# ID: svediakorp-gov214
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 24,780
# sentences: 815
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den Zo Mars. 1521
nings- och Krigsgärds-'Förordning bör aflägsna ifrån
enskildte ucräkningar, och den känning jag kan hafwa
af Hus^sxerin»en blir altför obetydlig. Obetydlig
blir den jemwäl bade för Staten och Borgerffaperne;
men da den tillika finnes wara sa bctydeligen
skiljd ifrån de för kliinmi-afgifterne antagne
grunder, har jag trott den icke böra wara bibehållen.
vt suxn
bix ?rotcicoIIc>
v. 6. IlIZMÄN.
Utdrag af ?rotocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers BewillningsUlffott
wid Riksdagen i Stockholm
den 26 Mars 18ro.
S. D. Herr ?roke?L0ren OoÄor 1^3X6 inlemnade
följande:
Da twenne rexpeAive Stand redan förklarat
Kongl. /lcL^mierne ssyldige ar betala Minimi-Afgift
för deras anflagne Hemman, da inom detta
Högloft. Urssott äfwen twänne Srand yttrar enahanda
tänkesätt, dä af der Ständ, hwaraf jag
har äran wara medlem, halfwa antalet häri instämt,
skulle der til äfwentyrs anses förmatir,
ar emot en sa stor del af Riksens Högloft. Ständers
Ledamöter yttra en stridig kanka; men dä alla
dessa wisserligen följt sin öfwerlygelfe om rättwisan,
mä det wara mig tillätit ar följa min. Och
i denna föresats skulle jag icke utan förebräelse lemna
sista tilfäller at derföre tala. Tid och efterverld
mä bedömma om jag mitztagit mig, men
vm jag nägor ögonblick twiflade om rättwisan och
billig
-
,522 Den ZO Mars.
billigheten af mitt yrkande, ssulle det med detsamma
förfalla.
De hufwudsakeligaste ssalen ligga förwarade i
Högwördige Präste-Ståndets och Wällofi. Borgare-Sländets
Anmärkningar, och hwad jag hos
re5peÄive Ständen ödmjukast ssulle yrka, more,
ar desse Anmärkningar a nyo matte upläfas, innan
denna sak til fluteligt afgörande företages.
I detta hopp anser jag för öfwerflödigk, at
nu uprepa dem, man får endast fasta min upmarksamhet
wid de deremot gjorde Jnwändningar.
Man har icke kunnat förena den tankan, ac
någon Hemmans--0-^8 i Riket ssulle befrias frän
I^immi - Afgift, med den, ac ^.caclsmieime ssulle
erlägga Hemmans-Afgifren i ^lsximum för lhy
underliggande Hemman.
Det är sant, ar för alla Hemman skall betalas
tvlimmi-Afgift; men det är lika fant, ar da afkastningen
af samma Hemman, för hwilket man
betalar ö/linimi-Afgift, öfwerstiger, sedan laglige afdrag
äro gjorda, Minimum, erlägges Bewillningen
i Maximum; aldrig inträffar det tilfälle, at
betala bäve kimimi- och Maximi - Afgift. Af, til
exempel, Upsala ^cLclemie-Hemman ssulle betalas
efter Försiaget, dels af ^ri-enclstmsrne ^:del, dels
af Hc.iäemis-LL88LN fyllnaden efter 2. §.2. iviom.
När nu afkastningen af desse Hemman komma i
?rose880l-eiM8 händer (ty Hcsöemien äger den blott
i egenskap af Lommi88ion3ir) erläggas ivlsximi-Afgifren.
Säledes betalas 2 gänger af desse Hemman:
af /gcaäemien i Ivlimmum, och af kroke880-  rerne i ö/laximum. De i denna sak delade tänkesätt
tror jag upkomma af Räkenskaps - metboclen,
som med ^caclemis. Statens aflöning i synnerhet
i Upsala ar widtagen. Hemmans-Afkastningen
Den Zo Mars. 150Z
gar genom äcaöemiens Ränte-Kammare och utdelas
lil ?role88orsrns. Om i vet stallet ^cscleMISN8
Löntagare ckrcÄL af Hemmanen emottvgo
Afkastningen, kunde aldrig ^c^clomie-komma
i fraga at betala af den för större andel an i
Cas8Ln qwarstannar, och aldeles icke för dec, som
gär til Starens aflöning. Detta förhållande förekommer
mig icke olikt den händelse, at, om
Landt-Nämerierne, som emottaga wisse PenningeMedel,
af hwilka Aflöningar sedan utgä, ffulle
betala Bevillning för der de nägon tid i clirpvrition
emoltagit Penninge-Medel, och Löntagarne sedermera
ffulle erlägga sin procent för det de upburir.
En Innehafware af Hemman, antingen under
fullt Ägo eller som Boställe, betalar, om del
bort-arrenclerg.8, icke Minimi-Afgift VIN AfgiftM
beräknas i Maximum. Nu kommer afkastningen
ej ^criciemien,utan Lönings - tagare til godo, och de
betala altid i Maximum , huru kan man dä fordra
af ^caöcmien Minimi - Afgift?
Den andra inwändningen är af följande beskaffenhet:
En bo88e88ionrtt, som til sitt underlydande
Gods äger 501,60 Hemman, kan antingen
hafwa köpt denna Egendom för sä stor rumma
länra penningar, at Räntan öfwerstiger afkastningen,
och i sädan händelse kommer han ar betala
Minimi-Afgift för alla sina Hemman; eller ock
ffulle det kunna inträffa, at en sädan Egendoms
Innehafware arranZm-iäe af sina gods-inkomster
sä stora aflöningar til i tjenst warande personer,
ar dä sädane afgifter blefwe jemte skuld frän behällninqen
afdragne, han ffulle erlägga Bewillningen
efter Mmmi - larifen, och desi lönragande unSerhafwande
kvmme at upföras i lvisximi-i»belisn.
IZQ4 Den Z0 Mars.
Det första alternativet kan inträffa, men icke
blir han stylvig at fullgöra sin Bewillnings-8umma.
ester bagge ^aiMerne: betalar han efo Ven ena,
sa befrias han i den anvra; men för Upsala ^eaciemie-Hemman
stnlle betalas bäve för Hemmantalet
i lvlinimi- och för afkastningen i iviaximilabellen.
Det andra alternativet synes i min tanka wal
kunna blifwa en möjlighet, men at del ar eller af
någon omtänksam Hushallars blir en »verklighet,
twiflar jag högeligen. Ar förse underhafwande med
sä stora Löner, at de efter den antagna Bewillnings-grunden
stulle betala Bewillning efter l^aximi
tabellen, swarande emot största delen Utaf afkastningen
af husbondens hela egendom, lärer knapt
tänka sig.
Med ett annat exempel torde mig tillätas uplysa
förhällandet. Om en Förmyndare förwaltar
erc Gods med dertil lydande Hemman, betala
Frälsebönderne eller /U-i-enä-uoi-erne sin z:djedel i
l»lin!mun>. Afkastningen af Hemmanen beräknas:
om den upgär til högre belopp, än efter kli-iimi.
Afgiften, erlägges för desi Myndlingars räkning
kl-lximi-Afgifcen för Godset; men icke betalar Förmyndaren,
för det han är de omyndiges Lommissionsir,
af egen (^a883 lVlinimi-Afgifren för afkastningen.
Af egne medel betalar han sjelf i kvlsxinmm
för sin behällne inkomst af Förmyndare-pro.
Omen Ett lika förhållande är i synnerhet med
Upsala Hcaclemis, som a Hcademie - Statens magnar
förwaltar ifragawarande Hemman.
Hwad jag ännu en gäng wägar yttra, är, at
om gc»6em,e» alägges denna Afgift, betalas för
desi Hemman bade i Minimum och tVlaximum, som
ej
Den ZO Mars. 1505
ej händer någon skattdragande i Sweriges Rike,
och at Upsala derigenom förkla
ras
skyldig, at i Bewillning stakka för omkring
15,000 R:d., i stallet för 4 a 5000 R:d.
Detta har i Högloft- Ukstorret förefallit mig
sa mycket iner owantadt, som samma Högloft.
Utstött redan frikant icke allenast alla publicus
(Unor, uran ock andra underwisnings-anstalter
frän Bewillning. Skola da de större Underwisnings
^Inrättningar strängare behandlas än de mindre?
Arv La«5or ej publicus? Uro OL
wäl annat än depositioner af medel til allmänna
nyttiga behof? Pa intet ställe i Författningen hafira
dylike koncler blifwit träffade med Bewillning.
De mästa af Ks8peckive Standen hafwa bifallit Högloft.
Oeconomi^- och Beswärs - Utstottecs Betänkande,
i anledning af Herr Ueckor Silverstolpes
Memorial om allmänna Upfostringen. Der är
framstäldt, at ^ca^enne. (Storne ej äro för närwarande
tilräckelige för de Byggnader och flere
Inrättningar som än erfordras, och at flere anslag
Penninge-Medel wörö nödige, om de utwägar
til l-ittersturens tillväxt och Uplysningcns Utbredande
widtagas, som Herr l^eQorn föresiagit.
Detta, som sagt är, har wunnit flere af Kespecki.
ve Standens bifall; men icke desto mindre älägges
^crrclemier nu icke allenast Bewillning, Utan
Upsala i dubbelt förhållande.
Huruwida detta kan förenas med rättwisa, billighet
och den ömma ward Underwisnings-Werket
altid warit lyckligt, at af Riksens Högloft. Ständer
njuta, hemställeö til uplyst granskning och ömt
behjertande.
Detze tankar anhaller jag ödmjukast matte til
kespec
-
r;c>6 Den zo Mars.
liexpeÄlVL Standell ätfölja Höglofl. Utskottets Betänkande.
Wilk. ?axe.
I7t 8Ugra. Tx krotocollo
1^. 6. InAMäN.
Utdrag af kiotocoll^t, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Bewillnings-Ucskott
wid Riksdagen i Stockholm den 21
Marni igro.
S. D. I fraqan om koi-mulär til upgifter
tvid ck'Eim§en, jnlemnades af Herr Profetzoren
1)ocko>- följande anförande:
Den ätgard, som til följe af Högloft. Riksens
Ständers licmi8> äligger Utskottet, ar, i min
ranka, ar, i öfwerensstämmeise med §. i RiksbagS-Ordningen,
sammanjemka sa nära möjligt
är Kespeckivs Standens olika meningar, och
med Forsing öfwer denna jemkning ti! Riksens
^äglosi. Ständer inkomma.
Ar Vet en Berednings skyldighet, at utarbeta
et afnagor Utskott föressr>fwit bestämt amne, matte
der wara en annu owilkorligare pligt, ar da flere af
de l^e^scklve Stansén stadnat i någor hufwudfakeligt
bestämt Beslut, ställa sig detsamma til efterrättelse.
I fragan om summciriska eller utförliga avgifter
lil 7'oxttim^, har Höglofl. Ridderskapet och Adeln
antagit Herr Häradsskrifware» d^iik upgifne
Förslag til kmrn.ulsjl, som ar mera speciiiguet,
an Höglofl. Bewiilnings-Utskottets; Högwördige
Praste^Skändet har afiemnat det kcoj?cl, som innehäller
en ännu större utförlighet, och Hederwär
da
-
Den zo Mars. 1507
da Bonde-Ständer har i sitt krotocolls-Utdrag
yktrac sin öfwertygelse, ar för säkerhet och ordning
wid IsxerinZLrne matte söressrifwas Utförligare
Upgifts-^ormulgir, an Utskottet föreftagit. Detta
ater ar af Wällofl. Borgare-Ständer oanmärkt
antagit.
Ester min öfwertygelse ar det intet rwifwel
underkastaot, al, dä z Stand yrka er meraspccitiguer
^ormulair, det ar Utssottets owilkorltga ssyldighet,
at härwid egemeligen fasta sin upmärkfamhet
och föreflä en jemkning emellan deste, til sin
grund lika, men i smärre omständigheter icke til
alla delar öfwerensstämmande tänkesätt. Tre Srands
bestm äro rakt stridande emot det Fjerde, och skulle
det således innefatta en uppenbar motsägelse bade
mot Regerings-Formens och Riksdags-Ordningens
stadgande, ar förblifwa wid del ena StändetS
föreskrift, dä de tre öfrige hafwa gifwit en annan.
Den inmändning, ar bräcket lil BewillningsFörordning
nämner summariska upgifrer, och at
rexpeckive Ständen wid detta ordalag ej fästat
nägon anmärkning, kan jag för min del aldeles ic,
ke anse gällande. Upgifts-^ormulaircrne hafwa icke
warit i de re8peckivc Ständen föredragne förr
an wid det sista af Utssorret ingifne Betänkande,
och således icke kunnat förr af dem granssas; och
der är just om Veste frägan nu ar. Antingen man
antager Högloft. Ridderssapets och AdelnS, eller
Högwördige Präste-Ständets eller Hederwärda
Bonde-Standets, äro alla i wistt afseende summarissa,
och de mäste wara der, ry icke kan nägon
skattdragande specificera sina ärliga inkomster i minutier,
men icke är meningen, ar al! flags egendom,
näring
Sjette Bandet. N-o
izos Den zo Mars.
näring och rörelse, som inom samma laxerinZsvistrim
eller i Stad innehafwes, stola i afgifkerne
sammanfläs och afdragning för alla pä en gäng
beräknas? Här är egenteliga hufwud-ämnet, stola
i fräga warande ^ormulairer wara sa summarista,
som Utstoktet föreflagir? eller stola de hafwa någon
större utförlighet? Det sista akerngtivc-t hafwa z
Stand antagit, och här är den gräntö, inom hwitken
Utskottet torde böra stadna. Annorlunda lärer
det icke eller kunna wara, da man jemnförer de
första §.§. i BewillningS-Författningen, som tyve»
ligen och särskildt utsätta hwad som bör upgifwas
til laxe,INA, sa wäi i ^/lLximi- som
bellen, och äfwen lika särstildt upräkna de hwarjehanda
afdrag, som fä göras. Werkställes icke
defte upgifter med nägon slags utförlighet, hafwa
1sxerinA8.Männen inga grunder, hwarwid de kun.
na fästa sitt omdöme, och äro omöjligt i ständ,
at med anförande af nägot skäl taxers en stattdra»
gande annorlunda än denna sjelf behagar. All
controll uphör och ingen säkerhet för upgifternes
riktighet star ar winna.
supra. Lx protocollo
L. 6. INAMSN.
Utdrag af ?rotocoI1eL, hället hos Riksens
Högloft. Ständers Bewillnings-Ucffott
wid Riksdagen i Stockholm den 26
' Martti 1810.
S. D. Herr Kongl. Hof-Predikanten voctor
Ltenbammar inlemnade til ?rotOLollet följande:
En af de mäst hufwudsakliga brister, som blifivit
anmärkte i Bewillnings-Förflaget,ar twifwels
utan
-
Den zo Mars. 1509
utan den jemnwigt,man der saknar rsxp<-Äivs StändsLedamörerne
emellan i Sradernes besiurande 1»xerinZ^-LommittLel-,
och til älerställande hwaraf man
senast föresiagit Beredningar inom Staderne, i likhet
med hwad för Landet blifwit stadgadt, samt
at, sedan Beredningarnes arbete wore fulländad!,
en laxerintzs-Ratt mä orgsniserLs, der antalet af
hwarje Stand wore åtminstone i någorlunda jemn,
likt förhållande inbördes. Högloft. Utstotlet har i
sitt harpa afgifna swar yttrat den önffan, del matte
wederbörande i denna del fränträda sitt upgjorda
Förflag; och mig förekommer det endast berankeligc,
ak denna hemställning icke blifwit mzd nä,
got enda kraftigt gällande skäl understödd. Åtminstone
befarar jag uprigtigt, at da frägan til Präste-Srandet
äterkommer, stall Siandet finna förnyade
stal snarare ak i sin mening bestå, och at
til deltagande deruti inbjuda de öfrige Älvs
Med-Standen, an at godkänna et ckuxeriri^. sätt,
som, til sin behörighet en gang pa werkeliga stal
i fraga sarr, vförändradt framrer sig ä nyo, utan
förswar af någon enda wigtig och sann anmärkning.
Ty om de i Bewillnings-t lojr-Ä-t förcstag,
ne oformliga 1->x!-iin!;>.-Nätter, der Ledamöternr
af Borgare-Ständer enfamt utgöra Adelar och dr
öfrige Sranden Adelar tilhopa, blefwo lil Berednings-Oommit^vr
förwandlade och til wilja OKtricter
i Staven fördelte samt efter af dem fulländad
pröfning, en af alla Riks-Sländen vroportionerligen
inrättad laxs, i,iK8-Rätt förordnadeö, at öfwerse
och fastställa clebitsrin^en — man sage mig,
hwad ondt följer deraf? Ät Allmogen stulle be
swäraS
ac resa in til Staderne, den bor rundt
omkring pa nägra stegs afstånd, och der är detzurom
IZI0 Den ZO Mars»
icke det, hwad jag yrkar. At Borgarne deremot
ffulle twingas lil et kostsamt deltagande i Landers
taxering; afwen derifrån ma de förskonas, sä nyttiga
deras uplysningar an mätte wara. Al tiden
ej medger en dubbel taxering; twartvm den bespares
just genom Beredningarne, som i särskildta Afdelningar
efter Sradens pastorat eller Qwarcer kunna
mängfaldigas och följakceligen flere sadane pä
samma dag fortsattas och Muras. Icke eller mä
inwändas, ar wanan alttlloriserat Wällofi. Borgare-Ständer,
at ensamt taxera sig sjelf!, ty med
antagande häraf, hwilken rättelse blir mera möjlig?
eller at Förslaget härleder sig fran blotta mihtroender;
ty hwilker försigtighetsmätt delar ej samma
tilwitelse? eller at härmed wvre et werkeligt afwentyr
för Städernes Jnnewänare förknippadt; ty
redlchheten fruktar der icke, och i allmänhet mäste
i Städer och pä Landet utmärkt afseende göras
pä Bcredningarnes åtgärd. Dessutom tilläte man
mig, at, i afseende pä en gjord anmärkning, fä
erindra, at om i nägon enda Socken, ftin ensam
utgiorde hela Upbörds-Oi8tMet, Berednings-Lommitleen
ansetts öfwerflödig, ar det likwäl med Uttryckelig!
bibehållande afwederbörligjemnwigt Stånden
emellan, sa laugt den med beqwämiighet warit
möjlig at iakttaga: och mer wagar jag icke eller
i Släderne äska. Jag wägar nemligen, för at i
der närmaste jämka mig efter de i BewillningskroMcl
framlagde önskningar, förestå, at sedan
särstildte Berednings-OommittLer för hwarje inom
Sraden befinteligt blifwit hällne, och hwil
kas
sammansättning af Borgerskap bäde til antal
och ci385Lr men icke personer, mä bero af kvlg»;.
rtrateinLs förordnande, den domföra laxerinZs
.
Rätten
Den zo Mars. 1511
Rätten mä utgöras i Stockholm af 6 Adelsman,
6 Präster, 8 Borgare och 6 Ständsper oner, i
Götheborg och i:sta klassens Staver af z Adelsman,
z Präster, 4 Borgare och z Srändspersoner,
samt i alla öfriga Städer af 2 Adelsmän,
2 Präster, z Borgare och 2 Ständspersoner, alle
utsedde af Beredningarnes Ledamöter, och, i
händelse af brist, ersatt genom de närmast i Staven
tilgängelige ciasser, aldeles pä sätt Förslaget
i sadane fall för andra orter påbjudit. Men sä
litet jag kunde finna det billigt och för mitt Stand
anständigt at begära, at wid Prästerstapets taxering,
Rätten mätte bestä af Präster til Adelar deraf;
eller at wid inringar pä Landet, der Upbörds-OisrriÄsr
gifwas ofta folkrikare än mängen
Stad, Rätten utgjordes af 24 Bönder emot 9
andre personer, alla lika röstägande, sä säkert wä«
gar jag hoppas, at, dä ämnet tages i behörigt
vfwerwägande, skall ingen enda, hwad Ständ han
ocksä tilhörer, kunna med bewarad högaktning för
sig sjelf, wägra sitt bifall är denna synbart nödiga
rättelse i laxermos - tele Rögen, VM ocksä öfwer werkställigheten
deraf olika förflag kunna göras. Om
fräga hade warit, huruwida det allmänna förtroendet,
utan Stånds afseende, bordt bestämma walet
af 1?Lxeiir>g8-Ledamöter, dä hade jag haft deremot
intet at förebära; men sä länge narwarande kepre.
8sntatiott ar gällande, och laxsrmg.-;-Männen stola
i detta kail föreställa Ständernes Ombud, bör,
efter min oförgripeliga tanka, hwarken Inäiviclu elier
Medborgare-Llass mer än den andra wara Domare
i egen fak.
Detta mitt ödmjuka anförande utbeder jag
mig matte fä ärfölja Högloft. Utskottets Betänkande
-
izir Den zv Mars.
de Nl Riksens Högloft. Ständer, dä det ocksä, i
afseende pä spscillcaclv-ierne rvid upgifcen til Hxsriuoen,
torde tillätas mig bifoga den särstildta tunkan
, ar, utan nägon spscincallon ä asdragen blist
iver granstningen deraf en omöjlighet. laxsimZsMannen
stola antingen lwingas ar förekalla hwarje
stattstyldig lil muntligt förhör, eller stall Rätten
famla i fullkomligt mörker, huruwida den stattffyldige
ens förstäct tillämpa Bewillnings-Förorbningen.
Detzutom begriper jag icke. hwadan benna
farhaga, at noggrant upgifwa sin behållning, nu
plötstigen upstatt. Wi hafwa stytr för at uti lifstiden
tillära Boupteckning, hwaraf förinögenheien
utletas och bestämmes, men ars-behällningen har
hittils ingen inom Högloft. Ulffottet, sä widr jag
förmärkt, ansett afwentyrligt pä det nogaste angifwa,
helst hwar och en wer, at mängen som sicter
i stor rörelse, stulle möjligen et är kunna sakna
all behällning af inkomst, och icke detz mindre
wara en Vnllionalr. För öfrigt är Tysthets-Eb päbjuden
til stydd för ^reclitsn; och^dä fruktan at
den förlora, jemte begäret at lysa, eller såsom det
ordagrant blifwir uttryckt, fåfänga och Osäll-behof,
mängen gäng rilförene ingifwir Ulffottet förhoppning,
at af detza anledningar Staten stulle med
säkerhet kunna påräkna ersättning för hwad smeker
möjligen undanhölle, önstar jag, at hugkomsten
af dessa har offentligen yttrade tänkesätt mätte leda
til den föreskrift, at, utan namngifwande af
Fordrings-agare, afdragen blifwa bestämdt upgist
na til sina Hufwud-Hrtiklar, och för hwarje inkomsttitel,
sälebes uran at anda til smäfaker ästallleras,
i koimulalrst intagne. ?. öck. 8renbgmmar.
