# ID: svediakorp-gov223
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1812
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 77,722
# sentences: 1,889
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 28 Maji. 299
gen, att betänkandet mätte aterförwisas, med aläggande
för Utstoklet, till ämnets behandling efter de
grunder som instämma med folkets mantan, sadane
jag dem i delta mitt första wördsamma memorial
angående detta ämne efter diktamen af den allmänna
rösten, haft äran andraga.
Bland en mängd för mine yrkander talande,
owidrördc stäl äterstär dock ett, hwars obemärkte
moralio-politista wärde, stall bliswa afgjordt, genom
den ädelmodiga wälrydning, hwarom jag hos Wälborne
Herr Landt-Marstalken samt Ridderstapek och
Adeln ödmjukast anhäller, nemligen:
Enär ingen twifwel kan wara underkastadt,
att ju minst delar af swensta folket, med spänd
Upmärksamhet wäinär af ost sine representanter,
alt den oinskränkta branwinSbränningen stall
med starka bomar betwingas, inom den sä naturliga
gränsen af allmänna huSbehofwet; alla sto.
ra bränneriet och dito pannor afstaffas, göres obrukbare,
alla krogar fördömas. När nu desie pä otz
ställde sa oskyldige anspräken, äro, icke den län tillfredsställda,
utan den upbragta känflans, icke
ber tysta knotetS, utan del ropande mtetS,
skulle wi dä, efter ordets närmaste och sannaste
bemärkelse, kunna kallas, en sann reprelenteran»
de organ ät en sä högt yttrad nationalwilja,
i fall wi derifrän hufwudsakeligen afweko, och salunda
upoffrade detta stora allmänna interesie ak
någre derifrän söndrade
diminutiver.
Wid wäre förfäders ära>
saken är wig
tig
— ämnet innefattar en stor polikist nytta
en ewigt moralist rigtad är folkets skarpa blick»
O
zÄO Den 28 Maji
G
du första — du ädla bland swensta
Rikä-Sränden! dcste dyrkare, veste store, veste sa
stöm sinc le benämningar! innefatta alt — hwatz
ännu wore qtt tillägga
(öre
we krolick, vaviä k^aralä, upläste
följande-'
W'rdsamk Memorial!
Af mitt ständs förtroende kallad ris! ledamot i
Allmänna Oecononrja- och Beswärs-UtEotlet witz
denna Riksdag, har jag delragir i öfweiläggningarne,
som förekommit med anledning af Riksens
Ständers remist nppä Kongl. Maj-.rs uäoiga proposition,
rörande hräuwinsbränmngen i Riket. Metz
aglning för de ledamöters öfwenygelse, hwilka genom
pluralitet åtgjort Ukstottcrs besiut sädant, som
mlatandet till Riks Ständens plena det innnehaller
anser jag lifmäl för en styldighet att för ming
prineipaler redowisa, pä hwilka grunder jag i wista
Delar icke kunnat mig med UtstoilekS pluralitet före,
ua. Jag inskränker mig härwitz helt och hållet till
det första momentet af ämnet, nemligen i hwatz
mohn bränwinebränningcn » Swerige för närwaran,
de bör wara mer eller mindre inskränkt. Utskottets
pluralittz har witz afqöraNdet af denna prämist
lämnat företräde ät hwatz be kalla naringöfriHetsprincipe,
och derföre intet stal funnit, att genom
eu ny instränkande författning återinföra en
småaktig och förhatlig kontroll, förorsaka förluster:
ät dem som trodde pä warakrigheten af de grundsatser,
som i8tc> ars Ständer etablerat, och hotz
swensta folket rväcka mistnoende lill den anda, som
leber dest representanter. —
Den 28 Maji. Zvr
Utskottets morive är losiigt och förkjenar bifall
af hwarje redlig man, men eristerar ocksä werkeligen
denna aberopads näringsfrihets principe i werk»
ställighefen af dck förslag kill modificationcr i,8ty
ärs bränwinsbrännings sörfatkning, som Utskottet
afguwir. Utskottet har genast erkänt oundgänglig,
helen af elc band vä denna näringsfrihet, och första
puncken af dest förslag innehåller det nemligen,
som orden lydar "Konungen äger rättighet att wid
^inträffande mistwäxt ar, krig eller hämmad com^
mnnication förbjuda bränwinsbränning pä korta*
re eller längre tid öfwer hein Riket eller i wista
" landskapcr, sa wäl för all bcänwins tillwerkning,
^ som för hwarje pannerymd, som öfwerstiger dek
" här nedanföre ulstakade maximum L 90 kannox
" för husbehofsbränning.''
Det mäste medgifwas att detta csrreekiv mok
en öfwerdrifwen bränwinsbränning, är fullkomligen
tillfyllestgörande, och jag tillstyrker det till alla delar:
men just afven orsak ari det är det enda som
Utskottet antagit, skulle werkställigheren troligen bernisa
att det leder til! samma den illiberalite, som
Utskottet will undwika. Redan i allmänhet lärer
icke kunna nekaS, att förbud i näring är motsatsen
af frihet i näring, och bet correcnv som icke bör
widtagas förr, än alla andra blifwik okillräckclige;
men i synnerhet skulle den ifrägawarande näringen
erhälla en ofullkomlig inrättning om gränslös i stn
anläggning, den erkända nödwandjghetcn af inskränkning
skulle allenast genom förbud till »löfwander
Åstadkommas.
Den närwarande erfarenheten ger ost en altför
-
Zv2 Den 28 Maji.
för bekymmersam owisthet om rikets behof af utländsk
spannemal kill brödföda. Medgifwom akt
bristen ar omanlig, meli rädfrägom ock förhållandet
de förflutna arén. H>et wisar att 200,000
tunnors ärligt biträde frän utrikes ort warit minimum
af hehofwek. Swerige är således ännu icke
i wanliga är oberoende i afseende pä erforderlige
spannemäls rillgängar, och dest local sä wäl som
Hänsigt till climaket som med afseende pä politiska
förhällandet, warnar ytterligare akt icke consumera
sista kornet i den goda tiden.
Utan regeringens
omsorger för en bewarad frihet i sjöfarten, hwad
blefwe hela provincers öde, som snart skulle sakna
bröd, hwad hade det redan warit? ss.rskollet har
erkänt deste consideralioner, och hwem wist sätta i
fräga att i en allmän hushallsanstalt skulle giswas
wal emellan att sakna bröd eller branwin. Jag äter
erkänner Utskottets princip art bewara näringsfriheten,
men sedan man fokt bewara brödet, och
frägan äterstär dä, om, sedan inskränkningens nödwändighel
blifwit gemensamt erkänd , medel dertill
kunna finnas nyttigare än ensamt den ät styrelsen
lemnade rättigheten att inställa bränwinsbränrnngen.
Första wilkoret för en närings anwandbarhet
är, att producten med pålitlighet skall kunna
paräknaö. Handel och företag af större omfattning
kunna mera ställas pä spekulation af winst
eller förlust, men icke sa med näringar, riktade
till ken inre hushållningen, och bland Sem alla i
synnerhet bränwinsbränningen.
Uran att någonsin hafwa idkat bränwinsbränningcn,
annorlunda, än såsom en husbchofs
nä
-
Den 28 Maji
-
näring, tror jag wig likwäl med kännedom af amner
kunna pasta, arr för err land, som ännu importerar
säd frän utrikes ort, mäste bränwinsbran»
ningen riktas såsom hnshällsmäl till sitt inflytande
pä jordbruket framför afseende: pä sjclfwa waran;
och först när genom en måttlig bränwinsbrännings
auwändande i förening med andra utwäqar, landet
hunnit blifva oberoende i afseende pä sitt spannemalsbehof,
dä intager bränwinet säsom lättare
export arricel än sädén, sikt rätta rum ari i större
inrättning af fabrik rillwerkaö, och derföre dufwa
de sadesexporterande landcrne denna tillwerkmng
esker den större formen af fabriksnäring, ty de kunna
göra dek med den jemna beräkning öfwer produkten,
som af ingen mcllankommande nodwändighet
att för befarad brist pa bröd förbjuda bränningen,
afbryter. Ordningen as näringens forkgäng ar ka
naturlig; men troligen är det att dcvancera den,
dä näringsfriheten och beroendet contradicera hwarandra
och ömsom winna i en strid, hwarpä mängden
allid fär satta emellan.
Om nu alrsä det är gifwit att säkerhet och
systematisk beräkning är wilkoret för näringens fullkomligare
egenskap, fä mäste ofelbart böra sökas
en sädan etablisiemcnk för desi sörsta inrättning, som
befrämjar denna cgeuffap, det är: som gör behofwet
att, genom förbud werka inlräng i den en gäng
etablerade beräkningen, mäst oumbärligt.
Den
första inskränkningen är dä förmonligare för idkare»
likasom den är nyttigare för jordbruket, an den
osäkra, som päkallas af omständigheter och förhållanden,
hwilka till deras beskaffenhet mäste bliswa
o full.
3^4 Den 28
ofullständig. Utskottet anförer wäl huru säker uplysning
ma winnås, om werkelig mistwäxt bör föranleda
till bränwinsbränningeNs antingen inskränkanve
elller förbjudande; men är dek ock förenligt
med sakens beskaffenhet att päräkna denna uplysmnq
som säker och ofelbar. Fraga den som fäll sä
litel säd att han behöfwer köpa syllnaden i silk behof-
och han skall säkert smara att han har nog,
pä det alt hans kända behof icke skall begagnas
till prisets stegrande af den säljande; fraga honom
ett annat ar dä hans skörd warit rik, och hatt
skall säkert ge den ni för medelmåttig, att icke fälla
prisen till sin försäljning» Rädfraga Landshöfdingarnes
berättelser om ärswäxten och spannemälstillgängen,
och afgör sedan om der är säkert,, eller
ens aproximativt, hwad äfwen den nplystaste
Landshöfdinge kai, beräkna i December MaNad, om
innewänarne i länet i paföljande Maji bchöfwa spnnnemälsunderstöd
eller ej! styrelsen med osvard oM«
soxg för innewanarneS första behof, skall hallas i en
jämn inquitkude och wid wanliga förhållande,, i en
naturlig twekan mellan asseendet pä möjlig brist
eller det obehagliga af ett förbud, som gör intrång
r en etter beräknade förhållanden inrättad näring;
lägg dertill den twekan som, under samum statsbehof,
knapt sylva, naturligkwis skall upstä om
med inskränkningen följer förminskning i en päräknad
inlrad, hwilkct Uisköttet, ehuru wigkigt det
warit att öfwerwäga i sammanhang med den etablerade
grunden, wisterligcn till Eewillnings-kltskottct
hänskjuril, dä det likwä! uplagit de öfrige
Lill nämnde Utskott hörande ämnen. DenNa minskning
-
Den 28 Maj!. 3«Z
ning ar nästan oundwikclig, da skatten blir dryg,
font den bör wara och som den wäl kan tala, da.
näringen får drifwas efter en oafbruten beräkning;^
och manne det är rätt akt sätra styrelsen i den 0-  behagliga nödwändigheten a» wäija emellan desto
2:ne Eymmer? Utfforret har warit nödsakat att
göra exceprioner i de förcflagne förbuden, men manne
sadant icke willnar a!t grunden är osäker? och
om regeringen begagnar dem, hwilken mängd as
ronkroller, om de äro möjliga, del fordna tiderÄ
erfarenhet åtminstone torde motsäga, hwilken ofullkomlighet
i werkställigheten, och man kunde tillägga
, hwilken obillighet. Hafwa ärer de stora bräm
Nerierne hunnit consumera sä mycken säd att förbudet
mäste blifwa allmänt, sä inträffar bet just
den tid, dä landtmannen deraf har den mästa känning,
och hwem häller hemmansbrukaren skadeslös
för det inträng, som genom bränwinsfabrikanten
blifwit honom tillfogat? icke nog dermed an hans
jordbruk och ladugärd lider, han får ock drygaste
delen af den fyllnadsffatt som för minskad
bränwinsafgift ofelbart en annan gäng mäste före
kommas.
Bränwinsfabrikanten nedlägger sin
Handtering dä den ej lönar sig mer, men han suger
fä lange Han kan pä den faktigares bekostnad,
och ju mindre han winner pä hwar kanna, dest
mera forcerar han afwerkningen till qvantireken för
akt erhålla samma rvinstcapiral, sä arr wi siureligen
skola under wära stora bränwinspannor återfinna
den ewiga elden, som de gamle underhöll» k
fina tempel; han förbinder destuwm Med detta fabriks
Zörsia
Bsl. 20.
Den 28 Nast.
br-ksfystem ett Oodeligl och'r i sjelfwa spannemassha"
1», och stall sinteliaen aldeles uttränga hwad
w k l r h obehosöbrämnnq, hwilkec jortbrUkek
j S.e"gk an n ej medgi wcr, ehuru ett adant
forha>!ande Utgör mäler, hivartill wi i sinom tid
böru komma, när siannemälsproduciionen ösweistioer
ian ets behof och dä w uner äfwen den får»
», !,>> e landt anneli af st,nima del fabr.kösystem i
br liwinsbräniuucte ! genom högre för äliningsp >S
p den fvannemal h n sar att afläta , i följd af 'en
forbättrin > a^> rbilik.k, hwarrill hnebehofobeä,,-  Nil.gen i sin mohn bidnger; mea hw rpa han nn
otc bär skulle fö-lora, dä hans storf äliningsqvantum
antin en ar obetydligt/ eller ättnilistone sä varierande,
att han olla om wären nödgaö äterkcpa
en. tcl af sin om hösten till hälften mindre pr,S
försäioa säd.
O conomiä Ulskottets plu alitet har ytterligare
medgstwil instränkgingens nödwändtghet, genom det
att den lågt anora tyngder pä den större bränwinstillwerkningen,
än den höga stätten i förhällaude
till sabnkens mera lönande egenskap. Fragan hwilar
här helt och hällit derpä: äro d'§a tyngd att
fabriken icke bär sig? jag kan ej t! o det, ty hwarföre
skulle da U stöttet uppehålla sig wid ord utan
mening, för att bcwara en princip, som icke är sann
längre än den äger en tillämplighet? jag mäste säledes
föreställa mig att loest och andra omständigheter
kanna göja rttöfnmgen möstig, ehuru, med en
ringare winst pä bwar kanna; och enligt hwad
jag förut anfort, skulle sadanr just bl fwa en anled,
nuig list att drifwa »fwerkningen lill den hastighet,
som
Den -8 Maji.
Z07
som wekenfkap och konst gemensamt kunna bereda.
I hw.lkek förhållande kemmer tväl tä spannemals
uplaget att stä till en sadan aswerkning. För en
IZ0 kannors panna -kola lika mänga tunnor spanucmal
hällas KonnNgerp till disposition, sedan man
dermed rinder loppet af älla mänader contumerat
! omkring 4 ä 520 luttnor, men som genom yttere
ligare rassiaeri ännu kan be yveligen ökas. —
Bränwinsfabrikan cnS inne. esie sika» Zu dä ty,
deligen riktas kitt ber föremål, arc styl elsen mätte
bli i nödwändigh.k inställa bränwinsbränningen. ^
Dek är sank han förlorade skillnaden emellan markegangS
och inköps priset pa 1Z0 rnnnor säd jemte
räntan ä det dertill ätqangne capital; men dä
i husbehofsbranningen öfwerrumplas gkyom för buder
foch ingen kan ha »ägor bränwin i lager, emedan
chan pHräknac denna wara genom tillverkning ef>er
hand, inträffar med det samm-, -skördetiden för
fabrikanten som öpnar sikt bränwins magaxiir med
So ä 2A pcoeentS tillökning t priset för ett ttllwerknings
capital, tre gänger större, än del som
till undsättningsuplaget erfordrades. Innefattar wät
da hwad Uiskoltet kallar tyngd någon wrrklig Mott
wigt emot näringens m>sib'Nk? lägg dertill ännu
alla de undersökningar, borgnio pröfning m.
som komme att för styrelsens förut illa lonre ems
hetsmän ytterligare äga ruin, deräst någon säkerhet
skulle existera pä reservuptagek, och hwilka för,
sök som skola göras atk fä behälla spgnnemälcn insitt
districtet, Under anförande af brist, som likväl
kan existera dubbelt werkiigare i en annaa
rrt, farm för öfrigt alla de undantag, som zrys
pitt,»
Zv8 Den 28 Maji.
xuncten af Utskottets betänkande innehaller» 8
böra icke begära hwad som ej ligger inom den grö s
erfarenheten ntwisat ost för möjligheten af dyl .7
eontroller. Landshöfdingarne kunna icke hinna ' lja
alla beha ärendcr, och mäste lita pä sine
derhafwande, och slnttligen skola sädane exiende -  de föreskrifter snarare förstoppa kraften och wik
der den bättre behöfdeS och werkeligen knnde äst ^
komma nytta.
Ännu en återstående del as «
nel. Har en swärare tillgång och dyrare pris ä
Lränwin någon »verkan t»ll konsumtionens »ni ilning,
eller böra de stora branneriernes öfwerk istia
tillwerkning motarbetas genom nedsättnin i
bränwinspriset, som genom införskrifning af dt
wara fran Utrikes ort werkeligen kan ske? i ...
att wara likaså warm för den förra meningen -u.
de, hwilka med wälbehag skäda ner pä sina iy d».
Lränwinsliagare nar förbudet dem tillhanda ^ an
mer, mäste likwäl med hänsigt till bränningen)
nytta för jordbruket, och an mer till folkets ä
dande smak för waran, som endast smäning- ,
sammanhang med en lyckligare och mera tills r
skällande nationalbildning kan erhälla en annan öfning,
hlvartill kraftiga upfostrings- och poli författningar,
för att »vara »välgörande, allenaler
hand kunna bidraga; det medgifwes, a- n»>
swärare tillgäng och dyrare pris pä bränwin, nils
widare böra finna rum bland öfrige correctivc, »c!
fylleriet. Wära grannar pä andra sidan ha» vet!
som drifwa bränwinsbränningen i fabrik, !»»n^
med fördel föryttra en swensk kanna sex gnideri
lbränwin för is L 14 si:r swensta bancosedlar mek
, der r
Den 28 Naii. zo
det
är nästan utan exempel att finna folket eonsumera
annat bränniln än as i a 2 graders styrka
och det till ett qanffa ringa qwantum. Sällan träffar
man der folket pä landet öfwerlastade af bränwin.
I Swerige deremot supes bränwin sällan under
4 ä Z men ofta 6 grader.
För akt än närmare utwecka förhållandet,
sä antagom alt genom den mindre tillgäng som medelst
inskränkning i tillwcrknmg och deraf följande
swärighek att finna waran utöfwer husbehof winne6,
hälften af Rikets mantalsskrefne karlskyrka consumerade
en filp bränwin mindre om dagen, hwad
blefwe dä resultatet? jo 10,022 kannors daglig besparing,
som gör för äret 3,650,000 kannor, Mer
esler der mättliga priset ä 32 fi banco kannan, nära
hela wär förra bewillningssnmma, eller 2,43g,
ZZz ^ R:dr banco. Och widare, fom är det samma,
att en minffad eonsumtion af en sup om dagen
pä hwarje mantalsffrefwen karl, hwilka uptagas
till 6ao,ooo personer, utgör 20,000 kannor
bränwin dageligen, eller för äret ä 32 fi kannan
nara Z millioner R:dr banco.
Man bebragte nu fåken i omwändt förhållande.
Efter verificerade upgifter kan det anragaS,
atc sör närwarande finnes nära 5 millioner kannerum
af bränwinspannors rymd. Antagom för läktare
räkning 4,800,000 kannors rymd. Det wifar sig da
klart att, sä snart en panneagare med sin panna
afwerkat lika mänga kannor bränwin, som pannans
rymd, har han bidragit sin fulla del litt ert qvantum
af 4,800,000 kannor bränwin, och således ryckt
undan brödföda för ett belopp, efter bränwiners
warde, af z,ros,000 R:dr banco, samt bidragit för
fin
Den 28 Naji.
sin del till confumrion af et! capital af samma be«
lopp i en öfwerflödmrticel. B räkne nu hwar och
en bcanminötillmerkare s>cls huru manaa der af honom
inom ett är afwerkade brän-vinels qvanliier
öfmerstiger pannans innehållande sannela!, och han
skall genast tusinna förha landet; sa an, om t. ex.
med en zo kannors panna pä hela äret bliswir almerkade
bo kannor bränvin, är der icke mindre än
6,400,000 R:dr banco i wärde, som esler ett lika
förhållande med de öfrige bränwinspaniiorne, för
Riket qäkk sörlyrade i bränwin inom äret.
Nu frage man y rerligare deh > stora bränrvins
fabrikanter, som räkna i kufendekal och decimtter,
huru stor deras anpart är i resultatet as
denna sä kastade söradlmq, och »u bcst!inr man att
alt detta bränwjn consnmrras i landet med undantag
as. nägon mindre export pä Norrige.
Under del wi känna bekymmer ö'wer statens
behof af oryaa understöd tor desi bcständ, misar ost
en ladan undersökning huruledes, med känslan af
upofflnugarnes nödwandig! et tran palatset till kojan,
en och amian inskränkning more nog för att, pä
ett rvärdigare sätt, med rigtning till en ädlare samhä
lsordning, och ej allenast det, uran äfmen, med
afseende pä den in. ividuella säkerheten, hola brister
och befästa sitt oberoende
N
> ytterst i fraga om contro^en. Någon
fullständigare gifmes mäl ej, än akt branwinsredskap
uröfwep en wist kanyerymd icke fär existera.
Hsta staten inlösa de pannor forn ölwerffjnta detta
Maximum, och ma ftn alf större redskap, hwar den
sinnes mara coust,pabel- ^ Dertill bör ej allenast
köp?
Den 28 Maji
-
kopparslagarens stamps och kannetal ä branwinopannor
hädanefter utsattas, Utan ock ordentlig kröning
af justerare förrättas a ctt'a redan bcstakelige
samt hadanefrer förfärdigade brän'w:;!?pannor, och
kröningsstämpeln insläs, som da veristcerar tanne»
talet.
Ntan akt widare uppehålla Höakofl. R'dderskapek
cch Adeln, och lemnande all undersökning i de
sp cielare delarne af ämnet äk uplystares pröfning,
tillilyrker )a > > följd af alt detta, att den högsta
tlilalne panneryinden för bcänwinsafwarkning inaite
hlifwa nittio kannor. A t maler i den delen
är ert h ishällsämae. och a K?-a! M jtt i farsta
pu, c'en af propositionen törtt^rak sin vtljv de, br n->
winsbränilingen mätte >nsk> ättas kil en husbeho'snäring,
har d hurom näst icke u daarr RiddersVapet
och A'elns »p>närk>amh> t.
Der arerstar en ast kör mrr. akt hoSWrl»
borne Herr L indt-Matt>alkeii och H glofl. Ridderstolpe!
och Aceln anhalla om kill iift för det jaa sä
länge nyttjat dest rälamod. Jag anhä ler derföre
ödmiukast, att i fall Hoglofl. Ridderffapet och Adeln
skulle med näoot bita ! anse dctze mina tankar,
del märke detta memorial sa åtfölja äterremissen
till Allmänna BeiwärS- och OecoiiomichUtskotlet.
Zrrchcrre äk l^äleanson^ ^itckers, anförde
art det icke undfallit honom akt sedan flere wärde
ledamö er af Ridderskapet och Adeln redan omständeliqen
yttrat sina tankar öttvcr förewarande ämne
det kunde nästan anses öfwerflödigt, att med ytterligare
anmärkningar borttaga riden för öswerlägg
rttii
-
ZIS Dm 28 Majt.
ningen om andra angelägna ärender, men dä dalka
genom Kongl. Majrts nädlga proposition framstälda
ämne wore af allmän wigt och man twifwel
fordrade etk noga besinnande, mbad sig Friherre
hakanson Ridderskap?» och Adelns tillstånd, att ös»
»ver wista särskilta synpnnekcr deraf, sä anföra sina
tankar. Härefter anförde Friherre ^äkanton skriftesigen
följande;
Konungens, till Riksens Ständer afgifne nådiga
proposition angående bestämmandet af wilkoren
och afgifterne för rättigheten att tillwerka brän»vin,
samt answaret för branwins och andra starka
dryckers omättlig» bruk, synes egenteligen åsyfta,
att fasta Riksens Ständers upmärksamhet witz
de misibruk, genom en alt för wida msträkt brän»vinstillwerkning,
hwartill Kongl, kungörelsen den
rz Ä"lii i8iv kan hafwa gifwit anledning, medelst
den deruti tillatne oinskränkta rymd eller storlek
af bränwilirpannvr, samt den derjemte lemnaLe
rättighet för andra än jordägande ä landet, att
bränniln tillwerka och försälja, hwarmevelst brän»
»vinsbränningen, i stället för att, endast upfylla ett
nu mera för oumbärligt ansedt hushällsbehof, blifvit
förwandlad till en fabrikshandtering, 06) ett
föremal för winningslystnaden, wida skildt ifrån
det, sym, med allmänna hushållningens werkliga
fördel kai, anses förenligt.
Ifrån den tid, da, spanncmälens förwandlam
de tili bränwin började blifwa mera allmän, an»
säg regeringen genast de skadliga följder, som skulle
upkomma derest denna httshällöanstalt lemnades
Utan en wakanye tillsyn, eller icke stäldeö inom
iillbörlige gränsor. Man
Den 28 Maji. zrz
Man insäg, atk, uti etk af naturen sä litet
gynnade elimar som Swerigcs och der jordbrukaren
sä ofta, genom luftstreckets hardbel, ar biottstäld
för miflwäxt pä spannemäl, stnlle, en, blott
efter godtycke utöfwad bränwinsbränning ofta göra
tillgängen pä bröd wanstelig och bereda bekymmec
för regeringen, att anstaffa delta första födoämne,
hwars brist för allmänheten är sä känbar: man insäg
äfwen snart, hwad inflytande denna hetsiga och
starka drycks cordentelrga och öfwerflödiga nyttjande
stulle fä, pä seder och upförande i allmannks
leswernet.
Härifrån härleder sig således den särskilta upwärksamhet,
som regeringen ansett nödwändig sa
ofta fraga warit om sättet till bränwinsbrännin,
gens utöfwande och har ifrån de band, som derwid
blifwit häftade, men hwilka wid andra lika
enkla hushällsanstalrer, som dricks- och öhl-brygd
samt brödbakning, ehuru till deras natur icke stiljagtige
ifrän sädens förwandlande till bränwin, ej
blifwit lika nödwändige.
Erfarenheten, denne säkre ledare för de fleste
wära handlingar har, ju längre ju mer rättwisal
regeringens ofwan omförmälte omsorg och ädagalagt,
att detta ärende icke med nog granlagenhct,
bäve uti oeconomiskt och moraliskt afseende ka»
handteras.
Man kan ej bestrida såsom för ögonen liggande
sanningar att, en oinskränkt rättighet till
bränwinsbränning, stall, wid de fläste omständigheter,
ästadkomma de mäst stadeliga följder, för
statshushållningen genom spamiemälens altför starka
-
Den -8 H7aji
-
ka M'd»agande, samt att den veras uo?"mmande
lakka och ymn>ga tillgäng pä branwin lkali, uti ett
tidehwa s, af ci,^ sä särdeles bestafferchcr som Vet
närwarande, och dcr lattsinn ahe samt e:> w>>i ,
ännu föga städadt begrcp hos aUmänhenn om hwad
' will kaila frihet, ä'w n n i sällek atk w^.a ,
leda k'll ukswäfningar och grundlägga oordningar.
k Under iakltagande af all den aktning, med
hwilken man ar pligtig bedöma styrelsens kör katt,
ningar, kan nian likwäl icke unvgä stör, stg den
betraktelse, art de arunder som blrfmit lagde uti
Kongl. Kustgörelscn den I lik i8lo, foga instäm
med förra kiders icke obilliga körstgtiahek akt
hälla bränwinsbrännmgen inom det nödwändiga och
nyttiga. ,
En, redan förut börj'd, och <edan uti ett till,
tagande förhållande fortsatt sm k hos en stor del af
nationen för branni», har genom en lättad tillgäng
bliswir befordrad dä denna hnshä Sanstalt ittan silk
första enkelhet fäkt ikläda sig naknren ar en industris
och fabriks, örelse, » i hwara upcrifwande till
ali möjeliq hö>V, ja mänga fun-iil deras räkning,
till befordrande af enDldle förvel-.r.
Det mä således icke sä>'amt förekomma, att
Htvarje god medborgare ör inkagen af den listiga önskan,
det, ekt nial marte blrfwa satt för denne kill km
grund sä fkaveligs och kill sine följder sä 'örvar -  iveliae indnstrie och lärer ingen finnas, som, icke
Med underdånig tacksamhet erkäoner den nådiga omranka
Konungen »visat, akt wilia förebygga de olyckor
som star och inbyggare sig ädraga genom
ert fortfarande bränwinets omättlkgg bade tistwerkande
och förbrukande. Man
Den 28 H7aji.
Zrs
Man Hade uti ett sadant detta ärendes stick,
med stal bordt wänka sig akr, alle i hwad belägenhet
som hälst, stola hafwa gätt Konungens
wälgörande afsigter kill mäcs, och befrämja deras
fullbordande, och i denna öfwectygelsen har del warit
owäntadt förnimma art, uti det Utlärande svin
allmänna Beswärs och Occonomiä.Urstoktel asgifwik
pä Konungens nädiga proposition. sädane fram.
ställningar blifwlt gjorde, hwilka sy ias Utmärka ,
att man ansett en oinstränkt frihet uti bränwinstillwerkningen
höra kill principen af en naturlig näringsfrihet,
samt att de mitzbrnk hwilka man mäste
medgifwa, icke stola inträffat, derest ej pä den
tid dä, fri bränwinshränning bles tilläten, denne
sä kallade industriegren warit den enda, som pä en
gäng blcf fullkomligt fri, under der nästan alla andra
källor för winst wörö för omtankan tillstängde.
Det är redan märkbart akt man pä sädant
sätt. utlrnckeiigen stämylat den omstränkta bränwmSbränninqe»
med egci.st .p of nyttig industrirörelse,
men det är nästi» icke tänkbart att, man weiak
urly ta den i bredd nied killorne till de företag,
Hwaraf riker homtar stod kill wälmåga och förkofran.
Lnckstgtwis lärer dock der förord, som pä sädant
färt blifwit lemnat den oi.stränkta boänwinStillwerku!»gen,
icke bli wa af stor inflytelse, när
Uistotlel bredewid delta forord ställt det, lika nyttiga
som t sakens narur grundade willor, alt pä
Konungen bör ankomma, sä reglera Möfningen af
bränwinsbrälininge», som rikets omständigheter wid
olika tillfällen medgikwa och fordra.
När denna grund är lagd, kan man med trygghet
-
Zi6 Den 28 Naji.
Hek förbigå hwad Utskottet i öfrigt föreslagit, och
qnse Utskottets befattning, med hela ärende! hafwa
uphörk.
Denna mening torde wara sa mycket mera
öswerensstämmande med ärendets natur, som hwad
Utskottet framställt om afgistens erläggande för
bränwinSbränningen, icke tillhört Beswärs- och Oeevnomiä-UtskottetS
granskning och bedömande, utan
af Riksens Ständers Bewillnings-Utskott efter Regerings
Lagarnes föreskrift bör handteras och i sadan
wäg komina, till Riksens Ständers flnteliga
granskning; äfmensom alt hwad som innefattar tillsyn
och conrroll öfwer efterlcfnaden af de föreskrifter
som kunna gifwas för sättet och wilkoren tvid
bränwinsbränningens utöfwande, icke äger annan
egenskap än sädane policeförfattningar som Konungen
ager uti hushällningsmäl widtaga, enär grunderne
för den hnfwudsak hwarlitl deste författningar
höra, blifwit pä sätt som wederbör, faststäldte.
Deremot synes den sista delen af Konungens
nådiga proposition, att förordningen emot swalg och
dryckenskap af den 17 April I7ZZ samt andre sedermera
utkomne stadgande» och förbud, som dermed
gemenskap hafwa, ma sammanfattas och lämpas
till närwarande tid och omständigheter, egenkeligen
höra till Riksens Ständers Lag-Utskott att
deröfwer sina tankar, Riksens Ständer meddela,
pä det Riksens Ständer mätte komma i tillfälle
fullgöra, hwad Kongl. Maj.t i denna del äskat.
Ester denne utstakning, lärer till Allmänna
Beswärs- och Oeconomiä-Utskotlets handläggning
icke annat ätcrstä, än frägonie huruwida inskränkt
eller
De» 28 Maji. 317
eller oinskränkt pannerymd, ma anses för det nyttigaste
eller tjenligaste sanik om bränwinsbränningen
bör under hela loppet af ett är, oafbrulil fä
utöfwas, eller om den endast under en kortare tid
bör fä begagnas.
Beträffande det förra, har redan blifwit anfört,
hwilka betänkligheter som emot en oinskränkt
pannerymd sig framstält. Deste betänkligheter hofwa
icke blifwit undanrögde genom den af Utskottet
föresiagne utwäg att, för en wist pannerymd
utöfwer 90 kannor, bränwinstillwerkaren skulle wara
pligtig hälla, ett wist spannemäls uplag tillhanda,
att wid päkommande behof kunna anwändas.
Denna utwäg, om den än skulle kunna anseS
»verkställbar, eller i afseende pa den härwid nödige
eftersyn öfwer fullkomnandet, wisa nägot slags
säkerhet, hwarom med stöl twiflas, upfylles likwäl
icke hwad dermed äfyftas, att göra bränwinsbränningen
mältlig och tillgängen pä bränwin mindre lätt.
Den hindrar icke en tillwerkare att utsträcka
bränningen sä längt möjligt är och i samma mohn
öpna ymnigare tillfallen för allmänheten att denna
wara ätkomma. Den skulle således icke wara
af nägon nytta uti förenämnde afseende» och den
i nödens och behofwelS stund päräknade tillgäng af
spannemäl, skulle blifwa mindre säker i samma
förhällande sow den allmänna spannemälsbristen,
gjorde för den oinskränkte branwinsbrännaren sivärt,
om icke omöjligt, att upsylla dest förbindelse. Man har
Medes sökt ett medel som motarbetar sig fjelsi.
Om den rättighet Utskottet welar tillegna en
och hwa» m mot flystnämnde »vilkor nyttja stör,
re
ZlZ Den 2 3 Nan
re
panna än 90 kannor, stall sträcka fiq äfwen kill
andre än jordägare pa landet, hwilket i betänkandet
icke syi ee klart utredr, hälst nägor undantag
icke finnes anmärkt; sä är man nödsakad bestrida
en sädan tillåtelse, da erfarenheten redan wisa t de
stadeliga lökjaer, som pkommit, enär icke werkeligt
behof eller nyitia huehäiisanstalt, Utan endast spe>
culation pa enstilt winning styrer företagen.
Icke eller kan man inse någor stal hwarföre
stadsbo borde betala pani eafgiften med 50 procen lS
förhöjning mot laudtmannen, enar den förstnämndes
kostnader tvid tillwerkninaen alkid mäste blifwa
större, än den scdnares. Äfwensom der är afwtkande
fran alla styrelsegrunder, att del stulle fä
tillhöra pluraliteten af städernas inwänare bestämma
de wilker, svin pröfwas nödige till förekommande
a.f cldswädor wid stads bränneriers anläggande.
Den bränwmsbrännare kemnade rättighet,
att försälja ett stop bränwin utan att sädant räknas
till minutering, har medfört Ven stadeliga
werkön att krögare och bränwinsbrännare warit ett
och samma, hwadan e» sä nedsatt försäljningsrätt,
synes böra pa det sätt förändras, att en hushållare
som äger rättighet tillwerka bränwin icke sär
afyttra mindre än ett ankare hwarje gäng försäljning
st-r.
Om jag ej befarade, att trötta Högloft. Ridderstad
och Adelns tålamod, kunde än flere anmärkningar
emot UkstottetS forslags meningar framställas.
men dä ladane icke lära komma att saknas,
slutar jag med detze i den förhoppning, art ärendet
ivar
-
Dm 28 K7ajl.
warder till lätskoktek äkerförwist, för akt, sedan derifrån
blifwit skildt hwad, som innebär »arn? af bcwilloin
jsfräga, samt de förändringar uti 3>garne
emv! svala och dryckenskap, som kunna finnas nödige
och kill närwarande lider lämpelige för att med ^
full kraft werka till deras ändamål, af lltskonet ä
nyo ara» skås r den öfweresstammelse med Konungens
nädiga proposition, hwi.ken icke kan åsidosätta-?.
Herr De krete, Axel, upläste ett sä lydande
:
Wäidsam» Memorial!
A fragen em bräuwinob'änniiigen, den iaq nu
anser b'ir>"§ b i:vit f>"wa!1dlad ifren frk husbe'
hofsbrännlng bw rom a>>a i detta ämne ulkomn
Kon. i. Maji s > ädiga stadgar och tillåtelser
ha> )lar, lill en s briks inrök ning som ingen författning
ti atit, torde mig lemnäs tilt ständ yttra
Mina tankar.
Da Sveriae i närwarande stund sedan Finland
och Pmimrin ar frän ost ffilgt, icke lärer
kunna prov- cera den qvankiret af spannemäl som
till wart behof för bröd edan är onmgängeliqt, hälst
om ett mindre faverabelt är fllmlle inträffa; tror
jaa dek icke wara Nied en sann patriotism? instämmande,
att laka tillmer ka brännan af hwilken som
hälst med en pannerynid af eit snart lågt vi- ffränkt
benämnande — att en emot ralia behof-''er drifwen
brännewinsiillwerkninq den mä n edköra hwad
inkomst till Kongl. Majit »ch K, onan s m hälst,
medtSrer saknad pa brödsödan jäideles för den fattigare
och arbetande cmtzen >om icke malkar »ii^ sig
Z2V Den 28 Maji.
lösa spannemal för dek till och med i denna stund
öfwer all höfwa öfwerdrifna pris, är en sanning
som aldrig lärer kunna bestridas.
Att öfwerflö
dig
tillgäng pä bränwin medförer ett sedeförderf
och ett ondt som snart sagt icke star alt bota, misär
ty wäre en bedröfwelig erfarenhet.
Uki en
rid da bränwinskillgängarne warit sa öfwerflödige,
och dä försäljningsställen eller sa kallade krogar warit
inrättade tvid alla wägar, nästan uti hwarje
hemman, och der flere hemman warit sammanlagDe,
4 till 5 sädane förföringsställen, hofwa följderne
lblifw>t, att den upwäxande ungdomen redan wid
12 a r z ärs alder fält begärelse till bränwin, hwars
vied de redan wid den alder» börjat fig öfwerlasta. .
In större folksamling krögaren kunnat till sig locka,
desto säkrare har han warit om sin winst, och
det muntra barnet, den oerfarne ynglingen har sällan
ansett för belänkeligt att inträda uti detze förförelsens
boningar, der han sett före sig mannaålder»
och grähärsmannen med sa säkra steg inga.
Såsom den der nägre och zo ärs tid beklädk
domareembelet, och afvömt brott- och miflgärningSmäl
större och mindre, kan jag med fullkomlig öfrvertygelse
om sanning förklara at Z delar af deäkjärade
gröfre och mindre brötlen haft fylleri till
silk sörsta grundämne.
Merendels har jag fun
nit,
akt allmänna fredens förstörare a wägar och
stigar, mördaren da han skall »verkställa sin rysliga
gärning tillgripit der ruscstfwande för all med desto
större djärfhet fullborda brottet
Nu frägar jag:
männe wäl någon ordning i samhället behöfwer elk
kraftigare Ammande än dell»? omöjligen winnes
rät
-
Den 28 Maj!»
telse härutinnan genom en utsträckt bränwinsbränninge
frihet och tillstånd alt fä brinna mev
de uti nyst nplaste betänkandet förestagne pannerym»
ver. —. Det är ej emot bränwiners mattliga tillWerkiiinq
och matteliga bruk jag ifrar; nej
hwad wart cttmal giort sä tillsägande nödwändigt,
bör ej för den wanwektiges /^ch iastfulles stkuld helt
och hältit förbindas. Wara langa winirar, som ofta
gör fodenUlganaarne ki!->ppe, fordrar understöd
för kreamren as spaimemäl; och dä anie goda ändamål
genom en och samma åtgärd kan minnas,
nemligen husbehofmer af bränwin och utfodring
af samma jpannemal för kreainren, sa wisar sig
straxt, att husbeho sbränningen har sine fördelar,
vem jag aldrig kan bestrida. —, M>a möter ofelbart
HLrwid dek inkast: kan ett twäng i närlngarne
wara gagneligt; ock bör icke en ock
hwar aga rättighet att förädla och till sin
högsta winst bringa den afkastning som dest
innchafwande jord kan lemna? lag medgumec
detta sä wida icke al mänt mai derigenom fättes i
fräga och mä hända äfmen störes. De med de
större bränneriertte föcsedde fabrikanter, innchafwa
merendels de större srannemälegif-.vande egendomar;
Veste förbränna icke allenaä a! den fr-nmemäl deste
egendomar lemna utan handla destntoni ci, Mvcie,,.
het aNna>! soannemäl som äiwen kill bränwin anwändes;
Veste fabrikanter öswersirida således den
rätt de tro sig äga att förädla den spaiinemäl de
fjelfwa producera; de nöjaa ej med denna winst,
Ve köpa undan för Ve törstige deras behof, pä
det
Lörsta Del No 21.
ZL2
Den 28 H7aji.
der deraS ofelbara winst kan blifma desto mera förmanande.
Spannemälsprisek upjagae häriacnom för
den fattigare arbetaren, som osta med hustru och
flere born mäste se brödammt frän sta ryckas och
förås till bränwinsrannan; och under det deste köpare
söka st» winst !om nu anses leflig, mäste den
torstne bradjokaicn allmäna» till usclhr^ens och
armodeis koja man anna! födoämne än suckar och
tära,-.
Dä o!ika orter giswa ett ymnogare förråd af
spannemäl än andra, mä äfwcn d ste orters inne»vanare
wara niiätit, att i större qvantitet werkstäl!a
bränningen kock ej af mera spanuemal än ihc
ras
egendomar producna.
I hwilket fall som
hälst torde alidriq en större pannerymd an 90 kannor
böra tillätas, hwarmed lakcrt all egen spannewäls
pr-»duction kan afwerkas, och b änwinsbrän»
Ning as köpt spannemäl önskade jag matte utur förenämnde
grunder aldeles förbjudas hälst nödig besparing
för brödfödan inom lander r annat sall
swärligen kan winnås. Wld denna pannerymd önskade
jag den owilkorliga skyldighet matte blilwa
bunden: ait hwar och en fabrikant af b^änwin med
90 kannors panna matte halla spannemäl ellet
markegängspris tillhanda för aila sine underhaf,
wänden som dela äeo hos honom niantalSsk, isne,
och dels mistas i dest område, hwaiigenom. jag förmodar
brötbnsten hos den fattigare delen kunna
i möjligaste mälio förrkvmmas.
Ett annat inkast emor denna af mig föreslag»
ne instraukninq af bränwin möker Alwen min inbillning,
»xmligcn den frägaii: Armeen och Zlottor
ns
-
Den 28 Maji
-
32Z
ne tarfwa snmgängeligen bränwin till sitt
behof och hwar skall detta q antum erhäilas?
jag swarar: förbjud atla krogar i staderue och a
landet; lägg werkfam hond wid upsiglen af e!t siikt
förbud; tillät ingen bränwins försäljning till andra,
an deni, som äro hos en och hwar manralssirjlne,
och bo »nom hwars och ens onwäde, kill kheras nödtorft;
derigenom skall ofelbart en myckenhet brätt»
Win blifwa öfrigt akt till Kongl. Mast och Kronan
för Veste behof hcmbjudas. Skulle som jag äfwcn
förmodar detta behof icke fullt härigenom er»
näs, mätte det blifwa Kongl. Mahr och Kronan
förbehållit, akt genom entreprenad auction utbjuda
till de minstbjudande rättighet, akt med en större
pannerymd ätaga sig lefverencen af dec gvankum
bränwin som Kronan kan anse sig behöfwa.
Wid de strafflagar dem Utsionet uci sikt betänkande
upiagit, more mahanda flere omständigheter
alt anmärka — men da de icke kunna anses
för annat än löse förstager, hälst Veste icke kill iltsiottetö
handläggning hörk. utan af »välmening dir
inflickade, lemnar jag dem uran al! anmärkning i
den fasta öfwertygelle, att Högloft. Lag-Ulffotter
till hwars nptagande och beredning desta ia högst
nödiga förbättringar af Kongl, förordningen emot
swalg och dryckenskap af ben 17 April 17gg hörer,
icke lärer underläta att derwid lägga den hand
som amners wigt för sedeförbättringen fa oum ga Högeligen
kräfwer fä wida samhället siall äga bestånd
och det granslösa fylleriet mä kunna,hammas.
Med stöd af hwad jag nu haft äran anföra,
anhäller jag, att Högloft. Oeconomiä- och Beswars
Uc
-
Z24
Den 28 Maji.
Ukskottets afaifne beränkande icke mä antagas, utan
ärendek i h ta sin widd dik ärersörwisas.
^crr von Lcksteät , Llia», upläste etk sä lydande
tur enie»:
Wördsamt Memorial'
Dä delia ämne sörsta gången gsgjordes uti
Högloft. O c nomiä- och Bes, äro-U skottets beredning,
beftö' pluratiere», en ledan,»' undantagen,
alt bränwinsbrä» mgc» vä landel endast borde be.
gagnas at he» mansäg ire och brukare, och ingen
panna kä »»werst,ga yo kannors rymd. m. m.;
Men da berc ni' gens nlläkande häröswer inkom kill
Ulikortet. b>er dek äler, emitterat, med flera anMärkinn
ar deremot. Pl.iraliteten af bcredninaen
förb,rf likwal i hnswudsakcn, ak samma länka
som förut, och ingas ä nyo, ett project, med ringa
skillnad, einor det förra, och endast 4 ledamöter bestrrdde
det samma.
Da detta project äter förekom i Utskottet, inlemnadrs
derjemte ett förslag, i enlighet med de
ledamöters tankar, som moro deremot. Öfwer dessa
p>i„c'per, anstäldes voiering. dä ledamöterna af
Högloft. Riddcrskape, och Adeln, sann det Wällofl.
Borga,c-Skä->der, stadnade i paria vota; men det
Hmgvördrge P este-Ckäiidets ledamöter, »voro enhälligt,
samt der Hederwärda Bonde Ständets pl»,
ralitel, af de» lankan, art de ledamvrers särskilta utlätande,
som yrkade bibehållande as en vinskränki brättwinvbrännings
rättighet skulle tiena lill ledning
för det betänkande, >om Riksens Högloft. Ständer
skull e afqifwg.
Sorn jag, sedan detta beslut fattades„nödga
des
-
Den 28 K7aji
-
325
des för enskilt» angelägenheter, med »vederbörligt
tillstånd, pä nägra dagar bortresa, har ja-, ick?
öfwerwaril den sednare ntwecklingen af ämne', efter
den bestämda principen, och har maei, del nkr
det afgifna betänkandet, me» jag stu e likwäl anse
mig fela emot det kemnade smickrande förtroende,
att wara ledamot af nämnde Utstött och dest
beredning, om jag, inför Höglofl. Riddcrstapet och Adeln
icke nu förklarade, atr jag aldrig warit, och aldrig
kan blifwa af den lankan, der en oinstränkt
bränwinsbränning bör tilläkas, och att jag, «ä wäl
i beredningen som Utstottet. pä alt sätt sökc bestrida
densamma, samt bifallit beredningens proiect
af den ,5 Maji.
Jag har endast bliswit öfwerröstad, men ic- '
ke öfwertygad om den föregifne sö>dclen an bibehälla
den oinstränkta bränwinsbränningen, endast
af det stal, at näringsfriheten bör ha las i helgd;
men oaktat denna pri»c-p om näringsfrihet i alla
andra afseende»,, ge na af mig »öisvaras, kan
jag fa mycket mindre finna nägot ffäl, att dcroä
grunda rättigheten till en stadeliq inrättning, som
Hwarken Konung eller Riksens Ständer behöfwa
något prejudicat, för widtagande af nytt ga anyalter
förenliga med näringsfriheten, och man e> eller
lärer kunna upgifwa någon näring, hwars frihet
blifwit ukwidgad sedan 1810 äiö Riksdag, i anledning
af den dä tillätne oinstränkta branwinsbrän»
ningen.
Dkstutom kan jag icke medgifva, att bränwinstillwerkning,
bör anses, såsom näring; ty denna benämning
äger icke ruin, förr än den öfwergatt till
fa
-
Z2k
Den 28 Maj!-
fabriksrörelse, och urartal frän dest rätta ändamäl,
som fordom warit, och bör wara, rättighet atk tili
husbehof och i sammanhang med landlmanna rörelsen,
sä sörwandia deu spannemäl, man pä sin
ford producerar.
Man tror sig förekomma det stadliga af en
sadan oinskränkt tillåtelse, da man öswerlemnar till
Negeringen, att utfärda förbud emot all bränwinsbränning;
men ehuru jag icke will bestrida Regeringen
denna rättighet, till förekommande as hungersnöd,
kan jag icke sinna någon anledning, alt
sälta Regeringen i nödwändighet, att ofta, och nästan
beständigt förbjuda Vesta stora bränwinsfabrir
ker, dä det hörer till en wiö Regering, art äfwen
i goda är, förekomma en sädan misthushallriinq
as denna första nödwändighets wara, för att
i inistwäxt är, kunna hafwa nägot förråd deraf givar
i landet. Hwarföre öka Regeringsbördan med dessa
ob.hggliga omsorger? är det icke mera rvärdigt
lagstiftaren atl stadga jädane författningar, som
molwe^ka dyr lid, och s annemäls brist i ett land^
som lallan har siik behof, af egen production och
genom hamma communic tion med andra maater,
k .n kamm.» ari b.finna sig i yttersta förlägenhet? .
Regeringens åtgärd kan således lätteligen komma
för sent, alt for. komma ett ondk, som kunde medföra
de bedröfi-aaste fölider, och wart land fa widkännas
de störjta olag »heter, af en illa tillämpad
näringsfrihet. Wl stullc säkerligen denna sommar
fäll ett warnande exempel häraf, VM wl icke erhållit
spannemäl uttran, hungersnöden skulle pä
manga stacken blifwtt f..selig, och dä en tunna Räg
up
-
Den 28 Maji.
327
upqär till 22 L zo R:dr, huru sskall den fattiga
kunna köpa dea? och hwarföre denna hungersnöd
denna dyra tid? bade den inträffar, om icke dessa
tiora bränwinsfabriker warir kilarne? swarek pä
dessa frågor, kan ej bltfwa twetydigk, men äfmen
denna nödhjelp frän andra lander, är hö?st betun»
gande pä handelsmägen. Om wi hade mindre
bränwin och mera bröd, sä ska ie dek wara, i alla
afseende» lyckligare för oart land, som denne»
nom wore mindre beroende af andra, och folkets
moralisska och physiffa krafcer ffulle mindre förswagas,
och wi äga mera styrka, att söka bibehälla
wäc wacklande ste fständighet.
De af U ikoner i sitt betänkande förestagne
sä kastade tyngder, i spannemals aplag, pä större
pannor, synas wara sä lätta, att änSamalet dermed
icke kan wara, att aldeles förhindra denna
förmouliga fabrikörörelke, emedan dessa förslag ittan
nägon förlust kunna hallas Kronan tillhanda. Mot
en ringa afgift, kan man säkerligen ta påräkna ett
sädant qvantum hos någon handlande, tom deraf
manligen har förräd, e ler ock upköper man sjelf
sikt behof utifrån, dä sädant tillätes, eller i goda
är, och om Hösten, dä Len fcttngare jordbrukaren
nödgas sälja sin säd för nedsatt pris, för att kunna
betala sina kronoutskylder m. m., och dä Kronan
disponera denna fpannemal, sa sker Vet troligen
icke oftare, an dä brist och eli ökadt behof upjagal
priser i allmänhet, och följakkeligcn markeqän.
gen; och ffulle någon gäng, ränta va ett sadant ca.
pirål, saknas, sa är>ättes det rikeligen, da Kronan
nödgas anlita dessa fabrikanter, hwilket iikwäl bör
kill- ,
Dm 28 Nast
-
ti kännagifmas före den nfta Murs, pä det spannemakn
t annar tall malie kanna anwändas i bänwin
i ry dä anan ej behöfver deniainma, är Vet
att formodr, art bränminsbränmngen sta'ä fortfara.
De§a ty-igder -ala säieves enda,i lnngr pä
sedliah. i.'» i allmänhet, ry okad tilgäng af bränniln,
medförer större förtäring deraf, sami sylleri,
och alla andra, d»raf ledande laster.
Lckwal förhindra vesta tyander, att all säd som
finnes i landet, eller som kan infösstrilmas, icke kan
förwandlas li l brän-vin, utan åtminstone sa mycket
blifva qmar, till wist tid, som swarar emot
detza tyngder; men deremot more der onekeligen
bättre för der allmänna, alt sä wäl denna säd. som
den, hwUken förädlas wid detza fabriker, blefwe i
behåll , landet, säsom en rillgäng för Kronan och
landers inwänare, till förefallande behof, och det
till wida lägre pris, än dä den skall köpas af dessa,
sälnnda lillst'-pade nya spannemälshandlare, som
äfmen h-fwa inrereste ufaf höna sädespriser, sedan
de försett sig med rillräckeligt förlag, ty waran
blifver alrid dyrare i andra och tredje handen.
De som halma mycken spannemäl al sina egendomar,
eller af sina löner, hafma wisterligen
större inkomster g-nom högre sädespriser; men att
ge -om branwinsfabriker wilja stegra dem, wore lika
»patrio lskr och omenstligr, som art önska mistwexr
eller krig j landet, ty derigenom minnes samngg
änoamäl, och den mindre jordbrukaren förlo,
rar i a'ra fa l genom detza fabriker, hmarest brän»
winer kan folias för lägre pris än af mindre hrän,
rvinsbran» re, och mänga h and dem, sä köpa säd
till eget behof. Dä
Den 28 Maji- A29
Dä jag nu endast bestridt hi fwudprinciperna
t betänkandet, får lag wld de^ öfriga, som kunde
fordra wederläqgning, endast anmärka/ att uti projecrek
om lagar r.i. m., stadgas genom 2 H., akt
alla krogar pä landet förbjudad; men deremot tillätes
uti 4 §. att styrelsen sär derom förordna,
efter omständigheterna. Denna motsägelse föranleder
till krogarS bibehållande Om det förra är
kätt, hwilket ingen lärer bestrida, som ömmar för
religion och seder, hwarfore skall dä styrelsen »
genom det sednare stadgandet fä ett sä obehaa!'gt
updrag. Dä Riksens Ständer, pä sä giltiga stal
förbjuda alla krogar, stall Koungens Befallningshafwande
dä tilläta dem ester locala omständigheter.
Sädane finnas oändeligen manga, hwarcst
krogar med fördel kunna anläggas, och detza embete»
män, hwars tid af andra gsromäl i tjenste» förut
är nog nptagen, stall da öfwcrhovas med nya pröfningar
at krogälstares ansökningar. Jag kan icke
inje »ägon fördel häråt.
Behof af kronor
finnes ej pä nägvk ställe, om icke lill a sättning
för öltverflödigt bräntvin. De ärv i alla afseende»
stadeliga, och göra endast den breda wägen till
fördärfwet, ännu bredare.
/ Utstottet har flmeligen i betänkandet, ansett
sig hafwa upfylll det nyttiga ändamål, Kongl. Ma,:t
i oest nädiga propcsikion asyftat, och akt allmänna
rösten ser sin wäntan upfyld.
Dä jag beständigt, och äfwen nu, bestridt den
oinskränkta bränwinsbränningen, och Utskottets betänkande
hufwudsakligen hwilar pä denna grund,
sä är-jag äswen i delta fall, af en aldeles stridig
tanka. Jag
332 Den 28 Maji.
Jag ka» icke sinna annat, än att Konungen
tydelig.» förklarat desi önskan wara, attbränwinsbränningen
endast bör Ike i förening med jorbruket,
och ej utgöra »agon särskilt fabriksrörelse och
hwad allmänna rösten beträffar, sä har jaq wist
hörr naara, sem ös igt önffat den oinjkränkta brä.iwinsbränningen,
Utlkorlet förestagit i sikt betänkande,
men deremot, har man allmänt, sä wäl genom
krnckck, som höglidcliga yttranden frän de Respeciive
R,ks-Sränden, och allmän klagan ilandet,
hört mistnöjel i allmänhet yttras, emot vesta stora
brännerier, och tet onda de sörordsakat.'
Jag äger således fu'konniq anledning för min
kfwertygelse, att Kongl. Maj-ts önskningar för
landets wäl. härigenom icke äro npsylda, och att
pa nationens h ada röst, emot Vesta högst skadeliga
bränwins'ab> iker, icke är gjort det afseende,
den alkid för tenar.
Högloft. Ridderfkapet och Adeln, som altid
warit Thronens stod, dä Regemen warit folkets
wän, och som alttd antagit sig nationens sak, dä dest
fördel dek fordrat, jkall äswen nu, föregå stna
mcdjlänöer n»d antagande af sädane grundsatser,
som äro för »liga med Konungens och nationens
gemenlamma önskningar och wäl.
Dä betänka,u et j rkerliqen kommer att ätersörwisns
torde H glest. Ridderstkapet och Adeln
sinna nödigt, air ni Utfkottcts efterrättelse bestämma
d^tza örn c ver, och anser jag för min del, beredningens
asgitne p^vject, till sina hufwudgrunder
närmast öfwerenvltämmande, hwilket jag kar mig
friheten h.>rn id bifoga, men såsom redan tryckt ic«
ke torde behöfwa upläsas. Zri
-
Deli 28 Maji- zgi
Friherre Iverta, ^xol, anförde ffrifkeligen
följande:
Reflexioner öfwer bränrvinsbränning?n.
Högloft. Ridderskap-! och Adelns lnärkbara
tålamod wid de tillfällen jag anfelt öfwer mina trasker
att tiga, da öfwerrygelsen älagt mig, yttra en
och annan tanke, wägar jag nu anropa, och torde
fä följande afgifwa.
Sedan Konungen, med sin wanliga nådiga
omtanka för wärk arma försupna fädernesland, lydeligen
underrätta! ost om nödwändigheten» att minska
den oregerliga lusten, att med ofantligt stora
bränwinspannor, förbränna, en förfärlig mängd af
spannemäl, samt pa ve fattiges bekostnad, rikta
privata oförnöjda castor, lärer wal, som jag hoppas,
åtminstone ganska fa finnas, som icke Utan
betänkande, rekt för riket sä hälsosamt afseende, nu
straxt gä Kongl. Maj.tt, i underdånighet till mötes;
Riksens Ständers Högloft. Utskott har, om jag annars
rätt fattat menninqen, nämr, art de äro ledde
af en Lags anda Ack
mätte da i nödens
Kund, denna anda wara god och ej porterad för
supa, eller icke clinerad för stora bränwinspannor.
Besynerligt förefaller mig att Högloft. Utskottet, i
sinret af sitt betänkande, försäkrar, alt de hafwit
för ändamål att hämma alt omättligt supande och
således, äswen de -eraf naturligen följande »jeder,
af allä stag ; alt kill uvnäende of eli sa dygdigt ändamål,
tyckes det liksom Utskottet, ansttc en aldeles
fri bränwinsbränninq, uti sa stora pannor, som
snart sagt behagas wara de enda och rätta med,
len — »nä man icke förekasta mig, all defle pannor
-
ZZ2
Den 2i Maji.
noe äro glupskt beskattade; huru lärk kan icke alt
detta ellnderas -- uphAfwander af en mängd krogar
som i sig sjelfwe tyckes motsäga, en omättelig
tillwerkning af detta läckra fl ldnm , lärer dock w'S«
seckiqen icke förekomma sylieri, emedan man sidan
kunde anse nästan sivart enskilt hus för en krog,
och dä kel enlig Utskottets tillstyrkan bör blifwa spis.
qwaner tilläm, att försälja bränwln »ti mindre
qvantitet, hwad kan dä hindra en winn ngslysten
och äregirig krögare, att emot en hon erke och fint
tilibjuden betalning förskaffa sig lenna uphösiare
rang. Att högt pliktfälla de af bränwi» till en o,
wänlig grad oredige, lärer icke heller uvnä ändamålet,
ry en klok beskyddare och någorlunda rou»
tinerad kiacreur, medaifwer wäl icke gerna, att ruser
hos honom bekommits, och «ck" kan han pliktfänas,
för det någon öfwerl stav ttll honom anländk.
Det projectet, att en full embetsman, skulle
kunna böra. ända rist hälften af desi lön, tyckes
wara grnfweliqen hardt: räkar nu detta fwäfvande
pä mäler, med dertill hörande st gninaar och
stingringar, pä ömsa bogar, att af weterbörande
bewittnas, sä blir ruset nästan dyrt; ehuru jag sist
bjuden med kort och invtterad dagen förut, ett
Verkligt försät. Pä nykter mage blir det ju
heinsokaude, ända till ruine, i synnerhet om min
lön more seter, till exempel rooo tunnor tpannemäl;
men som det tröstar mig, ar det jag hörk berättas,
alt ledamöterne Uti det Högwördige PresteStandet,
nu som allid rfra emot fylleri, och beri
utmärkt sig; ja hwad del är upmuntrande, alt med
sä beivisliga mförSgäswor, med kärlek och kännedom
-
Den 28 Naji.
dom af den goda s ken, bli med sysande exempel
föregångne' lisi ItstkollelS belänkanbe finnes för
öfrigr mycket blandade ämnen; Men dem liden nu ej
Medgifwer wldroro; hälst de tnckas höra kill andra
capikel; den feuklbarht pä proiecter, som c>ikid
wid, och eniok stor- högtider hlst rrksdag-r, in«
ställ sig. har äfne» nu blifwtl adagalagde frän
är »809 kunna wi datera bränwinsbränningenS
Jnbelfäst, kv dä mäskaoe mi kill räll ansenligt, sä,
akk wi uli mängfaldiga afseender, lära minnas der;
är 1810 mili jag påminna mig hafwa hört, alt
man brände och söp dä ocksä räll hederligt i alla
ständ; men tillät mig ödmjukeligen fä fräna Er
mina Herrar: om dä aldrig i wärk land wi dä en
gäng skola kunna komma lill den kännedom och uplyoning,
alt wi kunna erkänna och andra wära
initz ag, i synnerhet dä de blott göra nägra enskrltas
wäl och riglande äro begängna, och j lö je der»
af nu rätta eller förminska wära himmelsffriande
bränwinssynder, ja malte nu den anda, som namnes
af Ulskorlen leda och föra deni pä en jemnare
wäg; della winnes bast dä w> bliswa enie och
saga: wik häri rän, alla st^ra sördärfnande bränwinepannor;
och gif the smä nyttiga brä'winöpannor
rum: I som i Ilädcrne bo, I hafwa
skörda, nogi I bränne,, icke men wilja bränna,
när Försynen ii agl Eder sä mänga iömäuer; ,rmte
spannemäl i ölwerflöd dä ersätter handelsgeniet
Eder, hwad Ni förlorar esler Er ranka; dä kommer
ej någor U-skotl i förlägenhet, att stadga sunda
och möjeliga straff för Z rus ä råd, dä risquerqr
ingen sin hela wätfärb i fall han någon gäng
kun
-
ZZ4 Den 28 Maji.
kunde komma något mosig hem fran elt godt lag;
men till tröst, för första invention af denna olycksaliga
wara, matte jag nämna: alt lärarena skola
lysa såsom ofantel.ga stora bränivinspannor
och the ther en wist fullkomlighet upnätt
i thetta förstörande ehuru loflrga yrke,
säsom klarpannor i thet underjordiska bränneriet
Sluteliqen
fär jag ödmjukast anhälla, att hela
saken matte till ,skottet återremitteras till hwar
ken
mer eller mindre än ?okal omarbetning.
Zriherre Kurclc, Knut, utbad sig att i delta
ämne, oaktat ofwel läggningen derom redan dragit^g
tangi pa tiden, lckwäl fä fästa Ridderfkapet
och Adelns upmärksamhet uppå näqra anmärk»
ningar, dem han skrifteiiaen författat, sä lydande:
Till Protokollet!
Dä Kongl. Majit i dest nadina proposition
anser branwinstillwerkninqen böra inrättas med egentelig
hänsigt till landbrukcrs »phjelpande, och att
det endast är i den man, detta föremål öfwerffrides,
som bcänwinöbränningen förfelar den dera asyfkadc
nytta: och wld betraktandet deraf, huru allmänt
öfwerklagade mitzbruken förut warit, genom
den olyckliga erfarenheten wi haft om deras skadliga
werka»; sä nödgas ,ag bekänna, att det äfwen
hos mig, upstär mycken betänklighet wid den utiväg
Högloft. Utskottet förestår, da och enär bränivinsbränning
öfwergar frän huSbehoss- till fabrikörörelfe.
Den synes genom sin obestämda utsträckning
icke mera nu än förut afböja oredor, och hindra
det onda. Samma tillfälle wifar sig för win
nings
-
Den -8 Naii
-
3zr
rnnqslystne speculanter, arc med begär till förkofran
pä allmänhetens bekostnad slä under sig, och anaparera
all spannemäl i landet, äsuia pns dera efter
enek godtycko de 'oda arén, för art deremot wid
inträffande misiw x-, hälla kronan tillh nda, den
såsom eli wilker, föreflagnr spanncmäls lager emot
ärels markegängs pris, som de säkerligen komma
atk hofwa « sina händer och kunna reglera.
