# ID: svediakorp-gov216
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 84,072
# sentences: 2,338
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den il April
-
Jag sär ödmjukast proponera om Högloft. Ridderskap
pel och Adeln täcktes anflä en Summa af 502 Nd. Banco
till detta ändamål; jag t>or att war Riddar ebus-(fasta
M denna afgift, och derigenom siuppe w! beswära dean»
dre Ständen och Stats-Utstottet att uppfinna nya tillgör^
gar för detta ändamäl.
Friherre clcäsiström tilläde nmndteligen den anhällan,
att hans Diktamen matte till Riddarehus-Utskottet remitteras.
Herr Grefwe» och Ordföranden fragade, om
Ridderftapet och Adeln, ej skulle behaga, att genast bifalla
Lenna af Friherre beckerström gjorda motion till förmän
för Friherre blyerts.
Af mänga ropades Ja; men
Herr dlorckeostolyo, Ancker,?, ansag cnligast med Fors
rnalitctcrnc, akt frägan till Utffottet remitterades, till
erhållande af kännedom, huruwida Castan nredgäfwe en
sädan utgift.
Herr Grefwe» ost; Ordföranden, yttrade sig mcdgifwa,
att om Ridderffapet och Adeln det äskade, borde
en sädan Rcmist wisterligcir äga rum, men hemställde, dä
detta more c» af Ridderskapet och Adeln aldeles beroende
Occonomist fräga, densamma icke kunde utan en siik föregäende
formalitet bifallas.
Herr dlorckcnstolxs, yttrade sig wisterligen ej wilja der»
till neka sitt bifall, men ansag endast nödigt, att Ridderskåpet
och Adeln förut wore sormeligen försäkrade, om
hwad Riddarehus-Catzan, werkeligcn kan käla. Föröfrigt
om ej Friherre beckerström widare insisterade pä Remist,
wille Herr dlorckeirztvlxe för sin del för sakeus afgörande
icke lägga hinder,
Fri
-
§02
Den ii April.
Friherre Oe^-r^röm, mstämde aldeles i Herr dlorcl-n»tnlpes
tanka, men yttrade sig icke insistera pä Remissen,
om Riddcrffapet och Adeln funne sig kunna frägan för«-  tan densaunna afgöra.
Uppå förnyad proposition af Herr Grefwe» och Ord,
förande», klef denna motion af Högloft. Ridderftapet och
Adeln bifallen.
i»
Uplastes följande:
Utdrag af Protoeollet, bältet uti Borgare«Standets
Plenum ivid Riksdagen i Stockholm den
6 April igro.
S-D. Wid föredragningen af den utaf Högloft. Erpc,
ditions-Utftottet projeetcrade Underdåniga ffrifwelse till
Kongl. Majit, angående utwägar till de olägenheters afhjelpande,
som i wista trackter r>f Skäne genom ftpg-sand
förorsakas , fann wäl Borgarc-Ständet, att da Ständet
ogillat Högloft. Allmänna Beswars - och Occonomic-Utskottets
i detta amne afgifne Betänkande, hwarigenom till
nämnde ändamål, en wist afgift för all den Spannemäl»
som sjöledes fran Skänsla Stader utföres, blifwit före,
slagen, more wäl Ståndet, jemlikt 71 och 73 §-§. af Regeringsformen,
berattigaht, att öfwer denna fräga, såsom
innefattande ett Beskattningsmäl, afta Lotcring i det för,
siarkta Stats-Utftottet; men sedan g:ne Stand Betänkandet
redan godkänt, wille Borgare-Ständet jcmwal deruti
instämma, dock under förbehåll att den projeetcrade under,
derdäniga ftrifwelsen i sä mätto ändras, att i stallet för
Orden: alt en wist afgift till exempel st. matte erläggas
för hrvarje Tunna Spannemäl som frän Skäne
sjöledes utföres, införes: att intill nasta Riksdag en afgift
-
Den 11 April.
gist af i H. mätte erläggas för hwarje Tunna Spannemäl,
som frän Skäne sjöledes till Inrikes Orter utföras.
Dä den sälcdes förestagne rättelsen utan twifwel lärer
finnas öswerenestämmande nied rätta meningen af
Högloft. Bcswärs- och Oeconomie-Utstvttets Betänkande ,
förmodade Borgarc-Ständet, att desi respective Med-Ständer
benägit stola med Ständct fig häruti förena. Iltsuxrs.
blx l?rotocc>llo
Ift. peterson.
Uppå gjord prvpofition af Herr Erefwcn och Lrdföranden,
blefwo de af Borgare-Ständet fö-estagne bestämdare
uttryck gillade.
Föredrogs följande, frän Constitutions » Utsto^tct inkommet
Wördsamt
Memorial!
Nedan före inlemnandet af Förftaget till Regeringsform,
hade Constitutions-Utstottet tagit i öfwerwägande
den af Herr Niddarehus-Sccrcterarcn Silverstolpe yppade
fräga, om en Riksens Högloft. Ständers Lag - och HusHällnings-Bercdning.
Utffottcts Pluralitet, genom Votering
utrönt» ansäg sig dä ej böra tillstyrka fastställandet
deraf i Regeringsformen, utan hemställde desi inrättande
till Riksens Högloft. Ständers Plena. Med fullkomlig öfwertygelse
om nyttan af denna permanenta Committöe,
dä behof af densamma more erkändt, förmodade likwäl
Utstottet annu akt den möjeligen kunde umbäras, och hyste,
jemte farhägan att onvdigtwiö betunga Staten med nya
Aflö
-
Dm ii April.
Aflönings-utgifter, tillika det hopp, att , under en liberal
'Constittttion, skulle Utan förberedde directa biträden, ett
allmänt tanksätt snart stadgas och röja sig i moget öfwer»
lag.a förbättringar af Landets Lagar och HuslMningsanstalter.
Erfarenheten under en längwarig Riksdag, wid hwilken
de wigkigasie ämnen likasom hopat sig pä hwarandra,
synes hafwa tillräckeligen wifat nödwändighetcn afnagon
Författnings framtida widtagande, hwarigcnom Allmärrna
Opinionen mä kunna ester hand uplysaS och beredas, för
att jämnare och säkrare werka. Denna erfarenhet länar
ny styrka ät de stät Förslagets Författare till Utskottets
ProtocoN den 26 Maji fistledne är anfört, och hwilka Utskottet
med wördsam hänwiöning äberopar, som siira.
Dä i likhet med hwad i ofwanbcrörde Dictamcn hufs
wudsakligast sinnes framställdt, de allmänna tänkesättens
uvlysande, utgör förnämsta kraften till Srats-Fvrfattnin,
gens uphällande och förbättring; dä för detta andamäl en beredande
Corps bör sysselsättas att ouphörligen hälla Lagarne
framför Nationen^ upmärksanihct; dä wid hwarje
intraffai.de
af, att denna Corps, genom allmänt gjorde Protscoll förberedt
saker och sinnen; dä flutcligen Utskottet fär tillägga,
att genom ärcndernes fälcdes förutgangne behandling,
ej allenast RikSdagarne i a!lmänh>t skulle under lugnaro
vfwerläganingar och lättare gisnc Resultat, ansenligen för,
kortas, utan ock i synnerhet ten fördel, i statistiskt afseende
winnås att dc hittills bristfällige Leconomiffa Författningarne
cn gäng blefwe mera fullkomliga och således
längre bestående: anser Utskottet sig af a a dessa omständigheter
upfordradt, att, såsom en wid denna Riksdag wäckt
fräga, hemställa till Konungs och Ständers afgörande wid
nästföljande, att örn af Herr Niddarehus s Secreterare»
X Zilver
-
Den 11 Apris.
Kilvcr.ttolxo'förcftagne Riksens Ständers Lag - och Huss
Hallnings-Beredning, sädan den samma af Utskottet bliss
mit ingiswen, och i samttlige Respective Riks -Ständcns
Protoeoll intagen, inä bringas till wcrkställighct och i Res
geringsformen stadgas. Stockholm den 21 Ma-tii :Liv
^ä
EonstitutionS - Utflottcts magnar
Liaes kleming. L. v. Kosensteirr.
Danial Lderstein. ^s:son kftzrclrert.
O. ^Vslerias.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constilulions
Utffotts Prvtocoll, den 21 Martti 1810°
S. D. Wid öfwerläggningen angäende den af Herr
Riddarchus-Secreterare» 8iiver?iolpe ä nyo wäckte fräga
om en Riksens Högloft. Ständers Lag - ochHushällnings
Beredning utlät sig, Herr Kammarherren m. rn» Grefwe
idlörncr:
"Ehuru jag för min del icke har nägot att inwändck
deremot, att det nu projectcrade Betänkandet sär asgä till
Riksens Ständer och underkastas Allmänhetens samt till»
kommande Riksens Ständers pröfning, anhätter jag likwal,
att sä anföra följande:
Jag misikänner alldeles icke det nit och den omtanka
för uplysningens fullkomnande genom en pä werkeliga kunskaper
grundad beredning af Allmänna Opinionen, som
foranlätit den aktningswärde Författaren att upgifwa ifräs
gawarande project, men jag wägar det oaktadt i anscenhx
till desi nytta och lämpcllghct hysa nägra twiswelsmäl.
Dä
sch AS. pr»t. 6:le Baft-, -kdra Lss. so.
Z06
Den Ii Zlprik.
Dä en wcrkcljg Tryckfrihet ssyddad i Grundlagen och
Regements Författningen för obehindrad aga rum, tror
jag att derigenom är hufwudsakeligen gjordt allt som kan
bereda och stadga en Allman Opinion. Det ar mängden
af de olika meningarnc, deras inbördes strid, och den nötning
och taflan som deraf upkommer, som ffall stuta med
att öfwer de hufwudsakeligaste ämnen bestämma Opinionen.
Jag tror att i detta afseende det förhäller sig med
densamma och med uplysningens framsteg som, estor hwad
man längesedan anmärkt, med Näringarne och Handeln;
Le behöfwa endast att lemnäs uti en fri wcrkningskrets
At enffildta omtankans wärd, och dä Regeringen blott undanrödjer
hindren för deras urweckling, winna de tillwäxt
utan särstildt ledning. Sätant är äfwen i min tanka
förhälland t med uplysningen, och jag frugtar att alla
försök att direetc bereda oller wäglcda den, stola införa
en Corporatiens esprit mera stadlig än gagnet g för det
allmänna. Ehuru uplyste och wälmennande den föreflagne
EvmmittSens Ledamöter ocksä kunna wara, kunna de
swärligcn undrä att arbeta utur en wist synpunkt, och be,
staffenhctcn af deras sammansättning fordrar att de dervin
stola sörena sig. D irna mäste mer eller mindre minna
Allmänhetens bifall, och i samma nion upkommer nödwändigheten
alt förswara ellcr förklara den. Deraf kati
ater lätteligen härröra en Corporationsstrid, som blir ak
helt annan wigt än den som stulle gifwae emellan enstildta!
och allmänna Opinionen, otälig wid en sädan behandling,
stulle kan hända snarare deraf retas till motstånd och att
under en förhatelig synpunkt anse hwad som, af en blott
äterhättande beskaffenhet, annars möjeligen snart nog wunnit
dest bifall. Om wi destutom bctragte hwad werkan
wiste Academier haft pä de Länders spräk, som de warit
arnade att dana, torde wi finna huruwida de gjort nägot
mera
Den H April. §07
mera, än hyfsat och polerat, ock om de icke kan handa
med detsamma instränkt oa bundit dem. Frägan torde
wara, oni Tysta och Engelska spräken under en AcademieS
ledning någonsin wu»nit den rikedom och energie som Litteraturens
obehindrade gäng nu mera i dessa Lander för»
warfwat dm, och med stät torde man kunna pästä, att
Fransta spräket icke förr an sidan Acadcmicns tuktan upphört,
tagit den utflykt svin ehuru i början oordentelig är
ärnad att ! .framtiden gisa a det ali den styrka, som dkt
är stickcligk att emottaga. Om således Corporationsns bidragande
uti den wittna werlden, utom wid stora och sammansatta
arbeten torde wara af föga betydenhet, hemställer
jag, om icke en beredning sadan som dcN förestagne
stutt? wena öfwcrflödig, om icke d-n möjeligcn stulle kunna
blifwa stadlig äfwcn kaN handa igenom missbruk hwil,
ka stridande emot afstgtcn med dest inrättning, likwäl r
folie af densamma swärligen torde kunna i alla fall förekominas.
Lagens och Förfatlningarnes granstning fanste
af mstildta sä wat som as en Corps, och skattkista kunstapcr
kunna änven af dem samlas, men den cnstiltas ätgärd
kan aldrig möjeligen aga det inflytande eller säledeS
missbrukas som de framställningar, hwilka kunde göras,
afen ig> nom Riksens Ständers wal tillsatt Committöe.
Det är i anledning af allt detta som jag anhäller att dessa
mira ehuru i hast upgifna twifwclsmäl mätte tillika med
Betänkandet fa underkastas Allmänhetens granstning.
Herr Vistopen Doctor von ldonsestcin, anförde:
Dä hos Högloft. Utstottet till öfwerläggning förekom,
huruwida något stadgande borde r Grundlagen insöraS,
om den af Herr Riddarehus - Secreterare;: LUverstolpe
förcsiagne Lag - och HushällningS-Beredningm, trsddejag
mig icke böra tillstyrka densamma.
De
Den i! April.
De betänkligheter, som dä ledde min öfwertygelse hafwa
ännu icke blifwit fullkomligen undanröjde. Jag fruktår
ännu, att en Beredning, wald af Riksens Ständer,
skall oagtadt alla de fördämningar genom hwilka mai:
skulle wilja förekomma desi sträfwande tillen emot Grundlagens
Esprit stridande inflytelse, likwäl antiNgtN steg för
steg winna den, eller och förfalla till wanmakt och owerksamhet.
Blir förcmälct för desi bemödande, attblottstaffa
upgifter, eller ämnen för blifwande Ständers rådplägning
öfwer Zuridifla eller Oeconomista fragok, sa stende
man böra hoppas, att denna angelägenhet, under en wis
Regering bestörjcs och wärdas genom de Embetsman, hwilka
omsorgen om sädane ärende: äliggcr. L ch att den en,-  ski dta omtankan i alla fall, under tet hos ost nu antagna
Regeringssättet, stall harwid lemna troget och nitiskt biträde.
Skulle äter afsigten wara, att lika som Vereda
eller rigla Opinionen, och derigenom i förwäg sörwista ost
om mogna och fullt sammanhängande beslut; fä wägar
jag tro, att Opinionen bäst och säkrast, fanste cndasi bercdes
genom Tryckfrihet, och att den aldrig bör rigta»
genom nägon skags vffentelig och stadgad Corps, mer c-ermindre
talrik. För en Corps är smärt kanffc omöjcligt,
rttt i längden bibehålla sig fullkomligen fri frän all skags
ensidighet, och om den ar authoriserad, ware sig af werkställande
magten elier af dcn Lagstiftande, alt i nägon
mon leda tankcsadet, wantar jag af bensamma mera hinter
än gagn för uplysningcn.
Dä Nationen är säker, att ätminstone hwarf Acke är
se sina Representanter samlade, stall upmärksamhetcn noz
wändas till de ämnen, som n id Riksmöten förekomma,
och uplpsande forskningar öfwer dem helt wistt anställas.
Alla ädelsinnade stola dertill upmanas af Fosterlandskänsla,
af hog att utmärka sig, och winna allmänt förtroende.
Sjelfwa behofwct stall leda wänga att genom adagaläg,
gande
Dr, 11 April.
Z09
gande al grundliga hithörande kunstaper bana sig »väg till
Embeten och förmaner i Stalén. När en hwar fä»-tänk
, strifwa och lata trycka sina undersökningar öfwer allt
hivad s m rörer allnranna Intcrcsiet, när en hwar fäc
»välja sine Nädgifware sina medarbetare, sorn »nan altid
gör bast sjelf; med ert ord, nar hela denna angela icnh. t
anförtro? at begreppens fria utwcckling, g noin enffi dtaS
ornsorg, densamma af Regcrings-sattet bcfinnes »väckt, lif»
»vad och underhällen, samt Tryckfriheten lemnar en saker
utwag att tä allt fram i dagen; sä behöfwes i min tanka
ingen annan anstäldt.
Som frä »an i alla fall stall hwila till nästa Riksdag,
har jag sa mycket tryggare framställt desin mine betänks
lighetcr. Erfarenheten och allmänna omdömet stall dä haf»
»va »ned wsihtt afgjordt deras wigt. Om dä de befinnas
fullt ogrundade har jag i alla fall icke den förebräclsen,
§tt hafiv > hindrat ett beslut som af flere uplyste och redligt
tankande »nan blifwit tillstyrkte.
Larl v in Uozenstsin.
Uti hivad Herr Grefwe lVllttnrr samt Herr Bistopen
Doctor von R.ozcn-Nk-in yttrat, instämde Riksdagsmännen
dlltg lckLKk>r>S40N och ^svn jonason. .
Herr Asictzor 6-lKn, upläste följande:
''Den af Herr Riddarehem-Secreterare»» Zilverstolps
föreflagne Lag- och Hushällnings Beredning, är ger>o»,r
sjclfma Förflaget, och de i desi 4 Pun.ter gifna förestrif
ter, till sitt ändamål och sill besatt'ing, sä noga bestämd?
och till sin mcrkningskrcts sä gränsad och inskränkt att det
icke för mig ar mchttigt inse, i hwad mäl, och pä hway
sätt, en sä beskaffad Inrättning kan gifwa nägon anledning
till farhäga för misibruk, och för wädliga följder.
Men deremot har hoS mig denne Riksdag och ett ärs
wida
-
Z10
Den ir April.
widare erfarenhet stadgat, an mera öfwertygclfe än jag
förut hade om nyttan och nödwändigheten deraf.
Att ätffillige af wara nuwarande Lagar och Författningar
hafwa betydliga fel och brister, har af alla som med
riägon erfarenhet följt dem, lange warit erkändt och be^
klagat. Man finner latt ivid granskandet hur de ofta,
utan öfwerwägande af allmänna ratts grunder, utan tillr'ächel!g
kann dom af det särffildta ämnet, utan allmän
vfwcrsigt af det helas behof, endast under smärre inskränkte
afgifter, stundom med cnstildta Jntcrcsten, förhastadt
och lika fclagtigt till redaction som till sak, blifwit widtag»
ne och utfärdade. Och deraf har följt dels en ojemn rattrvisans
fördelande Medborgare emellan, dels betydliga hinder
(Mot den allmänna och cnstildta walmägans förkofran.
Kan det wara likgiltigt om ett sadaut förhallan-'
de äfwen framdeles fortfar- Och förändras det Mone hädanefter
an hittills af sig sjclfwe.
Uti hwilkcn nästan total och beklagelig brist äro wi ej
äfwen af alla säkra statistiska uplysningar om Landet, äfwen
i de wigtigaste oH angelägnaste delar. Säkerligen ej
mera än r något annat Land, som gör anspräk pä odling
och uplyening. Men utan sädane kunstaper, och utan en
samlad kännedom af nästan all detaille, huru man will,
med sammanhang, till en önstad effcct, och i synnerhet till
förbättring, mera styra ett Rike, än en enskild rörelse? Och
huru hafwa ej följderne ocksä ofta röjt denna brist.
Men hwilken har man dä att anklaga för alla desta
anförde brisifälligheter hos Ost? Ingen Person; alla desta
kunskapers samlande, utredandei ordning ställande till
brukbarhet och applikation; alsta bristers uppsökande och
granstand,, botemedlens öfwerwägande och sammanhällande,
allmänna grunders undersökande har warit ingens ä--
lig
-
Den 11 Äprik.
liggande och ingens skyldighet. Och det ar ingen att anklaga
annan an sattet, af Statens inrättning.
Stats»Seereterarne som lagga den närmaste hand
wid alta Negcringsärendcr, som stola för Konungen frambära
alla Rikets angelägenheter-vederbörligen beredde, ar^
wäl de, som mäst äro i behof af alla nämnde uplysnin^
gar- Men omöjeligcn kan det af dem begäras, att de stola
tillika taga den egentcliga befattningen af deras anstaffande
och beredande- Det gifwas förmodeligen inga
mer sytzelsatte Embctsmän i Riket, och inga hwars tid
Mindre bor delas, och dragas ifrän deras egenteliga wigtiga
göromäl, samt för hwilka alla erforderliga underrättelser,
utan särskild förstning, mera bör wara ständigt till,
handa hällne. Da man till ärendernes mängd och mängfalld
lägger fordringen af deras fullkomliga granskning och
utredande wid den sista Insianecn med alla förr under
sakens lopp begängne misitaS grättande, lärer man lätt inse
omöjelighcten att tillägga nya serskildta befattningar
af utsträckt detaille. Om under den framfarne tiden, man
dock sedt ätstidiga nya, nyttiga och wäl öfwerlagda Hushalls-anstalter
och Författningar uttänkas, beredas ochwidtagas,
sa har sädant dels warit frugt af en sällsynt talang,
arbeteformäga och arbetsflit, som ej altid kan päräk»
nas, dels i alla sall ej kunnat ste, ( afwensom det hädanefter
ej eller stall kunna ste) utan att söka biträde och hjelp»
af andre tillkallade personer, — Beredningar, Committöer,
sä wäl walde som tillfället medgifwit, och med det fbrräd
af kunskaper, som wZr tid är i bifttning utaf, och
skulle utan twifwelhafwa w un nit Åtskillig förbättring, same
stundom aswcn rättelse, igenom en uprättad Lag r och Hus^ällningk-Berednings
förberedande ätgärd, och samlade underrättelser.
Vi haswa wisierligen nu erhållit en önstad Tryckfrihet,
af hwilken för allt stags uplysning utan twiftocl nM>
fet
Den 11 April.
ket bor hoppas, och ingen kan mera an jag wara öfwer»
tpgad om de walsignade frugter som deraf i mängfalldiga
Hänseenden aro att wänta: men icke tror jag att i te afseende»
som nu äro i fräga och i hwilka Lag - och Hue»
Hällningk-Beredningcn är päräknad, men med för mycken
tillförsigt bor endast lita pä dest wcrkan och uträttande.
De förre Tryckfrihets-Lagarne haswa ej heller förbubit
raifoncrande undersökningar a sLagar och Författningar,
nyas söresiäei de, behofwcirs utbredande; och ännu mindre
förbulit statistiska un crrättelscrs,samlande; men hwillen
skörd deraf har man derföre wunnit?
Kan man wänta att cnffildta Personer stola ! nägon
betydlig mon, och palett satt som leder till nägon säkerhet,
beste r och fullständighet uppoffra sin tid och möda till
dylika undersökningar, antingen endast as rcn Patriolisme,
eller ixn för ringa och osäkra winsten ak strittcrnes försäljning?
Lch i wart fattiga Land, med sättet af wär manliga
sysclsättning, och af wära utkomsts omsorger, huru
ruänga Persotter will man tro wara i belägenhet dertill?
Lch de som skulle hafwa bäde god wilja, förmögenhet och
förmåga, finna de dock, i egenskap af cnstildte Personer
rnedcl och utwägar dertill?
Längt ifrän att jag för min del tager nägon farhoga
för Corporationer, som hafwa bestämde lagliga bcfattnm»
gar, under bestämda föreskrifter, anser jag dem i allman^
het mera wara afen wcrkelig nytta för ramhälls -Drdningens
beständ. De kunna bliftva öfwcrstödiga och icke
Lehöflige, mcn icke gerna i annat afseende, än, med si"
onödighet och kostnad, stadande. Fylla de sin bestämmcl,e
»ch winna derigenom en förtjent aktning, sä äro de,hwar
i sin gren, ett stort stöd för all god ordning och rätt ,
och ett mägtigt hinder för all afwstelse denfrän, lvm
Den 11 Äpril.
313
utgör andamälet af all Samhälls - inrättning. Fylla de
den äter icke, antingen igenom försummelser, eller tillbud
att sträcka sig utom sin krets, eller igenom arendernes orätta
bcha-dliug i ett eller annat afseende, sä förlora S»
sinart allt anseende , blifwa af ingen betydelse, och intet
inflytande, och ej möjeligen farliga genom någon sin
werknings förmäga.
Jag äberoxar afwen harwid HMad Herr RiddarehusSccreteraren
SllvorLtolxs pämint, öfwer den hufwudsakeliga
ffilnad som sig företer emellan en Corps, hwars Ledamöter
hafwa sina platser säsom beständige Lifstids-Sysflor
och den hwars Ledamöter aro efter hand ombytligt
,Lm den förre ffulle kunna gifwa nägon farhäga för en
skadlig Corporations - esprit, sä ar sädant ej anwändbart
till den sedrare Eremplet af den allmänna aktning och
bifall, som de Allmänna Ärendernps LereLning wunnit,
hwilken äfwen är cn ombytlig Corps, och som mera och
närmare än nägon annan bör hafwa inflytande pä Regerings
ärendcrncs gäng, matte wal tillrackeligen bewi,a den
nu i fräga warandes ofladlighet.
Desiutom hwad kan man frugta af en Corps, !om
har ingen activ förmäga, hwars hela befattning endast är
att samla underrättelser, uplyfa, utreda / räda, och som
da Allmänna Omdömet ar uplyst igenom Tryckfriheten,
ei kan lyckas i sine bemödanden, och ej winna inflytelse,
utan igenom noggran rattwisa och wcrkelig sanning; hwils
ka aldr g för något Land äro farliga.
Det som desiutom af Herr Niddarehus - Secretcraren
Zilveistnix-: i desi Dictamcn af ben 26 Maji förledit är,
grundeligen ar ansöidt, om alla arenderS säkrare beredande
igenom flere Personers samfäldt» räd, besinning
och pröfning, tillägger ett ytterligare stäk för denna Inrätt
-
3!4
Den ri April.
rättning, framför alla andra satt, hwarigenom samma ändamål
flulle sökas.
Zag hade ifrän början trodt, och kan annu ej aldeles
vfwergifwa den kanka, att denna Lag » och Hushällnings-Beredning
flulle tillika kunna äläggas och medhinna
annu ett göromäl; Den ärliga Revisionen af Banquens
och RikSgäldS-Contoircts samt kanfle äfwen S:ats - WerKets
Nakenflaper; Särdeles om antalet af Ledamöter fastställdes
till det först föreflagne af 18 personer; och att
detta spillande flulle gifwa annu mera sammanhang, och
widare utsigt för desi öfriga befattningar.
I anseende till kostnaden af en sadan inrättning, mä
rnig tillätas fräga: I fall att den nytta som dermed sökcS,
werkcligen flulle minnas, männe densamma ej kan
för Riket anses wara wal ward den Summan som den
kommer att kosta, och manne ej bade Skatt-Kammaren och
Le enskildte flulle kunna anse sig hafwa kostnaden, öfwer
och icke under, i längden, samt snart nog, wal och realier
ersatt? Eller männe alla Författningars och Regerings-anstalters
byggande pä säkra grunder, uplysningar
och Calculer, samt pä en allmän öfwerfigt, är en sä föga
betydlig om ej likgiltig sak, eller att all uplysning som
fordraS kommer ändä sä tillrackclig af sig sjclft, att det
Zr bäst blifwa wid det gamla, lemna allt till händelsen,
och det manliga ungefär, inskränkt för tillfället, och istället
hafwa omkostnads-Summan bespard, och Bewillningen,
fast endast till något brak-runstycke för hwar person, dock
sä mycket lindrigare.
Och flulle hwad ofwanbemälte Herrar sälunda anfördt
genom Protocolls-Utdrag åtfölja Utskottets uti detta
ämne till Riksens Högloft, Ständer, afgifwande Memorial,
bt suxra. Lx krotocollo
Lsrl Oeorgii.
Det
-
Den 11 April.
Detta mäl skulle, säsom innefattande swar pä en wid
Regeringsformens antagande gjord Anmärkning hwitå till
nasta Riksdag.
Justerades följande twärme underdåniga skrifwelsertill
Kong!. Majit.
Etormägtigste AsterNädlgste Konung!
Sedan Stats-Negleringcn blifwit fullbordad och Riksens
Stander deraf utrönt Stals-Werkets belägenhet, behof
och brister, har Stats-Utskettet efter tillika fulländad
granskning af Riksgälds - WerketS tillständ samt erhallne
nödige uplysningar om
Fortranmr till Riksens Ständer ' aflcmnat sin berättelse
om Rikets skuld, till dest belopp och beskaffenhet, ätföljd
af Förslag till det ärliga Bewiltnings-behofwet, och asaka
till den äskade Finance - planen hörande upgiftcr och Caleuler.
Riksens Ständer hafwa häraf inhämtat, att wid ben
tid dä Utskottets forsta Betänkande haiom al den 2Z stst«
lcdnc November ingafö, Riksgälds - Contoirets Utlanlsta
skuld, efter l?sn Cvu,z beräknad besteg sig till 9,887,98!
Rd. 17 si. 4 rst. af desi Inlandffa 192,708 Rd. 5 si. 4 rst.
De i och för kriget tillkomne skulder, derunder inbegrepp
de Sju Millioner, hwilka Banque» enligt Riksens Stanr
d.rs Beflut försträckt till 17,047,629 Rd zr si. 3 rst., samt
Stats-Werkcts särskildta aldre skulder till 810,266 Rd- 7
y. 6 rst., och att således torella skuld-Summan utgjorde
-7,958,585 Rd. iz si 10 rst., hwarifrän dock borde af,
dragas ofwanberörde Vanqucns fordran, om hwars Ranta
och äterbctalnings Procent, Riksens Ständer här ne
dans
-
Z!6
Den H Aprkk.
Lanföre särskildt förordnadt. Af dct sälunda Återstående
ffuld - beloppet 20,938,585 Nd. lZ st. 10 rst., hofwa Niksens
Ständer pä de gri nder Stats-U-flottct anfördt och r
enlighet m>d dest Förpäg ansett flere poster genast kunna
afflrifwas, bestZende i ersättningar till Riksgälds-Conto!-  ret, Magazins -Direction och Finsta Pastevolance - Castan
san t fö^ anwände medel af Wi marsta Pantflillingen, ut»
görande tillsammans, dä en del af dcn är 1809 ärs Stat
för högt uptagne Stats-bristm, äfwen afdrages en Euninia
af 5, 758,421 Rd. lg st. 5 rst. LlHare komma söllande
Poster att med contaata penningar wederbörandc godtZöras,
nemlig n : De Stats-Contorrets medel, som i LandtNänterierna
bliswit u tagne och till kriget anwände, äter»
sto , en af ofwanb röpde 182g ärs Stats - brist ; enffildte
personers och ätflillige Werkö i Landt - Räntcrierne ned»
satte och för kriget tillgripne Medel; Armcerncs innestäe>
de aflöning; Kostråden för Flottornes hemkranspoit,
Ejö-Statens aflöning op afmönstring och Jartygs-hyrer,
st mt pablidne och utstrifne Leverantftr jemte sädanc som
rn d dem äro af lika beskaffenhet, att enligt upgjorhr och gvdkändt
Fönllag till et sammanberäknadt belopp af2,245,903
Nd. 6 st. 9 rst., hwaraf Lock endast Nämcri-ersattningarr
ne, 1809 ärs Stcrts--brist, och enskildt» personers Dcpc-fitions-Medel
komma att genast liquideras, men de öfrige
1,514,104 Rd. 24 st. 1 rst. utbetakas i liM delar pä ZMe
Terminer, nemligen uti nästkommande Zunii, September
och Dctober Mänader innewarande är; skolandes jämwäl
fordringsägare för utffrifne Leverantftr wid erläggandet
af första delen af i8>o ars Bewillning, deras fo-dringar
om sädant äflas warda gedtgjvrde genom widräkning och
afdrag och' till dct wid LeveraMscn öfwcrenskomna pris.
Likaledes l afwa Nikscns Ständer beflutit, att öfrige
Lcveranteurers fordringar, till en FvrflagS-wis upgifwen
Summa af 1,971,040 Rd- 34 st- 2 rst. böra liauideras medelst
-
Dm 11 April.
Z17
delst Obligationer med F m procents ränta, pä det sätt
att utdelningarnc af Banqucn till detta behof nällas pa
8 Terminer qvartaliter och bcgvnnas med nästkommande
är, för att lälunda wid 1812 ä-s flut wara fullbordade,
samt att i händelse genom Inrikes Län ett förskott utöfmer
hwad af tem först oct^ förnämligast bör anwändastill
de Patriotiska Länens infriande skulle erhättas, Lever ntcu
erne deraf komma att godtgöras och Banguens biträde
'derigenom förminskas.
I sammnahang med denna anstalt till succcsiiv betalning
hafwa Riksens Ständer welat förklara Banco-Fullmägtige
i Difcontcn berättigade, att med iagttagande af
Discont-Rcglcmentet, såsom goda Hppothcque emottaga de
till Leverantcurerne i Liquid afgifne Stats-Obligakoner.
Till ersättning för redan gjorde och nu beslutne utbetalningar
hafwa Riksens Ständer welat försäk a Banqucn
om införsel i Tullmedlen pä det sätt, att frän och
med innewarande ärs början Banqusn crhäller en ärlig
Stimma af 720,060 Rd. eller quartaliter 180,000 Rd. till
gäldande af 2 procents ränta och 5 procents Capital-asbetalning
pä dest werk, liga förffott; ägandes Banquen att
om StatS-Werket skulle brista i uppfyllandet af de således
alagde förbindelser, rättighet att, af Hppolhcquen sig godtgöra.
Efter således skedd uträkning af skuld - beloppet,
ökadt genom ärliga räntors erläggande samt med den ärliga
StatSbristen och det till Förswars - werket af Bcwillningen
till utgörande anflag, hafwa Riksens Ständer pä
de af Stats-Utskottet anförde grunder och r anseende till
nödwändigheten att bestrida de upgisna behofwen, fast»
slält och bestämt den ärliga Wewillningo-Summan till
Lwä Millioner Femhundrade Tusende Riksdaler Banco»
att utgå frän detta eller 181a ärs början till flutet af>t
är inom hwilksl nästa Riksdag infaller; kommandes jäms
rräk
31-8
Den il. Aprik.
wal Slotts-hjelpcn och Medicinal-Fonden enligt hwad ofwanberördt
är, att i nämnde Summa inbegripas.
I händelse ester första Årets upbörd och beräkning en
brist i Bewittningen skulle befinn-s, hafwa Riksens Ständer
älagt deras Fullniagtigc i Banqucn och RiksgäldsContoiret
dn ffyldighet, att sedan de genom trycket
lämnat Allmänheten underrättelse om beloppet af dm hos
hwarje Tarcrings-Committse upssattade Summa, derefter
kungöra det, enligt Riksens Ständers beflut, de till Bewillningcns
fördelande fastställde Tariffer med sa mänga
procent komma att ökas att Bcwillningcn ärligen mä utgä
till den utsatte Twä och en half Million och ersättning
ästven erhällas förden inträffande bristen, fördelad pä de
döljande ären intill nasta Lagtima Riksdag, skolandes tillika
berörde Fullmägtisie om något öfwerstvtt äBewillninzen
upstär, wara förpliktade, act densamma i motswarigt
förhällande nedsatta. För att befordra Realisationen af
de annu utelöpande Niksgalds-Sedlar utöfiver hwad Banque»
enligt sitt ätagandc ivid 1800 ars Riksdag älegat ast
realisera, hafwa Riksens Stander b flutit, att Riksgälds»
Contoircts Discont-rattighet i Banqucn mä utsträckas till
En Million Riksdaler, hwaraf en erforderlig del jamte
Contoirets egna tillgängar kommer att anwandas till unperiättaude
af Realisationen ester fastställda grunder; ffo^
landes Ltiksgalds - Sedlar kunna inga i Kronans Upbörd
och wid Läns gifwanse emottagas af Niksgälds-Conto rest
hwilkct ock äligger, att altid när sädanr askas och wid uppvisandet
enligt ostvan äberopade Grunder inlösa CreditEedlarne,
mot Banco-mynt.
Under förmodan att Rikets Utländsta Crcditorer 1 närwarande
ställning wid en högt updristvcn Cours och en
yiarkelig brist af Waplar stola lemna anständ med godtgörandet
af sä wäl Capital som Räntor,. hafwa Riksens
, - Stan
-
Den 11 April.
Z19
Ständer till förekommande af en betydlig förlust genom
dernsäledes mindre gynnande Conjuncturen funnit nödigt
att tills widare inställa inbetalningarne hwareiyot enar
Handels relativnerne blifwit äterställde och en läktare tillgäng
pä Wäxlar beredd, Riksgälds -Contoiret mä begagna
yppade utwägar att uppfylla ätagne och Contraherade
förbindelser.
Wid utremittcrandet af Medel hafwa Riksens Stän,
der funnit ingen wist Cours kunna bestämmas, utan föreffrist
i detta fall böra stadgas i den Jnstruetion StåtsUtskottet
meddelar Niksgälds-Contoirrts Fullmägtige, men
hwilken förestrift ej behöfwer underställas Riksens Ständers
profning; ägandes derjemte bemälte Fullmägtige ej
mindre att underhandla om förenämnde Interestens återgäldande,
än att i händelse högst wlgtiga omständigheter
skulle sädant yrka, emot skäliga willkor och utsträckt äterbetalnings-Termin
negociera ett nytt Utrikes Län till godtgörande
af de nu oliqviderade Interesicn, och Amalgamsasbctalningar.
Till afhjclpande af en genom de wid instundande
Bcwillnings-Upbörd förknippade swärigheter möicligcn up«
kommande brist i Stats-Werketö tillgängar, haflva Riksens
Ständer authoristrat Fullmägtige i Riksgälds-Conroiret
att emot ersättning af den först inflytande Bewillningcn
eller Krig -Gärdi n biträda Stats-Werket dels nu
geyast med ett förskott ak z till 400,002 Rd. dels och i
Junii Manad der sä so-dras skulle, med ett ytterligare af
högst zoo.ooo Rd.
Af de i Regeringsformens 6z §. omförmäldte särskildte
Summor hwilka för oförscdde händelser stola afsättas
och anfläs, hafwa Riksens Ständer faststäldt det
större Creditivet till 1,000,000 Rd. utan att likwäl för det
sam
-
Dm IL April.
samma någre ersättnings mede! blifwit utsedde, emedan
Riksens Stander böra wara sammankallade innan det ur
Banquen kan lyftas, sann det mindre Creditivct kill 500,220
Rd. att af Banqucn utbetalas emot 2 procents ranta och
4 procents ärlig afbetalning pä huswudsiodcn, hwilka
Zo,Ooo Std- komma att af Tullmedlen till Uanqucn ingä.
Slurcligcn hafwa Riksens Stander funnit nödigt,
det i Bunquen kpnas cn särffild Rakning, hwarä d« till
Riksgalds-Contoiret möjeligcn inflytande vswerffotts-medel
af den bepiljade Summan mä insattas , med fvrbe^
häll atr desie medel kunna anwändas af Stats-Eontvirct
i händelse nägon brist i d si anflagne Inkomster ffullc yppas;
att det blifwande öfwerstottct mä tjena till fyllnad
för hivad som annu brister i den till Förswarswerkct beräknade
En Million ; att om utöswcr desie behof nägot ytterligare
öfwerffott skulle upkomma, Skiksgälds - Eontoirets
Fullmägtige äga, att dermed wid inträffande läglighet
b-sörja afbctalningarne ä Utrikes Gäldcn, och atti annat
fall allt öfrigt förwaraö i Banguen till Riksens Ständers
framdeles disposition.
Hwad i desie ämnen salunda finnes beflutit hafwa
Riksens Stander bordt hos Eker Kongl. Majit i r^ndcrdänighet
anmäla, hwarjcmte Riksens Ständer lika underdånigt
anhllla det tacktes Eder Kongl. Maj:t till wederbörande
efterrättelse lata utfärda Rädig Kungörelse om
fordrings-agarcs, för utskrisne Levcrantser, rätt, att soms
här ofwanbcrördt är, genom afdrag af första delen af Bewittningcn
erhålla betalning ; om sättet huru Lefverantcurernes
fordringar i allmänhet böra godtgöras, och vinden
körwäni Riks-D-sconten, som i afseende ä Stats-Obligationcrne
blifwit Läntagare bxwiljade.
Riksens Ständer framhärda, rc,
Stori»
Den 11 April.
Stormägtigste AllerNädigste Konung!
Uti Nödig Proposition af den 8 sistledne Fcbruarir
har Eder Kongl- Maj:t behagat till Nikstiis S anders kfwcrlaggning
i Räder framställa det säsom Lag mätte antagas:
Ktt utom de i
len, upkagna händelser Dom^rkn mä äga akt pä en«
Makans pästäende, döma till stillnad i ägkenstäpet.
j,:ö När ben ena Makan blifwit domö pä lifstid
till fängelse eller landsflykt; 2:0 Nar Sen void Domstolen
blifrvit färwunnen att hafrvä stämplat eller anstalt
werkligt forfät emot den andra Makans lif > samt Z.-H
Dm den rakat falla uti rverkelig gälenstap, som. enligt
säkra demis, ö fbrutit fortfarit i fulla tre är, och en»
ligt behörig Läkares intyg nagSll förhoppning ej äv
om den roansinniges äterställande till hälsan; dock aks
» det första fallet still, ad ej mätte - tillätas i händelse
den ar dra Makan i mer eller mindre män berdisligeN
rvarit rvällande i ll eller delagtjg uki den dömdes brott,
samt att dä skillnad säkes för den andra Makäns rvan§
finnighet, Domaren stul e åligga, att sedan den kvanfinNires
närmaste flägkiNgar, eller Sä de ejfinna^^ förre Förmyndare
eller Giftoman blifrvst hörde> ndgä Nndersös
ka Makarnes förra sammanlefnad, och sä midt ste kan^
utleta hururvidq anledr-ngen till galenstaven wode gifs
roen eller pästyNdad äf den andres förhällande ; i hwils
ket fäll stillnad ej mä aga rum; Och komMe j anseende
till Giftorätt, moreongafrra, annat Giftes ingä«
ende, samt Darnens rvärdaNde, i förra fället Sä st i lnåd
bewiljas derföre ätt den andra Makan blifrvit dömd
till landsflykt, eller lifstids fängelse, ätt gälla hrvad
^agen i iz (kapitlet 1, 2 och z §. §. Gjftermäls - Lälken
stagar för den som genom hor förorsakat skillnad;
men
«idd. och Ad.prst. L:te Dand. -:dra Afd. s:.
822 Den 11 April.
EN öä »Agon stämplat eller lagt rverkeligk färfäk, fö»
stn Makas l,'^ skulle den oskyldige Maka» äga den räte
Eill Egendomen 4:de sch gite §. §. i IZ Lapitlet Giftermals-Lalken
utstaka; trädde den oskyldiga i annat gif^e,
skulle Barnen njuta den Egendom som den förra
enligt g §. bör i sadän« fall frän sig lemna; hwaremok
näv gklenflap gifwik anledning till stillnads sökande,
Hrvardera Makan mätte rvid sin Lagliga ratt bibehälkas;
börandes tillika den Maka, som af sädane orsaker
skillnad sökt och rvunnit, ej derföre anses befriad
frän sin pligt att efter tillgäng och behof sa rväl om
Len oskyldiga Makans framtida förnödenheter, som ock
vm Barnen draga försorg; Och ma, när skillnad säkes
för brott, den ej bewiljas, om de trvänne Makarne efter
den brottsliges bestraffning a nyo sammanflyttat och
Haft samlag." Och som Riksens Ständer wid öfwerwäLande
häraf ansett det af Eders Kongl. Maj:t sälcdes ;
Noder förcflagne stadgande wa>a pä goda skäl grundadt;
hafwa Riksens Ständer detsamma i undcrdänighet säsom
Lag antagit och gillat, endast med undantag, att i de fall
dä till landsflykt eller lifstidsfängclse nägon warder dömd,
ingen ändring ster i Lagens Allmänna stadgande, sä midt
angär den till landsflykt eller lifstids-fängelsc dömde Makans
Giftorätt, Morgongäfwa, annat Giftes ingäcnde samt
Barnens wärdande, utan komme hwad derom i scrflildte
händelser är förordnadt att äfwen hädanefter blifwa gällande.
I anseende till hwad Eder Kongl. Majit ut! Dest
Nädiga Proposition widare till Riksens Ständers öfwcrläggning
i Räder behagat framställa rörande sättet att
hos Eder Kongl. Majit söka Nädig tillåtelse till ägtenstaps
skillnad, hafwa Riksens Ständer till desi hufwudsakliga
runehäll äfwen l undcrdänighet antagit Eders Majits derom
afgifna Rädiga Första- men uti en särskild omstän,
stan.
Den 11 April.
323
siandighet och i ett eller annat ordalag ansett nägon än,
öring kunna wara lämpelig, att wid en Förordnings ut,
fardande i detta ämne iagttaga; till följe hwaraf Riksens
Stander anhälla att till Eders Maj:ts Nädiga ompröf,
ning i undcrdänighet fä öfwerlemna följande Anmärk,
ningar.
i:o Att Agtcnffaps - skillnad pä grund af Laga kraft
wunnen Dom, hwarigenom någon till lif eller ärans för,
lust blifwit dömd, mä ankomma pä Kongl. Maj;ts owe,
delbara pröfning, sinna Riksens Ständer fullkomligen grun,
dadt; men emedan de uti Eders Kongl. Masits Nädiga
proposition föreflagne ordalag: "Säsom näv den andra
Makan blifwit genom Laga kraft wunnen Dom till
kifwet eller ärans förlust skyldig känd, men genom
Rongl. näd fäkt förskoning frän Döds-straffet eller L»
rån äterskankt" möjeligen kunde synas icke innefatta allt
hwad Eders Kongl. Majit i Räder äsvftat; hafwa Nik,
sens Ständer trott sig böra i undcrdänighet förestå, att
i stället för ordet ''men" mä införas orden "om ock"
säsom hwarigenom än tydcligare tillkännagäfwes att den»
na wäg till flillnad kunde wara öppen äfwen när äran
zcke blifwit genom Kongl. Nåd ätcrffankt, eller en till dö»
den dömd» men icke benädad genom rymning undwikck
dödsstraffet
s:o
Dä Riksens Stander uti deras förra Betänkande
i detta ämne i undcrdänighet föresteg , huru som hos KonglMaj;t
ffillnad skulle kunna i undcrdänighet fäsökas, war
deras upmärksamhet mera fastad pä Lag-projectets grunder
och ändamäl än pä det intryck, som de dä föresiagne
ordalagen skulle i en utfärdad Förordning hos en mindre
tänkande Allmänhet möjeligen kunna bringas. Men sedan
en del af samma ordalag, intagne i Eders KonglMasits
Nädiga proposition mera närmat sig till form as
224
Den 11 Aprtt.
hafwa Riksens Stander funnit att de orden: "bestämd
tid fängelse-straff'' hwarmcd Riksens Ständer blott
welett uttrycka FästnlNgs-straff pä bestämda är i molsatts
mot lifstids- kunna förstäs om alls slags äfwen nägra
dagars, antingen enkelt fängelse eller pä - watten och bröd,
samt att, som sädant lindrigare straff, jemte spö och ris
älägges för mindre förbrytelser, de kunde, utan närmare
bestämmelse, upräknade bland orsaker till ffillnad i ägtcsts
stäp, hos mindre eftertänksamme hafwa en fladlig werkan
pä tänke ä ten, och hwarigettvm Kongl, Majit kunde blifwa
Med lättsinnige stillnads a> sökningar alltför ofta beswärad;
htvä>fvre Riksens Ständer i underdänighct ön^
sta att 8deks Kongl. Maj.ft, äfwen i benna del, täcktes ;
Räder tilläta, det förtydligande i deras afgisne underdäniga
Förflag, att i stället för e nu nämnde stäk, blott i
allmänhet omrördes; groft och werkligt rvanfräjdanbe
brott, samt Fästnings - straff pä bestämda ävj genom
hwilka ordalag äfwen sunde utan ändring i meningen, undwikas
att särskildt äberopa io:de Capitlct L § Misigernings-Balken;
sä att Eders Kongl. Majus i afseende pä
sistnämdc omständighet äsyftade, s Högsta Domstolens Pro^
tocoll utMärkte, Nädiga afsigt än widare befrämjades.
'io Den ösncrtygclse hos Allmänheten att Eder Kongl,
Majit alltid täcktes öfwer stillnads ansökningar i Räder
inhemta Dom-Capitlets och wederbörande Prcsterstaps utlåtande
och intyg, systes i stor Mott kunsta bidraga till bibehällande
af det religicusä begrepp , soM wid ägtettstap
w rit och bör wara fästädt; Hwarföre och emedan de wid
hwärje serstildt tillfälle förekommande omständigheter kunna
förtjena att af Kongl. Majit i Räder ofmerwagas^
hwilka merendels bäst af Prcstcrstapet kännas, Riksens
Ständer för deras del äfwen i underdånighet önsta, att
stadgandet om Dom-Capitlets och Prestmästs hörande bleff
we sä uttryckt att det alltid ansages för nvdwändigt.
Den 11 April,
325
I anledning häraf fä Riksens Stander till Ebers
Kongl. Masits Nädiga omprSfwande i underbänighet hem?
ställa, om icke det u!i (-ders Majsts Nästla Proposition
fil Riksens Ständers öfwcrläggning framstä'de Lag-Projcct
knnde i ben del deraf, som rörer frioeten att hos Eder
Konal. Masit i unocrdänlghet söka stillnad i ägtcnstapet,
sälunda författas:
''Utom ofwannämnde händelser dä frägor -m ägtenstaps-stillnad
bära af Domaren uptagas och afgö«
ras, mä ork stillnad fokas, Lä andre enledningar sig dertill
förete: fäsom när den andre Makan blifwit genom
Laga kraft wunnen Dom till lifwets eller ärans förlust
skritt ig kand, om den ork genom Xongl. Näd fäkt
förstoring frän dödsstraffet eller äray äterstänkt; När
den blifwit förwunnen till annat groft ell-v werkligk
rranfr jdande brott eller dömd till Fästnings-straff pä
bestämda är eller betrSdes med siösevi, Lryrkenstap och
roäldfamt sinnelag samt när en fädan stridighet i lynne
och tankesätt hos bägge Makarne sig yppgv som under
beständiga tillfällen tils ttthrott siuteligeg ofroergär
till afsty och hgt. I desia fall mä underdånig»
ansökningar om lhdongl. Maj ts Nädiga tillätelfe till
stillnad ingifwas tils Rongl. Masits Justitia: RevisionsExpedition,
hyvarwid i de händelser, dä fljllnaden fokes
för brott och undergängen beftraffniug, bör bifo?
gas Ntsiagett derigenom -en agdra Makqn blifwit dömd,
med pätecknadt Lewjs, om desi Laga kraft sanst straffets
werkstallande och i de öfrige hä^delserne, behörigs
Lewis efter omständigheterpx företes, om nn-ergängne
sadane warnings-grader, som i4 Lgp. r K. Giftermäls--  Lalken 19 Lap. 4 §. Ärfda-Lalken, Rongl Förordning
gen Len 17 April 17ZZ, samt Ryrko-Hagen anwisa.
Och will Rongl- Majst, sedan Dom-iLapitlet med wr'
»ertzörande Presterstfips Lctyg, sch egit undxrdän-gt
Den ri Aprik.
ullätanöe inkommit öfwer; Ansäkningarne eftev Högsta
Domstolens hörande sitt beslut i Stats-Rädet fatta. De
Makar, som warda L ägkenstapet stilsde, mägs ej trasa
i annat gifte förr ärr efter Len tid och i Len ordning
12 Lap- 2 §. GiftermLls - Balken samt Z Punkten
«f Rongl. Förklaringen den Lz Mgrrii iso? fo-restrift
rva; kommande allt hwaö om ägtcnstaps-siillnader i
allmänhet blifrvlt stadgadt äfwen att lämpas tils sä--  Sane agtenffap, som med häfdgd FästegroiNN» äro beZsNde,
men ej genom wigsel fullbordade.
Riksens Ständer framhärda rc.
UpkästeZ söljgiche:
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besivärs-och
Oeconomie-Utffotts Betänkande, i anledning afdet
till Utstottet af samteligs Respcctive Rrks-Stänben
remitterade Kongl. 8)raj:ts Nädiga sivar till
Rikets Ständer pä deras underdåniga Sknfwel--  se rörande Wargeringcn. Gifwen Stockholms
Slott den Zt Mars i3ro.
Genom denna,Ncmist, hwari afwcn warit inbegripne
de af flera Ledamöter irespective Riks-Ständen yttrade
förflag och tankar, rörande detta ämne, har Utstottet
sätt sig uppdragit att afgifwa ett skyndsamt utlåtande»
kill beswnrande af de frågor Kongl. Majit till Rikets
Sländers medborgerliga och eniga bedömmandc öfwerlcmnät,
huru Riket stall förswaras, och om den närwarande
krigsmakten dertill anses tillräcklig.
Utstottet har tagit detta wigtiga grannlaga amne under
ett noggrant vfwerwägande, och desi första owillkorliga
kansta hemih har marit en pdelad mrdeMlstg tacksam
-
Den LL Aprik.
samhet för den Kornings Nödiga omsorger- som, ester atk
i Fäderneslandets wäda hafwa beflutit och werkställt dess
räddning, äfwen, efter ätcrställda förhoppningar om sällhet
och lugn, tänkre pä upprätthållandet af dest sjelfständighet.
Med patriotismens hela wärma erkänner Utffottet
ivigtcn af de sanningar Kongl. Maj:t i Dest ofwannämde
nädiga swar framställt, och med rättwisi afseende pä Rst
kets närwarande fsrswagade ställning, pä desi genom ett
olyckligt krig förändrade gränser, anser Utffottet l erlandet
af tillräckliga förswarsanstalter, färdigs att anwändaZ
mot en anfallande fiende och endast brukdake. dä Rikets
Lränser hotas eller ofredas, wara och blifwa den säkraste
borgen för bibehällandct af Sweriges aktning hos främmande
Makter och för aflägsnandct af ett anfall, som Nikats
förswarslösa tillstänh möjligen ffulle, kunna päkalla'
Utffottet har icke utan ffäl trott sig böra päräkna, att dek
sjclsständiga folk, som fritt och otwungct, af egen inre
kraft och FvsterlandSkänsta, uppkallade för sitt förswar tillräckliga
stridskrafter, borde fruktas af fiender, högaktas af
Wundsförwandtcr.
I förening med dessa wigtiga betraktelser har Utffottet
äswenfunnit, att det för hwarje Swensk man heliga syftemål,
att mrder skygd af en ätcrwunnen laglig frihet, med trygg
het Sfwerläta sig ät tillkommande öden, skulle alldeles förfelas
och Stats,Författningen samt Fäderneslandet wara
rn gemensam fara, en gemensam osäkerhet underkastade,
om icke tillräckliga medel inom Riket finnas att dem uppratthälla
och förswara.
Lifwadt af de sjelfständig» tänkesätt, hwilka, under
alla de missöden och stormar som skakat detta uräldriga
Nike, alltid blifwit SweriM Medborgar» säsom ett oför
fast
-
oL8
Den ii. 2spril.
falstadt arf af deras förfäder öfwerftmnade e har Utstot»
tcj anstt det wara wärdigt Rikets Ständer, fikt genom-besia
tänkesätts frastiga pttrand kröna flu et pä ctt Riksmöte,
s-M rikt pä ädla och lpsande gcrpingar , pä stora företag
och patriotjstg uppoffringar, cwigt stall hlifwa mästwär?
Histt t Fäderrst eländets häfder,
Utstprtet har derföre, såsom rinderdäniga sivar pä
Kongl- M-rj:ts f amställda frågor, enhälligt erkänt bähe
den owillkvrliga nvdwandighetep af Rikets förswar, och
Ätt dep närwarande krigsmagtcn ej dertill ar tillräcklig.
Dä nu i sölje häraf nägot annat medel till förswar makt?
utfinnas, öar Utstottet mgatr ifrän den enkla och naturliga
g undsats, att hwarje Medborgare i Staten, som
Hertill äger krafter och förmåga, owillkorligcn är pligtig
Ät^ Utan gitt flags afseende pa ständ, börd eller willtor,
geruensamt bidraga till ctt älstadt Fädern?Slands warjanHe,
enär det gf fiender hytaA eller anfalles: och det ä>' *
hepna Hfwertpgelse som Utstottet lcdt sin tfwerläggning
Ifll dt >d-ftr om sjelssiva sättet för werkställandet, hwilka
Utstottxt hä,r nedanföre fär till Rikets Högloft, Ständers
§gen granffning tpördsamligen framlemna, De fftr upp»
rvsande Memorial i detta ämne, som till Utstottet sä wäl
fr-n Höglofl. Riddcrstapet och Adeln som Högwördiga Preske?!Btändct
och Hedcrwärda Bonte--Ständet äro remitterade,
men hwilka Utffvttct dock, i <°.fseende pä den anbefallda
ffpndfamheten, ansett sig, till undwikande astvid?
lpfstghet och tidsspillan, icke böra bär kärflilt upptaga,
hafwa bljswit tagne under en noga pröfning, och resulta?
t?N deraf äro följande:
1:0 Ssisom det första medel till Rikets ökade förswar
Hör all nu inom desi gränser »varande oroterad jord, af
Hwad namn och beskaffenhet den wara mä, de Boställen
Mast undantagna, sorn af i tjenst rpargnde militära per?
sonck
Den 11 Appi!.
Z29
pner innehqfwas, sä snart Riket med krig hotas eller o»
xvas, genast uppsätta och med beklädning förse det emot
samina jord swarande Förstvarsmapstap, hwilket Kongl.
Maj:t äger att pä en gäng med yrhinära Armeen lätq
uppbåda och utcommendera; dock byr denna extra rotering
wid krigets flut alldeles upphöra, och aldrig ystare, än dä
Riket hotas med anfall, kunna uppsättas, Till ett sädant
ändamals stpndsammaste »vinnande lär hos Kongl.
Maj:t böra i underdänighet anhällas, att Dest Bcfallningshafwande,
sä fort möjeligen ste kan, i näder anbefallas e
att, hwar i sitt Län, genast och sist inom 6 mänaixr ifrän
det en sädan Kongl- Majits nädiga befallning till bein an,
kominer, med biträde af tillkallade i yrken boende kunnige
personer af alla fyra Ständcn, »verkställa en provisionel
extra rotering ä all inora Länet oroterad jo/d? efter den
metod och de grander som med den förut i hwar p ovins
pehan »verkställda ordinära regleringen och den vxoterade
jordens kqn a sörhällande emot den roterade, närmaststär
att förena- Denna provmsionela rotering fär icke pppe--  hällas deraf att något Ständs medlemmar skulle, efter
yrhällen kallelse, ifrän fhrrättningen uteblifiva, och öfwer
densamma tord? Rik ts Ständer förbehälla sig att, enligt
go §. af LkegeringSfonnen, »vid nästa Riksdag öfwe-lägga
och befluta. Men om, under des denna reglering pästär.
Riket stulle med fiendtlig härsmakt hota s eller anfallas,
sä att ett större förftyar än af den ordinära Armeen erfordras,
da »nä Kongl, Majit äga makt, att af dct i nästa
punkt omförmalta Förstärkningsmanstap uppbäda och
uttaga hwad Rikets förswar kräfwer,
2:0 Under förbehåll att ofwannämde extra rotering
af den hittills oroterade jorden wid pakommande krig ofelbart
blifwer »verkställd, samt»)cka Rikets Ständer, att
pär Rikets gränser af fiendtligt anfall hotas eller oroas,
Förs
Den -ii April.
FörAärkningsmanskap m§ uppsattas, med följande willkor
och ester nedanffrrfne grunder.
a) Kongl. Majtt bestämmer r Räder, efter behofwet
för hwart krig antalet af detta Förstärkningsmanskap»
hwilket dock aldrig fär öfwersiiga ZV,VQ0 man.
k>) Det antal sälunda nödigt priftvas, utgöres af »nan-kara
personer mellan fyllda 20 och 45 ar: och utgår frän
lhwar Stad, Socken eller Pastorat, sä manga som smara
emot Stadens eller Socknens sökmängd af denna alder,
proportion till hela Rikets folknummer, inom densamma,
sedan hela den stående Armeens antal derifrän blifwitast
räknadt; afwcnsom antalet af roteradt eller wärfwadtkrigs»
folk inom hwarje Stad eller Socken frän desi folknummer
wid beräkningen afdrages.
c) Dä Kongl. Maj.tt hunnit genom wederborande Embetsman
läta insamla nödig upplysning om antalet af
stridbara personer mellan 20 och 4; är i hela Riket, samt
i hwar särskild Stad eller Socken, och genom noggran uträkning
således kan bestämmas, huru mänga ifrän hwarje
Stad eller Socken böra utgå« lär Kongl. Majit, sä fort
stg gora later, nädigst täckas härom läta kungörelse utfärda,
pä det alla Städer och Socknar i Riket mä kunna
r tid »vidtaga behörig anstalt, för att. pä hwad sätt Stadsboerne
eller Socknemännen hwar för fig finna lämpligast,
och helst genom friwilliga öfwercnskommelser, anskaffa sitt
antal, och hafva detsamma för behofwet i beredskap. Wid
anskaffande af detta Förstärkningsmanskap tillägges Stär>erne
och Församlingarne samma rätt till lösdrifwares
anwärfning, som de indelte och warfwade Negementerne
enligt Wärfnings-Stadgan af den 7 April igor §. 16 äga.
rl) De omkostnader, som till anskaffande af besia Ri
fsrswarare
erfordras, sammarrstjrttas af Stadens eller
Docks
Den 11 April.
ZZ1
Socknens Inwänarc, efter samma förlMande som Bemilln-ngen
af dem utgöres.
e) Till FörstärkningSmanstap antagcS hmarje feist och
färdig karl af osman förest-isne alder, utan afseende pä
någon wist längd, blott han äger de krafter, ssm för hans
tjenstgöring behöfwaS.
0 De som friwilligt ingä i FörstärkningSmanstapet,
njuta samma näringsfrihet, som den wärfwade Soldaten»
samt frihet för sig och hustru för Mantalspenningar och
personliga stydds-afgiftcr, ifrän och med det äret, dä de
lätit sig genom öswcrenskommelse anteckna, och afhandlingen
derom, jemte Fältstärsbetpg om tjenstbarhet, blifwik
hoS Konungens Befallningshafwande uppwist och pätccknadt.
Till pensioner af> Krigsmanshus - kastan äge de
lika rättighet som Soldater ! allmänhet samt företrädesrätt
till tjenster, i händelse de för öfrigt med andra sökande
äga lika sticklighct och förtjenst; hwarjcmte äfwen,
om de, efter munnen fred, Lstunda att antaga Soldatlega,
de borde, i händelse af NotehallarenS bifall, och om
de äro duglige, framför andra dertill anses berättigade.
Kongl. Maj:t lär allernadigt täckas bewilja dem alla sädana
förmäner, som med Lag och gällande Författttingax
öfwercnSstämma, och genom hwilka anskaffandet af friwilliga
i möjligaste matto kunna underlättas.
s)I händelse, genom dehär ofwannämda LfwerenSkommelfer,
i Städerna och Socknarna, det erforderliga antalet
stridbare man icke skulle kunna erhällas, kommer det
bristande manskapet att anstaffas. Detta werkstalles j
hwarje Församling, ä allmän Socknestämma, pä det satt,
att lottning, först emellan ogifta och de gifta som icke haf,
ma barn, samt sedan emellan de öfriga, om någon af dem
behöfwes, bestämmer hwilka som komma att utgår och
r.juta säledcs utlättade samma friheter och i allt annar
lik«
Z32
Den 11 April.
lika förmäner, som bliswit de friwilliga tillerkända. Dek
understöd af penningar eller waror, de pä detta sätt ut^
lottads af Staden eller Socknen anses behöfwa, till dest
de tjll den samlingsplats ankomma, der Kronan kan dem
försörja, tillffutes af Stadens eller Socknens innewänarc,
med undantag af dem som sjelfwe utgå eller lemnat en
eller flera Söner, efter samma grund, som Bcwillningen
af dem utgöres. Den utlottade ager rättighet, att satta
tjenstbar karl i sitt ställe.
b) Ifrän denna lottning frikallas alla de i publik tjenst
»varande Embets- och Tjensteman; sädana Studerande,
hwilka inom de twenne nästfö^egäende arén w!d Akade*
mierna i Riket studier idkat, eller d-w bliswit efter bchö?
rig examen ordentligen inffrifi-e, Åtminstone sex mänader
förr an Konungens Nädiga befallning om Manflapets
uppställande utgätt; Bruksägare, Fabrikanter, samt, med
undantag af Krögare, alla rätte Borgare, som minst ett
ör före Manskapets uppsättande wunnit burskap; alla
de Jordägare ester Jordbrukare, sorn besitta och bebo större
eller mindre Hemmansdelar, hwilka aro ordentligen
hcbpgde,
z:o Sä ival de i första puncten nämde, nv-roterade
Soldater, som det nu stadgade Förstärkningsmanskapctinförljfwas
till alla delar med det Jnfariterie-Regemente,
som närmast dem befinnes indelt, ställas under detta Rementets
Befäl och njuta samma sold och fö plägning af
Kronan, ifrän den dag dä de tvid Compagniets eller Regementets
wantiga samlingsplats instä-as. Ke fä beklädnad
och bewäring rist godhet sch beskaffenhet alldeles lika
med ben förut indelta Soldaten. Z de orter, der Bätsmanshällst
finnes, och der folkets lynne och wana gifwa
dem häg för sjöwäsendet, införlifwas de med de indelta
BäLsrmns-Comp«g«ierna, och anwändaö framför andra
lill
D-n 11 April.
till Skeppsbesättningar. I Skäne komma Le att utgöra
en särskilt t» opp. Förstärkningsmanstapet pä Gottlan^
aNwai des pä sätt Kongl. Maj:t nyttigast pröfwan För
Förstärkningsmanstapet anstaffaS hela munderingen, bade
kläder och gcwär, genom Regeringens försorg pä Statswerkets
be ostnad. Skulle den oförmodade händelse in,
träffa, att Riket blifwer af fie den anfallit förr än tillräcklig
beklädnad för hela det erförderliga Förstärkningsmanstap
t kunnat af den till Förswarsiverkets upprätthällande
anst gna summan anskaffas- och Rikets Inbyg,
gäre derigenom sägo fig nödsakade, att sina förswärares
beklädnad förffottswis päkosia; stall denna kostnad, ge,
nom äfräkning pä blifwai de allmänna utstylder- sä fort
ske kan, ofelbart de förstjut.mde godtgöras.
Lika klädd och utrustad med den indelta Soldaten,
stall den nya krigaren, sä snart han hunnit i exercisen
tvinna nägorlun a färdighet, genast inträda i ledet, med
den gamla wanda Soldaten - ivid hans sida blifwa förd ;
striden, under marcher och i qwärtdren erhälla af hans ers
sannhet mogna räd och underwisningar för sin egen wärd^,
hwarigcnoin hans helsa bibehälles och hqN blifwer sitt kall
wuxeni
Dä, genom denna betydliga tillökning äf manskap
det i fredstider wanliga Be»älet för de indelta Infanters
Negementerna blifwcr otillräckligt, lär Kongl. Majit Nädigt
draga försorg, att desia Rkgeistcnten med nödigt Försiärkningsbefal
förses; hwartill för det närwarände en tillgäng
utan kostnad finnes, i de pä cxpectaNs stat uppförda
käcka och förfarna Officerare af den oförgätliga Finsta
Arm-cn.
4w Genom denna anstalt försm;uner under krig ostfä
lange Let fortfar för Rust - och Notehällare, sanit Bäts
Nians
-
334
Den ii April.
rnamZhäll, sa wal af gamla ssm nya rotcringen, all stylLighct
att rekrytera, sedan de en gäng, ivid krigets början,
aflemnat tjenstbar nummerkarl, äfwensonr all Wars
goring och Fördubbling, utom pä dc orter, der den, efter
särskilta nu gällande Författningar eller öfwerenskommclser,
som en stående corps anses. Den rote-afgift, som
Skällsta hemman för roteringsfrihct hittills erlagt, kom*
rner att hädanefter under krigstider upphöra, och ingen
annan rotering af dem utgöras, an den här osman stadgade
som träffar all i Riket oroterad jord. FörstärkningZrnanstapet
hemförlvfwas och ätergär till sin hembygd sä
snart kriget upphört, samt behåller dä sin beklädnad, men
aflemnar enligt wederbörandeS anwisning bewarings-- och
remtygs-persedlar. Under fredstid kan Förstarkningsmanstapet
aldrig uppbädas tillepercis, an mindre till något
Kronans arbete, af hwad beskaffenhet som halst.
5w Ehuru tidhwarfwcts mildrade tänkesätt och seder
ynbart ädagaläggas i den hos Swensta Officerare mer
§,ch iner rädande princip, att hellre genom förwäriwad aktning
och tillgifwcnhct, än genom sträck och hårdhet, försäkra
sig om Soldatens lydnad, tror Utskottet sig dockwid
förflagets uppgörande till ett pä ofwan anförda sätt orzaniseradt
Fosterjordens förswar, böra bifoga den hem»
ställan, om icke Rikets Högloft. Ständer skulle begagna
Lenna anledning, för akt hos Kongl. Mast i underdänigHet
auhälla, det täcktes Kongl. Majit lata Krigs-Artiklarne
och öfriga KrigsdMiplinen rörande stadgar unberg^
Len förändring i afseende pä Soldatens behandlings-sattsvm
Han pröfwar leda till wäckande, lifwande och underhällande
af hederskänsla hos den lydande, utan att minsta
fällts styrka, till ordning och ntdig krigstukt; sifwert»
som att Befälets skyldigheter wid manskapets wärd, för.-  skrjning och seder, mätte noggrant förcstrifwas och uppfyllas
; nödiga magazin, lasarett m. m. anstaffas och in»
rät
-
Den 11 April.
rättas; med ett ord: allt i nader beredas, som kan bidra^
ga till KrigsmanmnS conservation, tnfnad och förädling.
Den ädla pligten att förswara Fäderneslandet, skal!
derigenom wisa sig mindre tung för ynglingen, och äfwerr
ömma föräldrar stola med mindre bekymmer sefina barn
gä att dem uppfylla
Alla
de omständigheter, som tillhöra detta ärendes
werkställighet och öfwer hwilka Rikets Ständer icke finna
lämpligt att uttryckelig en besluta, böra till Kongl. Majus
egen höga pröfning pch afgörande hanwisas, med förbe»
häll, att de här utstakade hufwudgrunder orubbligen blifr
ma iakttagne
Sluteligen
fär Ulstottet, i anledning af derom hoS
Högloft. Ridderffapct och Adeln wäckt motion, wördsam»
ligen förcflä, att en underdånig orrhällan hos Kongl.
Maju mätte göras, att Kongl. Mant i Räder täcktes genom
Dest Befallningshafwandc i Länen, höra Rust - och
Rotchällarne i Riket, öfwer de ändringar och förbättring
gar som wid det redan »varande Zndclningswerket kunna
finnas nödige, samt att deröfwer i nädcr täta upprätta
en sädan plan, som till Rikets Högloft. Ständer wid nästa
Riksdag öfwerlemnas, för att dermed enligt 82 §. Regeringsformen
fortfara
Hwilkct
allt, jemte en Ledamots pä pttrpcklig begäran
derom medföljande särskilta tanka, till Rikets Högloft.
Ständers egen pröfning wördsamligen öfwerlämnasStockholm
den ro April egren
W Högloft. Nidd-rstapcts och Adelns »vägnar
Joki- 6. Oxeri8tgLrn3.
Pä Högivördige Prcste-Ständcts Ledamöters »vägnar
LArI I o kr. L n -2 ».
ZZ6
Ven 11 Sprik.
Pä Wällofl. Borgare-Ständets magnar
L. 8 c k ö n k e r r.
Pä Hcdcrwärda Bonde-Ständecs wägnar
LrL r i c L s o n.
^ I. dletrel.
Lades pä bordel.
Friherre Uuäbecll, ^lexsnller och Friherre Ztfernstsätj
Larl ^ustsk, anhöllö att i anledning af denna fräga fä
uppläsa följande yttranden- som kunde jemte Betänkandes
fä hwila pä bordet.
Friherre !'nclde< i<, som LedaMot ut, Oeconomie-Uts
skottet och den öfwer detta grannlaga anine walda Bereds
ning, räknar jag för en skyldighet att till Högloft. Rids
derstapet och AdclnS upplyste granskning öfverlemna de
föranledande skal som w -> kat pä min öfwertygelfe, att den
hittills öroterade jorden borde hädanefter i Rikets wäda -  och dä det af ett anfallskrig oroas, deltaga uti roteringss
beswaret. Swensk mannafrihct har i alla tider warit ett
symbolum för Swensta Folkes Helgdcn och begagnandet
<if en lagbunden frihet önskar jag alltid mätte wara ett
lika sä ömt som g ranlnga ögnamarke för Swensta Nationen
och Dest Ncprestntamcr Att förswära Riket' och dest
omräde, är sälunda dct enda Möjliga sitt att bibchäl ä
wär frihet, wär sjelfständighet- Detta Riksmöte har pä
ett oivanligt och utmärkt satt grUndlagt denna wär sjelfständighet
, och säledes uppfyllt NationenS enstan. Desi
framtida åtnjutande och förswar mot Utländskt öfwerwälö
och inflytelse, mätte wara detta samma Riksmöte förbss
hältet och skyldigt att bereda.
Det
Den 11 April.
