# ID: svediakorp-gov213
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,690
# sentences: 2,229
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 29 Mars. 1201
Utgift blefwe oumgangelig; men öfwer hwars anwändande
Herrar kanLo-Fulimagtige trodl sig böra
inhämta Krmco-Utskottets föreskrift.
L-rnco -Utffoltet anser för desi del, at den päbegyndte
nybyggnaden af Fittja Bro bör, såsom
ec för Languen nyttigt och nödwandigt företag, fullföljas,
enligt den denik upgjorde och af Kongl.
Maj:t i Räder gillade plan; dock at, i anseende
til förändrade omständigheter, det ivlomimem, four
warit tilämnadt ar pä Broen upresas, derifrån utesiutes.
Til Herrar Lanco-Fullmagtiges omtänksamma
försorg öfwerlemnades i öfrigt, at Byggnaden
under en noggran tilfyn fullföljes, sa wal ril minnande
af ali den besparing i kostnaderne, som et
fullständigt och waraktigt arbete möjligen kan medgifva,
som til befordran af den werksamhec och
drift, hvarigenom kanken sa mycket snarare mä
komma i acnjurande af den med denna Brobyggnad
afyftade förmän, samt den för omkostnaderne
derwid bewiljade ersättning.
Zonco-Utffottets sa beffaffade tanka har Utffottet
ansett sig ej böra underlåta, at de kespsctive
Ständens uplysta ompröfning wördfamt underställa.
Stockholm den 26 Martti 1810.
äoli. lalenn. L^IlenborZ. LuclviZ IVIörner.
Larl ^6. Lrevesmiibl. Lr. Öbmrm.
kck. kkelsin^ius.
Sjette Bandet. N.o 76. Af
-
1202 Den 25, Mars.
Af,krist.
Hörsamt klemorial.
Sedan Kong!. Maj:t i Nader pröfwat ffaligc
förklara de til »väghållning indette Hemmansagare
och Aboer uti Swartlösa Harad skyldige, at bestrida
nybyggnaden och underhållandet af den sa kallade
Fittja Bro, belaaen emellan Stockholm och
Fittja Gästgifwaregård; och da, wid atffilligeHäradsboerne
emellan förefallne öfwerläggningar, angäende
berörde Brobyggnad, sadane förslag förwerkställigheten
deraf blifwic upgifne, som ffulle hafwa
medfört betydliga hinder och olägenheter för sjö-lrrm8-  xorten emellan Lancjuens Pappersbruk och Hufwudstaden,
om ej aldeles hammat densamma; sa har,
af sadan anledning, och emedan båtfart med wänlig
Lastbar för Bruket är oumbärlig, ester flere
hos Lanco-Fullmägtige föregångne öfwerläggningar,
til »vinnande af en obehindrad sjö-lönnport,
den utwäg, såsom den enda, hwarigenom flere betydande
olägenheter, för Pappers-Bruket kunde förekommas,
med nu mera framlidne Landshöfdingen och
Riddaren QeorKii blifwit öfwerenskommen och widtagen
° at, emot det Häradsboerne förbundit sig pa wissa
utsatte H> miner erlägga den8umm?.. hwartil kostnaden
för en Träd-Bros upförande ansags upga, utgörande
efter uprattadt förslag 4000 R:d. Niksgäldssedlar,
Herr Landshöfdingen ffulle ataga sig Broens
upbyggande af sten, med et hwalf af den storlek, ar
båtled derunder blefwe pa enahanda satt som hittills,
och med än mera beqwamlighet öppen; och
Let under försäkran ä Lanquens sida, at, under
Lommi58srien Lunclrolbs och Lieutenant - kvleckamcus
Loms tilsyn, för werkstallighettn answara, af
wen
-
Den 29 Mars.
wenfom för hwad kostnaden kunde komma at öfwerskjuta
ofwanberörde 8umma; hwaremot Lanc;ueli
för alla dest utgifter til BroenS fullbordande skulle
af de i Räder bewiljade Bro-penningar hlifwa
godtgjord.
Efter en sä beskaffad med Häradsboerne träffad
och hos Kongl. Maja anmäld öfwerenskommelse,
har Brobyggnaden är 1808 blifwir företagen,
samt, enligt den af Kongl. Maja i Räder gillade
ritning, för Langens räkning fortsatt.
Enligt dä uprattadt kostnads-försiaa, stulle til
hela Brobyggnaden fordras en 8umma af omkring
4000 R:d. specie; men dä, i anseende til jordmänens
beffaffenhet, owanligt stegrade priser pä materiak
l- och förhöjde arbetslöner, kostnaden wid förleda
ärs flut befinnes redan hafwa upgatt til omkring
8ooo R:d>, hwarförman dek äterstaende arbetet
förmodas fordra en ytterligare och betydelig utgift
för hafwa Lanen-Fullmägrige ansett sig
böra hos Högloft, kanco-Utskottet detta förhållande
i hörsamhet anmäla, samt Högloft. Utskottets förordnande
i afseende pä oftaberörde Brobyggnads
fullbordande afwakta. Stockholm den 1; Mar»
lii 1810.
^gn(HlIenkorA. Legerström. O. von 8c!ru!t2enbeim.
6ustak bckurra^. per 8am Oresen, /k. .4splung.
bil. 8cbvgn. äobmi bestin.
A. Danielsson.
p pant.
— ^
1204 Den 29 Mars.
Uplästes Riddarhus-lWoktets siemon»!, innefattande
Utssottets utlätande, angäende de Wadstena
Adeliga Jungfru-Stistel rörande ärender.
Ladek pa bordet.
Uplästes och kades pa bordet följande:
Wördfamt ^lomori»!!
Atffillige anmärkningar hastva af liespcQlvL
Ständen blistvit gjorde emot Bewillnings- famr
Allmänna Beswärs- och Oeconomi»;.Utffortets afgifne
Betänkande, rörande Bränwinsbränningen;
och som flere af detz oeconomisse delar äga omedelbart
sammanhang med sjelfwa afgiften, anser Bewillningö-Utjkottet,
i följd af de fran KegxeÄive
Standell ankomne Kemiker, sin ssyldighet fordra,
at, ej mindre öfwer det ena än andra häraf, i den
widd ämnets beffaffenher fordrar, sitt utlåtande
meddela.
Hwad således först beträffar de oeconomiffe
frägorne; sä warda i sadane delar, hwilka af de
fyra kespeaive Stånden icke gemensamt blistvit bifallne,
efter anmärkningarnes granffning, desse rättelser
rilstyrkte, nemligen:
At uti kn8re886n rik den blifwande Författningen,
bör, til befordrande af nödig witzhet i desi
tillämpning, samt bland annat i afseende pa formen för
mål, hwilka röra förbrytelser emot densamma, den
mening införas: At alla hittills utkomne Försatt
-
Den 29 Mars. 1205
fattningar, angående Brännvinsbränning och
försäljning eller öfwerträdelser af hwad derom
stadgadt är, aldeles uphäswas, och at endast
denna Förordning, samt i der ej nämnde
fall, hwad Allmänna Lagen innehåller stall
för gällande anses.
At derföre i fräga, hwarest förbrytelser emot
Bränwins-Författningarne hädanefter böra uptagas
och afdömas, hemställer Utstötte^, om icke, dä
brottmål, enligt io Lsp. 21 §. Rättegangs-Balken,
stola ransakas och dömas, der gerningen gjord är,
samt Hecis-Rätterne komma at uphöra, hwilka
förut afgjort de öfwerträdelser af ofwanstaende bestaffenhet,
som förefallit i Städerne och innom en
mil derifrån, dylika mål nu mera matte upcagaS
och pröfwas i Sräderne af wanlige Domstolarne
Derstädes, och pä Landet af Härads-Dngs-Rärrerne,
samt derifrån dragas under Kongl. Hof-Rätrerne.
At Hyresmän i Städerne och pa Landet böra,
dä de hafwa Husägarens tillåtelse, fa pa enahanda
grund, som ^rrenöatorer af Hemman pa Landet,
utöfwa Bränwinsbränning emot fastställd afgift.
At ^rrenäarorsr af Hemman och Lägenheter
a Landet, icke utan särstild öfwerenskommelse med
Jordägaren äro berättigade begagna den a samma
arrenllerkläe egendom warande stog, til den widsträcklare
Bränwinsbränning, som nu är medgifw-m,
emot hwad förut warit tillåtit.
At tit et säkrare begrep om rätta meningen
uri
i2o6 Den 29 Mars.
uti Författningens första Afdelnings 5:te lrsome-m,
urtages orven- Innchafwatv af Veste Lrogar
och widare til ivloment^ flur; samt i ställer insättes:
krögare och andra allmänna tTIäringsidkare,
som försälja bränwin, at utborga det
i minut, wld förlust af alt lagligt anspråk tll
sin betalning derföre,
At Magistraterne ensamt höra, hädanefter som
hittills, aga at förordna och desima om Minureringsstallens
eller Krogarö inrättande i Städerne,
säsom warande et l olitia-ärende, hwarmed söljakteligen
komma at utesimas de i början as första Afdelningens
;:le Moment uti den prop Ä^raä? Stadgan
stäende orden: och Taxeringsmän.
?lt Stadernes Rällarmästare och IraLtsueer
böra i Författningen upräknas ibland dem, som
fa försälja bränwin i minur, men at Bryggare,
med hwilka, efter Utstottets omdöme, förhållandet
är helt annorlunda, icke mage, ehuru sadant äfwen
yrkadt blifvit, rillätgs en lika rättighet; ar
detzurom, til mera fullständighet och närmare underrättelse
i förestriften om Krogar, bör inflyta:
ar i händelse, wld fraga om Krogars anläggande,
Taxerings-Lommjtteeu ,kulle stadna i pari» vot».
Landshöfdingen ma äga afgörande röst: at silke Krogar
ej sa liirattas annorstädes än wid allmänna
Lands- och Farwägar, som färdas sommar- och
wintertid, och ej närmare Kyrka än i:dels mil;
dock med det undantag, at äldre privjleZieracie Krogar
sa wäl som Gästgifveriet- stola behålla sina
rättigheter, och ar i de orter, der antingen fraga
kan upsta, huruwida förur tillatne Krogar stola
Den 29 Mars. 1227
genom denna Författning anses förlustige deras
ratt och böra uphöra, eller Kyrkorne arv hwarandra
sä nara belägne, at Krog-anläggning i samma
orr deraf blifwer hindrad, stall Landshöfdingen
med Taxerings-c^ommineen äga, ar efter omstandigheterne
öfwer förhållandet särstildt förordna.
At med Odal-Krogar, ä hwilken benämning
Wällofl. Borgare-Ständet begärt förklaring/ förstas
/ enligt Utstotters tanka / sädane som i sä läng
rid haft rättighet försälja bränwin/ at ingen wet
när de först af en siik rättighet kommir i ärnjurande.
At der ma wara en och hwar obetagit/ at til
Fistarne i Bohusländsta Skärgarden/ enär de ä
Sillfiste wistas, försälja bränwin i minut.
At uti 2.dra Afdelningens ?:de Noment af
Betänkandet, hwarest talas om answar för förbrytelser
emot del fastställande förbudet/ böra orden:
eller i sitt förwar sinnes hafwa / äfwensom desse
ord: med hwad dertr! hörer, helt och hällit Ulga
/ såsom de der eljest lätteligen kunde föranleda
lil misiförständ, samt at första meningen af detta
Moment deremot erhäller följande förändrade keäaction:
Den som utan behörig anmälan tilwerkar
bränwin/ eller dectil nyttjar större panna rc.
At til förekommande af öfwerseende och efterlåtenhet
i atal af förbrytelser emot denna stadga,
nedsättas böterne för oloflig bränwins-förfaljning,
ifrån 16 N:d. 32 H., til z R:d. 16 st; men mäter
den, som antingen warit oberättigad rii en m
"
öfwad
i2v8 Den 29 Mars.
vfwad branwins-tilwerkning eller minutering, eller
ock nyttjat större panna an hwartil han sig anmält,
bör, jemte den härföre i öfrigt stadgade påföljd,
wära pligtig at ersätta Kronan den afgift
för äret, som han derigenom undansnilla sökr; och
At mi nästföljande 8:de Moment, hör i stället
för ordet Tjenstefolk införas: eget Husfolk och
enstilbte Tjenare, såsom innefattande en nödig
utsträckning til sädane personer, som, ehuru icke
Tjenstefolk, dock af samma princips, j Lagen äro
betraktade säfom jäfwige til wittnesmäl.
Härförutan har wal Högloft. Nidderstapet
och Adeln upgifwit följande ändringar: at Branwinsbranning
pä Landet ej matte wara tilläten för
ägare eller Disponents,- af offattlagde Lägenheter,
Mjölnare, Torpare, indelte Krigsman, pä Landet boende
Ståndspersoner, Embets- och Tjenstemän och
Handtwerkare, hwilka ej besitta jord: ar det brännvin,
som til Städerne införes, ej stall fa säljas
och utminuteras i mindre partie än en kanna: at
ej någon, enär han wid Mantalsstrifningen sig ej
angifwit til brännvinsbränning, kan dertil undfå
lilständ, förr än wid päföljande Mancalsstrifning;
och änteligen at, hwad panne-rymden angar, 1800
ärs Författning matte bibehällas, sä at Nittio kanuors
panna blifwer den största som får nyttjas,
dock ar fammanbrännina med flere smärre pannor
under wista förbehäll mä aga rum.
Men som dessa anmärkningar strida helt och
hällit emot de grunder, som i hwad rörer de ooconomiste
anstalmne af branwinsbranningen, de
Tre
Den 29 Mars. 1229
Tre öfrige kespeAivs Standen fastställt; sa förmodar
Utffottet, at derwid lärer böraförblifwa, och ingar
altfä ej i något widare utlåtande härom.
Beträffande härefter hwad wid afgiften för
Branwinsbränningen blifwit aitdragik och päminr;
sä och dä af Riksens Högloft. Ständer blifwit beflmadt,
at Stockholm och Götheborg icke aga utvfwa
någon bränwins-tilwerkning, anser Utffottet,
ar Ven del i afgiften, som i motsatt händelse af
desse Städer ffolat utgöras, bör erläggas och answaras
genom Allmänna Alonen af
den winst, som erhalles af de Kronans Bränneriet:
i dessa bada Städer, hwilka komma ac fortfara
pä den fot och plan, som warder fastställd, och
hwaraf, i jemförelse af den inkomst som förur samma
Bränneri-Werk gifwic, och med Laleul af
hwad hwarje Tunna Spannemäl, förwandlad til
bränwin, lemnar i afkastning, fast haldre förmodas
den paräknade behållningen kan winnås och ifrägawarande
bidragande mi afgiften ästadkommas,
som berörde Bränneri-Werk, medelst sine större
pannor och redskap samt bättre inrättningar, alrid
kunna drifwas til mera fördel än enffildces,
hwilka nu i betraktande- af den stadgade högre?>ogrc8sion
af stätten icke med förmon pä lika sätt
kunna utwidaas. Utffottet har äfwen til den säkra
förmodan, at OireAionen med lätthet stall
kunna betala de twänne nämnde Städers bränwinsffatt,
funnit et förnyadt ffäl i den rättighet
Utffottet anser DirEionen, i likhet med hwad biträs
stedt, böra äga at ensam msponers vistilisrinZs-friheten
i Stockholm och Götheborg, ehuru
l2lv Den 29 Mars.
den ej hädanefter lärer stiga til samina betydliga
Lumittll som förut.
Widare och til besparande af öfrige förekom»
ne anmärkningar wid den föreflagne bränwins-afgiften,
företager nu Utstottet har desamma under
granstmni, i den ordning de blifwir anförde, och
hwarwid följande förekommit hos Wallof!. Bor»
gare-Scandet:
1:0. "Ak den pro^Äeraäe pannerymden är pa
"de större pannvrne för dryg och an mera olämpe"lig
pa de sa kallade Skottsta pannor; hwarföre
"yrkas, at afgiften för dem matte nedsattas frän
"z til 1 gang sa myckel som för Swensta pannor."
Hwad första omständigheten beträffar, tror
Utstoktet den föreflagne afgiften desto mindre wara
för hög, som den ar lampad efter den fördel och
winst man hämtar af tilwerkningen genom sa be»
staffade pannor i förhällande til de mindre; hwarföre
Ucstorrer icke kan tilstyrka någon ändring uti
der härom förut afgifne
Widkommande äter de Skottsta pannorna;
sä enär bruket af dem medförer är detz ägare bäve
besparing af wed och arbete, samt ändä lemna
wida större tilwerknings»afkomst an andra wanli»
ge pannor af lika storlek; kan Ulstotter icke finna
skäl ar frängä hwad i denna del redan blifwit
föreslagit.
2:0. "Ar om den dryga progressiva afgiften
''skulle kunna paföras de större Brännerier som hädan»
-
Den 29 Mars. 1211
'danefter inrättas, 'wore det likwäl i högsta grad
"obilligt och orärrwist, i afseende pä de större sam»
"mansatte Bränneriet', som i stöd af förra Författningar
uti en del Stader ärv inrattade."
Sedan Utskottet vfwanföre meddelt sitt yttran»
de, rörande den proZre-sivs afgiften efter pannornas
rymd, aterstar lil beswarande endast sednare
delen af berörde anmärkning: och emedan det beror
pä en och hwar, ar begagna de af honom tigande
större bränwinspannvr eller icke, och i detta
sednare fall, han således äfwen är i rilfälle
at undwika afgiften, om han skulle finna den för
hög, samt icke eller något stal til mindre progressiv
afgift för sädane pannor, synes derifrån kunna
härledas, at desamma i grund af förra Författningar
blifwit anskaffade, derwid äter bör komma
i öfwerwägande, ar deras kraft och werkan,
såsom af osconomist egenskap, icke längre än ril
den päföljande Riksdagen, hwilken nu inträffat,
kunnat wära gällande; ty finner Utskottet icke någon
anledning til minskning i den projeäersäe afgiften
för de sammansatte Bränneriet'.
z:o. "At ehuru uti Utskottens Betänkande blif"wit
andragit, at Bewillningen wore proportions"rscl
efter den större Bränwins-tillverkning en och
"hwar för sig kan finna förmonlig ar anställa, och
"derföre bestämt afgiften, dels efter hemmantal ä
"Lander och persons! j Städerne, dels i mohn efter
"Bränwinspannornas storlek, hwaraf tyckes följa,
"ar den som ej fär begagna Bränwinsbrannings'
rättigheten, ej eller derföre bör beskattas, hafwa
"likwäl Utskotten i sjelfwa ?rc>Mer til Författningen
-
i2is De»r 29 Mars.
"gen, twartemot en sadan princips, förnekat alka
"andra Städernes Jnnewänare än Husägare denina
rättighet, och det oaktadt pälagt dem samte"lige
en ständig afgift derföre, men frikallat alla
"andra Aboer pä Landet än Hemmansägare fran
"Bränwinsbewillning, utom i det fall, da de wil"ja
begagna denne dem derwid uplätne rätt"
Hela personalen i Städerne har wäl blifwit
beräknad i förhällande til hemman ä Landet, för
at såmedelst kunna bestämma Städernes Bränwinsafgift;
men dä det beror pä Städerne sielfwe,
at emellan Jnnewanarne derstädes, efter billighet
och rattwisa, fördela den afgift som pä hwarje
Stad sig belöper, och hwarwid kan iakttagas, ar
den eller de som af den motswarande förmonen ej
draga nytta, icke eller blifwa med afgift betungade,
anser Utskottet sig icke kunna til bifall understödja
hwad i förenämnde mätto blifwit pästätt.
4:0. "At beräkningen af Tolf mantalsskrifne
"Personer i Städer motett helt Hemman ä Lan"det
är utan all proportion, och at uti blifwande
"Bränwins-Förordningen bör tydeligen Utsattas,
"at ingalunda Städernes Jnwänare en för alla
"och alla för en stola answara för denna Bewill.
"ning, utan hwarje person för sä mänga stillingar
"pä honom belöper."
Under öfwerwägande häraf finner Utskottet sig
icke kunna instämma, uti denna til dest första del
genom nästföregäende punck wederlagde anmärkning,
och äter fä mycket mindre godkänna den sednare
Delen deraf, som Staten bör wara lika försäkrad
vin
Den 29 Mars. 1213
om erhållande af Städernes bränwins-afgift, som
af Landets.
5:0. "At i afseende pä personalen, den skillnad
"matte göras emellan denna afgifts belopp för Man"och
Qwinno-kön, at det sednare betalar endast
' halsten emot det förra."
Denna anmärkning torde finnas redan besinarad,
genom hwad som, i förestående z:dje och^de
xnnLkerne, af Ut,kottet blifwit andragit.
6:0. "At ehwad pannorne aro i et rum eller
"flere särskildte hus inrättade, afgiften dock endast
"ma beräknas efter hwardera pannans särskildta
"kannerymd.''
Sa wida et sadant stadgande Elefine antagit,
ssulle, i Utskottets kanka, gansta fä eller inga angifwa
sig lil begagnande af de större bränwinspannorne,
och Staten således betydeligen förlora uti
den päräknade progressiva panne-afgiflen; hwarföxe
Utskottet icke kan tilstyrka bifall af denna erinDran;
dock pä det hos ingen mä upsta rwifwelsmål,
at den som har flere hemman ä Lander eller
flere hus i en Stad, och pä hwarje ställe nyttjar
särskild panna, icke mätte för deras sammanräknade
panne-rymd utgöra progressiv afgift; anser Utskottet
Uti ;:te ^ioirr. af den projeÄeracle Förordningens
Andra Afdelning, bör, näst efter orden:
stulle någon, det ware sig pa Land eller r
Stad wilja, insattas: pa et och samma ställe.
7:0. "At
1214 Den 29 Mars.
7 0. "At med afkortningar, hwarom något u«
"ti Utssottets Betänkande icke more förmält, bor"de,
da de clsbitsra^e afgifterne ej kunde Utgå, för*
"bållås pä enahanda fält, som rörande Allmänna
"Bewillningen i sädant fall ar föreffrifwic."
Da hwarje Stad bör answara för hela derwarande
personLlens Branwins-afgift, samt en
sadan ä Lander ofelbart lika säkert kan anses böra
utgå , tror Utskottet någon afkortning för Brännvins-afgiften
egentligen icke komina i fraga, samt
ar något närmare stadgande i denne del således ej
eller behöfwes.
8:0. "At da Krogar i Rikets mindre Städer
"icke förr marit särskildt tarerade, man ingått i
"den allmänna Bewillningen, sedan fallan andre
"än Borgare och Handtwerkare haft detta såsom
"en binäring, sädane Krogar icke eller hädanefter
"mä derföre särskild afgift aläggas."
Hara finner Utskottet icke ssäl at lemna annar
yttrande, än hänwisning til ben jemkning som
Utskottet i Krögares afgifter har längre ned wil
lilstprka.
9:0. "At de som upgifwit sig för tilwcrkning
"med större Pannor böra, om de sedermera afsäga
"sig den, afwen fa njuta befrielse fran afgiftens
"utgörande sä i Srader som pä Landet."
En sadan befrielse anser Utskottet icke böra
aga rum för det Nr, dä man til nyttjande af större
eller mindre Branwins-Panna sig angifwit, men
der
-
Den 29 Mars» 1215
deremot finner det wara utgn allt twifwelsmal,
at man icke för päföljande Ar bör erlägga afgift
för någon annan pannerymd, an hwartil han sig
da anmäler.
Fran Högloft Ridderftapet och Adeln harwidare
blifwir anmärkt:
1:0. "At den föresiagne Bränwins-Bewillnin^gen
mätte ökas fran Twa lil Tre R:d. L^nco
"för helt Hemman, mom Panne-afgiften."
Utskottet tror den til Staten erforderlige ^ummg,
hwilken uti afgiften för Bränwinsbränningen är
paräknad, kunna med säkerhet erhallas genom de
sätt Utskottet redan i sadant afseende
och finner sig altfa fast mindre böra biträda ifragawarande
Anmärkning til bifall, som de Trenne
öfrige respkÄive Standen antagit de för Bränwinsbränningen
föresiagne grunder, i den öfvertygelse
och kännedom/ ar hwarje helt Hemman och
den deremot swarande pk-ison»len i Städerne icke
skulle betala mer än Twa N:d., Pannerymdsafgisten
likwäl derunder icke inbegripen.
2:0. ''At om den mindre Hemmans- eller Jordbrukaren
will och får njuta lika rättigheter med
"en större Jordägare, den förre också bör widkän"naö
motswarande Onera, samt ar denna Anmärkning
afwen marte äga rum i afseende pa Sta"vernes
Bränwins - Bewillning."
Som den för Hemmanen efter deras storlek
xroportioneraäs afaiften är, i likhet med andra
Be
-
1216 Den 29 Mars.
Vewillnings-Utffylder, bestämd ester mantalet och
en wist claniiicrttion 6 hemmanen eller i jämförelse
mot -eras större godhet och warde,
samt de mindre Hemmansdelar»,:, sa widt Pannerymds-afgiften
beträffar, äfwenledes fa widkannas
lika afgift med ett större Hemman, hwarigenom
Staten således undfar sin tilbörliga rätt och inkomst;
sa finner Utstottet incet ffäl wara för handen,
at tilstyrka hwad i berörde matto är wordet
förebragr.
z:o. "At Bewillnings- afgiften 5, 10, i; och
"20 R.v. för Krogar macce nedsattas."
I betraktande deraf, at Krögare efter den sä
kallade Skydds-labella arv i Minimi-afgift upförde
ifrån z, 6, 12, lil 22 R:d., får Utskottet
nu hemställa, om ej den särskildt för Krog-rättig.
heten utsatte afgift af ;, i; och 20 N:d. bör
nedsattas til hälften af detta belopp, hälst som Utskottet
förmodar Staren derigenom winna mera inkomst,
an om nationen bliswer sa hög som ofwannamdt
ar, derifrån flere dä genom understes
och andre urwagar kunna föranlätas at fig undandraga;
Afwensom icke eller Krögare, utan i afseende
pa deras krögande och näring, kunnat upföras
til den Minimi-afgift, som i omförmalce ckarick
utsatt är.
4:0. "Ac om den för Branwins-bränningen
"förestagne Hemmantals-beräkningen komme ac bi"behällas,
ingen Hemmansdel mä erlägga mindre
"afgift, ehwad Branning förrättas eller ej, an
"16 tz."
Med
Den 29 Mars. 1217
Med hänseende dera, at ingen Person r Städerne,
efter den antagne beräkningsgrunden, får utgöra
mindre afgift an 8 st., finner Urffottet denna
Anmärkning sa wida billig, som til winnande
af likhet mellan Stad och Land förefläs, ar för
hwarje Hemmansdel, den ma wara sa liten som
hälst, bör, annngen branning Utöswas eller ej,
erläggas minst Alta tz.
Utom hwad salunda förekommit, har ockWallofl.
Borgare-Ständeryrkar, arom Lanbl-Tullarne
komma ac bibehällas, bör wid införsel af Bran»
win til Skaderne, betalas Tull och afw,.n
sa wäl som hittilö, men Drank fritt införas uran
någon siags afgift; I hwilker Beflur Högwördige
Praste-Ständer jemwäl sig förenat; men Högloft.
Nidderstapet och Adeln samt Hcderwarba Bonde-Ständer
deremot förklarat, ac Dill förVranwin
genast borde förswinna.
Dl undwikande af den omgång och tids utdrägt
som erfordras, i händelse benna fräga genom
Nämnd stall afgöras, tror Utstottet sig böra
söka nägon jemkning af desse stiljaktige meningar,
samt altja harwid söreslä den efter Urstotters
omdöme tjenliga medelwag, ar i stället för de hittilS
erlagde En tz. 8 r:st. för hwarje Kanna BranwiNosom
ril Srad blifwit införd, bör innewarande
§ir, hwarunder Landt-Tulls-Inrättningen annu
kommer at fortfara, endast becalas En fi. Kannan,
men ar hwad angär Stockholms Srad, der
för hwarje Kanna ditförbt Bränwin i Tull, Q.wa"n«
Tull
Sjette Bandet. N:v 77.
12l8 Den 29 Mars.
Tull och ^ccis blifwit erlagdr 4 fi., denna afgift
upbaras under samma tid med Twa fi. för Kannan.
Detta alt, jemte en upgjord och bifogad Lalcul
öfwer beloppet och fördelningen af Bränwinsafgiften,
underfiälles dock Riksens Högloft. Ständers
egen pröfning och godtfinnande; och warda tillika
nagra Ledamöters särskildta meningar härmed
följaktige. Stockholm den 28 Martti i8io.
Pä Högloft. Nidderffapets Pä Högwördige Präoch
Adelns Ledamöters ste-Srändets Ledamö
wägnar
ters wägnar
Jacob Oe la 6aräie. blicolans Laräell.
Pä Wallofl. Borgare-- Pä HederwärdaBondeStandets
Ledamöters Ständers Ledamöters
wägnar wägnar
^nä. kreäm. Joban ^a^n. 'rVeLLiNZ.
L. 6. lnZman.
Den 29 Mars. 1219
calcul, pä Branwins-afgift, sä wäl af samteligr Hemmans-Brukare
i Riket, grundad pä den Pannerymd
de, enligt förra Författningar, warit berättigade ar begagna
emot witz afgift, som äfwen af Staderne och
de flere, är hwilka rättighet at tillverka Branwin blifwit
upiären:
Antal
Förut
tilläten
Gör
8ummr
Afgift
för
Kan:n
§UMML
Af
, r4:dels
Mantan och
Hem ans
innehafware
Kaune-
rymd
Kannor >
Kannor
afgift
Skillingar
derunder -
6,5,08
it
I0Z,620
1 i6:dclS dito
8,084
I >8
145,512
1 ir:dels dito
6,047 -i
22
954,582
^dels dito
56,454 ^
i :dels dito
85,257
26
2,216,162
Adels dito
2 5,0; 6
;o
751,08°
T dito - -
r?,45 4
54
955,4?6
5,084,59^
Litz.
5,084,592
;8
n:dels dito
2,472
95,956
Andels dito -
2,94?
42
I2Z,8;8
-Adels dito -
5 94
46
27,8^4
i Mantal -
6,422
;o
Z2I,lO°
566,218
L-zs.
849,527
iL dito -
545
r;
18,28;
IZ- dito -
401
56
22,456
dito -
IZ2
60
7,920
2 Mantal -
709
65
46.08;
94,746
- 2 §.
189,492
68
2^ dito -
71
4,828
2L dito :
I z6
7>
9,656
2E dito -
z6
74
2,664
z Mantal -
224
77
17,248
54,596
105,188
L 5 tz.
dito -
54
79
2,686
dito r
54
81
4,574
Z2 dito -
8;
1,909
4 dito -
110
85
9^550
13,519
L 4 tz.
75,276
4^ dito -
16
86
1,576
4i- dito -
-9
87
1,6;-!
4! dito -
10
88
88°
Z Mantal -
165
90
'4,850
i 18,759
jä 5 b-
95,560
Lumms
210,1 22
> 5,816,856
j
6,595,47°
eller Lsnco R:d. 155,197: 14 tz.
i22o Den 29 Mars.
Til a andra sidan stående panneafgift
kommer En Hemmans - afgift,
som destutom stulle erläggas akalla
Hemman utaf hwad natur som
hälst, ehwad de bränna eller ej,
nemligen 2 R:d. för helt Hemman
och proportionaliter för större
och mindre Hemmans-Bruk, gör
för 65,282 ^ Mant. ä 2 N:d.
« - - 150,565: 40
Dock som ingen Hemmansdel får
anses under ^.dels Mantal, eller
mindre afgift erläggas än 8 st.,
sä beräknas för 14,992 Hemmansdelar
af 1 24:dels och 1
i6:dels Mantal och derunder »
4st. - s 1,249: 16
Städernes lika beskaffade afgift,
calculeracl efter 112,000 Mantalsffrifne
Personer, af hwilka 12
swara emot ett helt Hemmans ä
Landet afgift, a 2 N:d. - »
Härwid vbservera8 at den summa
häraf, som belöper sig för
personalen i Städerne Stockholm
och Götheborg, hwilka ej fä utöfwa
Bränwinsbränning, kommer
at utgöras af klarins-l)ireLkionen
eller Krono - Bcännerierne
i dessa Städer.
Af de 40,000 Torpare, som
i knnimi -tabellen äroupförde,uptagas
endast 24,000 a! idka Bränivinsbräniiing
ä 8 H. hwardera -
iZZ/197 si4
iZi,8i5 8
18,666 Z2
4,000 >
Skatt»
Den 29 Mars.
1221
Skattlagdt Qwarnar, Utjordar,
Skattlagdt och Ossattlagde La»
gtnhettr samt Mjölnare calLule1L8
lil 18,000 s g H. > -
Embets- och Tjenste »Man samt
Stånds»Personer, som ej aga
eller besitta Jord, tillika med in»
delte Krigsman, uptagas til 12,000
ä 8 tz. » » - -
AfproZre88iv3 afgiften för Hem»
man, som, berättigade til mindre
Kannerymd, likwal nyttja större
men ej öfwer 90 Kannor, förmodas
erhallas - » »
Af p!-Oi;re88lVL afgiften utöfwev90
Kannor » - » '
Afgiften för Pannor i Stader,
ne fran 1 till och med 90 Kan»
nor - »
vito för Pannor öfwer 90 Kannor
- - « -
Krogar pä Landet och i Sta»
verne L 10, 7;, 5 och 2^ N:d.,
calculeras til 2000 ä 5 N:d. »
R:d,
b,000
2000
Z 6,000
20,000
10,000
10,000
10,000
Z78,6?9
Om någon minffning i yen paraknade Pan»
ne-Afgiften utaf Hemmans »Ägare ä Landet ffulle
upkomma deraf, at ej alla af dem begagna Bran»
winsbrännings-Rättigheten, lärer dock sadanr fullkomligen
ersattas genom den Panne-Afgift, som
Torpare, ssattlagde Qwarnar, Ägare af ffattlagde
vch ossattlagde Lagenheter, Mjölnare, indelte Krigsman
-
!22L Den 29 Mars.
män med siere ssola erlägga, men hwilken afgift
har ej blifwir beräknad elier uptagen.
Utdrag af pmtocollet, hällit hos Riksens
Högloft Sranders Bewillnings UtUrssolt
wid Riksdagen i Stockholm
den 2; Mars eZro.
S D. Riksdagsmannen fobian östiZnus Wessing
anförde:
Ehuru Städerne Stockholm och Götheborgs
öde i denna del ar afgjorr genom fördolda tänkesätt,
lärer ingen i Högloft Utssotter, som hört
mina kanske nog dierfwa yttranden i denna sak,
tweka om jag dem bibehållit wid Voteringen. Jag
ar ännu nog förmäten, at framställa twekan om
Landets nytta af publigue telau-t,ins-Inrättningen,
da den ssall förblandas med den wadliga KronoBränneri-Inrättningen.
Jag medgifwer witzt,
ar nu ej är någon annan unväg öfrig, för at fa
Den upgifne Bränwins-Bewillningen fylld, an
söka winna den genom Krono - Bränneri-Inrättningen.
Jag ssufte wara owardiq der Fädernesland
i hwilket jag bor, owärdig Swensse undersätares
förtroende, som jag njuter, om jag skulle
önssa min farhaga ssulle blifwa besannad genom
en beklaglig erfarenhet. Nej! med lika glädje i
min själ som de wördnadswärde Herrar, som sökt
jaga farhagan fran mig, ssall jag wälstgna den
dag, som erfarenheten later upga, dä jag finner
mirc misstroende warit owärdigt den, Allmänheten
lemnat förtroende at utföra deras talan; men der
ar
Den 29 Mars. 122)
är bättre tänka äfwen pa det omöjliga, än ak lemna
äfwen det möjliga kil sitt öde. Jag dristar
hänföra Högloft. Utskottets aranka pa den Lalcul,
ar icke ens efterse hwad Krono-Brannerier förut
rigtar, da dek stattiden Styrande Magtens hand,
at urgifwa Författningar i denna del som endast
asystar Statens inkomst, och kanske någon gäng
den nytta, som tilflutic den, som tilstyrkt dem.
Huru kan nu möjligen någon winst dragas, dä
det icke ar äfwen för Stockholms Jnnewanare
större Konst, än at köpa en Jordkvrfwa, ej större
än den sa kallade Fåfängan, för at fa bränna i
kapp med Kronan, da den förre kommer med egna
medel utan föreskrift, och den sednare Förwaltare
ester Answarighets-Lagar. Jag dristar derföre
föreslå, det Högloft. Utskottet täcktes utsätta
en witz tid, pä hwilken försöker om den nu proLumma,
kan winnås och Staderne esiest
bränna. At ingen, som antages wid dessa Inrättningar,
blir der med andra wilkor, än ak, om
Jnrättningarne ej bära sig, Staten wid deras
afgång ej mä belastas.
Uti detta anförande instämde de fleste af det
Hederwarda Bonde-Ständer; och anhöll lVessiuZ,
ar denna hans särskildta mening matte genom brolocolls-Utdrag
åtfölja Utskottets ytterligare utlatanDe
i ämnet til de KespeÄive Standen. supra.
Lx krotocollo
L. 6. Ingman.
Utdrag af protocoUet, hällir hos Riksens
Högloft. Ständers Bewillnings
Uc
-
1224 Den 29 Mars.
Utskott wid Riksvägen i Stockholm den
28 Martil 1810.
S. D. Ifrån Herr OircLreuren 8antsxxon
inlemnade Herr Borgmästaren ViÄorin följande
ssrifteliga anförande til ^rotocollet:
Dä jag af Högloft. Utskottets Betänkande
vch nästan utan ändring förnyade Förflag lil Bräm
winö-Förordning, finner intet afseende gjorts pa
de ta wäl uti mitt särskildta votum wid förra Betänkandet
innehallne, som uti Walloch Borgare»
Ståndet widare anförde skal, för olika tänkesätt
uti flere delar af denna Författning/ icke eller ar
desse mina skal med motskäl blifwir wederlagde / kan
lag ock denna gången intet undgå, ar skilja mig
fran l" 1 uralitLtom af Högloft. Utskottet fattade befluc,
'och följaktligen forrfätta mitt påstående:
i:o. At den panne-afgift, som för de större
pannor är föreslagen, med en i min ranka aldeles
öfwerdrifwen pi »grekou, ncdsättes sa mycket som
jag wid förra Betänkandet och »swan aberopads
särskildta yttrande log mig friheten förestå; utom
det, at med denna enorma afgift för alla pannor,
Åtminstone dem öfwer 2. ä zoo kannors rymd, all
loflig vch ril bränsles, arbets vch säds iefparing
gagnelig mchmtris totalt förbjudes, sa tror jag, ak
Staten igenom sadan hög skatts asatrande skall för»
lora mer för mindre uri sina paraknade intraciel-.
Antingen skola sadaue pannor hädanefter ej ex,8tLra,
eller skall ägaren waga pa at nyttja men förtiga
dem- I bada fallen blir en ofelbar mis;-calcul
s de Zo,ooo Rtd, af stike pannor calLulerstL.
2:0.
Den 29 Mars. 1225
2:0. Dä pä Landet ingen personal-afgift afTorpar
re och alla andra Husbönder utom Hemmansbrukare
ärlägges, utan ar den dem tilstadde bränningS-rättigheren
werkeligey begagnas, sa är och blir det
högst obilligt, ar uri de Srader, hwilka rättigheten
medgiswes, alla personer, äfwen de som ej fä
bränna, dock stola betala. Emot Hemmansbrukare
pä Lander swara blott Borgare och Husägare
samt deras Husfolks personal i Srader, men
aila öfrige i Srad emot Torpare och andra Husbönder
pa Landel, som endast betala när de werkeligen
bränna.
För öfrigt kan jag ej biträda det besiut, som
alägger Staren sjelf (cy ^agarins-Inrättningen
är ju för Statens räkning) bidraga til Statens
Intrader. Desse sednare bli ju derigenom fa mycket
mindre, som Staren sjelf åkerbär; och ehuru
igenom förstärkta O^-conomilL Urstorrets Namnds
Votering blifwit bestämdt, ar Stäberne Stockholms
och Götheborgs Jnncwänare intet fa begagna denna
andra Swensta Medborgare rilerkända rättighet;
och z:ne Stand rilstyrkr Allmänna
Jnrättningens bibehållande, anser jag derföre ej
afgjordt, at Kongl Mast i sin wishet finner densamma
behöflig och nyttig; icke eller ar, om den
bibehälles, Krono-Brännerierne i Stockholm och
Götheborg för deh rakning stola fortfara; men aldraminst
at dctze, efter nu bewiljad allmän bränwinsbrännings-
och försäljnings-srihet, i öfrigt stola
kunna bränna ined den förmon, ar de kunna
ersätta hwad igenom Stockholms och Götheborgs
uteslutande förlorats, hwilket, inberäknade supponer-ule
panne-afgisten, icke torde göra sä obetydli r,
samt
1226 Den 29 Mars.
samt särskildt adragit Kronan en betydlig mistning,
emot om den försalt sine der ägande hus, och hwist
kec afwen bordt komma i beräknande.
Sä wäl i detta hänseende, som af den höga
panne-afgifren och i ^alculsn päraknade altför stora
xsr-.oi-.3l
vssattlagde Lägenheter och Qwarnar, fruktår jag
minst 50 2 60,000 R:d. komma at brista uri den
för Staten erforderlige Bewillning af 362,000 R:d.
L. kl. Santesson.
Ester upläsande häraf, förklarade Herr Borgmästaren
ViÄoriu sig instämma uti hwad Herr
VirsÄsuren Sante-son anfört, sa wäl angående den
Innewänarne i Städerne älagde Bewillning för
branwinsbränningen, som ock i afseende pä den
för Allmänna klaoaLms - Inrättningen föreflagne
skyldighet at ersätta den Summa, som Stockholm
och Götheborg borde erlägga, i händelse de agde
rättigheten.at bränwin tillverka; hwarjemte Herr
Borgmästaren begärde, at detta anförande mätte
fa åtfölja Utskottets i fragan nu afgäende utlaranDe.
Uit suxra.
Ux protocollo
L. 6. Inoman.
Föredrogs ä nyo Skats-Utffottets den 23 Mars
pa borver lagda Memorial, innehållande förslag til
Antecknings-Bok och Intsre88e-Uträkning för de
bokförde eller /UmustetL-Länen, samt hwad wid
Deras anteckning iakttagas bör.
Bifölls. Fö
-
Den 29 Mars. 1227
Föredrogs a nyo Stats-Utffotteksden 25 Mars
pä bordet lagda Nemosi.-rl. innehållande Urskottets
utlåtande öfwer de Anmärkningar, som wid dest
förslag til IvstiuLion för (-'oiNllussLNLtet i Riksgalds-Lontoirc-t
blifwit gjorde.
Detta utlakande blef, jemte berörde InstruÄion,
uppå derom af Herr Greswen och Landtmarskalken
gjord proposition, bifallet.
Uplästes et ifrån Oonsritutions-Utffottet ingift
wit sa lydande:
Wördfamt ^lemonLl!
Da wid Justeringen uti Högloft. Ridderskapets
och Adelns af kixpeclioons-Utskottets För»
stag til underdånig ffrifwclse, rörande Wargeringens
uplösande, och efter yttrad anhållan, at Högloft.
Ridderskapets och Adelns särskildta mening i
LxpecliilOl^n äfwen matte införas, fraga upstält,
dels om tre Srands beftut öfwer detta mål borde
anses gällande, dels huruwida, enar en Lxjxäition
efter tre Stånds beftut blifwit författad, i densamma
det fjerde Ståndets mening kunde inflyta, har Högloft.
Ridderskaper och Adeln, sedan Herr Grefwen
och Landtmarskalken, efter wägrad proposition til
förändring af kixpeclitions - Förslaget, förklarat ärender
för hwilande, behagat anmoda constiwtionsUtffottet,
ar med sitt utlåtande öfwer dessa bägge
stridiga frågor inkomma.
Efter noggrant vfwerwagande häraf, och da
Ut»
1228 Den 29 Mars.
Utskottets åtgärd härwid, enligt Niksdags-Ordningens
;; H., endast sträcker sig ril pröfningen af
fragans stridighet eller enlighet nied Grundlagen,
får Utskottet först wördsaint förklara fin öfwerkygelfe,
at da sattet huru förekommande ämnen böra
afgöras är tydeligen utstakadt i Riksdags-Ordningens
7; § / hwaruti 7Z och 8o §.§. af Negerings-.
Formen ej finnas undantagne, mäste fragan
om Wargeringens uphörande, hwilken ej kan hänföras
under andra än de bada sistnämnde § §.,
kunna i laglig ordning afgöras genom tre Stånds
sammanstämmande beslut.
Beträffande ater intagandet uti klxpeä itio nen
af Högloft. Nidderskapets och Adelns särskildta tanka,
anser Utskottet sävant desto mindre lämpeligt,
som Riksens Ständer ej böra kunna framställa mera
än Riksens Ständers werkliga beslut, och da
dehutom genom den skiljaktiga meningens införande,
twart emot all wänlig lonn-ilttet, beflucel ej förändras
eller förlorar sin werkan.
En Ledamots särskildta yttrande bifogas härjemte.
Stockholm den 28 Marlit l8io.
Pä konstitutions. Utskottets wägnar
Llaes kleming. e. V. Rosenstein.
Daniel Lberslein. l^^ckert.
D. Valerius.
Uk
-
Den 29 Mars. 1229
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
(^nnscitutions-Utskotts krotocoll den 28
Martn 1810.
S. D. Under öfwerläggningen om den fran
Högloft. Nidderffapet och Adeln remittent- stridiga
fräga om utfärdandet, efter Tre Stånds bestut,
af en underdånig ffrifwelse, rörande Wargeringens
uplösande, yttrade sig Herr Lagmannen
Silfversparre som följer:
Orsaken til nu föreftagne tillägg, lärer wäl
böra igenfinnnas i den farhaga, at, sedan Beredningen
af detta mål blifwit handrerat af Oscnnomiss-
Utskottet, och Riks-Scanden derefter fattat deras
besiut, den flutsatts ffulle kunna dragas, at
hela detta ärende wore blott et Beswars-mal, hwarä
det ffulle ankomma pa Regeringen a c göra afseende
eller ej; men harwid förekommer:
1:0 Ac behandlings-sättet wid sakers beredande
inom Stander, om också i afseende pa kvemisser
någon gang misstag ffulle förelöpa, aldrig kan
förändra sjelfwa sakens natur af Beffattnings-,
Bewillnings-, Oc!conomigs., Lag- elier Grundlagsfrågor,
sadan den i Regerings-Formen blifwit ut«
tryckeligcn bestämd, och at följakreligen ofwannämnde
behandlingssätt wid sakers beredande ingalunda
amboriserar Regeringen, at anse en sak annorlunda
an Grundlagens ordalydelse föreffrifwer; et medgifwande
af Ständer och et förhållande af Regeringen,
som wore häremot stridande, ffulle med
detsamma wara at införa et helt annat förandringseller
förklarings-sätt af Regerings-Formen, an denna
umyckeligen anbefalt.
2:0- Wid'
I2ZO Den 29 Mars.
2:0. Wid tillämpning häraf pä förewarande
fraga finnes rydeligen, at ven ena delen af Riksens
ScänderS beslut, med instämmande uti den af Konungen
ti! Rotarnes rätkwisa och billiga lättnad
redan widragne åtgärd, innefattar en underdånig
önskan om dest snara werkställande, och den andra
delen-acer et utlåtande, som bestämdt förutsätter,
ar i framtiden ej något steg matte widragas, som
strider^emot 82 §. af Regerings-Formen. Da nu
fyra Ständ beflutit alt detta, och trenne Stånds
beslut warit kilrackeligt i frägan om uphäfwandet,
som nu ensamt blifwit afgjord, hwaremor fraqan
vm återinförandet af en sadan inrättning nödwändigt
ffulle reducera sig til et Bewillninqs-mäl, anser
jag Lxpeclaionen, sadan den är föreslagen, wara
gansta behörig, afwensom jag finner, at särstildle
Ständs motiver ej kunna inflyta i Lxpeclilioner,
säsom börande Uttrycka blott de meningar,
hwilka cleciilerm beflutet, och ar fördenskull Herr
Grefwen och Landtmarstalken warit fullkomligen
berättigad, at icke pä motionen om en sadan särskildt
menings införande i Lx^eclitionen göra någon
proposition." li>t supra.
blx protocollo
fl. O. Valerius.
Begärdes pä bordet.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade, at ingen fräga kunde upstä om detta
lckemorials läggande pä bordet, emedan derom ingen
ventilation kunde ägg rum.
Gref
-
Den 29 Mars. 1251
Grefwe Lilienborg, Jokan benning,
srägade, om, nar det wägrades at lagga detta ^lemo,
ial pa bordet, det wore tillätet at göra anmärkningar,
för at detsamma til Utssotcer ater-remittera.
Herr Landtmarskalken swarade, at dä
con8tittitton8 - Utffotter i detta mål sig yttrat med
Riksens Ständers rätt, kunde ingen ater-remi8s
komma i fräga.
Grefwe Lvllenborg utbad sig, at i sadanr
sall, såsom sin reservation til krotocollet, fä up
läsa
följande:
Sedan Högloft. Lon8titut,'on8-Utskottet i detta
ärende nu meddelt en icke wäntad 6eci8ion. anser
jag mig böra lemna ec närmare förklarande, ej allenast
af skälen som föranledr til mitt yrkande, at Lönstittitions
Utskottet mätte sig häröfwer utlära, än
af dem, som hos mig stadga den öfwertygelsen,
at et utlärande af det innehall jag yrkar warit deremot
at förwänta. Sedan jämlikt Regerings-Formens
8v H. ingen annan indelt krigsmagr lagligen
exi8terar, än den som genom Konung L/tkbXI.s
contra^e-r med Landet är förordnad, hade jag ansett
med Nationens rätt och trygghet förenligt, at
i Riksens Ständers underdåniga skrifwelse til Konungen
om Wargeringens uphörande, skulls, under
åberopande af Regerings-Formen, inflyta det yttrande,
at Wargeringen i grund deraf nu ej mera
kunde äga rum, samt at da den nuwarande således
äfwen derigenom, redan är uplöst, hos Kongl.
Maj.c skulle i underdänighet anhallas, ar i Nader
til verkställighet befordra, hwad Regerings-Lagar
ne
-
i2Z2 Den 29 Mars.
ne således förestrifwit om Wargeringens förswinnande
för det närwarande likasom för framtiden;
men i det stallet har den i fräga warande underdåniga
strifwelsen, med uteslutande af et sadant förklarande,
erhållit ec twetydigare innehall, innefattande
mindre er stadgande för Wargeringens förswinnande
för framtiden, an en , förnämligast i afseende
pä krigets stut framstald underdånig önsta»
och anhållan, ar de deri äberopade Förordningar
om Wargerinaen matte uphäfwas, hwilkec likwäl
warit öfwerflödigt och olämpligt da de genom Regerings-Formcn
laugt förut uphafde blifwit; och dä
man i delta Riks Srand yttrat den ranke, at Wargeringen
ägde samband med Knekte-cmntraLs, ne,
och i grund deraf kunde äter pakallas, enär behofwet
sndanc kräfde har jag ansett nödigt, at ej
allenast med morsta! möra denna mening, än at
Ådagalägga angelägenheten af sadane rilläggningar
i kxp clinomn, som meddelade en bestämd trygghet
för framtiden emot möjligheten af et sa bestaffadt
behandlingssätt af Verra ärende, och i afseende
pa hwilka omständigheter jag nu wördsammeligen
anhaller ar följande ytterligare fa anföra.
Wid Regerings-Formens förestrift i 80 §.,
"at krigsmagten ril häst och fot förblifwer wid de
"med Lander och Sräderne uprättade Lontt-sLer, til
"detz Konung och Ständer finna nödigt, at sam"falt
deri göra ändring; kunnandes ingen ny eiler
"tilökad rotering uran genom Konungs och Stän"ders
sanrmanstämmande beflur tilkomma," upstär
dm fräga, om, i grund af Konung xi:s
pa 1680 kaler ordenreligen uprärrade OontrgAer,
den sa kallade Wargeringen, hwarken til cxixten.
cs
Den 29 Mars. i2zz
cs eller benämning^känd förr än sextio är derefter,
kan i grund af desse (^omracksr äga en med Regerings-Lagarne
enlig tilwarelfe. Det nekande swaret
härtil grundar sig derpå, at da i desse gamla
(.'omraÄsr någon annan förbindelse icke ar stalld i
fräga, än i afseende pä dawarande krigsmagt, icke
en gang möjligheten af detz widare utsträckande eller
minsta förbehåll til sadan rättighet för framtiden
deri intagen, följer deraf orwunget, at ingen
annan mening derom bör upkomma an den, at
da Riksens Stander beflöto kriget emot Rydland
ar 1741, atogo de sig, jemlikt Niksdags-Bestuter,
för en kort tid, icke såsom en följd as Lneckte.
LontrgÄLrnL, utan som en frivillig Bewillning,
at för tilfället utstrifwa krigsfolk, dock efter
beräkning af Hemmantal och Rotar, sedan andre
grunder för utskrifning under den föregående Enwälds-tiden
äfwen da blifwit förhatelige. Dl detta
Ständers enda beslut om Wargering kan således
afwen sä litet hämtas förbindelser i förenämnde
LontrLÄer, da de dertil icke föranleda, som
Wargerings upsättande under de twenne sista krigen
med Rydland, anbefalte genom magrsprak,
kan giswa nägon styrka ät lagligheren af detz rilwarelse.
Den som owaloigt ssvil dömma, mäste
medgifwa, ar äfwensä litet det later rimligt, ac
för det en Bewilluing blifwit efter wista grunder
en gäng fastställd, stola alla Bewi-lningar följa
samma grunder, lika sä olämpligt är det ock, at
pästä, at för det en utskrifning en gäng blifwit
werkstäld efter beräkning af Rotar och Hemmantal,
stola atla inrättas efter lika förhäilande och
kunna derefter affordras, enär de larfwas, utan
all
Sjette Bandet. N:o 7k
I2Z4 Den 29 Mars.
all pröfning af rättwisan i grunderne och möjligheten
i tillämpningen deraf. I den öfwenygelse
at således någon fragg om Wargerings upsättande
icke annorlunda an wid Riksdagar och i föreskrifwen
ordning ffulle kunna upstä, har icke dest
mindre och til undanrödjande deraf, at icke den
mening ffulle kunna ledas ifrån 80 §. i Regerings»
Formen, det tre Stand ffulle medgifwas afgörande
ratt i detta mal/ samt detsamma såsom Noteringsmal
anses/ Ridderffapet och Adeln i stt beslut
i detta ämne aberopar§- Regerings-Formen/
innehållande: det utstrifniugac af Man"skap
icke ma utan Riksens Ständers samtycke
L den ordning förut namndt är (nämligen
"om Bewillningen) päbjudas, hwarigenom Ridderffapet
och AdÄn ej mindre ansett sig hafwa förwarat
sin beflurande rätt emot alt inflytande astre
Ständs sammanstämmande beslut, än derigenom
förklarat, det Wargeringen, ickeägande grund i
Noteringen, således icke annorlunda än genom utskrifning
kunde äffas, hwartil likwäl, jämlikt märets
egenskap och innehållet af 75 §. i des; hela sammanhang,
alla fyra Standens sammanstämmande
beslut otwifwelagtigt fordrades til et lagligt resultat.
I grund af detta beslut har jag hyst den öfwertygelse,
at da frägan om Wargeringen icke är
er Noterings- utan mffrifnings-mäl, samt at Ridderffapet
och Adeln säledes genom åberopande af
7Z §. af Negerings-Formen förwarat och tilkännagifwit
sin rätt, ar icke utan eget Ständs bestut
kunna aläggas förbindelse til ny Wargerings upsättande,
och i den ordning samma §, om Bewillningar
föreffrifwer, det warit öfwerensstämmande
med detta StändS bade rätt och trygghet, ar til
före-.
Den 29 Mars. 1235
förekommande af förtydning af detta måls beffaffenhet,
fa inför Thronen framföra utur hwad synxuuÄ
Ridderffaper och Adeln anfelt detfamma,och
grunderne för betz besiut, hwilka, med unbanrödjanbe
af den mindre bestämda tydlighet Lxpeättionen
synes innefatta, icke torde wara aldeles öfwerensstämmande
med be öfrige Srandens/ ehuru i afseende
pa Wargeringens uphöranbe för bet närwarande
föranledande til samma beflut. LonsritutionsUtffottet
bar likwäl, uran afseende pa desse omständigheter,
samt at Regerings-Lagarne nu icke mera
än förr wagra et särffildt Srand sadane rättigheter
i mäl, hwari de äga besturande rätt, afflagit
införande i ^xpeäiuonen af Ridberffapets och
Adelns sarffildte mening i berta ärende, och dä
ändring i detta beslut för det närwarande icke lärer
äga rum, arerstar blott, under förmodan ar i
xnnc pen för framtiden winna en rattwis ändring,
at til det uplysta owälbige omdömet öfwerlemna,
huruwida Ridderffaper och Adeln af LonslitmionsUrffottet
til godo njutit den rätcwisa samma Stand
hast rätt at förwänra och icke underlåtit ac äswen
yrka. Men da jag nu a ena sidan bestridc alt intrång
i Hemmansbrukares, Russ och Notehallares
lagliga rättigheter för framtiden, anser jag det wara
en deremot swarande pligt ar förklara, det äfwen
jag instämmer a angelägenheten af et kraftigare
förfwar emot fiendtligt anfall til trygghet för
wart sjelfbestånd, dock blott för en kortare rid bestämd;
jag säger blott förfwar, ty ec anfalis-krig
ifrån ost ffulle för det närwarande wara signalen
til war ofärd och uplösning, men detta förfwar
kan och bör icke allena sökas hos Hemmansbrukaren
, wio hwilken man i betta Land fastat nästan
I2Z§ Den 29 Mars.
alla de allmänna förbindelser, som pä Landet kunna
utgöras. Man erindre sig, at Wargeringen
blott genom Konung /gOOl^piiZ magt
spräk
förklarades utgöra en särskildt Irouppe, men
altid tilförene, under det krig Konung 6081/1? III
förde emot Ryssland, blott warit en ksserve at
wid inträffande Vacancer i de afgängnas ställe i
krigstjensten inträda, och säledes aldrig beredc eller
warit at påräkna säsom tilökning i krigsmagten,
uran haft til föremål Rust- och Rotehällares förman,
at hafwa karlar at lilga, i förening med
Statens säkerhet, at Armeen skyndsamt completteras
skulle; och med fastad upmärksamhet dera,at
under nuwarande och lange fortfarande brist pä
til krigstjenst tjenstbar och til dess antagande benägen
ungdom, nu redan, wid upfyllande af de werkelige
förbindelserne til Armöens compleiter^ncle,
be största swarigherer möta, jordbruket, under beständigt
tilökande allmänna förbindelser och under,
til dess märkeliga skada, saknad efterlefnad af Kneckte-Lomrriäerne,
swarligen i längden lärer bära de
tyngder detsamma lagligen kan äläggas, har der
werkeligen icke warit tänkbart, at man skulle genom
Författningars förtydning wilja deri söka en framlida
förbindelse för Hemmanen til Wargerings upsättande,
och i och med detsamma gifwa Jordbruket
det mäst krossande stag, genom detfammas ä.
läggande cff förswars-skyldigheten allena. Denna
ytterligare förswarsgkyldigheten anser jag blott för
bestämd tid til mötande af fiendtligt anfall böra i
et sammanhang sökas i dHcicmclle förmögenheten
samt Medborgerliga forswars-skyldigheten, och det
ar til bestämmande af tillämpning deraf i fadant
ändamål, jag endast skulle medgifwa inäiviäueils
öfwer
-
Den 29 Mars. 1237
öfwerenskommelser i otterne i ärender som höra
ril Riksens Ständers omfattning. Mätte Ridderstapet
och Adeln, såsom Jordägare, lika nitfullt
emot inträng bewaka desi rättigheter, som andre
Srand icke förgäta at förfwara sine, och sä mycket
mindre för framtiden medgifwa en sädan förklaring
af Författningar, som torde warit asyftad,
at nemligen Wargeringen äter möjligen stulle kunna
Hemmans-Innehafware affordras, som Jordbruket,
med saknad af det gällande förordets in.
styrelse wid detta Riksmöte lil bewiljande af fördelar
och bewakande af dest ratt och bästa, stulle
ofelbart genom aläggande af nya bördor i afseende
pa Rikets förswar, falla under tyngden af desamma
och återgå til den wanmagt, hwarifran denna
hufwud-näring utan Statens bidrag eller upoffringar
upftigit, och stulle i faller draga med sig den
enstildte och allmänna wälfärden, som nu mera pä
Jordbrukets bestånd och förkofran allena beror.
Herrkgoräsnstolpe, ^n6srs, och Friherre
kunck, ^clolxb, förenade sig med G r efwe
L/l lenborg.
Friherre Stael von wolstein,
kitr,ck^uävig, anmälte sig at fä tala, men
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade, at ingen ventilation kunde äga rum.
Friherre Stael von kkollsstein yrkade
at i sädauc fall endast fa til ickotoeolet bilägga
fin förklaring: OiZLustton öfwer detta ämne synes
mig aldeles 'öfwerfiödig: hwad som blifwit tglt hade
-
L2ZF Den 29 Mars.
de gerna kunnat wara otalt, aldenstund Konungen
långt för detta lätit Wargeringens uplösande
ga i werkställigher. Pä hwad grund har sadant
stedt, vm icke enligt 80 §. Regerings-Formen,
som bjuder, at ingen ny och tilökad Rotering matie
tilkomma, och Ständerne således begärt alla sädane
nya entledigande. Sjelfwa de som
bestridt Grefwe 6^l1enbo>-A8 motion, aro af denna
tanke; jag får som bewis åberopa Grefwe klörne-rs
yttrande i sista lleno, at han kände det Wargeringen
redan wore uplöst, men trodde Rikets säkerhet
fordra, at Konungen agde magt densamma
äter päbjuda, i fall sä behof gjordes; bwaraf följer
at Konungen i närwarande stund icke äger denna
magt, da det anses nyttigt, at han borde aga
densamma. Och ar följaktligen Wargeringen afstaffad
och kan ingen ytterligare tilökning eller upsättning
af krigsmagt med hwad namn som hälst,
nrom Konungens och Ständers sammanstämmande
beslut, äläggas Rikets Inbyggare.
Grefwe c-yllenboi-A utbad sig, at til sitt
förra yttrande fä tillägga, at Utstotket hade yttrat,
at tre Ständs bestuc borde gälla derföre, at
§. i Negerings-Fornien ej i den 75 Riksdagsordningen
funnes Det stöde likwäl i 7Z §.
orden: nya palagor, til hwilkas päbjudande 4
Stånds röster behöfdes, hwarföre, genomanaloxien,
denna §. afwen deri wore inbegripen.
Grefwe körner, /gclolk 60 rån. Det
ar endast i anledning af hwad som blifwit a.,fort
emot con8mmion8-Ucstotkets uklätande, ej för at
deraf göra et öfwerlaggnings-ämne, jag nu utbeder
-
Den 29 Mars. 1239
der mig at fä yttra nägra ord, emedan jag tror
ar det ar en rättighet för en Ledamot af et Utskott,
at förklara de anmärkningar som mot Utskottets förfarande
göras. Ac undersöka huruwida Wargerin»
gen more grundad i lagliga LomrE^r, med flere
til sjelfwa inrättningen hörande omständigheter, tilhörde
ej konstitution^ Utstorret. Det hade endast
ar undersöka, om denna fraga genom tre Stånds
beflut kunde anses afgjord. Utskottet fann da, ar
Regerings-Formen tydeligen utstakar de frågor, til
hwilka de fyra Ståndens enhälliga beflut erfordras.
