# ID: svediakorp-gov211
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,040
# sentences: 2,314
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 14 Mars» 6or
las, och instämmer fullkomligen, at fördel sednare
M mindre straff matte utstakas.
Grefwe kl örner. Här är för det närwar
rande frägan endast om det i:sta Momentet och ett
olofligt utbetalande af det mindre Li-oäitivet. Förlusten
af allmänt förtroende synes mig för denna
förseelse wara ett gansta tilräckeligt straff, och dec
förundrar yiig, at det af någon kan anses för
lindrigt, Åtminstone wil jag önsta, at aldrig den
std matte komma, dä man ej, såsom ett hardt smärtande
missöde anser at stiljas ifrån allmänt och
medborgerligt förtroende.
Herr von btausvvolkk yrkade ä nyo, at
tvid wärd'randel af brott, borde man mindre hafwa
afseende pä deras följder, än pä olydnaden
mor gifna föreskrifter. Antingen fragan wore om
det stora eller der lilla Lreclitivet, bestode brottet i
uraktlåtande af förestrefna formaliteter, och borde
pr denna syn-punÄ lika straffas. Det wore icke
derföre hans mening, ar fordra bibehållande af
fästnings-straffet
Friherre
Ltsel von Illo!l8tein. Jag
tror at det bör göras stillnad och grader i förbrytelser.
Det är endast inför Gud alla brott äro
lika, och ester afsigten och upsätet bedömas, För
oss böra gerningarnes följder äfwen komma i beräkning.
Af denna grund kan jag ej annat än
yrka, at straffen olika mätte moclikeras för utbetalningen
af det stora och af der lilla creöitivet,
Rtstillige begärde härefter, at det andra k-io
men-.
6Q2 Den 14 Mars.
mentet afwen mätte blifma uplast, sa at jemnförelse
emellan bagge de föreslagna straffen kunde göras.
I följe häraf uplästes 2 lVlom. i 2 §. af Utffottecs
Förstag, hwarefter
Friherre bl ann er be ,m upläste följande
Förstag til en ny UeclEion deraf.
"Brytes Riksens Ständers förseglade anordning
uppå, eller utbetala Fullmagtige, innan Riksdagskallelsen
blifwit i Hufwudstadens Kyrkor wederbörligen
kungjord, den i 6z §. af RegeringsFormen
sist omnämnda Penningsumma, hwilken
Konungen, sedan han Scatö-Radet in kleno hörk,
ager wid infallande Krig at lyfta, mare ej allenast
Lag samma, utan stola ock den eller de brottstiga
Lommas til fängelse a Fästning i rwä ars tid, dock
utan arbete, samt ansmara med hwad de aga, eller
framdeles ärfwa och förwarfma, för de medel,
hwilka genom deras förmanande blifmit utlemnade.
Ar sadan Fullmägtig Embets- eller Tjensteman, stall
han detzutom stiljas frän Embetet eller Tjensten, uran
at den eller annan publigue befattning kunna
återfå".
Herr ibam. Jag tror ej, at den sista casus
kan infalla, och derföre bifaller jag detta förstag.
Det förra kan jag ej gilla.
Herr von »ausrvollk. Jag har också altid
trott och föreställer mig äfwen ännu, at ingen
ast de i denna Lag supponerade casus någonsin stall
inträffa, men icke dest mindre, sä snart det ej kan
nekas,
Den 14 Mars- 6oZ
nekas, ak brottm aro möjiiga, böra straffm för dem
finnas bestämva. Sevan nu bagge ölomemeiE
aro uplaste och Högloft. IvVderskapet och Aveln
dem emellan kunnat göra jmmförelse, får jag för
min Vel tilstyrka, at de marce bifallas, enligt ben
recisHiou Friherre Ivlap.nerlieim föreftagit.
Herr Uotblieb, Larl kre^ric. Utan
twifwel böra straff bestämmas för möjligen inträffande
brott; men Vefta straff böra, enligt min tanka,
lampas efter Ve mer eller mindre ffadliga werkmngarne
af brotten. Lagstiftaren bör icke endast
betrakta sjelfwa brottet, uran äfwen betz följder.
I anledning deraf tror jag, at de bestraffningar för
en otilbörlig utbetalning af der stora eller lilla Lrs6itjvet,
som aro föreftagne, böra wara olika, dä
följderne af förbrytelserne aro af skiljagtig beskaffenhet.
Jag kan således icke annat an fullkomligen
instämma uti hwad Herr Friherre Nannerbeim förestagit
i anseende til sjelfwa straff-lagen, äfwensom
jag anser Friherre lVlaimerbelms rcclgLiou af denna
§. i alla afseenden äga företrädet.
Friherre xi a n n e r b«m. Ridderffaper och
Adeln är nu mera efter uplasning af bägge klomenterne
sjelf i stand ar dömma mellan de rwenne
deri innefattade särskilda casus. I ver förra faller
rörer förseelsen blott er unverlätande at hafwa begärt
Stats-Nadets yttrande: i det sednare bestär
den i er hinder af Riksdags-kallelsen, hwilken blist
wit föreffrifwen såsom et wilkor för Summans utbetalning.
Det lärer falla hwar och en i ögonenM
har är stor ffillnad i brott.
Herr
Ss4 Den 14 Mars.
Herr von ^au8^voikk förnyade sm Myrkärr,
at Friherre öckannsrkeim8 rsäsÄion mätte antagas,
men trodde, at da det ej i Regeringsformen
tydligen finnes utsatt, at det mindre Lreänivet
i ösnguell komme at 6eponera8, i klomentet
borde tilläggas, om detsamma blifwer i Full»
Magtiges wärd ofwerlemnadt.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde krop08uion pä l och 2 ^lomenterne, enligt
Friherre ^Isnneibeim» reäackion.
Bifölls.
Herr klinspor, 6erät ^äolk, wille til
krotocollet rs8srverL sin kanka, at Fästnings-straffet
ur första Momentet ej hade bordt Utesiutas.
Uplastes z:dje lVlomentet af samma §.
Herr von »au8volkk. Sedan Högloft.
Ridderjkapet och Adeln förändrat i i^iomsntet af
denna tyckes det wara bäst, at dek z:dje antages
efter den nya reäEion deraf, Friherre ^lannerkeim
gjort. Den patzar bättre efter de bägge
föregående Momenten, och innehäller samma tilstyrkande
som Utffottets Förflag.
Friherre ^lannerbeim upläste derefter följande
reclsckion af z:dje ^lomsutet.
"Til de i i:sta och 2:dra lVlomenterns stadgade
straff, ware äfwen den eller de förfallne, hwilka
i etdera af föregäende fall, ej emot pluralitet^ be
flur
-
Den 14 Mars. 6c>z
slut til krcitocollet protest anfort, eller ock tilstyrkt
Lrecli tiv-medlens utbetalande emot tydlig föreskrift,
ändock klurgliretens beftut sadant hindrat".
Detta Moment salunda recliZsrsät blef, uppä
derom gjord proposition, af Högloft. Ridderskapet
och Adeln gilladt.
Z:dje §. uplästes.
friherre bäannerbeim uplasre följandet
''Beträves Fullmagtig, at af försummelse eller
egennytta hafwa underlätit, öfwerffridit eller afwikit
fran de föreskrifter som öanco - Utskottet eller
Revisorer enligt 72 H. ReegeriNgs-formen och 70 §.
Riksdagsordningen meddelat, eller i gällande Länc»-Ordningar
til bestämd åtlydnad stadgade aro,
ma mäler genast hos Riksens Ständers ^ustitin.
Ombudsman anmälas, hwilken aligger at detsamma
skyndsamt hos Konungens och Rikets Swea
Hof-Rätt äklaga. Hof-Rätren pröfwedaförst,om
maler ar af sadan beffaffenhet, al den anklagade
bör under Rämgängen ifrån utöfningen af den honom
anförtrodde Lsnco-förwalrningen ffiljas^ och
ffulle, efter anställd laga undersökning, den anklagade
befinnas brottslig, fälles han, utom i de fall
denna Lag särskildt upgifwer, til answar och ersättning
efter omständighelerne, enligt 18 Lax. Handels-Balken".
Friherre l^lannerbeim fortfor: Skillnaden
emellan detta och Utskottets förslag, är, ar^e
visa
-
6o6 Dett 14 Mars.
vigorsmes genom Riksdags - Ordningen stadgade
rättighet har blifwit aberopad och införd.
^Herr von ttauswolkf erindraöe, at bagge
Förslagen wore til sina resultat lika, nien mevgaf,
ar Friherre ^lanuerlieims wore bättre framstaldt;
hwarföre han tilstyrkte dch gillande.
Herr von 8cliuitronbeim, Oavicl. Otti
Let ar mig såsom Fullmägkig tilläcit, at i detta
amne yttra mig, wille jag har göra en anmärkning.
Zag styr ej något straff, jag ärnar ej derföre ex°
xonera mig, men det fordras at brotten aro tydligt
bestämde. Här citerss Lanco^Ordnlngett, men
vm den säger, at wi med hardt Mynt skulle lösa
alla Kanco-Sedlar, och wi, i Mynr-wasendets narwarande
kinkiga ställning förRsugneus och Rikets
skuld, tro otz böra derwid göra swärigheter, kunde
dek handa, at wi för wär goda wilja blefwe dömde
som brottslingar. Skulle en sa obestämd Lag
utfärdas, wil jag häldre afsäga mig det förtroende
mig blifwit gifwit.
Herr von klaus noll k. Lag-lltffottet hav
här likasom i alla öfriga §.Z. endast följt de upgifter af
föreskrifter detsamma ifrän Kauco-Utssotket erhållit,
och sedan efter förbrytelserne lampadt straff. Skulle
Lanco-IieZlementet i nägot afseende behöfwa andras,
har jag ingenting deremot, men da behöfwer äfwen
straffet jämukas.
Herr 8ilv6rsto!s>6, (lustas abraham,
trodde at denna §. wore sä st^lissraö, ak den twetydighet
Herr von LcbultLeQbeim befarade, ej wore
wädlig
-
Den 14 Mare. 627
wadlig. De orden föreskrifter, hwilka ti! bestämd
åtlydnad stadgade äro, kunde ester hans
öfwertygelse fullkomligen trygga Herrar Lrmco Fullmagrige,
i der fair Herr von LcUuItLonboim äberopat,
halst der more en omöjlighet, ar Lanco-Utskottet
i det Reglemente det efter sig lemnar, skulle
maga ar giftva en bestämd föreskrift i et mål, dar
förwalmingens upförande mäste bero af ständigt
omwaxlandr omständigheter.
Herr Grefwe» och Landrmarskalken
gjorde derefter proposition til bifall a z:dje §. enligt
friherre klkmriorbeims reäsÄion.
Ropades
Uplastes 4 §»
Friherre lvsannerkeim Uplaste följande ra.
station af denna §.
"Beträdes en eller flere af Fullmägtige, ar i
hwad lil Lanyucns angelägenheter hörtzr, hafwa emorraglt
och atlydt någon annan befallning eller
föreskrift, ifrän eho der wara mä, an af Riksens
Ständer, deras Uanco-Utskott, eller med de i RiksdagöDrdningett
och instruLkioner Utstakade wilkor,
af Riksens Ständers Kcvisore,-, utan ar deremot
hafwa gjort alla de föreställningar och prowsmr,
del af kanco- Utskottet wid Venna Riksdag för Fuilmagcige
utfärdade keglc-menw förestrifwer; straffes
han eller de såsom vfwanföre i i.sta ^om. 2 §.
sagdt är. Tilffyndas, genom Fullmägtiges förhäst
landtz harwid, krenguen eller dest Lrsäit något lidan
-
608 Den 14 Maks,
de, stola den eller tze brottsiige, jemtt stade-ersätks
ning> dömmas til Fästning pä 2 är, dock man
arbete.
Friherre Mannerheim tilläde derefter,
at han til Högloft. Ridderstapets och Adelns ompröfwande
hemställer, huruwida 5 ars fängelse pä
Fästning, som Utskottet föreflagit, wore ek emot brottet
swarande straff, öm icke deri nägon lindring wore
billig, och om i alla fall det wore tilständigk at
Fästnings-arbete borde kunna aläggas»
Herr von iftIusnollck. Lag-Ucstottet har
trott, at der brott som här blifwic satt i staga,
wore et af de grofsta, och derföre möjligtwis borde
kunna härdr bestraffas. Följderne deraf kunde wara
gansta olika, och den stada kaninen lidit hafwa
mänga grader. Et tilfälle borde derföre finnas
för Domaren, at efter en beräkning deraf, lämpa
straffet. Den omständigheten stulle äfwen kunna
inträffa, at man med afseende pä ösncMns hemligheter
borde wara angelägen, at de af en bestraffad
Fullmägtig ej matte kunna yppas, och alman derföre
kan finna angeläget, at nägon längre tid hälla
honom i fängslig! förwar
Herr
iliam yrkade, at Fästnings-arbetet
matte mesiutas.
Friherre 8tael von t4ol8tein. Som
det här i staga warande brott ar gansta swart,
och Friherre klannerkeim sjelf yttrat, ar det borde
wara nägon olikhet i straffens grader, torde Utstottets
förflag kunna gillas, dock med uteslutande
af
Den 14 Mars. 609
af Fästnings-arbete, hwaremot jag högeligen protesterar,
emedan en Fullmägrig atrid ar en flags
Representant för Riksens Stander. Fängelse-straffet
finner jag ej olämpligt, ty Statsfangar hafwa
ofta med ara utgatt ifrån Fästningar, men Fästnings-arbete
ar alrid förknippadr med förlust af fira
eller existimation.
Herr von plans wolf k hade anfört sina stal
til Lag-Utssorceks förfarande, och hemstalde derföre
nu, antingen Ridderstapet och Adeln wille enligt
Laq-Utffottets försiag utsätta Fastnings-fängelset til
; ar, eller, efter Friherre KlannLi-steims, endast pä
2 ar.
Friherre kl annei-steim förestog, at bagge
alternstivc rne matte antagas och således i §m Utsattas
2 eller högst 5 ar.
Herr Grefwen och Landtmgrskalken
gjorde pioposit on lil bifall ä Friherre klannersteims
1-eclElon, med den af honom förestagne förändring,
rörande tiden för Fästnings-straffet, hwilken
Bifölls.
; §:n uplästes, hwarefter
Friherre klannersteim uplaste följande rsclaÄion
deraf:
"Som kanco Fullmägtige ej äga ak öfweklagga
i närwaro af någor Ombud fran Konungen eller
Sjette
Bandet. N:o 39.
6io Den 14 Mars.
ler Regeringen, och det ar föreffrifwit, at derest
bemälte Ombud, efter derom gjord föreställning, wägrar
at sig aflägsna, Fulimägkige da böra upffjura
öfmerläggningen och affluta Session; hafwe de eller
den som denna föressrift brutit förwerkat Riksens
Ständers förtroende, och bör en sadan förseelse
af nästkommande Revisorer genast anmälas
hos Riksens Ständers chrstitiD. Ombudsman, och
dermed förfaras pä sätt i z:dje §:n stadgadt är."
Herr von Nausrvolff yttrade, at denna re6sQion
endast skiljde sig fran Utskottets genom skrifsättet,
samt at Utstotter ej tiltrott sig böra tilstyrka
något om Rättegångs-sättet, hwilket hörde til
^ustitiss - Ombudsmannens Instruckion.
Den af Friherre ^annerbeim föreflagne reclgc.
tronen af ;
Bifölls.
6 tz. uplästes och bifölls oförändrad.
Herr von Scb ul t^enbeim, Idgviä, ansag
Uttrycker Råneo-Ordningar nog widsträckt och
obestämdt.
7 §. uplästes.
Friherre lelannerkeim upläste följande reäZ^kion:
"Reser
Fullmägtig bort utan behörig ssedd anmälan
hos Ordföranden, eller med öfrrge Full
mäg
-
Den 14 Mars. 6n
mägtige gjord vfwerenskommelse, och derigenom försummar
sammanträde eller annorledes afhaller sig
fran Fullmägtiges sammankomster, uran ar aga
och tilkännagifwa laggilkigt förfall, ware han för
hwarie försummadl sammanträde förfallen til Tio
Riksdalers böter, som afdraaas arfwodet och tilfalla
Lsnhuen8 armbötze-medel."
Friherre blannorbeim yttrade härefter/
at wäl intet hinder borde wara för en Fullmägtig
ar resa bort, dä han ej derigenom något försummade,
hälst lil besiuts tagande närwaron af endast
8 Fullmägtige behöfdes, men för at en Fullmägtig
skulle kunna wara säker at ingen ting försumma,
fordrades at han derom rilsade och med sine MedFullmägtige
öfwerenskoMme; och dec wore ej nog
at derom göra anmälan hos Ordföranden, som ej
ägde någon större rätt än andre Fullmägtige. Det
wore pä detza grunder Friherre lvlrmnerbeini hade
omarberar denna §.
Herr von l4 au sevo! kl anförde, at den egentliga
skilnaden lage här i uttrycken bifall och
öfwerens ommelse. Det wore wanligt i alla Lojlegiér,
at man wid resor anmälte sig hos Ordföranden,
hwars bifall dertil behöfdes; men om bär
uttrycket ö! wercnskomme lfa nyttjades, funne han
deri intet ondt; hälst de öfrige Fullmägtige dä med
Ordföranden finge dela anfwaret för en derigenom
nykommen försummelse.
Herr von 8cbultrenbsim, Daviel, anmärkte,
at i denna §. wore Uteglömt hwad Ordföranden
borde göra, i fall han sjelf wille resa bort.
6rr Den 14 Mars.'
Friherre kckannerkic-im föreslog det tillas,
al han med de öfrige Fullmägtige derom kunde öfverenskomma.
Herr von »Ausv/olkk anmärkte, atUtskottets
tanka härom i defl Betänkande wore anförd.
Herr Grefwe» och Landrmarskalken
gjorde?ropokitinn pa §:n enligt Friherre ivlLnnerIieim8
rectEion och nied det af honom nu föreflagne
tillägg.
Bifölls.
8 §.
Friherre ölsnnerbeim föreslog följande
reäclÄion deraf:
"Fatta Fullmägtige beslut, da icke Adelar af
Leras fulla antal ar narwarande, eller aenom fluten
votLr^Z, utan at hwar och en lil drmocollel kunnat
yttra sin mening, eller hindras nägon ar wid
underdämaa kixpeclinonei lil Konungen bifoga sin
särskildta mening, derest Längum hemligheter derigenom
icke röjas, äge samma answar rum, och
förfarcs pa lika sätt i z:d>e §:n stadgadt är; och
skall i detza och alla andra fall den, som sig me til
kl^tocollLt yttrar, anses hafwa bejakat klmajneteNs
beflur.
' BiföllS.
9 §M.
Frr
-
Den 14 Mars. 6iz
Friherre klannerlieim föreflog följande
Nya leclackion.
"Förbryter Fullmäktig sig i något af förut
nämnde fall emellan b^vi8ionerne eller da Riksens
Stander ej arv tilstädes; anmales och beifras s«-  dant af Riksens Ständers ^uLtMV-Ombudsman.
Bifölls.
Anmältes och infördes pa manligt sätt Herr
Hof-^alUrlcren Friherre Wetker8t-?clt, som pa
Kongl. Majus magnar aflemnade Hans Majus
Swar pa Riksens Ständers underdantga >krifwelse,
rörande Landt-Tullarnes afstaffande.
Herr Hof-Lantrleien astradde, pa öfligt sätt
utbeledsagad.
Härefter fortsattes öfwerläggningen rörande
Answarighets-Lagen för banco-Fullmagrige.
10 §:nuplästes.
Friherre ^annerbeim upläste sin afvenna
§. föresiagna reclackion som följer:
"Afwer Kongl. Swea HoftNätts Utflag i dessa
mål kunna mål hos Kongl. Maj:t underdåniga
beswär anföras; dock ma den Fullmagkig, som ge»
nom Hof-Rattens Dom blifwit ffiljd fran befattning
med banco-förwalkningen, ehwad denna Dom
ändras eller ej, icke i sin befattning aker kunna insattas,
utan af Riksens Stander sjeisme eller deras
kevik-orsr."
6i4 Den 14 Mars.
Friherre ner beim yttrade sig, at
han ril Ridderstapets och Adelns ompröfwande öst
werlemnade, huruwida Revisorer borde aga ratt,
at liksom Ständerne sjelfwe ater insätta de Fullmägrige,
som genom Hof-Rattens Dom blifwir sir
förtroende förlustige förklarade.
Herr printsscbölcl förmälte sig i någon §.
hafwa hört det uttryck, at en förbrytelse ma hos
Riksens Ständers ä^ritire-Ombudsman anmälas.
Han önstade at jemte detta stadgande mätte
utsättas, hwilkcn Embetsman wore förbunden, ar
en sadan anmälan göra.
Grefwe körner, Ellvik 6örsn, wille i
afseende pä denna förfrägan endast yttra, det han
trodde at Kevisorer ej borde äga samma rätt som
Riksens Ständer,
Herr von läaugwolkk. Lag-Utstottet har
trott ac tt6vi80rerli6 borde äga rätt, at i sin befattning
ater insätta Fulimägrige, hwilka genom
Hos-Rättens eller .su-mwe-Rädecs Dom blifwit
derifrån stiljda. Skälet har warit, at tiden til
nästa Riksdag har synts altför läng. Urstottet har
trott, at Konungen ägde rätt at göra nåd i alla
andra afseende», utom hwad ätergifwandet af Ständers
förtroende beträffade, För at ej göra en Fullmag
cigs belägenhet altför ohjelplig, hap derföre Utstött
et tilstyrkto, at i fall en Fullmägtig genom någon
Dom ifrän sin förtroendes-post kunde komma
at stiljas, kLvi.80i-er, efter nogare granstning af
förf arwingar och omständigheter deri mätte kunna
gör a ändring.
Greft
Den 14 Mars. 615
Grefwe körner, Astolf Loran, yrkade,
al twänne Domstolars beflut, Hof-Nättens och
ktltiX'Radecs, ej genom KeVisorers omdöme, hwilka
lika litet agde Domare-magt som kunstaper, mätte
kunna häfwas. Et sadant stadgande stulle uphäfwa
alt i wart Land förut gällande rättegångssätt.
Herr von istausrvolkf anmärkte, at denna
rätt wore P.6vi80rel'n6 medgifwen endast i det fall,
at bägge Domftolarnes Mflag wore stridiga.
Grefwe körner inwände, at pevisorerns
blott ägde rätt at gransta förwaltningen af Riksens
Ständers Werk och de åtgärder four Fullmägtige,
i stöd af gifna InstruLlioner, företagit. Det
tilhörde dem ej at stilja mellan lagliga Domstolars
Utslag.
Herr von blaugrvolkk instämde häri, men
yrkade, at när twänne Domstolars Utslag wore
ffiljagtige, kunde det ej medföra nägon wada, om
man at klsvisorerne öfwerlemnade rättigheten al
pröfwa, huruwida de dömda Fullmagcige kunde
fortfara ar möfwa den dem anförtrodda befattning.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
gjorde derefter proposition til bifall af den ic>:de
H:n, sadan densamma af Friherre Glänne, beim blifwit
föreflagen, hwilken med Ja beswarades.
Herr?rintr8clrölst förnyade stn erindran,
at tydligen mätte ursätlas, hwilkens skyldighet det
wore
6i6 Den 14 Mars.
wore at göra anmälan afLanLo-Fullmagtigesmöjliga
förbrytelser.
Herr von k^auswolkk trodde, at derom
more något yttradt i Ucffottets försiaget atföljande
Betänkande.
Herr 8ilver8tolps, 6ugtaf skräll »IN,
ansäg et sadant bestämmande öfwerflödigt. Det
wore en afgjord sak, at denna ratt tilkomme wid
Riksdagar banco-Utskottet; defiemellan banco-tte
V!80i-Lrns,
altid ^u8tttjD-Ombudsmannen och stute
ligen
de öfrige banco-Fullmägtige, hwilka borde
waka öfwer hwarandra, emedan de äro answarige
en för alla och alla för en.
Herr Itt-rm, kekr, trodde, at detta aliggande
borde tilhöra en betona kublica, hwilken
dertil ej blott ägde ratt, utan äfwen wore förpligtad.
Herr von k^au8woIkk yttrade, at i sadant
fall en ny lHc»l8-Syhla behöfve inrättas, emedan
de allmänna åklagare, som för det narwarande finnas,
ej aga eller kunna äga kännedom af hwad
som passerar inom Landen.
Herr 8iIvei'8toI^e, Ou8tak ^brakam,
uprepade hwad han förut rörande detta ämne anfört,
tillaggandes, at således ingen ny Embetsman
behöfdes, och at densamma i alla fall såsom en helt
främmande person ej kunde fa utträde i Landen.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erindrade, at öfwer denna staga tilrackeligen torde
finnas
Den 14 Mars. 617
finnas stadgadt i Answarighets-Lagen och justitia:.
ÖmbudsMaNMNs InstruÄion.
Uplästes ur Lag-Urstottets Betänkande den pu,E
som rörde Tysthels - Edm för Domare, hwilka i
beha mål kunna komma at döma.
Herr Grefwen och Landtm ar skalk en
proponeraäs, al en sadan Ed matte afläggas ester
det koimnlair som t Languen wanligen brukas.
Bifölls.
Någon hördes derefter anmärka, at i 7 §:n
någon rättelse borde göras, pa det bestämmas matte,
huru Ordföranden borde sig upföra, när han
sjelf reser bort.
Friherre ilanner st sim npläste, i anledning
häraf, följande nya reclEion af början a! denna §.
"Reser Fullmägtig bort, utan behörig fredd anmälan
hos Ordföranden, eller han eller Ordföranden,
uran med öfrige Fullmägtige gjord öfwerenskommelse
rc.; hwilken reUsÄiou, efter derom behörigen
gjord kroxor-iuon, gillades.
Uplästes följande:
Kongl. Majus
Nådiga fwar til Riksens Stander, an--  gaende Landt-Tulls-Inrättningen; aift
wit Stockholms Slott den 7 Mars
1810.
Uti underdånig ffrifwelse af dest 20 sistlidne
Febru
-
6iZ Den 14 Mars.
Februarii hafwa hos Kongl. Majit Riksens Ständer
anmält deras önffan, at Landt-Tullarne matte
afffaffas, samt jemwäl upgifwit sarrén, huru
Staten ffulle winna ersättning för de inkomster,
som Vesta Tullar indrägt. Med den öfwerrygelse ar
Landc-Tulls-Jnrättningen, anwänd som etBeffattnings-medel,
ofullkomligt upfyller detta dest första
och egentliga ändamäl, men deremot lägger et känbarr
rwang pa den inrikes handeln och rörelsen;
samt at denna angelägna rörelse, här mera än i
de flesta andra Länder förswärad genom naturliga
annu oöfwerwundna hinder, fordrar ar werksamt
befrämjas, i stället ar arerhallas genom allmänna
anstalter , har Kongl. Majit i Nader gillar Riksens
Sränders omsorg at undanrödja berörde twang.
Men emedan, enligt 6o §. i Regeringsformen af
den 6 Junii 1809, Landt-Tulls-afgifcerne räknas
til den Bewillning som Riksens Ständer äga at
allena bestämma; och der således af Riksens Ständer
beror at bibehålla eller afffaffa Vesta afgifter,
i hwilket sednare fall afwen anstalterna ril deras
upbörd såsom sadane böra förswinna, har Kongl.
Majit anfelt det tilkomma Riksens Ständer, at i
detta Bewillnings-mäl fatta er afgörande beflut;
och da Kongs Majit, til följe häraf, uran atwidtaga
den författning Riksens Ständer endast såsom
en underdånig önffan anmält, öfwerlemnar ar Riksens
Stander, ar derom sjelfwe förordna, förwäntar
sig Kongl. Majit at Riksens Ständer emottaga
derca högtidligen gifna bewis af Kongl. Maj ts
sorgfälliga ward om deras lagliga magt med underdånig
erkänsla, och med en deraf ytterligare befästad
föresats, at a deras sida lika noggrant bewara
Grmndlagarnes helgd, och iakttaga den gräns
Den 14 Mars. 619
dessa bestamma emellan Kongl. Majus och Riksens
Ständers rättigheter.
Nar/ med denna anledning, och til äswentyrs
i sammanhang med Sjö-Tullens allmänna r-.-le
rin.
!;, Riksens Ständer torde til afgörande företaga
frägan om Landt-Tullarms upbäfwande, lara
de äfwen derwid ytterligare öfwerwaga, huruwida
den inkomst lil ett förmodadt belopp af Riksdaler
Sjuttio En Tusende Femhundrade Tiugu Nio
(71,529) 2i tz., som skulle erhälias genom SjöTullens
förhöjande pä Åtskilliga waror, hwaribland
aro inkommande Rudimaterier, skäligen ma bnma
beräknas uti ersättninaen för Landt-Tulls-afgifcerne,
eller om den icke snarare borde anses, såsom en
tilgäng, at fylla de brister uti den päräknade SjöTulls-inkomsten,
hwilka kunde upkomma genom
förändrade handels-förhallanden eller genom någon,
wid ett eller annar tilfälle, nödwändig nedsättning
af afgifterne pä wissa wid exx>ormn högt belastade
rilwerkningar? Riksens Stander lära dä afwen taga
i beräkning den förhöjda kostnaden af en, efter
Landt-Tullarnes afskaffande, högst angelägen
och oundwiklig ukwidgning af Sjö- och Gränser
Tulls, samt Kust-bewakningen, samt ansia nödiga
medel dertil; gnmarka ar icke alla frän Finland
ankommande waror, uran endast detta Lands egentliga
alster ärv, enligt den med Ryssland sist skurade
Freds-brsckatLn, ifrän Sjö-Tulls-afgiften för
en witz rid befriade; samt slutligen bestämdt afgöra,
huru förhällas mä i den möjliga, ehuru icke
förmodade händelsen, at General Tull-Arrende8ocietewn
ej skulle, emot den erbudne ersättningen
för Landt-Tullarnes behällne afkastning, wilja
med
-
620 Den 14 Mars.
medgifwa deras afikaffande, eller de särskildta >lrrenclatoierne
af Sand, Salebo och Nordansjö
Bergs-Tullar, samt lilla Eders Landt-Tull icke
kunde förmas, ar deras /lrrenclen ftiwilligt afsta.
Kongl. Majus afsigt ar ingalunda den, ar, genom
Dessa omständigheters anmärkande, framställa na.
stor hinder för der i allmänhet nyttiga beslut, som
Riksens Ständer, i enlighet med deras redan yttrade
tänkesätt, uran twsswel lära -fatta. Det är
twärrom, för at bereda detta Beslut en ofelbar
och waragrig ^verkställighet, som Kongl. Majit trott
sig böra wända Riksens Ständers upmärksamhet
pa frågor, hwilka, i fall Kongl. Majit funnit Sig
lagligen kunna företaga Riksens Ständers underDäniga
anmälan i detta mål til en afgörande pröfning,
kommit hos Kongl. Majit i ett noggrant
öfwerwägande.
Kongl. Majit förblifwer Riksens Ständer med
all Kongs. Nåd och ynnest wälbewagen.
c/lili..
Den 14 Mars. 621
krotocoll,
hällit inför
Hans Maj:t Konungen,
pä Stockholms Slott den 12 Mars 1810,
hwarwid
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen
war tilstädes.
Närwarande:
Hans liixcellence 8tat8 rVlinistern för Utrikes
Elrenderne Herr Friherre von Ln^e8trö!M
LtLt8 - Raden Friherre koaenklaä,
Friherre von k i atén,
Friherre AcklerbetK,
Friherre Adlersparre,
HofrL->ncel!eren Friherre ak ^etter8teöt.
Stats-8ecreteraren ^artg.
Dl justering Uplästr Stats, 8ecreteraren i underdånighet
"Kongl. Majus Nådiga Swar til Riksens
Stander, angående Land-D>lls inrättningen,
hwilket Kongl. Maj:r, uppå Stars-Naders underdåniga
rilstyrkande, i Nader gillade: Och ikulls
samma Swar pä wanligt sätt til Riksens Stander
expediera».
In irrlern krotocolli
Larl I). 8Ieo^nran.
klemitteraöes tjl BewilluiNgs - Utjkottet.
Föredrogs a nyo Stats- samt Allmänna Beswars-
och O c'>nornie Urjkottens den IZ Mars
pä bordet lagda ?ro:o<-oIl8 Utdrag, rörande medck
til ^vks!;aLins -Inrättningens bibehållande och
understöd. Gref
-
622 Den 14 Mars.
Grefwe orilon b or§, so kl an 146 NNIN^,
hade inlemnat et viÄsmen, hwilket uplastes sä
lydande:
I Högloft. Stars-Utskottets Betänkande huswudsakeligen
instämmande, anhaller jag ödmjukeligen,
at derwid blott fä göra nagra anmärkningar:
1:0. Al den i 5.'te ?unAk-n k pro^eAersäe In8truÄionen
för ö4ag-r/.jn8-Förwaltningen intagne
föreskrift, at samma fvrwaltning borde åligga, at
wid laga utländska spanmäls-priser och särnionlig
(louis utländsk spanmal inftrifwa, matte
aldeles ucga. Jag har förut twenne ganger denna
Riksdag anförc, at Riksens Ständer synes mig
icke böra genom något stadgande medgifwa, mindre
Lucboilseia insörlkrifning af Utländsk spannemal.
Den skall altid kunna för lindrigare pris
saljas i bördigare länder, under blidare luftstreck
och dar allmänna bördorne torde för Jordbruket
wara mindre tryckande, men det blifwer en nödwändighet,
at, utan afseende derpå, hos os; bibehålla
spannemalen wid er stadgadt warde, sa framt
man wil undgä at bereda åkerbrukets förfall och
Landets dermed förenade undergång. Det är den
enda upmuntran mrdbrukcl begär och som skäligen
bör kunna sörwäntas, at nemligen äga säkerhet för
afsättning til skälige, stadgade, men icke wacklande
priser, sa framr de,tyngder, som häfta wid
jordbruket och beständigt ga i tilökning, skola framgent
kunna baras. Om införffrifning af utländsk
spannemal ofrast skall bereda enskild winning, lker
det dock altid med förlust för det allmänna, ont
den icke owilkorligen behöswes, och bör således aldrig
priser, da sannolikt fpannemalen icke med förmon
-
Dcn 14 Mars. 62;
mon kan pa utrikes orter ater försaljas, utan endast
behofwet bestämma införskrifning deraf, hwilken
förmodeligen icke stall framdeles blifwa
nödig, sa framt ej åkerbruket, för felande af»
fattning, och deraf följande underpris pa detz prof
ater kommer i wanmagt. At utlandst fpannemäls
införffrifning sistlidne höst wid den rikaste
störd, utan allt afseende pa inköpspriset, warit
stadelia för Riket, da den bidragit at höja Louroch
fylla bchofwen, sa at afsättning saknas,
äfwen under spannemalens behöriga wärde, ligger
sä i öppen dag, at anstalter, til befordran af sadane
företag, icke böra af Riksens Stander gUas,
än mindre förordnas. Hwad ater angar Urffoclets
förstag til Inrättningar i socknarns
genom Krono-Spannemalens aflemnande i mohn
af hemmantalet m. m., sa lärer wäl i saknad af
de större penningenlgangar, som til sadane inrättningar
rarfwades, detta Förstag nu icke kunna komma
til fullbordan, men i alla fall anser jag detsamma
icke upfylia det ändamål, som dermed asyflas,
utan kwärtom ffadeliar da, ester Urffottets
tanke, de prmcipc-, til utlåning stulle följas, som
nu wid Sockne-j allmänhet iakrtages.
Dä efter min öfwertygelse en altför lättad lanetilwerkning
beredt fleres undergång, än saknaden
af sadane Lanetilgangar, hälst lättingen och dcn i
sin hushållning oordentlige och obekymmerfamme
obetänksamt widtager ucwaqen för dagen och begärligt
begagnar lanerättigheren pa Sockne-^2^-3-  r.inei, va dcn vrdentelige hushallaren warsanit och
ogerna begagnar denna lane-inrättning, torde Sockne-tvlagsLme,
, i basta afsigt inrättade, likjom
IdisLonwi-, i allmänhet hafwa befordrat mera ogagn
an
624 Den 14 Mars.
än nytta, och anser jag, der de åtminstone icke böra
utsträckas, om de ef kunna inskränkas. Skulle
sadane och Klammer j allmänhet upfylla sitt föremål,
borde icke, som nu ffer, deraf en beständig
utlåning päräknas, til förökande af
koucl, eller ti! bestridande af misse af räntan bestämde
utgifter uran da borde Spannemalen, samlad
i ömnoge ar, icke utlanas utan wäl förwarad
eller ombytt wara at cilga,dä mitzwäxt-är infalla,
hwarigenom fpannemäls-tilgängarne i Riket dä
derigenom ökades, som icke inträffar under en ärlig
utlåning, och efter andre grunder medgifwer
jag för min del icke, at Allmänna medel mage til
LkLZarins - inrättningar anwändas.
^ob. blerm. 6Menk>or§.
Herr kkenric, polian,
upläste följande anförande til?rot0L0llet:
At tillåta Stockholms och Götheborgs Stader,
hwilka ej förut af en Allman BranwinSBränning
sig fatt begagna, en lika oinskränkt rätt
bertil, som andre Städer i Riket nu är kilerkänd,
der tror jag lika med drt Högwördige PresteStändet
och af flere skäl wara betänkligt och ej
nyttigt. Uci Stockholm och Götheborg
föga eller ingen säd, och desse Städer äro ej i samma
belägenhet som andre, der säden cultivsras, ehuru
det yrket för Stadsboerne ej warit första afsiglen
med Stadsjordars uplätande.
Det hade kanske ej warit ur sin ordning, at
innan Scädernes Bränwins-Rättighet allmänt
erkan
-
Den 14 Mars. 625
erkändes, först blifwit vä der nvgaste undersökt,
huruwida en sädan Städernes rättighet är för det
allmänna nyttig. — Skader, säsom i egenskap af
Städer betraktade, aga hwarken skog eller aker»
bruk. Den jord dem tilhörer borde tjena til un»
derstöd för nödige Fabriks» inrättningar, men ej
til medel för enblom jordbruket utwidgad Brän»
winsbränning: deras behof af wed skatt genom denna
nya närings »gren ej allenast mycket förstöras,
uran äfwen owanligt förhöja priset pä timmer, hägnads
och annat slags wirke, som aro af nöden för
mangfaldiga Srads och Landtmanna - yrken, och
hwarigenom dessa inskränkas etter hindras til allmän
förlust.
Men dä nu Städerne i allmänhet har Bränwins»
rättigheten sig rilerkänd, sä torde wid werkställigheten
deraf kunna iakttagas:
i:o. At med samma rättighet at bränna endast
förstäs blott de i Städerne warande Tomtoch
Husägare, och således en Tomt ätföljande ratt,
men ej de i Städerne boende mantalens.
