# ID: svediakorp-gov212
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 70,091
# sentences: 2,221
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 22 Mars. 921
tygelse kan lemna, och afwen i sädant fall ar pligtig
ar hälla, sa karr honom ar ar unLwika strängheten
af Fiendens lVlilitE-Lagar.
Friherre lelannorbeim, b,Lr-> August.
Ingen lärer kunna neka, ar Lonu-aÄet emellan Samhället
och hmarie Medborgare deraf ager en fullkomlig
ivcchroiML. Den fyin inträder i Samhället
ikläder sig missa skyldigheter at fullgöra; deremot förbinder
sig Samhället, ar gifwa honom skydd, enligt
Landets godkända Lagar. När Samhället
blir försatt i den belägenhet, at icke widare kunna
meddela detta skydd, sä uphörer ock Medborgarens
skyldigheter emot detsamma. Jag kan ej
annat finna, än ar sädant mätte wara grunden för
alla slutledningar öfwer förewarande fräga, och tror i
anledning deraf, at nägou Lag icke möjligen kan
stadgas, som cli.-termmei'2r hwav göras bör af en
Medborgare, som, stadd i Fiendens wäld, ar derigenom
stadd utom Samhällets beskydd.
Herr von kk-ru-rrvo! ick yttrade sig hafwa
warit af samma tanka som Friherre lckrmneil^im,
men at erfarenheten sedermera nogsamt wisal, ar
-Medborgare blifwit dömde efter helt andra grunder
än de fullkomligen riktiga han nu upgifwir.
Sadan hade anledningen warit, hwarföre Herr
von Icknusivollk tagit sig den friheten at söreflä den
ifrägawarande Lagen, men om Högloft. Nidderskapec
och Adeln bifölle Friherre iVl-mneiMeim-; och Grefwe
I^>ve>nb.sslm8 yttranden, och de deruti yttrade
grunder blefwe för Lag gällande, hade han för sin
del ej något at derwid erindra.
Herr
922 Den 22 Mars.
Herr bloräenstolps conlormeraäs sig med
Herr vou blLuswollk och Grefwe l^övoubselm.
.Herr 2k ldinteber.!», ^Vilbelm. Herr
Lagman von blausrvolils nitiska framställning VIN
förhallnings-oräor för Embetsman och andre, wid
fiendtlig invasion j et land, der milit-urista förswarsanstalter
saknas, kan wiperligen ej mitzbiiligas,
Va man kanner, hnru Embetsmanna-atgardcr, alwen
fadane som för Landet warit gansta förmanliga
under 1828 ars Rysta inkräktning af Gottland,
blifwit underkastade nog twetydige omdömen,
föranledande til en undersökning pä stallet, hwilken
warit mig nadigst updragir, at a lustitiss-Oancelkrs-Embetets
wagnar werkstalla. Men jag mä
likwäl tiksta, at jag lika litet som de wärde Herrar
Ledamöter, hwilka anfört betänkligheter mot
en absolut Lag wid dylika tilfallen, kan finna densamma
wara lampelig eller nyttig. Sedan ec Land
blifwit af Fiende inkräktadt, gäller inga andra Lagar,
an dem, hans mer eller mindre mensklighet
liiÄsrar, och huru förhallas bör wid Fiendens annalkande
, lärer swarligen kunna bestämdt föreskrift
was säfvm beroende af omständigheter, hwilka olika
til deras beskaffenhet kunna inträffa. At ater
o^aujsera en Loiporation af Landets Jnwänare,
med rättighet at besluta och at blifwa arlydd, anser
jag för Ledamöterne lika som för öfrige Jnwanare
wara gansta wadligt. Skiljaktige tankesätt
skulle föranleda til sinnenas söndring, i den stund
enighet wore af yttersta wigt. De, hwilka tilstyrkte
at göra Fienden motstånd, och de, hwilka med
syn-puE a en skonsam behandling, afradde derifrån
, kunde äga lika wälmenande afsigter för Landets
-
Deri 22 Mars. 902
ders bästa, fastän med stridige tankar om rätta
medlet at dek befordra, och huru wille man wäl
i en sadan händelse kunna wanka lydnad och werkstallighet
ä föreskrifter, hwilka ej instämde med de»
ras öfwertygelse, som skulle wara förbundne at
sölja dem.
Som Jnwänare i ek genom Fiendens annalkande
hokadt Land, hwarken kunna wara pliknge,
at genom egen ätgärd, utan någon milir-unff 0»
ALmsittion, satta sig til motwarn, eller om de likwal
waga sig ästad, at med Fienden mata deras
mod och krafter, böra afwen wid en mitzlyckad utgång,
wara blottställde hos deras lagliga Ofwerher
för någon answarig päföljd; sa förenar jag mig
med hwad Lag Utskottet i det framställda ämnet sig
utlåtit, med hemställning, om icke det tillägg mä
aga rum, at, ehuru jag ej kan anse någon civil
Embetsman, mer an andre Landers Jnwanare, eller
mer än den milicsiriske Embetsmannen, ovilkorligen
wara förbunden al qwarstadna i er af
Fiende hotade Land, och at öfverlemna sig päckscretion
af hans mer eller mindre waldsamma behandling
och medfart, sa bör der likwäl ej förås
honom til last, om han har den rådighet, at i Landet
qwarblifwa under fortsatt utöfning af sitt Embete,
och under bidragande til den ordning och stick,
som hans personliga eller Embetsman»» inlluLnce:
kan åstadkomma.
Herr Grefwen och Landrmarskalken
gjorde proportion til bifall pä Lag-Utstottets Betänkande,
med det tillagg Herr ak klinteborg före
-
904 Den 22 Mars.
Friherre bjerta, ^reöric, förmodade,
at sä snart fraga blefwe om et tillägg, ffulle, enligt
Riksvags-Ordningen, mälet aterförwisastilUtstottet.
Herr Lilverstolps, Lustaf ^krabam,
trodde, at om en Embetsman, sedan Fienden infallit
i Landet, utfärdade befallningar til åtlydnad
af Fiendens bud, borde sadant åtminstone ej kunna
ske i hans förra Äfwerherres namn.
Efter någon kort öfwerlaggning frägade Herr
Grefwen och Landtmarskalken om Ridderstapet
och Adeln ansage de nu gjorde anmärkningar
för det närwarande hindra antagandet af Utffottets
Förslag, och Förflagec af detta stal böra
arer-remitteiss?
Ropades Ja.
Frihcrre^lannerkeim Utbad sig fä erindra,
at wid den projcAerzcle och de öfrige l^cxpectlve
Standen meddelce nya ttLäuÄionsn af answar
righets-lagen för Lancn-Fullmägtige, uti 8 §-kommit
af förseende inflyta orden: genom stuten Votering,
hwilken händelse, nemligen af fluren Votering,
icke singe emot det tydliga stadgandet i 66 tz.
Riksdags-Ordningen äga rum. Efter medgifwande,
at ^w.-Utffctrec likwa! lil de nämnde ords införande
haft full anledning af de utdrag ur InLtmÄioneu
för L<-lNL0- Fullmägtige, som bsifwit detsamma
meddelte, uplaste Friherre ^l-ziiuerbeim fluter
af nämnde §. af RiksdagS-Ordningen, samt hemställde,
om icke de nyp anförde orden uti AnswarigHers-Lagen
borde i följe häraf aldeles urgä, och
VM
Den 22 Maks. yvz
den delen af meningen, hwaruti desse orden förut
befunnits, undfå följande lydelse: eller utan at hwar
och en til krotocollet kunnat pä sätt 66 Z. af Riksdags-Grdnmgen
föreskrifwer, yttra sin mening
m. m.
Herr von ^gusrvolkk förklarade sig sim
na den gjorde anmärkningen wäl grundad, och instämma
uti den föresiagne förändringens införande;
men anhöll allenast, at Riddcrffapet och Adeln och
, Friherre lVlaunerbelm icke matte tilräkna Lag-Utskottek,
at orden: genom fluten voteriu§, kommit
ar inflyta, emedan Utskottet i anseende ril sjelfwa
casus, hwarril straffen borde lämpas, icke haft annat
aliggande, än at följa Lanco- Utffoktets upgifter.
^ Friherre lviannerbeim utbad sig harwid
fa erindra, det han ock i sitt yttrande medgifwit,
l det Lag-Utflotlet af desse upgister hade til de felaktige
ordens införande haft full anledning.
Uppä gjord kropositiori af Herr Grefwe» och
Landtmarffalken, blef Friherre lck?.nnerbeims gjorde
hemställan bifallen; och ssulle de öfrige KespcEivs
Ständen inbjudas, at uti denna rättelse instämma.
Hans Uxcellence Herr Grefwe Ruutk
förmalte sig wisseriigen finna dMna rättelse oum
gängelig,
MSN begärde blott til krotocollet reserveraclt,
at denne förändring Uti et förut annorlunda
fattadt beslut icke matte tjena til xr^juäicat.
Grefwe klörner, ^clolk 6öran, förmodade
ar detta xrnfuäicat ej kunde wara af någon
wada,
9v6 Den 22 Mars.
ivada, dä förändringen icke egenteligen wore annat
än en rättelse mi en mitzstrifning, hwilken miststrifning
war tydligen stridande mot en Grundlag.
Föredrogs och bifölls Stats-Utssottets den 19
dennes pä bordet lagda ^leniorl^l, angående werkställd
tryckning af allmänna Indragnings-Staren
m. m.
Uplastes följande fran Bewillnings-Utstotret '
inkomne:
Utdrag af krotOcollct, hallit Uti Riksens
Högloft. Ständers Bewillnings-Utstorr
ivid Riksdagen i Stockholm den ls:de
Martii 1810. '
S. D- Bland de fran k^e8pcÄive Standen
til Bewillnings-Utskottet nu sednast öfwerlemnade
anmärkningar emot dest Förftag rörande Allmänna
Bewiilningen, förekommer 2:ne hufwudfrägor, hwari
Kcspcälive Standen sig emellan warit af olika tankar'/
men hwilka pä fördelningen af 8umm»n och
pä Utskottets öfrige befattning i amner hafwa omedelbar
inflytelse/ samt salunda krafwer ett förutgående
afgörande, nemligen:
i:o. Om Riksens Ständers Fullmägtige L
L-rncjuen och Riksgälds^Oontoiret skola updragas
rättigheten, at, i händelse af inträffande brist eller '
öfverskott uri den af Riksens Högloft. Ständer
fastställde BewiIInings-8umwkl, vä i förhållande
derefter öka eller minsta de Skattstyldiges Ockers
belopp, och
2:0. Om
Den sr Mars. 907
2:0. Om IHLLi-nc! stola fä förblifva sädane
de för narwarande äro, stäldte ä 2,000,000 N:d.,
eller ock sedan Riksens Högloft. Stander antagit
Bewlllningen til 2,500,000 R:d., i samma mohn
förhöjas.
Öfwer desse omständigheter har Högloft. Ridderstaper
och Adeln yttrat sig pa det satt: at ät
Fullmägtige i Riksens Ständers Langve och Riksgälds-^omoir
stalt öjwerlätas, ar, efter inhamrade
underrättelser om Ven influrne BewillningenS
belopp, och med de wilker, som i BewillningsUtstottets
första Betänkande blifwit förestagne,
derast i den pabjudne Bewillnings-Lommen brist
stulle upkomma, påbjuda en emot den första laxerlngen
^ro. ortioncl förhöjning, samt at begge larMrne,
som blifwit calLuIeracle efter en Bewillnings-8umms
af 2000,000 R:d., nu borde med
xroportionerack förhöjning inrättas pa 2,500,00a
R:d. såsom Utgörande der af Riksens Högloft. Stander
bewilljade belopp.
Högwördige Präste-Stander: at det wore för
Stars-Merker sakrare, samt för de Skartstyldige
mindre betungande, at, i enlighet med hwad Ucstottet
i dest förra Betänkande föreslagit, ar Riksens
Ständers Fullmägtige i Languen och NiksgäldscolikoirL,
updrages, at wid möjliqtwis upkommande
brist eller öfwerstort i den af Riksens Ständer
anflagne Bewiilnings-8nmmZn, samt efter i behörig
ordning ärhallen och allmänneligen kungjord
underrättelse til hwad belopp 'LgxeckuAsrve stigit
följande äret, förordna om tilökning eller afstag i
den afgift- som de Skartstyldige böra erlägga, än
9^8 Den 22 Mars.
at jemlikt Utffottets sednare hemställan, öka Ber
willnings-8ummg.n med en antingen oulräckelig eller
öfwerflödig Summa af ! 66,666 R:d. Z2 H.
Wällofl. Borgare-Standet: at ehuru Stander
instämde med Utfforrets sista krojeA deruti,
at til Riksens Ständers Fullmägrige i kLugueu
och Riksgälds - Lontoiret icke mä öfwerlemnas na-'
gon rättighet til ökande eller minskande af den Bewillning,
som genom upgjord Taxering blifwer bestämd,
kunde Wällofl. Borgare-Ständer likwäl
icke gilla det i sammanhang härmed gjorde Förslag,
at 'isriLkerns matte höjas ucöfwer det, hwartii de
uu finnes författade, eller at en tilökning dera af
25 modem anda kan anses innebära någon owilkorlig
säkerhet för Kronan, utan möjeligen leda lil
minskning i detz rän; hwaremot Wällofl. Borgare»
Stander grundade sitt hopp, ac fulla behofwer
skall utgå ester de upgjorde 'kabLlierne, pa förtroendet
til Medborgares rättskaffenhet och wälwilja,
samt til 'k-rxei-mZZ-Männens nic och waksamhet.
Hederwarda Bonde-Stander: at wid Bewillningens
fördelning af Utskottet i öfwerensstämmelse
med de godkände grunderne, borde iakttagas, ar
Le 500,000 R:d., hwilka wid pröfning af Höglofl.
Stars-Utskottets kluauce-Plan blifwit faststäldte
utöfwer det belopp af 2 Millioner, hwarpä
Utffottets DniLr lyda, matte läggas blott pa den
sa kallade Inkomsts -, men ej pä Skydds - z
hwaremot och da Hederwärda Bonde-Srandet
hyste der säkra hopp, at 24 Millioner, fördelade
ester förcffrifne grunder, skola, om wid Taxeringarne
wederbörlig noggranher följes, til fullo indrin
-
Den 22 Mars. 9°9
bringas, Hederwarda Stander funnit betankeligt,
ar updraga Fullmagtige i Lsnqu^n och Riksgäldsconroiret
rättigheten, ar den befarade bristen genom
ny fördelning uttaga, eller at oka den upgifne och
fastställde 8UMM!M med 166,666 R:d. Z2 H.,hwarföre
bäba desse slten,seiver af Hederwarda BondeStänbet
blifwit afsiagnr.
Som Utffottet wore fatt utur tilfalle at kunna
tilbörligen företaga och fullända sin med Bewillnings.
Fvrflaget återstående åtgärd, innan uti
förenämnde stridiga meningar af Riksens Högloft.
Stander något bestämdt stm blifwit fattaöl, trodde
Ulssotter sig altja böra derom wöcdfameligen anhålla,
och da de för Bewillningen upgifne nya
grunder ännu icke genom erfarenheten hos Allmänheten
wunnit fullt förtroende, samt dec warit Utskottets
hufwudföremäl, at undanrödja alia twist
welsma! om säkerheten för Skaten,' ansa,g sig ast
wen i följd af 71 tz. i Regerings-.Formen och zi
H. i Riksdags-Ordningen aga anledning, at ti!
afhjelpande af vfwanberörde ffiljaktigherer förestå,
om icke ben medelwäg derutinnan kunde widtagas,
at IsriLrns förblifwa oförändrade och första Taxeringen
derefter upgöras, under ben förinovan, ar
Bewillningen ända inflyter til 24 Millioner, men
at om deri, efter det Bewillmngs-imi-säer för sörsta
äret blifwit upburue och päräknade, ffulle befinnas
någon brist, Fullmagtige i Lsngucn och
Riksgälds-(-.'omoirm da tillaras öka cksi-isterno
med sä manga x>roLi,nt, at ej allenast derefter ärligen
erhalles i Bewillning 24 Millioner R:d.,utan
ock en emot den wid första Taxeringen upkommen
brist fuUkvmligen swarande ersättning, fördelas pä
§rs Den 22 Mäcs.
de följande Axen imil nasta Riksdag; äfvensom
bemälte Fullmägtige ager, at om, ester 2:ne ars
erfarenhet, öfwerstoit i Bewillningen inträffar,
densamma i proportion derefter nedsätta.
Och skulle denna wördsamma hemställan, jemte
nägra Ledamöters särskilde yttrande härom, genom
krotocolls-Utdrag til kespeÄlVL Standen expsriieras.
bit supra.
Lx krotocollo.
L. 6. Ingman.
Utdrag af krotocollst. hallit hos Riksens
Höglofl. Ständers Bewillnings-Utstott
wid Riksdagen i Stockholm den iznde
Martil 1810.
S. D. 28id juiterinx; af det krotocolls - Utdrag,
som ffulle afga kil Riksens Höglofl. Ständer,
i frägan huruwida Fuliinägtige i lÄn^ucn och
Riksgälds-Lontoiret stola upiatas rättigheten, at
i händelse af upkommande brist eller öfverskott i
den fastställde Bewillningen, i mohn derefter öka
eller minsta densamma, samt huruwida Isiiffkms
böra förblifwa sädane de äro, eller nu genast med
2; proLent förhöjas; upläste och ingas Herr Borgmästaren
VlÄorin ett sa lydande anförande:
Utan at pä nägol sätt wilja lägga hinder i
wägen för eller werka einor de medel, som kunna
upfinnas til biläggande af den bekydeliga skiljaktighet,
som emelian Riks-Standen upstatt, angående
-
Den 22 Mars. §n
ende Fullmagtiges uti Urmgusn och Riksgälds-t?ontoiret
updrag, i händelse Bewillningen ej ffulle
upgä lil 3,ZQO,ooO R:d., ökade gillade lacklLrne,
anser jag min pligt wara ar anmäla, det jag icke
kan dela lika tänkesätt med Högloft. Utskottets kluralite,
i afseende pa den i förenämnde omständighet
föresiagne Förenings-proposition. 57 H. uri den
af Konung och Stander antagne Regerings-Form
bjuder: Swensta folkets rätt at sig bestalla,
utöfwas af Riksens Ständer allena wid Allmän
Riksdag. Med helgden af detta stadgande
anser jag oförenligt, at ät någre Inäiviclueo i Samhället
updraga någon befattning med Beskattningen,
af hwad namn eller under hwad wiikor sorn hälst.
Iloblemstifft synes mig ock, om lariLsrucs förhöjande
med 2; proOnt kan. inbringa mokswarande
förhöjning un Bewillning. Såsom Ledamot uti
Borgare-Ständer kan jag icke frångå der beslut,
som detta Srand fatrar, och wagar hysa den lankan,
at derest Bewillningen efter de upgjorde 1abellerne
icke skulle inbringa 2- Millioner R:d.,
bristen torde kunna paräknas dels genom »plågande
af sadaneLan, hwarom Riksens Högloft. Ständer
redan stadgar, dels ock genom besparingar a
de anordnade Hufwud-Tirlarne, och särdeles ä anftaget
til Förswars-Werket. Om äfwen kZaognco
skulle komma ak sakna något af dctz bestämda afbetalning
för äret, är jag nog djerf, ar hyst den
vfwertygelsen , at dctz bestånd derigenom icke äfwentyras.
Skulle äcer aila desse utwägar anses ocilrackelige,
at fylla de trängande bchofwen, får jag
för enskildt del förklara, ar jag, häldre an ar frånträda
Regerings-Formens stadgande i dest ;?
rilstyrker, atlunLroe nu genast erforderligen höjas.
Här
-
IIS Dm 22 Mars»
Härmed förenade sig Herr prokelkoren voKor
?gxe, Herr Ofwer-Jntendenren och Riddaren Ikam»
Herr Lapitaine kittin^doik och Herr Kammar-Skrift
waren LenZerlem i sa matto, som de anfago betänkeligt,
ät Fullmägtige uti kanguen och Riksgälds-Lontoiree
uplaca en sadan rättighet, som
.Ucjkottet nu föreslagit, men i stället tilstyrkce, at
iLl-itwl-E genast sa ökas, at den fastställde Bewillnings»
Summan ma til fulla belopper utgå. vt
supra.
vx krotocollo
V. 6. Ingman.
Lades pä bordek.
Grefwe ve la 6arclie anhöll, at detta mål
sä fort ffe kunde och om möjligt wore i morgon
matte företagas, pä det at Bewillningö-UtskottetS
arbete mätte kunna fortskyndas.
Pa Herr Grefwens och Landtmarskalkens föreställning
om wigren af detta mål, och af det stät
Grefwe ve la 6ar6ie för des påskyndande framställt,
samtyckte Nidderffaper och Adeln at detsamma
i morgon skulle afgöras.
Uplastes ett fran Bewillnings-Utskottet inkommit
Memorial, sä lydande:
Wördfamr Memorial!
Under den af Riksens Högloft. Ständer at
Bewillnings-Utskottet, likmätigt 6o§. i Regerings
Formen,
Den 22 Mars. Zrz
Formen updragne granskning af Isxorne öfwer sä
ival inkommande som utgäende Sjö.Tullen, har
Utskottet, utom de särstildle förhöjningar, somblifwit,
wid Bewillnings- samt Allmänna Beswärsoch
Osconoinie Utskottens gemensamma krojeck om
Land-Tullarnes afstaffande,paräknadetil ersättning
för en witz del i Starens hirrils genom dem upburne
inkomst, nu ansett sig lil ett dylikr bidragande
ytterligare böra foresta lämpelig Sjö-Tull ä nägre
^rticlLr, som förut ej fatt införas, men dem Utskottet
härmed tilstyrker matte af Riksens Högloft.
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas
blifwa tillame, säsom dels sadgne, ar degenom
förändrade omständigheter finnas oumbärlige, och
dels af den beskaffenhet, ar det hittils derföre gällande
förbud icke swarar emot ändamalet, utan
fastmera föranledt til Lurendrägeri.
Bland de waror, pä hwilka Swerige otwifwejakteliaen
befinner sig i saknad efter förlusten af
Finland, mäste räknas Saltpmer calcinerLä Pottaska,
hwaras den förre är för Kronans behof högst
nödwandig, men för Hemmans-Brukaren omöjlig
ar anskaffa, om ej frihet lemnäs til detz införande
frän Utrikes Orter, och den sednare ater lika oumbärlig
för Swenste kskiiciuerne.
Dä Utskottet nu således prcfteQerar en inkommande
Tull til lO still. Litzpunder a oraffinrrad
Sallpetter och til 8 still. LitzpUNdet af cglcinoraäl
Pottaska, torde finnas, ar äfwen en staligupmuntran
för tilwerkaren af desse bchvfwer inom Landet
blifwit asyftad och iakttagen.
Sjette Bandet. N:o 58. Af
§i4 DM 22 Mars.
Af de Waror, pa hwilka, ehuru förbudneändock
warit tilgäng och con8unuion, faster Utffottet
sin upmärksamher nu egenteligen wid arskilUge
Winer, nemligen: LouiZosne, canaris, Osp,
champagne, pontac, Italienske och Sicilianske.
Utskottet tror, wid nyst anförde förhållande, det öfverensstämma
bade med en sund Lagstiftnings-Lrmcip
och med Statens fördel, at desse Winer hädanefter
frigifwas til införsel emot Wande T"lU för
Lourgotznc, Jtalienffa och Sicilianska, i likhet med
hwad för Rehnska betalas, 2; R.d. per Ahm,
canaris-Winer lika med Portugisiska 12 R:d. per
Ahm, men Oap cbampaZne och kontac ä Z2 H.
Kannan.
Ehuru härförutan upstatt fråga, at afwen a
de flere flags Winer, som hitrils warit tillarne, någon
förhöjning i Tullafgiften borde äga rum, har
dock Utskottet i betraktande deraf, at nuwarande
laxa a dem redan är nog dryg, samt, under öfwertygelse
om angelägenheten at ej belasta någon
wara sa mycket, at derigenom ögonskenligen befordras
och astadkommes Tullförsnillning, ansett sig
denna gängen lata bero wid de hära förur stadgade
afgister. Hwaremot och sedan Riksens Högloft.
Ständer numera uplarit til Kongl- Maj:t rättigheten
at emellan denna och nästa Riksdag, efter
sig företeende omständigheter, fran en lil annan
^rticle jemnka och förflytta Sjö-Tullen, torde Winer
i allmänhet snarast derwid böra komma i fråga,
ar anses med högre Tull til motswarande fyllnad
för de minskningar i Tullen, Kongl. Maj:t
kan a andre Hrtislar pröfwa skälig? och nödige.
Sä
Den 22 Mars. 9l§
Sa wäl utgäende som inkommande Sjö» TullsIsxLu
rorve Med de sörm af Kongl. Maj:r deri
fastställde förändringar och dem som Riksens Högloft.
Ständer nu under denne Riksdag beskuriti
alla öfrige delar fa anses wara stadfästad, ej
mindre än de genom särskildta Författningar päbjudne
afgifter under namn af Licent-Tull» förhöjning,
af Convoy-. afgift m. m., hwarwid sikwäl dett
rättelse lärer böra ske, M den förhöjning ä wiste
^rticlar, som, efter Kongl. Majus Nådiga Förordnanden
under sistledne Maji och September mannder,
förut endast tiifallit Fattigwarden i Stockholm
och Götheborg, ma ifrån och Med nästa ars
början upbärcls och anwändas i hwarje StapelStad
til dest fattige, sä framt nägon ordemelig
anstalt til deras försörjande der finnes widtagen.
Vördsammeligen hemställes dock detta allt til
Riksens Högloft. Ständers närmare granskning
och egna afgörande. Stockholm den 21 Mars
I8IO.
Pa Högloft. Nidderffapets Pä Högwördige Praoch
Adelns Ledamöters ste-Ständets Ledamö
wägnar
ters wägnar
äacol) Ds la (rsräis. l^/l. LtenliLmmar.
Pä Wallofl. Borgare- Pä -Hederwärda BonStänders
Ledamöters de»Ständets Ledamö
wägnar
ters wägnar
krsäm» ksbr Olsson.
L. O. Ingman.
La
-
9i6 Den 22 Mars.
Lades pä bordel.
Företogs lil afgörande Stats-Utskottets sedan
den 8 dennes pa bordet hwilande ivlemoriJl, angående
Lbartm ZiZillatse Stamplingen samt Lontrollen
deröfwer.
Efter någon korrt öfverläggning öfwer detta
amne, godkändes Stats-Utskottets utlåtande med
den förändring, ar at Riksgälds-Lomoirets Fullmagtige
ffulle updragas, al i samråd med Kongl.
Kammar-Lollezmm widtaga nödiga marc och steg
til Säkerhet och Lontroll wid Lksrtornss förseende
med de föreskrifne swart och hwit Stämplar.
Upläftes ett ifrån Bewillnings-Utffottet inkommit
sä lydande
Wördsamt Memorial.
Kongl- Majns Nädiqa swar af den?:de i denne
mänad uppå Riksens Högloft. Ständers underdäniga
ffrifwelse, den 20 förutgående Februarii,
rörande Land-Tulls-Jnrattningen, har genom aflatne
remisser fran liespeLve Standen blifwir öfwerlemnadt
til Bewillnings-Utffottet, för at i detta
ämne med sitt ytterligare
Da Utssottet nu skyndar, at er sadanr desi aliggande
fullgöra, inhämtas af Högstberörde ffrifwelse,
huruledes Kongl. Mast Nadigst bebagat
gilla Riksens Ständers omsorg, ar undanrödja det
för Inrikes Handeln och Rörelsen af Land-Tullar
-
Den 22 Mars. 917
ne förorsakade twäng, med förklarande derjemte,
at som, enligt 60 §. i Negerings-Formen af den
6 Junii 1809, Land-Tulls-afgifternr räknas til den
Bewillning Riksens Ständer äga at allena bestäm»
ma, och der således beror af Riksens Ständer, at
bibehålla eller afskaffa desse afgifter, i hwilket sednare
fall äfwen anstalterne til deras upbörd såsom
sävane böra förswinna, funne altsa Kongl. Maj:t
der tilkomma Riksens Ständer, at i detta Bewillnings-mäl
fatta et afgörande besiur; och da Kongl.
Maju i följe häraf, utan at widtaga den författning
Riksens Ständer endast såsom en underdånig
önskan anmält, öfwerlemnade i Nader at Riksens
Ständer, at derom sjelfwe förordna, förwäntade
sig Kongl. Maj:r, at Riksens Ständer emottaga detta
högtideligen gifna bewis af Kongl. Majus sorgfälliga
ward om deras lagliga magt med underdånig
erkänsla och en deraf ytterligare befästad föresarrs,
at ä deras sida lika noggrant bewara GrundLagarnes
helgd och iakttaga den gräns desse utstaka
emellan Kongl. Majus och Riksens Ständers
rättigheter; Hwarefrer Kongl. Maju icke för at
framställa någor hinder för det i allmänhet nyttiga
beslut, som Riksens Ständer, i enlighet med deras
revan yttrade tänkesätt, utan twifwel lära i förewarande
fraga fatta, uran twärtom för at bereda
detta beslut en ofelbar och waraktig ^verkställighet,
ansett sig böra wända Riksens Sränders upmärksamhet
pä omständigheter, de der, i fall Kongs.
Maju funnit sig lagligen kunna företaga Riksens
Ständers underdåniga anmälan i Verm mål, lil
en afgörande pröfning, kommit hos Kongl Maju
i et noggrant öfwerwäzaude.
Med
Zlb Den 22 Mars.
Med djup underdånig wördnad för Kongl.
Majus., i ofwanberörde afseende, utmärkta Nådiga
ömhet om Sina undersätares wäl, jemte Dest höga
rattwisa och granlagenhet om Grundlagens orubbeliga
aktning, får Utstottek nu wid afgifwandet
af sitt underdåniga yttrande uppå hivad Kongl,
Majus Nådiga strifwelse widare innehåller, först
uplysa, dek fragan om Landt-Tullarnes uphafwande,
enligt Bervillnings- samt Allmänna Beswärsych
Oe-conomie-Ilrffoltens gemensamma Betänkande,
blifwir til Riksens Ständers pröfnings rätt och
beflut hemställd!, och blott twänne omständigheter,
nemligen angående Landt-Tulls-Betjeningens antagande
wid S)ö- och Gränse-Tull-bewakningens förstärkning
, samt rörande Sands, Salebos, Nordansjös
och Lilla Edets Tullarrendens aterkallande til
Kongl. Majus Nädigq besörjande öfwerlemnade;
hwarföpe lltffottet desto mindre anser någon åtgärd
återstå wid sjelfwa beflutet om Landt-T"llarnes indragning,
som be Ke-P-Äive Standen redan bifallit
och antagic Utskottens nyhnämnbe Förflag derom.
Beträffande sedermera de betänkeligheter Kongl.
Maju för Riksens Ständer upgifwit, och öfwer
hwilka Utstottek bör meddela närmare utredande,
fä bestå de egenteligen uti följande;
r;o» Huruwida den inkomst til et förmodadk
belopp af 71,529 R:d. 21 H., som stola erhallas
genom Sjö-Tullens förhöjande pä ätffillige waror,
hwaribland aro inkommande Uuchmawrjer, stäligen
ma kunna beräknas uti ersättningen för Landt-Aulsafgifrerne,
eller om den icke snarare borde anses såsom
en tilgänz at fylla de brister uti den påräknade
-
Den 22 Mars. 919
de Sjö-Tulls-inkomsten, hwilka kunde inträffa genom
förändrade handels-förhallanden, eller genom
någon wid et eller annar tilfälle nödig nedsättning
af afgifrerne pa wisse högst belastade liiwerkningar.
Men emedan en betydelig del af ofwanberörde
LummL utgör och i sig innebegriper acci5er samt
andre sädane medel, hwilka förur influric såsom
Landt-Tull, och således nu endast aro anwiste hädanefter
til upbörd wid Sjö-Tullen; ty och under
betraktande af de dryga Bcwillningar, som Riksens
Ständer i öfrigt wid denna Riksdag sig ataga,
wägar ej Utfforrec ar, i ställer för den del af
nämnde ^uinmL, som innefattar werkelig förhöjning
a Sjö-Tullen, förestä särstild Bewillning, uran gör
sig fast säkrare förwissadt, det en dylik förhöjning
a Sjö-Tullen lärer uran all swarighet utgå, som
dels den rättigheten nu mera til Kongl. Maj:t blifwit
öfwerlaren, ar emellan denne och nästa Riksdag
efter förändrade förhallanden fran en Ariels
til en annan öfwerflytta Sjö-Tullen, i den mon
Kongl. Maj:t skulle finna någon af dem dermed för
högt betungad, och dels flere arriclar blifwit särskildt
föresiagne, at med Tull beläggas, som förut icke
warit til införsel tillatne; och kan altja urur förestående
skäl Utffottet i denna del af förra Betänkandet
icke tilstyrka någon ändring.
2:0. At taga i beräkning den förhöjda kostnaden
af en, efter Landt-Tullarnes afstaffande, högst
angelägen och oundwikelig utwidgning af Sjö- och
Gränse-Tulls- samt Kust-bewakningen, och ansta
nödige medel dertil.
Ut
-
92S Den 22 Mars.
Utstotttt kan wisserligen ej annat an medgifva,
at denna kostnad oumgängeligen erfordras,
och tror sig derföre böra föreflä, at de 66,000 N:d.,
hwilka för närvarande aro afsatte til Land-TullsBetjeningens
aflöning, men som, efter hwad förut
blifwit, wid Betjeningens afgång stulle
indragas och komma Landet samt Städerne lil
godo, matte afstäs lil Kongl. Majus Nådiga clisxosition,
at dermed bestrida de Utgifter, som stola
anwändas til en förbättrad Sjö- och Gränse-Tullssamt
Kustbewakning; och enar jemwäl ibland berörde
66,002 R:d., aro uptagne Landt-Tulls-Betjeningens
i Finland Löner, hwilka gifwa genast
en besparing, winnes efter Utstottets tanke, härigenom
wisserligen de tilgangar, som för i fraga
warande behof bäve blifwa anwändbare och tilräcklige.
z:o. At anmärka det icke alle frän Finland ankommande
waror, utan endast detta Lands egenteliga
alster äro, likmätigt den med Rydland sturne
Freds-iraÄ-ttc-n, jfrän Sjö-Tulls-afgifrer för en
witz lid befriade.
Härwtt) fär Utstottet blott erindra, at uti det
belopp as Sjö-Tullen, som för waror fran Finland
blifwit päräknadt, icke innefattas annan Tull-afgift,
än ä Finsta proäuäer, och hwilket afwen den härom
wid flutet af sjelfwa Lalculen införde mening
urwifar; men för mera tydelighet torde reclEion
deraf böra ste, til en sädan lydelse: alla fran Linland
inkommande Finsta xroäuÄer.
4W. At
Den 2r Mars. 921
4:0. At bestämdt afgöra, huru förhallas mä,
i den möjeliga, ehuru icke förmodade händelsen,
at General-Tull-ärrenäs-Societeten ej stulle, emot
den ärbjudna ersättningen för Landt-Tullarnes behallne
afkastning, wilja medgifwa deras afstaffande,
eller de sarffildte /rrienclatorerne af Sands,
Salebos och Nordansjös Bergs-Tullar, samt Lil.
la Edets Landt-Tull icke kunna förmas ar deras
Arrenäen friwilligt afstä.
Som General'Tull-^rren6e-8ociet6ten icke kan
äga nägvt Utesiutande anspräk til /errenclet, enär
dels Riksens Stander, genom Tull-medleus egenskap
af Bewillning intradt i Kongl. Majus och
Kronans rätt, och dels, enligt comr-Eet, det är
Kongl. Maju förbehållit, at wid sörefinnande giklige
orsaker förändra Tull-afgifterne til Statens förmän,
Utan at ^ri-enclarorerne deremot äga göra nägon
päminnelse, tror Urstotter det wara Utan all
fraga, at ^rrencliiloieine böra ätnöjas med bestulet
vin Landt-Tullarnes uphäfwande, samt sa mycket
häldre antaga den förestagne ersättningen, som
den blifwit uträknad ester meclium af de ; sednare
arén, hwilka under hela ärrenäs tiden högsta
Tull-inkomsten inbringat, och någon förlust således
för Tull-^rrcncls-Societeten, derest ^rrcnclct ända
stulle fortfara, aldeles icke upkommer; äfwensvm
all anledning är, at ätergang af ofwanbesagde särstildte
Hrren6en Utan swärighet erhälles, hälst Trollhätte
Slustwerks Bolag, som blott til förekommande
af uppehåll i can^l-farten, förskaffat sig
renäet af Lilla Edets Tull, derpå för sistförflutnr
äret, enligt sin i Allmänna Tidningarne nyligen
kungjorde berättelse, förlorar z6z R:d. 9 st. Zr:st.,
924 Den 22 Mars.
och ater Majoren Friherre kunck, som innehaft
-^rrencjet af Sands / Saleboö och Nordansjös BergsTullar'/
numera med döden aftidit, samt Utskottet
bliswit meddelad aldeles tilförlitelig underrättelse/
ae hans esterlefwande Enka och Arfwingar icke astunda
ar ^rrencler widare begagna.
Utffotter finner derföre, hwarken det ena elier
andra af hwad salunda förekommit, kunna werka
hinder för werkstalligheten af Förslaget om LandtTullarnes
afssaffande, men fär dock härmed wördsammaft
underställa altsqmmans Riksens Högloft.
Ständers egen granskning och godtfinnande, Stockr
holm ven 2i Marö i8io.
Pa Högloft. Nidderssapets Pa Högwördige Praoch
Adelns Ledamöters ste-Standels Ledamy
wagnar
ters wägnar
^colr Oe la Osrciie, kol. 8tenbammar.
Pa Wällofl. Borgare- Pä e^ederwärda BondeSrandets
Ledamöters Ståndets Ledamöters
wägnar wagnar
Anä. kreälli. kebr Oisson.
§ades pä border.
0- InZman.
Uplastes följande:
Utdragas stiotocoilst, hållit uti BorgareStanders
kstenum rvid Riksdagen i
Stockholm den 22 Mars i8io.
S. D- Efter upläsandet af Riksens Högloft.
Ständers Bewillnings-Utskotts piotllcolis-Utdrag
den
Den 22 Mars. ->2z
den 19 dennes, innehällande Förstag til jamnkning
af Riks-Sländens stiljaktige meningar, angäende
fragorne: i:o Om Riksens Ständers Fullmägtige
i Lan^uen och Riksgälds-Lomoiret stola updragas,
at, i händelse af inträffande brist eller öfwerston uti
den af Riksens Ständer fastställde Bewillnings8umma,
da i förhållande derefter öka eller minsta
de Skattstylyiges Debet» belopp; och 2:do, huruwida
Darilberne stola förblifwa sadane de för närwarande
äro ställde a Twä tvlillioner Riksdaler,
eller, sedan Bewillningen är antagen til 2,500,000
R:d. i samma man förhöjas, blef Utstottets För»
stag til alla velar af Borgare-Srändet gilladt,
dock med iakttagande deraf, ar innan Riksens
Ständers ofwanbemälte Fullmägtige wid til äfwentyrs
yppande behof af Bewillnings-Daritternes
ökande eller nedsättande til någon ^verkställighet
deraf strida, Fullmägtige lata genom trycket meddela
Allmänheten kunskap om den efter samtelige
2axerinA8-tzängderne i Riker upgjorde LalLu! öfwer
beloppet deraf, jemte sarstillre upgifter sä wal
ä Summan hos hwarje Committé, som, ä de öfrige
Poster, hwilka i egenstap af Bewillninq til
Staten jnflurir, eller i sadant afseende beräknade
blifwit. Och skulle de Re»peckive Med-Standen
wördsamr och wänligen härom underrättas. Dt
su^rs.
Dx krotocollo
D, petersom
924 Den 22 Mars.
Uplastes följande:
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts
Betänkande öfwer Kongl. Maj:rs Nådiga
proposition til Riksens Stander,
angäende Ägtenskaps-Skillnader.
Hwad högstberörde proposition först innehåller
angäende Fästnings-straff pä lifstid, stämpling,
eller anställande af weckeligt försåt emot den andra
Makans lif, samt z ärs oafbrmit fortfarande galenffap,
hwilka, såsom skal til Agrenffaps-ffillnad,
Domaren mä aga at uptaga, är hufwudsakeligen
ofwerensstämmandemed Riksens Högloft. Ständers,
angäende sädane händelser, i enlighet med Utskocms
förut gjorda tilstyrkan, afgifna underdäniga
hemställan: och dä det härwid i Räder föreflagne
rillägg om det afseende som i första fallet borde göras
pä den skillnads-sökande Makans delaktighet i
den andras brott vcksä instämmer med den af Utskottet
den zr sistl October härom yttrade ranka,
äfwensom tillägget angäende den ena Makans wällande
til den andras galenskap, samt om Makarnes
sammanflyttning och samlag efter den brottfliges
bestraffning vcksä äro pä goda skäl grundade;
kror Utskottet denna del af propositionen höra förändrad
i underdänighet gillas.
Men wid del som om underdänigt skildnadssökande
hos Kongl. Maj:t är i Nader föreslagit, har
Ut,kottet efter nogare öfwerwägande ansett sig böra
följande anmärka.
r:o. At Ägtenssaps-skillnad, pä grund af laga
-
Den 22 Mars. 925
ga kraft wunnen Dom, hwarigenom nägon blifvit
til lifs eller arans förlust dömd, mä ankomma
pa Konungens omedelbara pröfning, finner Lag-Utffottet
wara fullkomligen grundade; men emedan de
i Konungens Nådiga proportion föreskagne ordalag:
"Gasom när den andra Makan blrfwik
genom Laga kraft wunnen Dom til Lifwets
eller Ärans förlust stridig känd, men genom
Bongi. Mäd fatt förstoning frän dödsstraff
eller äran återskänkt, möjeligen kunde synas icke
innefatta alt hwad Kongl. Maj:t i Nader asyftat;
skulle Utssottet wördsammeligen föreflä, ak, i stället
för ordet "men" kunde införas orden "om ock",
fäfom hwarigenom lil äfwenryrs annu tydligare tilkännagifwes,
at denna wäg til ssillnad kunde wara
öppen, afwen när äran icke blifwit genom Kongs.
Nåd återskänkt, eller til döden dömd, men icke benådad,
genom rymning undwikit dödsstraffet.
2:0. Da Utssottet i deH förra Betänkande i
detta ämne föreslog, hurusom hos Kongl. Mast
skillnad i underdånighet skulle kunna fa sökas; war
Utskottets upmärksamhet mera fästad pa Lag-progrunder
och ändamäl, än pä der intryck,
som de da föreflagne ordalagen ssuile uti en utfärdad
Förordning hos en mindre tänkande Allmänhet
möjligen kunna bibringa. Men sedan en del
af samma ordalag, intagna i en Kongl, kroposition,
mera närmar sig til form af Lag; har utskottet
funnit at de orden: "bestämd tids fängelsestraff",
hwarmed Utskottet, blott welat uttrycka
Fästnings-straff pa bestämda ar i motsatts mot
lifstids, kunna förstas om alla skags äfwen nägra
dagars antingen enkelt fängelse eller pa wakten och
bröd;
926 Den 22 Mars.
bröd; samt at, som sädant lindrigare straff, jemtL
Spö och Nis älagges för mindre förseelser, kunde
de, utan närmare bestämmelse Upräknade bland orsaker
lil skillnad i Agtenskap, hos mindre eftertänksamme
hafwa en stadelig werkan pä tänkesätten, och
hwarigenom Kongl. Maju allt för ofta kunde blifwa
med lättsinnige skillnads-ansökttingar beswärad;
Hwarföre Utssottet stulle önsta, at Kongl. Maj.t
äfwen i denna del i Näder täcktes tillåta det förtydligande
i Riksens Ständers pä Utstottets til*
styrkande afgifne underdäniga förflag: sä at, i stället
för de nu nämnande stät, blott i allmänhet omrördes:
groft eller werkeligt wattftägdade brott
samt fästningsstraff pä bestämda är. Genom
hwilka ordalag äfwen kunde Utan ändring i meningen
undwikas at särstildt äberopas io:de Cap.
2 H. Mitzgernings-Balken, och hwarigenom Kongl.
Majus, i afseende pä sistnämnde omständighet, äsyftade,
i Högsta Domstolens ?rmocol1 antydda Nä*
diga afsigt ännu fullkomligare befrämjades.
Z:o. Ben öfwertygelse hos Allmänheten, at
Kongl. Maj-.t altid täckes öfwer skillnads-ansökningar
i Näder inhämta Dom-Lapitlsts och wederbörande
Prästerskaps Utlärande och intyg, synes i
stor mon kunna bidraga til bibehällande af det rel,
gieu8L begrep, soln wiv ägtenstap warit och bör
wara fästadt; hwarföre, och emedan ätstillige biomständigheter,
jenne de i ansökningett äberopade,
förtjena at i dessa mäl af Kongl. Maj:t i Näder
vfwerwagas, hwilka merendels bäst af Prästerskapet
kunna kännas, Utskottet för sin del äfwen skulle
önska, at stadgandet om Dom-Lapirlets och Prästmäns
hörande blefwe sä mrryckt, ar det altid an
-
Den 22 Mars. 927
fages för nödwändighet. I anledning häraf får
Utskottet wördsamt tilstyrka den underdåniga anmälan
hos Kongl. Maju, at Riksens Stander med
underdånigt gillande af Kongl. Majus Nådiga Förslag
til detz hufwudsakeliga innehall/ endast i en biomständighet
och er eller annat ordalag, ansett någon
ändring kunna wara lampelig, at widen För»
ordnings Utfärdande i detta amne iakttaga: och at
Riksens Stander derföre i Underdånighet til Kongl.
Majus Nådiga vmpröfwande hemställa, om icke den
Minda kunde författas :
"Utom de i ig:de c-rp. Giftermäls-Balken uptagne
händelser, mä Domaren aga at, pa ena Makans
påstående, döma til stillnad i agtenstapet i:o.
uär den andra makan blifwit dömd pa lifstid til
fängelse eller landsflykt; 2:0. när den blifwit wid
Domstol förwunnen, at hafwa stämplat eller anstalldt
werkeligt försåt emot deN andra Makans lif,
samt z:o. om den rakat falla uri werkelig galenskap,
som, enligt säkra bewis, oafbrUtir fortfarit i fullerTre
ar, och, enligt behörig Lakares intyg, någon
förhoppning ej ar om den wansinniges återställande
til halsan; dock at i det första fallet stillnad ej
ma tillaras, i händelse den andra Makan i mer
eller mindre mon bewifligen warit wallande til eller
delaktig uti den dömdes brott; samt at dä skillnad
sökes för den andra Makans wansinnighet, Domaren
aligger, ar, sedan den wansinniges närmaste
flagtingar, eller da de ej finnas, sörre Förmyndare
eller Giftoman blifwit hörde, noga undersöka
Makarnes förra sammanlefnad, och, sa widt ste
kan, utleta huruwida anledningen kil galenstapen
wore gifwen eller pastyndad af den andras förhållande,
928 Den 22 Mars.
lande, i hwilket fall stillnad ej ma aga rum. Och
kommer i anseende til Gifto-ratt, Morgongafwa,
annat giftes ingående samt Barnens wardande, i
första fallet, da stillnad bewiljas derföre, at den
andra Makan blifwir dömd til landsflykt eller lifstidS-fängelse,
at galla hwad Lagen i rz Op- i,
2 och z §.§. Giftermäls-Balken stadgar för den
som genom hor förorsakat stillnad; men da uägon
stämplar eller lågt werkeligt försåt för sin Makas
lif, åge den ostyldige Makan den ratt til egendomen,
4 och 5 §§. i iz L.-rp. Gifcermäls-Balken ut»
staka; träder den ostyldige i annat gifte, njure Barnen
den egendom, som den, enligt 5 bör i saDant
fatt fran sig lemna; hwaremot när galenstap
gifwit anledning til stillnads sökandet, hwardcra
Makan ma wid sin lagliga rätt bibehallas; körandes
tillika den Maka, som af sadan orsak stillnad
sökt och wunnit, ej derföre anses befriad fran sin
pligt, at efter tilgang och behof, sa wäl om den
wanstnniga Makans framtida förnödenheter, som
ock om Barnen draga försorg. Och mä, när stillnad
sökes för brott, den ej bewiljas, om detwänne
Makarne efter den brottsliges bestraffning a nyo
sammanflyttat och haft samlag.
Utom ofwannämnde händelser, dä frågor om
ägtenstaps-stillnad böra af Domaren uptagas och
afgöras, ma ock stillnad sökas, da andra anledningar
sig dertil förete, såsom när den andra Makan
bliftrir genom Laga kraft wunnen Dom, cil lifwets
eller ärans förlust stylvig känd, om den ock genom
Kongl. Nåd fatt förstening för dödsstraffet, eller
aran acerstänkt, när den blifwit förmannen til annat
groft eller werkeligt wanfrägdande brott,
etter
Den 22 Mars. 929
eller dömd til Fästnings straff pa bestämda ar,
eller berrädes med slöseri, dryckenskap, wäldsamt
sinnelag vch dylikt, samt när en sadan stridighet
i lynne och tänkesätt hos bägge Makarne sig yppar,
som, under beständiga tilfällen til utbrott, fluteiiaen
öfwergär ril afsky och hat. I dessa fall mä
underdåniga ansökningar om Kongl. Majus Nådiga
tillåtelse til skillnaden, til Kongl. Majus sii8titiL
KeviHon!. Lxpcclinon ingifwas, hwarwid ide
händelser, dä skillnaden sökes för brocc och undergången
bestraffning, bör bifogas Utslaget, hwarigenom
ben andra Makan blifwic dömd, med pätecknadc
bewis om dest laga kraft samt straffets undergående,
och i de öfrige handelserne behörige bewis
efter vmständightterne företes, om undergängne sadane
warnings-grader, som ^4 Li>p. i §. GiftermalS.
Balken, 19 4 §. Arfba-Balken, Kongl.
Förordningen den 17 April i7ZZ,samr Kyrko>Lagen
anwisa. Och will Kongl. Maju, sedan DomL-ixitlet
med wedcrbärande Prasterstaps betpg
och egit underdånigt utlåtande inkommit, öfwer
ansokningarne, ester högsta Domstolens
hörande, Sitt beslut i Stats-Räbet satta. De
Makar, som pä oswan anförde skäl warda af Domaren
eller Kongl. Maju i ägtenskapet skiljde, ma
ej träda i annat gifte, förr an efter den tid och i
ben ordning 12 Lgg. 2 §. Giftermäls^Balken, samt
g puncken af Kongl. Förklaringen den 2g Marrit
1807 söreskrifwa: kommande alt hwad om agrenffaps-.
stillnader i allmänhet blifwit stadgadt, äfwen
at lämpas til sadane ägrenskap, som med hafdad
Fasteqwinna aro begynte, men ej genom wigsel
fullbordade. Stockholm den 16 Martis 1810.
Pä
Sjette Bandet. N:o ?9«
Den 22 Mars.
9ZQ
Pä Högloft. Ridderffapets
och Adelns Ledamöters
wägnar
Larl 6. Ltjernsteät.
Pä Wallof!. BorgareStänders
Ledamöters
-vägnar
V. Qrevesmubl.
Lades pä bordet»
Pä Högwördige Präster
Ständers Ledamöters
wägnar
Pä Hederwärda BondeStänders
Ledamöters
wagnar
line Oiof580N.
Jolr. l^olmberAszon.
Uplästes följande:
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utffotts
Utlätande öfwer de fran Högloft. Ridderffapet
och Adeln, Högwördige Präster
Ståndet, och Högtarade Borgare»
Ständer remitterLäL Anmärkningar öfwer
Urffotters den zi Ocrober sistle»
Dir är afgifna Betänkande, angående
förklaring öfwer i §. i 7. Cap. Rät»
regängs-Balken om Anteckningar.
Pä den af flere de kespeQive Standens Ledamöter
gjorde erindran, ar der föreflagne stadgande:
Det Antecknings Ansökning, för at medföra
förmånsrätt, borde wara ingifwen innan de
sista zo dagarne förr än Gäldenär sin oförmögenhet
hos Domaren anmälde, dels wore ett
förslag kil np Lag, hwarom i Herr lillberg lvie
M07
-
Den 22 Mars. §zr
moria! ej warit fräga, dels i flere hansigter betankeligr,
tror Utskottet sig böra göra det afseende,
at sadant stadgande ej widare yrka. Warandes
säledes undersöknings-ämnet nu inskränkt til förklarande
af ofwanberörde Lagens ruin.
Det är ej i fräga satt, at ju en Inteckning,
som i allmänhet är gällande, räknar sin'verksamhet
fran den dag den i Rätten sökes. Det, hwarom
meningarne finnas olika, hörer til frägan, om
hwad för en Intecknings gilltigher erfordras, och
huruwida Domarens före inträffad Luicia meddelade
Utlåtande, wore sä wasenreligt, at, derest
(X-8-.ionen detsamma förutgatt, Inteckningen ingen
förmans-rätt kunde medföra?
Nämnde fräga synes bero pä denna allmännare:
Är Domarens Utlåtande emellan Borgenär
och Gäldenär en wäfentelig formalitet,
utan hwilken Inteckningen någon werkan icke
äger? Och i fall det den wore, mafte da detta
Utlåtande nödwändigt hafwa föregått den
händelfe, dä Inteckningens werkfamhet kommer
i fraga?
Sä ^bestämd, bör frägan ej förblandas med
denna: Är Inteckning icke skedd eller ärhällen
förrän Domarens nämnde Resolution ulkommit?
Ty en sckedd Inteckning är derföre icke altid en
gällande. I afseende pä sistnämnde fräga, trop
Utskottet sig icke förblanda begreppen om söka och
äryalla, dä det anser Inteckning wara fökt i
det ögonblick ansökning derom är ingifwen, men
skedd eller erhallen, i den stund, dä samma begck
rain
-
9Z2 Den 22 Mars.
rån blifwit i Rattens krotocoll instrifwen. Ty som
ansökningen alckd bör innehålla Egendomens namn
och kännemärken, sä blumer med den förra också
Gäldenärs Lasta gods rnskrifwit eller inteckiraöt.
I allmänna Spräkbruket är åtminstone rnftrifwa
synonymt med inteckna, likasonr upskrifwa med
upteckna. Och sadan betydelse har ordet Inteckna
i 8 Cap. i §. Giftermåls-Balken, samt 7 Cap.
z §. Rättegångs-Balken, om eljest desse Lagens
rum stola kunna förstas. Och i n H. 17 Cap.
Handels-Balken mäste det talesätt: sätt inteckning,
som i is §. samma Lap. heter latit inteckna,
hänföras lil den -Eu8, vä Gäldenärs begäran intages
i Rättens Bok. Ty hade det afseende pä
Domarens nämnde pröfnings åtgärd, hwilken altid
inträffar efter mprotocollsrmAen, om Gälde»
narén ej a Ansökningsdagen i Rätten sjelfmant afgifwit
förklaring, fä stulle deraf den besynnerlighet
upstä, at om A. den 1 Junii sökt Inteckning
af en Stads Egendom, tilhörig B., hwilken wistades
fa långt borrt, at dagen til hans hörande
mäste utsättas til den 1 December: och om emedlertid
en tredje man C. den 20 Nov. äfwen begärde
at fä samma Fastighet Lntecknad, da B. redan
wore hemkommen, sä ar han kunde kallas til
den 24:de, sa stulle, dä Domaren kan komma i
tilfalle at förr utlaka sig om C:s än om A:s inteckning,
C. fä förmans-rätt framför A., oaktadt
bennes wida större vigll-mce; en obillighet, som
aldrig kan följa af detza Lagens ruin, dä orden
fa tagas i deras egenteliga bemärkelse, den de ock
hafwa pä andra ställen i Lagen.
Ar i 12 §. nystnamnde Lax. är der stadgadt,
ar
Den 22 Mars. 9ZZ
at ej gifwer Inteckning förmans-rätt utan i fast
egendom, fom Galdenären agde, da Inteckningen
ftedde, sistnämnde ord hafwa afseende blott pä
ansöknings-dagen, dä mprotocollcrinAeu gjordes,
winner afwen styrka wid jemnförelsen af Kongs.
Förordningen den 21 Nov. 1730, som synbart ljenk
lil grund för aberopade Lax»., emedan samma stadgande
der uttryckes med desse ord: utan allenast
i Oekitorens fasta Egendom, fom han werkeligen
äger när inteckningen begäres.
Men fastan det således är obestrideligt, at inteckning
kan, utan något Domarens mellan Borgenärer
och Gäldenär gifwir Utstag wara gjord;
sa äterstar ändock den fraga, om det sälunda fullbordade
intecknande!, också utan sadan pröfnings
åtgärd, kan wara gällande och efter Lag werkfamr,
och hwilker beror af de först anförde allmännare
frågor; hwarpa Utffottet enligt dest öfwmygelse
swarar:
Da Intecknings-Domstolens berörde utlärande
icke behöfwes, utom i dec fall at Gäldenären
eller någon annan Inteckningens werkan bestrider,
detsamma också icke i annat än detta fall ar i i §.
7. Rättegångs-Balken fordradt, och ett Utsiag
icke bör, i denna omständighet mer än i andra,
wara annat än ett urtryck af hwad som, oberoende
af Utflaget, i sig sjelf är Ratt, (ty eljest är tttflaget
orattwist) sa synes wäl af Lag någon anledning
icke wara at anse etr sädam utlåtande för
nägon wäfentelig formalitet.
Men
9Z4 Den 22 Mars.
Men om det ock sa wore, sa enar Lagen ej
nämnt någon tid eller nägon händelse, efter hwilken
et flikt utlåtande ej skulle kunna äskås och meddelas;
sa sinnes ingen anledning til den mening,
at urlatander nödwändigt mäste hafwa föregått den
händelse, dä Inteckningens werksamhet sättes i fräga,
hwarföre, om efter sökt inteckning Gäldenären
kommer under Lession, ingenting synes hindra, at
ju Domaren, efter Gäldenärens och hans Borgenärers
och dä warande Rätts innehafwares hörande,
ina genom Utslags afkunnande upfylla den formalitet,
som annu kunde tros behöfwelig, för at,som
Herr UerZenslrölä yttrar sig, gifwa Inteckningen,
der hon i alt annat äger sin riktighet, dest retroaÄiva
werka», räknad frän ansöknings-dagen.
Af den satts, at Domarens utlätande, ansedt
säsom en k»!M3iitet, tillika ej skulle kunna med enahanda
werkan meddelas, efter det stridighet derom
upstätt, som för en sädan händelse, skulle ock
den obillighet följa, at om, sedan Inteckning sökt
ar, Galdenären, innan den för honom föreiagde
inställelse-dag, föryttrar egendomen til tredje man,
hwilken derefter bestrider Inteckningens werkan til
pant-rätt emot sig, skulle det altid stä i en »redelig
Gäldenärs magt, at genom en flik föryttring
onyttig göra alla en Borgenärs försök, at anskaffa
sig säkerhet.
Men dä til denna satts än mindre anledning
af Lag finnes, än til den, at nämnde ullätande ar
en oumbärlig formalitet, sä lärer den mening
blifwa ostridig, at en Gäldenär lika litet kan genom
en tilställd köpe-afhandling, som genom anmäld
-
Den 22 Mars. §zx
mäld Össjön, göra den före desse aQus sökta Inteckningen
onyttig.
Lagens stadgande i z §. öckom. 4. (loncursStadgan
motsäger ej denna Utskottets mening. Den
bewisar fast mer/ at också i afseende pä Lösörenar
det icke Lxecutors Urstag/ utan de Utmätte sabernes
redan skedda öfwerancwardande i Borgenärens
offenteligen förordnade ombuds ward / somgifwer
honom panträtt deruti/ pa samma grund, som
friwillig pant ej gifwer förmäns-rätt, utan säwida
den af honom i handom hafwes.
Herr ak UlimeberZs erindran, at ehwad man
följer den mening, at, i händelse af Loncurs en inteckning,
hwarom Domaren ej nägot resolverat,
ar ogiltig, eller den at densamma det oaktadt kan
wara gällande, egennyttan deraf kunde begagna sig
til minskande af andras rätt, bör icke bestridas;
men wid jemförelse torde det finnas, at den förre,
eller Utskottets mening mindre är underkastad missbruk
och olägenheter an den motsatte.
I följd af den förra, kan wal en Borgenär,
som förr än andre får kunskap om Gäldenärens
obestånd, inom nagra limmar sjelf förskaffa sig en
förmans-rätt, hwarigenom andra Borgenärers tilgang
minskas. Men detsamma kan ock i följd af
den sednare meningen ske, om Gäldenaren friwilligt
i Rätten förklarar sig, utan ar sitt obestånd
anmäla. Härtil kommer at, enligt hwad anfördt
ar, det i följe af principen för sistnämnde mening,
icke kan genom någon Borgenärernes vigilLncs hindras,
at Gäldenär, genom sine fastigheters försal
-ande
-
9Z6 Dett 22 Mars.
jandr och köpe-stillingarnes undandöljande, kan min»
sta alla Borgenärers päraknade för Executor åtkomlig-
tilgangar; hwilket i följd af Utskottets grundsatser
icke hander.
Och af denna jemnförelfe ar, at om
Utskottets förklaring och grunder lemna at en Oewaksamhet
den fördel ac kunna/ oberoende af
andre Borgenärers uttryckeliga bifall / fa större rart
an de / sä blifwer genom de morfatce principer desto
större utrymme lemnadt ac en Galdenärs collusion
och swek, emedan der da beror af honom,
ar antingen gynna en Borgenär pa den andras bekostnad,
eller ock stada dem allesammans, uran at
nagonderas försigtighet det kan förekomma.
Da Utskottet salunda tror sig hafwa wederlagt
de anmärkningar, hwilka til det i fraga warande
ämnet hört, får Utskottet, pa de stal som anförde
aro, wördsamt tilstyrka den förklaring af i § ?
Lap Rättegangs-Balken, at, "fastän efter fokt
Inteckning, och fedan Domaren utfatt dag til
Gäldenärens hörande deröfwer, denne skulle,
innan samma dag inträffat, fäka afträdes-. förmän,
fadant icke ma betaga en i alla andra
affeenden fullgiltig Inteckning den wcrkan at
medföra förmäns-rätt," Stockholm den 16 Martii
i.8ic>.
Pa Högloft. Ridderstapets Pa Högwördige Praoch
Adelns Ledamöters ste-Ständets Ledamö
wagnar
ters wägnar
Läll 6. ö^cinsteät. L. /Vlm<^vist.
Den 2r Mars
9Z7
Pa Wallofl. Borgare- Pä Hederwarda BondeStåndets
Ledamöters Ståndets Ledamöters
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers LagUtskotts
?rotocoII, hällit i Stockholm
den 16 Mars i8io.
S. D. Uplastes och gillades Första Beredningens
Utlåtande öfwer de frän kespeLiive RiksStänden
ankomne Anmärkningar wid dest Betänkande
om Förklaring öfwer - H. 7 Lsp. Räktegangs-Balken.
Men de Ledamöter, som förm warit
af särskild tanka, aberopade hwav af dem da
blifwit anfördt och ätsöljr förra Betänkandet til
Riksens Högloft. Ständer. Hwarom Utdrag af
l^iolOLollet skulle til Riksens Högloft. Ständer --xxeäieras.