Det fann, at i den 7; §. Riksdags-Ordningen,
hwari alla de tilfällen äro upräknade, hwarwid
denna enhällighet är af nöden, hwarken den ?Z eller
den 80 §. Riksdags-Ordningen wore Ei-sä.
Verka. koriuLliL äro, ak til de mäls afgörande som
deri omtalas, fordras Konungens och Ständernes
sammanstämmande beflut. För mål der alla fyra
röfterne behöfwas, star Konungens och samtelige
Riks-Standens: här Ständernes. Ständers beflut
stadgas genom deras pluralitet, hwilket Utskottet
salunda fann genom Regerings-Formen adagalagdt,
och genom Riksdags-Ordningen ytterligare
befästadt. Lonstitutions-Utskottet, som ej äger at
förändra Grundlagen, icke eller at densamma förklara,
utan efter dest bokstafweliga innehåll, har
pä detta sätt funnit sig bundet och ej kunnat afgifwa
något annat yttrande, än at saken wore af
beskaffenhet, ar af tre Stand kunna afgöras, och
sedan ej af det 4:de Ståndets skiljaktiga mening undergä
någon förändring. Af alr detta följer, at
dä Lxpeäinoneu war enlig med tre Stånds beflut,
war den afwen efter dessa grunder riktig. Defla
tre Skänds beflut om Waraermgen hwarken war
under
-
i24o Den 29 Mare.
underkastadt eller kunde någonsin underkastas LönLtitutiE
- Utffottets pröfning.
Grefwe Lilienborg wille allenast fragg
Grefwe körner, som behagar förklara LonstitntionsUtffotteks
mening, om icke i 75 §- bland de fåker,
som ej man fyra Ständs sammanstämmande beslut
kunde afgöras, borde räknas mffrifningar, da
nya palagor der aro uptagne, hwilka fordra fyra
Stånds sammanstämmande bestm.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
sörestälde, ar ingen 6iscn88iou kunde äga rum,
hwarester nagra hördes begära, ar er nytt amne
mätte föredragas.
Friherre 8tLel von kkollstoin wille annu
ytterligare tala, men
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade, ar den som hade nägot at anmärka
wid beflutet, kunde derom personligen wända sig
ril Lon8titution8-Utffottet. Herr Landtmarskalken
fortfor, at sedan nu Kxpsöitionens riktighet genom
Utffottets afgörande omdöme wore bewifad, Nidderffapet
och Adeln matte densamma godkänna.
Ropades Ja.
Herr klingspor, Lsrät ^Löolk, frägade
om saken således wore afgjord.
Herr Landtmarskalken swarade Ja, genom
Lonstittilions. Utffottets med afgörande ratt
afgifne utlåtande.
Herr
Dcn 29 Mars. 124;
Herr klinspor förklarade, at sädant hade
man förut kunnat wänta sig, nar walet lil detta
Utskott hade blifwit remitterat.
Uplastes et ifrån don8tittuion8. Utskottet ingifwit,
sa lydande:
Wördsanit semoria!.
Hos ^oii8titutioii8-Utskottet har dess Ledamot
^88e58oren Oalm til öfwerwägande framställt, hurusom
wid werkställandel af wal til Riksens Ständers
^U8titin-Ombudsman, enligt Regeringsformens
föreskrift i 97 § , det möjligen kunde hända,
at om ej genast wid första omröstningen en person
wunue full pluralitet, den icke eller wid påföljande
omröstningar torde af någon erhallas; at sysslan
således skulle förbliswa obesatt, i synnerhet omparti-ifwer
blandade sig i walet, da hwar och en, dels
under hopp at framdrifwa sin önskan, dels med
föresats at tilbakahalla andras, sannolikt enwisades
at ej wika fran sin man.
Dl förekommande häraf, och förar altid bringa
Walförrattningen til ett afgörande mstag, har
/t88e880ren Lalin upgifwit flera anwandbara Utwagar,
bland hwilka Utskottet likwäl funnit lämpligast
den, at i saknad af all xoaitik pluralitet wid
omröstningarne, sätta i dess ställe den relativa, för
at slutligen cleciclera.
Med hänwisning til hwad Utskottet redan föreslagit
rörande en förseglad Votering-Sedels aslag
-
r242 Den 29 Mars.
läggande, afwensom med iakttagande af nägra
har nedan införda ytterligare rättelser/ hwilka Utffottet
ansett bidragande til det sökta andamalet af
ordning och bestämdhet, får Ucffottet altsa wördsammeligen
hemställa, för arr wid nästkommande
Riksdag af Konung och Ständer afgöras, följande
förändrade reclaUion af Regerings-Formens 97 §:
Denne Riksens Ständers .suztitiL-Ombudsman
wäljes af Riksens Ständer genom Tolf
af hwarje Stand, särskildt för tilsället nämnde
kllslLoier, hwilka til detta wals förrättande
sammanträde samma dag, da de af Standen
blifwit utsedde, och skiljes ej at förr än
w, let fnlländadt är. Med iakttagande af hwad
69 Z. til lika rösters förekommande stadgar,
stola detze Lleökorer famfält och icke efter Stand
först rc.
Längre ned näst efter orden: "blifwit kallad och sa
widare," komme et sä lydande tillägg at inflyta: Inträffar
den händelfe, at twa eller flere personer,
öfwer hwilka särskildt röstas bär, undfar lika
röster, företages först votering om den ordning
hwaruti de til omröstning ma framställas.
Skulle, fedan alla omröstningarne således för
sig gatt, likwäl ingen person hafwa erhållit
den här förestrifne pluralitet, anställes np omröstning
öfwer alla dem som wid första voteringen
blifwit fatce i fraga, stolandes den
som da erhåller de flesta rösterne, utan afseende
pa rösternas antal, anses behörigen wald.
Enär någon af de i förenämnde ordning under
omröstning stälde, blifwit af kleLorerns
kallad, uphörer wal-förrättningen och rc.
Den 29 Mars. 124;
I följd häraf skulle afwen 6z §. af NiksdagsOrdningen
i de delar, som aro hamrade fran Negerings-Formens
i fräga warande 97 § erhälla en
förändrad och härmed öfwerensstämmande ordalydelse.
Stockholm den 21 Marrii 1810.
Pä LonstilMions -Urffottets magnar
Llaes Ickemin^. tl. v. Rosenstein.
Daniel Aberstein. chson bl^ci^ert.
ch D. Valerius.
De i Verra ^lemorisl gjorda förstag skulle
hwila ril nasta Riksdag, för ar dä upragas och
afgöras.
Uplästes et ifrän Loustitutions - Utskottet ingifwit,
sä lydande:
Wördfamt Memorial.
Under den 15 sistlidne Januarii har Högloft.
Ridderffapet och Adeln lil konstitutions-Urskorret
re>nitterat et af Herr Lapikains - DieutcnaMen m. m.
Grefwe jaeob De Oarclie in ?lsno upläst DickaNI6N,
hwaruti förestås Högloft. Ridderffapet och
Adeln afsägelse af ännu ftinehafwande krivilegier,
emot förnrfarre wilkor, at de öfrige Ständen afwen
afsäga sig alla?rivi!e§ier, förmaner och rättigheter,
som kunna tilhöra dem enffildt, den jord
de äga eller den rörelse de idka, at al! jord mä refwas
och til Hemmantalet förnyas efter den grund
Konung och Ständer stadga , samt at en ny repre
LÖN
-
1244 Den 29 Mars.
sentation, mera enlig, med tidehwarfwetsuplysning,
hwarje Medborgares ratt och det Allmännas bätliad
mä införas, såsom insegel af Nidderssapets
och Adelns upoffring; waraitde Kemisen derjemte
ätföljd af alla i Högloft. Nidderssapets och AdelnS
klenum oswannämnde dag i anledning as-samma
rnotio» afgifne anföranden.
Med erkännande af ämnets wigt och af dess
syftning til återställandet af en mera jemnad likhet
i Medborgares Rättigheter, har det likwäl ej undfallit
Utskottet, at detta Förslag grundar sin werkställigher
icke blott pa recipi-ogu» afsägelfer, utan
vck pa de uttryckliga förbehällen af en allmän jordrefning,
och en ny rsprssentLtion. -Öfwer denna sednare
är Utskottets Betänkande redan genom särskildta
äldre Kemiker infordradr och ssall afwen
vfwerlemnas sa fort fragans någorlunda fullständiga
utredande och utfästande Handlingars widlystighet
medgifwa det, för at af tilkommande Ständer
granssas och afgöras. Hwad acer den yrkade
jordremingen beträffar, lärer detta ärende, dels
säscm egenteligen Oeconomistr, dels såsom medförande
en rubbning i Hederwärda Bonde-Ståndets
keivile^icr, ej tilhöra Utssottets åtgärd.
Med förutsättande af deffa wid concexglonerne
förknippade förbehåll, har Utskottet, efter noggrant
öfwerwägande, ej kunnat anse förslaget i des; hela
annorlunda, än som en hemställan til Högloft.
Ridderskapet och Adeln, beroende af de wftkor,
hwarunder fa wäl Högloft. Ridderssapet och Adeln
som öfrige keLpoLUve Stånden täckas densamma
bifalla. Da således antagandet af wilkoren ankom
-
Den 29 Mars» 1245
kominer pä nödwändigt förutgående prelimmgirs
Beflut, hwilka Riksens Högloft. Stander annu
ej fattat, har Urffottet ej funnit sig rilständigt,
at inga i någon närmare pröfning af sjelfwa hufwudfrägan.
En Ledamots, Herr Riddarhus »Secreterare»
m. m. Silverstolpes särskildta Anförande til
Utssottets krotacoll bifogas wördsammeligen. Stockholm
den 7 Martu 1810.
Pä (konstitutions-Utskottets wägnar
kleming. L- v. Rosenstein.
Daniel Uborstein I^on D^elssrt.
D. Valelius.
yttrande lil Högloft. Lonstitutions - Utskottets
UrotoLoil den 5 Mars 18 lO.
Af en ansedd Ledamot utaf det Stand, hwartil
jag har den aran at räkna mig, ar framställd
den wigtiga fragan om frrwillig afsägelse af
sanrteliga Riks-Ständens privilegier. De
wilkor af ali jords förutgående refning, och af
Matrona!-Representationens förutgående förändring,
hwilka han önffar a sitt Stånds sida
derwid fasta, göra wal, jag medgifwer det, sjelfwa
fragan i sin werkställighet sa aflägsen, ar tiden
för densamma swarligen kunde uträknas. ^ Men ar
en sadan sräga, äfwen förbunden med sädana wilkor,
inom detta Ständ kunnat wäckas, framställd
redan s^mrvmen af ett tidehwarf, wida olikt der
1246 Den 29 Mars.
icke altför långt riibakafiydda, da hwarje mäktigare
Ooiporation j detta Rike ansag sig af en högre
berättigad natur, an de öfriga.
Emedlertid ar denna fraga, som, da den fran
förenamda wilkor stiljes, fynes acerfa en billighet
och innebära förhoppningar, kanffe en af de mäst
granlaga at widröra och behandla. Den kan, efter
hwars och ens olika sätt ar se, och /attad af
olika rigtade pioner, äfwensawai fa gemenskap
med jacobinffa fordringar, som med rattwisa grundsatser:
och af detta ffäl har jag ansett rädligt, ar,
sedan den en gang blifwit wäckt, söka ucweckia
den pa ett sätt, som bör sammansta pä en gang
med rätcwisans och samhällsordningens anspräk.
Innan man kan med sanning och billighet
afgöra denna fraga, ar det nödigt at klarr utweckla
hwad under benämningen af Stånds privilegier
hittils i delta Nike warit förstadt.
Först ma anmärkas, ar likasom Jordens in»
newanare i allmänhet finnas delade i mer och mindre
wal lotrade c^ssei-, som kallas Nationer, ar
ock hwarje Nation inom sig delad i mindre Ll^er,
under olika benämningar. I Swerige är Stand
en af dessa benämningar.
Men denna benämning ar derjemte hos oh, i
afseende pä Llassei åtföljande Stats-Inrättningen,
til sin bemärkelse trefaldig. i:o urmärker den en
clas-.-Fördelning i afseende pa olika Tjenste- och
Närings - befattningar, såsom c^ivil - Ståndet,
Rrigs-Ståndet, L^cko-Standet, Läro-Stan
det,
Den 29 Mars. 1247
-et, Handels-Ståndet m. fi. 2:0. Skillnaden
emellan twenne i anseende til födseln olika medborgare-claier
Frälse- och Ofrälse- Htanden.
Z-.o- Skillnaden mellan de 4 afdelningarna i blationLl-KepresLntauonen,
i hwilker sista fall FrälseciL88en
ensam Utgör en afdelning, 2ldels-Ståndet,
och Ofrälse-Ligren innefattar trenne afdel^lingar,
preste- Borgare- och Bonde-Gtänden.
Det ar för hwardera af dessa fyra RiksStand
som tid efter annan Akter blifwic utfärdade,
hwilka äro kända under namn af Stånds»
krivilegier.
Under förutsättande at man allmänt erkänner
ordet privilegium betyda ukestutande förman, wil
jag nu bjuda til ät ådagalägga med hwad riglighec
och redighet detta ord privilegium, äfwcnsom
ordet Stand, i dessa Akter finnas nyttjade.
Til en början mä anmärkas, at wara såkallade
Ständs-privilegier innefatta ej allenast stadgande»
tilerkännande förmåner, utan ock, hwad
sällsammast är, stadgande» ej tilcrkännande
förmaner.
Af den förra Liesen »rom de fa coust,'-
tutionella rättigheter för Standen såsom delar af
KepresentLtionen, hwilka rättigheter böra hafwa,
och hafwa, sitt särskilta och rätta rum i wära
Grundlagar, innefattas i Stånds - privilegieru-i uteslutande'förmaner
af twenne stag, personliga och
oeconomissa; och ännu et annat stag förmåner icke
uteslutande, utan gemensamma för alla Medborgare
i Staten. Kän
-
r24§ Den 29 Mars.
Kännemärket pä de uteflutande personliga
förmänerna är, at de njutas för blotta ledamotsskåpet
af en witz Medborgare-Llass: ver ar, för
Der man är Adelsman, LcclesiaRtik-person, Borgare
eller Bonde; ar man om dem kan sbsolme
säga: jag ager dem.
Kännemärket pä de uteflutande Oeconomiffa
är, at de njuras för näringsfänget: det ar, för
ber man ar Säteri-ägare, Handels- eller SlöjdeZdkare,
Tjensteman inom Kyrko-Ständer, eller
ägare af Skattejord; at man om dem kan med
egentlighet säga: utan mitt näringsfång ägde jag
Dem icke.
De förra hafwa ej ett rättmätigt wärde, sa
wida deras njutning ej, der den der förljenar,
upplätes ät hwarje Medborgare at genom eget bemödande
förwärswa: ty laglig förwarfnings-ratt
bör wara alla lika öppen, sein laglig ägande-rätt
wara alla försäkrad. Men uplätas dessa förmäner
lil åtkomst för hwarje Medborgare, sä uphöra
de ock at under rubrik af l'riviler;iLr finnas,
emedan de uphöra ar wara personliga. Sädane
äro, t. ex., den numexa afsagda adeliga rättigheten
at såsom Säteri-Ägare exclnM idka FrälseJordbruk;
den ar i sitt förfwar hafwa handtwerkare
til sit husbehof, m. fi.
De sednare äga, ester all sant uttänkt samfundsräkt,
ett wäsendtligt warde, emedan de beflamma
och försäkra beskaffenheten af egendom och
naringsfäng, hwilka böra wara för Innehafware»
heliga, men ock förwarfbara för alla andra; ej
kun
-
Den 29 Mars. 1249
kunna lil dem utsträckas utan ersättning ät den
lagligen ensamt njutande; och wäl wara föränderliga
efter ett förbättrade Samhalls-sticks nödwandiga
fordringar, men ej pä annat wilkor, än at
förändringarne ma galla lika för hwarje Förmärsware.
Dessa, när de aro stilda fran all gemenffap
med de förra,' förtjena ej sitt namn af privilegier,
enledan deras njutning, dä lika åtkomlig
för alla, icke utgör något undantag fran de allmänna
principerna för Samfunds-rätt. Sädane äro,
t. ex., Fralse-Jordbrukets förmåner, Kyrkocmbetenas
afiönings-sätt, de rehlen,eulai ista stadganden
för handels- och flöjde-idkande, m. fl.
Dek tredje staget sä kallade privilegier stjljer
sig ännu betydligare fran de förra , än dessa stilja
sig sins emellan. De hafwa uran twifwel fordom
warit uteslutande, och således hörr under nagotdera
af de förra flagen, men tid efter annan, genom
sunda principers seger öfwer ^rixtolrrati och blier»rki,
blifwit. utwidgade-til allmänna rättigheter,
och förtjena således numera under ingen synpunkt
sin benämning. Sadane äro, t. ex., de adeliga
rättigheterna at fä för drygt stattlagde hemman
förmedlade, at anlägga Bergsbruk, at jaga pä
egen stog, at byta sig til sist; försakringarne om
personlig säkerhet, som först funnos i Adelns och
Presterskapets privilegier, och sedan inkommit i
Bonde-Standets, försakringarne om egendoms-säkerhet,
som finnas i atla, m. fl.
Emedlertid, sä klara dessa stillnader synas ost,
som nu lefwa, finna wi alia rrennr stagen förmäner
Sjette
Bandet. N:o 79.
r25o Den 29 Mars.
ner förblandade under en och samma benämning,
i de för Riks» Granden pa privilegier utfärdade
Akter- Man har i de begge förra flagen skönjt
kännemärket af någon ting uteslutande: uteslutande
för personer, och uteslutande för näringsfång.
Man har sett förbi skillnaderna: at det fom ar uteslmande
för missa personer, kränker alla andra
personers förwarfnings-ratt; och at det som är uteslutande
för näringsfång, endast bestämmer och försäkrar
näringsfångets beskaffenhet, men kränker ingens
personliga ratt, enär förmärfnings-förmanen
lemnäs öppen at alla. Wid det tredje slagec harman
ej märkr, eller welcu märka, deras småningom
inträffade totala uphörande at pa något sätt
mara exclusiva. Af dessa anledningar, härflutne
af oförstandet, understödde och begagnade af egennyttan,
har benämningen af privilegier kommit at
i Akterna gälla för tmenne aldeles olika saker. Man
har, jemte de orätkmätiga undantagen för personer,
sammanställt de. rättmätiga för yrken: man har,
i ordets rigtiga bemärkelse, kallat privilegier missa
monopoliska rättigheter, gällande för Ständ, enligt
betydelsen af födsel, som endast stump eller nåd
kan gifma; i origtig bemärkelse nyttjas samma benämning
om fullkomligen oeconomiska stadgande»,
gällande för Ständ, enligt betydelsen af Tjenst eller
Näring, som af alla medborgare böra kunna i
föreskrifmen ordning atkommas; äfwensom constitutioneila
stadganden, gällande för Stand i Representationen,
och endast til Grundlagarna hörande;
samt ändteligen latit under samma benämning
förblifwa äfwen sadana stadganden, som ej
gälla för något Stand särskilt, utan för alla Medborgare
i Staten. Men ej nog härmed, harman.
Den 29 Mars. 1251
som efwan anmärkt ar och nedanföre stall bewisas,
i Standal Ilvile^iei-n^g uptagit en clL88 stadganden,
som ej nlerkänna någon förman, som betyda
ingenting, som aro främmande för alt begrepp
om förman och rättighet, som til och med ålägga
skyldigheter och bördor.
Det af et sa omskiftande bruk af samma ord
upkomna förblandning af bemärkelser har fran de
utfärdade Akterna naturligen, i allmänhetens begrepp,
åtföljt termen Stands-privilsZier: och den
har der sa länge alstrar förwillelfe, och genom förwillelfen
missämja, til deh man nu omsider af nödtwanget
förbindes ar reda Allmänna Tanken, för
at i en naturlig wäg leda hwar och en ril de redliga
medgifwanden, som lika utgöra rätlwisans och
samhällsordningens fordringar.
Den första åtgärd, ledande til detta ändamål,
blifwer at söka med tilräckliga exempel bewisa, det
wara Stånds-privilegier werkligen innefatta stadgauden
af fä mänga och sa skiljaktiga clssrer och
stag, som ofwanföre är anmärkt.
Jag har gifwit mig den mödan at genomgä
hwarje liten partikel af detta orediga cbaosf jag
har gjort det med den ärliga afsigt ar finna riktiga
grunder för mina omdömen; och jag för min
del har ej kunnat finna dem innefatta andra stags
stadgande», än de följande:
Stadgande» som ej innefatta förmåner.
1:0. Allmänna försäkringar i aldeles obestämda
ordalag gifne- Exempel: At den Adelsman
som
1252 - Den 29 Mars.
som förwarfwat sig skicklighet Utrikes, stall deraf
njuta förman efter återkomsten til Riket; Ad. xriv.
4 §. —_At förtjente Embetsman af Präste-StanDet
stola njura wedermälen af Kongl. Nåd; Pra»
ste-St. xnv. 12 H. __2ft Kongl. Maj:t wil, ester
inhämtade närmare underrättelser, afhjelpa Borgare-Ständers
beswär, och lata sig derunder handelns,
manufakrurernes och handtwerkeriernes rättigheters
upphjelpande och förkofran om hjertat wara;
Borg. St. xriv. 8 tz.
2:0. Rena reZlementariska ftadganden, allmänna
eller sxscwll.1. Exempel: Inrättningen med
Adels-Rusttjensten; Ad. xriv. 21 §. — At Kyrko6iscixlinen
och Leremoniorne förblifwa efter Kyrkolagen
och Handboken, som dock kunna förbättras,
och at Lärare och Åhörare ej deruti kunna
göra någon ändring; Präst-xriv. i; §. Om HusPredikanter;
19 §. Om skyldigheten ak biwista
Gudstjensten; 20 §. Huru Kyrkowärdar och
Sexmän mwäljas; 2z §. At alla Kronans behof
stola genom offentliga ^uKionex uphandlas;
Borg. xriv. 2 §. Om sökande til Bur- och Mästerskap
, m. m. Bvrg.Sr. xriv. 5 H.
z:o. Stadgande» om pligter och onsrs. Exempel:
Om Nustcjensten; Ad. xriv. 21 §. De Prästerstapet
alagde mor^Iista styldigheter i Pr. xriv.
28 tz- At om Adelig Enka eller Jungfru later lägra
sig, har hon förbrmit alr sir fasta arf under närmaste
arfwingar; Ad. xriv. 29 H.
Stadgande» som innefatta formäner.
4:0. Sadana allmänna medborgerliga rättigheter,
hwaraf, genom war sednare utfärdade
All
-
Den 29 Mars. 125Z
Allmänna Lag, sarssilta Författningar, eller wära
sevnafte Grundlagar, ingen medborgare är i saknad.
Exempel: Ac hwarjr Adelig tjensteman stall
njuta sitt tilbörliga underhäll ester Rikets Stat;
Ad. priv. 2 §. En dylik rättighet förunnad Prasterstapet;
Pr- x-iv. 2 §. At om en Adelsman
förwerkat sitt gods under Kronan, stall ej hans
hustrus, barns eller folks deruti inmängas; Ad.
prlv. 26 §. Försäkringarne om egendoms-säkerhet,
som finnas i alla Stands-xrivileZieruL. At Handel
och Näringar ej stola stadas genom bäouoxolier;
Borg. xliv. 2 §. Ar ingen Embetsman stall
hindra Böndernes walfrihet ril Riksdagsmän; Bonde-Sr.
xriv. z §. in. fl.
5:0. Lonrtitutionella rättigheter för Ständ
i dtarmnal-kepreLentJtionen. Exempel: Stadgandet
VM roal af Riksdagsmän for Borgare-Ståndet;
Borg. xriv., 6 §. För Bonde-Ständer; Bond.
xriv. Z H. Om Präste > Ständers rang säsom
Ständ; Pr. xriv. 2; §. Bonde-Ständers rang;
Vond. xriv. z H.
6:0. Sadane personliga rättigheter, gällande
dels för Ständ efter Födsel, dels för Ständ
ester Benft eiler Näring, hwilka synas innebära
orättwisa eller enskilt iuwre^e. Exempel:
Adelns rättighet at aga sina bönder; Ad. xriv.
Zi §. Friheten frän all borgerlig tunga för Prasierstapeks
arfva och köpta gärdar i Städerne; Pr.
xriv. IO §. At Bonde-Srandets 8ecrötorare stall
wara ofrälse; Bond. xriv. z H. Adelns xrivileZiergäo
torum; Ad. xriv. 6 §. Den nu mera afsagda
Adeliga rättiaheten at exclusik aga frälsejord;
Ad. xriv. 27 §. 7:0.
r2Z4 Den 29 Mars.
7:0- Sädana personliga rättigheter, gällande
för Stand efter Födsel eller Näring, hwilka,
enijgt allmän Sumbälls-rätt, synas ej bära
wara exclu-äva. Exempel: At om någon Adelsman
förwerkat sitt gods under Kronan, stall
det efterkalas någon i Slägren; Av. pnv. 26 tz.
At ingen Adelsman får blifwa Borgmästare; Kongl.
Kesol. d. z Dec. 1680. At Adelsman får fran
landet at inhemska eller främmande afsätta och utskeppa
afkastningen af sin egendom; Ad. priv. 19 §.
At, med exclusiou för Adeln, Borgare-Ständer
får handla i minut; Ad. priv. 19 §.
8:0. veconowiska rättigheter, i sin natur
icke personliga hwarken för Ständ i kepre^ntstionen,
eller för Ständ efter Födseln, Utan blott för
olika lrräringsfang, säfom Jordbruk, Tjenster,
Handel, lVlrmuiaÄm-sr och Slöider, af hwilka yrken
Närings- Tienstemanna-Ständen alstras: Exempel:
Alla stadgande», vin fralse-jordens rättigheter;
Ad. piiv. z §. Alla om Präste-Ständets löningssält.
Alla rörande Borgerlig Handel och Näringar.
Alla rörande Skatte-jorden.
En riktig öfwersigt af denna ciasn-delning synes
»nig lätt upkäcka, at plivileArerne hufwudsakligen
innefatta stadgande», af följande allmänna kännemärken:
i:o< öfwerflödiga; 2:0. icke dit hörande;
g:o. obilliga; 4:0. sxLlusiva, innefattande allmä»,
ratt; ;:o. bestämmande de», rättmätiga beskaffenheten
af näru.gsfäng.
Til de öfwerflödiga stadga»,den räknar jag
Lem af i:sta clason (allmanna obestämda försäkringar)
^
Den 29 Mars. 1255
ringar), emedan all obestämdt ar som det icke funnes;
dem af 4>:de classen (allmänna medborgerliga
rättigheter), emedan Grundlagarna, Allmäna La»
gen och Författningar särskilt försäkra deras helgd;
och dem af 5 te classen (^onstitntionella rättigheter)
, emedan de fullkomligen bestämmas i RegeringsFormen
och Riksdags-Ordningen.
Til ej bit hörande räknar jag sä wäl dem
af nyHnämnde 4'.de och ;:te classer, emedan de höra
annorstädes, som dem af 2:dra classen (hwarjehanda
reZiemenkariffa stadgande») och dem af z:dje
classer (stadgande» om onera och pligter), emedan
de als icke röra förmaner och rättigheter.
Til de obilliga räknar jag dem af 6:ke clas.
ren (personliga rättigheter hwilka innebära orättwisa
eller enstilt interesse), emedan de antingen rakt
förnärma grunderna för all rätt, eller deras uteslutande
njutning ar et förnekande af hwarje medborgares
lofliga anspråk, at pa et för alla lika och
lagligt sätt innehafwa och förwärfwa; äfwensom
de stadgande» af 8:de classen (oeconomiffa rättigheter),
hwilka, efter behörig utredning, kunna finnas
bara samma stämpel.
Til de exclusiva, innefattande allmän rätt,
räknar jag dem af 7 de classen (sadana personliga
rättigheter, hwilka ej borde wara exclusiva).
Til stadgande» för den rättmätiga beskaffenheten
af näringsfång räknar jag alla dem
af 8:de classen (oeconomiffa rättigheter), hwilka,
ester behörig utredning, finnas böra, pa grunder
instäm
-
1256 Den 29 Mars»
instämmande med allmän samhälls-rätt, äetermEi-s
naturen, »nera och förmanerna af olika Näringsfäng,
pa et sätt som gör ägande och förwärfningSratten
lika, men regelbundit, åtkomlig för alla.
Sedan denna granskning af Stånds-xnvile8iorns8
innehåll föregått, och om, hwarom jag bemödat
mig, detta deras hänförande under missa ^
allmänna kännemärken skulle wara riktigt och fullständigt,
äro wi omsider komne i belägenhet utfälla
något omdöme syftande päbrivils^isrnes behandling
och öde.
Mig hafwa werkningarne af den har anställda
granskning och utredning synts böra blifwa följande
t -
i:o. At de stadganden, hwilka under de irenne
första kännemärken (af öfwerftödrga, ej hit
hörande och obilliga) aro uptagne, icke borde i
Akterns finnas; at de således böra ur StandsxrivileZieins
utgå, emot det enda wilkor, at de
ibland dem, hwilka under rubriken ej hit hörande
finnas upförde, men likwäl äro af beskaffenhet
at böra äga beständ , ma i wederbörliga allmänna
författningar wara eller warda iakttagno.
2:0 At de, hwilka finnas upförde under det
fjerde kännemärket (exclu^ivL, innefattande allmän
rätt), böra til njutning af alla medborgare
utsträckas; ar de derefter af sig sjelswe uphöra ar
wara Stånds-xrivil^ier, och alksa da utur 2lkterne
af detta namn utgå; men böra, i likhet
med de förra, i wederbörliga Allmänna Författningar
intagas.
Z:o.
Den 29 Mars. 1257
z:o. At de, hwilka finnas upfördr under det
femte kännemärket (bestämmande dcn rättmätiga
beskaffimbeten af näringsfång), at dera sager
jaa, hwilka icke tilkomma något Srand såsom
Representations del, hwilka icke bära tilkomma något
Ständ i följe af födseln, af hwilka ensamme
witza Närings- och Tjenstemanna-Ständ npkomma,
hwilka, rätt sedda, icke aro annar an rena
oeconomifia Lagar för alla medborgare gällande,
och ändteligen hwilka ej aga större ratt at i privilegierna,
finnas/ an Lagarna för alla icke der upragna
Näringsfång, böra pä sädana grunder likaledes
ur Gtänds-privilegierns utgä; men ock at
derwiv det uttryckliga wilkor fästes, at de särskilt,
under ledning af hufwudgrunderne för ali ägandeoch
förwärfnings-rätt inom Samhället, mä til rättelse
företagas, och behandlas, icke säfom Grundlagar,
hwaraf de ej bara det ringaste kännemärke,
icke helier säfom oeconomiffa Författningar,
hwaröfwer af Ständerna endast önskningar kunna
yttras, uran säfom Allmänna Lagar, det de enligt
sin narur böra wara.
Witzerligen torde mängen med förundran, och
äfwen med häpenhet, finna resultatet af den här
företagna pröfning hafwa blifwit, at intet enda
stadgande fäfom särskilt Stånds-fsrmän skulle
akerstä; intet enda för hwars stutt tilwarelsen af
ii4:de §. i Negerings-Formen kunde blifwa nödwändig
Ja,
jag tilstär at sädan ar, efter den undersökning
jag gjort, min uprigtiga vfwmygelse.
l I san
-
I2Z8 Den 29 Mars.
I sanning, kan man anse nödigt at under
namn af Stands-privilegier särffilr helga Lomtitutionella
rättigheter för Ständ i dlLtivnal-Kepresentationen,
hwilka rättigheter redan genom sjelfwa
Grundlagarna äro fullständigt helgade? Det
wore ju at fränkänna Grundlagarna sin kraft.
Kan man anse et wärde af Ständs-priviiSZicr
naturligen fästade wid sädane i kraft af Födsel
eller Näringsfäng stadgade särffilta rättigheter,
som tydligen förnärma andras ägande- eller förivärfnings-rärt?
Eller ffulle namnen Frälse-Sränd,
Ofrälse-Ständ, Benstemanna-Ständ- HandelsStänd,
pä nägot sätt kunna helga deras natur?
Af ingen redlig man lärer detta bejakas.
Kan et sädant wärde fastas wid det stag stadganden,
som genom sin obestämdhet alsintet betyda?
Af ingen klok man kan detta bejakas.
Kan man anse såsom särffilta Ständs-rättigheter
sädane, som, i kraft af redan existerancle lagar,
af hwarje medborgare ätnjmas? Detta ffulle
innefatta omening.
Bör man för särffilta Ständs rättigheter anse
sädana, som icke redan äro, men, enligt allmän
samhälls rätt, böra göras lagligen ätkomlige för
alla? Detta ffulle wara en orältwisa: och at, sedan
deras åtkomlighet wore hwarje medborgare tilerkänd,
ännu anse dem för särffilta Stånds förmäner,
ffulle ju äter wara meningslöst.
Kan man anse för särffilta Ständs-privileZier
sädana stadganden, som innefatta pligter eller vaera
? Pligter och oiwra äro ju icke rättigheter.
Kan
Den 29 Mars. 1259
Kan man för särskilta Ständs-pnvileZier an»
se reglemente iska föreskrifter i afseende pä orgönisstion
eller förwaltning af wifia samhälls-inrättningar,
fom icke i någon rimlig orders bemärkelse kunna
kallas Srand? Der strider mor all rigrig
simkonst.
Kan man för särskilta Stands-pnvilegier anse
oeconomiska Lagar, conLtituer^ncle naturen, förmånerna
och skyldigheterna af witz egendom, witza
tjenster och witza näringssätt, til hwilka en regelbunden
åtkomst ej bör nägon samfunds-medlem förmenas?
Med lika skäl borde ju til särskilta Ständs,
privilegier nphöias alla stadganden, som bestämma
naturen, förmanerna och skyldigheterna af hwarje
annat flags egendom, hwarje annar flags tjenst,
hwarje annat flags näringö-sätt, som i Riket finnes:
och sadanr lärer man ej pästä. Detta yrkande
wore likwal enligt med princip: hwad woee dä
der förra.
Jag tilstar mig twifia det någonting mycket
grundligt kan inwändas mot de hufwud-satser jag
nu framställt Ur sä mycket större skäl wäinär jag
mig at anfallas rakt pa mina affigter: och de, til
antalet kanske mänga nog, torde finnas, som uttolka
mitt syftemål sä, som skulle jag wilja blindt
och revolutionärt jemna alla rättigheter, i den godtrogna,
men bedrägliga, tanken, at man, der alla
band först äro brutna, kunde införa hwad ordning
tjenligast funnes.
Detta omdöme skulle wara mig okärt: til en
början fär jag swara, som Ibemistokles: Sla,
men hör i In»
i26o Den 29 Mars.
Intet af alla mina yttranden innebär mer,
an at jag skulle anse enligt med förnuft och billighet
ar krivilLZierne, såsom särskilta Stands-förmamer,
uphörde: uti intet af mina yttranden har jag
upmanat til et lagstridigr utplanande af någon rättighet,
eller til en förkastelse af sadana, hwilkas
bestånd samhälls-ordningen och rättwisan kräfwa.
Min oförtäckta tanke, om jag annu nödgas uprepa
den, ar sadan, at der skulle synas mig af NiksSkanden
klokt och rättwist handladt, om de sjelfwe
uran oniswep förklarade för onödige stadganden
de öfwerflödige, som antingen ej någor betyda, eller
finnas annorstädes försäkrade; om de til sina
rätta rum hanwiste dem, som endast hafwa et 0-  behörigt i kckvlleZiMia; om de afsade sig de obilliga,
hwilkas tillvarelse af inga förswarliga ffäl
kan understödjas; om de til njutning för hwarje
medborgare utsträckte sadana exclvZiva, hwilka innebära
allmän samhalls-rätt; om de förklarade för
rena oeconomiska Lagar dem, som i sin natur icke
annat aro. Dl dessa steg, frivilligt och efter föregången
pröfning ragne, äro Riks-Ständen, enligt
n4:de §. Neg. Formen, berättigade; och om
Kongl. Mast, enligt sin i samma tz. stadgade rättighet,
behagade Vesta Riks-Scändens steg med sit
bifall bekräfta; sa hade wäl Riks-Stånds-pnvi»
leglsrne, i denna egenskap, uphörr, men beflutet
derom hade undfått hela den lagliga form, som pä
en gang försäkrar Staren om lugn, och hwarje
rattwist bibehållit stadgande om helgd.
Och hwad innebära nu i grunden de satser
jag framställt? Orubblig rättwisa ril ändamäl; friwillig
eftergift af alt som stör andras rätt, och
rned
-
Den 29 Mars. 12H1
meddelande af hwad de med orätt sakna; eftergiften
och meddelandet i laglig form gjorda och god.
kända; helgd för agarens, helgd för innehafwarens
ratt, men lika och lagbunden atkomst-rarr för alla
öppen; at ingen näringsfangs-lag ma genast uphöra
at gälla för natur af egendom, eller mstboä
af förwärfning; at förut hwarje sadan lag mä hanwisas
til förbättring efter oweldiga samhalls-prmcipsr
; at förbättringen ma hwila pa detza 2:ne grunder:
a ena sidan för alla gemensam, men regelbunden,
förwärfnings-rätt, a den andra full ersättning
för hwarje möjlig försämring af ägares eller innehafwares
rakt, och pä annat wilkor ingen rubbning
i densamma; omsider, at alt mä pröfwas af
Statens i Grundlagen förordnade Myndigheter,
och at intet nystadgadt mä gälla förr, an de detsamma
lagligt bekräftat.
Jag tror ej att med sädana grundsatser Staten
revolmionel-38. Jag tror, ar, genom StändskrivileZiernk>8
uphörande, sa werkstäldt, sä ersatt,
skulle ock mänga bittra krärefrön uphöra; at mycket
mera reda skulle erhällas i begreppen om agandeoch
förwarfnings-rätt; ar flere hundrads-arige fördomar,
flagne ril jorden genom ren sanning och
ärlig rättwisa, skulle ej mera mäkra upkalla afunden
at sönderslita Rikets Ständer genom strider
om förblandade obilligheter och bländwerk; och at
hwarje medborgare skulle bara en djupare aktning
för den andras anspråk, ju mera han sage detta
wara walgrundadc, och sin egen rätt ur samma
skäl erkand och helgad.
Sedan jag salunda yttrat mig öfwer huswudfrägan,
i2§2 Den 29 Mars.
frägan, om och huru krivileZisms synas mig bora
uphöra , utbeder jag mig fa tillägga nägot rörande
det försiaq, at att jords refning och skattläggning
samt National-Representationens förändrande
skulle, såsom förutgående wilkor för
privilegiernas afsägelse, werkställas. Denna tilläggning
skall blifwa kort- Jag tror mig allenast
behöfwa staga: hafwa vefla wilkor någon naturlig
gemenskap med privilegiernas ^upphörande at wara
särskilta Stands-förmaner? Är rättwisan af detta
nphörande ej en fraga, som later sig behandlas
aldeles utan atanke af Refning eller Representation?
Om Refning och Representation före- eller efterkomma
privilegiernas uphörande eller förändring,
blifwer ej denna rättwisa densamma? Later den sig
ej, under förutsättning af klokhet och wälwilja, i
bada fallen lika wäl besluras? Hwad hafwa dä
fragan och wilkoren för et oskiljaktigt samband med
hwarandra? Eller skulle man ej kunna eller wilja
handla rätt, utan dagtingan? Det wore ju swagt,
eller oädelt. — Likaså, om Skattläggningens förnyande,
0M Representationens omskapNMg i grunden
innefatta rättwisa och allmänt gagn, hwarföre
skulle de ej, pa det för hwardera stadgade sätt,
kunna företagas och beslutas, utan d n ringaste
hänsigt lil Standens privilegier? Alla vefla ämnen
synas mig tydligen särskilta; och jag kan således
ej för min del nlstyrka bifall a de ofwananförde
wilkorens föreslagna inflytelse pa något ware
sig jakande eller nekande beslut rörande RiksStandens
privilegier; uran anhäller at denna staga
matte i sin naturliga enkelhet behandlas, och
Constitutions-Utskorters pröfning af densamma, tilan
-
Den 29 Mars. 126Z
tan sammanblanning med andra frägor, Riksens
Högloft. Ständer underkastas.
A. 6. Silverstolpe.
Lades pa bordet.
Föredrogs a nyo Stats-Utskottets den i?:dr
Mars pa bordel lagde Memorial, rörande indragning
af de Klubbar och Tafflar som under förra
och denna Riksdag wanligtwis hafwa hållits pa
Statens bekostnad.
Herr d>ior6cn stolpe, Austers, upläste
til 1'rotocollet följande: Genom nu upläste Statsutskottets
Betänkande, har förmodeligen en och
hwar af Nidderffapet och Adeln funnit, der ^ min
den i8 sistl. Januarii gjorda Corion icke är^ af
den ringa beskaffenhet, som den torde hända dä
ansags.
Med bäve häpnad och en flags grämelse har
nu Riksens Ständer och en stor del af Allmänheten
fatt nagra upplysningar om de redan fran
Stats-(^olNoiiLt m-assiAnsraclL sa ganska bekydeliga
Summor til bestridande af de flera sa högst onyrtige
och nästan skadelige ändamål som ifrågavarande
Klubbar och Tafflar upftukat; och hwem af
vfi är icke ledsen ar finna uri samma Räkning upkagen,
at Ridderskapels och Adelns Klubb redan
kostat Staten den grufweliga Lummmi, nemligen
öfwer 4000 R:d. bLnco, samt at anledning ar,
der än fordras manga hundrade R:d. at godtgöra
flere ospeLiticerLäe Utgifter. Det Hade warit ön
-
1264 Den 29 Mars»
steligt, om Stats-Utskottet uti sit Betänkande funnit
för godt, at för framtiden helt och hållet af»
rada dylika Klubbars fortfarande för aila fyra
Standen, och i stallet tilstyrkt en enda, pä sätt jag
haft aran förut förestå, hwilket förmodeligen mer
stulle bidraga til all stags enighet Scänden emellan
och förena meningarne uti förekommande arender.
Hwad ater angar Tafflarne, wagar jag an
ytterligare pasta deras totala uphäfwande, emedan
jag icke kan godkänna och ej kan begripa de stal,
som iag af naara fä hört upgifwas/ nemligen at
Statens eller Rikets wärdighet saint Talemännens
anseende, såsom LKeler för Riks-Ständen, kräf»
wer dessas fortfarande! Onsteligt wore-, at den stattgifwande
Medborgaren pä enahanda fart anfäg
dessa för Staten altid dryga öepevser, hwilka
Stats-Ntstottet fokt gifwa hopp om en instränktare
gräns, ehuru ingen nu kan försäkra, hwartil
dessa stola upgä, dä man icke kan möjligtwis
förutsätta alla Waruprisers fall eller stegring; för
min del fruktår jag der sednare, emedan ett för»
ökadt och däligr sedelmynt härtil stall bidraga,
samt befarar tillika at den skattdragande Medborgare,
åtminstone dem som knappast hafwa brödbiten
är sig samt hustru och barn, stola ej allenast
anse dessa Bord och Tafflar för gansta onödige
och stadelige, sanits kanhända den mindre Scatskunnige
finna dessa af Skattkammaren bestädde
Maltider, endast tjenande at corrumpsi^ deras
Oeputeraäs eller KepreZcmantsr. Afwenledes anser
jag wara blott wärdig! en sjelfständig Stat, eller
som i närwarande fräga är detsamma för Rikets
Ständer, i:o.' At genom den möjligaste klokaste
Den 29 Mars. L26Z
.hushållning söka spara Statens Intrs-Zer. 2:0. Ar
Vem anwända til afbetalande af Rikets grufweliga
stulder, samt Derigenom skynsammace Konorera ve
rois förra och Venna Riksväg sä ymnigt.gifne 6arrrntier,
och vymevelst göra Fordrings-Ägare rätt
samt befrämja in- och utrikes LreUic, såsom ock
för vet z:vje bjuda til at genom förstnämnde hushållning
pä alt uptänkeligt wis söka lindra de
skattskyldigas bördor wid Ve blifwande, nog synbart
tryckande, vundwikelige pälagors utfordrande,
hwilkas utgörande säkerligen kosta de flestes ftvett
och tärar, ja kan hända mängen af den arbetande
hopens lif, för at skrapa ihop ve äskade Summor!
Lätom ost, mine Herrar! i tid bade rättwisa
och billiga flere rusendtals fattige skattdraganVes
harm och mitznöjen wid jemnförelsen af wissas
öfwerflöd emot deras torftighet, samt icke genom
fortfarande as flerfaldiga mitzhushällningar uprifwa
deras kanhända förut swigtande hopp och mov
lil förtwiflan. Jag fortfar derföre at ytterligare
yrka, det åtminstone för en kommande Riksdag als
jnga Tafflar mä pä Statens räkning fä existera.
Men om emot min och, jag wägar säga, Allmänhetens
önskan Riksens Ständer icke skulle will*
fara denna proposition, älerstär den enda för mig,
at ödmjukeligen föreslä, det en enda Tassel mä bestämmas,
lil hwilken dä, pa satt Utskottet proponera,
en witz Summa mä anfläs, och z L 4 gänger
i weckän Ledamöter af alla Gränden blifwa
budne.
Sluteligen anhälles ödmjukeligen, häruppä fT
Herr Grefwens och Landtmarffalkens proposition
famt^
Sjett? Bandet. N;o 8-s.
r266 Den 29 Mars.
same at de öfrige Stånden meddelas detta mitt anförande.
Grefwe körner, A6olk 6öran. Dä
detta Herr l^oräensrolpes yttrande ej lärer kunna
anses annorlunda an såsom en wid Utskottets Betänkande,
hwilket nu första gängen är under öswerläggning,
gjorde anmärkning, lärer ordningen
fordra, ar om pa denna Anmärkning stall göras
afseende, detta Betänkande åtföljt af denna Anmärkning
bör ater-remitteras.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
gjorde dera kroxosition, hwilken
Bifölls.
Friherre bjerta, -^xel. Sedan wi nu
fatt höra, ar wara under denna Riksdag hallna
hälsosamma rådplägningar, warit sa dyrbara, an,
haller jag ar fa fästa Nidderstapets och Adelns upmarkfamher
deruppå, ar wi i framtiden matte kunna
fa lika mogna råd, som kosta mindre.
Herr ^oröenstolpe.- Somjagolyckligtwis
finner, at Ridderstapet och Adeln icke behagar enhälligt
bejaka min nyh gjorda hemställan, utan
en wärd Ledamot, Grefwe blomér, anser den såsom
en Anmärkning til Utstorrel böra aterwifas,
hwilket wisserligen ar enligt med Författningarne;
sa fär jag dock anhalla, ar Ridderstapet och Adeln
tacktes wanligen anmoda Stats-Utskottets respEive
Ledamöter, at ofördröjligen til flureligt afgörande
företaga detta Ärende, och dermed til Slanden
-
Den 29 Mars. 1267
den styndefameligen inkomma; men om emot förmodan
Riksdagen dessförinnan skulle na sitt flur,
Ridverflapek och Adeln tacktes vwilkorligen beflura,
at för en kommande Riksdaq alsinga ai-rgnZc-m^nter
göres för 8eeieterare-Taffeln, samt at
Standens t^anc llier förpligtas, at genast tvid nasta
Riksdag framställa hwad de öfrige Tafflarne
angar til Standens granskning och stecision. Jämwäl
fär ag ödmjukeligen hemställa, om ej Borgare-Srändeks
Taleman ma wälwilleligen erbjudas,
at utbekomma Taffelpenningar för den tid
han genereust afstatt ifrån någon betalning deraf.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade, at denna Anmärkning singe äfwen liemissen
Åtfölja.
Föredrogs ä nyo Allmänna Besivärs- och 0ecovomire
Utskottets den 24 Mars pa bordet lagda
strotocolls-Utdrag af den IO i samma Manad,
rörande sa wäl Herr kiirenAisnats Förflag til inrättning
af ett Åkerbruks-LolleZmm, som Herr
lianne, stams. dels ar allmänna Oecenomiffa Författningar
matte blifwa öfwersedde, dels at större
och mindre Hushålls-Sällskap öfwer hela Riket
mätte inrättas.
Bifölls.
Föredrogs ä nyo Stats-Utskottets den 24
Mars pa bordet lagda bckemorial, innehållande
UtH
rr68 Dm 29 Mars.
Utffotttts utlätande öfwer en af Herr (Heson;
L6var6z wiv deft Berättelse om Riksgälds-Lonloirels
förwaltning gjord anmärkning.
Herr carleson, Uävsrö, hade ingifwit
ett vismen, som uplästes, sä lydande:
Med förundran finner jag af Högloft. StatsUtskottets
Betänkande, ar de Ar 1805 samlade
Herrar Revisorer känt Hemliga Utskottets Full»
mägtige gifna förordnande, ar pä Riksgälds-Lontoirets
Orclinaire Stal förflytta dä warande LontMlleuren
ScbenberZ. Huru kunde möjligen desse
Herrar Revisorer dä förebrä Fullmägtige, at de
med mitzhushallning för Merker antagit en främmande
Person. Jag hade önskat, ak Stats-Urfforter
räckts bestämt yttra sig, om Fullmägtige
eller Revisorer sig rätteligen förhållit Uti detta
märkwärdiga befordrings-mal. Fragan tyckes wara,
böra Kevisorer sä wäl som Fullmägtige ställa
sig til efterrättelse de Föreskrifter dem lemnäs af Riksens
Ständer eller det Utskott som utöfwar Riksens
Ständers Magt. Hade ater Fullmägtige
kändt eller erindrat sig Hemliga Utskottets ifrägawarande
Befallning, kan det icke undfalla Högloft.
Ridderskapet och Adeln, ar de, med utestutande
af alla de goda stal de anfört, endast, dä
denna fräga upstod, swarat, Hemliga Utskottet har
sa befallt.
Uppäderomaf Herr Grefwen och Landtmarskalk
en gjord ^ropo-ution, blrf Stats-Utskottets
utlåtande, såsom egenteligen blott ar notjriam
afgifwit, af Högloft. Ridderskap?! och Adeln
gilladt.
Herr
Den 29 Mars.' *269
Herr Grefwen och Landtmarssalken
tilkannazaf ar den riis i dag ursarre sammankomst
af LIeÄorerne lil wäljande af Ledamöter, i Tryckfrihets-LomimttLn
för mellankommande hinder blifwit
upstuten riis i morgon Fredags eftermiddag.
Högloft. Ridderstapet och Adeln ätffiljdes klockan
2. ' V
In liäem protocolli
6. Silverstolpe.
Lhorsdagen Len 29 Mars.
plenum klockan 5 eftermiddagen.
Uplästes eu ifrän Stats-Utskottet ingifwit sa
lydande:
Wördsamt ^lemoriäl.
Sevan Slars-Utskottet uti Wördsamt ^kemoriLl
af den z:dje siftledne Februarii afgifwit dest
utlåtande, angående Wadstena Krigsmanshus-Lss828
Inkomster och Utgifter, jemte Förslag til nödig
förbättring och tilökning i dest inkomster, för at
i möjligaste matto kunna upfylla andamälet af dest
första inrättning; sa har detta Betänkande ifrån
Wallofl. Borgare-Stander blifwit aterförwist pä
Den grund, ar deruti stall saknats fullständiga uplysningar
om sa wal beskaffenheten och beloppet
af Lisans Inkomster och Utgifter, som om pensionäirtzMsss
och de.ras antal som til pension blifwit
anmälte, tyen.i brist af rilgang dermed ännu
icke kunna huglias', med flere derrvid gjorde anmärkningar.
^ 3
1270 Den 29 Mars. e. m.'
I anledning häraf får Stats-Utffottet nu aflemna
följande uplysningar: Första grunden til Inrättningen
af Krigsmanshus-^r>58:tn lades af Högstsalig
Konung 608^/rb , som dä dest
ömhet och omwardnad för de tappre Krigsman,
hwilka i krigets faror wagat lif och blod, och derunder
blifwit särade, förlamade eller vfardige, eller
eljest länge och troget tjent Fäderneslandet, ej
kunde fördraga ar de pä älderdomen ffulle sakna
understöd, under den zo Augusti 1622 ffankte til
ett sa wigtigt ändamål 2002 Dal. Sunt i Hemmans-Räntor;
hwarjemte flere af Kongl. Huset,
jemte någre Herrar Riksens Näd och höga Embetsman
afwen gäfwo arffillige 8ummo,- til detta
behof. Uti Drottning rid stadgades
annu ytterligare hwad uti denna walgörande afsigt
förut warit grundlagt; och uti Gäfwo-Brefvet
afven 22 November 1646, icke allenast conj'l>
ineracle Högstsalig Konung ^OOl.k«8
förordnande, medelst utstakande af de Hemman och
Lagenheter, hwaraf de ffänkre 2022 Dal. »L>:mt i
Räntor ffulle utgöras, utan anflogos afwen de uti
Wadstena ledige Klosterhusen, ar apter-tn til Boning
för de Krigsmän, som blifwit mäst ffadade.
Högstsalig Konung xite ädagalade en
synnerlig Nädig omtanka för denna Inrättnings
bestånd och utwidgande dä ej allenast Ar i68z
stadfästades förra Konungars och Negenters Gäfwor,
uran äfwen anstogs Krigsmanshuset det
g:dje Godset i Elfsborgs och Skaraborgs Laner,
77L Mantal, med nrrryckeligaste förbud för sig och
efterkommande Regenrsr, ar något af dessa Gods
och deras Räntor, under hwad förewanvning det
wara matte, ifrån Krigsmanshuset ffilja. Genom
1684
Den 29 Mars. e. m. 1271
1684 Ärs klements blef Krigsmanshuset tilflagne
Lenineie-Hemman wid atffiliige indelte Regementer
til afssedade och wälförtjente OKcerg^ understöd,
som icke kunde mi Krigsmanshuset intagas,
samr efter Kongl. Brefwet den 2l Augusti 167;,
Landtgillet af 18 Tunneland Stadsjord wid Linköpings
Stad. Enligt Kongl. Förordningarne af
den ZQ Martil 167;, iz December 1677 och zr
December 1639 tillädes Krigsmanshuset än widare
följande inkomster, nemligen:
Lentonalen eller en xroLsnt af alla Löner.
^V3»cement8. Penningar eller 2 procent j be»
fordrings-afgift wid tiltradet af Rikets sä högre
som lägre Embeten och Tienster, äfwensom för caraÄcrer
eller Fullmagler Utom Lön.
Afgift a 5 procent wid erhållande af Gafwor
och kensioner eller förmanlige l^e8olutioner.
Afgift för Grefwe-wärdighet, 50 R:d. Friherre
dito 25 R:d , och för Adeligt Diploms eller
Sköldebref af 6; R:d.
Rusthälls-Afgifter, 1 procent af Förfäljnings8UMM3N,
/amt I R:d. tilträdes-afgift för Köparen
eller nya Agaren.
Antagnings- och Afffeds-Penningar för Ryttare,
Dragoner och Soldater.
En del af Böter och Saköre».
Armbösse - Medel wid Landt - Tullarne.
!272 Den L9 Mars. e. m.
Lene6cie-Räntor af Krigsmanshnsen och 60-  nersäe Hemman samt 4v:de-delen af Krono» Tionde
Spannemälen uti wissa Län.
Hwartil widare komma följande:
Skatteköpsmedel för Krigsmanshus Hemman,
som til Skatte försaljas.
vl)8ervLtions -Medel, samt
Intersssen a Utlänte Laxitsler.
Under alla ofwanupräknade Titlar inflyta Krigsmanshusels
samtelige Inkomster; och får StatsUtssortet
lii ert närmare utredande af desse inkomsters
belopp samt de utgifter som åligga Låssan at
bestrida, harhos bifogg en Afstrifr af den 8umEnssa
Räkning för Ar 1807, som ifrän Kongl.
Krigs-kollegium blifwit Stats-Utssottet meddelt.
U>af Krigsmanshus-Lassans inkomster njuter Armeens
pensions-Larsa 2:drMr. Detta grundar sig
pä 8 § i Kongl. Förordningen af den Januarii
l?57, angäende sistnämnde Lassas inrättning!,
der det heter, at som Ottlcerare, Under-Oklicsrars
och de i ! §. af samma Förordning nämnde
Kliiitrire-Betjente nu mera icke komma at åtnjuta
underhall af Rrigsmanshuset, utan af
denna Lassa, sä böra Adelar af Rrigsmanshusets
Inkomster ärligen til denna Lassa igenom
Longl. Rrigs-Lollezii försorg aflemnas
och de Adelar som öswerblifwa afRrigsmanshnsets
ärliga inkomst, sedan Armeens pensionsLas-a
sätt sitpandel, anwändas til Corpora
lers
-
Den 29 Mars. e. m. 127;
lers och Soldaters med deras wederlikars underhäll,
pä sätt som Long!. Maji.t framdeles
wille i tjäder förordna.
Sedan Stats-Utskottet salunda upgifwit förhållandet
med Krigsmanshus-Lassans inrättning
och dest inkomster; sa får Utskottet beswaradeAnmärkningar
som i öfrigt blifwit gjorde tvid Utskottets
förra Betänkande i detta ämne.
Högwördige Präste-Standet har förklarat sig
icke kunna antaga Stats-Utskotcets Betänkande, utan
i det stallet föreslagit, det mä hwarje Swensk Man
ärligen, imil nästa Riksdag, til Wadstena Krigsrnanshus-Lassa
erlägga 2 proOnt af den 8umma,
som, enligt den blifwande Bewillnings-Förordningen,
i Bewillning pa honom belöper, de likwäl
härifrån undamagne, hwilka förut aro förbundne,
at til Amiralitets-Krigsmans-Låssan contribuera,
anseendes Högwördige Stander detta wara med
billighet och räktwisa enligast, da derigenom hwar
och en i man af dest förmäga eller de förmäner och
det beskydd han inom Staten begagnar, kommer
at bidraga til underhållet för Rikets förswarare,
när de igenom deras tjenstgöring blifwit salle utur
stand, ar widare sig sjelfwe försörja.
Stats-Utskottet kan för dest del icke med Högwördige
Präste-Ständet härutinnan instämma, dä
detta skulle föranleda lil ökande af den för den mindre
förmögne delen af Nationen ända nog dryga
och tryckande Bewillningen, samt en sadan ukwäg
destutom snarare skuN leda til minskning än tilökning
i Krigsmanshusets inkomster, om den i stället
-
1274 Den 29 Mars. e. m.'
let för Ontonaleng erläggande ffulle widtagas. At
(^entonalen erlägges och beräknas för hwad hwar
och en werkeligen njuter i Lön, synes wara billigt
sa för den ena som andra Löntagaren; och da Kongl.
Förordningen af den zi December 1689 innehäller,
ar denna afgift jemwäl ffulle sträcka sig til
Kongl. Maj:tö trogne undersåtare af Prästerssapec,
samt da Högwördige Präste-Stander under detta
Riks-Möre wid mera an er rilfälle ädagalagt dest
warma nit och Fosterlands-känffa; sa-har Stats»
Utfforret icke eller nu fattat det Högwördige Prä»
ste-Sranders mening wara, ar pä något sätt wil»
ja undandraga sig en sa ringa och obetydlig afgift,
som den Stats-Utffoltet föreflagit, da den äsyflar
et sa ädelt och walgörande ändamål. At Armeens
I'en8ion8-0-l88L, pä sätt en ward Ledamot af Hög»
wördige Praste-Ständet yttrat, ffulle kunna afstä
den del af Krigsmanshus-La-^ns inkomster, som
hittills dit ingält, tror Stars-Utffottet icke kunna
förenas med denna La33g.8 bestånd, helst den ocksä
detzutom genom Finlands förlust sätt widkännas
en betydelig minffning i sina inkomster. Grunden
hwarföre Armeens ?en8ion8-cs88s njuter denna andel
as Krigsmanshus-Lassans inkomster har StarsUcffotret
här ofwan upgifwit.
Uti Wällofl. Borgare-Srändet har en Leda»
mot anmärkt, det han funnit motsägande,ali början
af Mjkottets klemori-rl Krigsmanshuö-La^sns
inkomster förklaras vtilräckelige, och derföre nya
afgifter förefläs, men at wid flutet anmärkes, at
inkomsten mera anwändes til en komk samlande,
än til sitt rätta ändamäl, utdelning.
Stats»
De» 29 Mars- e. m. 1275
Stats-Utskottet får harwid uplysa, det Utstottets
Betänkande tydeligen innehåller, at det är uti
Herr Krigs-Räder och Riddaren L.oiic!,8 klemo,
Ml, som orilräckeligheten af (Usans inkomster
blifwir upgifwcn; men sedan Utskottet nu haft tilfälle,
ae ännu närmare granska de upgifrer, som
rörande denna Lassas inkomster och utgifter erhållits,
kan Utskottet icke annat än instämma mi Herr
Krigs-Radets yttrande, såsom pä werkeiiga förhållandet
grundadt. Utskottet har i deh Betänkande
icke sagt, at inkomsterne stola anwändas ril samlande
af en konst, utan twartom at, i stallet för
at samla en k^onst, de matte anwändas lil sit rätta
ändamål, utdelning.
Utskottet kan säledeS för deh del icke finna hivaruri
motsägelsen ligger; i alla fal! star det fast, at
Lassans närwarande inkomster, oaktadt den samlade
jonston, äro otilrackelige, at kunna pensionera
det stora antal sökande, som sig redan anmält,
och ännu efter sista olyckeliga krig widare är at
sörwänta. Utskottet tror icke at meningen kan wara,
det Ronsten hör nu tilgripas och för framtida
behof förskingras, pä der en obetydelig afgift til
denna ^välgörande Stiftelse af dem, som bertil lstttils
föga eller aldeles intet bidragit, för närwarande
skulle kunna undwikas. Det är laugt ifrän ak
Utskottet med sitt Förslag, såsom en annan wärd
Ledamot af Wallof! Borgare-Ständer yttrat, egenteligen
haft til syftemål at samla en omäktelig
stor Lassa; och icke elier företer sig någon anledning,
ar denna Lassa stall genom de pioMerasto
afgrfter innan kort tjugudubblas eller ac Ronsten
genom en enda afgift snart skulle waxa aldeles 0-
rim
-
L-m 29 Mars. e. m.
rimligt och längt utöfwer det werkeliga behofwet.
Men äfwrn om en större konä ssulle kunna samlas,
an som för närwarande behofwet erfordras;
sa inser Stats-Urssottet icke nägon wädelig följd
deraf; twärrom ssulle för kommande Ständer derigenom
öpnas en utwäg, at kunna ätminstone grundlägga
inrättningen af et invgliclshus, i likhet med
hwad som redan ssett i flere utländske Stater.
