# ID: svediakorp-gov222
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1812
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 73,316
# sentences: 1,941
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


nrmocon.
Hällne hos
Högloft.
Ridderffapet och Adeln
Wid
Urtima Riksdagen i örebro
Är 1812.
Lörsta Delen
-
Stockholm/
Tryckte hos V lof Grahn, i8rz.
I 8 I 2.
Vaster af Hans Kongl. Maj:k, under den sz sisi»
ledne Januarst, i Nädcr ucfärdadk öppet Bref och
Påbud till samtelige Rikets Ständer angående en
Vrtima Riksdag, alt börjas i Slockholm den 4
April, uti hwilket nådiga föranstaltande sedermera,
genom Päbud af den 4 Mars, den förändring följt,
ali Riksens S.ander borde till den ig April uti
Sraden Arebro församlas, och dä Riksdagen ä
sistberörde dag Med manlina ceremonier blef urblast,
behagade Konni,gen till Landt-Marffalk förordna
Stars, Secreterare!,, Ofwer-Post-Directeuren och
Commcndeuren af Kongl. Nordstjerne-Orden Herr
Larl li-aZerbriNA, hwiiken. bifogad af de twänue
äldste Grefwarne, En af Rikets Herrar, Riddaren
och Commcndeuren af Kongl. Majus Orden
Herr Grefwe Kla^nus kreärio Lrske, och Afwersien,
Riddaren af Kongl. Swärds-Ordcn Herr
Grefwe Lustaf Oevvenkaupt, genast begaf sig till
Rtddarhus-Cantzliet och derstädes emottogs af Riddarhus-Direclionen,
Riddarhus-Sekreteraren och
öfrige lill Ridderskapet och Adelns Eanhli hörande
personer. Herr Landt-Marffalken ursatte derefter
tiden för första »proper af R ddersikapet och
Adelns första smekning till den nästföljande dagen
Ven 14 April, Tisdag, klockan 10 förmiddagen:
och sedan denna antekning, fortfart genom andra
upropet Onsdagen tvid samma tid bliswil bchörigen
till ända bragt, tillkännagaf Herr Landr-Marskalken
a t andra anteknmgen, likaledes fördelt i
3:ne uprop, komme att, enligt den tZ Z. Riddar
hus
Hörsta
Del' N-s t
-
2 Den 18 April.
Hus-Ordningen, för sig gä dagen förr än Konungen
i Näder kallade Ständerne pä Rikssalen.
Imedlertid sammanträdde Högloft. Ridderskap
pet och Adeln första gängen
Lördagen den i8 April.
in plena klockan ro förmiddagen.
Sedan Herr Landt Nar stallen med klubban
astar ljud, öppnade han sammankomsten med
följande ral:
Högloft. Ridderskap och Adell
Der är icke utan oro som jag nn intager detta
ställe, hrvilket af mange bland Ridderstapet och
Adeln med mera skicklighet ställe beklädas- Jag
känner wigtsn af de wärf, de skyldigheter, det answar,
som med denna staf äro förknippade; jag
känner ännu listigare de swarigheier som stola möta
mig att dem upfylla, men jag wct derjemte,
och det blifwer min tröst, att det är Ridderstapet
och Adelns bewägenher, dest kraftiga bistånd, som
endast kan lärra bördan och lindra bekymren. Jag
anhäller fördenskull derom pa det högsta. Och om
»vördnad för Rikets lagar, om kärlek till ordning,
om tillgifvenhet för delta RikelS första Ständ och
tillbörlig aktning för hivar och en af desi ledamöter,
om alt delta förenadt med de renaste afsigter
emot Konung och Fädernesland, utan inflytelse af
någon enskild wänrad eller önstad fördel; kan wara
tillräckligt, akt förwärfwa Ridderstapet och Adelns
»vänskap och förtroende, dä wägar jag hoppas att
erna bägge desin föremål af min högsta önskan.
Den 18 April
-
5
Det är och med detta smickrande hopp, som jag
nu får den äran öpnr Rrddersikapet och Adelns
första Plenum under denna urtima Riksdag. Jag
anser öiwerflödigt, att wid della nlisälie erinra
vm an. ela.,e- heren af lugna öswerläqaningar och
Mogna bestut, ä tvrnsom att pakalla Ridderffaper
och Adelns fest »lands kansta för ämnen, som mera
»vid denna, a» naaon sörflut-n Riksdag torde
komma i fräga alt bestämma R-kers framlida öden
och sjelfstandi het. Ett ständ sä allman! up yst
som detta behöswer inga uppmaningar. Det förblifwer
säkerligen hwad det alltid warit, ett kraftigt
stöd »är Thronell, ett aftlkräckande wärn mot Rikets
fiender, en killflygt för lagbnndna friheten
och en vöfwerstiq-ltg mur emot sjelfsmaldet.
Zerr Landt Marskalken yttrade derefter,
att denna dagens plenum ej asyftade nägra öfwerläggningar
om allmänna ärendcr, utan more Ridderskapet
och Adelns enstkilta de enda som nu kunde
komma i fråga. Det första ämnet att nu påtänka
»vöre beredandet af den stora Deputation,
som, anförd af Herr Landt-Marffalken och gemensamt
med de öfrige Riks - Standens Deputerade
komme akt uowakta Deras Majcstäker Konungen
och Drottningen, somt Deras Kongl. Höghetec
Kron-Prinsen och Hertigen as Södermanland; i
anseende hwarnll Herr Landt-Marskalken anmodade
de af Riddersk^pet och Adelns ledamöter som
aftundade i denna Deputation deltaga art lill ett
anka! as 43 personer sig hoS Riddarhus - Frscalen
KNtekna.
Anmälkes och emottogs en Deputation frän
4 Den ^ 8 April.
det Hederwärda Bonde-Ständek, anförd af RiksLagsmannen
^nclers OLmelsson frän Elfsborgs
Län, som framförde Ständers hälsning genom följande
tal:
Högmälborne Herr Landt-Marskalk sä ock Högloft»
Ridderskap och Adel!
Icke endast af älagd skyldighet, utan ännu
mera af hjertlig böjelse, får Bonde - Ståndet den
äran att hos Högloft. Ridderskaper och Adeln framföra
dest första, med sann wördnad och tillgifwen
hel
förenade hälsning.
Bonde - Ståndet känner listigt och med tacksamhet
de band, som ända frän forntiden fästat
det tvid Högloft. Ridderskapet och Adelns öden och
den wälrvilja som Bonde-Ständer af Högloft. Rld
Lerskapet
och Adeln städse erfarit.
Det känner
samma förbindelse till Konung och Fosterland, till
samdrägt och mannamod.
Och da Bonde-Stän
det
innerligen önskar att härwid ådagalägga dest
rena nit och oswikeliga trohet, hoppas det pä Högloft.
Ridderskapet och Adelns ljusa erfarenhet och
kraftiga efterdöme, utbedjande stg, att fä mara inneslutit
i Högloft. Ridderskapet och Adelns ynnest
och förtroende.
Herr Landt-Marffalken bestvarade detta tal
pä följande sätt:
Ridderskapet och Adeln har med särdeles nöje
cmottagit det Hederwärda Bonde-Ständets genom
Depurerade nu aflagde besök och lyckönskan
till början och fortsättning af detta Riksmöte. Rid,
derskapet och Adeln försäkrar Bonde- Ständer alt
sa länge del fortfar i Fäders dygder, med enfald
och
Den i8 April» s
och gamma! swensk ärlighet bemöter sine med-Slän,
der samt willig! delkager uti allt hwad som kan be»
främja Rikets anseende, förfwar och framtida sjelf,
ständighek, skall ingen med mera roänskap och förtroende
omfatta detsamma än Ridderfkapet och A
deln,
tänkesätt som frän längsta tider bör wara
af Bonde-Standet kändt och försökt och som Ridderjlkapet
och Adeln nu anmodar Deputerade att
inför dest Ständ framföra.
Depularioncn afträdde beledsagad säsom wid
ankomsten.
äerr Landt Marfkalknn erindrade om an,
kekning till en Deputation af is personer i ändamål
att, sedan äfwen Borgare- och Preste-Skän»
dens Depnterade fullbordat sine besök, till samtelige
de öfrige Siänden framföra Ridderfkapet och
Adelns äkerhälsning.
Under det Ledamörerne till bägge berörde De»
putationer anleknades, företogs läsning af den nu
gällande Riddarhus-Ordningen af den iz Octobec
1810, hwilken fullföljdes till och med 34 dä
En Deputation frän det Wällofl. BorgareStandet
ankom, hwars Ordförande, Lagmannen
LsnäderA, Riksdags-Fullmagtig för Stockholm,
höll till Ridderfkapet och Adeln följande Tal:
Högwalborne Herr Landt-Marskalk. ScatSSecreterare
och Commendeur af Kongl. Maj-rs
Nordstjerne-Orden!
sä ock
Högloft. Ridderskap och Adel!
Innan Borgare-Sländet öpnar sine rådplägningar
öfwer de ämnen som föranledt desi kallan,
de
6
Den i8 April
-
de nll detta urtima Riksmöte, har det förut we«
lat betyga dest wörd, ad, aktning och förtroende för
sine reipcctive med-Ständer, samt begära veras
ynnest, wälwiija och förtroende tillbaka.
I detta ändamäl har Borgare-Ständer updraqit
ät ost, sine Deputerade, att framröra dust
första wördfamma hä's'ing till Herr Lamt - Marskalken
lamt Höglofl. Ridderl?apcr och Adeln.
Wärk Fädernesland har nyligen biifwit alltför
»våldsamt skakadt, för att ännu hafwa kunnat a
terwinna
ett önlkadt lugn.
De stora hwälfnin
garns
i Europa . hafwa införr nya wälden i wärk
granffap, och rubbninarn i wär fria sjöfart, en
mindre ymnig ärswaxr samt flere ars mistning af
en förut för Riket gancka sörmänlig näringsgren,
hafwa, utom andra swärigh ter, medfört vreda uti
Rikers penningewerk. — Uti en fä bekymmersam
tidepunkl af Konunaen Nädiqst kallade, att med
Honom rädstä om Rikets angelägenheter, huru
wigtiga blifwa icke för. malen for Riksens Slätt»
ders öfwerlaggningar.  . Men Vesta mödor, dessa
swärigheier, de böra icke drrfore nedsiä Srven
sika
folkets mod.
-Historien wittnar att detta
urgamla folk, ofta tillförene mäst kampa mot lika
stora fwariqheter, men ock, att der genom mod»
ståndaktighet och kärlek för Fäderneslandet wetat
besegra dem; och bwilken ljus förhoppning dertill
wisar sig icke »u mer än förr, dä wi se wär gode
Konung, som för Nationens wäl upoffrat dek
lugn Hans ålderdom fordrat, i fine landstaderlige
bemödanden, understödd af en Furste, hwilken bäve
som Hjelte och Statsman gjort sig mördad i
Eu
-
Den i8 April- 7
Europa, och derjemte hos ost tillwunnit sig folkers
oinskrä.ta kärlek och wälsignelser.
Med warmaste hjerta» för Konung och Fädernesland,
med uprigtigaste föresats att rigtigt medwerka
till allt, hwad som befordrar Deras ära
och sjelfständighet, och med innerligaste önskningar
för lycka och framgång af Riksens Ständers gemensamma
ösrverläggningar, skall Borgare» Ständer
finna sina omsorger lättade genom lika tankesätt
hos sina med-Ständee, och främst deribland
genom förelysande efterdöme» af Högloft. Ridderfkapet
och Adeln, såsom Rikets första Srand, och
som derföre nu emottager det första bewiset af tvär
wörbnad och högaktning.
Borgarc-Standet ntöeder sig akt alltid sä wara
inneftutit uri Herr Landi-Marjkalkens sami Högloft.
Ridderskap-! och Adelns ynnest och bewägenHet
samt gnnstiga förtroende.
Till det Wällofl. Borgare-Standets Deputerade
yttrade sig Herr Landt-Marskalken salunda:
Ridderskapet och Adeln har intet annat föremal,
ingen annan önskan än Fäderneslandets wäl,
och dä likstämmighet i tänkesätt är den säkraste
grundwal för inbördes enighet och förtroende, hac
det Wällofl. Borgare-Srändet genom dest Deputerades
nu aflagde besök och yttrade wärdiga afsigter
styrkt Ridderskapet och Adelns hopp, att under
detta Riksmöte sä se dest innerliga önskningar
fullkomligen uppfyllde, Ridderskapet och Adeln anmoda?
Herrar Deputerade alt till deras Ständ anmäla
dest wänliga hälsning, den Ridderskap--! och
Adeln
K Den r8 April'
Adeln deftatom snart skall haswa den aran att genom
egen Deputation lära framföra.
Sedan Dcputationen afträd!, tillkännagaf Zerv
Landt Narstalken att de öfrige Rikö-SiändenS
Taleman och L-bamörer i den stora Dcputakionen
»väntades till Riddarhuset klockan j 12 och anmodade
Ridderskaper och Adeln, art, efter hwad öfliqt
»varit, sä ofra Ledamöter af sawkeliqe Ständen warit
ä Riddarhuset församlade, lämna de z:ne andra
Skänden den ena stdan af salen, kill höger
om ingången, och sjelfwe samkelige intaga bänkarne
ä den andra.
Fullföljdes och stukades läsningen af Riddarhusordningen.
UpropadeS namnen pä de 12 Ledamöter,
som, inberäkna! Ordföranden, Grefwe De
Lareis, ^scob, stulle afga till de andra Ständen.
Efter börjad »plägning af Riddarhus-Directionens
Rikodaqsberättelse, ankom
En Deputation af det högwördige PresteStändet,
anförd af Bistkoppen öfwer Strengnäs
Stift och Commcndeuren af Kongl. Rordstjerne-Orden
Herr Doctor Dmglia6ius, svin Uti följande
Tal alkade Ständets hälsning:
Högwälborne Herr Landt-Marskalk;
sä ock
Högwälborne, Wälborne Herrar Grefwar, FriHerrar,
Riddare och samtelige Ledamöter af bet Högloft.
R:dderftkapet och Adeln.
Inför Högwälborne Herr LgnddMarssalken
samt
Den 18 April- «-
samt det Höglofl. Ridderskapet och Adeln nedlägger
Preste Sländet, igenom sina Deputerade, desi
wördnadötnkla chälsninq och lyckönskan kill framila!,
'ien af närwarande R-^smole, som Kongl.
Ma-:t af »ådig omsorg för Rikets wäl sammankallar.
Twer hafwa fr mfinklt, under hwilka de mörkaste
olycksmoln, täkt efter hwarandra, utbredk sig
öfwer wärk Fosterland. Och , deras förskingrande
haswa bewrfen as den Aiomägriges ward om
det uraamla Swerige sa synbart wisal sig, att, utom
de förenade medel, som H m nyrtjar till desi und»
sätlninn, ingen twiflat om Rikets undergäng.
Minnet häraf, utur Swensk» hjerran outplånligt
och af deras oskrymtade tacksamhet och wörd»
nåd förewigat, kan icke uphöra, att, under allg
kommande bekymmer, befästa deras hopp om Rikets
fortfarande sjelfständighet och desi framtid»
tillwäxt i wälmaak och anseende.
Att ingen Swensk man gifweS, som med de
listigaste känslor icke behjertar dest» föremal för
Swenska Folkets önskningar, desta wigtiga ämnen
för Rikets Ständers omsorger, är för PresteSrändet
en glad föreställning.
Och under det samhälliga bemödande, förutan
hmilker Vesta föremal icke kunna ernäs, anser Preste
Ständer sig och sine med-Ständer lyckliga, atr
i de öfwcrläggningar, som Kongl, Maj:t för Rikets
a gelägeiihercr pröswar nödige, njura eftersyn och
stöd as den up-ysning och den warma kärlek för
Konung och Fosterland, som at det första ibland
Riks-Standen gifwa en fördubblad ära.
Med denna tillförsigt, delta bewis af sann
hög.
10 Den 18 April
Högaktning
och tiilgifwcnhet , förbinder Preste-Standet
sin wördnadöfnlla anhållan, alt i Högwälborne
Herr Landt-Marskalkens samt det Högloft. Riddcrskapet
och Adelns ynnest och bctvägenhet alltid wa«
ra inneflukit.
Zerr Landt Marskalken beswarade pä sätt
som foijer de ä Preste-SländetS magnar yttrade
tänkesätt:
Tolkare af de heligaste sanningar, hofwa De->
puterade af det högwördige Preste-Skändet pä ett
dermed öfwercnsstammande sätt gifwil den riktning
ät S>ändetS önskningar för början och fortgången
af detta Riksmöte, som leke annat kan än försäkra
Ridderskapet och Adeln, att hos del högwördiga
Ständet fä röna der mäst upbyggande bistånd
och det uprigtigaste deltagande mi Ridderskapet
och Adelns enda önskan, Fäderneslandets
trygghet och tväl, föremäl, som endast behöfwa
namnas för att werka den fullkomligaste enighet
emellan wärdige medlemnar af Rikets Ständer,
och som således i förening med den gudomliga lärans
föreskrifter skola hos Ridderskapet och Adeln
alltid bereda desi företag- Delta tänkesätt anhäller
Ridderskapet och Adeln att Deputerade af det
Högwördige Ståndet wille tillika med dest wänliga
hälsning inför Ständer framställa.
Sedan Deputerade afträdt, afgeck Grefwe
De la 6ar6ie med RidderskapetS och Adelns hälsningS-Depmation,
hwarester, och sedan Ridderskapet
och Adelns 48 Deputerade att uppwakta hans
Maj:t
Den i8 April. n
Majkt och den Kongl. Famiilen blifwit ttpropade,
samt Tait-wännen och de öfrige Ständens Deputerade
bl-fwit ä Riddarhn et församlade. Herr L^ndtMarffalken
och stora Depruatjopen afgick tits Slottet,
sedan Herr Landt-Mart^alken lämnat klubbin
lill äldste Grefwui. En a! Rikets Herrar Grefwe
liäaAnus kreäric Lralie
Uplästcs till sint Riddarhus - Directionens
Berättelse on, Riddarhiis-ärenderncs förwaltiiln-;
hwtlken, pa ajord proposition . remitterades till det
tillkommande Riddarhus-^iskotkel.
IlplasteS Adeliga Jungtru^Slifrs.Directionens
Rikedagsbcrätrelje hwiiten likaledes till RiddarHu6-Ukfkotlet
hanmistes.
Efter näqon stund äterkom Herr Landt-Marskalkcn
med Skora Depnrakionen, och förklarade
Konungens och den Kongl. Familjens nädiga tänkesätt
för Ridderffapet och Adeln.
Ankommo och infördes n:ne Kongs. Mait:S
CabinertS Kammarherrar, Gieiwe Larl l^isiänrsiolxe
och Friherre Ousiak von Otter, af hwilka den
förstnämnde ä Kongl. Manis wäguar inviterade
Ridderstkapet och AdUn att till RlkSdaqs.Peedikans
ashörande infinna sig i Stadens kyrka Mändagen
den 20 April klocka» io förmidd-, samt efter predikans
sint qwarstanna för atl bewifta plenum
xlenorum, hwllket ä samma ställe komme att
hallas.
-Herr Landt-Narskalken anmodade Herrar
CablnettS Kammarherrarne, alt för Konungen framföra
-
rr Den l3 April.
föra Ridderflkapet och Adelns underdåniga wördnad
och försäkran att efterkomma Desi befallning.
Sedan bemälte Cabinelts-Kammarherrar blifwik
utbeledsagade, redogjorde Grefwe Os ia 6a»
elie, som kork söre deni återkommit, för stn bräckning
till de andra Ständen.
Uppå gjord motion af Herr Grefwe Lralis,
och dera följande och bifallen proposition af Hery
Landt-MarsValkcn afhörde Riddersikapet och Adeln
med mycket nöje Grefwe Oe ja 6ar6is Upläsa sina
kill de andre Riks S änden hällne kal, hwilka skulle
i Protokollet intagas,, lydande som föijer;
Högwördigste Herr Ärke-Bifkopp, ock samkelige
ledamöter af det Wördige Preste-Ständel!
Ridderffapek och Adel» uppfylla nu, genom
osi sine Deputerade, en af deras gladaste pligker, den,
att frambära kill det wördige Ståndet försäkran
af deras aktning, deras tillgifwenhet, och med det
samma lyckönska det, till början af den Riksdag
-Hanö Majit i sin wishet ansett nödig.
Fä mannder äro förflutna, sedan ä denne
samme ort, Riksens Ständer sammankallades af
den äldrige Konung, hwilken» wid en owäntad
förlust af en'älsikad Son, af en hoppgifwande Efterträdare
till sin Thron, säg Sin enda tröst i Försynens
näd, i Ständers endrägt, i sitt folks oswikeliga
trohet; ett wal, lika Utmärkt af föremålets
warde, och den samdrägt Med hwilken dck sVedde
har räktwisak Konungens förtroende och lämnar Fäderneslandet
ett synbart »vedermäle af ben Allswaldiges
wärdande hand: Swithiods lugn och Wafars
Thron, är för secler befästad, och kommande
Den 18 April. 13
stägterS sällhet tryggad. —^ Men dek är ej nog,
aik med tacksamhet erkänna wär lycka, ost tillhör
äfwen, alt wisa oh deraf wärdige, alt, genom enighet,
samdrägt och manliga beflut källa RegentenS
bekymmer, sprida lugn och rädda Fosterlandet.
Det är till Eder, Wördade Tolkar af fa»
lighctens wälgörande läror, den lyckliges ledare,
den olyckliges tröst, som den ljufwa lott i synner»
het är lemnad, alt maka för hwarje undersåtes
rväl, att underwisa och »plysa; det ären I, som
med den mängdubbla styrka, sakens wigt, egna öf»
wertygelsen och samlade kunskaper Eber gifwa, med
efterdöme!, stsolen lära evre åhörare, att lydnad för
töswerher, samdrägt i Fosterländers wäda och ett
gemensamt deltagande i gemensamme bördor, Utgöra
hufwudgrunderne af de föreskrifter Eder Gn»
dommeliga Stiftare kemnade jordens solö. — Dett
sällhet, medwekandet af upfyllde pligrer, skänker,
stall i liden blifwa en rik belöning för Edre hiertan
och en ännu ymnigare skörd manta Eder ivid
dagarneö flut, inför den Alismägiiges Thron.
Nibderskapet och Adeln fullkomligen öfwertygade,
art I lika kännen och öfwen deste samfunds
pligrer, skola, med tillfredsställelse, afdetWördige
Srandet härutinnan taga efterdöme», under det de
räfla med en hmar i nit för Konung, Fosterland
och Medborgare.
Mä närwarande Riksdag blifwa utmärkt af
inbördes enighet, förtroende och wäiwiljaz samtid
och esterwerld skola deraf njuta de sällaste frukter, och
kommande flägten, med tacksamhet upteckna minnek
af dem, hwilka dertill kunnat och welat bidraga.
Det
Den i8 April
-
D?t är med dctze önssningar för ett gemens
samt Fosterlands wäl, Ridderssapet och Adeln mc
uibedsa sig det Wöroige StändetS wänssap och försäkra
om Ilka tänkesätt ä benna sida.
Höaädle Herr Taleman, samtelig? ledamöter
af der Wällcff. Nor,arc-Ständct.
As pligrcr sam Ridderssapet och Adeln alltid
med nöje gä art vpfylia, är äfven ben, att
genom ost, sine Deputerade, fa lyckö,issa det Wallof!.
Bo gare-Ständet, till den nu pabeaynta Urtima
R, sdaq.
Hyfmde be wänssapsfullaste tänkesätt för ett
aktningswärdk Ständ, hwilket genom ökandet af den
enssild^a wälmägan, bidrager sill den allmänna as
e't gemensanil Fosterlands bätnad, ssall der söc
Ridderssapct och Adeln alltid blrfwa pä det högsta
angenämt, ack medwerka i allt hwad pä dem berwid
kan ai komma.
Kallade af Konungen att samräda om ärenden
af ben största wigt, kan det ej wara utan be»
kymmer wi ft etz i nödwändighet, att afgifwa wära
yttranden; fruktan för misitag, sä ossiljakliga
frän menuissan är förlåtlig; men ledde af en klok
och wis Reg ring, intagne af nit för ett gemensamt
Fosterlands nykta, och lifwade af denne i alla
ädla bröst medfödda känsla, att upfyllde pligter
endast göra en säll, böra wi ej misitrösta, utan
kraftfullt bidraga till det allmännas gagn och Fäderneslandets
wäl.
Hwem af ost har ej felt detta maldriga sjelf
ftän
-
Den i8 April- rs
ständiga Rike nära sin uplösning, wid kranken af den
mäst hotande afgrund, och räddadt af den Allswaldiges
godhet; ännu makar samma försyn för wart
wäl, och laugt ifrän att hafwa minskat medlen kill
uprätthällandet af wär sällhet, har han dem ökat;
samloms omkring det nya wärn, han i sin godhet
ost beskärt, och gemensamme i wärk försmår
cnige i wäre beslut, skall Swerige, pä gruset af
störtade throner och bland lcmningarne af förswund,
ne folkslag, dem segerwinnaren ej en gäng tilläkit
bibehållandet af deras namn, ensamt orördt och
orörligt, känna sig starkt af Regeringens klokhet
och folkets förtroende; och hwar gifmes wäl ett
Land Utom Swerige? (England undantagit), der
Rcgenten ännu kan tala till ett fritt folk , der
folket i hwarenda minsta angelägenhet äger rätt inför
thronen nedlägga sina angelägenheter, hwartenda
af sine bekymmer? Nej, denna förmän njutes
nästan endast af ost» weten att den marvera,
art den förtjena, att med wär tillgifwenhet för
Konungen, wär noggranhet i lagarnes upsyllauve,
wär samdrägt i alla måls afgörande, försvara
en frihet, som saknas af mänga andra Curopas
innebyggare, och som andre Länder, oaktadt up»
offrandet af millioners blod, fäfängt sökt att erhålla.
Ridderffapet och Adeln gör sig försäkrad, att
det Wällofl. Borgare-Ständet, med nöje bidrager
till upfyllandet af de heliga pligter, dem Fosterland,
Samtid och Estcrwerld gemensamt fordra;
ingen möda stkali ä wär sida wara svard: huru tillfredsställande
om, wid sintet af delta Riksmöte,
wi
16 Den 18 April»
wi kunna lyckönska hwarannan, med den fasta öfwertygelse,
atk wära beslut grundat och befästa!
allmänt och enskildt wäl.
Det ar med desta önskningar Ridderskapet och
Adeln sä försäkra det Wällofl. Borgare-Ständet
om deras uprikliga högaktning och wänskap, samt
auhälla om deras tillbaka.
Hderwärde Taleman, samreliqe ledamöter af
det Hederwarda Bonde-Ständer!
Emonagen redeliae Danemän Ridderskapet och
Adelns första hälsning ivid del Riksmöte, som
» följd as Kor>ql. Majus befallning nu öpnaS.
Den skänkee Eder af elk Srand pä närmaste med
Eder i yrken, i rättigheter och i skyldicchcrer förenadt.
Den frambäres af en tolk, som för redlighet
och Swenskmanna dygd, delar med sine med»
bröder den nprigrigaste aktning.
Sammankallade af en Konung, hwilken försakat
den enskildte mannens lugn, för att, wid
«n a'lmänt hotande wada, sarta Niksrodret och
frälsa det land, som sett honom födas; arbetande
under en Furstes ögon. hwilken, glömmande alla
egna fördelar och de särskilda band, hwilka en längre
tid fästat Desi bragder, Dest öden och Destära
wid föremålet af Européns beundran, upoffrar
nu hwarje ögonblick af sin lefnad ull sill nya Fäderneslands
wäl, äro wära förbindelser mångdubblade,
och wara pligter af en ökad helgd.
Wrgtige uran twiswel äro de skal, som förmätt
Konungen, alt sammankalla silk trogna Folk.
magt
-
Den i8 April
-
i?
magtpäliggande de beslut, som blifwa följden af
wära öswerläggningar. Ma klokheten leda vem,
enigheten dcrwid räda och Fosterlands känflan b!«fwa
enda driffjädren kill wära gerningar. Wi kanna
dä med säkerhet hoppas se den högstes walstg»else
kröna wära företag, och Swenjke Bonden
bibehålla den uteslutande rätt, alt ibland alla kända
folkslag, ensam wara den, hwilken, i frågor
om Fosterlandets wäl, om stiftning af dest lagar,
och i den wigtiga beskattningsrätten, ager, en talan,
dä den nphört för dest Medbröder i alla andra
Lander.
Widk utseende omständigheter synas hora an,
gränsande SlaterS lugn. Ma hända skall Försynens
beskärmande hand ännu afwanda, olyckan
ifrån wär Fäderncsbygd, och tillära ost i fredens
lugn hembära tacksamhetens offer till Allmagtens
Herre. Ma hända arcr, har Dest wiöhct ansett
pröfningen nödig; och förfwarer af wart sjelfbeständ,
twinga ost kill ny härnad. Ma wi i bägge
fallen ihågkomma hwad wi arv
Swenskar;
att heliga pligter ö.ro af Fadren ost älagde
att de ej twekade, dä en allman wada hotade
qtt wi äro skyldige wäre barn, obefläckad! lemna
dem, ej endast namnet, men äran af frie svenske
män, och ail det Folk är vöfwerwinncrligt,
som, under goda lagars skygd, i samdrägt med
sin Regent, strider för lagbunden frihet och sjelfständighet.
Mä himlen afwanda de olycksmoln,
som kunna hota, men om ock de samlas, skola de
ej förfära den rätlsintes hjerta; med hoppet fästad!
wid
Första Del. 2.
i8 Den i8 April.
Ivid en rättwis Försyn, med fullt förtroende till
en kraftfull Regering, med samdrägt i befluten,
ined mandom i utförandet, skall Swensk» Nationen,
ej endast trottfa olyckan, men den äfwen besegra,
och afkomlingarne af ett Folk, som frälstes
af 6u8tLk ^Vasas mod, ännu under Dest Ättling
och en like af Dest dygder, lefwa och dö —
srie.
Med den Högstes nåd, beror bibehällan
det
af denna frihet, ensamt af ost sjelswe. Den
bestar ej i rättigheten af ert otidigt klander, i ett
trotsande öfwcrmod, i hotande uttryck, oftast utbrott
af swagheten, aldrig af den öfwerlägsna styrkan,
den wisar flg i kloka företag, i fasta beslut
och ^framför allt, i den oryggelig» förcsatts, ark
för friheten och fosterlandets wal upoffra allt om
sa fordras.
Redlige Danemän!
Defie tänkesätt lifwade wäre fäder; ära och
mod eldade deras bröst.
Ma besia dygder Haf.
wa gärt i arf till deras barn, och Swerige skall ej upphöra
äga aktning, sä länge en fri Swensk Man,
ännu trampar denna jord.
Ridderflkaper och Adeln skall troget dela med
Eder mödorna och farorna af ert gemensamt fosterlands
uprätthallande» och finna sig lycklige i
den man de tro sig derigenom kunna lindra en mördad
Konungs, en älskad Regems omsorger och
bekymmer.
Glade ffolen I dä, ivid flutadt arbete, wid
äterwändandct till Edre hem, se Eder omfamnas
af föremälen för Eder ömhet, af Evra makar, Edra
barn och i den Högstes Tempel, wid foten af
Her
-
Den i8 April. 19
Herrans Altare, deltaga i walsignande Medbröders
lofsanger, emottaga deras tacksägelser, och känna i
Evra lugna bröst den största af all jordisk tillfridsställclse
den, ari hafma handlat rätt.
Under tillönffan af ben Högstes wälstgnclsec
till wära päbegynta arbeten, fa Ridderffapet och
Adeln försäkra det Hederwärda Bonde - Trander,
om deras alltid, fortfarande aktning, rvänskap och
rvälwilja.
Högloft. Ridderffapel och Adeln ärffildeö klockan
H till 2.
In stclem protocolli
6. Zilvsrstolps.
Mändagen den 20 April.
Plenum klockan x io förmiddagen.
Justerades Pleni-Prokocollek för ben i8 bennes.
Sedan twanne Härolder ankommit och underrättelse
blifwir inhamrad det de öfrige respective
Skänden börjat begifwa sig fran sine samlingsrum,
aftägade kl. ro i samma ändamål Herr LandtMarskalken
och Ridderffapet och Adeln till Kirkan,
hwarest efter flutad Riksdags - Predikan ,
Kongl. Majt t behagade fran Thronen genom ert
nådigt Tal hälsa Riksens Ständer, och sedermera
kata upläsa en berättelse vm hwad sig i Rikets
styrelse tilldragit sedan sista Riksdag; Gistren Ö«
rebro Slott pa Rikssalen den 20 April 1812.
Ester
zs Den 18 April
Efter
ceremoniernas slut, och sedan Ridderskåpet
och Adeln warit Konungen till Slottet följaktige,
äterkom Herr Landt-Marsikalkei, jämte Ständer
klockan 2 til! Riddarhuset, hwarcst Högloft.
Riddcrffapet och Adeln genast alffildes.
In ststem prolocolii
6. Lilvarstolpe.
Tisdagen den 2i April.
Plenum kl. n Förmiddagen.
Zerr Landt klkarffalken underrättade Riddersikapel
och Adeln alt sedlarne till det i dag kl.
Z 12 utsatte Bänkmanswal, borde innefatta ÄttenS
nummer och namn, samt personens namn och
raracter, hwarom för öfrigt, enligt NiddarhusOrdningen
särskilt anslag i Riddarhus-Salen more
gjordt.
Till uplysning för dem af Ridderffapet och
Adelns Ledamöter, som lill äfwenkyrs ej wid upläsningen
i plenum plenorum förleden gärdag wal
kunnat fatta Kongl. Majtts Berättelse om hwad
pg i Rikets styrelse tilldragit sedan sista Riksdag,
läk Herr Landt-Marskalken >m upläsa samma Berättelse
, hwilken lades till bandlingarne.
Grefwe I^uutk, Lustak Lric, anmälte sig,
erhöll ordet och uppläste etc sä lydande:
Wördsamt Memorial.
Ledd af den upriktigaste wälmening, del
marmaste nik för ett älskadt Fosterland, af öfwertygelse
on? min pligt akt söka gagna i den mohn
min
Den 2i April- si
min förmåga tilläter, önilkar och anhäller jag, det
Högloft. Ridderstapet och Adeln mätte, sä fort sig
-göra koler, till Hans Mastt Konungen inkomma
med underdånig begäran akt Branwins-bränningen
genast blir inställd uti hela Riket. Rysliga äro
de berättelser om en tilltagande sädesbrist, som
daaeligen, bäve skrifteligt och mnntcligk meddelas.
Wihcrligen är sednaste årets mihwäxt dertill mycket
wällande, men det till högsta grad ukwidgade
bränwtnsbrännandet torde likwäl i synnerhet dertill
wara största orsaken. Der tillhör icke mig,
att i denna wäg gä Högloft. Ridderskapet och Adeln
tillhanda med nägra råd, tn jag känner ringheter
af min förmåga häruti, äfwen sä wäk som
mitt aoda upsäk; men jag har ej trott mig böra,
ä detta ställ? förtiga mina tankar i detta ämne.
De händelser, som i detta är kunna tilldraga sig
i politiskt hänseende till, ma handa, fullkomligt
hinder af tillförsel utaf spanuemäl frän de ställe»;
der den finnes; de oyndwikllga grymma följderne
af en hungersnöd; billigt befarande för utdöendet
af boskapskreatur, under en fortfarande winter med
knappaste tillgång pä foder, för egen del ett lefwande
wittne till, huru i den ort jag har mili bostad,
flere redan för en mänad sedan icke ägt nägon
spannemäl, sedan de förwandlal den till bränwin;
kan jag icke utan största bekymmer tänka pä
hwad oh högst sannolikt förestår, i följd hwaraf
jag ansett min skyldighet wara, att Högloft. Ridderfkapet
och Adeln härom erhindra. Ej nog lycklig
att äga de wackra nrförögäfwor, som sä utmärkt
tillhöra flere af det hederwärda Ständ, hwar
af
-
22 Den 21 April'
af jag har den äran att wara en medlem, wägar
jag hoppas att mitt yttrande med skonsamhet anses
, och blott min »välmening emot el! wördadt
Konungahus, Medborgare och Fädernesland komma
i beräkning.
Begärdes pä bordet.
Härefter företogs walet kill Bänkman, hwar»
under Herr Landt-Marskalken lemnade de underrättelser,
enligt skeende anslag, de Herrar, som
till Bankmän blefwe utsedde, komme alt i eftermiddag
klockan A till Electorers utseende samman,
träda, sami Plenum tili öpnande af wal-listan öf.
wer de sednare skulle kill i afton klockan 8 utsättas.
Klockan r om middagen war BänkmanSwalet
fulländad!, och befunnos af det häröfwer utaf
4 Ledamöter forde Prorocoll, följande hafwa blifwit
till Bänkmän utsedde:
N:o Z Grefwe Oe la Larcliu, ^acott.
2Z — Irolle VVaclitmelster, Ickans Labr.
46 — , Larl.
7Z — I^aijonsteckt, Larl.
85 — Kosen, 6ustak.
87 — Kövvenkjelm, Larl Lustaf.
106 — Ltrömtelt, Klans,
ilg — Hiott, la^e.
17 Friherre kl^minz, 6. ak Ickeloolit?.
44 — VVrecks, babian.
76
Kruuse, Fullm. Herr liram, l?elrr.
H4 — lkummerl^elm. Fullm. Herr VVei
ckenlrjelm,
gottan.
150
Den 2i April
-
i Zv Friherre von litter, Lustaf.
191 — Danckovardt.
214 —> LunZe, Fullm. Gr. krölickr, Da
vicl
parälä
247
— Dil^esvärä. Fullm. Frih. Lecler
ström,
kuclolf.
257 — Klingsporr, kreäric.
284
Örnsköld, Jokan ^Villielm.
ZlZ — von klaten, kallar.
ZZi — ^cilercreutx, Larl
ZZZ
— von Lngeliröm, Dars,
7 Herr Lparre, Luliak lVlauritr:,
87 — 8tra!e, kiils ^Vilkclm
109
.  Zr^nte, Inhs.
254
Dil^ecrona Fullm. H:rL§^Ia,Larl.
26z
klanting L^Ilenbaga, ^äamLuli.
456 — ^minoti', Deoclor.
491 .  Kalmberg, kampus.
814 — L^llenkaal, lierman.
1960 —- I^lontgommer^, josias.
iZZy ,
von Dngelbreckten, Derman.
1056
8ci>önliröm, kelrr.
107Z — 8i!fverlci>^öl6, l>li!s.
124Z
De la Lrange, Leorg.
1424
Wennerll^erna, Fullm. von blolf
lten,
Drlanä.
IZZ7
Drufva, Dkure.
1Z79  Dinöerona, Larl.
1696 — Lergenlirale, ^xe! ^Vilkelm.
1726
Klarks von VVnrlemberg, Luli.
^äolk.
1802 — Dlafenksmpk, ^xel.
1856
24
Den 2i April.
1856 Herr cke Krete, t^xel.
igZl —- von Kcbileät, Liing.
1983 — IckozekLnlköIä, Oetlok.
1999 — Lalli.enlle6t, ^6. Lreckr.
2088 —' ak Lbapman, 6ullak. ^ckolk.
2143  . LftsrnecroutL, duckak.
2156
kurenllam, Olok.
2188
rrk Klinteberg, Lreckr. Lnckvig.
2 2 os .  IckallenIijernL, dullak.
22 r r — Lornell, ^oban ^braksm.
Höglofl. Ridderffapet och Adeln älfkildeS
klockan ^ till 2.
In 6ckem protocolli.
6. Zilverkolpe.
Tisdagen den 21 April.
Plenum klockan 8 om aftonen.
Sedan Herr Landt Marskalken tillkännagifwic,
att Herrar Bänkman inlämnat sitt Protocoll
öfwer ElecrorS walet, hwilket nu komme att
uppläsas, anmälte
Grefwe Oe la dnrclie, l^^ob, såsom den
främste bland Bankmannen, att utom de 24 personer,
som kill Electorcr erhållit flere röster än alla
öfriga, hade stne nämligen Friherre Wrangel,
Lbrilban, och Herr von LcblleZt, L!iL8, schälin
20 röster hwardera, och att Bänkmännen, osäkre
hnrnwida lottningcn deni emellan borde blott
inför Bänkmännen eller in xleno för sig gä, e
-
Den 2i April- 25
när Riddarhusordningen ej om denna casus inne,
fattade yagot stadgande, trott sig böra bagge personerneö
namn i Protokollet uptaga, hwarigenom
samkelige perfonernes nummer nu utgjorde 26 i
stället för 2A. I anledning häraf anhöll Herr
Grefwe,, att Herr Landt-Marffalken behagade fräga
Ridderfkapet och Adeln huru tvid dylika framdeles
förefallande händelser borde förhällas.
Zerr Landt Narffalken hemställde att loktningen
mellan Friherre VVranzel och Herr von
LcststeZt mätte fke under nu påstående plenum; och
an hwad anginge ett stadgande lämpeligt till dylika
casus i framtiden, fräqan derom ännu kunde sig
yppa, i sinom tid bänwifas till Riddarhus-Ukffottet.
8rihcrre Lilkvertckölcl, 24ils, ansäg hafwa
warit rättast, ait loitningen siketl inför Bänkmännen,
och wal-listan dymedelst kunnat till Rtddcrstapet
och Adeln fullt färdig inlemnaS.
Höglofl. Ridderfkapet och Adeli, biföll begge
punkterne af Herr Landt-MarffalkenS proposition.
Derefter upplästes wal-listan, som till »amu
och röste-ial war af följande innehall:
N:o
Röster.
i
Grefwe Lrake - - - -
42
2
— Levenhaupt, 6ustal
2Y
ivy
körner, Larl.
2Y
H4
— Istott, Lage. - - -
4S
1 »8
— von Lsten, Igans ^ingrie-
42
67 Friherre kalbitrlkzr, ^
42
iyy
— ää^ranxel, Larl ^stain.
29
211
— Legerström, Kror. -
3S
340
— Lötvenlkölg, Laiomon.
2?
N:o
26 Den 21 April.
N:o
Röster.
IZ Herr kibbinA, Earl 6uliak.
23
ro9
Eilje, kränke. - - -
42
i6z
tstolli, ^ke.
42
-54
Eilfecrona, Fullm. HerrEZLla,LarI. 28
4Zl
—
stärnlEölö, Larl ^okan.
24
446
dletkervooä Fullm. Friherre Le-
äsrlkroM, Larl.
26
814
Ezrllenkaal, Lars.
33
959
LaNIekelt, 6 n klak.
4l
1056
Lckönlirpm, kekr-
27
1273
8ilkverlkjölc1, dlils.
42
122?
1igerlle6t Aullm. Friherre Mrsn-
Aef, Lkrrliian. - -
22
1794
von ttoWen, Len^t. -
4l
1999
Ealkenlieclt, T^clolpli. -
37
2004
von Lckult^enkeim, Oavicl.
39
2225
Lattram, klerman.
29
1768
Lclimitterlörv, ItenninZ.
42
1931
von Ecklieät, Elias
22
Sedermera framkallades Friherre äVranMl
och Herr von Ecklieclt atk lotta. hwarmih Friherre
Wrangel erhöll den sedel hwarä ordet Elektor
war kecknadt.
-Herr Landt-Nars^alken anmodade första
Electorn Hans Excellence Herr Grefwe krane akt
genom manligt anslag sammankalla Electorerne till
i öfwermorgon sa tidigt, att innan det samma dag
förmodeugen inträffande plenum ätniinsione RiddacHnö-Ucfforret
kunde hinna utses.
Höglofl.
Den 21 April.
2?
Högloft. Ridderffapet och Adelil ätstkildcs
klockan S till 9.
In ststem krotocolli
6. Lilverllolpe.
Thorsdagen den 2Z April.
Plenum klock. 11 förmiddagen.
Jcrr Landt-Marffalken anmälde, ali ätskillige
ledamöter af Ridderffapet och Adeln till»
kännagifwit, att längre bort i StändelS härwarande
Samlingsrum man ej utan största swarighet
knnde höra hwad som wid och omkring Landk-Marffalksbordet,
lästes eller taladeS; hwarföre han hemställde,
om dej icke de ledamöter som innehade
aflägsna platser kunde fä flotta ftg fram, allenast
de ieke bortkogo ruin för dem som förut sätt sig
de främre bankarne anwisadc; hwarjeime Herr
Lanvt-Marffalken föreslog, att de äfwcn frän Veste
närmare bänkar mätte fa yttra sina tankar.
Bifölls.
Justerades pleni prvtccollct för den 20 April
friherre Lilkversclrsölö, ldlils, upläste ett sä
lydande.
Wördsamt Memorial!
En korrt tidcrymd har förflutit sedan Riksens
Ständers senaste sammanwaro, den har dock
warit nog lang för att lemna Landers Jnnewana.
re bekymmer och oco. Wäc wördade Konung har
un
-
28
Den 2Z April.
under delina tiden nära ett är warit af sjukdom
sa bstwärad att han icke kunnat föra Riks - styrel,
sen. Förlät mine herrar, alk jac; nvlifwar I)ägkornsten
af de smärtande kansler som kidninqeii derom,
kemnade Eder och hwa-je redlig medborgare.
Händelse» som söljde derpä och som kan hädanefter
inträffa i fall Konungen skulle ofrare L.swäras
med en lika sjuklighet nödgar mig dertill.
Wi hafwa redan i sinom rid genom utfärdad
Nådig Kungörelse blifwit underrättade, om den Författning
Hans Kongl. Majit behagat widkaga i afseende
pä Rikers styrelse under Desi lyckligtwis nu
mera uvhörda sjukdom; wi hafwa ytterligare ifrån
Thronen färt afhöra de skäl som förmatt Konungen
dertill och wi hafwa alla den inre öftvertygelsen,
att ingen bordt wara mera berättigad att inlaga
Konungens ställe, än den Prins som Smeriges
Ständer korrt förut med enhällig röst kallat
Thrcnfdljare. Hwem kunde wardigare upfylla denna
platö än deri Prins, jom sä wäl pä KngSfältet
som i Ministeriel» Cabincttet förwärfwat sig
med rättwisa samkidaö beundran; hwem kunde kärare
as Swenska Nationen i detta wigkiqa kall
emoltagas än den Furste pä hwilken hwarje Swensk
man ginndat hela sitt framlida hopp. Wi kunna
således icke annat än igenkänna uti detta Kongl.
Majus Nädiga beslut, Desi anledningar, grunder
och wärkställighct, den mäst ömma omwärdnad för
Fosterlandet och Kongl. Majus oföränderliga nätz
ark uplylla trogne nndersälares önskan. Försäkrad
att ingen af Ridderskapct och Adeln lärer hysa annar
tänkesätt, särdag derföre ödmjukast förestå om
> icke
Den 2z April. 29
icke Ridderstapet och Adeln stulle finna för godt
akt genom Deputation till Konungen, hwarmed
de Sfrige Riks-Ständen sig gerna torde förena,
högtidligen icke allenast aflägga deras underdäniga
tacksamhet för denne Kongl. Majus widtagne och
af omständigheterne framkqllabe åtgärd, uran äfwen
derjemte anhalla, att i händelse Kongl. Majtt stulle
af siukdom vä längre eller körnare lid finna sig
utur stand att Rikets ärender warda, Kongl. Majit
täcktes wid alla sädane tillfällen» dem Gud nädedeliqen
afwände, styrelsen af Riket till Hans Kongs.
Höghet Kron-Prinsen updraga. Likaledes torde
jag sä hemställa, om icke samma Deputation mä
inför Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen framföra
Riksens Ständers underdäniga tacksamhet för
Desi redan med Riksstyrelsen tagne befattning,
samt deras önstc-n att Hans Kongl. Höghet i den
händelse Konungen stalie framdeles finna sig hindrad
att med ^vederbörlig styrka Regerings ArénVerne
sjelf förwalta, täcktes Riks-styrelsen i Konungens
höga namn föra och besörja med all den rätt
narwarande grundlagar Konungen tillägga.
Skulle Högloft. Ridderstapet och Adeln antaga
hwad jag nu i ödmjukhet wägat föreslä, fär
jag till widare granstning härmed öfwerlcmna ett
projecc som efter min tanka stnlle kunna tjena till
grund för den tacksägelse abretz, hwilken sä wäl
till Konungen som med liren förändring iill Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen stulle komma att afgä.
Herr Landt-Marskalken frägade härefter
om Ridderstapet och Adeln tilläte att den till detta
Lndamäl af Friherre 8iIkversckM<Z föreflagne
tacksägelse adretz finge upläsas. Bi«
Zc> Den 2Z April
'
Bifölls; hwarester följande förflag uplasies:
Riksens Ständer tro sig endast upsylla Nationens
högt yttrade önskan dä de för Eder Kongl.
Maj:t nedlägga en offenkelig gard af underdånig
tacksamhet för det af Eders Kongl. Majit den 17
Mars förledit är widtagne beslut att under Eder
Kongl. Majus sjukdom till Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinfen öfwerlemna wärdén af Fäderneslandets
angelägenheter. Länge har allmänna tänkesättet
stödjande sig dels pä Rikets dä warande critisVa
ställning, dels pä den Furstes owanliga och
ädla egenskaper som af Eder Kongl. Majit utsägs
till Thronens och Fäderneslandets gemensamma
stöd med bifall mätt och upburit fördelande af ekt
steg som befästat Statens trygghet och sjelfständighet.
Riksens Ständer, laglige tolkare af Swensk»
Folkets tänkesätt begagna nu delta tillfälle att
dem högtidligen yttra inför Tbronen öch art ät ett
beslut hos Eder Kongl. Majit pakallat af den enMra
böjelsen för en wärdig Son och af Rikets
omihkänneliga behof läna national representations
erforderliga bifall. Riksens Ständer hafwa likwäl
Annu icke trott sig fullkomligen swara emot Swensta
Folkets rättmätiga fordringar. En sorgelig erfarenhet
har öftvertygat Eder Kongl. Majus trogne
underläkare, att de icke allid hos deras wördaLe
Konung kunna päräkna en fortfarande hälsa
och en deraf beroende fortsatt utöfning af Konnnga
maguns mödosamma plikter. Om ekt sädank
fall intrader, om Swenffa Folkets förenade boner
cj kunna det afwända, hafiva Riksens Ständer i
sörwäg bordt i underdånighet hoö Eder Kongl»
Den 2Z Äpnl. zi
Maj:t anmäla deras enhälliga önskan, atk Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen wid alla de tillfällen
dä Eder Kongl. Maj:r af sjuklighet hindras arr
med Regerings- ärenderne Sig befatta, inträder
uri utöfningen af Konnngamagten med all den
rätt närmarande grundlagar densamma tillägger
samt uti Eders Majns namn Rikets styrelse söra
under det Hans Kongl. Höghet täcktes deremellan
fortfara akt med Dest råd gä Eder Kongl.
Maj:t tillhanda. Den kännedom Rikets Ständer
aga om Eders Kongs. Majns tänkesätt för Hans
Kongl, Höghet Kron-Prinsen gör Riksens Ständer
förwitzade, att Ever Kongl. .Majn med tillfredsställelse
stkall emottaga en önskan, grundad pä
Eders Kongl. Majus Eget efterdöme; och Riksens
Ständer tro sig ej heller mera wärdigt kunna
smara emot den rätt, Hans Kongl. Höghet redan
förwärfwat pä deras och nationens erkänsla, än
da de förbinda Sweriges framrida öden med Eders
Kongl. Maj:rs och Kron-Prinsens wardande namn.
Herr Landt-Marffalken framställde deref.
ter en sa lydande proposition: Bifaller Högloft.
Ridderstkapet och Adeln den af Friherre LilkvarIcbjölst
gjorde motion, jemte den föresiagne tacksägelse
adresien, samt att densamma äfwen med wederbörlig
förändring matte såsom adretz till Hans
Kongl. Höghet Kron.Prinsen begagnas.
Ropades ett starkt Ja:
Hwarjemle beflöts, att en Deputation genast
skulle afgä kill de andra respective Ständer,, för
att inbjuda dem, atk i detta Ridderstkapet och Adelns
beslut instämma.
An
-
Z2 Den 2Z April.
Anmäldes och^infördcs pä öfligk fäkt en Deputation
fran det Hederwärda Bonde-Skändet, anförd
af Riksdagsmannen jonas hmilken,
medelst upläsande af ett prorocolls utdrag af samma
vag, tilikännagaf, att Bonde-Srändet fattat ett
bcflnt alldeles likstämmigt med det som Njdderffaper
och Adeln nyst midkagit, och derjemte ansett
nödigt, att, enär Riksens Ständer om ett sädant
beslut öfwerensstämt, dek samma äfwen i Riksdags
beslutet skulle komma att intagas.
Deputakionen bestvarades och utbeledsagadeS
efter manligheten.
Justerades pleni protocollerne förden 21 April
för- och eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag as Protokollet, hällit hos Högloft.
Rtdoerskapel och Adeln w>d Urtima Niksgagen
i Orebro den 24 April 1812.
S. D. Ä anledning af gjord motion beslöt
Högloft. Ridderffapel och Adeln för sin del, att
genom en stor deputation inför Hans Kongl. Majit
frambära sin underdånig» tacksägelse för Desi Nådiga
argärd att, under Desi Eget sjukliga tillstånd,
ät Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen updraga
Rikets styrelse sann derjemte sin underdåniga önskan,
arr wid alla framdeles till äfwentyrö inträffande
tillfällen af Kongl. Majtts sjuklighet, Hans
Kongl. Höghet mätte inträda i möfningen af Konunga
magten med all den rätt närtvarande grundlagar/densamma
tillägga samt i Kon^l. Maj-tS
namn, styrelsen söra.
Wr
Den 2Z April. 23
Widare beflöt Högloft. Ridderskapek och Adela:
akt, äfwen inför Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen
betyga si» tacksamhet, för Desi redan med
Riksstyrelsen lagné befattning jemte den underdåniga
önfl^an, att Hanö Kongl. Höghet wid hwarje
dylikt tillfälle täcktes Riksstyrelsen i Konungens
höga namn föra och besörja- hwarefier det förslag
till tacksägelse adresi till Hanö Maj:t Konungen
som wid samma tillfälle föreslogs, och åtföljer detta
Prorocolls Utdrag gilladeS och antogs, för att
nied någon förändring äfwen kunna tjena till betygande
af Riksens Sländers erkänsla emot Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen: och skulle de refpeolive
Med-Ständerne »vänligen inbjudas, att häruti
instämma. Ult Supra
Hwarefter
DcpmakioneN upropades och afgeck
till de andra Stånden under anförande af Grefwe
Oe la 6ar6ie,,^acol).
Anmäldes och infördes en Deputation ifrån
det Högwördige Prestc-Sländet, anförd af Biskoppen
i Wexiö Friherre Norner, som, medelst
upläsanve af ett Protvcollö Utdrag af denna dag,
tillkännagas Preste-StändekS instämmande i ell mev
Ridderskapet och Adeln lika lydande beflnt om en
tacksägelse adresi kill Hans Majer Konungen och
Hans Kongl. Höghet KrowPri»scn, hwilken Deputation
beswarades och pa wederböcligt sätt Utbeledsagades»
-
Härefter anlände och infördes Konungens HofCankzler,
Friherre ak äVetterstorlt, och till Höalofl.
Rid
Lörsta
Del- Z.
Z4 Den 2Z April
Ridderskapet och Adeln a Kongl. Majus wäqnae
öfwerlemnade sex stycken Konungens Nådiga Propositioner
samt en serskilt Konungens Nådiga Skrif»velse
till Riksens Ständer.
Sedan Hof-Cantzleren blifwit utbeledsagad,
»rpbröks Herrar Electorernes listor till wal as ledamöter
i Riddarehus-Utskottet, och befnnnos dertill
haswa blifwit utsedde:
N:v ZZ Grefwe 6^I6enlloIxs, Larl.
ivo Grefwe Stackelberg, R.einbolcl.
z6 Friherre körner kill Tuna Fullmägtig
Grefwe koase- Llae8 kreäric.
H4 FriherrevummerbjelmFullmägtig Wei6enl^elm,
hollan Major.
291 Ve6eer Fullmägtig 6)-!Ienram, L.
Kammar-Junkare.
1718 valman, vara polian, KammarJunkare.
1856 vekrese, /^xel, Lagmait.
199Z ak Lferl^en, polian, Capitaine.
2069 Narmeilirable, 6. V., BrukS-PakrvN.
2176 vinöerlkölä, X-, Kammar-Junkarel
194Z LorZenLölä, L. Protocolls-Secreterare.
L054 von ^.rbm, ^xel, Capitaine.
Zerr Landt-Marskalken föreslog, att som
ätskilligeafRidderffapet och Adeln sedan den sista anlekningen
hitkommit, som ännu icke kunnat erhälla
sine inrrädes-polletter, Riddarehus-Utslkottet mätte
fa anmodas alt genast pä eftermiddagen sam,
manträda för att göra antekningqr.
Bifölls.
In
-
Den 2z April- 3Z
Infördes en Deputation ifrän det Wälloff.
Borgare-ständet, anförd af Riksdags-fullmägtigen
för Stockholms stad Commerce - rådet äVeZelin,
som upläste ert protocolls-utdrag af denna dag, in»
nefattande Borgare-Ståndets med Ridderfkapet och
Adeln aldeles instämmande bestnr rörande tacksägelse
adretzerne till Hans Maj:t Konungen och
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen.
Depukationen beswarades och urfördes.
Upbrörs Hertar Elecrorernes lista till wal af
ledamöter i StatS-urstotter, och befunuos bertill
hafwa blifwit utsedde :
M:o roy Mörner till Tuna, Grefwe Larl.
247 Friherre I^Isekwärö Fullmagtig Frihers
re Legerström, Kuäolpö, Amiral.
sZ4 Friherre DeOeer till Löfsta, LarlZ26
Friherre I^Lgerkeim, L. L., President.
Z39 Friherre ak k^äkankon, Ä..
Z4O Friherre I. u kvvenll-:föl6, 8 ^! nm 0 n -
L024 Lckult^enkeim, I)., Archiater, förste.
2186 V/akrenöorLk, von, Knaers.
2188 ak I^Iinteder^; strsciric ImöviZ.
Derr ^Vsiäennielm, ^ean, anmälde, akt, sä
smickrad han wore af det förtroende Herrar Eleetorer
behagat helvisa honom, dä de walt honom
till ledamot uti Riddarehno-Utskottet, han dock wore
nödsakad begära Ridderssapet och Adelns tillstånd
alt sig detsamma afsäga, da enffilda angelägenheter
hindrade honom, att länge wid Riksdagen
uppehåll» stgz han anhvk att Högloft. Rid
l
der
-
36
Den 2z April
-
derskapct och Adeln, likwäl ej mätte twifla om deli
wördnad han hyste för SkändetS wälwiljo och om hanS
böjelse att gagna fä län»,t det stöde i hons förmåga.
Herr Landt - Marskalken anmodade i anledning
häraf, Herrar Electorer att wid deras nästa
sammankomst, nise -cn annan ledamot uti Riddarchus-Utf?oltet
i Herr Wöistenkjelnw ställe.
Grefwe krakö, ^NZNU8 kreärik., anmälte/
art sedan, genom walet till ledamöter l Skars«UtKottet
trenne af Eleororcrne dertill blifwit utsedde,
och det ej more tillåtit, att pä en gäng wara Utflkotts-ledomot
och Elector, Bänkmännerne mätte
sammankallas till wal af nya Elecroker i de afgängnes
ställe innan Eleckorerne äler böra sammankomma
alt utse ledamöter i de öfrige Utskotten.
Herr käklman, Otto kreclrik, erinrade, det
Han ansäge Riddarhus - Ordningens mening wara
att den första uämningen af alla Utskottens ledamöter
borde af de först utwalde Elecrorerne werkflällas
inom någon ledighet ibland dem kunde återbesättas,
hwarsöre han hemställde alt med ett säbom
wal mätte dröjas intill alla Utflkotten wörö
nämnda, dä kanske att flere vacancer funnes hofwa
sig yppat.
-Zerr Landt-Marskalken föreflog Ridderskapet
och Adeln att härmed sä mätte förfaras, hwilket
Bifölls.
Uplästeö:
Utdrag af protocollet, hällit pä Orebro Slott
inför Hans Kongl. Majit lili StatöRädet
den 2» April ILIS.
Jemte följande: Kongl.
Den 2z 7lpril» 37
Kongl, Majus Nädiga proposition till Riksens
Ständers Stats - utskott angående
ändring tili wista omständigheter af hwad
Hittills blifwik förordnadk om accords-ersätkninqar
till Officerare af f. d. Finstka
Armeen; Giswen Orebro Slott dcn 22
April 1812.
Kongl. Majns Nådiga proposition kill Riksens
Ständer, angående beklädnaden för
Extra Roterings-manskapet; Gifmen Örebro
Slott den 22 April 1812,
Kongl. Majus Nädiga proposition lill Riksens
Ständers Skars - Utskott, rörande
räntan pä det län ägaren af Rosenfors
jernbruk Majoren kolenborZ af Wadstena
.krigsmanshus-catza innehar; Gistren
Orebro Slott den 22 April 1812.
Kongl. Majns Nädiga proposition till Riksens
Ständerangaendecentonalen kill Wadstena
krigsmanhns-casta; Giswen Örebro
Slott den 22 April 1812»
Utdrag afprotocollet inför Hans Maj:t Konungen
uppå Örebro Slott dcn 18 April 1812.
Jmte följande:
Kongl. Majus Nådiga stkpifwelse till Riksens
Ständer angående Dewillningen;
Giswen Örebro Slott den 18 April 1812.
Kongl. Majus Nädiga proposition till Riksens
Ständer, angående bestämmandet
af wilkoren och afgifterne förBranwinStillwerkning
samt answaret för bränwins
och andra starka dryckers omättliga bruk;
38 Dest 2Z April.
Gifwen örebro Slolt ben is Äpril
1812.
Kongl. Majus Nådiga proposition till Riksens
Ständer angående en serskilt författning
med swenska ultramarinska besittningars
styrelse och drätsel; Gifwen
örebro Slolt den 18 April 1812.
och blefwo alla besia Konungens propositioner och
skrifwelser lagde pä bordet, för alt i första plenum
sedan Utskotten blifwit satte, behörigen remitteras»
Uplastes och godkändcsJnstrnctionen för Baneo-Utskottct
och sormulairer till den ed berörde Utskotts
ledamöter böra aflägga, sädane som Lesia acker
wid sistledne Riksdag hade blifwit gillade,
Herr Landt-Marstalken utbad sig wid detta
tillfälle sa anmäla, att sedan Riksdagens flyttning
ifrän Stockholm tili Orebro war besluten,
och flere af Bankens Fullmäktige nödgades sig dit
Legifwa, Herr Landr-Marskalken sjelf för att emottaga
det honom updragne höga förtroende, Herr
IHlkenderF för sin tjenst wid Riddarhuset, more
bland Riddcrjkapet och Adelns fullmägtigo
allenast en qwar i Stockholm; med de öfrige
Ständens fullmägtige more förhastandet i det närinaste
lika. Innan afresa» fran Stockholm hade
fullmäktige derföre sä anstaltat, att alla göromål
som fordrade deras talrikare närwaro blifwit
uträttade och att om nägra mål förefalle derwid allas
yttrande more af nöden, desamma, åtföljde af
de pä stället warande fullmäktiges meningar och bestm,
skulle sändas med posten till dem som här tvid
Riks
-
Den 2z April. zy
Riksdagen wistades, hwartill Herr Landt-Märffal»
ken beredt lägenhet för hwar dag; detta ansäg Herr
Landt-Marskalken sin skyldighet att för Skändek
anmäla i fall Högloff. Ridderskapet och Adeln derom
skulle wilja annorlunda förordna.