337
Der skulle wara rika sä orimligt, som öfwermo,
digt fordradt, att den nu »varande Swensta Armeen
stulle kunna motstä och hindra en mäktig fiendes inträng
pä Swens? botten. Dess förstärkning och tillökning
blifwer derföre en nödwändighot, och dä efter
min öfwertygelse förswars skyldigheten bör äligga hwarje
Medborgsclass lika owillkorligt, sä tror jag för min
del, att sä wida hwarje Medborgare mellan 20 och 45
är förklaras förbunden att i Rikets fö-fwar deltaga,
dock med de billiga undantag Utskottets Betänkande för»
anledcr, mätte äfwen all ford till ett sädant deltagande
anses skyldig, ja, jag ,vägar säga berättigad, ty
jag räknar Rikets frälsning och försmak ej allenast för
en skyldighet, men wida mer för en ära. Jag tror
»visserligen att nägon skulle kunna inwända det i dest
tanka talande motstälek, att sädan privilegierad jord
hitintills blifwit man och man emellan betald, i följd
af dess uråldrig» fri - och rättigheter, och att den nu
fbreflagne roteringen were stridande mot den säkerhet
man hade päräknat. Jag skulle äfwen nu och alltid
instämma uti dessa tänkesätt, om meningen wore eller
förslaget innefattade en lika förbindande skyldighet, ocksä
i fredlig tid; men dä Utskottets Betänkande före,kär,
att en sädan uppsättning och rotering endast och allenast
stall blott för en gäng under kriget inträffa, samt
med den ätcrwundna freden alldeles upphöra och äter
upplösas, hwilkct jag härmed högtidligen yrkar och för
framtiden reserverar, sä finner jag för min del hwars
ken wäl betänkt eller billigt, att kör den hittills oroterade
jorden »vägra ett pä de förcflagne grunder skyldigt del»
tagande till Rikets förs,var, enär och sä wida dermed
älföljer hwarje Medborgares förbindelse, att inom de
projecterade äre» wara till förswarct sjelfstrifwen.
Fris
Liöö. och prof. 6lte Vatch. r-tzra Afö. n»s 2?.
338
Dcn ri Apri!.
Friherre Ltjernrteät:
Wördsamt Memorial'
I sammanhang dermed att Wargeringen upplöses
lärer wara nödigt, akt Rikets Ständer uppgifwa
andra utwägar till Landets förswar, hwilkct ocksä med
Kongl. Majus senast framställda nädiga proposition äsyftas.
Denna för Samhället wigtiga fraga blir det,
äfwcn för hwarje enskild Medborgare, som pakallaS
att utse medel kill räddning för ett hotadt Fosterland,
och ehuru jag ar osäker huru min öfvertygelse härom
möjligen kan instämma med pluralitetens, mä ickekänflan
deraf kufwa föresattsen att efter bästa wilja söka
befordra allmän rätt och nytta, ett ämne, ssm fordrar
tid att moget pröfwas och afgöras.
Nägon hufwudsakclig ätgärd att rubba Indelningswerket
eller akt oroterade hemman för närwarande
kunna aläggas knektehåll anser iag mot meoborgelig
rättighet, mot ordning och Constitutionens helgd
wara stridande att tillstyrka, sä wida ny rotering är
en sräga af Constitutionel beskaffenhet, hwarom i 80 §.
af Regeringsformen handlas och i nästpäföljande §.
förestrifwcs huru dermed förfaras mä, hwartill kommer,
att förändringar i privilegier, som Regeringsformens
Iltj. §, vmnäniMr icke kunna, som hushZllsmäl
anses, att förtiga det Posthemman och Lotsars lägenheter
hwarken böra eller kunna roteras, samt att
ibland Land Stats Boställen förekomma sadane, hwilka
utgöra hela Lönc-Indelningcn och som rokeringsbeswäret
underkastade, skulle fränkänna sina Innehafware all
Löne,inkomst, ja stundom derutöfwcr, utom det att resning
och skattläggning, p8 sätt Författningarna utstaka,
och Högloft. Nidderskapet och Adeln under detta
Riksmöte dccreterat, inmhällcr det enda möjliga och
rätta
Der» 11 Aprik.
339
rätta wilkoret för siik ätgärd, r hwilkct fall icke utur»
aktlätas ma, att all Rikets iord, der sä tarfwaS, ä
n»o warder refwad, och efter förekommande omständigheter
skattlagd, hwarmeo en billig och jämn fördelning
i ulstpldar winnes och stprka för Staten beredes.
Men dä för det närwarande uppoffringar för
Statens bestånd tarfwas, wore deremot ester min tan,
ka att proponera:
1:o Dct hwarje oroteradt Mantal, undantagna sä,
dana, som med wista förestrcfne utffpldcr beswäras, sä»
som fnwillig afgift ärligen erlade ifrän 8 L 10 kill
och med 16 Nd. allt efter hemmanets godhet, akt af Kongs.
Maut anwändas till Wärfning och uppsättning af
manskap, säsom med Wärmlands Jägare och
Lreukrisica Regementet tillgått, hwilka troupper säledes,
icke frän Jordbruket och Wergwerken ensamt uttagna,
skulle som öfwade och tilldanade krigsmän, under wiZ»
sa tider wara Landtrulturen npttige, hwarjemte de nä,
ringar, som icke widkännas roteringsbeswäret komma
atc deltaga i kostnaden till nämde uppsättning, hwar,
till Herrar Lfficcrare af den Fäderneslandet sä wäl
förtjenta Finsta Arnwen torde wara att päräkna: kun,
vandes destlikes under tiden goda gewär förfärdigas
samt beklädnads- och Utredningspersedlar till förberörde
behof anskaffas.
S:o Att Knekte-Conkractet samt Indclningswerket
i allmänhet efter hand ätcrställes i det stick derom frän
början afflutadt blifwit, om ocksä nägon rättelse deri
nu mera gnsäges billig, i hwilken händelse Warge,
ringens bibchällande af mig proponeras sä, som den
samma hittills utgätt och afsigten dermed warit, dock
att för en sädan nummer, utom stuga till boningsrum
och anwiöning derinmid pä 1 eller L fjerdingöland till
Jord,
Den ri April.
Jordfrukter samt r Sommarlasi hö och i t.jog halm
Ärligen, Rotarna härtill i öfrigt icke betungas med
nägre utgifter af hivad namn de wara mande; äberopande
jag mig hwad en af Nidderstapets och Adelns
Herrar Ledamöter Friherre linnde ä detta ruin sörledit.
är rörande rustning och roteringsbeswäret till wycken
upplysning anfört.
Z:o Skulle Conscribtion eller utskrifning icke äga
rum annars än uti högsta nöd, samt dä recrutering
icke pä annat sätt stod för Fosterländers frälsning och
bestånd att »verkställa, hwilka anstalter till Rikets förswar,
Riksens Högloft. Ständer .jemlikt fZ §. i Regeringsformen
äga att widtaga, och som i 10 §- "k
Riddcrffapets och Adelns privilegier desto kraftigare päfordras,
som man utur huset mäste i trängande nöd
wara redo alt utgä.
Detta är nu hwad jag i korthet har att underställa
Högwälborne Herr Grefwens och Ordförandens
samt Högloft. Nidderstapets och Adelns nitiffa sch upkhsta
pröfning, derwid jag sökt ädagalägga mina tänkesätt
såsom mcdborgsinaii/ säsom Frälse - och Skatte
Jordägare.
Lades pä bordet.
Herr von 8cknlt2snl,elin, Daviä, anhöll att,
det i dag upplästa Betänkandet ifrån Leconomre«Utskottet
i Bewäringörrugan mätte, säsom för allmänheten
gansta upplvsande, genast befordras till trycket,
samt en dag utsattas, dä Ridderstapet och Adeln kunde
detsamma till öfwerläggning företaga.
Herr ceäersleät, Ion, Mlsäg rriSrgon-agen härtill
wara den lämpeligaste.
Herr
Den ii Apxjk.
Herr ?rint26r>8ckö1ck, (larl, började uppläsa ett
flrifkeligt anförande, rörande Bewäringsfrägair, men
afbrösS af
Herr Grefwe» och Ordföranden, som yttrade,
att det more honom okärt att tillkännagifwa, det har»
frän Riddarhus-Utffottet sätt den anmälan hos sig fram,
förd, akt den Ledamot som nu börjat uppläsningen af
sitt yttrande, icke ännu hade erhällit anteckning och be,
horig polet till inträde pä Riddarhuset; ! anledning
hwaraf Nidderffapet och Adeln lätteligen funne, det
han icke kunde wara berättigad att nägot anförande
afgifwa.
Nidderffapet sch Adeln instämde häruti.
Friherre Hamilton, Oarl, yttrade sig gerna för
sin del instämma uti Herr von Z-eliulcrmnlioims mo»
tion angäende tryckning af Occonomie, Utskottets Be,
tänkande, me» fruktade, att tryckningen deraf ej skulle
medhinnas sä fort, som detta mäls företagande fordrade,
och i sädant fall ett försök till tryckning deraf
snarare Åstadkomma uppehäll, än fortffyndande af
öfwcrläggningen af mäler; och att mälets fortffyndande
more sä mycket angelägnare, som Friherre Hamilton hade
sig bekant, att Bonde-Ständer icke ärnade det samma
afgöra förr, än de andra Ständen hade yttrat sig öfwer
första puncten, rörande Klagande af rotering i
krigStider. Mea om Betänkandet, som förmodcligen
komme att hwila pä bordet öfwer morgondagen kunde
hinna tryckas lill i öfwermorgon, sä hade Friherre Hamilton
för sin del derwid ingenting att päminna.
Herr Grefwen och Ordföranden föreställde,?
likhet med hwad Friherre Hamilton yttrat, att tryck,
ningen ej tordt sä fort medhinnas, som angelägenheten
af mälcts företagande fordrade.
Herr
342
ven 11 Apell.
Herr Vsklman, Otto lbrsckric, önskade, att rj
' nägot beslut om märets företagande nu i förwäg mätte
fattas, som skulle lägga hinder i wägen för möjligheten
af en äterremist, emedan da fräga more om
ingenting mindre, än Rikets sjelfständighet, ett sörhastadt
afgörande lunde medföra stadliga följder.
Herr Grefwe» och Ordföranden yttrade sig tro,
att Herr von LckultLsnKbims mening icke warit ans
nan, än att malek i nästa plenum mätte företagas till
ventilation, ej att nägot om dest afgörande nu i förhand
skulle bestutas.
Friherre Hfsrtr, utlät sig i anledning af
nägot förslag uti Herr krintrionsckttlcki päbegpnta yt«
trande, dek han ansäge Studerande w!d Academierna
icke böra undantagas, och sannolikt icke wilja undandraga
sig Fäderneslandets förswar i nötens stund.
Herr OarlliKim 6k^I!snscIiö!ck, darl, förestog, det
Ridderstapet och Adeln mätte öfwerenskomma; att nar
frägan om Beväringen företoges, ^9 §. of NiksdagsOrdningcn
icke mätte fattas i werkställighet och säle»
des icke wälet andra gängen kunna hwila pä bordet.
Ätstilliga ropade härtill Nej och
Herr XlinZrpor, Oerckt, prkade, att en sädan vfs
werenSkommelse icke emot Riksdags - Ordningen kunde
göras, samt begärde denna fräga pä bordet.
Herr Grefwe» och Ordföranden tillkänna»
gaf, att Oeconomie - Utskottets Betänkande skulle näst*
kommande Fredag till Ventilation företagas.
Den Ii April.
843
Föredrogs A nyo Stats» Utstottets den 6 dennes
pä bordet lagda Memorial, angående underhäll för
Hennes Mant Swerigcs nu warande Drottning i den
händelse, Hennes Mant skulle uti Enke-Ständ blifwa
försatt; hwilket Memorial genast uppä gjord Propo,
sition
Bifölls.
Derefter företogs Stats - Utstottets förledne gärdag
pä bordet lagda Memorial, innefattandes swar pä
garda Anmärkningar ivid Utstottets Betänkande, rö«
rande indragning af Klubbar och Tafflar.
Herr k^orcksnsrnlps, ^.ullers. Under förhopp»
ving, att wälmeningen icke utaf nägon inom detta
Scimhällc benämnes såsom enwishet, fär jag äter yttra
mig uti ett ämne, som wisierligen wacker Allmänhetens
uvsccnde och fleras misinöje, dä kvstnaderne till
Ständens Klubbar och Tafflar komma till desi kännedom
och hwarwid densamma wisit icke gillar den blott
för gamla wanors stull. Stats-Mstottet har än framgent
ansett nödige 4 särskildta Klubbar, hwilka dock
till en del stola päkostas af Ständen sjelfwa. Jag
mäste dä för att ej uptaga Ridderstapcts och AdelnS
tid begiswa mig frän mina förra pästäendön om en
enda, ehuru jag anser detta hafwa blifwit för Riket
och Medborgare gagneligare, emedan alla Ständen dä
hade kunnat der fä rädgöra samt hwarandra uplpsa, och
derigenom enighet blifwit befluten. Hivad äter Tafflarne
angär kan jag icke uti Utstottets Betänkande instämma,
fastän de sätt en annan form, derigenom att Ständen
»vid hwarje Riksdags början stola bestämma kostnaderne.
Dä jag pä förhand täger för afgjordt, att
alls
-
344
Den 11 Apri!.
attsingen besparing
tygat mig, att, riton, den oändliga märkbara generös
sits, som ouphörligen warit under denna Riksdag, aktiv
wiv början af Riksdag en synbar mälwilja iva,
rit nästan emot hwar och en Ledamot inom Standen,
samt , synnerhet emot Talemannen, dä troligen detta
torde bestämma Summorne för Talemännen, hwilka
lärteligen kunde b lisma an drygare än hitintills; och
dä tillika det med stäl icke bör öfwcrensstämma med
Rilsens Ständers klokhet, att wid början af en Riksdag,
anflä medel till lä onyttiga och stadeliga behof,
inan de känna Statens hela ställning, i anseende
till skulder och nödtorfter; sä kan jag hwarkeu bifalla
Tafflarnes fortfarande och än mindre nägon Discretion
särskildt ät Bsnde-Standets Secreterare, emedan
jag för min del icke kan finna, att han kan hofwa
mer beswär eller kostnader än wär Secreterare,
hwikken jag är öfwertygad blott af nit, att i stillhet
och med werksamhet fä göra sm tjenst ej wid ett läckert
bord har förslösat sin tid, hwilken Bond-Secrckcraren
säkerligen kika sä wäl behöfwer och mer bidrager
till ändamälct af hans tjenst, än att wid ett nied
mak och Buteljer belastat bord borttaga tiden och troligen
för eftermiddagarne göra sig »skickelig till att ordentcligeu
utarbeta de uti Ständet afgjorda ärendcrnc
Herr
Xlingopor, 6srk!t och
Herr O^IIsn5V3str> , ikrsälic, conformerade si'§
med Herr chlorcien stolan.
Friherre Hjerto, -^.xel, instämde likaledes med
Herr Nmclenstolxs, i synnerhet i afseende pä de förs
rnäner son, blismit föreflagne Bonde- Ständets Secreterare.
Friherre Heming , kstaes j rrtbab ffg fä nplpsa ,
att Stats-Utstottek icke hade ärnst föreflä nägon scr
stild
-
Den 11 April.
345
skild Taffel för Bonde « Ståndets Secreterare, utan hade
det warit detta Ständs Ledamöter i Utskottet som derups
pä yrkat, men deremot hade Utskottet ansett Bonde-Ständets
Secreterare wara i och för Riksdagens skull underkastad
nödwandighcten af ätstittige utgifter och derföre trott
medbilligheten öfwerensstämmandc, att han wid Riksdagens
flut erhölle Gratification. Hwad för öfrigt Taffel
för honom beträffade hade redan twännc Riks-Ständ beflutit,
att en kädan icke skulle wid tillkommande Riksdal
gar honom bcstäs,
Friherre Hjert», lsxel, yttrale sig, att efter de upplysninger
Friherre liming behagat lemna, wille han för
sin del icke wägra bifall till Ut,stöttets Betänkande, men
lillstode gerna, det han ansäge denna Tjenstemans räd
kunna för bättre köp erhällas lika goda.
Herr dlorckenstMpc. Dä den warda Ledamoten Friherre
kleming nu yttrat, att dcn söreflagne Gratifikationen
till Bonde-Ständcts Secreterare grundar sig derpä,
att han stall hafwa ersättning för sitt wistande wid Riksdagen
sär jag allenast erinra att om händelsen gör, cstt
han förut bor pä stället, der Riksdagen hälles, sä kan han
wäl icke dä hafwä betalning för det hans egna rum nyttjas
till bostad ät honom säsom Bond-Secreterare; och
blifwer dertill utsedd någon som är boende längre ifrän,
är icke att srugta, det icke genom wän och wäns wänner
eller ock Ständer sjelf i sinom tid ät honom förcfläs tillräcklig
Discretion.
Herr Grcfwen och Ordföranden proponerade
Nidderstapet och Adeln att under instämmande i de mne
Riks-Ständs Beslut, som ansett Taffel för Bonde-Ständers
-
346
Den ir. April.
dets Secreterare ,'ckc böra bcstäs, i allt öfrigt gilla StatsUtstottets
Betänkande.
Bifölls.
Uplastes a nyo Riddarehus - UtstottctS den 29 Mars
pä bordet lagda Memorial, innefattande utlakande rörande
Adeliga Jungfru - Stiftets Ärenden och deras förwaltning.
I anledning af sista häraf uplastes ett af Herr
bkarevllampk, Ulerrwan Oiclric, ingiswit Memorial:
Sällan har wäl nägon bönfallande wändt sig lill Högloft.
Ridderstapet och Adeln af mera bekymmersam anledning
i afseende pä ämnet, och i större behof af hjelp och
bifall, än jag nu genom denna min ödmjukaste ansökning,
gör det. Antingen stall Högloft. Riddcrstapcts och Adelns
ädelmod och frikostighet äterföra lugnet i min själ, och bibehälla
mitt hopp om en tarfwelig Framtida bergning, eller
ock, äro bagge till en stor. del för alltid förlorade.
I samfäldta 17 ar, har iag: (jag wagar tryggt säga
det) oförwitligen och med wederbörandes bifall förwaltat,
dels Secreterare, dels Ombudsmans-tjcnsterne wid Wadstena
Adeliga Jungfru - Stift; Men sista aret af denna
lid har för mig warit utmärkt af widrighetcr, smärtor
och förluster af alla stag. En genom mycket stillasittande,
arbete och bekymmer adrager Hemorroidal och Nerv-sjukdom
förwärrades i hög grad genom tärande sorg öfwer
en wördad och alstad Moders timade död. Under detta
mitt sjukliga och lidande tillstånd, erhöll jag i Maji ma,
nåd förlcdit ar Remist, att uti ett hos Kongl. Götha HofRätt
anhängit ConcourS-Mal, emellan Majoren Larl Qc>6.
VIA OarketL och hans Borgenärer, bi maka Stifts-CastanZ
intecknade fordran i,zzz Rd. 16 st. Banco, ä Pro-Clama
dagen
Den 11 April.
34?
dagen den 28 nästpäföljande September. M-n förswaga,
de hälsa och wärdén af ett mig updragit FörmynderffaP
gjorde för mig nödwändigt, att tillbringa en del af Sorn*
mar-Mänadernc pä Landet; Och dä jag derifrän återkom —
möttes jag af ett nytt bekymmer, i anseende till en före»
Mende Boflyttning. Emedlertid hade sjukdomen, som i*
bland swära werkmngar, äfwen haft den, att förswaga
mitt minne, sä utplänat all hågkomst af omförmälte ärende,
att dä jämwal Handlingarnc, som eljest kunnat derom
wackå n»gon erinran, wid Boflyttningen blifwit inpackade,
jag ej hade minsta atanka utaf berörde Concours-Mä
och den mig Åliggande Bewakning, förrän, under ett wi^
oblida ärstiden förnyadt anfall af sjukdomen, jag, genom
budskickning ifrän Riddarchus-Utskottet den 21 sistl- Octo»
ber, klef underrättad, att hos Utskottet ware anmäldt det
Castans förenämde fordran ej skulle blifwit ä inställelsedagen
i Major vurietr ConcourS bcwakad. Med mycken
bestörtning emottog jag denna tidning, och med en än*
nu större den, wid genomgåendet af mina papper och
Handlingar, straxt derefter gjorda lika sä owäntade som
smältande uptäckt, att Major Dunst-, intecknade flulde»
bref till Castan, med Original, bewiset öfwer beedigandet
af Castans derpä grundade fordran, funnos hos mig qwarliggande,
samt Utskottets, utan.afseende ä de säkerheter
jag genast i min Förklaring erböd Enstan, den 2; nästpäföljande
fattade och mig förständigade Beslut, hwarigenom
mig olades, att inom n dygn stalla wcderbörlig
borgert för Castanö skadeslöshällande sä till Capital som
uplupne obetalte Räntor, tillhopa utgörande icke mindre
än 1,573 Rd. 16 st. Banco, och hwarigcnom» utan afbihandc
huruwida jag kunde detta äläggande, inom föreffrefwen
tid, fullgöra eller ej: (hwilket dock korrt derpä,
genom prästcrad och godkänd Borgen af Herr Stats --Seereteraren
och Riddaren lssrlljelm, ikedde): Jag, tills widare
-
343
Den 11 April.
Lare ffiljdes och annu ar stild, wid utöfiiingen af Omhudsmans-tjensten,
och en extra Ombudsman förordnades»
som, med ätnjutande af hatfwa Lönen, anbesaltes att af'
fordra mig alla Skiftet tillhörande Handlingar, och^att
hos Wederbörandc^genastsöka Immisiioner i mina sä ivid
Stiftet som i Kongl. Hof»RättÄr innehaswande Löner,
hwilken befallning dock knappast hant wcrkställas och de
sökte Zmmistionerne bcwiljas, förr än desanuya» genom
vfwannämnde prästerade Borgen, mäste äterkallaS, utan
Minan werkan ock päföljd an en högst obehaglig ?clat för
Mig- Hwad wäldsamt intryck en sädan händelse och dylike
mätt och steg ffulle göra pä en af sjukdom' och sorg
förfwagad kropp och dymedelst förut nedslagit sinne, pä
den, som altid haft, och med den Högstcs bistånd sä länge
han andas stall hafwa ära och redlighet till söremäl, kan
den känslofulle och deltagande lättare fatta, än det läker
sig bestrifwa.
Sedan jag genom en wans och slägtinges benägna
och öma biträde fäkt läna och redan' den 2 December förlcdne
är till Stifts-Cassan inbetalt rova Rd. Banco, samt
för Återstoden af förrbcrörde 1,573 Nd. ännu hos Castan
häftar, och till påökning, är i saknad af min halfwa Lön
wid Stiftet, är mitt öde, att genom en försummelse, som
sjukdom och deraf, för en tid, härflptandc minneelöshct
förordsakat, pä en gäng plötsligen se mig beröfwad nästan
allt hwad jag (utom Astefiors Lönen i Hof-Rätten) äger
och under en mer än Zo äng tjenstetid kunnat, genom den
strängaste Hushällning sammanspara för en annalkande
Ålderdom, sä framt ej Högloft. Ridderstapet och Adeln af
manligt ädelmod, menniskokärlek och ömt behjertande af
dens olycka som felat af glömsta, ej med wett och wilja,
skulle ynnestfullt täckas rädda mig ifrän undergäng genom
eftergift af eller afskrifning ä, berörde min skuld; Det är
härs
Den 11 April.
349
härom, jag i största ödmjukhet wägar hos Högloft. Ridderstapet
och Adeln bönfalla, och derjemte ödmjukast anhälla
att, dä Stifts-Casian intill denna stund, ej detringaste,
genom mitt förwällande förlorat, Högloft. Ridderstapet
och Adeln, lika vnnestfullt som rattwist, täcktes tillåta,
at jag äter tillträder utöfningen af OmbudsmansrjenftentvidAdeliga
Jungfru-Stiftet, med ett odelat §tnjutande
af den, samma tjenst, tillkommande Lön.
Mätte, genom Högloft. Ridderstapets och Adelns milda
»välgörande tankesätt, det stag som redan träffat mig
uphöra att hwila tungt pä min framtid, samt jag äter
sattas i tillständ, att ädagalägga det mäst noggranna bemödande,
den upriktigaste nit i Högloft. Ridderffapets och
Adelns tjenst; Och mina wälsignclfer, och min wördnadsfulla
erkänsla stola blifwa lika waragtiga med mitt lif!!»
Stockholm dell April 1810.
II. O. HÄ5enk»mxck.
Efter nägon stunds ventilation öfwer den af Herr
1l25enbsmxtk gjorda anhällan och under gillande af Utstottets
ätgärd, att honom i anseende till uraktlätenhet i wista
Stift-Castans avgelagenhetcr fran tjenstens utöfning tills
widare skilja, tillät Ridderffapet och Adeln likwäl, det mätte
Herw Hasenksmpll, enär han till fullo godtgjsrde Adeliga
Jungfru Stifts-Castan hwad densamma genom hanS
efterlätenhet kan finnas blifwa lidande, och emot ställande
nf wederhäftig Borgen pä satt Utskottet i sista punkten af
sitt Betänkande, i afseende pä Ombudsmäns antagande
hädanefter föreslagit, äter fä tillträda Utöfningen af Ombudsmans-tjenstcn,
med ett odeladt ätnjutande af den samma
tjenst atföljande Lött.
Äfwenwal uppä gjord proposition gillades till alls
delar Riddarehus Utstöttes utlåtande öfwer Slists-Ären-erne.
350
Den Ii Zlprik.
Herr Hgerlstelm, L-vecl Ou5tsk, upläste ett Dictainen
sä lydande:
Dä nn nalkas till flut ett för alla tider och äldrari
Swensta häfderna märkwärdigt Riksmöte, som till efterwerlden
stall öfwerlcmna de största, de ojäfaktigaste bcwis
pä en god och alstad Konungs oföränderliga kärlek för
befästandet af Sitt Folks sanna wäl, pä trogna, nitiska
redliga och uplysta Ständers warma Fosterlandskänsla
pH sorgfälliga bemödanden, att ga denna wördade Konungs
önskittngar till mötes, och att i mista Lagars stiftande
söka bereda SänitidcnS trefnad och efterkommandes
sällhet; dä efter sä mänga och wigtiga wärf nägra flera
för närwarande icke sunes fordra Rikets Högloft. Ständers
synnerliga åtgärd, atcrsiär likwäl i min tanka ett
ännu owidrördt ämne, wardigt Rikets Höglofl. Ständers
upmärksamhet.
W! äga inom märt flöte en alstad Furste, den wära
hiertan af warmaste kärlek och tillgifwcnhet för dest ädla
Dygder hyllat till Efterträdare pä Swensta Lhronen.
För samma ädla och goda Furste hofwa mål Rikets Ständer
i undcrdäNighet anslagit en wist underhälls - Summa
till dest Hofhällning. Men denna Swcriges älstade och
dyra Kron-Prins äger likwäl intet ställe till sin egen Disposition
, der han i hwilans och lugnets flöte, stild frän
Hofwcts bullersamma nöjen, kan njuta den enstildta förtrolighcten
och der han kan fä tillfälle att inhämta en.pä
egen erfarenhet bygd kännedom af Jordbruket och dest
rätta behandlings-sätt, göra sig bekant med de brister,
som ännu i flere afftenden widläda den allmänna Landthushällningcn
sams hwilka botemedel deremot kunna wara
tjenligast och nyttigast; kunskaper hwilka aldrig kunna
hämtas med den säkerhet af strifteliga uplysningar och
berättelser, som egna erfarenheten och deraf samlade un
-
Den 11 April.
551
derrättelser lemna. Der har under de tidskiften af Sekler
som Wasa-stltten fört Svenska Spiran, alltid warit bruke»
ligt att nägon Kungsgärd öfwcrlcmnades till Thronfölja,
rens äfwensom de öfriga Kongl. Prinsarnes fria Disposition,
pä det de mätte kunna inhämta en närmare kännedom
om Jordbruket och Londthushättningen; säledes erhöll
Högtsalig Konung beonia är 1747 af Ri
kets
Ständer Flyinge och Dalby Äungsgärdar; Högsalig
Konung lil Ekolsund; wär nu warande AllerNä
digste
Konung Rosersberg, samt Högsalig Hans Kongl.
Höghet Hertig In-wLia af östergöthland Tullgarns Kungs»
gärd.
Af sädan anledning och i sädant ändamål har jag
trott det instämma med Rikets Högloft. Ständers egen önskan
och underdäniga tillgifwenhct för Hans Kongl. Höghet
Kron - Prinsen, att kunna till HanS Kongl. Höghets
egen fria Disposition i underdänighet upläta nägon Kungsgärd
med tillhörande ägor och lägenheter. Och dä för det
närwarande nägon sädan icke gifwes ledig utom Strömsholms
Kungsgärd; sä får jag föreslä, att densamma Med
derwarande Stuteri inrättning mätte till Hans Kongl.
Höghets Egen fria Disposition nu genast öswcrlcmnas,
med det underdäniga förbehäll, att den wid HanS Kongl.
Höghets upstigande pä Thronen äterlemnas till Skaten
och Rikets Ständers Disposition samt att Allmogen mätte
tillätas, att lösa sina dagswerken efter Markegäng, hwarigcnom
Rikets Ständers förut tagne beflut endast under
detta tidskifte hwilar; men derföre icke uphafwes. Jag
tror äfwen desiutom, att Rikets Slänters afsigt med en
förbättrad inrättning och organisation af Stuteriet, samt
Kungsgärdens bruk och skötsel, stall snarare och fullkomnare
winnås under Hans KonA. Höghets Egen wisa
styrelse och Höga omsorg, än genom hwilken Committee
som
§52
Den ir April.
som hstldst. Och efter min öfwertpgelse kon r alla afsceNr
Len intet tjenligare och angenämare ställe för Hans Kongl.
Höghets wistande och Sommar »Sejour giftvas. Ströms»
holm ar af naturen förstedt med den »vackraste belägenhet
och omgifwen af de bördigaste fält och trakter; ligger inom
kretsen af det Regemente - som nu har den näden att aga
Hans Kongl. Höghet till Chef, och derjemte har sin Cam^ements-plats
nara ivid Strömsholm. Denna Kungsh
gärds »vidsträckta ägor lemna en rik källa till fönvstrswanLel
af kunskaper och erfarenhet i Jordbruket och LandthuShällningen.
Det war pä detta af naturen sä utmärkt
stöna ställe., som den odödlige Konung dXirr. XI:ts Sweriges
hittills störste Niks-Husyällare, skild f>än Hofwcts och
Statens buller, grundläde stna stora instgter k Jordbrukets
och Landets allmänna Oekonomi, hwilka Han annu
widare genom fina täta och mänga resor i Rikets Åtskilliga
Provinser ökade och utwidgande. Det war denna frisad,
der twängct och säfstugan moro bannlysta, och der
blott mognade kunskaper och samlad erfarenhet stgie tillträde,
som wi hafwa att tacka för de manga wisa och kloka Hushälls-Författningar,
hwilka ester mer stn ett ärhundrans
drades förlopp, wi ännu i dag med tacksamhet efterlefwaoch
med beundran högakta, som äfwcn i kommande tidehvarf
stola behälla sitt wärde.
Huru ljuft skulle det icke blifwa för Hans Kongl.
Höghets milda och ädla hjerta att wistas pä ett ställe
-er allt, äfwen det som en wärdslösande efterwerld leni^
nadt ät tidens härjande makt, uplifwar minnet af ensior
och älskad Konung; Hans Kongl. Höghets goda och naturliga
böjelse att wilja bereda fina tillkommande trogna undersätares
sällhet, stall hstr hämta nya anledningar till
befästande af denna ädla föresats, och Hans Kongl. Höghet
stall en dag med (Xni, XI:.? wisa och kloka hushällning
äterföra den sparsamhet och »vältrefnad ibland Swcriges
inbyg
-
Dm IL April.
353
inbyggare, som denna Kemings goda och manga Författningar
för framtiden beredde, och för efterwerlden äsyftade.
Jag skulle misskänna Högloft. Ridderstapets och Adclns
ähla tankesätt om jag twiflade pä bifall, till det jag
föreslagit. Inga främmande eller enssildta afsigter hofwa
warit mitt föremal. Jag behöfwer ingen ting. — Jag
begär ingenting — Försynen har lemnat mig nog, för
mig och de minas bergning — min Konungs Näd, Fosterlandets
sällhet och mina Medborgares förtroende äro endast
wälet för mina önskningar. — Zaghar wid denna
motion blott haft i sigte min innerliga wördyad och tillgifwcnhet
för war älskade Kron-Prins och min warma
kansta för mitt Fosterland, ty jag inser hwilka lyckliga
och »välgörande frugtcr desix Jordbruk och Landthushällning
i en framtid stall störda af Hans Kongl. Höghets
härigenom förwärfwade insigter och erfarenhet. Jag
förcser den stora och wigtiga inflytelse Hanö Kongl. Höghets
wistande pä detta ställe med sitt Höga efterdöme af
sparsamhet och Hushällning stall hafwa pä hela denna
Landsort, huru detta stall sprida täflan och Nit i nyttiga
och gagnande företag, huru den wälmåga, som är mödans
och flitens belöning, stall Landsort frän Landsort upmuns
tra till lika »verksamhet och drift.
Jag anhällcr ödmjukast om Herr GrefwenS och LandtMarskalkens
proposition, och att detta mitt Memorial
Mätte communiceras med de öfrige Riks-Ständen.
Begärdes pä bordet.
Herr Grefwen och Ordföranden, proponcräds
akt het »nätte Herr liLerbsclm efter hans begäran tillätas,
, att
sch Ad. pv»t, 6:te Land. -Ma Ud. N-s sz»
354
Den ri April.
att fä kommunicera sitt Dictamen med de öfrige Nespec--  tive Standen.
Bifölls.
Friherre Osterström, strcob, och
Herr Zilverstolpe, kretric Zsmuel, erindhade att det»
ta Dictamen innehölle en ny motion, hwilken enligt Riks»
dags-Ordningcn förmodeligcn icke mera kunde uptagak.
Herr Grefwen och Ordföranden, förmälte sig
för sin del wisierligcn wara af samma tanka och erin drahe,
att han ej heller annat proponcrat, än ett Communications
tillständ för Herr 1>Leidgelm, hwilket Ridderstam
pet och Adeln funnit sig icke kunna honom förwägra.
Herr sk XlintsderZ, v/ildslm, anförde strifteligen till
protokollet följande:
Högloft. Ridderffapet och Adeln torde benägit Mäta
mig att fä fasta dest upmärkfamhct ä den härstädes för
nägra Lagar sedan ventilerade frägan, om förhällandet
med den af Konungen utöfwadL Dispence-rätt i 2 §. 19
Cap. Ärfda - Balken för Mö , som söker, att blifwa för»
klarad myndig.
Dä detta motiverade ämne blcfaf Lag-Utstottck granstadt,
föreslogs i stället för Difpence - rättighetens fortfarande
den utwäg, att Domstolarne skulle äga utläta sig
öfwer myndighets Ansökningen. Detta Förslag hafwa de
twä Riks-Standen bifallit, men de twä andra deremot
ansett Lagen böra bibehällas oförändrad, äfwen som Ridderflapet
och Adeln, säfom cn följd deraf funnit med Konungens
rätt att Dispencera i sädane fall, bör förhällaS
Hädanefter som hittills» likaledes oförändradt.
Den ri April.
358
Dä säl edes twä Ständ stannat emot twär deras omdkme,
ar den följd deraf uppenbar, att Lag-Utstottets Be,
tänkande förfaller, och att Allmänna Lagen länder till efterlefnad;
Men derigenom är likwäl ej tydeligcn bestämdt
huru med Difpencc-Rättigheten stall förhällas. Tillförne
har derom ej nägot warit förordnad, utan lärer utöfningen
af denna magt, hwilkcn städse hört Konungen till,
hämtat sin grund per ^.nalozisrn frän andre ställen l Lagen,
der Dispence blifwit Konungen upläten. Denna magt
ar ock genom nu warande Constitution icke synbarligen
inflränkt, men sä wida densamma, dä Lagen derom ej handlar,
stall komma att fortfara, mäste wäl något förordna»»,
de Mrom meddelas. Detta ar ock gansta uppenbart RikckEtändcns
afsigt; nieman de samfäldt funnit angelägenheten
fordra att utwäg framgent lemnäs dem af Qwinnolönet,
som kommit till förtjend upmärkfamhet, att f^
räda sig och deras gods sjelfum, fast än de oni sättet der,
till warit skiljaktiga, och pä det Kongl- Maj.t ej mä »
sakens sä beflaffade stick, anse sig förhindrad, att myndighets
Ansökningar till pröfning uptaga, hwarigenoin den
förman flulle förswinna, som Lwinnokönet i denna del
aldrig tillförene saknat, dä stäk funnits till bifall, och
hwilkcn frihet följakteligen ej eller hädanefter bör samma
kön individuell förtvägras , hwilkct med Riks « Ständens
liberala tänkesätt, och andra utwidgade Medborgerliga Rättigheter
ej eller stär att förena, sä wägar jag hemställa,
om icke Ridderstapet och Adeln skulle sinna angelägenhe,
ten fordra, att till »vinnande af ett stadgadt resultat för
Dispence-Rättighetcns fortfarande utöfning af Konungen,
desi Mcd-Ständer kunde proponeras, att »ned Ridderstapcts
och Adelns derom redan afgifne Förklaring instäinma,
sä att Expedition, l likhet dermed mä kunna till Konungen
frän Ständerne afgä. ,
Herr
856
Den il ApkLk.
Herr vvn kksusvvollk, Lsrl 6ustsk kcinbvlck, ansäglis
ka med Herr sk klinteberg, otwifwelagtjgt blifwa nödigt,
sedan uti fragan om en wist myndighets älder för ML,
Riksens Ständer stadnat i sä skiljaktiga tankar, alt hela
fragan komme att förfalla, dct matte Nidderskapet och As
deln bestämma, att Konungen hädanefter ma njuta sam»
ma rättighet, som han förut utöfwat, men som icke hittils
marit i Lagen stadgad, att efter rpcderbörandes hörande
meddela Dispcnce, emedan i annat fall ej nägon Laglig
utwäg sunnes för Fruntimmer att kunna i myndighetstillstånd
försättas. Om Riksens Ständer icke härom fatta
nägot beflut, som authoriserade Konungen att sädane,
dispencer bewilja, sa flullc bäde Konungen, ! afseende pä
Sitt beflut, och StatsRädets Ledamöter i afseende pä sina
Räd stadna i »villrådighet, om ock omständighcterne för
en Mö, som sökte att blifwa myndig, more aldrig sä
talande.
Herr Grefwe» och Ordföranden hemställde, om
icke Ridderffapet och Adeln funne Herr »k klintebys
motion sä nyttig och nödig, att densamma borde af Rids
derffapet och Adeln gillas.
BifvllS.
Föredrogs ä nyo och bifölls till alla delar Riddarehuss
Utskottets den 2g Mars pä bordet lagda Memorial rörande
Riddarehus-Elrenderne, och hwad med NiddarehusDirectionens
Förwaltning gemenskap ägde.
Den 11 April.
38?
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hällit i Högloft. Ridderstam
pets och Adelns Plenum den n April r8>«».
S. D' Sedan i den hos Riksens Stander förehafde
frägan om Konungens fortfarande magt att giftva Dispcnce
r - §. .9 Cap. Ärfda-Balkcn, dä Mö söker, att blifwa
förklarad myndig, Nidderstapet och Adeln inhämtat att
twä Ständ stannat emot tiva i deras beslut, hwaraf wäl
följer, att den as Lag - Utskottet tillstyrkte förändringen, i
berörde Lag-rum, förfaller, sä att tvid Lagens stadgande
kommer att förbliswa; men nägot tillika icke blifwit före»
skrifwit, huru med Dispence-Nättigheten mä förhällas, fast»
an Nidderstapet och Adeln för sin del ansett densammas
fortfarande »tofning af Konungen wara en följd af Lagens
oförändrade bibehållande, altsä och dä D!spence-rättjghetcn
i berörde fall är jämförlig med den enahanda
rätt, Allmänna Lagen i särskildta andra händelser Konun»
gen tillagdt, hwilkcn genom nu warande Constitution ej
blifwit inskränkt samt Nidderstapet och Adeln samfäldt
funnit ntwäg ej böra betagas Qwinnokönet, att individuell
blifwa försatte i myndighets tillständ, ehuru Riks-StänLcn
om sattet dertill haft skiljaktigt begrepp, anser Ridderstam
pct och Adeln angelägenheten fordra, till »vinnande as Ep,
pedition och till grundläggning för densamma, wänligen
inbjuda öfrige Respective Riks-Ständen att med Ridder»
skåpet och Adeln deltaga i den Förklaring, hwartill de twänne
Ständens skiljaktiga beslut med de twä andra, närmast
synes kunna jeinkas, att nemligen jemte Lagens oförändrade
bibehällande i oinförrnaldte fall, skulle med Dispcnee
- Rättighetens utöfning af Konungen fortfara, pä
satt förut manligt warit; Hwaröfwer Protocolls - Utdra,
stulle meddelss. Ur suprs.
Me
-
35s ven 11 April.
Företogs till afgörande Stats-Utskottets den 6 April
pä bordel lagda Memorial iittrefattande berättelse om skiljaktighet
er i Niks-Ständens beflut öfwer Utskottets Vekan»
kande rörande Hef-Stall-Ängarne.
Derefter uplästes följande:
Utdrag af Protocollet, hällit hoS Bonde - Siändet
den 6 April l8io^
S. D. Efter upläsande af Högloft. Stats-Utflottets,
i Memorial den 4 i denna mänad, gjorde anmälan, angäende
åtskilliga förekomne ffiljaktighetcr i Riks - Standens
beflut öfwer serftildte delar af Stats-Utstottcts Betänkande,
angäende Stall - Ängarne; bcflöt Bonde - Ständet pä
förekomne skäl och med frånträdande af sine sörre Beflut
l wiste ämnen
1:0
Att hwad anginge Stängsel-skyldigheten, sa borde '
dermed, jemlikt hwad Högloft. Niddcrskapct och Adeln samt
Borgare-Ståndet stadgat, förfaras efter Allmänna Lagen,
och Kongl. Förordningen den 9 Februarii 1802.
2:0 Akt biträda Högwördiga Preste - och Mällpft. Borgare-Ständens
yttranden deruti, att de Tjugutre Parmar
Hö, hwilka i Arrende för Eldgarns Äng i Swartsjö Län
ärligen erläggas, hädanefter böra betalas ester Länets ärliga
Markegängs - pris.
Z:o Att Rättigheten för Arrendatorcrne, att af egna
eller andras Kreatur, läta beta Ängarna, icke bör inskränkas
inom någon wist tid, pä sätt Stats - Utskottet förut
föreslagit, utan ankomme pä Arrendatorernes egit godtfinnande
och det sätt de anse för sig förmänligast. Ut
ruxr».
Lx krotocollc»
8. L. IttLZsrälr.
? Uppä
Den 11 April.
Uppä Herr Grcfwens och Ordförandens Provositchn
Beslöt Höglofl. Nidderffapct cch Aieln, att uti sörjande
enda punct, hwaröfwer Ridderffapet och Adeln sig förut
icke yttrat, med de öfrige trenne Ständen instämma, nemligen:
att de Parmar Hö, hwilka i Arrende för Eldgarns
Äng i Swartsjö Län ärligen erläggas, hädanefter
böra betalas efter Länets ärliga Markegängs-pris.
Föredrogs a npo och bifölls, Stats - Utskottets den 6
April pä bordet lagda Betänkande, rörande Samlingsoch
Eppcditione-Rum, samt Medel till Wcd, Ljus, SkrisMalerialicr
och Nenffrifning för Committerade till Tryckfrihetens
wärd.
Slutcligcn företogs till afgörande, Constitut!ons-Utskoktcts
den S April pä bordet lagda utlåtande öfwer ErefNk
Ilr-nniton!?, -^xe!, motion, att orden Swensta Folkek,
malle i den Allmänna Kyrlo-bönen införas.
Herr Ercfwcn och Ordföranden hemstälde, om
icke Aidderstrpet och Adeln instämde uti ConstitutionsUtffettcts
utlätan c, akt iagtiayandet af denna Formalitet
borde ansis säsvm föremä-ct för ett sädant Regi nientariflt
stadgande, som tillhörde den wensiällande magtcus
ätgärd ensamt, och ansag. sig pä sädan g:und, och dä den
nya Kyrko-Handboken, hwaritti detta stadgande cgcnteligcn
syntes haswa bordt finna rum, nu me^a wore as Riksens
Ständer godkänd, icke kunna i nägvt beslut härökwer ingä.
LifSlls.
Högloft. Ridderffapet och Adeln ätffitjdes kl. z till s.
In kllem krotocolli
<r. Lriverstoips.
Den
860
Den i5 April.
Fredagen den 13 April.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Ordförande under Herr Grefwens och Landtmarstalkens
fortfarande sjukdom Herr Grefwe Ou risk Dckvenbsuxt.
Justerades följander
Utdrag af Protokollet hältet uti Högloft. Ridderstam
pets och Adelns Plenum den ar April igro.
S. D. Z anledning af lipplast Protocvlls-Utdrag frän
Let Wälloft. Borgare-StändK under dsn 6 i benna mängd,
beflöt Högloft. Nidderssapet och Adeln med Borgare-Ständet
instämma deruti, att i den föreslagna underhäniga
Skrifwclsen till Konungen rörande utwägar till de olägenheters
afhjelpande, som i wista trakter af Skäne genom
flygsand förorsakas, mätte i stället för orden: att^n
»viff afgift, till exempel en stilling mätte erläggas för
Kwarje kunna Spannemäl stom frän Skäne sjöledes ukföresx
bestämdt sättas, att intill nasta Riksdag en afgift
af en stilling mätte erläggas för hrvarje tunns
Spannemäl som frän Skäne sjöledes kill inrikes orter
utföres: hwarom de Respective Med-Ständcn flulle grimm
Protocolls-Utdrag manligen underrättas, jvt supra.
Utdrag af Protoeovet häftet uti Högloft. Ridderffapets
och Adelns Plenum den n April rgio.
S. D. Bifölls till alla delar Statsutskottets den 6
dennes pä bordet lagde betänkande angående underhäll för
Hennes Mast Swerigcs nu warande Drottning ktLl)Vltt
LUlgE.Dtt i den händelse, efter För
synens
allwisa skickelse, Hennes Ma.i:t ssulle uti Enksständ
blifwa försatt. Ur zuxk».
Den 13 April.
361
Utdrag af Protocollet hältet i Högloft. Nidderffapets
och Adelns Plenum den n April 1810.
S. D. Företogs till afgörande Constitutions-Utffottets
den 6 dennes pä bordet lagda Memorial rörande den
af Grefwe lbsmilton, ^xel, gjorda motion att orden
Swensta Fslket mätte i den allmänna Kyrkobönen, näst
efter det Kongl. Huset och framför trogna Embetsman
intagas; och instämde Högloft. Ridderffapet och Adeln ut»
Utskottets utlätande att iagttagandet as en stik formalitet
borde anses såsom föreyrälet för ett sädant Reglementarisk!
stadgande som tillhörde den werkställande magtens
Åtgärd, anseendes sig pä sädan grund och dä den ripa
Kyrkohandboken hwaruti detta stadgande egentcligen syntes
hafwa bordt sinna rum, nu mera more af Riksens
Ständer godkänd, icke kunna i nägot beslut häröfwer in
HZ.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet hältet i Högloft. Nidderffapets
och Adelns Plenum den n April iglo.
S. D. Bifölls Statsutskottets den 6 dennes pä bordet
lagda Memorial, rörande Samlings - och ErpeditionsNum,
samt medet till Wed, Ljus, Skrif-materialier och
Renffrifning för (öommitterade till Tryckfrihetens wärd:
hwarom de öfrige Nespeetivc Ständcn ffulle genom Protocolls-Utdrag
wänligen underrättas, bit supra.
Utdrag af Protocollet hältet i Högloft. Nidderffapets
och Adelns Plenum den -r April igil.
S. D. Föredrogs ä nyo StatsUtffottcts förlidne gär--  Lag pä bordet lagda utlätande öfwer inom twsnns RiksSländ
gjorde anmärkningar wid Utffottets förut afgifne
betänkande om indragning af Klubbar och Tafflar; och
blef af Högloft. Ridderffapet och Adeln, under instämmande
i de Respectiye Riks-Ständs beflut som ansett nägre
kost
-
ZSL
Ven 13 April.
kostnader till andra an LandtmarstalkenS och de trenne
Lalcmännens Tafflar icke böra w>d tillkommande Riksmöten
af Statens medel bestäs, Utstottets senast afgifneut»
iätande i alla öfrige delar bifallit, vt «up-s.
Utdrag af Protokollet häl et i Högchfl. Nidderstapets
och Adelns Plenum den ri April iZro.
S. D- Efter förnpad föredragning af StatS-Utstottets
den 6 April pä bordet lagda Memorial, innefattande
underrättelse om de stiljaktighcter, hwaruti Riks-Ständcn
stadnat öfwer wista punkter af Utstottets betänkande
angående Hofstalllangarne, samt uppläsande af det hederwärda
Bonde-Ständcts uti ProtoeollsUtdrag af nystnämnde
dag häröfwer meddelade beflut, bcflot Ridderstapet och
Adeln hwad angeck den enda punkt hwaröswcr Ridberstapct
och Adeln sig icke redan utlätit, att med de öfriga
trunne Ständcn instämma deruti, att Arrendet för Eldgarns
Äng i Swartsjö Län, bestäende i tjugutre Parmar
Hö om äret, siorde hädanefter efter Länets ärliga Markegängspris
betalas: twarom de öfrige Rekpective Ständcn
genom Utdrag af Protoeollet stulle wänligen underrättas,
vt «
Utdrag af Motseollet hållet i Högloft. Ridderstapetoch
Adelns Plenum den n April iLr».
S- D. Företogs ä npo Lag-Utstottets den 6 bennes
pä bordet lagda Protocol.s-Utdrag, innefattande swar j
anledning af hos Ridderstapet och Adeln den 22 Mars
gjorda anmärkningar wid Utskottets betänkande angäende
den wackta frägan om stadgande af nägon författning eller
lag, som förestrefwe huru inwänarne i ett af fiende
anfallit land i allmänhet borde förhälla sig, m. m.zhwarefter
berörde LagUtstottcts betänkande klef af Högloft.
Ridderstapet och Adeln till alla delar Mat och bifallit.
Vt suxi», ' Ut.»
Den iZ
Utdrag af Protokollet hältet i Högloft. Ridderffapcts
och Adelns Plenum den rr April igro.
S. D. Bifölls till alla delar Riddarhus-Utskottets
tzcn 29 sistlidne Mars pä bordet lagda Memorial af den
rg i samma manad rörande Riddarhus-ärcnderne och
hivad med Riddarhus-Directionens förwaltning gcmcnstap
ager: hwarom Utffottet skulle genom Utdrag af Protokollet
underrättas, Et supra.
Utdrag af Protokollet hältet i Högloft. Ridderskapets
och Adelns Plenum dcn 11 April 1810.
S. D. Beflöt Högloft. Ridder skåpet och Adeln, att
At öfwersten och Riddaren af Kongl. Swärds»Orden Friherre
^xel tthertj, af Riddarhus-Cassans medel tilldela ett
arfwode af Femhundrade Riksdaler Bankomynt, i afseende
pä det nit och den möda bemälte Friherre haft osparde
wid fullgörandet af det honom uppdragne förttoende
att säsom Ombud för R!ddei skåpet ow Adeln vfwerwara
uppteckningen aff. d. Konungens Egendom och detallmänncs
rakt derwid bcwaka: hwarom Uldrag af Protokollet
skulle Niddarhus-Utskottct till efterrättelse expedieras.
Ilt suprs.
Utdrag af Protokollet hältet i Högloft. Ridderskapets
och Adelns Plenum den iiApril.->8ro.
S. D. Bifölls till alla delar hwad Riddarhus-Utstottet
uti Memorial af dcn 15 Mars, hwilket den sg
herpä följande blifwit pä bordet lagdt, andraget och hemstalldt
rörande Adcliga Jungfru-stiftets ärenden, hwarjemte,
uppä gjord anhällan i Memorial af Adeliga Jungfru-stiftets
Ombudsman Aflessorcn ll-rm-rn viöric llszeolismpk
Ridderffapet och Adeln under gillande af Utskottets
ätgard, att honom i anseende till uraktlåtenhet i wis,
sa Stiftö-Eastans angelägenheter frän tjenstens utöfning
tills
364
Ven is Aprik.
tills widare skilja, likwal tittat det mätte han, enär han
till fullo godtgör Adeliga Iungfru-Stifts-Casian hwav
densamma genom hans efterlätenhct kan finnas blifwa
tidande, och emot ställande af Vederhäftig borgen pä satt
Utskottet i fista punkten af ofwanberörde Memorial i afseende
pä Ombudömans antagande hädanefter föreslagit, äter
fa tillträda utöfningen af Ombudsmans-tjeusien med
»tt odeladt ätnjutande af den samma tjenst Åtföljande lön.
Lm hwilket allt Niddarkus-Utstottct skulle genom Utdrag
af Protocollet underrättas, ttlt supr,. /
I anledning af det nyst justerade Protocolls-Utdragct
rörande arfwode för Friherre k^srts, t^xel, såsom Ridderffapets
och Adelns Ombud, anmälte sig bemätte Friherre
och uppläste till Protocollet följande:
Dland de angenäma och skyldiga egenskaper, hwilka
utk allmänna lefwernet Vanligen öfwas och ingen mistkläder,
är wisterligen tacksamheten den som pä alla sidor
betraktad, blir oskiljaktig för alla känslofulla warelser;
den blir sa mycket mera frän min sida-^tt pretendera,
som utom att ägt det dyrbara sö.trocnd-t i förliden Somras
pä Höglosl, Ridderffaptts och Adelns magnar öfwer»
mara den dä anbefallte Riks-Boupptcckningen öfwer för
detta Kongl Famil-ens tillhörigheker jemnfirde emot Ri»
kets, och war dä lycklig att träffa deras Välbehag samt
bifall öfwer förrättningen, ytterligare nu fakt emottaga
förnyade prof af den gcncrofitS hwaraf detta första RiksStänd
alltid warit utmärkt.
Ehuru dyrbar tiden nu börjar bli, psst-scripknm af
Riksdagen, torde med fullkomligaste förtroende till trögläst.
Ltiddcrskapets och Adelns tålamod och manliga öfwersecnde
godhet, det tillätas mig, att med min medfödda och upprigtig»
glättighet Vördsammast nänma akt om jag hyser
dcn
Drn !Z Aprik.
§65
den öfwertygelscn, att detta första Riks - Skönd, fust ci
allmänt kan bcwisas, wara dct förmögnaste, njuter jag för
mili del dct tillfredsställande ögnablickct, att fä den äran
sä myckct högre markera, samt i den fullkomligaste dager
framställa Högloft. Ridderstapets och Adelns mot mig bedagade
Generosite, med anledning således af ofwannam»
de Casus och tillagt med forntidcnö sätt att med dcraS
Himmelsta kunstaper skärskåda saker, pästode att när här
pä jorden de mindre förmögna Lfwade stna godheter mot
dem som hade litet, det will saga efter nu waran de Cours
intet,
Sä gladde sig Guds Änglar;
Och pä det jag mätte fä den äran att ej med manqverad
tacksamhet, stöta det Himmelsta herrskapet och till
stut af Riksdagen amusera dct jordiska fär jag härigenom
den aran, att för den mig wisade generositeten förklara min
ödmjuka och wördnadsfulla tacksägelse.
Uplästes följande frän Expeditions»Utskottet inkomne
Handlingar.
Wördfamt Memorial!
Wid afgkrandet af Stats-Utstottets Betänkande» under
den 2y Nowember 1809 och den n Februarii inne»
warandc är rörande Kungs - och Kungs - Ladugärdarncs
förwalkning och disposition, hafwa de Rcspective RiksStändcn,
hwad flrstilt angär de till aflöning för Landshöfdingarne
i Wisby och Malmöhus Län anflagne Kungs»
gärdar, Rona Kloster och Alnerup pä följande olika sätt
bestulit:
HZglofl. Ridderstr pet och 2l-el» har ansedt sig med
dessa Äungsgr rdar icke kunna för det närwarande sig be,
fatta. Hög
-
366
Den 15 April.
ZKgwövdige Preste - Ständet: Att berörde aflöning
Lör regleras utan sammanbindning med i fragawarande
Kungsgärdar och dcsias förwaltning wid blifwandc vacancer
regleras efter enahanda grunder, semi Kungsgärdarne
i allmänhet.
Wällofs. Lorgare-Stäildet: Att de m§ ordenteligcn
indelas pä Landshöfdingarnes Löner sedan serffild undersökning
derom föregätt det fluteliga afgörandet.
Hederwarda Lonöe-Lonöe Ständek: Att frägan bök
öfwcrlemnas ät Kongl. Maj:tS Nädiga godtfinnande, pä
det i händelse motswarande Lönewilkor kunde upgöras,
med desin Kungsgärdar mä förfaras pä det tjenligaste och
för Staten förmånligaste satt.
Och som desia fyra Ständs beslut synas innehälla lika
sä mänga mer eller mindre hufwudsakeliga ffilljaktigheter
fär Expcditions-Utffottct hosNiksinsHögloff. Stander
»vördsammeligen begära föreffrift, huru härmed bor
förhällas i afseende pä Expeditionen, uti hwilken emedlertid
ett ruin är lemnadt öppet för införandet af det beslut,
hwarom Riksens Ständer benagit lara sig förena.
Expeditions - Utffottct får tillika utbedja sig Riksens
Högloft. Ständers uppmärksamhet pä de olika besluten
angäende Arrendets utgörande af de i andra Clasiens tredje
Afdelning uptagne Krono.-Lägenheter, hmarwid Högloft.
Riddcrffapct och > Adeln samt Wällofl. Borgare - Ständet
ansett andra grunder böra följas än de hwilka Högwördixe
Prestc-Ständct och Hederwärda Bonde-Ständet stadgat,
warandcs bäda alternativen pä Förflag uti Expedionen
införda- Stockholm den 12 April igro.
Pä Expeditions-Utskottets magnar
I. O. Legerkeim. I^uövic Norner.
§sm. 2iervoZeI. Anders Olofson.
ss, v. ^Vrlsnur
-
Den 13 April.
367
Utdrag af Riksens Högloft. Stander? ExpcditionsUtstötts
Protocoll hällit l Stockholm den 12
April i8io.
S. D. Sedan Riksens Högloft. Stander öfwercnskommit
art ät Expeditions - Utskottet uppdraga en stylvig
handläggning wid den mi nrerm antagna Vewillnings-För.
ordningen, men stora sti jartighetcr i de Respective Ständens
Beflut svntcs fordra en förutgäende jämkning och
disinit-ft afgörande, ansäg Utstotket sig tillen början wördsammcligen
dora aninäla dctza olika meningar öfwer följande
ämnen.
i:o Angäcnde Minimi-afgifter för Hu§ i Städerne
2:0
Om de Skattstyldiges rätt att wid beswars an^
förande öfwer Taxerings - CommittFens ätgärd wadja tift
Konung eller Compromisi.
z.'v Huruwida Ledamötcrne af Vorgare-Ständet n hede
allmänna Taxeringarne böra dä de icke Taxera sig sjelf»
wa wara flera tift antalet än de öfriga Ständens Ledamöter.
g:o Börande Minimi - afgifts betalande af ÄcademieHemman.
5:0 Om Borgare-Ständets Ledamöter uti TaxeringsEemmittserne
stola wäljas efter Utstylderne till Kronan
eller Staden.
b:o Antingen upgifterne till Taxerings-Committ. erne
stola wara Speeifiqva eller gencrela- Ot supro.
klx Orotocollc»
v. Malerius
LadeS
pä bordct
-
Lppr
368
Den iZ Aprkk.
Upplästes följande frän Banco-Utskottet inkomna
Word sam t Memorial!
Högloft- R-ddcrffapct och Adcln har till Banco-Utskottet
behagat remittera Herr Capitainens Friherre LorLtr
ll-urlviz Ltsöl von blcillztcins ingifna Förstag angående
Nkrkets penninge-warel, och hwad, efter desi tanka, i afseende
derä, fordrade Riksens Högloft. Ständers ffyndes
samma ätgärd.
Herr Friherre 8t-,si von klollstein^ yppade olägenheter
och derom uppgifne Förstag finnér Banco-Utffottst wara
af den naturrätt Utffottet enligt dest öfwertpgelft icke
ager att sig dermed befatta. Banco-Utstottet hyser i öfrigt
den grundade tanka, att opinionen om ett mynts warde,
aldrig genom nägra Författningar kan bestämmas eller
stadgas: Och tror sig endast af denna grund böra afstyrka
Herr Friherre Lt-els Förstag, som i werket skaldt
ofelbart komme att medföra en emot dest äsyftade ändas
mäl stridig wcrkan.
Stockholm den 26 Mars rZrm
^ok. ksten. (-MenborZ. I.ustv. ^lörner.
Larl Qrevesmuii!. L. Öftman.
N. kleUsingruZ.
Ridderstapet och Adeln fann wid detta Memorial fästom
endast »ck dlstiti«m astemnadt icke nägot wara att ers
indra.
UPPS
Den i3 April.
569
Upplästes och godkändes följande twänne underdäniga
skrifwclscr till Kongl. Majit.
Stormägtigste MerNädigste Konung!
Wid öfwcrwägande af de ätflillige mistbruk och olägenheter
som kunna föranledas genom tillämpningen as
nn gällande Författningar angående justeringen af Mätt,
Mål och Wigter, hafwa Riksens Stander, till afhjelpandc
deraf och till winnande af större lätthet wid berörde
justering ansett sig böra hos Eders Kongl. Majit anmäla
deras underdäniga önskan, det mätte följande puncter häs
dancfter blifwa till efterlefnad i Räder stadgade.
i:o Att de Landtmätare eller andre skicklige personer,
hwilka Landtmätcrie-Contoirct wedcrbörligen förordnar,
ma wara berättigade att efter gällande Taxor pä förestriswit
sätt, justera Mätt, Mäl och Wigter, samt med bebörigt
niärke jemte äratals och mänadS utsättande Kröna
te sälcdes justerade piccer
Liv
Att Stockholm och Rikets öfrige Stader, jemte
Sillsaltcrie -Idkare i Götheborgs och Bohus Läns Skärgärd
mä äga att hos Landtmäterie-Eontoiret tillIusterare
anmäla den eller de personer till hwilka de sjclfwa-hafwa
förtroende, hwarcfter Landtmäterie-Contoiret om de dertill
finnas ffickligc sitt förordnande för dem utfärdar; ankommande
det pä Städerne eller berörde Sillsaltcrie-Idkare,
att med desie justerare betinga sig de betalnings - willtor,
hwarom de kunna öfwerenskomma.
Zw Att justering af Mätt, Mäl och Wigter hos dem,
som hafwa Handelsrörelse borde ske hwarje är, men att
de som sädan rörelse dufwa, icke mätte wara pligtige att
läta Kröna de kärl, hwaruti wäta eller salta waror för,
säl,
Ridd. och Ad.prst. S:tr Land. s:dr» Afd. N:» 24,
570
Den 13 Aprjk.
säljas, ostare än hwart tredje Ar; börandcs innchafwaren
answara för de olägenheter som kunna förorsakas genom
nyttjande af Matt, Mäl och Wigter, hwilka ej inon;
berörde tid äro justerade, men justerare!! ensam stä till answar
om ett inom samma tid jnsteradt kärl skulle befinnas
origtigt; och
4:0 Att wedcrbörande Fiscalcr mäge äga att öf-ver
hwad sälunda stadgadt bliswit hafwa behörig tillsyn, hwar
och en enstild dock vbetagit alt Åkära hwad honom i desta
fall kan röra.
I betragtande för öfrigt af de swärighetcr och kostnader,
som Fisterstapet uti Bottniska wiken mäste »vidkännas
derigenom, alt Hamn-Fogdar och andra tillförordnade
Krönare, genom Kammar - och Commerce - Eollegiernes
Circulaire till Landshöfdingarne den ro Maji 1803 blifwit
betagne den rättighet de förut enligt iz §. r739 sirs
Kongl. Förordning angäende Mätt, Mål och Wigt opätalt
utöfwade att fä Kröna le kärl som nyttjas wid Strömmingcns
inpackning och saltning, äfwcn om de sjelswe hade
del i Fistel, fä Riksens Stander hos Eder Kongl.
Maj t i underdånighet anhälla, det berörde Circulaire-Bref
mätte, sä widt det rörcr förbud emot delägare i Fistet
att Kröna Strönimings pack-kärlen, uphäfwas och
1739 ärs Kongl. Förordning härutman oförändradt lända
till efterrättelse, sä att Examinerad och Constituerad HamnFogde
eller Krönare, mä äga rättighet att Kröna de packkarl,
hwilka tillhöra Fisterstapet inom dest Distrikt; hwarsörntan
innehafware af Tjäru-Brännerier äfwen synas
höra fä Åtnjuta den förmän att betjena sig af egne särskildt
tillförordnade och Examinerade Krönare.
Eluteligen anhälla Riksens Ständer i underdämghct
Ktt, i händelse Eder Kongl. Mant i Räder täcktes läta
«t»
Den iZ April.
Z71
utfärda en np Författning härom, densamma mätte med
upphäswande af alla äldre föreskrifter i ämnet innehälla
att hwad derutinnan hädanefter bör tjena till efterlefnad»
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigsie MerNädigste Konungl
Under den rr sisth Januarii har Eder Kongl. Mast
kill Riksens Ständers öfwerläggning i Räder behagat proponera',
det allmänheten genom Kungörelser, mätte erindras,
att tvid Boupteckningar i Sterbhus eller för Boskillnad
och nar Afträdes förmän sökes iagttaga Lagens
föreflrift i 9 Cap. l §, Ärfda-Balkcn, att-rigtigt upgifwa
och läta noga upteckna alltsammans i Boet sä löst som
fast af hwad natur och beskaffenhet dek wara mä, med alla
Skrifter och Handlingar, fordringar och gäld,' ehwad det
Doct gemensamt eller endera makan enskilt tillhörer, samt
att i den ordning samma §. föreffrifwer, läta i Sterbhuset
wärdera all berörde egendom, dock att, när man eller
hustru efterlefwer, den efterlefwande makans Fidei-Commiss
- Egendom, Arfwejord pä Landet samt före ägtenskapet
förwärfda fasta Egendom pä Landet, endast i Boupe
teckningen uptages, men ej till wärde utföres, äfwensom
hwad i Boet finnes säsom länt, lcgdt, pantsatt eller förtrodt
godts jemwäl mä wid BouptcckningS - förrättningen,
utan Värdering antecknas, ägaren af sädant gods obetagit
att det äterfordra, och Sterbhus Dclägarne, att
till honom utlemna utan afbidande af Boupteckningens
början eller flut.
Enär Högstberörde Nädiga proposition sä midt den rörer
blotta uptecknandct af ett Bos egna tillhörigheter är till meningen
fullkomligen öfwerensstämmande med hwad Riksens
Ständer förut i detta afseenLe i underdånighet förestå
-
372
Den 13 Sprik.
slagit, hafwa Riksens Ständer densamma till denna del r
underdånighet bisallkt; men beträffande det, som om wcrbering
af ett Bos tillhörighcter ar i Räder proponcradt
och i afseende hwarpä den föresiagne erindran blott in,
stränkes till wärderande i Sterbhus, anse Riksens Stander
sig böra till Eders Kongl. Majtts Nädiga pröfning r underdänighct
anföra följande omständigheter.
1:0 Kunna Riksens Ständer ej inse huru genom en
enkel Lagens tolkning den mening kan af slutet i osman»
förde §. härledas, som ffullc en cftcrlefwande makas Fidei,
Commisi-Egendom eller desi enffilda arfwejord och odal
fasta a Landet böra blott uptccknas men ej i warde upföras.
2:0 Genom 7 §. r Kongl. Stadgan om tiggare och
fattige af den 21 Oct. 1797 jemförd med Z §. af 174^
ars Kongl. Resolution pä Presterstapets Bcswär, äfwen
som genom Kongl. Brefwet den 21 Juni: 1752 är den
grundsatts nog tydligen bestämd, att afgiften till de fgttige
bör i Sterbhus beräknas blott af den qwarlätenstap,
som stall undergå delning, eller till gälds betalning an,
mandas, samt att Zustitie-Statens procent endast stall utgä
af den förra, hwaraf wal följer att, närman eller husiru
efterlefwer, det gods, som oberoende af döds.fakct enstilt
tillörer den cfterlefwande makan bör frän berörde afgifter
wara befriadt; men ehuru afgifterne af förstnamde
Egendom, som enskilt tillhört den aflidne eller warit bagge
makarnes gemensamma tillhörighet, icke kunna till deras
belopp bestämmas, utan att allt sädant gods till wärdc ut»
föres, sä synes dock den flutsatts, att den andra Egendomen,
hwaraf samma afgifter icke utgå, deremot icke skulle
bchöfwa warderas, möjligen kunna täla undantag, dä man
vfwcrwäger att oftanamde afgifters bestämmande icke är
Bouptcckningens enda föremal och att af sistnämde Egendoms
-
Den 1Z April.
375
doms utförande r warde, nägon oreda wid afgifternes utrakning
icke förorsakas, allenast warder af den ena arten
icke tillhopa räknas i en och samma summa med wärdet
af den andra.
Och emedan det bäde för Sterbhus Intrestenterncs
och för fordringsägares säkerhet samt flere upstäende twi*
stcrs afgörande, ar af mycken wigt, att all, i synnerhet
Lös egendom i ett bo finnes wäkderad, sädan den wid
dödstimman war, anse Riksens Stander »värdering äfwen
af en efterlcfwande makas cnstilda gods bade nyttig och
nödwandig, samt såsom en följd af Boupteckningens hufwudsakcliga
äydamäl, som ofelbart är att tillwaga bringa
ett dscument, hwilkct äfwen i framtiden mä tjena till fullkomlig
uplysning och efterrättelse.
z:o Att Eders Kongl. Maj:t, med det Nädiga Förflag,
att den efterlcfwande makans Fidei-Eommist-Egendom, dest
arfwe-jord och före ägtcnffapct förwärfwade fasta Egendom
pä Landet icke ställe till wärde uptagas, ostsä i Räder
icke hast afseende pä desta Egendomars frihet frän
nämnde procenter, ar tydligt däraf att alla slags Lösören
sanik Stads-fastigheter af hwad natur som halst ansetts
böra wärdcras, ehuru i följd af ägtcnstaps förord, främmande
personers willkorliga donationer, m. ni-, det icke
sällan inträffar , att bäde Lösören och Stgds - fastigheter
äro frän giftorätt uteflutne, och den efterlefwande makan
söre all delning enskildt tillhörige, samt följakteligen frän
deste afgifter frie; hwaremot en fastighet pä Landet, som
den efterlcfwande makan före ägtcnstapet sörwärfwat, äf,
wen nägon gäng kan, i kraft af nämnde förord wara Betts
gemensamma egendom hwaraf oftanamde afgifter skulle
enligt ofwan anförde Författningars principer böra
afgä.
374
Den iz April.
4:0 Eders Kongl. Maj:ts Nädiga syftemäl nied propositionen
om en wisiEoets tillhörighets undantagande frän
wärdtnng synes derföre endast gä derpä ut, att härigenom
tindra desi pä Landsbygden boende undcrsäters afgifter
till wärderings - man, hwilkcn Nädiga och Landsfös
derliga afsigt Riksens Stander med undcrdänig wördnad
erkänna, Riksens Ständer fä dock härwid till EderKonglM,
rilt i Räder hemställa om icke dä arfwodet till wärd»
rings-män^ pä Landet blott beror pä aftal, den lindring,
hwilkcn genom nämnde Egendomars undantagande fran
»värdering kan winnås, torde wara mindre setydlig i jämnförelsc
med de olägenheter och den oreda, som kunde upkomma
derigenom, att det pä Vouptecknings-mäns begrepp
rm cnstlld eller gemensam skulle komma att bero,
att urskilja om det ena eller andra i ett Bo borde till »värde
afsärras eller ej: en pröfning, sorn i synnerhet se,
dan skillnad emellan arfwesord och aflinge örn sednare tiders
Författningar ej »nera äger desi fordna enkelhet,
osta fordrar mera redig Lag-kunstap än hos »vanlige rvärderings-män
pä Landet karr »väntas.
Angäende flutcligen det som om andre tillhörigt gods
är i Näde föreslagit fä Riksens Ständer i underdänig-»
het erindra.
1:0 Den omständighet att förseglade packor och lästa
kistor hwari förtrodt gods förwaras, ej kunna utan ägarens
tillstånd öpnas, och det inneflutna godset följaktcligen
icke »värderas, stines efter Riksens Ständers tanka,
icke kunna antagas sä som giltigt skäl att icke heller »värdera
det gods, svin är tillgängligt och tros tillhöra andre!
hälst fvrhällandet synes enahanda med en afliden persons
egna gods enär nägot deraf icke är för,Boupteckningsrnän
tillgängligt; och af omöjligheten att detsamma dä
,mär
-
Den 1Z April.
5?5
wärdera ej lärer kunna dragas den följd, att det öfriga
som kan beses äfwen barde blifwa owärdcradt.
r:o Dä genom mindre kännedom hos dem som Egendomen
uppgifwa eller af annan yrsak irring skulle kunna
upkomma om någon wiff Egendoms egenskap säsom Bocks
eller andras tillhörighet, hwaraf och origtighet wid delning
eller godsets utgifwandc kunde härröra, men de r
följd af sädane irringar eftcrät och sedan godset more förfkingradt
upkommande ersättnings frägor omöjligen skulle
kunna efter nägon saker grund afgöras, om sädant hände
i afscenle pä gods, som ej blifwit, medan det war tillstädes,
till dcff wärdc bestämdt, kunna Riksens Ständer icke
annat finna än att -värdering äfwcn af detta gods wore
nyttig och angelägen, hälst densamma icke heller kan, om
oswannämde försigtighet wid summeringen iagttages, för,
ordsaka nägon oreda.
z:o Dm det andres gods, som wid uptcckningen i Boet
finnes, dä uptccknas, hindrar iväl sädant icke, att före
uptcckningen rätter ägare mä kunna fä sin Egendom uttaga,
men en erindran om nägon frihet för arfwingar att
sädant gods utlemna, synes dock bchöfwa en närmare bestämmelse
för att förekomma missbruk.