2:0. At Tomtägare i hwarje Stad ärligen be»
tala til Kongl. Maj:t och Kronan för benne rättighet
den Bewillning, som swarar emot Kronans
förut hafde inkomst.
z:o. At samma Tomtägare kunde förena sig
om ett eller twa Bränneri »inrättningar, swarande
emot Stadens folkmängd och deras tilwerkningsrärc.
Sjette Bandet. N:o 40. 4:0. At
6rL Den 14 Mars.
4:0. At alla Tomrägare äga en mot Tomternas
anta! och storlek ägande del i dessa gemensamma
Bränneriet-, samt i följe deraf at hwarje sä
Tomrägare, som andre innewänare köper sitt behof
af drank, och tvid utdelning af Bränneriets afkastning
får sin tilhöriga del, sedan Krono-(ionIribution
och öfriga Utgifter blifwit afdragne.
5:0. At Bränneri-inrättningen endast under
desse wilkor borde af Staderne utöfwas, pä det ej
någon enskild, än mindre någon siags (korporation
deraf ma njuta winsten, och synnerligast allt ^rrenderaf
förekommas.
6:0. At til Tomtägares förmon, som draga Stadens
tunga, all Brännwins-clisrili^ringmätte fä ätfölja
deras Bränneri-rätt, pä sätt de wid Brannerierne
mäge inrätta samma förädling.
7:0. At i fall någon Tomtägare ej will eller
kan deltaga i denna rättighets Utöfning, en sädan
dä ma fä til annan Tomrägare densamma öfwerjäla,
för den tid han Tomren äger.
8:0. Ar under Städernes Tomtägare mäge inbegripas
alla de som aga nägvn fasiiech.c mom
Städernes omräde och k-da under deras ^uriscliÄion.
9:0. At Skäderne, dä del med Kronans fördel
instämmer, bör först köpa sine ladesbchof ur
Länets allmänna innan de sadanr frän
Landsorterne eller Utrikes ifrån inkomma lära; och
för öfr-gl, at til ett wihk centun» werkställa bränning
med kohl och stenkohl; och
ro:o. Ak
Den !4 Mars. 627
ro:o. At Städernes eller Kronans Betjente
stola iakttaga , ar tilwerkningen af Branwinet har
sin godhet och styrka.
Jag har haft dey äran förslagsvis namna
detta, och kommer nu til ytterligare fragan om Stocksholm
och Götheborg.
Jag har sett af tryckte Handlingar: ar Stockholms
och öfrige annu existerande Kronobrännerier
tilffyndat Kongl. Maj:t och Kronan betydelige inkomster,
ojemnförligt större än den afgift, som af berörde
Städers Znnewanare för Brännings-fättigheten
stulle komma at erläggas, och hwem kan bestrida
, at Kronans Bränneriet' äro i afseende pä
den nyttiga och oumgängeliga Inrättnin
gen
af en absolut'nödwändighet—Utom tilgangen
at wid Brannericrne fördelaktigt kunna anmanda
den säd, som, oaktadt en sorgfällig tilsyn, likwäl
altid med tiden Uti ^la^ar-iner kan orna och stadas:
Huru stulle wal eljest dehe Kronans förråder altid
kunna äga och öpna tilgang til frist och dugelig
säd för Hrmeens och Flottans behof?
Huru betydligen stulle icke wid Lonsumtionen
ökas, och prijer dera an mera stegras, om en allman
Bränwinsbränning blefwe Stockholms och Götheborgs
Jnnewänare bewiljad, eller rit sarstildte Lorporaöoliel
och Embeten derstädes nylåten, hwilket
nu undwikes, emedan den r«gala Branneri-Jnrattningen
mästadels oriswes med Stenkohl? Huru magtpaliggande
är icke, at i stora och tätt bebyggda
Sräder ej haswa manga eldfarliga Werk, eller tillåta
deraf blandning med de öfrige husen, som "er
628 Den 14 Mars.
och hivar bland k-ivatas dyrbara egendomar äf«
iven består i Kronans Byggnader för Lollegier och
^rcliiver m. m. af oersätteligt warde.
Ester denna principe har derföre härwarande
Krono-Brännerierne blifwir placerade pä Malmarne,
men wid en allmän Bränwins-tilwerkning är
detta ej ar hoppas, sä wida Bryggare-Emberet härstädes
inrättar sina werk i alla Stadens delar, ritow
Broarne, och ar nyttja Brännerien derstädes
kan ej beragas, enär tilwerknings-rättigheten fritt
uplätes; lägges nu härtil hwad erfarenheten städse
besannat, ac mänga spridda Bränneri-Werk fordra
en ^vidsträckt och kostsam bewakning, alstra mänga
understes och öda ofelbart mer säd och eldning, än
större pä et ställe werkställde inrättningar; sä kan
jag ej annat än pä dehe sammanMgne skäl tilstyrka,
at all enskild rättighet, at tillverka Sädes-Bränwin,
bör blifwa berörde Städers Jnnewänare förwägrad.
Hwad jag härutinnan haft äran förestä, anhäller
jag ödmjukeligen matte öfwerlännäs til Höglofl.
Allmänna Beswärs- och Oeconomi^. Utskottets
granssning och utlärande, samt derefter med de öfrige
kespeÄive Ständen commuuiceras.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
erindrade, ar mäler nu wore til afgörande företagit,
hwarföre ingen remiss knnde äga rum.
Herr Lnoilsky, Lustaf, anmälte sig at
rala, men
Herr
Den 14 Mars. 629
Herr printrsckölä önskade, at förra Betänkandet,
rörande samma ämne, matte upläsas och
puncte-wis granffas.
Herr ibam trodde, at det more allenast en
punct som more stridig och wigtig, nemligen rättigheten
för Jnwanarne i Städerne Stockholm och
Götheborg at bränna Bränwin.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
yttrade, at detta wore en särskild fraga, hwaröfwer
Ridderffaper och Adeln först torde wilja stadga
sina tankar.
Friherre Stael von »öistein önskade, at
frägan om lVlagaLws - Inrättningen först mätte afgöras,
och sedan om berörde Städers Bränningsrätt.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade, at sädant wore likgiltigt.
Herr ?rint2scl,ö1ö wille päminna, al
frägan om Städernes Brännings-rätt blifwit upstuten
at afgöras i sammanhang med den om Allmänna
UazaLms-Inrättningen. DeHa bagge ämnen
berodde helt och haller af hwarandra, och det
förra kunde ej afgöras, innan någor bestämdt beslut
rörande del sednare wore farradt.
Härefter begyntes upläsningen af de förenade
Stats- samt Allmänna Beswärs- och OsconomisUcskottens
Betänkande, rörande Allmänna
rins-Inrättningen, men den afbrörs snart af
Friherre »gerta, Hxel, sann
Fri
-
6zo Dm 14 Mars.
Friherre 5? t» el von k-lolsteln, hwilka
önssade, ar dermed til en annan dag marle upssju»
tas, emedan riden pä middagen nu more sä långt
liden.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
föreställde, ar sakens afgörande snart, wore wigtigr,
emedan BewillningsiUrfforrer endast deruppå wän»
rade, för ar utarbeta Branwins-bewillnings frägan;
men
Friherre 8tgel von wolstein begärte
frägan för andra gängen pä bordet, dä flere, och
ibland dem
Herr Lerkman, Ambrosius lVlgAnu 8,
hördes begära, ar densamma ater i eftermiddag
mätte till afgörande företagas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
yttrade, ar saken wiherligen wore af högsta wigt,
men ar dä den ä nyo blifwit begärd pä bordet, mäs
ste den hwilk
Grefwe vs la 6ar6ie instämde deri, att
denna frägas ssyndesamma afgörande wore högst
wigtigr, och anhöll derföre ar Nidderssapet och
Adeln i eftermiddag mätte fä plenum, för ar densamma
äter upkaga.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade, ar der ej warit hans afsigt, ar i eftermiddag
samla Nidderssapet och Adeln, men ar han
wille lampa sig efter de Herrars önssningar, som
tvättat
Den 14 Mars. e. m. 651
wällat detta upstof, och derföre utsätta plenum till
kl. 4 i efterm., da saken ä nyo finge uptagas.
Högloft. Ridderssapet och Adeln äkstiljdes kl. 2.
In ticlem ?ro^6co!li
6. Zilverstvlp^.
Onsdagen den 14 Mars.
klenum kl. 4 eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Prvtocollet, häller i Högloft.
Ridderstapets och Adelns plenum den
14 Mars 1810.
S. D. Wid upläsning till justering af den
ifrån Expeditions-Urffotter inlemnade underdåniga
strifwelse till Kongl. Maj:r, angäende Post-inrättningens
förbättring i Riket, saknade Riddcrskapet
och Adeln der uti Bruks-Parron Lber8mw8 hos
Oeconömie-Utstottet förehafde yttrande gjorda Förslag,
at med den sä kallade Postwagnen äfwen
Paqueter emot witz betalning stulle fa försändas;
hwilker Försiag förmodligen af mitzffrifning icke
kommit att intagas k Allmänna Beswärs- och
Oeconomie-Utskottets Betänkande, men Ridderstapel
och Adeln nu önskade i Expeditionen märre
tilläggas, 'llt supra.
Utdrag af Protocoftet, häller i Högloft Ridderstapers
och Adelns plenum den 14 Mars 1810.
S. D. Föredrogsä nyvLag-Utstotkets den aidra
Mars pä bordel lagda Memorial, jemte Försiag
kill
6ZL Den 14 Mars. e. m.
till en Anfwarighets-Lag för banco. Fullmägtige,
och blef detta Förslag i allmänhet gilladt och godkändt,
dock med den nya reclaLion och de smärre
förändringar, som i detta Prolocolls-Utdrag äro
uptagne:
§. i.
Underläta Fullmägtige, att wid det tilfalle,
da enligt Regeringsformens ;o. §. Konungen i
samråd med dem och med Fullmägtige i Rikgäldsannan
Riksdags-ort an Hufwudstaden
utsätter, noga iakttaga och tilstyrka hwad de för
det Allmänna finna mäst lämpeligt och nyttigt;
ankomme det pa de sammankommande Riksens
Ständer at pröfwa, huruwida Fullmägtige en
eller flere gjort sig oförtjente af Riksens Ständers
förtroende, eller böra under Ransakning till laga
answar ställas.
§. r.
^lom. I. Utbetala Fullmägtige den i 6z. §.
af Regeringsformen omnämnde mindre Summa,
antingen hel och hallen, eller till större eller mindre
del, innan Konungen för dem förklarat, att
han de äffade medel oundwikeligen har af nöden,
antingen till Rikets förswar eller andre högst wigtige
och angelägne ändamål, samt innan de derjemte
undsätt del af hela Stats-Rädets deröfwer
inhämtade tankar, ware den eller de, som till
Beflutet bidragit, förlustige sä wal Riksens Ständers,
som ock annat allmänt medborgerligt förtroende.
lVlom. 2. Brytes Riksens Ständers förseglade
anordning uppä, eller utbetala Fullmägtige innan
-
Den 14 Mars. e. m. 6zz
nan Riksdags-kallelse blifwit i Hufvudstadens Kyr»
kor wederbörligen kungjord, den i6z. §. af Regeringsformen
sist omnämnda Penninge-Summa, hwilken
Konungen, sedan han Stats-Rådet m Neno
hört, äger wid infallande krig att lyfta, ware ej
allenast Lag samma, utan ssola ock den eller de
brottslige dömas till fängelse ä Fästning i 2 ars
tid, dock ulan arbete, samt answara med hwad
de äga eller framdeles ärfwa eller förwärfwa, för
de medel, hwilka genom deras förwallande blifwit
inlemnade. Ar sadan Fullmägtig Embets- eller
Tjensteman, skall han deHutom ssiljas fran Emberet
eller Tjenste», utan at den eller annan Publik
befattning kunna äterfä.
kckom. z. Till de i i och 2 stadgade
strass, ware äfwen den eller de förfallne, hwilka i
erdera af föregäende fall ej emot ?lur3liletons Be»
stut till ?rotocollet protest anfört, eller ock tilstyrkt
l^rsäitiv-medlens utbetalande emot tydelig föressrift,
ändock kluralitetens Beflut sadant hindrat.
§- Z.
Beträdes Fullmägtig at af försummelse eller
egennytta hafwa underlätit, öfwerssridit eller afwikit
frän de föreskrifter, som k-uieo Utssottet eller
Revisorer, enligt 72. H. Regeringsformen och 70.
§. Riksdags Ordningen meddelat, eller i gällande
Laoco-Ordningar till bestämd åtlydnad stadgade
äro, mä maler genast hos Riksens Ständers >u.
stitin-Ombudsman anmälas, hwilken äligge att
detsamma skyndsamt hos Konungens och Rikets
Swea Hvf-Rätt äklaga. Hof-Rätten pröfwe dä
först, om mäler är af sädan beskaffenhet, at den
ankla
-
6z4 Den 14 Mars. e. m.
anklagade bör under Rattegängen ifrän utöfningen
af den honom förtrodda LLnco-Förwaltningen stiljas;
och stulle, efter anställd laga undersökning, den
anklagade befinnas brottslig, falks han, utom ide
fall denna Lag särskildt upgifwer, till answar och
ersättning efter omständigheterna, enligt 13. Lax».
-Handels-Balken.
§. 4-
Beträdes en eller flere af Fullmägtige, at i
hwad till Languens angelägenheter hörer, hafwa
emottagit och ätlydt någon annan befallning eller
föreskrift, ifrån eho det wara ma, an af Riksens
Ständer, deras Laneo-Utskott, eller med de i
Riksdags-Ordning och lnstiuckioner stadgade wik
kor; af Riksens Ständers Revisorer, utan at deremot
hafwa gjort alla de föreställningar och proteser,
der af ösnco Utskottet wid denna Riksdag
för Fullmägtige utfärdade keZiemente förestrifwer;
straffas han eller de såsom ofwanföre i i ^lom.
2>o H. sagt ar. Blstyndas genom Fullmägtiges förhållande
härwid L-m^usn eller detz Lrsäit något
lidande, stola den eller de brottstiga jemte skadeersättning
dömas till Fästning pä 2 till högst 5
är, efter omständigheterne, dock utan arbete/
§. 5.
Som k-mco-Fullmägtige ej äga at öfverlägga,
i närwaro af något Ombud frän Konungen eller
Regeringen, och det ar förestrifwit, at derest bemälle
Ombud, efter derom gjord föreställning, wägrar
ar sig aflägsna, Fullmägtige dä böra upskjuta
öfwerläggningen och affluta Session, hafwe den eller
de som denna föreskrift brutit, förwerkat Riksens
-
Den 14 Mars. e. m. bzz
sens Ständers förtroende, och bör en sadan förseelse
af nästkommande kc-vi borel- genast anmalaS
hos Riksens Ständers chisliti-v Ombudsman, och
vermed förfaras pä sätt i z:dje §. stadgadt är.
§. 6.
Underlåta Fullmägtige, at ivid någon t: äga
af wigt höra LommissLi-iarot, hwars strifreliga utlåtande
därom bör Fnllmägliges > rotocoil biläggas,
eller åsidosätta Fullmägtige den noga rilfyn,
som dem aligger,- at Lunco-Merker efter k-incoOrdningarna
och den anragne Arbets-merhoden
blifwer förwaltadc: förhalles med deras ansvarighet
i hwarje af Vesta fall pä sätt i §. z. omförmäles,
§- 7.
Reser Fullmagtig bort, utan behörig ffedd anmälan
hos Ordföranden, eller han eiler Ordföranden
uran med öfrige Fullmägtige gjord öfwerenskommelse,
och derigenom försummar sammanträde,
eiler annorledes afhaller sig fran FnUmä tiges sammankomster,
uran at äga och tilkännaqifwa Laggiltigt
förfall, ware han för hwarie förfnmmadt
sammanträde förfallen til ro N:ds böter, svin afdragas
Arfwvdet och tilfalla Lanouens Armböstemedel.
§. 8-
Fatta Fnllmägtige bcflut, dä icke 4 af deras
fulla antal är närvarande, eller genom sturen votering
, uran at hwar och en til ?rotocollet kunnat
yttra sin mening, eller hindras någon at wid underdäniga
LxpeNitioner til Kongl. Majit bifoga sin
sarflildta mening, derest Langens hemligheter derigenom
-
6z6 Den 14 Maro. e. m.
igenom icke röjas, åge samma answar rum och förfares
pa satt i z §. stadgadt är; och stall i detza
och alla anora fall, den som sig icke til 8rotocollet
ytirat, anses hafwa bejakat kluralitewns beflut.
§. 9.
Förbryter Fullmägtig sig i nägot af förut
nämnde fall emellan kevir>ionerns, eller dä Riksens
Ständer ej äro tilstädes; anmäles och beifras sädant
af Riksens Ständers Östinge-Ombudsman.
§. 10.
E>fwer Kongl. Swea Hof-Rätts Utstag i dessa
mål , mä wäl kunna hos Kongl. Maj: r underdåniga
beswär anföras; dock ma den Fullmägtig, som genom
Hof-Ratrens Dom blifwit stiljd fran befattning
med 8anco-förwaltningen,ehwad denna Dom
ändras eller ej, eller den klagande benadas, icke i
fin befattning ater kunna insattas, utan af Riksens
Ständer sielfwe.
Derjemte beflöt Högloft. Ridderstapet och Abeln,
i anledning af Lag»Utstotlets hemställan, at
enär med mål, der nägon af 8 mguens hemligheter
kunde förekomma, Kongl. Hof-Rättens och Högste
Domstolens Ledamöter, samt Riksens Ständers
fustiliL Ombudsman kunde komma at taga behörig
befattning, de böra aflägga Tysthets-Ed, efter
sädant bormul-urs, sonr inom 6anco-Werket finnes
at lilga, blti hwilket alt de öfrige kespeKiv? Stånden
stulle wänligen inbjudas, al med Högloft. Ridderstapet
och Adeln instämma, vt supra.
Herr
Den 14 Mars. e. m. 637
Herr Grefwen och Landtmarskalken
yttrade sig, at Betänkandet om klaZaLma. Inrättningen,
som förmiddagen hade warit til afgörande
företagit, efter nägon stund hade blifwit, pä flere
Ledamöters förenade begäran, ater lagdt pä bordet,
hwarefter Herr Landtmarskalken kungjort, at detsamma
skulle i eftermiddag ventileras: och hade Herr
Landtmarskalken haft dertil sä mycket större skäl,
som Bewillnings-Utskotter, i afseende pä frägair örn
Brännings-rättigher för Städerne Stockholm och
Götheborg, och den deraf upkommande Bewillningssräga,
önska: detta mäls skyndsamma afgörande;
men nu hade Herr Grefwen och Landtmarskalken
kommit i erfarenhet, ac mänga Ledamöter önskade
mälets ytterligare upskjmande, hwarföre Herr Landtmarskalken
frägade, huru Nidderstapet och Adeln
behagade härom äeciäers.
Friherre 6e6er.ctröm, facob, och nägre
flere önskade at mälet mätte upstjutas, af det
stal, at en mängd af Ridderskapels och Adelns Ledamöter
i middags hade redan lemnat Riddarhuset,
dä detta kleman af Herr Grefwen och Landrmarstalken
utsattes, och wore således lil äfwemyrs derom
okunnige; men anhöllo tillika at med detta ärendes
afgörande icke mätte längre an til i morgon fördröjas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erindrade, at enligt den i Riksdags-Ordningens
46 tz. Landtmarskalken och Talemännen lemnade rättighet
til utsättande af klena, hade de fins emellan
öfwerenskommit, at kleman i Riks-Standen i morgon
icke skulle hällas.
Fri
-
6)8 Den 14 Maro. e. m.
Friherre Legerström yrtrade sig wiflerligen
medgifwa denna rättighet, men begärde fa anmärka,
det samma H. äfwen stadgade, ak om et
Stand skulle tarfwa flere ble^a än de öfrige, more
det Ståndet obetagit, ar innan flutet af er visnum
utsätta dag til det nästföljande, och förnyade
pa denna grund sin hos Herr Grefwe» och Landrmarskalken
redan gjorde anhållan i afseende pä morgondagen.
Efter nägon kort öfwerläggnlng härom, frägade
Herr Grefwen och Landrmarffalken om Ridderskapet
och Adeln behagade, at lle-rmm lil lvla§22in8-ärendets
afgörande utsattes til i morgon.
Bifölls.
Derefter uplastes och lades pä bordet följande
Handlingar:
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Befwärs-
och OconomiL-Utskotts Betänkande,
i anledning af 2:ne särffildte
til Utskottet remitterscje lelenjOiislLr
af Herr I.ieutenamen O. k'. ?sblman
och Herr Radmannen L. 1^. Werming
begge innefattande påstående om uphäfwande
af det uci Kongl. Brefwet til
Kammar-Lollc»ium den 26 Januarii
i8v8 gifne stadgande, bwarigenvm hwarje
rättsökande Part uti berörde < »II^-  8>um blifwit älaqdt, att innan hans
beswär, förklaring eller ansökning derstädes
-
Den 14 Mars. e. m. 6z
städes
emottages, lill bemälte Kongl.
Ooliexii Ogntrli erlägga en afgift af
16 still. Lsnco.
Wid behörigt öfwerwägande af de stal, som
i detze svlemo!ii,Ier blifwit anförde, kill stöd för
del gjorde yrkandet, har Urstoltet, ehuru der högeligen
önstat, ar Kongl. Kammar-LolleFii Betjening,
äfwensom de fleste öfrige L-vile Werk, matte
erhälla en efter narwarande tiders dyrhet, same
deras göromäls wigt och mängd afpahad Lönetillökning,
dock funnit i fragastälte (?->ntrH afgift,
wara af en sä olämpelig och för rättsökande Parter
tryckande bestaffenhet, samt grundad pä en sä
felaktig ?iincipe, at Utstottet ansett sig böra hos
Riksens Högloft. Ständer lillkyrka, den underdäniga
anhällan hos Kongl. Maj:t, at det Påbud,
hwarigenom denna afgift blifwit tilläten, mätte
genast i Nader warda uphäfwet.
Dock warder detta Riksens Högloft. Ständers
egen pröfning wördsammeligen underställdk.
Stockholm den 7 Martil 18^0.
Pa Högloft. Riddersta- Pä Högwörd.^ Prästepets
och Adelns wägnar Ständers wägnar
^ob. o. OxeN8tjerna. ^ot>. (.'. ?lu!t.
Pä Wällvfl.Borgare- Pä Hederwärda BondeSrändets
wägnar Sränders wägnar
l^. Lcbönlicrr. ö. LriLiisSvn.
k. ch
^rsn
-
640 Den 14 Mars. e. m.
1r3N8umt af krotc>co!!.'t, haller wid Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Beswars-
och Occonomie- Utffotts sammanträde,
den 17 Januarii 1310.
Herr Borgmästaren inlemnade til
krotocollet följande anförande:
De i Högloft. Kongl. Kammar-colleZlo til-^
förordnade sa kallade lusmuatio»»-penningar, lara
icke kunna anses annorlunda än såsom en Löne-tilökning,
tilkommen i anseende ril de för detta Oollstzium
ständigt ökade göromäl, hwars ffyndsamma
expeöieiMcle Betjeningen/ utan biträde af andra,
icke lar medhunnit, och til beloppet af mindre wigt,
enar efter en mnemigus upgifc, hela denna inkomst
för sistlidet ar, endast utgjort 217 N:d. za H.
Alla sädana inkomster och sportlar aro dock i
min tanka stridande emot en sund ynncipe, ry det
ar icke de rättsökande, utan Staten, som bör löna
stna Embets- och Tjenstemän.
Att Staten för narwarande icke fullgör detta
sit owiikorliga aliggande, hwarken i afseende pä
Kongl. Kammar r e.»lleZio eller flere andra har i
kesMsncet befintelige publicus Werk, är en sanning
som icke lär bestridas; war egen erfarenhet under
de 9 « ro mänader wi har uppehäilit otz, öfwertygar
otz nogsamt om omöjligheten för en Ledamot
af Hof-Rätt eller Lolletzium, at me^d en
ärlig Lön af 400 R:d. försörja sig. Annu mindre
tilrackelige äro Betjeningens Löner.
En»
Den 14 Mars. e. m.
641
Endast i denna sakernas katala belägenhet anser
jag bibehållande af Ven Löne-tilökning som genom
sportlar winnes, för et ondt som icke kan undrvikas.
Skulle derföre den motion, som uti mitt Stand
med allmänt bifall blifwit wäckt och äsyfrar en lika
billig som måttligt tiltagen tilökning uti witze
Embets- och Tjenstemäns, deribland äfwen Kongl.
Kammar-r olleZii pä Stat upförda Löner, nu icke
af Riksens Högloft. Ständer blifwa samtyckt; sä,
i stället för at rilstyrka afskaffander af Kongl. Kammar-doll^ii
In8>nu3tioo8-penningar, wille lag heldre
förestå inrättande af stike eller andra lil förbättrande
af Lönerne ledande inkomster i de andre härwarande
Werk och dollsZier, fast öfwertygad derom,
ar det ar den högsta obillighet och orättwisa, lika
liter hedrande war lid som war uplysning, ar begära,
der en witz del af de man, som egnat sina
ar, si! arbete och sina kunskaper til Fäderneslandets
tjenst, stall i motsats af andra, hwars äligganden
dock ofta för det helas wal aro af wida mindre
wigt, ej blott sakna en tarfweiig utkomst för egne
personer, utan äfwen, sa wida ej sarstildre tilgängar
medgifwa annat förhållande, för alrid wara
betagne den sällhet, som för Samhället dock är af
lika wigk, som för ben enskilde Medborgaren, den,
at wara lycklig Maka och lycklig Far.
Denna min särskildta tanka torde fä ätfölja
Höftofl. Utskottets Betänkande til de kespeQivs
Riks-Standen.
8tricb. db. dgn6brc.-n.
Sjette Bandet. N:o 41»
Herr
642 Den 14 Mars. e. m.
Herr voLtor kaxe, Herr Prosten Hule och
Herr Borgmästaren Gekenström förenade sig med
delta anförande, tillaggandes Herr Borgmästaren
Lckenstrvm, at han ansäg i fräga warande Insinuations-penningar
uti Kongl. Kammar-Lokebo
icke wara mera olampelige, än wid Landshöfdinge-Embeterna
föreffrifne lösen för LommunicationsResolutioner,
hwjlken tilfaller Lands-Lecreterarne
och Lands-Kamererarne såsom sportlar.
supra.
Rx krotocollo
k. l^etrel.
Wördsamt Memorial!
Uti Lrotocolls-Utdrag af den 5 och 9 sistlidne
Januarii haswa samtelige Respeölive Niks-Ständen
updragit Stats- och Lanea-Utffotten gemensamt,
at til Riksens Ständers Liona inkomma med
förslag til Instruktion för tilkommande Revisorer öfwer
Stats- Lanea, och Riksgalds-Werken.
Stats- och Lanea-Utffotten hafwa tagit detta
ämne uti noga öfwerwägande, och fä til Riksens
Högloft. Ständers egen pröfning harhos wördsammeligen
öfwerlemna det Lro^cät ril instruÄion för
Riksens Ständers Revisorer öfwer Stats- Lsncovch
Riksgälds-Werken, som Utffotten, efter gemensam
öfwerläggning i ämnet, funnit sig böra
afgifwa.
Hwad Revision öfwer Stals-Werker angär,
Den Utffotten anse icke böra kunna sträckas längre
ril
-
Den 14 Mars. e. m. 64Z
tilbaka, än frän och med innewarande ärs början,
dä Stats-peglermgen blifwit af Riksens Högloft.
Stander werkstäld; sa har inom Utffottet den fråga
blifwir wäckt, huruwida kevi8orern«8 öfwer denina
förwaltning afgifwande berättelse borde tryckas
och sämevelst komma til Allmänhetens kunstap eller
ej; och som meningarne härom funnits sa delade,
at denna fräga icke uran votering kunnat afgöras;
sä har följande VotennFs-proportion blifwit framställd.
DeN svM bifaller Z §. i dett projeÄsrgös
in8truÄionen ffrifwer ^Ia. Den der ej wil, strifwer
klej. Winner Nej, antages §. Med den förändring,
at ordet förseglad Utgär, och öppet lemnäs,
at genom trycket kunna til allmän kännedom
komma. Efter votering-sedlarnes Utdelande och
uphämtäNde befunnos wid deras öpnande 2 Stand
hafwa stadnat emot 2. Och hwitket förhållande
Stars- och Lanco-Urjkotten härmedelst altsä fa Riksens
Högloft. Ständer ^vördsammeligen underställa.
I afseende pä stevi8ionen öfwer L^NLO och
Riksgälds-Werken, har til öfwerläggning inom
Utskotten förekommit, huruwida ^evi80rerne mäae
äga rättighet at lemna Fuilmägrige nägra förestrifrer,
och Fullmäqtige wara skyldige at ställa sig desamma
til efterrättelse.
Utskotten hafwa ansett kev^ioncm blifwa utan
ändamål, om icke ^evi8orern6 äga rättighet at
meddela föreskrifter til efterlefnad uti alla de delar
af Förwaltningen, som de finna nägot wara uraktlätir,
eller ock tarfwa en sadan rättelse, ar ärendertte
warda äterförde til den ordning och stick,
som öfwerensstämnm Med de af Riksens Ständer
644 Den 14 Mars. e. m.
eller deras bertil behörigen autboriseraäs UHkott för
de§e Werks styrelse utfärdade keglememer, i»»
struckioner och Författningar, samt hwad RiksdagsOrdningen
i 70 §. för öfrigt härutinnan innehåller;
och som Utskotten trott det böra wara Fullmägriges
skyldighet, at i sadane fall ställa sig kevisorei-nes
föreskrifter til efterrättelse, såsom wore
det Riksens Ständers egen föreskrift; sa hafwa Utstotten
i enlighet härmed xro^eÄLrat 7 tz. uti ln>
struckionen.
Om sa skulle hända, at 2:ne Uevisiansr skulle
emellan Riksdagarne inträffa, sä anse Utskotten
der blifwa nödigt, ar den sednare kevisionen bör
hafwa tilgang til de föregående Revisorers krotocoller
och Handlingar; men at öanco- och Riksgälds
Fullmägrige mage af Kevisorernes befattningar
och handlingar erhålla annan del, än den kevisorerns,
i afseende pa Werkens styrelse och förwaltning,
finna nödigt at dem meddela, anse Utskotten
desto mindre wara lämpeligt, som saoam skulle
i manga fall wid en Revision kunna lägga hinder
i wägen för et friare och otwungnare behandlande
af de förekommande ärender.
Riksens Högloft. Ständers egen pröfning underställes
alt detta ^vördsammeligen. Stockholm
den ii Mars iZio.
Pa Högloft. Ridderskapets och Adelns Ledamöters
wägnar
k^erm. 6/lIenborg. Llaes kleming.
Pä Högwördige Präste-Srändets Ledamöters wäg
nar
I.
ImgLtaäius. knävig öilörnsr. *
Pä
Den 14 Mars. e. m. 645
Pä Wällofl. Borgare-Ständets Ledamöters wäg
nar
Larl
kr. k.ÄNclber§. k4. kalkmsn.
Pä Hederwärda Bonde-Ständets Ledamöters wäg
nar
Lrie
kruss. A. Hindersson.
dl. kröäelius.
krojeÄ til InstruÄion för Riksens Ständers
Revisorer öfwer Statsr Lanco- och RiksgäldsWerken.
§ 1.
Wid början af hwarje Revision öfwer StatsMerker
stall der äligga Kongl. Stats - Lomoiret,
ar lil de tilförordnade Revisorer aflemna en berättelse
om Stars-Werkets tilständ och förwaltning
för den tid som dä kommer at Revision undergå,
och hwilken, hwad första Revisionen angär, kommer
at beräknas ifrån och med innewarande är
siler i8lv.
§. 2.
Revisorerne stola äga tilgang til alla Kongl.
Stats - Lontoirets Räkenstaper, RrotocoIIer och
Handlingar, icke allenast för de är, til hwilka Revisionen
sträcker sig, Utan ock likmätigt 42 §. i
Riksdagsordningen äga rätt at af Stats-comoiret
undfä de uplysningar och Handlingar, som de
i öfrigt finna nödige, för at efterse och gransta,
huruwida mgrfrerne äro icke allenast öfwerensstammande
med de fastställde Staterne, och grundade pä
646 Dest ?4 Mars. e. m.
sä wäl dem, som Kongl. Majus särstildtg Nädiga
förordnanden, der sadane legal lil grund för
utbetalmngarne, utan ock med behörige tzmttencer
veriKcerLäe af dem, som agt de anordnande med?
len uttaga och äisxoneia,
Likmätigt 68 §. i Riksdags-Ordningen ägg
kevisorerns icke rättighet, at meddela nagra föressrifter
eller beflurg nagra förändringar hwad StatsWerket
angar; men om kevisorerne finna nägot
af Riksens Ständer faststalldt anflag wara öfwerffridit,
eller något i öfrigt wid förwaltningen at
erindra; sa böra N-evjsorerne sädant uti deras til
Riksens Ständer afgifwande berättelser anmärka
och fik utlåtande deröfwer afgifwa, samt derjemte
med anledning af zo H. i Riksdags-Ordningen dessa
anmärkningar hos Kongl. Maj:l i underdånighet
anmäla,
§. H
Kevisorerne börg icke sträcka sin ätgard blott
til efterseende, hurmvidg utgifrerne med Stat och
Författningar instämma, uran äfwen gransta Inkomst-Tularne
och derwid noga tilfe, huruwida alla
de uti Stat paräknade tilgangar riktigt influtit,
samt om och i hwad mon de öfwerstigik det paräknade
beloppet, eller ock om brist deruti sig wikar,
hwilka omständigheter äfwen böra un den afgift
wande Berättelsen amner kas,
§. 5.
Sedan keviHonen öfwer Stats^Werket efter
söpestrifne grunder blifwir fullbordad, böra kevi
sorerne
-
Den 14 Mars. e. m. 647
sorsrne deröfwer lära författa en Utförlig berättelse,
hwilken, förseglad, kommer at förwaräs uti Riddarhus-LLntrl!et8
^lcbiv til nästa Riksdag, för at
da til Riksens Stander aflemnas; börandes efter
kt-visionens stut genom ^svisorernes försorg, i likhet
med hwad som för ar 1809 genom Scacs-Utstotrets
föranstaltande stedt, författas och aflryckt
til Allmänhetens kunstap utfärdas en Hell, som
utwisar Srats-Werkets tilftand och bestaffenhet til
dest förändrade Inkomster och Utgifter.
§- 6.
Pl ?rotocol!ec8 förande och Lxxe6itionsrne8
upfattande wid ttsvi8ioaen öflver Stats-Merkel,
bör LecreterLren i Kongl. Stats-Lomoirc-c l<evi80-  reine til handa ga, afwensom 2:ne af Stars-Lontoiret8
Betjente mage i cgenstap af L.imräl8tei- antagas
til biträde wid renstriwingen och andra förefallande
göromål, samt en Wakt-Becjenr til uppatzningens
bestridande, hwarwid de komma at arnjuta
der arfwode, som tieviboi^rnL finna för godt
at för er sadanr biträde bestämma.
§. 7.
De tilförordnade Lunco- och Riksgälds-Werks
Uevi8vrer8 förrättning kommer egenteligen ac deruti
bestå: Ac sedan de wid deras första sammanträde
i Lancjuen lifligen aflagt den för Riksens Ständers
Oeputei-ancle til Lauco-Werkets öfwerseende
wanliga Eden och densamma understrifwit, taga
en noga och behörig kunstap om Werkecs styrttfe
och förwalrning sedan sista Stats-- och Lgnco-Utstötts
eller tilförordnade krmco. och Niksgalds-iiLvi8orsrs
sammanwarv: A: lära göra sig redo och
bested
648 Den 14 Mars. e. m.
bested hwad Lanea-Werket angär, sä af LancoFullmägtige
som af kariHuen8 Lommi88arier och Be»
rjening, och i anseende lil Rikögälds-Werket, af
Riksgälds-Lontoirets Fullmägkige sann derwarande
dommj88arier och Betjening, för alt hwad som
dem, antingen til efterlefnad eller til ward och besörjande
alegat och anförtrodt warit: Al uti et sadan!
redofordrande följa til grund och rättesnöre
Lanea-Ordningen samt de Utfärdade In8truÄioner,
Keglenienten och särskildta L68olutionsr, hwilka redan
arv utfärdade eller framdeles kunsta af Riksens
Ständer eller deras Stats- eller Lanea-Utstött
utfärdas; och at, om nägot större eller mindre
stulle uti Lai^o eller Niksgälds-Werkens förwaltning
wara försummadt eller efterlarit, eller kommit i
olag, detsamma med all sorgfällighet rätta och i
behörigt stick och ordning Återbringa, samt uti wig.
tigare mäl och händelser, hwaröfwer Lanea- eller
Riksgälds-^antoirt-t8 Fullmägkige sig hosdeförordnade
Lanea- och Riksgälds-Werkens Levi8orer för»
fraga kunde, ga dem med råd och underrättelser
til handa, dock altid pa et sätt, som är jemnlikt
och öfwerensstämmande med de i Författningarne
urstakade grunder; warandes det Lanea- och Niksgäids-Fullmägtiges
styldighet, at hwad Herrar Levi^orei-,
i stöd af Riksens Ständers eller deras
behörige Utskotts utfärdade ln8trnÄionsr, och med
noga iakttagande af 70 §. j Niksdags-Ordningen,
föreffrifwa, sig til efterrättelse ställa, såsom »wredet
Riksens Ständers egen förestrift.
Wid förrättningens stut läta de tilsörordnade
Levi80l-er författa en berättelse särskildt för Lan^o.
och särstildt för Riksgälds-Werket för tilkomman
de
-
Den 14 Mars. e. >11. 649
de Riksens Stander, af hwilka berättelse et exemxlar
försegladt i Riddarhus-^rcbivLt och s i k>ant^uen
och Riksgälds'Lontoilet tlepon?r38; lbrandes
hwad Riksgalds-^onroiret allena angar, en särskild
berättelse om Werkets tilstand och förwalrnina af
KeviLorerne författas, och genom trycket Allmänheten
meddelas.
§. 8.
Som de tilkommande k?mco- och NiksgaldsKevi80rei8
förrättning således, efter hwad ofwan
anfördt är, egenteligen bestar uri Mertens öfwerseende
och ar befordra Författningarne til en jemn
och orubbad werkställighet; sa mage icke desse ksvisorer
befatta sia med någon siags clisp^nion af
eller Riksgälds-t^oinoireis medel, under
hwad Drul och til hwad behof det ock wara ma.
Zeke eller maze Kevjsorc-rne siq befatta med befordringsmål
och tilökning i Sytzlor, Löner eller
men wä> at pa inkomne beswar efterse
och rätta, om någon af Betjeningen skulle wara
i dest befordrings-rätt för nära stedt, såsom ett
deras förrättning rilhörande aliggande, uprättelsen
likwäl aldrig sadan, at den til systlan befordrade
kan af kievisorerus derifrån remc)VLrL8.
§. 9.