Ot supra. Lx krotOLoIIo
L. 6. Ingman
I'-
Den Zv Mars. rziz
Utdrag af krotocollet, hälle! hos Riksens
Högloft. Ständers Bewillnings-Utskott
wid Riksdagen i Stockholm den 28:de
Martti i8io.
S. D- Herr Prosten OoÄor ^Vsllcivist inlemnade
et af honom uprattadt ?roseÄ til ^ormulair
för Herrar Kyrkoherdarne wid upgifterne til
Bewillnings-lsxerintzarne, med begäran, at detsamma
marte til de respeHive Standen medfölja
Utskottets nu afgifwande ytterligare utlärande i Bewillnings-frägan;
hwarjemte Herr voÄoru förklarade,
at sedan Utskottet genom Votering fattat det
beslut, at hwarken skattskyldige wörö pligtige at aflemna,
ej eller 1axering8-Lommitteerne berättigade
at fordra 8peci6cerim6e kormulLner. Herr OoQorn
ej eller härmed asyftade något annat, än at detta
Vormulair skulle fa tjena til en bepröfwad och gillad
hjelpreda för den, som wille sig deraf begagna;
och uplästes be^rde kormulmr, sä lydande:
1514 Den Zo Mars.
^ormulLir til Upgist wid Isxerlngen igio.
För Ryrkoherdar:
Den totala Inkomsten.
lertisln io:den afStads- och Lands-  Församlingen, oo Dr ester Marke»
gängspris - - -
00
Pass - Pengar, Qwick- och Smör-  Tionde, Bonde af Bruk, Fiske och
Sportler -
oo
Wederlag oo Tunnor, löst, ester
Markegängs-pris med :6 tz. för-  höjning. - - -
20
Bostället, ehwad det pä Hrrenäe
skulle iiplatits, eller warit satt pa
hälftenbruk, ansedts gifwa - -
20
,
— ^
Lummz tomi inkomst
00
Tillärna afdrag
Underhall och Lön för HäjunKen
02
Lolumini8terr>8 Lön oo Dr, efter
Mgrkegäng - - -
02
^ Summa afdrag
oo
Nar af totala inkomsten oo R:d.
afdrogs dessa oo R:d.,sa ärerstäoo
R:d., hwarifrän antingen 4 eller 4
elier 4 afdrages. För ärerstoden oo
R:d. betalas i Bewillning efter In-  komst eller kiitxinu -labellen - -
22
Den zo Mats. rzrz
Detzulom för min Hustru - - - oo
oo Drängar ----- oo
oo Pigor - - - - - oo
remina Bewillning oo
Pä ära och tro upgifwit,
dl. dl. o i8io.
dl. dl.
?L8tor.
Emot hwad Hrrr DoÄom j berörde mätt»
ästat, ivar ej ar påminna, uran förklarade Vere- -  mot Herr Bistoppen OoÄor Oaiäell, Herr kroLe880l-i.
n OoÄor kgxe. Herr Prosten OoLtor-8tenbsmmar
och Herr Prosten LoÄor IVkellZren sig instämma
med Herr OoÄor Wall^vi8t, likwäl mev
vet förbehäll, at i händelse de öfrige r65peHivs
Standen stulle undandraga sig, at antaga ettkorrnuHn,
som i likhet härmed närmare 8pecillc6r»66
ve inkomster, hwilka wid Bewillnings - ^LxerinZen
upgifwas, Högwördige Präste-Ståndet ej eller
Härigenom ma wara dertil förbundit,
vit suxrs. Lx krotocollo
ki. 6. InAman
-
>5 l6 Den zo Mars.
Rättelse för Beräkningen af Behållen Inkomst
afgifne
Inkomst.
4 dels Hemman dl. dl. har för-  ledil Ar afkasta!
Rd.
tz-
r.
oo Dr Räg a oo R:d. o H.
oo Dr Korn ä o R:V.
oo Dr Hasta ä o R:d. o tz.
OOO
OO
oo
OO
0
I I
Ladugården har gifwir genom för-  säljning af Ost/ Smör och Kreatur
OO
Hälften i en Enbladig skattlagd
Säg-Qwarn. . - -
OO
Mjöl-Qwarnen med o pär Stenar.
OO
—
Hemmanets Fiske uti dl. dl. Ström
eller Sjö - - - -
oo
Afyttra! Skogs-kroäuHer och ar-  hällir Allon-Penningar til ett be-  lopp af - » »
OO
Dlgsten eller andra Stenbrott -  Kalkugnen - - -  Humlegarden - - -  Trägården - - -  Pä ooo R:d. capital, som ar
Ullänt/ 6 xroCents Ränta - -
OO
O
OO
oo
OO
OO
—
—
Lumms
OOO
OO
—
Den Zv Mars.
1517
af Hemman, enligt Hederwärda Bonde-Ständers
1'OIMulLII^
Rd. tz. r^
Utgift.
Förledit ärs Utsade 0 Tunnor
Rag 3 0 R:d. o fl.
O Tunnor Korn ä o N:d.
o Tunnor Hafre ä o R:d. o H.
OO OO
Krono-Urstylder, inberaknad or6in»ne
Ranta, Krono-Tionde. Bewillning
m. m-, samt Präst- och Kyrko-Tionde
tilsammans - - ! OO 00
g:diedelen uti Soldats- och Bärsmanö-Rustningen
- -
Til Gårdens, Säg-Werkets,
Qwarnens och Fiffets ffötsel m. m.
fordras twä Drängar och en Piga,
hwilkas underhall och aflöning beräknas
sammanlagdt til - -
För allman Byagnads-ssyldighet
kcp3r-it>on a Gardens byggnad,
stängsel och waglagning samt andra
smärre utgifter ätgär - « «
Således blifwer Behållningen
-
OO OQ
OOO
I l
OO OO
>
OO OO
Lumma ,OOOlOO
Lades pä bordet.
Un
-
r;i8 Den zo Mars.
Under upläsningen häraf äterkom Hans Lxcellence
Herr Grefwe kuutk, och Grefwe vela,
och gjorde redo för sina Beskickningar.
Uplästes til justennF följande underdäniga skriftvelse
til Hans Kongl. Maj:t:
Stormagtigste Allernadigste Konung!
Sedan Nikfens Stander inhämtat nödige underrättelser
om alla de Krono-Fisken, Qwarnar,
Färjor, Broar och Krogar med siere dylike lägenheter,
hwilka för Kronans räkning äro, dels pä wisse
är, dels pä obestämda lider, ut-arreu6er36s, fä Riksens
Stander härmed hos Eder Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla, det de, hwad häribland angar dem,
som pa witza ar aro Ut-airenäeracle, ansett säfom
en fösid af redan stadgade Författningar, hwilkaS
iakttagande wederbörande äligger, at, enär nu svarande
/ärrenäen til ända löpa, lägenheterne warda
ä nyo uppå allman /guckion j wänlig ordning, genom
Kammar-^o>lc,-§ii försorg til den mastbjudanDe
under ärrenäs uplärne pa sa lang lid, som Författningarne
föreffrifwa, samt at, widkommande
dem, hwilka pa obestämd tid äro ut-arrencler»(le,
ingen anledning förekommit, som, da Torneå Elfs
Laxfiske samt Nyqwarns Qwarn och Bro undanlages,
funnits böra leda til rubbning eller förändring
uti hwad de derom ingängne LommA och
gifne förordnanden utstaka.
Hwad särskildt Torneå Laxfiske beträffar, som,
enligt Kongl. Kt-Loiution^n den iz September 1791,
är uplatir ril Allmogen L Torneå Socknar uti ivo
ars tid emot en ärlig ^.rreuäs Summa af Ettusen
de
-
Den Zv Mars. rzrs
de Riksdaler i penningar, sa, enar likmätigt 5»
Artikeln Uti den sista Freds-lrEaten med HiiUs
Maj:t Kejsaren af Ryssland, Torneä Srad jemte
östra sidan af Torneå Elf blifwir til Ryssland afträdd,
tillika med de öster om strömfåra» belägne
öar, sa uti Torneå som Muonio Elfmar, och detta
ofelbart torde i en betydlig män komma at minsta
det utrymme lil Laxfiskets idkande, som ^rrenclLtorerne
hittils haft rättighet ar begagna, finna
Riksens Stander det häraf blifwa en följd, at berörde
comrgber-icle ärrenäs - Summa hädanefter icke
kan til sitt fulla belopp paräknas eller med billighet
äläggas ^rren^Ltorerne kil Utgörande. Riksens
Ständer äro likwäl icke i tilfälle, at kunna bedöma
hwad minstning i Hrrenclet i anseende härr
til skäligen kan äga rum; utan anse sädant böra
ankomma pä en af Landshöfdingen i orren härom
i laga ordning anställd undersökning, som sedermera
til Kammar-OolieZii pröfning och fastställelse
öfwerlännäs.
I anseende til Nyqwarns Qwarn och Bro i
Upsala Län, hwilka, enligt comrsÄ afven 17 Junii
1724, blifwit emot en ärlig ärrenäs-8ummL
af Femhundrade Daler Silfwermynt för Qwarnen,
och Erhundrade Daler samma mynt för Bron, ti!
ewardelig besittning uplatne til Bagaren lambke:
och dess efterkommande, sä länge de fullgjorde de
uri (^omrEet betingade wilkor, til säkerhet hwarföre
i borgen ställt sitt i Stockholm
belägne Stenhus, sä har Kongl. Maj:t, enligt Riksens
Ständers underdåniga yttrande om KronoLägenheter
i allmänhet wid 1766 ärs Riksdag,
behagat i Räder fastställa, at Arfwingar,
som emedlertid bortlemna! berörde til Kronans säkerhet
-
1520 Den zo Mars.
kercher pantsatte Stenhus, skulle wid detta ^rr-en.
bibehallas, med wilker, ar a behörig ort lata
i stallet inteckna Nyqwarns Gästgifwaregärd, men
som uplysning saknas, huruwida detta wilker blist
wir sullgjordt, och af et fran Swea HostNärr infordradt
6rav2tion8 bewis inhämtas, at, enligt
Asunda Harads- Rätts Intecknings - krococojl för de
sista Do arén til och med Sommar-Dnget Ar 1809
ingen gällande Inteckning i Nyqwarns Gästgifwaregård,
för i fräga warande och Lon
truLl-,
fullgörande finnes wara rågen eller bewiljad,
hwaremor flere enffildte personer för fordringar hos
erhållit Intecknings-rätt, sa wäl
utl Qwarnen som Bron, ehuru de til sin natur
aro Krono-Lägenherer, och ägande-rärren deraf ^rrenclb
Jnnehaswarne således icke tilhörig; altja och
da Riksens Ständer anse /ärrenclL-rättigheten wara
förwerkad, sa wida Hrren6-ito,-srne afidosatt
den owilkorliaa skyldighet, ar til Kongl. Majus och
Kronans säkerhet lara inteckningen i Nyqwarns
Gästgifwaregård werkstallas, fa Riksens Ständer
härigenom hos Eder Kongl Maju i underdånighet
anhalla, det matte Eder Kongl. Majus Befallningshaswande
i förberörde Län warda anbefalld, ar,
wid skeende behörig undersökning lara utröna, huruwida
Kongl. Majus och Riksens Ständers wid
1-766 ars Riksdag gjorde föreskrift om Nyqwarns
Gästgifwaregards intecknande til Kronans säkerhet
blifwit iakttagen, hwarefrer Kammar ^olletzium
torde fa sig updraait, ar med fragan om Hrrenäerältigheren
i laga ordning förfara.
Riksens Ständer framhärda rc.
Herr ak klinteberg, VVilKelm, yttrade sig:
Lx
-
Den zo Mars. rzrr
kxpe^itic>n8-Utssottet, der jag har äran at wara
Ledamor, har wid den nu upläste Lxpeönionens
författande ordagrant mast följa ckermcrne i
Srats-Utffottets af Riks Standen bifallne Betänkande.
Deraf bar handt, ar angående brenner
pa Nygwarns Qwarn och Bro, i kxpeclmonen
är uptagil, som skulle Riksens Stander pröfwat
och ansett ^rren6atyrn I^embKk-8 Arfwingar hafwa
förwerkat ^rrc-ncle-förmanen, sa wida Vefta ej ställt
den säkerhet för ^r,-encIe-8ummLn medelst Inteckning
i Nygwarns Gästgifwaregård, som ar 1766
af Kongl. Mant gemensamt med Riksens Ständer
warit dem älagt i stället för den förut ar 1724
wid Hrren6el8 assiutande Ulfäste men förswundne
panträrrigheten i et lambke tilhörigt Stenhus i
Stockholm. Men som i de Handlingar, hwilka
af Srars-Utffottet blifwit äberopade til grund för
dest öfwerläggning, icke något synes förekomma,
ar Hri-encle-rättigheten skulle wara förlorad, derest
den föreskrifne panten ej intecknades, och desto
mindre anledning är at förmoda, ar Riksens Ständers
Lagstiftande Magt skulle i denna fraga utsträckas
til någon åtgärd i Lagskipningen eller pröfningen
af grunderne för densamma, som i k.xpe.
äitionen widare förekommer, at en sadan befattning
skulle Kammar-OoIIeL-um tilkomma, sedan förhållandet
med den föreskrifne säkerheten med ^>ren6e-8umman
blifwit wederbörligen mröiidt; sä har
jag ansett mig böra hära fästa Högloft. Ridderskåpets
och Adelns upmärksamhet, med hemställning,
om icke en sadan jemkning i l'xpecllt!oiit-n kunde
äga rum, at wid den nödig ansedde undersökningen
bör utredas och granskas, ej blorc om den föreskrifne
säkerhetens 'anskaffande blifwit asidvsatt,
uran
IZ22 Den Zv Mars.
utan äfwen i hwad män sädant kan kil Lontrac»
tets och Hrrenäets förwerkande föranleda, sä ar
genom Uttrycket i Kx^eäitionen ej något band eller
hinder lägges för en laglig pröfning af sakens
integritet.
Grefwe körner, >^äo!k Loran, sörklarade
sig ril alla delar instämma i den anmärkning
Herr al Klinteberg gjordt. Det Uttryck, som den
rörde, hade tvid Kxpeäitionens upsättande och justering
undfallit Utffottet. Desi mening hade atrid
warit, ar en undersökning ffulle anställas, hrvaraf
Herr Grefwen äfwen bewisade billigheten. Han
rilstyrkte derföre den rättelse i KxxeUitionen, Herr
sk Klinteberg föreslagit.
Friherre sellerström, ^scob. hade,
hwad sjelfwa saken beträffade, ingen ting deremot,
men trodde, at en sadan ändring wore oformlig,
fäsom stridande emot det beslut Ständer fattar.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erindrade, at wid justeringen en sadan rättelse wäl
kunde göras , halst den i alla fall af de öfrige Standen
äfwen komme at pröfwas; hwarefter Herr Grefwen
och Landtmarffalken gjorde Kroposition kil bifall
a den af Herr Klinteberg föreflagne rättelsen,
hwilken med Ja beswaradrs.
Justeraäes den förleden gårdag uplasta och pä
bordel lagda underdåniga ffrifwelfen lil Hans Kongl.
Maj:t, rörande Riddarhus-Ordningen.
Den zo Mars- 152;
Justeraäes följande:
Utdrag af krotocollst, häller i HöglossNidderssapets
och Adelns plenum den
zo Mars i8io.
S. D. Wid justeringen af den ifrän Lxpsöltions-Ucffottet
inlemnade underdåniga ssrifwelsen
til Kongl. Majit, lil underdånigt swar pä Kongl»
Majas lil Riksens Ständer aflätne Nädiga proposition,
innehållande anmärkningar wid Riksens
Ständers beslut, rörande Landt-Tullarnes indragning,
och dä det anmäldes, at Fru Grefwinncm
runck ej, i enlighet med hwad i Bewillninqs-Ulssottet
blifwit anmält, afsagr sig ^rren6et af SandsSalebos
och Nordansjös Bergs-Tullar, besiöt Högloss.
Ridderssapet och Adeln, almed den förändring
gilla denna underdäniga ssrifwelse, at i stället för
orden: erhållit tillförlitlig underrättelse derom,
hwilka borde utaä, skulle sättas: Riksens Ständer
förmoda; hwarom Utdrag af krotocollet ssul
le
expeclieras. l)t supra.
Högloft. Ridderssapet och Adeln ätssiljdeS kl. 2»
In käsm protocolli
6. A. 8'ilversrolps.
Lördagen dm 31 Mars.
plenum klockan 5 ro f. m.
Justeraäes följande:
Utdrag af protocollet, hållet i Högloff»
Ridderssapeks och Adelns plenum den
Z0 Mars i8ro.
S. D. Företogs lil pröfning Allmänna Be^
swärs
Sjette
Bandet. N:» 96»
r;24 Den zi Mars.
swärs- och Oeconomi^-Utskottets den 8:de Mars
pä bordet lagda Betänkande, rörande wissa ivid
Indelnings- och Noterings-Werkst pastadde mistbruk,
jemte upgifna Förftag til deras afhjelpande;
och da harwid hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
ätskillige Anmärkningar gjordes, blef detta Betänkande
af dem ätföljdt, til Allmänna Beswärs. och
Oeconomi^. Utskottet äter-remitterat. Hwarom
genom ?rotocoIl8- Utdrag de öfrige respcätivL Ständen
skulle wänligen underrättas, vt supra.
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns blenum den
zo Mars rFro.
S. D. Biföll Högloft Ridderskapet och Adeln
Banco. Utskottets, genom ett den 29:de Mars pä
bordet lagdt Memorial, gjorda hemställan , det mätte
Banco-Fullmägtigc berättigas, at ä Languens bekostnad
fortsätta och fullborda Fittja Brobyggnad t
Hwarom de öfrige rsspeQive Ständen genom Utdrag
af ?rotoco!1et wänligen ffulle underrättas,
vt supra.
Uplästes det krotocoll, som wid walet af vommitteraäe
til Tryckfrihetens wärd blifwit hällit, sä
lydande:
Ar l8io den zo Mars sammanträdde de utsedde
Bugufyra kckeLtoier, genom hwilka Riksens
Ständer, i följe af io8 §. Regerings-Formen och
65 tz. Riksdags-Ordningen, ägde at wälja Sex
Vommittera^L kil Tryckfrihetens ward; och sedan
pä dek i Riksdags - Ordningen föreskrifne wis wal
blifwit förrättad!, utfölle rösterne pä följande satt:
Herr
Den zi Mars. 1525
Herr ^8§e88or bening, Olok - K 22 röster.
lurclkjäll, larg Ou8tak s r 18
.  Silverstolpe, ^xel Oabriel, -
Riddarhus ? Secreterare -- - 22
^ Vsleriub, D. ?re8iclent5 - 8ecre
terare
ss s - r 15
kullberg, Kxpeäition8-8ecreterare 14
OoÄor lagns, l8aac, - 12
liljenvsll^b, 0. 0. Oswerr
Hof-Predikant > - ir —
„ Kutki8tröm, Birger, ^ - 6
af Beopolcl, OarI6n8tak, Oantrli
Rad,
- « 5 —
— Hallenberg, Riks «l^istoriograpb 5
Ularl» von Wurtenberg, Kevi
8ion8-8ecreterare
- -4
8va'nberg, ^ons, ?rokessor »2 ,
loren, jugtitise-Räd » » r —
Oarlanäer, ^88es8or r r I
I följe hwaraf de förstnämnde Sex Herrar
och Man wörö lil Lommitterarie Utsedde.
Oarl körner. 8. Bosenbane.
linggtaäius. ?>lil8 Otter.
^8on bj^cbert
-
Uplastes följande nya Beöattion af z:dje Artikeln
Bewillnings-Förordningen:
Z:dje Artikeln.
<vm Mantalsstrifmngen Berednings- och
laxerings - Lommitteerne, ändrings - stökande
i laxöringen, sta wäl stomom Upbörden,
Afk-rtningar och RedogLrelsten.
r§26 Den Zi Mars.
i. §.
<Vm Mantals-ftcifmng.
r. lckom. Til Mantalsskrifning åligger Husbönderne
af alla Ständ i Stader och pä Landet,
at a kungjord tid och ställe m 6upx>lo aflemna tyvelige
och fullständige samt underskrifne Förteckningar
pä sig och sitt Folk, afwensom pä alle sine
der i Orten ägande Fastigheter, Näring, Rörelse,
Werk och Inrättningar, hwarföre, enligt Bewillvings.
Förordningens i ^rt. 2 H. eller efter SkyddsIsritken,
Afgift erläggas bör, med Utsättande af
namn och älder pä hwarje Mantalsbar Person,
såsom ock upgifwa alle hoS honom warande HyreSmän,
tvid bot af 2 R:d. för den, som sädant
försummar; hwaremot Allmogen och Städernes
mindre strifkunnige Jnnewänare äga at sädant wid
Mantals-strifningen munteligen anmäla. Hyresmän
stola för sig, sitt folk och egendom iakttaga
lika skyldighet, som här förut för husbönder stadgadt
blifwit.
2. klom. Alla dejsa Förteckningar aligger det
Mantals- Lomml88.irieo i hufwudstrifr bifoga Mantals-Längderne
til Oomioll bäde uppä anmälan
och anteckning.
z. klom. Om någon, hwars beställning eller
närings-fäng icke egenreligen krafwer desi wistande
i Staden, skulle wid Mantals-skrifningen föregifwa
sitt rätta Hemwist wara ä Landet, eller
twärtom, sä stal! en sädan wara förpliktad, at
samma sitt föregifwanve bewisa och derjemte styrka,
at han för sig och underhafwande folk pä ettdera
stället är i Mantal sirifwm och der Vewillning
erlägger.
2. §.
Den Zi Mars. 1527
2. §.
Gm Berednings»Lomml^Ls pä Landet.
1. Ivlom. Innom hwarje Socken pä Landet
wäljes eller utfts ärligen i dertil, efter Landshöfdingens
anmodan, af kantor lagligen utlyst Sockenstämma,
en (loinmittee af 6 befutne Personer,
nemligen 2 af Ridderffaper och Adeln, kastor
i Församlingen, som alrid ar sjelfffrifwen
Ledamot, z af Bonde-Ståndet och r StändsPerson.