Med en sadan indrägtig och lönande rörelse
genom beständig spanncmäls brist tillika, med förbättrade
bränwinsinrätkmnqar. pracncabla och läktare
i stort; med en säker uträkning akt dengenom
fa mera bränwin utur hwarje sädestunna,
och således kunna undersättja landnnannen och jana
honom > förlägenhet; med öfwermättan stor inflytelse
uri markegängssätlningar; med säkra fonder
att draga uppå tvid gynnande tillfällen och mängsaldiga
flere uimägar: stalie dctze monopoliste bränrvins
idkares arbitraira styrelse, deras oppressionS
systeme, hädanefter, och mer än förut, sä lynga öfwer
osi, ari landtmannen, betagen all upmuntran.
alt hopp till bergning genom en någorlunda stälrg
afsättning för sin spannemäl, såsom förnämsta frnkteu
af desi swett och möda, nied minnet allenast
gwar af en bättre men förlorad Utkomst, stukeligcn
en gäng fä se sin rörelse a tyna, en förut mera liflig
och upmuntrandc näring öfwerqä till en flawist
handtering; och wr nationens ombud, haswa den
förebråelsen alt göra osi, det wi genom en widtagen
författning icke gjordt annar, än tecknat bestulet
till Swensta landtbrukare»!) wanmagl och
förfall.
Män
-
336
Den 28 Maji.
Wänder jag m'g nn till ett annat ämne uti
Utskottets betänkande, och betraktar der förestaqna utwägar
kill hämma,>ve af fylleri och dryckenskap:
att embets och tjenstemän, som dermed twenne gannor
beträdas, utom de böter som för fylleriet blist
wa stadgade, böra derutöswer böra, änva till hälften
af deras för äret innehalwande lön och löne»
förmäner 06) tredje gängen med kjellstens förlust;
sä får jaa bekänna, akt al'ernatlvet tyckes wara nog
strängt och något förfelande emot den clas medborgare,
a» hwilken wi hofwa att förwänta den mästa
uptys ii»q och en böare rigtnrna.
,ljör öfrigt, hwad närwarande bränwinsfräga
i allmänhet beer ff,r. hrr lag alldrig kunnat lära
wig fatta ett hwöd skal eller pä hwilka grunder,
der skall w. ra Ständerne i gemen tilläkit, art idka
branwinsb ä> nrnq, som egenteligen är en landtmanna
hmdterina- Bewillningen kunde jalla fall
sä regleras atk dest kulla belopp lika fult blefwe till
Kongl. Maj:t och Kronan erlagd, om det a ena
sidan synes wara en billi,het, atk stadsboen bör ägg
rätt an förädla sin wara, och i den beqjärliqa drycken
bra, win, förwandla den säd han bärgur pä sina
siadsägor, sä tyckes denna billighet a annan staa
förlora mycket af sin natur, dä wi besinna att han
ju dertill nödw'ndigt mäste köpa det mästa af säden,
att det således blir landtmannen han först ffall anlita,
och att de fläste rikets stader äga inga, eller
ganska obc ydliqa skogstrc kker sig anslagna till wed»
brands erhä.lande; hwarjemie starka inflyttningar
till städerne i sednare tider pä ett märkligt sätt hafn>a
ökat bristen och dyrhelen af denna wara.
Den 28 Naji° 837
Gluteligen, dä i anseende till hwad jag nn
haft äran framställa, jast aldeles nirel kan inse assigken
pä nagel säll blifwit munnen genom den ut»
wäg Högloft. Neonet wide a gr t enligt ordalydelsen
i premitze», att nyttja i8-6 ars författning, med
vägra ändringar; och wi dcsiatom aenom Konungens
proposition i lindcrdänisthek inhämtat, all en»
ligr betalningsgrnnderne af bcm»lte författning,
stätscasieno intrader undergalt en föcm nft uno, af
Z2,vOO Nide ärligen; sa torde >dcr k aske hända,
att mi komme mäler närmare, i fair U,kortet blfwe
anmodat, akt i desi sta e antaga den a, Rikets
Sränder är 1820 stadgade bränwnissörordning
med sadane ändringar och förbättringar,
hwarlill tidernas och omständigheiernas skick kun»
na söran! da.
^err kästlmali, Otto kroclric, hade inlämnät
ett mcniorial hmilkel npiästes, sä lydande:
Det sörsta och egenteligaste föremal för all
lagstiftning mäste wara akt befordra mängd:n6
sällhet. All lag jom wid si» tillämpning bewises
hafwa mer ester mindre afwikii frän denna syn»
punct, blifwer ock i samma förhastande mer eller
mindre felaktig. — Att upnä den högsta möjliga
fullkomlighet gifweg häruti inge» jakeare ledare än
det ljus som erfarenheten utsvridl. Desi läror,
altför dyrköpta att äsidosäuas wid afgörandet af
en fraga, hwars föremäl är ingen stug Mindre än
att genom kloka författningar försäkra millioner
människor cm desi första behof brödet, hade jag
trott böra närmare rädsrägas än idöalet af en näsin,
gs
Zörsta
Del- N:o ss.
zzr Den 28 Maji.
ringsfrihet, solk» icke med det allmannaS y»äl katt
Lga beställd. Air delina näringsfrihet i afseende
pä tillwerkningen af bränwin, bör inskränkaS, och
att Venna hanStering såsom en landtManNa näring
betrakrav, bör ätcrsöras til husbehofsbränning, är
en tanka nog tydligt yttrad j Konungens nädiga
proposition, af allmänna rösten höör pakallav och
ändteligen as Högloft. Oceonomiä Uiffotket Lfwen
erkänd genom de wlv större bränniln» tillwerkning
föreftagna tyngder och högre afgister. När således
intet mer twifwclsmäl upstak om denna tillwcrk*
nings skadliga inflytelse, och när man nödgar» er«
känna, gtt denna näring icke är säsom andra af
egenskap akt böra upmnnrras, sa kan jag icke finns
nägot Ml hivarföre man bör bereda en möjttiqhet
ät nägra winningSlystne spcculanter att med åsidosättande
af andra medborgares lidande, pä sedernaoch
den allmänna wä! färdens bekostnad Vraga en
oskälig winst. Säsom en ursägk för en fädan ätKärd
anser Utskottet "att dek ser intet Ml att, ge
"nom en ny inskränkande författning, äter införa
"en småaktig och förhatlig controll, förorsaka för"luster
ät vem som trodde pä naraktigheten af dc
"grundsatser som 1810 ars Ständer etablerat, och
"hos fwenska folkel wäcka mchtroende till den ansom
leder dest representanter." Tror dä Högloft,
Utskottet akt en kontroll, som blifwer en fölfd af
de inskränkningar det förestagit, »cke skall bliswa ilka
sä småaktig och förhatlig som den, att förhindra
för cho det wara ma bruket af större pannor än yv
kannors rymd? En controll i smätt mäste rväl bltfwa
ärmlnstone sä smäsklig som den som ffer i stort. Ut*
Den 28 skajli ZZ9
(köttets ömma grattlagenhet akt icke wilja tillffyiibä
förllistar ät vent soln trott pä waräktighetett
lif de grundsatser söm 18 12 ärs ^tättver etablerad
will Med andra örd säga ät bränwiNSfabrikaiilett
soM sörstält draga all Möjelig fördel af den olyckcllgg
oinsVräukta bränninqöfrideken. Detina sainwetSgranhek
akt icke wilja ttllffhNva den Minsta förlust
äk sä Nitiska patrioter, soln blott i Lilie är fält obehindrat
öriswa sttt lostiga handtering, och som sörslätt
göra der sä wäl tilt egen winst skall pä Nitet
fäkt förblinda swensta folket, hwars wäl och säkerhet
hade förtjent atr ocksä komma i beiraktandei.
Och stuketigen ren af vtffotlöt yttrade tankan, att
Man bör förekomma mtstlroende hoS swenfta folket
- till ben anda lotti lever best'epresetttctliter, är lämpad
till förcwarande ämne, sa märkwärdig, art
den icke bör undfalla granskarens upmät samher,
att icke säga tnänui^vwäiinens hela bestörtning,
Med andra ord skulle liickottet lika sä wäl
kunnat säga! ali dä Man en gäng mifikagit stg, böe
Män fastän derom öfwerlygäö, lättgk ifrätt att söka
rättelse Uti en felaktig författning- taga denna willfarelse
till grund för att deruti beständigt fortfaraDlistrag
ärs Möjelige, och betraktade säsöm frän
Menstkliga handlingar oskiljaktiga, oftast föklätlige,
mett att efter bättre och säkrare öfwerlhgelft, ändä
Wilja förswaka gjorda Misttag, katt icke liNvrigatS
bedöMas, ätt säsom en öfwrkdrifwen egenkärlek.
Den tattkatt höS swettstka folker, alt dest representant
ter förändra hwaö Ve finna wara felaktigt, är säkert
föröelaktigate än den- ätt be förfwarä och als
tzrig wilja tälta stna en gäng gjorda Misttäg.
Hwatz jag n« haft äran yttra, bewisar, gtt jag icke
Den 28 Masi.
kan antaga de grunder hwarpä Ulsikottet lipisiorj
sin tillstyrkan om e» o:nffränkt panncrymds begagnande.
De af Utskottets beredning förcsiagne hufwudgrnnder
för en ny bränwinsbränningo författning,
synes mig mer lämpad efter den sa allmänt
yktrade KNsikan, alt fä bränwinv riilwerkningcrr
förändrad till hwad den förr warir: en laridtmarnm
rörelse, drifwen i allmänhet endast till husbehof»
I den förhoppning art Ulstottek wid afgilwande
af ett nytt betänkande hära mätte göra mera afseende,
är min ödmjuka anhalla» gir det nn afgisne
mätte återremitteras.
Arr kereLvvetofs öeloratla, Larl an
förde
slkrifteligcn lill protccoilek följande:
Walborne Herr Landt-Marfkalk!
Höglofltge Ridderj^aprk och Adelnl
Höglofl. Riddrrsärapek och Adelns öswerwagande
fär jag härmed ödmjukeligen underställa min
öfwertygekfe, arr all stadsjord primitivt blifwit donerad
endast i den afsigt, att densamma sikulle arrrvändas
lil! sa kallade planlager, nemligen af jordfrngker,
lin, hampa rc., ruan rättighet för stadsmannen
aic blanda sig i landrmanna näringar,
Hwilket nu siker, dä stadömanncn anwander nästarr
ali berörde jord lill production af säd. Öfwer detta
städerncö inträng i landrmatiiiens rörelser, har
Han man att ligga under kcxmansoket, och air ej
fä ihärdigt yrka helgden af privilegier, som köpmannen
sällan eller aldrig klagat.
Del medgifwcv ock. alt druna stadsjord wid
de flästa städer warit otillräcklig att förhasta inwänarne
ail den för dergs hushall nödiga säd. 2l
-
Ten 28 Maji.
341
tersioden, sä nial sein a l den säd. hwarmed de
drifwa handel har således upköprs af landtmanncn
s och der är naturligt, ali dertill tagus hans
bästa och ej hans samsta foanncmöl.
I kraga vin landers och städernas rättighet
till bränwinS brännande. föijer al hwad nn är sagt,
«tt dä man rökl wal mer, der landunannen an.
wänder kill bränwin stn sämre eller ja kallade stödsäd,
bränna städerne aliid up den stridaste och bästa
sadén, emedan lill deras widr ursträekra brän.
winsbränning deras egen sädespioducston pä lang:
när icke förstår.
Följden vä tillgängen lill bröd
födan
i riker inser dä hwar och en, och ar eli talande
skäl dertill arr städerne borde intet sä bränna.
Att bränwinspaunorue inskränkas lil! eit wist
kanneral för landrmannens husbehofsbränning , men
kan urstraekas rist oändellgher för stadsminncn, dä
han sär hafwa sä stor panna han nägonstn will,
endast han har err wihr proporiionsradt qvantum
spannemä! i si» bod, är en himmelsskriande vräkta
wisa, i:o bör den som producerar spannemälcn ej
hafwa lrka stor, uran större rätt tils test förädlande
än den som koper henne. 2:0 Är förbindelsen
för stadsmannen eller köpmannen alt hälla err wist
qvantum spannemäl tillhands, i man af hans pan»
nerymd, ett charteqne, ly man wet huru med con.
trollen af sädane saker rillgärr och förmsdeligen hädanefter
st°a!l tillgå.
Hivad de as Oeconomi» - Utskottet förestagne
strafflagar widkommcr, är min öfwerlygelse följande:
1:0 arr befar ningen dermed ej tillkommer ert
Oeconvmiä-Ulskotl, arr om den skulle röra nägot
Ut.
34? Deft ?8 Mji.
IltMk, det mors sag-Utikotter; men att den rf
heller hör dit, uran till Avnnnaen, som äger käk»
rlgheteg art ntkänka, urföra och bevaka atla alle
manna polieelagar i sikt rike. 2?o Ärc> dessa straff,
lagar ej werkstästhgra, uran att göra öfwerastr den
ena medborgaren rist en spion och fiscal pa den an?
dra, till fiende och yelarenr,
Növwändiqheren af noggran upsigt nekas ej,
Men den hör ffe gf wcderbörltgr tillförordnade personer,
ej qs broder pa broder, granne ra granne,
dräng pa husbonde, g:o Skola twifwelsutqn sädane
lagar, och jemiväl blott ett sqdani betänkan?
de, göra ost rist ämnen för ärlöje och förakt för andra
ngkioner, och äfryen en dag för wara efter,
kommande, Dg dr fq läsa sädane laapryjeercr,
stkolg de jn tänka hmad är detta för en nations
Hvad hay ben för embersmän bade i miliraire, erpil
och andelig mäg, dq de mäste wara till hen grad
nedsänkta i drvckenfkaps last, att de behöfva wid
straff af penningebörcr, eatzation och lä widare hallas
derifrån? jaq lägger till: ffola wi ej föilora
ost agrning för hvarandra? skola wi ej rodna arr .
mäta hvarandra? ögon? jag rwiffgr pä arrén mer
förnedrande allmän lag gifwjrs bland werkeligen
degenererade och siafwijkq nationer; hur kan den
dä proponera? bland oss? och bland oss sjelfva skola
dä wi» fria, »plysta och högsinnad? medborga,
k- npstä och säga: gif oss den,
För öfiigt förestår jag ödmjukeligen, qtt det
Mätte till Kongl, Maj:r i underdånighet fulleligen
siwerlemims, att efter Egen hög pröfning och an»
led
-
Den -r Maji- S4Z
ledningar af miHwäxk, spannemälsbrist m. m., inställa
eller tillära bränrvinsbrLaning i riket.
Hist torde jag sä proponera att NlfkortetS
betänkande mätte till hela fin widd förkasta- och
ett nytt utarbetas.
Zriherre Stjern cron g., vavrä, upläste till
protokollet följande dictamen r
Beswärs, och Oersnoi„iä,l.llfVottet, har, uri ffrr
betänkande ongäende indränkandet at branwjnS
bränningen,
synts wilja sälja den principen, alt söka
hämma de grufiiga följderne as bränwineis öfwexdrifna
njutande niera gcn^n ffärpade polic»
författningar än genom en förminskad tillwerkning
af pennq begärliga dryck.
Utskottet äbcropar sig i synnerhet derpä, att
den i / 8 ro är6 författning stadgade näringsfrihet
i motsatt fall skulle trädas för nära; lärom oh derföre
granska »ned hwad billighet denna frihet bliftvik
förunnad ät spannemäleno förädlande till bränwin.
Bränwinels skadeliga werkan inom fäderneslandet,
sä wäl i moralist som physiskt afseende,
är genom en bedröflig erfarenhet altförwäl besannad
för att af mig behöfn-a anmärkas! äfwen f^
stor sanning är de» att fpannemälsprisernas förhöj,
ning och i följd deraf ökade arbetslöner, samr en
utomorventcfig stegring i alla wanrprisec, älwen pä
inhemska produkter, nästan endast bör lillskriftvaS
den öfwerdrifna bränwinstillwerkningen.
Den har medwerka» till försämrandet af landets
mynt, derigenom, att ben gjort so större import
af utländsk spannemal nöhivändig.
Den fkadeligg werkan bränwinetö jemna bruk
h«r pä folkökningen är allmänt erkänd. Den»
Z44
Den -8 Maji.
Denna öfwerdrifna tillökning undcrgräswer
således lrenne de starkaste pelare kill fädcrneölandeiSwälstäud,
nemligen folkökningen, nn-nlets godhet,
och stnteligcn ett
ste förnödenheter ^ill lifsuppehället.
Förblandom da ej längre med andra nytliga
näringar en tillwerkuiug sein sörbylcr brödfödan
till ett säkert wgrande gift för wgrande och kommande
rider.
Om lckwll sedan ett stenlim, bränminstillwerkninaen
bli-wit ett nödwändkgc behof i aftcende pä
de fördelar sm den nllffyndgr boffapsskötseln. sä
nphör likwäl behottvct as större pannor än 90 kannors
och derunder eller husbehofsbränning i samma
ögonblick man >j mera anser den för en näring;
och derigenom lindan,ödi s öftven den olägenheten,
(hnnlkel hit ilis ong inträffa;) att regeringens förbud
ko,nm,k för sent för au förekomma hungersnöd
och dyr tid.
T,!ln> rkning med större pannor äro i samma
man skadeligare för del allmänna, jn större qvannilst
säd de kunna förbruka pä tonare lid.
Fördelarne af e» förökad tillgäng för siatseaSsan
genom den af Iftffottet föresiagne lax ring as
pauncrymden sou» öfwersiiger 90, kannor, tror jag
ingalunda ösmettvaga de olyckliga följderna af en
lättare tillgång pä denna sä stadeliga mara.
Jag anhal er således om aterremist af 11,skottets
betänkande! och wägar jag hoppas att Ulffottct
n?id Utarbetande af ett nytt, icke mera mätte
göra afseende pä den aberopade näringsfriheten,
Ulan häldre laga till rättesnöre de» allmänt för god
an
-
Den 28 K7aji
-
345
antagna principen i lagstiftningen, ark söka förekomma
förbrytelser mera genom undanrödjandet af
frestelse och tillfälle an genom stränga strafflagar,
friherre Llael von lckollstem, Lorfits UuckviZ:
Wid 1809 ärs Riksdag, dg denna nnwarande
bränwins bränneri inrättning bewiljadcs, yttrade
jag mig salunda, att jag anfäg bränwiliet för etk
nöd,vändigt ondt som icke kunde aldeles afffaffas,
mea borde inffränkas sä mycket mö,ligt wore, samt
att näst krig, pest och hungersnöd, det more det
största onda som kunde drabba ett land, när det
mistbrukadcs. Jag will således icke widare utlaka
mig i ett ämne hwarom redan sä mycket är sagt.
Döt är endast en anmärkning jag har att göra i
anledning af de discourser har förefallit; det äc
med oro jag märker, att det tyckes blifwa ett carackcristiskl
drag af ost att lägga sten pä börda pä
den som rakat misthaga, da Deremot man ej kan
betyga »vördnad nog för den som är i faveuren.
Utskottet har intagit stg, och derigenom ädragit
stg critiqac; men den har bliswa gjord sä sträng,
ail den öswerjkrider gransen för det ti lätliga. Wi
stro ost skyldige inbördes agtning, och det ännu
. 'mera, dä ledamöter af de andra staude» äiwen finnas
i Utskottet, hwilka kunna finna det förolämpande
för sig. Oenighet och osämja b.if.va följder
häraf, hwilka man dock borde noga söta undwika,
om ett godt ändamål lkall winnås.
Zerr vvn Lclrulksoicheim, Oaviö, uplästtz
ett sä lydande anförande:
Wördsamt Memorial!
Ämnet om wilkoren för bränwinelilliverknmgen
-
I 46 Den S8 Maj;.
gen -r af mycken wigt, hälst mom Sveriges bägge
huswudnäiingar, jord och bergsbruk, ingen till»
»verkning sätter sä stort ro vital i rörelse, som bran»
Winsbränningen, och ingen afgift erlaggeS med mindre
motwilja af a^mänheten, än bränwinsbewillmngen.
Som denna tvarnprodurt haft mycken inflytelse
pä menstlighekens seder och hälsa, sa förrjenar
matet ock i det hänseendet en synnerlig om?
ranka.
För min del finner jag föga fläl, akt föreflä betydliga
ändringar Utl Höglostiqe allmänna BeswärS»
»ch Oeeonomiä-Ulskorlets betänkande om bränwinshränningens
reglering. Om i8io örs Ständer
för midt ursträckt. och för ringa taxerat bränwinsfriheten,
lä kan uppå erhällen erfarenhet n» sadant
inskränkas och rättar; nian att derföre ändra principen,
och^genom »Ltg huShältuings resolutioner ö,
ka mistiroender för Mikseno Ständers beflut. L>m'
bränwinSbränujnqen ökat spannemäls eonsnmtioneo,
sä har den ork ökat sades prodnctionen, säsom befordrande
en ymnigare mfordring ät kreaturen, och
med det samma jordens fruktbarhet.
Att en brist af 32,020 R.dr wisakfigi,rio
är- päräknade bränwins bevillning är ej underligt,
Lä be mindre pannorne, innehållande »ill och med
Z4 kannors rymd och som Utgjorde den största mänq»
dru, blott ä , st per kannerrun, inbragte hwardera
ät staten 34 st., men med mycket skal är nu en sältan
panna ä 4 st taxerad till 2 R:dr 40 st. Den
svm förr nyttjade en panna om 34 till Zo kannors
innehäll, crlade derföre 2 l x st allenast l Rtdr o/,
Mes bewillningen för densamma är qrr förhöjd z
Dm 28 M»jU Z47
S si per kanna till H R:hr 12 si. För en panna af
90 kannor skattades blott ä 5 si 9 R:dr 18 si 4 r,
nien nu tillstyrkes för en dylik panna L 22 8
A7 R;dr 24 si, Acnng sistnämnde xannerymv förr
klaras ock för vrtinajre husbehossbränningens ma»
ximum, Detta desi belopp kunde ock anses för öf»
werflövjqt, för qtk bäxa den omi nationen as husbehof,
Men dä hrjnwin rillw-rkqs af porqtoeS och
siere till öndamälet tjenande wäxrer, sä behöfwea
ett större utrymme, än för säden. Dek hade ock
4ptb ketta tillfället behöft anföras, om klarpannans
innehåll inom samma pannerymd af 90 kannor sin»
NeS inheräknqd.
Hivad utj pannemäkt och tillwerkning öfwer,
siizer nysinämnd? maximum, behagar Urffottet gisspå
na,nn af brämvinofabrik. Jag mcdgifwer, arr
benämningen är nägyk stötande' och mä häldre beskattas
under namn af extra bränwins tillwerkning.
Men i öfrigt mcdgifwes, att wälbemälte Utfkote
sä wid beffalkninqen betungar denna sä kallade fa»
hriksrörelse, mt sä winnjngslystne torde maga sig
dermed befatta, I den förra hrän«v'nssörordnjngen
höjdes blott asgjften med en enda sik ting för hwart
1o;tals större pannerymd, således betalades ril
exempel för en panna om ih-d kannors rymd -s
rs si allenast 4« R'dt — Mcn efter nya första»
ger -l l Rlvr för samma pannerymd med tös
M:or ky afgiften är ökad med Za procent föp
all tillwerkning -fwerstigandp den ordinaira 92 kannors
pannervmden. Uköfwer 16,0 kannors eapg»
sint blek är I8io för hwart lotta! afgiften ytterligare
förökad med 4 rst., sä atk för en panna om
348
Den 28 H7aji
-
170 kannors rymd bötaldes a rz st 4 rst. 4/R:dr
ro § deremot efter den nya förcslagne rariffen L i
R:dr zst 8 rst., Ii.-draaoE—men harwid behöfwer anmärkas,
ali om cn man ägde 5 gärdar, och för
hwardcra af dem stanade för cn panna om ZL
kannor, sa erhöll han en lika belopp af 172 kannor,
man betalde för dem, i stället för extra afgiflen
220 R:dr allenast efter ordinaire bwistnlngcn
för hwarje zz kannors panna L 2 R:'er 42 st
allenast 12 R,dr 24 st. Han amnander deinnd mera
dagswcrken och skog samt förstör mera spannemal;
man erhåller åtminstone inom samma lid lika
mycket bränwin. Deraf syncS klarligen, akt om
någon finnes hugad nyttja de större extra pannorne,
de hwarkcn för statSwerket, eller i afseende tik!
spannemälö och wedconsumiion samt omvändt arbete,
arv sä sördömelige som en mindre calcnlcrande
person sig föreställer. Widare mä anföras, art för
en pamieeymd om z>o k:r, crladeo eftex förra ordningen
ö. Z7 per kanna 2z8 R.dr 46 st; men efter
den nn förcsiagne a z R:dr 4 st en afgift stor
9ZZ Z6.
Dcstntom finnes denna extra bränwins tilltverkning,
ntöfwcr det ordinaira hnobchoss maximum,
widare förswärad genom ett alagt spanns,
wals nplag till förekommande af en hastig sädeöbrist,
forst af en tunna för hwarje kannerum, dek
är ivo tunnor för 102 kannor; sedan ifrän 152
till 2Oo k »nerum a:ne tunnor per kanna, det ar
Z02 tunnor spauncmäl för iAi kannerum, eller 42»
rnniUr för 220 kannor. Men öfwer sistnämnde
kannerymd ffall ett uplag af z-ne lunn?r för hwar.
Den 28 Maji.
949
)e kanna, att med mederhäftig säker korgen, hällas
Kong). Maj.tt och Kronan tillhanda, samt således
för Z02 kannors panncrymd 920 tunnor spannemäl
0. s. w. Detta spainiemäls sörröd finge icke heller
af ägare» disponeras förr än Kongl. Majit
lant om den i MarS tillkännagiswa, att fpanncmä»
len för allmänheten icke behöfdes.
Jag har hört flere klandra en för gränslös
ansedd stor pannerymd; men snarare tyckes den mwändning
kunna göras, ork man blott för syn skull
för alt icke wilja aldeles rubba författningar,
wäl behållit de förra erbjudna stora pannerymder,
men sa betungat deni, akt ingen flg deraf betjena
kunde. Dä ock Kongl. Majit äger wid timande
mitzwaxt är, krig och hämmad csmmunicakion med
andra sädesrika orter, alt pä kortare och längre tiv,
hamma bränwins tillwerkniugen, och i synnerhet
pannerymden öfwer hnsbchots max!muni, sä förefaller
speculanterS utsigt med den större cxlra bräir--  ningen ännu mera osäker. Dä den nog rikcligeir
tillärna ordinarra bränningen, kan, Utöfwer eget
husbehof, lemna ansenliga förråd med sig, samt dä
tillika kronobrännerierne i Stockholm, Götheborg
och Carlscrona kommo i gäng, och deremot dryckenskap
genom kraftig åtgärd minMdcs, sä synes afsattningsn
icke blifwa lönande. Om imedlertid nägon
kännare af stora branneciers möjeliga winst
kunde med öfwertygande bcwis ådagalägga, art,
Len tillstyrkta exira afgiftcn oaktadt, dock en lucrakif
behällning winnås kunde, sä more Ml ytterligare
förhöja skiften.
HSgloK- UlMtet har ansett bättre, att utfästa
-
zz» Den 28 Naju
fia rättigheten kill bräntviNSbkänniug estet heMMäs
netts ägande wärde än efter Ven wid ali beskatt'-  »<ing brukliga mantalsberäkniNaen. En agate eliet
brukare Ukas ett hemman af sämsta elasien, estek wär»
berådt till soöo R.dr, anses säledeS berättigad till
nyttjandet af en panna om gg km»0rt ett annat
wärvekadt till goos Ridt tillerkänncs, emot ordinarie
afgift, fä nyttja eli panna om Zo kannors
rymd; eMot jördens wardeting till 900- Adr sivarade
en panna om 7^ kannor» och SL wäkdet Npstege
till iz^Ls Ridt, ellet derutöfwer, finzeemot
ordinarie afgiften begagna en panna om 90 kannor.
Det Medqiftves, att hemman, efter mantalsberäkningctt,
ffnnes as en ganska olika beskaffenhet
och godhet; men mä»ne ben skedde wärderingeit
tvid sista bewilltttngenS ffxering, dä öe fläste fokt
blifmä rangerade i lägsta claflen, är mordén mera
pålitlig? Der är ock ännu owist, hwitkett stags
grund tist nästa bewillning blifwer widragen, eller
huru synbar egendomen kommer an beräknas. U»
rom mantals beräkningen skulle ock med skäl lada»
gärdens beskaffenhet komma med i beräkningenklpvä
eit bondhemman nnverhällas merendels g
köt. Männe icke, i synnerhet t granskapet af Skock»
holm, flera kors Underhåll wid ett mindre hem»
mantal borde' wid bräliwinstiliwerkningeN, och rättigheten
akt vett samma fä tltäswa, komma !
tonstderä'iou? hufwudstaden torde eljest msjeligen
förfäktas t mjölkbrif^ Wid Mindre hötillgäng,
giftvek skuren halm och agnat, fuktade med drank ett
närande föda. Jag wilt icke aldeles medgifwa
»änga erfarna kanvsmäns pästaetide, att drattkeri
Dest 23 Nast. ssr
»disar wid utfordringen lika kraftig werkatr, sorl»
sjelfwa säde», hwaraf bränwinet blifwit rillkedt;
men vet är wist, alt de betande kreaturen, som
lcfwa utaf vegetabilier, hofwa en wida swagare
digestion, eller förmåga akt draga kraften utur fö»
doämnct, an de köttätande djuren. Swinkreatur kunna
födas och gödas blott och silena af drank, men
frön och hafra, som paKerat igenom hästens Mage,
kunna ofta ännu gro uti jorden. De qwarwaraa»
be och bättre Utwecklade beständsdelarnc af sädén
hofwa ej fällan i nödens stund, dä om wären allt
annar söder ätgätt, räddat den fattige jordbrukaren»
kreatur, medelst takhalmens befästning Med drank.
Utskottet finner, att jordbrukare, wid den «
frägawarandc bränwinsbränningen, bör gynnäs
framför stadsboer, samt lanvrboer förutan jordbruki,
Hwilka begge beläggas med za proeent högre asgift,
än rätte jordbrukare. Dä man ofra klagat
öfwer städer» monopolier, sä mä ock förekomma»
art ej borgare kunde vice verta klaga öfwer landsboers
monopoliska bränwmsbränntng; men deremot
tycke» l8lv ärs ständers liberale bränwinsförfattning
wara mer än för mycket af de personer,
tnistbruka», som upförk stora bränneriwerk uppå en
bär klippa, eller pä en inskränkt gärdstvmt, för
utan all annan tillhörig jord; och torde blott, Med
behörig gransknings en bränneri rättighet emot fö>^
ökt skatt ät sädane personer uran jordbruk förunnas,
hwilka oafbrutit underhölls ett wist antal af kor,
för att säledes betjena närgränsande städer med
mjölk, grädde och färskt smör; och synes säbane
LMOm6brä«narr kunna wara lika berättigade, a»k
352 Den 28 Nast.
af andra landiboer fä köpa hö och halm, sam hrr»
strur inom städer, hwilka drifwa en narina med
kreamrs utfodring och miölk försäljning. Dä wid
ordmaire bränneri rättigheten endast fräga är om
ägare och brukare af skattlagd eller roterad jord
5 landet, sä mäste Utskottet med landiboer man
jord, hwarken lörmena soldater, torpare eller backstuguhion,
hwilket dock wid stutliga regleringen, sä
wal som rörande mindre hcmmansdelars bränneri
rättighet, närmare kunde determineras.
Sädane ägare eller brukare as stora landgods
med motfwarande ladugardar, borde i synnerhet,
om ej endast, da de dcrwid funno sin uträkning, wara
berättigade, alt enior erläggande af den bestämda
extra afgifren, fä begagna en pannerymd, öfwerstigandc
den ordinairc huSbehofsbränningens maximum
af 9-Z kannors pannerymd. Högst angeläget
lstifwer, arr mi det skeende reglementet, med
en noggran beskrifning och ritning, Utfästa bränwins
pannorneö proportionerade högd emot deras
rapacitet i bredd, bröstets och hattens skapnad, sä
wä! som hattens form och högd, samt att uppä
den samma ingen öpning eller lock ofwanpä sinneS.
Brygg- och Mäskpannans afstånd samt lägre eller
högre planering i jemnförelse emot bräuwinspannan
är ock af större betydenhet, än mangen torde känna.
Genom pannor med stor pannerymd, skall wid
ett jemt gående werk, förutan all swek, io kill iZ
procent, emot anna» medclmättig panna kunna
winnås. Kunde möjeligen afkastningen af
hwarje braptnnna genom en förbättrad gäsning,
mäskning, omarbetning, och en laggraiuiare disti
-
Den 28 Maji. 353
kering» sä att allsintet spritakligt bortdunstade eller
förlorades, sä Medförde en satan industris bäde enskild
och allmän winning. Deremot äro de fa
kallade Skoitske pannor, eller sä construerade branwinökäril,
hmarmedelst inom förkortad lid, en stor
spannemäls mängd afwerkas kan, men utan att wäll
draga Adelar utur sädens wanliga kraft eller innehållande
sprit, allerhögst fördömelig? och iandsförderfwelige.
Jag finner mig ock föranläten anföra,
att en uti bränwins tillwerkningen högst erfaren
man, till min fulla öfwertygelse, underrättat mig,
alt med en bränwinspauna af den mäst wanliga
och lagliga form, om 60 kannors innehall, 8020
kannor, da merker gär genom natt och dag, afwerkas
kunna; men blott 15 till 16 kannor 6 graders
bränwin erhallas efter bräntnnnan, och som dertill
fordras dubbelt mera folk och wed, sa kan blott
ett sädant bränningösätr med winst drifwas, dä
spannemälspriset är lågt, men bränwinsafsärtningcn
in- eller utrikes i proportion were lucrative. Det,
ra behandlingssätt, en gang kändt, sä wäl som alla andra
koustgrep, att eludera stadgade författningar, kunna
icke för ett skarpsynt öga döljaSz och dä efter det af
Oeconomiä-Utskottets upgifna förslag, bränwinsbewillningcn
bliswer 2 om ej Z gängor mer imporrerande,
sä bör ock en alfwarlig eftersyn med utkomst
befordras kunna^
Att all införsel af Utländskt bränwin förbjuden,
synes sä mycket billigare, som drankens nytta
för kreaturen och den dermed förknippade jördens ökade
bördighet, förnämligast ursäktar swenjkajordbruka
rens
Hörsta
Del. No 23.
354 Den 28 Naji.^
rens bränwinsbränning. Sädes prodnctionen och
potaroes cultiveringen bcfinues Uti ett jemt tilltagande.
Wi hafwa under de sista krigsåren, pä ett
sjelfständigt sätt, förmätt, uran utlänningars biträde,
föda ost sjclfwe och om yterligare förståndige
Hushälls författningar widtogos, och i synnerhet all
swensk jord komme i sjelfägandes händer, eller åtminstone
i längwarig lega uplätes, sä mäste, wid en med
förnuft äfwcn fortsatt bränwinsbränning, icke i en
framtid all den uti detta sjelfständigt» Rike producerade
säd kunna af menniflor och hemtamde kreatur
förtäras, samt ester hand all införsel af utländska
victnaliepcrsedlar, samt af hudar, talg, lin
och hampa, kunna uphöra. Ehuru förledit ars
»äring war en af de knappaste, och denna sena wär
päkänt spanmälsboden, same bränwinsbräuningen
warit ganska öfwcrdriswen, och stora lager af sä»
dan tillwerkning flerestädes finnas, sä ärd ännu
icke alla sädeslärac uttömde, och blifwer tillgängen
nu »nera synlig, dä inkommande utländsk spanneNiäl
börjar fälla priset. Wi hafwa icke heller ifrän
nägon ort hörk jämmerfulla klagorop om hungersnöd.
Högloft. Utskottet gifwer ock berömligen diverse
förslag, till hämmande af bränrvins misibruket; och
önskar intet högre, än art de samina wid ntöfningen
ma blifwa werkställbare och kraftfulle. De
wäxelwis Utfärdade bränwins förbud, öch äter förunnade
tillwerknings friheter, jemte de nästan orakneliga
krogar, hwarmed alla landswägar och i
städerne alla gator och gränder, ifrän är 1775»
först till befordran af de regale brännericrnas, och
fe.
Den sZ Nair» ZsZ
sedan af andra öfweksiödande rilkweekninzars afsattning
blifwit försedde, hafwa i wär tid högeligen
Upeldat menighetens bränwins begära I hnfwudstaven
Upsteg, ät t 800, antalet af krögare, spisqvarters-
och ligneurkammareshälkare. samt nackenter
till 1227 personer/ och lärer förmodeligen ickr
antalet sedan hafwa blifwit minstadt; och dä denNa
sutNMaN fördelades Nppä 22,147, tfrän 15 ärs
alder t Slockholm wid sista folkräkningen, är i8»6,
befintelige manspersoner, sä följet dekaf, att nara
hwar 18!de af deM, idkade eN sädaN näringz
dä likwäl icke win- och raffe skänka re, samt Apothekare,
som alla försälja destilleradt bränwin, icke
deribland äro beräknade, ej att förtiga werkliga bryggerier»
ftibryggerier, lönkrogar och hemliga mökesstallen,
hwarest starka drycker, till större och mindre
belopp förylttas» ÖM ock ä Stockholms nuwarände
folkstock 65,474» Nägvn bränwins åtgång kaN
räknas pä qwinkönet och ungdomen under rZ är,
sä mäste de manspersoners förtäring, som sig af
nämnde förplägnlngsstälien begagna, wara ganska
stor, för att bidraga till ofwanbemälke 1227 Hushälls
underhall. Den öfwerklagade fylleri oseden
bör dock ej ifrån war samtid art räkna siik
ursprung; dä uti Kongl, förordningen emot svalg
sch dryckenskap af den 17 April 1738, utfärdad
pä Riksens Ständers anhållan, samt Kongs. Majus
Bref till samtelige Hovrätter och Consistorter af
den t7 JanUatii 173H, förorduades: atk eho, söm
befunnes öfwerlastad af drycker skulle första gängen
böta Z Dlk, aNdta gången lo D:k, och tredje
gången lZ D:r af dek tidens Silswermynt;
samt
ZZ6 Den 28 N7aji«
samt om den icke mägtade böta, sitta första gängen
4, den andra gången 8 dagar i fängelse, men
tredje gången plikta med 8 dagars fängelse wid
»vatten och bröd, jamt wid fjerde öfwerträdelsen
med 14 dagars dylikt straff. Präster, somnnmodades
att giswa efterdöme» af nykterhet, skulle
utan »läder sältas ifrån tjenste», da de wid embekcs
förrättningar be unnoö af drycker öfwerlastade;
men wi känne huru ofullkomligt, veste Kongl.
Sradgar blifwct cfkerlefwade. I Högloft. Utskottets
betänkande tillstyrkee, att de i ofwannämnde
»733 ärS Placat för fylleri älagde böter, ma åtminstone
förhöjas efter däwarande spannemäls- och
ivoruwärden; men kanstke rättare efter den lidens
markegangspris pä drängs dagewerket, såsom en
säkrare mattstock eller likare än »varan och sjelfwa
harda myntets samt annu merg Bancosedelns »värde.
Utskottets eleverade tanke, akt fylleri förseelser
ej borte med fängelse eller nesligt straff, utan
häldre med penninge böter och arbete försonas, torde
winna ett uplyst tidehwarfs bifall. Wid flerfaldig
öswerrrädelse torde dock en sadan oordenrelig
person kunna äläggas tjenstgjöring pä 6 årstid
wid något wärfwadt Regemente, eller om densamma
ej dertill more duglig, pä tjenlig lid dömmas
till tukthus arbete.
Någon indulgence »nä rväl »vid sörcwarande
ämne äga rum för den swaga menskligheten, som
j alla »verldödelar och tider, menniffjor haft
det besynnerliga begärer, att ofta wilja böfwa sina
känsel strängar »Iler sinnen, och det osta med de »nast
osmakliga medel; af sädan orsak nyttjar Indianen
Den 28 Najl. 357
sin betel och Turken sikt opium, samt Asiaten a?
alder den gästa drufwesaften, sann Europén sitt
mjöd och mumma, sä wäl som port-ohl, inuan humlan
war känd. Sjelfwa den wederwärdiga tobaken,
som icke heller hörer till oe oskyldige eller
hälsosamma örleflägter, och ingen uran illamående
sörsta gängen nyttjat, har wunnit sin credit genom
sin toxiqua och döfwande kraft. Den chemiska producten,
kallad bränwin, blef i slutet af dek päfundsrika
rz:de secler uptäckt, och som lika med det päfundna
krutet, ästadkommit mycket bade godt och
ondt. Snart utdrogs en stark sprit, ej endast af
säd, utan ock af winmust, sockerlag och ris. Läkare
drogo dermed kraften ur wäxrrikets alster,
Uti sina efiencer och tincmrer, samt tillreda deraf
den flygriga aster. Arbetaren, som hemkommer
ifrän sina mödsamma befattningar, trött, ofta frusen
och wät, upmuntras snart genom en lirén portion
af detta upliswaude medel, och förekommer
dermed, genom en ater befordrad utdunstnng, ej
sällan en wädelig sjukdom; men beklageligen hästra
laugt flere med bränrvincts öfwerflödiqa bruk
skadat sin moralitet och sin hälsa. Den »värdige
swenska bonden är dock ingalunda sa begifwen till
dryckenskap, som mangen föregifwer; man mä ej
stura af en eller annan stadsfärd, dä flere sällskapsbröder,
sammanboende pä samma näringsställe, och som
efter någon waruförsäljning fäkt penningar i händer,
upreta hwarandras hog till kanske öfwerflödig
wälplägtting. Hemma hos sig, derest bonden ofta
är försedd ankartals med bränwin. finnes han manligen
nykter, och öfwerplägar icke hiller sina söner
och
ZZ8 Den 28 Maji,
och medarbetare, Om ock ibland tvid gästebud den?
na dryck till någor öfwerflöd nyttjas, sä bör ock
jhogkommas, qtr branwinet och närslägtad? ölet ä?
ry de enda upljfwande drycker, som dcsie mare ar?
detsamma medborgare äga, och hwilka de genom
egen anwänd möda sig förwärfwa, da herreman
förnöja sig med mängfakdiga enkla och sammansalM
drycker, som de sig för penningar förskaffa.
Det är en clasi qf lättingar pä landsbygden, och
tzagdrifware i städer, samt sytzellöse uppasare, hand,
werksgesäller pä söndqgar och deras fördömligt: frimändagar
som sä ntöfwa silk fylleri, art de icke
Mer förmå bära egne kroppar, och sedan ej pä Z
dygn kunna räknas ibland förnuftige warelser.
Det ofta nämnde aktningSwärda Utskottet tillstyrker,
att alle krogar a landet och i städer mä för?
hjudas och blott bränwin till nödtorft för wägsarande
tt!latas, och i förening med matförtäring pq
gästgifwaregärdar, och j städer pä stadskällare der
allmän spisning HMS, Sä gerna jag önskade en
möjelig merkställlghet häraf, fruktar jag, alt en stor
del af Stockholms 70^ krogar förwandlades till spisqvarter,
hwilka sednare hittills blott Utgjordt 114
stycken; och detta sä mycket troligare, som sedan t 760-  ralet, den illa »verkande owanan i hufwudstaden kommit
f bruk, art de fläste herrskaps hnyhäll giswa kostpcn«
ningar ät sina tjenstefolk as begge könen, En betjent
och ännu mer en piga, blygdes för detta, att
stiga inom en krogdörr, men nu icke mera. Spisqvarter
aro inrättade till dagkarlars tjenst, och äs
flere ogifte personer, som ej haswa egne hushall,
ych Dane gäsininMälleN förblisma gilld onndwi
-
Den 28 Naji. 359
kelige. Att wid gastgifwaregärdar förmå hindra
krögeri, synes wara ogörligt- Det är wid denna
för sjelfwa jordbruket sä fördärfweliga hållskjuts in»
rättningen och färden, som allmogen isrän första
ungdomen wänjes wid fylleri, owetk, lättja och li- '
derlighet, samt ej sällan fördärfwae till hälsan, och
ofta hembär venerisk smitta till egen boning. Nästan
öfwer förwäntan, har man dock nyligen för»
nummit, att wiste nitiske Landshöfdingar förmatt
genom alswarsam upstgt stäcka öfwerdädet bäve
wid gastgifwaregärdar och andra krogställen. I
Swerige der inga fredsdomare finnas, och en ringa
kronobetjening i wära ofta wiosträckta härader är
att tillgå, synes en alfwarligare police ordning beHöfwa
päräknas, om det pasyftade ändamälet skall
winnås. Alt den ena medborgaren skulle angifwa
ben andra för fylleri, emot erhållandet af Adelar
uti ädömda böter, fruktar jag kunde medföra oroliga
npträden.
Det tillstyrkes widare, att om pä de lillökna
ställen, eller samqwäm, någon blifwer af bränwin,
eller andra starka drycker, öfmerlastad, borde näringsidkaren
och i sednare fallet wärdén, beläggas första
gängen med 12 och widare till 100 R:drs böker. Idet
för sin personliga frihet sa ömtäliga England, älägges
en drucken wida större witen och stockstraff, än någonsin
hos ost; och dä wärdshushällare sjelf är druc»
ken, sä betages honom, utom alfwarsamma böter,
rättigheten att pä z:ne ars lid halla näring, och dock
har man nyligen tillstyrkt ännu strängare mätt emot
benna osed. Det är ingalunda nog, att här ställes
borgen för skallens urbetalning af krögare och spis
qvar
-
z6o Den 28 Maji.
qvartershallare» utan dek fordrades tillika, att wäl
kande bofaste löftesmän, wid ansenligt wike, gjordes
»vederhäftig?, akt aldrig pä det näringsstället,
fylleri, dobbel, skörlefnad eller annat owäsende för--  öftvadeS. Wärdén, som steif funnos öfwerlastad,
sörtjente, alt pä längre tid, om ej för altid, att skiljas
ifrän sädan befattning; ingen ting kan heller
wara rättwisare, än att likmätigt den äbcropadr
Kongl- Sradgan, den wärd, hwilken utborgak starka
drycker äl den, som funnes benägen lill fyllers,
blefwe förlustig wärdct af stn borgade wara.
Men jag wägar icke uptaga mera af Högloft.
Ridderskap?! och AdelnS angelägna tid. Om Högloft,
allmänna Beswärs och Oeconomiä-Utskotrels betänkande
skulle återremitteras, får jag wördsammast underställa,
om icke till mera skyndsamhets och äswen
mer fullständjghets minnande, icke ett sammanträde
af detta Utskott med Bewillnings-Utskottet
ansäges tjenligt, hälst hela bränwinsafgiften utgör
en bewillning, och ännu mera ben af OeconoMiä-Utskoitct
förcftagne confnmtionsafgist.
Grefwe lckörnor, ^äolp Loran, anförds
munteligen till protokollet följande:
Med ett billigt mifttroende till mina insigter
uti ett ämne hwarwid jag har cgenteligen ingen
erfarenhet, emedan wid den egendom jag disponerar
aldrig funnits »agot bränneri, skulle jag bihehällit
lystnaden, om icke hwad som under denna öfwerläggning
blifwit anförr, gifwit mig anledning till
åtskilliga anmärkningar och rwifwelsmal, hwilka jag
anhällcr sa underställa Högloft. Ridderskapet och
Adelns upmärlsamhet.
Jag
Den 28 Maji.
361
Jaq har allmänt nog hörk yrkas, akt bränwinststiwerkninqen
matte sä inskränkas, atr Den ej
borttager hmad som erfordras for behofwet ai bröd,
och dek är ingen jon, mera an jaq wstunmer »ti
en sädan önskan i anseende till deHändamäl; Men
iaq bekänner, att af hwad lag hört anföras, jag
icke funnir mig öiwerrygad om de förefiagne medlens
nytta och kraft akt winna det. Det har förekommit
mig, som man trodde, art endast ingcn
panna fans som innehöll öfwer 92 kannors rymd,
skulle en tillbörlig gräns för bränwins tillwerkningen
wara satt, men om ber är sank, atf alwen med
en panna af 92 kannors rymd, en högst betydlig
lillwerkning kari ästadkommas, om det åtminstone
alkid blir sant, att med en sädan panna wida mera
tillwerkas än for ett icke owanligen stort hnshäll
kan till husbehof wara nödigt, synes mig frägan
egenteligen wara, om en fabriks tillwerkning med
denna stags kannerymd är bättre än den Med en
större? men om aker der är utrönt att med större
pannor förenas en större besparing af säd och wcd
till frambringande af samma qvantum, sä synes
»nig art genomett totalt förbud emot de jednare man
beröfwar sig en gifwen fördel, utan att winna något
hufwudsakligt ändamäl. Bättre synes mig att
enligt Urskottets förstag begagna den förmånligare
tillwerkningen till en ökad winst för staken och förena
dermed sädana tyngder som efter hand, utan
hastigt ofwikande ifrän en nyligen antagen liberala,
re princip, stola återföra bränwinstillwerkuingen
till de gränser som äro för den samma naturligaste.
Faran af en tillwerkning med större pannor jynes
mig
Zör iven 28 Naji.
wig ej heller wara bewist sä betydlig. Om wi
päminne ost, att under -e s:ne första ären sedan
Lenna författning widkogs, sädesprisen icke warit
iöfwerdrifna, att i förhällande kill sedelstocken och
öfriga waruwärden, de till och med pä wista orter
och tider warit uog läga, sä torde wi finna, att
sjelkwa den utsträckta bränwinSlillwevkningen icke
j gyda är borttagit tillgängen. Hufwudsakliga fe,
slet, war utan twifwel, att Regeringen wid infallande
mitzwaxt icke ägde rättighet inskränka den, men
äfwen med denna rättighet och under mera inskränkande
bränwinsförfattningar, hafwa wi sett, att säLesprisen
i mitzwäxc är betydligen stigit, att får»
högan för inträffande brist äfwen under en sadan
ställning gifwils.
Jag tror för öfrigt, akt det äc mindre den
oinskränkta pannerymden, än den oinskränkta tullfria
afsättnings rättigheten, som ökat bränwinStill,
»verkningen. Det förra werkar blott för wista
personer, den sednare för alla, äfwen med mindre
pannor. När der som nu marit tillätit, att ifrån
den ena ändan af Riket till den andra tullfritt
försända bränwin, nar detta kunnat pä samma
»vilkor till Stockholm och Götheborg införas och
man da påminner sig hwilken winst som af Krono-rännerierne
i dcsta stader fordom wunnits, hwarigenom
ej allenast fond för magazins förrader, men
äfwen tillgång till betydliga förskott, ät staten er,
hällits, lärer det icke förefalla underligt, att enskilte
som nu kunnat dela denna winst blifwit up»
muntrade till en omanlig! msträkt bräiiwinskillwerk*
<M«Z. För att inskränka den, tror jag derföre alt
del
Den Msi. 3S3
tzel kraftigaste medlet skulle wara, att för all bränwins
införsel i städer, rull erlades, arr i stället för
pen inskränkta bränningsräktigheten, som nu är Kronan
i Stockholm och Götheborg förbehållen, den»
na blefwe för staten lemnad obestämd och att Kronan
således blefwe iständsatt arr moderera priset
hade pä bränmin och pä säd. En tädan författning
tror jag skulle werka en allmännare inskränkning
af riliwerkningen, än genom inskränkning af
pannerymden, som blott ökar deras fördelar, svin
tillwerka med pannor af 90 kannors rymd och soni
När detza sq myckel mera allmänna icke skulle försäkra
en tillräckligare sädeStillgäng,
Pa detta säll skulle man ockla hafwa wunmk
andamälet, ulan att hafwa öfwergifwik den princip,
som jag tror det är af wärde att korrigera, utan
akt afskaffa,
Uti hwad man anmärkt, att Oeconomiä - Utskottet
öfwerskridit gränsen af sin befattning, när
det, jemte det 0- ynomiska af branwinsrillwerkniipk
gen, upgifwit förslag till afgifter och författningar
till hämmande af desi mitzbruk, kan jag för min
del icke instämma. Jag ixor, ari, när Riksens
Ständers ombud uri ett Utskott fäkt sig npdragtt
att upgifwa ert förslag öfwer hwad ämne som hälst,
bär Utskottets namn icke hindra der att wisa för»
slaget i hela sitt sammanhang, akt wisa bade wikforén
för bruket och medlen mot misibruket; det
definitiva bestämmandet mä sedan af Riksens Lttänber
fördelas emellan deras serstilta Utskott, efter
deras olika befattning, men försiaget « sitt hela,
bör utan twifwel pa en gang framställas, för mr
z64 Den 28 Maji.
kunna döma sm dess grunder. En förebråelse till
ett Utskott öfwer detta behandlingssätt, har således
förefallit mig owänrad, äfwenjom andras mindre
granlagenhet i sina framställningar, synes mig
föga wärdig den aktning Riksens Ständers ombud
r sitt förhållande emot hwarannan allid böra iakttaga.
Arv von Lckultrenkeim anhöll, akt det mätte
blifwa honom tillätik, att sitt nytz npläste anförande
med de öfrige Standen communicera.
BiföilS.
Zerr Lclrönliröm, kelir, conformerade sig
Med Friherre Illäkanton.
Zerr Landt-Marffalken utlät sig att såsom
nu alla de som anmälr sig, talat, och da han
afdiscourserne hade anledning art förmoda, beten
proposilion till bifall ä Oeconomiä-Utffottets betänkande
skulle wara öfwcrflödig, sä finge han göra
Högloft,ge Ridberftkapet och Adeln följande proposition
:
Bifaller Nidderftkapet och Adeln, att Oeeonomiä
- Utskottets betänkande i hwad som angar
bränwinstillwerkningen och försäljningen återremitteras
till ytterligare utarbetning i anledning
af nu derwid gjorde anmärkningar, samt hwad deremot
beträffar Utskottets förslag till strafflag för
starka dryckers omättliga bruk samt bewillningen för
brännings- och sorsäljnings-rättighcken att det förra
warder öfwerlemnadt till Lag - UtstoktetS handläggning,
och det sednare kill Bewillnings-Urskortet,
för <ttt i ben delen efter företeende omständigheter
Den 28 Maji.' 365
fia utlaka, sä snart grunderne för en ny bränwins
författning blifwil af R,ks-Ständen antagne.
BiföllS.
Uplästes Kongl. Maj.tö nädiga proposition till
Riksens Ständer, angående tullverket, gifwen deci
i z Maji 1812, jemte ett dertill hörande SkatsRädees
protocoll.
Remitterades till Bewillnings-Utskottet.
Uplästes Kongl. Majus nådiga proposition till
Riksens Ständer om tryckfriheten, gifwen den 26
Maji 1812, tillika med Stats- Rädelsderwid bifogade
prvtocoll.
Herr Landt Marskalken »tbad sig wid det«
la tillfälle fa lillkännagifwa, att sedan förra Riksdagen
more hwilande ett betänkande frän ConstitUtionö-Utffottet
innefaktande förflag till förändringar
i tryckfrihetsförordningen, hwilket betänkande
Medes i anseende till ämnet ägde gemenskap med
den nu upläste Konungens nädjga proposition; hemställandes
i anledning häraf, att berörde betänkande
kunde i nästa plenum till granskning af Riddersk
.pet och Adeln företagNS, samt att detsamma mätte
anses såsom denna dag upläst och hwila pä bordet.
Grefwe körner, ^ckolpk 6öran, hemstälde
om icke, dä Herr Lanvt-Marskalken behagat nämna,
att Constitntions« Utskottets betänkande skulle
i nästa plenum blifwa ett öfwerläggningöämne,
Kongl. Majsts nädjga proposition, säsom med
ämnet gemenskap ägande, äsweil mätte till nästa
plenum sä hwila pä bordet.
Z66 Den 28 Maj!»
Uppä gjord proposition bifölls säwäl Herr Land!»
Marskalkens som Grefwe Nörners hemställa,ven.
-Herr Landtmarffalken tillkännagaf att Herr
Lk forselles, sou, i sista plenum Upläste ett dicta,
nen rörande i Utländsk tjenst wistande sjöfolk, med»
gifwir, att hans deruti upgifne förslag i allmänhet
wore omedelbara regeringsmäl, och endast i srägaN
VM Medels anslående kunde höra till Riksens Stän»
ders befattning) t anledning hwaraf Herr Landt»
Marskalken proponerade, akt detsamma i hwad den
punkten rörde, mätte till Srars-Utskottet remitteras»
Bifölls.
Likaledes uppå gjord proposition remitterades till
Allmänna Beswars- och Oeconomiä-Urskoltet Frihet»
re Stael von Utollsteins den 2Z Maji upläste dieta»
kkn rörande saltpetörtillwerkningen i Riket.
Wid förnyad föredragning af Öec0ii0Miä-Ut«
fkottets i sista pleno pä bordet lagda Memorial, an»
gående wäckt fkäga i afseende pä tiden för swedjelanvs
afbrännande Med mera, blef bemälte Utskotts Utlä.
rande af Riddrrskapel och Adeln bifallit.
Uppå gjord proposition rcmikterades till ^e»
LoNöMiä, Utskottet, i sammanhang Med de i dag
»vid Utskottets betänkande rörande bränwinötillwerkttingen
gjorde anmärkningar, det diktamen font
r sista pleno, efter berörde betänkandes föredragning,
af Herr Silverstolpe, 6ustak ^bröliam,
Llifwit Upläst, och pä bordet lagt.
Den 28 Naj!. 367
Herr käunck ak kokenlckölä, LderftarZ 1
tipläste följande:
Hwak och en, som ännu har någon känsla
för fäderneslandet och för de medborgares wal, ät
Hwilka dest förswar är updragit, kan ej annat än
med största bifall upraga det af en wärd ledamot
framstälda förstag kill ökande af fallläkarecoepseii
och dest aflöning. Det tillhör Ordföranden i det
kollegium, som stkall bewaka allmänna läkarewärden,
att i synnerhet frän denna sida päylka rikets
förfwarares behof och fordringar. Dä jag derföre en»
däst betraktar mig som läkare, är jag aldeles af
enahanda tankar med denna ledamot, hwars afsigt
och kännedom af ämner jag lika högt wärverar»
Men som lagstiftare, mä det äfwen tillätas mig,
art framställa en annan sida, fran hwilken fäderneslandets
fordringar i denna sak och desi försmå»
rares wäl mä betraktas. För att kunna rätt förstäs,
nödsakas jag urbedja mig Ridderffapet och Adelns
tålamod och lof, att äfwen ur historien Hämta
mina grunder.
Wara sednare krig, och i synnerhet det sista,
ha framlett en ryslig tafla af menffliga eländet i
dest högsta grad, i synnerhet utbredt bland den delen
af nationen, som mäst bör wärdas, ,jag menar
den, som wägar hälsa och lif för desi förswar:
»wa tredjedelar af armeen och flottans besättning
pä sjukhusen, besia i wärre tillstånd, än fängelse
t andra länder, brist pä läkare och stukwärd,
men i synnerhet pä goda läkare m. m. Intet är
naturligare, än alt häraf upstär hos en redlig
Swensk först den önskan, att antalet af fältläkare
mät
-
368
Den 23 Maji.
mätte, i förhållande till sjukantalct under sista kriger,
ökas, och an, till »vinnande al goda läkare,
de 'läste bättre, än förr, lönas. M n tänker man
na,ot längre in i ämnet, sä mäste den frägan ups
siä: är der dä en onndwtklig nödwändighet, all
tvtd ett in'räffande krig större delen af krigsfolket
skall bl> sink och, om dec är oundwikligt, afhjelxes
detta onda med ett ökadt antal läkare? jag
swarar dristigt Nej- Jag känner dock, hwad man
Ivanliaen antör l> l förklarande och äfwen ofia till
N>-Enldande af en sä allmänt insjuknande, nemligen
manskavets swana wid fält- och fjösiefnaden
dermed förenade strander, föda och dryck, nattwak,
hemsjuka m. m. Uran att neka besia omständigheters
skadliga inflytande pä en eller annan, wägar
j.g trotsa någon, art kunna framte ett' enda
exempel af en troupp, som allmänt insjuknat af dessa
orsaker, i fall den warit klädd efter klimatet och
årstid, fält smänrnqom wänja sig wid utomordentligt
starka marscher, wid omanlig dock ej förskämd
söda och dryck, och som framför alt fatt lefwa i
ständig röcelie och i en fri ren luft, si stället för
tränga owädrade osnygge baraquer och boningar
o. s. w. Märklighet i lefnadssätt och öfning
i wapen wörö i aldre tider ansedda för de bästa
prefervativer mot sjukdomar. Sjöresor oftast sa hälsosamma
för andra mennitkor owande wid dem,
hwarföre skulle de just skada wara matroser- se
wi mai i historien af 6uliak ^clolplr den store
och Larl Xllttes krig någon sä betydlig förödelse
geno», sjukdom omtalas, att elt sälttogs utgång
deraf berott? ännu mindre finna wi späk
hqc,
häraf i de äldre Romares och Grekers historiä.
De hade inga läkare, blort sältfkarcr nied stg, inslå
stora lasarett- utast under raiiiperiitq samläde
hwar legion sine sjuke för st.; uki eli talk- och när
de Moro stadde pä marscher, lemnades de swärare
sjuke esler i nästgränsande städer öch byar ac enMlr
soiu der, och de andre fördes esker sä godt
inan kunde, och fiago åtminstone andas en fri öch
sten lusi, meri ocksä och kanske just derföre hade de
nästan aldrig smikkosamma farsoter i sine armLerty
mindre, och, jag medger det- för liket angelägne
om lakares, apöthekares öch medicinal kistörö medhafwaude,
hade de dest mera wärd om kröuppens beklädning
i alla delar, om dest födoämnen, godt
wakten, junda lägerställen, och undweko, ätt genom
sjukes sammanhöpande i sinsiigä osunda btzggnädec
sörwandla en ofta öbekhdlig feber till den mast
stnittösammä och elakartade. Nya orsaker till sjukdoni
stapas genom blökta sammanpackningen af mennisVör
och den stora dödligheken är genom konst prö--  duceräd. Saraöenerne rboro troligen de första folkflag-
söm hade ordentliga fälklazaretter- men ättnr!
icke större, än regeineurslvis elier rorpswis- Deli
stora dödligheken i Europas arnwer och fälrsjukdö»
inar daterar sig just fran den period, dä störa mijikair
sjukhus blejwö införda med angelägenhet om
ett behörick ankal läkare och mcdicamenter, om ren
luft och snygghet, samt öm, deltagande siukrvarv
(altid mera möjlig i regements hoöpikalerne ber aschen
botemedel tidigare i fjukdoincn kunny änwättdas.
) Der ligger i menniffolysinek- an ju säkrare
ina,,
Arsta Del- N'o -4.
37°
Den 28 Maj!-
nian är om öfwerffödig tillgäng pä medicamentee
och läkarewärd, desi mindre aktar man sig och andre
för att bli sink. Om detta kan gä an för
den förmögue enstilte individnen, sä blir der en
sä myckel ffadligare princip dä frägan är om en
hel armöes och flottas medlcinatwärd, som der mål
later tanka och äfwen werkställa sig, akt någorlunda
bibehålla mansVapeks hälsa i fält, hwilket wr
ha exempel pä en läng lid af sista kriget i Pommern,
innan armeen blek i fästning bloqnerad och
i sednare lider beständigt pä cngelffa flottan' men,
sedan en farsor en gäng sätt inrota sig, kunna icke
en gang ett Englands resonrcer eller en he! här
af läkare skaffa en sadan mängd sammanhopade
sjuke nog werksam läkare och hwad wigligare är,
sjukwärd, i synnerhet da man tillika försummar, akt
noga skilja de sjuka frän de friska, de smittosamma
frän alla andra, och reconvalescenrerne bade
frän de sjuka och friska. Brist inträffar dä pä läkare,
ej blott genom mängden afsjnka, utan genom
läkares eger insjuknande af den febersmitta, som de
ej i tid sökt mora, såsom i mära sista krig. Man
afhjelper icke heller olägenheten af matrosernas insjuknande,
genom art öka besättningen till en tredjedel
öfwer behofweti ty just häri ligger en hufmudsaklig
sjukdoms orsak.
Min mening kan icke wara, akt bestrida nyttan
af en ökad fältläkare corps, och i synnerhet af
en tillökt aflöning för den, hälst dä mär armLe genom
bemäringsmanskapct blir sä betydligen tillökt;
utan den, att jemte tillstyrkan af förslaget härtill,
yttra den önskan, att Riksens Ständer mille först
och
Den 28 Maji
37!
sch framför alt bista regeringen med en tillräcklig
fond, för att kunna »vidtaga alla nödiga anstalter
till bibehållande af nianda pero hälsa, sä mål
tvid armeen, som flottorna, och i händelse af sjukdomar,
till anwändande af fada na allmänna mesurer,
som utan läkares e ler aporhekares åtgärd
kunna tverkställaS: hwartill hörer tillräcklig och »val
afpuflad beklädning, tillräcklig! ombyte häraf, sunda
, »väl inrättade caserner och boningar med ventiler
och andra anstalter till frisk luft och snygghet;
sund föda och dryck hwartill bör räknas godt
brännan och öhl, samt utom dest för sjömännen
färskt kött, vcgitabilier hmar dag, nar det kan faS,
och icke som förr, rist och med i hamn, enligt föreskrift
blott en gang hmar igtde dag; inköp, om
sjöfarten blir fri af det bästa preservativ mor fkjörbjugg
till sjöh, som är citronsaft, för ctl ringa
pris hämtadt äunvis fran Sicilien, akt blanda med
»vatten ost) rum eller annan spirilueuse liqacur; madraster
i stället för dunbädd eller ingen bädd; för
reconvalesenter särskilta hus eller i s-nkhnsen armin,
stone färjkiita rum för dem och tillfälle till promenade
i ren luft m. m. Dä Veste mesnrer föregå,
behöfwes för hwart tusende man icke flere läkare,
an hittills, men aclive och capable män,
och derföre bättre lönte än i allmänhet förr.
All sparsamhet i desta delar är blott skenbar,
den innefattar elt »verkligt slöseri, ty den förorsakar
i längden mångdubblade utgifter. Den
as sjukdom eiler ra lare af sjnkhnölnft bortryckte soldaten
eller matrosen har ej blott kostar staten i
mediccimenlcr och sjukwärd, »stan en annat» »näste
skaf.