Utssottet har likwäl uti detz förra Betänkande
bestämt upgifwit afsigren med desi Förflag wara,
icke ak famla någon öfwerfiödig koncl, uran ac
medel härigenom ssulle kunna erhällas, icke allenast
6t betydeligen öka de mäst behöfwandes underhäll,
och ar genast til ?en;ion intaga den mängd sökande,
som finnas Venst berättigade, utan ock genom
andra utwägar än som hittils, da kcnsionAirerne
rndaft sätt älnjuta et oberydeligt penninge-understöd,
sädane anstalter mätte kunna widtagas, som närmare
upfylla det med en dylik inrättning asyftade
ändamäl: at de, som L krigstjensten blifwitoförmögne
at sig stelfwe försörja, borde deraf
bekymmerslöst hafwa fin bergning. Utssottet
trodde likwäl, at någre vwilkorlige föreskrifter nu
icke wore lämpelige, utan förmodade, at en nitisk
och klok Styrelse, ställd under Longi. Maj:ts
Eget kladjga wälbehag, ssulle närmast blifwa
i tilfälle, at, til winnande af denna wälgörande Inrättnings
bestämmelse, lemna den åtgärd hwartil
förändrade omständigheter kunna föranleda. Och
xä det alla utwägar mätte widtagas til förekommande
deraf, at ändamalet icke mätte förfelas, föreslog
Stats-Utssottet at förwaltningen af Krigsma!ishus-La5L»u
hyrde gf Riksens Högloft. Ständers
-
Den 29 Mars. e« r,u »277
deks Revisorer öfwersss, hwilka til Kongl. Majit
böra anmäla, hwad de kunna finna felaktigt, och
förestå sädane förändringar som de anse nyttige.
I afseende pä den begärdte upgift a ej mindre
efter hwilka grunder Underhälls-mdelningen sker,
än antalet af nu warande pensionairer och beloppet
af kensions. utdelningen, får Stats-Utskottet
bifoga et Exemplar af sä wäl Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordning af den io Martil 1785, som af
Kongl. Krigs-LolleZH Kungörelse af den 7 Junii
förlidet är, angäende den för samma är ffedde underhälls-utdelning,
hwilken innehaller, at QiÄtmli-ternes
antal stiger til 6,Z98 personer af Öfwer-och
Under-Olkicerare, samt Ryttare, Dragoner och Soldater,
och at ärliga underhalls-summ-m bestiger sig
til 25,686 R.d. 46 st. 4 rest. Specie.
Efter erhällen upgift frän Kongl. Krigskollegium,
stall antalet pä de inkomne Afstedspatz med
anmälan ril underhäll stiga redan til 1732; men
ännu saknas sadane ifrän Swea och Götha ^rljtlerie-Regementen,
samt Calmar och Westerbottens
Regementen, a swenson! fran alla Laisdtwärns och.
Wargerings-kLtmlloner, hwilka sistnämnde äro lika
berättigade til underhall, i stöd af derom redan
gifwer förordnande, som de öfrige. Mönstringarne,
hwarwid de oduglige karlarne afstedas, stola
detzutom nu immerfort werkställas, och antalet af
sökande kan säledes nu omöjligen bestämmas, men
efter alla anledningar blir det betydligt. Och enär
härtil kommer, at de, som nu efter kriget afstedas,
arv berättigade til högre underhäll, än om de afgält
i fredlig tid, samt den betydliga minskning
Låssan genom Finlands förlust i sina inkomster fär
r278 Den 29 Mars. e. m.
widkännas, och hwaröfwer härhos bifogas et sammandrag
til närmare nplysning; sa synes af alt
detta, ak om Krigsmanshus-L^gn stall upfylla sir
ändamäl, hwartil desi närwarande inkomster och tilgängar
aro aldeles otilrackelige, mäste nödwändigt
nagra utwägar patänkas och widtagas, at förstaft
fa henne någon tilökning i desi inkomster.
At den af Skats-Ucstottet föresiagne afgift wid
egendvms-köp af en per mille af köpestillingen matte
såsom nog högt tiltagen, nedsattas til ^ per mille,
har af en Ledamot i Walloch Borgare-Stäm
det blifwit yrkadt.
Stats-Ukstottet har wäl icke föreställt sig, at
denna afgift skulle blifwa något tryckande, da den
af Stats-Utstottet blifwic til et sa obetydligt belopp
föreslagen; och dä Utskottet äfwen hemställt, at den
mätte utgöras til hälften af köpare och säljare.
Och har Utskottet förestaait sä wäl denne som flere
andre afgifcer til förökande af Lassans inkomster,
pä det en någorlunda billig jemnkning emellan
alla Ll388er Medborgare mätte kunna winnås,
och således tyngden likasom hittils icke ensam falla
pä löntagarne.
Hos det Hederwarda Bonde-Ständet har blifwit
yrcrat, at Krigsmanshus-LL883N3 ponä stall
wara aldeles rilrackelig, om den riktigt förwattas.
At sä icke förhäller sig, har Utskottet här ofwan
haft tilfälle at wisa; och hwad förwaltningen angär,
har Utskottet derom i desi förra Betänkande
sig omstandeligen uklätir.
At
Den 29 Mars. c. m. 1279
Ak Batsman icke njuta underhåll af Krigsmanshus-ar
enligt med Författningarne;
också contribuera icke eller Båtsmans-Rorarne pä
något satt til denna , och hafwa äfwen i Utskottets
förra Betänkande blifwit uttryckeligcn undantagne.
Batsman äro berättigade til underhall af
Amiralitets Krigsmans-c»^rrn och njuta äfwen understöd
derifrån. Om Båtsmän skulle gifwas, som af
ett sadant understöd icke blifwir delagtige, lärer fädan!
härröra deraf, at de dertil efter Förfatmingarns
icke funnits berättigade; och denna c-E lank
icke mer än andre sadane Inrättningar wara
tillåtit, ar utsträcka sin åtgärd utöfwer de föreskrifter,
som för dest förwalkning blifwit i UeAlemc-nten
och Författningar bestämde. Utskottet bör dock
harwid tillägga, det Utskottet för sin del anser, at
den afgift af En per mille wid egendoms köp, som
blifwit föreslagen at til Wadstena Krigsmanshuserläggas,
bör til Amiralitets Krigsmansinga
för alla sadane Hemman, som halla
Båtsmän til Orloqs-Flottan, men at til Kongl.
Maj:t för öfrigt borde i underdånighet öfwerlemnas,
at i Räder bestämma, hwilka Hemman desturom
i de Orter, der Båtsmans-häll är, samt
hwilka af Släderne böra til Wadstena Krigsmanshus-Las^n
eller Amiralitets Krigsmans-Oansan
denna afgift erlägga, och torde derjemte hos Kongl.
Maj:t böra i underdånighet anhällas, at denna
6L88L mätte lika med hwad om Wadstena Krigsmanshus
- OassLn blifwit hemstäldt, afRikfens Sränders
Uevisorer fä öfwerses och granffas.
Hwad en Ledamot i det Hederwärda BondeStänder
yttrat, ar en Soldat som will i tjenstgör
-
1280 Den 29 Mars. e. m.
göring fortfara, och som Roten will behålla, stall
ofta icke fa fortfara dermed endast af den anledning,
at han derigenom framdeles stulle kunna blifIva
til pension berättigad, Utan nödgas derföre ar
taga afsted, wägar Utstotter för sin del tro wara,
om icke mindre grundad!, åtminstone högst sällsynt;
och om nägon sadan händelse stulle inträffa, lärer
den icke undgå det aral och laga beifrande den
förtjenar, enär ^vederbörlig anmälan derom göres.
At göra nägon stillnad eller fördelning af Lasssn
»mellan (^vallerie och Infanterie anser Utstottet mindre
lämpligt, och kan hända i werkställigheten icke
eller fullkomligen möjeligt, oberäknad! at en sadan
stillnad stulle kunna föranleda til den obilliga följd,
at da den ena LassZn ha^ öfwerstott, kunde den
andra sakna nödig konä, at lemna underhäll at
förtjente och behöfwande Krigsmän, hwilka alla
böra äga lika ratt lil understöd af Staten, sä
långt desi kilgängar medgifwa.
Den föreflagne afgiften wid skatteköp har Utstottet
ansett blifwa sä obetydlig för den statte-köpande,
at den icke synes förtjena synnerlig anmärkning,
dä den äsystar et sä ^välgörande ändamäl.
At underhällen, sädane de nu utgä, äro efter
närwarande tiders dyrhet högst obetydelige och tarfwa
nägon lämpelig tilökning och förbättring, har
Utstotter nogsamt funnit; och detta har warit et
ibland hufwud-stalen til UtstottecS förflag om förökning
i ciassLns inkomster.
Den 29 Mars. e. m.
I28L
De ömma och talande stal för denna Inrättning,
som Urffottet i deH förra Betänkande anförr,
får Utstottet sig nu äfwen åberopa, och hemställer
i öfrigt detta alr til Riksens Högloft. Ständers
egel ompröfwande.
Stockholm den 25 Marti! 1810.
Pä Högloft. Ridderstapets Pä Högwördige Pra»
och Adelns Ledamöters ste-Ständets Ledamö
-
wägnar
Llaes kleming.
Pä Wällofi. BorgareStåndets
Ledamöters
wägnar
Larl. kr. k.anäberg
-
rers magnar
"kli. VVeiclmLN.
Pä Hederwarda Bons
de-Ståndets Ledamöters
wägnar
Hnäers dlilsron.
kröäelius
-
Larn
-
Sjette Bandet»
r2Z2 Den 29 Mars. e. m.
Summarisk Räkning för Wadstena KrigsmanshusRakenffaperne
-
Debet.
Lalancs efter 1806 Ärs 8umimrriffe
Rakning, af Krigsmanshusets
Fordringar
Inko m s t e n.
(lentonslen af alla Löningar
(utom Presterstapets) har
detta Är utgjort - -
Avancements-Penningar afEIvile-
och Milltaire Staterne,
Prästerffapet och ^callemisStaterne
- - -
Inskrifning^- och Affleds-Penningar
för Ryttare, Dragoner
och Soldater ,
Afgift för erhällne Gafwor och
pensioner s - -
Rusthalls-Afgifter, erlagde wid
sadane Egendomars försäljning
och biträde - -
Bötesmedel för wanskötte Rustningshästar
och wid flere
andre tilfällen - - - -
LeneflLis-RäntorafKrigsmanshus-Godfen
och llorieralle
Döfnmansamt^oidelsSpanmalen
jemte winsten derä,
utom i Finland - - « -
Lxtra Upbörd afArmäens Flottas
prismedel under förra
^ Kriget mot Ryssland - 5082:45: z
Hyror och diverse Lxtra Inkomster
, s - 7?:z8:n,
s Banco.
474,026
8
—
ro,6iz
42
Z
2,528
4
8
668
12
86
Z2
7,555
4Z
7
628
8
10
i8,6z8
Z
5
»
5,k54
I - E,
Z6,
2
!5l9,879-
461
H
Den 29 Mars. e.
lassas Inkomster och Utgifter,
för 1807.
M. -28Z
enligt Utdrag af
Kalsnee, efter 1806 Ärs8ummariste
Rakning, af Krigsmanshusets
fliildcr - -
Afkortningen.
Oentonal för besparde Löner
Afstrifningar, enligt särMdte
Uesolntioner - -
LenesteieNämor afnägre Hemmans
under frihets-är oförmögne
Äboer ^ - -
Observationer, nöjaktigt förklarade
och godtgjorde -
Utbetalningen.
Oratislisters underhall, utom
hwad för en del innestär af
de bcwiljade - - -
Aflöningen för Alvila vspartements
- Ledamöter, Krigsmanshus-Lontairet,
^övocat
- k^iscslen och ätstillige
andre - - - -
Dito i Wadstena Betjeningen
214: 40:
kension för KrigsLommissarisn
Nuseb
derstädes - - - i;o: ^ ;64'.4°:
Kongl. Armeens NensionsLassa
erhållit fyllnaden i
dest tilslagne -Adelar af
Krigsmanshusets Inkomster
för Är 1805, l2,Z4Z:LL: i.
samt i afräkning för Är 1806 20,000:
Irsnsxort
-
i88y:ZL
Lanco.
2,054
iz
4
2Y
4Z
7
y
l6
16,965
2,254
24
52,545! 22!»
zz,658!46l 8f
1284
Den 29 Mars. e. m.
Debet. 'transport
5 r 9,879
46
II
Observations-Medel - - -
104
-»6
10
Afgift för Grefwe-wardighet - -
Zo
Dito för 2Me Friherrc-Diplomer - ,
?o
Dito för 6 Skölde-Bref « s -
40
Ärfatta Medel - - - -
Zo
?4
8
Orätt insatte Medel - - -
23
Bewillnings - Medel - , -
r;
12
Skatteköps,Medel för KrigZ-
manKhus, Hemman - - -
28
2Z
2
Interesse a 4 procent af äone-
ra<it Läne-kanea - Dapital 4:
vito a 5 proLent af Utlän-
te Medel - - 19,728: 5:4.
vito ä 6 proLent Dito i,5Zs: 12:
21,267
ls
4
Ar mbösse-Medel wid Landt-Tullarne -
107
27
4
Lumma Inkomst67,595: 24: z.
Lalsnce til Är 1808 af Ärigsmanshus-
Osssans flulder, enligt Rakningarne,
som likwal til en del annu icke blifwit
granskade: - - , -
495
40
—!
7^
i
Lamma
§42,s97
24j
rv!
Den 29 Mars. e. m.
irz?
Orest» t. transport.
Lxtra Utgifter, bestäende i Uemisselu^e
för hitsände Medel och xroOent som
wcderbörande bestäs för Upbörden af
Krigsmanshusmedlen, i Skrif-msterislier
och Post-porto, har och i LandSorterne,
Trycknings-Lön och Papper för
Underhällö-Brefoch Kungörelser m. m.
Restituersste Medel såsom orätt insatte
Förstutne Lane - Omkostningar, som af
Läntagarne ärsättas - - -
8umms Utgift 55,018: 44: 5.
kslsnce til Är 1808 af Krigs manshuscts
fordringar: Hos Kongl. Maj:t och
Kronan eller Stats-Werket frän äldre
tider 7,909:17:4.
Förskotter pä
Kongl. Mai:ts
Nädiga Befallning
til Uepsr». ,
tioner i Wadstena
och Kongl,
collen Hus 5,825: y: 6.
Utlante Medelås
konst. 450,769:2: r.
Obctalte
lnteres
derä,
somäro
under infordrande
wid
r8°7ärsflnt8,r°o:26:l°.^^,^^^„
K>os Redogörarne inncstäcnde/som
til der mästa blifwit
remitrerastt 1808 - - - Zo,09Z:g8: Z.
Behälluing i Uanque n af de
cmotÄrctsstut influtne laterL88S
- Medel 4,105:51:7.
Dä i Niksg. veposit.
Lont. 5??!
20 st. 5 r:st.Ng:s
eller - - - 222: 17:2. 4,226: — 9.
Z,6Z8
487,025
l8umw» ^ 542,097 j 24! ro
I2Z6 Den 29 Mars. e. m.
Anmärkningar:
i:o. Som Rakning för Elfsborgs Regemente
icke ännu til LolUoiret inkommit, samt de för
alla Finsta Regementen, Län och Stater aldeles
meblifwit, hafwa Jnkomsterne, Utgifterne och Behallningarne
derstädes icke kunnat i föregäende
Räkning uplagas.
2:0. Ibland he Ut-balanceruäs obetalte Intsrs8«-cn
wid 1807 Ars flur äro äfwen inbegripne de
för Länen pä nägra Egendomar i Finland äebitsrscle,
hwilka sedermera ej influtit.
z:o Under de hos Redogörarne innestaende
Behållningar innefattas äfwen dr i Hnfwud>Böckerne
löpande önlancer för någre med döden afgängne
Upbördsmän, hoS hwilka tilgang för betalningen
af än återstående stulder ej funnits, och beror
af Lagsökning.
4:0. Hwad af de Ut-dulancernäe Län pch Interesse»,
jenne andre, tilgängar wid 1807 Ars flut
influtit pä.följande Arer, besticker sig uti upgifcen
pä samma Ars i en Huswud-Lummz npragne Inkomster.
Stockholm den Zl Augusti 1809.
-g. V. LtrenZ.
*) Sam
Härwid
moro jemwal bilagde: Kongl. Majus förnyade
Nädiga Förordning, angående underhåll af Wadstena
Krigsmanshus-Medlen för asstedade Ryttare, Dragoner
och Soldater. Gifmcn Stockholm den io Martil
r?8?: trvckt r Kongl. Tryckeriet; och Kongl. Majus
och Rikets Krigs-Oolle^ii Kungörelse, om underhällsutdclningen
af Krigsmanshus-Medlen til afskedade Ryttare,
Dragoner och Soldater för inncwarande är 1809.
Gifwen Stockholm den 7 Iunir 1809. Tryckl i Kongl.
Tryckeriet 1809.
kg§. 1287, 1288.
Sammandrag af Wadstena Krigsmanshusnedan specistceraäa Inkomster frän Finland för stdnaste äret,
dä Redogörelse derifrån ankommit eller för Ar 1806.
Krigsmanshus, Godset i Finland s
Adelsfane-vompsgniet i vito. ,
Nylands Dragone-vorps och Jagare »vompa^nie
Carelsta Dragone-Regementet - -
Österbottens Regemente - - ,
Äbo Lans Regemente och latta NstMon -
Björneborgs vito » - -
Nylands Infanteris - - ,
Tawastehus vito och Jagare, Uataillon -
Sawolax vito - - -
Nylands Jagare-vstaillons zchjevomx
*) b"orti6sstion8-Staten - -
Wasa eller Österbottens Län
Nbo och Björneborgs vito ,
Nylands och Tawastehus vito
Sawolax och Carelens vito
Uleåborgs vito - -
Kymenegärds vito ->
^LLllsmie-Staten «
vonllbtoria vLsIestLLtios
*) Post-Staten s
*) Stora Sjö-Tulls-Staten
Landt-Tulls-Staten -
Finsta UesoAnosoerinAs-Werket
Armeens Flottas vssscker i Äbo
vito vito i Sweaborg
Utlänte Capitaler -
s
-
F
L
S
B
S
F
S
s
s
s
s
s
s
s
s
s
B
-
0
Inters8ssn
ä utlänte
vspitsier
Centonal af
LönerochBe,
nädningar
svanne <
msnts-  Penningar
Hemmans,
Rantor med
Winsten samt
4o:dels Sp.
Rustbälls-
Afgifter
Botes,
Medel
Jnstrifnings
och Afsteds,
Penningar
Armböfsc,
Medel
8umms
s
s -
V497
8
9
1,497
8
9
-
s s
5
lO
6
5
10
6
s
s s
7
6
92
971
8
1
509
15
5
76
92
4
92
1,019
9i
s
s s
6
14
2
8
68
IO
2
27
9i
4
96
105
9
6
s -
Zi
7
8
8
>—
995
96
2
8
92
441
95
10
s
- s
49
45
8
12
92
689
42
9
954
9
9
11
92
2
24
1120
41
8
s
B s
59
4
4
6
667
5
1
599
8
9
8
4
24
1,247
42
2
s
s L
Z6
4
—
9
556
9i
6
5
8
äoo
49
6
s
- s
56
10
1
5
Z2
641
97
10
579
—
5
4
1285
96
4
B -
25
5
8
4
16
477
49
IO
ii
24
518
41
6
s
s- s
2
9
5
16
12
22
5
4
lä
24
9
5
-
s s
6o
—
60
s
s -
152
7
21
91
2
17?
98
9
s
B S
2.2g
28
10
27
47
8
257
28
6
s
- B
z6i
94
7
IO
9
2
185
92
6
rä
40
574
14
9
s
- -
84
45
9
84
45
9
s
B S
6;
19
r
4
12
10
92
68
16
s
s s
191
7
ii
9
9
3
194
i?
7
s
- -
28
I?
7
28
17
7
s
s s
44
19
4
44
19
4
s
s ?
44
12
;
44
12
9
F K
400
—
—,
60
460
- -
295
—
72
28
—
995
F S
i
12
1
12
F L
99
5
2
.
2
49
5
B B
261
92
8
9
10
19
18
289
ii
10
F ,
871
20
871
20
—
8umma N:d.
871
20
— I2.5Z4I42
—
299
91
5,569
98
I
1,997
i?
"8
96
lä
84
"28
11,475
29
5
*) Som Redogörarne för besia Stater afgifwit Rakningar gemensamt för
runstycket kunnat bestämma hwad som utgätt frän Finland, utan aro
Swerige och Finland, har man ej pä
desse Lummor jemförelsewis uptagne.
Stockholm den rz Marti!
A. v. LtrenZ.
itzro^
Den 29 Mars. e. m. 1289
Dä fräga upstod VIN detta klemori-ils läggande
pä borver, förklarade Herr Grefwen och Landtmarffalken,
at denna sak af Ridderffapet och Adeln
redan förut wore afgjord, ar det utlärande detta
klemorial innehölle, anginge anmärkningar som i
andra Sranden blifwit gjorde, at Ridderffapet och
Adeln ej lärer annat kunna, an tvid sir beslut förbliswa,
och således detta Memorial endast til Acterne
böra bilaggas.
Herr Rörick g, bli Is, utbad sig fa erindra,
at, efter hans tanka, wore all öfwerläggning har
i detta ämne nu öfwerflödig, efter Högloft. Ridderffapet
och Adeln längt för detta uran undantag
bifallit Utskottets först afgifne Betänkande härom,
och detta nu förewarande blott innehöll swar
pa de under mindre passande uttryck och supposition^
af någre i Borgare- och Bonde-Standen
gjorde anmärkningar, da mäler första gängen der
förehades; hwarföre och i anseende til den del Herr
loricks af början tagit i detta måls beredande,
han nu wägade föreslä den proposition af Herr Grefiven
och Landtmarskalken, at Ridderffapet och Adeln
täcktes förblifwa tvid sit en gäng härutinnan
fattade beslut, och derom sä underrätta de andre
Riks-Ständen, ar de ej längre mätte tweka, at
bidraga til uprärthällande af denna gamla och i et
sä godt ändamäl gjorda priswärda Stiftelse.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
paminte Högloft. Ridderffapet och Adeln, at dest
beslut öfwer detta ämne redan wore fattadt.
Herr LeiAbman, Ambrosius HILANUS,
ansäg
1290 Den 29 Mars. e. m.
ansag obilligt, i fall de öfrige Standen undandrogo
sig, at Ridderffaper och Adeln ffulle komma ar
betala den i fräga warande afgiften.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erindrade, at har ej wore fräga om någon afgift,
utan endast om medlens förwalrning och anwandande.
Uplastrs tt ifrän Stats-Utssoktel Lngifwit, sa
iydande:
WördsaMt Nemorial.
Under den 21 i denne manad, har Kongl. Maj:t
til Riksens Högloft. Ständers Stars-Utskott aflemnar
följande Nädiga kroposition, angående rånte-betalningar
a de pmriotiste Länen m. m. "Kongl.
"Maj:t öfwerlemnar härjemte i Räder lil Riksens
"Ständers Stats-Utskott och Lvm.
"menciLurens af Kongl. Nordstjerne Orden Friher"re
I-IZeibsims underdåniga leiemorigl af den 28
"sistlidne Februarii med derwid bilagde omflur af
"dest Räkning öfwer Krigs-konclen.-. inkomster och
"utgifter imil nästledit ars stut. I sammanhang
"härmed wil Kongl. Maj:r afwen Nädigr erinra
"Stats-Utssotter derom, at räntorne ä de under
"loppet af sistförflutne ar uptagne kstrintjsta Län
"förfafta succesivt efter Obli^ationernes til be"talning,
ifrån och med den sz uti innewarande
d'mänad, afwensom er af Engelffe Ofwersten 6or>
"6on pä et är ifrän den r April 1809 räntefritk
"lemnadt Län af N:d. ivoo Lanco bör wid förfal''lotiven
betalas. Sedan Riksens Stander lära ar
''Lerås Riksgalds-Lommr hafwa updragit ar besör
-
Den 29 Mars. e. m. 1291
"ja Ränte» och Oapit.al8 - betalningarne af de ks>
"tnotjffe Länen, hwarpä Stats-Lontoiret utgifwit
"förbindelserne, torde Fullmägtige i Riksgalds-Lon"toiwt
genast böra genom en kungörelse i Allmän»
"na Tidningarne tilkännagifwa, at de nu förfallande
Räntorne uti bemälte Lontoir kunna lyftas;
"och förestär Kongl. Maj:t, derjemte i Räder, ac
"den til Riksens Ständers ^position pä Kongl.
"Nante-Kammarens Wexel-kanco-Näkning insatte
"Behällningen af de patriotiske Länen och Gafwor»
"ne, utgörande N:d. 190,056: 41 tz. z r:st. matil
"Riksgälds-Lontoiret öfwerlemnas.
"Kongl. Maj:t förblifwer Riksens Sländers
"Srats-Utskotr med all Kongl. Nåd och ynnest wäl»
"bewagen. Stockholms Slott den 21 Martil 1810.
cäkL..
lstans starta.
I anledning häraf, får til Riksens Högloft.
Ständer Stats-Urskotter wördsammeligcn hemställa,
at Riksens Högloft. Ständer behagade hos Kongl.
Maj:t i underdänighet anhälla, dec Kongl- Maj:r
täcktes lära Nädig befallning til Kongl. Stars-con*
toiret afgä, at, jemte förteckning ä de patriotiske
Längifwarne, äfwen til Riksgälds-tsoinoiret öfwer»
lemna den ril Riksens Högloft. Ständers äi^po^iliori
pa Kongl. Räntekammarens Wexel-Lanco-Räk»
ning insatte bchällning af förenämnde patrioti,ke
Län och Gäftvor, utgörande Erhundrade Nittio Tu»
sende Femtiosex R:d. 41 tz. z rist., och ar Stars»
Utffortel i öfrigt mätte tilläcas, at meddela Riksgälds
»Lomoirer föreskrift, at derutaf icke allenast
verkställa återbetalningen, enligt Riksens Höglosi.
Stan»
I29L Den 29 Mars. e. m.
Ständers förutfattade beflut, af de patriotisk Län,
hwarmed en del af Stockholms Stads Handelssocietet
bitradt Kongl. Maj:t och Riker, jemte dera
uplupne räntor, utan ock besörja ränre-betalningarNL
a de öfrige patriotiske Länen, i den man ränrorne
til betalning förfalla, äfwensom äterbetalnjngen
af det Län af rooo N:d., som Engelffe Ofrverften
6or6on pä et är lemnat, och hwarom Riksgalds-Oontoiret
torde böra Utfärda kungörelse l Allmänna
Tidningarne til wederbörandes underrättelse.
Stats-Utskottet atwaktar häröfwer Riksens
Högloft. Ständers förordnande. Stockholm den
2; Martil 1810.
Pä Högloft. Nidderssapets Pä Högwördige Praoch
Adelns Ledamöters ste-Ständets Ledamö
wägnar
ters ivägnar
(llaes kleming. Ib. Weiäman.
Pä Wälloft. Borgare- Pä HederwärdaBondeStändets
Ledamöters Ständers Ledamöters
wägnar ivägnar
I. äLlrmiät. Ericsson.
Lades pä bordet.
I^röäelius.
Uplästes et af Stats-Utffottet inglfwir sa lySande
Wördfamt
Memorial.
Sedan Z:ne af de KogpeKive Riks-Ständen
sedan til alla delar gillat och bifallit den af Stars
l?r
-
Den 29 Mars. e. m. 129;
Utstoccer föreftagne förändrade orxamsLtion af Riksgälds-Werkets
/Ulm migration; och Riksens Högloft.
Ständer jemwäl stadgat deras beslut i afseende
pa den sa kallade Rinance - planen, hwilken innefattar
flere omständigheter, de der omedelbarligen
anga Riksgälds-Lnmoiret, och hwarom föreskrifter
stola Fullmagtige meddelas; sä har Stats Utskottet
kommit uti cilfälle at fullborda det Förftag til
Reglemente för Riksgälds-(^»utoiret, som Statsutskottet
fatt sig updraget at författa; och hwilket
förflag til Riksens Högloft Ständers granskning
och bepröfwande Stats-Utffottet nu fär äran härigenom
öfwerlemna.
Wid utarbetningen af detta Förslag har StatsUtskottet
i synnerhet sökt wagledning uti de aldre
Reglementen och InstruKioner, hwilka af Högloft.
Hemliga Utskottet för Riksgälds-Lonroiret blifwit
utfärdade, samt uti de tid efter annan af Revisorer
meddelte förestrifter; äfwensom Riksens Högloft.
Ständers tagne beslut uti wiha af Stats-Utstottet
särstildt hemställde allmänna frågor såsom
föreskrifter uti Reglementet blifwit införde.
De allmänna befattningar, hwilka tilhöra Riksgälds-Lontolrek,
och hwarefcer förestrifterne blifwit
lämpade, arv anförde uti Reglementet; men anledningen
til et och annat stadgande har Statsutskottet
icke Letz mindre trott sig böra särskilt utreda
och uplysa.
Uti 7 Art. 2 §., angående de äldre ännu 0-  utredde Krvno-fordringar och pretentioner stadgas,
at Fullmägtige stola äga, at ställa betalningen pä
terminer, lämpade efter Lontoirets tilgangar, samt
a hwarje post utfärda obligationer med ränka, hwilken
dock icke får öfwerstiga fyra procent om arer.
Der
-
i2§4 Den 29 Mars. e. m.
Delta förestagne stadgande grundar sig pä
Högloft. Hemliga Utskottets wid 1800 ars Riksdag,
i afseende pä sädane äldre ourredde Kronofordringar
och pretentioner widtagne bestut och förordnande,
hwaruU Stats-Utskottet icke funnit anledning
tilstyrka någon förändring.
Utr 8 Art., angående uptagandet af Inrikes
Län, är föreslagit, at de inwisningar I^ever-rnteurerne
komma at undfå för deras fordringar, äfwen
mä anwändas uti Län, hwilka för Niksgäldsdontoirets
räkning uptagas.
Stats-Utffottek wil förmoda, at hwad StatsUtskotcet
härutinnan föreslagit, stall wara fullkomligen
öfwerensstammande med Riksens Högloft.
Ständers afsigt. Hos de kenpeLive Riks-Ständen
har den önskan enhälligt blifwit yttrad, at l-everanteureme
ju förr dest heldre mätte förnöjas för
deras fordringar, men tillika at Lsnguen i möjeligaste
märto förskonas ifrän förskott hartil, sä at
nödiga medel aldrahälst genom upläningar anskaffas.
Om derföre de til I^eversnteurerne utgifne ob.
liZgtioner eller inwisningar fä anwändas kil insättningar
uti Län, synes andamälet uran omwäg
kunna befordras, da afwen besparing winnes pä
räntan för den del af I^verameurernss fordringar,
hwilken lemnäs ät Staten såsom Län. Skola deremot
penningar uplänas til Ilgviciei-inäc- af fordringar,
hwffka omedelbarligen emot Riksgälds-Lontniret8
obliZLnouer stulle kunna omfattas, sa komnrer
Staten ar befwäras med ranta sä wal för det
Uplänte cÄpäulot, som ä faMtelige ^sversnteurerNL8
fordringar, intil deft ligviäsn kan företagas,
helst det icke ar werkställbart, at i samma män
pen
-
Den 29 Mars. e. m. 129;
penningar genom Län inflyta, dermed döda l-evs
rLnteurern68
fordringar til motfwarande belopp.
Dä innehafware af lika beskaffade inwisnin
gar
böra njura lika ratt, fä ar den ena icke gyn
nas
med betalning framför den andra, blifwer häraf
en nödwändig följd, at den Summa stall wara
i beredskap, som erfordras til l-gvicleranclo af de
pä en och samma gang förfallne inwisningar, förr
an nägon utbetalning kan kungöras. Men under
det en sädan bond genom upiänte medel hopsamlas,
löper räntan sa wäl ä de uptagne medlen,
som ä hela Summan a beveranteurerneg fordringar;
hwaremor räntan genast kommer at uphöra a sa»
dane I.everanteurer8 fordringar, hwilka omedelbarligen
förwandlas uti Stats-Län.
Uti io Art. 10 §. stadgas, at nägra befluc
ej fä fattas, dä Fullmägtig för elvera af de fyra
Riks-Stälchen icke är tilftädes.
Dä Ofwerstyrelfen af Riksgälds-Werket ar
en omedelbarlig emanation ifrån Riksens Högloft.
Ständer, hwilka icke wid nägot tilfälle kunna representerL!-,
Utan genom Medlemmar af alla fyra
Riks-Ständen, sä stulle ofwanberörde stadgande
synas öfwerflödigt. Men sedan Stats-Utskottet
sätt erfara, at nägre ibland Fullmägtige, hörande
blott lil et Ständ, Uti Loncoirets namn, menför
främmande räkning, utan de öfrige Fullmägtiges
kännedom, företagit operationer, de der likwäl icke
rilstyndat Riksgälds-Lontoirst nägon förlust, sa har
Stats-Utstolket, som uti de hittills gällande Instruetioner
saknat förbud häremot, ansett nödigt at införa
et sädant uti dec nu föreflagne UeZiemente.
n Art. z §. Angående LxpeÄance-Löner.
Genom 1800 ars Instruktion ar stadgadt, at de
som
L29§ Den 29 Mars. e. m.
som i andra pudllguL Werk hafwa Venster och
Löner, blott undfå fyllnaden af hrvad som fordrasför
ar under bixpeLtance-tiden njura en sädan Lön;
och ar LxpeÄrmce-Lönen minskas i den män en hwar
undfär annan publigue Lön, samt uphör nar lika
Lön med LxxeLsnce-Lönen erhällcs, sä ar om nä»
gon skulle wid annat Werk innehafwa ivo N.d.
och wid Niksgalds-Lomoiret i;o R:d., ffulle han,
enligt I8c>o ars InLtrukkion, pä LxjxckLNLL-Stat
blott erhälla;o R:d.
Stats Utssorret har deremot ansett det icke wara
obilligt, at om någon wid Niksgälds-Werket,
hwars syssla kommer at indragas, wid annat Werk
tillika innehar Lön, men sammanlagde Lönerne icke
upgä til 252 R:d. eller aro derunder, han dä sär
behälla pä Lxpe^nce-Stat fulla Lönen, inril dest
han wid Riksgalds-Lontoiret eller annar Werk kommer
i åtnjutande af förbättrade wilkor, enär wid
nu warande tiders dyrhet en sädan 8umwL af 25c»
R:d. icke torde kunna anses tilräckelig at förskaffa
honom den tarfweligaste utkomst och bergning.
Sedan Herrar Fullmägtige öfwer det af StaksUkffottet
upgjorde biojc-ät til behöfwelige sysslor wid
Niksgälds-OolNoirLt blifwit hörde, och, enligt StatsUtskottets
anmodan, äfwen föreflagic Lönerne för
sädane Sysslor, har Stats-Utskottet företagit at
reZlcl'3 Staren bäde i ena och andra affeendet.
Beträffande först antalet af sysslor, sä hav
Stats-Urffotter, efter anställd noggran undersökning
om göromalens mängd och beskaffenhet, upfört de
särskilda Tjenstebefattningar, dem Stats-Utskottet
för arbetets jämna bedrifwande pröfwar oumbärlige;
och hwarwid Stats-Ulskottet antagit säfom en
grundsatks, at Werkets tjenst i allmänhet snarare
be
-
Den 29 Mars. e. m. 1297
befordras genom et i möjeligaste matto inskränkt
antal Betjente, med bättre wilkor, än genom en
mera talrik men mindre lönad Betjening, hwilken,
för ar winna en tarflig utkomst, nödgas dela sin
tid äfwen ar andra göromål än Riksgälds-Lom-stre^.
Hwad äter angar Lönerne, sa har Stats-Utstotter,
med tillämpning af förenämnde grundsats,
förfarrar bilagde projekt lil Stat lär. K. StatsUtstottet
hade wäl ansett bade billigt och rättwist,
at dä Riksgälds-Lontoiret lika fa wäl som Euguen
är et Riksens Ständers eget Werk, hwilket
omedelbarligen star under Riksens Högloft. Ständers
inseende, styrelse och förwalrning, samt göromalen
wid Rlksgälds-Lontoiret äro lika granlaga,
answariga och magtpäliggande, enahanda aflöning
i hwarje grad äfwen borde äga rum, helst någon
anledning at härutinnan göra skilnad icke bör hamras
ifrän det olika sätt, pä hwilket lonäeri ril aflöningens
bestridande wid det ena och andra Merker
beredes och tilkommer. Med Stats-Utskottets
önskan och öfwertygelse hade således warit mäst öfwerensstämmande,
at för Embets- och Tftnstemännen
i Riksgälds-(-omoiret nu kunna föreflä Lönen
til lika belopp, som deras ^vederlikar i Lsnguen ätnjura;
men StatS-Utstotter har dock, med afseende
a Rikets nu warande tilgangar, icke tiltrott sig
ar föreflä Lönerne efter iadane annars billiga och
rättwisa grunder; sä ar Lönerne nu blott äro jemkade
i närmaste likhet med k-mguenx Stat, sädan
den war, innan Riksens Högloft. Ständer rackres
deruti bewilja en efter nu warande tiders stick lämpad
skälig tilökning. Til närmare uplysmng om
förhällandet af nu warande Aflönings-Stat wid
Rikögalds-Lontoiret är Bilagan lät. författad;
äfwen
-
r2A8 Den 29 Mars. e. m.
äfwensom den senast af Riksens Höglofl. Ständer
fastställde Aflönings-Stat för Lau^ien bifogas L.
Wid jämförelse emellan Bilagvrne i-ie. och
L. befinnes, at stillnaden emellan hwad, urom Herrar
Fullmägtiges kkonorarium 6000 R:d., nu til
tjenstgörande wid Niksgälds-Oomoiret ärligen ätgär,
eller R:d. 15,9": Z2.H., och den Summa som
efter det upgjorde projeÄet til Afiönings>Skat för
Embetsmän och Betjening, ffnlle erfordras, nemligen
16,836 N:d. Z2 H., Utgör 925 R:d., hwilken
tilökning dock wid en skeende reZIermZ, da flere
xroviKionslla Arfwodes-Löner komma at uphöra
torde aldeles förswinna.
Det ena och det andra underställes wördsammeligen
Riksens Höglofl. Sränders pröfning. Stockholm
den 26 Martn i8iv.
Pä Höglofl. Ridderstapets Pä Högwördige Pra
och
Adelns Ledamöters fte-Ståndets Ledamö
wägnar
ters wägnar
Llaes kleming. lii. VVeiäman.
Pä Wällofl. Borgare- Pä Hederwarda VondeStandets
Ledamöters Ständers Ledamöters
wägnar wägnar
Scbmiät. ^nöers vilsson.
kröäelius.
k>it.
Calcul, som wisar nu warande beloppet af Aflöningen
wid Riksgälds-Lomoiret lil Herrar Full
mag
-
Den 29 Mars. e. m. 1299
magtige, tjenstgörande Betjening, LxxeÄanter och
^euLionaircr. ^
Nriiga beloppet af
Lön eller Arfwode.
12 Riksens Högloft. Ständers
Fullmägtige 3 ;ooR:V. - » 6020:
Fullmagtiges Lxxeäition.
r 8ecrckerLi6 » »
s -
622:
1 d>lotgriu8 - »
s r
Z22:
1 Registrator och ^rcbivr-
riu8, Lön och Arfwode
, r
Z25:
2 LantLlister a i;o N.d. -
- »
Z22:
BokslUts-Lontoiret.
I Kamererare - -
622:
1 Kammarförwandt -
« «
4Z2:
2 Bokhallare 3 zoo R:d. -
s »
602:
r Revisor - -
- »
222:
1 Kammarskrifware -
» -
152:
2 Lontoirs-Skrifware ä 12;:
- r
252:
2 Dito Dito 3 122: »
« »
242:
OmbudSmans-contoiret.
I Ombudslnan » -
» s
Z02:
BokflUts-Lassa-Lontoiret.
! Lasseur » -
r s
622:
1 Bokhallare - -
« -
Z22:
1 Lassa-Skrifware »
» -
122:
I Lassa. Witlne » *
» »
122:
Sjette Bandet. N:o 82
2.
rzoo Den 29 Mars. e. m.
Revisioiis-LonLoirst.
1 Föreståndare eller Lommissarius s 500:
r Revi50r L « s s 2ZO:
Z Lontoirs Skrifware L I2O R:d. - Z60:
6re6it-Sedel-Werket.
z Lommissarier 2 600 R:d. - - 1802:
2 Diko a 500 , - - - iova:
r Kamererare - s - - 420:
2 Lasseurer för smä
sedlars
wexling och
emottagning, njuta i
Lön - 400:
samt miHräkningsp-nmngar
-
L Bokhallare 3 250 R:d. - - - izoo:
i Dito ----- 220:
i djorsriuZ ----- ivo:
1 ^rck>ivariu8 - - « - 120:
2 Lontoirs-Skrifware 3 i;o N:d. - zoo:
7 Dito ochLa88A-skrifware » 120: - 840:
1 Pappers-Näknare - - - roo:
Tryckeriet.
1 ksÄnr och Sättare njuter manadtli
gen
16: Z2. eller för aret - - 200:
2 Tryckeri-Drängar d:o d:o8: 16. eller
för d:o - - » - 200:
Wakt-Betjente.
2 Waktmästare 2 ivo R:d. - - 202:
15 Kammar-Drängar ä 8z 4 R:d. - 1250:
2 Husdrängar ä 60 R:d. - - » 120:
kvla.
Den 29 Mars. e. m. izor
Kla§ asin er.
L Klg»arms-Förwaltare -SK rzo:
R:v. 21,911: Z2.
Lxpectance-Slaten.
Pa denna Stat njuta sävane personer
Lön, hwilkas st-Hlor blifwit indragne,
nemligen:
kommissarien wid Riksgälds-Lontoiret
k'. I-i. Kieli - - - ZOO!
Kamereraren wid dito 6. k'. Kemner » zoo:
Notarien wid Fullmägtiges Kxxeclition
Lagmannen 6. 8. I^inZ - r rzo:
Kamereraren wid förra Riksens Ständers
Discont-Werk ?. Kvillman s Z2o:
Bokhållaren wid Riksgälds-Lontoiret
Oall thörner « s » Lsv:
Dito Lands-Kamereraren Kl. Kulllau s 200:
Lontoirs-Skrifware» wid Riksgälds
Lontoiret
k. Hellström - - ivo:
Dito Dw I- Iliorslnnä s » s 120:
Dito Dito 6. kiellström s s ioo:
Dito Dito Lanclaltl »SS 100:
Kammar-Drängen wid Riksgälds-Lon
toiret
6. KnberZ » s s 45:
Dito Dito Kl^rber^ - -> - 45:
Dito wid förra Discont Merker D. ?.
KIorberZ - - - »56:
Dito Dito Ojonas Lerkman s - s6:
Dito Dito k. Kingren - s - 56:
R:d. 2,Z98:
Pä Nliksgälds-Lonroirets wid
l?89 ärs Riksdag fastställde
igor Den 29 Mars. e. m.
Lxtrs Orämsrie Stat njuter Kammar^evisions-Rädet
8vankgl8 - 333: 16:
R:d. 333: 16:
ken8ion8-StatLN.
Revisor Kr3dde8 blinda Dotter / upförd
pä 1789 ars Srat » » 16:32:
Framlidne Hof-Jagmastaren Friherre
6ripen8^einL8 Enka/född T. 1^. Lleestubbe,
upförd tibken8wii enligt Kongl.
Majus Nädiga Brefven n Sep-^
tember 1804. » » - 166:32:
Aflidne Kamererare» ivid Riksgälds
Lontoiret
b.» lVl. b.unclvall8 Enka/ Upförd
til ?LN8ioii är 1805 och derwid
bibehållen / enligt Riksens SlanderS
beflut wid denna Riksdag - - 150:
R.d. Z3Z: 16:
Kecspitulstion af föregäende Stater.
Til Herrar Fullmagkige samt tjenstgörande
Betjening - - »21,911:32:
LxpeÄanter - » » , 2,398:
Gamla ^xtraOiäinsrie Staken - » 333:16:
kemionLr - » » - - 333: 16:
Lsnco R:d- 24,976:16:
I.it. L.
?roM^ til Lönings'-Stat för Riksens Ständers
Riksgälds-Lonloir, hwilken Stal, i afseende,
pä Werkels Embets- och Tjensteman samlWaktBttjeme
kommer ar lillampas/ sedan den af Riksens
-
Den 29 Mars. e.. m. rzoz
sens Stander bifallne förändrade Organisation af
NiksgaldsrWerkets ^clministration blifwit införd
och kommit ril ^verkställighet. ^
Arliga Löne-beloppet.
Fullmagtiges ^lo^iorarium.
12 Fullmägtige g 500 Rd. ärligen » 6002:
Fullmagtiges Lxpe6ition.
1 secreterare « » »
»
822:
1 Registrator och Hrcbivarius ,
r
522:
I LantLlist r r « »
252:
I Lopist » r « «
r
IZ2:
Ombudsmans-Lontoiret.
I Ombudsman « « -
s
Z22:
Lommissariatet.
; Lommissarier a 802: » -
»
4222:
Dest Lxpeäition.
I Rekeren6arius » t -
r
522:
r Lantrlist - r - -
-
222:
BvkslUts-Lontoiret.
1 Kamererare » - -
r
622:
1 Bokhallare » « -
r
422:
1 Kammarffrifware - -
»
252:
z Lontoirs-Skrifware ä 202: »
622:
Oassa-Lontoiret.
I Lasseur för ull Inkomst och Utgift
»
622:
i Lassa-Skrifware » »
r
i;o:
Revisions-Lontoire t.
i Föreståndare eller Kamererare
-
522:
izo4 Den 29 Mars. e. m.',
1 Revisor - » r - « 552:
2 Ooiuoirs-Skrifware a 200: - - 400:
Lreöit-Sedel-Werket.
1 Kamererare - - - - - 500:
2 Lasseurer för wepling^
och insättningar Lön
450: - - > L 502: « 1222:
mitzräknings-pennin-!
gar 50: - - «
5 Bokhallare ä 522: - - - izos:
4 l.omoii-x Skrifware 2 270: - » 802:
2 ea!.8a Skrifware a i;o: - « 500:
i Sedel-Pappers Räknare - »152:
Wakt-Betjente.
1 Waklmästare - - - - 152:
n Kammar-Drängar s 122: - - 1,522:
2 Hus-Drängar 2 8z: 16: - - 166:52:
Tryckeriet.
, paKor eller Sättare njuter mänadt.
liqen 16: 52: eller för aret - - 202:
2 Tryckeri-Drängar Dito 8: 16: Dito 200:
Summa aflöning til tjenstgörande R:d. 22,856: 52:
Pä Riksgälds-Oontoirets Ivid 1789
ärsRiksdag fastställde Lxlra Ordinarie
Srar, njuter Kammar-keviLioon-Radet
Svankal8 - » 55Z: 16:
pension 8-St a ten.
Revisor Xrabbes blinda
Dotter - - 16: 52:
Fram
-
Den 29 Mars. e. m. rzoz
Framlidne Hofr Jägmästaren
6rip<mLherkiLS
Enka, född
L. 1^. ekestubbe - 166: Z2:
Aflidne Kamererare»
wid Riksgäldskontoret
1^. Ick. I^unä
valls
Enka - - 152: —ZZZ: 16:
Destutom upföres pä Star:
Arfwode til wederbörande
Wid Riksgälds-Lontoiret,
dä
Hufwud-Boken innom
föreskrifwen tid
afstutes - - 200:
Dito til Betjeningen i
Wexel-och Läne^anHuen
r - 100:
D:o tilPost-Betjening. 100: ^o:
Summa 25,905:16:
l^ecapitulation.
Aflöning lil Herrar Fullmägtige samt
^ tjenstgörande Betjening » - 22,856:
Äldre Lxtra Orclinaris Staten - - 3ZZ: 16:
ken8ion8-Staten - - * -Zzz:l6:
Arfwoden - » * - 400:
Hela ärliga Utgiftssumman 25,905:16:
Anmärkning.
Beloppet af aflöning til expecteranäe Embetssch
Tjenstemän samt Wakt-Beljente kan icke Utsättas,
såsom beroende af en skeende Stats-ke°ls
rmZ;
-
IZOS Den 29 Mars. e. m.
rm§; och anmärkes, ar ehuru förestäende Stat up,
rager er witzr antal af Sytzlor wid Lre6it-SedelWecker,
äfwensom af Wakt-Beljente, sä följer icke
häraf, ar detze befattningar til er sädanr antal
stola bibehällas, utan kommer antalets bestämmande
at bero af en närmare ke^IermA, da de ibland
förenämnde befattningar, hwilka befinnas öfwerflödige,
komma at genast indragas, pä sätt härom
Uti keglememet för Niksgälds-Oomoiret är stadgadt.
I.it. e.
Langens Aflönings-Stat, enligt Riksens Ständers
Ksnco-Utstotts krotoLolis-Utdrag af den 22
Februarii 1810.
Herrar Lanco-Fullmägtiges kx petition.
En Secreterare - - » R:V. 1220:
En ^rciiivarie - » , « 6oo:
En Lanceiiist - r « -252:
LommissLri-tet.
Do kommissarier Ä R:d. 1202:
Sex Dito - L » 802:
kananeus Lancellie.
En ^eferenclaris - « r r 622:
Twä Notarier
En ^Äuarie
En KeZistrator - ä 402: hwardera
En Lancellist, äldste - » - Z22:
En Lancellist - » » - 252:
Twä Lancellister Ä 222 R:d
I^iscsls-Lontoiret.
En .^ävocat-fiscal r , , 622:
En
Eli ksnco-kiscal
En Lsncellist
En Dito -
Fyra Kamererare
Fyra Bokhallare
Sju Bokhallare
Tre Bokhallare
ars. e. m.
I
t
s
S
4OOr
e
F
2s0:
k
«
222:
»-Lontorret.
3
»
622:
ä
»
402:
A
-
z;c>:
3 -
-
»
Z22:
3
r
252:
a
r
»
220:
C! ont oiret.
a
-
,
622:
3
«
422:
3
«
»
350:
3
»
-
302:
s
»
S
252:
3
»
»
222:
IZO7
Atta Dito
Tre Kamererare -  Twä Bokhallare - -  En Dito , » -
Tre Dito « , -
Twä Lontoirs-Skrifware
Twä Dito »
Lan^uens 8 pecial-L38 5or.
Fyra Wexel-Lsnco-LasgeUrer
och En Lane-Lanco-Lasseur » 3 « 600:
En Penninge-Naknare - - - 400:
kevi5ior>8-Lontoirst.
En äldste Ksvisor . r - - 4;O:
Twä Revisorer » 3 » » ZZO:
En Kevi50r - , - - zoo:
En Lontoirs Skrifware - - - 250:
Twä dito -rar- 222:
La88»-d!ommis5Lrie-LontOliet.
En Lontoir8-Skrifware - - - 200:
60
rzv8 Den 29 Mars. e. m.
6en6rLl-BokslUts>Lontojret.
Tiva Bokhallare - - K - » 400:
En Bokhallare - - , - z;c>:
En Oontoil-8. Skrifware - - - 250:
W exel-Lanco- Lontroll-Lontoiret.
En Kamererare « « , - 600:
Twä Bokhällare « - ä - - 400:
En Bokhällare - - , r Z52:
En dito - - - - - zoo:
Smärre iransport-Sedel- och Afräknings-Lontoiret.
En Kamererare - - - - 600:
En Bokhallare s s , » 400:
Tre Bokhällare - » » - - z;o:
En dito - « - , - zoo:
Fem Lontoirg-Skrifware s , , 200:
Lanyuens Stämpel-Werk och Tryckeri
samt Bokbindare-Werkstad.
En lVleclLilleur » » - 250:
En Stilgjutare . , , . 252:
Twä Lontoirs-Skrifware 3 - - 202:
En Stämplare i Wexel-Lanyuen - izo'
En Bokbindare - . . - 102:
Skrifwarehjelp och Lxtr» Löner.
Skrifwarehjelp för fem Oasseurer och
för en Pappers-Räknare L - . zo:
Sex kxtrs Löner - - 3 . , 80:
Nio Lxtra Löner s . 3 r - 62:
Wakt-Berjening.
En Waktmästare » - ° 202:
Tis
Den 29 Mans. e. m. izc>9
5io Kammar-Drängar . L - 150:
Ätta Hus-Drängar - L - ioo:
Enligheten med den ifrån Riksens Högloft.
Ständer til Herrar L-rnco-Fullmägtige ankomne
Lxpscktion af den 20 Februarii 1810, intygar
12. kant.
Arckivsrie.
Irsnsumt af Rikets Ständers är 1827
församlade Herrar Kevisorers lil Herrar
Fullmägtige wid Riksgälds-c>on:oiret
aflätne fluteliga strifwelse af den ZQ
November 1827.
- - - -S§S
14 §-
Da i anledning af den Wedik är werkställde
keZIerinZ af Lre6it-Sedel-Werkets Stat, wi nu
fä förklara wärr nöje öfwer hwad redan blifwit ätgjordt
til minstande af sytzlorne inom Sedel-Werket,
göra wi otz försäkrade, at Herrar Fullmägtige,
i likstämmighet med Rikets Högloft. Ständers
föreskrift, angäende den orMnsne Statens kegle.
som Utan uppehäll bör ste, tilse at, sä widt
göromalens tilbörliga gäng och c^omoirets säkerhet
det tillära, äfwen hädanefter icke asidosättes den
ytterligare indragning och dermed förenade besparing,
som möjligen kan ste; til hwilken ända wi
wänligen welat erindra Herrar Fullmägtige at lata
sig angeläget wara, icke allenast at i man af
göromalens förminskning icke tiliana nägre syHlor,
utan äfwen, at wid Tienstemäns bibehållande noga
urstilja, at den som ril Lxpettance Lön är berättigad,
warder framför en som ej får til godo
njura
izia Den 25 Mars. e. m.
njma sadan förmon, wid tjenstgöring bibehållen, och
ar wid all möjelig förminskning af sytzlor, de framför
andre, såsom i manga fall redan skett, skiljas
ifrån Merker, hwilka annorstädes upbära Lön lil
et belopp af 220 Riksdaler och deruröfwer, samt
ar i allmänhet de fa njuta företräde ril Herrar
Fullmägtiges hugkomst, hwilka endast arv wid Verra
Werk enogAkki-Lcle, likwäl med den billiga om.
ranka, ar derwid utrönes, huruwida de, som hafwa
annat engagement genom upoffrande af sin tid
j Lomoirets tjenst, icke gätt i mistning af tour och
befordran wid andra Werk . - - - .
Efter hwad salunda ril befrämjande af krincipaler8
bud är wordet urstakadt, och hwilket mä.
ste wara enligt med Herrar Fullmägtiges egen öfvertygelse,
hafwe wi wäl, lika med Herrar Full.
mägcige, under ömmande af Betjeningens gjorde
ansökning, at wid sysjlornes uphörande fa bibehälla
hela den dä innehafde Lön, icke kunnat samma
ansökning Zensrelt understödja; men äro likwäl förwiflade
derom, at, enär genom förändrade omstän.
digheter, emot alt hwad Riksens Ständer kunnat
sig föreställa, tjenstgöringen wid Lre6it-Sedel-Wer«
ket redan i flere ar fortfarit och til äfwentyrs ännu
längre kommer at fortfara, det icke kan wara
frän Riksens Ständers tänkesätt skiljaktigt, utan
snarare instämmande med hwad de ar 1799 för
Lunonen förordnat, och förmsdeligen äfwen för Lic6it-Sedel-Werket
skolar stadga, derest de förutsatt
hwad nu inträffat: om sedan indragningen skett,
Tjenstemän blifwit förhulpne utom Werkst eller
wid 6eneral -/VL-istanLe-Lontoii-el, de gwarblifnes
Löner icke mera öfwerskrida den Summa, som Rikets
Ständer ar 1792 fastställt för Oeait-Sedcl
Werr
-
Den 29 Mars. e. m. izn
Werkst, den Betjening, som i och för samma Werk
stannat gwar, mä, enär all tjenstgöring derwid uphör,
bibehålla såsom klxxeÄance-Lön hwad hwar
och en da innehafwer - - - - .
Rätteligen utdragit, betygar
N. VV. Lträls.
Enligheten med den til commiLssri^et ankomne .
Lxxe6ition, intygar
6u8tak /^Iten,
^oksrie hos Lommisssristet.
Förstag til Reglemente för Riksens Ständers
Riksgälds-Lomoir.
Sedan Riksens Ständer latit öfwerse de af
-Hemliga Utstottet wid 1789, 1792 och 1800 arens
Riksdagar för Riksgälds-Oomoiret utfärdade l<eglementen
och InstruKioner samt särkildt meddelte
Förestrifter; och funnit desamma i wista delar tarfiva
sadana jämnkningar och förbättringar, hwilka,
dels närmare öfwerensstämma med Kongl. Maj:tS
och Riksens Ständers under den 6 Junii 1809
fastställde Regeringsform, och dels äro lämpade ef»
ter Riksgälds-Lontoiret8 blifwande stick, enligt de
af Riksens Ständer wid denne Riksdag widtagne
Författningar; sa hafwa Riksens Stander larir
utarbeta och fastställt efterföljande K egli mente, hwilket
wid Styrelsen och ^6miui5lrgtionen as Riksgälds
Werkst samt det derunder lydande Ocnei-.-rl^.
-isiztoncs-Ltmloir kommer at tjena til ofelbar efterrättelse;
och hvarigenom alla til nedanstäende dag,
angående Riksgälds-comoii-et, af Hemliga Ulstotlet
och Revisorer gifne Förestrifter, hwilka Uti detta
Reglemente icke finnas uptagne, til deras kraft
och werkan komma at förfalla; äfwensvm nägre
iziL Deri 29 Mars. e. m.
häremot stridande kr-cfiiäicLt icke fä äberopas och
tillämpas.
i Hrt.
Riksgälds-Lontoirecs Beskaffenhet och Löremäl,
dest Skulder L allmänhet.
r §.
Riksgälds-Lontoiret) som ar et Riksens Ständers
Werk, kommer, enligt 66 §. uti 1809 ars
Regeringsform, at förblifwa säsom hittills, under
Riksens Ständers styrelse, inseende och förwalrning.
2 §.
Detta contoir har lil föremal, at ombesörja
den Rikets Gäld, för hwilken Riksens Ständer
ätagit sig answar, samt stöta de dermed gemenskap
ägande Befattningar, dem Riksens Ständer finna
för godt at ät detsamma updraga; i följd hwaraf
de til Riksgälds Merker hörande och dit anslag»
ne medel icke ma under nägon förewändning eller
med hwad willor som hälst derifrån ryckas eller
anwändas til andre behof, än dem Riksens Ständer
bestämt.
Alt förordnande, som häremot strider, ware
derföre kraftlöst.
° 3 §.
Ibland Riksgälds-contoirets wid förra Riksdagarne
af Riksens Ständer garanterade Skulder
förekommer: 1:0. Den sa kallade gamla Riksgälden,
bestående uti Myntteckens- och Imere8se.Försäkrings-Sedlar
samt andre ligviäeraäe och redan
til betalning fastställde Kronofordringar. 2:0. De
äldre ännu outredde Kronofordringar och pretentioner,
hwilka i laglig ordning och inom förestrifwen
rid arv bewakade samt lil betalning fastställas.
Den 29 Mars. e. m. iziz
z:o. Riksgälds-Lontoirets öfriga Inrikes Gäld,
dels utan märtta och dels löpande med Intsress.
4:0. Utrikes Gälden, bestäende dels uti uptagne Län
sä liLseäe8, och dels uri Lif-Ränle-Län samt destutom
förfallne, men obetaldte
Riksens Ständer haftva dehutom wid denne
Riksdag tillätit, at den Skuld, för hwilken Kongl.
Allmänna lVlLAL^ins-Jnrättningen hos astedne^an
tLli Rädct m. m. Hverkoiks Sterbhus i jä?.mburA
häftar, utgörande i (H>tal Ethundrade Femtio
Tusende Fyra Hundrade (150,422) Riksdaler läsmKurZer
kLnco, samt uplupen,^ men obetald ränta
Fjorton Tusende ErHundradeAtratio Fyra (14,184)
Riksdaler 42 H. 5. eller tilsammans Mhundrade
Sextio Fyra Tusende Femhundrade Åttatio Fyra
Riksdaler 42 H. 5. (164,584: 40 H. 5.) lärrmbui-Zer
Lanco, och hwarä Kongl. Allmänna 1)i
reQionen
meddelar närmare upgift, stall öfwerfiyttas
pä Niksgälds-Contolret; och kommer med liqviäeii
af berörde stuld at förhällas pä lika satt,
som med Loiuoiret8 öfriga Utrikes Gäld
2
Art.
Riksgälds-Oontoii-et8 ^onäsr, Inkomster samt
Lomoiret särskildt bewiljade Lörmäner.
^ H'
Til ligviäerLnäe af ofwannamde Gäld och
fullgörande af de särstilda Förbindelser, hwilka wid
denne Riksdag detzutom blifwit Riksgälds-Lomoiret
älagde, äro nedan upräknade Naucler och Inkomster
Riksgälds-Loutoirer tilflagne samt särskilde
förmäner detsamma bewiljade.
1:0. Hela den sä kallade Allmänna Bewillnin»
gen och Krigsgärden, som Riksens Stander wid
denne Riksdag särskildt sig ätagit, och hwilken
b lif
-
rzi4 Den 29 Mars. e. m.
dlifwit päraknad at ärligen stola utgöra Zwä billioner
Fem Hundrade Tusende (2,500,020) Riksdaler
Specie.
2:0. Ordinarie lacenten kil en ärlig Summa
af Fyratio Fem Tusende (45,220) Riksdaler Specie.
z:o. Skatte »Rätts»Medel, hwilka inflyta af
de Kronan behällne Hemmans försäljande til Skatte.
4:0. Alla inflytande Observations-Medel, härrörande
ifrän Kevisionen af Räkenskaper öfwer
allmänna medel, hwilka aro ställde under Riksens
Ständers disposition, dock med undantag af de
Okservations-Medel, hwilka aro upptagne uri Förstaget
öfwer Stars-AVerkets Inkomster.
5:0. De ^uÄions-Medel, hwilka kunna falla
för Kronan tilhörige Hus i Städerne, härifrån
likwäl undantagne de, som äro inköpte för Kongl.
Amiralitetet i Carlscrona eller Allmänna
Jnrättningen.
6:0. Ränta til Fem för Hundrade om äret ä
Stats-Werkets til Riksgälds» Lomoiret öfwerflyttade
Fordran, stor Ett Hundrade Tjugo Tusende
(122,222) Riksdaler Specie för den del af
Wismarste Pantstillingen, som ar utlänt, och
hwilken ranta ärligen erlägges med Sex Tusende
(6222) Riksdaler Specie. Och
7:0. Allt hwad som kan inflyta uppä 1808
ärs annu obetalve Krigsgärd.
2 H.
Riksgälds-Lontoiret kommer, pä lika sätt som
hittils, ac bibehällas wid rättigheten, at uti Languen
mot Twä proLents ränta under viscontwilkor
nyttja en witz Summa, hwilken, i stället för
622,222 N:d., hwartil den förut warit bestämd,
nu mera, wid päkommande behof, får utsträckas
lil
Den 29 Mars. e. m. 1515
til En Million (r,000,000) Riksdaler specie, hwaraf
400,000 Riksdaler egenreligen komma ac beqagnas
til inlösen af creUit-Sedlar.
Z §-
Alla genom Sjö-Tulls-Uppbörden inflytande
Wexlar komma at aflamnas til Riksgälds-Ontoiret
emot ersättning efter den (-'ours, hwartil
Wexlarne i Uppbörden blifwit emottagne; hwaremot
Riksgälds-Lonloiret bör biträda Stats-Werke!
med Wexlar tll ett belopp af högst Etthundrade
Femtio Tusende (150,000) Riksdaler Hamburger
krmco, emot ersättning Uti Swenstr Mynt
med beräknande af samma cours, hwartil Riksgalds-Lontoiret
fatt inlösa Sjö-Tulls-Wexlarne.
Z /ilt.
Angående Uppbörden i Grterne as Riksgälds.