Friherre Oäerttröm, ^acod, trodde att den«
na sräqa torde böra till Banco-Utffoltet remitteras.
Begärtes pä bordel.
Uplästes Riksens Ständers Justitiä-Ombudsmans
berättelse, hwilken
Lades pä bordet. -
Remitterades till det blifwande Allmänna Beswärs-
och Oeconomie-Utskoctet Grefwe R.uutk8 den
2i dennes upläste Memorial innehållande motion
om Bränwinsbränningens inställande.
^err Iliam, kekr, upläste et sä lydande:
Ödmjukt Memorial
För att kanhända winna tiden och undgå en
ater-remitz rager jag mig den friheten att fä tillägga
nägra påminnelser wid Riddarhus-Direcrions
berättelse, hwilken är remitterad till det tillkommande
Riddarhus-utskottet.
Hwad inrättningen af kakelugnar i Riddarhuset
widkommer till en kostnad öfwer 9oo R:dr B:o,'
tyckes den för alla sine olägenheter som åtfölja, aldeles
kunna umbäras
De
ZOOO N:dr B:o, hwilka fordras till Riddarhusets
ukwändiga reparation, kunna indelas pä 4
Lrs kostnad om en sida tillika repareras. Dä
äf
-
40 Den -Z April.
äfwcn man winner besparing i ställningar — gs
hwilka
desamma kunna brukas pa tlera sidor.
Hwad kostnaden för lryckning af Protocollcrne
widksmmer och hmarmiv citeras grundlagarne; sa
ivar den tiden alldrig meningen annan, än atk
tryckningen skulle bära sig
Men i alla fall
är ingen lid till deras tryckning i grundlagarne utsatt;
den wanliga ortodoxa termin kunde derföre altförwäs
härunder förstas nemi. i tidsens fullbordanGenom
Vesta z:ne besparingar torde RiddarhuSrasian
aldeles kunna bära sig,
Remitterades till Riddarhus-Utstkottet,
Uplastes et ifrån det Högwördige Preste-Stans
det ankonrmik prokocolls-utdrag hwarigcnom Skändek
fjllkännagaf, att det instämt i Bonde-Sländees motion
rörande intagande i Riksdagsbeslutet af det bes
stut Riksens Ständer i dag fattat om en adretz
till haus Kongl- Majit och hans Kongl. Höghet
Kron.Prinsen; hwilken åtgärd Ridderffapet och
Adeln pä Herr Landt-Marffalkeus erinran, ansäg
följa as. sig sjelf.
(Grefwe Oe la 6arZie, /acob, anmälte» dek
han uti de justerade protvcollcn saknat Herr LandtMarskalkens
tgl pä Rikssalen sä wäl som dem
k:ll de Kongl, perfonerne, hwilka han önskade s
samma protocoll mätte fä inflyta,
Zerr Landt-Narffalken anmärkte, att sedan
pro.kocollel redan more justerat kunde detta icke lätq
sig gära.
Grefwe Do la 6aräie yttrade deruppå dest
ön?
Dest 2Z Apris, 4i
önskan, att de uti denna dagens vratocoll matte in
tagas
; hwilket uppå gjord proposition bifölls: lydande
detza tal som följer:
Till Kongl. Majit pä Rikssalen.
Stormächwste Allernadigste Konung!''
Ridderskapet och Adeln framträder inför Thröpen
med gil den wördnad Maiestärek bjuder och undersätliga
kärleken gerna offrar. Sällan hafwa
iipri gare hjerton, af tillgifwenhet rönr renare känslor
, och alldrig hafwa de warit grundade pä störte
rättigheter. Uti ett kidehwarf dg hela folkstag
i afla feklerS erfarenhet fåfängt sökt räddningsmedel
för deras sjelfbestånd, killwarelse och naMN,
har Eders Kongl, Majtts mogna bestulsamhet icke
allenast frän undergång ensamt tillbakahallit ett älfkadr
och nära förloradt fädernesland, utan afwen
med friheten gifwir desi inbyggare den säkrgste riktning
tili framtida sällhet. Eders Kongl. Majit har
sedan under bekymmer, tärande Desi dagar och krafter,
uprätthallit Desi werk, och dg tidens skiften
fordrat att återlända krigets fackla, wisal ät efgerwerlden,
akt den kan uplysa handelns wäg och
främja ngrinqarnes tillwärr, Wärdes Allernadigste
Konung, derföre emottaga den listigaste tacksamhet,
och den öfwer alt spridda glädje ari finna
Fäderneslandet till denna dag fredadt fran utrikes
wald och inwänes skakningar, De irrbloss aro
stakka, som tände i okunnighetens och mörkrets eldfängda
dimmor, för cn kort lid misiledt lrogne
Men enfaldige undersåtare längt öfwer den gräns
deras tanka sig ämnat eller deras begrepp kunnat
fatta, Förbrytesler hafwa blifwit ffillda frän forsö
-
42 Den 2Z April.
föresten och de förwillade genom deras kraftfulla 5t«
gärd återförde med biträde af den säkra hand, som
sträckande sig frän Throncns siva, förenade lagens
Nied ömhetens fordringar, och lik den sällsynta stjerna
hwilken med desi dubbla stråle gaf ny glans
ät Swensta himlahrvalfwet, kallade Swea Folk att
wörda och beundra allmagtens frän lidens begynnelse
ragne bestut och stadgade ordning. Mätte erkänslan
för njutne »välgärningar aldrig i Swensta
bröst, uphöra, och mätte denna urgamla Thron alltid
säsom i dag, af trogne undersåtare fä städas,
prydd af lagerkrönte erfarenheten, understödd af äran,
tapperheren och mildheten, med hoppet och oskulden
wid sidan! Dä stal! detta wärk Fosterland
som i forntidens äldsta 'häfder ofta blifwik kallak
det mägtiga, det rika, i tillkommande tideböcker
med mera skäl och mera afundswärdt nämnas det
lyckliga Swerige.
Till Hans Kongl. Maj:t wid upwaktnings
Depulationen.
Skormägtigste Allernädigste Konung!
Kallade af Eder Kongl. Maj:t lill Ackim»
Riksdag, »flagger Ridderstapct och Adeln desi första
underdånig» upwacktning med den ljufwa tillfredsställelse,
som inför en wördad och älskad Konung
är ostiljagtig frän uprigtiga hjerton. Ensam
af den Konunga stam som beredt, grundlagt och länge
underhällit Swerigeö wälstand, förenar Eder
Kongl. Maj.t uri Desi höga person Egen och mänga
företrädares rätt till oswikelig trohet och undersätelig
wördnad. Att den förbindelse fullgöra blifwer
under instundande Riksmöte icke allenast en
Den i8 April. 43
glad pligt för Ridderskapet och Adeln, utan afwen
för detta Ständ cn tycka akt såmedelst fä inför efterwerlden
bestyrka, akt den Konung svin wet akt
älska, akta 06) warda Dest undersåtare, alud blifwer
lika säker att i deras hiertan finna en gengärd af
oinskränkt kärlek och rillgifwenhet.
Ridderskapet och Ädeln utbedja fig art i Eders
Kongl. Maj:ts Nåd städse fä wara innestutne.
Till Hennes Waj:t Drottningen
Stormägtista Allernädigsta Drocyiing!
Dä Eders Kongl. Maj:k nu tilläter Ridderskapet
och Adeln att aflägga dest underdäniga upwaktning,
täcktes Eders Kongl. Maj:t nptaga de
uprigtigaste försäkringar om undersåtlig wördnad
06) tillgifwenhet med samma Näd och Pnnest, som
Ridderskapet och Adeln ofta tillförene fatt röna.
Detta Ständs tänkesätt har frän den stund Eders
Kongl. Maj:t af detsamma blifwit känd, aldrig undergått
förändring, det förblifwer ostördt, men det
ökas dageligen af underdänig erkänsla för den odelade
omsorg, hwarmed Eders Kongl. Main söker
försötma cn wördad och älskad Makas dyrbara da»
gar. Fortfarandet af detta ömma bemödande, in«
nefluter Ridderskapet och Adeln mi dest dagliga
önskningar för Konungens längwariqa wälgäng,
och skall altid blifwa det säkraste bewis pä den Näd
uti Hvilken Ridderskapet och Adeln önskar att hos
Eder Kongl» Mai:k städse fä wara inneflnrne.
Till Hans Kongl. Höghet KrouPrinftn
Eders Kongl. Höghet täcktes nptaga denna
Ridderskapet och Adelns sörsta uptvackrning under
uärwarande Riksmöte icke såsom en wänlig plägsed,
44 Den 23 April.
sed, Utan såsom den werkeligen innebär, ett up4
riktigt offer af den oinffränktaste wördnad och tillgifwenhet.
Eders Kongl. Höghets rätt dertill är
redan vswikeligen grundlagd utt alla swenffa innebyggares
hjerta», och Eders Kongl Höghets Eget;
bepröfwadt och fullkomligen Swenffr, bör försäkra
Eders Kongl. Höghet att de djupa intryck Eders
Kongl. Höghets stora bedrifter, utmärkte egenskaper
och ömma menniskokärlek en gang gifwit ät
en fri och akfwarsam nation, hoS Ridderffapet,
och Adeln aldrig kunna förändrgs, mindre urplanas.
Ridderffapet och Adeln utbeder sig att städse
Uti Eders Kongl. Högheis Nåd fa wara inneflukne.
Till Hans Kongl, Höghet Hertigen af Södermanland,
Durckleuchtigste Furste, Swea Rikets Arfprins,
Hertig till Södermanland.
Dä Ridderffapet och Adeln samlade uti ständ,
hafwa Veu Näden att första gången upwakta Eders
Kongl. Höghet sker det med hoppets och wördna»
dens förenade känslor, Den lyckliga likhet Eders
Kongl. Höghets yttre utseende framwisar, försäkrar
Ridderffapet och Adeln akt Eders Kongl. Höghet
skall bemöda sig att äfwen likna dest Herr Fader
uti egenskaper och ömhet för det folk, till hwars
framtida sällhet Eders Kongl. Höghet är kallad,
att de band hwarmed Eders Kongl. Höghet redan
fästat Swenffarnes hjerton skola derigenom blifwa
ouplösiigc och alt Eder Kongl. Höghet dä skall
finna Dest högsta tillfredsställelse uti de bewis af redlige
undersärareS tillgiswenhet, som Ridderffapet och
Adeln alltid skalf räfla alt för Eders Kongl. Hög,
her ådagalägga, Uri
Den 2Z April. 45
Uti Eder Kongl. Höghets ynnest innesluter sig
Ridderstkapet och Adeln.
Ridderffapel och Adeln ätssildes klockan 1.
till 2
In llöem krotocolli.
6. Lilverstolxe.
Lördagen den 25 April.
Plenum kl. t 2 om middagen.
Justerades pleni-protocollct för den 2g April.
Med anledning af del i berörde protocoll up»
tagne nial, rörande en underdånig abretz till Hans
Kongl. Höghet Kron Prinsens förordnande den i?
Mars nästledit är lill allt föra styrelsen under Hans
Maj:ts sjuklighet, samt updragande af en lika rättighet
ät hans Kongl. Höghet wid alla framdeles
inträffande dylika fall hemställde
Grefwe Hamilton, ^xol, VM ej i berörde
abretz den tilläggning borde göras, att Hans Kongl.
Höghet Kron.Prinsens rättighet, alt föra styrelsen,
mane utsträckas äfwen till det sall 92 Z. Regeringsformen
omförmäler, att en Konungs sjuklighet kunde
längre tid än 12 mänader fortfara.
Zerr Landt-Marstalken erinrade att adressen
redan wore godkänd, samt Riksens Ständers
beslut bos Konungen i underdänighet anmält; hwarefter
Grefwe Hamilton läk sin gjorda motion förfalla.
Herr Landt Nlarffalken underrättade Ridderstkapcc
och Adeln, vet Kongl. Maj:t utsatt näst
kom
-
46 Den sz April.
kommande mändaq kl. 12 till emottagande af Riksens
SlänSers stora Deputation, och att densamma
kort- derefter skulle skifwa af Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinscn emottngen; hemställandes för öfrigt,
om Ridderllkapet och Adeln icke behagade till
denna Deputation bidraga med samma antal neml.
48 personer som Utgjord! den förra depunmonen
lill H>ns Mast:.
Vi'ölls.
Heer Landt - Marskalken erinrade att Ridder»
stkaper och Adeln redan i förra plenum hört sig
föreläsas och gillat ofwanberörde adress till Konungen,
med tilläggning att samma adress kunde med
lvederbörlig förändring begagnas såsom adress till Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen. Denna förändring
förmälde Herr Landt-Marstalkcn wara werkställd
med möjeligaste minsta rubbning af de godkända
ordalagen/ hemställande Herr Landt-Marstalken huruwida
Ridderskapet och Adeln nu behagade till
serskilt justering höra den sednare adressen upläsas.
Ropades Nej att sädant ej i delta fall wore
af nöden.
Uppå gjorde proposiitioner af Herr Landt-Mak«
stallen, remitterades
Till Stats.Utffottet:
Kongl. Maj:ks Nadina proposition till Riksens
Ständer, angäende centonaley till Wadstena
krigsmanshns-cassa i Gtswen Orebro Slott den 22
April 1812.
Kongl. Majus Nådiga proposition lill Riksens
Ständer, angående en serskild författning med
Swen
-
Den 25 April- 4?
Swensta nltramarinffa besittningars styrelse och drätsel;
Gifwen Orebro Slott den 18 April 1812.
Kongl. Maj:tö Nädiga proposition till Riksens
Ständers Stats - Utstött, angående ändring
Uti wista omständigheter as hwad hittills blifwit
förordnadt om accords ersättningar till Officerare
af f. d. Finsta Armeen; Gifwen, örebro Slolt
den 22 April 1812.
Kongl. Maj.tS Nädiga proposition till Riksens
Ständers StatS-Utstott, rörande räntan p»
Let län ägaren af Rosenforst jernbruk Majoren krösenborg
af Wadstena krigsmanshus-casta innehar;
Gifwen Orebro Slott den 22 April 1812.
Tili Bswillnings-Utstottet:
Kongl. Majus Nädiga Skriswelse till Riksens
Ständer, angående bewillningen; Gifwen ö--  rebro Slolt den r§ April 1812.
Till Allmänna Beswärs- och Oeconomie-Utstottet:
Kongl. Majus Nädiga proposition till Riksens
Ständer, angäende beklädningen för extra
roterings-manstapet; Gifwen Orebro Slott den 22
April 1812.
Till BewillningS- samt Allmänna Beswärsoch
Oeconomie-Utstottet:
Kongl. Majus Nädiga proposition till Riksens
Ständer angäende bestämmandet af wilkoret
och afgifrerne för bränwinstiilwerkning, samt answaret
för bränwins^och andra starka dryckers omättlig?.
bruk; Gifwen Orebro Slott den 18 April 1812.
Till Lag-Utstottet:
Riksens Ständers ^ustitiW Ombudsmans riksdags
- berättelse, undantagande en staga rörande
Konum
48 Den 25 April»
Konungens rätt atl efterqifwa böter, hwilken till
Constllntions Ul^ottcr hänwijadcs.
ppbröis Herrar Electorernes listor till wal Lif
ledamöter i följande -
ConstituiionS - Utffottet.
N:o 54 Grefwe 8pens Fnllmägtig körner,
O- Grefwe.
246 Friherre iclanclerkröm FullMägtig 811-  verttoips, 6. Kammarherre och
Rlddarhns-Sccrtcraree.
zz6 ^6Ierber^ Friherre, ^Lnvoife.
1056 8ctiön6röMj kekr, Ofwerste.
2iZZ LäelcrantLi töfwer-Jnkendent.
L2so I4Llienliferna ^ Regeringg-Räd^
DewillningS-UlfPottet.
> Nlo toZ Ruutti i L. Grefwe.
54 t^n^ern von 8ternber§, Friherre. ^
7b Friherre Krube, FnUmägtig Ikam, Of.
Wer-Inkendcnt.
2zo Larnekovv, Friherre, Öfwerste-Lieulenank.
ZZ9 ak hakanson, Friherre, Landshöfding.
862 6^ilenkrook, Major.
Io88 keifoniIMt, Fullmägiig bleijken^öl6,
L. b'., Hof-Rarts-Rad.
2120 I>Iauckkolk, Fullmägng vov 8ckant2^
Major.
IZZ7 Drufva, Öswerste.
sii8 ka^erkeim, O- k. President i Kammar-ColleLjium.
L088
Den 25 April.
49
2088 ak chapman, Ofwerste.
2150 Lurenstam, O- BrukS-Palron.
Banco-Ukffottet:
8?:o z De la 6arclie, ^sacob, Grefwe»
46 Liper, c. Grefwe.
IZZ von Schverin, V. 6. Friherre.
28Z Liltverlckiölll, l>l. Friherre.
J04 kock» k. Friherre.
995 von Kötken, k. Ryttmästare.
1977 presta», L, Ofwerste.
iy8Z Dejkens^cilci, O., AsteHor.
22c>5 Lattram,j D., KantZli-RaV.
Lag - Ntffotter:
N:o 42 QzstlenborZ, Grefwe, Lagman.
642 von Lecker, Lagman.
1702 Dörneblast, Fullmägtig De^onkulvuä,
Friherre.
2182 Llannerstam, Lagman.
Allmänna Beswärs och Oeconomie-lltffottet:
N:o 6l Grefwe Unker, Fullmägiig cron.
steclt, Friherre.
86 llamilton, Grefwe.
94 von 8ckwerin, Grefwe, Prost.
214 Friherre Lun^e, Fullmägtig krölick,
O., Grefwe.
244 Friherre 6ripenst)erna, Fullmägtig
L^appe, c. VV.
254 liliecrona, Fullmägtig e..
Kammar Junkare.
zol Ikott, Lk., Friherre.
ZZZ Friherre von Döbeln, Fullmägtig
lVrLNMl, 14., Friherre. 814
Lörsta Del. 4.
§c> Den 2 A April.
8l4 6)U!erchaa1, Kars.,
IYZI von Licklieckt, L.) Ofwerste-Lieutenant.
19^9 8>IverlioIps, O. 6., Major.
2099 von Kruus, Major.
Expeditions, Ulffottet:
N:o 106 Ltrömkelt, Grefwe, Lagman.
284 Örnsköld, I. VV., Friherre.
792 KnAerkjnIrn, Not rrte.
Riddarhus-Ujkottel i Herr äVeicleukjelms ställe,
N:o 1656 Herr Ueuterlkölcl, Kadinn, Major.
Grefwe L^IIsubori;, ^oli. Ickonning, ledamot
i Lag-Utskottet, och Grefive Ickamiltou,
i Oeconomie-Utlckoikek, anmälde förhinder, att kunna
sig desta förtroenden arago.
Herr Landt-Marskalken erinrade huruledes
Riksdags-Ordningens 59 K. bestämdt stadgade,
dek Riks Srandens prokocoiler och handlingar,
skola, sa tidigt jlke kan, genom trycket utqitwas,
men ari icke någon föreskrift wid handen gifwer,
hwilken bör kostnaden till berörde tryckning bestrida,
ej eller sättet huru densamma bör werkställas, hemstallandeS
om icke desta frågor lemveligast tillhörde
Srats - Utskottet att urreda och salunda böra till
skyndesamt utlåtande af detsamma hänwisas.
Bifölls.
Likaledes, pä erinran af Herr Landt» Marskalken,
beflöt Riddcrskapet och Adeln anmoda
Stats-Utskorret, att ffyndefamt sig utläta öfwer
beräknings-grunderne, det specifika beloppet och sättet
titt Utgörande as dag-trackamenterne samt res
"
pen
-
Den 2 § April
-
penningar nu för samtelige Riks- Skändens och deras
Atffotts,Secreterare, Canizlier och waklbetjening;
samt likaledes framdeles öfwer beloppet för hwqr
och en, af de arfwoden, som esker erfarenhet och
pröfning af arbetet kunna komma akt bemälde Secreterare
och Canrzlier af Riksens Ständer ansins»
Rplastcs ett Protocolls-sltdrag af den Li dennes
fran dek Wällöf!. Borgare-Stander, af innehåll,
arr, sedan Borgare-Srandet inhämrar, att
icke mindre än nio af de kill Bangnens styrelse
af Riksens Ständer utsedde fnllmagtige komina att
l egenssap af Riksdagsman bewista detta Riksmöte,
och att likaledes bland fnllmagtige i Riksgälds
- Conioirer blifwa af samma skäl sa manga
borta fran hufwudstadcn, att det wid afgörande!
af förekommande wigtlga frågor erforderliga antal
ej ar att tillgå, hwarföre pä bägge ställen den
anstalt mast widtagas, ari föredragnings-listor pä
inkommande mäl upsattas och hit öfwersändas, till
inhämtande af de härstädes Mistande fnllmagttges
yttranden; har Borgare-Ständer för sin del funnit,
att, da, efter hand till Ständers knnffap kommit,
jemwäl Banco- och Riksgälds-werkens Sceres
terare äro w»d Oliködagen i och för Banco- och
Srars-lllffottens göromål, samt medhafwa de Werke»
hufwudfakligen rörande handlingar, och således
i händelse i de härwarande fnllmägtigcs ställe suppleanter
förordnades, de, i saknad sä ival as handlingar
som af en endast genom längre deltagande
i göromalen möjlig erfarenhet om WerkenS styrelse,
skulle föga eller inter list Mertens nytta kunna
-
52 Ven 2Z Apra
lia
uträtta, något binder'icke mäter med mindre
Banco- och Riksgälds - werten under innewarande
riksdag, lempcligen mage kunna fönvaltas genom
den anstalt fnllniägnge pa sätt osman är nämnt,
widtagik, samt att, i följd deraf, det icke ar af
nöden att Supplöanker,pä nägordcra ställer ulft;
uti hwilket besint de öfrige Gränden erbjudas atk
instämma.
Arr Larl kreärik, anmälte stg och
Upläste följande:
Wördsamt Memorial!
Endast mängden af de wlgtiqa öfmerläggningsämnen,
som wid sednare Riksmöten iiptagil riden
och granskningen kan göra fatteligir hurusom en o»
inskränkt bränwinsbränning kunnat decreteras.
Denna as menigheten eftcrsträfwade, men af
de högre Gränden i dest widd begagnade frihet,
skulle för dem alla, men i synnerhet för BondeStändet
och synnerligast för den talrikaste den fattigare
men mäst nyttiga delen deraf, hafwa de
förderfligaste följder, om detta mistöde icke gwafLeS
i lindan.
Wädelig framför andra misträkningar och tungt
pa sammeten fallande är den, som dä han försvarar
lifwet för den mäst wanlotlade men gagncligaste
folkklasten: daglönarn och hans »vederlikar, icke
lemnac sederne okränkte, beröf>var den olycklige allt
hopp om bättre tider, undergrafwer menniskans
physista och Statens politiska krase, saint gör den
närwarande generationen
i gränslös utsigt —
ögnawittn» till del wäxande sördärswet bet ökade
»rängmälek för de kommande. Wis
-
Den 2Z April
-
Wiflcrligen skola
hos ett ädelt folk
sa
manga mcnskliga ljfwcts eländen astkracka frän mer
läckande fpeculationcr; fosterlandskänslan och men«
niskokchleken npwäga oandligt större winstec än den»
lia, som efter bränneriägares egen upgift hufwud»
fakeligen beror af sportlarne pä drankcn.'
Man föregifmer wäl, som Mille den Utwid.
gade branwlns-bränningcns alla olägenheter öfwerwägas
af hennes lyckligare wcrkan pä lankscnlturen,
men
hwad i all weridén; kan tväl ersät
ta
fedefördärfwet?
Eller har del dä kunnat undfalla
npmärkfamheten, att sedan denna utstrakia
frihet, odlingshägen och odlingsförlagcn hafwa fatt
en helt annan riktning; landtmanna-industrien, hos
alltför manga blifwii fran läbonäs blott laboratorie,
hela hushållsgeniet fran spirituelt
sa till
fägandes
spirituöst, och konsten atc producera
fpannemal en binäring tili den att uplösa honom
i dunster.
Gar man äter till den arbetande hopen,' huru
inpumpas icke all dålighet all liderlighet? huru
utpumpas icke all arbetshag ali arbetsförmåga?
Snart skall hela arbets - machinen blifwa
en nerwfwag sömnwandrare.
Man ma icke inbilla stg, akt i denna del sederne
kunna räddas ensamt genom strafflagar, witen
och tillsyningsman, genom anbefalte förmaningar
till den lefwande och förebråelser tillden döde
fyllbulten. Bäda asen äro lika döfwa pa det
örat. Jag bebor en orr dac för detta ändamäl
blifwit tillgjordt allt hwad en klok local styrelse kan
åstadkomma. En del af skandalen har också blifwit
-
54
Den 2z April
-
wik undanröjd; men egentliga winsten för seder»
ne är mer ssenbar än »verkelig. Correclion2-anstalkerne
hofwa snarare förauledt en ark bachanas
liss poliriss. nemligen:
Uprctad af dek twänq som blifwik lagd pä hans
inbillade rättighet: t.tt, allestädes fä behandla egen
lekamen efter egen fördärfwad smak, anser och kallar
sig suparen inom egit område, sin egen ordningsman
och stassa» sin ordning, Utur hwilken han med
dubbel wällust stöcker pä en gang sin arnficiela
törst men narnrella lnst att trotsa bade ordning och
ordningsmän, inledande med sig i denna fugtiga
hjeltebragd hwem han åtkommer.
Utomhus ater, och för rättwisanS skull , stad»
n«r numera' ställan drinkaren wid den sä wädeliga
bullersamma perioden af sitt ölsinne, undersåtlig
wördnad mot en Nådig öfmerhet och landsfreden,
tar han sig en starkare dosis, blir förfallen och laglydig,
soswer i lika underdänighet af sig ruset pä
stallet för att icke ofreda landöwägen och fortsätter
sedan sin politissa dpgdewandel till nägon annan
krog, blir ossyldig och oanfäktad, ty för fylleriet
ansamt anklagas ingen, sädank ssnlle ssada debiten
för bränwinstillwerkare och bränwinsUkpranglare:
Epilheker som icke illa pasta pa de fläste bcsiagsman
och more destnkom en oförlätcliz fynd mot den
supbroderliga kärleken
Det
kan icke wara minsta twiswel nnderkastadt,
att den nn gällande bränwinSstadgan karfwar en total
omstöpning, och enda fragan lärer bliswa angående
sättet alt werkställa den. Harn gerna ss»l«
'le jag icke hafwa äran atk foresta eli fullständigt
för
-
Den 25 April.
ZI
förstag till en pasiande bränneristadga; men min
jag nödgas blygsamt tillstå det
obetydliga erfarenhet
i, en kcmst den jag af tölpagkigher, lange
önskat att fä räkna bland de förlorade, men af uplysningen
änteligcn lärk anse bland de mockra; detta
inskrä-"er niia till blotta nygiften afnägre enkla
grunder, hwilka i deras enfaldiga män, kanske
icke skola wara ogagnelige loin materialer för en
bdfwande branwinsförordning, och dem jag täger
mig friheten att framställa i följande momenker neml.
i:o Ehuru en total indragning, med permanent
förbud af bräuwinSbränningeu i Swerige, är nu
wera hwarken möjlig eller gagnelig, är den likwäl
hwad städerne ensamt angar, bade »verkställbar och
nyttig. Den warder och fullkomligen rättfärdigad,
genom naturliga billiaheken af den gränrs, hwilkeu
den allmänna politiska och oeconomiska nyttan utstakat,
mellan 2:ne fa åtskilde stater ochintercsien,
de där för att »vederbörligen bero a^, och underllödjghwarandra,
mäste wara och f rbnfwa oförblandade.
2:0 Skulle äfwen detta icke läta sig göras synes
dock städerne icke böra fä bränna annorlunda
än med elt bränneri för hwardera och nred ett
pannemätt swarande emot deras folknummer, sä att
för hwar 2o:de eller 25.te i staden boende och ikattfknfwen
person som upnäkk 2l ärs älder belöpte en
kannas rymd, hwarwid likwäl ambnlakoriskt folk och
lillfällige Garnizoner icke kunna komma i beräkning;
äfwensom lill undwikande af ärlige ändringar och
- observationer den sörsta gängen, efter däwarande
personale, upajorde pannerymd, borde sta fast intill
nästpäföljande lagtima Riksdag.
Pä
§6 Den 2A April.
gro Pä landet synes bränwinsbränningen böra
inskränkas till pannerymder swarande mot hcmmanialen
icke öfwer zo kannor vä ett hett hemman ,
men med någon större proportion för hemman under
ett halft mantal.
4:0 Ingen landtman den där icke äger eller
innehafwer jord med wist hemmantal bör fä idka
bränwinsbränning åtminstone icke med annan panna
an den som bllswir makt och stämplad för det
hemmanet hwars ägor han bebor.
5:0 Under ingcnförewändning borde efter min
tanka hwarkcn i staderne eller pa landet tillätas
större bränwinspanna än af Zo kannors rymd.
6.0 Angående tiden för denna närings utöf--  wande synes 4 mänader om äret wara tillräckligt;
åtminstone borde wäl aldrig sommarmanaderne dertill
fä anwändas.
7:0 Bränwinsbränningen täl en nog drygare
Kewillning som dock synes böra drabba branwinspannorne
för det aldramästa. Denna befattning
ehuru stark den kan rimligen blifrva, fall dock föga
betunga tillwerkaren, som med en sadan fortsättning
som denna, alldrig fall sakna afsättning.
Bränwinet skall endast blifwa dyrare, hemma-consumtionen
modificerad genom behoftvet att sälja,
och endast misibruket förswarat.
8^0 Ingen större eller mindre postesionat borde
fä bränna för annat hemman, än det han wid
egen hushållning sjelf brukar; hwarken abo PK
andras heniman bör fa begagna brannerifriheten
swarande mot wid den af sitt bruknings-contract
eller mot det hemmantal han sjelf brukar och begagnar.
9-0
Den 2Z April.
57
9:0 De sä kallade forrske pannor borde wäl
alldeles affaffas och iö lyndas, och i jjefiwa 'örfattningen
utstakas belarneö inbördes dimenfioiicr
efter pannorneö olika storlek. Iaa wet icke annat
än att de sköttse pannornes hela företräde best r i
skyndsamhet af tillwerkninqen. I aila fall och oä
den genom detta »verktyg »pkommande ojämhet med»
borgare emellan, innefattar obillighet och b der till
mistcalcul, kan den e) an!>at än söndrm. det allmänna
inkeretzck, för hwilkel det enstuldka onekeligen
bör stä tillbaka.
10:0 Till skogsbesparing borde alla större och
mindre bränwrnspannor wara inmurade, och en
särskild befattning ätfölja de sä kallade lyfte- eller
lösa pannorne.
En bränwinsbränning , föranstaltad efter dosta
grunder tved de förbättringar som frän andras kunnighet
skola deni tillwinnas, kunde, efter min oförgripeliga
tanka blifwa för Fosterlandet i alla affrenden
oskadelig, i nägra nyttig. Isynnerhet om
som bada rätt och billigt synes, at Regeringen
warder updragit. att hwad tid och sätt angar,
mid bränneri-författningen göra alla be ändringar
som af kidernes och omständigheternes skiften förberedde
möjligen kunna anses wara för landet af
en allmän större nytta.
Huru lyckligt huru hugnande skulle icke blifwa,
om för bränwinstillwerkningen kunde utfinnas
och lagfästas eli system, hwilkel icke såsom det nu
warande rakt molwcrkade , utan snarare understödde
ett annati härmed i sammanhang stående som asser
det stora föremälek af mistbrukens undanrödjande
och
53
Den 2Z April
-
och ätersiäckuingsn af nykterhetens nu lika sällsynta
som för allmänt och enskildt wäl högst oumbärliga
dygd. Jag menar en samma nsäitning as ladäng
police-ftrfaktningar, ordningslagar och föreskrifter
för en bilhörande del af den husliga npfostran m.
m., som småningom och efter en läna/e kiderymd,
skulls kunna upna detta lagstiftarens syftemål, sä
wida detta icke desiförinnan störes at Veu !ä wanliga
lättsiunighekenS vbeläkcnhet som i synncrbsk
mot goda branwinslagar fordom öfw.it sill nyckfulla
wälde.
Äfwen i detta nu endast i förbigående omnämnda
ämne, skulle jag hos Ridderskaoet och Adeln
maga insinuera ett försök, i fall detta winner
äran af Niddei skåpet och Adelns gnnnande bilack. Altsamman
inför Ridderskapet och Adeln nedlagt som
ett föranledande medel ät desi egne widsträcklare instgter
och mer afgörande wilja dem jag sä dek ena
som andra »vördsammast ägnar och underkastar.
Remitterades kill allmänna Bcswärs och Oe«
roiiomiä-Utffoltct.
Företogs, enligt anslag, wal till Bänkman fär
följande 7 Bankmans afdelningar och bcfnnnos följande
Herrar till Bänkmän hafwa bliswit utsedde:
För 8:de afdelningen Grefwe Kiclsterstolpe, Larl.
2g:de d:o Herr kalkenderA, öckelker.
25:te d:o Herr /^nrep, ^sob. äVisti.
29.de
Z2tdra d:A Herr 8ckönström kekr.
ZZtdje d:0 Herr klm.ik.snsk616, Lack sireclr,
44tve d:o Herr von8cstu1t2enlamm,I)avi6.
— Herr
Den 25 April.
S9
Zerr Landt - Marskalken anmodade de
Herrar svin bliswit uriedde lill Ledamöter uti Banco^!
skottek att träda inom skranket, hmarnpä dests
' Herrar jemte Herr Landt-Marskalken aflade den för
dem fastställde ed. Friherre Lilsverlkölst som icke
war närwarande skulle wid Utskottets första sammanträde
densamma derstädes aflägga.
Friherre kustbeck, AleximZor. anmälte sig
och uplaste följande:
Alt under detta Riksmöte yttra stna tankar
vm bewillningen, om summans belopp, om dest
fördelning och sältet lill dest Utgörande, lärer lika
säkert wara en Regeringens fordran, som den är
grundad uti allmänna opinion till dest nödwändighek.
Den radande tankan wid 1809 ars Riksdag
bisöll projectct att bewillningen skulle utgöras i följd
af hwars och ens behällne inkomst, och ehuru detta
projcct genast efter sin framställning wifade ett
belydeligt äestcit, som med nya snbdiv!stoner skulle
förbättras, likwäl alt pä tämeligen osäkra grunder
, antogs det dock likwäl, och kanske äfwen för
alt winna ett flut pa den dä sä långt avancerade
Riksdagens bekymmer.
Om någon de! personers enskildta intereste funnit
denna plan förmånlig, sä har dock en större
del medborgare och Statswerket i synnerhet förlorat.
Wid samma Riksdaa hade jag den äran'
wara ledamot as Bewillninas.Uiskc^tet, der jag lika
högtidligt som sedermera pa Riddarhuset deltog
med de Herrar, som oponerade sig emot sjelfiva
principen: min öf>vcm)gslse har sedermera ej kunnat
för
-
6o
Den 2Z April
-
förändrats, och erfarenheten bar intygat, akt denna
minorite söruisäg de sedan inträffade händelser,
nn hade önskat art denna angelägna byggnad bliftvit
upförd pä säkrare grunder, 06) wi framställte
en efter tvär ranka lämpligare möjelighet dertill.
Principen cur stödja en bewillning pä behållen
inkomst lärer föriräffclig, och stnlle kanske blist
wa anwandbar uri der samhälle der alla tänkre lika
ädelt, och med lika känstor ifrade för Statens sjelfständighet
och uprätthällandc, men hwar finnes delta
samhälle, detta folk?
Jag önskar lifligt, och hoppas med en slags förtröstan,
akt Swerige nalkas delta stora föremål, men
förtidiga försök misleda mer än bereda.
Enligt denna bewillnings-pnncip contribuerar
Len wältänkra patrioten fullt ut, ja kanske mer än
han rätteligen borde; han betalar för fin industri»
och ar lidande derföre, alt en annan med lika förmögenhet,
men befiäckad af^motwilja och egennytta,
samt kanske också wanlotrad pä omtanka, flir och
drift, hetalac mycket mindre, än han uti relativt
förhällande borde offra till staten; skulle sedermera
en förhöjd procent fordra'ytterligare tillägg, sä ökas
den förras förlust ännu kännbarare, i den mähn,
han oaktadt en lika egendom betalt mer, och ett
sädant lidande kunde möjeligen werka en förminskning
uti den patriotiska wälwiljan.s
Det borde nn meras wara en ej sa alldeles
okänd sanning att personer med owanligt betydlig
förmögenhst till flera tunnor gulds wärde, hafwa i
följd af den sista författningens kemnade friheter,
endast upgiswik sig till 5, 6, högst 802 R:dr in
in
-
Den 2Z April
-
6i
inkomst: sadant bewifar Förordningens brister, och
de förluster som redlige medborgare gjort för sine
oförfalskade upgifker: samt möjeligheten för den illasinnade
att undgå ett skyldigt deltagande
Kanjlke
skulle der möjeligen wara säkrare att
ivid beredningen af en bewillningsvrincip, söka förena
den enskildra egennytkaw med det allmännas fordrande
fördelar.
En betydelig del couiribuenter behöfwa en widsträckl
och pä wista kactZ gällande credit; denna
winner lättare pa en supponerad förmögenhet,
, an i följd af en osäker inkomst. De fläste betala
Häldre mer för en upgifwen större förmögenhet än
i öfwerensstammclse med dest behällne inkomst: den
förra kontribution stärker synbart krediten, da den
sednare hwarken gagnar eller jlkadar densamma, och
derföre torde upgifkerue kill taxerings-commitleerne
hitintills ej warit sa alldeles öfwereusstämmande^
med det sanna och dek werkliga
Ofta
torde afwen händr, att ds flesta knapt
sjelfwa kunnat upgifwa sin behällne inkomst, och
ju kunnigare de kanske warit uti sitt debet och eres
bits förande, ju mindre pålitlig torde upgiften blift
wik; annu swärare för en taxerings-commitlLe att
bestämma hwars och ens iykomst; deremot blifwer
det otwifwelakligt mycket lättare, ark beräkna och
taxera den synbara förmögenheten efter den clastjsi-,
cation, som förut bör ester determinerade grunder
upgöras, samt kill den procents afgift, som i följd
af clastisicationen och dest da stadgade förefkifc
bör ulga.
Den mindre synbara förmögenheten skulle kanik
-
62
Den 25 April.
ste synas här undslippa lika lätt, som upgiflen as
inkomsten, men häremot torde 2:ne omständigheter
kunna anföras och besinnas gällande, den första
att för hwarje raxerings-commitiLe blifvcr det säkert
möjliaare, att enligt de i orten kände sacka kunna
bedömma förmögenheten än inkomsten, och för Let anr
bra torde igenom en al lvarsam författning, den person
kunna conkrolleras, som uteglömt fädane upgifter,
hwilka bordt uplysa tillgängen af capiialer,
aktier, fordringar, guld och silfwer, och hwilken ej
inom z:ne mänader derefter hos ortens embets
eller tjenstemän npwlfak sine rcversaler för att dera
erhälla desi anteknings-bcwis; hwarföruran elfl sädant
stuldebrcf icke widare bör wara gällande,
eller kunna förtjena laga åtgärd; Åtminstone torde
en fä beskaffad försummelse loin medför en werkclig
förlust för StatS-casian, förtjena fä mänga procentS
pligtpeuniug, att utom Statswerkels andel
deraf, äfwen angifrvaren eller äklagaren mätte blifwa
fullt betalt: kanste att äfwen debitors inreresie
härigenom mindre periettlcrar, än ehwad författning,
som hittills anftttö conkrollerande.
Den sista Bcwillnings-Förordningen synes haft
för afsigt, alt häldre bestalla och betunga industrien,
an alt upmuukra lättjan till flit och idoghet. Jag
för min del tror att det sednare är mycket uöbwanbigare
an det förra kan yeara nyttigt.
Jag tror mig härmed haswa tydeligen
framställt min öfvertygelse, att hwar och en
häldre borde kontribuera i förhållande efter sin förmögenhet,
såsom en säkrare grund, än efter sin inkomst,
meli enär denna bestaktNingS-method ej en'
samt
Den 25 April
-
samt kan upfylla bchofwet, och deflutom hwarje
medlem af ett samhälle, jemte dest ostridiga rätx
till äuijutande af Statens s?ydd och förswar, bär
ofelbart äfrben bidraga till betz uprätthällande ,
samt dä någon del af Sweriges innebyggare sä
gärna räfla i fafängans och öswerflödeis, osta öfwerspända
samt skadliga kostnader, hmaremvr behöriga
geänsor nu synas maxa högst nödwäudige, sa
får jag den äran ödmjukast underställa de z:ne brwilluings-principer,
hwilka jag för min del anser
lämveligast, nemligen :
ZörmöZenhetS-afgift, koppskatt och Dfwcrflöds-afgrjp
Sedan
summan i följd as Stats-werkers behof
blifwik bestämd, sedan Riksens Högloff. Ständer
öswerenskommir och stadgat principerne för cn ny
bewillning, sedan c'aHiflcarionerne för sa wäl förmögenhets,
som skyddsafqisken eller koppskatt blifwik
af Bewillnings- Utstottet uppgjorde, samt ds
öfwerflöds-aniclar determrncrade hwarföre afgifrer
böra utgå, sa waqar jag föreflä arr den rotala summan
reparterades pä alla inom Swerige bcfiatelige län,
uti lika fölhällande, som hwarje lä» efter de Zinesednare
Bewklluings Förordningar conrribuerat, hwarefter
H:e Landshöfdi,igar jemte en af länet samladEommitlör
äga tills lle att repartsra länets alagde bewillnings-afgift
va hwarje härad, i följd af dest hemmantal,
fördelar och folkmängd, der hwarje taxermgs-cominittes,
med bästa kännedomen om localen och person,
samt under L-ndhöfdingens presidium, säkrast
kan upgöra fördelningen och taxation.
Till en möjelig bliswandc claflificatisn ä hemman
-
64
Den 25 April'
man fär jag derwid förestå, att i synnerhet del
minimum fixeras, hwarnnder hemma» cj fä warderas,
men för öfrigt ej clasfificera dem efter hemmantalen,
men tvål wärderinggsnmmor hwarförr
kfaifterne proportionaliter böra erläggas, da capitansterne
med lika morswarande förinöaenhets-capiraler
hänföras till lika afgift, hwarefter stads.egendomar
äfwen kunna efter lika summor jemföras och taxeras»
Wid hemmanens warderande torde med rälkwisan
synas mera öfwerensstämmande, att häldre
göres afseende pä defi jordart och förmäner, än pä
mantals-bcräkningen som merkejigen är sä fautiv,
tilt den snart förkjenar rättelse samt winna e» förändring
mera swarande till hemmanens werkeliga
godhet och beskaffenhet, än till defi natur.
Om koppskatt eller fkyddg-afgift synes wara
lempelig, sä tror jag för min del att den bör uri
znie clatzer fördelas, såsom till en, twä och tre
Riksdaler alt efter ständ och förmögenhet: nägol;
högre nphöjning för koppskaiten lärer ej wara anr
wändbar, i synnerhet! som dels förmögenhets och
dels öfwcrflödöafgifterne sä synbart träffa ds högre
clafiers medborgare.
Ibland öfwerflöds artiklar skulle winer och raffe
möjcligcn förtjena en bekydelig taxation, och ehuru
bränwinel wifierligen vä) beklageligen utgör en af
landets productioner, skulle kanffe hwarje supande
Derföre kunna widkännas någon afgift tili staten;
om derigenom näqra behagade aflägga bränwinel,
och om afsättningen möjeligen minffades igenom förhöjda
afgifter för defi begagnande, sä anser jag för min
del akt sädane beredda mffrankmngar werkade crz
stör
-
Den 2Z April.
65
större nytta, än om jordbrukaren fjetkrades igenom
förbud atl realisera sin spannemäl enär BränwinSbränningen
besia sednare ärensä wäsenteligen ökat
tillgångar»e pä kött och fläsV inom detta land. c
För alt bereda en ökad förmögenhet och upmunlra
industrien bör hwarje medlem i samhället
wara Malit art af sina resourlcr förwärswa sig
ben högsta produktion, och ännu mer af sadane arneim-,
som kunna exporteras, htvaribland bränwinet
äfmen ffulle kunna med fördel beräknas, men om
desi consumtion inom landet kan förminskas, sa
tror jag att Swenska Folket Mille deraf winna sa
i moralMs, som physiM afseende, och hwarigenom
en sednare generation skulle framställa snnbara fördelar-
Om misiwäxlär beklageligen inträffa, torde
det likwäl wara lika nödwandigt, som nykstgt, alt
Regeringen ägde rättigheten att inskränka bränwinsbränningsliden.
Om bewillningen pä besia föreslagna sätt winner
fastställde principer, 06) derefter reparteras uppå
länen till desi widare utgörande, sä torde detta
angelägna ämne upkaqa en mindre tid för Riksens
Ständers arbeten an hittills wid föregående Riksdagar
warit brukligt, dä jag för en enMl' des trop
Sweriges enskildra politiska existans för framtiden
sa hufwudsakeligcn beror pä den enighet och
samdrägt, som under vetta Riksmöte blifwer RiksStandcn
emellan radande, samt uppå der allmänna
och gemensamma förtroende wi nu böra ej allenast
hysa, Utan äfwcn högtidligt ådagalägga för
war wördadc och älskade Konung jamt desi lagerkrönta
stöd, sä önskar jag med en redlig mcdborger
FHrsta
Del. Z. lig
66 Den 25 April»
lig känsia, att alla Riksdagens angelagenhtter mätte
winna den krask och skyndsamhet, som dest wigk
förtjena samt Utmärkas af dest stora föremål, Riksén
Sränders oinskränkta rillgifwcnhet och förtroende
till en kraftfull och wis Regering.'
Remitterades till BcwillningS-Utf^ottet.
Uvlastes Riksens Ständers till deltagande i
Ofwer-Revision af krtgs-räkenffaperne nrsedde Deputerades
berättelse rörande krigsredogörelsen och revlsionswerket:
Remitterades
till Stats-Utskottet.
Justerades följande:
Utdrag af Protokollet, hallit hos Högloff.
Ridderskapel och Adeln wid Urtima Riksdagen
i Orebro den 2Z April 1812.
S. D. UplästeS och godkändes Jnstructionen
och edöformulairet för Lcdamölcrne af Banco-Utskottet,
sadane Veste acter wid sistledne Riksdag blifwit
till innehall och lydelse gillade. Ult supra.
Zerr Landt-Marffalken tillkännagaf att såsom
Kongl. Maj:c utsatt tiden till den stora Deputationens
mottagande till klockan 12 nästa mändag
plenum skulle komma att anflas till klockan ^
12 samma dag.
Högloft. Ridderskapet och Adeln ätfkildes klockan
^ till 3. Ult supra.
In ststom protocolli
H.. 6. äilvLrstolpe.
Män
-
Den 27 April
-
6?
Mändagcn den 27 April.
Plenum klockan ^ 12 förmiddagen.
Herr Ländt Marskalken erinrade det han
inför Midderskapet och Adeln redan anmält den provisoriska
anst, lt Banco-Iullmägriqe til! Bancowerkecs
siyrelfe under det de fleste fnllmagtige i och för
Riksdagen härstädes wistas,,vidtagit samt akt en ledamot
afRidderjtkapet och Ade n ansett frägan härom böra
till utlåtande af Banco-Uiskotler hänwisas, hwilken
fräga som remisi bliswit pä bordet hwilaude;
och hemställde Herr Landt-Marskalken om icke sedan
Banco-Utskottet nu mera more organiserad?,
Ridderskapet och Adeln ansäge denna fräga böra
till detsamma remitterar.
Bifölls: hwariemte pä gjord motion af Friherre
Nannerkrnm, Uars ^uZuli, och proposition
af Herr Land! Marskalken, Ridderskapet och Adeln
beflör anmoda Banco-Utstorret, art sig häröfwer
skyndsamt utlära.
Friherre Lronliesit, ^acod Otto, och 8piherre
ÖrnLöIsiz ^okan anmälte förhin
der,
den förre, att wara ordförande uti Oeoonomiä-Utskottet,
den sednare, att nri Expedirions-Uk»
skottets göromål deltaga, j anledning hwaraf Herrar
Llectorerne anmodades, ari de genom desin afsägelfer
ledige rum besätta.
- -»—
UplästeS Herrar Bänkmäns lista öfwer d»t
den
-
68'.
Den 27 April.
denna dag hällne tvål till Elcctorer efter de Herrar
som blifwic til! Utskottsledamöter walde: och bcfunnoö
följande Herrar hafwa blifwit till Electorer
utsedde:..
N:o ny Grefwe !^iö6crllo1ps, Larl, Oswerste.
Zi Friherre VVacktmcilier, Lleckert, Ou»
fluk ^Villrelm.
59 Friherre KLIamh», Lias.
f do Friherre körner. Otto, Capitaine.
249 Friherre Acleltvärcl, Keintrolcl.
rgtg Herr Meiclenk^elm, Lric ^Vilkelm.
r86i Herr käart^mailsäorK' Ltirilioxlasr.
Justerades pleni prorocollet för den 35 April
-
^err klack. Larl kreclrik, erhcll order och
Apläste ett Memorial sä lydande:
M>g har frän god hand blifwit gifwsn en
wänskapelig förebräelse som skulle jag uti milt sistledne
plenidag här insinuerade memorial blifwit saker
till en underlåtenhet: art icke deruti hafwa lälit
inflyta ett päkallandc af Ridderskapct och Adelns
pairiotiffa åtgärd till en allmän indragning af bränwmsbränningcich
under nu pågående sommar till förekommande
af en hörande hungersnöd.
Altja, till godtgörande as en, fran sä adel grund
pä mlg ställd fordran och icke mindre akt tillfredsställa
min egen listiga tänsta för denna mensklighet
och medborgerlighet sä närgående ömmande sak,
samt med warmaste deltagande i hwad Friherre
kurttti derom redan i Memorial äffat och anfördr.
Den 27 April.
69
får derutofwer, jag den äran att hss Ridderffapek
och Adelns ädelmod nedlägga min förhoppningsfulla
anhållan, och — jag wägar säga allmänhetens
män an: ark R-dderffavct 06) Adeln behagade
hos sine Deputerade i Ukffattet taga den mefur
lill detta måls derstädes sa siryndsamma behandling,
art, Ridderffapel och Adeln nästa pleuidag
Ma komma i tillfälle, att medelst en defini if handling,
j?änka sig den Ijnfwa känsla,, af en i nödens
första ögonblick främjad räddning genom en
rvälgerning som i anseende lill widdén och wärdet
af sine hugnande följder wäl mä kallas ri?5wär«
dande, och pa hwstken wlsiare än någonsin, "an
lämpas latinffa ordspråket, cgui stat c i to cist l>'8.
I sammanhang härnäed upläftes ett proroeo
utdrag af den sz April frän Borgare-Srandet
nefattande en motion af Commerce-Rädet krull,
med yrkande af bränwinskränningens inställande
samt StändctS öfwerläggning öfwer detta ämne,
och omsider desi beslut att öfwer denna sräqa infordra
ffyndesamt utlakande as allmänna Beswärsoch
Oeconomiä-llltskottet.
Herr Landt-Narffalken proponerade remisi
till berörde UtffottafHerr klacks memorial, samt
instämmande uti Borgare-Ståndets anmodan lill
Oecvnomiä-Utffvlket om ffyndesamt afgifwande af
desi yttrande.
Bifölls.^
Sedan de ledamöter af dej öfrige Ständen
som jemte 48 ledamöter af Riddersiapct och Adeln
skulle utgöra Riksens Ständers stora deputation
till
7«> Den 27 April
lill aflemnande af adresernc lill Hans Mask Konungen
och Hans Kongl. Höghet Kron-Piinsen bliftvit
pä Riddarhuset församlade, afgingo klockan 12
Herr Landt-Marskalken, Herrar Taleman»?» och
deputationen till det Kongl. Slotte?; och Hans Excellence
Herr Grefwe Lrake emottag, under liden
af Herr Landt-Marskalken, klubban.
Justerades följande twännc:
Utdrag af Pi oiocollek, hällik hos Högloft.
Riddcrskavet och Adeln w>d Nrlima Riksdagen
i Orebro den 25 April 1812.
S. D. Af den anledning, att RiksdagSOrdningens
59'tz.'bestämdt stadgar ber alla hos
Riks-ständen hällne protocoll, äfwensom bandlinqarne
under sorm af bihang, skola, sä tidigt ske
ka», genom trycket utgifwas, m. m., men icke något
stadgande wid handen gifwer, hwilken bör kostnaden
till berörde tryckning bestrida, ej eller säl»
ter huru densamma bör werkställas, brflöt Ridder,
skåpet och Adeln anmoda Stars-Utskottet art häröswer
skyndesamt med utlätande inkomma.
S. D. Besiöt Höglofl. Rldderskapet och
Adeln anmoda Stars-Utskottet, att med skynde»
samt utlåtande inkomma öfwer berakningg-grunder»
na, det fpeeifiqua beloppet, och satter till utgörande
af dagtractamenterna samt respenningarne för
samtelige Riksståndens och deras UkskottS Secreterars,
Cantzlier och wakt-betjening; samt likaledes
framdeles öfwer beloppet för hwar och en, af de
srfwoden som ester erfarenhet och pröfning af arbe.
Den 27 April
-
betet kunna komma au bemälte Secreterare och
Caiuzlier af Riksens Stander ansiäs. lch supra.
plplästes ett Pioiocolls-Utdrag af den 23 April
ifrån Bonde-Standet och ett af den 2z April
ifrån Preste-Ständek, med tillkännagifivande, det
desie respecuve Ständ instämt uii Borgare-Skändets
ranke angående styrelsen af Banco- och RikSr
gäldS-Werken under innewarande Riksdag.
Herr (^refrvcn och (Ordföranden erindrahärwio
atk Högloft. Riddcrstapet och Adeln redan
hanwist list Bauco-Utffottec fräqan oin sättet till
Banqucns förwaltning och proponerade att frägan
om förwalcningen af Rlksgälds^CoiUoiret nu mätte
till ffyndesamt utlåtande af Stats-Utstoltel remitteras.
Bifölls.
Uplastes ett af en Preste-Ständeks ledamot Herr
Doctor ^lm^uili till Ständets protokoll den
23 7lpril npläst dickameNt hwilket blifwit författaren
tillätit, att med de öfrige Standen kommunicera,
innchällande hufwudsakligen Herr Doctor
^.Im^uists enstildta kauka atk Hans Kongl. Höghet
Kron-Prmsen mätte, genom ett gemensamt beslut
af Konungen och Ständerna berättigas lill deltagande
uti Stats-Radet.
Uplästes Preste-Srändets Prokocolls-Utdrag
af den 23 April innefattade ScändelS bestut attremittera
till Constunlions- och Stats - Utstotten
Kongl. Mast.is Nådiga proposition angående en
ser
-
72
Den 27 April.
serskildt författning med swenstka tiltraniarinsika be»
stttuinqars styrelse och dratzel z kill Skatö-Utjkot»
rek: Konungens propositioner rörande aceords-er«
sätt» ngarne för Ofsiccrare af f. d. Finslka A möui;
angående centonalcn ri!I Wadstena krigsmanShusr?sia;
och angående raat nr pä ägarens kill Rolenfo.
tz jernbruk län till Wadstena krigsmanshuscas»
sa; till Bemillnings U holtet: Kongl. MajttS viä,
diga Skriswelse om Be-villningen; till allmänna
Besvärs-och Oecononna-NEoktct,' Konungens Nådiga
proposition angående beklädnaden för extra
rorerin rsmanEapek; samt till Bewillnings- Lagoch
L)econo:niä-Utstkottcn: Konungens Nädjga proposilron
rörande bränwins-tillmerkningen.
Uplästes Bonde - Ständeks Prolscolls litdrag
«f den 23 April angående besintne rem>sien till
Oeconomiä-UtsPottet af Riksdagsmannen I^ars Is°
raslstons fran Orebro län memorial anga »de inställande
as bränwins» tillweckningen; till Scars Ut.
skottek: Konungens Nådiga propositioner om accords-ersältningarne
för Officerare af Finska arn»5'n:
om cenkonalen tils Wadstena krigsmanshnseasi'.
: och ai Konungens proposition angående räntan
pä del län ägaren af Rosensortz jernbruk af
krigsmanshiiscasian innehar; till Bewillnings-Ukskottet:
Konungens Nådiga Skrifrvelfe angäende
Belvillningen.
Herr Iliam, kelir, uplaste till Protocollet
stt sä lydande :
Sd,
Den 27 April
-
73
Ödmjukt Memorial!
Hos RiddeijVuvcr och Adeln sär jrg ödmjukast
anmäla, an Banco-Utssottet mid söi ledna Riksdagar
magae förbjuda alla inrcrchens betalning i
Speciemynk för Bniquens silfwerseolar eller obligationer;
hwilke! likwäl Banque,, alltid gjort, änDa
till Man. 1809.
Detta steg, bwilket.jag aldeles itttek tror wara
sanccioneradt af Riksens Ssänder, anh llc-jag
ödmjukast mäste af detta Banco lUffottet iörchid-os.
Det heter i obligat on : Zor inlomnadt
Silfwer etc. - - hafwer - - att ^ -
utbekomma - « Dancs Specie - - r
samma myntsort etc.
Att Banque,, för miwarande omständlahe»er
betalar interestena med dalrar, sexton och Atta
styfrar eller i smärre silswcrmynt det tl styrker
jag ; men när capilalet jkall betahrs, sä
bör det wara i lika godt Silfwer eller R,ksdqlrar,
som det war, som insattes i Banquen.
Remitterades till Banco-Ukskocrer.
Justerades följande:
Utdrag af Prorocollet, hästik hos Högloft.'
Ridderffapet och Adeln nstd Urtima Riksdagen
i Orebro den 27 April ,<8,2.
S. B. Sedan hos Högloft. Riddcrlkapet
och Adeln blifwit anmäld den anstalt Herrar Banco-Fnllmägtige
vrovisorifft midkaqit rörande Banco-ärendernes
skötsel inrilldeft Riksens Ständer derom
hnmie förordna, medan större delen af Herrar
Fullmägrige i och för Riksdagen härstädes mistas,
74
Den 27 April
-
stas, bcsiök Höglsfl. Ridderchapet och Adeln alt
detta nial lill Banco-fltjikottet remilkera, hvilket
jckulle anmodas all ssiyndesamt »red sitt mläkande
öfiver detta ämne inkomma.
S. D- Sedan nied anledning af Prokocolisittdrag
ifeän de andra resp. elive Sländcn, frän,a
bllfwik wäckt om sällek huru RikSgäldSwerkct borde
förwaltas, under den tid större delen af desi
Fcklmägrige i och för Riksdagen härstädes wiftas,
l ief della mål tili Stars-llt^vtkek rcmttleradt, hwilker
jssnlie anmodas, att deröfwer l^yndesamr sitt nr»
lätande afgifwa. lckt siugna.
Zcrr Landt Narfkalken återkom med Nidder^apet
och Adelns ledamöter af stora Deputation,
ord liUkännagas, all Han? Maj:k Konnnqeii
Med synnerlig nåd mottagit Riksens Sränders undcrdäniga
adresi och beswarcu densarnma genom döljande
ral som blifwit Herr Lgndt-Marjr'a!kcn meddeldt.
Walborne, Ädle och Waldör dige, Ärewördige,
Wördigc och Wäilärde, Areborne, Fö ständige och
Wälaktade, Hedcrwärde och Redclige, Gode Herrar
och Swensta Mäns
Det Ar med den mast nprikliga tillfredsställelse
som jag nn emotlager ett förnyadt p of af Riksens
Ständers rillgiswenher för min person, och
af den lyckliga likstämmighet, som räder emellan Deras
och Mina länkefärt. Dä jag, den 17 Mars
förledit ar, blef genom en sivär sjukdom, nödsakad,
att afstä frän uröfningen af milt Konungsliga kall,
wändcs min blick och mitt hjertås listigaste förhopp
-
Den 27 April
-
75
gar ftelfmant pä den ädle Furste, som redan krönr
af segrarnes ära, endast wänrade en tillfälle alt
wiiu-a frcdliaare laarar och ali stadga sitt nya Fädsrnes
sällhet. Med oinsikränkr förtroende öfwerkemnade
Ja q Rikets styrelse i Hans Kongl. Haabet
K> on-Prinsens händer, och den ökade rätk:ghr han
sia !drwaif.-val pä min ewiga erkänsia är etldast
elt uttryck ak Smeiiffa folkets högt yrtrade röjt.
I min dubbla egenskap af Konung och Far,
med afseende bade pä Ri ets framlida trygghet ach
pa mitt hierras ensikilra böjelser bifaller och bekräftar
jag i hela desi widd, den af Rikeks Ständer, genom
Eder Gode Herrar och Swensse Män, gjorde
underdäniaa anhållan, atr min kärälskelige Herr
Son, Hans Kongl. Höghet Kcon-Prinfen, af hwars
mogna och nplysta råd Jig alllid stall med glädje
Mig begagna, sa ofta Jag af sjuklighet hindras
att med Regcrings-ärendenie Mig befatta, genast
ma inträda i full utöfning af Konungamaglen, med
all ben rätt nuwarande grundlagar densamma til,-  läaga, och i Mitt namn Rikets styrelse föra.
Detta mili högtidliga bifall grnndadt,pä Rikets
Sländers enhälliga underdåniga önskan, kommer
att i Riksdagsbeslutet intagas.
Genom hwab nu blifwit stadgadt, sifvia Sweriges
innebyggare, med tryggade sinnen, kunna gä
framtidens osäkra öden till mötes, och Europas
magter pä det mest högtidliga sätt öfwertygas om
Mina tänkesätt för c» wärdig Son, som ifrän der
ögonblick han erhöll detta namn, sä wclat utsträcka
be pligker han deraf hemrar, art Jag inom en korrt
tiderymd redan njutir en Fars mängäriga tillfredsställelse.
Jag
76
Den 27 April
-
Jag förblifwcr Eder Gede Herrar och Swen»
sse Män, med ci!l Kongs. Nåd och Pnnest mölbe
waden.
Äfwcnwäl förklarade Herr Landt-Marssalken i
fä ord det »välbehag hwarmed Niksens Ständers
bessickning till Hans Kongl. Höghet Kron Prinsen
blifvit af honom »plagen, samt den förhoppning
Herr Landr-Marssalkcn ägde, alt äfwen knnna
meddela Ridderssapet och Adeln Hans Kongl.
Höghets tal.
Högloft. R'dderssapek och Adeln åtskildes klockan
7 till 2 supra.
In fidem krritocolli.
6. Lilverstolpe.
Onsdagen den 29 April.
Plenum kl. Z Eftermiddagen.
Herr Landt - Marskalken rillkännagaf dek
han enligt sin i sista plena yttrade förhoppning,
erhållit del af Hans Kongl. Höghet Kron - Prinsens
svar till Riksens Ständers stora Depntaton
sistlednc mandag, fä wäk som en öfversättning deraf
pä swenssa, hwilket tal, sä wäl som öfmersättningen
nu blefrvo Ridderskapel och Adeln förelästa;
och beslöis att de samma skulle uti Protocollet
intagas, sä lydande:
l^essieurs las Oeputes des Ltats Oeneraux!
I-orsciue le lloi, ä la luite de j'etat incer
tains
-
Den 27 April
-
7?
tawe cle 3a tants, me gunlia le Louvernement
6u liozraume, cstte margue cle 8a coniiance
ebt ete penibls pour mon cceur, 6 ^'e n^eUste
cl'aborä ete rassure tur le veritable caractere
lie 82 malanie.