I stöd af hwad sälunda är anfördt, fä Riksens Ständer
i underdänighet anmäla, att hwad angär den del af
Eders Kongl. Majus Nädiga proposition, som innehäller-r
"Att Allmänheten mätte genom Kungörelser ärindras, att
wid Boupteckningar i Sterbhus och nar afträdes förmän
* sökes iagttaga Lagens föreskrift i 9 Cap. Ärfda - Balken,
att rigtigt uppgifwa och läka noga upteckna alltsammans
i Boet sä löst som fast, af hwad beskaffenhet det wara
inä, med alla Skrifter och Handlingar, fordringar och gäld,
ehwad det Boet gemensamt oller endera makan enskildt
till
-
376
Den iZ Aptik.
tillhörer: Riksens Ständer nied undcrdänigt bifall härtill
anse cn sädan Kungörelse nödig till förekommande af
den origtighct, att wid ett Bos intecknande utefluta ej
blott det enfkildta gods hwaraf afgiftcrne till Jusiitie-Staten
och de fattige icke böra beräknas utan ock det som den
efterlefwande makan tror sig såsom fördel tillkomma, men
hwars belopp likwäl pä wärderingcn af all Boets Lösöre
tillgäng beror.
Men beträffande den öfriga delen af Eders Kongl.
Majits Nådiga proposition, sa emedan wargering af all
Egendom i ett Bo kan, pä sätt! undcrdänighct anfördt ar,
förrättas utan deraf uppkommande oreda wid nämnde
Procenters bestämmande; och cn Kungörelse derom, attén
efterlefwande makas enskilda Fidei-Eommisi samt dest eufhilda
arfwcjord och odal fasta ä Landet mä utan wärdering
uptagas, likwäl kunde tros stödja sig pä den grund,
att sadan Egendom ar för berörde afgifter fri, och hwaraf
anledning kunde blifwa, att owärderade uptaga afwcn
sädana lösören som wörö frän giftorätt uteslutne och den
efterlefwande makan enskildt tillhörige; meri cn wid ett
Bos uptecknande gjord wardering af sädant gods, äfwensom
af bwad andre tillhörer och tillgängligt är, ehuru förestå
berörde procenters beräkning likgiltig, likwäl i andre
afseenden wid mänga tillfällen >' en framtid tjena till mycken
nytta och efterrättelse, anse Riksens Ständer sig böra
i underdånighet hemställa, det täcktes Eder Kongl. Majit
i Räder tilläta att denna sednare del af Eder Kongl.
Nädiga proposition ej mä i den utfärdande Kungörelser
inflyta.
Riksens Ständer framhärda re,
De» iZ April. 3?7
Uplästes sölande Memorial frän Stats-Utssottct.
Wördfamt Memorial!
Ut! Memorial af den 25 sistl. Marti! härtill Riksens
Högloft. Stander Stats-Utffottet wördsammcligen hcmsiält
att Herr Hof-Stallmäsiarcn och Riddaren Grefwe lRAiel,
mä behällas w!d Arrendet af Flyinge och Dahlby Kungk-s
gärdar till nafta Lagtima, Riksdag emot det att han till
Stats-Wcrkct crlägger en Arrende-Summa af zooo Nd.
Banco om äret förde tili samma Riksdag återstående ären,
sedan fardags-ärct till anda gatt, och att hos Kongl. Majit
Riksens Högloft. Stander nu mätte i underdånighet anhålla
, det Kongl. Majn emedlertid, och s^i fort sig göra läker,
käckes i Räder lata anbefalla en laga och wedcrbörlig un,
dcrsöknilig ej allenast till utrönande af de kostnader Herr
Grefwe ^röUKi ä Kungsgärdarne och Stuteriet kan hafwa
nedlagt och den ärsättning, hwartill han derföre fin«
nes berättigad, utan ock hurmvida de till berörde Kungsgärdar
ätagne friwittige Härads dagswerken genast mäge
kunna indragas och upphöra, sä att Riksens Högloft. Ständer
wid nästa Lagtima Riksdag mä blifwa i tillfälle, att
dä kunna desic omständigheter prvfwa och bestämnia, samt
derefter om besia Kungsgärdars widare disposition och förwaltning
widtaga den Författning Riksens Högloft. Ständer
för Staten och det allmänna pröfwa nyttigast och förmånligast.
Genom Protocolls - Utdrag af den Zr sistl. Mars och
den 2 i denna mänad hafwa Högloft. Ridderstapet och Adcln
samt Wälloft. Borgarc-Ständct bifallit Stats-dltftottets
ofwanberörde hemställan ; hwarcmot Högwördigc Prcste-Ständet
och Hederwärda Bonde-Ständet uti ProtocollSUtdrag
af den Z och 6 i denna mänad förklarat, att dä
Herr Grefwe kröilcb igenom nägot Lagligt och ordentligt
Eon»
Den 13 April.
konträrt af Arrend; - Natten till berörde Kungsgärdar
blifwit innehafware, och Riksens Ständer redan beflutit
att Stuterie - inrättningen derstädes stall upphöra sä bör
Herr Grefwe b'röUcb, efter behörigen steende uppsägning
A Flyinge och Dahlby Äungsgärdar, Laga Fardag Åtnjuta
och derefter nied dispositionen af dcsie Kungsgårdar pä
enhanda sätt förfaras som rörande Kungsgärdarncs an»vändande
blifwit l allmänhet förordnadt, kommandes Herr
Erefwen i öfrigt att njuta den ersättning för de ä desse
Kungsgärdar och derwarande Stuterie bewisligcn nedlagde
kostnader, hwartill han, efter derom anställande behörig
undersökning kan finnas Lagligen berättigad.
Och som 2Me Ständ altsä stadnat emot mne, sa har
Stats-Uistottct trott sig böne detta förhållande till Riksens
Högloft. Ständer wördsainmeligen anmäla, med hemställan
om icke denne sräga, likmätigt 6g §. i Regeringsformen
och go §. i Riksdags - Ordningen, mä af det förstärkte
Stats-Utstottet med Riksens Ständers Nätt genom
rotering afgöras; och fär Stats-Utstottet i öfrigt till Riksens
Högloft. Ständers egen pröfning öfwcrlemna, huruwida
icke hädanefter wid sadan händelse der mne af de
Respective Riks-Standen stadna emot a:nc, Stats-Utstottet
dä till tidens minnande mä wara tillätit, a tt utan särskild
anmälan af en stik skiljaktighet , fä företaga sädane srägor
till afgörande uti det förstärkte Stats-Utstottet renlighet
med ofwannämnde § §. i Regeringsformen och Riksdags
- Ordningen. Stockholm den 12 April 1810.
-Pä Högloft. Ridderstapets och Adelns Ledamöters
magnar
LlLes kleming.
PL Högwördige Preste-Ständets Ledamöters magnar
^ i». WeiämLN.
Den iZ April. Z79
Pä Wällost. Borgare-Ständets Ledamöters magnar
Larl k'r. I^LnäberZ.
Pä Hcderwarda Dondc-Ständetö Ledamöters »ägnar
^ 0 ir. L r i c s 8 o n.
dk. kröäeliu;.
Friherre lVlsrmerbeim, I-srs August. Stats-kltstottets
iui nplaste Memorial innefattar 2:ne tillstyrkanden, det
ena huruwida Hof-Stallmästaren Grefwe krölicb mä pä
wista willtor fa till nästa Riksdag wara innehafware af
Kungsgärdarne Flyinge och Dahlby eller icke; det andra
huruwida det mä Stats-Utstettet tillätas, att i framdel! s
sig yppade frägor der mne Riks-Ständ stadnat emot 2:r,e
fä utan färstild amyälan hos Riksens Ständer samma
frägor företaga och med förstärkt antal Ledamöter samt
med Riksens Ständers rätt genom votering afgöra enligt
69 §. Regeringsformen och zc> §. afRiksdags-Ordningcn.
Hwad den första frägan beträffar är det redan gifwit,
att Line Ständ deröfwer stadnat emot mne och är säledcs
ej nägot att päminna deremot att densamma mä hanstjrWs
till Nämnd. Beträffande äter den andra frägan,
nyttjar jag min Riksdagsman»» - rätt, att lägga densamma
pä bordet.
Herr Grefwen och Ordföranden proponerade,
att frägan om Flyinge och Dahlby mätte lill det förstärkte
Stats-Utffottcts afgörande hänffjutas.
Bifölls. !
Föredrogs ä nyo Allmänna Beswärs-ochOeconomicUtffottets
den n dennes uppläst» Betänkande i anledning
-
Deir iZ April.
ning af Kongl. Waj:ts Nädiga sivar till Riksens Stander
ä deras underdäniga strifwelse, rörande Wargcringcn.
Herr IZerZbinLll., ^mbiosiur kcksgnuL, uppläste till
Prvtocollet följande:
Intet har kunnat wara mera owäntadt, än att dä
Riksdagen sä nara lidit till flut, man wacker en fräga af
sä mycken wigt, som den om ytterligare Cession af Ridderskapet
och Adelns privilegier och sa tifl sägandes der
enda, som nu mera af dem äterstär, den nemligen örn
Säteriernas rottrings-frihet: en fräga som wid denna
Riksdag förut warit framställd, och af den dä till mycket
större antal församlade Adeln blifwit afflagen. Mananförer
såsom skäl det allmänna behof och nödwändighctcn;
men männe det ena elser andra är större nu, än när frä«
gan wäcktcs förra gängen? Zag tror det icke, utan twärtvm
mindre. Wi wörö dä i krig med Frankrike, Ryssland
och Dannemark och ingen kunde beräkna utgången
deraf Nu hofwa wi fred med dessa magtcr och dertill
med den förstnämndes solenne garantie af wära aterstäende
besiktningar. Sedan störste delen af Nidderskapet
och Adeln bortrest i den skäliga förmodan, att nu mera
ej någon sak af mycken betydenhet uldraminst en privilegii-fräga
och just den som förut blifwit förkastad, skulle
till afgörande förekomma, böra wi icke taga den under
ny vfmerlstggning. Huru rättmätige förcbräelfer skulle
wi ej ädraga oss af wära hemmawarande mcdbröder, om
wi sä plötsligen afstä deras rättigheter och twertemot zs
§ r Riksdags^Ordningen företaga detta ärende. Man m§
ej säga att det omedelbarligen föranledcs afKongl. Majus
Nädiga sivar angäende Wargeringen; ty dä gifwas nä,
stan ingen fräza, som ej kunde wäckas i följd af högstbe-s
rörde Swar.
För att betrakta sjelfwa fåken, utan afseende pä dess
egen
-
, Den iZ April. §81.
egenskap af privilegium, sä synes ett mera orättwist och
owilligt samt allmänna säkerheten och ägande rätten kränkande
förslag ej kunnat uppgifwas än det om Sätcrierz
och all annan orotcrad Jords betungande med rotering.
Pled gansta fa undantag af Testamenten innehafves sädan
jord, antingen igenom arf, köp eller byten. I första
fallet har man emottagit och i de twcnnc sednare betalt
den till högre pris än Jord af annan natur, endast
i anseende till de Immuniteter oroterandc jorden äger;
och huru stundeligen blef man icke bedragen, om desse frioch
rättigheter skutte upphöra. Man säger, och jag mcdgifwer
med stal, att all jord bör wara lika, men demitz
regel har, säsom alla andra, sina undantag. Den more
wisst tillämpelig, om Swensta Folket nu först toge Swensta
Jorden i besittning och skulle fördela den emellan
Slägter eller Individuer. Men dä Jorden en gäng sätt
skiljaktiga naturer, deni sädan egenskap gätt i arf och köp
under det allmännas borgen att icke förändras, kan en
sädan förändring ej ske utan att den största orätt föröswas.
Lm rotering någonsin med rättwisa stall kunna ä,
läggas den oroteradc Jorden, bör först cn uträkning göras
öfwer den uppkommande ärliga kostnaden dcrwid, och
Capitalet swarande emot denna utgäende ranta eller Beskattning
af 4 a 5 procent af det allmännas medel godtgöras
Jnnchafwarne, hwilka dä blcfwo skadeslösa för Jordens
försämrande, i anseende till ökade onera. Mine
Herrar! Latom ej tvär tids willor, dem man sä ofta förblandar
med upplysning, hänföra oss att göra inkräktning
pä ägande rätten, den sjelfwe Barbaren aktar helig, och
följer icke orättwisans walspräk att taga hwar man sinner
och lägga der det tarfwas, Äro w! nödsakade att uppoffra
wärt sjelfbeständ, sä görom det efter billighetens före,
skrifter. Att göra uppoffringar pä andras bekostnad, har
aldeles ingen-förtjenst. Under Åberopande af Fosterlands.
kän st«
8Z2
Den 1Z Aprtt.
känfla fordrar man med anspräk och will besluta uppoffringar
i hwillka man ej tager del för ett runstycke. Lätvm
en hwar, i män af sine wilkor, bidraga till det stora
ändamälet: sadant krafwer den rätta Fosterlandskänslan.
Om roterings-tunga stulle pätwingas den rotfria Jorden,
äterstar dock mycken annan egendom, ehuru e,i fast, som
icke bidrager till Rikets förswar och hwilkcn ej mindre an
Jorden bör frambära sitt offer pä Fäderneslandets altare
! nödenes stund. Af sädan egendom will jag ercmpclwis
blott nämna Capitalcr, Actier och äissilliga näringar, d§
der ofta gifwa en bäde större och sakrare inkomst än
Jordbruket.
I sammanhang med hwad jag i frägan om Rikets
förswar förut haft den aran framställa, sär jag föreslä;
att tili underhallande af en stående Trouppe af lika styrka,
som förra Wargcringen Nationen ätager sig en serskild
gard, som erlägges efter Bcwillisings-grundcr och utgöres
med 4 eller flere procent emot hwars och en5 Bcwillnings-summa,
och hwilkcn, jemte hwad mera jag dertill
föreslagit, blir tillräcklig till en sädan Troupps besoldande
in. m. — Krigsmagten okas dä till 45,000 man.-  Intet Nike häller sä stor Armse r jemförelse med sin folk,
mängd. Skulle den olyckliga händelse inträffa, att nägon
gäng, denna krigsmakt bstswe otillräcklig till Rikets för'
swar tillstyrker jag det Riksens Högloft. Ständer uppdraga
Kongl. Maj:t att, efter StatsRädets hörande »vidtaga
de utwägar Konungen i sin wishet finner lampeligast
till Rikets fredande utan att den ene MedborgareClastcn
dcrwid betungas mera än den andra, och att Riksens
Stander mätte genast blifwa sammankallade för att
kunna biträda med medel till Rikets förswar. Härigenom
blir ingens rätt förnärmad, den fattige betalar ej
för den rike, utan alla fä bära tyngden k proportion af
deras styrka.
Dea rZ April.
388
Förmodligen af mittag har Mmänna Deswärs - och
Oeconomie-Utskottet förblandat Bätsmans - fördubblingen
med Soldate-Wargering, tillstyrkt bädas indragning; ehuru
skillnaden dem emellan är högst betydlig, ty de Vätsmans-Rotar,
som utgöra fördubbling hafwa stg dertill förbundit
i deras Contracter med Kronan, hwarföre ock sädane
Notar bestå wantigen af dubbelt antal Hemman cruot
Soldatc-Ztotar. Soldate-Contracterne äter innehälla
ej ett ord om Wargering, utan har den, säsom jag förr bewisi
blifwit Soldate-Rolhällct pätwungen till uppsättande.
Sälcdes bör Båtsmans - Fördubblingen utgöras sä länge
Jndelnings-werkct i öfrigt äger beständ och jag finner ej
skäl att den cfterstänkcs, dä wäre Flottor hafwa den sK
Högst nödig, samt sär alltså yrka, att den, efter Contracterncs
lydelse, hädanefter säsom allt ifrän början, wid bes
hef mätte presteras.
Grefwe OvUeribnig, ^ubsn kbeonmg, inlemnade ett
Dictamen, hwilkct upplästes sä lydande!
Till Protoeollct den IZ April !8lo.
Om, med fästad uppmärksamhet pä otillrackligheo
ten af Rikets nu warande Arigsmagt, till Landets försmår
och angelägenheten af widsträktare anstalters widtagande
till samma angelägna föremäl, jag agdc>, att pä
detta ställe, endast hämta skäl till beswarande af förewarande
wigtiga fräga, ifrän allmänna behofwct, och egen
böjelse att med enstiltc uppoffringar dertill bidraga, skulle
jag gerna undwika att ingä i en mindre behaglig granskning
af hwad Högloft. Oeconomie - Utskottet i dest Vetän,
tande förcflagit; men dä jag anser mig säsom Ledamot af
detta Niks-Ständ pligtig, att bewaka fränwarande Säteri
- och Frälse-ägarcö rätt, sä wäl inom detta Ständ, som
»eras, hwilka ingen representationsrätt äga , nödgas jag
me
-
584
Dm 13 Apri!.
rned följande framställning Höglofl. Riddcrffapets och A»
delns tälamod beswära.
Harwid och förr an jag ingär i yttrande i hufwud»
saken, anser jag mig sa mycket mera, uti sammanhang dertued,
böra wederlagga, hwad ofta blisivit anfördt, att War»
gcringens upphörande föranlcdt till inffränkning i Riket?
förswar, och säl-des nya fvrswars - anstaltcr päkallat, som
rni-idre kunnige derigenom lätteligen förleda?' till den tanke,
som skulle Jordbruket igenom denna inskränkning wunnit
cn förmän, hwilkcn i annan wag bör ersättas. Jag
fSr i sädan afsigt äberopa hwad i frägan om Wargeringen,
jag bär förut anfört, att nemligen densamma aldrig
i nagra aldre Knekte-Contracter warit känd eller äberopad,
utan först wid 174c ärs krig sätt sin tillwarelse
och benämning , genom Ständernas bcwiljande deraf för
en korrt bestämd tid, inen hwad markeligt ar, hwarkcn dä,
eller under Konung den HI-5 Ztegering, nar pä
befallning densamma äter blcf uppsatt, boredt cn tillökning
i Armeen, utan warit blott cn Neserve - corps, som
icke begagnades annorlunda, an att komplettera de blifwande
vacancer, och som icke förr an wid inträffande ders
af, kunde fordras.
Genom Konung 607-^0 ^oorrri.-! magtfpräk blcfdcn
sedermera och för första gängen ansedd som serskild trouppe
och som sädan kommenderad, med enahanda icke Lagliga
tillwarelse, som Landtwärnct. Den som owaldigt will domina
skall otwungit medgifwa, att dä dcstc Konungarsegcnmägtige
befallningar icke kunde motfagaS, kunde lydnaden
och tystnaden derwid, icke gifwa någon annan laglighet ät
saken, an den förut agde, och den war ej annan an hwad
genom Ständers bewiljande 1741 för en bestämd tidemar
förordnadt, således för densamma blott, men ej för cn
framtid, i afseende hwarpä ingen förbindelse agde rum.
Wid
Den 1Z April.
Z8S
Wid sådant förhällande ar det undranswärdt, att gonom
Wargcringens upphäfwande, man welat anse säsom bort» '
tagit, och Riket undanryckt en förswarsanstalt, svm med
undantag af 1741 ärs krig, aldrig lagligen existerat; och
säsom ländande kill Krigsmaktens inskränkning, en inrättning
svin aldrig, utom en endagäng^ och genom sista Konungens
magkspräk tjent till krigsmaktens förstärkning , dK
Wargeringcn aldrig serskildt utgjört nägoN troupp, utan
blott i afseende pä Rust - och Notehällarcs förman, 'till
deras vaoanecrs comvletterande, warit inrättad, cch utan
Nationens hörande, än mindre med dest bifall afde twäns
ne sista Konungarne warit anbcfald.
Hlvad nu dernäst angar hufwudfrZgan i dct wigtiga
ärende, som fäster wär uppmärksamhet, och som synes wara
den: Äwilke äro öufwudgrunderne för stpldighete»
till Rikets forsrvar? Torde uppmärksamheten böra ledas
till granskning af National-fvrfwarets bestaffenhet i äldre
tider, för att deraf göra en rättwis tillämpning
till de de sednare. Det är allmänt kändt, akt i äldre
tider uppsattes Krigsmagten genom utskrifningen-, men
att denne National-förbindclse i Konung Xlrs Regeringstid
utbyttes emot Indelnings - werkst; och i en tid
dä Landet wnr mindre befolkadt, Näringarne inskränkteoch
Krono-Skatte eller Frälse-Vöndcr wörö nästan de ende
Jordbrukare, utgörande största delen af Landets folkmängd
, war säledes för dem likgiltigt, ester hwrlkcn af
förcnämde grunder, National-fSrswarct af dem bestriddes»
Men sedermera hafwa utwidgade Näringar och Jordbruk
föranledt till ett sä ombytt sörhällande deruti, att Hemmansbrukare
nu werkeligen utgöra en mindre betydlig dex
af folknumern r jemförelse till alla öfrige folk - closter»
Z fi äga warande förswarLflpldighet har likwäl, oaktadt detta
-
Livv. -ch Av. prsl. Ltte LsnS, Afv. ^Nss sz
-
386
Den 13 April.
ta förändrade förhällande, alltid och allena ukgätt ifrån
Iordbruks-S'tänden, dock ej säsom jordens skyldighet,
dä den borde wara beräknad wid Skattläggning, utan
fästin personlige förbindelser fästade wid deni, som Hem»
man innehade; men dä r förändrade omständigheter,
Veste sörswars- eller Rotcrings-styldighcter äro till än»
damälct nu otillräckelige, anser jag, ytterligare förswars,
anstalter böra widtagaS pä ett sätt, som icke förr be»
tungar Hemmansägare ä nyo, hwilke redan bära Rustnings»
och Roteringstyngden, än det förut pä billige
grunder träffat äfwen alle andre, hwilka äga krafter
eller förmögenhet att deltaga i Rikets försmå? , eller
dertill ulwägar bereda, utan att jorden nu mera än r
-e äldste tider , derför bör anses answara. Hwad nu
s^rst angär den personliga förswars-styldigheken, sä enär
Ridderstapet och Adeln i grund af sine privilegier, ansevi
sig berättigade och förbundne till ett personligt deltagande
deri, och pä de öfrige Respcctive Ständen ankommer
att för sine Stand derom stadga de förbindelser
de tilltro sig kunna de hemwawarande älägga och
hwarom Ridderstapet och Adeln icke äger besluta; sä
anser jag icke lämpeligt att widröra denna graillag»
fräga, om ett närmare bestämmande af stpldighetcrne i
detta afseende; rinder önskan att den tid ej mäinträf»^
fa, dä en närmare utweckling deraf stall LarfwaS, och
Lä fiendtelige anfall stola uppmana hwar och cn att
öfwcrgisma sina fredliga yrken, till egne gräntSorZ
förswar.
Beträffande äter styldighetcn att med sin förmögenhet
bidraga till Rikets förswar, sä hade jag trott
densamma lämpeligast, kunna bestämmas af HögloffOrc»namie
Utskottet efter de grunder, som för ALnnö»
genhets-akgiftens utgörande warit antagne, och pä desi?
billighetkgrunder, att hwar och en som äger nägot art
förlora, bör bidraga till ofwarjande af faror för egne
för
-
Den 13 April.
förluster; hade jag förmodal, att med allmänt gillande
af en prineipe, rältwis lill fin grund, och af »vidsträcktare
nytta i sin tillämpning, än hwad, genom
tillökad rotering kai, wara att förmänta, större utroägar
till Landels försmår och nytta blifwit beredde, än
uppsättning af 5 högst 6000 man ä oroterad jord,
kunde ästadkomma. Man hade lika lätt kunnat äläg»
ga en wist bestämd förmögenhet, att anskaffa en stridsman
wid sicnorcligt anfall, eller en deremot swarande
afgift, sou, förbindelsen till Adels rusttjensts utgörande,
beräknas efter rusttjenst - marker, utan afseende ,om en
eller ftcre Frälse-ägare deruti deltaga; och wid sä rärtwist
förfarande, tror jag att rättwisan i principen torde
fanste hofwa bcredt ett urskuldande för det Högloft.
Leconomie-lltstottct, genom förestående af utgifter, fäledcs
Beivillning, syneS hafma utsträckt sig ntöfwer
gräntsorna af dest tillbörliga befattning; men som,genom
desse utgifters partielle förhållande, nu blifwcr i
dubbelt afseende anmärkningswärdt, dä Högloft. Utstote
tet deremot, med uraktlätande, att i detta Land, liksom
alle andre, icke jorden, jämlikt sina flattläggniugSgrunder
är förbunden till utgörande af krigstjenst, likwäl
fästat en BcwillningS - eller Roteringstyngd wid en
del jord, som icke är roterad, under benämning af Ros
teringsstyldighet under krig, utan att hofwa nägon
motswarande skvldighct alagt hwarken Bruk, Qwarnar,
Handel, Näringar, Actier, Capitaler eller någon annan
stagS förmögenhet. — Jag underkastar mig, för
egen del, »villigt deste och andre förbindelser; som kunna
bereda allmän nytta, men kan dock ej medgifwa den,
i afseende pä oroterade jorden allena, antagne beståttnings-principe,
som skulle blifwa ett farligt prejudicat,
att partielle Bewillningar kunde aga ruin, nu dessutom
af obehörigt Utstött sörestagne, hälst Bewillningar, eller
deremot swarande förbindelser, icke utan wada för
' -V all
-
388
DeniZ April.
allmän säkerhet och Egendoms - rätt, annorlunda bör«
uppräckas, än i rn wist öfwcrensstämmelse och beräkning,
sä wäl inom detta Ständ, som i jämförelse till
Ve öfrige, och i städan wäg allena, kan Säteri - ägare,
och annan oroterad sords innehafware, likasom andre,
Åläggas hwäd skäligt wara kan; men detta sorhällanLe
inträffar deremot alldeles intet i den om orokcrade
jordens rotering wäckte fräga; som jag ille förmodade
skulle blifwa ett af hufwudwillkoren för OeconomieUtffottets
Betänkande, dä jämnsikt Z7 §. RiksdagsOrdnipgen,
detta Utskott ej tillkommer akt macka nya
frågor, ej eller upptaga annat, än harad enligt Rege»
rings-Lagarne dest pröfning tillkommer, och dä Ncgcrings-Lagarne
deremot förestrifwa en helt annan ordning
för införandet af en ny Rotering. Wi torde härjämte
icke bora förgäta, att jämte srämvarande Skänd?-  Lrdamöters rätt, Nidderskapet och Ndcln tillhörer äfwen
att bewaka- deras, som icke hofwa nägon del i representationen,
att kunna förswara de rättigheter som äro
fästade wid deras Egendomar, och hmilkas antal, jämte
ds sränrvarande Säteri - agares, är wida större än de
nu närwarandcs. Z anledning af hwad anfördt är,
fär jag derföre wördsammeligcn hemställa, om icke Ulskottets
Betänkande borde i sä mäkto förändras, akt i
stället för RoterinZsskMighetkU för Groker. d
fort» samma skyldigheter borde utgä ifrän förmoA tthetcn
«f bwad namn Len wara mä, sä framt
«! Rust, och Rotehällare för deras Hemman, samt Bäts»nanshällrt
i Skädcrne, såsom förut med Rustning och
Rotering bcswärade, stäligen borde derifrän nu undantagas,
äfwensom att det krigsfolk, soini grund af desse
förbindelser skulle uppsättas, — borde äga att till
godo njuta enahanda förmaner, som i Betänkandet, stro
det sä kallade Förstärkningsmanftapet mcdgifne; hrvar»
jämte och i anseende till den förestagne nya Notcrings
flvl
-
Den iZ April.
LSI
stvldigbeten, jag särstildt sär anmärka, dct en synnerlig
obiughet stg wifar i allmänna sörestriften om Doställen,
att Kronofogde - Häradsskrifware - och Länsnians-Boställen
flulle äfwen wara Roceringsstyldighet
underkastade, dä man nogsamt känner art detze Tjenstemän,
under beständig tillökning af göromål och styl»
t> eter, am föga annat än deras Boställen till lön,
ost i stället rör åläggande af nya förbindelser, arv otnrfwclaklizt
berättigade, till förbättrade löne-willkor,
h araf de likwäl annu en längre tid torde bltfrva k
saknud; hwaremot de Boställen, som i amsta uvas af Nec
enks Officerare witz Cavallcricrne och Infanterierne,
ille bcrds skäligen undantagas. Z den händelse att en
- .ra Roteri/lg ä Orolerad jord kominer att gä i full»
lordan, och en Committee, till befordran afdettawerk,
äkwen under lopptt af äret, kommer att öka antalet
af de flere Beredningar och Committäer, som förut ära
fastnäide, sa, till. undanrödjande af willrädighct witz
besiai.im mde af grnndernc, som ivid en sädan förrättning
komma ait föl-as, heinställer jag ödmjukeligen,
om iste, med undantag af de flere swogare Säterier
och Na - och Rörshemman, Hemmantalet ä den oroteratc
jorden, eller der öredal är Rotcringsgrunden, Hem»
nmnens presomptiba storlek i jämförelse till de rotera.
-e, kiindc i allmänhet blifwa grunden för bcräkninac!!,
hälst det stadgande i Veränkandct, "att Norcrin»
"gen ssulle werkställas efter den methove och de grun"oer,
som redan förut blifwit i hwarje province witz
''reglering af Ordinarie Rotering werkstäld," skulle el»
fest .möjligen kunna föranleda tilli widlöftigare omwägar,
och tillämpning af Skattläggnings - inethoder, och
de omständeligare unöersökningar som dermed stä i sammanhang.
Bland de i 2 §. för krigstjenst gjorda undantag,
som fanste lämvcllgast borde inskränkas, blott
till Embersq och Tjenstemän, för att icke deruti tzere
-
Zgo Den 15 April.
La en maiinaniohn, får iag anmärka det besynnerliga
uttryck, att större och mindre Hemmansbrukare un-,
dantages, pä Hemmansdelar som äro veml. othenie»
ligen bebyggde. Dä jag ej kunnat fakta att sörswars
skyldigheten haft nägot sammanhang med äbygguadcns
bestaffcnhct, samt dä utan afseende pä denne,
hwars förhällande är det allmänna likgiltigt, allmänna
HemmanSflyldighcterne af alla Hemman lita utgä,
skulle jag gerna förmoda det wara ett misstag i ett
stadgande, hwartill ingen skälig anledning sig företer,
vch hwaruti rättelse eller upplysning wore att önsta,
och i det sednare fallet ett närmare bestämmande af huru
Hemman anses wara ordentcligen bebyggde, för att
begagna rättigheten till undantag. Jag hade trott, att
i mohn af Hemmanens .storlek, oH deras deraf utgående
widsträktare allmänna skyldigheter, borde en rät,
tighet mcdgifwas, att skydda tjenstefolk till Hemmanens
bruk, och desse styldighcters bestridande; men Utskottets
forsing i nämde 2 §. innefattar ett stadgande, lika sä
förmånligt för ägare af mindre Hemmansdelar, som menligt
för den som äger större och flere hemmanSdelaroch icke
sjelf kan bruka sin jord; och följande exempel ma fram,
ställa detta i klar dag : Zag supponerar en By af tre
lika goda Hemman; ett Mantal Säteri äges af en
Ståndsperson/ samt ett Mantal Skatte, dcladt i äktonLedclar
emellan älta Bönder eller andre Äbocr. W!d
Len förestäende nppskrifningen blifwa alla ätta Bandren
frie, att obehindrade stöta deras jord; Ständspersonens
förbindelse blir deremot att anskaffa en Soldat
för sitt Säter,, och att dessutom lata allt sitt Tjenstefolk
uppstrifwas, ty han äger icke rätt att för sitt
Säteri och afhvste Frälsehemman behälla någon enda
»rbctare, med samma säkerhet som Skatte-Böndren; och
om Ståndspersonen dessutom äger Torpare, kan han
dem ej eller päräkna, emedan de alle stola antecknas;
Lä Mwäl ett större Jordbruk bör äga ratt att i mohn
^ der
-
Dm iZ April.
sZi
deraf stadda för utstrifningar. Detler olika förhällans
de synes likwäl förtjena afseende, och billig rättelse,
till ernäende af yämn rättwisa. Anmärkningsmärdt
förekommer mig ock Utstotlers yttrande pä lwennc ställen
i Betänkandet, akt utgifter i afseende pä Förstärk?
rringsmanstapct borde sammanstjutas efter Bcwillnings»
grunvcrne, d8 desie principer, billige i jämnförelse till
Landet i allmänhet, icke blifwa det när de Inskränkas
»noin en trängare krets eller inom en Socken allena. Det -  kunde hända, jämnlikt sörcnämde exempel, att en Ständss
person mäste till FörstärkningsrArmeen aflamna allt sitt
Tjenstefolk; worcdet dä billigt att han, i grund af fin ine
komst eller bewillning skulle med penningar ytterligare bidraga
till behof i samma ändamäl,! samma Socken, dä harr
snarare bordt i jämnförelse till andry, njuta ersättning,
än betungas med en ny förlust; enär dcrempt, att följa
nysinämde exempel, mindre bemedlade, men efter o,
lika Ständ lika sörmögne, af utskrifningen icke singa
erfara minsta känning? Ett lika förhällande wisar sig
ock, om en förmögen Capitalist, pä Landet boende, men
utan att äga Jordbruk, och sedan han till Staten bes
tält Allmänna Bewillningcn för sin inkomst, 8 nys
skall förbindaS till en annan sadan, i nm föreslagen
wäg, sä mycket mindre lämpelig och skälig, som dä han
A ena sidan icke har något deltagande i Socknens förbindelser
i grund af Jorbruk eller Egendom, han stullir
sädant oaktadt betaga i utgifter som dermed ägde sammanhang,
och dcrwid, som merkcligast är, icke fä följa
allmänna grunder som gör förhällandet för alla lika,
ut-an bero pä tillfälligheter af behof inom en Socken,
hwaraf, med afseende af SocknarneS olika förhållande
och olika behof äter, skulle följa, att i jämnförelse till
lika Bewillning-efter inkomst, asgistcn wid samma förmögenhet
och inkomst, kunde i en Socken blifwa dubs
Srl emot i en annan Socken, för en annan person med
liks
392
Den 13 April.
lika inkomst; och således blott händelsen hwar man
Llifwit boende, och derpä beroende obestämda och olika
Lehöf inom serskildta Socknar, blifws enda gassande skalet
för en förhögd Vewillning. Att fordra sadant nödige
blifwande utgifter såsom Lcivillnings-förbindelser,
rvore desiutom gansta betänkeligt, dä i öfivcnvägande
Sömmer, de »vacklande och obestämde grunder, hwarpä
Allmänna Bewissniugen hwilar, hwilken, i den mohn
deraf göres en »vidsträcktare tillämpning, med mindre
säkerhet stall kunna päräknas att behörigen utgä, dä
egennyktan som ändock torde begagna grundcrnes opälitelighet,
fick ett större intcreste, att söka tiss alt förbindelserne
sig ttndandmga, »nen hwilket äter stusss äsiadkomma
den redeliges förlust, svin deremot bdr ffydKas,
att i Bewissningarnes orättwisa tissämyning, icke
nödgas finna en uppmaning att äfwen pä Moralitetens
bekostnad, förtyda desi fordringar.
Det i betänkandet nyttjade uttryck, "Sä snart
Riket med krig oroas," synes böra sä ändras, att or»
Let oroas säsom bestämdt och olämpcligr bör utgä, och
kunde anfallas, säsom t/enligt, i desi ställe införas.
Ehuru jag anser het wara utom all sräga, att hwad
i detta ärende kan beslutas, icke äger lagligt bcständ
längre än till nästa Riksdag, tror jag mig dock böra
anmärka, att Utstortet bordt bestämdt förklara ett söderut
sörhällandc, hwarom Utskottet likwäl fig alldeles
icke utlätit; och bör fördenstuld stadgas, att utan hinder
af hwad nu kan beslutas, Riksens Ständer »nä
nästa Riksdag aga att förordna, hivad de idcttaäien»
de dä lämpeligt anse, hwarwid jag äfwen fär foga det
förbehäll, att förr än den tillökning i förswaret, Utskottets
Betänkande föreslär, kunde begagnas, borde skälen
och omstandigheterne som dertill föranleda, framställas
för S^aks - Rådet, pä sätt 1Z §. i RcgeringsFsrmen
förcstrifwer, sgDl hela Stats- Nädets yttrandes
-
Den 13 April.
393
den derkfwer till Protokollet afgifwas, med den answarig,
het !O7 §. i Regerings - Formen bestämmer. I den han»
delse Riksens Ständer skulle finna för godt alk gilla hus,
wudgrunderne i Oeconomie-Utskottcts Betänkande , och cniot
all förmodan ett förökadt' förswar emot sientkligc anfall
behöfwa päkallas, önskar jag, ehuru öfwerkygad att i Rikets
förändrade ställning, förstvars-anstalterne, till näg n
del mäste widtagas efter andra grunder än de nu warande,
det deste anstalter, sä mä lampas och inrättas att under
Opinionens förberedande till andra inrättningar, de
samma icke mä, genom för wida sträckte och mindre lämpelige
fordringar, snarare aflägsna ifrän, an leda till ändamälet,
och i öfwcrcnsstämmclse dermed önskar jag, act
antalet af den extra ordmaira krigsmagtcn eller Förstärkningsmanstapet,
ej mä bestammas, åtminstone ej ftll det
föreflagne antal, som torde frappera Opinionen, dä blott
till förswar allena detsamma antal synes aldrig kunna be,
höfwas,och säsom för längre tid existerande trouppe, nap,
pcligen kunna presteras, aldraminst i förening med Landets
Leconomista beständ. Jag önstar äfwen, att, för att
kampa sig efter allmänna tänkesättet, för hwilket en limingen
krigstjenst i synnerhet ar motbjudande, i fräga warande
förstärkning och tillökning i förswarct, sä midt med andamälet
kan förenas, medgifwes sädana rättigheter, att
för dem sjelfwe och allmänheten det lag i öppen dag, att,
fallade blott för tillfallet, de icke agde annat med dm leg,
de eller wärfwade Militaircn gemensamt, an de Militairiska
stpldighctcrne i detta afseende, samt att detta Förstärkningömanstap
således borde wara uttryckeligen försäkrade, sä
wäl om gräntsorne för deste Militairiste förbindelser, uttrpc,
keligen bestämde blott till Swensta Landets förswar emot fiendtcligt
anfall, samt till trygghet att ej kunna nyttjas säsom
hjelptrupper i främmande land, säsotn ock, om ett behandlingssätt,
som more förenligt med Volontaircns och den
twungnes medborgerliga fordran och billiga granlagenhct, i
synnerhet den uppfostrades, och som acke medgaf förnedrande
di
-
594
Den 13 April
-
disciplin i. tjenstgöring, och ingen annan undergrfwenhej
under förmän, än blott lydnadens i tjcnsten.
Z anledning af hwad nn är anförbt, anhäller jag
att desse anmärkningar mä till Oeconomie-Utflattet remitteras,
fä wäl till beswarande af dr erindringar, huruwida
Ucffottek utan anledning af Rcgeringslagariie. eller
Riksens Ständers serffildte uppdrag, rätteligen och mom
kretsen af dess lagliga befattning, ägt att ingä i tillstyr,
kande af Vewillnings samt Noterings införande, såsom
ock till upptagande och beswarande af de flere anmärkningar,
hwartill Utskottets tillflyndandcn i öfrigt gifwit
mig anledning och till afgifwande af ett i följd häraf förändradt
Betänkande.
Slrtteligen, och dä Utskottet i Betankandet intagit ett
ämne, som aldeles inttt äger nägot owilkorligt sammanhang
med det ! frägawarande, nemligen ett förslag till
provincielle sammankomster ! afseende pä Knekte-contrac,
terneS öfwcrseendc, fär jag dcrwid anmärka, att dä detta
ärende nu som tillförene är ett RikSdagsmäl, som pä Riksens
StänderS pröfning wid allmän Riksdag, allena an,
kommer, och dä Ständens Ledamöter, säsom till betydelig
del sjelfwe Rust - och Rotehällare, äro i tillfälle att ämnet
känna och bcdömma; anser jag det wara äfweN sä
litet angeläget som med grund-sörfatkningar enligt, att
förut ingä i nägon pröfning deraf, som icke kunde föranleda
till ett werkeligt ordcnteligt resultat, men likival beredningswis
kunde obchörigcn erhälla en inflytelse, pä ete
framdeles blifwande. Sädane sammankomster hafwa i alla
tider, och afwen under förra Regeringssättet warit fäsom
inconstitutionelle ansedde, och de skulle dessutom wara
utan allt ändamäl, dä ä ena sidan Rust- och Nvtehällare
icke skulle kunna lagligen äläggas, wid answar eller talans
t-ör'ust wid sammankomsten fig infinna, äfwensoin ä Ludra
-
Den 13 April.
393
Lra sidan, ett beslut eller allmänt yttrande, ick» pä stallet
stulle kunna fatta?, enär de närmarande icke kunde a»
ga nägon beflutande rätt för de fränwarande, och tankarnes
utrönande genom omröstning sä wäl i följd deraf,
som i saknad af grunder för en sädan omröstning, icke
heter kunde äga rum. Pä dcsie grunder har det warit
vwantadt att Utskottet stulle i desi i detta ämne afgifne
tit styrkande, ingä, och i synnerhet, sammanblanda det med
ett annat, det egcntcligen i fräga warande, af större omfattning,
hivarmed det icke äger owilkorligt samnranhang;
och hwarföre jag sär tillstyrka, att allt detta ogilladt, mä
frän Betänkandet afskilja?, samt i UtstottctS förmodcligen
förändrade bctänkairde, icke upptagas. »
Clerin. 6^i!eirbor^.
Herr (Ulleim Ovllcri^cböIH Larl, yttrade sig: af aldeles
stridande öswcrtygelse emot den timnne Herrar Ledamöter
nyst yttrat, har jag funnit Högloft. Riddersta,
pcts och Adelns billiga mantan upvsyld, dä wi uti Occonvmic-
och BeswarsUtstottcts upplästa Betänkande hört
den upplysning och den Patriotisk^ wärma hwarm.cd Utstottct
ansett och behandladt det wigtiga bfwrläggningsänme,
four till desi utarbetande af NikS-Ständcn warlt
vswcrlemnadt. Sa kan icke bcdömmas det cnstildta yttrande
af en det Högwördige Preste-Standets Ledamot
som pä desi uttryckcliga begäran ätföljt Betänkandet och
af hwilkct wi nied förundran uti ett uppläst Dietamcn
hört ett skags echo, afwen inom dessa murar. Det gifwes
icke nägon Styrclselnagt pä jorden, som med wis foglighet
eller pä rätträdighet grundade stränghets-mätt, i alla
händelser förmär qwafwa cnstildta interesset och hindra
mänskliga små passionerna att till stora beslut sträcka sin
stadliga inflytelse, men i närwarande fall borde man kunna
hoppas, att de sednare skull'' tystna, och om -xt.förra
-
396
Den 13 April.
ra talade, att det blef till sakens förmän. Gifwes wäl
någon Class af Inbyggare i Swea Land, hwars enstilta,
hn^ars högsta interesse ej ar oupphörligt förenadt med Fosterlandets
kssrswar och sjelfständighetens bibehällande?
Swensta Bonden har, sedan Ncrublikansta jemnlikhetenS
ratt och Sweitzerdalarnes lycksalighet, blifrvit -frän den
»verkliga weridén flyttade till inbillningens och minnets,
vstridigt mera frihet i tankar och gcrningar, mera oberoende,
än någon annan Jordbrukare — han skulle wid
Fäderneslandets inkräktande utbyta dem emot förtryck och
härda utffylder. Borgersmannen, som innehar och wetat
-Lrkehälla flera privilegier, än de öfriga Ständen, kanner
vogsanrt, att jemte wanäran och olyckorne, som beledsaga
ett lands undcrkufwandc, skulle följa brytandet af atta de
damma:, som till deras fördel-hammar konstflit,r och idogheten.
Tet Högwördiga Preste-StAndet stulle förlora sin
inflytelse och cn stor del af stna inkomster, och Swerigcs
Ziidderstap och Adel mera an någon annan genom Fosterjordens
waldförande och inkräktning, uti sin ära. För
aila af oss den käraste, för mänga af oss ben enda egendomen.
Hwarje enskild Swcnsts interrcsse ar säled e pä
Let närmaste förenadt med det allmannas fö:sivar — men
för att wilja ett stort ändamäl mäste »nan wilja medlen
dertill. Wi kanna dessa medel, men wi weta ock, att den
talrikaste delen af Nationen, Bönderns genom sina Representanter
bestämdt tillkannagifait sin föresatis att icke
ingä uti ett National-försivar utan pa wilkoret af all orotcrad
jords roterande wid ett inträffande krig. - Första
gängen, och med »verkelig smärta känner jag saknaden
af att icke besitta någon egendom, för att kraftigare ärr
med ett genom gcrningar uttryckt bifall, biträda de adla
uppoffrings-föresatser, svin flere wärdige Ledamöter lill^
kännagifwit, och hwilka jag hoppas stola här, innan östr
erlägga ingoli skutas, blifva den allmänna wiljans —
Den iZ AprU.
39?
Men, kör man kalla uppoffring hwad som ster till Fäderneslandets
frälsning? mä let heta sä cllr ej, sä kunna
wi hysa den tillfredsställande Sfwertygelse, att ehuru
en och annan wilftsarande, dock wälmcnande röst skulle ur
dimmorna af sina fördomar höja sig emot saken, stall likwäl,
dä hedren och medborgl!ghetcn kallar, deras Lus ej
Åsidosattas för att yrka stadliga formaliteter och tids uppskof,
och äbcropa gamla privilegier. Men dä tiden skyndar,
dä hwarje ögonblick är dyrbart, oä hufwudsaken ar
gillad och blott dctailler af cnskildtas meningar kunna bestridas,
dä wi weta, att de östuga R!ks«Ständen afbida
Ridderstapets och Adelns beflut i detta wigtiga ämne för
akt derefter fatta deras, sä cmhätter jag, att Högwalbör»
ne Herr Grefwcn och Ordföranden wille göra proposition
pä bifall af Oeconomie- och Beswärs-Utstottets Betänkande
i hela sin widd. Dä stall under loppet af instundande
mecka, som i största delen af den upplysta werldcn ar
egnad titt högtidliga ReligionZ-acter, Swensta Folkets OrriLud
utöfwä den bästa af atta, den, som ar öfwer atta ceremonier,
dcn af en stor, god och nyttig gerning, och krö,
na alla sina beflut genom ett, som uppfyller wär åldrige
mördade Konungs käraste önskan, Nationens wäntan
och hopp och fullgör den sista och heligaste af wara ätkrstäende
Representant-pligter.
Ätstillige hördes härtill yttra bifatt
Hcrr
Lilkverstolpe, Osvick Oullmuncl, conformerade sig
nied Herr O^Ilenscbältt.
Följande Herrar yttrade sig strifteliggn till Protokollet:
Herr
kdvlbiiLd, klsri ^reäric: Sedan flere upplyste och
wärde Ledamöter med wältalighetens Lfwertygande spräk
framställt sina tankar uti det amne, som nu utgör före
mäler
-
398
Den iZ April.
wälet för Nidderstapcts och Adelns uppmärksamhet: ett
anine, som till sin bcstaffcnhet och följder ar det wigtiga»
sie seni kan komma under StänderS öfwerlaggning, borde
jag utan twifwel bibehålla tystnaden: men om mig felas
förmåga att lika waltaligt, lika wärdigt yttra mig, wac,
ar jag likwäl kasta uti ctt saunt nit för Fosterlandets
wal, uti en uppriktig föresatts att förfwara enffiltas rättigheter
sä midt de stä tillsammans med det allmännas
fordringar: och eldad af dessa känflor, hoppas jvg fä ätnjuta
det benagna öfwerseende, som den sanna förtjensten
alltid lemnar ät walmeningcn.
Om wi rä;fräga wart Fäderneslands Historia, stola
nn fiilna att i uräldriga tider, tillhörde den skyldigheten,
att bara wapen till utförande af Fäderneslandets sak, icke
en serskild Elaff af Medborgare; den tillhörde hwar och
en som i Staten agde beflydd, och krigsyrket war icke
ffiljt ifrän andra Medborgsmanna-pligtcr- Till Konung
Larl VIII:; utrustning emot Danflarne uttogs hwar ättonde
wapenför man, och hans här steg till 60,000 man: ut
skrifningar
ägde rum, ända till deff det sä högt bcprisa
de
Jndclnings-Wcrkct inrättades, och Ridderflapet och Sidell!
wörö till följe af sina privilegier förbundne, att pä
Konungens befallning sitta till häst - full rustning frän
hufwild till fot. linder dessa tider ägde Swensta Nationen
den krigiska anda, som bor wara oskiljaktig fran ctt
fritt solk. Konung L^-I XI stadgade Inöclnings-Werfet,
dels enligt den tidens oeconomista grundsatser, dels
för akt kill stöd äga en betydlig stäcnde och öfwad Armste
för det af honom införda enwalde. Konung Lsil xilys,
langwariga krig eldade och underhöll det krigiska lynne,
som alltid tillhört Swensta Folket; men efter hans död
och sedan Indclnings-Werkrt wunnit en fullkomlig stadga,
tycktes denna National-esprit smäningom förswinna:
det klef Hemmans,ägarens skyldighet att anskaffa krigare;
men
Den 1Z April.
Z99
men ingen war pligtig att bllswa det, förswunnen mqrfä,
lebes ben natiwliga skyldigheten akt hivar och en som figer
stydd i Staten, som äger frista och sunda, lemmar,
är förbunden att gripa titt wapen, för Fosterlandets
förswar.
Under loppet af förflutna ärhundradet förde Swerige
merendels olyckliga frig: den Indelta Arme-en ehuru
utmärkt af de egenskaper som fordras för att bilda en
öswad och tapper krigshär, war endast otillräcklig : firndrrne
moro nästanallfldojMwerlägsna - antalet, endast tapperheten
vch modet ersatte bristen af krigarncö mängd. Det sistförflut*
na kriget hwars, olyckliga följder, Swerige länge stall känna,
wikar ännu tydligare otillräckligheten af war in:elta Armle
sä wäl lill anfall som förswar. Dc anfalls - och för»
swark-medel, hwaraf flera Europeista Nationer sig begag»
nät, mäste äfwen här nyttjas. Ett sä kalladt Landtman:
mäste rttstrifwas, och om denna folkmasta blifwit rätt an,
wand och wärdad, ffulle dtt önstade syftemälet säkert blifwit
uppfyllt: men destc krigare wanwärdades, de anwän»
des utan plan, och ändamälet förfelades, icke derföre att
medlet war felaktigt, utan derföre att det felaktigt begagnqdcs.
Ännu otillräckligare har den indelta Armeen blifwit
sedan NikctS gräns, genom förlusten af en tredjedel
af desi omräde, blifwit förändrad och sedan Wargeringen
blifwit indragen. Riket är derigenom nästan förswarslöst,
hälst dä man betraktar de magterS harar och stridskrafter
som kunna anfalla vst, dä man betraktar de widsträckta
kuster och landsträckor wi hafwa att sörswara. Dm Rikets
sjelfständighet stall bibehällas, mäste medel utfinnaS,
till afhjklpande as dest förswarslösa tllltzänd. Sedan det
genom ett olyckligt krig blifwit utblottadt pä alla rcdba»
ra tillgängar torde m-.n med stal fräga, finnes nagor^
kraftigt förfwarsmedcl att anwända? Jag tror och hop»
pas
400
Den is Aprkk.
pas d?t; mm tror äfwen att det blott finnes ett enda,
som sa wäl uli Militäriskt som OccoNomifft afseen»
de leder till det stora andamälet Jag menar en National-Bcwäring.
linder detta Riksmöte, utmärkt af stora
företag, hastva älskillige korståg blifwit framställde atthilda
en fv!k-bewäpn!ng. Den allmänna opinionen, ledd af
de obehagliga intryck Landtwärncts öde gifwit, har högljudt
yttrat fig emot antagandet af ett dylikt fvrswarsmcdcl
- Nu synes besia obehagliga intryck till en stor del
wara flingradc; man börjar mera allmänt inse, att om
»verkställigheten med klokhet bcsörjcS, finnes icke något naturligare,
något billigare och säkrare försmår, än en wäl
n> tänkt och welkställd National»Armcr:ng. Likwal torde
detta medel ännu wara motbjudande för den Clasi af
Medborgare som äger de flesta armar att anwända till
fosterjordens skyddande för Utländskt mäld; de gamla fördomarne
torde wara för djupt inrotade, för att sä hastigt
kunna förswinna
Ehuru
de wärda Ledamöters upplysta tänkesätt äro
allmänt kända, som utgöra Högloft. Occonomie-Utstottet,
synas likwäl de nyst anförde grundsattser till en stor del
hafwa lcdt och grundlagt dest. Betänkande rörande krigsmagtens
förstärkning, da man i stället att deruti finna ett
förslag till en allmän National,Bewärings uppställande,
twärtom finnes ett project till en ny och Srad rotering ä
de oroterade hemmanen i Riket, hwarigenom den enligt
min tanka, bäde i Militairistt och Oeconomiskt afseende
falska principe följes, att endast Jordägare skola bidraga
till Statens förswar, och den idoge Äkerbrukaren ensamt
dermed betungas. Men med äsidosättande af det felaktiga
i denna principe, kunna andra ännu mera gällande
stal deremot anföras. Denna rotering drabbar med hela
desi tyngd pa den jord i Riket, som ifrän urminnes tider
.genom Konungars och Ständers beslut genom de. heligaste
lagar
Dett 1Z April. 4oL
lagar, warit och ar fri ifrän detta onus. Jag menar de
Hemman som fält namn af Säterier.
Jag skulle emot denna nya Noterings införande kunna
försre de mäst gällande och grundade stal; men jag
will med tystnad förbigä dem, dä i närwarande ställning
ett enda annu kraftigare motskäl kan anföras, för hwilkct
alla andra mäste wika; Fäderneslandets ära och sjelfständighet.
Dä Fosterlands är utan tillräckliga förswarsmedcl,
da dest anseende hos utländska magtcr är nära att förswinna,
dä detta uräldriga och sjelfständig» Rike i brist
af krafter till dest förswar, antingen stall vfwerswämmas
af fiendtlig» härar eller för första gängen twingas att
mottaga främmande stridskrafter till sitt beskydd, dä kan
ingen uppoffring wara för stor, ingen utwäg förkastas,
som bidrager till Fosterlandets räddning, och om den föreslagne
nya Noteringen anses såsom ett bestämdt wilker
för bifall ä c» , ätminstone till fina hufwudgrundcr wäl
uttänkt National-Armering eller sä kallad Förstärkningskrigsmagt,
twekar jag ej, att med den kännbaraste uppoffring,
för min del härtill bifalla. De grunder, som Utskottet
uppgifwit för nya Noteringens och FörstärkningsArmöcns
uppställande finner jag wara i allmänhet rätt
bestämda och sä billiga, som de för det närwarande kunna
erhällas. Dä man har gamla fördomar att bekämpa,
är ingen fullkomlighet att wänta, man mäste ät framtiden
och en mera allmän upplysning lemna omsorgen att
bota bristerna och rätta det felaktiga.
Flere anmärkningar skulle wäl wid dctaillcrna kunna
göras; men om det uppdrages ät Konungen, att med
bibehållande af hufwudgrundcrna jemka drlarnc och efter
förekommande omständigheter besörja werkställigheten, tror
lag.,
Ridd. och Ad. pro-t. 6lle Band. s.-dra Afd, N o rS.
402
Den iZ April.
jag, att Utskottets Betänkande kan bifallas i hela desi
widd: ZLär Konungs adla och patriotiska tankesärt blifwa
en lika borgen för ett rättwist behandlingssätt; och
ds genom en äterremisi till Utskottet, det stora ändatnättt
fördröjes och kunde till en stor del förfelas, til styrker
jag, med full öswertygelse att det för fosterlandet ar af
största wigt, bifall till Utskottets förslag, med ärhällan likwal,
att om Riddcrstapet och Adeln skulle besluta att dtt
Sterremittcra, mig mä tillstås fs inlemna nsgra anmärkningar
deremot.
För detta upplysta Ständ ar det öfwerstödigt att
framställa en målning af den wada, hwaruti en älskad
Fosterbyggd ffulle falla, om Konungen lemnadcs utan
tillräckliga stridskrafter till förswar. Nara branten af sitt
fall blef Riket fralsadt frän utländskt ock inhemskt mäld:
Det ffulle innan kort kunna äterfalla l samma brsddjup,
hwarutur det genom eniga krafter blifwit ryckt. Swensta
Folket alltid ömtäligt om sin frihet och färdigt att
med »vapenstyrka upprätthslla denna frihet, ffulle förkrossa?
af den wanäran, att hafwa kunnat men ej welat
förswara sin sjelfständighet. Wi kunna således icke ett
ögnablick tweka, att antaga de medel som oss bjudas till
frihetens och sjclfständighctcns bibchsllande: Wi kunna ej
annat ari glömma enstilta förhsllandcn, dadel allmännas
wäl pskallar uppoffringar: En grundsatts som allti: ledt
Riddcrffaxcts och Adelns handlingar och i synnerhet un«
der detta Riksmöte ps ett ärefullt sätt utmärkt Rikets
första Ständ. Nu dä Rikets förswar fordrar uppoffringar,
icke enskilt af Riddcrstapet och Adeln utan af alla
Medborgare, mä wi dä endast söka att tillwälla oss den
ärofulla företrädesrätt, att gifwa ett ädelt, ett stort efterdöme:
och detta efterdöme stall ej dröja» om wi pä en
gäng erinra oss wära pligter som Riddersmän, som Medborgare,
Den 13 April.
borgare, om wi erinra oss Förfaders adla taflan att för
Fäderneslandet hafwa lif och Egendom osparde.
Hans Erccllence Herr Grefwe Iluuib, klric, det äx
wisserligen ökwerflödigt alt pä detta sinlle orda om nödwändighcten
af en större krigsmagt, der Samfundet bestär
af upplysta och Fäderneslandets ival, anseende och
och bestånd tillgifne personer. Hwad är ett folk, som icke
kan förswara sig? Än mera det, som i rättan tid icke pä,
tänkte medlen att med eftertryck i behofwets stund kunna
möta en fiende? Min fruktan för uturaklätandet af det
senare har upphört, och jag glader mig, att medlen till
det förra, innan detta Riksmötes flut, ytterligare hos Rik,
sens Stander kommit i öswcrwagande. Icke twiflar jag
nppä, att de mätt och steg, som nu warda widtagne,
stola ej allenast satta Riket utom mädan af en trotsande
fiendes öfwcrmodiga anfall, utan ock gifwa Swerige det
politiska anseende, som Swensta folket i alla afseendcn,
af andra folkslag åtnjutit.'
Högloft. Utskottets Betänkande i detta ämne, bifaller
jag för mitt del pelt och hållit, såsom efter min tanka i
alla delar mål gnindadt. Lilwal mä det icke misstyckas mig,
att jag w!d detsamma torde fä göra en eller annan anmärkning,
eller projcckcra »figvt tillägg.
Att rotera all orotcrad jord ar rattwist och billigt,
dä det ankommer pa Fäderneslandets fvrswar! men män'
ne wid en sädan Rotering det icke bör, sä mycket möjeligt
är, iakttagas, att jämka den efter Hemmanens beskaffenhet,
ärliga utsäden och olika j o r d m a n e r?
Männe ejmi, dä alla Hemman i Riket, liksom
stola undergä en wärdering för Bewillningcns siipu.
lation och utgörande, det icke med det samma skulle blifws
wcrkstälbart, att efter wista förestrefne grunder, utstaka
hwor
-
4o4
Den 13 Apkik.
hwarje oroteradt Hemmans Noterings-skyldighet, lampad
efter Hemmanets jord r qvantitet och qvalitet.
En ny resning och skattläggning kunde eller borde detta
icke kallas, emedan öswerfigtcn af Hemmanets beskast
fendet icke hade till afseende annat, an en nästan provisionel
syn i afseende pä Roterings-bcswärets jämnare fördelning,
som för den gängen skulle utstakas. Om derföre
till exempel/ det antoges till grund, att 4° , 5», eller 60
Tunnors ärligt utsade af sirid säd, hwcte, räg eller korn i
sädan jord, som ansägcs i medelmättigc ärs-wäxter böra
gifwa 6:te kornets afkastning skulle utgöra en Soldat, samt
större eller mindre Hemman i proportion, sa synes mig,
att Roterings-beswärct blcfwe jämnare fördeladtoch medförde
säledes en rättwisa och billighet, som thy förutan
swä-ligen willnes, halst dä en sä beskaffad undersökning
allt för lätt kunde werkställas pä sätt och wid det tillfälle»
som oswansagdt är.
Widare önskade jag äfiven, att Höglost. Utskottet hade
sträckt sitt förslag till en wida högre tillgäng af manskap,
än de projceterade 50,000 man, och deremot icke fritagit
frän krigstjensts-skyldigheten en hop folk, som ester
min tanka icke böra undantaga?. Mig synes, att ingen»
eho det wara mä, hög eller läg, bör wara befriad frän
skyldigheten att personligen förstärka krigsmagten, sorn icke
är ! Statens wcrkcliga tjenst och pä ordinarie Stat uppförd,
fä mida han ej är under eller öfwer den förestrifne
äldetn , eller af krämpor och sjukdom oförmögen til!
krigstjenst, eller pä satt, som Utskottets Betänkande innchäller
högst nödig för Jordbruket, Bergshanteringen m.
nu — Om tjcnstc-ffyldigheten dit extcnderas, mäste minsta
tillgängen af manbart solk kunna utsträckas till 70 a
8o,voo man, som likwäl ej kan medföra större olägenheter
för folket i allmänhet, dct will säga-Bonde - Ständet,
än
Den 1Z April.
4oZ
än det nu stipulerade antal af §o,OL>c> nian - halst denna
tillökning af manbart folk »visserligen icke tillkommer medelst
andra-, an sädane personer i Stader och pä Landet,
som delö för yppighet och dels för Leqwämlighet och lust
att undandraga sig, kunna fä tillfälle.att undanhällasfran
det allmänna förswaret.
Slutcligen hemställer jag wördfammast en angelägenhet
till närmare fia-städande, som mig synes wara af mycken
wigt; den nemligen: huru och pähwadsatt de personer i Samhället
stola contribuera till DifensioNen ,'n natura, som
ej aga hrvarkcn jord eller barn, men icke dcstomindre aga
contanta capitaler, ackier m. m. somgifwa betydcliga ärliga
inkomster. Skola dessa Medborgare wara befriade ifrän
skyldigheten, att äfwensom alla andra, pä ett utomorden»
teligt satt bidraga till Statens förswar, nar det krafwcs,
jusi för det, att de hafwa minsta bcswaretför lifwct? —
Männe ej en sadan .persons ffyldighet kunde blifwa att
äfwen uppsätta Soldat i proportion af den inkomst han
äger, beräknad efter hwad han betalar i ärlig Bewillning?
— Jag rycker, att den, som .ej rustar för Jord eller
annan rörelse, men af capitaler, actier och rnera sädant
har 5002 N:d. Banco inkomst ärligen, bor minst anstasia
en Soldat och sä i proportion för mer eller mindre
inkomster.
^ .
(Ärefwe Os lg Osillie, Jacob: ined hela kanstan af
Fosterlandets kraf, med minnet fästade pa Swerigcs fordna
tillstånd och tankan pä det närwarandc, kan wäl en
8liddcrsman med liknöjdhet kasta cn blick at cn kommande
tids öden, se delta uräldriga Rike med ökade behof af förswar,
men minstade tillgängar öppet för härjarcns roslystnad
och hotadt alla ögonblick till sin sjelfständighet, ja
till hela öeständet af att wara en Stat? Finnland sedan
Seeler Swerigcs förmur, ej mera Swenstt, och delta tappra
-
406
Den iZ April.
pra folk, som i ärhundranden agnat sin trohet ät Moderlandets
förswar, nu pligtigt att helga samma trohet samma
förswar ät en främmande Magt. Större förluster
hafwa synts sparve ät märt tidebwarf; men allt ar ej förloradt,
och Swerige styckadt, ar likwal annu Swerige.
Med samma nit för Fosterjorden, som under Ltursr och
'Msrsis tid lifwade Swensta bröst, med samma förakt för
farorna, med samma hat för utländsk öfwermagt och samma
fasta föresats att haldre allt uppoffra, an sin sjelfständighet,
stall Swerige an för kommande tider njuta den,
och, om eufoni fordom fruktauswartt och hotande för angränsande
lander, ätminstone se sina egna gränsor fredade,
och weta, att om fienden dem med wapen' beträder,
han i hwarje Swensk man stall meta en förswarare af
Sweriges frihet. Samdrägt och fasthet i besluten skall
trygga wär säkerhet, och efter hotande stormar skallen es,
lerwcrld med undran wittna, att Swerige, wid branten
af den afgrund, som det hotade, manligt höjde sig öfwer
farorna och med friwilliga uppoffringar af alla enstilta
interestcn i wädans stpnd widtog räddningsmedel, som afwände
faran och försäkrade Fosterlandet om sin sjelfständighet
och sin sällhet.
Med en werkelig tillfredsställelse har jag, afhört de?
Betänkande Oeeomie-Utstottet nu sednast till Riksens Stander
inlemnat. Med patriotens nit, med hela wardet af
den berömligaste sjelfförsakelse, hafwa de insett nödwandigheten
af ett ökadt förswar och sökt medlen att det med
billighet och rattwisa fördela. Jag instämmer i det mästa
uti hwad Utskottet föreslagit men önskade likwäl, om dest
förslag antages en jämkning i nägre delar deraf.
Ingenting kan wara billigare, än att ! wädans stund,
ö§ ett ällmänt förswar ar af nöden, hwarje man dertill
Ådrager, att den oroterade jorden ej mer, ärr annan, undandra
-
Den 13 April.
407
drages skyldigheten af ett gemensamt förswar, men jag tror,
atton större jemnhet kunde wid fördelningen ernäs, och att i
ställer för Hemmantal, som sones wara Utskottets mening, ett
wistt utsäde hade bestämt roteringöffyldigheten Hwarnian
kanner den stora olikhet, som ar Hemman emellan. Skall
dä blotta benämnandet äfwen bestämma roteringcn? Skulle
icke häraf uppkomma en stor obillighet? Zag will endast
anföra ett exempel: Skokloster till ett Hemmantal af syra
och ett halft Mantal har ej mer än kjugotwä och en half
tukmas utsäde, dä deremot Hörningsholm och Rydboholm,
hwardera ett MaMal, har, ber förra öfwer too och det^
sednare 75 tunnors, utsäde. Man inser ,att den orätt n fa,
ssm häraf skulle blifwa en följd, och ehuru det medel jag
wagat föreslå ej fullkomligen bäfwer alla swärigheker, dä
jordmanens olikhet betyd-ligen förändrar afkastningenefter
lika utsäde, tror jag dock man kommer rättwisan närmare,
an dä Hcmmanlals-beräkningcn tages till grund. Ätwen
synes mig pen i denne punct yrkade beklädnadSskyldighet
mindre rättwis.
Wid 2 § Momentet (bl synes mig något nogare böra
bestämmas, att med roteradt eller wärfwadt krigsfolk
inom en Stad, kan ej förstas den der möjeligen förlagde
Garnizon, utan endast de som derstädes äro barnfödde.
Wid Momentet (i) den förmän Utstottct tillagt dem,
som antingen'friwilligt eller genom lottning ingätt som
Förstärkn-ngsmanskap, synes mig gansta billig, men jag
önstade den äfwen utsträckt till de legde; Kronans förlust
ä Utffyldcrne blefwe gansta ringa, men det skulle betydeligen
lätta för dem, som äro skyldige att lega och äfwen
blifwa en stor förmän för de legde, >-
Utskottets flutmening, rörande en underdånig anhäl»
lan till Konungen om Rust - och Rotehällares sammankallande
inom Länen, rörande de förbättringar wid Jndclningswerket,
som kunde wara nyttiga, för alt sehan
kom*
4o3 Den 13 Aprik.
mande Ständer förelägga, hwilka det enligt Zv §. I
Regeringsformen flulle behandla, anser jag af den största
nytta och önstar dera högeligen Riksens Ständers
bifall.
Sedan jag nn yttrat mina tankar öfwer Utskottets
Betänkande och gifwit detsamma ett bifall, sorn,
efter min öfwertygelse, hwar och en med nöje stall
lämna, torde det kanske synas förmatit att wilja foreslä
andre grunder; men jag är-styldig mitt samwete
«tt ifrän detta rum ej dölja hwad jag tänker, och att,
dä Fosterlandets wäl ar i fräga. upge de medel mitt
begrepp fastat och min öfwertygelse anser mast tjenande
till detta stora ändamäls ernående.
Dä i wädans stund hivarje Swensk man ar skyldig
sin förmögenhet och sin arm till Fosterlandets försvar,
synes mig denna, för alla adla hjerton heliga
Pligt, ej ensam böra läggas pä jorden. Jag wet ej
hwarföre Capitalisten med en fanste tiodubbel förmögenhet
, men utan fast Egendom och till afwentyrs
öfwer, utan barn, stall kannas fri för allt bidrag
till Statens förswar. Jag tror en rattwisare fördelning
skulle ernäs, om, efter de grunder, som wid
Bewillningen äro antagne, hwarje IVO R:ds Vermllning,
antingen den utgjordes af en eller flere, borde
anskaffa en Soldat, dä man eftersinna!-, att IVO Rd.
«r Bewillning för behållen inkomst af nägot mer än
L200 Rd.; att derigenom, efter ben päräknade Bewillningen
, en ökad styrka för Armorn stulle ernäs af
S^OVO stridsmän. Den obetydeliga utgift, som blef»ve
ivid anstaffandet af en Soldat för den, som bar
L200 Nlds bchälleir inkomst samt att härigenom träffade
skyldigheten alla, i mohn af de förmäner de i
Staten ägde, wägar jag tro intet hinder i nägot Ständ
hos
Den 1Z April.
hos någon person skulle kunna uppstä, dä man med
denna ringa afgift wisitö sig hafwa gifwil Faderneslandet
förswar och uppfyllt en Swensk mans första
pligt. Äfwen härigenom wunnes en ny grad afrättwisa,
ty dä agaren af roterad jord genom Författnin»
gen äger afdraga a sin bchällna inkomst kostnaden för
sin Notekarl, stall alltid genom den af mig föreflagne
method, tyngden drqbba härdare Innehafmaren af den
orotcrade i män af den större inkomst han deraf äger.
Det wore efter min tanka endast, dä denna ökade
magt ej af Kongl. Majt ansägs tiklräckelig, som
den af Utskottet föreslagna method till Armecns förökning,
antingen genom rotering ä oroterad jord, ut,
skrifning eller lottning, borde widtagas; torde hander
blefwe Lesje sednare utwaaar till wcrkställigheten dä
onödige, men alltid i den mahn gagnande, som de skulle
gifma fienden en hög tanka om wär National - esprit
och Swensta folkets fasta föresatt? att häldre begrafwas
under gruset af Fosterlandets ruiner, än upphöra
strida för desi frihet, för desi sjelfständighet.
Sluteligen önskade jag, att dä Riksdagen nalkas
sitt flut, da nägot hwar önskar älerkomma till sitt,
för nära ett är sedan kemnade hem, och ett fvrhastadt
beslut skulle rnöjeligcn mälla de största olägenheter och
satta Kongl. Majt i omöjlighet art -vidtaga oe mast
gagneliga Författningar, om de i nägot fall ej öfwerensstamde
med de grunder Ständerna owkllkorligcn stadgat,
wi kemnade till Konungens wishet, till desi Faderliga
omwärdnad att med sitt Stats-Näd utse de säkraste,
rättwisaste och bästa medel lill landets förswar,
och endast med det förbehåll, att Författningen härom,
tvid nästa Riksdag, af Ständcrne starstädadcs och att
»verkställigheten af nu tagne beslut uppstötcs i likhet
med hwad Kongl. Majus Näöiga Proposition inne
häker,
4iv
Den iZ April.
häller, till desi Riket hstadt eller angripit, kräfwer Fosterlandets
Söners hjelp och ager rätt att den pafordra.
Och till hwem kan wäl wärdén af wär wälfärd,
af Sweriges sjclfbeständ med mera skäl anförtros, än
Lt den Ädle Furste, som för mer än 20 är sedan segrande
anförde Sweriges härar, som tryggat wär säkerhet
och i wädans stund glömde lika sina är och lugnets
behag för att endast minnas, att han war Swensk
och att Fäderneslandet fordrade förswar
Wisom war
Konung detta förtroende, och fiendcrne af wär frihet ,
af wärf sjclfbeständ stola erkänna, att det land, der
ömsesidigt förtroende, ömsesidig aktning räder emellan
Kung och Folk, kan ej ohämnadk angripas, kan aldrig
undertryckas.
Friherre ^lllerbetb, Ouclmunll 6Nrn,n. Sällan torde
en Ra:iöns häfder förete ett för Fosterlandskärleken wigtigare
ögonblick an dct narwarande. Det stall afgöra
hwad rättmätig förhoppning Swea Folk kan göra sig om
en fortfarande sjelfständighet; detta Folk, som aldrig ännu
bost sig under inkräktarens ok, detta Folk, som genom
Försynens underbara styrelse sa nyligen, bliswit räddadt
undan hotelserna af ett oundwikligt förderf- Med häpnad
mandes , wart öga tillbaka pä Sweriges tillständ för
föga mer an ett är sedan.' Med beundran och tacksamhet
för en pä Thronen upphöjd Förstes ädla uppoffring,
som icke misströstade om Fäderneslandets räddning, för
tappra Medborgares werksamma nit, för Konungs och
Ständers förenade åtgärd till allmänt wäl, stade wi nu
wär inre Samhälls-ordning stadgad, wärn gränser fredade,
lugnet äterstäldt uyder Lagarnes stydd, och wär Thronföljd
försäkrad ät en Prins» hwars dygder ga att bewars
war sällhet för ett kommande tidehwarf. Det är sant ,
att förbättringen af wara öden, kostat stora uppoffringar.