Om wid krevi80rerne8 undersökning befinnas
skulle, ac någon af Lrm^uen5 eller Riksgälds» Löntoiret8
Embets eller Tjensteman hade sig Utmärkt
för särdeles drift, flit och skicklighet i sine Sytzlan
atföljande förrättningar; fä ehuru kevi8orernL ej
kunna sjelfwe inga uri någon skags Pmningebelö
ning,
6zv Den 14 Mars. e. m.
ning, mäge de likwäl ester nogafte bepröfwande
kunna anmäla ett sädant ärende hos nästföljande
Stats- och Lanco-Utskott, såsom ett medel ac up«
muntra förtjensten wid en answarig, trägen och ost
ta mödosam tjenstgöring.
§. iv.
kevisorerne ma äfwen äga rättighet, at sjelfive
hos wederbörande anmäla de förseelser som de
under deras förrättning funnit sig befogade at emot
Fullmägtige eller någon af Werkets Embetsmän
och Betjening anmärka och anse af sadan beskaffenhet,
at de styndsammeligen böra särskildt ätalas»
H. ii.
Hwad Riksdags-Ordningen i zo, 68/ 69
och 70 §. §. rörande Stats- kanco och RiksgäldsWerks
l^evisoi-elne förestrifwer, samt hwad i särskildt
utfärdade Answarighets-Lagar stadgas, ägg
bemälte Kevi-,orer, at bokstasweligen följa och åtlyda.
§. 12.
I det öfriga tilförfe sig Riksens Ständer deras
tilförordnade UovisorLis nitfulla bemödande,
at i allt hwad Lanco- och Riksgälds-Werken angä
kan, befrämja deras bästa, bestånd och säkerhet,
pa sätt som stall swara emot det förtroende
de wunnil, samt göra dem förtjente til Riksens
Ständers erkänsla och tacksamhet.
Wördsamt öl^molial.
Til Stats-Utskottet har blifwit
följande:
Kongl.
Den 14 Mars. e. m. 6;i
"Kongl. Maj:ts Nådiga kroxozition til Rik"sens
Stander, angående Allmänna
''Brandförsäkrings - Merker; gifwen
"Stockholms Slott den 21 Februarii
'48io,
"Hos Kongl. Majit har vir -cklonen öfwer
"Allmänna Brandförsäkrings-Merker j underdånighet
anmält, al, til följe af Riksens Ständers
"Bestut, deras Fullmägtigemi Riksgälds - Lontoiret
"uti Skrifwelse af den 28 sistlidne December be"gärt
Oire^ionens Utlåtande, huruwida den wille
"lära desi nu innestaende och widare erhållande konä
-'blifwg förräntad Uti Riksgälds-Lonkoiret emot
"lika wilkor och ränta, som 1782 Ars keglememe
'utstakar, eller om OireÄianen heldre wik Uttaga
"til private Lans UtgifMNde, dä all Relation Wer"ken
emellan förfölle; at DireHionen j anledning
"häraf kallar samtelige Delägarne i Merker, at den
"20 nästlidne Januari gemensamt med vireLlionen
"sammanträda, för ar sig bestämdt yttra öfwer de
"af Riksens Ständer VireAionen förelagde twän"ne
alternativ z ar Delägarnes pluralitet dä yttrar
"den önffan, at Kongl. Majus den 22 Augusti
"1808 utfärdade Nädiga Författningar, rörande
"Utlåningen af Werkets medel til private Delägare
"i Ronsten, mätte utan rubbning eller förändring
"fä fortfara, samt alla i Riksgälds-Lc»uoiret jn"
sakte medel uttagas, och all relation med detta Werk
"derefter uphöra; ar vuellionsn, äfwen för sin del,
"ansett för Mer kers cryäit och framtida heftänd
"förmänligast, ar de Författningar Kongl, Majit
"för denna Inrättning i Räder utfärdar, bljfwa
"oförändradt beständande, samt af det stal ar Mer
-
65 L Den 14 Mars. e m.
"kets Delägare, som sjelfwe genom egna friwilliga
"afgifter tilffjulit de medel, som utgöra Brandförsäkrings-koiM^n,
med en stor plurMer äffat,
"at densamma mätte ifrån Riksgälds-Lontoiret
"uttagas och all rel-uion med detta Werk uphöra,
"äfwen deruti instämt; ar delägarne, som förmodat
"at, dä den af Stars-Utskottet rörande Allmänna
"Brandförsäkrings-Merker wackte fräga i hela sm
"widd blifwit til Riksens Ständers afgörande öfverlemna!)
, nägvn rubbning eller förändring i för"ut
gällande Författningar och ingängne ömsesidiga
förbindelser ej kunde äga rum, förr an Rikgens
Ständer mälet clesmirikt afgjort, tillika
"önffat, ar Kongl. Mast tacktes til Riksens Stanger
göra den proposition, at räntan ä de medel,
"som i Riksgälds-Lontoiret qwarsta, matte fä beräknas
ril den i:sta nästkommande April, eller
"som OireÄionen halst ästundat och ansett tjenli"gast,
sex mannder ifrån den i:sta sistlidne November,
som blefwe den i:sta nästkommande Maji,
"och at alla insättningar af Brandförsakrings"medel
til samma tid oförändradt mätte fa fortfara,
pä det DirLÄionen kunde aga rädrum til wid"tagande
af nödige anstalter til Werkets basta;
"hwarjemte Delägarne i underdånighet anhällit,
"at Kongl. Majit wille wid samma tilfälle i Nä"der
förestå, det Riksens Ständer matte gifwa
"OireÄionen rättighet, 6t emot vire^ionens Ue"vsi-8
och bypotbeque til motswarande belopp af
"de förskrifningar Werket innehade, fä wid förefallande
hastiga behof til-brandskade ersättningars
"gäldande, utöfwer densamma af 100,000 R:d.,
"som skulle bertil alltid hällas i beredskap och i
"Götheborgs o^conr. Werk insattas, mi Riks
Orscon
-
Dm 14 Mars. e. m. 65z
"vi8conten uptaga Län lil en 8umms af högst
"Etthundrade Femtio Tusende (150,000) Riksdaler
Lxecis.
"Kongl. Majit, hwars Nådiga bepröfwande
"Oil-tLtjoner>8 och Delägarnes bestur, angående det
"framtida anwändandet af Brandförsäkrings-Wer"kets
bordt, efter 1782 Ars Keglemönts,
"underställas, har, med afseende pa Delägarnes
"yttrade önskan, derwid i Nader latit bero. Dä
"til följe häraf Brandförsäkrings-medlen komma
"at ur Riksgälds-Lonloiret lyftas, lära Riksens
"Ständer finna billigt, at någon tid dertil lem"nas
vireÄionsu öfwer Brandförsäkrings-Werket,
"och at intil en sadan tid begge Werkens förra
"förhallanden, dem Brandförsäkrings - Merker
"icke först rubbat, ma fortfara. Sadane mang"ariga
förhallanden kunna icke med rättwisa afbry"ras
i ett ögonblick, innan nödige anstalter derefter
hunnit widtaaas, och det ar nu först sedan
"Allmänna Brandförsäkrings-Werkets DiiEions
"och Delägares beslut öfwer det aNei-n^iv Riksens
"Ständer dem förelagt, blifwit af Kongl. Majit
"i Nader bifallit, som den ömsesidiga lagliga ärnard,
hwilken i detta mål fordrats, kan rätteligen
anses wara fulländad. De wilkor som Stars"Utffotret
förut Brandförsäkrings-vireÄionen fö"reskrifwit,
synas böra förblifwa utan al! werkan,
"da Ucssotter sjelft insett, at nägoc gällande beflur
"i detta mål endast kunde fattas af Riksens Stanners
1'lLNL, til hwilka ock detsamma af Utskottet
"blifwit hänskjmit.
"Kongl. Majit, som i en Nådig ickoxosuion
til
654 Den 14 Mars. e. m.
"til Stals-Utskottet revan yttrat sine tankesätt i
"Vetta ämne, anser öfwerflövigt, at nu äter erin"vra
Riksens Ständer om Ven flerfalviga nytta af
"Allmänna Brandförsäkrings-Merker och om betz
"rätt til Riksens Ständers omwärdnad och wäl"wilja.
Mev öfwertygelse at Riksens Ständer icke
"wilja wägra en Inrättning, hwilken trygga Medborgares
egendom och befäster Allmän Lreclit,
"en hjelp, som uran någon upoffring kan lemnäs,
"har Kongl. Majit ansett sig genom denna dest
"Nädiga kroposition böra Understödja OirEionens
"och Delägarnes af Allmänna Brandförsäkrings"Werket
önstningar, sa wal at fa beräkna räntan
"ä de i Riksgäls-Lontoiret qwarstående medel, åtminstone
til den i:sta nästkommande April, samt
"at Updörden derstädes af Brandförsäkrings-med"len
ma intil samma tid fa fortfara, som ock at
"winna rättighet, atpä satt OireLionen föreflagit,
"fa, när större brandstador stola ersättas, uptaga
"Län i Riks-viscomen til ett belopp af Etthundrade
Femtio Tusende (150,020) Riksdaler, emot
"OireQionen3 Cevers och bvpotbeque af til Wernet
gifne förstrifningar. Kongl. Majit förblifwev
''Riksens Stander med all Kongl. Näd och ynnest
"wälbewägen. tit su^ra.
kl..
llans
Uti det yttrande Stats-Utstottet under den
6:ke November förledit är, i anledning af Kongl.
Majits förra Nådiga knoposmon af den 25 nastföregangne
October, lil Riksens Högloft. Ständer
af
-
Den 14 Mars. e. m. 6;Z
afgifwit, har Stats-Utssottet sökt ådagalägga, ak
1782 Ars Kongl. KeZlemente icke ar nägon Förr
fattning, som kunnat förbinda Riksgälds-Werket,
sedan detsamma blifwit ftälldt under Riksens Högloft.
Ständers egen styrelse, inseende och förwaltning;
at Styrelse af Riksgälds» Merker säledes när som
hälst, utan hinder af högstberörde Kongl. Ke^lemente,
kunnat afsäga sig all gemenskap med Allmänna
Brandförsäkrings-^onäen; och at en sadan rättighet
altid warit'Riksgälds-Werket förbehållen, det
utmerker äfwen Kongl. Majus til virettiooen af
Allmänna Brandförsäkrings-boisen den 29 Mars
i8o8 aflatne nådiga kegc-ipt, der orden lyda salunda:
"Hwad först angar der i i:sta kunÄen
"gjorde underdåniga Försiag om utlåning af Allmaänna
Brandförsäkrings-Werkets ^on6 til en"skilde
Personer emot Sex proLems ärlig ränta och
"inteckning uti Brandförsäkrade Egendomar, sä
"ehuru det riläfwentyrs kunde wara säkrare och
"bättre, at pä sätt hirrils skett och sa länge Rik"sens
Ständers Riksgälds-Ooinoir det medgäfwe,
''hafwa sin koncl uti ett sadanr pukliquet Werk
"insatt, än at uriana densamma ät enskilde emot
"Inteckningar, hwilka äro lormMetcr, kostnader
och Rättegångar samt äfwen förluster underkastande;
likwäl rc. rc. När der berott pa Niksgäldsconroirec
at medgifwa Brandförsäkrings-medlens
förräntande uri comoiret, sä synes coneoli-ets rättighet
at afsäga sig widare befattning med desse,
medels emottagande icke kunna sättas uti sraga.
Stats - Utskottet har också uri detz vfwanberörde
yttrande utredt: at nägon F»rdentelig öfwerenskommelse,
grundad pä.1782 Ars Kongl.
lemonw.
6;6 Den 14 Mars. e. m.
jementL, aldrig ägt rum emellan det Är 1789 inrättade
Riksens Ständers Riksgälds-Lomoir samt
Allmänna Brandförsäkrings-Werker: och Me heller/ac
Herrar Fullmägtige genom 1807 Ars Afhandling
atagit Lontoiret någon förbindelse, at besörja
upbörden af Allniänna Brandförsakringsmedlen
och betala ranta för de 8ummor, hwilka
pa aldeles obestämd lid uti Loutoiret kunde komma
ac innestå: at om Riksgälds-('omoget, sedan
det kom under Riksens"Ständers^ förwaltmng, fortfarit,
at med de wllkor 1782 ArSkeAiememe utstakar,
emottaga och förränta Allmänna Brandförsäkrings-koncia
, fadant icke bewisar annar eller
mera, än ar styrelsen af Riksgälds-Werke! pröfwat
desse wilkor förenlige med LonroirLts Iiusre58s;
och ar således någor annar särskildt förhastande,
än af Läntagare och Langifware icke warit emellan
Riksgälds - Oontoiret och Allmänna BrandsörMkrings-Werkec,
ar deremot wilkoren un 1782 Ars
keZismenn- blifwit förändrade och uphäfne, i anseende
til Riksgälds - Lomoirei:, sa snart Brandförsäkrings-medlen
kommo ar cli8ponelL8 lii utlåningar,
enar Brandförsäkrings-^oncleu, i stället för
at den förur utgjort ett Lan-ckgpira!, hwilketLouloiret
kunnat nyttja i sin penningerörelse, efter en
sadan förändring kom at förwandlas til eli vepoLirum,
hwilket ständigt ffuile hallas uti beredffap,
samt när som hälst uppå reguiiirion urlemnas , at
da urlaningar gf Brandförstrkrings-I^onäen redan
emot stuter af Ar 1308 kunnat begagnas, Riksgälds-Loiuoirc-rs
relariou med Allmänna Brandförsäkrings-Werket
bordt uphöra, samt nägon ranta
icke widare godtgöras a medel, hwilka, ehuru
innestaende i Riksgälds-Lomorrer, icke kunde af
Lvu»
Den 14 Mars. e. m. 657
t7bnt2iiet 6isponeras. Och om således insättningar
af Allmänna Brandförsäkrings-medel härefter stolar
ullaras - hade wilkoren ä ömse sidor särststdt
bord! 8tipule!33, sa wida wilkoren Uki 1782 Rrs
Ke§lemenls. efter hwad vfwan anmärkt ar, i afseende
pä Riksgälds-Lontoirst icke wore förenlige
med Brandförsäkrings-l^onclens utlåning til enskilde-
Slutligen torde ock böra erindras, ar Herrar
FullmägtigE i Riksgäldtz-Lontoiret redan under
den z Augusti förledit Ar, enligt Stars-Utskottets
tilstyrkande, underrättat OileUioneii af Allmänna
Brandförsäkrings-konclen, at i händelse
Direckionen icke stulle wilja lara Brandförsäkringsmedlen
innestå uti Riksgälds-Lomoiret emot Veda
upgifne wilkor, hwilka för Lontoiiet moro anragelige,
ali rel,ltii>n WerkeN emelian Veu sista derpä
följande October komme ar uphöra.
Nar dek nu altid warit Riksgalds-Oontoirets
rättighet, ar, uran hinder af 1782 ärs Kongl. !< Zlewente.
afsäga sig gemenskapen med Allmänna Brands
försäkringS-Werket, sarnt någor annat förhållande
icke warit emellan detze Werk, an af Langifware
och Läntagare; och när således upsagNing af Brandförsäkringönuedlen
kunnat göras af Herdar Fullmägtige,
afwen före denna Riksdag, sa torde finnas,
at deil i Augusti manad af Herrar FullMaglige
gjorde upsagning af Allmänna Brandförsakrings-ronäen
emot Brandförsäkrings-Werket warit
och bör wara lika gällande, antingen den tilkommit
i följd af Stats-Utskottets tilstyrkande eller
icke. Och dä det rådrum af zme mänader til medlens
uttagande, som genom berörde upsagning blif
wic
Hjette
Ban-et. N:o 4§.
658
Den 14 Mars. e. m.
wit vireÄlonen lamnadt, warit lika långt om icke
nägvt längre, an det Kongl. Maj:t i Räder täcktö
xroxonerL, sa har Stats-Utffortet, som ansett sig
tilhöra, at endast undersöka och yttrande meddela
öfwer Brandförsäkrings-Werkers rättighet til räntans
åtnjutande längre än til den sista October för»
levit ar, icke funnit nägra sadane omständigheter
wara för handen, hwilka kunna föranleda til et
annat tilstyrkande L denne del, än Stars-Utstottets
särstildte yttranden af den 27 December förledit är
och 17 nästlidne Februarii innehälla, och hwilka
yttranden redan af Högwördige Präste-Ständer
samt Hederwärda Bonde-Ständer blifwit gillade
och godkände; ankommandes det säledes pä Riksens
Högloft. Ständers eget godtfinnande, huruwida Allmänna
Brandförsäkrings-Werket bör ifrän Niksgälds-Lontoiret
understödjas med en Lumms swarande
emot den ränta, som ifrän den 1 November
1829 til den i:sta nästkommande April ä Brandsörsakrings-medlen
stall beräknas, men til hwars
erläggande Riksgälds-Lontoiret icke kan förpligtas.
Stockholm den ic> Mars 1810.
Pä Högloft. Nidderstapets Pä Högwördige Preoch
Adelns Ledamöters ste-Ständers Ledamö
-
Pä Wällofl. Borgare- Pä Hederwärde Bom
Ständers Ledamöters de-Ständers Ledamö
-
wägnar
Llaes k lem in A.
ters wägnar
s. 1inA8t-tcIiu8.
wägnar
.4kr. LnZel.
ters wägnar
sok. Lric88on.
dl. I^röäelius
Den 14 Mars. e. m. 659
Riksens Högloft. Ständers Stats- samt
Allmänna Befwärs- och OeconomiLUrskvtts
Betänkande, angående Allmänna
Skogshushållningen i Riket.
Sedan i anledning af ätskillige emot Allmänna
Beswars- och OoconomiD-Utskottets i detta ämne
förut enskildt afgifne Betänkande gjorde anmärkningar,
denna fräga blifwit ifrån Högloft. Ridderffapet
och Adeln, Wäilofl. Borgare-Ständer och
Hederwärda Bonde-Ståndet lil Utskottet äcerit-mitterLcl,
sa har jemwäi ett frän Högloft. Nidderffapet
och Adeln til den samfäldta Beredningen
af Stats- och Oeconomi^ Utskotten rörande Kronoskogarne,
remitterLäc OiÄ!M0N af Herr Hofmarffalken
m. m. Friherre ^lex.incler l<u(lbi'ck, föranledt
til begge dessa Utskotts gemensamma ätgärd
wid detta mäl.
Allmänna Befwärs- och Oeconomi^-Utskottet
anser sig likwäl först böra för egen del särskildt
til granskning och befwarande uptaga de anmärkningar,
som emot dest förra Betänkande blifwit
gjorde, och Utskottet har derwid welat följa den ordning
förra Betänkandet innehäller.
Derwid förekommer säledes först JägeriStatens
indragning, hwilken Utskottet tilstyrkt,
men som af Herrar Hof-Jaginästaren Lreitk»
L^nco-Lommi883rien Lruncrons, Öfwer-Intendenten
Iliam, Bruks»?atronerne Lberstein och Ljubr,
Handelsmannen Uo^K, Assessoren kagualm same
Lagmannen ^tLkle pä anförde skäl blifwit bestridd.
Til undwikande af widlyftighet anser Urssottet sig
66o Den 14 Mars. e. m.
blott böra jenne hänwisning til de i detta amnö
gjorde anmärkningar, utan ar desamma särskildt
iipraga, deröfwer genast aflemna sitt yttrande.
Af Veste anmärkningar synes, i Utskottets tanka,
den wara wigtigast, at Jägeri-Statens bibehållande
kan blifwa nyttig pä ett del Orter, och at
LandshöfdingarNe böra deröfwer höras. Utskottet
medgifwer, ar denna nytta äfwen blir werkelig, om
den af Herr LruNcions anförde författning, ar
bade tbeoretjsk och prackisk kunskav bör wara be»
wisad hos den, som förestås til Öfwer-Jägmästare,
olades; äfwenfom det är liödwändigt, ålderås löner
som bibchällas, blifwa sä förbättrade, at Jnnehafwarne
deraf kunna lefwa. Utskottets förra Betänkande
nämner wäl icke uttryckeligen, at indragningen
af Jägeri-Staten skulle ske successivt, men
det bade war och är enligt med Utskottets öfwertygelse,
ar den ej kunde werkställas förr än wid
desse Embets- och Tjenstemäns afgång genom dödsfall
eller befordran. Och da Utskottet redan fattat
den xrmcixe, som längre fram i Betänkandet Utwecklas,
at de fleste Kronans ffogar ffulle delas
och öfwerlätas til enstild ägo, ansag Utffottec ej
behöfligt, at til de deraf upkomne enskilde Skogarnes
ward bibehälla en af det Allmänna lönad
Stat, hälst Utskottet med säkerhet känpe, at ofwannämnde
förcstrift, i afseende pa Öfwer-Jägmästarnes
kunskaper, ännu ej medfört den lyckliga
werkan, hwarken pa Skogs-hushållningen eller
pä odjurens utövande som den asystat.
Wid Gkogo-hushallningen i allmänhet hafwa
rmvr färsta punkten deraf, enligt deröfwer ankomne
kio?
Den 14 Mars. e. 66r
PrvtocoIl5-Utdragf anmärkningar blifwit gjorda
af Herrar , (Zreiick, LruucronL och Friherre,
c. er. -msteöt, samt af Herrar Lberstein, l^gnU
hsr§,
VVssell, kjubr, ych Riksdagsman?
nen k'. OxelderZ, Nl swar bera får Utstottet anföra/
ar Mötter ansett de willor och undantag,
som i denna kuiE arv gjorde, wara nödwändige,
til förekommande af de plagenhecer Herrar 6reiK
och Vruucrona befarat, och at, fastan Utffottet förutsett
at en nogare undersökning erfordrades, för
gr fa fullkomligen utrönt, hwilka Kronans Skogar,
som nödwandigt döra bibehållas, ych hwilka som
kunna försäljas, har Mötter likwäl ansett nyttigt,
at ril Riksens Högloft. Ständers granffning framställa
en oeconosistst' krmcip z som, rätt werkstäld,
efter Ucffotters tanka, ostridigt ssulle leda ti! de för
hela Samhället sa wigtiga ändamål: Srats-inkomsternes
förökande, nya odlingar och en i mon deraf
tiltagande folkmängd. Der Förstag som Herr
uvgifwit, angående delning af Skogarne
efter hans" iftee, synes förtjena upmärksamhet,
i synnerhet torde der wara anwändbarr pä mindre
ffoarika stätten; men proportions af huggningen
lärer böra närmare bestämmas efter aterwäxrens
olika hastighet i särssilda orter,
Widare emot Andra stmEen. ^ Af hwad Herrar
Tbrrm, 6 re i il och ttruncron^ här anfört, synes
det hafwa undfallit dem, at Morter endast tilstyrkt
Härads-Allmanningars styckande och fördelning
socknewis och icke hemmanswis; och lär
säledes den bestribde starka styckningen ej komma
ar äga rum.
Riks
-
662 Den T4 Mars. e. m.
Riksdagsmannens frän Oland påstående, at
Allmänningen derstädes matie förblifwa odelad,
anser Utskottet böra wid en ffecnde undersökning
Moga pröfwas.
Emot Fjerde ?unKen. Hwad Herr Lagman
Wasell yttrat emot en fri ^position---oätt af sto--  gen, finner Utffottet ej kunna kullkasta den l nueipe,
som i Betänkandet blifwic framstäld!: at en
Iverkelig ägande rätt åtföljdes af den bast uträknade
enskilda hushållning. För någre okloke Hushällares
skull, hwilke wifferligen finnas, böra likrväl
ej de mera omtänksamme underkastas ett troängsom
i allmänhet mera skadar an gagnar.
Den rättighet, som ker ^.n-lersson, frän Destrikland
yrkar, men som Olof börssal, fran Orebro
Län bestrider, nemligen ac Bergsmän matte,
dä Jernhandteringen ej lönar sig, fä annorlunda
anwända sina Skogar, tror Utskottet wara likasä
billig, som nyttig a wista orter, der Skog finnes
i myckenhet, men at likwäl ett dylikt allmänt til»
ständ wore i högsta matto wädligr för Bergs- och
Bruks-Rörelsen..
Emot Femte ?uEsn. Den deruti föresiagne
skogsförfäljning a Boställen, har af Herr kruncrong,
samt af det Hederwärda Bonde-Ständer
blifwit bestridd; och den förstnämnde äfwen trott
sig finna en motsägelse emellan 4:de och 5:te kimckerns,
dä i den/orra nlstyrkes en fri clispositions-rärr
för alla Aboer utan undantag, och i den sednare
gt Krono-Hemmans Skogar skulle ställas under
xub
-
Den 14 Mars. e. m. 66z
publicus tilsyn. Emot sistnämnde anmärkning fär
Utstottet anföra, at da i Betänkande star ägare
til Hemman, samt Arons-Hemman och Boställen
icke ägas af deras Aboer, kan Utstottet icke inse den
pastadda motsägelsen. Hwad ater den tilstyrkte
försäljningen af Skogs - eLLter ä Boställen angar,
sa ar ansedningen dertil tagen af z lckom. 2; H.
i 1805 Ars Skogs-Ordning, hwilket i en wist
förestrifwen ordning och med wista wilkor tilläter
Lohlning och kohlförsäljning fran Boställen. Utskottet
som trodde, at om en Innehafware af ett
stogrikc Boställe ffuile med större förmän för sig
wilja okohlad sälja den Skog, hwilken han kunde
aga ar kvhlad afyttra, det ej borde honom förmenas,
enär alla i Författningen utsatte formaliteter
iakttagas, ansäg sig ej genom ett sädant tilstyrkande
hwarken tilfvga det Allmänna eller Efterträdaren
någon stada.
Wid Sjette kunQen angäende Ek- och Bokffogarn.
e, hafwa anmärkningar blifwit gjerde af
Herr Ofwerste-Lieutenanten K.emer8köl6, Ofwerste
ScliötLerLrantr. och Bruks-katron Lbersteiu, samt
det Hederwärda Bonde-Standet.
Utstottet anser det i z:dje >iome af Herr Ueutergkölä
föreflagne answar ledande til twister och
olägenheter; äfwensom Utstonet icke kan betrakta
brukare af Kronans jord lika med jordägare, och
at följagteligen deras rättigheter böra wara olika.
I afseende pa Herr LcbutLercrsnt^s anmärkning,
får Utstottet anföra, at det anser den länga omwäg
1805 Ars Skogs-Ordning förestrifwer wara bäDe
obehaglig och ätföljd af kostnad.
. .Wid
664 Den 14 Mars. e. m»
Wid 8:de kunäken har ival Herr Lruncionq
warnat för en sä widsträckt lemnad rättighet kil
Darubränning och Barktagande; men Utskottet
anser all inskränkning deruti wara orättwis.
Wid 9:de har Herr /Ulvocat-1^503°
len ?Llk!N3n anmärkt, at Utskottet bordt foresta ert
straff för äwerkan, och Herr Grosthandlareg ^slin
yrkqt upgifwande afen Plan lil planteringar. Det
första har Utskottet anfelt icke rilhöra dest äcgard,
och i det andra tiltror Utskottet sig icke äga fullkomlig
kännedom för at lemna nägra föreskrifter.
Wid hwad Riksdagsmannen Uiic öbmanföy
öfrigt yrkat, angående öpna k-rt^lisr til äterwinnanr
de af det som genom 1696 ars Skogs-( omm> LionsDomar
frangatt en del Hemman/ får Utskottet
anföra; at Utskottet anser stadgandet härom i Kongl.
Förklaringen af den 8 November 1786 wara med.
tzag och billighet öfverensstämmande.
I anledning af alla Vesta uptagne anmärkning
gar, samt i grund af de skäl Allmänna Beswärsoch
Oeconom^-Urskottet wid deras beswarande, til
stöd för bibehållande eller förändring af sit förut
afgifne Betänkande, anfört, fa Utskotten nu til
Riksens Högloft. Ständers egen pröfning framlem?
na deras gemensamma utlåtande i detta amne»
Dä Utskotten, pa de skal förra Betänkandet
innefattar och efter den erfarenhet Utskotten derom
äga, ännu anse Jägeri-Stalen pa de flesta ställen
öfwerflödig och onyttig, tro Urskotten likwal med
afseende pä anmarkningarne derwid, ftagan om
dest
Den 14 Mars. e. m- 66§
Setz indragning/ sawäl som angående hushällningen
af allmänna Skogar/ i hela detz widd/ wara af
en sadan beskaffenhet, ar alia locala omständigheter
aro nödwandige at kanna / för at wid stadgandet
af en Lag i verra fal! undwika mitztag, och ar
särskilde föreskrifter, larnrade efter LaudrorrerneS
olika beffaffenhec, aro rjenligare an en enva allman Försättning.
Urskorren fa derföre worvsamligen förestå:
i:o. Ar Riksens Högloft. Erander matte i underdånighet
anhalla, ver "ackres Kongl Maj:r i Nåder
anbefalla Landshöfdiugarne, at hwar och en i
fic Län, der allmänna skogar finnas, höra Jnnewanarne
genom llLpmeracle, en eller flere fran hwarje
Socken, öfwer alla med Skogshushållningen
Derstädes gemenskap ägande delar, om wärdén och
tilsynen deröfwer, och om bästa sätter ac utöda 0-  djuren der de finnas, samt dermed jemte eget utlärande
til Kongl. Majst skyndsammeligen i underdånighet
inkomma; hwarefter och sedan Kongs.
Kammar-('olieZ>um sqmr Öfwer-Hof JägmastareEmberet
äfwen blifwit hörde, en diommirräc- kunde
i Räder förordnas, för at af alla inhämtade
uplysningar och utläranden upgöra förslag antingen
lii en fullständig allmänt gällande Skogs- och
Zagt-Ordning, eller til flere särskilde för olika orter
i Riket.
2:0. At äfwen den underdäniga anhällan matte
göras, det wederbörande Lollegier och Embeksmän
blefwo anbefalde, at ofördröjeligen inkomma
med fullständiga upgifttr och yttranden: a)Angäende
huru mänga och af olika namn warande Kronans
skogar, som annu finnas wara ochsxonei-Läe,
666 Den 14 Mars. e. m.
sam huru mänga eller stora delar deraf, hwilka
nödwändigt böra bibehallas för publicus behof, och
Huru wärdén af dem bör förrättas, b) Om af de
sä kallade Harads-Allmänningarne nägra til hela
Deras widd eller til wista delar böra bibehallas för
Kronans eller public^? behof, med upgift af skälen
dertil, samt c) öfwer hwad Oconomie - Utskottet
förut föreslagit om detza Allmänniugars delning
smellan Socknarne.
z:o. At underdånig önskan matte framställas,
Det Kongl. Majtt, ester erhällande af Veste uplysningar,
wille bestämma hwilka och huru stora Kronans
Parker och Skogar, som böra qwarblifwa
för allmänt behof; samt med afseende a locala omständigheter,
och del som för Riket är förmonligast,
läka de öfrige för allman rakning försäljas; böranDes
denna försäljning ske genom ^uttion til den mästbjudande,
och derwid öfwerlatas full ägande rätt,
mot wilkor antingen af en wänlig skatt efter orternes
olika motbocl, eller ock bestämd grund-ränta för
Hwarje Tunneland med eller utan ftihets-ar efter
vmständighererne.
4:0. At besigtningar och undersökningar böra
A deste Allmänningar af Landshöfdingarne, sa fort
möjligt är förrättas, wid hwilka noga bör utrönas:
Allmänningens primitivg, widd: huru och pä
Hwad fatt, i händelse nägra til odling uplat.ne trakter
derä finnas, fadane erhälli:s,i hwilket fallom,
efter 5 ärs förlopp sedan Innehafware» derä fatt
Resolution, ingen odling skett, Trakten da bör ättrgä
til Allmänningen. I hwad detta tilstyrkande
icke
Den ?4 Maro. e. nr. 667
icke motsäger 2:dra puntten af Utffottets förra Be^
ränkande, torde detsamma blifwa oförändrade
5:0. At hushällningen med de större Kronostogarne,
nemligen de uti Norrland, Dalarne och
Wermeland, mäupdragas at Kongl. Maur, at efter
sig företeende omständigheter, samt innewanarnes
och wederbörande Embersmäns hörande, widtaga
de matt och steg til defia ffogars odling och fördelande,
antingen genom försäljning eller uplätande
til Nybyggens anläggning, som för hwarje
vrt finnes tjenligast och för det Allmänna nyttigast.
Wid Nybyggens anläggande fa Utskotten tilstyrka,
at, jemte områdets fastställande, skattläggningen altid
mä sse pä samma gang, utan at derföre hindra
bewiljandet af frihets-är, dem Utskotten anse böra
utsattas lil minst 25 är.
6:0. At Utffottets förra yttrande om de Allmänningar,
som af Kronan äro tilsiagne Grufwor,
ma bibehällas, likwal med det tillägg, at undersökning
förut bör sse, huru stor del deraf för Grufwedriften
behöfwes, och vm nägor öfwerssott blifiver,
detsamma sedermera försäljes lika med Krono-Parker.
7:0. At i likhet med hwad 4:de puncten i förra
Betänkandet innehaller, ägare til Hemman i allmänhet
af hwad natur som halst, men ej aboer
mä hädanefter, enligt Kongl. Försäkringar»! af
den 2i Februarii och z April 1789,,lemnäs full
6i8p08lti0n8-rätt öfwer de pä deras ägor wäxandr
skogar, med undantag af Ek-ssogen, hwarom
särskildt kommer at afhandla^, samt de Hemmans
668 Dell 14 Mars. e. in
steg,
der lagligen bewakade förord enstildte emellan
finnes.
8:0. At 5 puncten af förra Betänkandet mä
bliswa oförändrad, likwäl med de tillägg, al i afseende
pa den publika tilfynen- fadant mä pä Kongl»
Majus Nådiga Förordnande ankomma, sann at,
da undersökning kommer ar hällas ä Präste-bol,
äfwen witze Deputerad af Församlingen böra wara
närwarande»
9:0. At hwad 6:te puncten af förra Betänkandet,
angående Ek- och Bok-stogen innehaller, bibehalles
med de tillagg och förändringar, som Utstötte»
nu derwid fa göra, nemligen: a) at ordet
Bokstog, enligt Bonde-Ståndets önsta», bör utgå.
b) At i de orter) hwariftän transport af Ekivirke
med förmon kan ste, en ny besigtning, enligt
2:dra puncten af Herr Ofwerste-l-ieutenrmwn Reu--  ter8k.öI68 ivlemorial, bör werkställas, och at den
förut af Utstoltet ursatte tid til 1812, blifwer förlängd
til iZiz, efter hwilken tid alla Ekar tilhöra
Jordägaren. Börandes denna besigtning äfwen
sträcka sig kil Krono-Hemman och Boställen, sa
cst alla dera warande aldeles odugliga Ekar fa af
Aboerne fällas och begagnas, c) At ali Ekfällning
bör ste medelst rorhuggning, och -I) ar witza indragns
Boställen, i de orter der Eken trifwes och belägenheten
för trau^oit är fördelagtig, anflas til Ekplantering,
io:o. Ar någon förändring i hwad ?:de och
8.de puncttrne af förra Betänkandet utstaka, ej mä
göras, och
n:o. At
Den 14' Mars. e. m. 665
11:0. At wid hwad Utffottet förut yttrat an
Mende
Jagt-Orduingen, den tilläggning mä göras:
at Jagttyg endast anstaffaS i de orter, der odjur
finnas, och ar lil de Högdjur, som fa fällas, äfwen
böra räknas Elgar och Wild-Renac, sam: flureligen
12:0. Aralia betalnings-summorne fördeKrono-Parker
och ffogar, hwilka komma at föryctras,
ffola insarras uri Riksens Ständers lingne, samt
endast ril afbetalning ä Rikets skuld anwandas.
Dock warder detta alt Riksens Högloft. Ständers
egen pröfning »vördsammeligen understäldt.
Stockholm den ; Martti ibio.
Pä Högloft. Nidderssapets och Adelns wagnar
^oli. 6. Oxenstierna. Llaes kleming.
Pä Högwördige Präste-Ständsts »vägnar
I. 'kinZstaclius. soli. 0. l^ult.
Pa Wälloft. Borgare-Ständels wagnar
Larl kr. DauäberZ. O. 8cbönberr.
Pä Hedenvarda Bonde-Ständers »vägnar
Joli. Ericsson. L. Griebsson.
!>l, kröäellus. i- listre!.
Grefwe De la Oaröie, i^cob, förmältL
sig »vid sin nyft inträffade ankomst ril Riddarhuset
hafwa funnit klenum wara ril i morgon förAiddagen
anflagit» Hans tank^ wore wisserligen
icke
67v Den 14 Mars. e. m.
icke at wilja bestrida Herr Grefwcn' och Landtmarstacken
utöfningen af den honom rilkommande rättighet
at utsätta klem-timmen; han anhölle allenast,
at da redan förut anslag hade blifwit gjorde
til sammanträde för de flesta Utstött i morgon förmiddag,
da et afbrott i deras arbeten kunde åstadkomma
et fördröjande med åtskilliga Utlätandens
inlemnande til klena, och da ^Lg-arms-ärendet förmodeligen
skulle inom nägra fa timmar kunna hinna
afgöras, Herr Grefwen och Landtmarstalken
matte täckas der utsatta klenum allenast fran förmiddagen
til eftermiddagen förflytta.
I betraktande af Vefla skäl, och dä atstillige af
Ridderstapeks och Adelns Ledamöter hördes häruti
instämma, behagade Herr Grefwen och Landtmarstalken
utsätta Morgondags-klemim til eftermiddagen
klockan 5.
ttplästeö och kades pä bordet följande Handlingar
Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Beswärs-
och Osronomia;-Utskotts Betän,
kande, angående förbättring i K>8teckng8-  Anstalcerne för Mätt, Mål och Wigt.