2. leiom. Sa framt ej Församlingens Ledamöter
utan wal kunna öfwerenskomma om Ledamöters
urnamnande til Berednings-LommiuLen,
bör ordenreligt wal anställas ä Sockne-stamma,
derwid blott de n^rwarandes Röster beräknas, och
Det efter förmedladt hemmantal. Jordägaren är
alrid Röstägande, derest han ej genom särffild öfwerenskvmmelse
denna rättighet til Aboen öfwerlemnak.
g. l^lom. Om flere Socknar inom ett kastörat
eiler til och med 2-.ne smärre kastorater, wilja
förena sig om en Berednings-Lommittöe, ware
der dem fritt, dock ma den aldrig bestä af flere
an sju Personer, likasom om Sockneboarne ej
skulle wilja utse sa manga til sin BeredningsLvmmittee,
de blott äro förbundne, at, sä wida
Adelsman, Srands-Personer och Bönder der finnas,
åtminstone kalla en af hwardera Olason.
4. lvlom. Ehuru säleveö i en Socken, der ej
af alla nämnde irenne Lasser personer gifwas,det
icke kan äläggas Sockneboarne, ar wäija utom sig
ifrån andre Socknar, uran de ester behag äga fylla
antalet af den Llass, pa hwilken de hafwa litzäng,
sa mä det dock ei eller wara dem förment,
at
iZ28 Den zi Mars.
at dä de wilja hafwa större Berednings-LommitteL
an fyra Ledamöter, antaga de öfrige af säda»
ne främmande personer, hwilka kunna aga deras
förtroende.
5. ^om. Men den Socken, hwarest utom
kastor, tre besuttne personer icke aro ar cilga, stall
wara stylvig förena sig med den nästgränsande,
halst inom samma prorat, til gemensamt wal af
Berednings-Ledamöter, hwilket dä förrättas i den
Socken, sorn största Hemmantalet äger, och endast
i detta fall ma de wäljande utse en obefuren person
ifrån förstnämnde Socken til Ledamot i Bered»,
nings- (.ommirten. Om Socknarne sig ej sjelf-'
willigt förena , hwilkadera tilsammans böra BeredningsrLommikteen
Utgöra, gnmale kastor det hos
Landshöfdingen, sorn da kilhörer at härom förordna.
6. kvlom. Der Berednings-Lommsitee för en
eller flere Socknar tilsammans bestar af färre än
sju personer, äger den til laxerinZs- Mans utseende
för I»xerjn§8-eommitteen icke eller flere röster
än i mohn. af sitt amal.
7. ^om. Ar ?sstor8-Sytzlanledig, eller kastor
för alder, sjuklighet eller annat giltigt hinder ej
kan sig infinna som Ledamot i Berednings-Lomrnittäen,
bör vice kastor, der sadan finnes, eller
l"omminiLter, eller ock kastors eller Oommmisters
rilförordnade desi ställe företräda.
8. kvlom. Sa kallade ^nnexe- eller LapellFörsamlingar
anses lika med Socknar, och följakrcligen
aro berättigade ar wäija sin egen Bered
Nings-Lommittee.
9. l^iom. Utom den förteckning, som enligt
denna Artikels I. §. til Mankalsstrifningen stall
aflemnas, äligger en hwar, som ager flere Hem
'
' mans
-
Den Zi Mars. 1529
mansdelar eller särskild förmögenhet, äfwensom hwarje
förwaltare af outredt Sterbhus eller annat Bo,
at til Berednings-LommittLen upgifwa detz innehas»
wande Embete och Syhla med atföljande Lön och
förmaner, sä wäl svin Hemman, Bruk, Handelsrörelse
eller annan näring och handtering, jenne slutelig
summarisk upgifr a hela sin behällna inkomst för
det föregående äret, hwilken blifwer grunden för
hans tllxeriliA eft^r laritteu N:o ^ ! l^ä deremot
des; Bevillning, enligt lanllen N:o 2., kommer at
rälta sig efter upgifren wid Mancalsssrifningen.
Den som flyktar frän en orr til annan, bör owägerligen
förete Lommmhens i den ort, der han sednast
warit, intyg huru hans behällna inkomst det
föregäende äret ansetts.
ro, öäom. För de Hemman och Lagenheter,
Bruk, kabriHusr och sä widare, en skattskyldig ä
andra orter innehafwer, och hwilka til Hemmantal,
eias;- och beskaffenhet böra noga upräknas,
utsattes särskildt hwad afhwarje sadan i annat
xL,ing8-OistiiA belägen Egendom honom i behällen
inkomst rilflutit, likwal utan afdrag af ranta
pä skuld, den han i stället uti den summariska upgiften
ä hela sin behållning afräknar.
n. klom. Ilpgiften skall äfwen utmarka dem
af en sädan persons Barn, ?ux>iller, Tjenstefolk
eller andre som tilhöra deh hus eiler omwärdnad,
och han wet bafwa någon särffild behällen inkomst
af minst 50 R:d. läanco om äret, hwilken han såsom
Far, Förmyndare eller Husbonde bör anmäla,
samc för Bewillningen af Barns och kuxill8
inkomst tillika answara.
i2. k4om. Den som underläter afgifwa den
nu sälnnda stadgade förteckning, efter dertil föregången
-
?5Zv Den zr Mars.
gängen tidig kungörelse, hwilka stall wara ärföljd
af noga underrättelse om alla detze förestrifne styl»
digheter, plikte 2 R:d., och den, som skulle befinnas
nägot undandölja af hwad han til laxerinF
bordt anmäla, ware förfallen, första gängen til
dubbel Bewillnings erläggande emot hwad han sökt
Kronan undandraga, andra gängen tredubbel, tredje
gängen fyradubbel och sä widare, hwaraf Kronan
undfär hwad henne i Bewillning bordt tilkomma,
och aklagaren det öfriga. Brister Åklagare»
i bewis böte hälften häremot.
iz. iVlom. Hwar Berednings-LommittLs wälje
sin Ordförande, hwilken, sa wäl som Ledamörerne,
altid före förrättningens början aflägga denna
Ed:
Jag dl- dl- rc. rc. (Se Utskottets förra?roj-E.)
14. dlom. Berednings-LommittLen, ril hwilken
Häradsskrifware» är skyldig tidigt afgifwa ett
exemplar af Mantalslängden för Socknen, emotrager
derefter hwar och ens upgist til isxerinZen,
granstar den under jemnförelse med MantalslängDen
samt öfrige uplysningar de kunna för sig anse
nödige och bereda grunderne för hwar och ens clsKiterinZ,
äfwensom förstagswis upgifwa beloppet
hwar och en efter deras kännedom och öfwerrygelse
i enlighet med Bewillnings-Förordningen bör til
Staten utgöra. ?rotoco!let häröfwer fores af den,
som Socknen härtil antager, och hwilken, i fall
hanes är Ledamot af CommittLen,förut bör aflägga
Lysthets-Ed.
15. klom. Detta Förslag med sina Bilagor,
och deribland den följde Mantalslängden insändes
sedermera til ^LxermAS-LommitteLN.
Da en Socken ligger i flere Härader, Utgör
den
Den zr Mars. rzzr
den likafullt blott en Berednings-Lommittee, tnen
för l3xerm§8-Lommjtteen hörer hwarje person och
egendom til det Didrick eller Harad, hwari desin»
nas, och bör således Berednings-Lomrmtteen insända
särskild Berednings-Längd til hwardera af
desie ^2xermg8-LommittLLl- förde dit hörande statt»
styldige; äfwensom hwarje Berednings-Ledamvt be»
gifwe sig lil den laxerings-Lommiltee, i hwars
vistrick han ar hemma.
Z. §.
Gm laxsrlnZ « Landet.
i. ^lom. 1axering8-Lommittöe a Landet Ut»
göres af Nio personer, nemligen 2:ne af Ridder»
stapet och Adeln, 2:ne af Präste-Sränder och z:ne
af Bonde-Ståndet, samt 2:ne Ståndspersoner,
alle walde utaf och inom Socknarnes Berednings»
Ledamöter,
s. Vlom. Fran hwarje Sockne-Beredningsdommittee
inställs sig alle Ledamöterne, försedde
med de för dem utfärdade förordnanden eller Sockenstämma-krotoLoU,
til Wal af
witteen pä dertil Utsättande tid och vrt af Landshöfdingen,
som iakttager, at detta sammanträde
hälles a den dag och det ställe laxöringen börjas,
och hwilken aldrig fär hällas Utom laxöring-vi
,
stricket.
Voteringen werkställes med lyckta sedlar pä
det sätt, at hwar och en nämner det bestämda antalet
af hwarje utaf de ofwan upraknade claier
lil Medlemmar i laxerings-committeen. Denna
Votering ster säledes per cgpita och wid alla wal,
der de fleste rösterne Utfalla lika för twänne eller
flere,
rzzL Den zi Mars.
flere, afgöres pa stället genom lottning, hwilkenpera
stall wara Ledainoc.
z. ^om. Landshöfdingen indele större Härader
i 2:ne eller flere Di^riäer, at högst 6 eller
7 Socknar komma mi et HxeimZ8.vi8ttick. Der
Häradet, oaktadt litet, består af mer än 6 eller
7 Socknar, äger Landshöfdingen at til en l^xerin§8-Lommittee
kalla aila Svcknarne, dock sä
at wederbörande ej med för langa resor mä blifwa
beswärade.
Om Häradet bestar af en enda Socken, blifMr
Berednings-OommittLL öfwerfiödig, ulan wälje
Församlingen genast 'I^ixerino^-Lommitteen til
det antal som för de öfrige Isxei-inzs kommittéer
stadgadt är, men efter lika grunder, som wid wal
af Berednings-Lommittee. Detsamma galler, om
Häradet innefattar et Instorm af 2 eller z smärre
Socknar och de förena sig a Sockne-Srämma, at
straxt wäljg Ledamöter til 1axcrmA8-Lommitteen.
4. kaom. Landshöfdingen, eller den han ä
sine wägnar utnämner at biwista lErmgs-Oomnritteen,
ware deri Ordförande, men ma ej wid
något tilfälle til 'lxixeimF8-Man wäljas eller i sadan
egenskap wara röstägande. Kommer ej Landshöfvinge
eller hans Ombud wid laxerinZ tilstädes,
Utser ^!>xerinZ8-Lnmmitteen en bland sine Ledamöter
til Ordförande.
5. klom. Kronofogden sa wäl som Häradsskrifware»
ware wid 'cksxermgen tilstädes, för at
med nödige uplysningar til handa ga; tilseendes at
en hwar warder behörigen enligt 1-ixe
riiil-s-Männens
bestur, och blifwe derföre, hwad
zissran widkommer, behörigen answarige; äfwensom
dem är obelagit, at begära til l?rotOLoller anmärkt,
Den Zi Mars. izzZ
markt, om laxermos-Männen, med förbigäende af
deras meddelade uplysningar, ffulle fela emot Vewillnings-Förordningens
tydeliga föreffrift, och böra
sadane anmärkningar likaledes i l-^xeiinZs-LanLden
införas.
Wid irixerinZen ä Landet, der Kronofogden
förer "kiotocoller och Haradsskrifwaren isxerinZs.
Längden, bör denna Längd ofelbart wara up-dummeraä
och underskrifwen innan 1axerjnK8-Männen
ätffiljas, samt det wid förrättningen förde krotocoll
Uti särskildt convolut med någre af l^xerinZsMännens
SiZiU förseglas och lil förwar hos Kronofogden
aflemnas
4-
§°
(vm ^axermZ i Städerne.
1. l^om. I Staderne wälje Borgerffape^
pch Husägare af alla andra Srand a allmän Nädstnfwa,
Stadens laxöring-Man, bwar och ens
röst beräknad efter den xenninge-afgift han til Sta»
den det föregående äret erlagt, och utnamne de li»
kasom pa Landet Hwar och en sine samteligelaxerm§8-Män
til fastställde antalet.
2. ^5om. laxerinZs7Männens antal blifwer
i Stockholm: 6 af Ridderffapet och Adeln, z af
Praste-Scandet och z6 af Borgare-Stander, nemligen
9 af Grotzhandels», 9 af Minuthandels-, z af
Fabriks- och 15 af Handtverks-O^erne, samt
6 Ståndspersoner, sadane som ej höra lil något»
dera af de fyra Riks-Sranden, tilsammans
iLxermZ8-Man, hwilka mä kunna arbeta pa z
fördelningar, dyck sä, at äetiniuvL Hxerintzeo in
kleno fastställes.
I Götheborg och hwardera af rista
Stä--
r5Z4 Den zi Mars.
Städer: z af Ridderssapet och Adeln, z af Präste-Ständer
och 15 rätte Borgare af Handlande
och andre clause,-, samt z ofrälse Ständspersoner,
tilsammans 24 laxe, inZs-Män.
I r:dra och z:dje clarens Städer: 2 af Ridderssapet
och Adeln, 2 af Praste-Ständet och 12
af Borgare-Ständer, samt 2 ofrälse Ståndspersoner,
tilsammans 18 laxerinZs. Män.
I de öfrige Staderne: 2 af Ridderssapet och
Adeln, 2 af Präste-Ståndet och 9 af BorgareStander
samt 2 ofrälse Ståndspersoner, eller tillhopa
i; laxermos-Man.
Z. ^lom. I Fahlun och Sala komma Borgare-Ständets
1-lxeril)A8.Ledamöter at bestå lil
det ena halfwa antalet af Borgare och til det andra
af Bergsman, dock sä at, hwad Sala angär,
rväljes det ena äret 4 Borgare och 5 Bergsmän,
samt det andra 4 BergSmän och 5 Borgare.
4. ivlom. I Stader, der 6xmna8ier finnas,
bör, ibland det utsätta antalet Präster, en lector
mäljas til laxermos-Man, men der ^c3clemier
arv ssola 2:ne Profetzorer möfwer ^xerinZs - Männens
fastställde antal inwäljas i HxennZs-LomlnittLen,
hwarjemte sädane Städer aga, ar bland
de 2:ne Prasterne malja af /lcaclemie-Staten i
HXLNN^8 - Ledamot.
). Ivloin. Der klnrversitcter finnas, bör
cZäemissa laxerrnZen förrättas under licHm'8 ordförande
och af der manliga antal Ledamöter pä det
fäkt, ar deruti deltaga sä manga Ledamöter af
Stadens Borgerssap, som mid Stadens sseende
1 uxLi-mFiu- arv närmarande Ledamöter af
rme Staterr, äfmensom ^caäemiens laxermos
-
Den zi Mars- -5Z§
Längder skola aflemnas icke til Landshöfdingen,
Utan, såsom förr iakttagits, til ^caclemiens lector.
6. Nom. För öfrigt gäller, hwad Städerns
beträffar, detsamma, som om Landet sagdr ar, at
Dä fullt antal l?sxermZ8-Män af någondera Folkci3§8en
ssulle saknas, ersattes bristen af en annan.
Prästerne samt walkände och ansedde Borgare kunna
til lLxermg8-Man wäljas, Utan at äga hus
eller jord, men de öfrige laxermos-Mannen i Staden
ssola wara bofaste.
7. Nom. I Stockholm och Götheborg samt
i:sta clarens Städer ombytes blott 4:del af laxörings-Männen
hwarje är, men i alla öfrige Städer
hälften: de waljande dock obetagit, at med sitt
förtroende ater falla pä de afgäende, men icke utan
ordenteligt Wal, hwilket äfwensom De förutnämnde
ma i hwarje Stad fritt werkställas genom blleLtorer
classe-wis eller mangrant; i förra fallet dock
under wilkor, at af hwarje eiass Jnwänare blifwer
proportionel aät antal LleÄorer mot laxerinZLMännen.
Wid första ^sxermZs-Manna-Walet afgöres
genom lottning, hwilka af de walde i Stockholm,
Götheborg och i:sta Llg8sen8 Skader stola qwarblifwa
för blott 1 eller 2 ar, och i de öfrige hwilka
för blott 1 är komma at som laxermos - Man
anses, hwarwid erindras, at denna lsxerinZs- Mannens
utlottning bör sse inom hwarje Llass, j förhällande
til personalen. Följande ären afgä altid
De som längst haft samma befattning.
8. Nom. Stadernes laxerinZ förrattgs inför
Borgmästare och Räd, i Stockholm uri ÖfwerStäthallarens
och i De öfrige uti Landshöfdingens
eller dest Ombuds närwaro, Dock utan vowrinZL
ratt
-
tzz§ Den ZI Mars.
rätt för någon annan af defle Embetsman an för
l^lLZilirats-person, som bland Borgerffapet blifwit
kallad til laxermos-Man.
9. Nom. Til krotocollets förande Wid laxsIWA
i Stad Nyttja 1»xerinA8-Männen UpbördsCsLLeuren
eller hwem de annars särskildt Utse.
, 10. Nom. Innehållet af 9, io, n och 12
k^om. uti 2. §. om Berednings-LommittLs pä Landet
gälle ock för Städer/ söm wore de här ordas
grant intagne»-
5. §. .
Föreskrifter at iakttagas wid Isxermz sa wä!
a Landet som i Städerne.
1. Nom. 'rsxerinFg-Männen ej mindre ä
Landet an i Staderne aflägga samma Ed, som här
vfwanföre för Beredyings-LommlttLe ä Landet föreffrifwen
är, men Ofwer-Stathällaren och Landshöfdingen,
eller den i hans ställe biwistarlsxerin.
§en, sawäl som de til IsxermZs-Män icke kallade
NsZistrLrens Ledamöter, jemte Krono-Fogde och
Häradsskrifware, samt den som til krotocollets fö»
rande warder förordnad, swärje följande Ed:
Zag di. rc. rc.
(Se Utskottets förra kroM.)
2. Nom. Om en eller flere af Ledamöterne l
Berednings- eller igxerlnZs-Lommltteerne fran förrättningen
meblifwa, werkställe icke dest mindre de
närwarande densamma, och förfare derwid pä sätt
förordnad! finnes. Den som blifwic wald til Ledamot
i någondera af Vefla Lommitteer och samma
förtroende sig ej genast afsagk, aligger at, om han
af laga förfall hindras dem biwista, sädanr owilkorligen
hos committöen anmäla.
z. Nom.
Den zi Mars. i5Z?
z. Ickom. Ledamöterne sa wal af Beredningssom
laxerings-Oommitteerne njuta i och för samma
deras befattning lika flydd som Riksdagsmän
tlti Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen tillagd
ar.
4. ^om. laxerinZen til Skydds-afgift bör altid
ste i enlighet med förhällandet lvid MantalsffrifniNgen,
utan afseende a hwad förändringar med
egendomar och annar under mellantiden kan hafwa
inträffat.
läkermAS-Lommitteerrie i Städer äga för Ulrönande
af deras inkomst, som stola taxeras, ibland
annat göra afseende sä lväl ä den mer eller mindre
ividstrackta rörelse de drifwa, och antalet af de personer
detze i sine handkeringar syHelfätta, som ä
Tull- samt In- och Utsteppnings-Lpeeialerne.
5. lvlom. Ifrån sadan tillverkning, hlvarföre
afrad eller tionde til Kongl. Maj-.c och Kronan
erlägges, bör densamma, jemte alla öfrige tillverkningen
älagde afgifter in natura, afdragas innan
Klinimi-afgifcen beräknas för Skeppund- StyckeTunne-
eller Stig - kal m. m.
6. iVloin. Til nödige uplysningar för laxermos.
Männen i de Städer, der Hof-Rätter, (^0!-  leAier , andra publica? Äberk, /lcaclemier och 6)^mnasier
finnas, samt Sjö- och Landt-lroupper äro
förlagde, stola xersouelle förteckningar, som noga
specificera en och hlvars innehafwande Embete och
Lönewilkor, fran hlvarje colleZium, Embets-Werk
och Vefälhafware til Konungens Befallningshaftvande
insändas, för ak komma lvederbörande lsxerinZs.
Lommitteer tilhanda.
7. ^lom. Hwar och en taxeras för alt hlvad
han ager och innehafwer ä flere särstildte Orter
och
-5Z8 Den zr Mars.
och visEer, der/ hwarest han sjelf ar mantalsffrifwen,
men hans folk och underhafwande ä desi
annorstädes warande egendomar och lagenheter / der
Ve tvistas.
Hemman, Bruk eller andre Lagenheter stola
altid sä wal til deras Werk som til deras ärliga
behällna inkomst upstattas af laxöring-Männen
i den ort de ligga; men för sädane kabriquer eller
Förädlings-Werk, htvars tillverkning ej pä stället
afsättes, och inkomsten hwaraf laxöring. Lommitteen
således ej ar i tilstänv at bedömma, ware
nog at bemälts Lommittöe antecknar och upgifwer
tillverkningens betydlighet eller qvantitet.
Den som äger flere sädane tilhörigheter af samma
narur, såsom Sillsalterier o. s. w. mä utsätta
inkomsten af dem sammanslagen, ändock de i olika
OisrEer finnas.
8. IV!om. När Egendomar och Lägenheter kunna
wara i annat Län än der deras ägare bor, stall
öfwer dem utdrag af laxöring-Längden, utaf den
som densamma fört, inom ätta dagar frän laxöring
förrättningens flut tilsändas Landshöfdingen
uti förstnämnde Län, som har, at sä fort stekan,
öfwersticka samma Utdrag lil Landshöfdingen i det
Län, hwarest enligt wederbörande Betjentes, ^rrenäatoreis
eller Underhafwandes upgifl, deras Husbonde
lätit sig manralsstrifwa, för at widare Ulft
ällas den Lommittee, dit ägarens personliga taxörinZ
hörer, ware sig i Stad eller pä Lander; men
om Lommitteen är ätstiljd, dä öswerlemnas til Häradsskrifware»,
som biträder 2:ne Ledamöter, hwilka
laxering-committLen af sina egna medlemmar
i sädant ändamäl utsett, al gransta huruwida samma
Utdrag instämmer med ägarens gjorde upgift,
eller,
Den Zi Mars. 1539
riker/ derest denna ffulle wara felagtig och för ringa/
da i Oekel8-Sedeln införa den tilökning/jemte
iakttagande af progre^ionen, som har i Förordningen
utstakad är/ likasom anmärka det uti särkildt
tillagg lil den laxe-rings-Längd/ som öfwer
OrclinLne 'IgxerwKen blifwit hällen och af iLXei ingsMännen
undertecknad. Men om en sadan ej pa
stället boende ägare tvistas inom samma La» / sände
den Lommittöe, som upjkattat egendomen/ Utdrag
af laxerwAs-Längden deröswer til
teen i det Didrick agaren är mantalsffrifwen/som
dermed förfar pä sart nytz stadgadt är. KronoFogden
i hwarje orc answare för ffyndesamt föreställande
af sädam communicsrioner emellan laxerinZs-Lommitteerne
i Länet. I Stad sammanträde
wid dylike händelser laxöring-t^ommitleen för
ar den nödiga rättelsen föranstalta.
9. IVIom, Bäde Berednings och l^xerm^sLommitteorne
hälla stna sammankomster inom slutne
dörrar och äga blott de Skattffnldige tilträde/
nar Hxermtzg-Männen fordra nägon uplysning
eller hafwa at anmärka wid nägvns upgifr / hvarföre
äfwen ^xLrin§8-Man sjelf aflrader/ dä han
undergär tgxerin^. Hwarje person mä pä stället
fä underrättelse til hwad 8umms han blifwir tLx^ö.