Zn prenant leZ rönes cle !'a6nami6ration, ^e
connaistais 6e^a lss obliacles c^ue /aurais a turmonter
et les Ziklicultes ^n'.-l me touärait
vaincre.
Lonvaincu cpa'une armee bien clisciplines
eli la torce estentrelle 6'un ^tat, ;s me tuis occupe
6e !'exscution 6es retolutions prites pour
ton recrutement.
lbes evenements c^ui te tont tuccecles, nous
ont prouve c^ue cle bonncs loix ne tutiisent
pas teules, pour ^arantir lss nations 6e leur
ruine, mais Hu'ils taut aual; cles armees valeureutes
pour lss äekei^llre
Vous
aure^ clonc a vous occuper, ^legtieurs,
6e perteciionner tont ce cpii a raport
su recrutement; volre 6eci6on va tixer les cleliinees
6s la 8ueZe, et li ^'en erois mes pretentimens,
nous verrons renartrs ees beaux
zours, ovi retpectee au cleborx, trancjuille clanZ
ton interieur, elle t eleva par ton union intime
et ta conllance en ton 8ouverain L ce bänt cleZre
6e Zloire ^ui tiit la base cle ta prosperia.
Vos remercimens me ilatlent 6'autant plus,
l^testieurs, c^u'aucune vue pertonelle nest Venuee
me cliliraire 6e la noble ambition cle ren6re
lloristante ma nouvelle patric; en 6escsnclant
au ton^ cle ma contcience, ^e pnis me clire
a ve c
78
Den 29 April
-
avec or^ueii, hus jamais 8ue6ois ne tormLt
cle vceux plus vrais pour ta liberte et ton inZepen6ence.
jje Mellre ni bonbeur ni ^loire
pour moi, le dunkeur et la ^loire 6es 8ue6ois
tont mon uni^ue but, et ils teront toujours le
mobile <äe mes actions; rette abneZation 6e moi
m^ms, je la. communi^ueä mon 6Is, ton ame
neuve re^ois ees impreslions, et je vois avee
plaitir r^ue ton retpert pour le peuple 8ueäois
le renä clejä 6iZne 6e le commsnäer un jour.
I>es 6elirs <gue vous ave2 exprimes au piecl
clu Irone me tont un nouveau temoiZnaZe 6s
votre akkection, je verrai avec tatiskaction t's-,
loiZner 1'epoc^ue. eck je terai torre 6e remplir
la nouvelle tärks c^ue m'impotent et la conkanre
clu koi et la Votre. I,e touvenir 6es
granäs tervices renäus ä la patrio par 8a Najelie
6oit kaire toubaiter a tous les ceeurs vraiment
8ueäois, r^ue le lout puissant veuille
proloni;es 8es jours; 8es bontes paternelles pour
moi ont psnstie mon ame 6s la reconnaiskance
la plus vive, et li mes veeux tont exauces', le
Liei ms retsrve le bonbeur cle jouir lonZ-temps
r-le 8es lejons et 6e son experienre.
Gode Herrar och Swenske Mänf
Dä Konungen i anseende till Dest hälsas wack,
lande tillstånd, anförtrodde mig Rikets styrelse,
skulle detta prof af Deh förtroende warit smärtantande
för mig, om jag icke genast blifwit öfwertygad
om sjukdomens mindre farliga beskaffenhet.
Dä >ag emotkog förwaltningen af de allmänna
ärcnderne, kände jag redan de hinder, jag hake
-
Den. 29 April»
79
de att undanrödja, och de swängheter jag borde
ösmerwinna.
Ofwerrygad att en tillräcklig AnnLe utgör en
Stats mäscnkliga styrka, har jag satt i werkställighel
den till krigsniagtens förökande widkagne författning.
De händelser sam tid efter anna» inträffat,
hafwa bordt öfwenyga Ost, alt goda lagar icke
ensamt äro tillräckliga, att krngga ett lands sjelfbestånd,
men atc äfwen bekydliga Arn Ler fordras
att det förswara.
Nn tillhör det Eder, Gode Herrar och Siven,
ffa man att till större fnllkomlighet bringa alt hmad
som har aflecnde pä krigsmagtens förstärkande.
Ert best»! ffail bestämma Sweriges tillkommende
öde , och om mine sörhc-ppnmg ar ej bedraga, skola
mi ätetse desta lyckliga dagar dä detta land, med
trygghet inom sitt område, och frngtadt utom sina
grgnsor, genom eli upriklig sören ilig och tillförsigt
till sin Regent, ffall upnä den högd as ära, som
war grundwalen för dest sordna anseende
Er
crkänsia Gode Herrar och Smenske Man,
är mig sä Mycket mera smickrande, som ingen personlig
afsigt kunnat afwanda min enda ärelystnad
nit bidraga lill mitt nya Fäderncelands sällhet.
Milt sawwetes hemligaste »vittnesbörd rilläter mig
med stolthet säga , ark alldrig na,on Swensk lismade^
af wärmare deltagande för sin fosterbygds frihet
och sjelfständighet För mia sielf eftersträswar
jag hwarken lycka efter ära, Sweosikames ära och
lycka är mitt enda föremal, och skola ensamme bli'
wa driffjädren lill mine handlingar. Demo- s- ft
för
-
8o
Den 2z April
-
försakelse meddelar jag äk min Son, hwars unga själ
emottager detza intryck och jag ser med glädje alt
dest samia högaktning för Swensg Folket gör hos
nom redan wärdig akt en dag regera det.
Den nnderdäniga anhållan I framburit infor
Thronell är wig en »n borgen för eder tillgifvenhet
; jag skal! med nöje fe den ridepunkt aflägse
lias, dä jag bleswe twungen alk lipsylia hwad Kolningen
och Edert gemensamma förtroende mig älagt.
Minnet as Hans Majus stora förljenstcr emot Fä.
derncslandck, bör hos hwarjc redlig Swensk man
rväcka den lifluwste önskan, alt den Aiisn.ägtige
wilie förlänga Konungens dagar. Hans faderlig^
godhet eniok uiig har djupt i mi'n fiäl fästat den
vprigngasie tacksamhet, och om nnna böner upfyllos,
skall himmeien ännu länge förunna mig den lyckan
alt begagna mig af Hans erfarenhet och Hans
lärdomar.
Da alffillige af Ridderffapet och Adelns ledamöter
önskade alt delta la! jemte öfrvcrsällniiignr
matte särskildt af trycket urgifmas, lemnadcö den underrättelse,
atr anstalt harvin redan morr fogas.
Herr Landt-Narffalkon yrtrade, art dä
Wksdags-göromälens beredande till beslut snart torde
göra Nödige sädane sammanträden mellan Laudr»
Mac ikal keli, Talemännen och rwenne ledamöter af
hwarje Srand under biträde äf StaildeNs Secreterare,
hwilka sammanträden ur» 47tde Z. as Rikc--  dags-Ordningen äro förest'refbe, finge han nn ulbedja
sig att Ridderskavel och Adcln för sig behagade
urse Le twenne ledamöter, hwikke.S rättighet
d?r
Den 29 April» 8«
det enligt berörde Z. skulle blifwa att dest» TaleNianS-conferencer
bewista.
Uppå gjord motion af Hans Excellence Herr
Grefwe strako beslöt Ridderskapet och Adeln att i
likhet med hwad de twenne fistlcdne Riksdagar skedt,
för det närwarande updraga Utöfningen af denna
rättighet är Herr Landt-Marskalken, som derefter
till biwistande af först inträffande talemans samMaNkräde,
ulsäg Grefwe Oe la Oaistie, ^acost och
Friherre lVlannerkeirn, stars ^UAutt.
Utaf ifrån Herrar Eleclorer inlemnade listor tilt
Wal af Utskokrs ledamöter uti någre afgangnes
ställe, hwilka listor nu öpnades, bcfunuos hafwa
blifwit utsedde:
i allmännna BeswärS- och OeconomiäUtffottet.
lester Grefwe vstker, Fullinägtig Friherre Lron»
stestt, ^sacost Otto, och Grefwe kkamilton,
N:0 42 Grefwe kristenstorp, polian kioen»
tiinZ, Lagman, och
N:o 2096 Herr von stöök., (rustak. Lagman»
i Lag-Utskottet»
ester Grefwe (ristenborp, Kostau kiwnninp,
Rw 106 Grefwe 8trömkelt, klans strestrik kia»
ralst, Lagman,
i Lpeditionö - Utskottet,
ester Friherre örnlköist, hostan VVilstelm,
N:o 2189 »k klellin, Fullmägkig Herr von
8ckantx, (rustak, Expedjrionö»SekrckLrare.
äerr
Lörsta Del 6,
L2 Den 29 April'
Zerr 8l1kvertL^öIZ, d§ils, hade inlemnat ett
memorial; hwilkei uplästeö sa lydande:
Enligt de HusqwarnaGewärs-Factorie ar 1715
Nadigst förlänte privilegier, wid hwilkas osiörda begagnande
ägaren försäkrades enär Faktoriet är t 757,
uppå Riksens Ständers w»d 1756 ars Riksdag »n«
derdäniga tillstmkan, upläts till afledne öswer-D>«
reclenren kreäric kllai en preus, att som annan dest
tvälfangna egendom bruka och warda, aro arberare
derwid fritagne frän erläggande af mantals-pell,
uingar 06) bewillning.
Af den förra förmonen hafwa de warit i åtnjutande
Lill Wedik är, da T-ixeriugö-Commikkeerne
dek dem palade, hwilket pä anförde besvär af
Konungens Befaliningshafwande och Kongl. K>'M,
mar-Eollegium faststälkes ur det skäl, alt de icke
stro uti 1809 ars Riksdags Beslut undamagne;
men som dehe privilegier genom ingen försättning
Factoriet fränraaikö, och desie arbetare alltid ansetlS
lika med qemenffapen af krigsmagren, sa syneö
detta wara en oriktig tillämpning afRiksens Ständers
dä widtagne bestur, och sär jag nu ödmjukeligen
anhälla om rättelse, härutinnan, enär ny Be,
willnings.förordning utfärdas, och alt tvid Pnvilegierne
blifwa bibehållen.
Bewillning blcfwo de genom Kongl. Resolution
af den 12 Mars i?c,Z älagde betala, och
som privilegierne likaledes dem derifrån befria, sä
anhälles afweu ödmjukeligen o»r fastställelse dera,
hälst ingen eftergift gifwes Factorie-ägaren uti de
honom alagde ffyldrghcter, eller honom nägra förmoner
deremot blifwit tillagdt.
Den 29 April. 8z
Detta Memorial anhäller jag malle blifwa re.
Mitteradt till Bewillnings-Uiffotlet
Ukdrag
nr de Husquarna Gewärs-Facrorie
förlänke Privilegier af den 25 Fcbruarii 1715.
?:de punden. Alt Factorie-folk ffal! wara fritt
för kneckte- och Bäksmanshäll, inqvartering, och
all annan borgerlig tunga sa wida de ingen borgerlig
näring hafwa, eiler sädane hemman äga, som
för detze onera icke kunna befrias, men för den
conlriöution, som i följe af 1712 ärS contribulions
placat af all lös och fast egendom bör erläggas,
kan ingen befrias.
Utaf höga originalet rätteligen utdragit, inkygar
ak Ltriibmg.
Kam,nar'-Räv.
Begärdes pä Bordel.
Justerades Pleni-Protocollet för den 27 April.
Uplästes Protocolls»Utdrag frän Wallofl.
Borgare-Ständet, af den 25 April innehällanve:
Remiff till Constilutions- och Statö-Urffot'-  ten «f Konungens nädiga proposition rörande de
ultramarinstka befittningarnes styrelse och dräizel l
till Stats-Ulstotkck: Konungens nädiga propositioner
om räntan af Rosenfors ägares län af Wadstena
kcigSinayshus-Casia; om contonalen till berörde
Casia; om accords ersätkningarne för Officerarne af
f. d. Finska Armeen; till Bewillniugs-Ulffottet Konungens
nädiga skriswelfe angående Bewillningen; lill
Bewillnings- Lag- och Oeconomie-Ukffotten: KonunLens
proposition angående hräiiwinsti!lwerknin<
gen;
84 Den 29 April
gen;
till Oeconomiä-Utffolket, Konungens pröpost.
tion anqLciide, beklädnad för Extra Rolerings--  M a nsk a per.
Henus; till Lag-Uksköttet as Riksens Ständers
Justiriä-Ombudsmans-Enibets-beraktelse.
Godkännande af adresierne till Hans Maj:t
Konungen och Hans Kongl. Höghet Kron-P> insen.
borgare » Ständcts yttrande att detsamma
sunne sig desto mindre böra magra sitt bifall
till Bonde-Ständeks önskan akt de uti adresier,
,e till Konungen och Kron-Prinsen innefattade befi
u mätte i Riksdags-Bcsintet intagas, som Stan»
bet änsage^ det, förutan Riksens Ständers begifwaNde,
deras omförmälke ätgärd ej bordt ellet kunnat
ur Riksdags-Bestntet ulefluras.
Uplästes Prorocolls-Utdrag fran Högwördige
Prcste-Ständet af den 27 April, innefattande:
Godkännande af Instruclionen och Edsformulär:
för ledamöterne uti Banco Utskoitek;
ReMisi till CoNstitUlions- och Lag - Utskotten
af Riksens Ständers. Jnstitiä-OmbndsmanS Embets
berättelse: och till Srals-Ulskottct af Ikiksens Sränr
vetö Revisorers berättelse rörande krigsredogötelsen;
Remisi kill allmänna Beswärs- och ^>economiä
Ulikollet, af srägan om inställelse af bränwinsbränning.
UplästcS ett Protvcolls-Utdräg fran Hederi
wärda Bonde-Skandek af den 25 April innehällaNde:
Remisierr till Stats-Utjkottet af Konungens
Proposition om de ullramarinska besittningar,,?;
till
Den 2y April. ?Z
sill Stats-samt Oeconomia-Urstotten af Konungens
proposition angående beklädnaden för Extra roteringsManffavet,
samt af ett memorial uki samma ämne
af Riksdagsmannen ^vsterlon Aberg
frän Westerbottens Län; till Oeconomiä-lltskottet
af ett memorial af Riksdagsmännen frän Gottland
ssoban kpsvall och ^okan Ivansson angående in»
ställande af bränwinsbränningen pä Gotstand samt
om fastställande af ett wistl pris för bränwinSförfäljningen,
twenne dito af Len 27 April innehgllgnde
det ena:
Godkännande af Jnstructionen och Eden för
Banco-Mffottet;
Dek andra följande kemister t till BewillningSLag.
och Oeconomiä-Utfikotten af Konungens Nådiga
proposition angående hränwins-tillrverkningen
m. m.; till Slals-Ukffotkcl, Reviforernes öfwer
krigs-redogörelsen berättelse, till Lag-Utronet, Riksdagsmannen
/^nsters Lernöoskons memorial om
strafflag för fylleri och dryckenffap, samt Riksens
Ständers Institiä-Ombudsmans Embetö-Berärtelse;
lill Eonstikulions-Ut>1foktet: den del af famina berättelse
som angar Konungens rätt att efkergifwa
ädömde böter; kill Occonomiä-Ulffoitet; Riksdags
Fullmägrige
fran E ilin a re Län kebr larssons och
WI? 8veN8son8 memorial angående större frihet
lill swedjande.
Uplastes allmänna Beswärs- och Oeconomiä^
UtsifottekS Memorial af förleden gärdag i anledning
gf gjorde remsstrr i afseende pä Bränwinsti lwerk
N»n
-
86 Den 29 April»
ningens snara inställande, hwilket memorial war af
Let hnswudsakeliga innehåll, alt ehuruwäl Utffvk;et
för stn del anser alla steg sorn alterera, endast
»jena rut göra hjelpen dyrköptare och således nöden
större för den nödställde, tror dock Utskottet alt alla
betänkligheter böra förswinna.när antingen nöden
befinncS wara werkelrg eller tron allmän att
nöd är atr befara. Pä vesta grunder tillstyrker
Derföre Utskottet, alt Riksens Ständer i unVerdänighek
anhalla, det täcktes Kongl. Maj:t r
fall de underrättelser om Spannemälstillgängarne,
som frän Herrar Landshöfdingar inkommit, föranleda
till befarande af Spannemälsbrist, lära i Näver
Utfärda befallning, att i sadant fall dell 16
nästk. Maj mä wara bestämd till bränwins-bränningens
allmänna inställande, dock att i falldenne
of Utskottet föreflagnc tid skulle för ett allmänt kungörande
finnas otillrackelig, Riksens Ständer till
Kongl. Majttö Egit nådiga afgörande öswerlämiia,
arr till förbudets widtagande, utsätta den närmaste
dag derefter, som med ett sädant allmänt
kungörande och asyftade ändamalet är förenlig. Be.
träffande äter huru länge ett sadant förbud mä fortfara,
anser Utskottet förbudet böra gälla intill den
1 Ocrober innewarande är, sa wida ej Kongl. Maj:t
och Riksens Stander skulle under påstående Riksmöte
annorlunda käckas därom förordna. Till förekommande
af förlust för dem som den dag dä
Bränwinsbranningen bör uvhöra ännu hafwa oaf.
werkad tillmeffning anser Utskottet den sist kill stulet
af fjerde derpå följande dagen.
Herr Landt-Marstaben ttllkännagaf, att
-nligl RiködagsOrduingcn detta memorial såsom wa»
rån
-
Den 29 April.
87
raud? ett frän ett Utstött inkommet betänkande borde
bwila pä bordet, samt akt hail lill dest föredragande
ä nyo, utsatt plenum till i morgon klockan
n förmiddagen.
Högloft. Ridders^avet och Adeln ätstildeS
klockan ^ till 7. Dt kuxra.
In sillem protocolli
6. Lilverstolxe»
Thorsdagm dcn zo April.
Plenum kl. ii förmiddagen.
Justerades pleni-protocollet för den 29 dennes»
Föredrogs a nyo allmänna Befwärs- och Oeconomiä-Utstotters
betänkande, angående ett snart
inställande af bränwinö tillwerkningcn, hwilket söclcdne
gårdag blifwit lagdt pä bordet, och bief be.
rörde betänkande, uppå gjord proposition till alla
delar bifallit.
Föredrogs ett memorial fran ConstirntionsUlstotter,
af denna dag, hwaruti, i anledning af
rennsi frän Preste- och Borgarc-Scanden af Konungens
Nad:ga proposition om swensta utkrama»
rinsta pcsteosioncrnes styrelse och drätsel, Utstottet
sig uppä anförde stal yttrar, att detsamma icke ansäge
sii kunna i någon pröfning stf detta mål in«
gä, hälst Utstottet an^ge de uri ingrcsien till Re
'
ge
-
88 Den zo Ap^il
gerings,
formel, införde orden? Swea Alke sch
thy underliggande länder, icke rill alla delar
kunna lämpas kill andra an dem hwilkaS ombud i
swensta lagstiftningen deltaga,
kades till handlingar»?,
Uplästcs ett memorial af denna dag fran Bane
ro>Utstoltet i anledning af Ridderstapek och Adelns
kemist angående de anstalter Banco-fnIImägtige widtagit
till Banqnens sörwaltgnde under största delen
as Banco-fullmagtiges wistande härstädes; innefattande
detta memorial hufwudsakeligen det yttrande,
att någon osäkerhet eller olägenhet uti A-erketS styrelse
under denna Riksdag ej more genom vestg
anstalter att befara,
kades pä horvet,
Justerades följande;
Utdrag af Protokollet, hällit hos Högloft,
Ridderstavet och Adeln w'd Urtima Riksdagen
i Orebro den zo April 1812,
S. D. Föredrogs ä nyo allmänna Beswarsvch
Oeeonomiä-UtstotkekS förledne gärdag pä bordel
lagda memorial, rörande bränwinsbränningens
snara inställande, och blef hwad Utstottet deri förestagit,
af Häglof!, Ridderstapek och Adeln till alla
delar bifallit.
Herr Landt-N-rffalken fbrestog, au der
af Herr Lillvertcbölll förlidne gårdag ingifne memorial
angående befrielse frän mantalspenningar och
bkwillning för arbetarne wid Hlisqwarna Gewärs
fgrlyri
-
Den, Z°Ipril' Zz
faeton matte ät Bewillnings-Utfkottet öfwerlemnas,
till den älgärd derwid, som Utskottet kunde fintiq
nödig.
Ankom och emottogs Konungens Hof-Cantzler,
som till Ridderflkapet och Adeln öswerlemnade Kongl.
N?aj;kS Nådiga Skrifwelse till Riksens Ständer
om walet af ekk Hemligt Utskott, hwilken, sedan
Herr Hof-Cantzleren aftradt, uplästes och befanns
woxa af innehall akt Kongl. Mant i kraft af 54
§. Regexings.formen och 28 tz, Riksdags-Ocdningen
äffade, alf ledamöter af ett Hemligt Utskott
matte utwäljas, parandes Kongl. Maj:t sinnad atc
meddela berörde Utskott siere uplysningar rörande
fäderneslandets närwarande stallning i anseende till
främmande magter,
I anledning häraf anmodade Herr LandtMgrskalken
Herrge Elexkorerne att i morgon ukpälja
Ridderffapef och Adelns ledamöter till ber
Hemliga Utskottet,
Högloft, Nidderskapet och Adeln atffildeS
klockan 4 till 12, Ult luxra,
In ?rotocoIIi.
6, Lilverstolxs.
Fredagen den i:sta Maji,
Plenum klockan ^ i eftermiddagen.
Anmaltes och infördes Konungens Hof-Cantz.
ler
ler Friherre sk äVettersteftt, som ä Hans Maj:tS
wägnar ölwerlemnade kill Ridderstapet och Avel»
Dest nädiga proposikion om en förändring i ut»
strifningssättet a/ det fastställa förstärkningS-manskapct;
gifven Orebro Slott den ZO April 1812;
hvilken proposition sedan Herr Hof-Cantzleren, pa
manligt sätt utbeledsagad, afträdl, uplästes och stulle
hwila pä bordel.
Zerr Larl, upläste till Prvkocol»
let följande:
Wördsamt Memorial!
Wisten af det ämne/ jag will tvaga framställa
till Högloft. Ridderstapet och AdelnS uplysta
granskning, hoppas jag sä stall uptaga dest
upmärksamhet, akt ingen blir öfrig, för att lämna
ät min mindre stickelighet att afhandla detsamma,
eller ät min frugtande owana, att här höja
Min röst.
Hwar och en af Ridderstapet och Adlen
hwiken såsom bosatt landtman, närmare hafwit att
beskaffa med Armöens förstärkningömanstaps utgörande
förledit är, har wifterligen märkt brister
uti de författningar i detta ämne, som Riksens
Högloft. Ständer tvid 1829 och 18 io arens
Riksdag widtagik, hwilka brister Kongl. Majus,
nu tili Riksens Högloft. Ständer aflatna nädiga
proposition, om förbättring, af denna stadga,
närmare utwickla.
A k bwarje Swensk född man, af hwad ständ
och förmögenhet som hälst, är pligtig försvara det
Fädernesland och den samhällsförfattning, hwar»
uti och hwarunder han njnier skydd och säkerhet,
Den i Maji. 91
ar en sa allmänt och öfwertygande grundsanning,
att det more förolämpande mor Nationen, alt widare
bjuda till att indela och bewisa densamma.
Akt denna förswarspligt pgföres wisa lefnadsär,
för att göra den kraftig, sa litet som mö>eiigk
ar, menlig för Jordbruk och alla naringac, e»
frän folkslagens na warande krigssälr, oskiljaktig
nödwandighet.
Bör detta försvar owilkorligcn, personligen
utgöraS? eller bör frihet att lega karl i sikt ställe
tillätas?
Uti etl, endast genom samhälls-dygder och personliga
förtjenster tillskapadt Riks-Ständ, skulle
Mekan om swaret pä denna sräga wara pligt, att
en medlem af detta Ständ, skulle wilja köpa en
främmande person för att upfylla de hederöpligter,
som liswat dest stamfader, skulle bewisa, att
benne stamfaders begrep om dygder, intet gatt i
jämna led, med dest arteläggar.
Der är således intet af förmodan, att en utwickling
af Men, för och emot lega, pä detta
rum, fyldk af ädlingar i ordets rätta bemärkelse,
skulle behöfwas, som jag wägar framställa denna
sak, men kanske tillhörer det detta Nikö-Ständ,
hwaraf jag har äran wara en medlem, att i denna
wigtiga punct, i denna wigtiga stund, först taga
sikt beslut, och genom beskaffenheten af delta beslut,
för den pä ost upmärksamme Nationen, offcnteligen
ådagalägga, att billiga och för wära medborgare
af alla closter lindrande grundsatser styrk wara
handlingar sä wäl nu, wid fräga om personligt
bidrag till fäderneslandets förswar, som wid förra
Riks
-
92 Den ! Maji.
Riksdagar, dä förmögenhet och lagliga rättigheter
upoffrades och äsidosakles, samt akt allt stkedt och
sker, ej, för att mana respective medständer till ef,
terföljd, ej, för att köpa medständers walwilja, ty
den hafwa wi ej förwärkadt, utan af öfwertygelse,
att enwist försvar, af förra brister i urgamla författningar
i afseende pä bidrag till Statens uprätkhällande,
hqde warit obilligt, rvanhcdrat wärf
frand, lika som origtjga begrep om wär personliga
pligt att försmara Konungars fosterjord, stulie
gora assigten med wär tillwaresse twätydig,
Aag wägar skrida till ey allmän öfwcrsigt af
frägan,
Friheten art köpa karl i fits ställe, skall atrid
Medföra ett farande intryck pä den stora, talrika,
arbetande, mindre medborgare-elafien, hwicken anser
ingen despotisms sa svar som den hwilken pälägges
af mera gynnade medborgares rikedom, denna
stora del af nationen, sVall aldrig ga i fält med
god wilja och sann fosterlandskänsla om den i sin
Corps saknar, Adelsmannens, Prästens och Borgarens,
ofta genom fåfänga förfinade son, och i
synnerhet skall det smärta denna clatz, att se den
rike af öfwermod jäsande bondesonen kunna, hwad
man nesligt kallar, frälsa sig för jordbruk och alla
nyttiga handtcringar, ffall denna frihet medföra de
swarasts följder.
Den uti inbillning om kallelse
till en högre bestämmelse förstöade, blott tärande
medlemmen, köpes bort frän defie näringar, alla
arbetande armar som i wart osxugrbara land, med
wara korna arbetstider, och deraf följande svårighet
att jramori.iga iifwetö förnödenheter',
i
Den l Maji. 9Z
stall i synnerhet för jordbruket blifrva högst förderfwande.
Den fattige Adelsmannen, Prästen och Borgaren
stall med den listigaste bedröfwelse, af nöden
wara twiugad utlemna sin son tili camerat ät de
i Förstärkningö-corpsen inköpte, Mindke wälfrägdade
karlar; blott det, atr de lätit köpa sig, har
förringat deras wärde i de öfrigaS omdöme.
Man inwänder emot detta skäl, att indelta
Soldaten är också köpt, Men, det har stedt genom
andre Medel .  han är köpt Med ett stycke jord
till boställe ät hustru och barn eller ät älderstegne
föräldrar — om häraf den goda efprit, som alnd
lifwat Swensta Armeen, da den ej genom dåligt
befäl och bristande disciplin blifwit förstörd.
Genom frihet alt lega stall afwen detta kärnstöd
undanryckas Staten, ögnablickets winst genom
högt- ända till oändelighet Högt updrifna legor,
stall förföra alla, som förr ingått i indelta och
warfwade Armeen» och denna Armeen, annu oumbärlig
för Samhällets inre lugn, och Statens uprätthallande
stall inom fä är wara förswnnncN»
Friheten att lega, stall inbjuda och wänja na»
tionen, till en wanhederlig wärdeberäkning emellan
penningar och Mennistor, den stall dä öpna ett
stort fält för agioteuren, oagkadt den stadgade cours,
hwarmcd Skaparen bjuder till att stämpla hwarjr
wennistas hufwud och hjetta»
Friheten att lega, stall öpna en ewig stride.
Mellan fegheten (ellet rättare sagt en förwand esprit)
och snålheten att ej wilja Utgifwa penningar,
emellan densamma, och förförelsen af en stor till
bju°
-
94 Den i Maji.
bjuden penningesumma
denna inwärtes strid
flätt döda att sann fosterlandskänsla, som under
en, sjelf till själen uphösd Furste, ännu rorde wara
fanlig för swenska hiertan, denna strid stkall öka
de mindee medborgare-clasternes hat till de öfrige,
i hwarje soknestuga, i hwarje torparekoja,
wäcka frö titt partie och ständspligt; i förra olyckeliga
tider, endast kändt pä wära Riksdagar; och
as Vesta skäl, med en förwänande hastighet nndergräfwa
Statens sanna styrka.
Olägenheterne, om lega förbjudes, anföras
wara
skickcliga ämbetsmän skola snart saknas
j alla styrelsens grenar
titt physiqucn oduglige
och fördärfwade menniskor skola dä inträda i förstärknings-corpsen,
blifwa der onyttige och Medes
skadlige, och de undantag som mäste göras, skulle
leda till mistbvuk och egennytta.
Swar
wid 20 ars alder, hafwa skicklige
»ch utmärkt kunskapöfulle ynglingar som erfordras
i Rikets högre embeten, merendels någon systla pä
stat, om ända nägre fä sadane skulle finnas, som
inginge i comcription, blefwo de mycket nyttige och
anwändbare i commenderande Generalernes Cantzlie,
i alla till en krigsförwaltning nödige hörande
stycelsegrenar och der inhämta ej onödige kunskaper
för fäderneslandets framtida bästa, samt i hwad
carriol ve sedan walde, medföra en inplantad arbetsamhet
och känsla för disciplin och ordning.
Hade de medicinska eller chirurgiska studier,
torde de blifwa nyttiga för armeen, och göra mera
gagn än köpte utländska barberaregesäll^ som
påskynda! isa mangen hurtig swensk krigsmans
likfärd. Skulle
Den r H7aji. 9Z
Skulle en sadan yngling hafwa ämnat sig i
prestvägen, sä skall han efter sin utgång ur csn»
scnplion, aagradt nägra glömda Hebreesta och latinska
glosor, likwal ej blifwa cn mindre dugelig
Pastor, akt i Församlingen maka öfwer ordning och
goda seder — äfwen, i religiöst afseende skall han
ej hafwa förlorat.
Ingenting werkar en sä högtidelig känsla om
Gnds allsmägtiga tillwarelse. som mänga gcnomgängna
lifsfaror. En Krigs Gudstjenst, just som
en fosterlandet trotsande fiende skall angripas
eller pä en nytz imagen ännu af blod rykande »Valplats,
är kanske den renaste af alla religiösa fejler,
och lemnar ofta intryck, nyttiga för hela en menniskas
öfriga lifstid.
De, som efter nägra ars tjenstgöring i en wäl
disciplinerad Armee, utgä lill privata yrken, skola
dit medföra, ett begrep om hederskänsla, ett förtroende
till hwarandra och ett frö till nationalanda,
lill hwilket allt en weklig och sorglös lefnad
intet har gifwit nägon »väckelse.
Att genom en allman eonscription, mänga till
krigstjenst odugliga personer, skulle blifwa onyttiga,
äfwen stadeliga för Armäcn, är ett svagt skäl
mot förbud as lega; den som är skickligare till
nägot annat än bara wapen, gör nytta i Armeens
Civil-Departemenker, som jag redan nämnt. Den
som ej kunnat förwärfwa sädane kunskaper, blir
nyttig wid Magazins handräkningen, träfi-bewakningar
och uri Acmeens mänga nödiga werkstäder,
hwarwid ofta ArmLens dugtigaste krigare orätt
blifwik anwände — den aldeles »vanföre och lytte
-D»
l. —
§6 Den t Naj!.
skulle ju r alfa fall utbytas. — Denne, äfwett
som en kuntkapsfull ledare af högst nykkiga inrätt,
ningar, och hwilka bewisligen af ingen annan skutle
kunna stkökas, likasom ende wuxne brodeen till
»värnlöse Z eller 6 syskon, som idka jorbruk eller
annan rörelse i ett hushäll tillsammans, ^ af z
eller flere pä eN gang i tonscriptionsären hos föräldrar
lagligen mantalsskrifne bröder. Af alla
Leste bör af Kongl. Majtt, genom serskildke nädiga
stadganden, wista kunna uteflutas ur conscription,
utan att derföre betala. Wid underdånige anmäs
landen härom, böt Man af redelige och dugelige
Landshöfdingar kunna hoppas rältwisa och all uptänkelig
controll.
Den wore kikwäl ej tKamhälls,ordningens tvärt,
sorn yrkade, elter ens önskade att det hederwärda Bondeståndet
nu skulle inga i förbättring af conscrlption,
stäld pä wista ar, utan tillstånd att lega.
Författningen af ben 2g April förledit är angående
Förstärkningsmanskapets Utgörande, hade dett
»verkan att alla bondehemman klyfdes i sä mänga
delar, soM barn funnoS, hwilka genast gifte sig, för
att NU, wid ön förmodelig Utskrifning till sitt skydd,
äfwen kunna framwisa Nyfödde barn, alla Veste
wore således bedragne, och en sadan handling passar
ej för ett folks Representanter; jag wägac således
önska art alla gifte och nu bosakte bönder
och sorpare lemnäs frihet ait lega eller ej, Mett
att ingen fär legas, utan föräldrars, förmyndares
eller husbönders skrifteliga tillstånd. Otti 4 äk
skulle denna legningsfrihet uphöra.
Den i Maj 97
Jag magar ödmjukast hemställa Högloft. Riddekstapet
och Adeln, arr öfwer vstanämve fräga salta
ett beflut, föranlcdk af dest egna k nslor för
sanning och rätt, oberoende af refvecttve Med-Ständers
qrundsattser, alt behandla deln olika. Ett sädant
besiul skall lisma wäre barn och efterkommande,
att äfwen genom werksamma dygder sörwärfwa
Nationens agtninq, och de skola ej knnna förcbrä
ost, atr hasma brutit en länk ur kedjan as deras anor.
Delta memorial skulle hwila pa bordet, för
att bli,wa Konungens Nådiga Proposition foljaktkiq
till dei Urkokt, hwarlill densanima kunde komma
atk hänwlsas.
Grefwe körner- 6öran: Da NN
genom den frän Kongl. Maj:l i dag ankomne Nådiga
Proposition en! fräga af den största wigt och
inflytelse ar wäckt, fordra ej allenast fonnalikekcrne
att densamma lill ett Uiskotl mä hänwisas, matt
sakeus nödwändighct begär därjemte all srägan med
skyndsamhet mätte behandlas. I anseende härtill
och dä de as grundlagarne såsom nud hwarje Riksdag
nödige Uiskotl äro tillräckligen systclfatte, dä detta
ämne: ej synes egcmeligen kunna hänföras under
något af vesta Utskotts befattning, och dä Riksdago-Ordningen
tydeligen tilläter Riksens E tänder
att för frägor as sadan beskaffenhet förordna särskilta
Utskott, sär jag den äran proponera, atk
Herr Landt-Marskalken behagade förestå Ridderskapet
och Adeln, atk för sin del widtaga bestin om
nedsättande af ett sädant serskilt Utskott till hwilket
den upläste Nådiga Propositionen kunde sä remitteras.
Första Del. N.o 7. Af
-
93
Den i Naji.
Äfwenwäl, medan jag innehar ordet, utbeder
jag mig fi i afscnde pä elt annai ämne, nemligen
Riksens SländerS saltade bestiit om en adresi kill
Kongl. Maj:t rörande dek af Hans Kongl. Maj:i
widtagne steg de» 17 Mars nästledet är akt kill
Riksstnrglsenö föresiäende Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinftn förordna, förestä, att detra Riksens
Sländers beslut mätte Canstitnlions-Ukskoltet till
efterrättelse communiceras: förmodandes jag art
Lenne proposition, föranledd af sorgfälligheten om
bestämd authorisalion i handlingssätt, af sig sjelft
nogsamt ri.ikännaglfwer, atk äsyftningen dermed icke
kari för någon w^ra farande.
Zerr LandtNarffalken gjerde i anledning af
förra delen utaf Grefwe Ivlörner8 yttrande, proposition
om förordnande sf ett serskilt Utskott kill
uptagande af den i dag meddelka Nådiga proposi»
tion, hemställandes om ej Ridderskapet och Adelil
skulle anse detta nial bäst och skyndsammast beredas
af ett Utskott som endast af z:ne personer utaf
hwarje Srand utgjordes; hwarjemte uppå gjord motion
af Grefwe Oe la. 6aräie, Herr L.rndk-Marskalken
föresiog, akt i händelse Ridderskapet och Adeln
härtill iemnade sitt bifall, de öfrige respective
Ständen matte inbjudas akt deruti instämma.
Bifölls.
Protccolls-Utdrag härom blef genast upsatk och
justeradk, lydande som följer:
S. D. Vcstök Högloft. Ridderskapet och Adeln
för sin del, att Kongl. Maj:ts Nädiga proposition,
om en förändring i mffrifningsfättek af det faststäida
' sörstärkningsmaiiskapet, borde till ett serskildt Utskott,
sam.
Den i Naji- s
sammansatt
af tre ledamöter af hwart Ständ, remitteras,
i hwilket beslut de öfrige Stånden manligen jkulle
erbjudas att sig förena. U-t supra.
Zerr Landt - Narstalken gjerde proposition
a ben af Grefwe Norner förestagne commu.nca ion
till CsiistitutionS-Ulikotlet, af Riksens Ständers i
adresien kill Kongl. Maj:k innefattade besitt, hwliken
bifölls.
Föredrogs a nyo bet af Banco-Ulffottet inlämnave
och förlednc gårdag pä bordet lagda betänkande,
hwaruti Utskottet yrlrar sig anse någon
osäkerhet eller olägenhet icke wara akt befara om
Banco-Wcrkek under denna Riksdag förwaltas pä
det af Herrar Fullmägtige provisoriskt widtagne sätt;
hwilket yttrande blef pä gjord preposition af Herr
Landt-Marskalken
bifallit.
Upläsies och godkändes den af ExpeditionsUifkottet
inlemnade Riksens Ständers underdåniga
ffriswelse angående bränwiusbränningcns snara
inställande.
Opnades Herrar Electorernrs lista till walos
ledamöter i Hemliga Utskottet, af hwilkcn följande
bcfunnos wara Scrtiil utsedde:
N:o i Lrske, Grefwe NaZnus, En af Rikets
Herrar.
Nw 54 Spens, Grefwe, Fullmägtig NörnLr,
Grefwe ^clolpk.
NtS 28g Siikvorsckolcs, ldlils, Friherre.
ros
Den i Maji.
Herr von Lecker, Larl, upläste till protokollet
ell sä lydanb- :
Wördsamt Memorial.
Dä Rikets Höglofl. Ständer under innewarande
Riksmöte troligen arna gifwa al fäderneslandet
en ny författning angående bränwinsbrän--  ningen och da inkränkningar uti den hittills neg
ividsträckra bränningsrältigheken, derwid t ongen
komma i fräga, torde dek rillätas mig den äran,
att härmedelst sa yttra nägra reflexioner öfwer dessa
inskränkningars beskaff.iihet och widd, såsom
warande ell för fäderncsialidet i allmänhet högst
tvigticit ämne.
Da man söker de orsaker, som efter allmänna
omdömet päkalla en inskränkning uti bränwinsbranninqen,
torde de hnswudsakrigen bestä uti
twänne, neiminen don solsta "tt de» widsträckta
bränwinsrättigheken anses leon till war ridö öfwerdrifna
bränwiiisslipande, och dea andra att spans
Nemälsbrist och dyr lid derigenom npsiar.
Hwad den första orsaken angar torde den
wara mer inbill d än werkelig, jag anser lika med
Hwarje redlig medborgare, den olyckliga inflylelse
som ett öfwerdnfwi' bränwinssupande nödivändigt
Mäste hafwa pä märt flägres moraliska warde och
physiska förmåga, pä Statens allmänna bästa och
Va de inskränktare kretsarnes sällhet och lugn. Jag
känner lifligt, att om man kunde inskränka supuingen
genom det man inskränkte bränningen, sa
wore kanske ingen gräns för träng och ingen upoffring
för stor; men för min del är jag fulbom,
ligt öfwerlygad, att det förra icke winnes genom
det
Den i Maji
-
ior
det sednare.
Man känner förmodligrn orätt
Mensi ! ga passionerne, om man kror att en älskad
njutning förlorar sin begärlighet genom swärigheten
att den erhålla. — Det torde tillhöra menniskonakuren
att förhällandet är twärtom jag wädjac
till de äldre Herrar och Mäns omdömen, hwilka
öfwcrlefwat bränwinsbranningens olika skiften i
wärk land, och det är dem jag frågor om det icke
war bränwinsiörbuden, som gas nationen denna
ytterliga böjelse för flaskan? ma man icke inwanda
att brist pä bränwin eller bränwinete dyrhet
lkall hänima supandet.
Denna brist skall
aldrig inträffa, om man än gaf bränningen den
rrängaste gräns. Lagbrytaren och winningslystna
den
skola räcka fyllhunden en broderlig hand.
Smygbränmngen och inländskt bränwin skola nu
som förr blstwa hans nllflygk, och det onda skall
forblifwa ohielpt. — Bräinvm. tom nu är en export
wahra änninstone frän wära wästra grönför till
Norrige och flera ställen, skall be unga handels
nmgeu
såsom import
och den laglydige landt»
mannens näriugsrwäng och lidande skall blifwa enda
resultatet. Hwgd aker angär bränwinets
dyrhet, sä tror jag den icke heller werka till ändamaier.
— Den förnnflige, den omkänksamme,
den oförderfwade sliparen inffranker wäl dä sin
förut mätiliga portion, men fyllhunden? han supec
lika, han skonar icke sin sista fyrk, hela skilnaden
blifwer, art han ia mycket förr är ruinerad, sä
mycket förr i egenskap af liggare faller Staken till
last. — Mä det derföre blifwa Lagstiftaren och menniskokannaren
gemensamt förbehållit, an annor
lun»
-
Den i Na ki
-
lunda söka hämma detta ryöwärda onda, ware sig
genom nya strafflagar eiler genom ett sirångare
handhaftvaude af de redan gijne, eiler genom
hwad annat botemedel som hälft.
Andra orsaken, eiler efter min tanka enda
orsaken, som krälwer bränningens instrankmg ar
spanmälsbrist och spaumälens dyrhet.  Emot detta
gällande Ml är intet att anmärka. Del tillhör
witz, ellgen en landlmans borgerliga frihet att fä
förädla den wahra hans arbete frambringat, men
nar Staren behöfwer denna wahra till bröd, da,
men också endast da bär denna föradlinsrätt inskränkas
och den enstildta fördelen gifwa wika för
den allmänna. Malte der således blifwa lagstiftningens
första ögonmärke, att ä ena sidan freda
Staren fran den spannemalsbrist och öfwcrdrisna
dyrhet bränningen kan förorsaka, samt akt a andra
sidan >cke drisma inffrankningen längre än
bchofwet tarfwar, icke gifwa den en onövrgtwis betungande
beffä-ffenhet, och icke glömma de sanna och »verkliga
fördelar bränningen tillffyndar wart länd. Dä
regeringen icke äger fonder nog till sädane magasins
som i goda ar kunna skaffa landkmannen en'
säker spannemälsafsättiiing, till ett mot andra makör
s dyrhet svarande pris,' sa är bränningen onekligen
den enda utwäg hwarigenom spannemalen
under fredlig tid och ymnig störd, kan blifwa för
ynrad
och behörigen betald Mä icke mlpbdU
Jet
fördöma hpuVet! — ma man medgifwa, att
det är bränningen wi haswa alt tacka för wära
nya och wiosträkla odlingar, för wärk förbättrade
Hkcrhruk, för tvär mwibgade boffapöffötsel, förde
Den i Maji
-
inhemska vick»alier fem fylla allmänna bchofwel och
Kronans förråder, med ett ord för alla landcmannayrkens
florerande, wch för det han sjelf icke dignat
under bördan af förhöjde kconoutlagor och andra
wahrors upsteg^ade pris! nia man uplyst inse
och opartiskt beräkna desia fördelar och icke -äta
det warma niiek leda sig för långt i inskränkning
— der will säga fran en ytterlighet till en annan;
emedan alt ytterligt är ställt pa gränsen af crk fel.
Lagstiftningens andra wigttga synpunkt wid
denna fräga, anser jag böra wara, att, när man
tager för afgjord nödmändigheren af c n in skrän kning,
denna inskränkning dä först ma drabba dem
som enligt sakeus natur hafwa ingen, eller åtminstone
ganska ringa rättighet till bränwinsbränning.
— Dctza äro efter min ranka: städerncs inr
wänare, samt torpare, inhyscsmän, soldater m. fl.
dylike pa landet. Städerne hafwa förmodcligen
erhållit sin jord för att producera 'lin, hampa,
färgstoftcr och jordfrugker men icke spanmäl, i alla
fall lärer en hmar medgifwa, att ftäderueö bränning
är grundad pä köpt spanmäl att denna
spanmälsförädling icke är nägot stadsmanna yrke
och att densamma icke i städerne likasom pä landet
kan gagna genom en ntwidgad boskapsskötsel och
en deipä grundad odliugsförmäga, likwäl känner
jag små städer som hwar för sig ärligen tillwerka
mer brämvin än sammanräknadt kanske 22 socknar
pä landet, och man skulle förmanas öfwer beloppet
af den säd de förbränna. Torparen, inhyseömanneu
och soldaten anser jag afmen oberättigad
-
104
Den i Naji.
god att bränna, emedan han icke förmär fram»
bringa mer spanmal än dan till si» föda behöfwcr.
Sedan bränningen undergått denna pä billighet
och sakens natur grundade inskränkning, anser
jag efter min tanka, ingen annan wara af nöden
, nota dano: i ymnigare ar> —. Deremot
i smara är torde növwanbigheien fordra, akt ben
sinn om helt och hattu, stundom kill någon del in,
sialies. __ Ma derföre wid god arswaxt Ven werklige
landtmannen, nemligen: hemmansägaren och
h mmansbrukaren fä förädla sin egen wahra med
sä stor och sä bejkaffid redfkap han behagar, un»
der loppet af den lid hans kreatur sta inne, ncm,
lige»: trän början af Oktober till slutet af Maji,
emot den un gällande, eller mä wara, en ännu
högre afgift; men mä man deremot uti reneria»
riuaenö hand owägcrlrgen öfwerlemna den rättigheten,
att i swara ar, elier med ett ord, da brist
eller dyrhet inträffa, till sa stor del den kjenliqr
pröfwar, indränka denna bränningslid! härigenom
skulle a ena sidan landtmannen wara fri frän det
beswärande och tili kulen ledsamherer ledande twängct
af en fixerad pannerymd, samt Staken ä andra
sidan wara fkyddad frän ali genom bränwinsbränr:ing
tillffyndad hungersnöd och brist.
Skulle ater den nu förestående bränningsinfkränkningwerkstallas
salunda, attendast en wist ringa
pannn ymd tilläts ät hivade hemman eller hemniansdel,
sa mörer man harwid följande betydliga fwärighetcr.
r:o Den, att afgöra om panncrymden bör
bestämmas efter hemmantalet eller efter ägorymden,
dek förra wore föga billigt, da man känner att
hem
-
Den i Maji.
IVA
hemmantalet är en högst felaktig mättstock pä jordens
godhet, rymo och produckionö förmåga.  Akt
äler lägga ägorpmden till grund, möler dek hinder,
att icke alla hemman äro pä Geometrisk Charta af
fattade.
D^finkom, hwilkcn mängd och hwilkeu
längd af Undersökningar l detta ämne, och det i en
tid dä den allmänna beskattningen fordrar sa mycken
arbets lönad och möda.
2:0 Sedan pannerymden blifwit fixerad, inträffar
der förhållande, att, som man icke alltid
kan påräkna en lika skörd, sä skall samma panna,
hmilken i ett godt ar är för ägarens behof för liten
kunna i ert swart är wara för Staten och
for spanmälstillgängen allt för stor och ändamäler
således ä ingendera sidan winnås.
z:o Wld bränning med smä pannor förstöres
spannmål och med Ulan tillbörlig härnad för ägaren
— hans förlust ar äswen Statens, hwars medlem
han är. Defiukom skall häraf nu som förr
upsiä lagbrott
bruket af för stor pqnnerymd
af dubbla bröst
och af sä kallade tjnfhat
tar,
följden blifwer understes, husvisirationer, chicaner,
prejningar, rättegängac, förbittring och falska
cdgängar.
4:0 Torde man nu äfwen böra taga i betraktande
den förlust hwarje landtman gör, dä han nytz med fullt
förtroende till en af Konung och Ständer gistren
författning, lätit förfärdiga sin branningsredskap,
och nu ser sig beröfwad desi bruk, och nödsakad
att inköpa en annan.
Detta blifwer förhållandet
snart sagt med hwarje landtman i Riker — hans
kost
-
Den * Maji
-
kostnad harwid är icke obetydlig
och man har
swärk att säga om han , elier publica stäes lider mäst.
Till följe at hwad jag nu haft aran anföra,
är win öfwer ygelse, afl Slädernes bränning, antingen
aldeles elter och lill ganffa betydlig del mä
uphöra; alt torråren, inhysesmannen och soldaten,
med flera dylika, icke mä fä bränna; alt deremot hemmansbruk,
ren mä ulöswa denna rättighet i 8 manader
af äret med hwad flags redjlkap som hälst,
emot proportionerad afgift, men att den rätt owedersägelftn
ma tillhöra tvär Regering , en Regering
till hwiiken hwarje Swenff man kan fästa det största
förtroende, atr elter arewäxt och andra omständigheter
till en del eller helt och hällit för äret
inställa all bränwinsbränning.
Om dosta inför Herr Landt-Marstfalken samt
Högiofl. Ridderffapcl och Adeln wördsamt framlagde
refterioner kunna wara till någon nytta i detta
wigtiga ämne, ckall dek wara en sann tillfredsställelse
för d.-n, som inom detta wördnadswärdg
Samfund l dag för sörsta gängen höjer sin röst —
en rost som kan wara misttagetS men icke egennytta
ns.
Remitterades till Oeconomiä-Ulsikottets åtgärd.
Ilpläsies'ett protocolls-utdrag af den27dlpril
frän Bewi' N!o.gsrUkft'ollet, och ett memorial af
den zo April ifrän Expcditions UlfVotket, begge innesairande
anhållan i anledning af 24 §. R,ksdags-Ordningen
att wid inträffande behof fa antaga
betjening kill större antal an samma H för ouud,
gänaelig anser, hwarjemte Eppeditions.U.ffoltet an
-
Den ! Nair- i«7
häller akt sä wäl Prorocolls-Ukdragen ifrän de refvective
Ständens Caittzlier som beränkandcn frän
Uiskolten, och alia andra tis! bihanget hörande acler,
marke, likasom sistledne Riksdag genom Ständens
och Ukffoltens Canhlicr ofördröjeligen till Utffviker
expedieras. Sedan Herr Laudt-Marf^alken
härjemte lätir upläsa Borgare-Sländets ProtocollsUldrag
innefattande bifall ä Bewillnings-Utskotters
begäran, gjorde Herr LandlMarskalken proposition
sa wäl ä Bemillnings-Utskottets protocolls» utdrag,
som ä Exvedilions-UtffoltetS memorial, hwika
biföllos.
Uplästes Präste-SkändetS prokocolls-uldrag af
ben Z2 April innehållande bifall till allmänna Beswärs-
och Oeconomiä-Utskottets betänkande om inställande
af bränwinsbränningen.
Uplästes följande protocolls-utdrag frän Borgare
- Skändet:
Ett af den 27 April med gillande af instruction
och eden för Banco-Utskottet.
Ett af den 29 Aprii med remisi till Stats
Utskottet
af deputerades till deltagande i öfwer-re
vision
af krigs-räkenffaperne afgifne berättelse.
Ett af den Zo April med bifall till Oecono»
miä-Utskottets betänkande om inställande af bränwinsbränningen.
Uplästes ankomne protocolls-utdrag frän Bonde-Ständet:
Ett
af den 29 April med remisi till Staks
Ukskottet
af fragan om dag-tractamenten för Stän
Yens
och Utskottens Cantzlier och Wakt-betjening.
Ett
Den i Nast.
Ett af samma dag med rew.itz till BewittningSLag-
och Oeconomiä- Utffotten af viee-lalmanneu
^on ^onsfon8 memorial om inchränknina > bränwinsbränning
samt answar för starka dryckers omättliaa.
bruk
E't
af den zo ?lvril med bifall till Oeconomia-Urffottets
memorial rörapde bränwinsbränningens
inställande.
Justerades pleni-protocollet för den zo April.
Zerr Landt-Narffalken anmodade Herrar
Elcctarrerne un ivälja en Elenor i sta lek för H ins
Excellence H rr Grefwe Lrak? som blifwit kill ledamot
uti Hewliaa UrEouct nrledd.
Zerr Landt Narffalken t.likännaaaf huruledes
den särdeles omstan. igher in roffat, att a!a
tre pä 8:de bankaidclninaen befintelige ledamöter
crhä »t förtro nde a>t wara Electorer, hwarigenom
inaen more c fri a som kunde till bänkman urses. Herr
Landt-Marffalkcn lörcftog att öch'erwägaudei häraf
ännu mätte hwit'» dä möjlignvis innan korrt
någon ledamot af Ridderffapet och Adeln hörande
till denna bänkasdelning torde blifwa antecknad.
Bifölls.
Högloft. Rodderska pet och Adeln äkftildes kloc,
kan - lii! 2 lät luxra.
In 66em Lrntocolli.
6. Lilveillolpe.
Män
-
Ten » Maji
-
Mändagen den 4 Maji.
Plenum klockan § till r middagstiden.
Justerades pleni-protocollet för den i Maji.
Justerades följande:
Utdrag as Protokollet, hållit hos Högloft.
RiddcrMpet och Adeln wid Urtima Rikvdagen
' Orebro den l Maji i8>2.
S. D. Ansäg Högloft. Ridderffapet och ?ldeln
för sin del lämpcligt, »kt den underdäuiqa adr
sien till Kanal. Maj.tt innefattande Riksens Ständers
godkännande af Hans Kongl. Hogher KronPrinsens
förordnande att Riksstyrelsen under Hans
Majus sjukdom förella, M e med ConstilUtionsUkffoltet
till desi efterrättelse communiceras. bit
sup-a.
S. D. Wid förnyad föredragning af Banco
Utffottets förledne gärdag pä bordel lagda betänkande,
hwaruri Utskottet yttrar sig anse någon
osäkerhet eller olägenhet icke wara alt befara, om
under denna Riksdag, Bancowerkct förwaltas pä
dek af Herrar FnIImagtiqe provisoriskt widkagne
sätt, blef detta Banco-Utffottets yttrande af Högloft.
R dderskapet och Adeln bifallit, bit supra.
S. D. Bifölls Bewillnings-Utskottets genom
prokocolls-Utdrag af den 27 April, och Expeditions-U:ffoktetS
genom memorial af den zo April
gjorda anhållan, att wid inträffande behof, fä
antaga betjening till större antal än det RiksdagsOrdningen
såsom oundgängeligt medglswer; hwar
-
no
Den 4 Maji.
jemte Njdderffapct och Adelli äfive», biföll Expeditions
- Utl^oktetS i desi memorial morva anhållan
atl sä wäl protocolls-utdragen ifrän Siändens Eanhlier,
som betänkanden ifrän Urskotlen, och alla
anvre till bihangcl hörande acker, mätte likasom
siftlidne Oliksdag, genom Ståndens och Utskottens
Cantzlier ofördröjeligeu till Utffottct expedieras.
^err Reutercrona, Larl, hade anmält sig och
upläsre följande:
Walborne Herr Landt-Mgrskalk
samt
Högloft. Ridderffap och Adel!
Nödwändigheten af ändring i nationalbewäringens
utgörande, anser jag fuUkomligcn bewist, dä
tvär lika wördade joni ältade Konung i samråd
med wär oförliknelige Krön-Prins askar och fordrar
den.
Rättwisan och billigheten deraf, skall hwarje ar»
lig man, inom sig finna, oä han gör sig denna fråga
: är du skyldig att tjena och förswaca det land,
der dn är född, der du njuter Lagarnes skygd,
och medborgares rättigheter? Swaret ligger klart i
sakens muur, och ingen med re ngt hjerta kan härtill
sana, nej.
Worc långt ifrån mig att tro dek nägon Swensk
kan wara nog feg för akt ha Idre hemma wid eldbrasan
manta och emottaga främmande ok, än att
i tid göra sig skickelig ull sin Konungs, sitt Fosterlands
förswarare.
Wi aga nn, hwad Swerige ej pä hundrade
är kunnat fägna sig ät, en Kron-Prins, som redan
-
Den i Maji- irr
dan förr än dcfihjesia burit Kronan, bewisat sig wara
lika stor hjelte — som Statsman och memilsPowän
^ sam derigenom wunnikwerldens beundran. Denne
Prius, hwilken blott i afseende pä de» Konungs dygder
som kallat honom till Aon, förenat med den tapperhet
— den ära _ dem redlighet som fran Hedenhös utmärkt
Swenstorp antagit wärk land li i fosterjord
,  skall hall lemnäs bedragen i det hopp, atk
uri Swenstkar finna de gamla Swenslkars mod
och tänkesätt? Skall han finna »agon bland ost
wara kall för den äran, att med lif och blod wilja
förswara sin Konung
sin Fosterbygd? Skola
wi »välja emellan dek, alt lemna en mild och
ivis Regering det bistånd som i denna lid är
war enda mvjeliga frälsning, eller att laka främmande
magiers tyranner med wald taga folk och
egendom efter godtycke.
Dä jag tror mig finna swarct i hwars och
ens ögon som will äga den heder att wara Swensk,
anser jag subscriptionen gifwen och frägan blott
blifwa om desi widsträckthct.
Sa länge medborgaren war soldat, besegrades
aldrig det stolta Nom och Frankrike har blott genom
en oinskränkt eonfcciplion förswarat sig snart sagt
emot alla Europas magrer, och wanni! den storhet
— den killwaxr hwargf det nu högmodas.
Den conscriptions tid som af war Konung Nädigst
är föreslagen kan ej anses^ör läng, min tanke
är att om lega tillätes för mer ätt de fem förstkommande
arén förfelas conscriplionen i mänga hänseenden,
den nationalanda som endast gifwcr styrka
är ett land skall bättre södas och underhällaS
ri2 Den 4 Naii.
dä alli landets barn dela lika öde. Moraliteten skall
winna deraf, att en och hwar lärer sia !vda, lita
sä latt som han lärer att befalla T)et maicha nustbruk
af legning som man wld Landtmätnel erfarit,
den illwisia af sine kamrater fom de legde, singö röna,
aile talar deremot lika högt som den narurliga
lagen hwilken i hwarje hjerta bast tolkar menuiskans
skyldighet, och ropar försvara d.g. Jag
skulle hälldre än legning förestå, antingen akt wista
nndantag rent af gjordes, där menskUahet och nöd
wänvighet
sadank fordrade
och at en Rätt pre«
eiderad af Landshöfdingen med Z:ne of hwarje ständ
bedömdes och sedan till Konungens fastställelse inlämnades:
till exempel, där enka eiler Utlefwadt
folk med en enda myndig son förestår hemman.
Och da det sker af Myndig broder för faber- och
moderlösa syskon; eller ock ark en sädan som förut
nämnt är, sammansatt rätt, es er granskande af
wista examens betyg, fridömde frän eonscripkjon för
hwarje ort och stad ett proportionerad! och inskränkt
antal ynglingar af hwarje stand, for hwart och ett
lefnadsyrke eller tjenst i landet; och att-confcriprionen
om sä för antalets fyllande erfordrades, i
sädant fall räckte ett eller tmänne är längre» owanlig
fallenhet och häg för Åkerbruk; medfödt snille
i mechaniskt- eller handelswagen; innerlig kallelse
för de heliga plikter, som äligga det andeliga
ständet och utomordentliga framsteg i lagfarenhet
eller csmeral-werkct, skulle dä efter pröfning rj
rubba eller störa sadane ynglingars framsteg pä sin
bana. Och stora mistbruk härwid tror jag- ej att
befara, dä icke annat bör förmodas, än att hwar
och
Den 4 Hlaji.
HZ
och en embetsman upfyller sin plikt och att hwar
och en wald kill förut upgisne räkkF haller sin ed
helig dch känner des; wigk.
Jag har bewisat min rro med mina gerningar;
hade afsked war ej uti »kskrifniiiasaren,
irodde kunna wara säderneslandet nyttig, när Landtwärncr
för 4 är sedan Uiskrefs, en genomskjuten
annu mäst obrukbar arm, och min Kominas nåd
den jag hoppas wig föcijena, jcmle tillfredsställelsen
inom mig arc hafwa gjordt hwad jag borde
ar min belöning: och med samma tänkesätt skola
resten af mina lemmar och dagar med glädje upoffras,
när sä fördrag.
ZanS Exccllence -Jerr Friherre
chalman, upläste till Prokocollet
Wördfamk Memorial.
Det ämne hwarmed jag ett ögonblick önskade,
fästa Ridderskapet och Adelns upmärksamhet är
den omrwistade frägan, hnruwida den absoluta
tönscriplionen utan legning bör anses som en särskilt
ständspligk för Adeln. Jag har hört denna
tanka stödas i synnerhet pä Adelns primiliva bestämmelse,
och med ail agtning för den Fosterlands
känfla hwarmed denna tanka blifmit framställd, kan
jag dock ej underlåta att berwid göra nägra anmärkningar.
Jag kanner att Adelns allmänna skyldighet
war alt suga lill hast och draga i härnad. Tjdehwarfwcts
lynne, sedernas råhet och upfostrinqens
rustning sörallmännade under medeltiden möjligheten
af denna pligt. Orden tapperhet och dygd
wöro da synvninia, all förtjenst lag i styrkan
Hörsta Del- 3- och
Den 4 Maji
-
och swärdet wisade enda wägen till betydenhet, utkomst
och ära. Barnen upwäxte tvid digterna om
kämpcdater  de bildades frän waggan till Krigs
standek
sein da war det enda ädla, och den physisika
upsosiran blef altid hufwudsaken i denna biidning,
emedan en stark och härdad kropp utgjorde
första egenskapen för krigaren.
Förändrade seder omstöpte efter hand denna
krigiffa syftning, och gaf ak förkjensten helt nya
föremål. Med wäxande uplysnrng började man
infe behofwer af inan, som knnde leda krigens altid
obestämda gäng till mera, calculerade resultater
som efter förmildrade siyrelsegrundcr knnde gif
wa
statskroppen cn till ordning och säkerhet mera
bidragande sammansättning, och Adelsständer feck
säledes nu den dribbla bestämmelse, alt strida för
Staten och art tjena den i andra wigliga embeten.
Pa detta sätt blef äkwen den civila förstensten
en ny wäg kill Adelskap och krigöyrket blef
nu mera ej detta ständs enda och uteslutande skyldighet.
Men äfwen före denna omstkapelss i seder och
tänkesätt war det aldrig en owilkvrlrg pligt att i
trots af egen böjelse eller physisk fallenhet träda i
Härnad. Julska lagen Utstakar tydligen redan pä
tolfhundrakalet den rättigheten all ställa karl i sitt
ställe, likwäl med förbehäll, cm det borde wara fri
man och ingen träl, och denna lag framställer ej
andra grunder än de i norden dä allmänt antagne
hwarken forntida eller samtida erfarenhet kan
säledes ge styrka cit conscriptionssystemet utan legning.