De öfwerlaggningar, som hos Utskottet i detta
amne förewarit, hafwa blifwit föranledde af
ett til Wällofl. Borgare-Stander ingifwit, och
derifrån ril detta Utstött remittent kei-rmockal af
VickugliL-Handlanden Herr ^brsb. Lngei, hwarmi
klagomål aro anförde öfwer ätskillige mitzbruk
Den 14 Mars. e. m. 671
och olägenhem »vid tillämpningen af nu gällande
Författningar angående slErin^r af Malt, Mäl
och Wigter, derigenom sa wal Stockholm och Rikets
öfrige Städer, som ock Skårgärds-Otterne
mäste »vidkännas betydliga swärigheter. Dl »vinnande
af rättelse härutinnan, arv mi berörde Memorial
ätskillige förbättringar Uti ^u8terjliA8-Författningarne
föresiagne, hwilka hufwudsakeligen äras
följande innehäll, nemligen: At i Stockholm
och Rikets större Stader »vederbörande wäl mätte
aga rättighet, at pä stället ärligen, dock uran särskild
betalning, efterse huruwida jr,8teracle och krönte
Wigter och Mätt i Handel och Wandel nyttjas,
samt undersöka om de aro rigtige, och i »vidrigt
fall eller dä de genom bruk och nyttjande blifwit
felagtige, befordra dem til handläggning
emot lämpelig och bestämd »vedergällning, men at
^ustermZ af Mätt, Mäl och Wigter, som förur ärkrönte
eller juswrslle, icke behöfde ske ärligen, utom
i sistberörde fall, at )u8terai en ovilkorligen bör »vid
Krönings-förrättningen utsätta Artalet dä hanZuLterinZen
»verkställt; at han i räkningen öfwer fuStermg8-Arfwodet
borde 8peciiicera hwarje susesracl
Pjes och Utsätta betalningen dera efter laxs,
som alltid ffulle finnas i detz Werkhus anstagen
och af honom wid anfordran upwisas, enär han
förrättar jutterinA utom sitt »vanliga,ju8terinK8-  hus, samt at samma Räkning, hwilken genast
ffulle den betalande emot Penningar^ erläggande
^vittsrsä tilstallas, borde Utmärka Ar och Dag
dä ^u8terinLen blifwit werkställd; at i Stockholm
mätte til Handelns och Rörelsens nödiga begwämlighel,
finnas twänne ^U5terare; och at witz laxs.
mätte warda fastställd för ZusterinZ och Kröning
-
872 Den 14 Mars. e. m.
ning af de Sackar och mindre Sillmätt, hwilka
ester Författningarne, böra sadan åtgärd undergå;
alic hwad angar justering- af sadaneKärl som finnas
a de fran ^ustcrLwns hemwist aflägsne hamnar
och Orter/ der justering j större mängd manligen
förefaller- tilgäng pä någon Person-sock densamma
förrättade- ma til unvwikande af dryga omkostnader,
och deraf följande stegring i warupriserne
wara at pä stallet rilgä; och stuteligen at en
Godsägare eller Köpare, som har sin wara uti
behörigen justerack och krönt kärl- matte wara fri
frän allt tilltal dch LoickscZtions-Anspräk, om
Kärlet skulle wid eftersyn finnas undermåligt.
Utskottet får l anledning häraf til Riksens
Högloft. Sränders granffningwördsammeligen framställa
RssultLtsrne af sin öfwerläggning l detta ämne-
och förestå Ve tillägg eller rättelser uri justeringsFörfattningarne,
hwariqenom, efter Utskottets kanka-
större lätthet wid justeringen af Märt- Mäl och
Wigk kan winnås, missbruk dcrwid afffaffas,och
dessa Författningar befordras til efterlefnad - pä ett
sätt som instämmer med deras rätta förständ. Utskottet
anser sig derföre böra tilstyrka, at Riksens
Högloft. Ständer mätte hos, Kongl. Majit anmäla
sin underdäniga önskan, at följande packer hädanefter
kunde blifwa til efterlefnad stadgade:
1:0. At hwar och en Landtmätare, hwilken
enligt Författningarne sjelf äger företaga Förrättningar,
mä wara berättigad, at efter för dem särskilt,
derföre redan utsatte, eller framdeles utsättande
läxor, justera Mätt, Mfil och Wigter, samt
med behörigt märke, jemte Artals och Mängds
Utsättande, kröna de således Monäs Piecer.
Lis.
Den 14 Mars. e. m. 673
2:0. At Slockholm jenne Rikets öfrige Stader
ma wara berättigade hos Kongl. LandtmateriComoiret
til Stadens chisterzre, anmäla den eller
de Personer til hwilka de sjelfwe hafwa förtroende,
hwarefrer Landtmäteri-Oomon-er. om de dertil
finnas ffickelige, borde sitt Förordnande för dem
utfärda, och skulle Städerne sjelfwa äga, at med
Dessa justsrare betinga sig de betalnings - wilkor,
hwarom de sjelfwa kunna öfwerenskomma.
3:0. At .ssiswrinZ af Matt, Mål och Wigter
hos dem, som hafwa större rörelse, borde ske hwarie
Ar, men ar de, som sadan rörelse drifwa, icke mätte
wara vligtige ar lata kröna de Karil, hwauni
wäta esler salta waror försäljas, oftare an hwart
tredje Nr; börandes Innehafware» answara förde
olägenheter, som kunna förorsakas genom nyttjande
af Mål och Wigter, hwilka ej inom berörde
tid aro justerad; men .justeraren ensamt standa til
answar om ett inom samma tid^lLterLck karil skulle
befinnas origtigt, och
4:0- At wederbörande Ingier manga, at öfwer
hwad salunda stadgadt blifwit, hafwa behörig
lilsyn, hwar och en enskild dock öberagit at akarn
hwad honom i dessa fall kan röra.
Hwad angär de för öfrigt i öf
werklagade
mihbruk, såsom at ^uLteraren ssulle läta
föra til sig lösa Stäfwer til tilämnade Käril,
och a dem inbränna chi8terinZ8-Märket m. m. har
Utskottet ansett desamma, om de til afwentyrs blifwit
utöfwade, wara af den beskaffenhet, ar de borde
med alfware beifras och bestraffas.
Sjette Bandet, N:o 4^ I
674 Dm 14 Mars. e. m.
I betraktande af de swärigheter och kostnader
, svin Fifferffapet i Bottniska Wiken mäste tvidkannas
derigenom, at Hamnfogdar och andra tilförordnade
Krönare, genom Kongl. Kammar- och
Lommerce-Oolleisternes LirculLire til Landshöfdingarne
den io Maji igoz, blifwit belägne den
rättighet de förur, enligt iz §. i i?Z9 Ars Kongl.
Förordning, angående Matt, Mål och Wigt,
vpätaldte utöfwade, ar fa kröna de Käril som nyttjas
ivid Strömmingens inpackning och saltning, äfwen
om de sjelfwe hade del i Strömmings-fiffel, har
Utskottet ansett sig böra rilstyrka Riksens Stander,
at hos Kongl. Maj:t i underdänighet anhälla,
det berörde Lircuign-e-Bref matte, sa midt det rörer
förbud för delägare i Fiffel, ar kröna Strömmings-Packkärilen,
uphäfwas, och i7Z9 Ars Kongl.
Förordning fä härutinnan oförändrad lända til
efterrättelse, sä ak exsminerLä och constituergä
Hamnfogde eller Krönare ma äga rättighet at kröna
de Pack-Käril, hwilka tilhöra Fifferffapet inom
detz OistriÄ; och får Utskottet, i sammanhang
härmed anmäla den önskan, at innehafware af Tiärubrännerier
äfwen mätte fä åtnjuta den förmon,
at betjena sig af egne särskilt tilförordnade och exs.
rninersäe Krönare.
Slutligen önskar Utskottet, at dä en ny Författning
härom kommer at utfärdas, densamma mätte,
med uphäfwande af alla äldre Föreskrifter i ämnet,
innehälla alr hwad derutinnan hädanefter bör
tjena lil efterlefnad. Hwilket dock alt til Riksens
Den 14 Mars. e. m. 675
Högloft. Ständers egen pröfning mördsammeligm
öfwerlemnas. Stockholm den 7 Mars 1310.
Pä Högloft. Nidderffa- Pä H^wördige
pels och Adelns Präste-StändetS
wägnar ' wägnar
ftok. 6. Oxenstierna. Larl iok. lxnös.
Pa Wällofl. Borga» Pä Hederwarda
re - StandekS BonderStändecs
magnar m ägnar
0. i Lckönnerr. L. Lncksson.
k. i
Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Beswärs-
ochO-eonom -Utssotks iLetänkanVe,
angående förbättringar i Rikets
Upfostr.ngs-merk.
Uti et til Högloft. Ridixrjkapet och Adeln in»
gifwit och til detta Urstorts argärd remiiteiaä! iVlernorial
af Herr tleckoren ^/la^istsr Q. Lilverstolpe,
har detta ämne blifwit afhandla! med ali den
grundlighet, kännedom och nit, som man haft stal
at af denne om Allmänna Upfostringen fa förtjence
Författare mänta. Wid den öfwerläggning som i
anledning deraf hos Utskottet upstod, trodde likmäl
Ulffottet, pade i det til Riksens Högloft. Stander
afgifne 1'rotocolls-Utdrag, anförde ffäl, sig icke
böra denna fraga til pröfning uptaga; men enligt
Riksens Högloft. Ständers derpå yttrade sammanstämmande
beslut, blef den ater til Utskottets handläggning
remitterrrcl. Dä Utskottet pä denna grund,
ansett sig pligtigt ac ingä i granffning af deta mid
sträckta
-
676 Den 14 Maks. e. m.
sträckta amne, har Utssottet funnit det wara nödwändigt,
6t af Herr Iteckol- 8ilver8tolps begära
de förflag och uplysningar han kil andamalets winnande
ansäg bäst ledande, och det är Vesta Förflag,
innefattade i hosföljande Bilaga, som Utssottet nu
jemte sina egna derwid gjorda Anmärkningar, fär
lil Riksens Högloft. Ständers eger vmpröfwande
^vördsammeligen öfwerlemna.
Herr Ueäkor 5ilver8to1pes Förflag förtjenar redan
igenom sir amne den alfwarligaste upmärksam-
het och den mast sorgfälliga pröfning. Allmänna
Upfostran är utan twifwe! af yttersta wigt för Samhällets
wäl, och wärdén om densamma det bästa
mediet til dest trefnad och den säkraste borgen för
dest bestånd. Swensta Folket, som ät den werkställande
Magten odeladt öfwerlemnat denna ward,
har äfwen den mäst grundade förhoppning til en
wis och wördad Konung, at Hans Kongl. Maj.ck
at denna Styrelse-gren lämnar all den uplysta och
Landsfaderliga omsorg, som stall underhalla närwarande
och bereda korumande Slagters förståndsvch
kunssaps-odling, karrioti3me och sedlighet. Den
af Riksens Ständer antagne Regeringsform har
afwen ibland Regerings-Ärenderne utmärkt wärdén
om Allmänna Upfostran, säsom et föremål för särflild
föredragning. Wara Allmänna UpfostringsAnstalters
äldrade stick, deras mindre anwändbarhet
til närwarande tid, de förändringar Wetenstaperne,
Underwisnings-^cketNoösi, och Upfostran,
genom en stigande uplysning i allmänhet undergätt;
Den ökade erfarenhet främmande Nationers försök
vch uptäckter ästadkommit, alr synes rikta bade
omtanka» och hoppet lil förbättringar i wära Laro
-
Den 14 Mars. e. m. 677
ro-werk och dem rörande författningar, äfwensom
til nya inrättningar, der de annu til det Allmannas
förlust, l marc Land kunna saknas.
I sit lVlemorial har Herr R.eÄor Silverstolpe
i allmänhet yttrat föga fortroende til Rikets Underwisnings-Anstalter,
och i den deröfwer meddelade
Förklaring särskildt nämt de fel han kror sig i
nu gällande Författningar hafwa funnit, jemte fältet,
at dem i hans tanka rätta. Da Urskorter gar,
at inför Riksens Högloft. Ständer utreda detza Anmärkningar
och Förslag, samt öfwer dem afiämna
sit yttrande, kan Utskottet icke underlåta at i förwäg
erkänna, huru mycket lättare der är, ali dessa,
likasom i alla andra ämnen af allmän wigt,
uptäcka br.ster, än at afhjelpa dem;at förestå förändringar,
omskapningar, nya Stiftelser och Inrättningar,
än at straxl staffa dem förtroende och
göra dem nyttiga.
Utskottet instämmer säledes fullkomligen med
Herr keLtor Silverstolpe deruti, ar alla sadane vmstapningar
icke böra utan mogen öfwerläggning tilstyrkas,
eller utan föregången noga pröfning werkställas.
För ordningens stuv tror Utskottet sig böra
uptaga hwarje punct särskildt af Herr Silverstot,
xes Förftag och sit yttrande derwid bifoga:
Emot de för vmversitetsrne nu gällande Lagar
anmärker Herr Silverstolpe:
i:o. Wid
6?8 Den 14 Mars. e m.
1.0. Wid deras Oeconomiska inrättning:
Ar wärdén om ^caäemiernes inkomster jemte den
^caäensska ^uii8-liÄionen borttaga för Lärarena en
dyrbar tid, som haldre borde at wecrenskaperne ensamt
egnas; hwarföre den förra kunde stallas under
en särskildt vn-eLon, och den sednare aldeles
uphäfwas,
Det kan icke bestridas, at wisa ämnen, som
höra til den ^ckläemiskg chinsäiAionen, aro kc terofran
larda yrken och någon gang hinderliga
för deras ostörda och friare behandling, men arve
medföra fa skadliga och omoraliska följder, som Herr
^llversroh.e anfört, lärer wara twifwelsmal underkastadt.
Af särffildta händelser torde man ej fa
draga allmänna och för alud gällande slutsatser.
Da ^cLclemiffa chiri86i-Hons-rätten är förenad bade
med wärdén af ^c3äemleruE8 Oeconomi? och upsigten
öfwer de Studerandes förhållande, torde dessa
mål icke kunna lemnäs i säkrare händer, än uti de
Lärares, hwars sanna mtcw88e är
cgcic.mi-:n8 bestånd och Ungdomens tilwaxt icke mindre
j kunskaper än sedlighet. Dl en särskildt (duratt-l
fordras särskildta Löner för de Personer som
derwid skulle hafwa befattning, och dessa Löner skulle
antingen Zrsverg Staten eller ^caäemiernss
801- Kanske äfwen at beha Personer, statdr Utom
förbindelse med /lcuclLmie», icke altid hade det nic,
ben drift, den omsorg för ^caäeinion8 rätt och
walgang, som de, hwilka i egenskap af Lärare
aro införlifwade med sjelfwa Lärywerket och hafwa
med der enahanda ändamål, En stor del af
det Uitt^l -iii-s har ofta en oskiljagtig förbindelse med
Det Oeconomiska wid Rikets klmversiteter, och tiläf
wentyrs
-
Den 14 Mars. e. m. 679
ivemyrs skulle genom blandade styrelser obehagliga
stiljagtigheter lil ^caäemiernes werkeliga skada snarr
kunna upstä.
Den til ^Ls6emiska äuriscliÄionsn hörande skyl»
Vighet, ac hafwa upsigt öfwer Ungdomens Studier
och förhållande, är wid detza högre Lärowerk sa
mycker nödwändigare, som en mängd Studerande
ditsändas gansta unga, under rilförsigt, ar de af
>lcL6emit?n8 Lärare njuta upsigt och handledning
äfwen pä dygdens och sedlighetens wäg. <Lfrer Ut»
stöttets tanka knytes äswen härigenom en närmare
förbindelse emellan Lärare och Ungdom. At blott
föreläsa, utan skyldighet eller rättighet, ac äfwen
pä enskildt hand efterfräga werkan deraf, eller för»
hällander under denna tid i allmänna och enstildta
lefwernet, bereder liknöjdhet och köld. I afseende
pä de Studerandes älder, förhällande och lefnadssätt
företer sig detzurom sä stor ätstilinad, emellan
inrikes och utrikes blniversketer, at de icke lämpe--  ligen kunna jemnföras.
2:0. Wid nnderwisningens inrättning.
Widkommande den föreflagne indragningen af
Winterferierne och Sommarferiernes bibehällanve,
har Utskottet, som deruti fullkomligen instämt med
Herr Silverstolpes tanka, trott sig böra desi brojeck
ril bifall anmäla.
Hwad Herr Silverstolpe under l-itt. s. anfört,
har Utskottet gillat, men fär derwid tillägga,
at, jemte det de publicus föreläsningarne icke mätte
öfwerstrida den Wetenstapens granjvr, för hwarS
af
-
6go Den 14 Mars. e. m.
afhandlande en ?rofEor sitt Embete innehafwer,
tillika mätte pabjudas, vet icke någon Lärare ivid
lllmvei-8iret sar undandraga sig, nar del begares,
gl emot beräkning privat föreläsa den honom rilhörande
Wmenssap; dock ac, om detta antingen
icke ästundas eller hans tid medgifwer, ar dessutom
halla privata ^ckioner Uti andra Wettenffapsgrenar,
sadant ingalunda bör förnekas,
De förstager Herr Lilverstolpe upgifwit l>ltt,
d c. L 6. til ftittvraturens utbredande och tilwäxt,
förtjena wisserligen den största upmarksamhet. Om
^c3clemierne8 tilgangar för närwarande medgifwa
de kostnader, som dertil erfordras, kan Ukffottet
sa mycket mindre med wisshet bestämma, som, efter
hwad allmänt bekant är, tvid begge Rikets vniver8iteler
annu felar en stor del inrättningar och
byggnader, hwilka för dem äro aldeles oumgängelige.
Men wid betraktande deraf, at Riksens Högloft.
Ständer förut anslagit medel för Lärowerkens
uphjelpande och Wettenffapernes högre odling, och
at, i synnerhet wid detta Rikmöte, ansenliga 8um^
mor blifwit anstagne för nyttiga och allmänt bakande
anstalter, synes man kunna hoppas, at elfwen
för detta wigriga ändamål af Staten fa wäm
ta något biträde, om det tarfwas, sa mycket mera
som nu, da uplysningen tyckes närma sig til
någon stags fullkomlighet, det Allmännas fördel,
med Oniver8iretcrne8 fortfarande bestånd är sa nara
och offiljagtigt förenad,
?uiEerno s. och 5. anser Utskottet innefatta
ämnen, hwilka pä werkställandr Magten ensamt
an
-
Den 14 Mars. e. m. 681
ankomma, mm förtjena ar med Riksens Ständers
underdäniga förord beledsagas.
z:o. Angående Examina.
») Wid Magistergraden. — Ar högsta lärdom
och deröfwer erhällne basta bewis böra tjena til
grund för kromonov-rättighet, ar, efter Utffortets
tanka, äfwen sa rättwist af Författaren ytlradt,
som hans Förstag ar grunvcligt, det anralet af
kiomovenäi ej bör wara för stort, och at clispenser
aldrig böra, pa Lärdomens och ffickligherens bekostnad,
fa äga rum. Ucffottet tror derföre denna
böra bifallas, likwäl med det tillägg, ar i likhet
med rättigheten för Prästmän, hwilka uci UaLtoiLl-lLxamin-l
fatt mindre fördelagciga betyg,
tilstand matte lemnäs för de excluclerasie Lanäiclaterne,
ar til en annan promotion fa a nys sig anmäla
och da undergå den sa kallade examen rjZoroLum.
Om det i lätt. b. uptagne yrkande, at alla
examina borde st'e för öppna dörrar bifalles, anser
Utffottet den öfriga delen deraf icke behöfwa
rilstyrkas, emedan ändamalet genom det förra ffulle
mara tilrackeligen wunnet.
Den i c. förestagne examen rigorosnm
wid Utträde af ordinarie Systla, ffulle wisferligm
kunNa medföra god werkan; men at arerförwisa
Sökanden til Hcaäemien wore wäl icke lämpeligr,
och ar förekalla honom lil ny examen wid OolieAium,
ffulle kunna af flere anledningar wara betänkeligu
4:0 An
-
L82 Den 14 Mars. e. m.
4:0. Angäende /ic^stemista konstitutionerna.
Ulstottet tror sig icke böra med sitt til,dyrkande
beledsaga Herr silverstolpes ?ro^cl, at Hcaclern
jernes Lonstitutioner nu stulle, pa dejsa Werks
bekostnad, tryckas. De arv genom en sa stor mängd
af Kongl. Mast och /icaclsmiernes LantLlerer widtagne
Författningar ändrade, förklarade och ökade,
at blotta constitutionerne icke skulle kunna medföra
synnerliga uplysningar. At äfwen trycka dessa mangfaldiga
tillagg skulle utgöra ett gansta widlyfcigt
Werk, hwars förläggande stulle beswära /icaciemiernes
^onäer med en betydlig kostnad, emedan
förmodligen gansta fa köpare dertil funnos. Lönstitutionerne
äro defiutom at tilga wid Oniversiteterne,
och kunna der bäde läsas och afstrifwas af
hwem det astundar: men i händelse någon enskild
Person stulle wilja pa sin bekostnad och förlag lata
trycka dem, anser Utstotrec sadanr ej allenast wara
tillarligt, utan äfwen berömwärdt; och om emedlertid
i allmänna Tidningar utsattes en belöning,
pa sätt Herr Silverstolpe föreslagit, för det bästa
1'rojel til ^cLäemista Lonstitutioner, stulle man
kunna wanta flere wigtige och nyttige uplysningar
i ämnet, hwilka, wid nuwarande Lonscliutioners
omarbetning, bör komma under en noggran pröfning.
Gpmnasior sch Scholor.
Herr Silverstolpe yrkar, at den nu warande
Schöl - ordningen genast matte uphäswas. Utskottet
anser det likwäl wara berankeligr, at uphafwa
en gällande Lag, innan någon ny hunnit utarberas
och i stället antagas. Wal inser Ucstottet
de brister som finnas i den nya Schol-Ordningen,
m.n Utstvttet tror den icke eller wara utan all förtjenst.
Den 14 Mars. e. m. 63 z
tjenst. Den ar detzutom stadgad blott för 5 ar
pä prof, med uttryckelig befallning til Biffoparne,
at inom den tiden inkomma til Kongl. Majt med
de anmärkningar deremot, hwartil erfarenheten kan
föranleda. Dä Biffoparne häröfwer inhämta wederbörandes
uplysningar och tankar, bör man deraf
wänta just de resultat, dem Herr Silverstolpe
synes önffa och äsyfta; men hwad Utffottet ffulle
förestä, är at Riksens Högloft. Ständer wille hos
Kongl. Mant i underdänighet anhälla, det täcktes
Kongl. Mant i Räder, medelst DeH Langlie-Styrelse,
föranstalta, at genom ffickelige och wid Läro-Werken
wäne personer, emedlertid författades
tjenlige, pahande och trl Studiernes fortsättning
wid ^caclemien lämpade Läroböcker wid Scholar
och Gymnasier, hwilka pä samma tid kunde wara
färdige lil nyttjande och bruk, som en förbättrad
Schöl-Ordning antages. Utffottet tror, at
utom sadane allmänt killärne, mot ändamälet fwarande
Läroböcker, Rikets underwisnings-anstalter
aldrig kunna winna den fullkomlighet som wederhör,
Land-Scholar.
Lika med Herr Silverstolpe anser Utffottet deras
inrättande och utwidgning böra pä alr uptänkeligt
sätt befrämjas, upmunrras och underlättas.
Nyttan deraf ar sä stor och pätaglig, at den icke
behöfwer bewisas. I sammanhang härmed tror
Utffottet det wara nödigt, ac nämna någor om
Stads-Scholor, Herr Silverstolpe anser dem böra
undergå en sädan förändring, ar underwisningen
riktades pa andra fcr.mal, än efter nu gällande söre
-
684 Den 14 Mars. e. m.
reffrifter. Utffottet medgifwer gerna, ak siere förändringar
och förbättringar här wörö nödige, men
tror ock, at i flere Städer något flags lärde Schölor
böra bibehällas. För närwarande torde barn
af Srads-Jnnewänare, som äro minst bemedlade,
i synnerhet förtjena upmärksamhet. Da fraga är
vm underwisning och bildning, äro kanffe detze de
mäst wanlottade af alla i hesa Riket; och Utffottet
får derföre wördsammeligen tilstyrka framförandet
af den underdåniga önffan hos Kongl. Maj:t, at
genom wederbörande Embetsmän, Stadernes Jnwänare
upmuntrades at med möjligaste första widraga
sädane steg til Fattig-Scholors inrättning, som
ril ändamälet kunna wara ledande.
De föreflagne Allmänna förändringarne, såsom
uphäfwande af (i-unrlers-Gillet och detz befattning
med inseendet öfwer Laro- och Schol-Jnrättningen,
samt Beredning för Allmänna Upfostrings-Werket,
med detz Organisation, torde nu mera icke komma
i fraga, sedan Kongl. Mast genom Detz den 2z
October sistlidet ar i Nader utfärdade Ordning för
Detz Lrmtrli-styrelse föreffrifwit hwad i detza afseenLen
hädanefter iakttagas bör.
Siuteligen får Utffottet hemställa, om icke, jemte
öfwerlemnande til Kongl. Majus Nådiga pröfning,
af Herr Silverstolpe Förslag i hela sin widd
en underdånig framställning kunde göras, om nödwändigheten,
ar genom kunnige och crfarne Män
lata undersöka Laro-Werkens närwarande Ulftand,
och at kraftigt upmuntra alla Tänkare at sytzelfätra
sig med ämnet, pä det detza inrättningar kunde
erhålla et efter tidens uplysning mera lämpadt skick.
Dock
Den 14 Mars. e. m. 635
Dock warder detta alt til Riksens Högloft. Stan»
ders eget godtfinnande ^vördsammeligen öfwerlemnadt,
rillika med en Ledamots särskildta yttrande.
Stockholm den 7 Mars 1310.
Pä Högloft. Ridderskapets Pä Högwördige Präoch
Adelns magnar ste-Standets magnar
koll. 6. Oxens^snia. Larl ^oli. linos.
Pä Wallofl. Borgare» Pa Hederwarda BondeStandets
magnar Ständers magnar
6. k- Lcliöulrorr. 8. Lriclrsson.
k. k- dletrel.
Afstrist.
Da Högloft. Utskottet täckts infordra mina
tankar rörande möjeliga förbättringar i Rikets Upsvstrings-Werk,
anhäller jag at fa aflemna följande
anmärkningar, under förbehåll af Utskottets benägna
öfmerseende med de brister i framställningssättet,
som äro en följd af en genom trägna göromål
inskränkt tid til deras sammanfattande. Jag
mil först fästa mig wid de högre Läro-Werken eller
de sa kallade
Luiversiteter.
Da alla andra Lagar och Författningar, just
genom sin natur ar wara Lagar blifwit kungjorde,
hafwa de Hcackemiske Loristttulioneme alt hittilsdags
warit en hemlighet för alla andra, an de som
haft at befatta sig med /icLclemlernes styrelse. Dä
likwäl jag haft tilfälle at öfwerse och granska dem,
har jag blifwit öfwerkygad, at de ej mera äro passan
-
686 Den 14 Macs. e. m.
de efter tidens behof, utan behöfwa helt och hället
omarbetas ur den Plan, at alr det straaktiga
derutur matte utrensas, och Lärdomens befordran
fattas säfom Vnivc-r8itt-ten8 hufwudföremal. Der»
tvid kommer i betraktande:
1:0. Deras Oeconomiska inrättning. Nar
man undersöker alla de göromål som den
liemiffa Oscouomien tilstyndar Profetzorerne, Lur»
^ersrii, Luratelen öfwer Ltip^n6ier, Upgifwande af
Förflag dertil, samt deras bortgiswande, och framför
alt den ^cs^cmiffa juri8äicki»Ni,-n, mäste man un»
dra, huru någon Lärare kan hafwa tid öfrig at hal»
ia sina LcLtiouc-r, an mer at sjelf studera.
Om man ej stulle göra afseende pa den tid
alla Vesta göromål borttaga, hwilket dock i fjelfwa
merker är en gansta betydlig sak, bör man dock påminna
sig, at alla Vesta göromål aro i högsta grad
KeteroZen» fran alla lärda yrken. En sann Lard
har föga Mtel-e88e för dem, och om mtLre886t för
dem hos en Lärd waknar, ar det gerna flut med
lärdomen och wecenstapsnitet. Destucom inleda Veste
göromäl Profeflorerne Uti inbördes oenighet i afseende
pä Llic-Nter, l ensidighet wid sin befattning
med ungdomen, i en begärelse at blanda sig i en
upsigt, som wid Ouiver8ttLtet ej bör 0Xi8ler^, i en
flags Lycksökare-anda och et beroende af Statens
pollista ställning, hwilken wid deras arbeten för
wettenstaperne aldrig bör komma i beräkning; men
genom sin inflytelse pa In6ivicluer altid mycket bi»
draga ar qwäfwa wettenstaps interc-8«et. Det ar
wigtigt at ^caclemiste Lärare matte sättas i tilstand
at wara blott Lärde och Lärare. All annan befattning
-
Den 14 Mars. e. m. 687
ning skadar dem och Staten. Den ^csZemista
kurisäickionen, el stort krivilezium i den tid dm
inrättades, kärt för bisrgreberne, och kanske nödigt
dä Lagstipningen i allmänhet war mindre stadgad
an nn, är för det närwarande en stada bade för
dem som den utöfwa och dem som lyda derunder.
Jag anhäller ödmjukeligen, at Högloft. Utstvtrec täcktes
til Riksens Ständer hemställa, om icke de hos
Kongl. Mant wille yttra sin underdåniga önstan,
at vmversitetcn pä något sätt matte befrias ifrän
dessa för Lärdomen främmande göromäl. Medlen
dertil äro ej swära at finna. De Occonomista ärenderne
kunna ställas under särskild Vireckion: )uiis6l^!onen
kan aldeles uphäfwas, och Allmänna
Lagen och der deri förestrifne Rättegångssätt äfwen
för Acaclemiernes Medlemmar göras gällande.
2:0. Underwisningens inrättning. Jag har
förflagswis hörr nämnas, ar underwisningen borde
lemnäs oafbrutet genom hela aret, såsom Utrikes.
Man bör ej antaga, at alt hwad som pahar Utrikes,
pahar här; hwilan under Sommarferierne är
lika nödig för Lärare som för Lärjungar. Ulomdetz
pä det afstånd Lärjungar wid wi
stas
ifrän Föräldrar, behöfwa de merendels hwart
är af Oeconomista stäl pä nägon liv resa hem.
Deremot kunde Wimer-Ferierne förfwinna, åtminstone
förkortas til blott öfwer den egenceliga Julhelgen.
Med ätta mänaders arbete kan mycket och
alt winnås, allenast arbetet ar wäl inrattadt, och
Studenter som klaga ar de ligga af sig under Ferierne,
gifwa mig misstänka, ar ej wara rälta Scudenler-
Nödwandigare äro följande omständigheter»
, L)At
688 Den 14 Mars. e. M4
s) At den ffrä-princii^n Malte uphäfwas, at
hwar Lärare får underwisa blott i den wett.nffap
han sörestär. Hwarje wettenstapsgren bör otwifwelagtigt
hafwa en Lärare, sa ar tilfälle til under»
wisning ej ma fattas, och denne Lärare bör owilkorligen
wara förbunden at publics läsa öfwer sin
wettenstap; men der bör äfwen wara hwar och en
tillåtit, at pckvatim läsa öfwer hwad wettenffap han
behagar. Endast derigenom upkommer taflan emellan
Lärarne, hälst som, dä de privata l^eckionerns
af ähörarnr betalas, Lärarnes interesse retar hans
bemödande, ac läsa wäl. Med den nu warande
inonopoliffa inrättningen läser han sä flarfwagtigt
han behagar, ty Lärjungen beror as honom schäf
honom ensam i den Lxumen, han för sin framtida
fortkomst mäste taga. Exemplen wid ^cröemierne
bewisa, at de derwarande Lärare strängt hälla hand
öfwer bibehäilandet af detta krivileZMm, och man
har der sett In^uisitioner efter Bilärare anställas,
likasom inom Handtwerk jagten efter Fuffare. Wil
man med alfware, at wettcnffaperne stola sä godt
som möjligt är läras, mäste det ste igenom täflan.
För öfrigt är denna inrättning enlig med den enda
princip för Lärdom, fullkomlig frihet, och grundad
deri, ar wemnstaperne med hwarandra stä L
det sammanhang, ac den som studerat en gren deraf,
nödwändigt mäste känna flere.
b) De ^cnclsmista kibliotlmken, Instrumentsamlingar,
laboratorier m. m. böra kraftigt understödjas
och uphjelpas. Fä af de Lärde äro nog wäl
lönade, at sjelfwe kunna bestä tilräckeligt böcker m. m.
Medel til detza Inrättningars understöd kunna finnas,
allenast tilgängarne ratt anwändas.
c) Det
Dett 14 Mars- ^ m. 689
c) Det wore ival, om Regeringen med hemling
pensiouor belönade vem, hwilka genom b-c-Hiottei-
och utgifua Böcker Utnrärkte sig. Denna inrättning
har hufwudsakeligen werkat de Tysta Oniversileterx
och i synnerhet Göttingens godhet och
rycktbarhek
6)
En (7^88!, borde anlaggas til förlag för dr
^caäk-mista Lärare, som wille Utgifwa strikker. Fä
hafwa råd at pä winst och förlust urgifwa böcker,
da ersättningen icke annat an långsamt kan inkomma-
Deremot behöfwcr en sadan t-'a88-r ei wara
stor. Den underhåller sig sjelf, när Bokens
första försäljning ältid stulle ga kil ersätt
ning
med Sex proLent8 ränta. Författaren kunde
räkna pä winst utan ri8gue.
d De tärde borde nyttjas l Embeten och Statens
Ärender, der deras kunstaper äro anwändbare.
Mänga befattningar finnas, der det wvre af wigt,
at de Lärdas högre Ljus anwändcs. I synnerhet
gäller detta i afseende pa ^uricligu«, alla befattningar
der marhematista och mechanista kunstaper
komma i fräga, samt kännedom af Stats-läran
kan anwändaö. Hade de Lärde en utsigt at sträcka
sin werksamhel til en högre rymd än blotta underwisningen,
stulle de bertil wissertigen wända sit
bemödande, och om deras ryckte säsom lärare betedde
deras framgång, wvre ver en ny retelse at
Utmärka sig
kj
De tärde borde Utsändas med KNssioner
pä en bestämd tid, för at vpna eller öka commu
nics
Sjette
Bandet. N:v 44-
6SV Den 14 Mäcs. e. m.
mcationen med Utlgndsta larda. Detta sätt wore
uran twifwel der minst kostsamma ar lara dem
resa utrikes, och tillika del beqwämaste at staffa
Vem recommenästioner i de lander dit de reste.
z:o. Nar salunda en litterat anda infördes i
Vet hela, borde ätstillige äetailler derefter rattas.
En total förändring med Examina kan ej ännu förestås,
men följande förändringar torde genast kunna
göras.
») Wid Magister-Graden. Den ratta krinclpen
more ofelbart, at hwar och en, sa snart han
aflagt wederbörliga Lärdoms-prof, för Magister
förklarades. Men da ärstillige besordringS-rättigheter
i wärl Land aro förenade med denna Grad,
ar nödigt at Författningar mätte finnas, som hinLra
at ej densamma all för latt winnes. Jag kan
ej föreställa mig nägon annan dertil tjenlig Lontroll
an exclusionerne, hwarmed bör följa at ej antalet
af dem, som promoveras, matte wara altför stort.
Wid Upsala Hcsäemie synes mig 50 wara tilräckeligt,
ty ingen ting är wunnet, om lättheten at
sä befordrings-tour blifwer för stor. De ostickeligaste
öfwer 50 böra cxcluäeras och äispenser aldrig
gifwas. De exclucieraäe böra ej fa köpa sig
ril Graden, utan ma långt heldre, emedan de aflagt
alla 8x>ecimms, el Tjenstår i ansöknings-wäg,
Vem tildelas.
b) Alla Lxamina i alla kaculteter borde sä fä
förändras, ar de ste för öpna Vörrar. Hwar vch
en som i en kacultet erhållit Graden, bör aga rätt
Kl examinera. Derwid arv manne ytterliga mitz
brnk
-
Den 14 Mars. e. m. 691
bruk möjliga. Det ena/ ar någon examiimrsnäe
gör obehöriga frågor / det andra/ ar en exgminernnäL,
som öfwerenskommit med exLmioanäen, uppehäller
andra. Detta kan hjelpas, dels derigenom, at
Lx^men hålles i kaeultötens öfwerwaro, under Oecani
moderation, dels at hwar Lxammeranäe tillätes
allenast ett witzt inskränkt antal frägor, och fluteligen
at bgcultLten ensam dömer öfwer den examinerades
stickelighet, hwarföre de wanliga lentawina
hos ordinarie Lxaminatorer äro högst nödwandige.
c) Lolle^ii Lxkrmina böra skärpas. fanste more
bast at för första inskrifningen i ett Werk, den
Examen, som nu afiägges, borde anses tilräckelig»
Men innan nägon / i synnerhet en jurist, ffulle fä
befordras til ett werkligt Embete, såsom orcknaris
syhla, förordnande til Domare rc>, borde han aflägga
en ny examen ri^oromm. ynglingen nödgades
da under sin öfningStid, jemte praxis, äfwen
studera. Endast denna Författning ffulle kan»
ffe wara tilräckelig, at förekomma Ungdomens för
hastiga befordran, och Vet sjelf-förtroende hwarmed
ware unge Skrifware uphäfwa sig och yrka sin
skicklighet til de wigtigaste befattningar: det ffulle
werka, at ware Embetsman ej lärde sig allenast
öfning och färdighet, uran äfwen werkelig kuns
skap och konsten at tänka och pröfwa.
4:0. Öm de ^caäemiffa donstitutionerna, hwilket
synes nödwändigt, skola omarbetas, bör föregå:
1:0. At de nu warande kryckas: 2:0. At ett Ars
lid Utsättes, inom hwilkeu til den Lcclesmstiyus
Stats - 8ecretersren Förstag lil Nya Lonstitutiynec
fä insändas, at evncurrer» om m ptsatt belöning
692 Den 14 Mars. e. m.
för det bästa; z:o. At efter den tidens förlopp ett
(^ommittLs nedfärres, sorn sammansatt af Embetsman
och Lärare, lika manga af hwar
dera
staget, pröfwade de inlemnade Skrifterne och
utdelade belöningen; 4:0. Ac denna (lommMe sedan
inom en bestämd rid marberade de nya Lon8tirutionerns,
hwilka genast ffulle tryckas; ;:o. Ett halft
ärs tid stnlle sedan lemnäs Allmänheten, at med
anmärkningar wid Verra Förflag til kccl--8>38ti(jus
Stats-Seci-eterLrsn inkomma, hwarefter han Utarbetade
der Förflag, som ril Konungens pröfning
och stadfästande borde framläggas. De ofwanföre
förestagne förändringar kunde imil dest xrovisorjstk
pabjudas.
Gymnasier och Scholae.
För deras framrida förbättring känner jag al.
lenast en urwäg. Den nu warande Schole-Ordningen
önstade jag marte genast aldeles uphäfwas,
och at der updrages Bistoparne, at tils widare
hwar och en inom sitt Stift, i samråd med Lararena,
störa Scholarne, och ril nästa Riksdag wara
färdige med sina Förstag lil en förbättrad inrättning
för Scholarne.
At Scholarne böra fattas i commurncmioir
med t5nivei-8ikerer, är owedersageligt, men sättet
och denna saks utarbetande i alla sima ämelie-,-kan
ej beswära Riksens Ständer. Mädan afScholeOrdningens
uphäfwande synes mig wara ingen. Der
Bistoppen derom lade sin winning, stulte underwisning
förbarrras: pa andra ställen kunde det aldrig
komma ar ga sämre an nu. En waraktig
förbättring kan efter min vfwertygelse ej göras,
uran
Den 14 Mars. e. m. 69;
Akan sedan til och med de lägsta Schole-Lärare
fatt »plysa om de cl^Lillc-r, som endast de känna.