10. ltlom. Da l3xerin§8-Männen äro af
olika ranka och votering blifwer nödig/ anställes
den icke Ständs- eller Lla88e wis/ uran beräknas
efter Ledamörernes antal, och om rösterne ä bäda
sidor finnas jämnralige/ gälle den mening/ som
ar lil Kronans största förmän.
n. lVlom. Mantalsffrifningarne pä Landet
och i Städerne förrättas de 2-.ne sista mänaderne
hwarje
Sjette Bandet. N:o 97.
1542 Den zr Mars.
hwarje ar för det paföljande. Beredningarne sko»
la Varefter wara fullbordade inom den sista påföljande
Mars, hwarefrer D:ixcrmZg,rne böra af Öfwer
»Stäkhallaren för Stockholm samt af Landshöfvingarne
för öfrige Sräderne och Landel sa tidigt
utsattas, at de ofelbart til den iz.De derpä
följande Maji aro fulländade.
12. blom. Deb?c-sedlar öfwer den påförde
Bewillningen ffola sedermera sä tidigt utfärdas,
ar de ffarrffyldige inom den zo:de Junii kunna desamma
fä afhamra ä Lander hos Socknens Lans»
Fjerdings» eller Sexman, hwarom, genom Kungörelse
a Predikstolarne. underrättelse bör meddelas,
och i Sräderne, pä sätt wederbörande finna
skäligt dock sä, ar den ffarrffyldige inom föreffrifwen
tid sin Debet-sedel tued säkerhet kan erhålla.
rz. blom. Dä den uti nästföljande §. til be*
swärs afgörande utsatte lid til ända lupir, försatte
Häradsskrifware» ä Lander samt Upbördsmännen
i Sräderne sammandrag öfwer Bewillningens
belopp Uti IsxeriiiZs-DlLtnÄerne, hwilker, sedan
det af 2 ne af hwarje Di8tri<ck'! DZxermZg Ledamöter
blifwit bestyrkt, ril Sfwer-Stathallaren i Stockholm
och Landshöfdingarne i Otterne inom den
15 Augusti aflemnas.
L4. blom. Wid början af hwarje är, ifrän
och med det' nästkommande, äligger Ofwer-Scäthällaren
för Stockholm och Landshöfdingarne hwar
för sitt Län, at til Riksens Ständers Fullmägti.
ge uri Lugnen och Riksgälds-ckontolret ej allenast
insända fullstandige Sammandrag, hwilka upcaga
den efter Förordningens särffildte ^rtilel-rr och
DsrilLr i hwarje IsxerinZs-DiKtriZ: sig bestigande
hela Bewilimngs-Kimmau, Utan ock inberätta, huru
-
Den zi Mars. ^ 154»
ru mycket deraf influtit och hwad med säkerhet af
det da annu utestående kan paräknas, sa wal som
anledningarne til de afskrifningar och restLntier,
svm derwid kunna inträffa.
6. §.
Gm Beswär öfwer laxermgen.
1. Klom. Hwad laxermos - Mannen pafördt
och stadgadt, blifwer utan ändring fastständande,
sa wida den ffartffyldige icke antingen genast, medan
laxermos-Lommitteon ännu är samlad, wisar
al han af mitztag och förelupen felaktighet blifwit
för högt clebitergel, och Lommitteeu finnér skäligt,
ar deruti lemna rättelse, eller ock äskar, at fa sitt
förmente lidande och påstående om rättelse pröfwadt
af Oompromi.<i8-Natt; och förbehalles äfwen Kongl.
Majus Befallningshafwande, eller den som i dest
ställe i Städer och pa Landet laxeiinKsins bewistar,
en lika rättighet, at ä Kongl. Majus och
Kronans magnar begära Lompromi^, enar Vederlil
finna sig äga anledning.
Will Kronofogden eiler annat Kronans Ombud
något wid l!>xerm§en anmärka, göre han genast
til lUotocoIlet sin reservstion, och Landshöfdingen
pröfwe, huruwida maler bör til compromi^-Rätt
dragas eller ej.
Den således a ena eller andra sidan med
xerinAku miflnöjde, bör inom fjorton dagar efter det
Debet - Sedlarne statt at afhanlta, anmäla sig om
Lompromi88, i Städerne hos KlaAi8trsten och ä
Landet hos Häradsskrifware».
2. Klom. Lomproml88-Räkt skall utgöras af
5 personer, nemligen anie som Landshöfdingen förordnar,
af sadane som icke warit Ledamöter uri
den
1542 Den zi Mars.
den laxermA?-Lommittee, hwars åtgärd öfwer»
klagas, men inom v-str-Ket stro boende, och ame
andre af den tsxo-aös Parten; men den ;:re bör,
pa det nödige underrättelser ej ma saknas, hwarje
laxermos-LommittLö Utnämna bland sine Leda»
möter, förrän den äcskiljes.
Z. klom. och Haradsstrifwaren
bör a dem, hwar i sin orr, hwilka äskat Oompromi88.
styndsammeligen meddela upaifl til den bland
eompromi-.-.-ii-ieime af Landshöfdillgen til Ordförande
utsedde, som ater sa fort ste kan, genom
wederbörlig kungörelse, underrättar om den för Oompromi^enx
sammanträde Utsatte tid och ort, jemte
föreläggande för den klagande, at, wid talans förlust,
sig inställa, tillika med sine walde,amegodemän.
4. Klom. (mm^romizxLl-ierns astägga wid sin
förrättnings början samma Ed som luxsriuZLMannen,
och ställe sig til noga efterrättelse allt
hwad denna Bewillnings^ Författning innehaller,
hwars bokstafweliga förestrift således stall tjena
ej mindre dem, än laxerinAg Mannen, ware sig
i Siad eller pa Landet, til rättesnöre, sa at icke
någon, eho den wara ina, upföres kil mindre eller
större Afgift, än dermed öfwerensstämmer.
5. Klom. Inom fjorton dagar, frän den dag
dompromisz-Rätten ett Mål företagit, bör detsamma
wara afgjordt, och, jemte det den beswarande
pa sin IK ber Sedel erhåller intyg, antingen
at desi Beswär biifwir afflagne, eller i hwad
matto de wunnit bifall, före Lompromi^Lrierns
sjelfwe öfwer desse Beslut ett särskildt krotocoll,
samt upratte i anledning deraf Förteckning pa dr
Afgifter, som för en hwar blifwir antingen förhöjde
eller förminskade, hwilken genast bör afiem
nas,
Den Zi Mars. 154Z
nas, ä Landet til Härads-Skrifware» och i Städerne
til Uppbörds-Männen, för at tjena til rättelse
wid uppgörandet af Sammandraget öfwer BewillniNgen,
samt Vk-riiicAtion wid Räkenstaperne.
Skulle någon Skattstyldig, som tror sig hafina
stedt för nara wid IsxerwAen, och önstar deruti
söka ändring wid Oomxromi^, wara af akommen
swär Sjukdom eller annat laga förfall utur ständ
satt, at sin Rätt derstädes i förestrifwen ordning
bewaka, stall han derom, inom den för andrings
sökande här vfwan stadgade rid, göra anmälan
hos de Utsedde Oompfomi88mier, och sitt hinder med
bewis styrka, da desamma efter sig företeende omständigheter
äga ar bewilja upstof med Mäler, och
tillåta ven Klagande at sin talan emot 1'axermZ!;.
ålgården utföra wid den efrer nästföljande Årets
laxerinA infallande Oompromi88.
6. IVlom. Om dom prommen sinner nägon
hafwa warit aldeles obefogad til sine anförde Beswär,
ma en sadan efter omstandigheterne aläggas
ar böra ifrän z^dels til 2; R:d., hwilka tilfalla
den Socknens fattige, der den klagande är mantalsstrifwen;
och bör, jemte antecknande dera a
hans Idabet-Sedel, Oompromib8-Rätten häröfwer
meddela ka.nor i Församlingen, eller den Person
som har Fattigmedlen om hand, striftelig upgifc,
för ac desse böter ^vederbörligen infordra.
7. klom. Uti alla de Ma! som ril Lomp,omiss-Rättens
pröfning höra, gälle alrid desi fattade
Vestm, och kan ej i detsamma ändring sökas.
Alla Handlingar i l-rxei-ii^n-mål ware fran
OKaND-LlgillDD Afgift befriade.
8. klom. Om någon af dem, som enstild Part
anmodar ar wara sine Lompiomisrlu-isx och nied
err
r>44 Den Zi Mars.
ett dylikt medborgerligt förtroende hedras, skulle
derföre fordra ^vedergällning, ware den Klagande,
som sadan Lompinmi^srie kallat, stylvig at godtgöra
honom stjuts för a:ne hastar, men de 2:nr
compromisszlikir, hwilka af Landshöfdingen blifivit
tilkörordnade, och den femte, som 4'^xerinA8-  Mannen utsett, njure ersättning af Kronan med
skjuts för 2:ne hästar och dag-trocksmeme efter
Rese-keginnente-t.
9. lVlom. Den til Ordförande i Lommitteen
utnämnde bör allid rilse, at aile i vistnÄet med
läxermgen mitznöjde pä en och samma dag eller
efter hwarannan följande dagar fa sine Befwär söretagne
och afgjorde, da det för dem medförer
minsta tidspillan och kostnad, och äfwen siere af dr
Klagande kunna derigenom fa tilfälle förena sig
om samma Personer lil Lompromisssrier a deras
sida
10.
lVlom. De i denna Förordning Utsatte
böter, hwarom ej annorlunda förordnadt är,gä til
de fattige i den Socken eller Församling, hwarest
Förbrytaren finnes Mamalsstrifwen.
7. §.
<vm UpbZrden.
1. lVlom. Sedan cksxerm»H-Langderne blifwit
ordenteligen uprattade och med de tillägg försedde,
som i anledning af anförde Beswär, Lomxromiks-Rättens
bestut, eller de frän andre Orter
efter ^xerin^-Förrätcningen inkomne upgifter gjort
nödwändige, stola i enlighet dermed UpbördsLänqder
författas och desse jemte laxei-m^ LängSerne
sä tidigt inlemnas, i Stockholm lil Stadens
Den Zi Mars. 1545
Upbörds-Contoir och i de andre Otterne til Lands(iomoii-en,
för at der emot hwarannan jemnföras,
at.^)fwer-Ståthållare» och Landohöfdingen inom
den i:sta Ottober kunna dem med Upbörds-Oi-Ures
förse, hwilka Oräre stola contr38iZneis8 i Stockholm
af Stads-Kamererare» och i de öfrige Orter
af Lands-Kamererare».
2. lviom. Hela Upbörden af Bewillningen
ster nu mera i Penningar, antingen i banco och
Speciemynt eller Riksgälds-Sedlar efter stadgad
Dvalvstion8- grund.
z. lvlom. Harads-Skrifware» ware stylvig,
at uti hwar och ens arliga Lontribmions. Sedel
speciiilet clebitera hwad den taxeraäs för sig, hustru,
barn och tjenstefolk, i likstämmighet med Upbörds-Boken
bör erlägga, och ater Krono-Fogden
förpligta!), at med Dag och aratal guiceera
hwad han af den statcstyldige upburit, hwilker
c^uitwnce af Härads-Skrifware» äfwen bör wara
understrifwit, om der för gällande stall anses, och
mä wid 16 R:d. Z2 sts bot icke fordras eller emottagas
för detta beswär, likasom för clebiterinFsn,
någon ^vedergällning widare an 6 öre banco för
hwarje Lonti ibuti0N8-Sedel, dem Härads-Skrifware!!,
i ersättning för papper och tryckningskostnad
dertil, ager rättighet undfå och a Debet.
Sedeln upsöra. Och pä det den stattstyldige i allmänhet
ma känna de styldighecer, han wid Krono-utsty!dernes
erläggande bör iakttaga, och i öfrigt
blifwa uplyst, nar han ager fog kil klagomål
öfwer lagstridigt ^behandlingssätt wid deras indrifwande,
böra Öfwer-Stäthällaren och Landshöfdingarne,
innan första Upbördsstämman infaller,
ärligen genom utfärdande Allmänna Kungörelser,
1546 Den zi Mars.
i anledning af Upbörds-Författningarne, meddela
tydelig och fullständig underrättelse om den Skattffyldiges
och Upbördsmannens ömsesides rättigheter
och ffyldigheter, samt, huru med Krono-Rantornes
upbarande och utmätande förhallas bör.
Upbörden bör med den drift werkställas, at
afgifterne kunna inom Upbördsaret, hwilket löper
intil den i:sta paföljande Maji, wara ril fullo i
Landt Nänrerier insatte, dock ma nägon utmätning
icke ste förr, än andra Upbörds - stamman hallen
ar.
4. lVlom. Wederbörande Lasseurer eller Upbörds-Lommi882rier
i Städerne aligge at, hwad
8peciiicalionen beträffar, iakttaga samma skyldigheter
som Härads-Skrifware» ä Landet tilkommer.
Upbörden i Städerne förrättas pä derut
utsatte dagar i närwaro af tilförordnade lVl2Zi8trst8-  Perfoner, men i Stockholm efter der faststaldte
Upbördssätt. I Rikets öfrige Städer förfares äfwen
med Upbörden och Redogörelsen efter förra wanligheren
uti allt som här icke annorlunda uttryckeligen
förestrifwit finnes.
iVlom. Sist acta dagar efter Upbördsstämmans
stut, aligge det lelÄAi'8ti-Äten j Städerne och
Härads-Skrifware» a Landet, til Kongl. Majus
Befailningshafwande insända Sammandrag öfwer
den influtne Bewillningen, och Upbördsmännen,
ar genast efter fulländad Upbördsstamma a wederbörligt
ställe insätta de upburne Medlen. Hwad i
Stockholm i reda penningar inflyter lefwereras uti
Riksens Ständers för Riksgälds-Lonwi
iLt8
räkning, men Riksgälds-Ooiitoil-et8 utfärdade
Oociit-Sedlar aflemnas genast kil berörde Lolitchr.
I öfrige Otterne deremot insattes allt hwad
som
Den zi Mars. 1547
som upbäres, uri Landt-Nänrcrierne, hwarifran
Medlen manadceligen til Riksens Ständers Riksgälds-Contoir
böra remittera och Förstag öfwer
de influkne Bewillnings-Medlen insändas; åliggande
samcelige Upbörds-Männen, at sedermera
ä wederbörlig Ort ingifwa behörigen författade och
veriiiceracle Räkningar, för at der granstas och
fullkomlig revision undergå.
6. blom. Sjömanshusen innehalla Bewillningen
för hwarje derifrån utmönstrande Sjöman,
derest han ej kan styrka, at densamma redan för
Aret är betald; äfwensom lika afdrag för honom
hyr göras wid hemkomsten, da han längre än ett
Ar warit franwarande; hwaremot infordrandet och
upbörden af utffylderne för dest hustru och barn
werkställes lika som för andra Rikets Jnnewanare,
utan at Sjömanshusen eller Redare derföre
»vidkännas någon answars ffyldighet.
7. ivlom Husbonde anfware för sitt Tjenstefolks
Bewillning ester lancken N:o 2, men Tienstehjonet
sjelf för den afgift detsamma bör erlägga efter
lancken N:o I, i hwilket senare fall TjenstehjonetS
ffydds-afgift afdrages.
För Backstugu- och Inhyseshjons statler answarar
icke Jord- eller Hus-ägaren, men ware wiv
2 R:drs bot pliktig at rilse, det fadane pa hans
ägor wistande eller i dest hus boende personer blifwa
til Mantalsstrifningen ordentligen anmälte.
Häremot är Husbonde answarig för dest Bönders,
Torpares och Arbetares Krono-urstylder i alt
hwad de enligt Skydds-laricken äro förbundne Utgöra,
och hwartii rilgang hos dem brister.
8- lVlom. Sevan Mantalsstrifningen blifwit
förrättad, mä ej någon som i Riket icke har Embete
-
,548 Den Zi Mars.
bett, fastighet eller annan motswarande tilgang,fä
utur Riket sig begifwa, innan han ftyrkc sig haft
iva der arers Krono-Urffylder akbördar, eller för
desamma ställt fullgod borgen, hwilken i sadant
fall bör til Upbördsmannen i Orren aflemnas, för
at wederbörande lil fullgörande deraf i laga tid
tilhäka.
9. Vlom. Likaledes ma ej Past tildelas någon,
Tjenstehjon undamagne, kwarom ofwanföre stadgadt
ar, at flykta til annan ort inom Riket, förr
an styrkt ar, at han den påförde Bewillningen för
aret erlagdt, eller derföre pa nyjjnämnde satt afiemnat
behörig säkerhet; och kommer den Embetsman,
som icke destomindre för dylik person Patz utfärdar,
at sjelf gälda den bortflyttade personens Krono-ranror,
uran all inwandning af hans accrförwanrade
eller egen betalnings-förmäga.
10. kvlom. Klagomal öfwer laxöringen, som
j ordcntelig wag kan hafwa blifwit anmält, men
i anseende til fävane förfall i nästföregående Z:s 5.
aro upraknade, eller af andra lika gällande
orsaker möjligtwis icke hunnit afgöras före upbörden,
hindrar likwäl icke densammas »verkställande,
utan bör den klagande sin Lomr!bution8-Sedels
fulla belopp owilkorligen erlägga, men stuile sedermera
kunna styrkas, at den taxsraclL afgifren blifvit
för honom nedsatt, ager han at genast fä kostnadsfritt
af wederbörande Upbördsman återbekomma
hwad han salunda för mycket utbetalt, emot
aflemnande af Lomplonii8sen8 oi-igma!.-» beslut, som
til veriäcation bör Räkenstaperne bifogas, hwarförutan
c^ompromi88-Rätten, enar i anseende til
laga bewisligt hinder något mål utöfwer den stadgade
tiden kan blifwa pä dest åtgärd hwilande,sa
dant
-
Den Zi Mars. 1549
dant hos Landshöfdingen bör tilkannagifwa, jemte
de omständigheter som upstofwer förorsakat.
8. §.
<vm Afkortning.
Utom den eftergift som en del af Allmogen
med flere för fyra underärige barn til godo njuta.
får a denna Bevillning afkortning endast aga
rum i det fall, at ben som afgifcen erlägga bordt,
efter Irrxermgen kommit i bevislig oförmögenhet och
fattigdom, sä at han ej magrar stätten utgöra,
hwarvm enligt Upbörds-Författningarne noga bör
undersökas och , samt för dödsfall inom
slutet af April mänad det äret, för hwilket Bewilluingen
bordt erläggas, men ej tillätes någon afkortning
för den, hwilken har inkomst eller egendom
, hwarföre efter nägondera af Hiffkrne afgift
hör urgöras. Och enär nägon upgifwit sin egendom
til Borgenärers förnöjande, gäldas hansBeiviilnings-afgifter
af Lonc,il8-matzan.
AfkortningS-Langd underteckna med answar för
dest riktighet, i Stad Upbördsmannen och ä Landet
Krono-Fogden jemte Häradsskrifware». I
Stad blifwer denna Längd af laxermos-Mannen
granstad, samt af dem lil sin riktighet verittceruM,
men ä Landet af krutor och Socknens BeredningsLedamöter,
hwarwid äfwen noga bör efterses, at
Kronan icke kommit i mistning af sin ratt genom
Upbördsmannens förwallanbe och efterlätenhet, hwilket
äfwen uti påskriften anmärkes, hwarefter Veste
Längder ä Landet böra uti utlyste allmänna Sockue-Stammor
uplasas och intyg at derwid icke warit
någor ar erindra af kastor och 2:ne Sockne
boer
-
r55c> Den zi Mars.
boer pätecknas. AfkortningsLanaderne böra sedermera
lil Öfwer-Ståthållare» i Stockholm samt i
Orterne til Landshöfdingarne aflemnas, för ar ytterligare
pröfwas, och om ej nägot derwid ar ar
påminna, lil afföring i Näkenstaperm beordras.
9. §-
Gm Redogörelsen.
De ln8truÄ>onei- och Förordnanden, som til
upbärande Rakningars författande och redowisande
af Kongl Maj:ts och Kronans til Srars-Werket
anflagne ranior, redan finnes utfärdade eller framdeles
kunna förestrifwas, stola jemwäl i hwad svin
rörcr Bewillningen, landa Upbördsmännen och de
flere wederbörande til ofelbart iakttagande. Och
som framför allt bör förekommaS, ac hwarken Upbördsmannen
ma adraga sig öglmce eller den stattstyldige
a sig samka flere ärs rester, som oftast leda
til hans obestånd och Kronans förlust, stall det
äligga Kongl. Majus och Rikets Kammar-^olleZium,
hwilkec efter l-^truökion och Författningarne
inseendet öfwer Upbörds-Merker i hela sin widd
tilkommer, ar enar samma Kongl. LolIeZium af
de ärlige Berättelserne intager, det keztantiLi-ne pä
något ställe stigit til vwanlig högd, utan »agon
dertil anmäld särdeles giltig orsak, genast, efter
underdånig anmälan hos Kongl. Ma):c, lara genom
Konungens Befallningshafwande i Orten, eller,
om sadant icke stulle leda til ändamälet, genom
nägon af Lolls^ji Ledamöter eller annan som dertil
wederbörligen förordnas, anställa behörige Restransakning^,
samt derest wardslösher, fel eller försummelse
hos nägon stulle förmärkaö, uran alt uppehåll
-
Den zi Mars. 1551
pehall läka densamma tiltala och til laga answar
befordra.
Sä wäi flattflyldige som redowisande ware
dock frie fran kraf och anmärkningar i afseende pä
urflyldernes erläggande och upbörd, sa wida de ej
inom z ar fran upbörds-arets flut blifwir i laga
ordning ti.talade.
Lades pa bordet
Herr Grefwen och Landrmarfkalken
ri-lkannagaf, at da han jemte de öfrige Standens
Talemän til Kongl. Maj:t hade framfört Riksens
Ständers underdåniga önskan om utsättande af en
witz dag til Riksdagens afflurande, hade Hans
Kongl- Maj:t anbefallt Herr Landrmarflalken och
de öfrige Talemännen, at för Riks-Standen förklara
Sitt Nådiga walbehag, samt at hans Majit,
i följe af denna Riksens Ständers yttrade önskan,
nästkommande Lördag ärnade lära afblafa Riksdagen,
likwäl sa, at det flulle wara Riksens Ständer
öppet, at i fall de detzförinnan flulle hinna affluta
ärenderne, efter förnyad anmälan afwen tidigare
fa detta Riksmöte uplöst.
Härefter fragade Herr Grefwen och Landtmät
skalken om Ridderflapet och Adeln önflade
nu til afgörande företaga Bewillnings-fragan, hwarvm
i Gardags-blenum blifwit upläste.