Dä Adeln sjelf disponerade sine nnderhaf
-
Den 4 Naji
-
wande kvar bet en owilkorlig pligt att upställa af
frälset bewäpnade män til! Konungens tjenst, men
benna urgamla skyldighet bör ej förblandas med
den, att hwarje Adelsman owilkorligen sjelf borde
gä i härnad' att äler stödja denna förmenta skyldighet
pä födsel, förfäders bedrifter m° m. wisae
en än större origkiqhek- dä sä mänga aktningöwärde
flägter finnas inom wärk Riddarhus hwars förfäder
aldrig dragit wärjaN, men hmars adelskap
ej mindre ädelt harleder sig fran civila dygder och
sörljenster. Swärligen skal! åtminstone jag winna
den öfwerkygelfe, akt sonen al den orväldige domaren,
af den utmärkte enchetSmgnnen, af dett
nylkige läraren sedan han bkifmit llpfostrad och ingrad
i fadrens mag, af dett orsak bör bli conscriberad
att en mängd stridsmän fordom tillhörde det
ständ hwaraf denne yngling genom sä olika wäg
blifwit medlem.
Ehuru mitt egenteliga föremål blott asyftat
att bernisa ber Adelsständer i desi närwarande sammansättning
, ej kan anses förbundet till en mera
personlig utfkrifnings skyldighet än de öfrige RikSStänden,
fä torde dock mig ti a as nägra allmänna
reflexioner öfwer de twänne omtwistade alternativen,
confcriplion nied eller confcription utan
legning.
Enligt den absoluta conscriptions-niekhoden utan
legning mäste hwarje yngling wid fyllda 2Z
är afgä ur rnllorne för art lemna rnm ät den som
nytz fyllt sitt 2a:de. Knappast färdig soldat mäste
han således nrwäxlas mot en rä och torde hända
mot stil wilja framtwungen recryt, och denna
saf
-
'Den 4 Naj:-
oafbrurna omwaxling frän öfwadl lill oös,vadi folk
wisar genast en ofullkomlighet i militairickt afseende.
Al huru mycken widsträktare bechaffenhet
blir benna ofullkomlighet, om äfwen ben afgående
marik ryckt fran bet yrke han urwalt, och till hwars
utöfning han nu mera bstfwit offickelia. Ingen
lärer kunna neka atr icke i hwad wäg fom hälst synnerligen
i ben wekenffaxliga och ben civila, mäste'
afdraaer ak arén mellan 20 och 25 blifwa för ungdomens
tilldaning af en flkadelig inflyrclf., och man
torde således kunna pasta att denna conscriptionsmethod,
rakt leder kill den dubbla fö!,d att underhålla
en oöfwad armee och en oskicklig embetSnianna-corps.
Om deremot en till andra yrken fallen yngling
nian rubbning r sin friwilliga bestämmelse får
i sitt ställe prästera fullgod kars, sa kan pä en gang
Staren winna en Mckelig embetsman och en god
soldal. Soldaten bchöfwcr dä ej asdankas just dä
han börjar blifwa »ytlig och embetsmannen twingas
ej börja pä nylk de göromål hwarwid han saknar
s ars handläggning.
Men den fattige kan ej lega som den rike,
säger nian, och denna olikhet stml! »väcka afund.
Är dä detta del enda tillfället i lifwct der den fattige
mäste nödgas göra hwad det den rike intet gör. Skall
icke alltid den fattige lefwa af sitt arbete, och de»
rike betala detta arbete och är icke häruppå orubbeligen
grundad den enas walbeständ och den andeas
utkomst. Erfarenheten förlidne sommar intygar
ock, akt denna afund mot legning existerar ej
i de lägre fslkklasierne, och att dä ordet lottning
up
-
Den 4 Mast
-
H7
upwäckte allmän oro, dä stillades genast denna oro
genom order legning. Öfwer alik hwarest den
bemedlade legde, lät den fattige lega stg och blef
kagen.
Nar Konungen sjelf kan föreskrifrva de egenskaper
den legde karlen bör aga, sa befaras ej att
genom legning fä däliga soldatr-. Da tideeymden
af 2n lill 2Z är tillhöra de egeuftiga conscriptionsklasierne,
sä wisar sig dell frän 2Z till Z7 eller de
12 manbaraste ären af mennisikaiis lifstid endast
ägnad at legning,! Indelta armeen ilka!! äfwcn här
finna tillgäng pä soldater och en mängd raska yng»
lingar skola efter fulländad constripkionstid friwilligt
qwarblifwa i krigsstander utom hwilkel flere
af dem torde komma att sakna sin utkomst.
Jag kan således aldrig tillstyrka en absolut
conscription utan legning. Den strider emot den
personliga friheten utan att derjemte upfylla ett
stork ändamål, den afwiker frän alla antagna bruk
den är owerkstallbar i fin utöfning, och skall
öswerhopa regeringen med obehagliga granstnings
ämnen
cmbetsmannen med ömräliga älgärder
och dagcligen föranleda till misinöjen, klagorop och
hnndradetals försök att eludera lagen.
Herr Reutercrona anhöll om tillständ att med
de öfrige respective Ständen fä communicera sitt nyfl
ripläste memorial.
Samtycktes.
Mänga önskade att Friherre VVreös äfmen
med de öfrige Riks - Ständen mätte communicera
sitt yttrande.
Uppä Hans Excellence Herr Friherre Wrestes
er
-
Den 4 Maji
-
erinran att nli desi memorial frägan om förstärkningsmanffapet
more behandlad i tillämpning egen?
teligen pä detta Ständ, ämöjdes Ridderffapet och
Adeln med att »ppä gjord propostcion af Herr
Landt-Marffalken hänwisa friherre Erestes memorial
kill det Ukffoit lvm kommer alt nptaga Konungens
nådiga proposition.
8rlherre kalbitLlU, hade inlemnat
xkt Memorial, hwilket nplastes sa lydande;
Odmjnkt Memorial!
I anledning as Kongl. Majus nädiga proposition
rörande constriplionen, hoppas jag mine enffildte
tankar tillaras mig uti möjeligaste korthet
fa äran alt gifwa tillkänna.
ffonscriptionen, lärer i anseende till war ställning
synas högst nödwändig, och hwad jag af Kongl.
Maj:ts nädiga proposttisn fäktar, finner jag mig
fntet böra opponera deremot. Dock torde jag likrväl
Ulan elak afsigt fg yttra mig, att hwad legningen
angar, sa för egen del kan jag efter öfwertygelfe
ingalunda finna honom nyttig, utan twärtvm
för landtmannen högst ffadelig, till och med
krosiande' Ty fä snart legning skall existera, sa äger
jn den rike och förmögne större utwäg och rättighet
lega sig en karl, för att frälsa, antingen sig
sjelf, eller en annan fom ligger honom om hjertur,
han fragar dä intet efter hwad det kostar blott
han winger sikt ändamål, han upstegrar öfwexdrift
ne priser, den penningefnäle läckas derigenom;
landtmannens söner, magar och drängar blifwa föremålet,
och de arbetande händxr borcryckas ifrån
en handtering den sörsta as alla, jag menar aker?
Dmr 4 Maji
-
119
bruket, hwilket genom de borrwärfwade händer nödwändigt
skal! komnia i wanmagt, kommer akerbrnket
i wanmagt, sa iiihillar jag mig en derpå följande
stagnation, sa i det ena som i det andra, med
ett ord hwar skall rcsourser säs, om ej äkcrbrnket
som sig bör sär sköras; odlingar och förbättringar
utan hinder werkställas, hwilkec med de arbetande
händren skall utgöra fömögenhet och styrka, men
twartom dä det ncd^rryckss och undergräfwes.
Jag får tillika hemställa, att som jag nti
Kongl. Majttä nådiga proposition, sä wida jag den
rätt saktar, finner undantag för wista closter menniskor
som isrän conscriplioncn skola befrias, da
äfwenwäl werkmästare eller sä kallade salrpcmrKudare
med fine till handleringen nödige drängar äfwen
mätte utcstukas ifrän conscriplioncn, i synnerhet
som Kongl. Majtts nädiga befallning emanuerat
öfwer hela riket, allt till och med ar a8i6, skall
hwar och en som jord äger, saltpeter in natura
lefverera, och får den icke med penningar lösa,
Detta mitt anförande anser jag som en reservation
för framliden och anhäller derföre att detta milt
memorial till wederbörligt Utstött mä remitteras.
Herr Landt-Marskalken proponerade att de
af Herr Ueutercroim och Friherre kalkitLlri nyst
npläste yttranden liksom det Herr Usxxo den i
Man npläst, mätte fä remitteras till samma Utskott
hwartil! hufwudsrägan kommer att hänwisas.
Bifölls.
öpnades Herrar Bänkmans lista till wgl af
en Elccror efter Hanö Excellence Herr Grefwe
Lralre,
122
T en 4 Maji.
Lrake, UaZnus kreclrik, och befanns dertill wg»
ra utsedd: '
N:o 51 Grefwe koste, LarlLlaes, Kammarherre
(örejlve
De !a 6arrlis, ^acok, anmälte att
en ledamot i Banco-Ukffouer Herr von kötken,
för enffildte angelägenheter bortrest och förmodades
ej till riksdagen återkomma.
Herr Landt Marskalken erinrade att Herr
von kötken wäl enligt Rlddarhus-Ordningen bordt
stil förfall till pröfning as R.doerckapet och Adeln
framställa, me» som han redan more bortrest hemställde
Hrr Landt-Marffalken om icke Electorerne
kntzde anmodas akt en annan ledamot i Herr von
kotkeng ställe utseBifölls.
UplästeS ett fran Stats - Utskottet inkommit
betänkande af den i Vennes, hivaruti, i anledning
af en i b tänkandet nptagcn punct af Konungens
till Staks-Utckottet aflemnade nådiga proposition
om StiUswcrkekS killständ och behof, tillstyrkes,
att Riksens Ständer mätte, sa wäl för de a:ne
sistforffutne arén som för de kommande bewilja och
tippa Riksgälds - Contoirels medel ansia fyllnaden
i den summa till förswars - merker, som Riksens
Ständer redan wid 1829 ars riksdag bestämt till
en million Riksdaler, utan att dertill anwisa en
till detta belopp utgående summa.
Ladeö pä bordet.
Zerr Landt - Marskalken lillkäimagaf, grr
Den 4 Maji.
Kf prstocolls-Utdrag, hwilkas innehall nu uplästes,
inhämtades, det de öfrige trenne refpective Standell
instämt uti Ridderskapet och Adelns beslut
all, till beredande af frägan om en förändrad författning
i afseende pä sörftärkningsmanskapet, utfe ett
särskillt Utskott bestående af trenne ledamörer af
hwarje Ständ.. Da nn således alla fyra Sranden
wörö ense om cit fadant Utskotts fattande,
hemställde Herr Landt-Marskalken att det mätte
tillätas honom att anmoda Herrar Eleeivrcr all
dertill ntfe ledamöter.
Bifölls.
Herr Landt - Narffalkcn proponerade att
Kongl. Maj:ts nädiga proposition om en förändrad
författning i afseende pä det faststälda förstärkningsmanskaper,
tillika med de i samma ämne upläste
dictamina och memorialer mätte till der serskilt» Utskottet
remitteras.
Bifölls.
Uplästes ankomne protocolls-ukdrag fran Pre?
ste-Sländet.
Ett af den 29 April innehällande anmodan
till Stats - Utffotket atc inkomma med nrlätande
dels om tryckningen af Ständens prvkocollcr, dels
om trackr.mentcn och arfwoden för Ständens och
Utskottens Secreterare och betjening.
Ett af den ZO April med bifall kill BewillningSrUrskottets
protocollS-utdrag angående tillstånd
att antaga en talrikare betjening.
Uplästes ankomne protocolls-mdrag frän Bonde-Ständer.
Ett
Den 4 Maji»
Ett af den 29 April hmaruti killkännagifwes,
arr Ständer redan öfwerenskommit art läka pä egen
bekostnad trycka sine protocollcr och förmodar att
de öfrige respective Sränden derom gä i lika författning
ulan Statens tunga; men i afseende pä
bihanget förenar sig med den tili Stare- Utskottet
skedde remisi.
Af den Z2 April innefattande bifall kill Bewillmngs-Utfforleis
begäran all fä antaga en talrikare
betjening.
Remis; till Bewillnings- Lag- samt allmänna
Beswars- och Oceonomiä-Utskouen af RiksdagSFullmägtige
kettr Nilssons, gottan Urslons och
Austers Istältmnssons memorialer om inskränkning
i bränwinebränningen famt skärpande af ansvaret
för fylleri och dryckenskap.
Af den 1 Maji junehällande:
Remitzer till Lag-Utskottet af Riksdagsmannen
Uars 8ven8kon8, ^näer8 Uarstons och sjökarl
Olsbon Uonzbergs memorialer om uphäsmanve
af bördsrätlen, samt till Oeconomiä - Utskottet
af Riksdagsmannen Sven kokr8son8 memoria! angäcnde
frälsehemmans deltagande i häll- och reservefkjnrfen
samt öfriga onera, lika med andre
hemman.
Bifall till Expeditions-Utskottets begäran att
sä an aga en talrikare betjening an den RiksdagsOrdningen
såsom onndgangelig medgifwer samt att
de kill bihanget hörande acker fran Skändens och
Utskottens Canhlier ma till Expeditions, Utskoirer
insändas,
Hög
-
Den 4 Maji. i2z
Höglost. Ridderffapet och Adeln äiffildcs
Elyckan A lill z. Ickt luxrn.
In stckem xrotocolji
6. Lilverliol^Sp
Tisdagen den Z:te Maji.
Plenum kl. ^ 6 Eftermiddagen.
Justerades pleni-protokollet för den'4 dennes.
Oonadcs Herrar Electorernes lista lill wal af
ledamöter i det fcrMra Ulfkott som ager att uptaga
Konungens nädiga proposition i afseende pä
förstärkningsmanffapet, och befunnss följande Her«
rar dertill wara utsedde:
N:o 118 von Olen, Grefwe, Hanö Ickinckric z,
En af Rikets Herrar.
U!:o 244 6rixenstjerna, Friherre, Fusimagtig Haxps,
L^rl VViflrelm z Ojwerste-Lieutenant.
N:o 247 Olfslvärck, Friherre, Fnllmägkig OckerilröMz
Friherre, vice A
miral»
Likaledes
af en öpnad lista till wal as en ledamot
i Banco-Utjikoitct efter Herr von Xotinen
befanns wara wald:
M:o 408 Herr Oanekvartlt I^iljeliröm. lacob
Naiooin, Capitaine R. S, O,
Up
-
124
Den 5 Maji.
Uppå gjord proposition af Heer Lcmdt-Marstalken
bestoi Ridderstam'! och Ädeln för sin del
att det nn af Riksens Ständer walda serstilte Utstött
ställe oföriöfwadl börja sina sammanträden.
Zerr k^lack., Larl sraäric, upläste ek! memorial
sa lydande ;
Wördsamt Memo-ialt
En mok Konung och Fosterland redlig! sinnad,
npmarksam astädare af dek stora politrsta städespelet.
stall icke förfela upläckren af badas bekymrande
lage kjll de» sä brydsamma allmänna
skattningen i Europa, och den med förfärliga rustningar
ät Norde» antagande striden.
Sckrlle icke med denna kännedom, tankaren
ännu läktare inse: att-den mäst päkrängande af tidcp»>,
ekens fordringar är—.Fosterlandets förswar,
deria förswar onckeligen utgör ett as Monarkens
ömaste äliagander, är del icke mindre för
folket en aldeles »»vilkorlig, en inför efterkidenS
dom ansvarig pligt.
B strå äro de stormar som genomfara tvär
politista »verld, mörka de moln som stocka sig öfwer
säkerheten och friden. Hwilken lugn bctänksambek
är icke högnödig hos alla interesterade
mägtige? bwilkek lyckligt förutseende i urwalek af
relativa stöd, behöfwer icke den mindre borgfaste
för att kunna mellan rasen af uprekade stormilar
behälla Ständspuncten och Iämnwigten? och
tvid möjclig förlägenhet all återfinna dem, hwilken
klokhet, hwilket kallblodig! agtgtfwande fordras icke,
att päpasia och gagna det gynnande ögonblicket af
en
Den 4 Maji
-
I2Z
en fördelaktig kastwind för akt återtaga en uprätt
ställning och der naturliga lägel?
Oemskfta,idelig är wifierligen den tankan alt
fosterlandets sörswar hufwndsakeligen ankommer pä
wifiheken af sädane maximer/ underhandlingar ost)
operationer, som ehuru liggande Utom kretsen af
allmän kännedom oest bedömande ljkwä! finnas nedlagde
pä samlingöpuncren för all Swensk undersaretig
lillgiswenhck och förtroende, och just af denna
ördsak star ännu det urgamla Manhem, wid
alla hotande uksigter, med fä orädd, sä obekymrad
blick, lnkadr mor sin genom en mognad erfarenhet
sä höqr uplyste Konungs landsfaderliga bröst.
Likwäl och dä i wart tikehwarf, mer än någonsin
wiöheten behöfwer stödas afl krafter mot
wilkoret att ledas af henne, och dä ingen, ehuru
grundad politik, af egen magt förmak wäcka upsecndeu
och framskaffa följder utan biträde af den
pahiva eller activa wapenstyrkan, alitsa kan wäl
Regenten icke gifwa något oswikeligare bcwis till
fin lika hulda som wälaörande ward om Rlkel och
Folket, an dä han i wädcliga tider, upmanar delta
folk, akt till sitt förjwar antaga en starkare bewäpnad
stallning.
Hwilkcn omisikännelig pligt skall icke utur
desie betraktelser kunna ledas lill förblindandet af
ett ädelt folk, att i en sä critisk tidepnncl som den
närwarande gä Regeringens asfigtcr och anstalter
till mötes genom erbjudandet af alla sine »verkande
och hwilande krafter — om sä behöfdes, för dek
stora ändamälet  Fäderneslandets föcswar.
Sättet, alt genom den nädigst proponerade
kon
-
!2Z
Den 4 Nast.
conscripkionen bereda becka ulwidgade försvär,
synes för sitt ändamål wara wal beräknadt,
inen ferstilds ganska betänkelige orsaker göra wid
utförandec
alfwarsamhek högnödig mätte venna
organisation kunna företagas pä en frän oroande
krigsyrken och wapnebrak sorgfälligt lugnad lide»
punct — marte anstalrerne framgä lill ändamalek
sä midt någonsin ske kan med smä och långsamma
steg, alltid i spåret af förut bibringade, lugnande
begreppen t. e. om urstrifningens afseende våganders
fördel af en lättad recrutering. Om rasmingarnes
ändamål såsom till finnandes snarare i pälikander
och imposikioncn än uti eli werksamt anrvändande.
Om redbarheten af ben tröstande sanna
förhoppningen: alt folker icke bör anse conscriptronen
eller de ätsöljandc beswären som en upoffring
af flösad kraft; ruan med mera skäl som err
för besparingen al denntt kraft -välbetänkt förmåringsmedel
är lugnet och friden m. m.
Huru hedrande för Swenska namnet, huru
wäl uträknat more icke för ändamälet, om wid behandlingen
af betta stora intrefie, i denna sä critista
tidepnnek, da odelade känfloc inom och opinionen
utom ost, kanske snarare än någon ting annar
skall werka lill wart försvar, om siger jag, nu
de främmande anspräken, wid deras med glesa
titlar trotsigt upgjorde calcul-.', öfwer Sweriges afmatrade
styrka, de likwäl wid närmare tillseende
nödgades fylla Laeumerne med det fä imponerade
begreppet om wär national-cnlhnsiasme, wär sammanstämmighet,
wär ståndaktighet.
Oh! akt jag mägrade göra för Swensta all--
MN Nr
Den Z Maji.
127
mäuhekcn begripligt, det förhöjda wärdet af fjelfwa
sättet: att med et frimodigt yttrande af den
fria beredwilligheten, det warma nitet, giftva äl
sjelfwa handlingen en mycket större wigt pä den
politiska wägbklancen, sädanr skulle kanske mangen
Statsman kalla: cn sing Uträkning att för
godt köp se sitt interesse till godo, och ett syndigt
sätt alt lemna en annan föga mindre stark jdeascorrtinZcnt
af blorr abfiract natur — maire
samma nacional-anda öfwergä till hcroiSme hos
de fosterländers söner, som skola utgöra hennes
nya förfwar om görligt är till den grad: arc
Med afseende pä närwarande tillfällets och kidepunclcnö
sä aldeles egna art och betydenhet åtminstone
för något är, ingen medborgare af conscriptionen
satts sig i säkerhet bakom en annan,
den han i öfrigt wisierligen ieke skulle tillerkänna
err högre personligt warde, utan häldre yttrade en
swartsjnk ömhet om hedren art hafwa stätt i led
eller bakailleordning med redan förut lagerkrönte
fäderneslandet tappre sörswarare under anförande
af en bland ridehwarfwers största hjeltar för art dela
deras ära och nationens warma erkänsla; men
med all agtning för de warde ledamöter, som förut
yttrat en motsatt ranke, kan jag likwal icke anse
förenligt med den personliga frihetens helgd hos
ekt fritt folk, att bedomina legomäl bland conscrip.
kionen såsom alldeles otillbörlige och otillätlige. Jag.
finner ca sadan lag lika ogagnelig för ändgmalet som
för sjelfwa espriten hos troppar. Skulle wäl cn
sä hardt rwungen, ehuru i öfrigt oförwitelig, limiterad
Statsfånge med olusten i hjertat, barmen
I 28
Den Z Naji
-
sinnet och wede! i henderne ort pä annat sätt up^
tylia sin plats, ssnlle han wäl bland sine kameraler
kunna göra' särdeles god blod, da hans egen
naturligiwis blifwit sa ond? jag belwistar det, men
ken lilla påföljd unnade jag wäl god dagö pil>
tärne: alt i föll representanten under liden jordbr,
principalen mä för den onkkjente tiden antingen
representera sig sjelf eller lega a nyo, hälft emedan
sadane legowal icke synas innefatta någon aversionshandel
med folket om denna del af desi försmår.
f)nekcligen syncS conscriptionen medföra den
vbeqwämlighetcn: att absorbera plantskolan för alla
civile och ccclesiaftigue embeten emedan mellan
2v:de och 2z:ke äret den manligen börjar beträda tjenftemannabanan.
Denna olägenhet skulle dock för
det mästa afhjelpa^, om stadgadt blek, att sadane
snbjecrer af conjcriptionen, som företedde rigtiga och
fullgoda spwcimma till bestyrkande af wnnnen jklcklighet
för annai embctSmanna yrke, och som derjemte
medelst gällande bewis styrkte silk antagande
wid någor publikt wcrkz en sadan dä berättigades,
arr mistas der han för sitt sjelfrvalda yrke bliswit
sia^ionerad: men med förbindelse art bära den miliiaira
uniformen, göta, med werkckig tjenst, eit
ärligt längre möre wik hwillen annan corps som
hälst af lika wapen, och jenne ett deraiilcradt laga
bewis deröfwer till Chefskapet i inanda wanliga
rapporter j wederbörlig ordnii.g. Ater i händelse
af krig borde wäl en sadan conscribenr ow -gerligen
wid sin corps göra en campagne i fält; men också
ester Z a 6 mänaders oförwitelig och merkclig kriggljenst
under wapen, kunna af sitt Collegio reklameras
och dit obehindrad fä återgå. Krigs
-
Den 5 Maji 129
Krigsaga» och sjelfwa mödorne sadane de sökefinnas
i fäll, slkola för atl ungdom haswa en
wälgörande werka», äfwensom derigenom troligen
pä Embetsmanna wäsendck i allmänhet.
Mä handa skall den sä widhängliga militairg
disciplinen pä manga ganska bchöfliga ställen införa
en sort cnnctiialitet, cch kanffe, till och med
— en tactis? lystring, sadan: att enar Iftemis
kommenderar gjf p.Vt! man icke koksade ar manan
eller efter sparfwarne, äfwensom akt pättelsepuncten
mer sällan blefwe lagen i galen ända.
Slureligen
och da efter den godkända planen
af SwerigeS defensiva fyrswar, högst sällan
kraften af en öfwerspänd armering utan den as en
mhällande ständagrighet sunes wara behöflig eller
kanna bliftva anwändbar; och dä åtminstone i fredstider
— Krigsmagten utom förstärknings och conscriprionstrupprr
torde wara lika tillräckelig som
wisterligen för sitt bestånd fullkomligt motswarande
Statens wapenföra perfonale och öfriga lillgänaav
i det wigkiga förhållande att icke lala någon tillökning,
utan att allt för mycket betunga näringgrne
och Matta Rikskroppen; alitsa understalles Ridder
stopet och Adelns bepröfwande, stadgandet af sädw
na belingander, alt wid lugnare lider, deste nya bewäringar
icke pä något sätt mätte bcswära Starsmerkel
eller landet, titan blifwa behandlade säsom
Wargeringsmanffap för den indelte armeen, men
med fri lega efter etablerade principer' likwäl ali
lid med förbindelse: att sa ofta nöden räkallak,
kunna ater upkräda r-ll extra förswar ät Fäd.r'
nes
Lörsta
Del- N-s 9
Den Z Maji.
neslander uran rubbning i desi sa naturligt bestämmelse
för nationalreernkeringen.
Aerr 8iIlverlLköI6, d>lil8, hade inlemnat fölsanbe
memorial i om upiästes:
Riksens Högloft. Ständers pröfning får jag
ödmjukeligen underställa, huruwida de under Husqvarna
gew'rsfactorie lydande arberare kunna undantagas
fran den af Kongl. Maj.-r i Näder pro«
pouerade Utskrifning af allt manbarr folk emellan
2o och 2Z ars alder och hwanill nedannamnde stkal
synas föranleda:
7:0 Äro deste arbetare enligt 8 §> af de fa--  okoriet är 1715 nädigst förlänte privilegier frän all
kneckt- och chatSmanhäll frikagne.
2:0 Äro de ivid Kronans werkstäder och förråder
warande arbetare i Kongl. Majtts nädiqa
proposition nndanragnc, och dä deste arbetare, ehn,
rn i privat tjenst synas wara lika oumgängsige, sä
tyckes med Ml kunna simas, att de äfwen böra
imdantagas.
z:o har Kongl. Maj:t genom dest gifna löfte
j nädig Resolution pä min underdåniga hemställan,
om ej Veste arbetare kunde fritagas fran utgörande
al det utkagne förstärkmngsmanskap, "att wid
^blifwande urcommsndering deraf wilja sig i näder
"ntlata, om ej de som lotten päfallit att utgå,
"kunde till faciorietjenst i stället commenderas" styrkt
nödwändigheten af deras bibehållande wid handtwerkct.
4:0 Blir det mast ogörligt framdeles anskaffa arbetare,
enar de dem i privilegier tillagde fri- och rättigheter
frantagar, hwaraf ofelbart söster faktoriets under
-
Den Z Maji. igr
bergäng; och dä desse arbetare först '.vid 20 ärs alder
kunna anses skickelige efter 6 a 7 ars läroär,
sä är bet deras bästa arbetstid som wid handtwerkets
idkande gär förlorad, och blir dek smärt, att
efter fem ars saknad öfning blifwa dugelig till för»
färdjgande af de fläste gewärSdelar.,
Detta memorial anhaller jag mätte blifwa remitteradt
till det Utskott, som kommer atl bereda
swar pä Kongl. Majus därom gifna proposition.
Utdrag af de Husgwarna Gewärs-Factorie
är 1715 nadigst förlänte privilegier.
8 . §. Pä samma sätt skall Factoriefolket sa
wäl mästare som gesäller och lärogotzar wara frie
för kneckte- och Båtsmanshåll, men hafma de nägot
tjenstefolk hos sig som intet höra till faktoriet,
sä warda desse samma lag underkastade som alla
andre.
Enligheten med höga originalet intygar
ak Ltriibin^.
KammarrRäd.
Friherre Ltjsrncrorm, Oavlä, anförde kill
Protokollet lkrifleligen följande.
Walborne Herr Landt-Marskalk f
Högloft. Ridderskap och Adel,
Första wilkoret för en NarionS frihet arbet,
att hwarje medborgare utan afseende pä ständ och
förmögenhet, matte hafwa lika rättigheter lika skyldigheter
mot samhället! främst bland de sednare
höjer sig den ädla pligt, som älägger hwarje wapenför
man, att icke allenast med sine kunskaper och
sin arbetsflit eller med sin egendom, ulan med lif
och blod afwarja alla anfall mot dess fäderneslands
frihet och sjelfständighet. Wi
IZ2 Den 5 Naii.
Wi befinna ost nu pä en tidepunct, dä ett
talrikare armäe lifwad af en starkare och sannare
fosterlandskänsla an nägonsin, fordras för att med
dragen fördel af wär local och urgammalt svenskt
mannamod, affta ansallcu hwarmed äröfcingslystnaden
tyckes hota.
Pä hwad sätt lifwaö rväl säkrare denna enrhousiasme,
hwarigenom ingen npoffring blir för
stor för fäderneslandet, än igenom antagandet af
liberala principer, som dä de grunda sig pä allt
hwad jämlikheten i fin ratta bemärkelse har ädelt
och nplyfkande, säkert ej skola förfela sitt stora än»
danial.
Om när en gäng fosterjorden skall npmana den
stridbara ungdomen til! sitt försvar, del skulle stä
den mera bemedlade ynglingen fritt, att efter godtfinnande,
lega en karl i sitt ställe, eller sjelf ställa
sitt manliga bröst emot de hans fosterland öfwer»
hängande sarorne, manne ej Lagstiftarns skulle sy»
nas hofwa etablerat en jemförelse emellan att tjena
stil fädernesland med sin egendom eller med sitt lif,
Hwarwid mättstocken torde warit smär alt finna,
sä wida detze bägge, fall ej kunnat mätas med
ma mätt.
Om det är en sanning, att wi böra söka ersätta
wara krigares underlägsna antal, genom uplifwandet
af cnlhousiaöme för det ädla ändamål
hwarföre de gä att gjuta sikt blod?
Hwilkeu god esprit skall icke dä bihringas armeen
af en hop ynglingar, hwars förmögnare föräldrar
kunna lemna dem en mera bildad upfostran
och derigenom inplanta! hos dem mera förfinade
begrep om heder och ära. Slärk
Den 5 Maji. izz
Stark och blodig blir kampen för en alstad
fosterjord ! stor således äfwen afgängen pä befäl!
nien hwilken lätkhek stall icke fältherren hafwa att
ersätta de Officerare som dödt hjeltedöden.
Hwilken upmuntran för soldaten akt se dem
kallade att föra honom, wid hwilka han redan är
bunden med starka band, nemligen redan delad ära
och öfwerständna faror.
Han stall ej mera befallas af honom okände
ynglingar, nytz mgängne frän academier och gnmnasier!
hlokt hans redan älstade wapenbrodcr stalt
föra befälet öfwer honom, och större mod och mera
förtjenst stola ensamme komma i wägstalan wid
befordringar.
Skickeliaare pennor hofwa afhandlat detta äm,
ne, flere hofwa warit mot legning; andra äter för
densamma! alla hafwa talar enligt sin öfwcrkygelse
och derigenom gjort bruk af sin ostridiga Riks,
dagsmanna rätt.
Pä afgörandet af denna fräga beror likwäl,
kan hända fäderneslandets tillwarclse! mätte den
stränge domaren efterwerlden icke knnna förebrå
ost, ait wi till undwikande af mindre wigriga olägenheter
hafwa uragtlästr mögligare driffjedrar till
wart uprätthällande och derigenom warit wällande
till det gamla SwerigeS fall
Detze
z:ne yttranden blefwo till dek särstilta
Ulstotter hänwijade.
Föredrogs ä nyo och bifölls till alla delar
StatsUtstottcs förledne gårdag upläste memorial,
angående medel till fyllande af den utaf Riksens
Ständer
iZ4 Den Z Maji.
Ständer ivid i8«y ars Riksdag auflagne million
Riksdaler till försmarswerkct; hmarwid äfwm piinan
propositionen, Preste- och Borgare-Ståndens pröiscolls-ntdrag
af denne dag innefattande enahanda bcslttt,
hade blifwit npläste.
Friherre Akorlstelm, I^ars, hade inlämnat
till protokollet följande memoria! som uplästes:
Kongl. Maj:t har under Den ze> nästledne
April täckts kill Riksens Höalofl. Stander afqifwa
nådig proposition om cn förändring i utstrif»
ningssättet af det fastställte förstärkningsmanstkapet.
Af ingen Swensk man sam med någon kännedom
af Europas och wart Fäderneslands närwarande
ställning, förenar kärlek till sin fosterbygd, lärer
det kunna betwiflas att upsäktandet af en sadan
förstärknings-armLe, som Kongl. Maj:t i kläder
föreslagit, nn är af den yttersta nödwäudighet.
Lika sa litet mäste det kunna undfalla någon uplyst
medborgare, att Kongl. Majit jemte ädagaläggandet
af sakens nödwändigher, äsrven täcktö i de fleste
delar utstaka och foresta sädane medel och sätt
till wcrkställande, att inga meningar, skiljagtige
frän Kongl. Majus, derom lära hos Riksens Höglofl.
Ständer upkomma.
Följakteligcn kan jag för min enstilta del ej
annat än mara öswertygad, det Riksens Ständer
enhälligt lära stadfästa hwad Kongl. Maj:t sä mål
i första puncten af desi proposition, som i de fleste
öfrige bestämdt och utan alternativ i Näder föreslagit.
Mcn derjemte har Kongl. Maju brhagar till
Rik
-
Den Z Maji- iz6
sens Högloft. Ständers beswarande och beftur öfwcrlemna
ett och annat, och deribland i synnerhet
den trägan: Zuruwida inom det inskränkta
antal är, som nu af Nongl- Maj t föresläs,
"'det mä wara tillåtit för hwar och en som
"ej friwilligt will inga i krigstjenst, att sät- -  "ta tjenstvar karl i sitt stalie, eller om. säborn
en owilkorlig stvldighet bör anses, att
^'med egen person förstärka armeen.
Ester nun kanka ar denna fräga icke allenast
gansta sivar atk benvara, det skulle alwen katt
hända blifwa omöjeligt, att deri fatta ert beslut,
om man tog för princip, att lata alla möjeligt före,
kommande större och smärre omständigheter mot eller
med hwardcra alternativet, komma i belägrande.
Att ratt gransta och bedömma olla desta serskilda
, och medi hwarje individue sig förändrande
omständigheter, star troligen ej i nägon dödeligs
förmäga, äfwen den starpsynkaste, behöfde til! ett sadan!
bedömmande flere ars erfarenhet, och den åge
wi ej annu i denna sak.
Den säkraste och kanske enda utwägen atk komma
till ett resultat, synes mig dä wara, at sä långt
som någonsin möjeligt ar, tlll principe anlaga dek
sednare af Kongl. Mast föreflagne altarnativet,
nemligen: "Atc der för hwar och en Swen k med.
^borgare emellan fyllda 20 och 2^ är bör wara eu
"owillkorlig flyldighet, att med egen person förmärka
Armeen,,.
Wisterligen kunna flere wigtige stäk gifwas
mot denna princips antagande i hela sin widd.
Wisterligen förekomma flere sä ömma, sä talande
om
-
iz6 Dcn 5 Nast.
vmstöndiaheter emot denna plikts ulkrafwande, utan
alt undantag, att, ehuru jag för min del intet sadanc
kan tillstyrka, det pä Kongl. Majlls stränga
och noggranna pröfning mä ankomma, om och när
sä ömmande och twingande orsaker sig förete, ati ds
till ett undantag kunna föranleda; såsom till exempel,
om cnrolleringcu och uicommenderandet af en
so eller sZ arg yngling, oundwikeligen skulle medföra
hans familleö och bans nyttiga handterings
totala undergång. Men sia starka, wigliga och uppenbara
skal, maga äfwen wara de enha, som böra
fä gälla.
Friheten att fä lega, bör fördenskull wara
långt ifrån att kunna bewiljas dem, som genom
större fördelar af födsel, förmögenhet, »rstgter och
lyeka, och fa widare förmena sig hofwa ert anspräk
derpå. Esprin af undantagslagen, vin den skulle
bli gifwen, bör wara sadan, ett den snarare gynnar
den olycklige, fattige och betryckte, än den af
lyckan bättre lottade; sä mycket mer som denne sednare
högst sällan, och snart jagt aldrig, synes kun,
na befinna sig i sä ömmande omständigheter, som
för undantaget bör hos hwem som hälst wara ert
»vilkor.
Bland de ätffillige personer som yttrat sig öfwer
fragan om rättighet art lega karl för sig, har
nion hörr nägra förmena, ^'att denna rättighet bör
"blisrva medgifmen, men att mor den samma bör
^läggas sä swära och tunga hinder alt ganffa fä
"medborgare kunna finna sig i ständ akt öfwerwiu2-na
dem.'' När man derwid frägat, hwilka stags
hinder som inrims, har man af swarct erfarit -
Den 5 Maji. 13?
titt de hufwudsakligen siulle bestå i sädane, som
"kunna öfwerrvinnas med penningar." det will
med andra och bestämdare ord säga : "Zwar och en
"som är rik och kan köpa sig sri,hanblic
''fri, hrvar och en som ej kan det, han tjenar."
Rikers Sränder och Lagstiftare lära utan rwifwel
taga i öfwerwägandc hwilka följder det skulle medföra
om en sadan grundsars lill minsta del sick gälla.
Först och fxämsi siulle det kasta en stags skugga
pä hela inramningen af förstärkningsarmLen om
de som arv mäst gynande af lyckan och som njuta
de största och redbaraste fördelarne inom fäderneslandet
skulls befrias frän desi försämrande; och om
således denna plikt skulle ensamt fä berunga de min»
dre bemedlade: det är med andra ord sagt: "Fo"sierbygdenS
fsrswar skulle äläggaö de tat"tigare
säsom ett siagS straff för deras fattigdom
skull."
Dernäst skulle det i förstarkningöarmeen tillskapa
en wida mindre god esprit, än den bade har
och bör fa.
Jag dristar fragg hwarje redlig och tänkande
Man; manne en sa orätrwis distinction som den
syrestagna, ej skulle qwäfwa ben anda, den hag.
Ler fosterlands nit, som eljest nödwändigt siulle
komma att finnas hys Swerigeg ungdom samlad i
wapen? wägar wäl någon pasta, arr dessa salunda
wäpnade vbemedlade ynglingar, skulle tjena med
samma nöje, samma ifwer och samma tänsta för
ändamäler, om de sago sig ställda under fanan,
endast för sin fattigdom siull som om rik och
fattig, herre — och bonde som'stoby tillsammans,
blair,-
iz8 De^ 5 Maji.
blandade om hwarandra i samma led, utan ffillnåd
i plikter och fordelar och uran andra distinktioner,
än hwanill en större duglighet och nytta
för fosterlandet föranledde? skulle de ej b, ständigt
päminna sig den sanningen, art ingen har större interesse
i, att Fäderneslandet blir försvaradt, än
den som där har den mästa egendom och fördel,
och alt följaktligen ingen är sa möckel skyldig som
^ han att med egen person utgöra dess förswar? skulle
de ej om legningSfrihet bewiljades, ouphörligt
tro sig höra den rika ynglingen ropa till den obeniedlade:
"gä, Uthärda mödor, flatz, blöd och dö
"för Fäderneslandet! dertill är du gjord.
"är endast niord att njuta hwad dn förswarar
och dör för"! får hwac och en rik yngling lega
(hwaraf nödwändigt blir en följd, att ben fattigs
ej kan dek, åtminstone ej utan att ruinera sig) la
blir i förstärkningSarmäen, man säge hwad man will,
blott en armee af morcenairer , missnöjd eller liknöjd
och utan käufla för plikt och fosterbygd. Och är det wäl
en krigshär af ledsna merconairer, som Konungen,
som hjelten wid hans sida, som Sweriges Niks-Ständlr
manta att se uprräda dä de mana Sweriges ungdom
i wapen !
För öfrigt torde jag fä fräga: manne den anda
man önskar finna hoS förstärkningsarmeen, kan
astadkommaS genom den frän legningsjystemet nödwändigl
härflytande omständigheten, atr hederlige,
gode och förtjenstfulle ynglingar skulle beständigt
utsättas för den förnedringen alt ställas i led, och
i likhet med elake, sedelöst, liderlig- och törhända
rvansrägdadc karlar, som af de förmögnare blifwil
hyrde att upfylla deras rum? För
Den Z Naji.
-39
Får wilkoret för legnings rättigheten främst
och egenteligast besia i förmögenhet och lyckliga
omständigheter, sä ger man derigenom en uy styrka
ät penning-aristocrakien, som redan stundom är
odräglig nog och kan hända den odräglrmste af
alla. En förmånsrätt byggd pa silka grunder,
stall ännu mer underblåsa den redan hos ost nog
starkt brinnande arran att famla penningar pa hwad
sätt der ste ma, med bekostnad bade af allmänt
wäl och mensklighet; en sadan rättighet stall lill
och med mycket öka den löjeliga men ej sällsynta
fåfängan, att syrraS förmögen, fast man ej är det.
"Det moro orimmctigt," hafwa Legningsprojects
förswarare pastatt, "att den eller den ynglingen
(de hafwa citerat en och annan ung rik man)
"stalie nödgas tjena, da han med sina penningar
"kan och will satta io a 12 karlar öfwer 25 ars
"alder i filt ställe." , Jag medgifwer att Armeen
wann derigenom, ej blott i talrikhet men ännu mera
i kroppstig duglighet, emedan rika ynglingar ej
just alltid äro de första Krigsmansämnen. Men
däremot fragar jag: skulle ej principen för sörstärknigs
armeen lida? skulle ia ja 20 lejda karlar,
kunna arsätta hwad hela Corpsen mäste hafwa wunnit
i esprir och föreningsanda, om den icke sjelf
tjent lika med den fattige? Och hwad desto karlar
beträffar, sa dels i fall de stola tjena, wore dek
wäl hederligare, att de lato lega sig af kronan, an
af honom, dels, om hon ej päkallade dem, gjorde
de säkerligen riket mera gagn wid plogen eller manufacmrcrnc,
an hans ensamma persons warde kunde
Åstadkomma.
Utan
14° Den Z Naji.
Utan att besinna wigren af den ostridiga sch
här efwan omförmälte sanning, akt en större egendom
inom fäderneslandet, nbdwändigr mäste medföra
en motfwarande större förbindelse, akt der förevara,
inwänder den förmögne ynglingen widare:
"jag har sä och sä mänga egendomar och bruk,
jag äger de och de contoiren och affairerne akt besörja:
skall jag nu sjelf träda under gcwär, sä kan
det lätt handa, att mina affairer bli mindre wäl
skötta, att jag blir bedragen af min Inspector, min
förwaltare, min Commitz:" Ja utan twifwcl kan
detta hända ; Utan twifwcl kan han lida ilägon förlust,
alramäst om han ställer oförständig till. Men
skulle det ej äfwen lika lätt rima, att den mindre
förmögne blir bestulen? och har wäl den fattige
mera räd art förlora, an den rike? hwar och en
lärer finna art hwarje förlust, som drabbar den
mindre bemedlade, är af mera 6m och känbar natur,
och likwäl är det ej han som gör defia
inkast!
För ösrigr kan de klagande förmögnares
förlust hwarken blifwa allmän eller ens gifwen, ry
ofta ser man Jnspectorer och Conroirs föreständare
sköra affairerne klokare, än de unge huöbönderne
kjelfwe, och lika sä ärligt; och detzutom torde wäl
hända, att de mäste förmögna medborgare af 2c>
till 25 ärs alder hafwa föräldrar och anhörige i
lifwet, som förwalta deras egendom ätminstone likaså
pälireligr som de.
Hwad här ofwan är sagt om anspråk pa undantag
i stöd af förmögenhet bör äfwen gälla
om ansvräk pä undantag i stöd af hörd- Huru
gynnad as södsten ynglingen än mä hafwa blifwit,
bö»
Den 5 Maji» r4t
böra wilkoren för hans befrielse i närwarande ämne
wara fullkomligen och i alla hänseenden lika med
dem som fordras hos de ringaste medborgare. Som
han genom stn börd är minst af alla utesluten frän
någon medborgerlig rätt, sä bör han ej eller derigenom
wara undantagen frän någon medborgerlig
plikt.
Det lärer da tmismelsutan för hwarje tänkande
man wara klart, att genom legnings rättigheten,
om den medgass, skulle upkomma en föcstärkningS-armLe,
som ehuru möjeligtwis marerielt
starkare, dock genom sjelfwa sältet af fin tillskap»
ning, skulle sä ett ondt hos sig intryckt, som mäste
gjöra att nöjdhec med tjenste» och. följakteligen
en rättskaffens anda och fosterlands tänsta torde
hos henne bli ganska swär att finna.  Lälom ost
'nu undersöka hmad werka» en sadan rättighet oundrvikeligen
skulle hafwa pä Rikets ordinarie och stadig
warande annee.
Om det är ostridigt, art legnings friheten skulle
för de legande af förstärknings ungdomen innan
korrt upbringa legorne till ett belopp som ingen
annaN än de förmögnare blefwo i ständ att utan
största fwärighct betala, ehuru det manskap de hyrde
ej bchöfde förbinda sig till mer än blott § ärs
tjenst, till hwad odräglig bögd skulle dä ej legorne
upstegras för Rust- och Rotehällare, som ärv skyldige
art rernckera den ordinarie Krigsmakten, eniedan
de soldater de upsäkta Mäste anskaffas ej sök
5 är allenast, uran pä lifstid eller (som är del samma
tills de blifwa oförmögne att tjena) swärighelen
för Rotehällare att upsäkta soldat är redan rätt
142
Den 5 Maji
-
betydlig, och legorne mycket dyra. De stola bli än
dyrare nu. dä Rorarne ej hofwa tillgäng att lega
näqon karl tili soldat fsm är »nder 25 är: och dyrast.
ja kan handa omöjlige för mangen Rote att
Utgöra, skulle de> bli» om bland det återstående folket,
nen ligen Vek som hunnit öfwer 25 ar, en stor
del singe bortlegas af fädane ynglingar, som ehuru
styldnge akt med egne personer förswara foster*
jorden, söka undandraga sig denna plikt.
Denna sistnämnde omständighet eller att Rustoch
Rotestallare ej stullc mer förmå recruleka den
ordinarie armeen, (det will med andra ord säga,
att denna armee stulle till stor del ruineras)
fä wida förberörde legningsrättighet blefwo bewil»
jad, synes ensam kunna göra tillfyllest, att bestrida
Senna rättighets medgifwande.
Hwad har om lego-dyrheten för Rust- och
Rotehållare ar sagt, kan jemwäl utan twifmel lämpas
till Regements och Compagnie Cheferne wid
rvärfwade corpser.
I del föregäende har jag tagit mig frihet att
wördsamr yttra mig öfwer de högst betänkelige följder,
som legiiinqsfrihetcn ofelbart stulle hafwa sä
wäl pa förstärknings armeen som pä den ordinarie
och stadigtvarande. >— En annan gang torde
det wara mig tillåtit, att med lika wördnad tillkännagifwa
min öfwerkygelse om de lika stadliga wärk,
ningar som venna frihet stulle medföra pä landels
hnfwud»äringar sa wä! som pä desi publiqne werk
och Embekömanna Corpser.
Derjemte torde jag
da i ödmjukhet fä yppa mina tankar vin de mäll
och
Den s Maj!- 143
och steg som jag magar anse nödige i afseende pä
tillsättandet af söistärkuingsmanfVapelS befäl.
Begärdes pä Bordet.
UplästeS anie Protocolls Utdrag frän dethögwördige
Preste-Ständet af den 4 Maji, innefattande,
det ena, bifall kill Epedilions-Utstkottels anhållan
art fä antaga e» Canhlist m. m.
och det andra, bifall till meddelande ät Constitntions-Uttzkottct
till dest efterrättelse af Riksens
Ständers underdäniga abretz till Kongl. Majit rörande
KronPrinfens förordnande, att under Konungens
sjukdom förestå Riksstyrelsen.
Uplästes följande fran Stats-Utstkottet inkomne
betänkanden:
1:0 Angående räntan pä det län ägaren af
Roscnfortz jernbruk, Majoren UotenborA af Wadstena
KrigsmanshusCatza innehafwer, hwilken ränta,
såsom ett köpewilkor stadgad, StatS-Ulffotket anser
icke kunna förhöjas.
2:0 Angående tryckningen afBihanget till RiksStändens
protocoller, hwilken StatS-Ukffottet tillstyrker
mätte af Riksdags utgif smedlen bestridas,
och genom LxpeditionS-UtffotketS försorg werkställas.
z:o Angående en särffilt författning om dcätselwerket
pä Swenffa ultramarinffa besillningarne;
tillstyrkandes Utskottet bifall ä Konungens
Nädiga Proposition rörande Drätselwerket pä ön
Sk. Barthe emi, under förestände af det »vilkor,
att administration pä St. Barthelemi, hädanefter
icke mä belasta Swensta StatSwerket, ehwad inkom
-
144 Den L Nast.
komsierne kunna blifwa högre eller lägre m. m.;
äswensom Utstottet anser ett lika förhållande böra
iakttagas, om andra nltramarinsta besittningar
skulle framdeles Swerige tillfalla, såsom aswen instämmande
med hwad i afseende pa Swensta Pommern
alltid blifmik förfarit.
4 -o Angående kostnaden till tryckning af RiksSländens
protocoller, hwilken Ulstottet anser ej
böra af Statsmedlen bestridas, enär 2:ne Ständ
nemligen Preste- och Bonde-Standen bestutit om
»ryckningen af sine protocoller pa egen kostnad föranstalta,
och pa de grunder alt frägan om Bihangets
tryckning, såsom rörande Riks-Sranden gemensamt
more, af annan bestaffenhet än denna,
som rörde hwardera enstilt, och att nägre medel
»ill Protocollernes tryckning ej äro pä Stat anstagne.
5:0 Angående accords ärsättningar till Ossi,
cerare af f. d. Finsta Armeen, hwilka af Utstotret
pa sätt Kongl Maj: k i Desi Nädiga Proposition
söreflagit tillstyxkas. .
k>:o Angående sättet huru styrelsen af Riksgaldö-Werket
ma under detta Riksmöte förwaltas,
hwilken UtstOtket förestår kunna för sig ga medelst
gemensamhet i befattning mellan de i Stockholm
och de härstädes warande Fnllmägkige; hmarjeime
Ulstottet hemställer om angelägenheten, att til! rättelse
för framtiden, genom någon serskilt författning
mä stadgas och sörordnas huru med styrelsen
af Riksens Ständers Werk bör förhallaS, när
Riksdagar annorstädes än i hnfivndstaden hällas.
Sgmtelige desie ukläcandcn stulle hwila pä
bordet. -—
Ali*
Den 5 Maji. 14Z
Justerades följande:
Utdrag af Protokollet, hällit hos Högloft.
Ridderffaoet och Adeln wid Urtima Riksdagen
i Örebro den 5 Maji 1812.
S. D. Wid förnyad föredragning bifölls
lill alia delar StatS-Utjlkottets förledne gårdag upläste
betänkande angående medel till fyllande af
den utaf Rikfens Ständer wid 1809 ars Riksdag
lill förfwarswerket anftagne en million Riksdaler
Bankomynt.
Zerr Landt Marstalken tillkännagaf detRiddarhus-Utstkoklet
genom dest ordförande anmält, att
Öswersten 06^ Riddaren af Kongl. Swärds-Orden
Kils ^öolpla L^enman, som af Kongl. Maj.t den
8 Maji 18IO blifwit Uphöjd i Adcligt ständ med
sörändradt namn utaf ak Ekenstam, nyligen fullgjort
alla contante prästanda sa inom Konungens
Canrzli, som till Riddarhus Adelige Cadettstkolä och
Jnngsrustiftö-castorne, men att Kongl. Majns nådiga
Diplome, såsom ännu ej expedierade, icke
kunnat till Ukssoktet inlämnas; i anledning hwaraf
Dä faralle-tiden fox introductionen med ven 8 dennes
löper till ända, ansökning blifwit gjord om introducirons
bewiljsnde, nppä erl af StalS-Secreteraren
Friherre Larpelsn ukfärdgdt betyg att berörde
Diplome more under arbete, samt emot utfästelse
att sä fort hg göra läter till Riddarhuset aflemna
detsamma, jemte afffrift deraf, wapenplät och ge,
nealogi.
Uppå gjord proposition lill bifall ä denna an
häl
§örsta
Del. N'c> r«.
146
Den 5 Maji.
hällan, bennljade Ridder ffapet och Adeln Herr »k
Lkrmsiam genast introdnclion under N:o 2220 bland
9udl.e,v- och Adelsmän.
H glest. Rldderff per och Adeln ätststdce kloc<
kun ^ lUl 8 vt luxra.
In siöem k r» ooolli.
ll. Lilv^lUol^^.
Tisdagen den 12 Maji.
Pennm kl. 12 om middagen.
I^plästes oZ) godkändes Riksens Sranders underdåniga
skrifwelfe rörande fyänad i millionen till
sörfwars-werket.
Föredrogs a nyo och bifölls Skats-Utstkoltets,
den s dennes första gänken upläste betänkande öfwer
Konungens Nådiga Proposition angående räntan
pä ägarens af Rosenforsi Jernbruk län af
Wadstena Krigsmanshus C sia
Likaledes wid förnyad föredragning bifölls StatsIltskottets
anima dag upläste betänt ande angående tryckningen
af bihai^gel till Riks Sländens Proiocoller.
E ter förnyad npläsning af Skals-UlskottetS,
i anledning af en Konungens Nådiga proposi ion,
afgifna och den Z Maji pä bordek lagda beiä, kände
om dräkselwerkck pä SwerigeS ultramarinffa besittningar,
yttrade sig
Ere we körner, 6öran, att ber ejwo
re för ali aagol an,nacka eniok velänkander, fom han be
gärt
Den 12 Nast. 147
gärt ordet, utan blott för att göra Ridderjkapet och Adeln
upmärksami deruppä, att Stats-Ulskottet da del
yttrat sig öfwer den delen afKonnngens proposition som
rörer drähelwerket pä de ullramarinjka besirrningarne,
förmodeligen ansett sig ej tillhöra att lemna utlätande öfwer
den delen som rörer desia besilkningars styrelses af«
skiljande fran all gemenskap med Swerigesgrundlagar,
öfwer hwilken sednare fräga Constitutions-Uljkolteks
yttrande hade blifwit till Riksens Ständer aflämnadt;
och dä det ware nödigt akt Ridderstkapets och
Adelns beslut till alla delar swarade mot innehällct
af Hans Maj:te proposition- tillstyrkte Herr
Grefwen akt med anledning af Constilutions<Utstkottets
betänkande proposition mätte göras till bifall
pä Konungens proposition i hwad de ultramarinffa
besittningarnes siyrelft anginge, och bifall ä
samma proposition i den delen som rörde deras
drätzelwerk, förestås i jemlilhet med Stats Utskottets
betänkande.
Under åberopande as hwad Grefwe körner
salunda tillstyrkt framställde Herr Landt-Marskal.
ken följande proposition.
Bifaller Högloft. Ridderftkapet och Adeln Konungens
Nådiga proposition rörande Sweriges Ultra,
narinska Bestttningars styrelse uran beroende af
SwerigeS constirulionella Lagar, samt den delen
af densamma som rörer förwalruingen af deras
drätzelwerk, i enlighet med StatS-UtfkottetS i detta
sednare afseende afgifne betänkande.
Hwilken proposition med ja beswaradeö.
Sedan Slats-UlffotkelS den 5 Maji sörsta
gän
-
148
Den 12 Maji.
gången uplästa betänkande öfwer flögan om tryckningen
af Riks-Ständens prococoller biifwil ä nyo
föredragit, ytrrade sig:
äerr Landt Marskalken att Ridderffapet
och Adeln deraf torde finna huruledes tryckningen
af Riks Ständens prokocoller symes denna gängen
icke »ner än wid sistledne Riksdag kunna äga ruin
pä Stats-werkels bekostnad; hwarföre Herr LandtMarffalken
singe proponera att fragan otti tryckningen
af Ridderffapet och Adelns proiocoller
mätte till uttalande afRiddarhus-Uiffottet remitteras.
Bifölls.
Uplästes a nyo och bifölls StatS-UiffottelS
den Z dennes pä bordet lagda betänkande öfwer
Konungens Nädiga proposition afseende pä ackords
ersöttningarne för officerare af f. d. Finffa
Armeen.
Företogs till afgörande Skats-UtffottetS den 5
dennes pä bordet lagde utlärande angäende styrelsen
as RiksgäldS-Contoiret under innewarande Riksmöte.
Grefwe körner, ^ttolpb Loran, yttrade
för sin del gilla del förslag Slate Utffottctfran,-  stätt i afseende pä Riksgälds-Werkcts förwallning
under innewarande Riksdag; ha» wille allenast, i
anledning af den i flutet af Ulffottets betänkande
tv äckla tanke att nägot stadgande syntes böra af
R ksenS Ständer wldtagas rörande samma werks
styrelse wid alla kommande tillfällen da Riksdags
höllos annorstädes än i hufwudstaden, erinra, att
enahanda ffäl som föranledde till denna sräga, äf
wen
-
Den 12 Maji- ' 149
weil talade för nödwandighcteu af ett stadgande angående
BancowerkelS förwalkning wid dylika händel
er; och dä delta ämne såsom allmänt, more af
den beskaffenhet, att ej kunna af Riksens Ständer
omedelbart pröfwas, ansag Herr Greswcn för
sin del rjenligast an utlåtande» der öfwer mätte af
Stats- och Banco-Utstotten iuhumaS.
I ayledning af detta Grefwe Nörnerg yttrande,
proponerade Herr Landt-Marfkalken bifall
lill Slats-Utskottets betänkande, samt att hwad
srägan om förwaltningcn af Riksens Sränders werk,
Bauquen och RikSgälds-Contoiret, nnd-r tillkommande
riksmöten utom hufwudstaden beträffade,
denfamma matte till Srars- och Banco-Utffollen
remitteras.
Ropades Ja
Uplästes
det tillförordnade serskildta Utskotteks
betänkande af den 11 i denne manad, öfwer Kongl.
Majus nädiga proposition om en förändring i Ulskrifningsfältet
af det faststälda förstärkningöman»
skåpet, innefattande hufwudsakcligen, att U-skottek
under erkännande af rigtighelen af den grundsats
all skyldigheten till landets förswar borde af hwar»
je yngl ng inom aldern af 20 till 25 ar personligen
npfyllas, iikwäl Utaf anförde skäl anfelt sig
för dek narwaraude böra tillstyrka, det mätte hwarje
sadan ynglrng lillätas, att medelst legning, satta
fullgod kark i sitt ställe; warandes för öfrig! nägra
serfkildte modjfiearioner u!i de af Haas Maj:t
i Desi propofuion såsom wilkor framstälde puaccer,
af Utskottet förestague.
Der»
ZZV Den 12 Maji
Dei
jemte uplastes ett annat wid detta betänkande
af Utskottet fogadl memorial af samma dag
innefattande ätskillige punckcr hwilka Utskottet tillstyrker
Riksens Stander att jemte deras besint öfwer
Konungens nådiga proposition, under form af
underdånig» önskningar kill Hanö Maj:k öfwerlamna,
samt ett utdrag af Utskottets protocvll under
samma dato innefattande samma Utskotts ledamöters
af Bonde - Skändet serskilta tillstyrkande om
utgörande af ett sammanskott ät förstärkningsmanskapet
sa wal under exerciceliderne som wid inlläffgnde
krig.
Samtelige deste handlingar kades pä bordet.
^err Larllieim 6^1IölMöt6, Larl
Del ar en obestridclig sanning, att lagstiftaren
vä) statsmannen dä wigtiga besint skola fattas, böra
rädfräga arfarenheten, och blanda det kalla föruuftekS
märta i hjertaks och emhousiasmens warma
fordringar. Men denna erfarenhet, detta pröf.
wande förnuft, kunna de motsäga och förringa wärdet,
efter de , genom åtskilligt, detta Ständs hederwärda
ledamöter i förcwarande cvnscriptionsfräga
med patriotisk warma gjorde framställningar?
öfwcrtygelsen har, under yttrande af högtideliga bi<
fall af dem funnit, ait dä alla medborgare äro
skyldige akt förswara det gemensamma fäderneslandet,
werkstalles detta förswar wardigast, egenleligast
och bäst när hwarje Swensk man under
wista ar af sin lefnad dertill personligen bidrager;
att wid upfyllandet af denna personliga förbindel,
se, böra gifwas undantag grundade pä rättwisa
och billighet, hwilkas pröfning och offemeliga af
-
Den 12 Nast. rZr
dömande tillhör Konungen i hwars faderliga wärd,
lagarne och nationen anförtrott stake, s sordringar
och undersatarenaS wälfärd; att Rikets första Stand
som i Cweriges ärofullaste och mörkaste perioder
warit främst i »postfri gar af alla stag, äfven af denna
borde gifwa exemplet; att detta antagit och följt
af de öfrige Rcks-Sranden, stkall bereda en standig
och säker sy nåd för be afgängar som yppa sig
i de» regelbundna kriqsmagten; att civila embetönrannen,
läraren, handrwerkarcn, stöfdidkaren, äkerbrukaren,
laugt ifrän att hofwa blilwik mindre
dugelige för de se ffilta yrke» ät hwilka de egna
sig under de är de med n>mn af faderneSlandekS
forlwarare, upfy'!k en ällkad och hedrande plikt,
stkola rwärtom derifrån medföra cn wälwilja för
krigsständet, som ma det tillätas mig säaa, icke i
wärt land warit sä warm och sä allmän som de»
bordt wara. en aktning för sig sjelfwa, en ivana
as ordning och noggranhet, som under hUa deraS
öfriga lifstid stkall för Staten och dem haswa de
hälsosammaste följder: och ändteligen, att ingen plikt
kan bufwa ällkad och aktad, ifrän hwilken det är
stadgadt att, ben rike, med sörmäga, äger rätt
att köpa sig fri, och hwilken blott den fattige med
förbittrad känsla af sin torftighet twungit mäste »pfylla;
men det är anfört att en personlig conscrip,
tion icke nu genast kan stadgas och införas, också
wiv dek smärtande besinnandet as den sanning wi
nyst hört i det särskilta Uljkotlets yttrande yrkas:
att man blott smäningom kan wänja narionen tvid
lankan att uröfwa en ny och högre dygd, är det
icke redan isrän nu, men inom ben tid som dertill
-
i5- Den 12 Masi.
Hör Konung och Ständer gemensamt att bestämma,
som eu sädant beslut äskas at dem, med hwilka
jag har den äran, att dela tänkesätt och öfwerrygelse.