Lontoirets koncler och hwad derwid bär iakttagas.
r H
Uppbörden
i Otterne af Bewillningen och
Krigsgärden, äfwenfom af Skatte-rättighets-medlen
m. m. förrattas pa lika satt, som hittils, af
Kronans wanlige Uppbörds-Betjente, hwilka härföre
aro til redowisande förbundne uran någor särskildt
arfwode; dock bibehallas sä wäl Uppbördsmännen
i Otterne, som Lands-coutolre,- wid det
arfwode af Twa procent, som genom Kongl. Kungörelsen
af den 28 Januarii 1804 är dem tillagdt
för deras befattning med Uppbörden och redowisningen
af den Bewillnings-Afgift, som stall erläggas
af testamenterad Egendom samt behallna
förmögenheten i Sterbhus; hwaremot Bewillning
af nyflnämnde bestaffenhet, som, utan någon Upp
börds
Sjette
Bandet. N:o 8Z.
izi6 Den 29 Mars. e. m.
bördsmans biträde, äireÄe lefwereras til Riksgälds(loutoiret,
oafkortad bör Lonloiret til godo komma.
Samtelige Land-Räntemästare i Riket fa
afdraga och sig ril godo beräkna En Fjerdedel
xroOur liemisslLZe a deras lefwereringar af Riksgälds-Lontoirets
medel, med undantag af LandRantemästaren
i Stockholms Län, som endast får
afföra En åttondels xroLeut såsom kemi^lage.
^ §'
Angående Ickcent - Medlen til en ärlig Summa,
af Fyratio Fem Tusende Riksdaler specie, sa kommer
härom ar ligviäer-^ med Stats-Werket.
4 ^rt.
Angående Redogörelsen för Riksgälds-comoi
ret8
koncier och Inkomster i Grterne.
1 §-
Redogörelsen för Vewillningen och Niksgäldseontoirets
öfrige bnncler i Orterne ster pa förut
manligt sätt, wid Lands-Böckerne, hwilka uti
Kongl. Kammar-Rätten komma at revnleras.
2 §.
De uti Orterne inflytande Obxerv-ttionZ-Medel
insattas uti Land-Nanterierne til RiksgäldsLontoiret8
c!i<ipo>,itiou; bwarefter Obseivations krocenwn
ifrän Nikögälds-Lcmtoiret Uthetales.
Z H.
^>fwer hwarje ars Uppbörd af Riksgäldscomoirst8
boncler och Inkomster författas wid
Lands-Lontoilcn Summariste Rakningar, hwilka instickas
til Riksgälds-Oontoiret innom den I Julik
det paföljande äret, och hwaruli Ke8tantier och
Lalauccr fran de förra arén jemwäl til redowifande
upptagas. — Sadane Lummarista Räkningar
aflemnas äfwen ifrån Stockholms Stad, innom
den
Den 29 Mars. e. m. rzr?
örn tid, som förut genom Författningarne ar
stadgad.
4 §-
I Mars Manad hwarje är insändas frän
Land6-!-6smoiren Förslag öfwer UestLNtierne af
Lontoiret8 l^oniZer.
5 §-
I början af hwarje Mänad aflemnas frän
Land-Nänterierne til Riksgälds-Loiuoiret Förflag
öfwer Uppbörden uti den nästförflume manaden,
hwilka Förstag til riktigheten af Lands-LoMoiren
böra wara bestyrkte; men öfwer de uti Land-Ranrerierne
6sponers6L Skatte-rättighets-medel författas
särffilde Rapporter, hwilka pä en och samma
gäng med Mänads-Förslagen insändas.
De uti Lanv-Ränterierne influtne Medel böra
innom den tid och pä det färt Författningarne
härom stadga, til Riksgälds-(konto» öitecks remitteirrs;
och får nägot R,cmis8l!i,L;e icke beräknas
ä de medel, hwilka icke inom den Uti Författningame
utstakade tid och der föreffrifwen Ordning
ifrån Land-Räncerierne expsäisra8..
z ^rt.
Angående (öfwer - Styrelsen af RiksgäldsWerket.
1 §.
Öfwer-Styrelsen af Riksgälds-Werket kommer
ar föras af Riksens Ständers Fullmägrige,
Tre af hwarje Ständ, hwilka wäljas och tilförordnas
pä särr Riksdags-Ordningen utstakar, samt
hwarje Ständ härom särskildt stadgar.
2 §.
Fullmägrige njuta i och för deras Befattning
med Riksgälds-Werket enahanda säkerhet, som
mi
izi8 Den 29 Mars. e. m.
uti 1829 ärs Regerings-Form Riksdagsmän är
tillagd. Och äro Fullmägtige för denna deras
befattning Riksens Stander och de emellan Riksdagarne
rilförordnade Revisorer allena redo styldige.
Z §.
Befallningar, angående äirposmon af Riksgälds
- (-'ontoir^t8 medel eller hushållningen med
Werket, gifne af nägon annan an Riksens Ständer,
fä icke af Fullmägtige ätlydas och efterkommas.
— Och hwad angär de emellan Riksdagarne
tilförordnave lievisorers Förestrifter, sä kommer
härmed at förhällas efter den InscruAion för
kievisorerne, som af Riksens Stander fastställes.
Fullmägtige ware det äfwen förbudit, at gerlom
underdäniga tiistyrkanden bereda bifall lil fäderne
som strider emot de uti detta keAicmenke utstakade
allmänna Grunder för Riksgälds-Lontoirets
Inrättning, eller pä nägot fart leder til inskränkning
af Riksens Ständers rättigheter, at sjelfwe
om deras Werk förordna. >— /gcrorä om Riksgälds-Lontoirecs
Fordringar fä icke eller af Fullmägtige
bewiljas.
4 §.
Riksens Ständer och de emellan Niksdagarne
tilförordnade Revisorer stall det allena tilkomma,
at läta i laglig ordning ställa Fullmägtige
til answar för hwav som rörer deras Förwaltning
af Riksgälds-Werket; men stuve, emot hwad förmodas
bör, Fullmägtig beträdas med annan förbrytelse,
som i allmänhet förstas med Lagbrott,
ware han i sädant fall underkastad ätal och answar,
enligt Lag och Författningar.
5 §-
Skulle Fullmägtig komma uti den Författning,
Den 29 Mars- e. m. rzr
ning,
at han icke kan wara Riksdagsman, upphör
genast hans Fuilmagrigskap, och hans ruin
anses ledigt, samt kommer uti föreffrifwen ordning
al återbesättas.
6§-
Sedan Fullmagtig vrdenkeligen wald är, bör
han, innan han tilträder utöfningen af Fullmägtigskapet,
lifligen aflägga, samt särskildt med sitt
namn underteckna följande Ed, hwilken bilägges
Lontoirets Handlingar:
"Jag dl. dl. lofwar och swär wid Gud och
Hans Heliga Evangelium, at som jag biifwit wald
och utsedd til Fullmägtig wid Riksens Ständers
Riksgälds-Loutoir, at förwalta ven sä kallade
Riksgälds-konäen och de flere Inkomster, som
dermed äro förenade, för at dermed besörja, det
Rikets Gäld sä til Hufwudstot, som ränta mä
efter hand och i den man sig göra later, kunna
betalas; sa skall jag wid samma mig anförtrodde
förrättning pä det sorgfälligaste ställa mig det härom
Utfärdade lieAlemonte;, och hwad framdeles kan
blifwa förordnadt, til behörig efterlefnad, samt
hwad derwid förefaller, som tyst wara bör, Voldt
och förregadt halla, och för ingen, utom Riksens
Ständer och dem som af Riksens Ständer til förwalkningens
öfwerseende under och emellan Riksdagarne
förordnas, uppenbara eller uppenbara läta,
utan i allt mig sä förhälla, somen redlig man
wäl ägnar och anstär, och jag det inför Gud och
Riksens Stander tryggeligen wil och kan til swars
ftända. Sä sant mig Gud hjelpe til Lif och Själ.
6 ärt.
izro Den 29 Mars. e. m.
6 ^rt.
Lullmägtiges Befattningar och Åligganden i
allmänhet.
Til Fullmägtiges Befattninggr och Åligganden
i allmänhet hörer: At föra Öfwer» Styrelsen
sä wäl af Riksgälds-Merker, som det derunder
lydande Oener-il t88l8tnnce-Lontoir, samt halla dehe
Werk uti den jemna och oafbrutna gang, som
med andamalet af deras Inrättning instämmer,
jämlikt de härom särskildt stadgade Författningar:
»vidtaga de åtgärder, hwilka til befrämjande af
Rcksgälds-Werkets rätt, säkerhet och förmän pröfwas
nödige, men icke pä något sätt äro stridande
emot de uti detta keZlenwnte urstakade allmänna
Grunder.
7 ^rt.
Ängaende Riksgälds-Lontoiretg skulder och sär»
skilde Förbindelser, och hwad derwrd iakttagas
bör.
1 §-
Med den sa kallade gamla Riksgälden, be«
stående uti Mynt-teckens och InrLre58e- FörsäkringsSedlar
samt andre liyviclenlst? och redan til betalning
fastställde Kronofordringar, kommer at förhallas
pä sätt det härom den 19 September 1766
Utfärdade ke^lememe och dä widtagne Författningar
Utstaka.
2 H.
De aldre ännu outredde Kronofordringar och
?r?temioner, hwilka, efter förra llsAlementen och
Författningar, äligga Riksgälds, at beta
la,
böra äfwen af Riksgälds-Lomoiret godkännas,
sä framt dylike fordringar i laglig ordning
och inom svreffrifweu tid äro bewakade och pä sadan
-
Den 29 Mars. e. m. 1521
dan grund pröfwas laglige, samt efter det Fullmägrige
blifwit hörde, i Nader warda faststälde;
men betalningen aga Fullmägtige at utställa pä
lermilier, lämpade efter Lcwtoirets rilgängar, samt
ä hwarje post Utfärda Obligationer med ranta,
hwilken dock icke får öfwerstiga fyra xroLem om
äret.
Z §>
Riksgälds-Oontoirets utgifne Obligationer uti
Jnlandfft mynt böra a förfallodagen wid deras
upwisande owägerligen inlösas. — Räntan a dessa
Obligationer bör likaledesä bestämd tid ligviöoras,
när Innehafware» af Obligationer»? sig härom
anmäler.
4 §
De ännu utelöpande Lreäit-Sedlar, hwilka
genom Län icke kunna indragas, böra, da betalning
för dem fordras, med banco-mynt efter bealbation8-Grund
inlösas. Skulle någon åstunda
at tilwexla sig Lreäit - Sedlar mot Kaneo-mynt, mä
sadant tillatas, dock med förbehåll, at der salunda
inflytande banco-mynt afsättes pa en särssild Räkning,
och kommer at utgöra en ofelbar konä för
inlösen af de Lreäit-Sedlar, hwilka, wid Lancomyntets
inwäxling, är utelöpande, icke får ökas
uti annat förhållande, än som swarar emot den
afsatte bonäen i banco-mync.
5 H.
Som den sammanflagne Bewillningen och
Krigsgärden til hela beloppet kommer at lefwereras
lil Riksgälds-Lomoiret, sa böra deremot af sam.
ma Bewillning och Krigsgärd nedannämde utbetalningar
genom Riksgälds-Lontoiiet besörjas,
nemligen: lil Riksens Ständers Lannie aflemnus
IZ22 Den 29 Mars. e. m.'
ärligen Trehundrade Tusende Riksdaler Specie,
såsom ^morti85cmeut.<>-koncl til Ke3!i«:tticmcli8 werk
ställande,
enligt 4 H. uti 1800 ars Riksdags-Bestur;
och likaledes lil Stats-Werkst, uppå Kongl.
Stats-LoiNoiretz l^L^vi5jtioner: i:o Sju Hundrade
Tjugu Tusende Riksdaler, säfom ersättning
til Statsverket för den del af Tulk-Ankomsterne
til etr lika belopp, hwilken ar anflagen til godtgörande
af hwad til kriget redan förstju
lit
och, enligt Riksens Ständers Beslut, än ytterligare
kommer ac förskjuta; pä hwilken Summa
af Sju Hundrade Tjugo Tusende Riksdaler, Riksgälds-Lonkoi,
et dock ager göra det wilkvrliga afdrag,
som längre fram uti 8 omförmäles.
2:0. Til den förmodade arliga Stats-Bristens
fyllande högst Femhundrade Sjuttio Tusende Riksdaler
Specie.
A dessa 2:ne Summor, hwilka til Stats-Werkst
stola astämnas, mage Fullmägtige, sä widt
Riksgälds-Lontoirets tilgängar möjeligen medgifr
wa, meddela förstott; dock endast för det löpande
äret, hwilket räknas ifrån den i Mars der ena
äret, och til den 1 Mars det nästpaföljande.
Således mä förstottswis til Stats-Werket utbetalas
emellan den 1 Mars 1810 och den 1 Mars
i8n bwad Scats-Werket för är 1810 tilkommer;
hwaremot någre förstott til Stats-Werkst,
sträckte uröfwer det löpande äret, icke fä bewiljas,
Utan aro strängeligen förbudne, sä at före den i
Mars i8n något icke sär förskjutas uppä 18 n
ärs anflag, och sä widare.
Hwarje är i April mänad bör ordenrelig I>.
emellan Stats-Werket och Riksgälds - Oom.
upprättas för der föregängne äret, samt 2:ne
Exem-.
Den 29 Mars. e. m. izrz
Exemplar af denna ligviä utffrifwas, af hwilka
der ena försedr med Kongl- Stats-Lontoiret8 godkännande
äterställes Riksgälds-Loutoiret, samt bilägges
Räkningen uti Hufwudboken ril veriiicstion;
och det andra likaledes med pätecknad klppi-obation
af Fullmägtige stadnar uti Kongl-Scats-comoiret.
I händelse Bewillningen och Krigsgärden,
som är päräknad til Twä Millioner Femhundrade
Tusende Riksdaler Specie, något är ffulle öfwerstiga
detta belopp, sä bör uti Riksens Ständers
Lrmyue öpnas en särskild Räkning, uppä hwilken
de influtne öfwerstottsmedlen insättas; och hafwa
Riksens Ständer, angäende desse öfwerffottsmedels
anwändande stadgat: At, i fall Stats-Merker
uti någor af de nu til detsamma anflagne Inkomster
ffulle sakna den tilgäng, hwartil desse Inkomster
blifwit beräknade, bör den säledes inträffande
brist af berörde öfwerffotts-medel ersättas. Skulle
nägor derefter öfwerblifwa, bör det tjena til fyllnad
af hwad som brister uti den til FörswarsWerker
anffagne Summa af En Million Riksdaler;
rnen om nägot öfwerffott, sedan pesse behof blifwit
fyllde, ännu ffulle acerstä, äga Fullmägtige rättighet,
at, wid inträffande lägligt tilfälle, anwända
detsamma til afbetalning pä Rikets utländska Gäld;
men om utwäg härtil ffulle saknas, kommer allt
hwad öfrigt blifwer, at qwarsta uti Lauben til
Riksens Ständers framdeles äispositiom
I följd af hwad salunda af Riksens Ständer
är förordnad!, böra Fullmägtige hwarje ar,
efter det samtelige Räkenffaperne öfwer nast föregångne
årets Uppbörd af den Bewillning och Krigsgärd,
Riksens Ständer wid denne Riksdag slg
ätagit, lil Riksgälds-LoMoiret inkommit, af desse
. Ra
-
1324 Den 29 Mars. e. m.
Räkenskaper, sä ival som af Lontoirets egne öfwer
den Bewillning och Krigsgärd, hwilken omedelbarligen
lil Lontoiret blifwit lefwererad, lara författa
ett Sammandrag, som utwisar hela beloppet
af den för Uppbörds-aret influtne Bewillning
och Krigsgärd; sä at det Sammandrag, hwilket
ar i8n författas, uptager iZio ars influtne Bewillning
och Krigsgärd til den dag, Sammandrager
afslutas, men icke influtne kt-stamisr uppå 1809
och förra arens Bewillning.
Skulle häraf utrönas, at den influtne Bewillnings-
och Krigsgärds-SUMM3N öfwerstigir Twä
Millioner Fem Hundrade Tusende Riksdaler Specie,
bor öfwerjkottet genast Ut-A88i8ners8 och pä
särskild räkning uti L-m^uen nedsättas, för at anwändas
pa sätt här ofwanföre finnes stadgadt; och
böra Fullmägtige hwarje är, sä snart Sammandrager
ar. förfatladr, til Kongl. Stars-Lontoiret
upgifwa Ofwerffotrs-Summan, pa det Kongl. StarsQontoil-et
derefter mä kunna reciuirera hwad behofwet
fordrar.
Uestamier uppä 1810 och följande arens Bewillning
och Krigsgärd, hwilka efter Upbörds-ärets
stut inflyta, upragas uti Lalculen öfwer beloppet
af Bewillningen och Krigsgärden för det är, til
hwilket medlen höra, sä at, om wid Sammandragets
författande ar i8n, något öfwerffott pä 1812
ars Bewillning och Krigsgärd icke skulle wisa sig,
men Ue>trwtier för är 1810 sedermera lefwereras,
sa komma desse Ueztantier at tilläggas den uri Sammandraget
uptagne Summa af 1810 ärs medel;
och sä snart af Lontoirets Räkenskaper utrönes,
at Contoiret af I8IO ärs Bewillning och Krigsgärd
erhållit mera än Twä och En Half Millioner,
Den 29 Mars. e. m. 1325
ner, kommer skillnaden at anses såsom öfwerskott
0. s. w. — Dock anmärkes harwid, at uri Bewillnings-
och Krigsgärds-buining af Twä och
En Half Millioner Riksdaler, endast invcgripeS
den Bewillning och Krigsgärd, som efter upgjorde
Taxerings»Längder inflyrer.  Som någor fullständigt
Sammandrag icke mera än en gang om
äret kan författas, men Stars-Werket torde behöfwa,
at clisiioi^rg det öfwerskott, som emellan
det ena och andra Upbörds-äret genom kescamier
kan upkomma, sä böra Fullmägtige i början af
hwarje manad til Kongl. Stars-Oontoirot upgifwa
det öfwerssorr, som ar ac lilga.
6 §.
Beträffande Riksgälds-0ontoiret8 utländffe
Gäld och den dermed gemcnffap-agande wexel-rörelse,
sa ställa Fullmägtige sig til efterrättelse den särskilda
lnstruÄion, som härom af Riksens Ständers
Stats-Utskott utfärdas.
8 ^rt.
Angående uptagande af Inrikes Län, och
Sättet til deras anwändande.
1 §-
Riksgalds-^ontoiret kommer pä lika sätt som
hittills, at hallas öppet för Inrikes Län emot 0b.
lizstioner pä minst Fem ar och med Fem pi ocents
ranta, sä länge Fullmägtige pröfwa savanr nödigt;
hwarjemte til Statens behof, sä kallade kermguente
^nnuiret8-Län, jemte Län pä bestämd förfallotid,
enligt Riksens Ständers särskildt widtagne
Beslut, genom Riksgalds-Lontoiret skola emottagas,
med de wilkor, hwilka mi Kungörelsen härom närmare
utstakas.
1Z26 Den 29 Mars. e. m.
2 §.
Uti alla dessa Län emottagas sä wal Oreäit»
Sedlar, hwilka beräknas säsom Lanco efter fastställd
keLli82ti0N8-grund til Twa Tredjedelar af
deras nominella wärde, svin Obligationer, hwilka
för de sa kallade Patriotiska Länen af Kongl. ScatsOomoirer
äro Utfärdade, jämwäl ock de Jnwisnin»
gar, hwilka til Lefverameurerne komma at utgifwas
och af Riksgälds-Lontoiret acceptsra8. ^Wid
Insättningar af Obligationer för Parriorista Länen,
samt Jnwisningar til Lefverameurerne l^viäeras
räntan til Jnsättningö-dagen.
3 §-
Öfwer förenämnde z:ne flags Län stola sarstilde
Räkningar hällas, sa at utan omwäg ma
kunna utrönas hwad uppå hwardera Länet infiu
rit.
Och sä fort genom ^nnuitet8 Länet eller det
särskildta Länet pä bestämd tid, som, enligt Kungörelsen,
lil Starens behof stall uptagas, sä stor
kumma ingått, at den tilhopalagd med Behällningen
i kaninen uppä Patriotiska Länen, hwarpa
upgift ifrän Kongl. Stats-Lontoiret meddelas, til
fullo swarar emot beloppet af sanuelige för Patriotiske
Länen Ukgifne Obligationer, böra Fullmägtige
inga uti Författning om desse Obligationer-; infriande,
samt ril den andan uti Tidningarne lära
kungöra, ar wederbörande Obligations Innehafware,
hwilka åstunda promt betalning, böra senast
inom Trenne Mannder ifrätt Kungörelsens clatum
sig härom anmäla, och at någon ränta efter desse
Trenne Mänaders förlopp icke widare godcgöres.
Behållningen i Languen af Patriotiska Länen uta88ignem8
kil Riksgälds-^ontoiret. sä snart Kongs.
Stats-Oontoiret af Herrar Fullmägtige erhäller under»
-
Den 29 Mars. e. m- 1327
derrattelse vm en sädan widkagen anstalt med vb
li^ationernes
infriande.
4 §-
Skulle något öfwerblifwa, sedan Patriotiska
Länen äro liyvi^craäs, bör detta öfwerstott afsätras
til ^on6 för de til Lefveranteurerne utfärdade
Jnwisningar. Och om uppå comoirets wanliga
Län med Fem procents ranta skulle inflyta mera,
än Fullmäglige anse Lontoiret för någon längre
rid kunna behöfwa, mä denna tilgäng afwen anwändas
til snticipersä betalning af Lefveranreurernes
fordringar, alt pä det sätt, at sedan en
Summa swarande emot beloppet af de är iFn i
sörsta gvartalet förfallande Jnwisningar blifwit samlad,
lata Fullmäglige genom Kungörelse i Tidningarne
tilkännagifwa, ar dehe Jnwisningar af Lonroiret
inlösas med den til betalnings-dagen uplupne
ränta; och förfares pä enahanda sätt Med de Jnwisningar,
hwilka i ordning förfalla; hwaraf följer,
ar nägre Jnwisningar, hwilka et sednare Qvartal
förfalla, icke fä inlösas, förr än betalningen af
de i nästföregäende Qvartal förfallne blifwit kungjord.
Och som uti den Summa af Sju Hundrade
Tjugo Tusende Riksdaler, ^anciuen af Sjö-Tullsmedlen
blifwit tilflagen, och hwarföre Scaks^Werket
utaf Bewillningen och Krigsgärden stall erhälla
motswarande ersättning, är inbegripen ärlig ränka
och (spiral-afbetalning, eller Sju procent pa
hela beloppet af Lefveranteurernes fordringar, dem
Lancken äragit sig at liqvidera; sä, och i händelse
detze Fordringar, til större eller mindre del genom
Riksgälds-Lontoiret, Utan kan^uens rillitande,
ffulle komma at betalas, äger Rikögälds-Lomoirrt
at
-Z28 Den 29 Mars. e. mi
at Uti I>igvi6 med Stats-Merker om förenämds
Sju Hundrade Tjugu Tusende Riksdaler afdraga
Sju procent uppå det belopp af Lefveranteurernes
Jnwisningar, hwilket wid li^vicl-rtjonens afsiurande
ril betalning blifwir kungsord!, och hwartii Riksgalds-Lontoirct
stall halla penningar i beredskap.
9 Art.
Angående 6enerÄl- Assistunce -Lontoiret.
- §.
Lenersl-A88istÄnce - Lontoiret, ehuru, i anseende
til detz föremäl, en ifrån Riksgälds-Werket
afskild Inrättning, kommer, pä lika satt som hittills,
ar under Fullmägtiges öfwerinseende ackni.
nistrcl Ls af Z:ne Ofwer-Lommiss-lrier, enligt den för
Lenergl-A88i8t3Nce dontoirct är 1808 Utfärdade
In8truÄion, samt de af Riksens Ständer wid denne
Riksdag, angående samma Lontoir, meddelde
särskilde föreskrifter.
2 §-
Sedan den förut warande VireAlon af (-enoraI-A88i8t3ncs-Lontoirst,
hwilken Utgjorts af Fyra
ibland Fullmägtige i Riksgälds-Lontoirst, nu mera,
enligt Riksens Ständers Besiut kommer at uphöra,
sa böra alla Mål och Ärender, hwilka anga Oerisral
A88i8tÄNcs-Lontoiret, omedelbarligen genom
Ofwer-Lommi88aricrn6 hos Fullmägtige anmälas och
föredragas.
Z §.
Skulle någre förbättringar, ledande til säkrare
Lomroll tvid 6energl-A.88i8tLlice-Lontoiret, pröfwas
nödige, äga Fullmägtige at dem widtaga, dock
uran at Werket med nägre ökade arfwoden til Betjeningen
härigenom beswäras.
Riksens Ständer hafwa wid denna Riksdag
fast
-
Den 29 Mars. e. m. 1329
fastställ en Aflönings-Stat för 6energI.H88i8trrnc:scontoiret8
Embets- och Tjenstemän, hwilken icke
får öfwerffridas; ä hwilken Stat äfwen aro upförde
de, hwilka wid 6euLraI-^88i8tance-Lontoiret
njuta ken8ioner.
Hwad fom erfordras til kixpsncer, fasom Ljus,
Wed, Skrif-mrtterialier m. m., mä efter behof mot
ordentelig redo Uti Oeneral-^LsistÄncL-Oontoirets
Räkenskaper utbetalas.
io /lrt.
Angående Lnllmägtigcs Sammankomster och
hwad derwid bör iakttagas.
1 §.
Fullmägtige böra til öfwerläggning om Riksgälds-Werkets
och 6energ1-/i88i8t3ncs-Lontoiret8
angelägenheter sammanträda minst Twänne gängor
i Weckan, äfwen oftare, om ärendernes beffaffenher
och oafbrutna gang sadant skulle fordra.
2 §.
Konungens Ombud biwiste ej Fullmägtiges
Sammankomster oftare, än, pä sätt 67 H. uti
isoz» ars Regerings-Form stadgar, Fullmägtige ästunda
al med honom öfwerlägga.
3 §-
Til Orclin^ris Segsioncr anses Fullmägtige sjelfkallade
pä de dagar och den tid, hwarom Fullmägtige
sjelfwe öfwerenskomma; men til LxcrL Sammanträden,
hwilka wid en föregänaen 8e58ion icke
särskildt bliswit beramade, lärer Ordföranden utfärda
ffrifteliga kallelser. Och skulle nägon ibland
Fullmägtige icke hafwa warit tilstädeS, dä en kixn-r
Sammankomst blifwit besturad, bör han särskildt
derom underrättas.
I händelse af Eldswada inom Stadens Broar,
ware
rzzo Den 29 Mars. e. m.
ware Fullmagtige sjelfkallade, at sig uti Oomoiret
infinna.
4 §-
Förmärkes något ä färde wara, som stulle
leda til Lontoirets stada och försäng, eller sädane
oordentligheter förspörjas inom Werket, hwilka
fordra den styndsammaste åtgärd och handläggning,
anmäles det genast hos Ordföranden, pä hwars
pröfning det mä ankomma, huruwida Fullmägtige
genast böra sammankallas, eller om med sakens anmälande
ma ansta til först infallande Lesslom-dag.
Da Orämarie Ordföranden är fränwarande,
föres ordet af den, som efter honom ar närmast
uti ordningen.
6 §.
När wanlige Spions-Timman är inne, samt
föredragningen, uppä Ordförandens tilsägelse, blifwit
pabegynd, stall uri kroroLollet antecknas, dä
nägon Fullmägtig derefter upkvmmer; hwilket äfwen
iakrrages, da någon Fullmägtig bvrtgär, innan
Ordföranden tilkännagifwit, at Lessionen uphört.
7 §
Ästundar Fullmägtig, at pa längre eller kortare
tid resa ifrån Sraden, gifwe sädant kilkänna,
samt riden, dä han will wara borra Och bör
uci kroroLoIlet antecknas, huruwida de Fullmägrige,
til hwilket Ständ han hörer, anse nägot hinder
för göromälens jämna och oafbrurna gang genom
hans franwaro kunna upstä.
8 §.
Skulle Fullmägtig, ehuru wistande i Staden,
antingen af opahiighet eller ock af enstilde angelägenheter
wara hindrad, ar biwista antingen Fnll
mäg
-
Den 29 Mars. e. m. izzi
mägtiges Orclinario Sessioner eller ock dL kkxtrs
Sammankomster, hwilka blifwic honom kungjorde,
hör han sicr förfall hwarje gang särskildt skrifteligen
tilkännagifwa.
9 §.
Nar pä satt i 7 §- omförmäles, Fullmägtig
reser ifrån Sraden, men icke later höra af sig inom
Trennr weckor efter den lid, da hans tjenstledighet
uphörr, bör sadant uti krotocollet anmärkas.
Men Venst han, uran anmält Laga förfall, skulle
uteblifwa lulla Twa Mannder, at räkna isranden
dag, hans tjenstledighet tiländagätt, inberättas det
hos Riddarfus-lckreckionLn och de gure öfriga Uespeckive
S^ändens L^ntLlier.
10 §.
Sessioner fä ej hällas eller någre Be stut fattas,
dä Fullmägtig för elvera af de Fyra NiksStänden
icke är tilstädes. Nägre Arender af wigt
och betydenhet, såsom Lan-nexock-moner, Wexelupköp,
Sysilors tilsätrande gu. m. fa icke eller afgöras,
sä framt icke minst Atta ibland Fullmägrige
äro narwarande.
Uti aila mål, hwilka tarfwa någon utredning,
inhamte Fuilmagtige ckommissLriLrnes Utläranden,
hwilka kckoroc oller biläggas.
11 §.
Ej mä B -siut fattas, någon åtgärd widtagas,
eller Befallningar, mi Öfwer--Styrelsens namn,
medv-las Wcrkets Ämbetsmän, utan wid Fullmägtiges
Sammankomster, dä ordentligt lckotoeoll
öfwer alla förefallande ärender stall hällas.
-2 §.
Upkomma under öfwerläggningarne ffiljakrige
menin
Sjette
Bandet. N:o 84»
rzz- Den 29 Mars. e. m.
meningar, afgifwe en hwar ibland Fullmägtige särskilt
sin röst skrifteligen eiler mundtligen, och saken
afgöres genom voceiinZ, da rösterne beräknas per
capita, och p>ur°Liiteten8 mening gäile såsom bcstut.
yttras flere olika meningar, jämkas Bestuter
efter dem, hwilka närmast med hwarannan öfwerenöstämma,
pä sätt altid manligt ar, men om wid
vnterinAsr rösterne skulle Utfalla lika pä bägge sidor
, gälle den mening, som Ordföranden biträder.
rZ §-
Den Fullmägtig, som, ehuru han är närwarande,
ej särskildt afgifwer sin röst, eller ock efter
pabegynd ventilation uti et ämne bortgår, anses
hafwa bidragit til der Beslut, som rages.
14 §-
Skulle emot förmodan sa inträffa, at sannelige
Fullmägtige för et witzr Stand pä en och samma
gäng äro dels bortrests och dels af sjukdom
hindrade, mä, i händelse Arenderne icke käla upskof,
der wara de öfrige Fullmägtige tilläkir ardem
afgöra.
11 Hrt.
Angående Betjeningen wid Riksgälds.
(lontoiret.
Fullmägkiges Lxpeäition.
För Fullmägkiges Lxpeclikion och Lankrlis bestas
Ett 8e crnteräre, som förer ?rotOLollet wid
Fullmägkiges Sammankomster, upsätter och conra-.
ignerai' alla Utgäende Bref och bixpeclitioner,
likaledes alla <7on5titntorial, Tjenste-förordnanden
och Afsked för Riksgälds-l-'ontoirtkt8 samt 6c-neral^riristance
- (iontoirel-, Embets- och Tjenstemän,
hwarwid pä hans answar ankommer, ac dessa sist
berör
-
Den 29 Mars. e. m. izzz
berörde Handlingar antingen arv ffrefne pa behörig
eiiarra 8iZillat3 eller dermed belagde; åliggandes
det sedermera. Loinmi88arierne wid RiksgaldsLontoiret
samt Öfwer-Lowmi88Lrisrns wid Ösner
si --gr8i8t3NLS - Lontoiret at halla hand deröfwer,
at »agon icke får Utträda Benflen eller upföras
til Lön eiler arfwode, innan med företedde behörige
bewis, af hwilka Afstrifcer böra aflamnas, blifwir
styrkt/ at de allmänna afgifrer, hwilka detzutom
wid befordringar uti kanken äro wanlige,
blifwic erlagde
En
tteZistrator, som tillika förrättar
cbivLl-ie tjensten / haller anteckning öfwer alla inkommande
Bref/ Kemiker, lismari»! och Skrifter/
LNN0ter3r, enligt krotocollen, de åtgärder,
hwilka widtagas; wärdar alla til Oan^liet hörande
Handlingar och besörjer om deras inbindning,
äfwen som det sa kallade gamla ^rcttlvst af förra
Riksens Sränders Lonroii8 samt förra Kongl.
Riksgälds-l)ire<ttiEN8 Handlingar förblifwer un.
der tteZi8rrato,n8 ward., Honom aligger det också/
at dä eescistsrarsn af Sjukdom eller annat
laga förfall är hindrad, at närmast företräda Lecrstei'Lrsn8
ställe.
En Ls,nt?li8t och En doyi8t för renjkrifning,
och hwilka tillika biträda wid alla andra
wid Fullmägtiges Lxxeclition förefallande göromäl,
hwarcil de förordnas.
OmbudSmans- Lontoirst.
En Ombudsman bcsörjer och bewakar alla
Riksgälds-(.'onloi,s!8 Rättegängs-ärender, efterser
ar Betjeningen under de wanliga arbets-timmarne
utan wederbörligt Ulftand icke ar fränwarande, m.m.
2 §-
izz4 Den 29 Mars. e. m.
2 §.
Riksgälds-Merker kommer ar aömmiZti-erag
af Fem Lommi^8Äner, enligt de allmänna grunder,
hwilka uti bilagde af Riksens Ständer redan
fastställde instiuSion finnas utstakade. Och aga
desse Lommi<i8Liie>- at sins emellan öfwerenskomma
om fördelningen af de dem rilhörande göromål,
hwilka äro af sadan bessaffenhet, ar de icke fordra
samteliges elier flores gemensamma argärd och handläggning.
Under Lommissariern68 närmaste inseende äro
ställdte nedannämnde vepartemeuter, utom Lommislcliierr>L8
Lxpeclition, bestående af En l^ekerenäarius
och En Lsut?gist.
BvkslUts-Loritoirst.
Hwarest Hufwud Redogörelsen för Riksgäldscontoiret8
^oncter, Inkomster och Utgifter hålles,
bestär af:
En Kammererare.
.En Bokhallare.
En Kamm ar skrifware.
Tre Loutoiis-Skrifware.
6a883-LontoirLt.
En (^3886 ur.
En L3883-Skrifware.
Uuvi8ion8-Oontoiret
Hwarest Riksgälds-'Oontoiic?t8 och 6snsrLl^88i8t3nce-Lonioiret8
Hufwud-Böcker och Rakenffaper
pröfwas och undergå granskning, kommer at
bestå af:
En Före skändare eller Kammererare.
Ett l< 6 Vj 8 0 r.
Twa Lontoir8-Skrifware.
Lreait-Sed el-Wer ket.
Härwid kommer dock endast tills widare och
såsom högsta ankaler af Sytzlor ar bestas: En
Den 29 Mars. e. m. iZZ5
En Kammererare.
Twä ^ÄSseurLr för Småsedlars emottagande
och wäpling.
Fem Bokhällare.
Fyra Lonloirs Skrifware.
Twä Lg88L-Skrifware.
En Sedel-pappers Räknare.
En rector eller Sättare uti Tryckeriet.
Twä Tryckare-Drängar.
Wakt Betjente.
En Waktmästare och högst Ellofwa
Kammard rån gar och Twänne Husdrängar,
hwilka indelas til tjenstgöring wid de DexLrtemen8,
der deras biträde tarfwas
keZIerinAen
af desse Syhlor och Befattningar
bör wara werkställd sednast innom detta ars stut.
Ofwannämnde Betjening kommer at aflönas efter
den af Riksens Ständer fastställde Stat: a hwilken
äfwen aro uppförde sadane personer, hwilka
allt ifrän 1789 ars Riksdag njutit Löner pä Riksgälds-Lontoiret8
LxkrLorZwLrie Stat, äfwensvM
dels äldre och dels i sednare tider tilkomne keusivnairer.
Dä nägon af Riksgälds-Lontou-6t8 eller 62-  neral-.a8ii8tancs-LoiUoiret8 Betjening som icke uppnätt
Sjuttio ärs alder, och enligt Författningarne
gjort sig berättigad at behälla hela Lönen, hoS
Fullmägtige anhaller om kondon, bör detz ansökning
pröfwas efter Kongl- Majus Nådiga Kungörelse
af d. 29 Junii 1798 VIN ?6N8ioner för säDane
afffedsragande Ovile Embets och Tjenstemän,
som, innan de uppnatt Sjuttio ärs älder, befin.
nasoförmögne, ar tilbörligenbestrida Kongl. Majus
och Rikets tjenst
Den
nu fastställde afiöningö-Scat fär icke
okas
rzz6 Den 29 Mars. e. m.
ökas med nägre Lxtra arfwoden, utan böra Fullmagtige
fast mera tilse, at genom indragning af
det nu och tiis widare pä Förslag för nödigt ansedde
antal af Sytzlor och Befattningar wid 0^-  flit-Sedelwerker, ^ontoiret8 utgifter, i den man sig
göra later, mä kunna förminffas.
Hwad som erfordras til liep,-nationer, inköp
af Inventarier, Med, Skrif-materirrlier m. m.,
ma efter behof emot ordentelig redo anordnas. —.
Dec arfwode, fom Werkels Embeks- och Tjensteman
nu bestas för creclit-Sedlars underffrifwande,
numererancls och claterancle samt granskningen
och ^nnulerin^en af inkomne förflikne smärre Oreclic-Sedlar,
kommer ac wederbörande tildelas, pä
satt hittils warit brukligt; hwaremot någre arfwoden
ril Betjeningen, andre än de, hwilka uti detta
kezleinente äro Utsatte, icke äga rum. — Dock
äga Fullmägtige al til belöning för Lxtra arbeten
samt (ZratiticLtioner lil dem af Betjeningen, hwilka
wisa synnerlig flit och fficklighet, ärligen tils
widare, efter hwad förut warit manligt, äisponers,
en 8umln-r lil och med (;oo) Fem Hundrade Riksdaler,
men alli emot redo och räkning; ankommandes
det pa Fullmägtige ar tilse, der nägon utgift
häraf ej oftare sser, an da omständigheterne
sadant kunna fordra. Och får denna 8umma nägot
icke ur-balLncer-18, Utan bör hwad för äret
icke kommer ar mgifwas, blifwa en besparing för
Merker.
3 §.
De Uppä Riksgälds - Lcmt0i'ret8 Oräinaris Stat
Uppförde Sytzlor, nemligen: för Fullmägtiges kx°
petition, Lommi88:,rierne, Ombudsmans . Lontoiret,
Bokfluts- Loutoirst, Bokflurs- och LasbS-Lontcriren,
^6-
Den 29 Mars. e. m. 1ZZ7
Kevik>io,i8'Lc)ntoiiet och Wakt-Betjeningen, til
hwilka Tjensteman icke arv revan orventeligen conLlimergcle,
böra, efter föregångne och tiri detta
ksistemente stadgade ^onn-Uiceter, ordenteligen tid
sattas och Lonstuutorigl a dem Utfärdas; och wid
hwilken Tjenste-reglering atta af Fullmägtige meddeldce
Förordnanden at endast tils widare förrätta,
antingen de a förra Ordinarie-Staten uppförde
Sytzlor, etter ock af Futtmagtige pä behaglig tid
inrättade Befattningar, til deras kraft och werka»
komma at uphöra.
Men hwad angar Sysstorne wid Oeclic-Sedel-Werker,
fä, emedan arbetet derstädes, l demon
('roäit-Scdlarne inga och utur rörelsen för
swinna, kommer at minstas, sä böra de ä Staten
uppförde Sytzlor, hwilka icke före 1800 ärs Riksdag
warit ordenteligen tiljam, at, pä lika särsom
emellan ststberörde och denna Riksdag stedt,
förrättas efter pro isionells Förordnanden; hwar
.wid dock Innehafware» af ert sädanr Förordnande,
enär hans Oi6in?,rie Lön är mindre, än den
nu fastställde Stat för Befattningen utsätter, kommer
ar såsom arfwode uppbara fyllnaden, sä länge
Förordnandet räcker.
Wid reZlerintzcn af Lreclit-Sedel-Werkets
Stat, hwilken ofördröjeligen bör ste, komma följande
omständigheter ar iakttagas.
i:o. Til de Sysstor wid Lrecltt-Sedel-WerkL>s
hwilka anses behöfiige, bör Riksgälds-Lumoiret8
Orciinsrie Betjening först och framst anwändan»
sä ar Werder, enär tilgäng pä sädan Berjensts
finnes, icke kommer al beswäras med arfwode r.l
någon, som icke redan är Oräjuruik Tj »stema»
innem Riksgälds-Werket.
IZZ8 Den 29 Mars. e. m.
Med Coutoirets OclmLrio Betjening förstas
sa wäl nn tjenstgörande, som kxpett-mwr. hwilka
innchafwa sä beffaffade Löner, at de, enligt i8c>o
ars Msnuökion, kunna uppföras pa LxpeÄLNLLSrat.
— Och döra de nu warande llxniett-uwer,
anvensom de, hwilka hädanefter pa Lxpecton-wSrat
ftyrtas, wara beredde, at, nar deras biträde
tarfwas, ater inga uti tjenstgöring, sa framt
d.' dertil icke ffulle wara oförmögne, och hwilker
i sadan händelse bör noga undersökas och tilförlitligen
bestyrkas.
2:0 De som innehafwa högre Oiöinaric? Löner
böra anwändas til tjenstgöring framföre dem,
hwilka innehafwa mindre, sä at lil en BokhallareBefattning
icke förordnas en (.'ontoirs Skrifware,
da lilgäng finnes pa en Bokhallare med Lön pa
OiiUnc--!-L-Staten 0. s. w.
z:o. Sedan ketzlerinZenafNiksgalds-Werkets
Star etter desse allmänna grunder blifwir werkstäild,
komma de af Oixlin^rie Betje
ning,
hwilka icke blifwit emplojer.icle, at flyttas
pa ^xp 6mct--Staten, med bibehållande af hela
deras Oi-Umans Löner, (hwarom de under willa
wilkor och förbehåll genom 1800 ars
blifwit försäkrade), sa franu de wid andre allmänna
Werk och Inrättningar icke tillika innehafwa
tjenst och Lön.
I detta sistnämnde fall bör följande iakttagas,
nemligen:
Om den Lön någon wid andre Werk uppbär,
antingen är lika stor eller ock större, an den OrllmLi-is
Lön, han wid NikSgälds-Werket innehar;
och lönen wid annar Werk uppgar ti!(2;o)Twahundrade
Femtio R:v-, och derutöfwer, anses han
icke
Den 29 Mars. e. m. 1ZZ9
icke berättigad til någon LxpeLMnce-Lön; men vin
någon äler wid annat Werk icke innehar en sadan L'n
af tvåhundrade Femtio R:d., eller Ven Lön, h n,
ivid Riksgälds-Werket åtnjuter, tilhopalagd med
detz Lön wid annat Werk icke eller skulle uppaa ril
mera an Twähunvrade Femtio R:d, eller Verun,
der, sä får han pa Lxpc ance Staten behålla
fulla Lönen, til des; han antingen wid NiksgäldsLontoiret
eller annat Werk undfar ^tvåhundrade
Femtio R:d. — I följd hwaraf och om någon t.
ex. wid Riksgälds Werket ffulle iunehafwa Etthundrade
Femtio R:d , och wid annat Werk tillika
Etthundrade N:d, sa kommer han med ofwannämnde
förbehåll at åtnjuta pä Nance-Stat
fulia Lönen; och lika sa, om någon t. ex. wid
Riksgälds-Oonroiret innehar Etthundrade Tjugo
Rid., och wid annat Werk Etthundrade N:d., eller
sa at beioppec af famrnanflagne Lönerne är under
Twa Hundrade Femtio Riksdaler.
Och fastställes derföre såsom en allmän grundsats,
at sa framt Lönerne wid Riksgälds-Lonloiret
och annar Werk tilhopalagde antingen uppgå
til Twa Hundrade Femtio Riksdaler eller ock äro
derunder, stall den , hwars Syhla kommer i fråga
at indragas, wara berättigad til fulla Lönen
pä LxpeLMncs - Stat, sä ar, wid en skeende indragning,
någon icke försattes uti sämre wilkor,
än ac han får åtnjuta i ärlig Inkomst hwad Han
förut wid Riksgälds-conkoiret och annat Werk
innehar, dä sammantagne beloppet af Lönerne icke
vfwerstiger Twahundrade FeMio Riksdaler.
Det belopp, nägon en gang ärhällit pa LlxpeLMnce-Stat,
får icke ökas, Utan bör twärtoin
minstas, i den mohn han wid Riksgälds - Lontoiret
eller annat Werk unvfar bättre wilkor.
Skulle
rZ4o Den 29 Mars. e. m.
Skulle wid Riksgälds-Merker finnas någon
Tjensteman, hwilken oafbrutir derstädes gjort tjenst
i fulla Tjugu ar, och wid annar Werk icke innehar
nägon tjenst eller Lön; och- wid en steende
ksZIerinZ af Staken icke får någon Sytzla eller
Befattning med Twahundrade Femtio Riksdalers
Lön eller arfwode, sä bör honom fäfom en wälförtjent
belöning tildelas sa mycket, at han til sin
lifsbergning får åtnjuta Twahundrade Femtio Riksdaler,
inkildesi han antingen wid Riksgälds-Contoir^r
eller wid annat Werk kan ärhalla Lön til
«tt sadan t belopp.
4:0. Alla LxpsÄLMer ware, efter hwad har
vfwansöre är stadgadt, styldige at infinna sig til
tjenstgöring, da de päkallas, och icke äro af laga
förfall hindrade.  Och pa det ordning härurin--
nan mä kunna handhafwas, sa böra Ve LxpeckLiirer,
hwilka åstunda at wistas pa annat Ställe,
än har i Stockholm, hos Fullmägtige härtil söka
särstild tillåtelse, pä lika sätt, som Tjenstemän per»
mitteras; och ma en sadan tillåtelse, om Fullmägtize
sa för godt finna, meddelas til och med för
Ser mannder, men icke för längre tid pa en gang:
Fullmägtige dock obetagit, at, uppå ffeende an.
sökning, den samma ytterligare förlänga.
De LxpeÄLmer, hwilka icke upp bära fulla
Lönen, utan endast en del deraf pä LxpeckzncsStat,
ware deremot befriade ifrån tjenstgöring wid
Riksgälds-Werket.
5:0. Lxpeckanter mage wäl förordnas ti! högre,
men icke til ringare Befattningar, än dem, hwara
de erhållit ordentelige con-nitutoriul, och i grund
hwaraf de njuta Kxpe<ck2nce-Lön.
När Sytzlor eller Tl^nsteförordnanden stola
borr
-
Den 29 Mars. e. m. iZ4i
bortgifwas, bör sädant genom Anslag kungöras
uti samrelige under Riksgälds-Werket lydande
L)ep3ttement8, och deruti Utsattas sa wäl Lönewilkoren,
sorn tiden, inom hwilken de Sökande
böra sig anmäla.
Dl sädane Sytzlor och Tjenste-Förordnanden,
hwilka äro under ('ommi<83ncrne5 inseende, uprät»
tas af Oommi883rierne Förslag, a hwilket en bland
De sökande upföres.
Anser någon sig wara förfördelad i deh rätt
genom Lommi88lll-ierne8 Förslag, ma honom tilläras
at d.eröfwer hos Fullmägrige anföra Beswär
innom Åttonde dygnet efter Det Förflaget til Fulimäglige
blifwit ingifwit.
(,'ommi883rie- Beställningar, SyUor wid Full»
magtiges Lxpe6it,'on; Ombudsmans-Sysilan och
Kamererare Sytzlan uti Boksluts. Oomoirct samt
Ca85eur8-Syhlor förklaras wirra fä beffaffade Befattningar,
ac wänlig befordrings-tour til dem icke
ager rum; hwaremor Betjeningen i allmänhet, sä
framt bristande skicklighet icke skulle i wägen ligga,
bör befordras efter De grunder, hwilka, innom Lontoiret
warit wanlige.
12 ^rt.
Angående Betjeningens styldighcter i allmän»
hct och huru forhallas bor, da någon anmäles
för fel i tjenste», samt innom hwi!»
ken tid Befwar öfwer Lullmägtiges åtgärder
skola anföras hos Riksens Gräns
der eller Deras kevi8orer,
r §-
Aila, sä högre som lägre Embetsman och Betjente,
böra med flit, trohet och nit förrätta deras
SyHlor; och skall den Betjening, hwilken ar ställd
un
-
iZ42 Den 29 Mars. e. m.
under eommis§3rierne8 inseende åtlyda och hörsam»
ma hwad säsom lii tjenste» hörande dem af LomrnissariLrnL
anbefalles.
2 §.
Bokhallare wid Lrsäit-Sedel-Werket, afwensom
samrelige Kammar- och Lomvia Skrifware
mage, efter ffedd anmälan hos Fullmägtige,
af eommis-.3riernL indelas til tjenstgöring, sa at de
efter omständighererne kunna flyttas ifrän ett til
annat Departement.
Z §-
dommissarierne böra hälla noga upsigt dervfwer,
ar en hwar sjelf, och icke genom andra förrattar
den Tjenst, hwartil han blifwit antagen;
ankommandes det pä commi88arierne8 answar, om
uägot unverflef harwid fär ffe.
4 §-
Skulle nägon Embets- och Tjensteman, hwilken
star under Fullmägkiges omedelbara inseende,
beträdas med wärdslösher och försummelse i Tjenste»,
bör han hos Fullmagtige förekallas och inför
?iotocollet undfä alfwarsam föreställning.
Läter han sig icke häraf rätta, mä han efter omständigheterne
ru-ipenämas pä längre eller kortare
lid, med mistning af hela eiler halfwa lönen; men
vm han, efter dessa undergängna warnings-grader,
icke ffulle förbättras, sä mä han af Fullmägtige
ffiljas ifrän Tjenst och Lön.
Pä lika sätt förhälles med den under Oommi883N!^rne8
inseende ställde Betjening, endast med
den skillnad, at den felaktige, innan han hos Fullmagtige
af eommi883riirrnL anmäles, först inför
Lommissaiiernss ?rotocoU erhåller föreställning och
pä detta sätt undergår första warnings -graden.
Den 29 Mars. e. m. iZ4Z
Den, som anmäles för tjenstefel, bör alltid,
om han sä ästundar, fa strifteligen förklara sig til
kiomcoilet; och dä nägon antingen 8U!-pLn6er38 eller
ssiijes ifrän tjenste», kommer ordentelig Us8olution
dera at utfärdas, med pätecknad hänwis»
ning til Beswärs anförande.
5 §
Will nägon anföra Befwär hos Riksens Stander
eller l^visorer öfwer förment pröjuclice eller i
andre mäl, bör han innom en mänad, efter det
han af Fullmägtiges Ke5o!mion erhällit del, sädant
hos Fullmägtige tilkannagifwa. Sker der ej, har
han förlorar rättigheten ar klaga.
6 §
Befwar öfwer Fullmägtiges åtgärder böra,
sä framt de til pröfning stola uptagas, wara inlemnade
til Fullmägrige sednast en mänad före Uevinion^ns
början, eller Riksens Ständers Sammankomst;
men stulle nägot förefalla antingen under
pastäende Revision, eller Riksens Ständers
Stars Utstötts sammanwaro, sä mä det wara
klaganden öppet, ar sednast innom fjorton dagar
efter det Fnlimägtiges bestnt blifwit honom kungjordt,
omedelbarligen hos Riksens Ständers Statsutskott
eller U.evisorerne sine klagvmäl ingifwa.
7 §'
Dä någon Embetsman eller Betjent, pä sätt
här vfwanberördt är, antingen eller
skiljes ifrän tjenste», och han innom förestrifwen
lid tilkännagifwit at han är sinnad at anföra beswär
bos Riksens Ständer eller deras Uevisorer,
förordne Fullmägtige nägon, som med innehafwande
Lön förrättar den ledige tjenste», tildetz befwären
äro pröfwade »ch afgjorde; hwacwid han fäe
upp
-
IZ44 Den 29 Mars. e. m.
uppbära fyllnaden uti den Lön, som bestas wid
den Systia, hwilken af honom aä mwrim beslrides.
8 H.
I likhet med hwad Riksens Stander wid denne
Riksdag , angående Lenell Assistans-Lontoiret
redan stadgat, stola wederbörande wid RiksgaldsWerkel
afwen wara styldigr at wid inträffande
Vacancer eiler dä nägon af sjukdoms-förfall är
hindrad, efter Oommissariernes fördelning, bestrida
rjenstgöringen utan särskild aflöning, dock komma de
Lxtr30rciin3rier, hwilka i sista graden til ordinarie
tjenstgöring blifwa anwände, at undfå beloppet af
Lönen för hela den tid. de gjort tjenst.
Bewiljas ater nägon tjenstledighet, för att besörja
enskilda angelägenheter, aflöne han dä sjelf
den kxtrsorcknLrius, hwilkenff sista graden förordnas
at göra tjenst.
iZ Art.
Angående tiden, innom hwilken Bokslutet, öfwer
Riksgälden bör wara författadt, samt
Hufrvud - Boken reviäerLä, och rörande det
Utdrag af Riksgälds - Lomoirets Räkenstaper,
hwilket hwarje ar genom trycket
bör Allmänheten meddelas, samt
de Berättelser, hwilka til Riksens
Ständer och Revisorer
skola afgifwas.
r §-
Uti Riksgälds-Lontoiret afflukas för hwarje
är en ordentlig Hufwud-Bok öfwer Rikets Gäld
samt de dertil anordnade Inkomster och Utgifter,
och hwilket Bokfluc sä tidigt det paföljande äret
bör wara werkstaldt, ar Hufwud-Boken kan wara
granstad af Ksvisions-Lomoiretz sednast innom den
1 Octodsr. Den
-
Den 29 Mars. e. m. IZ45
Denne HufwudEok bör upptaga Skulder och
Tillgångar fran föregående aret, wisa redo uci sarstilte
t'onto för hwarje Urrikes- och under HufwudTittlar
för Inrikes- Länen, upptaga Inkomsten
under sina behöriga Titlar, sadan den influtit, samt
utföra under Lalgnce til det paföljande äret de Skulder
och Tilgängar, hwarmed Hufwuv-Boken sig
flutar; och bör (^ssa-Räkningen såsom ?grtie-Räkning
til Bokflutet derwid bifogas och in-elisrterss.
Da Hufwud-Boken i ratt lid afflutas, komma
de, hwilka darwid lagt hand, at undfå det arfwode,
som Staten utsätter, och hwars fördelande
af Lommisrsrierne söreflas.
2 §.
Fullmägtige böra för hwarje ar efter förrättadt
Boksiut, läka författa och genom trycket utgifwa
sädane Utdrag af Lontoircts Rakenstaper, af
hwilka fullständig upplysning om Lontoir-ers tilständ
mä kunna winnås.
Z §-
Wid hwarje Revision laka Fullmägtige författa
och aflamna en omständlig Berättelse om Riksgälds-Oonrolrets
tilständ och förwaltning för den
tid, som lievisioner! stall omfatta; äfwen uppställes
fullständig Relation til Riksens Stander. — Sa»
dane Beätkelfer böra sarstildr afgifwas
missarierne uti Riksgälds - Oonroiret samt Öfwer»
Lommissarierns i Leneral-^ssistanee-Lontoiret och
Ombudsmännen wid bagge desse werk.
4 §-
Som detta Reglemente icke kan innefatta annat,
än hufwud-grunderne för Riksgälds-Werkets
styrelse och ^äministration, sa förwänta Riksens Ständer
-
IZ46 Den 29 Mars e. m.
der af^Fullmagtiges nir och ömhet för Vetta Riksens
^tanders angelägna Werk, at Ve wiv tillämpningen
icke afwika fran desse i allmänhet utstakade
grunder. Och äga Fullmägtlge at wid
de emellan Riksdagarne inträffande ^visioner,
begära Nåd af l<svl8orerne.
Äfwenfom Full
magrige
böra owilkorligen til werkstalligher befordra
, hwad l<evisoi-Lrue, i grund m deras In8truÄion,
uci en eller annan matto föreffrifwa. Slockholm den rc.
Lades pä bordet.
Föredrogs a nyo Stats- Utffottets den 17 Mars
pa bordel lagda t^emorinl, rörande Riksdagsmannen
Hn6er8 /rncl6r88on Aberg8vch fön8 blormsns^ons
fran Westerbotten ansökan om prolongation a återbetalnings-liden
af det
narne i Westerbotten af Ncksens Höglofl. Ständer
bewiljade Län.
Bifölls
-
Föredrogs a nyo och bifölls Stats Utffottets
den 2z Mars pa bordet lagda ^lemorist, j anledning
af Herr K 8cbLnboly8 begäran, det marte
hushyre-medel til ett sadant belopp anffas, at för
honom passande Embets- och Bonings-rum derföre
möjeligen matte kunna erhallas, rutil desi Konst.
Maj:t och Kronan kan äga tilfaile at til Landshöfdinge-kLsiäence
uplata något sig tilhörigr och
lil ändamalet tjenligt hus.
Föredrogs ä nyo och bifölls Stats-Utffottets
den
Den 29 Mars. e. m. 1347
den 24 Mars pä bordet lagda KlemoriZl, rörande
Friherre Stael von l^ollsteins kvlotion, det mätte
Riksgalds-Lontoiret aläggas, at afgifwa förklaring,
af hwad orsak beloppet af Bewillningen för den
del af Socker, som stamplas wid Hall-Rätterne,
blifwit wida mindre nptagir i Riksgälds-Lontoireir
aflemnade Sammandrag, an man af erhällne up.
gifter frän 6eneral-Landt-Dllls>I)ireckionen funnit
böra wara influtit.
Föredrogs ä nyo Stats-Utssottets den i z Mars
pä bordet lagda Memorial, innehållande UtssottetS
utlåtande, rörande Friherre Stael von l-iollgteins
motion, at Uti Obligationers eller Skuldsedlars be*
talande man och man emellan, en fixerad cours
mätte bestämmas, hwarefcer betalningen kunde sse.
Friherre Stael von blollbtein Lo r fitL
I^uävig. Anledningen til denna af mig gjorda
motion ar at Sedelmyntets wärde dageligen ombyter,
och är annat i dag an i morgon. Jag har
derföre trott, cn det wore nödwändiqt, at Riksens
Ständer ssulle wara betänkta pä medel at gifwa
detta mynt et wihr wärde. Man ssulle kunna inwända,
at en Lgpitalbt wid penningarnes utlånande
altid skulle kunna förbehålla sig hwad wilkor
han behagade för deras återbetalning, och at man
sälunda altid kunde wara säker at äcerfa en lika
god wara som man utlämnat; men jag känner ej
om sädant är tillåtit. Om det icke af Lagarne för»
bjudes, sa är min motion öfwerflödig. Emedlertid,
om någon Domare här är närwarande, torde hart
derom kunna meddela nplysning.
Sjette Landet. N:o 85. Herr
iZ48 Den 29 Mars. e. m.
Herr ak klinteberg, Willielm, yttrade
sig: Herr Friherre Stael von I^ollsteing wäckta motion,
deröfwer Stars-Ukstotlet afgifwit dess Betänkande,
asyftar wäl tydeligen den farhaga, at emellan
Banco-Specie och dest kepresentativ i Lancosedlar
stulle kunna upstä sadan stillnad, som minskade
de sednares warde, relativt til det de kunnat
aga wid utlåning eller egendoms-handel, hwarigenom
en Langifware eller Säljare skulle försättas i
lidande, hwilket Friherre Stael von klollstein astundar
mä förekommas genom något derom steende
stadgande; men som et allmänt förordnande derom
ofelbart skulle supponera ej allenast möjligheten af
Banco-sedlarnes förminskade wärde i handel och
wandel privata personer emellan, Utan äfwen föranleda
til den supposition, hwilken ej bör kunna
tankas, at Lancpaen saknade konä til det representativa
Myntets inlösen, sä lärer ock et flikt stadgande
, ehwad dermed äsyftas ersättning genom WexelQours
eller ^gio emellan Specie-mynter och Lancosedlarne,
wara stridande emot sakens natur; och
som i öfrigt en hwar, enligt Lag, äger ac rätta
sig efter hwad afkaldt är, med den werksamhet i
Lfwerenskommelsen, at äfwen förord bryter Lag,
da tredje mans rätt derigenom ej röres, sa farock
hädanefter som hittils pä en hwar ankomma, at
wid afhandlingar göra sädane förbehäll, som befästa
den rätt och säkerhet, hwilken derwid warit
afsedd; pa hwilka grunder jag desto häldre tilstyrker
bifall til det afgifne Betänkandet, som den af
en annan wärd Ledamot gjorde jemnförelsen emellan
förbindelsen, ar ostadt och oförändradr återställa
anförtrodt gods, och at betala penningar,
icke kan i mitt omdöme anses wara säa^uat eller
tillämplig. Här
Den 29 Mars. e. m. 1349
Härefter gjorde Herr Grefwen och Landt,
marskalken proposition til bifall a Stats-Utffotlers
urlakande/ hwilken med Ja beswarades.
^usteraöss följande:
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft.
Ridderffapets och Adelns?lenum den
29 Mars iFio.
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls Allmänna
Beswärs- ochO-conomiss Utffotters den 24 Mars
pä bordet lagda krotocolls-Utdrag af den ro sistlidne,
innehgllande Utffvttets utlärande/ sä wäl öfwer
Herr Ofwersten och Riddaren KKren^ranLts
förflag til en Inrättning af et Akerbrnks-Ooll^ium,
som Herr lvlanneretrilus, dels rörande en Revition
öfwer Oeconomijka Författningar/ dels til inrättande
af större och mindre Hushålls-Sällskapet':
och skulle de öfrige respiÄive Standen härom genom
Utdrag af ^rotocollet manligen underrättas.
l^It supra.
Utdrag af ?rotocoIIet, häller i Högloft.
Ridderffapets och Adelns Uenum den
29 Mars igro.
S. D. Föredrogs ä nyo Stats-Utskottets
den 17 Mars vä border lagda keiemoriLl, rörande
indragning af alla Klubbar och Tasflar/ som under
förra och denna Riksdag wanligrwis haswa
hällits pä Statens bekostnad; och blef detta lvleworinl,
ätföljdt af derwid gjorde anmärkninaar,
til Stats^Utffottet äter-rsmirteraät: hwarom^Utdrag
af ?rotocolll-c ffulle de öfrige respElve Ständen
manligen meddelas. Ht supra.
lzzo Den 29 Mars. e. m.
Utdrag af krotocollet. hållet i Högloft.
Ridderffapets och Adelns plenum den
29 Mars iZio.
S- D. Föredrogs a nyo Stats-Utffottets
den 23 Mars pä bordel lagda utlåtande öfwer de
anmärkningar, som wid Utffottets förslag lil InLtruÄion
för Lommi85arierne uti Riksgälds kontor,
ret blifwit gjorde; och besiöt Högloft. Ridderffapet
och Adeln, at sa wäl til detta utlåtande som berörde
Förslag til InstiuQionen til alla delar sitt bifall
lemna: hwarom de öfrige rezxeälve Ständen
genom Utdrag afprotocollet wänlig del ffulle lemnäs.
plt suxrs.