Alla l-vminittecr, som ej derifrån hämta sina första
uplysningar, ej af vem lara pröfwa sina Förslag,
kunna ej med säkerhet förestå någon förbättring.
Bistopparne aro deremot i tilstand at lätt
kanna alla äetgiU^r, när de nödsakas at derom med
Lararena öfwerenskomma. Bistopparne kunna äfrven
lättast contercrL med Universiteten, huru,
efter Oniversitetens inraltning och behof, Scholarus
böra lampas.
Land - Scholae
Mäste för hela Landet inrättas; sadanr kan
ej ffe utan öfwerenskommelse med Allmogen, och
Bistopparne samt Landshöfdingarne böra anbefallas,
at dertil coneurrers. Man bör hoppas at Allmogen
nu inser nyttan af denna Inrättning, och
för sina Barns odling ej undandraga sig en ringa
utgift. Såsom Mönster för sadane Lands-Schölar,
kan jag nämna den, som i Kumla i Nerike
är inrättad af nu mera Biskopen Doctor Rosenstein.
Allmänna förändringar härtil bidragande:
1:0. OnceUers. Gillet bör uphöra, sedan en
riy Stats-Lecretsrare blifwit inrättad för UpfostringsArender.
2:0. Denna Stats-Zearetersre bör fä en Beredning
af 4, som Konungen tilsätter, 2 ^caäemista
sch 2 Schole- Lärare, de 4 sista ambulatoriffa ärligen.
z:o. Denna Beredning bör gransta atta mäl
in
-
594 Den 14 Mars. e. m.
innan de föredragas, bör föreflä förbättringar och
emottaga Förslag.
k' 4:0. Dvä af de beständige Ledamörerne böra,
ester uprättad Ordning, visiten a?!a Rikets Lä»
romert, undersöka deras nuwarande inrättning, och
genom Landshöfding och Biskop underhandla om
de redan anlagdes förbättring, och anläggningen af
nya, i synnerhet Land-Scholae.
5:0. För denna Beredning bör en tid bestämmas,
inom hwilken den bör hafwa sin Ksvision
af Upfostrings-Werten färdig, jemte sina Förs
flag til förbättringar deri.
Om en sann liberalitet skall befordras, bör äfwen
uphäfwas den InKpLäiion, den förra Kvnun»
gen gaf Lamellers-Gillet öfwer enskildca Schole»
Inrättningar och Informationer i Hus. Den sed»
Aare är ett inträng i min borgerliga säkerhet, och
innefattar en omsorg som ej tilhör Regeringen, och
ej aLH«rÄ8 af någon annan styrelse, anden, som
rinder en wärdig pretext mil nästa sig in ar wa»
ra Lolles mästare. Slutligen bör kungöras, ar
det stär hwar och en fritt, ar hwar som helst halla
I.<Qioner och underwisa i hwad kunskaps»gren som
Hälst, der han kan fa åhörare; Ett mihbruk deraf
kan ej hända, ur der skäl ar irrläror, som uppenbart
predikas, ej äro farlige. Löjets och?olicer>3
upW afböja dem tilräckeligr; men friheten, som föder
taflan, är det enda säkra befordringsmedlet för
kunskapsodlingen.
Slmeligen fär jag utbedja mig Högloft. Uts
stod
Den 14 Mars. e. m. 695
ssottets ursägt för den bestämdaton, hwarmed jag
förestagit äkssilliga förändringar. Högloft. Urssotret
täcktes finna, at alla mina Förstag gä ut pä
en långsam reform, som tillärer och befordrar en
noga granssning och öfwerlaggning. Riksens Ständers
åtgärd härwid kan aldrig blifwa annat, än
ac yttra underdäniga önssningar, och jag är öfwerrygad,
at åtminstone i betraktande af mina afsigrer,
Riksens Ständers önssningar ssola instämma
med dem jag här i ödmjukhet wagat framföra.
6. Lilverstolpe»
Likheten med det til Utssottel inlemnade O.iZinal
bestyrker
Lx Otstcio
k. Metref.
Irsnsumt af protocollet, hället hos Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Beswärs-
och OecouomisL-Utssorr den 25
Februarii 1310.
Herr Prosten voQor l^nög inlemnade til krotocollec
följande anförande:
"Det wigtiga ämnet om förbättring i Rikets
Lärowerk, hwarwid Högloft. Utssottets upmärksamhet
genom det af Herr I^eÄoi? Lilverstolpe jngifne
^lemoriLl blifwit fästad, förtjenar wisserligen
ett ömt behjertande och en alfwarlig handläggning.
Denna sak är likwäl af en sa widstrackt omfattning,
696 Den 14 Mars. e. m.
nina, at, utan inhämtad noggrannare kännedom af
F'rfatkningarne och d^ras handhafwande hittils,
uran öfwecsigr af det hela, man latt ffulle missta-,
ga sig om stallet at afhjelpa de synbare bristerne.
T oebwarfwers uplysning har i alla länder päkallat
vinranka om Upfostrings-Werkets förbätt?
ring. K.asrfuila snillen hafwa har funnit ett falt
för sin forffnings anda och sin werkfamhet. De
h äva uroredt den sä allmänna som grundade öfvx
'ygelsen, ar en förbättring ar oumgängeligen
nöowandig. De hafwa läflar ar framlägga grun»
Ler lör Uppfostrings-läran, upgifwa nya Planer,
Råd och Anwisningar; men ngr der kommit lil
werkstailigheren, hafwa tänkesätten blifwit mycket
pclade. Förändringar, af hwilka man lofwar fig
al-lr, hafwa misslyckats, funnits otilrackelige och förkastats.
Afwen af desse missöden kunna nytrige
Lärdomar hämtas. Der wore önffeligr, at i wart
Fädernesland, genom denna erfarenhet de misstag
kunde undwikas, som annorstädes haft swära följder,
och at provisoriske Förändringar, som hos
oss ffulle pröfwas nyttige, mätte med den försigtighet
widragas, at icke, genom en owar sam och för
tidig rubbning i sjelfwa inrättningarnas ori;3M8Ltlon,
veras kraft förstappades, ar werka til der ändamål,
för hwilker de blifwit stiftade.
Da det upgifna Förflaget gär ut pä en längsam
retoim, svin rilläcer och befordrar en noga
granffning och öfwerläggning, torde upmärkfamheten
pä de brister, som uptackas i de hitintils widtagne
författningar, böra förenas med omtankan
ar kunna satta något bättre i stället, och at detta
bättre
Den 14 Mars. e. m. 697
bättre icke medförde nya swärigheter, eller pä annat
satt kunde mitzbrukas.
När man erinrar sig at Upsala eLcsäemics don»
stitutioner upsattes af ^xel Oxens^erns och jobLN
Skatte 162;, och ä nyv Kfwersedde 1655 stadgades
af K. LMd 6081/^, kan man stuta lil deras
warde för sin rid, da de imil denna dag kunnat
wara något brukbare, och man stal icke et ögonblick
undra, at et sa förändradt tidernas stick
fordrar, at de efter 152 är omarbetas. Denna
enstan, yttrad ofta tilförene, torde, af Riksens
Högloft. Ständer framförd, winna wär milde Konungs
Nädiga bifall, och genom dest wisa försorg
bast winna sin fullbordan, da witzerligen medel torde
utses, at de erhålla et med deras andamäl och
tidens kraf öfverensstämmande stick. Jag bekänner
ar jag icke ager nog kännedom om ^csäcmiernes
Oeconomi? och ^urisälökion, för at kunna dömma,
huruwida Professorernes mödor wid Veste, med den
egenteliga Lärdomen icke sammanhängande göromål
kunde lindras; men det är min öfwertygelse, at inseendet
öfwer Ungdomens upförande bereder Lärare
rilfälle at werka pa de Studerandes sedlighet, och
ar tillynen öfwer ^cLäewicines medels anwändande
nu ar updragen at dem, hwilka med det största
interesse för Stiftelsernas ändamål och Wettenstapernas
fortkomst förena tilfäliet, at kunna oafbrutet
följa sakernes gang. Fördelad pa flere, blir omsorgen
mindre tung, och de njura icke derföre särskildt
Arfwode, som eljest stulle bekostas. Säsom
detta detzutom hörer til de wid eoustitulionern33
omarbetning förekommande öfwerläggnings^ämnen,
lärer destförinnan ingen förändring kunna wrdtagas.
693 Den 14 Mars. e. m.
Det lärer icke wara en Hcaöemiff Lärare förmenade,
at med enskild handledning gagna Ungdomen i de
wettenffapsdelar, hwari hans biträde begares- Men
dä hwar wettenffap orwifwelaktigt bör hafwa sin
Lärare, torde deraf följa, at den Läraren är owilkorligt
förbunden icke blott at läsa public? i denna
wettenffap, utan ock at arbeta i densamma, för
at följa sin tids framsteg, och förnämligast med råd
och anwisningar bista de ynglingar, som hafwa
Lust och skicklighet för hans egenteliga yrke. Skulle
hogen at förtjena litet mer ^»lleZH-penningar inleda
Läraren i andra ämnen, kunde handa, at det
icke wore hans wmenffaps båtnad. Jag tilstär
at jag icke kanner nagra inguisaioner efter Bilärare
wid /tcaäomiei-ne, ffulle de finnas, borde de
ivifit uphöra. En berömd ^c-^emijk Lärare med
en icke wänlig pol^Kistoriff kunskap, som bade offentligen
och cnffildt underwisade i flere Lärdomsdelar,
när det behöfdes, möttes icke af hindren i
förra Författningarne. Man tilläde altid ril hans
loford, at han icke asidofatte sic egemeliga kali, utan
dref det förnämligast, och det wore endast under
Det wilkoret, fom en widsträcktare underwisnings»
möda wore berömwärd.
Hwad LXLMML i allinänhet angar, anser jag
dem, ehuru oumgängeliga, dock altid för mindre
fullkomliga prof pa en Hnglings framsteg och fnilke-förmaga.
En större presence ckespnt, dristighet
och ofta en lyckträsf kunna göra, ar de aflöpa bättre
för en, än för en annan af lika eller större skicklighet.
I synnerhet ffulle det lemna rum för mitzbruk,
om, såsom det föreslås, hwar och en promoverali
kunds anmäla sig ar examinera. Deremot
-
Den 14 Mars. e. m. 699
mot da den ordentlige Läraren, som genom enstildre
samtal i forwäg larc kanna en ynglings framsteg,
och ar i tilfälle at bedöma dest flit, äfweni of»
fenreligen undersöker och bestämmer dest kunffapsgrad,
kan han bäst utröna, huruwida den som
exuminerÄS blott l minnet fattat nägra af wetten»
stapens öctLiUer, eller sä inhämtat dest grunder, at
han kan arbeta sjelf i wecrenssapen. Der more
nyttigt, at wid 8tipen6ii Lxainiiur de som njuta det»
ta understöd egenteligen förhördes i de stycken, som
de wid ckerminens början angifwit sig at wilja idka,
och således redowiste hwad framsteg de gjort
och huru de anwändt sin tid. At intyg om bästa
kunffaper utgöra grunden för kiomolions-rattigher,
at Lamina offenteligen anställas, at antalet pä dem
som xr-omoverrrs icke utsträckes öfwer sin stadgade
gräns, at ckisyöngkltioner pä stickligares bekostnad
icke tillätes, arv yrkanden, som förtjena at billiqaS
och antagas. Det öfriga som i sammanhang här»
med anmärkes, torde til en del icke höra til detta
IWotts befattning, tilen del icke stä med det egen»
teliga Underwisnings» Merker i närmaste sammanhang.
Der wore obilligt al neka, det ifrän wära
Gymnasier och Scholae utgätt mänga som lagt widare
grund för sina Studier, än wid x-ivat under»
wisning gemenligen erhälles, och at Fäderneslandets
hedrande och nyttige Män med tacksamhet erkänt
hwad de wid Vesta Läro-Werk för sina högre framsteg
wunnit. Man kan icke mistkänna i den nya
Schöl »Ordningen den afsigt, at öpna tilfälle för
inhämtande af allmänt nyttiga medborgerliga kunffaper,
äfwen för dem, som icke eMleligeri stuve»
7oo Den 14 Mars. e. m.
ra. Dä detta fordrar Jnrättningarnes utwidgandc,
och derwid äfwen af bristande tilgangar torde
möra hstwcr, da för sältet til werkställighet
först efter inhämtade upgifter ifrån orterna en gemensam
Plan kan upställas och bristerne afhjelpas,
aro anmärkningar wid Schöl- Ordningen anbefallde
at af wederbörande Lpboier och Lonsistorier
afgifwas. At dehförrinnan inga i pröfning af det
som harwid kunde anföras, skulle inleda Högloft.
Utskottet i widlyftiga stanler, som icke wore egentliga
Riksdags-ämnen, och icke utan närmare kännedom
kunde rätt bedömas.
L. 4- l^nös.
Dt supra. Lx ?rotocoIIc>
k. Netrel.
Högloft. Ridderssapet och Adeln åtskiljdes klockan
6.
In ?rorocolIl
6. 8 il vers tolpe.
Thorsdagen den 15 Mars.
rienum kl. 5 eftermiddagen.
Under Herr Grefwens och Landtmarskalkens
fränwaro förde Grefwe Dela clarcke, ä-icob, order.
Riddarhus-Utfforrer hade inlemnat er för 6s.
noral Dieutenanken M. M- Herr /^6lercreutL Utfärdadt
Friherrligt Diplom, jemte intygande at alla
lil lmroäuÄion nödige prDLtaucla wore fullgjorda,
hwarföre Herr Grefwen och Ordföranden nu begärde
-
Den 15 Mars. 701
gärde Högloft. Ridderstapets och Adelns bifall til
deft intmöuce-ran-le; i följe hwaraf och da detta be»
wiljades, Friherrliga Ätten /icllercreutL, under N:o
ZZI ä Riddarhuset blef introducera^.
Föredrogs a nyo Stats- samt Allmänna Be»
smars- och Occonomie Ukstottens den ; Februaril
pä bordet lagde Betänkande, sa wäl som de för»
enade Utstottens den i z Mars pa bordet lagde ?ro^
tocolls-Utdrag af den
rande Allmänna ^aZÄLius-Inrättningen.
Herr Lcbmitterlov, IdenninA Lbri8
ti ÄN, hade ingiswit et Lekamen, hwilkeruplästes,
sa lydande:
Sedan Spannmälen pä en gäng sä märkbart
fallit och Utstylderne til Staten stola flerdubblas,
torde en flik utsigt för framtiden förtjena alla tänkande
Medborgares upmärksamhet. Dä Landkmannen
icke fär sälja sin Säd, hwarmed stall han betala
sina statler? Nägra Lispund Kött, Ost och
Smör, i högt pris, af brist pä Sill, göra icke
tilfyllest. Ingen mä wara sä obillig ar fordra et
altför öfwerdrifwir Spannmäls-pris, det wil säga,
8 ä 9 och 10 R:d. Lanco för en Tunna Räg, likasom
under den olyckliga krigstiden; ty behofwet
eller bristen af en wara stall alcid stegra dest pris,
men ockfä torde det anses billigt, at Landtmannen
vnstar fä den waran skäligen betalt, som blifwer
det hufwudsakliga medlet, hwarigenonr han sattes i
tilständ at upfylla Statens behof. — Nägon torde
fräga, hwilkel pris skulle blifwa sta >gt? jag swarar
: der efter hwarje orts Markegång. Men när
722 Den 15 Mars.
ingen behöfwer köpa under en tid, dä med cn o«
manligt god störd marc Laud allmänt blifwit wälsignadt,
hwar stal! Landtmannen taga wägen med
sin Spannmål? Kronan behöfwer den icke under
Fredstider. Af behof om penningar wägras dee
säkraste bypowelc som katt winnås. Penningebristen
nekar boncl til , och det gifweS
Medlemmar i Samhället sä kortsynte för tilkommande
behof och sa föga underwifade af forntida
öden, der Krono-^Z^inei- «oo mindre nyttige in»
rättningar, åtminstone af cn umbärlig bestassenhee.
Lat desse gagnande Förrådshus förfalla eller uphvra:
lät Köpmannen med något stags winst fä införa
utlandst Spannemal, och wi stola nog sene
beklaga följderne; ja, ingen Bewillnings» Förordning
, den mä wara grundad pä hwad Lslculer och
iLdeller som halst, stall mora en upkvmmande brist
af bewiljade Utstylder til Staten, hwilken brist blifwer
en oundwiklig följd, när Landtmannen saknar
möjlighet til ali Spannmals-affattning.
Det war genom?lkerbruket^uphjelpande, som
Den store Statsmannen 8ull^ äterlifwade Frankrikes
aftynade krafter. Da wärk Riksmöte i synnerhet
warit markwardigr af dest längwarighet och
en lust för nya omstapelser, och dä alla Fosterlandets
fanna wänner böra önsta et snart och lyckligt
arendernes flut, latom ost icke, mine Herrar! åtminstone
i et det wigtigaste ämnet altför mycket
bradsta, jag menar pä der sätt, ar wi förfela möjLigheten,
huru Utstylderne til Staten stola kunna
utgä. Hwad medel bertil, om Landtmannen sättes
umr tilständ at offra til fulla behof pä Fäderneslandets
altare? Huru staff hqn fä penningar,
sm
Den 15 Mars. 70Z
vm han ej får afsätta sin Spannmål? Lrmguen
har tröttnat at medgifwa flere frikostiga proportioner;
men jag wagar underställa Höglofl. Ridder»
stapets och Adelns uplysta pröfning, om til del goda
andamalrts winnande icke wore möjligt, 1:0 at
i underdånighet hos Kongl. Mast begära, der en
sa hög Tnll-Afgift pä utländst Spannmåls införsel
bestämdes, at Köpmannen för en obetydelig winst,
åtminstone under innewarande owanligc rika Sädes-ar,
icke beröfwade Swensta Landtmannen en
möjelig utsigt til sin Spanmäls afsättning? 2:0
Al en hwar i närmaste Krono»^aZs?.in ester Marke,
qangs-pris finge lefwerera Nag pä et ars Oeckt
ril Kronan, man ränta?
Jag och mangs flere, pä långt afftänd fran
Sjö »Städer, skulle åtminstone finna wär räkning
wid et wilkor, som wore friwilligt, och hwarigenom
wi til nästa ar hade en r^source för wära
Utstylder.
Matte wäl inrättade Spannmåls »inlags? ineraldrig
saknas i Swea Land, och de medel, som grundlägga
deras bestånd, icke uphöra!
Denna min wördsamma underställning beder
jag ödmjukast ma de andre kexxe<ckivs Niks»Ständen
meddelas.
IckcnninA Llir. Lcbmitterlov.
Herr Grefwen och Ordföranden föreslog,
al Betänkandet punctewis til pröfning stulle
företagas, dä hwar och en wid hwarje punct ägde
ar anföra sina anmärkningar.
Up
-
724 Den 15 Mars.
Uplastrs första och andra Hrticeln af Betänk
kander.
Herr Snoilsky, (rustak, anförde till'rotocollLt
följande:
Et nödwändlgt wilkor för hwart och et Folks
sällhet och bestånd, säledes en af dess rättmätigaste
fordringar, är utan twifwel: 2lt atti- äga et för
-est behof tilräckeligt Gpannemäls-förräd, sa
fördeladt, at det af alla detz Medlemmar kan för
et jennu och skäligt pris begagnas. Betryggandet
häraf, wid alla pakommande händelser, afmihwäxt,
krig och hämmad tilförsel fran andra orter, bör
derföre wara en af de Styrandes ömaste omsorger.
Enda medlet til detta wigtiga ändamals fullkomliga
winnande är: Allmänna SpannmälsMgga2E8
inrättande pa behörigt sätt, pa de mäst
lämpeliga ställen , och under en med klokhet och
redlighet handhafd förwaltning. Sanningen häraf
bör minst kunna betwiflas i et Land, der mitzwäxt
ofta inträffar, och der, äfwen i goda är, Sädes-afkastningen
pä manga stallen ej försiar til Innewanarnes
uppehälle.
Men KlLZLLmer fordra en tilräckelig r onä ^
sa wäl til uprättande, som underhallande. Dett
8umma af 691,000 R:d. Lsn^o, som Stats- och
OeconomiL-Utffolten dertil upgifwit, otilrackelig,
äfwen efter Siffran, blir det, ännu mera genom
de berydeliga brister och afdrag, som derwid ofelbart
yppas, och hwilka kespoätive Utskotten sjelfwe
insett och medgifwit.
Desse
Den 15 Mars. 705
Desse brister och afdrag mäste i synnerhet inträffa
wid de i Färsta Artikeln af Högloft. Utskottens
Betänkande, bland de poster, som stola
utgöra vfwannämnde uptagne
297,940 N:d. såsom wärdet af de wid sistledne
-Zulii mänads början befintlige Spannemals och
kroviant-lager, som inköptes under kriger efter
sistledne ars höga pris, hwilkas sedermera inträffade
betydliga fall ansenligen minstat dessa Lagers
nu ägande wärde, och således äfwen den derpå
beräknade
En lika anledning til befarad betydlig minskning,
wisar sig med de 550,000 R:d., hwartil de
Lttelsr, som Krigs-Förwaltningen bör aflemna
til Inrättningen, äro beräknade.
Widare uprages Fordringar, til ett
8a!clo af 228,697 R:d., som til större delen härflyta
fran kemnade understöd til Spannemäl, i synnerhet
til Fahlu, Elfsborgs, Götheborgs och Carlstads
Län. Desse fordringar, da de hwarken kunnat
eller kunna med stränghet indrifwas, äro ej
at snart påräkna til nya uphandlingar, och det
är äfwen fruktanswardt, at de ril fulla beloppet
aldrig erhallas, hwilket Utskotten sjelfwe befara.
Dä derjemte nya behof i flere Landsorter torde
krafwa nya dylika undsättningar, lärer man ej
fela, om man antager, ar omkring 100,200 R:d.
altid torde ucestä i Lander, och således för klngarius-bonäen
ej wara clixxoniklL.
Den Andra Artikeln af Utskottens Betänkande
Sjette
Bandet. N:s 4;.
726 Den 15 Mars»
kande utstakar Allmänna lviLFZLms- vireQions werknings
krets och befattning. Såsom grund derföre
stadgas, at "för närwarande inskränkes klgga"r,
in6lnt-8 omfattning til förseende af hwad som er"fordras
för Flottorna och N)ärfwade Armeen
"pä Freds-Stat, samt til Uplags anskaffande, i
"fall af mistwäxt" Afwen denna instränkta omfattning
fordrar en stor och genast rörlig koml,
för ak kunna werkställas. Enligt samma Artikels
Lidra Klomem synes dertil wara ämnad endast
Z:dje delen af hela den anslagna bonäen 691,222
Rid. banco, emedan de öfrige Adelar ffulle anwändas,
dels til konä för de sa kallade Krono Sochnelolsgarinerne,
dels förräntas i Lg580r eller visconcer,
til inträffande särskilte behof. Den tredjedelen, som
til följe häraf bör af lelaZarins- vireLtiontil uphandlingen
anwandas, borde wäk utgöra 2zo,ZZz R:d.
16 H. banco, men utgör ej pä långt när denna i
alla fall otilräckeliga kumma, i anseende tik de här
ofwananförde och af Utffottett kjelfwe förutsedde flere
stora afräkningar, hwaras i synnerhet mäste
göras afseende pä den i Landet utestående redan
nämnde 8umms af minst I0O,O0O R:d. banco»
Til de för Sjö-bxpcciNio
ner nödige stäende bröviant
och Bröd-Lager i Stockholm,
Carlskrona och Götheborg
fordras en förlags-Lumn>n
af, minst s s - no,000
För Orlogs-Flottans aflönings-Stater;
för Armöens
Flotta och Larmrons. Manskap
i Stockholm, samt andre
Orm, mäste jemwäl ett
Transport 210,202
Den r§ Mars. 707
Transport 210,222 R:d. Lanes,
ansenligt Spannemäls-Lager
hällas, äfwen som ett parti
Hafre för Konungens HofochLif-Drabanr-Stall.
Utan
at beräkna den hela 8ummsn,
som til allt detta er»
fordras, mäste til HZrskoLter
äret förut altid wara at
tilgä minst r r r 75,222
Utskotten hafwa sielfwa föreslagit,
at Ladugärdslands
Krono-Brännerie skulle til
Bränwins - Branning för
lVlsAL2M8 Merkel anwändas,
hwilket wisserligen ar
nödwandigt, dels för att kunna
begagna mer eller min»
dre ffadad eller öfwerblefwen
Spannemäl, dels för at deri»
genom i sin mon, öka klar:g/in8
- Inrättningens inkomst.
Om desse nyttiga föremål
skola winnås/ bör denna
Bränwins Branning ike
ätminstone med 22,222 Tunnor
Säd, hwartil äret förur
fordras nödigt SpnmälsLager
til mältning och Gröpes
förräo, detzutom Med,
Srenkobl, til Hä
star,
nödige reparationer NINI.
hwilket allt upgär til minst l go,222
dumma 41 §.220 Mh. Lgnco?
708 Den 15 Mars.
Nar hartil lagges hwad som för Landets behof
fordras til Uplags anskaffande i fall af
mitzwärt: Dl Löner och Arfwoden för
Werkets Styrelse och Betjening: För klaZarwLBrännerie
och Bagerie-Betjening: Dl ?en8ioner
för gamla och nya LxpeÄLNLe-Staterne, samt til
underhällande af alla Kronans lvlLgL/.in3-hus, af
hwilka en del äro nog bristfällige; fä lärer wäl ingen
sanning wara ögonffenligare, än den, at alla
hartil upgifne tilgängar och konäcr äro högst o.
til räcke l ige.
Ehwad nytta de xrojeckLr-icle Rrsns Sockne,
kunna förskaffa Landet, hwilker i fall
de nägonsin komma at inrättas, tiden bast fär utwisa,
är det dock klart, at den til deras kournersn6e
anflagne z:dje delen af hela ^l-lZa^ins-^on^en
blir at anse såsom förlorad för Vn-eA!onen8 egna
åliggande uphandlingar, dä den Spannmäl deri
borde befinnas dels utestär hos en fattig Allmoge,
dels icke ligger vä de stätten, der den, för Flottor
och /crmeer, bäst torde behöfwas.
Alt hwad här blifwir anfördt om ?on6en8 otilrackelighet,
bekräftas an ytterligare genom Utskottens
eger förklarande: "At tviaz^ii^-Jnrält^'ningen
omöjeligen kan underhällas och upfylla
"sit wigtiga andamäl med ofwanuptagne ringa och
"ti! äfwentprs osäkra behällning".
Redan är 1786 ansägo Riksens Ständer, at
Femtio Dmnor Guld erfordrades lil nödig konck
för en Allmän lVls^ms-Inrättning. Sädes-prisen
sä wal som alla andra pris pä Wed, Scen
kohl,
Den 15 Mars. 729
kohl, Koppar, Byggnadsmaterialier, Dagswerken
NI. m., wörö da ojemnförligt lindrigare än nu, och
hwem kan försäkra, at icke alla desse pris än yrrerligare
stola stiga? borde ej ronäen j samma mon
ökas, långt ifrån ai minstas, om någon KlaZarinsJnrättning
stall blifwa möjelig och någon werkelig
nytta deraf kunna förwäntas. Jag wägar derföre
föreflä: at hela den af Utstotten til bonäanflagne
förut nämnde Summa N.d. 691,002 banco,
mätte odelad blifwa til Allmänna
^la^arinZ. Inrättningen öswerlaten
och äirponeraä, jemte
den af Utstotten, i deras senare
Betänkande, pä Riksgälds-Lonroiret
til betalning öfwerlätne
HverlioKsta fordran - - 229,159: 4Z. 4.
Tilsammans R.d. 922,159: 43. 4.
Herr ?rintL8cliö1ä, kaul, uplaste et
vickamen, sä lydande:
En sä beskaffad Allman SpannmälsMaZ^insInrättning,
som Högloft. Stats- samt Allmänna
Beswärs- och Oeconomi?-Utstotten, uti nu under
öfwerläggning warande Betänkande rilstyrkt, öm
star jag, för min del, sä mycket mera mätte winna
bifall, som jag för mer än 8 mänader sedan,
hos Högloft. Ridderstapet och Adeln, jemte ädagaiäggande
deraf, ar klarins-Inrättningen, sädan
den under sednare ären warit, och, likmätigt derutinnan,
sedan är i?9Z, gjorde förändringar, blifwit
handhafd, icke kunnat upfylla det med detz
sörsta bestämmelse äsyftade wigtiga föremäl, ar nemligen
ä ena sidan förekomma Jordbrukarens för
-
-ro Den 15 Mars»
lust/ genom wanpris ä den Spanmäl, som han
kunde hafwa al afyttra, samt a den andra hindra
Spanmäls-prisernes oskäliga stegring, derhos tilstyrkte
äkeruplifwander af de före 1793 stadgade
styrelse-grunder, såsom hwarigenom nytzberörde föremal
borde kunna winnås: Jag bör jemwäldestomindre
draga i twifwelsmal, at hwad Högloft. Ulffotten,
i den delen och lil enahanda ändamäls winpande
föreslagit, af Högloft. Nidderskapet och Adeln
warder godkändt och gilladt, som Konungen uti
Dest Nädiqa proportion lil Högloft. Stats-Utffotter,
om Stats-Werkets tilstand med mera, Nädigst
förklarat sig anse det wara af mycken wigt,
ar Allmänna Inrättningen matte, af detz
til Kriget medbragte ponö äterfä hwad som hörer
til äkerutöfningen af detz angelägna befattning, bestående,
enligt innehållet af Högstberörde Nådiga
"proportion deruti, at hafwa wärdén och styrelsen
"af Kronans Spanmäls-^sZ»r,iner, Krono-Ba"gerier
och de för Stockholms Stad inrättade Kro»
"no-Brännerier m. m. At emottaga, förwalta och
"redowifa Kronans in natur» lefvererade Krono"Tionde,
samt annan Rante-Spannmal: At anskaffa
til behörige ställen, samt rilhanda halla och
"utlemna, hwad Regementer, Stater och Corpser
' i Brödkorn böra undfå: At uphandla uti sädes"rika
k>rovincer, samt uplägga förråd af Säd,
"för at dermed bispringa Landels Jnnewänare uti
"de mindre sädesgifwande krovincerns, samtafwin"sten
pa Branwinsbranningen, icke allenast bestridda
aflöningen, utan ock kil Stats-Werket lemna
"understöd, da Förwaltningen fär oförryckt i behörig
ordning fortsättas."
Men
Den 15 Mars. 711
Men dä jag härwid betraktar, ä ena sidan
Det betydeliga Penningefförlag, som wid inträffande
ymnig störd, til förekommande af wanpris pä
Spanmälen erfordras, samt a den andra den instrankta
penninge-tilgäng, som Högloft. Utstotten
för Inrättningens behof kunnat förestä;
sa kan och sär jag icke dölja min fruktan derföre,
at ofwanförmälte ändamäl, icke altio kan fullkomligen
winnås, aldrahälst, om ifrån de föregäende
ären, Uti I^sgariuerne finnas betydelige Lager, som
medtagit större delen af Inrättningens konter.
IvlgLg^ins. Inrättningens til Kriget medtagne,
och uti Konungens Högstberörde Nådiga proposition
omförmälte kona, utgör icke mindre än
2,020,769 R:d., och deraf äro, utaf Högloft. StatsUtstottet
förestagna til afstrifning 1,670,769 R:d.
De öfrige 950,000 R:d. 41 h. 7 r st, bestäende
Uti effeQer under Krigsförwaltningens clisposition,
aro wäl anstagne och uptagne bland Allmänna ^aZL7.
ins-Inrättningens til päräknande koncler, men
huruwida hela denna Lumma inflyter, torde blifwa
mindre säkert.
Ester Högloft. Utstotkens Förslag stola följande
8ummor Utgöra konä för ^3gL!Lin8-Inrättningen:
1:0.
Nyhnämnde frän Krigs- R:d. tz. r.
förwaltningen tilpäräknande Summa g 50,000:41.7.
2:0. Mazarins-Inrättningens
Lager af Spannmäl och proviant
för - - - -297,940:41.1.
z:v. Lontante medel - - 96,0)4: 6. 5.
4:0, ' -
712 Den 15 Mars»
N:d. H. r.
4:0. Kl2?32ins-Inrättningens
äiverse fordringar - - - 228/697: 7.7.
5:y. Branwins-Lager för - 4Z/95?:
R.d. Summa 1,016,629: 8. 8»
Efter Högloft. Utffoktens första Förslag ffullr
härifrän afgä kD^ins-Jnrattningens hela Skuldsumma
325,621 R:d.; men enär, efter Utssott-ets
sednare förslag, Inrättningens under
förenämnde Summ» innebegripne ffuld til framlidne
Herr Lancellie-Rådet ^verkoiis Sterbhus i Hamburg,
stor 209,159 N d., warder af Riksgälds-(mntoiret
licjuiclk-r-rct, sa blifwer den återstående SkuldSumman,
som, pä ofwanstaende konä kommer at
afgä - s r 116,462 R:d.
Pa detta sätt skulle wäl Allmänna iVlsgasmsInrartningens
kon6 blifwa tilhopa räknadt 900,167
R:d.; men i anseende til osäkerheten, när och huru
större delen af ofwanberörde Summor, hwaraf
endast omkring 100,000 R:d. bestå uti Lontanm
Medel, kunna blifwa at clisponeras; hade det wisserligen
warit til önskandes, al Högloft.Lsnco-Utskottet
icke funnit betankeligt bifalla Högloft. Utskottens
Förslag, at ^»gar-ms-Inrättningen matte,
för deh Riksgagneliga behof, bewiljas rättighet,
at ifrån Lancken i Discont-wag warda understödd
med zoo,ooo R:d. Och jag instämmer jemwäl
uti Herr Friherre kocks yttrade tanka: at
Mnquens Oeält destomindre härigenom hade förlorat;
som Utom Summans obetydlighet, aldrahälst
i jemm
Den i; Mars. 71 z
s jemnförelse emot de wida större Summor, hwarmed
Lllnc^uen i andra wägar Staten biträdt, frägan
icke warit om något af Inrättnin
gen
Utgörande stående Län, utan säsom förrberördr
är, om biträde pä korcare rider uti Discont-wag:
men ehuru detta penninge-understöd, som pä en
gang gifwit k-mguen Ranle-Jnkomst utan äfwentyr,
samt tillika tilstyndat b/la^rins-Inrättningen
någon Ränte-besparing, nu icke är at päräkna:
haller jag likwäl i ödmjukhet före, at det stora ändamälet
icke bör uraktlätas, uran den som will ändamäler,
mäste ock wilja medlen.
Allmänna kck3ZL?M8-Dire<2icm har alltid, genom
ett försigtigt handhafwande af desi penningsrörelse,
tilwunnit sig en allmän Dreclit; jag äger
således den öfwertygelsen, at Direktion äfwen hädanefter
stall, wid inträffande penninge-behof genom
upläning, erhälla betydelig resource, men jag
inser tillika nödwändigheten deraf, ar bestämdt rustand
til en sä beskaffad ätgärd erfordras, och af
sadan anledning fär jag ödmjukast underställa Högloft.
Ridderstapet och Adelns uplysta ompröfwande,
vm icke merbemälte Direktion mä warda tillätit,
at, wid förefallande behof, med uplänte penningar
fylla sä beskaffade behof; kunnandes, efter min tanka,
nägvn betänkelighet härwid desto mindre böra
aga rum, som, likmätigt hwad Högloft. Utstotten
jemwäl föreflagit, DireSions göromäl blifwa underkastade
Riksens Ständers Revisorers granskning;
och desse, om sä nödigt befinnes, hafwa tilfälle,
efter til befinnande förhållande, annorledes
härom förordna.
Ber
7i4 Den i; Mars.
Det är wäl för öfrigt, säfom ett särskildt ämne
Uti Högloft. Utskottens Betänkande, afhandla!,
huruwida Bränwins-bränningen i Stockholm och
Götheborg ma werkställas, antingen wid Kronans
Brännerier för Kronans räkning, eller af desse
2:ne Städers Jnnewänare, i likhet med förhållandet
i de öfrige Rikets Städer; men jag tror mig
dock icke böra underlåta, at nu i förhand, samt
i sammanhang med frägan om bestämmelsen af
Allmänna Inrättningen, ödmjukast til
kännagifwa
min tanka wara den, at, säsom hittilS
stedt, Bränwins-bränningen, wid Krono-Brännerierne
i desse Städer, bör wara oskiljaktig frän
Allmänna Spanmals-kl3Z»?,m8-Inrättningen: i:o
derföre, ar, wid inträffande större Spanmälslager,
uti klgAarinerne, och deraf följande felande
tilräckeligt förlag, för en, til förekommande af
wanpris a Spanmalen, nödwändig warande ytterligare
uphandling , förstnämnde större Spanmalslager
ma kunna, til Bränwins-bränning anwändas,
och såmedelst gifwa icke allenast en förnyad,
utan derjemte en, genom winsten pä Bränwinstilwerkningen
blifwande förökad penninge-tilgäng;
samt 2:0 derföre, at, om wid skeende trLN8porter
eller andre oförsedde tilfälligheter, någon Spanmal
blefwe ffadad eller försämrad, en sadan Span--  mäl mä kunna til Bränwins-bränning anwändas,
och förlusten dera, pä det sättet, i möjeligaste matto
föcekommas.
Men jemte det jag, pa nyft anförde ffäl, anser
Bränwins-bränningen, för Kongl. Majus och
Kronans rakning i Stockholm och Götheborg böra
wara oskiljaktig frän en allman Spanmäls
-
Den iz Mars- 715
Inrättning; är jemwäl, efter min tanke
och öfwercygelse, en sadan Bränwins-bränning,
icke allenast medförande en större inkom>i för Kongl.
Maj:t och Kronan, utan ock mera gagnelig för
nämnde Städers Jnnewanare i allan het, an om,
i likhet med förhållandet i de öfrige Nlkets Städer,
en allmän Bränwins-bränning jemwäl stulle
meranämnde 2:ne Städers Jnnewänare warda
tilläten.
At Bränwins-Bränning icke är, eller bör
wara nägon Sradsmanna näring eller rörelse,
utan med rätta bör tilhöra Landtmannen, som p>oclucerar
ämnet dertil, det lärer jag förmodligen
icke hos Högloft. Ridderffapet och Adeln behöswa
med nägra stät beledsaga: Och at de öfrige
Rikets Ständer kommit uri utöfningen af en dylik
handtering, bewisar Lestomindre något i den
wägen, för Stockholms och Götheborgs Städers
Innebyggare, som, utom der de fleste öfyge StaVerne
werkeligen hafwa mer och minore Åkerbruk,
men icke Stockholm och Götheborg, de öfrige Städerne,
wid Krono-Bränneriernes uphörande ar
1787 kommo uti utöfning af Bränwins-bränning,
hwaremot, wid nyhnämnde tid, Götheborgs Stads
Jnnewanare icke atogo sig Bränwins-bränning,
utan Kongl. Maj:t och Kronan förty warit föranläten
bibehålla och underhålla Krono-Bränneri
derstädes; och hwad Stockholms Stad angar, sa
synes mig wara desto ostridigare, at den Bräm
wins-bränning, som i Stockholm erfordras, bör
drifwas wid Kronans Brännerier och för detz
räkning, som icke Stadens Jnnewanare i gemen,
utan endast Bryggare-Societeten hegart rättigheten
-
7*6 Den i; Mars.
ren bertil, hwartil kommer at, för Stadens Betjening,
i denne wäg, Kongl. Maj:t och Kronan
i Staden äger flere kostsamma och i fullt stand waranve
Brännerier, som, i händelse af en tilläten
privat Bränwins-bränning, skulle, til en omäteftg
förlust blifwa ogagnelige.