Det är owederfägeligen bewist alt ingen,
pä lagar, häfder eller naruren af delta Sländs
uprinnelse grundad nödwäudighet, kan twinga en
swensk Adelsman att skicka sina söner, faran, äran
och fienden kill mötes; oeksä yrkas det ej af sädant
Ml, men derföre att det finnes en högre pliktkänsla,
som fordrar hwad gifne lagar ej förestrifrva,
derföre att dä följderne af en handling bero
af det sätt pä hwilkcn den ntöfwas, bestämmer dest
warde af den sjelfförsakelse som dermed är förenad;
derföre att da Ridderskapet och Adeln pä fäderneslandets
altare nedlagt alla företräden utom sitt
sköldemärke, har det ej welat, ej kunnat afsäga sig
Den ratt arr i hwarje stort offer påkostande ögonblick
deraf gifwa dek första efterdömet, men ehuru
wigligt detta närwarande ögonblick är, ehuru afgörande
de öden blifwa som det bär i sitt sköte,
blir det icke i wära dagar som de stora wälgörande
frukterne skola njutas af Vet stadgande, hoppet
nu wäntar och begär af Nationens Representanter;
Let blifwer icke förr än i kommande lider, dä
den sol upgätt som skall lysa öfwer wära griftec
och öfwer de mognare följderne af wära beslut och
wara gerningar. Da skola swenska ynglingar upwära
förtroligen med bilderne af mötande faror och
öfwerwundna fiender, deras Upsostrad renad fran alla
flärdeus och wekligherens moderna tillsatser, stall
endast riktas ät kraft och redbarhet, swenska mödrar
skola höja sig lill den Spartanska medborgare
-
Den 12 Maji- *53
rinnane exempel, och tvid tidningen om en sons
förlust, gjfiva naturen sin räll, men säga: han föll
— i sitt lifs skönaste ögonblick dä han betalade en
Helig skuld ät fosterlandet; Sweriges urgamla berg,
säkra och fredade frän alla andra örnar än de inhemta,
skola omgifwa lyckliga falt, pä hwilka
den arm som plöjer jorden skall känna sig dubbelt
stark genom medwetandet akt hafwa höjt sig till
samma jords förswar; ekt broderligt ouplösligl band,
skall omfatta alla medlemmar af ekt kill manliga
dygder äterwäckt nyskapadt folk, och fluteligen, sedan
wi samtida wifak ost förtjena försynens himmellika
underbara frälsande gäfwa: den Fursts hwarS
hela lif ät Swerige egnar, är en oafbruten kedja
af upoffringar, genom den som han ej fordrat, men
som hans stora själ tvet att skatta, skola wära efterkommande
i det de under ärhundraden troget np«
fylla hwad wi beslutat, fira en minnesfest, wärdig
hans namn, hans wälgerningar och hana dygder.
Grefwe Hamilton, H.xel, hade inlemuat ekt
sä lydande:
Wördsamt Memorial!
Herr Landr-Marfkalken och Ridderskapet och
Adeln täcktes tillära mig nämna, alt del lynes mig,
att de ynglingar i allmänhet, som äro födde 1788,
89 och 90 hafwa nog dyrt bekalt sin ankomst i
weridén, somlige af dem hafwa legt arén 1808
och i8ri, der sinnes den som förledik är utbetall
2OO Riksdaler banco i stöd af dä warande
författning, och kommer nu sä framt han ej kan
upoffra en ny lösen, att dela lika öde med den som
anammat hans penningar. Jag wägar derföre före
-
»54
Den »2 Naji.
resia, att endast de ynglingar födde sedan den zs
April i7y>, de där icke deltagit i nägon förutgående
utlkriining, skglle börja akt komma i fråga
wid den nu förestående, eller åtminstone de
borde wara de förste, som skulle päkallas. Jag
tror äkwen, det borde wara nätt de ynglingar,
som begäfwade med en tidigare ukwcckling, la anmäla
sig akt börja sin krigsbana, innan den fyllde
äldern af 22 är. Det är nog sent att först börja
med stadga sitt tillämnade yrke ester 2Z är fyllde.
Sä wid äkerkruket som alla handteringar, saknas
mindre den slygkige ynglingen än den kraftfulle
karlen.
Lades pä bordet.
Uolastes Skats-Utffokkets betänkande,, af den
8 Maji i anledning af Konungens Nådiga proposi
ion angäende centonalen af skatteköpskilling för
sädane Krono-Lagenheler hwara mantal ej är satt;
tillstyrkandes Srats-Utskottet, att den utsträckning
mä göras af 6 puncien uti författningen af den
2Z Januarii 18 n, att wid skatteköp af Krono,
lagenheter, ware sig qwarnar, rusthäll, utjordar,
urfjäilac eller af hwad beskaffenhet som hälst, hwilka
ej arv till mantal satte, bör erläggas lika centonal,
som för Kronohemmans inlösande är stadgad
eller 6 procent af skatte löseMlltngen.
Lades pä bordel.
UplästeS StatS-Utskotters betänkande af den
8 dennes angäende dagtraktamenten och respenningar
för samkelige RlkS-Ständcn och deras Utskotts
-
De»; 12 Maji- 155
skotts Secreterare, Eanhlier och waktberjening,
samt derjemte om bestridande af kostnaderne till
stkrifmaterialer och andra nödwändiga behof för
Sländens och Utstkotrens Cantzlier.
Ladeö pä bordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hällit hos Högloft.
Nidderskapet och Adeln wid Urtima Riksdagen
i Orebro den 12 Maji 1812.
S. D. Biföll Högloft, Nidderskapet och Adeln
till alla delar Stats-Ulskotkets, den 5 dennes pä
bordel lagde betänkande, angående räntan pa det
län, ägaren af Rosenfors jernbruk, Majoren Uosenkorg
af Wadstena Krigsmanhus innehafwer.
I7t supra.
S. D- Föredrogs a nyo och bifölls till alla
delar Stats-Utskottets den Z dennes pä bordet lagda
betänkande angående tryckningen af bihanget till
Riks-Sländens prokocoller. Ult supra.
S. D. I anledning af Stats-Uiskotteks den
5 dennes, pa bordet lagda betänkande, angående
en serskild författning om drähelwerket pa swenska
ultramarinske bestrtningarne, och da derwid
tillika erindradeö, att Kongl. Majus »ädiga pro»
posttion äfwen innefattade srägan om samma besittningars
styrelse borde anses beroende af Swerige»
grundlagar, hwaröswer Constirutionö-Ukffotteks yttrande
redan förut blifwit afgifwil, bestöt Högloft.
Ridderskapet och Adeln, att till Hans Kongs. Maj:ts
nådiga proposition gifwa sitt bifall, sa wäl j afseende
pa deras styrelse uran sammanhang med
Swen»
Den Maji»
Sweriges grundlagar i afseende pä förwaltnmqen
af deras drähelwerk i enlighet med Siats-Ulstvttets
derom afgifne betänkande. kält supra.
S. D. Ester förnyad föredragning af Riksens
Ständers Stats-U:s?otts, den A dennes pä
bordet lagde betänkande, angående kostnaden till
tryckningen af Riks-Ständens protocober, bcstöl
Högloft. Ridderskapet och Adel» ait tu! Riddarchus-lltskotter
remittera frägan huruwida tryckningen
af Ridderstkapels och Adelns protocoller ina af
Riddarhnscastän kunna bestridas. IIt supra.
S. D. Biföll Högloft. Nidderskapct och Adeln
Stals-UtsikoltctS, den dennes pä bordel lagda betänkande,
angående ändring i wista omständigheter
af hwad hittills blifwit förordnad! om acccudsersättniningar
till offtcerare af f. d. Finftka Arniöen»
tult supra.
S. D. Biföll Högloft. Riddcrffapek och Adeln
StatS-l^stkottcts den 5 dennes pä bordet lagda
Utlåtande, i frägan om sättet huru styrelsen af
Riksgäldsmerket under detta Riksmöte mä kunna
förwaltas, enär de siesta ibland fullmägiige i Riksgälds-Contoiret
i egenskap af Riksdagsman komma
att sig härstädes uppehälla. supra.
S. D- Remitterades till Banco- och StatS11-fkolten
i anledning af SlatS-Utfkoticlö utlärande
am sättet huru Riksgälds-Contoiret under detta
Riksmöte bör förwaltas,' den frägan, hwad till
rättelse för framtiden bör stadgas rörande styrelsen
eif Riksens S-ander» werk, B.nignen och Nik6-  gälds-Conkoret när Riksdagar hällas pä annai ställe
- ä» i Slockholm, och deras snllmagrige såsom
Riks
-
Den 12 Najt.
Riksdagsman eller eljest af laga skal finna sig i belä,
genhet att sig ull Riksdagsorrei, begjfma. I7csupra.
Zerr Landt - Narffalken tillkännagaf, alt
en ledan,o as Lenn nuigs-Uljkottet, Herr Lk Llrapman
hade för »ägan tid sedan med Ordförandens
tillstånd bortrest lill sin icke långt härifrån belägne
egendom men der insjuknat och nyligen genom bref
till Herr Landt-Marskalkcn sjelf anmält akt han
icke mera trodee sig återkomma, hwarföre Herr
La»dl-Marskalken anmodade Ridderjkaper och Adelns
Herrar Elccrorer akt i Bewillnings-Utskott en annan
ledamot i Herr ak Lkiapmans ställe utse.
Äfwcnledes seda» Hans Excellence Herr Grefwe
von Lslen blifwit wald till ledamot i Riksens
Ständers särskilta Utskott, hade ett rum bland
Herrar Eleckorer efter honom blifwit ledigt, hwarföre
Herr Landt-Marstkalken anmodade bänkmänncrne
att en ny Elektor i hans ställe ntwälja.
Högloft. Nidderskapet och Adeln ätskildeS
klockan 2. Ot supra.
In sistern krotocolli.
O. Silverstolpe.
Fredagen den iZ Man.
Plenum klockan 10 eftermiddagen.
Uplästes och godkändes 2uie Riksens Ständers
underdänigq skrifwelser till Kongl. Maj:t,den ena
an
-
158 Dm 15 Maji.
angående Sweriges ultramarinsk» besittningars styrelse
och drälselwerk, den andra angående Rosenfors
ägares län af Wadstena Krigsmanshus-casa.
Föredrogs a nyo sa wäl det särskildta UrftoltetS
i sista xleno pä bordet lagda hufwndsakeliga
betänkande öfwer Konungens Nädiga proposition
rörande förstärkningsmanskapetS utgörande som det
thy älföljande betänkande angående underdånig»
önskningar att i detta ämne till Kongl. Maj:t
framföra, samt det samma betänkande widsogade
protocolls-utdrag.
Herr Landt Marffalken hemställde om Rid»
derskapct och Adeln behagade höra ater upläsas
Friherre I^ars den Z Maji pä bordet
lagda memorial i delta ämne rörande; men Rid»
derskapel och Adeln ansag sig utan förnyad upläsning
tillrackeligen känna desi innehall.
I sammanhang härmed uplastes ett af Profesioren
Doctor ^rlm^uili till det Högwördige
Preste-Ständets Protocoll den 5 Maji upläste diktamen,
hwilket honom blifwit tillätit, att med de
öfrige Ständen communicera.
Grefwe QMendorZ, ^okan blennin^, hade
inlemna! eli yttrande som uplästes sä lydande:
Med fullkomlig öfwerlygclse derom att, Rikets
förswar och sjclfbeständ i narwarande tidepunkt päl?alla
ett endrägtigt anwändande af krafter och för.
mögenhet till detta wigtiga föremål, torde mig til»
latas, att i sammanhang med hwad jag den lg
April igro om armeens förstärkning inför Häglof!.
Ridverskapet och Adeln yttrat fä anföra de
om
-
Den i5 Maji. 159
omständigheter som likwäl hos mig föranleda till
beränklrghet wid elt owillkor igt antagande af hwatz
Kongl. Majtt i Dest nädiga proposition om consc>>p!,
on tiä Riksens Sänders öfwerwäganoe söceflanit;
och dä jag till anförande deraf, utbeder mig
H g ost. Ridde, skåpet och Adelns tålamod, fär jag
i fö hand förklara, att min afsigt icke är, att igenom
äterremist till wederbörligt viskort söka upskjuta
eller huidra hwad som synes wara allmänna
wi jan, Nian blott alt sa min enskilda kanka i protokollet
föcwarad. Wid granskningen af detta wig»
tina ämne förekommer efter min öfwerkygelft rwenne
scrskilte frågor lik serskilt beswarande nemligen:
hwad kräfwer ögnablicket till Rikets för swar
ocy hw^d är framtidens fordran i detta afseende,
lö. fwilkeu sedan den lugnare öswerläggningen
i beräkning af skäl och motskäl hämtade
ifrän flera serskilte förhållanden böra leda omdömet
till beredande af elt för det helas bestäno nyttigt
resultat. ögnablickekS fordran hwarom jag tror
likwäl att frägan icke egentligen är, anser jag böra
mötas med nationens sammanstämmande förklarande,
att ingen ann bör undandraga fig att biträda
till Rikets försvar, och ingen förmögenhet
undanhällas akt deltaga i de, i sädanr afseende nödiga
kostnader, meli jag hade föreställt mig, akt
denna wilja kunde uttryckas i den förmodan, att
Swenska gränsorneS förswar hwarom endast är
fräga, skulle kunne bestridas med nu warande troup»
per, sannolikt emellan 60 och 70,000 man dä extra
roreringcn och förstärkningsmanskapet, den indelte
och wärfwade armLen tilläggas, samt att
om
r6o Den 15 Maji.
om nödwändigheten fordrade widsträktare förswarsanstalter,
en allman bewäring för lillsällek, icke
för flera bestämde ar till obestämde behof, af den
egenskap som den pä Gottland inrättade, torde kanna
organiseras, och hwilken allmänna bewäring äftven
efter organisation as en tillökad krigsmagt
kunde sedermera som ett i allmänna förfwarö skyldigheter
grundadt wärn i yttersta behof wara att
tillgå. Jag har trott alt för det närwarande 60
eller 7->,ooc> man ordinaira troupper biträdde om
riödwändigheten sä fordrade provisoriskt för tillfället
af en nationalbewäring till egen och nästgränsande
provincers beskydd och försvar skalle kunna
freda Rikets gräntsor lika säkert och lika skyndsamt
för innewarande är, som en i följd as äldcrn werkstäld
utskrifning, och hwilken allmänna bewäring,
jag tror, skulle kunna sä mycket lättare utan oro
werkställas, som boende pä landet, jag har mig
noga bekant att hos allmogen icke sinnes morwilja
att deltaga i landets försvar, utan blott emot det
militairiske skick, hwari de genom twäag blifwit
försatte, som flyttar dem i en osäkerhet för en längre
framtid om öde och lefnadssätt och till intet
gör alla förslag för en framtida bergning. Häremot
torde iuwändas att en sadan oexercerad trouppe
föga skulle kunna begagnas, men detta inkast hade
jag trott skulle kunna mötas med den erinran,
att i wära krig hafwa recruterne till armeen öfwersände,
genast ingält i tjenstgöring och i Rege»
mentcrne instuckne förmodcliqen gjort samma nytra
som de äldre soldater. Hmad nu därnäst den
andra, förmodeligen huswndfrägan angar, hivad ut
rvä
-
Den i5 Maji
-
ivägar böra widtagaS att bereda ett säkert
förswar för framtiden' anser jaa alik förhastande
tvid dest bclwarande böra undwikas, sä myckel
mera scm Swerigcs framtida skick och öke, i politiskt,
moralist och oeconomrstl afseende torde be,
ro af de matt och steg som nu i detta ass ende -.vidtagas
i sammanhang med det stadgande, det ett
i anseende kill wär folkmängd ganska st0'k antal
stridsmän tarfwas, bär de» mogna öfwerläggn.-ngen
stödd pä samfundslagarne med afseeitde ä cnskiltas
deri föcwarade rätt och samhällets sterfaldige
fordringar, till bestämmande af ordningen
och sättet rädsrägas, med förbigående af alt yttrande
om den ordinaira krigsmagtens större eller
mindre otillräcklighet r närwarande krigsepogne, som "
är utom kretsen as mitt bedömande, anser >ag närwarande
förhållande icke en gang medgifva en oeconomisk
granskning as följderne af en större armee,
hufwndsakeligen pä jordbrukets bekostnad inrättad,
och mitt enskilta tanke art Nemligen brist
pä duglige arbetare torde Återföra åkerbruket till
sitt wanmagt, bör jag för der närwarande icke anföra
emot förcflagne förftvarsanstckrer, nnoe- hoop
att en lugnare tiv ätergifwer jordbruket dest förlorade
rätt; men hwad som i hwilken tidevuncr som
hälst, icke bör undfalla laastittarens upmärksamhet,
är huruwiöa Veste anstalter kunna bereda Riket
skada för framtiden eller aöra intrång i medborgares
i lag sörwarade rättigheter, och i iöljd
deraf, säsom morskäl emot imäktninaen kunna äbe»
ropas. Hwad den förra omständigheten angär, in»
stämKörsta
Del- N o r i.
§62
Den 15 Maji
-
stämmer jag i hwad redan därom af andre äram
förr, att nemligen den upfoftrade ungdomens anwändaude
lil! krigstjenst, under den älder emellan
20 och 25 ar, da de böra inhämta de kunstaper,
som skola göra dem lill nyttige medborgare i lärdoms-
och cmbersmanngwägen, eller andre yrke»,
som fordra upfostran och insigter, och hwitå kundfk
per skola grundlägga deras framtida öde och
bergning, mäste olwifwelakkigt för framtiden werka
oberäkneliga stadeliga följoer genom beredande af
en allmännare okunnighet och en allmännare liknöjdhet
om egit sjelfbestånd; och hwad äter följderne
synas blitwa för landlmannen af den föreflagne
författningen , torde ti latas mig fa något widlöftiaare
detaillera; harwid önskar jag fa fästa up»närksamheten
pä dek olika oeconomiska förhållande
fom företer sig i detta land jemsörclsewis till de
rinder lyckligare elimar belägne södra länder. De
oeconom'ska sörhä'anden i andra lander, okände,
framställa osta betydelige hinder i detta land, för
hwad som annei städes utan swarighet kan werkställas,
och jag önskade att man i allmänhet, gjorde
derpå afseende da frågor upstä om införande
af utländske inrättningar. I de länder, där utgörande
af bestämda afgifker frikalla frän andra
förbindelser, där man således kan bestämma sitt
behof af arbetsfolk, dä de blott nyttjas till egne
enskildte arbeten och dac climatet bereder möjlighet
att i nödfall, den lättbrukade, allid öpna jorden,
nästan utan karlars biträde kan fVöras, där
kan man annorlunda underkasta sig mrlitairiffa förbindelser
i förening med landels bestånd, än under
-
Den iZ Nlajr
der dektä Harda luftstreck, där hemmansinrätkninsten
förbinder till flere allmänna ^lfldigheler i afseende
hwarvä en bonde utan behof för winkermanaderne
eller halfwa äret, likwä! mäste i ärgtjcnst
fästa den ungdom, han i afseende vä allmänna
Mstdigheterne jemte jordbruket nödwändigk beHöfwer.
Man Har derföre i äldre tider funnit att
den allmänna och euDlra nyttan fordrade en trygghet
att fä rakna pä arbetare wid hemmansbruk,
och genom kn cktccontraxrerne, har man trott sig
winna den, hwaruki Utj?nsnmgsj?yldigheten som
förut alla åläg blef i anseende till hemmansbrukare
allena utbytt i sä marko, att enligt
coutracternes lydelse jkulle bonden med barn och
tjenstefolk wara frie fran utskrifning emot tillsättande
af soldat; denna rättighet har ha» ock för
egen del wid de sednare utfkrifuingar färt sig till
godo njuta, och da knecktcconlracrerne äro icke al.
lenast ä Hemmausinnehafwarens sida upfyllte, uran
afwen genom utsträckte förbindelser mera betungande
än förr; kan jag ej annat finna, sä wida
contracrenS lagliga rätt får till godo njutas, än att antingen
skola knecktecontracterne salla, och fö-bindefsen
blifwa till intet a ömse conkraherande sidor, eller
ock bör hemmansb. »karen äga att för Utskrifning
uran beräkning förswara ett wist antal, åtminstone
fyra manspersoner för hwarje helt mantal som
i rotering deltagit och en stridsman anskaffadt. Naturliga
billigheten synes afwen 'dermed instämma,
da till exempel en ung bonde under 2Z ars alder
pä ett helt eller Halft mantal häller i grund af
Biekle contractet cn soldat till befrielse fran krigstjenst
-
l§4 IDen iZ Maji.
tjenst för siri, barn och tjenstefolk, derjemte har den
förbindelsen att hälla allmänna wägar sä wäl winter
som sommar i godt stick, att deltaga i allmänna
bygnader, samt änteligcn akt skjutsa med ett eller
twa pär hästar wid infallande Kronostjucsninqar,
äfwen alt utgöra häll- och reservestjutöningar,
hwilket allt i andra' länder rätteligen icke räknas
till enstildre, nian allmänna äligganden, kan
wid sadant förhällande dek icke blifwa billigt, akt
denne möjligen ställe kunna äläggas arr såsom soldat
wara fyra eller fem är fran sitt hemman skild
ined förbindelse likwäl akt wid answar och wiren för
hemmanet icke desimindre npfylla alla förenämnde
skyldigheter, ulan rättighet, att sä dem sjelf bestrida
eller akt förswara tjenstefolk som manligen tages i
den förestagna conscripkionöäldern dch sällan crhällas
i cn senare, det lordc äfwen icke alldeles böra
lemnäs utan beräkning, den oro, som den förestagne
inrättningen stall wäcka hos dem som ärö
i conscriprionsäldern eller nalkas densamma, anralel
af 90,000 man som den föresiagna äldern sages
utgöra, kan sannolikt icke komma akt begagnas,
men osäkerheten och owisiheten om och när de kunde
fordras, torde dock wäcka samma oro, och stafwa
samma fäljder som om hela detta större antal
wvre upsordradt. Jag erkänner ock, att jag räknat
till medborgerliga frihetens rätt att icke annorlunda
än för ögnablickers fordringar- kill landers
förswar kunna äläggas om en bestämt twungen
krigstjenst, i synnerhet dä genom ordentliga csn.
iracter, som förcnämk är, man sä till sägande satt
karl i sitt ställe. I detta ämne inlöpa äfwen ömman
-
Den >5 Naji- 165
mande considerationcr för den, som förledit är legt
förstäckningskarlar i sikt ställe, i förmodan, akt alder,
, icke skulle medföra ert bestäm, rwang, och som
nu derigenom sakna mwägar att begagna e„ ytterligare
legning om den killäres- I ert hus, där en
aldrig far omgafs af twä unga söner, hade icke
den äldre nu, utom conscriptionsälvern utgäkt som
förstärkningskarl, om icke han derigenom bibehållit
den yngre kill sin äldrige sars biträde, men redan
utskcifwen jom förstärkningssoldat kan han nu ej
winna denna afsigt, utan den yngre »vid 20 ar,
»naste för en längre framtid öswerlämna sig ät
owisia öden, och fadren möjeligen sakna sin enda
päräknade hjelp; men dä jag nu anförr betänklighet
för införandet af det förestagne confcriptionssysteme,
äkminstone i denna tidepunkl, da krigeks
inträffande fordringar af Arniecns tillökning möjeligen
kunde bereda misinöjcn öfwer en inrättning
som i lugnare tid läktare torde kunna införas, anser
mig äfwen böra framställa hwad jag trodt kunde
widragas såsom en fortsättning af de wid Riksdagen
i Stockholm 1809 antagne utwäqsr till armeens
förstärkning alt nemligen, enligt Riksens Ständers
beslut genom lottning eller legning ur folkmasian
Uttagas erforderlige stridsmän, som kunde
om lottning wille undwikas blifwa legde af dem,
sorn enligt författningarne wörö lottning underkastade
utan att nägon för sin alder allena wore
owillkorligen till krigstjenst förfallen, och skulle
denna förbindelse för dem som således Utgå inskränkas
till Z är som är förestagit med trygghet, att
sedan alltid wara frie ifrån utskrifning för framtiden
-
»66
Den iZ H7aji.
tiden, torde med säkerhet kunna päräknas lättare
tillgäng lill friwillige, eller fsr lindrig betalning
legde, och förmodligen skulle äfwen fl re emellan
20 och 2Z ärs ä!der häldre wilja friwilligt upfylla
den dem alagde militairifVe förbindelse för Z
är för att sedin wara frie, än att för framtiden
alltid wara i osäkerhet att wid förefallande behof
genom lottning kunna pakallas i den emellan 2a
och 4A ar förut fbreM-cfne alder. Ifrån förmögenheten
ater runde legde stridsman om sa tarfwades
med lika anledning och lika rättwisa fordraS,
som wid 1829 ärs Riksdag, med undantag af all
jord, som genom den ordin lira och extra roteringen
redan häfta för den upfyllte fVyldigheten att
anskaffa stridsman. Da jorden icke mera i detta
land, än andre, åligger att »restera krigsfolk, men
hwilket i senare rider, utan sammanhang med skattläggning
blifwlt willkorligt blott al hemmanen be?
wiljadt har den oroterade jorden ar 18 >o alagde
förbindelse, endast grundad i qodtycko, icke warit
anna»' än en partiel bcwillning, älagd en witz
medborgaceclatz, men sedan den nn ar werkftälld,
synes detta bewiltningösysteme för att bereda en
jämn fördelning i bördorne kunna fortsättas pa det
sätt alt den öfriga förmögenheten i Riket i jemnförelse
till den sist roterade, inträder i förbindelse
att lega krigsfolk, eller art gifwa en deremot swarande
a gift uran beräkning och kunde ungefärliga
»värdet af 2:ne mantal säterie som merendels blifwik
älazde upsätta en soldat, blifwa grunden för
beräknit.geu af annan förmögenhet till upsSttande
af en förmögenhetesoldat. Egenuyttan fom ofra
leder
Den i5 Maji !
167
keder menMiga handlingar, Mall, ofelbart hos den
sörmögne ocilla detta förstag: för ege» del har
jag icke rädsrägat densamma i detta tillstyrkande,
hälst ja,q äger icke obetydlig förmögenhet som hartvid
Mille komma att taxeraö: men jag Mille haildre
wäija den ukwäg, att med min förmögenhet
biträda till naiional-förswaret, än aik med besoarande
af densamma, fordra förswaret som en owillkoriig
pligt af en bestämd alder, pä detta sätt Mule
legning i förenämnde ttvenne särMlte wägac san>-  nolckr betydligen öka krigomagrens styrka, man
nägons mitznöje, och i solid as den fria wiljans
beslut, men Mille äter legning medgiswas wid den
förestagne confcripkion emellan 20 och 25 ar, wisa
sig derwid betänkeliga följder; jag förbigär den
obehagelrga erinran, att wid brist af tillgäng till
legning, kommer skillnaden emellan den förmögne
och fattige i alla ständ att göra det obehageligaste
intryck, och fäster mig wid del inflytande del skulle
medföra pä inrättningen af indelca armeen, om
ock desi fortsättning Mille päraknas, da wilkoren
af knecktc-contracterne icke fa t,ll godo njutas. Det
Mall blifwa en absolut omöjlighet, att genom leg»
ning nn komplettera den in delte armeen, och delta
förhållande ligger i öppen dag, enär i öfwerrvägande
kommer, > att, ungdom som där antaga krigstjenst
är manligen af den alder emellan 20 och 25
är, som nu komma art blifwa sjelfMefne soldater.
De följande kill legning tilläkne 12 ar eller till z7
äre alder utgör äter den alder dä hwar och en
grundlägger sitt framtids öde, och häldre i öfwade
walde yrken söker sin framlida, bergning än i
p krigs
-
i68
Den Maji.
kriqstjenstens mödor och osäkra belöning, man skaij
swärligen pä landet i denna alder finna andra att
leaa än dem, som genom mitzhushällning och ul»
swäfningar kommit ifrän den rätta wäg, där arbetsförmåga
, drift och goda böjelser bereda en larf.
lig utkomst» och antalet as deni som lära lega sig
skall således blifwa ganjka inlkrankt, men .behofwel
af legning sa mycket större som det större antal
conscribablc, a la i osäkerhet för utskrifning lära
söka lega sä midt förmögeghet dek medgifwer
och derom wilkorliga bering inga, och sädanl mäste
inträffa sa snart författningen blir känd. Det
är rväl sank, att de fleste af sädane legntnqs ac«
corder, icke torde ga i fullbordan, men »verkan
deraf är densamma, och man skall frän denna tid
icke kunna komplettera vapancer i indelta armeen,
att förtiga den öfwerdrifna höjd. hwartill legor redan
stigit, och som mäste uvgä till en gränslös
höjd, da man saknar möjlighet att npfylla förbindelsen.
Sluteligen kan jag icke förviga cn anmärkning
öfwer den i moralisks och oeconomilkr afseende
skadeliga inflytelse sam stg företer af ungdomens
fleräriga osäkerhet för krigstjenst, ben mäste
otwiftvelaktigt werka huglööhet till allt da inga
planer i något afseende för framtiden kunna upgöras,
icke något arbete med bestämd uträkning j nägon
wäg torde kunna företagas. Detta tuiständ
sär kanske en inflytelse pä yngligenS moralike till
hanö enskildla skava i förening med samhällets,
och kommer han werkeligen i krigstjensten, sä torde
han icke där winna uägok till sin moraliska bildning.
Om han hörer till jordbruket, sa blifwer af
osä
-
DssN IZ Maji» r§9
psäkerheten för utskrifning den följd, att sä länge
äldre solk finnes att tillgå, fär han ingen tjenst,
aiminstone ej af de bättre ärstjenster, sädanl har
reda» inrräffak med extra roterings- och förstärknings
karlar, och detta bewisar icke tillgäng pä arbetare,
utan att bonden häldre blir utan dräng,
än alt hälla honom wintermänaderne Utan behof,
för att sedan mista honom da sommaren inträffar.
Bliswer ater ynglingen i krigstjenst begagnad, wänjes
han sa ifrän jordbruket, akt dit äterkommen,
saknar han bäde hog och duglighet dertill, och skild
frän sin rätta wäg, mäste han för framtiden söka
annat yrke och lefnadssätt, som troligen mindre
gagnar honom och samhället. Det läter fig göra
i södra lander att ffiftewis wara soldar och jordbrukare,
men Swerige» tunga jordbruk fordrar en
oafbruten handläggning af desi odlare. Dä jag nn
upfyllt mitt äligqande att yttra mina tankar i detta
ämne för war öfwerläggning, äterstar blott att
derwid foga den önffan, att det beslut som nu
tvidrages, wigngare till fina följder, än nu kan
förnrfes, matte bereda allmänt wäl, och af erfarenheten
uplyst, jag mätte fä öfwertygclse del jag
Misstagit mig i mitt omdöme.
Grefwe körner, Larl, ttpläste till Protocollet
/oljandet
O.werlygad att inom detta ständ icke finnes
någon som ej inser nyttan och nödwändigheten af
en förändrad Nauonalarmerjng will jag endast och
i korthet yttra nägra ord om sältet pä hwilket den
efter nun kanka bör utgå
delta stånds första
skyldighet är wäl vnekeligcn, all framför andra
Den iZ Najr.
17»
upoffra sig till statens tjenst, när Konungen det
fordrar, hwaiaf synes rydeligen följa den omilikorliga,
art personligen inställa sig till fosterlandets
försvar, men dä werkan af en sädan absolut conscnpkion
ännu är okänd och icke öfwerensstämmee
med wära medständers inleresten, eller med deras
som efter nu warande författningar dosatte, antagit
tjenster, näringar och yrken, hwilka de ej Ulan
största upoffcingar skulle kunna öswergiswa, fä anser
jag för der närwarande legning nästan oumgängclia,
och alt således den adelsman som skulle
wilia sig af denna frihet begagna, icke derifrån genom
något beslut mä silljas. Den uarioualanda
man tror snarare mackas medelst den absoluta conscriptions
antagande, blifwer i min ranka icke eller
genom legninqsfrihekcn sörfeiad, den tväxer dageligen
genom exempel, den skall alltid underhållas
af wär Högtäljkade och mördade Kron-Prins som
upoffrar allt för sitt nya fädernesland, och hwars
enda ära nu meca är, art rädda ost fran undergång
och stadfästa wär sjelfständighet. För att
sätta denna wär oförliknelige Furste i tillstånd att
Utföra ert sä storr ändamål, önstar jag således att
wi nu matte gifwa det första exemplet af enighet
och kaga etl badesVyndsamt och kraftigt beslut i förewarande
ämne, hwilker ofelbart skall öfwerryga främmande
nationer hwilkas upmärkfamhst i detta ögonblick
är fästad pä ost, det wi bade kunna och wilja gifwa
ät fäderneslandet ett tillräckligt försvar. Ett
sädgnk beslut, som sätter Konungen i tillstånd att
fritt och utan hinder af föreskrifter, tillskapa nakionalförswaret
ester werkcliga behofwen, efter tidens tänkesätt,
Ten iZ Maji.
171
fatt, och kai, handa efter poluiguens fordrinaat, skall
§öra den största heder och altdraiäkcast öfwertysia det
Rlddcrskapet^ch Adeln alltid liltvaö affö'^aders ailda.
Jag anhailer dcröte hos Herr La»dt-Marskalken
akt propvsinon ma göras lil! cnffilt bifall ä
det serskilta Urffoktets betänkande.
Hcrr klack, Larl, anförde skriftligen:
Ur.!» anspråk «tt i en fragg af de» wigt som
den förcwaranbe, gifwa någon rik ning äi Ridderskapet
och Adelns bestin, anhaller jag alt fa fram»
lägga mina rankar. Om conscciptionens nödwän»
dighet är ej mera nägon fräga, nationen, anninstone
den tankande delen af alla clasier ärkänna
denna sanning. Opinionens frihet, stende lill all
harmoni, har upwäckt olika meningar om skyldigheten
ott ga sjelf lill strids, eller att anskaffa lnllgvd
karl i stallet. Med all aktning för de Herrar
vch män, som ifra för den ädla könsta», aik hwar
och en har lika pligter arr upfyllcj dä frägan är
om fäderneslandets försmår, tror jag ända det är
cn skyldighet gf Rikets Representanter, att ej ensamt
följa den enthoustasme hwaras man sjelf är
liswad utan alt alwen bedöma ven som kan wara
radande hos mastan af nationen.
Swensk» mannaminnet har ej annat att erinra
sig än olyckliga krig. de sednare upfylde af
fasa och elände kunna ej annat än förskräcka samtiden,
Wi hafwa sert kärnan af Smenska armeen
öfwerförd pä andra sidan hafwet för alt bortsmälta
utan ändamäl och öfweriefworne räddas genom
en neslig ewgcuatio» af en bland Swerigcs bästa
fästningar vch hwaröfwer bwarje krigare harmfullt
kia
-
!?- Den !A LTkaji
klagade.
Wi hafwa seri Finlands lagerkrönte förswarare,
esker elt odödligt fällttag, sä öfwerlämna
sitt älstade fosterland i fiendens händer; wi hafwa
felt SwerigcS wapenföra ungdom blott pä en wink
frän Regenten samlas under fanorne, hwilket war
wäl, deras öde? ingen är derom okunnig! alt desta
sär ännu blöda ömt hss föräldrar, flägtingar och
wänner, lärer ingen kunna bestrida, mänga af
hem äro ännu owiste om sina anhöriges öde, om
de stupat pä stagtfältel eller wanwärdade funnit döden
pä sjukhusen, eller om de ännu släpade fran
silk fädenesland, gä att söka den under främmande
wapen mot Turkarne eller Spanjorerne. Akt wid
deha sorgliga betragtelser som äfwen äro sanningens,
wilja genast omwända nationens ncdstagna krigslynne
till enthousiasme, akt i ben swensta bondhustruns
upsträmda hjerta wilja genast ingjuta den
spartanska medborgarinnans hjelteanda, anser jag
wara af de rölwerk som i narwarande ögonblick ej
kunna fatta eld pä Fäderneslandets altar.
Dä Swensta armeen en dag förd i striden
af Hans Kongl. Höghet KromPrinsen sätt erfara
denna samtids hjeltes inflytelje pä sa wäl mennistans
moralista som physista förmäga, stall Swensta
nationen sjelfmant allmänt och förtroligt samla
sin enthousiasme under dest baner, och jag tror
ben dä stall blikwa kraftigare, än den som tillskapad
wid en Riksdag af någre fä individuerS en»
stilla mening.
Jag tror äfwen den armee wara mera antändbar
som i narwarande tidpunkt utgår utan
twang, äran att friwilligt gä till fäderncölandeis
för
-
Den 15 Maji. 173
förswar är nekad för hwarje yngling emellan 2s
och 25 ars alder dä en oryggelig lag hjudec och
befaller det.
Med anledning af hivad jag här anförk, får
jag förklara, ali jag anser conscrjprion utan rättighet
att lega wara lika omöjlig som ogagnelig
och yrkar för min del antagandet af Utskottets betänkande.
Herr keresvetokl Morats,z Larl T^xel, yttt
rade sig skriftligen sälunda:
Eburu öfwerläggningarne om rättighet till
legning wid Utförandet af den nn i Näder proponerade
bewaringsarmäen/ wäckt min förundran
t anseende dertill att jag ansett det snart sagt omöjeligt
att nägSU skulle wilja betala penningar för
att ga förlustig den äran att wara fäderneslandets
förswarare, har jag dock inhämtat, art sä mänga
aktninqswärda män af Rikets nu församlade Ständer
äro af en olika mening med min att jag är
mera längt ifrån än nägonsin att anse den för
ofelbar. Det är wäl sant ait inga skäl för legningsrätkigheten
ännu blifwit anförda, som kunnat
wäcka ändring i min redan här yttrade öfwenygelse
i detta ämne, men för att ej lata denna öfwertygclse
i nägon matto lägga hinder för snara
fattandet af ett beslut svin skall och bör påskynda
det stora ändamäler: En bewäringSarmeeS llpsättande
till fosterlandets förswar, sar jag
härmed förklara dek jag för min del bifaller särskilta
Utskottets betänkande kill hela sin widd,
men icke de derwid i wordsamt memorial bifogade
önskningar. De ämnen som i dem innefattas,
Dm ,5 Maji.'
äro efter min tanka af en sadan natur, att dekas
afförande bör till K^ngl. Main i underdämgher
öfverlämnäs, och jag får härmed äfwen »vördsam!
fö,esla, atk pä sadanr fä-t med dem förfaras mä»
Etter de skyra olyckor som Svea Rike ej
längesedan undergått, harn lyckligt kan dek ej nu
skatta sig akt i soekfen för sin krigsmagr aga en
hilke sadan som Hins Kongl. Höghet Kron-Prinsen.
Hwad ara för wara söner, art under denne
store mannens fanor fä uosylla det wiatiqa och
heliga kaller, atk försw ra fäderneslandets sjelfständighet
och ära och anhöriges och medborgares wälfard
och lugn' känstan as en sadan asundswärd
ära, en sä hög bestämmelse skall sannolikt fä intaga,
sä elda hwarje rättskaffens Swensk ynglMgS
bröst, akt legningsfrihcten ehuru den bewiljas, af
ganska fä begagnas. Och de af fwerigeS ädle förswarare,
hwilkas blod i striden kan komma att rinna
lära wisterligen i alla sall betänka och ärkanna
att de ej gjorr mer än blott betalt fosterjorden en
skyldig gärd.
Zerr Llomstestt, Ikans, upläste ett sa lydande
Dcramen:
Da tid efter annan, nplysta ledamöter af
detta ständ, sä kraftfullt, sä öswertygande ordat
om nyttan och nödwändighcken af en allmän narionalbewaring.
i lika fördeld
lika skyldigheter
åläggande, och Vestas npfyllande derigenom lika
smickrande för hwarje medborgare bland ett
folk, enligt häfderne stampladi, af sä sann ursprungcliq
fosterlands tänsta, som det Swenska,
wore ytterligare tillägg i denna del, djerft och öfwerflödigt.
Riv»
Derr iz Najr»
175
Riddersssapet och Ad-lns owilkorliga pligt i
grund of dest nprinnelse och fortsatta tillwarclse är:
att i farans stund främst af alla gä i wapen för
fosterjordens sörswar. Denna sanning, högndeligt
och unanimt erkänd enligt 1809 och agio ärs Riksdags
vrorocoll wore det ett sjctfqifwlt dementi,
vin Ridderfkapet och Adeln nn afwagtade de öfrige
Srandens beflui för akr prononcera sitt.
Riksens Ständers särskilt nedsatte lltstottS
betänkande i anledning af Konungens nådiga proposition
i detta ämne, innehåller i hnfwudfrägan,
anmärkningar pä dek mäst tillfredsställande sätt
utwecklade, och winnar öfwer alt om det warma
patriottffa nit hrvars föremål är: att förena tänkesätten
kill ett med hufwudafsigkcn och allmänna
wrljan närmast öfwerensftämmande resultat.
Med wördsamt erkännande häraf, tror jag
likwäl ett närmare öfwerwägande fordras i den ä.
lerstgende wigtiga puncken om legning bör tillätas
eller icke, och det ar härom jag anhallcr, fä okonstladt
yttra min enskilra oäterkalleliga tanka.
Mm legning tillätes, tror jag det ända»
mäl, att uti en werkelig, icke ckiimerigus nationlig
skyrka, ägg borgen för Fäderneslandets sjelfständighet,
förfelar, och hela nationen skall snart inse
ett mitztaq af de skadligaste följder.
Inrättningen af samhälle grundar sig pä wista
fördelar och deremot stvarande personliga pliqrerz
ten första af dcsta är deltagandet i ett gemensamt
sörswar dä någon fiende will i de förre göra ingrepp.
Äfwen wid den flygtigaste öfwersigt uptackes
genast en innefattande motsägelse deruti: att eu
sam
-
r?6 Den i5 Maji.
samhällsmedlem skulle med den under skydd af
samhällsinrätkningen redan förwärswade egendom
kunna lill egit och samma egendoms förswar, köpa
en annan medborgares, som mahanda annu icke^
haft tillfälle atr röna någon af samhällets walgerningar.
Aldraminst är der förenbark med RtdLerskapet
och Adelns nysipäberopade högridliga ärkännande
och jag wäqar pästä, icke heller med någon
Swensk medborgares sanna fördel, att yrka
såsom en förbehållen rättighet fä lega manskap till
egen eller egna söners befrielse frän utskrifning.
Olägenheterna häraf äro oberäkneliga! hwit»
ken minskning i antalet af jordbrukare och af alla
sorter arbetare skulle icke npkomma "ä dylika su,
pleanter ibland desie nödwändlgk mäste sökas i de
äldrar, som äro öfwer den i Kongl. Maj:ls nådiga
proposition utfästa? Skulle icke sädane genon»
en längre utsträckt tjenstetid blifwa förlorade för dek
yrke i hwilker de i annat fall ma hända gatt laugt?
Skulle legorna blifwa i ett beständigt tilltagande
och blott ak rika kun^a ntgifwas? och i delta fall
borde skyldigheten akt skaffa manskap till större an»
tal i hwar persons ställe beräknade efter gangbaraste
pris blifwa i förhållande till förmögenheten,
af samma skäl som all annan bewillning-  Blef
we
icke den sämsta odugligaste delen af nationen,
det will säga den laktköptaste oftast begagnad. Hwilken
wäl upfostrad yngling skulle icke rodna, att i
striden förblandas med, och utom densamma blifwa
sällskapsbror ät köpta äfwentyrare, som inirängk sig
i kriqsmagten blott för en lag winning, icke af nit
för landets wäl. Den friwilliga kunde ju er drig
Utan
Den iL 117 afl
titan harm, förtrytelse och ett stags blygsel föra
wayne» bredewid en sadan och med ännu mera stal
skulle dest förakt en annan gang röja sig wid åsyn
af deli legande, som af seghet undandragit sig en
bland de heligaste pligker.
Däremot i en krigs,nagl till sjös; eller lands,
sammansatt af likåldrig» nran afseende pä börd,
rikedom eller andra stampens fördelar, tycker jag
mig se: en avel täflan och manliga beslut lisma
Htvarje bröst) enj cnthousiasme icke gwäfd genom
idöen akt tro sig af oder manlottad;
den
nied snille begafwttde och mera kunnige, underwisa
den med mindre fallningsaäsma; — ett samfällt
sträfwande att fnllkommas kill eit kraftfullt helt; och
alla tvapnade t samma ändamål hafma smnrit, aik
alldrig lämna fältet ät ett inkräktuingslysten stende.
Fordna Swea Konungars och Hjcltars ewigt minneswäcda
fälttåg, tjenade till deras eftersyn akt
nied lika bragder förnya Swensta namnets ära;
sädane föreställningar af det urgamla mattnamodet
närivarande för krigarnes hänryckta inbildning, skola
de hasta til! anfall elled förswar, strida och segra.
Om dek medqifwes, akt en lags fullkomlighet
består util att med möjligaste korlhct och widsträcktasie
omfattning gifwa minsta rummet ät för»
tydningen, och derigenom hafma Mästa werkande
kraft söt sitt ändamål, sa lärer deraf följa, att
ju flera undantag mäste göras, desto flera anledningar
giswas till större eller mindre mistbruk. Dä
jag ifrån denna hufwndprincipe Ukgär, med erkännande
att wista absolut hinderliga tillfälligheter kunna
Lörsta
Del. N:o 12.
178
Deri -5 Naji.
na gifwaS för en all ruan lags fullgörande, magae
jag förcsiä alt ifrån nationalförswarcts ukgörande,
juga mä anses berättigade undantagas, utom k ,:a
Le kill kroppen sä lykke, cm tjenstcns enklaste utöfning
under krig derigenom ivore hindrad 2:0
Le antingen kill kropps eller själs egenffapeo sä be»
skaffade, ask de kunde anses oduglige och inga platser
finnas, hwarkil! de lämpade esker sin förmåga,
wörö anwändbara.
Zko dä jords eller egendoms
förwalkning nödwandigk lkulle lämnas helt och häl»
lik otillsedd genom en enda persons krigstjenst, eller
dä minderåriga barn lämnades kill ros ät armodet
genom en enda äldre brors eller siäakingS
utskrifning; i alia hwilka sall fordrades .Konungens
nådiga bifall, lämnadr med anledning af do
säkraste ntteststn öfwer sädanc högst bewekande omständigheter.
Om legning Ml! såsom ett oundgängligt
medel kill buswudsrägans snara afgörande möjeli--  gen kunna anses för någon rid böra tillälas kror
jag följande wilker nödiga : 1:0 de werkligk friwillige
mä alldrig sällås tillsammans i en corps med de legde,
utgöra e» ferffilt under serskildt Öfwer och Under
befäl: 2.0 Jnga kroppsstraff blott ambirions och
lifsstraff kunna äläggas. Men desta aker med kcigsarriclarnes
yttersta stränghet. A.o hwarje ung man
som en gäng legt eller lätit kega annan i sitt ställe
, bör under eller efter ntskrifningsäldern, aldrig mer
kunna antaga-- under hwad förewändning som hälst r
krigstjenst wid befalsgraderne. 4:0 den som. legt,
är alltid skyldig, att complektera eller recrutera sitt
neimer wid ffeende afgäng. 5:0 bör endast <m
bZ
-
Den iZ Maji.
179
bestyrkt sjuklighet under någon bestämd rid, r. ex.
§ är tjena till frikallelse.
Om legningsrätkighetcn förswinner, föregifweS,
au manga under bästa aldren för Embetsmanna
kunffaper, för studiers och olika talangers winnande,
derifrån afiägsnas och förlora riden för del yrke
hwartill de warit bäst pahande. Härwid anmärkes
tillbakars, att jusi Under uisikrifuingsäldren,
bleswe hwar och en liksom inwigd till arbete och
werksamhet. dä annars säkerligen de flesta antingen
wid en Academie, sedan de fjclfwe trott sig redan
Nog stadgade, wägledde af någon osta icke tuera kompetent
domare öfwer nyttigt eller onyttigt än de, eller
ock i någon haudrwerkslära — erhållit föga eftersyn,
samt således i stMolöshet och flyktiga nöjen tillbragt
största delen af sin lid, deremot wanda wid activits
under krigstjensten, ffulle de för alltid bibehålla
samma drift och werksamhcc under beständig
utöfning af bade fjäls och kroppsförmögenheter.
' Sedligheten bleswe icke äfwenlyrad da en god
esprit owillkorligen instängde hwarje elakt ämne.
Wid utljent lid kunde de som ej wörö böjda för
krigswäsendet, med en i alla fall gagnelig erfarenhet,
härdade och rörliga återgå att genom fördubblad
iswcr blifwa nyltige i wärf mera cnlige
med deras anlag, äswcnsom de hwilkas naturliga
fallenhet, före inträdet i stensten icke bestämt utwecklat
sig. En sammansättning af mindre öfwa»
de troupper blcfwe icke eller någon inträffande
händelse, dä man af sednare tiders erfarenhet känner
huru lätt en i militairiffa öfningar kunnig krigsman
bildas, och dä uti alla lactiffa rörelser, hwar
man
Dcn 15 Naii
-
man är att anse som en del afett sammansatt hell,
Hwilkcts större eller mindre werkön beror pä befälets
theorciiska som praktiska Äcklighet, att wera
rätt anwända det.
En alldeles bekymmerfri lefnad, jn längre
förd, ästadkommer desto mer stöhel och owerksamhel
alldrig skall en sann hederskänsla, ett inbördes förtroende,
en wäl nnderhällen ordning i Embeksgöromäl,
och allt detta förenadt med Statens wäl såsom
högsta föremålet, sakrare kräsfaS än hoö dem
som under krigstjenst lärl och insekt uödwändighetest
af ett regelbundit sina skyldigheters iagttagande.
I samhället skall hwar man, snart anse som en
heder att hafwa fullgjort denna ^ard ät staten och
de som nekat dcn sin arm, alltid moia föraktets
blick. Alldrik skall mitznöje och höghet säkrare
förekommaS, är dä alla ständ och alla elahcr utan
ätskillnad upsylla samma pligter, dela lika öden,
dä ingen titel eller förmögenhet werkar undantag.
Dcn af lägre stand eller fattige upmuNiras dä , ut>«
der tjenstgöringstiden genom den, som frän början
af sin titlwarelse, erhållit i ymnigare mätt
lyckans fördelar, och desia äter, skola med en ädel
stolthet sinna sig skadeslösa för hwarje npoffring
af begwämligheter, hwilkas begagnande blott hade
föcwekligat dem, dä de nu deremot med en
starkare kropp och »verksammare själ efter fullgjorde
aligganden, gjort sig berättigade till tidehwarfivets
högagtning och lugnets njutning.
De »u anförde anmärkningar såsom ett hög-^
tideligt förklarande af mitt enskilta tänkesätt i detta
ämne, anhäslcr jag ma för min räkning införas i
pro
-
Den rZ Maji. i8i
protokollet; afsigten med deras yttrande är i öfrigt
den, akt hwad som deraf sinnes auwandbart wid
en skeende reglering af reglementariska och öfrige
siadganden Ma bli'wa begagnadt.
Herr kahlman, Otto kraäric, anförde skrifteligcn
lill prolocollck:
Den af Kongs. Maj:t i näder begärde förändring,
i »lskrisningssattel, att hädanefter hwarje
wapcnför swensk man frän 20 till 2Z ärS alder
städse skall wara färdig att möta rikets fiender
dä desi sjelfständighet hotas, är till sin nyt
ta
och nödwändighet sa påtaglig, alt jag icke
ett ögnabl ck kwiflar pä Riksens Ständers ber
tz
bestutandx bifall. Elt sädant befluk enhälligt
faltadt, med klokhet och kraft utfördr,
är säkerligen der enda steg som kan aflägsna den
för hwarje Swensk man mäst rysliga tanka, frihetens
förlust, sköflade provincer ödelagde fält, den
wäldförda oskulden, och änteligen den manliga ungdomen
borkfläpad att under ett främmande luftstreck
blöda för ett främmande interesie; denna sanning
bestyrkd af andra nationers warnande exempel, har
äfwcn genom kidehwarfwets dag frän dag mer utwecklade
olyckliga politik blifwit sa fattlig, atl hwarje
klart seende, latt sinner nödwändigheten, att i
tid genom kraftiga medel förebygga hotande olyckor
och såmedelst sätta en gräns för hersklystugdens redan
tillräckligt updagade afsigker. Swarec pä den
första och hufwndsakligaste pnncten uti Konungens
nädiga proposition, anser' jag derföre såsom gif
wit,
men den i sammanhang dermed upkomna
fräga, antingen legning bör tittaras, eller 0»,
den
Den l5 Nast.
den till förswaret päraknads, bör personligen en
sadan skyldighet fullgöra, är icke lika lätt alt bedöma
, och swarigheten all häruti fatta det rätta,
förstoras i samma moa, man nied fördomsfri och
samwersom grannlagenhet undersöker ämnet — ma
handa widläda bada dehn principer, fattade Uti sin
wrdsträcktaste bemärkelse, betydliga brister, — vitt
legningssystemet utsträckcö sä långt, att hwar och en
som möjeljgcn kan uckelsta en erforderlig summa
för atr sa en karl i sikt ställe, skulle utan betänklighet
undandraga sig förfwarsskyldigheten, mors
sädanr wisit icke upmnnlrande för den annars i samma
belägenhet stadde, men obemcdlade ynglingen
att wara nöjd med sitt oblida öde, och att sädant
kunde medföra skadelig inflytelse pä jordbruk och
näringar, hwilka härigenom beröfwadeS mänga närande
armar will jag icke bestrida. Men lärom
ost också ihågkomma, akt denna narionalarmering egemligen
bjork är paräknad att under werkeligt krig
begagnas, och ark lqledes desia närande armar stör,
sta delen af fredstider böra fortfara i sina nyttiga
yrken. Däremot lärer ingen kunna neka att manga
,ikola träffas i den belägenhet, att de tillskynda
staten och det allmänna wida större nytta under
fortfarande i det yrke hwarlill de rigtade genom
npfostran och böjelse bstfwit dnglige, dä de
derjemte upfyka Statens fordran art bidraga till
desi förswar genom framställande af annan , som af
frivillig öfwcrenskommelse rkladl sig den förres
häruti åliggande skyldighet.
B.höfde jag blott rädfräga min böjelse huru
jag önskade allmänna rösten skulle förklara de häruti
upkomma skiljaktrge meningar, och huru begrep
-
Dcn 15 Masi.
greppet om heder borde afkunna domslutet, sä
skulle det lyda sa här: ,,Ingen ckan un ga
„atl sjelf strida för friheten och personligen
„förswara fosterbygden, sa framt han rist deltagande
i natiouaisörstvaret icke befinneS oduglig el,
,ler owärdig." Delta omdöme enligt med iniir
tänsta, är dek säkerligen vekla med wilkoret för samhällens
första inrättning; men med en stigande upsySnrng,
ett allmännare nrbredk wewnffupligt ljus
och dermed utfästande ustvidgade handelsrörelser,
näringar och konster, har den i forntiden radande
jemnlikhet blifwit sa förändrad, att de lagar sam
wörö lämpelige för wara äldsta förfäder icke ärs
förenlige med sednare tiders behof.  Utan att rubba
dcn lagprincip ark asta böra sa anmanda sina
krafter efter egen wilja, sä wida de härigenom icke
förnärma någon annans rättighet, anser jag ej
allmänna lagen kunna förefkrifwa sadane werk,
»ingar, som jag trott heders lagarne snarare böra
bereda» Med strängaste afseende pa den personliga
frihetens helgd, tror jag högsta magten endast
bär förefkriswa de förmåner som kunna tilläggas
den som sjelf blifwer Landets försvarare, emot
den som dertill leger en annan. — Menniffan såsom
en förnuftig warelse har ju af sjclfwa den astwise
skaparen blifwit lemnad friheten att wäija
emellan godt och ondt, utom hwilket dek godas utöfning
alldrig förtjent namn af dygd.
Pa detta rum mine Helrar > där min obetydliga
röst likwäl är en del af den lagstiftande mag,
tens, anser jag, att densamma yttrad, icke blott bör
wara resultatet af egen wilja om sättet huru jag
önffar alk sakerne malle kunna afgöras. Heligare
band
Den iZ Maji»
band älagga mig att noga pröfwa mina åtgärder,
och med erfarenhetens fäkrcrre ledning rätta cn upelvad
inbillnmgo stundom öfwerdrisua eller owerkställbara
fordringar — manne den slumrande na?
tionalanda och den äfyftade höjningen i tänkesätten
säta befalla sig, eller är det icke genom helt
andra mede! wi kunna hoppas att upnä ett sadant
nial? — Jag misitröstar ej, alt de fläste af osi skola se
Len dag, da största antalet af de till armecns förstärkning
bestämde ynglingar af egen känfla för he?
Ler, jemte walet af medborgares aktning eller oiviljg
skola häldre sjelfwe ikläda sig wapnen, än
begaglia rättigheten att transportera, en sadan skyldighet
pä någon annan. Om wi någonsin haft
skäl att hoppas en dylik höjning i tänkesätten sg
är det NN, dä w! lili tvär älskade Kron-PrinS
åge den bepröfwade hjelten och den adle menniskos
männen tillika, af hwars erfarna hand företagen
skola ledas.
Af alla nn anförde skäl instämmer
jag med hwad Höglofl. U.skoltet yttrat om tillåtelse
at legning,
H aad för öfrigt »ti betänkandet förekommer,
hade jag w'tzerligen ouskat nieningarnes klarare och
mera bestämde framställning, men som jag anser
Letrg kunna och böra ivid Expeditionens upsättanLe
iagkragas uran någon förändring i den äsyftade
meningen, wagar jag med ett sqdant förbehåll
tillstyrka öifgll a Utskottets betänkande j hela sin
widd. I dea säkra förhoppning att en klok och
om änksam R.senk wid Utförandet af detta grannlaga
ämne skall fästa upmärksamhet och göra nådig
upmärksamhet pg de wäl grundade anmärkningar
-
Den iö Maji.
gar som möjeligen wid Utskottets betänkande kunna
göras, anser jag dek icke pä laugt nar sä magkpäliggande,
att af Ständerna lä alt sädant rättadt,
som alt genom ett enhälligt och högtideligk
hifall nn ,fa sake» afgjord. Och dä allt der Reglementarisk,
såsom af annan beskaffenhet, är afskildt
fran hnfwudfrägorna, är och ingen ring som hindrar
, att med bifall ä de sednare, de under namn
as önskningar föreslagna, mä kunna med stöd af
derom utgjorde anmärkningar återremitteras,
Läsningen af berra Diktamen hade blifwit
afbruten genom anmälan och mottagandet af en
deputation frän der hedcrvvärda Bonde-Ständet,
anförs af Riksdagsmannen Austers frän
Jemtland, hwilkcn frän sitt Ständ medförde ett
protocollsurdrag af denna dag af innehall, att Bonde-Ständet
bifallit Kongl. Majus nådig, prypostkion
angäende en ny inrättning af förstärkningseller
bewäringsmanfkapct pä sätt der till handläggning
deraf förordnade särlkilta biffkött ut» dch deröfver
ben r > i denna manad afgifua betänkande
förestagit men förkastat ffrsfottetS förstag till Riksens
Ständers underdåniga önskningax i fullkomlig
förtröstan pä Kongl. Majus wishct och hulda omwardaad
för Rikets allmoge, för jordbrukets och
hergwerkens bestånd och trefnad, till Kongl. Maj:t
eget nädlga bepröfwande vfmerlemnat att widtaga
kc Reglementarijka författningar som Kongl. Majit
med nådigt afseende deruppå, kill ändamålets befrämjande
aktar nödige, efter de af Kongl. Majis
j näder föreslagna grunder, och de omständigheter
som
Den r5
fom i serskilt, fall kunna förekomma, eller hos Kongs.
Mast i underdånighet anmälas.
Sedan Deputation?!; afträdt, fullföljde Herr Hallman
sitt dicramen till flitt, och tistade derefter munteligen:
Sedan jag nu haft äran yttra mina tankar öfwer
förewarande ämne i allmänhet, torde mig
benägit tillätas i lika ödmjukhet nämna, huru jag
anser legningsfrägan böra betraktas dä den rsrer
Riddersi -ivet 06) Adeln cn ställ i och för sine per»
söner. Jaa anser ingen af detta Ständ med bibe
hållande
rättighet till medborgerlig aktning och med
Upfyllande af de fran Adelstapek ofkiljaktige fordringar
, kunna uti farornes stund undandraga sig
art personligen framträda kill fosterlandets försmår.
Mia öfwertygelse kan icke wara bindande för någon
annan, men alt i en sak som äger för uärq
gemenstav med wär heder, hösitideligen förklara
mina tänkesätt är jag skyldig min egen tillfredsstääelse.
Om man will antaga art nakionalandan
i allmänhet annu icke ar tillräckligen wäckt, för
att medgifwa cn confcripiion utan legning, bör delia
förhållande åtminstone icke äga runi ibland Adeln.
Jag yrkar ej ert beslut i Vekla ämne som
jag anser af urminnes häfd nog tydelig! bestämdt»
Err beslut som erkände, motsatsen more att afsäga
^ sig del första Stånds privilegium, som någonsin
förtjent att försmarns  hedern- Alidrig kan jag
fatta någon wäsentelig skillnad emellan bemärkelsen
af Ridderskap och Adel- Dega synonyma ord
utgörande sammanlagde ännu i dag definition
pä wart ständ, äro en nog tydelig pämmmlse om
Den iZ Maji.
r37
Hwad en Adelsman bör iagrtaga i fräga om leg»
ning för sig sjelf elier söner. Alla som aflagt RidLersmanna
eden hafwa swurit sin konung atr öfwa
siir Ridderskap. Kan hågkomsten deraf möjeliaen
förenas med' akt undandraga sina söner deltagande
» fosterlandets förswar, och med nogra »sta R:dr
köpa deni ifrån ett tillfälle för de flesta, der enda
att någonsin osma Ridderskap. Men jag kan ej
kwifla pä de tänkesätt som äro och mäste bliswa
rädande uti der första af Riks-Srändens tänkesätt
sä ofra yttrade, nästan alldrig bestridda. Och jag
är säker, art ingen af Eder mine herrar knnnat se
och Höra den man, wid hmars storg egenj^aper alka
wära förhoppningar sammansmälta, uran alt
inom edra bröst känna denna vnjlkan upwäxa, att
den dag dä denne Furste fkulle behöfwa framkalla
Swenska strisskrafrerne, fä under desi befäl
dela farorne med honom,
Zerr kavxs, Larl, uplaste följandet
Wördsamt Memorial!
Ingen kan wara listigare öfwerrygad än jag
är det, om skadligheten af legningsfrihek uti conscription,
men jag ar lika öswcrtygad, att fnllkomligr
förhud emot denna frihet nn skulle warit allt
för wäldsamr. händel igen manga medborgare, i synnerhet
af de mindre clasierne, som tidigare wälja
näringsfång och ingä giftermål, äro genom okunnoghet
att delta öde förestod dem, inrrädde i husliga
förhållanden, smara all slim
De» i Confcrip
tionsaren
inwäxande ungdomen däremor skall rätta
sin medborgerliga merksamhel, ester lidens skick,
tued glädje inga deruti belour af anförwanternes
agl
-
188
Den '5 Maji.
agkning och cn god Regnus npmärksamhet om de
legandes antal skall dageliqcn förminskas.
Lät ost i underdånighet, mc» pä dck kraftigaste
önska , att, U'.i d".; rcglcnienraruka förfallning.
som sakeus wcrkställande kräfwer
Kongl. Majit
wille j näder gifwa alla möjeliga upmumringar, ät de
käcke Fäderneslandets söner som, med känsla af
personligt wärde fullgöra personlig försmarcpligl,
förswgra de legandes friheter, ach således underlätta
uiwägarne för dem, som n» kunna wara i
werkligt behof att genom lega fullgöra sitt förjwars
bidrag. Pä ciz sädan önskan, hwilken sa tydcligen
leder till Fäderneslandets sanna wal skall en uplyst
och om sitt folks wal öm Regering wisterligeg
göra dck största afseende,
Jag sinner således intet skal att äterförwi-sa
särskilta Utskottets betänkande öfwer Kongl. Maj:tS
nädiga proposition om ett förbältradt salt akt utgöra
^örstarkningsmauskapet
Belänkandet
är eller blir, inom nagra ögnablick
bifallit af de öfrige Respeckive Riks-Standen,
e n ätcrwisninq ifrän ost skulle blifwa högst wadelig,
och fort åstadkomma kanske oberäkneliga följder.