Utdrag af protocollet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns plenum den
29 Mars i8io.
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls Allmänna
Befwärs- och Oeconomi^. Utskottets den 24
Mars pä bordet lagda krotocolls-Utdrag af den
io:de sistlidne, innehallande Utffottets utlåtande rörande
det Aederwärda Bonde-Skändets yrkande,
at Enffiftes- och Storffiftes-Författningarne mätte
öfwerses och lämpas efter behofwen och omständigheterne
pä olika orter, och at emedlertid i synnerhet
Enffiftes dörfattningarne mätte inställas til
deras werkan, pa det widare olägenhet ej mätte af
dem blifwa en följd; hwarom de öfrige respeäive
Ständen genom Utdrag af protocollet »vänligen
ffulle underrättas. Ot suprs.
Utdrag af protocollet, häller i Högloft.
Ridderskapets och Adelns plenum den
29 Mars 1810
S D. Föredrogs a nyv och bifölls Stars.
Ut.
Den 29 Mars. e. m- 1551
Utskottets dm 2z Mars pä bordet lagda Memorial,
lnnehällande Utskottets Förslag til kormulairer til
Antecknings-Bok, Hvittene?-Bok och !ntere88S-Uträkning,
at nyttja wid de bokförda eller ^nnuitets-Länen;
äfwensomde wilkor Utffotter för vesta
Lans uptagande föreslagit: och skulle de öfrige rsspective
Ständen genom Utdrag af protocollet härom
wanligen underrättas, l/e supra.
Utdrag af krotocollet, hället i Högloft.
Ridderskapets och Adelns plenum den
29 Mars 1310.
S. D. Efter upläsning af Bewillnings-Ut»
skotters i dag ingifna krotocolls-Utdrag af den 28
dennes, hwari Utffotter tilkännagifwit,at i fraga
VM LbgrtlE-SiZillLtos-Afgiften, Bonde-Ständer i
den 22 §. yrkat en förändring, hwilken de öfrige
z Sländen ej welat medgifwa; Afwensom al
Bonde-Ständer, angående det af UrffottZt rilstyrkre
kostnads-anflag af zooo N.dr i z:ne Ar, kil utrönande,
huruwida Salt-tillverkningen innom Riket
med fördel kan werkställas, warit med de öfrige
kespcHive Ständcn af olika ranka och ifrägawarande
utgift afslagit, i följe hwaraf Utffottet
föreslagit, at dessa bäda mäl, pä sätt 71 §.
i Regerings-Formen föreskrifwer, af det förstärkta
Stats-Utskottet med Riksens Ständers ratt
genom votering mätte afgöras; beftöt Högloft. Ridderskapet
och Adeln at hartil filt bifall lemna: Hwarom
de öfrige respeHiv? Standen genom Utdrag af
krotocollet ffulle wänligen underrättas, llt supra.
Utdrag af krotocoUet, hållet i Högloft.
Rid
-
iZ>2 Den 29 Mars. e. m.
Ridderssapet och Adelns klenum den
29 Mars iZio.
S D. Föredrogs och gillades til alla delar
Stars Utssotters den 24 Mars pä bordet lagda
urlakande öfwer Herr tarlvsous, Lcivarä. hos Hög»
lofl. Ridderssapet och Adeln den 12 nastlidne Fe»
bruarii upläste iVlemorial, j afsigt at rättfärdiga
Herrar Fullmagtiges i Riksgälds-contoiret åtgärd
i del 0. " rade befordringsmäl, hwarom Herrar
I<evi ort?r sa wäl 1805, som 1807 widlyftigt lem»
nar Stats-Urfforrer del, och hwilket Herrar kevi^or.
->8 förhaiiande Stats-Ntffotcer gillat; Hwarom
de öfrige respvE.vc- Sranden genom Utdrag
af L wänligen ssulle underrättas, supra.
Föredrogs a nyo Stars-Utffottets den 26 Fe»
Lruaril pa bordel lagda utlärande, i anledning af
Friherre Stael von biollstews Förslag til säkrare
cv mroll, sa wäl i afseende pä Bewillningens beH
riga taxerande, indrifwande och öfwer-remitwranrle,
jvm redowisningen för densamma.
Friherre Stael von hollstein yttrade,
at anledningen til den lUotion han gjort, wore
den af Ridderssapet och Adeln kända oordning i
afseende pa Bewillningen för Krut, Socker och
Alun. Han beklagade, om han ej warit lycklig nog,
at finna de rätta urwägarne til ändamälets winuande.
Nar han ej wunnit Skars-Utssortets gillande,
torde det wäl derwid komma at bero, men
han trodde likwäl, at en bättre Kovjsions-Inrättning
an den nuwarande kunde göras. Han wille
wid detta rilfälle påminna om den af honom förur
-
Den 29 Mars- e. m. iZ5Z
i:t gjorda Corion, rörande nytz äberopade oordning
j uppbörden, och hwarom nöjagtig upplysning och
beslut ännu icke finnes.
Grefw e örner» H 6 vik 6öran. StatsUrstotter
hade redan z:ne särstildte gänger afgifwit
swar, rörande denne Friherre Lt-iels Motion. Herr
Grefwen jemte flere Ledamöter hade här upplyst
ordsakerne, hwarföre Riksgälds-(^ontoiret för denna
oordning ej kunde göra fullkomlig reda, och trodde
sig nu sä mycket mindre behöfwa alt detta uprepa,
som Nidderstapet och Adeln nytz behagat bifalla
Utskottets deröfwer afgifna utlärande.
Friherre 8tsel von hollstein upprepade
sina ofta förut anförda stät, hwarföre han
trodde at reda och uplysning i detta ämne ifrän
Riksgälds-Lomoiret hade kunnat erhällas.
Herr krintrscbölä, kaul, anförde: Jag
skulle hafwa önstar, at det af Herr Friherre Stael
hos Högloft. Nidderstapet och Adeln ingifne Kleinorial,
hwarom Högloft. Stats-Utskottets nu under
öfwerläggning warande Betänkande handlar,
warit til hands at härwid tillika upläsas, pä det
Högloft. Nidderstapet och Adeln sätt tilfälle deraf
känna de uti Betänkandet icke uptagne skäl, hwarä
Herr Friherre Stael grundal deh ifragawarande
framställning; men jag wil likwäl icke, för saknaden
af förstnämnde Ivlemorial, yrka nägvr uppehåll
uti öfwerlaggningen, man utbeder mig at,
jemte rilkännagifwande deraf, ar jag helt och hållit
förenar mig uti Herr Friherre Skaeis Förslag,
omförmäla ame efter min tanka hufwudsakeliga stal
rZ54 Den 29 Mars. e. m.
för samma Förslag, hwilka, efter hwad jag mig nu
kan påminna, uti ölemonsler arv införde.
Det första staket ar deruti brftäende, at, dä
hos Högloft. Ridderstapet och Adeln ftäga war
om en ifrän Riksgälds-Lonroiret til Högloft. Ber
willnings-Utskottet aflemnad ofullständig och orig»
tig upgift pä beloppet af Bewillnings-afgiften för
Socker, Krut och Alun, sä upgaf en af Riksgälds-comoiret
Herrar Fullmägtige, såsom för.
klaring eller ordsak til berörde ofullstandighet, at
Riksgälds-Lontoiret icke annorledes kunde upgifwa
Bewillnings-Jnkomsternes belopp, an efter
såsom de til Lontoiret inflyta: at Oontoiret följagreligen
endast kan redowisa hwad som werkeligen
inflyter, samt ar deremot granskningen och controllör,
deraf, huruwida Bewiliningen rigtigt ingar,
stall tilhöra och wore beroende pä behörig
Revision wtd Kongl. Kammar Rätten och der
steende anmärkningar. Endast detta förhållande
synes utgöra tilräckeligt bewis för nödwändigheten
af ett förändradt och förbältradt redogörelse-sätt
för ifrägawarande medel; men det andra skalet är
af annu mera wigt, och bestar deruti, at, såsom bekant
ar, en Lalance af mer än Tolf Tunnor Guld,
och deraf största delen Bewillningsmedel, för nagra
är sedan här i Staden fatt tilkomma och gatt förlorad.
Antingen mäste ofullkomliga Författningar
i redowisnings-wägen, som försatt Riksgälds»
Lonroirot Utur tilfälle at känna en siik L:rlsncs,
och densamma tidigt anmärka, eller ock Riksgäldscontoiiets
och detz Betjenings felande upmärksamhet
och waksamhet til denna betydliga förlust warit
wällande. Dec sednare tror jag sä mycket min»
Dre, som, likmätigt hwad ofwanberördt ar, Riks
-
Den 29 Mars. e. m. rZ55
gälds-Lontoiret endast kan redowisa hwad soln
inflyter, och controllcn äligger Kongl. Kammar»
Rätten: Säledes mäste det wara och blifwa otwifwelagtigt,
at Riksgälds. Lontoiret och dest Betje»
ning, genom saknaden afiLxe.-ings-Längder,Nänteri-Förflager
och wederbörlige Redogörelse-Räkningar,
warit utur tilständ at erforderligen kanna
förberörde Lrttancs, och om indriswander deraf be»
hörigen föranstalta. Och ifrån dessa skäl gör jag
Ven efter min öfwertygelse grundade slutsats, at,
til förekommande af framtida, flika fast ock mindre KaIsncsl,
högst angeläget blifwa mäste, at, säsom
Herr Friherre Ltael yrkat och föreflagit, Bewillnings-afgiften
särstildr laxera och särskilde l^xsrinr-s
-Längder deröfwer författas: at denne afgift
skiljes ifrän den öfrige Krono-Upbörden: at deröfwer
wid Lands-Lontoiren föras särskildta Redogörelse-Räkningar:
At alla flika Redogörelse-Räkningar
äireHe insändas til Riksgälds-Lontoiret,
samt ändteligen at derstädes warder inrättadt ett
särskildt Uevisions-Lontoir för samma Räkenskapers
behöriga granskning. När sä sker och tilgär, dä
först kan Riksgälds-Lontoiret kanna hwad som
rätteligen inflyta bör, tidigt contro!Ier.-r felande
kemiker, samt, säsom vfwan namdt är, genom i tid
gjorde Anmärkningar förekomma widare L:i1<-rncer.
Jag medgifwer wisserligen, ar, likmätigt hwad
Höglofl. Stars-Utskottet anfört och anmärkt, den
iftägawarande nya Uevi^ions-Lontoirs Inrättningen
wid Riksgälds-Lontoiret skulle medföra en ny
kostnad; men det ar bättre widkannas en flik icke
sa betydelig utgift, än äfwenlyra flere Lslrmcer.
Om Uevision af Bewillnings - Räkenskaperne fräns
gär Kongl- Kammar-Rätten, synes nägon minsk»
iz;6 Den 29 Mars. e« m.'
ning uti Betjeningen derstädes kunna böra aga
rum, och denna besparing underlätta kostnaden wid
Revisions-Inrättningen wid Riksgälds-Lontoiret.
Den genom hittils warande samt här ofwan omförmälte
felagtige Författningar och anstalter Utkomma
Stockholmske balancen är troligen wida
öfwerstlgande alt hwad ett nytt Revisions-Lonloir
under Riksgälds-Lontoirets beståndstid kan komma
at kosta; kunnandes iag fluteligen icke underlåta,
at jemwäl pakalla Höglofl Ridderffapets och
Adelns upmärksamhet pä den nu blifwande Bewillnings-^ummLns
betydlighet, såsom utgörande twa
och en half billion Riksdaler kanco, samt hurusom,
med afseende derä, den ifrägawarande Revisionskostnaden
destomindre bör wara nägon betänklighet
underkastad, som icke sällan händt, ar mindre upbörder
befunnits fordra särskilde Revisioner.
Grefwe björner, A6oIk 6öran. I anledning
af hwad Herr Lommeree - Rådet krintrscköl6
anfört, får jag den aran nämna, at Observations-Medel
ärligen til Riksgälds-Lontoiret inflyta,
i mon som Kgmmar-Rätten hinner ar genomgå
de förslutne Arens Räkenskaper, och är derföre
äfwen denna Artikel ibland Oontoirets Tilgängar
uptagen. At Riksgälds - Lontoiret intet kan
förutse, hwslke Observations - Medel skola inflyta
eller i förhand deröfwer göra Anmärkningar, härrör
helt enkelt deraf at Riksgälds-Oontoii et icke
ar någon Kammar-Ratt. Om nägon bättre controll
i afseende pä denna skulle kunna gifwas, ar
något som jag för min del wäl icke förmodar, men
fom icke eller hör til wär närwarande pröfning.
At i anledning af förefailne vordemligheter antaga,
Den 29 Mars. e. m. i^75
at ett nytt l^evi8ion8-Contoir ffulle innom Riksgälds-Lontoiret
inrättas/ synes mig sa mycket mindre
lämpeligt, som jag ej wet hwad dermed egenteligen
ffulle winnås. Det är icke sagt i Utskottets
Betänkande, ar, i anseende til den i Stockholm
yppade Lancén, icke nägot fel i upmarksamhet
hos Embetsmännen innom Comoiret ägt
rum, men detta är sa wida som möjligt för framtiden
förekommit, dels genom särffildta föreskrifter,
dels igenom Lommi88griatet8 orAgni82tion Uti
Contoiret. At nu öka desse Controllör med ett
Nytt Kövi8ion8-0ontojr wore at öka Statens Utgifter
, utan at ända kunna erhålla tilräckelig reda
i afseende pä atta delar af Bewillningen. Det
skulle twärtom snart nog kunna göra oreda, daen
del af Bewillningen skall betalas in til Languen,
en del til Stats-Werket och blott emellan 6 L
700,000 R:d. til Riksgälds-Comoiröt. Om nu
köVl8ion8-Contoii-et skulle granska alla dessa särffildta
tilgangar uti alla deras cietLlller, ffulle det
snart göra Kammar-Rätten onödig eller ocksä
swarligen känna gransorne för sin befattning. Det
kan derföre intet wara enligt med princip at göra
nya Werk, för at förekomma gamla mitzbruk.
Herr l'rintr.8ckiölcl. Jag anhäller ödmjukeligen,
att först fä tillägga mitt förut gjorda Anförande,
det jag, utom hwad af en utafRiksgäldsContoiretr,
Herrar Fullmägtige, såsom förberörd! är,
hos Högloft. Ridderffaper och Adeln uppgifwits såsom
ordsak till den anmärkte ofullständige uppgiften
af Bcwillnings-afgiften för Socker med mera,jemwäl
i anledning deraf, wid sökt närmare upplysning
om förhållandet härutinnan, uti Riksgälds
Lön
-
IZ58 Den 29 Mars. e. m.
^ontoirets Kammererare - Contoir icke allenast erhällit
enahanda swar och upplysning, som Niksgäldscomoiri-ts
wälbemalce Fullmagtig behagat meddela,
utan ock af Räkenffaperne fäkt tklfälle sadanr inhämta,
samt dymedelst destomera blifwit öfwertygad
om nödwändigheten af den utaf Herr Friherre Lt-,-  el föreflagne förändringen uri Redogörelse-ansta!»
terne. För öfrigt och widkommande Herr Grefwe
klörners andragande, at ett wid Riksgälds-Lontoiret
til inrättande nytt llevi8ions LoMoir wore
sa mycket öfwerflödigare, som enahanda andamäl
eller kev^ion af Bewillnings-Räkenffaperne lika
tilförlätligen och utan sarffild kostnad ffall kunna
och böra winnås genom den Kongl. KammarRättens
Betjening äliggande ätgärd; sä får jag icke
allenast häremot erindra och upplysa, att, likmätigt
den säkra underrättelse jag erbällik, ,de nu r
frägawarande Räkenffaperne för nägra Ar ännu
finnas oreviäsrLäe, utan ock med anledning deraf
Högloft. Ridderffapets och Adelns upplysta pröfning
underställa, om och huru Riksgälds-Lontoiret wid
sädant förhållande möjligen kan wara eller blifwa
försäkrad om Bewillnings-medlens behöriga redowisning
och ingående til Lomoiret. Efter sakernas
nu warande handhafwande känner icke Riksgäldseontoiret,
när Räkenffaperne til Kammar-Rätten
inkomma, när de blifwit revicler-räe eller hwad Anmärkningar
derwid göras, förrän kanhända efter
flere ars förlopp; och wederbörande Kevisorcr kunna
icke utan omgång winna kännedom om de til
Riksgälds-Lcmtoiret kommande likstäm
mighet
med Räkenffaperne; men om deremot Herr
Friherre 8t3sl8 Förslag skulle winna bifall och komma
kil werkställighet; sä ligger Riksgälds-Lomoi
rsts
-
Den 29 Mars. e. m. -Z59
rets wärdnad derä, ak jem»söra Remisser med inkommanve
Ränteri-förflager, al päminna wederbörande
bäve om tidiga penninge-insättningar och om
Räkenstapernes insändande ä behörige tider, samt
«t sedermera tilhälla wederbörande Revisions - Betjening
fullgöra deras åliggande». Pa sädant sätt
kunna det ena ärets Räkenstaper wara revi^eracle
inom det päföljande ärets utgång, och sämedelst
möjligaste nödige säkerhet winnås. Manne icke,
likmätigt hwad jag förut yrkat, til et sä högst angeläget
ändamals befordran, den i fraga »varande
nya Revisions-kostnaden wore gansta wälanwänd?
Om minsta anledning dertil wore, at Riksgäldscontoiret
eller dest befattning med Bewillnings-Upbörd
ffulle inom nägra fä är uphöra, finge saken
* et annat utseende; men, Gudi klagadt! Rikets belägenhet
ar sädan, at föga förhoppning synes wara
dertil, at nägon af ost öfwerlefwer den lid, dä
behofwet af Riksgälds-Lontoirets närwarande befattning
med Rikets kmance-Werk kan uphöra.
Jag förnyar jemwäl säledes än en gäng mitt pä
vfwan andragne stäl ödmjukast gjorde tilstyrkande
af bifall til Herr Friherre Naels j ftäga warande
Förflag, och är i alla fall tilfredsställd dermed,
at hafwa i denna efter min kanka wigtiga fräga
wälment yttrat min mening, samt at den warder
Uti krotocollet förwarad.
Friherre 8tael von hollstein förenade
fig med hwad Herr ?rintrscl'ölä anfört, halst han
kände, at wista ^rtidar ej i Kammar-Rätten blifwlt
reviäeraäe längre än til rZoz.
Under denna ventilation hade Herr Grefwe»
och Landtmarstalken bortgäkt och lemnar klubban
ät
Den 29 Mars. e. m.
ät den äldste närwarande Grefwen, Grefwe Ksliin§,
Fullmägtig
Friherre Legerström, Unclolk, hwilken
nu gjorde proposition kil bifall ä Stats-Utskottets
demona!, som med Ig beswarades.
Uplästes och kades pa bordet et ifrän de ge,
mensamma Stats- och Bewillnings-Utskotten ingifwit
sa lydande
Wördsamt ^lemorisl.
Sedan Högloft Ridderffapet och Adeln, Högwördige
Präste-Ståndet och Walloch BorgareStander
behagar ril Stats- och Bcwillnings-Utskotten
remirtera Allmänna Beswärs- och Oeconomi^.
Utskottets Betänkande, angående Herr Profeftoren
OoÄor Iralvenkelclts tVlemoriLl och Förslag
til winnande af en nödig och mera allmän Läkareward
i Riket, för at inkomma med utlärande
öfwer den del af fragan, som rörer anskaffandet
af de til ändamälets winnande erforderlige medel;
sä hafwa Stats- och Bewillnings-Utffotten tagit
detta angelägna och granlaga ärende uti et noga
vfwerwägande.
Utskotten hafwa med fullkomligaste öfwertygelse
om det stora och nyttiga i alla sadane anstalter,
hwilka leda til befordrande af allmänt wäl, icke
kunnat undgå ar erkänna warder af er förslag,
som asyfrar en lange saknad, men likwäl högst nödig
förbättring uti en mera allman och urwidgad
Läkareward i Riker.
Men ehuru Utskotten insekt nödwandigheten af
lil
-
Den 29 Mars. e.m. -361
tilräckelige medels ansiäende härtil, om ändamälet
som afyftas i det hela stall kunna winnås, och således
äfwen gerna önstat, at kunna upgifwa fulla
rilgangar, at satta detsamma i ^verkställighet, stafwa
dock icke undfallit Utstottens upmärksamhet de
bekymmerfulla utsigter, som i Statens narwarande
betryckta belägenhet möta för upfyllandet af en
sadan önstan, hwilka göra en efter omstandigheterne
lämpad instränkning deruti för närwarande bäve
nödwandig och oundwikelig.
Af sadan anledning hafwa Utffotten närmare
granstar de af Profehoren fö
reflagne
utgifter, för at derwid utröna, hwilka af
dem stulle kunna dels minstas eller nedsättas, och
dels aldeles uteflutas.
Efter en noga pröfning och öfwerlaggning härutinnan,
hafwa Utstotten trott Utgifterne, i förening
med Förflagets verkställighet, kunna instränkas
til följande, nemligen:
1:0. Hwad som redan nu a Stat är
upfördt och bestadr för !vie6iLM2l-Merker
i Riket, utgörande - - - 17,175:
2:0. Dl ;o 8tipencllLr wid Rikets vniver5itetcr
för sadane ynglingar, hwilka
ämna at blifwa Präster, och tillika wilja
inhämta nödige kunstaper uti Läkare- och
CKirui-Aista wettenstapen, ä ivo R:d. för
hwardera - « - » 5020:
Dejsa Ltipenäier äro för ändamälets
winnande aldeles vumgängelige; men Utstotten
anse dock, ar derwid bör fästas der
oföränderlige wilkor, ac af ingen orsak eller
anledning som halst , någon annan Png
-
IrslrLx». 22,175:
rZ§2 Den 29 Mäcs. e. m
Iransport.
22,175
ling mä njuta el sadant 8tipenc!iuni, än den
som ämnar at inträda i Andeliga Siandet
til Församlingarnes tjenst, och för hwit.
ken det bör blifwa en ovilkorlig plikt, at
sörwärfwa sig tilräckelige insigter uti de til
Läkare-Wmenffapens ucöfwande hörande
delar, dera wederbörande wid.^caäemierne
böra hafwa noga tilsyn. Afwensom i
händelse en sadan Hagling, sedan han begagnat
et flikt 8tchenciium, skulle ändra sin
föresats at blifwa Präst, honom da ovilkorligen
bör äligga,at återbära de upburne
8tip6näii-medlen, och därom wederbörande
likaledes böra tilhöra, at wid answar foga
skyndsam och werksam anstalt.
z:o. Til inrättande af et institut för at
dymedelst dana sadane Pnglingar, at i en
lägre werknings-krets kunna blifwa det Allmänna
nyttige, hwilka icke hafwa råd och
lägenhet, at til skicklighets winnande begagna
den med större kostnader förenade ^ca.-  clemiffa underwisningen, förefläs r - z,ooo:
Inrättningen af et sädanr Institut är
af yttersta wigt för werkstallighecen af det
hela i delta nyttiga förslag. I förening med
et sadant Institut, hafwa Utskotten funnit
inrättningen af et LarniLons. Sjukhus eller
I^sn-tk äfwen blifwa högst nödigt, såsom
den rätta 8cboI-m för unga Faltskärer
at winna erfarenhet och öfning; hwartil
kommer den särskilda omständigheten, ar
Stadens talrika dirrni^ou, för hwilken 8er3jrbjmer.
Ordens l-L^srettet icke är inrät
25,
175:
Den 29 Mars. e. m. iz6z
Imnsp. 25,17;:
tadt, och hwarest högst sällan nägon af dess
manskap kan fa njura sjukwärd, saknar
all tilgäng pä en sadan inrättning, samt
i och med detsamma den närmare rilfyn
och ward wid upkommande sjukdomar,
hwarnl den ager ett billigt anspråk, och
hwarmed Kongl. Maj:t yttrat Dess nådiga
och öma önskan, at ^roupporne til deras
bättre conservation och skötsel matte förses.
Och dä bäve böra och kunna förenas under
en styrelse, såsom medförande minsta
kostnad; sä hafwa Utskotten trott, atvfwanberörde
zooo R:d. för Institutet borde, för
6grniL0N8 - lasarettets förening dermed,
ökas med r » - - 1,825:
4:0 Til frie kleäicumenter för fattige
och behöfwande sjuke förestås » - z,oooL
Andamälet af detta anslag är sä nödwandigt
och af en sä wäsendtelig nytta,
samt 8umman dessutom sä högst mätreligt
tillagen, at Utskotten förmoda derwid icke
wara nägor at erinvra. Men svin ordningen
dock fordrar, at ett sädant understöd
icke utsträckes til andre än merkeligen behöfwande;
sä anse Utskotten, at den sjukes
torftighet och behof böra styrkas med
bewis af Pastor i Församlingen, eller den
hans ställe företräder, samt rme af För»
samlingens Ledamöter, innan fria lvleuicamonter
kunna erhallas.
Tilsammans R:d. 30,000:
EnäL
Sjette Bandet. N:o 86.
:z64 Den 29 Mars. e. m»
Enär ifrån denna Summa afdrages de pa iVlesticinal-Staten
redan upförde och bestädde 17,175
R:d.; sä återstå 12,82; R:d., hwarril Utffotten, i
anledning af de respeckive Riks-Ständens Remisser,
nu fä upgifwa de medel och utwägar Utffotten
funnit hartit kunna anwändas.
Stats- och Bewillnings-Utffotten hafwa harwid
warit onuänkce, huru denna Summa mätte
kunna anffaffas pa ett sädanr satt, ar den i intet
afseende medförde nägon tilökning i Bewillningen
eller Zraveraäe Stats-Werket med nägon ny Utgift
för detta behof. Detta dubbla andamäl, hwilket
efter Utffottens tanka i Statens närwarande
omständigheter, dä stora behof göra stora och ökade
utlagor nödwandiga, med yttersta sorgfällighet
sökas bör, hafwa Utffotten trott winnås, dä sädane
tilgängar kunna upgifwas, hwilka hwarken i ena
eller andra fallet förorsaka nägon förökning i de
Stats-Utgifter som redan blifwit päräknade, eller
tilffynda enffilte Medborgare nägon flags tunga och
beswär i deras yrke eller näring, ej eller tilökning
i deras förut ägande Utffylder och Vewillning.
Dessa tilgängar bestå uti följande, nemligen:
1:0. De 8,062 N:d., hwilka Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan 80?NI^ hiktils ät
njulit,
i ersättning för förlorade inkomster af Stiftet
Qvedlingburg, men hwilka det förstärkta StarsUtffottet
den 19 i denne Mänad med Riksens
Ständers rätt bestutit böra med innewarande Ars
början indragas. - - - - 8062: _
Utffotten hafwa trott, at sedan Veste
8,062 R:d. säledes icke komma at nu mera
tilfalla Hennes Kongl. Höghet Prinsessan,
sä ffulle de kunna lil detnu fö-^
Iransx. 8262:
Den 29 Mars. e. m. iz6;
Ilgnsp. 8,262: —.
resiagne ändamål anwandas, halst de icke
utgöra någon sadan besparing i Statsanflagen,
som til andre behof redan blifwit
paraknad, ej eller höra til de besparingar,
hwilka böra inga til 9:de Hust
wud-Dteln uti Riks.Staten.
2:0 Följande?en8ioner uppå Allmänna
Indragnings: Staten, hwilka genom
dödsjal! redan blifwit ledige, nemligen:
ester (^pil-nuen Grefwe lönnås lt.
WrÄNZel - « 250:
Host Fröken hos Högstsalig
Hennes Maj:t Enke- Drottningen
illiHILH,
Grefwinnan von Lokilen » Z47: 4:
Hans Lxeellence m. m. Herr
Grefwe 6^!äen8tolpe —
Kammar- Herren och Riddaren
Herr Grefwe Werner
Dettlok von 8cbxverin - « 2ZO:
Framlidne Herr Riks-Räder
Grefwe ven Lo8en8 EnkeFru,
Grefwinnan l^e6viZ Soxbia
stenbock. - s s 866: Z2:
samt
Aflidne Hof - Intendenten
Lebn8 oförsörjda Dotter - - 8g: i6: b,297: 4:
g:o. Den Leneon af666 N:d. Z2 fl.,
hwilken framlidne Herr Riksmarskalken
och Riks-Rader Grefwe L^lenscjsinas
Enkefru, Friherrinnan LibdinA, i stöd
as Kongl. Brefwet den i October i?99
åtnjutit, men nu, pa ett ej mindre ädelt
Iransg. n,Z59'. 4:
lz66- Den 29 Mars. e. m.
- Irsnsp. n,z59: 4:
än hedrande och wärdigt sätt afsagt sig,
at i Statens närwarande betryckta til»
ständ widare upbära. För Fru Gref»
wirman 6yHen8t^rnL8 ädla hjerta och
patriotiska tänkesätt stall det wifferligen
blifwa en ljuf tilfredsställelse och belöning,
at se dest upoffring til Staten anwändas
til ert sa wälgörande ändamäl,
som der, ar för framtiden mildra och
ester möjeligheten söka förekomma de
olyckelige följder, som brist pä tjenlig och
tilräckelig Läkarewärd ibland Allmän»
heten hittils sa ofta förorsakat » - « 666: 52:
Den 8umma Utstotten pa detta sätt
kunnat upgifwa utgör tilhopa R:d. - - 12,025:56:
Uti den af Utstotten här ofwan förestagne
Summa af Zo,OOo N:d. til en förbättrad och me»
ra allmän Läkarewärd brister wäl således 799 R:d.
12 h.; men Utstotten wäga tro, ar innan denna
inrättning hinner oi-Zamseras och fattas i werk»
siäilighet, stall i följd sa wäl af Riksens Högloft.
Ständers fattade beslut om Indragningar, som
ock genom den pä annar sätt medelst dödsfall eller
befordran inträffande afgäng pä Allmänna Indragnings-Sraren
säkerligen sa mycken och äfwett
wida större besparing upkomma, at denna obely»
deliga brist deraf kan fyllas- och hwarföre Utstotten
äfwen hemställa, alden deraf ma rågås.
Hwad werkställigheten af decra Förstag och orZam83tioii
af de projcE-7!-!icIs Inrättningar angär;
sa hemställa Utstotten, at det ma ril Kongl. Maj:r
i underdänighet öfwerlemnas, at, genom en Lommittee
af stickeliae och l Läkare-wectenstapen kunnige
samr andre erfarne Man, härom i Nader wid
raga
-
Den 29 Mars. e. m. 1567
taga nödige anstalter. Börandes, efter Utskottens
ranka, behörig redogörelse för de anstagne medel af
ivederbörande i laga ordning göras.
Sedan Utffotten nu sälunda fullgjort den af
de Riks-Standen Utffotten alagde be
fattning,
äterstär wal icke någor widare för Utssotrens
utlärande i detta ämne; men Utffotten hafwa
likwäl trott sig, i afseende pä befrämjandet af
detta nyttiga Förslag, böra till Riksens Högloft.
Ständer »vördsammeligen hemställa, om och huruwida
Riksens Högloft. Ständer sjelfwe med deras
underdäniga Anmälan och Berättelse härom
til Kongl. Maj:t skulle finna för godt ac förena
den underdäniga önskan, der Kongl, Majit framdeles,
dock uran Stars-Wikers särskildta betungande,
i Räder mätte täckas, om rilgangarne af
blifwande indraaningar och besparingar, utöfwer
hwad Riksens Ständer wid denna Riksdag deraf
redan bewiljat och anordnat, ffulle sädant medgifwa,
och Kongl. Majit i Räder ffulle finna Inrättningen
och det allmänna behofwet sadanl äfwen
fordra, dä i män deraf öka denna 8umma,
dock ar en sadan tilökning icke mätte öfwerstiga
10000 R:d. utöfwer hwad af Utffotten nu blifwik
föreslagit. Til Riksens Högloft. Ständers
Eget ompröfwande hemställes detta allt »vördsammeligen,
jemte der en Ledamots särskilde kanka härhos
bifogas. Stockholm den 24 Martil iZro.
Pä Högloft. Ridderffapets och Adelns Ledamöters
Wägnar:
jacobi (le la ^laex pleminA.
Pä Högwördige Präste-StändetS Ledamöters
Wägnar:
Hi. dlicolaus (lrlräell.
Pä
rz68 Den 29 Mars. e. m.
Pä Wällofl. Borgare-Ständers Ledamöters
magnar:
Larl kr. k.3nabLrA. D. I^unäAren.
Pä Hederwarda Bonde-Skändets Ledamöters
magnar:
Anders Niisson. Ivl. jänsson.
kröäolius. L. 6. Ingman.
Afffrist.
Til ?rotocollst.
Som jag för min enskildta del icke kunnat i
alla delar instämma i det beslut, Högloft. Scatövch
Bewillnings-Utskotten fattat i den ifrån de rsspecriv^
Riks-Ständen til Högloft. Utskottens utlätande
remitteraöe fraga, angående erforderlige medels
anskaffande til werkställigheten af der utaf Herr
Profetzoren OoAor Iralvenlelclt upgifne förflag til
minnande af en nödig och mera allman Läkareward
pa Landet, sa utbeder jag mig at härutinnan fä
afgifwa mitt särskildta yttrande, hwilket jaganhaller
mätte fa åtfölja Högloft Utffottens Betänkande
til de re8peÄivL Riks-Standen.
Det är wäl utom gränsen af mina insigter,
jag bekänner det öppenhjertigt, at kunna falla et
fullkomligt omdöme öfwer beskaffenheten af detta Förflag
och alla de delar, som höra til werkstäiligheten deraf;
men det stora och nyttiga det a syftar, ligger
efter min öfwertygelse i fa öppen och klar dag för
hwar man, som med opartiskhet mil betrakta detta
ämne, at walet emellan at antaga eller förkasta
förslaget icke btifwer länge twetydigt för den, som
med wärma och nit ömmar för lidande likar, samt
med en fann medborgerlig känsla Mottager hwar
jr
-
Den 29 Mars. e. m. 1369
je tilfälle som erbjuder sig, at bereda mildring i
deras olyckliga belägenhet. Dä jag crindrat mig,
hurusom icke blott en mangarig, Utan snart sagt
seclers erfarenhet redan lange tält för nödwändigheten
af en mera allmän Läkareward pä Lander,
och hurusom det allmänna behofwec lika länge högt
päkallar förbättrade anstalter härutinnan, ej mindre
för Landets Jnnewänare i allmänhet, äntilArmöcns
och Flottornes förseende med skicklige Läkare
och Fältskärer wid infallande krig. Dä jag i mitt
minne aterkallar de bedröfweliga bewis sednare tiders
innom detta Land förde krig, och deribland der
nu sednast slutade, i sä rikt mätt lemnat, hurusom
en betydande del af Fäderneslandets förswarare och
söner, sedan de i krigets faror hafwa undgätt döden,
likwäl sedermera, efter at ifrän flagtfältet haft
ma aterwändt särade och sjuke, mast i Fält-l.27^-  rötterne och llospitalerne blifwa olycklige offer, sällan
för felande anstalter, men nästan ensamt för
brist pä skickelig! och tilräckeligt Läkare-biträde. Dä
jag erindrar mig den icke sällsynta händelse, huru
ofta i Landsorterne mänga i sin början obetydlige
och mindre farlige sjukdomar urarcat til de mäst
härjaude och dödande farsoter, och det endast af
brist pa tjenlige anstalter samt tidig och skickelig Läkarewärd.
När lag föreställer mig alla detza förenade
olyckliga omständigheter, da synes mig hwarje
förslag, som leder til förekommande af siike olyckor
för framtiden, förtjena den största, den wigtigaste
upmärksamhet- Naturens Allmänna Lag
bjuder, at menniskolif böra med ömhet och wärd
behandlas, och efter min tanka gifwes för Staten
ingen heligare och dyrare pligt, ty derpä' beror 0-  medelbart Statens första waltrefnad och beständ.
iZ?o Den 29 Mars, e. m.
En nplyst samtid stall med bifall belöna och efterIverlden
med tacksamhet ihågkomma den redelige och
xLtriotistL Medborgare, som bade för närwarande
och kommande slägte sökt bereda möjligheten af en
allmännare och ömmare hälso-wärd innom sitt fosterland,
och hwarje enskild medlem i Samhället
stall uri medwerksamhet lil et sä stort och wälgörande
ändamål finna den ljufwaste tilfredsställelse
och belöning för dest rena afsigt och bemödande,
Jag högaktar den ömhet, hwarmed Högloft. Utstorten
behandlat Verra granlaga amne, men jag
kan icke för min enstilda del förena mig med Högloft.
Utskotten om den nedsättning eller minskning
i de til försiagets werkstallande såsom nödige upgifne
kostnader, sym Högloft- Utskottens Betänkande
innehäller, dä jag föreställt mig, ar en ladan åtgärd
icke synes mig blifwa förenlig med förslagets
^verkställighet, eller ändamälet derigenom winnes.
Hwad Högloft. Utskotten anförr om de pä tcksöicinLl.
Staren redan bestädde medel, om ;o Ltipenelier
wid Rikets Vlluver8iteter för sädane ynglingar,
som ämna at blifwa Präster, för ar tillika
mhämra nödige insigter til Läkare-Werrenstapens
ucöfwande, samr til inrättande af el och
LamiLans-Sjukhus eller lbg^arett, dermed instämmer
^ag lil alla delar. Men at den ril fria meclicamenter
för fattige och behöfwande sjuke föresiagne
Tumm-» af 5000 N:d, mätte nedsättas til Zooc»
R:d., kan jag icke tilstyrka, da jag för min del
nogsamt inser, det ock framtiden stall besanna, ar
Ven för behofwet blifwer aldeles otjlräckelig. Jag
velar med Högloft Utskotten den öfwertygelse, at
Statens närwarande belägenhet fordrar all möjlig
hushållning och inskränkning i utgifrerne, men jag
tror,
Den 29 Mars. e. m. ' 137*
tror, at ivid et sa wigtigt föremäl, som det i fräga
warande, man mindre borde fasta sig wid besparing
af nagra Tusende Riksdaler, an wid det
stora och nyttiga som asyftas: mennistolifs bewarande
til Statens tjenst.
Högloft. Utstomns Betänkande uptager icke
det til en Veterinaire - Inrättning föreflagne understöd
af ZOOO N.d, För min del tror jag en sadan
Inrättning wara högst nödig- Det är icke okändt,
hwad förödelse Bostaps-sjukdomar wid flere tilfällen
astadkommir. Lange hade här saknats en Underwisnings-anstalt
i denna wäg; och det war först
omkring medlet af förra århundradet, som en Inrättning
af Häst-Läkare-Wettenstapen blef påtänkt
och sedermera wid 6vmnssium j Skara satt i werksiallighet;
jag önffar ar den nu mera matte fortfara,
upmuntras och understödjas, men intet genom
förlusten af en bjernqvist, dest sista Lärare,
förlora all förmåga at widare wara werksam och
sprida det nyttiga samt för Landet sä nödwändiga
goda: och ehuru äfwen wid Hcaäemien i Lund publiqus
underwisning Uti Hästars och andre Boffaps-sjukdomar
i sednare ären blifwjt lemnad, hafwa
dock, med en gansta dryg kostnad för Staren,
stickelige personer mast sändas til Köpenhamn och
Wien, der de förtraffeligasteunderwisnings>anstalter
i denna wäg, genom Regeringens wisa omsorg,
äro pä Statens bekostnad inrättade, för at der
inhämta nödige insigker Efter min tanka stulle
det blifwa en d^tionLl-winst och af en hufwudsakelig
förman för Landet, om urwag beredes för en
framtid, at wid egna Inrättningar kunna tildana
ffickeliga ämnen äfwen i denna gren af Lakare-We
-
IZ72 Den 29 Mars. e. m.
För krovincisl-I^eZici har Herr ?roke§80-  len voQor^iasvenfelt föreflagit en Löneförbättring af
2Oo R:d. förhwardera, utom Ven Lön af looN-d.,
som Ve nu a Stat njuta. Uti Högloft. Utskottens
Förflag finnes icke Venna Utgift uptagen eller
päräknad. — För min del anser jag en Lön-tilökning
för desse Tjensteman wara lika nödig som
nyttig, men jag tror likwäl at Ven kunve inssränkas
kil loa N:v. för hwarvera, och som skulle tillhopa
utgöra z,7oo R:V. Pä desse Läkares biträde
och argärv kommer utförandet af Förflaget at
j betydlig del bero. Mig synes det derföre wara
mindre wäl beräknadt, at dä man fordrar ökade
skyldigheter och förbindelser af dem, och da man
tror sig kunna med rättighet pakalla etr utwidgadt
och ömmare Läkare-biträde, de ensamme skulle lemnäs
utan all upmuntran och understöd, och det i en
tid, dä under upjagade warupriser Penninge Löntagares
tryckande belägenhet wunnit ett billigt afseende,
och der blifwit allmänt erkändt, ar sä ringa
Penninge-Löner aro högst otilräckelige, äfwen
för den nödtorftigaste bärgning. Den Tide - kunÄ
inträffar säkerligen aldrig, at en sa obetydlig tilökning,
som den jag här ofwan förestagit, ffulle
lemna utwäg, at tilbringa sin rid i maklighet och
»vällefnad, äfwen om det wore för en ensam Person, och
ännu mindre dä han med sin egen utkomst mäste
förena omsorgen för Maka och Barns bergning.
För mig hafwa desse skäl warit sä talande, at jag
ej kunnat förbigä denna omständighet, såsom efter
min tanka ägande ett ojkiljagtigt sammanhang med
sjelfwa Förslaget.
Af enahanda egenskap bär jag funnit den af
Herr pmlessoren förcstagne Löneförbättring för Z0
krovincial. kckLäicorum medhjelpare. För
Den 29 Mars. e. m- rZ7Z
bör hwarje brovincial-kckecHcus har til aflöning
ät en Medhjelpare hittils warit a ^leclicinalSrätcn
bestarc zz4 R:d. Der tarfwar säkerligen
icke något bewis, at för en sä ringa aflöning aldeles
icke warit at påräkna, der någon ffickelig Pngling
welat eller kunnat upoffra sin tid, da han i
hwad ^rke som hälft icke kunnat lofwa sig mindre
fördelar och urkomft. Och da jag rager för
afgjordt, ar ett sädant fortfarande medhjelparebiträde
blifwer hädanefter mera än förr nödigt, och
aldrahälst i denna Tide-bunck, da man ffulle kunna
emplojera de ffickligafte af de efter sista Kriget
nu tjenstlös: unge Läkare och Faltffärer, som
annars blefwo föranlärne, at, i brist af utwäg til
nödig utkomst innom Läkare - Lorp-;en, atergä ti!
andra yrken; sa har jag trott, at wilkoren för besse
Medhjelpare borde förbättras, och hwarwid jag
warit af ben tanka, at de borde undfå 66f- R:d.
hwardera i tilökning, sa ar de inalles komma at
åtnjuta ivo R:d. hwar i Lön om aret.
Efter hwad jag således haft äran anföra, ssulle
til werkställiaheren af Herr brokssroren Dockor
1rasvenfelt8 Jörjlag erfordras en ärlig Donel af
40,000 R.d., hwarril l5lsclic!N3l-Staten endast gifwer
en tilgang af 17,175 Jag tilstar, at hos
mig upstätt ett werkeligt bekymmer, hwarest i Starens
närwarande belägenhet de bristande 22,825
R:b. ffulle kunna tagas- Jag har wäl funnit, at
dä betta Förffag äsystar en utwidgad och mera
allmän Läkarewärd pä Landet, wore wäl ingen
ting naturligare och äfwen billigare, än al Donclsn
bertil hämtades utaf en deremot swarandr tilökad
^lecliLmal-afgift, fördeld antingen pä Hemman eller
personer, hälst en sadan tilökning, i jemförelse
iZ74 Den 29 Mars. e. m.
med hela Folkmassa», blefwe af föga betydenhet för
hwarje Incliviclue. Me» sedan lVliedicin-rl-kon^en
blifwir nied Bewillningen fammanssagen, och sä»
ledes en tilökad afgift utöfwer denne Bewillning,
ehuru obetydlig den än wore, ssulle anses berungande;
sa har ^jag för nnn del icke ansett lämpeligt,
ar nägon sadan förestå. Min upmärkfamhet har
deremot blifwit fastad pä en del öfwerstöds waror,
hwilka jag tror skulle kunna tala en obetydlig tilökning
i Tull-afgiften. Om en sadan cilökning
skulle anses medföra någon tunga, blifwer det åtminstone
icke för andra, an dem af allmänheten,
som hafwa råd och lagenhet, ar i mer eller mindre
man stike öfwerflöds-waror förbruka, och ibland denne
Lias-, tror iaq mig wisst icke böra räkna den fattigare
delen af Nationen, dä den i närwarande swärn
rider, ej utan yttersta omsorg och bekymmer, är
i stand ar kunna förwärfwa äfwen den knappaste
brödföda. — Säsom stal emot en ökad Tull-afgift
har jag wäl hört anföras, at det ssulle lägga et
twäng pä Handeln, hwilket ssulle strida emot Rikets
Interesse, och at den derföre snarare borde upmuntras,
än med nya fwärigherer beläggas. Jag
är wisst af den ranka, ar Handeln bör pä alt sätt
npmunlras och befrämjas; men jag tror icke, at
en sädan upmunrran bestar deruti, at befordra en
ökad införsel och större förbrukning af„ utländske öfrverflöds-waror
i et fattigt Land. Åtminstone synes
detta strida emot förhällander hos andra Nationer,
äfwen dem som idka den mast widstrackra
handel. Jag har trott, at fä i detta som alt an»
nät man först bör söka det nödwandiga, fa det
nyrciga, och sist det nöjsamma eller öfwerflödiga.
Jag har icke welar fasta mig wid de rwenne
.gr.
Den 29 Mars. c. m. 1375
Hrtidarne Socker och Lacke, emedan en länglig waria
och et derpå grundad! allmännare behof, ibland
snart sagt alla claier Medborgare, gjort dem til
en flags nödwändighets-waror, och de defiutom rcr
dan stola wara belagde med tillökte afgifter, utom
de i Tull-Taxan förut bestämde. Jag har i det
stället trott, at Tullen pä Win, utländsta Tobaksblader
och Slenkohl, stulle kunna tala en liten tilökning,
som upfylde behofwer af den nu erforderlige
Lonclen. Efter hwad jag har mia bekant, Utgör
införseln af Win 5002 amar om äret. Enligt
1799 ars Sjö-Tulls-ckaxa betalas 12 R:d. i Tull
per am. Det är mig icke okändt, at, Utom den i
laxan utsatte Tull- afwen andre afgifter äro med
införseln förenade; men jag tror dock, at en tilökning
i Tullen af 1 N:d. för hwarje inkommande
am Win, Arack och Romm, stulle gansta wäl bära
sig och högst oberydeligen werka pa försäljningspriset,
da det icke gör mer än circa 10 r:st. pä
kannan, men ändock stulle inbringa 5200 R:V. om
arer. Och denne inkomst stulle än widare ökas, om
de nu til införsel förbudne finare Winer finge införas
emot 1 R:d. tilökning för hwarje am i den
Tull, som 1799 ärs Sjö-Tulls laxa utsätter- För
min del har jag trott det förtjena upmärksamhet,
hurusom nästan alla finare Winer, ehuru til införsel
förbudne, likwäl snart fagt allmänt nyttjas,
ätminstone wid alla större mälrider och anrättningar.
Da ändamalrt med förbudet således icke winnes,
wore det efter min tanka för Kronan förmänligare,
ar tillåta fri införsel deraf emot Tull, an
at med et fortsatt förbud wäcka begäret efter deH
ärnjutande och rera Lurendrägarens winnings lystnad.
Jag har äfwen trott, ar en Tull-förhöjning
af
1Z76 Derr 29 Mars. e. m.
af z r:st. för hwarje Skålpund af inkommande ukländska
Tobaksblader stulle kunna äga rum. Efter
den underrättelse jag härom mig förskaffat, utgör
införseln hakas omkring i Million Skålpund
vm aret och för hwarje Skålpund betalas nu i Tull
2 h. i r:st. Den af mig föreflagne Tull-förhöjning
skulle utgöra 10,000 R.d. om äret.
Widare har jag ansett en tilökning i Tullen
för Engelska Stenkohl icke wara olämpelig, dawi
inom Riket aga egne tilgangar pä denna wara tili
de med mycken omsorg och kostnad uparberade
Stenkohls-Werk, som synas förtjena denna upmUntran
och omwärdnad.. För hwarje sadan Tunna
erlägges nu enligt 1799 ars Sjö-Tulls-^-rxr
6 r:st. Jag förestår en tilökning deri af 4 r:st.
per Tunna. Och som arliga Importen häraf Utgjort
omkring 90,000 Tunnor, fä skulle häraf blifwa
at päräkna 7,500 R:d. Jag föreser, det inkast
häremot med mycken anledning kan göras , at
i wär närwarande politista ställning föga och kanske
nästan ingen import af Engelska Stenkohl torde
äga rum, och således den häraf päräknade inkomst
förfwinna. Men wi torde böra hoppas, at
vmstandigheterne stola förändra sig, och den dag
kanske icke wara sä aflägse, som skall ätergifwa Europa
den lange saknade och af alla sä högt efterlängtade
Freden, under hwars skydd Handels-Ke1-ttionLnre
snart stola äterställas i sitt/förra sklck.
Emedlertid har jag trott, at til fyllande af hwad
som skulle komma at brista i min Ockcul, en stämpel-afgift
pä Kort af 2 H. leken skulle kunna äläggas,
och at om de af mig nu upgifna förslag ändä
icke skulle inbringa den päräknade Summan, dec
bristande mätte lagas af de uti 9:de Hufwud-Ti
tuln
-
Den 29 Mars. e. m. rz?7
tuln af Niks-Staten anflagne medel. I min tanka
hafwa de der upräknade Jordbruk, Handel och
Näringar et sa nara sammanhang med Herr Professoren
OoÄor ^iLkvenkeltg försiag, at hwad som
deraf tages, til befrämjande af werkstalligheten, ingalunda
kan anses blifwa anwandt pa et främmande
föremål; och jag wagar för min enstildta del
hysa den underdåniga öfwertygelse, at Kongl. Majus
faderliga hjerta och ömma tänkesätt för sitt Folk
skall med Nådigt wälbehag omfatta er försiag, som
leder til beredande af desi trogna undersätares bade
narwarande och framtida wälgang.
Jag underkastar dessa mina ödmjuka tankar
en högre och uplystare granskning, och jag stall med
erkänsla emottaga hwarje anmärkning derwid, som
asyftar ändamälets winnande pa et bättre och fullkomligare
sätt. Jag har emedlertid härigenom sökt
upfylla den pligt, som mina samfunds-förbindelser
alagga mig emot mine fattigare och behöfwande likar,
och jag stall uri der rena upsätet af mitt bemödande
njuta den enda belöning mitt hjerta önskar.
Stockholm den 26 Mars ibio.
Kuädoclc.
Uplastes och lades pa bordet följande ifrån
RiddarHus-Utstoltet ingifne
Hörsamste Memorial!
Til följe af Högloft. Ridderstapets och Adelns
Komiss af. den iz innewarande, får Urstottec härmed
til Högloft. Ridverstapec och Adeln afgifwa
sa wäl en förnyad och fullständig KogEion af Riddarhus-.
Ordningen, i öfwerensstammelse med ve består
-
iZ78 Den 29 Mars e. m.
sint Ridderffapet och Adeln ivid öfwerläggningarne
derom fattat; som ock et förslag til den underdåniga
ffrifwelse, hwarigenom Högloft. Ridderffapet
och Adeln wilja dera utbedja Kongl. Majus Nådiga
stadfästelse. Stockholm den i; Martil iFro.
Pä Riddarhus-Utffottets wagnar,
8. ^osenliLne. L. v. Wabrenäorik. Lias 1-i,§er§träle.
kvl. 6. I^gl^enber^.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Sedan genom de under loppet af denna Riksdag
antagne och stadfastade Grundlagar RiddarhusOrdningen
af är 1686 blifwit uphäfwen och äfwen
befinnes i flere delar nu mera icke lampelig,
har Ridderffapet och Adeln warit betänkt pä författande
af en ny / som, i fullkomlig likstämmighet
med dehe Grundlagar, hädanefter kunde til efterlefnad
antagas; och i anledning deraf sig emellan
öfwerenskommit om det Förstag, som, i underdänighet
bifogadt, til Eder Kongl. Maj:t öfwerlemnas,
med underdänig anhällan, at Eder Kongl. Maj:t
derä täckes meddela sin Nädiga stadfästelse.
Ridderffapet och Adeln framhärda rc.
Riddarhus-Ordning.
§. 1.
Dä Riddarhuset äger hwar och en introäucsraä
Att genom detz HufwudMan Säte och Stam.
ma efter den i Matrikeln stadgade ordning, först
Grefwarne, derefter Friherrarne, och sedan de ofrige
af Ridderffapet och Adeln.
§. r.
Den 29 Mars. e. m. rz?9
§> 2.
Dl undwikande af M irring Ättemännen er
mellan, hwilkendera för Ätrens Hufwudman bör
anses, stall, såsom förr warit wanligt, äldste Sonen
och efter honom hans äldste Son, och sa man
efter man, sa länge någon lefwer som ifrän äldste
Donen pä mans-limen härstammar, altid,wara
Ärtens Hufwudman, men derefter närmaste Ättemän
af äldsta qwarlefwande grenen, och haus man.
liga efterkommande, pä lika sätt efter hwarannan.
För de i sednare tider, före antagandet af den nn
gällande Regerings-Formen af den 6 Junii 1809,
til Greflig eller Friherrlig wärdighet uphöjde Atler,
kommer Hufwndmanna-rättigherei, för de yngre
och icke til högre wärdighet uphöide Ättegrenar, at
gä i rät nedstigande linea pä Swärdssidan frgn
den hwilken nu Hufwudman är, men de öfrige Ättemän,
af de til högre wärdighet uphöjde, at stä
såsom LxpeÄaMer kil dest deras ordning i den högre
wärdiglmen inträffar. Hwad ater widkommer de
Ätcer, hwilka efter Regerings-Formens antagande
blifwir med Adelstap, eller Greflig eller Friherrlig
wärdighet förlänte, sä förhälles med dem efter der
som i Regerings-Formens z? H. finues stadgadt.
§. Z.
Kan eller wik Hufwudman ej infinna sig da
Riksdag hällas stall, äge den dä rättighet, som af
Ärten honom pä manssidan närmast är och tilstädeS
kommer at, man Fullmagt, Sate ä Riddarhuset
för kamille» intaga, hwartil han wid den, i
16 H. af denna Riddarhus-Ordning, stadgade första
anteckning, sig, personligen anmäla bör. Hafwer
ingen sädan Ättemän dä sig veml anmält, ä
ge
Sjette
Bandet. N:o 87.
IZ82 Den 29 Mars. e. m.
ge Hufwudmannen ensam ^rättighet, at af nägott
annan Imi-o6ucei-aä Adlig Att, behörig FuIImägtig
för Attén förordna, hwilken Fulimägtig, ester det
han antingen wid den i första mom. af 17 §. föreffrifne
andra anteckning eller derefter mi RiddarHus-Utssottet
sig anmält och Jnträdes-xoller erhållit,
sedermera ömarken af Hufwudmannen sjelf, eller
någon af de öfrige Attemannen fran Säre och
Stämma för kamille», under den Riksdagen rubbas
ma. I den händelsen aile fullmyndige af Attén
Fullmagten tillika Med Hufwudmannen understrifwit,
bör en sadan Fullmagt genast wid första
anteckningen antagas. Lag sannna ware, om Hufs
wudman som är ensam af sin Att eller ensam wiö
den alder 18 §. utstakar, Fullmagt urgifwer.
§- 4- . .
Hafwer Hufwudmannen ej upnatt tjugu ek
ars alder, äge da fullmyndig Man af Alten, hwilken
Hufwudmannen, pa sätt 2 tz. utstakar, närmast
är, at utöfwa all Hufwudmans rätt,- imil
dest denne kommit til den alder, at sjelf kunna Säte
inlaga enligt 18 §. af denna Riddarhusordning.
Finnes ingen annan behörig och til laga alder
kommen af Attén, da äger Hufwudmannens lagligen
tilförordnade. Förmyndare, i fall han är af Adlig
Imroällcemä Alt, rättighet ar intaga ksmillens
Sate, och i händelse han sjelf ar Hufwudman för
ätt, eller fiafwer förfall, ar förordna behörig Fullmägkig.
Ar Förmyndaren Ofrelfe Man eller Hufwudmans
Moder, som enligt Lag förestår hans gods,
da äge först hans närmaste Fäderne- och derest sadan
ej finnes, hans närmaste Möderne-Frände.af
Adlig börd, ak Fullmägrig för Hufwudmannens Ätt
förordna. Lag samma ware i händelse Hufwudman
-
Den 29 Mars. e. m. izzr
'man sä korrt rid före utsatt Riksdag skulle genom
döden afga, at Förmyndare för hans omyndige Son
ej annu hunnit förordnas.
§- 5-
Upstar wid anteckningen twist oln Hufwudmanna-rätten,
bör den af det blifwande Riddarhus-Utskoltet
efter 6enL2lo^ista föranledande
pröfwas och emedlertid den af Alcen antecknas , som
efter de för hand warande 1»bellsr befinnes wara
den äldste, imil desi med antagliga bewis den andre
sin bättre ratt lil Säte och Stamma styrkt.
§- 6. ^
Hafwer Hufwudman wid laga rid, för sin Att
Fullmagtig förordnar., da ma han ej under hela den
Riksdagen sjelf för Attén Säre intaga, ännu mindre
af denne således öfwerlatne rättighet ömsom med
Fullmägrigen sig begagna. Hafwer den antagne
Fullmägtigen utrikes rest, eller under Riksdagen
genom döden äfgatt, eller derifrån efter styrkt laga
förfall, och erhållit tilstand, i allo afrest; da mä
Hufwudman, sedan han sadant lagligen inför Riddarhus-Utffotter
intygat, sitt Säre och Stamma
sjelf intaga eller ock annan behörig Fullmagtig förordna.
Utgår Adlig Akt pa Swardssidan under warande
Riksdag, da bör Fullmägtigen lemna det
Sate han a Riddarhuset för Arrén innehaft, och
kan således derefter hwarken i egenffap af Bankman,
klleÄor eller Ucskotts-Ledamor biträda. Skulle
en sadan Fullmagtig för annan Arr sedermera
Fullmagt erhålla, ar ej någor hinder för honom at
ä nyo til flik befattning kunna waljas.
§ 7-
Den, som sjelf Hufwudman för en Att är,
mä
-Z82 Den 29 Mars. e. m.
ma ej ätaga sig Fullmägtigffap för en annan, utan
blifwe hwar och en Hufwudman ivid sin Ätt och
sitt ställe, äfwensom den, hwilken til Fullmagtig
för annan Att an,tecknad blifwit, sedermera,ej ma
intaga sin egen Atts rum eller för annan Ätt sig
säsom Fullmagtig anmäla, derest han ei pä satt
benna Niddarhus-Ordning utstakar, blifwit frän
ber förra Fullmagtigstaper entledigad. Blifwer Fullmägtig
under pästäende Riksdag, genom förra Hufwudmannens
afgäng, sjelf Hufvudman för sin Ätt,
dä frgntrade han Fullmägtigffapet och intage sin
egen Atts rum och ar afwen derigenom stiljd ifrån
den befattning af Bankman, LleÄor eller NrffotlsLedamot,
som han i egenskap af Fullmagtig förut
kunnat innehafwa.
§- 8.
Ar Hufwudman wid Domstol anklagad eller
lagligen förwunnen ril brott, som ä desi heder och
ära ga, eller ar brottet af den egenssap, ar det efter
Lag ej kan med penninge-bvter försonas, bör
honom' för hans person ej intrade a Riddarhuset
rillätas förr, än han derifrån fullkomlig befrielse
wunnit; åge ej heller förr magt Fullmagtig/örordna,
utan tilkomme dä den närmaste af Ätten at
betz Sate pä Riddarhuset intaga; ar äter Hufwudmannen
den enda af Alten, ware da detz rum ledigt.
Lag samma ware med den, som för annat
fel blifwit Sate och Stamma bland Ridderskapet
och Adeln förlustig förklarad.
H. 9-
Hafwer nägon Adelsman afstatt sin egendom
til sine Borgenärers förnöjande, mä han under det
frägan derom wid Domstolen anhängig är,hwarken
för sin eller annan Ätt intaga Sate pa Riddar
-
Den 29 Mars. e. m. iZ8z
dårhuset och ej heller Fullmagt utgifwa. Hafwer
Domstolen frikänt honom frän sine Borgenärers
widare kraf, äge han, sevan Dom derom wunnir
laga kraft, uti sine förra rättigheter inträda; Haft
iver ater Domstolen ej befriat honom ifrån framrida
answar eller är han dömd för bedrägligt förhällande,
mä han i bäda deha fall ej äga ar för sin
Ätt rum pä Riddarhuset intaga; i det förra fallet,
sä wida ej andre Ättemän af Slägren finnas, mä
han Fullmagt til annan behörig man utgifwa.
§. 10.
Dör un.der pästäende Riksdag Hufwudman,
som sig för Attén anteckna lätit, äge.den som Huft
ivudmanna-rätten tilfailit at sig för Attén anteckna
läta etter laglig Fullmägtig förordna.
§. n. .
Alla de Lommenäeur8-Atter, hwilka tilkommit
före den 6 Junii 1829 eller den dag dä den
nu gällande Regerings-Formen blef af Kongl. Maj:t
och Riksens Ständer fastställd och antagen, äga
at bibehälla det högre Säte ä Riddarhuset, som
dem blifwit för detta tillagdt; men de Adelsmän,
som ifrän ofwannämnde dag blifwit til commsncleurer
utnämnde, eller hädanefter Utnämnas, förblifwa
wid deras Ätter och förra rum deruti, utan
at deras uphöjelse til Lommenäeurs - wärdigheten
mä gifwa anledning lil bildande af en ny Ätt a
Riddarhuset, hwarken för dem sjelfwe eller deras
manliga Ätteläggar.
§. 12.
Blifwer någon Hufwudman för Adlig Ätt til
Friherre uphöjd, dä intage närmaste Hufwudman,
derest sädan finnes, Säte och Stämma för Adliga
-
iz84 Den 29 Mars. e. m.
ga Akten. Pä samma satt förhälles äswen enär
Friherre uphöjes til Greflig wärdighet.
§, iz.
Afwjker den utur Riket, som haft Sate och
Stämma pa Riddarhuset, utan at hos Konungen
i underdånighet legd söka, åge den som af Akten
närmast är at intaga Sate pä Riddarhuset eller
Fullmägtig antaga.
Reser äler Hufwudmannen utrikes antingen i
Konungens ärender eller med wederbörligr tilstand
för enffilda angelägenheter, åge han rätt förordna
någon annan behörig at i sitt ställe Ärtens Sace
intaga. Hafwcr ej Hufwudman i denna del förordnande
gjort, ware da hans närmaste Ättemän
berättigad at för Attén sitta fä lange Hufwudman.
utrikes wistas,
Ar nägon Swensk Adelsman, som tillika är
Hufwudman för sin Ätt, i fremmande Herrffaps
tjenst antagen, da ager han, enär han wid Riksdagen
sig infinner och sa wida han här i Riket bofast
och för sin person skattffrifwen ar, at Säte
och Stamma pa Riddarhuset intaga. Förekommer
der nägon sak til öfwerläggning och beslut, som
samma Herrskap angar, bör han under det den förehafwes
afhälla sig fran sammankomsten sa m plena,
som i Utffort, derest han ttl et sädant blifwit
wald. Gör nägon med Konungens samtycke annan
Ofwerhet Tro- och Hnldhets-ed i anseende til i annar
Land innehafwande egendom, ware Lag samma,
sa wida han äswen härstädes Fastighetsegare
är; och pä der saker underrättelse uti Vesta fall
ma wara at kilgä, bör genom Konungens
Styrelse, Riddarhus vii-eckionon sädanc wid hvarje
händelse tilkannagifwas, §.15.
