Stael von
klollstem enffildt kunde pä behörigt ställe derom
söka underrättelse.
Herr Landt Marskalken anmälte ytterligare
atl i det memorial Friherre Stael i förra plenum
upläste i anledning af nägra dä föredragna
Stats-Utskottets betänkande» äfwen förekommit en
motion om pennings löntagares betalande efter
cours, hwilken ej dä blifwit remitterad, men Herr
Landt Marskalken nu föreslog mättte öfwerlemnas
liss
Den 22 Junit
-
7Z3
till Stats-Utskottet att derpå göra det afseende om.
ständighekerna lillätaBifölls.
Grcfwe la Oaröie, ^acob, nxläste till
prvtocollek följande:
Dä tära misiwäxt är och en ofta känd nöd i
de fleste af Rikets provincec nästan ärligen päkalla
Regeringens hjelp, dä denne äter med sä tiggängae
och flcrefaldige behof lallan ser sig i ständ akt up«
fylla hwad desi önskningar för lidande kräfmer,
tror jag ulwägar böra ock kunna upsökas till desi
ofhjclpande.  Andre länder haftva i lika omständigheter
stadgat medel, hwilka, om de ej fullkomligen
tipfylla hela hehoswet, åtminstone till betydelig del
afhjelpa det onda, lätta bekymret för de lidande
och lemna Regeringen en ruwäg att lindra och un»
Lerstödja de landsorter i gemen, eller de behöfwan»
de i synnerhet, hwilka antingen af en almän misiwäxt
eller af särskilda tillfälligheter anropa desi bi
ständ.
Sällan är den olyckan liinad an hela landet
pä en gäng straffas med mitzwäxc, men ofta höres
en och annan landsort med ffäl klaga öfwer en
mindre lycklig äring; huru nödigt, huru billigt, alt
de saknande wid dylikt tillfälle mätte wara försäkrade
om hwad de till uppehälle och utsäde behöfwa,
samt Staten wara i ständ att dem dermed bispringa;
de medel Starswerkel ager alt wid dylike
tillfällen anwända, aro dels med de grui dee
som nu wid spannemäls upköp följas, för otillräcklige
att kunna fylla behofwen, dels inträffar stundom
klagan sä sent, att Kronan antingen ej mera
kan
734 Den 22 Juni!.
kan sä upköpa någon säd, eller ock nödgas taga den
af speculanter. hwilka, utan afseende pä ken ringa
summan för hwilken de af bchöfwande landtbrukare
sig den tillhandlat, gäcka den allmänna nöden,
och sälja till bfwerdrifwit pris samlade förräder,
jag frägar: om wi ej böra wara betänkte att härutinnan
söka underhjelpa Regeringens bekymmer,
dä wi Med del samma winna öfwertygelsen att
lindra mängdens behof och se en allmän wälmåga
blifwa fruktan af en omsorg hwilken erhälles utan
upoffcing med en rverkelig winst för de Mäst behöfwande
jordägare, da de derigenom se sig i stand
att Med säkerhet kunna afsätta till ett högre pris
sikt ringa förråd, och ej bebof, att om hösten offra
ät egennytta» och winningslystnaden förstlingen af
sin gröda mot en betalning som inom fä mänader
knapt Utgör hälften af hwad bonden om wären
nödgas återköpa den samma spannemäl han i otid
sedt sig twungen sälja, i osäkerhet om ej ett nedfallit
pris möjeligen ännu mera Mlle nedsätta warder
af det enda han lill silk och de sinäs underhäll har
att afyttra. Samma behof af hjelp, är äswen
dä en eller annan landsort genom mindre tjenlig
wäderlek widkännes foderbrist;- huru nyttigt om wiv
elt Mera gynnsamt ar, genom stadgade författningar
den åtgärd kunde tagss som, wid de sämre,
försäkrade den behöfwande landtbrukaren om hjelp
och undsättning, huru tillfredsställande att dertill
medwerkat, och huru säll den Regering som säg sig
j ständ man ästkad upoffring eller någon undersätes
kostnad kunna i nödens stund bispringa bchofwet,
och skörda tacksamhetens wälsignelftr för njurnr
wälgerningar» Det
Den 22 Juni!. 735
Det ar i detta afseende jag wagar för Ridderfkapet
och Adeln framlägga följande förslag:
1:0 Hwarje helt mantal borde, da betydligare
mitzwäxt ej ä det samma inträffat, mot nedanstäen»
be wilker hälla kronan tillhanda Z tunna räg, j
tunna korn r tunna hafre, 10 lisp. hö, och 20 lisp.
halm.
2:0 Förhallnings fkyldighetey för mindre eller
större hemmantal blir i samma proportion.
g:o Denna spannemäl och detta foder bör hos
jordägaren finnas för kronans räkning ifrån sädessch
höbergningen till den r Maji päföljande
äret.
4:0 Ehuru wihl qvantum af hwarvcra slags
säd i l punkten är utsatt, bör dock förhållandet
rättas efter det sädesslag som i hwarje ort mäst
brukeligt är och beloppet derefter rälrks.
5:0 Will Kronan sig af dctze förräder begagna,
bör, inom vswannämde dag, sadant genom Konungens
Befallningshafwande i orten kungjordt blifwa,
och contant betalning efter dec dä i hwarjr
orr allmänt gängse pris till hivar och en jordägare
erläggas i fall förrädet genast afhemtas; Meri,
om det längre eller kortare lid skall för kronans
räkning qvarligga, da äger säljaren att, mot säker
borgen, betalningen lyfta samt detzutom wid framdeles
skeende afhämtning en witz bestämd afgift
af kronan för intorkning och magazinage beräknat
ifrän d. i Maj till afhämmingsdagen.
6:0 Anser Kronan sig ej wara i behof afnämde
förräder inom d. r Maji har jordägaren rättighet
a:t dem till hwem som hälst försälja
-
7Z6 De», 22 Juntt.»
7:0 För hwarje jordägare bör wara rillätit atr
inom länet ötwerenskomma em nämde spanncmäts
förwarande eller lcfvercring med hwrm han will,
mot Landshöfdingens päskrift och bifall, och blifwcr
dä den, hwilken nämnde skyldighet sig iklädt,
äfwen ensam pligtig alt answarg för upfyllandet
deraf.
8:0 De flera Städer hwilka hofwa en betydelig
jordrymd som de till sädes cultnr anwända,
borde äfwen, i man af rymden, wara förpligrade,
alt inom den här efwan för landet msatte tid och
msk samma wilker, hälla Kongl. Mastt och Kronan
tillhanda ett ivisit qvantum spannemäl.
Mitt ändamål härmed är, att Kronan skall
alkid wara i ständ att disponera äfwen om cn
eller annan provins skulle warit hemsökt af mitzwäxt
eller den dermed sä ofta medföljande foderbrist
en 120, L 150,000 tunnor spannemäl jemte
ett 4 dubbelt amal hö och halm och dermed bispringa
de behöfvande; jag känner nogsamt, alt
egna imercstet för dem (om sadana stunas) hwilka
winna wid allmän nöd, eller dem som ä laga inköpspris
och stegrad försäljning samlat bekydetig
förmögenhet pä olyckliga likars bekostnad, skall
motarbeta ekt fönflag, som, om fölgden ej fullkomligen
skulle upfylta hwad jag önskade, att någorlunda
jemt pris ä spannemäl åtminstone skulle innan
kort göra den fattigare delen af wära medborgare
oberoende af någre spgnnemäls despoter och öka
den tillglfwenhet för en Regering hwars förutseende
omsorger förekom Den lidandes bekymmer, försäkrade
ten mistgynnade odlaren vin uppehälle för sig
Den 22 Junit °
73?
och sitt Ladugärd, samt hindrade hwad rru stundom
ej kan förebyggas, brist a tjenlig säd wid säningS
liden och foder för dest dragare wid den tid de för
wärarberek äro för honom oumgängeligast.
Dä Regeringen naturligtwis ägde ark af kö»
paren äierfä hwad han för säden urlagt, är jag öfwenygad
akt den summa' Spannemals Directionen
disponerar, är tillräckelig ja öfwerflödig til! detta
ändamål; ett nytt anslag för ett redan belastadr
Slatswerk, nya mlagor för redan starkt beffattade
undersåtare behöswas ej, endast ett bättre an-»
wändande af dem som redan agas, ctr gifwit bifall
af medborgare art, till allmänt wäl, ärligen emot
betalning hälla Kronan det ofwanstäende qvantum
tillhanda.
Långt ifrän den förmätenhet akt tro detta förslag
fullkomligt, eller ens hoppas, att icke af flera
inom detta Ständ öfwenräffas, är del mine medbröderö
mogna och räkkwisa bedömande det underkastas;
med tacksamhet skola deremot grundeliga
föreställningar emottagas och jag känna mig lycklig
vin derigenom wunnits, om ej annai , åtminstone
wäckelse för andra att inkomma med förslag mera
tjenande till ändcnnälet, en allmän hjelp i allmän
nöd, utan StatSwcrketS eller medborgares bettingande.
Jag fär anhalla om remch af detta memoria!
till Oeconomra- och Beswärs-Urstkotket samt att jqg
malte äga tillstånd, mitt yttrande med de öfrige re»
spectivs Medständen communicera.
Remitterades till Allmänna Beswärs- och Oe--
ceuo
första
Del. N o 47»
7z8 Den 22 Junit.
eonomiä Utskottet samt tilläts författaren att' med
de öfrige respcctioe Stånden kommunicera.
Herr Lt^rnstsMz I.u6v'8i upläste ett sä lydande
yttrande:
Wälborne Herr Landt-Marskalk;
sä ock
Höglofl. Ridderskapet och Adeln t
Dä widdén och mangfaldigheten as det högst
wigtiga updrag som blifwit Kongl. Lag-CommirLen
ansörtrodt, icke lärer medglswa den förhoppning,
att. med frukterne af deh möda, snart se de brister
i allmänna lagen Undanröjde, hwilka småningom
uprunne ur förändrade inre statiliffe och oeconomi»
ske omständigheter, afen stigande uplnSning anmärk»
le, redan nog länge uthärdat erfarenhetens prof,
för att icke i mänga fall päkalla en för allmänt
gagn snar och kraftig hjelp; sä mä det icke söre»
dräs mig, om, af sädana anledningar, jag wagar
utbedja mig Herr Landt-Marskalkens samt Högloft.
Ridderskapet och Adelns upmärksamhek »vid ett
ämne som af en wärd ledamot, i plenum den i6
dennes wäckt, likwal icke egcntcligen stäk i sam»
»nanhang med innehållet af dest dä upläste och till
Allmänna Beswärs och Oeconomiä-Ulskortet remitterade
Memorial, angående den i flera afseende»
högst skadeliga och beswärliga sängskjutssns nphäfwande,
samt inrättande af fä kallade gens larmes
till sängars wärd och förande.
Allmänna Lagen nri io Cap. §. Rätteg.
Balk. stadgar i 2 Mom. att den som ä flera ställen
söröfwat enahanda mistgjernivg bör ä hivarde
ra
-
Den 22 Junit. 73-
ra stället ransakning derföre undergå samt domaren
pröfwa om den brottslige kill gjermngen saker är,
men alk han för al sammans skall dömas af ben
rätt, der hi„ sist lagföres.
Sä wist dek Lagens stadgande är, att hwarje
sak skall i rättan domstol upiagas, hwarigenom af»
wen en felande samhälls-ledamot fär tillgodo nju»
ra den rätt, att af laga domstol dömas, lika sa
skadligt är deremot ofta hwad lagen i förr åberopade
och § påbjuder, dä det samma lämpa»
5 dek, ty tvärr stora antal af tjufwar, hwilka för
raiisaknings undergående, åkande afsändas äk alla
wäderstrek af ett »vidsträckt Rike, hwarunder för den
djerfwe och listige spitsbofwen sällan tillfälle saknas,
aik, pä den fot fängawärden hitkils warit stäld, bereda
sig den frihet i flygten som han icke har att
forwänka af lagen, hwarigenom han ä nyo befinner
sig i tillstånd alt fortfara med desi för allmän
och enskild frid somt egendoms » säkerheten sa
wädliqa handtwerk, ej alt förgöra derhän en gäng
af faran hotad, til'wäga gär med all den ökade
försigtighet hans ställning gör nödwändig, sä att ofta
flera Mannder, ja älwen flera är förbigå innan en sadan
brottsling, som under tiden leswat af ros och
sörslätt att stifta sig err anhang, kunnat till rätta
fao, för att efter i flere orter undergängne rån»
sakningar, omsider blifwa till ett wäl förtjent
straff befordrad. Men hwilken eksätter den lidande
arflige bonden för den skada tjufwen honom
tillskynda' ? Merendels förlorar han wid ett dylik!
besök det redbaraste han Med flir och möda kunnat
förwärswa.
Sällan
74S
Den 22 Junir
Sällan framställeö en brottsiing af denria arr
sam ej, i fall han o,n kjnfnads-brott öfwcrlyqas,
förebar, att hafwa äfwen ä annor aflägse ork enahanda
förbrytelse ntöfwai, och afstglen dermed förfelar
honom ej eller, iy waniigcn öfwerlemnas han,
»ilan widare omsorg, kill domstolen i den upgisne
orren, att derstädes widare ransakning nndergä'
Genom Kongl. Brcfwct af d. ardra Martti
1748 är wäl föreskrifwit, alk da någon, som redan
gjort sig till högsta kroxpspligt skyldig, bekänner
ä sig att hafwa söröswal stöld annorstädes,
sä åligger det domaren arr förmedelst skriflwexling
göra sig nnderrältad huruwida bekännelsen
mä wara grundad, samt om anledning förefinnes
det någon del af det stulna godset kan sta art
tillrätta fä, i hwilket fall, men ej annars, den brottslige
synes böra lill den upgifne orten afsändas,
att derstädes till ytterligare ransakning bcfordrasz
Men detta helsosamma stadgande hwarigenom den
Staten och bonden betungande fangffjulscn oftast
kunde undwikas och säkerheten om brottslingens
person wara rryggad, blir icke altid, i den föreskris»
ne händelsen, af domaren iakttagit, än mindre lampas
det samma till sädana som öfwat mindre rins--  nader.
En mängärig handläggning ivid Domare-göromål
hafwa bibringat mig erfarenheten om alls
kesia med flera olägenheter, som åtfölja en ojemn
lagskipning i dylika brottmål, hwarwid jag ej kan
rindgä att anmärka den »förenlighet, hwarpä jag
äfwen sett exempel, att änskönt den brottsliges föresijwande,
art hafwa ä annor ort stöld riköf
wat.
Den 22 Iunii.
74L
wat, befunnits falskt och updiktadt, har likväl den
Domstol, ät hwars ytterligare handläggning ransakningen,
pa säll förr nämdt är, blifwit öfwerlemuad,
stnkeligen kommit atr dömnia tjufmen för ett
brott hwarä bestraffningen lagligen icke bordt af
annor domstol stadgas, än den hwarnnder gjerningen
timot.
Det är till undanrödjande af alla desta emor
lag stridande, för ägande och egendoms rätten mcn«
lige samt Slaten betungande olägenheter, hwilka
genom den förestagne ändringen i fängförings
methoden icke sörfwinna, som jag wördsammast
wagar förestä den tilläggning och förklaring af 2
Atom. i or Cay. io ^ Rätteg. Balk. samt den
Utsträckning af högst osman äberopade bref, alt,
da i brottmål ingen pä egen eller annans blotta
angifwelse fällas bör, något afseende ä en sädan
angifwclse eller bekännelse icke eller af domaren göras
mä, som föranleder kill den brottsliges försändande
ifrån den ena landsorten eller staden till
den andra, innan pä salt högstberörde Bref föreskrifwer,
Domaren, genom ffrifwaxling, häröfmcr
infordrat all Veu uplysning jom, i de delar hwarvm
dcna bref handlar, möjligtwis kan stä art winna.
En sadan laga ärgärd, som genast och ulan
dröjsmäl borde iakttagas, skulle ostridigl bereda ett
skyndsammare afstntandc af ofta noff langwariga
brotlmäle-ransoknmgar och nrom en giswen besparing
i Statens, deraf sig härledande, dryga utgifter
för sängars underhal! och skjutsande, jemwäl förena
den hnswUdfakeliga fördel, att mangen mistgerningsman,
som icke fällan diktar ä sig brett dem han ej
742 Ten 22 Jun».
öfwat, endast i hopp, ait under en längre wäg»
sorfling finna tllälle lill fin t, icke ernar detta syf»
temäl, dä ank-dlling till dest afsandande ar annor
ort fiq icke företer. Lagens hämd kan desto förr
drabba den broktftige: langwäqa, betungande och
kostsamma fängstjurser undwikas, fäkcrhctcn om
fängarnes person mera betryggas, sami egendvms
helgden
wara mindre äswenkyr underkastad.
Dekra memoriel anhäller jag mä warda lill Rik»
sens Sränders Lag-Utstotts utlärande öjwerlemnadr«
Remitterades til Lag U. stoltet.
Friherre Ltaol von hollstein erinrade, att
ehuru Högloft. Ridderstapek och Adeln behagat af»
siä hanö motion rörande TullArrende-Societetenhade
dock hans anförande innehållit en annan rö,
rande Spannemäls-Direekionen, hwilken han icke
ansage såsom afftagen och hwarpä han nu begärte
kemist,
Och hwilken, sedan Ordföranden i Stats-Ut«
skottek Herr Grefwe förner up yst, att till Stats?
Vtstottet inna räkenstaper frän MagazinS-D«re«
ctionen inkommit, uppä gjord propostkiou, af Herr
Landt-Marstalken, blef tlll Skats-sltstoktet remitterad
med anmodan, att U'stotiet mätte härom
meddela Riksens Ständer uplysning,
Högloft. Ridderstapek och Adeln atstiljde- kl,
H til 9. Dt supra
In
käem protocolli
6. Lilverttolxe',
Fre
-
Ten 26 Iumi. 743
Fredagen den 26 Junii.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Justerades Pleni-Protocollet för den 20 Junii.
I anledning af det i detta Protocoll genom
memorial frän Constitutions-Utskottet gjorda till»
kä niagifrvande, akt läsningen af Stats-RädetS Pro»
locoll i Utjckorkek blifwit fulländad och näqra anmärkningar
dermid icke blifwit ais-da förestog Herr
La>idt'Marskalken att veu af Constitukions-Ut^oktet
sälnnda Stars-Radet gifna decharge matte i
Riksdags beslutet intagas.
Bifölls.
Justerades Pleni-Protocollet för den 22 Ju»
pii förmiddagen.
Qpnades Herrar Electorernes lista till wal af
en Ledamot uti Stats-Utskottet efter Herr ak Klinteberg,
Öfwerste-Lieutenant, och befants dertill
wara utwald:
N:d Z05 Friherre von bän^n, Fullmägkig Gref»
we I^övvenl^elm, Lustaf, GeneralAbjutank
m, m. C, S. O.
UplästeS andra gängen de„, uti sista plenum pä
bordet lagda, twenne Constitutions-Utffottets Betänkanden,
det ena, innefattande en ny redaktion
af de fyra första § Zas Tryckfrihets-Förordningen,
och del andra de af Utskottet framställda twenne
alternativer t afseende pä Rättegängssättet, ukgö»
rande TryckfrihetS-Förorduingens 5 §.
744 Den 26 Junti.
Aerr Onlmim 6Mensteä!ck, Larl, upropad,
yttrade sig:
Liicr yppar sig ett tillfälle för nationens repres
sentanter, akt genom den beredwillighet, med hwilkcn
de ga en niis och »välgörande Regerings önskningar
till mötes, uttrycka si't förtroende för desiafsigrer,
sin tacksamhet för desi omsorg akt warda Stas
rens snan och medborgares säkerhet.
Ifrån dek ögonblick dä Konungen, uti nådig
proposition, upmanade Rikets Ständer, att, lill
frarMlda förekommande af wädeliga misibruk,
Uki Tryckfrihets lagen göra ändringar, hwilka,
pä nagra modificakioner nära, sista Riksdagens
Cviisiittttions Utskott, uii vedan da ingifwit Betänkande.
funnit af nödwändigheten pakatladc, har dets
ämne warit ekk föremål för allmän upmärkfamhet^
och till en del för olika meningar Det är naturligt,
att man sorgfälligt söker bibehålla länge sak»
nade och nysi erhällna rättigheter, men dosta rättigheter,
hwilkas inskränkande af en beklaglig er«
farenhet yrkas, hafwa icke warit en förmon för andra
än de som missbrukat dem till förolämpande af
den goda- smaken till blygd för ridehwarfwet, till
Len ouplystes förledande, stundom till wada för
samhällets tuglie Den enda fanna national friheten,
ssm icke är, icke kan wara någor annat än hwarje
god medborgares, hwarje löstig gjcrmngö skyddande
under lagen, har den nägor gemensamt med velt
af fjelfötväldet, ilskan, afwnnden, hatet, hittills utöswade
rätt air skymfa personer, sära rykten, smäda
lKmbclsmä», göra. anmärkningar wid Statens.
pyluiM sörhssta.ndeu^ tadla sjelswa Regeringens.
Den 26 Iunii- 74Z
åtgärder, sch, dä de ej wägat en allt för stor tydlighet,
uti fartliga allusioner inswepa gistet af sina
afsigter? Är icke denna sä kallade frihet det farflgaste
af allt tyranni, bade i allmänt och enskildt afseende?
Ock om en förbättrad Rättegångsordning
snarare framdrar brottslingen i ljuset, hwad stöd
kan friheten, hwad ara kan samhället waara af,
rut, kanhända hwarje wecka, st ett förnyadt straff
af en förnyad förbrytelse päkallas? Man har anfört,
att, genom bibehällandet af den gränslösa krycksch
förolämpnings friheten, kunna Regeringar i desi
förswarare erhälla ett lillgifwet parti, men en klok
och kraftfull styrelse hwarken söker eller behöswer
annat parti än lagens och ordningens wänner;
besia böra utgöra hela nationen och under en lycklig
och »välgörande inflytelse, böra wi hoppas, att de
hos osi snart skola blifwa det.
Om den sanning, att i Veu moraliska, sä »val
som i den physiska werlden, ingen fremmande wäxt
bör till eget land inflyttas, uran med wederbörligL
afseende pä jordmänernes skiljaktighet, om den icke
i närwarande fall sär anwändasz om man deremot
anför, att friheten af tankans yttrande är en
frukt, som tillhör alla climater» kan man likwäl ej
bestrida, att desi odling fordrar största »varsamhet,
om skörd och trefnad skola wäntas- I det för
uplysuing och frihet högt prisade England, hafwa
flera mansäldrar ätgatt innan tryckfriheten, i framskridande
gäng, hunnit sitt närwarande stick, och
under dem, har en ncuional-opinion hunnit mogna,
under dem hafwa Författare, stridande för laglydnad,
heder och sanning, hunnit danas till en
segrande mvtwigrs beredande emot alla bemödanden
746 Den -« Junti.
af anarchiens lärjungar och folkwillornas utbreda»
re. Dck är icke mera än 60 är sedan, dä ännu
i det fria England, libellisten, svin skändat ekt ärligt
namn, angripit en redlig Cmbetsmans heder,
genom falska upgiitcr skadat Grat eller medborga,
re, icke förr än han qwarlemnat bada sing öron,
fick nedstiga fran den skampåle, der lagen ännu i
dag fäster deni, som gjort sig till lika brott ffyldige,
Gifwes mål någon, som kunde önska ak hiiflytta
etk sädant, ehuru i ett uplyst land länge bibehållit
straff såsom ekt kraftigare hinder emot sicka förbrytelser?
och är icke det högsta föremål, den ädlaste
syftning af en lag, att i de fall, da det kan
rverkstallas, snarare förekomma möjligheten att ut.
Lfwa förbrytelsen, än akt upfinna nya sätt till desi
bestraffning?
Men jag bör ej uptaga Ridderskapet och Adelns
dyrbara lid, genom en förlängd framställning
af sanningar, hwilka numera af nästan ingen be.
IwiflaS. Tid och eftertanka hasiva stadgat de flesta
öfwertygelfer; den, om nyttan och nödwändighekm
af de, i enlighet med Konungens nädjga proposi»
tion, af Constitutions>Ulffoktet föreflaqne förbättringar
i tryckfrihetslagen, synes lyckligen hafwa
förenat de flesta sinnen, och mig äierstär blott, art
ödmjukeligen anhälla dek Walborne Herr Landt.
Marskalken täcktes till bifall proponera de fyra för.
sta paragrapherne af Constitutionö.Ulffottets i dag
upläsie Betänkande.
Uplästes ett af Grefwe frölick, vaviä bl».
ralä.inlemnadt diktamen, sa lydande:
Med ben rättighet, som, genom Riksdagsort»»
nin»
Den 26 Iunii. 747
»ingens sy §. är hwarje Ledamot as Riksens Ständer
ti^aqd, atk yttra sig öfwer de af Constitutionsu
skottet under söregäende Riksdag projecterade
förändringar i grundsagarne, fär jag härmed wördsgmligen
göra nägra anmarkninaar wid samma Utskoits,
i memorial af den ro October ,gro, rö>
rande ändring i tryckfxihetslaqen, framställde förstag,
öfwer hwilket, såsom wid sistledne Riksdag
gjordt, Riksens Högloft Ständer nödwändiqt wid
den närwarande höra, enligt Riksdagsordningen,
fakta sitt beslut, äfwensom öfwer afta de anmärkningar
wid förslaget som as Ständens Ledamöter
äro gjorda, efter nu göras,
Constitunons-Urskvktel medgaf redan ar 1810:
^att tidens omständigheter, och en dä redan »vunnen
obehaglig erfarenhet, det författare icke alltid
rätt brukar den frihet lagarna dem förunna»
föranledt Utskottets granskningar af tryckfrihetslagen;
att man fatt erfara mitzbruk, som Riksens
Ständer, wid denna LagS stadgande, ej hade
anledning att frusta; att det alltid warit den vlyck,
liga erfarenheten af brott, som gjort inskränkande
lagar nödwändiga, och akt Utskottet således nödga,
des foresta ett och annat band pä rättigheten att
yttra sina tankar."
Utskottet ingick likwäl ej i någon närmare beskrifning
hwilka besia mitzbruk hade warit. Att
de redan ägt rum, är ingen twifwel underkastadt,
äfwen sä liket, som art de sedan den tiden ökats.
Det oaktadt har Ulskottek, ehuru erkännande mitzbrukens
flerfalldighet, ej förcslaait medel mot mer
än ett enda siag deraf, nemligen: ^mindre tift,
bör
-
746 Den 26 Junti.
Lörliga rattanden om Utländska Makter, och det
allenast da dctza yttranden i dagblag eller weckostkctftec
förekomma, i hwilket fall Urskottel ansett
dem böra sta linder högsta maktens inseende."
Alla öfriga flage förbrytelser har Utskottet leinnät
nästan alldeles ulan afseende. Ett sädant
förslag ar, esker min tanka, ofullständigt och ensidigt;
och det är mot denna osullständighet jag förcmlätes
wördsamligen ställa min hufmudsakligqste
anmärkning.