Ropades Ja.
I följe häraf företogs til fluteligt afgörande,
Vewillningö-Urflottets den zo sistlidne pa bordet
lagda
1552 Den zr Mars.
lagva Memorial, innehallande Utskottets förslag til
sammanjämkning af Riks-Ständens fattade särffildra
beslut, röranve Bewillningen, och hwarafgranskningen
nu puncks-wis förrättades.
Wid denna granffning gillades och bifölls Utskottets
förslag utan anmärkningar, ända til 2. §.
5. kiom., rörande Minimi-afgift för hus i Städer,
hwarwid
Herr i^itinZbokf, Otts, yttrade, at likasom
uti Bewillnings-Utskottet wore han äfwen nu
af den ranka, at en sadan kttmmi-Afgifrs erläggande
för hus i Staden ej more billig. Han ansag
Verra ämne sa klart och fullständigt utredt i
dec krotocolis-Utdrag, Borgare-Ståndets Deputation
i gar uplast och aflemna!, at han ej twiflade,
det ju icke Högloflige Nidderssapec och Adeln
derpå skulle göra behörigt afseende. Da man stadgar,
ac en Landtbo ej för sitt hus behöfde erlägga
Afgift, borde äfwen i Staden samma förhållande
iakttagas. När en näring taxeras wore det billigt,
ar dest idkare, uran ar derföre betala, matte fa hafwa
tak öfwer hufwudet.
Grefwe Lilienborg, hoball llenninA,
upläste til krotocollet följande: Da emellan hus
pa Landet och hus i Sräderne det olika förhällande
sig företer, at enär de förre blott tjena til boning
för Hemmans-Aboen, som för hans beständiga
narwaro wid sitt Jordbruk oundwikeligen tarfwas,
kunna hus i Sräderne deremot uthyras och
meddela Ägaren en inkomst, som han af hus pä
Lander sällan kan ätnjura och äfwen i sadan han
-
Den Zi Mars. i55Z
delse kommer at beräknas: Deraf följer/ alde icke
kunna med hwarannan jemnföras, men deremot at
emellan hus i Staderne och Hemman pä Landet
ar i denna fräga en behörig morswarighet. Obilligheten
at undandraga husägare en KUmmi-Afgift
för sine hus, dä han til Klcximi-Afgift icke
kan hänföras wisar sig tvid följande exempel,
at om iag med lants penningar, utan all egen förmögenhet,
köper Hemman til exempel för 50,220,
R:d., mäste jag för desse Hemman, ehuru jag har
ingen behållen förmögenhet betala ölmimi Afgift
jemlikt ck^belpn, sä betydlig at fallan lVlaximiAfgiften
torde komma densamma at öfwerssjuta,
men deremot om för förenämnde 50,000 R:d. Hus
moro köpte, ssulle jag efter Wällofl. BorgareStändets
yrkande frän all Minimi - Afgift för Egendomen
wara fri och blott utgöra den obetydliga personelle,
hwilket, jemte synbar orättwisa, ssulle tilssynda
betydlig minssning i Bewillningens belopp til de
öfrige Skattssyldiges förlust. - Jag instämmer gerna
med Herr Handelsmannen kalmberg, at ömmande
omständigheter sig förete i afseende pä de
fattigare Husägare i smärre Städer, men samma
förhållande inträffar afwen för de fattigare
Hemmans-Ägare pä Landet, hwilka icke kunna
undankomma ifrän den betydligare ölinimi-Afgift,
som wid Hemmanen är fästad.
Herr r i lindkoff förnyade sina förut gjorda
inkast, och yrkade al principen för Skader och
Landet lika mätte iakttagas.
Herr dloräenstolpe, nä ers, understöd
de Herr kitingbokfs mening. Han ansäg natur
ligr.
»554 Den Zi Mars.
ligt, at när en Hyresman ager rättighet at af sin
behallne inkomst afdraga Hyran för de rum han
bedor, borde äfwen Husägaren icke betala KlmimiAfgifr
derföre. Genom en sadan Författning blefwe
det för en Näringsidkare ett onu8 at bo i sitt
egit hus.
Herr Lripenvalät, Loran, förenade sig
med Grefwe Lilienborg.
Grefwe ve la Laräie, jacob, instämde
äfwen til alla delar med Grefwe Lilienborg. Han
kunde ej se nägol stäl hwarföre hus i Städerne
ssulle ifrån Afgift befrias, da all annan Egendom
dermed wore belagd. Herr Grefwen ansag hus
i Stader säfom en werkelin egendom och funne ingen
större obillighet, at för dem en Minimi Afgift
betalades, an at en dylik Afgift af Landet för
Jord ssulle erläggas, äfwen om mitzwaxt-ar inträffade-
Han hoppades för öfrigt at Nidderstapel
och Adeln ej ssulle kunna wara sig olik i jnincixer.
Herr kitingkolk beklagade at han ej här
kunde wara af samma ranka som Herr Grefwe
ve la Laräie, men trodde at de grunder, hwarpä
han stödde sin öfwerlygelfe, wore gansta giltiga.
Friherre Leäergtröm, ^acob, ansag
lämpligt, at ej bortblanda Näring med hus. För
de sednare kMde man altid beräkna en bestämd
revenue. Öfwer denna fraga behöfdes ej någon
längwarig cli-cuzgion, utan trodde han , at Ridderstapel
och Adeln lätt kunde förena sig om bifall
til det alternativ, som a husen älade denna ^immi.
Afgift.
Gref
-
Den zi Mars. 1555
Grefwe ve la Laräie utbad sig dessutom
fä erhindra, at den förestagne Afgiften wore sä
lag, ar derpå ej borde göras afseende. Han upläste
derefter ur sjelfwa Förordningen hwad som
rörde denna fraga och förnyade derefter sin rachallan
om proposition, rörande denna Afgifts stadfästande.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde derefter proposition ar för hus i Stader
lelinimi-Afgift matte erläggas, hwilken med Ja
och t^lej beswarades.
Herr kultin Zbokk begärdte, at dä rösterne
wörö delade, fragan genom VotermZ mätte fa
afgöras.
Grefwe vo la Laräie hemstälde til Herr
xitinAiiotp ar afstä fran en Voterin-;, som utan
ändamål drog uc pä riden och i dess ställe i protocollot
teckna sin reservation.
Herr pitinzbokf medgaf detta, och wille
derföre hafwa för sin del i protocollet antecknat,
ar han anfag den nu befluma lvlinimi Afgift pä
hus i Städerne säsom orättwis och obillig.
Härmed förenade sig undertecknad Silverstolpe,
Lustaf Abraiiain, och Herr dlorclensloipe, ^nclers.
Widare fortsattes granffningen til 2 §. 8
Ivlom. hwarwid, sedan Nidderlkapet och Adeln bifallit.
ar för LaraÄsrer ingen afgift ffulle erläggas,
Grefwe ve la Larclie reserveracle sig, at
han
Sjette Bandet. N:o 98.
i;56 Den Zi Mars.
han annu wore af en emot detta beflut stridig
öfwertygelse.
Wid frägan om den /lcaclemierne alagde Minimi
Afgiften, reserveracte sig undertecknad silverstolpe,
Luscak /rbranam deremot, hwarmed äfwen
Friherre Uosenbans, Lcberin^, sig förenade.
Derefter bifölls utan Anmärkning alla följande
krmcksrue, anda til 4 §. 6 lvlom., i anledning
hwaraf
Grefwe ve la 6aräie Utbad sig fä »plysa
orsaken, hwarföre Bewillnings-Utskottet ej kunnat
göra afseende pä Allmogens ifrån Kopparberget
begäran om Bewillnings-frihet. Såsom stal
til en sadan befrielse hade blifwit förstedt ett Konunga-Bref
pä 1760 talet, hwari Allmogen i anseende
til Grufwehielpen, som^ den skulle betala,
frikändes frän Bewillning. A andra sidan Åberopades
etr Bref ifrän Konung zivje
lil Landshöfdingen ak borgin af 1790, 1791 eller
1792 (jag kan ej nu med säkerhet päminna mig
hwilketdera Äret) hwaraf syntes, at långt ifrån
en lättnad wore der för Allmogen en större tyngd,
om i stället för däwarande Bewillning de alades
at in natura utgöra Grufwehjelpen, hwilken de nu
enligt Konql. Majus Nädigste tillätelse i penningar
efter förwandling och Markegäng fäkt erlägga.
Oaktadt ätskillige inwändningar som ä Allmogens
wägnar i Urstottet blifwit gjorde, hade likwäl Utstotret
trott sig böra följa de grunder som i det
sista Konunga-Brefwec blifwit stadgade.
Härefter biföll Högloft. Ridderskapet och Adeln
Utskottets Förslag i denne del.
ytterligare och i anledning af bewiljade ber
frielser
Den Zi Mars. 1557
frielser pä fem ars liv ifrån bewillning, anmärkte
Grefwe
O^llendorF^odonIgenninc;,
al om allt vetta godkändes, önffave han vock ari
Förordningen bestämt marce msattas när Bewillningen
började och när Ven stalie uphöra. He^rr
Grefwen trovde at basta uttrycker more: i fem Är
sä framt ej Riksväg dessförinnan infaller.
Herr Grefwen och Land emar sk al ken
erindrade at Vet af Riksens Stander revan wore
beflutir, at Ven Allmänna Bewillningen med Ar
i8co stulle taga sin början.
Grefwe Lilienborg mevgaf detta, men
önstave likwäl, ar Ven af honom förestagne tilläggning
för tydlighetens stull mätte göras.
Herr käb linan, Otto l^reclric. Dä venna
sak förra gängen war före, insattes uttrycket
om fem är, hwarwid nu af Borgare-Ständet anmärkning
blifwit gjord. För min del satter jag
ej i fräga rätta meningen af detta uttryck, men
jag tror, at för tydlighetens strill borde msacras:
hwilken Bewillning warar til och med 181;,
sa framt ej Riksens Stander destforinnan til
Riksdag sammankommer.
Grefwe kckörner, Astolf Loran, hade cmot
venna rättelse intet annat, än ar ben syntes
honom öfwerflödig. Genom wara Regerings-Lagar
wore tiden för Bewillningen rilrackeligen fastställd.
i;z8 Den Zi Mars.
ställd. At uti denna Förordning utsätta 5 ar, dä
det kunde hända, at Bewillningen tvid en Urtima
Riksdag uphörde, anlag Herr Grefwen hafwa utseende
af en contraäiÄion. Afwensom den af Grefwe
e^Ilenboi-Z föreflagne förändring syntes honom
wara et uprepande twa ganger af samma sak.
Grefwe L^llenbor^. Han trodde at det
ej skadade, at i en Författning omsäga samma sak
twa gänger, da en bestämd tydlighet derigenom
winnes.
Grefwe körner hemställde allenast, om det
icke skulle se ur som en connacliÄiori, at bestämdt
utsätta fem ar. när möjliqnvis en Riksdag dessförinnan
kunde behöfwas, och hwarwid enligt GrundLagarne
all Bewillning uphörde.
Herr k Lillman kunde i et sadant stadgande
ej se någon contry,Ä>on. Orsaken hwarföre
han önskade införande af det af honom föreslagna
tillägg wvre den, at eljest en sadan förtydning kunde
äga rum, som skulle Bewillningen kunna fortfara,
oaktadt Urtima Riksdag mellankomme. Genom
delta tillägg wore all fara för en sädan förtydning
undwiken. För öfrigt trodde han ej det
skadade, at de skattdragande bestämdt finge känna
aret, när deras mskylder uphörde.
Grefwe klörric-r wille gerna för at ej göra
uppehåll medgifwa detta tillägg, men ansag icke
defi mindre saken sa tydligen bestämd i Regerings-Formen,
al det förefölle honom aldeles onödigt.
Herr
Den zi Mars. 1559
Herr von Lksteät, Llias, Utbad sig at
uplysningswis fä nämna, at sedan Riksens Ständer
beflutat, at Bewillningen med detta är ikall
begynna, komme den ar i 6 är ukgä. Wid dessa
frägor om befrielse wore således skillnad i uttrycken,
fem är eller til nästa Riksdag, hwilken skilnad han
önskade genom et bestämdt uttryck mätte afgöras.
Efter en korrt ytterligare öfwerläggning,och sedan
Friherre klannerbeim yrkat, at om detta
tillägg skulle antagas, ätminstone order Urtima
Riksdag skulle nyttjas, samt
Friherre beckerström, jacob, at samma
verka torinalig pä alla ställen i Förordningen
Der detta ämne förekommer, skulle anwändas,
Gjorde Herr Grefwen och Landtmarskalken
proposition, at wid alla tilfällen lFörordningen,
der Bewillningens waragtighet omtalas, mätte
införas: hwilken Bewillning warar til och
med 1815, sa framt ej Riksens Ständer til
Urtima Riksdag dessförinnan sammankomma.
Bifölls.
Wid frägan om Bewillning för Rustljenstmarker,
anförde
Grefwe L^IIenborZ, joban l-len NINA,
til ?rotocoIIer följande: Dä Wid 2.dra /^rr 6. pnncten
Utffotcet afflär Ridderssapets och Adelns anmärkning/rörande
Rnfttjenstmarkers benämning
af
156o Den zi Mars.
af grundstatt, nemligen,, för ar ej underkasta dem
anledning ar ytterligare til högre beskattning kunna
hänföras, får jag derwid anföra, ar om, i förening
med min öfwertygelfe, derföre borde särffildt Bewillning
utgå, ffulle jag äfwen sa litet genom en sadan mk»
igue wilja undanhålla min förbindelse och andre ffattstyldiges
morfwarande ratt, som i annat fall jag ffulle
rrv mig genom en sadan benämning blifwa tryggad i
rilgodonjurande af min rätt, emot dem för hwilka rättwijan
i fåken allena icke fick blifwa gällande. Det är
nu icke fräga at undankomma ifrån Bewillningen för
Rustljenstmarkcn. Ridderffapet och Adeln har sig
den ätagir. Jag hade trott, at da grunderne för
Bewillningen är behållen inkomst, och dä man
i allmänhet kommer at beräkna afkomsten af Frälse-hemman,
der ingen utgäende ränta afvrages,
högre än af Skattehemman, som ränta utgöra,
Författningens kraf blifwir upfyldt och jämn rätt-,
wisa meddelad, uran at betala twa gänger eller särskildt
för Nusttjenstmarkerne, hwilket gör en gansta
betydlig enskildt Bewillning för detta Ständ
eller Frälfe-agare. Af denna anledning har jag
äfwen, fäfom Ledamot i Bewillnings-Utffottet,
lil Riksens Sränders pröfning hemställt denna mening
och i sammanhang dermed anfört flere andre
omständigheter, hwari jag ansett Ridderffapet och
Adeln, utan jemnförelfe til de andre Ständen, särskildt
betungade, i förmodan at Ridderffapet och
Adeln derwid ffulle fästa någon upmärksamher.
Men da jag icke haft den tilfredsställelfe at detta
mirr särffildte yttrande nägonsin blikwit här upläst,
an mindre, som jag förmodade, punÄe-wis med
Utskottets Betänkande jemnfördt, kil pröfning framstäldt,
har deraf blifwit en fölid at dehe anmärkningar
saknat all upmärksamhel och pröfning, och
flere
Den Zi Mars. 1561
flere medgifwanden ifrån Ridderikapet och Adeln
i Bewillnings-saken blifwit gjorde, hwari jag et
allmännare instämmande icke förmodar. Nu är
blott fraga om Rustrjenftmarkernes benämning,
hwarwid jag anser grundskatt sa mycket mera olani»
pelig, som veste utgå icke för jorden, uran ägandet
af räntan. Detta uplyses dermed ar den som äger
er Lrälse-Skatte hemman, hwarföre han utgör
ränta efter jordeboken at annan man, erlägger icke
Rusttjenstmarkerne och deraf utgående skyldigheter,
ehuru jordägare, men deremot räntctagaren
allena, aligger at answara för veste mffylder. At
erlägga grundskatt der man ej äger grunden, förekommer
mig innefatta en motsägelse, hwarföre denna
benämning synes mig icke böra aga rum. Ridderskaper
och Adeln får i alla fall lika betala, och
man får lemna at tiden och händelferne om en sadan
benämning kan lemna en ytterligare trygghet
för ägande rätten eller icke.
Friherre I^lljencrantr, ifobgn Willielm.
Med Herr Grefwe Lylienbm-A förenar jag
mig sä mycket mera, i den delen som rörer Frälse-skatte
räntor, som jag af egen erfarenhet och af
det jag sett hända i min ort, känner huru obillig
och betungande Nustkjenft-Bewillningen för Veste räntor
warit. Förfäder hafwa salt besittnings-rätten
a hemman til et pris, som, jemnfört med nu svarande
penninge- och waru-wärde, är sa lågt, at Nänletagaren
skulle wilja betala 6, 8 ä io-dubbelt för
at återfå fulla ägande rätten. Den som köpt stat.
te-rätten har utan undantag altid en wid köpet 0-  beräknebg winst, lika stor som Räntetagarens förlust.
Är dek da rimligt, gt med »nera belägga den
i;6r Den zi Mars.
förut lidande, sa mycket, at Nusttjenstmarker och
Bevillning dera, ofta i det närmaste upga kil räntans
belopp, sä at Räntetagare» ffulle kunna utan
upoffring emot bewillnings-frihet afstä hela sin ägande
rätt til berörde räntor.
Grefwe ^körner, /^äolk 6Ö13N, trodde
at här icke wore fraga om sjelfwa afgiften. Grefwe
6M(-uborL; hade allenast gjort anmärkning wid
ordet Gruudffatt, emedan han ej welat anse Rusttjeustmarkerne
säsom sadan. Han wille ej
ra om ord, men han hemställde om icke det wore
mera politiskt at bibehälla denna benämning. När
der wore Frälse-ägares skyldighet at upsätta Adelsfanan,
och ve derifrån wörö befriade genom Rusttjenstmarkerne,
kunde det ej nekas, at icke sädant
wore er fördelaktigt byte.
Friherre liljencrants. Jag är aldeles
af den ranka, at ordet Gruudffatt är olämpeligt
och obehörigt. Sadane kunna onei-a blifwa, at
det wore en förman fa in natura upsätta Adelsfanan;
och för min del wore jag dertil hagad,om
an derwid wore någon förlust, med wilkor ar LorpLLII
sä ori;3M8ei-26k?8, at densamma til Rikets förswar
blefwe lika brukbar som öfrige Regementer,
och lika ofta som de dercil nyttjades.
Grefwe 1)6 la 6ar6ie. Utffottet hav
trott at ordet Grundskatt ffulle wara den säkraste
borgen, at denna Afgift af Frälse-Hemman
ej ffulle kunna ökas. Af sädant skäl anhäller jag
om eroxosition, ar detta Uttryck mätte fä bibehällas.
Herr
Den zi Mars. is6z
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde dera I'ropo8itwn, hwilken
Bifölls.
Rörande sammansätlningen aflsxennZs-Lommkteerne
anmärkte
Grefwe körner, /lä o Is 6 öran, at proportion
emellan l'3X6rin^s-Män för Borgare och
för personer af andra Stand wore oriktig/ emedan
de förre altid kunde öfwerrösta och således äfwen
taxera de sednare. Grefwe lVlörner önskade,
a: här en sadan ändring skulle göras, som ledde
lil mera säkerhet och billighet wid laxerinZar.
Grefwe De la 6arclis och H err ?rint2-  8 c II ölcl uplyste, at dels Borgare-6>388en i SläVerne
utgjorde den största och förmögnaste delen,
dels taxeringen före detta blifwit förrättad endast
af ö>k2Zi8lraten och Borgare.
Friherre Leclergtröm, jacob, medgaf
at sädant wisserligen wore förhållandet i de fläste
Städer, men sa förehölle det sig äfwen pa Landet
i afseende pa Bönderne. Det hade bordt wara
samma proportion för Borgare i Städerne
som för Bönder pa Landet.
Grefwe ve la 6arclie inwande, at pä
mänga ställen det skulle möta swarighet at i en
Stad fa tilrackeligt mänga laxerinZs-Män för
de andre Standen om denna proportion skulle
iakttagas.
1564 Den Zi Mars.
Friherre vZZla, vric eonraä, yttrade
at sadant i Stockholm more lätt.
Grefwe klär ner yrkade, at nar Borgare(4»88eii!>
ck^xerinZ8-Man utgjorde en sa gifwen
xlui-Llicet, behöfde de andre icke ga dir, emedan de
j alla fall af de förra taxerad.
Grefwe ve la Oaräie förnyade sin Anmärkning,
at innan denna Författning widtogs,
hade andre Lieser i Städerne icke haft någre
^l?axerinZ8 Män.
Grefwe körner fragade huru det förhöll
sig wid förre Förmögenhets-Upstarrninqen. Den
nu waraude iLxerinZen more af samma beskaffenhet.
Der wore hardt, at ett Srand wore i rilfälle
at stona sina egna Medlemmar och lägga tyngden
pa andra O^er.
Friherre ^»nnerkeim tilstyrkte al Förflaget
oförändrad! stulle gillas.
Herr ib sm, ?ebr, yttrade at om någon
orättwisa hände, hade man altid den utwägen at
hänskjuta malet til Lomxromi88.
Herr Grefwe n och Landt marskal ken
erhindrade, at ingen Anmärkning, wid denna fråga
förut blifwit gjord, hwarföre Ucstottet torde
ansett densamma såsom bifallen.
Herr käblmLn. Om Högloft. Nidderstapet
och Adeln stulle finna det kunna ga ann, ar
häri
Den Zi Mars. 1565
häri göra nägon ändring, sedan någon Anmärkning
förra gången icke blifwir gjord, skulle jag äfwen
densamma tilstyrka, emedan jag anser obilligt,
at en ('lass stall befinna sig i Ulftand al taxera,
de andra.
Friherre ceclsrxtröm, jacob, hemställa,
om icke detta wid reäaAionen kunde hjelpas.
Undertecknad 8ilversto!ps, Oustaf^brabam,
urbad sig fa erhindra, att denna Anmärkning
icke blifwit gjord när Bewillningö-Förordningen
til siureligt afgörande hos Nidderstapet och
Adeln förewar. At någon ändring i de da ragna
besiur icke kunde äga rum, sa wida den icke härfiöte
ifrån da gjorde Anmärkningar, emedan Ridderstaper
och Ädeln nu endast wore sysselsatt at afgöra
de jcmkningar Bewillnings-Utstottek föresiagir
emellan Riks-Standens stiljaktiga beflut.