Den 28 Maji.
staffas i dest ställe, merendels mindre öfvad i tsinsten
06) mindre härdad mot krigets strapager- Säledes
icke blair menstligheten, utan oeconomi och ds
gennykkg fordra, ätt man b.warar soldaten sök
sjukdom och död. Hade ti'! exempel de pengar,
som ätoingo till wista landtwärns batailloners lakade
och meditinalkistor, anwandrs pä kläder, strumpor
och st'or, sa hade wäl ända en del astidit, och Laufke
esler konstens restor, men större delen hade
Undgäkt art sjukna och nn warit wid lif»
I en grasterauoe sättstukdom gör en duglig
corporal, som Med stränghet »verkställer ordres om
wädring och renlighet, mera nytta, an hwilken läkare
som hälst utan venna åtgärd. Också är gemenligen
dödligheten mindre i de små, ehuru ofra
mindre wäl inrättade regements hospualcr, ätt
i de stora allmänna hospualer, och w> ha sert wista
c rpser jemförelsewis stönade för förödelse af sjukdom,
genom a t de händelswis moro för långt ifrätt
de allmänna hospikalerna för att kunna dikföras.
Sjukdomar förorsaka ock i allmänhet mindre
dödlighet bland kavalleriet, ty dec kan lättare föra
stna mindre snärt sjuka med sig.
Jag nekar dock icke nödwäudigheken af ett och
annar allmänt stork hospital och sarstille läkare detri!!,
för sädaue sjuke, som pä marscher inom regementet
eller pä ett stepp ej kunna stötas samt till
nödig nndcrwisning tör lärlingar i läkarekonsten
Jag
skulle yttra mig widlyfrigare i tekta äiM
Ne, och äfwen med risgue att trötta Ridderstapek
och Adelns rälamod, om jag icke more fullkomligen
öfwerrygad, alt tvär KronPrins har samma utsi
räck
-
Den 2 3 k!7aji
-
37Z
sträckta vus as saken, och af egen erfarenhet ej
mindre, an skarpsinnighet, förstår widtaga alla nödiga
anstalter i denna wag, blott Riksens Ständer"
ansia tillräckeliga medel härli!!. Hoppet om seger
och detta hopps säkra npfyllande stola lisma swensta
soldaters ärelystnad; förtroende och tillgiswcnhet
för sin anförare, stola i desi hjerta intaga nedslagenhetens
och hems,»kans ställe,
Jag förestår derföre, att Riksens Ständer
ansia tillräckliga mede! st Regeringen, ark kunna
widtaga nödiga anstalter till bibehållande af soldaternes
och marrolernes halsa i fält samt till anwandande,
wid inträff,nde sjukdom, as de ni estrer, som ej
oumgängcligen bero af läkares och apothekarcs åtgärd;
och art, sedan penningar härtill bliswik rillrästeligen
anstagne, en fond beiviljas tstl ett ritlrac»
keligt antal fältläkare och i synnerhet stickclige chi«
xurgers bildande i en pepinier och tillräckliga aflöning,
pa sätt som Herr Archiater äVeiZes förcsiagirIiemirtcrades
lill Skaks-Utstoitet i sammanhang
med dek as Herr von ä-Voi^Ls i sista vieno
upläste memorial.
Herr 8<chmstkerlök, hstcnninA Lkristian, hade
jnlemnar ett cictamen, som nplastcs sa lydande:
Wordsamt Memorial;
Ibland alla de omstapclser och vyheier som utmärkt
ltzoy ars lika markwardiga som längwariga
Riksmöte moro Ridderstapet och Adelns margfal,
^iga upoffringar, hwilka lil! någon del efter milt
yswerkygelse billiga, lag i andra ämnen sann okBlwist
och äswen besynnerliga i anseende tili deli.
werk
-
§74
Dm 28 Nast.
wcrkningskraft som beredde och tillskapade dem.
Jag knnde icke bejaka frägan om säteriernas rotering
, dä jag ansag densaniina stridande ervor HelgLen
af ägande rätten, men jag yrkade derjemte,
att säteri och al! orokerad jordägare icke borde un»
dandraga stg att pä annat fart, antingen med spannemäl
eller penningar under krigstider bidraga till
understöd för riketö sörswar. Detta mitt förslag
hördes icke. Rotering skulle nödwändrgt äga rum»
Den är nu fullbordad pä sätt fom ske dr, efter 0-  lika och högst ojemna grunder; ibland hwilka isräu
Cronobergs, en del af Calmare och synnerligen
Jönköpings län upstätt sa allmänt skäliga klagoljud,
att de ofelbart skola wäcka en mild och rattrvis
Regerings uplysta och ömmande »pmärksamhet.
Da derjemte det ödet bör anmärkas, att tiden mar
ali för korrt til! minnande af någon lindring genom
förmedling och denna mwag äfwen förswäradeö genom
ett är 1804 utfärdadk Konungabref, hafwa
säterier i desta län med den obilligaste reccuteringsstchldighet
bliftvit betungade.
Wi weta, att den extra roterade jorden ännu
star befriad frän skyldigheten att halia soldater under
fredstider Denna frihet fä öfwertalande den
föreföll manga, ansag jag likwäl af den be,
stkaffenhet, alt den aldrig i längden kan bibchallaö,,
emedan ändamäler lill förökandet af landers försmår,
derigenom förfelas. I Curopas nn »varande
poliiiffa ställning, kan ingen maraktighet af fridens
lyckliga lugn parLknas. Wära extra roieringsfoldatcr
äro nu beklädde och blifma exercerade:
snart ffickelige till Kronans tjenst och mane tvid fält
-
Den 28 !Mjj.
kefnaden, komma de wid afsiutad fred, are saga
ost: sarwäl! kanske? äro hundrade siags olika conlrackrr,
lämpade ester olika locala oinstandigheker
med dem a stinka dr, lill mer och mindre säkerhet, sa
wäl för exkra rolhällare som för soldalerne sjelfwe.
Alt wid ett nytt utbristande krig i behofwets
stund strrxt med ännu drygare rviikoc recrutepa,
som nödwätidigt mäste skr, da den nyroterade jorden
esler nu bewiljad conscriplion och widtagne stadgar,
icke kan hoppas ten förmän, att under krigstider
i likhet med andra rothällare befrias frän recrnrering,
samt kan^e? äfwen föranlälaS anskaffa
en ny kojlsam beklädning, Mille för extra rotehållare
biiswa högst känbart och armeens styrka icke
winna genom dest complenerande af exercerade karlar.
I sölje af dest > Ml och da en hwar bör förutse,
alt extra roieringen förr eller sednare mästa
blifwa beståndande, äiwen under fredliga rider, torde
det wara bast, att der pabörjade halfgjorda merker
fullkomnas, sä alt exn a rmeringen bade i krigsoch
fredstider blifwer permanent. Om jag wägax
hoppas, att Högloft. RidderMpel och Adeln gillar
min proposition och densamma blifwer de öfrige
respeckive Stånden meddelad, wilk jag ödmjukast
förestå, att extra voteringen kunde winna befrielse
ifrån arbetöcommenderingar och i afseende
pä beklädnaden sättas i likhet med gamla voteringen
som af Kronan bekommit lifmunderingspersedlar,
hwilket, jenne mera, genom underdåniga önskmngar
hos Kongl. Maj:t matte anmälas.
Begärtes pa Bordet.
äerr
Den ?8 Maji
-
Arr von köök, Lustaf, utläste ets sä lyr
Malide niemorial:
Wördsamt Memorials
Näst sörswarswcrfer är wäl ingen ling wig?
sigare för et! folk äg att äga govo Domare. Mag
kan in:el skapa sig en fosterlandskänsla uran den öfvertygelse,
att man i fäderneslandet äger skygd under
laearne för^wäldet eller egennyltqn, och stagar?
ne ma wara aldrig lä goda, fä tjena de kill intet
om de icke, tillämpas och werkställas efter deras föreskrift.
Dek tillhör en god domare, au wara
siplyst, erfaren och redlig. 2"gc» ling deras fäp
saknas uran de cflerlänkligaste följder för det altt
wänna. Sjelfwa styrelsen, som häst bedömer och
lättast inser bnsterne, lärer således stima hehofwes
af alt nyttja alla medel och ulwägar akt dana och
bereda ämnen deni!!, wardige deras answarige och
gra ula aa bestämmelse. Men huru skall a ada mäle!
winnås om domaren nedtryckt af behofwey genom
en otillraefelig inkomst, sakiiar den belöning
ych npmuntran hays mödor giftva honom rätt att
wanka? — huru swär skall icke striden blifwa emel?
san sammetSpliglen och de följder en oliilracklig inkomst
alstrar? huru skall den sjelfständighet winnås,
som näst rattwisan utgör en domares första
egenskap utom hwilken alla öfrige talanger förlora
sitt wärde för staten? och hwad werkön skall kännedomen
häxas medföra pä ynglingen som wäljee
sikt yrke och sin bana för framtiden. Ett wal son?
naturligkwis bestämmes esler de bästa ulsigkerne.
Om dcsie sanningar sörljcna alt erkännas, sä
ypaste man i synnerhet beklaga de swärigheler hwar?
emvk
Ten 28 Maji.
377
kmol Rik. ts Hos Rätter i narwarande tider kämpa.
Hurri orillräckeligt äro icke ledamöter och betjening
de-.' aflönts i jemförelse mot dyrheten pä ds ställen
hwarest de skola »vpehälla siq'^ De fleste ledamöter
hafwa icke t R:dr >6 fl om dagen, tili hyra,
med, uppassning, mat och k ädnad ät sig och fatnille
sedan coukribntioner äro rnbetalke. Än sämre äro betieniiigens
wilfor om än de npna de grader, hwarmed
sportcliukomst åtföljer. De förres tjenstgöring
alla dagar, hindra dem fran privata commiss;onerö
ylrältande, det jeniwäs wärdighcien och egensVapen
af deras embeten icke eller horte tiiläia, och lagen
förbjuder de sednare, qtt, uti Hof-Rätten eller underlydande
domstolar, ptföra rättegångar, såsom
fnllmägkige. Denna ringa lönetiilgäng för öfwerdomaxen
nedsätter det marde dcfl embete borde äga.
under de mindre, mer indrägnge inom staten. Den
fnmstge och erfarne underdomaren, som äfwen bör
gagna staten i den högre domareclaflen, ser sig nu hindrad
derifrån, ty han wjll linek dela förmans wansvttade
öde, och Koygl° Hos-Räcterue hafwa också
i sednare rider merendels fäkt sine ledamöter
frän sine egen betjening, hwilkens mana wid del
collcgiala arbetsk wiflerligen medför den högsta nytta,
men jag wägar tro, att äfwen en och annan
driftig och kunnig Häradshöfding, Borgmästare och
LandS-Secrekerare, tröttnad wid sine trägna göromål,
skulle inom Hof-Rälkcrne med sin förmärswade
erfarenhet i hwarjchgnda ämnen och kännedom
af folk och orter, gagneligt upfylla sitt ruin.
Jag öfwerlemnar kill hwar och ens egen källösa
och förmåga, cm inse angelägenheten af atr äga
kst
378
Don 28 rK.fti.
en domareeorps i rike:, som med aktning för sig
sjelf , för lagarne och medborgares deruti grundade
rättigheter, är oberoende af annat än lagen och.
famwetek. Likasom alla uvofftingar böra göras,
som fordras kill ekk gemensamt försmak af fäderneslandets
sjelfständighet, bistånd och ära, mäste
mål också de icke sparas, four trygga märk inre lugn
och tvär inbördes säkerhet under lagarne. Döma»
rens oberoende af annai än lagen och rättwisau,
blir, utan dcsie upofftingar ett ord, som ehuru helgad!
i tvär statsförfattning, är lysande, men kraftlöst.
Hemställande och förestående således ödmjukast,
att medel mätte ukjes kill en nödig förbättring i
Hof-Rätterne6 aflöning, hwilken nu ntgör för Kongl.
Swea och Götha Hof-Rättcr nära 58,000 R:dr och
detzutom tjena twänne ledamöter i Kongl. Götha HofRätk
utan lön, emedan anralet af der förekommande
mål fordra eil lika arbete pä trenne divisioner,
som Kongl. Swea Hof-Ratt, dä likwäl Kongl.
Götha Hos-Rätt, endast, när staren reglerades
marit funderad pä twänne afdelningar.
Larem ost i korthet, genomgå HosRätternes löuingshistoria,
grundad pä de underrättelser jag haft
tillfälle inhämta. Kongl. Hof-Rätkerne moro aflonke
efcsr 1696 ärs stat pä ett sätt, som wisar
hwad wigt styrelsen dä fästade wid domareembetet,
som wid domarens nödiga anseende och utkomst.
Efter berörde stats reglering hade en Hos RättsPresident
1500 D:c Suni uträknat efter kronowärdict
af hälften räg och korn efter 2 D:c 8 rst.
tunnan för 665 ^ tunna, de äldre lcdamötcrne,
hwgrdera ivoo B-r efter lika beräkning af 444-
turi
-
Den 28 Naji
-
379
tunnor, de yngre ledämöterne och secrckerarcn yos
Dky efter ggz kunno:-, hwardera notarien 500 D:r
efcer 222 tunnor, acinarien 402 D:r esker 177
tunnor och carchlisternk ZvD D:r ester izz tunnor.
Såsom en synnerlig Kongl, nöd förunnades
HssRätterne den förmoncn, ali esker kronowärdiet
2 D:r 8 rst. sä utur ränkerietne npbära sin aflöning,
hwaremo andre embetsman skulle sjelfwe emottaga
och förwandla sin spanncmäl. PenningenS
warde denne rid, gjorde, alk hcrrar Hos-Rälts ledamöker
och betjeningen ägde en betydande inkomst.
As gamla handlingar har jag funnit, att wid samma
tid, denna stats reglering fatteö, köptes och såldes
frälsehemman för 4 och Zov D:r S:mk och
ofta mindre, sä art en vice President dä hade en
lön som swarade emot wärdel af tre hela hemman,
en äldre ledamot 2 och en yngre i ^ hemman. Dä
riket efter Konung Larl den Tolftes förödande
krig befantS, i anseende till jordbrukets sörfall
i en hög grad wanmagrigt, ansäg man ännu 1716
det wara angeläget, sä förse Kongl. Hof-Rättcrne,
att de uran hinder och bekymmer af andra omsorger
, knnde npfylla deras kall, och jemte det man
aterställe dem uti åtnjutande af Häradöhäfdingc
och Lagmans rantorne, som frän äldsta tider warit
anstagne till deras och nnderlndande domares aflöning,
ökades, medelst Kongl. B> cfwet den 24 Mars
1718 deras förmäner genom aisk-llige andre inkomster,
hwarwid de bibehöllos till 1778 ars stgtSreglcring,
dä alt detta, oaktadt hwad 1752 och
175Z arens författningar samt 1772 ärs Regeringsform
Utstakade, till -Kronan indrogs emot wiste
fast
-
Den 28 Naji.
faststälte pemnnge löner, hwilka, med förändring
i mynters och warors warde förminskades, och sorn
churn w>d sista Riksdagar tillökte med ZZ ^ procent,
likwäl pä långt när, icke swaxade emot aflöning
en före 1778, eller ens när den 1789 och
1790 samt någre päföljande gr upbars iRtks.jälvssedlar,
än mindöe, hwad ds» borde wara efter 1691;
ars star. dg en vice President, om han finge upbärg stil
spaunemäl vä samma salt joni Landshöfdingar och
andre embeksmän med indelte löner , inuewarande är,
efter 6 Rtdr kunnan för 666 A tunna, ägt 4O04
Rtdr. En äldre ledamot, eller nu kallad, HosUätlS^Rad
med 444 tunnor 2664 R:dr. En Astessor
med gyo tunnor 2400 R'.dp alt Banco och sä
widare. Wid 1778 ars staks reglering, feek en
Prestdent 700 R:dr, som efter dä gängse allmänng
spannemälspriser utgjorde ett warde af ZZo. tnn-,
nor räg, en Hos Rätts Räd 6«o 9r:dr eller warder
af Zos'tunnor räg och en Westor 40O R,-dx
eller wärdek af 1Z00 rnnnor räg- Den Uden köp?
tes wanligen ett frälsehemman för 666 R:dr
högst rooo R:dr, sä att i förhållandet mot hemmanswärdet
1696 vice Presidenten, som för best
lön, da k»nde handla wenne hemman, redan k 778
förlorat Adelar af den inkomst Han as sin tjenst
barde påräkna. Warupriser warö likwäl emellan
,778 och i?yo sä drägeUge, att dcste emheks
män, ehuru i mistning af större delen af de inkomster
de bork äga efter 1696 ars stat, likwäl med
hushållning kunde föda sig och kamille, men i synnerhet
haswa warorns efter !7yo här i riket stigit
-list Len höjd, att 1778 ärs stat, om än rredubbladz
t8-
Den 28 Maji
-
38l
ititet är tiflräckelig för att smara ems? des; föremal.
§)en ökning w»d sednare Riksdagar är bewiljad, sä
att v ce Peesidenkcu »u har yzg i)i'dr ,6 si,
Hof-Rätks-Radet 800 R.'dr och Äreboren Zzg
R:dr 16 st, har i förhållande mot 6 R:dr Z2 si
för rågen, hwarnnder den troligen intet med waraktighet
faller, blott lemnat vite Presidenten märket
af 140 unn'.or räg, Hos Rätts Rädei loo
gunnor och Asiesiorm 80 tunnor räg, och de hofwa
innewarande ar ljrnt för -ch.dcl mindre.
Jcmtörel fl ivis emot hemnianowä! det, kan vier
Presidenten, föryzz R:dr t 6 si, nn icke inköpa ^:dels
hemman; dä han 1 Ly6 kunde inköpa Z:ne och 1778
ett hemmam och pä samma sätt är f-tt hällandet med
öfrige Hof-Rättö ledamöters och beljenings aflöning.
När man nu tillägger, att prisen pa plcknalier,
hushyra, tjcnstehjonslöningar och klädnad sedan
1 778 stigit 2 ä Zoo procent, sä finner nian i
hwilken belägenhet Herrar ledamöter och betjeningen
inom Konungens Hof-Rälker befinna sig. Stålens
minsta embetsman, en Krono Länsman med
boställe åtminstone inom Linköpins län, har wida
större lön än en Hof-Ratls Asiesior. Denna jemförelse
för hwilkens sanning jag pa heder och ära
a afwa rar, mäste åtminstone wäcka dem, som känna
öfwerdomarens öch en länsmans göromäls olika
wigt och inflytelse för samhället och son- inser bebo
smet af eN köprösentations skyldighet för den högre
embe.smannen i synnerhet öfwerdomarcn till etr lika
skyldigt, som billigt, biträde, alk förbättra hans
wilker, som, genom tillfälliga omständigheter, deni
Meni eliga wish.tcn icke kunnat förutse, äro försämrade
-
Z82
Den 28 Maji.
rade i den grad, alt den största noggranhel i hushållningen
icke kan förekomma nöden, för deni, sol»
lyckan intet gynuat med egen förmögenhet. Emedlertid
hafwa göromälen ansenligen ökats, en naturlig
följd af odlingens tilltagande och alla de nya
speculationer fom födas af ert ymigare rörelse capital.
En större activi el och skyndsamhet fordras
äfwen hos Herrar Ledamötcr, som således i flerdubbelt
afseende, med rätttvifa päkalla förbättring
af sina nu emot fordna tider, ägande smä sami 0-  tillräckclige löner.
Uti en rid som denne, skulle jag hafwa försyn, alk
framkomma med propositioner ledande till ökning afallmanna
ukgifterue, om ej min öfvertygelse och min källsta
för fäderneslandets fordringar, aldeles fkiljde fran
egne afsigter, bjuda, art man bör upoffra för ali trygg
och lugn ärnjuta lagen genom en hedrad och märdigt
underhallen domare corps, som nu af hederskänsla
ser egennytta,, med förakt, och har efter aldre
Kongl, stadgars princip, rättighet begära, flerdubbelt
i aflöning emot nn, me» ätnöjcs wisserligen
med >,undre än dubbelt, ty de, sa wäll
som alla andra redligs man i staten, känna statens
knappa tillgångar emot dagligen ökande behofwcr.
Sättet, arc astadkamma den summa som erfordras
för atk erna ändan,alet, har jag smärt an förestå;
men om jag allenast beräknar ungefärligen kwä
stillingar banco fason, ökad capitations afgift för
HofRättcrnes aflöning pä den bewillningsgifwande
masian af swenska folket, som utan undantag, behöfmer
anlita domaren, sä blir tillgängen tillräcklig,
och swensta folket har blott fullgjort sin uräldriga,
' ädla
Den 28 Maji.
38Z
ädla sedwana, att gifwa deras domare Ulwägar,
alt, sjelfständig? och oberoende af annat an lagen
och samwetet, tolka rätkwisans bnd.
Destutom får den aran nämna en annan tillgång,
nemligen, arr Lagmans och Häradshöfding?
räntan, hwilken i äldre lider betaltes med säd, men
sedan förwandlades till 12 st pä matlager, hwaras
HrfRärterne och under domare nu lönas, förökes
lill 24st, hwilket sa mycket mindre kan anses
för obilligt, som den tiden berörde ränta sattcS till
12 st, Veste, da swarade emot warder as ^ runna
rag, h ware mot den nu förcsiagne fördubbling kill
24 st, efter 6 ^ R:dr för rägkunnan, allenast urgör
något mer än^:de!s tunna rag, sä ark dama»
rörs warde är drn enda rättnu sa grund för en be
skattning
den skattskyldig? i alla fall, winner.
För öfrigt önffar. art Herr Landt-Marskalken
och Högloft. Riddcrskapet och Adeln täckres remittera
Vetta anmälande till behörigt Utskott.
Remitterades till Staks-Utskottet.
Herr von kööktillkäimagaf, der han för enskilra
angelägenheter nödsakades innan kort lemna Riksdagen
för någon tid, hwilken möjligtwis kund? förlängas
uröfwer den termin af z:ne weckor honom såsom
ledamot uti ett Utskott efter Riddarhns-Ordningen
kunde bewiljas. Hans mening more icke
att begära, att det rum han uti Occonomiä-Urskottet
innehaft, skulle under tiden lemnäs ledigt, utan
anhöll han allenast, att hans ftänwaro utan egen»eligt
laga förfall, marte genom Ridderskap?! och
Adelns särskilta bifall förklaras icke tigga honom i
wä
-
u8g
Den 28 Maji.
wäien för »'röjningen af bans UiksdaIsminnärätfenär
han kunde n!l Riksdagen alcrkoiuma.
Uppå gjord pcopofiiion blef Herr von köoks be»
gäran bifauen, och Herr Landr Marffalkcn annion
dadé He7.g.r Eleckorerne ittr uiwälja ett annan
damot i hans ställe.
Justerades följare kwännc: - ^
Utdrag af Proiocositt, hållit E>ds Höglöffr
Ridderfkavet och Adeln ivid Urlima Riksdagen
i Orebro den 28 Maji 18-2.
S.. D. Ester förny-id föredragning af allmänna
Beswärg. och Orconomia-UkskouelS de» 2Z sistlcdne
Maji pä bordel lagda memorial, rörande
.braiiwinskillwerkningen och försäljningen, beslöt
Höglost. Rjddcrjl'aper och Ädel» , att berörde Memorial
lill sanima UljVolt ull ytterligare utarbetning
i anledning af de nu denvid gjorde anmarkiiingar
äkerrcinillera: hivad äler angick Utffotkeks
förflag lill strafflag för starka dryckers omärkliga
bruk, samt bewillningen för brännings- och föxsäjjriingäräkkigheken,
bestökS, a!i Vek förra skulle kill
Lag-Utjkokrers handläggning öfwerleiuiigs, och det
sednare till BewUlnings sltfforkecs, för all i den
delen ester sig företeende omständigheter sig stklaiä,
sa snart qrnnderne för en ny bränwinsförfattning
blifwit af Riksens Ständer antagne. Utt lupra
S;
D. FöredrogS ä nyo och bilolls allmänna
Besvärs- och OeconomiuUlffokiLrs den sz sistiedne
Maji pa bordel lagda utlakande, rörande wäcst fråga
om rättighet för lando»ansten, att, usa» hinder
sf något stadgande i ansteiide tili Uden, fä as bräm
nq
-
Dm 28 Maji' 88Z
os ekr i laglig ordning inrätkadt swedjesglid, same
vm rättigheten akt äfwcn ursin inägor och ratter
beteshage fä swedja, ber förr warir swedjan vt
tuxr».
Högloft. Riddrrffapec och Adeln ätffildeS
klockan ^ till 4. luxra.
» ^ In siZem krotocolli,
6. Lilvorllolpe.
Mändagen den i Junti.
Plenum klockan 11 förmiddagen.
Upbröis Herrar Electorernes lista kill rval af
en ledamot uii allmänna Beswärs- och Oeconsmiä,
Ilthkottet efter Herr von KÖolr, och bcfannö der»
till hnfwa blifwir utwaid
8t!0 2IO7 Herr 6ustaflkjö!äz 6uliak, öfwer»
ste, R. S. O.
Herr L.andt-Marftalken kiklkannagaf, arr
sid efter annan sa mänga ledigheter bland Eleekokerne
sig yppat, att dä bertill lädcS be som med
wederbörlig permission bortrest, wore nu mera E»
lectorerne icke fnlltalige akt wälja. De werklige ledigheterne
anmälte Herr Landr-Marffalken wars
följande, nemligen efter
N-'o Zi Grefwe kosle,LarlBammarhette.
Zi Friherre Wsclikmeilisr, Ljecliert sZuKak
äVilkslm.
FHrstk Del.
z8L Den l Iumi»
N.o 67 Friherre kalbltLki, ^äam.
249 Friherre ^clellvärö, R.einhol6.
109 Herr Lillfe till Aspenäs, LrzntkiL.
löz Herr klolll, ^ke. Maior.
446 Herr lOetkervvooä, Fullmägtjg Friherre
(^ösrström, 621!, OfwerstcLieutcnank.
IZI4 Herr WH6enl^'e1m, Lric Willielm,
Major.
1768 Herr Zckmitterlörv, IllsnninZ Llrriliian,
Ofwerste^ieulenant.
Hemställandes Herr Landt-Marffalken, om icke,
dä en del af bemälre Herrar anmält sig af enskil»
ta wigtiga angelägenheter, wara hindrade alt wid
Riksvägen qwarblifwa, Ridderjkapet och Adeln
skalle behaga Vesta deras förfall godkänna, och
Bänkmännen fa anmodas att andra Elcclorer i alla
de upräknadeö ställe utse.
Bifölls.
Herr Landt-Narffalken killkännagaf att
Preste, och Borg«e-Ständen, för deras del, ansett
r,enligt nedsätta ett särskildt Utskott af 6 ledamöter
af hwarje Ständ till upkaqande af Kongl.
Majus nädigo proposition om pastevolancen, och
hemstälde om icke Ridderfkapet och Adeln fknlle
behaga jemka sig efter denna deras yttrade önskan,
och med förändrande af sin redan gjerde kemist,
äfwenledes bifalla alt S ledamöter till ett sadant
särskildt Utffokt mä ukwäljas.
Ropades Ig.
Up»
Ten r Junti.
Uplvgs M öswerläggning Constiturions-Utsko
tets, sevan sista plenum, pä bordet hwilande b
tankande af dell ro Ockober i8eo, innefatkant
försina lill rättelser »ti Tryckfrihets-FörordniNgei
^Lrr UuäviA, upläsie ti!
Prorocoilec:
Walborne Herr Landtmarskalk'.
Högloft. Ridderskap och Avel'
Dä hos Högloft. Ridsrskapet ach Udel» ti
öfkverläggningsämne förekommit Consiitnllons- Ui
skotters »vid sistlevne Riksdan afgifne försina lill äu
bringar och Utläggningar i Tcyckfrihets-Förordnm
ge», skulle jag aslse Ver stridande eniok en Acke
vagsmans pligt att stävse följa sill egen öfwe,ky
ge se, om jag inom mig sjelf more af olika tank,
med Utskottet, och ej frill och oförstäldt yurav
min mening.
Jag har i synnerhet fästat min ripmärksam
het wid bet af Utskottet förestagne tillägg i näm
de förordning wid 4:de Z. 2 momentet efter or
den: till owägerlig efterlefnad förcfkrifwit
sa lydande: alt af Dagblad och Wermblad tre,lili
limmar innan de till försäljning eller kringsprida,,
de pä hwad annat lätt som hälst urgifwas, i Enoek
holm lill Hof-§anhleren, och i hwarje aiimui
till hans förordnade ombud, alud ett exemplar bor
öfwcrlemnas m- m., och wid den förcsiagne
redactionen af samma §:s g:dje mom,, hmiik,k
Moment Utskottet tillstyrkt böra innehälla
jande: anser Hof-Eanhler eller dest ombud na.:or
dagblad elier »veckoblad innebära tydlig sörb>h e ^
emot y och ro Mom. as L L° i denna lag, gge
Den i Imni
-
eller ombudet art hela den gjorde »plogan, af
dan skrift genast före desi utgifwande med qwarid
belägga läro.
Efter min kanka wore ett samt
stadgande, dels siridande emot den förklaring
wer rrpekfrihet 86 §. Regeringsformen ofgifwer:
tt dermed försiäS hwcrrje swensk mans rätghet,
att, utan nagra as den offentliga magit
i förwag lagde hinder utgifwa skrifter,
ls i sin män ledande kill att älersöra der rwäng
h de hinder för skrifters allmängörande, hwilka
zenska folker, dä der rvid 1809 och 1812 arens
fiksdag ä uno inträdr i full utöfning af sina
itligherer, med rätta asfkeffadc. illskottel anser
äl Hof-Eanhleren eller desi ombud böra äga rätghcr
att med gwarstad innan urgifwandet läka
»lägga dagblad 06) weckofkrister, i den händelse
r sädan sikrifrs innehall moro stridande emot 9 eller
0 mom. af z §. i Tryckfrihcre-Förorbningen, pä
en grund, arr, om genom en sadan fkrifis kungönide
misisämja skulle med en främmande magr
pkomma, drabbade följderna deraf hela samhället.
Ilen — vin etl dagblad af sädanr straffbart inneall
ntkommcr. hwad annan nprätkelse kan en främiande
Ncgcrmg fordra och samhället gjfrva, äu
en brottsiige nrgifworens bestraffning? Har es
rmhallet just derigenom atr det stiftat lagar, som
roffa sädaua förbrytelser, pä förhand förklarar,
n det anser ntgifwaudcr af en skrift, som jörolämar
andra magret- såsom ert brott einor samhället
jclf? och ger ej staren dä den straffar författaren,
ffentligr lill älina, ali den ogillar skriftens innehall,
ch will med samma främmande wagt fortfara i ett fredligt
-
Den i Junit. 389
ligt och wänsikapligt förhällande? Skulle en främmande
Regering detta oaktadt wilja binda answarsskyldigheten
wid samhället sjelf, kan man wara öft
tverlygad att sädanr blon är en pretext för ark bemantla
fiendrliga tänkesätt, härrörande fran andra
orsaker.
Genom Riksens Ständers wid sistled
ne
Riksdag afgifne förklaring öfwer 6 Cap. Z
Mitzgerningsbalken, kan en författare som i förenämde
afseende brnrit emot Tryckfrihetslagen ej
widare undgå tillbörligt answar, och om, i enlighet
med hwad Utskottet för öfrigt föreslagit, fada,
ne ändringar i wcha Tryckfrihetslagens stadgandet»
göras, hwarigenom swärigheten att wid rättcgängen
finna en swarande part, som kill straff kan bindas,
blifwer undanröjd, och den ilskna smädaren ej widare
får tillfälle att dölja sig under anonymen, anser
jag mädan af en oinskränkt tryckfrihet fnllkom,
lizen afwänd, utan art man genom censuren öfwer
skrifters utgifwande förnärmat medborgares i samhälls-contractet
heligt förwarade rättigheter.
Lagstiftare hafwa ty wärr ofta gäll fran den
ena ytterligheten till den andra, och till förekommande
af frihetens möjliga missbruk stiftat Lagar,
som ästadkommit ett större ondt än sjelfwa detz mitzbruk,
derigenom att de qwäft frihetsanda,,. Swenska
folkets lagstiftare, da de i Regeringsformen
stadgat, att en proposttion till ändring i grundlagarne
ej wid samma Riksdag sär wäckas och afgöras,
synas hafwa welac förekomma en sadan ytterlighet
i beslut, och förmana nationen att warsirmt
widröra grundwaleu för ett fritt samhälles
testänS.
Herr
Den r Iunir.
Herr ZpalclencreutL, ^rvock. yttrade skrif'
kcligcu:
W.ftborne Herr L.mdt-Vlarskalk!
Hlchlofl. Rivdersk.ipet och Adels
Wid ConstitutionS-UljkottetS sedan sista Riksdag
hwilande förstag til! förändringar i kryckfrihelSgrnndsagen,
får jag härmedelst göra följande anmärkningar!
De
misibrnk, hwarbfwer ConstitMions Uiskotsei
i ingretzen klagar, synas mig wara sf en sä
ode!ydl,g beskaffenhet, art de aldeles icke böra äfladkomma
någon den minsta inskränkning i trycktech.
tens utöfning. Nationen, som sä lange marik
underkastad rrycktwänget, skulle naiurligtwis i
böejan, oman wid denna frihet, med allt för mycken
liflighet omfatta de owäntade och ofta alltför
mycker wägade uttryck af sä wäl glädjen som misinchel,
hwilka frän alla sivor bestormade densamma.
L>oan i„ sör författare, att fritt och tryckt säga sina
rankar, skulle i början förleda dem, ail saga
mera, ag de borde, och att säga det oförsigtigt och
särande . Otvanan för en del af nationen, alt se
sina handlingar offentligen tadlade, skulle naturligt,
io wäcka desi misinöje, och förleda ben, att tillskrifwa
den äterskänkca friheten hwad som mac
det fordna twängetö skuld. Med hwarje ar skall
benna o-vana hos alla smäningom förswinna, och
har redan undergått den märkliga förändringen, att
m m sällan längre ä»1 för dagen ihägkommer hwad
ett dagblad innehåller, i synnerhet de ämnen, som
ravlaö och endast anga personer. Den ädle, den
redlige medborgaren skall aldrig harmas, att se sina
-
Den i Iunii. 59 r
na gernrngar mitzkända oättadlade, emedan det inre
medwetandet och framtidens dom altid skola rättfärdiga
Honom. Den oredlige deremor skall atrid hata, att
se si .' ger.-ingar sa wäl berömda som tadlade.
Del Arra ar en sarir och drr sednare en sanning
r>.e lika obehagliga.
A^jsoin anmärkningar emot Constitutions-Uk«
sköttel^ förslag torde jag widare fä anföra :
r. tz.
^- läggningen i -:dra Momentet, r:dra punkten
af ^ ^friherslagen synes böra aldeles sörswinna,
af di som i mina anmärkningar tvid 4:0c
at>xrovas.
Förändringen af 4:de Momentet är deremot
mera ett berigtigande af meningen, än en ny
tillsats, utom hwav som förestås i afseende pä 0-  anmäldka Tryckerier, och hwilket bör antagaS.
Z Ztre Momentet böra orden: Swenske och
inom Swerige boende förändras till: Gwenste
medborgare, som bo och wistas inom
Swerige, samr tillägget: eller ock författaren
ej kunde till swarsmäl inför domstol installas,
aldeles försvinna, emedan författarens sjukdom
eller astägöna hemwist genom denna mening,
kunde förorsaka, atl de oskyldiga undersikrifwarenq
lagfördea och fäldes, hwilket i brottmål aldrig
mätte kunna tilläras af nägvn lag i ett wäl inrät»
tadl samhälle.
Constitutions - Ulsikottcrs nya redackioner och
tilläggningar af 6, 7, 8, 9, 12 och utte Momenterna
anser jag deremot för helt och häller antagliga.
2 sch
Z9? Den I Junit.
2 och Z §. h.
Utskottets alla förestagna ändringar eller tils
läggningar i dcsia h- §:s Mmnenter synas alla böra
gillas, Utom ordet Nämnden i siUtmcningen af
Ztdje hwiiket bör aldeles utgä af den orsak som
i min anmärkning wid A:rc §. uprages.
§-
ConstikutionS-Utskottets förestagna förändring
af denna §:s andra Moment 06) hwilken angar
dagblad och wsckoblad, anser jag, enligt med mina
i början af detta memorial yttrade restexioner, nu
för tiden och ännu mera framdeles, helt och hållet
öftverflödig. Alla skrifter, ware sig dagblad
eller stora volnmer, bära äga lika rätt under lagenÄr
clk dagblad lättare att kringsprida, sä är också
desi innehäll siygtigare och ofullständigare. In mera
man blir wan wid desi varierande innehäll, ju
mindre bryr man sig derom. Flygskrifter stadga
aldrig någon säker tanka, som småningom under
en beräknande öfwerläggning öfwcrgär till handling,
en handling, allid, just genom denna sin öfwerlagdq
upkomst, farlig för motparten. Sädant Åstadkomma
likwäl böcker. More det ej således skäl, att strängare
behandla desia, än dagblad, som aro sä wä!
j sin grund som till sina följder endast stnä luftsken.
Men hwad blefwe det dä af Tryckfriheten?
Sedan jag således ur dctza skäl Helt och hältet
ogillar Utskottets förändring af endra Momentet,
sär jag äfwen förklara min förundran öfweo
den stora pligt frän ioo till 500 N:dr efter domarens
pröfning, som Utskottet föreslagit för boktryckare
eller mgifware, som uraallära, att tils
Dm i Iunii- Zvr
Hof'Cantzler» eller betz ombud inom z:ne timmar
före dagbladets urqifwandc, deraf framlemna ett
exemplar. Ehuru detta alt bör helt 06) hällit förswinna,
mäste jag likwäl anmärka, att ivo R:dc
tyckes mig ha warit nog, och det utan domarens
pröfning Erfarenheten borde hafwa lärt ost, att
t afseende pä wära lagars exiplicerande, sä litet
möjligt är, lemna fritt spelrum ät den fria pröfning
en.
Utskottets förslag om förändring af z,:dje Mo^
mentcl kan anses säsom antaglig, endast dagblad
och weckoffrifter, enligt förut anförda skäl, ej särskildt
omnämnas. Hmarje medborgare i en stat
bör för sm personlighet äga lika rättigheter och lika
skyldigheter. Brottet bör bestraffas lika hos den
Höge och läge, hos den rike och fattige, hos den
stora boken och det lilla dagbladet. För öfrigt tror
jag mig ej ha skäl, att anmärka något emot Utskottets
föreslagna förändringar j 4 §:« öfrig»
Momenter.
5. §.
Emot den af Utskottet föreslagna Jury eller
Nämnd torde jag äfwen fä göra följande korta
anmärkning. Wara underwiöningswerk befinna sig
ännu pä en ganska ofullkomlig fot och fordra en
snar förbättring
wär representation är af alla
medborgare erkänd säsom ofullkomlig, flere privilegier
och skräförfattningar hindra det allmänna ömsesidiga
förtroendet. Under en sadan samhällets
ställning, fruktar jag, att en sä beskaffad Nämnd,
som den af Ulskotzlet föreslagna, hwarken skall winna
det förtroende eller det anseende, som oundwik»
ligen
394 Den i Junti
ligen
fordras för dest werksamhet och nytta Jatz
will ej trötta Högloft. Ridderskap» och Adeln med
en närmare derail af denna min ranka, emedan berviset
om Nämndens inrättande ligger i hwad jag
redan yttrar, och hwilket säkert erkännes af hwarje
upiyst och redlig medborgare. Till följe häraf,
förestår jag lills widare bibehållandet as det gamla
rättegängssältet i tryckfrihetsmål, under hjertlig
önskan, att de hinder, som nn ligga i wägen för
den af Utskottet sörcsiagna Nämnden snart ma kunna
afhjelpas.
Slutligen fär jag hos Högloft. Ridderskaper
och Adeln föreslä den förändringen i Tryckfrihetslagen,
att namusedeln altid finge af domstolen öxnäs,
sä snart ett instamdt eller anmäldt mäl funnes
wara af den mindsta brottsliga beskaffenhet. Jag
hyser den öfwerrygeksen, att allid den rätta parken
bör npträda i ett wäl organiseradt samhälle. Men
som denna fräga först nu af mig under denna Riksdagen
är wäckt, anser jag den ej kunna asgöras
förr än den nästa, hwilket öfwerlemnas till Högloft.
Ridderskapet och Aoelus bepröfwande.
Jag har sökt kocrrhöten sa mycket möjligt warit
och derigenom i flera ämnen urwecklat mina
rankar ofullkomligt, kanske ock af swana akt tala
frän detta rum. Mitt rena medborgliga nit hoppas
och önskar jag aldrig skall nritzkännas.
Att mitt memorial mätte fä åtfölja aterrornisien
till Constilntions-U skottet, och jag detzutom
»hälla rättighet akt kommunicera det med de an«
dkä Sländen,
derom fär jag ödmjukt anhälla.
Aerr Lxa!6encreut2 anhöll äfwen, att fä
till
-
Den l Jun». 395
tillständ, att coMmunicera sitt yttrande med de öfrige
respecttve Standell, hwilket
Bifölls.
Crefwe I.5»venl>jelm, 6ustsk, upläste följande:
Det är om tryckfriheten jag gär alt tala M.
H. — om tryckfriheten, detta vplysningcns tacksamma
foster, som sä magtigt och »välgörande pä
uplysningen äterwerkar
Om tryckfriheten, denna
för nationens moraliska och politiska wäl sä dyrbara
rättighet. Wi äga den, M. H./ och ju högre
wi första att den »värdera, ju angelägnare mäste
osi wara, alt hägna denna dyrbara egendom:
ju migkigare att försäkra ost och efterkommande desi
oqwalde besittning.
Hwarje samhällslefnadens institution bär inom
sig sjelf grunden till sitt beständ eller fröet till sin
uplösning. Detta sednare finnes allestädes där de
äro kränkte, besia almänna, erviga grundsatser af
rältwisa, hwars sanning och oföränderlighet afven
obildades naturliga känsla och af tänkarens djupsinniga
forskningar lika bestyrkas.
Tankans frie yttrande är menniskanS rätt  .
men liksom alla desi rättigheter har äfwen denne
en gräns. Den utstakas af den grundsats upp»
hwilken alt begrepp om samhällslefnad och medborgerlig
frihet hwilar : den att friheten kill hwad handling
som hälst, äga wi blott under det förutsätta
wilkor,. att den ej kränker deras rätt.
Ar denna grundsats i wär Tryckfrihetslag iakttagen?
det är derom jag gar att inför Ständer
framställa mina tankar.
Jag förbigår således hwad emot sielfwa redaetio»
-
zy6 Den i Junti.
ctionen af denna lag bl,fank anmärkt — ej af e»
kunnighci om den wäsenteliga skada, oordning i den
mekaniska urställningen as sadane wigtiga handlingar
kan åstadkomma — utan af öfwertygclse,
att intet bchöfwer tilläggas wid det som i detta
ämne sä ljust och sä redigt blifwit anmärkt. Af
samma skal sörbigär jag äfwen den i Juridikens
annaler ohörda och oförgäceliga rättegångsordning,
som i de fall der brottet med böter umgällas skall,
betager domaren all möjlighet att ärfara hwem som
skall böta.
Jag gar längre och pastär, att, om än ofwannämnde
brister skulle afhjelpas, är ända hwarken
allmän eller enskilt rätt i denna lag skyddad emot
mihbrnket af den frihet den lemnar.
Almän rätt kräfwer, och helig är denne fordran.
att Religion, Seder och Regering bibehällas
wid den wyrdning som utgör styrkan ak ftmhälsbandet,
och as intet annar, aldraminst af frenetiska
mildhjernors foster, kan ersättas.
Wäl lemnar Tryckfrihekökagen i domarens händer,
den som klart hädar Gud, eller Hans heliga
»väsende, ett lif efter detta, och tvär läras sanning,
klart förnekar. Men M. H. hwem wet ej att det
icke är klart som dctze sallhersmördande satser nansin
framställas. Skulle ibland nationens nu församlade
ombud någre finnas, nog lycklige att genom
omsorger af mera omedelbar nytta, ha warit
hindrade frän forskningar i menniskosnlllets wid.
underliga öden under det förflutna århundradet,
sä lätom ost wara en helig pligt, att »plysa dem,
det religionens fräckaste bespottare, aldrig wägar
Den i Junti. -ZS7
klart förneka desi sanningar:  att äfwen de »wenne
secker, som hwar pa sitt häll, esker en systematiskt
upgjord och noga följd plan, bekrigat sine faders
tro, aldrig klart, utan ömsom under larfwen
af en opartisk forflkningelystnad, ömsom under den
af en skämtande yra, päarbetat och utfört sitt werk,
och M. H. när >vi uplyst dem om arbetssättet, lat
dä tideböckecna wittna om desi werkningar och om
Len lycksalighet besia rcformatörer öfwer sitt slägte
nedkallat.
Jag läser längre i tryckfrihets-lagen och sinner,
att klart uttryckt gäckeri af den allmänna
Gudstjensten, Gnds ord och Sacramenten, umgälles
med skriftens confiscation och ett hundrade Riksdalers
böker. Gäckeri med dcsie heliga ting, NBdä
det är klart uttryckt, är således förbjudit, men
M. H. hwad föreställning gören I Eder wal om
återstoden af tvär lära, da derifrån abstraheras
Guds ord, hwilker uttryck ej innefattar mindre än
hela uppenbarelsen, och Sacramemerne som i begreppet
äro oskiljaktig ifrån Dogmerne och Mysierierne?
Är del ei sjelfwa wär lära man således
för ett, hundrade Rjdksdaler Banco får klart gäcka.
Ar wäl denna plikt ett straff, swarande emot
brotteks förstörande följder. Med uttryckligt frikännande
för lagstiftarens afsigter, förklarar jag att
deu skilnad i bestraffning besia kwäune momenter
af lagen förete, i mitt sinne alstrar begreppet om
ett Theismen lemnadt, och christna läran fräntagit
beskydd: och wagar kill och med pästä att hos hwar
och en som icke äger samma grunder som wi lik
ken öfwerkygelfe, alf sadan har icke lagstiftarne»
äsyft
-
398 Den l ItlM.
äfyftning warit, stall della lagens rum alstra samma
begrepp.
Erfarenheten, sade jag nyst, lärer ost atk sadan!
gäckeri aldrig klart Uttryckes och ändä gör
sin werkan; jag tillägger att samma erfarenhet äfwen
lar otz, att benna wcrkan aldrig genom klara
uttryck, uran endast genom stämr eller framkastade
twifwelsmäl kan ästadkommas. Är detta
lant, borde efrectankan lära ost, atk dä förbrytaren,
kill en lömskare anfallsmethod, har det
dubbla skälet af ändamälctS säkrare minnande, och
af den strafflöshet han i lagens tydeliga uttryck
sinner, stall han wälja detta, än straffwärdarc, men
af lagen ostraffade werkningssäkt. Jag anser således
alt ordet klart i dcsta z momenrer betager
lagens disposition hela sin kraft.
Med klart
uttryck färsta wi utan twifwel det som af hwar
man, genast, och pä enahanda satt begripes- Om
icke klart wore här en fullständig grammatikalisk
motsats, och beteknade det som stätt ingen kan
första, wore allt wäl och lagens uttryck till det minsta
oskadeligt, ry dä wore strafflösheten den obegnpeliga
hädelsen ensam förbehållen. Men nu kan
ett uttryck uran art wara klart, likwal af någre,
till och med af mänge, fullkomligen förstas. Således,
da lagen endast till klart uttryckte hädelser
utsträcker answarcr, och deraf, efter all känd
juridisk logica, klarligen följer, alt hädelser som ilke
äro klart uttryckte äro tillätne, lemnäs ju fältet
frikt ät den farligaste af all hädelse, den som lindrar
det motbjudande i dest sörsta intryck pä den
vförderfwade läsaren, den som retar nyfikenheten,
Den i Junii. §99
den som smickrar deras egenkärlek som förmå nysaträ
örket och sedan gerna äraga sig omsorgen art
för mindre begripligt, privatissime deröfwer läsa.
Sadan har ingen lagstiftnings afsigt nänsin kunnat
wara, och ma jag icke här beskyllas för advocalyri
mä den, rättare sagt, wig här tillätas. Dä lag
pröfwas, mäste pröswarcn tänka sig jn i advocarenS
hjerna; och jag har här intet annar anfört än
hwad jag som swarankens advocat, i ett af Ve ifrägawarande
mål, skulle anse mig skyldig min
Client att begagna.
Skulle ater framsmygas d«m mening (ky rakt
Ut lärer wäl ett sädant inkast ännu ej kunna framkomma)
att en salunda obestämd granskningofrjhet
är eik milkar för menniffosörnuftetö oinffrankkaste
odling, null jag, utan au inlära mig i ett här
allt för widlöftigr swaromäl, bloit deremot ställa
en enkel fräga: Till hwad grad är det lofligt att
upcffca sannidas mål, för efterkommandes osäkra
gagn? ett gagn om hwilket hoppet hwilar pä sä
usta grunder som wära specalativa Theoricr? Wilja
wi, blott i borgerligt hänseende betrakta denna
fräga och pröfma Theoriers pälirliahet, sä latom
ost inhämta resultatet af det i Europa, under wära
ögon, sä nyligen af 20 millioner menniffor,
med sa gränslöss upoffcingar rvcrkstälde försök, och
ibland Veste Thcoriernes offer underrätta ost om,
när de återkomma till sar^s, de utom christna lä-Fn,
förmådde återfinna en grund för sedlighbren och* ör
allmänna upfostran.
Urås der wördnadswärda Lärare-Ständet, r
fall Högloft. Rjddrrffapel och Adel» anser mina
»an
-
4«» Den i Jun»-
tankar böra till wära Med-Ständer comnruniceraShoppas
jag, i synnerhet för de meningar jag hitlils
ynrat, bestydd om de äro sanning, uplysning
om jag irrat.
Jag fortfar i lagens text och finner, au för
rov R:dr Banco smädas Kongl. Personer, med
undantag af de Regerande och af Tronföljaren^
att för gg och 16 L 100 R-'dr samma mynt ur»
spridas lögnaktige upgifter och wrängda framställningar
till allmänhetens förwillande och förledande;
att för 52 till ivo R.dr äswen banco, wanhelgas
sederna genom offenteliga läror kill last, och
för AZ R:dr rb tz, genom otukliga uttryck och
grofhcker. Om böker? lämplighet till bxortmäl i
allmänhet, har jag länge haft en afgjord ranka,
men chwad skäl för bibehäll-n-e af penningestraff
i wär straffbalk ma framställa», anser jag mig ända
befogad till dek påstående, att dä penningböter,
denna lemning af lagstiftningens räaste epok, mäste anwandas
i en ny, pä upiysning grundad och uplyninqens
wigkigaste föremal äjyflande lag, mäste detta omvändande
ätminstonr mobificeras efter de genom uplysninge»
tillkomne begrepp och de mäkige för wäre förfäder
okande äsigrer den alstrat. Skall en andryg eller
pcnninge sturst narr, som af en Konglig person
tror fiq förnärmad, för rao R.dr banco äga att
smäda den? stall en urländst elier inländst Azent
för en dylik eller mindre lnmma äga att sörwilla
el'er förleda allmänyck n? stall ert sädant natio»
uaibro:t som seterneo fräcta eller lättfinniga manhelgd
genom rffenlklni' laeor och Uttryck försonas
»ned wärvr: af »n rack? Men, fägerman, uplagM
stall
Den i Iunii.
40 t
skall ju consisceraö: detta ökar författarens elle?
förläggarens lidande och förekommer sPrifiens sikadeliga
werkan. WLsierligen är dck rakt ömt, att ett,
i sä god afsigt ingall förlag, gär förloradt, men
hwad winnes dermed? Eall förbrytaren i de 2 fall
jag först nämnk, wal nansin sakna tillgång att lägga
Zc, R:dr til! plikten och dä gräkis och ntäN ans
sivar enligt 4 2 mom. lära utdela hela »plågan.
Huru förekommer; dä almä,'heleus förivillunde. elier
tror man, att en af utrikes eller inrikes sien»
der befoldad agent skall lis ett sadant ändamål
sakna iAL R:dr och rryckningsförlagel? ha wi ej
dcsintom i dagblad fett npglfwas den oskyldiga ntwägen,
att genom snbscripkion hälla författare och
förläggare fkadelöse? 7'seo Aker alla försök kil almänhekens
förwillande ruan all betydenhet, font
också i dagblad blifwit pästäkk, wälan' lätom o§ dä
tilkräda ivar medfödda rätt att gratis förwilla henne,
och borttagom en lag §. som är illiberal, otti
Vet yrke den förbjnder är offyldiat, och i alla fall
är onödig da den i motsatt fall ej kun npfylla ändamålet.
Jag har nn anmärkt de delar af allman rakt,
deni jag icke anser wara sa Eyddade af tryckfrihetslagen,
som de ester mitt begrep om Lag boede
wara, och nalkas nn granffningen at del be«
skydd den lemnar enEtlk rätt.
Ehuru beskyddad man nn mera är till namn
och rykte, gifwes wäl näppeligen nägon afh-noling
i detta ämne, som icke öfwerflödigr uprcpar, akt EyVd
till namn och rykte är lika dyrbart nied ffydd kill per
sE
Dklr
N y zk,
4^2
Den i Juni!-
son 06) egendom, och jenne delta utgör grunden
lil! samhällscontrackct. Della är sä nicht, att afnell
bland deni som uppå goda grunder icke marvera
silk rykte sä högt, gifwes ingen fräck nog al!
det tillstå.
Nn anfalles en medborgare af en smädelig christ
lycklig om han lill namn och person tydcligen
utmärkes, och om beskyllningen är bestämd — an
lyckligare i ben mon beskyllningen är swär, och i
fall ben more styrkt, kan ställa honom under lagens
akal. I sörsta faller mäste domaren akminsione
uptaga maler, och i det sednare lemna lagarne
den uprätkelse, som uppå hwarje annan under
lagen hörande beskyllning följer. Wchr är den an>
fallne ända lidande, men dck allid obehagliga af
cn siik rättegång är som ett oundwikeligt ondr att
anse, och man får wara nöjd da man njuter der
förswar menchliga inrättningar förmå gifwa. Men
nu anagramatiseras hans namn eller utmärkcs
han till utseende, ständ, lesnadslopp och öfrige förhållanden
sä, arr ingen kan sig mchraga, och sä
att personen är bacligcn utpekad. Hwar är da den
lag som chyddar honom? den. w> ha säger, arr i
fall som twerydiga synas, chali domaren hellre fria
än fästa, men denna ädla grundsats är jn i hwarje
af wara.öfriga lagar racitc förutsatt: da den
här nttryckeligcn föreskrifwes, syneö lagens anda
wara, att domaren i tryckfrihetsmål är särdeles
förbunden till den anklagades skydd. Widare säger
lagen, att i intet sal! som hälst sä obestämda
sin! fat ser dragas af uttrycken: domaren uptager säedes
c) käromal.er, och uptager han dek, stadugw
kla
-
Den r Junik
-
443
klagande» ivid rättegångskostnad och besvär; ty det
Utmärkande, svin inför allmänheten är mer än till.
räckeligt akt bestämma personen som i 'Fristen menas,
är det icke inför en med sadan föreskrift försedd
domare. Jag blotkstäilcs genom min anklagelse
än mera för fienders grin och liknöjdas åtlöje
__ allmänna rösten blir — hwarföre tog han
ät sig — dm sig urstuldar han anklagar sigProlocollerne
tryckas, och rättegången blir en uy och
rikhaltigare malmädra till smädelser för den anfalUe
och til penningar för angriparen.
Nu will min fiende pä en annan, kika saker
wag, utföra sitt anslag: han nämner mig, men ha»
anklagar mig ej rakt: han inskränker fig inom sädane
insimulationer, som i allmänna opinionen
göra samma werka», oM ej mera. an Uttryckelig»
beffyllningar, och om hwars gräns ha» as lagens
blotta genomläsande nogsamt mhämkar den kännedom,
hans säkerhet fordrar. Äfwen i detta fall sister
min domare bunden af lagens nyfi citerade uttryck,
och jag utan möjlig åtkomst af min rätt.
An försigtigare och lika säker om sitt ändamål
kan smädaren förena besia bada mekhoder, och
med den nyHnämnde glesa täckelse» öfwer personen
förena den twerydighct i beskyllningen, an domaren
allena ej får första.
För att med facta styrka
detta, frägar jag om Författaren sill Rastvarne
bliswit känd, hwad hade wäl lagen emot honom kunnat
uträtta? Men, hade nu domaren rättighet art
gripa igenom den genvmsignga töcken med hivilkrn
en feg och lömsk illffa omgifwer sig i de himls
Inräknade fall, äterstar ännu cn Ntwäa gtk förgifs
ra
Den i Jun!!.
ta medborgarens lugn och trefnad. Den består r
beskyllning för sadane laster och fel, som, ehuru
de förringa menniskans wärde, icke hoka allmänna
säkerheten, och således af lagen ej kunna äkalas;
beskyllning för sadant, som efter lagens bokstaficke
ä ära gar, eller för den smädades borgerliga namn
och rykte icke förklenligt är, men i werldens ögon
icke dest mindre förstör allmän aktning. Här torde
inwandas, akt emot anfall af Venna beskaffenhet
Hade man före tryckfrihetslagens urgifwande ej mera
säkerhet än nu. Ing fwarar, att det enklaste
begrep om rakt och oräit, ar rillräckeligt, för att
inse, att dä en lagstiftare genom ny lag ä ena
sidan ökar förmägan att anfalla, mäste han,
för alt wara rätlwis, ä den andra öka förmägan
att förswara sig, och det har här icke
skedt. Man pästär, att bokprästen sjelf lemnar tillräckelige
medel till förswar ät den som bokprästen
anfaller
hwad! dä jag emot löste af skydd i
lagen till mitt goda namn och rykte, at samhället
afstätt min naturliga rätt, att, pä hwad sätt jag
Hälst formar, straffa den mig förolämpar, har ket
sikedt under det wilkor, att jag alud skall äga en
penna skicklig att libellera med belackare, eller penningar
att lega mig förswarare? Och hwad gagnar
mig ett sädanl pennfäckteri? hwem känner ej
xöbelnö lynne? (jag menar den gäende och den äkande),
hwem wcl ej huru begärligt smädelse!» stukas?
huru kolik förswarsskriften emouages? den läfes
icke ens; läses den, sker del blött af ben smädades
wänner, och veste behöfde ej uplysaS, eller
af en och annan undangömd opartisk sanningesor
Es
-
Den r Iunii.
4«Z
skare, som i sin lugna wrä ej förm är leda allmänna
omdöme?. Enda hoppet om nägorlnnda werkan
af en försivarsskrist är fästadr wid den eq liska förmälan
att skrifwa owettigare än angriparen. Men
mille man ock med honom nedstiga i den smutsiga
banan, ätcrstar altid en afgörande olikhet. — han
känner den smädade, men denne känner icke smädaren,
eller känner han honom, men hans fiende har
icke mera ett ärligt rykte att nysätra emot der han
angriper
han kan ej sjunka djupare i den wan
äca
som blifwit hans element. Äga wäl wiktorén
för striden i något af vesta fall den likhet som
rättmisa och billighet förutsätta i en af lagen tilläten
ftrid? i en strid dea lagen säsom enda räddningsmedel
lemnar den angripne? liberalare handlade
wära fäder i de rider wi kalla barbariske:
rättwisare moro de enwigen, kände under namn af
Guds dom, der rätten styrktes af segern. Der
siriddes ätminstone med wapen och bädas bröst wav
lika bart eller lika betäckt.
Än mer M. H., nu gynnas den göda fåken
af ödet och af förbrytarens oförsigtighet tili den
grad, att den som angripit allmän eller enskilt »välfärd
kan öfwerlcmnag i räkkwisans händer. Hwad
säger lagen dä? böter efter denna lag mä ej
förwandlaS i annat straff ä ystning efter beräkning
af mänaden till >6 R..dr 32 skillEn
»sting drifwen af egen nöd och af de sinäs
jemmerrop, stjäl nägra lovide plätar; en annan
begär i wredesmode öfwerwäld: bäda lida kroppsstraff
om de ej mäkta böta: sä i wista fall ej böla,
och dömmas till arbete pä den fästning dit de
Dm i Juni!-
sörsändas: likwäl ha dessa cj åstadkommit annan
skada än ben som kan ersättas. Men för den
som kränker wilt timmcliga mål i det dyrbarste
jag ägec i det som en gäng ankasiadt oftast aldrig
kan äterställas; för den som uppenbart dragit
i fejd emot hela samhällets »väl, för den mildrar
kagen sin stränga röst
han och hans brott anses
af en odlare natur, och den hand, sorn röfwat mitt
goda namn och rykte, får ei smidaö »vid skottkärran.
Här ar ej stallet att fördjupa sig i strafflagarnas
iheori min mening är icke art chär un
Dtrsöka
lämpligheten af något bestraffningssätt. Jag
har blott wclat saga art aldrig kan jag öswcnygaS
vm den rättighet en äretjuf har till lindrigare behandling
än en ficktjuf.
Jag tvet att de gifwas, som af sitt eget ädla
sinne förledas till den tro om mängdens, att sinadelfer
föga »verkan äga pä allmänna opinionen.
Att »vederlägga denna mening fordras »väl ej
annat än wär dageliga ärfarenhet. Jag tvet
att rykten gifwas genom förtjenster och nationens
högtidligt yttrade röst upsatle pä den höjd
der smädelse», ej när dem, men denna afivundswärda
lort är ej och kan ej »vara, mängdens. Dek
anfall som ej när det fulländade ryktet, krossar det
yäbegynta, och sa w sst utmärkt förtjenst allena karr
fordra förente ländsmans förswar, sä wisst äger
hwarje ostcasflig medborgare anspråk pä lagens.
Alt hivad den smädade kan i högsta anfpräk hoppas
är, art de som ej äga tid, tillfälle och hug
till bcffyllningars undersökning (item utgöra dessa
Mängden) suspendera sitt omdöme. Men hwatz
wär
-
Den i Iunii
-
wärde har wä! ryktet, dä dest beskaffenhet af hwarje
libellist kan göcas till eik probleme, hwars uplösning
man skall utleta i ögonen pä deni man
möker. Ar det sa man wacker sch underhäller der
begär esker rykte jon, skapar Hjelmr, Embetsmän
och Förfaltare? skulle jag ock till den grad läka
mina önskningar och mitt hopp företräda werkligheten,
att jag trodde ost ha hnnnik till den dag,
som ingen af ost uplefwer, akk mängden med owil»
ja möker smädclsen, att allmänheten, opartij? emellan
anklagaren och den anklagade, äkminstone upskinker
silk dom lills den äger grund för den samma,
och emedlertid helre friar an fäller, är den
smädade ända åtminstone af författaren förolämpad
och delta är redan nog akk berättiga honom till
lagens skyddande mellankomst.
Hitkils har jag lätik leda mig af den känsla
om rätt och orätt som är ost alla medfödd, och har
derföre tryggt kunnat följa den, sa länge jag blott
haft akt anmärka det jag anser som orätt i den nu
gällande lag. Men akt förestå sörbättringarne dertill,
fordras lagkunffap: den äger jag icke: det är
således blott sörstagsmis, jag gar att underställa
Ständer mina tankar.
Sä lätt det är, att till tankefrihetens förmon
med ett pennedrag mpoffra den icke ffrifwande delen
af nationen ät den skrjfwande, sa ringa lagstiftningöknnffap
skulle ä andra sidan adagaläggas
med att genom motsatt ytterlighet korrt och godt
freda den förstnämnde genom yttrande rättens pexemtc-riske
qwäsande.
Problemet, till hwarö lösande, lagstiftaren äk
för
-
Den i IuE
-
förbunden, är, all med fria uiösningen af tankans
yttrande räll, förena sfydd för allmänr och ensyill
ival.
Händelsen har särk i mina händer elt märk»
wärdigr yttrande i della ämne: da jag detsamma
här anförer, ffer ber ej i den förgripeliga mening,
att nägyk yttrande n>'om verra rum, kan inom detsamma
äga ringaste auctoritet, Men da Tryckfrihetslagen
sysielsätter nationens representanter, kan
ve! ej wara utan al: nueresie arr höra hwatz den
genom sin märkelrga tHle i revolntionshistorien, si^
ne liberale grnndfakser 06) sin nsigifweuhet för friheten
, de mägkiga embeten han innehaft, sine djn?
pa och widstrackla insigter, sine stora förcjenster och
sine stora misirag fä namnkunnige dacker derom
yttrar, Sa här lyder hans mening:
"Det gifwcs intet poliiifft probleme swärare
"att löja, än Tryckfrihetens bestämmande,"
"Pasta ojnPränkt rätt att trycka hwad man
''will, da likwäl medborgerlig plikt sa ofta fordrar,
"att ej en gäng t tal yttra allt hwad man tänker:
"hwilket anspråk, hwilken sara för sederne och sam"häsisordningen.
"
"Hindra alt yttrande genom trycket, med mm"dre
censor eller domare lemnat sitt tillstånd: til!
"hwad stafweri förnedrar man icke tankan!"
"Mig synes afgjordt ark bade desie ytterlighet
"rer gry farlige, men dä modificaiioner mäste fö"iökas,
dä en Tryckfrihetslag ej kan pä ett enkelt
"och oföränderligt sätt bestämmas, är detta nog al!
Muur hwarje konstitution utesluta reglementarifcka
"fotfallningar i detta ämne, ty constitutionkn,
Den r Juni!-
"ämnad kill regel för lagstiftarns sselfwe, bör ej in''nehälla
»agot obestämdt, ej »agot som kan rubbas."
"Man mäste derföre anförtro vesta författningars
bestämmande ät en magt som bunden wid
"grundsatserne, men fri i deras tillämpning, kan
"lampa efterqifwanden och inskränkningar esker ti"der
och omständigheter, ty wista allmänna reglor,
"tjenliaa i en tid, aro det icke i en annan."
"Med Tryckfriheten förhäller der sig, i anseende
kill samhällsordningen, som med frie span"nemälshandeln,
i anseende till allmänna hushäll"ningen.