Innan jag wägar närmare utlära mig i ämnet,
anhätler jag ödmjukast, att fä lillkännagifwa
min prmcip i allmänhet om Tryckfrihet, och om
dest tillbörliga och rätta utsträckning, och sedan
med venna grundsaus jemnföra EonjiilutionsUtffouets
förflag.
Det mäste wara ett Axiom: "att friheten
att trycka och utglfwa skrifter ej i något fall
bör utsträckas längre, än nägon annan medborgelig
frihet " Den widsträcklaste medborgcliga
srchet, som i samhälle bör kunna medgifwas,
består, ester min öfvertygelse, i Rättighet, att,
skyddad och bunden af lagar, utöfrva allt bet
goda mait förmär; icke i rättighet att utöfiva
det onda- Den innefattar tillåtelse att göra
stg sjelf, sina medborgare och der allmänna, dek gagn
och den fördel man kan, men alldeles icke au göra
någon6 stada
Med
denna allmänna princip för all medborgelig
rätt, öfwerensstämmcr den un gällande tryckfrihetslagen
icke. Dä den tillägger hwarje swensk man
rättighet, att genom tryckfriheten Uträtta allt det
goda
Dett 26 Junu. 749
goda han kan, men tillika sä ofullkomligt hindrar
nrdfwandet af dek onds som derigenom kan astadkommas,
sa är utan rwifwel yttrande Rällen i allmänt
tryck msträckt ,utöfwer gränsen as au annai»
medborgelig frihet.
Dec ar kill dest flyttning inom denna allmänna
och nödwändiga gräns, hwartill jag önskat, alt
Consiirutions-Uifkottet mätte hajma upgifwit ett
mera fullständigt och antagligt försiag.
Atk en sadan flyttning är nödwändiq; alt
Lagen ofullkomligen hindrar förbemälre onda, eller
tryckfrihetens missbruk. bewiscs bäst deraf, are
af flecfalldiga förbrytelser som pakallar straff, ganska
fä blifwit Åtalade', —att de atal som skett, me»
rendels aflupit fruktlöst ; att, päck!ellerannak undantag
nar, alla detza förbrytelser biiswic ostraffa*
de, och att följaktligen Regering och Domstolar
befunnit sig Ulan nödig förmåga, att. i denna del
tvidinakthalla tillbörlig ordning och säkerhet i landet.
Laron: op först fästa war upmärksamhet pä de
skamliga mihbrnk, sorn as tryckfriheten gjörrs, i
afseende pä enskilde medborgare. — Allmänna
Lagen skyddar medborgarens materiella egendom,
bestående af fastigheter, waror, penningar, 0. st
rv. likasom Sen skyddar honom till lemmar och list
Men nu besitter han äfwen en gunan egendom,
af wida högre wärde, neml. hans ära, hans goda
namn, och hans sinneslugn. I den nion denna sednare
egendom är dyrbarare, i den nion bär den
äfwen af lagarne mera ömt och sorgfälligt wärdas.
Om walet skulle äga rum, hwar sinnes wäl de«
man,
75v Den 26 Iunii
man,
som ej hellre led en förlust till penningar och
gods, fanste till sjelfwa lifwet, än ett angrepp mot
sin heder, sitt goda rykte? Anfall af sistnämnde
stag bära wara ärmnisione fika orillätliga, och
straffas lika ofelbart och strängt, som affall mot
lemmar och gods. Denna omsorg, sa wida anfallen
ste i allmänt tryck, bör wara tryckirihelslagcns
plikt- Upfyller han den ej, sä är han ofullständig.
HoS ost har det ej stelt; hos ost har
medborgaren, för sin egendoms dyrbaraste del, icke
njurit fullt bestydd af lagen. Trll förbättrande af
en sädan brist i författningen, har flkstotlet ej
sträckt sitt förstag. Det bör Vä sa mycket mer blifwa
wär omsorg. Warbom ej blott medborgarens
materiella egendom, utan äfwen den, som är honom
wida dyrbarare! Tillätom ej moralista mord,
mer än wi tillära kroppstiga! Paminnom ost, akt
angriparen af mennistors ära och sinnesfrid är ätminstone
lika broklstig, och mera läg, än angripa,
ren pä allmän wäg. Om de blodigaste, de
djupast särande och mäst ohjelpligt, oförrät er är»
de, som utöfwas mot war moralista warelse, sa
är del ock Lagstiftarens heliga plikt akt sorgfälligast
förekomma dem. Uraktlätande af den, stuile nrmärka
ett särnlund af balsbarbarer, som hade könsta
för gods och guld, ej för heder och ära, som hade
tillräckliga styddsmgar för si a sickor, ej för rykte
och godt namn, och som straffa e, da lugnet störes
pä en gata, men ej, tä del af rllstan förjagas ur
en hederlig Mans fjäl.
Jag har det hopp, akt ingen nu mer lärer
nyttja del vtjenliga mksstet: "att smädelscn alldrig
kan
Den -6 Iunii. 75 r
kan befläcka henö heder-, eller orsaka bens lidande,
sorn är oskyldig." §tt sädanl inkast förråder alltid
ett af de lwä; antingen stor brist pä menni»
sto-kännedom» eller egen benägenhet att smäda.
Lätsar man dä glömma, att den läsning, som af
mängden begärligast emottages, och med största hän»
giswenhet tros, är anfall mor personers »värde och
ära? Alk wederläggningarna deraf antingen ej läsas,
eller mötas med märkbar omilia, och såsom
.ett intrång i menighetens nöjen? — Ingen dygdig
man är utan en ömtålig könsta för sin heders
skulle han ej blöda da den saras? Ett oförnedradt
namn är den rättsinniges dyrbaraste starti kan hart
dä uran smäkta finna det wanäras? Om det äe
Morsartsen af förnedring och skymf, som alla adla
sinnen sträfwa att förtjena, männe de kunna känstolöse
höra sin ära skändas? Warom försäkrade,
mine Herrar, att om wi finne en man, som
naturligen sätter sig öfwer skymf, och ej lider tvid
förnedrande killwilelser, han ar ej långt ifrån att
wara dem wärd. Man förebär i att de försmak
den angrine får, ger honom uprättelse nog." Men
ingen ting är mindre sannt. Smädelsens röst hae
en fart som stormwindcns, och intränger Ljupr.
Förswarets deremot gär länqsamr och matt, cmottages
kallt, och hinner manligen ej hälften sa midt
som bestymfnmgcns stämma, Ilpränelsen blir lika
sen som otillräcklig, och offret har emedlertid
tärts, kanhända förgåtts af fikt lidande-
Man
västar: ^atk för en redlig man bör hans eget samrvetes
wittneebörd görg kill fyllest." Men man torde
päminng sig, att samrvetek är niettmstans sör-^
swa
-
7Zr Den 26 Juni!'
snarare i hennes räkenskap inför Gud och inför henne
sjelf, men inflyter ej det minsta pä hennes medmenniffors
dom, af hwilken dock hennes existimation,
och följaktligen hennes wäl till stor del beror.
Om också akmingswärde medborgare gifwas, som
synas anse de mot dem gjorda smade-ansall såsom
pilar förbiskjutna i mörkret, säsom skrän as Ulkna
djur, sä kunna wi dock mara öfwerrygade, art ds
lida i tysthet, och lida derföre dest iner. Med elt
ord: der giswes intet hjerta af dygd och ära, som
ej blöder wid förnedring och skymf; och mot sK
stora oförrätter, mot förstöring af medborgarens ädlaste
tillhörighet, hans heder och hans sinneslugn,
är det samhällets vwilkorliga plikt, att honom ännu
merksammare och säkrare, än mot all annan
oförrätt, förswara.
Tryckfrihetslagens förbättrande i detta afseende,
synes wara sä mycket angelägnare, som Regeringsformens
16 § förbinder Kongl. Mauk: "ack
ingen person förderfwa läta till ära och wälsärd,"
hwilken förbindelse Kongl. Maj:t ej äger tillräcklig
förmåga alt upfylla, sä länge medborgarens ära
och wälfärd, kunna sä ofta ostraffadt, genom
allmänt rryck, gifwas kill spillo.
I sammanhang med allt detta, nödgas jag
erinra, att da i tryckfrihets förordningens ingrest billigt
stadgas: "att domaren bör wara den tilltalades
lagliga wärn och beskydd," hade med ännu
större skäl bordt tilläggas, "att han afwen mäste
wara den angripnes, som nödgas tilltalet göra."
Ty, ärminstone sa midt frägan är om enskilda personer,
kan man wara försäkrad, att nio sänger i
tio
Den 26 Junii. 7ZZ
ris, är det denne i publikt tryck först angripne,
som mäst behöfmer detta warn och skydda Män behagade
blott öfweriväga, hmilken är oförsyntare, och
hwem som anfallit först!
Det är ostridigt, att enskilde medborgare böra
af lagen njuta osvikligt skydd til ära och namn,
huru mycket noggrannare bör ej Regeringen hallas
i helgd och wördnad! ___ Jag will wid detta
tilfälle förbigå alla andra synpimcrer af ämnet, och
endast Höra en sräga: om Regeringen sär i allmänt
tryck misjfirmas, och hennes beslut wantvördigt be»
dömmas; —, om illasinnade personer fa, genom mersch
mindre direkt angripande skrifter, småningom
Wänja menigheten wid den rankan, ätt Styrelsen
öch desi ätgärder knnna akrningslöst omralas och klan»
dräs;
om följden deraf naturiiqtwis blir, att
Konungens befallningar, när de utkomma, ej mer
skola emottägas med rilbörlig wördnad,
sä frågor
jag: huruledes wänrar man att ve skola efterlefivas
och lydaö? — Jag undwiker med flir,
mine Herrar, atl beswara min sräga, äswensom att
teckna det större werkningsfält, som i nysinämnde
fall skulle öpnas för anarkisten. Jag felade i den
wördnad jag är Högloft- Ridderskapet och Adeln
skyldig, om jag err ögonblick twiflade, att de ej
redan insett hela kedjan af olyckliga följder, som
en sadan ställning skulle medsö-a, och söljakteligen
nödwändlgheten af en lagförbäktring, som sätter
Regeringen i den respekt, som är sa omngängelig
för samhällets ordning, lugn och wät.
Hwarje Nation, som äger högsinthet och ara,
fordrar otwifwelakkigk, att dest Regerings wär-'
Första Del- a8. dig
-
754 Den 26 Iunir.
dighet och höghet äfwen af andra länders
inbyggare respecteraö- Men huru kan man hoppas,
att främmande folkskola wisa denna Regering
den aktning, som emellan alla hössade nationer
är bruklig, dä de se henne hwarje dag underkastad
att mönstras och mästras af hwar och en bland hennes
egna undersaker, som, dold eller känd, behagar
angripa henne? — att hon likasom befinner sig ställd
under hwarS och ens prec.-ptorstap, som har djerfhet
nog att npträda ur hopen och spela hennes un»
dcrwisare? och all hon saknar grundlaglig rättighet,
att rll alla delar widmakthälla ordning och polis
i landet? — Wr torde ej böra förgäta, mine
Herrar, alt Rikets bade anseende och fördel fordra
, att wi alfwarsamligen afhälla egna medborgare
frän att lemna främlingar efterdöme af mistrvördnad
mot wär Styrelse.
I afseende pä EmbetSmän, trodde man genara
tryckfrihetens medgifvande i all möjlig widd,
öka noggranheten och warsamheten hos dem deribland,
som möjligen skulle kunna frukta arr se
sina gerninZac framställde för allmänheten. Afsigken
war wificrligen ganska god, men törunda
misitog man sig om sältet: och tryckfriheten,
som bordt kunna wara en uplyst och billig
skärstädare af Embetsmäns åtgärder, en rättwis
belönare af deras förtjenstck, och en fruktanewärd
warnare för den oduglige eller mindre redlige, har,
genom det förnuftslösa och owärdiga sätt htvarpä
den blifwit brukad, i afseende pä defia Starens
tjenare förfelat sitt ändamäl. Och huru stulle de»
annorlunda kunna göra, dä fönjensten, redligheten
Den 26 Iunu. 755
och det »verksammaste nit, blifwit Utan undantag
skurna öfwer samma kamm Med oskickligheten, försumligheten
och egennyttan; dä ordek Embetsman,
och ordet bestvmfad, warit i dek närmaste
synonymer! och dä de alla en corps, blistvit i »veckoblad,
af anonyme författare, omtalade pä ett sätt,
som synes ej cn gäng böra drabba sjelstva den Sfrverbewista
brottslingen, sä länge lagliga domstolar
finnas? — Den riden, dä en författning lade
starkare hinder i wägen för illskan och skamlösheten,
att sä wildt rubryta i publikt tryck, sä bäswade
hwarje embetsman att fä se sig i nägon skrift framstäld
för allmänhetens domstol; ty han Miffie, att
Han ej kunde anklagas utan fulla skäl och bewis.
Afwcn sedan sä »vidsträckt yttrande rätt blifwit
medgiswen, hyste de samma farhäga; ty de förmodade
allbrig, all denna frihet skulle begagnas
Utan den sanning, dcn billighet och del förnuft,
med hwilka hwar och en som dömmes har ansprä?
att bli dömd. Men sedan de rörik, Llt, i anfall
mot dem, minsta srägan warit om sanning, hos
och bewis; sedan de tillräckligt fält öfwertyga sig,
arr hwarken den största skicklighet och förtjenst, eller
ens den märkbaraste oduglighet- eller nägon
grad deremellan, skulle mer kunna frälsa dem frän
tttt gemensamt förnedras, dä dristar jag fraga: sst
brukad, kunna de wörda tryckfriheten? Kunna de i
Henne frukta en wig bewakare, en rättrådig domare?
Kan hon hos dem wäcka andra rörelser, an
owilja, ledsnad eller åtlöje? Också inwändec
man nog allmänt, till en gränslös tryckfrihets förswar:
"Hwad gör det, att embetsman smädas och
756 Den -6 Iuntt.
förnedras? De skratta ju derät!^ — Men är dek
att skratta ät, ar det att föraktas, man stiftade
tryckfrihetslagen?
Dä likwäl sädant nu werk
ligen
händer, och mäste handa; —, dä embetsman
sig emellan nödgas anse, snart sagt, för en smickrande
distillation, au bli skamlösast angripen i
publika »veckoblad, — dä, »nine Herrar, wärdens
besinna, om nu »varande tryckfrihetslag werkligen
leder till sitt ändamål, vm den är författad med
nödwändig vishet?
Nej, mine Herrar? förbätt
rom
den sä, att tryckfriheien blir, hwad hon verkligen
bör wara: en »varnare och kontroll pä embetö»uän,
ej ert illsket och smädeligt larm, som de hafna
rätt att förakta; __ att hon kan »väcka sörhaga
hos den försumlige eller egennyttige, ej förnedra
och beskymfa alla; — att hon mä kunna anklaga
inför allmänhetens domstol, men aldrig matt
ätföljande lagliga benus.
Widtagas ej sädana
»nätt,  . sä torde wi äfwentyra, att embetsmän,
genom fortsatt oförtjent förnedring, siurligen bringas
derhän, att den förtjena; och att ingen will
ingä i Statens tjenst, utan sädKNK, hvilkas hjerta
är stälsatL mot intiyck bade af vanheder och
ära- Jag understätler Eder uplysta pröfning, Nii»
»ie Herr-ar, huru »väl fäderneslandet i desin fall
skall blifva betjent!
Jag kan ej heller annat finna, an ätt det af
»nig anmärkka,sjelssrväldiga, och en grof rähel och
elakhet förrådande bruket af tryckfriheten, skäll hafva
ett ganska skadligt inflytande jemwäl pä wära
upwäxande medborgares upfostratt och bildande
till rättskaffens »uedlemmar af samhället,-Witzer
ligen
-
Den 26 Juni!- 75?
ligen bemöda sig föräldrar och lärare, att hos sina
disciplar och barn inplanta wördnad för lagar och
regering, för dygder och sörtjenster, tillika med aktning
för förmän och medborgare i alllmänhet, samt
för mettets, anständighetens och höflighetenö fordringar.
Men med hwad säkerhet skall denna underwisning
kunna werka pa de unga sinnena, da
en stor del af hwad publikt fär tryckas och utgifwqs
i deras samtid, sa groft felar mot alla Vesta
wackra lärdomar, och undergräfwer grundwalarna
dertill? — När ynglingarna märka, att man sätter
ett slags bravour Nli, att angripa styrelse, samhällsordning,
och man af utmärkta förtjenster i Statens
wärf och i litteraturen, samt medborgares heder
och lugn i allmänhet;
att trotsa borgeliga lagar,
och ryäldföra förnuftets, sedernas och anständighetens;
.  när de derjemte finna, att man icke
allenast kan göra delta nästan altid onäpst, utan
ock gifwa det namn af bewiS pa en ädel sjelfständighet,
af prof pa en fri och patriotisk själ, sä ma
man ej kunna hoppas, att alla Vesta unga personer
ffolq kunna motstå csterdömetS förförelse; dä
Mäste man beklagligen taga för afgjordt, att mangs
af dem fiola blifwa ohöfsade, oförsynta och för
wridna
sjelsswäldingar.
Hwad jag nu anför, är
sj någon blott inbillning eller ogrundad fruktan,
utan en obehaglig sanning, till märklig del bestyrkt
af erfarenheten. Mangen Fader, som sökt bibringa
sin fou helt andra grundsatser, än skamlöshet
och lrottsigt oförnuft, ser med bedröfwelse mycket
af den möda förspild, som han anwändt att dana
honom till en dygdig, wcltig och fiicklig medborgare
-
De» 26 Iunri
gare- Andre fäder, asstiljde frän sine söner, leima
törhända i en lycklig okunnighet om berta förhållande.
Men desi iverkan är redan skadlig för
samhället, och Dali med wisihct blifwa bet än mer.
.  Fosterlandets kraf, äfwen i detta afseende, och
lagstiftarens del i answarigheten för allmänna upfostran,
ålägga ost dä, att, sa långt wi förmå, fäts
ra gräns för gröfwa och skamliga mitzbrnk, som
sä werksamr Dola motarbeta ungdomens bildning.
Törhända man äfwen kunde »väga hoppas, akt
en anständigare Drifning i weckoblad och periodiska
papper, än som nn pa z ar brukgls, ssulle sint ligen
medföra en anständigare Drifning i RättegänHav-
än^den, soni pä nngcfärligen lika lid inritar
sig. — Är det ej att wisa en ganfha straffbar wanwördnad
mor Rikets lagar och domstolar, att inför
dem nyttja eir sprak, för hwilker man skulle bli
ntwist fran hwarjc samqwäm af hederligi folk? och
gtt göra rä tegangshandlinggr lil ekt receptakel för
de grofsta osnyggheter, som kunna styra ur en penna?
„ Mott de marktschrejare fraser och pöbelaktighcter
til Titlar, hwarmed fädana handlingar Nl^
ofta tryckas., för att gifwa dem fart bland pöbel,
äro de ej en fcandal mot allmänna wetter?
är
det ej stuclrgen stridande mot menniDors säkerhet
och god ordning och polis, akt en part kan, med.
fraser och uttryck, onödiga i saken, nedsmutsa och
förnedra sin wederpart, och andra personer, til och
med sina domare, fä 'groft han will, och slippa fran
alt detta med cn afgift af 10 ä 20 R.'r, kallad:
böter för otjenlig! skrifsätt? och föijer ej härAst
att hivar silsten person kan, i prvceffer, öfwer
höljq
-
Den 26 Juni!- 759
Hölja sä mänga menniskor och domstolar Han will,
med smädande, och mot deras ära snedt riktade anfalla
blott han har räd akt utkasta nägra hundrade
Riksdaler i böter?
Om wi för öfrigt, mine Herrar, utom de här
omnämnde missbruk, äfwen warit wittus til andra'af
ett ännu betänkligare stag; — om wi sett
författare öfwerträda tryckfrihetens grans til den
grad, att de genom tidnings artiklar sökt upägga militairiffa
corpser til orolighcter och upstudsighet emot
Regering, lagar och befäl;
om de offentligt,
i flerfaldig» former, ukfpridt underwisningar
i konsten akt åstadkomma folkgäsningar och tilställa
uplopp; —om de, genom fortsättn skrifter af
lika wild och anarkistisk syftning, torde hafwa underbläst
den orolighet i sinnena, som pä mer än ett
ställe utbrutit i sä olyckliga upkräden;
om de
skrifwit offentliga loftal öfwer lagligen dömde och
aflifwade riksförrädare och nprorsstiftare; om de,
än genom allnsoriM än mera direct skrifsätt, uprewt
til rysliga uplopp och det ohyggligaste mord;
—- om de gatt nog långt i skamlöshet, att förswara
sä afskywärda ogerningar, och kalla dem en Lra
för nationest', — sä ser jag ej huru inom ett
samhälle skulle kunna finnas större Ml til förbättrande
af en lag, under hwars skydd, ursträckande
friheten akt trycka wida öfwer gränsen af afl annan
medborgerlig frihet, sä straffbara missbruk nästan
saklöst kunnat wägas.
Lika alfwarsamt, sorn all annan smädelse, bör
äfwen den näpsas, som framträder förklädd, skef,
indirekt och inswept i alluslonenS mantel. Sådana
-
Den 26 Jun».
ya anfall äro de lägsta, emedan de äro lömskhrtentz
och pyltronens. Att straffa den öppna skamlöshet
tens aplast mot menniskors heder, men jPona allusionens,
den skcfwa utpekningens, wore alk straffa
röfweri, men skona tjufnad. Lönnmord är afwett
NlSrh, och ofta det brottsligaste, ty det är åslid öfweriagdk,
och alsid fegt. Wäre förfäder dömde missa
brottslingar "att wara hwar mans niding'*
och en sadan dom borde utan umswep gfkynnas öfwer
hwar och en, som försälligt, bakslugt, och genom
asyftningar, söker mörda menniskor lis ära och
ryckte. Huru misthagligt är det da ej, att altid
höra domare smara? kunne ej domina denne
smädare til straff efter tydlig lag, ty han har ej
tydligt Utsatt de» smädades namn, 0° s. w.? Wäl
se wi, som hela allmänheten, akt hen angripne är
pä det skändligaste skymfad; wäl se wi, akt pä delta
sätt gjfs för den fredlige medborgaren föga säkerhet
mer. Meg hwad kunne wi göra?
Ser nj
cj, att der star en mening af dubbel tydning?
der star ett om, der star ett skulle? och under e»
giden af en dubbelhet, en allustos', ett skulle
och ett om, angriper ni Thron och Folk, corpser
och ensksile, sä ar för syn t ni behaqgp; genom dem
kan, inför domstolen» efter nu warande lag, deg
grofsta skändning wridas til ingen ting." Deste domare
säga sanning; erfarenheten har del nog bernitt.
Men den har jemwäl da tillika wisat nödwändigheren
af en förbätkring i lagen. Jag tror,
arr, i dömning af gil tryckt skrift, och i synnerhet
i fraga om allustoner, mäste domaren berättigas
stt dömma, (sä, som allmänheten dömmer) ej efter
bsk
-
Den 26 Iumi' 76»
bokstammen, men efter andan- När Domstolen,
eller e» Jury, kan Uttala en författare, ej blott
efter hans bokstaf (oslast siyddad af en advocatkonst
i sirissättek) Utan fast mer och egentligast efter
skriftens afsigt, anda och tendens, sä kommer
wäl äreskändare,, och anarkisten akt något besinna
sig, innan han mer utgifwer skrifter af sädan
art
Allmänna
lagen utsätter pä flera ställen straff
för blotta upsätet alt göra ondk, änskönt ingen skada
sker. __ Upsätet att befläcka medborgares heder,
att wacka wanwördnad för regeringen, 0. m. d. är
Utan twifwel gansia brotlfligt, och det ligger i ett
sädant upsäts natur, att altid göra mer eller mindre
skada, sä snart det blott förmärks. I hwarje
sirist är det upsätet, sim allmänheten merendels
uptäcker, och den skicklige domaren mäste upbäcka.
Och när tzet sinnes wara ondt, sä bär der
lika sä litet, som något annat i allmänna lagen
namdt brotlfligt upsat, undgå straff
Kongl,
Mast hax man twifwel insett de nu anmärkta
ofullständigheter f Tryckfrihetslagen; huru i
skydd af dem, fferfaldjga gröfwa misibruk kunnqk
begäs, utan att kunna straffas; huru således bäde
samhället, och hwarje dest medlem swäfwat i ett stags
osäkerhet; samt huru oförenligt ett sädant tilständ
gr med en sann medborgelig frihet, hwars wilkor
är trygghet och ordning i det hela, och säkerhet för
hwar enskild man ril heder och ärä, sä wäs svin til
lif och gods. Kongl, Maj.t har fördenskull, lil
afhjelpande af en sadan brister lagen, i näder förestagit,
först: Att utgifwande^af dagblad och peno,
7 62 Dm 26 IlMll.
riodiska skrifter af alla siag, hädanefter mä bero af
Konungens, ester underdånig ansökning genom HofEantzleren,
utfärdade särskilda tilständsbref, som
Lock icke böra kunna förwägras," med hwad mera
Denna första punct innehåller.
Detta nådiga förslag i afseende pä dagblad och
periodiska skrifter, har Consiitutions- Utskottet redan
ar i8'ro, pä flerfaldigt sätt förberedt, och med
åtskilliga beims styrkt nödwändigheten af ett.forDättradt
stadgande om sädana papper. Och som Utskottets
förslag, ehuru mycket inskränkt, likwäl i
Len killa del der del yrkar förbättring, har samma
syftning,-som Kongl. Masts nådiga proposition, sä
sar jag sa wäl i anledning deraf, som af alla de
Lindande skäl, jag i detta memorial hast äran anföra,
ödmjukeligen foresta bifall til alt Hwad propositionen
i nsta puncten innefattar, sä wida Ifiksens
Höglofl. Ständer skulle, til tryckfrihetsnnifibrukcnS
afskaffandc, ej upfinna ännu fullständigare, och til
alla delar lika sä kraftigt werkande medel, som de,
Hwilka Kongl. Mast i näder proponerar.
Beträffande propositionens andra punct, om
hwars innehall iZio ars Constitutions-Utskott äfrven
wäckt fräga, har jag trott mig finna allas tänkesätt
sä öfwerensstämmande, likasom nödwändigheten
af den föreflqgna ändringen fa solklar, att jag
kror mig ej behöfwa anföra något enda motiv för
Let bifall, jag til den puncrens hela innehåll ödmjukligen
förestår,
Sedan jag nu wördsamk fatt yttra mina tankar
i detta wigkiga ämne, förrväntar jag tillika den
Mrwisan, cm ingen förtyder dem. Det ar hwar
ken
-
Den 26 Iumr. 763
ken min önskan etter mitt förslag, att Regeringens
och embetsinäns åtgärder skola frikallas frän granskning
och bedömning; men alt denna granskning skee
pä ett anständigt sätt. Jag will ej, att fel och bri,
ster skola lemnäs uran anmärkning; twerlom, ina
bristerna yppas, mä förbättringar i alla grenar upsinnas
och förestås, och ma de i synnerhet werkställas!