Grefwe Ickorn sr medgaf, at i sadant fall
hans Anmärkning förfölle- —
Wid det nya Förslaget til Lomxromi88.Rättens
sammansättning anhöll
Grefwe De la Oarciis, at i ?rotocollet fa
anteckna, det han förblefwe wid sin tanke, at der
af Bewillnings-Utskottet först upgifne Förslag til
benna inrättning wore bättre och ledande lil mera
säkerhet bade för enstildta och för det allmänna.
Med undantag af dessa nu anförda Anmärk
ningar och beflutna rättelser, gillades alla d. ofri
ga af Bewillnings-Utskottet föreslagne jemnkningar,
hwarefter siuleligen kom under öfwerwägande, hwik
ket
1566 Den zi Mars.
ket af de föreflagne pormulgir til angifnings-sedlar
borde antagas; och sedan dessa biifwit upläste,
granstads och sins emellan jemnförde, beflöt Högloft.
Ridderfkapetoch Adeln, uppå derom af Herr
Grefwe» och Landrmarskalken gjord proposition,
at för sin del gilla dem som Harads-Skrif»
waren dläLk föreflagit, dock ulan at derigenom
wägra Praste-och Bonde-Ständen, ar nyttja dem,
hwilka de ansett lämpeligare.
Slureligen da säledes Bewillnings» Förordningen
blifwit granstad och stadfÄstad, beflörs äfwen,
ar den nya NeäsLtionen, med de nu beflutna
rättelserna, stulle anses gillad.
Högloft. Ridderstapet och Adeln ärstiljdeS
klockan z ril z.
In ilclsm protocolli
6. /I. Lilverstolps.
Lördagen den 3i Mars.
plenum kl. ; eftermiddagen.
^usteraäes följande:
Utdrag af protokollet, hållet i Högloft.
Ridderstapets och Adelns plenum, den
zo Mars I8IO.
S. D. Biföll Högloft- Ridderstapet och Adeln
den jemkning i Lxpoclitions Utstottets författade
underdäniga strifwelse til Kongl- Maj:t, angående
^rren6e-rättigheten af Nyqwarns, Bro- och
Qwarn, at i stället för de deri uptagne uttryck,
som stulle Riksens Ständer ansett ^rronäe-Jnne.
haft
Den zi Mars. e. m. 1567
hafwarne hafwa förwerkat ^rrmräe-förmanen, sä
wida de ej genom inteckning i Nygwarns Gastgifware-gard
ställt den dem älagoe säkerheten för
^ireiiciets Utgörande m. m., ffulle såsom med rätta
afsiglen och en laglig Lxpk-äKion---Form införas,
at pa ^vederbörlig pröfning och undersökning stulie
ankomma, huruwida den stadgade föreffriften om
berörde inteckning wore iakttagen och i hwad man
sadant kunde til ^rrencle Contrr>cket8 förwerkande
föranleda; hwarom de öfrige rcspeckive Standen
ffulle genom Utdrag af krokocollet underrättas samt
inbjudas, ar denna jemnkning äfwen bifalla.
lät supra.
Utdrag af ?rotoco1Iet. häller i Högloft.
Ridderffapets och Adelns kckewum den
zi Mars iZio.
S. D. Föredrogs a nyo Bewillnings-Utskottets
den ZO Mars pa borver lagda Memorial,
jemte Förslag til sammanjemkning af R'ks-Ståndens
i afseende pa den Allmänna Bewillningen
saltade ssiljaktiga beflut och, sedan detta Förslag
xurckr- wis blifwit granjkadt, beflöt Högloft. Ridderfkapel
och Adeln, ar dertil lemna sitt bifall, med
undantag af följande twenne omständigheter, nemligen:
i:o-
Ar i 1. ^rt. 4. H. 8. samt pä alla
ställen der riden för Bewillningens waragtighet omtalas,
skulle sattas: hwilken Bewillniag warar
til och med ar 1315, sa framt icke deftsörinnan
Riksens Ständer ti! ilrtin»a Riksdag skulle
sammankomma.
2:0. At af de föreflagne iMrmulairer til upgif»
rrr wid Manralsssrifningar, Högloft. Nidderffapec
och
i;68 Den zi Mars. e. m.
och Adeln för sin del gillade det som af Haradsstrifwaren
i^aäk blifwit författadt och ingifwit, dock
man ac derigenom wilja förneka Högwördige Präste.
- och Hederwärda Bonde-Stander at betjena
sig af de hwilka de föresiagit, och för sig ansett
lämpeligare. l^t supra.
susteracles följande underdåniga strifwelse til
Kongl. Maj:t:
Stormagtigste Allernadigste Konung!
Wid granstning af sadanr, som kan wara
amne för positiva Lagens förbud eller tillåtelse, finner
man någon gang, at en witz arc af handlingar
wal mäste i allmänhet förbjudas, men ac dock
äfwen i något fall sadane omständigheter derwiv
förekomma, der afwikelse fran den allmänna Regeln
kan anses böra medgifwas, hwaremot, i afseende
pa andre arter handlingar, någon gäng finnes,
ar deras tillåtelse bör höra til Regeln, men
förbudet til undantagen.
Til denne sednare art synas i frågor om ägtcnjkaps
ingående, giftermål i de leder af andra
swagerlaget, hwilka i 6. H. af 2. Lap. GifrermalsBalken
omnämnas, böra hänföras, emedan förhållandet
med de i detze leder beswagrade personer
ar sadanr, al, ehuru de af fedwana bära nama af
föräldrar och barn, en del likwäl aldrig, och endel
gansta sällan befinnas med hwarandra i den relation
af upfostrare och upfostrade, som i allmänhet
för sedlighetens stull gör et owilkorligt agtenstapsförbud
nödwändigt.
Likwäl och dä någon gang hander, at en för
-
Den Zi Mars. e. m. 1569
ut warande Stjuffader etter Stjufmoder kan, wid
ingående i nytt gifte, haswa med sig något sin förra
makas barn, som annu ar wid den älder, dä
der tarfwar upfostran, finna Riksens Ständer der
för sadane händelser icke wara olämpeligr, om La»
gen sa inrättades, at agtenstap emellan sadane personer
, som i andra swagerlager i rätt up och nea.
stigande linea arv i et stags frändskap, hwartil ock
agrenssap med Stjuffaders Enka hörer, blefwo ansedde
såsom i witzr afseende förbudne.
Och fastän härwid förekommer' at Veste förhållanden
skulle kunna genom Allmänna föreskrifter
noga bestämmas och urssiljas, pä er sätt at Regeln
för förbudet etter för tillåtelsen utan swärighet kunde
af wederbörande Prästerffap etter Domare pä
hwarje förekommande händelse efter Lagens bokstaf
tillämpas; dock som er mera obestämdt och pä en
LibitrLrancle med wishet Utöfwad myndlghets-pröfning
beroende förbud af veste stags agtenffap synas
kunna medföra den goda följd, ac dä förhällander
emellan föraldrar och barn, äfwen när det mera
til namnet an i sjelfwa existersr, finues wara i
Lagen med särdeles upmarksamhet ansedt, det werkeliga
ännu mera ma i opinionen hällas i helgd
och wördnad, anse Riksens Stander sig icke afwika
fran de goda grundsatser, hwilka wid Lagstiftningen
i Vesta mål böra följas, da de i underdånighet
bifalla den af Eder Kongl. Masit, efter
Högste Domstolens och Stats-Radets hörande, i
Näder p> oponeiacie ändring af 6. §. i 2.0.P. Giftermals-Balkcn:
At ej ma mani andra fwägerlaget
ägtenstap bygga med sin hustrus stjufmoder
eller sin stjuffaders Enka, ej eller med
sin döda Dotters Mans Enka, eller med sin
Stjuf
-
!5?o Den Zi Mars. e. m.
Stjussous eller Stjufson-Sons Ellka, utan
at Ronungen älfwer bertil lof; hwilket til underdånigt
swar ä Eder Kongl. Majus i detta amne
aflacne Nådiga proposition af den
Riksens Stander härmed fä i underdänighet
anmäla.
Riksens Stander framhärda rc.
Stormagligste Allernadigste Konung!
Uti ingifwet Memorial hafwa Riksdags-Fullmagrige
fran Bohus Län önssat något stadgande,
til förekommande af de olägenheter, som de ansett
bidraga til Sillfiskets arliga minskning, i hwilket
afseende blifwir förestaqit, at inga Trankokerier maga
anläggas i ^trerskären och inga Grumsdammae
byggas i sielfwa wattnet m. m., hwarjemte blifwic
yrkadt, at Skargards-Intenäents-Sytzlan, såsom
onödig, mä indragas.
Riksens Luänder, som i anledning häraf tagit
detta ämne under öfwerwägande, anse sig harwid
böra i underdånighet framställa den öfwertygelse,
som de, Veis af hwarjehanda tryckta Afhandlingar,
dels af lemnade localL underrättelser derom,
hämtat, nemligen: at Sillen icke styr för grumset,
hwilket synes bewisas af den erfarenhet man
har, ar rika Nvlwarp erhållits just der en Grumsdamm
nyligen brustit; äfwensom ac Sillgrumser
färskt utsläppt i hafwet icke werkar mera skada för
sister än annar warmt watten; hwaremor det, dä
det blifwer länge liggande i Lammen, antager en
skarp och frätande natur, samt i sjön mspoladt förstör
det bottengräs, hwari Watten-ius-Eer, fom
utgöra Sillens föda, trifwas; at grumset urspädr
med
Den Zi Mars. e. m. 1571
med warren ar er godt gödnings-ämne pa ny jord
och i jordblandning, samt säledcs ejdor förspillas;
at Skårgärds-Intendenten ar bäde nyttig och nödig,
om han upfyllet de i i?99 ärs. instruÄion
honom alagde ffyldigheter, samr ar alla de inffränk»
ningar och hinder, som fördomar och okunnighet
lågt i wägen för i fräga warande handtering, böra
undanrödjas och ail frihet tillätas, såsom en
nödig upmunrran för dem, som sig med denna 0»
säkra, äfwcnryrliga och kostsamma näring sytzelsätra;
och nppä desse grunder hafwa Riksens Ständer
funnit sig böra hos Eder Kongl. Mast i underdånighet
anställa, der en Författning mätte i
detta ämne Nadigst blifwa utfärdad, hwilken stadgar
och föreskrifwerl
i:o. Ac Arbetsmanskap utan annat Past an
af deras Kyrkoherde, mä ifrän andra Rikets orter
fa wandra obehindradt til Skärgarden/ för at
der akaga sig arbete och handtlangning.
2:0. Ar fä wal Jordbrukare som hwarje annan
Swensk Man ma man undantag fa deltaga
i Sillfiske, upköp och förning, da han det mag»
tar, och til det sednare frisedel inlöst, samt at handel
med färsk Sill mä blifwa aldeles fri.
Z-o- Ak ägare af Trankokerier och Sillsalterier
ej maga i sin handtering lida annan inskränkning,
än den, ar wara förbundne ar i krönra kärl
lemna god wara.
4:0. At wid Trankokerierne Grumfets utfpolning
i wattnet förhindras genom möjligast täta
Dammar; böranves inga nya Tran k oker i er anläggas,
der ej säkra Dammar kunna upföras.
5:0. Ar all urfläppning af Grumftt i sjön fök
bjudes;
Sjette
Bandet. N:o 99.
1572 Den Zi Mars. e. m.
bjudes; samt at om detsamma ej inom den i:sta
Junii af agaren ar bortförd utur Dammarne tvid
de Trankokerier, som aro anlagde wid hafsbandet,
det ma wara hwar och en som sig bertil infinner
tillåtit, at, utan minsta betalning det afhämta, wid
Ec Hundrade Riksdalers böter för den, det hindra
söker.
6:0. At Fifferi-Intenäenten mä blifwa älagdt,
at hafwa sin bostad wid medlec af Bvhuslandffa
Skärgarden, hwarigenom Sillförare undgå at betala
den til honom annars älagde afgift, dä de ej
i Götheborg afhämta frisedel», samt at det mä
blifwa hans egen förlust, om han, tills denna afflyttning
ffett, ej i rättan tid före Sillfiffet infinner
sig i Skärgärden för at märka Bätsegel, dä
den Sillförare, som i denna händelse bar omärkta
segel, men gvitto för den til Konal. Maj:t och
Kronan erlagde afgift, ar utan answar och ätal
derföre.
7:0. At den sig lil Siilförning amnäler mä
göra det wid allmänna luxeringeu, eller sedermera
hos Kronofogden i orren, wid strängt answar
för denne eller annan Krono-Betjent, som derföre
mera upoär an den waniiga afgiften til Kongl.
Maj:t och Kronan ; och
8:0. Ar Kongl. Förordningen af den 22 Februarii
^756, som^innefattar förbud emot allt 0-  nödigt skjutande i Skärgärden mä förnyas.
Slmeligen och dä flere anledningar sig förete
til den fruktan, at Sillfiffet ar i beständigt afraaande,
anse ^Riksens Ständer Fissare i' Bohus
Läns Skargärd böra sorgfälligt upmuntras til idkande
af annat Hafsfiske, hwartil i synnerhet torde
bidraga, at de bibehallaS wid alla de fri- och
rättig»
Den zi Mars. e. m. 157g
rättigheter i hela deras widd, som 1774 ars Kongs.
Reglemente för Nordsjöfisket i första Hrtiksln vein
tillagt, samt at således den genom LommerLe-LolleZii
Kungörelse den 16 Justi 1798 i deras fria
nyttjande gjorda inskränkning matte för altid uphäfwas.
Riksens Stander framhärda rc.
Stormagtigste Allernadigste Konung!
Sedan Riksens Stander widtagic det beslut,
at en tryckt förteckning a alla pä Allmänna Indragnings-
ken8>oi>8- och Benädnings-Stacerne upförde
personer ma, såsom ländande til en för Allmänheten
nyttig uplysning, wara ar wid hwarje
Riksdags början tilga, och werkställigheccn häraf
pa Stats-Lomonet ankommer, fa Riksens Ständer
härmed i underdånighet anhalla, det täcktes E«
der Kongl. Maj:t derom meddela Stats-Lonwirst
Nådig befallning.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernadigste Konung!
Efter inhämtadt underdånigt utlåtande af Högsta
Domstolen och Srats-Radet har Eder Kongl»
Maj:t uti til Riksens Ständer afiäten Nädig?ro^>o8itinn
den , behagat i Nader
förestå, det stadgas matte, at i händelse Borgenär
och Gäldenär ej kunna öfverenskomma om stället
ril försäljande af mmält fastighet ä Landet, det ina
ankomma pa Gaidenaren at bestamina vMo^uLiorien
skall förrättas pä Lands-LLncelliet eller ä Tingsstället
i det Harad, der egendomen ar belägen;
hörande
1574 Den ZI Mars. e. m.
l urande stället til ^uLkionens förrättande, ehwad
Borgenär och Gäldenär derom öfverenskomma eller
det af Galdenären utsätteS, wid utmätningen
tilkannagifwas förrarlnings-männen, pa det Kungörelserne
om ^>-ck!on ma kunna derefter rättas.
Dä genom der salunda i Nader förestagne stadgande,
det af Riksens Stander, genom deras uti
detta ä..ne förut gjorda underdåniga hemställan,
äsyscade ändamål, egendomens försäljande til högsta
pris utan olägenhet för Borgenären befrämjas,
hafwa Riksens Ständer samma stadgande lil alla
delar i underdänigher antagit, likwäl och som i
någre orter bestämda Tingsställen icke finnas, wid
hwilket förhällande twifwelsmäl kunde upstä om
hwilket ställe Galdenären agde ar utsätta, anse
Riksens Ständer, til förekommande af alla flags
hinder i berörde fastigheters försäljande sig böra
hos Eder Kongl. Maju harwid i underdämghet
förestå det tillägg, at i sadane orter, Galdenären
ma äga ar wälja emelian antingen Lands-e»ncoll-et
eiler det ställe i Tinaslagen ', der sista Lagtima
Tinger blifwit haller; hwilket lil underdånigt swar
a Eder Kongl. Majus Nädiga proposition Riksens
Ständer härmed fä i underdånighet anmäla.
Riksens Ständer framhärda rc«
Stormägrigste Allernädigste Konung l
I anledniirg af Eder Kongl. Majus Nådiga
?ropv8!>Mn den 5>:de sistlidne Februarii, angående
en ny förbättrad Kyrko-Handbok, hafwa Riksens
Stander granskär det härril urgjfna projeck; och
dä i de delar af denna Handbok, som närmast äga
gemenskap med Kprko-Lagarne, icke något warit at
. derwiv
Den zr Mars. e. ni. i;?5
derwid erindra, dä densamma, ivittnande om en
större uplysning, otwifwelagtigt stall för sin bättre
sammansättning med en esler Swensta språkets närwarande
hyfsning ikladd prydligare stil, as hwarje
Swenst Medborgare med största bifall m ttagas;
dä, näst en sann kännedom af Religionens hufwudstycken,
de Orumonier böra warderas, loin stola
iakttagas af Religionens bekännare wid deras andakrs-ulöfning,
och i samma man detze Oeremonisr
närma sig til det enkla, höga och stöna i Gudaläran,
känflan liswas och sinnena beredas til ädlare
njutning af Religionens inflytelse, hafwa Riksens
Ständer, lifligt delande den rilfredsställelse,
som dagen til en fullbordad förbättring af Kyrko(leremoniernL
owilkorligen medförer, trott sig aga
full anledning, ar hos Eder Kongl. Maut i underdånighet
hemställa, det i fraga warande nya Handbok
matte fastställas kil allmänt bruk och antagande
sist första Söndagen i ^clvenwt nästkommande
ar under hwilken mellantid det kunde wara
hwar och en fritt, at i de delar hwilka närmare
röra enstildte personer än den allmänna Gudstjänsten,
såsom Barnadvp, Brudwigsel och VarnaQwinnors
Kyrkogäng, urwalja af gamla eller nya
kol-mul-ni-et, enär det hos Predikanten förut tilkännagifwes;
äfwensom ar, när tiden för nya Handbokens
allmänna antagande inträffar, med kungörandet
deraf mä förhallas lika som dä den äldre
Handboken är 169; blef utzifwen; hwarefter Prästerstapec
kunde förständigas, at icke efter eget godtycke
afwika fran eller förändra de koi-mullrst, som
Landsbeken innehäller, wid answar af suspension
pä längre eller kortare lid, efter som skäligt pröfwas.
I afseende pä det i nya Handboken upragne
för
-
r57§ Den zi Mars. e. m»
förhällande, daj någon främmande Neligions-förwandt
wil antaga Christna Läran, anse Riksens
Ständer det böra fa ankomma pa den i detta fall
sökandes eget godtfinnande, at lata Leremonien st-»
antingen, efter hwad nämnde Handbok nu utmärker,
inför Församlingen, eller enstildk i närwaro
af tilkallade wittnen, hälst det, enär Kyrko-Lagen
icke uran undantag befaller at wära waniiga Döpelfe-/4Z:er
stola ste i Kyrkan, likaledes synes böra
wara den, som wil ombyta Religion, öppet, at
i mera lugn undergå sin döpelse, da hantilafwentyrs
torde finna sm sinnelag böjdt, at inför en hel
Församling öfwerwaldigas af de kanflor som tilfällets
wigt och högtidlighet kunna wäcka.
Detta hafwa Riksens Ständer til underdånigt
swar a Eder Kongl. Majus Nädiga proposition
härigenom bordt i underdånighet anmäla.
Riksens Ständer framhärda rc.
Föredrogs ä nyo Allmänna Beswärs- och 0cconomiL-Utstotters
den 29 Mars pa bordet lagda
Betänkande rörande Landthandeln.
Grefwe ve Is. 6^r6ie förklarade, det hail
sa mycket mera instämde i Utstottets Beredningstilstyrkande
af en fri Landthandel, som principen
syntes wara, at hwar och en som ägde en wahra,
borde deraf fa draga all möjlig fördel.
Herr Grefwen och Landtmarskalk en
gjorde kroposition til bifall ä Beredningens af Utffottet
tilstyrkta utlåtande»
Ropades Ja.
Före
-
Den Zi Marö. e. m. -577
Föredrogs Allmänna Beswärs- och OeconomilL-Ukffocrets
den 29 Mars pa dorder lagda Berankande,
angående Markegangssattningen. Wid
den a:dra 1'miLen af verra Betänkande yrtrade.
Grefwe ve l-r OLrclie. För min del kan
jag ej instämma i Urikorrers härutinnan yttrade ranka,
af der skäl, ar jag anser den förestagne riden
af Januarii medföra en orämvisa mor Ränregifwaren.
Da enligt Författningarne öfwerenskommelsen
mellan Räntetagare och Rantegifware om
Ränrepersedlarne antingen in natura stola lemnäs
eller löfen derföre erläggas, bör ril Thomasmästodagen
hwarje ar upgöras, synes mig den största
billighet äfwen fordra, ar Ränregifwaren wid nämda
öfwerenskommelse matte känna hwad han i sednare
fallet stall betala. Den Veste sednare arén utsatte
tiden af November manad til Markegangssättningarne
war en nödwändigher da högsta Magten
hade befallt at Kammarkollegium skulle dem
gransta innan de til efterföljd utfärdades, men dä
denna Författnings hela kraft uphört, önskade jag
Markegangssättningarne i alla Länen skedde i mecko
af December. Prisen äro wid den tiden gemenligen
stadgade, de skattdragande kände da sina skyldigheter
innan de ingingv i stenninge-förbindelser
derföre, och a ömse sidor wunnes en säkerhet som
jag befarar ej med lika wisther crnäs genom dec af
Utskottet upgifna förslag. Jag får således ödmjukast
förestå, at den proposition göres, det Markegangssattningen
blifwer i meclio December eller
sa tidigt at Konungens Befallningshafwande medhinna
innom sine Län kungöra densamma innan
Thomasmastodagen hwarje är.
Herr
^578 Den zi Mars. e. m.
Herr 'kksm, ?el>r, förklarade sig wara
af lika tankar med Grefwe ve la 6-ir6ie. Någon
hade trott at Markegangssättningarne af alder warit
i Januarii manad, men han kunde försäkra,
ar det wore aldeles origtigt.
Herr Lk KlintsbexA förenade sig med
Grefwe ve la 6aräie.
Friherre kljk-rta, I^reclric. Huruledes
vc-xmeiAcie stola urses, hafwer Nidderstapet och
Adeln redan mi förlidne November manad beflurit.
Hwad tiden til Markegängssäktningen angar, kan
jag ingalunda med Oeconomi^. Ntstottets försiag mig
förena; uran yrkar ar den bör ste uti December
manad sa tidigt at Markegangs-Taxan genom Herrar
Landshöfdingars föranstaltande hinner allmänt
kungöras innan den 2i:sta i nämnde manad, pa
der at i anseende til da laglig antagen upsägningstid
til afflyttning för Jordbrukare, ingen twistighet
matte upfta om de stridigheters utgörande Räntetagare
ych Nantcgifware emellan, hwilka ofta och
merendels grunda sig pä de warors »värde som
Markegangs-laxorns bestämma,
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
wille såsom Landshöfding äfwen tillägga sitt witsord
för riktigheten af de anmärkningar, som nu
blifwit gjorde.