Msn det är just widdén af wära förluster, fom bör uppmana
-
Den :Z April.
411
mana osi att söka förekomma annu större; det ar ett för»
swagadt Folk, som med fördubbladt nit bör samla sina
äterstäende krafter, för att ej aldeles falla, och som, dä
det, oaktadt allt hwad det lidit, ännu med heder stär qmar
ibland werl. ens Nationer, bör trygga detta sitt sjelfbestånd
mot möjliga framtida faror Men nej, Sweriges Folk är
icke förswagadt. Desi gränsor mä hafwa lidit inskränk*
ning! Desi Söner mä hafwa glcSnat pä flagfäitct, eller genom
andra krigets olyckor. Ännu arv de ur gamle Götherms
efterkommande talrika nog att förswara sig, ännu tiga
deras hjortan det arfda mod, som stall trotsa fienders
anfa^, i händelse det glada hopp om fredens fortfarande
wälfignclser, som nn smickrar osi, i ett olyckligt tidskifte
skulle swika: LLördade medbröder af detta första RiksStänd!
Jag är ej okunnig om om Edia känslor wid äsynen
af de wapen, som pryda de murat Eder hysa. De
fleste bland besia Sköldar hofwa der sätt sina rum till belöning
för tapperhet och Fäderneslandets förswar. De
hafwa med blodet gätt i arf, och med dem i lika arf de
Stamfäders mannamod och nit för en alstad Fosterjord,
svin dem förwarfwat. Den finnes ej ibland Eder som i
wädans stund icke wittigt skulle wäpna sin arin icke hellre
dö, än emottaga främmande bojor, icke hellre uppoffra Naturens
ytterstä.krafter, än stuta sin lefnad med den wanära,
att ej wara en fri Swensk. — Men tillkommer det
ival mig chkt höja min röst för akt erinra Eder besia heliga
och wal kända pligtcr? Mig, som ifrän min ungdom egnad
at fredliga yrken, snart inträder inom ålderdomens
gräns, och som efter Naturens oryggliga lag, med de tilltagande
ären kanner min styrka förswagas? Mine Herrar.'
Jag skulle tystna wid besia inkast, om jag ej kände att I
bewiljadcn mig den tillfredsställelse , att ätminstone yttra
mina tänkesätt och för Eder utgjuta mitt hjerta. I Sparta
deltogs äfwen de gamla i ungdomens krigssånger; och
Med
-
4!2
Den 13 Aprik.
Medborgaren har iitomdest flem uppoffringar stt göra,
än den af filt blod.
Ur stäk, som af upplysta Män med segrande styrka aro
anförda, och hwilka jag ej behöfwer. upprepa , är jag öfwertygad,
att Rikets wärn fordrar en betydlig förstärkning
i dest nu warande förswarsmakt; och hwarifrän ffullc
den wäl hämtas, om icke af Swenske Man? Denna
fräga kan ej mer an p3 ett satt beswaras, och behöfwer
säledes ej framställas i den lysande församling, hwari jag
har den aran att deltaga. Ty främmande Makters förbund
haswa ännu aldrig tryggat ett Folk, som ej wclat
förswara fig sjelf, och Historien är full af exempel p§ Nationer,
som da de blott älitat detta wälcliga stöd, blifwie
förwandladc ifrän sjclfständiga Förbunds-Bröder, till kus»
wade Wastaller. Samhälls-inrättninoens heligaste lagar,
och jemwäl märt Fäderneslands grundförfattningar, Ålägga
hwarje Medborgare en sädan förswarspligt, enär nöden
fordrar dest uppfyllande. Zfrän denna skyldighet medgifwer
rättwisan inga andra undantgg, än dem alder eller
sjuklighet, bestridandet af de till Statens styrelse nödwändiga
kall, och de till dest beständ erforderliga näringars
wigmagthällande förestrifwa. Men förswarets gemensamhet
fordrar tillika en jemkning i bördorna; och dä den
samdrägt emellan skilda kloster af Medborgare, hwarförutan
ett stort ändamyl swärligen star att winna, hufwudsak-eligen
päkallar en billig fördelning emellan dem af de
uppoffringar ett krig oundwikligcn kräfwcr, förklarar.jag
öppenhjertigt min öfwertygelfe, att de skilnader, hwilka,
gällande lagar upprättat emellan jord af flerahanda natur,
i ett sä trängande nödfall, böra wika. Mig undfaller ej
hwad sammanhang desta ffilnader hafwa med ägande rätten
, och hwad afdrag derä detta förut okända betungande
af den oroterade jorden, kunde komma att medföra. Men
manne ej följden är fädan afall flggs bewillmng, ochhwil
ken
-
Dsn 13 April.
413
ken wis innehafware skulle ej gerna frånhända sig en
andel af sin förmögenhet, för att frälsa Återstoden, skulle
ej friwilligt afstä något, för att undkomma mädan
att förlora allt'k Wi haswa ju förbundit ost, att hälla godS
och blod osparda för Fäoerncslandet, gch nar lntraffar
ben, händelse, da detta löfte skall fullgöras, om icke när
fienden stör öfwer wära hufwuden? Ett öde, som wi sä
nyligen rönt, och för hwilket ingen Ration kan göra
sig säker i framtiden. I härda olycksfall bör man ef
förfäras af härda räddningsmedel. Waren dock försäkrade,
att ett kraftfullt beslut i denna stund stall aflägsna
mädan. Det är under fredens ätnjutandc, som
freden stall tryggas; och aflädas farorna, innan mätt
emot deni tagas, sa blifwa Le dubbelt hotande. Jag
tillägger med tillfrebsfiallese, att jag sjelf äger en mättlig
egendom, hwaraf en betydlig del bestar i oroterad
ford. Mätte jag aldrig finnas owärdig att äfwsn för
den, deltaga Md mina Bröder i Fäderneslandets för»
sivar!
Mina Herrar! Jag harr allmänna ordalag yttrat
mina tankar i ett ämne af yttersta wigt. Jag har fredat
mitt samwete; jag har aflagt min trosbekännelse;
jag har röjr för Eder de grundsatser jag med öfwertygelfe
hyser, med öfwcrtygelsL. följt, dä Min röst warit
fordrad, och frän hwilka jag ej utan förebräelse stulls
tro mig kunna wika. Sättet till werkställigheten är,
sä midt jag förstår, lyckligen föreslagit i Oeconomi?-  och Bcswärs-Utffottets Betänkande, hwarä jag tillstyrker
bifall.' Dä frägan blott är om anstalter till ett
nödwärn, hwilket jag önskar icke pä länge »lä behöfwas,
synes mig ej tiden nu böra förloras genom mera
omständliga föreffrister; helst Utskottets Förslag ger anledning
till en närmare reglering, och siuteligen öfwerläler
granstningen deraf ät tillkommande Ständer.
Mätte aldrig Sckenfla män misskänna wärdet af den
rprkan
414
Den iZ April.
lyckan, att wara ett oberoe:de, ett af wänner och owänner
aktadt Folk! Mätte det myckna Nation n gwrt
för att rädda sin sjelfständighet, aldrig göras fruktlöst
genom mindre nit att stödja och widmakthälla, an att
grundlägga och uppföra sin samhällsbyggnad. Mätte
framför allt samdrägt, och inbördes begifwanden Medborgare
emellan, lätta det gemensamma stora werket;
och wära efterkommande siola med den Högstes bistånd,
wälsigna wära bemödanden, och taga wära tänkesätt
till mönster, likasom wi wära Fäders.
Mänga yttrade härtill sitt bifall.
Herr Roserrdlack, Diok. Deconomie - Utskottets
wika och ärofulla betänkande, med hwilket jag mig till
alla delar förenar, framställer enda sättet till bibehällande
af wär sjelfständighet.
Htvartill hofwa öfwerläggningar och beslut wid
denna längwariga Riksdag tjent, om den flucas med
att Rikets beständ kommer att bero pä wära grannars
wilja? Manne, dä wär mäktige Bundsförwant nu
wid freden garanterat wära gränser han ej trodde, att
wi sjelfwe wille dertill kraftigt bidraga ? Wära resourrer
tilläta ej i fredstid underhålla sä stor Armse,
att Riket med densamma kan wara förwaradf. Skyndsamma
och säkra medel mäste således lemnäs r Konungens
hander för att wid hotande faror kunna rädda
Riket.
Det tillhör ett frick folk att, utan stillnad p8
Ständ och utan afseende, om man är rik eller fattig,
hafwa lif och blod ospardt för Fäderneslandet. Emot
en Nation med sadan esprit är ingen granne sä mäktig,
att ej Swensta tapperheten förmär styra wäld med
mäld. > ' ,
Swen
-
k en iZ April.
415
Swensta Fölkct har med enthousiasme afstuddat
sig dcspotisme inom Riket. De kunna således mindre
tilläta sig wara stälde pä Utrikes makters näd eller
onåd.
Hwad Armee kan jemföras med den, som strider
för friheten, hus och hem? ,
Dä först fä wi stal
falla tärar, nar wi, för att spara wärk och wära söners
lif frän krigets faror, lemna wär frihet och wart
bde i fiendens hander.
Fader för seni söner stall jag hellre se dem stupa
för Fäderneslandet och för friheten, än rinder främmande
ok, se dein upphöjde i wälständ och anseende.
Hekr o^lkensvairn, istrsstrie ifiiLorikiArck: hwarken
sa sdrflrämd af be sträckbilder, som ätfölja begreppet
om fiendtligt anfall, att jag, med glömstan af mitt
Fäderneslands behof, i rädslan tillstprker medel, som
medföra bäde åkerbrukets och alla näringars förfall, ej
heller sä lik-iöjd om min och mina landsmäns sjelfständighet,
art jag kan öswerlemna förswarswerket äL
ett ungefär eller gamla wanor, fär jag aran andraga
mina tankar i detta högst wigtiga ämne.
Riksens Högloft. Ständers Oeconomie - och All»
wänna Bcswärs- Utstött har i sitt betänkande förestågit
ito alla oroterade Hemman sthldige att anskaffa,
bekläda och underhälla en man efter Hemmannens godhet,
enligt den princip, wid sädane tillfällen öflig warit.
Lto Att den brist, som likafullt kunde uppstä,
skulle fpllas. genom conscription; widare, att nummerairen
icke finge öfwerstiga 50,000.
Beträffande irsta punkten, lärer det undfallit Ut,
stöttet, att bland desin oinroterade Hemman, Säterierna
till stor dell arv utur Nidderstapets och Adelns
han
-
4i6
Den 1Z April.
hander, rch innehafwas af Medborgare, hwilka, förnekade
representations-rältighet, frändömas ohörda deras
laga och wälfängna rättigheter, derigenom, att en
beskattning af den swäraste beskaffenhet dem pälägges,
hvarigenom ägande rätten helt och hällit wäldföres och
kränkcs i ordets strängaste bemärkelse, och det just wilden
Riksdag, dä man med skäl bordt hoppas, om intet
förkortning och lottning i Utlagor, ätminstonc säkerhet
att fä bchälla hivad man före detta Riksmöte i
»värde agde; men af Högloft. Utskottets Betänkande tycker
jag solklart ffönjes, att den Egendom Säteri man köpt
för nästan .dubbel köpeskilling mot andra Hemman, endast
derföre, att den har nästan hälften mindre oncra
än andra, förlorar sitt wärde pä ett känbart fäkt, genom
päläggande af detta onus, till sä stort belopp som
denna nya Utlaga förwandlad i penningar och ansedd
för ränta, gifwer i Capital, hwilkets borttagande fr/än
ägaren, »nan kan kalla för hwad som hälst, utom enstämmigt
»ned rätt och säkerhet, hvilket man ei bordt
förwänta, sä wida Lagar och Privilegier gifne för Seklers
tid tillbaka blifwa hällna i helgd. Det wore kan
hända icke endast ratt och billigt, utan äfwen öswerensstämmande
med hrvad man manligt brukar, akt först
infordra Säteri ägares mening, huruwlda de upplåta
ät ost rättighet att ikläda dem en sä gansta dryg Bewillning,
hwarföre och sorn det tyckes »vara mest öfrverensstämmande
»ned ordning och billighet, att all jord
blifwer lika skattlagd, torde det »vara lämpligast täta
denna fräga hwila kill desi en allmän refning och skattläggning
för sig gatt. Af sädan grund, och som det
föreslagna sörhällandct är snörrätt stridande mot rätt»visa
och billighet, kan jag ej annat, än alldeles för,
kasta denna punkt.
Widkommande äter conscription bland dem, som
Lro emellan L1 och 45 är, torde deraf de fleste »vara
sä
-
Den 1Z April.
41.7
sädane, att de ineta »visade sig i den förödelse de göra
i egna Magaziner, än i fiendens leder. Ett barn ,
som med modersmjölken insupit smak för wällefnad
och beqwämlighet, uppfosiradt till Wcttenstaper och fria
Konster, kan rimligen blifwa en tapper-och rädlg krigsman,
men i ewlghet aldrig en härdig Soldat. Star
ten skulle sälcdes förlora de bästa ämnets till Civila
Embeten för att, tordehända efter fä dagars marche,
Återfinna dem wid LaZaretterna, till sin ward syssla,
sätta »nanstap, som eljest kunnat nyttjas till fiendens
afbräck. Hade Syracusa conscriberat en Archimedes till
Soldat, hade Syractlsa säkert blifwit förwandladt tillen
stenhop, och hwad hade det bl ifwit af Swerige och Dannemark,
om conscriptionen bortsopat en Oxensijsrrm, en Lsrns«1orkk?
Af dessa anförda stät, ehuru ätffilliga fiera stut,
le kunna framställas utan möda, om icke Ridderffapets
och Adelns t!d worc för dyrbar att längre upptaga,
tyckes klokheten förbjuda »vidtagandet af denna punkt,
hwilket jag äfmen finner mig befogad högeligen pästä
wara orimlig i sin princip och stadlig i sin »verkan.
Men det sorn bringar min förundran till en intilldess
oerhörd höjd, är Utskottets tilltag akt bestämma antalet
af sörswarare, sorn ej finge öfwerstiga ett »visst siffertal.
Dtwifwelaktigt lärer Utskottet hofwa sig bekant
den angripande Armsens blifivande styrka, emedan
motständct sä precist determineras, Men om det
mig tillätes, wägar jag likwäl twista, att en sädan
prevoyanre är bern lemnad, sou»- kan billiga detta norr
pius ultra.
Zag har nu förklarat mig helt och hällit »vara
af olika tankar med Utffottet angäende förswars, anstalternes
randerande, hwarföre mig torde tillätas anföra
följande:
Wi
Ridö. sch Ld. pvsk. srke Band. schr» Asd. rr»s 27.
418
Den iZ April.
Wi äro noz lycklige att hofwa en ivis och alstad Kons
Ung, hwilken wi hafwa att tacka för den fred, det lugi!
wi aga af Utländska Makter. Wi kanna denne store cch
dyrkanswärde Monarks ifriga bemödande att wilja bibehålla
freden, och med full förtröstan derpå är jag saker,
att ost ffänkes fleräng fred säsoni dct endaste sättet hwarigcnom
alla ännu blödande sär efter sista olyckliga fälts
togct, möjligen kunna helas. — Lätom ost derföre icke fös
reställa ost faran, dä hon torde wara fjerran borta —
men skulle emot förmodan en fiende wara nog förmäten
att wilja angripa Lejonet afWasa-stam, wäga anfalla det
sjelfständiga Swerige, som i Sekler warit en sträck för
Europas öfriga Makter, mä wi dä förfwara ost. — Lä^
tom ost till wär älstade Konung Lfwerlemna wart förfwar,
lätom ost hellre wara betänkte pä att anskaffa nödiga medel
i händelse af krig. Lin märt Indelningswcrk, oförenligt
med allt begrepp om conscription, undergär en nödig
reform; om Säterier, Preste - och Civile-EmbetSmäns Boställen
samt större Tiondetagare fä i wädans stund betala
wista procent mera, an andra Hemman, för dct de under
fredens lugn ätnjutit större förmäner, än öfrige Medborgare,
tror jag, att billigheten, sä wäl som rimligheten
tämeligen noga wore observerad, och rwiflar ingalunda,
att Kongl. Majit derigenom fär tillräckliga penningar att
anskaffa nödiga förswararc, pä hwilka tillgäng gifweö att
mot conlanter erhälla, sä wäl inom, som utom Riket; och
hwarkgenom den weklige och oduglige till det yrket ej blef«
we i nödwändighet att wäldföra naturen.
Häremot torde kan hända inwändas, att sä mycket
penningar kan ej Zstadkommas; men härpä får jag smara,
att kan ej penningar anskaffas, willnes ingen ting med
Bewillning af folk, ty det blifwer dä samma uselhet, om
man kallar -et för Conscription, eller Landtwär». Denna
suip
-
Den jZ April.
419
supponerade penning-brist skulle i märkelig mohn afhjelpas,
om man genast började med att ärligen af Säterier,
Preste - och civile Embetsmäns Boställen samt af Kungsgärdarne,
äswcnsom afSpanneniäls-tioiedetagare, fvrstottsmis
upptaga ro Nd. Banco, sä snart innehafware» hade
roo tunnors revenue, och hwilket Spannemäls-qvantum,
förwandladt i penningar efter Markegängspris, borde wara
en norme, hwarefter Capitalister och Actic-ägare äfwen
borde betala. Dcn Fond ha ns uppkom, skulle snart blif,
wa tillräcklig för Kongl, Majck, att i händelse af krig,
kunna framskaffa tappre och friwillige Fäderneslandets förswarare,
som alltid blifwa bättre och pälitligae-e, än dem,
som twingas att strida, Zag anhällcr derföre i ödmjuk-het,
att delta mitt projekt sä wäl som hela detta ärende,
denna af Utskottet föreslagna Bewillning af mennistolifr
armar och ben, mätte äterförwisas till Ekonomie - och
Besvärs- Utskottet att mera öfwerlagdt behandlas, pä det
Wi icke stola förtjena förebråelser att hafwa föredragit nägpa
dagars tidigare stut pä Riksdagen för egna och Medborgares
obestrideliga och omistliga rättigheter,
Åtskilliga delar af detta DiktamenafhördeS med nägon
vtalighet.
Herr pxintrsbölä, pgu'. Ibland högst wigtiga öfwerfaggning^tr
wid detta märkwardiga Riksmöte , är oförne,
sel igen förewarande fräga. Hos ingen redlig Swenst undcrsäte
, aldraminst hos Höglost. Rlddetstnpet och Adeln,
bör något twifwelsmäl eller kivrfaN kunna Uppstä, hwarken
om nödwandigheten af sädane förswarö-anstalters tidiga
widlagande, hwarigenom Fosterlandet mä kunna fredas
och stpddas frän stendtligt anfall och Lfwcrwäld, eller
om styldigheten att gemensamt bidraga till ett sä, beskaffad
förswar. Men fragorna: Om den erforderliga förswarsstprkans
storlek? Huru drnsamma med cn wäl berak--
-
420
Den iZ April.
räknad jemförelse» emot Rikets folkstock, mä kunna bestäms
mak, och huru härwid tillika mä wcderbörligen blifwa iakttagit,
att icke Rikets Åkerbruk och öfrige näringar warda bragte
tillundergäng? Hwarest penninge-bebofwen,swarandeemot
förswars-siyrkan, kunna wara att pärakna? Samt huru allt
detta mä sä warda öfwerlagdt, b?stämdt och werkstäldt, att
icke igenom en förhastad och öfwerdrifwen rustning, Landet!
förtid sä belastas, att wid den inträffande anfallsstunden
krigsbehofwen icke kunna ästadkommas? Äro af deri magtpäliggande
beffaffenhct, att det, efter mintanka, hade warit
högst lyckligt, om till deras ukweckling hade gifwits
meta tid och rädrum, än närwarande omständigheter sy^
nas medgifwa. Mä jag ock förthy icke underläta för min
del wvrdsammeligen förklara, att den widsträckta omfattning
och granffning af detta ärende, som Högloft. Utskottets
derom afgifne Betänkande utmärker, synas föga förenliga
mH den dera anmanda korta tid.
Om jag betraktade saken pä den Militairiska sidan,
borde jag icke blanda mig derutinnan, utan öfwerlemna
bedömandet deraf till dem, som derom äga nödiga kunskaper;
men sedan ärendet blifwit i dett Ekonomiska wägen
behandladt, och jemwäl i de flesta asseenden warit och ar
af en siik behandling förtjent, sä torde det ocksä' tillätas
mig deröfwer yttra mina tankar.
Hwad således den första af oMförmälte frägor, nemligen
om den erforderliga förswarssiyrkans storlek, angär,
sa bör, efter min tanka och öfwertygelse, för bestämmandet
deraf hafwas underdänigt afseende uppä Konungens
Uti Nädrga skrifwelsen af dett Zi i förra mänaöen, anga
ende Wargeringcns indragning, gifne nädiga proposition^
hwilken blifwit remitterad till Högloft. Utskottet, och följaktekigen
bordt wara och blifwa rätta grunden för Utskottets
öfverläggning och till afgifwande betänkande. För
Mitt
Den is April.
421
min del kan jag icke af Högstberörde Nädigcl strifwclse
Zöra annan slutsats,' än att Konungen i Näder äskat, att,
i händelse af Wargeringens upphörande, en motfwarande
förswarsstyrka borde anskaffas, och i beredskap hällas; Tp
vm Konungen nädigst ansett nägot derutöfwer af nöden,
tror jag sä mycket mera, att sadant uttryckeligcn blifwit
Riksens Ständer i näder tillkäpnagifwit, som Kongl, Maj:t,
dä för nägra mänader tillbaka, fräga hos Riksens Ständer
förewar om en sä kallad Conscription eller allmän National-bewäring,
slnteligen behagade isrän yrkanhet heras
i näder afstä. I anledning häraf hade det, efter min tanka,
för Högloft. Utstostet egcnteligen warit tillgörandes,
att efter inhämtad säker kännedom af antalet pä det till
indragning i fräga warande Wargeringsmanffapet, föreflä
sättct till erhällande af lika elser motfwarande antal krigs?
Nian
Zag
har icke medhunnit att förskaffa mig kännedom
om Wargeringsmanskgpets styrka, men att dömma frän
den indelta Landt-Armöen, mäste Wargeringen icke utgöra
tillfullo 20,000 mqn. Om nn detta antal, säsom berördt
är, blifwit ersatt, sä hade nara wid Zdelar af den tillökning
af ZO,ooo man, som hltffoktet tillstyrkt, warit befparhe.
— Men jemte det jag fölunda tror, att Högloft. Utskottet
haft fullkomlig anledning stanna wid nyst ymförmälte
åtgärd, att nemligen endast förestå ersättning för
Wargeririgen, bör jag icke heller förtiga mitt billigande
heras, att pä sätt jenrwäl Utskottet föreslagit, de hittills
oroterade Hemman böra heltgga ntj Rikets forswar, witz
skeende fiendtligt anfall.
Likmätigt idag §rs Staksförflag utgöra Rikets indelta
troupper tillsammans räknade — --- 25,385 man§
Wärfwade Landt-Troupperne — — 6787
^rlogs-Flottans Militair — — 20^9
Ur
-
422
Derr LZ Apei?.
Urmöens Flyttas Voloytgi^r — — s6s
Z4,78A.
Fördubblings Bätsmännsrne utgöra
flere iooo^ men h osäkerheten om deraH
antal, kunna de bär icke upptagas —
deremot tillägges här r:o sörbcmälte er»
sättning för Wargeringsmcmstapct till
ä swen t yrs, — LS,K>e><r^
Samt mo de nrr oroterade Hemnmnnen
till utgörande manskap, sorn troligen
bl isma — — — — — 7,eros
Blifvande
såmedelst en SweE Brm«eutgörande
nägot öfwer 60,oss stridbare ucan, oberäknade ofwanuäm»
de Fördubblings Batsman., Och hwilkm Annee, stor i.
afseende pä 3kikets föga öfwer Twa millioner utgörande
folknummer, wäl ritrustad och med fine behof wederbörli»
gen underhallen,, samt icke saknande erfarne anförare,, likmätigt
min förhoppning, stall göra en fiendes sträck oH,
kunna tillräckligen freda Rikets gransö^
Sedan jag har ofwan yttrar den tankan, att Högloft
Utstoktet utaf Högst aöeropadc Nädiga Skrifwslse, endast
haft anledning förestå motswarande krigsmän, i stället för
den till indragning i fraga warande Wargermgen, sä följer
wäl deraf, att blett pä sädan grund, jag för min del
icke kair tillstyrka, det nu sä kallade förswarsmanstapcts
utgörande, till ett antal af Zo,ooo man, utan haller i ödmjukhet
före, atf samma Trouppe kan och bör inskränkas
till 20,000, hwarigcnom säsom nystbcrördt är, Armeen
blifwer något öfwer' 60,00-0 man, men utom nysinämde
grund, anser jag ocksä den af Utstottet harutöfwer föreflagna
tillölningeir af zo,ooo man stridande mot en wäl
be
-
Dcn April.
428
beräknad jemförelse ej mindre emot Rikets totala folkstock,
än emot Rikets Jordbrukares och öfrige Närings-IdkarcS
behof i höglia mätto stridande. Om en Armse stall uppställas
af 90,000 Swenste män, mäste hwar 2Z:dje person
af man - och qwinno-könet, ungdom och ålderdom osméhufwud
beräknadt, medtagas, hwilket blefwe nära wid dubbelt
större utstrifning an Frankrike och österrike, under
sednafte stora krig, mäst widkännas- och jemwäl i det anmärkningswärda
afscendet moro desto kännbarare, som pä
wart sista olyckliga krig mellan Zo och 100 tusende man
blcfwo uppoffrade. Den z:dje frägan eller huru nödiga
penningar för Armeen, helst af go,ooo man bestående,
stola crhällas, är icke mindre wigtig? Erfarenheten har ju
sä nyligen lärk och rvisat följderna af saknad nödig pcnninge
tillgäng för Armeen, Med est noggrant handhafwande
af Rikets Financer efter nu stadgade' grunder och
Författningar, kunna wäl, säsom man bör förhoppas» nuvarande
refwor botås, men för mig är det ingalunda
fankbart, hivar medel stola erhyllas för en 90,020 man'^
Annee, Lyckligt om den nu stadgade dryga Bewillningen
kan utgä, men föga möjligt gtt erhälla eller ens päräkna
Något derutöfwer. Zstid en sund betraktelse häraf, torde
alltsä wara rädligast att lämpa Armeringen efter hönnäs
gan samt derwid städse hafwa säsom en bland grundpcs
färne till ögnamärke, att Tryuppen aldrig mer mä sakna
desi tillbörliga sold, och mätte detta blifwa med säkerhet
werksiättbart för osman föreflagne 62,900. maits Arn>>'e.
Fästom asm en än widare uppmärksamhet pä möjligheten
att fournera Armeen med nödiga gewär, ammunition,
kläder och proviant. Förhällandet med de förstnämde
twenne Artiklarne tillhörer mig wal icke att dömma om,
men mig torde förlatas, om jag drager i lwifwelsmal,
att tillgängen häraf ar tillräcklig för 90,000 man
Bre.
-
424
Den 1Z April.
Beträffande äter den beklädnad och prowiant, sä ware
efter min tanka högst lyckligt om Kebe behof för 60,300
man, kunde med säkerhet päräknas, prisernas höjd, helst
pä Victualie-prowianttn, hwarä blott mä nämnas, att
r Lisp. Smör kostar 9 Rd. och r Lisp. färstt kött, pä 2 A.
nära, 4 Nd. Riksgälds, bewisar säkrast tillgängarncs knapp,
het och deraf följande swärighet, om ej omöjlighet, att der»
med förse en 90,000 mans Arpme. Allenast bränwins»
brist är troligen förekommen genom den sä rundeligen utwidgade
bränwins - brännings rättigheten, men matte, ej
henna klberaiit-- i längden werka sädeshrist.
Den sista af de här efwan framställde uppmärksamhets-
wärde frågor, war den, huruwida nu ifrägawarandtz
förslvars anstalt ma warda sä bestämd och wcrkställd, att
iste genom en förhastad och öfwerdrifwcn rustning, lam
det i förtid warder sä betungade, att nnd framdeles inträffande
anfallsstund krigsbchofwen icke kunna af undersätarne
ästadkommas. En fullständig utwcckling af alla
de omständigheter, som härwid krrnde böra komma under
Lfwerwägande, fordrar mera widlöftighet än tiden mcdgifwit,
men jag utbeder mig dock att härwid framställa
anie betraktelsers öfwer följden af den föreslagna utskrifningen
af Zo,ooc> mans förswars - manskap.' 1^0 Är des
högst troligt, att en broar sä widt nägonsin görligt är,
söker befria desi barn eller en omistlig arbetare frän twun«
gen krigstjenst, och dä den utwägen slutligen skall widtagas,
att lega karlar i deras ställen är lika otwifwelaktigt,
att tegan blifwer i samma mohn högst känbar, som ä ena
sidan de, hwilka stola köpas fria, arv mängfalldiga, och
ä den andra, de, som efter föregängcn utstrifnjng eller
lottning kunna och wilja täta sig lega, bliftva fä. Hwilkcn
betydliga penni,rg stall icke genom en sä beskaffad utgift,
frängä bäde Landtbrukaren och öfrige Närings-Idkare samt
kkNedelst wid ett framdeles blifwande rustningsbehof, saknas?
-
De»» iZ April.
42Z
nas? Och 2:0 mäste icke allenast tillgängen pä arbetare
för Landtbrukets skötsel och, bcdrifwande i känbar matto
warda förminskad, utan ock, såsom en oudwstlig följd deraf,
Drang - och öfrige Embets-Löner blifwa förhöjda? —
Man torde rnähända föreställa sig, att sa lange det ut«
skrifne manffapet icke uppbähas till tjenstgöring, detta
manstaps arbete för Jordbrukarn icke stall saknas; men
den erfarnc Landthushallaren känner nogsamt, hwad skillnad
det är deruti, att aga en arbetare som endast har att
lyda husbonden, eller en sadan, ssm äfwen ar pligtig att
loda Militgiristr commando samt förty icke med säkerhet
kan paraknas. För min del waljer jag wistcrligen den
frie arbetaren och helst den, sym om hwad nu är föreflagit
kommer till werkställighct, uppnatt frihets - Ader, det
will saga ej under 45 är gammal. Ty jag ar säker om
dess oafbrlttna tjenst under den betingade tiden, ehuru det
ock ä en annan sida ar befruktande, att deste, bedagade arbetare
ju merg de sökas destomera deraf taga sig anledning
stegra deras Lönings - willkor, I alla sall stall en
husbonde, ju flere arberare eller drängar han ickorn den
stadgade conscriptwnS äldern har, befinna sig Nki sä mycket
bekymmersammare belägenhet wjd en stecnde lottning och
möjligheten att förlora dem allesamman; hwäd äiwentyrar
icke ärerbrukct harwid? Hwad förlust mäste icke Ekerbrukaren
derigenom widkännas? Dest tillgängar eller förr-,
mäga ffolevsälunda otwifwelaktigt mer och mer sä aftyna,
att såsom förberördt ar, han med basta wilja icke kan witz
inträffande frigsbehof understödja Staten.
För öfrigt och beträffande sattet till det blifwande
förswars-manstapets erhällande, sä skulle jag för min de!
önsta, att allt lwängsmäl derwid kunde undwikas och friwillige,
till krigstjenst hugade personer för mattelig lega
erhällas, hwartill jag ock tror en hwar stall willigr bidraKa.
I likhet med Wermlands Iägare-Corps torde sädant
426
Den rZ Apkrk.
icke hetter wara ogörligt, ov, nemligen, efter hwad jag tills
styrkt, denna Trouppe inskränktes till so,ooo man. För»
gäfwes äberopar man andra Nationers exempel för cons
scrlptiyns »verkställande.^ ^ tapperhet och härdighet läflar
Swensta Folket med alla folkslag, men när fräga klifs
wer om Nyäng till krigstjenst eller sä kallad conscription,
tror jag Swensta lynnet skiljer flg frän andra Nationers,
och den högst olyckliga Landtwärns-anstalten stall säkerlisgen
i längliga tider sörswara krigsfolks erbällande i sädan
wäg, sorn har nägon likhet med samina Tronppes upprinnelse.
Säkrast och lyckligast blifwer det säkerligen
att gä till strids med ett folk soln af fri wilja sig dertill
beglfwit.
Man föreställer sig tilläfwentyrs, att Rikets grannar
stola läta afskräcka sig frän pätänkta krigrsta företag
»vid erhällen ku-nstap om den ifrägawarande stora cons
scriberade armeen, men jag tror deremot, att desie befarade
fiender icke allenast söka, utan ock kunna erhälla säkra
underrättelser, sä wäl om Trouppens beskaffenhet bäde
till hug och förmåga, som om Rikets tillgängar af full
rustning och flere nödige kxigsfvrnödenheter, för en flik
stortalig armso, och jag wägar glltsä förnya mitt föregäs
ende yttrande, att om Swerige ager 60,000 mans ärmse^
kriwilligt erhällen, försedd med alla krigsbehof, sä stall,
den uträtta mera än y-gooa man, hwaraf de fleste klifwit
twungne att gä under gewär och arv ovfwade, helst
när dertill kommer, att tillgängarne af krigsförnödenhet
terne omöjligen kunna sivara emot Trouppens antal elser
styrka.
Här förutan och »vidkommande det af Höglofl. Utskottet
föreflagne sältet till deltagande uti skyldigheten att
Utgöra förswars-manstapet, sä saknar jag deruti allt stads
Hände huru capitalisien derwid mä blifwa ätkommen. Oin
denne
Den 1Z Äpcik.
427
denne är barnlös och söker sine enstilte tjenare öfwer 45
sirs älder, sä har han aldeles insen drägtighet uti krigsbördan
gu»stionis. Jordagarne mäste deremot tillfläppa
manskap, förlora barn och arbetare, samt derutöfver widkännas
flere dermed förenade utgifter, barnen och örängarne,
de fleste emot deras hng och wilja wäga lif och
blod; denna olikhet, denna skonsamhet med capitalisten är
wrsterligen högst obillig; det ar deremot rätt billigt och
tillbörligt,, att den som sär dest förmögenhet, är mest i
behof af förswarct, blifwcr skyldig att i samina män his
draga list samma förswar.
Wid en hastig läsning af Högloft. Utskottets betänkande
har wistcrligcn min uppmärksamhet warit fästad
wid flere iner och mindre anmärkningswarda omständigheter,
men en otillräcklig tid förbjuder den närmare
granskning deraf, som jag anser böra föregä uppgiften af
flika anmärkningar. Den enda kan jag dock icke undcrlära
slutligen framställa, att nemligen - uti betänkandet icke
heller sinnes omförmäldt, huru länge cn blifvande cons
scriberad stall qwarstadna uti detta kall. Jag täger för
ostridigt, att den, som wid 44 ärs äldcr, warder antagen,
stall wid fpllde 45 ar blifva fri, men männe icke annorledes,
än wid sistnämnde albers uppnående, befrielse fran
conseription billigtwis bör wara att pärakna? Följden
skulle i widrigt fall blifva den, att 20 ars ynglingen mä,
sie dä uthälla 25 är och derunder förlora allattillsällen
för dest framtida lpcka, hwilkct icke allenast wore i högsta
mätto obilligt och ömmande, utan ock pa det högsta
skulle bidraga till förökande af misinöjc och olust för hela
conseriptions-anstaltcn, hwadan jag ock tillstyrker sadan
rättelse eller förklaring i denna delen, som b möjligaste
matto mä kunna utur wägen rödja denna betänklighet»
428
Den 13 April.
Slutligen wägar.jag ödmjukast hemställa, om icke,
med afseende sä wäl uppä föregående mina anmärkningar,
som de flere af mycken wigt, hwilka utaf de Ståndets
warda Ledamöter, som förut talat, blifwit anförde,
saken matte till Höglofl. Oeconomie-Utstottet warda äterreimtterad.
Friherre Wrangel, clari ^clam, hade inlemnadt ett
Memorial, som upplästes sä lydande:
Det Oeconomie-Utstottets tillstyrkande wi afhört, för
att hjelpa Kongl. Waj:t wid päkommande krig, kan jag
för mm del ej ingä uti. Min ödmjuka hemställan blir i
desi ställe, att Kongl. Mant i nödens tid, för defensive krig
mätte fa rättighet akt antaga en National-Arnwe till ett
bestämdt antal efter säkra förmer. Detta medgifwit, öppnar
tillika mänga utwägar till indragningar och säsehes
afwen till mindre krosiande skatter.
Lätom alla ograverade hemman wid päkommande
krig erbjuda sig till beklädande af ett wisit antal af desto
Trouppcr, men att castera Wargeringen för att taga en
»exercerad skara, att finna mindre heligt att upplösa
Frälse-jords rätt, och med detsamma allmänna säkerheten,
dä denna jord betalas oftast öfwer fyradubbelt dyrare
mot den roterade, för den lofwade frihet, är en tillstyrkan
hwars tyngd ensamt faller pä den, som köpt Frälscsord,
i hopp om säkerhet. Det är att tilläta att andra
taga wära eftcrlätande händer, för att med dem drag^
den glöd ur brasan, de ej sjelfwe wilja rora.
Nar alla Ständ undergä att uppsätta en NationalAnnee
af folk frän 25 till Z; ärs älder, är tyngden lika
Lslad, dä märt dyrt köpke hemman i fyrwäntan af uttofwad
säkerhet, ätaga sig en beklädnings-ffyldighet af desse
National-Troupper, öfwcrffrider redan denne tyngd,
som
Den 13 April.
429
som den roterade bär, emot hwarje inköps pris; dä tyckes
Ridderffapet och Adeln swarat emot Let förtroende Hanz
Maj:t dragit till Ständerne, att Riket kan winna förswar,
utan uppoffringar af den enas walfärd för att winna Len
andras bifall. Omöjligheten äfwen att uppfylla austaf»
fandet af manskap, dä en National-Armöc borttager ung»
Lomen frän si till 45 Ars Alder, bor göra Utskottets plan
betänklig att antaga, oberäknad det säkra elände totastteten
af wär mindre bemedlade Adel skulle pä ett öfwerraffande
sätt räka uti, blott för att beweka nägon del af
allmannhetcn till eN lika conscriptions-styldighet, som den,
hwilken wi uti förenämde matto stulle Åtaga osi; sädant
torde i stället för Patriotisme fä Namn af swaghet och cf«
tergifwenhet.
Detta Memorial, derest Ridderffapet och Adeln sinner
det wara passande, önskar jag mätte blifwa med det förbehäll
cvmmUniceradt wära respective Med-Stander, att
detta beflut ej ändras genöm andragande af sofismer, utan
af billiga skal, i synnerhet som Rikets frälsning äfwen
stä klart ingär uti denna plan , som uti OeconomieUtffottets
förflag. Sjelf ägare af 227 oförmedlade och 0-  berustade Hemman, tärer jag kunnä komma i jemlikhet
med de fleste, som talat uti detta ämne. Jag tror mig
hafwa Ådagalagt opublicerade bewis pä patriotisme; med
känslan af desse tankesätt, höjer jag med skäl min röst
Mot synbar krvssning genom förwillade utwägar.
Stockholm den ig April.
Öar! HVranZEl.
Herr, ffrivteensliölä, Lsil Vreäric:, anförde ffrifkeligen
följande:
Det missledda nit, söm förm ädde mig under förra
Plenum frän detta rum anmäla talan, »karst att dertill
wara
Den L§ April.
wara behörigen legimiterad, hoppas jag matte winna Hög»
löst. RidderffapetK och Adelns höggunstiga öfwerfeende.
Meningen och innehället af hwad jag förra gängen afbrutit
anmälte, war, att wid den fran Allmänna Beswärsoch
Oeconomie - Utskottet ingifne plan tili Noterings - och
FörstärkniNgsmanskap, stäliga anmärkningar mätte fä aga
rum, och att Scholä-ungdomcn och dcn del deraf, som redan
kommmit kill Academierne, borde blifwa skonade frän
trvungcn utlottning till Förstärkningsmanffap. Jag tror,
att en förlorad'folknummer snart nog kan ersattas, schätt
de genom ett olyckligt krig tilläfwcntyrs härjade och ödes
lagde fälten inom kort tid äter kunna uppkräkas och gröns
ska, men om barbariets och okunnighetens mörker skulle
hölja mitt kära Fädernesland, huru manga generationer
LchöfdeS icke dä innan det kunde blifwa skingradt.
Wärdom derföre sorgfallit de frön frän länder,
hellgrens--, 0)'llendorK3r och deras äfwen har warande ännu
lefwande likar uppwä.rit och uppwäpa; lätom oss omgerda
plantorne med förswarswerk, dem hwarken tiden eller maktens
wald kan tillintct göra. Förwissad, att den som talar
för ljusets och kunskapernas sorgfälliga wärd, alltid
förer en god sak, är det som jag pästär, att Occonomic--  Utstottets plan icke bör antagas i hela fin widd. Bland
anmärkningar, som deremot aga rum, yrkar jag att Schola.
ungdomen och dcn del deraf, som redan kommit kick
Academierne, mätte fritagaS frän twungcn lottning till
ForstärkniNgsmanfiap.
Ten warde Ledamct, som förra gängen Uppsteg att
beswara mitt afbrutna tal, wederlade precist hwad jag
aldrig ernat saga, ty jag är och har alltid warit saker,
att deli som friwilligt drar wärjan för Fosterlandet , för,
swarar det bäst» han mä wara Skolgosse, Student eller
Tchcvlogie-Dcctor.
Dett 1Z April.
431
Herr keutsrlsteim, Lsri, uppläste följande af Frih erxe
^VrLNAel, c»,! /räzm, undertecknade Memorial.
Sedan sä mänga upplysande Mcmorialcr aro insomna,
söm bewisa huru förwilladt man tror, att den oroterade
jorden kommer igenom desi roterande att bära en lika
tyngd med den förut indelte, dä twertom desi femdubblade
dyrare köp höjer pä den tyngden i hög mätto, utom
killén pudliLa, som störtas, sä har jag ej widare nägot
att tillägga.
Hwem finnes , som ej mill uti en älstad fosterjord,
der man hitintills blifwit fredad för wald, förswara den
torfwa Han äger, den hustru, de barn han har, till sista
blodsdroppan och freda ost frän krigets fasor sä.längt han
förmär, men jag wägar fräga, om Oeconomie«Utstottet i
sin plan mätit wära krafter, dä hon uppgjord! wära förs
swars-styldighetek.
Det stridbara folk wi aga afdon alder Utstotketföreslagit
kan ej Uppnä ett antal af 300,000 personer; dä
50,000 afdragas, äterstä till Åkerbruk, Bergwerk, Slöjder,
Näringar och Skeppsfart, öfriga militaircn 250,000. Huru
stall en oförfaren Landtbrukare wid påkommande krig
i hast kunna förwandlas till habile Warfware, och sinna
ämnen bland denna lilla stara , som wilja läta sälja sigJag
wägar. äfwen fräga hwar mängden (af de i sädan
stallning olyckliga warelscr) stola taga penningar till en
»värfning påkommen i hast, säledes helt olik med den, som
ster smäningom. , Jag säger i hast, emedan forst en lisa
för de hitintills oroterade Hemman stola de warm fria z
fredstider. ^
Mom osihafwa aktning för Ukstottets nit, men latom ej
blända ögonen af proiccter stridande emot allmän säkerhet
och omöjliga i sin hastiga Exccution utan ödesmäl och
rysliga följder. . . ^ ^
Utstottct har wid deras plan er förstat efter penn-n
ge-wrrkets
ställning, ej pamint sig wära fä tillgängaratt
uxvhjelpa det, sch hwarifrän tillgäugar stulle komma för
att
4Z2
Den iZ April.
att underhålla denna wackra bild af förswar, som störtaök
wid första försöket af desi danande.
Swensta Folket wandt att kanna sig stridbart, ali
hofwa spelat en stor röle Ander store Konungar och ans
förare, blunda under gäsningcn af sitt mod för sine förlorade
krafter. Latom osi derföre Nu i äfwaktanpä sällas
re tider utan förwillelse se, att wär styrka ej öfwergär
^:del af, f. d° KurfurstendvMctSachseNs krafter; likwäl tro
,wi osi kunna hälla en wida större än fördubblad Armse»
nch tillika en Eullogs-Flotta och GalsresFlotta. Conclusiouen
jag wagar göra af denna sanna mälning, ar för att
hjelpa ett alstadt Fosterland och Konung, bör conscriytionen
till en National - ArMse af alla Ständ blifwa Kongl»
Majck uppdragen; dä draga wi lika bördor » men pä allt
annat satt störtar wi wiste utpekade Clasier och individuer,
och säledes Riket»
Mänga Stater hafwa Mast förut och sä äfwen hars
efter aga sjelfständighet med en inskränkt Arm se och kloka
allianccr, hwarom ett Sachsen, ett Wurtemberg, ett Bas
den wittna. Lätom ost ej tillbjuda en nus Konung, dä desi
hjerta ömmar för Fäderneslandets förswar, andra tillgänZ
gar an de, som befästa säkerheten och blifwa möjliga, ans
Nars blifwa wära förhastade steg krosiaNde för FäderNess
landet och fä ett anseende hos kitlännittgett af Mindre Mos
genhet i wära rädflag»
Herr vvn Lcbsntr, livar ^restric/Osbriel. Töet ar iste
öfwer det af Kongl. Majus till Riksens Högloft- Stander
i Räder framställe öfwerlaggnings-aMNe, det är icke hels
xer angäeNde nyttan och nödwandigheten af ett större antal
Trostpper till LaNdets förswar, som jag ämnar yttra
mig, helst jag erkänner detta wara ämnen till hwilkas ut»
redande och beswarande jag icke äger kunskaper.
Dm iZ April.
4ZZ
Ut! cn för wig sä alldeles främmande saf, tilltror jag
wig ej heller kunna uppgffwa nägot antagligt förslag; men
dä jag vgenvwlästc Högloft Utffottels Betänkande, ansäg
jag wig böra framställa de erindringar, hwilka wid en närware
granskning af ämnet med tillyörige detailler, kuntze
förtjena att komma i öfwerwägande.
I sädant afseende mägar jag nu öfwerlemna dessa
tankar.
r:o Synes mig obilligt, om ej orättwist, att päbjuda
rotering ä Boställen. Rotering pä jord förutsätter ägarens
skyldighet, att fvrswara den; cn sädan skyldighet kan
ej äga rum för Boställs-innehafware, som njuter Bostället
för den tjenst han gör Staten, hwilken icke rimligen
kan fordra honom till tjenstgöring pä twenne stallen. Att
belasta Boställen med rotering ar dessutom detsamma som akt
påbjuda en obestämd förminskning af innehafwarens rf»
nings-wilkor, hwilka salunda kunna helt och hättit förswitts
na. Med lika skäl som den tjensteman, hwilken innehar
boställe, (och som ofta utgör nästan hela samt än ostare
den ansenligaste Lönings-förmäncn) kan fSrpligtaZ attdcrföre
prästerg krigsman, med samma skäl skulle hwar och
en Tjensteman, som innehar andra Löni,igs-willkor, kunna
förpligta?, att i nion deraf, äfwcn skaffa sig wapcndra»
gare; men om nu Tjenstcmannen icke kan prästcra cn krigare,
stall han dä sjelf taga ät striden? Dä man trott
fig kunna rotera en del Boställen wct jag ej hwarföre de
Milltaire blifwit undantagne, de äro äfwen Löner för Statens
tjenst, ehuru Leras innehafware »vandra en mera lysande
bana.
2:0 Wid förslaget till upprättandet af det sä kallade
Forstärkningsmanstapct, har Utskottet sä lifligt hast i sin
föreställning madan af krig och angelägenheten af ett allmänt
förswar, att bibehällandct af Rikets indre krafter,
sch
AidS. sch AS. prat. Llle Band. r-tzr-r.Afd. N:o -8.
4Z4
Dm Aplik.
och den Civila Styrelsen blifwit till störrre delen förgäten.
De undantag fran skyldighet att deltaga r Förstarkningsmanffapet,
hwilka Utffottct föreslagit, aro sä fä, att
det synes som hade Utskottets Ledamöter sjelswe twislat
om möjligheten, att det parärnade antalet kunde exhällas.
Bruksägare och Fabrikanter aro frie, men deras arbetare,
utom hwilka bäde Fabrigrre och Bruk upphör, hafwa icke
blifwit Hugkomne. Den alderstegne och orklöst Hemmanshrukaren
ar icke tillätit att fa bchZlla en hjelpare till bestridande
af det Jordbruk, som stall gifwa krigaren födm Rikets
Hof-Rätter, Collugier och öfrige Publique Werk, hafwa
icke sätt rättighet att behälla deras Auscultanter och
Extra Ordinaricr, utom hwilkas biträde Rikets indre angelägenheter
icke kunna med behörig drift skötas.
Lag borr arbeta: ne fran Bcrgwerken, Manufacturerne
och Äkcrbruket, tåg bort dem, hwilka stola danas till Embetsman
för kommande tider, och wi stola snart hafwa ett
Fosterland, som ej förtjenar att fvrswaras.
Z:ö LM den förestagne rotcringen pa all hittills orotcrad
jord skulle af Rikets Högloft. Stander bifallas, eller
anses nödwändig, tror jag mig böra förcstä, att en sa
bestaffad rotering för Bergslqgcrne i stnöjljgaste mätto
lindrås. Det har gifwits en tid dä Bergslagerne florerade,
men denna tid är förbi och fruktanswärdt fordraS manga
är kill deras, upphjelpande. I bergs närwarande skick
ffulle en sträng rotering alldeles utblotta inncwänarne,
hwilka med deras mödosamma arbete knappast kunna förwärfwa
uppehälle.
Grefwe lksmiltvo, ^xvl. Oeconomie - och BeswärsUtstottet
har yttrat, ath i de orter der Wargering wore
fotad pä öfwerenskommclst, gällande Författnii gar skulle
städse bibehällqs: dä jag med flere bestridt öfwerenskom
mel
-
Den i3 April.
34^
melsén bäde till sin wcrklighet och laglighet! Skäne; och Nik- V
scnL Stander fattat det beflut i underdånighet anhälla,
det Kongl Masit täcktes i Räder täta anstalta undersökning,
>ade jag ej wäntat mig att Högloft. Utskottet genom
nämde uttryck i förwäg fällt dom i saken, anhäller
derföre, att orden gällande Författningar eller ock hela
meningen utur Utstottets Betänkande ma förfwinna; i alla
fall gifwer d.n mig tillräcklig anledning ödmjukast anhälla
det Riksens Högloft. Stander tacktes i underdänighct updraga
Kongl. Ma.u, att intill den dag nästa Riksdag ar
berannnad, i Sött Stats-Råd behandla Skäne i Occonor
mistt och Militarifft afseende, utan hinder af aldre eller
nyare Författningar, som Kongl. Mastt finner mast landa
till Landets förswar och förkofran. Skäne särskildt till
sitt lage och an mer genom sina Författningar, fordrar,
efter min tankg oundivikeligen denna ätgärd, som säkerligen
skall winna tillkommande Ständers bifall och samtycke,
högst nödig till de tagna mätt och stegs ,widare fullföljande-
I följd af min innerliga böjelse för en laglig
frihet och jcmlikhct, har jag under detta Riksmöte lärt
fatta ett ganska stort förtroende till war nädiga Konungs
faderliga huldhet, sa angelägen för stämde provins; af
själ och hjerta önskar jag sjelfwa fåken, ,men med lika wärma
önskar, att den ma ffe pä billiga grunder. Om Utskottet
träffat dem, lunnen Z mine Herrar sjclfwe dömma,
men ingen wältalighct kan öfwertygacknig, att brädskan
ar dertill tjenande. Med Riddcrfkapets och AdclnS
tillätelse torde jag fä göra följande anmärkningar och förslag:
Leconomie- och Befwars- Utffottet har med stillatigande
gätt förbi mitt förslag, att anstä ett ärligt underhäll
af 10 Rd för alla de af gemenskapen, som hädanefter
förtjena Tapperhcts-Medaillen, och minst 5» Rd. för ,
dem, som blifwit nog olycklige genom mistning af lemmar,
eller genom swära blcfinrer satte ur stand till fullo förtjena
-
4A6
Dcn 13 2lprks.
tjena sitt bröd- Jag wet ingen syn, soni sa km ni av mia,
som att sc desse begära Allmosans swaga tillskott, och tror,
att detta förstag ar en lank af det stora ändamäl, Rikets
förswar, som förtjenar Riksens Ständers uppnrarksamhet.
Som Ledamot af Stats - Utffottct ställe jag ödmjukast
anställa att detta mäl blir till nämde Utskott remittera-dt,
hwars upplysta pröfning jag tror mig kunna
underkasta medel att denna utgift bestrida.
^Friherre von Idöbler, sobsn I^reäric. Dä sa mäl i
anledning af Kongl. Majtts nådiga proposition till Riksens
Ständer, att widtaga nödiga ätgarder att freda Riket
emot fiendtliga anfall, om sadana olyckligtwis skulle
yppas, innan nasta Lagtima Riksdag, säfom ock Amiralens
m. m. Herr Friherre (llecierstiöms j stöd deraf wackte motion
om en dä föreslagen National-armering, detta wigtiga
amne nu Melsätter Högloft.Ridderstapcts och ÄdelnS
uppmärksamht, torde det tillätas mig att ödmjukast till
Protocollet fä äran anföra, hwad jag, efter min öfwerkygelfe,
tror wara den lämpligaste utwägen att utan någons
nnsinöje, utan att återkalla minnet af fordna sorg,
liga upptraden, endast upplifwa allas hjertan till ett kärt
Fosterlands förswar, och snarast winna detta lyckliga än- '
ändamäl, hwitket iyi är ämnet för Högloft. Riederstapets
och Adelns öfwcrläggiring. Dch sins ingen inom detta
upplysta och wkrdade Samfund, som icke, dä Fäderneslandet
är i fara, glad uppoffrar allt till dcsffraddiiing och
förswar, »sten om sättet är det blott, sorn olika meningar
synes uppstä. Att nu werkstalla denna National-armering
efter samma grunder, svin följdes nied Landtivarnctsupprättande
anser jag alldeles icke wara hwarken med rätts
wisa eller klokhet öfwerensstammande. I det stället torde
det tillätas mig förestå, i likhet med hwad Herr Grefwe
kdöttveobstclm i detta ämne förut har anfört, att l den
händelse till exempel en Arm-e af 50,000 man wid ett sä
dant
-
Den 13 April.
43?
dant tillfälle skulle anses böra uppsättas, denna styrka
blefwe jemt fördelad pä alla Län i Riket, efter deras olika
folkmängd och storlek, dä hwajc Stad och Socken lika'
ledet-, i proportion sins emellan, sedan fillge anskaffa och
utrusta ett wisst antal krigsmän, hwaktill kostnaden bomme
att fördelas jemt pa alla Städens eller Socknens inwänarc,
utan ätstillnad pä Stand, eller Jordens olika
natur.
Pä dessa grunder synes mig Fäderneslandets förfwar,
i händelse af anfall, säkrast hwitå, och är det i likhetharmed,
som jag nu wördsammast utber mig Högwälborne
Herr Grefwcns ach Landt-MarstalkcnS proposition.
Herr V2N Lcdsteclt, lLlisz. Det nu under öfwerläggning
warande ämnet, är ej mindre wigtigt, till sitt föremäl,
än sättet som dertill stall bidraga. Om man skulle
anse nägot widare utlätande deröfwer, wara öfwerstö igt,
sä fordrar likwäl den egna tillfredsställelsen, att man yttrar
sina tankar wid en fragas afgörande, hwarpa icke mindre,
än Rikets framtida sjelfständighet, och millioner mcnr
nistors wal eller olycka beror.
Af denna anledning, jemte en listig önskan, att wart
beslut, matte hofwa en äsyftad werkan, rager jag mig den
friheten, att nu ytttra mig, öfwer Allmänna Beswärsoch
Lcconomie-Utstottcts Betänkande, rörande Anistens
sörökandc och förstärkning.
Konungen har i nädig strifwelse, uppmanat RikfenZ
Stander, att utse och bestämma sättet titt förfwar, i händelse
af fiendtligt anfall.
Att detta är ett werkligt behof, kan icke, med afseende
pa war locala och politiska belägenhet, och wär numarandc
ArnmcL- otillräcklighB, af någon bestridas, äfwcn
som
438
Den 13 April.
som man mäste medgifwa, att säkraste mcdlct att bibehälka
freden, ar förmägan att kunna föra krig. Styrde af
en K-onung, som sjelf ertarit, att de lagrar som pryd"
hjelten, kostat Fäderneslandet blod och tärar, kunna wi
wara öfwertygade, att Han äiffar fredens lugn och icke
gör krig, utan att dertill wara twungcn; och dä Swerige
nu har den lyckan, akt uti war älflade Kron - Prins aga
en anförare för Arm-ttn,, bwars erfarenhet- med ett odeiadt
förtroende försäkrar om ett förenadt bemödande för
Fäderneslandets förswar under ett infallande krig; sa kan
ingen Swenst man wilja und/rndraga sig, akt i sin morr
bidraga till detta stora ändamål.
Den enda skiljaktighet harwid möjligen kan uppkomma,
ar wid frägan om satter.
Högloft. Utffottct har i sitt afgifna Bcrankande, föreslagit
:
1:0 Att all oroterad jord, utom Militiär-Boställcn, stall
uppsätra manstap, i likhet med andra Hemman,
sä snart Riket hotas eller oroas med krig.
2:0 Utskrifning af högst 50,000 man, dä Riket med
härsmakt öfwerfallcs.
O»> det försinämde förstaget blifwer allmänt antagit,
sä will jag ej heller undraga mig, att äswcn för mina 0-  roterade Hemman, efter enahanda grunder, som antra
Hemman i samma or^er, uppsätta manstap; men jag skulle
lilwäl hellre önsta, att detta bidragande tiltt Rikets förswar,
anwändes pä ett sätt, som more mera ledande till
ändamälct.
Efter sednare kiders förändrade krigskonst » fordras
wisierligen mycket folk, emedan öfwer lägftnhetcn asTronpper,
alltid medförcr segren, dä Arnwirne äro lika wal
öfwa
-
Den April.
4Z9
vfwade och förde; men der-mot kan man med en massa af
Rccrytcr, endast öfwade nägra dagar, utan att känna'gewärets
wcrkan, och oftast utan att hafwa lossat nägot
ffott, med lätthet förlora fältet emot ett mindre antal
reguliera Troupper, oaktadt, man nyttjat den förfigtigheten,
att satta dem i ledet med gamla Soldater. Sändane
försök blifwa klamma mon wädligare, som Recryternes
Mtal öfwersiiger de öfwade Soldaternes, och tillräckligt
samt vfwadt Befäl saknas
Enligt
Utssottets förslag, skulle Armeen under ett
krig uppgå till minst 80,000 inan Infanteri, inbcräknadt
nya rofcrin-ren och förstärkningen. En Bataljon som nu
best r afssso man, skulle da blifwa mer än 2000 man,
och Medes mer än ^:delar af ledet wara oöfwade Soldater.
Detta är sa mycket mer betänkligt, i en tid, dä Infanteristen
stall wara Jägare, och Medes hafwa en större
individuel kännedom af exercis och fälttjenst, än dä karlen
i stulna leder fördes snarare som en maschin.
Det mägtiga Frankrike, som gifwit Europa sä dyrt
kopka lcetioncr i krigskonsten, har alltid ägt mängdubbelt
stor regulier Armee, emot den utgäeNde ceMeriptionen,
och nyttjar densamma nästan endast, att dermeckeomplettcra
Armeen» till hwilket, ändamål, de conseriberade förut
öfwas uti Garni,zönerne inom landet, och som krigstheatern
manligen är mycket aflägsen frän dest gränser,
sä kunna de dessutom, under längre marcher, äfwcn win-,
na mera öfning.
Olyckligt är det deremot för oss, att proportionen c«
mellan Armeen och den förcstagne förstärkningen och nya
rotermgen, blifwer i omwändt förhällande, äfwensom att
kriget knappt kan wara bvrjadt, innast hela den bewäpnade
styrkan behöfwes emot fienden. Det är derföre högst
nödwändigt, om förswaret stall blifwa werkfsmt och tillräcklig
-
44o
Den i3 2lprik.
räckligt, att w! fg ett större antal reguliem troupper,
som under freden inöfwadc, kiruna wara anwändbara
under kriget.
Härigenom kan man blott erhålla öswadt och skickligt
Befäl, hwarpa Armeens wäl sä hufwudsakligen
beror. Det gär ej sä lätt att fä dugligt Befäl, som
att utstrifwa Soldater. Dä man i behofwets stund,
nödgas Laga frän andra yrken, sädane personer till
Lfficerare, som sakna all militär kunskap, sä har man
att befara, förluster af land och folk, genom deras okunnighet
och owana mio kjellsten.
Sjelfwa ordet utskrifning, mcdförer wisierligen
nägot motbjudande, i ett land, som aldrig saknat sriwillige
förswarare, der personliga friheten alltid hällits
i helgd, och der jorden och förmögenheten endast bidragit
tiA Rikets förswar, genom anskaffande och underhällande
af friwilliga troupper. Ju mera man har att
förlora, ju mer bör man bidraga till Landets förswar.
Denna princip har grundats pä den erfarenhet, att
krig ej göreS för att mörda menniskor, utan man dödar
mcnniskor under krig, för att intaga Landet, och,
att tala som Militär, för att winna fältet. Utskottet
har i sikt förslag, till anskaffande af del utgående FörstärkningSmanffapek,
sökt bibehålla samma princip, och
endast i nödfall föreslagit lottning. Man kan ej med
andra stal wederlägga besia sanningar, än genom päkEande
af nödwändigheten och behofwct af andra utwägar,
än de hittills nyttjade, och af besia, olyckligtw!S,
nu mera oemotsägliga stäk,'mäste jag äfwen medgifwa,
att uti wart fattiga Land, en utskrifning, i
kvädans stund ej kan undwikaS. Men dä märt Land
är sä folkfattigt, är det sä mycket mera nödigt, att pä
allt möjligt sätt, söka förekomma de uvpoffringar af
folk, som undre ett krig, alltid äro osiikjaktige frän
sam
-
Dsn 13 April.
44 d
sammandragande och anwändandc af stora oöfmade
folkmasior.
Der ar wida bättre akt minsta utskrifningen till
30,000 nian, och täta densamma ärligen exercera corn,
pagnie-wis, i4 dagar, och derunder, af landets inncwänare
underhallas, samt nyttja egna kläder. .Hwarje
erfaren Militär lärer medgifwa, att en sädan förstärkning
af Armäen, ar mer att påräkna,, an 20,000
ruan, som ej kunna föra gewärer, eller kanna det minsta
af fälttjensten. En campagnes utgäng beror ofta
pä sörsta krigs-operation. Fär fienden i början fram,
gäng och fast fot i landet, sa ar der en högst olycklig
tid för öfningen af de Utstrifne, dä fienden begagnar sina
fördelar, hwilka ej utan större förluster honom kunna
fräntagas. Deremot om sörsta anfallet kraftigt kan
rustas och afflns, sä får fienden widkannas nämde stvä,
tigheter, och krigstheatern kunde med fördel flyttas i
desi egit land. Om hela den regulicra och utffrifna
Armsten sedermera alltid hölles complett af nya conscribcrade,
som kill delta ändamäl samlades och öfwa,
des hemma i larrdct, sa stulle ändamälet efter min tanka
säkrare winnås.
Att utsträcka conscrkptionen till 45 är, anser jag
wara alldeles oförenligt med wär tids närwarande sätt
att föra krig , Lä -hwarje Soldat bör wara Jägare.
Sä snart en arbetskarl hunnit till 40 ar, är hail redan
stel och owig till sädan tjenst, samt uthärdar ej
länga marcher. Detta galler i allmänhet, och torde endast
kunna göras nägra undantag för en del af de
nordligare trakterna, der folket sednare kommer till
mognad och lefwcr längre.
Om det möter mycken swärighet, att pä kort tia
lära en ring Recryt att exercera, sä blifwer det annu
swä
-
Den 1Z April.
sivär ar e, om ej omösligt, alt inom samma tid knöfwa
en sa gammal karl. Wid Armsen har hittills ingen
Soldat fatt antagas, sou, warit öfwer 40 är; och det
ar ej längesedan, som 33 ar ivar det högsta.,— Till
Jägare har man gansta sällan anwärft nägon, som
warit öfwer 24 är.
Jag skulle derföre till Högloft. Riddcrskapet och
Adeln i ödmjukhet hemställa, om icke Herr Amiralen
Baron Oeäer8krom8 förslag i delta fall more lämpligare,
nemligen att utskrifningen endast sier frän och
med 21, till och med 35 är.
Ester sistnämde ärs älder bör hmar och en kunna,
obehindrad, fä antaga det lefnadssätt han finner förmånligast.
I anledning af Utskottets förslag rörande förändring
med indelta Arme-en, och hmad jag uti Memorial
af Ven 11 sisiledne Januarii, sä wäl till Högloft.
Nidderstapet och Adeln, som de öfrige Respective Gränden
tog mig den friheten ödmjukast förestå, får jag nu
till Högloft. Riddcrskapcts och Adelns upplysta pröfning
underställa, om det icke skulle medföra en snarare fördel,
om Riksens Ständer Uu till Konungen i underdänighet
öfwerlemnade att med indelta Armeen göra
den förändring, att ^:del eller d:dcl af htparje Regemente,
emot en ärlig afgift af 33,Rd. 16 st. för hwarje
Nummer, eller nägot mer och mindre efter orternas
olika beskaffenhet, singe stä vacante, och för de salunda
inflytande vacance-medlen en Bataljon Jagare om
600 man, rinder en Majors befäl, uppsattes i hwarjs
Län, efter samma grunder som Wermlands Jägare,
hwilken sistnämde Bataljon i sädant sall ökades frän
300 till 600 man. En sädan Bataljon om 600 man
-med f ulli befäl, kostar i ett för allt omkring 12,500
Rr.
Den 13 April.
443
Nd., och om 5000 indelte rotar betalte benna vacance-afgift,
och.alla oroterade Hemman i stallet för den
wid infallande krig äljggande skyldigheten att uppfatta
karl, ärligen betalte 10 Rd., sä kunde 15,000 sädanö
Jagare dermed underhällas, delte i 25 Bataljsner; och
dst wid hwarje Bataljon finnes 1-4 Officerare och 5 Under-Officerare,
sä hade man, utan minsta kostnad för
Staten, mycket öfwadt befäl att pärakna, samt en större
regulier Arm-ee kill stam för den utskrifning, som wid
ett krig Julle utgä. Detta ar sa mycket nödigare^. om'
ej den förändring göres i förslaget, att äswen de ut»
strifne stola öswas i fredlig tid.
Herr jOsikriman, Otto Isrsdi-ic. Ännu wisade sig
aldrig för min efrcrtanka ett ämne af mera wigt, mera
ömtälig och granlaga beskaffenhet an det förewarans
dc. Ä ena sidan anser jag nddwänoigt, att Riksens
Ständer widkaga kraftiga avstalter för att befästa
Rikets urgamla sjelfständighet: ä den andras fim er
jag en mängd betänkligheter mot det framstälda projecters
.antagande. Mätte wi derföre Mine Herrar ders
ät lemna all den uppmärksamhet, som är nödwandig,
om rcsultaterne af wära öswerläggningar stola smara
emot del warma nit, som eldar hwarje ädelt bröst dä
fräga är om ett företag , son, klokt och med försigtig,
het uppgjord, stall grundlägga samtida och efterkommandes
wälfärd .  som om det genom omogna framställningar
beredda af enwis sjelfklokhet förfelas, möjligen
kunde för alltid utplåna Sweriges namn bland
antalet af sjclfständiga Stater. Med desia tänkesätt,
ehuru mycket jag för hufwudsakens fullkomliga ernäs
ende är intagen; stall hwar och en lätt finna hwarsöre
jag icke med hänrvckning afhört projectcr, hwiikas
framställning blifwit med det bifall emottagne, som
ögonblickens förtjusning manligen allstrar, öä kansta,!
för något stort och lysande företag icke lemnar rum ät
der
444 Den is April.
Let forstaube snillet, att kanna bedömma ett ämne med
den lugna och odelade tankeförmåga, son- endast äges
da allas sinnesrörelser äro affägsnade, och ett odladt
förnuft lemnsr full frihet ät den djupa eftertankan,
Ktt begrunda ämnet r hela sin widd. Endast egen,
sära, okunniga eller smä Caractairer (4ro sä intagne
för egna idecr , att de anse deni äga den grad af fullkomlighet,
att derrvid omöjligen kan göras någon förLättrnkg.
Men iu mera klokhet, ju mera upplysning
som räder hos de personer, som till andras bedömmande
framställa sina tankar, ju snarare medgifwa de, att
andras ocksä kunner wara grundade; och manne icke
en mindre djuptänkt någon gäng kaiy yttra en ljus
tanka, som. den wisastc förgätit. Af besia skäl wägnr
jag hopvas, att de wärda Ridderffapels och Adelns
Ledamöter, som förut framstälc nödwanLighetcn att öka
antalet af Rikets Förswarare, stola inse hwarföre jag
med dem tänker olika om det bästa sättet, dä jag derföre
wisar orsakerne, hwilka jag i det följande stall
försöka att utwcckla.
Nödwändigheten deraf, att Kongl. Majll sättes i
tillfälle, att om Swerige bliswrr sa olyckligt att i dest
uärwarande utblottade belägenhet och desi i manga afseende»
medkagne tillgångar ä nyo blifwa inweckladt i
krig, kunna med en mot behofwet swarande Armes
stydda Rikets sjelfständighet, lärer wäl ingen kunna
bestrida. Akt wär nu warande Militaire styrka härtill
blcfwc otillräcklig, ar nästan lika sä patagligt. Sedan
wi förlorat Finland, hwars tappre Söner mot Swerige-
strlige granne utgjorde ett skyddande warn; och
Riksgränsen derigenom äfwen blifwit betydligen förlängd,
till hwars bewakande således erfordras ett större
anta! Troupper; men oaktadt detta ökade behof af Förswarare
, en förut otillräcklig under krigs-tid gifwcu
Milirakrr-styrka nu blifwit ansenligen sönnirstad, utan
att
Den i5 April.
4-15
att något annot sätt till Armsens ökande blifwit upps
gifwit, och Riksens Ständer pä det sättet ätstildes,
sä stulle Utlänningen lätt kunna falla pa den tanka,
art Swenste Lagstiftarne sä nedsjunkit i klenmod, akt
de uppgitwit allt hopp, att genom egne krafter, riktigt
samlade och wäl anwande, kunna förswara en sjelfständighet,
som de med stolthet räknar lika urgammal
som de bergsklyster utur hwilka Försädren drogo i härnad.
En granne, af medgång uppbläst, stulle kan
handa finna en önstad lätthet till en eröfring, för hwitfelt
Nationens ständaktighet och mod äfwen under dest
mest be kymmer fulla ställningar , afsträckt försöket, om
han funne, att Riksens Ständer ätstildeS utan att bereda
möjligheten af ett körswar, lämpadt efter det förändrade
krigssätt och behof som nu äll, emot den tid, dä
Jndclningsmerkct upprätiades. Att genom mäktiga
Alliancer befordra NiketS säkerhet, ar en af Politikens
vwittkorliga föreffriftcr. Att Kongl. Majit häruti gör
allt hwad pä en wis Regering kan bero, lärer ingen
af desi trogne Undersätare twifla pä. Men hwilka
mäktiga förbund kan det Rike förwanta, som för hela
wcrlden blottande fin swaghet, förstorar den i stället
att uppsöka sine egne krafter, samla och anmanda dem,
för att sjelf göra nägot till- sitt förswar. Det ljus,
som alltid stall länäs, förswagar och skymmer, ehuru
desi sten stundom är starkare och klarare än ens eget.
Det är ej nog att med förtröstansfulla blickar, i ben
Gudomliga Försynens mäktiga hand, öftverlemna hela
sitt öde. Den glada förhoppning, att Herren är Därars
förmyndare, bör ej berättiga den, som äger förmåga
att tänka, att med tillhjelp af erfarenhetens lära
kunna bomma till det förestående sannolika af det
förflutna wcrkcliga, frän den skyldighet att anwända
Vesta förnustsbruk för att sjelf utan Försynens omedelbara
hjelp kunna undwika olyckor. Den Wise förutser
-
446
Den 13 April.
ser hotanhe-eSer möjligen inträffande olyckor, och widtager
kloka ufwägar akt dem förebygga, hwarföre han
ej heller intäges as rödsta da wädan inträffar. De«
fege äter stryt-r af akt ingenting frukta, men wägar
ej pä förhaiid tänka sig en fara, den han blindt rusar
uti, och finner för sent, att den kunnat unLwikas.