Jag har ej yrkat, att någon enda werklig up«
lysning, någon enda sanning af wärde, någon enda
billig klagan, skola finna wägen stängd til Throncn
och allmänheten. Nej, jog israr med hela min
själs förmåga för deras rätts bibehållande dertill.
Men, yttne Herror, uplySningen, sanningen, denlM,
dande räktwjsan, nyttja ej smädelsens, grofhekens
»ch ilskans, än mindre anarkistens och den hedermördande
allusionens svräk. Och det är desta stags
sprak jag för ewigt witte se förwista ifrån skrift och
nyck i wärl fädernesland; sprak, som altid blifwa
afskywärda, äfwen om de någon gäng skulle nyttjas
til förswar för en rättwis fgk, eller till klander
af en orättwis. Jag önskar, att tryckfriheten
matte bland ost bibehallas i hela fin renhet; men
Verta sker ej, och kan ej ske» sä länge hon får nedsölas
och förakliggöras genom mitzbruk och brytt.
-Aerr Llomsteät, Hans, yttrade sig skrifteligen,
som följer:
Da en af Rikets grundlagar nu kommit under
Ridderskapet och Adelns ytterligare granskning,
och ändringar deruti blifwit förestagna, ruber mg
»nig fa anföra mina enskildt» anmärkningar, lika
heredd, att med erkänsla emottaga rättelser, dä mg
764 Den 26 Juni!.
öfwertygas om misstag i dstailler, som i alla häst?
delser, att aldrig afwika fran säkra grundsatser.
All rättighet grundar sig pä motsvarande skyldighet;
— all frihet kan endast bibehallas genom
de gränsor, erkända samhällslagar utstaka; utom
dessa öfwergar den snart till sjelfswäld, och derifrån
ar närmaste stegel äter till stasn,eri. Ra ngHeten
att skrifwa och yttra sig medför skyldigheten
alt bewisa, dä man dertill upmanas,- men häraf
följer icke att ju i en Star lika frihet alt trycka,
som att yttra sina tankar bör lemnäs hwarje
individ».' missbrukad, skall ben snart icke mera frikalla
en brottslig fran hwar rättsinnad mans afstky:
lemnom wär upmärkfamhet ät en nation, som
stolt och obesegrad, höjer sig öfwer alla wäldcts
och afrvundens försök alt beröfwa den sin lagbundna
frihet. Har wäl någonsin de bäst utförda planer,
akt dem emellan wäcka inbördes söndring, eller
Misstroende till hwarandras assigter, lyckats?  .
Se samma nation, inom sig lika förenad till gemensamt
försvar af sin dyrbaraste skatt: rättigheten
att fritt tala och skrifva; sonf wid, och ännu
mer utom sina strander, färdig akt trotsa den förmätne,
hwilken skulle wagg angripa dess sjelfständighet;
Se förakt och wanära utmärka hwarje
opatriotisk gerning, och lagarnes oförtydlighet eller
säkcq tillämpning, i förwäg qwäfwa alla oenigheksfrön,
I mer än ett sekel har denna rättighet
warit helig; och hwilka wädliga söljder hafwa wäl
inträffat? eller har icke altid samma nationgl-anda
bibehållits, samma uit för det allmännas wäl ökats?
är icke altid nationen färdig, till de största uposs
rin
-
Do« 26 Juni!- 765
tingar för den Regent och den Statsförfattning,
som de ofta misikännt? Detta förhållande skall fort*
fara, sä länge samina land ej af en mängdubblad,
och aker mängdubblad, hand- och wapensiyrka kan
besegras, (hwarpä nu mera är orsak att twifla)
eller sa lange den bibehåller helgden af en constitution,
som uti sig sjelfmnefattar sin egen och hela samhällets
dermed förenade siyrka och integritet.
Ewigt star den grundsanning fast, au den,
som är utan förebråelse, är uran fruktan; det will
med andra ord säga: att i samma nion afsigtens
renhet och handlingens sanna wärde ar twety»
Vigt, i samma nion känner uphofsmannen dertill,
sarhaga alt underkasta sig samhälls-medlemmarnes
radande och sällan felaktiga omdöme. Jag förklarar
i sammanhang härmed, att jag för min enskildta
del atrid ansett och skall anse anonymens begagnande
icke allenast motbjudande, utan wanhedertig;
icke blott som benus pä ett förtidigt eller
ostadgadt bedömmande, utan liksom oförenbar
Med en sann hederskänsla. Swagheten fruktar,
egoisten, flafwen, maga ej yttra sig, icke en gäng
med den bäst stadgade inre öfwertygelsc; om desi»
warelser supponeras kunna fatta en sädan. Den
förre har rätt tilt medömkan, de sednare tillhör
wart förakt! Oskulden äger inom sig det mäst tillfredsställande
af alla witsord: samwetekS!  . och
hos det allmänna ett bättre försvar, än i den
wältaligaste förespräkare, uti haltet af sjelfwa desi
egna gerningar hwilka han astid är nöjd framlägga
för öppen dag, att owäldigt granskas, dä afsigtett,
genom hwem som hälst sättes i frägq. Och, om
ej
Den »6 Hunn.
ej dessa uppenbarade gerningar göra tillfyslest, hwitken
nian med uphöjdare tänkesätt, skulle icke göra
sig en heder af, atc blifwa martyr för sanningen?
om an denna werkeliqen sälsynka händelse inträffade;
irten till wär Regerings, wär nations ära >  .
man bör ej befara det- Sanningens fördomsfria
tolk kan hos oss framträda säker om bifall. Mätte
hwarle swensk medborgare påminna lig, att dess
foster and är vet enda, som med bewarade rättigheter
star tryggadt, i ett tidehwarf, dä fjettrade
nationer och sköflade länder wittna om Suropeiska
Staternas förlorade sjelfständighet — Jag gissar
ark de gifwas/ som kunna säga, att alla sädana föreställningar
more blott exaltation uti idLerna, en
enthoustasme eller öfwerspänd känflighet för det
sublima, — Jag swarar: att denna enhousiasme
är wördnadswärd, att ännu aldrig Utom densamma,
lill en wiss grad, mä händes uträttades något
stort och ädelt. Rädfrägöm äldre och nyare historien
06) den skall bestyrka denna sals. Narcug
burelius - Xristiclas Z ^lexancker och kkistias;
Konungen, Lagskipare», Hjelten och Konstnären,
förkjente aldrig tiöehwarfwens aktning, öm icke
hänförde as enthoustasme för sanningen och det mål,
de äsyftade. Jag' wärderar det kalla förnuftet»
Ven lugna öfwcrläggningen; men dubbelt wördar
jag dem, ätföljde af kraftfull werksamhet, genom
en pä full öfwertygelse grundad passion för
ett godt ändamål.
Tryckfrihetens bibehållande är ekt fritt folks
owilkorliga rättighet, dess missbruk och olägenheter
kunna afhjelpas. ' Talrikt äy icke deras antal, som,
ge
-
Ds» 26 Junti. 767
genom elt skapande snille, en liflig bildningskraft,'
en säker och midt omfattande omdömeSgäswa, eller
rinder träget arbete förwärfwade wetenffapliga insigter,
ägq rverklig kallelse, att bland medmenniskor
Utbreda ljus i förståndet, sanning i grundsatser, idealer
och beslut, att med konstens behag förädla
samhällslefnaden, och med erfarenhetens öfwertygelse,
göra sysiemer anwändbara- Jag medgifwer
att helt annorlunda är förhållandet med en del
hwardags auctorer! Genom någon fintlighet att anmanda
fofismer och underhälla elt litet pennkrig»'
tro de sig strax erforderlig! egenskapade att upträda
säsom folklärare. Ofta äro deras skrifter di»
rterade af partianda, winningsystnad och en god
samhällsordnings fiendskap. Om det antages all
nägra dagbladsfkribenttr mindre ledas af ett förtjenstfnllt
nit att sprida allmän uplysning än af
hoppet att, genom auckorliga yrket, winna en god
inkomst, sä blir denna icke i förhållande till skriftens
halt och wärde, man till det antal läsare,
som antingen ämnets beskaffenhet eller behandlingssätt
kan förskaffa. Länga afhandlingar fordra tålamod
af alla, som ej äro direct interesserade för
saken, dä deremot den, som blott esfiurerar sitt amne,
blir, om icke behaglig, Åtminstone dräglig för
alla. Flygtiga öfwerstgtcr äro begwämligast att
producera, och tilldraga sig lättast upmärksamhet;
samma favoritämnen kunna derföre ofta framdragas
för allmänheten, likwäl tinder varierad drägt. Politique
är af det mest allmänna intresse, och följaktligen
allmännast eftersökt; satirer, smädelser,
radlanden ofta pä sanningens bekostnad, lömska cir«
«UM
-
768 Den 26 Iunir
rumlocutioner,
som, utan att namngifwa, indirecte
Utpeka och framkasta tillmäle», för hwilka auctor,
äfweii af den oskyldiqaste, swärligen, genom en de,
stnitionsrik lag, kan älkommas. Sadant är ej
utan läsare och gör MSIiga intryck pä eli icke
stadgad allmän opinion.
Men »nanne wi, för alla desta olägenheter,
böra helt och hållet förbjuda wista ämnen att widröraS,
wista skrifter att utgifwas, eller/ genom en,
sjelfwa ordet tryckfrihet/ motsägande cen/ur, qwäftva
de goda ined de onda; eller wänne icke/ genom
kloka och bokstafweligen efterföljda strafflagar, detina,
„ svin all annan öswerdrifk, lika säkert skulle
förekommas?
Jag tror detta sednare; äfwen
tror jag, i förbigående sagdt: an penninqeböter arv
elt> i sin prkncipe origtigt, bestraffningssätt, ty del
medförcr ideen, att köpa rättighet til brotts begående,
altid särande för en hyfsad nations grannlagenhet.
Jag önskar uprigtigt, att alla skrifhranä
och egennyttans foster mätte lemna runi ät snillets och
Vet mogna förståndets. Men nia dereniotdet alkid
blifwa hwarje medborgares helgade rätt, ait pä ett
wärdigt sätt, med eller utan stit namnS underteVnände/
allinängöra stna enMdta tänkesäit-:
Ma hela nationen kunna bedömma afsigtens renhet
och tankans förtjenst, och ina aldrig smartande följder
drabba den, son? frimodigt erkännt sin öfwertygelse!
I
grund af nu anförda Ml, sar jag til Ridderffapet
och Adelns ompröfwande hetnställa och för
min del tilstyrka:
i:o Att den ändring i grundlagen, som ust
för
-
Den 28 Iunii.
769
ra Eonstiturions-Utskottet blifwit beredd, mä 0-  fördröjeligen af Riksens Ständer dclibereras och afgöras;
men alt alla öfriga anmärkningar öfwer
grundlagen, som äro, eller under denna Riksdag
blifwa gjorde, ma af närwarande Constrtulionä-Utfkolt
ytterligare beredas och wid nästa päföljande
Riksdag kunna afgöraö, enligt Constirutionens 8r
§:S föreskrift, och således icke, efter en tids utdrägt
af minst Z ar, som förra Constilutions-Utskottet i
anmärkningen öfwer nämnde 81 Z föreflagit.
2:0 Att i följd häraf, ett bestämdt undanlag,
i likhet med Utskottets nya förslag Z Z 9 ost> 10
mom., göres i Constitukionens 8- tz, i anseende
ull alla skrifteliga yttranden, som röra underhandlingar
med främmande magter och politiska förhållanden,
sa wida de ej genom Hof-Cantzlebs-Embetet
behörigen aurhoriseras.
g:o Dagblads och periodiska skrifters skadliga
följder torde, intill dest riden hinner göra stut pa
Nagra fä halfsmllens galla, kunna fördragas med
tålamod, akt som hittils skede afhöra det dugliga
med det odugliga; de tätare Utbrotten häraf betyda
sällan mer än wanmägtiga rop, lika riglade
mot förkZensten, soni mot duglöshcten. Dessutom,
da de innefatta anfall möt personer, hafwa ju desto
öppen räll till sitt försämrande, om Le wilja dertill
nedläta sig, och befordra angriparen till den stränga
lagliga näpst, som iwpostnrcn och falska upgifrer
bör ädraga. Närwarandc ConstitUtlong-Ntskolt
bör emedlertid updragaö att bestämdt, om der är
möj,
Lörsta Dol. N-o 49.
77« Den 26 Juni!.
möjligt, projektera gränsen för alla forker dagblads
och pamphletterS omfattning.
4:0 Alla penningcböter för lasteligt ffrifwan»
de borde afffaffaS, eller ökas och straffen skärpas,
för hwad såsom sadan! enligt Constitutions-Utskof»
tets kommande projekt och Riksens Ständers deraf
följande, i bestämda uttryck framdeles fattade, beslut
kan anses.
§:o Brottslighets bedömande genom en Jury,
tror jag wara bästa sättet, hwilket, säsom öfwerlagdt
af förra Constitutions-Ulskottet, nn bör afgöras.
De objectioner, som häremot bliswit gjorde, lära
icke förtjena afseende, ty att nyheten af LN inrättning
blir ett skäl till dest förkastande, skulle
jag ej trott wara nägonS alfwarliga päsiäende. Att
det blefwe swart finna personer som ägde wilja
och skicklighet att med en sädan sak sig befatta
är äfwen obewist. Om än lagstipningenS
tillstånd, som orden lyda, more sädant att, när
ä ena sidan lemnäs alt skäligt utrymme ät
Domarens pröfning, ä den andra försäkras
bade den oskyldiges wärn och den brottsliges
bestraffning, (hwilket också är ett hypolhese) föl»
jer wäl deraf, atl intet skäl sinnes till införan,
de af ett, med wcrklig billighet Mera öfwckettsstämmande,
Rättegångssätt? Deremot alt hwad
till bewis för detsammas antagande bliswit anfört
är fullkomligt öfwertygande; likwäl lärer det icke
böra bero pä Domarens godtfinnande, om Juryn
skall pakallas eller ej, utan bör desi »(dömande,
wid alla dolika Rättegångar, owilkorligcn föregå
Dom»
Den 26 Iunik. 77 r
Domstolens Utslag, sä wida den äklagade deruti
skall för brottslig anses.
6:0 Namnsedelns öpnande anser jag skola ske,
sä snart en skrift af hwad namn som hälst blilwer
för Domstolen anklagad, pä särk, i § 8 mom. af
Ulskotters nya project innehåller; ky den anklagade
har ju samma rätt, svm wid all annan procesi: att
of anklagaren erhålla rekonvention för obefogad
Rättegång, om han blifwer frikänd, (och denna
rekonvention bör wara eclatanl, således icke blott
destä i l oo R:drS böter, i fall en Domare pröfwar
Rättegången wara anstäld och namnsedeln öpnab i
oträngd! mäl.) Hwad som inwändes om förföljelse,
sedan auctvrs namn är uptäckt, behöfwer ej besvaras;
ty den som med oegennyttiga afsigter strider
blott för sanningen, afskräckee intet.
Med Constirulioncns föreskrifter, har jag ön«
skal kunna förena åtskilliga erinringar i detta ämne,
sedt frän olika sidor : Wi hafwa nyligen beswurit
grundlagarne» lätom vH ej wid hwarje uptäckt
mindre brist omfatta ett tillfälle att andra, sä wida
det ej kan stä tillsammans med deras rätta esprit
och de dc-un föreskrifna reglor, eller är huswudsakliq
förbättring: Ju oftare delarne af ett
sammansatt werk rubbas, dcstomera fvrswagas ber
hela och bortskämmeö omsider.
Den i England nu antagna wans, att suspendera
den sä kallade habeas corpus-acten, som wid
tillfällen af hastig ätgärd, icke medgifwen, enlig:
konstitutionens reglor, widtagcS för att sauvera
dem, kan wid dylik händelse Lftven hos vtz wara
lämpclig. Pa sadant sätt har lagstiftande waglen
772 Den 26 Jumi.
sig förbehållit, akt »vid nästkommande Riksmöte eller
determinerad lid, fatta bestämdt beslut om hwarje
ändring i grundlagen. Riksens Ständer skulle
derigenom pä en gang upfylla Kongl. Majus, pä
ögonblickets behof grundade, fordring, och bibehålla
helgden af sina grundlagar. Under vesta föreställningar
och wid öfwcrtvägande af en för handen
warande nödwändighct, alt sälta gräns för de
nu äklagade tryckfrihets missbruk, tror jag dek wara
Rikets representanter »värdigt: att genom underdånig
adresi, öfwerlemna ät Kongl Nasti
att l nador widtaga nödiga mätt och steg för
Lndamälet, genom inhwerande, dä det för afl'
mant lugnS bibehållande nödigt pröfrvas, af
sädan e dagblad och periodiffa ftrifter, som
möjftgtwis fövwerka den dem förunnade rättighet.
och att denna lagcnS suspension mä
fortfara intill nästa Riksdag dä Riksens Ständer
äga/ att definitiv beslut taga- Häröfwec
auhällcr jag om proposition.
-Herr Ueutercrona, Lsrl^, upläste till Prols»
collet följande:
Högwälborne Herr Landt-Marskalk;
Högloft. Riddciskapet och Adeln!
Nödwändighetcn akt för tryckfriheten bestämma
saluma gräns, som, i ett wäl inrättadt samhälle,
är gifwcn för ail annan medborgelig rätt,
Har jag anscdt sa olwifwclaktig; asskaffandel af de
lika talrika, som skamliga mistbruk af yttrande rätten,
som i synnerhet i »vista »veckoblad, månadsskrifter
och rättegångshandlingar wisat sig, har
synrs mig sä oundwirligk, att jag werkeligen trodt,
det
Den 26 Junit. 77g
det fa af Riksständens ledamöter knndc finnas, sam
ej wörö alfwarsamt betänkte pä stiftandet af en
lag, nog kraftig, alt hädanefter förekdmma desta
mistbruk.
Men som det ej detzmindre ar möjcligt, alt
meningarna härom kunde wara delade, anhäller jag,
akt om tvär nu warande ttyckfrihetslags gagnelig»
eller stadeliga inflytelse fä framställa »agra reflexioner.
Hwarje samhällslag, den mä bestä i en tryckfrihetsförordning,
eller hwilken annan som hälst,
mäste nödwändigt wara sä författad, atthen leder
lill all lags högsta ändamål, som är samhällets
ival och beständ. När den ej sä gör, eller gör
motsatsen, sä är den, säsom lag, oduglig.
De fördelar man af en god tryckfriheköförfattning
egenteligaft bör hafwa ratt att manta, bestä,
som jag tror, i ökandet af ett folks uplysning,
stadgande af dest säkerhet och frihet, förbättrande
af dest nalional-synne och den allmänna upfostran,
förhöjande af dest makt och ära, 0. s. w.
Nä wäk! Har nu den nya tryckfrihets lagen
befordrat nationens uplvsniirg? — Nej! —Lätom
ost wara uprikliga mot ost >,elfwa, M. Herrar;
lätom ost ej, förälskade i wista theoricr, wara blinda
för erfarenhetens bewis, och för desta iärors
»tillämplighet i utöfningen. Medgifwom haldre
oförstäldt, att den nya tryckfriheten ej bibringat ost
en gnista mer nyttig uplysning, än wi, med en
mätllig utwidgad, kunnat winna. Det är sannt, att
under ett för wida sträckt twang, hade wara bästa
författare lagt ned sina pennor, emedan sä tränga
. urwä
-
774 Den 26 Innii*
mwagar wörö dem kemnade, att meddela nationen
det nyttiga och uplysande ds tänkte; och fördenskull
när tryckfrihet sedan medgafs i all möjlig widd,
hoppades Allmänheten, att defia förfaltare skulle
Uyträda i dubbel glans, och sprida än större ljus.
Men hwad hände? Framför dem trängde stg ei,
tillrnsanve skara af skrifwande vandaler, som ilskne
eller srvär.mande öfwerhöigde litteraturens falt.
Och det skulle nödwandigt sa gä, ty i det samma
man öpnade wägen för uplySning och sanning, ha,
de man, mindre bekant med det mätt och dek hof,
som äro sä nödige att iakttaga wid all lagstiftning,
haft den owarfanrheten att tillika nedrifwa all bom
för hämden, haker och illwiljan, hwilka, lange spe,
jande pa tillfälle att utbryta, nu funno ett, lika ypperligt
som begivämligt. i en gränslös yttrande rätt,
och i anonymiteten. Tryckfrihetslagen, som bordt
hlifwa snillets, förnuftets och den wisa patriotismens
rättighet alt gagna Fäderneslandet, blef sä?
lunda, genom selande mätta i sin stiftning, arghetens,
orolighets-andans och wanwettets jernbref, atf
onäpst fä mihfirma regering och lagar, förnedra
snillen och förtjenster, skaka samhället» och söndersiira
medborgare till wärde och heder. Häraf war
en naturlig fölgd, att gode författare skulle ännu
mera lallan än förut uphöja sin röst.
Ingen
förnuftig menniska kunde heller begära, att de skulle
blanda den med skränet af anarkistens, äreskändarens,
en ursinnig wikterhets, och den förwridnaste
filosofis förenade stämmor. Hwilka skreswo
da? ^ — Jag wet der ej. Jag tror ej dek
lösa ryckte, som föregiswit, att de wörö, dels ano
^
nyme
Den 26 Iumi- 77Z
nyme ehuru lätt gistads personer, som med twetydigt
rykte och oduglige i Skakens wärf, i slöjderna,
och under gewäret, skola hofwa gjort det kill
sin näring, alt, hwar ur sina nonymikets kula, utösa
litterair orenlighet uti sina weckopapper; dels,
efter berättelse namngisna författare, som ryktbara,
ej för mod, men för dest apa: skamlöshet, och
Ulestntne frän samhällets tjenst, säges hofwa swnrit,
att Hämna sig genom samhällets oroande, och
genom etk ideligt nedsmutsande af ära, dygder och
förtjenster; dels ock, som det pästätts, oförsynte
fwärmare, hwilka efter lika frucktlösa, som förödmjukande
försök atk förtjena någon upmärksamhet
i förståndets och snillets werld, skola i harmen
welat stifta en sect af underbart wanwett och den
mäst vandalifka osmaklighet. Men, som jag sagt,
jag tror ej detta ryckte.  Ware härmed huru
det will; när tryckfrihetens alster äro sädane, som
de fleste wi nu sedt utkomma; när Vestas författare
äry kanhända de werksammaste; och nar, sä
länge deras oljud räcker, alla ädlare scribenter förblifwa
i det närmaste tysta, och böra sa blifwa, sa
frägar jagt hwad uplysmng winner nationen genom
denna altför midt sträckra frihet?
Har den nya trycklagen fastare stadgar swenffa
folkets säkerhet och sanna frihet? — Nej! —
De owedersägeligaste sacka twinga mig all sä smara
; ingen medborgares frihet bör wara nog längt
utsträckt, att kunna äfwentyra samhällets säkerhet i
förhållande kil främmande mKgter; sädank har
likwäl nu flere gänger skedr, och blott en enda gang
har straff följt. Lika litet bör nägons frihet wara
sadan, alt den kan störa samhällets inre trygghet
776
Den 26 Juni!.
och lugn; delta har likwal skedt, dä författares of«
fcntelrga papper sä godt loin nnderwisat i konsten att
bereda uplopp, och upretac dcrkil; sedan berömt sa
afskywärda oordnrngar, kastat dem nationens ära,
och flutcligen, (hwilkec är skandligast af allt) sluppit
frän alt detta ostraffade. Hwad den enMlte
mod borgaren beträffar, sä mäste den första frugt,
han af wihetcn har ratt att wanka, bestå i säkerhet
til person och egendom ; men genom närwarande
tryckfrihetslag ar medborgaren öfwerlemimd, att
r allmänt tryck stmderstikas lil sin person och sin heder,
(hans dyrbaraste cilhörighcl), utan ssrswar och
riprättelfe af samhället, sä snart angriparen wek taga
sina mätt, ej som röfware, men som tjuf, der
will saga: anfaller snedt, med advocatkonst, och ej
fullkomligen dircct: Regering och domare sta derwid,
ysörmögne, ail hjelpa den lidande —, kan sadant
kastas säkerhet? kan säda,n kallas samhällsordning?-  kan sädant kallas frihet? giss något förtryck smarare,
än det, som siällerttnedborgaren wärnlös emellan
illgerningsmän? kan en lag l ier strida mot att sam
hälls
ändamål än de», som sadant lillåker?
Man
gör aldrig den sanna friheten en större otjenst, an
dä man later tygelkösheren rada under hennes namn.
Sadant bereder manligen genaste Wägen för despotismen
Wore jag tryckfrihetens fiende, sa skul
le
>ag saga: 'stät TryckfrihetS-förordningen wara sadan
hon är!" >nen jag^ har en för djup öfwertygelje
vm denna frihets stora wärde, akt ej alfwarlsaen
yrka, der al! tygellöshet mätte gfskiljas frän
henne, och att hon matte, genom en wis lag, accrföraö
inom den gränö, som gör henne förenlig med
hela
Den 26 Jun!!.
777
hela samhällets wäl, och kan blifwa en borgen för
hennes beständ.
Har Tryckfriheten bidragit til national-karalterenS
förädlande? til ungdomens bättre
rlpfsstran? — Nej' — om ja,, ej feiar, mäste
med upfsstran förstäs, ungdomens bildande til dygdiqe,
uplyste, duglige och patriotiffe samhäfls-medlemmar.
Man har ännu ej sett den nya tryckfriheten
werka för, men wäl emot denna sak. Bättre
läroböcker hafwa ej Utkommit än förut; bättre
lärare och läromerhoder tror jag ej eller man uvtäckt;
och har det skedt, sä är jag wist, att desta
bättre methoder och böcker, skulle äfwen warit tillärna
i tider af mindre gränslös yttrande rätt. Hwad
dvgderna beträffar, sä hafwa ynglingar af lryckfrihetsfostren,
i wista weckoblad, fatt lara sidwörd»ad
emot Rikets styrelse, upstudstghet emot förmän,
gäckspelninq med lagar och autoritcker, medborgares
beffymfning, förtjensters förnedrande, upsätelig lögn
och förfät i framställningar, otacksamhet, nedrighet,
och den skamligaste högfärd m. m. d.
Hwad uplysningen angar, har den wäl genom
tryckfriheten ej kunnat i större mätt tillaga ungdomen,
än nationen i allmänhet, (och hwad hon wunnit
är redan sagt) sä wida ej med ynglingars upfojiran
skall förstas, att flere af deni blifwit trotlsige
wanwettingar i filosofi, wilterhek och religion.
— Duglighet förwärfwar man ej genom en läsning,
der elk unnärktare mätt af denna egcnffap skändas
och förnedras, och sann patriotism uprändes
ej genom^anarkistiska föreläsningar* och loflal öfwer
vorduingar och riksförräderi. — Huruwida national
-
778 Den 26 Juni!.
nal-lynnek pä en sadan litteratur winner eller förlorar,
lemnar jag hwar uplvst man att dämma.