Bäda äro wördnadswarde och oftast »välgörande
grundsatser, men bäda röra allmänna säkerheten
sä nära, akt Ve aldrig böra stallas långt
"undan högsta maqtens inseende och wcrksamhct."
"Jag tror destnrom, att dä reglemente,, utgis"was
för bokprähen, är det i alla lider och under
"alla omständigheter förnuflseiisqt alt göra skillnad
"emellan dagblad, ströjkrifter och böcker. De 2U,e
"förstnämndes styl, korthet och laga pris, föra dem
"rakt i händerna pä de mindre odlade folkklaster"ne,
och anfalla sinnen som emot willomeningar ä"ro
försvarslöse i mon af okunnigheten. De sed"nare
deremot stadna hos de mäst odlade clasterne
"i samhället, och frän veste förwandla enskilte medlingar
sig till allmänna, blott genom en omärke»
"litz gradation, och endast med tidens och sanningens
tillhjelp."
Sa skref sockor i en bok ukgifwen t802 under
namn af stermires vuss politikuss. Datum
urwisar, att författarens mening är resultatet af den
erfarenhet han samlat under 13 är af en revolution
som
4is Den i Iuitti.
som i hela Europa haft sä »vidsträckt insthtelse pa
meningarne i samhällslära»»: cn revolution under
hwilkett han onisoin alsmägtic; minister , enskilt medborgare,
regeringens enda stöd, regeringens farligaste
monvi,», folkets afgud, och folkhatets offer,
kunnat mur alla lägen observera den stora hwalfningens
alla förwandlingar ifrän asta dest sidor; en
revolution till hwars bedömmande, i anseende lil!
de gruudffatser och meningar den alstrat, han således
hade grunder som fa författare nänsin ägt; och
markow, akt detta skref ej den mägtige och för
granskningen af fin magls »löfning skyende ministern.
Det ar den titt lugnet för aliid ätergängne
äldrige statsmannen som egnar sine. medborgare
frugten af sin under mödor och willor samlade erfarenhet.
Desta orvanliga omständigheter ha föranled!
mig att här citera hans tanka, men långt innan
den kom till min kunskap, hyste jag den fullkomliga
öfwcrtygelse, att ingen annan lag för Tryckfriheten
behösdes än Constirukionens ordalydelse och
wär allmänna lags tillämpning derä.
Da mäletö nu »varande skick ej medgifwer dest
behandlande under denna äsigt, ätergär jag till dest
betraktande, sädanr det för ost är framställt, och
förestår, jemte de i Kongl. Maj:ts nadlga proposition
uptagna ändringar, ännu följande grunder
för Tryckfrihetslagens dispositioner:
»:o Grunden för Tryckfrihetslagen, förbliswer
Constirukionens ordalydelse.
2:0 De dispositioner och uttryck jag i Z:dje §.
r. 2. z> Mom. anmärkt, rättas.
3!S
Den i Junit.
Z'.o Dä en äklagad skrift icke uttryckeliqen
Utmärker personen, eller icke bestämdt framställer
beskyllningen, eller denne är af ladan besiaffenhet
akt den, om den more bewist, icke medför laga
Mal, men ändä skadar klagandens almänna aktning,
skall domaren adjungera sig en nämnd, sammansatt
som jury'» i England, och denne nämnd,
utan afseende pä annar än pä det begrep skriften,
kagen i hela sitt sammanhang, i dest sinne alstrar,
yttra sig med jg eller nes pä följande 2 frågor
: är käranden i den äklagade skrifte» utpekad?
ar han anfallen till sitt goda namn
och rykte? hwarpä domstolen afkunnar det utslag
som lag förmär.
Sammansättningen af ren Engelska nämnden
ar för allmänt känd att här bcskrifwas. Antingen
mäste medgifwas, atr en salunda sammansatt jury
mäste wara enväldig, eller mäste förutsättas, att
heder och ära ej mera finnas, och dä äro bade lagar
och lagstiftare öswerflödige.
Jag har hört inwändas, att en sadan ransakningsproccst
kan medföra wada för allegoriske
författare, men sä högt jag yrkar rättigheten för
em hwar att inför allmänheten framlägga hwarje
kill person och sak klart uttryckt beskyllning, sä ellika
tänker jag om allegoriska framställningar: denna
arl af anfall innebär allid något fegt och lömskt,
som icke är berätligadt lill ett, pä bekostnad af alman
säkerhet, tilkonstladt beskydd.
Förra riksdagens Constitukions - Utskott söreflär
också en nämnd, men emot dennes sammansättning
anmärker jag, att till minnande af
opar
-
4i2 Den i Junit.
opartiskhet, som utgör hela wärdet af detta slag af
domstolar, fordras, att parterne söre mälets instämmande
ej känna sine domare, och emot desi
anrvkndande, E dä personer och ämnen i den äklagade
skritten ärö tydeligen nämnde, gifwes intet
skäl akt undandraga mäler den manliga döma»
remagten. Denne är tillräcklig, dä räktwisan endast
fordrar tillämpning af lagens bokstaf. Nödrvändighcten
af en nämnd inträffar först, da domen
mäste grundas pä inre öfwertygelse.
4tto. Att dä den äklagade skriften innehäller
sadan bestyllning, som hör under lagens ätgärd,
anses Författaren altid såsom smädare, antingen
han styrker sin beskyllning eller ej, sä framt han ej
före skrifcens Publicerande gjort mälet wid wederbörlig
domstol anhängig!. Sädan är lagen i England.
Med rätta säger domaren ät författaren:
du mar wist pä din sak eller war du det icke; i
senare faller är du en smädare, i det förra en dålig
medborgare, som mera leddes af enskilt illska
än af nit för allman ordning.
z:to. Alt böter efter denna lag proportioneras
ester förbrytarens förmögenhet efter bewillningsgrund,
eller annan billig valvation, och att med böters förivandling
förfares efter almän lag. Den bötessumma,
som i grund ruinerar en fattig scribent, är ett läyri
för den rike, och är det än mer för en besoldad
agent. Sädana böra wi wanka ost. Den anda
nu i nationen rader är ett bröstwärn emot wära
fiender, för starkt att genombrytas, men deras affigter
förhinderlige, att desi undergräfwande ej
skulle försökas.
Den i Junii. 413
Högloflige Ridderskap och Adels
Dä jag, i känslan af den plikt, som åtföljer rättigheten
akr tala ibland nationens representanter,
upstigit ark yttra mig i detta wigtiga mål, har mig
icke undfallit det misskännande, som manligen Åtföljer
behandlandet af sä granlaga ämnen — men
atr trotsa allt, för det man kror wara sanning,
är plikt, och langwarigr kan misskännandet icke bli;
ty hrvarje redlig medborgare mäste snart inse, att
största faran för dess rättigheter ligger i deras sjelfswäldigq
Utsträckning, och att deras sanna förswarare,
är den, som strider emot missbruket.
Derjemte anhöll Herr Grefwen om tillstånd,
att la kommunicera sitt dickamen med de öfrige respektiv?
Ständen.
Bifölls.
Friherre Ltael, Lorsttr l.uävig, yttrade
skristeligen cili protokollet:
Wördsaml Memorial!
I all lid, sedan menniskor trädde i samfund,
danades de genom lagarne antingen till lydande under
en despotisk magt hwars behag gälde för lag.
Tala, ffrifwa, ja till och med tänka, sa wida lankan
äswen kan genom pantomine uttryckas, blef såsom
brott anfedt, sä framt det ej more fullkomligt
instämmande med en stafwisk rmdergifwenhet. Eller
ock hade folket genom bestämda föreskrifter för
de styrande faststält en gräns för deras magi och
derigenom försäkrat sig om friheten, det högsta goda
en menniska äger.
Emel
-
Den r Juni!-
Emellan ytterligheterna af despotisme som gös
millioner menniskor kill flafwar under en enda, och
en allför wida utsträckt frihet som urartar till sjclfs»
wald och oordning, finnes modifikationer lyckligt
det solk som funnit medclwägcn. Ibland de
flere utwagar ett fritt solk tagit för att bewara fin
frihet, är tryckfriheten ibland de kraftigaste. Dä
det icke äe möjligt, att ett samhälle kan styras Utan
Embctömäii; (desse mäste hafwa tillräcklig Magt
för att med ordning kunna förwalta fine embeten)
men Embetömän likasä liter som andra wenni skor,
stro frän de mcuskliga swagheten widlädande fet
fritagne; sä är der ett fritt folks onekeliga rättighet,
ait fä genom allmänt tryck till uplysning för
sina medborgare allrnstnk kunnigt göra de missbruk
af cmbetsmanna-myndighcten, som antingen genom
elak wilja eller mindre kännedom eller ock försumlighet
tilldraga sig. Denna rättighet är rätta
thermomckern, hwarefrer man skall bestämma grade»
af ett folks frihet. Fäfängt skall man genom
ett flosculeust skrifsätt förmä folk, alt tro, det inskränkning
i tryckfriheten är nyttig och nödwändig
till ordningens bibehållande och ett rätt njutande
af friheten.
Icke är det min tanka, eller kan wara nägott
annan rvältänkandes, att ej föreskrifter böra göras,
som mota smädaren och den omoraliske att utgjuta
sitt gift.
I allo stater, ve mäst fria, England
till exempel, äro de strängaste lagar i denna det.
W: hafwa äfwen en tryckfrihetöl g, som hufwudsakligen
blott har ett ;el, som län kan rättas utan
nägoa e.cntelig inskränkning i tryckfriheten och
hwar
-
Den i Imtii.
4i§
hwarigcnom smädaren kan til laga answar befordras.
Dä en auctor, antingen genast namngif
wer
sig, eller namnfedlen genast mäste öpnas dä
dcn förfördel«de will lagligen läka tilltala honom,
lärer hela stötestenen wara undanröjd, och intet skäl
till ytterligare inskränkning giswas, Nödwändigt
är likmäl att först noga bestämma hwad som kan
kallas att smäda. Da man antingen bcffyllcr någon
för det intet sannt är eller icke bewisas kan,
del har rel-an allmänna lagen bestämt såsom smädelse,
äfwensom det hwilket rörer enstildte personers
förhållande, hwaraf hwarkcn staten, det allmänna
eller tredje man har någon skada. Hwar fri menniska
bör i sadank fall äga den rätt art wara frän
en annans omdöme, (utom det tysta,) befriad; och
da cn sadan kuslig har art befara laga tilltal, eller
allmänhetens owilja, »ch hela tori'» faller tillbaka
pä honom, sä lärer farhägan för obehöriga
tillwitelser förswinna
ekk tydligt exempel derpå
hafwa wi hast, cn hög Embetsman, som genom
sine militairiffa förtjenstec wnnnit allmänhetens
utmärkta agtning, blcs i etr dagblad pä ett anstötligt
sätt angripen? men en allmän owilja häremot
yttrades. Har nu denna (Embetsman förlorar
något i sin reputation härigenom? Bör del inre!
snarare siattera honom, arr genom dcn allmänt
yttrade owiljan sinna, alt folker, som äro de mäst
-opartiske domare, wisjle sätta wärde pä hans person,
för föcrjensten mera än för del höga embete!?
;y uran rwifmel hade intet deltagande! blifwi-t sä allmänt
om ban icke gjort sig förljcnt as Fade.»eslander.
Aldrig, mätte dä, hwarkcn denne eller andre wäl
t
än
-
4:6 Den r IrlniL.
tänkande och rättskaffens Embetsman och Medborgare.
wilja bidraga dertill, att nationen skall förlora
en af dest heligaste rättigheter, den font hufwudsakeligen
caracteriserar den som ett fritt folk.
Den kan aldrig skada den redlige, der är blott
den som fäktar se sina gerningar komma i dagsljuset,
som är npskrämd, och som arbetar pä, att
fa denna dom för desi egen magt borttagen, och pä
sädank sätt, smäningom återföra osi till den aristocratie,
som wi för intet längre sedan an irenne är,
sann sä odrägelig, och hwarföre wi ät dem som
befriat osi derisrä», offrat sä mycket rökwerk. Man
pästär, att rcfleclioner och yttranden om Embeismäns
embeksätgärder samt Riksens Ständers beslut
ja sjelstva Konungens, äro obehörige klander. En
sadan sats, kan icke bestä med ett fritt folks lagliga
rätt; sä snart den yrkas och blir lag, är enwäldek
der. — Man päminne sig blott, att efter
statshwälfningen, war swenska folket beräriigadk tilldela
ät andra den Magt, de funno tjenlig! afstä,
och förbehälla sig de rättigheter de mille behålla.
Delia folk är således, tills annan ordning kommer,
principalen; häraf följer, alt om Embetömän, somblock
äro lagens »verkställare till allmänna ärendernes
ordentliga gäng, göra afwikelser frän föreskriften,
äger principalen rättighet att läta meta, del
han märkt sädant, och tillkännagifwandei häraf,
är den säkraste, ja kan hända en controll eniok mist»
bruket.
Om en Embetsman genom försummad
expedition af en författning skulle tillskyndat staten
skada, mä man dä icke aga rätt uppenbara sädank
är jäd«nl obehörigt klander? Sä söl häller sig
äswen
Dcn r Juni;.
4r?
Kswen med Riksens Ständers beslut. — Riksens
Ständer äro ej annat än folkers committenrer.
Sä snart riksdagen är förbi, återgå de till sin individuella
egenskap; men folket är och blir alud
principalen, och den mätte ha rätt fä yttra om
eommittenrerne upfylt desi önskan. Manne
dek
hade warit obehörigt, om någon i allmänna papper
yttrar, att bcänwinsbränningen »vöre skadlig; att
bewillningen säkerligen icke skulle inbringa det påräknade
beloppet; att nyttan och möjligheten af
Götha Canal, more ännu problematiqne, »nen det
är redan gifwit atr 4 ä Zova tunneland cultlverad
jord aldeles förswinna, samt Staten förlorar IZ L
20,000 tunneland i wederlagsjord, eller mäste detta
alt förligas? Alt de inrättade Disconrcr hafina
i en märkelig del warit orsaken till myntets förfall,
dcn deraf följande dyrhet pä alla »varor och således
nödrvändigheken akt öka bewillningen, som i sä försämradt
mynt ej förstör till behofwen; som utarmat
penningelöntagaren m. fl., hwarö undergång man mäste
söka förebygga, om annars mensklighet och billighet
ej ffall äsidosätlas. — Den som will hänföra
sädant lill obehörigt klander, mä sa gärna säga,
att folkel sär intet »vidare, hwarkcn tala eller tänka.
Änkeligen äc del också intet förgripeligt deruti,
atl yttra sig öf»ver sjelfwa Konungens förordningar,
dä man iakttager, akt det j?er pä ett sädant
sätt, som iNlet strider emot den nndersätliga ivöidnad
man äc Konungen skyldig, och dä det sker E
ben afsigt, att något mistag kan räktas. Jag will
anföra err exempel: under den zo Augusti t8n är
Första Del- N:c> 27.
4*8
Den i Iunu.
ett Konungens påbud utfärdadt, af mliehafl, alt legostadgan
af 1805, bär pa del nogaste cfkerlef»
was och handhafwas, och till ytterligare befästande
deraf, bjuder deria påbud att inga bruk, handt,
tverkerier och näringar, mä förswara flere arbetare-
än svin bo pä stället och der beständigt under»
l.-lias. Denna författning är likwäl stridande emot
legostadgan, som gör undantag för alla sädana arbetare,
joni genom privilegier och särMldke resolution.
" arv Kilarne atr antagas, fastän de icke bo
pa ställer, eller beständigt underhällas. Ulan änbnuq
r denna författning, mäste alla bruk, näringar
och handkwerkerier som ej kunna winterkiden
drrtwas, aa under, såsom tegelbruk, pavvelsbrK,
k -l hrr k. Af handiwerkerier: murare, timmermän
med flere. Om något sädant influtit i ett allmänt
p vr -. lärer der ej kunna anses warit förgripeligt,
>'an rwärrom kunnat lända till uplysning, om säd-.
-- rcke föraktats, derföre att den erhallitS pä ett
fada nr sm.
T-nckfriheten pä elk anständigt icke föroläm»
pande, men iirlysonde sätt nyttjad, är wiflerligen
sriherens säkraste ilöd. Latom otz derföre bewa»
ra 'c.i som en dyrbar klenod; — och da anonymiteten
sörswiiuier wid första äcal af räller målsägande,
äro ulla andre säkerhetsmått öfwerfiödige
och skaoliae. ledande till Trycksriherens lokala underlän-
>ch äsweti en föiberedelse till frihetens.
Vilcrligare får jag tillägga, o.:t dä Riksens
Ständer till Koni ngchr öswerlemnar hela det politiska
ttil och nied Uiestnrande af Skals-Rädets kännedom,
blott Slais-Ärmistörenö och Hof-Cantzle»
rens;
Den i Iunii
-
4'9
rens; sa synes der wara myckec obehörigt, a<t enstilie
personer kunna i allmänna papper införa omdömen
om rikers relarioner Med främmande magier,
deras nytta, nödwändighck eller skadlighet, dä
betta blesrve helt och hållet förbudit, samt namnsedel,
som förur ttämt ar, w>d påfordra» öpnad,
och inrek hinder enrot laga answar i wägen lagt»
sa förmodar jag akt ingen ytterligare instränkniag
j Tryckfriheten beqäres c ler är nödig och der stridiga
tänkesättet härom nphörer.
(Nceftve Lefverin» krostric LoZisIaus, yttrade
sig striitekigen kill prorocollek:
^ag gillar ldöen as dcn i UtstöklekS betänkande
förestagna jury, som ställe äga att pröfwa om
en strist, östner hwärs innchäll man klagat, ger
anledning till atal mot författaren eller ei; men
jag kan ej gilla det as Ukstotret förestagna sätt
till dest bildande. Jag menar, arr hos Beikierna,
denna jury är berättigad arr bedömma skrifter,
icke blott efter crrdaformsrna, utan efter den öfwertygclse,
den fattat om författarens afsigt att stada
elier smäda, och jag anhåller art jemwäl ra denna
omständighet fa teda stistotkeks uvmätkfamhet. Likaledes
ber jag, att fa anmäla ktl! sftstotkits bepröswande,
öm icke jemwäl det borde wara en jury,
som dömer dcn författare, hwars stnft genom
en prelirllinaire july blitwik ansedd böra kamma
Under äkal, saMk om icke juri?'» borde äga rättighet,
enär brottet anses kanna Med penningar försonas,
Ntk bestämma böterna, efter graven af ben
styldigcS förmögenhet.
In mer wi kunna föra war Tryckfrihetslag
lill
422 Den I Junti.
till likhet med den Brittiska, dest fullkomligare skall
den ofelbart synas i opinionen, dest fullkomligare
lär den i sjelfwa merkel bli. Hwad den fxia Britten
anser wara nödig inskränkning och nödig stränghet,
bör ingen billigt tänkande Swensk kunna wilja
kalla band pä national friheten; och den domsrätt,
som Britten, siäende wid sidan af thronen,
1'llstädjer medborgare öfwer sina medborgerliga handlingar
nödig för akt hos folker wacka, utbilda
och bibehålla känslan för förstånd och ädelhet i medborgerliga
handlingar — lär ej synas offer i den
ädla swenska embctsmannens ögon.
Med stranhct, bör alt misibrukande af krafter
',ll andras försäng straffas, och strängheten
nior individen bör wara stor, i samma nion, som
den frihet ar stor, som blifwit folket i almänhet
ben iljad. Underlåter man alt stadga stränga straff
emot misibruket, twingar man den blottstälde alt
önska det sjelfwa möjligheten af brottet mätte förebyggas;
man twingar honom att önska det krafterne
mätte kedjas, och detta, ty tvärr-' är detsamma,
som att döma menniskonaturen till blott ett
vegetarisk lif. Sädanr har olyckliga förhållandet
warit i de länder, der folket, under despotismens
vk, förlorat känslan af sikt wärde och sin bestämmelse,
der synkretsen i alla afseende,: blifwit inskränkt,
der, hwad man kallar det goda namnet
och rygtet
wid hwars bestämmande dock omöjligen
kortsynthetens och passionens tydningar kunna
förckommas, kommit i stallet för hwad man
fordom almänt kallade, och ännu i lyckligare länder
kallar, mebwetandet af eget wärde och det goda
-
Den i I"nii. 421
da samwetet. Det är i det origtiaa i begreppen
om dessa föremål, som jag ser hufwudorsaken
ligga till Vet öde, som nu öfwergar en vek
af Vet coniincnkala Europa. Aldrig skola, jag will
Hoppas det, dylika begrep kunna winna burskap
Hos ett folk, hwilkct, ehuru mycket det förlorat,
dock ännu har i behåll känslan för eget och likars
warde, i bade menskligt och medborgerligt hänseende;
hwars religieusa begrep harmonicera med de
medborgerliga, som tror pa möjligheten af förståndskrafternas
utbildning, pa möjligheten afwiljans förädling;
hwars religion för att befordra denna utbildning
och denna förädling, framställer friheten
i förståndskrafternas bruk, såsom etz wilkor; hos
ett folk, med ert ord, som ännu tror pä annan os
dödlighet än blott namners.
Jag förnyar min önskan, att Utskottet mätte
uttänka medel att med mera stränghet straffa
Sen, som, till individers förolämpande och till wada
för Staten, missbrukar den nationen förunnade
frihet. Jag kror, att Brittiska lagarna, i afseende
pä dylika missbruk, äro wida strängare än
wara, och dä hos oss i allmänhet ännu icke kan
förwäntas den djupa agtning för lagen och individers
rätt, som inplantas Britten ifrån dest spädaste
är, böra wära straff mot mistbruken, i jemförelse
med Britternas, wara snarare strängare än
lindrigare.
Till Utskottets upmärksamhet''far jag anmäla,
att i min tanka de twänne punktsrne i Kongl.
Majus nädiga proposition fordra särskildta betänkande»,
och Högloft. Ridderskapet och Adelns pröfs
mng§
422
Den i Junit.
ning, får jag wördsamligen underställa om icke Cons
stitiikions-lltskotteis betänkande af den t 6 October
1810, om grundlagsfrägornas bchgndlingssäkk, bär
bli börsta föremålet för böndernas pröfning och
bestick öfwer grundlagsfrägor,
äerr Landt-fMrffaiken: Dä af discourserne
anledning är ark förmoda, att Ridderffapct
och llldeln anser de gjorde anmärkningar hindra an?
tagandet af Constiiulions-UtskotkelS betänkande, får
jag i anledning deraf proponera, att detta wärre
äkerförwilas, samt att derjemte till Utltkolier, Kongl,
Mstcks ngdigq proposiion rörande Tryckfriheten
xennrreras, >ör ark i sammanhang med berörde be?
tänkande af ConstckNkions^Utfbottet behandlas,
Bifölls.
Herr Landt H7arsk«!?en anmälte, att det
af Herr Lcttmitlrerlö^ l sista pleno upläste och pä
bordel lagda memorial, nu kymme i ordningen art
bebnidlas, samt tillkännages att Herr Lckrnitter--  löve inlemnat ett tillägg till yfwannämnde memo?
rial, hwilket tillägg uplästes, sä lydande:
Walborne Herr Landtmarskalk, saint
H'glofl. Ridderl?ap och Adel!
Mai j sista pleno till Höglofl, Ridderskapet
och Adelns nplysta pröfning sramstälda fragg om
errra rotcringens qwarstående tinder fredliga tider,
blef as en wärd ledamot lagd pä bordet, — Kanske!
fordrade ämnets wigt denna hwila, och jag
tror, att det hwarken för skyndsamt eller genom
blotta önskningar bör behandlas. Imedlertid magar
jag säga, alt jag täflar med en hwar inom
Nid
-
Den i Iunii.
4-Z
Riddarhuset i en öm känsla för ägande rättens helgd,
men undrar icke, och stall än mindre kanna mig
särad ivid mängas olika opinion, art de ur en annan
synpunkt än jag, bedömt denna framställning.
Jag bekänner uprigtigt, akt jag aldrig kan wika
frän min öfwertygelje, att sedan extra roreringcn
blifwik bifallen kill förökande af landel för,
swar under krigstider, skulle nödwändigk deraf följa,
att denna nya förstärkningscorps blifwer organiserad
och under fredlig tid exerceras.
Flera
stät bifogades i mitt sista memorial och läiigt innan
det förekom, ansäg jag fäsom en öm och owilkorlig
pligt alt radfräga och inhämta flera fran oiika
landsorter roterade säleriägarcs tankar i detta
ämne, hwilka med mig instämde l den öfwertygelsen,
att extra roleringenK beständande under
fredlig tid war lika nödtvandig, som oundwikelig.
Jag trodde under detta riksmöte den lid
wara förhanden, da Ridderstapek och Adeln med
förenad kraft wille söka rättelser ost) länning af den
mer och mindre ojemna tyngd som drabbar fatexijorden^
Da
jag sjelf äger säterier och förr orokerade
lägenheter i Z:ne olika län, känner jag af egen erfarenhets
huru. ojemt tryckande den extra rolen,,-
gen utfallit.
Jugen har kan hända erfarit det
ödet som jag, att ett mitt torp inom rägäng och
under skattläggning af ett gammalt roteradt tralse-.
hemman, blifwit af en roterinqscommission ansedd
såsom utjord och derföre extra roteradt. Win
klagan öfwer detta lika underliga som orättwisa
misitaq star efter elk helt ärs förlopp ännu lika oafhulpcn.
Jag
4-4
Den r Iunii.
Jag har i nion af min egendoms storlek, som»
ma skäl iom mänga andra, att beklaga mig öfwer
en ojemn rokerings nrgörande. Jag önskar, ate
Ridderjkapet och Adeln genom en gemeniam kraft
mä werka kill dek ondaö snara afhjelpande, men
jag kror derjemke, akt en fullkomligare organisation
af nya rokeringen är nödwändig. och akk den jwarligen
kan winnås, man a.t den med wista wilkor
och förbehåll bljswer beståndande under fredlin nd.
— Der ankommer pä en hwar, akt sjelf förestå och
bestämma dem, men jag beder ödmjukast sa hemstäta,
om icke Hbgloff. Ridderskapet och Adel» heHa
g o de anse min wäckka sräqa såsom ekt för ost enskildt
ansökningsämne och således behandlas Uki ett
särskildt B fwärs-Ntskott. I sädanr afseende kunde
Hos Kongl. Maj:k i nnderdänighek^ föredragas,
Huruledes extra rokeringen, med mycken skyndsamhet
wcrksläld, blifwic i de siesta orker mera kung,
än den gamla, hwarföre Kongl. Maju täcktes nädjgst
befalla cn allman jemkning i grnnderne af
Lenna cx'ra rotering, sä art den kommer i närmaste
lika förhållande med den gamla, hwarester och
sedan en sädan jemkning för sig gatt och as Konungen
»vederbörligen btifwit stadsästad, Ridderskapet
och A ctn, mot skyldigheten, akk för dest del hälla
K > g!. Masts delta nya roteringsmo.nskap städse
tillhanda, detta mätte ske emot wilkor, att solLakerne
beklädas och Uttderhällas af Kronan under
exceicirieiider, wid de regementer, dem extra rote
ringeu
kommer att förstärka. Samt akt, i de
orter, der extra rotexinge» kan ensam utgöra en
särskild corps eller regementer likaledes efter skedd
och
Den i Junit. 425
06) siadfästad roterings jemkning samt med billiga
förbehåll, eontracter mäga uprärras och i näder
gillas, hwilka bora bestämma rochallares och soldaters
ömsesidiga- rättigheter och skyldigheter.
Det är Ridderskapet och Adelnö egen rätt
att gilla eller assia min proposition.
Hwar in
divid»
mäste i ämnen af sadan art som detta, dela
det ödet och emottaga det mstaq som pluraliketen
bestämmer. Jag swarar endast för renheten
sf min afsigt, hwarwid jag icke känt annan driffjäder
än min öfwcnygclse.
Layes pa bordel.
ZanS Excellence Zerr Grefwe kuutk upläste
l,st protokollet:
Wördsamr Memorial!
Jag finner det ifrägawarande ämne sa beskaffadt,
att der helt och hållit tillhörer ett Högloft.
Ridderskapet och Adelns oeconomicum, i den mon
som Rrdderskapet och Adelns nu tillhörande ororerade
jord ar i desi ags. Jag tror derföre, att
som ingen fräga här kan upsla och asgöras, förr
än den enligt grundlagen blifwit förwist till ett Utskott
bör ock detta sa behandlas. Häraf följer,
art ett särskildt, af Ridderskapet och Adeln, utwaldt
Utskott, sa beskaffadt som z6 Z. af Riksdags-Orduinqen
föreskrifwer, blifwer waldt, dit detta ärende
förwises, för alt deröfwer till Ridderskapet och
Zldeln inkomma med desi betänkande, hwarcfrer
Högloft Ridderskapet och Adeln täger det beslut
som sakens beskaffenhet och omständigheterna fordra.
Jag tror mig ock böra hafwa äran föra Högloft.
Ridderskapet och Adeln till minnes, alt Riksens
-
426 Den i Iunii»
sens Stander wid 1809 ars riksdag öfverlemnave
lill Konungen säfe»» Öländers beslut del be«
tänkande af den Zl Mars 1810, som Högloft,
allmänna Beswärs- och Oeconouuä - UisVottet hade
författar, i afseende pä frägorne vin förstarkningsvch
extra roteringsmanstapct. lyder det till
slut salunda: ^alia de omständigheter, svin tillhö"ra
detta arendes werksiällighet och öfwer hwilka
"Rikets Ständer icke sinna lämveligt att uttrycke"liqen
brsiuta, böra lii! Kongl. Martts Tgcn hö,
"ga pröfning och afgörande hännusas, med förbehåll,
art de här
"iigen blifma iakttagne."
Grunden lill den extra
roteringen innehåller, första momentet af betänkandet,
sä lydande: "till ett sädant ändamals
",'kyndsamma tvinnande lär hos Kongl. Maj:t bö"ra
i underdänigher anhällas, att Desi befallnings"haswande,
sä fork möjligen ste kan, i nader an^befallas,
alt hwar i sitt län, genast och sist in"om
6 manader ifrån det en sadan Kongl. Majus
"nädiga befallning till dem ankommer, med bura»
"de af tillkallade i orten boende kunnige personer
"af alla fyra Gränden, »verkställa en provisionel
"extra rotering a all inom länet oroterad jord ef*
"ter den method och de grunder- fom med
"den förut i hwar province redan werkstäl"da
ordinaira regleringen och den oroterade
"jördens kända förhållande emot den roterade
närmast star att förena" Det är således
sagt, att den bör tagas efter den method och de
grunder som med den förut i hwar province redan
werksialde vrdinaira regleringen, närmast star att
Den r Iumi' 4-7
förena- Den är olika i de flesta rikets prvvinxer.
Somliga utgöra soldal af Z hemman, andra
af a och andra kill och med iz hemman. Ja mine
Herrar, skulle näqon kunna föreställa sig alt
Westerbotten, da roreringen der gjordes, skulle prestera
flere soldater än uti provincen fans hemman.
Hwilken olikhet. Jag Nämner detta i afseende pa
Skane sorg aldrig warit roteradt, och således
icke ager någon grund till roteringenS
bestämmelse efter hemmantal- — Det synes
mia rerfore följa, qtl dä Riksens Ständer wid förenämnde
1809 ärs riksdag öfwerlemnade werkställighelen
afcxcra rotermgen till Konungen, warder
en ivis församling, som hade till afseende, akt hwarje
ägare till oroterad jord, skulle sä en tunga, swarande
emot dest trasker att bära den. Mycket skulle jag wäl
i detta ämne kunna anföra, men jag skulle förebrå
mig akt i förhand hafwa boruagit någon af
Högloft. Ridderffapct och Adelns lid» och inskränker
mig derföre derutinnan, att pä falk som föresagt
är, anhälla, det ett Ridderskapet och Adelns
enskilda Utskott mätte sältas, och i ämnet afgifwa
dest betänkande.
§)etta skulle blifwa hwilande pä bordet tilli,
ka med der förenämnde memorialet.
Zerr von Lcbsteflt» bniss, som anmält sig att
tala un detta ämne, upropad, tillkännagaf, att sedan
Hans Excellence Herr Grefwe kuutlr sa fullständigt
derom yttrar sig, sä hade han nuet alt tilllägga,
uran conformcrade sig till alla delar med honom,
Grefwe körner, Allolxk 6öran, förmälte
sig ej hafwa något atl orda om sjelswa hufwudsa,
ken,
423 Den i Junit.
ken, som Uti Herr Zckmitterlövvs memorialer blrfrvir
wäckt, utan blott om det projeck, som sa wäl
of honom, svin af en annan mycket akiad ledamot
Llifwil gjordt, akt denna fräga mätte behandlas
of ett särskildt Utskott, bestående af ledamöter endast
af Rrdderskapet och Adeln. Dä förut ororc---  råd jord, som numera utgjorde extra rotering befnnues
innehalwas af mänga ledamöter inom de andra
Riks Ständen, syntes srägan ej kunna anses
annorlunda än såsom allmän, och således böra behandlas
af ett utaf ledamöter utur alla Riks-Standen
sammansatt Utskott. Grefwe Norner öswerlemnade
denna consivcrakion till Ilidderskapet och
Adelns pröfning, enär srägan komme att till afgörande
företagas.
Uplästes eit Protocslls - Utdrag frän det He->
derwärda Bonde-Sländet af den 28 Maji, hwaruti
war intagit ett af Riksdagsmannen ^ristsrs
Osmelston frän Elfsborgs län ingifwit memorial,
angäende handläggning af de frän förra riksdagar
upskjutne lwistigheker emellan Riks-Ständcn, jemte
förstag att ett serskilt Utskott af tvenne ledamöter
frän hwarje Srand mätte i fadant afseende sättas,
hwilket förstag blifwik af Bonde - Ständet bifallit.
-Aerr keresrvetoik Noratlr, (larl ^xsl, an»
säg detta ämne wara en privilegiifräga och pä sädan
grund föcwisas till Riddarhus Utskottet.
Herr Landt-Marfkalken förestog att Ridderskapet
och Adeln mätte behaga gä-Bsnde.Ständet
i detta ämne manligt till mötes och bifalla
sättandet af ett Utskott af trenne personer utaf
hwarje Ständ» Ro
-
Den i Iunii.
429
Ropades nägra starka Nef>
friherre Li!kvs>LöI6, lBIs, samt Grefwe
Nornor, ^äolxli Loran, hegar te denna fraga pä
Bordet.
Ropades ater Nej, men uppå Herr LandtMarjkalkens
och fleras erinran, akt en jrägas läggande
pä bordet icke kunde förnekas, förblef densamma
hwilande.
Uplästes Allmänna Beswärs- och OeconomiäUtskottetS
memorial af d. ,zo Maji, innefattande
tillstyrkande a den af Prosten Lilvortlcm gjorda
motion, att hos Hans Kongl. Maj:t en underdånig
anhållan mätte göras, sä wäl att ett efter behofwet
afpastadt läns lazarett mätte för Bohuslan
i Uddewalla Stad inrättas, som eck, att dek i
Strömstad warandc curdus, för länets större beqwamlighet
och nytta, till Uddewalla förflyttas, htvarjemte
Utskottet hemstäide oni en förbättrad repartilion
af de insamlingar som jke i landsorterna
för hospitals- 06) lazarerls^wardens rakning.
Lades pä bordet.
Widare uplästes eli memorial frän samina
Utskott af d. Zo Maji, med flätande öfwer fem
ledamöters af det Hederwärda Bondeståndet memorial
rörande skjutslegans förhöjande till 8 st.
banco milen för hwarje häst, som nyttjas till sängars
forflande, samt nägon särskild ersättning är
fångförare för fangars wärd under ransakningötiLcn
m. m. I afseende pä den förra fragan, anmärker
Utskottet, att den föreflagne fängskjurslegan
redan
Den i Junit.
redan genom ett Kongl. Circnsair til! Laudshöfdingarne
rinder d. n Julii 1809 blifwik stadgad/
tillstyrkande likwäl U ffottek, ari Riksens Ständer
wälle hos Konungen i underdånighet auhälla om
allmänt kungörande af berörde nådiga stadgande.
Beträffande den andra frägan, anser Ulffotlct kjcnligast,
akt ersättning för fångförare mätte regleras
genom särffilde öfwerenskommclscr inom hwaigö
härad.
Lades pä bordett
Pkterligare uplästes ett memorial af den ZÄ
Maji ifrån Oeconomiä-Utskoklet, innefattande det
Nliätande ä vice Talemannen Jon jonssons gjorda
motion, om utgörande af varancé afgift under fredlig
rid af de mindre bäksmanöhällen m. M., att
Utskottet anser Kongl. Maj:t, uign hinder af 86
§. Regeringsformen, kunna öftverenskomma med desse
rothällare, om sadan varancé asgiftS erlaggattde,
och att, om Riksens Ständer gilla denna Utskottets
ranka, innehafware af sädana mindre roterade
båtsmanshemman, mage med sine ansökningar
i detta afseende i underdånighet wända sta till
Kongl. Majit, om de vacancesriheksförmonen widare
skulle yrka. Härjemte mar bifogadt «tk särskildt
yttrande af Riksdagsmannen kekr
tott ifrän Blekinge, af ert i det närmaste lika
'Machal!.
Lades pa bordett
Föredrogs elt memorial af samma dato frän
merbemälte Uiffott angående cn af Riksdagsmannen
-
Den i Juni!' 43r
nen /idralram Uarskon frän Östergöthland wäckt
sräga, arr Kyrkoherdar, lika med Eomministrar pä
landet, i rikets aila provinkek ntvm Skäne, sjelfwe
märrc npbygga och nndcrhälla deras boställen; förmälandes
sig Utskottet pä anförde ffal, icke kunna
lcmng något annat tillstyrkande, an hwad nu gällande
författningar och särskilda öfwerenekommciser derom
innehålla; förmodandes bock Utskottet, otk när
en ny och efter lidens ffick mera lämpelig byggnads-
och husesynsförfattninq hinner utarberas som
Zo mom. Z4 § af Riksdagsbestnrcl den 2 Maji
I8io innehäller, be nu öswerklagade olägenheter
warda uudanröjbe.
LadeS pä bordet.
Uolastes ett ullätande fran StatS-UtfVoktet as
den 2i Maji, hwari förefläs, att dä föga afsättning
warit ä de pä StatswerkeiS bekostnad gjorde
Uplagor sä wal af Consiilutrons - Utskottets betänkanden
som as bihanget till Rika - Ständens protokoller
för sistledne riksdag, ert erforderligt antal cx,
emplar deraf, mätte sä kill santtelige Ständens
härwaranbe ledamöter, utan betalning utdelas,
samt öswerffottet af exemplaren, sörytkias pä det
sätt och till det pris hwarigenom ärminstone någon
ersättning kill Sratswerket ma kunna inbriNgaS;
hcmstallandes Utskottet widare, att ben del as
trnckiiingskostnaden, som icke redan blifwit förskjuten
och blond sista riksdaqsutgisler uptagen, ma,
tillika med transportkostnaden för be hitförde exem
pia
-
Den i Juni!.
pkaren, fä utgå af de medel, som ti!! nmvarande
nksdagsutgifter warda anstague.
Lades pä börder.
I^plästes ett ifrän Stats» Utffoktet inkommit
utlåtande, af den 21 Maji, öfwer en af Riksdagsmannen
LcbLrs wäckt flaga, angående infcrdrans
de och anwändande till rikets förswarSanstalrer af
den extra krigsgärd af en, en och half till 2 lunnor
spannemäl, alt efter pastorakernes godhet och
classificarion, som Högwördige Prestc-Ständet ivid
lagtima riksdagen i Stockholm ätagik sig art under
påstående krig, utgöra. Stats-Utffouck har
ansell detta amne icke tillhöra desi eller Riksens
Ständers åtgärd, enar lill grund för ofwanberörde
framställning äberopas etr widragit bcsink, hwarS
werkställighet, der den äger rum, ankomm. r pä
executiva magten; men förmäler derjemte sig hafwa
tillfälle inhämta, att sedan Preste-Standet, de» 28
Junti 1809 för roteringsfrihetcn utkast en extra
krigsgärd till ofrvauberörde belopp för de Nrestgardar
m. m-, hwilka da ej wore med rotering beswärade,
sa har Ståndet sedermera, wid amnander
af rotering under krigstid för den ecclcsiastiqne
staren tillhörande, oroterade boställsjorden, deremot
förbehållit att omförmalre extra krigsgärd borde
försumma.
Ladcö pä bordel.
Utlästes ett frän ExpeditionS-Utskottet aflcmnadr
memorial af den Z0 Maji, i anledning af
xemisicr frän Riks-Ständen om befordrande till ex
pc
-
Den i Junit
-
433
pedikion af den inftrucrisn för IiiksenS Ständers
Revisorer öfwer Skoks- Banco- och Riksgaldswerken,
hwilken wid Riksdagen i Stockholm 1F09 och
1810 af Riksens Sländer stadgades, men wid berörde
riksdag icke kommit att »ifärdas. ExpedikionsUtjkocter
killkännagijwer huruledes de proroeolls--  utdrag för 1810, som äkföchde remisten, nplysa,
akt Riödcrskapct och Adeln anmarkk ekk redaeuonsfel
i 7 Z. och i anledning deraf förestagit en tilläggning
af ordek ett, hwarigenom gjordes kydli,
gare air af ben i instrucnonen omtalade berättelsen
rörande revisionen ett exemplar i Banque» och
ett i Riksgalds-Contoirel skulle deponeras; hwilke»
tilläggning Uksiorrer således tillstyrke"-. Borgare-Ständer
hade ensamt yrkat ben mening, att
ofwannämndc berättelse borde tryckas, och BondcStänbel
det tillägg i zcke §. arr den tabell Revlsorerne
af trycker böra uraifwa öfwer Srarsweikels
tillftänd, mätte fä allmänna ridningarne åtfölja.
Desta anmärkningar såsom innehållande ändringar
och tillägg wid de stadgande» som äro af kre Ständ
fulkomligen gillade, har Urstolttt ej ansett sig kilständigt
att wid redaciionei, iakttaga. Slutelig»?!-  förestär Urffoktct en genom tidsutdragrcn nied expeditionen
nödig blifwen förändring i stakel cck r
§. nemligen att i stället för orden: revision ttndergä,
och hwilken, hwad första revisionen
angär kommer att beräknaö ifrån och med
innewarande är i8rs, mätte janas: revision
undergä, och hwilken, hwad första revisionen
angär, kommer att heraknaS ifrän den tid
Stats
Första
Del- R:o -r.
434 Den II Junw
Gtatsiverket sist rold Riksdag eller af revt§
förer blifvit öfwersedt.
tzades pä bordet.
llplästes och godkändes ttvänne underdäniga
skrifwelser till Kongs. Maj:t, den ena om tryckningen
af bihänget kill Riksståndens prorocoller,
jemte hosfogadt contract med Boktryckaren, den
andra, angående ersättning för capotterne ät extra
roteringömanskapeti
Ilndertecknad Lilverstolpe, ^xel Labriel,
Upläste till protokollet:
Sedan, genom en oundwikelig statöhwälfning,
Swerige omsider erhållit ett samhällsskick, enligt
hwarS grunder pä en gäng Regenten kan sägas styra,
och den ensikilte wara medborgare, pä hwilka
ytterligare omsorger kan man grnnva förhoppningarna
ont detta saMfnndöskicks bestånd och fullkomnande?
hnfwudsakligen pä twänne: den, alt förbättra
folket, och den att förbättra landes
Ibland medlen att förbättra Zolket, kan
Mycket hufwudsakeligen räknas del, font för första
gängen en swensk grundlag uttryckligt stadgat, nemligen
att en särskild föredragande hos Reaenken är
alagd omtanka,, om allmänna upfostran, Frukten
af detta stadgande har hittills warit, att Hans
Majtt icke längesedan behagat förordna en CotnirL,
ärnad att inhämta en fullständig kännedom af tillståndet
med hela upfostringswerkct i riket, förestå
medlen till desi förbättrande och förmodeligen grunda
förbättringar»- pä ett allmänt system, rikeaLt
Dm i IiMii.
4ZS
derhän att görä fäderneslandet och desi lagar käkä
för medborgaren, kunsta erne hedrade i mätt af
deras werka» kill dygd och nytta, och den sjelfmile
liga okunnigheten eller odngli cheten wattärad. Det^
ta af HattS Majit Nådigt widkagnä steg är wisterligett
ännu blott det första^ Ändra» 'edaitde till nödwäN»
diga prelimittair åtgärder» hasw> Marit hardt nära alt
Midtagao, rnen mäst leintias hwilande, i brist pä pett»
ningekilgänaar för ögnab-ickek. Utäf den kilförvrS»
tiade Comi ön kan i stor Mon bero hNruwida flera
efterfölja, som kunna sägaS inga i regeringssättets
stortänkta plan. Mä dctisaMMa Meta högt »värde»
ta det förtroende alt bereda Menttistori det är- i
Medborgerlig metting taladi, destä fvm faktas ostt
och om dett förmak framgä med ett system, innefattande
dö sanna grundbegrepp hwarpä nationaldaningen
bör byggas, Mä ledamötcrne af denn-ä
torps» aflägsnände alla andra afseende», än det
pä helgden af innehafware!; rätt, ur stna afsigters
renhet hämta, icke blott köld att genast ej
akta. men ock ihärdighet att styckcwis fördraga rös
pen och hädelserna, de pä ett stort sätt gqgnandeS
ofta päräkneliga lön, imil best en annan nysläd
öfwer deras Minnen , fåfäng för dem, men icke förlorad
för andra. Ett sädattk förhållande stall göra
denna Eomi e wärdig ait haima uudfätt en wältviljande
Konungs förtroende^ För öfrigt Meta >vi
ock en Man ivid rhroneng stda, hägttare af lius
likasom af dygder t det bör wara en tröstande kännedom,
atk när den tid ett gäng komitier, Vä bestick
Med Mogenhet kunna fattas öfwer sanningens
och wälwiljatts räd i Vrltä ämne, stall Han ej mä»
M
i
4Z6
Den i Juni!.
qra dem understödet af stn kraft, och denna kraft
ej sakna stn framgång.
Jag lemnar, man ytterligare betraktelser, detta
ämne, såsom der der redan erhållit en begynnande
handläggning, för akt mera omständligt be»
h ndla den andra frägan äsystande medlen lil! landow
förbättrande.
Deha medel kunna wara mangfaldiga; men
icke alla konna ens rätt kännas, och sä af de kända
annorlunda än stumpwis, eller pä ett halft och
veftenryckrligt sätt amvändas, under en märkligt
rädande brist pä den speciella statistiska kännedom
af landet, pä hwilken endast, och ej pä den öswerslagSwis
gistade, nagra fullt riktiga och räktwisa
förbältringsförflag kunna byggas. Icke ens fördomen
emot de statehushällningsprinciper Lmitb,
och deras efterföljare framlagt, kan fullkomligen
brytas, sä länge icke hos ost kjelfwe rön äro
gisna, lika med dem hwilka fädt deras läror, dessa
skola intill dest behandlas såsom phjsosophi
ett i dcsta lider synnerligen anwändt ord till nedsättande
af alla omfattande sanningars warde.
Hwarje Regerings uödwändiga behof af penningar
och folk, hafwa i detta rike framdrifwit
irenne ganska betydande statistiska anstalter: jordeböckerna,
landtmäteri och tabellrverket. Dessa
anstalter äro bragte kill mycken fullkomlighet,
men torde wäl wid en noga granskning, icke äga
all den som behöfwes. Likwal, om de den ägde,
Hwad inhännas mera genom dem, än kunskapcrne
»m jordens naturer, dest specialrymdcr, bcst .s allmänna
egcnffaper och folkmängden? och vesta kunsta
-
Den i Iunii.
437
skaper äro, pä mycket längt när, icke de enda som
fordras. En högst wigtig special kännedom saknas
aldeles, den om landers produktion, sä wäl om
den weckliga, som ännu mer om den möjliga.
Widare, såsom speciella betraktade, saknas de om
handels- och näringsrörelserna: om mynkekS och desi
ätsktlliga representanters olika circnlakion och werkningar:
om tilwarelsen eller anläggningsmöjligheten
af communicationer: om olikartade landsträckor)
förhallanden till hwarandra, om alt hwad
wära wakten, wära berg, wära mastar och ödeland
ännn kunna bjuda ost: om del rikriga och del oriktiga
uri landers särskilda indelningar: om inflytelsen
af särskilda provincial-lynnen, seder och sysselsättningar:
om inrättningarne kill folkets moraliska,
intellecruella och medborgerliga odling och dessas
werkningar bäde pä mcnnistorna och industrien
m. m. Ty nagra summariska öiwerslagsupgijrer i
desta ämnen äro oändeligen längt ifrän att utgöra
cn statistik i ständ att rätt wägleda statsmannens,
oeconomens, financiercnS, eller den omfattande
miliraireränkarens nytliga planer. J>rtet summariskt
är pälitligt, som ej grundar sig pä en noggrann
kännedom i detail: det är Venn- som fattas
otz, som fattas för Riksens Sränders, som fattas
för regeringens wälwilja, och der faller lärk i
ögonen alt denna kännedom aldrig skall winnås,
uran ett steg, som förer upmärkfamheten särskildt
till hwar enda socken eller härad af riker.
Men hnru skall en sä specialiserad kännedom
winnås?
Omöjeligen ensamt genom en corps inrättad pä
ett enda ställe i riket, sadan som Kongl. Kammar»
Col.
4I8 Den r Iuntt,
Coll-ginm, eller yck den nyligen bestulna och wis«
sersigen pä en stor plan byggda Lqudlbruks-Jscade,
rnien, En sadan corps är för långt skild frän de
Mangfaldiga sina desarne gf riket, Den kan ej sjelf
inhämta npgisterna; den kan knappast mera än
Mottaga och sro dem.
Foga mera kan genom länsstyrelsernas omedelbara
åtgärd erhällas: de äga dertill icke lid: och
dkk more en skickelse, svin ej kan förmodas, eller
ens begäras, om några bland dem funnes, utrustade
med alla ti l detta änhamäl nödsgg kunskaper,
Z)e skulle i allmänhet mara skicklige akt underhal*
la en stgrjstisk kännedom, ej att först sammanbringg
den.
Någon annan ntwäg synes således ej ater?
stä, än akt till denna kännedoms första samman?
hringande utse särjkilta personer
Harwid
ater möker den omständighet, att qan?
Da fä träffas, som dertill äga all erforderlig skicklighet
: men mänge tjenlige att gä j späre,, ester
en eller annan skicklig, Af elt stort amal personers
anwängands genast skulle således följa, att
mycken kännedom, men till största delen bristfällig
och oriktig, erhöttes,
Det storg amalek, nödigt för jkyndsamhetS
skull, kan allia, med hopp om pålitlighet och VIN
system i ett ämne, soy, omfattar alla de mängfgle
diga grunderna för statshushållningens uträkningar,
icke anwändas, uran att först ert modell för upgis,
serna funnes, hwstket det skulle äga att följa,
Ltt sädank modell, eller schema, kan ett land,
tzer begreppet om statistik är sa Wl, ochäfmen af
den
Den r Iurm. 4Z9
den som mest tänkt öfwer de dit hörande ämnen,
nästan ej upgöras, utan en förutgående erfarenhet,
genom resor inhämtad pa ställena. Sadan» resor,
anstälda för att pä pros upfalta en statistik öfwer
? L z län, helst af följaktig beskaffenhet, synes
således wara den enda palitligq grundläggning,
och wore denna en gäng giswen, skulle föga swärig,
hek sig för regeringen förete, atk uppå någre kunnige
granskares förstag utfärda en instruction för
flera befullmägtigade pa en gäng till statistikens
upfatkande öfwer hela riket, äfwensom derefter för
länsstyrelserna gtt denna kännedom ärligen underhålles,
En wist, kanhända af rubbade interesten»
men wida mer af lättsinnighet, af oförstånd, och
af förkolnad känsla gs egen medborgerlig wärdig,
het alstrad ton, att föga något sä owist finnes,
som icke Riksens Ständer kunna besluta, har ofta
föranledt till den orättwisa, att lemna aldeles obemärkt
alt det af dem framdrifna i stort nyttiga,
som deras omsider bestämda tjllwaxelse förutan,
sannolikt hade stannat inom nägra indjviduers wanmägtiga
tanke. En förteckning deröfwer skulle lätt
kunna upgöras, och icke befara art förmörkas genom
upställningen af alt der utaf Riksens Ständer
beflutna, som med iner eller mindre skäl skulle förtjena
alt klandras. Pä den skulle äfwen igenfinnas
samtelige Riks-Srandens wid flutet af 1809
och 1810 ärs riksdag, i anledning af gjord motion
af Herr Aubiteuren kelrr liömZ och deröfwer
af Oecononnä-Utskottet, under den ro Mars
?8ro, af^ifwit betänkande, beflutna rch framförda
-
Ten l Junil
-
da iinderdäniga önskan, attHansKongl. Majit, i händelse
der af H rr l(.öni§ gjerde förstag om en pe»-  sous bcfullmagtigande u.l uptagande af en statistik
osmer riket grille anses antagligt och nödiga medel
till detta ändamål ku:,de utfinnas, Hanö Majtt
niaktt läckas de härtill nödige åtgärder anbefalla.
Ehuru nägon werkställighetsälgärd wid detta
mål ännu icke blifwit lagd, har jag mig likwäl
serskilt noga bekant, att de af Konungens embetLtliän
som härmed kunnat äga befattning, bade redligcn
erkänna den owilkorliga nödwätidighetcn af
en sädan anstalt, pä der sä Regeringens som Ständernas
afsigter en gang mätte komma ur belägen»
helen att wid manga tillfällen twärstanna eller mistrcktas
af brist pä lilförlirelig kunskap, och att ds
äfwen lika redeligen welac befrämja ett till ändamälet
ledande bestut om anstaltens werkställande:
och är det mer än sannolikt att ett sadant bestut
more till »verkställighet boredt, derest ej, under ä
ena slvan ofullkomligheten af wista till statsutgifterna
gjorda anslag, och ä den andra uödwändig»
Heten att till inträffande tillfälliga utgifter anwän»
da äfwen förut oparäkuade inkomster, det bekydligg
hindret af brist pä penningetillgäug hade mött.
Af denna anledning, och dä utan twifwel
Riksens Ständer ej frän detta riksmöte skiljas,
uran ait hafwa försatt regeringen i tillstånd att
numera uran en bekymmersam willrädighet om medel
kunna bestrida statsutgifterna, utbeder jag mig
ödmjukast fa förestå, det Riksens Ständer behagade,
med de modificakioncr jag ofwanföre wisat mig
äsyfta, hos Hans Maj-.t förnya berörde sin under»
Den i Iunik. 441
daniga önskan, och anhålla om fogande af en skyn
delam anstalt lill befordrande, och tillika allmängörande/
af landers stalistista kännedom, jäsom eli
mål, hw>lket, jemte allmänna upfostringswerket,
Riksens Ständer anse wara af den wäsentiigaste
inflytelse i afseende pä närwarande, men ännn mer
pä kommande flägkers wäl, och under förhoppning
ait, läktare än kilförene, sädane besparingar till
R>ks-Statens nionde hufwudtikel torde kunna ästadkommas,
af hwilka de nödige kostnader kill befrämjande
af bägge desia ändamål, stola kunna be»
stridas.
Den rid har altid warit, da landetS kännedom
och förbättring utgjorde ett wcrkeligc behof,
och detta behof kan, under chwad samhällsskick
som halst ald> ig uphöra: och efter uprälkanbet
af ett regeringssätt, enligt hwarS hnfwudgrunder
nationen och dest styrelse arv bägge ärnade att
wara hwad de böra, efter det förhällande till
Utländska magter, hwaruci Swerige genom de nyaste
tiders hwälfninqar blifwit stäldt, och efter den
omsider mycket almänt erhällna och uttryckta öswectygelsen
alt uprätlhällandec af statens sjelfständighet
bör grunda sig, mindre pä styrelsens pcnningerilgängar,
än pä uröfningen af medborgerligherens
pligter, är ock den lid kommen, da Zol°
ketö förbättrande genom allmänna upsostringen
bör utgöra en af Regeringens och Riksens Ständers
främsta omsorger, emedan hwad under ctk
annat samhällsskick möjligen kunnat ästadkommas,
med blotta wiljor, mäste nu ästadkommas genom
wiljornas understöd, af sunda begrepp och sunda
wanor. HoS
»4? Dm r Junti
HoS
Herr Landt-Marsikalken och Höglofle Ridderflkapet
och Adeln är min anhållan, att detta diclamen
mätte till utlärande af allmänna Beswärs.
vch Oeconomiä-Utffokrek fönvisas.
Remitterades till allmänna Beswärs- och Oeronomiä-Usffortet.
Zans Excellence Zerr Grefwe Q^IIeydorg,
ckreclrik, hade inlemnar sstl sä lydande diktamen
:
Wördsamt Memorial!
Det Embete Kongl. Majtt mig i näder ay,
förtrott, sätter mig i närmaste tillfälle, att känna
»värkan af Hos-Rälsernas nn marande qflönings?
sätt, och gör det för mig till en helig pligt, arr
med Herr Lagman kook instämma i det mördsamma
förslag han afgiftpil om förbättring i berörde
aflöning. — Det utgör otwifmxlaktigt ett
Migtigt föremål för Riksens Ständers omsorger,
rut tillse det inga hinder mäge möta Styres,
sen att afn-en för framtiden dana en Domare,
xorps som med aktning för sig sjelf, lagarne och
medborgares deri förwarade rättigheter, npsyller
sitt answariga kall.  . Detta ändqmäl fan ej minnas
utan upmumran för förtjensten, skickligheten
och fliken
Sä smickrande det ock mä maxa
atk fäsom lagens tolk skipa rättwisan
sä tis
fridsställande
det och är för den redelig? domaren
att nprätta ben förtryckta, attur mörkret framdraga
den gömda sanningen och akt genom lagenS
myndighet gifwa ny styrka ät de band som med
Konung och fostxrlandLsörenq medborgsmannen
kan
Den r Jun», 443
kan sikwäl med den grannlagenhet, uplySNiug och
prskillning som fordras härtp'd, med den möda
pch belrvär som åtföljer besia göromål, och med den
bitterhet som ondskan och eqennyttgn skall rikta
pwt honom, det ej utan altför stop okunyoghet om
»Uenniskokynnets beskaffenhet i allmänhet wänkqs,
arr staten stall äga påräkna rjenltga ämnen härtill
om d? icke winna den Utkomst och i öfrigt sorgfria
lefnad en hmar söker.
Herr bagman f^öök har wifat hwad HofMätserna
fordom ägt och hwgd de förlorat. Iaq
kanner icke nägpk yrke, der magmed anwgnd sikistliahet
och flit iste skulle winnq en bättre utsigt för
sin framtid, än den har, som nu gar akt fästa sig
wid HosRätksbordet. Wqktmästarne hos Riksens
Ständer och deras fltffott äro under riksdagen nästan
i bättre wstkor än mänge af HosRätlens ledamöter.
I stället, akt som lög tror, en klok och rig
tig
organisation ställe fordra, underdomare nemligen
Häradshöfdingar och Borgmästare byrde i hopper
akt njuta en befordran dä de placerades till
öfwerdomare och ledamöter i Hof Ränerna, äga
en belöning gkt M>nng o>n möjeligheten att wid annalkande
högre alder fä en tjenst, som ehuru trä,
gen och arbetsam, lik-väs iste more förenad med
de förras besvärligheter mäste besia embetsman
nu ofta fa kill sine öfwerdomare dem hwilka warit
deras skrifware och dem de ftelfwe handledt»
emedan Borgmästaren och Häradshöfdingen häldre
mäijer akt gräna och dö j sin innehaswande tjenst»
än akt söka en hesyrdran, der han skall lida nöd.
444 Den i Junit
Att
emedlertid dct allmänna härpå förlorar är sä»
bert, dä underdomare göromälen fordra maiinaäldrens
styrka och ihärdighet, samt hos Hof-Räncrna
äter erfordras mera erfarenhetens samlade kunskaper.
I stället att wid hwarje Häradshöfdinge ledighet
äftven till de mindre domsagor 20 a zo
sökander wanligen sig anmäla — sokcs cu Asiessors
tjenst i Hof-Räkkerne af ganska fa, och det
inträffar icke sällan, att de, som skalle wara närmast
genom tour och skicklighet, ej kunna öfwertalgs
sadan tjenst emottaga. Dcn som icke händelsewis
äger egna tillgängar sinner sig ofta mer belåten
att pä annar färt omvända ett förtjent förtroende.
I stället att en framtida utsigt om : ödig bärgning
skulle i Hof-Rätterna qwarhälla den skickelige
betjeningen och mana ynglingen att äfwen med
upoffcing af sin enskilda förmögenhet, der arbeta
under afbidan af tillfället till befordran, blifwer
brist pä ämnen till HosRättöarbetets bestridande
dagelig?» mer och mer synbar och oroande. Haglinge»
som utan annar understöd, än det ett otillräckligt
stipendium nägon gang gifwer, med ytter»
sta sw ärighct uppehåller sig wid Akademien tills han
hunnit undergå erforderlig examen, och derefter skyndar
sig att blifwa inskrifwcn i Hof-Rätten, skall
ivid nu wakande omständigheter sällan sinna hwar»
ken möjlighet eller ändamäl att, länge saknande
alla inkomster, med fortsatt arbete och handledning
i Hof-Rätterna upoffra en tid, som i stället anwänd
xä landet såsom skrifware eller sakdrifware, blir
Den r Junit.' 44S
för hans dageliga behof mera gagnelig, men der
han mindre kan bliswa af sine förmän rätteligen
känd, och der han ej altid kan aga de särskilda
tillfällen till erhällande as widsträcktare erfarenhet
och menniskokännedom, som erbjuda sig i en krets
hwarcst mål och ärcnder af fa skiljaktig beskaffenhet
och fran olika ställen sammanstöta samt af
flera personer behandlas. —. Huru mänga merkell»
ga förljenlier ha små icke pä detta fäkt blifwit undangömda
och i hwad förlägenhet hasma icke
Hof Ratterna härigenom pä sednare tider blifwit
försatte, mid förordnande af Exira Domare pä landet
och i städerna — dä Hof Rätts arbetet börjat
studsa i brist af tillräckclig betjening och renskrifning,
samt da ledige tjenster inom Hos-Räkterna
skola tillsätta?. — Ju inskränktare antalet att mälla
emellan blifwer, desto swärare ark mid walet
följa den grannlagenhet och stränga granskning, som
likwäl är af sä mycken inflytelse pä det allmänna
och pä framtiden. Sluteligen skall man nödgas
emottaga hwad man kan sä, och kanske anse der
som en winst akt äga tillgäng pä någre som ärminstone
kunna skrifwa en läslig styl och stafwa
någorlunda rätt. Jag häpnar wid ätankan af
följderna. De skola ofelbart längre fränt wisa sig
starkare om ej hjelp mellankommer.
Jag har
ofta med smärta sedt ynglingar, som lemnat det
bästa hopp, nödgas öswergifwa en bana pä en gang
sä trög och litet loswande, och jag saknar ord atr
yttra mina känslor wid asynen af desie öfwer Domare,
som kämpande mot nöden, endast äga till tröst
deras samwtten, och önskade kunna nedflyttas till de
tjenster hwarä de böra uxrärtg förslag. Den
-
446 Den l Junit.
Denna teckning är instämmande med wärkelt
«sa
förhällandet.  . Resultatet blifwer e» fuilkonir
1ig brist pä skickelige ämnen. Ha>,löshet och lamhet
tvid fullgörande af Embeköinanna skyldigheter.
Stalén äger att med stränghet sördra redö af
sine Domare, Men dä skall äfwen staten tipfyllg
sina förbindelser emvt dem, och de derigenom lemnäs
tid art ensamt upoffra tig ät deras kall  .
dä skall den lom bör ivaka öfwer sakernas fortgång
icke Mötas af considerativner, hwilka de särande
föreställningarue as Domarens och hans
blottftälda familles belägenhet och öde naturligt itigifwer
— dä skall ett gifwet höps) öm fraMtidS
bärgning locka ynglingen till flit och arbetssainhet
och öpna den täflan att utmärka sig, soM grundlägger
skickelighetem
Öm nägon af de alternatider Herr Lagmäti
kl.ööl^ fökestagit, want Riksens Höqlofli Ständers
bifall, skulle en smnMa Upkomma, soM öfwctleMnad till
Kongli MajikS höga disposition och fördelning, ware
sädan, att "roligen ej allenast Hof-RältS Ledamöterna
och Betjenikiaen kunde winna ett nagorlUn.
möt ändaMalet swgranve aflöning, utan öck Kongl,
Ä!aj:t äga nägot öfwerskott att anwända sa wät
rifl bestridande af arfwoden wid adjunctioner, da
antingen särskilde händelser eller ordinarie Ledamöters
sjukdom sördkade ön eller flera ekträ Ledamöters
förordnande, som äswctt till Understöd för Jusiitiä
Revisions fördelningen af KönuttgettS Cattrellie,
hwaes sportler bliswit ansenligen förminskade
genöm förlusten af Finland ^ der akbetsgätig
fsrdrar handläggning af mänga extra ordinaricr,
Dett i Iunii. 447
öch der första lönen ivo R:dr sällan willnes före
än efter IA ärs tjenstetid.
Jag stalie ej underlåta förestå indragning af
Hof-Rärts Ledamöternes antal, sä wida jag icke
för det närwärande ansäg det wädeligt. Om en sädan
indragning möjeligrwiS ma kunna äga rum,
kan det icke ske utan i sammanhang med nödiga
förändringar i allmänna Lagen, besynnerligast hwav
angar antalet af Ledamöter, som böra öfwerwara
hwarje sak, under DvMsiolarnes organisaiion och
deras skyldighet att underställa wista beslut i brottmål.
Desta förändringar fordra mycken »varsamhet
och öfwerläggNing, De böra icke widkggaS
annorlunda än i ett systcme Med hela lagwerket,
som ester Riksens Ständers förordnande är under
granskning af deri särskildt tillförordnade Eommi
teen
och de förslag härom kuntta göras, böra
först undergå den mer ösfenkeliga pröfning/ söM
Minnes genom det tillämnade LagprojetletS tryckning.