Klokheten synes nu äswen binda, att medan fredens
lugn älnjutes, trygga desi waraktighct genom pä förhand
beredda medel att anmanda, dä krig inträffar;
ty den som. aitan att förolämpa andra alltid ar färdig
till manligd förswar, ar säkrast att icke behöfwa
förswara sig. Att ett Folk, som ej wille wäga nägot
för sin. säkerhet, att kunna förswara hwad Stora Själar
aga kärast i wcrlden
friheten, icke more den
samma
wärdig, är lika sä sant som att detta icke kan
lampas till det Swensta. När ivar nägonsin faran sä
,stor att modet hos Sweriges Inbyggare i allmänhet
swigtade? När nekade nägonsin Swensta Folket en
alstad Konung nägot of sine krafter till ett kärt Fä'
derneslands räddning ? Sjelfum de sednare t-dcrs bedröfligt!
exempel stola dock bcwisa, att icke Undersätarcna
tröttnade att lenina allt det biträde, som deras
yttersta krafter tilläto; ehuru ert af enwishet päbörjat
krig fortsattes pä det orimliga sätt, att hwarje tänkare
lätt kunde inse att alla uppoffringar stedde utan
ändamål. Gass det någon ort wid krigstheatern der
icke hwarje manbar person ivar färdig att gripa till
wapen ? Hade icke Bcfälhafwarne ofta swärighet att
kunna äterhälla de redlige Bönderna wid sine husliga
yrken, dä de utan wapen, utan öfning ej nägot kun,
de uträtta? Pä Äland har jag sjelf warit wittne till
den ifwer, som eldade Folket att förswara sin hembygd;
och den skarpaste ärstid exercerade desie Landtmän hwarje
Söndag. Jag kan icke utan rörelse päminna mig
glia ds gränSlöfa uppoffringar denna Allmoge under
en
Den 13 April.
44?
längre lid med beredwillighct uthärdade. — Ga wi längre
tillbaka sä wisa sig dessa Nationaldrag annu synbarare »
och en UUänning skulle knappasi tro, att XIH efterlemnade
Undersåtare, som under desi Spira lidit sä
mycket, med ömhetens ljufwa tärar begrcro denne adle och
olycklige Konung Ingen anledning ar att tro, det desie
tankesätt hoS Nationen afsmalnat. Ännu mindre att icke
Riksens Sländck lifligen kanna hwad de aro Fäderneslandet
ffyldige. Lrn wi owaldigtgransta alla de handel»
ser hwilka likasom förenat sig att göra ett project till Conscription,
Utsi, isning eller förstärkande af Armeen, förhatligt,
(ty namnet förändrar icke laken) stall det blifwa
lätt attsvrklarahwarfvre allmänna opinionen warit deremot,
och hwarföre alla dylike försök mött sa starkt motståndEfter
de rysliga missöden, som öfwergätt landets ungdom»
kärnan af Nationen, under namn af Landtwam, och nied
beskrifning hwaraf jag ej will ät. rkalla tankan pä förflutna
sorgliga dagar; medan de fä öfwerblifne Landtwärnificr
återkomma och med wänlig vfwcrdrift förstora sine
öswerständna olyckor, i sjelfwa werket tillräckliga för att
kunna wäcka den mest räftwisa och billiga harm; och dä
det af utlagor och bekymmer pressade Folket knappast hunnit
hämta andan för att under en mild Spira hoppas pä
lyckligare kommande tider; yrkas att Nationens Rkprcsen-'
tanter stola för alltid ätaga sig en skyldighet, som till sin
grund har sa mycken likhet med dm Nationen nyss warit
pätwingad, och hwaraf följderna, som häftigast wisa sina
blodande spär. Emedlertid hafwa Riksens Ständer, oaktadt
RikctSi utblottade belägenhet, bewiljat alla medel till
krigets fortsättan de, som kunde anses nödwändige, för att
bereda en efterlängtad fred och gifwa freds-nrgociationerne
mer styrka. En expedition utrustas, förses med alla
nödige behof, utgöres afKärn-Trouppexne — men utgän»
gen den känncn wi alla. Är det sä underligt om efter
allt
443
Den iZ Aper!.
detta, den charma enthvusiaSms hwarmed detta Riks,
möte börjades, nog mycket afswalnat,. och om allmänheten
har trott sig fa se samma Tragedie fortsattas, blott med
ombyte af nägra fä Huswud-Aktörer: Pä detta rum har
jag, för snart ett är sedan, yttrat, hwad jag ansäg nödwanHgt
och ledanle dertill att starka Nations förtroende för
en rattwiS och mild Regering. Jag har sökt finna anledning
till den förmodan, att mitt omdöme bedragit mig,
efter som utgängcn tyckts dct bcwisa. men med bästa
wilja att lara, har jag beklagligen icke annu kunnat derom
öfmertygas- — Försatt winna framgäng i ett företag,
hwarpä sä mycket beror, som det hwarom nu ärfrä- .
ga; men hwilkct genom föregäende händelser injagat sä
stor förskräckelse, och dä redan flera mistlyckade försök bewisat
det wara mycket emot allmar,n« opinionen, torde
man först böra upplysa och öfwertyga om nödwandigheten,
och utan fruktan för misstag kunna draga den slutsats, att
det icke ar blotta benämningen som afffräckt, utan att några
betydligare hinder mätte ligga i wägen, som först böra
undanrödjas. —
För att kunna uppnä ett stort mäl mäste man ofta
steg för steg nalkas detsamma. Den som pä en gäng begär
allt, plar sällan fa något. Lm jag nu ocksä skulle
medgifwa, att det af Lecoyomie - och Bcswärs - UtffottcL
päraknade manffap, som i krig bör uppsattas, werkligen
more nodwändigt och ej utgjorde större belopp an att Rikets
tillgängar mcdgäfwo att deni wäl underhälla, sä magar
jag dock pasta, att dct wore mera wunnit att wid ett
krigs utbrott äga ett wida mindre antal, men som wore
Lfrvade och brukbare Soldater. Männe det icke betydligen
skulle kälta framgången af en utskrifning, om den till
en början endast göres sä stor, som nödwändigt kan behöf,
waS? Sedan krig utbrustit skola Riksens Stander oförtöfvadt
sammankallas, he kunna ju dä bestämma till hwad
belopp
Den iZ AprLk.
449
belopp Utskrifningen widare fär ökas? Det ar längt bättre,
att ett företag af sä mycken nytta, och som jag tilt
och med anser alldeles nödwändigt, börjas pä ett satt, att
det icke i sin linda emottages med en outplänlig motwilja
och afsty, hwilkct jag befarar, om man strax will drif,
wa det igenom uti hela desi widd eller genast söker den
fullkomlighet, som endast en längre tids erfarenhet samt
klokt widtagne Åtgärder småningom kunna åstadkomma.
Mot dcste mine pästäenden torde göras de anmärkningaratt
nian bör icke förmoda, att allt det manskap wcrkligeU
stall utgä, som Konungen ager att utstrifwa, mcn att det
stall werka pä Utländska Cabinettcrne, att wi pä papperet
äga en betydlig styrka, att när som helst, anmanda, samt
widare, att wi kunna fä subsidier nog till Underhällande
af Arm-len, och att om Konungen icke behöfwer tillitq Banfiucn
om det större Creditivet, sä behvfwa ej heller Ständerna
kallas fastän Riket har krig. Pä allt detta swarar
jag, att Utländska Cabinctterne ofta äga lika säker kännedom
om wära werkliga tillgångar, som wi sjelfwa; och
om Europa wet, att Konungen i Swerige kan, dä han
Llifwer med krig anfallen sätta i fälttroo,000 man, vere,
xeradt folk, utan Bcfäl, utan discipline och hwarmed Riket
icke länge kan uthärda, emedan för manga händer frän
Åkerbruk och Näringar äro bortryckte; sä stall sadant imponera
wida mindre än öfwertygelsc derom, att Konungen
i Swerige, när som hälst, kan möta sin fiende med
en wäl organiserad, till krig härdad och öst ad Annee af
50 L 60,000 man, och till hwars complett rande 000,-000
personer äro att tillgä. Att Utlän sta subsidier aldrig
mätte inleda ost uti krig, är en önskan, so m Hwarje red^
lig Medborgare icke kan undgä att göra; ty dä krig, arwén
de segerrika alltid för ett, Samhälle äro stadliga, sä
gifwes ocksä ingen föreställning grymmare än den altför
Ut
Aidd.
sch Ad. pr»t. kke Land. s:dra Afd. N-s 29,
459
Den 13 April.
Utländska penningar sälja det dyrbaraste ett Nike ägex,
nemligen trogne Undersätares lif..
Med anledning af det pästäende, att med en mindre
talrik, men österad och härdad Armee kan uträttas mer,
än med en större sammanhopnd folkmasta, hwilkcn wäl
bär namnet äf krigshär, men alldeles icke wet huru i krig
tillgär, och som wid första ankomsten till krigsorten befordras
till Sjukhushjon eller Åtminstone Matoder, tror jag
att om det manskap, som wid utbrottet af ett krig bör ut,
gä, icke under fredstid får öfmas i hwad som tillhör en
Soldat att känna, sä är det huswudsakligasie af hela det
stora ändamälct förfcladt.
Bland sädane Fältslag hwaruti smä, men wäl exercerade
och disciplinerade Arméer wisat ett lysande företräde
framför talrika och oöfwade härar, torde tillätas mig nämna
nägra fä exempel. L-erri. stag mot Polackarne
wid Warschau i6Z6, som efter Z:nc dagars fäktande mot
mer än tredubbel styrka, slutades med en ärorik seger.
Lvrsär H.ooi.kii 11:5 stag emot lill^ wid Leipzig i6zi,
emot >/VglIei,st«in wid Lätzen i6zo; men ! synnerhet Luxtsk
Lsr>er8 wid Wittstock l6z6 och Dorstenzonz wid Leipzig
1642, wid Zallkowitz 1645, hwarwidSwensta Armeen
war ojemförligt mindre än den coaliserade Tysta. Desta
Lataillcrs utförande, ehuru mästerwerk af den tidens krigs,
konst, äro dock exempel, som tydligen bcwisa smä rcguliera
Armöcrs öfwcrlägsenhet öfwer stora , illa anförde och
dåligt sammansatte Horder, c^-rr. XII:; ärofulla och märkwärdiga
seger öfwer Rysiarne wid Narva är 1700, der
8000 Swenstar mot en tredubbel styrka gjorde det mest
fullkomliga nederlag, samt i sednare tider, lLreckrie II:,
seger wid Rosback, Xgpol-ons wid Lodi och Tagliamento,
kel°e--!>u5 reträtt frän Znn genom hela Schwaben,
jemte mänga dylika exempel som utur den nyare Krigs
Histo,
Den 13 April.
451
Historien i samma afseende kunde äbcropas fästin anledningar
till hwad jag pästatt. Harwid kan dock, fästin »
Le stesta fall, undantag namnas och Fältmarskalken Grefwe
Stenbock har wisat att äswen med en liten alldeles oöfwad
styrka, en wida öfwerlagstnoch bättre organiserad Ar,
m-e kan besegras. — Wördnadcn bjuder nägra ögonblicks
tystnad wid ätankan af en man, som pä sin tid osta mist«
känd, af efterwcrldcn med tacksamhetens hela wärma rättwik!
beundras. Och jag swarar, art sädane Fältherrar
som Grefwe Stenbock war, födas wanligen icke hwarje ärhyndrande
uti samma land ; och när denne odödlige Härförare,
som sjelf mäste staffa alla medel, kunde uträtta sä
mycket, hwad skulle han icke dä hafwa ästadkommit, om
de warit honom beredda. Om dct nu ar gistvik, att i
Militäriskt afseende en wäl sammansatt och öfwad min,
dre Armse bör äga företräde fdr en större i motsatt förhällande,
sä blifwer icke swärt att wisa desi företräde s
Oeeonomistt, som ar i:o Att ett mindre antal folk exponeras
till offring, hwartill bade klokhet och mensklighet befalla
och 2:o Att en större Armse kostar mera ehuru rä
och obrukbar den ocksä mä wara.
Med all aktning för wär tids wists militairiste förtjenster,
wägar jag dock bestrida möjligheten att pä Z dagar
(fanste har meningen warit z wcckor ) förwandla en
alldeles ra och okunnig kar! till brukbar Soldat, om ocksä
Let som stall läras, förenklas huru som helst. Hade det till
och med warit mänader i stallet för dagar, stmblifwitföreslagne
till öfningstid, sä skulle jag andä ej pästätt, att
den warit för rundt tilltagen. Nog har sag ofta hört sägas
att ben, som ingenting kan lära bör blifwa Militair,
men jag förmodar, att hwar och en, som nägot försökt
detta yrke, snart stall finna fig skamligt bedragen, om
sädant stedt i stöd af det hopp, att kunstaper der äro all»
452
Den 1Z Fpril.
beles öfwciflödige. Ehuru Lag g c nia niedgifwer, att högre
och widsträcktare kunstapcr erfordras anda ifrän Soldaten
till Falt-Marstalkcn, sä ar det likwal icke sä obetydligt
den förstnämde behbfwcr karina, att dct kan läraS
pä n^ra fä dagar, om icke man kan antaga en omanlig
fattningsgäswa och häg för krigstjensten hos dem, som
blifma twingade dertill. Vland denr, som sjclswe walt
detta yrke, har ätminsione jag sett ätstillige, som behöft
mänga dagar, endast för att öfwerwinna rädsla wid att
aftrycka sitt gewär, fastan blott laddad med löst krutDen
som icke af egen erfarenhet kan bedöma hwad en duglig
Soldat bör kanna, och hwad tid han behöfwer till att
winna nödig öfning, stall säkert, om han antager z dagar
wara tillräckligt, finna märt Militair-Bcfal alltför besynnerligt,
fvm hwarjo är stera mannder kunna hälla pä med
en öfning, söm för Soldaten är beswärlig, och blefwe sä
mycket mera plågsam, om dermed icke äsyftades någon
wcrklig nytta. Att den excrcice hwarmed Soldaten manligen
fysielsattes, mycket torde kunna förenklas, tror jag ocksä,
men dä anser jag icke dest mindre/ alt den derwid besparda
tiden bör begagnas till att öfwa Soldaten uti sädant
som uti krig mera förefaller, och jag tror, att ett Regemente
i Militairistt afseende skulle winna mer af en so
mils marche, än af alla de granna rörelser, som pä ett
Regements-möte manligen öfwas.
Men att närmare äterkomma till ämnet, fär jag underställa
Midderstapcts och Adelns upplysta pröfning, om
De det stulle. blifma utaf en wasendtlig nytta, att utom
hwad Lcconomic-Utstottct uppgifvit, en govo man Jagare,
organiserade pa sätt, som de Wermlandsta, genast uppsåt,
fes. Lm deras station blifwer hela Riket, fördelta till
antal efter hwarje Provins olika Folknummer och öfrige
omständigheter, som derwid böra iakttages, sä är ingen
tryifwel, att detta manskap snart nog stall kunna erhäl.
las
Deri is April.
la?. En del af dcn upplösta Wargeringen och af Landtwärnct,
torde Dven härtill kunna päräknas. Ett stort
skal för werkställfghetcn af detta förslag synes också wara,
att härigenom genast kunna anwända största delen af Finska
Befälet, och dä Evpectancc - löncrne ingar i caleulen
klifwcr kostnaden sä mycket mindre. Medel dertill tror'
jag sör öfngt bliswa att tillgä, om Kongl. Maj:t enligt
med hwad Riksens Ständer i underdånighet föreslagit,
tilläter att en femtedel af Indelta Armeen under fredstid
halley vacant, och att hälften af Indelta CavallcriRegcmcntcrne
afsitta; ty den Summa, som dera uti Financetplan
är päräknad till fyllnad af den million Rd'
Kongl. Maj:t till Förswars-werket erhäller, ar sä obetydlig,
att vfmcrstottet säkert stall uppfylla detta behof. Alf
eif en sädan Troupp och det för densamma föreflagna Befäl
större nytta i bchoswets stund kan päräknas, än af ett
tredubbelt antal oöfwade utstrifire, blifwer en följd af mis
ne förut yttrade principer. Att för den hittills oroterade
jorden, wid skeende krig, manskap stola anskaffas, såsom
Utskottet föreslagit, anser jag nödwändigt, vm icke
Armeen under krig pä annat satt kan förökas. Men jag
tror, att det wore med principc mera enligt, att sä wäl
af dcn orotcrade jorden, som all annan förmögenhet, som
icke widkänncs Notering?»skyldighet, en Krigsgärd utgjordes
till det belopp, som för hwar och en kunde smara mot
den projecterade Noteringen; ty utom det hinder, som Lagstiftare
alltid böra sinna wid att älägga nägon skyldighet,
som kan blifwa omöjlig att uppfylla, äro till utförande af
ett krig, Penningar oftast lika sä nödwändige som krigsfolk.
DeHutom tror jag, att man snarare bör begagna
alla utwägar som kunna bereda Indelnings - mcrkcts förändrande
, hwarigenom Riket en gäng kan befrias frän en
börda, som nästan är oberäknelig, än att widare utwidga
en inrättning, som pä långt när icke i närwarande tid
siva,
4g4
Den 13 April.
swarar emot dest egentliga ändamål. — Men lag förmodar
dock, att den föreslagna Roterings-styldighctcn meden
eller annan förändring, blifwer af Riksens Ständer bifallen,
och dä tror jag, atr om tillika de ofwan föreslagna
4002 man Jägare blifwa anwärfde, utskrifningen icke stall
Lehöfwa ste till större belopp, an hwad Wargeringcn utgjort,
eller allrabögst till lika antal som wär Indelta Ar
möe.
Och om deste äfwen under, fredstid, eller ätminstone
da Kongl. Maju sä nödige pröfwar, finge öfwas pä
sätt som i Finland stedde med Reserven, wid Michaeli-tiden,
sä agde Riket'härigenom en Armide fastän mindre än
den nn föresiagnc, dock brukbar, icke allenast pä papperet,
utan att werkligen uti behofrvets stund kunna anmanda
DL
-
Jemte oet jag anser den af Oecoiromie,Utskottet till-,
styrkta und-rdaniga anmälan om nödiga förändrin»
dringar af Krige-Lagarne och Tjcnstgöringe-Neglemcntet
m. m-, kunna medföra största nytta, sär jag tillika
wörofammast underställa, om icke i förenng dermed,
hos Kongl Mast äfwcn kunde i underdånighet
nnhällas, att Konungen AucrN'digst täcktes rvidtaga
sädane anstalter, som ku:Oe undanrödja den högst 0-  rimliga ffillnad, som i Militairen äfwen utom tjnistcn,
är gansta synbar mellan Öfwer - och Uuder-Befäk. —
Eifwes nägon ting orimligare, än att Swensta Underofficerare
pä hwilkas duglighet oftast gansta mycket
beror, och pä hwilla tyngden af den Mckitairista
Tjenstgöringen egentligen hwilar, äro ansedde icke
stort bättre än cn liderlig, eller Åtminstone onyttig
Herrskaps- Betjent. -- Den fordran torde icke wara
för wida utsträckt, att uti ett wäl inrättadt Samhälle,
hwar Medlem bör äga anseende efter dest personliga
wärde, dest uppfostran och conduite, samt den större
eller mindre'nytta han gör det allmänna. Kamman
dä utan harm tänka derpä, att en Under-Officerare,
hwilka förtjmster han ocksä mä äga, icke stall kunna
wisa sig i bättre sällskap, fastän en Csntoirs-Btjcnte
Den 13 April.
435
Dä wi med allt stal söka att uti smätt följa den Stora
Monarks efterdöme» i krigskonsten, som nu i det närmaste
förcstrifwer Europa Lagar, torde wi ej heller böra förgäta
hwilka förbättringar inom Fransta Armsen, som i
sednare tider bliswit wi tage, och wi kunna dä idtt förbigä,
att grunden för bi fordringar der icke warit Börd —
utan Skicklighet och Förtjenst. — Mätte aldrig namnet
blifwa det ei da wm stall bestämma BefäletöfwerSwen,
Arniccr! Mätte wi aldrig sakna bepröfwade skicklige Härförare
till Högste Befälhafvare! .Och dä sädane ägas»
mätte de blifwa anwände pä sitt ställe! Med förtroende
till allt detta, och med den ljufwasie förhoppning, att mitt
Fädernesland genom en nu börjad Folkbcwäring, under
en kraftfull och klok Styrelse, stall erna det lugn, dtt anseende
och den styrka, som man af desi naturliga förmåner,
Znwänarncs medfödda krigiska dygder, mättlighet och
arbctsfönnäga bör kunna förwanta, wägar jag yttra den
innerliga önskan, att Riksens Ständer under dessa wigtiga
öfwerläggningar, som möjligtwis stola afgöra, antingen
wära Förfäders multnade Ben stola fä hwila i fri
Swensk jord, eller wära Barn och Varnbärn i flafweri
under tyranniske Förtryckare stola sucka öfwer sine Fäders
Stoft, och med wederwilja äterkalla deras minne, som genom
okloka företag berndt den boja de bordt förekomma,
och hwars krossande tyngd ingen Swensk ännu bliswit född
alt fördraga. Jag önskar Mine Herrar! att hwar och en
as
eller sändana som nyss börjat strö pä sand ät dem,
sorn skris a sina namn, der med all fördel blifwa
emottagnc. Männe icke det stadgande att hädanefter
:n en fär blifwa Officer med mindre han ätminstone
twcnne är gjort werklig Under-Officers tjenst
i detta som flera andra afseende», skulle medföra betydlig
nytta. — (Detta som wrd uppläsningen pä
Riddcrhuset blef uteglömt, har derföre i serskild Note
bliswit upptagit.)
Den lo April.
af Riksens Ständer, wid betraktande häraf, mätte landtz,
förrvisa alla enffilta afsigter, allt Ständs-intrcsie, Privilegier
ach andre förmaner, hwilkas bibehällandc äro bländwerk
utan öfwertygelse om framtida frihet och Rikets sjelfbestånd
. för att häruti kunna fatta ett bcflitt, wärdigt att
kröna ett Riksmöte det markwärdigaste Swensta Historien
kan framte, och pä det hela werlden mä kunna se att
Sweriges Inbyggare ej glömt de cfterdömcn förfabren lemlytt,
att hellre förakta tusende dödar, än underkasta sig
Len förödmjukande wanära att blifwa besegrad. —
Länge har jag undwikit att tala i ett ämne hwarz
kloka utför -nde, jag har trott att tiden närmare borde mogna,
och ewaruti mänga med säkrare kännedom långt för
detta yttrat sig. Min öfnnrtygclse och känsla har grundet
mine uttryck. Jag högaktar ett yrke hwartill händelserna
b> stämt mitt mål; men säsom det ärofullaste mål
för mina önstningar anser jag- att wid gränsen af min
Lefnad förtjena det omdöme att hafwa warit kika Redlig
Medborgare som Soldat
Friherr-
(legerström, ^uäolxli. I-o Sedan ProtrocollsUtdragct
af en 2 April uttryckt Riddcrstapets och Adelns
wilja, att intet undandraga sig nägyn uppoffring för att
bidraga till Fosterlandtts forsivar, sä kunna alla de anmärkningar,
svin röra Roterigen i Krigs-tid ej anses som
Ständcts.
2:0 Denna fräga är ej constitutionel, som Baron
Stjernstedt med siere yttradt, utan efter 80 §. i Regeringsformen
ett mäl, som Riksens Ständer jemte Konungen
afgöra. Om den som Privitegie »fräga betraktas, är den
ibland de saker, som 114 §. tilläter till jemkning och öswerläggning
denna Riksdag.
5:0
Den iZ April.
457
3:0 Alla de anmärkningar, som äro gjorda öfwer de
öfrlge punkter uti Utskottets bettänkande, äro af den beskaffenhet,
att de mycket bättre kunna hjelpas af wcrkstältande
makten, enligt sista punktren af samma betänkande.
I anledning af allt detta sar jag begära proposition pä.
Utskottets betänkande uti hela sin widd och erkänner intet
de gjorda anmärkningar för Ständets.
Herr dtarckkNLtolps anförde muntligen: Jag hwarkcn
bchvfwer eller bör trötta Ridderstapct och Adeln med något
widlöftigt anförande, sedan Lfwerste-Lieutnaneen von
Lcbsteät och Lieutnant ULblmsn sä grundeligen detaillerat
nästan allt, hwaruti jag derföre och mig hufwudsakligen
förenar. Jag önffar blott: r:o Att innan nägon uppfordring
af manskap sker, Staten matte owedersägeligen wara
försedd med Magaziner till alla erforderliga behof,
samt flere skicklige och wäne L fficerare och Fältskärer, sä
att de, som ryckas frän de flere nyttiga handtwerk ej mä»
säsom hitintills, ds af elände och wanskötsel. 2:0 Att ej
numeraire utflrifningen af Förswarsmanflap blifwer ös"
wer zo,ooo man oL emellan 20 och Z5 ärs äldcr.s ZroAtt
enar nägra as dem uppfordras, dä mä äfwen kungöras
huru mänga öfwer hela Riket blifwit beordrade att marchera.
Härigenom kan dä hwarje Stad eller ort sjelf bedömma
rcpartitionens riktighet. 4:0 Att pä samma gäng
som desie anbesa cs till afmarche äfwen Riksdagskallelse
mätte owedersägeligen publiceras, emedan jag anser af
mera wigt, att landets medlemmar uppbädas till krigiskt
bruk, än hwad Regeringsformen dicterar rörande det stora
Creditivets aflcmnande utur Banque» till Kongl. Majck§
och som fö utsätter, att Riksdagskallelse skall föregätt. 5:0
Att för Collegierne med flere Werk söreflrifwes, hurrr
mänga Waktmästare de fä hafrva, pä det ej alla Herr-tjenarc,
derigenom mä flyddas, helst säsom de sä betraktade,
äro de onyttigaste Medborgare i Staten.
453
Den 1Z April.
Herr lleäsrstecll, ^'!>n, rippläste till Protocollet följande:
dek nu i fräga warande betänkande äger kanhän'
da manga widlädande brister, men dä man opartiskt ef*
tLrsinnar den korta tid pä hwilken det uppsattes, den stallning
wi nu äro uti, i anseende till Utrikes Makter och
slutligen wart egit bcflut att förkorta Riksdagen, tror jag
näppeligen, nägot bättre och mer patzande nu kunnat för
Riksens Högloft. Stander framläggas.
De jemkningar en del af Högloft. Riddcrflapct och Ndeln,
nu wilja göra härlvid och hwarföre äterrcmitteran*
de äflas , aro kanhända wid werkställigheten obrukbare,
mey lemnom äfwen att en del af dem more lämplige,
förhalas icke alltid en dyrbar tid derigenom? Och wänne
det ej more bättre, att sjelfum betänkandet i alla fall förLlefwelorubbadt.
Pä intet ställe i wära Regcrings-Lagar
finner jag heller förbjudit, att ett Ständ ju kan med pluralitet
genast afgöra clt lltffotts betänkande utan ätcrremisi,
oaktadt en eller flere Ledamöter det skulle afla.
Hrcjudicater härpä hafwa wi wid denna Riksdag flera.
I förmägo häraf wägar jag i ödmjukhet, hoS Lit. anhalla om
proposition lill bifall pä Utflottetö betänkande i hela desi
widd och ifrän denna min ödmjuka petition kan jag ej begifwa
mig utan votering,
Herr blerwenbselin, llsrl, hade inlcmnat följande, som
Upplästes:
Dä en W!s och om sitt Rikes anseende och sjelfbefländ
omtänksam Konung, till Riksens Ständers ömma
behjertande öfwerlemnat mädan af otillräcklig förswarssiyrka,
och nödwändighctcn att öka den till det stora ändamålets
winnande, kraftigt motständ, wid mäktiga sien*
ders försök, att med mäld öfwerändakasta wär frihet och
sjelfständighet, sä har wal knappt nägot bättre medel kunnat
utses, som mera rättwist fördelat den allmänna korran,
och gjort den för hwarje enflitd mindre tryckande,
än
Den iz April.
459
än hwad Högloft. Occonomie - och Beswäks'-Utstottet i
denna dcl föreslagit, hwarförc jag ock gör mig ett säkert
hopp, att Högloft. Nidderskapct ock Adeln med högsta bifall
antager Utskottets afgifne betänkande.
Men ju nödwändigare det ar att medelst en snar algard,
befrämja det äsyftadc stora ändamälct, ju angelägnare
blifwer det ock, att i tid ur wägen rödja de hinder,
som pä ett eller annat ställe skulle kunna möta widwcrkstallig»
heten, och det ar i delta afseende som jag wagar framställa
mina tankar, rörande den i Högloft. Utskottets betänkande
uppgifne grundsats, att alla Jordbrukare, som
äga egen gärd skulle frikallaS frän skyldigheten att till Försiärkningsm
nistap enrolleras. Jag skutte önsta, att nägok
mera bestämdt i den delen blefwo antagit och det af följande
skäl:
Det gifwes en Landsort ibland de folkrikare inomSweriges
gränsor som sälcdes knnde utgöra en stor mängd ,
fanste ock de bäst gvalifiecrade Fäderneslandets förswararc,
och der likwäl, om förberkrde grundsattS stulle följas,
gansta fä tunke blifwa att påräkna; jag menar Dalarne
eller Stora Kopparbergs Höfdingedöme. Den plägsed eller
snarare osed ar der, ifrän längre tid widtagen och bibehällen/att
föräldrar knappast hinna öfwer eller till §o
ärs alder, dä de bfwerlemna till sina, ofta ej ännu till
myndiga är komna barn sitt Hemman att det sins emellan
dela, emot förbindelse att antingen stiftewis förse dem
med föda och husrum, eller lemna dem nägon liten del af
afkasiningen. Dcsia blifwa dä i nog unga är egna hushållare,
gifta sig, malja sig egna bostäder, ditflytta de Hu8
dem blifwit tilldelte och dem de med sine hustrur erhällit
och blifwa sälcdes, sä kallade Jordbrukare, fastan mängrr
genom en progresiiv delning af förfädrens jord, pä sine
smä Hemmans-dela r knappt kunna föda en ko, längt mindre
-
46o
Dm 13 Äpril.
dre en hast, hwarföre ock - denna provins namnet Lösdrifware
ar nästan okändt, och kan ej länivas pä andra
än sädane soln genoni misthushällning blist.vit nödsakade
att bortfalla fin jord, hwilkct alltid fler styckewis, sa att
äfwen cn sädan i dct tängsta bibchäller namn af Hcmmans-ägare.
Herr Grefwen och Höglofl. Ridderflapet och
Adeln lärer således upplyst finna, huru nödvändigt- det
är, att åtminstone för dnr pryvinsen bestämma nägon wist
Hemmansdel, som frilallar frän ffyldighctcn, att bland
Förstärkningsmanflapct läta sig inflrifwas, och jag sär dä
föreflä en scrtondedel af ett helt Hemman, en klyfningtgrad,
ftin i de flesta Socknar ar tilläten, ehuru den tick
oandligheter öswerflrides, men som inga sammanhängande
Hemman gifwas eller nägon wist jprd till hwarje Hemman
är anflagen, utan det endast beräknas j efter grundräntan,
som utgär i kol till 26 stigar, sä borde den, som
r flätt för sin jord icke utgör stig icke frikallas säsom
Hemmans-ägare fran utflrifning. I anledning härafhcmfläller
jag till Herr Grefwens och Högloft. Nidderffapets
och Adelns högsiupplysta ompröfwande, om icke blott till
denna saks reglerande betänkandet kunde blifwa till Höglofl.
Oeconomie - och Bcswars-Utskottet aterförwist, att i
anledning af besia utaf mig kemnade upplysningar, göra
den ändring det finner nödigt.
Friherre sk ^Vetterstedt, Oustsk, anförde munteligcn:
Det är endast wigten af den fräga, som nu utgör ämnet
kör Höglofl. Ridderflapets och Adelns öfwerläggningar,
som föranleder mig att äfwen wid detta tillfälle höja
ruin röst, utan annat anspråk dertill, efter de flera wärda
Ledamöter, som redan yttrat sine tankar, än dct jag hoppas
hämta, Mine Herrar! af eder öfwerseende godhet.
Jag har under fortgången af denna märkwärdiga öfwerläggning
hört fosterlandskänslan högt yttrad, sett alla de
la
-
Den 13 April.
46 L
la dcn allwarliga Lfwcrtygelse jag ager, atk allt-hwad hittills
blifwit gjordt, under loppet af detta Riksmöte, för
Fäderneslandets räddning eller upprätthällande, för StatsWerketS
frikostiga upphjelpande, för befästandet af en Regeringsform
, som försäkrar hwarje Swensk mans lagligs
frihet, more utan allt ändamål, om ej dermed tillika förs
bundits nog kraftiga förswarsmedel, att bereda ett säkert,
skygd för waraktighctcn af desta anstalter, och ej ät framtidens
wägspcl öfwerlcmna wära ater förwärfwade rättigbeter.
— Mä dcn som smägtar under en Despotisk styrelse,
wara likgiltig för sitt Fostcrlands-förswar, och sjelfständighet,
mä han med liknöjdhet anse, om dest beherrskare
talar hans sprak, eller om de bud hwars werkningar harr
erfår, tolkas honom frän ett främmande tungomäl; merr
mä deremot ej dcn fria Medborgsmannen dela den förres
köld, mä han lifligen känna sin formans-rätt, sine högre
pligttr, sine heligare förbindelser, och) närmare wara fästad
wid den jord och wid dcn Stadsförfattning, som gemensamt
ar ett wittne och en borgen af dest rättigheter»
Det har wid ett föregående tillfälle under denna Riksdag
warit sagt frän Throncn, att i ingen tidepunkt Sweriges
tillkommande Statskonst synts af händclscrne wara merg,
i sörwäg bestämd eller ligga i mera öppen dager, än i dcn
närwarande. Krigslystnadens tidssifte ar till ända rupik;
en för Riket nyttigare ara har antagit dest rum, den att
öppna nya farleder att i odlade falt förbyta wärdslössde
ödemarker, att med ett ord bärja spillrorng af ett till branten
af afgrunden fördt Fädernesland. Dtt ar sälcdes ej
för nya krig, som Riksens Stänkers Åtgärder pakallas tilt
beredande af en ökad härsmakt! Mä den olyckliga händelse
ej inträffa, da den nu förestagna behöfde anlitasl Nej här
är endast fräga om en stor öfwertpgelse, att bibringa at
främmande Makter en ofwertygelfe, som endast genom dej
mr i fräga wgrande bestut kan heredaö, den, att Swensta Folksk
-
462
Den 1Z April.
Eet ännu i hela desi ursprungliga helgd bibehäller desi fordna
aldrig wacklande FosterlandSkänfla, och att Swerige
tiger frast nog, akt sig förfwara, om det af främmande
härar angripes. Att detta stora ändamål ej utan stora
uppoffringar kan winnås, är owedersägeligt; men intet
stort företag pä jorden har funnits eller kan möjligen winnås
dessförutan. Sjelfum inträdet i Samhället ar en uppoffring.
Jag asträdcr min cnstilta frihet, för att under
Eamhälls-Ordningcn och Lagen njuta skydd för urin person,
min egendoist, ock alarig blottställas för en starkares
förtryck. Samilia willkor, som bildade Samhället bör äfiven,
dä fräga upp si är om desi förswar och upprätthällanLe,
anwäpdas. Det.war ej utan uppoffringar, som Schweitz
grundade sin frihet, som Holland, efter en läng och tweksam
strid, undandrog sig det Spanska oket, som Amerikanska
Collonierne beredde sig ett aktadt rum bland antalet
af Sjelfstandiga Stater, och som det mäktigaste Folk pä
fasta landet, under det mäktigaste Krigssnillc, som nägonstn
jorden burit, framgätt pä sin lagcrhöljda bana. Om
jnom desia murar, som wittna om Swensta wapnens ära;
om, i granstapet af dcn odödlige KonungS bildstod, som befriade
Swea land frän ett främmande ok, och först skapade
en National-anda hos desi inbyggare, nägra ytterligare
cinmaningar behöfdes, för att kraftigare tala till deras
hjertan, som jag nu har den äran att hafwa till mina
Lhörarc, sä äkallar jag Eder, I helige wälnader af fallna
Swensta Krigare, I som följden LIiic880dl3
fana, som under ocsim II /MOll-klll striddcn för Tystlands
frihet och befastade den sanna upplysningens seger;
I, som med cH.m X trotsanden alla faror pä BälrenS
hölja, som under c^HI, XI styddaden en dyrbar, och oesttadt
alla Rikets sednare olyckor, ännu bibehällen eröfring,
som under dcn Tolfte c/em troget buro lyckans och mot,
oängcns stag, bäde i Ukraines ödemarker och pä Norges
fjäl
-
Dm 13 April.
463
fjällar — och I, ost ännu närmare, som med Edert bl0h
färgat samma berg, eller Höglands och Swcnstsuns wägor,
eller Walkiala stättcr, eller falten ivid Sikajoki, Lappo,
Revolax och Idensalmi kommen förenen Eder alla,
gjuten öfwer Edra Söner den anda, som lifwade Edert mod,
som i Fäderneslandets mest hotandellvägor aldrig fann Eder
misströstande om dess räddning, och som gjorde till enda
snftemalet för Sdra handlingar, att strida och falla, som
sjelfständig,: Swenffe man.
Jag anhäller wördsammast om proposition till bifall
pä Allmänna Beswars- och Lcconomie, Utskottets betänkande
i hela dess widd.
Hatill yttradcS ett gansta högljudt bifall, och gansta
manga yrkade pä proposition till bifall af Utskottets hetänkande.
Herr Grefwen och Ordföranden tillkännagaf,
att annu åtskilliga Ledamöter äterstode af dem, som an,
malt sig att tala.
Grefwe löwenksselm, Esri afstod ifrän sin rättighet
att tala i fall Herr Grefwe» och Ordföranden behagade
göra proposition.
Likaledes afstodo Herr Illttinzboff, Otto, Grefwe körner
^llolpk Oöisn och Herr kLblmsn.
Grefwe O^Uenborg, Joban Ikennlnz, begärde att betänkandet,
jemte alla derwid gjorde anmärkningar, mätts
till Utskottet äterförwisas.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde propoposition
till bifall pä Allmänna Bcswärs - och Oecsnomie,
Utstottets betänkande i hela dess widd.
Ro,
465 Den zZ April.
Ropades ett starkt Ia, blandat med Nej och yrkan,
he af Dotering.
Herr ldeutsrrliLI-ft (leil vusteft underställde, om icke
H6 §. af Regeringsformen , förestrefwe, att efter gjorda
anmärkningar, ätcrrcmisi nvdwäntigt borde äga rum
Herr
Grefwe» och Ordföranden erindrade, att
Votering wore begärd och att densanrma icke kunde förwägras.
Z likhet härmed yttrade sig
Grefwe b.äl>vcr>!stelm, LAll Lxel.
Herr flarlkelin, Ozcklenzllölkl Lsri. Da enligt Nege^
ringsform och Riksdags - Ordning, hwar och en äger fri
opinions-rätt, hwarken kan eller witt jag bestrida den dermed
ätföljande rättighet att begära Votering, men dä närwarande
amne pä det närmaste rörer Statens wäl och
tvärt Ständs heder, anmanar jag de fä , som kunna wara
emot soken att anteckna.sig derföre.
Under nägot harwid uppkommit sorl yttrade sig Herr
Vrinleenskölcl, Lsrl krellrlc: utan behof af hot , anmäler
jag mig blifwa antecknad.
Herr O^llensvsbn, liicäiic Oconbercl, begärde blifwa
antecknad för att hafwa yrkat votering.
Herr Grefw en och Ordföranden föreslog, att Is
propositionen mätte blifwa till bifall pä betänkandet i hexa
dest widd, samt contra propositionen blifwa ställd till
äterremist tillika med hänwisning af de i dag gjorda ari*
märkningar. Ropades Ia.
Herr Lilkverlljelm, ls»n yttrade sig förmena, att en;igt
io §. af Adelige Privilegierne, borde ingen annan
An den, som sjelf agde jord, fä utöfwa Voterings,ratten.
Herr
Den i3 April.
46I
Herr Grefwen och Ordförande» swarade, att
Votering wore beslutad- att förrättas i wänlig ordning.
Herr ^ understödde Herr LUlvsrbselmz
ni olion.
Derefter författades, upplästes och godkändes följande
Voterings-proposition.
Den som bifaller allmänna Beswärs - och Oeconom ieUtffottes
betänkande, i anledning af Konungens Nädiga
sivar till Riksens Ständer pä deras undcrdäniga ffrif
welse,
rörande Wargeringen, i hela desi widd, ffrifwer
Ia; Len det ej will, ffrifwer Nej. Winner Nej blifwer
detta betänkande, ätföjldt af de dcrwid gjorde anmärkningar,
ätcrremitteradt.
Voteringen företogs genast kl. ^ till 4 och ffutabcs kl.
L titt 7, samt befants sedan enligt 53 Riksdags-Ordningen,
en Voterings-ftdel blifwit uttagen och förseglad, efter
vösterncs räknande hafwa Munda utfallit.
Ja — — '210.
Nej — — ny
I
anledning hwakaf OecoNomie - och Bcswärs-Utffot^ets
betänkande war till alla delar bifallit.
Friherre von l?l2ten, l3.i!t?Ar. Ehuku jag känner, att
öfwer ämnen as wänlig wigt underrättelser endast genom
Protocolls-Utdrag till de öfrige Riks-Standen eppedicras,
får jag likwäl hemställa, om icke det nu fattade för hela
Riket särdeles maktpåliggande beslut mätte fä genom Deputation
genast wära Med - Ständer cemmuniceras;
äfwen wät får jag förestä, att Friherre ^lllorbetbL och
VVetteisU-äts anföranden, som pa sa utmärkt satt hedra
dem
Ridd och Äd. Prof. 6:te Land. o dra AfS. r?,o zo.
466
Den 13 Aprik.
Lem och wärk Ständ, mätte tik Allmänhetens upplysning
blifwa befordrade till trycket.
Uppä gjord proposition af Herr Grcfwcn och Ordföranden
blefwo defe Friherre klLtens motioner bifallne.
I anledning af gjord motion af Grefwe Oöwenlljslm,
(lsrl r^xel, beflöt Ridderflapet och Aeeln likaledes, att Herr
OyllenskLIcZz yttrande stulle till trycket befordras.
Efter en kort stund tillkannagaf Herr Grcfwen och
Ordföranden det han efter gjord anstalt inhämtar den underrättelse,
att de öfrige Riks-Ständen more äkflilde,
hwarföre Deputationens affandande. mäste till i morgon
uppskjutas.
Högloft. Niddcrlstapet och Adeln ätffiljdes kl. 7 e. m.
In llllem protocolli
O. 8iivLr§toI^>e.
Lördagen den 14 April.
Plenum kl. half 10 förmiddagen
Ordförande
Herr Grefwe Lustsk illevenbsuxt.
Justerades följande:
Utdrag af Protokollet, hällit i Högloft. Ridderstam
pets och Adelns Plenum den iZ April iLro.
S. D. Beflöt Högloft. Ridderstapet och Adeln, i anledning
af Stats-Utstottets hemställan i Memorial afförledne
gärdås, hwilket i dag uplästes, att likmätigt 69 §.
Rr,
Dm 14 Apris.'
46?
Regeringsformen och Zo F Zciksdags-Lrdningen, till de^
förstärkte Stats-Utskottets decision med Riksens Ständers
ratt, hänmisa den af o:ne Riks-Ständ skiljaktigt motsrne
andra afgjörda fräga, huruwida Hof-Stallmästa-en Grefwe
kräUcd mä wid Arrendet af Fly nge och Dahlby Kongsgärdar
tilt nasta Lagtima Riksdag bibehällas m. m. hwarom
underrättelse skulle de öfrige Respeetive Ständen genom
Protocvlls-Utdrag manligen meddelas- Dt supra.
Utdrag af Protocollet, hällit hos Högloft. Ridderskåpets
och Adelns Plenum den iZ April agio.
S. D. Företogs ä nyo Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utffottets
deir n dennes va bordet lagda Betänkande
af den 10 nästföregående, i anledning af Kongl.
Majus Nädiga swar till Riksens Stander pä deras unherdäniga
ffrifwelse rörande Wargeringcn; Ochblefberörde
Betänkande i hela dest widd af Ridderskapet och Adel,,
bifallit: Hwarom de Respective Med-Ständen skulle g^«
nom Utdrag af Protocollet manligen underrättas. Dt suxrs.
I anseende till beslutne Tryckning af Friherre "Wet.
terstcgts munleliga anförande till Protycollet förlednegär,
dag, blef detsamma nu, skriftligen författadt, Iusteradt.
Den förledne gärdag beftutne Deputation till de andre
Ständen uppropades och afgeck under anförande af
Grefwe ULrll, Fullmagtig Friherre lll-minZ, Lise?.
Uplästes och godkändes följande undcrdäniga ffrifmelse
till Kongl. Majll.
Stormägtlgste AllerNädrgste Konung!
Med afseende pä nödwändigheten och rättwifan aken
Löneförbättring för Rikets fleste Penninge-Löntagande Em,
bets
-
463
Den 14 April.
bets- och Tjenstemän, hofwa Riksens Stander tagit den»
na wigtiga angelägenhet under öfwerwägande och derwid
funnit följande omständigheter förekomma:
a:o Till hivad belopp en sadan Löne - förbättring
mä kunna anfläs.
s:o Hwilka Embeten och Tjenster samt Stater och
Corpser deraf synas böra blifwa dclagtige»
z:o Af hwad Fond den bör utgå, samt
4w Tidett dä den ställe kunna taga sin börja,n
Hwad forsta omständigheten angär, anse Riksens Ständer
ingen annan olikhet härutinnan emellan wiste grader
af Embeten och Tjenster lämpljg än den, hwartill s,elfwa
Lönernes belopp föranleda; sä att hwar och en mä njuta
enahanda ProCents förhöjning i proportion af den Lön,
som han pä Stat mnehafwer; och hafwa Riksens Ständer
funttit billigt, att den för de fleste Penninge-Lvntagate
under närwarande tids dyrhet oundgängeliga Löne-för»
höjning ma utgå med 334 PreCent om äreti
Widkommande dernäst till hwilka Stater och Werk
ett sädan förmätt bör sträcka sig; sä hofwa Riksens Ständer
ansett det böra blifwa Embets- och Tjenstemän nen
samt Betjente wid de ä bilagde Förteckning uptagne Werk
och Stater, som äga Löner pä Werkets Stat, tillika med
Capitener wid Flotrorne, Stabs - Capitener, RegementsQwartermästare
och SUbalterN - Officerare wid de Wärfwade
Regementcrne och Flottorne, samt Civile Löntagare
wid Armsens Flottas Escadre i Götheborg och Malmö;
äfwensom alle sädane Embets - och Tjenstemän, hwilka
äro ständigt tjenstgörande, mcn nu Njuta extra Löner pä
Allmänna Indragnings-Ttaten till dest Ordinarie Lön pä
Stat blifwer ledig och kan dem tillfalla. Och om i öfrigt
anlin»
Den 14 April.. 46A
antingen tvid härwarande Publique Werk och Stater eller
ock ivid Stater»? i Otterne flulle finnas nägre Penningen
Löntagare Tjenstemän, hwilka kunna anses hehöfwa Lö?
neförbättring, det Riksens Ständer, i brist af tjllräcklige
uplysningar nu icke äro i tillfälle att kunna pröfwa, fsi
Riksens Ständer till Eder Kongl. P?aj:t i underdänighet
vfwcrlemna att i mon af tillgängarne densamma för wedcrbörande
Corpser eller dertill hörande serffiltdte Tjenste,
vianna-grader efter billighet och behof i Räder ansia.
Den Fond hwaraf denne Löne - förbättring bör ytgä
och bestridas, anse Riksens Stander kunna tagas af den
besparing i Stats-Werkets nu päräknade aflönmgs-utgifter
för de Pommerffe Regementerne, hwilken deste Rege^
mentens äterförande pä Pommerff Stat lemnar
I
afseende pä tiden när denna Löne s förbättring mä
taga sin början, anställa Riksens Ständer, att till Eder
Kongl. Majck Eget Nädiga wälbehsg i underdånighet fä
Hfwerlemna, att täta detsamma till Radig werkstallighet
befordra, eyär ey häremot swarande besparing genom osiwanberörde
Regementens ofwersiyttande fränSwenffapä
Pommerffa Stats-Werket , inträffar; och dä Eder KonglMajit
uti Dest Nädiga Proposition af den 5 sistlidne Julik
behagat fasta ?tt Nädigt afseende pä nödwändigheten af
bättre Lönade Embets - och Tjenstemän, hysa. Riksens
Stander det underdäniga hopp, att Eder Kongl. Maj:t
xärcr med Nädigt walbehag se den tid förkortad, inom
hwilken Eder Kongff Mast kan lemna Dest trogne Em.
hets - och Tjenstemän ett sa öfwertygande prof af dest öm^
ma och Nädiga omwärdnad.
Hwad Riksens Stander således i oswanberörde mätjo
funnit nödigt, anse Riksens Ständer sig härmed börg
hos Eder Kongl. Maj:t till Nådigt, bifall med deras under»
-
470 . Den 14 April.
derdaniga förord understödja, öfwertpgade att detta F§rftag
ffall befordra ett förbättradt skick och en ökad drift i
Allmänna Ärendernes behandling, samt en tacksam och nitisk
ifwer hos Embetsmanna-Corpsen i dest pligters uppfyllande.
Z sammanhang med detta ämne har a swen staga bliswit
wäckt, huruwida de under sista kriget antagne Extra
Lfficerare borde, i likhet med hwad ester förra kriget skett,
fä njuta Extra Löner intill dest de kunde bliswa befordrade.
-'
Detta hafwa Riksens Ständer funnit wara.med fullkomlig
billighet vfwerensstämma: de, men i anseende till
Stats-Werkets inffranfta ti.lgängar och mängsakdiga behof,
icke trott sig kunna denna angelägenhet annorledes k
unoerdänighet understödja, än att till Eder Kongl. Mast
Lcnsamma öswerlemna, med underdånig anhållan, det täcktes
Eder Kongl. M j:t wid sig yppande ledigheter, isräzawarande
Extra officerare med en ester hwars och ens
föitjenst läinplig befordran Nädigst ihugkomma.
Riksens Stäyder framhärda rc.
Uplästes ett af Friherre R-ossnbsne, 8ab»iinZ inlemnadt
Memorial sä lydande:
ödmjukt Memorial!
Dä wid innewarande Riksdag en och annan gäng
handt, att Högloft. Ridderstapet och Adeln tilldelat ätffillige
af Ständets wärda Ledamöter och de till Riddarhuset
hörande Embets - och Tjenstemän gratificationer och
arfwoden, utan att Högloft. Riddarhus Utskottet, som lik
wäl
-
Den 14 April.
wäl närmast kanner Riddarhusets tillgängar och desi CasiaS
beskaffenhet, deröfwcr blifwit hördt, får jag i ödmjukhet
hemställa, om icke den Lag bör stadgas, att Högloft. Ridderflapet
och Adeln hädanefter aldrig i penninge-saker omedelbarligen
fattar nägot beslut, utan att dä flikefrägor
»väckas, de genast till Högloft. Riddarhus- Utskottet warda
remitterade. Detta instämmer icke allenast med hittills
manlig praxis, utan äfwen med det Riksdags-Ordningen
förcffriswer. Långt ifrän mig ar att wilja inskränka Högloft.
Riddcrffapets och Adelns ratt att disponera om sin
Casia, men dä densammas förkofran alltid warit ett föremäl
för min önskan, har jag nu sätt en förnyad anledning
att pä allt satt förekomma Casians minskning sedan
jag genom Högloft. Riddcrffapets och Adelns förtroende
sätt en annu närmare wärd om Riddarhusets medel. Föga
more jag ward den plats Högloft. Ridderffapct och Adeln
mig updragit, om jag icke wid alla tillfallen yrkade
pä Lagars och Författningars noga iakttagande, utan trodde
mig berättigad att efter omständigheter och conjuncture
derifrån kunna afwika. Att jag uptager Högloft. Ridderffapcts
och Adelns dyrbara tid med detta ödmjuka anförande
torde benägit- ursäktas. Stockholm den iz April
igro.
8. ktorenbsne.
Bifölls.
Uplästes ett annat Memorial af Friherre Hozenbsne,
sä lydande:
-bdinjukt Memorial!
Ehuru jag icke är den, sorn i närwarande stund, dä
Niddarhus-Casian fär »vidkännas sä dryga utgifter, borde
wäcka frägor vin nägra nya anordningar ä densamma,
hwar"
Dm 14 ZlpM
hwarigenom Riddarhusets Embets - och Tjenstemän kom^
me att pä en ännu längre tid se sig i saknad af den löneförbättring
Högloft. Riodarhus-Utstottct föreslagit och Hög^
fyft. Ridderskap et och Adeln sä' ädelmodigt bcwiljat,, wagg^
jag dock till Högloft. Ridderstapets och Adelns uplysta beprofw.
ande underställa en sak> som mch denna (Zasta, äger,
någon g em en stäp.
Rrksdags-Ordningen förestrifryer afl Ståndens Prostoeoll,
säledcs äfmen Niddersta-petS och Adelns, stola tryefas.
Z anseende till Riksdagens längd hafwa Nlddcrstapets
och Adelns Protokoll b!»fwi't sä widlyftiga, att dct
wöjligtwiö kan befaras, att den förläggare,, med hwilkcn
RiddarhLs-Seerctcrnrcn gm Tryckningen cvntraherat, de;-  med ej utan förtnst kan fortfara. Som dctza Protoeoll i
anseende till Riksdagens nara förestående flut,, icke undcrRidderflapets
sch Adelns sammanmars kunna s Tryckef
strllbordas, fär jag i ödmjukhet hemställa om icke Ritzdar-l
tzris-Directioncn kunde fä den fötestrift, att täta fortsatta
Tryckningen pä Riddarhus-Catzans bekostnad, dock en->.
d-ast i det fall, att Förläggaren billigen kunde afsäga sill.
förlaget. I öfrigt kz-nde Dirv.tionem up'dra;f.a.ss, att widq.
taga de mätt och steg, som ä ena sidan upfylla det stsyf-r
tade föremälet, Protycollernes Tryckning, och ä den andra
icke tillskynda Caffan nägon känbar förlust. Stocks,
hylm den IZ April 1810,,
8. ldozendsns.
NemitteradeS till Riddarhus- Utskottet.
UplästcZ följande!
Utdrag af Protoeollet, hällit w!d Riksens Högloft.
Ständers Allmänna Beswars - och Oeconomi^
AtstottS sammanträde, den ro Mars igro.
Den i4 Aprtk, 4?3
S. D. Föredrogos ds hos Hederwarda Do.ndcStändet
den d December ststledit är gjorde anmärks,
ningar emot Utskottets den 24 förutgängn.e Octobcr
afgifne Betänkande, angående rättighet för Allmogen,
att hwar som hälst pä egna ägor, der lägenhet dertill
funnes, fa inrätta Wäder - och Watten-gwarnar samt
Sagar för dem till egit behof gagna, utan att derföre
erlägga Skatt; hwarwid tillika af ankomne ProtocollsUtdrag
inhämtades, att samma Betänkande blifwit af
Högloft. Nidderffapet och Adel» ogilladt; af Högwörs
dige Prestc-Ständet upfljutit, intill dest tltlätande öf,
iver Bonde-Ständets anmärkningar inkommit samt H-A
Wallof^ Borgarc-Standet i samma ändamål hanlande.
Dä fälcdes Z-ne Respective Ständ sammanstamr
uli äterremist af Lenna fräga, i anledning af BondeStandcts
anmärkningar, ansäg Utskottet sig icke wars
af Högloft. Nrdderffapets och Adelns asflag hindradt,
att till granskning företaga deste anmärkningar, hwftka
blifwit wächte af följande Riksdagsmän; nemligen:
L:o Ion llon8Sl»n frän Blekingen: att sadans
Qwarnar, hwilka blifwit Skattlagde till ett belopp swa--  raikde emot ett wistt Hemmantal / icke borde i nägon
händelse komma att utgöra nägon annan eller högre
Skatt, an den som i och med den ständiga Hemmans--  rantan utgöres och att i allmänhet Allmogens Owar-,
nar mätte i möjligaste mätts skonas frän pttnligars
«fg-'fter,
S:o Benett Anckersson frän Elfsborgs Län: att
för den Qwarn, som begagnades endvst till förmälning
af egit behof, nägon afgift icke matte aga rum.
Z!o llonas Anckersson frän Wester Norrland: att
Allmogen derstädes mätte oförkränkt bibehällas Aid deras
-
4?4
Den 14 April.
ras rättighet, att emot skalig afgift fä upföra Husbehofs-qwarnar,
hwar som hälst pä sina ägor samt att de
föreflagne Owarn-Commisiionerne icke mätte fä sträcka
sin ätgärd till andra Husbehofs-qwarnar, än dem som
hädanefter kunna anläggas.
4:o llostsn ^Vessing fran Westmanland:
att Qwarn - Commisiionerne icke mätte lemnäs rättighet,
att yttra sig öfwer Allmogens ästundan, angäende
Husbebofs-qwarnars anläggning och att nägon an,
nan eller widsträcktare beskattning än Bewillningen
icke ä Husbehofs-qwarnar mä äga rum.
5:o llostan Ericsson frän Upland: att QwarnCommisiioner
stulle blifwa för Allmogen nog kostsamma
och destomera umbärlig?, som samma ändamäl kun,
de winnås om deras -förrättningar updrogos ät Häradshöfdingarne
i hwarje Ort, med biträde af wanligt
antal Nämndemän.
6:0 Olok Olsson frän Westmanland m. fl.: att
anläggandet af Husbehofs-qwarnar borde för alla wara
tillätit och fritt.
7:0 Illian lersson frän Jönköpings Läst m. fl.:
att hwar och en Ldal-Qwarn-ägare, som genom nya
QwarnarS anläggning led minskning i sin Skätt borde
fä söka förmedling af desi ärliga ränta.
8:0 Hans Hansson frätt örebro Län: att OdalQwarn-ägare
mätte fä afsäga sig all Skatt, och för,
wandla sina Qwarnar, när de sä för godt funno till
Husbehsfs-qwarnar.
Utskottet trodde sig härä böra lemna det utlätan,
de: att, ester Utskottets tanka, sädane redan befintlige
Hus
-
Den 14 April.
475
Husbehofs-qwarriar och Sqwaltor, hwilka förut deltaga
i Noteringen eller Hemmanens Ordinarie Ranka, böra
frän ny Skattläggning undantagas; kommandes
likwäl sädant ingalunda gälla för dem, som hädanefter
anläggas, emedan i samma mon flere dylika upbyggas,
mälden wid Odal-qwarnarne minstas, hwadan
det äfwen more högst obilligt om deste ej skulle fä söka och
erhälla förmedling isin Skatt. Dä denna äter derigenom
blifwer mindre stall Kronan naturligtwiS förlora uti
inkomst om henne icke lemnäs rättighet att af nya
Husbehofs-qwarnar erhälla hwad som fran de gamla
Odal qwarnarne icke widare kan utgä: att Utffottet i
Betänkandet tillstyrkt det hwar och en fritt mätte fä
anlägga M§jl och Säg-qwarnar, till Husbehof samt r
följd deraf icke haft för afsigt, att under Owarn-Comrnistionernes
ompröfwande draga frägan om och när
Husbehofs-qwarnar stola fä inrättas, utan endast hwad
för hwar och en borde betalas; att deste Commistioners
befattning äfwen skulle blifwa att upptaga och
pröfiva Odal - Qwarn - ägares ansökningar om förmedling
af gamla Qwarn - räntan, eller om QwarnarneS
sörwandling till Husbehofs: och fluteligen, att Utffottet
nu, till lättnad för Allmogen, trott sig böra föresiä,
att deste Qwarn ? Ctinmistoners Ledamöters arfwodeir
mätte tagas pä Kronans, icke pä enskildt» Parters
kostnad. 17c supra.
Lx Urotocollo
I>. dletr.el,
Lades pä bordet.
Ulästes söliande:
Riksens Högloft. Ständers Allmänna BeswärSoch
Oeconomie-Utstotts Betänkande i anledning
' ,
47tz
Den 14 April.
sf ett fran Högloft. Ridderftapet och Adeln sA
wal till detta som Riksens Högloft. Ständers
Lag-Utskott remitterade, men wid öfwerwägande
i sammanhang med ftcre andre Menio/,
rialer , rörande uphäfwandet af Lagens stad»
gande i tz Cap. Handels-Balken, af ve gemensamma
Utskotten till Allmänna Beswärs - och
Leconomie - UtstottetZ enstjlta utlätande öfwer»
lemnadt Memorial af Herr Commerce - Rådet
iksul n?rrntssköiu, hmaruti, jemte en Historist
yfwerfigt af de medel, som förr blifwit wids
tagne och efter Herr Commerce - Nädets tanka
bidragit kill Färakwelns och Ullhandteringens s
Riket ppmuntrande, finnes föreflagit:
i:s Att Swenfle Jordbrukare i Allmänhet äter
piätte genom 12 ProCents Ullpremier, i likhet med
hwad Kongl. Commerce - Collegii Kungörelse den 19
April 1786 stadgade, warda upmunsrade till widtagans
«f Schaffer! - handleringen och deraf följande inhamska
Ullförradernes förökande»
2:o Att tillgäng för sädane prämier mä hämtaS
genom för^d Tullafgift pä Utrikes ifrän kommande
Ullz och
3:o Att Lagens förbud uti 6 Cap. 1 §. HandelsDalken
emot Landthandel mä i alla fall warda uphaft
wit k afseende pä nphandling af Inrikes fallen Ull
samt en fri handel dermed tiLätas
Utskottet
har i behörigt öfwerwägande tagit betta.
Linne, hwars wigt för de inhemske Fabrikernes nxkomstLr
påtaglig, och will först i frägan om Le xro/ecterais»s
Ullpramier pttra sina Lankar.
Dm 14 April»
477
En bättre Färafwel infördes först i Swerige ge»
Liom den Patriotiske Httströmsrg nitissa bemödande och
genom de pä desi Förstager af Riksens Ständer widtagne
Författningar. Den förbättrades ytterligare vch
tillwäxte; och härtill bidrog wisierligen i början de utfallande
prämier. Färasweln fastades sedermera egenteligen,
wid den Spanska, men utblandades snart, sä
ätt den Ull som frän Landsorterne till prämiers erhäls
lande inkom till Ull-Magazinerne i Stockholm, mästadelS
war Swenff-Spanst Ull, Länge upsändcs den till
dcsie Magaziner, dels för att erhälla prämier, dels af
ben orsak, att de mästa Klädes - Fabriker moro anlagbe
i Stockholm, och sälcdes afsättningcn derstädes jemnare
än ä nägot annat ställe. Men smäningom anlädes
ä flere andra ställen dylikr Fabriker, hwilka ej
allenast källode med de förra, utan äfwen wida öfwertbäffade
dem. Härigenom blef cfterfrägan pä Ull delad,
priserna derpä stego och följden blef, att de, somt
hade Ull att sälja, häldre asykttade beti för en säker
winst pä närmare häll, än afsända den till Ull - Magazinet
wid Stockholms Hall-Ratt, der, först efter en
längre tids utdrägt, det pramium utföll, som wida öf->
werwägdes af ben förlust som blef ägarens lott, derigenom
att Ullen under mellantiden genom torkning
förlorade gansta mycket sin wigt,
Pä dcsie af erfarenhet hämtade stal grundar Uts
stottet sin öfwertygelse om Ullprämiernes mindre wäsenteliga
wigt för UIIhanteringens upmuntran och.fortkomst
i märt Fädernesland, der desiukom fä mänga
hinder deremot sig förete, härrörande dels af sjelfw»
crimalet, dels deraf art Landtbrukaren, pä det hela af
betta Land betraktad , genom mänga andra hushällsp
speciilationer kan rakna pä en wida större och säkrare
winst än den han stulls kunna hämta af en till ut
-
478
Den 14 AprN.
gängen ofta gansta osäker Färafwel, afwen med beräkning
af Len hie!p, utfallande prämier kunde förskaffa,
att Utstottet icke anser sig böra tillstyrka bifall
till Herr 1?riritr:slc6Icls Förstag i denna del, widare, an
att detta mäl i hela dest widd till Kongl. Majit , unLerdänighetöfwerlemnas,
samt att Riksens Högloft. Ständer
tillika i underdånighet updraga Kongl. Majit att,
såsom upmuntran och distinction, med någon belöning
hugna dem som genom en wissträsk och updrifwen Färafwel
gjort sig af det allmänna wäl förnente; i
sammanhang hwarmed Utstottet tros kunna framföras
den underdäniga anhällan, att Kongl. Majit i Räder
mätte widtaga nödige anstalter att ifrän England eller
Tpskland införstrifwa Fär, sä wäl Gumsar som Tackor
nf en god gröfre Kard-ullart, samt läka dem i Riket
pä tjenlige ställen af hwilka i synnerhet i södra proistncerne
ej är brist, utdela; emedan Utstottet anser denna
sort Ullproduktion för Riket i synnerhet wara af
wigt och fordra upmuntran.
Hwad dernäst angär frägan, att en fri handel med
Ull mätte, utan hinder af LsgenS fSrbud emot Landsköp
i 6 Cap. 1 §. Handels-Balken warda tilläten, sä
ehuru i hufwudfrägan om uphäfwande r hela sin wid
af Lagens förenämde stadgande, uti detta samt Högloft.
Lag-Utstottet gemensamt, Wällofl. Borgare - Ständeks
Ledamöter förklarat frägan wara stridande emöt StänLets
Privilegier och yrkat, att densamma borde till Borgare-Ständers
egit utlätande öfwerlemnas samt. flere
Utskottens Medlemmar äfwen i följe deraf ansett Borgare-Ständets
beslut böra afwaktas ; dock emedan, hwad
Ullhandeln beträffar, den serskilt» och bewekande omständighet
sig derwid företer, att densamma i nägot
afseende stulle kunna lätta och upmuntra Färstötseln
samt i sä mätto genom en förökad Inrikes tillgäng
Pä Ull bidrag» till en mindre införskrifning deraf Ut
'
rikes
Den 14 Aprk!.
479
rikes ifrän; hwilket stett och annu ster tiss Rikets icke
ringa förlust och underwigt pä Handclswägen, samt i
öfrigt denna Handel, dä den endast instränkes till nyköp
och afytrring af Inrikes falle», Ull , icke synes egenteligen
kunna förfördela Städernes Handlande,
hwilka, om de någon gäng gjort denna wara »ill ett
söremäl för sina Handels-Spcculationer, »visierligen dsrwid
begagnat sig af Utländsk Ull i större partier, wik!
Utskottet hafwa till Riksens Högiost. Ständers Eget
afgörande wördsam»neligen hemstäldt, om icke handeln
med Inrikes fallen Ull mätte utan hinher af LagenS
stadgande i 6 Cap. Handels-Balken warda för fri förklarad.
Riksens Högloft. Ständers Egen uplysia granstning
underställas dock allt detta »vördsammeligen.
Stockholm den 1 April islO.
Pä Högloft. Nidderstapets och Adelns magnar
stok». 6. Oxenstierna.
Pä Högwvrdige Preste-Ständcts »vägnar
stok. c. Nu it.
Pä Wälloft. Borgare - Ständets magnar
L. st. 8 c k ö n k s r r.
Pä Hederwärda Bonde - StändetS magnar
L. Ericsson.
k. st. dlstrel.
Lades pä bordet.
Up,
43v
Den i4 Aprik.
Uplästcs följande frän Stats - Utskottet inlemnade
l
Wördsamt Memorial!
. O ^
Sedan hos Riksens Högloft. Stander - Högloft»
Bcwillnigs-Utstottet uti ProtocollS-Utdrag af den ZL
ststledr.e Januari,, som till Banco- och Stats-Utstöts
ten blifmit remitterade» ibland annat» som ansetts bidraga
till närmare Controll wid Upbörder och Inkomsten
af Charthä Sigilatä afgiftcn , förcflagit, att deli
sä kallade hwitsiampeln flulle pasättas uti RiksgäldsCsntoirets
Sepositions-Contoir, hwilket» enligt den underrättelse,
som Högloft. Bewillnings - Utskottet blifwit
meddelad» stulle hafwa ledighet och för en dylik Inrättning
beqmämligaste tillfället; Sä har Stäts-Utstottet
uri dest häröfwer den 5 nästl. Mars afgifne »vördsam
ma utlätande uplyst, att nägon hwitstampling äf
Chartor wal icke kan werkställas uti Depositions-Cons
toiret, men att annan tjenlig local uti Riksgälds-Contoirets
Egendom finnes, ber ett Stämpel - Werk skulle
kunna inrättas» om Riksens Högloft. Ständer täckas
anordna nödige medel till bestridande as de härtill erforderliga
kostnader; äfnien som att Riksgälds-Contoirct
icke har nägot egir Pregel-Werk, utan har hwikstämplirigen
af de nu bruklige Credit-Sedlär alltid stedt
uti Riksens Ständers Banque»
Beträffande Eontrollcn wid hwitstämelingen , sä
?)ade Stats - Utstottct, i afseende hära yttrat den tanka
, att om RikSgaldS e Eontoiret stulle updragas nägon
befattning med berörde Stämpling, Controllen i
allmänhet bör sökas deruti, att Stämplarne noga och
säkert wärdaö, och att Stämplingen förrättas under
jemn och oafbruten tillsyn af nägon Tjenstemän wid
Riksgälds-Conioirck, Och derest» enligt Högloft. Bcwill--
nings
-
Den 14 April.
48r
nings-Utffottets Förslag, serskildt Papper till Chartor skulle
komma att tillwerkas wid Banquens Bruk, bör detta pap,
per af Riksgälds-Contoiret emottagas och till hwarse ark
redov isa?, pä kika satt, som nu sker med det papper, hwilkct
nyttjas till Credit-Sedlar och wid Banquens Bruk
förfärdigas.
Hwad Stats - Utffottet salunda yttrat och föreslagit
har Högloft. Nidderffapet och Adeln under den 22 Mars
gedkännt, med den förändring, att ät Riksgälds - Conto!»
rets Fullmägtige ffall updragas, att i samräd med Kongl.
Kammar-Collegium, widtaga atta nödiga mätt och steg tift
säkerhet och Controll wid Chartornes förseende med de föreskrifne
swart - och hwit-stämplar; Hwaremot Högwördige
Preste-Ständet och Walloft. Borgare - Ständet under den
8 och 9 Mars gillat Stats-UtffottetS yttrande pä det sätt,
att den såkallade hwitstämplingen af Chartor mä werk»
flällas genom Riksgälds-ContorretS försorg och under desi
answar, samt dcn derwid erforderliga kostnad af Charta
Sigillatä medlen bestridas; och har det Hedcrwärda Bon,
de-Ständet äfwcn lemnat sitt bifall till Stats - Utskottets
;f> ägawarangc utlätande, och att den sä kallade hwikstämp»
lingen werkställes genom Riksgalds-Contoirets försorg.
Och som Herrar Fullmägtige uti Riksgälds-Contoiret
genom Stats - Utffottet torde böra erhålla del af hwatz
Riksens Högloft. Ständer, i afseende pä Riksgälds-Contoi»
rets befattning med Charta Sigftatä Werket behagat förordna;
sä har Stats-Utffottet, enär samtelige Respective
Riks-Ständen wäl tyckas deruti instämma, att hwitstämplingen
af Chartor bör werkställas genom Riksgälds - Contoirets
försorg och under dest answar, men i afseende pä
wista hithörande omständigheter, serffilde tillägg och förändringar
pä sätt ofwan anfördt är, uti ett och annat
Ständ
ridd. och Ad.prok. 6-te Land. s:dra Afd. rr.-s zr.
482
Leir Apcik.
Ständ bliswit gjorde, ansett sig böra Nirs lis Hvgloff.
Ständer wördsammelkgen underställa, om icke med samte'
lige Respective Riks - Ständcns mening skulle kunna för'
enås, att Herrar Zullmägtige uti Niksgälds-Contoirek genom
Stats-Utskvltet erhälla den underrättelse: att den sä
kallade hwitstamplingen af Chartor ksmmcr attwerkstallas
genom Riksgalds-Contoirets försorg och under dess answar
samtden derwid erforderliga kostnad afChartäSigillatäMedlen
bestridas; och akt Herrar Fullmägtige säledcs i samräd
med Kongl. Kammar«Collegium, böra widtaga de mätt
och steg hwarigenom den med berörde anstalt ässtftade
Controll och säkerhet med minsta kostnad mä kunna be'
främjas. Stockholm den l2 April i8io.
Pä Högloft. Ridderjkapcts och Adelns Ledamöters
magnar
Lines Elemin
Pä Högwördige Preste - Ståndets Ledamöters
magnar
18. W e i cl m n n.
Pä Wallost. Borgare-Ständets Ledamöters wägnar
^ on Lillberg.
Pä Hcderwarda Bonde - Ständets Ledamöters
magnar
Anäers vilsson.
ldl. kiLäelius.
rades pä bordet.
Före
-
Den 14 April.
483
Föredrogs ä nyo Expeditions-Utstotkets förledne gäcdng
upläste Protocolls-Utdrag med anmälan as Sex Bcwillnings-puncter.
Första -Puncten hänwifades till Stats - Utskottets
Nämnd
Wid
andra puncten rörande de bifallne Compromis,
ser yttrade sig:
Grefwe Oe la 6srclie: Dä Bewillnings-Utstottets första
project titt Bcwillnings-Förordning aflemnades, utgjor,
de redan Förslaget om compromisterna en hufwudsaklig
punct derutaf. Det Högwördige Preste-Ständet erindrade
dä, att det syntes wara mot princip, att undersätare
icke skulle fä inför Thronen, om de det ästundade, anföra
stne Beswär; men dä projectet andra gängen inkom biföll
det Högwördige Prcste-Ständet hwad Bewillnings-Ut,
skottet häruti hade föreslagit, säledes ar sakens stick för
det närwarande sädant, att alla fyra Riks-Ständen bifallit
puncten angäende compromisterna, utan wädjande ti!!
Konungen: och i sig sjelf synes ändamälet med compromisternas
inrättande wara helt och hällit förfeladt, om man
der! frän skulle gä den manliga wägen först till Kammar^
Collegium och sedan till Kongl. Maj:t. Jag anser säledes,
för min del, dct endy som härlind för det närwarande kan
widgöras, wara, att Högloft. Riddeastapet och Adeln ge,
nom Protocvlls-Utdrag gifwer det Högwördige Preste-Stän^
det tillkänna, det Ridderstapct och Adeln fattat, att Prestc-Ständet
redan när Bcwillnings-Förordningen till slutelig
profning förewar, bestämdt bifallit wadet till conn»
promist-Rätter, hwarföre denna fraga efter Ridderstapets
och Adelns tanka, ei kunde till Nämndens afgörande hänskjuta?.