Öt suxra.
Lades pa bordet.
Högloft. Nidderskapet och Adeln åtskiljdes klockan
2.
wägnar
?. kl. OrLVLLMulil.
wägnar
kiric Olossson.
^okl. kiolmbersson.
klx ?rotOLoIIo
^olr. kkolmbergson.
In 6äem krotocoIU
6. Lilverstoliis.
FrSl
9Z8 Den 2z Mars.
Fredagen den 23 Mars.
plenum kl. ^ io förmiddagen.
^usteraäes följande:
Utdrag af protocollet, hällit i Högloft.
RidderffapetS och Adelns plenum den
22 Mars i8io.
S. D. Företogs til slutelig! afgörande Bewillnings-Utskottets
den i7:de Mars pä bordet
lagda lviemonsi, innefattande Förklaringar öfwer
föreflagne förändringar uti Utssoiters proM ril
en förbättrad LKartse-LiZillatD Förordning; och
klef, ester behörig pröfning af detta ärende, Bewillnings-Utffoccets
först inlemnade och den ;:ke
Februarii pä border lagda Betänkande samt detsamma
ätföljande projeLt godkände, med de förändringar
och tilläggningar, hwilka L dest sednare
uklätande innefattas, vt supra.
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft.
Ridderskapets och Adelns plenum den
22 Mars 18 io.
S. D- Äter-remitksraäes, i anledning af gjorda
Anmärkningar, karwo-Utskottets den i?:de dennes
pä bordet lagda Memorial, innefattande Utlärande
öfwer Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
til Riksens Stander, under den 19 sistlidne Februarii,
angående medel til JernhandreringenS upratthällande.
vt supra.
Ut
-
Den rz Mars. 9ZZ
Utdrag af ?r-otocollet, häller i Högloft.
Ridderstapets och Adelns Nlenum deg
22 Mars i8io.
S. D. Föredrogs och bifölls til alla delar
hwad Allmänna Beswärs- och Oeconomi^-Utstotrer
uti detz Betänkande af den
den i;:de derpäföljande blifwic lagdt pä bordet,
sig utlåtit, i anledning af ett fran det Hederwär
da
Bonde-Ilandet remitterLät l>lemolial, hwarUti,
a de i Orebro Län belägne sä kallade Frisocknars,
Kihls, Hofstads och Axbergs wägnar, yrkas
befrielse fran de utssylder och onera til Dylta Swafwelbruk,
jenne det twäug och den instränkning uti
en fri ägande och clispoznions-rätt öfwer sina Hemmans-Skogar,
som de nu stola wara underkastade,
emot erläggande af en witz afgift til Kongl.
Mastt och Kronan. Hwarom de öfrige resxeLivs
Standen stulle genom Utdrag af 1'rvcocollet wälinge»
underrättas, dir su^ra.
Utdrag af krotocollet, hället i Högloft.
Ridderstapets och Adelns plenum den
22 Mars iZio.
S. D- Företogs a nyo Lag-Utstottets den 8:de
dennes pä bordet lagda Betänkande, angäende föreslaget
stadgande af nägon Författning eller Lag,
som förestrefwe, huru Jnnewänare i ett af fiende
anfallit Land i allmänhet borde förhälla sig m. m.;
och blef delta Betänkande, i anledning af gjorde
Anmärkningar, til Lag-Utstottel ätrrförwisadk.
8UP7L.
Ut
-
940 Den 2Z Mars.
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft.
Ridderffapets och Adelns plenum den
22 Mars iZio.
S. D. Ester gjord erinran, at widdén ?ro.
jeQeracls och de öfrige re5peÄive Stånden genom
krotocollZ-Utdrag af den 14 dennes meddeldte nya
reäaLlion afAnswarighets-Lagen för Lanco-Fullmägtige,
uti 8:de §. kommit ar af förseende inflyta orden:
genom fluten votering, hwilken händelse, nemligen af
fluten votering icke får, emot det tydliga stadgandet i
66 §. Riksdags-Ordningen aga rum; beflöt Ridderskåpet
och Adeln för sin del, at de nyst anförda
orden borde aldeles utgå, och den delen af meningen,
hwaruti dessa ord förut befunnits, undfå följande
lydelse: eller utan ar hwar och en til kroto.
collet kunnat, pä satt 66 tz. af Riksdags- Ordningen
föreffrifwer, yttra sin mening m. m.; uti
hwilka: rättelse de öfrige respsckive Standen ffulle
wänliqen in.iudas, at med Högloft. Ridderffapet
och Adeln instämma, klr supra.
Utdrag af krotocollet, häller i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
22 Mars i8lv.
S. D. Bifölls hwad Stats-Utffottet uti dest
hos Ridderffapet och Adeln den is:de dennes pä
bordet lagda ivlemorial af den i4:de föregående,
anmält och hemstäidr i afseende sä wäl pä werkstalld
tryckning af den frän Stats-Utffottet förut
til Riksens Ständers klena insände sä kallade Allmänna
Indragnings- Star, som der af Riks- Ständer;
widtagne beslut, at en dylik tryckt förteckning
a
Den 25 Maes. 941
a alla a Allmänna Indragnings - kensions- och Beuädnings-Sraterne
upförde Personer wid hwarje
Riksdags början mä wara ar lilga, vr Lnpra.
Utdrag af ?rotocolIer, hållet i Högloft.
Ridderffapets och Adelns ttsnum den
22 Mars 1810.
S. D. Hwad Stats-Ulffortet, uti deff hos
Ridderffapet och Adeln sedan den 8 Mars pä bordet
hwilande b/kinoriiil, sig Utlåtit/ rörande l-charrL
LigillatR stämplingen samt Loim-ollen Oeröfwer /
godkändes med den förändring / at at Riksgäldscoiuoners
Fullmagtige ffulle updragas, at i samråd
med Kongl. Kammar - LoIleZiuin widtaga alla nödiga
matt och steg til säkerhet och comioll wid <7b2r>
tornes förseende med de förejkrefne swart- och hwicstämplar.
Om hwilker beflut de öfrige rss^Äive
Sranden ffulle genom krorocolls-Utdrag manligen
underrättas, su^ra.
Företogs til afgörande Bewillnings-Utffottets
förledne gärdag pä bordet lagda I'>:otocolIs-Utdrag,
rörande jemnkning uti Riks-Sränvens ffiijaktiga
rankar/ rörande updragande at Lgnco- och Riksgälds
-Fullmagtige, at, i fall af inträffande behof,
jemka Bewillningens fördelning, sä wäl som om
l^lsxjmi och kvlinimi larilrernes förhö)Nittg.
Grefwe 611enb 0 rl;, sobsn lrlenninZ,
Herr l>iorcleN8tt)Ipe, ^nclers, och Grefwe
rnilton^ -gxel, consorm^ra6e stg med de Ledamöter
i Bewillnings-Ulffortet, hwilka warit af
ffil?
942 Den 25 Mars.
stiljagtig mening, anseendes upläkelsen ät Lancooch
Riksgälds-Fullmägtige såsom stridande emot
Riksens Ständers utöfning ivid Allmän Riksdag
af sin rättighet r afseende pä Vewillningen.
Grefwe örner, A6o!f 6 öran, erindrade
häremot, at Riksens Ständer hade wid Allman
Riksdag utöfwar sin rättighet, dä de uttryckeligen
bestämdt beloppet af Bewillnings-Gumman,
och da de sjelfwe efter sitt behag öeciöerar om moÖU8
och grunderne för densammas fördelande.
Herr iribbinZ, 8 eve 6, instämde i de förur
gjorde reservationer.
Herr kebr, upläste 57 §. af Ne
gerings-Formen,
sa lydande: Swensta Folkets urgamla
rätt at sig bestalla, utöfwas af Riksens Ständer
allena wid Allmän Riksdag.
Grefwe körner, ^clolk 6öran, förnyade
hwad han redan hade anfört, tilläggandes, ar
Riksens Ständer nu wid Allmän Riksdag hade
bade bestamc Bewilinings-8nmm3n och grund-principerne
för dest fördelning pa hela Landet. Frägan
wore nu, huru Vewillningen skulle, i följd af de
gillade principerna, Utgöras. När sädane principer
nu wörö af Riksens Ständer antagne, som icke
medgäfwe en precis Lglcul öfwer hwad den bestämda
Vewillningen kan inbringa, och när Riksens
Ständer vmöjeligen kunde sadant sjelfwe utröna,
sa mäste de nödwändigt är andra öfwerlemna, ar,
efter inhämtad erfarenhet, jemka hwad nu mäste
wara obestämdt. Det updrag som derigenom wore
-
Den 2z Mars. 94Z
re lemnadt Lanco- och Riksgälds-Lontoirets Fullmägtige,
hade endast til föremal en mecbanist pä
enkel aritkmetik grundad algard. Derwid kunde
ingen LrbitrgZs och ingen förcydning aga rum, och
derigenom hade Riksens Ständer icke förlorat sin
rät? i något som rörer Bewillningen, de hade allenast
uti wista utstakade omständigheter updragir
utöfningen deraf ät personer, som genom deras eget
wal wörö hedrade med deras förtroende: och i sjelfwa
destutet härom lage en utöfning af Riksens Ständers
rättighet. För öfrigt insage Herr Grefwen
ej något annat sätt än det nu föreflagna, at upfylla
Riksens Ständers afsigt, at a ena sidan fullkomligen
fylla Stats-behofwen, och a den andra,
icke ålägga Rikets Jnwänare högre börda, än Riksens
Ständer sjelfwe tilämnat.
Herr Hiam ansag gansta riktigt, at en sadan
Summa, som fullkomligen fyllde Stats-behofwen,
matte bestämmas. Just af detta stäl hade han
ock önstat, ar den fastställda Bewillnings-Summan
matte med 25 procent förhöjas, och hade han icke
i Bewillnings-Utstottet warit emot updragandet at
Lrmco och Riksgälds-Fullmägtige, af annat stäl,
an at 57 H. i Regerings-Formen uttryckeligen stadgar,
at Bestattnings-rattigheten stall utöfwas wid
allmän Riksdag.
Grefwe ve la 6,ar6ie utbad sig fa erindra,
at da wid denna Riksdag en ny Bewillning
skulle urgöras, hade för des; fördelning blifwir antagne
grunder, helt nya och aldeles stiljaktige fran
dem, som hittils i detta Rike blifwit följde. Dessa
grunder medgafwe icke en full bestämning. Densamma
-
944 Den az Mäcs.
samma kunde ej utan genom erfarenheten winnås;
en urwäg mäste således utfinnas, at i möfnmgen
afhjelpa hwad de i erfarenhet och bestämning fak»
na. Det wore denna utwäg Bewillnings-Urffottet
föreflaair i den i fraga warande uplatelsrn at
Lsnco- och RiksgäldS-Fullmägtige: och da Riksens
Stander hade uttryckeligen föreffrifwic Bewillningens
belopp, derjemte antog de försigtighet-mätt,
hwilka i detta mål ffulle tjena bemälte Fullmägtige
til efterrättelse, och Utffottet föreflagit atdentilökning,
som til fyllande af den bewiljade Gumman ffulle göras,
ej finge pabjudas förr an i:sta årets Bewillning
influrit, och beloppet genom trycket allmänt
gjordt, rrodde Herr Grefwe» för sin del, ac Riksens
Ständer kunde hysa det fullkomligaste förtroende
til sina af dem sjelfwe urfedda Fullmägtige,
at ingens rättighet af dem ffulle blifwa för nära
trädd.
Herr Ibam instämde med Grefwe O» la
63!'äill deruti, at Riksens Stander kunde hysa fullkomligt
förtroende til sina Fullmägtige i
och Riksgälds-(-'oinoiret. men hade allenast fruktat
för plLchiclic-ttet, dä Regerings-Formen stadgade,
at beffattnings-rätten ffulle uköswas wid allmän
Riksdag af Riksens Ständer allena, och bemäite
Fullmägtige nu finge mellan ame Riksdagar dermed
äga befattning.
Grefwe körner förmodade, at den wärde
Ledamotens yttrade tanke härledde sig fran någon
förblandning af begrep. Han utbad sig derföre a
nyo fa uprepa hwad han förut yttrat, at beffattnings-räcren
wore wid allmän Riksväg möfwad,
Den 2z Mars. 945
dä Standerne kjelfwe beflutit bade Summan och
grunderne, och at ingenting af Stanvers beffaltnings-rätt
wore förloradt, nar de öfwerlemnade ät
sina Fnllmagtige, at af dessa grunder göra -rpplication
enligt föreflrifter, dem de likaledes sjelfwa
hade gifwit.
Grefwe hamilton, ^xel, förnralte sig
icke hafwa märkt, pä huru mänga ar den föreflagne
jemnknings-rattigheten wore Fullmägtige updragen.
Grefwe körner och Grefwe Oo la 6ar6is
tilkannagäfwo, at den wore dem uttryckeligen
updragen til nasta Riksdag, hwilken borde infalla
§ ar härefter. Skulle Rikfens Ständer dessförinnan
sammanträda, sä uphörde Bewillningen, pä
sätt Regerings-Formen föreffrifwer, och med detsamma
Fullmägtiges jemnknings-rätt.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde härefter proposition til bifall pä BewillningsUtffottets
krotocolls - Utdrag, hwilken med Ja beswarades.
Företogs Bewillnings-Utffoktets den 19 Mars
pä bordet lagda ?rotocoils-Utdrag, rörande Grefwe
Oe la Laröies motion, at det mätte bestämmas
pä hwad sätt, i fall Stockholms och Götheborgs
Jnwanare icke tillätes utöfwa branwins-bränning,
den derigenom upkommande bristen i den påräknade
Bewillnings-afgiften ffulle ersättas.
Sjette Bandet. N:o 60. Gref
-
§46 Den 2z Maks.
Grefwe ve Is 6»r6-e hemställde, om sedan
genom Nämndens Utslag nu mera blifwit afgjordt,
at Stockholms och Götheborgs Jnwanare
icke ssola fä bränna, och deraf billigtwis borde följa,
ak Dem ej eller kunde älaggas nägon afgift/
Ridderssapet och Adeln icke skulle behaga besluta,
at Allmänna kckag-irjns-vireLionen borde Utgöra l
Bewillning Ven Lomma af 19,000 R:d., hwartil
afgiften för Bränwins-rättigheten för desse 2:ne
Stader, om dem tillåtits bränna, skulle efter Lalculen
hafwa upgätt.
Herr Iliam, ?ekr, trodde, ar det Ivore
för twänne saker man erlade Branwins-bewillning:
för rättigheten at fa supa och för rättigheten at
fä bränna. Pä denna grund anfäge han Jnwänarne
i Stockholm och Götheborg böra betala för
den förra rättigheten, och iViaZarins-vireÄionen för
rättigheten at nyttja pannorna.
Ätssillige fwarade härtil, ar för rättigheten at
fa supa erladeS icke Bewillning.
Friherre Legerström, ^sacob, förmodade,
at öfwer detta amne icke kunde hos Högloft.
Ridderssapet och Adeln vem-leras, innan man kände
de andra Ständens beslut i detta ämne, och en
enskildt Ledamots mouon icke ens kunna til ventilation
uptagas, man föregängen remiss til et Utstött
och inhamrande af dest uklätande häröfwer.
Hwad Herr il-ams förflaa anginge, trodde han
det ej wara billigt, at afgift erlades för annat än
rättigheten at bränna: rättigheten at supa, kunde
wäl icke nägon förmenas.
Gref
-
Den 2z Mars.
Grefwe körner, astolf 6öran^ förmo»
dadé, at det wore af något mitztag, som Friherre
(legerström ansett förewarande fräga icke kunna
ventileras, innan de andra Standen afgjort denr
samma: Grefwe körner trodde ej at Nidderskapers
dch Adelns ventilations-rätt derigenom äetermineraäes.
För sin del anfäge han - lika med Grefwe
ve la Laröie, al när Stockholm ock) Götheborg
icke erhölle brännings»rättighet- borde de ej heller
derföre erlägga Bewillning, Utan tyckte billigast wara,
at b4aF22M8--vireÄionen betalade afgiften, enär
densamma naturligtwis wunne pä berörde Staders
uteslutande fran brännings-rättigheten.
Grefwe vs la Oarclie. För min del hade
jag gerna önskat- M en skillnad i afgifter blifwit
fastställd för rättigheten at Nyttja, och^för rättigheten
at bränna Bränwin. Men it.är a ena sidan
en sadan grund icke är lagd i Be.wiltningsFörordNingen-
och ä den andra det icke elley wore
rättwist- at Stockholm och Götheborg erlade
willning- När de icke fä bränna- sa jyNes Set was
ra pa det högsta billigt, ät bckagaxins-vireckionen
betalar för rättigheten at fa förädla SpaNMal til
Bränwin; hwad angär Friherre Leclerströms anmärkning
- at Senna fragä wore en enskild Ledamots
motion, får jag härpä allenast swara - at fragan
icke här kan wara derom, Utan om BewillningsUtskottets
uplästa krotocolis-Utdrag. För öfrigt
lärer Höglofl. Ridderskapet och Adeln lätt finna,
at det mäste wara för Bewillnings» Utskottet högst
angeläget, at känna Niks-Scandens tankar, hwarest
ersättning bör sökas för den brist af 19,200 R:v»
i Branwins-Bewillningen, som upkomMer genom
Skock
-
948 Den 2z Mars.
Stockholms och Götheborgs uteslutande fran rättigheten
at bränna, och at det i betydlig man stall
lätta Utskottets arbete, at derwid hafwa en sä uplysande
ledning.
Friherre bljsrts, ^reörio. Dä jag ingalunda
kan finna den projeKer-räe Bränwins-beivillningen
grunda sig pä rättigheten at supa, utan
pä den at tilwerka Branwin, kan jag ej med Herr
lb»m instämma i det pästaende, at Jnwänarne i
Stockholm och Götheborg böra erlägga denna afgift
nu mera, sedan Riksens Ständers beslut fråntagit
dem brännings-rättigheten. Om man läter
fragan, huruwida den blifwande Allmänna
2in8-vil-6Äjonen skulle (för den Bränwinsbränning
som i detta Stand blifwit Krono-Brännerierne
tilerkänd), ersätta, ben afgift, som af Stockholm och
Götheborg warit päräknad, sä mäste billigt? bebetraktas
och beräknas, ar Krono-Branneriernes
Bränwins-brännings-rättighet ar instränkr för
Stckholm til 20,000 Tunnor, och för Götheborg
lil 10,000 Tunnor inländst Spannemat, da deremot,
och om dessa Städer fält rättigheten at bränna,
den bliflvit, likasom för öfrige delen af Riket,
utan nägon slags inskränkning. Hwad äler angär
afgisten för Bränwins-äistillsrinZen j Stockholm,
sä lärer den grunda sig pa et LonrraÄ med en enskild
korporation, hwars hörande således borde söregä
beslutet i denna del.
Friherre (^ösrström, fscol>. Det är
en sanning, ar Bewillnings-Utskottets krotocollsUtdrag
är det, som gifwit anledning til denna 6,xcussion,
men detta brotocoils - Utdrag innehäller ej
annat,
Den 2z Mars. 949
annat, an at Utffottet icke ansett sig kunna uptaga
den af Grefwe Oe ia Qaröie gjorda och til Utskottets
yttrande remitteraäe motion förr, an frägan
vm de oftauämnde Sraders brännings-rättighet
wore i Riks-Standen afgjord. Det är således ej
öfwer detta ?rococoll8-Utdrag wi NN ventilera:
det är öfwer sjelfwa Grefwe ve la Larclies motion,
hwaröfwer Utskottet sig icke uclatic; och jag kan icke
frangä, at jag anser denna ventilation för tidig,
sedan denna, af en enskild Ledamot wäckka fraga,
bliswit remitteracl. men utlåtande deröfwer ännu
saknas. Desturom och hwad den af Grefwe lvtörner
gjorde erinran beträffar, får jag nämna, at
öfwer den fragan, huruwida det ma wara ökagaLins.
Oii-eÄionen tillåtit at tilwerka Bränwin, känna
wi annu ej de öfrige Standens 6eei8ion, och
sa länge Niks-Standen icke afgjorc densamma, mäste
ali äiscussion om styldighet för I^laZS^inS'vireÄionLn
ar erlägga nägon afgift, wara aldeles öfwerflödig.
Jag kan således för min del icke annat
an rilstyrka, atall öfwerläggning härom matte hwila,
til desi Bewillnings-Utskottet utlätit sig öfwer
den gjorda remissen.
Grefwe körner yttrade sig hafwa hörr,
at rre Stand redan afgjort fragan.
Herr Iliam utlät sig ogerna wilja contraäicera
Grefwe ve la Oarclis; men kunde ej frångå
den tanka, at afgift borde bestämmas ester 2:ne
särskildta principer, nemligen för rättigheten at nyttja,
och rättigheten at bränna Bränwin, af hwilken
tanke Herr iliam äfwen förleden gårdag i Bewill--  nings-Utskottets Beredning warit, och enligt hwil
-
§;o Den rz Mars.
ken, den bristande Summans utgörande skulle blist
iva oändeligen lättad,
Grefwe käörn?? trodde, ak dä fragan nu
icke wore om Summan som borde utgöras, utan
blott om beräknings-grunden för densamma, kunde
Ridderffapet och Adeln ät Bewillnings-Utffottet up»
draga, at undersöka och til Riksens Ständers pröst
ning hemställa denna grund,
Friherre Oeäerström utlät sig annars
gerna wilja instämma med Grefwe Mrner, men
dä Grefwe De la 6ar6i-.<? motion innefattade en allmän
staga, trodde han ingen annan ätgärd än remiss,
i afseende pä densamma, wara formlig,
Grefwe körner yttrade sig, at om han ej
altför mycket sig mitztoge, innefattade narwarande
öfwerläggnings-ämne en xryjimmajrs fräsa, öfwer
hwilken Ständer Utan remiss kUNde lleciäers, enligt
följande stadgande i 43 §, af Riksdags-Ord?
ningen: "hwar och en staga af annan an allmän,
"beffaffenher, äfwensom prelimin^ira hemställanden
"och sörfrägningar istän Mffotlen mä genast kun?
"na afgöras,''
Friherre ceäei-ström anfäg detta amne
icke innefatta en blott xrelimmsiie stäga, Utan twärtt
vm en fullkomligen allmän fräga, emedan, om ingen
annan urwäg pafinnes, den upkomna bristen i
Dränwins-Bewillningen naturligtwis ffulle komma
at af hela Landet ersättas.
Friherre Amilton, earl, Nyh anländ
til kiemrm känner jag ej rätt noga Herr Grefwe
Den 2z Mars. 95-
ve la 6aräies kroposition; men frägan tyckes wara
om ersättning för den Bewillnings-Summa af
19,000 R:d., som kommer ar brista, sedan Stockholms
och Götheborgs Städers Jnwanare icke blifwir
tilerkänt rättigheten at tilwerka Bränwin, och
för de 16,000 R:d., som hittilsdags ril Kronan
ingått för Bränwins-vixtillatiouen j Stockholm.
Hwad den förra Summan beträffar, synes mig naturligt
och billigt, at ivlgZaLins-vn-eSionen bör ersatta
densamma, såsom den der drager winsten af
brännings-förbudet för berörde Städer. Hwad äter
visuIlakion8-afgifren beträffar, tror jag icke,
at den kan anses såsom hörande til BranwinsBewillningen,
utan grundar sig pä Lomrack med
privata, och anser jag derföre frägan derom icke
kunna uran deras hörande afgöras.
Herr I^otklieb, 6 ari k re är i c. Om jag
ej altför orätt fattat meningen af förewarande öfwerläggnings-amne,
är nu helt enkelt fraga om ersättning
för den brist, som upkommer i Bewillningen,
derigenom, at Städerne Stockholm och Götheborg
icke fa tilwerka Bränwin. Herr Grefwe
ve la Larclie wäckte denna fraga jemte et medel ar
fylla den upkommande bristen, innan berörde Staders
brännings-rättjghet war afgjord: denna motion
remitterades til Bewillnings-Utssottet, svin förklarade
sig icke kunna deröfwer lemna nägot yttrande,
innan hufwudfrägan wvre afgjord. Da beslut deruti
nu är faltadt, til följe hwaraf der icke blir
tillarit för Stockholm och Götheborg at tilwerka
Bränwin, är det högst nödigt, at den af Herr
Grefwe ve la Qaräie wäckta motion til pröfning
uptages. Detta kan likwäl, enligt Grund-Lagar
-
-52 Den 2Z Mars.'
nes föreskrift, ej ffe förr an Vewillnings-Utskottet
sitt utlätanve afgifwit: sedermera kunna Riksens
Ständer yttra sig, och slmeligen fatta er beslut, som
säkert leder ril andamalet, men icke förr.
Grefwe ve la 6aräie yttrade sig ej kunna
faira fåken annorlunda, an ar den som erhåller
«n rättighet, är ock den som för densamma bör erlägga
afgift. Detta syntes Herr Grefwe» sa paragligt
och gifwit, at det förundrade honom, huru
saken kunde ses pa annat sätt.
Herr 8ilver,8 tolpe, 6u8tsk ^ b ra b LM.
I afseende pa den Ueml58 Friherre Leclerströin yrkat,
förenar jag mig til alia delarmed honom. Mig
ar det i hufwudfaken likgiltigt, hwar erfättningösummLn
tages, allenast det sier enligt billiga grunder,
men jag tror allenast, at wi ej i förtid besluta
en afgifts erläggande af ett Werk, hwarS
inrättning annu icke är besluten. Wi kanna annu
icke, at de andre Standen bestämdt afgjort
hwarken at en lVlgALrm^-vireckion eller KronoBrännerier
skola finnas. Om wi nu af dessa inrättningar
skulle söka ersättningen, och de genom
de öfrige Standens beslut aldeles förfölle, får jag
fräga, huru med saken da borde förhallas.
Grefwe ve ! L 6 Lr 6 ie önskade at om krotc>coll8.
Utdrag härom fran de andre Standen ankommit,
desamme matte upläsas.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
xroponel-Lcle, at da Grefwe ve IL 6Lrclie8 gjorda
Corion ännu wore af Bewillnings-Utskottet
vbe
-
Den Lz Marn 95Z
obeswarad, och nu mera, efter Nämndens tagna beslut,
at Stockholm och Götheborg icke borde tilerkännas
Brännings-rättighet, Utskottet wore i
belägenhet, at utlåta sig öfwer berörde motion,
detsamma nu mätte anmodas, at inkomma med sitt
yttrande deröfwer til Riksens Sränders
Ropades Ja; men
Grefwe körner inwände, at när et Utskott
til Riksens Ständer framftälldeen förfrågan,trodde
han at densamma borde beswaras
Herr
kotbliek anmärkte häremot, at Bewillnings-Utskottet
icke hade förfrägat sig, utan
blott gifwit Riksens Ständer tilkänna, at det ej
kunnat utlära sig öfwer den reminersäe frägan förr,
an öecision om oftanämnde Städers rättighet at
tilwerka Bränwin wore gifwen.
Friherre Ls6er8tröm, sacob, yttrade
sig i likhet härmed och tilläde, at sedan nu Nämnden
gifwit denna cleci5ion, wore för kWoltet nu
rätta liden inne at uptaga frägan.
Grefwe De la (Zaräie trodde, at Utskottet
hade haft skäl at hoppas den bewägenhet, at
erhälla del af Riksens Ständers tanka, till ledning
för den underställandet kunde komma at göra.
Friherre 6eZerström ansäg wigtigt, at
saken behandlades formligen: sa hade Utskottet redan
handterat frägan, da det ansett sig icke kunna
sig deröfwer utläta: nu äler wore vek bertil berättigad!,
554 Den?z Mars.
tigadk, och dä wore stunden kommen, at Utskottet
uptoge fragan och deröfwer afgäfwe sit kroM.
Herr 8il ver8tolpo, ^reclric 8smuel.
yttrade sig anse, det saken skulle fä en origtig wand»
ning, om den börjades i »enum och flutades i Utskottet:
det wore aldeles twarrom den borde behandlas.
Friherre »amilton, carl, hemställdeom
icke denna fräga tilhörde Stats- och Oeconomi^'
Utskottens beredande,
Herr kotklisk och Friherre ceäer,
tztröm m. fl. yttrade sig häremot.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
frägade, om icke Nidderskapek och Adeln bifölle hans
redan gjorda?roxo8itian.
Ropades Ja.
Foredrogs och bifölls Bewillnings-Utskottets
tilstyrkande uti ett den 8:de dennes pa bordet lagdt
kiotocoii8 Utdrag, rörande Arfwode för RadhusRätterne,
i anseende til förökade göromäl, genom
Sjö- och Granse» Tulls sam ^ccis-RqcterneS
nphafwande.
Uplästes och godkändes följande underdåniga
Skrifwelse til Konungen:
Stor
-
Den rz Mars.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
ingifwet lvlemonAl har Riksdagsmannen
för Chrstads, Faurås och Hunble Härader i Hallands
Län anhällit, at i händelse Statens narwarande
knappa tilgängar icke ffulle medgifwa äterinlösen
af de gods i Halland, hwilka Drottning
CllkIällX^ til i Holland förpan
tat,
det da mätte tillätas desse förpantade Hemmans
nu warande Aboer, ak för Kronans rakning,
hwar och en för sitt aboende Hemman,
fjel sive förssaffa penningar til der förpantade Godsets
inlösande, mot wilkor, ar de som innehafwa
Städjehemman kunde ä dem arhalla KammarcollöAii
Skattebref i ersättning för sine utlagde
penningar, och Aboerne ä de Hemman, som repan
äro Skatte, lil sin ersättning erhälla någre Ars
lindring pä sine Hemmans »Räntor,
Riksens Ständer hafwa i anledning häraf
infordrat nödige Handlingar och Uplysningar, samt
deraf inhämtat, at förutnämnde Gods, tilsammans
Utgörandej !9S'? Mantal, m^ed asatte Räntor i
Persedlar gifwa, efter ;8o8 Ars Markegäng förwandlade,
en afkastning af 4/876 R;d. 40 ss 6 r:st.,
samt at Drottning Uti Afhandlingen
med af den 26 April 1655, gjort
förbehåll för sig och efterkommande Lonungar
samt Grveriges Rrona, at, när dem lägligt
och behagligt faller, berörde Gods, emot
89,775 Dal« a6 öre 15^ P. Gilfwermpnts
Ltiturion til ^srippeller hans Arfwingar,
ater- och igenlösa; hwarföruran äfwen uplyst blifvit,
ar- Hans Masit Konung 608'i^l.- m under
§;6 Den 2z Macs.
den i7:de Januari! 1782, lil da warande Öfwersten,
nu mera Hans LxcL-HencL- Herr Fältmarssalken
Friherre loll öfwerlätit Kongl. Majus och
Kronans ifragawarande lösningsrätt, dock ej med
större eller widsträcktare nyttjorätk af FörpantningsHemmanen,
an hwarmed de i Afwerlätelse-Brefwet
lil ^clckan 1'ri^ blifwit afstädde; och har likwäl
hara sedermera ingen werkställigher följt.
Af detta allt anse Riksens Stander det wara
Eder Kongl. Majus och Kronans vstridiga
räLt,Ft ostanämnde Gods återlösa; och hwad angar
Aboernes ä de förpantade Hemmanen gjorde
anhållan, at fa af egne medel en sadan inlösen besörja;
sä enar det med stal bör räknas såsom en
^Lticwal winst, om desse Hemmans-Räntor qwarstadna
innom Riket, och det utan twifwel ffulle bidraga
til en batrre odling och hushållning med
desse Gods, om äganderätten, samt en dermed förenad
säkrare besinning deraf, warder Aboerne öfwerlaten;
hafwa Riksens Stander trott sig böra
i underdånighet tilstyrka Nådigt bifall till deras
härom gjorde anhållan, ar da Starens närwarande
behof icke medgifwa en sadan utgift af StatsWerket,
de^ sjelfwe matte af egne medel fä hwar
vch en sir Aboende Hemman inlösa, samt de svin
innehafwa Städjehemmanen säsom ersättning för
sine utlagde penningar erhälla Kammar-LollsZii
Skatte-Bref derä uran lösen och uran erläggande
af nägon Skatte Köpeffiliing, äfwensom A verne
ä de Hemman, som redan äro Skatte, i enahanda
afseende undfä frihet frän Krono- eller Hemmans-Rancornes
erläggande as Hemmanen i 12
Ars tid; börande ett sädanr förpantningens arer
in
-
Den 2z Mars. ' 957
inlösande ivara werkstalldt innom fem Är, och be
bewiljade ftiheterne icke förr kaga sin början; och
aichälla Riksens Stander i underdånighet för öfrigt,
det Landshöfdingen i Orren matte upbragas,
ac genast sammankalla ofranamnde Aboer, för ar
med dem rådgöra och öfwerenskomma/ om de tiltro
sig at innom denna tid kunna anskaffa den erforderliga
Lösnings - 8vmmsn.
Riksens Ständer framhärda rc.
Företogs til afgörande och bifölls BewillningsUtskottets
förleden gårdag pä bordet lagda !V!emc>.
rial, innefattande yttrande, i anledning af Kongl.
Majas Nådiga swar af den ?:de bennes uppå
Riksens Scanders underdåniga Skrifwelse, rörande
Landt-Tullarnes uphäfwande.
Företogs til afgörande Stats- samt Allmänna
Befwars- och Oeconomi^-Utskottens den 8:de Mars
pa bordet lagda utlåtande, angående Lots- och Bäkinrättningen.
Herr afäcbulten, ^utliLNLel, hade inlemnar
ert sa lydande öalemori!»!:
Högloft. Stats- och Oeconomi-Utskotten hafina
uti sitt samfälta Betänkande om Rikets LotsWerk,
Fyr- och Vak-Inrättning, yttrat sa mycken
walwilja och föreflagit sa säkra och hufwudsakliga
grunder till dessa angelägna anstalters förbättring
och
958 Den 2z Mars.
och widmagthällande, at jag ej annat kan än metz
uprigtigher önsta, at de föreflägna medlen i hela
sin widd mätte gillas och antagas. Om Rikets
församlade Stander behaga tillära, ät de äfgifter,
som ti! Lots- och Bäk-Inrättningens underhällande
ärligen upbaras, helt och hället til detta wälgörande
ändamäl fä anwändgs, sä föreser jag för
Dessa angelägna Werk en snar och möjelig förbätt.
ring, och kan icke stätta mig nog lycklig, som träffat
wara deras Styresman wideen Lpoque, dä en
länge wänrad ljusare dag för dem stall Upgäi De
hinder, som hittils förnämligast fjättrat och beswärar
Inrättningen, härleda sig ifrän knappa tilgängar
och bristande upMUNtratt för Utmärkt sticklighet.
^ När tilräckeliga medel blifwa at tilgä, blifwer
förbättringen icke sivär, och jag är med Högloft.
Ucstotten fullkomligen ense derom, at en särskild
dertil t Näder förordnad LommittLs är den
bästa och genaste Utwägen, soM widtagäs kan, til
styndesamt erhållande af detta wigtiga ändamäl.
Mätte denna angelägna kommittés snart komma i
iverksamhet, och de Ledamöter, dertil utses, med
Uplyst kännedom om Znrätmingarnes bestaffenhet
och brister, förena en sann och werksam nit, at
undanrödja alla hinder och befordra förbättring och
waragtigt beständ!
Uri en enda omständighet tror jag mig liktal
böra wara af olika ranka med Högloft. Utskotten.
Det är om nödwänöighettn af en särskildt
styrelse för dessa Werk och dei^as torsia stillande
ifrän Förwalrningen af Sjö-Arenderne.
Hela styrelsen af Lotö-Inrätrningen bestär af
2:ne
Den 2z Mars. §>5Z
Line ätstiljda och helt olika fördelningar. Den ena,
som rörer sjelfwa iverkställigheten, innefattar tilsynen
öfwer Lotsar och Lots-Betjeningen/ deras tilsättande
och förafstedande, deras tjenstebefattning
och all derwid förekommande ordning och öisciplme.
Den ar, genom Konungens InstrEion för Sjömatnings-Lorpsen
och siere af Kongl; Maj':r til»
lagde ändringar och förklaringar, öfwerlcmnad til
viieÄeurc-n för LolsrWerket, pä hwarö answar
det ankomma stall, at tilräckliga, kunniga och uppasslige
Lotsar ärv at tilgä, pä de til ombyte an,
wiste platser, för de fartyg, som veras bitrave be»
höfwa. Denna styrelse kan icke lämpeligen fräntagas
den person, som ager högsta befälet, om säkerhet,
drift och ordning införas och bibehäilas stall.
Genom dett förening mev LKek- Skeppet ivid Sjömätnings-Lortenz
hwaruti denna styrelse nn är
satt, böra desse Werk räcka hwarandra hanven
och samfält bidraga til ömsesidig förbättring. Sysslan
är dessutom en förtroende Host, och kan ester
Kongl. Majus behag flyttas fran en lam och oduglig
Person, til en werksam och stickelig, som för ett
sä angeläget Werk wäl behöfwes.
Den andra styrelse-gren ar helt och hässil osconomist.
Dess befattning bestär Uti mevlens upr
bärande, emottagande och anwändande, ar förordna
om Löners Utbetalande, Fyrnings-ämnens anskaffande,
Bäkars och öfrige Sjömärkens nybyggnad
och underhall, Lors-Hemmans och Boställens
anskaffande, wärdande och cli^osuion m. m. Denne
del tilhör Förwaltningen af Sjö-slrendcrne, äger
et nära sammanhang med wärdén och under»
hället af Rikets Sjö.förswar, och passar bättre för
96a Den 2z Mars.
et större och mera sammansatt Werk, som har 6is>
portion och redowisningen för wida större 8ummor
af publicus medel stg updragen, och en dertil för»
ordnad Betjening pä sin Stat. At med np kostnad
inrätta en särskild OirEion för denna del af
Lvts-Werks-Styrelsen, wore i mitt tycke at föröka
Werkers utgifter utan werkelig förman, det wore
at onödigtwis förstöra det samband, som af alder
warit, och synes böra wara emellan alla delar som
höra til Sjö-wäsendet. Om någon farhäga möjligtwis
skulle kunna upstä derom, at de för Lots»
Inrättningen inflytande medel någon gäng wid
trängande behof ffulle anwändas til andra andamäl,
sä ser jag icke, hwarföre desse medels förwaltning,
sä wal som andra Rikets intraäer, icke ffulle kunna
ställas under den strängaste Revision, äfwen om
sä behagas, under tilsyn af Riksens Ständers Revisorer,
som ffulle tilse, at ingen afwikelse fär ffe
ckfrän den föreffrifne ordningen. Twänne andra
Sjö-Ofticerare, som borde hafwa sate i den nya
VirecHon, kunde icke blifwa sör Inrättningen nyttigare,
än de, som aro Ledamöter i Förwalmingen,
och utan tilökadt .arfwode mäste deltaga i desse"öfwerläggningar.
Ofwer-OireÄeuien för Lots-Werket
är! detzutom sjelfffrifwen Medlem i denna förwallning,
och lär förmodligen aldrig tilläta, at de
medel dragas til främmande ändamäl, som för uprätthailandet
af den Inrättning, som är honom anförtrodd,
äro bestämde. I anledning af de ffäl,
jag nu haft äran anföra, fär jag til Högwälborne
Herr Grefwens och Landtmarffalkens samt Högloft.
Nidderffapets och Adelns uplysta granskning underställa,
om icke alla de medel, Högloft. Statsoch
Oeeonomie. Utskotten til Lots-Werkets förbättrande
-
Den rz Mars. 961
rande föreslagit, matte winna bifall, utom xrojectet
til den särskilda vireckion, den jag för min del
icke kan anse för Inrättningen gagnelig. Stockholm
den 19 Marni 1310.
dl. 6. ak 8cllultön.
Herr 8cll ii iterera Nt2, hollan kjerman,
hade inlemnat följande anförande til 1'rotocollst,
som uplästes:
Wid Stats- samt Allmänna Besvärs- och
v^conomis--Utskottens gemensamma yttrande, angående
Lors- och Bak-Inrättningen, torde det tillatas
mig göra nagra erindringar.
Uti z:dje kunLen omtalas, at styrelsen öfwer
denna Inrättning borde anförtros at fädane
i ätstillige ämnen kunnoge män, hwilka
Long!. Majt kunde i Mader utse och förordna,
äfwensom Ldeken för Sjömätnings-Lorp86n
borde blifwa ständig (Ordförande uti denna
Direktion med 1200 R:d. ärlig Lön af Lotskonclen,
och at Ledamäternes antal skulle bestå
af fyra personer, nemligen 2:ne Sjä-OlllLerrrre
och 2:ne handlande eller Skepps-Redare, de
sistnämnde likwä! utan Lön, men för de förre,
jemte nödig betjening, skulle aflöningen eji
öfwerstiga 1202 R:d. Lanco ärligen.
I alla tider har Lots- och Bak-Inrättningen
warit ställd under Flottornes styrelse, och grunden
härtil ligger uti der nära samband, som är emellan
Denna anstalt och Rikets Flottor. Skulle Inrätt
nin
Sjette
Bandet. N:o 6i.
96s Den 2g Mars.
ningen blifwa under särskild Oireaion > och således
oberoende, rorde hufwudsakliga ändamäler säkerligen
förfelas. Ac i en tid, da all möjlig hushällning
med allmänna medel bör widtagas och nya
anstalter undwikas, sä wida icke högsta nödwändigheten
sädant fordrar, wilja tillkapa nya Dii-eo
tioner för aldre Inrättningar, hwilka Utaf de af
Kongl. Magt i Räder tilförordnade Embetsmän
blifwit hittills, i sammanhang med andre Flottornes
ärender, besörjde och handhafde, sädanc synes
efter min tanka icke medföra någon wäfendrelig
nytta för det allmänna; och sönderstyckning af et
sammanhängande helt, skulle troligen icke hafwa annan
följd, an swärigheter och flere onödige omgängar.
I grund af hwad jag nu anmält, finner jaa
mig böra för min del afstyrka Högloft. Utskottens
härutinnan fattade yttrande, och förenar jag mig
i stallet med den tanka, en Ledamot uti Utssotlen
särskildt afgifwik»
Uti 4:de kuEen omtalas en fran Trycket
af vireÄion utgifwande ärlig berättelse om
hwad föregående äret blifwit tilgjordt uti
atstillige omständigheter. Huruwida det kan
wara angeläget för en Allmänhet at känna, om
Lotsar och Fyrwaktare erhällic Löne-tilökningar,är
någor som jag för min del icke kan inse, hälst i
fall en siik Löne-tilökning skulle anses oumgänaeligen
nödig, sädanc lärer, efter derom skeende underdånig
anmälan, fa ankomma pä Kongl. Majus Nä»
diga beslut. Det sä kallade Sjö-Olsnäs-Werket
hörer icke til Lots- och Bäk-Jnrärtningen, uran är
en helt särskild sak, som blifwit före Vena genom
vrdemeligt Lomrsa öfwerlemnadr pä wM är ät
Den 2z Mars. 96z
en kunnog och erfaren Sjö-OMcer, hwilken har
sig förestrifne wista förbindelser, i afseende pa Sjö»
ekLND-Werkets förbättrande, pch hwilket hwarje
är hos Förwaltningen af Sjö-Arenderne utaf honom
upgifwes, da närmare stadgas, hwilka SjöKort
fa af honom utgifwas, med de för Loopv-rerktie-fararne
nödige uplysningar; men at af trycket
kungöra alla för d^viALtionen wiglige uptäckter,
lärer icke altid höra til en nödwändig försigtighet;
för öfrigt, och hwad angar förbättrade inrättningar
til de sjöfarandes säkerhet, har sädant til följe af
Författningarne blifwit til wederbörandes efterrättelse
uti Tidningarne kungjordt, hwadan någon
särskildt tryckt berättelse derom ej behöfwes.
Uti 6:te och ?:de kunderna »ämnes om Lotsinrättning
i westerbotten och Wester-MorrIand,
samt Bak-afgiftens uphärande för (örstärs
eller Gräsö Bak. Häröfwer har jag redan
uti et förut upläst vismen mig yttrar, och
får med åberopande deraf blott tillägga, ar sä snart
Lots-Znrättningen der i orterne blifwer werkställd,
kommer förberörde Bak-afgifts, såsom en följd deraf,
ar aldeles förswinna, hwilker ock är uti Kongl.
Förordningen om Bäk- och Lots Inrättningen i
Riket stadgadt.
kl. 8cbutr,ei-crant2.
Herr (^arlbeim 6^1!en8cllölcl, Larl.
I enlighet med hwad jag til ?rotocoIIet uti de förenade
Stats- samt Oeconomie- och Beswärs-Utstorrens
klLnum anfört, får jag ödmjukeligen anhålla,
ar Högloft. Nidderffaper och Adeln uti sitt
underdåniga hemställande til Kongl. Maj:t, röran
-
964 Den 2z Mars.
de Lots- och Bak-Werket, icke matte yttra den oegenteliga
önskan, ar Kongl. Maj:t skulle skilja LotsWerket
fran upsigten af det Nadigst förordnave
högsta Styrelfe-Werk öfwer alla Flottornes oeconomiffa
ärender. De Höglofi. Utskottens Betänkande
innehaller äfwen, at aila genom Lors--och Bakafgifter
inflytande medel skulle endast och allenast
til Lots-Merker anwändas., Jag medgifwer at
desse medel skulle de första Aren til största delen
i nödiga förbättringar wid Lotsanstalcerne kunna
ätgä, men der sedermera ärligen blifwande öfwerffocter
mätte tilhöra Skars-Merker. Med samma
ffäl som man yrkar, at Lstsmedlen helt och hållet
böra til Lots-Merker åtgå, skulle man kunna pasta,
at alla Postmedlen, i stallet at ga til StatseasLLii,
skulle til hela d^eras belopp, anwändas lil
Post-Staten, bättre Åkdon för ^oscilloner och
Postförare m. m. I alla Sjö-Stater äro Lotsvch
Bak-afgifter föreffrifne och Ofwerskolter narurligtwis
i Stats-Lasell inflytande. Jag anhaller
derföre ödmjukeligen, ar äfwen dennaaf BeLänkandec
matte ur Högloft. Ridderskapets och Adelns
underdåniga hemställan i ämnet urgä.
Friherre Leclerström, Uuäolk, förenade
sig med Herrar (Haeim 6^!leri8cklölcl och 8cbiitLercrantL,
och ansag det icke hafwa tilhörtMtskotten,
at utlaka sig, huru med öfwerskottsmedlen borde
för hällas.
Herr k§or<Z6N8tolpe, /^näerb. Jag erkänner,
at jag icke äger fullkomlig kännedom mi
förewarande ärende, men fär dock bekänna, ar jag
icke kan instämma med hwad en wärd Ledamot
Herr
Den 2Z Mars. 965
Herr Afwerste 8cbut?.ercrant2 uti sitt Oickgmen
yttrat om nödwandigheten at bibehålla gamla wanor,
eller den wada han tyckes befara af den föreslagna
ärliga tryckta Berättelsen- För ö/rigt har jag
sa fullt förtroende til hwad Herr Ofwersten ak
8cbuitLu tilstyrkt, sa ac jag deruti helt och haller
instämmer.
Herr Larlbeim L^llenscbölä. Ing ar
stylvig den wärdiga franwarande Ledamot/ öfwer
hwars anförande Herr Laxitam l>lor6eu8tolpe trott
sig böra göra en anmärkning, förklara / at han ingalunda
pastan, det tryckande af Lots-Werkets Räkenskaper
och Handlingar skulle blifwa wädelig,
men at han blott icke inser hwad nytta stall upkomma
derigenom/ at Allmänheten får kunskap om
Lotsars och Fyrwaktares efter behof tilökta Löner
m. in. Da Kongl. Maj:t förordnar ett StyrelseWerk,
som bör äga det förtroende, at det häruti
upfyller sina pligter, förenar jag mig Mven i denna
del fullkomligen med hwad Herr Ofwersten ak
Lcliulteu yttrat.
Grefwe lVlörner, Ellvik Loran. Del
tilkommer wäl icke mig at yttra mig öfwer ett amne,
som är sa främmande för mitt yrke, men i anledning
af hwad kunnige och aktningswärde Ledamöter,
som äro kännare af ämnet, redan anfört,
torde det tillätas mig hemställa, om icke Högloft.
Ridderskaper och Adeln skulle täckas bifalla Utskottets
Betänkande med de förändringar, som uraf
Dessa wärda Ledamöter blifwit förestague, nemligen
at den yrojeLlsra^s Lommitteen Utgår, och Lvlsoch
Bak-inrättningen fvrblifwer under inseende af
Z6K Den rz Mars.
Sjöförwaltningen, som den förut warit, och alse»
dan de för densamma nödige behof aro upfylde,
det ma wara Stats-Werket tillåtit, at begagna
öfwerssortet, som för Statsbristens fyllande wore
gansta fördelagtigt.
Herr Larlbeim 6^IIen8ckiöI6. Med
den wana at wäl uttrycka sig och den öfwerlägsenhet
i föreställnings-satt, som utmarker Grefwe
iViLmer, har han nu i tilbörliga former meddelat
min mening i fragan. Jag fär med hans yttrande
mig förena, da jag ödmjukeligen anhaller, at
Herr Grefwen och Landtmarstalken wille göra och
Högloft Ridderstapet och Adeln tilläta den?ropoLilion,
at Stats- och OeconomjlL - Utskottens Betänkande
bifalles, med undantagande af de ?unQer,
som förestå en särskild vireÄion för Lots-Werket,
och at de inflytande Lots- och Bäkmedlen skulle
endast til Lots-Merkel anwandas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde i likstämmighet härmed ?roposition, hwilken
Bifölls.
Företogs til afgörande Stats- samt Allmänna
Beswärs- och Oeconomie-Ulstottens den !4MarS
pa bordet lagda Betänkande, angående Allmänna
Skogs-hushällningen i Riket.
Grefwe 6^IIenbor§, ^obsn I-tenninA,
hade inlemna! ett OAamsn, som uplästes sa lydande:
Da
Den 2Z Mars. 967
Dä Högloft. Stats- och Oeconomi^ - Utskottens
gemensamma Betänkande, rörande Hushållningen
med Skogarns i Riket, nu lärer komma
at til fluteligr afgörande företagas, torde del mig
rillätas, at ej mindre derwid, an Oeconomi Utskottets
deri äberopade särskildte Betänkande nägre
Anmärkningar fä anföra. Derwid förekommer
först den, at dä de z första §. §. i Betänkandet
uptaga Skogarne under olika benämningar, såsom
Allmänna Skogar, Krono-Skogar och KronoParker,
det synes böra bestämt afgöras, om alla
desse uttryck innefatta samma mening, samt huruwida
Allmanningarne deri innefattas eller icke.^ I
sednare fallet har jag intet at erindra wid innehållet
af de z första §. §., men om emot förmodan Allmänningarne
dertil skulle beräknas, kan jag för
min del icke medgifwa, ar den tillämpning af z
§. Utskotten föreslagit, mä äga rum i afseende pa
Allmänningar, sa at någon större eller mindre del
deraf skulle pa ett eller annat sätt kunna Häraderne
eller Socknarne afhändas, utan fär deremot
wördsammeligen föreslå, at, til befrämjande af
Skogarnes ward, Härads-Allmänningen, fä ssynd»
samt sse kan, delas, icke Socknewis som Ucssotcet
föreslagit, mindre lämpeligt i anseende kil Socknarnes
olika storlek ifrån Tio til Etthundrade Femtio
Mantal och derutöfwer, utan i wisse större delar,
räknade efter ro eller 20 Mantal fammanlagde efter
Hemmanens belägenhet eller efter äganderätt,
där fiere Hemman äro i en Mans ägo. Da jag
säledes med Högloft. Utskotten instämmer, at KronoSkogar
och Krono-Parker mage 6isponerg8 pä
sätt Utskotten föreslagit, fär jag i anseende til ert
särskildt förhållande i en Lrovince, ett särskildt til»
5>68 Den 2z Mars.
styrkande framställa. I Södermanland i Akers
och Selebo Härader aro mångfaldige sa kallade
Krono Jagbackar til 2, z, 4 Tunneland rymd,
fallan större, hwilke kil Skogen uthnggne, liksom
sina Utjordar, innefattas ofta af ett och samma
Hemmans agor. Olägenhererne deraf för desse
Hemmans-Innehafware wisa sig pa ett twefaldigt
satt, dels at deras agor mäste öfwerfaras, va något
der ntsynl branfle bortföres, dels at deltaga i
underhållandet af desamma omgifwande Gardesgardar,
som pa en ssoglös Ort är icke obetydelig
at anse. I afseende derpå hafwa desse Häraders
Jnwanare af Bonde-Stander genom underdånige
Beswär wid >800 Ars Riksdag hos Konungen
anhallit, at fä desse Jagbackar antingen til Skatte
lösa eller emot Skatt för längre lid begagna; men
hwaröfwer Ortens Jnnewänare ännu mäste sakna
clecision. Om nu, som jag förmodar, desse Jagbackar,
såsom Kronans enskildta tilhörigher, komma
ar til den mästbjudande pä Auktion försäljas,
får jag wördsammeligen hemställa, om icke, i förening
med rättwisa och allman nytta, det mä wara
de angränsande Hemman til Jag-Parkerne öppet,
at innom en kort utsatt tid ester suLiom?-  pris och i mon af Hemmantaler af tilgransande
Hemman, inlösa och sig emellan Jag-Parkerne
fördela. Enar derigenom desse Parker blefwe utlagde
lil de omgifwande Hemmans-Ägor, kommo
således, til enskild och allman nytta, mångfaldige
Gardesgardar at aldeles förswinna, och en sadan
Lösnings-rättighet til en sa belägen Jord synes
desiurom aga styrka af de allmänt godkände
cipoi-, at genom Storskiften och Enffisten ägoblandning
mä sorgfälligt unvwikas. Der i 4 §. inne
fatt
-
Den 2z Mars. 969
fattade stadgande om odlingar lärer förmodeliqen
blott hafwa afseende pa dem, som härefter bewiljas,
emedan oföreffriften al, om odlings»tillåtelsen
innom fem Ar icke begagnas, den dä aldeles förfaller,
lärer wäl icke hafwa afseende pa för detta
arhallit odlings-tilstaud, sa framt ej sarstildte Författningar
sadant stadga- Midare och hwad angar
Utskottens Ftzrstag i bäda Betänkanden om
Ekestogens behandling, sa ehuru jag medgifwer
vlägenhererne för en Skatte Jordägare, at icke äga
cli.p08ition öfwer den pa betz agor wäpande EkeSkog,
förringas likwäl den härwid sig företeende
obillighet, da i öfwerwagande kommer, at åtkomsten
af denna Jord, i hwilkens hand som hälst,
altid warit förenadt med ett sadant förbehåll. At
aldeles eftergifwa detta förbehåll och författa Riket
i det ulftand, at innom fa Ar sakna tilgang pa
Ekewirke, anser jag betänkeligt, om sa ar, at fädant
wirke allena är til Skeppsbyggnad tjenligt
och för Riket oumbärligt. Ester Utskottens Förslag
stall innom fyra Ar alla Ekar ifrån SkatteHemmanen
försäljas, §ch om, genom en ymnogare
tilgang under veste Ar, wanpris dera beredes,
stall detsamma sedermera återtaga ett förhöjdt warde,
hälst den lid icke stall blifwa aflägsen, da Skar
icke mera stola finnas, emedan man förgäfwes wanrar
hos Allmogen i synnerhet, ar Ekeplantor stola
upammas, som i samma mansålder icke kunna begagnas.
Skulle likwäl emot min önskan Högloft.
Ridderstapet och Adeln finna, at Riket bör, emot
obetydlig ersättning, afhända sig tilgang til Ekewirke
för kommande tider, sa får jag wördsammeligen
förestå, at de Ekar, som a til den
mastbjudande försäljas, mage af Jordägaren kunna
-
972 Deri 2Z Mars.
na för samma pris innom en korrt föreskrifwen tid
inlösas, genom hwilken honom updragne lösningsrättighet,
jag sä mycket haldre förmodar, at manga
Ekar stola i följd af Jordägarens inköp deraf
blifwa qwarstäende och orubbade, som sjelfwa inköps-summan
i de flesta fall lärer blifwa gansta
vbetydelig, dä wid köpet är fästad! det förbehåll,
ar Ekarne stola genom rothuggning borttagas, och
det är Åtminstone icke Landtmän obekant, ar rorhuggning
af en hundraarig Ek, om ej omöjlig i
saknad af mindre allmänna Instrumentm derril,
åtminstone är sä tidspillande och kostsam, at kostnaden
derwid torde stundom nära til Ekens wärde
upgä. I den öfwerrygelse at man mindre borde
lemna afseende pa Kronans förmän, at för ringa
kostnad äga rilgäng til Ekar, än pä den allmänna
nyttan, ar Ekeskog beständigt ma i Lander wara at
tilgä, hade jag blott önstat den ändring i nuwarande
Författningar, at jemte Jordägaren förbehällen
rätt, at befrias ifrän sädane Ekar, som för
upodlingar äro hinderlige, honom borde tilläggas
den förmän, at genom äisgonition efter utsyning af
wisse Ekar, fä en ersättning för äcagen wärd och
answar för wisse yngre Ekar eller Ekeplantors tillväxt,
hwilke, i en framtid duglige, skulle anses
Jordägaren tilhörige, och icke utan full betalning
kunna af Kronan begagnas. Slutligen och wid
det uttryck i 6 §. af Betänkandet, at efter Är iZiz
alle Hemmmans-ägare mä äga ägande-rätt och
fri äisposition af skogar, får jag med förklarande
asmin säkra förmodan, at detta blott har afseende
pa Kronoskatte Jordägare, flwilket åtminstone
ar Oecouomie-Utskottets tanke i dest första
Betänkande, sä mycket mera bestrida någon wid
-
Den 2z Mars. 9?r
sträcktare tillämpning af detta stadgande, som de»
icke lärer wara Högloft. Utskottens afsigt eller til»
komma deras ätgärd, som blott har til föremäl hus»
hållningen med Rikets Skogar, ar meddela nägre
tilstyrkanden, som föranleda til instränkning i enffildt
ägande ratt, samt at säledes, da ägande af
Ekestogen i alla tider atföljr räntan af Frälse Skatte»
Hemman, likasom af Krono »Skatte, denne Fralse»
Skatte Räntecagarens Egendom icke mä kunna ho»
nom afhandas och Jord »Agaren tilerkännas genom
de Författningar, som i afseende pä Rikets Egen»
dom, deH Skogar, kunna lämpelige anses.
Herr 8cbLtr,ercrsntr, ^soksn kjerman,
hade inlemnat el anförande, sä lydande:
Sedan Allmänna Beswärs- och OeconomieUtssotret
ytterligare afgifwit deH Betänkande, angäende
stogs hushållningen m. m., sä fär jag, hwad
Eke»stogarne beträffar, derwid erindra:
i:o. Dä Utskottet icke med nägot enda skäl beledsagadt
deh omdöme, at den uti 180; ärs SkogsOrdning
föreskrifne ordning, i afseende pä utsynin»
aar, stall wara en läng omwäg, samt obehagelig
och ätföljd af kostnad; sä kan jag för min del icke
antaga denna sats, emedan jag redan förut uti mitt
i ämnet afgifne Oilamen, hwilket nu äberopaS, tydligen
wisat, at ingen laglig kostnad ager rum,
och anser jag mig nu böra tillägga, at, i fall ändring
skulle göras, uti hwad en gäng stadgadt blif»
wit vin utsyningar och utstämplingar, den nödiga
controllen helt säkert Uteblifwer, och Kronan stall
slutligen sakna all tilgäng för egna behof.
2:0. Som
972 Den 2z Mäcs.
2:0. Som jag pä anförde grunder förut icke
kunnat antaga Utskottets xrojeät om Eke-skogens
srigifwande efter 1812 ars flut, och Utskottets ^Betänkande
icke innehaller nägra stäl, hwarföre detta
frigifwande stall börjas iFiz eller et ar sednare;
sä finner jag desto mindre skal för mig, at för egen
del gilla en anstalt, hwars stadeliga »verkan ar af
mig förur bewisad, utan ar någor härutinnan kunnat
»vederläggas. Ar anställa särstildte besigtningar
a Eke-stogs-tilgängar i »vissa orter, hwarifran
Eke-ivirkes transport kan med förmän »verkställas,
ar lika sa onödigt,, som det medför en kostnad för
Kronan utan ändamäl, t») »vid de tilfällen, dä för
Flottvrne erfordras Eke-fällning, och penninge-tilgängarne
medgifwa någon Summa, ar uti »vanliga
Slats-anflager denik bestäs och upföras, bliftver en
besigtning eller utmarkning af tjenlige Ekar nödwändig,
men icke förr, och således skulle en föregående
besigtning icke tjena til annar, än blott beswär och
utgifter, utan at nägot »verkeligen gagnelig! derigenom
»vinnes.
z:o. Hwad äter angär det förslag, at wista
^ indragna Boställen anfläs til Eke-plantering, fä
har jag uti mitt förra lViemorial redan nämnt
hwad Regeringen i detta wigtiga ämne beflutit; och
lär följakteligen desse omständigheter komma at bero
pä en närmare urstillning och pröfning, sedan
nödige uplysningar och underrättelser frän särstildte
ställen inkommit, och wederbörandes afgifwande förslag
blifwir granstade.
si Ick. SLbut^LrcrantL.
Gref
-
Den 2z Mars. 973
Grefwe körner, H6olk 6öran, hem»
ställde, om icke Stats- och Oeconomi-Utskottens
Betänkande latt borde winna bifall, halst deruti
afseende gjordes pa loe-rla omständigheter, och at
Kongl. Majit wore i underdånighet öfwerlemnadt,
at, efter wederbörandes hörande i detta ämne, widtaga
nödige anstalter. Likwal önskade han, at derjemte
afseende matte göras pa hwad Grefwe <H1.
lenborg yttrat, at hwad Eke-skogen uppå FrälseSkatte-Hemmans
agor beträffade, det mätte förblifwa
wid hwad hittils i anseende til Ränretagares
rätt warit stadgadt. Pa hwad Herr 8cKm'/.
ercraiUL föreflagit, angående Ekarne, wille Grefwe
körner gerna göra afseende, men tilstode, at
han ej för sin del kunde tilstyrka inskränkning i
Frälse-Skatte-Hemmans ägande rätt, da densamma
genom Bonde-Standets brivileZier af ar 1789
wore försäkrad. Hwad ater Krono-lrecognitjonsffogarne
anginge, begärde han, ar hwad Riksens
Ständer särskildt wid denna Riksdag sig deröswer
utlåtit, matte såsom gällande aberopas.
Friherre 8tael von wolstein förmälce
sig gerna wilja bifalla hwad Grefwe lVlörnLi- yttrat
om Skatte-Äboers ägande rätt ril Ekar, men
wilie härwid anmärka, ar da de köpte sina Hemman
til Skatte, och derigenom erhölle fri disposition
öfwer sina skogar, skedde alud sadant, enligt
Allmänna Lagens stadgande, med uttryckelig! förbehåll
för högskogen. Han trodde derföre, at tilstyrkandet
kunde inskränkas derhän, at Skatte-ägare
finge fritt begagna sig af den gamla Ekeskog,
som icke kunde wara Kronan til nytta.
Gref
-
974 Den 2z Mars.
Grefwe Kl örner ymade sig icke hafwa kant
detta förhållande, och at efter denna uplysning inginge
han för sin del uti Friherre 8t»el-> tilstyrkande.