Länge har destuiom klagan hos ost warit
förd öfwer dö manga särskilde Domstolar, som u»
tom de allmänna äkö i lagaktte faststälde. Litt
ittffränka dem, sä att alla mål af juridisk beskaffenhet
mage fa enahanda handläggning, utgör bland
annat ert grannlaga ämne för Lag-CoMMiräns Upr
Märksamhen Derigenom skola ofelbart Hof-Rättörnås
göromål än widare ökas och lägga hinder i
wägen för inskränkning i LcdamökörNas antal derstädes
, söm ater kan da ägg rum i anseende tili
andre Embetsmän.
Hwad Götha Hof-Rätt särskildt widkommer,
sä saknar den samma tkvärtvm löner till sä wänga
Le»
443 Den i Junit.
Ledamöter och betjente som nödwändigt fordrasArbetct
kan der nn mera, oaktadt all anwand filt
icke bestridas under z:ne Divistoner och fräga har
till och med uppstad! om angelägenheten atk pä någon
lid äkminstone tillsäkta annu en ny, lill minnande
af sint i äldre mål. Emedlertid har, för
att sätta de nödiga z:ne Divistonerna i activiröl
och att förekomma hinder i göromalens gäng, Kongl.
Majit redan en längre lid, warit föranläten förordna
z:ne Extra ordinarie Ledamöter, hwilke tjena
utan annan lön än den betjent» lön de kunna
haswa förut innehaft, hwarigenom swärigheterna
för denna HostRatk och dest betjening ännu widare
ökats. Der synes således i alla fall fordras
en tillökning i lönernas antal, som sätter Götha
Hos Rätt i lika ställning med Swea Hof-Rätt,
och Canccllisternas antal i bada fordrar tillökning
om renfkrifning skall kunna bestridas.
Härwid bör jag eller underlåta namna, att för ar
-809, I2OO R:dr wörö ansiagna till Swea HofRätt
och ic-so R:dr »lil Götha Hof-Rätk såsom
adjunctivns medel, och atk tillika understödja be
lönlöse eller ringa betalte tjenstemännen; men akt
cn stor kel af denna obetydeliga summa wid 1809
ärs Riksdag indrogs och att wid ststa Riksdag,
berwid jemwäl förblef, oaktadt Kongl. Majit dä
föreställe Riksens Ständer nödwändigheken af summanS
tillökning. — En omständighet den jag wägar
särskildt ytterligare hemställa till nödig rättelse.
Mänga händelser haswa således tillstött att
ansenligen försämra Host Rätternas belägenhet mot
förr och att förswära deras göromål. Zag anser
mig
Den i Junti.
449
Mig icke böra uppehålla Högloft. Ridderffapet och
Adelil med uprepande af flera specialiteter och de»
laillet. Jag äberopar blott ersarcnheien, och an.
ropar dek allmänna niiek, som icke lärer underläta
att wärksamc omfatta, hwad möjeligen uiä kunna
widtagas, för att äk den wigliga gren af styrelsen,
som törer lagsVipningen, qiswa ben riktning, ord»
ning och styrka , folkets iva!, lagarnas kraft
och allmänna säkerheten fordrar, tillfredSstäld, art
ärminstone icke genom försummelse arr meddela någon
uplysning som af mig kunnat bero eller mäntaS,
bereda mig framtida förebråelser.
Remitterades till Stais-UlsPottet salom ägan»
de gemenskap Med det af Herr Von kook i ststa
pleno upläste memorial
Zriheppe Ltael von lllollstcin, Lorsttrkull»
ViZ, anhöll att i nästa plenum fa inlemna ett memorial
i samma ämne.
Bifölls.
Hlvr 8koIlledranllz öllatlllaS ^tcliimbollluz,
hade inlemnac ett memorial, som uplästes sa lydande.
Wälborne Herr Landt>Marl?alk!
Högloftige Ridderskap och Adelf
Under ett Riksmöte der hwar och en medlem
tycks täfla om a,t igenom enighet och npgifier af
förbättringar tvid Rikets angelägenheter gä Kongl.
Majtts faderliga omsorger för landers wäl, sjelständlghet
och förkofran^ lill mötes, anhöller jag^ddmjukeligen
alt sa underställa Högloft. Ridderskapek
Sch
första Del N s sy.
450
Den i Jun!!-
och Adelns uplysta granstning, följande memorial,
förfakkadt i dek hopp akt gagna det allmänna och
äkerstaffa den fattigare delen af wära landsmän
ert flere ar redan saknadt behof och stall om det
anrages, ingen möda a mjn fida sparaö, wid werkstallin
heten.
Lifwad af Verta hopp, har jag anwändt hela
förledna ärer att gransta orsakerna kill den dyrhet
och brist af salt sist i wart land, som nu fatt denna
nödwändighetswara wida öfwer den arbetande
clasiens lösningesörmaga och funnit egenreliga hindret
för en fängst swarande emot sist tillgängen
pä wara kuster, bestå endast nri knstboernes okunnighet
om de uti andra länder brukirge och mera -  lönande fistmethoder.
Sa ofta ej sillen gar inom stars da den af
dem fängas eiler instängcö med sä kallade Wadap
(Notar ruan Kihl) idkar en folkmängd af 8 a
yvvo personer fran Strömstad lii! Halmstad bugren,
ej annat siste än med krok i ett fistewatte», som
hamtar sin tillgäng inur werldöhafwet, hwarL widd
answarar för desi waragtighe?.
Det af Kongl. Majn Nadigst tillälne Bolag
som i Götheborg börjar organiseras för Sillfisket
pä djuper, och hwartill Riksens Höglofl. Ständer
uustagil en fond af 50,000 R:dr lofwar säker framgång,
dä der enligt Holländska methoden med drifnöt
werkstaiies, men bidrager ej till kustbocrnes
bättre underwisning och större fångst af öfrige fisksorter
rjenlige till sållning, såsom Cabbilliou, Längor,
Torst, Flundror och Makrill, hwilka, dä Sist
ej fas, fullkomligt kunde ersätta behofwet as salt
sist
Den i Jun ii>
siss för landet och stuteligcn lemna öfwcrflöd
deraf.
De knnssaper jag i andra länder haft tillfälle
förwärfwa mig om wida baltie Wene inrättningar
än de nu i Cattegat brnkiige, tillbjuder jag
utan belöning Nationen och bifogar ödmjukeligen
härmed en förteckning ä den redskap jag anser i
dessa matten anwändbar.
Men dels, för att igenom exempel öfwenyga
folker om wcrkligheten af dessa redskapers nytta,
dels, för att sedan de deram hunnit blifwa öfwerlygade
kunna lärka tillwerkningen af fissredffap igenom
anläggning af notwäfnad enligt Skottssa
methoden, nödgas jag anhälla der en summa af Z,ooa>
R:dr B:co blifwer af Riksens Högloft. Stander
sä anftaqen, att hälften deraf ka» af mig disponeras
detta ar, och andra hälften näfta ar; Jag sar
derföre i ödmjukhet anhälla att delta blir de andra
Ständen communiceradr och till Oeconomiä» och
Statö-Utskotten remittcradt.
Förteckning
af i Lattegat anwändbare Fiffe - Redssaper1:0
Torsk och Cabilliou När med dubbla Gren,-  mar.
sto Drifnäl enligt Holländska methoden, äfwen
bruklige i Mcdelhafwet wid sa kalladt Sardin
sisse.
Z.o Segclnotar, den större med dubbel kihl, kan,
dels nyttjas under segling med a:«e fartyg,
dels wid ändring pa Bankar i anseende till
inrätiningcn deraf, som redan med förman
blifwit nyttjad enligt till Kongl. Majit i unVerdämgh-t
inlemnadt benft*, 4:0
452 Den i Juni!.
4:0 Mindre Segelnvtar (för ett skepp), som nykjas
af sä wäl alla Engclfta örlogsmän som
af Spanioren wid Fonnsifket och Uti Frifchehaf
i Prenhen.
Z:o Sänk Machiner med ingängar pä alla sidor
r likhet med Rystiar, hwaruti bete lägges för
atl ditlocka sifken.
6:o Natar med sina majkor får alt fänga den
mindre Sillen som under namn af skarpsill
mäst alla är wifar sig i Cattegar uran akt
fängas.
7:0 Förbättringar af det nu endast brnklige krokfilket.
Remitterades till Oeconomiä- och Stats-Uk
skotten.
Högloft. Ridderssapet och Adeln äkjkiljdes kl.
Z lill g. Ot lu^ra.
In 6äem krotocolll
A. 6. Lilvorliolxe.
Onsdagen den z Junii.
Plenum klock. iQ förmiddagen.
Justerades pleni-protocollet för den 28 Maij
Jnsterades
följande
Utdrag af Prorocollet, hållit hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln wid Urtima Riksdagen
i Orebro den 1 Junii i8>?.
S. D- Efter föredragning af Consiilurions
M
-
Den 3 Jun». 453
Utskottets betänkande af dcn io Oktober i8lc>,
innefaitande förftag kill rättelser i Tryckfrihetsförordningen,
samt wid samma betänkande gjorde
anmärkningar, beflöt Högloft. Ridderskapet och Adeln
alt detsamma äterförwisa, samt derjemte till
Utskottet remittera Kongl. Musiks nådiga proposition
rörande tryckfriheten, för akt i sammanhang
med berörde belänranSe af Constitutionö-Ulskottet
behandlas. Ult supra.
G. D. Uppå erhällen underrättelse att det
Högwördige Preste- Skändet och det Hedcrwärda
Bonde-Ständet hwar för sig ansett tjenligt nedsätta
ett serskilt Utskott af 6 personer af hwavje
Ständ kill upiagande af Kongl. Musiks nådiga
vroposition om pasievolancen, wille Högloft. Ridöerskapet
och. Adeln nu med förändrande af sia
redan gjorde remisi af samma proposition, gä be»näldke
med-Ständer till mötes medelst fattande af
ett med deras enahanda beflnt. Ult supra.
Uplastes Protocolls-Utdrag frän det Högwördige
Preste-Standet af den z:te Maji innkfuklande:
Remisier till Riksens Högloft. Ständers, i frä.
gan om national-bewäringen, tillsatta särskilda Urskott
af twänne anföranden i detta ämne af Bi,
skop Uaxe och Profesor ^älm^vili. Till Lag-Urskottet
af ett memoria! as Prosten Uinllellröm,
om rnstakaude af witz präscriplions tid för rättelsers
sökande uti faststälde egodelningar. Till Aigsamt
allmänna Beswärs- och Oeconomiä-Utjkotten
af ett memorial af Prosten Istnäullröm angående
rättighet att deltaga i allmänna brandförsäkringen
uran
Den z Iunii-!I
uran ktväng akt fästas wid braudstods^inräkfningar.
Till allmänna Beswära- och Oeconomiä-Urffottet
af ett memorial af Prosten Lilvsrtson, cm inrätt,
nina af ett Lazarett och Kurhus för Bohus ian
j Uddewalla siad.
Af den ,2 Maji.
Bifall kill Stais - Uiffottcts betänkande om
Swenffa ultramarinffa besittningars dräksciwerk,
samt öfwerlcmnande kill Kongl. Majit, cur rörånLe
samma besinningars styrelse widtoga den försättning,
som Kongl. Majtt för godt sinner.
Bifall till Stais-Utskottets betänkande» om
kostnaden till tryckningen af Riks-Ståndens protocoll;
om tryckning af bihangek till Riks - Sundens
prokocolli samt oni det län, ägaren af Rosenfors;
jernbruk, Majoren Ucrlenbor^ af Wadste»
na krigsmanshuscasta innehar.
Gillande af Stats-UtffollelS utlälande rörån,
de styrelsen af Niksgaldswerket, dä de fleste as
Fnllmaguge sig wid Riksdagen uppehålla, samt
anmodan till Banco- och StatS-Utffotten, att till
Riksens Ständer inkomma med förslag till särskild
författning huru med styrelsen af Banco och
Riksgäldswerken ma sörhällas, »ar Riksdagar komma
art hällas pa airnal ställe än i Stockholm.
Af den iz Maji.
Bifall till Srats-U.lffotkees betankanden i anledning
af Konungens proposition om ändring i
rvitza omständigheter af det hiktils stadgade om accordserfättningar
till Officerare af för detta Fluffa
Armeen' angående Cenionalen af ffalte köpeskilling
för sädane Kronolägenheter hwarä mantal ej
Den z Iunii
-
är sart; rörande dag^racr.unenten och resevenninaax
för samiclige R>^-S'ändens och deraö UrskoltS
Secreterare, Canhlier o l) waktberjening.
Bifall kill der särffstta lltffottekS, i anledning
af Konungens proposition om förstärkningsmansikapet,
afgifne betänkande, i den säkra öfwerkygeise,
att hwad Kongl. Aiaj:r i g.dje inom. i näder proponera!,
icke kai tagas i den mening, att någon
af förstärkningsmans?apet kan emot sin wilja Uti
indelta och wärfwade armeen och bätSmanshället i
nummer insättas.
Af den 2g Mali.
Instämmande med Ridderskapet och Adeln ur?
rcmitz till Stats - Illffottei af frägan om fyllande
af Kron-PrinsenS Stat till ,oo,r>Qo R:dr;
Bifall till Oeconomiä-bltskotkets betänkande om
beklädnaden för Extra NotermaSmans^apel, jemte
anmodan till Srats-Utskotter atr inkomma medförslag
till ersättning för de af Rotehällarue försträkta
Capotter;
Instämmande uti enahanda beflnt med Bonde-Ständer
i afseende pä Lag-UtstkorretS betänkande
rörande gure särfkilte omständigheter uri Iustitiä
Ombudsmannens Riksdags berättelse;
Instämmande i Rrddcrslkapet och Adelnö beflut
om expedierande af den anragne instructionen
för Rcvisorcrne öfwer Slätö- Banco- och RiksgäldsWerken;
Remisier
till Statö-Utffotket af KonnngenS
nådiga propositioner angående Ollestads sä kallade
Kcono-Säkeri, samt angäende erforderliga medel
för en ny wägs anläggande emellan Wermland
och
§Z 6 Den z Junit.
och Jemtland; till BancoUUskottet, af Konungens
Pcoposilio» om den as Jern-Contoireks Fullmägtige
g,orda underdgniga anhållan om »agot kraftigt
understöd kill Bergtycrkcns nprätlhällande; samt
liil Lag Ulskotlel af ell memorial as Biskop kaxe,
angående beswärS aNwisningar till Kongl. Hofr
Rattet ne öfwer Dom CapitsenS Dommar t brytte
mål;
Remisier kill Allmänna Beswärs- och Oecono?
mia Utskottet af Konungens Okgdiga Proposition
om en allmän Pasieyvlanee inrättning för indelke
Zufanleri Regemcnterues underhållande tvid Möten
och Marcher; till ^Acns-tftsKyltek ktt memorial
af Profesor koizsell, om tillökning uti
hen Carlbergs Kngo-Academi anslagne Skar, samt
Nlwidgande af berörde inrättning; till Lag Utskottet
af eli memorial af Doctor skenström rörande slänge
sel skyldigheten.
As den 28 Maji,
Aterremisi kill Cöusiikntions-Utskoltet af desi
tvid förra Riksdag den is Ockober >810, afgifng
förslag till ändringar un TryclfrihctsLagen, tillika
med de anmärkningar och äskade rättelser tili detta
ämne, hwilka Konungens Nådiga Proposition
0M ?rnckfriheten innehåller;
Aterremisi till Allmänna BeswärS och Aeconomiä-Uiskottel
af desi betänkande rörande branwinshranningen
m. m. famt anmodan till Bewillningssamt
Lag. Utskotten alt j stöd af Prcste-Ständets re?
mist den 2Z sist!, April, inkomna med utlåtande, dek
förra r hwad som rörer asgiften för branwinshränningen
och der sednare i afseende pa för,
Den Z Iunii
-
457
satiningarnes skärpande angående swalg och dryckenskap
;
Remiss till BewillningS samt Allmänna Be«
smars och Oeconomiä-Ukstortet af Konungens Nadina
Proposition om Tull wc r ket, samt instämmande
lili Ilidderskapet och Adelns remiss kill StatöUrskottel
af Hans Excellens Herr Grefwe krakes
memorial om upförande pä ordinarie stat af den
till Institutet för Blinde och Döfstumme anstagne
summa;
Bifall list Allmänna BeswärS- och Oeconomiä»
Utffeirets memorial angående sökt oinskränkt rättig,
het till swedjande;
Instämmande med Borgare- och Bonde-Stan,
den uti Remiss af Konungens Proposition om en
allmän Passevolance inrättning till ekx särskilt
skon af sex Ledamöter af hwarje Ständ,
Af den t Iunii.
Bestiit om en underdånig tackfägelfeadretz list
Kongl. Majn för inrättandet af en Swensk' Landtbruks
Academie, samt kill H. K, H. KronPrinr
sen för det H. K. H. täkts äcaga sig alt warg
bemälte Academies beskyddare,
Zerr Landt-Narstalken erindrade, att af
de nu uplaste Protocoils-Utdragen icke aagot more,
som fordrade särskild åtgärd, undantagande det si>
sta; han hemstälde således om icke Ridderskapek
och Ädela behagade instämma med Preste-Ständet
om en underdånig tacksägelse adress till Kongl.
Majit för inrättande af en swensk Landtbruks»
Academie samt till H. K. H. KronPciiisen för
det
458 Dell Z Iunii
Let
H. K. H. täkts ataga sig ati wara bsmälde
Academies beskyddare.
Bifölls.
Uplästcs ett Prokocolls-Utdrag frän det Wällöf!.
Borgare-Ständet af veu i Maji innefatta
:»ec :
Rein f; till Bewillnings- Lag- samt Allmänna
B>smars ech Oeconomiä-Ulskotten af Handelsmannen
8oo;eicstIrlZ Memorial awgäende bränwinsbränntti.
en och hämmande af bränwincrs öfwcrflödiga
bruf'
Remih till Bewjilnings-Utskonet af Grotzhandlaren
8eIZren8 Memorial om lindring i ulfkn
lderne för Skeppare-Societetcrne i G-fle, samt
enahanda motioner af Stats-Majoren ^Vestin, Borgmästaren
och Borgmästaren Lagman stön^
edvist för Skeppare Spciereterne i Stockholm, Westerwik
och Nyköping.
Af den 4 Maji.
Rcmitzcr kill Vewillnings- samt allmänna Beswärö-
och Oeconomiä-Utskotten af Borgmästaren
I-Mcles memorial om branwinsbränningen och af,
gifters erläggande derföre, samt af Grosihandlarcn
8eigren8 memorial am>äe»de bränwinsbränningen
i stäverne jemte Borgmästarne L^Zes ,
ströms och kkambrn-i instämmande i samma mo«
tion; till allmänna Beswärs- och Occonomiä-Utfkoktet
as Handelsmannen ^ströms motion, om
förbud moc införsel af utländskt bränwin.
Bifall till Constitutions-Utskortels betänkan,
de, rörande styrelsen af Swensg ultramarinska
hesiltningar; Wran?
Den 3 Iunii
-
459
yttrande af Borgare-Standet alt det icke fia.
ner sig hafwa någon widare åtgärd wid Banco»
UtjVottetö betänkande om werkets styrelse under det
de fleste Fnllmägtige wistadeö wid Riksdagen, enär
Slänter redan den 21 April antagit ari weckel
kunde styraS pa det sätt Utskottet förestår;
Bifall li.l Expeditions - Ulffotkeks anhällan -  akt fä antaga eli tillökt antal Cauhliebcrjcning
samt om tidigt erhållande del of de till bihanget
till Riks.Srändens protvcoller hörande handlingar.
Af den 12 Maji.
Bifall till Srals-Utstkottets betänkande, om
tryckningen af bihanget till Riks - Ståndens pro.
tocoll;
Bifall till Stam» Utskottets betänkan-de, om
kostnaden till tryckning af Riks-Standens protokoll;
Bifall till StatS-UlEvlletS betänkande, om en
särskild författning om drätzelwerket pä Swenffa
ultramarinstka besittningar;
Rcmitzcr till Bewillningö»Utskottet af Borgmästaren
länstes memorial om förändringar i Be.
millnings-Förordningcn; samt till allmänna Be»
swärs- och Oecononna-Utskottet af Grosihanblaren
Lsckström8 memorial om bränminsbrännings ftrhelen
i Carlscrona;
Bifall till Stats« Utskottets yttrande rörande
räntan ä det af Majoren Uosenbc>r§ innehafwande
län.
Af den t 5 Maji.
Bifall till Konungens nädiga proposition om
sörandring i ulskrifningösättet af det faststälde förstärkiiingsmanskopet
pä sätt det ftrffilta Utskottet
före
-
46o
Den z Iunii.
fSrestagit; saint beslut att lära bemälte Utskotts
yttrande om framföronde önskningar i derra ämne
lill Konq'. Maj:t, blifwa hwilande pä bordel;
Bifall kill Stats-Utskottets betänkande, angående
accords ersältningar för Ofstceraee as f. d.
Finska Armeen;
Af den 2Z Maji.
Bifall till Stats-UkffottetS betänkande, om
Riksgäldswerkens förwaltning under innewarande
Riksdag;
RemiH till Stats- samt Banco-Utskottcn af
frägan om Riksgäldswcrkcts och Bankens styrelse
under Riksdagar ä annan ort än Stockholm,
da Fullmägtige sa^m Riksdagsmän eller af annat
skäl mäste beqifwa stg till Riksdagsorten;
Bifall till Stats Utskottets betänkanden, det
ena om Centonalen as skatt- köpeskilling för sädane
Krono lägenheter ä hwilka mantal ej är fark;
del andra om dagkracramentcn och rcsepenningar
för Riks-Ständcns och deras Utskotts Secreterare,
Canhlier och waktbetjening;
Bifall lill allmänna BefwärS- och Oeconomiä-Utskottets
betänkande, om beklädnaden för extra
roterinqsmanskapet, och i följe deraf, anmodan
till Staks-Ul1k"ttet ait upgifwa medel kill ersättning
för rotehällarne för de ät exlra roterings»
Manskapet försträckte Capotter;
Rcmist till Expeditions - Utskottet att föranstalta
om expedierande as den wid 1809 och 1812
arens Riksdan faststälde Jnstruclion för Revifoterne
öfwer Stats- Banco- och Riksgäldswerken;
Remiss kill SlalS- sami Bewiliningö-Utskok
ten
-
Den z Jun». 461
ten af elk memor al af Borgmästaren om
ucwäg lill utgående sjötullens liqviderande pä annat
fält än tvid 1809 och 1810 arens Riksdag
blifwit faststäldt;
Remist kill Stats-Utstkottet af Commerce-Radet
lirulls motion om tillökning i Kron- Prinsens
Skak lill 120,000 Rtr;
Af den 28 Maji.
Remist kill ett särskilt Utskott af tre Ledamöter
af Konungens nådiga proposition, om en allmän
pastevolance inrättning;
Bifall till allmänna Besvärs- och Oeeonomiä-Ulskotteis
betänkande i anledning af sökt »vidsträktare
rättighet att swedja;
Instämmande i Bonde-Ständets bcstut i afseende
pä Lag-Uljjkottets betänkande vm tre särskilta
pnncter i Justilia Ombudsmannens Riksdagsberättelse;
Remister
lill Stats- och allmänna Beswärsoch
Oeeonomiä-Utskotten af Konungens nädiga proposition
om en ny wägs anläggande emellan Wermland
och Jemtland; till Staks-Uk^ottet af Konungens
proposition om Ollestads sä kallade Krono
säteri; till Baneo-UlKottet af Konungens proposi.
tion angående den af Fullmägtige i Jern - Con oirer
gjorde underväniga anhållan om något kraftigt
biträde til! bergwerkenS uprätlhallande; till
Eonstilutions - U,Kottet af Konungens proposition
vin tryckfriheten samt till Bcmillnings- och allmänna
Beswärs- och Occonomiä-Utffotken af Konungens
proposition om tullwerket;
Aicrremih af det särffilra Ukffottels memorial
inne
-
463 Den z Iunii>
innehållande önskningar lill Kongl. Mast i afse»
ende pä nationalbewäringcn;
Äterremist af allmänna Beswärs- och Oeconomi»-Utskotteks
betänkande om bränwinsbranningen,
somt erinran att denna fräga, säsom afwcn
innefattande ämnen, de der höra till Lag- och Bewillnings-Ukskottens
befattningar, bbfwik till dessa
Utskotts, jemte allmänna BeswärS- och Oeconomi»-Ulfkotters
gemensamma åtgärd; remitterad»
Remistcr till allmänna Belwärs- och Oeconomi
- Utffottcc af Herr Lagmannen Uöu^vists och
Herr Comnicrce-Nädet Lauteslons memorlal, angående
fabnkörörelsen.
Rcmister till Bewillnings- Utskottet af Groshandlaren
Åbergs memorial, om eftergift i bewillning
för Uddewalla stad; jemte underrättelse
till Ullkortet att Borgmästaren lallberg för Umea
och Ostersund, Borgmästaren tenlen för Upsala
och Borgmästaren Örnberg för Piteä och Lulea
uti denna motion stg förenat; till Stats-Utskottet
af Lagmannen och vice Talcmannen 8ao6ber§,
Borgmästaren kseUanäers och Borgmästaren k,in6-  qvills memorial om tillökning i lönerne för Hofoch
Oswcr-Rätternes embetsmän och betjente; af
Handelsmannen Keckströms motion, om medel kill
den ät>killige embetsmän förut bewiljade lönetillkkningj
af Herr Grosthandlarcn äVilkes och Hers
Westeren Doctor Oalläns memorial om belöning
för Chirurgiä Magistern Osbeck; till Lag-Utskottet
af Borgmästaren Ujcjlsuciers memorial omyomaremagieno
beroende as den cxecutivg
-
Den z Iunu. 46Z
Af den i Junii.
Instämmande med respective Med - Sländen
uti ett till det, kill beredande af srägan om en al->
man paHevolanceinrätlning til! nedsättande sarskil»
da Utskott, äfwenledes utse sex ledamöter.
Friherre ak kääkanloa, ^n6sis, yttrade sig;
Högloft. Riddcrskapek och Adeln täcktes förunna
mig nägra ögonblick, för att fä den äran
andraga ett ärende, som (jag hoppas det) icke förr
blifwer nämndt, än det genast af Riddcrskapek och
Adeln säkerligen omfattas med alla de känslor, som
tilhöra wördnaden, den sanna troheten samt Ridderskapet
och Adelns egne lika uplyste som ädla
tänkesätt.
Af hivad i Riksens Ständers SiatS.Utskotk
förekommit har jag haft tillfälle inhämta akt, under
de 66,666 R:dr Z2 fi som bliswit H. K- H°
KronPrinsen pä Stat anftagne, innebegripas äfwen
6,666 R:dr ga tz, säsom bestämde för H.
K. H. Hertigen af Södermanland, Ars-Fursten
Okcar.
Om ock den rid, dä denna Stat upräktades,
hwad för H. K. H. Hertigen af Södermanland
således bliswit utsatt, kunde i anseende till H. K.
Höghets yngre älder, halma bliswit ansett tillrackeligt
för Hans Kongl. Höghets behof, lärer hmar och
en läkt finna ark en sä ringa summa nu mera icke
ar derefter afpahad, eller wid H. K. H. stigande
är swarande emot hwarken Personens höga Ständ,
heller jag wägar säga det) emot Rikets wärdigbec.
Man efterstänk endast, att om H. K. H.
Kron
-
464
Den z Juni!-
KronPrinsen behagar anse H. K. H. HertigenS
wistande wid någon af Rikets Academier böra inga
uii planen af H. K. Höghets ätcrstäende upfostran,
eller att H. K. H. kommer alt förekasta
Resor i Landet till inhämtande af lika nödiga, som
Nyttiga knnffaper om Rikets tillstånd i åtskilliga
delar, skall man genast finna, att den anstagve
summan icke är afmätt hwarken efter sak elier ändamål.
Dcfiutom katt den betraktelse icke meflutas
att, dä, 'efter Regeringslagarne fem ar kunna fram»
flyta förr än Riksens Ständer äler sammankomma
och om H. K. H. Hertigens af Södermanland
SlakSsnmma blcfwe i belägenhet, nägon annan ari»
stalt »vidtaga, upnär emedlertid H. K. H. den
alder dä efter förra kiders bruk, en Swea RckeS
Acf-Fnrstes Slat redan bör wara reglerad.
I anseende till defie stäk, sann de flere, som
härwid fig förete, har jag icke funnit beiänkeliget
till Högloft. Ridderstaper och Adeln ödmjukast hemställa,
om icke den summa af 16,666 R:dr 52 fl,
swarande emot en runna Guld, som, efter sörre kiders
räknesätt warit det masta, en Swea Rikes
Arf-Fnrste ärligen ätnjmit, mä för H. K. H Hertigen
af Södermanland blifwa bestämd, akt i RiksSlaten
nptagas och utgä frän ärS början
samt an Riksens Ständers StatS-Ulskort erhäller föreskrift
sädant behörigen iakttaga, dock att hwad H.
K. H- Hertigen således blifwer tillagdt, för större
eller mindre del icke afräknas den H. K. H. KeonPrinsen
redan ansiazue Statssnmma Ld,b66 R.dr
Den z Junit. §6Z
Dek är wisterligen öfwerstödrgt att» för bifall
af denna hemställan, söka stöd, hwarken af H. K.
H. Kron-Pristsens stora egenskaper och lysande förrjenstcr,
af Dest kärlek för Dest nya fädernesland,
Dest eldade älrä att befordra Rikets wälgäng och
sällhet, eller af den glada förhoppningen» till cN
framdeles lycka, hwartill H. K. H, Hertigen af
Södermanland dagligen gifwer sa tillfridsställande
anledningar. Nej! Mine Herrar! läkom ost endast
rädfraga den uräldriga Swensk a roheten ettivk en älskad
Oswerhet, wär »vördnad och den lillgifmenhet för
H. K. H. Kron. Prinsen, som otwifwelakkigt Nied
en öm Faders känsla skall enioilag-a hwarje weder»
niäle af Nationens tänkesätt emot en af honom sä
högt älskad Son, Hans enda ättling.
Derest, som jag hoppas, Höglost. Ridderska--  pet och Adeln lemnar dest bifall kill denna rvördsamma
hemställan, anhäller jag, att de öfrige respe--  tlive Standen deraf mätte erhälla det, öfweriygav,
att de med glädje instämma uti ett lika beslut.
Herr Landt - tkkarfkalken gjorde derpä följande
proposition:
Bifaller Ridderskapet och Adela den, af Friherre
ak kkLkanlon, gjorda motion, att till Scat för
H. K. H. Zlrf Fursten Prins Osc^k mätte frän
i8n ars början anstäs en summa af i6,666 R:e
Z2 st. utan afräkning ä H. K. H. Kron-Pcinseus
Statsfumma af de 6,666 R^dr Za st... hwarmcd den.
samma wid l8io ärs Riksdag t Orebro biifwik t
afseende pä H. K. H. Arf-FUrstens upfostran, förhöjd,
samt akt genom remist till Slätö-Ulskorte,,
Zörstst Del. N:s 3».
466 Den 3 Junit.
berörde Utskott anmodas, att denna summa för H,
K. H. i Stat upföra, och att de öfrige respektive
Gkänden inbjudas att deruti instämma.
Beswarades med Ja.
Uplästes ankomne Protocolls-Utdrag frän Hederwärda
Bonde - Skändct, af den 4 Maji, innefattande
:
Remist?b till Allmänna Beswärs» ochOeconomiä-Ulskottet
af twänne af Riksdagsmännen H.-  drakiam k-srston frän Östergöthland inlemnade memorialer,
angantye i:o alla hemmans lika deltagande
i skjulsningsbeswärer, 2:0 befrielse frän skyldigheten
att nybygga och underhålla byggnader «
Presterskapets boställen;
Af den 5 Maji.
Bifall till StatS-Utskottets betänkande angående
tryckningen af bihanget till Riks - Ständens
protocoller;
Remister till Stats- Utskottet af Riksdags-Fullmagtigen
kelrr hanssons frän Kronobergs Län
memorial om förklaring af Kungörelsen af den 2Z
Januarii i8n, rörande en xsr mills afgift till
Wadstena Krigsmanshus-Catza; af Riksdagsmannen
Kristers LonlZestons frän Kalmare Län memorial
angäende förbättring af Kronolänsmans löner;
till Stare- och Banco - Utskotten af k^ils Svenskons
och k>ars Svenssons fran Skaraborgs Län
memorial, att förstilna Bänto- 06) Riksgäldsscdlar
mätte tvid npbörden fa emottagas;
Instämmande i Ridderskapet och Adelns beslut
om rommunication med Coustirutions-Utskor
nr
-
Den z Junu. 467
ket as Riksens Ständers Adrest till Kongs. Maj:t,
rörande H. K- H- Kron-Prinfins Regentskap;
Bifall till StatS-Ulskottets betänkande rörande
fyllnad för ären iZio och 1811 uti den till förswarswcrket
anflagne summa af i million R:r.
Af den 12 Maji.
Bifall kill Stats-Utfkottcts betänkande dek ena,
om ändring i wista omständigheter af hwad blifwit
stadgadt om aceords ersättningar till Officerare af
f, d. Finska Armeen; der andra om räntan ä del
af Majoren UolenborA innchaswande län;
Bifall till Slars^UifforrckS betänkande angående
RiksgäldSwerkcts sörwaltning under inncwarande
Riksdag, och rillkännagnwande, ari Ständer
framdeles will sig yttra, huru med stnrelsen af Riksens
Ständers werk mä tillgä när Riksdagar komma
att hällas pä annat ställe än i Stockholm;
Bifall till StatS-UtskoltctS yttrande angående
dagtracramenten och respenningar för Riks-Sländens
och Utskottens Secreterare, Canhtier och
Wacktberjening;
Bifall till Stars-Utskottets betänkande angående
en särskilt författning för drahttwerket pä On
8:t Lartkelemi, jemte tillkännagifwande, att Ståndet
funnit frägan om sädana ultramarinffa besittningar,
som framdeles kunna Swenfka Kronan
tilfalla, icke för det närwarande böra komma under
öfwerläggning och pröfning;
Kemister till SratS-Utffottsr af Riksdagsmannen
^nsters Larlstons frän Orebro Län ingisn: me»
moria!, angående indragning titt Staken af sjcr»
tzingSmänS boställen; till Allmänna Ve sivars- och
s)e
-
468 Den 3 Iunii
Oeconomiä
- Utskotter as vice Talemannen ^oa
^0N8kons memorial, angående en del af indelra
Bätsmanshällets befrielse frän rustning i fredstider,
emot erläggande af vacanceafgift; as Riksdagsman»
nen ^näers ^Uslons frän Jemtland memorial, angående
»verkställighet af Högwördigc Preste-S ändelS
wid »809 och 1810 arens Riksdag, fattade beslut,
att befrämja stadgandet af öfwcrenSkommclscr om
riondcn och öfrige pastoralier; om Riksdags-Full,
mäglige polian LrstcnaZ, Lric ^nZcrssons, ^v^er8
Olslon8 och käans kjan^sons frän Stora
Kopparberg samt ^n^orslons frän Wcsteräs
Län, memorial, angående sörbäunng i sängförares
förmäner.
As ben 15 Maji.
Bifall till Stais - Utskottets betänkande om
Ccnlonalc,» af köpeskillingen för, ej i mantal salle,
Krono lägenheter.
Af den 2Z Maji.
Rcmisicr till Stats Utskottet af Kongl. Mastl»
proposition om Ollestads sa kallade Krono Säteri;
af Konungens proposition om en ny wåge anläggande
emellan Wermland och Jemtland; till Banco.
Utskottet af Konungens proposition angående
den af Fnllmäglige i Jern - Conroiret hos Kongl.
Maj:t gjorde anhällan om kraftigt biträde till Berg»
»verkens uprärihällande;
Ogillande as allmänna Beswärs- och Oecono»
mia-UtskottetS betänkande om Capotterne för extra
Roteringsmanstapet, samt tillkännagifwande, att
Bonde-Srandet pröfwat denna del af extra Rote»
ri^emanffqprts beklädnad böra älfölja ffyldighe»
ten
Den z Junit. 4§r
ten, att samma manskap under krigstider utgöra,
och icke falla StatSwerket till la^> hwarigenom
StatS-UtskottetS, i afseende pä ersättningen, meddelke
särskilta yttrande af den 21 dennea komme att
förfalla;
Instämmande med Ridderskavet och Adeln
uti remis till Stats - Utskottet af frägan om förhöjning
uti H. K. H. Kron - Prinsens Stat till
100,020 R.r.
Af den 28 Maji.
Ätccremis till Allmänna Besvärs- och Oeco--  nomiä - Utskottet af dest betänkande rörande bränwinsbränningen
samt öfwerlcmnande till Lag-Ut»
skottet af förflaget list swalg och dryckenskap, samt
till Bewillnings-Utskottet angående afgifterne för
bränwnisiillwerkningen;
Alerremisi af Allmänna Beswärs- och Qeconomiä.
UtskotkelS utlåtande angående skattemanS
rakt till swedjande utom inägor och beteshage;
Remis lill ett särskilt Utskott af sex ledamö.
ter af hwarje Ständ, af Konungens nådig-, pr»,
position om en allmän pasicvolance inrättning;
Remiher till Bewillningg-Utskotter af i:o Kon»
UNgenS proposition om tullwerket; 2:0 k-srs Svenssons
memorial om särskilt bewillningsafgift för 0,
roterade hemman och lägenheter; Z:o ^jons kkerrmanstons
memorial om afgift för grytor, som till
brävwinsbränning begagnas; kill Stars. Ulffotlet
af Tric krutes memorial om en ny och allmän
beskattning ä mjölqwarnar; kill Lag - Utskottet i.s
Lric krutes memorial om nya qwarnars anläggande
och rätter tillämpning af 20 Cap 4 Z. Bygg.
ning».
470 Den Z Junit.
»nngmBalken; 2.0 kekr dlilstonr och fonss ssönsLons
memorial angående skärpning i straffet för
tjuswar; z:o k>ars kerslons memorial angående
pantskillingars älerberalande efter den, tvid förpantningstidcn
gällande cours; 4:0 hostan Rosvalls
och hostan Hums memorial om rättighet, att an»
lägga husbehofsqwarnar utan föregången syn; till
Allmänna Beswärs- och Occonomiä-Utskottet af 1:0
^näers larssons och kILK.2N Itacstons med flereS
Memorialer, angående fri dispositionsrätt af ekeskogen,
för sä wäl Krono- som Skattebonde; 2:0 I^ars
Lvenrlons memorial om rättighet för allmogen ä Kro»
nans parker och allmänningar alt fritt fäupbrytastubbar
och borttaga wmdfälleu; z:o kLäkan kerslonr
och LenAt Svenssons memorialer, angående en
jemn fördelning emellan stam- och strb-rotar af
skyldigheten, att underhålla soldats 4:0 kolar OlrlLon
k^ollanclers memorial om Domkyrko scholä
sanrk andre acl pios usus anstaqne hemmans försäljande
till skatte» 5:0 vice Talcmannen lson sfonsLons
memorial, angående wärdén af ekeskogen i
riket! till Lag- sam: Allmänna Bestvärs- och Oeconomiä-Ulskotten
af kolar dsilskons afgifne memorial
om rättighet för allmogen alt fritt fä afyttra
sine landtmanna produkter»
Instämmande uti Nidderskapet och Adelns beslut
om utfärdande af instruktion för Revisorernr
öfwer Skars- Banco- och Riksgaldswerken;
Instämmande i rem,si till SratS-Utskottet as
Hons Ercellence Herr Grefwe Lrastoe memorial om
vpscrande pä stat af de för Institutet för blinde
och döfstumme anflagne medel;
Af
Den 3 Junti- 47 r
Af den i Junri.
Remiser lil! StatS-Ntffottek af Riksdagsmän»
nett 8elan6ers 06) kelar I>IiIston8 memslialec, an»
gående förhöjning i postlegan' till Banco-Utsi?oktet
af kkan8 klanskons och Lric ^nclerLton8 memorial,
angående Disconkers och privata assignationers
indragande; till Lag-Utffoitek af i:o endel
af Daniel Lelanöers ofwannämndc memorial, som
rörer forum i Pöst-Rätts mål; 2:0 Olok ^onasknn8
memorial om rättighet att anlägga mjölqwarnar
utan föregången syn; till Allmänna Beswärs»
och j)economiä-Utsikotict af ^n6el8 k!rlancls80nr
memorial om skyldighet för hwar och en att deltaga
i saltpetters anskaffande;
Remis till Constitutions-Utffottet af Konungens
proposition angående tryckfriheten, samt äter»
remis lill samma Utskott af dest den ro Octobec
iZio afgifne betänkande om ändringar i Tryckfrihetslagen
;
Remis jemwäl till Allmänna Besvärs- och
Oeconomiä-Utffokrel af Konungens proposition om
tullwerkei.
Föredrogs ä nyo Expeditions-Utffotters, i si.
sta pleno pä bordet lagde, memorial, rörande instruction
för Revisorerne öfwer Skate- Banco- saint
Riksgäldswcrken. Hwilkct memorial uppå gjord
proposition bifölls.
Föredrogs a nyo det i plenum den i Junii
pä bordet lagda Pcotocolls-Utdrag fran del
Hederwärda Bonde-Ständek, med förslag om för»
vrd.
472 Ben Z Junit.
yrdnande «f ett färffildt Utffotk as nenne Ledamöter
fran hwarje Ständ till Utredande af de frän
förra Riksdagarne npffjurne rwistiga frågor emellan.
Bonde-Standei och de öfrige Ständen,
Grefwe Nörnk-e, /eöolpb 6ärsn: Dä jag
t sista plenum begärre detta Prykoeolie-Utdrag pä
hördel, war det endast i afsigt atr derigenom ästadkomma
ett lugnar? öfwerwägande af Bonde-Scandcts
begäran. L)fwer stelfwa hnswudsafen, en
jemkning i de ttpistrga frägorna, tror jag nu ej tiden
wara att inga i pröfning, I alla fall böp
den uran tmifwel med lugn och wärdighet bchandlaS,
och Negeringöchagens föreskrift i afseende pä
dest behandlande owillkorligen upfyllas, Igg wctz
akt der Hederwärda Boude-Sländet, under t8oI
srs Riksdag, wägrade, akt till Uiffort sörwifa, en
rist Riksens Ständer framftäld allmän fragg; men
jag mer tillika au detta sörhällande ryår oordereligt
och stridande emot Lagen, Med ett sgdant begrepp
VM dpt Hedertyärda Bonde-Skändets förhållande
tv»d det gnlärda tistfäller, kan jag för min del ej
underläts att tillstyrka Högloft, Ridderffapek och
AdeM ett an»gk, och att således Ridderffapek och
Äseln behagade bifalla Vonde-Signdets begäran
yi,j nedsättande af ett särskilt Uiffort till behandstrgds
af förenämnde frågor, sa mycket hclldre, som
Ver alltid förblifwer Högloft, Ridderffapek och A«
yelit förbehållit, att antingen bifalla eller affta de
sramkällnutgar, som af Bonde-Skändet kunya gö»
pa-H, eller att pä dem göra ehwad afseende deras
heffeffenhet kan synas fordra.
Z gylednlnz af detkg Grefwe Zlämers yttrar
Den 3 IunU. 478
de gjorde Herr Landt-Marffalken proposillon ä Bon»
de-SlandetS begjaran, hwilken
Bifölls.
I sammanhang härmed anmodade Herr Landt'
Marffalken Herrar Elecrorerne alt urwälja trenne
ledamöter till der nu bcslurna Utffott samt sex le»
damörer till det Ulffelt, som komme att uptaga
Konungens nådiga Proposition om Pasieyolancen.
Förcrogos ä nyo Arv Scstmitterlötvg, i plena
den Z8 Maji och den i Junti, uplästa meniorialer
rörande fortfarande äfwen under fredstid af den
Nya Extra Noteringen, emot wilkor af förutgående
jemkning j densamma.
Esker gjord föreställning att Herr 8cstmitter.
ltzrv Uti sitt sednare memorial föreslagit att hans
motion endast maire komma att lämpas till sadan
fornt ororerad jord, som innehafwes af Ledamöter
af Ridderffapet och Adeln och såmedelst sjelf ön,
skar fragans sörwandlande frän allmän kill enffild,
proponerade Herr LandtMqrffalken att Nidderffa,
per och Adeln mätte behaga förordna ett enskilt
Besyärs-Utffott för att öfwer denna fräga sig
yttra.
Härtill ropades mänga Ig, men
Friherre Westerstöm, )scod, anmälte sig att
tala.
Zerv Landt-Narffalken anteknade Friherre
(fogerström, men tillkännagas derjemte, att sa stark
öfwerläggying konmte att ägarnm, more andra Le»
damölcr i ordningen sörm anteknade; hwarestM
Herr Landl-MavMkcn upropade
'«?4 Den 5 Imrik.
Friherre Tilkverlleöisi, ^ils, som upläste ett
sa lydande dictamen:
Oagtadt den synnerliga agtnittg jag hyser för
den wärda Ledamotens patriotiska tänkesätt, som
wäckt motion om Extra Noteringens förändrande
frän temporel till permanent, sä kan jag dock icke
annat än pä det högsta bestrida denna förändring
för det närwarande.
Författaren till motion namner att Extra Noteringen
är werkstäld efter olika och högst ojemna
grunder, hrvaröfrver upstädt allmänt skäliga
klagoljud, och att synnerligast Säterier
i flera Län med den ovilligaste R.oteringS
skyldighet blifwit betungade. Detta är en
sanning hwarom en mängd till Kongl. Maj:t i
underdånighet ingisne klagomal lemnar det säkraste
wittnesbördet. Dä en Rotering är pä origliga
grunder bygd, skall det nödwändigt bljfwa destomcr
tryckande och för mängen swär om ej omöjelig att
utgöra. Är det dä skäl att begära en sädan Rotering
permanent? Författare», säger wäl att de
allmänna klagoljuden skola wäcka en mild och rättwis
Regerings uplysta och ömmande upmärksamhet.
Derom är en och hmar fullt förwisiad, men som tillen
Noterings onigörande fordras wida längre tid om ändamålet
skall winnås än som ätgick, dä den förstagän»
gen werkstäldes, sä tyckes nödwändigheien och försigtigheten
fordra, om ej den orätrwist betungade skall
digna under bördan, att, innan Noteringens permanens
sättes i fräga, jämkningen förut werkställes.
Jag will för en stund med författaren medgisrva,
alt Extra Noteringen kunde i en framtid
med
-
Den; Iunii- 47Z
nedföra mera nytta sä för Staken, som Rusthålls"
re VIII dell blefwe permanent, men dä bör den också
blifwa i sä wäl förmoner som skyldigheter lika
med den gamla rotcringen, således af Kongl. Mayr
och Kronan bekläda» ock icke isrän arbetScommen»
dcringar befrias. Författarens ytlrade önflkan, om
befrielse frän det sednare, finner jag således oiämpelig.
I anledning af hwad jag nu tagit mig friheten
yttra, hade jag önffat, att den wäckta motion,
inskränkt sig derwid att Ridderfkapet och Adeln
hos Kongl. Majtt i underdånighet anhöll, att de
misitag som sked t tvid Extra Noteringen, sa afbrottsika,
som af mindre kännedom om de oroterade hemmanens
beffaffenhet, mätte innan nästa Riksdag
blifwa undersökte och rättade, pä det Ridderskapet
och Adeln da, om ej förändrade händelser wäck»
andra msigker, med sina Med-StänderS instämmande,
mä kunna förestå extra Noteringens förändrande
i delta hänseende: men alldenstund författaren
nn är bortrest och desi motion således icke kan undergå
någon förändring, fär jag, i likhet med hwad
han i sednaste Plenum yrkat, underställa Högloft,
Ridderskapet och Adelns nplysta pröfning om intet
frägan bör anses endast röra Ridderffapet och
Adel», och som sadan, af ett desi särskilta Utskott
granskas och bedömmas, dä jag wägar hoppas att
den finnes, efter hwad jag förut haft äran nämna,
wärd en trygg och rolig hwila intill desi en allmän
rättelse och jämkning uti extra Noteringen föregätkGrefwe
Hamilton, ^xel, upläste ett fa lydande:
Mörk
-
476 Den 3 Junit.
Wördsamt Memorial!
I anledning af Herr Lckmitterlötvr förslag,
torde Ridderffapet och Adel» Mära mig göra den
contra proposition, art om extra Noteringen skal!
förblifwa beständig, som en milikairisk bewillnjng,
den mä träffa i lika förhållande al! stagä Egendom,
säsom bruk, qwarnar, hus i städerne, fabciqucr,
manufacrurer, näringar, amer och om det sig göra
lata, capitaler, och i följd deraf, som högst billigt,
en ökad rotering pä den redan roterade Jor
den
i män as desi läge, widd och fruktbarhet, ty
ägande rätten till den samma är icke erhällen med
annat willor än akt hälla soldat. Annorlunda
förhäller det sig med Säterier, insockne frälse, rä
och rör, prestegärdar och de lägenheter, som redan
äro med stamhemmanet roterade eller äro sä högt
beskattade, att högtsalig Konung Larl ^1 fant
dem tillräckeligen smara mor underhället af en soldat.
— Nu är ändock fräga att uran minsk
ning
af de för befrielsen af soldat älagde lyngör
rotera desie lägenheter. Jag frager, ehuru ägare
af ungefär 28 krono skärte hemman: är alt betta
rätt, är det billigt?
bätom osi, Mine Herrar, rikeligen och ingalunda
sparsamt, utrusta en älskad Regering med
medel att bibehålla lugn inom csi och skydd mot hwatz
stende, som hellst, men katoni otz ock för all del
vndwika den partiella beskattningen, som gifwer sä
mycken anledning till mannamon och söka fördela
desie medel lika efter förmögenhet att de aldrig falla
vjäml än mindre kränka ägande rätten, hwil?rk
ofelbart händer, om denna uppoffring för ö«
Den z Junit. 47?
qonblicket nog ning ända i sin werkftällighet, stalt
fortfara till desi Konung och Ständer annorlunda
öswerenskomma.
friherre LeZerström, Iacc>d: Utan att ingä
i pröfning af den utaf Herr Lckmitterlörv gjorda
niotionS nytta eller nödwändighct, utbeder jag
allenast fä anmäla, att oagtadl den wärde Ledamoten
i sikt sednare memorial sött att förwandla
fcagan till enstilv, är den likwäl klarligen i sin
nak«r allmän, af det stäk, akt ny roterad jord inuehafwes
ej blott af medlemmar Utaf Ridderstaper
och Adeln, utan af ledamöter utur alla Ständ.
När det således synes mig gifwit, akt frägan äe
allmän, sa bchöfwes, i afseende pa desi behandling,
ej mer än ait rädfraga Regeringsformen — den
säger, akt alla allmänna scägoc stola remitteras
till Utstött, hwilkas sammansättning är hämtad
Utur alla fyra Riksstånden: När den, lagligen
behandlad, återkommer frän Utskottet, dä stär det
Riksstånden öppet, att bifalla eller assia densamma;
mcn i afseende pä desi hänwisqnde kan
jag för min del ej frangä den formalitet, grundlagen
förestrifwer, hwilken owägertigen bör iagttagas.
Grefwe (-zsllenborA, Jokan kkenmn§, hade
inlämnat ett diktamen, som uplästes sa lydande:
Det har warit mig ganska owäntadt, att fräga
skulle nu, och, särdeles i detta Riks-Starrd blifwa wäckt
sm extra Noteringens fortsättning äfwen sörftedstider,
vä ändamalek med den sammas upkättande nu är upsylt,
och extra Noteringen, förmodeligen fulltalig, och
HMdd, nu göra deras först» öfning i wapen och
478 Den 3 Jumi
oafbrntit
bidraga till ett lika försvar under nu warande
krig, om frägan om RoleringcnS permanens
npstädt eller.icke. Jag har derföre ansedt öfwerflödigt
och alt för tidigt, att nu inga i författningar
om hwav som bör widtaqas under fredstider
i afseende pä förswars anstalter dä lyckligare
förhållanden, icke torde päkalla fadane, som tidens
trängande behof, ny yrka, och da, desimom i nyligen
widlagne beflut om utskrifning, Riket äger en bor,
gen för framtida förswar; men det som härjemte
förekommit mig sällsamt är, att den wärda Ledamoten,
. som wäkt denna sräga och sjelf yttrar sig
hafwa funnit orättwisa i åläggande af extra Noteringen,
icke finner det samma i desi fortsättning,
annorlunda än sättet för desi werkställande, och just
i saknaden af rättwisa derwid, hämtat anledning
till sin motion. För min del, skulle detta, alldra
minst pä sadan grund kunnat falla mig in. — Jag
hade hälldre glömt all siags orättwisa, sedan den
rvar förbi, och ej kunde rättas, än att önska en be»
ständig fortsättning af samma inrättning och samma
tyngder, blott för att hafwa vet nöjet att se
vem mera ordcnteligen och lagligen upfanade hwari
man dcsintom torde lika sä mycket misiräkna sig,
som wid sist förflutna Rotering; men sedan nu denna
fräga är wäkt, mäste den remitteras till ett Utskott
och det är derom allena, jag anser mig böra
för det närwarande mig yttra. Jag instämmer i
hwad Herr Grefwe körner i sista Plena yttrat,
att dctia mål icke tillhörde ert enskilt Utskott af
Ridderskapet och Adeln, dä alla syra RikS-Slän«
den, ehuru i ganska skiljagiige förhallanden deltaga
Den 3 Junit- 47?
i extra Roteringe»; men dä ibland de wafentligaste
fördelarne af en konstitutionel frihet, och en af de
yppersta der grundade rättigheter, ostridigt bör räknas
ben, arr statens bördar och utskylder alla
medborgare emellan, i clt lika föchällande fördelas
, hwari likwäl Herr öfwerste, Lieutenanten
Lolimitterlövvs memorial, genom förestäenbe af permanent
rotering för orolerad jord, äsyftar en rubbning,
enär inga motswarande onera för förmögenhet
hos Rikets öfrige innewanare äro projccrerade, sä
anhäller jag, att deste memorialer först mage remit.
lerås till Constitutionö-Ukskottets yttrande huruwida i
öfwerensstämmelse med Regerings.Lagarne och den
trygghet emot arbitrair och partiel beskattning,
hwar och en deri äga rum, den nu wäckte sräga kan
afgöras, annorlunda, än i likhet med bewillninsmäl,
med förutsättande af ett lika deltagande af den öfriga
förmögenheten i riket.
I sädant mäl, som
detta, och flere dylika, der en arbitrair behandling
i anseende till miste medborgare closter ställes i fragg,
synes mig tryggheten för hwar och en medborgares
säkerhet och egendoms ratt, fordra en sadan
^räliminär äkgärd, hwilken icke bör anses inkonstitutionel
af det Utskott, som erhållit det rvigtiga och
ärofulla upbraq, aki wara Riksens Ständers orakel
i Constirutions frågor, jag menar Constilmions-Utskottek.
Detta anser jag wara ganska angeläget,
under nu warcuide felaktige representation, sä wida
wiste medborgare closter och kanske fluteligen indeviduer,
skola undkomma partiele förluster. Det torde
hända stundom att det enskilte inkercste, äfwen
eget Ständs inrereste, icke alldeles kommer ur be
räk»
-
4L4 Den 3 Juntti
rakning tvid äreuders behandling wid Riksdagar,
och om sä är, huru »vacklande Mille icke den enskilteö
rakt möjeligen befinnas, om kill exempel pluraliteten
af Riks-Ständen, icke hade imeretze air deri
deltaga och färskvara den. Kanske äfwen stundom
ett deremot stridaude, sä framt ej den enskiltes rätt
grundlagens anda och föreskrift agde sin säkerhet
och Riksens Ständer sjelfwe asagde en deremot swa.
rande förbindelse atr icke, genom någon åtgärd, söv»
närma nägons ägande rätt eller ålägga nägra pär»
»telle bärdor. Det wore ju till exempel lika sä orimliqt,
som olagligt, alt nu yrka, att för det RikoDiseontens
Actier snart i 15 är gifwit äi sine innehafware
en icke päräknad utan till en del pa Bankens
bekostnad ganska god afkastning, att staten of bangueN
borde derföre wid Discontens uplösning behålla insatt»
ningscapikalek emedan staten behöfwer penningar, emot
åtagande af en obestämd betalnings skyldighet och lag
ränta, men om jag suxponerade möjelighekeN af en sadan
motion, kunde icke dä af Constikulions-Utskottet,
skäligen begäras ett ykrande om lagligheten af ettflikt
yrkande? skulle det äter wägras och frägan till
Utskott remitteras, sä frägaS: hwart skulle en sadan
taga wägen? Icke kunde den gä till Allmänna
Beswärs, och Oeconomiä-Utskottet ehuru den
wcrkeligen innefattade beswär för den som skulle
mista sina penningar och Meconomiä för den som
erhölll dem. skulle äter de för särskilta omständigheter
och särskilte assigter, mycket anwändbara särskilta
Utskott, fä ett sädant mäl till handläggning,
sä skulle ätminstone icke derigenom actie ägarne
biifwa »ryggade för bik ehällande af deras rätt, mea
s alla fall af hwad innehall, som hälst etr beiäm
Den z Junti. 481
kande derom knndr inkomma till Niks-Standen,
sä synes obilligheten ligga i öppen dag af
lar, nittio hundrade delar af representationen som
icke äga oetter i Niks-Disconren skulle aga, att
ester godtfinnande disponera om andras penningar,
genom något beslut, som knndc kränka ägande eller
nyttjande rätten deraf. Jag har nämnt detta exempelwis
ehuru sädant ej kan inträffa för att derifrån
leda ett lika resultat i anseende til! cxrra roteringen,
som obetydeligen rörer andra än del mindre
antalet af ägare till Säterier och Nä-och Rörshemman,
och för alt wisa tiröjcttghercii af en madeliosäkerhet.
Ett lika förhållande skulle äfwcn inträffa,
om majoriteten ibland Riksens Ständer,
skulle efter Bondeståndets yrkande, pålägga ett
ringa antal Säteri- och Frälseägare, skattehemmanens
skatter och skyldigheter, och till kältande af
statens, således egne börder, afhända nystnämnde
deraS medborgare en betydlig del af dest förmögenhet.
Alt Riksens Ständer wid 1809 ärS Revolutions-Riksdag
älagt den oroterade jorden, extra
rotering, bewisar intet för lagligheken alt derpå
bör grundas nägok skäl till dest fortfarande i
fredstider och destutom synes det i flere afftcnden
äsyftaS, att denna Riksdag rätta mitztagen widen
föregående Riksdag, som förut ofia händ: och kommer
att hända. I grund af hwad jag anfört, anhäller
jag »vördsammeligen, alt i fraqa warande me»
morialer malte till Constiturions-UkffottetS Utlämnde
remitteras, dä de icke kunna fa njura den längre
hwila, jag eljest gärna wille drm förunna.
Törst* Del» Ne
482 Den 3 Junit
Herr
vsn Lckkeät, LUs§, upläste eill pro»
tecvllet följande:
I anledning af Herr Ofwerstc» Lieutenant
5ckmittcilö^V5 memorial, hwaruti förestås, akt excra
roieringen. som nu endast upsättes under krig, skulle
hlifwa permanent, tager jag mig den friheten här»
med pura mina tankar. Dä fräga» om extra rote»
ri'igen, wiv iSro ars Riksdag i Stockholm, af»
gjordes, yttrade jag inför Högloft. Ridöerskapet
och Adeln, den önskan, akt de ororerave hemmanens
skyldighet otl deltaga uti allmänna sörfwaret,
skulle annorlunda fä utgjöras, emedan jag ansag
rotens behof af penningar dä wara större, än af
en fä obetydlig tillökning af armeen, dä Kongl.
Maj:k ägde, att as förtzarkiringsmanfkapet upbada,
den styrka, som ärfordradeö, i synnerhet, som de extra
roterade, tvid ett krigs utbrott moro lika oöftvade,
som de Utskrisne. Men som denna anstalt
skulle förbereda möjeligheten af consttiption hwilken
dä mötte sa mänga swarigheter, sa blef extra
roteringem under krigstider, äfweir af krig, bifallen.
Min öswertygelse i denna sak har sedermera icke
af någor skäl blifwrr förändrad, och aldraminst, att
ull önska extra roreringens bibehållande under fredstider,
da Riksens Ständer, tvid Lenna Riksdag,
redan widtagit ännu kraftigare anstalter til! förswars»
»verket, sami ArmLens förökande^ och säkerligen icke
underlåta, att genom tillräckeligc medels ansta»
ende, sätta Regeringen i tillfälle akt göra denna
Arm be i alla afseendxn anwändbar.
Det wore således icke skal, alt för rn sä vin»
ga tillökning, som den nu föreftagne, pä fädank sätt
betunga deha hemman, som endast hafwa ätagit sig
detta saur, under krig, dä det endast lärer behöf»
mas,
Den Z Junit.
48Z
ivas, ly i fredstider är wär nu »varande Arm6e
säkerligen tiliräckelig.
Att della förslag skulle enligt memoria.
leks föranledande, medföra misthnshällning för
desta extra rotehållare, kaN jag aldeles icke filena
; ty oakladk köstnadett okl wiö elk krigs början
upsälka och bekläda e» karl kari wara känbar,
sä mäkle del wäl kosta ändä mera arr allid
hafrva en sadan karl upsatr öch förse densamma med
boställe, lön, stäpMnnderinq. skjuteningar m. »t.,
i likhet med de ordinarie rekarne? en längre eller
kortare fredstid medför således en större ester mindre
besparing, dä man är fri fran rokebingen och
dä nian manligen öalculerat, att indelta soldaten,
kostat roken ärligen, omkring ZZ R:r 16 H. baiico,
fa följer ju döras, akt de extra rotarne bespara en
sadan stimma ärligen, men den som mill beständigt
hastva st» karl i beredskap, och anser sadcinr kör Mindre
kostsamt, kan säkerligen fä det ända för bättre
Pris, när karlen är säsötti dräng ellet torpare och
icke kän kommenderas till någon tjenstgöring.
Dä denna förändring, efter min tanka hmarken
för det almänna förswaret är nödigt, eller för extra
rothällare någon winst, ulan snarare en beiydtig
kostnad, sä anser jag mig böra/ med lika patriotiskt
nit, som hos denna agcningswärda ledamot,
sötanledr detta förslag, deksanuna bestrida;
men i den händelse detta ämne, til! något Utskar:
teMitkercts, körde Mig tilläras, såsom anmärkning
tvid memorialer, ödmjukast hemställa, om der icke
skulle wara förenligt med det almännas bästa, om
de extra rotarne i ställbk för skyldigheten akt. pä
säll nu är stadgadt, under krig upsätta karl, de mar
te
-
434 Den 3 Jun».
re sä erlägga någon deremot swarande lämpelig ar»
lia afgift till S arén, akt anwändas lill sörswarswerket
i allmänhet och bcwäringsmanskapcls öfwanbe,
äfwcn under fredstider, och arr Riksens Ständer
till Kongl. Majit « underdånighet öfwerlemnade,
alt härom med roiehällarne, läka npgöra con»
traclcr, lämpade efter locala omständigheter i hwarje
landsort.
(Grefwe körner, 65ran: Iltaf hivad
af flere wärda ledamöter nu blifwit yttrat, styrkes
jag än ytterligare uti min i sista plcno anförda
mening, arr frägan om extra roteringenö fortfarande
under fredstid icke kan anses annorlunda
än såsom en allman fräga, hwilken således enligt
grundlagens föreskrift, bör till ett Utskott remitteras,
men jag får derjemte, Rjddcrskaper och Adelns
upmärksamhet, underställa, om icke detta ämne, säsom
det af Herr Schmitterlöw blifwit ftamsiäldt,
werkeligen innefattar twanne särskilta frågor, hwar,
af den ena blott star i beroende af den andra.
Den ena frägan asystar möjelighrlen af billiga jemkningar
uti den mindre wäl fördelia extra roleringen;
den andra har för ändamål att, ester en sadan
jemkning förklara denna extra rotering fortfarande
äfwen under fredstid. Innan den sednare frägan
företages, synes mig aldeles nödigt, art den första
blir afgjord; och som denna första frägan är fullkomligen
occonomisk, sa tyckes det aldeles naturligt,
att densamma bör till Allmänna Beswärs-och
Oeconomiä-Utskolter remitteras, som skulle äga med
sitt yttrande deröswer inkomma, da RiddcrskapeL
och Adeli, efter de anledningar deraf hämtades» skull»
äga att särskilt uptciga dett andra. Aans
Den 3 Junti. 435
ZanS Excellence Herr Grefwe R.uutK förklarade
sig kill alka delar instämma i Grefwe Llörners
me ni n q.
äerr Landt-Narstalkcn gjorde deruppå den
proposition all Herr äLlrmittcrlövvs bagge memorialer,
jemte de i anledning af dem i dag upläste
ciictitmins. mätte remikleras lil! Allmänna Besivarsvch
Oeconomiä-Utstolker, som stalie äga akt inkomma
med ullätande öfwer frägan om jemkning i ex
ira rotcringen, och att frägan om extra roteringens
fortfarande under fredstid stnlle förbliftva hwilan.
de till desi bemälte Utstött sikt utlåtande öfwer Ven
förra frägan till Riks-Sländen afgifwit.
Bifölls.
Föredrvqs ä nyo StalS-Utskottets betänkande
rörande wäckt fräga om extra krigshjelps Utgörande
för pastoraterne i riket.
Herr Landt-t17arffalken yttrade sig, att Rioderstapek
och Adeln torde med U,stöllet finna det
detta ämne ej fordrade någon bandläqqnina.
Ropades Ig.
Wid förnyad föredragning af Slats-Ulstottets,
i sista pleno upläste, betänande, rörande bihangek
till Riks-Ständens prokocoller för den sist förstus
na Riksdagen samt Eonstitutions Utstottckö betänkande
öfwer grundlagsfrågorna, blefwo Utstokkets, i
detsamma gjorde hemställanoen, bifallne.