Dä jag säledes tror mig böra antaga, säsom
obestridligt, at Kongl. Maj:t och Kronan äger en
^verkelig rättighet til Bränwins-bränning uti
meranamude 2:ne Städer, Stockholm och Götheborg,
sä ätergär jag til en närmare betraktelse
eller bewisning af ofwan anförde mine upgifter och
pästäenden, at nemligen: i:o Kongl. Maj:t och Kronan
kilstyndas större inkomst af Krono-Bränneriernes
drift i nämnde Städer, an genom Bränningens
uplätande ät Stadernes Jnnewänare, emot
Len föreflagne Bränwins-Bewillningen: och al 2:do.
Leffe Städers Junewänare jemwäl i allmänhet
hafwa mera förmon af en publicus än enskildt
Bränwins-bränning.
I händelse af en tilläten privat Branwinsbränning
i Stockholm och Götheborg, mäste jn
hwarje Husägare wara lika berättigad bertil, och
nägon inskränkning til wissa personer kan följaktligen
icke äga rum. Betraktom nu förhällan
Det
af Kronans inkomst deraf, efter be antagne
Bewillnings-grunderne— Först hwad Stockholm
beträffar. Jag har wäl förut, wid ett hastigt öfwerflag,
calculerat pä 6o,ooo Mantals-strifne
Personer, men, efter hwad jag numera inhämtat,
lärer icke beräkningen fä göras högre an pä 48,000.
Likmätigt Bewillnmgs-kckoMet, stall hwarje mantals
-
Den 15 Mars. 717
talsstrifwen person i Städerne, erlägga 8 tz.,som
för 48,222 personer gör - - - - 8,022 R:d.
Om härtil lagges Branwins-panneafgiften,
blott beräknad efter en 52
kannors panna, för hwarje i2-.te person,
utgörande 4000 dylika pannor,
samt för jemn räkning, uptages 2 R:d.
för hwarje panna, tilkommer salunda 8,000 R:d.
eller tilhopa 16,000 R:ss
Ma hända, at, i händelse högre Pannerymder
warda tillätne, en del Bränwins-brännare stulle
deraf sig begagna, och inkomsten i den wägen något
warder ökad, men da a andra sidan desto troligare
är, at förenämnde antal eller 4220 Pannor
icke blifwa nyttjade, som de swara emot en möjelig
ärlig tillverkning af Atta Millioner Kannor
Bränwin, och högsta behofwet för Staden wanligen
warit något öfwer En Million, hwaraf säkerligen
hälften, om icke mera, genom tilförsel fran Landet
hädanefter torde böra päräknas; sä befarar Åtminstone
jag, för min del, at ofwannämnde 8022
R.d. pann-afgift, wid en tilläten allmän Bränwinsbranning,
icke utgär.
Och widkommande Götheborgs Stad, hwars
Folknummer stall utgöra 15222, sä wägar jag icke
upraga de mantalsstrifnes antal högre än til 9222:^°
För desse 9222 Personer utgör Bränwins-Bewilluings-afgiften
a 8 H. endast 1,502 N:v., samt afgiften
för 752 stycken 50 kannors pannor, äfwen
omkring 1,520 R:d. eller tilsammans Z222 Rd.;
hwilken LumwL ocksä torde minstas, genom begagnandet
af ett mindre antal pannor.
?i8 Den i; Mars.
För Stockholms Stads Bränwins-behof har
man häremot, under Krono-Brännerierneö gäng,
manligen paräknat En Million Kannor, äfwen
derntöfwer: Lat wara, ar, såsom förr berörd! ar,
halsten deraf eller något mera frän Landet införes,
sä ffulle dock en tillverkning, wid Kronans
Werk, erfordras af minst 420,000 kannor, eller
utaf 20,002 brann-tunnor, samt myckel deröstver,
wid winstad tilförsel frän andre orter, /lvancen
harä bör och kan jag ingalunda uptaga mindre
an til 2 R:d. kanco pa Bränntunnan, eller pä
sagde 20,000 tunnor til 42,000 N.d. Lanco, hwartil
kommer, at, genom Branwins-Distilleringens
uplätelse under Arrende, säsom förut stedt til private
personer, en särskildt betydelig inkomst bör
päraknas; och i betraktande af hwilket allt, jag
kror mig kunna göra den säkra slutsats, at, genom
Branwins-bränningens utöfning i Stockholm för
Kongl. Maj:r och Kronans räkning, Statens inkomst
stall blifwa fullt upp g gänger större, än
Bränwins-Bewillnings-afgiften, i händelse af Bränwins-bränningens
uplätande ät Stadens samtelige
Jnnewänare.
Wid Götheborgs Krono - Bränneri hafwa
manligen emellan io ä 15 runnor säd blifwit afwerkade,
kanske äfwen mera, och detzutom har Arrendatorn
ägt rättighet at begagna Krono-Brannerierne
wid Brinkebergs Kulle och Strömstad. Detta
oaktadt, har dock icke altid warit erforderlig
Bränwins-tilgäng wid Götheborgs Lagerkällare,
ty, utom Sradens behof, har mängdubbelr mera
erfordrats för Skärgärden, hälst under Fiste-tiden,
Dä, säsom i Orten allmänt kändt ar, det icke warit
'
i
Den 15 Mars. 719
rit staga vm prisets höjd, utan endast hwar det
erforderliga behofwet matte erhallas.
Jag wägar säledes antaga för otwifwelaktigt,
at, i händelse Bränwins-bränning tvid Götheborgs
Krono-Bränneri kommer at werkställas för
Kronans räkning, afsättning för minst 12,222
Brän-tunnors afkastning bör kunna paraknas,
och at följaktligen genom 2 R:ds winst pa hwarje
Bran-lunna, Kongl. Maj:l och Kronan stall,
i stället för ofwannämde 3202 R:d. Bewillningsafgift
utaf en Stadens samtelige Jnnewanare upläten
Branning, erhälla 22,222 N:d. eller mer än
6 ganger nytznamnde Bewillnings-afgift, oberäknadt
hwad m Distillerings-Arrende kan gifwa.
Ändteligen får jag ock nu, til fullgörande
af ofwanberörde mitt åtagande, upgifwa i hwad
matto Stockholms och Götheborgs Städers Jnnewänare
i allmänhet, åtminstone efter min kanka,
hafwa mera fördel deraf, at Branwins-bränningr
desse Skader werkstalles wid Kronans Brannerier
och för Kronans räkning, än genom en samtelige
Jnnewanarne uplären Branwins-rättighet.
Fördelarne arv i synnerhet följande:
i:o. Undwikes der afwentyr af Eldswädor,
som desse med sa mängfaldige wackra och dyrbara
Byggnader försedde Stader stulle blifwa underkastade,
genom mängden af xrivaw Brännerier.
2:0. Som wid Krono-Brännerierne -Adelar
Stenkol)! och allenast -/°:Sel Wed numera anwän
Des;
-
720 Den 15 Mal
des;
sä bespares derigenom, wid Stockholms Krono-Brännerier,
uppå 20 ä 25,222 Tunnors Bran»
ning 7 ä 8OOo:de Famnar Wed, samt wid Götheborgs
Krono - Bränneri z 3 4200 Famnar, hwitken
ärliga besparing, som wid privats BränneriWerk
icke kan päräknas, under nuwarande knap»
pa Wed-tilgangar, wiherligen för Jnnewanarne i
allmänhet mäste wara af högsta betydelighrr.
z:o. Synes det också wara mera förmänltgt
för desse Staders Jnnewanare, som icke sjelfwe idka
Bränwins-tillverkning, at altid aga tilgang
för deras Bränwins-behof uti Kronans Lager-Kallare,
för et stadgadt pris, än ac wara underkastade
privat? Bx^nwinsbrännares srbicraire priser: och
4:0. Tillskyndas jemwäl Städernes Jnnewänarr
nägon fördel derutaf, at, da de flere personer,
som i Städerne underhälla Ladugardar, kunna, genom
tilgäng af drank wid Krono-Brännerierne,
fortfara med en flik handtering, samt til äfwentyrs
den utwidga; sä mäste jemwäl den härigenom blifwande
mjölk-tilgängrn i nägon mon werka pä mjölk»
priserne.
Med ödmjuk förmodan, at genom hwad har
ofwan i ödmjukhet anfört blifwit, hafwa utredt
och uplyft, icke allenast at Bränwinsbränningen
wid Stockholms och Götheborgs Krono-Bränneriet
bör wara oskiljaktig frän Allmänna Spann»
mäls-lvl-lAÄLing-Inrättningen, utan ock at, ä ena
sidan Kongl. Maj:t och Kronan derä har mångdubbelt
större winst, än genom til erhållande Bewillnings-afgift
för en privat Bränning i samma
Den 15 Mars. 721
Staver, samt ar a den andra sidan jemwal mer*
bemälte Städers Jnnewanare i flerfaldiga afseenVen
hafwa fördel af Krono-Bränneriernes fortfafarande:
sa wägar jag ödmjukast hemställa, om icke
Högwälborne Herr Grefwen och Ordföranden
höggunstigt täckes göra kioposition, i:o. til bifall af
den utaf Högloft. Utffolten föreflagne Allmänna
Spanmals-lVlLZuE-Inrättningen: 2:0- ar, wid
förefallande penninge-behof lviatzg^ins-vireckion ma
warda tillåtit deraf göra erforderlig uplaning, och
at z:o. den, i Stockholm och Götheborg lil werkftällande
Bränwinsbränningen, icke märte uptaras
ät desse Städers Jnnewanare, utan hädanefter fortfara
wid Kronans Bränneriet, för Kongl. Maj:t6
och Kronans räkning.
Grefwe körner, -^60 Ik 6ör3n. Det
ar ej min ranka at emotsäga hwad twänne wärde
Ledamöter, med långt widsträckrare kunffaper än jag
kan äga i dessa ämnen, redan yttrat. Jag wil
blott hemställa, hwad som i narwarande omständigheter
kan wara omöjligt at göra, hwad som i anledning
af och i sammanhang med redan fattade beslut
kan widtagas. Wid Inrättningen
i allmänhet aro uran twifwel en myckenhet anmärkningar
ar göra. Om wi skulle rädfräga de flesteandra
Länders exempel, finne wi, at der inga Spanmalsmphandlingar
föranstaltas, uran omrankcm derom
är lemnad at enskilda, som Veml lockas genom
begäret til winning. Men detta exempel torde ej
oinskränkt gälla för wart Land, hwarest climat och
jordmon äro mindre gynnande, och Jnnebyggarne
mera strödda pä den widstrackta rymden. Jag är
öfwer
Sjette
Bandet. N:v 46.
722 Den 15 Mars.
öfwertygad, ctt til förekommande af alt för stora
ssiljaktigheter i Spanmäls pris och någon gang
afwen af brist pä Spanmäl, Regeringen hos ost
behöfwer widtaga nödige anstalter, och at således
Allmänna Spanmäls - ^A-^iner äro en nyttig och
annu oumbärlig inrättning. De äro äfwen en nödwändig
följd af wart Lands antagna Skattläggnings-lvletlioö,
dä Kronan upbär en myckenhet af
sina Räntor i Spaämäl, och är nödsakad ar uplägga
densamma til förwar i Jag kan
således ej annat än tilstyrka de Allmänna
nerne8 bibehållande. Hwad ater rättigheten för
Stockholms och Götheborgs Jnnewänare at bränna
Bränwin beträffar, tror jag wäl, ar genom
desi bewiljande Kronan erhåller mindre inkomster,
an af Krono-Brännerierne; men da principen af
en fri Brännvinsbränning är widtagen, synes mig
rättast, ar wäl Kronan ma fä bränna, omdenderwid
finner sin uträkning, men ar der tillika ej mätte
wägras Srädernes Jnnewänare. Jag fär säledes
i dessa begge delar tilstyrka bifall til UkffottetS
Betänkande.
Herrkrintxsckölcl. I anledning af detta
Grefwe !Wrncr8 yttrande, fär jag likwäl anmärka,
at jag ej i Betänkandet funnir nägot tilstyrkande,
at Bränneriet i Götheborg skulle bibehällas.
Herr Grefwen och Ordföranden erindrade, at
nu allenast wore fräga om Allmänna ^i!ixL^in8-  Jnrättningen. Frägan om Brännerierne i Stockholm
och Götheborg förekomme ej förr än L nästa
Artikel.
Den 15 Mars. -Lz
Friherre 8tael 7on kllol8tein, Lorfits
l.uäviA. Jag bekänner/ ar det är förmätet af
mig/ at yttra mig öfwer detta ämne- hwarom lag
äger föga eller ingen kunffap. Men jag wil halla
mig endast til sadane anmärkningar, hwactil blott
sunda förnuftet kan erfordras. Jag will da fråga:
Hwad kan wara ändamalet med
inrättande? Första anledningen derlil war den allmänna
hungersnöden 1784. Första ändamalet mäste
således wara ar förekomma en sädan hungersnöd.
Det andra ändamalet lärer ater wara, at
stadga er osäkert Spanmals-pris. I der förra
fallet tror jag, at da man gerna et halft ar förut
kan förutse eller åtminstone frukta mitzwäxc, ffulle
nöden kunna förekomMaS genom .ironier med
?08se88i0n-wer, hwilka säkert skulle wara mindre
kostsamma, än hwad som algar til stän
diga
underhäll, och en rämmeligen dyrlegd LöningsStat.
För ac återigen stadga Spanmals-priset,
tror jag ej ölAAS?än8-Inrättningen wara af nöden.
Detta är egenteligen Spanmäls-kiocluceiNt-ln-rs
intere886, och de kunde ju göra en Inrättning i
likbet med JerU-LoNroiret, genom et sammanskott
af en obetydlig penning för hwar tunna Säd, hwarigenom
stuteligen en konU kunde upkoMma, soln under
missgynnande Loistunfturör kunde lillnäs. At
anlägga Krono-Bränneriet' Med öl^n/mcr det
Spanmaien uplagaes och fördärfwas, lärer wäl
ej wara nyttigt, och jag tror ej det kan wara lämpligt,
åtminstone ej i Statens närwarande belägenhet.
sadane soM Ve hittils warit, kan
jag således för min de! icke tilstyrka: mea wäl böra
finnas, sadane som jag föreslagit,
tzä enskilda personer, estligt Lngänget Eövtraä, häv
724 Den 15 Mars.
ler Kronan et wisst quänum Säd tillhanda. Stockholm
och Götheborg kunna fluteligen ej förliknas
med andra Städer i Riket, och således kan
icke för dem gälla samma consiäerstioner som för
de öfrige.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde
proposition pä Utskottets tilstyrkan, at en Allmän
k4Lgk>Lir>8-Inrättning ffulle bibehallas, hwilken
med Ja beswarades.
Herr keuterscliölcl, Lsrl 6ustgf, utbad
sig fa underställa, huruwida icke orsaken hwarföre
ksnco-Utskottet afffagit den begärde Oiscomrattigheten
af zOo,ooO R:d-, warit den, at da icke
fräga warit om någon Ränre-beräkning. Om
ät L^nguc-n dödes rwa proct Nk8 Ranta, torde densamma
kanske kunna bewiljas, eller ock Riksens
Ständer ålägga Lankinen ar deri inga.
Friherre 8rael von wolstein: Om nägon
finnes til räntebetalningen, sa, emedan
jag tror at lVlagaLins - vireätionen lärer hafwa
god Oe6it, will jag äfwen gerna kilstyrka, at den
finge uptaga län, men at Languen dertil ffulle contribuers,
och Utbetala mera än densamma hittils
blifwit alagd, wil jag aldrig medgifwa. Hade denne
proposition kommit, innan andra Utgifter, såsom
til exempel til Canalen m. m. blifwit bewiljade,
hade man kanske kunnat tänkt derpå, men nu
är der omöjligt, uran beror del allt pa klagarms,
Oircötionens egen Lreäit.
Friherre kl»miltonz wille för sm
del
Den iz Mars. 725
del gerna ingä i Herr D-intLscboläs förflag, at
^L^LLms-vii-eiIionen singe uplaga län; men hem»
ställde, vm icke först borde afgöras, antingen Nidderstaper
och Adeln bifölle Stats» Utffottets För»
stag, at DircÄionens stuld til ^vcrkollsta Arfwingarne
matte flyttas pa Riksgälds-Lontoiist, eller
likasom Preste-Ständer befallde, at kanken skulle
medgifwa det begärde Discont-biträdet.
Grefwe^Iörnsr. ^lagsxins - DireÄionen har
af Stats»werket aldrig erhållit mer än io Tunnor
Guld. Det har icke detzmindre hittils rört sig,
och kunnat göra nödiga uphandlingar. Om den
har skulder, sa har den ock fordringar, och jag
tror, ar med de tilgangar den äger och nu til ersättning
för den wägrade Discont-rätten, blifwit
söreflagne, stall densamma kunna upfylla sitt ändamäl.
Hwad Lan^uen angar, känner jag ivät
ej fullkomligen Författningarne, men jag tror, ar
uär Lsnco - Urstorret aldeles afstagit, böra Riksens
Stander ej befalla en utbetalning derifrån. För
min del får jag derföre rilstyrka bifall til flyttningen
af Skulden til ^verbokks Arfwingar pä Riksgälds»
Lontoiret, likwäl med de wilker, som af
Stats-Utstorret blifwir söreflagne.
Herr Keuterslröl6. Herr 8noi!sk^ har
tilstyrkt denna Discont -rätt i Längusn, endast wilkorligt,
i fall den skulle behöfwas; och med ett saDant
wilkor, samt med tillägg af räntebetalning,
inser jag ej, hwarföre icke dest bewiljande kunde
Languen anbefallas.
Herr Lnoilskv medgaf, 6t om den nu be
sinte»
-
726 Dm 15 Mars.
flnteliga ponäon oveld lil
das, ffuile densamma kunna wara tilräckelig.
Hans klxcellLnce Herr Grefwe kluutb.
För min del får jag afwen kilstyrka flyttningen af
den ^verboiksfl» stulden pä Riksgälds-Lontoiret.
Jag tror för öfrigt, arder ej wore wadligt at tillåta
virk-ftlonk-n upraga län, såsom Herr krim?>
8ckö!6 förestagit, när densamma star tinder Lön.
troll af Riksens Ständers Revisorer. Pä detta
sätt kan ändamalet winnås, när ester min öfwertvgelfe,
sedan bsnco-Utstortet wagrat, Zanden
?j til nagoc biträde kan anbefallas.
Herr Grefwen och Ordföranden. Da
Pflnco-lststottet bestämdt wägrat den begärde Discont
- rättigheten, kan här icke widare fraga derom
npsta, och lärer ej heller behöfwas, sedan StarsUtstottet
för den ästade .^ummsn j det närmaste
funnit utwäg, genom flyttning af det ^vsrbollffa
laner pä Riksgälds - Loinoiret. Nu torde kunna afl
göras, huruwida lvi3»3^lN8-OireLlionen bör erhålla
iilstand, at upraga län til sine uphandlingar.
Ropades ^a och p?ej.
^ Pä Herr Grefwens och Ordförandens
hegäran uprepade Herr printrscbölä sitt Förstag
om desse stags lans upragande, jemte de derwid
hastade wilkor,
Hans klxcellenee Herr Grefwe kuutb
txodde ordningen fordra, ar först proposition gjordes,
rörande den /tverkocksta fordrans öfwerfllM
ning pä Riksgälds-Loytostst. Ropgs
Den i; Mars.' 727
Ropades allmänt Ja.
Hans Lxcellence fortfor: Den andra fragan
blifwer dä, at densamma, .hwilken såsom bo^6
däupkommer, mätte fa anwändas odelad tilKronolVlLAÄ?.
iner. Jaz tror aldrig at de kunna eller böra
anwandas ril Sockne-ölaZ rainer.
Herr klingspor, 6or6t, yttrade, at ätssillige
wore af en helt annan öfwercygelse, och anfäge
Socken-iVlsALLinernL ganska fördelaktige.
Friherre 8t^el von blåstein. Om
Högloft. Ridderskapet och Adeln skulle bifalla Herr
1'rint?,8cliö!6s förslag om uptagande af län, tror
jag likwäl, at en grans för besse län bör utsattas,
sä at Staten, som för dem ftuteligen hastar, ej matte
räka i för stor förbindelse. Hwad arer SöckenleiLF^insr
beträffar, anser jag dem ej kunna wara
föremäl för xudliguL åtgärd, utan mätte deras inrättande
bero af Sockneboers överenskommelser.
Herr 1 b gm, k 6 br. Sedan den verbokksta
Skuldens öfwerftyttning ersätter vireÄionsn
twätredjedelar af desi behof, och Finland är borra,
för hwilket den tredjedelen warit af nöden, synes
vireÄioiikm ej behöfwa någon ytterligare koncl.
Friherre hamilton ansag den af Friherre
Stael wäckte fräga om en grans för de lil »plågande
län, wore ganska rigtig, men trodde en föreskrift
derom böra fa sitt rum i iwaruA-onen
för vireökiylisn. Nu wore egenteliaa frägan VM
^ynäen odelad pä skulle fa anwandas.
728 Den 15 Mars.
Den om Sockne-kl3Z,Lrinerns förekommer längre
fram.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde
proposition, At Spanmäls-^lsAsrins. Inrättningens
skuld til framledne Lsncellie-Räder och
<I!ommLr>6euren /iverbolls Arfwingar, stor 209,159
R:d. 4Z H. 4 r:st. ffulle pä Riksgälds-Lontoirst fä öfwerflyttad
likwäl med rättighet för Riksgäldscontoiret,
at wid Ränke-och Lapit-tl-afbetalningar
ä detta län, icke behöfwa annorlunda gä til wäga,
än med sine öfrige skulder, samt at Spanmälsinratrningens
upgifne koncl, sedan den salunda ej
widare för denna skuld komme at häfta, odelad til
Allmänna klrtZitLinsr mätte fä anwändas.
Bifölls.
Uplästes Tredje Artikeln af Betänkandet.
Herr 8noil§K^ anförde til krotocollet följande:
Bland
de umbärlige, och til indragning föreflagne
^I2§a2iner anför Utskotten, i Tredje Artikeln,
Krono Uplags - ^lrtAg^inen i Westerås, Uddewalla
och Ekesjö. Hwad det första angär,
torde jag fä uplysa, at det i samma Stad warande
sä kallade Läne-Magazinet, hwilket Utskotten
ansett böra bibehällas, är endast för sädan Spannemäl,
som til Länets Jnnewänare wid inträffande
behof utlänas, och at, om et af desse
ner- indrages, blifwer utrymmet bäve för denna och
den för Kronans egit behof i detz Uplags-klaZaLin
Den 15 Mars. 72-
ärligen inflytande Afrads- och Donde-Spannemalen
otilräckeligt.
Kronoi Uddewalla upbrann wid
den för »agra är sedan Staden öfwerganane eldswada;
anstalt til dest äter nybyggande hrr redan
för detta blifwit widingen; men genom kriget afbruten.
Som Uddewalla ar en Siöjrad, och det
enda lil KlLZgLins anläggande i Norra delen af
Bohus Län lampeliga ställe, anser jag ett
sin derstädes nödigt bäve för den Orten, och för
den dertil stötande delen af Westergöthland, hwilka
Orter, det förutan, stulle fa en gansta lang och
beswarlig wäg, sä wal för at köpa Säd, da ve
der behöfde, som at lefverera sin Afrads- och KronoDonde.
En stikå olägenhet inträffar för Södra Wedbo
och Ostra Häraders Allmoge i Jönköpings Län,
om ej Ekesjö Krono Uplags - klarin får bibehållas,
hwarföre jag det sä mycket mer tilstyrker,
som detta wäl inredda är i basta stand,
kostar således föga ar underhålla, och stulle, i fall
der saldes, säkert ej upgä til detz halfwa wärde.
Beträffande i Söderköping, instäm
mer
jag aldeles i den mening, som äfwen Ulstotten
yttrat, al detsamma bör för Kronan bibehällas,
ej allenast i anseende til den föreflagne Göcha
cancer,, Utan ock för dest belägenhet wid en god
hamn och i en sadesrik Landsort.
Gripsholms Branneri-Werk, med alla dertil
hörande Byggnader, utarrenderades pä f. d. Ko
nun
-
7ZY Den i; Mars.
nungens befallning af Allmänna ittaZaxins-virecklyneri
pä 2; ars tio, frän och med 1802, emot en
ärlig Arrende-Tumma af 401 N:d. 4 st. 6 r., samt
nnderhälls-ssyldighet, til Herrar Brukspatroner loricks
och Ljuggren/som der sedermera, med egen
kostnad, anlagt Atticks Bryggeri, och andre ae,
-nisse iäratkningar, hwarä de genojn Werkets för»
säljning ssulle kunna.blifwa lidande. Som det ej
wore wärdigt Kongl.. Mast och Kronan, at utan
(7ontr-rKenterne8 samtycke bryta ett lagligen afstukadt
ärrenäs. LontrE, böra de, efter min tanke,
sä mycket haldre fa njuta til godo, som i widrigt
fall ssulle nysta en obehaglig ersätknings-fräga,
hwarmedelst torde förloras en god del af försäljnings-summan,
hwilken, utom dest, ej pä laugt
nar lärer blifwa swarande emot detta Werks rätta
wärde.
Krono-Bränneriet pa Kongshslmen bör, ef.
ter min kanka, äfwen för Kronan bibehallas, och
det af flere ssal: det ligger wid Mälarens frissa
watten, har en med stor kostnad nyligen gjord
Wattenledning til Pumpwerket, hwilket är ett af
de bäst inrättade; det är försedt med en kostbar
Eldqwarn, som ej allenast drifwer Pumpwerket,
uran anssaffar äfwen nödig Mäld af Gröpe, til
ivo Tunnor om dagen, det har destmom en i godt
stand warande Wäderqwarn och goda Wäningshus.
^ Alia transporter vit eller dädan kunna sse
sjöwägen, och wanlige Fartyg lägga intil bryggorne.
Sjelfwa Brännhuset är wal gammalt, meik
torde ännu kunna repareras, och da öfrige omständigheter
aro sä gynnande, ssulle kostnaden af dest
ombyggnad äfwen wara lönande. Nar Branne
ritt
Den 15 Mars. 7zi
kitt är i gäng, förstaffar det Branwin ' h Drank
til en bctydelig, frän alla Kronans i Bränneri
»Werk, längst fränstild del af Hufwndstaden.
I anseende lil del pä Södermalm belägne Catharina
Krono-Bränneri, som Utstotten hemställc lil
försäljning, får jag meddela den uplysmng: al någon
Branwinsbränning der ej blifwir werkstalld
pä -8 ar, al Branneri-Huset, sedan alla
tariA- blifwit dädan flyttade, warit nägra ar nyltjadt
til gamla Slantars omprägling, al der är et
i fullkomligt ständ warande Spanmals-Kl-rKsriri
af sten, och derunder et Mälteri, äfwen betydeliga
Lager-Käliare med dyrbara Liggare och Bränwinskäril,
hwilka, lika med de öfrige Kronans Lagerkaril,
hwars bibehållande ansetts nödigt,^ icke kunnat
utan förlust och afsaknad försäljas. Hela egendomen
ar i godt stand och fordrar pä flere är ej
nägon reparation.
Dä jag här wagat tilstyrka bibehällandet af
arstiilige Kronans nu ägande Bränneriet: och
L,aMer utöfwec dem som Högloft. Utskotten dertil
föresiagit, sker det i den fullkomligaste öfwertygelft
ym Kronans dermed förknippade nytta och om deh
stora förlust, i fall de försäljas. Denna min öfwerwgelse
hämrar äfwen styrka af hwad Utstotten
sjelfwe anfört i deras Betänkande, sä lydande: .''Det
'stuile kunna hända, at tänkesätten til en annan
''Riksdag ändras, at mera utwidgade
' dä funnos nödige, at man dä ansäge för omöjligt
^at, utan alt för stora upoffringar, underhälla sa'dane,
utan i förening med Bränneriet:: Detkun"ye
handa, ar de större Gtäderne sjelfwe önsta
-
7Zr Den i; Mars.
"de frän sistnämnde Inrättningar fä deras Bräm
"wins-behof npfylt. Om dessa dä saknades och stul"le
a nyo upbyggas, blefwe kostnaden ofelbart lika
"betydlig, som förlusten för det Allmänna". Dessa
orden innefatta i korthet rätta grunderne til et
sa wäl för Kronans käaZaxin- som Bränueri-Jnrartning.
Jag är öfwertygad, at, hwad
Derföre såsom blott möjeligheter, stall erfarenheren
en dag besanna och förwandlatil werkligheter.
Mätte der dä allenast ej wara för sent, til afböjanDe
af förluster, lättare at förekomma an bota. LroUS-Bräimerier
böra underhälla Lronans
xaLmer, sedan dertil blifwit anstagen en tiiräckelig
koncl, utom hwilken en MZLxinn-Inrättning ej
ar möjelig, Åtminstone aldrig swarande emot ändamålet.
Jag tror äfwen, om alt wäl öfwerwäges,
at Mängden af de större Städernes Jnnewänare,
i synnerhet Stockholm, aldrig lärer kunna
fa sit Bränwins-behof upfyllt pä er för dem sjelfwa
lättare, säkrare, och med et ord, förmänligare
satt, an hittils stedt, medelst Krono-Brännerier.
Men —. är det wäl möjeligt at desse kunna
drifwas med fördel, da Bränwin får hitsträmma
fran hela Riket, utan erläggande as Tull,
utan undersökning af beskaffenhet? Snart blifwa
Kronans Lager-Källare upfyllda, da tilrackelig försäljning
saknas; rilwerkningen mäste dä afstadna,
winsten uphöra, och denna stora Stadens mänga
Jnnewanare torde komma til känbar brist bade af
Spannemäl och Mjöl, dä Landrmannen finner bättre
sin räkning wid at påföra ost Bränwin. Men der
är med wista stundom rädande opinioner som med
wista wilda stormar, som okas af motståndet, som
kull
-
Den 15 Mars. 7zz
kullkasta alt hwav som motar deras lopp/ tils efter
en tiv deras styrka mattas, lugnet aterwinnes,
men et härjadt Land wisar spären af deras framfart.
Matte ej wärk Land i denna bild en dag igenkänna
werkningarne af en gränslös Bränwinsbränning
och försäljning. Matte Rikets Fader
och Lagstiftare ej fördunkla frihetens ljufwa morgon/
ej qwäfwa det nyranda hopper om bättre kommande
tider, ej minsta den allmänna glädjen öfwer
en arerwunnen Fred, en stadgad Regering /
ej betaga sig sjelfwa samtidens och efterkommandes
wälsignelser, genom en författning/ bland de mäst
wadeliga, som någonsin hotat wart Land, war wälmäga
och wara seder.
Herr krint^scbölcl. Wid Högloft. Utskottens
föreflagne Aflönings-Stat för Betjeningen,
sä wäl wid sjelfwa lckstzgr.ili8-vireQionen, sorn här
i Staden warande och Krvnv-Bränne
rier/
torde mig tillätas ödmjukeligen göra följande
anmärkning: Sedan Högloft. Utstotten föreslagit befundne
nödiga indragningar, samt den för utkommande
tider erforderlige Betjeningens antal och Löner/såsom
ock i följd deraf, bestämt torsia beloppet
af desse Löner; sa medgifwes wäl möjeligheten
deraf, at framdeles någon förändring, äfwen Utökning
i denna Betjening karr komma at äga rum,
efter derom afOireckinneri Utgörande anmälan och derUk
erhållit wederbörligr tilständ; men Högloft. Utstotten
behaga derwid foga dec uttryckeliga förbehäll,al i
alla fall, den nu anslagna totala Lönings-StatsLummau
icke ma fa öfwerstridas. Och som, efter
7Z4 Den i; Mars.
all nini öfwertygelse, grundad pä någorlunda kännedom
af i fraga warande göromål, någon tilökning
af Betjeningen, halst wid Bränneri-driften
blifwer oundwikelig, samt i händelse nyst anförde
förbehåll ffulle, efter bokstafwen efterlefwas, antingen
den tilökade Betjeningen ffnlle sakna Arfwode,
eller den förutwarande mäste af detz Löner dela med
sig, hwilker jag är försäkrad aldrig warit Högloft.
Utffottens tanka; sa täger jag mig friheten^ödmjukast
hemställa, om icke i stället för meranamnde
förbehåll, stadgas matte, ar Lonings-Lumm»» för
den uri Förslaget nptagne Betjeningen icke får öfwerffridas,
samt ar i händelse med Högwederbörligt
bifall, någon tilökning af Betjening kommer at
ffe, dest aftöning ma bestämmas, i et lika förhällande
med den nu stadgade Staren.
Herr 1 bLm, ? eb r. Jag får harwid fråga
om meningen ar, at Brannerierne i Stockholm
ffulle för sine förre Pannor betala efter den för afgifcen
fastställde Ploore8!,iooen, men icke dehmindre
full frihet ffulle bewiljas Landrbon at införa Branwin.
Friherre l-lamilton, LLrl, urbad sig fä
uplysa, ar en sarffild afgift til Staren wore för
pannerymden föresiagen, en sarffild för husen och
Stadens Jnnewanare. Rörande Herr I riE8cböI68
anmärkning i afseende pä Befteningens aflöning,
trodde han det hafwa warit Utffotters tanka, ak
sjelfwa Inrättningen med Betjeningen ffulle förändras,
men samma aftönings-summs, bibehallas/
fluteligen och hwad anginge Herr 8noii8ll^s'L anmärkning
rörande bibehällander af wista
menade han, det Utfforket tilstyrkt, ar sadank
ffulle bero af widare undersökning, Frft
Den 15 Mars. 7Z!
Friherre 8tael von wolstein. Jag anhaller
ar fa wera om denna ^r>^Lin8-JnrättNing
stall komma ar underhallas af Stars-werkers medel,
eller genom ett särskilt tilstott af Nationen. I
det sednare fallet, hwilket i Starens närwarande
tilstand werkeligen wore swart at tilstyrka, lärer
der wara mast i sin ordning, ar Riksens Ständer
kjelfwe förordna och tilfätta den inkommande vi
reÄionen.
Herr Grefwen och Ordföranden wille
härefter göra proportion, men
Friherre 8tLeI von kkol8iein yrkade pä
sivar pä den af honom framställde fräga.
Herr Grefwen och Ordföranden uplyste,
at KlaA3r!N8-Inrättningen fa mycket mindre
genom nytt tilstott af boonen stulle komma at
underhallas, som den samma ägde en egen poncl,
hwarpa den nya Inrättningen wore grundad; Herr
Grefwen wille derföre göra Högloft. Nidderstapet
och Adeln den proportion, at Allmänna iraZar,ir>8-  vireÄion hädanefter, enligt Utskottens Förftag, stulle
komma ar bestå af 2:ne Oräincnie Ledamöter och
En Lxtra, Ledamot under Ordförande, hälst af
Stats-8ecreterLren för Drätsel-Werket, In- och
Utrikes Handeln och Slöjderne.
Ropades et starkt Ja; men
Friherre läport a, /txel, anhöll ar fä weta,
om i den nu tilstyrkta vireQionen, Ledamöter^
-
7Z6 Den i; Mars.
ternes antal wore detsamma, som i den wi hittilS
ägt, eller om der wore förminffadt.
Herr Grefwe» och Ordföranden uplaste
til Friherre kljertgs uplysning ur Utskottets Betänkande
, sa wäl upgiften om den förra, som om den
nu förestagne vireckiou.
Friherre kljerta, /txel. Således aro de
OireLteurer, hwilka i upgiften kallas Fyra Dito,
subtraberalle.
Friherre Stael von i-iol8tein anmärkte,
at huru man betraktade saken, blef dock altid denna
vireÄion, jemte dest Betjening af Staten lönad
, således borde Ledamöterne i Oimckionen, efter
hans tanka, wäljas af Riksens Ständer, hwilket
icke hindrade, at ju Konungen pa Sina wägnar
kunde ril Medlem af samma Oiieckion eller ock til
Dest Ordförande förordna sin Scats-äLcrewl-Zre.
Herr Grefwe» och Ordföranden inwände, at
af samma skäl skulle alla Inrättningar kunna sägas
wara Riksens Ständers, emedan koncleu derril alrid
af Nationen blifwit gifwen. Hans mening vin
denna sak wore den, at Ständerne endast til et
wistt ändamål anslagit Summan. men at det wore
Konungens rätt at wid det i följe deraf inrättade
Embets-Werk tilsätta och förordna Embetsmän.
Grefwe körner, ^clolk 6öran. Jag
tror ej at någon fraga kan upsta, huruwida Riksens
Ständer skulle tilsätta Ledamöter i SpanmälsMireQiouLu.
Riksens Stander beflöto ar l?86,
Den rz Mars. 737
at til inrättning af Allmänna Spanmals-kckL§aLiner
50 Tunnor Guld ffulle anwändas. Af dem
na Penninge-8ummL har aldrig mera an io Tum
nor Guld af Lancken blifwit Utbetalte, och desse
hafwa sedermera blifwit utaf koraen
Stats-Merker ersatte; detta förskott til ensäwidsträckt
anläggning kan ej annat an anses för rätt
obetydligt. Förut och ända ifrån Inrättningens
första början har den aldrig warit under Riksens
Ständers egen styrelse, och för det narwarandear
af Utskottet ingen ting annat tilstyrkt, an ar
AL2M8-Inrättningens förwalrning af Riksens Ständers
Revi8vrer matte komma ar reviclerS8. Detta
ar et nytt bewis, om jag sa fär säga, at Riksens
Ständers Utskott nog längt sträckt sina undersökningar,
och sa godt som til Ständers afgörande
vfwerlemnar hwad som längt bättre af den Styrande
Magten förrättas, och hwaröfwer Riksens Ständer
för sig endast behöfwa och böra behälla öfwersigtett.
För öfrigt är det mitt öfwertygelse, at sjelfwa
^clmini8trLtionen af detta Mer k katt ställas pä
en lättgt mindre kostsam fot, halst den sa werkeligen
warit under Styrelsen af 2-ne föregäende Stats
Lecreter^re
Friherre
8taei von kiolstein fastade
Metz förundran sitt upmärksamhet derpä, ak til denna
Inrättning Tunnor Guld af ^Ltionen blifwit
gifne, och at samina Inrättning nu agde ett
kona af 902,000 R:d.