Friherre plggla, Lric Louraä, erindrade
til swar pä Friherre tilstyrkande, at der
altid förr warit Skam-Aboers ratt, at begagna
sig af gamla Ekar, blott med wilkor, at.derom aflemna
lexorr lil Förwaltningen af Sjö-Arenderne.
Friherre klamilton, Lnrl, anmärkte wid
Friherre Ltaels yttrande, at Bonde-Ständers privilegier
af är 1789 lämnade Skarte-agare fri 6,8-  xo8ition öfwer sin ffog, och at de förenade Utffotten
icke tiltrott sig, al i sitt utlärande ifrän detta
stadgande afwika.
Friherre Stael von k^ol8te>n swarade,
det han citerat Allmänna Lagen, som l detta mäl
icke wore förändrad. Hwad privilegier j allmänhet
anginge, wore de detzutom sä ofta genom Författningar
ändrade, at han ej wäl wihte, om de
kunde kallas exilera.
Friherre Ocler8töm,7acol), ansäg i sin
grund riktigt, at privilegier»? försäkrade Bonden
VM fri 6i8po8ition af sin ffog, men Ekeffogen wore
likwäl för Rikets allmänna nytta angelägen at
wärda; och dä wid denna Riksdag wore besiutat,
at hwarje Swenff man nu mera sär besitta all
flags jord, sä borde, hwad Ekeffogen beträffade,
principen lika gälla för Fralse-Skatte-jord och all
annan.
Gref
-
Den 2z Mars. 975
Grefwe körner trodde,atmankomniealltför
längt fran amner, om man inginge iciiscussion om
olika skags jords rättigheter. Hwad Grefwe Lilienborg
förestagit, ansäge han för det närwarande
för det ratta, och trodde, at för öfrigt til Ekeskogarnes
ward och skötsel oändeligen mycket skulle bi»
draga, om man hos Kongl. Mast i underdänig»
het anhölle, det premier hädanefter matte tildelas
dem, som et wihr betydligare antal Ekar planterat
och föryttrat.
Friherre 8tael von wolstein yttrade,
at om man kunde lika pä Författningars helgd i
Swerige, sa kunde mera generela principer lätt antagas;
men alt sedan längre tider tilbaka, kunde
mängfaldige exempel pä motsatsen anföras, och när
förhällandet wore sadant, trodde han man giorde
bäst, at behälla hwad man har.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition til bifall pä Betänkandet, med
tillägg af Grefwe L^IIenborZs tilstyrkande, röran,
de Frälse-Rämetagares rätt, samt af Grefwe törners,
angående kecognitions-Skogarne, samt prsmierne
för Eke-Plantering.
Bifölls.
Företogs til afgörande Lag-Utskottets förleden
gärdag pä bordet lagda Betänkande, öfwer Kongl.
Masts Nädiga proposition, angäende Ngrenskaps»
stillnader.
Herr
976 Den 2z Mars.
Herr klia nner-8 tam, sokan. Jgg häruti
Lag-Utskottet endast öfwerwarit justelntzsn af der
uu upläste Betänkandet, och derwid undföll mig en
omständighet, hwilken jag tror mig böra til Högloft.
Ridderskapet och Adeln hemställa. i:sta punkten
af Kongl. Majus Nädiga bi-opo.lcion innehaller,
at fran den som blifwit til lifstids-fängelfe eller
landsflykt dömd, skulle Domaren kunna bifalla
ssilinad för den brottfliges oskyldiga Maka: och sedermera
förestås, at i detta fall skulle med Giftorätt,
Morgongäfwa m. m., förhallas enligt iz La^,.
i, 2 och z H.§. Gifrermals-Balken, dl will således
saga, at den brottslige skulle förlora hälften af
sin gifto-rätt i boet, och följaktligen straffet för dest
brott ökas, genom förlust af egendom. Da jag icke
kan anse meningen af nämnde Nådiga broposition
wara, ar öka straffet för den redan dömde,
utan endast, at staffa den oskyldiga Makan en förman
genom ägrenskaps-skillnad; da z:dje mans, nämligen
antingen Barns eller andra Arfwingars rätt
kan wara i fraga, anser jag detta stadgande mindre
lämpligt.
Jag utber mig, at genom et exempel närmare
wisa den olikhet i följder, som genom et sadanr
stadgande kunde inträffa: om nämligen utaf 2:ne i
samma brott delaktige, ril dödsstraff dömde, dödsstraffet
pä den ena werkställdes, men för den andra
mildrades til lifstids-fängelfe eller landsflykt,
sa wore i förra fallet agtenskapl skiljt, och kunde
i der sednare i laglig ordning uplösas; men i förra
händelsen skulle den oskyldiga makan atnöjas med
sin lagliga gifto-rätt, hwilken ater i den sednare,
pä den brottfliges, möjligtwis sevan benadades och
oftast
Den 2z Mars. 977
oftast pä z:dje mans bekostnad fick tilökning.
Pä detze stal underställer jag ödmjukeligen, om icke
del momenr i Betänkandet, som angar gifto-rätt
med det mera mä utgä, och dermed enligt LagenS
allmänna föreskrift om Gifco-rätt förhällas.
Herr ak Klinteberg, VVälbelm. Lika
med hwad Herr ölanner8tam yttrar, anser jag ben
påföljd som Lagen stadgat ä ägtenskaps-brott, ar
nämligen den brottslige skall til den lidande Makan
hafma förbrutic witz andel af sin giftorätt och äs»
wen morgongafwa, dä den agt rum, icke kunna
tillämpas ä den händelse, dä agtenskaps-skillnad i
de nu föresiagne händelser mäga warda tillätne.
Dä denna påföljd ej ar lampelig i dec fall, acena
Makan förwerkar lifwet och ägtenskapS-ffillnad genom
döden inträffar, kan densamma per analogiarn
ej heller upkomma, dä genom Konungens Nåd dödsstraffet
mildras, men den oskyldiga Makan andä
will agtenskaps-skillnaden yrka. Detta skulle lända
til en skärpning i straffet, hwaraf ej blott den
brottslige makan, utan äfwen detz barn komme at
widkannas en förlust, hwilken Strafflagen ej clieterar,
och hwilken således ej eller af en benädning
til lifwet bör kunna blifwa nägon etKA, och jag
hemställer derföre lika med Herr bäamier.ttam, om
icke densamma bör uteslutas wid dec bifall, som i
öfrigt lemnäs til Lag-Utskottets Betänkande, saar
wid. stående agtenskaps-ffillnader, i be fallsom ofwan
äro nämnde, nägon del af ben emot Samhällslagen
brottslige Makans gifto-rätt ej mä anses
wara til den andra Makan förwerkad, dä denne
Dunbar at blifwa ägtenffaps-förbinbelfen qwitt.
Sjette Bandet. N:o 62. Herr
97S De» 2z Mars»
Herr lanners tam upläste utur Lag-Utffotters
Betänkande följande: "och kommer i anseende
til gifto-rärr, morgongafwa, annat giftes ingående,
samt Barnens wärdande i sörsta fallet/
"dä ffillnad bewiljas derföre, at den andra Makan
"blifwit dömd til Landsflykt eller lifstidsfangelse,
"at gälla hwad Lagen i iz i, 2 och z §. §.
"Giftermals-Balken stadgar för den, som genom
"hor förorsakat ffillnad," rilläggandes Herr vännerstam.
der hans mening wore, at hwad här blist
lvik förestagit, för det fall, dä den ena Makan blifwit
dömd til Landsflykt eller lifstids-fängelse, borde
aldeles utgå, och harwid gälla hwad Allmänna Lagen
derom förut stadgar.
Herr Nausnolkk tilkännagaf, at ehuru Ledamot
af Lag-Utffotket, hade han icke öfwerwarit
dest öfweriaggningar och bcstur i detta mål. Han
finge mt allenast namna, dek han fullkomligen instämd^
i Herr klannerstams yttrande. Det förer
fiagne stadgandet rörde tredje mans ratt: Giftorätten
kunde icke beröfwas den som blifwit dömd til
Landsflykt eller lifstids-fängelse, hwilken icke derigenom
hade brutit agtenffaps-förbindelsen, och wore
pä sädén grund de anförde Lagens rum, säsom
gällande för hvrsbrott, pä intet sätt tillamplige til
detta fall.
Herr Grefwen och Landtmarska lken
förestog bifall ril La 1 - U:ffotters Betänkande, med
undantag af det förestagne stadgande, svm af Herr
kvlanlitrst-im blifwit Utmärkt.
Nopades Ja,
Fri*
Den rz Mars. 97-
Friherre Legerström, 7acob, yttrade
sia icke anse formligt, at enär detta Betänkandr
öfwer en fraga, som kunde anses för ny, sedan
Kongl. Mmtt deröfwer afgifwir,en särskild proposition,
wore det första, som Lag-Utffottet deröfwer
afgifwit, detsamma med nägon förändring antogss.
Han erindrade derföre, at detsamma antingen borde
antagas uran anmärkningar, eller til Utskottet
älerförwisas.
Grefwe körner inwändr häremot, at sedan
Riksens Ständer sjelfwe häröfwer, efter der
mäler 2:ne gänger warit under pröfning, afgifwit
sin underdäniga ?ropo^,ioa kil Konungen, och delta
rnal salunda wore för Riksens Ständer tredje
gängen framstalldt, syntes ändamäler med Riks,
dags-Ordningens stadgande om äicr-remis-er, nämligen
en noga kännedom och derpå följande granffiiing,
wara fullkomligen upfylldr.
Företogs til slutelig! afgörande Lag-UkssottetS
sedan den 28 Februarii pa börder hwilande utlåtande
, angäende inskränkning i friheten at göra piäei
Lommisser.
Herr 6run<ZsIstserna, ^Ibin, hade inlemnat
följande OiÄsmen, som uplästes:
Med förtröstan uppä Högloft. RidderffapetS
vch Adelns benägna öfverseende med der ofullkomliga
i uttryckandet af mina tankar, wagar jag för
nagra ögonblick fästa RidderffapetS och AdelnS
upmärksamhet pä de xrqM Högloft. Lag-Urssot
rer
-
98o Den rz Mars.
let ingifwit, rörande instränkning af den rättighet,
ar göra kiäei Lommiss. Dispositioner och Testam
mentén.
Detta inskränkande, hwarwid jag, som medlem
af detta Srand, ej kunnat undgå ar fasta en
sorgsen upmärksamhet, wagar jag i lwänne afftenden
anse som förkastelig!; först för ar der synbarligen
mor Ständers interesse ar stridande, för der
andra derföre, ar det uphäfwer hwarje Medborgares
heliga ratt at fritt clisponerL sin wäl förwärfda
egendom, da clisporition ej mor sunda förnuftet
är stridande.
Ar denna inskränkning mot Ståndets interesse
ar stridande, kan wäl ej någon undfalla: det
enda annu äterstäende fact at i Ridderstapers och
Adelns hander bibehålla förmögenhet stall säledes
afwen förswinna? Den ärfda och säljbara jorden
anwändes lil winnande af tjenster, i hwilka, hälst
de militära, förmögenhet snarare af än tiltar, och
framtiden stall kanhända olyckligtwis utwisa, at
egendomar mer och mer förswinna ur Adelns händer
, hälst den ej har sä lätta utwägar at förwärfwa
den som de öfriga Standen. Kastom en blick
pä Englands Adel: oberoende, det aldrig en Bensteman
fullkomligt kan bli, är den det fastaste stöd
för detta Lands uraidriga Lonsticurion, och x,
genstap som piopnek.-uie gör den ostridigt fa oberoende.
Man kan ej neka at den mindre bemedlade
siäpas mera ofra af behoswen til gunstens altare,
och fastän wi fä wäl under förra Niks-Möcen
som under närwarande, hörr beroende män fritt
yttra sina tankar til förswar af heliga rättigheter,
Den 2z Mars. 931
har man mindre rätt al fordra detta öfwermenffliga
hjeltemod, da egen wälfärd oftast löper fara.
Dä Högloft. Lag-Ulffottets projeLt sa tydeligen aflägsnar
detta oberoende, da det aflägsnar medlen
at blifwa det, da wägar jag i ödmjukhet fräga,
om desi antagande med Ståndets interesse kan wara
förenligt. Staten, wagar jag afwen tro, ej
heller förlorar wid l^iäei kommiss-äis^ositioiier,
lwartom winner, ty man har haft exempel uppå,
at sadane egendomar, i brist af behörige arfwingar,
förblifwit Kronans vomainsr, hwilkec nästan aldrig
hander med andra.
Det skulle kanske kunna inwandas, at ^iäei
(lommisser wanligen wanstötas, och Staten derigenom
lider, men lär denna wanskörsel sällan sträcka
sig längre än til yttre prydnader och byggnader,
(af hwars mer eller mindre prakt jag ej kan inse
Staten förlora) och ej til jordens culcm-, hwilken
ägaren af egir interesse, antingen lifsuppehälle
eller förökade inkomster, befalles at ej glömma;
wanskötes derföre k"iclei Lommisrer, matte orsaken
ej härledas derifrån, at egendomen är Lommiss,
utan af agarens naturliga fallenhet at wanfföra
hwad egendom fom hälst.
Man torde äfwen inwända, at?-6ei LommisrDispositioner
äro förfördelande; det wore de i fanning,
om en far, som äger flere barn, gjorde af ail
sin förmögenhet en sädan äisposition, hwilket troligen
sällan händer; i andra generation kan er sadant
förfördelande i alla fall aga rum, ty Lag-Ucfforrer
förestår ju rättighet, at fritt disponera sin
sörwärfda egendom för twänne generationer, der
-82 Den rz Mars.
wil saga för barn och barnbarn; just det fall da
förfördelandet wore mast känbart är ej förekommit,
sedermera blir det alt mindre och mindre kändart;
ly af en egendom, som fran den ena generation til
den andra stall delas, tilfaller hwar och en afarft
bingarne fluteligen en högst obetydelig lott, och agandet
af et, för et eller twähundrade är sedan stift
rädt, commiss bör rimligen ej af med-arfwin
gar
afundas, ty man kan oftast tydeligen inse, at
vm en sädan egendom warit delbar, hade ingen af
Lem utaf densamma baft nytta; dä om man ärer,
igen betraktar saken fran motsatt sida, finner man
ryveligen, at slägren i längden af en sädan cl! po.
-ilion drar fördel, ty hwarje commiss - ägare
bör äga tilfälle, at gifwa fina barn säucation,
bibringa dem kunffaper, som göra dem kil i Samhället
nyttige medlemmar, och tyckes det med fäderne
äispositioner wara rätta affiqten, och ej den,
at en enda i maklighet och owerksamhet ffulle fä
framlefwa sin tid. Det kan ej annar än förefalla
mig obegripeligt, at Högloft. Lag-Urskottet ej afwen
erfstyrkcr bibehållande af rättighet at göra äispositioner
för Sekler acl pios usuj» säsom stipendier m. m.:
äro dä clispositioner lil Slägrens förmän aä imxios?
En medelwäg hade kanffe kunnat med mera
billighet ägt rum, den vm Lagutskottet tilftyrkt,
at man blott agde en oinskränkt aispo icions - rätt
öfwer en utstakad Summa (i fall man fruktade, at
en collossalist förmögenhet skulle tilfalla wista i Samhället),
och at arftagare» af et kiciei Commiss wore
förpliktad, ar, i proportion af sin förmögenhet,
bestrida sina fystons upfostrans-omkostnader, i händelse
de för öfrigt wörö lottlös;, lil des; deras up
fostran
-
Den 2z Mars. 98z
fostran wore fullkomnad eller de upnatt en witz älder,
i fall fadren detzförinnan stulle hafwa aflidit.
Jag wägar kro, ar er wida större ändamäl häri»
genom hade wunnits.
Slureligen kan jag, enligt min fulla öfwertygelfe,
ej annorlunda anse verra Lag-Utskottets rilstyrkande,
an som en för wida sträckt inskränkning
af hwarje Medborgares heliga och ostridiga rätt,
ar fritt clispouerL en oftast med mödor förwärfwad
egendom. Hwad ar frihet, om denna rätt blefwe
otz beröfwad, djupt ar den sjunken? För min del
wägar jag tro, at der ar en frihet ingen Lag rätt»
wifligen kan otz beröfwa, och som Fullmägtig för
en annan Familj anser jag mig än mera förbunden
at höja min röst deremot, och wägar hos Högwälborne
Herr Grefwe» och Landtmarssalken jag
anhalla om proposition a totalt afstag af Högloft.
Lag-Utskottets xrojeÄ, til inskränkning affriöis.
xositions-rätt öfwer en förwäcfd egendom.
^Ibin Orunäelst^erns.
Friherre 8t^ernste6t, earl 6 US tak, hade
ingifwit et viÄamsu, sa lydande,:
Sedan i frägan om inffränkning i friheten at
göra k iclei Lommisser redan mycket blifwit tall och
ffrifwit, skulle det synas som derwid ej wore någor
widare ar tillägga; men som Lag-Utskottet i sitt
sednare afgifne uilätande öfwer de fleste emot dest
Betänkande gjorde anmärkningar härtil föranleder,
torde der tillätas mig, at såsom swar derpä,
uti detta för wärl Samhälle wigtiga amne, ytterligare
uptaga Högwälborne Herr GrefwenS och
Landt»
984 Den sz Mars.
Landtmarffalkens, samt Högloft. Ridderffapets och
Adelns upmärksamhet..
Ar en inskränkt frihet i utöfningen af Lagliga
rättigheter, icke kan wara ändamalet af wär nya
Stars-Författning, tror jag med fullkomlig witzher,
och VIN än stadgadt blef, at pnvilegierscl jord fin»
ge innehafwas af hwem som halst, foller deraf aldeles
icke,'ak ju ej Lagar ocff Afhandlingar komma
at lagga hinder i wägen för ätkomsten deraf; en
motsatt lystnad at, utom ägande rattens heliga fordran,
wilja occupsra Rikets jord, medförde wadli»
ga påföljder för Slaten. Jag kan icke frångå den
redan gjorda anmärkning, at da Borgmästaren
Imicl-Möm i sitt lvleinorial motiverat inskränkning
i stiftandet af IHIej Oommi85.er, hans mening icke
warit den, som Lag-Utskottet p>oj(.6 rar, at för framtiden
wagra eller förbjuda flika Stiftelser, hwilket
pacagligt bewises af hans egna ord: och sa forhecftiga
Lörfattningac som endel knclcjLommi88>
Stiftelser ej ma kunna göras; det synes mig säledes,
at Lag-Utffottet bordt bestämma beskaffenheten
af berörde skadliga Författningar, icke ar utan
undantag förkasta de nyliige, hälst som Herr I-mä'
ström ti! ock med synes itppl ob^! Lt den del af dem
som wörö gagnande, och ehuru wäl Herr knnäström
föreställer den fraga, om i Frankrike icke någon
ägande ratt sinnes, enar ingen derpå obestämd tid
ffulle fa föreskrifwa Lagar om sin egendom, ma man
icke påtruga honom, at wilja efter främmande Nationers
Lag-oxplic upgöra Swensk Lagstiftning, i synnerhet
fran en tidepunkr, da lugn och förtrolighet
annu icke war fullkomligt återställd, men som framgent
warit Kejsar den Förste förbe
-
Den 2z Mars. 98Z
hällit at befordra. Det kan ival wara, at i Frankrike
sa wäl som i England inskränkningar blifwit
widtagne, at icke öfwer höfwan tillåta subrtitutiover
för framtiden, likwal lar der icke kunna bestridas,
at pä kiclei commi§8-Inrättningar stödjer
sig i England UspresentstionLn för, Ofwerhufet,
som urgjvrdt och kommer at utgöra dest styrka och
anseende, och at i Frankrike för der narwarande
fordras en stadgad förmögenhet, at kunna bibehålla
Adelffapet. Derom öfwertygad, at Keplebentationen
för Adeln hos ost, likaledes efter nämnde
förhållande con^ituersä, närmast upnär sitt föremal,
har jag i det hänseende afwen yrkar, at kiclei l^om.
mis» Stiftelser för enskild och allmän nytta böra
tillätas, samt lil sin kraft och werkan fortfara,
hwarföruran i allmänhet aberopas hwad jag, jämte
flere Ridderssapecs och Adelns wärde Ledamöter,
förut anfort för hesgden deraf, at i wäre för hyfsning
och frihet kände Fädernesland, fä efter Sekler
gammal Swensk Lag anwända wära förwarfda
lljsponible fastigheter, hwilket Lag-Utskottet icke annat
bordt an medgifwa, sä widt der amages, at
säkerhet om hwad man redeligen förwärfwat, utgör,
jemtt rättigheten at kunna förordna deröfwer,
nägot aldeles oskiljaktigt frän ägande-rätts begreper;
inskränkning deri blir för Samhället mera äfventyrlig
och wäldsam, an den farhagan äger rum
eller är at suponerg,, det all jord möjligen kan öfwergä
til kiclei Lommi^ser. Hos ost sinnes mera
jord obebodd och ocultivoi-acl, an som för meranamnde
Stiftelser i Sekler medhinnes ar occuperg.
Lag-Utffottet medgifwer i öfrigt frad:len deraf,
at De af Adel, som aga säte och stamma pä
Riks
-
986 Den 2z Mlars>
Riksdagen, mage wara besmna; det mäste pä enahanda
stäk sä mycker mer inse nyttan af Egendomens
bibehällande innom dessa för Lagstiftande
Representation Utkvrade Ramiller, som med kicleieominisser
sädanl egenteligen asyfras; men i hwad
sall som hälst och sä wida ofrabenamnde förordnanden
efter godkände ?rinciper warda gjorde och ordentligen
fastställde, finnes deträktwist och billigt,
at icke ändra Allmänna Lagens med consmmionel
frihet öfwerensstämmande föreskrifter i i6 Lax. i
§. Arfdabalken, at med eller utan wilkor göra 1«-  »tsmente. I denne del wägar jag Åberopa hwad
Frankrikes ryktbare Författare Herr Ilontesyuieu
j l/ksprit klos luOis yttrar: bien publicus n'ert
zamais, <^ue l'on prive un karticulier 6e son bien,
ou mome, lui en retrancbs le moincire par
ris
pär uns lH ou un Reglcinent kolikigue. Dans
ce cas, il s^ut suivre ä la riZeur la I.oi Livil,
«st Is kalaäiuni cle la propriete.
Allt specicust anseende af rätt, hwarmed främmande
afsigter skulle kunna gynnas, ar och förblifwer
i Lagstiftningen förderfligt, och förlorade rättigheter
skola kränka friheten, som jag tror mig
förswara, dä jag yrkar Lagens helgd ,i nämnde
Opilel och Valk, jemnfört med 1686 Ars 1'eslaments-Stadga,
hwaröfwer jag tilHöglofl. Ridderstapet
och Adeln i ödmjukhet utber mig Herr Grefwens
och LandtmarssalkenS kroxositioo.
Herr Rotblieb, Larl Rreäric, upläste til
krotocollec följande: Äfwer det wigtiga ämne, som
nu är föremälet för Högloft. Ridderskapets och Adelns
upmärkfamhet, har redan til öfwerfiöd blifwit talat,
Den 2Z Maks. §87
lat, och man har äfwen genom tryck til Allmänhetens
kunskap befordrar sä ival sina egna svin andras
tankar, men jag kan tikwäl icke underläca,
ar ännu en gang höra min röst ril försivar af en
rättighet, som hittils btifwit ansedd såsom vstiijagiig
fran ägande» rätten.
Dä Högloft. Lag-Utskottet uti sitt senare Betänkande,
angående den föreflagne inskränkningen
i Testamenrs- och Do mions-friheten, behagar a»
beropa siere bave forntidens och nyare Folkslags
Lagar, kunde i synnerhet hwad Utskottet anfört om
Frankrike och England, mycket wederläggas; men
som jag anser ali åberopande af utländska Lagar
olämpligt, wil jag ej för der närwarande härmed
uptaqa tiden: äfwensom da jag wid första öfwerläggningen
i detta ämne, enligt min öfwerrygelse,
sökte wederlägga de siere i politiskt och moraliskt afseende
as Utskottet ^vidlyftigt anförda Al-gumemer,
anser jag det wara öfverflödigt ac nu uprepa mina
motskäl, och sämedelst trötta Ridderskapets och Adelns
tålamod. Utskottets anförande innefattar i
allmänhet suppo^itioner af händelser, som wäl möjligen
kunna inträffa; men som äro grundade pä
det besynnerliga begrep om menniskan, at hon endast
äger onda, icke goda böjelser och anlag, och som
härleda sig ifrän sadane enskildes förhällanden, hwilka,
enligt min ranka, icke kunna eller böra komma
i comiäeration wid stiftandet af allmänna Lagar,
vm de ej stola fa stämpeln af hwad man kallar en
nödhjelp, för at likasom framkwinga en fattad i6Lk>.
Jag wil likwäl fästa Högloft. Ridderskapets och
Adelns upmärksamhet pa nägra omständigheter, ä
nyo uprepade i Utskottets sednare Betänkande. Der
§88 Den 2Z Mars.
anföres at Nöel Lommiss-Stiftelser kunna aldeles
uphäfwa gll 6i8position8 ftiher af fast egendom,
och göra Arfda-Balken onyttig. Hwarföre suoonera
ven aflägsna och nästan omöjligen inträffande
händelsen, at all fast egendom kan förwandlas til
O01NMI88, dä arfwe-jord, itttecknad och för
wederlag gi-averacj jord icke hartil får anwändas?
Hwarföre antaga som säkert, at alla innehafware
af förwärfd Jord nödwändigc stola stifta ikHe,
c:ommi8!,er? Hwarföre grunda en Lagförandring pä
dylika 8uppo3itioner? Utan twifwel derföre, ar nägra
werkliga stal aro fwara ar upleta. Om den
hittills gällande Testaments- och Oon2tio>i8-friheten
wore sä högst stadlig och förderflig som Utstottet
förmenar, tyckes som wära fordna Lagstiftare, hwitkas
wishet med säkerhet kan jemnföras med de nuwarandes,
stuile hafwa insett stadligheten af denna
frihet, skulle hafwa instränkt densamma. Som
detta icke händc, hade jag trott at uröfningen af
denna rättighet förtjente et mildare, et rattwifare
bedömande, an at kallas en lystnad atäswenpä
et opatriotistt sätt göra sitt namn odödligt,
et ondt, som begynt smitta alla Lisber: det wil
säga, ehuru man ej tydligt welat yttra sig, et ondt
som egenteligen warit utöfwadt af Ridderstaper
och Adeln.
Utstottet har wäl medgifwit, at dennuwarande
Dstamenrs-frihet icke är stridande emot Riksens
Ständers beflut, at all jord, af hwad natur som
halst, mä af hwar man förwarfwas; men wil likwäl
förklara denna frihet wara emot samma bestuts
c8pne och syftemäl. Jag kan icke ens medgifwa
denna moclilication: afsigten med Nidderstapets och
Adelns
Den 2Z Mars. 989
Adelns besiut i detta fall war endast den, at hwar
man skulle kunna lagligen aga och besitta jord af
hwad natur som halst, som Hittills fatt wara i
privat mans ägo, der N)il saga, Säterier, Bergsmanshemman
m. si. Ändamalet härmed kunde sä
mycket mindre äsyfra en större omfattning, som mycken
jord ännu finnes, hwilken af piivare icke kan
förwärfwas: och förmodade Ridderffapet och Adeln
wisserligen icke, da de gjorde en uppoffring af lagliga
rättigheter, at deraf ffulle hämtas skäl til en
Lag-förändring, som uphäfwer en rättighet, hwilken
kanske är af mästa betydenhet för Ridderskap;!
och Adeln.
Utskottet tror at ingen wada ffulle upsta för.
fromma Stiftelser af dest Lag-p>ojecks antagande.
Utskottet lärer da endast hafwa ihagkommit de redan
stiftade fromma Inrättningar; ty uran at handla
emot principsn, ffnlle fast egendom, sedan detta prozeck
wore antagit, aldrig kunna anwändas til pios
U8U8. Det blef ju en uppenbar comraäickion, ak i
et fall aga rättighet, ar för ewärdeliga rider bestämma
wilkoren för en Oonalion, men ej i et annat?
Det upstod ju en orimlighet, om egendom
kunde med hwad wilkor som halst cl^ponLias til
wista Stiftelser och Inrättningar, men icke bewaras
til förman för egna efterkommande. Med all
aktning för andra hyfsade Folkstags Lagar och Stadgar,
tror jag al Sweriges ära ej ökes genom antagandet
af främmande Lagar, hwilkas företräde
för wära ännu är »afgjordt. De fordna Swear
och Göther, altid fria, aldrig underkufwade, kände
icke inom sina Landamaren teodal-steiner:
Det har vck i Swerige aldrig ägt fast sol, och
wara
-9» Den 2z Mars.
tvära kicls! <7ommi886r kunna icke anses säsom lemningar,
annu mindre säsoiw vya telningar af bVockalismsn.
Wär Allmänna Lag grundar sig pä
wära fordna LandstapS-.Lagar, som moro stiftade
och efterlefda af en.fri. en sjelfständig Nanon.
1686 ärS Testamenrs,Stadga äger san'.ma ursprung,
och uti denna Stadga , ännu icke uphafwen, bewaras
den rättighet man nu will kullkasta: Dest i tz.
stadgar: "ar der tillätes testamentera ril hwem man
will, egne eller främmande, barn eller androm arfrvom,
mer eller mindre all aflinqe-jord och Lösören
uran ärstillnad": och uti 5 §. säges: "hwad
"förordning och wilker säledes lagligen och testamems"wis
gjorde äro, böra sä wäl äfvensom först Te"stamcntel
bekommit, som dest efterkommande uti hwad
"led och §cnL!3tio-i de wörö , obrottsligen och allt
"framgent ril alla stycken efterlefwas, och förchm"skull
i kraft deraf, hwarjom och enom är tillåtlig!,
ar göra til sin Familles heder och consia
"ration perpetuel förordning, al barn eller andra
"icke stola hafwa macht någor testamenterar gods,
"huus, fruchrbart Lapitsl eller fouveler at dela, för"minsta
eller föryttra, uran man efter man lara sig nö"ja
med den ärliga deraf flytande nytta". Jag wil
medgifwa, at uröfningen af i fräga warande Testamenls
frihet är mitzbruk underkastadt; men kunna
alla miHbruk förrkommas? I Swerige är TestamenkS-friheten
instrankt inom sädane gransor, at
de möjligen deraf harflytande mitzbruk aldrig kunna
bli wädliga för Samhället, hälst sedan under
detta Riksmöte den Lagstiftande Magten updragit
är den Lagstipandr, at meddela Oi8pen8er j sädane
riclei Lommi8z. Författningar, som synas wara
menliga för det allmänna eller enstildta internet.
Den 2z Marsr 99»
och det beslut tillika blifwit fatladt, at en kille»
commi58arres alla arfvingar skola njuta fardag.
Lagstiftaren har derigenom utsträckt sin ätgärd nära
yttersta punkten af gränsorna för sin magt, och
kan, enligt min ranka icke ga widare, utan at grund,
lägga uphäfwandrt af den naturliga friheten, at
obehindradt kunna anwända en dagligen förmärs»
rvad egendom.
Jfrän denna öfwertygelse kan jag icke afwika
förr an andra och mera gällande skäl framställas,
än de pa hwilka man hittills welar grunda uphäf»
»vander af en rättighet, som leder sitt ursprung ifran
wära äldsta Lagar, svm de mäst enwäldige
Lagstiftare respeaerat, en rättighet, som synes wa.
ra oskiljaktig fran begrepper om äganderätt, fran
el fullkomligt åtnjutande af medborgerlig frihet.
Friherre 6^IIen8tjerns,^xeI Lric, och
Herr L^llenLVälin, conlormeislle sig med Herr
Uotblieb.
Friherre 8tsel von klo1l8tein. Jag
har redan förut i detta ämne yttrat min tanke och
will således icke häröfwer wara mängordia. Jag
fär allenast tillägga, at sedan nu mera ar beflmat,
at hwar man får besitta all flagS Jord, wer jag
ej om Inrättningen af kyllej-Lommisser bör eller
icke bör anses nyttig för Adels-Ständer; men hwad
jag med säkerhet inser, är, ar Lag - Utskottets Betänkande
innefattar en rubbning u:i hwars och ens
fria cli-position-rätt öfwer sin egendom och.ar ett
bifall dertil skulle wara et wädligt prMjuäicat. Alwen
förefaller der mig besynnerligt, ar nar man pästar,
ar
-92 Den 2Z Mars.
ett genom commiss Inrättningar blott ett
barn njuter förmon och de öfrige lida orätt/ man
likafullt tillagger en le-nator rättighet/ at göra
orätt ät första och andra Lenei-mion. Jag tror
at man antingen borde göra orätt ät ingen eller
ock borde ett och samma stadgande gälla för alla
och för alla tilkommande tider.
Grefwe körner, Ellvik Loran. Oaktadt
de mänga inwändningar / som blifwit gjorda
emot Utskottets Betänkande/ torde likwäl killäras
mig, at/ dä jag redan en gang i delta ämne förklarat
mina tankar, äfwen nu fä befwara nägra
af dessa inkast. Man har ansett säsom obilligt, at
xerpstuel-, stadgande» ffulle fä äga rum i afseende
pa fromma stiftelser, dä de ej fä äga samma beställd
i anseende til enffildka. Men jag ber alman
täckes päminna sig, at i det förra fallet utgöra de
en upoffring til Samhällets allmänna nytta, och
i det sednare en inskränkning i hmar och ens förwärfnings-
rätt til blott den enda fördel. Det är
säledes ej för nägon lestators bättre rätt, men för
Samhällets allmänna gagn af en sädan Inrättning,
som den i förra fallet bibehälles, och samma
skäl som yrkar ett säoant undantag, yrkar äfwen
den förestagne inskränkningen i äisposmons - rätten
lil enskildt».
Hwad den orättwisa angär, som igenom det
nu förestagna bestämmandet skulle wid arfsbelningen
barn emellan äga rum, sa mä man påminna
sig, ac det är blott af förwärfd egendom som kllrlei-commiss
kunna göras, at genom den af Utskottet
sörestagne inskränkning, är det blott l bens
hand
Den 2z Mars. 5SZ
hand som förwärft den, och i dens, hos hwilkerr
den kan anses såsom bibehållande samma natur i
egenskap af gäfwa eller lestslnents, som den ocksä
skulle bibehålla sin egenskap mas k^iclei-Lomm iss.
Denna kan ater egentligen ej anses för en orättwisa
förr, an förmögenheten, hwarpä den wore grundad,
skulle kunna anses som ärfd, och del är dä som
den ocksä enligt Utskottets projeck ffulle uphöra at
wara kiäei-Lommiss. Dä först ffulle den blifwa
en orättwisa när den kunde perpetueras. Jag tycker
mig således finna, at Utskottet ä ena sidan gifwit
dispositions - rätten all den I»titu6e, som den enligt
fin natur bör hafwa, och ä den andra wisligen förekommit,
at ej igenom förmögenhetens hopande uti
nägra fä händer der ffulle gifwas blott nägra rika
och en stor mängd fattiga, och jag tror mig al,
drig för ofta kunna päminna, at mi err fattigt
Land är en någorlunda jemn fördelning af förmögenhet
af mycken wigt för Samhällets trefnad.
För äisposinons-rättens säkerhet och för bibehållandet
af hägen at samia förmögenhet, rror
jag Lagens öfrige stadganden och i synnerhet ägande-rätten
böra med noggranher wärdas, men jag
tror ej, at en rättighet, at för ewärdelig rid göra
uteslutande Dispositioner kan bidraga til förökande
af allmänna wälmägan. För Riddcrskapets och
Adelns sjelfbeständ tror jag ej heller denna rättighet
wara sä nödwändig. Der är ej deruppä, at
nägra fä kunna ostraffadt wara slösare, som Ridderffapets
och Adelns sjelfbeständ hwilar; der är
pä den af behofwet och upfoftran stadgade öfwer,
tygelsen om nödwändigheten af werkelig förtjenst och
en
Sjette Bandet. N.o 6z.
-94 Den 2z Mars.
en klokt inrättad lefnad, som desi ära och anseende
i en framtid mäste grundas.
Herr ^en^erlein, ^scob, conlormeraäL
sig med Grefwe körner.
Friherre 8tse1 vonk^olstein. Det eckap.
xeraäe Herr Grefwe körner et yttrande, at man
borde förekomma, det icke för stor förmögenhet samlades
i för fä händer. Jag fruktår at dennaprincip
lätt kunde mihbrukas, och at frägan om en allmän
refning och all jords jämnande derutaf snart
skulle äterwäckas.
Grefwe körner. Det kan icke warit min
afsigt, at sätta i fräga et srbitrairc rubbande afnägons
förmögenhet, endast at yrka, det ej sädane
ArtiÄciell-r anstalter matte widtagas, som skulle perxetuera
detz inssränkning i altför fä hander. Detta
tror jag har intet at göra med et jämnande af
rättigheter, som icke warit min afsigt, dä jag yrkat
ägande-rättens helgd.
Friherre 8tsel von Holstein. Sadan
lärer utan twiswel Herr Grefwens mening wara,
men sädan wore ril äfwenryrs icke andras.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition til bifall pä Utffottels Utlåtande.
Ropades Ja och Mej.
Herr Landtmarskalken gjorde proposition
lil afflag derä.
Ropades Mej och Votering.
Gref
-
Den 2z Mars. 995
Grefwe körner hemställde, VM ej Vnts.
rinZ nu mera wore utan ändamål, sedan zme Srand
redan afgjort detta mål, hwilker såsom innefattande
en Lagfråga, wore af egenskap, at genom lre
Ständ cleci^eras.
Herr 6y!!k!N8Vklbn, ?reäric. RiksdagsOrdningen
medgifwer Volerius rättighet, och dä
kan densamma af ingen Ledamot förmenas.
Grefwel^lörner. Den kan wisserligen icke
förmenas, men man kan pi-oponer-, de Ledamöter,
som densamma yrka, at derifrån afsta.
Gansta mänga ropade ä nyo Votering.
Derefter upsattes, uplastes och godkändes följande
Votering-ki opodition:
Den som bifaller Lag-Utstottets Betänkande,
rörande inskränkning i rättigheten al göra kiäeieommisLsr,
strifwer
Ia.
Den dtt ej wil, strifwer
Winner Nej, sä ar Utstotters Betänkande
afstaget.
Votermoen företogs genast klockan 4 til z, och
stutades kl. 4 lil 5, dä rösterne befunnos hafwa
utfallit som följer:
Ja
L§6 Den 2z Mars.
Za — — 22.
Nej— — 2g.
Högloft. RiDderssapet och Adeln ätffiljdes.
In liften, krotocolli
6. Lilverstolpe.
Fredagm den 23 Mars.
kienum kl. 5 eftermiddagen.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken.
Med ledsnad har jag hört berättas, at wid den
för en kort stund sedan flutade Voteringen, den i
Riksdagsordningen stadgade kormalitr t, at, innan
sedlarnes upräkning, en bland dem borde uttagas
och förseglad aflaggas, blifwit urakrläten; men jag
fär tillika til Nidderffapet och Adeln hemställa,
vm, da manga Ledamöter icke nu härom kunna wara
underrättade, den nya VoterinZen, som förmodeligen
derföre lärer böra anställas, icke kunde fä
upffjuras ti! i morgon, da Ridderffapet och Adeln
kunde wara mera mangrant församlade.
Friherre ^scherström, ftacob. Det är
otwifwelakcigt, at en ny Votering kunde synas öst
werfiödig, emedan resultatet hos Ridderffapet och
Adeln, antingen Ja eller Nej winner, är i detta
mål, såsom en Lagfräga, likgiltigt, sedan de andra
tre Standen redan enstämmigt bifallit densamma;
men iakttagandet af en lormMst, och r synnerhet
-
Den 2z Mars. e. m. 997
nerhet en i ;z §. Riksdags »Ordningen sä ur»
tryckeligen stadgad, ar utan all twifwel wig»
tigt, och af detta stal mäste den förra Votsrinzen
anses ogiltig och en ny anställas. Hwad
äter angar upstof med Voteringen, kan sädanl icke
aga rum, emedan Riksdags-Ordningen stadgar,
at sä snart Votering ar befluten, bör den förera»
gas genast.
Herr Grefwe» och Landtmarskasken.
Men denna Larus ar sä particulier, at Niddersta»
pet och Adeln derföre kan handa behagade dermed
fördröja til detz el större antal Ledamöter kunde wara
församlade.
Grefwe Oe la 6arclie, ^gcob. Det är
wisseriigen vkärt at höra hwad Herr Grefwe» och
Landtinarstalken behagat nämna, ar formaliteten
med en sedels uttagande är försummad; men der»
emot finner jag ej i Riksdags-Ordningen nägot
stadgande som förejkrifwer, at Voteringen derföre
bör göras om.
Friherre Öderström. Jag förmodar
ej, at i nägon Lag behöfwer stadgas, ar detz föreskrifter
stola werkställas, och at den som icke full»
gör desamma har brutit deremot.
Grefwe Oe la 6sräie. Men iag hemställer
til Ridderstapets och Adelns ompröfning,
hwariil wid detta tilfalle en sedels uttagande hade
tjenar, da Nösternes antal war 2z emot 22, och resultatet
sälunda war icke paris vora, utan en gifWLN
pluralitet.
Herr
998 Den sz Mars. e. m.
Herr 8ilverstolpe, Oustak ^brsbam.
Jag finner witzc med Friherre Larström, ar ehuru
Voteringens Utstag hade warit eller kunde blist
iva, mäste der i anseende ,til de andra tre Sländens
bestut wara likgilrigr. Afwenwäl finner jag med
Herr Grefwe ve- Irr Qartie^ar en urragen sedel den»
na gang ingenting hade werkar pä VoterinZens ur»
stag, men jag rror, ar nar frägan ar om ordenlligheren
af Ridderffapets och Adelns bestur, ar det
ej resultaterne, Utan l>rincixerne som böra rädfrägas.
Grefwe ve Irr 6nräie. Jag tilstär, at jag för
min del icke kan finna hwad med en ny Votering
ffulle kunna winnås, och hemställer, om icke dermed
ffulle borttagas mera rid an amner förtjenar.
Friherre Legerström. I stöd af min
rättighet anhaller iag hos Herr Grefwen och Landtmarssalkcn,
ar Grund-Lagen mätte fä sin helgd.
Saken är helt enkel, at en utrryckeligen förestrist
wen korm3li-ct ar försummad, derigenom ar den för»
ra VotermZen ogallande, och en ny mätte företagas.
Friherre Osterström, Ituclolk. Jag
instämmer härurs sä mycker mera, som afwen er annat
fel wid den förra Voteringen begicks, nemligen,
ar för ärskillige Familler blotta Numrorne upropades,
utan namnen och förnamnen, hwilket eljest är
bäve manligt och nödigt.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Det bör likwäl wäcka nägon förundran, at dessa
vlagligheter icke genast under Voteringen anmärktes.
Herr
Den 2z Mars. e. m. 99-
Herr 8ilver8tolpe, Lustaf ^brabam.
Hwad den bristande formaliteten af en sedels Uttagande
angar, blef densamma werkeligen anmärkt,
men pä denna anmärkning gjordes icke afseende.
Detta är en sanning, som af bade Herr LerZcmL^erna
och af Riddarhus-kösealen, hwilka dä surlo
wid bordel, icke kan motsägas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
frägade, om Nidderffapet och Adeln dä genast behagade
anställa ny Votei-MI.
Ropades Ja och Mej.
Friherre Legerström. Jag tror, atnär
en olaglighet ar begången, är det Landtmarssalkens
bade rättighet och ffyldighet at rätta densamma,
derigenom ar han helt enkelt sätter Grund-Lagen i
»verkställighet.
Ätssillige ropade Nej.
Hans Txcellence Herr Grefwe kuutli.
Om denna staga wele wi först votera.
Friherre Oäerström. Om Grund-Lagens
föreffrift kan Votering icke äga rum.
Grefwe Ds l» Laröie. Om händelsen wid
denna Votering warit sadan, at lika röster pa bägge
sidor inträffat, i Vet fallet medgifwer jag gerna,
at VorerinZen borde göras om, sedan ingen
sedel, war uttagen som kunde gifwa äecision, men
nu, da pluraliteten war fullkomligen bestämd, in
-
ross Den 2z Mars. e. m.
ser jag för ingen del hwarförs en ny Votering skulle
behöfwas.
Friherre ceöergtröm. Det förundrar mig
al höra, det den warda Ledamoten medgifwer, at
för et fall en sevel hade behöft uttagas: dä medgifwer
han ju med detsamma riktigheten af principen,
och när principen, hwilken derjemte ar j Riksdagsordningen
uttryckeligen föreffrifwen, befinnes
icke wara följd, sä innefattar ju VoterinZen en o»
riktighet, som ej kan afhjelpas genom annat än en
förnyad VmerinZ.
Herr Bergman, Ambrosius ^lsgnu5,
yttrade sig likaledes anse ny Votering höra förrarras,
sedan Riksdags-Qrdningens föreffrift wore sä
tydelig.
Härefter talades et och annat, som icke til
krotocollet kunde fattas.
Herr Silverstolpe, preclric 8smnel.
Jag anser förewarande fräga wara lätkuplöst,om
Herr Grefwe» och Landtmarssalken behagar laka
Riddarhus-klscnlen lemna uplysning, om innan rösträkningen
en sevel aflades och förseglades.
Grefwe körner, ^äolf 6öran. Ryst
ankommen fär jag höra, at fraga ar om en maktläten
formalitet wld den i dag förrättade VoterinZen.
Jag war någon stund närwarande under densamma,
och fär derföre uplysningswis nämna, det
jag hörde keQor Silverstolpe, sedan nägra fa sedlar
woro^uptagne, göra den förfrägan, huruwida
icke
Den Lz Mars. e. m. röör
icke en sede! altid wid Voteringar borde förut aflaggas,
och om denna formalitet wore iakttagen; men
at de Herrar som juto wid bordet icke derpå gjorde
afseende, och at Riddarhus-k^cslen swarade,at
en sädan formalitet wors stadgad för omröstningar
inom Nämnd; men at han trodde densamma
ej wid VoterinZen inom Standen behöfwas, hwar«
efter anmärkningen förföll.
Htjkillige begärde höra Niddarhus-k^calen.
Riddarhus - Viscalen yttrade sig: at det
utan twifwel wore et misstag af Herr Amiralen
Friherre Legerström, dä han sagt, at numror titan
namn blifwik upropade. Riddarhus-bi5calea
förmälts sig sjelf hafwa förrättat upropet, och kunde
således sjelf intyga, at alla namn jemte numrorne
blifwit ropade. Hwad äter anginge erindran
om afiäggander af en sedel, bekände han, at han
icke hört densamma göras under sedlarnes inlemnande,
utan hade han hörk något derom nämnas efterär
under rösträkningen, och kilsted der han icke hade
erindrat sig, at denna förmaket wore i Riksdags-Ordningen
föressriswen.
Härefter tilsade Herr Grefwen och Landrmarskalken,
at en ny Votering öfwer samma
kroposition, rörande inffränkning i friheten at göra
kiäei-Lommisser, skulle genast anställas.
Densamma företogs klockan 'lil 7, och slutades
klockan 2 9, da rösierne befunnoS hafwa utfallit,
som följer:
ross Den rz Mars. e. m.
Ja - - 6z.
Nej 5Z.
I anledning hwaraf Lag-Utssottets Betänkande
ivar bifallit.
Uplästes och lades pä bordet följande fyra >lemorialer
frän Stats Utssottet.
Wördjgmt ^lemoriLl.
Sedan samtelige UespeÄive Niks-Ständen uri
meddelte krotocolls-Utdrag af den 27 och 29
sistlidne Januarii bifallit Stats-Ulssottets förftag
til uptagande af inrikes Län; sä fär Stats-Utssottet,
hwad de bokförde eller ^nnuitets - Länen angär.,
til Riksens Högloft. Stander ^vördsammeligen öfiverlemna
de tormulairer lil Anteckningsbok l-n.
til ()uittence-bok I^it. ö., och til IntLrs88e-Uträkning
l-it. e., hwilka Herrar Fullmägtige i Riksgälds-^ontojret,
uppä derom gjord anmodan, til
Stats-Utffottel inlemna!.
Wid desse i^ormulLirer har Stats-Utssottet,
hwad l-it. 6- e. angär, icke nägot at erindra;
men i anseende til Un. L. eller <)uiltenci.'-Boken,
har Utssottet wid närmare öfwerwägande ansett:
1:0. at den icke borde ställas pä namn eller witz
person. Stars-Urssomt har wäl uti detz Betäm
kande af den 14 Augusti förlider är föreflagit, ar
jemte Läne-8umma„ äfwen Längifwarens namn ssulle
uptagas; men Stats-Utssottet inser följden deraf
möjligen kunna blifwa, at desse <ZuKrLucs . Böcker
ssulle
Den rz Mars. e. m. rooz
fiulle derigenom kunna föranleda til hwarjehanda
mihbruk. Och 2:0. ar den föresiagne Förbindelsen
af Riksgälds-Lontoirets Fullmägtige bör uri t)untencL
Boken aldeles uteslutas, såsom innefattande
en slags k evers eiler Försäkran, hwilken emot naturen
af dessa Län icke bör annorlunda meddelas,
än hwad sjelfwa Anlecknings-Bvken, deruti Länen
bokföras, innchätler.
I anseende til sjelfwa anteckningen och dermed
förenade omständigheter, anser Utskottet följande böra
iakttczas:
i:o.
Hwarje Langifware bör uti Riksens Ständers
Langue för Riksgälds-(lonroii-ets räkning insätta
Det OLpitsI han wil längifwa Staten, och som icke
får understiga 102 R:d. krmco; derefter upwisa
Lrmco-Hltes-t-n öfwer det insatte Läne-LapitÄlet lili
Kongl. Stats-Oontoiret, och sjelf eller genom
bertil befullmägtigadt Laga ombud i den derstädes
öpnade Lane-bok, enligt kormulairet I.ir.införa
sitt namn jemte Gumman, hwilken antecknas af den
dertil förordnade person uti den <)uittence-Bok
Langifwaren der erhåller, och som bör wara genom»
dragen och med Kongl. Stats»Lomoirets Sigill
försedd.
2:0.
Derefter inställer sig Langifwaren uti Riksgälds-
conroiret och upwisar der ()uitteiice. Boken
jemte Lkmcc>-^ue8tLN, som der aflemnas, dä pä er
nahanda sätt som uti Kongl. Stars-Lomoiret anteckning
och inskrifning sker, sä wäl uti den öpnade
-
ioi>4 Den 2z Mars. e. m.
de Läne-Boken som tzuittence-Boken, hwilten sednare
Längifware» derefter lil sig rager och behåller.
z:o.
Astundar en Längifware at transportera antingen
hela eller någon del af sitt capital, dock icke
under jemna zola! öfwer roo:de, pa någon annan,
Lör en sädan öfwerlätelse först ste uti Kongl. StatsOiitoiret
pa det satt, at öfwerlataren pa sin rakning
sjelf eller genom befullmägtigadt Laga Ombud
pa sin egen rakning i Läne-Boken affkrifwer det
transporteraäe Lapiralet a den insatte Läne»8umman,
hwilken äfwen af behörig person Uti Kongl. StatsOntoiret
i yuittencs. Boken antecknas. Den person,
pa hwilken öfwerlätelsen ffedc, och för hwilken
afwen uti Lane-Boken öpnas en ny koiio och egen
Rakning under Initial-Bokstafwen af dest Namn,
instrifwer sjelf den pä honom transporteracle Summa,
och erhäller dera under samma kolio en särssild
(Zuittence-Bok, för der pä honom transporreraäe
Läne-Lapital, och efter det ^ormulsir, som
har ofwan föreflagit blifwit. Derefter bör enahanda
anteckning och transport ste Uti Riksgaldscontoiret,
sä framt öfwerlatelsen stall blifwa gällande.
4:0.
Da en Längifware med döden afgär, böra
desi Arfwingar lagligen lc-Zitimera sig innan LäneLgpitalet
pä dem transporteras; men sedan sadant
skett, bör behallne Läne-8umman fä Uti Stats- som
Riksgälds - Lontoiren pä dem öfwerföras, och en ny
jolio och Rakning pä deras namn öpnas, och detta
afwen pä den uphörde Räkningen annoteras.
5w.
Den sz Mars. e. m. rooz
5:0.
Will en Längifware genom Ombud lara be»
sörja anteckningen af Lane-Summan eiler ock transporter
af en redan insatt, bör han dertil utfärda
behörig Fullmagt, hwilken, om den stall för gällande
antagas, bör wara försedd med antingen Domarens
i Orten, om det är pä Landet, eller blota,
ii kubler i de Städer der sadane finnas, eller
ock wederbörande Magistrats intygande, atLängifwaren
densamma werkeligen utgifwit och sitt namn
derunder egenhändigt tecknat, och hwilka inryganden
böra wara med wederbörlige Embets-Sii-neleu
bekräftade.
6:0.
Dä en Längifware bott-transporterat hela sitt
Lane-capital, bör wid sista transporten deraf, tzuittence-Boken
uti Riksgälds-contoiret afiemnas,
der annuleras, och ibland de til Läne»?onclen hörande
Handlingar förwaras til framtida uplysning,
i händelse någon fräga derom stulle upstä.
7:0.
Ingen Langifware tillätes, at hwarken upbära
Räntan eller transportera någon del af LaneLapitaiet,
med mindre han icke upwisar Oi^insl(^uittencs-
Boken.!
8:0.
Alla förfalstningar och understes härutinnan
böra anses och behandlas lika med brott emot allmänna
Säkerheten och kiäss - publica.
-:o.
roos Den 2Z Mars. e. m.
9:0.
Räntan pä desse lchi utbetalas uti Riksgälds*
concret hwarje halft Ar, och bör den uti Riksgälds-Lontoiret
Uträknas pä sätt kormulairet Lit.
Q utwisar , och bör rigtigheten af en sadan uträkning
cil LLpitrU och 6»tum genom pässrift uti Kongl.
Sta s-Lomoiret blifwa styrkt, innan anordning
Derä utfärdas. Utbetalningen bör ej sse kil annan
Person än Längifwaren sjelf eller detz lagligen befullmägtigade
Ombud emot ()uitto, och anteckning
deraf sse sä uti Läne-Boken som (^uittencc-Boken,
pä satt kormulaircrne innehalla.
10:0
Antecknings-tiden til desse Län blifwer Sex
weckor, räknadt ifrän den dag, dä enligt wederbörande
kaswrs intygande Kungörelsen härom blifwit
ä Predikstolen i hwarje Församling »plast.
n:o.
Till nödig LontroIl8 winnande bör efter hwarse
Mänads förlopp Lollrnionering anställas emellan
Läneboken i Stats-Lomo^et och deni RiksgäldsLontoiret,
i närwaro af en Stars-Lomoiret!! Ledamot
och en af Riksgälds-Lonroiiets Fullmägti»
ge, hwilka böra til hwardera af dessa Werk inlemna
Berättelse om förhällandet, som mi kroro.
collet intages.
12:0.
Uti denne Läne-^onä anser ock Stats-Utssotttt,
at Riksgälds-Sedlar, efter den fastställde Ke».
1isS7
Den 2Z Mars. m. rov?
lisations-grunden äfwen mäge insättas och snwänbas,
afwensom de pLNiouffe Länen, om nägon
Längifware det ästundar.
Desse äro de omständigheter, som Stats-Utssotter
ansett bora iakttagas wid denne Läne-Ope.
r^ion, och hemställer Slars-Urffottet i öfrigt, at
underdånig anhållan hos Kongl. Maj:r marte göras
om Nådig Kungörelses utfärdande härom til
Allmänhetens underrättelse, afwensom at Statsc
>ruoiret matte undfå Nådig Befallning och Föreffrift
i hwad pä deh algard ankommer. Slockholm
den i8:de Marni i8ro.
Pä Högloft. Ridderssapets Pä Högwördige Prästrock)
Adelns Ledamöters Ständers Ledamöters
wägnar wägnar
Llaes kleming. I^lr. ^Veiäman.
Pä Wällofi. Borgare- Pä HederwärdaBondeStändets
Ledamöters Ständers Ledamöters
wägnar wägnar
Lckmickt. Joll. kricskon.
dl. kröäelius.
kor-.
roos Den 2z Mars. e. m.
kormulLir
Antecknings-Bok öfwer det ?ermsnents
^nnuiwts Län, som, enligt Mksens
Högloft. Ständers Besiut, Nr i8ic>
blifwit uptagit.
Enligt Riksens Högloft. Ständers Beslut
komma Deltagarns uri det til Statens behof uptagne
?ermanente ^nnuitetL-Län, hwilka, emot
sädane wilkor, som uti Kungörelsen af den
i8io äro föressrifne, Uti Venna Bok infört de i
sädan afsigt insatte at wid hwarje NrS
flut erhälla den ester uträkning ä 7 proOem verä
uplupne Ranta, och har til Längifwarens säkerhet
derföre Husbehofs Bränwins-Brännings-Afgiften
blifwit b^oticeraä, som försäkras. Stockholm
den
E Pä Riksens Ständers RikSgälds»Lontoirs
wagnar
Den 2Z Mars. e- m. 1209
kol. r. dl. dl.
1810
Insatt
(^apil-t
8-wco
8p.
R:d.
knreri-rre
Febr.
1
Enligt
Lsnco
H r?5t
afd.d.
insatt
Ldov.
dt.
-!
Enligt
Noo af
d. d.
4V0V.
4.N.8.
1810 Ärs
beialt den
; Jan.
1811 med
Lilnao R:d.
Mars
t
§Ummä
1° rans-
^pä'^7
ia. dl.
kol. r.
10,000.
5,000.
roy.
8
Äterstär
5,000.
r8ic>
Mars
kol. 2.
8.
dl.
dl.
-r
1° run!-  porcersr
frän Lk»,
n.
Rakning
sol I
Enligt
LLNco
Xrresr
delta
6sro
insatt
-
Insatt
sl-»pilat
8-inco
8p. R:d.
ällMML
;,ooo.
4,000.
9000
L.dt.dt
rZioÄrs
Inlererre
betaltd.
Jan. I8li
8p.R:d.
turers re
Sjette Bandet. N:o 64°
000 g.kt.dt.
kor
-
rois Den 2z Mars. e. m.
kormulsir H L.
tzutttence-Bvk för Vet capital, som Uti
Antecknings »Boken öfwer det, enligt
Riksens Högloft. Ständers Beslut ar
18 ro UptagNS kermanente ^miuitet8-  Län, uppå K. dl. räkning kol. L
ar innestäende.
Enligt Riksens Högloft. Ständers Beslut och
den til följe deraf utfärdade Kungörelse af den
i8lo, kommer"kit. dl. dl., hwilkenemot
sädane wilkor, som i densamma aro utstakade, biträdt
Skaten med ?crmanente Hrmuitets-Län, och
Uti Antecknings-Boken deröfwer inskrifwit de i/adan
afsigt insatte capitaler, at wid hwarje Ars
flut erhälla den efter Uträkning ä 7 procent vera
uplupne Ränta, och har lil Langifwarnes säkerhet
derföre Husbehofs Bränwins-Brännings-Afgiften
blifwit k7poucerL6, som försäkras. Stockholm
den
Pä Riksens Ständers Riksgälds-Lontoirs
wägnar.
di.
Den 2z Mars. 6 m. ron
A. kol. i. kol. r.
i8io
Febr.
Marö
r Enligt banco - ^ttk-8t af delta 6a
to insatt 8p. R:d.
rz Enliat 6ito af delta 6ato
insatt Lx. - - -
Summa, 8x. R:d.
i'kransporterat pä 8. I§. >1. Räkningen
kol. 2.
6ooo:
i 4000:
io,ooo:
;,ooo:
Aterstä 8x. R:d.i 5/022:,
c»
A
kormu
-
Ln-iot.r Kongl. Stats-c-nt. Lnnot.i Riks. Stand. Riksg. c-ntoir
rois
Den 2z Maro. e. m.
kormulair O.
Interesse »Uträkning pä det af ä. K. kol. r
tecknade xerrnsnents /^nnuitets- Län.
1810
Febr.
Marö
Dec.
N:d. 6OOO i; dagar ä 7 procent
8p. N:d. » I? 24
— 10.000 i; dagar - » « 29 ^ z
„ ;,ovc> 9 Mänader« - §262 24
R:d.
Stockholm den zi December
i8io.
Z09
Enligheten med Hnnotstions»Boken
i Kongl. Stats(.
omoiret, intygar
Kamererare i Riks
gäldö»Lonkoiret.
Reviderad
Revisor
<^ui!teras. Stockholm den z Jan.
i8n.
l8l. ^l.
Wörd
-
Den 2z Mars. e. m. roiz
Wördsamt k^emoiial.
Ifrån Högloft. Ridderskapet och Adeln har til
Stats-Utskottet blifwit rc?mittei-gar er af Herr Landshöfdingen
och Riddaren rlf 8cbenbom dit ingifwit
lelLmoi-ial, verun han anhaller, ar som den hushyra
af §oo N:d, hwilken bestås Landshöfdingen i
Stockholms Län til anskaffande af nödige Boningsoch
Embetsrum, wid nu warande tiders upstegrade
hyror skall wara aldeles onlräckelig, da, utom
Landshöfdingens -egna Boningsrum, fordras et
Le88!0N8 rum samt rum för Lands-8ect-etel-,ir6n,
Lands-Kamereraren, Landt-Ränremästaren och LänsBokhallaren,
äfwensom för Lands-knin/li-.t, Lands(lontoiikt
och lnovincie Landtmäteri-OoiNO!, et, samt
til ?,rcbiver och WakdBetjeningen; hushyre-medel
altsa matte lii et sadanc belopp bestas, ar passande
Embers- och Boningsrum derföre möjligen matte
kunna erhalias, imil des; Kongl. Majk och Kronan
kan aga rilfalle, ar til LattdShöfvinge-ke>.iäencs
uplaca något sig rilhörigr och lil gudamakt tjenligt
hus.
Stats-Utskottet finner nogsamt, lika med Herr
Landshöfdingen, ac den anflague Hyres-8umm-in
aldeles icke synes blifwa rilräckelig, under närwarande
lids sa högt upstegrade Hushyror, ar derföre
kunna erhålla tilräckeiige och tjenlige Boningsoch
Embetsrum; men Srats Utikorrec kan dock icke
i Srals-Werkets narwarande belägenhet upgifwa
nägon rilgang til förökande af den pa Star beftadde
Hyres-8uin,nan.
Slats-Utffottet anser derföre enda urwägen wara,
ac hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhalles,
det
roi4 Den rz Mars. e. m.
det nägot af Kronans bärwarande för detta ändamäl
tjenlig! hus mätte i Räder upläras lil Lands»
höfoinge-k^jclcmcs och nödige Embets-rum, da äf»
wen den anftagne Hyres-8u,nm!,n kan til Stars»
Werkets lisa indragas och besparas. Stockholm
Den 18 Martti igro.
Pä Högloft. Ridderffapets Pä Högwördige Prä»
och Adelns Ledamöters ste-Ständets Ledamö»
wägnar ters magnar
^lslnmZ. Hr. VVeiämsn.
Pä Wällofi. Borgare» Pä Hederwärda BonSländets
Ledamöters de-Ständers Ledamö
magnar
ters wägnar
^br. LnZel. ^nclers vilsson.
l>l. kröäeliur.