Friherre xrecliic, ansäg denna
sak af den wigt, at mäler borde til rättelse äterremitteras
til Allmänna Beswars' och veconomia--  rskffokker,
Gref?
Den zr Mars. e. m. 157-
Grefwe ve la vrräie trodde det skulle
wara nyttigt om Utssotter finge känna, at de nu
gjorda anmärkningar wore af Ridderffapek och Adeln
gillade.
Friherre Amilton, carl, hade i Utskottet
gjort samma anmärkning, samt föreställt sig, ak
Utskottets förslag ej skulle kunna winna bifall.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde kioposition, at de anmärkningar Grefwe
Ve la vsrclie och Friherre vjerw gjort af Ridderskåpet
och Adeln matte gillas, och'mäler med detza,
såsom med Ståndets anmärkningar til Allmänna
Veswars- och veconomios-Utskottet äter-remitterss,
Bifölls,
Föredrogs Allmänna Beswars- och Vecono.
miD-Urffotters den 29 Mars pä bordet lagda Betänkande,
angäende nöbwändigheten af en säker
?tmistisk kännedom af Landels närwarande stallning,
Bifölls,
Föredrogs ä nyo Allmänna Beswärs- och ve.
conow las-Utskottets den 14 Mars pä bordet lagda
Betänkande, rörande uphäfwande af det uti Kongl.
Brefwet til Kammar-LolleZium ben 26 Januarii
1308 gifne stadgande, hwarigenom hwarje rättsökande
part, uti berörde Lolle^ium blifwir älagdt, at
innan hans beswar, förklaring eller ansökning derstädes
-
i58o Dim Zi Mars. e. m.
städes emottages, tilbemalte Kongl. Lollegii Lanell
erlägga en afgift af 16 ss. Lanco.
Grefwe ve la Oarclie. För min del kan
zag ej instämma i Utskottets öfwer detta amne afgifne
utlåtande, utan förenar mig L Herrar vunäxrens
och 8cben8tröms i Utffokter yttrade tankar.
Denna ringa afgift ar för den som densamma erlägger
obetydlig, men kommer Lamhet, hwilket
har som i de flesta Werk är illa lönadr, mycket
wäl til malta. Det ar dessutom wanligt at lösen
för betyg och paffrister betalas, jag tror
xa manga stallen utan afatt taxa, men oftast wida
mer an här betalt blifwit. Jag tilstyrker derföre,
at dessa sa kallade insinuations-penningar bibehällas.
Friherre ^lann^rbeim, vars AuZust,
instämde til alla delar med Grefwe ve la 6arclies
yttrande och önffade, at Utskottets förslag til
indragning af dessa Insinuations-penningar matte
afslas. Sa wäl ^ant?li-Beljeningens winst som
de rättsökandes interesse och beqwämlighet fordrade
deras bibehållande.
Friherre vamilton, Larl, förklarade sig
i Utskottet hafwa afstyrkt Insinuations-penningarne
af det skäl, at han ansäg alla slags fportlar böra
afskaffas, men at, dä han nogsamt insage billigheten
af förbättrade wilkor för vam?,Iie Betjeningen,
hade han tilstyrkt, at dess genom denna indragning
upkommande förlust genom en Lön-förhöjning
skulle ersättas.
Herr
Den zr Mars. e« m. i;8r
Herr Iliam, pelir, förundrade sig ar Utskottet
och Riksens Ständer uptagit en sa ringa
sak. Penningar wid lösen och påskrifter af ^Äer
hade i alla tider warit i bruk, och han fann ej mera
stal at afskaffa den nu an förr.
Friherre Ltael von Hollstein, Lorkit2
!-,u6viA. För någre ar sedan erhöllo LandsLecreterarne
tilstand at emottaga lösen för Landshöfding-Embetets
Utflag. Med samma stal som
de erlMit ökra förmåner, synes mig äfwen Lollexierne
kunna njuta dem. Skillnaden wid detta
rilfälle lärer allenast wara, at har betalas penningarne
nar ssriften ingifwes, men wid Landshöfdinge-Embetet
nar Utflaget utfärdas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Min Baron willar sig. Wid Lands-OauLelljerns
betalas äfwen Lommunicationer.
Friherre 8tael von lkollstein. Fa sa,
dä medger jag gerna.
Grefwe Amilton, Hxel. Deremot bifaller
jag Urffottets förslag. principen at betala
insinuations-penningar är origrig. Man börjar
med liter och urwidgar smäningom sina extra f^x»
maner. För öfrigt bör man göra något afseende
derpå, ar, sedan Finland är förloradt, Kammareollegii
arbete derigenom minskas.
Hans Lxcellencs Herr Grefwe kuutk
trodde, at om et Lollegium erhölle denna förmän,
borde den tildelas alla. Hans bixcellencs afstyrka
e)
»58» Den zr Mars. e. m.
ej Insinuation-penningarnes bibehällande, men sage
gerna at de infördes i aila LolieZier.
Friherre l^anneikeim instämde fullkomligen
med hans Lxcelience rörande principen, men
trodde det wara rädligast, at halla sig wid sjelfwa
frägan, som wore endast om Kammar-i-olle^ium.
Grefwe Hamilton, ?exel, wille gifwamed
sig, för denna afgifts bibehällande, men förbehöll
at den ej mätte bewiljas för längre tid än kil nästa
Riksdag.
Herr Leöerstellt, ^on. Alla Ständers
beflul äga ej längre kraft. Wilkoret behöfwer ej
göras, men Insinuations penningarne böra bibehallas.
Friherre »amilton, Larl, förnyade sin
förut gjorda anmärkning. Han hade ingen ting
emot at Kammar-coll^ium njöte denna förmän,
men önikade, at all inkomst för Embersmän kunde
ställas pä ordinarie fot.
Ester en stunds öfwerlaggning, hwarunder flere
talade pä en gäng, beflöcs, at Allmänna Beswärs-
och Osconomia;. Utffottets Betänkande stmls
afsias, och de sä kallade lusmuauous-penningar
intil nästa Riksdag fortfara.
Föredrogs ä nyo Lag Utstottets den 29 Mars
pä bordet lagda Betänkande, i anledning af Kongl.
Majus Nädiga Moposnioi! t!i Riksens Ständer,
angäende erindran til Allmanhecen om hwad wid
Boupteckningar iakttagas bör.
Bifölls.
Fri
-
Den Zi Mars. e. m. 158)
Friherre Legerström, kuäojf, utbad
flg fä erindra, at Ridderssapet och Adeln wäl beflutit,
at en I^leclaille öfwer Regements-förandringen
skulle präglas, men icke yttrat sig hwar medlen
derril skulle tagas. Han anhöll derföre om kro,
position, ac den efter manligheten mätte pä Lsnciuens
bekostnad blifwa slagen.
Herr Grefwen och Landtmarskalkrn
gjorde^harä kroposition, hwilken
Bifölls.
Herr kZblmLN, Otto ?re6ric. Sedan
6ommitter-r6e til Tryckfrihetens wärd nu af Riksens
Ständers LleKorer blifwit Utwalde, lärer
man böra wara betänkt at för denna Lomming
mätte Utses Sessions-Rum samt medel anfläs til
bestridande af eldning, ljus, skrif-materi-tUer och
renskrifning m. m. Jag anhäller at Stats-Utskotrct
mätte anmodas ar med förslag häröfwer til
Riksens Ständer inkomma.
Herr Grefwen och Landtmarskalkrn
gjorde härä kroposiuon, hwilken
Bifölls.
Härefter bortgeck Herr Landtmarskalkrn och
kemnade klubban ät Grefwe »»milton, ^xei.
Uplästes et ifrän Slats-Utskvttrr »ä notitiam
afgifwik, sä lydande: Wörd
-
*584 Den zi Mars. e. m»
Wördfamt Memorial!
Sedan det förstärkta Stats-Utstottet pa satt
69 §. Regerings-Formen och zo §. i RiksdagsOrdningen
förestrifwer, genom anställd votering afgjord,
ac de nu eller framdeles ledige blifwande
Kongs- och Kongs-Ladugärdar böra försäljas, efter
de grunder och wilkor, som af Riksens Högloft.
Ständer närmare komma at bestämmas: och
lhärwid förekommer den omständigheten, at Högwördige
Präste-Ståndet och Wällofl. BorgareStandet,
som uti deras utlåtande öfwer Srars-Urstortets
Betänkande angående Kongsgärdarnes förwalcning,
förklarar sig wara af den ranka, at de
icke borde försäljas utan ut-arrenclerÄ8, altja icke
kunnat yttra sig något om de grunder, som Veste
Ständ anse böra wid en sadan försäljning iakttagas;
sa har Stats'Utskottet funnit sig icke kunna
företaga denna sraga til öfwerläggning, innan wälbemälte
2:ne Ständ i anledning af de uti Stats»
Utskottets Betänkande af den 29 November förlidet
är härutinnan föreflagne alternativer, med de
derwid gjorde tillägg, behagat meddela Stats-Utflottet
deras utlätande, huruwida de antingen instämma
med hwad Högloft. Ridderstapet och Adeln
sig härom yttrat, nemligen al Vesta Kongs-Gärdar
stola styckas, dock icke i mindre delar an til
Hemman af et Mantal, samt at wid försäljningen
bör iakttagas, det Hemmanen behälla den jorden
för det närwarande ätföljande natur, och at för
Skattläggningen den grund mätte följas, ar sedan
cr minimom j Spannemäl efter öpna åkerjorden
blifwit til skattläggning fastställd, skulle den ärliga
blifwande Skam-afgiften pa ^uckion upbjudas och
efter högsta anbudet bestämmas, samt försäljnings.
Den zr Mars. e. m. 1535
priset sedermera ester sex ars salunda bestämd ranta
beräknas, eller ock förena sig med Hederwärda
Bonde-Srandet uti den ranka, at i fraga warande
Krono-Gods mä i mindre delar styckas och sedermera
at den mästbjudande pa offentelig HuLUon
lil Skatte försäljas.
Til Riksens Högloft. Ständer hemställes detta
förhållande wvrdsamrnast. Stockholm den 25
Markit 1810.
Pa Högloft. Ridderffapets Pa Högwördige Pra
och
Adelns Ledamöters ste-Ståndets Ledamö
wägnar
ters wägnar
Llaes kleminZ. H. ^Veiclman.
Pa Wällofi. Borgare- Pa Hederwärda BondeStandets
Ledamöters Standels Ledamöters
wägnar wägnar
Larl kr. I^snclberZ. ^näers l>lils5On.
I^röäelius.
Uplastes et ifrån Stats-Ulssottet ingifwit, sä
lydande
Wördsamt ^lemorial!
När den enffildte Medborgaren, under åsidosättande
af alt eget interesse, som icke med Statens
kan förenas, endast rigtar sine bemödanden
derhän, ar inom sin krets kunna medwerka til Fosterlandets,
til sine Medbröders wäl. När den
redelige och nitiske Embetsmannen med den sammetsömmaste
granlagenhet söker, icke blott ar tilfreds
stall»
-
»586 Den zr Mars. e. m.
ställa Statens fordringar pä hans mödor och nit,
uran ock at under sin Embetsmanna-utöfning tro»
get upfylla stna medborgerliga förbindelser emot
Statens öfrige Medlemmar; sä kan han wäl,med
en belönande kansta af upfylde pligter, trygt öftverlemna
ar tystnaden och föraktet den stugga, som
afwunden altid hemligen söker kasta pä redligheten
och förtjensten. Men dä ät hans nit och wälme»
nande afsigter gifwes uppenbarligen sädane bestyll»
ningar, som äsyfta icke mindre an wald och straffbar
egennytta i hans företag; dä ar tystnaden ä
hans sida et brott, dä fordrar hans medborgerliga
ära er förswar.
Efter en af Stats-Utskottet pä det sorgfalligaste
anwänd möda, at wärdig! kunna swara emot
et af Riksens Högloft. Stander Utskottet lemnadt
dyrbart förtroende, är det för Stats-Utstottet högst
smärtande, och Utskottet tror, at det äfwen för
Riksens Högloft. Ständer lärer blifwa lika vwän»
rädt, at Stars-Utstortet emot sin wilja blifwit blottstäldt
för ogrundade mihtankar och de mäst oför»
rjente tilwitelfer för dest göromäl.
At nu ytterligare inför Riksens Högloft. Ständer
söka Ådagalägga gran lagen helen, widdén och
mängden af Srats-Utstottetö äligganden under det»
ra Riksmöte, anser Utskottet wara destomera öf»
werflödigt, som Riksens Högloft. Ständer derom
redan haft tilfälle inhämta tilräckelig kännedom,
och Stats-Utskottet dehutom haft den tilfredsstäl»
lelsen, at sädant af Riksens Högloft. Ständers Ledamöter
nästan utan undantag blifwit allmänt er»
kändt.
Under alla Stats-Utskottets göromäl har Ut»
-kottet aldrig lemnal utur ögnasigte Statens allmänna
-
Den Zi Mars. e. m. 1587
na fördel. Der anmärkningar funnits äga ruin
hafwa de icke blifwit umraktlätne. Jnga enffildta
afsigker, inga särffilda förbindelser hafwa nägonsin
ledr Utffoltets öfwerläggningar och besiur; och om,
i afseende pä sätter, som säkrast ledde til der gemensamma
maler: Fäderneslandets wäl, meningarne
understundom rakal wara något ffiljagtige; sä
har dock ibland Utffoltets Ledamöter fräga aldrig
upstätt, at afwika ifrän den i alla uplysta Srarer
och Tidehwarf erkända sanning: ar Statens wäl
icke beror pä kränkning af enffilde personers medborgerliga
rättigheter och et oqwaldt Åtnjutande af
j laglig wäg förwärfwade förmoner, dä de ej uppenbart
finnas stridiga emot Lag, allmän rättwisa
och billighet. Det har af alla blifwit ansett som
en helig pligt, at icke pä nägok sätt förnärma Medborgares
personliga fri- och rättigheter, at ömt
wärda allmänna förtroendet til Statens och detz
Styresmäns förbindelser.
Men ehuru Stats-Utffottet troget sökt följa
detza grundsatser, är det dock långt ifrän at Utskottet
ansett sina göromäl äga den grad af fullkomlighet,
at derwid icke kunnat göras nägra anmärkningar,
fastän af större eller mindre wigt; ky
mitztag äro möjliga och ifrän dem, säsom ifrån alla
Handlingar offiljagtige, lärer Stats-Utffottet
icke eller kunna fritaga sig.
Ar erhälla anmärkningar öfwer Utffottets göromäl
har säledes icke warit owanradt; men at de
med wärdighet samt tilbörlig anständighet och billighet
borde göras, har Utffottet hast rätt at fordra.
Til hwad Stats-Utffottet sälunda funnit sig
befogad! anföra, har Utffottet hämtar en högst billig
Sjette
Bandet. N:v ros.
^588 Den 31 Mars. e. m.
lig anledning af de Utssottet gjorde tilwitelser mi
de anmärkningar, som ankommit ifrän det Hederwärda
Bonde-Ständet öfwer Stats-Utssottets Betänkande
angående Stats-keZIeririgen.
Ehuru defte anmärkningar genom krotocoll8-  Utdrag ifrån det Hederwärda Bonde«Ständetblifwit
Stats-Utssottet meddeldte, är det dock långt
ifrän, at Utssottet tilräknar Bonde-Ständets?lurMet
de tilmälm som Utssottet derutinnan blifwit
gjorde. Nej! Stars-Utssottet har icke et ögonblick
kunnat mitzkänna detta Hederwärda Stånds under
alla tidssiften adagalagde fosterlands-känfla och
warma nit för alt hwad rätt och billigt är.' Dec
ar blott den Ledamot af detta aktningswärda Ständ,
Riksdagsmannen kebr OxelbciA fran Carlssoga
Bergslag, som säger sig hafwa af Ståndet blifwit
anmodad, at öfwer den pkojeQerZäe Stats^eZlsrinZen
göra erindringar, emot hwars ogrundade
anmärkningar Stats-Utssotter funnit sig föranlåtet,
at til Riksens Högloft. Ständer aflemna,
icke et förswar, ty de äga icke dem grad af sanning
ar sadant tarfwas, utan blott nagra ytterligare
uplysningar, til ädagaläggande huru all anledning
saknats, at pa er sadant sätt bedöma Utskottets
göromål i detta ämne.
Riksdagsmannen Oxelberg begynner sine anmärkningar
med följande yttrandes De brister,
sam i detza anmärkningar finnas, torde benäget
tilstrifwas den mindre kännedom jag i
brist af nödige uplysningar ägt i sä manga
särskilda ämnen, men icke brist af god wista
och åstundan, at efter bästa wett och förmåga
söka lwara emot mina hederwärda medbroder
förtroende - - - - . Jag tror mig
böra
Den Zi Mars. e. m» 1589
bära förwänta urfägt, om, wid de anmärkningar
jag företar mig at upgöra, stuve finnas
något som stöter eller mitzhagar. Mitt
sätt at bedöma och gransta är enkelt och redligt,
således bär man ej wänta hwarken en
systematisk ordning, ej eller ar man til alla
delar kunnat följa et werk af fä ^vidsträckt
omfattning.
Om Riksdagsmannen Oxelberg under loppet
af sine gjorde anmärkningar följt de grundsatser '
han har ofwan synts nitälska för, hade han besparat
Stats-Utskorret den obehageliga nödwändighet,
at inför Riksens Högloft. Ständer föranlatas framställa
detta oangenäma ämne. Sanningen, da den
med den henne tilkommande anständighet och rättvisa
anföres, kan aldrig blifwa stötande och mifthagelig.
-
Men at han icke altid iagttagit all den gtanlaaenhet
och tilbörliga anständighet i uttryck och
omdömen emot Stats-Utffotter, som Utssotter, bestående
af Ledamöter ifrån alla syra de respeZivs
Riks-Stånden för deras allmänna förtroende och
personliga heder ägt rätt at fordra, wisa hans yttrande
i der följande.
Jag har yrkar, yttrar han sig, alla mojejjga
indragningar och tillika ihogkommit de
mindre etter illa länke Undcr-Embets- och Tjenstemäns
Löne-förbättringar, hwarom Högloft.
Utskottet witzerligen ägt tidig underrättelse,
och det förefaller mig desto mer besynnerligt
at finna, det Högloft. Utststtct i nästan ingen
xunL gätt Gtändet ti! mötes, utan twärtom
wid upgifrernc af atta i Bilagsrne uprättade
Stater, sä hspablandat det cna i det andra/
1590 Den Zi Mars. e. m.
at resultgtet utfaller fa, at Statens atta aflöningar
blifwit bibehällne och förökade. ^Zag
faller häräfwer i den största förundran, fom
med längtan förbidat lindring i sina tryckar,-  de bördor och Statens iräkade wanmagc, fom
likwä! Utskottet medgifwit och r stallet sinner
alt wara högre än hwad det förut warit.
En sadan anmärkning, al Utskotter hopablandat
det ena i det andra har warit Utffolter högst
owanrad, dä Utskottets Betänkande utwisar, at
Urffottet iakttagit den största sorgfällighet, at icke
sammanblanda den ena Staten med den andra.
Urffottet har, enligt Regerings-Formens föreskrift,
indelt Stats-keZlerir^en under sina witza HufwudDrlar,
och noga franskiljt den ena Staren fran
den andra af dem som tilhörr hwarje Hufwud-Titul.
Ar alt skall wara högre npcaget än hwad det
förut warit, är icke enligt med förhållandet, som
befinnes helt annorlunda om Utskottets Betänkande
läses med nödig upmärkfamhet och i sammanhang
med innehållet af Stars-Ulffoktets Betänkande
och hemställan af den 8:de sistlidne November,
hwilket af Riksens Högloft. Ständer samfält blifwit
bifallit.
Widare yttrar han sig: Jemte den högaktning,
som jag ej trodt mig böra underläta at
yttra, kan jag dock ej fä aldeles gilla den i
sjelfwa werkct fä ringa upmärkfamhet, fom
^öglost. Utskottet tyckts wisa wid en fak, fom
fynts wara det fä mycket om hjertat, emedan
wid den hastiga och högst ofullkomliga öfwersigt,
fom jag kunnat göra wid alla inlemnade
förstager, man allestädes funnit, at Utskottet
med yttersta sorgfällighet sökt stydda gamla
-
Den zr Mars. e. m. 1591
!a bruket, sch wid de fläste nästan bortblandat
alla ämnen, hwaraf någon förde! Lil defias
förmän skulle wara at tilgä.
Stats-Ukffottet wer sig icke wid något tilfälle
hafwa fastar mindre upmarksamhet, än som wederbordt,
eller sökt ffydda gamla bruket och bortblanda
alla de ämnen, hwaraf någon fördel warit
at tilga.
At updraga Stats-^ontoiwt regleringen af
Stats-behofwet och fördelningen, anfes wara
mindre wäl projeckerLät.
Utffottet har pa intet ställe projecksrat, at
Stats-Loinoiret ffulle rc^Alers Stats-behofwcn och
fördelningen. Utffottet har yttrat, ar sedan Staten
och dest behof nu blifwit af Riksens Högloft.
Ständer reglerare, borde Stats-Lontoiret efter
manligheten i likstämmighet dermed prozeckera lil
Kongl. Maj:ts Nädiga fastställelse de ärliga Staterne
til wederbörandes underdåniga efterlefnad.
Det är således arliga werkstäiligheten til nästa Riksdag
af hwad nu fastställdt blifwer, som efter Utffottecs
förftag och uråldrig praxis bör Stars-Lonwiret
updragas.
Iemnförelfewis emellan 1809 och iZioärens
Stater, i alt hwad Bilagan lät. v. omrörer,
förklarar han äga lika felflagit förhållande,
och hwarföre han med yrkande af rattelfe
ej kan godkänna en enda af de deruti föreflagne
projecker.
Widare yttrar han: Man finner med oro,
pa ena stället i Högloft. Utstottets Bilagor en
projeckeraä indragning, och straxt kommer en
lika projeLtsrriä påökning och kan ej mifitagn
sig om utslaget af et fä wacklande förhållande
-
r;9Z Dcn Zr Mars. e. mi
de . Lagmans-Rätlernes indrag»
ning är prkaö, men härpå har intet afseende
»varit gjordt, wänner och wäns wänner,
som alla söka Ljenster och makligt lif, mäste
bibehällas. Detta och intet annat kan wara
orsaken at man sä ogerna wi! finna fig - - -
Utskottet får harms »plysa at, hwad Ven wack»
te staga» angar om Lagmans-Rätters indragning,
sä hafwa Riksens Högloft. Stander redan beftutit,
at sadant borde såsom innefattande en förändring
uti Allmänna Lagen och den derutinnan stadgade
Ratcegängs-Ordning til Riksens Högloft. Ständers
Lag-Urffotk i-em illerås; detta ämne har således
icke tilhörr Stars-Utskottets mlätande.