Den 29 Mars. e. m. 1385
§« 15.
Flyttar någon Hufwudman för Ätt sitt bo och
hemwist och sätter sig utrikes neder pä sätt 32 §.
Uti 1723 ars Adliga privilegier stadgar, hafwe han
och hans barn, som med honom utrikes aro, förlorat
Sate bland Ridderstapet och Adeln, fastan
han eller de fastighet har.i Riket aga ffulle. I
siik händelse ma närmaste Amman Sate och Stam»
ma för Attén pä Riddarhuset intaga. Kommer
Hufwudman eller någon af hans manliga Bröstarfwingar
äler i Riket igen, sätter sig har neder
och Konungen med ny Tro^ och Huldhets-ed sig
förpliktar, inträde han i sina förra rättigheter, sä
wida hans upförande utrikes ej gjort honom tilen
siik förmon owaryig.
§. 16,
Sä snart Landtmarstalk, enligt 52 tz. af Regeringsformen
och 23 §. qf Riksdags-Ordningen,
bliswit af Konungen i Räder utnämnd och af dr
twänne äldsta närwarande Grefwar, til hwilka
Kongl. Maj:t honom öfwerlemnar, til Riddarhuset
beledsagad, emottages han derstädes wid ingängen,
af RiddarhusMireAionen, Riddarhus-Lecreteraren
och de öfrige kil Riddarhus-OantLliet hörande personer.
Derefter utser Landtmarstalken en Grefwe
eller Friherre samt twänne af Adeln, hwilka jemte
trenne af Riddarhus-vireÄsurerng,, Riddarhus-8ecreteraren
och Riddarhus-pisc-ilen efter föregängit
ansiag, den paföljande dagen wid Utsatt tima sammanträda
under Landtmarstalkens ordförande för
at börja anteckningen. Härwid stall den ordning
följas at uprop ster efter en, pä alla lefwande Atler
författad Matrikel och börjas med Grefwarne,
derefter Friherrarne och sedan Ridders- och Adelsman
-
rz8§ Den 29 Mars. e. m.
man efter den ordning de pä Riddarhuset sate agada
hwar och en wid npropet framträder later upteckna
sig til förnamn och corner. eller tilgranffning
aflemnar sin erhallne Fullmagt, hwarefter ho»
nom tildelas en med Ripdarhusets 8i°ill pätryckt
kollet, med påskrift af Attens numer och namn,
med den antecknades förnamn samt numer pä den
Bänk, der hans ställe ar honom anordnad!. Ej
ma någon til anteckning anmälas, som sig wid Riksdagen
icke personligen infunnit eller bollet för honom
urgifwas.
Den, som ej instält sig wid första upropet,
kan anmäla sig wid der andra, som genom anslag
kungöres.
§. i?.
Dagen förr än Konungen i Räder kallar
Ständerne pa Rikssalen, sker äfwen en dylik anteckning
med twänne uprop, dock ej under pästaende
plenum. Sedan ma ingen anteckning tillatas
förr, än Riddarhus-Ulskorret är förordnad!, hwil--  ker genast ske bör, sa snart LleÄorerne walde äro.
Detta Utskott bör ock endast för anteckningar sammanträda
en half rima före hwarje utfatt kleoum
efter Riksdagens utblasande. Ej ma nägon afRiddarhus
Betjeningen, wid answar, enskildt och utan
Riddarhus-Utskottets samtycke, lil nägon, eho der
wara ma, koller utgifwa; börandes i öfrigt noga
rilses, ar den som koller ordentligen erhåller, äfwen
genast och ofelbart warder i Uprops-listan antecknad.
§- i8.
Ingen äge rätt, hwarken såsom Hufwudman
^ör egen eller såsom Fullmägtig för annan
Att a Niddarehuser Sate intaga förr, än han fyllt
25 ar. I följe häraf äiiggcr den, som första gängen
-
Den 29 Mars. e. m. 1387
gen sig til Riksdagsman anmäler, at om sin alder,
i fall sadanc ästas, uple bewis genom Utdrag
af Kyrkoboken ifrån den Församling der han född
är. Finnes e) Kyrkobok eller är den genom wadlig
händelse förkommen, gällr bewis af någon Konungens
Embetsman i orten, men icke i annat
fall ma detta bewis antagas än da Kyrkans Hand»
lingar werkligen genom wada förkommit. Upwisas
härom oriktigt betyg, hänssjmes saken til wederbörlig
Domstol, och den oriktigt betyg företer,
ware, jemte det at han bör anses efter Lag, Säre
och Stämma a Riddarhuset den Riksdagen förlustig.
Innehålla de wid Riddarhuset befintlige
6ensaIogiLi' härom fullständig underrättelse as dag
och aratal, är ej annat bewis, af nöden.
Enär Hufwudman för Att fyllt,21 ar, mä
han, sa wida ej andre fullmyndige Ättemän finnas,
äga rätt behörig Fullmägtig förordna. Den,
som oaktadt han til laga alder kommen är, blifwit
under Förmyndares ward och inseende af behörig
Domstol stäld, mä ej hwarken sjelf Säte intaga
eller Fullmagt utgifwa.
§>
Ej mä nägvn Fullipagt för gällande anses
och antagas, som icke af Ättens werkliga Hufwudman
eller dertil, enligt denna Riddarhus-Ordning,
berättigad är, blifwit utgifwen; börandes Fullmagten,
antingen med Utgifwarens stil öfweralt
strifwen och understrifwen eller lagligen bestyrkt,
vwilkorligen wara författad efter följande kormulair:
Dl den Lagtima (Urtima) Riksdag, som i dl.
stall hallas och rager sin början den (dag och är)
befullmägtigas härmed (csraLLr och namn) at för
Grefliga 1 ,
Friherrliga! Ätten bl. dl. intaga
Adliga ^ Säte
iZ88 Den 29 Mars. e. m.
Säte och Stamma pä Riddarhuset, hwarwidhan
ovilkorligen förpligtas at stalla sig til efterrättelse
den af Kongl. Mast och Riksens Ständer antag»
ne och beswurne Regerings-Form af den 6 Junii
1809 jemte Riksdags-Ordningen af den 12 Februarii
iZio och öfrige gällande Grundlagar. Ort
och äatum,
Namn.
Sigill,
LaraÄer,
Hafwer Förmyndare för omyndig Fullmag^n
Utgifwic, bör sadanr under namnet tydligen utsattas
samt Förmyndare-förordnandet i Original eller
bewittnad Afskrift bilaggas. Hafwer enligt
sista Momentet af 4 H. närmaste Fäderne- elier
Möderne-Frände Fullmagten utgifwir, bör äfwen
sädant tydligen utsättas.
§- 22,
Skulle twänne Frrllmagter för en och samma
Ätt, stälde til en och samma Riksdag, wid första
antekningen af hwarje numer presenteras, blifwa
bada ogillade och casssr-Me. Men om sadane
Fullmagter pa olika tider anmälas, blifwe den
gällande som förr blifwit upwisad och wore af äldre
tlatrnn. Dea Atteman, som härmed emot förmodan
beträdes, kommer för ett fgdant förhällande,
hwilket uti Riddarhus-Utffottet uppå Riddarhusxiscalens
anmälan uptagas och undersökas bör,
at anses Säte och Stämma pä Riddarhuset, för
längre eller kortare tid, förlustig, allt efter hwad
Ridderffapet och Adeln in kleno derom kan rätttvist
pröfwa.
§ 21.
Sedan antekningarne äro förrättade, blifwa
B än
-
Den 29 Mars- e. m. rz89
Bankarne af Riddarhus-8ecreter-n^n och IHcalen
delte, hwarwid iakltages den för Ätterne har ofwansöre
uli i. §. stadgade ordning, pa der satt
ar Första Grefwe-banken blifwer ril höger om
Landrmarskalks-bordet, den Andra til wänster och
sa widare, sedermera upstas en Bank-lista wid
hwarje Bank, hwarä äfwen de Riksdagsmän böra
upföraS, som sedermera uti Riddarhus-Urskotter
anleknas och Jnrrädes-kollettei- erhälla; Åliggande
Riddarhus-kiicalen ^verkställigheten häraf
noga handhafwa,
§. 22.
Ingen mä pa Riddarhuset inträda, utan ak
han förut upwist den honom kemnade kolletwn för
wakrhafwande Under-Oltlcerriren. Hwarje Bänkman
bör i sin afdelning altid efterse, och Riddarhus-
kihlen är i allmänhet owilkorligen förbunden,
at deröfwer halla noga och alfwarsam hand, atingen
obehörig person intränger sig pa Riddarhuset, hwilket
i synnerhet är gngelägir dä wigtiga frågor
hos Ridderskapet och Adeln in ?!eno stola afgöras.
Uclänar någon sin poller tis annan person,
för at honom såmedelst inträde förskaffa, ware den
som polletten Utlant Säte och Stämma den Riksdagen
förlustig, hwarom, efter Riddarhus-kiscssens
anmälan, i Riddarhus-Utskottet undersökas
bör, för at sedermera af Ridderjkapet och Adeln
in pleno afgöras..
§- 2Z.
Sedan Riksdagen af Konungen blifwit ä Rikssalen
öpnad, bör genast och nästa söknedag derefter
, sa wida plenum klenorum icke a sanima dag
ar anbefaldt, Bänkmans-och pleLtors-walen werkställas.
Med dessa Wal förhalles salunda ar, enligt
-
izso Den 29 Mars. e.
ligt AntekningS-listan, samtelige Ridderstapets och
Adelns närwarande hela antal delas uti Femtio
särskilda, men til beloppet lika delar, hwarwid,
vm något mindre antal skulle öfwerblifwa, detsamina
pä sista afdelningarne med en person pä hwarje
fördelas bör. Sedan detta blifwit werkstäldt,
ilpropas hwarje afdelning för sig, som begifwer sig
inom Skranketat förrätta Bänkmans-wal, hwarwid
hwar och en inlemnar en fluren sedel, teknav
med en af de personers namn, som i afdelningen
finnes, dä den som de siesta rösterne erhållit ar
behörigen wald Bänkman. Hafwa twänne eller
flere undfått lika antal röster, dä stal dem emellan
lockås. Ar nägon borta dä hans afdelning upropas,
hafwe han sin rätt til deltagande i walet
för den gängen förwerkat.
Sedan Bänkmännen salunda aro walde, sammanträda
de genast samma dag i ett särskildt rum
och wälja med flumé sedlar, innan de ätskiljas,
Tjugufem skicklige och erfarne Män til Ridderstapets
och Adelns LIeäorer, af hwilka dock Atta
böra bland Grefwar och Friherrar tagas, hwilka
LIcÄorer påföljande dagen, sä wida görligt wara
kan, efter stedt anslag, Ledamöter i alla Utstött
rrtwälja.
Afgår Bänkman under Riksdagen, wälje den
afdelning, til hwilken han hört, en annan i hans
ställe, pä sätt stadgadt är, hwilket nya Wal, efter
derom dagen förut gjordt särskildt anslag, allid
in plena ste bör; blifwer rum bland LIeÄore»
De ledigt, äterbesättes dec genom wal af Bänkmännen,
af hwilka wid sädant tilfälle minst Tjugusex
böra wara tilstädes och i Walet deltaga.
Alla andra Lieelorsr och Nämnder, som til särskilde
-
Den 29 Mars. e. m. 1391
stilde befattningar enligt Regerings-Formen och
Riksdags-Ordningen erfordras, wäljas, efter derom
dagen förut stedt anslag, af Slandet samfält
in kleno.
§. 24.
Dä LIeÄorerne stola Utstötts-Ledamöter ivälja,
ffer sädant genom simna Sedlar, teknade med
sa manga personers namn, som af Nidderstapet
och Adeln i hwarje Utstött tilsättas böra, hwarwid
altid iaktrages, at en tredjedel tages bland
dem, hwilka som Grefwar och Friherrar Säte
hafwa
§.
25.
Den ibland Nidderstapets och Adelns Ledamöter,
som ester Matrikeln är den äldste, före i
hwarr och ett af Riksens Ständers Utstött, ordet,
enligt hwad i Riködags-Ordningens 39 §. stadgadt
är.
§. 26.
Sedan första Walet til Utstötts-Ledamöter
blifwik werkstäldt, aro kleKoierne äfwen styldige
at wäija nya Ledamöter i deras ställen, som
antingen äga rätt at afsäga sig eller annars afga,
men fä icke företaga nägor sadant Wal, utan gifwit
samtycke iu kieno. och ej heller man at minst
Tretton af dem äro närwarande. Sa snart LleÄorernes
Wal är förrättadt, bör Wal-krotocollet
genast af de tilstädes warande understrifwas och
förseglas, för at i nästa kleno upbrytas och kungöras.
§. 27.
Ej mä nägon pa en gang wara Bänkman
och Lleickor. Blifwer Bänkman til k-leLoi-wald,
uphör hans förra befattning, och utwäljes en ny
Bänkman, pä sätt här ofwanföre stadgadt är. Befatlningarne
af Bänkman och Ucstous-Ledamot
mä
IZ92 Den 29 Mars. e. m.
mä likwäl hos en person kunna förenas. Warder
MeÄor til Utstötts-Ledamot wald, ups)öre han
al wara Lleckor, och böra genast Bänkmanmn
sammanträda och en annan utwälja.
§- 28.
Hafwer någon Hufwudman för en Att, sig
tvid Riksdagen antekna lätic, och ej pa sätt har
nedanföre stadgas, uti befattning bland Bänkman,
LleAyrer eller såsom Utstötts'.Ledamot Utträdt, äge
han frihet at, efter anmälan hos Landcmarstalken,
och ?nllstter>8 afleMNande til Riddarhus-kiscLlsn,
frän Riksdagen afresa.
§- 29-
Hafwer någon säsom Fullmägtig för annan
Att sik Säte a Riddarehuset intagit, den ma, sa
wida han ril Bänkman, LIeckor eller UtstortsLedamot
wald blifwit, icke fran Riksdagen afresa
utan sadant styrkt laga förfall, hwarom här nedanföre
stadgas, hwilket in klsno anmälas bör
hos Ridderstapee och Adeln, som pröfwar, huruwida
tilstand at afresa, Meddelas kan. Ledighet
af twä kil högst krenne weckors tid ril enstilde angelägenheters
bewakande ma likwäl, i öfwerensftämmelse
med 79- §. Riksdags-Ordningen, i alla
händelser kunna lemnäs i Utstött af Ordföranden,
en eller högst twänne Ledamöter, samt fyra eller
fem Bänkmän eller Lleckorer, af Landtmarstalken.
§- Zo.
Bänkman, som wald blifwit och genast derefter
uri LU ckors-walet deltagit, hwarförinnan ingen
afsägelse får äga rum, ma, sa wida han är
i den egenskap 29 §. stadgar, sedan detta Wal
stedt, äga rätt befattningen såsom Bankman sig
afsäga. Z delta fall waljes ny Bänkman pa sätt
Den 29 Mars. e. m. iZ9Z
förut ar stadgadt. Lag samma ware om Lleäkorer,
hwilka likwäl ej i nägot fall aga ratt til afsägelse
förr, an första Walet ar werkstäldc til Ledamöter
i de Utstött, hwilka i Regerings-Formens
zz §. och Riksdags-Ordningens 28 och 36 tz. H.
arv stadgade.
§. Z1--
Den hufwudman för Att, som til UtstöttsLedamot
wald blifwit, ma, innan Utstötts-öfwerläggningar
arv började eller han deruti deltagir,
äga ratt afsäga sig detta förtroende; har han äler
längre eller kortare tid Utstottets göromål öfwerwarit,
mä han ej Utan laga förfall, som i Ståndets
plenum blifwer anmäldt och pröfwadt, med
sin befattning såsom Utstötts-Ledamot uphöra. Jfrän
befattningen i Hemliga Utstottet kan, sedan samma
Utstött blifwit i overksamhet satt, ingen utan
Konungens Eget Nådiga tilstand entledigas.
§. Z2.
Försummar Utstötts-Ledamot utan laga förfall
trenne pa hwarannaU följande sammankomster,
eller bortreser han utan erhållit tilstand, ware han
sin Niksdagsmanna rätt sör den Riksdagen förlustig;
börandes sädant as Utstottets Ordförande
genast för Ridderstapet och Adeln in pleno tilkännagifwas
och i protokollet der anteknas.
§- ZZ
Med
laga förfall förstäs hwad Allmänna Lagen
stadgar i 12 c.Tp. 1 §. Nattegängs-Balken.
Skulle andre synnerlige, der icke nämnde orsaker
til förfall anmälas och styrkas, mä pröfninqen deras
pa Ridderstapet och Adeln in pleno ankomma.
§- Z4-
Anflag til plenum bör ste dagen förut, sist före
-
LZ94 Den 29 Maks. e. m.
r,e kl. sex och til Utskott sist kl. atta om aftonen»
Är ej da anslag stedt, ma a följande dagen enligt
Niksdazs-Ordningens 46 §. klcnum icke hallas- Om
under warande klenum pröfwas nödigt ar detsamma
eftermiddagen stall fortsattas, bör anslag Verkst
innan kl. et blifwa upsatt.
Första gången da Ridderstapet och Adeln ivid
hwarje Riksdag in kleno samlas, bör, jemte hwad
i öfrigt til kungörande kan wara förestrifwit, denna
Riddarhus-Ordning upläsas och sedan et tryckt
exempl-n- altid wara at tilgä, sa wäl aLandtmarstalks-bordet
som uti Riddarhus-e^n^liet.
§- Z6.
Sa snart Landtmarstalken pä Riddarhuset upkommit,
bör han genast med klubban asta ljud,
Ridderstapet och Adeln intaga sina saten och öfwerlaggningarne
utan alt uppehäll börjas.
§- 37.
Landtmarstalken ager, med iakttagande af Riksdags-Ordningen
sa wal som de i denna Riddarhus-Ordning
stadgade förestrifcer ensam rättighet:
i:o At sammankalla Ridderstapet och Adeln
in kleno, samt rilse at öfwerläggningarne genast
warda började.
2:0 Ar börja och, med Ståndets samtycke, afstuta
klenuin; hans rättighet dock obetagen, at i
de fall Riksdags-Ordningen stadgar, förklara
öfwerläggningen hwilande.
z:o At anordna och leda Ridderstapets och Adelns
öfwerläggningar, hwarwid noga iakttages
hwad 42 §. af denna Riddarhus-Ordning stadaar;
rilkännagifwa hwad til förewarande frågor hörer
oller icke, och hwad i sammanhang dermed kan eller
-
Den 29 Mars. e. m. 1595
ler bör uptagas; warna dem som sig otilbörligt förhalla,
hwilken rättighet likwäl ej ma sträcka sig
dertil ar göra warningen allmän för hela Stander;
inhemta Ridderffapets och Adelns ranka om sävane
ffrifcliga eller mundrliga anförandens ureflutande
urur ?> otO!-oIlet, som kunna anstörlige wara, eller
emot Grundiagarne stridande, samt i öfrigt noga
tilse och deröfwer hand halla, ar Nidderffapers och
Adelns allmänna sammankomster allid pä et med
Ståndets wärdighet och anseende öfwerensstämmande
satt warda hällne»
4:0 Ac hos Nidderffapet och Adeln ali Konungfligan
rätt styrka och likaså inför Konungen Nidderffapets
och Adelns.
5:0 At, pä sätt Riksdags-Ördningens 40 H.
stadgar, L alia Utfforr aga filtrade för at kunna
tilse göromälens oafbrutna gang.
6:0 At til werkställighet befordra alt hwad
Nidderffapet och Adeln besluter och som ej einor
Regerings-Formen och Rikets öfrige Grundlagar
finnes stridande»
7:0 At för sin person af hwarje Nidderffapers
och Adelns Ledamot njura det anseende och den aktning,
som hans Embetes wärdighet åtfölja.
§- Z8.
Ar Landtmarskalk sjuk eller franwarande, inträde
den efter Matrikeln äldste närwarande Grefwen
eller dest Fullmägkig, med bibehällande af sin
rätt ar rösta, i alla hans rättigheter. Dör Landtmarskalk,
afwaktas i underdånighet Konungens Nådiga
utnämnande af en ny»
§. Z9-
Wid hwarje Riksdags början skal en Före
drag
.
Sjette Bandet. N:o 88.
rzZ6 Den 29 Mars. e. m»
dragnings-lista inrättas med twänne columner: utl
den ena columnen införes alla inkomna mål af hwav
beskaffenhet fom helst, jemte namnet pa den Ledamot,
som ingifwit l^emorisU innefattande sadan
ny fräga, som, enligt Regerings-Formen Riksens
Ständers öfwerlaggning och pröfning tilkommer,
och bör äfwenwäl innehållet i korthet anföras: uti
den andra columnen ater antecknas när nägocmal
bliswir m kleno föredragit, när det blifwit lagdt
pa Border elier ril någor Utssorr ismittsrgr; när
Utffottets utlåtande inkommit, och nar derefter fragan
blifwit af Ridderssapet och Adeln afgjord.
Denna Lista, som af äldsta RiddarhuS-L-rntrlisieir
skall föras, bör wid hwarje plenum ligga a Landrrnarssalks-bordet
och dessemellan altid wara uti Riddarhus
csnträiet at tilga. Efter ordningen af denna
Lista böra malen föredragas, i fall icke Ridderskapec
och Adeln derom annorlunda förordnar,
enligt Riksdags-Ordningens 47 tz. Förekomma
propositioner och kemiker fran Konungen, eller
ärenden til com munition och afgörande fran ds
andre Riks--Standen, böra sadane mäl och ärenden
alrid och owilkorligen hwarje plenum först och
främst föredragas. I öfrigt ställe Landtmarssalkerr
sig til efterrättelse hwad ben ofwan anförda 47 H.
om den gemensamma öfwerlaggningen Talemännm
emellan närmare stadgar.
^§> 42.
Hwar och en Ledamot af Ridderssapet och Adeln
äge rättighet ar genom skriftligt lVlemorigl,
som genast efter upläfandet til protocollet aflemnas
bör, wäcka alla sadana frågor, rörande Rikets
styrelse och allmänna Författningar, som uti Re»
gerings-Formen tillärna äro. Med sadanskckemo.
Den 29 Mars. e. m. rZ97
ri^l, sa Wida de ej angä ändringar i Grundlagarne,
emedan de, enligt Regerings-Formens 8 r §. och
Riksdags-Ordningens 29 §., i eon8tttmion«-Utskottet
böra anmälas, kommer at ester Riksdags»
Ordningen sörhallaö, med iakttagande af den ordning
Föredragnings-listan utmarker. Ej ma nägok
skriftligt ^lemona! hos Ridderskapet och Adeln upläsas
eller til öfwerlaggning upkagas man at Författaren
sjelf är wid Riksdagen närwarands.
§. 41.
Alla sadana lvlemonLi, hwarom föregående §.
handlar, likwäl med undantag af Grundlags-frågor,
som aflemnas til Lon8t>mrion8-Utffottet, enlig?
de i föregående §. aberopade lagar, böra, pä dek
Riksdags-göromalen i tid ma bestämde och afgjorde
blifwa, uti Ridderffaveks och Adelns k>leno wara
ingifne sist inom Sextionde (60) dagen fran den
dag räknadt, da, enligt 109 §. i Regerings- Formen
samt 27 H. i Riksdags-Ordningen, Riksdagen
egentligen är börjad; och ma derefter inga nya
frågor wäckas eller deras uptagande af Landtmarskalken
tillatas. Härifrån undantagas likwäl dels
Ståndets egna Oeconomi^, veis sadane ämnen,
som af redan fattade beslut eller redan upragne arrenden
eller ock af ve under Riksdagen inrräffads
händelser omedelbarligen sig härleda.
§.42.
Ej ma nägok ^lLmoriLl af Ridderskapet och
Adeln til pröfning upragaS, som ej är ingifwit antingen
af den som pä Riddarhuset Säte och Stamma
äger, eller i annat Stand werklig Riksdagsman
ar; börandes i anseende til alla ^emoriols beskaffenhet
och deras communiomion med de öfrigs
Riks- '
iZ98 Den 29 Mars e. m.
Riks-Ständen noga iakttagas hwad 51 och 52 §. §.
i Riksdags-Ordningen derom stadga.
§. 4Z
Inkommer,
i sädan fråga Grundlagen tilläter,
nägot striftligt Memorial, hwarä Remiss til Utstött
«j begäres eller pröfwas nödig, bör detsamma owilkorligen,
utan afseende om nägon der astar eller
icke, pä bordet läggas och ej förr företagas, an
efter den ordning Föredragningslistan urmarker.
§' 44-
Hwar och en Ledamot af Ridderstapet och Adeln
åge ratt al in klen» fritt yttra sig öfwer alla
de mål, som til öfwerläggning förekomma, och om
lagligheten af alt som inom Riddarhuset sig tildrager.
Jnga andra mundrliga anföranden ma likwäl
kil krotocollet upragas, an de som giswas af Le»
damöter, hwilka, ester anmälan til Landrmarstalken
och af honom i behörig ordning upropade, upstigit
och fran sin plars yttra sina tankar. Ingen
ware berättigad at utom trotocollet rala- Ingen
tilläte sig personligen förolämpande uttryck.
Upstär staga om nägon pa sädanr sätt sig för.
gätt, pröfwe Ridderstapet och Adeln, om han derföre
af Landtmarstalken enligt 57 §. z mom. af
denna Riddarhusordning wärnäs bör; om saken
af et Utstött stall närmare pröfwas eller ock aldeles
mä förfalla. Förwifcs saken til et Urstolt, stall et
sädant af Tolf Ledamöter sättas, och äge Landtmarstalken
famr den person, hwiiken i fräga är,
at af nämnde Ledamöters antal hwardera hälften
utnämna. Detta Utstött pröfwe genast mäler och
lemne deröfwer til Ridderstapets och Adelns klenum
sit Betänkande antingen til befrielse, eller at
dermed stal förfaras pa fakt i, mom. j no §. af
Reze
-
Den 29 Mars. e. m. 1399
Regerings-Formcn stadgar. Om wid en sadan Votering
piurLlitölen lil der belopp sistnämnda Grund»
lags rum stadgar, stulle utfalla, blifwer deraf följ.
den/ at Veu tilralade fran Sate scb Stamma pä
Riddarhuset för ben Riksdagen utesiucen ar.
§. 45-
ttti alla lädana mål, som personligen rora en
eller annan af Nidderstapets och Adelns Ledamöter,
böra densammes närmaste Skyldeman, til och med
Systonebarn, ingen Stamma aga, man stola de,
sedan sa wal den som saken angar som de sjelfwe,
agc tilfalle til protocollet andraga, hwad de nödigt
akrat, jemte honom, nar bestut stall fattas, fran
Riddarhuset taga afträde. Skulle någon, som pä
vfwanberörde sätt befinnes stägr wara, uti sadan
fräga votera, ware han sin Riksbagsmanna-rätt
för den Riksdagen förlustig.
§. 46.
Enar et mål til stutligc afgörande företages,
och ingen sig widare anmäler at något til protocollet
anföra, inhemte Landtmarstalken först Stän»
dets tanka, huruwida det anser öfwerläggningen
fulländad, hwarefter propositionen framstalles. Blifwer
den med allmänt Ja beswarad, ma ingen försöka
at beslutet genom ny öfwerläggning uprifwa;
kunnandes erinringar i tjenlige ordalag derwid göras
och i protocollet intagas, dock Utan werkan
af någon Bestutets ändring. Alla propositioner
böra göras lil bifall, sä ar den som samrycker kan
swara Oa och den som bestrider, t7?ej, och bör i
wigtiga frågor proposition af Riddarhus-Secretersren
striftligen författas och ^usteras^ innan den af
Landtmarstalken göres.
§ 47.
?422 Den 29 Mars. e» m.
§- 47-
Ar propo8itionen med Ja och Mej beswarad
kch begäres af en eller flere Votering, samt den eller
de derifrån ej wilja afstä, dä skal Voteringskrox-ositionc-n
genast af Riddarhus-8ecretersrvn författas
och Lil justering framställas, samt Voteringen
derefter pä satt nästföljande §. §. stadga, innan
?Ienum slutas för sig gä, och mä kroxosition
aldrig göras om det skall votera, ej heller Vote.
z-iug derom tillätas. Emot et beslut, som genom
xluralitet med eller utan Votering blifwit fatkadt,
rnä den eller de, som af särskild tanka aro, enligt
Riksöags-Ordningens 57 §. j hwad fall som helst
aga ratt reservation anmäla, sadant Uti 1'rotocol.
let anteckna lata och en sädan reservation de öfrige
Ständen meddela.
§. 48.
Da antingen Votering eller Wal börjas skall,
anmodar Ordföranden en Grefwe, en af Friherrarne
samt fyra af Adeln at jemte sig sitta wid
bordet och samfält anteckna sä wäl dem, hwilka wid
första upropek sig ej infinna, som dem hwilka c ilslädes
aro, hwarefter med Grefwarne upropet börtas
och sedan i ordning med Friherrarne samt RidDerskapet
och Adeln fortsättes. De som pä en Bänk
sitta, framträda i ssranket när bänkens numer upropas,
och wid uprop framlagge hwar och en sin
lyckta sammanrullade Sedel pä det pappers-ark,
som hålles af en Ledamot wid bordet. När Bänkens
uprop är fluradt, lemna de, som honom tilhöra,
ffrankec ät nästa Banks Ledamöter, och ma
ingen annan an den som til förewarande Bänk hörer
under påstående VIal eller Votering mara i
ffranket eller der frammanföre, an mindre sta i
skrank
-
Den 29 Mars. e. m. 1401
firank-dörren, sa framt han ej hörer til den Bank,
som upropad är, hwara Niddarhus-kiscalen noga
och alfwarsam tilsyn halla bör, och hwadan honom
äfwen owilkorligen aligger at wid alla Wal och
Voteringar tilstädes wara. Ingen mä ej heller wid
Votering rösta, som i Uprops-listan ej antecknad
sinnes, fastan han ock för sin person skulle med koller
försedd wara.
§- 49-
Wid alla Wal och Voteringar, Bankmans--  walet undantagit, stola manne uprop ste. Den
som sig ej infinner nar andra upropet för hans
Bänk 'werkställes, haswe sin rättighet den gången
förlorat.
§. 50.
Finnes wid Votering twanne eller flera Sedlar
sammansitta, etter finnes Sedel pä något sätt
märkt eller teknad, ware alla sadana Sedlar ogillade.
Wid wal af personer nyttjas skrifne Sedlar,
som stola wara enkle, flutne, hoprullade,
omärkte och frie frän all twärydighet sa wäl i anseende
til personers namn som oriktighet i anseende til
deras antal; börandes om siikeWalsedlars beskaffenhet
astid före walet fullständig skriftlig underrättelse
anfläs pa lika sätt i anseende til Voterings-kropositioner
är stadgadt; äfwen stola alla Wal, dagen
förut, til Ridderstapers och Adelns underrättelse
genom anslag kungöras- Wid Voteringar nyttjas
tryckte Sedlar med Ja och L7?ej- som uti Riddarhus-(iantLliet
stola wara at tilgä, sa wäl som pä
ett innanföre dörren i Stora Riddarhussalen framstäldt
bord, hwadan alla sadana skrifna såsom olagliga
anses.
i4or Den 29 Mars. e. m.
§- 5i.
Af den Ordförande wid bordet öpnas Sedlarne
sedan Votering- eller Wal-npropen äro flurade,
pases af de öfrige, ibland hwilka fyra föra
hwardera särskildt Lrotocoll som sedermera collationel38.
Derefter uprättas ett Wal- eller Omröstnings-krotocoll,
hwilket understrifwes af alla,
som wid bordet sutit och förseglas för ar sedermera
in Lieno upbrykas och kungöras.
§- 52.
Wid hwarje Riksdag, ware siq Lagtima eller
Urtima, wälje Ridderstapet och Adeln pä sätt
föregående §. §. stadga Trenne (z:ne) Fullmägtige
uti Riksens Ständers ögn^us; lika antal Fullnmgtiae
uci Riksens Ständers Riksgälds-Lomoir
samt Sex bevborer som innan nästföljande Riksdag
stola öfwerse och gransta Stats- banco- och
Riksgälds-Werkens tilstand, styrelse och förwaltning.
Desse Fullmägtige och Revisorer intaga sina
sälen efter ordningen af ivlstrik^ln. I anseende
til bestaffenheten af de personer,^hwilka til dessa
befattningar kunna under omröstning komma, iakrtages
hwad Riksdags-Ordningens 66, 67 och 68
§. §. derom stadga. Med Wal til Uevboi-er af
Ridderstapec och Adeln emellan Riksdagarne förhalles
pa sätt Kongl. Maj:ts Kungörelse af den
19 Februarii i?79 derom stadgar.
§. 5Z.
Dl befrämjande af nödig ordning wid Nidderstapets
och Adelns allmänna sammankomster,
är särskildt stadgande utfärdadt, soini Skora Riddarhussalen
kommer at ril efterrättelse anstas.
§ 54-
Riddarhus-Ucstollet består af Tolf Ledamöter,
Den 29 Mars. e. m. 1425
ter, deraf Fyra och ej flere böra waljas bland dem,
som ibland Grefwar och Friherrar säre hafwa. Inför
detta Utstött stola alla Ledamöter af Nidderffaper
och Adeln, hwilka efter de twänne första
amekningarne wid Riksdagen sig infinna, sin behörighet
lil Sate och Slämma wisa och polletter
utbekomma.
Detta Utstött tilkommer at öfwerse Riddarhus-
och Adliga JUNgfrU-Stifts viroHionens göromäl
sedan förra Riksdagen; revidera Riddarhus
Cafian och Adliga LaUot. Scköld-?onä. n sasom
ock alla öfriga under dessa vi regioners förs
waltning stalde Lasso,', vor,»tioner och Lester;
börandes öfwer alt detta Urstonet sin berättelse til
Ridderstapet och Adeln aflemna, deruti äfwen de
ändringar eller förbättringar böra föreslås, som
Utstottet antingen i anseende til förwaltningen eller
i andre hanseenden kan finna nödige.
I öfrigt ager Utstotter at stalla sig til efterrättelse,
hwad denna Riddarhus Ordning förestrifwer;
och ehuru detsamma föreställer Riddarhusoch
Adliga Jungfru-Stifts viroAionerne, hwilka
under påstående Riksdag uphöra, och deras befattningar
äro Utstottet updragna, ma det likwal
ej med inttoäuÄioner sig befatta, uran derest sädane
under Riksdagen sökas, böra desamma, sedan
wederbörliga prosstancl» likwäl förut i Utstottet blif»
wit granstade och godkände, hos Ridderstapet och
Adeln -n lsteno anmälas, som, efter gifwit samtycke,
lärer om AttenS införande i Matrikeln til,
säga. Lottning och instrifning i Adliga JungfruStiftet,
sa wida den under Riksdagen inträffar,
mä likwal af Utstottet werkstallas, dock bör Landtmarstalken
anmodas at derwid wara tilstades.
1424 Den 29 Mars. e. m.
§. 55-
Emellan Riksdagarne besörjas och förwaltaS
Riddarhusets enskilda angelägenheter af en Oii^Zäcm,
bestäende af Sju Ledamöter, hwaribland likwäl en
icke kommer at arnjuta någor bonorarium. Denna
virEicm, för hwilken särskild Instruckion är utfärdad
och hwaruti särskilda föreskrifter för Riddarhusets
Secreterare och öfrige Tjenstemän äfwen
äro stadgade, wäljas hwarje Riksdag af Ridderskåpet
och Adeln samfält i» kleuo, pä sätt om Wal
i denna Riddarhus-Ordning förut stadgadt är.
§. 56.
Med introäuÄioner för dem som til Adelig,
Friherrlig och Greflig wärdighet af Konungen i
Räder uphöjas, kommer at förhällas til alla delar
efter hwad Kongl. Förordningen af den 8 Maj
177; samt Kongl. Brefwet af den n Februarii
iZoo tydligen föreskrifwa; äliggande det under Niksdagarne
Riddarhus-Utskottet samt derimellan Riddarhus-Direckionen
at noga tilse och handhafwa
upfyllandet af hwad salunda härom utkryckeligen
stadgadt finnes.
§. 57-
Skulle Riddarhus-Utskottet finna nägon ändring
eller tilläggning wid denna Riddarhus-Orduing
nödig, eller wäckes fraga derom i ?leno,
hwilken til Ucstottet remitteras bör, äge Utskottet
at derom öfwerlägga och med sit Betänkande til
Ridderskapet och Adeln inkomma. Sedan Ridderffapet
och Adeln tagit sit beslut om nägon ändring
eller tilläggning, öfwerlännäs det lil Konungens
stadfästelse, för at wid nästföljande Riksdag blifwa
gällande.
§. 58.
Den 29 Mars. e. m, 1405
§. 58-
At de ä Riddarhuset befintliga Osneglogiffa
iLbeller warda i riktig ordning hallna, enligt
Kongl. Maj:ts Kungörelse af den io Augusti 1762
och den 2; Februarii 176;, åligger emellan Riksdagarne
Riddarhus-vn-eckioneu. Under warande
Riksdag blifwer detta en owilkorlig skyldighet för
Riddarhus-Utssottet,
§. 59.
Ej ma någon uptaga annan Ätts namn eller
wapen, den ma wara lefwande eller utdöd, hwari.
genom ej allenast oreda i Ätten förorsakas, utan
äfwen Oene-iloAjenre blifwa misstag och irringar
underkastade.
§. 60.
Sedan Kongl. Maj:t pä Rikssalen arffiljt
Riksens Stander och dem hemförlofwar, samt
Landtmarffaiken derefter pä Riddarhuset afflutat
Ridderffapers och Adelns sammankomster, aflemna
r Landtmarffaiken Stafwen til den efter
Kelu äldste narwarande Grefwen, hwilken med Sex
Oeputsr-rcis af Ridderffapet och Adeln genast upträder
til Kongl. Majn för at LandtmarffalksStafwen
i underdånighet återlemna, och ma sedermera
någon sammankomst för Ridderffapet och
Adeln den Riksdagen ej aga rum.
Uplastes och lades pa bordet följande ifrån Riddarhus-Urskotter
ingifne
Hörsamste Nemorial!
Genom af den iz innewarande har
Högloft. Ridderffapet och Adeln behagar infordra
R.d
-
1426 Den 29 Mars. e. mi
Riddarhus-Utskottets utlåtande öfwer det af Herr
Amiralen m. m. Friherre UuUolk Oeöerström samma
dag hos Ridderffapet och Adeln upläste Dicka,
men, med hemställan at i betraktande af den tacksamhet
Rikfens Högloft. Stander redan offenceligen
betygat de Herrar och Man, som wid den för er
är tilbaka rimade Regements-förändringen blottställde
sig sjelfwe för alt, da de wägade at genom mod
och kraft frälsa wart gemensamma Fosterland, Högloft.
Ridderffapet och Adeln mätte finna billigt och
sig wärdigt, ac til hwad redan är gjort lägga en
särskild belöning för en bland dehe förtjente Män,
Herr Hof-Jägmästaren och Riddaren Lu-eilk; och
da just hans rådighet, skyndsamhet och köld förekom
blodiga upträden med deras oberäkneliga följder,
syntes särskildt upmärkfamhec böra honom lemnäs.
I sadanc ändamål har ock Herr Amiralen
Friherre Ohrström föreslagit, ar Ridderffapet och
Adeln matte af Riddarhus-Låssan ansta et ärligt
Stipendium, tilräckeligt at underhalla en af Herr
Hof-Jägmästaren von Lreisss Söner, antingen wid
Kongl- Krigs-^caöemien eller Upsala HcgcDmie sä
lang tid som för en ynglings upfostran derstädes
kan fordras, och at et sadant Stipendium i samma
afsigt mätte för framtiden af Niddarhus-Lassan lemnäs
til en af bemalte Hof-Jägmästares manliga
Vröftmrfwingar i rätt nedstigande led, sä länge
och fa ofta nägon bland dem finnes, som en sädan
förmän kan och wil begagna.
I anledning häraf, och ehuruwäl Utskottet för
sin del wägar hysa den tankan, at sä utmärkte förtjenster
mor Fosterlandet synas päkalla icke ensamt
Högloft. Ridderffapets och Adelns erkänfta och tacksamhet,
skyndar Utskottet ar lil befwarande af Ue
missen
-
Den 29 Mars. e. m. 1407
missen och befrämjande af de ädla afsigter och tänkesätt/
hwilka utmärka den warde Ledamot/ som
hos Högloft. Ridderffapet och Adeln wäckt detta
amne, härmed til Högloft. Ridderffapets och Adelns
uplysta ompröfning samt benagna bifall förestå och
hemställa, at, dä Herr Hof-Jägmästaren vonLtteiKs
nu lefwande enda Son redan framlefwar underwisnings-ären
och utträdt uti krigstjenst, dest manliga
Bröst-arfwingar i rätt nedstigande led, sa länge
och sä ofta nägon bland dem finnes, som en
sadan förman kan och wik begagna, ma altid äga
uteflutande företräde, da han sig anmäler, ril åtnjutande
af antingen et af de a:ne Laäeu-rum wid
Kongl. Krigs-^caöemien, eller ock nägot af de Hcaäemiste
8tixen6ier wid Lunds eller Upsala Acaäsmier,
hwilka 8tiyen6ier Riddarhus-DircÄionen äisxoneiar
och af den sa kallade Adeliga L-tclette-Sebold-^onäens
medel wid yppande ledigheter mgifwer,
och at den ättling af denna Qwille, som et dylikt
Lsäett-rum eller 8tipenclinm erhåller, bör sä wäl
wid emottagande! deraf, som under ätnjutandet wara
berättigad til de förmoner och äfwen förbunden
til iakttagande af de stadgar i anseende ril älder,
kunffaper och upförande, som rörande Veste 8ttpenclic-18
upbärande äro tid efter annan af Högloft.
Ridderstam och Adeln föreffrifne och af Kongl.
Maj:t i Räder fastställde.
Och dä för en Riddarhus-O-läett wid Carlberg
altid betalas fullt underhall, enligt samma
Kongl, /ecaclemiss Författningar, rörande betalande
Lacletter, och wid de öfrige Hcaclemierne Riddarhus-8tipenclierne
för de til Livil-Ständer studerande
ynglingar, utgöra 150 R:d> banco ärligen,
samt fä innehafwas Z til och med 5 är, sä synes
äfwen
-408 Den 29 Mars. e. m.
äfwen detze omständigheter i möjligaste mätto fröarande
emot hwad den warde Ledamoten önffat och
hemställt i afseende pa tilräckeligt ärligt underhåll
under sä lang lid som för en Pnglings upfostran
wid ^caclemien i allmänhet kan fordras.
Om Högloft. Ridderffapet och Adeln för godt
finner, at gilla detta förslag, tror Utffottet at det
äsyfcade ändamälet derigenom lika orubbadt soM
wardigr kunna upfyllas.
I detta ämne har wäl en af Utffottets Ledamöter
Herr Bruks-Patron Larl von WaNreiMortk
förestagit en tilläggning, hwilken Utffottet äfweit
anfelt wara pa goda ffäl grundad och ril werkställigheren
kunna förenas med Riddarhus-Lassans tilgängar,
men hwaröfwer Utffottet anfett sig icke lilhörigr,
at detz allmänna yttrande här uptaga, såsom
utom gränsen af det amne, den meddelte Uemissen
innefattar, och hwarföre Utffottet härjemte
bifogadt får öfwerlemna bemälte Ledamots särskilta
yttrande til Högloft. Nidderffapets och Adelns
eget uplysta bepröfwande. Stockholm den 15 Mars
iZio.
Pä Riddarhus-Utffottets wagnar,
8. Uossnbane. L. v. Wakirengorlk. Lias Lagerstråle.
l^l. 6. Lallrenbsrg.
OiLlamen til krvtocollet den 15 Martil
1810.
Sedan Riddarhus-Utffottet nu bestutit athos
Högloft. Ridderffapet och Adeln tilstyrka bifall ä
den af Herr Amiralen m. m Friherre Legerström
wäckte fräga om ett 8tipsnclium af Riddarhus . Låssan
för Herr Hof-Jägmästaren von Lreiäs manliga
Bröst
-
Den 29 Mars. e. m. -429
Bröstarfwingar, och jag för min del fullkomligen
instämmer mi detta tilstyrkande, mbever jag mig
likwäl, ac derwid fä förestä en tilläggning/ hwarigenom
Herr Hos-Jägmästaren von 6reM Barn
ffulle kunna komma til ett tidigare ärnjukande af
de förmoner/ fom Högloft. Nidderffapets och AdelnS
wälwilja synes för dem åsyfta.
Jag får derföre hemställa och förestå: r:o. Ar
wid den i nästkommande Maji Manad tilstundande
inffrifning i Adeliga Jungfru-Stiftet, Högloft.
Nidderffaper och Adeln matte af Riddarhusci.
i8<>-'iN8 medel bestå Jnskrifnings-afgifterne til Sciftscassan
för Herr Hof-Jägmästaren von 6reiiks
2:ne ogifta dötttar, af hwilka den äldre är 17,
den yngre 16 Ar, samt 2:0. Ak Högloft. Ridderffapet
och Adeln, imil dest Fröknarne von 6reilk
efter ordningen i Stifts-ölLniboln blifwa i sin
tour berättigade til l^nsion pa Stiftets emedlertid
samt fran och med innewarande Ars början
wille af Riddarhusförära dem en lika?en«ion
eller zz N:d. 16 h. krgnco för hwarvera ärligen.
Lika otwifwelakrigt som etc sädanr bewis af
Högloft. Nidderffapets och Adelns deltagande ffulle
tilfredsställa den Person, emot hwilken Riddcrffaper
och Adeln wil utmärka sin aktning och er.
känsta, lika betydligt ffulle det ock efter min tanka
förhöja wärdet af dessa Högloft. Nidderffapets
och AdelnS tänkesätt, om de kunna blifwa adagalagde
genom erbjudande af en sadan förmon, som
wvre ar åtnjuta fran samma stund fom Ridderffaper
och Adeln densamma bestmar.
Jag hoppas och anhäller ar Högloft. Riddarhus
- Utskottet wille med stt utlåtande tilstyrka Denna
sak hos Nidderffaper och Adeln, farm ar i annar
fall
?4ro Den 29 Mars. e. m.
fall detta mitt walmenta Förslag matte fa åtfölja
Utskottets swar öfwer första frägan, hwilket nu
kommer at til Högloft. Nidderskaper och Adeln inlemnäs.
Stockholm den i; Martil 1810.
Cl. v. WLkrenäorlk.
Uplästes och lades pä bordet följande ifräu
Riddarhus-Utskottet ingifnr
Hörfamste ^lemons!;
Sedan Högloft. Nidderffapet och Adeln genom
l^otnco!l<;-Utdrag ^ innewarande
behagat infordra Riddarhus-Utffottets utlåtande öfwer
den af Herr Grefwe ^xel Amilton uti Ridderstapeks
och Adelns kleno gjorde Motion at til
nästimräsfande Riksmöte stora Riddarhus-Salen
matte med Kakelugnar förfes, har Utskottet i anledning
häraf anmodat Herr ?rofe««oren och Stads^rclnteÄen
L^örvell, at efter anstäld noggran besigtning
fä wäl ä sjelfwa Salen som öfre windarne
ä Riddarhuset, til Utskottet ingifwa skrifteligt
utlåtande, hwilket, härwid bifogadt, nogsamt
uplyfer ar flera betydlige swärigheter och betänkligheter
synas möta förslaget om Kakelugnars inrättande
i Riddarhus-Salen, samt at deras anläggande
och updragande pä bjelk- och taklagen skulle medföra
pä murarne widare sättningar, än de som redan
skönjas ät sidan af Riddarholms-eanalsi-,, och
således tilskynda flere wädelige följder för Byggnadens
5oIicI>t6 och bestånd.
Utskottet tror sig härwid, i afseende pä Riddarhus,
Labans kilgängar böra anföra, ar de icke
sy
-
Den 29 Mars. e. m. 141 r
synas medgifva de dryga utgifter som ett sadant
arbete otwifwelakrigt stulle henne ädraga, och dä
afwen befinnes grundad anledning/ ar befara det
en ansenlig omkostnad torde innan korrt blifwa af
nöden lil en större kepgrsnon a Riddarhuset, finner
Utstotret afwen deraf ökade stal, ar för det
narwarande endast tilstvrka antagandet af Herr
krot'e-sorén o^ärvvells bilagde Förstag at förse Riddarhus-Salen
med tara innanfönster och golfmatror,
samt arwid ingången matte upfarcas en
bonr, sädan som den af bemälte professor deröfwer
författade och harwid bilagde ritning utwisar.
Genom Vesta anstalters widtagande ar det troligen
at förmoda, at ej allenast drag fran fönstren uran
ock köldens inträngande genom dörrarne stall kunna
betydligen minstas och fö ekommas. Hwilket
allt til Högloft. Ridderstapers och Adelns eget bepröfwande
och godtfinnande härmed öfwerlemnas.
Stockholm den 26 Martn i8io.
Pa Riddarhus-Utskottets wägnar,
8. l^osenbane. L. v. VVHrrenäorlk. Lias bagerLNäle.
Ick. 6. kalleenbLrA.
Uplastes och kades pa bordet ett ifrån Riddarhus-Urstotter
ingifwir ?4c)moriU, innefattande
Utstorrets Allmänna Berättelse och yttrande öfwer
de Riddarhus-Lassau rörande arender.
stasteracles ?1eol-1'rotocoilsu för dSN 5 / 8/
Sjette Bandet. N:o L9.
1412 Den 29 Mars. e. m.
12, 14 för» och eftermiddagen samt i; och 19
Februarii.
Högloft. Nidderffapet och Adeln ärffiljdes
klockan 9.
In liäsm krolocollt
bl. kleming.
Fredagen den 30 Mars.
klenum klockan ^ ro förmiddagen.
gusteracles följande:
Utdrag af ki-otocollet, hälleti Högloft. Ridderftapets
och Adelns plenum den 29
Mars 1810.
S. D. Hwad Stats-Utffottet i en den 26
Februarii pa bordet lagdt lviemorial anfört til sivar
a de af Friherre 8tael von hollstein, Lorirtr I^uäVIA,
föreflagne Utwagar til en sakrare kontroll för
Riksgälds-Lontoiret, i afseende pa Bewillningens
behöriga taxerancls, indrifwande och öfwer-remitterande,
blef af Högloft. Ridderffapet och Adeln
til alla delar bifallit. Och skulle de öfrige respeÄive
Standen genom Utdrag af krotocollet häraf
erhålla wänlig del. klt supra.
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft.
Ridderfkapets och Adelns klenum den
29 Mars i8io.
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls StatsUtskottets
den 2z Mars pa bordet lagda Memorial
, rörande Landshöfdingen »k Lcbendoms ansökan
om anfläende af sa tilrackelige Hushyre-medel, at ar
ho
-
Den ZQ Mars. 1413
honom passande Embets- och Boningsrum möjligen
malte kunna erhallas, inkil desi Kongl. Maj:t
och Kronan kan äga tilfälle, at lil Landshöfbingeuplata
något sig tilhörigr och til ändamålet
tjenligc hus; och ffulle de öfrige respeLkivs
Sranden genom Utdrag af krotocoilec härom wänligen
underrättas, vt supra.
Utdrag afprotocollet, haller i Högloft.
Rivderffapet och Adelns plenum den
29 Mars i8io.
S. D. Föredrogs och bifölls Ståts-Utskottets
den 17 Mars pä bordet lagda Memorial, i
anledning af Riksdagsmännen fran Westerbotten,
Anders ^Mersson Åbergs och ^ons vlermanssong
begäran om prolongation ä återbetalnings-tiben af
det ril be olycklige Jnnewänarne i Westerbotten af
Rikfens Ständer bewiljabe Län. Hwarom de öfrige
rcspLÄive Ständen genom Utdrag af protocollet
manligen ffulle underrättas, vt supra.
Utdrag af protocollet, hållet i Högloft.
Ridderffapets och Adelns plenum den
29 M-ars 1810.
S. D- Föredrogs a nyo och bifölls GtatsUtffotrets
sen 24 dennes pä bordet lagde Memorial,
i anledning af Friherre Stael von voll8teins
til Fullmägtige remittersöe motion , det mätte Riksgälds-Oontoiret
äläggas at afgifwa Förklaring, af
hwad orfak beloppet af Bewillningen för den del
af Socker, fom stamplas wid Hallrätterne, blifwir
wida mindre uptaget i Riksgälds-Lontoiretsaflemnade
fammandrag, än man af erhallne upgifker
fran General Landt - Tulls - vireckionen funnit höra
-
-4^4 Den Zv Mars.
ra wara influtit. Och ikulls underrättelse härom
de öfrige respektiv? Standen genom Utdrag af
krotocollet wänligen meddelas. lilt 8llpra.
Utdrag af krotocollet, häller i Höglofl.
Ridderikapets och Adelns klenum den
29 Mars i8lv.
S. D. Bifölls och gillades til alla delar hwad
Stats-Utskotter uti ett den iz Mars pa bordet
lagdt klemorjal andragit, til swar pa den af Friherre
8tael von klollstoiu, Lorlltr k.u6vi§, wäckte
Motion, at Uti ObliZLtioner eller Skuldsedlars betalande
man och man emellan en iixeraä Lours
kunde bestämmas, hwarefter betalningen borde ske;
hwilket genom Utdrag af krotocollet de öfrige
resxeÄivL Sranden wänligen skulle tilkännagifwas.
I7t suxra.
Föredrogs a nyo L-rnco. Utssottets den 29 Mars
pä bordet lagda Memorial, rörande fortsättningen
af Fittja Brobyggnad.
Bifölls.
Föredrogs ä nyo kanco-Utskottets den 29
Mars pa borver lagda l^lemorial, innehållande Utssottets
förfrågan, huru Ridderikapets och Adelns
samt Bonde-Ständers beslut, rörande ränte-berakningen
för kruigueus kxtraortimlllie förssott til NiksOibcouten,
borde förstas.
Friherre Leäerström, ^acob. Ridder
ssa
-
Den Zo Macs. 1415
ssapets och Adelns förra beslut, rörande detta amne,
innehöll, al Niks-Discomen för 600,000 R:d.
eller derutöfwer til högst s:del af det faststälde
Ivlaxiinum för sine af Lancjuen erhällne försträckningar
flulle erlägga endast z procent. Detta bestut
har L-mco-Utskottet ansett twetydigt och twekat
hwad föressrifter det i detta fall skulle lemna
Lanco Fullmägtige. Saken synes mig lättast wara
flut, om Herr Grefwen och Landtmarskalken
läcktes göra kroposition, at bestämdt för -s:del af
dessa förflott räntan matte fa beräknas för z procent.
I alla fall blifwer detta en ren winst för
Zan^nen, som förut pä detta wilkor ät Disconten
Utlanat z billioner.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde krapo8ition, at Ridderflapet och Adeln matte
bestämma, det Niks-Disconten för 4 af de innom
ett stadgadt Maximum af Kaninen erhällna
extraoräilEL Lämbiträden skulle erlägga allenast z
xroLent.
Bifölls.
Herr d^oräenstolps, ^näers. Dä lag
af en wärd Ledamot och Kanco-Fullmägtig, Herr
Karon cecler8tröm, sätt den Uplysning, at Riks»
visconten skall fortfara til 181), men osäkert kan
wara om Riksens Ständer hinna sammankomma
til den tid dä nyflnamnde Discont hör uphöra, sä
får jag i ödmjukhet proponera, at Ridderflapet
och Adeln nu wille taga ett bestämdt beslut, at
ingen ny Ociro/ för Niks-Di-iLontLn mätte fä äga
rum, emedan i min tanka Languen bör framdeles,
om ej helt och häller, ärminstone för Adelar hafwa
och
14^ Den zo Mars.
och fa behålla den hitintils sä gansta betydliga andelen
i Riks-viscontens winst.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erindrade, at detta wore ett nytt amne, som nu icke
kunde uptagas; men at för öfrigt, dä Riks-Niscooten
ej förr an 1815 bör uphöra, kunde de da sammankommande
Riksens Stander bast derom widare
dä förordna.
Herr Nordenstolpe. Jag får dä ytterligare
tillägga, at om ocksä Ridderstapet och Adeln
skulle, i likhet med hwad Herr Grefwe» vchLandtmarstalken
yttrar, anse mitt nyh gjorda anförande
säfom en ny fraga, ehuru jag förmodar wära?rotocoller
kunna witsorda, at detta ärende warit
ofta inoveraclt af Herr Baron 5!tLol von Igollstein ,
sä fär jag pä det högsta anhälla, at denna fräga
genast mätte til Lrwco. Utstottet remitterss.
Friherre Legerström, sgeob. Jag ar
för min del af en hel annan öswertygelse an Herr
l^lorclenstolpe, och tror at det wore wal Languen
aldrig haft något at göra med lUconten. Den
winst Lrmguen deraf tros draga, ar helt och hållet
stenbär, och, om den afwen wore werkelig, icke
swarande emot den risgue densamma ätföljer. Den
nu stadfastade OKro^en mäste likwäi racka sinai;
Ar rilanda, och simas säledes just wid den tid Riksens
Stander härnäst komma at samlas. Skulle
detta äfwcn ej inträffa förr än O-Iroven til ändalupit;
kan likwäl icke visconten dehförinnan hafwa
afsiutat sina Ligwller, emedan uran ar löpa fara
för en altför stor förlust eller ar fullkomligen
siry
-
Den zo Mars- 141?
strypa alla Näringar, hela det nu utlänade LapitLlst
ej pä en gang kan indragas.
Herr klinspor, Oeröt, anmärkte, at
om det more förman för krivata at deltaga i visconten,
borde det äfwen wara drt för bananen.
Her.r Grefwen och Landtmarskalken
förklarade, at frägan, såsom ny, förfölle. .
Härefter jusmraclos följande:
Utdrag äf ?rotocoIIst, hållet i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
zo Mars i8iO.
S. D. Föredrogs ånyo banco-Utffotlets den
29 Mars pä borver lagda Memorial, hwari Utffotter
begärde Häglofl. Ridderffapets och Adelns
och Hederwarda Bonde-Ståndets förklaring i afseende
pä deras besiut, rörande ränte-beräkningen
för de af banque» til Riks-Oisconten meddelade
Lxtraorciinair-l biträden; och befföt Högloft. Ridderffapet
och Adeln för sin del, at sedan kancoUtffoltet
nu för dessa biträden fastställt ett klaximuin,
för rn tredjedel af KanciuenZ Försträckningar
til Oisconten, endast z proLent komma at erläggas10t
supra.
Friherre 8tael von hollstein,LorkitL
I.n6viZ. Dä jag ej war närwarande när detta
beflut fattades, som i detta krowcolls-Utdrag innehälles,
fär jag i anledning deraf göra den motion,
at sä snart den NU warande vlscontsns OckroxUP»
hör, viscomen ej mera mätte drifwas för privatas,
ritan för Langens räkning.
Herr
i4l8 Den zo Mars.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
wille uplysa Friherre §tael, ar denna fragg nyst warik
wäckt, men såsom ny ej kunnat upragas.
Herr dlorclenstolpo, fVnclers. Om pä
Herr Baron Leäc-isrröms yttranve det ar en afgjord
sak, at OLkio^en ej kan fa nägon tiiökt ny sermin
(om den ock wid början af i8i; stulle til anda
gä) förr an Riksens Ständer derom desima, och
hwilket wi med tämmelig witzhet kunna förutse stall
ike omkring meclium af ar iZl;, sa har jag för
min del ingen ting at påminna, det den gamla O»
ti v^eu imil sistnämnde lid får fortfara, allenast Riks»
IdiscoMLNs Onegäon sa rerra n gerar, at 0M Riksens
Ständer för godt finna, at da genast göra en eller
annan ändring eller tou>l indragning,
nen derpå mätte wara beredd»
Friherre dlecierström, ^acob, liprepas
de hwad han rörande detta ämne förut anfört, tillaggandes,
ac et beslut nu, om hwad som ; ar hars
etter borde göras, ej wore lämpeligr, emedan wi
ej nu kunna känna i hwad ställning sakerne dä
kunna wara,
Friherre 8tae! von lckollstein förklarade,
ac endast man kunde wara säker, det ingen ny
OQi-oy viLLonten tildelades innan nasta Riksdag,
wore han tilfredöställd, och wille ej widare yrka sin
anmärkning,
Företogs lil pröfning Allmänna Beswärs- och
OeconomiW-Utssyltets den 8 Mars pä bordet lagda
-
Den ZQ Mars. 1419
da Betänkande, rörande wiha uti Indelnings- och
Rorerings-Werket pästadda miftbruk, jemte upgifna
förslag lii deras ashielpande.