Wördsamt semoria!.
Högloft. Ridderffapet och Adeln har genom
kl-otocolis-Utdrag af den 26 nastlidne Februarii
behagat til Stats-Utffottets ytterligare pröfning
ater-remntes3 Stats-Utffottets den 6:re i samma
mänad afgifne ivlemonal, jemte förftag til In^tructton
för Lommisssrierne uti Riksgälds - Onntoiret,
tillika med de derwid hos Högloft. Ridderffapet och
Adeln gjorde Anmärkningar, med anmodan til StatsUtffottet,
at, efter Herrar Fullmagtiges uti Niksgalds-^ontOiret
hörande, med förnyadt Utlärande inkomma.
Se»
Den rz Mars. e. m. 1015
Sedan Herrar Fullmägtige, genom bifogade
krotocuilb - Utdrag af den 8:de innewarande, deras
yttrande afgifwit, sa får Stats-Utskottet, med anledning
sa wäl häraf, som de hos Högloft. Ridderstapel
och Adeln gjorde anmärkningar, följande andraga
:
Herr Oaviä von 8cbult?6nbeim och Herr 0.
Iti. LveäenstjLrnL hafwa hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln sa grundeligen ycrrar sig uti förewarande
amne, at föga mera til anmarkningarnes besvarande
stulle kunna behöfwa anföras.
En del ibland Herrar Fullmägtige hafwa lika
med nägra af Högloft. Ridderstapets och Adelns
Herrar Ledamöter förnämligast uppehällit sig wid
Riksgälds-Oontoiret8 Utrikes Gäld och hwad med
densamma ager gemenskap. Stats-Utstottet får harwid
erindra, at uti den föreflagne instruÄionen icke
är at Lvmlni88ariernn updragen annan befattning
med utrikes Gälden, än den Kamererare» hittills
haft, at nemligen, i anledning af Lomoirets
Räkenskaper och Handlingar, afgifwa k-rxport om
förestående utbetalningar, samt föreftä 6i8xo8itioner,
hwilka af Herrar Fullmägtige kunna godkännas
eller förkastas. Det har säledes icke kunnat
wara Stars-Utskottets mening, at utrikes brefwexlingen
skulle dragas ifrån Herrar Fullmägtige til
<Iommi88Lrierne; och icke eller at (.'ominl88Lrierne
stulle besörja wäxel-upköpet, hälst In8ti unionen Ntrryckeligen
innehaller, ar Herrar Fullmägtige sjelfwe
hwarje gang kunna utse den person, som Herrar
Fullmägtige hartil wilja nyttja. Genom Lommi88L»ieE8
befattning med Utrikes Gälden inskran
-
rois Den 2z Marg. e. m.
kes icke pä nägot sätt Herrar Fullmägtiges rättig*
het ar omedelbarligen werka, samt utan Lommiz.
8Lrie,ne8 biträde afgöra frågor, hwilka antingen
anses icke tarfwa någon utredning, eller ock pröfwas
wara af sadan beskaffenhet, at de för längre
eller kortare lid böra hällas hemliga. Nar alla
ankommande uclandsta Bref öpnas af Herrar Full*
mägnge, sä aro ju Herrar Fullmägtige uti tilfälle
at bedömma, huruwida Brefwen i wänlig ordning
stola föredragas och komma ril alla wederhörandes
kännedom, eller om det amne nägot witzt Bref in*
nehaller, under sarstild tystnad bör behandlas.
Manligen angä dock desse Bref icke något
annat, an som uran all flags wada genast kan
göras bekant inom ('ontoiiet, såsom underrättelse
fran LancjuiLrerns VM erhällne Wepel» l^emi88er,
werkställde ItAsserinZLr och dylikt.
At utrikes Brefwäxlingen och de dit hörande
Räkenstaper äco tilgängelige för Lommissurierns
sa wäl som för flere andra af Lontoirets Betjening,
hwilka härmed stola hafwa befattning, deruti kan
Srats-Utstoltet icke inse någon wada för Lonkoil-et.
Utrikes Galden, som hwarje ar til detz belopp för
Allmänheten utgifwes, kan detzutom icke wara någon
hemlighet; och beloppet af (^omoiretz arliga
waxebbehof kan gansta lätt uträknas. Den Smnms.
som ril utrikes betalningen hwarje ar behöfwes,
är sä ansenlig, at Lomoiret ständigt behöfwer söka
wäxlar; och om nagra spöculakioner harpä stulle
grundas, sa kan sadant icke förekommas. Det
är icke eller någon nödwandig följd, at, da berat»
ningar nägvn witz tid förefalla, den härril etforder
lige
-
Den 2z Mars. e. m. 1217
lige Summa owilkorligen genom upphandling inom
denna rid stall anstaffas. Under en omtänksam och
försigtig förwaltning bör Lomoiret icke sakna utwäg,
ar pä annat sätt bestrida utgifter, hwilka icke
käla upstof. Oomoini,- f^ckenstaper urwisa,at
elmru betalningarne ordentligen blifwit fullgjorde,
hafwa dock wexlarne, hw"°.. hartil behöfts, en
längre lid derefter gene... uphandling här paLeurren
först kunnat erhallas, sa ar nägra speculanoner
til LOUI-8SN8 upsattande icke böra kunna grundas
pä Oontoirets manadrliga behof.
Lomoiwt8 W-pel rörelft får icke behandlas pä
det sätt, ar tomnuvr til bwad pris som hälft stall
coucurr^ra med enstilde om de ÄZeplar, hwilka för
manaden eller dagen behöswas; utan tilhör det FörwaltninaenS
omsorg, ac aspasia uphandlingcn af
weplar efter ymftändigheterne, och ac den ena ciden
samla i beredskap hwad man icke kan förränta,
ar fa den andra da behofwer inrräffar. Och
om en Summa af 100,000 N:d. eller derutöfwer
wid betalningens förfallotid stalie deruti brista, sä
följer icke at Uiqmllen derföre stall uppehailas, enär
wid säoane tilfällen cieclitk-n kan rilliras. Ar
yppa er af Herrar Fullmagrige tage: hejlm, ar för
Loutoirets räkning en witz postdag lara upköpa en
witz summa, antingen til tixer-ui 0our8 eller ock til
hwad pris som halst, dest ställe wisserligen wara
stadeligr; och i denna händelse anser StatS-Ucstorter
hemlighet! wara nödwändig, sa länge och intil
detz beflutet gatt i werkställighet. Ber är redan
erindradt, al wexebupköp genom den föreflagne
stmckionsn icke är Updragit ät 0lomml88a!itklue, ulan
at det allid ankommer pä Herrar Zullmägri
gr
-
LOiZ Den sz Mars. e. m»
ge sjelfws at härom förordna; och at äfwenhwarje
gang utse den person som stall ^verkställa Herrar
Fullmägtiges beflut. Icke eller är uti In8t,ucLionen
stadgadt, at Lommissgrierne stola biwista
Herrar Fullmägtiges öfwerläggningar, sä at i afseende
pä 6ontoiret8 wexel-upköp mera icke behöfwer
komma til Lommi^ssriernes kunstap, än hwad
/ Herrar Fullmägtige finna för godt at dem meddela;
men om Herrar Fullmägtige stulle falla med
deras förtroende pä en commissarius at werkställa
wexel-Uphandling, sä bör wal den härwid nödIvandiga
tystnad kunna bewaras äfwen sä wäl af
honom som af Kamereraren.
At hälla hemligt hwad af Wexlar Lontoiret
köper, är hwarken möjeligt, da flere personer nödvändigt
stola lägga hand wid Anordningarne och
betalningens ttt-3«8iANLr!mcle; och en sädan hemlighet
stulle ocksä wara utan ändamäl, hwaremot och
öä ^ommi882rikrne stola Utgöra en aclministrerauäe
corps, hwilken, enligt hwad i allmänhet är stadgadt,
eller ock af Herrar Fullmägtige särstildt bestutes,
stola besörja alla conwn-ets utgifter 5 hwaruri
jä^ hufwudsakeligen ingar betalningen för wexlar
, sä stulle det wara aldeles stridande emot sjelfwa
krincipen för LommiskLriLtet» inrättning, at
stilja någon til Werkets aäministration hörande äetsii
e ifrån deras befattning.
Uti Stats-Utstottets Betänkande äro grunderne
för inrättning af et commErjzt utwecklade;
och Stats-Utstottet fär an ytterligare erindra, at
da commr^arlawt icke äger någon beflurande rättighet,
utan blott stall werkstalla hwad redan ar
stad
-
Den rz Mars. e. m. 1019
stadgadt eller widare förestrifwes, Herrar Fullmagtige
icke pä nägot särr aro hindrade, ar sträcka de»
ras omtanka til alla Werkers Hushälls-grenar, och
widtaga Ve åtgärder, hwilka ril Werkets förmän
pröfwas nödige. Stats-Urstottet har ansett et
commi88Lriat med den befattning som för detsamma
är förestagen, nödwändigr; och Stars-Urstotlet
har trott sig blott i allmänhet böra upgifwa
skälen för sitt förslag, utan at anföra de särskildta
omständigheter, hwilka under granskningen af
Riksgälds-Werkec förekommit och harrit gifwit anledning.
Den prcheÄerLäL li^tiuÄionen har också
til alla delar blifwit gillad af Högwördige PrästeStänder,
Wallof!. Borgare-Ständer samr derHeDerwärda
Bonde-Ständet.
Herr tVilbelm Ltl-ZIe har anmärkt, at
Uti InstruÄionen icke finnes förestrifwit, hwem ftm,
i anseende til Irassemsnr; eller ckn6o8>->?nt6n<i wederhäftighet
och kända creckic, bör pröfwa wexlars antaglighet
, om sädant tilhörer werel-upköparen, Lommi88LN3tLt
eller Herrar Fullmägrige; och dä all
pröfning af wexeln är för sen dä den är betald,
fa förestär Herr 8tMs, at de om Tisdagien och Fredagen
uphandlade wexlar dagen efter eiler Onsdagen
och Lördagen inför Fuilmagtige stola upwisas,
och de som anses goda, blifwa ifrån kioocoiler
genom pästrift a stut-sedeln lemitteraäe ril betalning.
Stats-Utstottet sär härwid först erindra, ar
den nu af Herr 8träls wackre fraga, icke äger nägot
oskiljaktigt sammanhang med inrättningen af
et (^0M!ui883nat, enär wezeel-uphandlingen icke ovilkorligen
tilhörer ^ommissarierns. Stats-Utstottet
an
-
lors Den 2z Mars. e. m.
anser dock wexel-handeln i alla fall wara sä beskasfad
ar^ nägot sp> Liek answar icke skäligen lärer
kunna alaggas hwarken Herrar Fullmägtige gemensamt
eller den person, ar hwilken Herrar Fullmagtige
upvraga werkställigheten af Herrar Fullmagtiges
beslut. Pröfningen af wexlar förutsätter
en noga kännedom af hwarje ^rssZents eller wcxelförsäljares
säkerhet och soljäicöz men med all anwänd
förstning i denna wäg, lärer man troligen
icke komma längre än til blotta sannolikheten, enär
flere utwägar äro oppne, i synnerhet för en handlande,
at undandölja rätta tilliander af sin förmögenhet.
Beträffande arer den af Herr 8tiZIe förestagne
och hittills inom NiksgälbsrLomoiret okände
försigrighets-anffalt, ac wexlar, hwilka pa Leursen
genom Mäklare blifwir flutade, skulle af Herrar
Fullmägtige wid deras sefion pröfwas och godkännas,
sa wvre Stats-Utstottet wifferligen benäget,
at un den ia-muäiou, som för Fullmägtige
stall utfärdas, härom införa en sadan föreskrift,
om icke Sracs-Urstotret befarade den påföljd, at
Riksgälds-Oontoiret härigenom kom ac sakna de
wexlar, hwilka i annar fall kunna erhallas. WcxelStadgan
förestriswer, ar alla wexel-stut stola ste
pa Li-ul8en genom wederbörande Mäklare, och at
hwad der pa detta sätt blifwit afslutadt, icke kan
ändras eller uphafwas, utan med köparens och
wexel-försäliarens gemensamma begifwande. Wid
wexel-stut stola också alla wilkoren upgöras, och den
af Herr 8r>-äle förestagne pröfning stnlle följaktligen
såsom et särskildt wilkor komma at införas ciri
Mäklarens stur-sedel, hwilken til klockan 4e. m.,
stunma bag wexel-stntet stedt, bör wederbörande rilsiällas.
Den 2z Mars. e. m. roar
När Herrar Fullmagtige icke möjligen kunna
weta förut, hwilka wexlar komma ifräga päLeurxen,
af hwem Ve Dragas eller enäosscms, och någon
förestrift, i afseenve pä wexlarnes bestaffenhet
i dessa Velar, icke kan lemnäs Ven person, som ä
dniuoiiets magnar stall besörja uphandlingen, sä
synes häraf följa, at någon wexel icke sär af honom
simas, uran unver förbehåll af Herrar Fullmägtiges
pröfning. At någon trassent eller wexelförfaljare,
som är alvrig sä litet ömtälig om sin
creclit, stulle läta sin wexel unverkaftas en javan
särskild och omanlig pröfning, verpa har StatsUtstottet
all anledning twifia; utan torde påföljden
häraf blifwa ven, ar wexel-försäljaren haldre an
ac blottställas för den möjliga händelse, at se fin
wexel ratad af Fullmägtige, afyttrar den ril enstild
man, sä at nagra andra wexlar icke komma at
öfwerlemnas til Fullmägtiges pröfning, än de, hwilka
pä Leurssn icke warit säljbare.
Detta alt warder dock Högloft. Ridderstapets
och Adelns bepröfwande wördsamt understäldt.
Stockholm den i6:de Mars iZio.
Pä Högloft. Ridderstavets Pä Högwördige Präoch
Adelns Ledamöters ste-Ständets Ledamö
wägnar
ters magnar
L1L68 Tingstaclius.
Pä Wällofl.Börgare-Stän- Pä Hederwarda Bönders
Ledamöters de-Srändets Ledamö
wagnar
ters magnar
Lnxel. Ericsson.
kröclslius.
Af
-
1022 Den 2Z Mars. e. m.
Afskrift.
Utdrag af ?rokocol!et, hållet hos Riksens
Högloft. StanderS Fullmägtige wiv
Niksgalds-Lontoiret, den 8 Mars I8I0»
S. D. Efter der Herrar Fullmägtige lätit sig
föreläsas Högloft. Stats-Urskottets Utkast lil ln°
stiuÄion för Oommi85.irierne i Riksgälds-Ooinoiret,
jemte de i samma ämne, af Högloft. Ridderskapels
och Adelns en del Herrar Ledamöter afgifne OiÄLmin-r,
som blifwit til Högbemält Utskott remitteras,
ansago wäl Herrar Fullmägtige, säsom en
följd af den deraf erhallne communication, deras
pligt bordt wara at sig yttra, icke allenast öfwer
grunderne, uppå hwilka samma Utkast i allmänhet
sig stödjer, utan äfwen angående hwarje omständighet
särskildt; men da för et sa beskaffad! yttrande,
som förutsatte en närmare granskning af alt
hwad med ämnet hade gemenskap, erfordrades mes
ra rådrum, än nu i en stund, da de fleste ärender
wid detta Riksmöte förmodades wara nara sitt
flut bragte, med skäl kunde begagnas; och Herrar
Fullmägtige icke wore tillständig!, al genom nägvc
uppehåll a deras sida lägga hinder i wägen för
den ändteliga åtgärd, som för Högloft. Stats-Utskottet,
i afseende pä Verta Werks styrelse, ännuaterstod
at widtaga, och hwilken åtgärd i witz matto
torde bero pä Rikets Högloft. Ständers clecisioli
j förevarande fräga; förecogo sig Herrar Fullmägtige
nu genast öfverläggning om det utlåtande,
som, ehuru ofullständigt det ock för tidens korthet
blefwe, dock såsom utmärkande de begrepp Herrar
Fullmägtige kunnat om saken göra sig, komme at
meddelas; och wörö hwad anginge sjelfwa orZLni8LU0NLN
af er Lommissariat, Herr Majoren Friherre
-
Den sz Mars. e. m, roaz
herre I.iliencr»ntr, Herr Majoren Silverstolpe och
Herr Handelsmannen Lerger ense derom, at, sedan
alla de göromäl, som enligt Högloft. Stats-Utskottets
Förslag skulle hädanefter äligga ('oMmissarierne,
söruc wörö bestämde och pä Tjenstemännen inom
Merker fördelte, utan at någon stada för
contoiret ens kunde supponeras, om samma göro»
mäl af samma Tjenstemän rätteligen handhafdes,
och hwara Herrar Fullmägtige skulle kunna aga
den rilförlitligaste upsigt och comroll, nar de Handlingar,
hwilka til Lommissarigtet stulle öfwerlemnas,
i stallet förelädes Herrar Fullmägtige, som
deraf wore i lika tilfälle ar erfara, icke allenast huru
Lands-Lomoiren och Landc-Räntemästarne fullgjorde
deras skyldigheter, samt i händelse af försummelse,
derwid göra påminnelse och genom Herrar
Landshöfdingarne och öfrige wederbörande befordra
rättelse i det, som syntes felaktigt sa wäl i
afseende pa Räkenskaperne, som medlens behöriga
redowisning samt insändande, och, om icke redan
all contioll derä wore iakttagen, bereda en sadan
med ali den säkerhet som af nägot ^ommissaririt
kunde förwäntas eller ästadkommas; hwilket förfarande
äfwen lika lätt stulle kunna sträckas til
upbörden för Stockholms Stad; at da granskning
af ^cstantic och manads-förftag, summ?>riste Redogörelser
samt förteckningar ä Bewillning af testamenterad
egendom och förmögenhet i Sterbhus förut
wörö kunnige och i flikr arbete mäst öfwade personer
anförtrodd, stulle, hwad wid berörde Räkenskaper
kunde wara at anmärka, af dem lika wäl
Lil Herrar- Fullmägtige, som hos et OommissLnat
kunna inlemnas och af Herrar Fullmägtige öfwerses,
samt den widare åtgärd som wore nödig, af
IO24 Den 2Z Mars. e. m.
Herrar Fullmägtige meddelas; at da för ankoms
mande penninge-rcmi8!,ei8 emottagande, upräknan»
de, insättande och Herrar Fullmäkti
ge,
derest uti säkerheten och conn ollen för närwarande
nägot skulle finnas brista, hade tilfälle at sadan!
afhjelpa, med anwändande af sa manga af
Lontoi.ets Tjenstemän som Veml behöfdes; ar dä
xroceäuren med Attester öfwer andra insättningar
icke blefwe swarare at »verkställa hos Herrar Fullmägtige,
än hos Lommi-S^riatet, och de wanlige
utbetalningarne lika wäl hädanefter som hittils kunde
af Herrar Fullmägtige anordnas; och da de öfrige
föreflagne liapponer clii-eQs jnlemnades lil Herrar
Fullmägtige, i stället för at emorragas af commissLiistet,
samt nagra andra Berättelser, enär
alla Handlingar och ^ablc-ausr för Herrar Fullmägtige
sjelfwe more ar tilgä, icke behöfdes; funno
ofwanbemälte Herrar, Lommissariats inrättande icke
wara ländande til mera nytta och gagn för contoiret,
än som i alla fall kan winnås Utan commissarie,
hwilket således endast ffttlle tilssynda Löntoirek
en ny kostnad, som, enär ämnen dertil af
LxpeÄcimer icke wörö at lilga, blefwe vundwikelig,
utom beräknande af de olägenheter, som ffulle upkomma
derigenom, at siere de betydligaste mender,
wid hwilka Herrar Fullmägtige altid sjelfwe lågt
hand, wörö främmande för de Lomoirets Embetsmän
och ännu mera för personer »rom Merker,
hwilka til commissarie-sytzlorne kunde komma Uti
fraga.
Deremot förklarade Herr DirE?uren 8vsäenslM-na,
under åberopande af Högloft Stats-Utffocrets
Betänkande och sitt lil Högloft. Ridderffa
pet
-
Den 2z Mars. e. m. 122;
pet och Adeln, ingifna ffrifteliga samt
Herr Kongl. Ofwer-Hof-Predikanten OoÄor l^i>jsn.
v^!6K, Herr Grohhandlaren Setteivalt och Riksdagsmannen
lHcKerc sig wara af den ranka, ater
(.'ommi85ruiÄt, der ärenderne först blefwo beredde,
ffulle wara icke allenast för (lomoirsc gagneligt, ritan
afwen tjena til lättnad för Herrar Fullmägtige,
hwilkas aliggande wvre, mindre at sysselsatta sig
med smärre cietaillcr, än hafwa det helas öfwersigt,
som altid blefwe säkrare, nar alla de upgif.
ter, hwarpä et besiut ffulle grundas, föruc undergått
en noga granffninq af Embecsmän, som wörö
answarige för sina göromål, och genom en dylik
sysselsättning och erfarenhet icke kunde annat, an
deruti winna en öfning och säkerhet, som en Fullmägrig
- hwilken icke hade samma tid och tilfälle at
anmanda, förgäfwes pä en kortare lid ffulle söka
at förwärfwa.
Herr Kyrkoherden i)oÄor ^Zus, Herr Radmannen
lamberi; och Riksdagsmannen l^ric Eliesson
förmente pa den grund, al fragan om Lominiss^i
iatet redan ffulle wara af zmc Utaf de l<t-8pectivs
Niks-Sränden med bifall afgjord, sig icke tillhöra,
at inga i någon pröfning om nyttan eller
nödwändigheten deraf; dock derest nägot yttrande
derom likwäi kunde aga rum, trodde Herr DoÄor
I.LAU8 och Riksdagsmannen kiricLnLsson, lika med
Herr Friherre inljeneratux och de af Herrar Fullmägtige,
som med Herr öL>onen warit af enahanda
tanka, det Lowöirets ärender ffulle kunna stötas
fullkomligen sa wai utan, som med Lommisx-,-  NLt, hälst det pä Herrar Fullmägtige ankommit,
at
Sjette Bandet. N.o 65.
1026 Den 2Z Mars. e. m,
at förordna om göromalen för hwarje Departement,
samt föreffrifwa all den rontroll, som annu kunde
saknas; och anlag Herr Rådmannen Höberg,
at dä nyttan af et Lomm,88ariat inom Rikets Ständers
Lareus wore genom mangfaldiga ars erfarenhet
bestyrkt, kunde Herr Radmannen följakteligen
icke finna annat, an at et Lommi88ariat j Riksgäldö-Dontoirer
skulle medföra en lika beskaffad nytta
för behandlande af sadane ärender, hwilka med
Lsnc^uens wörö af enahanda beskaffenhet.
Beträffande ater det til InxtruÄion för Lomrm88Li
Mlet Utkast, och förnämligast den
del deraf, hwarigenom Lommi88arierne blifwit updragit
handhafwandet af utrikes ärenderne och den
dermed förenade Wexel-handel, Brefwexling samt
öfrige dertil hörande operationer och ne^ociationer,
funno famtelige närwarande Herrar Fullmagtige
mindre betänkeligt at förklara, det de ansägo icke
allenast för Verket mindre förmånligt, utan äfwen
någon gang kanske skadeligt, at der Departement,
at hwilket nämnde arender warit anförtrodde, skiljdes
ifrån Herrar Fullmägtiges omedelbara befattning
och den rättighet samma Departement städse
haft, at i de derstädes förekommande frågor 6irecke
och uran al! stags omwäg wanda sig til Herrar
Fullmagtige; dock som Högloft. Stats-Utffottets
Betänkande och Urkast til Imtruckion, efter
hwad af Herrar Fullmagtige kunde fattas, icke lemnade
rum för den tanka, ar Herrar Fullmagtige,
såsom ägande öfwerstyrelsen af Werkec, skulle i förenämnde
eller någon annan del af a6mini8rrationen
wara betaget, at dermed til Werkets förman
sjelfwe omedelbarligen sig sysselsätta och derom förordna,
Den 2z Mars. e. m. 1027
ordna, fnnno ock Herrar Fullmagtige nägot widar
re icke armia i hänseende lil ver af dem begardie
utlåtande; hwilker säleves jemte Herr Prosten Doc.
tor VVitti>,i-K skriftligen författade sarstildta an»
förande, ffulle lil Högloft. StarS-Ucffotter i övr
mjukhet ofördröjligen öfwerlemnas. l^r mpra.
Pa befallning,
IstLLIiNLN.
Afskrift af Afssrist.
^il krotocoliet.
Förmodligen blef hwad jag i gar hade aran
yttra mig, i anledning af Högloft. Srars-Urssotters
Kemisse af den 6:te bujus, icke da taget til
krotocollet, efter som Handlingarne lades pä bordet.
I dag, hindrad af vpahligher, kan jag icke
hafwa äran infinna mig. Anhåller fördenssull
ödmjukast, at såsom mitt votum ma i protorollst
intagas: Det jag, som Riksens Ständers Fullmägtig,
finner min skyldighet wara, ar emottaga
och hörsamma de Insuuckiouer Högloft. Scars-Uc-.
ffotter behagar pa sa gällande grunder förestå; men
innan Vesta lnst, uÄiovsr af Riksens Högloft- Ständer
blifwit gillade, och Srändernes Fullinägtige
oflicielr lil efterlefnad communicemlle, anser jag
mig icke tilstandigt, at andra något af den hittills
wanliga n6mmistrLtionen. Stockholm den 5>:dr
Marö 1310.
x. l.. ^vittinZll.
Före
-
rorz Den sz Mars. e. m«
Förestående wara lika lydande med det til Herrar
Fullmägtiges protokoll ingifne och derwid bifogade
anförande, intygar
IVl. kleerman.
Wördsamt Memorial.
Uti pi otocolls - Utdrag af den 8:de i denne månad
har Högloft. Nidderssapet och Adeln til StarsUtskottec
acer-rLmittcruc Utssottets Betänkande af
den 19 sistlidne Februarii, angående föreflagenLöne-förbältring
för ätssillige sa kljlitaire som Oivils
Stater och Embetsman, tillika med de derwid hos
Högloft. Nidderssapet och Adeln gjorde anmärkningar.
Desse anmärkningar bestå uti följande, nemligen
:
1:0. Har Herr Grefwe Lsrl I^övenbjelm hemställt,
at de OtäLerare wid Kongl. Lif-NegeMeNks-öriAgclcns
6renaäier-Lataillon, hwilka
innehafwa Penninge-Löner, matte fa acnjura
Löne-förbättring i lika mon, som för andra
Embets- och Tjenstemän blifwit föressagit.
Stars-Utssottet får til uplysning härä meddela,
at wid den föresiagne Löne-sörbällringen trodde Utskottet
sig endast böra fästa afseende pa de lUilitsire
Stater af den wärfwade Armeen, som ägde de
minsta Penninge-Löner, men likwäl wörö förbundne
kil en trägen och kostsam 63i-m,.on<;.Tjenstgöring.
Ibland desse ansag Utssottet i fraga svarande
icke kunna räknas, ur det ssäl,at8ub3l
teins
-
Den 2z Mars. e. m. 1029
terne Okkcerarne har redan njuta högre Löner an
de fleste af deras vederlikar i samma grad ivid de
wärfwade Regementer och Corp^er äfwen med den
nu föresiagne förbättringen komma at undfå, samt
desiurom icke arv befwarade med någon standig 6arni/.
ons.tjenst eller annan tjenstgöring, an den, som
äcföljer de wanliga Regements- och Lom^aZuie-Möten,
och hwilken endast utgör nagla fa weckor om
aret.
Om desse OklicerLres Löne-wilkor ssulle finnas
tarfwa någon emot deras tjenstgöring och dermed
förenade kostnader swarande förbättring; sa förmodar
Srats-Utssvttet densamma icke uceblifwa, dä
Utffottet hemstaldt, at til Kongl. Majit mätte i underdånighet
öfwerlännäs, at efter behoswet och i
den mohn Starens Ulgängar medgifwa, tildela en
sädan förmän ät de öfrige Penninge-Lönkagande
Embets- och Tjensteman, antingen wid Kronans
harwarande publicus Werk, eller ock wid Staterne
i orterne, hwilka, i anseende til deras ringa Pen»
ninge-Löner kvnna finnas wara i behof af en siik Utökning.
2:0. Har Herr Larl kreöric kockiliel) föreslagit,
at de Olticergre, Under-Oktic^rare och Trumpetare,
som wid Kongl. Lif-Regements LriA2(len8
Husar-Lorps endast innehafwa Penninge-Löner
mätte undfä Löne-förbättring.
Som förhällandet med denna Lorps Löne-wilkor ärv
enahanda med Kongl. Lif-Negements - Urinens
6renarlier-kztaillon; sä fär Stats-lltjkottet, til swar
ä den af Herr kotblieb gjorde anmärkning, åberopa
-
rozo Den 2Z Mars. e. m.'
pa hwad här ofwan wid Herr Grefwe ^ävenbselms
anmärkning blifwic anfördt.
Zw. Har Herr^oban 8Lbiirer von IValclbeim an»
fört: Är Ofwerstarnes och de öfrige Negemenls^OiiicerLics
Löner wid.artilleri-Regemen»
terne mätte förbättras, til likhet med dem,
som njmes af deras wederlikar wid de andra
wärfwade infanteri. Regements: Ar Fält-Tyg»
mästaren wid Swea krullen Regemente mac»
te undfå lika Lön med Lifwerste-^ieutensntc-rne,
Bewärings Tygmästaren wid samma Ne»
gemenre samt Tygnrästarne wid de öfrige Hrliileii
Regementerne, lika med Förste Majorerne,
emedan de med dem hafwa lika wardighet
och äfwen efrex den graden erlägga sccvrri;'
samt at RegementsQwartermastarne
malte upföras til Löne>förbäktring, emedan de
i annar fall stulle komma at undfä mindre Lön
NN 8tLk>!i-(l3^italnsrnL.
Da Stats-Urstotket föreflog Löne-förbättring för
de uci detz upragne wärfwade Regementer
och (^orp?sr war ej meningen, at en sadan förmän
skulle sträckas til andra grader, än subaltern
Olncer-trne, hwilka, i anseende til sina ringa Penninge-Löner,
deraf wore i et werkeligt behof, säfom
saknande de inkomster, de högre graderne äga af
sine (lompLZnis. tievenuer.
Herr 8cburer von Wgläbelms anmärkning har
icke för afseende en sadan Löne-förbättring för Ofwerstarne
och Regements-Ofncerärns wid ^rtillerieRegemenrerne,
som för de öfrige blifwik förestagen,
Den 2z Mars. e. m. rozi
st af de upgifne besparingar utgå, utan äsyftar
deremot en förändring i skifwa Lönings-Staren för
dessa högre grader, pa et savanc satt, at a Stat
matte upföras lika Löner, som för samma grader
ivid de wärfwade Regementet' bestas. Detta amne
tilhör således skifwa Srats-Regleringen, och har
derföre icke kunnat komma i fraga wid den pro^ÄLracle
Löne-förbattringen. Och som Staks-!iegleringen
redan blifwit af Riksens Högloft. Stan»
der gillad och faststäld, äfwensom den i sammanhang
dermed upgjorde kinanee-Planen och arliga
Bewillnings-behofwet; sa kan Srats-Urffottet nu
ival icke tilstyrka någon widare förändring eller
rubbning derutinnan; men da , pa sätt Herr Scbiirer
von VValclbeim anfört, Ofwerstarne «)ch Neger
mentö-OfLcerarno med de öfrige upräknade personer
wid Artilleri Regementerne njuta mindre Löner än
deras wederlikar af samma grad wid de öfrige warfwade
Infanteri-Regemenrerne; och hwilkec härleder
sig ifrån den med Artilleriet ar 1794 ssedde förändring,
da det ifrån en LriZacl under en LKek förwandlades
til 4 särssilde Regementet- under hwar
sin egen eibel eller Oswerste; sa torde, i likhet med
hwad Stats Utssottet i dest förra Betänkande hemstäldt,
til Kongl. Maj:t i underdånighet böra öfwerlemnas,
at,i den man framtida tilgangar medgifwa,
afwen tildela Vefta grader en lämpelig Löneförbättring.
Hwad ater Regements-Qwartermästärne
bewässar; sa synes det wara billigt, at de,
lika med de öfrige Subaltern-Oliicer.arne, mage undfå
Löne-förbättring i samma proportion, som för
desse blifwit föreslagen.
4:0. Har Herr polian blencke von Vicken förefta
sit,
IOZ2 Den 2Z Mars. e. m.
git, at Under-Oflicerame Ivid Swea HrlilleriRegemence
och öfrige warfwade Regemenrer
med deras ^vederlikar mätte undfå zz-- xroLem
Löne-tiiökning, i stället för de 25 proLent,
som för dem förut blifwit prcsteAeraös;
eller ork om Statens tilgängar nu icke sädant
medgifwa, at de för Otiicerorne föreflagne ZZ s
xroLent matte nedsättas til 25, och Under-0kficer-rrne
således i det stället undfä de zz^
xroLents tilökning/ som han hemstält.
Men som detta innefattar en ändring och rubbning
uti den af Riksens Högloft. Ständer redan
fastställde Stars-ke^Ienngen; sä kan Statsckltskottet
icke frcngä detz förra utlärande; men sär i öfrigt
åberopa hwad här ofwan ansördt är, angäenDe
Herr 8cburer von lVsIclboim8 hemställan.
5:0. Haswa Herr Friherre )nbgn I.ÄZerbseIKe,
Herr 8cbuc2LrciLiit2 samt Herr Friherre
rik ?uke hemstalt: at Ofwerste, Öfwerste-Lieutenant!?
och b/litsors - Lönerne wid Flottorns
mätte hädanefter fä i Stat upföras til
lika belopp med Lönerne för samma grader
wid wanliga wärfwade Intamyri-Regemenrer
i /lnneen, samt at Flaggmans-Lönerne mätte
i lämpeligt förhällande deremot erhälla nägon
tilökning.
Dä detta innefattar en förändring och rubbning
uri den redan af Riksens Högloft. Ständer
fastställde Stats-l^lerinFen; sä anser Stats utskottet
sig wäl icke kunna afwika frän sitt redan
stifne utlärande. Men dä Stats-Utffotter icke kan
und
-
Den 2; Mars. e. m. iozz
undgå erkänna wärdet af Ve stal, som för en Löne-förbättring
för desse Oklrcers - grader blifwit af
Friherrarne af kuke och Ca^erkjelks anförde, men
Statens narwarande tilständ icke lemnar utwäg
til upfyliandet för narwarande af en sadan önskan;
sä hemställer Stats-Utssottet, om icke til Kongl.
Maj:t i underdånighet matte öfwerlemnas, pä sätt
Utskottet i desi förra Betänkande föreslagit, at i
den mohn framtida tilgängarne medgifwa, äfwen
tildela desse OMcerare en lämpelig Löne-förbärrring,
efter hwad Herr TcbutrercrsML föreflagik, at Oivile
Löntagare wid Hrmeens Flottas I^8ca6er j Götheborg
och Malmö mäge undfä Löne-förbättring
lika med deras wederlikar wid ^liiitairL Staterne
af dessa Lsca6rer, i proportion af deras innehafwande
Löner, anser Stats-Urssorret likaledes bade
rättwist och billigt, och fär sädant altsä tilstyrka.
Hwad för öfrigt Herr Friherre »k?uke fö>
reflagit om inrättande af en Caclen-Corps i Carlscrona,
samt at någon witz Tumma mätte anflas
til resepenningar för sädans QltiLerare, som Högsta
Befälet kan hos Kongl. Main anmäla til utrikes
permission til winnande af praQiss kunskap;
sä anser Utssottet dessa ämnen wara af sädan beskaffenhet,
at de tilhöra Kongl. Majus Egen Nådiga
pröfning, at, i händelse tilgängarne skulle mevgifwa
nägra sädane anstalters widragande, härutinnan
efter Egit Nädigt wälbehag förordna.
6:0. Har Herr Friherre Cars l-ijerta föreflagik,
at de under kriget antagne extra OlUceraio
mätte, i likhet med hwad ester förra kriget
stedt, fä njuta extra Löner til detz de blifwa
be
-
IOZ4 Den 2Z Mars. e. m.
befordrade, och at detta ärende matte i underdänigher
öfwerlemnas til Kongl. Majus Nådiga
skärskädande och rättwisa pröfning.
De stal hwarpä Herr Friherre gjort
denna framställning, synes i Uc,kottets kanka wara
grundade pä mycken billighet; men dä Stats-Werkets
tilgängar och mängfaldiga andra behof nu icke
medgifwa nägra särskildta medels anfläende til sädane
Löner; sä kan Utskottet icke understödja
detta Forsing annorledes, än at, ester hwa^Hemstälvt
blifwit, detta ärende mä i underdänighet öfwerlemnas
lil Kongl. Maj:t, som nädigst torde täckas,
at wid yppande ledigheter Vefla extrs Oklicsrsrs
med en efter hwars och ens förtjenst lämpelig
befordran i Räder hugkomma.
7:0. Har Herr kebr föreflagit, at de (7«I
leZier,
^ommittäer, Oireckioner, Lontoir Lc.
hwilka genom Finlands förlust och andra förändringar
blifwit öfwerflödige, borde först gran»
ffas och recluceras, innan Löne förbättring för
de öfrige kan komma i fräga, utom hwad
Hof-Näcterne angär, hwilka han anser genast
böra ätnjura denna förmon.
Säsom swar härä får Urskottet anmärka, at
indragning af öfwerflödige Werk och Inrättningar
ankommer, enligt Riksens Högloft. Ständers beslut,
pä den Ommittäex pröfning och beslut, hwilken af
Kongl. Maj:t kommer at i et sädant ändamäl rilförordnas.
8:0. Har Herr b O. von Lcbsntr: ansett den
föresiagne Löne-förbattringen wara oiilräckelig
och
Den rz Mars. e. m. 1055
och ej swara til mer an i-6:del emot hwad
Tienstemännen efter Stat och Stats-.pris korde
hafwa, samt förhalla sig ungefärligen som
66 lil 422: anmärker widare, at en del af
klilicgil-en njuter inqwariering med arföljande
förmaner, hwaremot LivHe Embetsman icke
hafwa nägot swarande: yrkar sivar pa sitt
förra lVl; monM, at Hof-Rätterne matte fullt
uc äterfa hwad dem stall blifwic frantagit;
och hemställer flureligen, at Riksens Högloft.
Sränder matie hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhalla om Nådig befallning til Kammar-(^o!I
iftum, at til nästa Riksdag afgifwa
utlärande och förslag til indelte Löner för Ems
bersmän, dertil han tror, at utwägar möjeligen
kunna finnas, åtminstone för de fläste Embetsman
Stats-Ukstottet
tror wal lika med Herr von
at den tilstyrkte Löne-förbättringen, åtminstone
hwad de mindre Tjenstemän och Betjente
angar, torde i närwarande tids dyrhet icke blifwa
för deras nödiga utkomst i alia delar rilräckelig;
men i Stats-Werkets närwarande belägenhet och
högst knappa tilgangar har dock Utstottet icke kunnat
sträcka sitt tilstyrkande utöfwer den tilökning
som blifwit föresiagen, och hwilken säkerligen af
hela Embetsmanna-^oipscn stall med tacksamhet och
erkänsla emottagas, såsom et dyrbart wedermäle af
Riksens Högloft. Ständers ömma tänkesätt och benägenhet
för denna Llass af Medborgare.
Hwad Herr 8cbantr.'s pro^eÄ om indelta Löner
angar; sä om detta, utan ar berunga Landet
med
ioz6 Den 25 Mars. e. nr.
med nya utlagor til Stats-Werkets upratthällande
och ersättning för hwad det härigenom i deh påräknade
inkomster kommo at sakna, wore i verkställigheten
möjeligt, hwarpa, åtminstone för närwarande.
ar högsta anledning ar twifla; sa har
Stats-Utffottet för dest del wisst icke något at häremot
erindra.
Hnruwida pa satt Hiirr von hemstalt,
hos Kongl. Maj:r i underdånighet ma anhällas om
Nådig befallning til Kammar-Loll^ium, at til nästa
Riksdag afgifwa utlåtande och förslag kil indelte
Löner för Embecsmän, det anser Stats-Utffottet
allena ankomma pä Riksens Högloft. Ständers
egir bepröfwande. I anseende kil Herr von
8cb3nt?.'s nu ytterligare gjorde erindran, om särskildt
swar a des; Vlemnii»!, angäende Hof-Rätlernes
aflöning, får Skats-Utffottet följande andraga.
Da detta lckemonsl asyftar en förbättrad aflöning
för Hof-Rätterne, och Stats-Utskottet uti
des; Betänkande om den nu föreflagne Löneförbättringen,
deruti Hof-Rätterne afwen arv inbe.
gripne, detsamma såsom en anledning dertil jemwäl
aberopac, hade Stats-Utskottet förmodat ett särskildt
och ytterligare beswarande deraf hwarken wara
af nöden eller widare äskas.
Detta ^emol-i-,1 innehaller hufwudsakligen at
Lagmans och Häradshöfding^ Räman eller de sä
kallade Rökpenningar egcmeligen skola utgjort första
grunden för Hof-Rätternes aflöning, hwartil
gawni Kongl. Brefwer af den 24 Martu 1718
srail bliswir anflagit, i:o. Kronans andel i sakören.
2:0.
Den 2z Mars. e. in. ioz?
2-0. En procent af alla Arfstiften och Inventarier.
z:o. En xroLent af Testamenten. 4:0. Sexton vres
proLent af alla inprotocolleracle skulder. ;:o. EnproLent
af ^utskiupki3>>2. Ät alla desfa Medel
jemte Lagmans och Häradshöfbinge-Räntan stola
starl under Hof-Ränernes egen cHspor-mon. och
hwaraf, sedan deras Ledamöter och Betjening samt
underlydande Lagman och Häradshöfdingen dermed
blifwit aflönte, arliga Oftverstorcet stall blist
wic emellan Hof-Rätterncs Ledamöter deldt. Desse
Inti-3cler, tilräckelige at gifwa Hof-Rätternes Ledamöter
och Betjening en hjelpelig utkomst, stola
sedermera^ tid efter annan frangatt Lös-Räcrerne,
och stall Hof-Rälternes afiöning Ar i?77, i följd
af hwad Kongl. Maj:r i Näder behagat förordna,
undergalt den ändring, at Lagmans och Häradshöfdinge-Ränrorne
indrogos til Stats-Werkec,
och alla Penningelönlagande a ^u^tinse-Staten
fingo sina Löner efter 1696 Ars Stat fördubblade
efter beräkning af 6 Dal. Sunt R:d., som likwäl
wid nämnde Stats uprättande beräknades lil 2
Dal. Sunt, hwarefter genom Kongl. Förordningen
af den 20 Januarii 1779 jemwal bliftvit stadgadt,
det alla Domstolars Ensaksböter borde lil
Slats-Werket inga, dork stall blifwit lofwadr,
at Domarena för denna ytterligare förlust skulle
njuta ersättning, men hwilken dock alrsedan den
tiden icke widare stall kommit i fräga. Hemställanbes
Herr von Sebana, at Hof-Rätterne til sin
aflöning mätte återfå alla dessa förlorade inkomster,
och ac Lagmans och Häradshöfdinge-Räntan mätte
förwandlas til Spanncmäl efter gamla Kronowärdiet,
samt Stars-procenten uphöjas
frän til z eller hel procent.
iszF Den 2z Mars. e. in»
T>l uplysning härutinnan får Stats-Utskottet
anföra, ar likmätigt 2g H. j 1,20 Ars Regerings-Horm
skulle Lagmans, Häradshöfdinge- och
Tingsgästnings-Penningarne hallas vforryckte kil
deras rätta ändamål och wederbörande Domares
aflöningar efter Staten, likmaiigt Högstsalig Konung
försäkran af Är i6n.
Detta stadgande utwisar således, at fastän en witz
ränta war anstagen til konä för .jusnuR-Starms
aflöning, ägde dock desse Em betsmän icke al njuta
högre aflöning än hwad efter Stat för hwars och
ens Embete eller Tjenst bestods; hwilkct än ytterligare
ftyrkes af Kongl. Förordningen af den 6
Julii 1722, der det heter, at Hof-Nätternes Ledamöter
borde sa fördela denna inkomst emellan alla
^ustitiW-Berjenterne, at enär en fär full Lön, den .
andra sammaledes bekommer sitt fullt och oafkortadt,
och da der brister för en eller nägon, mäste
fadant iakttagas äfwensä med rättwis jemnlikhet
för samtelige, sa lagandes Götha Hof-Rätt. at
vekeÄsn, som erfordras til Swea Hof-Nätts
hela su5t-iti3s-Stars fyllnad, ifrån den förras chirisclicklon
i rällan tid Utan hinder och dröjsmål
forderligast mäste hir remitteras; sedan göres behörig
redo och räkning hos Kammar-(ollegium
wid hwart ars flut, sa för medlens förwaltning,
som Ofwerstottet och innehällningen af OeiunnLlen,
dödsfalls och 3V2ncemLM8 - penningar, krigsmanshusrättigheten,
Lb-rrtee 8lgiIlLtX recognltion, och alla
flike'besparingar, hwilka ställ a a under Statsdiontoirets
6i8po8ition. Likaledes innehaller Kongs,
keglememc-t af den 20 November 1741, hwarefter
Lagmans och Härads-Hofdinge-Räntan bör utgöras,
uti 5:te ikunÄsn: At som denna Ränta uti
Stor
-
Den 2z Mars. e. m. 1059
Stor - Furstendömet Finland icke ar tilräckelig til
^u«tiljD-Statens aflöning/ utan mäste bristen ärligen
af de ordinarie Statsmedlen uppfyllas, sä
bör det Ofwerstott, som blifwer derä uti Swea
och Götha Hof-Rätts.lmgäiÄioner, sä snart Staren
för der förflutna Äret ar aflönt, antingen r
Languen eller Kronans Ranterier til Stats-Lontoirels
cliLpo^irion insättas, tillika med Kronans
andel af Sakören, hwilken andel Hos-Rätten inril
Är i?Z9 innehaft, men sedan til Kongl. Maj:r
och Kronan emot erhällen förbättring pä Lönen afstätt.
Och uti 15 §- af 1772 Ars RegeringsForm
stadgas ännu ytterligare: m de af Allmogen
til sina Domares Lön och underhäll bewiljade Lagmans
och Häradshöfding samt Tingsgästningspenningar
böra aldeles efter Högstsalig Konung6vförsäkran
af Ar 1611 hällas
oförryckra til sitt rätta ändamäl och wederbörande
Domares aflöning efter Stat.
Utaf hwad uti desse Författningar salunda
blifwit stadgadt, synes at öfwerffottet icke, efter
hwad Herr von öckgnr? anförr, bort blifwa ibland
Hof-Näkternes Ledamöter fördelr, utan til Stars(^ontoirers
gisponition lefwererat, och att )u5t!ti9sStaterne
icke ägt, at af Lagmans och Häradshöfding-Räntan
tillägga sig högre Löner, än som
pä Star warit bestädde och upförde.
Lagmans och Häradshöfding-Räntan har, i
enlighet med vfwan högstberörde Författningar, stä.tt
under Hof- Rätrernes clisposition jnril och med Ar
1777; men genom Kongl Brefwet den ; Martil
1778/ som ester wederbörandeö hörande tilkommit,
för
-
io4o Den 2z Mars. e. m.
förordnades, al denna Ränta hädanefter skulle lika
med Kronans andra Räntor upbaras, i LandtRanterierne
insärras, uti Näkenstaperne och förstagen
uptagas ibland Statsmedlen och i Stats-Lassen
inga, emot det at Hos. Rätrerne och ^nstitias Staren
singe njura förbättrade Löner lika med den öfrige
Embersmanna-Staren, och dem af Statsmedlen
uti Stars-LomoE upbärä.
Stars-Utskottet kan icke infe, hwartil der skulle
tjena, ar nu återställa denna Ränta under HofRarrernes
disposition och redowisning, ty det kunde
icke ske med andre wilkor,. an hwad ofwanbe»
rörde Författningar innehålla, nemligen, ar sedan
Hof-Rätterne sjelfwe deraf finge godtgjordt sig sine
Löner efter men icke öfwer Stat, sä borde Oft
iverskottet, pä sätt förut warit föreslagit, owilkorligen
lefwereras lil Stats-Werkels clisposiiion.
Hof-Rätterne skulle genom denna förändring aldeles
icke winna någon förmon, men wal ett nytt
beswar och tilökning i sina göromäl/ och Staten
likaledes widkannas en tilökning i sine utgifter, medelst
aflöning för en Upbördsman och Redogörare
innom Hof-Ratterne, som i detta fall blefwe oundwikeligc.
Och da det föröfrigt instämmer med ordning
och stick, at Rikets alla Intrader inflyta i
Statens Lassa, och derifrån i wederbörlig ordning
rebowisas, samt alla afiöningar och utgifter efter Stat
afwen derifrän urgä och anordnas, sa finner StatsUtstvttec
för sig icke anledning at tilstyrka bifall ä
Herr von Seliana'-; förslag i denna del.
Hwad angar Ensaksböterne, sä hafwa Riksens
Ständer, enligt 8 §. i 1772 ars Riksdags
Bestuc,
Den sz Mars. e. m. 1041
Beslut, til Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt,
ar Wites- och Ensaks-Böter mätte rit Stals-^-  S3U och Kongl. Majtts egen Nådiga ^i^c^inon
öfwerlemnas; och i följd häraf har uri Kongl. Förordningen
af den 20 Januarii -779, angäende ändring
uti Allmänna Lagens stadgande i ätffilliga
Rum, blifwit stadgadt wid 32 Oap. 2 §. Rättegångs-Balken,
at böterne i denne RättegangsBalk,
d<r ej annorlunda stadgadt finnes, samt alla
andra Böter och Witen, hwilka, efter Allmänna
Lagen och särskildta Författningar, Domare och
Embetsmän säsoin deras ensak tiihöra, skola ga til
Konungen. Något löfte om ersättning härföre omnämner
icke samma Förordning, utan innehaller
endast Riksdags-Beflutet en af Riksens Ständer
gjord underdånig hemställan om någon skälig ersättning
til de Embetsmän, som af alder innehaft
desse Wites- och Ensaks-Böter.
I anseende til de öfrige af Herr von Sckantz
upräknade afgifrer, sa äro de clisxonoraäs efter
Konungs och Ständers Beslut kil andre behof,
och lära nu icke eller kunna komma i fraga, ar
til Hof-Rätterne ater anflas; sedan Hof-Rätterne
lika med Rikets öfrige Embets- och Densremanr,
a-corx8 redan Ar 1778 kommit i åtnjutande af
en förbättrad aflöning, och nu äfwen blifwit föreflagne
lil Löneförbättring, til likhet med de öfrige
Werk och Stater. Stockholm den i8:de Martu
i8io.
Pä
Sjette Bandet. Nw 66.
rv42 Den sz Mars. e. m.
Pa Högloft. RidderskapetS Pä Högwördige Prästeoch
Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
wägnar magnar
Llses kleming. 1?li. ^VeiämLN.
Pä Wällofi. Borgare-- Pä Heverwärda BondeStandets
Ledamöters Ståndets Ledamöters
wägnar wägnar
Oart kr. I^auclberZ» lok. kricsson.
dl. kröcleliuS.
Ridderftapek och Adeln åtskiljdes klockan 9.
Ill ftclein krotocolli
6. Silverstolpe»
Lördagen den 24rde Mars.
rienum klockan L ro förmiddagen.
JusterLcles följande:
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft»
Ridderftapets och Adelns klenum ven
2 A Martil I8IO.
S. D. Företogs til afgörande Stats- samt
Allmänna Beswärs- och Oeconomie - Utffotrets den
14 dennes pä bordet lagda Betänkande, angäende
allmänna Skogshushållningen i Riket, hwilket blef
af Högloft. Ridderjkapet och Adeln bifallit, med följande
förändringar och tilläggningar:
' i:o. At i afseende pä Krono-keco§n!tlonL. Skogarna
-
Den 24 Mars. ro4z
garna mätte äberopas och galla hwad Riksens Stander
särskildt ivid denna Riksdag deröfwer sig uriätil.
2:0. At hwad angar Ekskogen uppå FrälseSkatre-Hemmans
ägor, förblifwer wid hwad hirintils
i anseende lil ranre-tagarens rätt warit stadgadt.
z:o. At hos Kongl. Majit skulle anhällas, det
premier hädanefter matte tildelas dem , som et wisst
betydligare antal Ekar planterat och föryttrar, om
hwilker alt de öfrige KsspEive Standen skulle genom
protocolls - Utdrag wänligen underrättas, l-lt
SUP1A.
Utdrag af pmrocollet, hållit i Höglöfl.
Ridderskapers och Adelns klenun, den
2z Mars 1812. ^
S. D. Företogs til afgörande Lag-Utskottets
förlidne gårdag pä bordet lagda Betänkande öfwer
Kongl. Majus Nådiga kropop,on angäende
agtenskaps-skillnader; och säsom samma mål redan
2:ne gänger warit under Ridderskapets och Adelns
pröfning, blef Betänkandet bifallit med följande undantag,
at der föreflagne stadgande, at, da skillnad
bewiljas derföre, at den andra Makan bltfwir dömd
til landsflykt eller lifstidsfängelfe, skulle i anseende
til gifto-rätt, morgongäfwa, annar giftes ingäende
samt barnens wärdande, komma at gälla hwad
Lagen i iz (kap. i, 2 och z §.§. Gifrermäls-Baiken
stadgar för den, som genom hor förorsakat skillnad;
anseende Nidderskapet och Adeln höra i Verra
ro44 Den 24 Mars.
fall wid Allmänna Lagens stadgande förblifwa, sä
at ej nägon del af berörde förmäner ma anses föriverkad.
dir suxra.
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft.
Ridderstapets och Adelns?Ienum den
2z Mars 1810.
S. D. Föredrogs a nyo Bewillnings-Utstottets
den 19 dennes pä bordel lagda kronolts-Utdrag,
hwaruti Utssottet förmaler sig icke, före den
Utsedde Oeconomi?-Utstolters Nämnds til widtagan»
de beflut, rörande Bränwinsbrännings-rättigher för
Staderne Stockholm och Götheborg, kunna ingä
i yttrande öfwer den til Utstorret remitteras fräga,
pä hwad satt, i fall desse Staders Jnnewänare ej
tillätes at utöfwa Branwins-bränning, den derigenom
npkommande bristen i den päräknade afgifren
borde ersättas, och om ej förestrifwas kunde,
at ^iLgLLieL-vircLtionen, sa wida Krono-Brännerierne
i Stockholm och Götheborg bibehällas,
mätte förklaras stylvig at godtgöra denna såmedelst
inträffande minstning i Bewillnings-Jnkomsten;
och stannade Högloft. Ridderstapet och Adeln häröfwer
i det beflur: at som denna til BewillningsUrstottet
remitteigcle fraga salunda ännu wore obeswarad,
och nu mera efter Nämndens tagne beslut,
at Stockholm och Götheborg icke borde brännings-rättighet
tilerkännas, Utstottet wore i belägenhet
ar sig öfwer den remitteras frägan utläta,
altsä stulle Bewillnings-Urstottet nu anmodas, ar
med sitt yttrande deröfwer til Riksens Ständers
rienL inkomma. Ol su^rs.
Ut
-
Den 24 Maks. 1045
Utdrag afprotocollet, hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns plenum dm
2z Mars i8io.
S. D. Företogs til afgörande BewillningsUtffottets
förledne gårdag pa bordet lagda Memorial,
innefattande Ucffoctets yttrande, i anledning
af Kongl. Maj:rs Nådiga Swar af den ?:de dennes,
uppä Riksens Ständers underdåniga skrifwelse,
rörande Landt-Tullarnes upphäfwande, hwilket
utlåtande blef af Högloft. Nidderskapet och Adeln
til alla delar gillat: och ffulle de öfrige KespeÄivs
Ständen genom Utdrag af krotocollm härom wanligen
underrättas, vt supra.
Utdrag af protocollet, hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns plenum dm
2z Marö iFro.
S. D. Företogs til afgörande och bifölls
Lag-Ucffottets, sedan den 28 Februarii pa bordet
hwilande, utlärande af den ?:de i samma mänad,
rörande Jnffränkning i friheten at göra p>6ei elommisser:
hwarom de öfrige l^eLpeätive Sländen skulle
genom krolocolls-Utdrag wänligen underrättas.
vt supra.
Utdrag af protokollet, hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns plenum den
2z Mars iZio.
S. D. Hwad Stats- samt Allmänna Beswärs-
och Oecounmie-Utskotten uti deft hos Ridderffapet
och Adeln den 8 dennes pä border lagda
Be
-
1046 Den 24 Mars.
Betänkande af den iz Februarii, sig utlätit, an»
gäende Lots- och Bak-Inrättningen i Riket, blef
af Högloft. Ridderffaper och Adeln bifallit, med
undantag af de punkter deraf, hwaruli en särskildt
Vil-eÄion öfwer Lors-Werket föroffäs, samt det tilstyrkande,
ar endast til Lors-Werket skulle anwandas
de inflytande Lots- och Bäk-medlen, hwaraf
Ridderffapet och Adeln anfag öfwerfform uröfwer
hwad til Locs-Jnrattningen erfordras, böra StatsMerkel
til godo komma, supra.
Utdrag af.krotocvllet, hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
sz Mars i8ro.
S. D- Bifölls den af Bewillnings-Ulffoltet
Uti krnloeolls-Utdrag af den 19 dennes, som hos
Högloft. Ridderffapet och Adeln förledne gårdag
blifwit lagd pa bordet, föresiagne jämkning uti RiksSrandens
ffiljaktige yttranden öfwer-de^twänne fragorne
om updragande ar Fullmagtige i L-anquon
och Riksgälds-^oiaoiret, ar inom beloppet af den
utaf Riksens Stander fastställde Bewillnings-^uu,.
man och efter de af Sranderne antagne grunder,
jämka Bewillningens fördelning, samt om klaximioch
Minimi-'l?!»risternL8 förhöjande, hwilket besiur
ffulle genom prococolls - Utdrag de öfrige irespeÄive
Standen wanligen meddelas, M supra.
Utdrag af ?rotocollst, hällit i Högloft.
Ridderffapeks och Adelns?!em»n den
2z Mars iZio.
S. D. Gillades hwad Bewillnings-Utffottet
i krorocolts-Utdrag af den ?:de dennes, hwilket
den
Den 24 Mars. 1047
ven 8:de blifwit lagdt pä bordel, tilstyrkt, rörande
arfwode för Radhus-Nätterne, i anseende til den
ökning i göromål, som dem kunde tilffyndas genom
Sjö- och Granse-Tulls- samt ^ccis-Rätternes upphäfwande,
hwarom de liespeckive Med-Standen
skulle genom Utdrag af krvlocoilet wänligen underrättas.
Dt supra.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
anmodade Herrar LlLckorerne af första Llassen,
ar wälja en Ledamot i Riddarhus-Utstottet efter Friherre
Kosenkane, som blifwit til Riddarhus-Direckeur
utsedd,
Grefwe De Is Oaröis, ^sgcob, förestog,
at til förekommande af det förlidne gärdag förefallne
mitztag, at en Votermzs sedel icke kommit åkföre
röst-rakningen uttagas och afiäggas, 5Z §- af
Riksdags-Ordningen altid hädanefter mätte före
hwarje VoterinZ uppläsas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
proponersöe, at Ridderskapet och Adeln mätte bärtil,
säsom til ordning bidragande, lemna sitt bifall.
Ropades Ja.
Företogs til afgörande Stats-Ulskottets, sedan
den 14 Mars hwilande ^lemons!, rörande Imtruction
för tilkommande Levinorer öfwer Stats- Lauro-
och Riksgalds-Werken, jemte det Ivlemarislet
hilagde xroM til denna Instruäion.
ro48 Den 24 Mars.
§.§. r, 2, z, 4 uplästes och biföllos.
§. 5 uplästes.
Grefwe 6^Ilenbc>rF, ^soban selini NA,
upläste til ?i-otoco!Iet följande: Deltagande i Högloft.
Stats- och banco-Utffocrens gemensamma öst
werläggning i fragan, hnruwida kevisoiers til Riksens
Ständer om Stats-Werket afgifwande berättelse
borde förseglad förwaras til Riksens Sränders
nästa sammankomst, eller kunna göras allmän, anser
jag mig åligga, at wördsammeligen framställa
ssälen, som til instämmande i sistnämnde mening
mig föranledt. Desse har jag trodt mig finna i
Regeringssättets Lsprit, Regerings-Formens innehall
, Allmänhetens deri grundade rätt lil en sadan
publicitet, samt allmänna nyttan af densamma.
Dä Negerings-Lagarne öfwerlemna at allmän kännedom
förwalcningen af Rikets medel, som efter
förra styrelse > grunder wqrit för densamma förborgad,
skulle, ester min öfvertygelse, det innefatta en
motsägelse, förnärmande denna Nationens rätt, at
icke medgifva dec kunna wara uppenbart, som Negerings-Formen
icke allman kännedom undanhåller,
och hwilker förhållande närmare uplyses derigenom,
at da I^eviZOleins öfwer Stacs-Werkets förwaltning,
som icke nägon tysthets-ed aflägga, icke kan
betagas ac meddela andra den kunskap derom de
sjelfwe äga, der är en uppenbar contraclinion, titan
alt ändamål, at wagra publicitet af en berättelse,
som iuclivicluelt af hwar och en Revisions Ledamot
saklöst och utan answar kan allmän göras,
och i anseende til hwilken någon förändrad förbindelse
icke, i öfwerensstämmelse med Regerings-For
men,
Dett 24 Mars. -049
men, kan äga rum. Men om under tyngden af
allmänna bördor, det ar en i Nationens rätt grundad
tillfredsställelse, at allid och oförändradt äga
at påräkna en omständlig berättelse om SlatöWerkels
förhållande, genom pä bestämde tider sjelfkallade
l^evi8ionsi-, ntan at behöfwa ätnöjas med
en öfwer Stats-Werket mera eller mindre obestämt
uplyfande lablc-au allena; bör en sadan cl^tiiilleracl
berättelses afgifmande icke mindre wara för styrelse-Magret-
tilfredsställande. Der anföres wäl,
at möjeligen kunde i en sadan berättelse inflyta anmärkningar
emot Embetsmän, som först nagra ar
derefter, wid infallande Riksdag, kunde pröswas
och bedömmas, men i den säkra förmodan, at åtminstone
undör en längre tidc-rymd sadane stola
ureblifwa, får jag deremot anföra, ar da anmärkningar
icke kunde framställas, uran i förening med
stälen som dertil föranledt; dä allmänheten således
wore i tilfälle at derom owäldigt dömma, och den,
emot hwilken anmärkning wore gjord, ägde desmtom
at inför kevi.-rorer och genom tryck för Allmänheten
beswara och ^vederlägga hwad emot honom
kunde wara anfört, sa kunde genom niis bruk
af sädane anmärkningar intet äfwentyras, men rättigheten
ac göra dem allmänna, stall deremot ofelbart
bereda en warsamhec hos dem som blifwa dem
underkastade, för Negenten en pälitelig kännedom
om dest Embetsmäns förwaltning , och hos Allmänheten
stadgas et förtroende för Styrelsen, som störes
stundom genom de mihtankar och misstroende,
som twedrägts-andan wäcker genom föregifwanden,
hwilke, hemlighet underkastade, icke kunna pröfwas
och wederläggas, men som deremot bibehälles, dä
den grundsats följes, at et öppet och förtroligt för
-
roza Den 24 Mars.
hällande emellan Styrelse-Magten och Folket bereder
deras ömsesidiga sällhet.