Hans^xcellencöHerrGrefwe^uutbö
Den af en wärd Ledamot gjorde nygift, ar Riksens
Sjette
Bandet. N:v 47»
7Z8 Den i; Mars.
sens Ständer ar 1736 til ^a^inL-Inrättningen
anjlagk ;o Tunnor Guld, är ganska rigng. Deraf
Mtogos endast Tio; ivid 1789 ars Riksdag beslöto
Riksens Ständer, at de återstående 40 Tunnor
Guld skulle af iVi3gar:in8. OiEionLn ansläs til
Kriget, det skedde, och jag emortog sjelf den liden
dessa medel. Sedermera har öl3^3^in8- OirvQionLn
i det närmaste betalt afwen de första io Tunnor
Guld, hwarjemte Staten af densamma njucit en
denekce af nära 100 Tunnor Guld. Af alla dessa
upgifter hoppas jag at Herr Friherre Lrael von
kkol8tein stal finna sig tilrackeligen uplyst, och ej
widare yrka sin motion. För min del instämmer
jag i Utskottets tilstyrkande och tror, at det bör
tilkomma Kongl. Maj:t at tilsätta och förordna
kl3A3Lin8 OireÄionen.
Friherre 8tge1 von l^ol8tsin. Jag ber
om förlåtelse för min okunnighet, och wil gerna
gifwa efter, sedan .jag nu af Hans Lxcellence Herr
Grefwe iduutb blifwit bättre uplyst. Jag hade rättat
mig efter 1786 Ars Riksdags-Beslut. Likwäl
mäste jag kilsta, at jag icke juft inser nödwändigheten,
at Konungen skulle tilsätta lvl3Z32in8-vi
rEionen.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde
derefter proposition, at Utskottens Förslag, rörande
aflönings-Staten, sa wäl som om den rätt til
förändringar deri, som at Riksens Ständers
vikjorer borde öfwerlemnaö, mätte gillas.
Bifölls.
Herr
Den i; Mars. 7Z9
Herr Grefwen och Ordföranden framställde
nu den fragan, hwilka Krono-Brannerier
och borde komma at bibehailas eller
förfqljas?
Grefwe lVIÖrner, ^clolk 6öran, lilstyrk»
le, at pröfningen häraf mätte hel och hällen til
Kongl. Maj:c öfwerlännäs- Hans egen och flereS
erfarenhet i Utffotten kunde bestyrka, huru litet
Rikfens Ständer wörö i stand, at efter säkra grunder
något derom förordna, emedan, när denna
fraga i Utffotten förewar, atffillige Ledamöter an--  sett hwar och en sin Orts mteresxe först böra komma
i öfwerwägande.
Manga hördes häri instämma.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde
?rox08mon> at endast Bränneriet' i Stockholm
och Götheborg ffulle för Kronans räkning fadrifwas,
men at pröfningen af dem, som der ffola
nyttjas, äfwen som af de lVlaAL?,w8-hus, hwilka
kunna försäljas, ffulle i underdånighet til Kongl.
Maj:t öfwerlemnas.
Bifölls.
Herr Grefwen och Ordföranden föredrog
nu fragan rörande Branwins-bränningen i
Stockholm och Götheborg, Krono-Bränneriernes
utarrendering, samt Tullfri Införsel af Branwin
i Staderne.
Hans TXoe11 ence Herr Grefwe kunt b.
Den första fragan härwid lärer wara, hnruwida
Krono-Brännerier böra fa utarrenderas. För nain
del
74o Den 15 Mars.
del tror jag, alde som bibehällas, för Kronans
räkning böra drifwas. I likhet med hwad Herr
krintLscbölcl anfort, får jag äfwen lillkyrka, ar i
Städerne Stockholm och Götheborg etr bestämdt
ehuru instränkt Quantum Bkänwin mätte fa tillverkas.
^ Wi weta, at 15 ä 16,000 Kannor fordras
för Stockholm; deraf bör åtminstone en berydelig
del i Krono-Brännerierne finnas at lilga,
da Landet bäde kan och bör fournera det öfriga.
Herr krin t 28 c b 516. Da Högloft. Utskotten
föreflagit, at, hwad Bränwinsbränningen i
Stockholm angär, densamma stall för Kongl. Maj:t
och Kronans rakning drifwas wid Krono-Bränneriet
ä Ladugärdslandek, samt at de sä kallade
Tanto och Maria Bränneriet stola Ut-k>rren6era8j
för at Utaf ^rrenöatorer begagnas til Branwinsbranning,
emot tilerläggande xroeressiv Bewillnings-afgifc
för Pannerymderne wid desse 2:ne sistnämnde
Brannerier, såsom ock, ar beträffande Krono-Bränneriet
i Götheborg, detsamma pä nyhomförmälre
sätt skulle Ut-arren6era8: Sä kan jag icke
annat än antaga för ostridigr, ac Högloft. Utstorten
ansett förenämnde Städers Jrmewänare icke
böra fa begagna nägon privsr BränwinsbränNing:
Sädant är jemwäl likmätigt hwad jag förut i ödmjukhet
anfört, med min tanka och öfwerkygelse öfwerensstämMande:
hwadan jag icke eller har nägot
ar påminna derwid, ar BräNwinsbränning wid
Ladugärdslands Bränneri mä för Kronans räkning
blifwa werkställd; men Uti Högloft. Utskottens
Förslag, al Tanto och Maria Krono-Bränneriet
stola, såsom ofwan sagt är, Ut-arrencl^ras, kan jag
mig aldeles icke förena, och det af efterföljande stäk
och
Den 15 Mars. 741
och orsaker. i:o Tror jag et stikt förhållande wara
oförenligt med den antagna krinclpen at bibehålla
Bränwinsbränningen i Stockholm för Kronans
räkning; ty enar icke Stadens Jnnewanare
i allmänhet tillatas idka Bränning, hwarföre stola
en eller 2:ne -af dem eller särstildte cm-porrmoner
lemnäs en dylik rättighet? 2:0 Skulle i fraga
warande Ut-3rren6ering af förenämnde twänne Bränneri-Werk
pa det märkeligaste stada rörelsen wid
Ladugårdslands-Bränneri, icke allenast genom en,
i den M0N ^rrenäkttorerns kunde äebitera deras tilwerkning,
minstad afsättning utaf Kronans Bran»
win, samt deraf följande minstad winst af Bränneriets
drift, utan ock i sa matto, at da afwerkningen
mäste rättas efter den minstade affättningen,
kostnaderne wid detta stora Werks drift desto mera
gravera det mindre afwerkade Bränntunnetalet:
z:o Förekommer äfwen härwid: at, som förmodas
bör, det afkastningen, efter en för Kronans räkning
Utgörande 20,000 Tunnoxs afbränning, stall
kunna winna afsättning, äfwen någon tid deruröfwer,
men afwerkningen wid Ladugärdslands Bränneri,
efter 72 Tunnor om dagen, pa de förmånligare
Nio Brännings-manaderne, icke kan beräknas
högre än til omkring i§ högst 16,000 Bränntunnor:
sa anser jag, för min del gansta angelägit,
at, wid inträffande behof afen större tilwerkning,
äga tilfälle och litzäng dertil, wid^ Tanto
eller Mariä Krono-Brännerierne: 4'-» Haller jag
före wara stadeligt och betänkeligt, at til nästa
Riksdag utarrendera meranämnde 2me Bränmrier,
af det stät, at ehwad kxaftiga förbehäll,
som göras ma om Egendomarnes och InventariLrnes
äterstallande i lika godt ständ, som de blifwir
emöt?
^42 Den i; Mars.
emottagne, Kronan likwäl otwifwelaktigt derpä.
stall bUfwa mycker lidande: Af förhållandet med
förra Krono-Bränneriernes aterlefwerering, kan
jag med nog säkerhet bedömma denna fräga: Alfwariiga
besigtningar och Inventeringar blcfwo da
anbefalde: förmanliga bessrifningar och intyganden
om förhållandet felades icke; men tiden wisade snart
opäliteligheten, och Kronan mäste widkännas dryga
förbättrings omkostnader. Det ar ock för öfrigt,
i alla fall oförnekeligt, at försämring af ett Bränneri-Werk
med detz Inventarier icke kan undwikas
under ; ars drift, ehuru en flik försämring
icke förr än någon tid derefter wisar sig och fordrar
reparation: Och '5:0 ma icke eller obemält lemnäs,
hurusom, da Kongl. Maj:r och Kronan begagnar
Branwins-Bränningen i Stockholm, Stadens innewänare
icke böra fattas i den förlägenhet, atpa
ett enda ställe etter wid Ladugårdslands Bränneri
Lagerkällare hämta deras Bränwins behof; uran
böra de, efter min tanka hädanefter såsom hittils, i
den wägen blifwa betjente: det wil säga, at LagerKällare
bör äfwen finnas bade i Staden och Södermalm,
sä mycket mera, som Bränwins-affättningen
derigenom befordras, och den sämedelst blifivande
större Branwins-bränningen ökar Kronans
winst deraf: och som wid Mariä Krono-Bränneri
finnes en hittils begagnad ypperlig Lagerkällare
med dertil hörande Inventarier; sä synes jemwäl
pä denna räkningen, detta Bränneri-Werk
böra förblifwa opponerat. Pä sä mänga wigtiga
stal wägar jag jemwäl i all ödmjukhet afstyrka
den af Högloft. Utssotten föreflagne urarrenderingen
af Tanto och Mariä Krono-Brannerier,
samr i det stället hemställa, om icke desamme matts
-
Den 15 Mars- 74Z
te tils widare blifwa under Kronans egen disposition,
för ar, efter befinnande bebof, begagnas.
Och widkommande Götheborgs Krono - Bränneri
, sa ehuru icke alla oswan anförde stal äro dertil
lämpelige, anser jag likwäl för min del bade
rättwist och nyttigt wara, at förhållandet dermed
blifwer enahanda som har i Stockholm, at nemligen
Bränningen werkställes för Kronans räkning.
Bränningens uplatande under arrende at en Person,
wore ju, såsom ofwan anmärkt blifwit, oförenligt
med den principen, at icke denne Stads Jnnewanare
skola fa idka privat Bränwins-bränning:
Och jag är detzutom af erfarenheten, huru menigheten
funnit sig betjent under Bränneri-Arrendetiden,
fullkomligen försäkrad derom, at, med et
werksamt handhafwande af Bränneriets drift, för
Kronans räkning Stadens Jnnewänare med de
fieres, som Bränneriet tillita, stola finna sig dermed
bättre belätne, än med en Arrende-Förwaltning.
Hans kixcellsnce Herr Grefwe Uuutlr
förklarade sig härwid hafwa ingen ting at påminna,
allenast ett witzt tunne-tal för de bibehallna
-Brännerierna bestämdes, och Landtboens rättighet
at införa Bränwin icke instränktes.
Herr Lclimitterlöiv erhindrade, at pä
dessa Brännerier tilwerkningar matte tillacas endast
af Swenst och icke af Utländsk Spanmal.
Friherre k^Lmilton, Larl, wille allenast
åberopa de skäl han i de förenade Utskotten anfört,
at Jnnewanarne i Stockholm och Götheborg ej
borde erhålla rätt at bränna; det kunde aldrig
för
-
744 Den 15 Mats.
föxenas med deras winst, och de skulle förbindas
ar berala en afgift, uran ar kunna begagna en deremot
swaranye rättighet, När allt Bränwin ifrån
Lander singe införas, woxe ingen brist ak befara.
Herr ttrint2«cliöl6 förnyade sitt förbehåll,
ak Krono-Brannerierne ej mätte fä utarrenderas.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde
derefter följande ?ropositiyner:
"Att Krono-Brannerierne i Stockholm och Götheborg
för Kronans räkning marte fa drifwas och
förbränna i Stockholm ett ärligt cMlttum af 20,020
Tunnor Swenst Spanmal, och i Götheborg ett
W-rkitUM gf ro,222 Tunnor öito.
Bifölls.
"At Krono-Brannerierne ej stola fa kil enstrlte
utarrenderas.
"At i föxenamnde Städer, lika som i alla andre
Städer i Riket, Bränwin frän Landet Tullfritt
mätte fä införas."
Herr ^lttingsioff, Otty, wille kil ?rotacollet
regervsra sin kanka, ak det borde wara Ine
newanarne i Stockholm och Götheborg fritt ar
bränna Bränwin.
Her?
Den 15 Mars» 745
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde
derefter kroxoskion pä Ukstotrets Första ^, at denna
rättighet äfwen,kil desse bagge Sraders inner
tvänare malte utsträckas.
Ropades Mej.
Företogs til pröfning 4:de Artiklen af Utskottets
Betänkande.
Herr klingspor, 6er6t, föreslog, at l
den ärliga redogörelsen öfwer Klagans-OireQionens
förwaltning, genom Trycket underrättelse Allmänheten
mätte meddelas, til hwad pris DireÄionen
i särffilte Orter uphandlade Spannemäl.
Herr dlorclsnstolpe, 4n6ers, önskade,
at vireaionen mänadkligen mätte ifrän Predikstolarne
läka kungöra, om och til hwad pris den will
Vphandla Spannemäl.
Häri instämde afwen Herr Klingspor, och
Herr Grefwen och Ordföranden förklarade,
jemte gillande af dessa Anmärkningar, at de wid
nägon af de följande ?un6erne af ^iLgLriins-vireaioNLN8
insrruÄion borde iakttagas.
Friherre kljerts, Hxel. I det nytz upläste
vocument hörde jag nägra ord talas om Redogörelse;
jag får derföre ödmjukast fräqa, huruvida
af klLgarins. OireAionen hittildags werkelin
gen nägon redowiöning skett.
Hans kxceUence HerrGrefwe knutk
trotz
-
746 Den iz Mars.
trodde ar Böckerne för nägra Hr ännu fattades
eller wörö oafflutade.
Friherre k^erta, ^xel. Dessa orden lä»
ra således endast betyda, ar wi da fä smickra otz
med ett gladt hopp för framtiden.
Företogs granstningen af InstruÄionen för All»
wänna ^iiZÄrin8-OireÄioNen. i och 2 kunLterne
gillades.
Wid z:dje ?unÄen erindrade Herr klingspor,
at har ratta ställe more at införa det stadgande
han föreflagit.
Herr krintrscliölcl. I anledning af Herr
Z§oräen!>tolpe8 wälgrundade påminnelse om nödrvandigheten
deraf, at, dä Sädesuphandlingar
wid Krono»klaZarinen stola ste, Allmänna pälysningar
uti Lanen mäste föregä, och de fastställde priserne
til Säliarens efterrättelse deruti utsättas,
samt ar enahanda priser för saljarne, wid hwarje
k-laZ^in, bör wara gällande, fär jag hafwa äran
rilkannagifwa, at alla dessa omständigheter, före
ar i79Z, under min tjenste-cid wid Allmänna
lVlLZLLjn8-Direktion, blifwit pä dec nogafte iakrragne:
ar jag förty uti min för detta gjorda första
Klorion, angående Allmänna Kl2A3?in8-inrättningen,
yrkat ateruplifwandet af de derwid, före
nyhnämnde är, följde förwaltning och styrelse grunder,
saint at jag följaktligen, med hwad Herr
dlor6en8toIps, såsom berördt är, pamint, mig förenar:
Och hwad angär, huru ^3ZL2M8-I)ireLoa
mä erhålla rilförlätelige uplysningar för stadgandet
-
Den r; Mars. 747
det af de blifwande uphandlinas-priserne; sa torde
det jemwäl tillätas mig i ödmmkh^t omnämna
förhållandet i denna delen, under meranämnde lid,
eller fran är i?9Z, at nemligen, utom de berat»
teifer, som ifrån Herrar Landshöfdingarne til DireÄionen
inkommo, angående ärswaxcen och deraf
til förmodande sadespriser: sa war det ock en
g32in8-Förwaltare älagdc hufwudsakelig styldighet,
at, uti deras Wecko-kappoi-ter upgifwa hwarje
inträffande förändring, med torg-priserne pä Dpanmalen;
warandes det ock således, efter min kanka,
i afseende pä nu i frägawarande inrätt
ning
destohäldre angelägit och til ändamälet bidragande,
at sistnämnde anstalt eller författning widtages,
som, ester der Herrar Landshöfdingarnes
ofwanomförmälte berättelser blifwa afgifne, Spanmäls-priserne
merendels fä ett förändradt förhällande,
och det för öfrigt icke begäras kan,at Herrar
Landshöfdingarne stola beswaras med siike wid»
sträckte upgifter.
Hans Lx cells nce Herr Grefwe l^uutk
erindrade, at Herr klin^poi-s ranka warit den, at
Allmänheten mätte erhälla underrättelse, til hwad
pris vlrcÄionen i särstildta Landsorter uphandlat
Spannemäl.
Herr Grefwen och Ordföranden wisade
stillnaden emellan de af Herr klinspor- och Herr
idlorclsnsrolpe gjorde Anmärkningar, hwarefter han
gjorde 1'rttposiuoii, at den föreskrift, som i den förra
innehälles, mätte i den z:dje kunckcn tilläggas.
Bifölls.
4:de
748 Den 15 Mars.
4:de?uEen gillades.
5:te kunäten likaledes, med tillägg at DireÄionen
borde ifrån Predikstolarne lata kungöra, om
och til hwad pris densamma wil uphandla Spannemäl.
6:te kunKsn.
Herr Snoilsky upläste til krotocollet följande
yttrande:
Om enligt Fjerde Artikeln Räntegifware tillätes,
at efter deras godtfinnande lösa Ranke- Spanmälen
med penningar, blifwer följden nödwändigr
den, at wid första utsigt til knapp störd fär Kronan
ej någon Ränte-Spanmal. Nänregifwaren,
sökande blott sin egen största winning, antingen
säljer sin Säd der den bäst betalas, eller förwandlar
den ril Bränwin. Det har derföre, enligt äldre
Författningar, altid warit Kronans rätt, återhålla
Afrad och Tionde in natura. At ärligen fastställa
et nytt lösnings-pris för berörde Spanmäl,
med lika afseende pa Kronans och Räntegifwares
billiga fordran, blir en swar och granlaga befattning,
wid hwars afgörande ^lag'sLin8-l)ireQions
och Herrar Landshöfdingars meningar torde stundom
blifwa nog stridiga, och et gemensamt bestut
swärt at fatta. Osta torde lösnings-priser blifwa
ringare än hwad Kronan sjelf sedan mäste gifwa
ril erhållande af denna Säd, i stället för den saknade
Ränte-Spanmalen, hwilket än mera mäste
öka otilräckeligheten af Uphandlings-konden, och
ftäga blir: om Spannemälen pä der sättet astid
Den 15 Mars. 74I
star ar erhålla til er för Kronans mänga behof rits
räckeligt belopp? Hwad Utskotten föreslagit om Rånte-Spannemälens
lösande med contant, kan således
ej annat an förorsaka bade förluster, tidsspillan
och stora olägenheter. Tillåtelsen för Ränregifware
at fä lefverera sin Rante-Spanmal, L det Lil
deras Hemman närmast belägne Lrono Magazin,
torde stundom ädraga Kronan ökade transport-kostnader.
Åtminstone bör den inskränkas inom
hwarje Län. I annat fall skulle det kunna
Åstadkomma mycken oreda wid Upbörden och försmara
en nödig comroll pä sä wäl Räntegifware
som bäa§ar.iu8-förwaltare
Under
en förfluten längre rid har erfarenheten
nogsamt wisat, hwilka ändringar i lvtaZaTinsstyrelsen
warit för Landet nödwändiga, äfwensom
Ven skada det lider af enskildte personers stora sammanstagne
Brännerier. Sedan detta wigtiga och
granlaga ämne blifwit af tilförordnade Lommitteraäc
Ulredt, blef ^lag32ln8-Inrättningen, genom
Kongl Maj:ts förordnande af den 2o:de November
1798, 01 A3k>i8erLä pä et sätt, hwarmed ändamaler
säkrast skulle winnås, och alla private stora
Brännerier inskränktes, genom Konungens Förordnande
den 21 Nov. samma är.
Den förstnämnde Kongl. Förordningen har
wäckt mycket mihnöje, i anseende til der Allmänna
iV1aFA2,n8-Direckion deri förestrifne sätt at wid
inträffande miflwäxt biträda Landet. Enligt densamma
skulle Herrar Landshöfdingar, pä derom gjorve
reguisitioner, erhälla af DireÄioN Näntefria penningerrsmirser,
af lo, IL högst 15,002 N:d-, för
7;c> Den rz Mars»
at deraf sjelfwe, efter omständigheter och behof, besörja
Spanmäls-uphandling för Länen. Samma
Kongl. Förordning stadgar derjemte: at nar betydlig
mitzwapt af Landshöfdingen anmäles, bör Kronans
Spanmal i närmaste dertil anord
nas,
sa wida Säden ej för Srats-Werkcts behof
wore af nöden. Men at, om den är orilrärkelig,
och bristen ej kan fyllas fran andra Kronans förråd;
da skulle Landshöfdingens ofwannamnde åtgärd
widtaga, til fyllande af hwad som annu kunde
brista i behofwet. Således ar det icke blott til
öfwersändande af större eller mindre penninge-8ummor,
som lVlg^LLins-Oiretkions ätgärd tvid stikå 0-  lyckliga händelser blifwit inssränkt. Jag äberopar
hwad jag, redan för en rid sedan, haft den äran
anföra, i er pä detta rum upläst,!vlrmoric>I, nemligen
, at endast frän och med 1799, 270,000 Tunnor
Säd, 84,000 Lispund Mjöl, 46,000 Lispund
Bröd, utom Ränrefrilt i Oomant 746,000 R:d.
krmco blifwit, pä Konungens befallning, af Allmänna
Inrättningen förskjutne ril nästan
aila Rikets Län, m. m. Ofullkomligheier ätfölja
aila menskliga författningar; men erfarenheten har
wisat, at äfwen med dessa, har den ofwannämnde
warit et til Landers understöd kraftigt bidragande
medel, med ökade tilgangar kan och bör delta
understöd blifwa ännu kraftigare; utom -em blifwa
alla Författningar otilräckeliga.
Det kan icke wara glömdt, huru bekymmersam
Rikets ställning warit under de sist förflurne io ären,
frän 1799 til 1809 ärs stut. Ej nägor är fullkomlig
god ärswäxt, i mänga lckovmcer dels knapp
ssörd, dels mitzwaxt, ec i flere är fördt olyckligt
krig
Den !5 Mars. 75 r
krig har ragar elander, alt detta oaktadt, härunder
hela den tiden ingen?rovmce i Riket saknat
den til lifwets uppehälle nödwändiga Brödfödan,
ingenstädes, såsom i förra rider, hopar af Menni»
stor förgåtts af hunger. Manne detta ej bewisac,
ar !Vl32»r.m8.Inrättningen, ester deH sista reZIm m,!;,
npfyllk sit ändamål, sa widt deh tilgängar medgift
wik, och at åtminstone någon hufwudfakeiig förändring
derwid ej lärer behöfwas, ej torde wara
gagnande? Uti en sa wigtig och Rikets wäl sä nära
rörande sak, ar der wadeligt, ar genom nya
försök blottställa det Allmänna för de swaraste följder.
I stöd af alt hwad jag här haft äran anföra,
wagar jag ödmjukeligen tilstyrka:
At Allmänna Inrättningens konä
matte blifwa bestämd och fastställd til den här förut
nämnda sammansiagne Summa 900,159 R:d.
4Z 4 r:st. Lane», eller jämt 900,000 R:d. Lanco.
At Bränwins-^ouru^ringen för Stockholm och
Götheborg matte, hädanefter som hittills, sse för
Kronans egen räkning, genom detz egne derwarande
Bränneri-.Werk, til inkomst för ^la^Lws-Jnrättningen
och besparing af detz kon6.
At de här förutnämnde Kronans ö^aKg^mer
och Brännerier mätte för desi räkning bibehallas,
jemte alla dem, som Högloft. Utskotten föreslagit
lil bibehållande.
At hädanefter som hiuils Kongl. Maj:t och
Kronan matts aga rätt at bestämma, ester behof
och
752 Den 15 Mars.
och omständigheter, antingen dest Ränte-Spanmal
bör lefvereraS >n natura, wid del hwarje Räntegifware
närmast belägne Krono-kvka^in, inom Länet,
eller densamma fa med penningar betalas.
At för öfrigt lvkagarins - Werkets orZanisatioll
och Zctaiiler, sedan dest bona och tilgängar af Riksens
Ständer blifwir bestämde, mätte såsom ek
OLcouomistt mål, enligt Regerings-Formen, öfwerlemnäs
til Kongl. Majus wisa och Nådiga Förordnande.
Friherre klust beck, ^iexanster, anmärkte,
at om Markegangs-sattnittgen i November
förrättades, men densamma ej förr, ätt efter Thomasmätzo
kttngjorves, kunde Räntegifvare ej förr
än alt för sent stadga sit wal rörande Räntans
erläggande. Han öistkade derföre, at Markegangssättningen
tidigare pa aret matte werkställas.
Grefwe kk örner, östvik Loran. Fag
får härwid allenast anmärka, at det är Kronans
rätt, at när den wil fordra sine Räntor in natura.
Nödwändigbtten af denna rättighet kunde nu under
sista kriget fullkomligen skönjas, och jag troe
ej al någor nu i detta ämne bör stadgas, hwarigenom
äldre Författningar rubbas.
Herr >korsteN8tolp0 och Hans Lxcel.
ience Herr Grefwe lluutb conkormeraste sig
med Grefwe körner.
Herr Grefwe» och Ordföranden troöVe,
at man borde skilja emellan Kronans AfradS
och
-
Den i; Mars.' 75 Z
och Donde-Spanmäl, och den som til Nantetagagare
bör aflevereras.
Grefwe borner yrkade allenast, at Nidderstapec
och Adeln ej borde kunna göra om en Författning,
hwilken ej wore dest granstning underkastad.
Friherre istuäbeck, 4. lexLNger, förklarade,
ar hans mening wore, al Markegangs.sättningen
tidigare än hittils öfligr warit, stulle förrättas,
sä ar Räntegifwaren kunde gecigera sig,
antingen han m natura eller med penningar wills
erlägga sin Ranta.
Friherre ^amilton, darl, yttrade sigar
detta wore en helt annan fräga, och instämde med
Grefwe, körner.
Herr Grefwen och Ordföranden wille
allenast påminna, at fragan här wore endast om
den ociixxoneraäe Krono-Spannemalen.
Friherre Legerström, stacob, instämde
med Grefwe körner, och trodde ar Ridderstapet och
Adeln ej borde befatta sig med någon ny Författning
om Ränregifwares rätt.
Friherre bjerta, kreäric, trodde, at hela
denna Artikel kunde utgä, emedan den wäl kunde
leda til stada, men aldrig til något gagn. Det
borde ju til exempel ankomma pä klarins - vireÄion,
at ingä i pä begge sidor friwilliga conträr, sa
ar om Landshöfdingen pälyste, at Nantorne inom
dm
Sjette Bandet. Ney 48-
754 Den 15 Mars.
den 25 Februarii borde inlefvereras, kunde genom
sädane ^onti-aÄer Räntegifware ej altid behöfwa
forsta sin Säd lil sä aflägsna orter, som LandsHöfdinge-Säre
osta nr.
Friherre »amilton, tiiarl, begärde, ak
den 6 ?uiEen äler mätte upläsas, och ansäg ej
pä nägor sätt wädeligt at ..u samma bifalla.
Den 6:te kunQen uplästes ä nyo; hwarester
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde
proposition til en sadan reclaKion af denna punL:
"Kronans högre eller lägre Embetsman, som med
Upbörds-Merker aga befattning, fä ej ätaga sig
Spannemäls-lefverering för Allmogen: men den Rånregifware,
som betalar sin Ranta m natura, mä altid
fä lemna den tvid närmaste imil hans Skattskyldige
Hemman belägne Krono-kiagariu, och förblifwer
för öfrigt, i anseende til Rämegifwares
ssyldigherer, tvid hwad Förfartningarne förestrifwa."
Bifölls.
Hans Lxcellenco Herr Grefwe kuutki
tyckte sig sakna en Pun6 i instruÄionen, hwilken
han ansäg af wigt. Hans Lxcellonce önskade nemligen,
at det mätte strängeligen förbjudas klaZaLin8-Förwaltare,
at i Kronans kila^mor försvara
dem enskilt tilhörig Spannemäl, samt at om wid
InvLNrerinZgr i klaxa/.merne mera Spannemäl an
Kronans skulle finnas, densamma såsom Kronan
tilhörig bör anses, likwäl med förbehåll af hwad
för Förwalrarens inrorknings-kappar bör afraknas.
Uppä
Den 15 Mars. 755
Uppä derom af Herr Grefwe» och Ordföranden
gjord proposition, blef denna föreskrift såsom
en ny ?UI'.Ä i InstruLiionen bifallen och stadfa stad.
Herr Grefwen och Ordföranden framställde
derefter lil Högloft. Nidderskapels och Adelns
pröfning, huruwida KlaZaxins-Dir^Qiontm stu lie äga
rätt ac upraga Län.
Hans kxcellenceHerr Grefwe kuutli
wille för sin del tilstyrka bewiljandet af denna rät»
righet. Först, trodde Hans Lxcellcnme atar.m n
i narwarande tider ej skulle kunna sträckas altför
långt. För det andra, om OireLionLN skulle för
skäligt pris kunna uphandla Spanmal, wore dec
detsamma om betalningen, som ofta handt, utsattes
pa fem ä 6 mannder. Sadant wore afwen
ett län. Likwa! önstade Hans bxcellemce, ar den
Summa bestämdes, hwarösw r p>, ckioimn ej singe
utsträcka sine län, såsom lil exempel högst 2'ä.
300,000 R:d , samt at det förestrifwes. at endast
Swensk Spanmal för denna Summa singe uphandlas.
Herr klinspor-, 6er6e, instämde häri,
sä wida Län ej kunde undwikas.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde
derefter proposition, at det skulle wara Allmänna
Spanmäls-vireaionen killätic, at til upköp af
Swensk Spanmal göra et Inländskt län, antingen
i Penningar eller i Säd lil motswarande wärde,
imil ett belopp af högst 300,000 R:d.,under samma
redowiönings skyldighet, som för de öfrige me
-
756 Den 15 Macs.
del, hwilka under denne DircÄions förwaltnina äre
ställde.
Bifölls.
Widare proponera H e r r G r e fw e n och O r dföranden,
ar da Högloft. Nidderffapet ochAdeln
Hade anfelt Inrätt!,ingen af de föreflagne Sochnesafom
err ämne, tilhörande Sochnars
enssilda rätt, och dessutom hela den befimeliga k'»»-  <len blifwit odelad til Allmänna i^aL,ar.ms-'Inrättningen
anftagen, Utffottens tilstyrkande, rörande inrättandet
af Krono-Sochne-^lagarwer, mätte afsias.
RopadeS
Hans Lxcellence Herr Grefwe l^uutlr
yttrade sin önskan, at desse Ridderssapets och Adelns
nu fattade Beflut snarr med cndre Standen marte
blifwa communiceraclez
Hwarester
Herr Grefwe» och Ordföranden uplyste,
at protocolls-Utdraget oförröfwadt och annu i
denna afton til MwrinZ skulle wara färdigt.
Föredrogs Friherre hamiltons, t^rl, den
r4:de Mars pa bordet lagda OiÄsmen, rörande
förfärdigandet af en Tafta öfwer Deras Majestäters
Kröning.
Herr Grefwen och Ordföranden hemställ--
-
Den 15 Mars. 757
ställde, om Ridderstapet och Adeln ffulle genom
ett ?rvtocc>IIs - Utdrag wilja communicsrs, denna
Nocion med de andre Standen, dock med förbehåll
för sin del, at detsamma sedermera afgöra,
eller ock tillära Friherre »ammilen, at sjelf om
denna commumcation draga försorg.
Ester nägon korrt öfverläggning härom stad»
nade Högloft Ridderstapet och Adeln idet Beslut,
at det stöde Friherre ^amilton öppet, at sjelf om
desi communicstion besörja, men at detsamma icke
Detzmindre hos Ridderskapet och Adeln fortforeat
hwila pa bordet.
Uplastes följande:
Riksens Högloft. Ständers Stats-, samt
Allmänna Beswärs- och OconomieUtffotts
Betänkande, i anledning af
ett til Hederwärda Bonde-Standet ingifwit
och derifrån remitteraät
ri»l af.Riksdagsmannen Lric pekrssoli
frän Orebro Län, hwaruti a de uti
samma Län belägne sä kallade FriSochnars,
Kihls, Hafstads och Axbergs
magnar yrkas befrielse frän de
Utstylder och Önna til Dylta Swafwelbruk,
jemte det twäng och den inskränkning
uti en fri ägande och 6isp>o8i'tion8
- rätt öfwer sina hemmans
skogar, som de nu stola wara underkastade
emot erläggande af en witz afgift
til Kongl. Maj.t och Kronan af
25 R:d. Lanco pä Roten a 2L Mantal.
Wid den öfwerlaggning, som i detta ämne
hos
758 Den iz Mars.
hos Utskotten upstätt, hafwa Utstotten sökt, at noggrant
begagna de tilfällen til uplysningar Ucstocten
ägt, sa wäl genom Riksdags-Mannen ^NL
lellsson, som genom Dylta Swafwelbruks Äga>
res, Herr Ofwersten, General-Adjutanten och Riddaren
as Kongl. Majus Swärds-Orden, Friherre
t,. rbj.ims ril Utskotten inlemnade Skrifter,
jeinte duhörande Bilagor. Urskorten anse nödwändigt,
at innan Resultatet af denna öfwerläggning
lii Riksens Högloft. Scanders egen granskning öfwerlemnas,
framställa ett Historiskt Sammandrag
as de wigtigaste Documenter, biivjleZiur och Författningar,
som uplysa förhållandet med desse FriSocknars
skyldigheter til Swafwelbruket, och de
förmaner Bruker deraf åtnjuter.
Redan före 1626 wörö Sochnarne Axberg,
Kihl och Hafsta ansiagne med Dagswerken m. m.
til Dylta Swafwel-Bruk och Qwarn, som da drefs
för Kronans räkning, hwilket alt, genom Kescriptet
af den 21 April samma ar, pä behaglig tid förlängdes—
Af Oenc-r»! Riks-Bergs-Amtet blef den
5 Decetnber 164g det af Kongl. Räkne-Kammaren^
ben 2 Augusti 1659 upplätne Arrende pä
desse Lägenheter för kklmic kLiXbusen, Borgare i
Arboga, föriängbt pä 6 är, hwarefter han af Drottning
Oi-lKl8Hb>l^, den 20 Nov. 1649 erhöll för
sig och sina Arfwingar krivilegium pä Bruker och
Dylta Qwarn, samt dessutom z:ne Hemman i Axbergs
Socken, Arrese, Saltorp och Långby under
Bergfrälse wilkor, at besitta sa länge Bruket widmagthäiles,
hwarjemte Fri-Sochnarnes skyldigheter
Bruket förbehöllos m. m. Detta stadfastades af
Konung XI är 1680.
Oak
-
Den i; Mars. 759
Oaktadt redan 169g klagomal yppats af Allmogen
i Fri-Sochnarne, samt wid Bergs-Ungen,
och i Bxrgs-Lolle^io rwister ofta förefallit emellan
Bruks Ägarne och Allmogen, blef denna klagan likwäl
lemnad utan upmärkfamhet. Uvärtom blefwo
deras'Oneia betydeligt ökade, genom Konung
Xli:s den zo September 1712 i Bender utfärdade
privilegium för Srats-decreterarcm Lasten
keil, hwilken äfwen sjelf eoutrasignerat Konungens
samina dag Utfärdade Bref til Bergs-Lollegium om
werkställigheten af berörde privilegium, jemte antydan
at alfwarligen förekomma, det Axbergs är
1710 upbrände Stangjerns-Hammare ej blefwe äter
upbygd.
Detta privilegium innehaller, utom mycket annat,
bekräftelse pa de förra privilegierne, öfwerlätelse
af Dylta Swaswrl-Bruk til Stats-8ecretera1-eri
peil och deh Arfwingar, tilstand ac nedlägga
Alun-Werket, och at ej behöswa drifwa Swafweltilwerkningen
widare än efter Skogs-tilgang och
beqwämlighet, dock at tilräckcligt Swafwr! stul!e
finnas til Lronans behof.
Alla Swafwelbruket underflagne Frälse-, Krono-
och Skacte-Hemman i Fri-Sochnarne, som Rorerings-frihet
åtnjutit, skulle utgöra körslor, kol och
wed efter förra privilegier, warandes allmän kolning
och wedhuggning derstädes förbuden. Dagswerken
borde in natura prm8tera8, Z2 h. af hwarje
helt Hemman, men af Odal-Frälfe hälften mindre.
Bruket skulle aga rättighet at uti Rinkarleby
, Glanshammar och Tyllinge Sochnar, emot skalig
betalning, erhålla wed och kol, Holahults Allmän
-
76o Den 15 Mars.
manning tillädes Bruket utan keco§nitIon8-gfgift
lil Kronan, hwarken derföre eller för de flere Kronans
Skogstrakter, som til Bruket kunde utsökas.
Bergs-LolleAii Bref til Bergmästaren Lric Stockenström
ben 15 Februarii 1714 förordnar, at et
ordinarie Grufwe-Ting wid Bylta ärligen stall hallas,
samt berwid til Bisittare tagas stickelige personer
wid Bruket.
Kongl. Kammar- och Bergs-^ollsZu N evolution
af den 8 Julii 1726, i anledning af Allmogens
klagan, fastställer at wed-priser stulle wara
ic> H. per Stafrum, som pä Hemmanens egne
Skogar uphugges och derifrän framkvres, samt 8 st.
xer Stafrum för ben web, svin af stoglöse Hemmansbrukare
pa Brukets egen Skog eller Allmanningarne
uphugges och framforflas. För foror och
körslor til Masugnen och med krukorne til Kojan
kunde ej bestas högre ersättning, än wid i6§z ars
ransakning war fastställdt.
Oinstränkt kolnings-frihet ansägs betankeligt
tillåta, emedan Dagswerken wid Bruket behöfbes
och ej kunde förminstas Hwarjemte stadgas, at
sedan Baron kHk köpt Dylta Qwarn ril Skatte,
agde han sjelf sörja för Qwarnens och Dammarnes
underhäll, men Broen a allmänna wägen borde
underhällas efter wanligheten, och at tegel och
kalk-bränning blefwe tilläten i rödfärgs-ugnen, men
blott ril egit behof, ej til afsalu.
Kongl. Bergs-LolleZu Bref til Bergmästaren
Len 21 Mars 1759 innehäller, at Kihls SochneMän,
i ställer för öfwrrflödig kohl-lefverering til Dylta
-
Den iz Mars» ?6r
ra Masugn, böra lemna med til Swaswelbruker
De är Va Masugnen ej är i gäng.