Jag har trott mig hos de flästa af della aqtmngswärda
ständs medlemmar förmärka en liflig
känsla af nödwändiqheten, akt genom ett kraftigt
och skyndsamt bidrag till fäderneslandets förswar
»ndcrstödia war äldrjge Konungs, wär ädle Furstes
stolta Swenjka nationen hedrande spräk, hwarigenom
Ei?ropas flere niäglige fridsförstörare blifwit
underrättade, alt, ännu existerar, svensk jord,
hebodd af bewäpnadc Swenskar
Den
-
Den iZ Naji.
189
Denna kanske i för den oförmodade underrättelsen,
har blifwir annu mera imponerande genom
de» deraf följande erinran, an i spetsen för desse
Swenffar star, den furste, som sa ofta med framgång,
eldat och wägledt krigares mod,
Möjeligen har desse mäktige magters föragtfnlka
beräkning af wäp styrka och wäre warde, warit
föranledd as följande resonncmcNt.
"Dct finnes wäl swenfkar, men de ukqöras
likwäl af 4 nationer, i nationen söndrade genom
parti och ständssplit, skola de häldre upoffra fäderneslandets
sanna wäl, än en enda chinierigne formel,
genom långsamma och swaga handlingar skola
decouragera den Furste som trodt sig warg kallad
till en wäl fallen, men likwäl, fri och adel nation
de skola förswara hwarje kraftfullt steg till deras
frälsning och deras fordna äras uprättande, de skola
finna sin politiska existance som Pälackar",
Skall denna ehuru ohyggcliga men likwäl wer»
keliga teckning af utlänningars begrepp om och till
deras glädje fullkomnas? skola wl gäcka denna lagerkröttie
Furstes hopp? stola wi flata törnen i de
lagrar, som gjort honom känd för oss
och
förorsakat dess hukallandc? skola wi gäcka efterkommandes
dom öfwer wara handlingar? skola wära
barn och barnabarn med smarta se wära omnltnade
obegrafne ben, föragtligt sparkas, af Utländske
waldkräktare? nej wisserltgen icke. Jag har hörk
för mänga adl i röster, för atkfrugta alt detta. Wi
aro ännu swenffar, som weta wärdera och bibehålla
den plats pä folkslagens rangordning, sommen
förwillad Regent, war nära att utplana, som be--
hjer
-
Den iZ Naji
-
hjertade man i farans stund alcrtogo, och sam
en aldrig ' Konung med upoffcing, omsorg 06) bekymmer
hittills wärhat; och hwilken plals den
Prius försynen i sin näd sände kill märr stöd, ntt
bjuder till att göra trygg och lysande.
Jag anhäller ödmjukast om proposition till
bifall af särskilta Utffottets betänkande.
Herr von öolrantL, Larl ^acobz Upläste etk
Diktamen sä lodande:
Word samt Memorial!
Ctvenska Armeens otillräcklighet att försm a ra
en widlyftig grants, päkallade, efter liden förlust
af nära -x af Riket cn tillökning uti Armeen. Swensta
folkets representanter öfwerlämnade ät Kongs.
Maj:t rättighckrn, att till Rikets försmak uptaga
50,000 man. Wid tillämpningen deraf och tvid upåtagande
af t Z,000 af den snsiagne numerairen
yppades all den willerwalla som npstar da den
ena medborgaren sihäll genom guldets driffsädrae
öfwcrflytra sin owillkorliga styldighet af fäderneslandets
förswar pa den, hmars wilker neka cn finance
operation, men som derigenom fer sin man»
lottade belägenhet uti en mera solklar och förolämpande
dag. Sädant blef förhållande! dä förledil ad
genom lega, förstärkningsnianskapct uttogs. Kongl.
Majit stom nädigst sunnir, ark de allmänna bidragen
till förstärkningöinanjkapels utgörande genom
legning endast stkapade en penningegärd i stället
för personliga skyldigheten att försvara fosterjorden,
har, reti de Riksens Stander nädigst mcddelte propositioner
om en förändring uti utskrifniugssättck af
der faststälke förstärkimigsmanskapcr öfwerlämncrr
Ten iZ Maji.
walet emellan tillåtelsen för hwar och en att sätta
tjenstbar karl i silk stalie, och owillkorliaa styldig
heken
art med egen person förstärka Armeen. All
brig
öpnadeS för Swensta nationen af en mild
och wis Regering, ett mera lysande tillfälle att
framställa werkningar af den sanna kärleken till
fosterlandet. Det af NiksenS Ständer förordnade
särstilka Utstött har öfwerlemnat sitt betänkande
«ti denna wigkiqa fraga-. Sedan Ulstortet erkänt
den oryggelcha sats: att kärleken till fosterjorden
ger stvld.gheten ett högt wärdr att för
dess skull ga l striden, att mod och nationalanda
zkall säkrare födas i vnglingenS hjerta
om denna skyldighet förefkriflveS som ^villkorlig
l har Urstottec, l fnigkan för sakens nyhet
, fördomar och mindre tydelig» begrepp om sakens
förhållande, hos nation trott sig göra den mera
willig att ga Kongl. Majus afsigter till mötes
genom tillstyrkan af tillåtelsen för hwar och en
att genom legning fria sig fean den owillkorliga
pligt, att med sin person försvara Skaten. Oyt
mod och narionalanda owederfageligen lifwas och
födas genom den owilkorliga skyldigheten, hwad
hopp stall blifwa, att besia kanfloc tillhöra den legde,
den af guldet bedragne, den torflige som mai
af den owillkorliaen styldige npburit desi besparde
statt eller öfverflöd men ej den af skyldigheten
waknade kansta: rädda ditt i fara stående fädernesland.
Uti en Star der den närande clasien öfrverstiger
den tärande, där stall wälmagan blomstra,
näringarne sprida lif i alla delar af Riket, och räcka
starka hjelpemcdel ät Staren i behofwetS stund,
där
Dm 15 Maji
-
där förhållandet blir »tvärtom, där uudergräfwer
sig ftuieu och wanmagken blir den enda stämpel
ben kan framwisa tvid ansträngning af krafterHwem
ffkulc wäl ej billigt frugta en förestående
Undergång tvid antagande af en författning font
tillåter den bemedlade, eller som är detsamma ben
kärande, att genom sina bättre omständigheter köpa
ben fattige närande till fyllnad af det nini
i jkyldighet och den lismade hederskänsian kallar
honom, snart skola manufakturer, fabriqner, näringar
och arbetare aftyna och idogheten dö, för tvek
ii
igens eller lättingens bcqwämlighck. Det forsenar
Högloft. RidderffapetS och Adelns npmärksamhet,
att ej genom ett utan twifwel i wälment afsigt
fattadt men päfkyudadt beftut , mälla uplifwandct
af det hat och dett afwnnd som ägt rum mellan
den fattige, dä den förre nyttjadt ber företräde
cn större förmögenhet ger honom öfwer ben sednare,
kastom en blick pä den wanlsttade mastan as
nationen och dragoM ej i betänkande att updragg
motsatta griinder för sörstärkniNgstttanskapets utgörande,
eller blifma följderna oberäkneliga, 0! mitt
fädernesland ! du kan räddas men och störtas!
Med hwilken olika drift skall landels söner;
famlas till härnaden, da fosterjordens sörswarare
besia af dem som dett rikes guld framlockat etter
dä den fattige eonscriberade ser sikt ädla bemödande
akt strida för hemmawarande beträdt af dett
rikes person ej af hans guld eller fpall ben Furste.
som forst af alla ffall ila till det hotade Sweriges
räddning, sakna någon af de stridskrafter
af cn öm mor framburit ej litt den laga weklighe
teus
-
Den lZ Nast.
193
hetens offer, titan till ffn kojas och hemmawarandes
forswar! Nej! nn om någonsin liden warit
att wisa hwad ett fritt folk förmår
nn fram
kallom
denna anda som chali befästa der Danila
Manhcnis sjelfständighet och wifom ät hwarje till
inkränkrning eller förolänipande syftande wäld att
hwarje SwerigeS inbyggare mera ä i char sin sjelfständighet
än silk lif fötkastom legning, veira
förolänipande bruk af den öfwersigr rikedomar gifwa
och glömmom ej den sasin sanning: att mod och
nätiomilanda köpas ej ined penningar.
Kongl. Maut har öfwerlämnat till Riksens
Ständer, att, lii! undwikande af betungande sorslingar
genom landet, särchildta förwanngsstallen,
för bewäring, beklädnad och Utredningspersedlar,
i orterne mä nprättas. Denna punct, sa särdeles
wiglig genom den lindring landet erhåller för en
dryg skjutsning och ännu mera hnswndsakelig genom
der dyrbara talande bcwis den lemnar vä
Kongl. Maj:ts erkända omsorg för landels förswarare
och som försäkrar dem om undgående al en
behandling stämplad af nöd och oupsylde behof,
larfwar all noggranhet i Upfyllandet. Utskotten
har wal uti sitt betänkande tillstyrkt bifall till
punclen, men ej yttrat sig rörande »verkställandet
af nämnde punct rörande detta ämne. Jag
får salunda hos Walborne Herr Landt-Marskalken
och Höglosiige Ridderchapck och Adel» begära
ärerremisi ä Utskottets den n dennes afgtf»
ne betänkande med begäran, att ät dcsie anmärkningar
lämna den upmärksamhek, som detta högst
wigtiga ämne ännn fordrar. -Axxx
Körsta Del^ N'o 13.
194
Den iZ Naji>
Aerr 8cb>ö!c!c>brat»6, IVIntlrias ^rckiimhol
6ur,
anförde skriftcltgcn till Prokocellct:
Walborne Herr Landt-Marskalk,
Höglofiigc Ridderskapet och Adeln!
Ehuru del ej kan förenas nied min idäs om
fosterlandskänsla, att »nan för egen beqvämlighet
säker undandraga stg dcn heliga pligt, all i farans
stund personligen skynda lill fäderneslandets
förswar, lärer dock killätelsen all lega wara det
enda som kan förenas med pluralitekens önsknin»
gar, hwilken öfwei lygelst stadfästat mill beslut, alt
för unn del sä wida anlaga Utskottets afgifnc betänkande,
ari lega blir lillant; men derjemte anhäller
jag ödmjukeligen, att, det mä rillätas mig
till protorollct anföra min önskan, det en serskildt
corps sorincras as dem, seni utan lega ulga, och
att denna corps cj ma underkastas andra strafflagar
i mililairitkt afseende än arrest, catzativu och
dödsstraff, och i andra afseende-! alltid castation föregå
dödsstraff sem wmchedra, i hwilkct fall vet skal!
tlnwa mlg en »verkelig tillfridsställclse om mine
söner, ehuru med gcwäret pa axeln, häldre med siu
person än pengar bewisa silk nit för landets försvar.
Skalle denna min önskan, sä wal af Kongl.
Majit nädigft gillas, som as Nationens Rcprcseutamer
anses rnllg med wara barns »värdighet och
rätt; sa har jäg del bach» hopp arr derigenom ss
ben naiionolanda ater uplifwas, kom i sä mänga
secler bibehållit ivar chlsstandighek, af wara fi.
ender altid afundad och hstad, men i synnerhet i
Europas närwarande poliiijka ( sos swar alt bewara.
A:l dcunua ruin ödmjuka anhållan blir med
de
Den 15 Maj?-
de öfrige Stånden communiccraö är min önskan i
afseende pä de fonder, som nödmändigt erfordras
lill organisation af en sadan corps i fal! nim ödmjuka
proposition antages.
Grefwe kasse, Larl Lines, yttrade sig skriftcligcn
salunda:
Wördsamt Memorial.
Walborne Herr Landt-Marstalk!
Höglostige Ridderskap och Adel!
Sedan Kongl. Majus nädiga proposition rörande
ett förändradt utskrifningssart, har jag med
listigaste nplnärksambe; afhort de kal som pä detta
rum blifwik hällne bade mor och med i frägan o:n
legning eller icke legning. Fullkomligen öfwertygad,
art en allmän utskrifning utom legning skaili
wärk land åtminstone framdeles aga ett ojamnförlrgt
företräde, tror jag mig äfven böra framställa
mina tankar i detta migtiga ämne.
Der torde tillätas mig här upnämna de förnämsta
skäl som bliswit anförda moc och med.
De som. uphäfwa sig emot legning, yrka, att den
hindrar all god militairisk osprit derigenom att den
föder afund och split emellan dem son: kunna lega
och dem som med lika god upfostran fast mindre
förmögenhet se sig rwnngne ftä i led med de
legde.
Att den ökar dst penningewälde som sä osta
uttränger dygden och förkjensten.
Att eu Utskrifning utan legning skal! ge täckelse
till en förbättrad allmän bäve physijk och moralisk
upfostran, som åtminstone för kommande generationer,
skall befästa Swcriges »välstånd sä) sjelfständighet.
Att
ry6
Den 15 Naji.
Ark derigenom winnes mera hopp om en förökad
moralis styrka som kan arersätta wäre krigares
underlägsna arnal i jämnförclse med andra
länder?.
Atr aenom legning den nyttigaste och arbetande
clatzen af medborgare alrrd först dragés ifrån
jordbruket och nLriaaarnc, hwilket är af mycken be»
läntlnchek i ett folkfanigt laav med stor jordrymd
och ett bard- clmicu.
arna» ward ledamot har med den dubbla
inflytelse han ägt som hög embetsman och koni
innehafware af ett stork förtroende inom detta Riddarhus,
uphöjt si-i röst för att kullkasta principen
uran legning.
Denne warde ledamot har anfört, akt snällman
utskrifning utan legning skulle för ungdomens
Mdaning hafwa e > skadclig inflittclft och medföra
Len dubbla sösta, att Stake» finne en oöfwad Arme.
och en ojkickclig EmbekomannacorpS.
Akt utskrifning uran legning strider emot den
personliga snönen nian arr ypty.ia eir stort ändamål;
alt den aswiker ifrån alla amagna bruk; att
den är owerkst iii bar « fin utöfning och skulle öiwerhopa
R-ge.ingen med otnha strga granskningsämnen,
embersmannen med ömraliga åtgärder och dagcligen
föranleda till witzaöje, klagomål m. m.
Med all aktning för de tänkesätt som gifwi!
anledning ri l denna framställning, är det mig
omättligt godkänna Veste ti i. hewio för legning anförde
skäl.
Wld eit tillfälle da en ny lag skall afgöras
hwgrpa nationens ära och sjelfständighet sa huf
WUd
-
Den 15 Maji.
wudsakligen beror, dä tillhör dek desi ombud akt
Nied frimodighet följa sin öfwerrygelse.
Wcheiligcn är Staken i behof af ämnen till
Uplyste. stuckelige och redeligo cmbctsniäa. Wifierligen
erbjuder konster och weleiijkoper junk den civila
admlnistrativa banan ett hedrande fält för a«
delsmän aswensom för bondesöner. Men huru ofta
skall Swerige blifwa blottställdt för krig? troligen
sällan, åtminstone böra de ej blistva längwariga.
Hwad blir da wid ungdomens upfostran egenieligen
att befara genom en allmän Utskrifning? den
tanken, alr mojligtwis kunna komma axt sia i led
emot en fiende stall säkert icke qs en stgdetig riktning
ät ynglingen. I alla fall rror jag akt derk
som af naturen är begäfwad med särskild fallenhet
och finner sig kallad kill etc bestämdt yrke, icke stall
löpa fara att förlora samma fallenhet under de fa
är han öfwerlämnar sig ät krigs lensten. Twärtom
skall han dar snarare hämta den mandom, ben
ihärdighet och den hederökänjla som stämpla store män
i hwad bana de mä genomlöpa- Sä wä! »ärwarande
som fcrfiutne tidehvarf gifwa hära de mäst
styrkande bewis. Pä en gäng stor krigare, stor
statsman och stor talare ivar Romaren långt ifräu
förstörd af krigsstandet, kanste skyldig detsamma
den styrka i sälen och den fasthet i caractercn som
än j dag utgöra tvär beundran.
Utan att be
höswa
upsöka exempel i Historie» hafwa wi här
under wära ögon del mäst talande bewis uii Hans
Kongl. Höghet Kron P inlen
Jag medger, att poliliska systemets omffapningar
hafwa förändrat tarikesätt och upfostran,
samt
Den is Maji
-
samt gifwit ät opinionskrafren förmåga att ofta up
mäga
dell wcrkelioa styrkan- Men etk ögonkast pä
Europas närwarande ställning är tillräckeiigt för
arc öfwenyga hwar och cn af ost alt wi äro gan«
ska nära a,'l äcerkomma till den stallning dä näfrällcn
ensam afgjordt Skakers öden.
En allmän utjikrifning utan legning förenar
alt, den ger esler behofwek en tillräcklig styrka och
ger tillika en niangfalldigr större opinicmskraft.
den för ögonblicket Mille wara för waldiam att »verkställa,
kan åtminstone principen fastställas akt gälla
esler en wist tid. —- Ekl sädant beslut Mstl i och
med detsamma det förenar alla sinnen äfwen wisa
till hwad grad SwenMn kan lifwas till förswar
af heder och sjelfständighet, och hwilka npoffringar
han ännu är färdig akt göra för att förswara dem.
Denna framställning understödjeo, sä wäl af
det serstilta Ulstkottcts betänkande, som af nakionens
mast allmänna önskan hwilken nu börjar höras i
alla Rikets provincer.
I närwarande omständigheler torde det likwal
wara af cn huswndsakelig wigt, alt ulan upffof
komma lill ett önskeligt resultat. Jag twekar således
icke alt för min del tillstyrka antagandet af
det set ställa UlskottelS berankande i hela sin widd:
hemställandes blott till Högloft. Riddcrskapet och
Adelns bepröfwaude och afgörande att derwid göra
dek tillägg hwari de öfrige medstanden skulle inbjudas,
a:k ifrän den i Jauuarii 1818 all legning
mä nphöra, Koi;gs. Maj:c likwäl förbehållit, alt
enär allmänna opinionen eller andra omständigheter
dertill föranleda förm göra samma förändring.
En
-
Den is Maji
Endast ett ord ännu Mine Herrar. Kastom en
blick pä tvär egen politiska ställning, hwilken niärkrvärdig
förändring sedan z är; . . . Wär wördade
Konung räddade Swerige. Den store Prims tvi
nu sett tvid dest sida, har redan wisn att försynen
underbarligen gynnat wärk land. Han har wisa!
hela styrkan af en stor moralisk lills öfwcr!ägsen«
het dä den ar förenad med Uplysning och erfarenhet.
Med en djerf ständagiighct har han afwandr
alla hotande stormar, .uprätkhallit Thronen och wär
sjelfständighet. Han har genom sick stora efterdöme
»visat wägen till sjelfförsakelse och pligtkänsla. Han
har redan ätergiftvit nation sin fordne wärdighet.
Med ett ord allt ar anledning till erkänsla i der
förflutna,, allt är hopp i dek tillkommande.
Mine Herrar! hwilket tillfälle för ost att ge,
uom ert förenadt beslut nn Ådagalägga de känslor,
hwaraf wi alla äro lifwade > hwilket tillfälle att
betala den gärd as tacksamhet nationen är skyldig!
Endast med dygder kunna dygder b-lönas?
jag uprepar det, lätom osi antaga Utfforicts betänkande
i hela sin widd, jämte tillägget om sä för godt
finnes, öfwerlämna alt det öfrige till Kongl. Majus
nädiga afgörande. Ju större wart förtroende, ju
mindre att befara- Wär sa högt älskade KronPrints
lärer ej underläla att maka öfwer fosterlandets
söner.
När Swcnskarne blifva förde till striden af
en hjelle sadan som han, dä skola wara upoffringar
ej gä förlorade, dä skall en lysande cpoque
ännu beredas för Swenska Historiett! - - -
Gref
-
ros
Den 15 Naji.
Grefwe stiststerstcst^L, Larl, auförde skrifte,
ligen följande:
Dä jag änven wld denna Riksdag wagar ylt»
ra min tanke un ei, fräga af sä mycken wink är
det för mig den yppersta glädje och för Högloft,
Riddersckapck och Adela en winst att icke något widlyfrigr
betänkande af mig i haswudsake" nu mera
behötwes, ty intet yttrande har af någon narwaranhe
blifivir afgifwit eller kan ens inom delta
Rikets sörsta stand förwäntas som sckulle bestrida
Letz owilikorliga pligt, att inga uri Kongl. Majus
nådiga proposiston det hmar och en skall wara förbunden
ifrän so till och med S5 är till Rikets
forfwar.
Jag anser oek uran twiswel Högloft. Ridderffapct
och Adela enhälligt denna deras skyldighet
afgjord —. fragan är således endast om sättet
akt fastgöra densamma och dä frägar jagt hwem
kan lättast bedöma det satt som med tid och omständigheter
bäst öfwercasstämmer? swarct kan icke
blifma mera än etk „ det är dea som har de
basta och mästa tillfällen air utröna tidens fordringar,
sakernes stuk e! er stallning. Jag har — jag
hekänner der offentligen önffal och trott — en
utskrifning utan legningstiliär lfe, wara den rätta
i ett folkfakiigt laad; jag afstar icke derifrån man
i den ö w rty else, aki dea ännu icke ar anwändhar;
mea dä den en gäng blrfwer dek, dä den,
att jag sä ma säga, kommer af sig stelt, lärer
Regeringen witzerligen admittera dea om .Riksens
Ständer nu a »toge utsckrifaingea pä satt den för närvarande
sörusigö af män, som, med stadgad öfweny
gel
-
Den iZ Maji»
gelfe och cl kände insigter, grundat sine bcstUt pä det
skyldiga afseende närwarande omständigheter synlS
dem äffa.
Andre som afstyrka detta nu tillstyrkte sätt,
drifwas icke af mindre omsorg för landets minsta
b knngande och ändamälets fullkomligaste ernående,
RlketS tillbörliga förswar, frihet och sjelfständighet.
— Tilläten mig derföre mine Herrar ännu
att fräga: da I uti hufwudsaken hafwen samma tänkesätt,
hwarföre Mja Eder i Uttrycket deras? lifwade
af de ädla känstor som I alla gemensamt ägen,
hwarföre icke mera med gärningar än ord genast
bcwifa den enighet och fasta föresats att göra
det rätta, som ensamme kunna bibehålla ost alla?
hwarföre gifwa minsta anledning alt sälla hela
högden af Edra tänkesätt i fräga dä I det icke alldeles
förijcncn? hwarföre dä tweka att genast,
sedan grundlagarnes formaliteter äro iakttagne, högtidligen
yttra hwad wi alia anse wara wär owilkorliga
pligt, utan att lämna något tillfälle till minsta
skugga pä den enhälliga, den säkert alldrig förän
.
derliga känstan deraf  ? bifallom derföre — jag
Utbeder mig det — för wär egen skull — för den
ömiäliahet wi mäste hofwa om wär förtjenta agtning
as medständer samt tid och efterwerld
bifallom
uran längre diccusioner, som föranleda pä afständ
eller för förcwarande till oförijenta siutsatser
biiallom snart sagt ett intet — ty annorlunda kan
jag knapr anse werkställigheten af ckr för oumgängeligt
erkändt beslut och öfwcrlämnom ttllämpuliigen
ät den Regering wi nu äro lycklige art äga
för att inför hela Europa ädagalägga alt Swen
star
-
202
Den iZ Maji»
fkarne alldrig brista uti förtroende och kraft
da Riksstyrelsen jörns af wärdige händer eller äro owärdige
de mänga ouktrötkeiige omsorger (dem osi
icke tillhörer att försvara) hwilka lika sa myckel
som wara egna bestin försäkra war tillworelse i
framtiden
wi kunna jn i anledning af de flere
förekomne yltrandcn, i rcdactionen as wärk bestut
intaga de erindringar hw-.rom Höglofl. RiddersLapet
och Adeln sig dä bghagar förena, men nu med
detta wiltok bifalla Höglofl. sslfkotkeis betänkande,
derä jag om progosiuon af Herr LandlMarfkalken
anhaller, man alt i saken nu widare tillägga, hälst
jag af Herr Capitaine källmans ypperliga diktamen
ar förekommen
jag ar icke ledsen darät ty
I hafwen derpå merkcligen wunnit mine herrar,
men deremot beklagar jag ost alla att i wart bestin
wara förekomne af det fjerde Riksståndet och önskar,
att icke denna
till det minsta obehagliga
, händelse mä inträffa aswen med de andra.
Friherre bjerta, ^xel, npläste ett i följande
ordalag förtal,adt dicmmen:
Wördsamt Memorial!
Utan att trängas i protocoller med annonce,
af mina tänkesätt, i den wigtiaa conscripkionsfrägan,
wagar jag likmal n-bedja mig Högloflige
Ridderffapet och Adelns benägna tålamod, tvid afhörandet
deraf.
Dä öfwerhekens nädiga onnvardnad om wärl
arma fädernesland rillkännagis-vit, att Rikets existence
bchöfwer, att igenom constriplion, och en
förökad aime-, bewaras för nya framlida besök af
roflystna stender- lärer tvär beredwillighet snart
wiss
Den iZ Maji
-
wisa sig, ehuru sätten, att dertill bidraga kunde
kanhända olika projeclcras. men likwäl innehålla
den mäst hedrande wärma, för detta ändamäls
minnande. Med anledning häraf wägar jast lyckö,
att som Ridderfkapel och Adeln , är ctt Ständ
danadr af alder, till Rikets högtidliga förswar,
hwars underbyggnad i edncationswagcn, tyckes märkeligen
bidragit, ty »vetenskaper förenade med ära
och heder samt tapperhet, äro de fwäraste och
rätt ofta oöfwerwimierljga batailler; och dä frän
wära förfäders lid, nästan be mästa af wart stand
warit militairer, ser det ut ssm wi warit conscriberade
i moderlifwet, och da förekommer mig articeln
om att lega karl för mig pa ärans fält, oäudeligen
motbjudande; ännu mera dä det är folkbrist,
och wi äro werkeligen mänga elier Legio.
Utom detta heter det äfwen ? Thu skall icke gis
iva lhina äro enom gndrom och jag wägar
tro ärr sä i falt som fred är detta ej aldeles orält?
hwarföre jag tycker lega wara ej angenämt.
Dernäst wägar jag lycka att Höglsflige Nid»
der-skapet och Adeln aldrig haft ett brilliantare till»
fälle art med eli lysande efterdöme» föregå wära
med-stander, an nu! dä wi gä kjelfwe utan att
lega, och kan wäl någonsin nian bättre ntpläna,
(i fall det här och dar, än skulle finnas), det af
fordna tiderS osälla politique etablerade
sländshatet. Der är mycket säkert, att dä de
g-.ne öfrige Ständens conscriberade blott hafwit
hedern alt sällskapa första rimman afen hel affair,
skola wi alla wara i lif och död oskiljaktiga wänner
åtminstone för den campagncn, och sedermera
fort
-
284
Den iz Najt.
sorlplanta pä kcnlmande generationer den rätta fosterlandskänslan
sani är, att enär det bchöfwcs,
taga alla li l wapen?
Lägga wi nu härtill ett stchldigr underdånigt
förtroende lill regeringens wisa ansi.lker a sinsida,
sä blir wid erhindran deraf, swensika krigsmagten
förfärlig för alla siags stender, emedan hon disponeras.
placeras, förde as al tvär ollkattbarc Herre
och Fnrsie Hans Kongs. Höghet Kron-Prinien,
som för sin dygd, sin »vishet och tapperhet i sä
manga är gjort sina stender förskräck c med sina
talanger och wäckt Europas beundran?
Munteligen tilläde Friherre bägrerta det hans
mening med della diktamen blott more, alt det
malle intaaas i protocoilek, 06) ej hindra antagandet
af U>stotteks belänkande, med hwilket han sig
conformeradc.
Härefter ropades af wanna att Herr LandtMarskaiken
malle gora proposition till sakens afgörande.
Herr Landt-Narskalken lämnade den underrättelse
aik ännu älssililge Ledamöter moro antecknade
atl tala, hwilket dem tillkomma, sä wida
Le ej kjelfwe behagade derifrån a'sia
herrar
Ichnclerkosiolä, /^xel)Hafenkampk,
^xel Oavr^, och Larlsieim O^llenscköisi, Lail,
förklarade sig for deras del esterg wa denna rälNghct.
o
N nyo ropades starkt om p? opest ion och bifall
a betänkandet; nicn Herr L i>ditt8larstchlk. n
tillkännagaf, alt annu sier- ankecknade äierstodo,
och eriudrade atr Let more deras rätt alt sia nnra.
F.i>
Den i5 Naji
-
20§
Friherre 8tael von I^ollkein, Lorsttx Ullst,
vig, uttal sig a Minstone wista lämna nä prorv«
coiict sine jäkriftellgen författade laukar i förewarande
ämne, men för ölligk cj nera h,var före
icke hwar ott^ e» ft tt! fa uröfma sin lagpga ratt.
^ err Landt istlar skal kon uprcpade Friherre
Lustcrliröm, ^scod, jom uplsste följande dicka
ni en :
Dä sim nu ämnar göra g ststllige anmärkningar
wid der särskilta Ustpottc s bejakande rörande
sätter att nraö a förstätkninösmgliffapet, will jag i
förmäg nttrnckeliaen förklara, ati jag anstr ^ua:-  liionen, an, eller akk Swerige genom coiisetiplion
af alta warcntöra män emellan 20 och 25 ars älder
skall sä-las i belägenhet att kunna förlwgra sin
sjelfständighet, wara obestndclig, och att Mii, afsigt
endast är, akt förestå en efter unn ranka, bättre
princip än den hwiiket U sköttel framstälr.
Uppg det satt hwaruppa förcwarande fragg afqöres
torde bero fäderneslandets tillwarelse, som en
sjelfständig Stat eller desi uplösning och desi namns
ttlplänande bland nationers. Mätte dä allt enskilt
inlercsie gsidosätras för del allmännas, och inga
andra än allmänna förhållanden inga l beräkning
da principen afaöres;
I författningen bör deremot för första upsätkningen,
sädana Utwägar stadgas att ingen berydelig
förlust för näringar och rörstser mä ripkomma
Utskottek^har
högtideligen gifwit tillkänna, att
det anser legning wara oförenlig med den sanna
principens. Der lärer icks heller kunna bestridas
atk
Den iz Maji.
stt menniskans skyldighet, som medlem åfelt samhälle
är. att med person och egendom deltaga i
dest försmår.
Dä benna grundsans är af Utskottet stelfc
erkänd och ej heller kan bestridas, ar det endast
pa den förmodan, att opinionen i detta afseende ej
ännn hunnit lil! sin rätta mognad, som Utskottet
grundar sine tillstyrkande för legningen och det
är uri denna Utskottets förmodan som jag för min del
icke kan instämma.
Legningen ur efter min tanka
falsk kill sii; princip och skadelig till sin merkning.
Den är fallk till sin princip, emedan den
borttager begreppet om medborgerliga skyldigheter
och dymedelst förmandlar de bemedlade i nationen
till wcrldsbvrgare i stället för medborgare , emedan
den gifwer rättighet att med penningar köpa sig
fri frän skyldigheters upsyllande äfwen ät dem som
alldrig kunna densamma begagna: vestas naturliga
simsius mäste, dä blifwa, att tillåtelsen ej är annat
än en uteslutande rättighet för de rike att öfwcrlata
ät de fattiga upsyllandet af sina medborgerliga skyldicchetcr
mäste ej lädant wäcka allmän förtrytelse,
allmänt mistnöje? jag är derom öfwcrlygad.
En allmän börda lika dragen af alla, kan finnas
tung, men icke odrägclig enär deremot da naara
kunna undandraga sig, torde de öfrige nedetryckas
eller fattas i förtwiflau. Skadelig till sine werkningar
är legningen, ur del skäl, att Statens närwarande
medlemmar sättas i de rärandes ställen.
Dcrwid förlorar Skalen i dubbelt afseende, emedan
dels alla de effecter de närande kunnat frambringa,
komma att saknas, dels legosummcrne för
stö
-
Den !5 !l7aji
-
207
störas i stället att tjena kill förhöjning af de summor
för hwilka mskylder genom bewijlnrnaar bordt
till Slatobehofwens npfyllandc upbärgs. Jag anser
Derföre conscriptioncn böra antagas, utan alt
någon legning tillätes. Jag talar ej här som aDelSman
utan som eu Swcnfka folkets representant;
mastan af Swcnfka na'ione» kan ej lega i
brist pä medel; del är således min skyldighet, atl
med afseende dera ej lämna min röst till något som
strider emot mastans af nationen och följaktligen
samhällets sanna interesse
W'd
slutet af den Itsta pnnckcn torde del
tillägg wara högst nödigt, att ingen får, genom
det att han under loppet af en campagne sylt 25
ar, förr hcmförloswas, an del dä löpande ärelö
fälttåg blifwi! afsiutadt.'
Wid 2:dra puiicken anser jag högst nödigt att
redackionen salunda förändras:
Alt BewaringSmanfkap skall owillkorligen
hwarje är excercera i > 4 dagar, och äger
Rongl Majt i mohn afbehof till R ketö förswar
att detta manskap upbäda, de yngre
först och de aldre sedan
Wid
grdje puncten krok jag redactiouen salunda
böra förändras: Att BewäringSmanfkapet
skall antingen tjenstgöra i armeen och k? ät6-  manShället, eller och utgöra särskildta corpser
under serskilt Befäl- Jag tror all otidig
farhäga för en obestämd insörlifning med armeen
hos de mindre nplyste derigenom förekommes Lä
däremot det förut brukade ordöt förstärka icke.af
alls rätt förstäs.
Utur
208 Den 15 Nast.
Utur 7:de pnncken bsrde orden etdera sältet
böra utgå, sä framt legningen icke bl,r tilläten.
Om Riksens Ständer förbjuda legningen. förfaller
8:de puncten af sig sjelf. Vien om legnum
tillätes, torde wara nödigt att stadga, att om den
legde rymmer eller för brott utstrykes, den som
honom legt bör sätta annan karl i stället eller personliae»
inga i confcriplionen; hwilkct förhållande
ej bör äga rum om den legde dör eller genom
kropsskador, utan egel förwällande äkommer, blir
oskicklig t!ll krigstjenst.
UkKottet har icke i sitt betänkande swarat pä
ro:dc pnncken af Konungens nådiga proposition,
rörande sörwaringsställen i orterne för conscriptionsmanskapcts
beklädnad, bewäring och nödiga
utredningspersedlar; ty i händelse af bifall till
pune,en» hofwa dock Riksens Ständer pa intet sätt
afgjort all dylika föiwaringsstäilen ffola rnses eller
upbyggas. Det torde således wara nödigt,
alt Urslkortct, enligt Kongl. Majus nådiga proposition,
upgifwer förslag, detta ämne rörande,
hwarcfrcr Riksens Ständer ma äga art besluta.
Den i iue punkten, såsom aldeles icke hörande
til! cvnscripliongfragan kan urgä.
Om dock ett kraftfullt beredande af fosterlandets
sjelfständighet anses för dek närwarande icke
kunna winnås annorlunda än genom de af Utskottet
förcstagne ulwäaar, sä fordras likwäl en
nödig warsamhec art ej göra oföränderlig de för
tillfället as den radande opullonen föranledde mätt
och steg; jag tycker således, att om legning af
plnralircten besimes, bör del likwäl endast wara
Den 15 Maji.
209
för första upsättuingen, hwilket Utsserrek, om förslaget
ätcrrcmittcras, äfwcn kan rätta.
Dek torde ej steller wara nr wägen, att Utskottet
dä gör, rörande npfostringen afSweuska ungdomen,
ett tillägg i betänkandet, i stället att dek ar upragir
ibland önffningarne. Jag ffulle önffa ät ungdomens
upfostran hädanefter vwilikorligen gäfwesen miiitairiff
riktning, att wid Universiteternc ntwägar alt
göra rigtiga militairiffa studier bereddes, och akt gymnastiquerne
lika owilkorligen utgjorde en del af upfostran,
man mätte anina sig till hwilket yrke som hälst.
Det är äfwen angelägik att den till de conseriberades
aflöning ivid cxercicsn, deras beklädnads
urredning och bewäring nödiga pcnningesumma af
Riksens Ständer ansins; hwarföre Utffottet borde
inkomma med förslag dertill, h,vilke! sedan i
sin ordning singe till Skats-Uissiottet remitteras.
Bästa sättet att erhälla ert dugligt underbefäl
tvid bewäringsnianfsapet, är efter min öfwerrygelse,
atr det as bewänngen sjelf wäljes, mete
med rättighet för wcderbörande befälhafware atr
afsätta dem som till äfweNtyrs kunna finnas offiekelige
dä trouppen genast genom nytt wa! borde ersätta
vacanccrne. Min öswenygclse i detta afseende
grundar sig pä erfarenhet; Norrlands bewärinq
har walt sitt underbefäl, och jag kan med säkerhet
upqifwa, art ingen befälhafware, utan före,
gängen kännedom af individuel? som fordra nd ak!
förwärfwa, bland dem kunnat göra ett sa godt
wal. Det torde derföre icke wara onyttigt, att
underbefälets tillsättande för nn i frägqwarande
be
Första
Del. N.o 14.
ris Den iZ Naji.
wäringsmanstap genom wal af samma manffap anstäldt/
anbefalles, hwilket Uti en särskildt artikel
borde stadgas.
Sedan jag nu dels anmärkt sädant hwaruri jag
med Utstoltelej kan instämma, dels anfört hwad jag
ansell wara fdrlngängit i förslaget till författningen,
fär jag endast tillägga nägra ord i allmänhet.
Samtida nationers, och deribland förnämligast
den spanstas öden, lämna ost en ryslig erfarenhet
uppå hwad det will säga, att ej med alfwar, kraft
och ett rigtigk förswacstillständ förekomma fienreliga
anfall, och genom en högt och sann uttryckt wilja,
att hällors dö för fosterlandet än tillåta någon
srämmand» magt att eröfra det.
Manligen inser ej mennistan fördelen af hwad
Hon äger förr än förlusten deraf bringat henne till
eftertanka; men mätte för denna gängen andras förluster
och olyckor hos ost werka ett undantag frän
denna wana! mätte ingen fwenst man nu glömma
att Swerige är ett af de Riken i Europa som icke
suckar under förtryck och wäld! mätte han inse wigren
af att förswara denna uteslutande lycka! mätte
han äfwen inse, att endast genom enighet och kraft
kan ett sörswar blifwa möjligt, och alt således alk
som kan störa denna enighet bör undwikas!
Den kända aswundsjnka som manligen räder
emellan rika och obemedlade, kan nu tillintetgöras
vm de rika förklara sig willigt färdige att dela den
rorftiges mödor och faror wid det helas förfwar.
Och manne ej de rike wid mogen eftertanke stola
sinna stg deri halma ett dubbelt intereste?
Till hwilken höjd af ära och anseende stulle
icke
Den >5 Naji. ri
icke rkt sadanl beflut uplysta ost, om wi stadgade
att den rika och fattiga utan ätskillnad personligen
deltogo i landets förswar?
Efter en sadan handling ikall ingen kunna förebrå
någon Swensk att hafwa urartat fran dest
förfäder Götherne. Tapperhet och dygd urmärkle
dem; enahanda egenskaper skola dä alwen en gäng
i Historien Utmärka närwarande generation; men
i motsatt händelse, manne ej omdömet om ost kunde
bliswa, alt wi undandragit ost personligen förswara
wär sjelfständighet och öfwerlämnat denna
omsorg ät legda händer? och följderne under
kufwande,
stafweri och utplanande utur häsderne?
I anledning af hwad Friherre Leclerllröm
salunda anfört, anhöll han om proposition till äterförwisande
af det särskilta Utskottets bctänkanden.
Grefwe De la 6sr6ie, ^acob, ester att hofwa
lillkannagiswit det han, af den anledning att
Utskottet asgifwit ett betänkande i hufwudsaken,
och ett särskilt innefattande önftningsämnen, äfwenwäl
hade indelt sitt yttrande i 2:ne delar, upläste
först till protokollet följande i afseende pä dek förra
betänkandet.
Wid den wigtiga fräqa som nu är under öfwcrläggning,
har min mening warit, är och förblifwer,
akt nationalbewäringen utom lega warit dert
rätta. Medfödd kansta af det stäuds wärde, till
hwilket jag har den äran att höra, pligts böjelse,
hofwa grundat och stadgat denna min öfwerlygelse.
Med all den höga och upriktiga aktning
jag bär för en man, hwilken lika njuter och för«
tjenar Konungens och allmänhetens förtroende, och
hwars
212
Den 15 Maji
-
hwars handlingar tvid alla tillfällen gjort honom
wärdig af denna dubbla ära, har cj dest här för
en tid sedan lämnade yttrande kunnat ändra min
öfvertygelse, att danandet af en narionalarmee och
en national eöprit swärligen med lega stkall erna
Ven fullkomlighet, som af densamma bör wanras.
Men en fräga upstär, det är den: är naiionalbewäringen
utan legning i närwarande stund möjlig?
är uplysningen i alla clastec tillräckelig att inse
billigheten, inse nyttan och nödwändigheten häraf?
Med billig misttröstan till min egen ringa erfarenhet
, har jag med omsorg rädgjort härutinnan med
kunnige man, olika i wilkor och stand, men lika i
nit, lillgifwenhct och wärma för fosterlandet: och
om deras yttranden cj förmält häswa alla mina
Ml emot lega, hafwa de dock nogsamt öfwertygar
mig, alt nödwändigheten nu fordrar ett eftergifwanve,
och att, för att winna ändamälet, man
nödgas antaga medlen. Destnrom mine Herrar,
besinnom den ställning i hwilken wi aro: Nya wcrldens
och Europas mägrigaste stater hafwa äfwcn i
Vetta ögonblick ett waksam! öga pä hwart enda af
wara företag; med Ml fästa de den största urrnärkr
samhet wid del wigtiga steg nationen nn gär att
göra. Det är ej endast ssttfma saken, men kanske
ännu mera sältet med hwilkec den.bestmas,
det är enigheten, samdrägten och den kloka flkyndsamhcken
med hwilken detta mäl afgöres, som ffall
witsorda nationens tillgifwenhet och förtroende för
sin äldrige Konung, för den adle Furste, hwilken
främst pä krigets bana, lofwar akt först af alla
wilja rigta sitt swärd och sätra sitt eget bröst emot
hwar>
Den iZ Maji.
hwarje fiende af Sweriges lugn och sjelfständighet,
det skall för främmande folkslag bewitrna wär fasta
föresats, art förswara fosterjorden och dest frihet,
mot hwilken som hälst wägar alt den anfalla;
06) den höga tanka män och oman Ml! fatta om
det folk, för hwilket ingen enskild upoffring är i
beräkning, dä allmänt wäl derigenom erhälles, skall
äfwen genom opinionens trollkraft, .näugdubbla deni
phyfiska, Swerige kan lämna. Det är af Veste skal
jag wägar afstyrka en ärerremist; den skulle uran att
strida mot mängdens yttrande, mot allmänhetens tänkesätt
soga kunna wacka någon förändring i Utskottets
redan yttrade mening; men den skulle i alla
afseende» och synnerligen i politiskt, walla följder,
dem samtid och cfterwerld lika billigt skulle' ost förebrå,
som fåfängt söka att afhjelpa. Och ehuru
legningsräktigheren ej fullkomligt öswcrenSstämmee
med min öfmertygrlse, skulle jag anse mig brottslig,
om genom ett nekande wid antagandet af Utskottets
betänkande jag walla de det ringaste upskof i
en sak, af hwars snara afsinrande jag anser bero,
mitt fäderneslands bestånd, dest tillwarelse ibland
Staters amal. Nödgad af ögnablickeks nödwändighet
art wika för större fordringar skall jag anse
tillfället hwar och en äger, tillräckligt för den
som faster en ädel pligt wid sjelfmant förswar af
fosterlandet, samt warna af tiden, wanan, och öfwertygclfen,
werketS fullkomnande. Jag skall med
åsidosättande af den kanka jag härutinnan äger,
kanna mig tröstad af Vet säkra hopp, att om en
Lag fiender hota war sjelfständighet, och ett mägugt
wärn fordras till fosterlandets uprätthällanoe,
den
214 Den lA Naji.
den tänsta skall finnas djupt intryckt i hwarje ädlings
hjerta, atk personligt deltagande ar i nödens
stund en gemensam skyldighet, ifrän hwilken hwarken
alder, yrken, förbindelser eller förmögenhet frikalla
någon som äger styrka att dertill bidraga;
och att fosterlandets förswar ar dä, ej endast hwarje
Swenst mans första pligt, men äfwen hwarje
swensk mans största ära.
Derefter anförde Herr Grefwen skrisreligen
följande anmärkningar wid det betänkande som innefattade
önskningsförstag.
Dä Utskottet nti dkt kemnade yttrande trott sig
böra smara särskildt pä hwarje särskilt punct af
Kongl. Majt:s nädiga proposition och därigenom
ingätt nti en och annan af de reglemenrariska förfaltningar
hwilka jag snarare hade önskat helt och
hällit blifwit kemnade styrande magten att sjelf ef»
ler omständigheterna besörja, dä Utskottet härigenom
ej injkränkt sig endast inom de a:ne hufwndpuncrerna
äldern och rättigheten art lega eler ej,
är jag förundrad att frägan om ersättningen af
ingäende legd, ej warit wid besiutet om legningen
förenad.
Som en underdånig önskan forde äswen wid
de andre, isall de såsom nödige anses och i denna
egenskap komina att betänkandet biläggas, kunna bifogas
skyldigheten för den karl legt, att i fall den legde
rymmer eller genom brvttstigheker gör sig oförtjent alt i
förstärkningen qwartjena, eller och förut okänd men sedan
bewist brottslighet gör honom dertill owärdig, den
Honom legt, dä är pliktig antingen gä stelf eller sätra
ny karl i sill ställe; äfwensom jag skulle anse
den
Den i5 Naji. 215
den önskan tjena till ernåendet af fosterlandskän»
flans stadgande och en sann national esprit, attén
större förmånsrätt wid rjensters tillsättande da kun.
skapen, skicklighet och upförande aro lika, lämnaoeS
dem hwilka personligen inga i förstärkningen framför
dem som antingen legt eller genom legnings
erhällande af andre deruti deltagit, om jag ej wore
sa öfmerkygad som jag är, att regeringens w-ck.
samhet och rättwisa ej skall undgå att upsöka sörtjensten
och den belöna.
Wid de önskningar Utskollet yttrat, torde
det tillatas mig göra följande anmärkningar och
tillägg:
I anledning af tidens förkortande till pensionsrättigheten,
instämmer jag helt och halln med
Utskottet, nödwändigheten och rattwisan är sa stor
att jag wägar hoppas ett allmänt bifall skall deråt
lemnäs.
Undantaget af studerande och i allmänhet
alla undantag wid nationalbewärinqens utgörande,
fruktar jag endast ger ämne till missbruk, och
manne ej att det till och med skulle ofta leda till
en lika dryg som olaglig beskattning.
Da genom Utskottets betänkande lega ar tilläten,
häller jag före intet undantag bör aga rum,
da troligt intet krig för Swerige nu mera upkagec
alla de Z är utskrifningsskyldigheten högst fortfar,
da flere af SwerigeS största män ; forntiden äfwen
under wapnens bruk, pä krigsfalrer n>utit en
gagnande upfostran, tror jag för den stadgade ynqr
tingen, den grund han lagt wid 20 a 21 ärS älder,
giftva en tillräcklig riktning, för bess öfriga
lef
-
Den iZ Nast
-
lefnad, och för den lättsinnige, den haglöfs , blir
twänget af gwarhällandct wid academien endast ett
nytt tillfälle art förlora rrv, titan att dct allmänna derwid
winner. — Det är wäl wisst, att stundom kunde
det synas härdt för den nygifte, id-oge hemmansägaren,
föreståndaren af ett mere, eller idkare»
af hwilkcn näring som halst, art öfwcrge maka,
barn, äldrige föräldrar, warulöse syskon, jord, yrke
m. m. men ffyldiqheken är för alla gemensam, och
dä legan är tilläten kan jn sädant ej hända och
tillfället att undgå en skyldighet lätt erhållen. —
Rörande de i 6 H. yrkade undantag, innebegripas
de helt och hållit i hmad jag här ostvan anfört,
och får jag endast tillägga, art hmad postillionec
anga, borde hädanefter inga andra dertill antagas
än de som fyllt 2Z är, jag frnatar eljest alt dess
systor som skulle medföra en fullkomlig befrielse
ifrän ali narionalbewäringslVyldighet, skulle smäningom
blifwa en handelsspecitlation och stureligen af
inga andre innehafwas an de som äro inom ut-?
stkrifningsären.
I anledning af 8:dc puncten tror jag legningsn
rättigheten ej med förmän kan Utsträckas uköswer
den af Kongl. Maj:t i »ader förestagne tid emellan
25 och Z7 ärg alder.
Om en önskning nki den utte puncten är
tilläten instämmer jag fullkomligen uti Utskottets.
Ben i anledning af 12 puncten framstäldte
önskan finner jgg i alldrahögsia grad billig och
rätttvjs äfwensä den alt wid clafiernes upbädande
en hel clas alltid roges, de bedröfflige följder lolt
nin
-
Den is Maji
217
ningen i motsatt fall medförde uri flera af Rikets
provinccr hafwa wi noggran erfarenhet utaf.
Med lika rättwisa tror jag bifall bör lämnas
ät de önskningar Utskottet framfört rörande pröfning
af attester; anhållande! att en särskilt corps
af dem som inom utfkrifningsaren ej äga en oförwitelig
krägd, st'all inrättas, till arbete, afwensom
alt legningen samida någon Möjlighet deruti kan
gifwas alltid sfer inom samma härad, socken eller
stad, som den ntskrifningsskyldigc ar hemma.
Den simeiige önskan Utskottet gjort rörande
anstalter för en kommande upfostcan, hedra Utskottets
omtanka och är wifierligen till en hufwndsaklig
del bidragande till det stora ändamalet, bildningen
af nationallynne! förädlingen af de ynglingar
hwilka den lott är ämnad akt i en framtid försmåra
fosterjorden och npratlhalla äran af Swenska
namnet.
Det protocollsutdrag som åtföljer betänkandet,
och inneMler en Bondeståndets enskilda önskan, magar
jag hoppas att det hederwärda stander sjelfws
wid nogare eftersinnande af den högst betydliga utgift
af 2,152,000 R.-dr som del Dille till det minsta
medföra, torde finna fig böra och kunna läka
förfalla.
Slureligen får jag tillägga alt det är endast
i fall Nidderjkapel och Adeln skulle till mor eller
mindre del antaga de af Utskottet yttrade önskningar,
eller med ändringar dem bit äterremitkerasom
jag anhäller att defie mine ödmjuke tankar mätte
dem, lill Utskottet ätsölja.
si8 Den iZ Maji»
Anmäldes och infördes en fran der Wällofl.
Borgare-Sländet ankommen och af Riksdagsmannen
för Norrköping Astesioren Larl ^rotenius
anförd deputation, som upläste ett prococolls-uidrag
af innehäsl, arr Borgare-Ständet bifallit Konungens
nädiga proposition rörande förstärkningsmanffapet
pä fäkt det särskilta Utskottet i sitt hufmndsakliga
betänkande tillstyrkt, men latit del som innefattar
förslag till önskningar hwila pä bordet till nästa
plenum.
Deputationen afträdde.
Arfherre 8tael von IstoIIstein, LorsttL I,u6-  vl§, npropad, yttrade sig: om hwad jag i del förewarande
ämnet har att anföra, skall hafwa det
Mitzödet att icke behaga Högloft. Ridderskapet och
Adeln, hwilker jag af den ton jag hör räda har
anledning att förmoda, sä anhaller jag ödmjukast
att Högloft. Ridderslkapet och Adeln täckes erindra
sig och iagttaga sine egne rättigheter, och pä sadan
grund med rälamod afhöra mina tankar.
Arfherre Ltael, upläste derefter följande till
protocollec:
Wördsamt Memorial.
Om det wore en afgjord sak: att ingen kunde
wara Konung och fosterlandet tillgifwen, utan
att yrka conscripkion, sä skulle jag sorgfälligt döl.
ja min ranka i detta ämne. Men som ingen kan
öfwerträffa mig i trohet och lydnad för Konungen
och en laglig regering, samt i nit för fäderneslan.
dec oh medborgareS wä!, samt jag anser det, för
en ovilkorlig pligt, såsom en medlem af Riksens
Stan
-
Den 15 Majk. 219
Ständer, att ivid detta tillfället icke tiga och twärk
emot min öfwertygelse om det rätta, med ekl tyst
bifall bidraga till en sak joni jag anser långt »frän,
all wara ländande kill rikets frälsning, snarare
skall befordra dest undergång, sa får >ag här framlägga
mina skäl dertill. Om i hufwudsaken ingenting
härmed »verkas, om det också skulle ådraga
mig mångens misthag, sa fordrar dock egen tillfredsställelse,
för nn och framtiden, att för min
räkning hafwa detta antecknadt, i den fulla öfwertygelse,
att det gär med denna sak, som med sä mänga
andra, hwilka hastigt och genom en alt för stor
pluralitet blifwit antagen, men sedermera befunnits
wara misstag som fordrar ändring, hwilket med oekonomiska
ärendec wäl kan ske, utan annan påföljd,
än att landet, haft skada af fördäcfweliga inrättningar,
men da det blir fräga om medborgares timeliga
»välfärd, mäste man icke hasta, utan wäl
öfwerwaga alla omständigheter, om man icke will
blottställa sig för de bittraste förebräelsec, när misttaget
en gäng wisar sig.
Här talas och skriswes beständigt om det förtroende
och tillgifwenhet, man bör haswa till styrelsen,
om den sämja och enighet som bör wara
rädande, medborgare emellan, om ej sjelsständigheten
skall äfwentyras. Delta upmanande är 0-
nädigr, dä lagen handhafwes
och rästen skipas
lika, emellan hög och läg, rik och fattig; dä inre 0-  ordningar och stadeliga inrättningar, hwarigenom den
ena medborgaren förtrycker den andra, riktar sig
pä andras bekostnad och störtar större delen af
folket i armod och elände, rättas och uphäfwes,och
220
Den iZ Maji
-
dä vet förnämsta goda en Swensk man äger, frihet
och säkerhet till person och egendom, wardås och
förswaras, sä blir förtroende och tillgifwenhet, till
en sä mild och raktwiS regering en naturlig påföljd,
händer motsatsen
sä aro de prydligaste tal
förgäswes, folket är för nplyst. att lara blanda sig
af sadane irrbloss, de wilja hofwa »verklighet och
ej tomma ord. Der borde derföre bliswa den första
och den nödwandigaste omsorg, att aflägsna
alli hwad som kan störa den enighet, som bör rada
i nationen, man borde gifwa folket ett »vigtigt interesse,
art göra upoffringar för— och det ar friheten
dä nu conscripkion, hälst sadan den är
förestagen, är rakt stridande emot friheten, emedan
icke alla äläggas lika ffyldigherer, sä stall den npwäcka
inbördes asmund, misssämja och bitterhet, och
skall »notwerka, allt der goda, man »vantar sig
«f denna sak, nämligen fäderneslandets räddning.
Frän en sädan synpunkt berragradt, anser jag conscription
för det mäst wadeliga för Rikets bestånd,
som någonsin kunnat projecteras. Da »nan »vill
Åstadkomma ett kraftigt förswar, mäste man först
öfwerwäga huru stor krigsmagr man kan underhålla
alt hofwa den större, än alt den kan förses
»ned alla sina behof, är blott att göra den orverksam,
att lära den genom brist och wanstötscl
omkomma. Del bedröstiga exempel wi dcrva haft,
lärer wal ännu ej wara fallit ur minnet: det »naste
således »vara gifwik, huru laugt swerige härmed
kan gä, »ned bibehållande af äkerbruketS
och de nödwänvigaste närmgarnes bestånd, och dä
Hans Kongl. Höghet Kren-Prinscn i sitt tal »vid
re
-
Den 15 Maji. 221
regeringens äterlamnande, yttrar sig, akt swerige
oaktadt hwad owänncr ulspridt kunde sätta 6o,ooc>
man i fält, och dermed skaffa riket agtning och
beskydd, sä lärer ingen fräga kunna upsla, alt ju
detta är den styrka, som bade är behöflig och som
kan undcrhällas. Alt skaffa denna förstärkning
för swensta armeen, som förur är emellan zo L
4-v,000 man dertill torde sinnas flere utwägar oändligt
rättare och billigare än conscriptionen som är för
större delen af nationen, pä dcr högsta motbjudande
06) ber ännn mera, genom der nu föreflagne
sätter, som grundlägger manaa mennistors fördärf.
Det är wäl sant, att till Riksens Ständers öfwerläggning
har Konungen endast framställt en
förändring i den wid 1829 ars Riksdag, bewiljade
couscripkionen, men Konungen ästade dä ej
annar af Riksens Ständer, än art sedan de genom
Wargerningens uphafwande förminskat krigömagten,
nise nägot annat sätt, hwarigenom en tillräcklig
militairist styrka kunde erhälias, för att freda
riket wid ettchnfallskrig; häraf följer, att det är Konungen
likgiltigt pä hwad sätt denna styrka anskaffas,
och med fullkomlig säkerhet, bör man kunna
förmoda, akt det är Konungens önskan, att det stey
pä der sätt, som är nationen minst kanbart; och
kan således icke wara standerne obetagit, att genom
andra rjcnligare utwägar, än den motbjudande
conscriptionen, söka anskaffa det behöflig» antalet
krigsmän __ huru sädani stall kunna läta sig
göra, är ett ämne af fädan wigt, atk jag lrdr det
förtjena öfwcrläggning.
Dessutom är framställningen aldeles contradi.
cto
-
222 Den iZ Naji.
etorisk; man säger, att det är hwar swensk manS
skyldighet, att förswara fäderneslandet; delta är
ganska rigtigt, men sedermera sörefläs blott de som
är» emellan 2v och 25 ars alder, akt deltaga uti
detta sörswar, aila öfwer den aldern likwäl med
samma skyldighet, såsom swenska män frikännas;
man säger, att ingen swensk man, matte gifwas sä
feg, som ej will gripa till wapen för fäderneslandets
försvar, och dock kommer större delen af nationen
att göra stg denna förebråelse, om det är
bewiset till fegheten, att man ej är conscriberad;
den är äfwen i gjorde undantag obillig och i slutsatser
origtig; enda son hos enka, enda bror
hos omyndiga syskon, förestas wara befriade, men
är hustru och omyndiga barn, icke i samma behof
att fä behålla man och far hemma som de förra.
Man tror, att en yngling wid 20 ärs alder in.
hämtat tiilrackcliga studier, och om under Z ars
tjenstetid, något skulle blifwa glömt eller ännu skulle
behöfwa läras, sädant latt läter göra sig sedermera;
detta omdöme röjer allt för liten menniskokännedom
för att behöfwa »vidlyftigt »vederläggas.
Afwer alt finner man ohillige och osäkra grunder
wara antagne enar det säkra är, att det skall ästadkomma
en inbördes bitterhet och söndring i nationen,
som blir farlig; hwad berättigar dig sager
den orange ynglingen till den af 26 ar, att lcfwa
som en weklinq, att njuta liswers heqwamligheter,
att täta andra förswara dig, har icke nam.
ren begäfwat dig med sunda lemmar och kroppsstyrka
sä wäl so»n mig? har du som swensk icke samma pligter
att upfylla som jag? till de» rike säger den fattige:
-
Den 15 Nan'. 22g
ge: naturen war emot mia en styfmoder, den gaf
dig rikedomar och del i landet, mig intet! men jag
har orätt att klaga, jag fick hälsa 06) friska lemmar,
werlden är för menniskan ett gemensamt fädernesland,
med den naturliga rätten är jag fadder,
att söka mitt fädernesland, där jag mac bäst
och kan begagna den lott skaparen tilldelat mig,
som är en frisk kropp men hwad rättighet tillwällar
du dig öfwer mig? du gifwer mig ingen del
af din arfwejord, men du will att jag likwäl skall
förswara den, med äsweniyr af det enda goda naturen
gaf mig, tror du att här födas stafwar, pä
att du mä i säkerhet, fä i wällustens sköte njuta
liswet. Men mäst smärtande blir det art se, detze
ömma föräldrar som gifwit fine söner en god upfvstran
och som nu ryckas frän dem, just da de
skulle grundlägga fin framtid; huru mänga tror
man wäll ätcwända fran soldatständet med ofördärfwade
seder, med bemarad hälsa med lust och skicklighet,
att widare fortsätta den afbrulne lärdomsbanan?
hwar sär Staten E-sbetemän dä de bästa,
ja rättare sagt de enda arén alt lära blifwa till
ett annat yrke anwände, mätningen blir bäde mörk
och ofullkomlig, men en skickelig skulle kunna göra
den ännu mörkare och lika sannfärdig. Allt detta
olyckeliga undwikes, om den afskaffade wargeringen
äter nprättas, om för de af kronan wid 1829 ärs
Riksdag till skattelösen, bewiljade krono- och recognitions-skoaar,
soldaters hällande, lika med all annan
jord i Riket äladeS; man finner intet skäl, hwarföre
defia skola wara frän ett sädant onus mera
stesriade än andra, sä mycket mindre som be fält
des
-
224 Dm 15 Masi»
Lesia egendomar af kronan, för en högst obetydlig
penning; det gifwes brnk, som äga 60 a 70/026
tunnland, sadan jord utom mänga andra dylika
kronans lägenheter och jlkogar som ännu äro odelta
och odisponerade. Pä sädanr sätt kunde armeen
blifwa tillökc med 20 a 32,202 man, och större
krigsmagt lärer hwarken behöfwas, till Rikets försmår
eller kunna undcrhällas. Wid Utskottets betänkande,
kan utom dest särdeles anmärkas, alt
det wäl förestår det afseende kill befrielse mä göras
pä de unge hemmansäboer, som redan gätt i
lottning och legt karl för sig, men intet ord nämues
om alla de öfrige, emellan 20 och 25 ärö Alder
, som till fullgörande as Konungens yttrade önskan
alt man skulle komma öfwercns om legning, äfwen
med det lilla, mängen bade ärft och sörwärft anskaffa
karl i sitt ställe, men nu icke desi mindre
skulle gä ut, hwilkec more en härdhet; äfwensoiu
del undantag, för dem som idka studier, skulle
hafwa de menligaste följder för äkerbruket och näringar,
ty dä blefwe alla studerande, den sörestagne
pröfningen more jemwäl ganska arbitrair, man
känner nogsamt huru dermed tillgär, genom prorection
och andra medel skulle det största dumhuftvud
frikännas, dä snillet hos en annan blefwe
»nisikändt, hwilket ännu mer ffulle öka split och
osämja, hwaraf den största oordning kuude upstä.
Del är wist, jag har medgifwit det förut, alt genom
detta conscriptionssätt wetcnskaperne komme
att sörswinna, men as twä onda, är det bättre
wara utan wetenskaper än utan bröd.
Läsningen af detta anförande hade blifwit asbo»»
-
Den 15 Nast.
225
bruten genom ankomsten af en deputation fran del
Högwördige Preste - Stander, hwars ordförande.
Herr Biropen Doctor vvn kdosLnsivin^ medelst
upläfande af etc protocvlls - urdrag , tillkännagaf
Skändcts bifall till Konungens nådiga proposition
om sörstärkningomansskapet, pa fatt dek särskilta
Utskottet i sitt hnfwudsakeliga betänkande föreslagit,
i den säkra öfwercygelfe, ail hivad Kongl»
Majit i g:dje momentet i nadcr rroponcrat, icke
kan tagas i den mening, att Någon af förstärkNingsManskapet
kan emot sin wi^ja uti indelta atmLen
och bätsmanöhälier i nummer insättas; tillläggande
Herr Biskopen, arr hwad IlrffottckS betänkande
öfwer önskningsämnena anginge, hadd
Ständer lämnat detsamma kill nästa plenum hwilande
Sedan
depnraiionen aslrädt, upläste
Zrcherre Leäerlirum, liu6o!pK, ett sa ly«
bande anförande:
Walborne Herr Landl-Äiarskalk!