»Herr 8i!ver8tolp6, 6u8tsk ^brabsm.
Af samma stal som Herr Grefwe Lilienborg anfört,
at han i Utffottet yrkat det Alternativ, at
fi.evi80rern38 Anmärkningar efter revi5ionen8 sint
mätte kunna genom Trycket til Allmänheten öfwerlemnas,
finner jag mig äfwen nu xrovoceraö at
yttra min deremot stridiga tanka. Det är juft
ifrän mit sätt at fatta wär Regerings-Forms
e8prit, jag hämtat stöd för min öfwertygelse. Det
kan ej sättas i fraga, at icke publiciteten är ett
heligt wilkor för wart Negeringssätts bestånd: men
det ar just detta begrepp om publicitet, ftin rätt
bör bestämmas. Regerings-Formen har wisligen
stadgat, at Stats-Werkets rilständ för Riksens
Ständer stall upgifwas och af dem granstas. Lsprken
af detta kungörande är, at Riksens Ständer,
hwilka äro de enda som kunna bewilja, stola erhälla
en fullständig redogörelse för Statens tilgängar
och behof, samt sattet huru Pennings-Weckel
blifwit förwalrat. I enlighet dermed är ock i
den föreflagne Z. stadgat, ar kevi8orerna5 berättelse
til Ständerne stall öfwerlemnas. En widare
sträckt publicitet, den, hwarigenom de Anmärkningar,
af kevi8orer wid Förwaltningen kunna göras,
genast öfwerlemnades ät Allmänheten, ginge
utom Regerings-Formens afsigt. Den stulle upgiswa
anklagelser inför en Domstol, som ej är den
lagliga, emedan Revi8orerna8 principaler aro Ständerna
som dem befullmägtigat ej hela Allmänheten,
hwilken ej annorlunda än genom Stander
kan eller bör äga nägvn röst. Jag tror mig härigenom
-
Den 24 Mars. ?o;i
genom hafwa förklarat, at Ven föreflaqne §. längt
ifrän ak inskränka, snarare befordrar den publicist
Regerings-Formen asyftar. Men den som i
det andra alternativet förestås, ar äfwen i ett annat
afseende stridande mot Regerings-Formens
anda. De anmärkningar, som wid Stats - Utskortcrs
Förwaltning göras, drabba ej Konungen.
Han kunde lätt rala dem: men han ar öfwer allt
klander. De riglas antingen mot dem som rilstyrkt
och contrai-iAm-rat hans anordningar, eller mot
de lägre Embetsman, som werkställr hans befallningar
I der senare fallet kunna kevborcr anmäla
dem ril atal hos Konungen, och de dömmas
efter Lag. I det förra fallet ater föreskrifwer Regerings-Formen
huru Stars-Rådets Handlingar
af.-omtikutioiui Urskotrer wid nästa Riksdag böra
granskas. Pa näaor annar satt an der föressrifives
kunna dessa Embetsmän ej ställas til answar,
och ar öfwerlemna deras upförande at en Allmänhets
omdöme, som ei med full kännedom af saken
kan dömma, inför hwilken de hwarken böra eller
kunna förswara sig, ar en orattwisa, en werklig
inskränkning i deras personliga säkerhet. — Om
einor dessa stal äberopas, at Allmänheten, som betalar,
bör kanna huru medlen anwandas, kror jag,
at när en öfwersigl öfwer Stats-Merker meddelas
Allmänheten, ar detta ändamål tilrackeligen
ivunnit, och Utstotter har derföre innom den inskränkt
den redogörelse, som genom trycket bör göras
allmän.
Herr stahlman, Otto streclric, jemte
det han förenade sig med Grefwe 6yl!enbc>l^, upiäste
följande vicksmen: De skiljaktiga meningar,
som
rc>;r Den 24 Mars.
som innom Höglofiiga Stats- och Lanco-Utskotten
ivid deras gemensamma öfwerläggning öfwer förewarande
Fräga upstodo, och hwarwid VotsnnLen
derom sä utsöll, at Ledamöterne af 2:ne Ständ
förblefwo af olika rankar med de 2me andra, antingen
Herrar keviLorers fluteliga berättelse vm
Statsmedlens Förwaltning och de derwid ril äfwenryrs
blifwande Anmärkningar borde såsom hittils
stedt, förseglade i Riddarhus-Lancelliet bisättas,
för at först wid derefter infallande Riksmöte
kunna uptagas och da til allmän kännedom befordras,
eller kan hända också aldeles begrafwas, alt
efter som de innehalla mer eller mindre förblommerade
Sanningar och som uptäckterne kunna wara
i högre eller lägre grad angenäma för en eller annan
Person af intlaence. Den andra meningen,
i hwilken de fleste af Borgare- och Bonde-Ständers
Ledamöter, innom de sammansatte Utskotten
instämde, är, at wid hwarje flutad Keviriion Allmänheten
genom tryckt berättelse mä lemnäs en fullkomlig
kännedom öfwer detz förlopp , eller med fä
ord at, i stället för at försegla sin berättelse, kevi80,
'erne densamma til Trycker befordra. Som
jag hyste denna sistnämnde mening, nemligen, at
hela berättelsen borde tryckas, men fant ätssillige
tvärda Ledamöter, hwars mognare urskiljning och
nplysta tänkesätt jag är skyldig den största aktning,
wara af aldeles motsatt öfwertygelse, sä har
sädant föranledt mig at närmare begrunda denna
fräga; men i ställer at derigenom.finna anledning
at förändra hwad jag härom yttrat, harjagrwärtom
stadgat min öfwertygelse, ak jag icke misstagit
mig. Ridderskapet och Adeln torde tilläta mig
anföra de M som häruti grundar mitt bemödande.
Da
Den 24 Mars. rozz
Dä Riksens Ständer ej utur nägon Synkuntt
kunna annorlunda anses än såsom Keprexentanter
för Swensta Folker, hwilket ät dem upbragit
detz rättighet, ar ä deras magnar, efter al
hafwa bestämt de nödiga utgifternes fördelning,
beräknat detz nogaste belopp af kinman, lämpad
ester dijonens krafter ar den utgöra, ä detz magnar
den samma bewilja; sa har ocksä Riksens Ständer
ikladt sig den i Naturen grundade Medborgerliga
skyldighet, at ester förmåga befrämja det
allmänna bästa. Alt hwad Riksens Ständer förelager
sig, ster ä Swensta Folkets wägnar och i
detz namn. Deraf följer salunda, at det är en ostridig
fordran hos detta Folk, at fä kännedom af
hwad Ständerne företaga, de anledningar som
grundat keLultatcrne, och således äfwen ac RiksSrändenö?iotocollc:r
rryckes, hwarigenom hwar
och en ester sitt sätt at bedomina, kommer i til»
fälle at se huruwida deras ombud sökt smara emot
sitt lika hedrande som osta kinkiga och magtpaliggande
förtroende. Den owäldige Granstaren äger
härigenom tilfälle at utforska antingen allmänt
wäl eller eget Inrererss warit starkaste driffjädrar
för personers yttrade öfwertygelse, och ma hända
stall just samma krotocoller af en eller annan,
som sedan passionernas ebb och stod sammanstött,
och han i sällskap med det lugnade förnuftet läser
sine under sinnesrörelse eller i förlitande pa en mängd
Partisaners kraftiga medhåll, yttrade meningar, åtminstone,
för sig sjelf bekänna at han haf orätt,
och til nägon del minsta ett af blotta inbillningar
stapadt sjelfförtroende. I narwarande t'd>x>uE
har ocksä upplysningen gjort der Jättesteg, at til
och med intet enda Riksstånd nu wägrar läka
trycka sina krowcoUsr. Sam
-
rv54 Den 24 Mars.
Samma grundsattser, som .aalla för allmän
kännedom af hwad Riksens Ständer företaga under
ett påstående Riksmöte, synes också böra lampas
til ^evjsoeern^ göromål emellan Riksdagarne,
ty dessa Kc-visorer aro mål icke heller annar an Folkets
Ombud, ehuru en del af dem genom Riksens
Stander förordnas. Den olikhet som upkommer
i det afseende, al Ständerna aro Rikets Lagstiftare,
men kevisoreini- endast walde för at tilse huru
wiva en del af Ständernes föreskrifter blifwit
iakttagne, synes likwal icke kunna f«ändra sakens
riktighet, ty hwarril tjenar Lagar och Författningar,
om de icke stola följas, och manne det icke är
en likasä billig fordran af Nation, at fa öfwerlygas
ar en med möda Utgående Bevillning anwändes
pa sätt som blifwir förestrifwik, som at föreffrifrerne
äro klokt och med rattwisa gifna.
Men jag tycker mig redan höra ätskillige inwändningar
göras häremot; såsom den, at det skulle
leda lil inskränkning uri Lagskipande Magtens omfattning,
eller äga utseende af klander mot dest åtgärder,
at gifwa Allmänheten del af de anmärkningar
som derwid kunna göras. Detta kan jag
omöjligen sinna, ry der gifwes wäl icke något kraftigare
medel at befordra förtroendet för en wis och
omtänksam Styrelse, än meddelande af sädane uplysningar,
som äro nödige för at bedömma der sanna
förhällanvec. Om också derwid är ar pämin,
na, sa är likwäl werkelig kännedom bättre än förmodan
af sadane missbruk, som alrid den skapade
inbillningen under owitzhet förswärar. — Genom
exempel fran den enstildra lefnaden, torde jag närmare
kunna wisa riktigheten af mitt pastäende. In
-
Den 24 Mars. ro; 5
rer särar Ven mäst intima manskap sa swart, som
en öfwerdrifwen förbehållsamher; man öfwerser hal»
dre förseelser hos en wan, an brist pa förtroende.
Ar der nu en obestridlig sanning, at Folkers förtroende
och karlek utgör et det kraftigaste stöd för
Negenten, sä bör der icke heller wara ost likgiltigt
at befordra hwad dertil kan bidragas. Om den
jnwändning göres, at genom tryckning af kevisoreiner
berättelse, komma personer i ca8 at fälla
omdöme i ämnen/ hwaruti de icke äga urskillning;
sä fär jag fräga, om det kan blifwa er gällande
skal at utestänga alla frän en dylik kännedom; man
kunde dä äfwen pästä, ar emedan största anralet af
personer i Riker icke äga urskillning ac bedömma
wärdet af sädane arbeten, som ärv skrifne endast
för at gagna eller förnöja den med högre uplysNing
begafwade delen af Nation, sä borde dylike
skrifter icke heller fä tryckas, och hwad et sadant
förordnande skulle hafwa för en werkan pa nationella
odlingen, kan hwar och en lätt bedömma.
Widare torde sagas, at man ej bör exponera
Embetsmän för et oblidt omdöme, som kännedom
af de anmärkningar, hwilka mot deras handlingar
blifwit gjorda, skulle kunna förorsaka, och at man
borde befara ar lievisorerns icke lika öppet skulle
framlägga förhällandet, i händelse deras anmärkningar
genast blefwo til allmän kännedom befordrade.
Pa det förra får jag swara, at den redlige och
nitiske Embetsmannen aldrig kan frukta, ar dest
åtgärder framläggas i den mäst fullkomliga dag, och
för sadane ater som hafwa skäl at önska, det deras
handlingar under hemlighetens flöja blifwer lili
et ewigt mörker förwarade, tror jag icke arn an
1056 Den 24 Maks,
bör hafwa nägra consi^rLtioner. Mot det sednare
kan jag icke annat inwända, an den förmodan,
ar sädane ^evisoi-ei- blifwa utsedde ar en dylik får»
haga är öfwerflödig. Men skulle rwärrom derti!
wäljas sä skuggrädda Herrar, ar de icke tvaga fritt
säga sin mening, derföre at deras yttrande genast
blifwer bekant; sä fruktar jag, ac i alla händelser
man icke har mycken nytta at af dem förwänla.
Den nyligen stadfästade, wart Tidehwarfs uplysning
hedrande, Tryckfrihets-Lagen, gifwer icke
heller nägon anledning til inffränkning häruti. Tvärtom
lämnar den fullkomlig frihet för hwar och eufoni
deltagit i kevision, ar ukgifwa en tryckt berättelse
af hwad der sig cildragit uti alt hwad som
enligt sakens narur icke behöfwer hallas hemligt.
Uti en tidpunkt dä hindrade alla fö
retag,
som äsyflade at skingra det Egyptiska mörker,
som länge swäfwat öfwer Stats-hnshällningen,
yrkade flera af Ridderssapets och Adelns wärda
Ledamöter publi^irä, til och med af Lgnco-Förwaltningen.
Dä detta skedde i en lid, nachmarje
försök ar uplysa Nation mäste blifwa uran framgäng,
sä kan jag omöjligen begripa, hwarföre Riksens
Stander, som nu dertil aga fullkomlig frihet,
icke skulle befordra något sä öfwerensstammande
med et fritt Folks mäst heliga rättigheter.
Herr Lil verstolpe, 6u8t.ik HbrLbam.
Jag kan för min del, med den warda Ledamoten
Herr kabl-nan, ej dela den farhaga,at de anmärkningar,
som förseglade inlemnas til Riddarhus^i-Lkivet,
säsom innehallande mer eller mindre förblomerade
anmärkningar, rörande Stats-Werkers
för
-
Den 24 Mars. 1057
förwalkning skulle bisättas och möjligen begräfwas»
Erfarenheten synes mig fullkomligen »vederlägga den
samma. Stats-Werket har, åtminstone under min
lefnad, ej stätt Under Riksens Ständers ttLvision,
och jag menar- at det före 1772 öfwersags, under
hemlighets-förbindelse, af Sccrem Utskottet. Mett
bade Lanyuen och Riksgälds-Oomoiret hafwa or»
denteligen blifwit reviclöracis och Revi?c>ieru38 be»
rättelser förseglade til Riddarhuset inlämnade - och
lrkwal wid hwarje Riksdag oförändrade til Rik»
fens Sianders kännedom ordenteligen afgifva. Dessa
Riksens Stander äro ock de enda som omedelbart
derom böra erhålla kunskap- De aro Nationens
Ombud» och Revisorer äro Ständers Ombud.
ttevisot-srne böra derföre ät sina ?rincipLlLr
Ständerne öfwerlemna sitt berättelse, dessa upta»
ga den til granskning, införa den i sinaUrorocoil,
och göra salunda såsom sjelfwe Ombud redo inför
sina krincipgMr irrationel,. Pa detta wiö, nät
Ständers ?rot»coll nödwändigr böra kryckas, blifwer
alt uppenbart, men i en laglig ordning.
Om det more en gifwen sak, at de Anmärkningar
wid förwaltningen Revisorer kunna göra,
altid nödvändigt wore rigtige, om icke afwen de
af Ständer more underkastade pröfning, om de
personer, hwilka de drabba, wore istandsactt at
sig förswara, skulle jag afwen instämma i den warda
Ledamotens tanka, at förtroendet lil en Regering
ökas, ju mera detz Handlingar befordras till
allmän kännedom. Ingen kan ifrigare än jag »välsigna
den stund - da det lemnades ost fritt, at Utan
inskränkning i tal och tryck yttra wara tankar»
Aag
Sjetts Bandet. Nm §7«>
io;8. Den 24 M<rrs.
Jag hoppas ar i en ökad National-uplysning, en
upwackt NritionLl-anda snart fä se frukterna af
Denna frihet. Jag medger ock at iliden kan hin»
Dra hwar inäiviclu som warit Revisor ar kungöra
hwad han om Stats-Werkers tilständ arfarit.
Men förhållandet är helt olika emellan en In6ivi
eller
en corps upgister. De förre aga ej större
trowärdigher än Inäiviäuens personliga anseende
kan gifwa dem. Den anklagade Embetsmannen
kan emot dem förswara sig, och striden är pä
ömse sidor jemlik: men emot en corps upgister,
trowardiga genom denna corps ovärdighet at tala
i Riksens Ständers namn, ej underkastade pröfning
af andra än Riksens Ständer sjelfwa, kan
ingen uplrada til sitt förswar. Endast Lagen är
hans Domare, och denna Lag kan ej förr än sent
anwändas. Han mäste lefwa ffuggad af mitztankan.
Sanningen blir ej utredd, förrän dessa misstankar
hunnit flyttas frän Embetsmannen ril Regeringen,
som deraf i Nationens förtroende nödwändrgt
mäste lida.
Hwad fluteligen angär egenskapen af de berättelser,
som Revisorer kunde finna sig befogade
at göra, om de genast stulle meddelas Allmänheten,
kan jag ej mera behöfwa än åberopa del exempel
wi wid denna Riksdag hast i afseende pä Riksgälds-
conron-er. Wi stola ej begära alt för mycket
af mennistor. Det är ej nödwändigt giswit
at kkiralit.-ten af 24 personer aro uran all menniskofruktan,
men mängden har mod at röja sanningen
när der ffer inför dem, som aga bäde laglig
rart och styrka at dem skydda.
Den 24 Mars. 1259
Friherre Legerström, sscob. Dä
Kevisorernes egna göromål aro wid päföljande Riksdag
underkastade bekräftelse eller klander, da delil
och med sjelfwe kunna förklaras förlustiae förtroende,
sä ser jag icke stal al deras berättelse efter hwarje
Nevton matte tryck >s. Der more ar äc deras Anmärkningar
och omdömen gifwa en rrowardigher,
som man ej ännu wer om de sjelfwe förtjena.
I berättelsens publicitet instämmer jag fullkomligen,
men den bör föregås af Riksens Ständers
pröfning utaf Anmärkningarnes giltighet. Icke tror
jag mycken anledning wara at Kevisorerue stola
missbruka sina rättigheter, men jag tror ej at anmärkningarnes
publicitet gär til sitt ändamål, förr
än de blifwir granstade af Riksens Stander; ar
ater Riddarhus-Ou-eÄion nansin stulle wäga undanhålla
Riksens Ständer ett Documem, öfwerlemnadt
i dess wärd och til Riksens Ständer staldt,
är mig omöjligt at förmoda, och kunde det ste,sä
wore der Riksens Ständers fel. Hwad stuteligen
angar hwarje Revisors enstilta rätt ar publicera
sina Anmärkningar, tror jag för min del, ar den
samma mäste efter Tryckfrihets-Lagen wara honom
obetagen.
Friherre bjerta, Axel. Jag beklagar högeligen
at ej äga den wältalighet ar utföra mina
ringa rankar, som pryder de wärda Ledamöter,
hwilka före mig talar. Jag fär i brist deraf ätnöjas
med at helt enkelt yttra, det jag tror atom
jag ärnjukic ett förtroende och upfyllr vet med redlighet,
sä bör jag ej kunna annat än wara nöjd
med publicitet. Pä sädan grund fär jag ock förklara
Herr lHuteusut kuklman min arkänsta och
is6s Den 24 Mars»
högaktning öfwer hans yttrande, som är L fullkomlig
likhet med hwad själen i mig dicken Mr
öfrigt ber jag blott fa tillägga, i anledning af
hwad en wärd Ledamot behagat uplysa, at någon
berättelse om Stats-. Werkets förwaltning icke
warit kundgjord sedan 1772, ak jag tror just detta
wara ett skäl, hwarföre sadana numera böra
publiceras.
Grefwe l^örnei-z Elioif Loran. Dek
är kan hända förmätit af mig at kala i elr amne,
som jag under öfwerlaggningarne innom Utskottet
icke öfwerwarik, som dessutom af kunnige
vck aktningswärde Ledamöter redan blifwic sa wäl
uplyst; men i anledning af d. olika Syn-kuncker^
under hwilka personer med lika goda afstgter be.
traktat der, torde del tilläras mig anmärka, ak
jag tror en förblandning af sjelswa amner för öfwerläggningen
har äga ruin, ar jag funnit ingen
hafwa nekar publiciteten af den i fräga warande
kevisorerues berättelse, men ak endast är fragan
om riden när den skulle börjas. Det ar i anseende
bertil som jag torde fa urweckla mitt fäkt ar se
saken. Kevisorer, såsom Ständers Ombud,
hafwa också deras gransknings-.Narr, emedan den
utgör ändamäler af deras befattning; men de hafwa
ej derföre Ständers beslutande rätt. De äro
twerrom sjclfwa underkastade pröfning, och deras
anmärkningar kunna icke anses gällande förr än
de af Riksens Ständer blifwit godkände. Ar dessförinnan
kungöra dem, wore ju således at utkasta
ibland Allmänheten blorioner, som möjligt wis
kunde wara oriktiga, som wid en framrida pröf-.
ning kunde befinnas orättwisa. Der wore at
utsätta Embetsman för ett klander, för hwilka
-
Den 24 Mars. 1061
ket de innom en längre tiderymd icke ffulle kunna
förswara sig, hwaröfwer de ej förr än wid nästa
Riksens Ständers sammankomst kunde inga i
Förklaring. Jmrycket hade emedlertid fatt fästa
sig och wore kanffe swart at genom de tydligaste
bewis utplana. Sadant kan jag för min del icke
finna billigt, och jag tror der ej heller wara nyttigt.
Wid en berättelse öfwer Stats-Werkets tilstand
mäste man komma ihåg, ar afseende äfwen
bör göras pä K-kets Säkerhet. Dä Riksens
Ständer äro tilsammans betyder der ingen ting
hwad brister som också kunna upcäckas; Ständer»
na aro rilhands för at afhjelpa dem. Men en för
tidig Kungörelse om Stats»Werkets Ulftand och
om erc möjeligen deri yppadt Uelicit ffulle emellan
Riksdagarne lätteligen gifwa en fiende urwäg at
beräkna, nar en säoan brist ej l ngre kunde bära
sig, när en Ständers urtima Sammankomst ffulle
blifwa oumgängelig, eller huru som, i brist af til.
gängar, wista behof mäste blifwit oupfylda. Alt
sädant tror jag ej wara nyttigt, ej instämmande
med dec Lands läge, som behöfwer alfvara alla sina
tilgangar, äfwen dem Opinion kan rilffapa, för at -  wara i beredffap emot möjligen päkommande anfall.
Jag finner detzukom ej hwad som förloras
med upffiurande af den nämnde Berättelsens kungörande
til desi Ständerne hunnit gransta den. Om
liden til deras sammankomst icke wore i Grundlagen
bestämd, om man icke således ägde full witzher,
ar der yrkade kungörandet en gäng ffulle äga
rum, da ffulle jag äfwen för min del önsta, at
en sävan berättelse fran Riksens Ständers Revisorer
blefwe til Allmänhetens uplysning wid hwar
-
?c>6L Den 24 Mars.
je Nevton meddelt; jag ffulle för nyttan deraf
äsidosätta de möjliga olagenhekerne, men nn kan
jag ej finna, at ett sädant Kungörande föle Ständers
Sammankomst är nödigt. Jag tror snarare
det kunde blifwa ffadeligt, och finner del obilligt,
da den granskning, som bordt föregå, derigenom göres
nästan öfwerfiödig och Ständers pröfningsrätt
således kan löpa fara at illuäeras.
Herr ^lalmorkelt, Lustaf. Det ar sa
klart som någon ting, at den som betalar mätte
öga rättighet at se huru penningarne anwändas.
Det har wid detta Riksmöte upstakt fraga om
Folk-Klasser, som ej haswa Fullmagtige wid Riksdagarne,
och således ej heller wäija kevi-Er. Huru
ffulle de fä underrättelse om anwändningrn af
medlen, derest ej Revisions-Berättelserna gjordes
allmänna genom trycket?
Grefwe L^IIsndorA, polian benning.
Til beswarande af Herr Grefwe I^iöiners Anmärkning,
at en för tidig Kungörelse af ksvismernes
Berättelse kunde i afseende pa Utländffe Magter
blifwa ffadelig, fär jag namna at den ärligen utgifwande
Tabellen mätte innefatta samma Kt-nörels
npgifter, och ffulle säledes blifwa lika ffadelig för
Utländska Magters kännedom, da deremot hwad
som ar i fräga, nemligen cletaillei-ne innom hwarje
Hufwud-^rrickel, mäste wara dem likgiltige, och således
icke derifrän hämtar någon anledning lil
wägran af Berättelsens tryckning.
Grefwe körner. Jag fär den aran uplpsa,
det fragan pä intet sätt ar at undandraga
Allmän
-
Den 24 Mars. -o6z
Allmänheten Kevi80rerne5 Redogörelse och Anmärkningar;
det är blott fraga om tiden, dä de böra
blifwa allmänna, och det ar den jag trodt ej böra
inträffa förr än wid nästföljande Riksdag, sedan
Riksens Ständer öfwer vem lemnat stt omdöme,
hwilket da kommer ak åtfölja dem i publiken.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
kroponorLäs bifall lil i:sta Momentet af;:te §.
Ropades Ja, Mej, öch VoterinZ.
Herr kekr. Jag tycker at tid ej
behöfwer förloras med Votering öfwer detta ämne.
Omständigheten som är i fräga, synes mig ej wara
af särdeles wigt: hwarföre kan icke berättelsen
xub icerL8? Ett sadant papper wete wi ju astid
blifwer sa bekant som en enarta.
Ropades Mej och Vowrin§.
Grefwe I^övennjelm, darl i4xel, ön»
stade, at om Berättelsen icke gjordes allmän, k.evisorerns
incliviciuelt äfwen borde äläggaö tystnad,
emedan ett stridigt förhållande wore emot alla princip.
Ropades Mej.
Derefter upsams och uplästes följande VotsrinZs-kroposition:
Den som bifaller ;:te §:n af
In8truÄionen för Riksens Ständers Revisorer öf»
wer Stats-Werket, Lunc;uen och Riksgälds i Lnnloiret,
sa rLstizcl-Lcl: "Sedan stevisicincn öfwer
"Stats-Werket efter förestkifne grunder blifwit
ro64 Den 24 Mars.
"fullbordad, böra Revisorerna deröfwer läka för-
falka en utförlig Berättelse, hwilken förseglad komr
''mer ar förwaras uri Riddarehus-Lan^liets /^r"cb
V ril nasta Riksdag, för ar da til Riksens
''Stander aflemnas; hörandes efter Revisionens
"flut genom Revisorernes förföra, t likhet med
"bwad som för Ar 1809 genom Stats-Utffottels
"föranstaltande skett, författas och af trycket til
"Allmänhetens kunskap utfärdas en Hies», som
"utwifar Stats-Werkers tilständ och hessaffenhek
"ril dest förändrande inkomster och utgifter"
ffrifwer
Ja.
Den som der ej will, ffrifwer
Nej.
Winner Nej, antages§:n med den förändring,
at order förseglad Utgår, och öppet lemnäs al
genom trycket kunna lil Allmänhetens kännedom
komma.
Til denna proposition ropades bifall; men
Grefwe ve la Qaröie, ^Lcob, yrkade
gt i Contra-propositionen, i stället för de osäkra
Uttrycken öppet lemnäs och kunne, matte anwändas
andra, som föreskrefwe ak Berättelsen owilkorligen
skulle publiceras. Han trodde at en Föreskrift
altid borde wara bestämd och tydelig, pä der initzrag,
fä mycket möjligt wvre, wid werkstallandet
undwekes,
(ion.
Den 24 Mars. 1065
^ontrs-proportion omskrefs Munda, och gode
kändes sadan som följer;
Winner Nej, amages §:n med den förändring,
ak order förseglad utgår, och alden utförliga Berättelsen
ffall genom trycket til Allmänhetens kun-^
stäp komma,
VoterinZen företogs genast klockan z til 12,
och slutades kl. 2 lil z, da rösterne, sedan en sedel
blifwit uttagen, hefunnos hafwa utfallit Munda:
Ja — 119.
M 86,
I anledning hwaraf ;:te §:n af Inrruckionen
war bifallen, sadan den af Stats-Utskottet i förslaget
war intagen Derefter fsrrfsrs med granskningen
af berörde instruktion,
6:te §:n bifölls,
§:n 7 bifölls pä det sätt, at, enligt gjord klo.
tion af Grefwe ve 13 6ar6io, stulle i stället för
orden ett i öanciuen och Riksgälds-Lontoiret för
tydlighetens ssull sattas, ett i L-n^uen och ett i
Riksgälds-Lontoiret. Alla de återstående §. §. 8,
9, io, ir och ir biföllos,
Herr Grefwen och Landtmar skalken
hemställde, om icke wal til Revisorer öfwer SrarsLanco-
och Riksgalds-Werken samt ti! Revisorer
öfwer Krigs-Medlens Förwaltning kunde nasta
Män
-
ro§6 ' Den 24 Mars.
Mandag den 26 Mars kl.; 5 företagas, och bägge
Walen pä en gang för sig gä pä det satt, at ä
hwarje Sedel särssilt urmärktes sex Personer sä»
som ksvisoler öfwer förstnämde z:ne Werk, och
L:ne säsom Revisorer öfwer Krigsförwaltningen.
Grefwe ve la 6aröie förmälte sig ej hafina
något ar erindra hwarken emot Walen eller
Sarret, sa mycket mer, som han derwid fann ett
medel at, med förkortande af lid, kunna förrätta
bägge Walen; men hemställde, om det ginge anat
anställa det förstnämnde Walet, cknnan de andre
Standen antagit InztrvÄionen för Stats- Lancovch
Riksgälds kevisorerne.
Herr Landtmarffalken tilkännagaf,det
han denna aston ssulle träffa de andra Riks-Ständens
Talemän, och hemställde om ej, i händelse han
af dem erhölle den underrättelse, at de öfrige Ständen
antagir Instluckioncn, Ridderffapers och Adelns
ival kunde, såsom redan wore föreflagir, aga rum
och i widrigt fall upssjutas.
Bifölls.
Uplästes och kades pä bordet följande
Handlingar:
Wördsamt ^lemona!.
Jfrän Högloft. Nidderssapet och Adeln har
til Stats-Utstottet bliswir remitteracit et af Herr
LsrlLton hos Högloft. Nidderssapet och Adeln
.den
Den S4 Mars. 1267
dm 12 nästl. Februarii upläst Memorial, sä lydan»
de:
'Det ar sa billigt förswara sina qerningar, at
"jag, med full förtröstan kil Högloft Ridderstapers
"och Adelns rättwisa, wagar anföra en händelse,
"besynnerlig, men fullkomligen rättfärdigande Full"mägtiges
i Riksgälds-Lontoil-i-r acgärd i det omtvistade
befordringsmål, hwarom Herrar Kevidv"ror
sä wäl 1805 som 1807 widlöftigt lemnat Högloft.
Stats-Utskottet del, och hwilketHerrar
"vjsorsrL förhållande Ståts-Utskottet gillat.
"Fullmägtige trodde sig pä goda och för <tn"toiret
förmonliga stal gjort denna befordran, men
"til ytterligare styrka, får jag äran för Högloft.
"Aidderstaper och Adeln upläsa Hemliga UrstottecS
"Ar 1822 gifna befallning til Fullmägtige uti Riksgälds-Lomoiret,
ac befordra da warande Lomrol"leuren
8cbenbsr§ pä (lontoirets OrclmariL Stat,
"och synes derföre at Herrar Uevikorer8 Ar 1305
"gifna Lxpe6ilion, som förebrärFullmägtige/ akmed
"misthushaUningfoc werket hafwa befordrat en
"främmande perfon, wara tilkommen i saknad af
"riktige upgifter.
"Jag har aldrig hört talas om detta hemliga
"Utstottets förordnande, men det bör intet möjligen
"hafwa warit okändt för Lecl-etel-Ei 8)'IVLN, dä
"han, i alla mål som rörde Riksgälds-Lomoiret,
"förrättade damris-tjenst i nämde Hemliga Utstött,
"och sedan wild revisionerns och Stats-Utstottel wa»
"xit ZeerLterare.
"ödmjukeligen anhäller jag, ak Stats-Utskottet
-
io6g Den 24 Mars.
^tet matte anmodas lemna nu warande Herrar Full"magrige
i Riksgälds-Lonkoiret delaf detta förord»
"nande til efterlefnad; äfwen ar fa wanda mig med
"detta mitt ödmjuka Memorial til de öfrige kssxeHl"ve
Sländen."
Stockholm den 12 Februarii 1810.
Lclv. Larlsson.
I anledning häraf har Stats-Utstoktet infordrat
Kongl. Secreksraren Salvans närlagde förklaring
, den Stats-Utffoctet efter anställd granstning
och jämnförelfe funnit til alla delar öfwerensstämmande
med Niksgalds-Lontoirets och ^svisionshandlingarne.
Och da härigenom ar ukredk, at Högloft.
Hemliga Ulstorlets Ks^olution finnes inrsAiskrsraä
och in original; inbunden ibland Niksgälds-Lontoiret8
Handlingar för ar 1800, lil hela deHinnehäll
intagen uti Herrar Fullmagtiges fanik Oommissarjacsts
?rokocoII, blifwit meddelt lik. Kudlau och
8ciisnker§, och dehutom wid flera tiifällen hos Herrar
Fullmagtige warit uti staga; sä har Statslltftottet,
wid flikt förhållande, saknat all anledning,
at, enligt Herr Larlsson» begäran, tilstyrka,
det Herrar Fullmagtige ssulle lemnäs ytterligare
del af en un Riksgalds-Lontoirst redan tilgangrlig
och derstädes sa gansta wal känd handling.
dlt Resolution icke warit obekant för 1805 ars
Herrar lLvborsr, derom wittna deras krotocoll,
hwaruti den til hela dest innehåll ar införd. Och
da
Den 24 Mats. 1069
dä Slctts-Utssotttt ej allenast genomläst de wid Re
vikionerne
hällne krutocoll, utan sarstildt granjkat
alt hwad svin ägt gemenffap med den emelian Herrar
Kevisorerne och Herrar Fullmagtigel upkomne
twist, angäende ^>r. ^c!'.enb^rZ8 befordran, bör icke
kunna fattas uti staga, at ju Srars-Utffocter ocksä
hast sig ke80luciLmen bekant.
Stats-Utssottet wit icke uptaga Riksens Höglofi.
Ständers dyrbara lid med någon ytterligare
6ecHcaeion af et ämne, hwilket Uti 1307 ars ckevisions.
berättelse, hwakäf er srgn^umt åtföljt StatsUtstottets
allmänna betänkande om Riksgälds>Werker,
ar sä omständeligen urredt, och bwilket redan
tmdergätt Riksens Högloft. Ständers granffning.
Stockholm den 16 Mars 1812.
Pä Högloft. Ridderffavets Pä Högwördige Präoch
Adelns Ledamöters ste-Ständets Ledainö
wägnar
ters magnar
Qäe8 rlc-ming. st 'linZstaclius.
Pä Wällofl. Borgare-Stan- Pä Hederwarda Bönders
Ledamöters de-Scänders Ledamö
wägnar
ters wägnar
LuZel. ^loti. Ericsson.
kröäelius
-
Ut.
Allerödmjukaste lviemonal!
Riksens Högloft. Sränders Stals-Utstott hav
höggunstigt täckts infordra min förklaring i anledning
-
ro7S Den 24 Mars.
ning af Herr Krigs »Rådets och Riddaren
carleson» hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
den 12 innewarande manad upläste och derifrån
lil Högloft. Stars-Urskottet remmitterane lvleinoriäl,
hwaruti Herr Krigs-Radet ibland annat be»
hagar yttra, ar Herr Krigs-Radet aldrig hörr omtalas
Högloft. Hemliga Utskottets den 8 Junti
1800 meddelre Resolution uppå Lx^eäilions-Bvk»
hallaren ivid Utrednings-Oegai-temeiuet L. 6. kulllaus
och Lontrolleuren LcliLnborgs ansöknin»
gar, men at det intet möjligen bordt hafwa warit
okändt för ^LLrc-teraren Silvan, som, i alla mäl
som rörde Riksgälds» Lontoiret, förrättade I>lot3iiLtjenst
uti nämnde Hemliga Utffokt, och sedan ivid
Uevisionerne och Statsutskottet warit Leci-eterars.
Och da detta yttrande sammanbindes med Herr
Krigs-Rådets nyttjade uttryck uti näst föregående
xeriocl, der orden lyda salunda: och synes derföre,
at Herrar Usvisorers ^ 1805 gifne Lxpe6ition,
som förebrå Lullmägtige al med mitzhushällning
för werkst hafwa befordrat en
främmande person, wara tilkommen i saknad
af riktiga upgifter, är nog patagligt at Herr
Krigs-Rädet asyftar en beskyllning emot mig, ar
hafwa ifrån Herrar kevisorernes och Högloft. Stats»
Utskottets kännedom undanhållit berörde Resolution.
Det bör wisserligen förefalla mig högst owäntadt,
ar Herr Krigs-Radet pa et fä bestämt och aft
görande sätt kunnat yrka, at Herr Krigs-Radet
aldrig hört omtalas i fräga warande Hemliga Ut»
skottets Uesolution, dä likwäl flere omständigheter
göra motsatsen af et sadant yrkande myckel sannolikt.
Hög
-
Den 24 Mars. 107;
Högloft. Hemliga Utffottets förenämnde Resolution,
som ar inre^istreraä sub N:v 675 och
m OriZinali inbunden ibland Lontoirets handlin»
gar för ar 1800, har den 26 Junii samma ar til
hela sitt innehall blifwit intagen uti Herrar Fullmägtiges
krotOLoll, under 8 §. extrlläeraU lil lit.
kublau och 8ckk-nberF, samt meddelt Lommissarialet
och införd Uti dest krotOLoll för den ^5 Julii
i8oo, ka§. 67.
Herrar Fullmägtiges nytzberörde krotocoll för
den 26 Julii i8oc>, hwaruri lxcsolutionen ar intagen,
har blifwit jusrersät den 7 näst derpå följande
Julii, dä Herr Krigs-Rädet warit närwa»
rande.
Wid flera andra tilfallen, dä Herr KrigsRädet
Larlsson warit närwarande, har Resolutionen
ocksä kommit Uti fräga, hwarpä säsom exempel
mä anföras.
r:o. Har lit. 8ckenber§ Utl en til tzerrar
Fullmagtige ingifwen ansökning om et Bokhallareförordnande,
(iniezistreraä sub N:o II18) äberopat
Högloft. Hemliga Utffottets liesolurion, hwilken
ansökning hos Herrar Fullmägtige blifwit föredragen
först den 22 September 1300, och ytterligare
den 9 derpä följande October; — och bägge dessa
dagar har Herr Krigs-Rädet warit närwarande.
2:0. Resolutionen är sedermera Åberopad, sä
wäl Uti Lomm issariatets afgifne och sub N'.0 I,Z5 l inreAistreraöe
försiag til en Kevi^ois befattning, hwartil
Ht. SclienberL warit sökande, som Uti denne
sist
-
I07S Den 24 Mars.
sistnämndes öfwer detta förslag anförde beswär/
inreZistreraäe sub N:0 iZ75»
Dessa handlingar hafwä blifwit föredragne deri
27 November 1802, da Herr Krigs-Rader karleson
äfwen warit närwarande. Och wik der Åtminstone
synas, fom hade Högloft. Hemliga Utskottets
lie^olution wid siftberörde tilfalle bordt wäcka särskildt
upmarksamhet/ enar ä ena sidan Lominissariatst
Uti deft förslag ansett In. 8ckenberZ, i stöd
af samma Resolution, icke kunna deta upföras,och
ä den andra lit. 8ckenber§ Uti dest anförde beswär
sökt förklara Resolutionen til sin fördel»
z:o. ?rotocol!et för den 27 November eller för
samma dag Lommisssriatets, förslag och lit. Lekenbei-HL
beswär i sammanhang med Revisors.kjellstens
tilsättande pröfwades, blef justeraät den 4 nästpäföljande
December, och da afgaf nu mera aflidne
Riksdagsmannen kl-its kelsson en ffriftelig Reservation
emot ScKenberZs ärhallne förordnande, at
tills widare förrätta den af Herrar Fullmägtige
pa behaglig tid inrättade Revisors befattning , och
deruti Riksdagsmannen yttrade sin tanka om rätta
förständer af Hemliga Utskottets Resolution.
Sistberörde dag eller den 4 December föredrogs
äfwen et af Loinmisssriatet ingifwit och ruk N:v
1409 inrezistreracit klemorial, hwaruti yrkas answar
a lin LcKenberZ, för de af honom Uti ofwan
omförmälte beswär öfwer Lommissaiiatets förslag
til Revisors-besättningen emot Lommissariatet mitzfirmeliga
ffrifsätk Af denna särskildta anledning
kom Sckenbergs Befwars-ffrift, hwaruti han sä
högeligen aberopat sig Hemliga Utffottets Resolution
-
Den 24 Mars. 107g
tion ä nytznamnde fräga, och, enligt Herrar Fullmägtiges
dä fattade beslut, stulle lie.' nlzerZ
förekallas, och inför kiotocollee undfä förestä.ming.
Ar fjelfwa Befwärs-striften blifwit upläst,
innan verra bestut farrades, bör wäl icke gerna
kunna fattas riri lwifwelsmäl, sa wida ordalagen
uri samma ffrifr nödwandigt stolar bestämma beflutet.
Herr Krigs-Nader har warit närwarande den
4 December, dä alt Verra hos Herrar Fullmägtige
förefallit.
Det torde wal handa, ar kesolutionc-n oftare
kommit i fräga, ehuru min af andre göromäl uptagne
tid icke medgifwit, ar genomgå alla Lontoret8
handlingar sedan 1802 ars Riksdag, men de
redan anförde exempel torde wara rilracklige ar adagalägga,
der kesolutionen icke bordt wara någon
okänd handling inom Riksgälds-Oontoir?t, och at
Herr Krigs-Nädet warit Uti rilfälle at åtminstone
höra densamma omtalas, om ock den icke stolat ädraga
sig Herr Krigs-Rådets särstildta upmärksamher.
För Riksens Högloft. Ständers Herrar Kevisoier
har Resolutionen wisserligen icke warit undangömd.
Uti Oncellie-afdelningen wid 1805 ars llsvision
har Resolution blifwit upläst och til hela dest
innehäll intagen uti afdelningens krotocoll för den
Sjette Landet» N:» 68.
rv74 Den 24 Mars.
22 November. Detta Afdelningens krotocol! hae
wid mälers föredragning och afgörande uri Herrar
Revisorers klen» den 26 Nov. blifwit »plast, samt
krotocÄIet häröfwer fttsteraät den 2 December.
Wid 1827 ärs Revision äro pä OgneellisAfdelninaen,
pä färt dest krotocoil wittna, alla pä
samma Afdelning wid icho; ars Revision hällne
krotocoll uplaste och följaktligen äfwen Rrotocoller
för den 22 November 1805, hwaruti Resolutionen,
enligt hwad ofwanberördt ar, sinnes intagen.
Jemwal har Resolmiouen blifwit äberopad
Nti 1827 ars Herrar Revisorers berättelse, af hwil»
ken et 'Rransumt ärföljt Högloft. Stats-Urskottets
allmänna Betänkande om Riksgälds-Werket.
Af alt detta tacktes Högloft. Stats - Utskottet
höggunstigt sinna, at Herr Krigs-Radet til dest e«
mot mig gjorda anmärkning icke ägt nägon grundad
anledning, och torde jag fä utbedja mig, säsom
en utmärkt gunst, at Högloft. Stats-Utskottet,
efter at hafwa granskat och jämfört mina upgifter
med de af mig aberopave Handlingar, täcktes
meddela särskildt intygande om deras riktighet.
Stockholm den 5 Mars 18^0.
L. Silvan.
- Wördsamt ^lemona!!
Med anledning af Friherre Lortig Ruävi^ Stael
von l-kolsteins hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
wackre och genom Rroocolls-Utdrag af den 14
nasti. Februarii til Stats-Utskottet remitteraäe ytr
t>U!gare motion, det mätte Niksgälds-Lontoiret ä
läsggH
-
Den 24 Mars. -275
läggas at afgifwa förklaring, af hwad orsak beloppet
af Bcwillningen för den del af Socker som
stamplas wid Hall-Rätterne, blifwit wida mindre
uptagit i Riksgalds-Oontoirets afiämnade sammandrag
, an man as erhällne upgister ifrån GeneralLandt-Tulls-Diretticinsn
funnit böra wara influtit,
har Staks-Utffottet genom Herrar Fullmägtige infordrat
wederbörandeS förklaring, hwaruci weder»
börande, med Åberopande af bilagda upgifter fran
General-Landt-TuIIs-6olito>ret, efter hwilka Bewillningen
för ären 1304, 1325, 1326 och 1327 uti
de wid Riksgalds-Oontoirst uprattade sammandrag
blifwit uptagne, anfort, at som dessa upgifter warit
provisionel!-; och gifne innan upbörden blifwit
redowisad, sa har handt at densamma sedermera
blifwit högre, an den förm förflags-wis warit up»
gifwen, hwilker förorsakat den skiljaktighet somwi»
fat sig emellan de i Riksgalds-Ooncoiret uprattade
sammandrag af pfovisionelle förflag, och de sedermera
efter upbördens ingäng infordrade bestämde
upgifter. Stats-Utssottet, som för egen del icke
har nägot at tillägga hwad Stats-Utffottet, angående
förewarande fräga uti dest förut afgifne utlåtande
i allmänhet anfört, fär nu wederbörandeS
vfwannämnde förklaring til Högloft Ridderffapets
och Adelns bepröfwande ^vördsammeligen öfwer»
lrmna» Stockholm den 16 Mars 1312.
Pä Högloft Ridderffapets Pä Högwördige Prästeoch
Adelns Ledamöters Ständets Ledamöters
wägnar wagnar
Claes kleming F. Ilnzstaäras.
" Pä
ro?6 Den 24 Mars.
Pä Wällofi. Borgare- Pä Hederwarda BondeSländets
Ledamöters Ständers Ledamöters
wägnar magnar
^br. Ln^el. Lricsson.
dl. krööelius.
Afffrifrer af Afssrifter.'
krovisionklle upgift pä influten Bewillning wiö
Landt-Tulls Werkst i Swerige och Finland ät
1804, naml.
Bewillning af Löner m. m. - R:d. 41: 2Z. 7.
Dito af Sill och Tran - 4,845: r. io.
Dito af Såcker - - 2,798: 29. 7.
Dito af Tegel - - 1,396: 19. 7.
R:d. 9/^81: 26. 7.
Stockholm af General-Landt-Tulls första Kamerer
rare-Lontoir den 24 Aug. 1305.
dl. lxikborZ»
Lika lydande med On§m3iet intygar
^soli. dl. dl^trell.
KeZistr. wid R. S. Riksg. Lont,
krovixionelle upgift pä influten Bewillning
wid Landt-Tulls-Merker i Swerige och Finland
är -825.
Be
-
Den 24 Mars. 1277
Bewillning af Löner m. m. ester iZos ärs December
manads förslag - - 5Z'. i?. n.
Af Sill ock Tran » - - 1,805: 24. 7.
Dito Såcker - - - Z,Z5>o: 17. 4-
Dito Tegel - -  1,704: 18. 2.
R:d. 6,953: zo.
Stockholm den 7 Iunii 1806.
dl. I.ökdorZ.
Lika lydande med OriZinziet intygar
I. dl. dl^tLSll.
I^sZistr. tvid N. S- Riksg. L!ont.
?>-0Vl8ioneIIe nygift pa influten Bewillning
wid Landt-Tulls-Welker i Swerige och Finland
är 1806, efter samma ars December manads förslag.
Bewillning af Löner m. m. - 5?: Zi.
Dito af Sill och Tran - - 10,217: 5. 6.
Dito af Såcker - - Z,?4o: zi r»
Dito af Tegel - . 1,575: 46. 10.
R:d. 15,191: r8- 5.
Stockholm af General-Landt-Tulls r:sta Kamere»
rare-Oontoir den 1 Junii 1807.
dl. I^ökborz.
Lika lydande med Originalet intygar.
dl. dl^trell.
l^egktr. wid R. S. Riksg. Lont.
?rov>8ioneUe npgister pa influten Bewillning
wid Landt-Tulls-Werkel i Swerige och Finland
ro78 Den 24 Mars»
Bewillning af Löner - R:d. 76: 19. 2.
Dito af Sill och Tran - 11,372: 20. 6.
Dito af Såcker - » 3,728: 39. 9,
Dito af Tegel r » 1,364: 17. 5,
R:d, 16,542:
Stockholm den 31 Maji 1808.
Isi. I.öfbor§,
Lika lydande med Originalet intygar
I. Isi. Isi^trell.
- ^egistr. y)id R- S. RikSg. cont.
Uplastes och ffulle hwila til nästa Riksdag,
följande:
Wördsamt Memorial k
Bl eonstitutiolls-Utffotkek har Riksdags-Fullmägtigen
för Fahlu Bergslag och Utskottets Ledamot
Herr O-Mn inlemnat et sirifteligtan»
förande, »ney forsing til rättelser i Regerings-Formens
49 och 6i asystande en tydligare ut»
rryckr mening af dessa genom deras fullständigare
UeclaLtian.
Utskottet har, efter öfwerwägande häraf, lika
med Herr ^S8e.-,0ren Oabn funnit, ak 49 H:ens ordalydelse
lätteligen kunde, genom en altför bokstaflig
tolkning, misnydas, och Riksens Stander am
tingen anses pliktige, at, utan allt ival afärstider
samnrankomma pä en nästan til dagen förut bestämd
sermin, eller ock berättigade ak upsijura Riksdagen
-
Den 24 Mars: rv79
M til 6, 7 eller flera ärs mellanständ frän den
sist hällne, ar tillika, ivid jemnförelse af denna §.,
och hwad 6i tzmomBewillningens utgäende stadgar,
den följd möjligtwis skalle dragas, at ätminstone
för hwarannan Riksdag, er ar blefwe utan Bewillnings-afgift,
fa wida ej Riksens Ständer til
Urtima Riksdag kallades. Af dessa anledningar,
samt för at afhjelpa all twerydighet och fullkomligen
förena dr bada i fraga warande H. §., fär Utskottet
wördsammeligen föresiä följande förklaringar
deraf, för at wid nästkommande Riksdag af Konungen
och Riksens Stander pröfwas och afgöras.
Första ?UNÄSN af 49 §- komme at rt^Iiserss
salunda: Riksens Ständer skola, i kraft af denna
Grund-Lag, hwart femte ar sammankomma.
Uti hwarje rc.
Uti 6i §. ffulle första Momentet erhälla föl»
sande KeäsÄion.
Alla afgifter, som Riksens Ständer under
de i föregående §. nämnde titlar beror!»
-ar, stola utgöras »ntil slutet af det ar, under
hwars topp den npa Bewillningen af Riksens
Ständer faftställdt blifwit.
Stockholm den 5 Martu i8ro.
Pä constitnuonL-Utffoktets magnar
Llaes kleming. L. von liorenstein.
1)3». Aberstein. 1-I^ck.ert.
O. Valerius.
Up
-
iOZo Den 24 Mars.
Uplastes och kades pä bordet följande:
Utdrag af ?rokocol!et, hällit i Riksens
Högloft, Ständers allmänna Beswärsoch
Oeconomie-Utskott den 12 Mar-!
lii itzlo,
S. D. Företogs til granskning 6:te kunder,
af Hederwarda Bonde-Ständets genom krotocollsUtdrag
den 21 Justi sistledit ar, til Utskottets be»
redande och närmare utarbetande öswerlemnade yrkande,
hwilken piwK innefattar pästäende, at En»
stiftes och Storskistes-författningarne mäga öftverfes
och lampas efter behofwen och omsiändigheterne
pä olika orter, och at emedlertid i synnerhet En»
stiftetförfattningarne ina inställas til deras werkan,
pa der widare olägenhet ej mätte af dem blifwa
en följd.
Ehuru det icke kan bestridas, ak wista locs,
ler uti Verta widsträckta Rike aro af den beskaffenhet,
at Enstiften der arv anwändbare och mera
skadlige an nyttige, finnas dock flere Orter och
större Landsträckor, hwareft sadane Skiften ^med
största fördel, bade för enskilta Jordägare och Åkerbruket
i allmänhet, dels redan stedt och dels framdeles
kunna werkställas. Storskiftes-Förordningen
af Ar i78z har, enligt Utskottets ranka, flere brister
och medför ofta större olägenheter än Enskiftet
Förfaktmngarne, hwaribland kan räknas den
för ett wgl inralradk Jordbruk hinderliga omständighet,
at Storskifte af Aker är tillätit i flera
Skiften och Tegar. Nar härtil kommer at En-.
ffiftes - För ordningarne påbjuda, at wiste gode Män,
ival
-
Den 24 Mars. roZr
malde af Jordägarns kjelfwe och kunnige i Landthushållningen,
stola bedöma om och huruwida det
sökte Enskiftet ar lämpligt och nyttigt, sa synes
den öfwerklagade olägenheten icke wara särdeles at
befara, da Utstottet deh^rom är öfwertygad om
den båtnad för Rikets Åkerbruks skötsel, Enstiften
i allmänhet medföra, och hwilken redan fullkomligen
wisa c sig i de södra k-ovm^-ne, fastän samma
förrättningar, gemensamt med alla stora Företag,
i början pä sina ställen mött någon swärigher
och fordrat medel, hwilke endast i framtiden
ersättas, kan Urstotkct för sin del icke understödja
det Hederwärda Bonde-Srändets yrkande, ar desse
Författningar matte til deras werkan genast inställas.
Utstottet anser sig likwäl, i anledning af
Bonde - Ståndets derom yttrade önskan, böra wördsammeligen
tilstyrka en underdånig hemställan til
Kongl. 'Majit, om icke Kongl. Majit Nädigst skulle
täckas lata öfwerse de sä wäl för Storskiften som
Enstiften i Allmänhet warande Författningar, pä
det de samma i de delar deraf, som til wista Orter
ej äro lämpelige, efter omständigheterne mä
kunna rättas och förbättras, men emedlertid och
inril dest en sadan förbättring hunnit werkställas,
böra, efter Utskottets tanka, de gällande EnstiftesFörfatlningarne
lända lil efterlefnad. Ilt «upra.
Lx krotOLvilo
k. ss I>let2el.
Utdrag af?sotocoll6t, hallit i Riksens Högloft.
Ständers Allmänna Befwärs- och
O^ouomle-Utskott den lv Martii i8
S° Företogs til granstning och afgörande
-
rvgr Den 24 Mars.
de 2:ne frän Högloflig- Ridderssapet och Adeln tis
UtflottLk remitterade Memorial, neml.
1:0. Af Herr ^siversten och Riddaren TKren^rsnat,
innehallande Förslag til inrättning af ett
Åkerbruks-Lollegium tll Landt-Lulturens befor»
drande m. m.
2:0. Af Herr Häradshöfdingen ^lsnnerstam,
hwaruri förefläs: s) At Lag-Utskottet samt Allmän»
na Befwärs- och Oeeonomie-Utffottet mätte up»
dragas, at genomgå Byggnknga- och Handels»
Balkarne, och anteckna de ställen, hwilka säfom
veconomiska Författningar böra frän Civile- och
Criminal-Lagar skiljas, samt utmärka de Försatt»
ningar och Föreskrifter, hwilkas uphäfwande wore
för det allmänna nyttigt, och upgifwade förändringar,
som uti de öfriga borde ske; b) at större och
mindre Hushälls-Salljkaper öfwer hela Riket
mätte inrättas. Warandes et särskilt xrojeK bertil
lckemorialet bifogat.
Wid öfwerläggning i ett sammanhang om de
ämnen, som i dessa Vlemorialsr innefattas, kunde
Urssottet, som redan den 7 Augusti förledit är hoS
Riksens Högloft.^ Ständer tilstyrkt hwad Herr
Glänne, stam, .angående Oeconomiska Författningars
skiljande frän Allmänna Lagen nu förestagit, ej widare
nägot utlätande deröfwcr afgifwa.
Hwad Herr Afwersten Lbrengranat ^rojeÄerak,
fann Urssottet wal äga mycken förtjenst, men
Utssorret trodde likwal, at innan Hushålls-Sällskapen
bliswit i Lands-Otterne mera allmänt in
'
rac
-
Den 24 Mars. ic>8)
,attade/ skulle det föreflagna Åkerbruks-colleZium
ej kunna komma til en nyttig iverksamhet. Deremot
ansag Utskottet sig böra lil alla delar bifalla Herr
kvirrnnerstamL Förslag, säsom i Utskottets tanka in»
nefattande alla de utwägar, som för närvarande
torde kunna förestås til minnande af det äsyftade
ändamälet, och, säsom äfwen i hwad deruti yttras
om en förändrad OrZLnisation af Patriotiska Säll»
stapel, i der närmaste bidragande til hwad Herr
LlrrenZrariLt, med det af honom förestagna Aker»
bruks-LolleZium, äsystat. Och skulle Utskottet wörd»
sammeligen tilstyrka, at detta Förstag, som harwid
bifogas, och hwilket Utskottet fann innehålla
sanna och rigtiga Grunder för Hushalls-Sällstapers
inrättning, matte af Riksens Högloft. Stan»
der til Kongl. Maj:ts eget Rädiga bedömande
öfwerlämnas, med underdånig anhållan derjemte,
at Kongl. Maj.t genom dest Befallningshafwande
i Räder täcktes lara upmana Landets Jnnebygga»
re at sa wäl Socknewis som Lanswis inrätta dessa
Landthushällnings-Sällffap, eller sädana Hushäll»
nings - Nämnder, som i Hushällnings«commltteens
underdåniga Inlaga til Kongl. Maj:t af är 1793
blifwit förestagne. Hwilket alt genom detta krowcolls
- Utdrag Riksens Högloft. Ständer wördsammeligen
stulle underställas. 8upra.
Lx krotocollo
k. dltztrel.
Up»
^)Härw!d war fogad Afffrift af Herr Nsnnsrr-ksms den
2i December rZoy hoS Högloft. Ridderskapet och
Adeln uplD Förflag til inrättande af HushällsSallstapcr,
hwilket i protokollet fyr samma dag
finnes imtaget.
ro84 Den 24 Mars.
Uplästes all r§otmslii följande frän StatsUtffomt;
Wördsamt
^lemoriLl'
Sedan de kespeAivs Riks-Standen stadna!
twä Ständ emot Ständ uti den wid Stars-Kegleringer,
wackre Fraga, huruwida Lönerne och vexutst-weden
för Hennes Maj:t.Enke-Drottningens
Ofwerste - Marskalk och Öfwer - KammarHerre
borde af Hennes Majus Underhalls-Lumma
urga eller ock särskilt a Stat upföras: Och RiksStänden
uti meddelte k-otoeolls^ Utdrag af d. 8,
9 och iz i denne manad bcflutir, at detta ärende
ffulle af det förstarkca Stats-Utskottet, pa sätt
Negerings-Formen uci 69 tz. förestrifwer, med Riksens
Ständers rätt afgöras, sä har Srats-Utssottet,
förstärkt lil 120 Ledamöter, i dag sammantradt,
och detta Ärende ril afgörande företagit.
Efter det Handlingarne blifwit uplaste, Voterings-Sedlar
utdelre, samt pa manligt sätt en Ledamot
utlorrad, har följande VotLring» - k, oposition
blifwit framstald: Den som will, at Lonerne
och veputst-weden för Hennes N?aj:t EnkeDrottningens
Ofwerfte-Marstalk och (AfwerLammar-Herre
afdraga? fran Hennes Maj:ts
Underhalls-Lumma ochsärskilr til bemälte Embetsmän
af Stats-Loinoiret anordnas, skrifwer
ja, den det ej will, skrifwer nej; winner nej;
sa kommer Hennes Mahr Enke-Drottningen
at hädanefter som hittils oafkorcadt upbära
den henne anftagne Underhalls-Lamma af 66,666
L:d. Z2 st. om Äret samt i fraga warande
Lö
-
Den 24 Mars. ivgz
Löner och veputst-we- ar upföras pa allmän,
na indragnings. Staten, at wid nu warande
jnnehafwares afgång til Stats U)erket indragas
och besparas.
Efter VotermZs Sedlarnes uphamtande och
öpnande befunnos 94 Ja och 25 Nej, och som
ja munnit, sa komma i fräaa warande Löner och
IXpurat- wed, at af Hennes Maj:t Enke-Drottningens
Underhalls-8umma afdragas och innehällas,
och af Kongl. Stats-Lomoiiet lil dessa Embets»
Man särskilt anordnas. Hwilket förhällande Srats»
Utffottet får ti! Riksens Högloft. Stander härmedelst
wvrdsammeligen tilkännagifwa. Stockholm
den 19 Marö 1810.
Pa Högloft. Ridderskapets Pä Högwördige Präoch
Adelns Ledamöters ste-Standets Ledamömäguar
ters magnar
Oaes ?Iewin§. Ib. Weiäman.
Pä Wällofl. Borgare- Pä Hederwarda BvndeStändets
Ledamöters Ständers Ledamöters
magnar magnar
I. 8cbmi6t« ^ob. ^ric^son.
kröäclius.
Wördsamt ^Iemorik>1.
Wid granskningen af den 36c- Stats
KeAlcrmAen
har uri de l^ezpeÄivs Riks-Ständer!
fräga upstätt, hnruwida de 8,062 R:d., hwilka
blifwit Hennes Kongl. Höghet Prinsessan §01^1^.
ro86 Den 24 Mars.
HI.LLKIMH tillagdt i ersättning för förloradt
inkomster af Stiftet Quedlinburg, borde indragas
eller ock fortfara til deh Hennes Kongl. Höghet
erhåller nägon motswarande ersättning; och som
lwa Stand stadnat emot 2, sä hafwa uti kromcolls
- Utdrag af den 8, 9 och iz i denna mänad
Ve kespeLive Riks'Standen ärer förwist delta
ärende lil Stats-Utffottet, ar, förstärkt pä sätt
69 §. i Regerings-Formen innehäller, detsamma
afgöra»
I detta afseende har Srats-Utjkottet, til 120
Ledamöter förstärkt, i dag sammanrrädt, och sedan
handlingarne blifwit uplaste, samt af de 120 en Ledamot
pä manligt sätt blifwit utlottad, har följande
Votering, proposition blifwit framställd:
Den som wil, at de 8062 R:d., hwilka genom
Longi. Brefwet den 4 Lebruarii 1829
blifwit tillagde gennes Longi. Höghet Prinsessan
i ärlig ersättning
för förlorade inkomster fran Stiftet (Quedlinburg,
stola ifrån och med innewarande äcs
början uphöra, och til Stats-Werket indragas,
strifwec Ia, den det ej wil, strifwer lTlej,
winner t^lej, fä kommer Hennes Longl. Höghet
prinsessan §0?l^l^ at förblif
wa
i orubbadt ätnjutan-e af ofwannämnde
8062 L:d., til dess hon erhåller nägon motsvarande
erfattning för förlorade inkomster af
Strftet (Quedlinburg»
Efter Voterings-stdlarnes utdelande, äteruphämtande
och öppnande, hafwa befunnits 80 Ja,
och
Den 24 Maks. 1037
och g8 Nej, sedan en VotcrmZs-sedel som war half
inlagd llifwir cassergcl; och som Ja således wunnit,
sa komma de 8,062 R.d., hwilka warit Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan SOl
Hdl/v tillagde i ärlig ersättning för förlorade inkomster
af Stifter Quedlinburg, ar ifrån ock med
innewarande ars början uphöra och lil Stats-Werket
indragas.
Til Riksens Högloft. Stander får Skats-Utffottet
detta förhållande wördsammeligen anmäla.
Stockholm den 19 Mars igro.