Grefwe Lilienborg, flobgn bl en NINA,
uplaste til ?!0t0L0llct följande: Dä för ätta mana»
der sevan Herr Friherre buncks btemori-N, i afseende
pä Kneckte-^omiaAerneZ efterlefnad, blef til
Högloft. Oeconomi»:- och Beswars Utfforrets handläggning
remitterat, trodde jag mig med säkerhet
kunna påräkna, det rädrum icke skulle komma at
saknas til granskning af er amne, hwari rättelser
vtwifwelagrigt rarfwas; men ehuru genom ec owän.
tadt dröjsmål Utskottets Betänkande deröfwer först
för fa dagar sedan til Riksens Ständer inkommit,
och vetta dröjsmål förmodeligen i anseende til Riksdagens
snara flut lägger hinder i wägen för detta
ärendets flmeliga pröfning, anser jag mig likwal
sa mycket minore döra lata wid Betänkandets innehåll
bero, som det skulle innefatta et medgifwanbe
af principer, jag för ingen del kan godkänna;
och får fördenskull wördsammeligen anhalla, at följande
anmärkningar deröfwer ma jenne Utskottets
Betänkande til deh pröfning och utlåtande blifwa
behörigen remitteracie. Wid Utskottets Betänkande
öfwer i fräga warande demona!, innefattande
flere medgifwanden, hwari jag för min del icke instämmer
, får jag i afseende pä första pm,Asn anmärka,
ak vä Utskottet yttrar sig hafwa genomsett
Kneckte-LontmÄerne, samt funnit de deri sedermera
gjorda förändringar hwarken obiliige eller öfwerflödige,
hade jag wäntat ak Utffottet skulle hafwa
beledsagar detta yttrande med innehaller af dehe förändringar
och skälen lil deras godkännande, men
der
-
1420 Den ZO Mars.
deremot hade jag af Utssottek, som det icke kan undfalla,
ar allmänna ärender böra wid Riksdagar
allena afgöras, icke wäntat den framställde ?roxosition,
at nämligen wid Lenera!-Mönstring borde
emellan Konungens Ombud och Rotehållare öfwerenskommelser
träffas, om Kneckte-Oomrackernes
vfwerfeende och de nödige ansedde tillaggningars intagande
deri, enär i betraktande kommer, ar förändringar
eller tillagg i sädane Lomracker ej annorlunda,
an i söreffrifwen ordning wid Riksdagar
kunna tilkomma, samt at öfverenskommelse derom,
pa andra lider träffade, ej kunde medföra annan
an jlläiviäue! förbindelse, och ej bero af pluralitetLN8
bestut. I grund häraf har jag trott, det Utskottet
äfwen fa litet ssulle såsom behörige stadganden
antaga, hwad i sadan wäg och pa sistnämnde
sätt tilkommit, som de förordnanden, hwilka Scyrelse-Magren
utan grund af Författningar blott såsom
befallningar påbjudit. I anledning af hwad
rm är anfört, får jag yrka, at alla i första gunckerne
uptagne förslag til Rust- och Notehallares sammankallande
til widtagande af bestut i nämnde afseende
ma, såsom olaglige, aldeles förfalla, äfwenfom
och uran ar twifla om Utskottets kännedom deraf,
ar den waulige riden för Möten är för närwarande
altför inssränkr, och under medgifwande af Utskottets
Oecouomiffe bedömmande om Hemmanens
genom odling wunne förbättring, jag för min del
icke kan medgifwa den deraf dragne slutföljd, ar
nämligen Rotehållare borde skäligen ataga sigen
bestämd pa88LvolanLt;-afgift för Möten, pä den
enkla grund, at Notehällare, enligt de contracker
jag känner, icke äro til någon utgift för Möten
ritan ersättning förbundne, hwarwid jag särskilt
Den ZO Mars. 1421
får äberopa Rotehållare i Södermanland Kneckke-LoMlöHer
af 1686. Dä lag således ickewantat
fran Utssottet något förslag til ätagande af nya förbindelser,
säsom utom kretsen af dest befattning,
får jag med den erfarenhet jag säsom Rusthållare
ager, harwid jemwal anmärka, at följden deraf
skulle för Rotehällare blifwa en aldeles ny penninge-utgifr,
ty de stulle icke i alla fall undkomma ven,
at biträda soldaten med matsäck, dä han ingen annan
tilgäng agde. Som Rusthållare erlägger jag
x,i88Lvolgr>ce och likwäl särskildt biträde med matsäck
eller motswaranve penningar, emedan jag icke
vtydeligen försport, at er sädant extra biträde more
behöflig! om ej päräknadr. Sä länge Hemmansägaren
mäste sakna utwäg, at med penningar fä
upfylla och godtgöra alla sina förbindelser såsom
Rust- eller Rotehållare, bör han icke medgifwaucwidgande
och rilökning deri, son» ofelbart sedan skulle
öppna »väg för nya päftaenden. Suteligen fär
jag anföra, det jag funnit anmärkningswärdt, at
pä tilkännaaifwande af inisjbruk, til »vinnande af
rättelse, Utskottet icke meddelar annat yttrande, an
bet at de ankomma pä särskild anmälan pä »vederbörlig
ort, och om ä ena sidan denna anwisning
ar öfverflödig, dä denna utwäg ar allmänt känd,
torde det ä andra sidan skäligen böra räknas til
Oeconomi^-Utskottets äliggande, at förestä rättelser
i allmänna mihbruk, somtämmeligen allmänt medgiftves
i före»varande amne existera och af Utskottet
icke blifwit motsagde. Jag hade derföre önskat,
at til uplysanve af Rust- och Rotehällares samt
Ryttares och Soldaters ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter, och tk undanrödjande af de stora olägenheter,
som upkomma af obestämda föreskrifter och
saknad
1422 Den Zo Mars.
saknad kännedom af gransen emellan rättigheter och
skyldigheter dem emellan, Högloft. Mffoltet hade föreslagit,
at hos Konungen den underdäniga anhållan
matte göras, der Herrar Landshöfdingarne borde
anbefallas, at, uppå sseende anmälan af Nustoch
Rotehållare, Soldater, Ryttare och Batsman,
meddela yttrande, som i grund af Författningarne
bestämde förenämnde rättigheter och ssyldigheter til
ömsesidig rättelse, samt at det borde åligga wederbörande
Krono-Betjening, at da olika begrepp derom
upstod, under åberopande af hwad Författningar
stadga och i grund deraf, emellan Rust- och
Rotehållare, Soldater och Ryttare behörige l^igvi.
cler upgöra.
Härmed förenade sig
Herr Iliam, kebr, Herr Klingspor,
OerUt, och Friherre 8tael von hollstein,
hwilken sistnämnde anfag wore nog, allenast de sturne
LontraÄ^rne höllvs i helgd.
Herr Lergbman, m b r osin 8 LFNU8,
nplaste följande DiÄLmsn: Wid Allmänna Beswars-
och Oeconomi^-Utssottets afgifne Betänkande,
i anledning af Herr Ofwerste-Lieutengmen
Baron ^nncl^ KiomoiialLr, rörande wista mitzbruk
wid Jndelnings-Werker, utbeder jag mig fa göra
någre anmärkningar, dem jag öfwerlemnar til Herr
Grefwens och Landtmarssalkens samt Högloft. Ridderssapets
och Adelns uplysta granssning. Om man
ock wil medgifwa, at de rid efter annan med Lavalleris-Negementerne
ssedde förändringar kunnat
warit högst nödwandiga; följer icke deraf, at de
bordt falla Rusthailarne til last. Dä vesta, efter
Lön
-
Den ZO Mars. 1425
contraÄerns, upsatt karle» och haft-munderingar,
bewärings-persedlar m. m. hade sädane icke bordt
c-r88ei-38 eller lil bruk afskaffas, innan de funnits
försiitne eller obrukbare, och i fall en alholm nödwändighet
fordrat deras förändrande, hade kostnaden
derwid bordt bestridas af Staten och aldeles
icke blifwa Rusthällarnes. Af sa wäl den anled»
ning Herr Baron l?'uncks lVlemorial som den nog
allmänna klagan gifwir, tror jag Utskottet kunnat
förestå en Författning härom för det tilkommande,
som frikallade Rustande fran flike oskälige kostnader,
och jag anhaller, at sadant blifwer Utskottet
updragit. Det kan wäl synas, som de kormslketer,
hwilka Herr Baron kmmk. föreslagit til iakttagande
da Rust- och Rotehållare skulle sammankallas
lil hörande i frågor om förändringar uti deras
eontraÄer, wore til en del öfwerflödige; men erfarenheten
har wisat, huru Rust- och Rotehållare
ivid dylike tilfällen blifwit behandlade, och at deras
vfwerläggningar warit rätt ofta ingen ting mindre
än frie. k^ulraten hafwa blifwit, al de, emot
mängas ofta de flestas nekande, ansetts bifallit de
gjorde ?ropo8icic>ner. Jag får derföre förestå, ar
Urskottet marte anmodas prcheÄoiA, huru hädanefter
bör förhallas, när sadane ?ropn8irioner blifwa
Utgörande; hwarwid åtminstone til de fleste delar
och sine grunder Herr Baron kunell upgift
synes böra följas. I alla fall bör en förändring
j LontrEsr icke blifwa antagen för längre tid än
til nästa Riksdag, och dä framläggas til Riksens
Ständers gillande. Dä det nu brukeliga romontoring-sätt
för O-rvallerio-Regemenrerne sä mycket
klandras, mätte wäl nägot annat upfinnas, och sä
wida Utssoklel ej kan upgifwa nägv! bättre än dee
1424 Den zo Mars.
af Herr Baron linnck föresiagne, detta, åtminstone
i der närmaste/ följas. Widkonmiande KxL,eiris-Mören,
sa hafwa ärligen er Regements- af n
dagar och 2:ne Oompagniu-Mören, er om wären och
er om hösten, hwardera af z dagar, blifwir hällne.
I sednare tider har man sammanflagit de 2:ne fed,
nare med Regemenrs-Möter, hwarigenom de af i?
dagars längd upkommir. Ar, såsom stundom stedt,
widare förlänga Regemenrs-Möter med en eller flere
dagar i stället för Kyrko-krxeZLicei , rror jag wara
mindre förmonligr för liouppe», som derigenonr
saknar all ösning emellan Regements-Mören: en tid
af mer än i r mänader. Ar Rorarne förlora derpå,
är rydeligt, i der de nödgas fournera sä manga
flera dagars malsäckar. Di förekommande af
de mänga klagomal som upkomma emellan Rotar
och Manskap öfwer för mycket fordrad och för litet
gifwen Möres-kost, får jag förestå: det Rnstoch
Rokehällare blifwa xroponeraäe, at förpläga
deras Manstav efter Fält-Staten, da de säkert
bewiljade dubb.l porrions- eller sa kallad tobaks-stilling,
i stallet för drickspenningar. Karlen wandes
dä wid det pi ovianterinAS-sätt, som brukas i fält.
Han bör under Mötet wara förswarligen född; men
han kommer dit för sin öfning och ej kil at frästa,
hwilker ofra mäste ste pä en fattig Rotebondes bekostnad,
fom under tiden kanste saknar en brödbeta
för sig och barn. — Jag kan ej förena mig nied
Herr Baron tckmck deruti, at icke någon LomxaZnie-OltiLer
får närwara wid Ivuc-.rururing: en
sadan mäste finnas tilstädes; men jag anser högst
nödigt förekomma, at han, eiler hwilken annan Tjensteman
som hälst, tager minsta befattning wid <-'ontrackers
»prackande emellan Rotar och Manstap.
Slu
-
Den zo Mars. 1425
Sluteligen och som Herr Baron tunells Nemonaler
icke omförmäla något miftbruk wid Jndelnings-Werker,
som ej wid någon Riksdag förut warit aklagadt,
och igenom en eller flere Kongl. UesoluoonLi ,
antingen pä Allmogens, Rust- och Rotehällares eller
enstildtes beswär, blifwit til fortfarande förbju.
dit; men defte Uesolmionei? dels kommit i glömsta,
dels för deras alder blifwit ansedde kraftlöse, sa
får jag underställa, om det icke wvre lämpeligt:ak
Riksens Högloft. Ständer hos Kongl. Mahr göra
underdånig anhållan, at et sammandrag af Vefta och
alla andra Författningar, rörande Jndelnings-Werket
och Rust- och Rorehallares styldigheter och rättigheter,
blifwer författadt och til wederbörandeS
efterrättelse allmänt kunnigt gjordt.
Herr 8iIverstoIpe, foklin Oa vill, yttrade
sig: Uti de frän Allmänna Befwärs-och Oeconomiss-Utstottet
äterkomne Friherre kuncks ivismorjgler
är nämndt om Embetsiuanna-wäld. Detta
kan endast hafwa afseende pä Konungens Befallningshafwande
eller pä Ol-iocrarne af den indelte
Armeen, emedan inga andra Embetsmän äga
befattning med wederbörande Jordägares Rustningsoch
Roterings-styldigheter. Dä således genom 0-  bestämda bestyllningar en stugga för wäld och egennytta
kastas pä indelta ORcerarns, och sedan iag
öfwer zo är warit tjenstgörande wid er indelt Regemente,
anser jag för en skyldighet, ar ti! Högloft.
Ridderffapets och Adelns ompröfwande hemställa,
huru obehörigt det är, at genom obestämda bestyllningar
kasta ffugga pä en witz Oass Medborgare,
dä man deremot har tilfälle, at, enligt de nu gällande
Författningar, stalla för laga answar den
1426 Den Zv Mars.
Embetsman, som pä något sätt wisar wald och egennytta.
Jag provocerar äfwen hwilken som halst,
at wisa, det någon wäld eller egennytta blifwir utöfwad
af någon Oikicerare wid den Lorps, der jag
har den äran at tjena.
Friherre kunck. har yrkat, ar det stall wara
^omps^nis-Olkicerawe förbudit at befatta sig med
Kecruters blifwande Lontracksr, ellet Ät Wid Kecriitenn^s-Möten
wara närwarande; men något hwar
lärer inse nyttan af, at Lämpälle-. OikicerarnS; hwilke
genom syners förrättande a Ryttare- och Soldare-Torpen
bättre än de Nustandes LoinpaznieFullmaqtige
känira Torpens bestaffenhek, mä enligt
Herr Ofwerste LerZNmans yttrande kil uplysningars
meddelande wid Kecriiterin^s - Mören wara närwarande.
I anledning af hwad Herr Grefwe O^IIenborZ
anfört, at han såsom Rusthållare warit nödsakad,
ar med mar och drickespenningar biträda sine Ryttare
wid infallande Mören, sa anser jag för en
skyldighet, ar, emedan Grefwe Lilienborg har Rusthäll
wid den Loipz der jag tjenar, meddela den
uplysning, at wid infallande Mören med Lif-Negements-LiiAaasn
blifwer Ryttare-Hästen af?a38svolance-Lassan
fouragsracl och Ryttaren försedd med
god proviant, sa rilräckelig ar han knappast orkar
den förtära, hwaremoc de Rustande erlägga endast
6 R:d. ärligen, för det deras Ryttare och hästar
blifwa pä sädant sätt under er 17 dygns Möre
samt under marchen til och ifrån Möres-ställer af
kasssvolsnce - Lassa» med proviant och fourage försedde.
At detta ej kan efter nuwarande waru-priser
bara sig, at kassevolancs-LontraLet säledes är
för de Rustande högst förmånligt, och at dek sä wal
Den ZQ Mars. 1427
för Ståls. Werkst som för Regementets exercics
more nyttigare, om detta Lontin kunde uphäfwas,
samt at de rustande hädanefter sjclfrve unVcrhölle
sine karlar och hästar, lärer Höglofl. R.dderssavet
och Adeln lätt kunna finna.
Afwen får jag förena mig med hwad sa wäl
Oeconomis och Beswärs Utffottct som Herr Ofwerste
Le,^l>m»n hemstält, rörande en underdånig
anhällan hos Kongl- Maj:r, om at en fullständig
Nädiq Författning malte utfärdas, innehallande
alla Rust- och Rotehällares Rustnings och Noterings-ffyldigbeter,
jenne wederbörande Embetsmäns
dermed ägande befattning.
För öfrigt anser jag mig böra styrka til bifall
a det nu upläste Allmänna Befwärs- och Osconomie.
Utjkottets Betänkande.
Friherre 8tael von hollstein. Om
Friherre ^unck i sitt l^emorull hade yttrat, at
xenLi-elc vexationer af indelta OkticLi-are beginges,
hade han gjort oförswarligt, men nägot sadant
uttryck finnev ej i hans lvlemoiial, Det är lyckligt
ar man kan saga, alde äro sällsynte, men de
hafwa dock existerat, ty man har exempel at Ofticerarc:
blifwit ftälde inför Ratta och förlorar timsten.
När Friherre tunck ingen angripit och icke
eller gjort någon generel bestyllning, lärer icke eller
någor fel böra honom tilwitas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition til ater-remiss af Betänkandet,
ätföljdt af de gjorde anmärkningarne, hwilken
Bifölls
" FS
Sjette
Bandet. N:» Av.
1428 Den zo Mars.
Föredrogs a nyo Bewillnings-Utskottets den
29 Mars pä borver lagda kvlemorial, innehallande
Utskottets Förflag til jemkning af Riks-StanDens
beflut, rörande bränwins-bränningen och den
för densamma til erläggande afgifren; och blef, efter
företagen granskning xuiEe.wis, delta Betänkande
gilladr och antagit, utom i nedanstående
delar, hwarwid dels Anmärkningar gjordes, dels
Förändringar beflötos.
Wid den kunLk af Betänkandet, hwari Utstöttet
förklarade, at den hos Nidderskapet och Adeln
gjorda Anmärkning, rörande Pannerymdens inskränkning
efter 1800 Ars Författning, wore stridande
emot z Stånds Besiut, samt derföre föreslog,
at denna Anmärkning matte förfalla, yttrade
Friherre Damil ton, carl, at han warit
en ibland dem som tyäst ifrat för bibehällandet
af den genom i8vo Ars Författning bestämda
Pannerymden. Denna fraga syntes och wore wäl
blott Oeconomist, men den stöde i sä nära gemenstap
med beräkningen öfwer afgiften, at den ej
ifrän Bewillnings-Frägan kunde ffiljas. Friherre
Amilton wille derföre ej, genom ett ytterligare motständ
werka omgängar och upffof, eller tilstyrka
Ridderssapet och Adeln, at til Nämndens afgörande
hänskjuta denna Fräga, men han wille endast
til krotocollet förklara, at han oförändradt
förblefwe wid sin mening, at en inskränkt Pannerymd
bordt bestämmas.
Grefwe De la 6ar6je, kacob, förklarade,
at sedan Utskottet erhällit del af Ständens
i detta afseende stadgade tankar, hade det ej annorlunda
an Betänkandet mwisar kunnat förfara.
Herr
Den ZO Mars. 1429
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde derefter kroposmon rjl antagande afUrstoctets
Förslag, hwilken bifölls.
Wid den följande kuuQsn, hwari Utstotket
förestår, at sedan genom Nämndens Bestut blifvit
afgjordt, ar Jnwänarne l Stockholm och Götheborg
ej stola fa bränna Bränwin, - Oi,
reÄionen mätte anfwara för och erlägga den afgift,
som i Bewillningen pä desse Städers Jnwanare
warit beräknad, yttrade sig:
Grefwe Oe la 6ar6ie, stscob. Bewillnings-Utskottet
har trott sig kunna ålägga Spanmals-OireÄion
denna afgift, sa wäl pä den grund,
at den mäst rättwifa billighet synes fordra, arden
som begagnar en förman äfwen derföre bör til Staten
erlägga hwad Staten i annat fall af den som
densamma ätnjöi skulle upbära, som ock at denna
virEion af alder innehaft rättigheten ar besörja
Bränwins-cli'8tiIlerinHen i Stockholm. Denna äixtilIerinA8-rart
har SpaNMäls-OireUionsn Ut-arrenöerat
at Bryggare-SoLieteten, hwilken derföre
betalt i6,OOO R:d. Ehuru nu, da införseln äfwen
af 6i8tiIIera6t Bränwin är fri och tilläten, samma
8umma ej möstigen kan ernas, tror jag dock, ae
åtminstone hälften med säkerhet bör kunna paräknas,
och at winsten af Krono-Brännerierne fullkomligen
fyller återstoden i den päräknade Summan.
Friherre Oeöerström, stacol). Da det
är Spanmäls-OireÄionen alagdt, ar i Stockholm
och Götheborg förbränna endast ett wisst inskränkt
Quantum Säd, blifwer det äfwen swärt at älägaa
Direckionen betalningen af denna afgift. Ester
mia
i4zo Den ZO Macs.
min öfwertygelfe kan OireLtionen ej komma ut dermed.
Nar det ar tillåtit, at ifrån Landet fritt införa
och försälja Bränwin, kunna ej Krono-Brännerierne
med fördel tillverka. Om Spanmäls-OiroLtion
rätt calculerar, skulle det wara en möjlighet
at den funne sit interesse uti at aldeles icke
bränna. Jag anhäller derföre, at fa weka, huru
del stall sörhällas, i fall Spaumäls-OircAioiisii
skulle inställa Bränningen, om den i alla fall wore
förpligtad at betala, och om icke, hwar fyllnaden
i Bewillnings-Summan stall tagas.
Herr iliam, ?ekr. Det naturligaste swaret
pä dessa frågor, är, at det dä ätergär til hwad
det borde wara, at Städernes Jnnewänare fa bäve
bränna och betala afgiften.
Herr krjnt^scklölä, ?aul. Som jag upgifwir
det nu föreslagna sattet at fylla bristen i
Bränwins-Bewillningen, anser jag mig afwen
stylvig ar upgifwa min
at afgiften skulle kunna utgä. Jag har calculerm,
ar 800,000 Kannor skulle ifrän Landet til Stockholm
kunna införas. Dä dertil lägges en tillverkning
af 400,000 Kannor pä Krono-Brännerierne,
är likwäl icke Stadens behof upfyldt, och om
Sommaren, dä pä Landet intet Branwin tillverkas,
blifwer det nödwändigr brist pä Bränwin.
vireÄionen kan sälrdes icke sakna afsättning pä sin
tillverkning, och mäste således derpä winna. Nar
Dertil lägges winsten af cUstillermZen, kan man wara
säker pä, at vircÄionsn kg» erlägga den päraknade
Summan.
Grefwe
Den zv Mars. -4Zr
Grefwe Oe la Qarclie, Irrcob. Hela
Bränwins-Skatten för bäve Stockholm och Göthe»
borg utgör ej mer an 19,000 R:d. När Span»
mäls-vireÄion j vesta bagge Städer fär förbränna
ZO,ooo Tunnor, kan den wisserligen påräkna
en betydlig winst. När dertil lägges, hwad jag
redan haft äran anföra, clistillcrings-winsten, hwit»
ken jag räknar blott til hälften emot hwad den
warit förr, synes mig ingen fräga wara at icke
Afgiften urgär. Jag tror mig detzurom med sä»
kerhet weta, at Bryggare-Societeten redan bjudit
6200 N:d för ckstillerinZen, och jag är för min
del vfwertygad, at anbudet kan och bör ökas.
Herr ?rintL8cböiä utbad sig, at til sitt
förra yttrande fa tillägga, at om vireLttonsn äf»
wen icke ffulle kunna päräkna en säker afsättning
af Bränwin i Stockholm, wvre den sä mycket
säkrare i Götheborg, emedan den deromkring liggande
Skärgärden alltid consumerar ett gansta betydligt
Quantum.
Friherre Legerström, ^g,cod, medgaf
at om Spanmäls-vireÄionen altid säkert kunde
rilwerka Bränwin, förfölle äfwen hans Anmärkning,
men om detz tillverkning af Landet undersäldes,
da den funne sig nödsakad at densamma inställa,
frägade han ä nyo, om vireQionen stulle anses
stylvig at betala.
Herr klingspor, 6er6t, yttrade, at han
trodde det icke bero af OireÄiouen, at bränna ellers
ej, och at det wäl mätte wara en förmän, ester
OireAionen sä ifrigt arbetat för at winna denna
rättighet. Grefwe
»4Z2 Den zo Mars.
Grefwe körner, ^stolk 6örrn. För
min del har jag warit och ar ännu afven tankan,
at det ej kan wara någon fördel för Krono - Brannerierne
at bränna, när ifrån Landet Bränwin
fritt kan fa införas. Tilwerknings - Kostnaden
niaste Llifwg drygare änLavdrmannens, och vir-, pionen
en gang finna sig nödsakad, at ej begagna den
nu wunna rättigheten. Jag har äfwen i allmänhet
yttrac mina twifwelsmä! rörande rigtigheren
af calculerns öfwer hela Bränwins- Bewillningen.
Men derom är nu för sent at widare yttra
sig. Sedan genom Nämnd blifwit afgjordt, at
Stockholms och Götheborgs Städer ej fa bränna,
när de Veconomiffa Författningar af g Stånds
sammanstämmande Besim blifwit stadgade, och när
Ridderffapeks och Adelns ssiljagkiga tanka rörande
Bewillnings-Fragan ej kan hafwa nägot annat
inflytande, än at fåken a nyo til Nämndens
afgörande mätte öfwerlemnas, får jag hemställa
vm wi kunna eller böra göra annat, än, oaktadt
förslagets brister,, detsamma bifalla, när wi ej kunna
göra bättre. Genom ett fayant Beslut winna
wi Åtminstone tid. At positivt älägga OireAionen
at bränna, om det ock ffedde med förlust, finner jag
lika omöjligt som yrattwist. Skulle den ej bränna,
lärer den icke eller wara i tilständ at betala
Afgifken, och Stats'Werket kommer da i mistning
af sina inkomster, men sa som sakerne nu blifwit
ställde, ser jag derföre ingen hjelp , utan man mäste
täta hwao som ej kan rättas.
Hans Lxcel lsnce Herr Grefwe kuutk.
I det hufwudsakliga instämmer jag med Grefwe
men, dä jag hörr ätffillige wärde Ledamöter
-
Den zo Mars. -4ZZ
möter yttra den fruktan, at Landtmannen skulle kunna
undersälja Krono-Brännerierne, får jaa förklara,
at jag ej tror förhållandet wara sädant. Der
ar allmänt bekant, at en bränwinsbranning-, anställd
med en efter scuemiligua grunder gjord inrättning
, ger mera bränwin af hwar lunna säd, an den
som göres efter gammal stenman. Jag medger at
bränsle och dagswerken äro dyrare, men winsten
ar deremot större. Jag kanner, under den tiv jag
med Brännerierne haft befattning, at man der bekommit
ända til 21 kannor och derutöfwer ur tunnan.
Jag lemnar derhän hwad enskilte kunna fa.
Deremot bör man göra afseende pä en omständighet,
at drank-förfäljningen i Scaderne ar betydlig,
och at da man af hwarje sädes-tunna kan räkna
pa z tunnor drank, och deras wärde afdrages ifrån
rilwerknings-kostnaden torde det wara tydligt, at
nägon underfäljning ej kan äga rum.
Friherre l^säerström, ^acob. Della cslculer
synas mig ej wid detta tilfälle kunna komma
under öswerläggning. Jag fäster mig allenast wid
Grefwe klörners upgift, ar Staten skulle komma i
mistning, hwartil jag aldrig kan samtycka. Jag
önskade derföre, at dek fastställdes, at lVlLZALinsOireÄionen,
antingen den tilwerkade bränwin eller
ej, skulle answara för afgiften.
Efter en kort ytterligare öswerläggning bestöts,
uppå derom af Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjord l^oposition, at ordet owilkorligenstulle
tilläggas framför orden: erläggas och answaras
genom Allmänna öäaZLLins-oireLtionen.
Wi
-
»4Z4 Den Zv Mars.
Widare, och efter derom af Herr Grefwe
Ve la 6arclie gjord anmärkning, beslöts, ar i
ölomentet, rörande den för Hemmanen efter deras
storlek proportionersöe afgiften , orden: och en witz
ela sincation a hemmanen eller i jcmnförelse
mok -eras större godhet och wärde, aldeles skulle
Utgä.
Under denna öfwerläggning hade blifwit anmälde
och införde
En Deputation ifrån det Högwördige PrästeSrändet,
anförd af Bissopen m. m. Herr vnLtor
VVeiclinan, hwilken tilkännagaf, at da Präste-Slam
det med de öfrige rexpeÄive Standen delade den
gemensamma fägnaden,ar se de huftvudsakliga Nikswardande
arenderna nalkas sil flur, och der äfwen
hoppades, at alla ssulle förena sig i Nationens önsta»,
ar snart se detta Riksmöte fullandadr, hade
Präste-Ständet för sin del fattat det beslut, at anmoda
Herr Grefwen och Landtmarssalken jemte de
öfrige Ständens Talemän, at hos Hans Kongl.
Majit i underdänighet anhälla om utsättande af
en dag til Riksdagens slutande. Derjemte hade
Präste-Ständec afgjort frägan om Branwins-Bevsillningen,
samt beflurar, at dä Lxpeciitions - Utssotret
nu blefwe öfwerhopadt af göromål, de öfrige
Utskottens (Hncellier borde detsamma biträda. Uppå
alla dessa beslut upläste Herr Bissoppen PrästeSländers
kroloLoll8 Utdrag, hwarefter Deputationen
afträdde och pä öfligt sätt mbeledsagades.
En Deputation ifrän det Wällofl. BorgareStänder,
anförd af Riksdags-Fullmägtigen frän
Göthe
-
Den zs Mars. i4Z5
Götheborg Herr Zanteson, hwilken meddelade Borr
gare-Ständels beflut, at anhälla hos Kongl. Maj:t
vm ursäktande af witz dag til Riksdagens Mutande;
afwensom Borgare-Srändets anmärkningar wid
Bewillnings-Utffotrets förflag kil en lvlinimi afgifts
erläggande för hus i Städerne. Deputationen ulbeledsagades
och afträdde.
Hans Lxcellencs Herr Grefwe kuutk
vtbad sig fa proponera, at dä Ridderstapel och Adeln
nu kände de beflut Präste- och Borgare-Ständen
nu fattat, da ingen pä Riddarhuset wore som
icke önstade flut pä denna längwariga Riksdag, och
sädan äfwen wore Landsorternes enhälliga önffan,
Nidderflapet och Adeln äfwen i detze beflur mätte
instämma, samt genom en Deputation derom underrätta
de öfrige respeckive Skänden.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde härom proposition, hwilken enhälligt bifölls.
Uplastes til justering följande underdäniga flrif.
welse til Kongl. Maj:t.
Srormägtigste Allernädigste Konung?
Sedan Eder Kongl. Maj:t uti Nädigt swar
af den ?:de nästlidne Martti uppä Riksens Ständers
underdäniga strifwelse den 2o:de förutgängne
Februarii, rörande Landt-Tulls-Jnrätrningen, med
Nädigste afsigt at bereda Riksens Ständers i detta
ämne tagne beflut en ofelbar och warakrig werkstallighet,
ansett sig böra i Räder wända deras upmärksamhet
pä omständigheter, de der, i fall Eder
Kongl.
1456 Den Zv Mars.
Kongl. Majit funnit sig lagligen kunna til afgörande
pröfning företaga Riksens Ständers underdåniga
anmälan i detta mål, kommit hos Eder Kongl.
Majit i er noggrant öfwerwägande, fä Riksens
Ständer, med djup underdånig wördnad för Eder
Kongl. Majus i ofwanberörde afseende utmärkta
Nådiga ömhet om Dest undersalares wäl, samt
derwid tillika i Nader yttrade höga rättwisa och
granlagenhet om Grundlagarnes orubbliga helgd,
härmed i underdänighet meddela er närmare utredande
af de betänkligheter, som Eder Kongl. Majit
Nadigst behagar upgifwa, och hwilka egenreligcn
bestå uti följande:
i:o. Huruwida den inkomst til et förmodadt
belopp af 71,529 R:d. 21 st., som skulle erhallas
genom Sjö-T"Uens förhöjande pa ätskillige waror,
hwaribland aro inkoinmande ruclimawrier, skäligen
nia kunna beräknas uti ersättningen för LandtTulls-afgisterne,
eiler .om den icke snarare borde anses
såsom en tilgäng at fylla de brister uti den påräknade
Sjö-Tulls-inkomsten, hwilka kunde inträffa
genom förändrade handcls-förhallanden, eller genom
någon wid et eller annar tilfälle nödig blifwande
nedsättning af afgifterne pa witze högt belasta,
de tilwerkningar.
Da en betydlig del af ofwanberörde Summa
utgör och i sig innebegriper /icci.-ier samt andre sadane
medel, hwilka förut influtit såsom LandnTull,
och således nu endast äro hädanefter anwiste til
upbörd wid Sjö-Tullen, samt, i anseende lil de
dryga Bewillningar, som Riksens Ständer sig wid
denna Riksdag i öfrigt ataga, någon särskild Bewillning
i stället för den del af nämnde Summa,
som
Den Zo Mars. 1437
som innefattar werklig förhöjning a Sjö-Tullen,
icke synes kunna aga rum, hwaremot säkre anledningar
sig förete til det hopp, at en dylik förhöjning
a Sjö-T"llen lärer utan swarighet kunna utgå
, halst dels den rättighet nu mera blifwit til E«
der Kongl. Mahr i underdånighet öfwerlaten, at
emellan denna och nästa Riksdag efter förändrade
förhallanden fran en Miikel til en annan öfwerfiyrkg
Sjö-Tullen, i den man Eder Maj:t stulle finna
någon af dem dermed för högt betungad, dels
siere Artiklar, som förut warit til införfel förbudne,
hädanefter komma at med Tull beläggas, hafwa
Riksens Ständer, wid betraktande häraf, icke funnit
anledning til någon ändring uti hwad deras
afgifne underdäniga Betänkande härom innehäller.
2:y. At i beräkning borde tagas den förhöjda
kostnaden af en efter Landt-Tullarnes afstaffande
högst angelägen och oundwiklig ucwidgning af Sjövch
Gränse-Tulls- samt Kustbewakningen, och nödige
medel derril anflas.
Riksens Ständer kunna wiherligen ej annar
än medgifwa, at denna kostnad oundgängeligen erfordras,
och anse derföre, at de 66,000 R:d., hwilka
för närwararande äro assam til Landr-DillsBetjeningens
aflöning, men fom, efter hwad i underdånighet
anmält blifwit, stulle wid Betjeningens
afgång indragas, och komma Landet samt Städerne
til godo, böra afstas til Eder Kongl. Majus
Nådiga ^position , at dermed bestrida de Utgifter,
som stola anwandas til en förbättrad Sjö^ och Granse-Tulls-
samt Kustbevakning; och enär jemwal
ibland berörde 60,000 R:d. aro uptagne LanvtTullö-Vetjeningens
i Finland löner, hwilka genast
gifwa
I4Z8 Den Zv Mars.
gifwa en besparing, förmoda Riksens Stander, at
anwändbare och tilräckelige tilgängar för i fräga
»varande behof härigenom ffola winnås.
z:o. Ar icke alla frän Finland ankommande
warm, utan endast detta Lands egenteliga alster
<iro, likmätigt den med Rydland stukade Freds-lr.ictaten
frän Sjö-Tulls-afgifter för en wist lid befriade.
Härwid fa Riksens Ständer endast i underdänighet
erindra, at uti det belopp af Sjö-Tullen
som för waror fran Finland blifwit päräknadt, icke
innefattas annan Tull-afgift, än a Finsta prockuQer;
hwilket äfwen den härom wid flutet af sjelfwa
Lglculen införde mening Utwifar; men för mera
tydlighet anse Riksens Ständer reciEionen deraf
böra ste til en sadan lydelse: alla fran Linland
inkommande Linska xroäucker.
4:0. Ar bestämdt mätte afgöras, huru förhällas
ma i den möjliga ehuru icke förmodade händelse,
at 6eneral-Tull-Arrende, Societeten ej stulle
emot den erbjudne ersättningen för Landt-Tullarnes
behällna afkastning wilja medgifwa deras afstaffande,
eller de särskilta ^rrenclLtoi-erne af Sands, Salebos
och Nordansjös Bergs Tullar samt Lilla ELers
Landt-Tull icke kunna förmäs, at deras Arrenden
friwilligt afstä.
Som 6enersl-Tull-Arrende-Societeten icke
kan äga nägoc utestutande anspräk til Arrendet, när
dels Riksens Ständer genom Tull-medlens egenskap
af Bevillning inträdt i Kongl. Majus och Kronans
rätt, och dels, enligt LontrsÄet, det är Kongl.
Maju förbehället, at wid förefinnande giltige orsaker
förändra Tulbafgisterne tit Statens förmän,
utan
Den Zo Mars. I4Z9
Utan at ^rrenöatorerne deremot äga göra nägvn päminnelse,
finna Riksens Ständer der wara utan ali
flaga, at /^rrcnciLtorerne böra ätnöjas med beflutet
vm Landt-Tullarnes uphäfwande, samt sä mycket
haldre antaga den föreflagne ersättningen, som den
blifwit uträknad efter nockum af de fem sednare ären,
hwilka under hela ^rren6c-riden högsta Tull-inkvmfien
inbringat, hwarföre nägon förlust för Tullar»
rencls-Societeten, derest /irrenäet ända stlllle fort»
fara, aldeles icke upkommer; äfwensom all anledning
är, at ätergäng af ofwannamnde särfkildte
^rrenclen utan swarighet erhälles, halst Trvllhättr
Slutz-Werks Bolag, som blott til förekommande
af uppehåll i Lanal-farlén, förskaffat sig Arrendet
af Lilla Edets Tull, derpå för sistförflutne aret,
enligt detz i Allmänna Tidningarne nyligen meddelade
Berättelse, förlorar z6; N:d. 9 tz. Z r.st.;
och Majoren Friherre kunclc, som innehaft /^rren6et
af Sands- Salebos och Nordansjös BergsTullar
nu mera med döden aflidit, samt Riksens
Ständer erhållit rilförlitlig underrättelse derom, at
hans esterlefwande Enka och Arfwingar icke Åstunda
at e^rrenclet widare begagna.
Riksens Ständer anhalla derföre i underdånighet,
i stöd af hwad nu underdanigst anfört blifwit,
at hwarken det ena eller andra, som Munda förekommit,
mätte werka nägot hinder för werkstäl»
ligheten af deras fattade beflut om Landt-Tullarnes
afftaffande.
Riksens Ständer framhärda rc.
Friherre r^unck, ^äolk, anmälte, at oaktadt
i Bewiilnings-Utffottet en försäkran blifwit afgifwen,
del ssulle hans Swägerffa hafwa assagt sig ^ri-en
äet
-
-442 Den Zv Mars.
äet af Sands- Salebos och Nordansjös Bergs-Tullar,
hade han ifrån henne erhållit en ffrifcelig försäkran,
at hon ej gjort en sadan afsägelse, hwarsöre
han önskade, at de ord i kxpeämonen, som
rörde denna afsägelse, matte ulga eller förändras.
Grefwe ve la 6-rräis förklarade, at en
sadan upgift werkeligen i Bewillnings-Utffottet blifwit
gjord, och föreslog at, da den nu bewifligen
wore oriktig, i stället för orden: erhållit tilförlitlig
underrättelse derom, i LxpLäiuonon mätte
insättas: Riksens Ständer förmoda.
Herr Grefwen och Landtmarskalkett
gjorde härä l?ropc>8ition, hwilken bifölls.
^usteracles följande:
Utdrag af krotocvliet, hållet hos Högloft.
Ridderffapet och Adeln den zo Mars
1810.
S. D. Z anledning af de beslut sä wäl Högwördige
Präste-Ständer som Wällofl. BorgareStänder
meddelat, rörande deras önskan, ar sedan
de angelägnaste Riksdagsmälen snart wore afgjordt,
underdänig anhållan hos Kongl. Maj:t genom
Herr Landrmarskalken och Ständens respeÄive Talemän
ffulle göras, der täcktes Hans Majni Räder
utsätta dag ril Riksdagens flur, beflöt Högloft.
Ridderffapet och Adeln ar deri instämma, med förklaring,
der ansäg Ridderffapet och Adeln för sin
del troligt, at desi göromäl inom flutet af nästa
wecka kunna wara afflurade. vr su^-s.
Den zo Mars. 1441
Härefter afqick Deputationen til de andre Stånden,
under anförande af Hans Lxceilence Herr
Grefwe ^uurk.
Derefter anmältes och infördes en Deputation
fran det tzederwärda Bonde - Ständer, anförd af
Riksdagsmannen Hn6er8 Danieldsou frän Elfsborgs
Län, hwilken rilkännagaf, at Bonde-Ständer afgjorr
fragan om Bewillningen för Bränwinsbränningsrättigheten,
til Allmänna Beswars- och OecouoNIID
- Utstottet ater-remitterac berörde Utstötts Betänkande,
rörande Markegängssatrningen, samt instämt
i de öfrige Ståndens besiur, at i underdånighet
hos Kongl. Maj:t anhalla, om utsättande af
en dag til Riksdagens afsiurande. Deputationea
utbeledfagades pa öfligr satt och aftradde.
isusteracles följande:
Utdrag af pwtocollet, hället i Högloft.
Ridderstapets och Adelns klenum den
ZO Mars iFio.
S. D. Föredrogs a nyo Bewillnings Utskottets
den 29 Mars pä bordet lagda kleiuoiial, innehållande
detz siureliga förflag, rörande Bränwinsbewillningen;
och besiöt Högloft. Nidderstapet ochAdeln,
at detsamma bifalla med de förändringar:
i:o. At wid den föreffriften, at af Allmänna
chlaALLins - Direäiiouen bör erläggas och answaras
för den afgift, som för Stockholms och Götheborgs
Städer warit beräknad, order owilkorligen
skulle införas.
2:0. At til tydlighets winnande rörande stat.
tens beräkning, orden: och en wist ciassistcauon
,442 Den zo Mars.
a Hemmanen, eller i jemnfärelse mot deras
större godhet och wärde, aldeles skulle utgä.
8UPIÄ.
Med detta ?ic>toi-oIIs-Utdrag afgeck genast en
veputan.II til de andre Standen, under anförande
af Grefwe Ds t» (iLiclis.
Uplästes et ifrän Bewillnings-Utstottet ingifwit
sa lydande:
Wördsamt smörja!!
Med ali anwand sorgfällighet kil upfyllande af
Riksens Högloft. Ständers, genom aflatne Ivemis-,
ssr och ^rotocolls Utdrag, ät Bewillninqs-Ucstotter
gifne updrag, at närmare söka utreda och af«
hjelpa de uti wihr delar af Förflaget rörande All»
männa Bewillningen emellan re^iEivs Standen
sig yppade stiljaktigherer, har Utskottet icke allenast
ä ena sidan trott sig böra iakttaga den noggranhet
och tilbörliga upmärksamhet ämners wigt fordrade,
utan ock ä den andra at wid detta sitt äliggande
nyttja all möjelig och nödwändig skyndsamhet.
För at bast winna dessa bäda ändamål, har
Utskorter uti ert Sammandrag upcagit re>psclivs
Scändens meddeldte Anmärkningar, och för hwar
och en der bredewid infört sitt yttrande och den
föreflagne jemkningen; och torde det äfwen wara
Utskottet rillätit, at nu för Riksens Högloft. Ständer
framlägga detta sitt arbete i samma stick, såsom
bäve tjenande til ordning och redighet wid den
steende granskningen deraf, och medförande besparing
af den tid, hwilken för en annan omställning
af berörde utlärande och swar stulle ätgä.
Den Z2 Mars. 144Z
Likwal och dä, i anledning af de derom wäckte
erinringar, Utffottet dels salt z:dje Artikeln af Författningen
pa flera ställen i en annan Afdelning och
förbättrad reclackion. och dels trott sig böra kilstyrka
Maximi-Hitken!, förändring ifrån 48 lil
50 Ligger, samt en billigare proportion af Afglfren
i någre Oasser än förut, får Utffottet härjemte
äran öfwerlemna desi förnyade lckop <I fa
wäl til nämnde Artikel, som til dlirximi -'iLl iLn.
Om Ucffollet warit nog lyckligt, ak genom
denna desi sednare handläggning gifwa en säkrare
ntweckling och rigtning af dest ikragawarande lika
wigtiga som mödosamma göromål, samt såmedelst
i någor marco kunnat bereda öswerensstämmelse riri
de derom förekomne stridige begrep, blifwer der
för Utffottet den största tilfredsställelse; och da Utstottet
nu til Riksens Högloft. Ständers pröfning
och egna afgörande wördfammast öswerlemnar, jemte
någre detz Ledamöters i wiste delar yttrade särffildte meningar
, sine hemstalde jemkningar och siuteliga rättelser
i der upgifne Försiaget til den blifwande Bewillnings-Förordningen
förmodar Utffottet sig hafwa fulländat
sin befattning dermed, och ar om någon widare
åtgärd härutinnan ffulle återstå, densamma da enligt
71 §. i Regerings-Formen lärer tilkomma det
med Riks-Nämnd förstärkte Högloft. Scats-Utffomt.
Stockholm den Mars 1810.
Pa Högloft. Ridderffapets Pa Högwördige Präoch
Adelns Ledamöters ste-Scanders Ledamöwägnar
ters wägnar
äacod Os la Qaräis. Nicolaus 6aräs!l.
Pa
Sjette Bandet. Nw
1444 Den Z
Pä Wällofl. BorgareStänders
Ledamöters
ivägnar
Hnä. Ireclin.
HespeÄive Rtks-Standens
öfwer BewillningsUtffottets
Förflag, angående
Allmänna Bewillningen,
senast lil Ucffottet
aflätne
Anmärkningar,
i. Artikeln.
i. §. i. klom.
Häglof!. Ridderstapet
och Adeln hade anmärkt
at framför orden: Byggnader
och andre tillägges:
nödige, hwaruti
Hederwärda BondeStandet
sig förenar, äfwensom
Wällöf!. Borgare-Stander
i sa matto,
at framför Byggnader
skulle sättas de för Äbsens
behof nödige.
' Mars.
Pä Hederwärda BondeStändets
Ledamöters
wägnar
polian lysaZn. lVeszmg.
L. 6. Ingman.
Bewillnings- Utffottets
i anledning af motstäende
Anmärkningar, enligt
71 §. i Regerings-For,
men, fattade uklätande och
föresiagne
Jemkningar.
i. Artikeln,
i. §. r. klom
Ulssottet,
som fann det
wara enligt med Förordningens
bigrit, ar af behållen
inkomst icke får göras
afdrag för de kostnader,
hwilka kunna alga
til underhall af sadane
Byggnader, som för
Egendomens bruk och skötsel
oumgangeligen tarfwas,
tilstyrkte med anledning af
de gjorde Anmärkningar
wid detta kloment, följande
reäEion: Af Landtegendom
och Stadsjord,
hela afkastningen efter
afdrag af de för egendomens
brukning underÄ
ret
-
Den ga Mars.
1445
Wällsstige BorgareStåndet:Ali
näst derefter
följande kunöt orden: af
Hus i Städerne andras
lil: af Hus sa i Städerne
som pä Landet.
Hederwärda BondeStandet:
at nast efter
orden: jemte skatter, bör
tilläggas: etter dä Äboen
sjelf brukar Hemmanet,
den 8umma, som emot
ett behöfweligt anta!
Tjenstehjsns föda och
^ Löner samt skatter swarar.
ret gjorde utgifter, me»
deist utsäde, Tjenstesolkets
föda och Loner jemte
Skatter, underhall af
de förAboens behof nödige
Byggnader och andre
egendomen nödvändigt
atfoijande utbetalninga
r,hwaribiand dock
odlings- samt förbättrings
kostnader etter andre
Byggnader ej fa
räknas.
Utskottet tilstyrkte bifall,
utur deraf Wällofl. Borgare
- Ståndet anförde
grundade stal: ak dergifwes
ofta tilfallen da Byggnader
eller bonings-rum
ä Landet särskildt urhyres,
man at någon älsposition
af Landtbruket
ar dermed förenad.
Men da Medborgare af
alla andra Srand och FolkLiL8ser
ar förbudik^ar fran
den inkomst för Äret de
genom sin flit, arbete och
möda, eller hwad annan
sysselsättning som hälst,
kunna samla, fa wid 1 sxstil
Bewillnin^s erla--
-
?44§
Den Zv Mars.
läggande göra minsta afdrag
för hwad som ens
algatt til deras nödtorftiga
underhall, eller i beräkningen
af sine utgifter
upföra eller inblanda
andre Personers Lefnadskoftnad,
än de i sine yrken
och handteringar werkeligen
begagnat; sa fann
Utffotter icke något ssäl,
der härutinnan ssulle göras
undantag ensamt för
Hemmansbrukare, såsom
i Utssotrers tanka aldeles
afwikande fran de faststälde
Bewillnings-grunder,
hälst a ena sidan det
icke torde förmodas, ar
någon antager ett Tjenstehjon
endast med afseende
a den förmon, ar wid
beffattningen fa sig til afdrag
beräkna kostnaden för
desi underhall ^ och a den
andra afwen Jordbrukare
och Medborgare af andre
om de än
hafwa Tjenstfolk och ej
isjckfwe förrätta de göromål
som wanligtwis tilhör»
desse, likafullt icke
kunna anses sytzlolöse, men
wal såsom hwar i sin mon
bidra
-
Den zo Mars.
-447
bidragande til Statens fördel;
utan at derföre kunna
för egne personer fä
rättighet lil afdrag a Bewillningen;
och önskade
Urskottet derföre, ac Hederwarda
Bonde-Standet
wille lata denna sin anmärkning
förfalla.
wällöf!. Borgare- Utskottet fann stal för
Ståndet: at orden 6>a- Wällofl. Borgare-Stantialer
och keu8ioner mät-!dets Anmärkning i denne
re uteslutas fran i. klom.>del, hwilket altsa ffulle äfvch
i stallet införas i z. §.!wenledes iakttagas wid
UeclaLUonon gf z. §.
2. klomentot.
wällofl. BorgareStänöet:
at i detta Klomont
och pä alla andra
ställen i Förordningen ändras
orden 48:de Ll^rm
til ;8:de Llassen, samt 16
R:d. til zo R:d.
2. klomentet.
I sammanhaug härmed
företog Utffotret til granskning
den af Wällofl. Borgare-Ständer
wid Utffottets
första Betänkande
gjorde och nu ytterligare
fullföljde anmärkning och
pästäende, at antalet af
Ligren miJnkomst-lLrilken
borde ökas med 12
Me!lan-Ll388er, för at lättare
bereda en skälig jemkning
, hwilken, da den lika
ofra kunde innefatta
en persons upförande i en
högre, som nedsiyttning til
en
-448
Den zo Mars.
en lägre ciass, j Wällofi.
Borgare-Ständets
tanka icke synts kunna
medföra någon hufwudsakelig
förändring i ven afgift,
som pa det hela bör
caiculerrts.
Wid öfwerwägande
häraf, ansag Urffottet de
2:ne ringaste Llasser af
16 R.d. Z2 H. samt ZZ
N:d. 16 H. behällen inkomst,
hwarföre afgiften
gjorde för den förra 8 och
för den sednare 16 H., äro
öfwerfiödige och sa mycker
mindre lämpelige, som deras
bibehållande jkulle föranleda
til det oriktiga omdöme
bade hos
Män och Skattstyldige,at
någon med sa ringa inkomst
kunde hafwa sin
bergning, hwilket, da afgisterne
derefter lämpades
samt följakteligen blefwe
altför obetydlige, ffulle förorsaka
minffning i Kronans
Intrader; hwaremot
Utffottet icke finner stäk
til alla de Mellan-Llassers
införande uti JnkomstlariSen
s»m Wällofl.
Bor
-
Den zo Mars.
1449
2. h. I. kckom.
^Zgwördige fräste»
Ståndet: at början af
detta Moment borde salunda
förändras: denna
afgift träffar hwarje
person för dest ägande
eller begagnande fasta
Egendom m. m., hwarmed
wällofl.
BorgareStandet
sig förenar, dock
Borgare-Standet önffar,
widare än at emellan i4:de
och 18 OLLserns i förra
lärikerne, införas 4 Mel»
lan-ei-r8sor af 450, ;;o,
6;o och 7;c> R:d behäl»
len inkomst, och 12 z,
16', 20 och 24 Riksda»
lers afgift, hvarigenom
altsa, enligt hwad Utskottet
nu tilstyrkte, hela larifen
komme at bestå af
Llg88er, ibland hwilka
den förste skulle begynnas
med 50 Riksdalersinkomst
och 24 H:rs afgift, samt
laMen i alt öfrigt, Utom
hwad här ofwanföre blifwit
af Utskottet til rättelse
föreslagit, bibehallas 0-  förändrad.
2. H. i. Klom.
Utssottet antog den af
HögwördigePräste-Stander
föreflagne lleäaÄion
desto heldre, som derigenom
förekommes den annars
möjeliga tydning af
^lomontet, ar en skattskyldig
skulle efter 2 §. betala
Minimi-afgift särskildt
för sin person och särskildt
för sin förmögenhet.
Och
1450 Den Zv
sa, at i stallet för: dest
ägande eller begagnande
fasta Egendom, som
enligt hwav ofwan anfört
ar, Hö-wördige PrästeStanvet
föreslagit, ffulle
fattas: dest fasta Egendom.
Wallof!. BorgareStandet:
at i samma klo
mein. der orden: da något
hemman kan befin
nas af ännu högre warde,
förekomma, tilsattes
nast efter hemman orven:
eller hemmansdel, samt
Häglof!. Ridderstapet
och Adeln: at efter
orden: dyrbara eller betvdliga
åbyggnader, tillägges:
och anläggningar,
hwarmed
Hederwärda BondeStandet
sig förenar.
Hederwärda Bonde-l
Ståndet: at orden: be-j
lägne innom samma
Socken, förandras lil: be
lägne innom samma laxermos
- OiLtrist.
Mars.
Och somUtssottetansäg
Veste tillagg bidraga at
göra meningen tydligare;
sa tilstyrktes bifall af anmärkningarne
härutinnan.
> Utskottet hemställde til
!bifall den salunda före
.
stagne lleäEion.
Ut
-
Den Zv Mars.
1451
^ederwärda Bondeg Urssottet föreslog, at
Ståndet: al wid flutet denna anmärkning likaleaf
Momentet nast efter or-des mätte bifallas, dock
den :intil nästa Riksdag, sa at i stallet för order:
tillägges: derest icke ge-!omrade, som Hederwärnom
oförutstdde olycks- da Bonde-Ståndet förshändelstr
et hemman i flagik, sättes: wärde.
sitt werkeliga område
förminstas.
5. lVlom.
högloft. Ridderstapet
och Adeln samt
Hederwärda Bonde
Ståndet hafwa bifallit
afgift för hus i Städerne,
men
Högwördige pcästeoch
Wällöf!. BorgareGtanden
hafwa asflagit
sadan afgift, dock med
förbehåll af sistnämnde
Srand, at i händelse et
motsatt förhäliande skulle
aga rum, afgift da för
alla privata hus, utan undantag,
sa i Stad som
a Landet, efter enahanda
norme Utgöras bör.
5. iökom.
Wid öfwerlaggning
härom stannade Utskottets
pluralitet i den tanka, at
uppå de i Utskottets förra
Betänkande anförde skäl -  tilstyrka bifall af första al.
ternativet i den projeAeraäe
Bewillnings-Förord^
ningen, eller at för private
hus i Staderne lvlini,
mi. afgift erläggas bör.
6. öckom.
^ederwärda Bonde
-
6. ^lom.
theocrwnrv» ^ouor» Utskottet ansäg sig lika
Ståndet: ar af hwarje'litet nu som förra gången
callia,
tlU svin u lc)N!»^Ll>
Tunneland Srads-Jord ststrnua understödja detta
bör i stället för 4, 6 ochj af
r45»
Den zo Mars.
ro tz. erläggas i bewillning
8, -2 och 20 H.
af Hederwärda BondeStåndet
fortsatte pästäende,
enär ivid jemnförelse
af Skydds - afgiften för
Stadsjord samt Hemman
ä Landet, det befinnes,
ak et Hemman af-rooo R:d.
wärde, erlägger endast z
R:d., dä deremot för
Stadsjord af lika wärde
eller rooo R:d., räknadt
efter ;o R:d. Tunnelandet,
betalas i Bewillning
z R:d. 16 H.; och widare:
ar et Hemman som är
wardt 4000 R:d. erlägger
i Skyddsafgift endast
sex R:d., men Stadsjord
af enahanda wärde räknadt
efter ivo R:d. tunnelandet,
8 R:d. 16
ivid hwilket förhällande
och da uti hwarje sädant
upffattadt warde, alla Egendomens
efter dest olika
natur ätföljande onera äro
beräknade, samt dehmom
ingalunda kan sägas med
skäl, at Stadsjord är frikallad
frän de skyldigheter,
som uti anmärkningen
omförmales, utan
twärtom mäste widkannaS
betydlig tyngd afdem, fann
Ut,
Den zo Mars.
-453
wällöf!. Borgare
Ståndet: at med Stads
jord i 6. bör förstas
endast sadan jord,
som blifwic af Kongl.
Maj t och Kronan nägvn
Stad cloiierscl, uran ar
sedermera hafwa genom
laglig åtgärd sin egenffap
af dylik donation förlorat rc.
wällöf!. BorgareStåndet:
at efter orden:
okes L jemnfärligt förhållande,
tillägges: efter
sistnämnde grad.
2. §. 8. lVlomentet.
Gm Bewlllning för
LarsÄerer.
Höglofl. Ridderstapet
och Adeln samt
Högwördige präste
och
wällofl. BorgareStanden
hafwa antagit
Utffottet sig aga grundad
anledning tilstyrka, dek
hemställan borde göras
cil Hederwärda Bonde-,
Ständer, ar fran sitt i
ofwanberörde marko anmälte
enstildta pastäende
afsta.
Utffottet fann denna anmärkning
wara grundad,
hwilket, altsa wid reclgcliouku
af 6. NomeMLt
flulle iakttagas.
Utffottet tilstyrkte bifall
häraf, emedan meningen
blifwer derigenom mera
tydlig.
2. §. F. Momentet.
Gm Bewillning för
OlAÄerer.
Utffottet ansag hemställan
böra göras til Hederwärda
Bonde-Ståndet,
om icke sedan BewillningSUtffottet
nu mera förestågil
en häremot swarande
1454 Den Zc
senare alternativet, men
deremot har
^ederwärda BondeStandct
gillat det förra
alternativet, eller at Bewillning
för LaraÄersr bör
erläggas.
Z. §'
wallof!. BorgareStåndet:
at i linbri^uen
pa denna §. orden: publicus
Lassor Utefltltas, emedan
Ståndet ansett, at någon
afgift af sadane Lassor
ej bör erläggas.
g. H. i. l^lom.
^ögwördige prästeStandet:
at ordet publicus
bör tilsättas framför
ordet Betjente.
wallof!. BorgareStandet:
at näst efter
Löningsjord tillägges
Qrarialer och pensioner.
wällöf!. BorgareStandet:
at hela siutmeningen
af i:sta ^om. ifrän
och med ordet Tjenstefolk
och private Betjente,
utesintes, halst Tjenstefolk
med Behållning,
ehuru ej upgaende tilzzz
R:d. i6 H., likwäl ofta
Mars.
Lbartss-ÄAillatas-afgift ä
dylike LaraQers-Fullmagter,
Ståndet wille afsta
med denna sin anmärkning.
Z. §-
Haröfwer wills Utstottet
nedanföre sig utlaka.
z. §. r. kvlom.
Delta tillägg tilstyrktes
af Utffotter.
Såsom en följd af Utstöttets
förut yttrade tanka
, tilstyrkes bifall af denna
anmärkning.
Utstottet ansag Borgare-Ståndets
anmärkning
i denna del wälgrundad,
och tilstyrkre altsa at den
matte gillas.
2. lVloni.
Den Zo Mars.
^455
kunna wara uti äfwen sa
fördelagtige omständigheter
som andre m. m.
2. ^lom.
^öglofl. Ridderfkapet
2.
Och som, enligt hwad
och Adeln: at alla Las- HögwördigePraste-Stan
«or, hwilka ej genom särskildt
Kongl. Författningar
eller Stadgande» aro
ifrån Oonttibution undanragne
eller til fromma stis
det anmärkt, Rikets Allmänna
och Stockholms
Stads enffildra Brandförsäkrings-c^xxor,
samt
Stockholms Sjö-^88SLU
-
relser inrättade, betala afgAnce- och Jern-Loiuyibehallen
ärlig inkomst be-rets Lsssor, dels genom
willning efter llUtken N:o rydelige Författningar wid
i, samrat Läne-L»nco-LL-cheras första inrättning
ximl fritages fran Bewill-blifwik ifrän Bewillning
niny, enligt Zanco-Författ
ningarne, äfwensom Sockne-^!iZ32iner;
hwaruti
^cderwärda BondeStandet
instämt, nren
^ögwördige prästo
Stnndct: at Rikets Allmänna
och Stockholms
Stads enssildta Brand
försäkrings-L.-l8sol-, samt
Stockholms Stads Sjö
-
befriade, dels ock, i samma
egcnffap som fromma
Stiftelser, ej förr erlagt
någon sadan Bewillning,
men rätteligen äro at betrakta
såsom enffildte personers
cleposim afsatte för
al dermed afhjelpa eller
mildra följderne af påkommande
olyckshändelser, och
derigenom äfwen wid dy
-
^«xecurance- och Jern-l like tilfällen Statens incontoiren8
Lg88»r börazkomster försäkras, hwarfran
Bewillnings erläg-af följer, at dylika LL88or
gande frikallaS, och säle och Inrättningar, långt
des upräkuas bland un-, ifrån ar böra af Staten
dantagen i 4. §. ri ö4om.,!mvtwerkas och förswagas,
äfwensom at Riddarhus-chorde i stället understödjas
^ och
»456
Den Zo Mars.
Lasssn til sistnämnde ^owent
hänföras bör;
och
Wällöf!. BorgareStandet:
ar hela andra
Momentet matte uppå de
skäl Wällofi. BorgareStandet
til styrka för dem
na ranka anfört, utur Förordningen
meflmas.
och upmuntras, äfwen för
at undwika,ar lil Utland»
ningar betala siere Tunnor
Gulds ^ssecurancepremikl-;
altsä och emedan
Bewillningens utgörande
efter de fastställde
Bewillnings-grunder är
beräknad a hela personalen,
samr hwarje In6ivi6ues
wälmåga och deltagande
i der hela, samt med
billighet ej kunde förenas,
ar en och samma förmögenhet
skulle taxeras til
Bewillning Line gänger,
hwilket dock inträffade,
om först en fammanskjurm
konä betalte Bewillning
af hela sin kevenue, och
dernäst hwarje Delägare
för sin andel deruti; ty
och uppå de flere af Wällofl.
Borgare-Ständer anförde
skäl, ansäg Utskottet
böra tilstyrka bifall af andra
Momentets uteslutande,
samt at orden: publigue
Lassor, säledes Utur
Kubriyuen ä Z- §. Utgä,
men at deremot n. iVlom.
uri 4 §. i likhet med hwad
Wällofi. Borgare - Ständer
föreslagit, rättas salunda
:
Den zc> Mars.
-457
Z. tz. L. kckoM.
Högwördige präste»
Ståndet: al Hcaöemier
endast efter larilken N:o
i, stola erlägga Bewillning
för deras behällna inkomst,
sedan Löner med
öfrige oumgangelige utgifter
blifwic fran den rotala
inkomsten afdragne,
hwarigenom sednare alternativet
stulle komma at
förfalla.
Högwördige prästeStandet:
at orden för
Hemman och öfrige fördelar
böra salunda förändras:
för Hemman och
»frige lägenheter.
lunda: all afkomst af lös
och fast egendom, tilhörande
Allmänna cassör,
penninge-werk, Arbets-hus,
Fattig-Försörjnings-,
8cbo!D-, kapitals,
och Allmänna Underwisnings
- Inrättningar
samt »öfrigt alla
fromma Stiftelser
och 8tipenclier, stola icke
med nägon skags Bewillning
befwäras.
z. §. 2. b/lom.
Utstottets pluralitet finnér
icke nägol stäl, hwarföre
Minimi-afgift ä ^caöemias
- Hemman stulle anses
böra förswinna, enar Minimi-afgift
ar beräknad
af alla Hemman i Riket,
och äfwen de, som med
sine Räntor äro anflagne
lil Tjenstemäns aflöning,
icke blifwit befriade fran
en dylik afgift, ändock at
Bevillning särskildt erlägges
af Tjenstemän, som pä
detta sätt afiönas.
!>Hörer til KoäaÄionen.
^ z. I^koio.
-458
Den Z2 Mars.
Z. lölom.
^ogwordige prästeStåndet:
at Bewillningen
för Hustrur matte hö
g. lVsom.
Da Bewillning för
Stånds - Personers Hustrur
blifwer större an
jas til Twa procent afjför Allmogens i mohn af
Mannens Bewillning; Männernes högre afgift,
Allmogens Hustrur dock och billigheten således ej
fran denna rilökning un
dantagne; hwaruti Hederwärda
Bonde-Ståndet
instämt.
Z. IVloM.
Wällofl. Borgare
-
medgifwer ökning af de
förstnämdes Bewillning,
ansag Utssottöt sig böra
hemställa, om icke anmärkningen
marce förfalla.
g. b/lom.
Wid l^eclgAionsn af
Ståndet: at för tydlig-Författningen torde denna
rättelse böra göras.
llckom.
Enär Utffottet ej fun
-
hetens ffuii ordet: einst
matte ändras til utaf.
4. lVlom.
Aogwordige Präste
Ständet:
at såsom enlnit ffäl rilstyrka Bewillföljd
af Ståndets ofwan-sinngens förhöjning för
berörde anmärkning, rö-!Scands-Personers Hu«
rande Bewillning för Hu-^strur, förfaller denna ansirur,
derest den bifalies,sinärkning.
orden: lika med andras
kil: halsten emot, och uti
5. b/Iom.
Order hälften andras
til fjeededelen, utom för
Allmogen, för hwilken borde
förblifwa såsom
Författningen innehåller;
hwarurr 6. ?ckom.
Den zs Mars.