Högloflige Ridderffap och Avel !
Uti del särskilta Utffottet som inlämnat sitt
betänkande om conscriprion och hwaruri -ag har
den äran wara ledamot, har förekommit samma
frågor som här un framställas, för och emot legning
, och soM gansia noga blifwik där disputerade;
om någon möjlighet warit att fä ett resultat
Utan att tillåta legningen, sä hade ledaiuöterne af
näck Ständ derstädes aldrig Medgifwit densamma.
Wi hafwa nott alt framtida händelser, troupxernee
behandlingssätt, anförarnes omwärdnad skola
Korsta
Del- 15.
-26! Den 15 Maji
la
i längden öfwrrtyga wära landsmän, att personlig!
inställelse lill krigstjenst dä fäderneslandet
sädant fordrade, wore det bästa och rättaste sättet,
samt ali Ridderskapet och Adeln jämte andra uplyste
medborgare genom egna exempel skulle bibringa
Lfrven allmänheten en sädan öfwertygelse, bättre än
Len som genom magtspräk ffulle kunna i förwäg L»
stadkommas.
Wär ffyldighet att personligen följa wär Konung
och »trätta Dest tjenst, när fäderneslandets ställ»
ning det kräswer, kan i alla fall aldrig förbinda ds
öfrige Sländen till samma häg och pligter, genom
annat än den öfwertygande kraft, som exemplen af
medborgerliga dygder äga. Jag ber en hwar af
Högloflige Ridderskapet och Adelns ledamöter besinna,
att hufwudändamalet af denna regeringens
wigtiga proposition förfelas, om swenska folkets
representanter icke i detta ämne med lika fart och
kraft, som enighet, gä Kongl. Majus önskningar
lill mötes.
Hela Nationen och främst af alla Ridderskapet
och Adeln bör wisa Europas alla folkslag och
regeringar, att den icke hyser delade meningar,
när frägan är att wäpna sig till gemensamt försmak.
Wär enighet, wart skyndsamma beslut, wärl
grundade förtroende till Regeringen, skola blifwa
fosterjordens, i närwarande tid högst angelägne och
säkraste förman.
Ett äterrcmitterande till Utskottet frugtar jag
skulle hafwa motsatt werkan af hwad man wäntar,
och ett projeetj torde dä Återkomma, som delade
meningar göra helt »lika med Set Mwgrande och
som
Den »5 Maji. 227
som kunde hofwa storr inflytande pä hela hus»
wudsaken. För atk undwika olik det onda lvm bär»
af kmide förorsakas, får jac; hos wälborne Herr
Landt-Marffalken yrka proposition pä Utskottets
betänkande om hnfwudfrägan. De anmärkningar
som äro gjorda, kunna tjena till förbättringar af
det andra betänkandet >om angar det reglementariska
och Regeringen torde med nöje derigenom fä
emottaga uplnsningar hwilka eljest ej warit pätänkta.
Zerr ^.sZerkLim, Olok ^oksn, yttrade sig
munteligen:
Ehuru, dä sä manga af Högloflige Ridder»
skåpet och Adelns aktningswärde ledamöter redan
framstält sina tankar, angäende ifrägawarande ^.m»
ne, det mä synaö öfwerflödigk och kan hända för»
märet, att höja en röst som snarare borde tystna,
torde likwäl wigten af det närwarande ämnet, och det
frän hwarje redlig swensk oskiljaktiga warma deltagande
i ett beslut R'ksens Ständer aa ansatta,
hwarpa fäderneslanders sielfständiahcr, hwarpä swen»
sika nationens framtida tillwarelfe skall komma att
bero, till någon del bereda mig rättighet till Hög»
lofligt Rjdderffapet och Adelns öfwerseende godhet,
och benägna tålamod för nägra ögonblick.
Den allmänna frägan om conttnplions när»
svarande nödwänvighet har bliswir bade i Kongl.
M«j:ts nädiga proposition, och i Constriptions-Ut»
fkottetS deröfwer afgifne betänkande sa tydeligen framstäld,
sä tillracklig-n mwecklad, att näqon twifwel
därom icke lärer hos nägon redlig swensk kunna
upstä.
Den särskildte frägan om den eonscriptions
or»
-
s-r Den 15 Maji.
organisering med eiler utan legning har biifwit,behandlad
och framstäld, ur olika synpunkter, har
blifwit beledsagad med ätskillige skäl bade för och
emot legning.
Utan att nu ingä i någon pröfning häraf^
har jag tyckt mig finna art pluraliketen af Riksens
Ständers ledamöter redan hos sig stadgat der
omdöme, akt en conscription för närwarande läktare
kan bringas till werkstätlighet, snarare kan
erna fin fullbordan, och åstadkomma det dermed
äsyfrade ändamål genom bibehållande af rättighet
till legning. I anledning härutaf ost) da skyndsamhet
och enicchet tvid denna frägas afgörande böra
ät Riksens Ständers beslut i detta ämne gifwa en
Högst nödig kraft och styrka, anser jag mig för min
del böra tillstyrka, att Utskottets betänkande äfwen
i denna del ma af Högloft.' Ridderskapet och Adeln
utan all anmärkning antagas. Det torde wara
förbehållit för warg efterkommande, att under
mera uplysta och lyckliga dagar, än dem wi öfrverlefwat,
fä rätt inse wigten af den princrpe,
akt hwarje medlem af ett samfund bör wara lika
pliktig, att, k händelse af behof, personligen förswara
detsamma. Da jag således såsom Riksdags,
man i allmänhet wägak hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln'hemställa om fullkomligt bifall afConscriptionS-Ukskottets
ifrägawarande hufwudsakliga betänkande,
ätcrstär för mig endast en önskan, att inför
Högloft. Ridderskapet och Adeln fä framställa
mina tankar, säsom ledamot af detta stand, samt
akt fä defia tankat, till efterwerldens dom i Högloflige
Ridderskapet och Adelns protokoll för mill
räkning antecknade. O
-
Den iZ Maji. 229
Omöjligen kan jag betrakta en siveni Riddersman
ur en annan synpunkt, än såsom den, hwilken
ej blott är berättigad, uran fast mera framför alla
c.ndra medborgare pliktig att gagna sitt fädernesland,
och i allt hwad pä honom kan ankomma, wara
för detsamma nyttig. I följd häraf bör han äfwen
nar fäderneslandet är i wada, när dest sjelfständighet
hotas, framför alla andra wara förbunden,
att med sin person, med sin arm skydda och förswara
detsamma. Jag tycker mig mid detta tillfälle
omgifwcn af frainfarne aflidne hjeltar, as
stupade swensie Riddersman. Jag tycker mig läsa
i deras blodiga ansigte» häpenhet och bestörtning,
wid underrättelsen derom, att en swensk
Riddersman, da hans biträde till fäderneslandets
förswar offenteligen päkallades, leqt en annan person
, att i hans ställe upfylla den heligaste, den
ärofullaste af alla hans pligter. Jag kycker mig
höra desia walnaders anmaning; att till wära efterkommande
öfwerlämna swenska namnet och swenska
äran ljka obefläckave, som wi dem af wära
förfäder emoktagit- Men jag ar fullkomligt öswertygad,
att ingen swensk Riddersman giswes, som
rj med största tjllfridsställelse skall, j hehofwetS
stund, till ett älsiadt fosterlands förswar, wilja
dela krigets mödor och faror med ben Furste, som
lofwat, att sjelf wara swenska härens anförare.
Ja> SwerigeS unga Riddersmän siola med glädje
samlas under den hjelteö ledning, uppå hwilken
allas förhoppningar hwila, som sjelf nyfödd i farornas
sköte, ager kraft och förmäga, att dem aflägsna,
och som, främst af alla pä ärans bana ji
först
rzy Den iZ Maji»
först af alla will rigla sitt swärd och sälta sitt ee
get bröst mot hwarje fiende af Swerjges lugn och
sjelfständighet. Mätte hans ädla och alfwarliga
bestm blifwa en jann nat,onljq ande hos hwarje
redlig medborgare, och swensta folker stall ännu,
segrande öfwer öden och tidchwarf, djupt känna
sin förbindelse, att dö för fäderneslandet, och up,
fylla den.
Med besia tänkesätt, och pä de af wig förut
inför Högloflig? Ridderfkapct och Adeln framstälde
grunder, anser jaa mig för nnn del pligtig,
gtt hos Herr Landt - Marstalken ödmjukeligen an,
halla och yrka vin proposition kill bifall ä Conscri
kions - UtstonetS i fräga warande hufwudsakeliga
betänkande.
Zerr Lsunk. rf kotenlckölä Lberttarä, an,
förde striftligen:
För min del ankager jag hell och hällit Kongl.
Maj.-ks nädiga proposition, säsom grundad pä ögondlickekS
oumgängliga behof, och pä den af erfarenheten
i sednare liber i sä mänga länder godkända
principe, ehuru öfwertygad, att wid ett inträffande
krig stola, dä ivar Kron-PcinkS en kort lid sjelf
fört befglet, tusenderals fnwillige strömma till
krigstjensten.
Men särskilta Utskottets betänkande kan jag
icke till alla delar bifa "a, äfwen derföre, att det
iste till alla delar öfwerensstämmer Med Konungens
proposition.
Konungen upmanar osi. att taga ett "beslut,
som mä bli uttrystt af Swensta folkets tän»
kesätt och fordrmgar."
Qm j
Den rs Maji. 251
Om me- folket) menas ma Han af nationen
och icke etr ringa antal Leke heller betydligen sörmögne,
sä har Urskottet icke fullgjort denna Konungens
ädla önskan » dä det förestår legning.
Mä ock de mästadels sörmögne representanter
af swensk» folkmaHan föredraga legning, sa
wägar jag dock, som haft och sökt kanske mer, an
de fleste af osi, tillfälle inhämta allmänhetens tänkesätt
i denna sak, öfwerljndt pasta, an utskrifning
utan undantag, säledeS utan legning, är mäst öfwcrenSstämmande
med folkets tänkesätt och fordringar,
och således med Konungens proposition.
En sadan owilkorlig utskrifning skall göra blott nägra
fa rike eller modlöse misinögde, och kanske äfrven
nägre fattige äfwentyrare, som »vänta att mot
dryg lega sä pätaga sig ändras krigstjenst, för att
tvid första tillfälle undandraga sig den. Blott det
icke gär ost wärre än de andra, war allmänna
uttrycket nnd utskrifningen under sista kriget,
och intet misinöje rädde öfwer utskrifningen, blott
öfwer de undantag, svin gjordes frän den, och sedan
öfwer Manskapets omenskliga behandling.
Äfwen har Konungen ät Riksens Ständer
aller»,ädigst öswerlämnat att bestämma, huruwida
bewäringsmanskapet skall utgöra serskilt» corpfer,
under serskilt befäl eller förstärka indelta armA»
och batsmanshället; men Wällofl. Utskottet äiötlemnar
denna ätgärd ät Konungen. Om vet vek
icke wörö war rättighet, att sjelfwa afgöra denna
fräga, blir det ätminstone war skyldighet, sedan
Konungen npdragit det ät otz. Min tanka är, att
bewäringsmanskapet bör till en början utgöra ser
-
2Z2 Den 1Z Majt
skilta
corner, åtminstone lill nästa Riksdag, om
nog tillgäng pä befäl finnes och Riksens Ständer
ansta medel till dest aflöning; och min förmodan
är, att om de sörmögnarc sä bilda en egen corps
det sker einor wilkor att de kläda och föda sig
sjelfwe , hwa» igenom frikostighet kommer staten mer
till godo än dä den amvändes pä legokarlar.
Jag sörestär således:
i:o Alt Ridd-erffapek och Adeln antager Kongll
Maj:tS proposition i hela desi widd.
Att den alltså i hufwudsaken äfwen antager
särskilta Urffottets betänkande, men med tillägg
af den tillstyrkan, att ulffrifningen antingen sker
utan undantag och nian legning, samt att mänskapet
indelas i särffilte corpser, åtminstone pä
mista gr eller till nästa Riksdag, och under
serskildt befäl till hwars aflöning Riksens Ständer
mäste anstä medel eller ock, om legning
ej karr undgas, den mä ej tillatas längre, än
till nästa Riksdag, och de legde personer ffiljas
»frän -e friwilligt ntl^rifne genom akt bilda särskilta
corpser eller ensamt anwändas till den stäende
arMeens och bätmanshälleks reerutering pä sätt
Kongl. Majus sjelf rädljgast finner.
Men jag törestär tjllkka, akt Ridderskapet och
Adeln widtager sikt bestnt uran remist till Utskottet,
och häldre sörena sig med dest betänkande, än
genom »vidlyftig tidsutdrägt betager sitt bestnt utseende
af enighet och allmän fri wilja. Skyndsamhet
i beflutet är wid betta tillfälle sä wigtig, som he«
flutet sjelf. Ingen torde mera nyligen än jag det,
haft tillfälle personligen lära känna utlänningentz
span
-
Dei> i Z Maii. 23 z
svända Upmarksamhet pä wart befluk i denna frana.
De nytråden som i anledning af sörstärkningsmanfkapers
utgörande hoö ost sistledit är förewarit, ha
gifwit utlänningen mycken anledning förmoda föga
benägenhet hos mastan af nationen till utskrifning.
Ett skyndsaint och enigt- beslut skall öfwertyga wära
hemliga och uppenbara wänner wära hemliga
och uppenbara fiender om werkliga förhållandet,
alt nemligen swenska nationen ännu har samma krusande,
samma färdighet att förswara fäderneslandet
och understödja en god Regnus wisa afsigter, som
»inder förra Larlars regering, och att nationen ej
fruktar gä döden till mötes pä ärans baug, när
skyldigheten därtill jämt och rättwist fördelas.
Sepr 8ckmittelövv, skenning Llrriliirrn, anmälte
ett af honom författadt diktamen, hwilker pä
Hans begäran, af Herr kahlman uplästes, sä lydande:
Wördsaml Memorial!
Ett land kan icke wara lyckligt ulan genom
en wis och kraftfull styrelse, där goda lagar befrämja
samhällsordning, och där äkcrbrnk och näringar
skyddas, upmnntras och understödjas; denna
grundwal för medborgerliga sällhem» är dock icke
den enda säkra och nödwändiga. Sjelfständighet är
etk wacken, men tomt ord, dä en ädel naiionalanda
saknas till ett kraftigt förswar mot utländskt
wald och förtryck.
Narurcn har i anseende till
wart lands lage gifwit ost en lyckligare utsigt att
derföre wara mindre blottställde än flera andra
nationer, men wi weka derjemte alt delta skydd
af naturen icke gör tillfyllest, hwadan wi skyndar
ost att med erkänsla möta Konungens landsfader
li
-
2Z4 Den rZ Maji.
liga proposition, innefattande det wigtiga ämnet
af ett mer utsträckt nationalförswar. — Alla hofwa
funnit dest politiska nödwändlghet men meningarne
warit fkiljaktige, om legning bordt äga rum
eller ej; för min del har jag trott densamma i flera
hänseender mera skadlig än nyttig, men ocks»
till en början oundwikelig och intill dest, att erfarenheten
och upfostran i framtiden hunnit bered»
och lifiva den fosterlandskänsla, hwars nuwarande
brist och wärma (jag tror mäst härrörande af fordna
bistra och tunga öden) snarare bör förlätas, än
granskas. Ingen skall häldre än jag önsta Riksdagsärenderneö
lyckliga fortgång man tidens utdrägt.
Onyttige memorialer, jag menar sadane,
hwilkas innehäll wiker frän ett bestämdt hufwudäm»
ne hafwa alltid förhalat Ridderskapet och AdelnS
dyrbara lid.
Nu under detta urtima Riksmöte,
hwem njuter icke en förr nästan okänd glädje
af den lugna och enstämmiga ton för ett älskadt
fäderneslands wäl och uprätthallande?
Det
finnes ingen ibland ost som icke för sig sjelf och
fina barn fäster ett glädjande hopp tvid den klippa
pä hwilken Sweriges framtida sällhet grundas?
— med denna öfwertygclse och dcsta tänkesätt är
jag bland de förste att bifalla Conscriptivns-lltskolletS
i sista pleno uplästa betänkande; men da amuel
är af den mäst granlaga wigt och kan icke med
nog ömhet och en fördomsfri urskillning behandlas,
lämnar jag till Ridderskapet och Adelns uplysta
pröfning, om det icke wore nyttigt akt till Kongs.
Maj:t frambära nagra underdåniga önskningar, dä
r ett sädant fall jag wägar bifoga följande.
iro
Den rz Maji- s§5
7:0 Akt de som ej äro inom conscriptionsäldern
emellan 2^ och 25 är af det i krafr
af Kongl. Förordningen under den 2z Avril i8n
Upbädade förstärkningömanskapet, ännu hwarken beklädd
eller exerceradt för det närwarande, samt
följakteligen till en päräknad nylla för krigstjensten
skulle mindre saknas, blefwo, sedan Kongl. Majus
nädiga proposition om förändring i utskrifningssättet
blifivik af Riksens Ständer bifallen, sä snart
möjligt more befriade ifrän militairistk tjenstgöring,
för akt fortfara med sitt arbete wid siöjder och
äkerbruk, dä mänga af dem torde blott för dess
sednare yrken befinnas nyttigt.
s:o Akt pä ett mer bestämdt sätt mä tillätas
fä recrutera äfwen i fredstider af nya bewaringSmanskapet,
dä derom friwilligt, ä ömse sidor, contraheras.
z:o Att dä en conscriberad leger uägons lagstadda
dräng, torpare eller hemmansäbo, den förre
mä förbindas, att under den sednares tjenst eller
fardagsär, förskaffa dräng eller hemmansbrukare r
den legdes ställe samt ansvara för befintelig husröta.
Dä, enligt författningar, ett sädant förbehåll
emot en recruterande, eller med märfningöanspräk
under krigstider icke kan äga rum, tyckes
der warg räktwist, att en conscriberad, som med
hälsa och friska lemnar sjelf bör förswarq sitt fädernesland,
när han derifrån med förmögenhet genom
legning fär undandraga sig, icke bör, utan
ersättning fä bortköpa en annans lagstadde dräng
eller hemmansbrukare.
4:0 Atr wid reermerirrg, ys indelta armSen
nä
-
2z6 Den 15 Naji.
något wist gifwit mål pä karlens längd ej mä äga
rum, utan dä han befianes wara frisk och äga
nog styrka att handtera gcwär och exercera, han
mä appröbcras utan hinder af witz saknad kroppsstorlek,
som hittills mer i den swenska, än nägra
andra större armäer, förhindrat recruteringsskyldtghcken.
För öfrigt da Kongl. Majit täckeS sjelf nadigft
bestämma och stadga alla reglemeutariska författningar
wid det nya urikrifningssärtel kill landels
förswar, hwilar mill hopp i alt wid Ko,
nungens wisa omsorg.
Herr Landt-klkarskalkeir frägade om Rid.
derskavet och Adeln ansage öfwerläggningen fulländad
?
Swarades allmänt Ja.
^err Lsndt-Marfkalken: s°>n det särffilia
Utskottet yttrat sig un 2:ne olika betäntanden,
det ena i afseende pä Riksens Ständers till fattande
beslut öfwer Konungens nädiga proposition,
det andra i afseende pä de önskningar Riksens
Ständer till detta beslut kunna foga, sä fär jag,
efter de anledningar jag af discourserne kunnat hemta,
först framställa följande proposition:
Bifaller Högloft. Ridderskapet och Adeln
Kongl. Majus proposition rörande förstarkningsmanskapets
utgörande, pä sätt Riesens Ständers
särskilta Utskott litt bet första af betz betänkanden
tillstyrkt?
Ropades ett starkt JaHwarefter
Herr Lanot-Marskalken gjorde följande
proposition:
Bi
-
Den i5 Nast. 2Z7
Bifaller Rjddcrskapet och Adeln att det andra
betänkandet frän särskilta Utskottet rörande önsknin»
flarna i afseende pä de reglemeinariska sörfattningarne,
äterförwisas till Utskottet, för attgilwa betz yttrande ös,
wer de i sammanhang med samma ämnen, under denna
öfverläggning wäckta frägor och gjorde anmärkningar ?
Ropades Likaledes Ja
-
Friherre Lronllaflt, ^acod Otto, uplästc ett
sä lydande dictamen:
Wördsamk Memorial.»
Dä Ridderskap?! 06) 2ldeln alltid wisat sig
sifwadö af den ädla känsla, att främst bland sine
medständer wäcka deras upmärksamhet pä allt hwad
som befäster fäderneslandets ara och sjelfständighet;
har Ridderskapet och Adeln ej eller nägonsin underlåtit
alt, om än upoffrinq dertill warit ound
wikelig
, npfylla billighetens fordringar, dä de
grunda sig pä erkänsla och tacksamhet. .
Dä wi inom märt sköte äge den ädle Furste,
pä hrvarö höga egenskaper, Swcrigcs framtida hopp
grundar sig, och hwars mödor, stora npoffringar
och aldrig hwilande wakfamhet för sitt nya fädernesland,
bör med hwarje dag föröka war undcrdäniga
tillgifwcnhet; sa synes wär pligt wara, akt
i allt hwad pä otz kan ankomma, lätta betz bekymmer
, och äkminstone aflägsna de omso.rger som kunna
upkomma af ett otillräcklig stat.
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens befattning
med en utwidgad armöe» fordrar större kostnader,
än i Slaten kunna wara beräknade. De
resor i landet, som skola tillfridsställa hwarje in
byg
-
Den l5 Maji.'
byggare, som får den lyckan nalkas Setz höga perjon,
och gifwa soldaten wid fine öfningar Mfält
le akt känna och wörda den hjelte, som, om fäderneslandets
interetze det fordrar, förer honom en dag
till striden och segren, blifwa alt upoffringar af
Hans Kongl. Höghet för wär lycka, mar fördel.
Hwad denne Furste äger, delas osta med Ven behöfwande,
den nödlidande.
Alt synes dä förena sig, att kräflva Riksens
StänderS omtanka pa tillräckligheten af Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinscns stat; hwarföre jag ödmjukast
får förestå, om intet Ridderskap»! och Adeln
skulle finna lämpeligast för fin del, att i underdänighet
erbjuda Hans Kongl. Höghet Kron - Prinsen
eiHrilkökning i deh stat »ill fulla rvo,vvQ R:dr
Bauro.
Remitterades till Stats«Utskottet, och skulle
derjämte med de öfrige refpcrlive Stånden com«
munieeraS.
Företogs till afgörande Stats- Utskottets den
12 dennes upläste betänkande angående dagtraktamenten
och rescpenningar för samtclige Rjks-Ständeus
och deras Utffoltö Secreterare, Cantzlier och
xpaktbetjening» m. m.
Bifölls.
Likaledes, wid förnyad föredragning af StatSNtskottetS
t sista pleno pä bordel lagda bekäckkande
angäende oentonalen af skatte köpeskilling
för
Den i5 N7aji. 25-
för sädane Krono lägenheter, hwarä mantal ej är
salt, blcf delsamma af Ridderffapet och Adeln
bifallit.
Ilplästcs ert af allmänna BcswärS- och Oe«
conomiä-Utskoltet under den raue dennes asgifwir
memorial, innefattande, i anledning af Kongl.
Maj:ts nädiga proposition angående beklädnaden
för extra rotcringsmanffapet, hnfwudsakeligen det
Utläkande, akt lltsikyttet ej anser rokehällare ivid
extra rokeringen kunna äläggas alt förse sine^sol»
daler med kapotter eller annan beklädnad än den
allmänna siäpmunderingen; hwarföre Utffottet tillstyrker
alk bemälte rotehållare mätte erhålla ersättning
för de kapotter hwarmed extra rokeringen af
dem redan blifwit försedd, och akt SratS.Utstkottet
mätte updragaS föreflä medel till bestridande
af denna ersättning, beräknad efter Krigs-Collegii
för sistl. är ä kapotter faststälde pris.
LadeS pä bordet.
Uplästes ett memorial frän Lag-Ulffottek, af
den 9!de Maji, af innehall att Utstottet, uppä anförde
skäl, ansett sig ej kunna till beredning upraga
följande, uti Riksens Ständers Justitiä Ombudsmans
Riksdagsberättelse widrörde frågor: om
auctionsprovisions beräknande; om lösen för gravalionebewiS;
och om rättighet för Kongl- Maj:k
att wid tillfälle af ädömde böter eftergifwa gnnat
än Kronans andel i desamma,
sades pä bordet.
Hu
-
2 40 Den t 5 Naji
Justerades
följande:
Utdrag af Protokollet, hällik hos Högloft.
Ridderskavct och Adeln wid Urtima Riksdagen
i Orebro den iZide Maji 1812.
S. D. Ester förnyad föredragning af Riksens
Ständers särskilta Utskotts den tane Maji
pä bordel lagda twänne memorial rörande Kangla
Maj:ts nödiga proposttion till Riksens Ständer
angående förändringar i sattet att utgöra sörstärkuingsmanffapet,
biföll Högloft. Ridderjkapet och
Adeln Konungens nådiga proposition pä sätt der
särskilta Ulskorlct i det första af deh betänkande»
tillstyrkt; men hwad det andra innchällande förslag
list önskningar hwilka till Hans Kongl. Majit af
Riksens Ständer borde öfwerlemnas i afseende pä
reglementariska författningarne beträffade, blef detsamma.
efter arstilliaa anmärkningar, kill det särskilda
Urskoktet älerforwijadt. klt tu^ra.
UpbrötS Herrar Bänkmäns lista till wal af
en Elector i Hans Excellcnce Herr Grefwe vort
Ustens ställe, och befalis dertill wara utsedd:
N:o ioZ Friherre Strömfelt, Fullmägtig Grefwe
Strömfelt, Larl , General.
Grefwe Oe la 6ar6ie, facob, anmälte wid
detta tillfälle ark ibland Bänkmännen, efter hwav
Herr Grefwe» hade sig bekant, 5 ledigheter funnes,
akk wid Bänkmännens sednaste sammanträde
med walet länge mast fördröjas innan del föreskrifne
antalet af 26 kNnde sammanbringag ; och föreslog
Herr Grefwen att Ridderskapet och Adeln mätte
behaga widraga någon utwäg ledande till alt förmå
-
Dm i A 24r
Ma ett tillräckligt antal ledamöter ai! ivid walett
komma tillstädes.
Zerr Landt Marskalkett erindrade att ett
fcäga al rruna bejkaffenher icke lin genast kuNde
afgöras, utan boede derföre fä bbfwa hwilande,
8r:hrrre Ceclerliröm, sacob, ytrrade sig anse
en latt ul.väg att förekomma det samlingen ej
blessve kill antalet för likeNj, wara den, att bankmannens
sammanträde!; ej ulstäjdes pä samma tider
som sammanträden för Utffott, hwaritck en del
Bänkmän ä!0 ledamöter; hwilket äfwcn af GrefwS
Da !a 6arä>L besannades^
Till ledamot i Bewulnings-Utsköttet efter Herd
ak Llaapman befa-iö, wiv öpnande as Herrar Elcctörcrnes
walfista, wara insedd:
Nro zz8 Friherre 1ar8mecken, krestric, General-Major,
Commendeur med Stora
Korssel af Ksngl. Swärds-Ocden.
8vihrrre lersmeäen, närwarande, rislkänttagaf
sig icke kunna påräkna sä lang narwaro wiv
Riksdagen - att han kunde det honom wisade förtroende
mottaga.
I anlednikig häraf cinmodade Herr LandtMarffalken
Electorerne att det lediga rummet ge«
ttom nytt wal upsylsa.
Austeradeö följande t
Utdrag af Protocollek, Hälli! hos Höqlosi;
Ridderfkapet och Adeln wid Urtima Riksdagen
i Orebro ben rz Masi 1812.
S« >§)'-
tzörsia Del- N:s
242 Den iZ Naji
S-
D. Föredrogs 5 nyo och bifölls Stats-'
UtfkottetS veu raue Maji pä bordet l.gda betäntande,
angående ccnronalcn af skatte köpeftilling föl?
sädane krono lägenheter, hwara manial ej är satt^
k)t supra.
S. D- FaredkogS ä nyo och bifölls StatsUtfkottetS
den I2:te Maji pä bordet lagda betänkande,
angående dagkraclamentcn och rrsepennmqac
för samtelige Riks-Ständens och deras Utskotts Secreterare,
§antz!ler och waklbeljening. klt supra
-
Högloft. Ridderfkapet och Adeln ätfkildeA
klockan z.rill Z. lic supra.
In stckem proiocolll
6. Silverstolpe.
Lördagen den 2Z Maji.
Plenum klock, n förmiddagen.
Under anförande af Grefwe körner, ^clolpU
6öran, afgick den af Ridderfkapet och Adeln i sista
plena besiutna depntgtion till de öfrige RiksSländcn,
för att meddela dem Ridderfkapet och Adclns
beftut öfwer frägan rörande förstärkiiingsmanfkapet.
Wid öpnande af Herrar Electorernas lifta till
wal af en ledamot i Bewillnings-Uifkottet efter
Friherre 1'er8rneZeri, befans dertill hafwa blifwit
N-ald Nio i6 Friherre kurk, knut. Kammarherre
In
-
Den Naji. * 24Z
Justerades pleni-protccollerne för den Zue och
^en i2Ue tennes.
Anmätles och infördes pä manligt sätt Koning
gens Hos Cantzler Heer Friherre ak Wetterlleötz
som ä Kongl. Majus magnar ö swerin inna de till
Nidderffapel och AdelN fyra Dest Nådiga propositioner/
af,innehål! som nedanföre finnes uplagetc
Sedan Hof.-C/»itzIeren afträtt, justerades p/cS
iii.protocollel sör deN iz:de vennes.-
Grefwe körner äkerköm med dcputatisneti
öch anmälie de öfrige Smndens äterhäsöning.-
1'plastes och godkändes följande fyra Skriftvelser
lill Kongl. Ma>:^
Angående gcesrds erfättningarne till Öfficera«l
te af f- V. Finska Armeen;
Angående Centonal lill Wadstena KrigSmansCatza
för Krono lägenheier a hwilka mamal ef
ar fart >
Angående Riksens Ständers beslut i afseende
pä Konungens nådiga proposition rörande förslärkningsmanffapet;
Angående
inqvartering, baa-irackalnenke och
refe-penningar för Ständen och Utffotkens Secreterare,
Cantzlicr och waklbetjeiirng.
Föredrogs ä nyo allmännck Brswärs- och HeWnsmiä-läkskolkels'
den t §:de dennes pä bordel lag
dn
-
244 Dcir 2z Naji°
da blänkande öfwer Konrmgens ^ nädiga proposition
angående beklädnaden för e.rrra roterlngsmanskapct.
Hwilka betänkande af Nidderff'-:pct och
Adeln bifölls; i anledning hwaraf ak Srats-UtEoliet
skulle npdragas att etter den af OecoiwmiaUtskottet
uvgifna beräkningsgrund, söresiä nödigs
mede! kil! beklridande af crsärining för den, som
redqn nied Capotter försett det upsatte roleringsmustkapet.
Upläftcs ä nyo Lag-UtskottctS i sista plcno pä
bordet lagda memorial, angående, åtskilligt Duncker
i Irlstitia-OnibudSmaunens Riksdags-berättelse,
hwilka Utskoikel ansett icke till desi uptagands
höra.
Derjemte uplasies Bonde-StändetS protocollStlkdrag
af den >5.'de Maji innefattande StändetS
yttrande öfwer detta memorial; och biföll Högloft.
Ridderskap?! och A.cni pa gjord proposition, att
i likhet med Bonde-Siandet remittera sragsn om
stag afgiften wid anctioner till allmänna Brfwärsoch
Occonomiä-Ukskorret; att lill rikrcdande af Lagutskottet
aterförwif., frägan rörande löfen för qravationsbewis;
och akt hwad anginge frägan om
Konungens rätt att göra nöd för ädömde böker,
detisamma borde, enligt förut ftedd remisi, af Conftilurions
Utskottet bchandlas.
Zerr Lemdt-Marskalken förmalre att redan
wid Riksdagen i Stockholm 1829 och 1812 en
instruclio» för Revisorerne öfwer Stats- Bancooch
Riksgälds-wepken bliswit af Riksens Ständer
siad
-
Den 2z Maji
-
245
stadgad, men ett densamma, obekant af hwilka orsaker,
icke kommit att Utfärdas eller nagordcra af
besia werk meddelas; och dä Riddersikapct och Adeln
nogsamt insaga nödwändigheten af denna instructions
utfärdande, hcmstälde Herr Landt- Marskalken
om icke Expedilions-Utlkoltet nn borde anmodas
akt densamma pä behörigt sätt till expedition
befordra»
Bifölls.
Uplästes Kongl. Majus nådiga proposition af
den iz Maji angående erforderlige medel för en
ny wägs anläggaadr emellan Wermland och Jemt,
land samt de i sammanhang Vermed widlagande
anstalter.
Remitterades till Stats-Ukffoktet jemte ett convolnr
innefattande atskillige chartor och andre bilagor
till uplysning benne anläggning rörande.
Uplästes Kongl. Majus nådiga proposition af
den 22 Maji angående den af Fullmägtige i IernCoutoiret
gjorde underdånig» anhållan om något
kraftigt biträde till Bergwerkens upratthallande.
Remitterades till Banco-Uljrotlet.
Uplastes Kongl. Majus nadjga proposition af
den 22 Maji om en allman pasievolancc-inrättning
för indelta Jnfantcri-Negemenccrnas nnderhällgnde
wid möten och marcher.
Herr Landt Marskalken hemstalde om icke
detta ämne bäst torde behandlas af det redan nedsatte
särskilta Utskottet, hwilket förut behandlar
mi
-
Den 2Z Maji.
piilijairifke ärender, och om ej Ridderskapet och
Adeln alltså Dillie behaga hensta proposition tils
perörde Uijjkott remittera.
Bifölls.
Uplästes Kongl. Mij:ts nådiga proposition af
pen 8 Ma>i angående Ollestad? sa kallade Krono
Däken med underlydande hemman ulj Elfsborgs Län,
Remitterades till Slats-Ullkot er.
Upll^es ett isrän allmänna Beswärs- och ä)eponsmiä
u stkottet inkommit memoeial af de» 2Z
Maji. innejartande betänkande öswci Kongl, Majus
stadiga proposition rörande tillweckningen as Brän?
wist firm, föl ek,ömmande af starka dryckers omätteliga
bruk- sä mål joni öfwer åtskilliga frän Riks?
S'änden remitterade memorialer j samma ämne ,
hwilket betänkande mar ätföljdr af twänne sarstkil!-  te yttranden af Prosten Sivertson och Handclsstian
Ltabeck..
kades pa bordet.
-Zerr 8ilvttlstolpe, 6ustak östrastam, stpla?
slp lill pror.co ek föl,..nde:
Walborne Herr Landt-Marstkalk!
Högloffige Ridderffapu och Adeln!
I Hw.d jag ärnqr anföra hqr jag hufwud»
sakligen stigen aunqn del, än att jag tror principest
spara sani!. D t tstlhör en nian som ej sjelf äger
t>llfä"e nrr hos R kscns Ständer framföra den.
Jag har atagit mig att göra det, ty jag tror
cht all sanning bör sägas, äfwcn om den ej för
^giiabstcket werkar. Delta mitt yttrande torde stad>
nst
Den 2Z N aji.
247
na wid protocsllet, och del är endast i fall allmänna
Belwärs- och Oecsnemiä-Ulljkottels betänkande
om Bränwinsbränningcn elfest äterreniilleras
som jan anhällcr, att äfwnr detta diktamen mätte
ti!! U ffolters granssning fä 'åtfölja andra anmärkningar
Genom
den berömwärda princip wara Styresman
nn i flera är synes hafwa följt, akt genom
en obehindrad näringsfrihet wäcka täflan i alla
wära mannfamirer, hafwe wi i älffillige tillwerkniagar
rönt de bästa följder, sä alt Riket kan nästan
umbära utländffr papper, lader m. m. och det
oagradt flera af- bestå manufaclurer ej kunna bebrifwas
uran tillhjelp af utlandfla bäde rä ämnen
och biarbeken, hwarjemke lillwerkarena äro ställde
i taflan med nkländffa manufacturcr genom tilläten
fri införsel enior kull af samma waror. Friheten
i Bränwinstillwerkningen har afwen blifwik
medgiswen, en förädling som för wart land är naturlig
och billig.
Dä Spannmälshandeln lemnades fri, gjordes
Spannemalens förädling till Bränwin, till eli kronans
monopolium. Deras upstod ben för landers
innewanare bedröfiiga följd, att kroghällning
vch bränwinssupande snart sagt blef anftdr för en
parrioriff gerning, och dcr affättningen pä bränwin
blef fä öswerflödig, att inge» wara med bättre fördel
kunde försäljas, och därjemte Kronans bränrnrier
pä flera ställen icke lonke kostnaden, Upstod
hos nationen en allmän önfVan att. sjelf fa besörja
bränwinstillwerkningen, och. friheten dertill upläkS
pf Kronan emot en fa kallad branwinsfkalt, hwitfelt
-
248
Den Maji,
ken aflmäniickigen med glädje betaltes. Glädjen"
War naturlig, <y ma» njöt det förut krona» tillhörige
mnnoxolium, utan räfla», o uran ari som
Spannmäloförsäliarcna kanna någon mokwigk i sin
näring, emedan införseln af mlänbfkr bränwin
alltid förblef för b »dr», hwiiket dock i afseende pä
Spannemalen tvär, emot högre elier lägre tull,
tillake».
Hwar Swensk man får således besitta jord.
Lerpå frambringa hwatz Spannmål haa b'ha gar.7
Sch dermed handla fritt och obehindradt, men s»
snart betz produktion ar förädlad kill biäuwin, u»L
Lcrkastag de-samma twängSlagar, och förädlingen,
tverkstald inom Riker utan »lt utländskt biträde,
skyddas frän Utländsk medtäflan, såsom more bes
Len mäst ga,'.»eliga förädling och till dsn grad, att
Lä genom ipannmalöbrift, fädespriftnie blifwir upsagade
till dubbelt och z gånger emot manligt, kiLehälle'
brätnvlnkbränuareus ryoNoxo!iu«r orvbr
b-.dt likasom were det k» större wada alt iliskrätts
ka hans omättlig» winst an att äswenryra en werkelig
brödbrist.
Detta lör landet olyckliga förhållande uphör
rroligcn ej förr. än Bränrpmsinsörseltt ifrån urrikes
erker blir fakt i samma förhållande, som Span»em'
lsittfi rfcln,. och eli - wrs och huld styrelse derigenom
satt i kklifällc, akt medelst förbud emot elier
tillåtelse ili u.försel, emot en proportionerad rull
för bränwin Itta som för spannemäl, knnna bibehålla
brödfödan i ett esker omsiändighekcrne Möjligrjämt
fäi hällande.
Dei igenom lvimreö:, acr Len eussilca speculg
sio
-
Dcn 2Z Maji'
-49
konen ej wagge -'NLagga större brannerier än i förhållande
til! landers product, -!) srugtan ,'öc införsel
af »lläiidjV, bränwin gör en calcnleraoe winsten
osäker, alt ingen annan kan mco ratt fördel bränna,
än den som sjelf producerar lpannmalen; att
om något är m tzwax; Mille inbryta, är del lärrare
alt irförMgwa ett Oxhnfwnd Bränwin, än
sä mycket spannmål som älgar tili dest rillwcrkning,
hivarigenom bade wara, rid, frugter och omkostnader
bespardesi atida nu den stora winsten föranleder
hwar egendomsherre och större och mindre bränwinobrännare
att anlägga krogar, befordra afsattl,
ingen, och se genom fingret Med fylleriet, Mll,
ester förminskad winst pä Bräutvinsbränning genom
taflan i priset med der u.ländffa, der blifwa
Hwar husbondes egennytta arr efterst, äsma de förfaitnrNgars
helgd och ctttrlefnad som för b;uda krogbesök
och fylleri; och flmestgen , att a är R ger,,ig wid aila
killtallen »verkligen da kan afhälla bränwinstö skadeliga
werknumar, »rån akt de enfskilde befara dea
skada i deras hnshällning, som npkvmmer af hastigt
förbud pä oförutsedda tider.
Men wänga »»kast lara häremot göras. Man
anför: öfwerflödet af bränwin sam deraf Mille
»ipkomma, och warans fallande pris: fylleries tilltagande;
tpinstens flyttande frän laudrmannen till
köpmannen, Men defla inkast lära ej wara sä
wtgtiaa,
Med landtbruket är förhållandet lika som med
Olla andra näringar, att defl jämna gäng och föga
skillnad i priser utgöra dest trefnad, och alldeles
sche hastiga stegringar. Tullens förändring är re?
ge«
x
Den 2Z Nan
-
geringens medel att halla jämnan, antingen den
trid ymnig tillgäng hindrar , eller tvid brist befor?
drar jnfprseln af spannmål och bränwin.
Tillgängen pä bränwin i ett land i synnerhet
del som införes utifrän, bestämmcS af behofwct
och afsäriningen. Ingen köpman insörstkcifwer,
rugn hopp om winst, ett hopp som i en god tid
»nägkigt motarbetas af den fria husbehofSbranningen,
sä alt i detta fall landnnannens och köpman?
ncns idtcreste jamt molwaga hwarandra. Landt?
mannen njuter i alla fall sördclarne af Bränwiushränningcn
för sill ladugärd.
I gyda ar fikall aldrig en öfwersiödiq införskrifning
af bränwin kunna aga rum, i swärn stkall
den underlätta landets egna fpanumälstillgängar,
hwilka ingen med fördel kan anmanda till bränwin
pär det nilandia kill bättre pris kan försäljas.
Hwad sy lcriet beträffar, lwiflar jag cj, att
det ined mera säkerhet fkall kunna hämmas gdncm
en god Policeförwaltning, dä cgennyttan uphör att
finna sitt interesie i dest befordrande, hwarpä redan
i ett och annat Rikets län finnas talande
hewis.
Penningar säger man, utgå ur landet för en
artikel som eljest wi sjelfum kunna producera. —
Men om de utgä för bränwinek, producten, eller
för spannmålen» rudimaterie», gör ket nägon skillnad
j financiel! afseende? och skulle genom en af
politiska omständigheter förfwärad införsel, det en
gäng stä filt, au fä in det nödiga bränuwinsve?
hofwet, more det icke dä bättre, akt wara ulan
hränwi», men haswa sin inhemffg spannmäl be«
Dcn 2Z
spard till brödfödan, hwilkcn eljest more n-. ttg
pitt dylika omständigheter hundrade spaumalsi-! ^rseln,
sedan war inhemska spannniäl.wore upbc >d,
Swenffen super gerna, mell törstar likrpäl häldre
än han swälter,
Dehn framkastade allmänna rankar rorde behölwa
betraktas j sammanhang med ett hell system
i allmänna hnshä ninqc», stedt pä dcn grundsats,
gtk endast närii.gsfriher, under säkerhet och kastan,
kan föda nya krastcr i en utblottad stal, och ats
dcn utmattade Rikskroppen ej kan bolås genom aypra
mcdrcamenter än de som aterfätta de äkcrstäkN?
pe naturkrafterne j syll tverkfamhet,
Lades pa bordet,
-ZanS Excellence Arr (greftve Lrake, ups
fäste ett fa lydande öictamen:
Wid 1809 ärS Riksdag blef genom Riksens
Sränders beslut, en ärlig summa af ZZZZ R:dx
15 st. Banco faststäld, till understöd, för Insitt»?
tet af blinde och döfstumme barns upsostran och
danande lill »yrt ge medlemmar i samhäet; men
som denna ädelmodiga gäfwa ej da blef pä reglerad
Stat af Stgts-sltt^otiet upförd, har igenom
pundwikeligg omwägar till denna summas anordning
pj denfanuna alltid pä sine bestämde tider kunnat
paräknas, Af penna orsak har inrätlningens föreståndare,
Kongl. Secreterare» samt Riddaren af
Kongl. Wasa Orden, Herr Lor» rut ett underdånigt
memorial till Hennes Kongl. Mch.t Droltninstcn,
Jnliilttlcts för blinda och döfstumme höga beskyddarjnna,
i tlndyrdänighet gnmälr denna bryp..
2A2
Den 2Z Naji»
samma ställning. Del är i egenskap af ledamot uti
den direktion Hennes Kongl. Maj:k behagat utnämna
till sitt biträde wid denna inrättning jag nu
magar hop Wälborne Herr Landt-Marstalkcn och
Högloflige Ridderstapet och Adeln ödmjukeligen
anmäla detta åliggande, med anhållan, det täcktes
Hogloflige Ridderstapet och Adeln bifalla att dcfle
Z3Z3 ^i:dr 16 fl. Banco blifmg pä Stakupsörde.
Uti der smickrande hopp att desina min ödmjuka
hemställan winner Walborne Herr LandtMarstalken
samt Högloflige Ridderstapet och Adelns
benägna bifall, torde den fa communiccras med wära
xespeckive medständer, ft.,nt sedermera remittcraS
lill det Wälloflige Slats-Utstottcts widare åtgärd.
Remitterades till StalS-fttstettet, och beflötS
derjemte, ait detta dictamen ställe med de öfrige
respecsive Sländen communiccras.
^2pl-' ak Lierlcen, hokkin, uplaste följande:
Wördsammaste Memorial!
Dä jag r dag mägar bryta den tystnad hiva»
till medwekandct af bristande högre iuflgker och
tvälkalighet i framställningösättct, mig hittils förbundit.
anhalker jag ödmjukast, att Walborne Herr
Landt-Marstalkcn sium Högloflige Ridderstapet och
Adeln käckes fastande sig ivid amner och ändamälet,
stä-ika min '.välmening ett 'billigt öfwerseende.
Dek är en bekant sak, att, under sista olyckliga
krig, flere ogifte Officerare och Under-Officerare,
hade der miflödet alt falla i fängenstap. —-  Alt dek underhäll de i denne belägenhet ätnjöto,,
icke försiog till lifnäring,, än mindre till ett an
stätt
-
Den 2Z Maji.
253
ständigt viveca — att de således ris? undwikande
af nöd och foragt, nödgades under berörde fängenskap,
igenom tillgrip .nde as egne medel, elier fastmera
skuldsättning fylla behoftven.
M-n allt delta oagiadr blefwo deste officerare
och under-ofsicerareS halfwa löner under tiden, enligt
Nådigt förordnande af Veit i Mars 1808,
grundadr pa Kongl. Bcefmet Len 2l Marsi74Z
innehallne och kill Statcwcrkets nndcrsiöd indragne;
och uppä underdånig ansökning om samma indragne
halfva löners återfående, har Kongl. Maj:t
lili till NegemenkS-Cheferue under Len 20 November
18 ro afiäien nådig flkrifwelse, allernädigft
förklarat sig finna ifrägawarande personers rätt
till deras salunda innehallne halfwa löner icke kunna
bestridas, men, att de fän g ne ogifte officerarnes
halfwa löner alt sedan är 174Z blifwit Statswcrkee
besparde, och Skarswerkers utblottade tillstånd icke
mera dä än förut tillät någon utbetalning deraf,
kunde Kongl. Maj:t icke bifalla, art desamma för
dek narwarande mätte utgå. Dock wäle Kongl.
Majit försäkra alla de officerare och under-officerare,
som under sist öftverstandne krig rakat i fångenskap,
alt deras innehallne löner, dä Statens
tillgängar det medgafwe, skulle dem godtgöras och
i händelse någon ukwäg destfönnnan icke härtill
stöde, att finna, wille Kongl. Maj-t tvid nästkommande
Riksdag lära afga dest nädiga proposition till Riksens
Ständer om medels anordnande till detta behof.
I anledning häraf och dä StakswcrketS tillstånd
under tiden icke medgifwit eller framdeles
lärer medgifwa upfyllandet af Kongl. Majrls berör
-
Den 2Z Naji.
rörde hilari',i försäkran; samt det således berdt
pa Ritsens Hagloflige Sränders' ädelmod, atr ansta
.uebel oecl! ; om nägon ersäkkninq 'stall tillfa
la d he olyckllge. Wägar jag, linder åberopande
as i fragawarande O fieerareS onvan detaistekade
lidande, och de bchofwer hmarutlir de med
knapra lönewtlkor, sig annars 'wirligen eller aldrig
kanna ttpresa, sä mycker häldre, ledd af känsla'
och pligt - iväcka motion derom och anhalla ,
ali mede! matie aNstäs kill mera berörde Officers
öch Nnder-O ficerg löner snara och fulla godtgörande,
seni Ani,bens fältstörwalmings-regleMente af
den 19 Marö 1828 »li anmärkningarne wid 789'
H, innehäller: att de Officerare som räka i fängcustav
stola fä äinjuta h!a lönen, likmätigt
Köng>, Brefwcn af den Z.'te M g, l?6i,' och 16
Martn 17N2, samt förtlaringen deröswer as dels
Ll September 1762.
Remitterades tlll Stars-lllstoltefi
ifplästes elk strän allmänna Beswärs och Oe'- .
tonomiä stistottct inkommit betänkande af den , Z
Miji öfwer Riksdags-Fn lmägtige kefir Oarslons
och sfilils Svenssons frän Ealmare Län memoriaker,
intiesattaiide de önstningar, ali landtmannen
mätte blifwa killäkit swedja när han finnér sädant
för sig gagneligt, utan hinder af någon föreskrift
i hänseende kill liden, och att lill swedjelandä inrättande
utom räller beteshage, åtminstone fä begagna
sadana ställen hwarcst förr warit fwedjat m.
M.i anseendes Utstoktek hnfwndsakeligeit, i afseenKe
pä den förra frägan, något hinder deremok i
Dott 2z Na;i,
2ZZ
allmänna lagen och författningar stg icke förete;
och hwad veis andra fragan beträffar, anser Utsstotket
as anförde Ml, beiänkeligl, akt derä tillstyrka
bifalk.
Laves pä botdet
-
Zere loll, (äustakz uplästo kill protocollet
följande:
OdinjukL Dicramen,
Dä fäderneslandets brhofwer nödwändrqt före
dra ökade ntjstylder eller en i proportion af dessa
stadgad bewilluing, är det hwarje redelig medborgares
pligt, att efter dest yttersta förmåga, gä
desta fosterlandets kraf tillhanda. I Swerige fattas
icke miljan —> man kanner ännu minten och lycksaligheten
uti oberoendet af främmande inflytelse
och Ofrverhe-tens grundsatser i denna del aro mördade
och »välgörande.
Äe fran är stiga priser a förnödenheter m.
M. till mer än lirrakningsbar högd tyngden af
Atjstylder'tännes härdare  may inser för framtiden
behosirer lif hela tanders större moijener,
och det är pä destas Uphjelrande, enligt min öfwertygelse
grunden hwi>ar för större b.-istad »ing.
l!:om möjligheten alt stima uiwäiar i pköhokion
af be h öfwer ne, winnes ingen möjlighet l"i rätta
Utgörandet af ökade avgifter, fkatier och utstkylder
men ater med medel r händerna för den ar,
bekfamme och idoge ark förmera hwad Han äger,
arr wara werkst,» och »ytlig bär nied alla jstäl och
säkerligen allman tillfredsställelse alltid följa ven
Estlksrliga skyldighet, att i samma mohn gagn»
sta"
2Z6
Den 2? jl7ajs»
stakett genom luhöeiae och högre stetter da
Kstven Landers v.ölingar och förbättringar mi allt
siur.lizen wisp' den lyck! gesie winst i urrvägax härtill.
Högtidligen östvo ryg d om enstämmighet uti
kä> si n för utgörande: as skyldigheter cmck Konung
ochF sie.jorden, lärer jag icke mifliaga migomcnstämluighoten
rut önskan afhwarje Swensk ari Vunnst redliar
Utgöra hivad han stall och af npkigrigafle hjerta
wille för art b hälla namner och fäderneslandet obes
roeave. De? är af sin Konungs wisa omsorger,
Understödde af Representanter som hela nationell
päräknar endast nkivägarne härtill.
Rikets pennmgewcrk, huswudgrnnden härföre,
är stäid pä den säkra fot, som genom Banqnenö
spccistca warde, tillräckeligen försäkrar enskilt och
allmän säkerhet litt wart i omlopp wakande rörelses
tapttalZ men stor och känbar ar den stör credirett
af detta och fögakteligen ali redbar egendom mäst
^vidkännas genom inrättningar af flere penningewerk,
och mängden af de olika asstgnationer ä
Bariqnen, som icke kunna annat än sä wa! uti
köpmäns som staters relationer lisinska specifica wär
der
af rätta myntsorten»
Agiokering med flere
vcxationer, naturliga följder deraf, npkomma, som
alla i sitt mohn skada, för widlyfiige att här omnämna
och. sammanfatta.
Till ändamälets tvinnande ä andra sidan att
gifwa lust och understöd ät odlingar, förbättringar
med flere gagnande och nytlige företag i Riket z
äro wlsterligen DiSconrwerkens etablerande., Utom
hwilket säkerligen icke kunnat pä ganska lang tiö
werkställdkS, hwgd i vestg delar nn mera wäre södra
-
Den 2z Naji. 25?
dra provineer sramwisa. Destas inom en tid'
af io L ro är sä märkwärdigt som synbart tilltagande
odlade skick, bör ingitwa med skäl wördnad
och tacksamhet emot kloka och wisa förfall»
ningar samt emot de medel man haft för händer
lill möjligheten härtill.
Om Diöcvnter icke funnits, skulle penningebristen
förbjudit alla desa »välgörande företag, hus»
wudsakclige för landets upkomst och wälmåga; —.
ödmjukeligen wagar jag derföre underställa Högloft.
Ridderskapet och Adelns pröfning, om icke defta
nyttige werk skalle kunna giswas en riktning, hwar»
igenom de blefwo mindre skadlige för crediren och
redbara egendomswärdet, samt ännu t högre mohn
bidraga till allmänna wälmåga».
Götha Canal Diseonk synes mig redan hofwa
dertill gifwit en ledning — räntan ulöfwer en
wist procent, anftagen till fullbordandet af den for
allmänt wäl sa nödiga som nyttiga Canalen, ärjn
endast att anse såsom fond för att underhjelpa och
påskynda werkställighetcn af detta stora patriotiska
företag. —. Jag tillä,er mig den öfweriygclft äf»
wen, att samtelige Discontwerkcn i Riket, skulle
till wäsentelig del, sammanlagt kunna bista och NN»
derhjelpa landels nödwändige odlingar och förbättringar,
industri M. M. vitt af deni, i likhet med
denna Discont, den öfwer wista utfäste procent öfwerstigande
procenten anslogs till en särskild fond,
hwaraf större län pa rundeligare tid i desto astecnden
kunde utastigneras ^ om ej för Statswsrkcts x.
gen räkning, dä behållningen blefwe ester min ös»
wer
Förflk
Del- Nio
Den 23 Maji.
tvcrtygelse kill alla afseende» i högre mohn gognande,
skulle i ben ordning, som r, äffadc oclroyer med
desa week löpa till flur, fäkcrllgen nya af benna
egenskap wara fördelaknge;
och for jag r,l! en
berjan lika odNijnkelgcr. underställa Högloft. Ridderskape
ost) Adeli, om ej den behållning, ion, af Dis»
ccnlwcrkcn »» blifwer Bankens e>-fki ta tillhörighet,
slknlle kunna till större eller mindre del an»
slas, att göra denna fond sä wälgörandc för Mikels
upkomst, som i följd deraf wäscntclig för
Möjligheten af betz högre beskattningar.
Remitterades till Banoo-Utskottets.
Zerr korsettles, Larl Otto, upläste el!
sä lydande diktamen:
Wordsamt Memorial!
Genom ingifwit memorial wid flutet af 1809
ärS Riksdag sökte jag leda Hoglofl. Ridderslkepet
och Adelns warda upmärksanchcr a en angelägenhet,
hwllken jag da klodde och ännu tror förstena
det. Men i anseende nll Riksdagens snara flitt,
och irigtiga göromäls lörehaiwende, lyckades der
M'.g ej alt häruti winna wikt ändamål.
Med
fullkomligaste östverrygclft af min cttörmögcrihet,
«tt med någon wällalrghet forma framställa detta
ämne, ffnllc j»g likwal anse oförlåtligt, ati endast af
sadan orsak, assia ifrån ett godt ändamäls befordrande.
Hoppel att en dag wera manga tusende
Swenska medborgares nöd afhjclpt, samt fäderneslandet
betjent, ar ben driffjäder, hvilken förmur
nstg höja min röst. Frän samina ffal, gör jag mig
dct glada hopp, der Högloflige Riddcrffapcl och
A
-
Den 2Z Maji.
-59
Adeln, öfwerselö bristerna uti mitt framställningssätt,
med godhet uptager min redliga afsigt, och
framför alt ulläter de medborgares sak, jag gar att
sramjtälla, kala l^r sig fjel'.
Ibland de mänga olyckor hwilka drabbat Fäderneslandet,
under stvnast förftntne är, mätte såsom
en ej obetydlig bora anses, den utwandring
af Swensta undersåtare, synnerligen af den arbetande
c'asien, hwilka» til! sa b^ydligt antal ägr
runi. Det torde wara fa af Rldderstapet och A»
delns uplyste ledamöter som ej hafwa sig bekant, det
ett ej ringa antal Siven frdr besinna sig i Dannemark.
Rys,laud hyser ett större antal än man
skulle kunna förmoda men mäst känbar har warit
utwandringen af Sweriges manbara ungdom,
af snart sagt alt Sven sitt sjöfolk till England.
Med säkerhet kan antagas, det Englands stottor
äga öfwer Lo,oo<s Sivenia matroser^ eit tillräckligt
anral ali bemanna hela Swensta Oriogsstölkan.
Fördelen af arr återfå dem, kunde blifwa för Fäderneslandet
högst betydlig. Oberäknadt de fördelar
som samhället i allmänhet härigenom strill-: killskyndas,
sa kunde äfwen igenom ett klokt begagnande
, af deras, af all Engelsk! befäl söreträdeswia,
erkända erfarenhet och skicklighet i sjöwäsender,
en wigtig epogne kunna inträffa för swensta
marinen.
Innan jag söker bewisa möjligheten af
återfå marc i England »varande sjöfolk,. anhaller
jag, alt, i största korthet sä vmnämiiq' huru och pä
hwad sätt, enligt min enfkstra ochoförgripeliga ranke,
största fördel häraf, för Swenska marmén
ställe
sLo
Den -Z Maji
-
skulle kunna dragas, jämre den ändring jag i sambanv
dermed skulle anse nödwändig, uti der nu
brukeliga sättet, till utgörande af Swenska flottans
sjöfolk. Jag skulle förcflä, att alt det till flottorna
crforderliaa sjöfolk, skulle indelas i 2:uc clatzec
med namn af Sjö-Brigader. Zörj^a Brigaden
lill styrka, twänne tredjedelar os hela autalet
sjöfolk som fordras nll flottornas bemannande,
skulle Utgöras af batsman, upsatte af Rikets
kustprovmcers, till höfwen gräntsande socknar,
af de i skärgärdarne liggande bylag och
fiskläger, hwars innebyggare ifrän spädare ören
härdade och sjöwane, ofra tvid manbar alder,
förenar skicklighet som sjöman och lots med böjelse
och fallenhet för yrket, alltid, ojemförligt läktare
danade dertill bättre skulle smara mot sjöofficerns
stora och stränga fordringar och ej med den
ä hälsan tärande afffy och frugkan gä om bord
pa flottan, hwnken sä billigt intager den ifrän
landsbygden och plogen kommande, tvid sjön alldeles
vwane båtsmannen, och gör honom, om
icke lör hela sitt lifstid, hmilken beklageligen ofta
härigenom förkortas, ä-minstone för en stor del
deraf, sä helt och hälli! osikickclig till sin bestämmelse.
Denna Brigade skulle inde as uti HalfBrigader,
bestående af mera och mindre sjöwane
Båtsmän, de mera sjöwane emvloyeras ä stora flottan,
de mindre sjöwane a skärgärdsflottan. Andra
Brigaden till styrka, en tredjedel af hela
antaler sjötolk som erfordras till floltoknes bemannande,
skulle Utgöras
coopvaerdie sjöfolk.
säl
-
Den -z Naji. r6i
sättas as den del af wart i England warande sjöfolk,
sm skulle kunna återkomma, och för fram»
tide»! recrn^ras ifrån SwenskaCoopvaerdie-siöfarten,
s.mt genoi - uttagninaafde skickligaste isi än lörsta Brigaden.
De» borde endast employeras a Orloqsffottans
större ochuionijkärsqäendefarygchwarshalswa besätt»
ning af den alltid borde lilaöras. Salunda kunde swenska
marinen erhälla en lika god ssm ofelbar plant,
schola tör gode och jkickelige sjömän. Denna Brigade
skulle blifwa en säker borgen j framtiden
för ärorika, och wäl utförde expeditioner. Såsom
en angelägenhet, hwars urakliälande h.r g>okr
och alltid skall göra alla andra, äfwen de klokaste
bemödanden, om intet, till conserverande af
sjöfolkets halsa, fär jag namna, nödwändigheken af
att alt sjöfolk under expeditioner, äga ett tillräckligt
förråd af rum, gang- och sängkläder, och more
enligt min tanka säkraste urwägen till winuande
af denna angelägenhet, att hwarje skepp ägde lika,
som de Engelske, ett tillräckligt förråd, af sädane
persedlar, som under expeditioner till de behöfwande
emot ersättning finge utlämnas. Wart elimar
befaller den ömmaste omwärdn.id, om hälsa och
godt lynne skall kunni widmagthallas host och wärtid
pä sion, och da denna omwäednad ej lrvler,
är jag ötwertyqad att CwenskarS härdighet (nämligen
sjöfolk utgjord! efter ofwannämndc grunder)
skall segra ösiver climatets alla anfall, och ej som
förr skedt, hemsökas och bortryckas af smitlosamma
sjukdomar, hwilka sä ofta inom kort t>d, salt
flottan utur ständ att begagnas, sa ofra instält
magkpäliggande expeditioner, och förorsakat större
262
Den Maji.
och kallbarnre förluster än de mäst afgörande,ba--,
tailler. Skulle delia esullständiga^ yttrande af mina
tänkesätt »ti detta wmttaa ämne, kuntsa föranleda
till en u förligare alhandinrg af någon mera
uplyft, sä were min hela tuskan upfyld.
Man sätter i fraga möjeligheten af att återfå
märt i England warnnde sjöfolk — ti!! bcwisande
«f de -na mojelighet torde tnig killaras, att i korthet
nplysa orsakerna kitt deras emigration.
Under de arén Swerige agde cn blomstrande
och wissträsk handel, lockades litt störjensten, ett siorc
antal af allmogens roffa löner, och annat folk förutan
nägon bestämd näringsgren; ankomne pä främmande
platser oförfarne som de moro, blefwo de snartförförde,
att öfwcrgifwa den Swenffa handeltztjensten.
Till säkerhet mot Engelsk krigs sjötjenst, hwiiken
de söm trogna Swenffa undersåtare altid sökt ludwika,
förffafsade de sig Swenffa Consulerneö prokeclioner,
och hwilka de med en högst fkadclig och
vttllbö-lig lätthet crhöllo. Snart nog funno de sin
witt färe! se. De större lcgor de kommo i åtnjutande
af, förde dom afwcn i Engelska stömannens utswäswande
lefnadssätt, och blefwo wida mindre
nllrackeliga, än de mindre Swenffa legorna.