Friherre
484
Den 14 Zlprik.
Friherre o-clerström, ^csb tyckte sig hafwa funnit, att
Preste-Ständet i denna punct warit af en skiljaktig mening,
och nar detta more ctt Vewillnings-mäl spntes fräsan
icke kunna utan Nämnd flutcligcn afgvras
Grefwe
k)- I» Osr6!e erindrade, att denna skiljaktighet
hade yppat sig wid första Bewillnings-projectets föredragande
i Preste-Ständet, men att, dä dst sednare projectet
inlemnadcs trodde han Preste-Ständet hade bifallit
förewarande fräga.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde i likhet
med hwad Grefwe V- l» SLrllls föreslagit, proposition,
hwilken
Bifölls.
Tredje, Fjerde, F.emte och Sjette Puncterne fann Ridderffapet
och Adeln wara af beskaffcn!)Lt, att böra till Nämndens
afgörande remitteras; Och skrike Protoeolls-Utdrag
häröfwer genast upsattas och justeras, för att kunna genast
Stals-Utskottct meddelas, hwilket i eftermiddag flullc
jemte sin förstärkning af Ledamöter wara till nämnde frägors
afförande försaniladt.
Friherre Ulewinz äterkom fran de andra Ständen med
den assände Deputation»; och tillkännagaf, att PresteStändet
förmält sig icke länge stola fördröja med fattandet af
rtt beslut öfwer Oeconemie - Utskottets Betänkande, hwilket
det hoppades skulle göra Ridderffapet och Adeln samma
nöje, som Ridderskapcts och Adelns beslut förordsakat
Preste - Ständer. — Borgare - Ständct hade likaledes förmodat
att snart kunna meddela sitt beslut- Bonde-Ständer
hade förmält sig wara med Ridderffapet och Ad ln ense
i hufwudsakcn och förmodade sig kunna bifalla densamma
blott med nägra till ändamälet ledande ändringar.
Förr»
Den 14 Äpril.
485
Föredrogs ä npo Erpcditions-Utstottets förledne gärs
dag pä borddt lagda Memorial angäende stiljaktigheter i
Zkiks-Stäiidens beslut angäende Kongs- och Kongs-Ladugärda
rues fönvaltning och disposition.
Grefwe borner, ^clolpb 6örsn. I följe af nu upläs
sie Memorial lärer det wara tydligt att, hwad den första
'puncten rörande Roma Kloster och Alnerup angar, nägon
jemnkning torde blifwa nödig, om Nämnden stall deröfwer
kunna votera. Jag fär derföre den äran proponera HögloftRidderstapet
och Adeln, att härutinnan förena sig med dek
Hederwärda Bonde-Ständet, som beftutit att frägan bör
öfwerlcmnas ät Kongl. Majtts Nädiga godtstnnande pä
det, i händelse motswarande Löne-willtor för Landshöfding
arne kunde upgöras, med desse Kongsärdar mä förfaras
pä det tjenligaste och för Staten fvrmänligaste sätt.
Beträffande den andra frägan angäende Arrendets utgörande
af de r andra Classens tredje afdelning uptagne Ärono-Lägenheter,
lärer den utan widare omgäng böra till
Nämnden remitteras.
Herr Grefwe» och Ordföranden gjorde proposition
till bifall ä Grefwe lVlö-ners yttrande rörande Roma
Kloster och Alnerup, samt att i händelse detsamma
bifölls, bägge frägorna mätte till det förstärkta StåtsUtskottets
slutelig» afgörande hänstjutas.
Bägge desse frägor klefwa med Ia beswarade.
Uplästes och godkändes följande underdåniga strifwelfe
till Kongl. Maj.-t.
Stormägtigste MerNädigste Konung!
Med all den upmärksamhet som ämnets wigt förtjenar,
hafwa Riksens Ständer öfwerwägat vndcrdänigst bifogade
Me
-
486
Den 14 April.
Memorial och Förslag till minnande af en mera Allman
Läkarewärd inom Fäderneslandet. — Dch dä detsamma
synes innehälla de ticnligaste utwagar att inom ett widsiräckt
och glest bebodt Land befordra en för alla lika nöd^
wändig hälsowärd, att afhjelpa de brister, som hittills
misat sig i widtagne anstalter till farsoters och Veneriska
smittans hämmande, samt att förse Arm-len med skicklige
Läkare, fä Riksens Ständer under förhoppning, attdc lyckligaste
följder härigenom kunna för Samhället beredas,
hoS Eder Kongl. Maj t härmed i undcrdänighct anmäla
hivad de till werkställighetcns befrämjande ansett nödigt,
nemligen:
r:a Att pä de skäl och pä det sätt förslaget innehäller,
Lönerne för Provincial - Medic! mätte ökas samt Medicinal-Fonden
förhöjas för att bliiwa tillräcklig till stiftande
och underhäll af ett Institut i Stockholm för sädane
Ynglingar, soln ej hafwa räd att till Medicinska gradens
ernäende uppehälla sig wid Acadcmierne, till skicklige
Läkares bildande för Armeen, till Stipendier för 50 Studerande
wid Universiteterne och till fria Medicamenter för
fattige sjuke.
2:0 Med öswertygclse sä wäl om möjligheten som om
nyttan af den föreslagne föreningen emellan Prest - och
Läkarc-Studiernc, anse Riksens Ständer likwäl densamma
icke säsom owillkorlig skyldighet eller ett willtor för inträde
r Preste-Ständct, emedan sädant icke kan förenasmed den
frihet och wal af yrken efter egen böjelse och fallenhet,
som bör wara hwarje yngling obetagen och hwarförutan
nägon synnerlig skicklighet till det allmännas nytta i hwilkcn
Wetenffaps-gren som hälst icke kan wäntas; hwarjemte
det afwen kunde inträffa, att de som ärnade söka sin
befordran inom Preste-Ständet wore i sädane omständigheter,
akt ett för föreslagne Chirurgiä-Magister Examens
un,
Den 14 April.
48?
undergående nödigt wistande wid Academien eller i Stockholm
wid Seraphimer-Ordens Lazarettet och det blifwande
Läkare-Institutet, skulle kunna afskräcka flere fran utwäljandet
af detta yrke; men för att upmuntra de Prester,
som, med utöfningen af deras kall, i sin krsts afwen wittja
förena Medicinsk befallning, hafwa Riksens Ständer
ansett dem, som redan intradt eller hädanefter inträda »
Andcliaa Ständet och tillika undergå antingen ChirurgiäMagisters
eller Mcdkina Licenliats-Eramen, böra derföre
wid befordringar i Prestwägcn fä räkna för den förretwerff
ne och för den sednare brenne är, samt om bagge desse
innehafwes sem.
Z anseende till kwad föröfrigt blifwit förestagit angående
en ny Znstruction för Provincial-Medici, Reglor
för Läkare-Institutets inrättning, förbättring af Medic!-  nal-wärden för Armeen och Flottorne samt RegementsLäkare
och Regements - Pastors Sysslornes sammanfläende
m. m, anhälla Riksens Ständer i underdånighet, att tist
befrämjande af större tillgäng pä skicklige Under-Läkare wid
Regcmenterne, en Författning ju förr desto häldre mätte
utfärdas, hwilken stadgade, att wid de Regementet, der
Bataillons-Fättffärcrne hafwa indeld Lön, densamma matte
dem oafkortadt tillgodo komma, och ej, säsom nu stundom
inträffar, af annan person upbaras, samt att Eders
Kongl. Majit i Nader täckteS förordna en serskild Commitee
af kunnige och erfarne Läkare och Prester jemte alff
dre för insigter uti Wetenskaperne kände personer, hwilka
kunde fä sig updragit, att noga gransta de i desse delar
för öfrigt gjorde förslag, samt resultaten af samma granskning
till Eder Kongl. Maj:t i underdänighet öfwerlemna;
och synes samma Committé, hwad dessutom angar werkställighcten
af förslaget i det hela, samt organisationen a§
förut nämnde inrättningar, äfwen dertill böra i under-änighet
förestå tjenlige och nödige anstalter.
Wid
-
433
Den 14 Äpril.
Widkommande de till ändamälets winnanbe oumgängeliga
utgifter, hafiva Riksens Stander, ester en noggrann
Lfwerläggning trott dem i förening med förslagets werk,
fjällighet kunna inskränkas till följande:
r:o Hwad som redan ä Stat är upfördt för Medicin
nal-Werlet i Riket utgörande — r?,i75 Rd.
2:0 Till co Stipendier w!d Rikets UniBersfteter
för sädane ynglingar som ärna
bli>wa Prester och tillika willja inhämta nödige
insigter riri Läkare - och Chirurgiska
Wetenstapen a 100 Nd. för hwardara — 502»
Wid tilldelande af Leffe Stipendier anse
Riksens Ständer böra fastas det utkryckeliga
willkor, akt af ingen orsak eller anledning
nägon annan deraf mä komma i Ztnjutande
än den som ärnar inträda i AnLeliga
Ständet till Församlingarnes tjenst,
och för hwilkcn det bör blifwa en owillkorlig
Pligt att förwärfwa sig tillracklige insigter uti
de till Läkare -Wetenstapcno utöswande hörande
delar, derä wedcrbörande wid Acadcdemierne
böra hafwa en noggran tillsyn;
tillfölje hwaraf, i händelse en sädan yngling,
sedan han njutit sädant Stipendium skulle
ändra sin föresats att bliswa Prest, honom
dä äligger att äterbära de ätnjutne Stipendii'
medlen; hwarom wedederbörande likaledes
böra wid answar foga skyndsam och
werksam anstalt.
Z:o Till inrättande af ett Institut, för
dymedelst -ana sädane ynglingar att i
Transport 2S,r7S
Den 14 April.
489
Transport 22,175
en lägre werknings-krets kunna blifwa för
det allmänna npttige, hwilka icke hafwa råd
och lagenhet, att till skicklighets minnande begagna
sig af den med större kostnader förenade
Acadcmista underwisningen; förflagswiF
-— — ^— — zoe>2
I förening med detta högst angelägna
Institut, hafwa Riksens Ständer funnit inrättningen
af ett Garnizons Sjukhus eller
Lazaret äfwen blifwa gansta nödwändig, fästom
den tjenligaste Schola förunga Fältstärer
att winna erfarenhet och öfning; hwartill
kommer den serskilda omständigheten, att
Hufwud Stadens talrika Garnizon, för hwilken
Scraphimer - Ordens Lazarettet icke är
inrätkadt, och hwarest högst sällan ncjgon af
desi manstap kan fä njuta sjukwärd, saknar
all tillgäng p8 en sädan inrättning, samt i
och med detsamma den närmare tillsyn och
wärd wid upkommandc sjukdomar, hwarpä
den äger ett billigt anspräk, och hwarmed Eder
Kongl. Maj:t yttrat Dest Nädiga önskan att
Troupperne mätte förses. Och dä bägge desse
inrättningar böra och kunna förenas under
en styrelse, fästom medförande minsta kostnad,
sä hafwa Riksens Ständer trott, att ofwankerörde
z,ooo Rd. för Institutet borde för
Garnizons-Lazarettets förening dermed ökas
med — — — — i,Z2Z
4:0 Till fria Medicamenter för fattige och
Hehöfwande sjuke; förflagswis — — Z,ooD
Transport Zv,ovc>
Dä
D§tt 14 April.
Transport Zv,oo«
Dä ordningen fordrar, att detta un,
derstöd icke utdelas till andre än werkcligen
behöfwande, anse Riksens Stander den sjukes
torftighet och behof böra styrkas med bernis
ak Pastor i Församlingen eller den hanS
ställe företräder, samt twänne af Församlingens
Ledamöter, innan fria Mcdicamentcr
kunna erhällas.
Tillsammans Rd. zo,aov
Enär frän denna Summa asdrages de paMedicinalStatcn
redan upforde och bestädde 17,175 Rd. sä ätcrsta
12,825 Rd., hwartill Riksens Ständer i underdånighet fa
upgifwa följande medel och utwägar, som, funnits härtill
kunna anwändas, utan att förorsaka nägon förökning i ds
StatS-utgifter, som redan blifwit paräknade, eller tillffynLa
enstilde Medborgare nägon slags ny tyngd i deras yrken
eller näringar, ej eller tillökning i dc dem förut pälagde
utffylder och bewillning.
1:0 De 8,<062 Rd., hwilka Hennes Kongl. Höghet Prinsesian
LvkNlH, Åtnjutit för förlorade in
komster
af Skiftet Lwedlingburg, men enligt Riksens
Ständers beslut böra med inncwarandc sirs början in
dragas — — — Rd. 8,062:
2:0 Följande Pensioner uppä allmänna
Indragnings-Staten, hwilka genom dödsfall
redan blifwit ledige, nemligen: efter Capitai,
NeN Grefwe lännes R. Wignist — 2HO:
Hof-Fröken hos Högstsalig Hennes Majit
Enke - Drottningen ROVISA
Grefwinnan von Rodien' — — Z47'- 4
Transport 8,65g: 4
Den 14 Aprik.
49L
Transport 8,659: 4
Hans Ercellence Herr Grefwe
Lkolxc. — i,gao:
Kammarherrn Grefwe ^Vsrns- O-tiol
von Lcbveiiu — — 250:
Framlednc Herr Niks-Rädet Grefwe von
Kolens Enke-Fru Grefwinnan bkellvitz Lo^bls
Ltendock — — — — 866: ZS
samt
Aflcdne Hof-Intendenten ReKnZ oförsörjda
Dotter — — — 8z: lb
z:o Den Pension, hwilken framlcdne
Herr Niks-Marstalken och Riks-Rädet Grefwe
O^llsnZt^erns; Ense - Fru Friherrinnan
liibdinK Åtnjutit; men nu pä ett wärdigt
och hedrande satt afsagt sig att wid StatsWcrkets
narwarande tillständ widare upbara
— — — — 666: 32
Tillsammans Rd. 12,225: z6«
Uti den till winnande af förbättrad och mera Allmän
Lakare-wärd har efwan nödig ansedda Summa Zo,000 Rd.
brista wäl således 799 Rd. 12 §., men Riksens Stander
förmoda att innan ifrägawarande inrättningar hinna organiseras
och sattas i werkställiglfft, stall sä wäl genom
indragningar, som genom den medelst dödsfall eller befordran
inträffande afgäng pä allmänna indragnings-staten,
säkerligen sä mycket och äfwen wida större besparing ups
komma, att denna mindre betydliga brist deraf kan fyllas.
För öfrigt och om tillgängar, genom blifwande indragningar
och besparingar utöfwer hmad Riksens Stander
-
492
Den 14 Apri!.
der nu deraf anordnat, sädant medgifva, anhälla Riksens
Ständer i underdånighet, att i händelse Inrättningen och
det almänna behofwet det ffullc fordra, Eder Kongl.
Mast dä i män deraf och utan Stats - Werkcts serskildta
betungande, i Räder tacktes af samma besparingar öka
förbe, ördc Summa; dock att en sädan tillökning icke öfwerstiger
io,c>c>c> Nd. samt att behörig redogörelse för de
anflagne medlen af wederbörande i laglig ordning gjöres.
Riksens Ständer framhärda rc
Herr Grefwen och Ordföranden tillkännagaf,
det honom af Hans Kongl. Mast blifwit i Räder updra,
git att för Ridderffapet och Adeln, förklara Hans Masts
synnerligen Nädiga walbehag öfwer Riddcrstapets och Ndelns
förledne gärdag med sä mycken bcredmillighet fattade
bcflut rörande utwägar till Fäderneslandets förswar
tvid påkommande utomordenteliga händelser; hwilket up»
drags fullgörande Herr Grefwen sörmälte sig hafwa upffjutit
till närwarande stund, dä han skulle finna Ridderffapet
och Adeln nägorlunda mangrant församladt.
ilp lästes och godkändes följande sure underdäniza
strifwelser till Konungen:
Stormägtigste AllerNädlgste Konung!
I anledning af Eder Kongl. Masts till Riksens Ständers
Stats-Utffott aflätne Nädiga Proposition af den rr
fistl. Mars, rörande betalnigen af räntorne ä de under
loppet af sistledne är rtptagne Patriotifle Län, hwilka räntor,
successift efter obligationernas data, förfalla till be
tal
-
Den 14 Äprik.
4s3
talning ifrän och med den 2 ^ i förenämnde mänad, fä
Riksens Stander i underdånighet anhälla, det tacktes E»
der Kongl. Maj-t i Räder anbefalla Stats-Contoiret, att,
tillika med förteckning ä de Patriotiske Längiavarne, till
Riksgälds - Eontoiret öfwerlemna den till Riksens Ständers
disposition pä Rante-Äammarens Wexcl-Banco Räkning
insatte behällning af förenämnde Patriotiske Län stmt
Eäfwor, utgörande 190,056 Nd. 41 b- 3 rst., hwarjemte
Riksens Stander fä i lika underdänighet anmäla, det de
updragit ät deras Stats - Utskott, att meddela RiksgäldsEontoiret
föreskrift, att af desie Medel icke allenast werk§
stalla äterbctalningen af de Patriotiske Län, hwarmed en
del af Stockholms Stads Handels-Societet bitradt KonglMajck
och Riket, jemte derä uplupne Räntor, utan ockbesörja
Ränte - betalningen ä de öfrige Patriotiske Länen ?
den mon Räntvrne till betalning förfalla, afwensom äterbetalningen
af det län rooo Rd., som Engelske öfwersten
Ovräon pä ett är lernnat; kommande Riksgälds-Contoiret
att till wederbörandes underrättelse härom utfärda
Kungörelser i allmänna Tidningarne.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste AllerNädigste Konung!
Dä de utgifter, som under de föregäende Riksdagarne
erfordrats till Ljus och Skrifmaterialier m- m. för
Ridderffapets och Adelns Samlingsrum och Cantzlie, wanligen
blifwit efter derom gjord underdånig anmälan hos
Eder Kongl. Majit af Stats-Medlen ersatte, anhälla Riksens
Ständer i underdänighet det täcktes Eder KonglMaj:t
i Räder tilläta, att samma utgifter, som eör innewarande
Riksdag enligt Riddarhus - Kammererarens meddelte
förflag upgä till en summa wid paff 20 Rd. Ban^0
mätte fä bestridas af de till Riksdags »kostnaderne an
-
Den 14 April.
slagne medel; och lärer Eder Kongl. Maj:t k händelse af
Nädigt bifall härtill, täckas härom meddela Stais-Contviret
wcderbörlig befallning.
Riksens Ständer framhärda :c.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollct, hallit i Högloft. Ridderfla»
pets och Adelns Plenum den 14 April igro.
S. D. FöredrogS ä Nho Expeditions - Utflottets den
iz April pä bordet lagda ProtocollS - Utdrag, rörande de
Mjaktigheter som befunnits i Riks - Ständens beslut- öfwer
Bewilliiings-Förordningeii, och beflöt Högloft. Riddcrfkapet
och Adeln, att till afgörande afdetförstärkta StatSUtffottet
öfwerlemna de frågor, som i i-sta, Zldje, 4:de,
Z:te och 6:te puncterna af oswanberörde Protocolls-Utdrag
blifwit anmälde. Hwad äter den andra puncten angick,
om de flattflyldiges ratt att wid Besvärs anförande öfwer
Taxerings - Committöernas åtgärd wädja till Konung
eller Compromist, hade Högloft. Riddcrffapet och Adeln
fattat, att det Högwördige Preste. Ständet, redan när
Bcwillnings-Förordningen till flutelig pröfning förewarbestämdt
bifallit wadet till Compromist - rätten; hwarsöre
denna fräga, efter Högloft. Nidderffapets och Adelns tanka
ej kunde till Nämndens afgörande hänfljutas. llltsuprs.
Utdrag af Protokollet, hällit i Högloft. Ridderftapets
och Adelns Plenum den 14 April -810.
S- D- I anledning af ett ifrån Expeditions - utflöttet
ingiswit och den iz April pä bordet lagdt Memorial,
beslöt Högloft. Riddcrflapct och Adeln att med det Hederwärda
Bonde-Ständet sig förena i dest beflut rörande de
till
Ben 14 Apri!.
495
till aflöning för Landshöfdingarna i Wisby och Malmöhus
Län anflagne Kongsgärdar, Roma Kloster och Alncrup,
och efter denna af Riddcrstapet och Adeln ingängns
jemnkning remittera denna fräga, sä wal som den andra,
hwilken Cxpcditions-Utstottet i samma Memorial anmält,
angående Arrendets utgörande af de i andra blastens tredje
Afdelning uptagne Krono-Lagenheter, till afgörande af
-et förstärkta Stats-Utstoltct. Ht supra.
Företogs till afgörande Bewillnings» Utstottets sedan
den Zi Mars pä bordet hwilande Protocolls-Utdrag af d.
2g i samma mänad, rörande det Wallofl. Borgare-Stäns
dets anmärkningar wid Chartä Sigillata-Förordningcn.
Utstottets tillstyrkanden blcfwo af Riddcrstapet och
Adeln till alla delar bifallne.
Föredrogs ä nyo Lag-Utssottcts den 6 bennes pä bors
dct lagda Memorial, jemte bifogadt projekt till answarighets
Lag för Fullmagtige i Riksgälds-Contoirct.
t, 2, 3, 4» 5, 6, 7, 8, 9 och 20 §. §. gillades utan
förändring; och uppä gjorde hemställningar af Herr Silverstolpe,
Qustsk ^brsdsm, samt derpä följande proposttioner
af Herr Grefwe» och Ordföranden, beflöt Högloft
Riddcrstapet och Adeln att till nndwikande af de i 6 §.
förekommande orden : tillära Ronungens Ombud, meningen
af denna §. mätte enligt Wallofl Borgare-StändetS
förslag sä uttryckas : dä Lullmägtige ef ävo tillätit att fä»
retag» nägon öfwerläggning j närwaro af Ronungens
Ombud, om han, utan att mara derom af Jullmägkig»
knmsdad, siull» vid deras sammankomst sig infinn»,
haft
496
Den 14 April.
halme den eller de rc>; äfwen att i sista meningen af ir
§. orden Riksens Ständer ffelfrve skulle sörtydas i enlighet
m- d Preste - och Borgare-Ståndens sammanstämmande
tanka, att det borde endasta af hwart Ständ sjelf bero,
huruwida de af detsamma tillsatte Fullmägtige, som genom
Dom ifrån förtroendet blifwit ffiljde, deri änyo kunna
insattas; hwilka redactions-förändringar ffulle de öfrige
Ständen tillkännagifwas.
Föredrogs 8 nyo Lag-Utffottets ben 6 Upril pä bordet
lagda Betänkande angående Lagarnas urskiljande, förenkling
och förbättring.
Friherre 8hernstsät, c»rk Lustaf, hade ingifwit sol,
jandr Memorial som uplästes:
D-e flere och wigtige Lagfrägor, som under detta Riksmöte
förewarit, bestyrka nogsamt, att man begagnat den
rättighet, som Riksens Ständer enligt 87 , 88 , 89 §> §-  af Constittutionen tillkommer, att ändra och att stifta Lagar.
Icke destomindre ffulle Samhället, kunna befara, att
de grunder pä hwilka Lagstiftningen byggdes, wid en strängare
granskning kunde finnas lösa och ofullkomliga. Emell
n Lagar, Religion och Sedolära; mäste den nogaste öfwerenffammelse
äga rum. FörfelaS begreppet om pligt
och om rätt, sä blifwa alla heliga förbindelser wacklande
eller uplöfte. Angelägit är det äfwcn, att Lagar och Författningar
stä i det nära förhållande till ett Lands klimat,
Regeringssätt, Näringsfång och förmögenhet, att de,
efter nvstnämnde omständigheter afpastade, blifwa satte
uti t-llständ att uppfylla det nred dem äsyftade ändamål»
Erfarenheten bewittnar att icke alltid blotta MetaPhysiffa
Jdealer arv i sin tillämpning till Lagstiftningen
dest föremal sch ämne anwändbare och nyttige; Ännu
mer»
Den 14 April. 497
mera fördsirstige sirö s-ädane satser, hwilka under ett
specieust utseende hylla ensidiga afsigter, och som tillskapade
af egnnyttan^ af förtrycket fullkomnas. Icke
lyftas folkflagen till olympen, ej heller ar det Segrarens
troktsande arm som uppehäller Stater, de siga
fastmera sin styrka och sitt bestånd, r principen och
»lösningen af medborgcliga dygder.
Lagstiftningslsiran förutsätter otwifwclaktigt wid,
sträckta Thevretiffa och Practista kunskaper, deste sirö
för Lagstiftaren lika oumgsingeliga, som redlighet, caracter,
styrka och sinneslugn, samt winng genom dem
elt ökadt wärde.
Uplyst inse Riksens Högloft. Ständer, att de Samfunds-dygdcr,
som i alla tider utmärkt Swensta Folket,
och den wära Lagar befästat, utgjöra det enda sanflyldiga
medel, genom hwilka Rikets sjelfständighet,
kan skyddas och uprätthällas: Trofasthet i förbindelser,
renhet ! feder, oskrymtad Gudsfruktan samt mod och
ständaktighet i farans stund hafina hittills utmärkt National-lynnet;
mätte detta lynne hos ost uplifwas, och
framgent stadgas, och mätte wi med bibehållande af
forntidens nerf och sira, i förening med sednare tidcrS
widsträktare uplysning, pä kommande slsigtcr öfwcrlära
wärdige efterdönien af styrka i själen och odlad
Swensk Jord.
Med afseende härpä och upmuntrad af den nitälskan
Riksens Högloft. Ständer hysa för Fosterlandets
wsilgäng samt, de önstningar som hwarje redlig Medborgare
lifligt lärer gjöra, att snart fä se Fäderneslandets
digra samlingar af ser skilde stadgar sammandraga
i en allmän gällande Lag, har jag trodt mig
böra wäsa den fräga, huruwida de projecterade nya
Lagar,
Äiöö sch Ld. prok. 6:te Dand. a-Lrs AfS. r7;o 52.
498
Den 14 April.
Lagar, och förändringar k de gamla, altid med wisthck
kunna anses förenliga med grunderna för en sann Lagstiftning
, samt om de fördelar man synes lofwa sig,
af partiella förbättringar, icke möjligen i wista fall
skulle med afseende pä det hela, kunna bliswa olägenheter,
eller öfwerwägas af deni seni derefter kunde upkomma;
men som en siik undersökning krafwer längre
tid och mera systematisk handläggning, än dom Riksens
Ständer mängfalldigs och Riksmärdande ärcnder
torde medgifwa, har jag trott mig böra till Högwäls
borne Herr Grefwen och Landt-Marftalkens, samt Högloft.
Ridderftapets och Adelns bevröfwande i ödmjukhet
hemställa, oM icke, med Kongl Majus Nädiga tillätelse,
en Committee af Lagfarne och om Riket kunnige
män mätte förordnas, för akt sitt utlätande sä wäl
öfwer nya projecterade Lagar, som ock rörande de wid
Riksdagen öfwerwagade Lcconomie - och Lagfrägor afs
gifwa, innan Riksens Ständer i förra fallet Lagstiftningen
företaga och Kongl. Majit i. det sednare Nädig
sanctisn ät samma Lagar täckes meddela eller ivägra.
Herr Grefwen och Ordföranden, gjorde proposition
till bifall pä Lag-Utftottets Betänkande, -wilken
med Ja beswaradeö.
Friherre kleming , Olatzs, tillkännagaf, att nägra
rum moro ledige bland de till Stats-Mskottets förstärkning
litwalde Ledamöter och anhöll, att deste rum mätte
af Högloft. Ridderftapet och Adeln complctteras pä
det icke brist pä Ledamöter wid Nämndens sammanträde
mätte inträffa.
Efter nägra ögonblicks öfverläggning öfiverensLommo
Ridderftapet och Adeln, att för denna gängen
och
Den 14 April.
499
och till tidens minnande, hälst Stats-Utstottets Nämnd
stulle för angelägna frägor i eftermiddag wara församlad,
frängä sin wal-rättighet och ulsäg genast till
Suppleanter Friherre Lsstsisrrvrn, iLcod, Herr
xtain, llolran Hsnria,^och Herr nkLIIrilkberZ, 'Wilhelm,
hwilka stulle efter förefallande behof, enligt ordningen
af sine pä Riddarhuset innehafwande rum, i
der förstärkta Statt-UtstottetS omröstningar delstaga.
Uplastes och godkändes följande underdäniga strifwclscr
till Konungen:
Stormägtigste AllerNädrgste Konung!
Dä Lagen lemnar enffilte personer frihet, att om
Egendoms öfwcrlatande eller förwärfwande afstuta Contract,
är det under den förmodan, att de med tillräcklig
kännedom och eftertanka sjelfwe borde kunna inse
och wäija hwad dem nyttigast är: i annat fall blifwer
Lagstiftaren bäde för de enfkiltes stuld pligtig och för
/. Samhällets beställd berättigad att inskränka denna frihet.
Lm derföre wista Contract eller lvillkor äro af
den bcstaffenhet att enftilte, ehuru till stadgad älder
kommc, likwäl lätteligen kunna misträkna sig om föliderne
och wid afslutandct anse sädant förmånligt, kom
likwäl cfterät stall besinnas föranleda till stadelige följder,
sa är förbud af sädane willtor, hälst om de tillika
kunna stada tredje man och det allmänna, lika sä
nödwändigt, som det för omyndige, enligt 19 Cap. 1
och 2 §. §. Ärfda-Balken, att räda om deras Arf och
i 4 Cap. 7 §. Jorda - Balken för öfwerwaga, Jungfru
eller wanwettig, att föryttra förwärfd Jord, hwarom
Leras handel förklaras ogild och Lagfart derä förbuden,
Nf
500
Den 14 Äpeik.
Lf denna beskaffenhet äro wisserligen alla wid äfhandlingar
om fast Egendom förekommande sörbehäll
för sälfarett eller andre, att antingen emot lika
köpeskilling, som den han fär, eller nägon annan
i förhand bestämd summa, fä äterlösa den nfstädde
Egendomen, emedan penningars waklande wärde
delS af fä bland menigheten inses eller rätteligen
begripcs, dä samma Dalers eller Riksdalers tal nämnes,
dels i alla fall icke kan förut beräknas, hwarigenom
händer, att sädane willkor oftast medföra merkell»
ga lidanden. Lch som det dessutom är lika onekligt,
att dä en af dplikt sörbehäll beroende ägare omsider
hinner inse det han, när omständigheterne nödga honom
afstä Egendomen, icke kan äterfä hwad den honom
kostar, mäste hugen förswinna för nyttig odling och
förbättring ; äfwen ssm en Borgenär, hwilken, okunnig
om Äboens inflränkta rätt, lemnar försträckningar,
som ehuru icke öfwerstigande Egendomens werkliga wär»
de, likwäl wid dess föryttring icke kunna deraf utgå,
Llifwer lika smärt som oskyldigt lidande; fä hafwa Riksens
Ständer ansett det wara bäde för enskild säkerhet
och allmänt bästa af högsta wigt, att sä äfwentyrligs
äftal, hwarigenom sjelfwa ägande och dispositions-rätten
pä wisst sätt inflränkes, blifwa hindrade, dock med
bibehållande af arfwinges Lagliga rätt till börd.
Riksens Ständer anse ock förbud häremot full»
kotvligen öfwerensstämmande med de grundsatser, hwar»
pä Lagstiftaren haft afseende, när den fordna bördes
rätten fick det flick den nu har^ Bördemannen ägde
i äldre tider rätt, att efter mätismanna ordom inlöser
arfwejord som skulle söryttras; men som omissheten om
resultatet af en flcende »värdering hindrade ett säkert
beräknande af ersättning för nedlagdt arbete och kostnad,
ansägs nödigt att genom 17L0 ärs Förordning
lätes
Den L4 April.
Ma wärbet af säljaren sjelf bestämmas till del högsta
som annan köpare wills derföre giswa.
I likhet med denna i allmänna Lagen fökide prim
eip, samt pä osman anförde grunder- anse Riksens
Stander derföre följande tillägg wid 2 §. 1 Cap. JorHa-Balkcn
nödigt och anställa j underdänigstcc det mätte
samma tillagg genom Eder Kongl. Majus Nådiga
Sanction erhälla kraft och Lag:
Ej niä Säljaren L Röpe- eller SkiftesAfhanLking
om jJord och Fastighet hädarreft
Ler förbehålla sig eller andra, att emot någon
i samma Afhandling bestämd pcnmnge-Summa
eller andre willkor, fa framdeles winna
Egendom ater. Sker thet, ware utan werka»,
och Lagfart a fg-ant köp eller stifte icke
Maten.
Riksens Ständer framhärda
Stormägtigste AklerNädigste Konung t
Ehuru Riksens Ständer, med öfvertygelse om nöds,
wändigheten af en ny Byggnads - och Husefyns-Ordning.
, önffat kunna dertill afgisnza slt. fstr anda,märet i
alla afftendcn tjenligt Förflag, och detsamma Eder Kongl.
Majtt-s Nädiga pröfning, underställa, stafwa dock Riks
fens Ständer uti ett ämne af denna bestaffcnhct, som
r anseende till hwar-jo Landsorts se, stilla kocala omständigheter
fordrar olika sörestiifter, och i saknad af derom
nödige fullständige uplysniugar, icke trott sig kunna
i underdånighet förestå en stadga-, som för dest hela
wore fullkomligt lämpelig.
Af sadan anledning anställa Riksens. Ständer ö
underdänighet, det täcktes Eder Kongl. Msj.st, ledan
alls^
502
Den 14 April.
nödige underrättelser och upgiftcr blifwit genom weder»
börande frän Lrterne infordrade, Nadigsi lata i detta
angelägna amne utfärda en sadan Författning, som
kan finnas lämpelia efter tidernes förändrade stick och
hwarje Landsorts olika behof.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste AllerNädigste Konung!
Eder Kongl. Main har uti Nädig proposition af
ben 1? sifil. Februari,' i Räder behagat till Riksens
Ständer.framställa Zernhandteringens närwarande swäs
ra belägenhet samt ounogängeliga behof af allt möjligt
understöd; och da Eder Måill Nädigst insett att medel
till någon »vidsträcktare hjelp icke äro att tillgå, har
Eder Majit till Riksens Ständers omtanka i Skader
öswerlcmnat att lampa de fordne Författningar om
Län pä Bruks Effecter efter Zernwerks-rörelsens närs
»varande förhållande och behof, att undanrödja alla för
Banquens säkerhet icke owillkorligen nödige ftvärigheter
derwid och genom »visa föreskrifter sätta deras Fullmägtige
i tillständ, att med »värden om Banque» förs
ena en flälig omtanka för Näringens bestånd under
ännu möjcligen inträffande widrighetcr och »nistöden.
Detta wigtiga och för Banque»» i spnnerhct under
dest närwarande belägenhet magtpäliggande ämne
haftva Riksens Stander efter inhämtad kännedom af
de förcssrifter, sorn lid efter annan blifwit Banco-förwaltninge»»,
angäende utlåning pä jern och andra exportabla
effecter, meddelade, ragit under sorgfälligt öfwerwägande;
och dä derivid funnits, att förändring af
dr för Banquens Län pä nystnämde effecter förestrifne
stadgande» i synnerhet under Werkets nuwarande Financiel»
stallning mäste med all sorgfällighet undwikas,
haf
-
Den 14 April.
M3
hofwa Riksens Ständer deremot bifallit, det alla de
Jernlän, hrvilkas Zcerbetalning blifwit förlängd till deir
1 nästkommande Jun',!, mage fä innebegripas under
samma äterbetalnings-styldighet som de, hwilka frän den
1 Nowember nast!. lill den 1 Maji innewarande är
Utgätt och utgå; äfwenfoni akt de pä Attester ifrän
Upstädernes WZgar bcwiljade Län mä nkr innewarande
är fä ätnjnta enahanda förmän hwad äterbetalningen
angär, som Författningacne för Länen ä de i
Stapelstads Wägarne förwarade efsccler medgifiva.
Riksens Stander framhärda re.
Stormägtigste MerNädigste Konung!
Sedan i anledning af Eder Aongl. MajktS Nädiga
proposition den 7 September sk.levit ä,r om nödWandigheten
af nägon undsättning för Westerbottens
olycklige Ilnvänare, Riksens Ständer i underdänighet
bifallit, att af de Banqucn för Stats-Werkets räkning
insatte och dä ännu, otstfponerade frimillige Län och
gaswor ett Län af 50,000 Nd. Banco mätte räntfrith
lemnäs förenämnde Jnwänare,. att fördelas och anwändas
pä det sätt, Eder Kongl. Majit i Räder pröfwade
lämpligast till befrämjande af Landets förmän samt
den allmänna nödens afhjelpande; äfwensom att de
under de 2me första ären stulle blifwa sörffonte för
all äterbetalning, men att de sederm-rra borde betala
^:dcl sä akt fprstottet pä Trenne är derefter eller till
och med >814 mätte wara fulleligen ersatt, haswa
Riksens Ständer, uppå ytterligare föreromnc bewekande
ffäl, Mälsten sädan prolongation af äterbetalnings
tiden, att fem är fä beräknas utan inbetalning och
Summan sedan inbetalas pä twännc är, hwarom Riksens
-
Lo4
Den 14 Aprii.
sens Stander härigenom fä hos Eder Kongl. Maj;?
underdånig anmälan g,'öra.
Riksens Gtänder framhärda re.
^ Företogs till afgörande Stats - Ut,kottets förlidnr
gärdag pä bordet lagda hemställan nn Memoria! af
den 12 dennes, huruwida ille hädanefter der twä af
de Rcspectlvc Ständen stadna emot twä, Stats-Utstok-?
tet dä till tidens winnanve mätte wara tillätit, att ritan
serstfld anmäla,! af en flik skiljaktighet, fä företaga
sadane frågor till afgörande uki det förstärkta
Stats - Ukffotiet, i enlighet med 69 §> Negeringsformen
och 3O §. Niksdags-Lrdningen.
Friherre Klannsrdeim, I.rlrs Dä jag
i gär nyttjade min Riksdagsmanna-rätt att lagga deus
na fräga pä bordet, skedde sädant för att inhämta up->
lysning om hwad Riksdags - Ordningen till äfwentyrs
häröfwcr kunde stadga. ZO §. af Riksdags-Ordningen
innehåller endast följande föreskrift i afseende
pä sädane frägor: fLrfare Utskottet, förstärkt till det
antal Ledamöter, som Regeringsformens 69 §. föreskris»
wer, dermed pä det sätt npsinämnde Luis K. §. (ncms
ligen 69 och 71 §. §. Regeringsformen) utstaka; och
Riksdags-Ordningen stadgar ej något förbud för Riks,
sens Ständer, att om dem sä godt sones tilläta det
förstärkta Stats-Utskottet, att omedelbarligen anställa
votering öfwer sädane frågor. Enar jag säkedcs uti
StstsUtflottcts hemställan icke stnncr något stridande
emot Grundlagen, hemställer jag om icke, dä Riksdags»
arenderne nu synas fordra ett styndesamt flut» denna
hemställan kunde af Ridderstapet och Adeln bifallas.
Grefwe Ds la Darstis, flacod. Uti forewarands
fräga kan jag i§e mara af samma tanka som Friherre
-
Den 14 Äprik,
8oZ
herre Msnveib-im yttrat. Det kunde lätteligen hända, att
Stats-Utffvttet pä ett emot något Riks - Ständs mening
oliin sätt fattade befi tanke uti en fräga, hwaruti Riks»
Ständen slädnät nti stiljaktige bcfllit. llrflottct skulle dä
crhälla en förklarings-rättighet som detsamma, efter min
öfwcrtpgelse, icke bör tillkomma; och jag kan således för
min del icke bifalla den af bats - Utskottet gjorde hem»
ställan,
Grefwe Milner, VSrnn. Förcwarande vfwer
läggning
synes mig innefatta 2me frågor; den ena, huru»
wida dcn af Utstottcr begärde tillätelfe skulle wara mot
Grundlagen stridande: att den det icke är, synes nu Friherre
k-I-irmerbcim hafwa titträckeligcn ädagakagdt; den andra
frägan ar, huruwida Högloft. Ridderfkapet och Adeln
behaga sriwilligt cedera sin owillkorliga rättighet, att enär
sadane frågor, der twanne Ständ stadnat emot twanne-,
böra genom Namns afgvras, dervfwer inhämta Statss
Utssottets förutgäende anmälan; och dä erfarenheten redan
wisat att i de fall, dä twanne Ständ warit af skiljaktig
tanka mot de andra twanne, Ständen icke frängätt
fine beslut, tror jag att det ffulle wara ett medel till tvinnande
af tid ym Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
Stats. UtstottetS gjorhe hemställan»
Grefwe ve Is vsrllie. Zag ber om forlätclse, der
hgr wisierligen handt, att efter anmälan af inträffande
ffiljaktighetcr Riks-Sländcn sammanjemnkat sine tankar.
Grefwe Itlörncr. ^ag tror ej att en sadan ;cmnkning
ägt rum när twä Ständ tydcligcn stadnat emot
twä, för hwiliet enda fall, Stats-Utffottet vegardt att fä
omedelbarligen med biträde af sin förstärkning utöfwa afgörande
rätten; utan lara sadane jemnkningar endast hafwa
ägt ruin, när Riks - Ständen sins emella!', stadnat i
Dm i4 April.
flere än tivänne skiljaltigheter, i hwilka sall jag anser en för
rutgängen anmälan wara aldeles ouMgangelig.
Herr Grefwe» och Ordföranden gjorde propofltion
pä Stats-Utflottsts hemställan hwilken föröfrigt bifölls;
men
Grefwe v- Is Osrllie förklarade» stt ehuru han icke
wille sätrasig emot bcflutet, önskade han! Protocollet antecknadt,
det han icke ansett sig kunna dertill lemna sitt
bifall.
Undertecknad LUversiolpe, ^xel Osdlie! , utbad sig fä
fräga, om icke Högloft. Ridderjkapets och Adelns mening
warit, att desi nu gifne bifall endast skulle gälla i afseen^
de pa de mål, hwilka under den äterstäende delen af denna
Riksdag kunde komma till afgörande af det förstärkta
Stats-Utskottet.
Ropades Ja.
Grefwe O- Is Qsrllie medgaf beflutet pä sädant sätt
fattadt, men erindrade, att Stats - Utskottets hemställan,
icke hade warit sä uttryckt.
Grefwe körner yttrade att för längre tid utsträckt
hade Åtminstone icke Stats-Utskottets mening warit.
Föredrogs ä nyo Allmänna Beswärs - och OeconomieUtskottets
den 6 dennes pä bordet lagda Betänkande, anzäende
sättet för »verkställande af uphandlingar för Kronans
behof samt försäljning af umbärligs persedlar.
Grefwe O^IIendoi-Z, jsvbsl, Ikenning rtpläste till Prvcollet
följande:
Wid Högloft. Leconoinie- och Beswärs-Utffottcts Betan
-
Den 14 April.
607
tänkande em sättet för werkstallande af uphandling för
Kronans räkning, samt försäljning, af desi umbärliga Tiondcpcrscdlar
och öfrige effectcr, får jag forst anmärka,
att det förmodeligcn lärer genom misitag deri influtit det
yttrande, att flikc försäljningar genom, pä en gäng, ä
twännc serstilte ställen, anställande Auctioncr werkställes,
enär det icke synes lämpeligt att ifrägawarande persedlar
och efferter annorstädes än der de äro att tillika bese och
sälcdes blott pä ett ställe kunna försäljas, äfwenfom jag
icke med Utskottet instämmer deri, att olämpeligt more wid
Auctioncr för anbuden utsätta ett minimum, hälst detsamma
icke för Auckioncns afsigt borde kunna lägga nägot
hinder i wägen, enär det pä wederbörandes omsorg ankommer,
att efter warorncs warde detta Minimum behörigen
lämpa och bättre more, att de blefwo osälde, än till underpris
föryttrade; men hwad jag i synnerhet sinner wara
wid Utskottets Betänkande anmärknings-wärdt/ är att,
till besvarande af Herr öfwerste-Lieutenant Qripencvslst,
anförande, det mätte införskrifning af Utländske Kläden till
ArmSens behof uphöra, Utskottet anscdt sig sa myckctmera
bcfogadt tillstyrka, att detta mätte till Konungens Nädiga
godtfinnande öfwerlemnas, som denna rättighet ägde
sä nära sammanhang med Kongl. Majus Höga rätt i
Commando-mäl, att Utskottet trodde sig, utan inträng deri
ingen annan tanke kunna yttra; att detta helt och hållit
pä Konungens Nädiga godtfinnande ankommer, är utan
all fraga, och i sä matto instämmer jag i Utskottets mening,
mell ehuru jag wäl förmodat, att under benämning
af Commando-mäl mycket skulle kunna hänföras, hade jag
likwäl aldrig förmodat, att Kkädcs-uphandlingar skulle up--  höjas till de foretag, som derunder kommo att beräknas»
Detta uplyser wäl Oeconomic - Utskottets sätt att se och
b>döma, men jag hade deremot trodt, att detta bordt blifwa
anscdt som ett Lcconomie-mäl, deri Riksens Ständer
stgds
8oz
Den 14 April.
agde att underdäniga önstningar för Konungen framställa^,
samt akt Ntflotttt ester föregängen granskning af saken
sätedes bardt tillstyrka bifall af Hfwerste - Lieutenant Orixeli^v2llltz
andragande, sä tvål ! grund deraf, att en möst
lig winst för Kronan, af för bättre pris erhållande Utländske
Kläden, blott ar en inbillad icke wcrkclig winst för
Stgte:, utan twartom cn förlusta enar samina behof afi
egne tillwerkningar kunde upfyllos, som ock k följd af dem
allma na nyttan. deraf, hw-ilkcn wisar sig i ett annat a st
stende, dä inhcmffs Älädcs-tillwerkumgar bereda ett, med,
förtjenst förenadt, nyttigt, syflosattande i spanad och wäfnad,
för ett oberäkneligt antal fattigare, som i annat fall
i saknad af arbete skulle sakna nödig bergning; och hem»,
stä r jag wördsammeligcn om icke ett sä beffaffadt un-,
d dänigt ti styrkande, kunde Konungens Nädiga godtfia--  nande underställas»
H-rr Loricks, ddilz. Det ar Mig okärt wara nödsas,
kad förklara, att jag fattat meningen af det nu upläste
Betänkandet sädan, att jag deri helt och hällit saknar hwad
Författningar redan fvrcskrifwa om uphandling af det som
till Armeen för Kronans räkning behvfwes. — Har fors.
dräs ej nya stadganden i detta fall enär de sem finnas,
Sjörå tillfyllest, och da bör förhällas salunda: Att Kongl.
Commerce-Collegium wid en thy förelagd tid utfärdar och
med wcderbörande communiccrar sa kallade pria-couranter
pa allt, hwad i detta och annat afseende kan wara ast
nöden: att den, under hwars tillsyn uphandling stall bes
sörjas, tager deraf kunskap om priserna, utställer Auction
derom, sedan Allmän Kungörelse föregadt inom cn wist
redan bestämd tid, och fäledes ingalunda sä kort. Herr
Zantesson behagat föregifwa; men om Auctipns inropen
finnas obilliga, upffjutes med beflutet deröfwcr enligt der»m
förut gjord reservation, hwarcfter widtages den dä
först af Konungen Nädigst tillätne ätgärd, att genom be-:
ting
Den i4 April.
609
ting söka bättre willkor. Sä har under min tjenst zöring
i Kongl. Krigs-Collegio nicr än cn gäng till Kron ns
fördel warit practiccrat, älmmstone före och under fvrtgäns
gen af förra kriget i Finland. — Jag hoppas häri wara
trodd pä mine ord.' nicn nog skulle jag med Utdrag af
detta Collega Protocoller kunna sädant styrka och tillika
wisa > hwad jag nu exempelwis af minnet wägar anföra
att Kläde som pä Auction gick tillgå si. aln borflöts sedan
genom beting för 29 si. nägra runst. och sä widare med
annat. Man bör derföre ivid uphandlingar och försäljningar
för Kronan ej absolut binda sig mid Auctionen,
om de ock yrkas, säsom nödige för controllen; tyman 'x
lika blottställd för sammansättningar äfweN dä — och jag
har ofta erfarit till och med otroliga händelser i den mä
gen, samt skulle äfweN Nu kunna omnämna ett nyligen inträstad
förlust för Kronan genom en wist operation af försäljning
pä Auction, dä man kunnat winna, om cn föreslagen
anstalt genom beting fädt nyttjas- Noga upmärksamhet
och kännedom af währans rätta warde kan och
bör allt förekomma- och en rättskaffens Embetsman glömmer
ej heller harwid gjöra sin pligt. Jag tillstyrker d> rföre
ett fullkomligt afsiag pä UtstottetS förcwarande
tänkande och hwilar tryggt wid Styrande MagtenS nädiga
omsorg, att efter förra manligheten läka härutinnan förfara,
utan att jag nägonsin lika med Ulffottet kan hänföra
detta till Commande-mäl.
Herr Grefwe» och .TrdfLranden proponerade bi»
fall pä Utskottets Betänkande
Ropades
rllcj.
Grefwe vs Is vsrckie. Jag tror att i detta som mänga
andra fall blir cn skilnad ofta betydlig emellan Theone
och vractique. Ingenting tyckes med mera billighet förena
-
Z10 Den 14 April.
ena en större och sakrare winst för Staten an all allt, som
till allmänna behof uphandlas, blir det pä öppen Auction,
dä hwar och en äger att gjöra sitt anbud och Statens Embetsman
att antaga det för Stats - Enstan förmånligaste,
men tillfälligheter kunna mälla motsatsen och jag niet at^
sädant nu nyligen händt; i brist af tjenligt Lärft hade
Krigs- Förwaltningcn under sista kriget nödgats upköpa
gröfwa Bomullslarfter. Ett betydligt förråd af nära
600,200 alnar wörö nu wid fredsslutet öfrige, de skulle saljas
och personer med fullgod borgen erbödo derföre nist., jag
tror till ochmed iL st.aln churudekej kostatKronani inkvvwer
ön 6 a 6^ st. alu; oagtadt denna winst blef i grund af äberode
Författningar försäljningen wägrad pä annat wis än
genom öppen Auction , den hölts äfwen och Bomullslärftet
säldes derstädes till ett sa lägt pris att Kronan kill flere
looo Rd. förlorade hwad hon hade ernätt om enligt
förste anbudet det utom Auction blifvit försäldt. — HofMarstalkrn
m. m. Sifversparre som är här närwarande
och Ordförande i nuwarande Krigsförwaltning lärer kunna
om sä päfordraS bcwittna hwad jag här yttrat. Jag
fär i ödmjukhet af allt detta föreflä afflag af Utskottets
Betänkande och att detta helt och hällit Leconomiffa mäl
mätte updragas Kongl^ Majtts Nädiga ätgjard
Ätflillige
begärde att Betänkandet mätte affläs.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde proposition
till afflag ä Betänkandet, hwilken
Bifölls.
Ankom och infördes en Deputation frän det Wällofl.
Borgare-Ständet anförd af Herr Borgmästaren Victorin,
som tillkännagaf StändetS öfwer Leconomie - Utskottets
Be
-
Den 14 April.
Z1L
Betänkande rörande förfwars-medel tagne beslut innefattadt
i följande:
Utdrag af Protokollet, hällit i Borgare-Ständets
Plenum wid Riksdagen i Stockholm den 14 April
Igro.
E. D. Nar Borgare- Ständet, efter nogaste granffning
och öfwerwägande, till stuteligt afgörande företog
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Beswärs - och Oeco«
nomie-Utffotts Betänkande af den ro dennes, i anledning
af Kongl. Maj: s Nädiga swar till Riksens Stander, pä
deras underLäniga strifwelse rörande Wargeringen, blef
samma Betänkande af Ständet gilladt, med följande ut,
trpckeliga willtor 2
ilo Att Hfmerste - och Regements-Officerares till och
med Capitains - Boställen mä i den Allmänna Noteringen
inbegripas och endast Officerares af lägre grader samt Under-Lfficerarcs
Boställen derifrän undantagas.
L:o Att Kongl. Mastt, när Förstärknings--manskapet
upbädas till tjenstgöring, täcktes, pä lika sätt som i 6Z§.
af Regeringsformen är stadgadt, Riksens Stander till Allmän
Riksdag sammankalla.
z:o Att Utskottets ifrägawartmde förslag mä anses
antagit intill desi Riksens Ständer ä Allmän Riksdag derom
annorlunda besluta.
4:0 Att Förstärknings-Manssapet, säsom endast och 0-  willkorligen bestämdt för Rikets förswar, i händelse af
fiendtligt anfall, ej kan commcnderas lill Rikets ultrs ma.
rinsks besittningar, ej eller såsom hjclp-troupper eller cons
ligent under främmande Magts befäl ställas..
5:0 Att sista Meningen af Momentet Lil. O. i Utskottets
-
512
Dkn 14 Apri!.
tets Betänkande, ifrän och med orden: rvid anflaffanöer
kif detta manskap, alldeles utgär.
6:0 Att > slutet af Momentet Lil. 6, efter orden:
tjenstbar karl i sitt ställe, tillägges: utan afseende pä
äldern.
7:0 Att icke NaAoN mansperspersott Med frista lemmariNoM
den af Utstvttet förcflagne älder, af hwad Ständ,
Embete och willkor han halst wara mä, urom Konungens
tjenstsökande Stats-Minister, Stats-Räder och Stats-Seereterare,
bör frän lottning till krigstjenst i den uprätrade
Förstärkningö-Armeen wara befriad
x;o
Att den sorn bland Förstärknings - manskapet ar
rnstrifwen ej kan med hwad willkor som halst, sa länge
hans tjenst warar, till Soldat wid något wärfwadt -RegcrNente
för framtiden anwärfwas, utan all öfwercnskoms
mel se i slike fall för ogild anses, samt
9:0 Ätt antalet af Förstärknings - manskapet wal ma
tlpsättas till högst 50,000 män, men att alldrig nägön af
detta manskap fat ifrän samlingsplatsen eller Standqwarterct
aftaga, innan han med full beklädnad och bewäring
blttwit försedd.
Likwadt af en sann Fosterlands kansta, och det renaste
Upsät att häfwa lis och blod osparde till förswar af
Rikets ara och sjelfständighet, kunde Borgare - Ståndet icke
ett ögonblick twcka, att under erkännande af Hans Kongl.
Mahrs LandSfadcrliga afstgtcr, med underdänig beredwillighct
möta deN nädiga framställning, hwarmed HanS
Maj:t uti Desi ofwannämnde swar till tstiksens Ständer
erindrat o>n sadanc anstalters widtagande, som till ernäende
af detta högst wigtiga ändamäl aro oundwikeligeil
nödige; och dä Ständet ansag de förbehåll hwilka Ständer
i föiberSrde mätto beflutit, icke wara af den beskaffenhet
-
Den 14 April.
6i3
hel, att de hindra hufwudsakliga antagandet af detta förslag,
som i wisit afseende är en fullföljd af det till samnta
Utstötts handläggning förut öfwerlämnade och derstädes
beredde ärende om Wargeringen, hwars uplösands
tillägger den nu föreflagne National-Armeringen egenffap
äfen förökad nödwändighet, har ock Ständet trott sig,
utan behof af någon äterförwisning, kunna stadga desi
förenämnde beslut, i den förmodan och med den wördsam,
ma och wänliga önskan, att ds Nespectwe Med - Ständen
häruti täcktes med Borgare-Ständet sig förena. Utsuga.
Ux UrotocoUo
I. keterLon.
Sedan Dkputatronen afträdt företogs till afgjörande
Allmänna Beswärs- och Oeconomie-Utskottets, sedan den
z dennes pä bordet hwrlande, utlåtande angäende inrättningen
för fattige barns upfödande; hwarjemte uplästes
ett af Friherre L^ernsteät, La,t Oa?tnk, den 17 Mars till
'Urotocollet afgifwit Memorial i samma ämne.
Grefwe 6vII--^llorx , Isdi-.ii Ilen liing, upläste ett fä
lydande Dictamcn:
Sedan Högloft. Heconomic - och Beswars - Utstöttek ^
Uppå flere i Riks-Ständen gjorde anmärkningar huswud^
sakeligen förändrat desi förra Betänkande i afseende pä
fattige barns underhäll samt, med aterkallande af föreskrifter
till utgifter i sadan wag, instränkt sig till det uttran.
Le i 4 §. att hwarje Socken mä äga inom sig utse de
tjenligaste utwagar till sine fattige barns försörjande, skulle
jag wäl icke wid detta sednare Betänkande hafwa något,
att anmärka, sä framt ej Utstottet genom införande af en
Ny eller den 7 §- motsagt ej allenast nytznämndc desi pt,
trande, utan äfwen ä nyo ingätt i en ny Bcwillnings
före
Ri>d.
och Ad. prok. 6-te Land. -chra Lfd. r7.o zz.
Zi4 Den 14 April.
förestående, som Utskottet, uppå flere sänger ifrän Stan»
den derom gjorde erindringar, och afwm i synnerhet i
det r fr äga warande ärendet medgifwit icke höra till desi
ätgärd. Utskottet förklarar i samma §. säsom tillagg sä
wäl ifrägawarande, som Betänkandet om Allmänna Fat'tigwärden
(hwilket sistnämnde likwäl längesedan är hos
Riksens Ständer afgjort) böra foresta att det mä bli elk
lagligt äliggande för hwar och en i att mohn af sin förmogenhet
jemnlikt nu faststälde LewillningLgrunder bidraga
till de behöfwandeo bergning inom Len Socken
hrvari man är innewänare samt att Lenna afgift lika orvillkorligen
som allmänna Rrono-utstMerne böra utgä»
Lch dä Utstottet sälcdes genom förestående afen ordentclig
Bewillning, synes mig äter hafwa sträckt sig ntöfwer
gräntsorne af desi werknings krets, hade jag ätminstone
wäntvt, akt Utstottet skulle hafwa ingädt s pröfning och
bedömande af de skiljaktig? omständigheter, som härwid
»nöta. Det lärer wäl icke hafwa Utstottet undfallit, att
Police anstatterne i wärt Land aro sädane, att det ej ankommer
pä Socknarnes Innewänare att hindra inflyttandet
af folk, som antingen reran äro, eller snart blifwa att
beräkna ibland de behöfwandes antal; icke eller lärer det
hafwa undfallit Utstottet, att icke sädane allmänna ansia!,
ter äro widtagne, som försätta den fattige men arbetsförs
! tillfälle att med säkerhet kunna påräkna utwägar till
förtjenst till nödtorftig bergning, deraf synes mig den slutföljd
hafwa bordt ledas, att enär de fattigares antal inom
Socknarne, liksom deras behof, blifwa obestämde, beroende
af tillfälligheter och deremot icke i något afseende afSockne
Jnncwänarne bero, sä bjuder m.turliga rättwisan och billigheten,
att owilkorlige förbindelser i sädant afseende icke
mä säsom Lag kunna dem äläggas. Obillighetcn af en
sä beskaffad beskattning wisar sig desiutom i följderna af
desi tillämpning, dä derwid förekommer, att i Socken af
män
-
Den i4 April.
8l5
wanga fattige och fä förmögna, skulle de förre kanske blifwa
i saknad af nödig hjelp, enär i en Socken i ett motsatt
förhållande, bestående af flere förmögne, men fä fattige,
antingen de fattige skulle bekomma mera an de tarfwade,
eller ock Bewillningen blifwa sä ojämn i iemnföreise till
behofwet fördelad, att i den förstnämnde Socken, den skulle
uppgä lill ett större belopp, jcmnfördt emot hwar och ens
förmögenhet, än i den sistnämnde der de faktigarcs antal
wore mera inskränks och h§ contriösierades deremot calrikare.
Z anledning häraf, och de det stulle blifwa wadeligt,
att godkänna den pä wacklandc grunder
männa Bewillnmgen fäsom en hufwudgrund för alla all^
wänna förbbndelser, tillstyrker jag, för min del, att ifragawarande
7 §. mä ur Betänkandet alldeles utgå, och detsamma
i öfrigt gillas och godkännas.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde proposition
till godkännande af Utskottets Betänkande med undantag
af 7 puncten, såsom innefattande »läggande afen
Bevillning.
Bifölls.
Företogs till afgörande Allmänna Beswars-och Oeco»
N-wie-Utstottets sedan den 7 September nästl. är hwilan.
de Betänkande om anstalter till Bcnerifla smittans hämmande,
sä wäl som.samma Utstötts den Z dennes pä bordet
lagda utlätande öfwer i Riks-Ständen tvid detta Betänkande
gjorde anmärkningar.
Herr Uriowscllölrl, Usu!, yttrade sig ej hafwa nägot
att emot Utskottets afgifne utlätande erindra, men önskade
allenast, i anledning af hwad Utskottet i 8 puncten tillstyrkt,
att derjemte matte hos Kongl. Majk iundcrdänighot
anhällas, att för Läkare betyg ä Pap för de till Gärd,
sari
-
Den i4 Fpekk.
fari-handels drifwande utsände ynglingar och tjenstedrangar
nu bestämd lindrig taxa mätte utfärdas, pä det ej
desse ynglingar och tjenstedräng-»:' mätte med en altföt
dryg utgift försädane betyg kunna belastas.
Herr Grefwe» och Ordföranden propollerade
gillande af Utskottets Betänkande med de i dess sednare
utlätande gjorde förändringar, samt det af Herr krintz
rrkölä föreflagne tillägg.
Bifölls.
Företogs till afgörande Allmänna Beswärs - och OecdAvmie-Utstottets
den 6 April pa bordet lagda Betänkande»
i anledning af Herr Grefwe ^xel llsmllton» Memorial»
innefattande fyra serssilta ämnen;
Härjemte uplästes följande:
Utdrag af Protokollet, hällit uti Borgare-Ställdets
Plenum wid Riksdagen i Stockholm den rr
April rörö.
S. D. Wid äter föredragande af Riksens HögloftStänders
Allmänna Beswärs - och Oeconomic-Utskotts den
ra nästledne Marti! gifne Betänkanade öfwer Herr Rytt,
mästaren Grefwe >^xsl ULmiltsns fran Högloft. Ridderstapet
och Adeln remitterade Memorial, angående förpant»ingar
m- m. fann Ständet stäk, att med gittands af Utstöttets
yttrande, rörande första, andra och fjerde piincter.
Ne, aldeles förkasta hwad Utstottet, i anseende till tredje
puncten deraf, föreslagit, säsom oförenligt med ägande
rättens helgd och det owilkvrliga beställd af lagligen uprättade
vfwereuskommelser, som, icke utan contrahenterneI
friwilliga begifwande bör kunna häfwas. Och stulle de
Skes
Den 14 April, Zl?
Mspective Med-Ständer, wördsamt och wänlrgen härom
underrättas. Ut suxr»,
Vx U-otocollo
F. N. Esterson.
Grefwe Mörner, Xöolpd 6örsn, förklarade sig instäms
ma uti det Wällofl. Borgare-Stänkets yttrande öfwer det
nu foredragne Betänkande, hwarä han altsä tillstyrkte bis
fall, undantaganhe hwad angiyge zchje chrincten, hwilken
säsom innefattande rubbn-ing i laglige öfwerenskommelftr,
han ansäge med ägande rattens helgd oförenlig.
Herr G re swen och Ordföranden gjorde proposition
i likhet med Grefwe Möraeis yttrande, hwilken med
Ja beswarades.
Herr Drmllv3rckt Iglse4tröm, Molcom, UPläste tift
Protocollet följande, hwarvfwer han iche begärde nägon
Hfwerläggning:
I anledning af Herr Krigs - Rikhet Oarlcson, hen 2§
Mars upläste anförande till Protoeollct, utbeder jag mig,
att wid denna dagens fä förwarade följande uplysningar,
sch dem jag anser mig säkrast kunna lemna genom besws-,
rande af Herr Krigs-Rådet ^»rleLoas uti ämnet dm rs
Febniarij ingifne Memyrial.
Granstas detta Memorial uti ett sammanhang, fä
skönjes ej otydligt det Herr Krigs-Rädet mcdde"
af honom såsom en alldeles ny och förut bade för Revi^
förer och Stats - Utskottet, okänd handling företedda Högloft.
Hemliga Utskottets Resolution, äsystar dels att bort*
wända upmärksamhetcn frän hufwudfragan eller Herrar
Fullmägtigeö wagrandc, aft tftl Mcrksiälljghtt beford-La l8v§
Lrs
518
Den 14 Apri!-
Zrs Revisorers weddelte föreffrifter, den enåk afseende p5
Kamereraren LcKsnllerZ, och den andra rörande regleringen
af BokflutS-Contoirets Stat, och dels att bereda sig
ett tillfälle, att klandra, sä wäk Revisorers åtgärder, som
Stats-Ntffottcts öfwer bein mcddelta yttrande, sedan bä»
de det ena och andra af Riksens Höglois. Ständer redan
blifwit gilladt och godkänt, och hwarwid Herr Lsr!-, >n beräknat
det intryck, sorn en framlemnad ny handling för»
modals skola ästadkonnria i synnerhet hos dem, hivilka icks
rNgä uti någon närmare undersökning om en sädan hand»
tings beskaffenhet. Hwad som likwäl först torde wacka up«
marksamhet, är den motsägelse, som röjer sig uti Herr
Ld.rlL-Mnz Memorial, enär han, till rättfärdigande as ät»
garder, hwilka ägt runi för flere är tillbaka, beropar sig
pä en Resolrttion, den han pästär sig alldrig haswa hört
pmtalas- Hwarjemte anmärkas bör, att om ock HögloftHemliga
Ukffottets Resolution möjligen skulle kunna för»
klara? till en sadan mening som Herr lHes»» tyckes yrs
ka, hade dock häraf ej kunnat hämtas något stod till för»
swar af Herrar Fullmagtigcs förhållande, enar det uti
Insiruckivner war Herrar Fullmagtige uttryckligen alagt-»
att stalla sig till efterrättelse Revisorers föreffrifter och det
Medes ej kunde tillhöra Herrar Fullmagtige utan endast
Riksens Högloft. Stander, att pröfwa och bedöma Revisvz
ners ätgardsr.
Efter det Herr Lsrl-son uti ingresien till dest Memorial
anfört den föregisna uptäckten af Högloft. Hemliga
Utskottets Resolution säsom en besynnerlig händelse, mie»
fullkomligen rättfärdigade Aullmägtiges ötgjärd uti det
omtwistade befsröringsmäket; yttrar han sig widare sälunda:
<l)ch synes derföre att Herrar Revisorers är
gifne Expedition, som fövebvär Lullmägtige, att med
msShushällvittg för werket, hafwg befordrat en fram
man»
-
Den 14 Aprik.
mande perss»/ rvara tillkommen i saknad afvigkiga up»
gifter; och hwarefrer han flutekigen anhäller, att Resolution
mätte communiceras de nu warande Fullmägtige.
När allt detta i desi hela stärstädas lärer wäl pä sädans
premistkr ej kunna följa nägon annan ftutsats, än den,
att först och främst 1805 ärs Herrar Zkevisorer, i saknad
kännedom af Högloft. Hemliga Utskottets Resolution med,
delt en deremot stridande föreskrift, och sedermera att StatsUtstottct
genom en mindre fullständig och noggran fram,
ställning af saken, glfwit anledning dertill, att Riksens
Högloft. Ständer öfwer Herrar Fullmägtiges förhällands
fällt ett omdöme, hwilket, efter hwad Herr Larlsson synes
yrka, bort blifwahelt annorlunda, om Resolutionen förut
warit bekant,
Hwad äter angar sjelfwa Resolution, sä tror jag att
de af iso; ars Herrar Revisorer gisna föreffrifter ej p§
nägot sätt äro med densamma uti stridighet, utan att
twärtom denna föreskrift warit uti fullkomligaste öfwer,
enöstämmclse med iLoo ärs för Fullmägtige uti RiksgaldsContoiret
utfärdade Jnstruction. Högloft. Hemliga Utstöttet
har ej genom merberörde Resolution förordnad, atk
Tit. ScllsnksrZ skulle wid först inträffande ledighet »will,
korligen befordras till Tjenst och Lön pä Riksgälds-Contoirets
Ordinarie Stat, nar de märkeliga orden äro tif,
lagde: Efter äldev, stirklighet oest förtjenst, utan att nä»
Hon annans rätt derigenom förfördelas. Akt wiste befor
dr ingö grunder ösrde följas inom Riksgälds -Sonk»irez
synes wara nog kydeligen af Högloft^ Hemliga Utskottet
erkänt: och förklarat, hälst de wio flutet tillagde ord s Utan
«tt 11 ägon annans rätt förfördelas, i annat fall warit
alldeles öfwerftödige^ -- För, den som ej äger. någon rätt
kan ej något förfördelande i densamma supponeras, —
Nägon annan slutföljd kan och bör derföre ej dragas af
Högloft. Hemliga Utskottets Resulotivn, än drn att Tit.
82 lis 8
820
Den 14 ApM.
ScKenberZ ej skulle prcjudiceras ut! dest befordringsrätt
of yngre och mindre förtjcntc, — Med älder lärer roal et
kunna menas lefnads är, utan den tid som blifwit anwänh
Uti Riksgälds - ContoiretS tjenst, och det ordet Fovkjrnft
kbctraktad i sammanhang med hwad Resolutionen i öfrigt
innebär, lärer wäl.betyda detsamma som bcfordriNgstour
inom Riksgälds-Costtoiret eller detsamma Werf inom hwi!<
Let Tit Sckienherz i stöd af Resolutionen Aulle njuta befordran
, hälst det ingalunda synes kAnna hofwa warit
Hemliga Ntffottets mening, att de förtjenster Tit, Lekene
1>e>K till äfwentprs kunde hafcha inlagt wjd ett annat Werk
skulle belönas med befordran ivid Riksgälds-Csntorret ichr
allenast pä Ordinarie Bckjeningens utan xä EontoiretZ
bekostnad.
Att Ordinarie Betjeningen räknat tour framför dem>
hwilka ännu icke erhsllit Ordinarie Tjenst och Lön, är
rvanligt wid alla Werk och öfwer: wid Riksgälds - Contokrret,
hwrkke» allmänt antagna grundsats Högloft. Hemliga
Utskottet wid istov ars Riksdag genom meddelad Resolution
uppä inkomne Beswär jcmwäl serstilt godkänt och
sanctionerat.
Tit. Lcbenbsrg katt ej wisa atthan sökt nägon Ordinarie
Tjenst och Lön wid Riksgälds-Contoiret och att någon
yngre och mindre förtjenst dä blifwit honom föredragen,
sä att han wifferligen ej kan beklaga sig deröfwer, at§
Hemliga Utstottets förordnande blifwit lemna! utan till?
hövligt afseende, och dä LcbenderA hmarken innehaft eller
innehar nägon Ordinarie Tjenst wid RikSgälds-Eontoirct,
sä torde ocksä finnas att 1305 ärs Revisorer, ej kunnat
betrakta honom annorlunda än säsom Extra Ordinarius.
Bokhällare befattningen wid Utrikes Räkenskaperna
ej nägon tjenst pä Stat, utan blott en Eomnrisiion,
hwar
-
Den 14 Äprtt,
521
hwartill ZcKenKcrZ endast tillo widare blifwit förordnad.
Att remopcra nägon ifrän en ordentelig systla, eller äter?
kalla ett sädant provisionelt förordnande aro helt olika ät?
garder, och bör wäl icke kunna sattas ulf fräsa, att jn
Herrar Fullmagtige utan att r nägon mätto förnärma
Scbsnkerzs rätts, kunnat nar som halst« updraga Bokhål?
lare-Commistivn ät nägon annan, i synnerhet som ett sä?
Lant willtor war uttryckcligen förhehällit uti det Scbenberx
tnchdelta fyrordnadc.
Efter Realisation rgoz hade gjvromälnr uti RiksgäldsContoiret
hlifwik ansenligen minskade, och komms i samma
mohn Crcdit-Sedlarne indrogosp att an widare minskas.
Flere -Ordinarie Syslor blcfwo öfwerflödiga och kunde
indragas; men enligt 18V0 ärs Instruction ffulle deras
Innehafware fä behälla Loncrne pä Expectant Stat,
intill dest de wid Riksgälds-Contoiret eller andre Werk
kunde winna cmploij med motswarande Löner eller förmäner.
Hemliga Utskottet hade ock till Expectant Statens
lättande uti Instruction för Riksgälds-Contoiret förvrdnat,
att Herrar Fullmägtige ffulle rekommendera Riksgälds-Contoirets
Emdets - och Tjenstemän till engagement
uti Riksens Ständers Bank och andre Publigue Werk. —
Att Herrar Fullmagtige titt befattningar inom Contoiret
först och främst ffulle anmanda CoMoirets Ordinarie Betjening,
och ej belasta Contoiret med Extra Arfwoden till
Extra Ordinarier eller främmande personer, dä deste befattningar
antingen utan eller ock med mindre kostnad
kunde bestridas af förstnämde Betjening, sädant fordrade
cj mindre Instruckionens föreskrift, än omtanka» att w!d
dylika, sä wäl som wid andra tillfällen befrämja Conto!-  rets förmän. Nevisorernes meddelte föreskrift, att BokHällare-Commistionen
borde npdragas ät nägon ibland Cons
toirets Ordinarie Betjening, som med Expectance Lön graperade
Staten, har således ej warit någon annan ätgjard,
Ln
522
Den 14 April.
än att genast befrämja en besparing uti Contoirets utgifter,
och hwilken kunde Winnås utan kränkning af någons
lagliga rätt, enär, som redan anmärkt är, frffgan endast
war om en Commission o ö cj att ffilja nägsn ifrän en
Spsla, hwarpä han crhällit ordentligt Constitutorial. Revisorerne
hafwa derföre med^allt stät ogillat säfom en till
misshushällning ledande prinrip, att till Syflor och Befattningar
wid Contoirct ffulle indragas Ertra Lrdinarier
eller främmande personer när. tillgäng warpä ffickelige Expecterande
Tjensteman, hwilka ffullc ligga Skaten till last.