Det yttrandet, at wan och wans wanner,
som alla söka tjenster och makligt lif, mäste bibehållas,
innefattar, om det ägde den minsta grundade
anledning, et sä owärdigt förhållande af StatsUtskottet,
at der witzerligen föryente den högsta upmarksamhet
och beifrande.
För at icke trötta Riksens Högloft. «LtänderS
tålamod, förbjgär Stats-Utffyttet de emprUtstyttet
i öfrigt gjorde anmärkningar.
^ SKrts-Urssottet hemställer til Riksens Högloft.
Ständer, huruwida det warit tilständigt, arpa
et sädank sätt bedömma et med Riksens Högloft.
Ständers förtroende sutborisersclt Utskotts göromål.
^ Stats-Utskottet har sä handteradt de til dest
åtgärd hörande och ifrän de respeLtlve Riks-Standen
remltterLäe arender, at Utffottet Utan förebråelse
med fullkomlig trygghet och egen tilfredsställelse
kan underkasta sina göromäl bäve närwarande
och en kommande r,ds rattwisa granffning och owaldiga
pröfning. Stockholm den 25 Martn 1810.
Den Zi Märs. e. L59Z
Pä Högloft. Ridderstapets Pä Högwördige Pra'
och Adelns Ledamöters ste-Srändets Ledamö
wägnar
ters wägnar
Oaes kleminZ. ker I)r^8sri.
Pä Wällofl. Borgare- Pä Hederwarda BonSlandets
Ledamöters de- Ståndets Ledamöwagnar
ters wägnar
Carl kr. kLnäbsrZ. ^VNL8 ^näer88on.
Lades pä borver.
dl. kröäelius.
Uplästes följande:
Utdrag af krmocollet, häller hos Rikfens
Högloft. Ständers Bewillnings-Mstott
wid Riksdagen i Stockholm den 28
Mars 1810.
S. D. Af Wällofl. Borgare-Ständer hade
uti kroMLoU8-Utdrag, under den 22:dra i denne
manad, wid Bewiilnings-Utffottets sista kroM til
en förnyad OrartN-LilllatW. Förordning följande
Anmärkningar, dem Utstottet nu altja företog til
granffning och beswarande, blifwit framstälde, nemligen:
1:0.
At uti 14. §. bör uttryckligen bestammas,
at dä coirtraler innehälla ej allenast någon witz
summa jemte persedlar och förmäner, four efter Markegängs-UxLn
komma ar wärderas, uran äfwen
sadant som icke ester denna norms kan til witzt warde
beräknas, stall cl^rt^ belopp, uträknadt efter
contantL LulNMLli och de efter Markegängs- ^xan
wärde
-
>594 Den zr Mars. e. m.
warderade persedlarne, derutöfwer ökas med fyra
stillingar för de öfrige i LonttEet nämnde förmåner,
hwilka ej lil något witzt warde kunnat stattas.
2:0. At orden: 8umma Inventarii, säsom förmodeligen
en mitzstrifning i 19. §:s sednare lvloment,
angående Boupteckningars ckLrterzncle stola rattas
til: B.'fallntt 8ummsn i enlighet med hwad Utstottets
förra och i denna omständighet oanmärkta
Förflag innehaller; och
z:o> At Utstotkets i senare Betankandet gjorde
Förflag, at den sa kallade k^xtrz Stamplingen
kunde med nasta Julii manads början uphöra,
samt ifrån den tiden hwar och en wara tillätit ,
at antingen strifwa sina Handlingar pa cblirtseLiZillLtD
eller dem dermed belägga och försäljningen
af ek^tor werkställas uti särstildte contoir efter
Urstottets förra brojeLt, bör ogillas sa mycket
haldre, som äfwen detta förflag icke är föranledt
af någon anmärkning och således strider emot den
af Riks-Standen redan godkände princip, at werkftällighcten
af i fraga warande förordning i alla
detz delar kommer at taga sin början med nästkom?
mande är 18
Efter noga öfwerwägande af hwad sälunda
blifwit exindrar, fann Utstottet stäligt, at til bifall
understödja den i första pnnAcn yrkade jämkning;
äfwensom at de af mifltag uti 19. §. infiutne
orden: 8umm^ Invenmrii mä förändras ti! Be»
hällna 8nmm-rn; men hwad angar Wällofl. Borgare-Ståndets
i ofwanstaeyde z:dje gjorde
andragande: sa emedan de öfrige z:ne rc^peLtivo
stånden nu inera godkänt Utstottets tilstyrkande
derom, at Lxera Stämplingey med den i:sta Julii
Mewarande är stulle uphörq och ifrån samma tid
en
Den zr Mars. e. m. 1595
en och hwar i Slockholm likasom annorstädes wara
fritt lemnadt, at antingen ffrifwa sina handlingar
a stampladt papper eller dem dermed belägga, samt
försäljningen af Lbarwr för sadant ändamål uti
särffildte Lontoir förrättas, ty och da denna anstalt
lärer lämpeligen kunna widtagas til den föreffrifne
tiden samt tjena til en närmare comroll och
redowisning af Statens i fraga warande inkomst,
ansag Utffottet sig böra hemställa, om icke Wällofl.
Borgare-Ståndet ffulle wilja lata sin fran de öfrige
rerpeÄive Standen i berörde matto yttrade
skiljaktiga mening förfalla»
Dock skulle detta til Riksens Högloft. Ständers
widare pröfning och egna godtfinnande wördsammast
öfwerlemnas, samt sadant genom brotaxolls-Utdrag
expeäiera5. k)t su^rs.
kix krotocollo
L. 6. InZMLN.
Lades pä byrdet»
Uplästes et ifrån Stats-Utffottet ingifwet,
sä lydande:
Wördsamt lVIernoriLl!
Uti sammanträde pen 24 sistlidne Februarii
har det förstärkta Stars-Utskottet, i enlighet med
föreskriften uti 69, §, af Regerings-Formen och zc>.
§. i Riksdags-Ordningen genom votering stadnar
i det beslut angäende Flyinge och Dahlby Kungsgårdar,
hwilket Utffottet redan före detta haft den
aran at Riksens Högloft. Ständer meddela, och
at Statö-Urffottet borde til Riksens Högloft. Ständer
-
L5Z6 Den Zi Mars. e. im
Ler inkomma med förnyade utlåtande, huru med
detze Kongsgärdars cli.^osicion för framtiden borde
förhallas.
I anledning häraf har Stats--Utskottet haft
detta ärende under förnyad öfwerläggning. Utskottet
har harwid icke kunnat lemna utan upmärksamhet
Den af Herr Hof-Stallmastaren och Riddaren
Grefwe Niölicb yrkade ersättning för de kostnader
han a detze Kongsgärdar och derwarande Stuteri
stall nedlagt, i förlitande pä det skrifteliga löfte om
50 ars ärrenäs-tid, hwilker han af st d.Konungen
erhällit, dock utan at sarstildt Lonu-aÄ om bestämdt
HrrxnZe-wilkor blifwit uprättadt. Men dä
bestämmandet af en sadan ersättning bör grunda
sig pä laga undersökning; sa har Utskottet icke ansett
sig kunna inga i pröfning häraf eller sig något
derom utlaka. Emedlertid och för ar icke eller
nu afwika fran den grundsats Utskottet i alla sina
handlingar hittils pä det sorgfalligaste sökc följa,
ar sä förena dee allmänna internet med det enstildta,
ar icke nägon enskildrs lagliga och billiga
rätt warder för nära trädd; har Utskottet i denna
fxäga trott sig böra föreflä en medelwag och i sadan!
afseende til Riksens Högloft. Ständer wördsammeligen
hemställa, ar Herr Hof-Stallmastaren
Grefwe krölicb mä bibehällas wid ^rrenäst af Flyinge
och Dahlby Kongsgardar til nästa lagtima Riksdag,
emot det han til Stats-Werket erlägger en 4
- Lumma af govo R:d. LLnco om äret för '
de til samma Riksdag äterstäende ären, sedan fardags-arer
til ända gärt, och at hos Kongl. Majst
Riksens Högloft. Ständer nu mätte i underdänighet
anhälla, det Kongl. Majst emedlertid och sä
förr sig göra later täckes i Räder anbefalla en laga
-
Den Zi Mars. e. in. -597
ga och Mderbörliq undersökning ej allenast til ut.
rönande af de kostnader Herr Grefwe krölicb ä
Kongsgardarne och Stuteriet kan hafwa nedlagt,
'och den ersättning bwartil han derföre kan finna'
berättigad, utan ock huruwida de til berörde Kong?
gardar ätagne friwillige Harads»dagswerken gena,
mage kunna indragas och uphöra, sa ar Riksén
Högloft. Ständer wid nästa lagtima Riksdag mi
blifwa i tilfälle at da kunna deha omständighete'
pröfwa och bestämma, samt derefter om detze Kong^
gardars widare disposition och förwaltning wivia
ga den Författning, Riksens Högloft. Stander fö
Staten och det Allmänna pröfwa nyttigast och för
rnonligast.
Riksens Högloft. Ständers eget ompröfwar
de hemställes detta ^vördsammeligen, jemte det er
Ledamots särskildta tanka härjemte bifogas. Scott
holm den 25 Martu igro.
Pa Högloft. Ridderjkapets Pa Högwörd. Prasti
och Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöter
wägnar wagnar
Llaes kleming. ker Oi^sLn.
Pa Wälloch Borgare» Pa Hederwärda BondeStandets
Ledanröters Ståndets Ledmnöters
wägnar wagnar
Larl I-r.. b.auädcrA. gonäs ^Mersson.
^7 dii. ibiöclslius,
^il prvtocollct.
Sedan Riksens Ständer genom en i Grund»
lagen föreffriswen omröstning besimit, at Stute
rier
-
1598 Den Zi Mars. e. m.
rict pä Flyinge och Dahlby Kongsgärdar i Skäne
hädanefter stall uphöra, äcerstar nu til öfwerlaggning
frägan om dehe Kongsgärdars framtiva
förwaltning och sältet huru Riket deraf kan draga
den högst möjliga fördel och nytta.
Ar Herr HosStailmastaren Grefwe frölick,
som hittils llispolierLt berörde Kongsgärdar, derpä
anwändt kostnad, som honom til fullo bör ersäcras,
lärer allmänt böra medgifwas, ty Rikers wälfard
bör aldrig befordras genom enstildtas stada
och förderf; men belopper af sadan ersättning torde
endast med säkerhet kunna och böra bestämmas
genom en laglig undersökning och besigtning pä skälet
, efter de grunder som Allmänna Lagen och Husesyns-Ordningm
förestrifwa, dä tillika kan blifwa
utrönt, huruwida Herr Grefwe» i afseende pä byggnad
och häfd upfyllc alla de styldigherer honom såsom
Kronans /grrenclator alegat.
Hwad dernäst angar det föregifna LontirrÄ,
i grund hwaraf der förmenas at Herr Grefwen
borde wid Gardarnes framrida äi8po8itt'on warda
bibehållen; sa enär samma contras saknar den hufwudsakeliga
egenstapen af wederbörandes understrist
och co,nl3Ä8-wilkoret, nemligen sex hästars ärliga
aflemnande til Konungens Stall nu mera rattDisligen
ar uphäfwet; anser jag ingen laglig följd
kunna dragas hwarken af der aberopade LomrsKet
eller af Herr Grefwe inöiicbs hittils hafde po88S8ion
af i fräga warande egendom, hwilken altsa sä som
ledig rit nytt ^rrencle mätte betraktas.
At emot ZOOO R:ds ärlig afgäld arbjuda eller öfwerlemna
Flyinge och Dahlby Kongsgärdar at Herr
Grefwe krolirM8 <ii8p0!>ition lil nästa Riksdag, synes
mig bewisa ä ena sidan en stor orättwisa bade
-
Den Zi Mars. e. m. 1599
Le emot Herr Grefwen och det Allmänna, och ä
den andra en särdeles svaghet, at bortflumpa Rikets
egendom utan tllräckelig undersökning och kan.-  nedom af dest förmoner och brister.
Wid alt Hemmans-emellan privLtL
personer förekomma twenne frågor; om ägareni sär
sa stor afgäld som swarar emot Hemmanets god-*'
het? och VIN Hrren6atortm, j afseende pä denna godhet,
förmär och med sitt framtida bestånd kan ukgifwa
sa stor afgäld?
Da nu största delen af Riksens Ständer är»
aldeles okunnige om Flyinge och Dahlby Kongsgärdars
ägo-rymd, jordmon, fördelar af stog, bete,
fiste-watten, abyggnadens fullgoda eller bristfälliga
beskaffenhet med mera, som wid ^rrsnäen af
> jord altid plägar öswerwägas; huru stola ^rrenäLtorerne8
styldigheter med säkerhet nu kunna bestämmas?
eller är det Riksens Ständer wärdigt
och tilständigt, at grunda sitt utlåtande pä stump
och godtycke
Om nägot undantag i afseende pä Dahlby och
Flyinge fran allmänna Reglor ej bör äga rum,
synes der mig med denna egendom böra förfaras
pa lika satt som med de öfrige Krono-Godsen.
Som Stats-Utstottecs stora Nämnd förklarat, at
detze böra säljas i smärre delar pa öppen /lucion;
kan ju afwen Dahlby och Flyinge pa sadant sätt
» försäljas, och nyttan deraf för der allmänna är
ögonskenlig för hwar och en som icke sjelf wil wara
blind; hade widtchstts ater ^rrencls-metkoäen,
sa är ju densamma lika lämpelig til Flyinge och
Dahlby som til de öfrige Kronv-Godsen, och warda
dä ^1-renäe-wilkoren äfwen genom /iuÄion bestämde,
hwarwid Herr Grefwe frölick lika med
?6ss Den gi Mars. e.
hwar och en annan Swensk Man ager tilfälle, äk
sin ratt och wälfard bewaka.
Dä Herr Grefwe» undfär full ersättning för
hwad han hittils bewiftigen päkostat dek nu mera
uphafda Stuteriet, gifwes det ingen skälig anledning
för honom til klagan; och igenom det af mig
föreflagne försäljnings- eller arrLn6s-sätt, tror jag
Starens förmon utan någon enstildt mans förommpande,
närmast och säkrast kunna winnås. Om
jag häruti misstagit mig, stall der blifwa mig en
glädje, ac af Högloft. Utskottets kunnigare Ledamöter
rättas och uplyfas. Emedlertid anhaller jag
at dessa mina tankar, hwilka mäga wittna ej om
min förmåga, men om min wilja at gagna mitt
Fädernesland uri ek amne, som jag trott ligga innom
mina ringa kunstapers fattnings-krets, masa
åtfölja Högloft. Utstotters Betänkande til de i-L8pec«
rivs Riks-Sränden.
Jolian Lricksron
fran Upland,
. Lades pä bordek.
Upläsies et ifrån Stats-Utstottek aä notitiaM
ingiswit, sä lydande
ÄLördsaMt ^lemorial?
I' anseende ti! den hos Hederwarda Bonöe--  Ständer yppade stiljaktigher ifrän de öfrige z:nö
Riks^Ständens beflur, rörande Bewillnings-Utstottets
hemställan i frägan om de föreftagne Bewillnings-1'arittLi-nes
bibehällande, samt updragir Riksens
Ständers Fnllmägtige i Lancjuen och RiksZälds-Lvntoiret/at
i händelse brist stulle upkomma
i dm
Den Zi Maks- e. m. r6or
i den af Riksens Högloft. Stander antagne Bervillnings>8uwmL
af 2 4 Millioner Riksdaler, Full»
mägkige da ssulle aga rättighet at öka isritlerns
med sä manga proLem, ar sa wäl sielfwa 8umrnau,
som ersättning för den upkomne bristen kunde
erhallas, hafwa samkeligercLpeÄivo Riks-Standen
uti meddeldte krotocoil8-Utdrag af den 27:de
och 28:de i denne manad anmodat det förstärkta
Stars-Utskottet, ar, pä sätt Regerings-Formens
71 tz. föreskrifwer, denna fräga afgöra.
Bl fullgörande af detta updrag har StatsUtskottet,
förstärkt til 120 Ledamöter, i dag sammanträdt;
och som Utskottets pluralitet, efter Handlingarnes
afhörande, funnit 2:ne särskildta srägvr
här förekomma, nemligen först huruwida Fullmagtige
i Lsnyuen och Riksgälds-Lontoiret borde erhålla
et sädant updrag, som Bewillnings-Utffotter
föreflagir, och för der andra, om i händelse brist
uti den antagna Bewillnings-8umman skulle upkomma,
samma brist borde fördelas til utgäende, antingen
af Maximi-Illdelien allena, eiler ock efter
bäde kckaximi- och lVlinimi-lrldellerne; sä har följande
Votering, proportion öfwer första fräsan
blifwit framställd och gillad:
"Den som bifaller, at, om efter första årets
"upbörd och beräkning det skulle befinnas brist i den
"as Riksens Stander antagne Bewillnings-Lumms
"as 2z Millioner Riksdaler Lanco, är Riksens
"Ständers Fullmagrige i Langueu och Riksgälds"Lontoirct
dä ma updragas, at, sedan de genom
"trycket lemnat Allmänheten underrättelse om beloppet
as den hos hwarf e Taxering. Lomming up
-
i6os Den Zi Mars. e. m.
''skattade 8ummz, derefter kungöra ak, enligt Riksens
Ständers beslut, Bewillningen med sämän"ga
procent kommer ac ökas, ar den ärligen mä
"urgä L 2^ Millioner, samt ersättning äfwen er"hallas
för den inträffade bristen, fördelad pa de
"efterföljande arén inril nästa Lagtima Riksdag,
"samt at, om öfwerffott i Bewillningen inrräffar,
"bemälce Fullmägtige da mä wara ffyldige, at den''samma
i proportion derefter nedsätta, — ffrifwer
"Ja; den der ej wil ffrifwer Mej; winner Nej,
"sä kommer Bewillnings-Utskottet at sig härom
"ä nyo yttra".
Sedan pa manligt sätt en blifwit utlottad,
samt Votering. Sedlar Mdeldte, hafwa de öfrige
119 voterLt öfwer ofwannämnde proposition, hwarmid,
efter Voterings - Sedlarnes äteruphämtande,
voteringen sä Utfallit ar den innehöll 99 Isa och
ao Mej. Och som Ja således wunnit, sä kommer
i enlighet med propositionens innehall, at
ät Fullmägtige i Landen och Riksgälds-Lontoi.
rot updragas, i händelse brist Uti Bewillningen
skulle inträffa, at sedan de genom trycker lemnat
Allmänheten underrättelse om beloppet af den hoS
hwarje laxörings »colnmittee upffattade Lumina,
derefter kungöra, at enligt Riksens Ständers beslut,
Bewillningen med sä manga procent kommer
at ökas, ar den ärligen mä utgä » 24 Millioner
Riksdaler Lanco/samk ersättning äfwen
erhällas för den inträffade bristen, fördelad pa
de efterföljande ären imil nästa Lagtima Riksdag,
samt ar om öfwerffott ä Bewillningen inträffar,
bemälte Fullmägtige äfwen mä wara ffyldige at
densamma i proportion derefter nedsär.a.
Der
-
Den Zi Mars. e. m. i6oz
Derefter blef öfwer Ven sednare fragan följande
VorerinLS - kroxc)8iuon framställd och godr
kand:
"Den, som bifaller at, om brist upkommer
"i den anmana Bewillnings-Lumm-m, denna brist
"mä efter fastställde grunder fördelas pä bade vlrrxi"mi
och Minimi-^bellerne strifwer Ja, den det
"cj will strifwer Mej; winner Nej, sa kommer
''den blifwande bristen ar fördelas endast pä
"Maximi - labellen."
Efter stedd ullottning samt VoMrin°s-Sedlars
indelande, ateruphämrande och öpnande befunnos
8; Ja och Z4 Mej. Och som Ja wunnit,
sa kommer i händelse af brist i den antagne Bewillnings-Lummsn,
samma brist ar, efter de fastställde
grunder, fördelas pa bade b/laximi- och
hinimi - HdellLrno.
Zil Riksens Högloft. Stander fär Stats-Utffotter
deria wördsammeligen anmäla, med tilkännagifwande
derjemre, det Stats-Urstotter genom
särstildt ?rotoco>l8-Utdrag under delta clato lemnar
Riksens Högloft. Ständers Bewillnings-Utstött
del af der beslut, hwaruri der förstärkte
Stats-Utstottet uti förenämnde 2:ne frågor stadnar.
Stockholm ben 29 Martu iZlvj
Pa Högloft. Ridderstapets Pä Högwördige Preoch
Adelns Ledamöters ste-Ständers Leöamö
wägnar
rers wagnar
Llaes klemmZ. ^ckatlr. kalk.
Sjette Bandet. N:o isr. Pä
1604 Den Zi Mars. e. in.
Pa Wällofi. Borgare- Pa Hedermärda BondeSlänvers
Ledamöters Ståndets Ledamöters
wägnar magnar
darl kr. vanäberZ. ^on 6ör3N80n.
K. kröäslius.
^uksrLöss följande:
Utdrag af krotocollst, hållet i Högloft.
Ridderssapets och Adelns klenum, den
zi Mars igro.
S. D Föredrogs Allmänna Beswars- och
Oeconomi^'Utskottets den 29 Mars pä bordet lagda
Betänkande angående Markegångssättning-»,-  och da derwid ätffillige anmärkningar gjordes, blef
detsamma ätföljdt af detza af Ståndet gillade anmärkningar
till Utffottet ater-remittera6t; Hwarom
de öfrige rc-speÄive Standen genom Utdrag af krotocollet
manligen stulle underrättas, vt supra.
Utdrag af?r»tocoIIet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns ?ler>um den
Zi Mars 1810. »
S. D. Högloft. Ridderskap-! och Adeln beflöt,
arr anmoda Stats Utskottet, att för vommitteraäe
till Tryckfrihetens ward förestå Samlingsoch
kxxeclitions-rum samt »nede! till med, ljus, strift
ma
-
Den zi Mars. e. m. 1625
mstsriLlcr och renffrifning; och ffulle de öfrige respective
Ständen genom Utdrag af krotoLoIlöt derom
underrättas, vc supra.
Högloft. Ridderssapet och Adeln assiljdes kloc,
kan 8-
lu Läsm ?rotocoI1i
6. Lilvsrstolpe»
Slut pa 6:te Bandets Förra Afdelning.
STOCKHOLM,
Färdig tryckt uti April Mänad 1312,
hos OireÄeuren LLLLLouiu.