Jag anmärker blott, att om bland de fel i detta
lynne, som först bordt afhjelpas, med skäl räknas
menighetens innerliga fröjd att höra förtal och smädelser,
hennes njutning wid samtida styra försten»
sters förnedrande, hennes nöje wid anfall mot andras
personer, hennes mitznöje att höra deras försmak;
sa har detta fel, i stället för att afhjelpas,
fatt den rikaste och allmännaste näring i de mängfaldiga
ständningar och gröfwa libeller, hwaraf missa
periodiska blad och rättcgängsskrifter öfwerflödat,
— Pä sädant sätt är det, som den för midt sträckta
yttrande rätten werkat pä national-bildninqen.
Har Tryckfrihets lagen bidragit att öka Rikets
stvrkq och makt? nej! — En förordning, som
lemnar författare fritt att Åstadkomma söndring
mellan medborgare och medborgare, mellan lydande
och befallande, mellan Regering och Folk; som tillåter
dem, genom lömska och äreröriga stlwitelser,
söka åstadkomma köld och ledsnad hos Statens dugligare
tjenare; tillåter dem undergräfwa samhällets
grundwalar och uplösa dest band, endast de första
nyttja någon advocatur i sitt skrifsätt; en sadan lag
synes ej wara den stenlrgaste, att öka Rikets styrka
och makt.
Sluteligen fragao: har Trycksrihets-författnm
gen
hulpit alt befordra Swensta Folkets ära?
Nej! — När, såsom nu är wisadt, denna lag alls
icke bidragit, hwarken till nationens uplysning, eller
frihet, eller dygder, eller makt, sä blir det werkeligen
en gata, pä hwad sätt den skulle hafwa befordrat
hennes ära. Men
Den 26 Iunii. ?7s
Men tryckfriheten stall orwifwelaktlgt bidraga till
aila besia fördelar för samhället, sä snart hon äterloreS
inom sin rättmätiga gräns, dek will säga kil en M"
delwäq mellan det twäng, som för 4 ar seda» rgode,
och det sjelfswäld, som nu räder. När m>§-  bruken förebyggas, och ypperlige författare ej mee
mätte anse för en blygd att höja sin röst, dä blir
bet en naturlig följd, att goda, snillrika och uplysande
skrifter äter skola utkomma, och hedra nationen.
En annan fräga är den, hnruwida den nödwäydiqg
reformen i Tryckfrihets författningen bör,
enligt grundlagen, göras wid närwaran-e Riksdag,
eller lil den nästkommande upskjutas.
Mitt första sivar härpä kynde wara, akt när
en elak farsot qär, bör man genast qwäfwa den;
när elden sikter i ens hus, bör man straxt stäcka,
och ej i fem är besinna sig pä ett sä angelägir
steg.
Men jag börjar med att äberopa sjelfwaconstitutionen;
den äiägger ost sa myckel mer, att nu
afgöra fragan om TryckfriheS-lagens förbättrande,
som Constitutions- Utskottet wid förledne Riksdag
ganska rilräckligt och omständligt wäckt denna fräga,
i synnerhet i afseende pä dagblad och periodiska
skrifter. Utskottet anförde, i sitt memorial af
den iQ Oktober 1810: "att det hastigare utspridan"det
af dagblad och weckoskrifter, än skrifter af störars
widd, sä wäl svin deras hastigare inflytande pä
' allas sinnen, den wanliga och nästan nödwändigg
"omständigheten, att de förra innefatta ögonblicket
"rörande ämnen, dä de sednare, jemte det de anga
"mera aflägsne föremäl, alltid med en förmodad no«
78a Den 26 Juni».
"gare eftertanka blifwit författade, och den wär
"keliga
hänoelsen, att dagblad och weckoskrister filicia
flere och mera obildade läsare, än böcker eller
"större afhandlingar, hade föranlätit Utskottet att
"föreslä, dek sadane blad, i wista afseende» matte
"ställas under högsta magtcns inseende." Ulskotret
har pä samma ställe erkännt: "Att försigtighetsmått,
wid dagblads och weckoskriflers nkgifwande,
"alldrig kunna motarbeta den allmänna uplysnin"gen
pä ett sätt, som af kunnige män kan anses
"för wädligt; att om swenska folkets borgerliga
"frihet skall skyddas, genom dest rättighet, att fritt
"yttra sanning och sprida uplysning, bör bemödan"det
bertil wara alfwarligare, och grnndadti mera
"wettenskapliga försök, än de, som af ögonblickets
"retelser i dagblad och weckoskrifter framkallas; att
"man bör hafwa Statens, (och följaktligen afwen
"dest medlemmars) säkerhet lil yppersta ögnamärke;
"och att erfarenheten af brott gjort inskränkande la"gar
nödwändiga." — Sälunda är frägan aldeles
icke nV utan ganska fullständigt wäckt wid förra
Riksdagen, nti alt hwad i:sta pnncten af Kongl.
MajttS nu gifna nädiga proposition om Tryckfriheten
innehåller.
Äswen wid förra Riksdagen har ConstitutionsUtskottet
ganska tilräckligt wäckt frägan om alt hwad
2:dra punctcn af samma propvsilisn inbegriper, nemligen
nödwändigheten och sättet, att, wid rättegångar
i Tryckfrihetsmål, genast finna en swäs
rande part; jag aberopar pag. g8 och 59 i tryckta
exemplaren af berörde memorial.
Slutligen har Utskottet i samma docnment pag.
40,
Den -6 Juni!- 781
-rc-, yttrat, icke allenast akt de ändringar i Tryckfrihetslagen,
som 1810 föreslog os, skola tvid nu ivarande
Riksdag pröfwas och afgöras, utan ock akt
förbättringar kunna under denna pröfning göras,
hwilka, oaktadt Utskottets bemödande, kunna för dest
forskning hafwa legat dolda. Äfwen af betta Yttrande
följer no att bestulet om förbättringarna r
Tryckfrihets- förordningen skall wid nu närande
Riksdag fattas; 2:0 att förbättringar i Utskottets
förslag, (som witzerligen ar altför inskränkt)
kunna nu göras och antagas, antingen de göras af
Ständen, deras Constitutions-Utskott, någon enskild
Riksdagsman, eller af Konungen.
Jnwänder man ända, ait Ständerna ej skulle
äga rättighet, att, wid denna Riksdag, antaga
ConstilUlionS-UtskotletS nu förbättrade förslag, pa den
grund, att det innebar ändringar och tillägg i
1810 ars projekt, sä får jag swara: att anmärkningar,
wid err förra Riksdagen gifwit förslag,
äro tillatna, och hafwa, enligt grundlagen, samma
ratt til Ständernas pröfning och afgörande nu som
förra förslaget, och att ordet anmärkning ej betyder
en blott uprepning af den anmärkta saken, eller
fullkomlig öfwerensstämmelse dermed; utan betyder
ändring, minskning, tillägg, med ett ord,
något nytt. Således böra ej anmärkningarna och
ändringarna fa hindra, att beslutet nu faktas. Skut»
le aldrig något nytt, »ägvn ändring fä inkomma
i ett förslag, sa wore det aldeles uran ändamål,
att med desi afgörande upsköts i 5 är, efter det i al- '
la fall skulle afgöras oförändradt.
Regeringsformens Z6 § stadgar, akt ett beredt
förslag
Den 26 Junti.
förflag öfwer allmänna frägov, som till Ständen
återkomma, mä af dem, antingen sförändradt,
eller ock Med förändringar antagas. — Wille nä»
gon nu inwända, att 5b Z angar allmänna frägor,
lom i Ständens plena wäckas, och att sädana
icke äro CoNstitUtions-Utskottets frägor, sä begär
jag fä weta, hwilka frägor kunna wara allmännare,
än de, svin angä Rikets grundlagar? hwil.
ken fräga är allmännare, ben, som med z Ständs
pluralitet kan afgöras, eller deN, som fordrar alla
4 Ständens förenade bifall? — Man behöfwer blott
läsa definitionen pä allmänna frägor i RiksdagsOrdningens
44 §.
Lika orätt skulle man inwända mot afgörandet
NU, att en proposition af Kongl. Majn skall
hwila lill nästa Riksdag. Propositionen skall dä inne»
hälla (enligt 8 t L Regeringsformen) af Konungen
förestagna förändringar i grundlagen. —. Men den
nu i fräga warande, innehaller blott modificatio»
ner af twenne redan wid förra Riksdagen wäckka
frägor. Man kan wäl ej förneka Konungen den
rättighet, som hwarje enskild Riksdagsman äger,
att äfwen för sin del, wid en förur wäckt allmän
fräga, före afgörandet göra anmärkningar eller fök
resta ändringar. Allraminst kgn man förebära,
döt ett i laglig ordning beredt, gilladt och till afgörande
färdigt förslag, skall uvskjutas en Riksdag
eller 5 är till, derföre au Kongl. Majrk deruti
redan instämt, och genom sin erfarenhet och »vishet
ytterligare styrkt sakens nödwändighet, eller
giswil förslag om rätta sättet till werkställandek
Den 26 Iunn.' 7 8Z
Att wilja hindra elt gammalt förslags afgörande
nu, af dec skäl, att ej blott Ständens ledamöter
utan äfwen Konungen funnit anledning
att proponera förbättringar eller modifikationer i
förslaget, liknar nog mycket ett advokakUr-koNstleri.
Man skulle ju da fluteligen kunna gä sä längt,
att, till exempel, om den projekterade censuren af
dagblad tre timmar söre utgifwandet, bliswit antagen,
sa mäste bestulet derom dock upskjuras till nästa
Riksdag, i fall Konungen räkat proponera den
ändringen, att censuren skall ske twä timmar förur,
i stallet för tre«
Jag har wäl funnit, att närwarande EonstitNtions-Utstkott
ej afgifwit nägot särskildt yttrande
om Kongl. Maj.ts nädiga propostkion. Men Utskottet
har, t anledning af tvid förleden Riksdag
tväckta frägor och Ständernas nu derwid gjorda
anmärkningar, afgifwit förslag till sädane ändringar
i tryckfrihets förordningen, som med Kongs.
Majus nädiga proposition stä i det närmaste sammanhang,
och hwarigenom desi innehäll Ver finnes
intagit. Pa detta sätt finnes innehället af irsta
punkten af Kongl. Majlis nädiga proposition Uti
r Z 4 momentst, 4 T 8 mom. och 2 punclen af samma
proposition uti i § 8 momentet afven ifrän Utskottet
ingifna nya redaktionen af berörde förordning.
Det lärer dä wara fullkomligen giswit, icke
allenast att tryckfrihetsförfaltningen bör förbättraö,
utan ock att benna förbättring bör ske wid när°
warande Riksdag. I afseende pä första frägan
mäste wi ej pedantiskt läka blinda ofi af enI princip,
en thedrik, hwars oduglighet är tydligt ben-i»
?84 Den 26 Jun ii
säd af erfarenheten. Beträffande andra fräganlärer
hmar och en bland ost älffa wärk fädernesland
för mycket, för att upstjnra en handling, som
sa alfwarligen päfordraS af dest mål, och har aila
lagliga formaliteter för sig: Ingen enda fördel
rviunes af tryckfriheten i desi närwarande skick,
utan att tusende ganger öfwerwägas af olägenheterna
: men desta deremot sta med omistkannlig skrift
akt läsa i Regeringens tysta blygd, att hwarken
kunna freda sig eller sine undersaker frän att kränkas
ock) förnedras; i hwarje medborgares häpnad
akt saklöst kunna sönderstjlas till ära och namn! i
hwarje dygdigt hjertås förtrytelse och bäfman, och i
alla orolighetsandars och äreskändares frögd och
triumf. Och med största smärta läsa mi desta olägenheter
i den sannfärdigt lidandes och förtrycktes
sorg, atr sjelf ej mer äga i tryckfriheten ett medel
till uprättelfe, att ej mer kunna, med något hopp
om framgång, genom henne höja sin röst till thronell
och allmänheten, emedan han med skäl fruktar»
att hans billiga klagan lätt kunde förblandas med
illfkans och smäde-andans ohemula rop, och följaktligen
afmenkyra att mötas med lika wederwilja
som de.
Friherre Ltgernelck, ^ckolpk I^uckviZ. upropad
kilikännagaf, att om proposition genast kunds
göras, mille han gärna afstä fran upläsningen af
silk yttrande;
M-n dä Herr Lan-t-Naestalken förmälts
sig att ännu flere anmält sig att tala, upläste Friherre
Ltjernelck följande:
Tryckfriheten, sadan som den nu är i Swerige,
wi
-
Den 26 Iunii.
785
ivisar fä ämnen kill litterairr beröm, och de friar
konsterna synas dölja sig för dest ohysside behand-'
linqssärk. En arnst, en fredsam medborgare, fruktar
intet den anständiga cciliquens penna, men undtvi^er
tadleks elter.
Förtjenst och dygd och embetsmanna-namnet
arv, de förre lekbollar för anarchistcn, och det sednare
ett mål, dit ät hatet 06) ajwnndsjnkan eller
förwillelsen ouphörligt kasta sina spjut: man afwiker
frän tryckfrihetens rätta bestämmelse, den, att
liptäcka med sannmgens enkla sprak embetsmanners
fel; man kastar skuggor pä embetsmanna-corpsen,
hwika räcka till förminsiandet af sjelfwa Majestäkers
sien. Der har nästan blifwir en lkam att
berömmas, ty berömmer är ofta ett rökwerk so,n
kändes af smawettck, sielfklokheten, högmodet och
af sädane lika tänkande, ät hwarandra; ester a>j»
wes det till personer, som man inbillar sig ari kunna
förwilla.
Intet behöfwes dek anonymitet kör den lidande,
art fä sanningen till högsta ort > Icke bör den
tjena att stjäla hedern frän den hederwarda. Be»
sinnom hwad ett godt, ett blödigt hjerta siall lida
w>d de lömsia anfallen, som aresiändarcn körs gära
som okänd, och kan fortfara med, frän domstol
till domstol, under anonymitet, under der att oen
anfallne star blott och bär: mängen häldre tiger och
lider. — Detta sjelfswä!d'ga behandlande med de
wärkeliga medborgeliga rättigheterna, err godt namn
och ryckte, är ert foster frän asgrnnden utstyrd art
söndcrflika samhällen, genom upwäckandet af Hat
man
Lörsta Del- N-'S 50.
786 Den 26 Jun».
man och man emellan, hwarrill tygellös» dagblader
kraftigt bidraga. Samhäfls ordningen parallcliserad
ända till nplösning, Ntwisar cn libepunkt, där främmande
inflytelser kommit till uppenbar werksamhetDe
första offren härefter äro gemenligen de, som,
dä och da icke utan Välmening, dock beredl den all»
wänna ofärden genom deras samband med illwiljare»
Man mil! helga sina skrifter med bifall af
forntidens stora mäns ränkesäkt. En
päbördas principer, oförenliga med histori»
ens uplysning. Hans lefnadsbana, icke sofistiffk
bedömd, bewisar att han nu för tiden skolat mota
Lemocrationen med samma Verksamhet, som han
störtade sin tids pläga: hicrarchicn ock arisiocraterne.
Denne store Statsmannen, hade wist insett
faran af atr urwagen skaffa alla mellanstånd kill
thronen, hwarigenom desi störtande kunde bero af
en folkyrans nyck. Denne store mannen hade
med säkra steg till intet gjort demagogiska tilltag
och utgallrat del bländwerk, det förstörande, som
den Franska revelmionsandan lämnat i ars ät bet
olyckliga menniskostäglet: Han hade med en skarp
blick wisat folkstagen wägen till friheten uran sjelfswald.
Det rättseende, den fosterlands - känsla, som
Konungens nådiga proposition rörande tryckfriheten
inmanar j energien och förelysande kortheten i desi
sammanfattning; och icke minst, nödwändighekcn at!
ämnet Utan längsamhet cugöres, bjuder mig titt att
bifalla owilkorligt de 4 första § § af ConstitutionsUtskottetS
betänkande, samt art anhälla det Here
Landt-Marskalkcn nu räckes göra proposition dera,
Zerr
Den 26 Iunil- 78?
Zerr Landt-Marstalkon tillkäimagaf, att sedan
sä iäirgt pä liven more lidit, och utom dek nu
förewarande ämrick, åtskilliga andra äterstode, hade
han genom anstag till kl- 4 i dag eftermiddag,
söranstalrat om förläggning af detta plenum.
Arr HaZerdisIm- ?ekr, anförde skrifteligen
lill proiocollet följande
Wälborne
Herr Landt-Marskalk,
Höglofliqe Ridderskap och Adel!
Da Constiturions--Utskot ers afgifne förstig»
lill förändring nti den af Kongl. Maj:r och Riksens
Ständer wid 1829 och i8lo arens Riksdag
antagne och såsom grundlag stadfästade tryckfrihetslag,
nu förekommer till granskning, lärer olwif»
welagkigt första frägan blifwa om detta föeflag
Lr i den ordning Regeringsformen af
den 6 Ianii 1829 förestrrfwer, ttll afgörande
förberedt- Constitutions-Utskonet wid rirtinia Riksdagen
är r8io har i delta ämne lill Riksens Ständer
afgistvit dest betänkande, hwilker i anledning
af gjordt anmärkningar uti Riks-Sländen, bliswit
kill Utskottet äterremitkeradt, hwarwid tillika Kongs.
Maj.tS äädiga proposition angående tryckfrsb terr
är worde» till Utskottet fvrwisad. Riksens Ständer
hafwa wal ännu icke stadgat det sätt, hwarpa
5S § af Regeringsformen bör till grundlagöfräqor»
afgörande anmändaS- men bristen af ett sävank
stadgande k»n, åtminstone esler min östvektygelse»
icke leda kill Len slutföljd? att de anmärkningar wid
grundlagen, soni, wid företagande af en hwrlande
fraga om ändunq, deruti göras, skola derigenom»
Ak de wid ert ladant tillfälle framföras, erhäll»
egm
-
788 Den 26 Juni!.
egenskapen af lagligen beredde frågor; twärkom bör
hwarje annan anmärkning, än den, som bestämdt
är ställd emot ConstitUlions-Utskotkets hwilande förflag,
anses säjom innefattande en ny fräga, hwil«
ken i stöd af Regeringsformens 8i § dör behandlas;
och detta gäller sä mycket mer i afseende pä
Kongl. Maj:ts nädiga propostkion, som samma 8l
§ af Regeringsformen innehåller följande ord:tlff«
styrkor Utskottet hwad Ronungen föreflagithwile
frägan till nästs Riksdag- LonstlturionS-Utskottet
har således icke iakttagik Regeringsformens
föreskrifter, dä det till Riksens SränderS
pröfning aflemnat ett förslag till ändring uti tryckfrihetslagen,
hwaruti flera uti Utskottets förra betänkande
icke uptagne frägor förekomma, uran att
hafwa ulredt, hwilka desta till nästkommande Ständers
afgörande hwilande frägor äro, och hwarigeuom
Utskottet, hwilket lika litet som ensMdte Riksdagsmän
äger, att, emot 51 H af Rikcdags-Ordnin»
gen, i ett memorial sammanblanda siere ämnen, afgifwit
ett betänkande, som icke utan grundlagens
kränkande kan till alla delar bifallas.
Wid jenmförelfe emellan Utskottets nänvarande
förslag och dest förra betänkande, sinner man
de först wid denna Riksdag af Utskottet förestagna
ändringar wara följande:
i.o Stadgandet i i § 4 mom. oM Utgifwares
af periodiska skrifter skyldighet, att anmäla sig hos
Ho Cantzleren.
2:0 Det i i Z 6 »tom- för boktryckare förestcigne
answar, lika med försalkaren, om namn,
sedeln sinnes mi chalia or>gtig upgift eller författaren
nian laga förfall frän swaromäl ureblifwer.
3:0 Fö-,
Den 26 Imm. 78-
z:o Föreffrifttn ir § 8 mom. att wid börja»
af rättegången om en under alak stälo skrift, namnsedeln
skal! brytas.
4:0 Dek i z § 4 mom. om kungörandet af
Handlingar som böra hemlige hallas, efter orden:
böle han derför, föreflagne tillagg af orden: ek»
ler mera efter hrottets beskaffenhet
5:0
Den i z § 12 mom. föreflagne tillägg?
ning om kroppsstraff Åläggande.
6:0 Den wid 4 § 4 mom. för Hof-Cantjleren
föreflagne rättighet akt pliktfälla en boktryckare
för uragtlatande af hwad tryckfrihetslagen i af,
seende pä skrifters tryckande honom ålägger.
7:0 Uteslutandet i 4 Z 5 mom af ordet:
endast
8:0
Stadgandet i 4 § 8 mom. om Hof-Cantzlerens
rätt inställa utgifwandet af dagblad och pe,
riodiska skrifter och utgifwarens beröfwande af tryckfrihetens
begagnande för framtiden.
9:0 den i 4 § 12 mom. föreflagne utsträckning
till g § 5 mom. af Hof-Cantjlerens rätt till
qwarstads läggande ä utrikes ifrän inkommande och
pä främmande sprak författad skrift.
Nu har jag bewist hwad jag sagt. Jag will
nu rigta Ridderffapets och Adelns upmärkfamhet
pä den föreflagne tryckfriheks-förordningen såsom lag
betracktad.
Owillkorlige fordringar hos en lag äro: att
dest stadganden skola stödja sig pä allmänt giltiga
rättsgrunder; att densamma mäste wara werkställbar;
och att desi ordalydelse skall wara bestämd
samt stilen den lagstiftande magten wärdig. Men
art
79* Den 2 6 Iunii»
att det nu afgifne förflag saknar flera detze eaenskaper
torde Annas af följande anmärkningar:
Uti i § 4 mom. star, akt utgifware as periodisk
skrifter skola anmäl- sig jemte titeln och
tryckningsorten Ho6 äostLantzlerenz bör heta;
anmäla sig samt upgifw- simftenS titel och
tryckningsort: sanik längre ned i afseende pä ds
före skrefne bewifenS meddelande: Zof-T-ntZlciLN
skall, i stället för ZofCant^leren stör. Harwid
bör jemwäl någon rid stadaas inom hwilken det äskade
hewiset skall af Hof-Cantzleren Meddelas,
Dä man welat göra det till ett åliggande
för Hof-Cantzlsrrn, att meddela bcwis öfwer den
anmälandes frägd, borde Man tillika hofwa öfwerwäs
gat möjligheten för Hof-Canrzleren att känna alla
SweriqeS, i belägenhet att utgifwa skrifter, tvarands
iinnebyggare z men dä detta är uraktiäkit, kan det lätteligen
hända, att Hof-Canrzleren blir älagd akt meddela
benus öfwer en persons oskuld, som wcrkeligen
lkan wara till nesligt brott fönvnnnen, och således
antingen den brottslige akers» förlorade rältighetee
oller en hög embetsman comprometkeras.
i tz 6 moni., innefattande att borgcsmänney
kunna äläggas författare-answar, förutsätter den
möjlighet, atr en oflyidig kan straffas för den skylLiges
brott. Man kan icke, utan atk öfwerskrida
Dränforne för Lomaremagtens rätt att bedöma en«
jk.ldte personers gerningar, antaga, akt en löftes--  man, dä författaren rymmer, gjort sig till medwelande
och delaktig i dest brott. Om ett sadant medwelände
och delaktighet tverkeligen kan bewisaSs
rvore
Den 26 Jun ii. 791
wore betz answars-skyldigyet deraf bestämd; men
i annan händelse äger L.-.gstifkaren maen åtkomst till,
eiler räll att bestraffa detz cnffildta öfwertygelse.
Hittills har någon borgen för en annans perjon
icke efter wär lag warit tilläten med annat an löftesmanncns
egendom och denna grundsats torde ej
eller nu böra förnärmas. Lagen fordrar ej blott
att del föreskrifna straffet warder werkstäldt; den
fordrar äswen, att det aiägges den werkelige förbrytaren
och ingen annan.
Detzntom innefattar
Uttrycket: om författuren Utan laga förfall ute»
blifwer, möjligheten att, bä författaren, utcblifwen
uran laga förfall, med ijenlige medel hämtas
Lill Rätten och sakfälles, löftesmännen tillika genom
författarens tredskande bliswa förwunue, au dela
hans öde.
I samma moment bör äswen ordet: hcms,
neml. namn och hemwist, hwilket genom ordställningen
betecknar boktryckarens, förändras till författarens.
Uti 1 tz 9 mom. torde orden: bedrägligt
titelblad finnas wara högst obestämde. Dermed
skulle kunna förstas hwarje skrift, hwars innehall
icke finnes innefatta allt hwad titeln synrs lofwa
och denna utsträckning torde wara för wida.
i Z 12 mom. Rättigheten art i tidningarnr
införa kungörelse om böckers hällande till salu, är
mig wetkerligen icke inskränkt till witze personer,
utan u.sträckt till alla; och jag kan således icke första,
huru Utskottet deruti welat bestämma skyldigheten
för bokförsäljare att anmäla sig hos HofCantzleren.
En sadan anmälan tyckes jemwäl blif
ws
-
792 Den 26 Juni!.
wa utan ändamål, om t. ex. en handlande i klädständ
skulle hos Hof-Cantzleren anmäla, att han
riägon qammal bok till salu häller.
Uti 4 Z 4 mom. äro 4 och 9 mom. af i §
orätt citerade, i stället för Z och ;o mom.
Dä Hof.Canrzleren uti detta moment sätt sig
tillagd rättighet till böters aläggande, borde man
äfwen hafwa föreffrifmit, art Hof - §anrz!ercn
skall, efter den tilltalades hörande, i laglig wäg
meddela ticstag och lemna hänwiöning till beswärs
anförande.
Dä Uti 5 mom. 4 § af Utskottets förslag
order: endast laknäs, som i tryckfrihetslagen finnes,
borde Utskottet tillika hafwa borttagit he
ka
denna mening, ty en förolämoad medborgares
rätt art tilltala dem, som honom förolämpat, är
salom oskiljaktig fran begrepet om samhälle, genom
gnindlagen och mär allmänna lag rillräckeligen bestämd,
utan att behöfwa genom nya författningar
stadgas.
4 Z 8 m.-»m. Dä Urstoktek wclat tillerkänna
Hal Camzleren rättighet akt indraga dagblad och
Penodilka skrifter, har Urskorlet selat emot grund»
prmcioen för medborgerliga rättigheter, enär dek
genom ett sädgnt indragande fiankännt författare»
frihet till dy!>ka skritters uigiswanoe i framtiden»
De rättigheter samhällsfördraget tillägger medborgaren
kunna icke honom fränkännas förr än de
blifwit mitzbrukade, men detta mihbruk bör i laglig
wäg bewisas och icke hgyH pa godtycko» Genom
dek föreflagna stadgandet har man således ej
allenast beröfwak en person rättigheten arr endast
Den s6 Imri. 793
efter last kunna döm..s, utan ock förenat i en
hand hä-e domare och »verkställande magterne
5
§ 8 mom. Sedan en författares skuld eller
oskuld blifwit genom den föresiagne jury pröswad,
kan icke något widare bedömande deras äga rum
och böra således i detta moment orden: pröfke
och afgöre domaren alldeles ulga- Jcmwal bör
stadgas, at. dä mäler underställer Hof-Ratten,
denfamma endast äger att pröswa om straffel ar en,
ligt med lag.