Förhällandet är korteligen sadant: Tit Schenberg antogs
till en Befattning med inlösen af f. d. Kongl. UtredningsCommissions
Obligationer. — Hos Hemliga Utffottet wid
rgoo ars Riksdag sökte han att blifwa bihehällen wid dess
arfwode, sedan befattningen kom att uphöra, men dettta
afflogs, ehuru Riksgälds - Contoirets öfrige Betjening förklarades
beränigad, att pä Expectance Stat ätnjuta de
Löner och Arfwoden en hwar wid Riksdagen innehade.-'
Hemliga Utffottek tilläde uti denna afflags Resolution,
att Schenberg stulle befordras Wid Contoiret, men icke annorlunda
än säsom Entra Ordinarius och hwilket sjelfwa
ordalagen utmarka, — En af Fullmägtige pä behaglig
tid inrättad Bokhallare befattning bljr ledig,, och 3cbsnbsrg
föryrdnas att tills widare bestrida densammas. En
annan af,Contoirets Ordinarie Betjening, som sökte detta
förordnande, hwarmed war förent högre Arfwode, hestva»
rar sig wid rkoA ärs Revision, och Rcvisorcrne förklarade,
att antingen den klagande eller nZgö» annan af Cou->
toircks Ordinarie Betjening ffulle flyttas till Bokhällare
befattningen, som endast war en Commisiion, men alldeles
intet någon Syssla.
Af hwab nu blifwit anfort täckteS Högwälborne Hern
Grcswen och LandttMarffalken samt Höglofl. Ridderffapet
och
Dm 14 April.
62Z
sch Adeln öcnagit sinna, att 1305 Zrs Revisorer ej pä
något satt handlat emot den af Herr Larlsson äberopads
Högloft. Hemliga Utstottets Resolution, utan att deras
åtgärder äfwcnsom Stats-Utstottets haröfwer meddelta yttrande
eller, som Herr Lsr!c.?on kallar godkännande warit
uti fullkomligaste öfwerenSstämmelse med Högloft. Hemliga
Utskottets föreftriftcr, och att således Herr Lawson till dest
wackte ilander af Revisorers och Stats-Utstottets förhällande
uti en af Riksens Högloft. Ständer redan pröfwad
och godkänd sak warit aldeles obefogad
Högloft.
Ridderstapet och Adeln åtskiljdes kl. r.
ln UrotoonIU
O. Lilverstolpe.
Mändagen den 16 April.
Plenum kl. n förmiddagen.
Herr Grefwen och Landt,Marskalken, Ztsr
tillfristnad, förde ordet.
Anmältcs och cmottogS en Deputation fran det Högwördige
Preste-Standct, anförd af Herr Bistopen Doctor
Wciäerrmn, som medförde Ståndets bcftut öfwer Lecono,
mie-Utstottcts Betänkande, rörande medel till Rikets förs
sivar, hwiiket beslut innefattades i följande Protoeolls -Utdrag,
som af Herr Biskopen upläsies:
Utdrag af Protocollct, hållit hos Högwördige Prestc-Ständet
den 14 Aprils iZro.
S. D. Föredrgs det ifrän Allmänna Beswärs - och
Oeconomie-Utstottct förledne Onsdag pä bordtt lagda Be'v
- ' tans
§24 Dea 16 April.
länkande, i anledning af dek till Utskottet remitterade
Kongl. Masits Nädiga Swar kill Rikets S tänder, rörån?
de Wargering?»: och som detta ämne uti bcmälte Utskott
en gäng tillförene marit underhandläggning, sä sann Prés
sie-Ständet,. enligt med Regeringsformens 56 §. att des
till flutligt afgörande företaga, med de modifikationer, joni
Preste-Standet ansett nödige.
Da Utflottet blifwit förankcdt säwäl af Högstbemälte
Kongl. Majus Rädiga strifwclse, som flere ifrån Respectivc
Ständen ankomne Remisier, att utsträcka stn befattning
till uxgifwande afnödige FHrflag till Rikets Förswar,
anser Presie-Ständet, hwilkct uti detta wigtiga ämne med
Leff respective Mcd-Stander delar samma rena nit, warma
Fosterlandskänsla och ömma tlllgifwenhet för samtclige
Rikets Medborgare, som i alla Ständ utmärkt detta Riks»,
möte, ordningen foidra att först fästa sin upmärksamhet
tvid det af Utskottet före slagne antal af Förstärknings»
manskap- Ester noga öfwerwagande häraf, har PresieStändet
för sin del fullkomligen instans med Utskottets
yttrande att detsamma bör antagas till 50,000 man.
Hwad äter wlllkoren för detta manskaps uppsättande
angär, och dä wid deras bestämmande, ehuru för närwst»
rande provisionelt, det är en af de högste pligter, som ReLigion
och Samhälls-Ordning förcffrifwa, att wid allmänna
bördors fördelning iakttaga den noggrannaste rättwisa
och billighet, hwarigcrwm ock de, som stola i besia för Fäderneslandets
frälsning och uprätthällande oumgängeliga
anstalter deltaga, omfatta dem mdd större tillgifwenhet och
utföra dem med frimodigare werksamhet, har Prest-Stäudet
för sin del beflutit, att med förbehåll, att de nu upZifne
förflag, icke mä anses för en grundläggning till de
närmare beslut, som nstd nästa Lagtima Riksdag kunna i
Detta ämne fattas, antaga ofwannämude Utskottets Letäntande
med följande Modificalioiret:
Den 16 Apckk»
t:o Att hos Kongl- Majit r undetdänighct anhälles ,
säsom ett nödwändigt willtor, att uti det Nädiga Bref»
som till Konungens Befallningshafwande kommer i detta
ämne, att enligt Utskottets Betankande afgä, lemnäs tydlig
och bestämd föreskrift , att wid den anställande Extra
Noteringen billig lindring, och i afseende pä localen rätt,
w!s jemnkning iakttages för /alla Boställs-Innehafware
och Arrendatorer af Kronans Domainer, af det talande
skäl, att de och deras Arfwingar icke ega sjelfum jorden,
utan blott innehafwa nyttjande rätten deraf ofta blott
för en korrt tid, och desse förstnämnde den endast säsom en
sig pä lön anslagen tillhörighet, och mänge aldeles utan
andre publique Lörängs - willtor, samt att i flere Lands,
orter de redan roterade Hemman njuta lindring i wiste
andre Publique onera derföre, att Noteringen der är owanligen
stark. Af samma stal skulle äter alla ringare
Boställen af Civil, Militaire - och Ecclestastiqve beskaffenhet,
säsom Harads - och Mönsterskrifwarcs, LanSmäns,
Underbefäls och SubalternsOffjcerares, Cappellans, Klockares
och Skolmästares onoterade Boställen, jemte Post-Bön»
ders och sädane Hemman, som fromma Stiftelser tillhöra,
fran denna Rotering aldeles förstonas.
Hwad enskildt (ingär jord, tillhörande Ecclestastique
Staten, och dä Preste - Ståndet pä ofwanbemaldte sätt sttagit
sig Noterings-skyldighet under krigstider, sä kommer
den Extra Krigsgärd, som Prest-Ständer under den 2g
Iunii 1809 för Rotesrihet ä Ecclestastique Jord sig ätagit,
att alldeles förswinna,
s:o Böra Lwarnar, Bruk och andra Lägenheter, som
med Hemmantal kunna jemnföras, i mon derefter i denna
provijioncla Rotering deltaga.
z:o Dä enligt stadgandet i början af 4 Mom., de§
under krig afgädnde Roterade manstap icke ä nyo kommer
atr
826 Den 16 April.
att upsättas, samt emedan således Förstärka ings-»nansk«tpet,
da bchofwct sädaut fordrar, tinder krigstider mäste
recräteras till desi fulla nummer, sä anser Ständck denna
reerätering icke böra ffe genom »tlottning, utan genom
lega, som bcsörjes af den Socken, för hwars rakning den
afgäende tjenat, men sorn päkostas af samtelige Znneivä»arne
inom Fögderiet, i samma proportion, som Bewillningen
af dem utgöres. — Och bör i fredstider ingen fri»villig
under sörcwändning af ombytt Ständ ega ratt att
vfwcrgifwa Husbonde, tjenst och yrke, utan i förenlighet
med de allmänna stadgar, som tillförene warit för honom
zällandc.
Wid första punctcn Lit. L bör ordet folkinängd förandras
till wapenfördt antal.
4:0 Slutcligen, och jemte det Ständet kill alla delar
instämmer uti hwad Utstottct om Indelnings-Werket och
Krigs-Artiklarnes förändrande samt Krigs-Diseiplinen tillstyrkt
, anser Ständet Riksens Ständer böra till Kongl.
Majck frambära deras underdåniga önskningar och förhopningar,
det täcktes Hans Kongl. Maj:t af huld och Landsfaderlig
omwardnad om Rikets förswarare Nädigst widtaga
sädanc Förfatlningar att Uti Befordrings- wägen afseende
förnämligast »nä hafwas pä bepröfwad fficklighet,
tapperhet och förtjenst.
Uti desic Bcflut ffulle de Respective Med-Ständen
wvrdsamt och »vänligen inbjudas att förena sig med Preste-Ständet,
svin »ned gjörligaste första will utläta sig öfwer
Wällost. Borgare- Ständets detta Ständ communice^
rade förbehäll. lit sux,».
isix krotocollo
II. ^IlllhUjLt.
Herr x
Den 16 April.
627
Herr Bistopen tilläde munteligen, att det Wälloft.
Borgare-Ständet hade wid sitt öfwer samma amne fattade
beslut bifogat missa willtor öfwer hwilka Preste-Ständet
stulle sitt httrande serflilt meddela.
Deputationen aftradde»
Herr Grefwen och Lan dt - Marskalken, utbad
sig fä förklara sin erkänsla öfwer det deltagande, hwarmed
Ridderstapets och Adelns Herrar Ledamöter behagat under
de nyss förflutne dagarne gjöra sig underrättade om
hans helsa, och försäkrade sig alltid stola detta wedermäle
af aktning uti minnet förwara.
Justerades följander
Utdrag af Protocollet, hMt ! Högloft. Riddersta»
pets och Adelns Plenum den 14 April 1810.
S. D. Med anledning af gjsrd hemställan af Statsutskott^
uti Memorial, som förledne gärdag uplästes, biföll
Högloft. Ridderstapet och Adeln, ! afseende pä de mäl,
hwilka under den äterstäende delen af denna Riksdag kunna
komma till afgörande af det förstärkta Stats-Utstottct,
det mä, till tidens minnande, bemälte förstärkta Utstött tillätit
wara, att i de fall dä 2:ne Niks-Stand stadnat emot2:nc,
utan serskild anmälan hos Riks-Ständen ak en flik skiljaktighet,
öfwer sädane frägor enligt 69 §. Regeringsformen
och 30 §- Niködags-Ordningen med Riksens Ständers
ratt genom votering besluta, zuxrs.
Utdrag af Protocollct, hällit i Högloft. Nidderflapets
och Adelns Plenum den »4 April 1810.
E. D.
528
Den 16 Aprik.
S» D. BiföllS i hela desi widd Lag - Utskottets deri 6
dennes pä bordet lagda Betänkande angående Lagarnes
urskiljande, förenkling och förbättring: Hwarom de öfrige
Respective Ständen ffulle genorn Utdrag af Protokollet
Vänligen underrättas» vt -upr».
Utdrag af Protocollck, hällit i Höglofl. Ridderskap
pets och Adelns Plenum den -4 April 1810.
S. Dt Bisölls kiel alla delar de af Bewillnings - Utskottet
uti Protoeolls-Utdrag af den 23 Mars» som den gr
nästföljande hos Ridderjkapet och Adeln blifwit pä bordet
lagdt» gjorde tillstyrkanden, i anledning af det Wällöf!.
Borgare - Ständcts genom Protocolls -Utdrag af den 22
Mars Utskottet meddelte anmärkningar wid Förslaget till
en förnyad Charta Sigillatä Förodning. Vt supra.
Utdrag af Protocollck, hällit i Höglofl. Ridderskas
pets och Adelns Plenum den 14 April 1810.
S. D. Wid förnyadt företagande af Allmänna Beswärs
- och Oeconom ic-Utstottets den 6 dennes pä bordet
Mda Betänkande af den 10 Mars öfwer Grefwe vsmiU
tons, ^txel, till Utskottet hänwisie Memorial, innefattande
fyra scrffilta ämnen, fann Riddcrffapct och Adeln skäl, att
med det Wällofl. Borgare - Ständer instämma sä wäll utr
gillande af Utskottets tillsiyrkancen rörande första, andra
och fjerde puncterne, sam att Utskottets tillstyrkande rörande
tredje puncten, såsom med ägande rättens helgd oförenligt,
förkasta, vt supra.
Utdrag af Procollet» hällit i Höglofl. Ridderskap
pets och Adelns Plenum den 14 April r8iv.
S. D. Föredrogs ä nyo och bifölls Lag-Utskottets den
6 April pä bordel lagda Förslag till AnswarighetS -> Lag
ssr Fullmägtige i Riksens Ständers Riksgälds-Contoir»
dock
Den 16 April.
629
dock med följande till redactionen hörande förändringar ,
nemligen:
l:o Att till nndwikande af de i 6 §. förekommande
orden: Lillrtn Lonungens Ombud, meningen
af denna enligt Wallofl., Borgare-Standets förslag,
mötte sä utrrpckas: "Dä Lullmägilge cj är ttlltz"tit,
att företaga någon ZswcelägqnmI i när"waro
af konungens Ombud, om han, utan
'att wara derom af Luliinckgtige anmodad,
"skulle wid deras fammankomst sig infinna,
hafwe den eller de rc.
Sm Att i sista meningen af 11 §. orden: "Riksens
Ständer fjelfwe flulle förtpdligas i enlighet
med Preste - och Borgare-Stöndens sammanstämmande
tanka, att det borde endast af hmart Ständ sjelf
bero, huruwida de af detsamma tillsatte Fullmägtige,
som genom dom ifrön förtroendet blifwit ffiljde, deri
ä npo kunna insattas.
Lch ffulle de öfrige Rcspcctive Standen genom
Utdrag af Protocollet härom manligen underrättas.
lid suprs.
Utdrag af Protocollet, höllit r Högloft. Nidderffapets
och Adelns Plenum den 14 April
I81O.
S. D. Företogs a npo och afflogs Allmänna Beswärs
- och Oeconomie Utflottets den 6 dennes pä bors
det lagda Betänkande, angående sättet för werkställande
af upphandlingar för Kronans behof samt försäljning
af dest umbärliga persedlar, bil supra.
Ut
-
Lidö sch Ad. Prst. S:te Dan-d. mchr» Afd. Nrs 34.
620
Den 16 April.
Utdrag af Protokollet, hällit i Högloft. Rids
derffapets och Adelns Plenum den 14 April
1810.
S. D. Företogs till afgörande Allmänna Leswarsvch
Oeconomie - Utffottes sedan den Z i denne Mänah
smilande utlåtande af den 10 Mars, angäende Jns
rättningar för fattige barns upfökande, hwilket bifölls,
med undantag af 7:de puncten deraf, hwilken blcf,
säsom innefattande Åläggande af en Bewillnrng, af
Högloft. Ridderffapet och Adeln ogillad» Ht supra.
Utdrag af Protokollet, hällit i Högloft. Nid»
derffapets och Adelns Plenum den 14 April
18 tv.
S. T). Wid företagande till ftuteligt afgörande af
Allmänna Beswärs- och Oeconomie - Utffottets den 1
September Uplaste och den 38 December äterförwiste
Betänkande, augäende anstalter till Beneriffa smittanS
hämmande, samt Utskottet den Z dennes pä bordet lags
ha utlätande öfwer inom RikssStänden gjorde anMankvingar;
beflöt Högloft. Ridderffapet och Adeln att rill
oswanberörde Betänkande, med de i Utffottets sednare
Utlätande föreflagne förändringar och tilläggningar,
lemna till bifall; anseendes likwal Ridderffapet och A«
deln nödigt, att i afseende pä bwad Utskottet i 8 puneten
af sitt sednare Utlätande föreslagit, rörande Läkares
betygs päffrifwande ä past för de till GärdfarihandelS
Lrifwande Utsände ynglingar och tjenstedrängar, till
Kongl. Majit skulle, undcrdänighct hemställas det mätte
en bestämd lindrig Tara för sädane Läkare - betygs äfecknande
föreflrifwaS, pä det nämnde ynglingar och
tjenstedrängar ille Mätte med en för känbar afgift för
dplika intpganden kunna belastas. IIt supra.
Undertecknad Lilvsrsrolps, ^.xel 6sb>r1el, för»
mälte ännu äterstä ett Protocolls » Utdrag att justera,
neru»
Den 16 April.
631
nemligen angående Ridderffapets och Adelns Beslut,
att aldrig utan förutgängen hänwisning till Niddarhus-Ukffoktet
afgöra om Medels utasignerande af Riddarhus-Casian.
Han hemstälde i anledning häraf om
icke ett sädant besiut lätteligen lunde falla i förgätenhet,
om ej tillika utmärktes ett ställe, hw ^rest detsamma
beständigt more tillfinuandes, och föreslog altja, att r
Prvtvcolls-Utdraget mätte fa tilläggas, att berörde beslut,
mätte, säsom ett oeconomiftt
ningen bjfogas i det exemplar deraf, som altid borde
wara pä Landt-Marstalks bordet att tillgå.
Uppä gjord proposition af Herr Grefwe» och LandtMarstalken
blef detta tillägg bifallit, hwarefter följande
Protocolls-Utdrag justerades:
Utdrag af Protokollet, hällct i Högloss. Riddcrflapets
och Adelns Plenum den 14:de och
I6lde April 1810.
S. D. Z anledning af gjord hemställan af Friherre
Rosenkrans, LckrsrknZ, Uti denna dag Upläst
Memorial, biföll Högloft. Ridderskapct och Adeln, att
hädanefter aldrig öfwer frägor om utgifter af RiddarHus-Casian
omedelbarligen fatta beslut, utan att flika
frägor först, enär de wäckas, genast börNjtill Riddarhuss
Utstottet remitteras: anseende Nidderstapet och Adeln
detta salunda fattade beslut, för att ej kunna i glömska
förfalla, böra, säsom ett orconmiftt stadgande, RiddarhusLrdningen
bifogas i det Exemplar, som under RiksLagarne
altid bör finnas pä Landt - Marstalks - bordet
att tillgå. lie supra.
Justerades följande underdäniga flrifwelser till Konungen:
Stormägtigste AllerNädigste Konung!
Ibland de Krono - Lägenheter, som hittills marit
Ander Eder Kongl. Majus Egen Höga disposition,
ärs
Dm 16 April.
ärs de sä kallade Hof-Stall Ängar, hwilka warit HofStallct
till utfordring cmslagne; men sedan desamme
nu blifwit till Riksens Ständers fria disposition i Räder
öfwerlemnade, emot det att nödige anstalter till denna
utsordrings besörjande widtagas; hafwa Nissens
Stander, efter inhämtad närmare kännedom om deste
Lägenheters beskaffenhet och förwaltning, ansett sig böra,
för hushällingen med dem, witz nuwarande ArrendeContracts
uphörande, stadga följande allmänna grunder
:
lo Att Kammar - Collegium hädanefter sär om
hander alla hittills uti Hof-Stall-Contoirct förwarade
Chartvr öfwer Kronb-Ängarne jenite Bcskrifningar och
öfrige, Ängarne angående, Contract och Handlingar,
samt tager lika befattning med wärdén öfwer desie Ängar,
som Aammar-Collegitlm hittills haft öfwer Kongssch
Kongs Ladugärdar samt Krono Domainer i allmänhet.
2w Att Kammar-Collegium läter fördela KronoÄngarne
i wista Lotter af 6, 8 a 10 Tunneland hwardera
och upläter desta Lotter, behörigen nitmererade,
genom öppen Auction pä 30 ärs tid till dem som erbjuda
det högsta uti Lispund Hö, hwaruppä Arrendet
bör ställas med skyldighet för Arrendatsrerne att sjelfwe
utan biträde af de Slotter» Raffe - och öke-Dagswerten,
hwilka nuwarande Arrende Innehafware äga
rättighet, att utan serskild betalning begagna, besörja
bergningen och att till Kronan erlägga betalning för
höet efter Länets arliga Markegäng; hwarwid likwäl
i afseende pä Upsala KongS-Äng det undantag bör äga
rum, att dä Landshöfdingen i Upsala, hwilken tillutfordring
för sine Hästar har sig anflagne 70 last hö,
som uti sednare för Länet utfärdade Stater äro uptagne
till 10 Parmar, skäligen icke kan förbindas att ät
nöjas
-
Den 16 April.
nöjas med betalning för detta hö efter ärlig Marke»
gäng, Arrendet till ett mot nyssnämde Löne->anflag af
10 Parmar hö swarande belopp bör in natura utgöras
för wiste dertill undantagne Lotter.
Och som hwad dessutom Upsala Äng angär, bertrud
förekommer, att ej allenast Upsala Stad med nägre
Tusende Tunneland Åkerjord, utan ock de nära intill
Ängen belägne Socknar med deras stora utsäden
äga mpcket ringa höbord, i assiende hwarpä Imvänar»
ne gerna torde inropa Ängslotter och dem till det högsta
berak», hwarigenom äfwen Ortens Äkerbruk stulle
winna en större afkastning, bör wid fördelningen af
Upsala Kongs-Äng den minsta af ofwannämde gradationer
iakttagas.
I afseende äter pä de öfrige Arono-Ä> garne hafwa
Riksens Ständer, wid derom saknad speciel local
kännedom, öfwerleMnat till Kommar-Collegium, att efter
infordradt utlätande krän wederbörande Landshöf»
dingar angäende desse Krono - Ängars fördelning ester
någondera af förenämnde gradationer, eller derest sädant
icke stulle kunna werkställas med äsystad beqwämlighct
och fördel för Arrendatorcn ä ena , samt winst
för Kongl. Maj:t och Kronan a den andra sidan, med
afseende pa local och andre sig företeende omständigheter
förordna.
Z o Allt hwad Eldgarns Äng serskildt beträffar,
det ärliga Arrendet af 23 Parmar hö, som Innehafware»
hittills erlagt med 17 R:dr för Parmen hädanefter
mä utgä efter gästande Markegängspris.
<4:o Att da den kostnad Kongl. Mant och Kronan
j kraft af de om Kongsgärdarne hittills uprättade Arrenden
Mäst »vidkännas pa Höladors undcrhällande,
warit
534
Den 16 April.
warit ganska betydelig; och en äfwen hädanefter fortfarande
lika förbindelse ä Kronans sida således skulle,
utan motsvarande nytta, komma att medtaga en stor
del af den inkomst, som af desse Arrenden skäligen bör
kunna päraknas för Stats-,Werkct, desse Lador, efter söregängen
wärdcring, wid Auetionen bortsäljas pä en gäng
med Arrendets uvlätande af dän plars, hmara en sädan
Lada bestnncs.
5m Hwad trängsel - skyldigheten angsir, bor dermed
förhallas eirligt Allmänna Lagen och Kongl. Förordningen
af den 9 Fcbrurii I.M2 ; dock att ArrendeInnehafware,
sä i anseende kill beling som eljest, ej mä
betagas att, sä framt de otdrntcligen betala sitt Arrende,
efter godtfinnande anmanda den uplätne jorden,
samt större eller mindre del deraf till Aker upodla.
Och som all Hö lefwerering till Hof-Stallet kommer att
Uphöra, dä ds blifwande nya Arrenden kaga deras borkan,
hafma Riksens Ständer ansett såsom den minst
kostsamma ukwäg till anskaffande af det för samma
Stall erforderlige hö-qvantum, att beloppet af detta
hö, och inan nuwarande Arrenden till ända löpa, sä
mycket deraf, som utgör skillnaden deremellan och hwad
in natura till Hos- Stallet lcfwereras , uphandlas genom
Kammar - Collegii försorg ,. ä ärlig EntreprcnadAuction,
med förbindelse för Entreveneuren, akt kostnadsfritt
lcfrvcrera höet här i Stockholm, börandes sedermera
den eller de, som ätagit denna lefwerering och
wisat sig hafwa densamma behörigen fullgjort, fä upbära
den betingade Entreprenad-Summan frän StatsEontoiret,
dit Arrende - Medlen för samtelige KronoKngarne
böra ingä.
<
Sluteligen hafwa Riksens Ständer ansett sig böra
fästa sin upmärksamhet wid de Slotter - Raffe - och
^)ke-dagswerkcn, som Arrendatorerne af Krono - s'tngar
hittills hast rättighet akt till höbergningcn begagna,
och
Den 16 April.
533
sch hwilka för Upsala Kongs»Äng ensam, ulga af «i
mindre än 14 Kyrka - Socknar och omkring ZLO hela
Mantal, samt efter ett för 10 är bcräknadt medium,
utgjort 400 Slotter s , ZZZ Räfse -, och öke«
Dagsloerken, dem Kronan, utan, ersättning af Arrende-Znnehafwaren
, mast betala med 2 si. L rst, Slotter-
och 1 si. 6 rst. Näfse- Dagswcrket, sanit för hö»
körseln 4^ rst. Lasict till Ladorne och 1 si, Lasiet tils
Flötsund.
Och som Riksens Stander inhämtat den uplysuing
att desie sä kallade hjelpe-Dagswerkcn icke ingä i
Hemmanens stattläggning, utan utgöra ett beswar,
son, Allmogen vä de fleste orter icke widkännes, samt
! aldre tider tillkommit genom beting med Allmogen,
forn ätagit sig dem, enrot en öfwerensksmmen betalning
, smarande emot den lidens arbets - ocks warutvärde,
men nu mera, genom desi förändring sä ringa,
att den pä intet sätt kan ersätta sjelfva arbetet,
mycket mindre den stora tids - spilla,,, som tlllflpndas
den oftast pä flere mils afständ boende Allmogen, för
hwars Åkerbruk de Medes mäste wara högst hinderlige;
altja och dä, sedan ägarna hlifwa i mindre lotter fördelade,
desie hjelpedagswerken hwarken lämpsligen kunna
anwändas, eller wid hädanefter uprättande Arrenden
komma, att i likhet med hwad hittills fledt begagnas
af Arrendatorer»?, som sjelfwe och pä egen kostnad böra
besörja Höberg,lingen, samt Kongl. Mant och. Kro,
rian sälcdeS under det huskMningen med Krono-Ängarne
pä nu föreflrifne salt fortfar,, icke mera är as
deni i behof, anse Riksens Ständer, i.lilstamwighet med
hwad Kongl. Bref,vet till Kammar - Collegium af den
13 Zuni.i 1749 stadgar, Allmogen böra, sä fort de ny«
Arrenden hinna »vidtaga, njuta befrielse frän ofwannämnde
Dagswerken, likwäl under förbehåll, att derest
en
556
!
Den 16 Tfprk!.
en förändrad hushållning med Ängarne framdeles skulle
pröfwas nödig, och densamma föranleda till Kronans
behof af samma Dagswerkens anwändande, Allmogen
da i likhet med hwad som stadgas i Kongl. Brefwet
Len Zd Oclober 1766 wara skyldig till deras utgörande,
emot en sädan betalning efter hwarje Läns Markegång,
som fö>- Krono Dagswerken ätnjutes.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste MerNädi.aste Konung!
Till Eders Kongl. Majus Nädiga Sanction och
stadfästelse fä Riksens Ständer härhos i underdänighet
öfwerlemnn den Answarighets-Lag som de för deras
Fullmägtige i Banquen antagit.
Riksens Ständer framhärda rc.
Answnrkoiöets - Lag fän Riksens Ständers
Fullmägtige i Banquen.
§- 1.
Underläta Fullmägtige, att ivid det tillfälle, dä,
enligt Regeringsformens 50 §., Konungen i samräd
med dem och med Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
annan Riksdags , ort än Hufmudstaden utsätta, noga
iakttaga och tillstyrka hwad de för det Allmänna finna
mäst lämpeligt, och nyttigt, ankomme det pä de sammankommande
Riksens Ständer, att pröfwa, huruwida
Fullmägtige en eller flere gjort sig oförtjente
af Riksens Ständers förtroende, eller böra under ransakning
till Laga answar ställas.
§. 2.
Mom. 1. Utbetala Fullmägtige den i 63 §. af
Re
-
Den 16 April.
Z37
Regeringsformen omnämnds mindre Gumma - anlina
gen hcl och hällen eller till större eller mindre del, innan
Konungen för dem förklarat, akt han de ästad»
Medel oundwikeligen har af nöden, antingen till Rikets
förswar eller andra högst wigkiga och angelägna
andawäl, samt innan de derjemte undsätt del af hela
Stats-Nädets dcröfwer inhämtade tankar, ware den eller
dc, som till beslutet bidragit, förlustig sä »val Riksens
StändcrS, som och annat allmänt Medborgerligt förtroende.
Mom. 2. Brytcs Riksens Ständers förseglade
anordning uppä, eller utbetala Fullmägtige, inan Riksdags-kallelsen
blifwit i Hufwudstadens Kyrkor wedrrbörligen
kungjord, den i 6Z §. af Regeringsformen
sistomnämnde penninge-Summa, hwilken Konungen, sedan
han Stats-Nädet in pleno hört, äger wid infallande
krig att lyfta, ware ej allenast Lag samma, utan
stola och den eller de brottSlige dömas till fängelse ä
Fästning i Twä ärs tid, dock utan arbete, samt answara
med hwad de äga, eller framdeles ärfwa eller förwärfwa
för de medel, hwilka genom deras fö rwallande
blifwit inlemnade. Är sädan Fullmugtig Embets-eller
Tjenstcma/l stall han destutom stiljas frän Embetet eller
Tjenste» utan att den eller annan publique befattning
kunna äterfä.
Mom. Z. Till de i lista puncten af 2 Mom.
stadgade straff ware äswen den eller de förfallne,
hwilka i ettdera af föregäende fall ej emot pluralitetens
beslut till Protokollet protest anfört, eller ock tillstyrkt
Creditif medels utbetalande emot tydelig föreskrift, ändock
pluralitetens beslut sädant hindrat.
§. 3.
Vetrades Fullmägtige att af försummelse eller
egen
-
583
Den l6 April.
egennytta hafwa underläkt, öfwerstridit eller afwikit ifrän
de föreskrifter, som Banco-Utflottet, eller Revisorer ene
ligt 72 §. Regeringsformen och 70 §. Riksdags-Ordningen
meddelat, eller i gällande Banco-Ordningar til bestämd
ätlydnad stadgade äro, mä nrälet genast hos Riksens Ständers
Justitie Ombudsman anmälas, hwilken åligger att
detsamma flyndsamt hos Konungens och Rikets Swea
Hof-Ratt äklaga. Hofs Rätten pröfwe da först om mälet
är af sadan beffaffenhet, att den anklagade bör under Nättegangcn
ifrän utökningen af den honom förtrodde Bans
eo - Föi waltnnigen stiljas; och stulle, efter anstäld laga
undersökning, hen anklagade besinnas brottslig fälles han,
utom i de fall denna Lag serskildt upgifwer, till answar
och ersättning efter omständigheterna, enligt i8Cap. Han-o
dels-Valkcn.
5 4.
Bckrades en eller flere af Fullmägtige, att i hwad till
Banquens angelägenheter hörer, hafwa emottagit och äts
lydt någon annan befallning elfer föreskrift ifrän eho det
wara mä, an af Riksens Ständer, deras Bancy-Utstott,
eller, med de i RiksdagssOrdningen och Jnsiructioner ut->
stakade willkor, af Riksens Ständers Revisorer, utan att
deremot hafwa gjort alla de föreställningar och protester
det af Banco-Utstottet wid denna Riksdag för Fullmägt,
ge utfärdade Reglemente föreskrifwer, straffas han eller
de, säsom ofwanföre i 1 Mom. s §. sagdt ar. Tillstpndas
genom Fullmägtiges förhällande härwid Banquen eller
dest Credit nägot lidande, stola den eller de brottslige,
jemte flade - ersättning dömas till Fästning pä twä till
högst fem är ester omständigheterna, dock utan arbete.
§- §,
Ssm Banco-Fullmagtige ej äga att öfwerlägga i närvaro
af nägot Ombud frän Konungen eller Regeringen,
och
Den 16 April. 5Zg
och det ar förcffrifwit, att, derest bemalte Ombud, efter
derom gjord föreställning, wägrar att sig aflägsna, Fullmägtige
dä böra upffjuta öfwerlaggningen och afflut« Sessionen;
hafwe den eller de, som denne förestrift brutit,
förwerkat Riksens Ständers företrocnde, och bör en sädan
förseelse af nästkommande Revisorer genast anmälas hos
Riksens Ständers Justitie Ombudsman och dermed förs
faras pä sätt i Z §- stadgadt ar,
§. 6.
Undcrläta Fullmägtige att w!d nägon staga af wigt
höra Commissariatet, hwars strifteliga utlätande derom
bör Fullmägtigcs Protocoll bilaggas, eller åsidosätta Fullmägtige
den noga tillsyn, som dem åligger, att BaneoWcrket
efter Banco-Ordningarne och den antagne arbetsmcthodcn
blifwer förwaltadt, förhällcs med deras answar
rigbct i hwarje af dessa fall pä satt i §. Z omförmalcs.
§. 7.
Ncstr Fullmägtig bort utan behörig ffcdd anmälan
hos Ordföranden, eller han eller Ordföranden utan med
.öfrige Fullmägtige gjord öfwerenskommelse och derig.nom
försummar sammanträde eller annorledes afhälla sig fran
Fullmägtigcs sammankomster, utan att äga och tillkännagistna
laggiltigt sörfall, ware han för hwarje försunmradt
sammanträde förfallen till Tio NiksdalerS böter, fem af»
dragas arfwodct och tillfalla Vanguens Armbösse medel.
§. 8.
Fatta Fullmägtige beflut da icke twa tredjedelar af
deras fulla antal är närwarande, eller utan att hwar och
en till Protocollet kunnat pä sätt 66 §. af Niksdags-Ords
vingen förcffrifwcr yttra sin mening, eller hindras nä"
zon att w!d undcrdäniga Expeditioner till Kongl. Maj:1
biss
-
540
Den 16 Aprik.
bifoga sm serstilta mening, derest Banqnens hemligheter
derigenom icke röjås, åge samma answar rum och förfares
pn sätt i Z §. stadgadt ar; och stall i deste och alla andra
sall dcn, som sig icke till Protocollet yttrat, anses hafwa
bejakat pluraliretens beflut.
§. 9-
Förbryter Fullmagtig sig i något af förutnämnde fall,
emellan Nevisioncrne eller dä Riksens Stander ej äro tillstädes,
anmälts och bcifras sädant af Riksens Ständers
Justitie Ombudsman.
§- lo.
Hfwcr Kongl- Swea Hor-Ratts Utslag i desta mäl
kunna wstl hos Kongl. Maj:t underdåniga bcswär anföras;
Lock mä den Fullu-agtig, som genom Hos - Nattens Dom
blifwit stiljd frän befattning med Banco - Fö walrninzen,
rhwad denne Dom andras eller ej, eller dcn klagande beriädas,
icke i sin befattning ärer lunna insättas utan af
Riks -Ständcn sjclfwc.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken bad
Höglost. Niddcrstapct och Adeln ursäkta, det han i afseende
pä sitt m-liga tillfristnande icke wägade längre birvisia
Ridderstapets och Adelns Plenum, och anmodade äldste
närwarande Grefwen, Herr Grefwe jjacob Os, la Oselie
att i hanS ställe emottaga Klubban.
Herr OarleLon, kstvsrck, hade inlemnat ett ffrifteligt
Yttrande till Prvtocollet, hwilket uplastes, sä lydande:
Det war owantadt, att ännu ett tillagg skulle göras,
den widlöftiga Act, som bestrifwer, huru och pä hwad
sätt'
De>» 16 April.
Z4r
satt, en Bokhallare blcf pä belmglig lid uti RiksgäldsCvntoirct
tillförordnad. Om Högloft. Ståls» Utjkottct hade
antagit dct förledne pleni-Vag uplaste anförande såsom
sitt. skulle dct wcrkeligcn förtrutit mig, men nu di detta
arbete torde fa anses, som wore det Herr Uisieströms enffildta
tankar, är det för m-g aldeles likgiltigt.
L. Lsrleson.
Uplästes ctt frän Riddarhus - Utskottet inkommit Memorial,
sä lydande:
Hörsamste Memorial!
Genom Remisi af dcn 6 inncwarande har HögloftRidderffapet
och Adeln behagat aterförwisa till RiddarHns-Utffottet
desi ingifne Memorial, rörande frägan om
inrättande as Kakelugnar i Stora Riddarhus-Salen, hwartvid
Högloft. Ridderffapet och Adeln, femte meddelande af
de anmärkningar, som samma dag dcrwid hos Ridderffapet
och Adeln blifwit giordc, tillika anmodat Utskottet, att
skyndesamt och under loppet af den päföljande weckan med
förnyadt ntlatande till Ridderffapet och Adeln inkomma.
Till skyldigt efterkommande häraf, har Utskottet trodt
sig böra först beswara de gjorde anmärkningarnc, och derefter
framställa de förslag till Riddarhus-Salens upwarmande,
hwilka Utffottet, efter en förnyad och noggrann
öfwerläggning ansedt kunna blifwa mojlige ytt werkställa,
ehuruwäl Utffottet i deste sednare fall nödgas Zberopa de
betänkligbeter k afseende pä Riddarhus - Casimis för det
närwarandc, till ännu sä obestämde och troligen högst betydlige
omkostnad jnffränkte, och torde hända otillräckelige
ti'gängar, Utffottet i sitt förra mlätande haft äran
anföra.
Rörande den af Friherre Ollerström, fscob, gjerds
anmärkning: det Utffottet ester hans tanka gjort bast, att
» före
-
Dm 16 April.
j forewarande fräga widtala en Kakelugnsmakare, som wäl
ej torde förstätt sig pä Architccturcn, men deremot säkert
pa Kakelugnar; för Utskottet förklara, att Utskottet för sin
del icke kunnat anse sig af ensamt en sadan Handtwerkarcs
kunskaper winna tillräcklig uplysning till grund för
fine orydönun och yttranden, om möjligheten af Kakelugnars
inrättande i ett rum ast den owanliga storlek och höjd
som -Riddarhus - Salen, hwilken dcrjcmje ä trcnne sidor
omgifwes af yttre murar och har ett hwälft tak, som upfiiger
änva till den öfwersta delen af hela Byggnadens
takresning. Under erkännande af de otillräckelige insigter
; Byggnads-konsten, som Utskottet med bekymmer hoö sig
funnit, dä det blifwit alagdt, att yttra sig öfwer en fräga
till beskaffenheten sä främmande som denna i jemnförelse
med de ämnen, hwilka manligen blifwit till Utskottets pröfning
anförtrodde, har Utskottet deremot ansett angelägit,
att dä hufwudfrägan jemwäl förutsatte ett noga afseende
sä wäl pä bibehållandet af den yttre och inre Architecturen,
som pä möjligheten, att genom fönsterpelarne updraKa
rör för eldstäder, deste rörs ledande öfwer ett högt
hwalf, som gräntsar helt nära till det yttre taket, mädan
att fullfölja dem igenom owanligt täta takstolar och bjelklag
m. m., alla desta anförda omständigheter äfwen fordrade
att nägvn skickligare Architeet, Byggmästare och Murmästare
oumgängcligrn borde deröfwer höras och rädfrägas.
Det hai warit i sädant ändamål Utskottet med skäl
päräknat att maina de säkraste och mast pälitliga upgif,
ter, dä Utskottet anmodat Hufwudstadens Architeet, Herr
Prvfestorn Osörvcll, att meddela sitt utlätande, hwaröfwer
Herr Hof-ZntendentcN 8unclv»ll sedermera blifwit rädfragad
och deruti till alla delar instämt, hwilkct Utffottetjemts
sitt eget dcrpä grundade tlllstyrkande, förut haft den aran
till Ridderskapct och Adeln inlemna.
Fri
-
Den 16 Aprik.
643
Friherre C-äer-tröms anmärkning, att den föreflagne
Lambouren wid ingängen till Salen skulle stämma Architecturen,
torde finnas uti sjelfwa förflaget tillräckeligen
beswarad, dä detsanrma uplyser, att denna Tambour bor^
de görns flyttbar, för att under de kalla ärstidcrne kunna
upställas och dessemellan wara beqwäm att undanflpt.
ta, samt säledcs icke i Något afseende stadande för Archi»
tecturen i öfra förstugan.
Hwad Friherre stleäetstiom widare anfört, rörande
Riddarhus - Salens upwärmande genom immrör, hwilka
förmodeligen stulle ledas under hela golfwet och frän del
nedra rummen befintclige eldstader upcldas, tror Utstötte^
deremot blifwa till nyttan det fullkomligaste förslag, som
till ändamälets befrämjande borde antagas, ehuruwäl Ut»
stöttet för det narwarande, i brist af nödige tillgängar till
nplysning om kostnaden af en sädan mindre wänlig inrättning/
icke kunnat upgifwa någon beräkning.
Den af Herr Grefwe v- Is (tsillie wäckte fräga, om
borttagande af stiljemurarne i de under Riddarhus-Salcn
belägne rummen, synes i Utskottets tanka böra blifwa lika
nyttig med den ofmannämnde eldningen genom immrör,
men deremot troligen den minst kostsamma af alla
deM, som i detta afseende kunna förestås. Härwid möter
dock den omständighet till betänkande, att de z:ne rum,
som derigenom stulle blifwa sammanflagne till deras widd
icke tillfullo innehälla lika storlek med Riddarhus-Salen
och säledcs wid tillfälle af Nidderstapets och Adelns talrikare
församlade ej eller lemna sä tillrackeligt utrymme.
Wid ett noggrant öfwerwägande af dessa Förslag och
de större eller mindre betänkligheter, som i afseende pä
deras Verkställande i mer och mindre män fig förete pH
rmd«r ett sorgfälligt bemödande, attkunna utfinna det som
wsre
644
Den 16 April.
more till desi beskaffenhet mast t/enligt, att till Högloft.
Niddersiapets och Adelns gillande och antagande framställa,
samt besinnande af den, innan Riksdagens snart inträffande
uphörande, förmodeligen korta tid, som ej lämnar anledning,
att Niddarhus-Utsiottet nied utförandet af någondera
kan komma till befattning och stuteligcn afwen för
att kunna tillstyrka i detta fall ett widtagande, sa litet vbestamdt,
sym förutnämnde omständigheter det medgifwit,
har Utsiottct ansett sig böra till Högloft. Riddcrsiapets
och Adelns uplystare ompröfwandc hemställa, att Högloft.
Ridderskapctoch Adeln wille täckas, efter föregången ompröfning,
uti bestämda uttryck förelägga desi RiddarkusDircction,
att med ett noggrant afseende, sä wäl ä Rid,
darhus-Castans tillgångar, sorn ä bibehållandet af Architccturcns
anseende sä utanpä sjelfwa Byggnaden som inuti
sjelfwa Salen, samt grundmurarnes bestånd, öfwerlagga
och undersöka, hwilketdera af ds förenämnde zme
Förflag more med den lindrigaste omkostnad till utförandet
mast werkställbart samt närmast upfyllande ändamålet,
att upwärma Stora Riddarhus-Salcn och d t således
antingen genom immrörs anläggande under golfwet och
deras upeldande frän de i nedra rummen befintlige eldstäder,
eller ock borttagandet af siiljomurarne i deste rum
och deras sammanfläende till ett enda, eller i z:dje fallet
inrättande af Kakelugnar inuti sjelfwa Salen, i hwilket
sistnämnde fall golfdraget likwäl icke annorlunda, än pä
det sätt Utskottet redan förut tillstyrkt, synes kunna företommas.
Hwilket allt Utskottet bordt till Högloft. Riddcrsiapets
och Adelns mognare bedömande och afgörande underställa.
Stockholm dea i j April igro
Pä
Högloft. Riddarhus Utsiottcts wägnar
K^ell Lkrist. Lennst. k. köni§. Vecklin.
IVl. O. k»Idenberg.
Herr
Den ik April.
Z45
Herr Grefwen och Ordföranden hemstälde om
icke Ridderstapet och Adeln behagade bifalla detnuupläste
Memorialet, hwilket säsom innefattande ett Nidderffapets
och Adelns enskifta oeconomieum han icke trodde nödwän,
digt behöfwa laggaS pä bordet.
Ätstillige ropade Ja, men af Friherre Ecäerrtröm,
Z-cob, begärdes Memorialet pä bordet.
Uplästes aä notltiam följande Sex frän Stats-Utstottet
inkomne Memorialer:
W ö r d sa m t Memorial!
Ilti det Högwvrdige Preste-Ständet har blifwit yrkadt
att nti den föreflagne nya redactionen af BewillningsFörordningen
mä efter ordeN: af Fordringar och Lon<ante
penningar, tillägges : som icke efter Embetsmaus
Förordnande aro satte i taka händer. 5'
Och som denna fräga till det förstärkta Stats - Utskottets
afgörande genom votering blifwit remitterad; sä
har, efter det Utskottet i dag sammanträdt, och en af dest
Ledamöter pä »vanligt satt ar mordén utlottad, omröstning
blifwit anställd öfwer följande i detta ämne föreflagne och
gillade voterings-proposition.
"Den som bifaller, akt uti i 2lrt. Z §. 7 Mom. i
fldewillnings-Förordningen: efter de orden: af Fordringar
och Lonkante penningar, mä tilläggas: som icke
efter Enibetsmans Förordnande äro satte i kaka händer,
strifwer Ia; Den Set ej mill, strifwer Olej; winner Oles,
sä kommer eli sädant tillägg icke att aga rum.
Efter
Ridd- och Ad.prot. 6:te Land. -:dra Afd. Ol:o
846
Den 16 April.
Ester omröstningens flutfunnos wid voterings-sedlarncs
öppnande 62 Ja och 57 Nej; Lch som Ja wunnit;
sä kommer det föreflagns tillägget uti Bewillnings-Förordningen
att aga rum. Stockholm den 14 April 1810.
Pä Högloft. Ridderstapets och Adelns Ledamöters
magnar
Lines kleming.
Pä Högwördige Preste - Ständets Ledamöters
magnar
1 !i. kistman.
Pä Wälloft. Borgare - Ständets Ledamöters mägnar
Larl kr. k.niiäber§.
Pä Hederwarda Bonde - Ständets Ledamöters
magnar
Jon jonson.
dl. k^öäeliur.
Wördsamt Memorial!
Genom meddcldte Protocolls-Utdrag ifrän de Refpets
tive Riks-Stönden har till det förstärkta Stats-Utffottcts
afgörande genom votering, blifmit hanwist den inom StänLen
upkomne fräga, huruwida upgifterne till TaxeringsCommittserne
stola wara Specifigue eller generelle. Och
i följd häraf har omröstning uti det förstärkta StatsUtskottet,
efter fledd utlottning af en Ledamot, i dag blifmit
anstald öfwer följande voterings proposition:
Den, som bifaller, att upgifterne till Taxerings
Lom»
-
Den 16 April.
84?
Lsmmitcerne skola wara sä generella, som Borgare och
Bonde-Ständen, likmätigt Bewillnings » Utskottets För»
slag, beflutit, strifwer Ia; Den Set ej will, skrifne^
Nes; winner Lies; sä kommer deffe upgrfker, att blifrvcr
sä Gpecifiqua, som Rid-erftapet och Adeln dem antagit.
Efter werkstäld omröstning befunnos wid voterings»
Scdlarnes öppnande 74 Ja och 45 Nej; Och som I» sä'
lebes wunnit; Sä kommer upgifterne till Ta.reri»gs-Com
mittöerne, att blifma sä generele som Borgare - och Bon,
Le-Ständcn, likmätigt Bemill ängs - Utskottets Förflag beflutit.
Stockholm den 14 April iZio.
Pä HöZlofl. Niddcrsiapcts och Adelns Ledamöters
magnar
L 1 ne 8 Fleming,
Pä Hkgwördige Preste-Ständets LedamöterS
magnar
1 k. e i 6 m a a.
Pä Wällofl. Borgare-Ständeks Ledamöters
magnar
Larlkreär. lä, A n 6 b er §.
Pä Hedermärda Bonde-StändetS LedamöterS
magnar
^on jonsson.
!4. ^röäellUL.
Word sam t Memoria lk
Titt det förstärkte Stats - Utskottets afgörande genom
Votering med Riksens Ständers rätt har, i stöd af 71 §-
nkr
548
Den 16 April.
uti Regeringsformen och Zo §. i Riksdags-Ordningen^
blifwit frän de Nespcctive Riks-Standen remitterad den
emellan wälbemälte Ständ upkomne siiljaktighct, uti fräsan,
huruwida, i afseende pä Bewillningens utgörande,
nägon befrielse frän Minimi-afgifts ärläggande för Hus
i Städerne borde aga rum.
I anledning häraf har det förstärkta Stats-Utffotte^
sammanträde; och sedan Handlingarne blifwit upläste,
samt efter manligheten en utlottad, har följande voterings,
proposition blifwit framställd och bifallen:
"Den som hifaller att frihet frän Minimi - afgifts
erläggande för Sus i Staderne mä äga rum, strifrver
Ia; Den det ej kvill, skrifwer P7ej — winner vres; sä
kommer Mjnimi-afgift för Hus i Staderne att erläggas.
Ester voterings - Sedlarnes utdelande, äter uphämtande
och öpnande, befunnos ?y Za och 40 Nej; Och som
Ja säledes wunnit; sä kommer Minimi - afgift för Hus i
Staderne icke att äga rum.
Till Riksens Högloft. Ständer fär det förstärkta Utstottet
detta förhällande härmedelst wördsammeligen anmäla.
Stockholm den 14 April 1810.
Pä Högloft. Ridderflapcts och Adelns Ledamöters
»vägnar
Lla.68 kleming.
Pä Högrvördige Prestc-Ständes Leda>nöter§
»vägnar
'k k. IV e i ä m n n.
Pä Wälloft. Borgare - Ståndets Ledamöters
magnar
Larl kr. 1^ u u ä b e r u.
Pä
Den 16 April'
649
Pä Hederwärda Bonde - Ståndets Ledamöters
magnar
I o N I o n 8 8 o n.
dl. Irlläeliur.
Wördsamt Me >nori al
Af Wallof!. Bsrgarc-Ständet har bliswit prkadt, att
röstrattigheten wid Taxeringsmanna - mål i Städerne borde
icke beräknas efter hwad hwarS och ens Bewillning inom
Staden det föregäende äret utgjort, plan ester ben pcnninge-afgist
till Staden, han det föregående äret ärlagt.
Det förstärkta Stats - Utffottet, till hwars afgörande
detta ärende blifwit hanwist, har i anledning häraf i dag
sammanträde; och sedan efter Regeringsformens föreskrift
en af dest Ledamöter blifwit i manlig ordning utlottad,
hafwa de öfrige ng röstat samfält öfwer följande framstalde
och godkände voterings-proposition:
Den som bifaller, att Städernes Taxeringsmän
stola wäljas efter de röstandes utstylder till Rongl.
INajll och Rronan, för dek föregående äret, strifrver
Ia; Den det ej will strifwer Nej. — winner Nej, sä
kommer Stadernes Taxeringsman att rväljas efter de
röstandes penninge-afgift till Staden för det föregäende
äret.
Wid voterings-Scdlarnes öpnande befunnos 72 Ja
och 4^ Nej; Och som Ja wunnit; gä kommer röstrattighcten
wid Taxeringsmanna-wal i städerna att beräknas ef,
ter den röstandes utffyldcr till Kongl. Majll och Kronan
för det, föregäende äret. Stockholm den 14 April 18lo.
Pä Högloft Nidderffapets och Adelns Ledamöters
magnar
Llaes kleming.
Pä
Den 16 April.
PZ Högwördige Preste-Ståndets LedamöteS
»vägnar
1K. ^VeiämLN.
Pä Wällofl. Borgare - Ståndets LedamöterS
wagnar
Lärlin. LncjderA.
Hederwärda Bonde - Ständets Ledamöters
wagnar
^ on ^ONS80N.
"dl. Liöäeliu».
Wördsamt em 0 ri al!
Som uti de Respective Riks - Ständen stiljaktiga mer
inngar upstätt, huruwida Rikets Academicr mäge njuta
befrielse frän Minimi afgifts arläggande för deras Hemman;
sä har denna fräga, r stöd af 71 §. i Regeringsformen,
blifwit hänwist till det förstärkte SratS-Utffottet,
att med Riksens Ständers rätt genom votering asgöras.
Lill fullgörande häraf har det förstärkte Stats - Utskottet
i dag sammanträdt, hwarefter, sedan af Handlins
garne inhämtats nödig uplysning och pä wanligt sätt en
Ledamot blifwit utlottad , följande voterings-proposition
blifwit framstäld och godkänd.
Den som bifaller, att Rikets Academier mäge i likhet
med andre Allmänna Lastsr och stiftelser njuta befrielse
frän Winimi - afgifts ärläggande för deras Hem»
man ftrifwer Ja; Den der ej will, strifwer Nej —Win*
ner Nej, sä kommer en sädan afgift af Academie-Latzor,
ne för deras Hemman att äga rum.
Sedan voterings«Sedlar blifwit rttdeldte, äteruphäm
tade
-
Den 16 April.
tade och öpnade, befunnos 75 Ja och 44 Nej; Och som
Ja wunnit; sä kommer Minimi-afgift af Academie,Castor»
ne för Lerås Hemman icke att aga rum.
Hwad säledes uti benna fräga genom votering blifw!t
afgjordt, fär det förstärkte Stats - Utskottet till Nik*
sens Högloft. Ständer härmedelst »vördsammeligen inberätta.
Stockholm den 14 April 1810.
Pä Högloft. Ridderskapets och Adelns Ledamöters
wägnar
Llues k 1 s m i n
Pä Högwördige Preste-Ständets Ledamöters
wägnar
1 k. IVLiäman,
Pä Wälloft. Borgare-Ständets Ledamöters
wägnar
Larl kr. k,Ln6ker§.
Pä Hederwärda Bonde«StändetS Ledamös
ters wägnar
Ion Ionsson^
dt. lkröäeUur,
Wördsamt Memorial!
Den inom de Nespcetive Niks-Skänden wäckte frä<Z^
huruwida Ledamöterne af Borgare» Ständet wid Tarerrn,
garne i Städerne böra wara flere till antalet än de of^
rige Ständens Ledamöter, samt om icke äfwm uti Städerne
borde hällas Berednings -Committöer, har blifwit remitterad
till det förstärkte Stats - Utskottet, att, i stöd af
71 §. i Regeringsformen, med Riksens Ständers rätt
genom votering afgöras.
I följd
553
Den 16 April.
fz fölid häraf, hafwa wid det förstärkte Stats-Utfkottets
nu hällne sammanträde, efter det, en af dest Ledamöter
blifwit pä manligt sätt utlottad, de öfrige ng
samfällt röstat öfwer följande framställde och godkände
voterings - proposition:
Dey som bifaller, att LeLamoterne af BorggreStändet
wid Taxeringarne i Staderne blifwa af -et antal,
som Bewillnings - Mslottet föreslagit och z Ständ
bifallit, skrifwer Ja; Den -et es will flrifwer Nes
HVinner Nes; sä komma Borgare - Skändets Ledamöter
wid Taxeringarne i Städerne icke att wara flere till an,
talek, an hwardera af de öfrige Ständens Ledamöter;
afwei.som Berednings-To»nmitteer uti Skaderne dä komma
att hällas pä fatt Presle-StänLet beslutit.
Efter flutad omröstning befunnos wid votcrings-Sedkarnes
öpnande 6i Ja och 58 Nej; Tch som Ja Medes
wunnit; sä komma Borgarc-Ständcts Ledamöter wid Ta»
persngarne i Stadcrne, att blifwa af det antal, som ,Be,
WillningS-Utstottct föreflagit och Z Ständ bifallit. Stockholm
den 14 April tZio.
Pä Höglofl. Nidderstapets och Adelns Ledamöters
magnar
Olues k 1 e m i n K.
Pä Hvgwördige Prestc-Ständets Ledamöters
magnar
1 !r. VVeicl m u n.
Pä Wällofl. Borgare-Ständcts Ledamöters »vägnar
Luri kr. k,un6berA.
Pä Hederwärda Bonde-Ständets Ledamöters
»vägnar
Jon Ionsson.
dl. kröäelius.
IIP»
Den 16 April.
5ZZ
Upläsies följande:
Utdrag af Protokollet, hällit - Riksens Hvgloff.
Ständers Allmänna Besvärs - ock) OeconomieUtffott
den r April igro.
S. D. Föredrogs ett af Herr vice Presidenten ock)
Riddaren af Kongl- Maj:ts Nordstjerne-Ordcn ?. O, Hbned)L!in
lill Hpglofl. Ridderffapet och Adcln ingifwit och derifrån
till Utffottet remitteradt Memorial, innehallande det
yrkande, att Kongl. Majus och Rikets Kammar-Zlatte
såsom warande af mycken nytta för Kronan, mätte allt
framgent bibehällas, enligt desi narwarande organisation.
Da Författarens afsigt med ifragawarande Memoria!
egentligen synes ga ut derpä,att wederlagga nögra
dels tryckta dels,otryckta smärre afhandlingar, som wid
början af detta Riksmöte skola blifwit ibland Riksens Högloff.
Ständers Ledamöter utdeldte, men hwilka icke blifwit
till Utskottets handläggning remitterade eller undergätt
desi granskning; och dä detta Memorial för öfrigt
^ndast yrkar bibehällande af Kammar-Rattens narwaranorganisation,
om hwar? förändring nägon fräga icke
hos Utffottet blifwit wäckt, sa ansag Utffottet någon åtgärd
tpid ofwanberörde Memorial icke bchöfwas eller kun^
ria aga rum. vr suyrg.
blx Urotocollo
k?, ck.
Ridderffapet och Adeln fann detta innefatta ett endast
»6 notitiLm aflsmnadk yttrande.
Uplastes följande:
Utdrag af Protocollet, hallit i Akikftns Höglou.
Ständers Allmänna Beswärs- och Occvnomie»
Utffott den i April r8io.
S. D
-
S54
Den 16 April.
S. D. Föredrogs ett af Herr Registratoren uti Kongl.
Majus och Rikets Kammar-Ratt L>i->n6 L. von klocksten
till Högloft. Ridderffapet och Adeln ingifwit och till detta
Utstötts handläggning rcmitteradts Memorial, hwaruti
prkas :
i.-o Att den uti Kongl. Brefwet den'18 Januari! 1731
för answar uts tte Präscriptionstio af 10 är sedan Kro*
nans UpbLrdsmans och Redogörares Räkningar blifwit
utl Kammar-Ratten granskade, mätte undergå förändring
r sä mätto, att samma präscriptions - tid hädanefter sär
beräknas till ro är frän den dag, Räkenffaperne blifwa
till Kammar-Collegium och Kammar-Rätten ingifne, antingen
de dä fö.r eller sednare eller aldrig warda reviderade;
hwaremot det uti ofwannämnde Kongl. Författning
för felaktig Revision stadgade answar borde utsträckas jern»
wäl till utan laga orsaker underläten Revision
2;o
Att, beträffande Private Redogörare, som uti r78r
Ars Kongl. Bref äre befriade ifrän allt tilltal och efter
räkning för sine Räkenstapcr, enär de undergått Revision
och blifwit gillade, likasom Redogörare för Kronans Eftra
UtgiftS - eller enstilte Werks medel, afwen deffes an*
swarighet mätte fa en gräntö, hwilken, wid jemnförelss
af deras, förhällande till Kronan, säkrast och med mästa
billighet kunde finnas uti en tid af ; är, ifrän den dag
deras Räkningar blifwit till Kongl. Kammar-Collegium
eller Kammar-Rätten ingifne, utan afseende derpå om ds
förr eller sednare eller aldrig rdvideras, dock med answar
för den som försummar Revisions skyldigheten.
Z:o Att det borde bestämmas en wiff Termin af ro
Ar, inom hwilken anmärkningar mä göra? eller utfärdas
wid sädane ännu oreviderade Räkenskaper, som icke tillhöra
Kongl. Kammar-Rättens Ordinarie Revisionsarbete,
»en hwarcfter Uvbördsmän och Redogörare ester andre
per
-
Den 16 April.
553
personer blifwa frän widare tilltal och efterräkning i och
för desie Räkenskaper frie.
Wid öfwerwägande af hwad Herr von kallsten säledes
föreflagit, fann Utffotlct nödwändigt, attKongl^ Kain.
niar- Collcgie och Kammar-Rättens utlåtande häröfwer
borde infordras, inan nägon ny Författning angående
ifrägawarandc sä ival för Kronans som enflilte Medborgares
säkerhet wigtiga ärende utfärdas; men som, i anseende
till Riksdagens sannolikt snart inträffande flut»
besia uklätanden icke kunna hinna inkomma och af Riksens
Högloft. Ständer pröfwas; altfä och dä desiutom Herr von
lkosssteos wäckte motion helt och hällit rörer ett allmänt
hushållnings - mäl, hwarom Kongl. Majit i alla fall oinskränkt
tillkommer, att efter Desi Höga godtfinnande förordna;
ansäg Utskottet sig böra wördsamnreligen ti styrka»
,gtt detta mäl hos Kongl. Majit af Riksens Ständer i underdånighet
anmälts, med underdänig önskan, det räcktes
Kongl. Majit, sedan Kammar-Collegium och Kammar-Ratten
blifwit hörde, i Räder bestämma en sadan praseriptions-tid
ut! detta hänseende, som Kongl. Majit finner bäst
förenlig ej mindre med Stats-Werkcts än redovisande Embcts-
och Tjenstaniäns säkerhet, lkt suprs.
Lx Urotocollo
k. 1. chketLel.
Lades pä bordet.
Föredrogs följande:
Utdrag af Protocollet, hällit i Borgare - StändetS
Plenum wid Riksdagen i Stockholm den ii
!8i°.
S. D. Wid justeringen af den frän Riksens Högloft
Ständers Expeditionö-Utjkott. inkomne Expedition, angäs.
kNr
656
Den 16 April.
dnde Siats-Regleringen, fann Borgare-Standet den deri
uptagne Disposition af de besparings-mcdel, hwarafNionde
Hufwud-Titeln komme att sönnerås, wara i wäsentelig
matto stridande emot Borgare-Ständets enligt Protocolls-Utdrag
den 24 nästl. Februarii, faststälde ordning
för deste besparings-medels anwändande, nemligen: att
allt hwad ej mindro pa Allmanna Indragnings - Staten ,
sedan först redan derpå anordnade eller framdeles till bifallande
anslag vlifwit bcsörjde, an pä de 8 sörsta Huswud-titlarne
kan besparas, wäl mä till ett belopp af högst
100,000 Rd. ärligen utgöra en g-de Hufwud-tikel, ämnad
för IordbrnketS, Handelns och NäringarncS uphjclpande;
men, att inan denna Stat under Z:de Hufwud-titulen formeras,
mätte framför allt annat utgä de medel, som fordras
sä ival till den för Civile och Militaire Embets- och
Tjensteman projecterade, samt nu mera af Riksens Stander
beslutne Lönc-tillökning, som till den förbättrade häksoward,
hwilkcn efter Herr Profestoren Dislvenkslts försteg
blifwer till werkställighet befordrad; äfwcnsom Borgare-Ståndet
saknade den med Riksens Ständers förut
samfällt fattade beslut enliga föreskrift, att allt hwad af
meranämnde besparingsmedel till äfwentyrs öfrigt blifwer,
dä först de till nystberörde mne ändamål gjorde anslag ut»
Sätt, och sedermera den gide Hufwud-titcln med den stadgade
Summan blifwit formerad, stall owillkorligen an«
mandas till afbetalning a Rikets skuld. - Och som Ståndet
uti dest äfwett anförda beslut icke inlag någon stiljak,
tighet frän de öfrige respective Ständens tillkännagifna
yttranden, sä förmodade ock Ståndet desto häldre, att de
Respective Med-Ständen deruti instämma, att Redactioncn
af Utfföttets förestagna underdäniga ffriswelse ma
marda härefter behörigen rättad.
Widare anmärkte ock Borgare-Standet, att da i meranamnde
Expeditisn omnämnes de Stats - Contoirets
Ob
-
Den 16 April.
5Z?
Obligationer, hwarmed Accords ersättningar till reducerade
Corpsers Officerare skola betalas , icke ar utsatt,
det samma Obligationer komma att innehålla 6 ars betalningstid,
hwilket alitsa Ständet jemwal ansäg fordra
behörig rättelse. Och skulle desie anmärkningar de Respective
Med-Standen samt EtpeditionS - Utffottet wördkamt
och manligen genonr detta Prolocolls - Utdrag kommuniceras.
blt suxrs.
blx krotocollo
il. H. Helsr5vn.
Utdrag af Protocollet, hållit uti Borgare-Ständets
Plenum wid Riksdagen i Stockholm den 24 Februarii
18 lo.
S. D. Företogs till afgörande Högloft. Stats-Utffottets
den 19 dennes pä bordet lagda förnyade yttrande,
rörande Stats - Werkets förwaltning, inkomster och utgifter.
Sedan detta Utlåtande punctwis blifwit granffadt,
förenade sig Borgare-Standet om följande beslut :
1:0 Gillades Utskottets utlåtande öfwer första puneten,
med det tillagg, Högloft. Ridderstapet och Adeln p> öfwat
nödigt, att öfwer Gtats-Werkets inkomster och utgifter
en Hufwud-bok med dubbla partier mätte hällas, till
hwars uprattande ät Kongl. Mast skulle i underdånighet
öfwerlemnas, att anbefalla nödige mätt och steg; hwarjcmte
Ständet beflöt framförandet af den underdämga önstan,
det tacktes Kongl. Maj: k i Räder för hwarje är ä Nantepersedlarne
fastställa sädane pris, som kunde anses wara
« enligt förhällaflde med de allmänt gängbara.
2:0 Likaledes godkändes Utskottets förklaringar öfwer
de i andra puncten innefattade ig Moment, dock med
Set tillagg ivid 5:te Momentet, att hos Kongl. Maj:t ffulle
r un
-
563
Den 16 April.
i underdånighet anhällas, det mätte Kongl. Majit k Näder
förständiga wcderbörande, om en förbättrad och mera
noggran controll, i afseende pä Upbörden och LefwereranLct
af Alun -tiondcn , halst Ständct hade sig bekant den.
betydligare tillwerkningen, serdeles i Westergöthland, af
denne artikel, som ej heller under de senare ären saknat
afsättning. ^
z:o Bifölls hwad Utffottct i z:dje puncten föreslagit,
rörande Hufwud-titlar, och anslags Summor, likwäl med
instämmande i den af Högloft. Ridderffapet och Adeln under
den 22 sistlednc bestutna förändring, att allt hwad,
ej mindre pä Allmänna Indragnings-Staten, sedan först
redan derpä anordnade eller framdeles till bifallande an»
stag blifwit besörjdt, än pä de ätta första Hufwud-titlarnc
kan besparas, mä till ett belopp af högst ivo,oall Nd.
ärligen utgöra en Nionde Hufwud-titel, ämnad för Jord,
brukets, Handelns och Näringarnas uphjelpande och underhäll,
med det wilkor, alt deraf inga pensioner mä ut»
betalas, eller serskilda Summor deraf till nägra föremäl
begagnas, hwilka ej med Jordbruk, Handel och Näringar
gemenskap äga, och att hwad utöfwer io»,ooo Rd- i besparingar
ingär, anwändas pä det satt Stats-Utffottct fö,
reslagit; Dock fogade Borgare - Ständet för fin del harwid
det uttryckeliga förbchäll, att, inan denna Stat under
g:de Hufwud-titeln formeras, mätte framför allt annat
utgå de medel, som fordras sä wäl till den för Civile
och Militaire EmbetS - och Tjenstemän projecterade Lönetillökniug
som till den förbättrade hälsowärd, hwilken, r
anledning af Herr Profesiorcn Drstvenkelts förflag, kan
bringas till werkställighct. blt suprs.
k!x krotvcollo
I. O. VLleriui.
lil
-
Den 16 April.
6ZI
Utdrag af Protokollet, hallis uti Bonde - Ständets
Plenum dcn 2z Februarii iglo.
S. D. Uti afgifwit Betänkande den rr dennes,
hwilket den 19 sistl. biifwit upläst och pä bordet lagdt,
har Stats-Utskottet fvrcflagit att Stats - Werkets utgifter
mätte hänföras under följande atta Hufwud-titlar, nemligen
r
l:o Kongl. Hof- och Slotts - Stater ne.
s:o Civila och Lands - Staterne.
Z:o Militaire och Förswars - Werken till Lands och
Sjösi.
4:0 Clereci - och Laro - Marken.
5:0 Fria Konsterna.
6:0 Milda Stiftelser.
7:0 Pensions - Staten och
L-o Allmänna - och Extra Utgifts - Staten;
Äfwcnsvm Utskottet proieckerat det anslag som för
hwarje af desia Hufwud-titlar borde bestämmas och hwilkct
icke finge af Regeringen öswerflridas, men att deremot,
i enlighet med hwad Regeringsformen stadgar, Re,
geringens disposition under hwar och en af desia Hufwudtitlar
mä wara oinskränkt och fri; samt att fluteligen,
hwad som heruppä genom indragningar och en förbättrad
organisation kunde besparas, antingen blefwe en winst för
Stats-Casian eller till Emöctsmäns Löneförbättring an,
wändes.
Wid pröfning häraf, har Bonde-Ständet Ull alla de,
lar bifallit hwad Stats - Utskottet Munda hemstäldt, dock
sä, att allt hwad sä wäl pä Allmänna Indragnings-Sta
ten,
56o
Den i6 April.
tcn, som pHde ätta föregående Hufwud - Marne kan besparas,
mä anwandas tisl ett belopp af Ett Hundrade
Tusende Riksdaler Banco, men icke dcrutöf-vcr, till cn
Nionde Huswud-kitcl, ämnad till Jordbrukets och Naringarnes
samt deriblad Fifferiernas uphjelpande och under,
häll, med förbehåll att deraf inga pensioner, gratificationer
eller benädningar mä utbetalas eller sersiilta Sum»
mor till sädane iöremäl begagnas, hwilka ej med Jordbruk
och Näringar gemenskap aga och hwad derutöfwer omförmalte
Ioo,ooo Rd- i besparing ingär, disponeraS pä sätt
Stats-Utffottet redan förcstagit, hwarwid likwäl i synnerhet
afseende bör hafwas pä de Näringar, hwilka hittills
af Allmänna Medlen aldeles icke eller mindre an andre
njutit understöd; Hwarförutan Bonde - Ständer instämt i
Högloft RidderffapetS och Adelns Beslut, angående uprättande
af en Hufwud - bok med dubbla partier öfwer alla
Statens inkomster och utgifter, derom underdänig ansökning
hos Kongl. Mast kommer att göras: Skolande de
öfrige Refpective Stånden om detta Beslut, hwarmedelsi
Stats-Negleringcn salunda bliftvit af Bonde-Standet hufwudsakeligen
pröfwad och godkänd, genom wanligt Protocvlls-U
tdrag wörcsamt och wäuligen underrättas, l/t
SVPI 3.
Ux UrotacoUo
8. L. 'ri-tZLrclN.
Utdrag rf Protocollet, hållit hos Högwördige Prcste-Ständct
den sz Fcbruarii igio.
S. D. Ester öfwcrläggning om "Ukscns Högloft. Ständers
Stats-Utskotts den so dennes pH bordet lagda Memorial
af den ir inmwarande Fcbruarii, innefattande
Förflag till wista bestämda Hufwuo-titlar uti Riks-Staten,
gillade och godkände Preste-Ständet hivad Stats-Utskottet
i denna del pttrat olb hemstalt, dock med tillägg, att af
hwad
Den 16 Aprll.
561
hwad sa wal pä Allmänna Indragnings-Statey som pä
dc atta föregäcnde Hurwud-tillarnc kan besparas, mä anwandas
ett belopp af 100,000 Rd. ärligen men icke derutöfwer
till en Side Hufwud-titel, ämnad till Jordbruks^
Handels - och Näringarnes uphjckpandc och understöd, med
förbehäll att deraf inga pensioner, gratificationer och benädningar
ma utbetalas, eller'scrskilta Summor deraf till
sädane föremäl begagnas, hwilka ej med Jordbruk, Hanael
och Näringar gemenskap ega; och hwad utöfwer ofwanförmälte
100,020 Lid. i besparr-gen ingär anwändes
pä sätt Stats-Utstottet förestagit. Hwilket härigenom stulle
de Nespective Med-Ständcn samt Stats - Utffottet, wördsamt
och wänligen tillkännagifwaö. Vt Laprs.
Lx protocollo
O. lunquist.
^ Herr sk i^iintsderZ, Xvilbelm, erindrade, att han
wid justeringen af Expeditionen om-Stats - Regleringen
hade yttrat den onsta», att samma Expedition mätte ytterligare
öfwcrses, till undanrödjande af möjliga glömskor
och misttag wid sammandragande af sä' mänga artiklar;
och hemstälde nu om icke de af Borgare-Ständet gjorde
anmärkningar kuckde till Expeditions-Utskottet remitteras.
Grefwe IVlörner, t^äolyb Oörsn, yttrade sig sinna den
hufwudfakeliga frägan i Borgarc-Ständets Protocolls-Utdrag
wara, huruwida termcrne, rörande de innan formerandet
af den y:de Hufwud-titeln föregående anflag borde
förblifwa sa allmänna, som de i Riddcrstapets och A*
delns beslut öfwer detta ämne warit nyttjade, eller om
detaillerna borde uttryckeligen specificeras. Ridderskapet
och Adeln hade bcslrttit, alt allt hwad ej mindre pä Allmänna
Indragnings - Staten, sedan först redan derpå an
'
orh
-
A-dö »ch Ld. prot. S:tr Band. 2'dra Afd. P7;s gS.