Efter förnyad upläsning af Allmänna Beswärsoch
Oeconomiä-Utstottets betänkande om Kyrkoherde
-
486 Den Z Junk.
deboställens upbyggandej och bibehållande pä Kyr»
koherdarnes egen bekostnad, förklarade sig Rodderska»
pes och Adeln uli Occonomiä - Utff'oktets nllätau»
Ve instämma.
Allmänna Beswärs- och Heconomiä-Utsikoltets
utlärande rörande fängffjutsen, hwilket i plenum
den första Junii blifmii pä bopdet lågt, kstef ä uyo
föredragit.
Friherre rk k^äl^ankon, ^nöors, yltrave sia,
alt han för sin Vel anlag forewarqnde ärende för,
tjena en särdeles npmärksamhet,
Skyldigheten arr forsta och bcmaka brottstige
och sänqne personer, more efter hans öfwerry.
gelfe, en ibland de hemmamsägare åliggande sikyl»
dj,heter, som innebar flrrfaldiga besmärlighetek. Ut.
Y-U det vbehageliga, att nödgas i sine hus emottaga
dylike personer, more dek med heras mördande
förenade answar, nästan mera än en hemmansägare
efter sakens natur borde äläggge, När härtill
kommer, aft alf hetta ffjnksandei endast träffade de
wid stora landswägarnc boende hemmansägare,
hwaremot de fjermare icke widkändes nägon tunga
af hmgrkcn dek ena eller andra, sa läge uti betsa
ojemna fördelande as en allmän skyldighet, ett
nytt ffäl att önska sädane författningar aygäende
sangeforsiandet, som med befordrande af hufwud,
ändamälet, grgndlade mera sättwifq emellan medborgare
och icfe kastade hela tyngde» endast pä wisie,
Friherre ak ftL^anton hade wäl funnit af
det uplästa, och Ulsikoltels Utlåtande, att Utffottet
pusedt, der genom wäniiga öfwerenokymmelftr emes
län
-
Den z Iunii. 487
län hemmans innehafware, de medgifne olägenheter
skulle kunna afhjelpa-; men, utom det att erfarenh»
ten oska wisar honom swärigheren alt tillwäqabringa
sädane öfwerenskommelser, när deras ingående» bero
pä eger behag, saint nar bestämd föreskrift icke
funnes, efter hwilkcn, en Landshöfdinge kunde rigta
den härom nödige framställningen, saknade han
äfwen uti Utskottets utlåtande alt förslag om medel
06) sätt att efterkomma den nödiga rättelsen och
jakttaaa de åtgärder som dertill höra.
Ärendet fordrade således i detta afseende ett närmare
utredande sa mycket angelägnare, som Riksens
Ständer detzförinnan icke torde wara i belägenhet atr
föredraga detsamma hos Kongl. Maj:k, pä err sätt,
som satte Kongl. Maj:t i tillfälle akt upsylla Riksén-
Ständer- underdäniga önskan, om sädane för.
fattningar i denna del, som finnas lämpade efter
dej sökta ändamälet.
Alt medel och sätt giswas hy-arigenom fänge,
forflsndet, om der genom denna brukliga bewak.
»lingen kan sörås till ert med sakens natur mera
förenligt förhållande, derom were Friherren öfwertygad,
och derest ärendet lomme att återgå till Oe»
eonomiä.Utskottet, förbehölle stg han akt närmare
härom afgifwa sine tankar för atr komma Utskott
tet tillhanda,
äerr Lskänström, ?tchr, conformerade sig
Med Friherre ak kjLksnlon;
I anledning af Friherre »fkräksnsOns yttrande,
HeMstälde Herr Landl-Marskalken om Ridderskapet
och Adela skulle behaga äterremittera Utskotlers betän.
kande med anmodan, ark inkomma med förslag nr
he«
438 Den Z Junit.
bestämde grunder för de friwilliga öfwerenskommeijer
l afseende pa fanaförtngen, hwilka Utskot»
tet i sikl utlåtande asyfiat.
Bifölls.
Föredrogs ä nyo allmänna Beswärs och Oeconomi»-Utskottets,
i sista plena pä bordet lagda,
memorial, angående vacaaceafgifl för Le mindre
bätsmanshällen.
Bifölls.
Widare föredrogs Allmänna Beswärs- och Oes
concmiä-Utskoitets utlåtande öfwer giord motion,
att ett särskildt läns Lazarett för Bohus län matte
bliswa i Uddewalla stad inrättadt, samt det i
Strömstad warande Curhuseis för veneriska sjukdomar,
förflyttande till förstnämnde stad.
Hanö Excellence Herr Grefwe krake: Der
ifrän Oeconomi» - Utskottet inkomne nu uplästa betänkande,
hörer jag nu innefatta blott ett önskningsmål
att för Hans Kongl. Majtt framföra. Jag will
derföre ej uppehåll» Högloft. Ridderskapet och A«
Deln med granskningen af witzö utaf Utskottet gjorda
tillstyrkanden, hwilka kanhända skulle leda til!
rubbning i de inrättningar, som kill en mängd olyckligas
underhall här i Riket äro gjorda, och till
hwilken granskning jag såsom ledamot af Seraphimer-Ordens
Gillet skulle anse mig befogad. Jag
har ej eller nu tillgäng till de papper och dvcu»
mcnter, som för en sadan granskning skulle behöfwas;
utan sär allenast anföra, att, dä detta mäl
under form as underdånig önskan till H. Kongl»
Majtt
Den z Junii.
489
Majit framföres, sä kan twisivelsmäl ej äga rum,
att HanS Maj.t gör deruppå det afseende som de
förra inrätlningarnes beskaffenhet kunna medgifwa.
Herr Landt-Marskaiken gjorde derefter prv.
posnion pa betänkandet, hwiiken
Bifölls.
OpnadeS Herrar Bankmäns lista till wal af
Electorer uti nio tid efter annan inträffade varancerj/
och hade dertill blifrvjt utftdde:
N:o Z6 Grefwe korton, kabian, En af Rikets
Herrar.
87 Grefwe levenheim, 6arl Oustak.
iZo Friherre von Otter, Oullaf.
254 — I^aAerb^elke, ^xel.
284 — Örnlkoicl, ^oli- Willielm.
290
von koten, Fuslmägtig Fri
herre
nk VVetterlleät, kric.
447 Herr äVyndlaä, Larl.
501
käklman, Otto kreärie.
2 ivy
^nk,artvär6, kelter. Major.
Äfwenwäl anmodade Herr Landt-Ukarskalken
Herrar Eleckorerne, att jemte utwäljande as ledamöter
till de 2.ne särskilta Utskotten »rse en ledamot
i Lag-Utskottet ester Herr von Lecker, som,
för någon lid bortrest, förklarar sig icke widare kun,
na till Riksdagen återkomma.
Uplästes ett utlåtande as den 2Z Maji fran
Riddarhus Utskottet hwaruti, det yttrar sig, uppå
anförda skäl, icke kunna tillstyrka bifall dera, att
till Sabatsbergs Fattighus en, medelst fran öfwer.
490 Den 3 Iunij.
werstathällare-Embetet aflemna» debetsedel, Rid»
dårhuset påförd afgift stor zo R:dr B.co mätte as
Ridda,-hustaflan erläggas.
pr Landt A7arffalken: Dä delta mäl sä.
som tran Riddarhus-Ulffollck inkommit, och innefattande
ett Ridderstkapet och Adelns cnskilta ärende
icke efter Riddarhus-Ordningen hehöfwer hwitå
pa bordet, fäx jag proponera Höglofl. Riddcrffa.
pet och Adeln bifall kill detta betänkande.
Ropades Ja.
Friherre 8tael von HoIIllein, Lorlltr I^uävig,
»pläste lill prvtocollet följande t
Bland de wigtigare föremål, för Ständernes
-fwerlaggning wid detta Riksmöte lärer onekligen
wara, sedan för Rikets försmak, hlifwit sörjdt,
dek, att förbättra lönewilkoren för Statens Em.
betoipän, särdeles deni, ät hwilka folket anförrrodt
»pärden om sin wälfärd, genom skipandet af Lagen
denna grundwal, hwqrpä hela samfunds byggnaden
r',r upföxd, hwars undergräfwande intet hqr mindre
päfölgd, an uplösn»Ng af samhället. Emot billighet
är det stridande, att ej löna den, som för sta.
tens bästa skall npoffra sin tid, med dagelig och trä.
gen tjenstgöring, sa att han har en tarfwelig samt
efter embetet paflande och anständig inkomst; men
rakt stridande emot simda förnuftet är det, att in,
rätta lönewilkoren för de Embetsmän, som äga
sa till sägandeö, medborgares wälfärd i sine händer,
jag menar Domare, salunda, att om de äga sam,
wete och läka hederslagen bli sin Ledsagare, upcfsras
de ät armodet och eländet. Desi redlige und»
Den z Iimii. 49 r
wiker akt genom behofwet säktaS i frestelse och wäljer
hälldre nägot annar mindre inxratL vitcc Zenus,
dä deremot den samwerslöse nied begärlighet emotrager
en systa, den man wäl icke enligt lagen, men
eller mana och nn mera längligt bruk kan stköia,
som man behagar, och ber öppet tillfälle gifwcs,
ait icke endast, hafwa en rundelig utkomst, utan
sifweu samla förmögenhet, derigenom» att man ka,
ger, jrpts lagen och Koungens bud, de rikes guld
för ait förtrycka enkan med de fadcrlöse. Ma jn?
gen rättskaffens Domare sinna sig särad af hwad
jag här yttrat, manga sädane finnas pch agrningen
de förtjena är sä mycket större, som tidsens sedy»
fördärf, gjort, att dä allmänna föraktet af den orätt»
wise med en spotsk arryganre, föredrages och fruktan
för straff, aldeles sörswunnit sedan ber kommit ur
bruk ar göra gial, sä synes det sä mycket klarare,
art det blott, är äran och samwelet, som styrsr den
redljges handlingar. Ingen mä nstwika mig, att ben»
na nägor skarpa målning, härsedex sig frän enskilt
agg och bitterhet; det allmänna omdömet är
sä stadgadt i denna del. att jag icke behöfwrr äbe«
sopa, näaol annar, Statens förste Embetsman, har
likwäl sjelf witoordat hwad jag sagt. Urj desi i sista
pleno inlemnade memorial, npmqnas Riksens Srän»
der till widkagande af sädan åtgärd, till beha tjen»
siemäns bästa, qti ej behofwet ffa I kminga dem till
stpoffring af sin ära och folkets wälfärd, I myra
prydcstga och delikata ordasätt har han sågs,
detsamma, som jag; Ja han har sagt der, som jaq
icke wägat yttra, om han ej sjelf brurir isen, och gistvik
andra anledning art säga der ester.Han sjelf
492 Den Z Iunii.
såsom första Embetsman i staten
såsom Thef
för hela justiee» medgifwer, alt han jemte alla andra,
som wärdén öfwer domstolarnes ätgärder är
anförtrodd, känna och wela ordningen; men menni,
sto kärlek den jufwaste och ädlaste af alla dygder, up,
rörd wid ätankan af det olyckliga öde, som skulle
blifwa lotten för en orättwis domare famille, hustru
och barn, om lagens kraf emot honom skulle
sättas i fräga, har kommit i strid med den pligt
embetet och gängen ed älagt, men hwanill fordras
ett härdt och för ömmande känslor vtillgängeligt
hjerta. Wig föreställningeA af den härdhet, att
alfwarligen behandla en Embetsman, som ej walt
det grymma ödet, att sjelf med de sine hungra till
döds, häldre än att göra afwikelser frän det rätta,
har embekspligten mäst wika för känslan af mennistokärlek.
Ifrigt önskar jag rältwisans ordentelig»
gäng. men lycklig skattar jag mig likwäl, att lefwa
i det land, der en mild behandling fast pä bekostnad
af lagarnes bokstaf, äger företrädet för ytterligheten
af härdhet, da mildrande stät och omständigheter
högt tala; häraf ser man likwäl nödwändigheren
att bota delta onda, dä en sadan Embetsman
nödgas bekänna, glt högsta rätt blefwe högsta
orätt, om naturen gifwit honom ett stenhärdl hjerta,
som intet olyckligas jemmerrop kunnat röra.
Riksens Ständers begärtande af detta granlaga
amne, kan ej sältas i fräga, men willrädigheten,
all finna tillgäng till afhjelpande af det onda,
är lika säker, hälst, dä de öfrige statens wanlotkade
Nenninge löntagande Embetsmän, om icke sa absoluta
innehafware af medborgares wälfärd, dock be
-
Den 3 Juni!- 493
stridande nytkiga och oumbärliga embeten, således äga
samma pretention, au pästä deremot patzande lönewilkor,
hwilken rätt de säkerligen lära yrka.
Det torde således först bli nödigt npsöka ordsaken
dertill, att detze lönewilkor nn äro sä otillräc.
kelige, dä de likwäl wid statens reglerinq är 1696,
wore aldeles efter bchofwet afpaflade. — Denna ordsak
är läkt funnen : i:o har waruwardet genom den
öfwerflödige och emot producterne disproporkionerade
circulerande penningestocken, sä stigit i wärde,
att allting är ro gänger dyrare nu än för 120 är
sedan, och dock är penninge löntagarens wilkor obc->
tydeligt förbättrade.
2:0 äro göromälen sa förökade, att flere tjenstemän
mäste tillskapas, manga uran någon eller dock
högst obetydelig lön- Nägra andra bisaker kunde
wäl också anföras, men som de omnämnde äro de
hufwudsakelige, som rarfwa rättelse, wore det goda
ändamälet wnnnit, om sadanl kunde ske.
Det
är kändt, att wär cours, oackladt kriget, ännu före
är 1809, war blott omkring 60 fl; efter i8ic>
Lrs Riksdag steg den till tgo och har sedermera
ej kunnat fädt ett stadgadt fall, till lägre än omkring
90 fl. En Riksdaler i papper är fäledeS
knapt mera wärdt än Z i silfwer. Detta härleder
sig wäl egenkeligen frän en hämmad export, men
förökad import, som stegrat wäxlar och drabbar
särdeles luxuS tvarorna, men äfwen har det inflytelse
pä landets egna nödwändighers waror, fastän
fadant af somlige will bestridas, men den mäst »verkande
ordsaken till inländska prvducrernas höga pris
dör wäl ända sökaö i den mängd pappersmynt, som
si«-
494 Den z Junti
finnes
i rörelsen. Man aklor icke mera penningar,
Len ena bjuder öfwer ven andra, och päsädaiusakt
upkonuncr dyrt pris pä all ting- en naturlig fölgd
af disproportionerad myckenhet af mynt emot wa,
tumängdcn; denna ökade myiustoch, har tillkommit
sedan t8c>9, Banquen satt flere Millioner sedlar i
omlopp, nion deremot swarande fond; tvärkan rön»
k«s strax, coursen började stiga, meN i behofweks
stand wac ingen annan ntwäg, ekt större ondl mäste
genom ett Mindre UNdwikas, det Mak till statens
räddning, ock om hwatje iudividue härigenom led
nägon förlust, war ber böck kill det helas gagn^
Men ur eN helt annan synpunkt får man betrakta
den andra ordsaken till det cirkulerande pappersmpntctv
förökande, och deraf följande dyr lid, ountvikelig
undergång för ven mindte bemedlade- för
tjenstemannen och pensionären, neml. discontcrnk
med deras mNneuvre.  . Deras inrättning, till,
kommen i bästg afsigt, att lemna biträde ät Härin»
garns och underlätta händelö spekulationer, har ge»
nom Urartande haft en aldeles motsatt wärtan;
näringarne mäste genom dyrhkten pä förnödenhets
waror och derigenom stegrade arbetslöner, öka sing
försäljningspriser, som hindrar afsättning da de icke
kunna genom facilt pris Möra koukurenken- af utländsk
tiltwerkning. — Capikalisten, som skulle anse för
winst, insticka sitt kapital i en fabriquesrörelse, som
gus 8 äio prokent, söker nu hälldre aktier i diScon»
ter, svin ger 15 ä 20. Genom län tillgäng till pen»
tunge län i besia werk, ha egendomar blifwit sä
stegrade, att om minskning i rörelsecapitaler yrkas
för alt derigenom nedsätta produckrna till en stä»
ligt
Den 3 Juni;. 49Z
ligt pris, sä, art andra menniskor än blott rike kunna
lefwa i lander, sa upstär etk faseligtrop, as alia
dem som köpt dyrt och härigenom skulle lida stora
förluster, och änteligen huru mycken ungdom,
har icke för sent, fält ängra ven lätthet art genom
län åtkomma penningar, som blifwit pä nöjen, spel
och utswäfningar förstörde, hrvaruli består dä gagnet
af vesta inrättningar? Pä den fot de nu äro
skola ve blott rigta aktieägaren i samma män som
de utarMa andra medborgare; det ar af denna anledning
jag tar mig friheten wäcka allmänna Up<
Märksamheten pä elt mitzbruk, som disconterne tillatit
sig, som haft de stadeliga påföljder hwilka i
föregående nämnde äro.
Enligt dergö octrorj
hafwa de af banquen biträde till wist determinerad
summa, emot Z procent
fä deremot af läntagare
taga 6, samt räntan genast asdrageu, widare kunna
be begagna emot z procent fädane penningar, som af
private för disconterngs räkning i banquen insättas,
hwarpa de kunna astignera; nien desta astignationer
lill läntagare ukgisne, för att derföre upbära
penningar i banquen, bli i det stället utelöpande i
landet fäsom mynt, och inlösas tväl de fleste äter
af diecoillerne sjclfwa wid inbetalningen, eller af
l ortcrnc anmodade ombud, utan att Nagonsttt
i banquen presenteras, hwarigeuorn först banquen
förlorar den procent, ben borde bekomma och sedan
etr obestämdt och öfwerdriswit capital komitier
i rörelse, hwctraf diskonten drak winning utöf»
wek det tillärna hwarföre fond är tlisatit, och lärer
ej lät eligen af Revisorer kunna eonirolleras. Som
betra nu är etk mistbruk, medförande högsta stkav»
för
496 Den 3 Iunii.
för det allmänna, destutom stridande mot 72 §. i
Regeringsformen, som bjuder, att endast Riksens
Ständer ma genom banque» ukgilwa sedlar, som
för mynt i Riket ärkännas mä, torde detta blifwa
räktadt och Vesta discontsedlar ur cirkulation
förswinna genom deras inlösande; denna digrcstion
skulle synas wara Utom det egenteliga ämnet, men
dä det till påföljd skulle hafwa mindre dyra -ider;
är det näqot, som bör ga in i beräkningen da fråga
bliswer om lönetillökningar. Wid den andra
»mständigheten att förökade gjöromäl fordra större
antal embelsmän, sä är ganska pätageligt, alt der
härleder sig ifrän flera och widlöskigare rättegångar,
än i förra tider, och ordsaken härtill ater är
den, alt domares och sakdrifwares interesie beror
derpå, att först inleda folk i räktegängar och sedan
uppehålla dem i det längsta. Dageligen ökas den
för det allmänna sa skadcliga sakdrifwarecorpsen
och i samma mähn ökas rättegångar, som nödgar
att öka embelsmännen och förordsakar utgift för
staten. Sätter man i »verkställighet det som Swea
Hofrätts universal af den 16 Junii i8vi innehäller,
som nu sä ringa efterlefwes, att det kan
anses svin alldeles okändt; sä skall »nan fä se rättegängar
förminskas och andra icke ouödigiwis förlängas;
del kan derigenom bliswa möieligt förminska
embetsmännens amal och löna de öfrige
bättre.
Genom tagandet af sädane »natt och steg, nemligen
förminskning af embetsman, och wahruprisers
nedsättande, more det en möjclighet, att med
nägon tillökninK i lön bereda dem en skälig utkomst
-
Den z Junit.
497
komst; men dä likwäl det kraftiga förbehåll att raltwisan
annorlunda handhafwes än nu, ty blir in»
gen förbättring härutinnan, fa more bättre, akt wara
utan bade lag och embetsman, samt rn hwar
sjelf fä sörja för sin rätt, ty mindre lyckligt wore
wäl det solk, svin ingen beskrelwen lag ägde, men
olyckligt det, sou» har lagar, hwilka icke efterlesi
was — och domare, som skyddade genom sitt embete,
äga öppet tillfälle, att behandla medborgare sä, till
person som egendom, efter wälbehag.
Herr Landt-Marstalken: Sä mycket jag
af Friherre Ltaels diktamen kunnat fakta, äsyfkar
detsamma någon förändring i tnsconkrörellen, hwarföre
Nidder^apek »ch Adeln torde sinna lämpeligasi
att det till Banco-Urskouet mä remitteras.
Friherre 8tae1 von lckollstgin började anföra
hwad han ansage läfom hirfwiidsakeliga älyftningen
af hang diktamen, dä dek samma bl'f af
Friherre Legerström, stustolptt, begärt pä
bordel.
Friherre Leöerkröm, ^sacob, anmärkte, alt
Friherre 8tael5 diktamen innefaiiade twanne ämnen,
den ena angående förbättrad köniiigSsiat för
Hof Rätterna och det andra angående Diöcontrörelsen,
samt att Riksdagsordningen sörlöde, att rtt
och samma memorial finge innehålla s:ne äunu-n,
hwarföre han ansäge der simma icke i desi närwarande
Mck kunna as Ridderffapet och Adeln
nptagas.
Lörsta Del. N s Z2.
4-8 Den 3 Junti.
Ilplästes ett Dicka,ne» af Herr vakilmsn,
Lars polian, sä lydande;
Till Protokollet:
S-dan jag förgäfweS wänkat akt nägon Riksdagsman
med mera anspråk pä upmärksamhet skulle
anmäla ett ämne af sä stort och wigkigt inflytande,
som penninge conjuncturen i wärt Iand, anser
jag mig äligga, akt efter min lilla förmåga »värka
eftertanka,, dit ät, och utber mig derwid det
skonsamma omdöme, hwartill en god afsigt berättigar.
En lika sä bedröflig som klar sanning är den,
att Bankens depositions attester uphöra representera
och aequivalera mynt, sä lange detta ejärhalles,
enär attesterne i Banque» upwisas. Sedan Rikets
Ständer 1809, autoriserat Banquen, att pä nationens
garantie eller credit, i rörelsen ukgifwa attester
ä mänga millioner R:dr, som alldrig blistvit
insatta och till hwars realisation wid påfordran
icke medel eller valuta funnos, förwandlades natnrligtwis
besia sedlar frän mynrrepresentanker till creditpapper.
Källan till det onda ligger således här
Uti, ej mindre än i den syndaflod af inbillningsmynt,
som genom en mängd discont- och andra dylike
papper upkonmnt, eller med ett ord uti den ofantliga
disproportion, som finnes emellan productwärder
och rörrlsecapitalet i wärt land. öfwer
denna dc-t ondas hufwudordsak lär föga wara ds»
lade meningar, men för att rätt werksamc anlaga
sig hjelpen, mäste man uran prevenfion tänka pT
klyckans widd.
Om inbördes förtroende och allmän credit är»
af
Den Z Iuni!° 499
af ett oberäkneligt wärde i ekt samhälle; om mist.
nöjen och förtviflad nedslagenhet, i anseende till
mängdubblade warupriser, dryg beffatknl»,, hotande
ulsigter, möjligen skola undwikas, finner jag
ingenting nödigare, likasom icke något mera liggande
i sakens natur, än akl den förmögenhet, som,
antingen wid en upajord handel, eller wid lemnade
försträckningar, blifwit beräknad efter SwerigeS
myntfot, det är 2 H lod I4:lödigt silfwer, bctccknadk
med hwarje R:dr B.co specie, aldrig kan
utan wald, emot längif,vårens wilja, w>d cn liqvid
nedsättas under detta sitt owilkoriiga warde, ej
ellrr blott till sitt utsätta ziff.rtal aterlemnaS pä
samma tid de realia läntagare»» medelst detta län
sig förwärfwat, mängdubblar drfi numeraira valeur.
Ester finnes någon lagstiftning i weridén, som kan
neka de medborgare lagens skydd, hwilka under
detta wilkor bara Statens tunga och bidraga till
befi uprätthällande, medborgare, hwilka i förlitande
pä benna reciprocite och i fast öfwerkygelse, att
BanquenS solidite, samt dest anwisningars honorerande
wore den heligaste grundwal för hela Rikets
bestånd, anförtrott pa god tro fin förmögenhet
under intecknings det är realisations rätr, till
dem, som förut ägt föga eller intet, men nu wilja
se sina skulder, i ziffra skyldrande, skyndsamt r
wärde bortsmälta, se längifware och fastigheisförsaljare
förwaydlas lill tigga e, och sig sjelfwa
till millionairer, utan annan förtjenst ä deras sida
än hajardspelarens eller annat brott ä den lidandes
— än förtroende till samhällscontractet? här
finnas de, som ej älffa Vågspel, som ej hafwa
Den z Jun!!.
skaplynne för annat, än en fredlig, stilla, obemärkt
lefnadsår!, här finnas de, som i den nänvarande
sakernas ställning, icke utan att blistva derangcrode och
sakna de nödkorstigaste behof för en stor samille,
kunna med si» lilla förmögenhet i bancosedlar återlemna-,
köpa fastigheter, hwilkao pris, pä grund
«f bränwinctS winst och dylikt, blifwit, sa orimligt
upstegradt: gifwes dä intet beskydd för desie?
skall deras trygghet under den naturliga och beskrifna
lag, hwilken förmär, alt der wärde, som länäs,
skall jämngodt äterställas, kunna obarmhertigt gäckas,
under der sä mycket göres för den wägsammes
blomstrande lycka? och är denne nyttigare? förenar
han alkiv med winningslystnaden en wördnadswärd
industris, en warm häg och drift för allmänt nyttiga
företag
för odling eller annan nationalwinst?
winna åkerbruk och näringar pä detta twanq, alt
köpa fastighet, pä denna esprit, att deraf göra en
handelsgren? jag tror det intet och skall aldrig tro
det. Erfarenhet tvisar helt annat. Och med hwad
fosterlandskänsia, med hwad redlighet och mod, skak
af en sadan bedragen, wanlottad medborgares revenne,
det möjeligafie mästa frambäras pä fäderneslandets
altare, eller desi söner utlemnas till krigs,
ständeis faror och påföljder, da hans werkliga capital
förmögenhet, förbliswer odcterminerad och botar
att förswinna, i fall nu warande mynrförhällande
skall permane-a. S^yndom dä, akt widtaga
de kraf igaste älgärder häremot! hela nationen suckar
derefter och blott egoistcr kunna motwerka der?
afbidom ej der smara ögonblick, att annars alt uplöfes,
en manlig följd, när ej contraceer s ömse
sidor hällas heliga, Bä
Den z Iunii- zor
Dä jag nu i största ofullkomlighet wäqar framställa
widdén af del onda och d-tz nprinnelse, öfwerlemnar
jag lill de Heiron och Män, som äga
med mig lika warm patriotisms, men mera erfarenhet
och infigkcr i financesrägsr, atk päyrka och
detaillera sanna methoden för en snar hjelp. För
Min del, kilskär jag, atl alr hvad bliswit inwandt
emot bokförda eller sä kallade annuiterslän, samt
emot en del Stålens Domäners anwändande kill
den olyckeliga credit sedelstockens försättande i fin
rilbörliga jemnwigt, aldrig synrs mig af öfwerry»
gande beskaffenhet, och de angisne hindren hofwa
mä hända blifmit skadade genom det egna interefiets
skamliga förstoringsglas. Jag har ock trott
och tror, att alla Rikets D>6conker borde wid
octroyenö uphörande, förklaras för Stålens, och
att private aktieägare endast skulle berättigas lill
sex procents ränta af deras arner, samt att derefter,
i den progrefiion, som finnes möjlig och för
bet hela oskadclig, Disconlpapperen borde ur rörelsen
indragas och nya län endast pä de nlföriitligaste
bewis om sökandens idoghet och dest drift i
riket gagnande företag, kunde bewiljas. Men jag
har det glada förtroende kill de anstalter, som redan
äro gjorda, och dem, Banco-Ulfkoltet sörmodeligen
wid benna Riksdag förestår, alt den åtgärd,
som innan alt bena kunnat göra werkan, synes mig
för närwarande böra förutgå och wara oundgänglig
och hmilken nu utgör egentliga föremälet för
min motion — endast blir: alt da Lagen i IX Tap.
2 och Z §. § Handels- Balken nuryckcligen stadgar,
akt der, som försträckt är, skall, ej allenast i
sam
-
Zos Den 3 Juni».
samma stag, Utan tillika jemngodt ätergäldas,
samr arr om den som hälda bör, ej kan upfylla detta
wilkor, siände honom, som försträckt, fritt, hwad
han hclre wänta will eller taga fyllnad efter rhy,
som dck ntläma wid förfallodagen högst gällerZ
den förklaring hära, som i Kongl. Förordningen
ven 16 Mars 1792 innehäilcs, i tillämpning ä de
Vä införde Credit- eller sä kallade Niksgäldssedlar,
äfwen mä i nn warande wida sämre conj-nctur tjena
till efterrättelse i anseende till de i Banco specie
före är 1809 gjorde och ännu obtalte län, intill
desi att Banqnen kommer i tilstäud, akt honorera
sina sedlar
eller mynt derföre utan agio
erhälies.
I hopp, alt detze reflexioner mä hända kunde
förtjena någon »Utveckling, som ledde till ett önskelig!
resultat, anhäller jag ödmjukast, att detta diktamen
warder till wederbörligt Utskott remitleradt.
Ladcs pä bordel.
Uplästes ett fran Lag-Utskottet ingiswit memorial
af den 2Z Maji innefattande Utlärande öfwer
Riksens Ständers Iustitiä Ombudsmans embereberäkkelse
»ned derrviv fogade särskilda yttranden»
Lades pä bordet.
Zerr Landt - Narffalken förmälte att sedan
Cvnstitutions-Utskottets fron förra Riksdagen
hwilande betänkande om förbättringar i Tryckfrihetsförordningen
nu bliswir as Riksens Ständer
uptagit, fordrade den nödiga ordningen, alt samma
Utffottö, sedan berörde Riksdag hwilande be
-
Den 3 Iunil- F«z
ränkande af den i6 October 1810 rörande sättet
till grundlagsfrågors behandling och afgörande, likaledes
nu uptoges oll) granstadcs; hwarsöre Herr
Landt. Marskalken läi sist berörde belänkande upläsas.
Lades pä bordel.
(Grefwe (Z^llenlrorZ, kokan benning, hade
inlemnat ekt sä lydande dictamen:
Dä wid tilltagände skogsbrist, i förening med
ett fortfarande behof af större skogstillgäng, under
detta luftstreck, skogarne erhälla dageligen ett ökadt
wärde, och i följe deraf, deras fredande för
vloflige tillgrepp, är af större angelägenhet, menförknippadt
med flere swärigheter än fordom, är det
med skälig anledning man derwid fäster lagstiftarens
upmärksamhet, till beredande af sadane författningar,
som skydda en sadan nu mera dyrbar egendom.
I äldre tider dä Swerige war mindre befolkadk,
mindre odladt och mera skvgbewäxt, saknades
sällan skog lill egne behof, och om de möjeligen
inträffade, gjorde allmänna ömnoghetcn deraf
i alla fall tillgängen lätt. Flere stadgande», i allmänna
lagen wittna äfwen huru ringa skog dä warit
agtad, dä alt dömma af bestraffningen, oloflige tillgrep
och äwerkan ä skog, »varit ansedde såsom ringa
förbrytelser; allmänna lagen i Cap. 5 Z.
Byggninga-Balken anser derföre den som hugger
med, gärdsel och timmer m. m. pä andras ägor, icke
förfallen till högre böter än den, som sedan skifte
är begärt, hugger sädant till afsalu pä de ägor
hwari han sjelf del äger, och dä man jemförer stadgandet
derom med 40 Cap. 5 §. Misigärnings
>
Dab
-
Den Z Iunii.
Balken, hwari den deremot säsom tjus anses, som
borttager annan mans huggne wcd, timmer eller
gärdsel/ undfaller det icke upmärksamhclen ari man
i äldre rider gjort mera afseende pa det anmanda
arbetet wid skogens uphnggning an pa sjelf,va skogen.
Forändrade förhållande» synas dock fordra
förändrade lagar, och dä lagen, genom ett större answar,
räktwisligen skyddar all sädan egendom, som
»tan smärigheter tillgänglig för den lastbareS åtkomst,
hwaraf såsom exempel mä namnas hastars
och andra kreaturs bortstjälande pä betet, sisk redskaps
wcttjande m. m. för hwilka förbrytelser Mitzgarnings-Balken
elt härdare answar föreskrifmer, sä synes
mig med analogis deraf, samt i grund as ämerkans
naturliga egenskap, att skogs amerkan bör äfwen
såsom stöld anses och hänföras till den bestraffning
40 Cap. A §. Mchgärninqs-Balken föreskrifmer för
den, som annor mans huggna med eller skog borttage,
; eit sadanl stadgande anser jag sä mycket an.
gelägnare, som opinionen hos mänga, synes öfmerensstäinma
med de i Byggnings Balken anförda stadgande!,
, som icke sätta annan stämpel aäwerkanan
säsom warande, en mindre betydlig, icke manhedrande,
förseelse, men hwari lik väl, genom förändring
i bestraffningen, en skyndsam rättelse i omdömet bör
beredas, sä framt de, som annu äga skog skola derwid
kunna bibehällas. Skn le likmal emot förmodan
man annu ytterligare wilja anse skogs amerkan
med en lindrigare bestraffning, fär jag ödmjukeligen
förestå, akt de böter som i 1 §. ic> Cap. Bygg'
Ninga. Balken derföre aläggas, mid nu warande mynt.
»värde af ganska obetydligt belopp böra förhöjas i
sam
-
Den z Junit
samma förhållande, som spannemälen stigit i war»
de, ifrän den tid. da de nu gällande böter stadgades.
såsom den säkraste grund, för bestämmande
as myntets förändrade »värde: jag får tillika wördsame!.
tillstyrka, akt det wike domaren, äger jemnlik,
5 Z. ic> Cap. Byggninga-Balken, för äwer.
kan, järffilt att förelägga, men som i sednare tider
bliswit ansett såsom Kronans ensak, ma måls.
ägande» tillfalla, samt alt stadgandet i y §. 40
Cap. Misigärnings > Balken, äfwen ma fa den tillämpning,
alt om målsägande» ej wiil sjelf ankla.
ga den, som äwerkan söröfwat, den ma kära,
som a Kronans »vägnar kara äger och dä njuta
mälsägande rätt! till detta tillstyrkande har jag hämtat
anledning af swärighererne att »pracka den, som
äwerkan gjort, och den widlöftigare omgång och
större kostnader som oska fordras till erhållande af
lagligt bewis att honom till gerningen binda, hamras
stundom warit en följd, att man häldre latu säLane
händelser fa blifwa utan aral. än akt geno»»
en widlöftigare rättegång bereda sig en ny förlust,
som nästan är att päräkna da de i lagen stadgade
böter äro högst obetydelige och rvitesböterne, sorn af
domaren till ett högre belopp kan äläggas, sä alt
de kunde bidraga till en belöning eller ersättning
för angifware eller åklagare, nu icke tilkvmma måls»
ägande» utan ars Konungens ensak. Jao anhåller
»vördsammeligen a»t Verta memorial ina till LagUlskottetS
handläggning remitteras.
Remitterades till Lag-Urskotlel.
Widare uplästes eit annat dicramen af Grefwe
6Mendor§ sg lydande:
Om
---» Den z Iunii
Om
flere Oeconomiste twängslagae i wärk land,
af nödwändigheten icke owilkorligen päkallade, wittna
om äldre liders mindre uplysning, eller, under
en längre tiderymd, förändrade förhallanden, syneS
der tillhöra cri nplystare tidshwarf att deri göra nödige
rättelser. Ibland flere sädana torde, det nu
lillatas mig fa leda Högloft. Ridderstapet och Adelns
upmärksamhet pä det stadgande i 24 Cap.
Byganinga-Balken "akt af alla hemman i häradet
stall brandstod gifwas efter hemmantalet " ,
innefattande en rwungen brandförsäkring, lika sä
orättwis till sin grund, som medförande oeconomist
stada i sin tillämpning. För min del och da denna
inrättning icke kan hänföras till barmhertighdtS
werk, kan jag icke godkänna en lag, som älägger ett
större lwä«q i detta afseende pä innehafware af Krono,
Skatte och Frälse jord, än pö annan egendom
a landet, Säterier, Bruk, Prestgärdar, samt pä
stadsegcndomar, uran anser jag förhällandet för alla
medborgare böra wara i detta afseende lika, sä
att, med undanrödjande af lagens twäng, hemmans
ägare icke wore enskilt förbindelse underkastade, ägande
deremot rätt» att efter eget bepröfwande i
allmänna brandförsäkrings inrättningar deltaga eller
icke; men jemte det att rältwifan i detta afseseende
yrkar lika medborgeliga rättigheter, instämma
äfwen oeconomista stal i samma fordran,
hälst det lärer Medgiswas, att dä en pälikelig och
bestämd beräkning af inkomst och utgift lägger grund
för ordning, i ken enMce hushållningen och bereder
trygghet för obestånd, böra allmänna författningar
icke derföre lägga hinder i wägen utan hel.
drr
Den 3 Jumi. Zo?
dre dermed stä i det sammanhang, och leda derhän
att obestämda och oförutsedde utgifter för hemmansbrukare
icke bero af andra tillfälliga förändringar
än sädane, som icke kunna förekommao eller till belopp
bestämmas, och torde i det närmaste kunna inskränkas
blott till allmänna utskylder, och förändringar
i de fä första nödwändighets warornes »värde,
men hwaremor flere andra tillfälligt och obestämde,
men twungne skyldigheter, såsom emot denna
princip stridande böra undanrödjas, ibland hwilka
den nu i fräga stäldte icke ar obctydelig. Hwein
inser icke vbilligheten deraf, att den hemmansägare,
som med kostnad ombyggt sin gard sä, att afständet
byqgnadcrne emellan, tryggar honom sannolikt
»fran förlust af flere byggnader »vid inträffande
eldswäda, och således äfwen tryggar öfrige deltagande
i brandstods inrättningen för en större
hrandskade ersättning, icke skall sä »»juta den fördel
af denna dest kloka tillställning att den får be.
reda honom en mvtswarande rätt att undankomma
de obestämda, ofra betydlige brandskade ersättningar
till stora byar, hwilka, icke som haN, »ned
omtanka och kostnad undanröjt anledningarne till
stora förluster sch der äfwentyret af förlust är fa
mycket större, som ingen ordning för byggnaders
inrättande är föreskrifwen och ingen tillsyn till afböjande
af fara för wädeld är älagd, men ersättningen
för skadan lika säker ail påräkna. Denna
brandstod, eller skadeersättning, hwilken, som den
nu är inrättad, kan anses som en ojemn beskattning
är stundom dä stora byar afbrinna ganska berydlig
särdeles pa. skoglösa orter, i synnerhet L
min
-
Z«z Den z Junk
mindre
härader, der de i ersättningen deltagande
utföra cr< ringare antal hemman, och således
deraf känna tyngden sä, akt det stundom
inträffar att brandersäktningarne innom äret öswerst'ura
beloppet af sjelfwa Kronoutskylderne.
Min mening är icke an deste brandstodsinrälrningar
skola aldeles uphäfwas, utan blott att lagens
twang skulle förswinna, och det fä ankomma
pä hwar och en hemmans ägare att hos Landshöfdingen,
eller wid Härado-Rätterne fa afsäga sig ett
fortfarande deltagande i brandstods föreningen, sä
framt han icke härefter, som hittils ästundade denna
inrättning begagna, börandes, för de i inrättningen
deltagande, förhällandet wid inträffande brandskador
blifva sadant, art dä en sadan förlust bkiftvit
af Härads-Räkten pröfwad, och ersättningen
fastställ) bör, med förbigäende af all anmärkning
tvid den opälitelighet och mannamon, som wid npgifter,
till bestämmande deraf, icke sällan sig förete,
den bliswande ersättningen härefter, som nu sker,
beräknas eftlv hemmantalet i häradet, men afgiften
blott utgöras af dem, som inrättningen ytterligare
wilja begagna, i det förhållande och till det belopp
allena dem älegat urgifwa, om samtelige hemmanen
i häradet deri deltagit» och om den brandskadade
erhåller en mindre crsättningssumma än hittils,
njuter han en deremot swarande inskränkning
i skyldigheten att kunna äläggaS giswa sädant biträde
rilbakarö- Billigheten fordrar likmäl att
twängct till brandstods erläggande bör fortsättas för
dem, som under sist förflutna tjugufem är till godo
njukit brandstod, antingen 25 är efter det de
Den 3 Iunii. 509
sädan erhållit eller till dest de kunna bewisligen
styrka akt de i brandjPadeersättning, sä mycket utgistvik,
som de sjelfwe bekommit. Dä n» esker hwad
jag ödmjukeligen förestagit, förbindelsen kill brandstod
skulle uphöra, och der skulle fa ankomma pä
hwar och en hemmans ägares eget godcftnnande
alt skilja stg ifrån den genom lagen anbefalle brandstods
förening, eller wid densamma förblifwa, och
hemmans ägare desukom hafwa öppet, alt i allmänna
brandförsäkringen för landet kunna deltaga,
sä kunna Vese icke anses i någor mäns blifwa li»
dande dä de bibehällas wid den utwäg ack pä ett
eller annat sätt njura ersättning för brandskador,
utan med förnärmande af andras rätt, lagens rmäng
bibehälles, och anhäller jag wördsammeligen, art detta
ma till wederbörligt Utskotts handläggning blifwa
remitteradt.
Remitterades till Allmänna Beswärs- och Oeconomiä-Utskottet.
Uplästes till Justering följande:
Utdrag af Prorocoller, hällit Hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln wid Urtima Riksdagen
i Orebro den z Junii 1812.
S. D. Ukpä gjord motion af Landshöfdingen
Friherre ak k^Lksnlcrn att till stat för H. K.
H. Arf Fursten Prins OsL,<k mätte frän i8»l
ärs början gustas en summa af ,6,666 R-drzetz
utan afräkning ä H. K. H. Kron-Pcinsens statssumma
af de 6,666 R:dr 32 H hwarmed densamma
witz 1810 ärs Riksdag i Orebro blifwit, i afseen-e
pa H. K. H° Arf Furstens »pfostran, förhöjs
-
5io Den z Junti.
höjd, beslöt Ridderskapet och Adeln för sin del, att
genom Remitz lill Stats Utskottet, berörde Utskott
skulle anmodas, att denna summa för H. K. H.
i star upföra; ock skulle de öfrige respective Standen
derom manligen underrättas. St tupra.
Zriherre Leäerllröm, anmärkte här
wid,
art order upföra innefattade ett i förhand
fattadt beslut öfwer en allmän fräga, hmaröfwer,
enligt Regerings Formen, beslut ej kunde fattas
förr än utlakande ifrän Ursko tet till Riksens Ständers
plena inkommit; hwarföre han begärte, att
Protocolls.Utdraget i afseende pä detta ord mätte
förändras.
Dä häremot inwändes, att ProroeoklS-Utdraget
tycktes aldeles instämma med Ridderskapet och
Adelns fattade beslut, swarade
8rlherre LeZerllöm: att om ett sädank beslut
bliswit tagit, hade sadant blott warit ett förhastande,
hwilket det utan twifwel more tillätligare
att rätta än att besluta twärr emot grundlagens
föreskrift.
Grefwe körner, /töolpk Söran, instämde
deruti att efter Prorocolls-Utvragels lydelse skulle
man tro, alt Ridderskapet och Adeln hade beslutar
öfwer saken, utan att begära eller afwakta StatsUtskottets
Ullätande, hwilket, såsom oformligt, ej
kunnat wara meningen; men ansag detta genom
nägon ordförändring lätt kunna hjelpaS.
Zerr Landt Ukö^stalken proponerade att t
stället för order upföra mwända ordet föreflä;
hwarmed Friherre (^eäerttrvm förklarade sig för
sin
Den z Juni!' sn
sin del nöjd och Ridderskap" och Adeln gillade
Protocolls Utdraget med denna förändring.
IlplästeS till justering nedanstående ProtocollsUtdrag,
hwe.ruri den sista meningen tvid justeringen
tillkom genom gjord motion och dera följande
proposition akt genom en särskild deputation af
Riksens Ständer upwakta Hans Maj:t Konungen
och H. K. H. Kron-Prinsen.
Utdrag af Protokollet, hällit hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln wid Urtima Riksdagen
i örebro den g Junii 1812.
S. D. I hwad det Högwördiga Preste Ständer
genom Protocolls-Utdrag af den i sistledne Junii
föreslagit, au i betraktande af den utmärkta
bätnad och de fördelar, hwilka fäderneslandet bör
kunna påräkna af Kongl. Majus Nädiga författning,
angående inrättningen ofen Swensk Landtbruks
Akademie, Riksens Ständer mätte, dels medelst en
underdänig rackfägelseadresi till Kongl. Maj:t inför
Thronen, tolka nationens underdänigsta wördnad
och erkänsla för de förnyade wedermälen af Kongl.
Maj:ts altid wrrksamma omtanka och landsfaderliga
omwärdnad för fosterlandets förnämsta näringsgrenar,
dels och attllnför H. K. H. Kron-Prinsen
nedlägga uttrycken af Riks-Ständens underdånig»
tacksamhet för det H. K. H. i Räder täckts
ätaga sig, att wara besaqde Academies högste beskyddare;
besiöt Höglofl. Ridderskap" och Adeln att
M alla delar instämma med det tillagg: akt denna
tackfägelseadretz, genom behörig deputation till
Hans Majrt Konungen och H. K. H. Kron-Prinkn,
skulle i underdånighet öswerttmnas. M tuprs.
Wi
-
Zi» Den z Junii.'
Widare justerades följande:
Utdrag af Protocollek, hällit hos Höglofl.
Ridderstavek och Adeln wid Urtima Riksdagen
i Orebro den Z Junii I8'2.
S. D. Efter förnyad föredragning af o:ne hoS
Ridderstapet och Adeln af Herr 8ckmitterlmv, Istenninx
Lstriliian, ingjfne memorialer, innefattande de
twänne förstag, att en jemkning i extra roteringen matie
tilwägabringas, samt akt derefter berörde rotering mätte
för stadigwararande förklaras, bcstöt Höglofl. Ridderstapet
och Adeln, att den förra as Vesta frägor
till uilatanve af Allmänna Beswars- och Oeconomiä-Utstottet
hänwisas, ost) alt den sednare frägan
stulle förblifwa hwilande till dest UtstottekS
mlätande öfwer den förra, till RikS-Ständen inkommit.
Vt supra.
S. D. Bisölls det i sista pleno pä bordel lagda
Ullätande af Allmänna Bestvärs- och Oeconomia-Utstoiret,
öfwer den af vice Talemannen ston
hongton wäckta fräga om erläggande af vacanceaftstst
under fredlig tid för de Mindre hemman,
hwilka till båtsmanshåll äro indelte. Vt supra.
S. D. Instämde Höglofl. Ridderstapet och
Adeln med det Hederwärda Bonde» Sländet i dest
förstag ait ett särkildt Utstött af tre ledamöter
frän hwarje Ständ mätte tillsättas, för att ukreda
de ifrån förre Riksdagarne upstjutne lwistiga
frågor emellan Bonde-Skändet och de öfrige Ständen
och deröfmer med sitt betänkande inkomma.
Vt supra.
S.D. Biföll Höglofl. RidvcrstapekochAdelnhwad
Höglofl. Skgts-Utskottet genom sitt den r sta sistk.
Ju
-
Den 3 Iumr. Zrz
Znnit pa bordet lagde betänkande, anmält, angående
bihanget till Riks-<2iändens protocoller wid sist
hällne Riksdag. i3t supra.
S. D. Till Staks-Utjkoktets genom desi de»
r:sta ^unii pä bordet lagda Nllätande i anledning
nf Sen hos Hederwärda Bonde-Ständei wäiLla frä»
ga vm extra krigshjelps utgörande för Pastvratcr--  Ne i Rikets staf Höglofl. Ridderfkapet och Adeln
till alla delar sitt bifall- - supra.
S. D. Höglofl,. Riddeiskapet och Adeln biföll
Allmänna Bcswärs- och Oeconomiä-Ulfkottets, den
L'sta flstledne Jnnii pä bordet lagda Memorial, i
Anledning af Riksdagsmannen Abraham UnrLlons
frän Östergöthland wackte fräga, att -Kyrkoherdar, lika
Med Tomministrar pä landet, i Rikets alla provincer,
ritvm Skane, flelfwe watte Nybygga och
Underhålla deras boställen, supra,
S. D. Efter derom gjorda anmälningar ater»
remitterades till Allmänna BeswärS- dch Oeronomia-Utskottet,
desi, den t JuNii pä bordet lagd»
Memorial, i anledning af wäckt fragg vin skjntsle->
Jans förhöjande för fängskjuts m. m. med anmodan,
ari Ukffotket Matte inkomma Med förslag till
bestämda grunder för de friwl Liga öfwerenskoMMes»
ser i afseende pa faNgföringen, hwilka Utskottet ii
sitt ntlätande äsyftat, lfft luprL.
S. Biföl! Höglofl. Ridderskapet och Adeln
Allmanna Befwärs. ochPec0Nömiä-M>k0ttcks, de»
r Junii pä bordet lagda, Memorial, rörande den af
tztt ledamot af Högwördige Preste-Ståndet Heke
Prosten Silversson yttrade önskan» äkt ekt särskild
Lörsta DN. N:s zz.
si4 Den Z Iunu.
Läns-Lazarett för Bohus Län mätte blifwa i Uddewalla
stad inrätladk, samt att det i Strömstad
nu warande Cnrhus för veneriska sjukdomar äfrven
mätte till förstnämnde stad blifwa förflyitadt.
sst supra.
S. D. Medelst bifall till Expeditions-Utskotlets,
den >:sta sistiidne Junti pä bordet lagda, memorial,
gillade Högloft. Rjdderskapel och Adelli
redaetionen af R kscns Ständers, wid 180906)1810
ars Riksdag, stadgade förslag om instruktion för
Stats- Banco» och Riksgälds Comoirets revisorer
Med de af ofwanbcmälte Utskott förestagne bestämningar.
sst supra.
S. D- Eusölls Riddarhus-Utskottets denna
dag upläste Utlåtande af den 25 Maji. innefak»
»ande afstyrkande ä en, af Kongl. OtwcrSräkhällare-Embetet
i Stockholm, äskad afgift för Riddarhuset,
stor 50 R.r Banco till Sabbatsbergs fattighus.
sst supra.
Sedan Herr Landt- Marskalken tillkänuagiflvik,
e>lk Högloft. Rldderskapet och Adeln i morgon
komme att in pleno sammanträda klockan ett endast
till upbrymnde af Herrar ElcctorerueS mållistor
samt upläsande af nägra frän de andra Ständen
communicerade memorialer, åtskiljdes Högloft.
Rldderskapet och Adeln kl. S till g. sst suxrs.
In ststem protocolli
^..6. Silverstolpe.
Thors
-
Den 4 Jun».
ZI5
ThorSdagen dm 4 Junii.
Plenum klockan l middagstiden.
Uplästes fyra hos Borgare- sank BondeStänden
ingifne Memorialer, hwilka det bltfwit
förfaktarne tillåtit, att med Le öfrige respeclive Stånden
eommnnicera:
a.'v Etk af Handelsmannen Ickamnkröm angående
deralander af en afgift för rämaheren akt tvid
conscripiior.en lega karl i sikt ställe.
2:0 Ett af Riksdagsmannen ^ncker8 d-lilslon fran
Jemtland, om tillsättande af en Comitee uti
hwarje landsort kill stadgande af öfwerensko
mm elser om Tionden och öfrige Pastoralier»
i hrvilken motion Riksdagsmännen/onss Anckersson
frän Medelpad och Daniel Lelsncker
frän Södra ÄngermanlaUd sig förenat.
ZM Etk af Riksdagsmannen polian Olsson DonZ.
berZ stan Gest, ikclaud, rnnehäiiande anmark--  ningar wid Allmänna Besvärs- och Oeronomia-Utffottets
betänkande vm bränwinsbränningen,
4:0 Ett af Niksdaasmannen ^nckreas klrlanck8son
frän Olands Sötremot om ffyldighe. för stä»
berne lika som för landet, akt till Kronan tes»
verera salkpetrer.
Upbrökos Herrar Elecrorernes listor kill wak
af Ledamöter Uti följande Utskott:
Uti
Si6
Den 4 Iunii.
Uti Lag-Utskottet:
efter Herr von Lecker, Lagman,
N:o 1412 Herr Oai csvvarär, Larl 6ukak, Cantz?
list uti Justitiä-Revisio».
Uti det särskilda Utskottet till uptagande af Kongs.
Maj:ts nådiga proposition sm Pasie»
vsiancen.
N'.0 n 8 Grefwe von Löten, Hans HinstricExcellence.
247 Friherre Lil^ekvärZ Fullmätztig Friherre
Letterström, Kuclolpk
ZZ2
. ^Lnöelö, polian ^u^ust, Ge«
nerat^Maior.
IZZ? Herr Orutva, Ikure, Ostver^e.
I9ZI
von Lek tieck, Llias, Ofwerste
Lieutenant.
.
IY77 — Lre^taZK, Lkrisiopöer, Ofwerste»
Uti det särskilda Utskottet sor akt ncreda de ifrån
förra Riksdagarne npskjutne lwistiga srä»
gor emeltan Bonde-Ständen och de öfrige
Ständen:
N:0 Z Grefwe Oe !a Oarstie', ^acod.
389 Friherre ak Hakanson, Tknstergf
sn8 Herr LaZerkeim, Olok Ukas.
Högloft. Ridderffapet och Adeln ätskiljdös kl»
x lill 2. Ot kuxra.
In tiäem krotocolli
Q. Lilveriinlpe.
T!s
-
Den 9 Junti.
Tisdagen den 9 Junii.
Plenum klock. 10 förmiddagen.
Justerades Pleni-Prokocollet förden i bennes.
Deras Excellencer Herr Grefwe Lrake och Herr
Grefwe ixuutlr yttrade den önskan, akt Rlddecfkapct
och Adeln mätte anmoda Grefwe chovverchjelm,
Lulius, att läka genom trycket allmängöra sikt den
1 Junii »plasta dictamen i tryckfrihetsfrägan,- hwiken
önskan blek, uppå njord preposition, af Rid»
derjkapet och Adeln bifallen, och skulle Grefwe I^övenkfoim,
enar han kill plenum ankomme, härom,
af Herr Landt-Marskalken, anmodas.
Justerades PlnchPrvtocvllerne för den z och 4
Junii.  ^
Zerv Landt-Marffalkerr tillkannaqaf, art
enligt inlupna underrät^lfer, hade Oeconomiä Nl°
skottets betänkande rörande fangförningcn, hwilkct
af Ridderskapet och Adeln i plenum den Z J>tnii
äkerlörwisteL, blifwit af de andra tre Ständen bifallit.
Wid ett sädant sakens förhållande, kunde
Oeconomiä-Urssotters sivar pä Ridderskapet och Adelna
äkerremisi icke fa någon werka» i afseende pa
besiutek öfwer sielfwa betänkandet, genom hwars
bifallande af irenne Ständ, hufwudfragan, nemligen
om friwilliga öfwerenskommelser i afseende pä sängföringen
barde äga rum, wore afgjord. Herr
Landt-MaNkalkeu hemställde aksa, om icke Friherre
ak kiäkanlons wid betänkandet gjorda anmärkning
-
Zi8
Den y Juni!.
ning, att Utskottet mätte förestå grunder för Vesta
öfwcrenskominelser, kunde läsom en särskild mono»
till Oecoiiomiä-Utskoltel förwisas.
Bifölls.
Zerr Landt > Marskalken förmälre der F> iHerre
Stael rillkämiagifwir, art han önsVade dek dest
i plenum den z Junii »pläste och pä bordet lagda
memorial mätte till StatS-Urs^orket remitteras.
Friherre vesterström» stustolpk, erinrade att
samma memorial, såsom innefarrande twcnne ämnen
icke borde till remisi upragas.
Friherre 8t»el y träde sig hafwa flere gånger
funnir exempcl, att elk memorial hänwistes till
rwenne Utskott, och droge deraf den sinrsatks, att
ladane memoriaker mäste hafwa inmhällir rwenne
ämnen. Aten skulle Ridderskaper och Adeln af berta
skäl ej behaga tillära kemist af detta dic amen,
begärde Friherre Stael art detsamma endast mäste
blifwa wid acterne hwilande och honom wara förbehållit,
ärr i nästa plena inkomma med elk annat.
Bifölls.
Uppå gjord proposition, blef Herr vaktmans
i plena den z Amni uplaste memorial, om penninge-conjuncturerna
samt Banquens silfwersedlar, remitteradl
till Bunco-Utskorret.
Föredrogs a nyo Lag-Urskottets, den z Jun»
pä bordet lagda, nkläiande öfwer Riksens Ständers
Justitiä-Ombudsmans EmbetS Berättelse jemte
de dertill hörande särffilta^ytttanden.
Zere
Den 9 Juni!.
Herr Landt - Marskalk^n gjorde proposition
till bifall ä La -Utjlko.lcts utlngnde, men
Friherre Ledersiröm, ^acod, som sig anmälte,
yttrade: <
Som jaa sär min dcl anser de afHerr Theologiä
Doctor hedren, Herr Borgmastar Dinds
sanik Herr Lagman ^lannorllam gjorda anmärkningar,
i deras nu upläste särMre yttranden öfwer
Lag-Urskottets betänkande, lMra wäl grundade. alksä
får jag i ödmjukhet förestå, om icke Ridderska.
pet och Adeln med godkännande dcöaf, wille till
Lag-Utskottet återremittera betänkandet med anmodan
derjemte till Utskottet, att inkomma med ur,
latande, huruwida de anse Justitiä-Ombudsmannen
haswa smarat emot Riksens Ständers förtroende
eller icke, hwilker nödwändigt mäste åligga
dem efter stutad granjlkning as hans embets åtgärder
Grefwe
Strömfelt, klans fredric: dä hwarken
den iOO § af Rrgerings-Formen eller d/n zz
H Riksdags Ordningen, hwilka omtala JustitiaOmbndsmannens
Rlksdagsberätlelse, och i hwilken
sednare stadgas, att samma berättelse bör kill Lagutskottet
förtvisas, ålägga Lag-Ucskotlet den pligt,
att afgifwa något omdöme huru Justltiä-Ombudsmannen
silk Embete ulöfwat, har, vä sadan grund,
Utskottet ansett sig ej äga skal atl inga nti grauEning
af annat, än de Uti dest berättelse anmälte ämnen.
Herr von Zckultxenkeim, David, yttrade sig:
Riksens Högloft. Ständers Justitiä-Ombudsman
har i sin afgifna berättelse anfört flera slags öswertradelser
as lag och författningar; och Högloft. Lag-Ul
skol
-
S-a Dm s Junis.
JottetS betänkande hav således: icke anna? kunnatz
än hlifwa sierfaldigt. Nägra mål finnas wara als
detes judicieila, och andra höra egenteiigen lill
tztzncHryica ^uhiica» hwarwid exceutive embetsman
icke n,agrat förekomma wista förolämpa i >!qar° As
det sednare slaget är det föröfwade misthrukek wid,
spannemälsmärningen. Det är kändt, akt landtb
Mannens, antingen till skatt eller till försäljning»
förda span mål, till exempel 12. tunnor rag, ömsom
kunna mätas till ir tunnor och ömsom lill iz dito.
Afwer en sa ffadelig oordning har ofta klagan blisrvit
förd, och höga regeringen har sökt förekomma
sadana misibcuk genom mälkärilens kröning» som
flere gängor blifwit öswersedde, samt genom söre--  Ansler huru mätningen ske skulle, förutan sädens
Prchning och skakning, eller obehöriga strykning, Äfryen
förutan aila brukliga konftgrep, inrager denuttz
Wäl käriiet iyskyfiade säden en större rymd, än
Len som hålles utur säck» i synnerhet högre ifrån»
Nglttmnan,
Ulla försök, alt genom förordningars ännu
noggrannare ordalydelse, samt Mrpade' answar för
Zronbetjening,. upsyningsmän och mätare, hindra 0».
likhet i mäcninqen, samt att förekomma smek och
Mejerier i dymäl, blifwa altid, fruktlösa och owerk-,
samma, sä länge den af hushällare länge önffada
och föreslagna wigren icke i stället för det osäkra^
viäitek af sädén widtages» Det är stridande emot
en tillbörlig sfwerensstämWelfe och ordning, att sä-r
den, som kan wara olika kärnfull, samt mer och
Mindre sammanpackas, skall altid mätas, men detz
närmaste produce eller förädling, fäsom Djös och
gryn,
Dm 9 Juni!» ZLll
Zryn- ffall deremot wäqas.
Dek är wi§t, att
all upbörd och tionde finnes beräknad efter tunneta»
let, och den benämningen kmide allid färblifwa densamma;
men wigten af en tunna, räg ut'ästes kill
iZ lisp^ eller kanskp »3 ^ dito och för ca kunna
korn kill n lif», eller blott ic> Z dito,, per medium
till k 2 lifix Hlyad som uri wigle,, felade, skullo
nödwändigt ersättas, och hwad öfwerwäqde det förordnade
beloppet- godrgjordes antingen direcrc med
öfwerloppS spannemälen eller i penninaar» TunneWattek
kunde ändock wid lefvereringar nyttjas, och
kärilets wint bade inbrännas och lätteligen pröfwas»
Ult smek härwid kunde omöjeligen döljas, son, wid
Mätningen swärligen kan i bitvis ledas, och finnes
Utom dest »mqängen att tvinna rättelse sä bcswärlig
och kostsam, akt den förolämpade med harm
yödgas lida ali öfwergården'' oförrätt
Den förderstpelig» mätnings principen sträcker
sig ej endast till den nu i fraga warande spannér
malen, utan ock till flera lan dt mann arva ror, som
kunde förtjena Herr Iustitiä-Ombudomannens öf«
wersigt» En parm hö, hwars innehåll lärer wara
stadgadt till iger. lrsp., kan efter wederbörandes
wundna benägenhet, synas wara upsyld'med i6s
lisp», dä en annan gäng icke 220 dito skola första»
Wid räntehalms lesycrering stkall icke eller mindre
Väld föröftyas.
Om Högtoflige LagUtstkottet" betänkande, om
der nu i öftverläqqning warande mäler ffall återremitteras,
sa witte jag wördsammast underställa»
om icke Allmänna Beswärs- och Oeronormä-Utffvttek
bor-.
522 Den 9 Jurin
bordc,
lill öfwerlradelsers förekommande wid spannemäls
lcfverering och försäljning, rädföras.
Skulle ock mi» nu gjorda motion finnas wa»
ra af någon wigt, sä bleswc kanske tjenligt, akt densamma
de öfrige respecirve Ständen meddelades, innan
deras beslut moro ragne, likasom senast hände
wid mäler vin sängars förande, hwarmcdelst Herr
Baron klak.anfc>n8 kloke anmärkningar ej tomms
att begagnas.
Zerr Landt Ncarskalkeir erinrade, att orsaken
hwarföte Friherre kkalcansons anmärkning kunde
synas hafwa kommit för sent, ej läge uti bristande
communicalion, uran deruti, alt Skänden afgjort
Oeconomiä Utskottets betänkande pä en och samma
dag.
Grefwe borner, ^stolpkr Loran: Jag instämmer
för min del i de ledamöters yttrade
lanta, som i likhet med de inom Utskottet förekom»
ne särskilde meningar, hade önskat ifrän Lag utskottet
en fullständigare upgift om Justitia Ombudsmans
åtgärder. När »genom instruktion det är
honom älagt, att granska inrättningarna wid arrester
och hospitalet är det också utan rwifwel en
billig wänran, alt något omdöme blir fäldt öfwer
hans fatt alt upfylla detta åliggande, och jag tror
art ett sädant yttrande isrän ett Utskott skulle äfwen
bidraga alt uppå deha ämnen närmare fäst»
allmänhetens upmärksamhet. Om för öfrigt Justilia
Ombudsmans åtgärder icke wid denna Riksdag
synas af mycken betydenhet, ar dek sä mycket
mindre underligt, som de updrag han uti Regeringsformens
no Z erhållit, ärv, igenom den nu till
Lag
-
Den y I"nii- Z2Z
LagwerketS förbättring tillsatte Lag Comité, sä mycket
under beredning , att något förekommande steg
j den wägen warit alldeles öfwerflödigt. Men
att weta, hurnwida de lili Justikiä Ombudsmans
diarium innehallna ärender blifwik »vederbörligen
behandlade, hurnwida han uptagit hwad han bordt
eller nplyst rätta fö»halandet af de till honom inkomna
ansökningar, äro frågor, man, efter min
tanka, bordt eller kunnat wänra ark af Lag-Utskotlet
fä tillräckligen npiysta. Den Ntaf en högtagtad
ledamot yrtrade önjkan om spannemälens wägninq,
ehuru af etk ostridig! wärde, synes deremot,
dels i anseende till Lag-Urffottets bestämmelse,
dels i anseende dertill, att detta ämne redan af
Riksens Ständer wid rgoy ätS Riksdag blifwit
som en Suckan franistält, mindre höra till Lag-Utskottets
befattning. Hurnwida samma önffan nu
skulle kunna förnyas, är nägra ting hwaröfwer jag
nu ej tänkt yttra mig utan endast att äterremisi af
Lag Utskottets betänkande marte äga rum med afseende
pä hwid Herr Doctor »östren särskildt yttrat.
friherre Lissl von »ollstein, LorsttL
I^uäviZ:
löictsnien sä krotooollum!