Pä Högloft. Ridderflapets Pä Högwördige Präoch
Adelns Ledamöters ste-Sränders Ledamö»
wägnar ters wägnar
Claes ibleminZ. Ib. Weidman.
Pä Wälloft. Borgare» Pä Hederwärda BonStandets
Ledamöters de-Ständers Ledamö»
wägnar ters wägnar
Lcbmiilt. ^ob. Lricsson.
frödelius.
Wördsamt kvlemonal.
Uti meddelte krolocolls-Utdrag af den IZ,I4
och 15 i denna mänad, hafwa de äesxeLive RiksSränden
förordnat, at som i fragan om anwändandet
eller förwaltningen af de ledigwarande eller
framdeles ledigblifwande Kongs- och KongsLadugardar,
2 Stand stadnat i det besiur, ar de
böra styckas och til Skatte försäljas, och 2:ne Ständ
derenm förklarar, ar Ye höra ut-arrenderas. sä
borde
ro88 Den 24 Mars.
borde detta ärende af Stats-Utssottet med den L
7z §. af Riksdags-Ordningen stadgade förstärkning
af Ledamöter, och pä fatt samma §. omförmäler,
med Riksens Ständers rätt afgöras.
Til full örande häraf, har Stats-Utssottet,
lil 120 Ledamöter förstärkt, i dag sammanträdt, och
efter der Utssottet lärit sig handlingarne föreläfas,
samt en Ledamot pä wanligt sätt dlifwit utlottad,
hafwa de öfrige röstat öfwer följande framställde
Votering proportion:
Den som wil, ar de nu eller framdeles ledige
blifwande Kongs- och Kongs-Ladugärdar mäge
försäljas, hwartil grunderne och wilkoren blifwa
et särssildt öfwerläggnings-ämne, ssrifwer Ja,
den det ej wil ssrifwer Nej, _ winner Nej, sä
komma de hädanefter ar pä öppen ^nätton til den
högstbjudande Ut-arren6erg8, och komma i bada fallen
de dir anflagne Krono-dagswerken at til Kongl.
Maj:c och Kronan indragas, och efter Markegängspris
lösas.
Sedan Voterings-sedlar blifwit utdelte, äterUphämtade
och öppnade, befunnos 70 Ja, och 49
Nej, och som Ja således wunnit, sä komma de
nu eller framdeles ledige blifwande Kongs- ochKongsLadugärdar,
at försäljas efter de grunder och wiktor,
som af Nikfens Högloft. Ständer närmare
komma at bestämmas. Och får Stars-Utssottet
den salunda aflupne Voteringen lil Riksens Högloft.
Ständer härmedelst wördsammeligen anmäla.
Stockholm den 19 Mars i8ro.
Pä
Den 24 Mars. 1089
Pa Högloft. Nidderssavets Pä HögwördigePräoch
Adelns Ledamöters ste-Srandets Ledamöwägnar
rers magnar
Llaes kluminZ. IL. LVeiäman.
Pä Wallofl.Borgare-Stänr Pä Hederwärda Bondels
Ledamöters de-Srändets Ledamö
magnar
ters wägnar
^br. Ln^el. ^n6ers vilsson.
dl. Lrööelius.
Högloft. Ridderssapet och Adeln åtskiljdes kl.
s til 4 e. m.
In li6em krotocolli
6. Lilvarsrolpe.
Mändagen den 26 Mars.
plenum klockan 2 5 eftermiddagen.
Herr Grefmen och Landtmarskalken
tilkanna af, ar Friherre lckaLklean, NutZer, hade
aflagt sig sttc rum bland första Llgssenb Herrar
LIeäorer.
Friherre dlannerlieim, I^nrs^UAU5t,
anhöll, ar innan det nu förestående Walet til Nevi
vier begyndes, Ridderssapet och Adeln mätte
afgöra, huruwida Sedlar, pa hmilka endast 6
Namn, pä Revisorer lil Stats- Lanea- och Riks
galds
Sjette
Bandet. N:o 69.
ross Den 26 Mars. e. m.'
gälds-Werken, funnes, men de andre twännebsvisorerne
öfwer Krigsmedlens Förvaltning ej wore
upförde, matte galla och antagas eller förkastas.
Grefwe böevenl^elm, Larl Losta,
instämde äfwen häri.
Herr ^oräenstolpe, Hnäers. Medförundran
hör jag en wärd Ledamot wäckt staga,
at om en Walsedel skulle blifwa aflemnad med blotta
6 Personers Namn uppå, den dock skulle anses
gällande. Men da Herr Grefwe» och Landtmarskalken
uti förra klennm (da framställning skedde
om Walet, som nu i dag kommer at förehafwas)
ej allenast gjorde en ordentelig broposition
uppå, at 6 Ledamöter skulle wäljas til Revisorer af
Stars- banco- och Riksgälds-Werke», samt ä
samma Walsedel äfwen skulle utföras twänne Personer
til bevirorer af Krigsmedlens förwaltande,
hwilken broposition blef af Nidderstapet och Adeln
antagen, och med uttryckelig! förbehäll, at da anflag
til vftanamnde Wal skulle göras, der tydeligen
ssulle utföras, huru Walsedeln i likhet med
Ridderssapets och Adelns da nytz fattade Beslut borde
inrättas, samt ej allenast anslagen til nu förewarande
Wal ärv aldeles enlige med hwad Nidderskapet och Adeln
Uti förra blenum 6ecicieraäs,utan ock en formlig
^nnonce i Dagligt Allehanda för i dag finnes införd,
sa kan jag ingalunda medgifwa annat förhållande
med Wal-Sedlarne, än som förut nämnr är.
Herr Grefwen och Landrmarskalken
förmodade, ar det wore bäst, ar halla sig wid anslaget
, sä at hwar Sedel borde innehalla ätta
Namn.
Den 26 Mars. e. m. 1091
Namn- Om nägon nu pä sin Sedel skulle hasina
blott sex Namn, hade han god lid at densamma
com^lettera.
Upbrötos Herrar LleÄorernes af Första Olagsen
Listor til Wal af Ledamöter i LonstuutionsUtssottet
efter Friherre carpelan. Wilkom, och
i Riddarhus-Utffottet efter Friherre kosenbane
Lcberinc;, och befunnvs wara walde, i den förres
ställe, N:o zo6 Friherre lviacklean kurder, Kammarherre,
och i den sednares N:o 8z Grefwe Oronsteck,
^soban ^.öam, General-cieutenant.
Härefter företogs Walet, hwilket efter Sedlarnes
öpnande, enligt Wal-krotocollet, befanns
hafwa utfallit pa följande sätt, nemligen:
Til Revisorer öfwer Stats- Lanco- och Riksgälds-Werten.
Grefwe OvIIenliorA, polian Henning,
Lagman - - » 161 röster.
Friherre von OnZern, Sternberg,
iVlatbias - « - -15Z —>
Friherre pock, pebr /rclolk, HofMarffalk,
R. N. O. - - - 148 —
Herr käckman , Otto preclric, lieutenant.
- - - —
Herr von Stockenström, liars,
Bruks-kition. « - - 2Z9 —
Herr ler^meclen, ^acob, Brukspatron
- - - - - 122 >—
Til Revisorer öfwer Krigs-Medlens
Förwaltning:
Herr
ioSL Den 26 Mars. e» m.
Herr Reuters!rö!6, Oicrlric,
Major » - - - - izo
Herr Sanäels, Len^min, BergsRäd
- s » » - izo „
Högloft. Ridderffapet och Adeln akffiljdes klocEan
22.
In iiclein krotocolli
6. Lilverstolps.
Tisdagen den 2?:de Mars.
klenum klockan L 10 förmiddagen.
JusteraZez följande underdåniga Skrifwelser ti!
Kongl. Majit:
Stormagtigste Allernädigste Konung!
Til winnande af nödig kännedom om de under
Lommerce-Lollegii Förwaltning och 6isx>osi^
tion ställde konter, bestående dels af ^anubEur--  Discont-konden, dels af de til IVlgnukaÄurernes befrämjande,
Fifferiernes upmuntran och Spinnhusens
underhållande pa Stat ärligen anflagne medel,
hafwa Riksens Ständer af bemälte LollsZium
infordrat wederbörlig upgift och berättelse derom,
och da häraf inhämtats, at desse konter til endel
utgå frän Stats-Wecker, och för öfrigt ärv kilkomne
genom Lane-birräden fran Riksens Ständers
Lsncjue, eller ock teda sin uprinnelfe frän allmänna
afgifter, hafwa Riksens Ständer funnit dek
wara
Den 27 Mars. roZz
wara med wederbörlig ordning öfwerensstämmande,
at förwaltningen deraf bör undergå en
xubli^ue revi^ioli, samt til följe häraf beflutit, at
de Riksens Ständers Revisorer, hwilka komma at
vfwerse och gransta Stars- Lsnco- och NiksgäldsWerken,
äfwen wid samma tilfälle mage rsviclera
Räkenstaperne och Handlingarne, rörande redogörelsen
för i fraga warande koncler, hwilket Riksens
Ständer härigenom bordt hos Eder Kongl.
Maj:t i underdånighet anmäla.
Riksens Ständer framhärda rc.
Srormagtigste Allernadigste Konung?
Sedan uti atstillige til Riksens Stander ingifne
lVlemvrigl, indragning af Prästerskapets wederlags-spannemäl
biifwit yrkad, hafwa Riksens
Ständer trott sig böra hos Eder Kongl. Maj:t i
underdånighet anhalla, det täcktes Eder Kongl.
Maj:t i Räder anbefalla wederbörande, at anställa
en fullständig undersökning, til utrönande af bestaffenheten
utaf sä wäl WederlagS- som behaglig
rids Förlänings-Spannemalen, pa det Riksens Ständer
matte framdeles komma i tilfälle at derom erhålla
en tilräcklig och nödig kännedom.
Riksens Ständer framhärda rc.
Slormagtigste Allernadigste Konung?
I anseende til nödwändigheten af en Revision
öfwer Förwaltningen as alla Rikets medel sedan
. izos
1094 Den 24 Marg.
i8Oo ärs Riksdag, fa Riksens Stander hos Eder
Kongl. Maj:t härmed i underdånighet anhalla,
det räcktes Eder Kongl Majtt til en sadan kevi8ion8
^Verkställande i Nader förordna samt med
lamvciig InstruLion förse en särffild committé? af
allmänt aktade ojäfwiga Man, ware sig Embetsman
eller andra dertil ffickelige personer, som Eder
Kongl. Maj:t i Nader bäst synes, at hwilka
äfwen den speciela granffningen af de allmänna
medlens förwaltning wid hwarje upköp, Lön-fördelning
eller enstild afhandling kunde updragas,
med åliggande, at i den man arbetet framssriver,
förelägga Riksens Ombud Kcsultraet af deras pröfning,
jämte grunderne dertil: och anse Riksens Ständer
såsom en följd af deras rätt, ar reglera och yfwerse
Stats-Werket, det detta Werkeis räknin.
gar hädanefter altid böra wara färdige, ar i likhet
med Riksgälds-och Banco-Werkens räkenskaper
wid inträffande Riksens Ständers kevisioner
upwisas och öfwerses.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernadigste Konung!.
Da uti den af Kammar-collezmm meddelade
upgift ä sadane Kronans Jord-egendomar och
Lägenheter, som under förpantnings-rätt innehafwas,
Riksens Ständer saknat all uplysning om
förhållandet med de uti Hallands Län belägne och
under Drottning tid til Kammar
vch
Oeccmomis - Rädets Daniel 8cb!egel under förpantnings-rätt
uplame gods, för de af honom til
Staken
Den 27 Mars. LO95
Staten gjorde försträckningar af 100,002 Daler,
z6 öre, 2 ^ penning. Silfwermynt, och möjligen
annu flere förpantade Gods och Lagenheter torde
kunna gifwas, om hwilka icke heller någon uplysning
blifwir lemnad, hafwa Riksens Ständer i
anledning häraf funnir nödigt, at hos Eder Kongl.
Maj:t i underdånighet anhalla, det Kammar-LolleZium
matte undfå Nådig befallning, at laka närmare
undersöka och til nasta Riksdag inkomma med
en fullständig berättelse om sa wäl de redan upgifne
förpantningar, som ock LcbleZelska förpantnings-godsen
samt de flera som kunna finnas af
lika beskaffenhet, och til hwilka Kronan kan äga
rätt lil förpantningens återlösande.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernadigste Konung!
Uti Nådig kropWltron af den I November
sistledit ar, har Eder Kongl. Majit med afseende
pä den högst äfwentyrliga belägenhet, som Tackjerns-Bergslagerne,
genom flere tilstötte olyckliga omständigheter,
irakat, Nadigst behagat til Riksens
Ständer framställa angelägenheten deraf, ar til
denna för Riket wigtiga Närings uprätthallande
en 8umma af 2OV ä 250,000 Rid. mätte anstäs,
för at säsom Län emot lindrige ränte- och belalningö-wilkor,
til nämnde Bergslagers understöd af
Eder Kongl. Majit anwändas och lil Hyttelagen
utdelas, emot sädane säkerheter, som de kunna
lämna och Evers Majit funne antaglige.
Jan
-
1096 Den 27 Mars.
I anledning häraf och wid betraktande ej
mindre af Tackjerns-Bergslagernes behof af någon
snar hjelp, sä framt de stola kunna räddas fran
undergäng, än den oersätteliga förlust, som saknaden
af et sädant understöd skulle ädraga bäve Riket
i allmänhet och en mängd nyttiga SamhalisMedlemmar
i synnerhet, hafwa Riksens Ständer
besiutit, ar til delia högst angelägna ändamäl af
Lancken särskilt mä förskjutas en 8umilnr af 2OO,Ooo
R:d., samt ac enahanda ränte- och aterbetalningswilkor
mäga harwid fästas, som blifwa fastställde
sör 6-rngutn>i öfriga förstott til Stats-Wer ket;
hwilket til underdånigt swar a Eder Kongl. Majus
Nädiga krnp08iuon Riksens Ständer bordt härigenom
i underdänighet anmäla.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Mernadigste Konung l
Uti de frän Kammarkollegium til Riksens
Ständer ingifne förteckningar och upgifter ä Kronans
vomoiner, hafwa Riksens Ständer saknat
underrättelse om en O, Lindan kallad, som, belägen
uti Länna Socken och Akers Härad, anses
enligt Kongl. Brefwet den 27 October 1747, såsom
en Kongsgärds omisteliga egendom, samt wid
Abo-rätten hwaraf Borgmästaren kierrmrm genom
Kammar-Lolle^ii Bref den 19 Augusti 1758 blifwit
bibehållen, sä länge Spanska Här-afweln
derstädes underhålles; och dä nödigt är, at en
fullständig uplysning om förhållande! med detta
Hemman och de wilkor, hwarmed det nu innehaf
wes,
Den 27 Mars. 1297
ives, mätte minnas, fa Riksens Ständer härmed
i underdånighet anhalla, det räekres Eder Kongl.
Majit i Nader anbefalla Kammar-<koIIt?Lium ar harvin
anställa behörig under sökning, och i händelse
innehafwgpen ej upfylt de honom, i kraft af dest
erhaline Abo-ratt, aliggande förbindelser, dermed
sedermera efter Lag och beskaffenheten förfara, samt
wid nasta Lagtima Riksdag til Riksens Stander
vm förhällander afgifwa omständlig berättelse.
Riksens Stander framhärda rc.
Stormagtigste Allernadigste Konung!
De mangfaldiga missbruk, som warit följder af
en inskränkt Donation!?, och v,8905ition8-rättighet,
haswa H06 Riksens Stander föranledc til öfwerläggningar,
huruwida en instrankning i friheten
at göra kiäei-Lommas-Stiftelser kunde wara
nödig och med Samhällets fördel öfwerensstämmanve.
Genom sadana Stiftelser föressrifwes för alla
tider en LULce^ion^-ordning, enligt hwilken en
enda arftvinge, äftven en ostylld, stall pa lifstid
innehafwa fastigheter, utan afseende pa, om förra
innehafwaren stulle derigenom nödgas lemna de fläste
eller alla sina barn i saknad af nödig upfostran
och understöd i deras omyndiga ar, och en sa inskränkt
ägare, som hwarken af allmänna Lagens wisa
stadgande» vm arf, eller af något sitt förordnande
kan hoppas stygd för de lotrlöse, utan förutser,
det egendomen stall ulfalia en oskylld, eller til
T098 Den 27 Mars»
äfwenkyrs den af barnen som gifwer minsta hopp
om medlidsamhet och omwärdnäd för de uttflmne,
kan icke annat än anse egendomen mera för en annans
än för sin; i följd hwaraf hans imeresss blifiver,
ar för dubbla och i förtid uptaga afkomsterne,
til stada för Jordens nyttiga odling, egendomens
förbättring och Samhällets deraf beroende styrka.
Man har för ewärdeliga tider förcstrifwit Lagar
för hwarje Jnnehafwares Frihet at Egendomen
förwalra, uran at tänka derpå at flika Inrättningar^
ofta blifwa genom kiders förändrade
stick för Egendomens förmonliga Häfd hinderlige.
Man har för all framtid förbudit Egendomens
föryttrande och förpantning, hwarigenom dels
fordrings'ägares lidande beredes, dels all utwäg
be:ages Innehafware» ar til Med-Arfwingars ullösen
eller Egendomens Häfd och Förbättring ärhalla
de nödwändigaste Län.
Man har gjort lnäei kommiss, hwilkas Innehafware
warit älagde ar anwända Godsets afkastning
ril Egendomens förökande, under enahanda
biclei ('Oii mis - wilkor: en Inrättning, som, VM
ock dest stadlighet i poliristt afseende äsidosättes, i
alla fall synes wara den mäst illa beräknade, da
ofelbart ar , at en alt för stor Egendom i en Mans
hand gifwer mindre afkastning och föder wida
Mindre männistor, an om den wore imellan flere
Ägare delad.
Icke mindre stadlige hafwa de Stiftelser warit
, som, ehuru aflägse, samt för odling och som häfd
obe
-
Den 27 Mars. 1299
obeqwamlige flere gods kunnat wara, föreskrifwit,
ac de skulle hallas tilsammans oh icke ens fa dour.
bytas; och de stiftelser, enligt hwilka wista Eren»
domar bordt för all rid innehafwas af siere som
ägare utan ratt för någon ril ffifres witsord, hast
wa warit en Källa til obehagliga rättegängar och
til en olycklig oenighet innom kuller.
Man har afwen sett Förordnanden, som före»
ffrifwir beständig Delning utan ratt för Delägare
at lösa hwarandra ut, som för Egendomens
besittning gjordt til ewardeligt wilkor, at Inne
hafwaren skulle lefwa ogift, ej fä bekläda nae a
Statens tjenst och mera dylikr; och til hwilka en -  dra orimligheter en sadan oinskränkt frihet kan föranleda,
är af Vesta Exempel lätt at inse, alwen
som at flika Inrättningar hafwa för Jordans notliga
Häfd och Egendomars förbättring der skadligaste
inflytande.
Wid afwaktande häraf, och dä dst hopp en
Ägare hafwer derom, at hans barn och närmaste
skola njuta frukten af hans mödor, befordrar flit,
hushållning och medborgeliga tänkesätt, samt för
samma ändamål, jemte befrämjande af Föräldrars
och Husfäders anseende, en Ägare bör hafwa magt
at dels genom Aftal, dels igenom lesnlmeme utnämna
sin efterträdare, och obestrideligt är, at,
ehuru den som sjelf innehar <l> ponidel Egendom,
kan i en oinskränkt äl8po>Mion8 frihet för sin person
finna dessa upmuntringar och förmvner, de samma
deremot aldeles förswinna för alla hans Efterträdare,
om han gör Egendomen til^iäei-Lommis. dä
en oinskränkt Frihet för enskilde, at andra Arfs och
Agan
-
r ivo Den 27 Mars.
Äganderätts Lagarne för tilkommande lider icke
kan sta tilsammans med syftemålet af det wid
denna Riksdag af Riksens Ständer tagne beslut
vin frihet för en hwar at all stags Jord genom
laga fäng förwärfwa, dä en sadan Frihet ffulle
gora mac allmänna Lag i dest wigtigaste delar
onyttig, och i stället för tydliga Lagar, som beständigt
kunna förbättras, och fullkomnas, anskaffas
för särskilta Gods 8peciels förordnanden, hwilka
ehuru owanlige, otydlige och äfwen oläslige de kunna
wara, likwäl göra anspräk pä en waraktighet,
som icke en gang för wara Grstndlagar, enligt nu
gällande Regerings-Form, funnits nödwändig, och
der för öfrigt skulle lända til Fäderneslandets heder,
om, sedan de mäst hyfsade Nationer redan
uphäft desse lemningar eller nya telningar af keo>
tl-cki<;men, Swear och Göther, som aldrig warit af
främmande Nationer med wäld twungne til sadana
Inrättningar, icke wore de sista ar förekomma ytterligare
harmningar deraf, hafwa Riksens Stander
ansett oftanämnde cli8po8-tion8-frihet böra jämkas
innom billiga och för Samhällets allmänna
nytta afpassade gränsor, samt til följe deraf trott
sig böra hos Eder Kongl. Majit i underdänighet
anhälla om Nädigste 8an^ion och bekräftelse af följande
närmare bestämmelse och tillägg wid det för
detta amne lämpliga Lagens rum XVI c^xie. 1 §.
Ärfva-Balken:
Wil någon man eller qwinna gora lestaMk!ntc:,
hafwe wald göra det munreliga eller
skrifreliga, med eller utan wilkor; och wjttne
twänne goda Män ac thet 1'estamente ta war
gjordt, med sundt och fullt förstånd, sch af
. fri
Den 27 Mars. noi
fri wilja: Stande ock honom fritt at lata
witcnen weta dest innehåll- eller ej. Äro ej
wittnen at Lilga, och utredc warder at lestor
rntrl sin död warit utur stand fatt Wittnen
anstasia; äge ock ta Hstamemst laga Araft,
sa framt der sinnes med egen hand uuberstrifwit.
Bortgifwer någon fast Ägendom, äge ej
magt om wilkoren för desi Förwaltning sträck»
förordnandet längre än förste emottagarens
och desi Makas Lifstid, eller om ägande-rätten
widare, än til ucnämnande af 1ebtameM8-  eller gafwe-tagarens nästa efterträdare, uci
hwilken sistnämndes hand fastigheten ikläder
sig egenskap af Arfwejord, hwarmed i alt
ester allmän Lag färhalles. Ej eller ma r
andra Afhandlingar och krotocoller om fast
Ägendom fadane wilkor inflyta, hwarigenom
Lörwaltnings och ägande rätten för en framtid
widare instränkes än nu fagt är, men angående
Städja och -Vrrencle, gälle hwad derom
särstilt stadgadt är.
Riksens Ständer framhärda re
Stormägtigste
Allernadigste Konung!
Sedan i anledning af yrkadt öfwerseende af
Kongl. Förordningen den 29 October i?98, rörande
Lors- och Bäk-Jnrärrningarne i Riker, detta
amne blifwir hos Riksens Srander under öfwerwägande
tagit, hafwa Riksens Ständer af de
Handlingar och Uplysningar, som derom kunnat
arhallas, funnit fullkomligen styrkt, at de Medel,
som under tirul af Lors- och Bak-Afgift til
Staten influtit, blifwit til ett icke obetydligt belopp
dragne fran deras primitiva bestämmelse.
nos Den 27 Mars.
oaktadt samma Afgift tid efter annan för sjöfarande
ökats under den förevändning, at sädanr
för Lors- och Bak-Jnrättningarnes underhall ansetts
oumgängeligt, och dä harti! kommer ar, enligt
oparriffe, uplyste Sjöfarandes enhälliga pästaende,
Lots-Jnrättningarne pä de flasta Rikets
Kuster, i synnerhet pa den Bohuslaiidste,-ar 0 wida
under hwad de för andamalet borde wara och
hwad i andra Lander derwid längesedan blifwit
tilgjordt, hafwa Riksens Ständer, til winnande
af nödige förbättringar deri, ansett följande nya
stadgande» i ämnet tjenlige, och anhalla derföre
i underdånighet, det täcktes Eders Kongl. Maj:t lil
dem dest Nådiga Bifall lemna.
i:o At Lots- och Bak-Inrättningens koncl,
egenteligen bestämd at bestrida kostnaderne wid
Bakars och öfrige Sjömärkens underhallande,
nyas upbyggande, Krono-Lorsarnes aflöning, flere
sadanes antagande och nye Farwaltens eller LotsLeders
Inrättning m. m. matte ril sick ändamål
anwändas, samt i Riks-Staten fa sin särskilta timi,
kunnande likwäl medlen, som i L>tats-Lomoiret
inflyta, äfwen til andra allmänna behof anwändas,
men med wilkor, at hwad Lots-kon6en j sadan
händelse förskjuter, wid annat tilfälle dit ersättes,
ock imedlertid beräknas såsom defl fordran hos
Stats-Werket.
2:0. At til Sjö-OKartos-Werkets förbättring,
och pejlingars anställande, af Lots-medlen ärligen
mä anfläs 2,600 R:d.
z:o. At Styrelsen öfwer hela Lots- och Bak
-
Den 27 Mars. noz
Inrättningen anförtros ät sävane Man , hwilka Eder
Kongl Maj:r, med kännedom af deras bepröfwade
kunffaper och erfarenhet uti Navigation och
Handel med flere dit hörande ämnen, i Räder finner
för godt dertil förordna; hwarwid Riksens Ständer
underdänigst sa frambära den u».derdaniga önskan
, at LKelen för Sjö-mätnings-Lor^sen mätte
blifwa Ordförande uti denna DirecHon, i hwilket
fall ät honom kunde anflaS en ärlig Lön af LotsI^onäen
af I,2OO N:d. i et för alt; ak Ledamöterne
mätte blifwa twänne Sjö-Oklicerare och twänne
Handlande eller andra Skepps-Reddare, för
hwilka sistnämnde likwäl ingen Lön bestas, samt
at Afiönings-Stalen för Ledamöterne jemte virection8
Betjening aldrig mätte öfwerstiga 1,202 R:d.
om äret.
4:0. At OireÄionen förpliktas hwarje är frän
Trycket utgifwa en fullständig berättelse om hwad
som det föregäende äret blifwit uträttadt lil Lotsoch
Bäk-Inrättningens förkofran, säfom tilökning
för Lotsarnes och Fyrwaktarnes aflöning, 0»,^, tornes
och Sjö-Kortens förbättrande, nya för Navigationen
wigliga uptäckter, förbättrade Inrättningar
til de Sjöfarandes säkerhet m. m.
5:0. At alla för delta Werks räkning inflytande
medel behörigen redowifas, och, wid trevisioverne
af Stats-Merker, granskning af medlens
förwaltning noggrant werkställas.
6:0. At alla Sjö- och Stapel-Städer i Westerbotten
och Wester-Norrland, hwilka hittils warit
nödsakade bade al besörja all Lotsning för Kronans
-
rio4 Den 27 Mars.
nans Fartyg uti Norrbotten, och at ensamme aflöna
Ve för deras egen rakning der behöflige Lotsar,
matte ifrän sadane skyldigheter frikännas, samt
Lors-Jnrättningen uti Bottniska Wiken skallas pä
samma fot, som uti den öfriga delen af Riker.
7:0. At nar de uti Bottinia Wiken farande
i aila fall skola betala den allmänna Bäk-afgifren
fran och med den Station, der Lots- och Bäk-af.
giften i samma farwatten widtager, eiler Gåsholmen,
den gamla Bak-afgiften för Orstärs eller
Gräsö Bak, hädanefter mätte förfwinna.
8:0 At alla spSLiela cisalier, rörande Lotsoch
Baks-Styrelsen, såsom til exempel föresläende
af förändringar nri Lots-.Taxan eller Lots- och Bäkafgifterne,
deras tillämpning til större och mindre
fartyg och barar, samt Skeppares rättighet ar behälla
guittencei- ä umgälderne m. m. mäga öfw>.rlemnas
til den blifwande Oii^äiiouLiis befattning,
efter den ln.-ttuÄion. som Eder Kongl. Maj:c för
densamma i Räder täckes utfärda.
9:0. At alla de penningar, hwilka, enligt hwad
förut är nämndt, för Lots-Werkets räkning komma
Statstil godo, hädanefter blifwa en
orubbad rilgäng för Lots- och Bak-Inrättningen,
utom de z,;oa N:d Lanco, som Dansta Regeringen
ärligen aflemnar til Swensta Kronan för Fyrarnes
underhallande wid Öresund, hwilka medel
Riksens Ständer anse böra tilkomma Stars-Werket,
afwensom at Kongl. Majus och Kronans Fartyg
böra ifrän Lors- och Bäk-afgift befrias; och
Den 27 Mars. 1105
synes detze twanne förmåner wara för Staten tilräckelige,
sa ar densamma ej ma af i fräga warande
inrättning detzurom njura någon inkomst.
Riksens Stander framhärda rc.
Stormagtigste Allernadigste Konung!
Sedan Riksens Stander i underdånighet erbjudit
Eder Kongl Maj:t en witz bestämd
ärligen, til detz Hos- och Hof-Sra!I-Staters underhall,
och Eder Kongl. Äiaj:r i Näder brsallit
Riksens Ständers derjamte gjorda underdäniga anhållan,
der räcktes Eder Kongl. Mahr lil deras fria
anwändande Nadigst öfwerlemna de Kungs och
Kungs-Ladugärdar, med rilhörige Hemman och Lägenheter,
som hirrils statt under Eder Maj:cS
och Detz höga företrädares enffildta 6i poxu-on,
hafwa Riksens Ständer om detza Kronans egendomar
tagit en närmare kännedom, och hwad angär
de /n lemle - donu iick, som aro asstucade om
de under Drottningholm lydande Lägenheter, same
om Swarrstö, Wendtholms, Gripsholms, Sundbyholms
och Ribbingelunds Kungs- och KungSLaougärdar,
ansett ingen rubbning deruti kunna aga
rum, annorledes än alde föreffrifne ^rrencle-^ummorne,
jfrän och med innewarande är, pä utsatte lider
erläggas clliecks ril Räntekammaren, samt at
wederbörande Landshöfdingar i öfrigt hafwa enahanda
tilsyn och wärd öfwer efterlefwandet af de
härom afstutade ^.I i-encle-dontrack, som dem, rörande
öfrige inom Läner belägne Krono-vomsiuLr äligger.
Sjette Bandet. Nw 72. Wid
-
no6 Den 27 Mars.
Widkommande för öfrigt dispositionen och
förwaltningen afWendtholms, Gripsholms, Sundbyholms
och Ribbingelunds Kungs» och Kungs-Ladugärdar
ester ^rrencle-arens förlopp, kommer det
at dermed förhällas pä enahanda satt, som om öfrige
Kungs-Gärdar fastställes; men i anseende ril
de under Lust-Slotten Drottningholm, Swarcsjö
och Ulricsdal)! hörande Lagenheter, hafwa Riksens
Stander funnit dermed wara et annat förhållande,
an med de pä längre afstånd fran Hufwudstaden
belägne Kungsgårdar, och da erfarenheten wisat,
at hwarje nära wid Hufwudstaden warande Lägenhet
eller stycke .jord allid blifwit ffattadt lil et,
mera emot belägenheten, än emot jordens naturliga
förmaner, swarande wärde, samt at enffilde ä
sadane platser, osta mera för nöje än werkelig nytta,
anlagt betydliga byggnader och gjort kostsamma
förbättringar, hwilket alt i sin man bidragit
at öka egendomens wärde; anse Riksens Ständer
med S tatens förman mäst öfwerensstämmande,
at förenämnde lil sin belägenhet af enahanda beffasfenhet
warande egendomar, enär nu löpande
rencl.n til ända gä, blifwa fördelade i mindre än
halfwa Hemman, der sadant later sig göra, och efter
de grunder, som 1799 ars Kongl. Förordning
angäende Kungsgärdars /rrreuäen utstakar, genom
öppen ^uckion i Kammar-OoIIeZimn til den
mästbjudande pä ZO ars lid Ut-:lrren6era6e enligt
LontraÄ, som bemälte Lollegium äger at dera utfärda;
och bör pä delta LolleZii försorg ankomma,
at, efter förut ffedd undersökning, bestämma, huruwida
hwarje Lägenbet i färre eller flere delar
mä styckas, samt besörja derom, at sädane undersökningar
warda tidigt och inom ärrenäs, ärens förlopp
werk
-
Den 27 Mars- 1127
werkstalde, sa at nägvt hinder för Ut-ari-enäerLmlst
icke malle lil Kronans stava och förlust upsla.
Dock kan hwad angär Ulricsdahls Kungsgård, nägon
anstalt med densamma och dest tilhörigheter icke
aga rum, sa länge den af Hennes Kongl. Majit
Enke - Drottningen innehafwes.
Riksens Stander framhärda rc.
Herr dloröenstolps, /lnäers. Wid
Nyst upläste Lxpeclition. får jag äran förn Ridderstapel
och Adeln til minnes, ar jag saknar det beflur
Ridderstapet och Adeln förra gängen fattade,
i afseende pa de under Ulricsdahl ckydande Lägenheter,
hwilka wid Hennes Ma;:t Enke-Drottningens
dödliga afgång, genom ny ^rrencle -  skulle borrlemnas. Dä b-xpediiionen utiflutmeuingen
helt lebert omnämner Ulricsdahl m. m. efter
Enke-Drottningens död, ^ri-Ln-l^i tilfalla Kronan,
wore detta en (.ont,a6iÄion i afseende pä hwad
Ridderstapet och Adeln om Bergsham
mar
m. m., som hörer under Ulricsdahl.
Grefwe körner, ^clolk 6oran, Utbad
flg fa uplysa Herr bloräenxtolpc-) at ^xpeclilionsUtstottec
förfartat denna underdäniga Skrifwelfe i
enlighet med tre Ständs beslut, och at när den
skiljaktighet, Herr blolclsnstolps anmärkt, grundade
fia endast pä ett Ständs mening, hade klxpsclition8-Urstottet
ej kunnat densamma i Lx^Läition
uptaga.
Herr Jag instämmer wihl med
hwad den wärda Ledamoten anfört i afseende pa
den
rio8 Den 27 Mars.
Ven werkan som z Stånds Bestut bör äga wid
Lxx>L6it!0nens upsättande. Mm da jag ar helt
okunnig vm de öfriga Standens Vestm uri detta
Ärende, emedan der är nu flera weckor och troligen
manader sedan dylika de öfriga Ständens ?rotoLolK
- Utdrag har uplastes, sa får jag anställa at
de andre Ständens Ost genom kiotoLvlls-Utdrag
meddelade Bestut om dejsa Ärender först matte
upläsas, innan Uxxeclitionen bifalles.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erindrave, at Ridderffapet och Adeln sjelfwe beslutat,
at krotoLolls-Utdragen ej behöfde uplasas,
utan endast en Förteckning derä författas, af hwilken
stwar och en kunde se uti hwad beslut hwarr
och ett Ständ stadnat.
Herr dkoröenstolps. Jag will ock päs
minna mig hwad Herr Grefwen och Landtmarskalken
nu behagade namna, men jag minnes ock,
at dec blef bestutit, at denna Antecknings-Lista
skulle bade finnas star liggande pä bordet och afwen
wid lagligt tilfalle uplasas; men dä denna Lista
icke funnits at rilgä, och icke eller wistt pä par
manader blifwit upläst, samt rätta afsigten wisserligen
mätte wara med dessa l^otocolU-Utdrag, at
Ridderffapet och Adeln skall fä tidigt och ej wid
Riksdagens stur kännedom om hwad stos deras
Medständer blifwit afgjordt, samt intet Riksgagneligt
kan wara, at lära Ridderffapet och Adckn
härom wara utan full och kännedom, sä
fär jag ödmjukeligen begära, at de flere Riddcrffapet
och Adelen obekante Mokocoll-;. Utdrag frän de
öfrige Gränden uri wisserligen flere angelägna Ärender
ofördröjeligen mätte upläsas.
Herr
Den 27 Mars. 1109
Herr Grefwen och Landtmarskalken
kemnade den uplysning, at Venna Lista ständigt
funnits pä borver i (xrnLellist, saint äfwen någon
del deraf särffilta ganger blifwit upläst. I alla
fall trodde Herr Landtmarffalken, at fräga om LxxLcliuonevs
enlighet '.ned Ständenö Beflut ej borde
knnna upsta< hwarföre han hoppades/ at Ridderffaper
och Adeln wille gilla denna Lx^eclirion.
Friherre 8tael von wolstein, OorkitL
I^näviA, fragade om nred denna L-xpi-clition wore
sadan bradffa, at man icke hunne se efter huru
med fåken sig förhölle.
Grefwe lviörner yrkade, at man wal icke
kunde sätta i fräga, der icke Lxpeclnions-Utffoltel
noga undersökt hwad Standens ?luialitLt hade afgjordt;
men
Friherre 8tael von lckolstoin förnyade
sin påminnelse, och trodde at man ej utan undersökning
och pröfning borde gilla en Lx^eZuion,
hwars vigtighet wore fart i fräga.
Under någon ytterligare ventilation öfwer detta
ämne, upletades de öfriga Ständens det samma
rörande ?rotocoll8-Utdrag, hwilka uplästes,
nemligen:
Utdrag af ?roto'ol!et, hällit hos Högwördige
Preste-Ständer den 19 Februarii
IZIQ.
S. D. Dä Riksens Högloft. Ständers Stats-Ut
stott
-
uro Den 27 Mars.
skotts den 14 dennes uplästa klemorisl, angående
Missa Kungsgårdar, hwilka hitiutils statt under
Kongl. Maj:ts enffilta äispmition, nu a nyo föredrogs,
blef dek samma af Preste-Ständer gilladt,
dock med förbehåll at i enlighet med hwad
Stats-Utskottet tilförene hemställt, Kyrkoherden wid
Drottningholms och Lofö Församlingar, äter mä
komma uti begagnande af Lofö Prestbol och pastoralier,
sa fort det dera meddelte /grrenöe-vontr»Ä
til anda lupit. Härom skulle de NespeÄivs
Med-Ständen samt Stats - Utskottet wördsamc och
Manligen underrättas- vt supra.
Lx krotocollo
v- Almgvist.
Utdrag af krotocoliet, hållit Uti Borgare-Skändets
klsrwin wid Riksdagen
i Stockholm den 12 Februarii 1810.
S. D. Gillade Ständer til alla delar, hwad
Riksens Högloft. Ständers Stats - Utskott uti
klemorial af den 7:de dennes anfört och hemställt,
angäende wärdén och anwändandet af ätskillige sädane
Kungs- och Kungs-Ladugärdar, med tilhörande
Hemman och Lägenheter, som hittils statt
under Kongl. Majus enskildta höga öisposition;
hwilket härigenom skulle de KespeQive Med-Ständen
wördsamt vch manligen tilkännagifwas. vt supra.
vx protocollo
kk. peterson.
Ut
-
Den 27 Mars. mr
Utdrag af kiotocollst, hällit i BondeStåndets
klemo den^4 Februarii i8iv.
S. D- Riksens Högloft. Ständers StatsUtstorts
den 12 dennes a dordet lagda utlätande,
angäende wista Kongs ^Gardar, hwilka hittils
statt under Kongl. Majus enskilvra öjzposition, föredrogs
ä nyo och bifölls: hwarom de öfrige kespective
Standen ffulle wördsamt och wänligen underrättas.
Ilt su^rs.
l§x krotocollo
8. L. Irä^Lräk.
Friherre 8tael von hollstein inwände
ännu ytterligare, at dessa krotocoll8 Utdrag endast
uplyste, at de tre Sränden bifallit Stats-Utffottets
Betänkande, men aldeles icke hwad detsamma
innehölls, hwarföre han önskade, at LxxLciitionön
med detsamma nu mätte jämföras.
Äkffillige hördes förklara, at sädant wore öfverflödigt,
hwarefter Lxpsäitionen, uppå derom af
Herr Grefwe» och Landtmarssalkengjord kroposmon,
Gillades.
Företogs Lxpeäitian-;-Utskottets den 17 sistl.
Mars pä bordet lagda förslag til underdänig skrifwelse
til Kongl. Maj:l, rörande Wargeringens indragning.
Grefwe 67II endora, soban k^enninF.
Dä Ridderskapet och Adeln i sitt beslut, i afseende
-
iiir Den 27 Mars.
ve pä Oeconoims- och Befwars-Utskottets Betän
kande
om Wargeringen såsom stal aberopar, ej allenast
med de öfriga trenne Scanben 80 §. i Regeringsformen,
uran afwen 7Z §., tror jag, ar
i iI,xpec!jtion6n lil Kongl. Majit Ridderstapecs och
Adelns ratt ar, ar för sin del införa denna
som hnfwudsakeligen wifar nmr hwad synpunkt Ridderstapet
och Adeln ansett denna fraqa, såsom »varande
af ingenting mindre an oeconomiff beskaffenhet
men deremot af sadan, at den enligt nu »varande
Neaerings-Lagars föreskrift, om ben an »vid
denna Riksdag kunde markas, den likwäl ej förr
an »vid nästkommande til afgörande komme at fö
reragas.
Jag anhaller derföre om proposition, at
til Uttrycken i bixpeclikionen mätte tilläggas dessa ord:
hwarmeb Ridderstapet och Adeln för sin del derjamte
i underdånighet får åberopa 7Z §- af Regeringsformen;
jag gör mig sa mycket mera förwissad
om bifall hartil, som ingen rubbning derigenom
sker uti Riks-Standens samfälte beflnt, at Wargeringen
stall uphöra, och den rättighet at inför
Thronen framföra grunderne til sina beflnt, ej genom
naara Lagar lärer nu mera an förr wara något
särskildt Ständ beröfmad.
Härmed förenade sig
Haiiskxoellence Herr Grefwe kuut!»
och Herr kerrman, Ambrosius IvIaAnus.
Grefwe körner, ^äolk 6 öran. Dä
jag wib första upläsningen af denna Lxpeöition begärde
densamma pa bordet, stedbe det ej af nägor
misstroende til Lxpsstmons-Ukstottet, hwilket jag
ar
Den 27 Mars. mz
är öfwertygad författat densamma i enlighet med
Ständens bestut, det stedde endast i anseende til
den l'roj)05ition jag tvid öfwerläggningen, rörande
detta amne, gjorde, al man ej mätte lämna Landet
oförswaradt, utan se til at Kongl. Majit matie a»
ga tilfaile, at mot et fiendligt anfall ffydda Riket.
Da jag ä ena sidan medgaf riktigheten deraf, at,
sedan Landet njöte fred, Wargeringen mätte kunna
uplösas, önskade jag ä den andra, at Riksens
Stander ät Kongl. Majit wille updraga rättigheten,
at wid et nytt infallande Krig densamma äcer
kunna upbada. I den belägenhet Fäderneslandet
sig nu befinner, til en sä betydlig del til sin Folkstyrka
förswagadt, med en sa widsträckr gräns at
förswara, och sa lätt utsatt för et fiendtligt anfall,
skulle jag ej tro mia wara Swenff, om jag af
uägra enjkildte hushälls-conziäLi-ationLr läte förmä
mig, at icke framför alt se til, at Konungen mätte
wara i stand at gifwa otz der förswar som för wäc
sjelfständighet nu mera an nägonsin behöfwes.
Herr Iliam, ?ebr, förenade sig med Grefwe
kölner.
Grefwe 6yIIcnk>orss ansag detta för en
särskild fräga, och yrkade allenast a nyo, ar Ridderssapets
och Adelns Beslut, rörande Wargeringen,
äfwen i Lxpecluionen matte uptagas.
Herr Grefwen och Landrmarskalken
trodde at sädanc wore någon ting aldeles owanligt
och stridande sä wäl emot bormaliteter, som
all tillbörlig ordning.
Greft
ni4 Den 27 Mars.
Grefwe 6)'Uenbor§ war öfwertygad, at
det altför wäl kunde bewiljas, framför alt i mål
såsom detta, hwari tre Stand efter Herr Grefwens
ranka ej agde beslutande ratt.
Grefwe örner inwande, at Ridderstapet
och Adeln, oaktadt detsamma warit af en stridig
mening, likwal mäste ratta sig efter Grundlagen,
och at hwad tre Stand enligt densamma beslmit,
mäste såsom Ständers Vestm wara gällande.
Grefwe 6yIIsnbor§ wille ej bestrida at
man icke noga borde rätta sig efter Grundlagen,
men trodde ej emot den samma stridande. om Ridderstapets
och Adelns enskifta tanka äfwen i LxgsMionen
infördes.
Grefwe körner ansäg et sadant förfarande
för ett gansta farligt pi-ejuclicst, dä det ej kunde
leda til, annat, än at genom anmälande af ett
Stånds Önskningar hos Regeringen förfwaga
de andra Standens med full fri- och rättighet
fattade Vestm.
Grefwe 6^llendorZ. I denna sak är ej fräsa
om Önskningar, jag begär endast införandet
af verkstol-malis ur Nidderstapets och Adelns
krotoco>l8-Utdrag, hwari Ständets mening och
beslut öfwer detta Mäl innefattas. Hwad jag önskar,
stödjer sig äfwen fullkomligen pa xrsxiz, ry
Det har altid warit brukligt ali Bewillnings-mäl,
de särskilta meningar nägvt Ständ yttrat, åtföljt
Lxpe6itio,En til Kongl. Maj:t, til uplyfande af
hwarje Ständs Vestm.
Gref
-
Den 27 Mars. mz
Grefwe körner. Om detta mål såsom en
Bewillnings-Fräga stall betraktas, wore det sam*
ma icke såsom afgjordt at anse. Det upftode dä
icke fraqa om at i Lxpsäinonsn införa det stilj.
akciga Ståndets mening, utan fragan stulle af en
Nämnd afgöras, i hwars Bestut ingen rubbning
kunde aga rum, men de andre tre Standens Be»
flur intyga, at de ej ansett den samma såsom en
Bewillnings-Fraga, i detta fall lärer ej hwav
Grefwe LyllenborZ yrkadt kunna medglfwas.
Friherre 8tse! von k-ialstein wille för
sin del ej inga i någon undersökning om bestaffenheten
af Standens fartade Vestm. — Han hade
wid den uplästa Lxpeäitiunen endast en Anmärkning,
hwilken han dock ansäg wasentelig. Deri
talades om Lomrscker, hwilka borde bibehallas orubbade.
Friherre Ltlisl förmodade at Urstottet härmed
ej kunde mena de föregifne Lontracker, rörande
Wargerings upsättande, som ej wore laglige, såsom
til exempel, med de Skånsta Rusthallarne, och
hwilka Lontmcker, såsom patrugade af en despotisk
Regering, nu efter aterwunnen frihet borde kunna
uphäfwas. Beträffande ater hwad Grefwe körner
anfört, ar afwen min tanka, at alt bör göras til
Rikets Förswar. Men stulle den olyckan inträffa,
at Riket komme i sadan wada, da ma haldre man
nr huset ga. Da mä tyngden ej kastas blott pä
de Rustande, utan Bruk, Säterier och annan
icke med Notering belastad Egendom undergå Utskrifning-
I landets nöd bör ingen undandraga
sig.
Hans
in 6 Den 27 Mars.
Hans Lxcellence Herr Grefwe kuut!,
understödde Grefwe 6zä!snkorZ8 Motion, och trodde
at den ej wore lagstridig, ej eller något hinder
at icke Lx^säikonen, pa fält Grefwe (HllenkorZ
förestagit, kunde författas.
Härefter talade flere pa en gang, hwilket
räckte någon stund, til dest
Friherre Loä erström, fa c ok, erhöll
order och yttrade sig. Med all aktning för pr-rxis,
kan jag likwäl ej infe, at den berättigar til något
som ej är enligt med Grundlagarne. RegeringsFormen
mäste följas och icke någon xraxig, som
genom den samma kan wara förändrad. Det högsta
Grefwe OFälenKorZ kan winna med sin Anmärkning,
är, ar om wi ej kunna förena ost om
Lonstttuciouens rätta förstånd, saken til Lonzcimtion8-  Utffvttet matte emitteras, da detta Utffott sedermera
får afgöra ftagan.
Grefwe O vi lenborg. Jag medgifwer at
man ej kan leda någon bewisning af förra riders
bruk allena, men i sadane mål ber Grundlagarne
ej förbjuda, men deremot, jemlikt Lagens
ber jag yrkar bör wara rillatir, tror jag ar förra
riders pi-sxk, j dylika förhallanden, afwen såsom
talande stal kunna äberopas, och derifrån ledas en
sadan stut sats; hwad ater angar fragans remiusrånäs
til Lon-ttittitions- ttkffotket, anser jag det olämpligt,
samt en sadan omwäg utan alc ändamål,
hvarföre jag önffar at Herr Grefwen och Landtmarstalken
matte göra lkoposiuou pa min lvlouou.
Friherre 8tLel von Kiolst^iu willö
instämma med Friherre e^rströM deri , at man
bör
Den 27 Mars. n 17
bör hälla sig wid Regerings-Formen. 8o:de §minnehölle
at ingen ny rotering finge göras, utan
Konungens och Ständernes sammanstämmande Be»
flut. Enligt denna §:s innehall borde således Wargeringen
förswinna och aila olagligen gjorda LontisLtsr
uphöra. Ansäge Konungen en större Krigsmagt
nödig, borde alla som ivid ett krig hafwa
något at förlora, afwen ril försvaret bidraga.
Grefwe körner, /Vclolk 6öran, uplästs
80 H. i Regerings-Formen, och bewisade deraf, at
ingen fraga kunde wara om uphaswande af redan
warande och ivid Grundlagens antagande redan
gällande OoMr-Eor; genom denna §. wore endast
nya LontraÄer, utom i stöd af Konungs och Ständers
sammanstämmande Beflut, förklarade för olagliga,
men de Inrättningar som funnits förut wörö
helt och hallir genom den samma L^nLlioneraös,
och i dem kunde ej någon widare förändring göras.
Herr 6orZm g.n, m b r o 8IU 8 lel a ANU8.
Det hwarken ar eller kan wara fraga at ändra
Ständers redan fattade beflut. Grefwe Qzsllenbni-Z
bar allenast önjkat, at Nidverflapets och Adelns
fran de öfrige Standens stridiga mening l Lxpecliuon
matte intagas, samt 7Z §. i Regerings-Formen
aberopas.
Friherre 8t2el von dalstein. Jag instämmer
afwen med Grefwe b/lörnsr, at alt hwad
som i ordenteliga LontrZcker är grundadt, genom
denna §. ar stadfastadt och icke kan rubbas, men
Wargeringen stödjer sig ej pä sädane ordenteliga
Lonttäcker. Jag kan åtminstone hwad den Skan
-
m8 Den 27 Mars.
ska berrastar, försäkra, at den af despotismen bljft
wir päcrugad, och aldrig warit stödd pa inbördes
samtycke.
Grefwe körner. Hwad Friherre 8tgel
har omralar, mäste uran twifwel blifwa föremal
för en^särstilr pröfning. Det kan har inför Riksens
Ständer ej constLteras hwad som pä et lagligt
eller olagligt sätt tilkommit. Incliviöuers upgifter
förtjena all aktning, och wi kunna inom ost
wara öfwertygade om deras riktighet, men de aga
ej en nog offentlig stämpel, för ar stadga et helt
Sränds besiur, utan mäste pä et lagligt sätt granskas
och pröfwas; men sädane LomrsHer, som äro
denna twerydighet underkastade, kunna icke heller
begripas under förewarande fräga. De äro s-mLtionera^e
endast sa wida de wid Grundlagens
stadgande werkeligen existerat och ägc laga kraft.
Sädan är den tillämpning jag finner möjlig af
den 8o §., men derom är för der närwarande icke
fräga. Wär öfwerläggning inssränker sig endast
til pröfning af Lxps6itio»en. Der bestrides ej, at
den är enlig med z Ständs besiur, men man ä«
star at der 4:de Ståndets äfwen deri mätte införas.
Fragan är säledes, om Verra tillägg stall göras,
hwilket jag för min del fullkomligen bestrider,
emedan jag anser de z Standens besiur gällande,
samt emot ali ordning, at det 4.de Ständers öfwerröstade
mening til Konungen öfwerlännäs.
Herr k^otblieb, (^grl I?serlric. Grefwe
ö/lörner har förekommit mig i hwad jag ärnade
anföra^ och har efter min öfwertygelse Herr Grefwen
riktigt återfört öfwerläggningen til sitt rätta
ämne.
Den 27 Mars. ni9
amne. Det är intet annat an Lxpecktioiien, hwar»
om nu fräga kan upsta, och dest enlighet med z
Stånds beflut gör densamma afwen i hufwudsaken
oföränderlig.
Friherre Oäerström, )acob. I fall
Grefwe OzälenborF tror sig kunna pasta, at z
Stånds bestut i denna fraga ej aro gällande, synes
sadant wara en följd af et mistsörstand om
Grundlagen, och kan til ingen ting annat leda,
än at Herr Grefwe» wander sig derom til (?c»u8tttuuon8
- Urssottet. I afseende ater pa hwad Herr
Grefwen yrkat, at det 4:de Standels särflildta
mening i kxpeclitionen borde inflyta, finnes intet
spar i Grundlagarne ril ec sadanr Lxpeclitionssatt,
och jag tror det wore stridande mot den aktning
och helgd, som at et Riksens Ständers lagligen
fattade beflut bor förwaras.
Grefwe 6^IIendor§. Sa wida meningen
med en Lxpeclition är, at i underdånighet lemna
Hans Maj:t kännedom af Riksens Ständers tanka
öfwer er ämne, som warit föremål förderas öfwerläggningar,
är det wäl nödwändigt, at da
Vesta tankar warit stridiga i mål som fordra alla
4 Standens sammanstämmande beflut, alcsammans
ril Konungen öfwerlemnas til uplysning om et sadan!
förhållande. Et sadant Kxpeäition3-sätt är
äfwen öfwerensstämmande med all xrsxis, och bör
ej kunna wägras.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erindrade, at sadant åtminstone under denna Riksdag
ej warit öfligt.
Gref
-
n2o Den 27 Mars.
Grefwe 6zUlendor§ trodde, at ingen caSU8
havé förefallit, da beflut blifwir upfattade, vaktadt
Standen warit af olika meningar, och hwarje
Stand särskildt ägt beflukande rätt.
Undertecknad
Lilveratol po, 6u8tak för
säkrade,
at manga Lxpoclitionor til Kongl. Maj:t
afgatt, i stöd af z Stånds beflnt, samt at deri
aldrig warit fraga om det 4:de Ståndets mening.
Grefwe^ 6^IIondor§ inwande, at sadant
warit det Stånds fel, som wid dessa tilfällen icke
yrkat sin rätt, om det i mälet ägt beslutanderätt,
utan at af pluralitotens hestm kunna förbindas.
Friherre 8taol von wolstein. Jag fäster mig
wid denna Lxpeäition endast wid ordet LontrEor.
Det kan ej sättas i fraga, at icke de ContraUer
jag omtalat, werkeligen äro olaglige, och jag anser
för gansta wigtigt, at de ej genom detta Dtänders
Bcsiut matte kunna anses stadfästade, hwareMvt
jag pä det högsta protesterar.
Häruti hördes atstilliga instämma.
Herr k otiu le K äberopade hwad han förut
anfört, at fragan här endast wore om Lxpoäuionens
rigtighet. Stjelfwa Maler wore af den beskaffenhet,
at det af g Stand kunde afgöras, och
den i fragawarande klxpeginonLn enlig med z Stånds
Vestm. I detta Bestttt kunde wid stustorinZen
ingen förändring göras, uran endast i de uttryck,
hwari
Den 27 Mars. nar
hwari Beflutet innehällas. Skulle likwal fräga
werkligen upstä, huruwida z Stand kunde cleciclera
i detta amne, och Ridderflapet och Adeln icke
kunde sig derom förena, äterstod ingen annan ut,
wäg, an at saken remittera6e8 til Lon8titutions-Utssottet,
som agde at med ett beflutande yttrande
veröfwer inkomma.
Friherre 8 ta el von tlollstein yttrade,
der han ej ansag g Stånds Beflut aga kraft i
denna fräga, emedan den efter hans ranka an»
ginge en ny rotering.
Herr Ro teijel» inwande, at om detta wore
Friherre Ltaels öfwertygelse, wore den åtminstone
stridande emot z Srändö ranka.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
frägade, om någon werkligen ansage, at en ny rotering
har wore i fräga.
Grefwe 6^Uenbor§ och flere fwarade hartil—Ja
wihr.
Grefwe körner, ^äolk 65ran, wille
ä nyo derpå fasta Nidderflapets och Adelns upmark»
samhet, at frägan anginge redan genom Grundlagen
83kiÄioner3(le inrättningar, men yrkade tillika,
ar om den ock någonsin ffulle föras derhän,
at LontrsÄsr, som godvilligt mellan Kronan och
Notarne blifwit ingangne, kunde komma under
namn af ny rotering, ägde äfwen z Stand rättighet
at deröfwer befluta, emedan det i 80 §. Rest^»
Sjette
Bandet. N:o ?t
-
H22 Den 27 Mars.
gerings-Formen förekommande uttryck Ronungens
och Ständernes sammanstämmande beslut ej
innchölle, at alla 4 Stånden nödwändigt i befluter
borde sig förena.
Friherre 8t»el von hollstein stagade,
om det kunde kallas annat an en ny rotering, om
Rotarne för ögonblicket under et krig inga godivilligt
i et contra, hwilket sedan ester flmad fred
bibehalles och förewigas.
Grefwe körner. Denna staga lärer wara
mindre nödig at äkcutera, sedan det ar otz alla
bekant, at Wargeringen redan pa Kongl. Maj:ts
Nådiga befallning är hemförlofwad och uplöst. För
min del lade jag denna Lxpeäiuon pa bordet, endast
med afseende pa den af mig gjorda motion,
at Kongl. Maj:l matte berättigas, at, i fall af et
nytt krig, Wargeringen til Landets förswar äter
sammankalla.
Friherre 8t»ei vonlloU8tein inwände,
at i sadant fall wore Wargeringen icke uplöst, titan
endast xermitteraä.
Grefwe körner yrkade a nyo, at denna
staga icke nu hörde til Ridderssapets och Adelns
öfwerläggning, hwilken endast anginge Lxpeäkionenr,
riktighet.
Friherre 8t.ie1 von lklollstein medgaf
detta, och önjkade icke eller något annat, än arLxxeäitionen
allenast mätte göras tydligare. Der wore
staga om columcker, och Friherre 8taelönffade,
ar
Den 27 Mars. nrz
at det ej mätte lemnäs rwetydigt, hwilka Lontracter
dermed menades.
Friherre Legerström, Jacdb, förnyade
sin hemställan/ at frägan, huruwida Z Stånds
röst wid detta tilfälle bör anses gällande, til Lonstitutions
- Utskottet matte remitteras.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
yttrade/ ak fräga ej kunde blifwa om annar, än
huruwida Lxpeclitionen, såsom författad i enlighet
med z Stånds beflut, stulle antagas oförändrad,
eller med tillägg af det 4:de Ståndets mening. De
z Standens beflut ansag Herr Landtmarskalken
böra wara gällande', och något tillägg af Ridderffapets
och Adelns särskilta tanka kunde Herr Landtmarskalken
icke tillåta..
Grefwe 6^llendor§ utbad sig, at erhålla
Herr Grefwen och Landtmarskalkens bestämda
förklaring, huruwida Herr Landtmarskalken wägrade
kroposition uppä hans motion.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
swarade, ja, det wägrade jag.
Grefwe 6^IIenbor§. I detta fall protesterar
jag deremot, och utbeder mig tillämpning
af ;; H. i Riksdags-Ordningen, hwilken jag anhaller
ar fa upläfa.
Med Herr Grefwens och Landtmarskalkens
tillåtelse, upläste Grefwe 6^IIendor§ derefter denna
och anhöll i stöd af densamma, at Herr
Gref
-
H24 Den 27 Maks.
Grefwcn och Landtmarstalken matte til krotocollee
förklara sina stät, hwarföre han wägrat proxosi
tronen.
--
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Jag har wägrat den af Grefwe 6^ilenbor^ begärDa
proportion af det stal, ar jag i afseende pä förewarande
fräga anser en proposition til ändrfng
i z Srands bestut stridande emot Lonstilutionen. Afwensom
med densamma icke enligt, at i Lxpe6itionen
til Konungen öfwer dessa z Ständs Beflut
äfwen bifoga det 4:des sarffilta tankar. I stöd häraf
förklarar jag denna 6iscuss,on för hwilande och
hänstjurer pröfningen til Lonstitmions-Utstottet.
Friherre Leäerström, ^scok, trodde
at det wore Grefwe LxIIenbor^, som enskilt borde
wända sig med sine twifwelsmal til LonstimtionsUtffotter,
sä wida icke desse twifwelsmäl utaf hela
Standel wore gillade, hwilka der wid detta tikfalle
ingalunda blifwit. Nagra fa inc!ivi6uers enssilta
tanka kunde ej wara stal til tillämpning af
denna tz.
Grefwe 6ylIenbor§ pästod at detta wore
Ståndets kanka, och at således remissen äfwen i
Ständers namn borde ste.
Grefwe .Vlörner, Häolk Loran. Jag
har hört en och annan Ledamot yttra, ar z Stånds
Beslut här icke stuve wara gällande: Andra ater
hafwa förswarac dest giltighet. Efter den cliscussion
som förewarit, lärer det för en och hwac
wara gansta swart at bestämma hwad som är
Stan
-
Dm 27 Mars. Lirf
Ständers mening. Der enda ar säkert, arder blott
warit Grefwe 6vIlendorZ, som fordrat tillämpningen
af 55 §. i Riksdags-Ordningen och ej hela
Stander. Om sälebes Venna §. nu werkeligen stall
arlydas, mäste det nödwändigr utrönas hwad som
werkeligen är Ståndets tanka, hwilker äler ej lärer
kunna ste utan genom VocermZ.
Friherre Leöerström, Jacob. Ehuru
jag icke kan medgifwa, at Ståndets tanka wiv der.
ra tilfälle pä något satt ar känd, eller ens utan
genom votering kan Utrönas, och ehuru jag således
anser den af Grefwe LallenKol-z ästade tillämpningen
af 55 §. alldeles för tidig, och tror at der wo*
re hans ensak, ar öfwer denna Fräga wända sig
lil Lonstitmious-Utstotter, wil jag likwäl för min
del, til undwikande af en VowrinZ, som ifrän angelägnare
Mäl stulle borttaga wär tid , gerna ga
in pä tillämpningen af den ;; §., och anhäller ac
Herr Landtmarstalken tydeligen mätte bestämma
ben fräga, hwaröfwer Utstottet fär sig updragit
at sig yttra, samt ursälta en tid, innom hwilken
berra yttrande til Ständer bör inkomma.
Grefwe körner, Häolf 6öran, ansäg
denna fräga helt enkelt wara, huruwida, i afseende
pä detta Mäl, 4 Ständs enstämmiga Bcflur
til dest afgörande erfordrades, samt huruwida med
en efter z StändS Beflur författad Lxpeclnion,
ber
nungen borde öfwerlännäs.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
uprepade desse af Grefwe lckörnLr nu framstäldke
och
n2§ Den 27 Mars.
och af cUxcurserne naturligen harflytande frågor,
samt förklarade at Lonstimtions Utskottet genom
krotocollg-Utdraget ffulle anmodas, at ffyndsammeligen
och lil nasta klenum, hwilket om Thors»
dag den 29 Mars komme at hällas, med sitt swar
dera inkomma.