Desta anmärkningar föranleda, efter min kanka,
betänkandets återremitterande till toral omarbetning.
Wid detta tillfälle anser jag min owilkorliga
plikt fordra, att enkelt och sannk uttrycka min en->
skildta öswertygelse rörande den princip, som sam»
hällsfördraget innehåller för frie medborgares räck,
Ntt fritt yttra sina landar.
Hivarie lag är en inskränkning pä menniskans
fria krafters bruk, nödwändig för samma frihet.
Men denna inskränkning, werksiäid i den ädla afsigt,
att ät menniskans krafter bereda den kraftfullaste
och hastigaste »Utveckling, kan ej gä längre än
Statens beställd fordrar det. Här upkommer en
strid emellan säkerheten ä ena och friheten a andra
sidan. Denna strid emellan inskränkning och frihet
fortfar sä länge samhället warar, och der sätt
hwarpä denna strid j hwarje samhälles grundlagar
sinnes uplöst, uttrycker ben grad af politisk culkur,
pä hwUken nationen star. Den grundprincip för
hesta lagar, som af de flesta odlade nationers sam
-
794 Den 26 Iunii.
Häsls»inrätttiing uppenbarar fig, innehäller huswubsakligen
fri anwändning af krafter, sä längt
den samma icke inskränker andras frihet- Ester
öfwerllkrtdande af denna gräns upkommer först
lagen. War grundlag uvpenbarar samma princip
lik, 16 tz: konungen bör - ingen förderfwa
eller förderfwa lata til lif, ära, personlig
frihet och walfärd, utan han lagligen förwunnen
och dömd är m- m- ^ägon jkillnad emellan
phyfiska och intellectuella krafters bruk i delta
afseende lärer säfängl eftersökas, och om historien
framställer dem, finnas alltid andra orsaker, som
fullständigare förklara desta fenomen.
Denna öfwcrläggning sm lagarnes och frihetens
inbördes förhållande är allmän och gäller följaktcligen
äfwen om den lag, som wisar friheten i
tankans uttryck. Tryckfrihcts-lagens högsta grundsats
mäste således bkifwa: att denna lag icke förr
wisar sig än friheten blifwit mistbrukad. De aktningswärda
medborgare, som skapat den grundlag,
hwarefter Swerige öfwer Z är blifwit styrdl, hafwa
klart insett denna sanning, och 86 § i Regeringsformen
blef deraf en följd. Alt det öcriga af Tryckfrihetslagen
mäste endast uttrycka förhållandet cmelmellan
polismagten, rättegången och der oeconomiffa,
som sliter rättsfrågor emellan Författare, Förläggare
och Boktryckare i sädane fall, som detta serskildta
ämne ger anledning till.
Såsom'en följd häraf yrkar jag, att 86 Z.
r Regeringsformen bibehälles oförändrad, och
gtt LonstitutionS-Utffottet i sammanhang med
henna § utarbetar sadane färändringariTryck'-
fri
-
Den 26 Junti. /ss
frihetS-lagen, hrvarigenom densamma, rätt
handhafd bibehåller borgerliga friheten i för»
ening med allmän och enffUd säkerhet.
Slurcligen önskar jag att wiShekens klara blick
och lugna mod marte stämpla wara öfwerläggningar;
<y de röra nationens heligaste rättigheter. Den
kontsynle tror ej att wära bestut werka pa efterkommandes
tiPänd af sällhet eiler livande; den rroc
att alr är följd af ögonblickets tillfälligheter. Men,
mine Herrar! sanningen är ewig, och den kyrrrsynres
tanka dör med honom. Historien är en sträng
domare och skall med skarp blick se tilbaka pa en
rid, som fördröjt nationens odling, och sörgäfwes
tror man sig dold af förgängelsen.
äerr LpalttLncreuNr, Xrviä, upläste ett fä lydande
dictamen:
Walborne Herr Landt-Marfkalk!
Högloft. Ridderskap och Adel!
^ryckfriheien utgör lyckligtwis en af Sweriges
grundlagar, och är Utan twifwel den, som bast
fi-all kunna bibehålla alla de andra, och genom en
klok utöfning, genom lifwande af national-kraslcrna»
genom uppenbarande af skadliga missbruk och misstag
stärka Sta ens bestånd. All rent af omstöpa
Den, more akt skaka hela Statsbyggnaden, sa dyrt
inköpt med sä mänga och stora uposfcinqar. Att
för enskildt» interesten eller felaktiga, origtiga intryck
inskränka Tryckfrihetens sanna ych i sjelfwg
order liggande esprit, more arr wäldföra menniskany
heligaste rättigheter, menniskgnS lyckliga hopp om
högre och ädlare ändamål, än ögonblickets. Tan<-  hastS fria mundtliga meddelande ar wildens rättig
-
796 Den 26 Irmii.
Het, kcmkans fria skristliga eller tryckkg meddelande
är den odlade menniskans. Alt inskränka detta med»
delande inom wista former, är för Slaksförhällan?
det nödwändigt, men att göra det strängt eller ensidigt
är orätkwist, och skall altid förfela Skålens
hufwud ändamäl dest bestånd och sällhet.
Man wägar åberopa religionen, såsom ett be.
skydd för twänget Religionen, denna salla, lyckliggörande
inspiration, ost skänkt af ett högre »väsende,
för alt mildra wära bekymmer, för att höjs ost
till ett högre ändamäl, än det blott materiella»
Bestar da wäl religionen af en blind förtröstan
pä ett oundwikligt öde eller af elt rent Hjertligt öf.
wertygadt hopp om en hög syftning? Oaskar man
twänget, för att altid fjettra religionen under fördomarnas
despotism?
och huru skola wi komma
till ett afgörande resultat af dest gudomliga
sanningar, till en säll bildning af inspirationen, uran
att sjelsswaldet, lättsinnigheten och »sedligheten pä
den ena sidan fa wisa sina altid wanmäktiga försök
akt kullkasta religions-sanningarna, samt den egennyttig»
uträkningen pä den andra göra sina försök,
akt sangsta menskligheten wid mörkret och fördomarnas
oundwikeliga ode? Är ej tryckfriheten
etr medel, alt kringsprida en allmän kännedom oin
begge desta ytterligheter och derigenom ästadkomma
en helsosam kännedom och utöfning af det sanna
och rätla? Osedliga handlingar, begängna Voldt och
i tysthet, wäck» alltid mera efterföljd, än om de
utställas för allmänhetens bedömmande. Lasten,
fräckt sedd och uppenbarad, wäcker altid afsky; tyst
och boldt ulöfwad retar den sinligheken och ökar
lär
-
Dm 26 Iumi- 797
tärjungarnes antal. — WZgar någon, som lägger
handen pä hjertat, och fördomsfritt granskär sin sa
wäl rheoreuska som prakkiffa erfarenhet, bestrida
denna sanning?
Man har sä ofta uprepat klagan om religio.
Hens förfall, om atheismens tilltagande och kringspridandei
Jag frägar deremot: har någonsin
pä jorden funnits en warelse, sofi» icke haft åtminstone
en dunkel aning om ett högre wäsende? eller
skola wi kalla alla dem acheistcr, som ej under samma
form, som wi, dyrka Gud?
Nej, för ark
förblinda hopen, hafwa lättsinnigheken och den
egennyrriga fördomen skrikit om Guds förnekare, da
religionens sanna utöfning i stället med hwarje ar
wunnik siera anhängare- Under en stadgadlagbun»
den tryckfrihet skola besia anhängare beständigt ökas,
enär brottsliga försök wäl göras akt förwända religionens
esprit, men besia försök altid skola mötaS
af grundliga och öfwcrtygande motskäl, som ännu
mera skola höja religions sanningarnas tvärve.
Man har äfwen fruktar, att ett lands sä wäl
yttre som inre lugn och sjelfständighet skall sta i
sara under cN fri utöfning af tryckfriheten. Jag
mäste upriktigt bekänna, att jag ej förstör denna
fruktan. Om ett land, med den local som Swerige,
will förswara sig, will bibehålla sin existens,
sa skall ingen kraft i weridén wara mäktig, ali förstöra
den, äfwen om tryckfriheten icke wore lagbunden.
En granne, stende eller wän, som will ost
ondt eller will werka pä ost, skall altid finna medel
dertill, uran att söka dem i nägot obetydligt
dagblad. Prerexler för wald eller orättwisa saknas
aldrig
7S8 Den 26 Iunir.
alarig för . den, som will utöfwa den och en
Nation, som katt wisa sa mycken bercdwillighet mot
sin Regerings landsnyttiga afsigter, som den Swensta,
stall aldrig under en lagbunden frihet, undec
en stor och älskad Regems styrelse, någonsin kunna
besegras.
Regenten är sä wäl kill person som kill
hellsten af sin post i samhället altid fredad och läker
i en fri Stat med lagbunden tryckfrihet. Orsaken
är klar. Han åtnjuter der, om han förtjena,
: vet, altid mera aktning och förtroende, och lär
tidigare att känna ett nrisinöje. om ett sadant stickle
upkomma. Delta mitznöje kan han da förekomma
och tilintetgöra, innan dek annu hunnit organisera
sig til en för hr.n^ exiilens farlig plan. Förhällandet
är twärtom i en stat, der rrycktwang
sinnes, och wi behöfwe endast påminna ost wär egen
historia för att beirnna rigtigheten häraf. Man
har äberopat Frankrikes exemp l såsom c>t bewis
emot hwad jag yttrat
men lätom ost ihågkomma,
att ingen damm kan hindra de» ström, som
as owilkorUga naturlagar mäste framstörta, och att
Tryckfnhclen i F ankrike ej war en orsak til folkyra»,
ulan att denna sednare deremot war en orsak
til den förras yra och statliga förfall. Och hwatz
Lewisar dens ciucloritek som sträfwade til inflytelse
under alla de stiften som Fransta revolutionen 'inder
en yrande gäng framwlsade, och hwilkett person,
ledd af blotta erfarenheten, säkert gick wisare,
men ocksä harmfullare derifrån, än han, retad af
Statens olyckor, dit anträdde sin bana?
Sstan jag nu framställt stalén för min önsta»,
om
Den"26 Juni!» 799
vm en sä liket -som möjligt inskränkt tryckfrihet, äterstär
för mig ait granska Constilntions-UtskottetS
nn afgifna betänkande, och ffall detta ske med all'
den upriglighet, svin är min Riksdagemanna pligt,
och alltid tillhör en redlig, för sitt fosterlands wäk
nitälskande medborgare.
Constitutions^ Utskottet har 1 sitt betänkande
ej upsyllt allt hwad man af detsamma kunnat fördra.
Utskotten aro i förhällande till Riksens Stander,
hwad Stats-Räd och wista embetöwcrk äro
lill Hans Kongl. Maj:t. De äro inrättade att
bereda mälen, att »plysa alla de saker, som eljest
under en öfwerlaggning bland en folkmasta, läkt
kunde öfwerhaikaS, och Eonstitulions-Utfkottek hade
ej bordt kunna förbigå fyftemälet med 2 mom. 8?
§ Negerittgsformen och tillsammans behandla Kongl.
Majus nådiga proposition och den nyprojecterads
tryckfrihetslagen. Jag kan omöjligen finna annat,
än att det, enligt samma §, anstalt CoiisiilutionsUrskottet,
att till Riksens Ständer afgifwa ett särskildt
utlärande om samma proposition. Men att
inblanda dest innehall, eller ens derä göra någor afseende
wid uprättandet af det nya projeclet, skall
säkert alkid kunna betraktas såsom en underlåtenhet,
hälst ingen § i Regerinsformen ger anledning till
något sädank, om än Kongl. Majus nädigg pro.
position innehållit alldeles detsamma, som förut warit
af Utskottet föresiaget. För öfrigt tror jag,
att Utskottet bordt producera sina anmärkningar och
nya redactioner i form af ett betänkande, ej i form
af en ny lag.
I
8oo Den 26 Juni!.
I afseende pä dagblad och periodiska skriftee
fär jag i allo åberopa, hwad jag i mitl memorial
af den r Junii haft äran anmärka, sann dessutom
göra följande erittdringar emot Constiturions-Utfkotters
föreslagna förändringar af flera Z. Z;s
momenter.
gide niom. as r § täl den tilläqgningen, om
det skal bibehälläs, att Hof-Canlzleren wid ett
högt answar, mäste aläggas inom witz tid utfärda
filt betyg, och art han wid lika högt answar ej sär
förwägra detsamma ät den, som lill dagblads eller
periodiska skristerS utgifwande flg anmäler, sä wida
ej sökanden för nesligt brott blifwit dömd
eller förklarad owärdig föra andras talan, sllrfä--  stes icke ett sädank answar, sä kan en egenmyndig
Hof-Cantzler, efter eget behag neka sitt betyg, och
således bli en despot för tryckfriheten.
Emot 6 mom. af samma Z får jag afwe»
åberopa min i mitt förra memorial yttrade öftvertygclse
om obilligheten, att de 2:11? män, som bewituak
att författaren egenhändigt skck'w>t sikt namn
i namnsedeln, skola stända författare answar, i
fall författaren, man laga förfall, frän swaromälct
uteblifwer. Sä som sivar pä denna obillighet fäc
jag endast göra den frägan: skulle der wäl wara
Lllltat, att wittnen, som sert ett mord begäs, som
kunna nawngifwa mördaren, men ej deltagir i gerningen,
skola nndergä dennes straff, i fall han ej
kunde ertappas?
En lag, som statuerade fädant,
skulle snart nplöla hela samhället.
Man anser
kanske exemplet wäl högt tilltagit, men jag fär begära,
atr man mä pammna sig, akt bade mördaren
Den 24 Juni!.
sch författaren fia under criminal-lagen, och att
man sä osta jemnfört detza begge personer i afseende
pä dek personliga förolämpandet.
8 Mom. af samma § utstakar, art äklagaren
ware förfallen kill ivo R:vre böter, om domaren
wid rättegångens slut skulle pröfwa, att äklagaren
i otränadk mäk anställt rättegången. Jag förestår
den tillökningen i detta moment, att samma domare
mä pröfwa, hwad swaranden bör njuta i ersättning
för dec lidande han genom rättegången sätt
widkännag, och hwilken äklagaren bör kännas skyldig
till swabandcn erlägga.
Den stora magi, som blifwit senni ad i Hof^antzlerns
hand, skall ej kunna annat, än pä längd
undergrafwa tryckfrihetens werkliga existens.
Det blefwe för widlöfrigk, akt genomgå och upräkua
alla de fast, der Constitukions-sllskortet ökat
denna magt, -och hwilken jag önskade mätte reduceras
till sin förra alltför tillräckliga storlek. I alla
fast anser jag dek högst nödwändigt, atk Hof-Cantzlern
Klagges strängt answar, i fast han a»-gripik någon,
söm sedan befunnes oskyldig, i fast han kilan
sedan uptäckta skäl belagt en skrift med qwarstad,
i fall ha» nekat sitt betyg om anmälan till
skrifters nkgifwande m. m. samt att Hof-Cantzlern
alltid älägges answara för sins ombuds göromål,
pä det ej dcsie personer, som i de smärre städerna
säkert utgöras af mindre skicklige män, genom
okunnighet ester elakhet hwar pä sikt ställe bli despoter.
Mit ogillande af dck nya 3 mom. af 4 §
. - får
Zörfisi Del- N.'<- Zr,
§22 Den 26 Jun».
fär jag härmedelst högtidligt tillkannagifwa, med
önskan, att det helt och hällit ater malte Utgä,
Hot-Canrzlereiis rättighet, att kunna inställa ett
hell dagblads urgifwande för det att en liten kanske
högst obetydlig, brottslig artikel i en af dest trum.
ror blifwit införd, ar i min tanka obillig ___ och
kan iemnföraö med obilligheten af ett stadgande,
som förbjöd andra menniskor att gä, för det att
en person gående rakat sparka en annan. Destulom
är denna Hof-Cantjlerns magt Mycket för stor, ty
att lemna en enda embetsman rättigheten, att efter
behag granska, bcdömma och enligt 4 mom. af a §
genast pliktfälla ett dagblad eller periodisk skrift,
star ej att förena med en lagbunden frihet Under
ert sadant förhållande skall tryckfriheten också snack
endast finnas pä papperet, ej i werkligheten. 1UoM
allt delta har Constiiutions Utskottet äfmen förestagit,
att det mäankomma pa Hans Kongl. Maj:tS
nädigg förordnande, huruwida mgifwaren af ett indragit
dagblad mä nägot annat framdeles tikgifma.
En dagbl^ds-uigisware skulle således till följe häraf
bli den enda medborgare i Staten, som genom
lag lunde fräntagas rättigheten ellet möjligheten,
akt sörbaura sig. Titt hrvad för ett olyckligt resultat
för en Stak skola ej sadana stadgande» leda?
— — Enior detta nu granskade nya momenr
har jag slutligen den anmärkningen att göra, akt
dä hwar och en enskildt medborgare äger rättigheten
art sjelf eller genom egen anmälan medelst publik
actor äklaga de förolämpningar, som i tryckta
skrificr honom tillfogas, bör HofiEanljtern utan
den förolämpades begäran dermed alldrig befatta
sig
Den 26 Juni». 8oz
sig, hälst det kunde hända, att den förre emot den
sednareS ivilja, och redan dä förlikning kunde wara
kräffad, ätalade brottet.
Emot en jurys inrättande får jag endast äberopa
mina i mitt memorial af d^ 1 Junii yttrade
tankar, och för öfrigt förena mig med det hufwudsakliga
af hwad i Constitutions-UtskottetS memorial
deremot blifwit anfördt.
Jag skulle hjertligen önska, ätt jag sä uttryckt
Mig, att Högloft. Ridderskapel och Adeln rätt för»
stätt mig. — Skulle det wara sista gängen jag i
detta ämne talat frän delta rum, sä stall det al»
tid tillfredsställa mig, att ha gjort det i goda af«
sigter och för an skydda en frihet, Under hwarS klokt
lagbundna Utöfning allt kan winnås, men under
hwars arbitrara eller ock strängt inskränkta utöfning
allt kan förloras.
Grefwe Lckvverin, kreäric LoFwiartSj yttrade
sig skriftligen, sam föijer:
När Eonstilukiono Utskottets betänkande, om
införande af en jury i tryckfrihetSMäl, första gängen
war under öfwerwägande, yttrade jag den tankan,
att icke blott br,listigheten af striftenS innehall,
utan ock graden as den skyldig befunvne författarens
straff' borde af en jury bestämmas; och detta
wlsierligen icke af misitroende till wanliga domstolens
owäldughet, eller i dek förutsättande att juryn
skulle bli mindre sträng t sina domar. Jag will
ingen skonsamhet betinga ät sjclfSwaldet. Jag
harar tryckfrihetens misibruk lika ifrigt, som jag
högt wärderar tryckfriheten, den jag anser, i Europas
och Swerigös nu tvarande ställning, wara
enda
Den s6 Juni!.
enda pöräkneliga medlet till.beredande af Smerr»
gcS sjelfständighet, och i hwarS sall, oin dek skulle
inträffa, jag ser Statens fall förebädadt. Jag för»
modade akt en jury skulle bli mycket strängare i
sina bestraffningar än wanliga domstolen, dä den
icke är bunden tvid lagens bokstaf, ej behöfwer widkgunas
annan ledning än billighets-känstan. Snarare
more ytterlig stränghet att befara; men den torde
ännu behöfwas.
Enligt idöcn af wara grundlagar, skall wä!
domare-magten' wara hägnad, mot allt inflytande
af styrelse - mogren. Jag lemnar derhän
om dcn är det i fjclfrva weckel; om den kan
wara d-tt sä länge iikkvmst-mcdlen ära sä fä, akt
alla kränga sig om kronkakorne; sä länge, i följe
deraf, befordringar och Utmärkningar, emottagne
af styrande magkens hand, blifrva hufwud-föremål
för de ficstes önskningar ^ medborgelig aktning
bisak.
En rättegång, anstäld af ctt Statens ombud
emot någon som misibrnkat tryckfriheten, skall altid
anses såsom en proccst, förd emellan styrande
magten och folker. Sädant ar förhastandet annni
England, ehuru England snart i i ^ sekel haft
tryckfrihet; sädant har förhållandet warit i Swerige
under de torra perioder, som Swerige haft
tryckfrihet. I dcn mast rältivisa dom, afkuimad
af wänlig domstol, torde mängden länge ännu se ett
förbund emellan domare-magten och styrande magien
mor allmänna friheten; och tron hos domaren,
att sädan är mängdens kro, manne ej den
stundom skall tillwägabringa honom en större skonsam
-
Den 26 Juni!.
samhet än han borde äga och wisa? En jury deremot.
säkerligen sä lange inrättningen ar ny, .och
sedan sä länge aktning och förtroende fins för styrelsen
samt sä ofra Staten är i wada, kommer arr
wisa sig mohn om all tillbakahalla och tuekta stelss
»väldet,
liksom den i tider af swag styrelse
och
styrelsen har, enligt alla landers historia, liksom allt
annar menskligt, sina skiften af styrka och swagher
,  blir ett folkets »värn mot »lellanpcrsoners tilltagsenhet.
Endast i den afsigt föresiog jag art In,
ryn, och icke wanliga domstolen, skulle domina den
brottslige författaren, att ej mitznöjen öfwer strängheten
i bestraffandet af tryckfrihetens mistbrnk, mätte
stadna pä domaremagten, och med detsamma
pä Regeringen. Om mängden hos ost annu ej sä
noga kan skönja gränslinie!, emellan frihet och fjelfswäld;
om man här ännu stundom kallar hardt,
hwad som blott ar räktwist, bör sädant ej billigt
skrifwas pä räkning af folkets okynne allena, uran
något jemwal pä räkning af deras misiwärdnad
frän fordna tider.
Sa ser jag saken. Det är möjeligt art jag
irrar mig. Också nekar jag icke mitt bifall ar den
rattegängs-ordning, som Constirnlions-Utjkottct fö.
restar, men jag har welar i Högloft. Rivderskapcr
och Adelns protokoller nedlägga Vesta rankar, i sall,
tvid en annan Riksdag, man skulle finna att den
rattegängs-ordning, som un antages, skulle bchöfwa
förändras.^
4 § 8 mom. anförtror ät HofEantzlers embetck
magkcn art läka inställa urgifwandet af dagblad
pch periodiska skrifter, när Hof-Egmzleren anser
dag
-
8o6 Den 26 Junit ^
dagbladet eller periodiska skriften wadelig för allmän
säkerhet, utan skäl och bcwis förnärmande
personlig rätt, eller af en fortfarande smädelig e«
genskap.
Deremot har jag intet alt erindra, akt Regeringen
fär all den magt, som erfordras för att kunna
afwända wäder frän samhället
och wisierli
gen
kan samhället, lika lätt genom uproriska skrif,
ter blottställas för wador, som genom uproriska
tal. — När Regeringen tror sig i tryckpresiens
produclec se eldbränder» som hota att itända samhälls-byggnaden,
ma den äga wagt att rycka
undan och alt stacka dem; — skulle än någon gäng
en hungrig auctor derigenom gä miste om en wäntad
middag, skulle än Regeringen någon gang sträckt
försigtigheten längre, än att dömma ester utgången,
— det hade warit nödigt,
Men jag bekänner, att jag alldeles icke inser
hwarföre Regeringens ombud, Hos-Cantzlern,
stall wara beskyddare af hwarje enskilt man, som
möjligen skulle kunna förnärmas i sin personliga
rätt; ulan art den förnärmade behöfwer synas och
klaga, skulle HosCanrzlercn sä lata inställa ukgifwandek
af den färnärmandes skrift; uran att höra
den förnärmande skulle Konungen fä dämma
den förnärmade obetagit att widare utföra sin talan.
Ridderskapet och Adeln täckes påminna sig den
Hof-Cantzlers embcters inspektion öfwer bokpresten,
som infördes elter 1800 are Riksdag, och som hade
till följd alla de ädlare wäxkers aftynande och död,
hwilka ifrän 1792 lill 17YL blifrvik wande wid
märt climak. Ie.g nämner ibland dem endast läsningen
-
Den 26 Jun».
ningen i blandade ämnen. Med all den aktning,
som tillkommer en hög Konungens Embetsman,
tror jag det dock icke more Riksens Ständer »värdigt,
att ställa nationen, hwad dest ranke-odling beträffar,
under en enskilt mans förinynderffap; och
oaktadt den synnerliga aktning jag hyser för den
mans personliga karakter, som i delta ögonblick bekläder
Hof-Camzlers embeker, bekänner jag för min
del, att sä willig som skyldig jqg more, att inför
domare smara för mina yttranden, i sall jag, i cn
Utgifwen skrift, rakat förnärma en medborgare, och
sä beredwillig jag »vore, att bekänna och försona
mitt fel, om domaren funnit att jag selat, sä vlideligt
more det mig, att, »vid sullmyndige är, weta
wig stäld under en informators inseende, den der,
såsom stundom i förnäma hus brukas, ej fär aga
den som felar, blott skall walla unga herrarne och
»vackert be'dem:
Lägga borrt den knif som särar,
Ej söka sadan ro, der nöjet kostar tärar.
Skrifter af fortfarande smädelig art skulle ock
Hof-Cantzlern fa inhibera och till förbud hos Kon.
ungen anmäla,
Bchöfwcr jag föra Ridderskaper
och Adeln till minnes, huru mangen ffrift, som ä
den tid dä den först kom i ljuset, hette smädelse
och tillskyndade sin författare förföljelse, i andra rider
kallades sanning och tillmann sin författare ad.
la menniffors aktning. Jag hehöfwer endast nä»,'
na k^olitzres lartuste och sijollZreni saga om ljusets
fiender. Om en journalist satiriserar, dels för det
att satir tar bättre äg predikan, dels derföre att
folket, som skall »varnas, icke förmär igenkänna fn
la
-
8 o 8,
Den 26 Iimii.
/
!a likheter, med mindre dek ser dem tecknade i
ricatur, dels ock derföre akt männen physionomie
alldeles icke kail tecknas, em den icke fär rccknas i
caricakur, hwarföre kalla deria försmädelse, dä r
sjelfwa werket der är sanning, ehuru en ful och 0-  behaglig sanning.
Ofelbar! skulle innan korrr bemödandet att
förlöjliga en literär despot heta smädelse. Likwäl,
som canoner och bajonetter icke sä emot litterära
despoter nyttfas, ar förlöjligandet enda lofgisna
wapner. Man kan läka dem wara i fred, sages
det. Dek är sannt. Man kan lära alla despotisera
i fred, som ärv nog smäakkigr sinnade för att wA
)a despotisera. De neka jn ingen alt ära, dricka»
sofwa. De stundom jemwäl älska och befordra cultur,
om ej juli alltid derföre alt sadan äc Skaparens
wilja och sadan me musk ans rätt, dock för siri
eget namns äras skull. Men har en gäng en nation
bestulit att ej läka sin förstånds.odling beroas
individers nycker, får ingen, icke en gäng en literar
despot rätas. Den ena despoten räcker den andra
handen, och innan man ryet ord deraf, ärman
längt ifrän malek.