Herr Gre-we b/lörner, har, i sikt anförande,
yttrat, att Justitiä-Ombudsmannen, af det skäl,
icke egenteligen tagit någon befattning med undersökning
af laqskipningen emedan den tillförordnade
Lag-CommitkLei, nu wore fystelsatt med ändringar
och förbättringar wid lagwerket; denna orsak,
synes mig, ganska olämpelig dä det är osäkert,
vär detta werk en gang bliswcr färdigt, att emedlertid
-
Den 9 Juni!.
rid läka domaren skipa rätten ester behag, är kvät
af den wadeligaste påföljd för alimanhelcn; inriL
Letz nya lagar komma, böra de nnwarsnde ordenkeligt
haubhafwas. Dek är dertöre intet underligt
att man funnit högst ywäntadk at Justikiö Ombudsmannen
i Letz embetsberättelse anför, dek laqskips
ningen more pä den bästa grund, dä det iikwäk
förhåller sig twärkom, dä man fran alla landsorter
hörer samma klagan; i offentliga papper fin»
nes fädank vmnamt, och hela ailmänhete» kan witsorda
oredan och kräfwer rättelse. Embctet är af
denna anledning inrätta dr, och 96 tz- RegeringSs
Formen bjuder uttryckelig?,,, att han skall ha siva
t il syn öfwer kagarnes efterlefnad af domare och
tzmbetsmän, samt att i kaga ordning lära ulika!»
Hem, som stna embetspligter ej behörigen fullgöra.
.Skulle derföre Lag « Utskottets betänkande i detta
ärende bli aterremitteradk, anhaller jag^ att, detta
mitt anförande mätte blifwa följagkigt, samt LagAtjkottet
anmodar^ att noga upgifwa hnruwiva
Jusiieiä - Ombudsmannen genom någon forskning
eller anstäldt aral i »ägor matto i detta fall ställt
stg till efterrättelse,, hwad Regerings«Formen och
Jnstruction bjuda.
Herr !_,!r.gorbeim, olok Dä jag, un
der
den öfverläggning, som hos Högiofi. Ridderskåpet
och Adeln, i anledning af Lag - Utskottets,
Hfrägawarande betänkande, upstädt^ tror mig finna
anledning dertill, att Utskottets betänkande ätfoljdt
af derwjd redan gjorda anmärkningar, torde
blifwa till Utskottet aterremitteradk, får jag Utbedja
mig Högiofi. Rjdderffapet och Adelns, benägna
Den s Junii. Z2Z
rillatelse, att framställa en anmärkning» som ehuru
i sig sjelf obetydlig, likwäl, i händelse af äterremisi,
torde fä åtfölja betänkandet till Ulstottet.
Kongl» MajU har, genom nådig förklaring
af den 28 Nov. i8n, öfwer rärra förståndet af
4 §- i 1798 ars Concoursstadga, fastställt, langiss
wareS rätt till betalning af löftesman, enär län»
gifwaren inom de i Concoursstadgan omnämnde
12 mannder» ingifwit ansökning, vin betalnings er»
hällande af löftesmannen, till Kongl. Majits Befallningshaswande.
Riksens Ständers JustiriäDmbudsman
har, i anledning deraf, framställ den fragan
hnruwida längifwaren genom stamnings urtagande
a löftesmannen hos wederbörande domars
pä landet kunde anses hafwa bewarat sin rätt,
eller icke?
W>d pröfningen häraf, har Lag - Utskottet af
anförde skäl tillstyrkt» art enahanda rätt till betalning
matte wara längifwaren förunnad, dä han
inom den förestrifne tiden af 12 mannder endast
Uttagit stämning hos domaren a löftesmannen, som
blifwit längifwaren bewiljad i ozwannämnde Kongs,
förklaring» genom ansöknings inlcmnande ril! Kongs»
Majus Befallningshafwande. Likwäi hafwä några
af Utffottets ledamöter härutinnan i sä marko
warit af skiljaktig tanka, ark de ansett stämningett
icke blott böra wara uttagen utan jemwäl lagligett
lillstäld löfie^Mäunen, innan förutnämnde i2 mäs
nader till anda gatt, sä wida laugifwarens beta!»
ningsrätt skall wara behörigen försäkrad. Denna
mening synes mig af flera stal, wara gansta rigrig.
Dels öfwemlsflämmer den med de i II Cap. Mär
re«
-
526 Den 9 Iunii.
tegangS-Balken angående stämnings giltighet, i all»
mänhet lagde grunder, och dels hämtar den stöd
deraf, att a en ansökning, ingifwen till Kongl.
Majtts Befallningshafwande, följer ett ordenteligt
beslut, mcddeldt af Landshöfdinge-Embetet, hwtlket
beslut likwäl icke är l längifwarens magt, alt förr
eller senare erhälla, än Kongl. Maj:ts Befallningshafwande
sjelf för godt finnér, att det meddela,
Hwaremot en stämnings bewiljande af domaren
ingalunda i min ranka är att anse såsom nä»
got Härads Rättens beslut, enar domaren ensam
icke en gäng lagligen är berättigad, att fatta ell
beslut. Det torde således böra åligga längifwaren
att icke blott uttaga, utan jcmwäl med löftesmannen
inom föreffrifwen tid kommunicera den uttag»
ne stämningen, pä manligt och i lagen föreffrifwit
sätt, derest langifwareus bekalningsrätr emot löstesmanneu
skall anses behörigen sörwarad. Den
tanke Lag-Utffottet framstäidk, synes mig för mycket
utsträckt, och icke innefatta elt sädant förhållande,
som i vfwannämnde Kongl, föi klaring, angående
lagsökning hos Kongl. Majus Befallningshafwande,
uptageS.
Hwad för öfrigt angär den af ätffillige wärde
ledamöter nu yttrade Åstundan, art ett allmänt
omdöme mätte meddelas öfwer Justiliä-Ombudsmannens
embetsförwalming, öfwer det sätt, hwarpä
han fullgjort den honom, af Riksens Ständer
updragne, i sanning wigtiga och magtväliggande befattning,
sa instämmer jag för min del fullkomligt
deruti, under förmodan, att detta omdöme, pä en
gäng -lifwer för Justitiä Ombudsmannen, itllfrids
stäl
-
Den 9 Iumi. Z27
ställande, och för Riksens Ständer wardigt och
länrpeligk.
I anledning af de salunda wid Lag Uiskottcts
memorial gjerda anmärkningar, blef delsauima, uppå
framstäld proposilion, till Urffotter ätersörwisadt.
Det i plenum den z Junii pä bordel lagda,
och sedan sista Riksdag hwilande betänkande fran
Constitnlions-Ulffolket, rörande sattet till grundlagsfrågors
afgörande, blef ä nyo föredragit.
Zcrr Landt - Marskalken rillkännagaf harwid,
ari enligt till honom ankomne billerttr ifrän
Erke-Biskopxen samt Bonde-Ständers Secreterare,
hade Preste- och Bonde--Standcn afsiagrt deria betänkande,
och trodde sig häraf äga någon anledning,
ali fräga om RiddersVapek och Adeln i sä beskaffade
omstäiidiqherer ansäge någon handläggning wid
della mäl wara af nöden.
Zrihcrre cederström, kscob, ansäg enligt
Regerinqs-Focmen, proposilion till bifall eller afflag
ä beiänkanket böra göras.
Herr LandtMarskalken yltrade sig, att om
Ridderskapel och Adeln behagade uptaga mäler till
afgörande, sä hade hes Herr Landt-Marskalken an»
mätningar att kala blifwrt gjorda, i anledning
Hwaraf, han först upropade:
Zerr stotklieb, carl kreöricst, som upläste
följande dictamen:
Walborne Herr Landt-Marffalk!
sa ock
Högloflige Ridderskap och Adelf
Uki Högloft. Constitulionö-Utffottels, wid sista
-
§28 Den y Iuml.
sta Riksdag afgifva, och nu till Zlidderskapet vch
Adelns pröfning öfweriemnahe betänkande/ angarns
de sältet alt behandla frågor om ändring i grnndlagacNe,
är tillrackeligen utredt och uplyst, allvy»
lika frågor' icke Utan wada att föras utur deras a»
syftade riktning kunna behandlas enligt Zö §. Re»
Zerings-Formen, och att, dä i della afseende nä»
gon annan bestämd föreskrift icke finnes hwärken i
Regerings-Formen eller Riksdagsr Ordningen wi»
dare, an all Riks-Skändens sammanstämmande be»
stut fordras till grundlags stiftande, uphäfwande
elter ändring, Let är nödigt till winunande as et!
stutellgt resul'at, alt stadga en bestämd reglementarisk
form för grundlagsfrågors behandling och af»
görande. Med askgren fästad pä detta förhällande,
har bemälle Csnstimiions-Utlkott till nu,varande
Ständers pröfning dch beslut tillika öfwerlcmnat
ett sörsiag lill de föreskrifter som Utstottet ans.tt
reda till ändamalek.
Wid detta förslag skulle, enligt min tanka, fö»
ga wara all anmärka, om icke Utskottet deruti sy»
nes hasma Ukgält fran en princip, som förntsättek
en, iConstitulions-Ukskotteks hand, lagd bestutande
ratt, hwilken jag wagar anse mindre lämpelig och
stridande mot de principer enligt hwilka öfwerläggs
ningssätket i allmänhet inom Riks-Ständen är vr»
ganiseradk.
I Z punkten sörestaö, att Ulskoktet skulle ä»
ga rättighet: att bestämma hwilka anmärknin»
gar tvid en grundlagsfråga, kunna leda tilt
någon annan ej förberedd förändring och
följakteligen böra anses som en ny frästa,
hwilken bör hwitå till nästa Ständers sam»
mankomst. Här
-
Den-s Junit.
Häruti igenkännes wäl Utskottets altid yttrade
och pä santra grunder byggd» omtanka, att
Motarbeta hastiga och således oftast omogna beslut
0M ändringar i grundlagartie. Men manne Utskottets
rättighet i dylika fal! kalr sträcka sig lili fat»
rande af ett drsiuuivk består? Ehuru jag icke inser
någon wada harwid kunna npstä wid en fräga
af sadan egenskap som denna, sär jag dock hemställa,
huruwida en sädan argärd wore enlig med
de för andra ärenderS behandlu'g och afgörande fö»
keskrifne former och sm en eorporakrvn, organiserad
endast för att utreda och bereda wista till dest granskning
öfwerlemnade frågor kan annorlunda, än fouk
cn hemställan till sina principaler, afglswa resultatet
af sina arbeten. Om emot förmodan, RiksStänden
ej skulle kunna sörena sig Nli asgörandet
af en sadan fräga som Venna / skulle ej Z Ständs
pluralitet kunna bestämma en beslut, och om 2 Ständ
stannade einor 2 , frägan anses wara i sitt förra
skick uran afseende pä de gjorde anmärkningar?
Wid redackion af en ny § i RiksdagS-Ordningen,
torde äfwen böra iakttagas, alt denna puntt icks
såsom i Utskottets betänkande, bestämdt förutsätter,
att sadane anmärkningar göras, som jknlie föra
den ventilerade frägan Utur sin afsedda riktning,
ulan borde den sa upstätlas i nya §- f!s. atr om
Utskottet fann de gjorde anmärkningar af egenskap,
alt medföra en oberedd förändring, ägde Ulskottet
att fadant hos Riks-Ständeu anmäla och sitt yttrande
afgifwa, huruwida de borde anses för en
ny fräga. Uti 4:de puncrcn förcjläs, «rr dä ctr
Först» Del. N-'o 34".
szo Den 9 Jun».
sädant Utskottets förslag, font i den Adje omnäMnes,
äterkomMer, och anmärkningar wid de delar,
som wid samma Riksdag kunna afgötas, blifwa
hoS RikS-StändeN gjorda, skall bestämmas huruwida
de anses som Ständens anmärkningar» och se»
Dan de soM sädana lill Utskottet blifwit äterremitt
terade och U skottet med dest yttrande inkommit,
skall detta yttrande eller förslag icke annorlttnda ätt
till bifall eller ässing nägonsin kunna framställas.
Dä ett Utskott, enligt hwad jag redan haft
äran anföra, uti intet sall kan anses äga ett afgörande,
Utan endast förefläende ever beredande Magt,
innefattar Utan twiswel, detta förslag, en inskränkning
i RiksStändens fria och obehittdrade afgörande
rätt. Om Constirutions-Utskottet, öagtadt
siere wid ett fräga gjorde anmärkningar, förblifwer
rvid sin en gäng ytltade tanka, hurU skulle detwih
tillgå? RikS.Ständen blcfwo dä, för att icke hindra
antagandet af den del af ett förslag, soM
wore enlig med deras öfwertygelse, satte i nödwän»
Vighet, a» utan afseende pä egna anmärkningar,
antaga den som wore stridande deremot; och
för att icke förfela wissa äsyftade föremål, skulle
de se sig oftare nödgade, ait bifalla än anslä, dä
deraS bifall innefattade endast en formalilö, e) ett
eget afgörande beslut. Dessutom i händelse ett Stand
biföll ett fran Utskottet af sadan egenskap framstäldt
lörstaa, och ert annat Ständ afslog detsamma,
huru skulle dä det äsyftade resultatet winnaotz
Genom desse, troligen inträffande händelser,
fruktar jag, att wänga gagneliga och efter tidernas
skick nödige förändringar i gnmdlagarne, dels skutt
k
Den y Juni!» 5Zt
ke aldeles förfelas, dels fördröjas och det gäml»
vfullkomliga, fortfara alt wara gällande»
I anledning af hwad jag nu anfötk, katt Med
alt skäl as mig fordras, akt jag framställer nätzöt
fullkomligare i stället för hwad jag wägat klandra»
Men jag erkänner uprigtigk min ringa förMäga der»
till och min »vacklande öfwenygelse om fultkomligheten
af hwad jag will förestå, och utur ständ ack
Utfinna nägor annat sätt att dcfinktive afgöra grundlags
frågor, sar jag ödmjukast hemställa, VM icke !
det fall 4 H af Constitnkionö-Utffottetö betänkande
omnämner, dylika frägvr kunde afgöras genom en
Nämnd, sammansatt af ConftitUtions-1l:j?ottek6 Ledamötek
och wista frän hwarje Ständ utsedde, pä
sätt Sp och 71 § § Regeringsformen föressrifwa,
dä sikiljacklighcter upstä emellan Riks-Ständen om
Skats-Reglcringen och Bewillningen, hwatwid äft
wen borde iafttagas, as UrjVottet, wid berörde §§
wid sista Riksdag, föresiagne ändringar. Da frågor
om uphäfwände eller ändring af wista delar af
grundlagarne öro i alla afseende!» sä wigliga och
af ect lika stort om ej i wista fall större inflytande
pä samhällsbyggnaden än beffarlningssrägor, synas
de äfwen fordra att de behandlas med lika noggrannhet
och i enlighet med Riks-Siandens olvi?-  korliga beslutande rätt»
L>m Högloff» Ridderstkapet och Adeln bestntar,
ätt Zlcrremitkeka Constitutionc-Uiffökkets stetänka»»»
de, får jag ödmjukast anställa, att detta mitt anförande
Mä remistcn fä åtfölja.
Friherre sk WetterstsZti, Gustak- rsttrade ssK
MUnttligen?
532
Den y Juni!.
Anförande:
Dä jag nu, i crr ämne af sä stor och allmän
wigt -om det isräaawarandc. gar alt utbedja mig
nägra ögonblick af Höglost. RidderMpet och Adelns
Upmärksamhet, -jker det med ett billigt mitztroende
sill mitt eget omdöme, under ett fonfatt hopp om
Den wälwilja fom Ridder-lkapet och Adeln mig ofra
wisa k, och med c» rättwis ak ning för de wärde
ledamöter af Rikets Ständer, fom deltagit i Consiitnkions-UtMttels
förstag afden , 6 Ociober i 810,
och hos hwilka jag altid hoppas fä bibehålla cit
gammalt anspråk pä wanskap och förtroende.
IlrMtker har, som orden lyda, nied npmärksamheten
fästad lika myckel pä grundlagens helgd
som pä Riksens Ständers rättigheter, trott sig finna
i anseende till behandlingen af grundlagsfrågor,
någon motstridighet mellan de stadgande,, som mnchällas
i 56 § Regeringsformen och hwad fom j
de 81,82 och 84 § § föreffrifwes. Uiffokter har,
^>f betra Ml, ansett sig böra hemställa till Riksens
Ständers pröfning och beslut, hurnwida icke en
norm borde i förwag bestämmas för dylika frägors
taqliga afgörande, och, i delta andamäl upgifwit rr
'örflag, som hnfwndsakligen innefattar, art de ändringar
eller förbättringar i grundlagar ne, som wid
en Riksdag bliswit wäckte, och innehällas i det betänkande
Consiitutions-Urffortct kill Riksens Ständer
afgistver, ma, under loppet af samma Riksdag, till
följe af de i Ständer, först individuell och sedan
siändswis deremot gjorde anmärkningar, twenne särsikildta
gängor af fftfkolret kunna omarbetas och
fammgniemkgs, för att stuteliAen, utan sörändrinZ
Den 9 Imrii.
533
eller rättelser, lil! bifall ekler afskaf i Ständeu
framställas. Jag söcmodar, och al: synes bestycka
dorina min förmodan, alt anledningen tili denna
föreslagna mclbod blijwit hämrad fränden hufwudsakeiiga
grundsatts, otc noa frägor fjälle »frän de
gamla och redan hwilande funna asskiljas; men
jag twiflar va att hwad U-skoiter föccstagit möjeligen
kan leda kill det äsyftade ändamälet. Utom
det alt gränslinjen alkid ska blistva svär, om ej
omöjelig att npdraga mella» det som fPall anses ledande
ttll etc förtydligande af stadgandet eller til!
en förbältrina af redactionen, och dek, som bör bstragtas
under synpnncsen af cgenreligen nya motioner,
hwilka kill e,i framlida pröfning borde upfiljutas,
innebar Uiskoltets sörstag, arr under loppet
af samma Riksdag, sammanjemka de gjorda
anmärkningarna, i möjligaste matto, som orden lyda,
efter hwars och ens åstundan, redan ett begifwande
som förutsätter möjligheten af nya sragorS
urtagande i detta salunda sammanjemkade förslag.
Sjelfwa omarbetningen af samma betänkande, som
hwilat sedan sista R ksdag, förbinder sig naturligen
med begreppet vin något nytt, ry redaclion och
förtydligande af stil äga ett inskränkt område.
Således astvjkes, enligt min öfwertngelse pä detta
sätt, frän den princrp hwarifran Utskottet welat utgå.
Det skulle desimom möjeligen kunna hända,
att en enskild man kunde fa sin mening, wtd samma
Riksdag, yttrad, intagen i Constitntions Utskottets
omarbetade betänkande och afgjord, dä deremot
Konungen, om hwarö propsikioner ej ett ord finnes
omsörmalt i Utskottets förslag, skulle se deras af
gö
-
Zz4 Den s IunU.
förande till den nästföljande Riksdagen hänskjutit,
Viii Constirutions-Ukskotlet i sitt för tredje gången
lill Rlks-S'änden afgifne förslag, hwilket owilkorligen
hör lill afflag eller bifall framställas, skulle
intaga en erkändk ny fraga och sammanpara den
med flera andra, hanlande sedan sista Riksdag, fä
skulle Riksens Ständer, pä sätt af en wärd ledamot
redan bliswit anmärkt, antingen nödga? antaga akt,
föp att befordra nyttiga och oumgängeliga förändringar,
samt dymedelst bryta stadgade former, el*
ler ock förkasta allt, för att ät formerad helgd, up«
offra sjelfwa sakens ivärde.
Jag kan således icke sinna nägon annan m?
iväg, än walet mellan de twenne, att Riksens Ständer
anse och behandla Constitutions-UlskottetS för*
stag till ändring och förbättringar l nrundlagarne, j
likhet med alla andr- Utskotts hetäukanden, hwitkek
synes afwika fran Regeringsformens allmänna
esprit, eller ock art det förslag som, i förenämd?
afsigt af Urskorret wid flutet af en Riksdag blifwit
gjort, mä, wid början af den nästföljande, till
bifall eller afflag underställas Riksens Ständers
pröfning, I sednare fallet bör Constikukions-Utskottet
as de gjorde anmärkningarne i Riks-Srän*
den, äswcnsom af de nya motioner som under Riks*
dagens lopp, till Utskottet kunna öfwerlemnas, formera
ett helt som sedermera underställes Ständernas
granskning, och derefter, äter omarbetade, öfwerlemnas
till plena, wid Riksdagens flut, såsom
Uttrycket af Riksens Ständers gemensamma tankar
i afseende pä grundlagssrägorne, för att, pä sätt förut
omförmält är, wid den följande Riksdagens
hör?
Den y Junis, 535
början oförLndradt antingen gillas ekler förkastas.
Härigenom kror jag ConstilUlions-lltfkottet bliswer
hwad det bör wara, en redigerande beredning af
Riksens Ständers tankar, ej en magt, somiwistt
afseende, genom den fig ensamt fvrbehatlne rätt
att bestämma hwad som för gamla eller nya frågor
bör anses, uphöjer sig öfwer Konung och Ständer.
Här är nn hwarken lid eller tillfälle att jnga
j någon pröfning huruwida den i Regerings »Formen
bestämda hiyilotjd för tpackta frågor om förändringar
j qrundlagarne är nödig och nyttig; om
icke Regerings formen bordt stadga, att bestå förändringar
när som hälst, kunna företagas och afgörgs,
sä snart p? 5 i lagstiftningen deltagande
magter, Konung och Ständer derom i bestmet sammanstämma;
om icke egenskapen af en statsförfattning
eller wara egenteliga grundlagar, bör innebära
en prinrip af psiränderlighet, af fortfarande helgd,
som endast af en statshvälfning bör kunna bryta»;
0M, dä veste lagar sjelfwe medgifwa successtva förändringar
, likwäl den allmänna grgnskningsrätr öf.
wer deras warde, som är hwarje författare öppen
jemnad, icke i mer eller mindre mon minskar ben
wördngd de böra wäcka oä^ det anseende som befästar
deras efterlefnad, och om fluteligen icke, till
undwikande af flere olägenheter, hela tryckfrihets,
lagen kunnat inskränkas till hwad i 86 §. af Regerings-Formen
finnes stadgadt, och ali der regle.
mentarifka för uröfningen af en fri y frände rätt
utgöra en Civil och Criminal lag, som af Konung
och Ständer efter förekommande omständigheter kunds
bestämmas.
Deir s Irmii»
Men för gtt nn återkomma till mitt ämne,
hwarifräv jag rörhända för länge aflägsna! mig,
och hwarsöcc jag fär utbedja mig Högloft. Ridderskåpet
och Adelns henäana lillgift, fär jag ödmjukast
hemställa, att om Ridderskap-! och Adeln pröf?
ivar nödigt , oaktadt, enligt hwad Herr Landt Marfalken
tillkännagifiyit. rwänne af wära med-Ständ
redan afftagit ifragawarande Constilurions-UrEolletö
betänkande, ari äterremittera detsamma tift
Utskottet, denna älerrnnis; dg mg ägg rum, jemts
ye gnniärknlngar, som nn deremot hlkfwit gjorda,
Jag har ganska ofu'!stä>idigt framjlält mina
tankar i deria wig ngn ämne, och underställer dem
Höglöfst Ridderbapec och Adelns vplysta pröfning,
Jag kror mig endast skyldig, att stuta med enenbilt
anmärkning; den, are jag nu lemnat ctl dubr
ihelk bernis bade pä lättheten att klandra och pä
swärighcken alt i syiuierher i frägor af sä stort in<eretze
son; denna, npgifwa dek sörstag som ka»
tjstfrivsställa allas meningar.
Friherre Lsclsrström, stacob: Dill hwad Herr
Baron VVetterstestt yttrat, får zag endast tillägga,
stt jag tror den enklaste formen, för beredande
och antagande af gnwdlagsfrägor, böra wara, att
ivid den Riksdag dä någor sörstag till ändringar i
grundlaaarna till ConstilUticiis.Utskottet inkommer,
nämde UlskottS sörstag af Sländcn granskas, och
slureligcn med eiler uran ändringar, säsom sörstag
godkännes medelst den behandling som utstakas i
ZL §. Regerings^Formen och 7Z Z, Niksdags-Ordningon
för allmänna frägor som i Riksens Ständers
Hkug Wäckatz, stadgadt ärz hwgrefter försiageL
Den 9 Iunii.
ZZ7
hwil-e till nästa Riksdag dä det bör utan förändringar
eller tillägg antagas eller förkastas.
Derigenom fär Constltnumis- Utskottet ej iner än
den, Utskott i allmänhet, gemensamma rättigheten,
att bereda malen, och Riksens Ständer hafwa sig
förwarat att fjclfme afgöra huru förflaget till förändring
skall wara npränadt.
Aerr UeutLkcrons, Larl, föreslog, akt Kongl.
Majus nådiga propositioner mätte med skyndsamhet
afgöras.
Zerr Landt-N7arskalken anmärkte, att detta
more en särkildt, ej hit hörande fraga, invarefter
Herr Landt - Marskalken hemstälde hurnwida
Ridderskapst och Adelli ansage någon handläggning
tvid Constiintione-Utskottets nu granskade betänkande
af nöden, eller detsamma böra anses hwilands
jill nästa Riksdag»
Ropades Nej
Aepr
Landt-Ukarskaliken ftamstälde widare
ben fragan om Ridderskapet och Adeln ansage de
nu gjorde anmärkninggrne hindra betänkandets anragande.
Ropades Ja»
Zerr Landt-Ukarstalken proponerade pä sätzan
grund, att detsamma mätte till ConstuutionsUtskottet,
beledsagad! af' anmarkningarne, äter--  sörwisas.
Bifölls.
I anledning af Herr Ueutercronas erinran^
sörefiog Herr Landt-Marskalken, alt de af Riksens
Ständers Utskott, till hwilkas handläggning
Kongs
SZ8 Ben s Junit.
Kongs, propositioner hlifwit hänwisade mätte sn«
modas, all med utläkgnden öfwer desamma till
Riksens Ständer inkomma sä skyndesamt som mä?
lens beskaffenhet och omständigheterna kunna med?
gifiya'
Bifölls,
Uplästes Mmänna Besvärs- och Öeeonomiä--  Utskottets, t»ll swar pä Srändens qlerremtzcr asgifne
betänkande, af ben 8 Junii, innehållande
förslag til! förnyade grunder för hränrvinsbränmngen,
Lades pä hordet,
Uplästes ett memorial frän Lag-Utskottet, af
den 4 Junit, innefattande Utskottets förstag ri8
lösen för gravationsbewtS,
Lades pä bordet,
Uplästes ett memorial frän Lag-Utskottet. af
den 4 Junii. i anledning af en lisi Utffokket re?
mitterad fräga om utsättande af präseriprionsrid
för rättelser uli Storskiften och Gnffiften, a hwitken
fräga Utffyttet. pä anförda skäl, ej funnit sig
funna tillstyrka bifall,
LadcS pä horvet,
-Sepr Aandt-Narffalken kungjordo för Grefwe
I-övvenhgelm, O uli al, Ridderskapet och Adelns
önffan, att hqu mätte lära till trycket, befordra sitt
diktamen rörande tryckfriheten» hwilken önskan Gref»
V» ^hvren^elmz under förklarande as sin erkänsla
Den z Ivnu, 5zs
Kfmer det smickrande densamme innehar, lZfwade
efterkomma.
Uplästes ett ifrän Riddarhus-Utffotlet inkommit
memoria! af den 4 Vennes, angående sättet are
betala Riddarhus Castans, enligt Ridderffapet och
Adelns hestut, mid sistledne Riksdag, gjorde skuld
för tryckningen af för 1809 och iZitz ärens Riks,
dagars pjeni prvtocoller,
tzades pä hörder,
Uplästes ett memorial frän RiddarhuS-Utffoktet,
af den 2 Juni», innehälsande tillstyrkande tils
löneförhöjning för Adeligq jungfru stifts Directionrn»
Secreterare, Omhusman samt Waktmästare,
Bifölls,
Äfmen uplästes ett frän Riddqrhus-Utffottek
inkommit memorial af den ? Junit, innehällqndhemälre
Utffytts yttrande öfwer Riddqrhusärender»
nes förwaltning,
Detta memorial hisölls i allmänhet, och hwad
»ngick det Uti 2:dra punkten uptagne alternativet i
afseende pä Riddarhussalens upwärmande, att antingen
lära denna fråga förfalla eller dermed up°
skjuta, besiöt Ridderffapet och Adeln, att densamma
skulle förfalla,
Herr Landt Narffalken tillkännaqgf, arr ett
memorial frän Allmänna Beswärs- oll) OeconomiäUtffotlet
af den 2 Jnnii hade inkommit, innehällande
dest »Mande öfwer Riksdags sullmägtige
Lvon
S4v
De" 9 Juni!-
Lven korsson^ gch .^brnkinm l^arglons menw'ia»
ler, rörande ilgwnings Ryldighet samt deltagande
i byggande ni. m. as ringahus och häradsfängelser
m. M- och hemstälde Herr Landl-MarRalkeit om
icke, sedan ett serffilt Utffott blifwi! sarl lill uptagande
af de sedan Riksdagen 1809 hwilande
twistiqe frågor Mellan Bonde-Sländer och de öfrige
Sländan, detta memorial kunde hwila kill desi
bemälte Utffou med sitt betänkande inkommit.
B>idlls.
Föredrogs och gtllades Riddarhus-kktfkottets
Under den 2 Innii afgifne memorial, innefarrayde
IlrssoktetS ntlatande öfwer Wadstena adeliga jung»
fru stiflö ärendernas förwaltning.
Friherre Oestorsiröm, fncob, uckad sig att i
anledning c>s de siere sränor om hos Rldderfkapet
och Adeln blifwir wäckte angående Discont inr'-tninqarne
i Riket, fä naara ögnablick fäiio Rldderfkapet
och Adelns »pmäiks.mhet pä s an- inrättningars
na:ur, hwarefier Friherre Leäerliröm
uplästs följande:
Mynt, dä det icke gckwes ett forceradk warde,
det will säga: dä en lag förklarar någon ling titan e cke
wärde smara emot ett större eller mindre gv nknm uf
waror, är icke annat än en wara, hwars säll ynrheb
och tillika waraktighet b stänuncr desi mer eller
mindre beqvamliga anwändbalhet till hwad wi kal»
la mynt. Derföre hafrva nästan a la nationer der,
till begagnat de sällsynlsste cller sä kallade ädlare
metaller, såsom guld, silfwer och koppar. Man
har sedermera, för att än mera lätta röreljen af
Den 9 Iunii.
al! handel, inrättar depositionöställen för deha metaller
under namn as Baugner, hwarS aktester pä
metallers insättning, och försäkran för innehafwarcn,
arc wid anfordran äterfä metallen, gatt och gällr
i a-lmanna rörelsen, lika med sjeifwa merallen,
hwilken endast som mync rätteligen kan anses.
Disconlers aSsignailouer äro egcineligen af
enahanda natur som cnDldaö nkgifne lövande sedlar,
de äro ett medel hwarigenotn iiiblviduen kan, sä
länge hans credit warar, begagna capikaler som han
icke äger, till näringar och rörelser, hwilka gifwa
en större ränta an 'oen han i sin löpande förbindelse
äkagik sig a?t betala; i alla sädana fall, mäste
detta sätt ali begagna crediten wara en obestridclig
winst för det allmänna, cm ater individuel!
pä sadant sätt begagnar cr ditti, endast för akt fä
tillfälle till större consuwtion, dä är der en förlust
för saniha °et, men denna förlust bestar i den större
consnmtion ej i crediten, hwilken destulvm snart
mäste riphöra för e» person, ssm sä illa anwänder sina
tillgångar och i detta fall kunna Disconlerna,
sä framt de med minsta klokhet söi waliag, wida
mindre än enstilda anklagas, att bidraga till den
förökade consumlion, ty de mäste wid läns bewii»
Zande mera än enskilda, hafwa afseende pä säkerheten,
efter der förwallas andra personers egendom
för hwilken-de äro redo och answar styldiiP. Att
Diöcontcrue enligt deras priviiegier sä afdraga räntan
förut, kan wäl icke af nägon, som med opartiskhet
betraktar srägan, anses som en tryckande
och således fkadelig författning, emedan hwarje läntagare
är der'om i förhand underrättad, och sär säle
-
S42 Den h Iuni^
lebes lämpa fin beräkning derefter, fag krök Mig
Derföre ej behöfwa dekaillerat bewisa det»
Disronkerne, dä de af enskilda underhällar bö»a,
i grund af alt detta, icke kunna anses skadeligare,
än hwakje medborgares rättighet, ort pä bä,
fta sätt förwalka fin förmögenhet. Men ett annar
förhällande inträder, da Starens kredit och medel
begagnas till Understöd ellet biträde för sädcina in»
rättningar, dä blifwet all den winst, delägarNeteN
Discont af Statens biträden draga, en lika sä stor för»
lust för det allmänna, Denna förlust upkommer deraf,
att deha bidrag i allmänhet göras genom representanber
af Metaller, som kallas MYN«, uran art derföre
Metallen werkeligen finues; sedeln eller der
som representerar myntet, bilt derigenom uran alt
wärde, sä framt ej lagar stadga» att man dermed
kan betala sina skulder, afgifter till Kronan och
rut ingen i handel mä magra att emottaga deni för
fä mycket wärde, som be rgenkcljgen bort hofwa
dä metallen som de utfästa sig tvid anfordran bet-a»
la, werkeligen finnes.
Sabatie lagar kunna wät för en lid ät papperslappar
lenina ett lika wärde Med sjelfwa metallen
, men förr eller senare mäste de i opinionen
mdsjNnka lill det wärde de säsom lump äga. Staken,
som i alt fall får sina inkomster i sävant,
kan ej annat än finna dem otillräcklige mynt, och alla
smbeksmän som dermed aflönas, smälta eller ffasfa
stg Någon binäring.
Del är således endast l samma män, som
Slaten till Diseonkeenas biträde läter Utgifwa sedlar,
för hwilka icke valuta i melall eller wara
fi»r
Den s Junu» s4L
finnes, som Disconternas tillwarelse bidrager till
pappersmyntets förfall; huru gränslös, huru obel
räknelig blifwer dä ej följden öm Staken, för att ensamt
draga deN sä Nästan allmänt äfwundade winsten, ensamt
förlägger DiSconterNe? Hwäd hopp, ati ött
sädant werk, dä det gär för allmän rakning stkall
med klokhet förwaltaö? för hwilka gryMMä förluster
kunde icke samhället blifwa blöttstäldt, vm Ditettionerne
wörö oredligs? och böt wät nägottsttt
inom ett tväl itträttadt samhälle Statens medel
kunna lemnäs till sköfling ä! nägra enskilde Personer k
I anledning af hwad jag nu haft äran anföra,
får jag hemställa, om icke Bangnen, dä narwarande
DiSconterS öetroyer tilländalupit, indrager
sina förskotkör, samt att Banco.Utskottet änmodas,
att i föreskrifkerne för Fullmägtige, stadga, att
BangueN aldrig mer får inga i en sadan winst
öch förlusthandcl, hwilkett är oförenlig Med dest ändamäl,
det att ej Ucgifwa sedlar widare än i män,
Uf den fond, den i Metaller äger inom stna hwalf,
sä fraMt annärö BancoftdelN skall hafwa nägok
wärde
ReMitkerades
kill Äaneö-Utstolket»
friherre klMtLz /ixel upläste ett
sä lydande:
LöördsaMt MeMöriaks
Aag Skar oändeligen ogärna pröjettMakares
UNtal, men dä jag erindrar mig, att detta ej blir
en utgift för ost, eller obligerar öst att sticka hand
i fickaN, en nyfikenhet, som defiulöM intet lönte
fig, emedan de mästa af ost äga intet eller föga,
af
S44
Den 9 Jun».
hwad man kallar pengar, sä hoppas jag, att
följande wördstnnma motion, skall säkerligen, ividen
nogare granffning, winna Hoglofl. Ridderskapek
och Adelns bifall?"
Mangfaldiga gängsr har jag igenom diverse
samtal hörk ben uprigliga glädjen hwaraf fäderneslandets
rälla wänner na äro intagne, sedan en hmar
pä möjligaste sätt sökt bestämma de fascllga öden
som kunnat i en annalkande framtid eljest drabba!
ost, och lili hwilkas unbwikande wi biföllt conscriptionen.
Men lika ofta har jag hörk framkastas, åtminstone
till en del onödiga bekymmer öfwer bristande
gcwär: del är säledcs med anledning af Vagens
texk, kel torde af wänlig godhet tillätas
mig fa namna följande- Höglost. Ridderskap?! och
Adeln har, ifrän urminnes tider, warit skyttar
och antalet af dem, som'ännu idka betra nöje är
werkeligen legio, men detta hörer dock till hagelbösan
ej lodgewärel; »U för tiden ar detta yrke
rar , åtminstone icke allmänt ibland Riddcrskapet
och Adeln, deraf har handt, att lid efter annan,
yägot hwarf? sinner pä en wägg en studsare, också
flera, hwilka hänga der såsom en wäggprydnad,
men ej äro af någon serdeles nytta. Manne derföre
icke, om besa gewär, ett frän ost hwarje, eller
en sädan studsare ben en eller annan kan äga, i
form af en collert hopsamlades, manne sager jag,
wi icke skulle njuta en större lillfridsstallclfe, om
wi N!l Medan tider ar, Utbedja ost att l underdånighet
fä göra Konungen och Fäderneslandet, deraf
en gafwa- Jag förmodar, att detta kan ga A
mye»
Den s Juni!. S4Z
Myckel
kättare, som all de hängt onyttiga ! mang
falldiga äc och medföra för ost ej någon utgift
Men deremot lärer nationel esprit ej misskläda wärk
Ständ, uran säkerligen med Nädiget »välbehag
blifwa ansedk, samt ehuru liten gäfwan är om
den bifalles, ända öka förmägan för war store och
owärderlige Fältherre Hans Kongl. Höghet, alt uti
händelse en gäng af krig, sa placera dessa smällpiskor,
att i betraktande af dess werkningar mot fienden,
han äswen der hade tillfälle påminna sig Högloft.
Ridderffapel och Adelns uprigtiga förtroende för dess
sä öfwer alt beundrade talanger, som rena underdåniga
tillgiswenhet för dess Höga Person; men dä
jag inför Högloft. Riddcrskapet och Adeln erkänner,
att jag hoppas härutinnan deras wärda bifall,
är denna wördsamma önskan ej lämpad till andra
af Högloft. Riddersikapet och Adeln, än till den
eller de, som i detta förewarande casus äga en hel
eller sä kallad halfstudsare, och den som ingen äger,
ma derföre ej generas af proposition, Men
skulle ocksä någon af wärk Ständ som notabeNE
hafwa lodbössor af propre mundur, det will säga
godt läs, wacker hane, god pipa, sä är nog det öfriga
rätt bra, och ett sädant gewäc aldrakäraste
wälkommit, ty detta blir lätt sörändradt och lika
nyttigt, likwal tar jag mig friheten ödmjukeligen
nämna, akt de uti Riket här och der till ex. Skogkloster
och dylika dyrbara ioo:de äriga collettionee
ej höra till denna eljest i ödmjukhet projeckerade
collert., och en sa missklädande tanke sikall aldrig
öfwerbewisas mig.
Lörsta Del. U-'s 35.
S4ö
Den 9 Ju,ni
-
De mångfaldiga inkast, som emot desta. af
Högloft. Ridderffapet och Avel» i händelse af bifall,
skänkte piecer, skulle kunna göras i anseende
tift olika längder, tyngder, calibrar, laddningssäkt
etc. jämfört mot de sä kallade jägarepistoler och dylikt,
får jag ödmjukast bäst beswara, dä gewären
af alla stag en gang blir, icke efter fördomar och
capricer, utan efter rcela saela af diverse skyttar,
sa i som utom tjenst, jemsörda med sednare liders
inberätrade härligheter, men om nu också de ej
wörö till ock med sä goda som andra nationers,
sa kunna be ester föregången förändring och profskjutning
i flera afseeuder komma att uppnå ett okändt
wärde, utan att derföre ända betunga Staten
med langa aporhequare rakningar; blifwa de skänkte
ät Staten, nog blifwa de nyttiga och en gifwen
häst star fritt alt syna hwar man behagar __ men
intet
i mund. Pä de för mig framfarna är, dä
jag igenomrest flera orter af Riker, har jag ofta
sett besynnerligen i märt Ständ, en merkelig myc.
kenhet af sädana' gcwär, hwars stockar nästan warit
allmänt afwalnöt, med propra beslag, dä säledes
följer, alt en pipas förändring är helt lätt och nu
»varande tiders böstesmeder hafwa wistk också upnäkt
skicklighet i beredande af goda gewär, men en
öfwerbriswen talang, uti art supa, men de skola
hafwa swart atl ända mäta sig, med de forntida af
Högtsalig Konung kkLNkie isrän Tyskland införsVrifna
böstekmeder, wid namn Istussbaurnare,
Netcliar, Oerbarstar, Larlar etc. i afseende pä
den bedagade accurateste cch redlighet, hwarmed
den tidens gewär kan ännu brilliera, ltkwäl kai,
man
Den y Junit
-
547
man med skarp ti , syn, fa goda arbeten har och
dar gjorda, om krogar skulle komma l ödesmål och
hwilket beror af Ständernas wiAhet.
Sedan jag nu dä, sa tydeligen jag körstätt,
sikt, att ödmjukast framställa denna obelydetiga,
men sa hedrande som nyttiga upoffring är fäderneslandeiS
försmak, torde mig tillät is sa nämna,
alt om Högloft. Riddcrskapet och Aoeln läcktes bewilja
collccrey, w> undcrdänigst hos Hans Kongl.
Höghet anhälla, att den eller de personer, fern skall
af denna wgckra gewars samling sig fa begagna,
skall wara en pä stöd, pä fri hand, pä spräng, wäl
exercerader och godkänder lodskykt, som förstär i
alla mätto att sköta en sa delikat som farlig picke
för fienden, och pär raport af gäfwan, tar jag
mig den uprigliga äran och fägnaden art öpna balen,
med en ganska superbe studsare och mundur i
proportion, hwaröfwer hwem som behagar, har att
sina bekragtelser göra, me» den jag ödmjukast kronan
skänker, och skulle snart sagt ästadkomma mera,
om jag ej hade för princip att fä bewisa, det fäderneslandet
bör fä det som duger när man skall
gifwa. Slureligen har jag den äran nämna, att
för dem af Högloft. Riddcrskapet och Adeln, svin
äga gewär art aftära inlemnaS de kill Landshöfdingen
i orten, men hwarje gewar torde förut fä
fordna ägarens namn päsart, hwilket allestädes lätt
werkställev, samt uti ladan vä gewäret desi waren
aftryckt, hwarefrer en och hwar lärer finna mina
eljest walmenra erhindringar öfwerflödiga rörande
förwarings methoden pä ekk gewär jag destinerar ät
Konungen och Fäderneslandet, men är sä mycket
lyckli.
Z4« ^ Den y Iunii.
lyckligare om läderfodral finnas, till besia pieter.
Sidan nu dena memorial fakt sin wanliga hwila
pä bordet, öfwerlcmnas delta till Wälborne Herr
Landt-Marstalken samt Högloft. Ntdderstaper och
Adelns gemensamma åtgärd.
Begärdes pä bordet.
Zerr von Lcirstcät, Lirås, npläsie till proIvcollct:
Wördfami
Memorial!
Dä Kongl. Majit, uti Desi Nådiga proposi,
tion, föreslagit Riksens Ständer, en allmän patzevolance
inrättning för indelta armsen rörande soldatens
stjutsande och 'mötes kost, för att befordra armeens
rörlighet och större tjenstbarhet, samt lemnande
af Noichallarnes åliggande,, och wanliga
kostnader, sä torde det tjena till samma ändamäl,
ym naaon pasievslance inrättning äfwen kunde blifwa
upgjord med Rorchällarne om fläpmunderingar»a,
som de stola bestä sina soldater, efter särstildta
eornracier med Kongl. Majrt och Kronan, och
att de i desi ställe finge erlägga någon deremot
swarande ärlig afgift.
MHärigenom stulle den gemensamma fördel winnås,
att beklädnaden i allmänhet, pa sätt Konungen
i näder funne för godt, kunde lämpas efter behofwet,
sedan en säker fond dertill more att påräkna,
och att de olikheter, sorn pä manga ställen gifwa
anledning till lwister och ett stridigt begrepp
om ömsesidiga fordringar och styldigheter, derigenom
kunde förswinna.
Det more säkerligen öfwerflödigt att, inför
Högloft.
Den 9 Iunii- 549
Högloft. Ridderftapet och Adeln, upgifwa flera
skäl för denna sak, dä olägenheterna af detta be«
kladnadssärt, aro sä allmänt kände, och ehuru det
endast är en Rorhällare, som wacker denna fräga»
sker det likwäl med det afseende pä gemensamt och
allmänt wäl, som alud bör wara oskiljagtigt frän
wära öswerläggningar, och dä jag nu förflagswis
fär upgifwa en ärlig afgift af 6 R:dr lnco för de
Rsthällare som äroZskyldige att hwarl z:dje är för.
se sina soldater med fläpmunderinq, och ett sädank
contract stäldes pä io är, har jag all anledning
förmoda, art Vesta nu stridiga inreresten, närmast
skulle förenas till allmän och enhild fördel.
Om Högloft. Ridderskap?! och Adeln anser
denna motion förtjena någor afseende och den till
tvederbörligt Utskott remitteras, sä erhäller saken
Len urwekling som kan leda till ändamäler.
Remitterades till Pastevslance-Urskotter.
Herr Landt«Narffalken tillkännaqaf, att
hos honom blifwit anmält alt Herr Silfverstolpe»
Oavick Qustmunä, och Herr 6^I!enstaal, l^ars
klerman, som warit ledamöter uri OeconomiäUtskottet
samt med Ordförandens tillstånd warit bortreste,
sedermera icke äterkommit; hwarsöre och dä
Herr Silfverstolpe, genom bref lill Utskottets Ordförande
tillkännagifwer sig hafwa först warit af
sjukdom och sedermera- blifwit genom ordres till
tjenstgöring hindrad, att sig hit äter bcgiswa, samt
Herr 6>Ile'chLsj, som öfwer trenne wecker uteblif.
wit, förmodeligen genom egna angelägenheter sätt
förfall, Herr Landt-Marskalkens föresiog, atr de nu
an»
552
Den s Jun».
anmälte förfall mätte af Ridderjlkapet och Adeln
god ännas och Herrar Electorerne fä anmodas akt
twenne andra ledamöter i bemälte Herrars stalls
utse.
Bifölls, dock sä, att om Herr 6MsaImal
skulle, enligt förmodan af en nu närwarande Ridderskapet
och Adelns ledamot, denna afton återkomma
till Riksdagen, honom skulle tillätaS, atk sitt rum
uti Utskottet bibehålla.
Justerades följande:
Utdrag af Piokoeoftek, hällit hos Högloft.
R''de jlkartt och Ade n wid Ur.inia Riksdagen
i Örebro den y Junii l8>2.
S. D- I anledning , af derwid gjorde anmärks
mngar. bief, wid förnyad föredragning. CouftitUs
lions-Ulffottets dcn 3 finl. Junii pä bordet lands
memorial, rörande den sedan ststa Riksdag hwis
lande sräga. burn med afseende pä 56, 8i, 82
och 83 § H Reg. form. förslag till förändringar i
grunds Ig .rna hos Rikiens Ständer wid afgörandel
böra behandlas, ätiöljdk af ofwanbcrörde anmärk»
n<ngar. till Constitulionö-Utffoktet äterremitteradt.
supra.
S D. Wid förnyad föredragning afLag-Ut»
sko" s, den z sistl. Junii pä bordet lagda, memorial
i anledning af Riksens Ständers Justitiä Ombudsmans
till bemälle Utskott remitterade berättelse,
och sedan atffilliga anmärkningar derwid bkif,
mit gjorda, besiöt Högloft. Ridderffapet och Adeln,
alt detta memorial, beledsagadt af nysnämnde anmärkningar,
till Lag-Ulffottet älerrcmitrera. chlr
supra- S. D«
Den 9 Iunii. 55 r
S. D- Remit'eradcs kill Allmänna Beswärsoch
OeconomiäUtskottek såsom en särskild motion,
Herr Landshöfdingen Friherre sk lfläkantons anförande
den z:dje dennes, sf innehall, ait bewälle
Utskott mätte upgifwa förslag till bestämde
grunder för de friwilliga öfwerenskommelser, i afseende
pa fängföringen, hwilka Ulskottel i sitt utlåtande,
i anledning af frägan om skjntslegans
förhöjande för fängskjuls m. m., äsyfkat. Dt supra.
S. D. Beflöt Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
att för sin del anmoda de ibland Riksens
Sränders Utskott, till hwilkas handlaggning Kongl.
Proposinoner blifwit hänwifade, art med utlätaitt
nen öfwer de samma till Riksens Ständer inkomma
sä skyndesamt, som malens beskaffenhet och omständigheterna
kunna medgifwa. Dt supra.
S. D. Föredrogs och bifölls Riddarhus-Ut.
skokrets memorial af den 2'dennes innefattande förslag
till löne tillökningar för tjenstemän ä Adelig»
Jungfru SliftS Casinus Stak. Dt supra.
Zerr Lairdt-Marffalken rillkännagaf, alt
Riddarhus-Fiscalen kall^enderA med hans tillstånd
pa någon tid frän Riksdagen bortrest, samt anmodade
Nector Silverstolpe atk, under hans fränmaro,
hans ställe företräda.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln ätskiljdes
klockan ^ till g. Dt supra.
In nflem protocolli
6» Silverstolpe.
^ Lör
-
LZs Den 13 Junit.
Lördagen den iz Junii.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Justerades pleni-protocoller för veu 9 dennes.
Anmäkres och cmottogs Konungens Hos-Canhler
Friherre ak äVetterkoät, som. a Hans Maj:ts
wagnar, till Ridderffapet och Adeln öfwerlemnade
Dest nädiga proposition af den 9 Junii rörande up«
lösning of Skänffa Wargcringen.-
Sedan Herr Hof-Canhleren afrradt, uplästes
och godkändes Riksens Ständers nnderdäniga fkrisrvelse
lili Kongl. Maj:k angående tryckningen af
bihanger till Riks-Skändenö protocoller, samt tacksägclseadretzerne
till Hans Kongl. Maj:t och Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen i anledning af Landt»
bruks Acaöemiens inrättande.
Uplästes ofwannämnde Kongl. Majus nädiga
proposition, hwilken blcf lill Allmänna Beswärs- och
Leconomlä-Utssotlet remitterad.
Wid förnyad föredragning af Lag-UtffottetS,
d. y Junii pä bordet lagda, memorial, angående
lösen af gravatious demis, bles detsamma af Rids
Lerffapet och 2ideln bifallit.
Föredrogs ä nys Lag-Ulstkollets, nytzberörde dag
pa bordet lagda, memorial, angående präjcriptions
Ud för rättelser i, Scorstkiften och Enskiflen.
Zriherps 8tge! von k^oiiliein, LorsitL Uuä
viZ:
-
Den 13 Juni!- Zsz
V>Z: Dä egenteliga afsigten med enskiften warit,
alt förskaffa jordägaren säkerhets emot alla rältegänqar
om dest ägande jord, samt sätta honom i
tillfälle att sköta densamma pä ett för bade sig och
det allmänna förmånligare sätt än hiktils, dä den
warit i samhällighet, sä är Lag-Utskottets betänkande
aldeles stridande emot denna afsigt, och skulle
göra denna för Riket högst gagneliga widtagne författning
aldeles onyttig, emedan den ater införde
samma osäkerhet som förut: och jag begriper aldeles
icke huru detta skulle kunna werkställas. Skulle
ett enskifte i bylag helt och hällit gä äter för en
sädan twist? eller skulle den som blifivit lidande
fä ett stycke jord inom en annans omräde? Dä
uphörde det att wara enskiftadr. Således tvore
dek wäl lämpeligare att med ersättning af penningar
godtgöra den lidandes förlust, eller heldre stadga
präscriptions tid.
Ereswe Ltromkelt, klans kreclrict Dä allmänna
lagen i 4 Cap. 9 § Jorda-Balken förklarar
all söndring af skattskyldig jord för ogild, utan
att bestämma nägon tid för äterwinnings sökande
samt sista mom. af 8l Z uti Kongl. Förordningen
om Landkmäteriet i Riket af den 12 Äng. 1783
stadgar, att enär cn storskiftes delning blifwit af
Domaren gillad, får den sedermera icke rubbas eller
pätalas, men derest nägon efterät gittat wisa,
eller wid chartans öfmerseende wid LandtmäkerisContoirei
skulle finnas, ait fel warit i uträkningen,
hafwe den, som derigenom lidit wald, att söka
jemkning i sin lott pä landtmätacens bekostnad,
bock utan att sjelfwa delningen mä ölifwa ändrad;
S54 Den IZ Junit
och
da detzntom, vin någon witz präscripttons rid
blefwe förelkcifwcn inom hwi krn rn sädmi jemkning
el-ee rättelse borde sökas fer art wara gällande,
den olägenhet skaile deraf kunna npkomma,
att mangen jordägare icke hunne att inom den
E ' stadgade tiden erhälla säker riplybning, huruwida
någon felaktighet blifwit i uträkningen begången,
har Lag^Utskorlet pä deija skäl ansell sig bära afgifwa
det utiätande, betz uplästa memorial innehåller.
Grefwe Oe la 6arZ,e, ^acob: I Kongl.
Mains nådiga författning rörande enskttflena i Skä.
ne stadgas en präscriptions lid af 14 dagar för
den som tror sig berättigad att äklaga en gjord
delning innan den af Landshöfdingen stadfästes och
derjemte rätcigheakt hos Kongl. Mast söka ändring
i Landshöfdingcns besink, om man derigenom
tror sig förfördelad; ett annat förhållande och
i synnerhet ett bifall till hwad Lag-Utskottet härutinnan
föreslagit, tror jag skulle medföra en osäkerhet
lika skadelig för ändamälet af enskiftcö författningen,
närmandet och tryggandet af hwar och
enS jord och rätt, som stridande emot rättwisan;
erfarenheten har äfwen öfwertygat mig, att ämne
till rättegångar skulle ej tryta för winningslystne
rättegångs förare och den stora afsigten för denna
wälgörande författning mot hwilken, jag medger dek,
Mycken »wilja kanske kan wara, men öfwer hwilken
jag ännu aldrig hörr någon som enskifte tagit, klagat,
och hwilken pä mindre än 9 är wällat mer
än 80,000 tnnnelands förändring »fran oländig
mark till sades gifwande fält ensamt inom Skäne,
obe»
Den iz Jun». 5Zs
oberäknad! Sweriges öfrige provincer, skulle snart
förfelas, och njutningen af erhallne förmäner förbykas
till rika ämnen för rättegångar, frugtan att
hwarje ögonblick se sig beröfwad hwad man som
eget önskade odla och enligt författningar och öswerenskommelser
trodde sig äga, skulle snart förbyta
odlaren i en högsta matto osäker brukare af
en jord, hwars ägande rätt more obestämd! del äc
af alla detza Ml jag, med fullt bifall, ä hwad en
agtningsvard ledamot Herr Friherre 8tael anfört
samt med fullkomligt ogillande as Lag-UtskottetS i
detta fall afgifne yttrande, får begära äterremitz af
det senare med biläggande af det förra.
Friherre ak lstLkankon, Austers: Da man
belragtar alt afsigten med de tillätne enskiften
icke endast inskränker sig till den oeconomiffa nyttan
af ägornes sammandragande till det minsta
möjliga antal lotter, Utan äfwen, att för framtiden
rygga innehafwaren om en ostörd besittning
gf enskrftade ägor, utan fara för en allid skadelig
rubbning uti läge, eller enskiftes lottens utstakning,
sä synes det wara med ändamälet öfwcrensstämmande,
akt en witz tid är söreskrefwen inom hwilken
alt flags klander emot en sädan förrättning böc
anmälas, om det skall anses af någon werkan, och
dä till dylikt klander äfwen hörer den händelse,
enär nägon jordägare förmenar sig wara genom fel
i mätning eller uträkning af landtmätaren förnärmad.
men rättelse häruti mäste winnås Uti annan
wäg som fordrar meta omgäng än den hwilken i
andre fall är utstakad, hälst revision af annan landtmälare
bör sökas, föregå och werkställas hwartill den
man
-
556 Den I Z Junii.
manliga klander tiden as 14 dagar, desto mindre
är tillräckelig, som jordägaren icke genast torde erfara,
att han pä detta sätt blifwit lidande, sa önskar
jag lör min del, art en längre tid mätte utstakas
för en l ofwannämde omständigheter klagande
part, att sin takan bewaka, h,vilken tid jag tror
kunna ursartas till z högst 6 mängder efter landtmätare
delningens afstukande, den mä hafiva warit
stäld antingen pä storskiften eller enfdiflen samt
derjemte stadgas,.att den eller de som efter sadan tids
förlopp icke anmäla klagan öfwer förment lidande genom
selagstq matning eller uträkning, mä anses
hafrva förlorat all rätt att för sadan ordsak ändring
söka, uran delningen blifwa fastständande till framgen
orubbad efterrättelse.
I anlcdnuig af de nu gjorda anmärkningar
provonerade Herr Landt-Marssalken, äterremist
af Lag Utstkortctö betänkande, hwilket
Bifölls.
UplasteS ett ifrän Riddarhus-Utffottet inkommit
memorial af den 4 dennes, hwarnii tillstyrkes,
akt den af Ridderffapet och Adelli wid Orebro
Riksdag garanterade ffnld för tryckningen af
de olne sistlcdne Riksdagars pleni-protocoller matts
godkgöras genom en capjtations afgift af 24 st
b:co om äret för hwarje inantalsskrifwen mansperson
af Nidoerstkapet och Adeln i Z ärs tid, samt
medelst nedsättande af priset ä prorocollerna till iZ
R:dr B:co exemplaret; hwarjemie Riddarhus-Utfkottet
anmäler, i asjcende pä tryckningen af inits,
warande ärs Riksdags protocoller, att RiddarhusCastans
belägenhet icke medgiswer dek densamma
Den IZ Ilmi!. L57
af dest tillgångar bestrides. Uti ett särkildt, ivid
dettg betänkande fogadt, utlåtande, förestår en Rid»
darhus-Utjlkottets Ledamot Herr vaklman, attLofwannämde
trycknings kostnad mätte utgöras genom
erlägaande af en procent af hmarje skattskrifwen
Adelsmans bliswande bewillning, sann försäljnings»
priset ä protocollerna nedsättas till is R:dr brco.
Friherre Leclerllröm, ^acob, äfwensom Herr
Aotklieb, Larl kreclric, förklarade sig gilla Herr
vaktmans tanka, säsom ensam byggd pä en billig
betalningsgrund.
Friherre Lilkverkckölst, ldlils, gillade Riddarhus,
Utffottets förstag, men ansäg dem af Ridderskapet
och Adelns Ledamöter böra wara fria,
hwilka uti allmänna bewillningen wörö taxerade
blott för löne afgift och personel afgift.
Grefwe ve la Larclis, ^sscob, ansäg capilalions
summan 24 st b:co sä ringa, att föga stoa»
riqher borde möta antagandet af Riddarhus-Utskottets
tillstyrkande.
Friherre sk KläKanlon förklarade sig instämwa
uti de undantag svin af Friherre Lilkverlckölä
blifwit föresiagne.
Grefwe ve la 6arstis förnyade sin erinran
om afgiftens obetydlighet, och tillstycckie i anledning
deraf a nyo bifall till Utskottets betänkande.
Friherre sk klaksnkon yttrade sig, att om
Ridderftapet och Adeln ej ansäg nägra undantag
behöfwa äga rum, bifölle han för sin del gärna
Utskottets betänkande.
äerr LandtMarffalken gjorde härefter proposition
ti>l bifall ä Riddarhus-Utjikottels memorial,
hwilken med Ja besvarades- Der
-
Den i3 Imm
-
Derefter hemstalde Herr Landt-Marfkalken om
Ridderfkapet och Adeln bifölle, alt krnckninge» af
innewarande Riksdags protocoller marke besörjas,
lika som för de 2:ne sista Riksdagarna, pä'örmark,
och beralnnigen deraf sedan godlgöraS af den bewillning
som Rldderfkapet och Adeln sig nu ätagir.
Ropades Ja
Företogs
a nyo Allmänna Beswärs och Oeconomiä-UtjkoltelS,
i sista pleno pa bordel lagda, betänkande,
angående branwinsbränningen, hwarjemte
uplästeS Herr 8tabeck.s wid sista plenum ännu ej
inkomna särskilda yttrande lili Oecononnä-UtlkottetSprotocoll.
Herr Drufva, tt?kure, upläste titt protocollet
följande:
Walborne Herr Landt-Marjkalk;
sa ock
Höglost. Ridderjkapet och Adel»'
Ehuru jag, öfwer Högloft. Allmänna Beswärs.
och Occononnä prskoirels betänkande om bränwinsriilwerknuige
, wörds ml framställt nagr , i min rrv
dehöftiga, änmarkningar, och deribland wagadc up,
gifwa de grunder, hmarigenom en sadan rättighet,
skal! kunna trygga osi för bfwerflöv af bränwin,
men t'l!'ka blifwa förenlig med jordbrukarens santia
behof, dristar jag i dag a:er tala idella ämne,
sä nära förenat m d jordbrukek; ntbedjandeö wig
Herr Laiidt-MarfkAken s.mt Högloft- Riddder»
skåpet och Adeins öfwerseende godhet om'i de anUiärkningar
öfwer nämde Uifkorts sednare betänkan
-
Den iz Jun».
kaude, misttagyppas, dcitLUplystaScändgrätteljerskola
med tacksamhet mottagas, de rankar jag skall yttra äro
intet grundade uppå egenkärlek till nuna principer,
utan uppå den erfarenhet, en fleräng handläggning
tvid landthushällningen älmmstonc bordt gifwa mig.
Alt endast bränningörättightten bär tillhöra
jorden och ingen panna blrlwa öfwer yo k:r, är efter
min kanka ganska wisligen af Utsätter förestågik,
lika ftin alt grunderna till pannerymden ma
brukas, ej efter hemmantal utan efter deras wärde,
dock med förbehåll, att aldrig en större åbyggnad
eller widlöftig anläggning af trägård och dylikt
mä komma i beräkning af wärbet, ty i det
famina skulle grund till bränwins rättighetens begagnande,
blifwa falsk.
Men hwad bestämmandet, sä wäl af pannerymden
som asgisten för rättigheten att begagna
husbehofs bränningen angar, hade jag önskat Utskottet,
i likhet med mänga andra, funnit, ait
endast igoo ärs bränwins förordning bork följas,
hwilkcn ftin uppå billighet grundad, altid
skal! lysa som ett mönster ibland deu mängd bränwins
förordningar, wi redan aga ost) till äswentyrs,
ännu kunna hafwa att sörwänta och ftm med all«
mänt nöje och utan klagan efterlefdes i 10 är;
ber stnnes ända till och med för ^ mantal och sä widare
up till ben största egendom, olika mer proportionerade
pannerymber bestämda, här är graderingen
deremot mera j stort- Ofwerhufwud kan
antagas, att ett hemman af mebelclast är wärdt
Zooo R:dr ftm rätteligen har en Av anns panna,
derefter borde all pannerymd beräknas, sä att 15,002
3i:dc
§6o Den ig Iunli.
RtdrS egentzom först kom i åtnjutande af en ys
kanns panna,- i betänkandet är förhållandet aldeles
olika, ky bara egendomen är öfwer n,oao R:dr,
sa gifwes rättighet begagna maximum af kannerum;
likaledes fär till och med de aldra minsta hemmansdelar
rättighet att begagna Z4 karins panna,
och med den i Atte punct, af betänkandet föreslagna
förhöjning i asgiften Av karins. Jag will intet
omfatta mantal som pä flera ställen finnas, uran endast
fästa upmärksamheten pä det mera rvanliga att hemman
äro delade i -xZ eller Adelar; i der förra faller,
skulle ett hemman kunna begagna 16 pannor af till
och med 800 k:rö rymd, och i dek senare 8 pannor af
k-rs rymd sammanflagne» Jag erkänner med
wördnad de liberala principer som styrt Utffotttts
beflut, hade dock önskat, arc de ända igenom fölitS
lika, men Utskottet tycks likasom ängrat sin wista
liberalite i 4:de och Atte puncterna af betänkandet samt
derföre i 8:de föreslagit, are ehuru stor egendom
det än mä wara, skall aldrig mer än en 90 kanus
panna fä nyttjas, när ert hemman delat emellan
flera aboar kar, fä begagna mänga vannor, utan att
hwarken hysa sä manga personer eller föda sä manga
kreatur, som en större sammanslagen egendom, sä skulle
det ju gränsa till wald, art ej fä Ukwidga den rättigheten
i proportion gf behsfwek, och torde således lisiaras
mig förcslä, arr i stället för denna ojemna fördelning
i wär blifwande bränwsns förordning, mä äler uptagas
följande af 1820 ars i 2 tz.: Finnas flera
än A hela hemman i en gärd under ett bruk, dä
njutes den belöpande pannerymden i särskild panna
till deri storlek i proportion af del öfwerffjuranve
mantalet som här osman stadgadt ar. Och som flera
-
Den iZ Junit» §6r
ra särskilda hemman kunna brukas med egit folk
och egna dragare tör hwilka bränwins brännings
rättighetens nköfwande pä hwarje ställe ehuru med pan»
na af den kannerymd ssm hwarje särkildt hemman
ätföljer, likwäl skulle blifwa bade obeqwäm och kost»
sam, sa tilläte Wi i näder, att salunda brukade,
en ägare riilhbrige samr inom ett och samma län
belägne hemman, om ägaren det ästundar, och sädani
hos War Befalluingshaswande sörvk anma»
ler, mäga kunna sammanfläs och bräuwinsbrän»
ningen pä ett ställe, hwar ägaren kjenligast finner,
för dem alla förrättas; dock kommer pannerymden
i mon af de sammaustagne hemmans samfalle man»
tal akt ester ofwannämde kannetal inrättas, Utan
att någon panna sär öswerstiga den bestämde högsta
storleken af ya kannor. Men afgiften skall erläggas
för hwarje särskild hemmansdel lika svin
hade särskild bränning med den bär tillärna pannerymden
bliswit utöfwad.