Föredrogs a nyo Stats-Utffoktets den 2z
Mars pä border lagda kvlemorial, jnnehällande Utskottets
swar pä de Anmärkningar, hwilka wid
desi förflag til Löneförbättringar ssör atssillige sa
som civile Stater och Ämbetsmän blifwit
gjorde.
Herr cl^lleni-Lm, esrl ^6olk. StatsUkffottet
har i detta Utlärande trott sig icke böra
tilstyrka lika Löneförbättring för Olticerare wid LifRegementets
6rena6ierer som för andra wärfwade
Regementet-, pä det stäl, al desse inägonmon för«
ut ssulle wara bättre lönade.
Högloft. Nidderffapet och Adeln torde tillåta
mig uplysa förhällandet härmed. Wid Lif-Regementets
6renL6iei-er stnnas tre Lubalcern-grader, nemligen
förste cisutensnter, andra cieutensnter och Fendrickar.
Alia dessa grader hafwa lika Lön, neml.
i;o R:d., dä deremot wid wärfwade Regementer
Fendrickarne erhällit endast 120 R:d., der är likmal
at märka, at cieutenantkr deremot wid Gardes-^Regmienterne
dessutom njura zo tunnor Spannemäl.
Öfwer-Befälet är icke heller bättre lottadt.
8ecunZ
-
Den 27 Mars. 1127
Sscunä - cbekens Lön Utgör HZZ R:d. 16 H.,
en kapitain med LompaZuiL Lif-Regements 6renLäierer
har in alles ZOO R'.d i Lön, deremot tvid
de andre wärfwade Regementerne har en capitam
med compagnie betydlig inkomst, hwaraf han kan
anses wara född. ytterligare har en capitaine
tvid detta Regemente ingen mera tilfredsställande
utsigt. Skulle han en gang blifwa Mgjor, hwilket
icke kan handa manga, erhäller han i inkomst
; 00 R:d.
Efter dessa uplysningar lärer Höglofl. Ridderstapet
och Adeln finna at detta Regementets
Otllcerars torde förtjena lika afseende som de andre.
Detta bör äfwen gälla om Lif-Regementets Husarcorps.
En Subaltern njuter der, iourage-penninaarne
inberäknade, 208 R'.d, en Summa, hwilken
wisserligen är obetydlig för OMcerare, hwilka
böra halla sig hastar och en gansta kostsam Uniform.
Grefwe lbövenbjelm, Larl, conkormsraöe
sig til alla delar med Herr 6-/llenram, tilläggandes,
at da Oklicerare i de lägre graderne wanligen
njöte blott en ringa Lön, byggde de altid sitt
hopp om ersättning, pä utsigten at uphinna capitains-graden,
hwarföre när Lapitainerne wid detta
Regemente njöte en sa obetydlig Lön, det wore
sa mycket billigare at Löneförbättringen afwen kil
der samma utsträcktes.
Friherre liljencrants, joban Wilbelm,
yttrade samma tankar, och instämde i samma tilstyrkan
fom Herr Q/llenram.
Herr
1128 Den 27 Mars.
Herr K o tillie b. Hwad jag arnade hafwa
äran anföra, ar til större delen redan uplyst af
Herr 6^lleni-rrm, som, i anseende til sin tjenste»
befattning wid Lift Brigaden, bäst kanner bestaffenheren
af denna Lorps Lönewilkor. Jag wil allenast
ytterligare yrka, ac Löneförhöjningen äfwen
til Lif-Regementets Husarer, hwilka til en del ärv
i samma belägenhet som Lift Regementets Lrenaäierer.
mätte Utsträckas, emedan deras knappa inkom»
ster sa mycker mindre aro rilracklige, som deras
KiuncierinA är niera kostsam an de fleste Regemen»
ters i Swensta Armeen.
Grefwe örner, Aclolf 6 öran. Dä
denna fraga om Löne-förhöjningen först i Stats»
Utstottet förekom, war deci anledning af ankomne
remisser endast (ckvile Statens Ämbetsmän, för
hwilken någon Löneförbättring yrkades. I den
man man sedermera erhöll hopp om ökade tilgangar,
trodde man sig äfwen kunna sträcka den samma
ril den warswade Armeen. Stats-Utstottet har
i derca afseende gjort alr hwad som statt i dest förmäga,
och utsökt alla de medel, hwilka til detta ändamål
kunna anwandas. Det har äfwen trott
at sjelfwa wcrkstalligheren af Löneförhöjningen, hwit»
ken icke genast kan äga rum, borde ät Konungen
öfwerlännäs, och jag wagar fräga, om under detta
wilkor det är af wigt, at i ett fadant Förslag all
personal och ali öctmlis införes. Är der icke nog,
ac den paEnade Lammön at Kongl. Maj:r öfwer»
lemnäs, som bast kan se til hwilka afLöneförbältrmgen
först äro i behof. Jag tror för min del, at
om Utskottets betänkande skulle bifallas, med det
tillägg at Ridderstapet och Adeln updroge ät Ko,
mm
-
Den 27 Mars. 1129
nungen, åtwid fördelningen afZummsngöra jämkningar
i afseende pa incliviciuer och Lorder, wors
ändamälet säkrast wunnit.
Herr Gothlieb frägade, om det wore Grefwe
törners mening, at hela fördelningen ih.ladetz
widd ffulle af Konungen werkställas, eller om de
corner, hwilka i Utffottets Utlärande blifwic nämnde
framför andra, borde af Löne-förbättringen komma
i Åtnjutande.
Grefwe körner yttrade, at han önffade
al hela denna sak mätte til Konungen hanffjucas»
Herr O^Henran, förklarade, at om säwore,
funne han sig afwen tilfredsstallv, allenast icke
meningen sä mitztyddes, at de Oorpser, som i Urstotms
uklätande blifwit upräknade, borde för dr
andra til Löne-förhöjningen aga nägot företräde.
Friherre lckljencrantL trodde, at emellan
Grefwe körner och de andra wärda Ledamö»
ternes tankar, icke wore nägon werklig contrg6iction.
Ehuru altsammans ät Konungen ffulle öfwerlemnas,
kunde likwäl Ridderffapet och Adeln
för sin del nämna, hwilka den til åtnjutande af
samma förman halst recomwenäersäe.
Grefwe lövenhjelm med fiere hördes önsta
proposition pä Utffottets förflag, med der af Grefwe
körner gjorde tillägg, hwarefter
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
xroponerLäe bifall ä Utffottets Betänkande, med
det
rizo Den 27 Mars.
det tillagg, at til Kongl. Maj.t i underdånighet
ffnlle öfwerlemnas, at i den man rilgangarne sadant
mevgifwa, jämka och ansia Löne-förbattringarne,
sa wal för (lorpssr som dertil hörande Embetsmanna-grader,
efter billighet och behof.
Bifölls.
Friherre »amilton utbad sig fa anmäla,
ak han, enligt Ridderffapets och Adelns tillåtelse,
med de öfrige Standen communicorat sit Dickamen
rörande Krönings Taflan; men at han derifrån
erhäilit den underrättelse / at de trodde sig ej
detsamma kunna uptaga, innan Nidderffapet och
Adeln deröfwer yttrat sig. Han önskade derföre,
at Ridderssapet och Adeln genom ?iotocolls - Utdrag
wille öfwer denna motion infordra deras yttrande.
Efter en kort öfwerlaggning bifölls Herr Grefwens
och Landtmarskalkens proposition, at de öfrige
k-sp-Eive Standen genom protocolls-Utdrag
matte tilfragas, huruwida de wille samtycka til förfärdigande
af en sadan Tafla, pa sätt Friherre
»amilton hade föreslagit.
Föredrogs a nyo Stats-Utsiottets den 74
Mars pa bordet.lagda Memorial, innehallande Utskottets
utlåtande, i anledning af Konungens Nådiga
proposition, angäende allmänna Brandförsäkrings-Werket,
aswen som k-mco-Utffottecs östr»
r samma Nådiga proposition afgifna, den r?
Mars pa borver lagda, yttrande. Hwar
-
Den 27 Mars.' nzr
Hwarefterafwenuplastes Stats-Utskottets ame
Betänkanden, det ena lagdt pä bordet den io Januarii,
der andra den 6 Februarii, rörande de medel,
hwilka för Brandförsäkrings-Lontoirsts rakning
i Riksgalds-coiitoiret aro cleponeracle.
Grefwe lVlörner, AZolk 6öran. Höglofl.
Ridderskapet och Adeln torde tackas tillåta mig,
ar i korthet fa anföra det enkla förhållande! af denna
fak. Altsedan ar 1782, da BrandförsäkringsLontoiret
stiftades, hafwa detz medel med Kongl.
Majsts tillätelfe warit clsponer»6e, först hos dä svarande
Riksgälds-OirecHonen, och derefter i det sedermera
inrättade Riksgalds-Lomou-et, emot 5 procents
ränta. Riksgälds-Lontoiret ägde ratt at til
sina opergtioner begagna dessa medel, allenast wid
sig yppande behof Brandförsäkrings-vlrEion kunde
lyfta erforderlig? medel. Inbördes förmäner
stadgade detta förhällande, dä Ronsten astid war
sä betydlig , at ehuru Niksgälds-contolret altid borde
wara beredt at utbetala nägon del deraf^detsamma
likwäl kunde begagna det mästa. Ar 1807
widtog Brandförsäkrings-vireLion en ny anstalt
med sina penningar. vireQionen wille neml. i stället
för 5 procent förskaffa sig 6, och urwerkade
sig derföre Nädigt tilständ utläna dem einor inteckning,
samt al i Riksgälds-contoiret endast qwarlemna
et sä stort LspitLl som den trodde sig i hast
kunna behöfwa röra, och hwilker c»pstgl Niksgaldscontoirei
förpliktades at wid anfordran kunna Utbetala.
Pä detta sätt har handt, ar i stället för
sörmäner, som Rikögälds-comoiret borde njura för
den erlagde räntan, för skyldigheten at ständigt hälla
penningar i beredskap, och för mödan wid in
-
»izr Den 27 Mars.
sättningar och Ilgm6sr, Återstod för Riksgalds-Lontoiret
endast en betungande förbindelse, dä det al»
Lrig kunde wera, huru lange de kunde fä cli-ponerrr
de insatte medel. Dessa medel wörö nu mera
för Riksgälds-.Lontoirec et ogagnelig! capital. Pä
sädan grund hade Stats-Utskotter tilstyrkt en hem»
ställan til Kongl. Majit, det mätte antingen Riksgalds-Lontoiret,
emot samma wilker som 1782 stadgades,
behålla hela Brandförsäkrings-OoeÄionens
I^oncl, eller ock vu-eHioiisn frän (^ontoiret äterraga
sina penningar. Detta sednare har inträffar.
Nu äterstär blott den srägan, huruwida Niksgäldsc^ontoiiet
bör anses skyldigt, at, för de medel DireÄionen
nu Uttager, betala ränta längre an til
och med den zi October. Det är ingen fräga om,
at icke Riksens Ständer kunna befalla Räntans
erläggande imil den dagen Capit-Uet utbetalas,
men Nidderssapet och Adeln torde finna billigt, at
bifalla hwad Utskottet tilstyrkt, neml. at räntan beräknas
blott til den zi sistl. October, dä c-rpitZlet
redan i Augusti manad blef upsagdt. Likwäl tror
jag böra tilläggas, at sedan k)i-conten sä godt som
afslagil den begärdte Oiscontei-inZz-rättigheten, i
beslutet der -ckternZtiv borde införas, at om Brandförsakriugs-OimLonen,
mot de wilkor 1782 ars Reglemente
innehaller, wil läta sitt c-rgit.-el j Riksgälds-Lomo-ren
qwarstä, räntan dä oafbrurit mätte
erläggas.
Herr Grefwen och Landtmarssalken
gjorde I^oposiuon rjl bifall ä Utffotters betänkande
med dessa af Grefwe körner föreslagna bestämningar
och tillägg, hwilken med In beswarades.
Gref
-
Den 27 Mars. r;zz
Grefwe De la (Hardie wille pä intet wis
uppehälla et beflut, som han fann Ständer sä enhälligt
gillade, men ansag för sin del mindre rättwist,
ar neka allmänna Brandförsäkrings-Oontoii-et
raman ifrån i October, dä enligt Ke^lementet
conkviret war stylvig at Ull denna sak först gä til
Kongl. Maj:r.
Justerades följande:
Utdrag af protocollet, hällit i Högloft.
Ridderstapets och Adelns klenum den
27 Mars iZio.
S. D. I anledning af Justeringen af Expeditions
- Ulstottets förflag til underdånig strifwelse
til Kongl. Majit, rörande Wargeringens uplösande,
och dä efter yttrad anhällan, at i densamma
Ridderstapets och Adelns mot de öfriga Ståndens
stridiga mening i Expeditionen äfwen matte
införas, fräga upstätt, dels huruwida icke z Stånds
beslut öfwer detta mål borde anses gällande, dels
ock huruwida, enar en Expedition efter z Srands
beflur blifwir författad, i densamma det 4:de Ståndets
mening kunde inflyta, samt sedan Herr Grefwe»
och Landtmarstalken, efter wägrad proposition
lil förändring af den, enligt z:ne Ständs beflut,
författade Expeditionen, förklarade maler för hwilande,
beflöts, ar Lonstitutions-Utskottet stulle anmodas
styndsammeligen, och sednast til den 29 nästkommande
Mars, med sitt utlärande öfwer dessa
bagge stridiga frägor inkomma. Dr supra.
Ut
-
nZ4 Den 27 Mars.
Utdrag af protocollst, hällit i Högloft.
Ridderstapets och Adelns plenum den
24 Mars iZio.
S. D. Företogs til afgörande Stats-Utstottets
den 14 Mars pa bordet lagda lvlemorial,
med bifogadr förflag til Inslmckion för tilkommande
Revisorer öfwer Stats- Lanco- och RiksgäldsWerken
, hwilket förflag blef af Högloft. Ridderstapel
och Adeln bifallit, med den enda tilläggning
mot flutet af 7 §. angående Revisorerna berättelser,
at i stället för orden et i kaninen och Riksgälds-Lontoiret,
matte för tydlighetens stull sättas,
et i Langeén och et i Riksgälds-Lontoiret. Lt 8u^>ra.
Föredrogs a nyo Stats-Utstottets den 26 Februarii
.pa bordet lagda betänkande, angående HofStall-Angarne,
samt deras framtida clisxoslliou
och hushållning.
Friherre Legerström, sacob. Da förewarande
amne förra gängen i Ridderstapets och
Adelns plenum war under ventilation, anmärkte
jag jemte flere warda Ledamöter, at Stats-Merker
stulle ärligen mycket förlora, om Kungs-ängarne
Ut-Lrrenäeraäcs mot hö, som singe löfås efter
Markegangen, da Stallet! stulle nödgas, enligt
Utstottets förflag, at genom ^Eion inköpa det
gvantum Hö, som til Hof-Srallenö underhall erfordras
, men Utstonet ^ har ej trott sig dera böra
göra något afseende. Jag får således nu,
da wi med förändringar kunna antaga Utstottets
Betänkande, underställa Högloft. Ridderstaper och
Adeln,
Den 27 Mars. nz5
Adeln, om ej det sätt Urskottet föreslagit, skulle medföra
en motsatt werkan mot hwad Utskotrer äsyfiat,
och hemställer om ej den af mig förra gängen
gjorde Anmärkning nu kunde antagas, och således
alt det Hö, som fordras ril Hof-Stallens behof,
af de kring Mälaren belägne eller annars med
nära Sjö-Transport försedde Kongs-Angar mä
i natura lefwereras; samt at sedan Stallens gvan.
tum ar upfyllr, resten ma, enligt Utskottets Förslag,
fä lösas efter Markegängen. Varligare anmärkte
jag afwen wid 4:de punLlen af Utskottets Betänkande,
ar Stängsel-skyldigheten borde enligt
allmänna Lagen och Kongl. Förordningen af den 9
Februarii 1802 bestridas: Men som Utskottet ej
derä gjort afseende, fär jag föreslä, at denna förändring
nu mätte göras i Utskottets Betänkande.
Der är ost alla bekant, mine Herrar! ar Stängsel-Förordningen
medfört den största Nytta i alla
Orter der den blifwir införd, och jag tror der ej
wara ost tilstandigt, at föreskrifwa för en del Jord
andra rättigheter, än som tilkvmma Jord i allmänhet,
och finner jag platt, intet skäl at föreskrifwa
Arrendatorer af Kongs-Angar, metboclen pä hwilka
de böra behandla dem. Det är at qwäfwa all
möuLtrie och förhindra kanske annars möjliga förbättringar,
således fär jag äfwen härutinnan yrka,
det Rivderskapet och Adeln mä lemna ^rrenclatorerne
fria händer samt tilständ .at pä hwad sätt
de behaga bruka och behandla Ängarne, sä framt
de ordentligt betala sitt ^rrenöe.
Herr Norlien stolpe. Dä detta mäl har
förra gägen förewar, hade jag aran göra nägra
erindringar, i likhet med hwad Herr Baron ce
äer
-
riz6 Den 27 Mars.
ösrström nu anfort; mig torde dock tillätas at ödmjukeligen
hänföra Nidderstapet och Adeln pä någon
närmare Laicul öfwer de storg förluster, som
blifwa skulle för Staten, om alla Angar ut-arrenöerLlles
mot afgift Uti penningar, och som, til
nogare bedömande af detta med det mera i sammanhang
dermed hörande omständigheter, nödigt
blifwer för mig (och kan hända för flere af NidDerstaper
och Adeln), at ä nyo genomläsa StatsUtffottets
första Betänkande uci detta ärende, sä
anhaller jag, at delta Mål mä ater fa blifwa liggande
»afgjordt pä borver.
Grefwe ^amilton, Hxsl, förenade sig
med Friherre Legerström.
Friherre Legerström, jacob. Til hwad
jag redan, anfört, anhäller jag qt fa tillägga, ar
som Utskottet, sedan det ansett Ängarne böra förblifwa
i Byalag, gansta riktigt funnic nödwändigheten
at förestrifwa en witz tid för rättigheten at
Dem beta, kan, i fall Ridderstapet och Ade.ln beslutar
at Stängsel-skyldigheten wid Kongs-Ängarne
stall existera, Utstotletö Förslag i detta afseende förfalla,
emedan det wore löjligt at förestrifwa någon
oecnnoinist cletaiile, da man uplätit jorden pä ärrenäs
mot en witz öfwerenskommen Hrrengs-8umm3,
L fall ej afsigten wore at förhindra en högre Luttu,
, af i fräga warande Jord.
Grefwe körner, -löolk 6öran. Jag
kan för min del ej ogilla den Anmärkning, at der
för Kronan wore bättre, at til Staten erhälla Hö
i natura, an at läta lösa det efter markegängs
pris,
Den 27 Mars. r rz?
pris, vch sedan pä ^uckion uphandla det erforderliga
(Qvantum; men innom Utskottet wörö de fleste
Ledamöter af den ranka, at en sadan speciel reglering
ej wor.e möjlig, emedan den endast kunde
gälia för de Angar, som nara omkring Mälaren
äro belägne. De andra Ständen wore i detta fall
sä cleciäerLlle, at det war omöjligt, ar förmädem,
at pä de hos Nidderskapet och Adeln gjorde Anmärkningar
fasta nägon upmärksamher. Hwad
Stängsel - skyldigheten beträffar, lärer principer»
om dest allmänna nytta wara underkastad något
twifwelsmal, dä pa wista Orcer skogsbrist
werkar mycken dyrhet wid Stängsel. Der wore
kanske äfwen wädligt at pålägga den, när den ledde
lil kostnad ej allenast för den som Qwille odla,
utan äfwen för Grannen som ännu icke tänkt derpä.
Min öfwerrygelse är derföre, at den som wik
odla, sjelf ma stänga, men at derföre en annan
skulle wara skyldig at äfwen stänga sin andel,
kan jag för min del ej inse.
Friherrej eeäerstrom, jacob. Ägg will
gerna medgifwa at Stängsel - skyldigheten kan wara
tung pä de Orter der skog ej finnes, men den
är likwäl i allmänhet nyttig. Upland är derpä ett
talande exempel. Och om den i denna skoglösa
krovince ofta warit beskärande, kan likwäl deri en
betydlig anledning til dest odling Upsökas. Zag tror,
at alt hwad som bertil kai» bidraga ej bör underlatas.
Hwad Höets lefwererande i diamra beträffar,
har det aldrig kunnat wara min mening, at
der samma langwäga ifrån skulle til Hof-Stallet
transporteras. Detta inkast gjordes förra gängen
Sjette Bandet. N:s 72.
nz8 Den 27 Mars.
af Grefwe ve la 6arcli'e, och jag swaradr va fom
M/ ac jag trodde Hof-Stallet kunna erhålla sitt
behof af Ve Ängar, som nara omkring Stockholm
aro belägna. Pä anvra Orter mä Höet gerna
fä lösas efter Markegängen.
Friherre kkilamb, claes. Jag will allenast
ge tilkanna, at Kronan ansenligen förlorar,
om den til Ställets behof skulle nödgas upköpa Hö.
Arfarenheten wid anstälda Halm-^nckmner hav
wisat, at man der fatt betala mera än hwad uphandlingen
efteråt kostat. Nu komnia äfwen z l,ooo
Litzp. Ränte-Hö at saknas ifrån Aland; detta gör
en betydlig brist, som wisserligen bör comiclcrera»,
och som skall mycket bidraga ac pa ^uckionen upstegra
priser. Jag tror derföre det were bäst, at
' nu som förr lata in väte» a aflasta Höet wid Skallets
brygga, eller ock, såsom hittils stedt med Mellösa
Äng och nagra flera, som ej hafwa sjötransport,
lata det pä wintcrföre införas.
Friherre Mannerheim, vars A NAUS t.
Dä jag af Herr Grefwen och Landtmarstalken
erhällit underrättelse, at z Ständ redan afgjort
denna fräga, är der ej i hopp at i beflutet winna
nägon förändring som jag nu utbeder mig at fä
yttra nägra ord. Men som Anmarkningarne, röranye
Stängsel-skyldigheten ursprungeligen lära härleda
sig ifrän mig, tror jag det wara min skyldighet,
at widare deröfwer förklara mig. Man mä
allenast jemföra Landtbruks-sättet, der hwar och
en stöter sina små afskrida ägor, och der de stötas
gemensamt i byalag, för at icke mera tweka om
principen nyttan af Stängsel - styldigheten. Jag
an
-
Dcn 27 Mars. iiZ9
anser den samma såsom ett wilkor för ett bättre
sätt at bruka Jorden, och för dec wäxelbruk, hwilkec
pä de Orter, der kopvl-itionkn sadant tillåter,
vlwifwelaktigt ar der förmänligaste. Stängseln är
wist kostsam, men err sämre Jordbruk medför
större förlust, och den ökade winsten af ett bättre
Jordbruk ersätter kostnaden mångfaldigt. Jag
tror således, ac det hade warit nyttigt, om Utstortet
pa de gjorda Anmärkningar hade behagat göra
afseende. At inskränka betes-tiden, lärer, såsom
hörande til hwar och ens enffilta hushållning, wara
en öfwerflödig sak, at lägga sig un.
Herr boröen--tolpe. Da en wärd Ledamot
nu tilkannagifwit, at dr öfriga zme Ständen
redan afgjort detta ärende, samt nagra widlöfciga
cliscusioner således anfe> til intet tjenande,
men han icke upgifwit, om dejsa Ständ helt och
häl',it eller med wijsa ändringar anragit StarsUcffottets
Förslag, sä nödgas jag först begära uplälande
af dejsa Stänvs l^iotocolls-Utdrag till
nämnde ärende, samt i händelse de icke til fullo
förenar sig om Betänkandets Förslag, itei-erar jag
min ödmjuka begäran, at, enligt 49 §. NiksdagsOrdningen,
fä ytterligare upjlof med detta ärendes
afgörande.
Härefter uplastes följande:
Utdrag af lckotocollöt, hallit hos Högwör
dige
Preste-.Ständer den 27 Februarii
i8ro.
S. D. Til slutelig! afgörande företogs Riksens
-
LI40 Den 27 Mars.
sens Högloft. Ständers Stats-Utskotts den 26
dennes pä bordet lagde förnyade Betänkande, angående
framtida disposition och hushällning med
Hof-Stall-ängarne.
Dä Preste-Ständer redan gillat Stats-Utstöttets
förut afgifne Betänkande i detta ämne, fann
Ständer sig nu blott i afseende pä Eldgarns Äng,
om Arrende. tiden hwaraf detta sednare Utlätande
lemnar en närmare kännedom, böra tillägga, at
Arrendet för Eldgarns Ang, 2Z Parmar Hö ärligen,
icke bör fä lösas med 17 R:d. Parmen, uran
i likhet med hwad Stander om Arrenden för KongsGärdar
i allmänhet under den 21 dennes beflutir,
bör betalas efter Länets ärliga Markegangspris,
äfwensom Ständer, uppä de af Utssottet anförde
stäl, icke fann alla öfriga Arrendatorer böra betala
Arrende-Höet högre, än efter ärliga Markegangsprifel.
l-t suprg.
Ilx protocollo
I. 17. Almguist.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
tilkannagaf, at Borgare- och Bonde-Ständens
krcilocolls-Utdrag öfwer detta ämne ännu icke lära
wara ankomne, men hemställde tillika til Herr
Nordenstolpe sjelf, hwad han igenom ett upffof med
detta ärendets afgörande trodde kunna winnås.
Herr Nordenstolpe. Jag hoppas dä kunna
gifwa Ridderskapet och Adeln full uplysning pä
bade de Angarius belägenhet, som hitintils lefwererat
Ställets behof af Hö, simi om hwad anral
af
Den 27 Mars. 2141
af Pund hö hädanefter fordras för Stallen, hwari»
genom förlusten, at genom ^uÄion upköpa Hö, sä»,
kerl blifwer mera synbar, samt således der proMeracls
^rrenclet i penningar i stället för Hö kanske
betänkligare.
Friherre Legerström, ^Lcob, anhöll,
at Herr Landtmarstalken tacktes göra proposition
pa betänkandet, med de af honom föresiagne för»
ändringar, i hwilker fall han hoppades, at Herr
Llorcisnstoipe ifrån sin begäran om upffof torde afstä.
Detta medgafs af Herr deorgenstolpe,
Hwarefter Herr Grefwen ochLandtmar»
skalken gjorde proposition til bifall ä UrffotretS
betänkande, med de förändringar som af Friherre
Legerström blifwit förestagne, hwilken med Za be»
swarades.
Föredrogs a nyo Statssiltffottets den 26 Fe»
bruarii ba bordet lagda lvlemorial, innehallande
Utffottets utlåtande öfwer de anmärkningar, som
wid dest betänkande, rörande LMimire-Skaterne
til Lands och Sjös, blifwit gjorde, och blef hwar
och en i detta lvlemorjal förekommande punÄ sär»
skilt til pröfning företagen:
Första ponten angående de af Stats-lltskottet
föresiagne wista VacanLer wrd den indelta
Armeen L fredlig tid.
Friherre Legerström, stacob, willehem^
ställa,
1142 Den 27 Mars.
stalla, om det icke wore lämpeligast, at under fredstid
upläka Konst. Maj:r, at, efter öfwerenskornmelse
med Note- och Rusthållare, lampa desta Vac-mcei-.
Grefwe Uövenbjslm, Lai-I, ansäg bast
wara, om Rikfens Stander i detta afseende icke
kemnade någon bestämd föreskrift, uran öfwerlemnade
hela saken til Kongl. Maju. Qm Konungen
, genom widtaganbe af samma författning som
med Wermlands och Sawolax Jägare, skutte afbesparde
Vgcuncs-medel kunna öka Armeen och Förswars-Werket,
wore der i wart Lands nuwarandr
stallning ganska wigtigt, och ingen kunde bättre
bömma fä wäl om behsfwec deraf, fom om tiben
och satler at göra en sadan inrättning, än Konungen
sjelf, hwilken högsta befälet öfwer Armeen
lilkomme.
Grefwe körner, iLäolf 6öran. Det
har ej warit Utskottets mening, at här föreskrifwa
Konungen någon Lag, eller pä minsta wis förestå
nägon inskränkning i utöfningen af Befälet öfwer
Armeen. Utskottet har derföre jagt, at vesta V3-  LEsr borde fä hällas lil högst en femtedel afRegementernes
styrka, men ej nödwändigt til en femtedel,
uran skulle det pä Hans Mast bero, at sjelf
bestämma dem inom denna gräns
Friherre
L--ösrström erindrade, at det
wore just detta bestämda af en femtedel, som borde
förändras, och ingen wist xro^oruon utsättas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde kro^oLnlou, gr ac Kongl. Maj:t i underdånig
-
Den 27 Mars. H4Z
dänighet matte öfwerlännäs/ at med dessa Vacancer
efter sig företeende omständigheter- förfara.
Bifölls.
Andra och tredje kuEerns kiföllos.
Fjerde kuncksn, angående Kongl. Lif-Drabant
- Corpsen.
Friherre ohrström, sscob, wille gerna
bewilia/ at för Drabant-t-orp-en!> rakning 9
hastar pa Hof-Srallet finge underhallas/ men kunde
ej samrycka/ at wid anbefalldLx6rci8eRyttarehastar
leczuirerscles, sadanr wore ej förenligt med
Rusthallares interesLe, hwilka troligen icke gerna
at andra an sina egne Ryttare mlemnade sina hästar.
Det wore lämpeligare, at Drabant-Oorxzcn
erhölle er tilräckligc antal egna hastar.
Härmed förenade sig Friherre knäbeck, /llexanäer,
Friherre kala m b, LIaes, Herr
katklieb, Larl kreäric, Friherre lä^erta,
^xel, Friherre kunck, ^äolk.
Herr käblmLN, Otto krsärlc, anhöll
at Ridderskapet och Adeln wille fästa sin upmark»
samhet pa de wid detta förslag häftade wilker.
Han trodde at det wore försigtigt stäldt. Arnu ur»
se medel til upköp och underhall af nya Drabant»
hastar/ wore i Statens fattiga ulftand omöjligt;
sedan Kongl. Maj-.t funnit detta försiag antagligt,
trodde Herr käKlmLu, gr det wore det bästa med,
jet at winna ändamälet.
Gref
-
H44 Den 27 Mars.
Grefwe ^amilton, Hxel, föreslog, at
Häst-Garoets hästar kund? nyttjas.
Friherre Legerström inwande, at det
jvore tika obilligt. All föreslagen ersättning kunde
ej annar än genom process erhallas, och ersättningen
förswunne i Rattegängs-kostnaden. Han begärde
derföre proposition kil afslag af denna
Herr Grefwen och Landtmarskalken
frägave derefter, om Nidderskapet och Adeln bifölle,
at för Drabant-Lorpsens rakning 9 hastar pä
HoftStallet singe underhållas,
Ropades Ja»
ytterligare ftagave Herr Landtmarffalken, vm
Ridderskaper och Adeln affloge, at, wid infallande
Lxcrcice, Drabant-Loipseu skulle begagna sig af
nastbelagne Rusthallares hästar.
Ropades elfwen Ja.
Grefwe körner önffade, at i sadant fall
nägon wille upge förflag til penningar, at inköpa
hastar at denna c^oips.
Friherre bjerta, .axel, trodde sig kunna
göra ec förslag, ehuru det wal icke skulle smaka en
witz Lor-ps, för hwilken ban förut just icke more
altför angenäm. Han skulle neml. kunna peka ut
et stall, der hastarne wal födas, men föga arbeta.
Dec wore ^riilleiis-Stallet. Skulle Konungen
sinna nyttigt, at de derwarande hastar af Drabant
-
Den 27 Mars.- 1145
bcmt-^orpserne nyttjades, upstode icke mer nägvu
förlägenhet om penningar lil upköp af Drabant,
hastar.
Herr Grefwe» och Lanvtmarskalken
rrindrade, at detze frägor nu icke kunde uptagas.
Femte och sjette kunckerne biföllos oförändrade.
Uplastes följande;
Utdrag af ki-otocollet, hällit hos Riksens
Högloft. Ständers Bewiilnings-Utffott
ivid Riksdagen i Stockholm den 26
Mars i8io.
S. D. Trenne af de kexpeÄive Ständen,
nemligen Högloft. Ridderffaper och Adeln, Högwördige
Präste-Sjtändet och Wallofl. Borgare-Ständet,
hafwa wäl bifallit Bewillnings^Utffottets den
is:de i denna manad gjorde hemställan, gt de föreftagne
1->rickerne ril Bewillningen mätte fä förblifwa
i hwad angar det belopp de innefatta, sädane
de för narwarande arv, och at deremot, om,
efter första årets upbörd och beräkning, det ffulle
befinnas brist i den af Riksens Högloft. Ständer
anflagne Bewillnings»8ummL, 2, Millioner N:d.,
Fullmägtige i L»ngusn och Riksgälds-Lonkoiiet da
ffulle aga rättighet ar öka i.-n ickerne med sa mänga procenter
ej allenast ärligen i BewillningMgär 2ZMilliv-'
ner R:d., utan ock ersättning erhalles för den inträffade
bristen, fördelad pä de efterföljande ären intil
nasta Riksdag; men Hederwärda Bonde-Stäm
1146 Den 27 Mars.
der har förblifwir wid sikt i denna del förut widlagne
beslut, under förklarande likwäl, at dä någon
annan ulwäg icke ar, an at frägan öfwerlemnas
ril det förstärkta Stats-Utssottets afgörande, cone-a.
xioposition dera bör ställas, i enlighet med den jämkning
Bewillnings-Utssottet i dest ofwanberörde notvLoils-Utdrag
föreslagit.
Wid sädant förewettande, och da anaelägit
ar, at pröfningen och et bestämdt bestm öfwer förenämnde
ssiljaktighet föreaar den Bewillmngs Utffottet
aliggande öfriga åtgärd med Bewillningsförstaget
ansäg Utssottet sig böra hos Riksens Högloft.
Ständer wördsammast anhälla, om der förordnande,
ar det med Riks-Nämnd förstärkte Statsutskott
matte anmodas genast företaga ofwannämnde
frägas afgörande, pä färt 71 H. j Regeringsformen
föressrifwcr; och skulle härom ?rmocoljs-Utdrag
til de kespLclive Stånden expeciiL
ras.
Ikt supra.
klx krotocollo,
L. 6. Ingman.
Herr Grefwen och Landtmarssalken
gjorde proposition a detta protocolls lltdrag, med
tillägg, at Stats-Urffottet skulle anmodas.at sä
tidigt i morgon sammanträda, at BewillningsUtffottet
samma dag af Beslutet kunde erhälla del,
för at til nästa plenum den 29 Mars med sitt Betänkande,
rörande allmänna Bewillningen, kunna
til Riksens Ständer inkomma.
BiföllS.
Före
-
Den 27 Mars. 1147
Föredrogs ä nyo Bewillnings-Utffottets den
22 Mars pä borver lagda Memorial, rörande dels
förhöjning i Sjömil pä wissa til införsel förur
tillärne ^rriclar, dels tillåtelse emot Tulli Afgift
för andra, som hirtils warit förbudne.
Bifölls.
Föredrogs a nyo Lag-Utffotrets den 22 Mars
pa bordet lagda Utlåtande, rörande anmärkningar
som blifwit gjorda wid berörde UtffottS Betänkande,
angående förklaring öfwer i § i 7 Rättegångs-Balken,
om Inteckningar.
Bifölls.
ffu5teraäes följande:
Utdrag as ?rotocoIIet, hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns l'leuuin den
27 Mars iZio.
S. D. Föredrogs a nyo Stats-Utffottets den
2z Mars pa bordet lagda l^temonLl. innehallande
Urstottets fwar pa de Anmärkningar, hwilka wid
desi Förslag lil Löne-förbättring fför ätffillige fä
kviilitZjre som civile-Stater och Ambetömän blif-.
wit gjorde- och blef detta jemte Utffottets berörde
Förslag af Höglofiige Ridderffapet och Adeln gillad!,
med der tillagg, at til Kongl. Maj:t i underdånighet
skulle öfwerlemnas, at i den män nl
gan§
-
H48 Den 27 Mars.
gängarne sadant medgifwa, jämka och anflä Löneförbättringen
sä wäl för Corpsen, som vertil hörande
Ambetsmanna-grader efter billighet och behof.
Lt 8uxra.
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft.
Ridderstapets och Adelns klenum den
27 Mars i8io.
>S D. I anledning af Riksens Högloft. Ständers
Bewillnings-Utffotts gjorda anmälan, atfragan
om updrag ar Lane»- och Riksgälds-Fullmagtige,
at, i händelse brist skulle upkomma i den af
Riksens Ständer anstagne Bewillnings-Summa af
24 lvliliiousr R:d., Fulkmägtige da ffuile aga rättighet
at öka 1-uiKeias med sä mänga xroLent,
al sä wäl sjelfwa Summan som ersättning för den
upkomne bristen kunde erhällas, wore i det stick,
at det genom det förstärkta Stats-Utstottet borde
afgöras; beflöc Högloft. Nidderstapet och Adeln,
at Högloft. Stats-Ucstottet med den walde Förstärkningen
skulle i morgon den 2g dennes til afgörande
af denna fräga sä tidigt sammanträda, at
Bewillnings-Utskottet samma dag om Nämndens
widlagne beslut kan erhälla underrättelse. Or ru^ra.
Grefwe Lilienborg, jokan brenning,
upläsre til brolocollet följande: Som den i haft författade
bifallne Lx^eciitionen til Lonstilution» Utskottec
innefattande generela frågor, hwaröfwer L01 ni,
lutions - Utskottets yttrande stnlle inhämtas, torde
s-ehofwa närmare uplysas, genom en berättelse om
förhållandet i förewarande crasus, för at til Ärendets
-
Den 27 Mars. 1149
dets utredande och frHgorms beswarands i m sam»
marihang meddela ett fullständigt yttrande; sa fär
jag ödmjukeligen anhalla, at krotocollet öfwer mä«
let, behörigen justerad, kunde fä Lxpeäitionen
til Utffottet ätfölja, eller fa Uttagas och til Lonstr.
rukions-Utffottets bepröfwande fä öfwerlemnas.
Efter en kort öfverläggning swarade
Herr Grefwen och Landtmarskalken,
at Grefwe 6>I!enbor§ wore obehindrad, at til?rowcolleL
ingifwa sitt Utlåtande, hwilket, om han sä
behagade, af ?rotocolli8tsn kunde fä vidimeras och
(.'onstitutionr - Utffottet meddelas.
Öppnades Herrar LleÄorernes af tredje LI^.
sen Lista til wal af en Ledamot i Riddarhus-tttffot»
ret ester Herr von d^ackre^; och befants i dest
ställe wara utwald:
N:v IY4Z' Herr LergenscköIZ, Lrie
hollan- Lancellist.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
tilkannagaf, at nästkommande Torsdags eftermiddag
Herrar LleQorerne af alla fyra Standen lkulle
sammanträda ar walja Ledamöterne i Tryckfrihets»
Lommitteen.
Högloft. Ridderssapet och Adeln atffiljdes kl.
^ 3 eftermiddagen.
In iiclcm kr0tocolli
Q. A. Silverstolpe.
Thors»
nzo Den 29 Mars.
Thorsdagen ben 29 Mars.
plenum kl. ^ til 10.
Uplästes följande och lades pa bordel'
Riksens högloft. Ständers Allmänna Beswärs-
och Oeco,Muns-Utskotts Betänkande,
angående Markegangs-sättningen,
i anledning af följande til Utskottet i detta
ämne r-emitterÄcle Handlingar, nemligen:
i:o jX-iemorjZ! af Riksens Högloft.
Ständers äur-titiD Ombudsman,
Herr pxji>L6itiou8-8iecreteiaren och Lommcnclemen
af Kongl Majus Wasa Ordens
Stora Kortz , Friherre ib. ^lsnnerlieim,
hwarntl af anförde stal tilstyrkes
den underdåniga anhållan hos
Kongl. Maj:c, ar, likasom förut stedt,
tiden för Markegangs-Taxornes uprättande
marte blifwa början af Januarii
manad. 2:0. tUemoiial af Herr L. iV!.
hwilket, Utom upgifwet förstag,
huru Oeputc-m6e borde til MarkegangsTaxornes
uprättande utses, innefattar
ar Markegangs-sättningen altid
stulle ste uri st esiUenLL - Staden i
hwarje Län: ac Landshöfdingen derwid
skulle söra prXsiclium och Lands-^ecru.
terLi-cn krotocvllet, samt at Ridderstapets
och Adelns och Präsie-Ståndets
Ledamöter derwid borde besia af Räntetagare,
men Borgare- och BondeStandens
deremot af Ranregifware, emedan,
da wid sädane rilfälien lwä
Ständ
Den 29 Mars- nzr
Stand stadna emot twä, olägenheterne
af för höga eller laga priser bast förekommas
derigenom, at et meclium af
de omtwistade priserne, likmätigt z H.
af Kongl. ke->oImioix-n pä Allmogens
beswär den 17 December 17Z4, tagrs
til grund för Markegängcn. z:o. Utdrag
af ÄVallofi. Borgare-Ständers
Urotocol! den n November sistlidet ar,
deruti Ståndet, jemte tilkännagifwande
af sitt fattade beslut , huru och til
hwad antal des; Deputerad wid de arliga
Markegängs-sättningarne bör utses,
förbehåller sig, at efter inhämtande
af de öfrige Ståndens beslut, angående
anralec af hwardera Niks-Ständets
fa i särskild öfwcr
läggning
taga srägan om omröstningssättet'
Wid wal lil desse
samt emedlertid til detta Utskott öfwcrlemnar
sitt Befwärs-Urssorts, uti l>rotocoil-!-Utdrag
af den 21 Oktober, i
förevarande amne gifne utlåtande, jemte
Herr Oabns. wid öfwer
läggningen
i Ständer uplästa klemoriLl,
för at sä wäl i anledning af de
delar deraf, hwilka Ständer, genom sitt
fattade beslut, ej redan pröfwac och afgjordt,
som i afseende pä de dermed
sammanhang ägande omständigheter sitt
urlätande afgifwa. 4:0. Borgare-Ständers
Beswärs-Utskotts nytzomförmälte
kiotocollj.-Utdrag, hwilket dock endast
innefattar tilstyrkande i de omständigheter
,
Den 29 Mars.
heter, hwaröfwer Ständer redan sitt
beslut stadgadt. ;:o. Herr /lsseZsorsu
O. 6ttlin5 förenämnde ^lemoriLi, inuehällande
den önskan, al dä 75 §. Negerings-Formen
hufvudsakligen förändrar
det stadgande om Markegängs-sättningarne,
som är gifvet genom Kongs.
Förordningen den 22 Julii i8oz, wid
den derom utfärdande nya Författningen
mä iakttagas: a) At antalet af
Ständernes Deputerad bör för hwar»
je Stand rättas efter Länens olika
förhällande, b) Ar om omröstningen
stall ste Ständöwis, icke mindre antal
än z Ledamöter matte af hwarje Ständ
utses, och om densamma stall ste xer
caj.it», lika mänga veputeracls mätte
af hwarje Stand wäljas, samt i bagge
fallen utstakas, huru, i händelse af
pLi-ia votz, bör sörhällas; c) ar nägvt
afseende icke bör hafwas derpå, om ve.
xuteracie til witzt antal äro Räntetagare
och Räntegifware eller icke, och ac
det mätte tillätas bade Räntetagare och
Räncegifware, åtwid förrättningen, ehuru
uran rösträttighet, wara rilstädes
lil uplysningars meddelande; 6) åtwid
Markegängs-sätlningen hwarje wara ej
nödvändigt bör erhälla et enda pris
för hela Länet, som i detta afseende
kan wara af gansta skiljaktig beskaffenhet;
e) m tiden för Markegängs-sättningen
mä flyttas lil början as Januarii
manad; samt k) ar i de Län, der
en
Den 29 Mars. n;z
en del af stätten utgöres i Kohl, och
Markegängs-pris dera stall fattas, cn
särskild lermin derril matts bestämmas
siraxt efter kohlckörflen-s och wimerförers
flut.
De i detta ämne säledes wäckte frägor, har
Utstottel ansett kurma hänföras til följande hufwudsakeliga,
nemligen:
i:o. Huruledes och til hwad antal hwarje Ständ
bör Utse vL^uterncle för at uprätta MarkegängsTaxorne.
2:0. Hwad tid af äret dertil är lämpeligast,
samt
z:o. Om sätter och ordningen derwid, samt
huru i händelse af paria vats förhallas bör.
Hwad första kunKen beträffar, sa enär 75
§. i Regerings-Formen stadgar, ar de ärliga Markegängs-Taxorne
stola uprättas genoin VeputeraclL
af"alla Riks-Standen, utsedde pa det sätt hwarje
Ständ särskildt för sig förestrifwer, samt at hwad
besse fastställa, stall tjena til efterlefnad, sa wida
ej ändring derutinnan i behörig ordning sökes och
winnes; och Wällöf!. Borgare-Skändet jemwäl,
lil följe deraf, pä sätt betz krotoco!!»-Utdrag mwisar,
redan för sig stadgat sins Deputerad antal
wid Markegängs-sattningen, samt sättet för deras
utwäljande, har Utskottet ansett sig icke kunna uti
denna omständighet något mlätande afgifwa.
Sjette Bandet. 7Z, Wid
-
H54 Den 29 Mars»
Widkommande dernäst riden för MarkegängsTaxcrnes
uprättande, hmilken sa mäl af Herr Friherre
klsnnklkLim, som af Herr ^88eji8oren Labn
blifwit föreflagen til början af Januarii manad;
sä får Utstotter ej mindre i anseende dertil, at dä
genom Negerings-Formens stadgande i 75 §. den riri
Kongl. Förordningen den 22 Julii i8oz Kongl.
Kammar - kollegium rillagde befattning dermed
aldeles uphört, och således afmen ändamälet
med den til den 5 November stedde förflyttning
af tiden för meranämnde förrättnings werkställande,
förfallit, än äfwcn i betraktande deraf,
at wid början af November manad, prisen som stola
tjena til grund för Markegängs-särrningen annu
icke äro sä stadgade som rvid årets flut, dä gemenligen
äswen er medium ä prisen pä Spannemal,
den wigtigaste af alla articlsrne, kan erhällas, för
sin del ivördsammeligen tilsiyrka, det mätte, liksom
af älder manligt marit, tiden för Markegängs-sältningarne
bestämmas til den 5 Januarii, inom hwilken
dag de böra wara fastställde.
Hwad fluteligen angär z:dje fragan, har Ut»
stöttet ansett, at med de derril erforverlige upgif.
ter borde förhallas, enligt hmad Kongl. Brefmet
den 16 December 1774 samt Kongl. KammarLolieAii
och Stats-t'oi,toi>ek8 derpä grundade Lircul-iir
af den 8 Maj ^775 derom stadga, likasom
hwad Z §. i I7Z4 Irs lre«oluuon pä Allmogens
och 8 §. af i7Zi Ars ke,-,oImion pä Ridderstapets
och Adelns Beswar utstaka, om De^uter3cle8 ratt
at efter sig företeende omständigheter rätta de utsättande
priserne; hmarmid dock, i afseende pä förenämnde
kesolutiol^r-, stadgande, at hälften af be
ve
-
Den 29 Mars.
H55
Deputerads borde wara Räntetagare och hälften
Näntegifware, Utskottet wille framställa sin öfwerrygelse
om samma stadgandes mindre wigt och nytta/
da flerestädes/ i anseende til brist pä Räntetagare/
detta förordnande icke kan efterlefwas/samt
derutom de derigenom äsyftade fördelar af ett jemnare
pris/ ändock pa ett lämpeligare sätt kunna
winnås: åtwid Markegangs-sättningarne/ hwilka
altid böra uti Landshöfoinge-^s^clelice. Staden
i hwarje Län förrättas/ Landshöfdingen stall föra
ordet/ samt Lands-kerste, gren eller Lands ^Kamererare»
krotocoliet, och at/ i händelse wid omröstning/
som bör ste Ständswis och ej perLgpKg,
twa Stand i fraga om priset a någon wahra
skulle stadna emot twa/ ett medium bör bestämmas
af de genom bägge sidornes, röster upgifne olika
priser / pä sätt z §. i 1734 Ars liesolntion pä Allmogens
beswär innehäller.
bibel)
22 Julii 18OZ för öfrigt och t sammanhang med
detta ämne stadgar/ om Afrads- och KronotiondeSpannemälens
formande eller lösande samt den
deri utsatte Termin/ innom hwilken Räntetagare
och Räntegifware böra rilkännagifwa om de wilja
emottaga eller lemna Ränte-Spannemalen -n
tura eller ej/ hwilken lermin Utskottet ansett ej äga
nägot ostiljaktigt sammanhang med liden för Markegangs-sättningen.
Hwilket dock til Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning wördsammeligen öfwerlemnas.
Stockholm den ro Martii t810.
Utskottet bär derjemte
Pä
n;§ Den 29 Mlars«
Pä Högloft. Riddersta- Pä ^lögwörd. Präster
pets och Adelns wägnar Ständets wägnar
^ok. 6. Oxenstierna. äob- blult.
Pä Wällofl. Borgare- Pä HederwärdaBonde
Ständets
wägnar Ständets wägnar
0. i- Lctiönkerr. L. Lricbssori.
k. ^ d^etLel.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Beswars-
och Oeconomi^-Utstötts Betänkande,
i anledning af Herr ^näileUren
ker I^vmAs til Högloft. Ridderstapet
och Adeln ingifne och deri--  srän til Utstottet remittc-racle Ivlernorisl,
angående nödwändigheten af någon anstalt
til winnande af en säker statistisk kännedom
om Landets närwarande stallning.
Dä Utstottet haft sig älagdt, at följa nästan
alla til Rikets Oeconomis hörande ämnen och medwerka
til en nödig reZIerinA, stundom omstapning
af inrättningar, ledande til Landthushällningens
beständ och förbättring, har Utstottet icke kunnat
undgä, at, lika med Herr ^uclneuren KöniZ inse
det stora behofwet af locala uplysningar om detta
Lands olika fördelar, fruktbarhet, befolkning och
hushällning. Det har fnnnir, at wilkoret för en
lycklig utgång af Styrelfens bemödande, at bidraga
kil Starens wal, ligger i en noga och palnelig
kännedom vin hwad fom stal! styras; men har
äfwen trott sig inse, at denna hwarken nu til full
kom
-
Den 29 Mars. 1157
konstighet finnes eller kan winnås genom redan anwande
medel.
At erhålla denna nödiga statistiska Kunskap, som
ffulle innefatta säkra underrättelser om Folkmängden,
Jordbruket, .Handeln, Slöjder och Näringsfång
i allmänhet, som redigt ffulle wisa sanna
förhållandet af det rilstand i Landet, hwarefcer alla
reZIsrin^r til förbättring mäste Utarbetas, tror Utskottet
sa mycket mindre kunna ske genom de i Otterne
warande Lans styrelser och särskildta ^u<ckoricetsr,
som dessa oftast werka hwar för sig, Utan
clireÄ commumLauon sins emellan.
Utskottet anser deremot detta wigtiga ändamål,
pä sätt Herr komA föreflagit, lättast kunna
winnås genom i Lands-Orterna anstälda Resor af
en för nödige kunskaper, skicklighet och nit känd
Man, som med Kongl. Majus Nådiga lustruÄion
för sin åtgärd ffulle wara försedd.
Da likwäl wid den öfwerläggning, som i anledning
af denna Urskottets öfvertygelse, under ett
med Högloft. Stats-Urskottee anstäldt sammanträde,
ägt rum, Stats-Utskottet förklarat sig icke
kunna af Statens medel ansta något til aflöning
och Rese-omkostnader för denne Embetsman, har
Urffotcec för sin de! blott welat ti! Riksens Högloft.
Ständer ^vördsammeligen hemställa, om icke
Herr ^uäiceuren l(öm'§8 Förslag kunde til Kongs»
Majus Eger Nådiga bepröfwande i underdänighet
öfwerlcmnas, hwarefter och i händelse Kongl.
Majit ffulle anse detsamma nyttigt och antageligt,
samt nödige medel kunna finnas til detsammas werk
ställan
-
H58 Den 29 Mars.
ställande/ Kongl. Maj:t lärer i Räder täckas widtaga
och anbefalla de åtgärder, som til ändamaleks
tvinnande bäst och säkrast gro ledande. Stockholm
den io:Ve Martil
Pä Högloft. Nidderffavets Pä Högwördige Preoch
Adelns wägnar ste-Ständets wägnar.
^ob. 6. Oxenstierna. ^ob. L. kkult.
Pä Wallofl. Borgare-Stäm Pä Hederwärda Bom
dets wägnar de-Standets wägnar
O. Lcstönnerr, R. Lricstsson.
?, d^etxel.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts
Utlåtande öfwer de hos Högloft. Ridderstam!
och Adeln anförde Anmärkningar
wid Utskottets den zo sistlidne
November afgifne Betänkande öfwer
det Lagens stadgande, at Mö, af hwad
alder hon wara ma, skall standa um
der förmpnderstap.
Den bvpotbess. at den wäg för ogifta Frum
timmer, ar hos Konungen fä söka befrielse fran
Förmynderskap, allaredan wore genom Lag tilläten,
tror Utskottet hwarken kunna ur allmänna Lagen
eller Regerings-Formen harledas. Statens Öfwer-Förmyndare-ward
är i den förra anförtrodd
Lagskipande Magten, ar, lika som alla denna myndighets
ätgärder utöfwas/ icke efter Styrelsemagtens
kpca-el-r förordnanden för särskilda personer, Utan
efter Lagens allmänna grundsatser- Och de afwi
-
Den 29 Mars. 1159
keiser härifrän, som i sednare tider ägt rum, hafwa
stedt cle l-iÄo) icke sine. Ej kan häremot aberopas
den i wista ägrenstapsmäl Konungen tiCrtanda
äizpense-rättighet; ty da i afseende pä fädane
ärender, der ansetts nödigt hanwisa til Konungen,
har Lagstiftaren dermed nog tydeligen rilkännagiftvit,
ac Han icke ansett denna rättighet allmänneligen
tilhöra Styrelse-Magren.
vi-!p6N8er i Agrenstapsmäl härleda sig ifrån
Canomsta Lagen, enligt hwilken Päfwestolen, säsom
Domare i samwets-saker, agde ar i speciells
fall tillåta hwad samma Lag i allmänhet förböd.
Och emedan fportlarne häraf more Löland Romerska
Cancelliet betydligare inkomster, blefwo dels förbuden
efter hand mwivgade,dels ock, emedan Päfwens
egen upmärkfamhet war för mycket delad pä
andra äfwen werdsliga ärender, Apenes-rättigheten
utöfwad, mer såsom en ljusne? Operation,
an enligt desi föregifna ändamäl til sedliga tänkesätts
befrämjande. Detta blef, sedan, i följd af
lieloimsriorien, Konungen förklarades för Kyrkans
Afwerhufwud, i sä mätto ändradt, at ehuru Dispenser
i sädane Arender troddes kunna äga rum,
magten at dem meddela förbehölls Konungen, som
dels omedelbarligen, dels genom Dom-C-,pirlen densamma
utöfwade. Pa sadan grund äro cltpi n er
i dessa mäl äfwen i i?Z4 Ars Lagbok bil ehällne;
men da grunden häctil är den, at desse Arender
ansetts lyda under Kyrkans äunEtiun, hwilket
pä egentligen Civila mäl icke intraffbr; sa kan i
de sistnämnda 6i-.pe»8e-rättighet ej presumera»,
utan at Lagen densamma mcryckeligen etablerat.
Och hwad i synnerhet frägvr om myndighets- eller
omyn
-
n5o Dm 29 Mars.
omyndighets-tilftand beträffar, sä hafwa de altid
hört lil wexlbslia Rätt: och dä i Z8 Momentet
af 1669 Ars Förmyndare ^Ordning fradgas: att
ther nägon omyndig wilie trakta ester att slippa
förmynöersfapet, fadant hemftäiles alt til
Rättens skälig» rättelse; sä ar deraf nog tydeligt,
at man annu pä den tiden icke fallit pä den
tanke, ar desse mål wore ibland dem, som pä Konungslig
cliLpLnss kunde ankomma.
Konung c/lkl. XI, som genom sin StatsReg!srin§
nogsamt wisat, det Han insäg nödwändigheten
deraf, ar Hans Embetsman mätte äga
sin goda utkomst, förklarade dock genom siere
cmer de af enstilda personer gjorda försök, ar i
(livija mål omedelbarligen Lollicitera Kongl. Majit,
för mitz ruk, hwarigenom Konungen för mycket
vfwerhopades och Allmänheten mera stada än fördel
rilstyndades. "Det af Kongl, försorg harflytande
arbete," heter det i Kongl. Förordningen
den z Augusti 1680, "kunde icke tilräcka, när som
''ingen ordning hölls, utan Domstoiarne gingosjordbi,
genom hwilkas inrättande åtminstone sä mycket
"bekymmer borde Konungen afbördas, ar Kongl.
"Mast til Rikets största angelägenheter finge den
"tiden obehindrad anlägga, som för Kongl. Maj:t
''altför kostelig fölle, uti private personers sollicita"tion^rs
anhörande ar förnöta;" och i Kongl. Förordningen
den 16 April 1682 förklaras ytterligare,
"ar Kongl. Majtt af förutnämnde Förordning hade
förmodat ben werkan, at Thefi trogne undersätare
icke yttermera skulle löpa med cheras stridter
til Kongl. Maj:t förr än the hos Domstolarne
hade sig angifchit och sökt hjelp och bested pä be
-
Den 29 Mars. n6r
hörige ställen, hwarest silke mäl," som orden lyda,
kunna och bora bättre än hos GH rättas och
afgöras." Men som dylike missbruk icke uphörr,
fann Kongl. Mahl nödigt, at med närmare bestämmelser
förnya förbuder: och i Kongl, ktosolmioa
pä Allmogens bsswär den Z Junii i68z §. 4, förklarar
Kongl Mahr dessa förbud wara til Allmogens
och andre undersacares lindring och nytra ansedde,
ar rh ' icke matte förgafwes göra kostsamme
resor til Hofwer, nar thoras sak wid Dnget och
Ratra mäste först siiras in- m.
Enar nu sädane förbud sedermera icke blifwik
uphäfna, och di:t w:V i?Z4 Ars Lags författande
icke eller ansetts böra lemnäs omyndige öpet,
at om försättande i myndighets tilstand Konungen
Lollicitel-L; sa ar wal häraf tydeligt, ac Lagstiftaren
da som förut ansett samma förbud för undersatarZe
gagnelige, samt ac de egemelige Regerings-Arenderne
icke uphörr wara sa mängfaldige
och wigtige, at Konungen da, mera än förr, borde
beswaras med sädane enstilde solliLimrioners
anhörande.
Och som ett bland nuwarande Regeringsforms
wäsendteligaste syftemål är, ar ^uztirigsArender
mage til, behandlings-sätter wara fran
öfrige Regerings-Arender fliljde, någon
rättighet i de saker, som til werklig .juri5cijttion af
fordne» hördt, ej eller blifwit Konungen tilerkänd,
utom den urgamla at bryta Dom aker, som wunnir
laga kraft, och återställa försutten tid; sä kan
ej eller af Regerings-Formen anledning tagas derth,
at der nu wore enffilde tillatir, härom omedelbar
-
ri6s Den 29 Mars.
barligen beswära Konungen. Och som all fräga
OM ny Lags stiftande för clispenser i sädane mål,
som i alla tider hört til werldslig Domstol, äsyfrar
jemte sammanblandning af ^justiun. och andre Styrelse-
Ärenders behandlings - satt, äfwen en ändring
i Konungens magt; synes häraf följa, at den nu
ifrägawarande motion icke kan blifwa amne för
detta Utstötts utlåtande förr an, efter inhämtadr
yttrande af Högloft. Lomtitmions-Utstotter, Riksens
Högloft. Stander i behörig ordning öfwerenskommit
och Kongl. Maj:t bifallit, at en sadan Lag
kunde med Regerings-Formens pnnciper förenas,
och der derefter blifwit Lag-Utskottet updragit, at
gransta detz sammanhang med Allmänna Lag-ms
esprit. Hwarföre ock dä fädant nu icke förurgätt,
Ucstottet tror sig hafwa rätteligen förfarit, dä det,
uran at yttra sig om nägon Konungslig clispenseräcc,
blott undersökt, om vet pä Domarens pröfning
kunde fä ankomma, at efter witz älder för.
förklara Mö för myndig. Och innom sädan fräga
ar det, som Ucstottet ock nu bör inskränka sin
förklaring.
At ogifta Qwinnor i Lagen ansetts böra sta
under Förmynderskap, äfwen efter den älder, da
manspersoner sjelfwe fä rada om deras Arf, bör
och kan ej förklaras af den förutsättning, ar de förres
själsförmögenhecer icke lika tidigt urweckla sig;
ty erfarenheten wisar, at denna ucweckling stundom
hos förstnämnde Kön ster tidigare.
Egenreliga grunden til detta stadgande ligger i
följande wigkiga lvlomemer, nemligen:
i:o. At
Den 29 Mars. n6z
i:o- At Qwinnokönet upfostras och bör, enligt
dest bestämmelse, upfostras mera för at styra en Familles
husliga angelägenheter, an ar deltaga i de
tl-3N83ttioner och stridigheter med kända och okända,
hwilka förefalla wid rättigheters bewakande
och egendoms yttra förwaltning. Genom hwilken
upfostran de ocksä i dessa yttre ärender och deras behandlingssätt
mäste äga mindre tilräckelig kännedom.
2:0. At werkeligr deltagande i sadane ärender
ofelbart har ett mindre förmänligt inflytande pä
det blygsamt eftergifwande i deras wasende, hwars
behag merendels i större mohn än något annat bi.
drager til deras lycka och lefnadslugn.
I afseende pa dessa l^omenter, hwarigenom
Q-winnokönets anlag och upfostran sä märkeligen
ffiljer sig frän Mankönets, kan den Lag, som, oaktadt
möjligheten för Man at äfwen wid mogen älder
kunna genom list öfwerraffas, medgifwer at de
wid en witz älder mäge i allmänhet wara myndige,
icke beskyllas för motsägelse, dä den likwal bjuder
gt Qwinnor efter samma alder böra stä under lagligen
förordnad Förmyndare.
At äfwen en sädan Förmyndare kan genom
andras list öfwerraffas, bestrides icke. Men dä
han i alla fall bör för egendom swara,
och Domaren äfwen tilse,-at han är wederhäftig,
da denne ater är derföre inför en Öfwer-Domare
och Högste Domstol answarig, synes Lagen härigenom
hafwa för immens säkerhet dragit tilracke?
lig omsorg.
Pä
H64 Den 29 Mars»
Pa grund af hwad nu anfördt ar, ssulle Utffoktet,
om det rrott sig behörigt at afgifwa yttrande
om den wackia b/iorion, angående ciisp^nZe, häldre
rilstyrkr Lagens bibehållande i desi förra stick,
i enlighet hvarmed ogifta Qwinnor pa intet wil»
kor kunna blifwa myndiga, an at en Lag stuile utfärdas,
som, ucan inskränkning til wista Ar, medgäfwe
ciispen8er i detta ärende, och hvarigenom
det ännu oftare borde inträffa, at ansökningar härom
tilstäldes dels af Förmyndare, som af kuhllen
sjelf snarast kunna hoppas -lscbarZe för en oredig
förwaltning, dels, såsom Herr vliberZ yccrar
sig, af ^eculLtivs anförwandter, hwilka ock sjelfwe
komma ar öfwer ansökningen höras, dels ock af
andre, som, kännare af flägtingarnes liknöjdhet,
kunde i ett ungt Fruntimmers oerfarenhet eller swaghet
förutse ett säkert medel at ätkomma penningar.