^459
hwaruti Bonde-Ständet
ock instämt.
i. ^rt. g. §. 6. ^lom.
wällöf!. BorgareStändet:
at orden : ester
-eras bättre och sämre
wilkor, aldeles mätte mgä,
och ar ester orden:
här förut, tilsattes minst;
at Hustrur som hwarken
hafwa egendom eller Näring,
böra utan undanlag
hänföras til minsta
graden af hwad för Hustrur
och Döttrar är
utsatt.
'7. ^lom.
Högwördige prästeStändet:
at wid stutet
6. lrlom.
Den först anmärkte
rättelsen anser Ulssotter
böra göras wid reäsctionen,
äfwensom den sednare,
dock sa, at i stal»
let för: minst til ännu
mera tydlighets winnande
utsattes beloppen af hwad
Hustrur och Döttrar minst
erlägga, nemligen Hustrur
8 tz. och Döttrar 16 st.
Som Pennings-Osp!-  talsr kunna göras frukt
-
as deta Klomem följande bäre genom andre förmo
tillägg matte göras : Alla
Lspjrsl, som icke estet
Embetsmäns förordnande
äro fatte i taka
händer, anses för räntegifwande,
och för hwilka
således Bewillning
bör utgä.
Sjette Bandet.
ners betingande i stället
för ränta, finner Utskottet
skäl rilstyrka Anmärkningens
antagande; och förestår,
, at detta tillägg göres
Uti 1. §. Z. puttcken,
som i följd häraf skulle blifwa
sa lydande: "af Fordringar
och contamc,- penningar,
ärliga afkast»
ningen, ware sig i penti
i tt«
N:o 92.
*462
Den Zv Mars.
4. §. 2. lvlom.
Häglof!. Riddcrsta
pet och Adeln: al fram
för ordet: fångar, sättes
medellöse, samt framföre
orden: wanföre och bräck
lige, ordet: de, hwaruti
Hederwärda Bonde
Ståndet sig förenat, och
Högwördige präste
Ståndet instämt, hwad
ordet meddellöse angar,
famt i öfrigt anmärkt,
at wid Momentets stut
mätte tilläggas: om de
icke äga sädane arliga inkomster,
för hwilka efter
antagne grunder, Vewillning
erläggas bör; äfvensom
Wällöf!.
BorgareStandet
anmärkt: att
wid ordet: Bewillning
tillägges: efter 2. derjemte
Ståndet til tydlighets
winnande föreslagit
en sadan lleäaQion: utom
fångar och fattighjon,
hwilka någon Bewillning
efter 2. §. icke kan
pa
-
ningar eller dest wärde,
antingen densamma
är upburen eller ännu
utestående.
Wid öfwerwägande af
desse särffildte Anmärkningar,
har Utskottet funnit
stät, ar desamma i sä
matto jemka, som en sädan
reclgÄion af detta ö>lomem
förefläs:
Utom medellöse fängar
och fattighjon, hwilka nägon
Bewillning efter 2. §.
icke kan päföras, befrias
jemwäl wanföre, swagsinte,
bräcklige samt andre,
som äro utur ständ at förtjena
sitt uppehälle, sä
framt de icke äga sädane
ärlige inkomster, för hwilka
, efter antagne grunder,
Bewillning erläggas bör.
Den Z2 Mars»
2461
päföras, befrias jemwäl
derifrän sädane wanföre,
swagsime eller bräcklige/
som aro ulur ständ ar
förtjena sitt uppehälle.
4. §. 6. Ivlom.
Hcdcrrvärda BonöeStanöct:
at detta Moment
salunda matte förändras
: äfvenledes warder
den del af Allmogen
i StoraKopparbergs Län,
som är alagd Grufwehjelp
til Stora Kopparberget
eller til Löfås SilfwerWerk,
befriad fran sa stor
del af Bewillningen, som
swarar emot hwad denna
Ort i Grufwehjelp och
Mantalskohl samt Kongsgärdshjelp
såsom Lxera
OrclinZlie styldigheter får
^vidkännas utöfwer Hemmans-ägare
i öfrige delar
af Riket, jä länge
berörde Lxtrs Orclinarie
styldigheter och on^ra för
den ena eller andra icke
uphöra, pä det alla Hemman
i Riket ma ste lika
rätt: kommandes jemwäl
rc.
Utstottet anser Allmo»
gen i Stora Kopparbergs
Län, som är älagd Grufwehjelp
m. m- icke böra
betala högre Bewillning
än andre Rikets Jnnewanare;
men dä rätta förhällandet
härmed eller huruwida
Grufwehjelpen icke
utgör en arundstatt, synes
böra af Kongl. Kammar-OoIlegium
först utredas;
hemställes om icke
til Kongl. Maj:r kunde
blifwa öfwerlemnadt, at
sedan sädant för sig gätt,
uti i fräga warande ämne
, säsom innefattande fräga
om minsta ing i de
Skattstyldigas utgift, förordna,
och derest stal dertil
finnes, läka afkorta denna
Allmoges Bewillning
til likhet med hwad i allmänhet
utgöres; men eimedlertid
och imil deh
!Kongl. Maj:t i Räder sig
Ut
-
1462
Den zo Mars.
4. H. 7. Klom.
Hederwärda BondeStan-et:
at detta klowent
komme at undfä föl
jandr förändrade reclac
tion:
"De af Upsala, Hmäls
Enköpings, Thorshälla
och Cimbritshamns Znnewänare,
hwilka wid de
i berörde Städer sednast
limade Eldswädor märkeligen
lidit, ma fran Bewillning
njuta den befrielse
eller lindring, som la
xcrinZ8-Männen wid jemförelse
af deras öfriga
framtida bergning och bestånd
finna oumgängelig;
dock ma, endast i grund
af timad Eldswada, någon
allmän befrielse fran
Bewillnings erläggande
för detze Släder icke äga
rum".
utlatir, anser Utssottet Författningen,
sadan den är
pioMera6, böra l den»
na del blifwa oförändrad
Dä detze Staders JnNewänare
icke skäligen böra
njuta befrielse fran
Bewillnings erläggande,
hwarken för sadan förmögenhet,
som de Utom Sraden
eller ä andre orter
kunna äga, och hwilken
wid de detze Städer öfwergängne
Brandstador
ej gatt förlorad, eller för
den egendom derföre ersättning
af Branöförsakrings-ÄZerket
njutits; sä
finner Utskottet, i anledning
af denne anmärkning, stät
föresiä en sädan reclrtLUon
af detta kioment:
De af Upsala och Hmals
Jnnewanare, hwilka genom
Brandskada stannat
i betydlig förlust wid de
i berörde Städer senast
timade eldswädor, ma likaledes
winna befrielse intil
nästa Riksdag, frän
den Bewillning som de för
sin Näring inom Staden
ester 2. §. stola betala;
-
Den zo Mars
)
1463
i. -lrt. 4. §. 8. Klom.
Högwördige präster
Ståndet: ar uttrycket:
Östersunds Stads In
newanare rc. borde andras
lälunda: I Oster--  sunds Stad bosatte Äagare
rc., samt
^öglofl- Ridderskapet
och Adeln: at efter
orden: Borgerlig skäring
och rörelse/ införes:
och derstädes bosatte
äro.
wällöf!. BorgareStåndet:
at orden: pa
fem ars tid eller/ böra
utgå/ dä orden: til nästa
Riksdag/ ändock tydelig!
nog bestämt tiden.
4. §. 9. bäom.
Hederwärda BondeStandet:
at den föreslagne
Summan af zzz R.d.
la; samt at lika förman
för er ar sträcka sig til
dem i Enköping, Thorshälla
och Cimbritshamn/
som för enahanda iräkad
olyckshändelse blifwit i
1800 ars Bewillnings»
Förordning förunnade
Skattfrihet pa wist tid.
Utskottet hemställer i anledning
häraf/ ar denna
rättelse kunde wid röclactiouen
pä det fält iakttagas,
at derwid införes:
I Östersunds Stad bosatte
Borgare.
Enar Bewillningen,
som en Riksdag ätages,
ej räcker längre än til den
nästpägäende, ehwad fem
är deremellan framflyta
eller ej, tilstyrker Utskottet
uteslutande af Veste ord:
pä fem ars tid eller
Efter öfwerwägande
häraf, finner Utskottet stät
före
-
1464
Den zo Mars.
i6 st. ärlig inkomst, som
erfordras innan Bewillningö
erläggande för de
i föregående 8. I^lom
nämnde Menigheter skulle
äga rum, matte nedsättas
til 200 A:d.
4. §. ro, koloni.
Högwördige PrästeGtandet:
at endast de
Jnnewänare uti de i detta
Moment nämnde Socknar,
^ hwilka icke hafwa
uti ärlig behållen inkomst
r66 R:d. Z2 tz. och deröfwer,
böra efter HxermZz.
Männens samwetsgranna
pröfning stan Bewillning
frikallas»
förestå bifall härtil; hwarjemte
enär denna nedsättning
endast angar de uti
;:te, ?:de och 8:de^lom.
upräknade personer, Utffotter
tror sig böra förestä,
at 5. ^om. flyttas i
stället för det 6ue, och
twärtom, sa at dehe Z.
^loment följa i ordning;
och blefwe i följd häraf
9. Ugm. sä lydande: alla
i föregäende 6:re, ?:de
och 8:de ^lomLnrer nämnde
personer befrias äfwen
frän Bewillning efter 1.
§. i denna Artikel, sä
framt de ej äga2oo R:d.
behållen inkomst, i hwilken
händelse de skola oafkortadt
enligt samma §.
tLXerss.
Utffotter anser sig ock
härwid böra förestå, at
denna anmärkning mätte
bifallas med den jemkning,
at Summan bestämmes
til 200 R:d.
Med
Den ZQ Mars.
1465
Hederwärda BondeStåndet:
At detta
ment sälunda borde för
-
Med åberopande af hwad
Bewillnings-Ulffottet förut
anfört såsom stal för
andras, ac den för Jn-!desse Staders och Orters
newänarne uti UddewallmJnnewänares befrielse frän
Stad samt i Westerbot- en högre Bewillning an
tMo, Nordmalings Socken
i Ångermanland och wiste
Socknar i Elfsborgs, Carlstads
och Bohus Län föreslagne
befrielse icke bör
nu föreslagen ar, tror Utffocret
sig härwid endast
böra hemställa, om icke,
da en samwetsgrann pröfning
af hwarje ffattffyl
-
äga rum, utan efter be-;digs wilkor i allmänhet
pröfwande af laxerinZ8- aligger och är föreskrifwen
Männen, hwilka derwid
böra noga tilse,at befrielse
eller lindring ej tildö
-
lsxermAS-MäNNM, nägvt
widare stadgande härom
ma anses öfwerflödigt;
mes andre än dem, som dock at keärEionen af
aro werkeligen lidande, och detra kelomem i sä mätto
följaktligen förtjena ston-rättas, mordén: sorär
-
sam behandling, hwilken
pröfning skulle rilkomma
- Männen, utan
hinder af nägon LlLssi
tication.
lig inkomst upföras i
nägon af de Z4 högste
Llasserne efter lanken
r7?:o i, utgä och i ställer
insattes: anses äga
zoo R:d. i ärlig inkomst.
Af samma stäk som nytznämdt
är, torde ock den
-
wällofl. Borgare
Ständer: lika Anmärkning,
som wid 8. iVlo-cha rättelse wid kellaÄiomentet.
: at orden: pä fem nen böra göras»
2lrs tid eller böra me»
simas.
I. ^rt. 4. H. I I. lVlom.
Wällöf!. BorgareGtändet
har föreflagiten
Sedan Utskottet här ofrvan
-
1466
Den zo Mars.
sadan reösÄion af detta
Noment: All afkomst
af lös och fast egendom
t i Ihö rande Allmänna
Lassor, fenninge
Werk, Arbets- FattigFörsörjnings-,
Lcbol.-n.
-hospitals- och Allmänna
Underwisnings-Inrättningar,
samt i öfrigt
alla fromma Stiftelser
och Ltipenclier stor
la icke med någon stags
Bewillning befwäras,
2:dra z:dje?uncken.
Sederwarda BondeStandet:
At rörande Betvillning
af Sjö-^ssecurancen,
pijvate ^äkio-A-!
gare i Discont - Merker'
och Tull-^rrenclot, tydligen
borde bestämmas, det
veste utom io:de penningen
af Ränta och utdelning
om aret utöfwer 6
procent, jemwäl borde erlägga
Bewillning kil det
i Isrilken N:o I. bestämda
belopp för de förstaä
procenten, såsom.innebegripne
i ^Ltie - Agarnes
hehällna arliga inkomst.
2. -grt. 6. ?uncten.
^öglost. Ridderstam
swan rilstyrkt desse Las.
sors ureflutande frän Bewillning,
anser Utskottet
denne l^eöitÄion böra ans
tagas.
Dä Sjö-^ssecursnco.
Dassan är bland undantagen
inbegripen, men betra
ölymcnt i öfrigt nog
tydligt bestämmer, burn
Bewillning af -gAis- Ägare
i Discont - Merker samt
Tull - Hrrenäet erläggas
bör, finner Utskottet nä--  gon mera tydlighet i detta
afseende icke erforderlig,
utan endast ar ordet
Sjö - ^ssecnrancen tltgär,
Den zo Mars
-
och Adeln: At i denna
punct orden: säfom innefattande
egenskap eller
likhet med grund?
statt / matte utgä,
T. Hrt. 6. ?unÄen.
^ederwärda BondeStandet:
At den i denne
6:te kuntt ä Frälse-Egendomar
stadgade Bevillning,
ökes med?rocent
eller til r 2 H. för hwarje
Rusttjenst-mark.
>7 .de ?uncten.
^ederwärda VondeStandet:
at 7:de?untten,
rörande Ra och Rörs samt
Insockne Hemman pa det
satt ändras, at om detze
utgöra Notering och Rustning,
erlägga de Bewillning,
pa sätt Utffottet föreflagit,
til hälften emot
hwad i nästföregående 6:te
kuE stadgaS/ men i an
-
1467
Sä wida detta uttryck
utmärker, at Bewillningen
för Rusttjenst-marker
icke kan undergä nägon
förändring, som likwäl i
annat fall kunde framdeles
wilja göras, och hwarom
fraga äfwen uti nästföljande
Anmärkning är
wäckt, tror Utffottet sig
böra föresiä, om icke, lil
förekommande af förtyvning,
ifrägawarande utt
tryck bör bibehällas.
Enär Rusttjenst-marker
betraktas säsom ägande
egenffap eller likhet med
grundskatt, icke kunna belastas
med större Bewillning
än utsatt är, kan
Utffottet icke tilstyrka bifall
af denna Anmärkning,
Som beträffande Bewillning
efter beräkning af
Rustrjenst-marker stadgadt
är, at i den händelse för
Hemmanet rustas, endast
hälften emot hwad L annat
fall. erlägges, bör utgä;
och eit lika proportion
uti det förhållande,
hwarom venne Anmärkning
-
-468
Den zo Mars.
nät fall och da de arv derifrån
frie, böra de med Frälfe-Hemman
aldeles pä enahanda
sätt anses.
2. ^rt. Ii.?uncten.
^oglofl. Ridderskapet
sch Adeln: At afgiflen
för Testamenten bör nedsattas
ifrän de föreflagne
IO procent til 6 procent
pä Lapitalet; hwaruti
wällofi. BorgareStandet
i sa matto instämt,
at i stället för or
Ven: ti! ioo R:d. och
-eröfwer betalas roche
penningen, införes: tilzoo
R:d. och derutöfwer betalas
6 för hundradel; och
Hederwärda BondeStandet:
At i den händel
se Gäfwa eller Testamente
gifwes at någon för lang
»varig och trogen tjenst
afgisten matte nedsättas
frän 10 til 6 procent pä
(^LpitZlet.
i2:te kuncten.
högloft. Ridderffapet
och Adeln: Atafgiftenwid
tjlträde af kiäei-iZomniis
ning handlar mäste iakttagas;
sa tror Utstotter
sig böra, i sammanhang
med hwad öfwer föregående
Anmärkning är yttrat,
tilstyrka, at denna Anmärkning
kunde fä förfalla.
Desse trenne Anmärkningar
anser Utskottet lämpligen
kunna sälundasammanjemkas,
at, pä sätt
Wällofl. Borgare-Ständer
yrkat, i stället för orden:
til ioo R:d. och deräfwer
betalas roche penningen,
införes: tilzoo
R:d. och deröfrver betalas
Sex för hundrade!,
hwilken UeäLÄion
altsä förefläs.
Dä här icke ar fräga,
at hwar och en, som tilträder
luäci - Lommiss.
egendom, stall erlägga denna
-
Den z<
ser mätte nedsättas fran
ro kil 6 xrocent.
Z. ^rt. i. H.
wällofl. BorgareGtändet:At
i l^ubriciuens
början kunde tilläggas:
Mantalsskrifningen, efter
soM kLrgArspken verVM
handlar; samt at i
detta i:sta ktomenr orden:
innan förrättningen börjas,
matte säsom oläinpelige
ukgä.
I §. Z. kuncten.
wäUoft. BorgareStänder:
At denna z:dje
knnQs början matte simlunda
rättas: utom denna
upgift widMantalsftrifningen
skall en
hwar rc.
> Mars. 1469
na Afgift, hwilken endast
wid biäer - Lommizsers
Stiftelser hädanefter bör
utgifwas, finner Ukffottet
icke skäl tilstyrka Afgistens
nedsättning.
Desse rättelser anser
Utskottet böra wid keäEionen
af denna Artikel
iakttagas.
Likaledes tilstyrker Utskottet
denna rättelse wid
Ueäackionen.
1472
Den zo Mars.
wällöf!. Borgare
Ståndet: at framför orden:
det föregående aret:
insattes ordet: för;
äfwensom
wällöf!. BorgareStåndet
wid 6:re 1^r>eten
anmärkt, at, orden:
den som äger
flere Lrlhörigheter more
ryckte utur stt sammanhang >
med en kuiE i 5.
och skulle, säsom owilkorligen
dithörande, upfiyttas.
z. /^rt.
^ägwördige gräfte
Ständet: At pä de ställen
Riks-Standens Ledamöter
nämnas, borde
desse införas i wänlig ordning,
med tillagg, som
orden lyda: och komma
at med dessa förenäs sä
och fä mänga Ståndspersoner.
tzögwördige prästeStändet:
Ac Borgerskap
pet i Städerne icke skä-j
ligen böra utesiutas ifrän,
deltagande i laxeringsLomnntlesrna
pä Landet.
Wid den af Wällofl.
Borgare-Ständer äskade
ssörbättrade K^äitÄion af
z:dje ^rtik(4ir iakttageS
dessa rättelser.
Äfwen denna rättelse
jakttages wid keäaÄionen.
Enär hwarken Wällofl.
Borgare-Srändet eller
Hederwärda BondeStändet
äskar, at BorgareSrändet
mätte deltaga uti
l^xeriNAru-ne ä Lander,
hwilket desiutom hwarken
blefwe möjeligt, dä Borgare
-
Den zo Mars.
1471
Högloft. Ridderskapet
dch Adeln: At wid stad»
gander af sätter at walla
1'LXerwZ8-Lommitteer
ne
tilläggas: at derest Ledamöterne
af nägot Ständ
til IrtXerinFS-LommittLen
stulle saknas, komme dermed
at förhällas lika som
törande BeredNings-Lommikteeins
är förordnadt.
Z. ^rt. i. §. 2. kvlom.
wällöf!. Borgare.
Ståndet: At orden: af
dem pä förra ställer uteflutas.
I. §. 2. ^ckom. 12. ?unisten.
Högloft. Riddcrskapet, Urstoltet anser denna
och Adeln: Atidelta Anmärkning wäl grun»
ment matte rörande vi jdad, och tilstyrker altsä, at
LtriÄernas storlek tilläggas: cherra tillägg mätte göras
Åliggande dock Landshöf«!wid KeUachonen.
dingarne at sä indela vi->
Ltriäerns^ at wederböran-I
dej
gare-Standets ^xering8-  Män icke kunde det med-i
hinna eller synes oundwikeligen
nödigt för Kronans
säkerhet, hemställer
Utffottet til Högwördige
Ständer, om icke denna
Anmärkning mä förfalla.
Dä Författningen rydeligeN
utstakar, huru förhällas
bör i den händelse
Ledamot wid 1»xering8-  Oommitteen möjeligen stulle
saknas, anser Utstottet
nägot widare stadgande i
denna omständighet blist
wa öfwerflödig.
Hörer lil K-eäLÄionen.
-472
Den zo Mars.
de ej med för länga resor
blifwa beswärade.
z. ^rt. i. §. Z. lVlom.
wallo fl. Borgare»' Lika med BorgareStändet:
Al der för Bor- Ståndet anser Utskottet,
gerskapecö och Husägares i der Vtädernes Jnnewäwal
til ^xeiinz;^-Maninare wid 'kaxeiin^.-imanföreflagne
beräkningsfätt,!na-Wal lämpeligast kunna
efter hwad hwars och enscherrakras, man afseende pä
BewiUninginnom Stadde Utskylder, som af dem
-en föregående aret ut-^wäl innom, men ej til
gjort,more vlampeligt, och ^Sraden erlägges; hwarat
införas matte det stad- före Utskottet tilstyrker
gande: at hwars och ens!den projeÄer^e ksclaäioröst
mätte beräknas efter inens antagande,
den Penninge-afgift til
Staben, han det föregäen
de Arer erlagt.
Z. Ivlom. 2. ?unÄen.
wallof!. BorgareStandet:
At efter orden:
men icke utan ordente!igt
wal, införes: hwilket,
öfwer,som de förutnämnde
, ma i hwarje
Stad fritt werkställao
genom rc
i7:de
kunÄsn.
^ögwordige prasteStandet:
Atpä anförda
skäl laxerinAamL i Sta
-
At detta tillägg mätte
göras wid KeckLÄivrien,
finnér Utskottet skal rikskyrka.
Säfom en följd af Utskottets
ofwanstäende urlätande,
i anledning af
tzögwördige Ståndets
An
-
Den zo Mars.
-47Z
Verne mä ställas pä sam^
ma fot som a Landet, samt
ttt fäledes laxeringarne
i Städerne böra beredas
af en LommittLe, bestående
af del antal Ledamöter,
som i detta lvlomeot
förefläs, hwilka likwäl,
om sä nödigt pröfwades,
kunde fä fördelas uti ät-^
stillige Afdelningar, efter
Stadernes storlek och vi
stEernas belägenhet,
hwarefter sjelfwa laxeringarne
ffulle likasom pä
Landet förrättas af en
committé, som Utgjordes
af lika mänga Ledamöter
ifrän hwardera Ständer,
hwarmed det föreflagne
antal Ständs »Personer
ffulle förenas.
Z. /lrt. I. §. Z. öckom.
Wäll o fl. BorgareStändet:
At i flurer af
denna z:dje kunLl efter orden:
Femtio En laxerin§8-Män,
tilläggeschwilka
mä kunna arbeta pä
Tre fördelningar, dock sä
at äeiinitiva laxöringen
in kleno fastställes.
Anmärkning om BorgareStändets
rätt ar deltaga
i laxeringarne ä Lander,
samt da endast viztriLterNL8
widd derstädes föranled!
lil Berednings-laxeringar8
förefläende, men
hwilket med Städerne i
allmänhet ej inträffar;
hwarföre ock, i anseende
til mindre widsträckteSocknar,
är pro^eckeraät, det
Berednings - laxöringar
der mä undwikas; anser
Utffottet laxering8-sättet
i Städ er ne lämpeligast
böra förblifwa sädant
som det blifwit föreslagit;
och hemställes förty
, om icke anmärkningen
mä förfalla.
Til denna Anmärkning
finner Utffottet ffäl
al bifall tilstyrka.
z. -lrt.
-474
Den zo Mars.
Z. -^rt. i. §. z. kckom.
4. kunäen.
wällöf!. BorgareStändet:
At denna ?uE
matte, hwad antalet af
laxermos - Man angar,
sä stilisera: Femton rätte
Borgare afHandlanve
och andre Lasser.
8 ide kunÄen.
^ögwördige prästeStändet:
Zlt i Ve Stader,
der UnivMiceter Annas,
böra wid ^caäemiffa
laxeringarne, hwilka
skola ske inför keÄor och
Lonsislorium ^caclemi
cum,
wara narwarande lika
mänga Ledamöter af
Stadernes Borgerskap,
som wid Stadens inför
Magistraten skeende laxerinZLr
aro narwarande
Ledamöter af /icaclemieStalen;
äfwensvmat^caäeinlen8
^axeriuFZ-längder
stola aflemnas icke lil
Landshöfdingen, uran efter
wanligherentil ^caclemiens
K^OI-; hwarmed
Wällosl. BorgareStandet
sig förenat; deremot
-
Sä wida i ätstillige Städer
finnas Borgare, hwilka
ej ovilkorligen räknas
til Handlande eller Handtwerks-LlL88eniL,
anser Utstöttet
allt mitzförständ i
denna del förekomntas genom
denna tilläggning,
som altsä tilstyrkes.
Härtil finner Utskottet
skäl at bifall tilstyrka, i
följd hwaraf förefläs den
af Wäll 0 fl. BorgareStänder
begärda ksclaÄion
efter orden: med
Staden kommer at deltaga:
^caäemiske laxöringen
förrättas under
KeÄors ordförande af
det wanliga antal Ledamöter,
pa det sätt,
at deruti deltaga sa
manga af^caclemie-Sta»
ten, fsmBorgarnes anta!
är i Borgerskapets
laxering, och fa mänga
af Borgerskapets, fom
Ledamöterne af ^caäsmie-Staten
warit i Borgerskapets;
Hwarjemte,
i anledning af Högwördige
-
Den zo Mars.
1475
Mot
Hederwärda BondeStåndet
ansett Högwördige
Präste. StandetS Anmärkning
ej böra bifallas.
!dige Präste - Ståndets
Anmärkning, tillägges:
laxermos - längden aflemnäs
ti! ^caclemiens
I^eLkor.
Z. /gl-k. i. H. ro. IVlom.
Wällöf!. BorgareGtandet:
At efter orden:
som 1axeiing8-Män an
ses, matte införas: til
iakttagande at de afgående
laxöring-Mäns utlvttning
bör ike inom
hwarje LI388 i förhallande
til ?er8on»lsn.
z. /lrt. 1. tz. 2. lVlom.
Wällöf!. BorgareStändet:
At orden: i annat
fall, än fa wida de
tll l3X6IMA8-MäN blifwit
walde utesimas, och
i ställer införes den uc
-
Ehuruwäl det icke lärer
komma i fraga, at
utlottning företages annorlunda
än inom hwarje
Llaxs i förhållande til l r80nslen,
anser dock Utskottet
fadant til tydlighets
winnande böra utsättas.
Pä de^afWällofl. Borgare-Ständer
anförde stal,
ac nemligen det fynes innefatta
en motsägelse, at
samma Person, inför
hwilken HxerinZen för
-
tryckeliga föreskrift: atffättas , kunde tillika wara
Landhofdingen e l l er! HxeriuZ8-Man, och dä,
hans Ombud ej wid na- hwad Landshöfdingen fär
-
got tilfälle matil luxe
rmZ8-Män wäljas, och,
i enlighet härmed, at utur
io:de l^unÄLli af 2. ^lom.
utestutes orden: fa framt
dan ej tillika af GockneLommittLLrne
blifwit
Sjette Bandet.
skildt beträffar, , han fä
mycket mindre borde äga
någon röst i k^xerinZen,
som han derwid, l
egenffap af Ordningsman,
bewakar Kronans fördel,
med rättighet at pa dest
wagnar
N:o sz.
r4?6
Den Zv Mars.
wald Lik en af de Mio,
som utgöra laxöring!
Lommitteen.
2. Nom.
Wällöf!. BorgareStändet:
At NagistratsPerfoner,
dä de wäljas
til laxerjnZs-Män, böra
wäljas i egenskap af laxerinZs-Män
för Borgerffapet
eller såsom Borgare;
derom i z Nom. 12.
xunNen komme at stadgas.
z. Hrt. I. §. 4. Nom.
wällöf!. BorgareStandet:
At orden: Lullmägtige
i kaninen och
Riksgälds-Lontoiret, såsom
öfwerflödige, matte
utgä.
4. Nom.
Wällöf!. BorgareStåndet:
At orden: ej
äger tilfälle, utgä, och
införes i stället: af laga
förfall hindras.
wägnar göra Anmärkningar,
finner Utskottet sig
böra tilstyrka den förestagne
keäaLtionens antagande.
Härtil finner Utskottet
sig ock böra bifall tilstyrka.
Utskottet tilstyrker jemwäl,
at detta widreäaÄionen
iakttages.
I anledning af denna
anmärkning föreflär Utskottet
en sädan reclaÄlon
af detta Noment: Den
fom blifwit wald til
Ledamot i någondera
af defie Berednings- el^
ler laxerings-Lommittecr,
och fadant förtroende
sig ej genast affagt,
men
Den zo
i. §. 5. klom.
Wällofl. BorgareStåndet:
At efter ordet
laxeriugen tillägges til
stydds-afgift; för at derigenom
undwlka contra6iÄion
emellan denna och
andra xunLen.
g. ^rt. r. §. 5. klom.
Höglofl. Ridderstapet
och Adeln: At efter
ordet: Lronan erlägges
(klL. betalas) ffulle tilläggas:
jemte alla öfrige af
Regeringen älagde afgifler,
at in natura aftilwerkningen
utgå.
1. H. 5. Klom.
Högloft. Ridderstam
pet och Adeln: Ali ställer
för blifwer ffattssrifwen,
sättes är ssattffrifwen.
Mars. 1477
men af laga förfall
hindras, at dem biwista,
aligger owilkorligen
rc.
Detta tillägges wid re
claLtionen.
Utffottet,fom anser detta
tillägg böra införas,
förestår en sadan reclac
tion:
Ifrån
sadan rilwerkning,
hwarföre Afrada eller
Tionde til Kongl. Majit
och Kronan erlägges, bör
densamma, jemte alle öfrige
älagde afgifter af tilaverkningen,
in narum afgä,
innan klinimi-afgifs
ren beräknas för Skeppund,
Stycke, Tunna eller
Stig-tal 0. s. w.
Zakttages ivid keöac
tionen.
8. klom.
-478
Den Zo Mars»
8, Nom.
Wallof!. BsrgareStandet
har, pä dettyVeligen
matte bestämmas
Ve bubbla grunder, hwareft<r
Hemman, Bruk och
andra Lagenheter böra taxer38,
beflutic, at efter
orden: stola altid, införes:
fa wä! til deras
rvärde,som til deras ärligen
behallna inkomst;
afwensom at i samma
xuvLi införes tvid flutet
den fran första Nom. 6.
xuntlen uteflutne mening:
Den som äger flere fadane
tilhorigheter af
samma natur, såsom
Gillsalterier o. s. w. ma
utsatta inkomsten af
dem sammanstagne, ändock
de i olika DisN-Aer
finnas.
Z. /trt. I. tz. 6. Noin.
Wällöf!. BorgareStandet
: At ordet: föregående
borttages; hwarjemte
Borgare-Sranbet,
af anförde stal, updragit
at Bewillnings-Utfkotrer,
ar upratka förslag til den
med detta ars Mantalssirifningar
widtagne anstalt.
Dl denne anmärkning
finner ock Utskottet skäl
tilstyrka bifall; i följd
htvaraf reäÄÄionen härefter
rättas.
Zemre det Utssottet i
anledning häraf förestår
en sadan reä^Äion af detta
lNoment: Mantalsskrifningen
förrättas
altid de sme fista manaderne
af hwarje ae
för det paföljande; har
Utskottet, til fullgörande af
hwad
Den zc> Mars. 1479
hwad Wällofi. BorgareStåndet
i öfrigt, i afseende
pä innewarande ars
Mantals - strifningar begärt,
funnit lämpeligt förestå:
at som alla de uplysningar,
som för en riktig
tillämpning af de ml
fastställde grunder för Bewillningens
utgörande äro
nödwändige, troligen ej
kunna winnås genom de
Mantalsstrifningar, hwilka
för detta ar pa någre
orter redan blifwit hällne;
det mätte altja Manralsffrifning
öfwer alr i Riket
a uyo förrättas; hwarjemte
och dä flere af de
mannder , pä hwilka igxsrinZsrne
för innewarande
är, enligt Utjkottels förra
skulle hällas, förflutit
innan den nya Bewillnings
- Förordningen
kan blifwa allmänneligen
kungjord, Utskottet finner
sig jemwäl böra tilsiyrka,
det kunde hos Kongl.
Maj.t i underdänighet anhällas,
at en i förhällande
derefter lämpad tid
matte bestämmas til werkställande
af nämnde 14xe
rinZar
för detta ar I8lo.
Z.
»48o
Den zo Mars.
Z. ärt, 2. §,
'Mällofl. BorgareStändet:
At i första pune-,
ten nast efter orden: blist
wit för högt clebiteraä,
mätte tilläggas: och Loin.
mitteer, funnit skäligt at
deruti jemna rättelse.
z, ärt. 2. §,
Ulällofl» Borgare»
Gtan-et: At efter orden:
en lika rättighet at/införes:
ä Rong!. N.aj:ts
-och Rrynans wägnar.
Samma §.
Wällöf!. BsrgareStändet:
At nast efter
orden: anmäla sig om
compromisg-Rätc, mätte
införas: Städerne
hos älLtzistrLten och ä
Landet hos rc«
Sam
-
Dl denna rättelse fin»
ner ock Utstoktel stal lillkyrka
bifall; och förestav
derföre en sadan reunion:
Hwad 'staxenngs - Mannen
påfört och stadgat, blist
we utan ändring faststandande,
sa wida den stattffyldige
icke antingen genast
Medan g?sxerinL8-Lommit
teon ännu är samlad / wi
sar ar han af mitztag ek
ler förelupen felaktighet
hlifwit för högt clehiteraä,
och Loinmittöen finnér staligt/
at deruti lemna rättelse/
eller ock den stattstylyige
astar rc.
Utstottet tilstyrker denna
tilläggning witz be--
äackioner,.
Likaledes tilstyrkes denna
tilläggning.
Den zc> Mars.
-48i
Samma §.
wällöf?- BorgareStandet:
At de 2:ne af
'Hxeringg-LommittLen lii
Lompromissarier Utsedde
Ledamöter, borde, jemte
föreläggande af tid och
ort, äfwen inkalla den klagande
til inställelse wid
talans förlust, hwilket
stadgande borde i 2:dra
xunAen pä tjenligt ställe
inflyta.
z. /^rt. 2 §.
^öglofl.Ridderstapet
och Adeln: At sammansättningen
af Lomprom>88-  Rätter kunde sa förändras,
^ 2:ne Ledamöter
deraf nämnas a Kongl.
Majus och Kronans wägnar
af Landshöfdingen,
2-.ne af den trixeiAäs Partén,
hwilka fyra Ledamöter
wälja den femre; och
at i händelse wid detta
utnämnande rösterne utfalla
lika a 2:ne Personer,
lottas dem emellan;
hwarnli
Hägwördige PrästeS
landet i sa matto in.
stämt, at 2:ne innom vi
Som Utskottet finner
denna Anmärkning grundad
, tilstyrkes jemwäl, at
densamma kunde wid reäaÄiouen
blifwa iakttagen.
Dä efter hwad Högloft.
Ridderffapet och Adeln
här nedanföre anmärkt
och Högwördige PrästeStändet
jemwäl yrkat,
en af Lompromis-iarierns
synes böra wäljas bland
laxeri^AS Mannen, för
at wid ('ompiomii.8-Nättén
nödige uplysningar
meddela; finner Utffottet
sig böra förestå en sädan
jemkning af desse sarffildte
meningar, at förordnaS
mätte, det 2:ne af Lompromissgrieriie
wäljas af
Konungens Befallningshafwande
ä Kongl. Majus
och Kronans wägnar inom
vistriLtet, 2:ne af
dem,
1482
Den Zv Mars
LtiiÄst boende (^omprom!88Lrier
kunde förordnas
af Landshöfdingen, de andre
2:ne af den, om hwars
tsxeranäe fragg ar, famr
fluceligen at den femte tilfättes
af 1^axerinA8-Lommitteen
innom detz Medlemmar;
hwarförutan
Hederwär-a BondeStänder
assat, atdetwa
Personer, som a Kronans
Magnar til <-Äinxro
»nj«8Lrier wäljas, matte
utses icke af Igxerm^scommitteen,
utan af Ko»,
nnngens Befallningshaf-'
mande, hwilken i desse
fall ar ar anse såsom Kronans
Ombud; dock ar
dertil ej ma waljas någon
af dem, som warit
Ledamöter i laxei-inAs(^ommittöen,
afwensom
Häglof!. Ridderftapet
ochAdeln widare anmärkt:
At af ck^xermA8 - Lominitteen
en Ledamot bör
wara tilstädes, för at meddela
upplysningar, men
utan röst, samt ar aila i
förslaget införda ^nic^r
och
dem, om hwars taxera»
cle fraga ar, och den femte
Utses af1axermA<-Lommirteen
innom des; medlemmar;
derwid, enligt Hederwarda
Bonde - Ståndets
erindran, kunde iakttagas,
at Landshöfdingen
af de 2:ne LompromisL-rrisr,
som Utaf honom
waljes, icke ma utse
nägon af Lommitteens
Ledamöter; hwilket wid
den xro^ecksrLäs förändrade
keclaÄioiren iakttages;
afwensom hwad Högloft.
Ridderssaper och Adeln
i sednare Anmärkningen
fluceligen assar.
Den Zo Mars.
I48Z
och uttryck, som af det
nu föranorade stadgande
bero, andras och ester det
nya försiaget rattas
z.
Art. 2. §.
^öglost Ridderskapet
och Adeln: Atalia Handlingar,
rörande 1>-X6rm.
gen, hwilka fran en Ort
til annan stola fortstaffas
genom Krono-Betjeningens
försorg, med Fribrefsbok
böra försandas.
Z Art. 2. H. z. ?unÄen.
wälloll. Borga reStåndet:
At ordet: ater,
i början af denne
mätte utgå.
6:re kunÄen.
lwällofl. Borgare
Ståndet: At denna
ej bör börjas förr an med
orden: Gm(-ompromi88eu
pröfwar den kragande
rc., hwaremot den föregående
meningen kunde
lämpeligare a ett annar
ställe längre fram, i sammanhang
med fragan om
dompromis53rierng8 ersättning,
införas.
Enar Krono- Betjeningen
i alla Embets - Arénder
förut altid njutit Postfrihet,
synes något särstedt
stadgande härom icke
tarfwas.
, Wid den förändrande
ltecluLtionon äro desse
I rättelser nu rakttagne.
!
Sama
?484 Den zo
Samm- ?unÄ.
wällöf!. BorgareStändet:
At orven: den
annan person, marce förändras
til: den person.
Z. /-rt. 2. H. 6. kuEen.
Wallof!. Borgare.
Ståndet: At näst efter
orden: blifwit af, utestures:
Lompromi88.Rät
ten, och införes i stället:
Landshöfdingen, hwarefter
följande nya mening
skulle tilläggas: Enftild
Man, som tillitar Lom
xromirs, aligge at sjelf
efter öfwerenskommelse
gälda kostnaden för de
2:ne Lom yl-om issarier dan
walt. De 2:ne hwilke
laxermos Lommitteen utsett
och den ;:te gemensamma,
som pa stället
rväljes, njure deras ersättning
afRrorran; och
^ögwördige prästeStandet:
Athwad Lom.
xrom>8!.misl-ne8 Resekostnad
och Dag-tr»Ltilmente
anginge, borde veste upgifter
bestämmas til Skjuts
för 2:ne hästar och Eif
Hörer til UechÄionen,
Bä de 2:ne Lompromi883rier,
som wäljas af
den privsto Partén, för
kostnaden tvid fullgörandet
af ett sa bejkaffadt
medborgerligt förtroende,
icke lärer fordra ersättning;
men likwal skäligt
synes, at derest sadan kostnad
kan bliswa köttbärare
och träffa en mindre
bemedlad, något warder
stadgadt til ömsesidig efterrättelse;
finner Utskottet
sig böra föreflä,at
"Ben afde2:neutaf private
Partén walde Lom.
promissarior som der äskar,
mä njuta ersättning för
Skjuts efter Twa hästar,
men ej til Dag-trE-rmonte
wara berättigad;
Hwarförutan i anledning
afdesse Anmärkningar projeQem8
en sadan keöaotion,
som deli sadanrafseende
uprättade särskildte
För
-
Den zo Mars.
1485
R.d. om dagen, sa framt
ej annorlunda öfwerenskommes;
samt
Hederwärda Bondea
Ståndet: AtLomx>romi8-  ssriema8 Arfwoden böra
mi Bewillnings'. Förordningen
bestämmas; äfvensom
^ederwärda
BondeStåndet
anmärkt, at
desse Arfwoden icke böra
förskjutas, utanefter förrättningens
flut samfällt
beralas af alla dem som
af Lomproimssarier sig begagna,
enar de icke skäligen
synas för hwarje
särskildt mäl böra ägaat
Skjuts och Arfwode sig
beräkna
z.
/^rt. 2. §. 6, krmcken.
^ögwördige prästeStandet
hade anmärkt,
angäende beswär öfwer
1'ri)rerjnZLr, at dek altid
borde bero pä den Skattffyldige,
ehwad han more
klagande etter förklarande,
huruwida beswären
matte afgöras wid
Förflag til z. >lrt. af
Bewillnings - Förordningen
urwisar.
Som Ulssotter anser
ifragawarande BewillNiNgs-kro^eLt
hämta
wasendtelig grund af de
föreflagne Lc>mpromi88er,
utan hwilket sätt til ändrings
sökande, det päsyftade
andamälet skulle
förfelas; finner Utskottet
fig
-486
Den zo Mars.
Compromiss - Rätt, eller
annorledes efter hitkils gällande
Författningar full
följas wid wanlige Instsntier.
Z. 2. §. Z. kvlom.
U)ä!!ofl. BorgareGtan-et:
At näst efter
orden: kunna innom Upbör-s-Äret,
tillägges:
hwilket loper intil -en
r:sta Maji paföljande
Ar; och at i flutet af Momentet
införes: i Städerne
äligga wederbörande,
hwad 8poci6cÄ.tionen
beträffar, desamma ssylDigheter
som ä Landet Häradöffrifwaren
rilkommer.
g. ^rt. 6. ^lom.
wällofl. BorgareStandet:
At detta kloinent
bör helt och hållet
ritgä, och med Upbörden
af Embets- och Tjengemäns
Löner således förhallas,
som hittils manligt
warit.
sig icke kunna tilstyrka bifall
til denna Anmärkning;
hwarföre til Högwördige
Präste-Ståndet hemställes,
at densamma matts
fa förfalla.
Utssottet tilstyrker, ar
KeclaÄionen matte härefter
rättas.
Enär särskildte Författningar
stadga, huru och
pa hwad sätt Kronans
.säkerhet för Bewillnin!gensutgörande
afEmbetsmän
bör iakttagas, anser
ock Utssottet denna Anmärkning
grundad, samt
förestår altsa, at densamma
matte wid Uoclackionon
följas.
3- §.
Den zc>
z. H. 10. kckorn.
wällöf!. BorgareGtändet:
At näst efter
orden: undantagne hwarom,
uttages ordet: redan,
och införes i stället:
här ofwanföre.
12. lVloiN.
Wällöf?. BorgareStandet:
Atnäst efter orden:
hwarförutan Oomxromi§8
- Rätten enär,
matte tilläggas: i anseende
til laga bewisiigt
hinder.
4. H. 1. Ickorn.
Wällofl. BorgareStändet:
At näst efter
orden: det äret för hwilket
Bewillningcn bordt
erläggas, uteflutes i vetta
Moment hela den öfrige
delen af meningen, och
införes i stället: dock tillätes
afkortning i detta
sednare fall för inga andra,
andem, som efter Skyddslabellen
blifwit taxerare
endast för sin person och
sin arbets-förmaga, och ej
hafwa någon särskild förmögenhet,
för hwilken efter
-
Mars. -487
Hörer lil UeäsÄioneu.
Likaledes.
Dä genvNt et gsnerelt
stadgande för alla de fall,
deruti afkortning bör äga
rum, förekommes den 0-  fullständigher, som wore ac
befara wid upräknande af
alla händelser, uti hwilka
afkortning ma njutas;
finner Utskottet skäl tilstyrka
bifall af denna Anmärkning
, endast med den
förändring Uti reäaökionen,
som särskildt förslaget
wisar.
»488
Den zo Mars.
Ler Jnkomst-lalisUen bör
contribuerag; och
^ederwärda VondeStandet
har härmed sig
förenar.
Z. /^rt. 4. §. 2. kunkell.
Wällöf!. BorgareStåndet:
Al orven: och
Stads-kiscalen matte ureflutas.
Z. ^rt. 5. §.
Högwördige Präste
Stander: Ar lil uttrycket:
genom någon af Lollegi>
Ledamöter, kunde läg^
gas: eller någon som
derti! af wederbörande
förordnas.
Samma §.
Wällofl. Borgare.
Ståndet: At i simel af
denna §. matte införas:
Sä wäl skattskyldige
som redowisande ware
frie fran kraf och anmärkningar
i afseende pä utffyldernes
erläggande och
upbörd, sa wida de ej
innom tre ar fran upbörds-arets
flut blifwit i
laga ordning tiltalade.
Ulssottet tilstyrker bifall
härtil.
Jemwäl tilstyrkes Venna
tilläggning.
Dl hwad Wällofl.
Borgare-Ständer härutinnan
föreflagit, finner
Utflotter ock skäl ar lillkyrka
bifall.
Wid
Den zo Mars.
-489
Wid larifen N:v 2.
har wällöf!. Borga»
te-Ständet anmärkt:
i:o. Ac til en nödig fördelning
pä flere Lianer,
alt efter rörelse och förmögenhet,
^potlieguars
mä flyttas bland Handlande
och kskrigueurer,
samt likaledes Hxotbegua
re- och Fältskärs-Gesäller
bland Handels-Bokhallare
och Betjenter.
2:0. At i berörde ändamål
äfwen Bokhandlare
och Boktryckare föres
bland Handlande och
Handrwerkare.
z:o. At hwad angär ej
mindre Handlande och
labrigueurer, an Handtwerkare,
Ständet förblef
wid dest förra yrkande,
at en Mellan-Llass
matte insättas nast framföre
den lägsta classen.
4:0. At wid Artikeln:
Judar och Italienare,
tillägges: som med särskildt
tilstand resa rc.,
emedan utan et fädant
wilkor Venna handel ar
»tilläten.
Utskottet tilstyrker ar
Veste förändringar i 1ariSen
matte göras, men
hänwisning likwal i samma
larill ä ^lpkabetet
lämnas uppä deste per»
fonér.
Da Utskottet icke katt
finna skäl tilstyrka denne
Anmärkning, hemställeS
til Wällofl. BorgareStänder,
at densamma
matte fa förfalla.
Til detta tillägg finner
Utskottet skäl bifall tilstyrka.
Som
r49v
Den ZO Mars.
5:0. At Lots-Drangar,
hwilka merendels arv
swagr lönte för et beswärligt
arbete, och böra i anseende
til deras nuwaranbe
orilräckeliga amal winna
upmuntran, flyttas i
samma Lia83 med Drängar
och betala 40 fl.
6:0. Ac Bewillningen
för hwarje Tolft Braver
mä, såsom altför hög, nedsättas
^:del eller til 8 r:st.
för Bräder under och til
1 4 rums tjocklek, och til
1 fl. 4. r:ft. för dem deröfwer.
7:0. At wid Artikeln
Spisejwartero-,Wärdshus-
och Lass hus-Idkare
, för tydlighetens stull
införes: som ej äro Borgare,
emedan de i annar
fall anses under Handt
werkare-Ll38»erne.
I öfrigt hafwa
högloft. Ridderstapet
ocy Adeln af de förflagswis
afgifne ^ormuiLilvr
lil angisnings-sedlar
antagit de som af Härads
-
Som Lots-Drangar icke
äro ar jemföra med
andre Drängar, hwilka
betala 40 tz>, utan snarare
at anse såsom Lotfarnes
Vicarier, finnér Utffottet
ej stäl at tilstyrka
denne anmärknings bifallande.
Enär i fraga warande
afgift a Sagar är en aldeles
ny statt, samt lvlimmi-afgift
a Sagar, swarande
emot förre Bewillningen,
detzurom utgöres,
finner Utstorter stäk förestå
den häruri yrkade nedsättning.
Utstottet hemställer ock,
at denna rättelse ma göras
wid Ueclackionen.
Med anledning häraf,
har Utstottet til ytterligare
granstning företagit desse
kormulairer, och finnér
för
Den zo Mars.
1491
radsskrifwaren Nääk blist för sin del Hederwärda
wic föresiagne. Bonde-Srandetv afgifne
hogwordige präste
-
krsM wara mycket up>
lysande samt tjenande til
Ståndet lätir nprätta och wägledning för Allmogen
bifoga särskildt ^ormulLir^och Landtman i allmänhet;
hwarföre Urskotter äfwällofl.
Borgare-!wen tilstyrker, ar sädane
Siandet antagit de af
Utskottet föreflagne l^onnu
1-tirer, med der tillägg, ar
wid nygift til Mantalsskrifningen,
äfwen Egendomar
böra speciticeoch
-
rL!>
hederwärda Bonde
Ståndet föreflagit sär
-
lri mul^i, er matte blifwa
ak rilgä utl Landsorterne,
pä det hwarje Hemmansbrukare,
wid upgörande af
dess behällning, mä deraf
kunna sig betjena; Men
da det synes strida emot
den af alla respeÄive
Granden godkände föreskrift
riri z. Art. i §. af
skildt ^ormul^ir, som blif-den projeZ:era6e Bewillwit
bisogadt, och derjem- nings - Förordningen, ak
te önffat, ar tryckte exem
plar af stormulaiierne altid
mä til behöfligt antal
wara i Onerne mot betalning
ar tilgä.
stadga säsom en owilkorlig
skyldighet, at lika spe.
ciil^uet för laxerinAgLommitteen
Uptäcka stna
wilkor och omständigheter,
eller at dit ingifwa en sä
speciii^ue Förteckning, i
annat fall, än om man sjelf
finner sig dertil nödsakad,
för at öfwertyga antingen
Lommitteen eller LomxioMl88sri<7rns,
at man blist
wit för högt taxeraä; sä
kan
Sjette Bandet. N:v 94»
1492
Den zo Mars.
kan Utffotttt ej pä annat
satt, an ofwannämndt ar,
ftnna berörde kormulaii-e
anragelige och anwändbäre.
Hwad äter beträffar
HögwördigePräste-Standets
Förflag hartil; sa innefattar
det en sä specikciue
framställning af
hwarje persons ffuld, räntor
m. m., at enffild sa.
kerhet derigenom ofelbart
stu lie förnärmas, och Lreäiten
inan och man emellan
störas, hwilken likwäl
utgör mängens största och
enda egendom eller utwag
til sin bergning.
Det af Högloft. Ridderstapet
och Adeln antagne
och af Häradsstrifwaren
l>läiik författade projekt,
är wäl i wista delar
icke sä aldeles sxecitiHuet,
men dock sträckt utöfwer
innehållet af Författningen,
som ej bjuder upräknande
afLgpitalers och
HckiLi-8 sarstildta belopp,
eller sädant upgörande af
Debet och Lrec!it,som blottställer
den bestattades hela
tilständ. Dä nptznämn
de
-
Den ZO Mars.1493
de ställe i Förordningen
stadgar, at hwarje persons
behällna inkomst, bör i det
lLXerinA8 - DisuiÄ. der
den hannas, särskildt bedömmas,
äfwen för sa dane,
som för sina personer
annorstädes äro skattskrifne,
med det tillägg, at
en sadan person dock icke
fär ä mer än a et ställe,
nemligen a det sistnämnde
, afdraga sin stuld fran
alla desi sammanräknade
fortjenster: Dä gransk
ningen
af allas upgifker
genom de föreflagne Be
rednings-laxerinZÄrne
pä
Landet och laxeni^.-;-  Lommitteerne j Städerne,
hwilka sednare nu bestå
af flere personer, än som
hittils utgjort de wanliga
1l?3XsrinA8- Lommirleerns,
tyckes böra blifwa fast
mera säker och fullkomlig,
som den werkställes af
Grannar, de der bäst känna
hwarandras näring
och inkomster; och ändte»
ligen, dä, såsom förut anfördc
ar, samtlige respective
Stäuden antagit den
Igrund, al hwar och en efter
-
-494
Den ZQ Mars»
ter upräknande af all sin
idkande Näring och sadan
egendom som Skydds-afgifl
ätföljer, äger uti en
8umma upgifwa hela sin
behällna inkomst för nästföregående
äret, och deruti
til afdrag inräkna,
ej specificera, räntan för
skuld, förmodar Utskottet
at Riksens Högloft. Ständer
lära icke allenast finna
de af Utskottet förur
upgifne och af Wällofi.
Borgare-Ständer antagne
kormulairei aldeles öfwerensstämmande
med författningens
Lsprit och ordagranna
föreskrift, samt
innefattande nödig fullständighet,
uran ock, at
alt urwidgande deraf är
oförenligt med den wärd
om enskildte personers Lreäit,
äfwemyrad genom updagande
af deras hela ställning
och skulds belopp,
hwilken Utskottet frän första
början af BewillningskroMets
grundläggning,
ansett för sin heliga pligt
at bewara; äfwensom Riksens
Högloft. Ständer lära
täckas infe, det skulle
mera
Den Zo Mars. r495
mera stada an gagna Staten,
om genom annorlunda
beskaffade upgifter äfwen
den redligaste blefwe
frestad, eller rattare sagt
twungen, ar til bibehållande
af sin exigtLnce, draga
1axerinZ8 - Männen
bakom ljuset, hwilka sist.
nämnde, oaktadt etöfwerdrifwit
och längsamt beswär,
likwäl i atta fall
skulle finna sig lika sa lätt
bedragne af en mera specikgue
upgift, som af den
hwilken Utskottet föreflagit.
Utstottets pluralitL förnyar
säledes, uppå alla
detze skäl, sitt tilstyrkanbe,
at kormulairerne förblifwa
sadane de äro af Utskottet
förut godkände,
med blott del af Wällofl.
Borgare-Ståndet gjorde
tillägg, ar a upgifterne
lil Mantalsskrifningen upräkna
ägande Hemman
och sa widare, samt under
hemställan derjemte
af bifall til Hederwärda
Bonde-Ständers
i der ändamäl ofwanti!
anfördt är.
i49ä Den zo Mars.
larikkbfto i.
cials.
Ärlig In-  komst.
Ärlig
afgift.
cials.
. Ärlig In-  komst.
Ärlig
afgift.
R:d.
si.
R:d.
si.
R:d.
si.
R:d.
si-
I
24
26
1,800
81
2
Z2
40
27
2,000
45
z
8;
r6
i
12
28
2,500
.—
125
4
loo
i
24
24
Z,OO0
—
157
24
5
125
2
8
?o
Z-500
^ —
Ig2
24
6
150
.
2
40
Z1
4,000
—
2Z0
7
175
Z
24
Z2
4,500
—
270
8
200
4
24
zz
5,000
—
ZI2
24
4
2ZZ
16
5
24
Z4
5,500
.
Z57
24
lo
28Z
16
7
Z5
6,000
405
n
ZZZ
16
8
Z6
Z6
6,500
.—
455
12
400
—
Z7
7,000
-
507
24
iZ
450
—
12
24
Z8
8,000
600
14
5oo
—
14
16
Z4
y,ooo
700
15
550
—
16
8
40
l 0,000
800
16
6oo
—
l8
4i
l 1,000
407
24
i?
6;o
—
20
42
l 2,000
1,020
18
700
—
21
40
4Z
lZ,0O0
i,iZ7
24
14
750
—-
24
44
I4,OOO
1,260
—
20
8oo
—
26
45
15,000
i,Z87
24
2l
yoo
.—
zo
46
16,000
. .
1,520
22
l,ooo
—
Z5
47
17,000
i,6z?
24
25
l,200
—
47
48
18,000
1,755
24
1,400
—
56
44
Ig,00O
1,875
2;
l,6oo
—
68'
50
20,000
—
2,000
—
^För hwarje Ettusende R:d. hwarmed nagons
behallna inkomst öfwerstiger 20,000 R:d. och ända
kil 40,000 R:d., ökes afgisten a hela en sadan
persons inkomst med ^:dels proLent. Säledes betalas
för 25,000 Riksdalers behållen inkomst äio ^
pi-oLent mi ärlig afgift 2,656 R:d. 12 tz., men
för 40,000 N:drs inkomst a 12 Z xroLem 5000
Rid. ärligen, och sä widare.
För
Den Zv Mars. 1497
För hwarje 1222 N:d. derutöfwer intil 80,222
R:d. stiger afgiften blott -^:dels procent pä vet hela/
som blir/ ril exempel för 50,020 R:vrs inkomst
' IZ ^ proc., för 80,222 N:d. 15 proLent.
Pä annu högre inkomster intil 150,220 R:d.
wäxer progression med -/Z:dels procent för hwarje
1222 N:V., Va pa sa stor Summa afgiften söljakteligen
blifwer 17 ^:dels procent. Skulle nägons
Ksvenus stiga deröfwer, ökas progression för hwarje
1222 N:d. med blott ^:dels procent. Således
af 252,222 R:d. behållen inkomst skulle afgiften
upgä til 18 ?:dels procent, af 522,222 N:dlil
22 ^--^dels procent, och sa widare.
För^ behållen inkomst under 50 R.d. erlägges
ingen afgift; för inkoipst emellan nägon af de specilieeracle
50 olika cissser, hanföres den Skajtstyldige
til den class, hwars Summa han komnier
närmast, och inträffar hans behållning midt emellan
2:ne ciasser päföres honom den högre ciassens
afgift. Således för 15/402 N:d. behållen inkomst
blir afgiften lika med för 15,022 R:d., eller i,z87 2
R:d., men för 18,502 R.d. lika med för 19,022
R.d. eller i,875 N:d.
Utdrag af ?rotocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Bewillnings-Utffott
wid Riksdagen i Stockholm, den 25
Mars 1810.
S. D. Dl bifall för den tanka, at xrivate
hus i Städerne böra befrias frän Skyddsafgift,
anförde Wallofl. Borgare-Skändets här warande
Ledamöter bland annat:
1:0. Ar för hus ä Landet nägon Nimmi-afgift
ej blifwit uptagen, utan marton; uttryckeligen
ar
1498 Den' zc> Mars.
är förklarat, at deras warde ej fär beräknas i det
warde, som a Hemman wid laxeringarne utsattes.
2:0. At således lika sa wäl för Staders som
för Landets Jnnewänare ar uti hwarje Naringsiriinimi
afgift innebegripen eller derunder betraktadt,
al de för sine Näringar eller handreringar böra
hafwa tilräckeligt utrymme eller tak öfwer hufwudet,
hwilken sednare omständighet sä mycket witzare äfwen
wore grunden för hwars och ens peisonells
afgift i nya Bewillnings-Förordningen, som enligt
i. ^rt. i. H. ftän behällen inkomst ma afdragas
utbetalt hushyra.
z:o. At werkelig inkomst af hus uptages i alla
fall bland agarens behällna förtjenst, samt at
afgift derföre erlägges enligt lanken N:o i; och
4:0. At uti alla förra Bewillnings-Förordningar
hus i Scäder warit befriade frän all annan
afgift, än af förtjent hyra och den som uti ägarens
xei-xouelle Utssylder innefattats, och at, i Ulfforters
första Försiag til BewillninqsiFörordning för Borgare
i Stader, det undantag blifwit gjordt, at de
stulle flippa betala kvlimmi-afgift för sine hus, men
at deremot endast uti Wällofl. Borgare-Ständec
gjorts den anmärkning, at jemwal personer af
alla andra Ständ, som til Srad inflytta, böra
ätnjuta enahanda befrielse, hwilker dock helt owäntadt
och utan nägons begäran föranledt til den sedermera
ssedde förändring i Utssotlets förflag. bät
su^ra.
Lx ?rotoeollo
L. 6. Ingman.
Utdrag af krotocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Sranders Bewillnings-Utfiort
wid
Den zv Mars. 1499
wid Riksdagen i Stockholm den 26
Martil l8lo.
S. D. Herr b/lalmberA anförde med egna ord:
Förr an frägan om hus i Städerne ssola upssattas,
samt särstiid Bewillning af dem utgöras,
anhäller jag ödmjukast, at Högloft. Ulstoltei tacktes
tillåta mig ärer fa föra Högloft. Urstottet ril
minnes mina anförda ssal emot denna bestallning.
Bewillning af hus i Staderne kan aldrig fä
annar anseende, an ar dec ar stridande emot den
anragne och fastställde grunden för Bewillningen
i der hela; deh grund ar behållen inkomst, det ar
således ingående Hushyra en Huswärd owilkorligen
är förpliktad at upgifwa och beräkna, men icke
obrukbar rilhörighet. Hade werkelig förmögen,
het blifwir Bewillnings-grund, da ägde er annat
förhållande rum.
Der andra ssälek, som talar för min mening,
at hwar och en blifwic betraktad såsom ägande rätt
til rak öfwer hufwudet, innan hankan beräkna sig
hafwa nägvn inkomst. Detta är sa punktligt wid
alla tilfällen medgifwit och iakttagit, at icke allenast
den som ager intet hus får afdraga sin hushyra,
uran ock wid abyggnader a Landet anmärkt,
ar icke byggnaderne uran afkastningen bestämmer
Egendomarnes eller LägenheterneS wärdén.
Man har, mä hända med werkeliga stäk, klandrat
1789 och 1820 ars Bewillnings-grunder.
DeHa utkräsde en Fönsterlufts-afgift, men icke af
ensamt hus i Staderne, och aldeles intet uraf werkstäder
och arbetsrum. I alt öfrigt war utgiften
xe-nerel, träffade byggnader pa Landet sa wäl som
i Slä
-
1502 Den Z2 Mars.
i Städerne, och om nu en motsvarande afgift under
et annar namn förflyttas ensamt pähusiStäderne,
kan jag ej infe, huru rättwisan derigenom
är bewarad, an mindre hwad företräde detta bestattnings-sätt
ager framför et förkastadt.
Hus i Städerne, byggde och underhällne tst
Jnwänarnes beqwämlighet, til Naringarnes drift,
trefnad och behof, aro ibland de medel, hwarigenom
en Folksamling der finner utrymme at wara
och werka. De befordra således tilkomst af en Be.
willninas-8ummL, som pä en mättelig flack kan sam*
las. Afgiften af deras afkastning genom hyror är
ju följaktligen redan en förmon, som Staten
tilflyter.
För nägra minuter sedan afgjordes inom Högloft.
Utstottet: At ägare af fruktbare Lgpi^Ier, dä
de icke upgä til fullt 4 N:d. öanco, aldeles befrias
fran Bewillning: satter man emot detta en myckenhet
gamla repku^tioner och underhall, nästan dageligen
behöfwande, gamla gärdar i Städerne, hwilka
icke sällan ägas af efterlemnade medellösa Enkor
och Barn, hwilka af afkastningarne stola hamra
en altför knapp bärgning, da fruktar jag, ar
jemnförelsen oneklig! amager en swärjande stepnad.
Men är denna bestattning orattwis och olämpelig,
sä är den icke mindre beswärlig och widlyfrig,
bade wid lAXsnnggrne och wid defi äebitelnA,
hwarigenom den sä ofta wärderade och beprisade
enkelheten jemwäl betydeligen gär förlorad.
Jag skulle intet tro, at nägra af Högloft. Utstotkets
Herrar Ledamöter kunde förwillas deraf,
ar delta framställes af en Borgare. Jag har ägt
tilfällcn, at ej sällan wisa, det äfwen mina grunder
för en pä billigheten syftande allmän Bewill
nings
-