Deras proleclioncr rcspecteradcS ej. när Engelska
krigoffeppcn moro i behof af folk. Ttt! sädant
wäldiörande a Swenskt sjöfolk har jag ofta
warit ett winne; under nagra äcs wistande utrikes
rakade jag ett förmanande stort ania! Swenffar
ä de Engelffa ffeppen. De anropade allmän!
ffufleligen och munteiigen min swagg åtgärd hem^
ma
Den 2z Mast. 263
ma uti fäderneslandet, till utrverkande af deras
frigiswande. Ingen af dem war nöjd nied siik ö
de,
aila önskade sä äterwända
allmänt sake de
sig blifwit narrade akt inga i den Engelska handelskjensten,
men endast med den afsigt, alt högst
pä 2 a z ar söka förklena något penningar. Som
bewis ä uprikiigheten af deras önska» att aterwanda
till hembygden, äbcropades älderstegne» föraldrar,
hustru och barn, somlige arf och jordbr»?
de hade akk förwänta. Swensk» sjofolket är wis,
serligen af ganska stor nytta för Engelska mari
nen,
och frigstwes iva! ej utan ministeriel åtgärd,
man kan likwäl med säkerhet antaga, akt ej mer
än pä sin höjd hälften af det Swensk» sjöfolket
befinner sig ä de Engelska kriasskeppen, större delen
är annu qwar i Enaeltka handelsnensten,
hwilka blifwa fria tvid stukad resa, men da de tvid
nägot örlogsskepps askackling och uvläggning, eller
efter stutad resa med handelsfartygen äler blifwa
fria, sa äga de inga mwaaar, inga medel,
att företaga och bestrida omkostnaderne till den efterlängtade
hemresan. Det inwändes wäl, det
Mgnga försök blisvit gjorda i deras förmän, det
deras ostadiga lynne fört dem utrikes, det deras
begär att äterwända ej ar uorikti nt. Härpå kan
jag blott smara, att om deras ostadighet fört dem
bork, sa torde den äfwen bidraga akr föra dem äter,
samt att man kanner, det en patriotiskt och
ädelt sinnad Konungens Minister, för fä är sedan
i England reclamerat, och med biträde af nagra fä
j Dondon bosatte wältggkte landsmän, pä egen bekostnad
till fäderneslandet befordrat huudrademl;
fat
-
264
Den SZ Najj.
fattige Sivenssa sjömän. Del samma hade kun»
nät ss' r U ett änka wida större amal sistlcdne
winter och knuds sse .sla är, stulte sötfattning
der- li tagas. samt medel dertill ansins, tilder
loppr af silledne wimer halma öfwer Avo Swenss>
slöman. s'kr djelp och understöd hos Pastor för
S vcnssa församlingen i London, till sin hemresa
tul fäderneslandet. Men oförmögen att hjelpa
mer än g -nss.i fä, blefwo de nödsakade att antaga
ny leaa, och »paive de nn mera Ost'och WestJ.
idiss st t orne li l nndwikande af prähning till
krigi'lj>!.st. Dä ett sa stort antal sa nyligen önskat,
och agt frihet ait äicrwända tili fäderneslandet,
huru mycket större ssn'Ie icke detta antal
blifwa, om de erhöllo underrättelsen, akt deras
förolämpade, me 1 ädelt sinnade landsmän, räckte
dem en hjelpsam hand m d glömssa af der förflutna.
Pä ett sädant satt icke olikt judarne irrar kring
jorden tnsentetals unga 06) till fäderneslandets
tjenst ssiekelige mevborgare, öswerlemnade lill sitt
öde, af behoswec och eländet som oftast hemsökte,
änger», öiwer ett begänget felsteg deras ständiga
föls'siigare. De finnes »visicrligen ingen af detta
Stånds ädelt tänk e medlemmar, son, icke anser
dcsia tvära medbröders öde hardt och heklagans--  wärdt, ja, jag »vägar tro mindre wardigk en sjelfständig
och stolt nation. ^ Htvad
sa manga
tusende wära landsmän, kwnngne att förfäkta, att
tipoffra lifrock för ett främmande, dell, likgiltigt intensie,
kör ett folk hwars prevention till utlänningen
strider t»ll förakt, hwilkct sällan, ser eller erkänner
sörtjensten hos nägra audre än dem sjelfwe,
Sweri
-
Den 2 z Nast.
Swerige är wisterligen icke den nation, som
bör förse andra lander med krigare, sjöfolk och
arbetare, nogsamt bemis.ir sta, till en enior andra
länverö befo kning för fwag population, och wid
en tidepnncl dä swensk» naiionen genom den nyst
enhälligt antagne conscriprionen, en forstag »värdigt
en tapper, enig och stolt nation, grundlags egen
och efterkommandes tillwaro. som fritt och syllfständjgt
folk, dä den genom Europas södra halfö
klari lysande sol, älwen sträcker sin »välgörande
»verkan till nordens bygder, och »ned sam» nationlig
anda upfrifkar swensk» bröst.
Da Swcri
ges
innebyggare af alla ständ fast fö enade kring
den thron, htvilken i dag stödcS och en daa länare
frain ikall prydas och uprätthällas af Lxni. ^o
Sweriges
hopp, twingar främmande lolrst g,
alwen gifwa dein den aktning dest förfäder, sä rälk»vist
ägt; wid en sadan kidepunct hoppas jag, att
del fkall anses, såsom e» o»nistlig länk, ur» den
kedja af patriotiska och hedrande företag, hnnlken
nu af Rikets Ständer sammanknytes — akerfö»
stkaffandet af frihet och fädernesland, ar de af wäre
medbröder, som under mindre lyckliga tider
blifwir förledde till en urwandring,' kanfke brottslig,
men af tillstötande omständigheter lill nägon
del ursäktelig.
Det är nu a denna angelägenhet, jag Har önskat
kunna leda Högloft. Riddcrfkapet och Adelns
wärda upmärksamher.  , Om detta ämne är af
den wigt alt det fason» en af de wigiigare puneterne
uli en Freds, eller HandelStractat »ned Konungariket
Elora Brilanien, kunde och borde fä inflyra, wore
266
Den 2z Najj.
s
förmätit af mig art wilja bedöma, men åtminsto
ne magar jaa till Högloff. Rivderstavec och Adelns
uplysta beprötwande ödmjukast hemställa, om ieke
Ler more ötwerensstammaude med fäderneslandets
inrereste, s. m? tiv.ensta nationen wärdig:,
De 1:0 Rikst ne Högloft. Ständer hos Kongl.
Mäste i underdånighet.anhölls, att Dest a mrikeb
orter w mande Ministrar och Handels Agenter, i
kläder anbefalteö, att va möjligaste fält understödja
och befordra umkes warande swensta undcrsatares
lösgifwande och hemsändands till fäderneslandet,
samt akt Ministrar och Handels Agenter berättigas
kill uklofwande af säker employ och underhäll ät
sädane swensta underlärare wid återkomsten till fäLerneslandet
nrj Kongl. MajttS och Rikets tjenst.
2:0 Dek Rikets Högloft. Ständer ansioge ett
pcnninge understöd till bestridande af hemresan till
fäderneslandet för utrikes warande swensta pä egna
tillgångar mbtorrade nndersätare; och
z:ö Det undersökning och pröfning mätte widlagas
ä gamla förstUluingar, same om nödigt, nya
förestritwas till förekommande för framtiden, as
Lenna med landels wäl, och främmande nationers
aktning sä litet öfwcrensstämmande utwandring af
swen st' manbert folk.
Om blot» hälften af det i England warande
swensta stöfott ra detta fäll till fadcruislandet kunde
ärerföras, sä mätte der ja anses mödan mårds,
men äfwen i den osannolika händelsen atr ingen as
dem återkommer, sa kan ej eller någon penningentgitt
stc, me» nationen har dä gjort hwad ä den
älminstvue ankommer.
Slu
-
Den Naji.
267
Slutcligcn sär jag till Ridderffapet och ALclns
bepröfwande ödmjukast hemställa, om icke detta
memorial, i anseende till det föreslagna rcnninge
understöder hwilket lärer wara alt hwad i denna
fcäga kan komma under Riksens Ständers algard
kunde kill Stals-Utstkottet fä remitteras. Och sedan
Stake,U stkortet med sill betänkande haröfwer
inkommit och R-.kscns Höglost. Stander i afseende
dera bewilja omnämnde penningeunderstöd, om icke
dä stuksens Höglost. Sländers bestur häruri, jämte
memorialet tiii Kongl. Majrsis Nådiga försorg
i det öfriga, kunde fä öfwcrlämnas.
Begärtes pä Bordet.
Arv von äVciAkI, Lstristian LstrenkriuZz
upläste ert memorial sä lydande:
Wärd sa ml Memorial!
Säsom vice Ordförande uri Kongl. CostegioVledico
och derstädes, enligt Collrgu PräscS Herr
förste Archiater m. m. von 8cstult2enlreim8 förordnande,
hnfwndsakcligen answarig för Collcgii nu»
litairc divistons göromäl, har jag haft tillfälle art
lära känna de hinder, hwilka ined rätta böra
anses såsom de hufmudsakiigaste orsaker, hwacföre
den niilitaire Läkgrewärden i Swerige hi!tilis ej
knnnar bringas till den grad af fullkomlighet den
borde äga. Jag anser derföre min skyldighet wara,
sedan Kongl. Majlis nåd afwen förunnat mig
Len hedrande rättigheten, att pa Riddarhuset äga
färe och stämma, att begagna detta första lilfäsie,
för att leda Hölofl. Rlddcrstkapet och A el: s i pmärkfawher
pä dem af deste hinder, hwstka enligt unn öfwer
-
268 Den 2Z Maji.
wertygelse, endast genom Riklens Ständers krafti
.
ga åtgärd för framtiden kunna afhjelpas.
Amaler af de wto armeen och flottorne pä
stat ania;ne Läkare är tillrackcligen storr under fredstid,
och möjligkwlS skulle af samma antal alwen i
krigstid de göromål kunna bestridas, hwilka höra
till armöens flyttande sjukhus inrättningar» om
nämligen detta antal utgjordes af Likare, hwilka
genom skicklighet och kunskaper förrjenke att inwthafwa
sa wigtiga syfllor. Men endast af sädane
» Läkare har denna militair Lckare-Eorps hittils ej
warit och ej kunnat wara sammansatt, och, fastän
enligt ett Kongligt bref, sedan 1826 ingen
kunnat blifwa RegementS-Läkare, Utan att wara
Medictnä Doctor och Chirurgiä Magister tillika,
hwarigenom denna Läkare-Corps redan beryri igen
Mlnnit, och Kongl. Mai:t äfwen nyligen, i afseende
pä den indelta armeen, > nader lackts bifalla
ett af Läkare» Commmecn i underdånig'er nll
Kongl- Maj:t öfwerlemnadt projekt, hwaugenom
denna armLe, Med undantag af nägre Regementer,
der tillgäng icke finnes till de ei forderlige medel,
troligen i framtiden med ffickelige Läkare skall
kunna förses, sä äterstär ända alno ett hinder för
winnandet af ändamälet i hela sia widd, nemligen
otillräckligheten af de wiv wärfwade Cavallerie-
och Znfanicrie-Regemenkerne, tvid vägra af
de indel!a Regementrrne, samt wid Artilleriet och
Flottorna för Uader-Läkarne anflagne löner. Dessa
löner äro ej större än emellan 52 och 82 och
nägre Riksdaler Banco, hwaraf följden har warit,
att wid infallande vacancer inga sökande dertill
-
Den 2Z Maji. 26-
»ill hqfwa funnits, eller att endast de mäst oku». ^
nige fiq lill erhållande af deffa syfiloc anmält;
och huru ffulle det wäl ock kunna wara annorlnn.
da, da i nuwarande tider knapt någon betjent kan
Hällas för mindre än a:ne sädane löner? del äc
således högst nödwändigr, att defie löner beiyveligen
förökas, om man sikall kunna hoppas att skickelige
sökande sig kill erhållande af defie Läkaresyfilor
anmäla.
Under krigstider har bristen pä tillgäng ä erforderligt
antal skickelige mllikair läkare warit annu
mera känbar; ty fastan fältlractamemen och af.
sigren att winna erfarenhet och förwärfwa genom
fälttjenst meriter till en framrida befordran hafwa
förmatt manaen skickelig Swens? Läkare, all under
krigstid Mia sig ifrån sina wanliga göromål
och antaga tjenst wid armeen och flottorna, har
deras antal ända warit otillräcklig!, och Kongs.
Maj:t har derföre warit nödsakad, att widlaga de»
enda öfriga u>wäg; att utifrån laka komma läkare,
hwilka ofta warn rä't okunnoge, och om de äfwen
warit skicklige, ända obekanta med landet, folket
lefnadssätlct och sprälet. föga hafwa kunnat uträtta.
Om arn,Lens styrka endast beräknas till 42,20c»
man, och ljuknninmern derföre enligt wänlig calcul
upkageö till mmst 4,020 sjuke, sä behöfwes
för denna armees sjiik.-wrd, Utom de wid densamma
befintlige pä stal lonke ordinaire Negementsoch
Under Läkare, minst 2lne förste Fält-Lakare,
4 Fält-Läkare, 20 Sjukhus Läkare, s»mc emella»
42 och 62 Under-Läkare wid sjukhusen, och skulle
hela flottan tillika sättas uti acuvite, behöfwes för
den
-
272
Den 2z Nast.
densamma minst anie Expeditions-Läkare, en för
Örlogs- och en för Armeens flotta, 12 Upbördsoch
24 Un er-Läkare för 12 Linieskepp; 7 Upbörds
och 7 Under Läkare för 7 Fregatter; 2:ne UpbördsLakare
för 4 Culterbriggar; 18 Läkare för 18
Galerer. och 12 Läkare för de till 112 Kanonst-pär
hörande sjukfarkyg, i det hela således omkring
,68 Öfwer» och Under-Läkare.
Genom Riksens Sranders frikostighet och siipendiemedle»,
hwilka af Kongl. Collegium Medikam
utdelas, skola wi i framtiden kunna hafwa
tillgäng till tZ pensionairec såsom öfwer-Läkare,
och till 2y stipendiater såsom Under-Läkare; i der
hela således endast till 44 personer för denna Mlilaire
Läkare Corpsen, och derföre fVall wid infallande
krig, ä'sw n om någre civile Läkare paräknaS,
som da antvge militaire Läkaresystlor, altid
ett b-hof upkomma pä åtminstone roo Läkare,
h rilket ej kan förekommas, om staten under fredstid
ej genom löner engagerar ett motswarande
anlal.
Jag inser wal, att .t ej kan ske titan en betydlig
upoffring af statens medel, och akt del i
alla fall ej hastigt kan werkflällas, men jag inser
äfwenledes, att ingen annan urwäg gifwes; och om
det är ett behof for sta'en, att hälja en krigsmagt
til! sttt försmår, är äswcn ' erigenom nödwändigheten
gifwen as tillrartelige anfiailer för hälsowärden
wid armöerne, hwstket destnkvm tyckes höra tili statens
heligaste pligter; den ny ta deräknad, hwilken
deras under fredS'id ;ö" staken fikulle kunna nykom»,
a, om nemligen ät d^ste läkare anwistes wista
sta
-
Den 2z Vast.
2?!
stationer inom Rikets provincer, enligt deras större
eller mindre behof af Läkare, och dem äladeS
skyldigheten, akt sköta landels sjuke wid och omkring
de fl a Nen, hwarest deras wistelseort bliswir bestämd.
Ofwerrygad om wigten af hwad jag anfört,
är jag Qct äswen ai? tet raaes i närmare öswerwägande,
inom det Ständ, til! hwttlet jag har ten
äran ari tala, och hwars ledamöter lil! en stor
del, mane ari maga ali för fäderneslandets försmak,
öfmen af erfarenheten aga stal att bejamin nuna.
anföranden.
Remitterades till SlatS-Utstoiter.
Arr lstnäerlkölst, uprcpad fdrmälte,
att dec dictamen han nu arnäde npläfa hade redan
före sista plenum bliswit författadt, men att han, för
akt ej da uppehålla afgörande! af frägan om förstärkiungömanjkapek,
afstätt ifrän nplasniugen af
der samma; och more sälcdes hans mening nu ingen
annan, än att fa sina tankar i detta amne i
protccoller förwarade. Derefter upläste Herr Istnstersteölci
följande:
Det är blott l frägan om de anie proponcrade
confcriplionssätten Ved eller Utan tega som
jag uther mig att inför Ridderstapet fä yttra hwil«
ketdera jag anser wara det rälta, det billiga och
mäst ledande till ändamälet: fosterlandets kraftiga
förswar
Della
stora ändamål mäste som alla andra
sökas och winnås genom fanna och naturliga medel,
och detza medel ligga otwifwrlaktigt sörwarg
de
-
272 Den 2Z Naji.
de i den conscnberade armLens indlvrduells man»
doms stridbarhet, härdighet och wapenofniiig.
För a>t i farons Hund kill fosterlandets wärn
kunna framställa cn mängd yngltngar hwilka cj
sakna detza egenstaper, som hwarken i hast kunna
förwärfwas eller köpas för penningar, lärer dek
wara nödwändiqt, att Sweriges söner, redan tidigt
frän ungdomsåren danas till Swensta stridsmän.
G unden för ett kraftigt nationalsörswar t
framtiden hi.ilar säleveS pä upfostringens första
omsorger.
Dek blir föräldrars första pligt att hädanefter
upföda sina barn pä ett sätt som swarac
emot samhället) behof, och gör dem tjenliga till
ett yrke, hivars utöfning statens beständ och sjelfständighet
i cn framtid owilkorligt torde pakalla.
Men hwar är borgen för werkftälligheten af
en sädan u, fostran om ej en absolut lag bjuder
att alla
alla fosterlandets söner nran un«
danlag  födas till fosterlandets fökswakare — till
Swensta Soldater. Om denna lag ej är absolut
— om exeepuoner äga rum — hwar börja
och hwar stuta de — rättwisligen? och hwar ligger
der naturliga det billiga wilkoret för undantagen
—?
För öfrigt finnes wäl en säkrare grundläggning
för den sa ofta pakallade och jä fallan ädagqlagde
patrio»ismen och nationalandan än just i
denna owilkorliaa lag,
att alla elafier af Medborgarns
pä lika wis, och med lika upoffcingar,
och wid lika älder deltaga i upfyllandet af den heligaste
af famhällsplikter— samhällets sörfmar.
Derk 2z Nast. 27;
Men hwar finnes deremot ett starkare frö till
oenighet och förbittring medborgare emellan än i
en prinrip hwarefter skyldigheten att frälsa ett gemensamt
fosterland anses lika berömligt upsyid af
dem bland dest innebyggare hwilka bernil anwän»
da en lumpen penning
som af dem hwilka för
samma ädla ändamål blottställa sitt lif och upoffra
sitt blod.
Hänna rvi wä! stöd för denna princip i de»
hjeltes exempel som för sin fosterjord trotsat och östren
wunnit alla krigets faror, eller i den upma»
ning Hans första hälsning till detta Riksstånd innebar.
Mätte denna Sweriges beskyddare bä Ha»
en gäng främst af alla medborgare gar alt möta
sitt nya fäderneslands fiender blott i deras leder
räkna hyrde stridsmän och ej kring sitt Swensta
baner behöfwa samla legde krigare.
Herr Landt-Narstalken erindrade art prokocollet
för sista plenum wore redan justerat och
att det wore i denna dagens protokoll fom Herr
Lärräerlköläs diktamen kunde komma art intagas»
Friherre Ltsel von l^ollstsin, Oorsitr: l^uävrZ,
upläfte följande diktamen:
Wördsamt Memorial.
Sedan Riksens Ständer, tagit sitt beslut atr
Zka krigamagken, lärer den andra omsorgen, intet
Mindre wigtig, bliswa, att förse denna krigsmagt
med sina behof, om annars intet ändamäler stall
aldeles förfelas» Vland besia behof är krutet en
hufwudsaklig artikel; hnruwids deraf är tillräcke
Första
Del- Ns is
-
274 Den 25 Nast.
ligt förräd kan jag mål icke känna, men har anledning
förmoda, det någon kraftig anstalt i tid
maltke tagas, om man cj snart nog skall lida brist
derpå. Ingen lärer finnas, som will pasta, att
man kan förswara sjelfständighet och wara oberoende,
om man också ägde millioner manbart fol§, sa
framt man inom eget land, icke äger alt det som
fordras till förswarsanstallerna; akt hämta sädant
frän utlänningen, är gansta osäkert, politiska relationer,
kunna giöra det omöjligt. Utomdetz är
det en national förlust; handelswägen är nog än«
da till wär nachdel, som skönjes af den updrifna
coursen, utan alt wi ytterligare med införskrifning
af utländska waror, som wi kunna tillwerka i
landet, skola öka det onda. Saltpeter! hufwudsakeliga
ingredicntien till krutet felar ost, icke derföre
att landet kan producera tillräckeligt deraf, mea
derigenom att tillwerkningen blifwit försummad och
sädant har lillgott pä följande sätt. Wid 1800
ars Riksdag, ärogo sig Rikets Ständer, i anledning
af Konungens proposition, att ester indragning
af förra saltpetersjuderi-inrättningen» ärligen
lefverera io E olutkrad saltpeter, af hwarje helt
hemman, emot betalning af i R:dr 24 H. per
LEd. Dä Swerige innan förlusten af Finland,
ägde omkring 80,000 hela hemman, borde den
ärliga saltpelergärden Utgjort omkring 40,000 LEd;
häraf kunde rillwerkas 8,000 centner krut, nu da
n>i lära ägg omkring 64,000, blir gärden wid past
Z2,ooo LKd, således endast tillräckelig till 6,000
centner, med ett litet öfwerskott till andra behofwer.
När författningen gjordes, om upbördcn af
De k 2z Maji» 275
denna saltpeter» förmsäg nian rigiigt hwad som sedermera
inträffat, att nemligen intet alla hemmansbrukare
skulle afbörda sin gärd, och fördenskull
faststäldes, att sedan den ärliga lefveranccn war
gjord, skulle ä Lands-Cancellierna gcuom offeiiiclig
auction uphandling ste, för den som i lefverencen
brustit; men derjemte tillkännagafs , att derest
ingen till det af Kongl. Krigs - Collegium bestämde
pris mille lefverera, sa wille Kronan emottaga
lösen och derföre förskaffa saltpeter» Detta
skedde ingalunda i den afsigt art förmandla denna
saltpetergard i en nenninge afgift, utan pa det icke
egennyttiga lefverenreurcr skulle begagna tillfället,
och förpassa sig en öfwerdrifmcn winning. I några
ar gick detta i gansta god ordning, Kronan
insörstref saltpeter till ett sadant pris, att den kun»
de med den erhallne lösen betalas. Men i fednare
arén blef förhållandet annorlunda, da lösninqsprisct
icke förhöjdes, isamma mohn som salkpelcrrr
steg utomlands; kronan kunde da ej undgä art förlora
pä inköpet, och dä utförsel af saltpeter blef
förbuden i England, mära politi sta relationer med
detta land, ocksä intet tillät gjöra nägot försök fa
Något derifrån, blef följden, att krut tillwerkningarne
förminstades, ja snart sagt aldeles uphörde
till sa wäl kronans som enstilte personers känbaraste
stada; i denna ställning befinna wi ost ännu.
Detta mäste ändras, och rättas, men huru stall saDant
lära sig göra? Jo, detta ar icke mycket konstigt;
em Man blott äläqqer en hwar att fullgöra
stn stridighet, som ar art lefverera saltpetergärden
Lu riÄtura. Manga rnrsändmnZar lara gjöras.häv
emstx
-
276 Den sZ Naji.
emot för att wisa omöjelighetcn af ett sädant äläggande.
Jag finner likwäl intet mer än ett enda
Hinder som later höra sia, med Vet kan också om ej
genast dock framdeles afhjelpas. Först mäste man
likwäl tillse, hwad som är egeNteliga orsaken dertill,
atk denna tillwcrkning sa starkt afiagit, akt
Lä landet prodncecade öfwer Z2,vv« Lisp. saltpeter
för Zo ar sedan, nnmera knapt 4000 erhällas»
Man inser lätteligen att dä saltpeter rillwerkning,
fordrar bränsie och arbetare samt ehuruwäl lönanLe
pä skogrika orter, dock icke gifwande tredjedelen
»vinning, emot den man kan hafwa af bränwinsbranning,
sä anwänder man skog och arbetare till
bränwins produktion och löser sig med penningar
frän skyldigheten att anskaffa saltpeter, hälst lösen
blifwit bestämd titt en obetydlig summa. Andra
vrsaken ar, att sedan sjuderie staten uphörde, afgä
Le gamla sjudare som innehade konsten, och inga
nya komma igen; snart stall det här i swerige chara
en af de förlorade konster att littwerka saltpeter.
Widare som det är hwarje hemmans äboes
rättigbet, att sjelf besörja om sin saltpetergjärd, sä
hander, om han till ex. blott innehar H hemman
eller mindre mantal han häldre betalar 12 till 24
tz. i lösen för de nägra K han skall lefverera, än
har bcswar med att anskaffa kokpanna och öfrige
behöflige käril, sällan komma hela socknar öfwerens
a«r pä allmän bekostnad anskaffa sädant ehuru bet
Lock icke är uran exempel! swärigheten att fä arbetsfolk
är också ett af de större hinder; om man
ocksä sär en sä kallad werkmästare, kan man icke
skaffa arbetskarlar, ty jordbruket erfordrar alt hwatz
man
Den LZ Maj!. 277
man kan åstadkomma. I vesta nu nämnde omständigheter
sär man igensöka de hnfwudsakligaste orsaker
till förfallet af salrpeter lill»- erkningen. Men
da man känner orsaken till det onda, är hjelpe,
medlet lättare funnit. Om Riksens Ständer skulle
finna tjenligt, öfwerenskomma, det socknarne en
eller flere, alt ester storleken deraf skulle inga ett
stags bolag, anskaff- pannor och öfrig redskap samt
tour wis laka sjuda hos fig pä de orter der saltpeterjorden
finnes och intet brist pä bränsle lagger
för stort hinder i wägen, skulle ändamälet mycket
befordras; denna mekhode är pä nägra ställen i Skane
med god framgäng införd, och hade säkert blifwit
allmännare om ej lättheten att med penningar
fä lösa sig frän detta onus, hade hindrat sädane
öfwerenskommclser. Om widare, för att äter fa
saltpetersjudare tillärde, sädane undantogoS fran
conscription, torde bristen pä arbetsfolk härtill, undanrödjas;
skäl till en sadan befrielse, ar sä mycket
synbarare, som om saltpeter och krut brister, hela
armeen blir owerksam; den swäraste omständigheten,
tyckes bli, huru desta skola fä lära sjuda salt»
peter; detta kan icke ske ulan någon kostnad, genom
inrättning af seminarier eller något dylikt;
men hivar skall medel härtill tagas, staten är och
blir destntc»n,.sa betungad, att man får nog bekymmer
anskaffa dest behof. Jag wägar likmäl upgifwa
eik project. Den förra saltpetersjudcri inrättningen,
war sa onereuse för landet och man emottag
med sadan begärlighet, anbudet, akt emot e»
determinerad gärd, slippa all den olägenhet, förra
inrättningen medförde, att man gärna lefvercrat
den
-
27? Den 2Z Maji»
denna gärd, utan betalning, om sädant blifwit pvs«
ponerat, hälft dä man fick rättighet, akk fritt handla
med det öfriga man kunde tillwcrka, som är en
sä stor förman, att den wida öfwerwäger wistam»
gen af nä gra skilling eller R:dc för gärden, och dee
sä mycket mera, som de fläste af dem, som genom
leverankenrer besörja fin gärd, cedera den sä kalla?
de kronobetalningen» det torde wäl också här och
der finnas att allmogen icke fä promt utfä hivad
de böra hafma, sädant kommer derigenom i glömska
och sällan kunna de sjelfwa reparkera fina andelar
dä penniiigarne fäs i masta. Cestion af denna
beräkning more således obctydelig för hwar individ
men utgjorde öfwer hela Riket dock en fnm,
ma af omkring 50,200 R:dr, hwarmed wistcrligeu
det goda kunde uträttas, att sjudare om just icke
pä ett khcorelifft sätt dock practtfft, blefwo bättre
Nnderwiste an fordomdags, da sjudare genom rim
ga insigt förbrände tredubbelt sä mycket bränsle,
som nödigt .war, icke kände enkla och lättaste sätte»
akt skilja vänerns ifrän, och således försFaffads
mindre dugelig wara, flere andra fel onämnde.
Skulle Högloft: Nidderskapet och Adeln uppä detta
af mig framstälde ärende qjöra det afseende jag
tror saken fönjenar, skulls jag kunna i ämnet lämflcre
uplysningav.
Friherre 8taol anhöll attt hans diekameu
mätte list Oeconomiä-Ulskottets behandling hänwisas,
men det samma blef pä begäran lagt pä bordet»
Justerades följande:
Utdrag as Protocolleh hallit hos Högloft»
Rid,
Den 2Z Maji- 279
Ridderskapet och Adeln wid Urtima Riksdagen
i Orebro den 23 Maji 1812.
S. D. Efter förnyad föredragning biföll Högloft.
Ridderskapet och Adeln till alla delar allmänna
Beswars- och Oeconomiä-Utskoklcts den 15 sistledne
Maji pä bordel lagda memorial» i anledning
af Kongl. Maj:rs nådiga proposition angående
beklädnaden för extra roterinqsmanskapet; i anled.
ning hwaraf ät Stats-Ukjkottet skulle updragas-,
akt förestå nödige medel till bestridande af ersättning
för dem som redan med capotter försett det
upsatke roteringsmanskapet, hwilken lämpeligast
tordes kunna beräknas efter Kongl. Krigs-Collegii
för sistl. ar ä capotter faststalde pris. vt supra.
S. D> Esler förnyad föredragning af LagUtskottets
den 15 sistl- Maji pä bordet lagda memorial,
rörande ätskillige punctec i Jnstinä Ombudsmannenö
Riksdagsberättelse, hwilka Utskottet ansett
icke till desi »plågande höra, bestöt Högloft.
Ridderskapet och Adeln, i likhet med hwad det
Hederwärda Bonde-Standel uri prokocolls-utdcag
afven 15 dennes sig yttrat,
1:0 Att den första frägan rörande stagafgiflen
wid auctioner bör till allmänna Beswars- och
Oeconomiä-Utjkottet remitteras.
2:0 Alt den andra frägan rörande lösen för
gravationsbervis, bör af Lag-Utskottet widare utredas,
ocl) den till samma Utskott älerförwisas; och
z:o Alt oen sista om Konungens rätt att göra
nåd, enligt förur skedd remitz, af ConftituLionsUtskottet
bör behandlas, vt supra.
S. D- Efter gjord anmälan, att den instru
ckion
-
»
28» Den 2 3 Naji.
erion för Riksens Sränders Revisorer öfwer SkaksBanco-
och Riksgälds-werken, hwilkcn Riksens
Sländer wid riksdagen ar 1812, nemligen Ridderstkapct
och Adeln den 24 Mars, Preste-Stän»
Vet den 17 Mars» Borgare-Skändet 06) Bonde»
Ständer den 24 MarS stadgat, wid berörde riksdag
icke kommit arr utfärdas, eller Stats-Contoirek och
RikSgälds-Conkoiret nreddelav; bestör Höalost. Ridderffapet
och Adeln att densamma genom Expedirions-Ulffokkets
försorg jVulle pä behörigt satt ti3
expedition befordras, rit su^ra.
Uppå gjord anmäl-n af^RiddarhuS-Utffotrek
genom dest Ordförande, att Oftverste.Lieutenanten
och Riddaren af Swärds-Orden Lar! ^oksnWirLön
samt dest broder tillförordnade Stats-Secreterare»
och Riddaren af Nordstjerne-Orden Lnstrk
MreZrio Wirlön, som under den 19 Mars 1812
blifwit af Kongl. Majit i adeligt ständ försattefullgjort
de för introduckion pä Riddarhuset nödige
xroostanäa, bcwiljades nppä föregången propoMon,
desta Herrar introduktion nemligen ät den
förre under namn utaf ak Wirsen tub N:o 222;
och den sednare under namnet Wirsen lnd Nw 2222.
Herr LcmdtMarfkalken tillkannagaf att Herr
Rsxxe, Larl, af enffilla angelägenheter blifwit
rwungen att frän riksdagen afresa» och att således
efter honom 2,:ne rum uri 1lt>kott waxo ledige,
nemligen uti Oeco!lomiä-Nlstotkel samt uti det särKista
Ulffottet, och anmodade Herr Landr-Mar
-
De» 2z Nast» r*r
Mlken i följe deraf Herrar Electorerne att desi»
lediga platser genom wal ater upfyllq.
Höglofl. Ridderffapet och Adeln ätffildeS
klockan z. kuxra.
In 66em xrotocolli
A. 6. Lilverstolx».
. Thorsdagcn den 28 Maji.
Plenum klock, is förmiddagen.
Justerades plenstprotocollet för den 2Z Mast.
Anmältes och emotkvgs pä manligt sätt Konungens
Hof-Canhler, hwilken aflenmade twänne
Kongl. Maj:ts nådiga propositioner, hwilkas
mhäll här nedanföre i detta protokoll finnes uptagest
Sedan Hof-Cantzleren afkrädt, anmälte Herr
Landt-Marjlkalkcn arr Herr von WeiAist om tillstånd
anhallit att fä sitt den 23 Mast upläste memorial
med de öfrige rcfpective Granden kommunicera.
Bifölls.
ÄpnadcS twänne Herrar ElectarerncS-wallistvr
hwaraf befans, a;r efter Friherre 6 rixén stjerna fullmägtig
Herr stapxa blifwit walo ull ledamot Uji
allmänna Beswärs- och Oeconomiä-Ntfkoctct:
N'.o 2204 Herr Lalin ak Lolcjostouv, Larl kontus,
Ofwerste, R. S- Och
s§2 Den 28 Naii.
Och till ledamot uti särskilta UtjVottek:
N:o 1557 Herr Drufva, Illure, Ofwerste, R.S.O.
Föredrogs ä ny o allmänna Beswärs-- och Oeeonomiä-UtjVoktetS
i sista pleno pä bordet lagda
betänkande rörande bränwinStil!werkningen> jamte
de det samma äkföljande kwänne särskildta vota.
^err Drukva, lirurs, upläste till protocoilet:
Walborne Herr Landt-Marskalk!
sä ock
Höqlofliqe Ridderflkapet och Adeln;
När Riksdagskallelsen kungjordes, ivar allmänna
rösten, hoppet att der förhatliga bränwinsfabri»
eerandet skulle uphöra, och rvi äler närmas till den
för husbehofsbränning mäst passande och rvälgöranLe
författning wi ägt af iZoo. ^
Konungens nådiga befallning till Desi Besällkstngshafwande
och Consistorierne om befrämjande
af nykterhet och sedlighet hos nationen, förwissade
akt der ej undfallit regeringen, alla de missbruk, den
i sednare är til! ytterlighet drifna fria bränwinös
bränningen medfört, derom Konungens nädiga proposition
lill Ständerna nplyst hwar och en.
Rikets Högloflig- Ständer, som med sa utmärkt
förtroende wid denna Riksdag, redan hast tillfälle,,
wisa den fäderneslandskänfla, hwar redlig medborgare
är skyldig möta en wis och god styrelse med,
hafwa med gifwen plnralite yttrat sin önskan i detta
ämne, och dä är det förundranswärdt, akt allmänna
Beswärs- och Oeconomiä-Utskottet, gatt i
sitt betänkande frän Konungens fordringar och allmänhetens
tänkesätt.
Hwar
Den s8 Maji.'
Hwar och en, som önskar skyndsamhet i sakernas
gäng, pä det besluten wid den tid, för»
fattningarne utstaka, för riksdags afflnkaude, ej
mä som stundom skedt b lisma hastwerk, h^fmamcd
ledsnad sett den lids utdrägt, detta mai sä wide
det rörde nämnde Utskott, uptagit, men sedan dest,
sä kallade: mycket wäl skrifna betänkande, blifwit
Högloft. Ständen meddelt, är det intet underligt,
ty de hafwa ätagit sig, att arbeta för olne Utskott
utom sitt egit. Sä tväl Bewillnings- som Lag»
Utskotten, hafwa der anwisningar riik sina förhäklanden,
eller ätminstone hwad man kallar pekstic»
kor, hwilka jag tror de kunnat bärga sig förutan.
Akt genom besia liberala principer i detta äm«
ne gifwa anledning till näringsfrihet, kan för mangen
speculank, wara »välljudande, , troligen bör det
ej blifwa det för andra, ry an tillåta näringsfrihet
med en sedefördärfwelig wara, hwars nykstanbe
och begagnande skall hämmas, äv åtminstone en
contrast, i mitt sätt, akt se saken; med samma stäl
borde tillätas Skal Westgöthar och hwem som behagar,
att under helgd af näringsfrihet dufwa allmän
handel med arsenie.
Utskottets skak att stora pannorna ej böra för»
bjudas sedan de pä god tro af fpeculcmter arv gjor»
da, enligt iFis ärs Ständers beftnk, kunde wist
wara ömmande, men en fördärstig fak borde dä
aldrig rättas, ty ivid hwarje ändring, blir altid någon
lidande,, och ändringar med bränwlnspannor,
gr ingen nyhet, sadaur har hwarje Riksdag medfört
, wisihnen häraf, lärer säkert i detta fall, lä
sedt en klok spekulant, al: uuet företagits, sow ej inom
första, högst scdra äret är betalt, Om
284
Den 28 Naj!»
Om hemmantal Sr odetermineradt, som med«
Zrfwes, och cgendomöwärden skall följas, pä hwilka
»värderingen nödwändigt skall ske, efter mera
bestämda grunder, än dem som äro en följd af
r8io ärs bewillningsförordning, lika som 1802 ärs
upskattning till förmögenhersafgiftens erläggande,
sä äro proportionerna i belänkandet åtminstone ej
efter arilmetigne eller proportions läran, ty när
jag för 2»ao R:drs egendom får hafwa 34 K:rS
panna och för zoo R:drs egendoin 50, sä ökas för
lovö R:dr 16 kannors rum, nästa proportion är
9000 R:dr med 70 kans panna säledes för 6000
R:dr blott 2-2 kannor eller för hwart 1000 R:dr
ej fullt z ? kannors ruin, lika förhällande med nasta
förhöjning, som ar 15,000 N:dr egendom med
92 kans panna, egendomar emellan desta wärdén,
borde wäl fatt rättighet till större pannor i proportion
af wärdet, utan den förestagna 50 procents
förhöjningen, men det är börjat med för högt kaarum.
En, egendom af mera an Z mantal, eller som
nu i projcctet skall swara emot 15,000 R:drs warde
fär intet begagna mera än 90 kans panna, är
detta rimligt eller billigt, skall en ägare med 8, io
L 12 mantal i en egendom, med endast en bostad,
som föder emellan z a 420 kreatur, ej fä urwidga
sin husbehofsbränning, när den ägaren sorn antingen
har lika hemmantal, men med olika bostader, eller
som har flera hemman under fjelfbruk, nära wid
hufwudgodset belägna, kan pä hwardcra fä begagna
särskildt braancrie; min öfwertygelse är, art ingen
brännvinspanna bör fä bliftva öfwer högst 90
Den 28 Nast. §85
kannor, men wid ett sammanslagit större bruk af
siera hemman, eller egendom af större wärde, bör
i likhet med 1F00 ärs bränminsförfattning flera
pannor tilläras, med samma billiga inskränkningar,
som där äro fastställa, för pannerymden.
Höglofliga Urffokkets yttrande, att pä landet
boende personer nu betalt 8 fl personel bränwinsafgifk,
endast nar de idkade bränmins bränning, bestrides
för Upsala och Stockholms' Län sch säkert
flera. Bewilliiingsförordningcn tyckes gifwa befrielse,
men i bränwinsförordningen är meningen derom
obestämd, och blef sä förklarad, att torpare och
inhyseshjon ehuru boende pä hemmanets ägor, hwarföre
betalts för rättigheten ali bränna, sä hafwa
de mäst ärlägga denna afgift antigen de bränt
eller ej.
Hwilken millcrmalla och asmund, skulle dek ej
medföra, öm efter bepröfwad spanmälsbrist i somliga
orter, en elier annan tilläts eller förbjöds akt bränna,
.de som hade säd, och singö bränna, skulle än
flitigare skynda dermed, den waran är lättare att
transportera än sädén och betalar sig bättre pä en
ort der den ej sär tillwerkas
det har slättbygden
manligen kommit under fund med, som wid al,
la fordna bränwinsförbud, sällan maril utan bräntvin,
twärtom sätt det i öfwerflöd, dock till stegradk
pris, ifrän större skogsbygder, hmarest tillfället till
lönnbränning, begagnats, och lönt sig wäl, chur»
litet till kantalet med sädane anstalter kan fäs,
men national förlusten har intet kommit i beräkningen
; skall förbud ske fö? längre eller kortare tid,
' Mä det blifwa hälst öfwer hela Riket åtminstone e
an.
286 Den 28 U7aj!»
angränsande provlncer pä en gäng, Lä behöfwer för--  budet inker blijwa sä långt, utan den eller de provimer
som tida vrist, erhålla understöd frän flera.
Huruwida del stall blifwa »n tyngd för en
bränwins fabrikant, att hälla vet honom alagde
spannemälsförräd, nar han innan den r Mars wet
om han stall hafwa delta spanmälsqvanrum, i beredskap,
eller ej, lemnar jag osagt, jag anser att
Detta ar bara det lager, han behöfwer till sin större
inrättning, och när han i rälta» tid, af allmogen
Uphandlar, till och med om sommaren lemnar förfkorter
pä spanmäl, stall den med tillräckelig winst,
kunna säljas till markegängspris, som bäde kronans,
indelta embetsmännens och ofta jordbrukarens
interetze fordrar ej blir för lågt, hwilket äfwe:r
bränwinsfabrikanterna genom alla möjliga utwägar
lära förebygga, och hrvem klagar att han i
wart land, ej blir af med säd, nar derpä ej winnes
öfwer höfman, jag fruktar att besia bränwinS
fabrikanter, som ej altid af parriotisme, utan ofta
för egen winning wilja underhälla stora bränerier,
stola wid en inställelse af bränning, förwandlas
till kornjudar för hwilka man altid bedt bewara ost
milde Herre Gud! dertill kommer att ett bränwinsfabrique
skall hafwa ett lager, med spanmäl inne,
för att med förmän, kunna bränna om hösten, dä
nya säden ger mindre än den gamla. Dcsiutom
har kronan med besia werk, swärare art beräkna
konsumtion af säd, som äkgär till bränwin, och genom
den säd besia öda, stall altid förbudstiden pästynVas,
för den nyttiga, inskränkta och i wärt elimat,
nödwändiga husbehofsbränning^, till största olägen»
Den 28 Maji. 28?
het för ladugårds skötseln 'följaktligen jordbruket»
Att ålägga en särskildt afgift för bränwins
nyttjande enligt upgift, blef att ätersöra ost ait likasom
fordom anmäla, om wi nyttjade tobak elles
ej, med samma skäl borde de särskilt taxeras som
begagna öhl och dricka, som ej alla haft råd till,
åtminstone dagligen, lika som nägra nyhets älskare,
för nagra är sedan aflade akt ät-a bröd, borde da
befrias fran en del af deras kontribution, ty alla
desta articlar, anga ju förädlad säd. Äfwen hac
Utskottet proponera! z olika progressiva betalnings
afgister, för hwar person som will nyttja bräuwtn,
utan att bestämma om dcr skall ärläggas efter förmögenhet
eller förtärings lystnad, der sednare
torde wara rättwisast, när den som intet njuter betalar
intet, att den som njuter mast betalar mäst,
de som i allmänhet äga mindre bränwin än allmogen,
skola betala dubbelt, är intet skäl till.
När bränwin ej får säljas uppå king, allmänna
stämmor, auctioner och marknader, samt i
allmänhet tvid alla större folksamlingar, skall förbudet
wal äfwen sträcka sig till ett regementsmöte,
eller ett större läger, som är en stor folksamling;
ofta händer att häradsting hällas i städer, likasom
lagmansting, hwilka racka till och med öfwer en
mänad. Skall bränwinsförsäljningen af den orsaken
nphöra i staden under hela tiden?
Krogar wore önskeligt, att de i möjeligaste
matto kunna minskas, åtminstone i granskapet af
kyrkorna, ntät wägarna torde för allmogen bliftwa
en nödwändighet, att pä de för deras forstlor
pastande hwiloställm, svm ofta ej äro gästgifware»
gär»
s88 Den -8 Majk.
gårdarna, förfriskning för dem finnes; för stora,
inskränkningar äro ytterligheter, som giftva anledning
till mitzbruk, och andanmlet med en lag, är
ju att förekomma sjelfswäldet, utan att twing»
menniikor alt bliswa lagbrytare.
Innan pligt kan aläggas en wärd eller näringsiokare,
om någon blir rusig hos honom, af
bränwin eller andra starka drycker, som afwen äro
nämnde i detta midt omfattande branwinspro»
ject, bör h«n först läras blifwa sä mycket physio»
nomisk, att han fer hwad hwar och en räl eller
huruwida den ankomne, lågt mer eller mindre
grund till snart blifwande rus, det bles obehagligt
som wärd, alt neka min gäst dricka ett eiler pär
glas win mer eller mindre, i:sta gängen kunde
pligten blifwa mini e känbar med io R:dr,
men när den sedermera kan stiga till ivo R:dr,
blef den åtminstone underbar, när sagen utsätter
so D:r S:mc för wademans bot, och om jag af
owarsamhet kommer en mennniska om lifwet, betalar
^ mansbot med 50 N:dr, men en rusig wä»
blir mig 2 qängor dyrare.
Att Zivje gängen rtts skall åstadkomma tjenfienö
förlust, kan blifwa en göd utwag till en snar
befordcingsronr, innom hwarje siags corps, delta
skall äkminstone upmuntra nykomna, att gifwa calaser,
och deras hopp om befordran, stadgas pa
hoppet a» in eller annan sorina» skall för z:dje
gängen försynda sig. Likaledes en hatare af krigets
faror, afhällen af blygd att taga afsked, d»
allmänna föragtet är desi lott, men nu kan han Z
gänger sup» sig full, och ha» fär afsked, med si»
tecknade accords reteike, och skall beklagas som
cn hoppfull yngling- som hast ben olycka» mista
stensten, genom ett förseende- när han annars
fort en god conduite, och anftlkS bllswa en Mycket
duglig cmbetomanl.
Slukeligen fa eZ penningeböter endast arbete
afbetala z:dje ruset; det skall bli roligt se embetsoch
tjenstemän ifrån den högsta till den lägsta elas»
sen af alla ständ, sa mäl som andra, arbeta hos
hwcm som behagar reqvirera dem, och det hwav
arbete som hälst, dyngkörning rorde blifwa deraS
kort, to haudlaganing wid jordbruket duga de ej
as owaua lill, likasom att söra spadan, lian och
siagam
Hade Lagutskottet fatt utarbeta detta tillhörande,
kror jag det bliftvit förenligt med en lags
esprit att wara wcrkstälbar, önskligt au intet mct
eller mindre inä af detta betänkande införas i Tyska
awisorna, som skulle gifma utlänningen en klen
ränka stu den Swenska embersMannakorpsen, dep
sädaire lagar ehuru ej antagna, warit behösiige att
projekteras.
Intet bär försummas act hamma sedesördärfrvet
och der öfwer hand tagande fylleriet, men dg
Mr förestagne niedel som läka stränga, tyckes trug
»nera förlöjliga an befrämja lagcn, och oaktadt alr
la dessa ytterligheter, att förekomma fylleriet, rillstyrkes
stöta pannor och fri näringsrättighet att
tillwerka braUwinz har mar rell stor,ssrrs ni, dä
hlstwtt, att a a wära synder hädanefter skola aflwagas
i bränwin ?
Tik
Första Del> N-s is
-
2Y0
Den 28 A7aji.
Till följe af hwad jag ty wäre widlöftigl,
men betänkandet är jn midlöskigt, haft äran anmärka,
får lag till Walborne Herr Landt-Marskalken
och Höglofl. Ridderffapet och Adeln ödmjukast
förestå, air hela detta opus blir till Utskottet ä«
terförwist, och air de blifwa älagda alt inarbeta
elk nytt projeck, cj till bränwinssabrigne nian till
cn inskränkt husbehofsbränning i enlighet med Konungens
nädiga proposition, utan air fördröja riden
med det som angar andra Ulffelt, lwärtom
more bacrre, att de begagnade tillåtelsen i Riksdags-ordningcn,
och anmodade Bewillnings- och
Lag-Utffotten alt gemensamt med dem arbeta i detta
ämne, hmarigenom skyndsamhet i ärendernas
gäng kunde minnas, sa att Riksens Höglosi. Ständer
snart mä komina i författning, afl detta mål
enligt Ncgcrings-Formen till Kongl. Maj:lS pröfning
och stadfästelse underställa. Grund dertill tror
jag i8o« ars bränminsförordning lcmnar. Om i
stället för hemmantal, cgendomswärden nyttjas, blif,
ma bränwinspannorna mera inskränkta »u än da,
denna öfwertytzelscn gör, att jag wägar för min del
önffa, att denna inffränkning fftlll,' kunna trygga
landtman att 8 manader ärligen, fä begagna bränningen
ifrån och med October till och med Maji,
för sin ladugärd, som han da genast om hösten
kan bestämma till storleken, men -annars cj, hwaraf
vesta 2:ne arén mist en markelig förman sä hos
ståndspersoner som allmogen åtminstone i Upland.
Bränwinstillwerkningen anser jag blir sä förminskad,
att derpå cj ffall blifwa ösmerslöd, hwilken
lika sa wäl som brist genom Kronvbrännerier kan
Den 28 Maji.
2yl
bestämmas, den längre branningötiden gör ett jemnare
pris, mangen begagnar dä smagare säd och
jordfrukter, när deremot en för korrt lid, medföe
högre priser, och att följakteligcn den ädlaste säden
anwändeS, för att derutur draga den hastigaste
winsten, hwarrill kommer upmunrran för lönbranning,
hwarföre wi ägt inänga rysliga upiräden,
der liswet mindre agtals än bränwinspannan.
ytterligare som skal för 8 manaders bränning mä
nämnas, att mistwäxr pä säd och hö manligen ät»
följe, hwaraf detta är är ett talande exempel,
dä utom tillgäng pa drank, den nog känbara foderbristen
ända blifwit mera tryckande.
U-gifren af Konungens Befallningshafwande
om sädestillgangen i länen, jkall blifwa mindre säker,
om den bör wara intemnad innan bränwinstermin
börjas om hösten, ry da är den grundad
uppä supposition till det mästa,- emedan inbärgade
lasttal af säd, gifwa ganska olika rcsulkater.
Kan ej mera bränwiu tillwerkas,genom Kronans
bränneriet i Stockholm, Gö heborg och Carlscrona,
samt denna inskränkta husbehofsbränning,
än som ätgär till armeen, stottorna, ämcksbryggerierna
m. m. samt en billig natioualeonsumtion,
da är ju andamälet wnnnit, och i händelse af sädesbehof,
tror jag det more bättre akt förskrifwa
säd, än bränwin, emedan det wore utan ändamål,
att skänka Utlänningen föradlingskostnaöen, när wi
kunna begagna den sjelfwa.
Aerr klack, Larl kreäric, upläste ett sä lydande:
Wördsamt Memorial!
Dä jag nn med en icke lättsinnig känsia af
pligt,
-sr Den 28 Maji.
pligt, tillåter wig den kar.ffe förmätna tanka», att
böra granda Högloft. Occonvmiä-UtstoltelS betäu
tande,
fär
med betygande af de» nprigrigaste
högaktning för nämnde corporauou och med dubbel
rätt för de resveckive ledamöter deraf, hwilkas
personliga förtjenst, sällsVapslefm.den larl »tig atk
känna och wärdera, fär — pä förhand — jag äran
utbedja mig ett ädelmodigt öfwerseende med
mitt sa egna sätt a t se, atk göra milt seende synbart
och akt obotcligcn le ar mycken denna werlLens
ting, hwaröfwer andras djupare, mä hända
wisare sansning, brukar att fälla kärar eller bila
pä tänderne.
Om dä, mine oförgripelige anmärkningar börja
, precist der betänkandet slutar, har sädank ftkedt,
icke just derföre atk jag hyser någon särdeles pcedtleckion
för ett bakstitt särk att afhandla sikt ämne,
än mindre af lust akt införa kräftgängen i tingens
ordning, »tan af den bättre grund: att jag
om den sednare delen af betänkandet endast har några
fä ord alt namna, som gä derpä ut, att den
psliciela profbiten i afhandlingen. ehuru pä sina
ställen ganftka intcreHam likwäl såsom liggande urom
gränsen af bade proposition och npdrag, synes kunna
upftkjntas ät ekt angenämr samtal ivid mer ledige
stunder; tp att nu dermed nptaga den angelägna
tiden, skulle kanske gitwa någon, i sin tanka
sin politisk näsa, någon skefögd erikjons
och sä
dane
äro alla crnici „ anledning till snppositionen,
som skulle man, genom artiga, till och med
upbyggeliga discnsioner öfwer etk conversationsämue,
med flit söka anwända upmärksamhcten och
bork
-
Den 28 Nasi. sy?
bortblanda del hufwudsakliga föremålet. J-ig wander
mig derföre ti!! osn andra delen af betänkandet,
och nödgas genast skrida till den werkligen påkostande
bekännelsen: alt efter mycket gnuggande
i ögonen —- jag likwäl icke kunna se, benna,
ehuru ganska subtilt flöjdade rväfiiad, med sin
sentimentala uvränning, sitt poliilffa »astar, ända
Hena till stort annat, än otk skyla den oinskränkta
bränwinöbränningenS genom en bedröflig erfaren,
het blonade blygd.
U>skottet har som det behagat yttra sig
welat undanrödja all småaktig förhatlig conkroll;
vien har det icke i stället ät densamma öpnat ett
aldeles nytt sätt, i flscalisationen öfwer de konstlade
relationer, hwarundcr storbrannare skulle kunna,
(för att undgå det onererade sammanstäendet as
de flere särskilde pannor om ye> kannors rymd) tillskapa
sig ett lätsadt bolag ined husfolk, »vänner,
stat torpare, »n. m. och salunda förwandla de Ler
hotande tyngderne i toma spöken.
Icke hetter, har jag kunnat begripa möjligheten
af Utskottets förmodan: att genom aker uplifwandel
af ett system, hvilket, med en högtidlig
glädje, folket hoppas, wid detta lagetskolaliggaifjalta
get,
hos samina detta solk förslmgga miflrroendettill .
som orden lyda _ hen anda som leder dest repre»
sentanter. En i sanning wägad Utlåtelse, dä fråga
är: om de sa förhalade stora bränncrier, om
den lag som skyddar dem, och om hen andas ledande
ät hwilken alt dena tillskrifwes af eli menighet,
som frän ande-ideer, älminsione i harmens
stunds aldrig wet abstrahera begrepec om eols»
S44 Den 28 Ncrji.
lorit och climat; ty, har är i sanning icke sa
fräga ensamt om rättelsen af en allmän skada, att
icke äswen den af en allmän oro, af ett pä utgängen
af denna strid och de steg som här skola lagnö,
makande folkets misstroende, äfwen bär komma
i klokt besinnande. Hwanill da denna ömhet
om de liberala Principer, som beträdde med den
brottsligaste liberalitet pä menniffo-moralitekcns
och den allmännare bfsbärgningens bekostnad, här
förlorat allt anseende? hwarföre ställa likasom till
answar inför naturens, förnuftets och frihetens
lagar, det ädla försöket: att tygla fabricationfit
af lust det smyggiftet som allmännare än nägon
ting annat i hela werlden, undergräfwer mcnniskonaturen,
förstör sä mycket sundt förstånd och
försiaswar menstligheten i de uslaste, nesligaste as
alla bojor.
Den stora allmänheten som i sin stora enfaldighet
ända inser grunderna, hwarefker samhallsmcnniskan
icke äger, ait fritt disponera om sitt egit
lif knapr att söka sin salighet genom annan
lära än samhällets, denna menighet skall förgapa
sig öfwer en föregifwen nödvändighet att tillerkänna
bränwinspannan, som — säga hwatz
man will ända är mindre wärd än lif och salig»
het större privilegier än dem. Nej förkastom bade
till grundwal och byggnad ett brännerisystem,
ftin genom sin oart, sine olycklige, genom inga
ändra medel än döden rättclige följder, ädra
git
sig nationens rättmätiga hat; och som
jag
bekänner det
frän dess första theatrala nptiäde
inför en tjusad menighet, alt med ett latsadt alfwar
,
rvar, en tillgjord protectionSmin och tragiskt
spelsätt, upföra den här sä comstka, sä innerligen
niiszlyckade rolen af folkets wän och fosterlandets
mägtige befordrare sörckommlt mig ait wara,
en ben löjligaste histrion den der någonsin
beträdt den allmänna skädebanan, och som drud
forlat min sprid! genom siclfwa sin dödsångest
och dek pinliga fäktande för lifwet, ännu mer förryckt
mina muskler till smäjkratt, lifwadt af den
barnsliga glädjen fran hoppet om en högtidelig
begrafning- Men — ack! en annan utgång skulle
med stora patriotiska kärar, fylla bada ögonen
hos den mäst skratlsjuke dock philosophiske Domocritue.
Matte denna digression efterskänkas min önskan
att öfwertyga deronns arr hnfwudmisitaget wid
planläggningen af systemer för sadane ändamål som
detta är : att bygga pä en inksllectuel grund, dör
den af praktisk populair fattlighet är ensamt antvändbrr;
man uphjelper en opahande princip ill
wärdet af ett gällande axiom, och utgär derifrån
ätt bindaS tili felstgende resuklater, r en kunskapsgren
der cxperimenter bewisa alt, argumenrer ganska
litet.
Dä jag nu hafwit äran i ödmjukhet yttra mina
tankar om grnndwalen till det nya projectet eller
hwad jag kallat upränningen, täger jag mig den
friheten att
efter förmäga^valistcerg^den öfriga
beståndsdelen.
Da en med SteiitorSjröst skriande erfarenhet
intygar: att wärk nnwarande bcannerisystem, warit
och är den fördärfligaste anstalt som i mannaminne
-
nr blifwit tagen, ankommer ju min tilltänkte An--  lys hiifwudsqkeligcn pa en töidoinofti »emforelss
emellan Verm äldre system i>ch dest nyfödde karg
afkomling. G'.rv signe den lilla! lik mödernet
so n h vä bär, samma anlag! mmmlä aHorder, samina
framtida förho pa ngar!
Der sunes wäl, som were en hnlwudsakelig
skillnad lill finnandes, i en ät Regeringen öfwexlären
rättighet att indraga branwinsbränninqen;
men om derwld fästes crr wilker, som skulle sätta
Skars-Cafiur pa obestånd, och derigenom Regeringen
i en uppehållande rwekan cniellan a:nc wigti<
ge föremål, hwaras dek ena päkallgr det första nödiga
ögonblickets precision, det andra, warhet af
det längst fördröjdai ffall nästan altid, det behofrvet
komma art lida, som liggande inom en mer
astäaftn. en dunklare synkrets, gttwer stg tillkänna
genom on längre och mer sinn man sa t ledning. Om
änffönr man finge hoppas, att denna half-mesttk,
med hela palitelighcten af sin uträkning, »eke etnderades
genom mer helgutne contraknep äs de stora
brännerierne, som genom förstorandet af sine
anstalter, sine bemödanden, skulle åstadkomma en
obotelig skada inom de winkermänaver da en sä
beskaffad bränwigsbränning swäxligen kan indragas.
Men hwarföre behöfwg de stors bränneriernes msdwerkan,
fåken kan wäl gä galir nog ända. Om
r. ex. som ärnat är hwar yran äger en oinskränkt
bränneri-rätlighet, huru läng tid skall wäl dä beHö'w
>L, innan man, utan öswerdrift, kan beräkna
rtt bränneri pa hwgrl helt hemman med en pamyg
om Zo kannor, en klar panna om no. Lat ofi
-nn
Den -8 Nast. s9?
nu supponera att öfwer huftvud hwart helt hem,
man producerar 2^0 tunnor spannemäl, hälften deraf
ä^.är säkerligen till föda och utsäde m- m. pä
ställei; den andra hälften skall med nämnde werk,
tyg ledigt sörrvandlas till bränwin pä 6, kanske 4
tvintcrmangder. Sedan delta allmänneligen skedt,
hmad annat än bränwin skall sedan återstå till föd?
ämne ät hela den öfriga ofatt stora mastan af wanlottade,
mrn superlativt nyttige, arbetande, brödköpande,
för dagen lefwande medborgare? hwilka följder!
ömkanswärde för det timmcliga lifwet! ohygglige
för sederne.^
Det later
som skulle genom en drygare
beskattning, bräuwinsbranningen förswäras, movistecas.
Men denna förhoppning är förfelad, genom
dels Len urwäg man öpnat ät sveculationen:
att med osammanstagne 90 kannors kok-kärii pä ett
föga oncreradk sätt komma till syftemålet, dels deraf,
att hela denna bewillning icke är mer än hälften af
hwad den för ändamälet borde wara, och hwartill
jag yrkar akt den mätte höjas, hwaremot ali annan
hit hörande bewillning än den som drabbar paunerymden
borde förfwinna.
Det later iom skulle den styfwa stor brännare-speculalioncn
löpa fara att digna under tyngden
af det krono spannemälsuplag henne skulle äläggas;
men en återblick pä näst förestående moment wisar.
Huru lätt äswen detta onus undwikeö. I alla
fall, skulle specifika tyngden af Verta fä kallade
betungande blfirvg ganska problematisk, och genom
anstaltens ofördelaktiga inflytande pä markeHängssätllmigen,
möjefigen mynypoliskg »verkan pä
span
-
-98
Den 28 Maji
-
spannemälshandeln, kanske fluleliaen misas: an hela
ben paräknade allmänna wilden lage hnfmudsakeligen
deri, att till completkerande af den stora hati)anali^K
taflan, nian ägde ekt spannemälsför.
räo som af dubhla anledningar förtsente att krönas
med det sä äresulla namnet af
Swea AiketS
t^ationala BränwinSbröd. Enär salunda
bramans tillgängen skulle snarare ökas än minjVas,
skall intet dä, de sä högt updrifne anspräkcn ä
denna wara ökas i samma förhällande? för debilen
af aila ispeculationcr ömr mäckas, alla' upkäg
gynnas, selfwa liderligheten wara och förblifwa
det sörnamsta drifhjulct i hela rörelsen. Skall intet
trångmålen förblifwa hwad be i denna stund
äro? den ljufma marens, ben glada sommarens nöjen
wara för den sanna menskligheteu förlorade;
hungersnöden skall meta sin lid likasom ffogsdufman,
och redan blanda sin klagan med hennes; förtwiflan
sine djupe stickningar med gökens, och ett
djupt återskall frän den härda klippan, de kalla skolarne
ljuda en tung förebråelse mot det ännu härdare.
ännu kastare menniskohjertat.
Man föregifwer, som ssulle genom en starkare inhemff
tillmerkning, utländfft branwin icke införskrifmaS;
men wisa icke tullspecialerne wedexspclet
för sisiledit är, dä bränwin till oerhörd mängd blifwik
fabrlceradk. A alla sall skall införseln af utländsk
spanmäl ökas i ännu större progression, förädlinaswinsten
med hög procent supas up inom landet.
Scdefö'därfwet, eländet och ffogsbristen
äters r >em b^hälltt saldo.
Jcg anhaller derföre ödmjukast »vördsammeligen,