Men da Utskottet ansag för sin pligt, at pä
den i Herr Ltrohrcbi, och Herr lillbergs k-lsmoriLler
yttrade önskan göra alt det afseende, som med
Lagens syftemål, Ärendets natur och Utskottets behörighet
kunde förenas, trodde det sig icke böra åsidosätta,
at, nar ett Fruntimmer upnätt en högre
alder, det kan möjligen hafwa förwarfwac en kännedom
af flerehanda ärender, hwilka i planen af
dess upfostran ej ingått: at deh L3rEsr dackan
hafwa wunnit den stadga, hvarigenom större Arenders
bestridande torde äga mindre naturligt inflytande
pa hennes yttre wasende, och de wid sadane
Ärender ofta förekommande stridigheter och mindre
artiga bemötanden kunna uthärdas, utan at
leda til en för hennes fördelar stadelig estergiftvenhet,
samt at wid wal af Syhomän i de Ärender
de
Den 29 Mars. 1165
de ej ffulle tiltro sig at sjelf bestrida, flere kunna
finnas som ivid sadan älver torde mindre lärt förwillas
af enskilda xrevemioner för persvnerne.
Och i afseende pä sädane undantag trodde Utskottet
en wist älder kunna fastställas, efter hwilken
Ver för en eller annan ogift Q.winna kunde lil»
latas, ar, om hon der aftundäde, blifwa myndig»
Men som Utskottet härwid icke uraktlät eftersinna
hwad Herr lagersten» anmärkt, ar det mera
är omtanka och rådighet, än älderdom eller tiden,
som bör bestämma en människas rättighet at
förwalra sin egendom, bestämde icke Utskotter den
föreflagne äldern af go är, såsom owilkorligen medförande
myndighet, utan rilstyrkte, at först efter
denna älder det ffulle wara Domaren rillätit at
pröfwa, om personen kunde fä blifwa myndig eller
ej.
At sädan pröfning tilerkändes Domaren, ar
icke allenast öfwerensstämmande med äldre Lagar,
enligt ofwan anförde l^omeiu af Förmyndare-Ordningen,
utan ock med nuwarande Lags auuloAie.
At en mansperson ester 21 ärs älder blir förklarad
omyndig är nemligen et undantag ifrån regeln
, och om et Fruntimmer ester zo ars alder blir
försatt i myndighers-tilstand, bör äfwen sädanr höra
til undantagen: ty oftare torde en sadan ansökning
böra afffäs än bewiljas. Dä nu pröfningen
af de förra funnits kunna bast ffe af Domarm,
sä är icke något skäl, hwarföre ej äfwen i afseende
pä de sednare Domaren en lika pröfnings-rätrmä up
dragas.
n66 Den 29 Mars.
dragas. Och ak härigenom denna rättighet skulle
falla alt för lågt, såsom Herr sk klintebsrZ yttrar
sig, kan destomindre komma i betraktande,
som samma rättighet af fordno tilhör! Domaren,
men efter nu gällande Lag ingen.
At såsom Herr Strokick, anmärker, der någon
gang kunde hända, at sadan ansökning ej blefwe
pä mindre tid än 2:ne ar afgjord, ar wäl tänkbart;
men deraf följer ej annan olägenhet, an at
Möns omyndighet warade något längre, hwaraf
skadan icke synes kunna blifwa stor. D) äger hon
den styrka, at efter defla ar kunna sjelf förestä sitt
gods, sä bör ock förut aga den, at kunna tilhälla
sin Förmyndare, at detsamma til hennes bästa förwalra,
en talan, hwilken henne afwen såsom 0-  myndig tilkommer: och det synes ej kunna wara
mera för en stadgad Qwinna at fa bli
myndig, an för en flösares anförwandter, ar fä
denne under Förmyndare stäld.
At Slagtingar och Förmyndare, dä de hos
Domaren stola yttra sig öfwer myndighets ansökningar
, lika sä wäl som eljest kunna följa egennyttigt
afsigter, bör icke bestridas. Men detta blir et
skäl mera, at läta pröfningen ankomma pä Domaren
i orten, hwilken, uran at behöfwa blindwis
sölja sädanes wägran eller lillkyrkan, äger höra
Prästerskapet, Nämnden och andre, samt göra afseende
pä flere inclivi-kuellg, i orten kände förhällanden,
som ofta torde wara af den beskaffenhet, ac
de i et förklaringswis afgifwet underdänigr utlärande
icke kunna nämnas.
Den
Den 29 Mars. 1167
Den af Herr ak Klinteberg befarade olägenhet,
at genom lättheten för ogifta Q.winnor, at
blifwa myndige, de mera förmögne skulle dragas
frän Arbets-.Llusien, synes desto mindre kunna komma
i betraktande, da efter Urstottets Förslag ansökning
härom ej ffulle fa göras före zo ars alber,
och ej eller dä nödwändigt behöfwer bewiljas;
hwarföruran det af omyndighets-rilstand icke är nägon
följd, at VM 1'upilien äger tilräckeliga medel
at lefwa af, hon derföre kan blifwa satt i nödwändighec,
ar genom arbete egenteligen lifnära sig.
Wid öfwerwägande af hwad salunda ar anfördt,
finner Utffottet, at om någon wäg för 0-  gifta Fruntimmer stall öpnas, at blifwa myndige
förklarade, mäste det ste med de inskränkningar,
i den ordning och pa de wilkor, som Urstotters förra
Betänkande innehaller, hwilket Utskottet således
icke ägt anledning frångå. Stockholm den 20
Martil iZio.
Pa Högloft. Nidderstapets Pa Högwördige Praoch
Adelns Ledamöters ste-Standers Ledamö
wägnar
ters wägnar
Oarl 6. Lr^ernsteclt. K. Almgvist.
Pä Nällofl. Borgare- Pä Hederwarda BondsStändels
Ledamöters Ståndets Ledamöters
wägnar wägnar
k. kk. Lrevesmubl. Kric: Olofsson.
äoli. bkolmbsrZson.
Ut
-
n§8 Den 29 Mars.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Lag-Utstotts ?rotoco!l. häller i Stock*
holm den 2o Martil lyio.
S. D. Utskottets första Berednings«Förslag
til utlåtande, i anledning af de hos Högloft.
Ridderstapet och Adeln förekomna anmärkningar
emot Betänkandet om Mös omyndighet, uplastes;
hwarefter Herr Lckgmannen von ttausnoln yttrade
sig: Angäende räcrighecen för Kongl. Majt, ac, sä
ival uti nu i fragawarande som atstillige anora arender
af civil beskaffenhet lemna äispLE, har jag
redan tilförene sa omständeligen yttrar mina rankar,
at jag anser mig nu icke behöfwa tillägga nägot derwid,
utan fär för min del pa förut äberopade grunder
förklara, bet jag til alla deiar instämmer uti de
hos Högloft. Ridderstapet och Adeln gjorda anmärkningar,
och tror, det Kongl. Maj:t altid bör
wara bibehållen wid den.rättigheten Swensta Folket
af alder Konungen öfwerlatit, at lemna clispsnscr
uti alla sabane civila mål, hwilka icke röra tredje
Mans rätt" . vt supra.
Lx krotocollo
^soli. kilolmborAsson.
Wördfamt ^lemoriall
Wid Riksens Högloft. Ständers Lag-Utstotts
samt Allmänna Beswars- och Occo-omiW Utstötts
sammanträde in ?leuo den n:te innewarande månad,
biföllo Hederwärda Bonde-Standets Ledamöter
enhälligt det proM til Betänkande öfwer Landt
han
-
Den 29 Mars. i 169
handelns frigifwande, som Utskottens blandade Be»
redning afgifwit och härjemte wördsammeligen bifogas;
men sedan Wällofl. Borgare-Ständets Ledamöter
dels anion, ac hela denna frägawore stridande
emot Standens privilegier, dels yrkar at,
i anledning af Ständens besiut wid dest lämnade
LonLe88ioner nndcr denna Riksdag, samma fragg
borde öfweriemnas til Borgare-Scändets eger utlåtande,
och salunda prntsNerac emot berörde profet
til Betänkande, stadnade dr öfrige Gränden
i den tanka, at Landtmän och Jordbrukare hädanefter
mäge lämnas frihet, ak sälja och köpa samt
til Städer och Marknader föra och föryttra de
Landtmannaavaror, svin aro en afkastning af Jordbruk,
Trägärds- och Boskapsskötsel, samr sävanr
handastöjder, hwilka, arv för Lander tillärna, och
icke kunna colliäsra eller kränka Sräderncs förnndte
rättigheter för Handrwerkerikrne: dock at Victualie-waror
ej fä a Landet säljas i minut, eller
i Städerne annorledes än wid Hamnar och pä Torg,
och ej til ringare partier än Lispund eller stycketal
efter hwarje wårås beskaffenhet, derunder likwäl
icke begripit färskt smör, ägg och dylika farsta waror,
hwilka hädanefter som hittills lärer böra för
Stadens Jnnewänares beqwamlighet fa förytcras
hwar som halst lil större eiler mnwre partie; men
dä äfwe» denna jämkade mening, enligt Ledämöcernes
af Borgare-Standck anförande, stall röra de
Stadgar och Författningar, som i egenstap af privilegier
tillägga Städernes Borgerskap en uteslutande
handels-rättighet, hemställer pluiMitsteu af
Utstotten wördsammeligen, om icke Wällofl. Borgare-Standets
beslut i detta amne först bör afwak
taS,
Gjktte Bandet. 74.
LI70 Den 29 Maks.
ras, innan de öfrige kespeÄive Riks-Stander»
sig derutinnan yttra; hwilket alt til Riksens Högloft.
Ständer ^vördsammeligen öfwerlemnas. Stockholm
den 15 Martti iZio.
Pä Högloft. Nidderffapeks och Adelns Ledamöters
magnar
^olr. 6. Oxenstierna. I>u6v. l^anäerström.
Pä Högwördige Präste-Standets Ledamöters wagnar
kl.
>4. /llm^vist. (larl ^oli. l^nös.
Pä Wällofl. Vorgare-Standets Ledamöters wäg
nar
k.
kl. Orevesmiilil. 0. Sclionlierr.
Pä Hederwarda Bonde-Standets Ledamöters magnar
klric
Olossson. l3. Ericsson.
k. ii- betsel. äoii- ^olmberZsson.
Rikets Högloft. Ständers Lag-Utskotts
samt Allmänna Besmars- och OsconomiL-Urskotts
gemensamma Berednings-kroieck
til Betänkande angående
Landtköp.
Uti trenne sarskildte af Herr Ospitainen Baron
0. Stael von l-lollstein, Herr lieLlor Sekolce
Magister o. /l. Silverstolpe och Herr Lommerce.
Rådet ?sul ?rint'L8köl6 hos Högloft. Ridderskaper
och Adeln ingifne, til Lag-Utjkotter samt Allmänna
Beswärs- och Oeconomi? - Utskottet remit
teraäs
-
Den 29 Mars. 1171
teraclc ^emormler ar yrkadr, af Herr Baron 8t3Ll
von Ickollstein: at de författningar som röra Lands»
köp matte uphäfwas, och deribland 6 Lap Handels-Balken,
jemte Kongl. Kesolntionen pä Borgerskapets
beswär den 12 April 1737: af Herr lector
^ilverstolps: at pa lika satt som angående Spannemälshandel
redan ar förordnadt, Landtman af
alla Ständ kunde medgifwas oinffränkr frihet, at,
utan afseende pa tid och ställe, uphandla Vickuallewaror,
dem uplägga och tran8portera samt ater
hwar som hälst försälja, utan hinder af hwad förre
Författningar i allmänhet om förbud emot Landthandel
innehalla, och at rörande viÄualis-handeln
samt utminuteringen i Städerne mätte följas enahanda
förhållande, som wid Spannemals-handeln,
enligt Kongl. Commerce-LoUcgii Kungörelse af den
zi Maji 1790, äger rum; äfwensom hwadj angar
antagandet af ViLlmalis-Handels-Jdkare i Städerne,
arbetande Tjenstehjon, Matroser och förswarslöse
personer icke lemnäs utwäg, at under namn af
ViLuLlie: Handels-Jdkare draga sig ifrån Jordbruket
och de Näringsfång, hwari de egentligen böra
och kunna anwändas; samt slutligen af Herr
Commerce-Rådet krintL8köl6, i hwad kil Utskottens
gemensamma åtgärd blifwit remitterad, at Lagens
förbud i 6 Lap. 1 §. Handels-Balken emot
Landthandel matte uphafwas, i afseende pa uphandling
af Inrikes Ull, och en fri handel dermed tillacas.
Sedan, i anledning af hwad Herr U-Ltor
Lilverxtolpe i desi i^lemorial omförmält, nemligen,
ar efter Riksmötet ar l 800 samtlige Herrar Landshöfvingar,
sa wäl som Städernes Magistrater, skulle
-
n?2 Den 29 Mars.
le öfwer da gjordt förslag om fri handel med Vic
tualie-waror blifwit hörde och yttranden afgifwit,
Beredningen sökt at af samma yttranden undfä
del, men nägre sadane icke funnits ac rilgä, har
Beredningen företagit de i berörde matto wackle
frågor til granskning.
Dä ämnets beskaffenhet leder tankan pä rättigheter,
hwilka för sarskildce afsigter mö)ligen kunde
wara mer eller mindre owilkorligt inskränkte i
deras naturliga utöfning, har Beredningen, innan
hufwud-frägan närmare förekommit, öfwerwagat
arrén af de förbud, som öfwerklagas, och funnit
sig til ingen del deraf wara hindrad i den päkallade
åtgärden.
Beträffande således sjelfwa ämnet, lärer dek
icke kunna bestridas, at Landtmannen genom dehittils
gällande stadganden mot Landthandel blifwit utestangd
ifrän, eller hindrad uti flere tilfallen för
sine warors aflätande, i anseende dels til de utgifne
förbudens clli-Ea werkan, och dels de omwägar,
som deraf warit en naturlig följd.
När en Landtman icke sätt köpa den andres
waror, at dem ater falja, har det ofelbart skolat
inträffa, at en ägare af ringare kroclucksr, som icke,
uran märkelig förlust i annat afseende, kunnat
af honom sjelf föras til en aflägsnare Stad, i hwars
inrättning det ingär, at lätta afsattningen för äkerbruket,
astid räkar i förlägenhet eller oftast warit
aldeles urur ständ satt, ar fä sin wara til detz
rätta wärde afyttrad; och i alla hänseenden ar det
en ej ringa förmän för stroäuckeuren at finna köpare
-
. Den 29 Mars. n?z
pare til sin wara wid egen bostad, dä, utom en
sakrare päräknad winst i betalningen, Landrmannagöromälen
icke förlora genom arbetares och dragares
resor.
Uti et Land, med mindre antal Stader än dest
rvidstrackta omfattning fordrade, för ar icke göra
Landtmannens refor dit fran flere orter befwärlige
och kostfamme, ar inskränkning i Landthandeln annu
mera stadelig, än den wid er motsatt förhållande
kunde wara.
Om det nu medgifwes, hwad icke med ffäl
kan bestridas, at hwar.je hinder för egne proäuckers
och arbetens fria och lätta aflatande til andra, qwäfwer
fliten och nedflar idogheten, halst hwar och en,
i synnerhet den mera mödosamt arbetande, icke
kan finna tilwaxten i sin walmäga utan en tilfredsstallande
upmuntran, som öker hans krafter
lil widare framsteg; om det äfwen antages, at, under
lika werkan pä idogheten, enahanda srihec som
?ioc!uÄeuren salunda mäste äga i warans försäljning,
icke bör betagas Köparen, i fall han, til följe
af sin förwärfwade äganderätt ater wil afhända
samma wara til en annan, med den grans tikwäl,
at han icke sträcker sin handel utöswer behofwer för
Landtmannayrker, i och för hwilket en sadan frihet
honom tillätes; lärer det finnas owedersägligt,
at narwarande instränkningar i Landthandeln icke
kanna anses annorlunda, än onaturliga band pä
Landtmannens in-lusu-is, och förnämligast stola wisa
sina stadliga följder för Ladugardsstötfcln, hwilken,
såsom källan til Åkerbrukets förkofran, wid alla
tilfällen bör upmuncras.
^74 Den 29 Mars»
I följd af sädan öfwertygelfe kan Beredningen
icke annat an understödja hwad Herr capital»en
Baron Ltael von klollstoin, Herr R.e6or 8ilverstolpo
och Herr Lonnnerce-Rådet krint^siiölck
yrkat, sä widt det äfyfrar en widsträcktare Landtrnannahandcl,
och salunda wördsammeligen hemställa,
om icke, med ändring af i H. 2. iVlom.
samt 2. §. i 6 Osp. Handelsbalken, jemte de särskildta
stadgande» som dermed äga gemenskap,
Landtmän och Jordbrukare, i likhet med hwad
Kongl. Breswet lil Lommorce-dolloAwm den 10
Maj 1790 och Kongl. LoIleZii derpä grundade Kungörelse
den zi Maj samma Ar innehälla, mage
lemnäs frihet, ar sälja, köpa och ater til andre r
Stad eller pa Lgichet sälja allehanda ätbare eller
ViAn-ilie-Waror, Landlarbeten, Ladugärds-kroöuÄel-
eller Kreatur och deras afkastning, jord och
trädfrukter, jenne wildt, samt warorne til hwad
belopp och hwilken gu-mute som hälst upplägga;
men ar ViAualie-Waror ej mäga wid laga boe
pa Landet säljas i minut eller i staden til ringarepartier
än Litzpund eller stycketal, efter hwarje wårås
särskildta beskaffenhet; under hwilket ssörsäljningsfält
likwäl ej begripes färsscSmör, Agg och
dylike färsse waror, hwilka hädanefter som hittils
lära böra för Stadens Jnnewänares beqwämlighet
fä föryttras hwar som hälst, til större eller mindre
gvLnkite; äswensom be Norrländsse Städernes
Handlande skulle äga tilständ at i gärdar och hyrde
bodar inwid Stadens Torg föryttra sä wäl Fogel
och wildt eller Renkött, som andre ViLuaiieWaror,
desse sednare likwäl icke utom Torget L
mindre partier än ; Lihpund, pa sätt rörande försäljningen
af Lin förut genom Kongl, commerce
(.'olls
-
Den 29 Mars. 1175
eoiieZn Kungörelse den 27 Februarii 1777 är
stadgadt.
För öfrigt och i afseende pa Herr LommarceRädet
1'ri'mr,8k.öI68 förestående/ angående premier
til Fär-afwelns förbättrande, och Herr l^Ltor Silverstolpe
andragande om antagande af ViLualisHandels-Idkare
i Staderne, lärer Befwars- och
Oeconomie-Urstottet komma at järstädt derom meddela
utlärande. Stockholm den urte Martil 1310.
Likheten med Beredningens inneliggande ?roM,
intygar
8v. Lroome.
Motarie.
Utdrag af?rotoco!let, hallit wid Rikets
Högloch Ständers Lag-Utstötts samt
Allmänna Beswärs- och OeconomimUtssorts
sammanträde den Martn
iZlo.
S- D. I fragan om ökad frihet i Landtmanna-handeln
afgaf Herr ^ssesoren von ScKgntL föl-,
jandr strifteligen upfatte stiljagtige mening:
"At i forntiden wära förste och egentelige Handlande
samt Handtwerkare warit Utländningar, som
här bosatt sig, derom winnar wär Historia, wara
Stadslagar och wara Skra-författningar. Desse
sednare, såsom inrättade efter de modeller, hwilka
ifrån andra orter tiikommit, bewittna owedersageligen
sanningen häraf. Swensta Folket, med
1176 Den 29 Mars,
dest fallenhet at lemna Utländningar aktning och,
under dest da ägande mindre uplysning, alc företräde,
tilläto ofta de aukoinne Främlingarne införa
bade Lagar och seder. Ifrån dessa tider och desse
Utlandningar kan förmodligen härledas det band
pa frihet i Näringar och Handel, som altsedan warit
hinder för mäu-ncken och wälmagan. Bland
de band, under hwilka de utländste Köpmän sökt
sangsta Swen star nes 5peLulIti»ner och fran dem
draga förmögenheten kil sig, ma äfwen räknas förbudet
mot Landthandel. Lange har Ewenste Jordbrukaren
suckat under detta ok, och ändteligen har
den dag framstridik, da fraga om et sadant bands
lostande troligen kan winna framgång. Marte nu
ej någon finnas fa opatriotist, at han icke medgifwer
instrankningen i detta gamla förbud; ty at tilan
undantag hafwa det, tror jag wara äfwen sa
förderfligt, som at förblifwa wid der gamla,
Jag tilstyrker, at hädanefter alla Hemmansbrukare
ma ^tillatas i sin hemort uphandla och til
Städerne afföra Landkmanna-waror, dem der föryttra
eller ri! afsalu hos hwem som halft uplägga,
samt der uphandla och ril hemorten återföra deSradsmanna-
eller handels-waror, .hwaraf Landet är i
behof; äfwensvm at ifrån en lil annan orr afföra
Landtmanna-waror och dermed göra utbyte för sine
egne och grannars behof. Men hwar och en, som
icke ar Hemmans-agare, samt således alla Torpare,
Drängar och annat löst folk, bör waraförbu-,
dir at en sadan handel idka; nswenfom inga andra
an Stadernes rätte Borgare och Handlande, bland
hwilka^ LominFLm-Borgare ej böra raknaF, borde
tillatas, at en stik handel i kraft af Borgarerätt
öfwg, ' Dä
Den 29 Mars. 1177
Da genom en sadan handels-frihet Staderne
troligen icke stola sakna rilförse! af Landrmanna-wäror,
och Hufwudstadens Handlande ifrån Rikets
aflägSnaste orter kunna wanka tilförfel, samt af»
wen förstrifwa lifsförnödenheter; hwarigenom ej
mindre Stockholms Jnwänares, an äfwen de Kongl.
Hofweiis hehofwer af Landels xro-luÄsr kan för»
ses, hemställer jag tillika, om ei Riksens Stander
kunde i underdånighet anhålla, der Kongl. Majit
tacktes föranstalta, ar Patz för sa kallade HoftJn»
köpare, hwilka troligen gro för det Kongl. Hof»
wel mindre nyrtige, men för Lander oftast gansta
stadelige, icke widare matte warda inlemnade.
Och yttrade Herr ^sss^oren widare, i anledning
af den fran Wallofl. Borgare^ Sranders Ledamöter
upkomne erinran, som stnlie omsörmaicr
fraga föranleda til instrankning i Borgerskapets
?riviler;i6r, at Herr /rsse880l'<m för fin del fann
detta amne icke i någon man anga samma privilegier,
hwarföre Herr ?t88e8>oren ej insag hinder
för Urstotten, ar i följd af klcmi-.xerne derutinnan
utlaka sig, och aberopade Herr ^s8e8soren sin har
förut intagne mening.
I lika matto utlät sig Herr Lagmannen von
kstaucvvolst' under förnyande af desi i Beredningen
anförde tanka, at han ingalunda kunde finna den
wgckte mononen om mera fri Landthandel pa något
sätt röra Borgerskapets privilegier, utan innefatta
ett hushallsamne, som kunde stadgas och förändras,
alc efter som der allmännas hästa fordrade;
til styrka för hwilken ranka Herr Lagmannen
trodde sig blott behöfwa erindra, ar Förfartningar
ne,
n?8 Den 29 Mars.
ne, angående Landtköp, tid efter annan undergätt
förändringar, hwilke ej kunnat ffe vin nägre ?ri.
vileZier derom förut existerat och bestämt gränsen
för en sadan handel
Herr
Lagmannen förblef salunda wid den hemställan,
Beredningens xroject til betänkande innehölle.
Desse särjkilde meningar skulle genom ?rotocoll;-Utdrag
åtfölja Utskottens Utlärande lil Riksens
Högloft. Ständer.
In llclein
isob. kikoImberZson.
Friherre ^Amilton, carl. Dä Uti detta
Betänkande Utskotten tilstyrka en fri Landthandel,
särdeles med v-Lttialis-waror, underställa de
dock de z Riks-Ständens pröfning, om icke det
Wällofi. Borgare-Ständets yttrande först borde
afwaktas, i anseende dertil, at detta mäl i nägon
man rörer Borgare-Ständets fri- och rättigheterDenna
fräaas afgörande är af största wigt för
hela Landet; och hwad jag ej kände, dä den förehades
i Utssotten, är at hemliga Utskottet wid 1822
Ars Riksdag anfag enfri Vicku.ilis.Hmidel fäfom
sä wigtig, at den utgjorde en utaf de punckt,
hwilka tilstyrktes Konungen at päbjudas, til underhjelpande
af realisLtionen , och at Kongl. Majit lärer
hafwa hört Kongl. Kammar- och comim-rcscollLZiernz
öfwer ämnet, hwilka gemensamt instämt
om nyttan af hwad det hemliga Utskottet tilstyrkt.
Och som Verta Riksmöte synes nalkas sic flur, underställer
jag ödmjukast Högwalborne Herr Grefwe»
-
Den 29 Mars. 1179
wen och Landtmarstalken och Högloft. Ridderstam
pet och Adeln , om ej det Wällosi. Borgare-Stänvet
borde wänligen anmodas, at med första möjliga
fatta och meddela dest utlåtande häröfwer.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition a denne Friherre kiarniltons motion,
hwilken
Bifölls.
Uplästes och kades pä bordet:
Rikfens Högloft. Ständers Lag - Utstötts
Betänkande, i anledning af Kongl.
Majus til Riksens Ständer i Näder
framstälda, af rospEivo Riks-Stanven
til Utstottet remittersäs proposition,
angående erindran til Allmänheten
om hwad wid Boupteckningar
iakttagas bör.
Efter det Högste Domstolen och Stats-NäVet
hörde blifwit, har Kongl. Maj-.c lil Riksens
Ständers öfwerläggning i Näder proponergt, vet
Allmänheten genom Kungörelser mätte erinras, at
wid Boupteckningar i Sterbhus eiler för Böstil!-  nåd och när Afträdes-Förmän fökes, iakttaga Lagens
föreskrift i 9 ^3p. tz. Ärfva-Balken, at
rigtigl upgifwa och läta noga upteckna altfammans
i boet, sä löst som fast, af hwad natur och be»
staffenhet der wara ma, med alla Skrifter och Handlingar,
fordringar och gäld, ehwad det boet gemen
-
riZo Den 29 Mars.
mensamt eller endera makan enskildt tilhörer; samt
a: i den ordning samma §. föreffrifwer, laka i
Sterbhus marvera ail berörda egendom, dock at,
när man eller hnftru esterlefwer, den efterlefwande
makans ^iciei-Lommiss-Egendom, Arfwejord pä
Landet sam: före agtenstapek förwarfda fasta Egen»
dom pä Landet, endast i Boupreckningen uptages,
men ej lil wärde utföres; afwensom hwad i Boet
finnes säsoin länt, legdt, panrsatt eller förtrodr
Gods Hemwäl mä wid Boupteckniirgs-Förrättningen
utan wärdering antecknas, agaren af sadant
gods obetagit, at dec återfordra, och Srerbhusdelagarne
at det lil honom utlemna, uran afbidande
af Boupteckningcns början eller flut.
Da högstberörde proposition, sa midt den angar
blotta uptecknandet af ett Bos egna tilhörigheter,
ar til meningen fullkomligen öfwerensstam»
mande med hwad Riksens Stander förut i detta
afseende hos Kongl. Majtt i underdånighet föreslagit,
ager Utskottet att anledning, at med åberopande
af de i dest härom den 2z sistlidne Augusti
afgifna Betänkande anförda stal, tilstyrka bifall
til denna del af Kongl. Mafits Nådiga framställning.
Men beträffande det som om wärdering af ett
Bos cilhorigherer ar i Räder proponoiaNt, och i
afseende hwarpa ben föreslagna erinbran blott instrankes
lil wärdering i Sterbhus, tror Utskottet
sig böra ril Riksens Högloft. Ständers skarfladande
andraga följande anmärkningar:
1:0. Utskottet kan wal för sin del ej infe huru,
genom en enkel och okonstlad Lagtolkning, den
Den 29 Mars. nZr
mening kan af flum i ofwananförda H. härledas,
som stulle en efterlefwande makes
Egendom eller Vest enskilda Arfwejord och Odalfwsta
a Landet böra blott uptecknas, men ej i warde
upföras.
Men detta oaktadt skulle berörde Lagens rum
kunna til annan mening bestämmas, om Lagens
hufwudsakliga ändamål nu skulle finnas fordra en
flik förändring.
2:0. Genom 7 §. i Kongl. Stadgan om Tig.
gare och Fattige af den, 21 October 1697, jemn»
förd med z §. i 1741 Ars Kongl, kesoluuou pA
Presterskapets Beswär, äfwensom genom Kongl.
Brefwet den 21 Junii 1752 ar den grundfatts
nog tydeligen bestämd, at afgiften lil de fattige bör
i Sterbhus beräknas blott af den qwarlatenstap,
som stall undergå delning eller til gälds betalning
anwändaS, samt at chistina - Statens proOm endast
stall ucgä af den förra; hwaraf wäl följer, at
när Man eller Hustru efcerlefwer, der gods, som,
oberoende af dödsfallet, enskildt tilhörer den efterlefwande
Makan, bör fran berörde afgifrer wara befriadr.
Men ehuru afgifterne af förstnämnde egendom,
som enstildt tiihört den aflidne eller warit bägge
Makarnes gemensamma tilhörigher, icke kunna til
deras belopp bestämmas, uran at alt sadanr gods
til wärde utföres; synes dock den slutsats, at'den
andra egendomen, hwaraf samma afgifrer icke utgä,
deremot icke stulle bchöfwa wörderås, möjeligen
kunna rala undantag, da man öfwerwägar, at ofta
-
H82 Den 29 Mars»
tanämnde afgifters bestämmande icke är Boupteckningens
enda föremal, och at af sistnämnde egendoms
utförande i wärde någon oreda wid afgifternes
uträknande icke förorsakas, allenast wärdet af
den ena arken icke tilhoparäknas i en och samma
Summa med wärdet af den andra.
Och emedan det bade för Sterbhus-InterssZen.
tsrnes och för Fordrings-ägareö säkerhet samt flere
upstaende twisters afgörande, är af mycken wigt,
ar ali, i synnerhet lös, egendom, i er bo finnes wärderad
sädan som ben wid dödstimma» war; hälst
icke sällan händer, ar flere ar efter förrättad Boupteckning
frägor yppas, huruwida något witzt
gods rätteligen blifwit såsom enskildt eller säsom gemensamt
uptagir, samt om ersättning för der ena
eller andra sedan der blifwit anwändt, förskingrade
eller förstördt, i hwilka fall wärderingen utgör jemte
beskrifningen den enda grund, hwarpa Domaren
kan stödja sitt Utslag; kan Utskottet för sin del
icke annat finna, än ar wärdering äfwen af en efterlefwande
Makas enskilda gods wore bade nyttig
och nödwändig, samt en följd af Boupteckningens
mäst hufwudfakliga och xrimitivA ändamål, som
ofelbart är ar til wäga bringa et vocumc-m, som
äfwen i framtiden ma tjena til fullkomlig uplysning
och efterrättelse.
z:o. At också med det Förslag, at den efterlefwande
Makens klciei - Lommisg - egendom, defl arfwe-jord
och före ägtenffapet förwärfwade fasta egendom
pa Lander icke skulle til warde uptagas,
Kongl. Maj:t i Nader icke haft afseende pa desse
egendomars frihet frän nämnde xroecntLr, är tydligt
-
Den 29 Mars. n8Z
ligt deraf, at alla slags lösören samt Stads-fastigheter
af hwad natur som halst, ansetts böra wörderås,
ehuru i följd af ägtenskaps-förord, främmande
personers wilkorliga Vomuioner m. m. det
icke sällan inträffar, at bade Lösören och Stadsfastigheter
äro fran gifro-räkt utestutne, och den efterlefwande
Maken före all delning enskildt tilhörige
samt följaktligen fran desse afgifter frie: hwaremot
en fastighet pä landet, som den efterlefwan»
de Maken före agtenskapet sörwärfwat, äfwen nägon
gang kan, i kraft af nämnde förord, wara en
boets gemensamma egendom, hwaraf oftanämndr
afgifter skulle, enligt ofwan anförde Författningars
principer, böra Utgå.
4:0. Kongl. Majus Nådiga syftemäl med kro
positionen om en witz boets tilhörighers undantagande
frän wärdering, synes derföre endast ga derpä
ut, at härigenom lindra Detz pa Landsbygden boende
underfatares utgifter til ^värderingsman. Hwilken
Nådiga och Landsfaderliga afsigt Utskottet med
ali underdånighet pä det högsta wördar. Med lika
underdänigt wördnadsfulla känslor fär dock Utskottet
härwid til Riksens Högloft. Ständers pröfning
hemställa, om icke dä arfwodet til wärderingsmän
pä landet blott beror pä aftal, den lindring,
hwilken genom nämnda egendoms undantagande frän
wärdering kan winnås, torde wara mindre betydlig
i jemförelse med de olägenheter och den oreda
som kunde upkomma derigenom-, at det pä Boupleckningsmäns
begrep om enskild eller gemensam egendom
skulle komma ar bero, at urskilja, om det
ena eller andra i et bo borde til wärde urfattas
eller ej; en urskiljning, som i synnerhet ester det, genom
-
n84 Den 29 Mars.
liom sednare kiders Författningar, skilnaden emellan
arfwe-jord och aflinge ej mera äger detz fordna em
kelhet, osta fordrar mera redig Lag-kunskap, an hos
Le wanlige wärderingsman pa landet kan wanras.
Angående slukeligen det som om androm tillhörigt
gods ar i Räder föreflagit, får Utskottet wördsammeligen
erindra:
r:o. Den omständighet, ak förseglade packot
och lästa kistor, hwari förtrodt gods förwaras, ej
kunna utan ägarens tilstand öpnas, och det inneslutna
godset följaktligen icke wärderas, torde icke kunna
antagas såsom giltigt skal, at också ej marvera
Let gods som ar tilgängeligt och androm tros tilhöra,
hälst förhällandet synes enahanda med en afliden
persons egna gods, enar något deraf icke är
för Boupteckningsmän tilgängeligt: och af omöjligheten
at detsamma da wärdera, ej lärer kunna dragas
den följd, at det öfriga som kan beses och skärffadas,
äfwen borde blifwa owärderadt.
2:0. Da genom mindre kännedom hos dem,
som egendomen upgifwa, eller af annan orsak, irring
skulle kunsta upkomma, om någon witz egendoms
egenskap såsom boers eller andras tilhörighet,
hwaraf ock oriktighet wid delning eller
godsets ukgifwande kunde härröra; men de i följd
af savane irringar efteråt, och sedan godset more
förskingradt, upkommande erfatlniNgs-fragvr omöjligen
skulle kunna efter någon saker grund afgöras,
om savant hände i afseende pa gods som ej blifwit
medan det war tilstades til detz wärde bestämdt;
kan Utskottet icke annat finna, än at wardering äfwen
-
Den 29 Mars. ng;
wen af detta gods wore nyttig och angelägen, hälst
densamma icke eller kan, om ofwannamnde förslg»
righec wid summeringen iakttages, förorsaka nägon
flags oreda.
z:o. Om det andras gods, som wid nyteckningen
i boet finnes, da uptecknas, hindrar ival
sadant icke, at före nyteckningen ratter ägare ma
kunna fa sin egendom uttaga; men en erinran om
någon frihet för arfwingar, at sadant gods utlemna,
torde behöfwa en närmare bestämmelse, för at
förekomma mihbruk.
I stöd af hwad salunda är anfördt, får Utffotter
wördsamr tilstyrka, det ma Riksens Ständer
hos Kongl. Mahr i underdånighet anmäla, at
hwad angär den del af Dest Nädiga proposition
som innehaller: "ar Allmänheten mätte genom Kungörelser
erindras, ac wid Boupteckningar i Sterb"hus
och när afträdes-förmon.sökes, iakttaga Lagens
föreskrift i 9 Lag. 1 H. Arfda-Balken, at
"riktigt upgifwa och lara noga upteckna altsammans
"i boet, sa löst som fast, af hwad beskaffenhet det
"wara ma, med alla skrifter och handlingar, for'
dringar och gäld, ehwad der boet gemensamt eller
"endera makan enskildt tilhörer": Riksens Ständer,
med underdänigt bifall härtil, anse en sadan
Kungörelse nödig, til förekommande af den oriktighet,
ar wid et bos uptecknande utesluta ej blott
det enffildta gods, hwaraf afgifterne til gstitinStaten
och de fattige icke böra beräknas, uran ock
det som den efrerlefwande Maken tror sig säsom
fördel tilkomma, men hwars belopp likwäl pa wär*
Leringen af all boels löoöre-tilgang beror.
Sjette Bandet. N:o 75^ Men
n86 Den 29 Mars.
Men beträffande den öfrige delen af Kongl.
Mains Nådiga napolion, ja emedan wärdering
af all egendom i et bo, kan, pa sätt wifat ar, förrättas,
uran deraf upkommande oreda wid nämnde
proLeucei-8 bestämmande: och en Kungörelse derom,
ar en efrerleswande Makas enskilda kH-comjami
dest enskilda arfwe-jord och odalfasta ä
landet ma utan wardering upragas, likwal kunde
tros stödja sig pa den grund, at sadan egendom
ar för berörde afgifrer fri, och hwaraf anledning
kunde blifwa, at vwärderade äfwen uptaga afwen
sadane lösören, som wore fran gifto-rätl uteslutne
och den efterlefwande Makan enskildt tilhörige;
men en wid et bos uprecknande gjord wardering
af sadant gods, äfwensom as hn)ad androm tilhörer
och tilgangeligc är, ehuru för vftaberörde xro^l>tei8
beräkning likgiltig, likwal i andra afseen»
den wid manga rilfällen i en framtid tjenar lil
mycken nytta och efterrättelse, skulle Utskottet för
sin del önska, ac Riksens Ständer i underdånighet
hemstälde, det täcktes Kongl. Maj:r i Nader
tillära, ac denna sednare del af Kongl. Maj:ls Nådiga
kropoiiition ej ma i den Utfärdade Kungörelsen
inflyta. Stockholm den 7 Martii r8io.
Pa Högloft. Ridverskapets Pa Högwördige Praoch
Adelns Ledamöters sie-Standers Ledamö
wägnar
ters wägnar
darl o. e>k^ern8teclt. L. Almgvist.
Pa D allofl. Borgare- Pa Hederwärda BondeSlanders
Ledamöters tutandets Ledamöters
wägnar wägnar
k. kl. Lrcvesmulrl. Olok88vn.
klolmber^son.
Den 29 Mars. ri87
^susteraäes följande:
Utdrag af krotocollet; hällit i Högloft.
Ridderskapers och Adelns plenum den
27 Mars t8lo>
S- D. Föredrogs a nyo och bifölls Bewillnings-Urfforrers
den 22 Mars pä bordet lagda i^lemolini,
rörande en lämpelig Sjö-Tull ä nägra articlar,
som förut ej fatt införas, hwilka af Riksens
Stander hos Kongl. Mafit borde i underdänighet
anmälas, at blifwa tillätne, säfom dels sädane,
at de, genom förändrade omständigheter finnas 0.
umbärlige, och dels af den beskaffenhet, ar dec hittils
gällande förbud icke swarar emot andamaler,
uran fast mer förantedt til Lurendrägeri. Hwarvm
de öfrige l^espeLiive StändeN genom Utdrag
af krotocollet wänligen sktllle underrättas, supra.
Utdrag af protocollst, hällit i Högloft.
Ridderskapers och Adelns bleuum den
27 Mars 18 to.
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls Lag-Uk«
Dotters den 22 Mars pä bordet lagda urlätande
öfwer de frän Högloft. Ridderskapet och Adeln, Hög»
wördige Praste-Scändet och Wallofl. BorgareStänder
remmittcrscle anmärkningar öfwer Utskottets
den zi Occober sistlidet är afgifne Betänkande,
angäende förklaring öfwer i §. i 7 Lap. Nätregängs-Balken,
om Inteckningar; och skulle de öfrige
kenpeÄive Ständen genom Utdrag af krotocoilet
härom wänligen underrättas- supra.
n88 Den 29 Mars.
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft.
Ridderjkapets och Adelns plenum den
27 Mars i8 ro.
S. D. Föredrogs ä nyo Stats-Utssotteks
den i4Marspa bordet lagda ^morial, innehallande
Utssotrers utlåtande, i anledning af Konungens Nådiga
proposition, angående Allmänna Brandförsakrings-Werket:
äfwensom llanco-Utffottets öfwer
samma Nådiga proposition afgifna och den 17
Mars pa bordet lagda yttrande, jemte Stats-Utjkottets
2:ne Betänkande», det ena lagdt pa bordet
den io Januari!, och dek andra den 26 Februarii,
rörande de medel, hwilka för BrandförsakriNgs-Lontoiretd
rakning äro cleponsracle. Och blef,
hwad UtffottLt såsom fwar ä Konungens Nådiga
proposition föreflagit, salunda bifallit: at enar
Brandförsäkrings-Oirettionen uttager sitt redan i
Augusti manad upfagda och i Riksgälds-Lontoiret
lZkponerclgL capital, räntan för detsamma ej längre
än til och med den zi sistlidne Oetober tomine
at beräknas; men ar i fall Brandförsäkrings1
nttÄionen mor de wilkor som 1782 blifwik öfwereuskomna,
stulle ytterligare wilja lata sitt Capital
i Riksgälds-Lontoiret innestå, räntan oafbrutir,
ytan afseende pa den stedde upsägningen marte warda
erlagd: och stulle underrättelse härom de öfrige
kespeÄive Standen genom protocolls-Utdrag wänligen
meddelas, vt supra.
Utdrag af protocollet, hållit i Högloft.
Ridderjkapets och Adelns plenum den
27 Mars 18 io.
S. D. Uppä gjord anhållan af Friherre hamilton'.
Den 29 Mars. n89
milton, Clari, beslöts, at genom ?rotoc-oll8-Utdrag
de öfrige kespeckive Ständens yttrande wanligen
ffulle inbegäras, huruwida de pa der satt Friherre
^»milton genom ec hos Ridderffapet och Adeln upläst
och med dem communiceraät lvlemorial föreslår
git, wille samtycka til förfärdigande af en Tafla
öfwer Deras Majestäters Konungens och Drottningens
Kröning, vt supra.
Utdrag af ?rorocoIIet, hallit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns bftnum den
27 Mars 1810.
S. D- Föredrogs a nyo Stars-Utskottets
den 26 Februarii pa border lagda Betänkande,
angående Hofstall-ängarne, samt deras framtida 6isxocktion
och hushållning, hwilket med följande förändringar
bifölls, nemligen: i:o. At enar dessa
Kongs-angar ut-arrenäoras, sadane Lontrack mätte
slutas rörande dem, fran hwilka sjö-transporten kil
Stockholm ar beqwäm, at /lrrcnäet i hö in na'ura
til Hof-Stallet bör afiemnas, och först sedan Stallens
behof är upfyllt, resten enligt Utskottets Förslag
får lösas efter Markegangen. 2:0 At til odlingens
befrämjande Hrremlatorerne ma lemnäs fria
hander och Ulftand, at pä hwad sätt de behaga
bruka och behandla ängarne, sa framt de ordenteligen
betala sitt /ckrencle; hwarjemte, derest ängarne
ffulle styckas och odlas, ?'rrencirUorelne ffulle aga
ställa sig lil efterrättelse den genom Allmänna
Lagen och Kongl. Förordningen af den 9 Februarii
1802 älagdä stängsel-skyldigheten; hwarigenom
hwad Utskottet rörande en bestämd tid för ängarnes
betning föreslagit, aldeles kommer at förfalla;
H9D Den 29 Mars»
hwarom de öfrige kespen.ve Gränden genom Utdrag
af krc-tocollet ffulle wanligen underrättas»
LIt supra
Wrag
af ?rotocollet, hällit i Högloft,
Nidderffapets och Adelns plenum den
27 Mars 1810,
S. D. Föredrogs ä nyo Stars-Utffoktets
den 20 Februarii pa bordet lagda lVlemoiisl, innehallande
Utskottets utlåtande öfwer de anmärkningar,
fom wid desi Betänkande rörande lMu.iireStalerne
til Lands och Giös hlifwit gjorde, hwilket,
efter' pmiÄe-wis anstäld granskning, bifölls med
följande förändringar, nemligen: r:o. Beträffande
wista föreflagne Vrec-rncer wid den indelta Armeen
i fredlig tid, skulle til Kongl, Maj.-r i underdanighet
öfwerlemnas, ak efter sig företeende omständigheter
dermed förfara- 2:0. Ar dg Ridderffaper och
Adeln bifölls ac Nio hästar, för Kongl, Lif-Drabant-co-pserir,
behof, pa Kongl. Majus Höft Grall
ffulle underhallas, den dock tillika afflog, at i fall
Kongl. Maj:t i Nader ffulle tackas anbefalla Drabant-Loisens
exercitie, hästar dertil matte commcncler38
fran nägot as de närmaste Lsvallerie- Negementer;
hwiiket alt genom Utdrag af krotocollet
de öfrige Standen wanligen skulle iney-,
^elas- Or suprg,
Utdrag af krotocollst, hällit i Högloft
Nidderffapets och Adelns klemim den
29 Mars 18 ro.
S. D. Z anledning af upläsningen af de
gemensamma Lag.- farm Allmänna Befwärs och Os
-
Den 29 Mars. 1191
conomis -Utskottens Memorial, rörande Landthem»
delns frigifwande, besiöt Högloft. Ridderstapet och
Adeln, at genom l^okocoll.-Utdrag wäniigen anmoda
dec Wallofl Borgare-Ständer, at sa fort
ste kunde, sitt utlåtande deröfwer afgifwa och med
de öfrige Niks-Sländen commuuicera. lät supra.
chi^eracles följande twänne underdåniga strifwelser
til Kongl. Maj:t:
Stormagtigste Allernadigste Konung!
Sedan uti ingifwet l^>morisl af Riksdagsmannen
lrric ?c-r 5«u fran Orelro Län hlifwir yr»
kadt, ar de i famina Län delaane sä kallade Fri»
Socknar Kihl, Hofstad och Assoera matte, emot
erläggande af en witz afgift til Kongl. Maj:t och
Kronan af 25 R:d. t^uco pä Rolen af 2 ^Mantal,
njuta defrielfe frän de utstylder och »nera til
Dylta Swaswelsiruk, jemte det twäng uti en
fri ägande- och clisposuions-rätt öfwer sina Hemman,
som de nu stola wara underkastade; hafwa
Riksens Stander af de i detta amne dels företedde,
dels eljest tilganglige Oocumcnter, lckivile-Aier
och Handlingar sökt ar i möjeligaste mätto winna
nplysning om förhällandet med desse Socknars skyldigheter
och de förmaner Bruket deraf ätnjmer.
Men da efter granstning af alla dessa handlingar
> Riksens Ständer med den sorgfälligaste upmärkfamhet
ä de ömsesidiga rättigheter, som här
komma i fraga, likwal icke trott sig kunna haröfwer
afgifwa nägot hufwudsakligt yttrande, hafwa
Rik
-
H92 Den 29 Mars.
Riksens Ständer ansett andamälet säkrast kunna
winnås och de särssildce parternes billiga fordran
pä en jemt delad rattwisa närmast kunna upfyllas,
om Ever Kongl. Mast skulle, efter i Nader anbefald
undersökning pä stället af i Landtbruk och
Bergshandtering kunnige personer, äfwen af Allmoge,
Nadigst tackas widtaga de förändringar med
Dylta Swafwelbruk och de derunder lydande FriSocknar,
som Eder Kongl. Mast i Nader finner
förenlige med lindring i samma Socknars nu öfwerklagave
lidande, Statens större fördel och winst
samc helgden af den ägande rätt nuwarande Innehafware»
af Dylta, Ofwersten m. m. Friherre
sig äberopat; ankommande det äfwen
pa Eder Kongl. Majus Egir Nådiga bepröfwande,
huruwida den nu inrättade Grufwe-Rätten
annorlunda bör organisera; dock utbedja sig Riksens
Ständer i underdånighet, at wid nästa Lagtima
Riksdag pröfwa och fastställa de förslag, angäende
Rotering eller afgift derföre, hwilka af denna
Undersöknings-Lommitts kunna upgifwas.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Hos Eder Kongl. Mast fa Riksens Ständer
härmed i underdånighet anhalla om Eder Kongl.
Masts Nadigste bifall til de förändringar och jemnkningar
uti deras innehafwande och genom 114 §.
af Regerings-Formen stadfastade 1'rivileiftei-, förmaner,
rättigheter och friheter, hwarom de under
loppet af denna Riksdag sig emellan öfwerenskommit.
9
Den 29 Mars. H9Z
I betraktande af den wälwilja och billighet,
fom böra ligga til grund för delningen af skyldigheter
och förmaner Medborgare emellan, och Dä
personliga fördelar, oaktadt deras af älder och stadgar
wundna helgd, likwäl kunna anses mindre innebära
nytta för deras innehafware an anledning
lil obehagliga intryck hos de Lieser af Nationen,
hwilka af dem äro i saknad, hafwa Riksens Stander
welat förklara hwarje Swensk Man, til hwil»
ken ciass af Medborgare han räknas ma, berättigad
at förwarfwa och besitta fast egendom och
jord inom Swea Rike, a Land och i Stad, af
hwad natur som hälst, och åtnjuta densamma tilhörande
förmaner, emot upfyllande af dermed förknippade
och redan fastställde eller framdeles til ätagande
skyldigheter; i kraft hwaraf således Nid»
derskapet och Adeln fränsagt sig rättigheten, at med
andras uteslutande besitta Säterier, och i sammanhang
härmed äcagic sig ingwartering för sina hus
i Staderne, med wilkor at Jnqwarteringen fördelas
efter hitrils wänlig metboä^ at de til desi lättande
upförde Byggnader mä, uran deltagande i
derwid redan gjorde kostnader, begagnas, ac alla
til Ingwartering berättigade Tjensteman, som äro
hus-ägare, äfwen efter sin grad mä fä upbära In»
qwartering, ar inga andra än publica hus frän
Ingwartering undantagas, samt at idkande af all
Borgerlig Näring emot åtagande af deremot swarande
Borgerlig tunga mätte blifwa en rättighet
för alla Medborgare-O.isscr: Borgare-Ständer eftergifwit
den enligt privilegier- Ständer utkommande
Lösnings-rätt af fastigheter i Stad eller til Staden
hörande hus och jord, emot förbindelse för ägare
af sädan fastighet at deltaga L Skjutsnings
beswär,
ri94 Den 29 Maro.
beswär, Inkvartering, Bätsmanshall och öfrige egendomen
alagdeafgifter: samtBonde-Srändet uplalit
Ven cxclusiva besittnings-rätten af Bergsmanshemman,
likwäl utan rubbning ijorvens natur, sa lange
ej all annan privilogi-iÄcl jorv undergått någon sadan
förändring, som kunde försätta den i lika tilständ
med Skatte-Hemman. Präste-Srändet har
dock ril detta beflm endast i fa matto biträdt, at
det, med godkännande i öfrigt af förenämnde Lonce8i,
ioner, bifallit atagandet af atföljande Onsra för
Stads-egendomar som tilhöra klcle^tigue personer,
uran ar af dem bebos; hwaremot Ridderskaper och
Adeln samt Borgare-Srander gemensamt iklädt stg
answarer för Jnqwarreringen, och Borgare-Standet
särskildt för alla de Onera, som i öfrigt ssulle
belöpa sig pa sadane Stads-egendomar, hwilka
Lclesiastigue personer fjelfwe eller deras Enkor och
Barn bebo, sa wida derom ej är för någon witz
ort genom gällande författningar annorlunda förvrdnadt,
Widare hafwa Ridderffapet och Adeln för sig
och sirt folk, samt Preste-Stander för den afLccles-rlsliciue-Staren,
hwilka hirrils njutit befrielse,
aragir sig hädanefter den Lspiu-nion, som under
namn af Manrals-penningar urgar, med wilkor at
endast gemenskapen af alt krigsfolk, da de ej äro
Jordägare, ma derifrån undantagas- Särskildt
har likaledes Ridderskapet och Adeln beslucit, at,
da Frälse-Jordagare nödgas underhafwandes egendom
med seguenter belägga, panten ej mer ina kunna
försaljas, annorlunda än efter Gäldenärens hörande,
genom ätgärd af wederbörande Lxecmorei-,
hwilka om handräckning skola anmodas sist inom
fjor
-
Den 29 Mars. iiz;
fjorton dagars förlopp ester seguegtsrng älaggande,
tvid förlust af des kraft och werkan; dockat Jordägaren
wiv sin företrades-rätl til försträckningarnes
utbekommande warder bibehållen: hafwandes
Riksens Stander medelst deras gemensamma beslut
welat dessa ataganden och concessioner bekräfta.
Enligt af Ständen, hwart för sig, gjorde begifwanden,
hafwa Riksens Ständer ytterligare öst
! werenskommit och stadgat, ar för Ut-Sockne- och
Frälse-Hemman ffjuts ma utgöras under krsastider
pä lika sätt som af Krono- och Skatte-Hemman,
men under fredstider, som hittils, endast til
hälften deremot; at Rä och Rörs samt Insockne
Hemman, sädane Kongs-Gärdar af Nä och Rörs
natur, som äro i enskild mans ägo, Prästebol och
Stommar samt den eLclei-iastigue jord, som af innehafware
fritt 6isponer38, och ändteligen all Stadsjord
mä under krig deltaga i Kronoskjuts lil hälften
emot Skatte, efter nnwarande Mantals-berakning,
och för Stads-jorven särskildt, under förbehåll
at densamma, i man af Hemmantalet, e> får
högre sammanlagt ffjutsnings - beswär än Krono-Skatre;
hwarjemte Riksens Stander ansett all
ofwannämnde privileAieraclL jord, äfwensom Säterier,
böra under krigstid answara för Jnqwarterings-ssyldigheten
lika med. Krono- och SkatteHemman.
Präste-Ständer har jemwäl ätagit sig erläggande;
af en ärlig extra krigshjelp under krigstider af
i, i; ä 2 T-unnor Spaimemalin natura ellerrilortens
Markegängs-pris, ester l'a--tormen? godhet och cla^-  siticäticru och i lika sädesslag med Krono-Bonden,
1196 Den 29 Mars.
samt estergifwit rättigheten til Sädes-Dondes uptaganve
af Nybyggen och upodlingar af förut icke
bärande oländig mark, under de af Kongl. Maj:t
och Kronan ar innehafwarne förundce frihets-är;
äfwensom Stander förbundit sig, at medelst under»
danig anhållan hos Kongl. Maj:t och genom eget
sorgfälligt bemödande befrämja stadgandet af öfwerenskommelser
om Bonden och öfrige bLstoiLlier.
Med affeende pä Fäderneslandets genom etolyckligr
krig irakade belägenhet, hafwa Nikstns
Ständer, dock utan ac jordens natur, fäsom grunden
för ägande-rätten, mä rubbas, fastställ Bewillnings
utgörande intil nästa Riksdag, ej mindre
för Säterier, Rä och Rörs samt In- och UtSockne
Frälse - Hemman, än ock för ali annan
hircils ffacrfri jord i Riker, Prästbol, Stom-Hemman,
Stads-jord, Bergsmans-Hemman eller af hwad
namn den wara mä.
Genom alla ofwanförmalte begifwanden, nästan
utan undantag medförande upoffringar af nägor
Scänds- eller Jord-tcklvii^iuM) hafwa Riksens
Ständer önffat at kunna närmare befästa der samband
emellan Jnnewänare, som gör en Stats styrka,
och såmedelst utmärka Ven wälwiljande Regering,
hwars ärofulla omsorg ar ac förena Medborgares
sinnen och fördelar.
Riksens Ständer framhärda rc.
Föredrogs följande:
Utdrag af ?rot02ol!?t, hällit hos Riksens
Högloft. Ständers Bewillnings - Utskott
-
Den 29 Mars. 1197
ffott wid Riksdagen i Stockholm den
28 Martil 1810.
S. D> Genom ?iotocol!s-Utdrag afdenaz
i denna manad hade Hederwarda Bonde-Ständet
lemnal Bewillnings-Urfforret del af sitt beslut, at
Grander gillar Utssorrers förflag ril eliana 8i°il
iLtD-Förordningen,
endast med en uti 22 §. salunda
yrkad förändring: "At^Allmogen i Närregangsvch
Beswärsfträgor emot Ståndspersoner bör med
desse nyttja lika hög (.batt», och deremot äfwen til
godo njura Rättegångskostnad efter samma proxortion
som S randspersoner, men i twister Allmogen
inbördes emellan cbarmn-, belopp til hälften nedsättas.
Och som efter öfwerwagande häraf, de tre öfrige
KespeÄive Standens Ledamöter härstädes icke
an sago sig kunna medgifwa den af Hederwarda
Bonde-Srandet i berörde matto ästundade jemkning
eller frångå Utffottets förra urlätande, at Allmogen
i Rättegångs- och Beswärs-mal böra nyttja
lika stampladt papper som Ständspersoner; sa lärer
den i denne del upstadde stridiga mening icke
annorledes kunna afhjelpas, an at den hänssjutes
under tillförordnad Nämnds afgörande.
Likaledes ar af Hederwarda Bonde-Srandet
uti kiotocoll8-Utdrag underl ben 24 innewarande
manad tilkännagiftvit, at emedan Hederwarda Bonde-Srändet,
angående dec af Urffoktet tilstyrkte kostnads-anstag
af ;ooc>R:d. i zm.e är, til utrönande,
hnruwida Salt-tilwerkning inom Riket med fördel
kan werkstallaS, warit med öfrige Uesxewve Riks
Stän
-
H98 Den 29 Mars.
Stånden af olika kanka och i fraga warande utgift
afstagir; t») och da berörde medel, enligt hwav
xrojeÄeraclt blifwic, ffulle ersaktas Stats-Werket
af Sjö-Tullen, hwilken likmätigt 60 §. iRegetingsFormen
wore såsom BewillniNg at anse/borde den
fölunda genom Bonde-Standets olika mening yppade
ffiliaktighet, pa sätt -1 §. i Regerings-Formen
fövessrifwer, af det förstärkta Högloft. StatsUtskottet
Med Riksens Högloft. Ständers rätt genom
vvtermA afgöras, innan någon underdånig
xxpeclmon i detta ämne kunde til Kongl. Maj:t afsa.
I anledning häraf bestöt altfa BetvillNingsUtikottet,
ar hos Riketsj Högloft. Ständer wördsammast
hemställa - om ej förenämnde bada frågor
marte öfwerlännäs til den åtgärd af förstärkta Högloft.
Stats-lftssotret, som ofwan aberopade §. i RegeriNgs-Formen
utstakar; och skulle kroroLolls-Utdrag
härom til ksspeQive StaNden expeäieras.
L)c supra.
Kx krotocollo,
L. 6. Ingmari.
Bifölls.
Uplastes och lades pa bordet följandet
Ä8ördfaMt Memorial.
Sedan uppå kemins ifrån Wällofl. BorgareStändct,
Lanco-Utffottet under öfwerwägande förebaft,
hwad en Ledamot i wäibemälte Ständ föredragit,
rörande Lauro-Utstottets kort förut widtagne
bestut, om Räntans beräkning ester Fem pro
Lenc
-
Den 29 Mars. 1199
Lent ärligen för Lancp,sn8 hela Biträdes
til Riks-viscont-Werket; somderwid,af flere up»
repade stal och grunder, förestalt billigheten och,
efter deh tanka, rättwisan deraf, at, dä de pnvate
Discont-Inrättningar!,e njura den förmän, at
ej allenast af Lannu-,n biträdas med en emot primitiva
konclen swarande Lumina för Tre pioLent,
utan ock at til UtläningarneS bestridande fa upraga
x, ivars penningar, Räntan pä Lancpicns biträde
til Riks-Discont-Werket antingen mätte beräknas
efter tre proLcm, eller i wibrigt fall de privats
Delägarne wara obetagit, at för en sädan Ranta
sjelfwe fa fou,nera nödig konclz har Lanco-Utffottet
under den 6:te November nästlidet är öfwer berörde
begäran deh wördfamma yttrande til de Lnspsctive
StändeN afgifwir; hwarigenom, ä ena sidan,
Lanco-Ucffoltet ansag private penningars insättning
för Ränta i Riks-Discont-Werker för ingen
Vel kunna fä äga rum, men at deremot, a den
andra, en fa beskaffad jemnkning uti Ränte-beräkningen
a Riks-Disconr-Werkets biträde af Lancpisn
kunde til de private Delägarnes fö.rdel finnas billig,
ar i likstämmighet med den förmon, fom de
private Discont-Jnrättningarne i denna delen är
bewiljad, för 600,000 R:d. eller deruröfwer lil högst
en tredjedel af Langens hela birrades-summa. mä
beräknas Tre proLenrs Ränca, men för der öfrige
deremot Fem proLsnt Lancpien godtgöras.
Lanco-Utffottets, Uti berörde ordalag, om
Nänte-cheräkningen gjorde wördfamma hemställan,
har af Högloft. Ridderskap-:! och Adeln under den
11 November nästlider är, och af Hederwärda Bonde-Srändet,
efter ytterligare ifrän Lanco-Mffottet
under
i2oo Den 29 Mars.
under den 2 sistlidne Januarii deröfwer meddeldte
uplysningar, den iz:de derpä följande i allmänhet
blifwit bifallen. Hos kanco-Utskottet har likwal
twekan upstätt, huruwida walbemäldte 2:ne kespective
Stånds sä beffaffade bifall får blifwa gällande
för 600,OOo N:d., eller ock deruköfwer, til och
med en tredjedel af kanyuens hela biträdes-summa?
Hwaröfwer Lsnco-Utskotter funnit sig ej kunna
undgå, at wördsamt inhamra Högloft. Ridderffapets
och Adelns samt Hederwarda Bonde-Ständers
gunstbenägna och bestämda förklarande. Stockholm
den 26 Mars iZio.
^ob. I^enn. L^llenborZ. UuäviZ I^lörner.
Larl Lrevesmiibl. Ur. Öbman.
kvl. t^LlsiriAius»
Wördsamt öckemoriU.
Jämlikt härhos bifogadt Memorial hafwa Herrar
Lanco-Fullmägtige hos ULNLO-Utffottet anmält,
huruledes, i afseende pä en obehindrad sjötrLN5port
emellan Lgnciuens Pappersbruk och Hufwudstaden,
sädan öfverenskommelse ä ksnciuens sida
före detta blifwit ingängen, at emot en witz
8umm38 erläggande af Häradsboerne samt ersättning
genom bewiljade Bro-penningar för hwad kostnaden
öfwerstege densamma, Fittja Bro skulle genom
kanPwnz försorg upföras. Kostnaden derwid
hade redan af flere vförwäntade swärigheter, upgätt
til wida högre belopp än kostnads-förstager til
hela Byggnadens fullkomnande päräknat: hwarförutan
an widare, til arbetets fullbordan, betydlig
utgift