662
Den 16 April.
ordnade eller framdeles till bifallande anslag blifwit bes
sörjde, m. m- skulle anwändas till formerande af den y:de
Hufwud-titeln- Det Wallof Borgare - Ståndet önstade
att de sedan detta beslut fattades bifallne anslag till Lö,
ne-förbättringar och till Läkare-wärden, mätte i Expeditionen
specificeras. Herr Grefwen insäg ej hwartill denna
specification more nödig, enar Ridderskapets och Adelns
Leflut uttryckte fullkomligen samma mening, och funné säledes
icke nägot stäk att instämma i Borgare - StändetS
anmärkning, utan tillstyrkte, att ordalagen i Expeditionen
mätte förblifwa sädane, som de blifwit af ExpeditionsUtstottet
föreflagne.
Friherre Leöerrtröm, I3cod, instämde med Grefwe
Märner, men tillstyrkte bifall till den af Borgare - Ständer
gjrde anmärkning rörande införande af orden 6 äro
betalningstid i den punct, som angeck de reducerade Corps
sers Officerare.
Häruti förenade sig Grefwe Märner.
Herr Grefwen och! Ordföranden gjorde proposition
i enlighet med Grefwe Mörner., yttrande, angäende
9:de Hufwrrd - titeln, samt föröfrigt till godkännande as
Borgare - Ständets anmärkningar.
Bifölls.
Friherre kleming, (lige-, upläste till Protokollet föls
jande -
E-dmjukt Memorial! »
Riddcrffapet och Adeln har nyligen enhälligt och pä
ett sätt som häfderna stola med ära omtala beflutit, att
förswara och uprätthälla sitt Fädernesland. Jag säger en
häls
-
Den 16 April.
66Z
hälligt, ty ingen Ledamot af detta Riks - Ständ har funnits,
som icke instämdt ! hufwudsaken, och om tankarne
warit delade i afseende pä medlen dertill, sä hafwa'dessa
tankesätt, chunr stiljaftige de warit frän dem sorn grundal
min öfwertygelse, likwäl blifwit yttrade af Ledamöter,
hwilka lika redligt och ömt som jag jftat för det
MmännaS wäl. Det tillhör mig icke, att införmitt Ständ
utgjuta mitt rörda hjertås känslor öfwer det ädla i desi
förhållande. Den wise som studerar mennistan för att
alsta henne, och för att i sina egna ätgärder begagna hen.
nes dygder, eller mildra följderna af hennes brist r, stall
twifwelsutan i de minneswärda händelser, som nyligen
förelupit pä detta rum, och i sjelfum häftigheten af det anlag
som wisades att ätaga sig Fosterlandets sak, finna ett
skönt uttryck af en stor Medborgerlig anda, och äfwen hög,
akta denna ifwer, som icke medger granskningens lugn,
under känslan af det enda behofwct att upnä ett stort och
ädelt ändamäl. Det ar i stödas dessa sanningar, som jag
r dag wägar yttra min mening, att Ridderstapet och Adeln,
wid sitt redan gifna samtycke till Economie-Utstottcts Betänkande,
mätte i bestämda ordalag tillägga och förklara.
1:0 Att de i afseende pä den ätagne Noterings, skyldigheten
i underdänighet updraga ät Kongl. Maj:t, att
besörja en i möjligaste matto jemn fördelning af denna
förswars-styldighet i förhällande till dc större eller mindre
fördelar som päkalla detta försvar, och efter de serskilda
fall inom olika Landsorter kunna sig förete, Zag talar ej
af egennytta, ty jag ar ägare af ett bland de störste Man,
t«l i den Landsort där min ägendom är belägen- Aag
skulle göra mig sjelf den största fcrbräelse örn jag i flundén
af en allmän nöd skulle finna mig mindre betungad än
mänga af mina likar, hwilka genom en högre Mantals»
beräkning af deras ägendom icke ägde af densamma, inkomster
till hälften swarande emot dem jag Åtnjuter.
r 0
564
Den 16 April.
S:o önskade jag att Nidderstapet och Adeln likaledes
updroge ät Kongl. Majlt, att när förstärknings
Arinäen icke öfwerstrider de bestämda LO,Q0O mast,
Kongl. Majit dä täcktes i afseende pä detaljerna och
werkställigheten obehindrad widtaga alla de medel, som
förena de minsta allmänna tyngder med ändamälet,
alr winna en kraftfull och stridbar Annee.
Sä rväl besia nu yttrade önskningar fow min en»
skilda ifwer, akt befordra förcwarande wigtiga ärende,
grundar sig pä Min öfwertygclse, att i sakernas närwarande
ställning kan ett krig, aldrig företagas ritan
Lrn ptterliga nödwändighet, som päkallar Statens förswar
eller uplbsning. Mätte den^ewiga godheten aflägsna
denna stund! Mätte wära söners, wära Bröders,
wära wänners omsorger odelade ägnas ät de fredliga
yrken, som i förbindcle med tiden stola ater stänka
^>?tta urgamla Nike desi fordna rum bland Euro,
pas Stater. Mätte framgäng och wälsignelse följa ett
folk, 'hwars lagbundna frihet gjör desi ära, hwars dyg,
der, i sammanhang med desi uplysning och deri indivuduella
rigtningcn till sanning och mennisto-wäl, säkerligen
stola nedkalla den Allmägtigcs bcstydd. Utan egenkärlek
och utarr förtroende till mitra swaga synkrafler
i detta ämne, öswerkemnar jag ödmjukeligen till
Herr Grefwcn och Ordföranden och Högloft. Nedersta,
pet och Adeln, huruwida något afseende kan göras pä
detta mitt yttrande, hwilket i annor händelse, utan ansvräk
och utan följder, torde fä förwaras. i Ständets
Protocoller. Skulle det en dag blifwa Swcriges olycksaliga
lott, att bära ett främmande ok, mätte dä Försynen
unna mig den lyckan, att dessförinnan fä njuta
den länga roliga hwila, som ej störes af de stormar
hwilka rasa kring skifterna, och icke medger en wanrnäglig
klagan öfwer mitt Fäderneslands förtryck; och
om i «n sä bedröflig händelse annu lemnäs nägon up
märk»
-
Den 16 Äpril. 868
märksamhet ät de vfullkomliga åtgärder, jag under dct«
ta Riksmöte lenmat, eller ät min föga märkwärdiga
lefnad, mätte dä mitt StändS minnesböcker wittna, att
jag med redlig walwilja sökt befordra hwad jag trodt wars
rätt och nyttigt för Swcrigcs ära och sjclfbeständ.
Herr Grefwen och,Ordföranden gjorde proposition
till bifall ä Friherre ifflsminZs motion.
Gansta mänga ropade härtill Ja, men
Grefwe 6Msr>borZ, llolian HsnninZ, ropade
Nej, emedan han ansag Friherre HerninA» önstan
möjcligen kunna föranleda till rubbning i Nidderstapeks
och Adelns beslut.
Herr Grefwen och Ordföranden frägade om
Grefwe O^IIendorZ ej stulle wilja frän sitt nekande
afsiä.
Grefwe iblörner, ^.clolplr Obron, yttrade sig
fullkomligen instämma i afsiglcn och ändamälet med
Friherre Illemings molion; men hemställde om, dä
andra Riks-Ständ gjort tillägzningar eller önstningar
wid sina beslut, hwilka hos Nidderstapet och 8kdcln torde
komma under öfwerwägande, det icke wore enligt
formalikcterne rikligast, att i sammanhairg med deste
pröfwa Friherre IllemInZg nu gjorda sorflag.
Herr Grefwen och Ordföranden förmalte stg
hafwa tyckt sig höra propositionen med ett nästan allmänt
Ja veswaras.
Grefwe Hamilton, ^.xsl, yttrade sig fullkomlig
gen tycka om och instämma i Friherre Illemtn§s yttrade
tankar, men tillika icke inse hwarföre de stulle
äga företrädes rätt att framkomma till Kongl. Majtt;
utan bsrdc, efter Herr Grcfwens tanka, alla hos Ri8-
563
Dsrr r6 April.
dcrffapet och Adeln wid Occonomie-Utffottets Betänkans
de giordc anmärkningar med lika stal njuta denna
förmän.
Herr sk ^liutsdsrg, ^Vilhelm, önffade att Friherre
^leminZs sä wäl uttryckta anförande mätte befordras
kill trycket. ^
Friherre iblewinZ förklarade, att f§ snart hans yts
trandc siulle sörosaka dcn ringaste stridighet bland Nidderffapet
och Udeln, more han fukomligeu nöjd, att dets
samma, ytan att blilwa föremäl för en öfmerlsggning,
blott uptoges i Protokollet till förwarande af hans
enffilla tänkesätt.
Friherre' (leckerLtrcim» Iscvd, trodde, att l den
form Friherre Iffewing giswit ät sina tankar, nemligen
af underdåniga önskningar till Kongl. Maja, ef
af willor för Betänkandets antagande, borde wisierlis
gen bäde desin och alla andras tankar kunna till Kongl.
Majck framföras, i fall Riddcrflapct och Adeln förklarade
dem för sina gemensamma önskningar, hwarefter
det altid berodde pä Konungen om han derä behagade
göra Nädigt afseende. ^
Grefwe Llörnsr hemstälde ä nyo om ef lämpligast
more, att salen hwilade till desi de andre Ständens
tankar kommo under difcusion. Skulle äter Rid»
dcrffapet och Adeln icke denna hemställan gilla, utan
' wilja genast fatta beslut öfwer Friherre Hsrnings anförande,
dä förklarade han sig sä fullkomligen med honom
instämma, att han öuffade det Friherre lklsmings
Diktamen mätte tjena till grund för Ridderffapeis och
Adelns strffilta underdåniga ffrifwelse.
Grefwe OMenbarZ, ffoirsn. HsnninZ, begärhs
saken pä bordet ; hwarefter.
Herr
Dell 16 April. 667
Herr Grefwe» och Ordföranden- förklarade
densamma hwilande.
Företogs till afgörande Allmänna Veswars - och
Occonomie - Utskottets dcn 1-4 denneS pä bordet lagde
Betänkande, om medel till Färafwelns och UllhandteklNgenö
nphjelpandc.
Herr iUrintLsclrölä, ikaul, yttrade sig striftcligen
som folker:
Wid Högloft. Allmänna Bekwärs- och Oeconomie-Utstottets
nu äter föredragne Betänkande, rörande
af mig gjorde förflagcr, till minnande af en förökad
tillgäng pä Inhemsk Ull för Rikets Fabriker, samt deraf
följande mindre behof af denna rudimaterias sökande
Utrikes ifrän, kan jag icke underläta, att göra nägra
anmärkningar.
I afseende pä mitt sörsta förslag, att genom up»
kiswandet af de sednast bestädde 12 procents Ullpremier
upmuntra Landels Inwänarc, rill förökande, icke
blott af den finare, utan äfwen den gröfre Färafwcln,
har Högloft. Utskottet wid granskningen och bedömandet
af detta förslag behagat anföra: att, under Ullpremic-tiden,
den, pä Stockholms Ull-Magaziner, införde
Ull längre tid stall derstädes blifwit liggande oförsäld:
att premierne likaledes längre tider blifwit obetalts:
Att Ullen, under nysinämnde ligge-tid, genom intorkning
och minstad wigt förlorat utöfwcr premierncs belopp:
och alt, sedan Fabriker pä andra ställen i Riket
blifwit anlagda, hwilkas tillwerkningar, efter Högloft.
Utskottets yttrande, warit wida bättre än Stockholms
Fabrikes wahror, Ullsäljarne sökt och sätt tillfälle till
afsättning för deras Ull, wid de nya Fabrikerne; För
-
668
Den 16 April.
klarandes Utskottet siutcligen sig icke finna tillräcklig
anledning, att för desi del bifalla förberörde mitt förslag;
Men Utskottet tillstyrker derjemte, att hos Konn»,
gen mätte i underdänighet hemställas , sä iväl om icke
såsom upmuntran och dcsiulom, de, som, genom en
updrifwet, och widsträckt Farafwel, gordt sig af det allmänna
mål förtjent?, mätte, med någon belöning blifwa
upmuntradc, såsom ock om ej anstalt kunde warda
widingen till införstrifning af Engelska eller Tysta
Eumsar och Tackor.
Häremot får jag erindra:
iw Har i Stockholm alldrig warit mer an ett
UlUMagazin för Io.heinst Ull.
Llo Deremot hofwa jcmwäl Ullägarne haft tillfälle
inlemna deras premie-gilda Ull pä Norrköpings
Ull - Magazin.
3:o Har det icke warit Ull - Magazins inrättningens
wällande, att den derstädes inlemnade Ullen längre
tid legat oförsakd, utan säljarens egit, dels genom
Ullens orena beskaffenhet, dels genom derä satt för högt
pris, dels ock genom desi uturagtlätandc, att sjelf eller
genom pålitligt ombud omhugfa sig köpare.
.<4:» Att Ullen mer eller mindre intorkat och förlorat
uti wigten, mäste ocksä föras pä ägarens rakning,
i ty att den antingen inkommit däfwen pä Magazinet,
eller säsom nyst berört är, genom ägarens förwällande
för länge legat oförsäld.
5w Att Ullägaren länge mäst wänta pä premis
rrne blir hwarken Magazins - Inrättningens fel, eller
ffäl emot nya premiers anslående, utan har samnnr
dröjsmäl, säsom allmänt kändt är, härrört, af uleblif
WLl!
-
Den 16 Aprrk.
569
wen dertill anslagen Fond frän Stats-Werket. Jalla
fall hafwa premierne Warit wälkomne, dä de utfallit,
och, säfom Högloft. Utskottet förmäler, äfwen bidragit
till ersättning af den förlust, som någon gäng intraffat
gennm Ullens intorkning. Den af wig uti mitt
Memorial omkbrmälte minskning uti Ulltillförseln wid
StvcHolms Magazin, efter Ullpremiernas indragning,
bewisar säkrast Ullägarens upmuntran af sagde premier,
samt följden af deras uphvrande.
Hwad angär Högloft. Utffvttets yttrande, angående
de i Orterne anlagde Fabrikers tillwcrkningars wida
bättre beskaffenhet, än Stockholms Fabriker: Sa ehuru
denna omständighet icke warit i fräga, eller synes
hafwa nägon inflytelse pä frägan, om ytterligare Ullpremier,
hwadan ock, blott pä den rakningen, berörde
omdöme warit vwäntadt, kan jag dock icke underlåta,
att, med den närmare och tillförlitligare kännedom, four
jag haft tillfälle härutinnan erhälla, och som jag magar.
tro mig äga, härom afgifva mitt yttrande: att
nemligen der ingalunda bcstrides, att ibland den myckenhet
Fabriks-Idkare, som här i Staden finnas, fle,
res tillwerkningar äro, i mer och mindre mattoaf
sämre beskaffenhet, hwilkct hufwudsakeligen bör tillskrifwas,
att, med äberopande af äldre ManufaclurPrivilegierneö
owillkorliga päbud, utan all granskning
af sökandecncs kunskap i siögden , eller af deras förmäga
lill Fabrikers drifwandc, tillständdcrä utfärdas i
och hwarom denna Stadens Hill-Natt icke undcrlätrt,
att hos Kongl. Commerec-ColUgium gjöra föreställning
gar; men att deremot ä sidan jag mägar pästä och för,
säkra, hwad som jemwäl genom sjclfwa t-llwerkningatrre
kan styrkas, akt här i Skaren gifwas flere FabriksJdkare,
som fullkomligen täfla med hwiiken FabriksIdkare
som hälst uti Rikct. Högloft. Utstoltct beha
zade
-
570
Den r.6 April.
gade allt derföre icke misstycka, att jag nödgas, för min
del anse Utskottets, utan allt undantag, fällde oförmånliga
omdöme öfwer härwarande Fabrikers tillwerkningar
innefatta ett märkeligt misstag, som förmodcligen
härrörer af underrättelser, antingen af okunnige personer,
eller frän sädane, som hysa mindre benägenhet
för härwarande Fabriker. Det wörö fördenskull gans
sta nyttigt, om, wid nast infallande Riksdag, Högloft.
Leconomie - Mstoltct icke allenast hade, att förwänta
frän Kongl. Commerce--Collegium en Mförlitelig och
uplysande berättelse om Rikets Fabrikers tillständ, hwitken
berättelse likwäl, i afseende pä nu inträffade förändringar,
bcklagrligen torde blifwa mindre tillfredsställande,
utan ock behagade, pä fordna tiders sätt, med
eget besök wid Fabriker här i Staden taga kunskap om
werkeliga förhållandet.
Widkommande Högloft. Utskottets förmodan, att,
genom upmuntrande belöningar och distinctioner, Färafwelns
updrifwande stall kunna minnas; sä har erfarenheten
länge wisat, huru litet förbindelser till Schefferiers
underhållande, fastän med bctydelige fördelar,
blifwit iagttagns. Kostnaderne derä hafwa warit kanbare
för Staten, men till större delen frugtlöse. Skulle
kunnige och owäldige personer (om jag sä mä tala)
hälla en restransakning r denna wäg, Hwilka stora brister
skulle dä icke blifwa updagadeDe försstagne premierne
stola säkerligen blifwa mindre kostsamme, men
mera till ändamälet bidragande. De blifwa spridde pä
hela menigheten, samr kunna följakteligen säkrast märka
en allmän upmuntran.
Högloft. UtjkottetS Förslag, att ifrän England
läts insörflrifwa Gumftr och Tackor, frugtar jag blifwa
owerkställbart, af det stora stät, att' utförsel af Fär
frän bemälte Rike warit och ännu stall wara förbuden
-
Den 16 April. ' 87i
den wid lifsstraff; och hwad angär Utstottets Förftaz
till insörstaffande of Tyst Farafwel, sä tror jag en
slik anstalt wara och blifwa öfiverflösig, emedan icke
allenast detta Färslag allaredan pä flere ställen i Riket
sinnes, utan jcmwäh, hwad mera är, flere större
och mindre Spansta Schefferier undcrhällas, samt följoktcligcn
ben eller de, som äro hugade för förenämnde
Färafwels underhällandc, säkerligen kunna deraf med
amvänd omtanka och kostnad, erha-la nödige Stammkrcatnr.
— Nu sttcrstär, att jag förklarar min tillfredsställelse
dermed, att mitt tillstyrkande af Lagens
uphäfwaride angäende Landthandel blifwit, i afseende
pä upköp af Ull, utaf Högloft. Utstortct gilladt, uns
ber förmodan att detsamma jcmrväl winner Högloft.
Ridderstapets och Adelns bifall: Jag will wal ocksä
hoppas, att ändamälet af min motion stall i betyde,
lig mätto derigenom lyckas; Men, pä de grunder,
som, uti min första framställning äro anförde, hade
än nu mera genom de föreflagne premierne ivunnits.
För öfrigt och ehuru jag tror, att, pä grund af
ofwanansörde anmärkningar, tillräckelig anledning more
för ärendets äterförwisande till Högloft. Utskottet,
dock som, i dylikt fall, troligen hända kunde, att Utskottets
förnyade utlätande icke medhunne till Ständen
inkomma under den äterstäende förmodeligen korta Riks,
dagstiden, och följden deraf blefwe,, att äfwen den de,
len af min motion, som wunnik Utstottets bifall, blefwe
hwilande oafgjord; sä yrkar jag icke för min del
nägon ätcrrcmist, utan öfwerlemnar sarén kill Högloft.
Ridderstapets och Adelns afgörande, i desi nuwarande
skick, nögd dermed, att mine nu yttrade tankar blifwa
i Protocollet förwarade.
Grefwe körner, tilnronr Okst jag blott
rädfrägade min egen fördel sä stulle jag alldeles in
^
stäm
-
572
Den 16 April.
skämma med Herm Commerce-Nädet ikrlnteiselrolär Nir
anförde yttrande om premie utdelningens fortfarande
till npmuntran för Fär-asweln, ty jag inser allt för
Ival att der är fördelaktigare att wid försäljningen af
sin Ull derutom erhälla premier, än att blifwa dem
förutan; men jag tror ej det öfwerensstämmer med de
ratta Stats-hnsdäll! lags grundsatser, att Staten alltid
för en wist na-M.gvgrcn skulle betala premier, eller att
, Hagon födan mera an andra bör pä allman bekostnad
pä längre tid upmuntras. Hwad Staten bör eller kan
ined fördel göra, är att wid början af en sädan Näringsgrens
undrande genom prämier underhjelpa försöket
och lemna ersättning för de kostnader som första
inrättningen erfordrar. När denna en gang ar gjord
och sa mycken lid framflutit, att man riktigt kan erfara
hurnwida den -iya Näringsgren ger nödig utkomst
för dest idkare, bör ben lemnäs ät den enflilta omtankans
wärd för att jemkas efter Landets behof och den
öfriga waru prsductivns förhallanden.
Hwad Herr jUrinle-seflölfl anfört att mindre Ull
sedan premiernes uphörande inkommit uti Ull-Maga,
zinet bewisar ej derföre att Ullproduktionen aftagit,
emedan jag af erfarenhet tvet att det gär lika wäl an
att sälja den i privat mans hus, utan att föra den
xä nägot Magazin. Jag kan således för min del icke
finna nägou betänklighet wid att bifalla Utstottets Betänkande.
Herr Nsutei^kölcl, (larl (Gustak. Ut! Betänkandet
ar förefl.igit, att hos Kongl. Majit skulle! underdänighet
anhällas om införffrifning af Fär ifrän England
och Tyskland; men jag finner ej deruti nägot
wara nämndt om den priswarda anstalt, som för några
är sedan ar wiotagen till Isländske Färsfwelns anflaffands
uti Riket. Jag tror det flulle wara mäst
upttigt
Den 16 April.
nyttigt om Riksens Stander hos Kongl. Mahl i undea-.
dänighet anhölle, det sädane utwägar kunde widtagas,
att denna redan började inrättning '-unom ytterligare in-»
förssrifning af Jsländste Fär utwidgad-^s, sa att Jordbrukare
frän deste Schäfferier snart kunde fä köpasä wäl
Eumsar som Tackor till ett drägligt pris, och att äfwen
nägo» lätthet kunde erhällas och uti Riket blifwa kringspridde.
Herr v»n k^susvvolkk^, tlsrl Ourtsk kr-inbvlc!. Det är
längt jfrän mig att wilja bestrida premiers nytta, blott
jag derwid fär fästa den önskan att utrrlningcn af lem
wcrkställcs med mera jemnhet än hittills stedt- Föga torde
Färafweln någorstädes i Riket wara högre drifwen än »
i den Landsort, der jag har mitt hem. Der gifwes Hemrnans-ägare
som hafwa nägra hundrade, till tusen Fär;
men aldrig hafwa de nägonsin erhällit em starf till upmuntran
för updrifwandet af denna afwel. Detta synes
bcwisa, att afhjelpandet häraf beror af hest andra orsaker,
af Ortens och climatets fördelaktighet och mera dylikt;
och när dertill kommer att premier sä ofta med ojemnhet
tilld las, sä wct jag ej hwartill premier tjena. Föres Zeter
klagan deröfwer, att ej Ull nog inkommer till Magazinerne,
sä kommer sädant icke af brist pä premier, utan
deraf att när säljare anmäla stg, att aflemna Ull till MagazincrTic,
sä blifwa de niijMidna och finna sälcldes förmänligarc,
att annorstädes afyttra sin wara. Jag instämmer
Medes till alla delar i hwad Grefwe öllurn-er häröf»
wer sig yttrat.
Herr Uiintr^cböick. Hwarken tiden eller mitt minne
mcdgifwer, att jag nu änyo uprepar de mäne,a och wigtiga
stal, för ifrägawarande af mig tillstyrkte! premier,
s!>m finnas anförde uti mitt derom afgifne Memorial: Jag
fär endast korteligen förklara sch uplysa, att, ehuru ännu
myc
-
574
Den 16 April.
mycket felar uti tillräckclig tillgäng af Swensk fm Ull, samt
förty äfwen upmuntringar i den wägen äro nödige, sä
har likwäl hufwudföremälet för min ifräg-awarande framställning,
wcrkeligen warit den, att ju förr desi häldre erforderlig
tillgäng mätte blifwa pä tjenlig Swensk ttll, för
tillwerkningcn af gröfwa Kläden- Det är föga troligt,
men är dock en sanning / att snart till säaandcs hela Swensta
Tlrmöens gcmcnstap mäste beklädas med tillwerkningar af
Utländsk Ull och lika bekymmersamt, att för sadan ull mäste
Ulga frän Riket omkring 200,000 Rd. ärligen. Mera Lewis
pä bristen af denna wahra och pä angelägenheten deraf,
att denna brist nia blifwa förekommen lärer, icke behöfwas.
Om nu genom de Medel och utwägar, jag wägat
föreflä, det sednare kunde winnås, sä tillskyndas derigenom
Riket en wäsentelig winst pä Handels-Wägen,
och den betydcliga Summa, som hittills kommit Utläningen
tillgodo, kommer i Swensta Jordbrukares händer: Jag
får för öfrigt än en gäng ödmjuicligen förklara, det jag
efter att hafwa yttrat mine enstilte tankar till Protokollet
, icki har att päminna derwid, att saken utan
äterförwisning nu afgSres, och det destomindre, som, dä
hwad premie frägan angar, densamma, efter Högloft. Utskottets
tillstyrkande, kommer i hela desi widd att öswerxemnas
till Konungens Nädiga afgörande, jag wägar j
ödmjukhet hoppas, det mine upgifne skäl komma under
nödigt och noggrant ompröfwande.
Herr Erefwen och Ordföranden. Som Herr
rrintLsLbölä förklarat sig blott önsta, att hans tanka i
Protocollct mätte fönvaras, och ingen Ledamot yttrat sig
emot Oeconomie-Utstottets tillstyrkande, får jag gjöra Högloft.
Ridderstam t och Adeln proposition till antagande af
Utskottets Betänkande, med tillägg af den utaf Herr Ueu»
ter-llölci föreflagne undcrdäniga anhällan.
BiföllZ.
Den 16 Apcik. 676
Föredrogs ä nyo det Wälloff. Borgare - Ståndets den
6 dennes pä bordet lagde Protocolls - Utdrag af den zr
Mars rörande nägre förcslagne tillägg och rättelser i den
prvjecteradc Förordningen angäendc en allmän BränwinS,
bränning.
irsta puncten, att tydligen mätte utsättas det hwar
och en mätte äga rättighet att till Städerne införa sä wäl
distilleradt som odistilleradt Brämvin.
Bifölls.
Wid Lidra puncten, att afgiftcn för atssillige personer
tillhörige, men i ett hus inrättade Pannor, ware sig
i Staden eller pä Landet, endast borde beräknas efter
hwardera Pannans serskilda kannerymd, hemställde
Herr Grefwe» och Ordföranden om icke Ribs
dcrskapct och Adeln skulle häruti med det Wällofl. BorgareStändet
sig förena; >
Men Ridderskapct och Adeln förklarade sig förblifwa
wld sitt förut fattade häremot stridiga beslut.
I afseende pä Z:dje puncten, angående Personalens
beräknande i de Städer, hwilka Bränwins - tillwerkningen
tilläten är, förblef Ridderskapct och Adeln wid sitt förut
tagne beslut.
4:de puncten, att Bränwins - bewillnings afgisten
icke är efter Hemmanens clafistcation eller större och mindre
wärde bestämd, fann Ridderskapct och Adeln wara med
desi beslut häröfwer enlig.
Uti s:e puncten rörande tiden dä den nya Vcwillningen
för Bränwins-brannmg bör taga sin början, förenade
sig RiLderskapet och Adeln med Let Wällofl. Borgare-Ständet»
Uppä
-
576
Den 16 April.
Uppä Hans Excellenee Herr Grefwe Ruubt? begäran,
bifölls att Protocolls-Utdrag öfwer dessa ämnen mätte genast
npsättas och justeras, för att ffyndesamt komma de
öfrige Riks-Ständen tillhanda.
Föredrogs ä nys och godkändes den uti Stats-Utskottet
den 14 dennes pä bordet lagda Memorial föreflagne
sammanjcmkning af Riks - Ständens tankar angaende^hwitstamplingen
af Chastor och dcn med en flik anstalt
ösyftade comroll.
Föredrogs ä nyo Lag-Utstottcts sedan den 24 Auguste
nastl. är hmilande Betänkande angäende ändring i LagenS
stagande i 27 Cap. z K. Bpggninga-Balken om 20 alnarS
ärlig Tak-täckning,
samt
Lag, UtstottetS dcn 29 sistl. Augusti pa bordet lagda
Betänkande angäend» ändring i Lagens stagande om ärlig
nybyggnad a Krono-Skatte - och Fralse-Hemman.
Nidderstapet och Adeln fann sig numera, sedan Riddcrskapct
och Adeln afgifwit sitt yttrande öfwer Byggnadsoch
Huscsyns-Lrdningcn, hwartill desse ämnen ansägs egentlig-n
hörande, icke hafwa nägot utlätande öfwer dess^
Wetänkanden att lemna. v.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, HZllit i Högloft. Riddcrstapets
och Adelns Plenum dcn e6 April rgro.
S. D. Föredrogs ä nyo Borgare-Ständets den 6 A,
piil pä bordet lagda Protocolls-Utdrag af den zr Marti!
rörån
-
Den 16 April.
677
rörande nägfa föreslagna tillägg och rättelser i den pro,
jecterade Förordningen angäende en allmän Bränwinsbränning;
och beslöt Ridderffapet och Adeln i anledning deraf,
att till alla delar i den första och den femte puncken
med det Wallofl. Borgare - Ständct inst ämma, men i afseende
pä den andra, t edie och fjerde wid sine förut fattade
beslut förblifwa. vt suxrg.
Tog? till slutligt afgö ande d t sedan den 14 Februarii
hw lande pr s ct till Instru tion »ö- Riddarhu-- Dircctionen,
Niddarhus->-.cereteraren och Riödarhus-Fiftalen.
L §. uplästes.
Herr blntblicb, v-trl ^rsllric. I denna §. förestäs,
att till Ledamot af Riddarhus-Directionen ej mä mäkjas
nägon, som har bekladt ett Riks-Embete. Jag tror ej att
Le säkattade Riks - Embetcna uti denna Insiruction böra
nämnas, sedan ester nuwarande Regeringsform desamma
numera alldeles uphört <ut finnas. Likaledes inser jag ej
nägot stäk hwarföre en perion som beklädt ett af de upphörda
Riks-Embetena icke stu e wara Ledamot af Riddar,
hus-Directionen. Jag för altsä ödmjukeligen hemställa,
om icke tillräckcligt more, stadga, att till Ledamot e,f Riddarhus
- Direktion n mä icke mäkjas nägon af te Embetsman,
hwilka, enligt 41 §. Riksdags - Ordningen, icke äro
berättigade, att r Utffott eller wal titt Utstötts Ledamöter
deltaga.
Kfwen wäl fär jag för flä att stadgandet emot mäljandet
af en Surnumerai -ekPräses eller -bfiver-Directeur
mätte utgä, sedan Nidderstapet och Adeln sjelfwe wid
denna Riks->g beslutat wälja och utmalt 7 Ledamöter och
af dem en under titel af Honorair.
Gref
Aidv.
och Ld.prot. 6:te Lavtz. Lidra Afd. rrv Z7-
Z78
Den 16 April.
Grefwe körner, ^Zoip o^ksn. I slutet af denna §.
der fragan är angående omröstningar, stär att rvid alls
andra tillfällen och dä voteringen är öppen, stall den
mening gälla pä hwilken den efter Matrikeln äldste Ledamoten
med sin röst fallit. Efter alla andra tillfällen
synes mig böra tilläggas af paria vota, och orden dä voteringen
är öppen alldeles kunna utgä, emedan af den
nuwarande redactionen den mening kunde dragas, att den
äldste Ledamotens kanka, äfwen i händelse af gifwen pluralitet,
borde blifwa den gällande.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde proposition
till gillande af i §- med de af Herr kotblieb och
grefwe lVlörnei förestagne förändringar.
Bifölls.
§. §. 2 till och med i; uplastes och godkändes.
§. 16 innefattande Znstruction förRiddarhus-Secreteraren
uplästes.
I anledning af 8 Momentet deraf yttrade sig
Herr Idotdlied. Jag kan ej annat än här förnya
min wid första pröfningen af denna Znstruction gjorde
anmärkning emot den föreflagne inskränkningen uti Rid,
darhus-Secreterarcns Riksdagsmanna-Rätt. Här omtalas
den ojäfaktighet Riddarhus - Secreterarcn bör ägaHwad
man manligen förstår med ojäfaktighet, tror jag under
Ridderstapets och Adelns öfwcrläggningar, i afseende
pa Protocollets förande, icke kan komma i fräga; och synes
han i alla fall kunna aga samma Räfaktighet, svin
en Häradshöfdinge, hwilken är bäve Domare och Protocollist.
Zag anser Medes detta skäl för den projecterade
jnstränkningcn icke antagligt: och hwad Riddarhus-Sccrcterarenö
ratt att kunna waljas till Utstottcts Ledamot,
Elector eller Bänkman beträffar, synes dct blifwa hans
en
-
Den 16 April.
Z79
ensak att jemte sin befattning såsom Ridderffapets och
Adelns Protoeolls förande äfwcn emottaga dylika prof af
sitt Ständs förtroende. I anledning häraf hemställer jag
ödmjukast att 8 puncten af den särskilta Instruction för
Riddarhus-Secrctcrann mä lttdcles utgäi
Grefwe l^Iäroer. Jaa instämmer sa mycket häldre i
hwad Herr kmlllicd anföit, sou! jag sinner det aldeles
enligt med den princip, som rör sädane undantag bör sol,
ias. De äro gjorde i af eende pä personer, som genom serffilta
relationer kunna anses hafwa ett mera deladt in^,
trcste i anseende till Ridterstapet och Adeln; men ingen
tyckes med sitt Ständ hafwa ett mera gemensamt, änden
som pä samma gäng är dest Secreterare. Jag har ocksä
w!d flere tillfällen under detta Riksmöte haft tillfälle inse
nyttan af, att fä begagna hans kunstaper ock uplysning.
Jag önstar derföre att wi framdeles ej mätte blifwa desamma
bcröfwade, utan att det mätte ankomma pä Stan^
Hets förtroende och hans egit omdöme om sin lid, hutuivix
da han i Utskottets arbeten mä dtttaga.
Undertecknad Zilverrtvlpe, ^.xsl klLl,rtel> yttrade
sig: I Z Momentet af denna §> för flrifwcs, att
hwart Protocoll, sedan det är justeradt, bör geromina
gas och förses nied Lantt-Marstalkens Sgill. Jag hcm^.
ställer till Höglofl. N^ddc,stapels och Adelns ompröfwande
om ej detta k rumer i anseende till Protoeollcrnes mängd
att förorsaka Landt-Marstalken ett stort bcfwär, samt der-crnte
blifwa hinderligt för nödwändiga Actrrs uttagande,
och om den äfyftade säkerheten igenom detta Medel werke"
ligen winnes, lä Riddarhus-Sccreteraren, om han är en
oredlig meritlista, lika lätt kan i mjugg förfalska ett Pro,
tocoll sedan det är genomdragit och besegladt, som han
lunde gjöra det förut. Likwär beror det wisterligcn af
Högloft. Ridderstapet och Adeln huruwida detta stadgande
bor fötblifrva gällande eller ittgä. Her^
680
Den 16 April.
Herr Grefwe» och Ordförande» proponerade
gillande af 16 §. med undantag för de ställen mot hwilka
Herrar Rothlieb och Silverstolpe gjort erinsriugar, hwil'
ka ställen torde böra utgä.
Bifölls.
§.17 innehällande Instruction för Riddarhus-Fiscalen,
uplästes.
I afseende pä 4:de och 6 Momenterne deraf utlät
fig
Herr Rothlieb. Att Riddarhus- Fiscalen stall erhZlla
serstlt rum, finner jag för min del icke nödigt. Hans befattning
är icke af den beskaffenhet, att han i och för densamma
har behof deraf; och som detzutom det icke lärer wara
nägot rum inom Riddarhuset att tillgå, hemställer jag att
denna föreskrift mä utgä; äfwensom 6:te Momentet af
hans Instruction, angäende skyldigheten att afgifwa skrif,
teligt Utlätande innan fkägor om Riddcrstapcts och Adelns
privilegier afgöras, mä helt och hällit förswinna, såsom
olämpelig och ledande till instränkning i Ståndets fria'
öfwerläggnings-rätt.
Herr Grefwen och Ordföranden föreflog att de
af Herr Rothlieb utmärkte ställen mätte utgä och §. för
öfrigt godkännas.
Bifölls.
18 §. gillades.
»9 §. uplästes.
Herr Rothlieb. Dä Nidderstapet och Adeln afflaglj
den projecterade instränkningen i Riddarhus-Secreterarcnz
Riksdagsmanria-Rätt, lärer Nidderstapet och Adeln äfwcn
behaga fatta lika bestut i afseende pä Riddarhus,Cancelli,
sterne
Dcr» 16 April.
sterne, hälst det synes wara emot princip hwad som utr
denna §. förestas att en Riddarhus-Cantzlist kan fä inta*
ga säte pä Riddarhuset säsom hufwudman, men ej säsom
Ättemän etter Futtmägtig. Denna §. torde derföre kunna
vtgä.
Herr Grefwen och Ordföranden proponera»
-e att 19 §. mätte förswinna.
Bikötts.
Företogs till afgörande den af Riddarhus - Utskottet
förestagne och sedan den 16 December hwilande stadga
tjll ordnings rvinnande wid Aidderstapets och Adelns all»
wänna sammankomster.
r §. bifölls.
Wid 2 §. innehällande att den som talar frän annan
än egen bänk, mä erlägga 32 si. yttrade sig
Herr von hlsuscvolis, Lsr! 6ustsk Ileinboltt, icke anse
detta stadgande lämpeligt; det more i allmänhet icke mycket
smärt att bibehälla ordning, enär, säsom wanligtwis hände,
Nidderstapet och Adeln myre föga talrikt församladtoch
när denna ordning blott bibehöllcs syntes det honom
likgiltigt antingen man talade frän egen bänk, eller frän
en annan.
Friherre Letterström, ssr>cod, hegärde att, dä det icke
kunde i allmänhet wara förment att tala, ehwar man sig
i Riddarhus-Salen befunne, termerne matte i enlighet med
meningen förtydligas, genom tilläggande af orden: till
protoeollet.
Friherre lA-mnertteim, (,r>säg aswm böra tilläggas ,
eller upläser Dictamen eller Memorial.
lsppä
682
Den 16 Apr-Lk.
Uppä gjord proposition gissades §. med de afFriber,
rarne Le<Icr?trö,n ech lA-m-ic,bcin> förcstagne tilläggninga,!.
I ^ §. ffulle i stället för Skranket stom omgifrver
Landt-Marstalkeno bord sattas dkrankct framför Landi*
Marskalko bordet.
4 o« s §. § hiföllos.
6 §. Äng e>'de w!tc Lr den som bortreser frän Riks,
dagen utan att aleAem a stn Po',et, ansägs bera utgä
af det stal, att man ej kunde ^änna nar Ledamöter bort»
reste, och att st dali de det gjort, Eligren swärkigen kunde utbe»
komma.
7 §- uppkasta.
Friherre bgsnne.beim förestog att i stallet för den stom
bortappar sin pollet, niättc sattas: den som begär ny
Pollet, emedan det blefwc swart att pröfwa om polletten
wore borttappad, upbrunnen eller pä annat satt förstörd.
Herr Kilkverntnl^o, lkjreclric ZÄMuel, trodde lämpe!!»
Zast kunna fattas: den stom bar behof af ny pollett
Herr G r efwcn och Ordförande n i cmstälde
om ej allt wore l ulpit genom liyttjavdet af ordet förlorar.
Bifölls, jemte hela den ätcrstäende delen af §:n.
Herr von blLu?volff för-eflog att pligt mätte stadgas
för den som ivid inträdet i Riddarhus-Salen icke hade sin
Pollet synbart hängande pä sig, halst säkerheten att ej
^ägon oberätt gad inkomnc, annars spnteS icke wara fullkomlig.
Herr Grefwen och Ordföranden erindrade
att detta förslag redan w id Riddarhus - Ordningens pröfning
blifwil gjordt, men af Niddcrstapet och Adc>n förkastadt.
Haas Erccllence Herr Grefwe Iduutll förestog, att
utiInstruetioncn för Riddarhus-Fiscalen mätte, i afstende
ordningens bewakand.> Fiscalen äläggas, att wara när,
wa
Den 16 April.
683
»varande frän början af Plenum ända^till dest flut, till
hwilket förslag Hans Excellcnce yttrade sig hafwa anled»
ning deraf, att Riddarhus - Fiscalen ofta under denna
Riksdag icke warit tillstädes wid tillfällen, dä hans algard
warit af nöden.
I likhet härmed yttrade sig Friherre sellerström,
Iscob.
Undertecknad Zilvsrstnlps, r^x-I O-lbril, yttrade sig att
skyldigheten att jemt wara narwarande i sitt kall moreen
sä naturlig följd af Tjcnsteinanna - befattningen, att han
ej wifite om ett stadgande för Riddarhus-Fiscalen i detta
afseende more af nöden, och hwad anginge att han ofta
warit Ur Plena fränwarande, /ä hade sädant hast sina
goda ffäl, emedan han för icke mänga mänader sedan hade
infallit i en gansta swär sjukdom, hwaraf följderna si»
dermcra warit ofta inträffade opastligheler.
Friherre kallerström förmälte det hans mening icke
more, att lasta Riddarhus - Fiscalen, utan att ändamälct
af hans närwaro mätte winnås, och att om han ej sjelf
kunde »vara tillstädes, borde han sätta en annan i sikt
ställe, sä att en wärd öfwer ordningen alltid funnes.
Herr Grefwen och Ordföranden hcmstälde
om ej stadgandet lunde blifwa sädant, att en annan af
Riddarhusets Betjening mätte i sädant fall anmodas att
fullgöra hans'åligganden
Grefwe
1-övondsclm, 6»rl X^xcl, föreslog, att Fiscalen
sä ofta han mäste wara fränwarande skulle anmoda en
annan att vicariera, och sädant anmäla hos Landtb Marskalken
, som ägde gifwa Ständet tillkänna hwilken person
äläge Fiscalens pligter.
Herr von Ilsuswolll ansäg stridande mot bäde prin^
c!p och bruk att Fiscalen skulle aga rättighet sjelf konstituera
-
Den 16 April.
tuera vicarius: en rättighet hwilken icke tillkomme »Agon
annan Tjensteman i Rik t.
Hans Ercellcnce Herr Grefwe lduutb föreslog att en
vicarius för honom wid början af hwarje Riksdag kunde
föror.nas.
Ropades Nej.
Herr Gr c >' w e n och Ordföranden hemstälLe
om Ridder skaver och Ad lii gillade, att efter förefallande
behof Lndr-Marskalken förordnade under Fiscalens fräns
warö en annan c hans ställe.
Bifölls.
Uppä gjord t'emstä"an af Herr von lksusw-E. bifölls
likaledes att sä snart rcdationcn af den nu granskade Ordnings-Stadga
more justerad, densamma genast under det
äterstäcnde af denna Riksdag skulle blifwa gällande.
Uplastcs följande:
Utdrag af Protocollet, hällit uti Borgare-Ständets
Plenum wid Riksdagen i Stockholm den i6 April
igro.
D. Uppä derom wäckt frägaoch i anledning af He-erwär^a
Bonde - Ständets Protocolls - Utdrag den n
derrne^, rörande Bonde - Sländets yrkande att Allmogen
mä brbehällas wid den frän äldre tider begagnade rättighet,
att i Twistcmäl, Allmogen inbördes emellan, fä nyttja
hälften sä stor Charta, som Ständs-personer , beflöt Bor^
gare-Stä det, dock utan nägon flagk förändring i sitt tankesätt,
hri'u denna fräga, i händelse af skiljaktighet, bordt,
l-äsom af Bewillnings s egenskap, tzandkeraö, att till benus
af
Den 16 April.
585
af sin aktning och tillgifwenhet för det Hederwätda Bon«
de-Ständet, äfwen för sin del medgifwa den af wälbemälte
Riks-Ständ, i ofwannämnde mätto önstade jemnkning
i Chartä Sigillatä-Förordningen; hwarigenom altsä
den tiss förstärkta Stats - Utssottet, i afseende pä omröstnings
anställande öfwer denna fräga, af vetta Ständ
Storde Remist numera förfaller; Hwilket de Respective
Med-Ständcn samt wälbemälte Utstött wördsamt och wan,
ligen stusse tillkännagifwas- l/t suxrs.
Vx krotocoilc»
1. H. peterson.
Herr Grefwen och Ordföranden. Sedan
Borgare - Ständet, enligt Protocolls-Utdrag bifallit Bonde
- Ständcts önskan, sä har atl skiljaktighet Ständerne
emttlan i detta Bewillningsmäl, förfallit.
Företogs tiss afgörande Allmänna Beswärs-och Oeconomie-Utstottcts
sedan den 22 September nasti, är hwilande
Betänkande i anledning af Riksdags - Fullmägtigcn
^«n ons frän Blekinge hemställan, om bibehållande af
den genom 1789 ärs Kongl. Förordning angäcnde Skatteköp
tilldclte widsträcktare dispositions - rätt öfwer SkatteHemmans
Skog m. m.
Bifölls.
Upläsicö följande Memorial frän Stats-Utstottct:
Wbrdsamt Memorial!
Uti till Stats-Utskottet ingifwen ansökning hafva de
af Utskottet antagne Z Cantzlister anhällit om Utstottcts ,
för
-
686
Den 16 Apkik.
förord hos Riksens Högloft. Atänder, att, - anseende till
deras myckna och trägna arbete under denna Riksdag blif»
iva hugnade med enahanda Traetamente som Riksens H^gloff-Ständer
behagat tillägga de Rcspcctive Riks-Ställhens
Cantzlister. ^
Stats-Utskottet har bwarken welat eller bordt wägra,
att denna pä skäl o-i! billighet grundade ansökning med
sitt nördffmma förord hos Riksens Högloft. Ständer till
gunstigt bifall anmäla, dä Utskottet mäste witsorda, att
Betjening ens gjöromal warit sä trägne, att de uptagit
nästan HUa dest tid och lcmnat dem föga eller aksintcd
rådrum till andra ärenders bestridande, deraf de kunnat
hämta nägot understöd til! sin bergning, och att i ansens
te till sakernas myckenhet och widlyftiga beskaffenhet samt
den skyndsamhet, som deras expedierande fordrat, Cantzlistrrne
ivid flere tillfällen mäst xä egen bekostnad betjena
sig af främmande hjelp och biträde, hwilket, da det icko
sällan handt, medtagit en god del af det arfwode dem blifwit
tillagdt och de hoppats kunna till sitt underhall fä 0^
dcladt anwända och begagna
I
anseende till allt detta, och enär härtill äfwen kom,
mer, att Stats--Utskottets CaNtzlister warit wida mep
svssclsatte, än Cantzlisterne i nägot af de öfrige Riksens
Högloft. Ständers Utffott, och, i afseende pä göromälens
mängd, kunna fullkomligen jcmnföras med Cantzlisterne i
de Respective Riks - Ständcn, hemställer Stats - Utskottet
wördsammast, att Riksens Högloft. Ständer täckas bifalla,
att desse Cantzlister mäge fä njuta enahanda Traetamente
med de Respective Riks - Ständens Cantzlister eller r Rd.
24 ss. Banco, hwardera om dagen, i stället för r R:dBanco
som dem förut warit tillagdt.
Om Riksens Högloft. Stander hatill täckas lemna bi,
fall; sä torde Stats-Utskottct tillätas, att om utbetalnin
'
gen
Den 16 April. 587
Hen häraf fä gä i Författning i likhet med hmad om de
öfrige Arfwodcn och Traktamenten förut blifwit förmdnadt.
Stockholm den 12 April t8io.
Pä Högloft. Niddcrffapcts och Adelns Ledamöters
magnar
6 1 aes k i e rn i n A.
Pä Högwördlge Prcstc-Ständets Ledamöters
magnar
1 k. Weidman.
Pä Wallof!. Vorgare-StändetL Ledamöters magnar
b r. Ln ^ eI.
Pä Hederwärda Bonde - Ständcts Ledamöters
wägnar
L. Ericsson.
dl. kiä6elia;.
Höglost. Ridderssapct och Adeln ätfliljdcskl. half Z.
In Lclsm krotocolli
6. Lilverstoj^c.
Tisdagen den 17 April.
Plenum kl. io förmiddagen.
Uplästcs och justerades följande:
Utdrag af Protocollct, häliit i Höglost. Nidderffapets
och Adelns Plenum den 16 April
18 lO.
S. D. Bifölls Allmänna Vcfwärs - och Occonomie-,
Utssottcis sedan den 2^ Sep. nastledit är hwilande Betänkande
-
683
Den i? Aprll.
ksnde, i anledning af Niksdags-Fullmägtigen json json;,on,
frän Blekinge gjorda hemställande om bibehällande af den
genom 1789 ärs Kongl. Förordning angäende Skatteköp
tilldclte widstracktare Dispositions-rätt öfwer Skatte Hem»
m«ns-flvg M. M. Ut SUPIS. ^
Utdrag af Protocollet, hällit i Högloft. Ridderffapets
och Adelns Plenum den 16 April
18U).
S. D. Godkändes hwad Stats-Utffottet uti den i^de
dennes hos Ziidderffapet och Adeln upläst Memorial hem»
fiällt, ledande till sammanjämnknmg af Riksens Ständers
Beslut, rörande stämpligen af Chartor samt den med en
flik anstalt äsyftade Controll. Ut sugrs.
Utdrag af Protocollet, hällit l Högloft. Rid»
dcrstapets och Adelns Plenum den 16 April
18 rO.
xS. D. Föredrogs ä nyo sä wäl Lag - UtstottetS den
2 , Augusti nästlcdne är upläste Betänkande angäende an»
bring i Lagcnö stadgande i 27 Cap. z §. Byggninga-Bal«
ken om 20 alnar? ärlig Taktäckning, som samma UtffottS
sedan den 29 i berörde mänad hwilande Betänkande an»
gäcnde äntring i Lagens stadgande om ärlig Nybyggnad
ä Krono-Skatte och Frälse - Hemman; och ansäg Högloft.
Riddcrft-apet och Adeln fig nu mera ej hafwa nägot ut»
lätande att lemna öfwer besia ämnen, säfom egenteligen
hörande till Byggnas- och Husesyns - Ordningen , hwarkfwer
Nidderffapet och Adeln redan sig till Kongl. Majit
i undcrdänighet pttrat. Ut suxrs.
Utdrag af Protocollet, hällit i Högloft. Ridderffa»
pets och Adelns Plenum den 16 April 1810.
S. D. Upla-steS ett -frän dcr Wälloft. Vorgare-Stäi,-
det
Den 17 April.
5§9
det ankommit Protocolls - Utdrag af dcn ri dennes, innefattande
erindringar wid det af Expeditions - Utskottet inlemnade
projcct till underdånig strifwelse till Kongl. Majit,
angående Stats-Ncglcringcn.
Niddcrskapet och Adeln, som ansäg, igenom det wid
dest redan förut fattade beslut gjorde förbehäll, att, innan
medel till den Nionde Hufwud-Titeln finge särskilt ansläs,
de redan af Riksens Ständer gjorde eller framdeles af
dem tillgörande anslag först skulle wara besörjde, sin mening
wara sä fullständigt uttryckt, att nägon särskilt specifikation
öfwer hwarje sädant anslag icke wore af nöden,
kunde pä sädan grund icke med det Wällofl. Borgare-Ständet
i afseende pä dest första erindran instämma ; men hwad
det Wällofl. Borgare - Ståndet för öfrigt anmärkt fann
Ridderstapct och Adeln såsom uttryckligen enligt med redan
fattade beslut böra till alla delar iakttagas. l-U Supra.
Utdrag af Protokollet, hällit i Högloft. Ridder,
stapets och Adelns Plenum den 16 April igro.
S. D. Bifölls till alla delar Allmänna Beswärs-och
Decvnomic-Utstottctö den 14 dennes pä Bordet lagda Betänkande
angäende medel till upmuntrande af Färafweln
och Ullhandteringcn i Riket med den tilläggning att ej
blott Tysta och Engelska, men äfw-en Jslänfla Fär, matte
införssrifwak, samt underdänig anhällan hos Kongl. Majit
göras, det sädane utwägar kunde widtagas , att Jordbrukare
finge frän de anlagdr Schäfferier för lindrigt pris
köpa Gumsar och Tackor, och en förbättrad Färafwel dy,
medelst kunna i Riket spridas, blr supra.
Uplästcs ä nyo Riddarhus-Utstottets förliden gärdag
ä bordet lagde Memorial af den iz April, med förnyas
utlä
-
690
Den ly Aprik.
utlåtande rörande frägan om inrättande af Eldstäder i Ribs
darhus-Salen m. m. samt tillstyrkande att Riddarhus-Dixectionen
ester anställd undersökning och utrönande af kostnaden
dertill, mätte fä sig updragit att af de ätstillige
dervfwer afgisne Fö stag, antaga det kom med lindrigaste
kostnad närmast kunde uvpfylla andamälet, och detsamma
;N0M nästkommande ÄNksdag till werkställigheten befordra.
Bifölls.
Företogs och uplästes Allmänna VcswärS - och Oe«
(vnomie - Utstot ets i Gärdagens Plena pä bordet lagd^
Protocolls-Utdrag af den i i dcnnc manad, rörande förändring
i den genom Kongl. Brcfrvet af den !8 Januari»
1781, utsatte Präscriptions-tid för sä wäl Kongl. Mants
och Kronans som ock Private Personers, Upbördsmäns och
Redogörares answar samt för de Anmärkningar som wid
deras Räkenskaper kunna göras; och hwaröfwer Utstottct
tillst'rkt att detta mål af Riksens Ständer mätte till Hans
Kongl Magt i underdänighct anmälas, med undcrdänig
önskan, det täcktes Kongl. Magt, sedan Kammar-Collcgiunr
ock) Kaimar-Rätten blifwit hörde, i Räder bestämma e"
sadan Präscriptions-tid i detta hänseende som Kongl. Maj:t
finner bast förenlig es mindre med Stats-Werkets än Res
dowisande Embets- o.h TjenstcmänZ säkerhet.
Bifölls.
Uplästcs ä nyo Allmänna Defwärs- och Oeconomi^
Utstottets den 14 bennes ä bordet lagda Utdrag af Pro,
tocollct den io innewarande, innefattande förnyadt utlä--  tande, i anledning af giorde Anmärkningar wid Utstottets
den 24 sistleöne Lctober afgifne betänkande, angäcnds
Den 17 April.
S91
rättighet för Allmogen att hwar som häldst pä egna agon
Ler lägenhet dertill finnes, fä inrätta Wäder- och Wat«
ten-Qwarnar samt Sagar, för att dem till egit behof
gagna utan att derföre ärlagga Skatt.
Grefwe O^llendarZ, ckokmn HanninZ, ärindrade,
att dä Högloft. Nidderstapct och Adeln afflagit Utskottets
förra tillstyrkande i detta ämne, syntes deraf följa,
att äfwen detta sednare borde afstäs, säsom »varande af
enahanda iimehätl som det förra och sörarledande till ägande
rättens förnärmande och minskning i Kronans inkomster
af nu Skattlagdt Qwarnar.
Herr sk klintsberg, 'Willelm, yttrade sig finna att
Qcconomie-Utffottet wäl hade uptagit de wid desi förra
utlätande gjorde Anmärkningar,, men icke dem »vederlagt;
han ansäg, dem ej heller kunna »vederläggas, sä framt af,
seende pä ägande rätt fär blifwa gällande; att göra jemnkningar,
skulle medföra kostnad, och blefwe likwäl ingen
uprättelse. Han trodde derföre tillräckcligt att Ridderffapct
och Adeln afflä hela fåken
Herr Grefwen och Landt - Marskalken frägade
vin Ridderffapet och Adeln »rille förblifwa wid sitt r
detta ämne förut fattade beslut, och Medes afflä Lcconomie-Utskottets
Betänkande.
Swarades Ja.
Uptastes Stats - Utffottets förleden Gärdag 8 bordet
lagde Memorial af den 22 innctvarande, med heinstallan
och tillstyrkande at, de af sa»n»na Utskott antagne Z Caneesi
lisler, af anförde skäl, mätte blifwa hugnade med enahan,
da Tractamente som Riksens Högloft. Ständer behagat
tillägga Caneellisterne »vid dr Ncspcctive Riks - Ständens
Cancellier.
Gref
-
§92
Den 17 April.
Grefwe vs 1» Osräie, Iscob. I egenskap af Ordförande
i BewillningS - Utflettet fär sag, ifall Nidderffapet
och Melli skulle bifalla Stats-Utflvttets framställan, lebriru
jag ej anser den billig) äswcn anmäla Cancellisterne r
Bewillnings - Utskottet till en lika förhöjning, emedan de
med ett äfwen kanfle lika träget arbete, hafwa warit färre
till antalet.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken, yttrade
att Riksdagens längwarighet syntes äswcn wara ett
stal till bewil-ande af den föreflagne förhöjningen.
Grefwe körner, ^clolpb 6örsn, trodde att genom
NiksdagcnS längd icke Cancellisterne hos samtelige RiksStönden,
men wäl, Ständcns Secreterare kunde anses
ätnjuta ett mot widdén af deras gvromäl mindre wäl prv^ortioncradt
arfwode, men att dä Cancellisterne efter ett
utsatt Dag - Traktamente fä detsamma upbära, wore en
billig proportion, ätminstone i afseende pä dem, ,'akttagenö
Efter nägon korrt öfwcrläggning härom, blef detta
Stats-U,flotts Memorial, nppä gjord proposition af Herr
Grefwen och Landt-Marflalken,
Afstagit.
UplästcS följande:
Utdrag af Protokollet, hällit r Riksens Höglofl.
Ständers Allmänna Bes,närs - och -Oecvnomies
Utskott den i April igro.
S. D. Föredrogs följande till Utskottet remitterade Zrne
Mcmorialer, nemligen:
liv Af Herr Lfwcrstcn och Riddaren afKongl. Majits
Swärds - Orden Friherre ^xel Hjerts, innehällande der
Pryjrct,
Dm 17 April.
693
Project, alt en witz afgift lill Staten för wista tillätne
Spel-ställen mätte bestaNnuas.
2:0 Af Herr Eversten och Riddaren afKongk. Majus
Swärds - Orden 0. I.. c»cll, swan ti yrkas, att allt Hazardspel
mätte Lagligen tillätas, ait ät wiste Entrepreneu»
rer borde lemNas rättighet till dest idkande sä uti Städet'
som pä Marknader och wid Brunnar, en ot till Staten
erläggande ärlig statt efter stcdd Taxering och emot saker
borgens ställande för Böter, samt att deste Entrcprckieurer,
wid afwemyr ak Spel-rättighetens förlust, borde answara,
att inga omyndiga personer eller tjenstehjon singe dessa
Spel uköswa.
z:o Af Herr Capitainen ^n«!. dloräenckolps, deruti
förestås, att tillåtelse till Spel-Klubbars hällande bädc här
i Staden och i Landsortcrne mätte, genom öppen Auction
uti Kammar-Collegio, uplätas ät en för Swea och en för
Götha Rike, till ben mnstbjudandc uppä wista är och afgiftens
betalande en eller tw3 gängor om äret, hwilka peninningar
lefwcreradcs till den Committc-e har i Stochholm, som
Leconomie-Utflottct föreflagit, i och för fattiga barns un»
derhäll, m. m. men att, derest detta Förslag, sorn widare
i Memorialet blifwit utweckladt, icke af Riksens Stander
godkändes, en sä strang Författning mätte ut ardas, och
sädan tillsyn dcrä anbefallas, akt dessa högst förturfwelige
Spel-sällffaper ingenstädes mätte fä existera.
Wid öfwerwägande af detta amne, har Utskottet icke
kunnat lemna ur ögnasigte den i Stats-lnran yrkade princip
, hwars sanning erfarenhet under Secler bewittnat:
kitt en Stat icke bör hämla sina Inkomster pä bekostnad
-
Ridd och Ld. prst. 6:ie Land. s:dra Afd, ?8,
5g4
Den 17 April.
nåd af dest Medlemmars sedlighet, eller gensm säSane
Författningar, hwilka icke i nägot afseende kunna stä
tillsammans med rätts grunder, undanrycka willkoret
sör Samhälls-lvrdning och medborgerlig dygd. Med
tillämpning af denna l Utskottets tanka oomkullstStellga
grundsats, önskade Utskottet säledes oändeligen häldre, att
sädana utwägar kunde widtagas, hwarigenom lusten för
Hazardfpel aldeles qwäfdes, än att denna till sin natur
vadla böjelse skulle, utan hinder och motwerkan af Statens
Criminal-Lagar, fä ett fritt utrymme ä wista i det afseendet
priviligierade ställen. Utskottet trodde att en Lag,
som tillät fritt uköfwande af Hazardfpel, änskönt emot
afgifter till Staten eller wälgörande Stiftelser, skulle småningom
afkläda bedragaren all blygsel, gifrva anledningar
till brott af alla stag, samt oförmärkt undergräftva det
stöd af en allmän Moralitet, hwarpä Statens beständ och
hwarje Medborgares säkerhet nödwändigt mäste hwila.
Dä härtill läggas de omständigheter, att genom tillständet
för Hazardspels drifwande ä wista utmärkta ställen,
ingalunda kan förekommas, det desta spel lika ofta som
förut idkas ä andre ställen, der de äro förbudnc; att de
formaliteter, Herr ldloickenstolxe föreslagt, äro, om icke uti
werkställighetcn rent af omöjliga, dock åtminstone underkastade
mänga underslef; samt att särskitte Fonder
för fattiga barns- underhäll, icke bliswit af Riksens
Högloft. Ständer anflagne; sä fann Utskottet sig
böra afstyrka allt hwad Friherre kfteits samt Herrar
Lock och l^orllenstolpe om Hazardspels tillätande projeeterat;
hwaremot Utstoktct pä det ifrigaste önffade, det
Kongl. Maj:t mätte i Räder täckas antyda wcderbörande
Embetsmän, sä i Hufwudstaden som i Landsorterne, att
wid strängaste answar icke tilläta någon, eho han wara
mä, att offenteligen eller hemligen hälla sädane samqwäm
hwarest Hazardfpel idkas, utan förbrytelser af detta
flas
Den 17 Aprik.
593
stag alfwarligen och skyndsamt i laga ordning beifras, samt
-en brottslige till en exemplarisk näpst befordra, lcktsupr».
Lx ?rotoco1Io
ik. is. kstztLSl.
kades pä bordet.
Uplästes följande:
Utdrag af Protokollet, hältet i Riksens Hkglofl.
Ständers Allmänna Beswärs - och OeconomieUtstottet
den i April iZio.
S. D. Föredrogs Herr Lieutenanten Ullkc Ivl,nnse«
bjertss frän Högloft. Ridderffapet och Adeln remitterade
Memorial, hwaruti för fläs, att alla exclufiva Privilegier,
dem Jnnchaswarne öfwer ro är begagnat, rrmtte uphäfmas
och till stn kraft warda dödade; att hädanefter icke
nägot Privilegium, såsom uteslutande fömiänSrätt, mättx
pä längre tid än lo är bewiljas, och Prolongation af en
dylik förmon endast pä 5 är äga rum; att ett s dant Privilegium
ej mätte blifwa ett hinder för andra att wid en
gjord ny upfinning eller v erkelig förbättring af ett redan
privilegirradt ämne, erhälla för denna förbättring äswen
ett dylikt Privilegium; och fluteligen, att det af nationen
mindre älflode namnet af Privilegium exclusivum mätte
förbytas emot det af Skpdds « Dref, eller nägon annan
lämpelig benämnir.g.
Wid granstning af detta ämne, har Utskottet lika med
Memorialets Författare ansett: attifrägawarande Exclufiva
Privilegier länge warit ett binder för mängen enskilts
wälgäng, för skörden af de frukter, som omtanka»
och idogheten kunnat alstra; akt kesia enskilda förmänerx
ämnade i sin början till upmuntran och belöning för fliten
och uppfinnings Zäfman, förfela deras ändamäl och
blifwa
596
Den r? April.
Llifwa fiender till konster, flöjder och handel, om de §ftvcrskrida
den gräns, som äfwen för belöningen bör wara
utstakad; att ibland Medborgare som alla lika tillhöra
Staten, som alla i fin mon dela dest tyngder och bidrag»
till dest bcständ, ej borde finnas någon, hwilkcn allt för
läng tid njuter en fvrmänsrätt, hwarifrän cn annan a?
utesluten; att en uppfinnare sannolikt inom en tid afra
eller 15 ar, genom crhället Privilegium Exclusivum bör
hafwa funnit ersättning för fin skicklighet; att han äfwen
sedermera om upfinningen är af bepröfwad nytta, ej stall
sakna de fördelar deraf, hwilka han, genom en längre erfarenhet
och kännedom af sitt ämne, framför nägon annan
Lör kunna påräkna, att härigenom tillika winnes, detupfinnaren,
i följd af den täflan, hwarföre han utsättes, bäfwer
nödsakad icke allenast widniagthälla sitt arbete wid dest
förra godhet, utan äfwen att förbättra och fullkomna detsamma;
att i synnerhet uti ett Land der climatets härdhet
, gör lynnet mindre benagit för nyheter och antaglighet
af uppfinningar, och der localen förswärar communicationer
med andre Länder, ett af Lagstiftande Magtcns
ömmaste förcmäl bör wara, att uppmuntra idogheten,
lemna densamma frihet, att sjelf utweckla sig, och i stället
att lägga hinder deremot, öppna utwägar till kännedom
af de framsteg, andre nationer göra pä konsternas och
slöjdernas bana.
I stöd af desta grunder fann Ntjkottet sig borawörd,
sammcligcn tillstyrka Riksens Högloft. Ständer framförandet
till Kongl. Majit af följande underdäniga önskningar
:
10 Att de Privilegia Erclufiva, som uppfinnare af
nägon inrättning eller förfärdigare af nägot arbete för
mera än «v är tillbaka uydfätt och sedan till godo njutit
böra
Den 17 April. 897
böra förlora deras exclusiva egenskap och andre personer
tillätas att med produktion af samma siagS arbete
sig sysselsatta.
2:o Att icke nägot Privilegium Excluflvum hädanefter
mätte bewiljas för längre tid än 1,0 är, eller
om upfinningen fordrat särdeles kostnad och möda, högst
IS är, utan prolongation, hwilken efter Utflottetö tanka
aldrig bör meddelas; samt
3:o Att sedan en person gjort nägon ny uppfinning,
men en annan uptäckt nägon betydlig sch gagnande
förbättring uti samma ämne, den förres Privilegium
icke bör ligga den sednare i wägen, att erhälla
dylik förmän, om han behörigen kan styrka, att förbättringen
warit en följd afghans egen och icke nägon
annans skicklighet.
Hwad äter angeck benämningen af ifrägawarande
Privilegier, sä ansäg Utskottet det wara högst likgiltigt
hwad namn man derät will gifwa, hälst icke
ordet: Privilegium Exclusivum, utan endast den derwid
fästade bemärkelse kan wara det föremäl» som Herr
Hlonri-rUsertL förmodat wara af Nationen mindre
älskadt. Ike suxrs.
Tx Urotocollc»
V. ll. betsel.
Lades pä bordet.
Uvpä begäran af Grefwe (^^lksndorg, .lolmri
HsnninZ, upplästes 2:dra puncten af dess till Riddcrskapcts
och Adelns Protocoll den 8 Mars sistledne ingifne
pä bordet lagda pttrande, hwilken lydde sälunda:
"Att Utstotten anmodas till Nikseirs Ständer as"gifwa
förteckning öfwer de Ärcnder, som till deras
Hand
-
598
Den r? April.
"Handläggning blifwit öfwcrlemnade, tiden da de till
"Utstötte» inkommit, dä de blifwit afgjordt, och hwil"ka
ännu sakna wcderbörlig handläggning."
Grefwe körner, k^öian, frägade om
Grefwe O^IIsnKorZ trodde, att hos Utskotten nägot
fädant arbete annu äterstod, och ansäg endast i sadan!
fall en anmodan kukna blifwa af nöden.
Grefwe t^^llkndarZ, lloiian Henning. Dä jag
först wäckte denna fräga war det afwen i afseende pä
de flere mäl soni dä i Ut stötten moro oafgjorde; nu
torde wäl denna anledning förfalla under den längre
tid som sedan förflutit, men jag sär tillika »plysa, att
min afsigt afwen warit den, att genom de fbrcflagne
förteckningar finna pä ett ställe samladt, hwad som
hördt till Utskottens Handläggning, och som wisat ärenbernes
behandling i anseende lill tid och ordningen för
deras afgörande, och som sammanlagt skulle Utgöra en
Tableau öfwer Riksdags-ärendcrnc, som jag förmodade
icke wara utan nytta.
Grefwe De la tdarelis, ll.acob». Jag inser fullkomligen
nyttan af hwad Grefwe t^yllenkerr- föresiagit,
och att det skulle blifwa för oss lika gagnande som
för kommande Ständer uplysande att se sättet huru
Riksdags ärenderne blifwit handterade, men jag tror
samma ändamäl kunna ernäö genom Protocollerne som
nu blifwa tryckte , och jag befarar, att tiden till en
sädan förtecknings uprättande nu mera ej blifwer tillräckelig
emedan, som jag hoppas, Riksdagen inom fä
dagar torde flutas.
Friherre lUoeeriflane, LcflerinZ, wille blott up«
lysningswis erindra, att wid Riksdagarne före är 1772
författade altid Expeditions-Utstottet en sädan lista, och
up
-
Den 17 April.
599
uptog äfwen deruti innehället af Resolutionerne i de
förekomne nisl, men Ståndens Protocoller trycktes icke
den tiden. Dä besia Protocoller nu mera enligt Riksdags
- Ordningen genom trycket böra göras allmänna,
sä anser jag denna anstallt öfwerflödig.
Grefwe körner, ^.ckolplr Oörsn, förmodade
att Grefwe O^IIenborZ8 afsigt blcfwe nyttig, om nägra
mäl annu befunnos oafgjorde, men i annat fall
twiflade han derom, och trodde derföre, akt ett sädant
arbete blott flulle ädraga Utstotten den mödan att genomgä
widlyftiga Samlingar af Handlingar, utan annat
ändamäl än blott att öka deras arbete, och hem»
ställde derföre, att Erpeditions-Utflotkct härom kunde fä
afgöra.
Grefwe O^llenborZ, llnftan Henning. Jag erkänner
att man finner en fullständigare uplpsning om
ärendcrne i Ständens Protocoller, men icke utan större
widlöftigheters omgäng winnes denna uplysning ^
om de der skola eftersökas, dä de föreflagne Förteckningarne
deremot kunde till donna undersökning gifwa
en lätt anwiSning, och dä min mening nu icke warit
att i dcsia Förteckningar skulle uptagas innchället af
besluten som finnas i Protocollerne, och skulle blifwa
altför widlöfligt, hade jag sä mycket mera trodt, att
utan särdeles beswär i Utstotten , sädane skulle kunna
uprattas, som jag säsom Utstötts Ledamot känner att
ordningen fordrar att sädane i Utstotten i alla fall icke
saknas; mrn dä Riddcrstapet och Adeln kyms anse det,
ta mindre behöfligt afstär rag gerna att widare orka
hwad jag i detta afseende ansedt nyttigt.
Friherre RosenUans, Lcllerinci, tilläde att wid
de fordna Riksdagarna förehades private mäl, men nu
mera endast publika, och do Protocollerne derom dcsi
Lit
-
6oo
Den 17 April.
utom blifwa tryckte, were en förteckning mindre af
nöden.
Herr XlinZspot, Oerflr, önskade att Ridderssapet
och Adeln wilie befluto, atr en sädan Förteckning riästkommanoe
Riksdag borde uprättas. -
Herr Grcfwcn och Landt - Marskalken Dä
nu Grefwe Qyllcnlloig s.-clf afstält frän sin ästnndan,
torde denna kräga sa förfalla.
Ropades I>!
Herr Silverxtolps, ^rxel Osriel, anhöll att i
sammanhang sned detta amne, ödmjukeligen fa hemställa,
art Höglosl. Riddcrssapet och Adeln till bibchäl»
lande af en hittills altid iagtragen ordning i afseende
pä förwarandet af Utskottens Protscoller och Handlin»
gar wille täckas anmoda Herrar Ordförande, att genom
erindran till Utskottens Secreterare pästynda insändau,
det af dctze Prvtocoller och Handlingar till Riddarhus»
Archivet, inom nägon witz utsatt tid, emedan nägon
gäng tillförene händt, att sädane Acker ej förr än flere
är efter Riksdagens flut inkommit; och att Riddersta»
pet och Adeln wille inbinda de öfrige Riks - Skänden
att deruti instämma. Frän denna skyldighet more lik»
wäk naturligtwis Banco-Utskottct undantagit, äfwenS
som Stats»Utstottet, emedan detza Utstötts Protocollcr
torde hafwa sttt rätta sörwarings-rum i Kongl. Stats»
Zontoiret; men hwad Constitutions-Utstottet beträffade,
och hwilket ej söre än nu under denna Riksdag existerat,
trodde han att detsamma under ett sädant föreläggande
b"rr>e inbegripas, hälst Hemliga UkstottctS
Protocoller för de fwflutire Riksdagar altid blifwit till
Riddarhuset aflemnade.
Grefwe ibkorner, Oörsu, instämde Uti
hwad Riddarhuö-Secreteraren ZUvsisloixs föreflagit,
och