Jag bestrider antagandet af desie twennc senare
willor, nemligen Hof-Cantzlerns rätt art läka
inställa utgifwandet af dagblad och periodisk
skrift, jvm han sinner wara förnärmande personlig
rätt eller af fortfarande smädelig egenskap. Jag
si:ner en sadan inspektion aldeles oförenlig med
i> sen af trysil ihel. Men skulle Regeringen äga '
elier Regeringen fä anledning att befara, del främ»
wande agcnier skulle wilja försöka att nyttja den,
swen
-
Den 26 Juni!- 829
swensta folket tillhöriga frihet, akt ytkra sina rankar.
till upwäckandc af inbördes jolit, alt för gerna
ställe jag för min del se akt Riksens Stander
i Regeringens hand kemnade rättigheten, att till
näsia Riksdag suspendera ben del af tryckfriheten,
jom Regeringen befarar möjligen stulle kunna mistbrukas
till wada för allmän säkerhet.
Mine Herrar! Hwad jag sagt har jag tagit
ur miect hjerta, och, jag wägar tro der, ur nario«
uens. Jag tror del tillhör karacrcrn af en swensk,
att, om han lant pastionen misileda sig till felsteg,
som en man lida der straff lagen tillerkänner honom,
andra till en worning. Men jag tror der
icke wara swensta mannens lynne, Mc se sig stäld
under inspektion och ledd wid ledband, att han ej
»nä stada sig sjelf och andra. Jag tror att lika
förpligtad swenstcn finner sig, att salom lag afstä
hwad en inre känsla sager honom bör afstäS, lika
böjd finner han sig, akt med fullt förlitande pä Regeringens
ädelhet anförtro allt i Regeringens hand.
Jag tror akt en Regering som rymer den tillfredsställelse
att regera öfwer ett folk, som pä ett ädelt sätt wet akt
förena mohnheren om individuella rättigheters helgd
med känslan för Konung och fosterland, som med fullkomligaste
hängifrvande, sä snart det är frana om
Konungens och fosterlandets wal, gar sin Konung
till mötcS
Jag tror, ait en sa lyckligt lättad
Regering aldrig kan finna sig frestad att missbruka
folkets förtroende, frestad att, längre än nödigt
är, wilja undanhålla folket en i Regeringens hand
anförtrodd statt, om hwarS besittning folket är rädd,
kill äswenlyrs mera rädd än der behöfde eller ber
-
8io Derr 26 Juni!.
de wara  Men alla högsinnade bruka ju till godo
hälla hwaran sina sina swagheter.
Jag har sagt hwad jag hade atl säga öfwer
egenteliga ämnet, men täcktes Högloft. Ridverffaper
och Adeln tillåta mig att fä meddela ert par
reflexioner, wäckka hos mig under ähörandet af de
tal, hwilka här i vag, i anledning af kryckfrihetsfrägan
bljswik hallna, till en dek syftande uppå akt
lifwa Ridderffapel och Adeln till owiljq mot tryckfriheten.
den Vesta Herrar förklara onyttig, vådlig
och skulle wilja dömma biltog, samt till owilja mot
de författare, hwilka i de sist förflutna arén af
desorganisera!) smak utgifwir skcifter.
Jag ber alt fä anföra hwad en man, med
ett hpgt wördnadswärdt namn, hwad Nonte8Hmeu
säger Uti sin 1'Llprit öeg l-oix om satiren, om detta
wapen, som wal kan smasära, men dock aldrig
förlamar och dödar.
"Satiren, säger han, är
"icke känd i despotiska Stater, der ä ena sidan
"modfälldheten, ä den andra dumheren, tillbakahäl"ler
wiljan och sörmägan dertill. Demokratien lis,
Mjäker den af enahanda skäl, hwarföre den i mo°
"narkilka Stater förbjudes. Aristokratien hav all»
"rid strängast behandlat satiren. De magragande
"wilja gerna wördaS som små souveräner, ehuru
"icke högstaka nog för att förakta smädelsen. Om i
"en monarkist Stat, någon satirens pil syftar pä
"sjetfwa monarken, star dock denne för högt för
"an kunna as pilen näs; Aristocraten känner sig
"ocraf genomsäcad, Decemvirerne soln wörö ari"slscrarer
i ordets sanna bemärkelse, straffade satir"stiifwaren
till lifwek."
Swerige, mine Herrar! har wal altid burit
namn
Den 26 Juni!. 8rl
of Monarki; men hwem wet ej, att de käla revolutioner,
som Swerige uthärdat, som ä ena sidan wäl,
lat förlusten af en del af desi provincer, ä den andra
hindrat desi inre utbildning, moro ide! följdee
af striden emellan aristoerarien och monarkien.
Man säger: de äro förbi desia tider, om hwilkas
olyckliga beskaffenhet äldre historiska urkunder, Riks,
dags och Rads-protocollen nplysa, till worning för
kommande tider. De äro förbi: Ja! men de kun»
na återkomma. Ingen lara sa länge en man star
wid styret; men om, efter tryckfrihetens fall, en
Förmyndare-Regering skulle inträffa, huru skulle
wäl dä Swerige kunna möjeligen undgä Polens
öde. Ehuru betydande den makt är, som grundlagarna
tillägga Konungen, är denna makt likwäl
ä en annan sida äter paralytiserad dels genom 0-  lyckliga financiella förhållande,,, hwgraf accorderna
blifwit en följd; dels genom privilegier, som samma
grundlagar förwarat ät wisia corporationer.
Jag får kill bewis för delta senare, såsom exempel
anföra Rikets allmänna undermisningg-instituk, de
der alla bilda isolerade aristocrarier. Fruktlöst
har hittills Regeringens bemödande warit an bringa
allmänna underwisnings anstalterna i harmoni
Med ndehwarfwets och med nationens sa ofra högt
yttrade rättmätiga fordran; och fruktlösa blifwa de,
om Regeringen stulle förlora del biträde den äger >
Uti tryckfriheten, begagnad af män med insigt och
män med mod, till undanrödjande af de hinder för
en bättre tingens ordning, som lättjan, egoismen
sch stundom äfwen okunnigheten lägga i wägen.
Det anföres såsom Ml för nödwändigbeicn
art
812 Den 26 Juni!.
att inskränka tryckfriheten, icke blott förfaktarneS
kitslighet att förolämpa aktningöwärde personerMan
ock dälighekcn af bokpreficng produkter i defia
seiiare tider, jcmförda med hwad den lcmnat i sädane
tider, dä tryckfriheten stod under Hof-CantzlerS
embetets rnssection, Ibland de skrifter, som i senare
liver urkommit, finnas, onekandes, skrifter af
sanni och waracktigt warde. Lika sannt är, att en
Mängd af däligheter kommit i dagsljuset. Ma den
ädle, redan bildade, med skonsamhet askada den
lange misiwärdades sträfvande art upnä en afundad
bildningshöjd, Högloft. Rldderskapet och Adely,
of hwilka de fleste, tidigt redan bekante med främmande
sprak, hämtar sina instgker genom läsning
af franska, tyska eller engelska författares arbeten«
skulle ofelbart, om de kände bristcrnc i de sivcnska
skrifter, ämnade till källor för insigt och bildning
för swenffa studerande ungdomen, beklaga denna
ungdom och icke wredgas öfwer ven mifibildnmg
som stundom synes.
Mä det wara mig tillåtit, att, till stöd för mitt
påstående, anföra nägra exempel, lagua ur allmänna
underwisningsskrifler, -utkomna icke under senaste
witterhets-anarkien, utan under den tid dä
bokprcfieu stod under HostCaittzlcrs embetets inspektion.
Wi äga en Geografi för ungdom, som 2:1,0
gängor blifwit uplagdz underrättelsen om Theatrar»
na i Stockholm lyder sä har:
"I Stockholm äro syra Theatrar: stora O»
"peron, ett Dramatiskt, ett Komiskt och ett ItreaLrum
tumtomicum." I en Lärobok om djurs oeconomi
-
Den 26 Juni!. 8lg
ronsmiska nytta, berättas, att man af kon får ölost.
Wi äga en Lärobok i allmänna historien för begynnare.
Ben är ställd i frågor och swar, afhandla
hela werldens historia pä tre ark. Om Carolingiska
monarkiens delning, om Ryska monarkiens
bildande, fäges icke ekk ord, men deremot mer än
kanske nödigt wgrit om ministeriella förhållandet r
Europa mot flutet af i?lde seclct.
Der fragas
Hwem
war Drottning Annas Minister?
Swar: Hertigen af Marlborough.
Fr. Hwem hade mast att saga i Holland?
Sw. Nadspensionaircn Heinsius.
Fr. Hwrlken war Kejsarens hnfwudräd?
Sw. Prins Eugen af Savoijen.
Fr. Till hwem hade Ludvig sitt förtroende?
Sw. Till ekk alderstigit Fruntimmer, Fru
Mainltznon.
Fr. Huru gingo derföre hans affairer?
Sw. Olyckligt.
Exempel uppå hwad detta wittnar om finnas
Manga, och icke färre äro exemplen pä rena historiska
origrigheter. Likwäl har delta arbete med alla
sina fel fäkt irenne uplagor.
Zag lemnar ät Högloft. Ridderskapet och Adelns
billighctskänfla atr bedömma, hwilka intryck
dylika skrifter skola göra pä den studerande ynglingens
sinne, sedan han, bekannt blifwen med andra
nationers skolböcker, kommit i tillfälle att göra
jemförelse. De mindre förmonliga begrepp harr
Lä naturligtwis emotrar om en del af de personer,
fsm han rillsages att wörda och lyda, kunna lätt
8t4 Den 26 Junii.
följa honom ur ffolkrerse» in i embetsmannakretsen.
Jaq befarar akt ber är i ofullkomligheten af wära
vffenteliga upfostrings-anstalter, som orsakerne böra
sökas till den esxrit mutin, och till de öfriga lyren,
hwilka, enligt äldre Mäns påståenden, sä 0-  lyckligt karakterisera en del af ben nya generationen.
Herr ^le^kensteölci, i.uäviZ Oetlok, upläste
ett sa lydande anförande:
Wälbörne Herr Landt-Marffalk!
Höglofl. Ridderjjkap och Adel!
Innan jag gar till granskning af det sätt,
pä hwilket Constitntions U.sPoltet, uti dess nu afqif.
ne förstag till en förändrad Tryckfrihets Förordning,
behandlat sa wäl de frän Riks-Ständen till Utskottet
remitterade anmärkningar öfwer de wid fistledne
Riksdag förestagne ändringar i 'ryckfnhetslagen,
som ock Kongl. Majus till Ukffottel öfwerkemnade
nådiga proposition rörande tryckfriheten,
har jag trott mig böra framställa de synpuncker,
Utur hwilka jag bedömt Utskottets förfarande.
De fleste lagstiftare hafwa grundat ett samhälles
fortfarande bestånd pä en wis och wäl beräknad
fördelning af den högsta maqten emellan Regeringen
och folket. Dä de ät Folket tillerkännt Magten
alt stifta lagar, ät Regeringen att dem »verkställa,
hafwa de genom bestämda gränser för bade
folkers och Regeringens magt sökt att bibehålla
jemwigten dem emellan. Detta oaktadt skulle likwä
den äsylrade jemwigten »ti Statens krafter rubbas,
om icke lagarnc illika föreskrefwe, pa hwad
sätt folket eller dest representanter borde Utöfwadenlagstiftande
mag cn, och Regeringen den »verkställande.
Snan
Den 26 Junit. si§
Snart skulle den lagstiftande magten antingen öfwerstrida
gränsen för dest »verksamhet, eller ock sjelf tillin»
tet göras, om ej dest utöfning inom wista former more
bunden, om ej sättet till alt stifta nya lagar, till
att ändra eller afskaffa gamla, genom lagarne uttryckligen
wore faststäldt. Lagarnes felaktighet i
detta afseende, eller ock försummelsen af deras iakttagande,
har ofta medfört de wädltgaste följder för
samhällens »välfärd, för Medborgarens frihet, och af
ett folk, som wid fina öfwerläggningar äfidosatt af
lagarne utstakade formaliteter, hafwa, genom detta
uraktlåtande, beslut ofta blifwit fattade, som, fran
ögonblickets ingifwelse härledda, till fin framtida
werkön warit stadliga.
Att swensta folkets lagstiftare ansett ett noga
iakttagande af de stadgande», som bestämma huru
lagfragor i allmänhet af Riksens Ständer böra behandlas
och afgöras, af den största wigt för lagarnes
helgd, röjer fig tydligen i »var nu gällande
Regeringsform; och af denna anledning har jag
trott mig med sorgfällighet böra wid ifragawarande
ändring i Tryckfriheks-lagen undersöka, huruwida
Constitulions-UlstottetS ingifne förslag och betänkande,
»ned grundlagens föreskrift är öfwerensst
ömmande.
56 Z af NegerinSformen stadgar - att om, wid
Utskottens förslag j S>ändens kisrm, sadan» anmärkningar
göras, som hindra amagandet erhälle
Utskottet del as desta anmärkningar, för all derefter
förslagen ytterligare gransta och jemka; 8 t Z
ater: all en af Konungen framstälv proposition om
ändring i grundlagarne genast till Eonstiknlions.
Ut
-
8i6 Den 26 Jim»-
Utskottet hök öfwerlemnas, för alt sitt Utlalandö
Derom till Riesens Ständer asgifwm
. Sedan oe hos Riks Ständen gjorde anmärkningar
wid AonstilUkrons-UtskoktetS fran sistlednc
Riksväg hwilande förslag lill förändringar i tryckfrihetslagen,
jemte Konungens nådiga proposition
körande tryckfriheten, till Urskottet Klifwit öfwerlemnade,
hade således, enligt min tanka, ordningen
ivid besia frän bwarannan skiljda sakers behandling
fordrat, att Ulskottet, efter 56 Z:s i Regeringsformen
föreskrift, till Riksens Ständer särskildt
inkommit med ett, i anledning af de i Riks-SlänLen
gjorda anmärkningar, ytterligare gronskadt förs
slag kill ändring i Tryckfcihöts förordningen, och att
Utskottet, til! följd af8r §, uci särskildt afgifwir
Utlåtande, med klarr framstälde skal, änling n äfeiler
tillstyrkt ofwannämds Kongl. Majus nådiga
proposition. Genom ett sädant samwetSgrannt
iakttagande af de i lagarne föreskrifva formaliteter,
skulle, wid malets afgörande, all twekan och wills
rådighet hoS Niks-Ständen hafwa warit undanröjdUtskottets
försiag hade dä omedelbart till antagande
eller förkastande kunnat framställas, och Konungens
nådiga proposition, antingen owillkorligt till
nästa Riksdag bliswit hwilande, eller ock hade
Riksens Ständer genast kunnat densamma assia.
När nn äler Constituiions-Utskolter till Riksens
Ständer afgiswit ekr förslag till en omarbetad tryckfrihekS-förordning,
och deruti sammanfattat, sä wäl
de wid sistledne Riksdag föresiagne ändringar i
tryckfrihetslagen, med derwiv gjorde anmärkningar,
svin be ändringar i denna lag Kongl. Majtt witz
Den 26 Juni!- 8-7
inncwarande Riksdal; föreslagit, skulle, esker min
öfwcrtygelse, Riksens Ständer öfwcrträda 81 § »
Regeringsformen, som bjuder, att Riksens Ständer
icke under nägon förewänning, mä förr
än ivid nästa Riksdag till bifall uptaga RonungenS
propositioner, som röra ändringar i
grundlagarne, om ifrägarvarande färsing, pä sädank
sän framstäldk, af dem gillades.
Djup »vördnad för Lagen utgör hnfwuddraget
hos ett fritt och osörderfwadl solk. Lagens föreskrifter
äro för detsamma heliga; och om än tidens
tillfälliga fordringar synas rättfärdiga desi öfwer»
trädelse, siola likwäl redlige medborgare finnas,
som högt yrka dest owillkorltga efterlefnad.
Pä grund af hwad jag nu anfört, sär jaq
till Wälborne Herr Landt-Marsialkens och Höglosi.
Riddersiapet och Adelns pröfning hemställa, om
icke Constitutions Utskottets betänkande och förslag
malle äkerremilteras och Utskottet derjemte anmodas,
att, i enlighet med 8l § Regeringsformen,
till Riksens Ständer inkomma med ett bestämdt,
och ifrån Utsiottets wid sistledne Riksdag afgifne
förslag till förändringar i Tryckfriheks-laqen skillt
utlakande öfwer Kongl. Majus wid innewarande
Riksdag aflemnade nådiga proposition rörande tryckfriheten.
Herr kerosvvetosi korall», Larl ^xal, up»
läste följande dictamcn:
Högwälborne Herr Landt-Marsialki
Högloft. Riddersiapet och Adeln!
Dä Consiitutiono-Utsiottet, wid sistlidne Niks
da§
Lörsta
Del» sr.
8i8
Den 26 Jun!!
dagcrkänntoch wisat nödwändigheten af Tidningars
strängare bewakande i allmänhet och äfwen någor
i behandling af sältet dertill, dä denna nödwänVighet,
under den rid, som förflutit sedan sista
Riksdagen härstädes, ännu mera lätit känna sig
och nästan med hwar postdag fortfar all göra det,
skulle i sanning mycket förundra mig, om de i
Kongl. Maj:ls proposition föreflaqne medel, till
misibrukets förekommande och bestraffning, skulle mötas
af nägra formella hinder för sill antagande,
rvid denna nu warande Riksdagen. Sä snart frägan
redan tvid sista Riksdag warit wäckt, principen
redan dä blisrvit erkand, medel redan dä blifwit
föresiagnc, fyncS mig ett utbyte af detze medel,
enar de förra tvid närmare granskning befinnas
icke svara enior ändamälek, ingalunda wara en
grundlagsfraga af bcffaffenhet, att behöfwa up«
skjutas till nästa Riksdag, som fallet warit,
om bade det ena och andra wid denna Riksdag
först kommit i fräga. Dä det tillika är en sanning,
hwad den nådiga prvposiiion yttrar, att ett jadant
bruk af tryckfrihet u'marker cn oordning i samhället,
och att cn oordning i samhället fordrar åtgärd
till rättelse, sä fragar jag: Skulle man werkeligm
kunna för snart rätta cn erkand ffadelig oordning?
Hwad ffulle wi säga, om wi knapt hemkomne kallades
till ett nytt Riksmöte s eller bchösdes mera
än detta för att upfylla alla formaliteter? Wisom
otz da icke onödigkwis sä fia svar af dem, art war
konstitution derigenom mera led, än genom allt
annat, och att Regeringen nödsakas antingen sjelf
begagna den nysinämnde Mwäge», eller ock till 0-
ord
-
Den 26 Jun». sr
vrdniugarS
förekommande widtaga de Medel, som
kunde i ctk kwingandc ögonblick päkallas asbest magt.
Jag lemnar derhän, huruwida icke de första
mistbrukcn af denna dyrbara frihet warit nog stora,
för art af lagen kunna gripas — åtminstone påminner
jag mig fall, under Riksdagen 1809, dec
sjelfwa den allmänna lagen, efter mitt begrepp warit
tillämpelig. Men ehuru mycket än en exemplarisk
bestraffning af de första mistbrnken, i min tanka,
bidragit till förekommande af alla sednare, will
jag dock icke klandra en långmodighet, grundad pä
sä adla motiver, som förtroende till swenfjka för»
fattare, att de skulle ärerkomma ifrän den yra, fom
i första början kunde wara ursiktclig, till sanning,
anständighet och lagwördnad, och anwända tryckfriheten
pa ett sätt, som swarade emot Konungs
och Ständers gemensamma omsorger för dest bibehållande.
Del är Åtminstone icke de som brustit
i sin skyldighet, och om de i samräd med hwarandra
nu widtaga mwägar, som fäkta friheten mindre
i beroende af författare, mä de derföre anklaga
sig sjelfwa, som mistbcukat ett fa ädelt förtroende.
Jag har sett en gammal förordning frän 17Z2
talet, således frän wär förra frihetöperiod, fom aläde
den som wille rrycka sin klagoskrift, att afweN
trycka motpartens förswar, och domarens utslag,
som sist i saken dömt, samt tillika ark utesluta allt,
som kunde wara anstötligt och icke anses hörande
till saken, hwilket referenten skulle decidera, till fö->
rckommande af ensidiga omdömen af allmänheten
öfwer enskifta personer, i sä inffränkta fall är nö
-
8Zo Den 26 Iunii.
digt och grundadt pä den högsta billighet; huru
mycket nödigare och rätlwisare ar del icke alk en
tidning icke innehåller något anfall eller beskyllning
emot en person eller korporation, utan att tillika
innehälla de skäl och bewis, hwarpä de grunda
sig? eller skulle den personliga helqden och aktningen
för publiguen wara mindre j en allmän tidning,
än i en enskildt Rättegångshandling? men da en, som
genom en stympad rättegångshandlings tryckning blir
förnärmad, genast kan ge sig sjelf uprätlelse, genom
tryckning af det uteslutna utslaget eller domen, mä»
sste den som blir oröttwist anfallen i en tidning
först afmatta ett sädant Utslag af domstolen, och kan
icke, äswen under be lyckligaste omständigheter, hiltina
att nog snart betaga det widriga uttrycket sin
krask, som emedlertid sprider sig lik en löpeld kring
hela landet. Kan smädarn krängla sig ifrön betvisningen,
öpnar lagen synbarligen för honom allahanda
kryphål, haller ben honom i det längsta
gwar under masken; hwem inser icke da pä en gäng
obilligheten af ett sadant förfarande och nödwändigheten
att genom nödiga band pä Tiduings-ulgLfrvare,
afhälla, sa midt möjligt, dem fran crtk införa
obewista beskyllningar emot kände personer, och
alt när de »väga det, kunna lämna den förolämpade
en hastig upräktclse. Sädan ar esprin af de af
Konungen sörestagne mcsurer. Den öfwerensstämmer
sä med ben som redan för 80 är sedan och
rinder den högsta frihetstid warit erkänd för allmänt
tryck, att man ej utan förundran finner afstegen
derifrån i wara mera odlade tider. Jag
förblandar dä icke tryckfriheten med friheten att
smäda ^
Den 26 Junii- 8sr
smäda, och tror icke att indragningen af nagra för
Nationens sedliga odling wanärande skrifter skulle wara
ert ingrepp i den för henne sa dyrbara tryckfriheten.
Friherre Legerström, ^acod: Jag ernar ej
med ett konstladt phrasmakeri meddela någon Min
öfwenygelse. Joq anhaller endast, att fä äterföra
Höglofl. Rioderskapet 05H Adeln till ämnet,
nemligen granskningen af Constitutions UiskoltetS betänkande,
Evin Herr redan anfört de
anmärkningar jag hade ernat göra, tillika med åtskilliga
andra, uti hwilka alla jag instämmer, sä
will jag ej uptaga Ridderstapet och Adelns tid
med ett onödigt uprepande af desamma. Jag anhäller
endast fä tillägga den, att Constitutions-Utskotttet
ej gjort afseende pä 8l Z i Regeringsformen,
dä betänkandet upgjsrdes. Det hade, efter
min tanka, bordt ihågkomma, art Utskotts betankanden,
som i Riksens Ständers plena till afgörande
förekomma, först böra till bifall eller afstag t
hela deras widd framställas; att säledes alla nya
frågor, som, enligt grundlagarne, ej förr än wid
nästa Riksdag kunna afgöras, bordt wara ffiljda
frän de gamla redan beredda, hwaröfwer beslut nu
kunna fattas. För öfrigt fär jag nämna, att Talemans
eden och 45 § af Riksdags-ordningen, jemförd
med 8 l § Regeringsformen, utwisa, akt LandtMarskalk
eller Tatemän ej kunna nägot annat förestå,
än hwad som fordras till wcrkställighet af
hwad grundlagarne, Rivdarhns-ordningen eller
Sländens ordningar och beslut föreskrifwa. Jag
protesterar alltsä emot all proposition till bifall «
betänkandet, intill desi de nya frägsrna, som, enligt
31 L
Den 26 Juni!»
81 § Regeringsformen, stola hwitå lill nästa Riksdag,
blifwit stiljoe frän de redan beredde, hwilka
nu lagligen kunna afgöras.
I denna protest instämde Herr ble^kenlkölst,
I^uäviZ, Herr Lpaiäsncreur^, Arviel, Grefwe
kialiinZ, kekrz och Herr iH^erstjslm, stestr.
friherre ak Wetterstedt, Oustal:
Esler en öfwerlaggning sä läng som den närwarande,
hade jag icke wägat upraga Högloft. Rid.
derstapet och Adelns lid, med ett enskildt yttrande
ä min sida, om icke någre warde ledamöters gjorde
anmärkningar wid Coiistitntions-Utstotteks dctänkande,
bordt giswa mig anledning, alt ingä i en
närmare »Utveckling af det wigtlga amne, om hwars
afgörande nu är fraga.
Jerv L^alstoncreutl? har, »Ni dest nplästa memorial,
wisat nödwändigheten as en »vist förcstrefwe»
tid för HoftCautzleren, inom hwilken han owilkorligen
bör afgifwa det bewis för ctl dagblads eller
en periodisk strifks ukgifwande, htvaroin stadgas
i l § 4 »noin. as Iltstotkeks betänkande, och
derjemte yrkat, art answar borde för Hof-Cantzleren
bcstäminas, i händelse dcn fastställde ter>ninen
blefwc öfwerstriden. Meningen af Konungens nådiga
proposition, i detta afseende, ivar otwifwelakttgt.
att de deruti omförmälke tillstands-brefwen för
periodjsta strifrer, alldrig, utoin i de Line i propositionen
upragne fall, under någon förewändning
borde kunna fönvagras, elier deras afgifwande o
ge »nia g tig t npstjutas. Jag instätiimer således sa
mycket hellre i delta nödiga förtydligande af lagcnS
stadgande, som, ehuru den rättighet mig i detta as
-
Den 26 Junk. 82Z
seende, såsom Hof-Cantzler, skulle lemnäs, ej någonsin
as mig skulle misibrukaö, och för misibruket
ett förment stöd sökas uti en underläten föreskrift,
jag likwäl alltid skall erkänna, att lagar aildrig
böra göras med något afseende ä personer. Skulle
likwäl Höglofl. Ridderskapet och Adeln ej anse
denna anmärkning nog wigttg, att förhindra antagandet
af ConstilUtions-Utskottets betänkande, skall
jag likwäl wara den första, art inför Kongl. Majtt
yrka nödwändigheten, att genom ert bestämdt stadgande
fylla den brist, som i förenämnde moment nu
förefinnes.
Zerr Zpalstencreut? har äfwen yrkat answar
för Hos-Canrzleren, i händelse han med qwarstad
beladc en skrift, som sedermera blcfwe oskyldig befunnen.