Jag medger, att kanske det tvore för widsträckt
fä sammanslå sjelfbrukade hemman inom samm»
län, inom w,fia mils afständ wore bättre.
7:de Puncten anser jag öfwerstödiq, attoni jag
ej sjelf w,ll bränna, dek ma tillatas mig Nplät»
den rättigheten ät annai, man inom min egendoms
vmräde, det förutsättcs, att jag intet skulle äg»
rättighet antaga till bränmästare hwem, och pa mi.
na ägor bygga bränneriet hwar jag för godt finnér;
här wäqar jag ä nyo förestå akt följande, af
1800 ärs bränwins förordnings L § mä uplifwas.
Till lättnad i omkostnaden tvid inköp ak brännerie
redskap samt till besparing af säd, hränfle och mö»
Hörsta Del- N:<- 26, d»,
562
Den iz Junli.
da, seni med nyttjande as större bränwinspannoc
winneS, mage innehafware af mindre hemmansdelar
,->'dä de äro belägne i en gärd eiler inom samma
by, äaa rättighet all förena sig om en panna; Veck
får denna panna icke Utgöra större rymd, än för ctl
enda hemman af lika storlek med hemmans VelarneS
sammanlagda mantal, här efwan ulsail är.
Som dek hell och hällit är utan ändamål för
jordbrukets nytta att bränna sommarmanadermr, får
jag »vördsammeligen afstyrka alt det får begagnas
frän den i Zuint lill den sista September, och om
för kontrollen as »verkställigheten häraf, »vederbörande
anse redskapens försegling nödwändig, tyckeS
nng det endast ar lagbrytaren som derigenom skulle
förnärmas.
Urskoitet har ali skäl i min tanka alt tro, det
ve af dem förestagna rnskränkninqar torde föranleda
lill införsel af utländskt bräuwin; jag tror det
äfwen, derföre stadgas lag i min öfwerlygelfe, åke
ir skränkinngarua intet böra hafwa den ykkerlighel
hwaremol anmärkningar äro anförda; kronans bränr
nerier skola bäst kunna bestämma tkllgangcn, och
jordbrukaren tryggas wid säkerheten arr 8 mannder
utan inskränkning sä begagna den; för nation är
bränwinets nylkjande en nödwändighet, och med
manlighet begagnar, hälsosamt
hwar finnes det
folk, som ej i något spirituöst, söker en upfriskuing;
mart elimar förmenar dem nägot annar än brännvin,
hwcm har arbetsfolk och will wara utan brännvin,
genom en upmunlrgn dermed, har ju ofta err
swärt arbete uträttais och ffyiidsamhet wunnits,
mä man aldrig förglömma art j mistwäxt ar, foderbrist
-
Den ig Jumi, 56g
brist utgör en fördubblad pläga, och mindre spissamr
bles atk med mjöl göra tak elier annan hulm
ärlig än nied drank; jag anser för den största nödwandighet
ark Riksens Högloft, Ständer för jordbrukets
wäl hys Konungen i underdånighet begära
8 mänaders bränning ärligen, utan inskränkning i
nägot fall.
Som den Mängd twister i asla tider warit om
rättigheten atr bränna bränwin tydeligen wisak,
a il dek ansedt s som en sörman, finner jag inret
skäl förmoda der någon uraktläter den rättigheten,
och sälcdes ej, hwarföre den afgifren skall skiljas
ifrän jorden, när bränningen är med den samma
förknippad, I betänkandet finnes alt, Hederwärda
Bonde-Ständers Ledamöter funnit att progression
emellan Z4 och ZO kanns pannor blifwit för högt
föreslagen, dek besannas gärna, och är det öfwer
Min fatkttingsgafmg hwar billighet kan upletaS i
progressiv afgift för kanruin i en bränwinspanna /
som jag har rättighet att begagna, Panneatgifcen
är obillig och bör afskaffaS eller ätminstöne wara
lag och lika, sa länge pannerymden intet öfwergär
den storlek, jag för Min större eller mindre egendom
har rättighet ark begagna, men deremot för pannor
som öfwcrstiga den tillärna rymden bör den
bliswa bade hög och progressiv, men aldrig firr.
Dessutom wagar jag pästä, gtk den nu föreslagna
asgifkett aldrig kan beräknas till sitt storlek eller
blifwa swarande mot silk ändamål, När panneafgiften
blir för stor, skall säkert flera af sämre
willor förena sig om begagnandet af samma panna,
hvarigenom stor minskning skall blifwa i inkomsten.
Om
564
Den iZ Imiil
-
den utförda proportion utgöres lill ex. i schill,
skall en ya karins panna kosta ärligen YO R:dr dä
en 60 karins panna kostar iZ R'dr, manligen brännes
pä lanser 14 tininiar 01,1 dygnet, men om märkel
dr ifwes dygner igenom, skall med en 60 kanus panna
afrverkas lika mycket branwin son, annars med
«n 90 karins, kronan till 75 R.drs förlust ärligen;
detta torde tillräckeligk bewlsa, att denna förcstagna
inkomst för Sralswerket är osäker, således ej begagnelig,
hwarä en anmärkning annu mätte göras, a!l
om enligt 14 punct, förbud skulle äga rum, till'
werknings afgitrerna skulle uphöra i män af rillwerknings
förmon. Jag hopoas detta aldrig kommer
i staga, Meri torde lilläkas mig staga: bchöfwer
intet kronan säkra inkomster äfwcn i mitzwäxkär?
I
1800 ars bränwinsförordning finner man
denna billiga och rättwisa stadgan i z tz för hem.
man och landrgardar som öfmerstiga ett helt mantal
och för hwilka enligt nästföregående H pannerymden
i märklig man bliswit mir.stad, beräknas
afgiften salunda: att nar för ett mantal crladcs
12 lisp. torr räg, betaltes för 5 m. 48 lisp. Här
aH att twärrom pannerymden ar liberalt ökad för
små hemmansdelar, men i mängdnbblad progresion
är afgiften ökad för större egendomar och som i
12 punkten den i 5-re tillärna förhöjninge i af pannor,
belägges med Zo procent kill 6a> kannors panna,
men deröfwer med ivQ procent, och sluteligen
i 14 punct, förestås, akt i händelse af förbud, det
ej mä sträcka sig till sina pannor, lika som foderbrist
cj är att befara och stall afhjclpas pä störrr
egen
-
Den rz Imul, Z6Z
egendsmar, där antalet af kreatur alrid i proportion
är större, och deras fodring beror' östas af
tjenstefolk — tyckes Utskottet ansett som »agot riksfördcrfweligt,
att en menniska äger eller brukar en
större sammanslagen egendom för hwilken synd han
nied dyra afgister skall köpa sig fri och besynnerligt
är det, om bränwinspannan nu skall ästadkomnia
det samma som asiats brefven i fordna dagar
gjorde i theologiskt och occonomijkt afseende, torde
»verkan bliftva enahanda.
Som, till grund för extra roteringen, städer»
na äro satte i hemmantal, anser jag billigast wara,
nlt de dera satte wärdén, begagna och betala sin
bränwins rättighet likasom landet, det är i alla fall
den rärrwisaste proportion. Som sjelf husägare i
stad, finner jag till min stora glädje, att de imer
stkola kunna undgå att afstä med den för eldswädor
farliga sed alt hafwa bramvinspanna i de flesta
gärdar, utan bliswa nödsakade att sammanslå dem i
ert eller nägra fa wärk som da kunna hafwa «n
bättre tillsyn.
Som skattskr pannor warit bclagde med z
dubbel afgift, men här ej blifwit specielt »amda,
»nä de om nödigt finnes dela lika öde med alla
pannor öfwer yv kannor och blifva förbjudna, men
när wi hafwa författningar foust tillåta wista di»ncntioner,
tvet jag intet om cj för att rikta kopparflagarne,
hwarföre sädana pannor sDola enligt
i8 punctcn wara underkastade omgörning; bättre
wore om de aberopade welenskaps idkare olades
upgifwa huru de pannor och afkylnings redskap
Lorde inrättas efter practifke rön och försök, som
sparve
566 Den rz Iunii.
sparve tved, gas m sta bränwinct sä af säd sam
porgtoes, och ftnteligen gjorde bejparing uppå tld
som äswen är ganska dyrbar.
De gamla pannorna mä garna stämplas som
sörestagiis i ry:de pnncten, men alla nya och de som
nu tilläfwentyrs skola omgöras. bl>r wäl bäst, alt
Kopparslagaren later stämpla, innan den afsändes
äk lander, derigenom sörekommeS mänga twistcr,
som annars skosa upkomma vin ersättning i händelse
en panna ar större än hon bör wara, och kanske
intet af K.onobekjeninaen hinner mätas och
stämplas innan hon redan bliswit inmurad.
Af de mänaa enftllta betänkande» som ätföljde
Utskottets, finnes en tydelig anledning, att Utskotiets
ledamöter lill stor del fttnmt ändringar nödiga,
och pris ware dem decire; alisa sär jag öd,
mjukast foresta» att denna sak i dag ma enligt 49
H. af Riksdags - Ordningen wäl bliswa ett öfwerläggnmgsämne,
men mä sedan äier bliswa lagd uppå
bordel.
HanS Excellence Herr Grefwe kuutk ytt,
rade sig skrlsleilgen salunda:
Utan att inga uki yttrande om Högloft. Allmänna
BeswärS, och Oeconomiä-Ulskottets förewarande
belänkande, täckes Wälborne Herr LandtVarskalken
och Högloft. Riddcrskapet och Adeln
ti äta mig, såsom ledamot af Högloft, Bewilluingsr
Utskottet, lill eftersinnande fä hemställa, den nära
gemenskp som Riksens Ständers beslut om husL
hoiobränningS bränningssriheten skall äga med
allmänna bewillningens grunder och beräkning; och
i följe deraf, huru angeläget dek är, att detta ä
rende
-
Dcn iZ Jumi- 567
rende blifwer i sädant afseende behandladt, i sam.
manhang med den af Kvnql. M >j.l gifne proposition
kill Riksens Sränder angående landnullarna r
Iiiket, hwilkas Staren tillkommande afgifer, el»
ler surrogatet för dem, äfwen ffulle göra en hufwudarkicei
i bewistningens hela belopp.
Jag grille derföre anse nödigt, arr afgörande!
Utaf hnsbchofs bränwinsbränningens blifwande beskaffenhet,
matte hwitå intill dest att Riksens Trander
af jork proposilion angående landttu arna, och
det sä mycket mera, som ingen tid derigenom borttogs,
aldenstund Bewilinings-Utfforrel likwal är
systlosatt samt full anledning är att förmoda, det
berörde UiffottS betänkande om landrrullarne, inom
slutet af nästa mecka kan till Riks-Sländen inkomma.
Jag hemställer derföre wördsammeligen,
om icke Walborne Herr Landt-Marfkalken och Höqloflige
Ridderst'apet och Adeln ffulle, med anledning
af 49 Z. af Riksdaqs-Ordningen, tillära, att
saken rörande hnöbehofs bräuwinsbränningen, mät,
te fä hwila pa bordel, till dest att wederbörande
Riksens Ständers Ulffott till Standen inkomma
med deras betänkande» om landttullarna, och den
saken först ar afgjord.
Härötwer urbeder jag mig Walborne Herr
Landt-Marffalkens proposition.
Zerr klack, Larl, upläste följande diktamen:
Wördsamr Memorial!
Dä Ridderjkapet och Adeln nu företager till
pröfning, Oeconomiä-Utskottets afgifne betänkande
om hräntvinsbränningen i Riket, och de grunder
skola bestämmas, hwarpä denna tillwerkning bör
hwi
-
568 Den 13 Juni!.
hwila, för att i möjeligaste matto bibehålla nyttan och
aswärja skadan, kan jag lil! den stranga inskränkning
som nu Utskottet projecterak, ej finna andra skäl
än den willrädjghet som upkommec i tankan, da
nian skall bcstuta, emot egen uptySning och egen
ölwertygelse. Jag lror dock, att Utskottet frätt
principen ak en oinskränkt bränningsfrihet, bordt
och kunnat finna en mcdelwäg, som närmare förenat
sig med billighet och räuwisa, än det absoluta
twang. som nu efter Utskottets betänkande
trycker bränwinstillwe» kningen. Jag tror äfrvcn,
an de rösftr, som da betänkandet förra gängen aterförwistes,
talade emot det upqitna sörstaget, ingalunda
hafwa rätt att representera den allmänna.
Om alla önskat en inskränkning i 1810 ars
bränwinririhet, tror jaq att ätminstone pluraliteten
finner sin ö"skc>n upsylld i de tunga förbindelser,
som, enligt Utskottets förra betänkande, drabba
de större brännerierna.
Det har aldrig warit
almänna meningen, att srän ytterlig frihet öfwergä
kill ytterligt twang, och denna pnncip anser
jag huftvndsakligast gagnande för dem, som trottfande
författningars helgd, eludera desi efterlefnad,
och qifwa enskild winning företräde framför allmän
nytta.
Jordbruket i Swerige har i senare arén till
den grad bliswir uiwidgadt, att wi med medelmåttig
grswäxt ej behöfwa utländsk spannemäl, och
hade oaktadt förra årets misiwäxt wisierligen ej behöft
mförskrifwa den i ar, om bränwinstillwerkaxen
haft samma förbindelse med spannemäls uplag,
som Utskottets förra betänkande innehåller.
Den rz Jun». 569
För att bewisa denna sanning, bchöfwer jag
endast äierföra wära minnen t^ll ac 1808, Verden
wisar i sa full dag för asta som känna rälta förhällandet,
(och antra böra ej dämma) all jag ej wist
med en detaillerad framställning widlyfligr uppehälla
Höglvstige Ridderskapet och Adeln. Jag will
endast nämna huru Swerige dä, efter z:ne ärs
mindre god skörd, och i wista landsorter toral Missväxt,
hade tillräckligt förräd pä spannemäl, för
att utom manligt behof äfwen underhälla en i kält
»varande annee af öfwer 100,000 man.
Det
ta
föranleder lill de» säkra slutsats, att wi ägg
spannemäl utöfwcr wart behof, som kan förädlas
och bliftva säljbar för landtmanncn, som eljest i
goda är, ej har annan lön för sin möda och för
sine med dryg kostnad odlade motzar och kärr, an
att se spannemälcns wanpris, blifwa följden as
hans odlings flit.
Det är ej pä detta sätt jordbruket i Swerige
skall uthärda sin sä högst gagnande strid mot alla
locala hmder: det ar ej pä detta sätt som landrmannen
skall upmuntras att frambringa rika skördar
pä osrnktbara falt, det är ej pä detta sätt han
skall kunna läka annu blödande sär af fördubblade
utlagor och ännu mindre är det pä detta sätt, han skall
Uthärda nya, som Stålens behofrättmätigt kräfwa.
Utskottet har i 2 §. af sitt ingifne projeck
antagit 90 kannor som högsta pannerymd.
Flere af Utskottets ledamöter hofwa tillstyrkt, att
jemte en panng af 90 kannors rymd, hemman frän
?i till 15,00 R:rs warde skulle sä begagna en mindre
sä kallad klarpanna. Da sa wäl Konungens
som
57»
Den iz Junit.
som allmänna röstens mennig är inskränkning, sä
bör wäl Riksens Ständers åtgärd och bestut hafwc,
denna werka» till egenteligt föremal, men ej
att förswära en rörelse, som bringad inom billiga
gränsor, är lika nyttig, som den i motsatt sall är
ffadclig:
Jag sär således wördsammast säresta:
1:0 Air hemman af 15,000 R:rs warde skola
äga rättighet kill 120, af 20,000 R:rs wärde
till izo, as 25,000 R:rs wärde till 140 och af
Zo 000 R:rs tv-rde till 150 kannors pär erymd,
och alt dela den i 2:ne pannor, hwars jtorlek da
de ej tilsammans öswerstiga ber för hwarje Hemmans
warde antagne kannetal bör bero af ägaren,
hwarigenom den stora olägenhet och kostnad till någon
del kan undwikas, som pannors omgörande
till witz bestämd kannerymd medsörer, och hwarwid
enst.mt kopparslagaren, ej saken, winner.
Hwar och en som begagnar ett sä beskaffad!
bränneri as 150 kannors pannerywd, bör wara
förbunden, alt hälla Kongl. Majit och Kronan tillhanda
Ivo tunnor spannemäl as den sädessort som
i orten mäst produceras, hwilka ej till den 1 Mars,
ulen titt den i Augusti böra wara Konungens disposition
underkastade, efter det pris som i orten
warit gällande om wären. Jag anser en allmän
och stor nytta hämtas ifrän besia för Kronans räkning
uran desi ringaste kostnad, befintelige magaziner.
Jag anser denna tillgäng pä årsgammal
säd i landet wara högst förmånlig, da den kan
förekomma att ben nya sädén ej genast mäste tillZripqs,
htvaraf altid en osund föda bcredeo.
2:0
Den iz Iunii.
Z7l
2:0 Kongl. Älajrk bör äga owilkorlig rättighet,
ark. urpä gjoroe förcställmngar af Dest Befallningshaswande,
sa wäl inskränka som n widaa bränninsbränninqen
öfwer hela Riket, eller också endast
för wista prvvinccr dä ärowöxicn deriill föranleder.
Börandes Riksens Ständer hos Kongl. M Ntt
i min ranka anmäla deras underdanlga önskan, att
dä inskränkning anses nödig, den marle sträcka sig
till de första z eller 4 mänaderne säsom för kanor,
mannen lämpeligast atr nmbaia dranken för ladugårds
behofwet. Genom denna Kongl Maj:ts
höga åtgärd, fär ämnet det occonomilka skick det
bör äga, och hwarken nyttan eller skadan, som
werkar i ögonblicket, blir da beroende af liden dä
Riksens Ständer skola sammankomma.
g.o Städernas bränningsrättighet anser jag
böra lämpas efter del warde dest jord äger och ingalunda
beräknas ester den osäkra grund af mantalsskrifne
personer, hwarigenom 2:ne pannor pa
90 och en pä 60 kannor skola formera stora bränneriet
i de flesta städer, och ifrän landtmanna behof,
förwandla bränwinstillwerkningen till Borgare
näring.
Dä detta ämne frän Konungens ensak bilftvit
wid 1809 ärs Riksdag tildömt Riksens Ständers
afgörande, och denna irring ännu ej uphört,
anser jag Riksens Ständer wara förbundne, att,
genom wisa rädflag och gagnande beslut, bereda
en möjlighet ät författningen» att bibehälla det
skick den nu fär, och ej genom täta omw'xlingar
wäcka misttro-nde till Riksens Ständers ät-ärder.
Detta
Den iZ Iunri.
Detta goda ändamäl »ror jag ej winner, om ma«
gär frän den ena ytterligheten till den andra.
Herr peresvetoff ^loiLtk, Lsrl -^xel, anförde
ffrift-ligen kill protokollet följande:
Wälborne Herr Landt-Marskalk,
Höglofliae RidderMp och Adel!
Det torde ti ätas mig, att dä denna för landt»
hushållningen sä wigtiga sak nu företages till sinteligt
afgörande, fä anföra nägra ord.
Jag hade ben äran dä frägan sist här ventilerades
att nämna, det jag trodde städernas jord
»vara dem donerad i ändamäl att derpå »verkställa
för Riket nyttiga planteringar, men ätt detta ändamäl
nu more förfelat, dä den anwandes till producerande
af säd hwarigenom ett inträng-Fer i
landtmannens yrke, sä mycket onllbörligarc, ffom
de för wart yplysta tidehwarf mindre paflande stkrä--  inrättningar och förbud emot landthandel, hwilka
ännu fortfara, fjettra landtmannens idoghet. Huru
obilligt, jag will ej säga orimligt^ är det icke,
att stadsbon skall äga rättighet att inga i landt,
manna rörelse, men landtmannen icke i stadsbons?
Hwad nu särskildt beträffar städernas jord, sä kan
den i de fläste fall icke producera nog säd til! bröd,
föda är sine ägare, i anseende till sin mindre betydeliga
widd. Sä mycket obilligare synes der wara,
alt stadsbon sär bränna eller förädla säd, dä
han i alla fall nödgas, antingen af landtmannen
eller som wärre är, af utlänningen köpa sin säd,
hwarigenom penningar utgå ur landet. Da härtill
kommer, att landtmannen, med den af Uiffot,
M nu föreflagne inffränkta parmerymd, aldrig kan
med»
Den lZ Iunil
-
573
medhinna, atk bränna annak än stö säd, sä är ändamäler
med sädes besoaringcn wunnir, om blo!t
staderna aldeles förbjudas den, Lein werkeligen
enligt sakens natnr icke tillkommande rättigheten,
akt tillverka bränwin, hwilken ensamt bör tillhöra
landek; och dä della steg wore af Riksens Höglosi.
Siänder widiagct i förening med ekt allmänt förbud,
mot alk utländskt bränwins införande i Riket, sä
är jag af den kanken, ali också de» mindre bränwins
tillgängen i wart land, skulle helt cch hällit
Utrota Let sedvsördärswande fylleriet.
Om derföre betänkandet med deka bada tillägg
eller förändringar af Höglofl. Ridderskapet och A-.
deln gillades, tror jag, akt det stora ändamäler j?nlle
wara fullkomligen ivunnit.
Grefwe Oe la Larclm, facob, upropad,
yttrade sig:
Jag hade ärnat anföra nägra anmärkningar
tvid den nu i fräga warande projecrerade brännings
författningen, men dä den af 2:ne wärda
Ledamöter Hans Exccllence Herr Grefwe kxuutbr
och Herr öfwerste Drufva i stöd ^ f 49 § Riksdags
ordningen är begärd att tils widare fa hwitå,
instämmer jag häruti helt och hallic med dem,
och torde fä upstjuka med hwad jag hariitinnan
tänkt yttra.
Grefwe körner, ^6c>Issk Loran, Grefwe
8ck>averin, kreärie LoZiglaus, Herr Drulävgz
Ikure m. si. önskade, akt efter betänkandet komme
att andra gängen blifwa hwilande, Grefwe Du ls.
Lzräis mätte behaga urgiswa sina anmärkningar,
för att kunna, jemte alla öfriga, fä kill desinitivK
afgörande! besinnas. Grefwe
Z74
Den iz Jun»
Grefwe ve la 6aräio uplästc derefter följande:
Akt e> en högre parina än af 92 kannors rymd
får nyckja-, anser jag ej allenast nyttigt rikan äfwett
af den aidrastörsta nödmändighet, äswen sorn ait
räktiqhcien af bränwins tiliwerknrnge» endast bör
ästölja hemman och hemmansdelar, men önjlkade,
atk den som under ett och samma bruk äger flere
hemmansdelar eller kill äfrveniyrs flere hela hemman
matte sä begagna, lttom den stadgade 92 kannors
pannan, ännu en annan af A« ä 60 kannor; ett
större jordbruk, en större ladugärd tyckes kräfwa
denna förmän, dock aldrig med tillstånd atk sammanslä
den såmedelst ökade kannerymden i en
panna.
Wid 6 z synes mig med fullt bifall till allmänt
förbud under Jami, Julii, Äng. och September
mänader, de» tilläggning böra göras, ark
pannorna under nämde lid alrid böra wara förseglade,
err annat förhållande frugrar jag grille endast
lemna tillfälle ull understes och lagbrott.
Wr 7: de § synes mig den ändring böra göras,
ärr om bränwinskättiqhcten ej af ägaren begagnas,
bör den ej eller till nägon främmande kunna
öfrveriatas, förmän af husbehofs bränningen är
stor för den en ladugärd äger, »ten öfivcrgär till
fabrique, fä snart endast afseende ä inkomsten nrgf
bränwiuek göres.
Revan i början af detta yttrande har jag
nämt den ändring jag »vid 8 § öuffade.
Ehuru jag nogsamt känner, att en progkcfliv'
sörhöjninq, nu är etc antaget mode för närwarande
bejlkakrningegrunder, och det kanste äfwcn i
fle
-
Den lz Junti.
575
flera fusk kail wara bade nntligt ochörättwist, kror
jag ända atr den joni harwid ar följd, Mille käla
c» be'ydl,q jämkning.
Wid iz tz rorde jag fa namna, akr någon af«
gifk äfwcn ä sjelfwa hemmanen ware nödwändig
pä det Slats°§a§an ätwen hära mätte hafwa någon
bestämd paräknad läker inkonist.
Wid 14 § anmärkes, ari da bränwinöbränningen
reduceras till si» primitiva bestämmelse laudlbrukers
uphjelpande genom en jemnare afsäktniug
och anwändande af spannemälen, ladugårdens underhållande
och förökande genom ökade tillgångar
kill desi framfödande wid infallande foderbrist, altid
är lika gagnelig son, be inrotade misibruken äro
pä det högsta fkadelige sä wäl i moraliskt som
vhysiM och oeconomiskr afseende, instämmer jag
helt och hållet i UtskotterS sörstag om Riksens
Ständers underdåniga önskan ali blott i högsta
nödfall bränwing tillwerkninqen mätte inställas, da
ej högre än yo kannors panna får nyttjas, dä 4
manader af äret altid äro förbjudna och bränwinsförsäljuing
af en wis regering förswäras till län»
ders a männa båtnad, kror jag en större inskränkning
skulle snarare medföra skada än gagn dä erfarenheten
öfwertygat mig, arr ju större spaunemäls
sch foderbrist, ju angelägnare, atr med tillhjelp af
dranken framföda ladugarden, men skulle förbud
anses oundwikcligen nödigt, häller jag före, att de
mindre pannor ej böra äga en uteslutande rätt framför
de större, utan alla njura en lika förmän eller
lika saknad, sa mycket mera skäl är äswen dertill,
som större pannerymd förutsätter större hemmansbruk,
5?6
Den iz Iunii.
bruk, större ladugärd, och i sölje deraf större behof
af tillgångar kill dennes födande.
En stor billighet synes mig i det föreslagna
rrphäfwandet af bewillmng för bränning dä den ej
får begagnas.
Samma anmärkning jag här efwan gjort rörande
bränningens inställande de 8 tillätne manadcrna
sä nödigt som möjligt, gäller äfwen i mine
önskningar mot urlander bränwms införskrifwande.
Dek särskilda anförandet rörande potaroes bränning
och e» längre obestämd tid dertill framför bränning
af säd, synes mig pä dek högsta olämpligt till sitt
omvändande, minska controllcn och endast leda till
mitzbruk, nnderslef, obehörige personers riktande och
nya lagbrott.
I öfrigt conformerade sig Grefwe Oe la 6aräie
med Herr Drufva.
friherre Ltael von IkoIIstem, Lor6t!L l>u6viZ:
I decia ämne, såsom för mig snart sagt aldeles
obekant, emedan jag aldrig latu bränna brännvin,
will jag icke annorlunda yttra mig än blott
göra ett tillägg, till det en wärd Ledamot förur
yttrat, akt nemligen om dea tillärna pannerymden
skulle determineras efter hemmanens wärde, ej
uti detta mätte upkagas byggnader och trädgårdar;
härtill sär läggas skog, fiske och andra förmäner
såsom till ex. der privilegium en del allmoge i Westergöthland
har, att drifwa gärdfari handel, som
goc att hemmanen der i örke» äro ganska dyra,
oaktadt smä och swaga jordägor, äfwensom i Skäne
finnas hemman, som till rustning äro indelte för
fiske och skog utan att ens hofwa någon öppen a
?er
-
Den rZ Iumi- Z77
kev eller åtminstone ringa, der finnas henrman af
tö,vOo R^dr warde som blorr hafwa z L 4 »Un»
neland öppen åkerjord, meli deremot bördige bokevch
timmerskogar; alt sädant torde komma i betraktande,
dä afsigten med tillätelsen af husbehofsbränning
lil en stor de! grundar sig detpä att äkerbruket
derigenom kan blifwa Mera productivt.
Grefwe kllamiltonz ^xol, wille säsom sitt
enda erinran anmäla, alt i fall Riksens Ständer
antaga 1802 ärs författning om bräuwinsbränningen,
önskade han »agon ändring i 2 §. deraf, rörande
sammanstäendek af brännerier för Närgränsande
hemmam Det more hans egen belägenhet
att hafwa närgränsande egendom i olika län, hwilkas
gränfor wore ganska obestämda, hwarrgenonr
wänga swärigheter wid denna fräga kunde upstä»
Öm det bestämdes, att hemman belägna inom ett
K eller H mil, det will säga sä Nära att de brukas
med samma dragare, singe sammanslå sine brännerier,
wore fåken afhnlpen.
Grefwe 8ctnverin, ^reZric Logislaus. Jag
Utber mig Walborne Herr Landt-Maiskalkcns och
Högloft. Nidderskapet och Adelns tilständ att beswala
nägka af de emot Occonomiä-Ukskotrets ber
tänkande gjorde anmärkningar. Sä snart Man frätt»
gär principen as näringsfrihet och antager inskränkande
principer är det vmöjeligk, att undwika are
förfördela antingen den ena eller den andra i hwatz
han kallar sin naturliga rätt. Det är sant, i den
nu föreslagna btänwinsförfattning arv de Mindre
hemmansbrukare gynnade, de större godsägare der
emot
Första
Del. No 37.
5?8
Den 13 Iunii.
emot förfördelade. Men när utaf >zo till tKchnos
pannor som finnas i riker, fedeler inneha^was
af mindre jordbrukare och understiga 50 kannors
rymd, borde man förnämligast undwika ar särla
Veste i nödwändighcr att lära omgöra sina pannor.
Beträffande proportionen för panneafaifken
dorke billigtwis der spannemälsqvantmn som sannolikt
med pannan afmerkas, läggas ril grund för
Dtffottetv calcul. Der ar witzerligen intet omöjligt,
att med en Zv karins panna afverka kanste
20 till ZO tunnor, me» föga sannolikt att sa stec
dä Bonden, jenne bränwinspanuau, har sitt jordbruk
och andra yrken att sköta. Saunolikr braunes
med cn zo kanus panna blott nägra tnnnor.
Skulle Höglofl. Bewillnings > Ilrffokker förmaudla
ve ziffeor, hwilka i Oeconomiä Ukstouctö betänkanve
endast utmärka proportionen, til stillingar, sä
ölefwe den mindre jordbrukarens panneafgist un»
getär 24 H. för hwarje brännkunna- Deremot är
sannolikt, att den som har 9» kanus panna och ätar
sig den derföre faststälda afgift, afwcrkar fä
Mysten spannemäl som möjeligen med en sadan panna
kan aswcrkaS» det will säga 200 a 250 tunnor.
Han borde dä, om principen af en witz afgift
för bränntunnvn ar riklig, betala ivo ä i2ZR:r,
Va Utffotret likwäl blott föreflär yo. Han borde
billigt be ala mer än 24 st. för bränntunnan. Den
fom afwerkar 252 tnnnor mätte ha wida öfwer sitt
husbehof art försälja. Han borde kunna erlägga
till Släten åtminstone z-6 H. för hwarje brännkunna.
Mot den anmärkning, alt ingen inhibition
r hrLnwmsbrämiingen borde fä äga rum, enär drän
MINZ
-
Den 13 Junit. S7S
ivinsbranningen blir inskränkt, i synnerhet om det
ena alternativet af endast 8 manaders bränning
skulle antagas, fär jag nämna, att i min ranka.
Konungens rätt att i tider af nöd förbjuda sädens
anwändande til bränwin är Honom i qrundlaaen
förwarad, följer att Hans Konungsliga kall atl Sitt
Rike styra och alla Sina nnderjätare wal främja,
behöfwer ej Honmn tilerkännas och kan Honom ej
fräntagae. Det är föga sannolikt, an utan högst
wigtiga skal »agon Minister skulle tilstyrka Konungen
ait förbjuda bränwinsbranning, om utländsk bränwin
blir til införsel förbjudit och ingen inkomst
til fyllande af ögonblicksbehof är pä denna wäg
att påräkna. Utskottet har tilstyrkt, att i händelse
förbud mor bränwinsbranning skulle anses nödwändigt,
de större pannorna mätte först förbjudaS,
de mindre sist, och detta af följande skäl: först och
främst gäller ej i nödens tid den sats, att alla böra
nMa lika rätt, och för der andra är sörlttstenl
för Statscasian mindre, ym den saknar afgifken föe
de större pannorna än om den förlorar panneafgifren
för de smärre. I full Högloft. BewillningsUtskorret
skulle förestä, att de af Oeconomiä-Utskottet
förestagna ziffror sörwandlas til skillinqar,
har Staten i panneafgift att påräkna 5 50,000 R:dr
och derutaf för pannorne under och til och med 52 kannors
rymd 400,020 R:r. Ett förbud för halfwa
rilwerkningstiden, riktadt mot pannorna af större
dimentioner skulle minska Starscaftans inkomst med
75,022 R:r; ett förbud mot de smärre pannorne
skulle åstadkomma en förlust af 220,222 R:r.
äerr Landt-Marskalken: Dä enligt 49 §.
Riks.
Den iz Jun».
Riksdags, Ordningen etl måls hanlande pä bordet
för andra gången icke kan wägras, enär flere dek
yrkat, sa är del n om släna, ali det nu föredragna
betänkandet kommer att ä nyo linaa pä bordet.
Men jag sär derjelnke Högloft. Ridder sk pet och
Adeln underställa, om icke de ta ämne mätte förblifwa
hwiiande intil desi frägan om landttullarne
lil afgörande företages.
B,fölls.
Friherre §tael von klollstetn upläfie lil protocollet
jöiiande:
Wördsamt Memorial'
Som R' derskarct och Alein icke täckkeö tillåta
mitt i sista plena under ventilation sörekagne
memorial, matte tel Nifkotlet bli remiitcradk as vet
skäl, att det innehöll twänne olika saker, sär jag,
htvad som rörde Dieconlinrältningen här i Riket,
a nyo ytira mia.
Denna inrättning, tillkommen i den goda afsigt,
att underlätta handel, befordra näringar, bidraga
till jordbrukets npkomst, har hast en motsatt
rverkan genom afwikclse frän det primitiva stadg ridet
och de misibruk, som tid esier annan inri at
sig:
Att enskilde personer skulle winna ,Z a 20
procent pä sirt insatte capital, derigenom, åttkanten
skulle förlora sika mycket pä det capital, hivarmed
Disconterna skulle biträdas, och allmänheten
i samma nion utarmas, som actieagares rrkedomac
more i tilltagande, har aldrig warit lagstiftarens
nienina. I allmänhet kan man anse det reglementariska
gf Diseonlerna för en hemlighet, genom förord
-
Den iZ Junit.
ordningen derom altid med wältaligbek och Em
af parriotisme förfarrad, fär allmänheten straxt
clt förmånligt inrryck om nytra häraf, men
utan kännedom i Vet financiella, förblisoep der
öfriga obegripligt. Det b!ir derföre nödwändigk,
gifma nägon ider om egenskapen af Discont^
icke för ate uplyfa kännare, men bloir dem
som hitrils icke gjörl sig någor rigtige begrepp härom.
Skulle jag sjelf intet derom äga fullkomlig
kännedom, sä emorkager jag med tacksamhet rättelse
och bättre uplysning. Min afsigt minnes lika
derigenom, som blott är Statens och det allmännas
gagn. Definitionen pä Discont inrättningen
hos osi är i fä ord ert sätt hwarigenom en inkomst
för Staten kan Staten ashändas och tillfalla några
enEilda personer i samhället- För att bewisa
veira, får etc ex mpe! supponeras:  . En man asger
ert c p rak of iso 002 R:r/ lagsq ränka härpå
är är igen 6000 R:dr, detta är således hanSrevryue,
men han gar bort till sin män och säger:
mar god och asiistera mig med 200 voo N:dr pä
sadank sätt, arr jag ej begär de.n nu genast, utan
desin hällas mig blolr tillhanda, att dermed inlösa
de obligationer jag utgitwer och alt som de inlösas,
beralas derföre z vroeeni härigenom winner den förste
Utom 6 procent pä sina egna penningar, äfwen Z
procent pä sin wans, och murér derigenom en revenue
af 12,000 R:dr i stället för 6ooc> .Männen
deremot förlorar pä sina 200 sos R.or z procent.
har således blott 6002 R:dr i rcvcnue, fastän
han kunnat haft 12,000 om han sjelf lant ut
sina penningar- Sädant är förhållandet med Dittlou
-
Den iZ Jun».
routerna ock Banken — Disconterna 5r mannen med
loo.ooo R:drs capital och Banken är männen
som blir lidande. Detta war det generella  nu
till detaillcn: Ehuru det af hwad anfört blifwit,
tydeligen synes, a» all enskild Discont inrättning
är i sä matto skadlig, an den drar till sig en winning
den Staten kunde hafwa, sä blir den likwäl
ännu skadeligare derigenom, art mihbrnk ivid administrationen
inritar sia  . exempel att bewisa sä
dant
sär anföras
Riks-Dwcontens fond, som
as aktieägare blfwit insatt, ntgör pos ooo Rdr,
Bankens biträde 400 osa R:dr, hwarföre Banken
erhåller z procent i stället för 6, om den ensamt
disconlerade; 600.020 R:dr war således del primitiva
capital hmarmed denna Discont fick röra sig.
Tid ester annan har denna rättighet likwäl blif
wik
utsträckt till 6 millioner, således 10 gänger mer
än wid första inrättningen Härföre gifwes wäl
för någon del mer ä» z procent, men aliid likwäl
med näaon winst för Divconten 06) säledxs förlust
för B.iuken. Häraf finnes huru det är möjeligt,
att 20 och flera procent kunna i dividend erhällas,
emedan oagtgdt rörelse capikalet blifwit ökadt, fonden
likväl aldrig blifwit större än första insättningen.
A w nsom det war ackieägarneö f rbindclse,
enligt oclroyen, ait i Banken insätta werksilfwec
emot 4 procent ränta till lika belopp med dek tcknade
..cne capitaset — ett sädant wilkor har hiktils
dock icke blikwlt dem affordrat, Denna Discont
inrältmna har dock icke medfört den skadliga werkön
som Prov>ncml-Dioconterna, ty den har aldrig
satt annat^än bancomygt i rörelse, hwaremot d?
an
-
Den iZ Iunu- 683
andra bragt i omlopp ett nytt flags mynt, Se sä
kallade Discont atzignationcr, hwars förderfweliga
iustylelse är synbarlig, samt aldeles stridande emot
Regeringsformens 72 § sem stadgar: alt Riksens
Ständer allena äga rätt, alt genom Banken ut->
gifwa sedlar, som för mynt i Riket mä erkännas,
äfwenlom genom äldre författningar är strängeligen
förbudet enMdte personer, alt utgifwande såsom
cirkulerande mynt af kopparpollettcr, valuter, tryckta
astinmtioner pä större 06) mindre summor m.
m. Desta Provincial Disconler äro wäl till si»
natur aldeles lika med Riks-DiSconten, men deruti
skiljaktige, att de äga Ven förman framför nytzuamde
Discont, att de till »kläning, nlom det biträde
de hafwa af Banken, aswen fä begagna sadan»
län af private, som mot ; procent ränta pä
kort tid i,isär as till deras disposition, och som Dircctionerna
icke befinna sig i Hufwudstaden, men
medlen sta i Banken, sär läntagare» i stället för
contanta penningar en astignarion pä Banken; denna
bör upwisas der, för att utbytas emot contant.
Frän denna stund sär också Banken beräkna fina Z
procent pä det capital, som af Banken försträckeS,
och ä z procentlänen också någon provcnue: Det
är således ett pätageligt mistbruk, dä en sädan assignation
sättes i omlopp, såsom mynt, ty derigenom
förlorar Banken sina z procent a ett capital,
som altid skall hällas i beredskap, men derigenom
kommer akt ligga ofruktbart. Att astignatlonen till
inlösen ej blir presenterad, uran ingar äter till
Diskonten i inbetalning, utan akt den nägonsin warit
känd i Banken, hwarigenom Diskonten njuta
Den Iunii,
icke allenast de lagliga Z procenten, utan äfwyn tikygna
sig de z Banken barde hofwa. Huru kalkar
man en sadan manenver pä swensssa? Andra
Kronans EmbelS- och IlpbördSmän, wore icke att
tilleädq göra något dylikt —. och hafwa Disconlerna
i denna del någon bättre rätt? Det ar icke
nog, att Banken pä sädant sätt förlorar ärligen
40 g 50,000 R.dr, För dek allmänna är skadan
oberäknelig. Den mängd af pappersmynt som
härigenom kommit i cirkulation och hwars mängd
icke sjelfwa Finance-Ministern kan bestämma, för
hwilken dek dock är al den högsta wigt, akt känna
den cirkulerande mynlstocken, om han ej skall famla
i mörkret i de wigkigaste stnance operationer,,
har haft ven smara påföljd, alt warnpriserna sa stigit,
att alla penninge löntagare, pensionairer och
sadana capitalister som ej gro ackieägare, utarmas
sinreligen. De förre mäste derföre med lönelillökWrig
understödjas, och sjelfwa Stars nrqifterna kunna
icke bestridas, da intet säkert warupris qifwes,
när ingen grans bestämmes för pappersmyntets mängd,
Sgdant alt har redan blifwit insedt fast intet
kraftigt medel blifwit laget till radikal bor härföre.
Fullmägtige wid Riksgälds-Contoret hofwa wäk
genom circulgir till Landshöfdingarne förbudit allt
emottagande af fadane Discont astignationer,
ti den upbörd som till Riksgälds-Conroirct in»
gar, men ännu cmottages likwäl i den krono
npbörd som ingär till Stars - Eontoiret, Götha
Canals sedlar, dock med uteslutande af de
Z:ne andre Disconters, Denna förmånsrätt för
ye.k ena bolaget framför det andra, kan wäl cj
wara
Den iz Junti.
-85
Wara grundad i octroyen, emedan Discont assignationerna
icke aro mynt och kunna wägras till emottagande
af vrival man, och således ej böra kunna
pälrugas Kronan, Dessutom hwem answarar för
de falska Discontsedlar, som äro utelöpande sadane
finnas kanffeklll större mängd, än någon kror.
Jag är sjelf innehafware af en, som jag anhällcx
fä framlägga för Ridderffapet och Adelns ögon,för
att deraf kunna döma om möjeligheten för allmanheten
akl förwara sig för dessa falika sedlar, dä snart
sagt, dek enda tecken lill det falska, besiärriri underskrifterna
— huru mänga finnas som känna de undertecknades
hand, och om deras förnamn börjas med Beller
C. Af alt detta anser jag högst nödwändjgt,
del Riksens Ständer fästa sin upmärksamhct wid
delta wigtiga ämne, som, om missbruken ej afskaffas,
kan, utom den stora skada det förordsakar enskilde,
wara af wadelig påföljd för sjelfwa Staten
excmprs derpå i andra Stater äry mångfaldige.
Och fär derföre föpesta: att först ali. Discont
assignationer ma presenteras till inlösen i Bank n
och icke inga i afbetalning a Discont ian, pä det
Banken ej ma förlora dess tillständig'. v"ocenk, och
man mä kunna bestämt kanna Dme s rörelse
capital, och ej landet äfwerswämmas of eik obehörigt
utwidgadt. En lid ali inlösen bor
de
bestämmas till en manad frän kungörandc af
förordningen; samt för del m.dra, a?l dä Discontcrnas
vctroyer uphöra, all cisconkering ma ske
genom Banken lör Bank- ..s eller Statens räkning,
utan något deliagande drruki för e„fiildc.
Skulle Riksens Ständer icke taga kraftig»
malt
S86
Den iz Iunir.
mätt och steg tili afhjelpande af detta onda, blir
fåfängt bestämma någon bevillning; alt anslag stall
blifwa otillräckligt, bade till allmänna Riks-Statcn,
Konungen och Embetsmanncn, men med en
bestämd myntstock, afoatzad efter warnmängden, dä
denna kan fa ett modcradl och någorlunda stad»
gadl pris, kan man först med säkerhet träffa rätta
bchofwek.
Nemilteradee till Banco.Utstottet.
Friherre Lilkversckölä, Utbad sig fä
»agra ögonblick föra Ridderstapet och Adelns np»
marksamhet fran den öfwerflödiga bränwinsbrännin»
gen till det öfwerflödiga wattnet i Riket: hwaresker
han upiäste följande:
Wördsamt Memorial;
Redan länge har en mera allman upmärksamhct
warit wänd a den oberäkneliga stada, som älstilliga
i äldre tider, och utan ett dä nödigt afseende
ä kringliggande tragters odling, anlagde tvatrenwerk
medfört. Culturen har af desia ej allenast
lidit största mehn och twäng, pä mänga ställen har
den derigenom gjorts och göres aldeles omöjlig;
Men hur obestridlig denna sanning än är, hur
mer och mer af erfarenheten bewitmad, har likwäl
rncdlct att undanrödja det onda hittils Utebliswik.
Widragandek af ert sädanr medel är dock qf mera
Wigt, af större inflytande pa allmän nytta och förkofring.
än atr dermed längre boxde böra dröjas Att
bringa detta ämne till öfwerläggning och afgörande
är ändamäler med denna »vördsamma framställping,
Under äldre tider da Srverige war öfwer
wuxir
-
Den i z Jun».
S37
wuxit med skog, ivar man förnämligast omtänkt
pä dennes anwändande kil almän ny tal de högre
och odling länare underkastade marker befriades
derifrån, dc lägre gafwos til spillo för att wid warande
»vattendrag anlägga sagar, qwarnar och
bergsbruk, all efter som locale omständigheter medgäfwo.
SwerigeS folkmängd war dä obetndelig och
man insäg icke alt vesti saiika marker kunde en gang
efter ökad folkmängd och deraf ökadt behof af säd
och kreatur, anmändao mera förmonligt, de lem»
nades således oftast til dens fria disposition, som
»ville bygga wattenwerk och det utan annan beräkning
än den, att blott Upmuntra rik fadana werkö
anläggande. Pä detta sätt blcf för den närwarande
ringare enskilda fördelen, den aflägonare, oandligen
wida öfwerwägande almänna, ej allenast upoffead,
utan det band lågt pä culiuren som alt hirtils
hindrat sä mängen nyttig förbättring och sä ofta
gjort almänt qagneliga odlingssöretag omöjelige.
De olyckelige följderna af denna mistcäknade
hushällning med nyttig och brukbar jord, aro för
rväl kände och alt för länge äklagade för akt be»
hösma omständligt beffrifwaö! det torde derföre göra
kilfyllest a»k af ett enda närmast för hand lig,
gande exempel wisa hwad ondt ett enda wattenwerk
i denna orken förordfakar,
Enligt den af Herr Ingenieur I>AorlroIm,
är i8io ochl8«i, uppå örebro Läns Kongl. Hushällninqs.
SällffapS anmodan, författade charta
walkar öfwersta qwarnen i Attersta Ä, hwilken Ä
Utgör enda utloppet för sjön Mossiön, en wattcnUpdämning
höst och war, för längre eller kortar?
titz
588
Den >3 Juni!,
lid alt ester wäderlckenS beffäffenhet, ä icke mindre
än 4.O44 tunneland äng, hw>lken äng således
ost st gifwcr litt, alud swagt häfoder, hmarförlnan
en wäse af öfwer "85 mnneland, derigenom
icke med na arn förmän kan edlina underläggas eller
nyttig göras, derjemte händer icke sällan, atk
större och nnndre åkerfält blifwa om höften otjenlige
tik rägsadd, och fenk rjenliae til wärulsäde.
A huru manga ställen i Riker existerar icke i
xn större öch mindre mon, err fär hwarjc förbättrings
och odlingsföretag kika menligt förhalland< 2
Af huru mycken jord mäste icke den alka unni q saknas»
hrvartil den annars kunde bringas? huru mycken
mäste icke lemnäs i sin linda? och hwilken uationalwinst
06) förkofran gar icke derigenom aldeles
förlorad,
Nödmändigheten af en lag, som bestämde de
omständigheter under hwilka, och de grunder ester
hwilka, en ägare af ett dylikt skadeligt wattenwerk
more förbunden akr derföre antingen mottaga utlösen
eller detsamma mot ersättning stylta och ombygga,
tyckes säledes wara ackmé». Någon inwändning
om kränkning af ägande ratt, kan härwid
icke skäligen göras. Genom ett band» som
ewärdeligen skulle hindra st-Ln räckta, begagiiandet
af en del ägor, och st An alt begagnande af en
annan del, finnes wä! ägande rätten mera kränke,
än genom ffyldigheken alt, för en fullkomligt motswarande
ersättning, afsta en tik flera-i mängdub'
bia försäng innchafwande rättighet äfwcn om det
helas fördel, om befrämjandet af en för det allmänna
sa wiglig sak, som en förbättrad och ökad
cul
-
Den iz Juni!.
589
rusfur e) keräknadeS; huru mycket mera dä inflytandet
derpå ligger för sä öppen dag.
Wördsammeligen hemställer jag derföre, om
icke denna fräqa mätte, efter det veu blifwu de öfrige
Respeckive Riks-Ständen meddeld, lil behörigt
u.ste rs åtgärd och Utarbetande öfwerlemnas.
Remitterades lil Lag-Utstottet.
friherre Lesterström, Kuciol^k, upläste lil
protocoller följande:
Wördsamk Memorial,
Sedan Riksens Högloft. Ständer genom äta»
gander af Conscription wisat angränsande nationer,
bade Swensta folkets oinstränkta förtroende, til
sin Ofwerher, och dest fasta föresats alt förswara
sin jord, sin ära och sin sielsständighet, arerstar likwäl
ännu en omtanka, af lika wigt svin arwöens
tilräckeligq antal, den, att förse Kongl. Majit
med medel til denna armöes utrustning, under hall
och besökande, dä den kunde möjeliqcn beh?fwas
til landets förswar. Delta förswar mäste i tid
beredas om man will undwika att blifwa anfallen,
och stulle en främmande magt wilja sörestrifva ost
lagar, sä biir dek lroltgen för sent alt tänka pä
tilrustningarne, sedan desi magtsprak blifwit osi
kungjort.
Den i Negcrings Formens 6z §. nämde utwäg,
att genom ett creditif pä Banken lemna
medel till förswar, har den olägenheten att
först mindre fördelagtigt werka pä Bankens credit,
och sedan twinga lil latare Riksdagar, hwilka
betunga landet och enskilda med betydeliga kostnader,
och ofta nog sätta hela samhällsordningen
L wada. Zag
Syo
Dm iz Juni!.
Jag föreslär, atr Riksens Högloft. Ständer
npdraga ät Kongl. Maj:t, aik i händelse landels
sjelfständighet, antingen genom wcrkeligt anfall eller
genom förolämpande magtspräk af någon främmande
magt ffulle hoias, vpna inrikes län emot
Siatsobligationer med ränra eller annunetcr til ett
belopp af 4 a 5 millioner Riksdaler, och om det
icke ställe kunna til fullo erhällas, urtaga resten
som krigsgärd, utgående enligt den bljswande bewillningens
grunder, hwilken krigsgärd äfwcn bör
med Skals obligationer liqnideras. En hwar,
som will lefwa och dö sivenst, mä kasta sin blick pä Se
Stater, som nu hafwa öfwermaglen i Europa,
ihogkommande de grundsatser efter hwilka wänner och
fiender af deni behandlas och sedan asgifwa sin röst
i detta ärende.
Jag anhaller, att delta mitt wördsamma an»
förande malle till Stats-Utffolrek blifwa remitterat,
och att mig mä tilläkao detsamma med de öfrige
respeekve Skänden communiccra.
8tael von blollstein, Lorfits I^uävil;:
Ehuru jag enior sjelfum sa en, ati Konungen
wid ert hastigt pakomwandc fientligt anfall
mätte halma liilräckelige medel att möta detta anfall,
tills Riksens Ständer hunnit sädana ansta, ej
har nägvk akt inwänba, finnér jag likwäl, att det
föreslagna sätter, såsom stridande emot Constitutionen,
icke kan aniagas, hwarföre jag anser denna
motion böra remitteras lil! Constitutions-iltstottet»
Oreflve borner, Loran: Jag kän
ner
ej någon § i Regeringsformen som betager
Ständerne rättigheten, att när som hälst beskna nkr
xn ftncmce mefure. Deg 7Z § innehällcr endast
arr
Dcn 13 Imri:-
att "inga nya pälagor, utffrifningar af manskap
"eiler af penningar och waror, ma haoanesrer, inan
"Riksens Ständers fria wilja och samtycke, j den
"ordhing förut nämnr ar, pabjuoaS, upbäras eller
fordras". Den rättighet Sländcriic här förbehållit
sig, bewisar just, att de äga göra deraf det
bruk de behaga, akt de icke assia rättigheten, antingen
de i förhand förordna hnrn tillgångar skola
hällas i beredskap, eller de törst mia inträffande
behof ansia deni och ari således ett sadgnt till widtagande
beslut endast pä deras pröfning ankommer.
friherre 8tarl von hollstein: Art med Riksens
Sränders samtycke uptaga län, medgifwes i Regeringsformen,
men deremot all siags gärda päläggande
är otillåtlig, således i alt hwad som är enligt med Regeringsformen,
är icke min kanka neka. men att gä de»
Ulöfwcr, hoppas jag Rlddcrsikapet och Adeln ej tillstyrker.
Herr kahlman, Otto krestric:
Ulan att ett ögonblick misikänna den wärda
ledamots afsigt, som nu föreslagit all nli Kongl.
Majit öfwerlemna den rättighet, att om Rikets sjelfständighet
antingen genom werkeligt krig sättes i
wäda, eller genom främmande magtsprak hotas, dä
uptaga län till 4 n 5 miluoners belopp, samt art
j händelse desie privilegie län icke kunna crhällas,
genom päläggande krigsgärd uttaga de till ett krigs
Utförande nödwändiga medel, hwarigenom det tz
Regeringsformen stadgade wilkor för det stora ersdirivers
begagnande Ständernas sammankallando,
kunde nndwikas, kan >ag dock omöjeiigsir gilla de
härtill föresiagna niwägar, soin iag anser strida emor
nationens heligaste rättighet, den, ait sig sjelf
heffatta.
Z92 Den t 3 Juni!.
Att Kongl. Majit bor hafma fria hander, för
att kunna pä ckl krastigk sätt, hastigt til in?ct göra
hrvarje företag, som kunde göra Rikets stclfständighcl
wädelig, är nödwändigt och lärl för hwar och
en att inse. Att erforderlig? tilgängar böra Kongs.
Maj:t beredas för att med ful! kraft kunna n t lör a
de i en sadan ställning nödwändiga företag, är ocks
sa Utom alt kwifwelsmal, äfwensom, ark .Riksens
Högloft. Stander nu med beredwillighet deruti
inga, sa midt utgörandet deraf kan förenäs
med unversätarenas krafrer och icke öfwerffridee
gränsen emellan RegenrenS och folkets, i samhälls»
ordningen grundade, olika rättigheter.
Om grundlagens ordalydelse icke uttryckeligen
förbjuder widtagande af sädana bestatknings ärgär»
der som nu föreftäs, wisar dock desi stadgande!, i
allmänhet, att de strida emot lagens esprit. Den
tydeliga föreskrift att Swenffa folket endast genom
Riksens Ständer kunna beftaklas» jemförd med
den, akt beskattningens utgörande endast kan stks
efter af Ständerna söreffriswen ordning, samt ändteligen,
art Riksens Stander sskola lil Konungens
disposition för oförsedda händelser, afsätta i Banken
s:ne kreditiv hwaraf der största icke mä kunna
uttagas uran alt Riksdagskallelse urgär, tyckas tiltäckeligen
hewisa min häruti yttrade kanka.
Skulle jag också kunna medgifwa att den första
delen af Friherre Lesterströms motion, rättighet
för Kongl. Maj:t att uhtaga län NB kill ett
wihk belopp och mot bestämda wilkor för att kill
bestämda, fastän oförsedde ändamäl anwändas,
möjeligen kan förenas med wäre nu ägande grundlagar
-
Den tz Iunin Zsz
kägär, sä är dock den sednare om Utskrifning of ^riqsgärd
päkagligen kränkande ett fritt folks dyrbaraste
rättighet, att af ingen annan Magt kunna beskattas
än Nationens representanter.
Grefwe borner: Det skulle wara mig oän«
deligen sensibelt air hafwa utsträckt eonstitutionens föreskrift
Ulöswer desi werkeliga innehåll, bch jag wä,
gar smickra mig att ätMinstoNe för en sadan afsigt
icke kunna Misitänkas. Men jag kan, i afseende pa
Ständernas beskattningsrätt, icke föreställa Mig den
såsom grundad pa annat än öfwerenkommelse och
beroende pä deras fria wilja. Jag tror derföre,
att det är lika Mycket deras talk, att i förhand
besluta om hwad de för ett wihk behof skulle wilja
giftva, som atl efteråt derföre ansia Nödiga tillgångar.
Dä först skulle jag tro Ständerna haima
bortskänkt sin rättighet och inkräckta» xa ti ikommande
Ständers, när de till ett obestämdt belopp
lemnat till den werkställande mayken en obestämd
rättighet. Men dä summa», sättet och medlen aro
förulsedde och bestämda, da anslaget skulle grundsig
pä ett af Riksens Ständer wid allmän Riksdag
fattadt beslut, dä tror jaq, atk wilkoren för en
sadan utgift äro enliga med Regeringsformen, och
att den endast beror pä Ständernas pröfning af
öfriga förekommande omständigheter. Om Riksens
Ständer updraga ät werkställande magten att, till
ett wihl belopp pä ett witzt sätt, uptaqa antingen
län eller nägot annat sammanskott under hwad namn
som hälst, är detta icke mera stridande mot Regeringsformen
än ben åtgärd som i § är föreskrift
wen
Lörsta Del. Nn 28.
594 Den 13 Jun».
iven och hwarigenom Sländerne äro förbundne att
för oförsedd» händelser 2:ne särskilda tjilräckelige
femmor afsätta och ansta, hwaraf den ena uran
Riksens Sländers kallande kan lyfras, och för hwilka
bada intet bestämdt belopp är i Regeringsformen
utsatt. Dek beror säledeS pä Ständecne, att
i förhand inrätta detta förhällande sorn de tro omständigheterna
krafwa och rillgangarne medgifwaSkulle
Ständcrne i stället att gifwa rättigheten
att lysta i Banken en wist summa, saga, att den
genom län Ikall upkagas, är detta endast en förändring
af formen alt erhålla den, och werkar icke
pä rättigheten till dest bestämmande. Jag mistkänner
för öfrigt pä intet wis den wärde Ledan»»-  lenS nit söm stst talade i ämnet. Jag har endast
welat nplysa hwad jag trodde wara sakens rätta
förhållande och jag tror, art pa detta sätt en stridighet
skall nphöra, som wisterligen härrört endast
af mistförständ.
^err källman, Otto kreörict
Da efter Herr Grefwe törners nu kemnade
uplysningar om rätta förståndet och tillämpningen
af grnndlagarna, so»n jag finnér warg wida afskildt
frän mitt sätt att de samma se och bedömma,
jag likwäl icke mer bör twifla pä alt förcwakande »nokions
upmgande kan Ike i förening med Regeringsformens
esprit, och dä destutom Friherre Lesterströms
förstag nu icke till egentelig öfwerläggning
nian endast till remitterande blifmit franrstäld, will
jag för dest remist kill Utskott icke lagga något widare
hinder, helst dec är mig lika som hwar och en
annan SländS Ledamot öppet, att innan det till
afgöra»-
Den iZ Juni!» 695
Afgörande kan förekomma, deremot yttra min ös»
wertygelse och för ven samma ulweckla de skäl
hwanill jäg dä kan finna mia föranledd.
Akiherre Lrse! vdn klvllstein: Dä 6Z z af
Regernigöformen stadgar, att till Konungens disposition
wid infallande krig en större summa skall
i Banken wara alt tillgä, är meningen den, akt
Konungen skall komma i tillstånd alt aaera intill
Letz Riksens Ständer hinna sammankomma, som da
sjelfwa kunna widtaga de utwägar som synas dem
lämpeligaste. och detta stadgande grundar fig förmo-»
deliqen uppå oMöjelighelen art föruise huru mänga
millioner kunna behöfwas ätt upfylla behofwen wid
infallande krig.
Grefwe borner! 2^ä krok» att sedan saken
nu hlifwit sä wida granskad, blir den det fullkomligast
igenom hänrvisning lill State-Nlskotltt. Jag
kvill endast Utlägga, atk frägan här lill endast katt
wara om lagligheren af mokionen, och dek är ej
lanken > art uträkna behofwen: dertill fordras en
annan calcul, som mäste derjemte bestämmas af tillgängarne»
Uppå
gjord proposition af Herr Landr-Mar»
skalken ölef Friherre Lssterströms memorial remit»
berådt till Slats-Uiskoltet; hwarjemte bifölls, ätt
Friherre Legerström skulle äga tillstånd, akt sttk
memorial Med de öfrige resprctive Ständen tom»
muntcera.
friherre bjerta, ^xo! utbäd sta ake
fa framföra nägra ord, som ägde gemenskap med Bewillmn.
gs grtirlar» Han mcdgäfwe, ätt dek myre
kanske
Ay6 Den »3 Iunik.
kanske något tidigt, men wille allenast erinra, ari
Len komme icke för bittida som engagerade sig
»vid ljus.
Friherre klserta upläste härefter följande:
Wördfamt Memorial!
Sä stor den mödan äk och blir för Riksens
Ständers Högloft. Bewillnings-Utskott, att upsöka
Len lämpeligaste och billigaste beskattnings fördel,
ning, om ock grunderna äro gifna och säkra föc
Len penningegärd, man till Fäderneslandets bestånd
bör utgöra, sä stor är också hwarje redlig
medborgares skyldighet att sä mycket möjeliget är,
söka lätta Utwägarna för Venna sa nödwändiga beskattning.
I nästan alla länder drager Staten ett betydlig
inkomst af betta temmeligen allmänna nöje, jag
menar jaglen; men bland de mängfaldigg projeeter
som tUl Högloft. Bewillnings-Utskottet, förmoLeligen
i stora last inkommit, tycker jag mig ej ännu
hört nämnas något, om den uti hela Riket sa
mitzbrukade jagtsriheren, dä hen äfwen hos ost
bör kunna räknas ibland lönande och ganska indrägtig»
articlar.
Wifierligen kan man företaga sig mycket bade
för sig och landet nyttigare, än löpa med betra
lönlösa arbete, men den som dä finner det sä'för«
ljusande angenämt ina wäl äfwen kunna derföre till
ett behöswande fädernesland, ärligen ärlägga ett
par R:dr b:co. Jag will icke omnämna till hwad
Letydeliq grad bade djur och seglar härigenom fär
ti wäxa, dä de åtminstone till nägon del fredas för
«n mängd, af (bade i förbjuden och laggifwen tid)
sprin»
Den iZ Iunii. 59^
springande skyttar, som ofta ratt oförnuftigt mörda
landers NB spädare fjäderfä. Den heder
rvärda
allmogen pä landet har gansta rätt,
dä den, efter ett gammalt ordspråk, pästär,
att enar det kommer fogelfjader i äkren
sä waxer der intet säd. Det will säga au man
försummar äkerbruket
I
följd häraf gör jag mig försäkrad, att detta
flitiga och aktningöwarda Ständ icke eller stall
hafwa något, att emot en sadan statt pä nöjen,
jnwända, dä torde hända, att bade deras söner och
drängar härigenom kunde förmäs, att i dek stället
stöka jorden, och en »verkelig gansta stor mängd
af diwerse lösdrifware under allahanda kittlar, ledsna
sä tvid stogen som krogen, hwarest eljest
manligen alla smyqjggare samla sig alt efter det
ta
jagten sa förstörande yrke »ned syllerie är sätta
sina förlorade krafter. Alla goda medborgare, som
med rent alfwar wilja lindra Regeringens börda,
och älsta sikt Fädernesland, kunna icke under nägot
stal neka, alt för tillärna och ätnjulna nöjen i
denna wäg, wara tacksamma, och således offra en
skärf pä Fäderneslandets altare. De förnämare
och rika som hafwa jägare pä stat och stelfwa
oro rogade af detta ntze lära wiflerligcn ej sätta
denna lilla afgift i nägon fräga att ju icke den ärlägga,
och den mindre »säflén af werkeligen goda
medborgare torde benäget äfwen göra sig en heder
af att för detta sitt nöje till denna bewillning bidraga.
Iagwagar derföre »vördsammast nu projektera,
att hwar och en, som will jaga eller promenera »ned
höfla, ma derföre sjelfmant angifwa sig, dä han
der- ^
598 Den IZ Juni!.
derföre beskattas och skulle någon sä oparrioliP
warelfe finnas, som, nian art haswa npgiswtt sig
»ill beskattning ända skött detta nöje och med liknöjdhet
a-säg Statens behof, torde förmodeligen
Hö glo si. Bewillnings Commitveu i sin wi het nogsamt
frän c„ strängare synpukl detta bctragla, och
högst pliatfälla dyttka warelser.
Lades pä bordet.
Friherre ^VranAos, ssienwug, uplästc ett me»
»noria! sa lydande:
Wördsaml Memorial!
De flerfaldige motioner, som göras tvid en
Riksdag Uti financewägen, yrka merendels ökade
Utgifter emedan de äro lättast att proponera; i följd
af hwad jaq haft äran nämna, kommer denna mo^
tion akt äfwen wara af samma beskaffenhet, lemnan»
Des ät de uplystare i detta Riksstånd mina uprikliga
önskningar art de med ett fördubblat nit mä
»ipsiana de medel som kunna widragas uti detta
Rike, utan all störa ägande rätten. Jag har ofta
hört, alt desta medel och tillgängar öro mänga,
och sinnes säkert ingen ssm är eldad af werkelig
patrrotisme, hwilken ej önskar att fä desia sanningar
updagade, för att i och med det samina wara
r ständ att werkställa nyttiga inrättningar, npmun»ra
den idvge, och belöna dem som till Fäderneö--  sanders försvar upoffrat alt, hwad bör man icke
dä göra, än mer för sädana krigsmän som oaktadt
främlingar, ändock stridt för wart fädernesland
med lika nu, jag menar Tyska Regemenrerna i
Pommern.