Jag tror mig endast böra fästa den warde
ledamotens upmärksamher pä den nu gällande
Tryckfrihets-lagens allmänna föreskrifter, hwilka alldrig
i delta fall, bestämma något answar för HofCantzleren
för en lagd qwarstad, emedan denna qwarstad,
som owilkorligen bör atföljas af mälets hän»
»visande kill laglig åtgärd, kan af Justitiä-Camzle»
ren, och i särskilda fall, af domstol häfwas. Dä
författaren kill en seguestrcrad skrift äger sin lagliga
talan öppen, synes det äfwen oförenligt med billighet
och rärtwisa, att Hof-Camzleren skulle answara
för ett törhända felaktigt omdöme ä desi sida,
men som blir förlåtligt, da derigenom ingens
rätt förnärmas, och skrifters brottslighet, med wida
mera lätthet än något annar, kan pä särskilta
och stridiga färt bedömmas. Om jag misiiagil mig
om
824 Den 26 Juni!-
om den wärde leda,norens mening, ber jag honom
i sörwäg om förlåtelse.
Dä Konungen besiöt, att till Riksens Ständer
aflemna dess nädiga proposition om tryckfriheten,
hade Kongl. Maj:r redan wnnnit en tillräcklig
erfarenhet af Tryckfrihetslagens owerksamhet, till
hämmande af tryckfrihetens missbruk. Dels war
det omöjligt, att lagligen göra naqra ätal, dels, om
naara försök dertill gjordes, blefwo resuikaterne antingen
senfärdiga eller swaga. Allt detta härrör»
Le frän de i lagen uptagna definitioner, och fran
swarigheten, ja omöjligheten, att inom lagformlec
Linda yttrande rätten, och akt föressrifwa reglor
riog besiämda, akt kunna tillfredsställa lagskipare,,.
Alla brott emot samhälls-ordning och medmenniskor,
alla twister emellan enf^kilia, erbjuda domaren besiämda
kgcta, öfwer hwilka han skall undersöka,
och till hwilka han, wid bestraffningen, med säkerhet
kan tillämpa hwad lagen för dessa, i den samina
föresedda, fall, bjuder. Men i hwad annan
belägenhet befinner sig icke en domare, som, bunden
af definitioner öfwer tryckfrihcks-brott, hwilkaS
ordalydelse owilkorligen bör följas, ffall tillämpa
dessa definitioner pä skrifter, möjlige af flerfaldigt,
tydningar, lämpade efter hwars och ens begrepp,
som dem läsa. Efter den kännedom jag äger om
Engelska tryckfriheten, tror jag, att desi helgd,
Letz waraktighet och dess sans, förnemligast härleda
sig derifrån, atr ingen enda skrifwen rad»
ingen enda definition, bruder aklagaren, juryn, eller
domaren. Der ger dem alla ett utrymme wid
tillämpningen, wida förmånligare, än alla.konstladL
stab
-
Den 26 Inni!- 82Z
staganden, ochi synnerhet af högsta wigt, dä frä«
ga är akt bevömma brollstigheten af detza sörkläd»
da anfall mor andras lugn och personliga rykte,
som aldrig kunna ätkommas af lagen, om de icke
esler samwetet pröfwa? till deras syftning och anda,
Men blott efter deras ordalydelse.
Af allt hwad jag nu haft den äran att an»
föra, tror jag, under betygande af min fullkomliga
aktning för de ledamöters afsigter. hwilka deltagir
i författande af den nuwarande Tryckfrihetslagen,
art deruti upragna definitioner pä tryckfrihetens
mistbruk aldrig fullkomligen skola smara mot deras
ändamål; alt förändringar och förbättringar i det»
ra afseende endast skola öka en redan munnen er»
farenhet om Vesta definitioners owerksamhet; och
att de således alltid lättare skola klandras än fullkomnas.
Da Konungen sag, att systemet af Vesta desinitioner
blef bibehållit, ägde Hans Maj:t icke öfrigt
någor annat mål, än alt, med afseende pä
dagblad och periodiska skrifter, af Riksens Ständer
begära den rättigheten, alt kunna inställa dem,
som behandlade ämnen madliga för allmän säkerhet,
som uran skäl och bewis förnärmade personlig rätt,
och som more af en fortfarande smädelig egenskap.
Om der more möjligt, akt owilkorligen bestämma
veste trenne undantag, sa synes mig, art ett stort
fält är öppet för tryckfriheten dessförutan, och att
denna frihet snarare förhöjeS än förringas till sitt
wärde, genom den i fräga »varande urmäg. Me»
dä jag nödgas medgifwa, alt förnämsta olägenhet
ten af denna rättighet är den arbnrära tydning,
som
826
Ben -t Iunii
-
som Äerät kan lemnäs, tror jag mig äfrven böra
tillägga, atk dä, med bibehallne definitioner i Tryckfrihetslagen,
arbitrage nödwändigt någonstädes stall
finnas, ware fig hos Hof-Cantzleren, Nämnden,
Domstolen, eller Konungen, är dek körhända förmånligast
för enskild rätt, om den hwilar hos Kon«°
ungen, som genom sikt uphöjda kall är högst förbunden,
att med rätlwisa waka öfwer det hela- Dä man
således ur en synpunkt af polis och allmän ordning
betraktar dma ämne; da Hof-CaniHlcren endast
lills widare kan inställa dagbladet eller den periodista
striflen, och det ar Konringen ensamt förbehållit,
att, efter a<t hafwa hörk Justitiä-Cantzlereu,
i Stats-Rädet förordna, huruwida det inställde
bladet bör till utgifwande widare fortsättas, tror
jag, akt det för Hans Maj:r bör wara gansta läkt
alt hindra en egenmäktig Hof-Cantzler, att, utan
fullkomliga stal, begagna en rättighet, som af förtroendet
gifwen, bör pä ett deremot swarande fäkt
utöfwas.
Jag har, under loppet af denna öfwerläggning,
af en wärd ledamot emottagit ett dyrbart prof af
wälwilja, för hwilket jag hembär honom min upriktiga
tacksägelse. Det war ingen äträ efter beröm,
ingen fruktan art fe mina gerningar och tänkesätt
offenteligen granstad-, som ledde mig art
Hos Konungen foresta de i defi nådiga proposition
upkagne förändringar af Tryckfrihetslagen. I händelse
Riksens Ständer deruti inga, Snstar jag endast,
att under den tid jag innehar dek embete jag
Of Konungens nåd emottagit, fä, i anfende till
mina
Den 26 Junit'. 827
mina assigter, wädja frän ögonblickets farhägor tilt
framtidens lugnare dom.
Mine Herrar! EuropaS närwarande ställning
kan ej undfalla, att lifligen werka pä hwarje redligt
tänkande medborgare. Glömmom derföre ej den
stora erils som för wära ögon beredes, och den
tid, hwaruti wi lefwa! Fästom tvär blick pä den
ädle Furste, som, wid wär wördade Konungs sida,
tvekat, genom sin kraft och sitt anseende, aflägsna
farorna frän wära byggder, och förskaffa ost den
aktning af främmande nationer, som dem wanmäk*
tigk endast af wära lagar Mille bibringas. Päminnom
ost att denne Furste har upwäxt i frihetens
sköte, den han sä manligen sörswarak, atk
han ej will lägga nägra band pä swcnska folket,
men akt han alfwarligen will frälsa det fran inre
och yttre skakningar. Om han, ledd af sädana
grundsatser, ej mer fer sig behöfwa den rättighet
honom gifwes, är jag öfwertygad, att han skall
blifwa den första, alt den återlemna, och dä han
Let gör, skall han hafwa wnnnit malek för sin ära
och för sekler grundal Swerigcs sjelfbestånd och
trygghet. Men om destförinnan Försynen skulle
straffa wart Fädernesland med det härdaste af alla
stag, det, hwars möjlighet af mitt hjerta förnekas,
om wart nuwarande enda stöd, och den säkraste
borgen för wära förhoppningar, blcfwe ost undanryckt,
sa wädjar jag kill Eder alia, Mine Herrar, om
I ej > lika med mig, ören öfwerkygade, akt en inskränkt
06) oinskränkt tryckfrihet skall dä blifwa err
swagt wärn för Swerige, och att ken dom, som
ödet dä skulle fälla öfwer wär framtida sjelfständighet,
828 Den -6 Junii.
Vighet, är med oberäkneliga hörande utsigter förbunden.
Ropades fran flera häll i salen: brrr
Herr
Landt-Narffalken frägade om Höglofl.
Ridderskapel och Adeln ansäg öfwerlaggningen
flurad.
Ropades Ja.
Herr Landt-Marfkalken: Af discourserne
har urrönts, art somlige ledamöter helt och häller bifalla
Constitntions-Utskorters nya redacrion af de fyra
första § § af Tryckfrihetö-sörordningen. Somliga
hofwa gjort anmärkningar wid wiho puncrer i
beha Z §, uti hwilka de önska tilläggningar eller
förändringar. ?lndra äter hofwa bestridt lagliqheren
af uptagandet och afgörandet utaf wista puncrer,
hwilka de anse böra, såsom förut icke beredda, hwitå
till nasta Riksdag. En vch annan har yrkat
äterremist af Constiturions-Utskottets betankanden.
Den af Utskottet föreslagna Jury har blifwit af
somliga afstyrkt, af andra äter tillstyrkt. Senast
har jag äfwen hörk yttras den tanke, art LandtMarskalken,
enligt betz ed och innehållet af 55 H
Riksdagsordningen, icke borde kunna göra proposition
till bifall ä ConstilmiouS-Utskottets betänkande,
af orsak, att, dä ett särskildt sätt till grundlags»
frägors behandling, icke är afgjordt, skulle 8l §
Regeringe-formen derwid ligga i wägen. Jag bör
häruppä swara, att 55 Z Niksdagordningen tillärcr
Landr-Marskalken att magra proposition, men
endast i det fall, dä han skulle finna en wäckt fråga
bokstafweligcn strida emot grundlagarnes lydelse;
art prösningen deraf således honom och ingen annan
-
Den 26 Juni!. 839
nan tillhör; akt Constitutions-Utskottet wid sista
Riksdag wäl ansett ZS § af Regeringsformen och
deruti föreskrifna sätt för behandlandet af Utskottens
betänkande» i allmänhet, icke wara lämpeligr
Uki Constirukions-fragor, och derföre föresiagir ett
nytt behandlingssätt särskildt för dem, men att detta
nya behandlingssätt redan af Preste- och BondeStänden
wid denna Riksdag blifwit ogilladk, med
tilläggning af del sednare, att der ansäge 56 § af
Regeringsformen, och 44 § af Riksdagsordningen,
sä tillräckligen bestämma alla frägors behandlande
och afgörande, som höra till Utskottet, att Stander
icke funnit skäl antaga en mera utwidgad gränS
för Constirulions-Utskottet. Wid sadant förewekande,
och wid jemnförandet af sistnämnde H §, anser
jag mig icke berättigad att förklara grundlagarne^
och icke heller att i förewarande ämne wägra proposition.
Jag sär således nu framställa följande:
Bifaller Ridderskapet och Adeln ConstitUkions-M--  skottets föreflagna nya redaktion af de 4 första
i Tryckfrihets, förordningen?
Ropades starka Ja och Nej. ^
Lriherre cederström, ^acob: Det är med
förundran jag hört Herr Landt-Marskalkens explikation
af wista tz § ur grundlagarna. Det är all,
deles tydligt, alt 56 § icke rörer annat, än de
allmänna frågor, som i Riksens Ständer plena
wäckas, och att 81 H derifrån skiljer grundlagsfra»
gor, som endast i ConstitUlionS-Ukffvttet fä wäckae.
Jag trodde icke att i en sä klar sak inom ett RikSSländ
träffa advokatur.
äerr
8zs Den 26 Juni!.
Herr Landt-Marfkalken förklarade ä nyd^
det han icke ansage sig rillständigt atr följa andra
föreskrifter än dem, som 56 § Regeringsformen och
44 Z Riksdagsordningen lemna; hwarefter Herr
Landt-Marskalken förnyade sin redan gjorda proposition.
Ropades ganska siarka Ja, blandade med ert
siort antal Nej; hwarjemte hördes ordet VoteringHerr
Landt-Marskalken hemställde, om icke,
da en stark pluralitet hördes yttra sig för bifall till
Utskottets betänkande, Ridderskapei och Adeln skulle
behaga härom förena sina rankar.
Friherre Leckerström, yttrade att vo
tering
wore begärd.
Herr Landt-Marskalken utlär sig ej hafwa
det hörk, men akt, efter sä wore, skulle han genast
lata författa voterings proposition.
Hwilket skedde: och uplastes till justering följande
voterings-proposikion:
Den som bifaller den af ConstitutionS-Utskotler
föreslagna nya redaktion af Tryckfrihetslagens
första fyra § §.
Skrifmer
Den det ej will,
Skriswer Nej;
Winner Nej, sk'all berörde redaktion af same
ma § § företagas lill afgörande puncrewis.
Rövades starka Ja och NejFriherre
Legerström, ^acob: Som votering
är af mig och i anledning af min protest, begärd,
lärer det wara min rättighet alt projektera kontrapropositionen.
Jag får alitsa förestå den sadan, att
om
Den 26 Juni!» 831
om Nej winner, anmodas Constikutions-Utffotlet att
skilja de nya, wid denna Riksdag tväckta, feägor i
detta betänkande frän dem, som sedan förra Riks»
dagar warit beredda.
Ropades nägra Ja och Nej.
Men Herr Landt-Narskalken, under medgifwande
as Friherre Loäerströms rättighet att föreslä
contra-proposicion, srägade om han behagade
densamma dinera?
Friherre Legerström uprepadc derefter den»
samma r ungefärligen lika ordalag, och Herr LandtMarstkalken
upläste ä nyo den jakande propositionen,
jamt följande contra-proposition:
Den der ej will,
Skrifwer Nej.
Winner Nej, kommer ConstitUlionS.Utstkoklet,
att skilja de nya srägoc frän dem, som uti förra
Constittttions-Ulsikoltets betänkande, rörande förändringar
i Tryckfrihets lagen, moro föreslagna?
Samt hemställde denna proposition till bifall.
Rooades starka Ja och Nej.
Zerr Landt Marskalken yttrade sig tro, att
Ridderskapet och Adeln kunde bifalla denna conlraproposilion,
såsom med en rakt ordning öfwerens»
stämmande.
Ropades mänga Ja och fa Nej
Hmarefrer Zerr Landt-Narskalken ätee upläste
hela den sist förestagna voterings-propositionen,
hwilken enhälligt
Bifölls.
Deruppå företogs genast pä manligt sätt, och
efter upläsning af sz § Riksdags ordningen och 4Z
'tz Rid.
8Z2 Den 26 Junit.
§ Riddarhus-ordningcn, voteringen kl. H till z och
hutades kl. ^ till Z, dä voteringsprolvcollcl uplästes,
af hmilket befanns, att rösterne pä följande
sätt utfallit:
Tfa — — 122.
Nej
42.
WarandeS allisa den nya redactioncn af de
4 första § § i Tryckfrihets lagen af Ridderffavet
och Adeln bifallen.
Friherre ^lannerkelm, Darg ^uZust, anmälte
^Ig att lala och yttrade: Dä jag ej kan förena
mitt begrepp om en rätt tillämpning af den i
grundlagen stadgade och öfwer lagstiftaren satte
princip för förändringar i grundlagen, med det nn
fattade bestnter, begagnar jag den, i Riksdagsordningen
hworje Riksdagsman förwarade, rätt, att
mig deremot reservera, hwilket jag anhäller alt fä
» protokollet antecknadt.
Med Friherre Ickannerlreim eonformerade fig
Herr kle^kenlkölll, DuöviZ, Herr brakel, Lutias
^nton, Friherre Legerström, fsacob, och
Herr Dalman, Dars fostan.
Herr silverstolpe, Lustak ^brsstam, anförde
till protokollet: Jag har under hela öswerläggningen
iakttagit tystnad, för att ej försöka ett motstånd, som
jag ansett manniägtigt. ,Nu, sedan den rädande miljan
stadgat bestutct, anhäller jag att, enligt § Riksdagsordningen
och 42 § Riddarhus.ordningen, till protokollet
sa göra min reservation, att jag ej till alla delar
i detta beslut kan instämma. Jag will uprigtigt
förklara, akt jag deri ej befarar något wädligt
för sjelfwa tryckfriheten. Hade föreskrifterna blif
wit
-
Den 26 Iunii
-
wit stadgade, i enlighet med de förcfkrifna formerna,
skulle jag warit bland de första att till dem
samtyekri: Blott deri hade jag ej kunnat instämma,
att, om denna lagen bliswer allmänt antagen, och
det 8 moni. af 4 § qilladt, bet werkeligcn nu
mera sinnes ett tillfälle, da en swensk man kan
Dömmas, utan hwad lagen hittills ansett för laga
Dom och ransakning. Nu, sedan denna möjlighet
ar för handen, märke allenast den önskan rilläraS
mig, att ben nu antagna lag lange ma bliswa tillämpad
af den hjelle, som, genom sin karlek för
Swerige, och sitt nit för rätlwisa och sanning ensam
fönnär bereda war sjelfständighet, bibehålla det
allmänna lugnet och skydda personlig säkerhet, mer
än lagens wanskeliga bokstaf.
Undertecknad, Silverstolpe, Axel Qndrlel,
yttrade sig äfwen till alia delar instämma i Friherre
Ickannersteims och Herr Lilverstolpes reservationer.
Herr Landt Akarfkalken förklarade, att da
bet more hwars och ens rätt, att emot fattade beslut
göra reservationer, följde äfwen, att be ml
gjorde komma ate i prokocollet uptagas.
Uplastes och kades pä bordet följande fyra
fran Stals-Ulskortet inkomna betänkande»:
i:o Ett af den 2Z Junii angäende Kongl»
Majus nädiga proposition af den 8 Maji rörande
Ollestads sä kallade Krono-Saterie med underlydande
hemman i Elfsborgs Län»
2,-o Ett af samma dag rörande hushållningen
Wid
i Lörsta Del- N:o ZZ.
rz4 Den 26 Iunri.
ivid Strömsholms och Kongsöhrs KongSgärdqr,
samt stuteri inrättningen wid Strömsholm m. m.
z:o Ett af samma dag rörande Secreterare!!
Jonas UönnArens ansökning i afseende pä dest wexel»
skuld i Riksgälds-Coinoircl.
4:0 Ett af samma deg angående tillökning Uti
en del cmbets» och tjenstemäns lönitigswilkor.
Uplästes 2:ne Protocolls Utdrag frän Borgare»
Ståndet af denna dag, inneha^ande det ena, att
Slänvet till alla delar bifallit Tonstillilions-Ulskottets
förstag till ändringar och ny redaktion af de
4 första § § i Tryckfrihets lagen, och det andra,
akr Ständer bestulit, med ogillande af det alternativ
i Utskottets förstag, hvarigenom tillstyrkes inrättning
af en sä kallad Jury eller Nämnd, antaga
den redaktion som asser bibehållandet af ber hitintills
wanliga rärkSgangäsället.
Zerr Land t-Marskalken förmälte, alt, thuru
ej prorocoltö-uldrag frän Preste.Siandet ännu
ankommit, hade hon likwäl fran wedel bö> lig hand
erhållit undcrräitelse, alr äswen della Stand gillar
Utskottets betänkande öfwer de 4 första § § med
vägra sä förändringar, i synnerhet r cststende pä
religionen. Herr Landt-Marstalken förmälte widare,
alt han un crnade sörttoga lil! afgörande ber,
förmiddagen andra gången upläste ost' ännu återstående,
betänkande frän Eonstiintions-Uljkvttet öfwer
tryckfrihets lagens Z rörande rättegänssättct
i lrycksrihets.mäl, och wille till en början fråga:
om Ridderskap!-» och Adel» bifölle den af Utskottet
föreslagna Jury?
Ropades Ig och Nei- Grefwe
Den 26 Jun».
«3S
(Vreftve wäiner, ^stolpk 6öran, utb^d sig
fä erindra, akt VM Häqlofl. Ridderskapet och Adeln
nu bifölle det alternativ, som innehölle det ny»
rätttgangssättel, medelst en Jury, blefwe detsamma
likwäl icke antaget, sedan offwicl underrättelse inlupit,
atr ckl Ständ redan afstagit detsamma; ,vägandes
allksä Grefwe förner färesta, att detta alternativ
mätte af Ridderskapet 06, Adeln förklaras
hwilande till nästa Riksdag, och det andra, söm
innefattade jemkningar i der hittills stadgade Rättegängsfättek,
antagas ock gillas.
^err Landt Marskalken gjorde proposition
till bifall ä del af Grefwe förner gjorde förslag,
hwilken med enhälligt I» bcfwarades.
-Zerr Landt Marskalken förmälte att ett temmeligen
stort antal mål wore sevan sista vlenum
hwilande pä bordet, hwilka, efter Rcksdags.Ocdningen,
wäl i dag borde till afgörande företagas;
min hemställde om ej, enär tiden nu wore sa längr
liden, att de näppeligen denna afton symes lunna
medhinnas, Ridderskapet och Adeln skulle behaga mev
deras afgörande upskjura till i morgon, dä Herr
Landt-Marlkalken ernade föranstalta om plenum kk»
t 2 om middagen.
Bifölls.
Upva gjord motion af Herr Reutercrona,
Larl, jamt derpå följande proposition af Herr LandkMarskalken,
bestöt Rivderskapet och Adeln anmoda
Grefwe k>öliclr, alt läka till trycket befordra
sitt i dag uplästa diktamen, rörande tryckfriheten.
Lika
-
8Z6
Den 26 Iunil
-
Likaledes proponerade Grefwe k.övven^elm,
6nstai, alt F therre af Wettorsteät mätte airmoda-
lii a ni^cka sill muiuel.ga anförande r samma
ämne.
En stor mängd röster instämde hänni, och
Klef efter proposition af Herr Landt-Mar falken en
sadan anmodan till Friherre Wetterstedt bcsturen.
Arfherre ak Wetterstedt hembar Riddcrstkaper
och Adeln sin tacksägelse för den smickrande upmärksamhet,
som ät hanö anförande lemnadeSz
men »lbad sig sä föreställa af huru ringa werkan och
»»teresie för allmänheten, hans anförande borde
blifwa, enär detsamma hnfwudsakkigen blott innehölle
smar uppå förut gjorda anmärkningar, hwilka
af allmänheten icke more kända; och uibad sig
srr Ridderskapet och Adeln alitsa behagade läka bero
derwid, att hans anförande blcfwe, jemte de öfriga
warda ledamöters, i denna dagens protecoll,
l ryckt.
Grefwe I^örvenst^elm ilererade sin proposition
och yrkade tryckningen af Friherre Wektersteells
anförande', i synyerhct i afseende pa peroraisonen,
hwilken borde wara af den största werka» pa allmänhetens
sinr^n.
Friherre »k Wetterstedt ttprepadc ännu en
gäng tued efiertryck sin gjorda föreställning och sitt
rindAnbec jante.
.Men dä ropen häremot förnyades och Grefwe
korven stholm aker yrkade pä det af honom anförda
skäl, nitryckte Herr Landt-Marskalke» ä nyo
Rtddccffapck och Adelns önskan lill Friherre L§
Wet
-
Den 26 Juni!.
837
Wetterstedt, hwilkcn önffan med ytterligare Is
bekräftades.
Herr Landt Narstalken förmälte, att HanS
Maj:r och Hans Kongl. Höghet Kronprinsen inom
fä dagar torde behaga emottaga den stora deputation
af Riksens Ständer, som ägde akt framföra
racksägelse-adresterna för inrättningen af LandtbruksAcademien,
m. m.; i ankedningchwaraf Herr LandtMarffalken
upmanade de af Ridderffapek och Adclns
ledamöter, som kill ett antal af 48 behagade
i denna deputation deltaga, att stg hos Riddarhus
Fiscalen anteckna, Hwarefter genom anslag stknlle
framdeles tillkännagifwaö, rrac och hwardeputarionen
kommc att församlas.
Justerades följande:
Utdrag as Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderffavei och Adeln, wid Urtima OiikSdagen
i Orebro den 00 Junst 18^2.
S. D. Efter förnyad föredragning bi öst Högloft,
Ridderfkaptt och Adeln den, af Coust tutionsUtftottet
ingifne, och den 02 fistledne pä bardet
lagda, nya redi eston af de fyra första paragrapherna
af trycklribekslaaen. Ult supra.
S. D. Föredrogs a nyo Constllutions-Urskoctets,
den 23 siftledne pä bordel-sagda, betänkande,
ätsöljdt af en ny redaktion af tryckfrihets lagens
5 H. och blef af de kwenne deri fr«mstäude alternativen,
det förut gällande enl. Utskottets nya redaktion,
bifallit, under fm klarande, attt det andra
sllernalivet rörande ttyckfrihets-mäls behandling genom
-
§z8 Den 26 Junit.
noin en J»rn. mätte till afförande wid nasta Riksdag
bliswa pä bordet hwilande. vt supra.
Höqlofl. Ridv«"-^apet och Adeln ä^ffiljdes kl.
inemor ; 7. Vt kupr^.
In ststem protocolll
/s. 6. Silverstolpe.
Lördagen den 27 Junii.
Plenum klockan 12 föremiddagen.
Zerr Landt Marskalken anmälte art Herr
von Sckantz, (rustak, Expeditions Secreterare,
ti kannacpfwit, del han, i afseende pä sin tjenst samt
enskilda angelägenheter, wore nödsakad lemna Riks,
dagen, och som derigenom en plars i Expeditions11
tiko tet blefwe ledig, anmodade Herr Landr-Marskalken
Herrar Elecrorerne atc den samma genom
nytt wal Upiy!!a.
Wid sörnyad föredragning och uppå gjorda
propositioner as Herr Land -Marskalken, biföll Riddersk
per och Adel» sö lande betänkanden frän Allmänna
Beswars^ och Oeconomiä-Ulffolket, hwilka
ben 22 dennes bilfwii pä bordel lagda:
1.0 O'wer Riksdags sullmägtjgerne varsSvenkLons,
^-l>ster8 ketter5lons, m. fl. memorial om af»
görande af snöskottnings mål wid Härads Domstolar.
Den 27 Juni!-
2:0 öfwer Riksdags fullmägtigen ffostan Olston
I^onZberKs frän Gefleborgs Län memorial
anaä-nde jemkning emellan Städernas och Landetskyldigheter
i afseende pä bäkSmanshället.
z:o Om lösen till skatte af kyrko- academiäoch
scholä-aods m. m.
4:0 O mer Riksdags fnllmagtigen ^ils vistons
frän Orebro Län m. fl. memorial, angäer.de
lösen af Krono- och Kyrko-tionden ester marke,
gangspcis.
Z:o Angående utdelande af past lill skojare,
tattare och annat löst folk.
Likaledes föredrogos ä nyo och biföllos följande,
i plenum den 22 Vennes pä bordet lagda, betänkanven,
frän Lag-Ulskottet:
i:o öfwer Prosten Dybecks motion rörande
närmare bestämmande af de orsaker som kunna
föranleda till förkortande af de 6 ar, inom hwilkas
förlopp lysning för hustru, hwars man bortrest,
icke ma utfärdas.
2:0 Öfwer den af Borgmästaren kjcrllLnfler
yrkade förklaring öfwer 6 Cap. 2 H Miflg. Balk.
och 1 Cap. y Z i mom. Utföknings Balk., att
stadgandet deri icke ma i något fall lämpas pä exekutiva
magiens förhållande till domare magkcn m. m.
Wid förnyad föredragning biföllos äfwenledeS
följande i merberörde plenum pä bordel lagda bebelänkanden
frän Stats-Utskotrer:
i:o Om erforderliga medel till ny wägs anläggande
emellan Wermland och Jemtland, m. m.
84->
Den 27 Iunii.
2:0 Angående Riksdagsmampm ?^nZors Larls5on3
frän Orebro Län memorial om indragning af
fjerdingsmäus boställen.
Föredrogs ä nyo Smts-UtskottetS, den 22 Junti
pä bordet lagda, memorial angående Riksdagsmannen
Trio krutes fran Carlstads Län memorial
om skattläggning pä qwarnar.
ÄrefwL körner, /cstolpk OöranStats Utskottet
har > detta betänkande med mycken grankagenhet
inskränkt si t yttrande kill öfwerwagande af
Len werkan som den förestagne skattläggningen skulle
aga pä Kronans inkomster. Det är witzerligen
sannolikt, att de samma derigenom skulle i bekydeljg
mehn okas. Alen der bör äfwenlcdcs medgifwag
ark pä samma sätt och i wida betydligare mohn.
ttllwäxt uti Statens inkomster skulle winnås genom
en allmän skattläggning och refning af jord: '
och dg Veste begge frågor stä i en ganska nära
gemenskap Med ägande rättens fordringar, skulle
jag för min del anhalia, att detta Stats-UstkcptelS
betänkande mätte fa hwila intill dest frägan om
en a lmän skattläggning och refning kan förekomma.
Landt Hkarffalkerr ajorde proposition
pä denna Greswe biörnars hemställan, hwilkeu
Bifölls.
Föreborg och bifölls SratS-UrskottetS, den 22
I"nu första gängen upläfte: betänkande angående
Niksdagomrumcn k<e!ir jonssons fran Kronobergs
Län memorial om rätta fö.småsel af Ztte pnneten uti
Kongl. ^W.isiiS nädiga'sörordninZ af den 23 Jann
arti
V—.
Den 27 Junti.
841
nuarii ig ii rörande förökade afgifter till Wadstena
Krigsmanshus Casia.
Likaledes föredrogs och bifölls Lag-Utj^ottetS.. i
samma plenum pä bordel lagda, betänkande öfwer
Riksdagsmännen kristers ^nsterston ^.beiAs och
V. Lslansters memorial/ rörande begärd tillökning i
Wikslegan för postens förande, samt akt postbön»
der i Westerbotten och Wester Norrland, mätte wid
tilltal för försummelse med postförmgen, befrias frän
att svara wid post-rält.
Företogs kill afgörande Lag-lltskotteks, i ofwanberörde
plenum pä bordel lagde, utlåtande öfwer
Riksdagsmannen fran Gottland stokan Rosvalls
memorial om reconventions erhällande af den
Krono-åklagare som icke med halft skäl styrkt sitt
käromäl m. m.
friherre 8taöl von Lorsttir Lu6-
viZ: Sedan Lag-U Kottet wisat, alt den af Riksdagsmannen
Rosval! mackia fraga icke äger sin
grund uti någon brist i lagen, utan lärer förmodeligen
wara föranledd deraf, ark lagen kommit i
glömma, torde det blifwa nödigt, att yttra en erinran
VM desi. efterlefnad.
Herr Landt Narstalken: Dä en sadan erinran
icke kan utgöra annat än esk öufkningsmäl
till Regeringen, ka» någon fräga derom icke ingä i
propositionen öfwer Lag Utskottets betänkande, hwar
öfwer
Riksens Ständer äga bestukande ratt.  .
Jag får således kill en början särskildt foresta bifall
ä berörde betänkande.
Nopadcö Ig. Zerv
842 Den 27 Junit.
Herr Landt Ikarffalken: Dernäst får jag
serskilt fcaga: om Ridderffapet och Adeln behaga
bestu a en underdånig önst'an lill Hans Kongl.
Ma,:t att lagens stadgande» härom målke lill »10-  gure c!icrle>,iad befordras?
Bi olls.
Föredrogs och bifölls SlatS-IIifkottelö, förledne
gårdag pa bordet lagda, betänkande rörande L>ktest.
os sä kallade Krono Sätene med underlydande
hemman.
Likaledes wid förnyad föredragning af StatsIltfkoilels,
den 22 Junii pa bordet lagda, betänkande
i anledning af General-Majoren Friherre 1^. k.
kaulbars'» underdäniga ansökning om befrielse för
»rlägganoe af ränka ä ett, under 1788 är« krig
uti Calmare Läns Laudi-Ränterie, ntqnikkeradt förskott
af 700 R:dr, blef berörde betänkande af Riddersikapet
och Adeln bifallik.
I anledning af Herr Landt-Marstkalkens nagon
stund förut i detta plenum yttrade erinran, att
irenne af de förledne gårdag uplaste betänkanden
fran Stats-Ulskotiet moro dels af en större widlystighet,
dels af en wigtigare beskaffenhet än akt
Ridderfkapet och Adeln torde i dag fordra eller
medhinna deras afgörande, yttrade sig nu:
Grefwe stärner, ^stolpb 6öran. att han
högaktade Herr Landt-MarjkalkenS grannlagenhet att
ej i dag wilja företaga andra bekänkandcn än dem
som efter en hastigare upläening kunde fattas och
afgö
-
Den 27 Iimii. 8§z
afgöra». Herr Grefven skulle ej eller hafina nägok
deremot att inwända, »m ej, hwad ert särskildt
nial beträffade, nemligen der som rörde Strömsholms
och Kongsöhrs Kongsqärdar och Stnteriejuräktninaen
pä del förra stället, han, såsom ledamot
af Constitntions-Ulskoltet, hade haft tillfälle medelst
läsningen af StatS-Radets protocoller inhämta
uplysningar om detta mäl, och trodde sig kunna
försäkra Högloft. Ridderskapet och Adeln att det
innefattade sä mänga och widlyftiqa detailler att det
blefwe nära sagt omöjeiigk, att i en särskild pröfning
af hwar och en inga r och dä han för sin dek
ansäge ntarbetninqen af detta mäl wara nöjaktig, wille
han tillstyrka, att belänkandet genast mätte företagas,
sä mycket heldre, som dä höbergnings tiden snart inträffade,
Kronan kunde betydligen förlora uppå ett
dröjSmäl med de anstalter, som i afseende pä ängarne
wid Vefta Konqsgardar blifwit föresiagne
Herr
Landt - Marskalken hemställde, i anledning
af Grefwe Uörnerg yttrande, om Ridder»
skåpet och Adeln skulle behaga genast företaga berörde
betänkande, hwilkct samtycktes och blef alltsä
detsamma genast företaget, samt kort derefter, uppj
gjord proposition as Herr Landt-Marskalken, bifallit.
Ercswe De la 6ar6is, ^acob, utbad sig fä
anföra nagra ord i anledning af ett i gär upläst
betänkande frän Stars Utskottet. Herr Landt-Marskalken
hade behagat nämna att de i gär uplaste
betänkanden frän delta Utskott, tycktes behöfwa hwila
lill närmare öfwerwägande. Likwäl more ibland
»em ett, hwilket anginge Sekreteraren Dön§rsnr
an«
844
Den 27 Iimii.
ansökning i afseende pä dest wexelsknld kitt Riksgälds-Contoirel,
hwilket ttke wore as ster widlyftighet.
Herr Greswen talade alldeles icke för personen,
men trodde, esler den ntredninq af wälet som
S !ts-U'skottet i silk betänkande framställt, saken
wara sa billig, att de» talade för sig sjelf. Hail
Mische detta mål således wara lätt afgjordt och anhöll
de söre om Herr Landt-Marskalkcn räck eS wara
af den godheten rilläka att detsamma mätte sa
företagas.
Berörde betänkande blef häruppå genast föredragit,
samt, uppå gjord proposition, bifallit.
Dä afivenwäl yttrades den önskan, att det, sör--  ?edne gärdag pä bordet lagda, betänkande sian StaiSUtskottet
angående tillökning uti en del cmbets- och
tjenstemäns lbnings. wilkor, wälle blifwa föredragit,
blef detsamma ä nyo upläst.
8rlherre I-isik-ncrantL^ fokan ävilsieim.' Wid
det betänkande af Högloft. Stats - Aclkottel, som
nn är upläst, nödgas jag som nyst lili Riksdagen
ankommit, och icke ägt tillfälle a!t haw a en noga
kännedom om alla widrörde ämnen, inskränka mina
anmärkningar detwid, att jag sinner den för
provincial medier förestagna löne-tillökning alltför
-ringa. Detze tjenstemän äro ämnade att, uran synnerligt
afseende ä betalning, sköta patienter as den
fattigaste folkclasien. Dem äliggcr. att wid yppande
farsoter göra kostsamma och besvärliga resor omkring
en h l province och att derwid ofta blottst lia bäLc
hälsa och lif. Såsom chefer för medicinal-werket
uwm länen, böra provincial med:ci äga den dept
öf
-
Den 27 Innu
-
845
pröfwade kunskap, som icke winnes Utan wid äldre
är, esker en läna praktik. I afseende pä war»
digheten af deras sntzlor, njnta de likwäl föga upmuntran,
och erhälla sällan de nädebewis, som killdelas
Hos- och Reg ements Läkare. Om provincialmcdici
derjemte bibehällas wrd löne-wilkor, svin, femföreisewis
mor andra ljenstemans, äro sä ringa och
otillräcklige, fragar jagt hmad som skall knnna för»
Niä en kunnig läkare, att emottaga en sysila, som
är tilan nägon fördel eller agröment för innehafwaren,
ehnru af mycken wigt för länet, som icke utan
stor saknad, skal! se den säsom nödfall beklädas as
en mindre skicklig person? Jag wägar således föreslå
att denna punct af belänkandet till Skaks» Utskottets
omarberande äkersändes.
Grefwe förner, ^ckolpk 6öran, Utbad sig
fä erinra, atc om Statens inkomster moro sä betydande,
att man ej bchöfde mer än undersöka alla
kjcnstemäiis behof af löneförhöjningar, sä skulle
tvisterligen ännu ett stort antal andra böra komma
i betraktande. Men dä Sraks inkomsterna, widen
noga granskning, icke torde befinnas nog rundell»
ga i afseende pä manga ganska betydande behof,
trodde ha», att en witz sparsamhet i afseende pä andra,
mäste tills widare blifwa en onndwiklig nödwändighct.
Man borde äfwen taga i öswerwägande
, akt hmad provincial-läkare enskildt anginge, ä
hwilkas löner Stais Utskottet witzerligen föreslagit
en, emot förr, betydande förhöjning, more dek likwäl
minst af detza löner, som deras inkomster berodde,
och att de hämtade storsta delen as sin utkomst frän
»lösningen as sin skicklighet uppå strödda ställen i
pro
-
846 Den 27 Iunii.
provincerna. Den öfning, hwarrist de, genom stna
mindre höga löner, förbnndes, more destukom en
sparre till förwärfwande af högre skicklighet. Han
medgaswe wäl, att provincialläkarnes särskilda förtjenst
möjeligen kunde wara mindre betydande i de
nordligaste delarna af Riket, der afstänven wörö
länga, och de betalandes antal indränkt, men i allmänhet
more förhätlandet motsatt- Han önskade derföre,
att när Statens inkomster, kan hända till de
ivigtiqaste behoswen, moro nog knappa, yrkandet af
den nu förestagna tillökningen af Friherre Dihencrantr
icke widare mätte fullföljas.
Grefwe De la /acod, instämde med
Grefwe förner och trodde, a«t provincial-medici
borde komma i betraktande till lönetillökning, kan
hända senast af asta tjenstemän, emedan de flesta af
Vesta icke äga den tillgäng till extra förtjenst, som
provincial mevici öfning och skicklighet kan dem er,
-juda. För öfrigt yttrade han den önskan, alt sä
wida nagra flera Officerare, än de ofSlatS-Utffottet
förestagne, stkulle af Riksens Ständer anses böra
komma i äknjutande af löneförhöjning, en sädan
äfwen mätte bcwiljas sör Drabant-Corpsen, icke för
de högre graderna deraf» icke för Capitaine Lienlenanrerne,
utan endast för de lägre graderna, hwitkas
löner Herr Grefwcn ansäge allt för ringa.
8rlherre Diljencrant/: Med werkelig förundran
har jag hörr nägre wärde ledamöter, såsom skäl
emot förbättrade löner för provincial-medici, anföra,
ott det ar synnerligen af practiqne, som en läkare
hämtar fin inkomst.
Z denna sannina finner jag deremot, största
stkä
-
Den 27 Juni!- 847
skälet titt den löne förbättring jag för berörde embetsmän
yrkat.
Icke är det i en aflägsen landsort, som pra»
etiqncn är mäst indrägtig, icke är det ibland allmogen,
som knappast kan förmas alt gratis emottaga
läkareward.
En Medicus, som ifrän en af de större St8«
verne der practiquen, ehurn, delad emellan flera medtäflare,
är lönande för alle, som genom skicklighet
nmnnit förtroende, flytlar till en aflägsen province,
gör redan derigenom en npvffeing.
Som Provincial Medicus åligger honom annu
en annan, kanske öfwcrfligonde hela belopvtt af
hans lönewilkor, den neml. alt enligt lag taxa för
sjukbesök och embelSförrättningar ätnöjas med nedsatt
betalning
da han för s mma göromål kunde
äska och erhälla mångdubbelt om han wore ny.
härjare i sin sak, men icke provincial medicus.
Härjemte tär jag fasta Höglofl Aidderskapet
och AdelnS upmärksamhet derwid, att om skicklige
läkare i krigstid skola erhällas, är det kanslke minore
angeläget att stadga betydlige arfwoden under kriget,
än art påtänka det syhlor ma finnas, som efter
fredsslutet kunna estersträfwas as
och erbjudeS
ät en Läkare som under kriget ädagalagt förtjenstcr.
Fältläkare äro gemenligen och böra wara ungt
folk, som göra mindre afseende a lönen, än den
sörmon, att göra framsteg i deras yrke och blifwa
kände.
Provmcial-Medici syolan lemnar ingen exklusiv
rättighet till lönande praciique. Trvertom finnas
provlncial-medici, som, i en landsort, der de
äto nykomne och okände, se sig geipvm fördom och
waua
848
Den 27 Junit.
ivana Utestängde fran practiquen af andra, som icke
äga deras j^icklighet
Den okunnige äger ostridig rakt att enligt
godtycko sjelf wäija sin läkare
och '.väljer ofiast
qwacksalfwareu. Men ve som säresta och antaga
provincial-medicus sörsta ait bedömma deras kunskaper.
Om provincial-medici borde wara könlöse derföre,
akt en del genom pracnqne kunna förtjena betydeligk,
skutte detta stäk äswcn galla för indragandet
af Rcgemenrs-läkares löner under fredstid;
Hällst de sednares practique, mindre än be förraS,
genom tjenste befattningar förhindras.
Också jag — känner ganjlka wäl, akt Statens
behof äro mänga
och tillgängarne knappa .
men af all hushållning anser jag den angelägnast,
att spara menniskolif och tillstyrker således de an
'
stalrcr som syfta deråt — såsom mera angelägna
— och mähända mindre kostsamme än barmhertrgHetswerk
ät enskilde.
von 8o!rult2snlieim, Oaviä, yttrade
stg: Jag har med synnerlig fägnad hörk en högaktad
ledamot Landshöfdingen Friherre I^ljencrantL
behjerta de wanlottade provincial-läkares lidande.
De hafwa hitintills blott njunt ivo R:dr r
ärlig lön, h>varmed icke den ringaste dräng lönas
och födas ka». Riksens Högloft. Ständer hafwa
redan wid i8iv ars Riksdag i Stockholm wclae
för Vesta illa lönte embetsman bereda förbättrade
' wilkor, och Kongl. Majn har nädigst täckts tillerkänna
dem gg ^ procents förhöjning a deras lönkr.
-I det nyst uplästa StatS-Ulstksttets betänkande tillstyr.
Den 27 Iumi. 849
styrkts NU för besia mödosamma och högst angelägna
embeten, hos Riksens Högloft. Ständer en fördubblad
lön, eller Loo Rtdr b:co om äret och om detta
förslag Winner ett benäget bifall, sä torde för
denna gäng icke en större förhöjning kunna lillmäga
bringas.
Herr Landt Marskalken: Högloft. Riddcrskapct
och Adeln lärer fvrmodeligen anse den gjorda
anmärkningen icke hindra antagandet af StatsUtfkoltelS
betänkande och detsamma säledes kunna
bifallas.
Ropades för öfrigt Ig, men
Friherre lihencrantz ropade Nej och yrkade
äterremisi.
Under det nägre ledamöter af Högloft- Ridderskåpet
och Adeln sedermera fins emellan discurera.
de, upstod äfwen ä Friherre lihencrantrs sida fråga
om votering.
Herr von 8cliultzenlieim, Oavlft: Såsom
chef för en corps som äger all min tillgilwenhet,
skulle jag wisierligen för nära warda provincialmedici,
som med dryg kostnad förwärfwat sig sina
kunskaper, wilja ulwerka ännu större förmäner, men
ehuru sos R:drs ärlig lön rvid den mödosamma
sjukwärden, kan, i jemförelse med andra embeten,
anses för nog ringa, sä lärer alla försök, art pä en
gang winna mer än roa procents förökning af
körra lönen, blifwa fäfänge. Högloft. Stars-Utfkoltet
har, tvid nu warande mangfaldiga behof, högst
förmatt aspasia och tillstyrka en summa io,ooo R:dr
viro till de nödwändigaste medicinal angelägeuhe»
rcr
Första Del- N:§ Z4.
85« Den 27 Innit.
ter 06) löneförbättringar, och lärer icke utöfwer
möjligheten, och Kongl. Deajns nädiga och rältwisa
fördelning, nf det hela nägot för en enskild del
kunna föreslås- Provincial-mcdici äro egenteligen
rönre för att rvid sjukdomar biträda länens fattiga
innewänare förutan ali betalning, och böra förmögnare
personer bidraga kill läkarens nödiga bergning.
I de län hwarest föga ständspersoncr finnas, blifwer
utan twifwcl utkomsten swärare, men sa kan genom
nitiska höfdingars omsorg, äfwen bristen pä sadana
orter afhjelpas, såsom nyligen Jemtlands innewanare
berömligen stadgat en lön af zoo R:dr b:co
ak en särskild provincial-läkare för detta nya län
alldeles skiljdt fran Wester Norrland, och hafwa
dera, förutan Slatswerkcts gravation, genom Landshöfdingen
begärk och crhällik Kongl. Majus nädi,
ga stadfästelse.
Härefter, uppå Herr Landt-Marskalkens öfivcrtalande,
afstod omsider Friherre IKsencrantr
frän dell af honom yrkade votering, och SlatSUtskottets
betänkande blef af Högloft. Ridberskapet
och Adeln, uppå gjord proposition,
Bifallit.
Uplästes ett Utdrag af Protokollet, af denna
Lag, häller hos det, till utredande af upskjutna rwi»
stiga frågor emellan Bonde-Slandet och de öfrige
Riks-Ständen nedsatte särskilda Utskott, hwaruli sörmälrs,
att Bonde-Ständet till Utskottets handläggning
öfwerlemnat irenne ämnen som OeconomiäUtskotttt
förut förehast, neml- 7.0 Om Kyrkoherde
boställen- upbygMde och nnderhallande. 2:0 Om
skime
-
Den 27 Juni!. SZ5
fkjntsnings skyldighet samt tingshus och härads
fängelsers upbyggande g:c> Om lösen till skatte af
Kyrko- Academiä- och Scholä»gods. HemstäilandeS
Urskoller, huruwida, dä besia frågor blisvit af L>e»
conomiä-Urskortet behandlade, och, esker hwad särskilda
Urskoket gjort sig underrältadt, den förstuämde
redan är af 2:ne Ständ neml. Högloft. Ridder,
stapet och Adeln samt Högwördige Preste-Ständek
afgjord, medelst bifall till Oeconomia-Utskottcrs yttrande,
samt de 2:ne sistnamde frägorne pä enahanda
sätt afgjordt hos Högwördige Preste-Ständet,
detta särffilda Utstött, mä äga, atr med berörde g:ne
frägor sig befatta, och dem till handläggning »pläga;
warandes äfwen i särskildt protocolls-utdrag
intagit Pcofesioren Doctor V^ifk-mans emot denna
hemställan stridande tanke.
LadeS pä bordet.
Likaledes uplästes och kades pä bordet ett Protocolls-Utdrag
af samma dag frän samma Uiskolt,
hwaruti tillkännagifwes, att Borgare-Ständet till
Utskottet remitterat ett memorial af Rädmanne»
Ligellanöer om Ridderskapct och Ädelns och Preste-SländetS
deltagande med öfrige husägare uti
upbyggande och reparation af kyrkoherde-kapellansklockare-
reckors- och scholä-byggnader i städerna;
men att säsom Utskottet fält sig bestämdt updrager
endast att behandla de af Hederwärda BondeStändet
wäckta frägor, ansäge Utskottet sig icke tillhöra
att dermed taga någon befallning,
Älk
-
8A2 Dell 27 Jun».
Justerades följande:
Utdrag ai Protokollet, häller hos Högloft.
Rioderskl vet och Adeln, wid Urtima Riksdagen
i Orebro den 26 Jnnii 1812.
S. D. Sedan för Ridderffapet och Adeln
blifwit föredrager Constituiions-UrfVottetg memorial
innehållande anmälan af berörde Urskotts förrättade
granffning af StatS-RadetS protocoller, samt
enär denna granffning utan anmärkning hadeaflu,
pik, as frikallelfen för Stats-Radcts ledamöter,
SratsScereterarena och Konungens föredragande i
commando-mal, för allt answar intill den dag inuewarande
Riksdag begyndes, beflöt Högloft. Rid.
derflkapct och Adeln att Expedirionö-Utffottet deroni
borde undeiraltas, för att bcmälte frikallelse i
Rchsdags-besturet behörigen införa. suxra
Utdrag
af Proiocollet, hållet hos Högloft.
Ridderstka^vet och Adel», wid Urtima Riksdagen
i Orebro den 27 Junii 1812.
S. D. Foredrogos ä nyo och bisöllos följande LagUtffoltelS
den 22 sistl. pä bordel lagda, memorial:
1:0 Rörande en föreslagen förklaring öfwer
6 Cap. 2 § Mihg. Balk. och i Cap. y § 1 mom.
Utsöka. Balk.
2:0 Rörande närmare bestämmande af de orsaker,
som kunna föranleda förkortande af de sex ar,
inom hwilkas förlopp, lysning ej ma utfärdas, för
hustru hwars man bortrest.
Z.o Rörande sörestagen tillökning i skjutSlegan
för postens förande, samt atr postbönder i Westerbotten
och Wester Norrland, matie befrias frän den
skyldigheten alt smara wid Posträt , da de tilltalas
för någon försummelse med postens förande.
I7t suxra. S- D.
Den 27 Jurin. ZZ3
S. D. Biföll Högloft. Ridderskaper och Adeln
Lag-Utskottets, den 22 sistl. pä bordet lagda
»ch nu ä nyo föredragna, memorial om reconventions
erhällande af den Krono-åklagare, som icke
med halft skal styrkt sitt käromål m. m., hwarwid
Ridderskapet och Adeln ock derjemte beflör
hos Hans Kongl. Majrt anmäla den underdånig»
önskan, an lagens stadgande härom till nogare efterlefnad
mätte befordras, vt luprn.
S. D Föredrogos a nyc och biföllos följarrde,
Allmänna Beswärs- och Oeconomiä-UtskottetS den
22 sistl. pä bordet lagda, memorial:
i:o Angående utdelande af past till skojare,
tarlarer och annat löst solk.
2:0 Angående lösen af Krono- och Kyrko-tionden
efter markeqängspriS.
z:o Om lösen lill skatte af kyrko- academiä»
och scholä-gods m. m.
4:0 Rörande jemkning mellan städernas och
landers skyldigheter i afseende pä bätsmanshället.
Z:o Om afgörande af snöskottnings mål wid
Härads Domstolarne. vt supra.
S. D. Föredrogos ä nyo och biföllos följande
SkatSrUtskoltetS, den 22 sistl. pä bordel lagda, memorial,
nemi.
l:o Angående Riksdagsmannen ^näers Lar1>-  toni frän Orebro Län memorial om indragning af
fjerdingsmans boställen.
2:0 Om erforderlige medel till en ny mågs
anläggande emellan Wermland och Jemtland m. m.
g:o Angående rätta förständet af 5 puncten i
Kongl. MajrtS nädiga förordning af den 23 Ja
nuarii
-
r§4 Den -7 Imitt.
nuarii iZri, rörande förökade afgifler till Wadstena
Krigsmanshus Essia.
Samt följande, den 26 sistl. pä bordet lagda,
neml.
4:0 Angående Kongl. Majus nådiga proposition
rörande Ollestade sä kallade Krono-säteri med underlydande
hemman i Elfsborgs län.
Z:o Angäende befrielse för General»Majoren
och Comniendeurcn Friherre I.. ?. kaulbars
frän erläggande af ränta ä ett, under 1788 ärS
krig i Calmare Läns Landt-Nänterie, utquitteradt
förskott af sjuhundrade Riksdaler till sält-tractamente,
rationer och portioner.
6:0 Rörande hushällningen tvid Strömsholms och
Kongsöhrs Kongsgärdar samt Stuteri.inrättningen
tvid Strömsholm m. m.
7:0 Rörande Secreterare» ^sonss vönn^rsns
ansökning i afseende pä desi wexelskuld till Rikögälds-Contoiret.
8:0 Angäende tillökning i en del embetö- och
tjenstemäns lönings-wilkor. vt supra.
S- D. Wid förnyad föredragning af StarsUtskottetS,
den 22 sistl. pä bordet lagda, betänkande
angäende skattläggning ä qwarnar, beslöt Högloft.
Ridderskapet och Adeln, art denna fräga skulle hwitå
intill desi frägan om en allmän skattläggning och
refning kunde förekomma, vt luxr».
Zerr Landt - Marskalken tillkännagaf, att
«j flera än twenne oafgjord» mål nu sedan förra
plena hwilade pä bordet, bestående i twenne beränkanden
frän Riddarhns-Utskottet, men hwilka,
i brist
Den 26 Jim». 85L
i brist pä nagra nödwändiga uplysningar, icke än»
nu kunde lill afgörande företagas.
Högloft. Ridderffapet och Adeln aWljdeskl.
Z lill Z. l^t lupra.
In LZvm pwtocolli
6- Lilverftolxe.
Blut pä 8Zr§a Delsn.
- - 7 - V - ' , n -
- -- -. : ^ '7 - --
> .'7  z,.
',! ,.v 7-. /
- - m -.^ - - "I -- /^/ - ,
-.-- -  ^
. , .
^ 7 7 " - ' >
. ' - '<
)
'
-LM/
'
-> ' -
' M - - ' - - . 7 /
-
7- - ' . - -
-----^ >---^ -'-'-V--^- - - - /L'- -.i —,--"->
-
. -