Landshöfdingen keuterbolm8 Bergs-Ransaknings-l'rotocoI1
den 6 December 1744, ursak»
rer längden af Fri-Socknarnes med lil izqwarter,
wid 1^ N:dS böker, jemte witz tid ti! lefvereringen
wid 6 Daler Snuts wice för den bristande.
Rong!. Bergs-Ooll -Zii ^ommi88ions Betänkande
af den 7 8 December i?49 förordnar, at
Hafsta Sockens HeinmanMboer böra lefverera 52
Stafrum, Axbergs 29g och Kihls 194, samt ak
de pä westra Allmänningen boende Torpare 26,
Summa 56; Stafrum wed om äret. Detzmom
hafwa til utsyning för de ffoglöse Hemmanen, Ostra
och Holahults Allmänning blifwic upssattade täla
506 Stafrums ärlig afbänkning,Lamma 1071 Stafrum,
hwilka tilökte med hwad deffogrike Hemmanen
kunna afläta til de behöfwande och ifrän Allmänningarne
aflägse, förmenas nara bestiga sig lil
Le lava Stafrum wed, som 1726 ars
anfelt böra efter 14 Stafrum per Mantal erhällas
fran Fri-Sochnarne.
Pä de da sistförflutne 5 arén har Swafweltilwerkningen
bestigit sig til 227 Skeppund ärligen,
och ger medium af de sista ro ären funnits atgä
wid Swafwel-kojan och Vickriol-huset i,oz; Stafrum
wed, och til Masugnen blifwit afkohlade circa
140, Summa 1,175 Stafrum.
Rongl. Rammar- och Bergs-LoNegii Utsiag,
as d. Junii r?55 innehåller, at sedan
Kongl»
762 De» 15 Mars.
Kongl. Mast bibehållit Dylta Bruk wid dest arhällne
i rivileZiLr och Förmoner, hwilka funnits
dels med stät och billighet öfwerensjtämmande,
dels wara öfwer ioo ar gamla, hafwa
clvlleZiLrne fa st ställ v c näst förut nämnde 1749 ars
upffartning.
At de ssogrike Hemmanen i Kihls Socken,
de ar da blåsning ej sker, böra om wincren til
Dylta framköra 14 Stafrum Wed, men ater
igen dä blåsning pägär 10^ Stor-Stig Kohl,
alt xsr Henrman, hwarom äret förut tilfages.
At deremot de skogfattige Hemman i Kihl skulle
aga rätt at köpa eller af Allmänningarne fa utsyning
lil Kohlwed; men om ändock Wed skulle
brista til Kohlningen, borde det ersättas af BruksAgaren.
At Wedpriser skulle förblifwa som förur,
men i händelse af brist, borde Kohlprifet wid Bergstings-Rätten
stadgas. Ac Rödfärgs-Bränningen
får ske äfwen til afsalu, men Kalk-Bänuingen endast
til husbehof.
At Swafwel- Vickriol- och Rödfärgs-Tilwerkningen
får drifwas sa högt ffe kan, dock wid 100
R:d. Snnts wile förbudic, ar frän Allmänningarne
eller Fri-Sochnarue lära framkomma eller köpa
mer Wed än 1,200 Stafrum, harwid altid
tilseende, ac sä mpcket Swafwel stäkldigt hålles
i beredskap, som för Lronan ärligen erfordras,
' hälst Skogarne och Dagswerkena äro
r och för denne orsak uplatne. At Bruksägaren
ej wid ivo Rws wice får taga Penningar för
Wed och Dags-Werken, som til Bruket bör utgöras,
eller anmanda Weden i underhafwandes hus,
häll,
Den 15 Mars. 765
hall, eller nyttja Dagswerkena til sadane behof,
som ej med tilwerkningen gemenstap ager, och bör
Allmogen, sa mycket möjeligt ar, skonas fran arbe»
re i Alwe-tiden; at de Hemmans-Ägare, som fä
msyning pa Allmanningarne elier andre BruksSkogar,
ej aga rart hugga mer, eller pä annat
ställe an anwist ar, eller röra den späda Skogen
ivid ro A)al. Snuts pligt. At ingen, utom Dylta
Bruks Ägare, får handla med Hemmanen i FriSochnarne
om Timmer, Wed, Kohl, eller annat,
som af deras Skogar tages, wid 2; Dalers pligt
för Säljaren och ;o Dal. för Köparen. Ar icke
någor af de Werket underflagne Hemman ager rättighet
instänga något af sin Skogsmark, wid wike
af 2o Dal. S:mt, och inhägnandens ater utläggande;
sa framt ej någon sadan plars pa Skogen
finnes, som Bergs-Tings-Rätten skulle för otjenlig
til Skogswäxt anse. ,Al Swedjandr utom rätta
Beteshagar, hwartil Aboerne ej erhållit tilstand
och Utsyning af Bergs-Tings-Rätten, förbjudes.
At de som ej hafwa egna Kohl-Bottnar icke fä
wid ;o Dal. Smits wice och Kohlens förlust bortföra
sin Wed ar kolflås pa sädane Hemmans-ägor,
son: ej arv Bruket underflagne. At Kalk och Tegelbränning
stall ffe efter 1726 ars Utslag. Och
fluteligen at Hemmans-Skogarne icke sättas under
förbud, uran ägarne tillaras at hugga de Trän,
som för hwart och ett behof äro de tjenligasre.
Rongl. Bergs-Lollegii Bref af den 14
November 1766. 'Sedan brist för Krut-Bruken
as Swafwel, och för Handtwerkarne af Victriol
försports, upkommen af ökad consumtion och ursieppning,
men Skogarne af minskning wid Dylta
-
764 Den 15 Mars.
ra ssulle hindra tilwerkningen, drifwas kilben högd,
som tilgängen a Swafwelmalm eljest medgäfwe och
behofwet fordrade, sä har Kongl. Mast pä Riksens
Ständers tilstyrkan uphäfwit privilegium Lxclusivum
pä den Swafwel och Victrivls tilwerkning,
som 1712 ars privilegier tillägga Dylta,
och ägde hwem som hälst, inrätta Swafwel bruk
och Victriol-Sjuderi, dock ej för nära Dylta,
hwilker bibehälles wid de Dagswerken och den Med
Fri-Sochnarne böra lefverera, med wilkor, at
ärligen lefverera til Kronan sa ntycket raffineradt
Swafwel, som a IQ Skälp. Vickuaiis-wigt per
dentuer ätgär til 50OO Zeumer Krut, Ponden af
Bruket oberäknad, efter 9 R:d. zr h. per Skalps,
samt detzutom ärligen för Bergsbruken hafwa i beredskap
5 Skepp. Swafwel eller Swafweltrad.
RonZl. Bergs-Lollegii Lommissions Betänkande
den 16 Junit 1767: da de Skogar,
som sedan förra Upskarmingen tilwuxit, blefwo taxerade,
innehåller a' Allmogen skulle slippa Dagorkor,
emot utgörande af Dagswerken af manbart
Folk, och at Skogfattige Aboer fä köpa weds
brand af dem, som derpå hafwa tilgäng i FriSochnarne,
endast mitzbruk undwires.
Ester granskning af alla desse handlingar, och
enar Utskotten med det ömmaste afseende pä de ömsesidiga
rättigheter, som har komma i fräga, ljkrväl
icke trott sig kunna aflemna nägot hufwudsakeligt
yttrande, hafwa Utskotten ansett sig böra til
Riksens Högloft. Ständers egit bedömande föreflä
en ucwäg, som i Utskottens ranka säkrast skulle leda
til andamälet och närmast upfylla de särskildta
Parterms billiga fordran, påen jemt delad rattwisa.
Den 15 Mare. 76;
Utskotten fä nemligen vördsammeligen hemställa,
vin icke underdänig anhållan matte göras, der
Kongl. Main, efter anbefalld undersökning pä stället
af i Landtbruk och Bergshandtering kunnige
Personer, äfwen af Allmogen, dem Kongl. Majit
dertil urser, täcktes widtaga de förändringar mev
Dylta Swafwelbruk och de derunder lydande FriSochnar,
som Kongl. Majit finner föreulige med
lindring i Fri-Sochnarnes nu öfwerklagade lidande,
Statens större fördel och winst, samt helgden af
den ägande rätt nmvarande Jnnehafwaren af Dylta
sig äberopar; börandes det afwen da pä Kongl.
Majits egit Nådiga bepröfwanve ankomma, huruwida
den nu inrättade Grufwe-Rätten annorlunda
bör orZLliiserss.
Dock skulle det wara Riksens Ständer förbehållit,
at wid nasta Lagtima Riksdag pröfwa och
fastställa dr förslag angäende Rotering eller afgift
derföre, som af denna Undersöknings-Lommiiöe kunna
upgifwas.
Och warder detta Riksens Högloft. Ständers
egen pröfning wördsammeligen underställdt. Stockholm
den io:de Mars 1810.
Pä Högloft. Ridderskapets och Adelns Ledamöters
wag-nar
isob. 6. Oxenstjerna. LILLS kleming.
Pä Högwördige Praste-Standets Ledamöters ivags
nar
^Vsiäman. isob. 0. klult.
Pr
766 Deir i; Mars.
Pä Wällofl. Borgare-Ständets Ledamöters magnar
14.
Ljubr. L. ä- Lcbönberr.
Pä Hederwärda Bonde-Srändeks Ledamöters wag
nar
Hnäers
^nclsrs^on. vavicl Iig8mu§8on.
b, ödelius. x. I>Ii-t2el.
Lades pä bordet.
ftuLteraclss följande:
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft.
RiLderskapets och Adelns klonum den
i; Mars 1810.
S. D. Föredrogs a nyo Stats- samt Allmänna
Beswars- och O^Lvnomis-Utstotkens den ; Februarii
pä bordet lagde Betänkande, sa wal som
de förenade Utffottens den ig Mars pä bordet lagde
?rotocoIl8-Utdrag af den 1O samma mänad, rörande
Allmänna niug.T/.ins-Inrättningen, och sedan
berörde Betänkande och krotocolls-Utdrag pui,^swis
blifwit granskade, stadgade Högloft. Ridderflaper
och Adeln följande beslut.
1:0 At Allmänna ^la^ins-Inrättningen stall
bibehällas.
2:0 At Spanmals-^3ga^in8-Inrättningens
stuld lil framlidne LLNtrli-Nädet och Lommenäeuren
^veiliobls Arfwingar, stor 209,159 N:d.4Z st.
4 r:st. fär pä Niksgälds-Lomoiret öfwttflpltas, lik
wal
-
Den 15 Mars. 767
ival med rättighet för Riksgalds-Lontoiret, at wid
Ränte- och L3pitk>I-afbetaln!Ngar ä detta Län, icke
behöfwa aa annorlunda ril waga, än med sine öfrige
bulder.
z:o At Spanmals-^laZLLins-Jnratttningens
upgifne koncl, sedan den salunda ej widare för denna
skuld kommer at häfta, bör odelad til Allmänna
a23/.ine!.' anwandas.
4:0 At Allmänna lVl3§I7.ms-I)ireS>Olwn hädanefter,
enligt Utskottens Försina, kominer ar besia af
lwänne Oleane Ledamöter och en exera Ledamot,
under Ordförande, hälsi af Stats-Lecrotersreu för
Drarfel-Werket, in- och utrikes handeln och slöjderna.
5:0 At Utskottens Försiag, rörande AsiöningsStaten,
sa wäl som om den rätt til förändringar
deri, som ät Riksens Ständers kevisorer borde öfwerlännäs,
skulle gilias.
6:0 At endast Brännerier i Stockholm och Götheborg
skulle för Kronans rakning drifwas, mm
at pröfningen af dem som deri siola nyttjas, äfwensom
af de l^a^ius hus hwilka kunna försäljas,
skulle i underdånighet lil Kongl. Maj:t öfwerlännäs.
7:0 At Krono-Brännerierna i Stockholm och
Götheborg, för Kronans räkning, fa drifwas och
förbränna i Stockholm er ärligt gusmum af 20,002
Tunnor Swensk Spanmäl, och i Götheborg et
guantum af 10,222 Tunnor dito.
8.0 Ar
768 Den 15 Mars»
8:0 At Krono - Brämierier ej stola fä m-arrenderas.
9:0 At til förenämnde Skader lika som atta
andra Skader i Riket, Bränwin ifrån Lander Tullfritt
stall fä införas.
ro:o At Innewänarne i Stockholm och Götheborg
ej stola aga Bränwinsbrannings-räu.
11:0 At första och andra ?unäerna af den förestagne
ln8tl'uLionen för Allmänna KI2K32M8. vireÄionen
oförändrade stulle gillas och stadfästas.
12:0 At til den Zivje kunÄe-n af berörde Instruktion
stulle tilläggas: at ärligen mätte meddelas
Allmänheten underrättelse til hwad pris vireÄionen
i särstildre Landsorter uphandlat Spanmäl.
iz:o At 4:ds kunLen oförändrad stulle gillas.
14:0 At til 5:te kunLtsn stulle tilläggas, ak
virectionen mänadtligen borde ifrän Predikstol
larne lära kungöra, vin och til hwad pris densamma
wil uphandla Spanmäl.
iz:o At lydelsen af 6:te xuMen stulle blifwa
följande: "Kronans högre eller lägre Embetsmän,
"som med Upbörds-Werker äger befattning, fä ej
"ataga sig Spanmäls-lefverering för Allmogen: men
"den Räntegifware, som betalar sin Ränta in na.
"tura, mä alrid fä lemna den wid närmaste intil
"hans Skattstyldige Hemman belägne Krono-lVla"Z32iNz
och förblifwer för öfrigt i anseende lil Ränte
-
Den 15 Maks. 769
"tegifwarnes skyldigheter wid hwad Författningar"ne
föressrifwa."
16:0. At såsom en Ny kunäk i Instruälionen
skulle tilläggas, at Vet bör wara För
waltare
strängeligen förbuvit, at i Kronans
Aminer förwara vem enskildt tilhörig Spanmal,
samt at om, wiv inventeringar i klagariner, mera
Spanmal an Kronans skulle finnas, Vensamma såsom
Kronan tilhörig bör anses, likwal mev förbehäll
af hwav för Förwaltarens Intorknings-Kappar
bör afräknas.
17:0. At Vet ssal wara Allmänna SpanmalsOireÄionen
tillåtit, at kil upköp af Swensk Spanmal
göra ett Inländskt Län, antingen i Penningar
eller i Säd til motswarande wärde intil ett belopp
af högst ZOO,OOo, N:V. under samma redowisnings
ssyldighet, som för de öfrige medel, hwilka under
denne Oireäkiom förwaltning aro ställde.
:8:o. At dä Högloft. Nidderssapet och Adetir
ansäg inrättandet af de föreflagne Sochne-^gKLiner
såsom ert ämne tilhörande Sochnarnes enffildte
rätt, blef, hwad Utssotten om Krono-SochnelVlaga^iners
inrättning tilstyrkt, aldeles afslagit,
hwilket afflag äfwen stöddes pa der skäl, at hela
LummLn blifwir lil Allmänna ^lggLLM8-Inrättningen
anslagen. Om hwilket allt de öfrige kespeQivs
Med-Slanden wänligen skulle underrättas. Or supra.
Herr Grefwen och Ordföranden ril
kan
Sjette
Bandet. N:o 49»
770 Den iz Mars.
kännagaf, at Friherre von Ungern Sternberg,
platinas, wore bortrest, cch således ett rum ibland
första Lassens Herrar LleNorer ledigt.
Nar i anledning häraf fräga upstod om Wa!
af en LleÄor i Friherre von Iln^ern8 ställe, trodde
Första Lideng Herrar Ledamöter, at, dä Riksdagen
nu nalkades sitt stut, kunde dermed upskjutas,
intil dest något tilfalle yppades, dä LIeäorei>
rws fulltalighet kunde behöfwas.
Högloft. Ribderskapet och Adeln åtskiljdes kl.
^ til 10.
In stäem krotocolli
6. Lil v er8io1xe.
Lördagen den i7:de Mars.
?Ienum kl. 2 io förmiddagen.
Uplästes och lades pä bordet ett sä lydande
fran Lsnco - Utskottet inkommit
Wördsamt Memorial!
Ne8peQive Ständen hafwa til Lanco-Utskottets
Utlåtande behagar remittera Kongl. Majus
Nädiga ?,o^o8ition ril Riksens Ständer, under
den s:de ftstl. Februarii, angäende Mebel til Jernhandteringens
uprätchällande.
Kongl. Maj:t framställer i Nader berörde högst
angelägna handterings närwarande swära belagen
.
h",
Den 17 Mars. 77r
het, och desi oumgängeliga behof af allt möjeligt
understöd, som, intil dest Rikers Handel blifwer
ät-rstaäd i detz fordna säkra gang, hufwudfakeligen
kommer ak bestå uti de Ksn o-Lan pa tilwerkningen,
som Riksens Ständer laugt före verta densamma
bewiliac: och oa medel ril någon widstracktace
hjelp ,cke torde wara ar tilga, öfwerlemnade
Kongl. Ma):t ril Riksens Ständers omtanka, at
göra denna sa werksam, ?öm med LLngue»8 säkerhet
möjeliaen kan förenas, eller snarare, som
Lungn us säkerhet kräfwer. Riksens Ständer funno
uran twifwel, ar de Författningar, som i lyckligare
rider widtogos, i den dubbla afsigten, ac befrämja
Zernrilwerkningens urwidgande, och at
fortstynda detz Utffeppning, icke äro i alla delar
anwandbare ril nuwarande förhallanden, da denna
Hufwudnäring, lidande af en flerårig wanmagt
och hotad med undergång, fordrar egentelig.m at
upratthailas. ^)ch äfwen o!N de na förbön Riket
wigtiga angelägenhet endast betraktades fran om
särffildta syn-pmickmi af k^ugue s in!r^88a, ansag
Kongl. Majit Sig böra anmärka, attil dervarande
af detta Pcnninae-Werkö nyttigt uesträckra c,e6il
och af dest paräknade inkomster, f rdras framför
allt annar, at pcnninge-omloppet underhålles,
och mebel inbrinaas genom Naringarnes oafbrurna
drift. Kongl. Majit gjorde sig derföre i Nader
förwissad, at Riksens Stander lampa de fordna
Förfatkningarne om Län pä Bruks-LckeLer, efter
Jernwerks-rörelsens närwarande förhallanden och
behof, undanröja alla för L3nguen8 säkerhet icke
owilkorligen nödige swarigheter derwid, och genom
wisa föreskrifter sätra deras Fullmägtige i tilstand,
at, med wärdén om Lau-iusn, förena en skalig ömkan
-
772 Dcn l? Mars.
tanka för Näringens beständ, under annu möjeligen
inträffande widrigherer och mitzöden.
Öfwer detta wigtiga, och för Landen, i synnerhet
under desi narwarande iingnci<-1l-- belägenhet,
magtpäliggande amne, har Lanco-Utffottet ej bordt
unduä, at inhämta Herrar Lanco Fullmägtiges
yttrande, som de, efter eommissariawls hörande,
afgifwil, och ftm härhos bifogas: och har LsncoUcskortet
derefter ej underlåtit, at ytterligare med
noggran upMi.risamhet genomläsa de föreskrifter,
som ifrån och med 1778 ars Riksdag, angående
Langens Utlåning pä Jern och andra exportadls
LKcÄcr, blifwit Lauco. Förwaltningen meddelte.
keZicmentet af den 2Z Januarii 1779, innehaller
ibland annar: at berörde län icke får ske,
sa lange 8',-gb.tioncn pästar, uran endast ifrän d.
i November til den ststa Maji äret derpä, och at
ej nägoc Län fär wara längre obetaldt, än til den
1 September hwarje är. För tillämpningen af
detta förordnande, är det emedlertid banco Fullmägtige
tillärit, at i den händelse, igenom en mindre
fördelaktig Jernets afsättning Utrikes, större
och flere Län-8u,nmor skulle pä en gäng til betalning
förfalla, än at de uran allmän och känbar
skakning i handels- och penninge-rörelsen skulle kunna
promt indrifwas, dä efter omstandigheterne jemka
i nbetalnings-Mrminerne; dock at derwid Lanhtiens
säkerhet i alla afseende» framför allt iakttages:
hwilkui jemkning likwäl ej fick sträcka sig til
de Län, som pä ^twstcr jftän Upstads-Wägarne
lltgäkk.
Her
-
Den i? Mars. 77z
Herrar Lanco-Fullmagtige hafwa uti deras
bifogade yttrande anmält, ar wid alla dercil föranledande
tilfallen, sistnäinnde tillåtelse fatt winna
allt det afseende, sorn med Författningarnes bestånd
i allt öfrigt, jemte Langve^ nödiga säkerhet,
stätt ar förenas: men at ock någor widsträcktare
undantag ifrån de, f an denna rem nolini utlåning,
med nödigt afseende a Lrmguem-; första och
förnämsta werknings-ffyldigher, wisligen stadgade
grunder, icke utan äfwentyr kan äga rum.
Lika med Languen8 Lommissarier, anse Herrar
bnnco Fullmägrige i öfrigt, nägon osäkerhet
för Werkst deraf icke böra befaras, om alla de
län pä Jern och andra LXportable KKsQk-r, hwilkas
äterberalning, enligt Riksens Högloft. Ständers
förordnande, blifwic förlängd til den istia nästkommande
Junii, fa uri^ras inbetalnings-skyldighet
anses lika med den Utlåning, som ifrän den
i November nästl. ar, til den sista Maji innewarande
ar blifwit och än widare blifwer werkstäld.
L.^nco-Urffottet hyser enahanda öfwmygelse
med Herrar kanco Fullmägtige, at förändring af
de för Lunqueng Län pä Jern och andra exportsble
WeAsr i allmänhet meddelre förordnanden,
i synnerhet under Werkets nu irakade k^iimnceställning,
bör med all sorgfällighet undwikas: men
Uanco-Utffottet har derjemte til de keripcckive
Srandens egen uplyste ompröfning och godtfinnande
wördfaint bordt öfwerlrmna, huruwida, jemlikt
Herrar kLNLO-Fullmagtiges hemställan, förrberörde,
wid den första nästkommande Junii förfallne,
Län maga fa innebegripas under samma attrbe
-
774 Den 17 Mars.
taSninqs-skyldighet, med alla under nu^ påstående
länuigs-tormm mgängne Jern-Län? Alwensom,
hnrnwida m icke, ve pa Hne-ner fran Upstadernes
Wagar bewiljade Län, mäga uti innewarande är
fa äcnjuta enahanda förmän, hwad Länens äterbetalning
angar, som Författningarne för Länen a
de i Smpel-Stads-Wägarne förwarade Mehler
medgifwa?
Detta wördfamma Utlätande fär Banco-Utffotter
aran sig äberopa, jemwas öfwer hwad Herr
darl I). »i ifrän Höglofl. Ridderskaper och
Adeln til Utskottet remitteracle Memorial, som afyfs
tar hufwuvfakelig rubbning af de flere, för Lan<iuen8
jftagawarande remxoraire urläning utfärdas
de stadgande»,
Stockholm den 15 Martil 1810,
isok. bienn. O^IIenkor^. Buävic körner,
(lars ^6. LrevesmuKI, B. Ökman,
^4, Iie!8lNZiNs,
WördftlMt Memorial,
Kongs. Majus til Riksens Höglofl. Stander
under den 19 sistl. Februarii gifne, samt til Höglofl.
Banco Utskottet remitteraUe Nädiga kroposition, ans
gäende medel til Jernhandteringens upratthällande,
hafwer Höglofl- Utskottet til Banco-Fullmagtiges
Ullätande behagat öfwerlemna.
Detta af Kongl. Majit i Räder framstallte
ämne hafwer under de sednast förfiurne ären ost
ra
Den 17 Mars. 775
ra utgjort föremålet för Banco Fullmagtiges öfwerläggningar;
deras upmärksamher hafwa länge warit
fastad pä Jermtilwerkningens, denna, nast Jordbruket,
wigtigaste Närings iräkade tryckande belägenhet:
och Fullmägtige hafwa wid alla rilfällen
dera gjort alt det afseende, som med kanczuenK säkerhet
warit förenligt; men de waga dock icke ril-,
styrka nägon ändring uti de för Jcrnbeläningcn nu
gällande Författningar, hwilka Fullmägtige anse
för Lrmgu^n A ena sidan, samt Läntagare a den
andra, lika billige.
Det ar för Banco-Fullmägtige icke obekant,
at en del af Läntagare pa Metaller, finna den af
Högloft. Banco-Utskottet wid 1779 ärs Riksdag
fastställde äterbetalnings-tiden wara för korrt, samt
at Bankens säkerhet wore, i deras tanka, lika wäl
bewarad genom den redan innehafwande Wag-^tte8ten,
som igenom anskaffandet af en ny, hwarigenom
Läntagare endast tilskyndas kostnad och beswär;
Men Banco - Fullmägtige, äfwen som öanciucng
Oommissarier^ hwilka uti förewarande amne blifwit
hörde, anse denna olägenhet för Läntagare gansta
obetydlig, i jemförelse med den nödiga säkerhet
som kgnc^uen erhåller genom förnyade Wag-^ttester,
Utfärdade nära et halft ar sednare, och hwilka säledes
utwisa de förändringar som under liden kunnat
förefalla, sa wäl med berörde Httescers utgifware,
som sjelfwa Panten.
Om, i enlighet med 1779 ars BeZIsmemc, det
hädanefter som hitintilö får ankomma pä LancoFullmägtige,
at, efter sig företeende omständiglMr,
jemka Jnbetalnings-^ermmerne för ostaberörde Län,
sä
776 Den r? Mars.
sä lärer swärligen kunna nekas, at Brukshandte.
ringen njuter er sa ^vidsträckt understöt», som med
VauciuenL säkerhet kan förenas.
Ehuru, under loppet af innewarande ar, Jernexporte-n
rorde blifwa betydeligare, än'under de förfiutne,
wåga Fullmägtige dock icke hoppas en sadan
frihet uti Rikets Lx^ort Handel, at nyttan
deraf kan omedelbarligen hinna til Bruks-Jdkare
i allmänhet; och ar det af denna anledning, som
Lanco-Fullmagtige fördrista sig tillägga: det nägon
osäkerhet för Lancken troligen icke skulle upstä,
vm de Läntagare, hwilka, efter Riksens Högloft.
Ständers den 28 Julii 1829 gifne föreskrift böra
betala sine pa Jern uptagne Län, inom nästkommande
Junii manads början, finge njuta förmäten
af lika betalningstid med dem, som sedan den
i:sta nästl. November uptagit dylika Län. Stockholm
den 8 Martn 1810.
^LN L^llenborr;. Legerström. O. v. 8ebuItLenlieim.
Lustaf ^lurra^. kar 8am. Oresen.
^nä. kreöin. Ig. 8c!rvan. Westin.
I^ars Olsson.
kl. kant.
Upläftes och kades pä bordet et utlakande fran
Lanco-Urstotter sä lydande:
Wördsamt lVlemorial.
Äfwex Kongl. Majus Nädiga ?roposition lil
Riksens Stander af den ri sistl. Februarii, angäen
de
-
Den 17 Mars. 777
de Allmänna Brandförsäkrings-Werkst, har, genom
Kemi88 ifrän de KespeÄive Gränden, LancoUtffottets
yttrande blifwir infordradr.
Kongl. Majit föreställer i Nader, ibland siere
til Lrinciuen8 befattning icke hörande omständigheter,
angelägenheten för berörde Werk, ar emot
DireÄicmens reve>8, och l^/potbe^us til MVtswarande
belopp, af de förffrifningar Werkst innehade,
fä wid förefallande hastiga behof, til brandffadave
ersättningars gäldande, ritöfwer den Summa af
100.000 R:d , som ffulle dertil altid hällas i beredskap,
och i Götheborgs viborn-Werk insättas,
Uti Rikö-vi8conten uptaga Län til högst Et Hundrade
Femtio Tusende R'.d. Specie.
Lanco-Ntffottet har ej bordt undgä at haröfwer
höra Herrar kanco-^ullmägcige, hwilka,
efter infordradr urlätande ifrån Riks-Discom-OireLkiouen,
l likstämmighet med hwad samma DircÄlou
andragik, uti deras härhos bifogade ^lemoilLl. anföra:
huruledes, sedan en witz Summa wore fastställd,
hwaröfwer Kancjusn8 biträde til Riks-0i8-  cont Werker icke fär utsträckas, som genom der til
Götha c^u^l-anläggningen bewiljade understöd af
800.000 R:d. efter hand i samma mon kommer ar
förminffas,— en owilkorlig rättighet för Allmänna
Brandförsäkrings-Werkst, ar efter Åstundan med
det förestagna Länet blifwa biträdt, ffulle för Discont-DircLkionen
medföra en nödwändighek, ar beständigt,
med ytterligare minffning af detz allmänna
UtläningS-^oaä, ril mistning för Näringarne, innehålla
den Summan oälsponmaä: hwaremst, och
dä enligt 7 §. l Discont-IlLZlemcntet, publicus
Werks
778 ' Den 17 Mars.
Werks Obligationer i allmänhet, enär DireHionsn
finner vem innefatta erforderlig säkerhet, fä uran inffränkning
i Niks-Discom Werket belänas; äfwen
Allmänna Brandförfäkrings-Werket, kunde af en
sadan förmän sig begagna: dock ar wid de rilfallen
da Lanen ästundas, pröfning af bäve säkerheterne,
och beloppet af den bumma, som, i mon af
Discont Werkets erhallna ponä hwarje gang kan
Utlemnas, blifwer Discont-DiEionen förbehållen:
afwensom ar Allmänna Brandförsäkrings-Diieckio.
nen, ril sädane Läns uptagande i Niks-DiscontWcrket,
bör med behörig autborisation wara försedd.
Wid Herrar banco-Fullmagtiges i sä mätto
gjorda hemställan, finner banco Utskottet för detz
del ej nägot at tillägga: och öfwerlemnar wördfamt
det ena och andra til de Uespeckive Ständens uplysta
pröfning och förordnande. Stockholm den
15 Martti 1810.
soli. Den. Lilienborg. Duävig körner.
Larl Orevesmubl. D. Öbman.
kvl. Delsingins.
Wördfamt bckemorial.
I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
til Riksens Högloft. Ständer, af den 21
sistl. Februarii, angäende Allmänna Brandförsäkrings-Werket,
hwilken Nädiga proposition rjl Högloft.
Stats- och banco-Utstotten blifwit remilterab,
hafwer Högloft, banco-Urssottec behagat infordra
banco-Fullmägtiges utlätande öfwer den del af högstberörde
proposition, som angär DireÄioncns öfwer
All
-
Den i? Mars. 77S
Allmänna Brandförsakrings-Werket gjorde anhällan
om rättighet, at en'.0t OireLlionen8 rever8 samt
bypo,-<p>, til motswarande belopp, af de Förskrift
ningar Märket innehade, fä tvid förefallande hastiga
behof ril brandffade ersättningars gäldande, utöfwer
den Summa af '22,222 R:d., som skulle pertil
ailid hallas i beredskap, och i Götheborgs
cont Werk insättas, uri Riks-viscnnten uptaga
Län til en Summa af högst 152,222 R:d. Spucie;
lil följe hwaraf Lanco-Fullmägrige, som, med afseende
pä de privats ^elie ägares rätt, ansett sig
böra uti förewarande ämne inhämta vir^Äionens
af NiksMiscom Werket yttrande, fä i anledning
af hwad samma OiicLlion anfört, deras mlätande
j hörsamhet afgifwa,
Med kännedom deraf, at Riksens Högloft. Stander
tvid narwarande Rlksdag icke allenast fastställt
en witz Summa, som Lanquens försträckningar til
Riks^)i5cont Werket icke fa öfwerskrida, uran ock
förordnar, ar af samma Summa 300,200 R:d. böra
framdeles, ä utsatte lermmer, hallas Götha Lana!
Dimont tilhanda, hwarigenom säledes den för
Handelns och öfrige Näringars understöd, til RiksDiscour-Werkets
cll8po8ition äterstäende tilgäng,
kommer at betydeligen inskränkas, tvaga öancoFullmägtige
för deras del, sä mycket mindre tilstyrka
el vwilkorligt bifall til hwad Allmänna Brandförsäkrings-Oin
Llionen j ofwannamnde märry begärr,
som sädanl skulle förutsätta nödwändigheten, ac ännu
ytterligare utur Oi8Lom.rörelsen indraga 152,000
R.d., hwilken Summa, under owitzhet när Brandför
fäkrings-Lomoiret8 behof deraf kunde inträffa,
gstid borde hällas för deras räkning i beredskap.
780 Den 17 Mars.
Men som deremot, enligt 7 §. af Kongl. Mafits
Rädiga KeZlemente för Riks-Discom Merker, pndliciue
Werks Obligationer i allmänhet, enar Discont-vireÄionen
finnér dem innefatta erforderlig
säkerhet, äro bland de Handlingar, hwilka uran in»
skränkning inom någon witz8ninma kunna belänas;
sa anse Fullmägtige Allmänna Brandförsäkrings»
Wecker derigenom wara lika med andra publicus
Werk berättigad! til Län af Niks»Disconcsn, dock
icke annorlunda, an at hwarje gang er dylikt Län
Dundas, pä Discont-Dne6nonens pröfning och af»
görande ma ankomma, sä wäl bejkaffenheten af de
Länehandlingar och bvpoibscjner, sorn kunna anca»
gas, som beloppet af ven Lumma. hwilken i för»
hällande til Discont-Werkers tilgängar, kan mlemnas.
Sluteligen fä Lanco-Fullmägtige i hörsamhet
anmäla Discont-DireÄionens tilkännagifne owilkor»
liga fordran, ar Direckionen af Allmänna Brand»
försäkrings-.Merker, da Discont-biträden ästas,
företer erhällen behörig autborisacion, ar för berör»
de Werks räkning sädane uptaga, innan nägot
Län densamma kan bewilzas. Stockholm den 8
Martn iZio.
LxIlenborZ. s. Oeöerstrom. D. v. 8c!iultr,enbciln.
Oustak lVlnrra/. ?er 8am. Drvsen.
/lncl. leieclin. 1^. IV. 8cbvan. Joban Westin.
l.tn'8 Olsson.
kl. kant.
Up>
Den i? Mars. 78i
Uplästes följande underdäniga strifwelse til
Kongl.
Stormagtigste Allernadigste Konung!
I stöd af de emellan Kongl. Maj:t och Kronan
samt Rust- och Rotehållare för längre tid Utbaka
uprättade Loner (t, fä Riksens Ständer hoS
Eder Kongl. Maj:t härmed i underdånighet anhalla,
al, sedan kriger numera blifwit flutadr, Wargeringen
marce i Räder uplösas, samt Kongl. Breft
wer af den ro Januarii 1790 och Kongl. Stadfästelse»
af den ii Januarii, samma ar, tillika med
Kongl. Brefwet af den z Mars 1808, som påbjuda
denna Inrättning, uphafwas; afwensvm ar de
i ofwanformalte matto med Rust- och Rotehallarne
sturne Lom, E maga, enligt 80 §. i RegeringsFormen,
äga sin fulla kraft och merkan.
Riksens Ständer framhärda rc.
Begärdes pa bordet.
Uplästes och godkändes följande underdåniga
Skrifwelscr til Konungen:
Srormägtigste Allernadigste Konung!
Af de upgifter och handlingar, som i afseende pä
Stats-Werkersl(eglmancls blifwicinfordrade, hafwa
Riksens Stander inhamrat, atGeneralTull-^rsncleLocic-teten
för förlorade Tullinkomster frän Finland
erhållit ä Tull-^rren6et en ärlig afskrifning til ett
ha*
782 Den 17 Mars.
belopp af 52,284 R:d. 1 ss 7 rst. Men som 9 H.
af vet emellan Kongl. Maj:t och Kronan, samt General
Tull-^rrcuci -§oci>-cLten ar 1802 uprärcade
6outr-iÄ innehåller, at om Riker skulle Uti något
krig blifwa inweckladt, hwarigenom 8oAlLtionon
kunve blifwa hinvrad och således någon ansenlig
förminskning i Tull-inkomsterne upkomina, '-.rr ulleLocieteten
wid en sadan pakommande olyckshändelse
straxt eller sist inom Oocrober Månads stur ma upsaga
^rrenclc-t, och i saoant fall ej wara förbunden
til ^rrsnäe» 8uMM3N8 för längre tiv,
an til och med det sist förfluma ,^r<?n6e Erets
stut, hafwa Riksens Sander med afseende hara
trott sig böra detta ärende hos Eder Kongl. Maj:t
i underdånighet anmäla, med underdånig anhållan,
Let täcktes Eder Maj:t härutinnan widtaga den
anstalt, hwarril omständigheterne och ofwan åberopade
§. af .grreiMe-OontiE^-t kunna föranleda,
samt Eder Kongl. Maj:t med Dest och Kronans
fördel kan i Nader pröfwa närmast öfwerensstämmande.
Riksens Stander framhärda rc.
Stormagtigste Allernädigste Konung!
Da pa de arlige Skakerne Medel altid warit
bestadde til underhall och re^Li-auon af Kongl.
Majus och Kronans publicus Hus och Byggnader,
sa i Stockholm som Lands-Otterne, hafwa
Riksens Ständer ansett Kongl. Majus och Kronans
höga rätt och förmon fordra, ar en omstandelig
berättelse och upgift om alla desse Hus och
Byggnaders beskaffenhet och antal blefwe af weder
-
Den 17 Mars. 78z
börande afgifwen,'pa det deraf utrönas matte, om
och huruwida Kronan kan aga flere sadane Byggnader,
an som kunna anses för dest behof nödige,
da någon anstalt tst deras nyttigare anwändande,
til förman för Stats-Werket kunde widtagas;
men som en sadan berättelse och upgift icke kan
hinna meddelas under narwarande Riksdag, hafwa
Riksens Stander trott sig böra detta ärende
hos Eder Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla,
med underdånig anhällan, det täcktes Eder Maj:t
i Räder anbefalla Krigs- och Kammar-Lolle^ierns,
at, efter infordrade uplysningar fran wederbörande,
med berättelse til Eder Kongl. Maur i underdånighet
inkomma, da Eders Maj:t Nädigst torde
täckas dermed widraga sädane anstalter, som kunna
befordra den förmanligaste förroaltning af desse
Hus och Byggnader, dels genom utbyrande, dels
genom försäljning af dem, som för Kronans Egit
behof finnas öfwerfiödige; hwarefter Riksens Ständer
wid nästa Riksdag om de ännu vförsalde Husen
kunna taga en närmare kännedom, och sig dä
widare i detta ämne utluta.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Mernadigste Konung!
Med afseende ädel lidande, som oskyldigt drabbar
de Medborgare, hwilkas Skepp och Gods wid
urbrottet af ett krig, antingen i Fiendens Hamnar
, eller eljest genom upbringningar
förloras, hafwa Riksens Stander funnit billighet
och rättwisa pukulla en Författning, hwarigenom
784 Den 17 Mats.
sadane förluster kunde för enssilte göras mindre
kanbare.
I anledning häraf och dä de Fartyg och Maroit/
som wid krigets utbrott i Swensse Hamnar
8s^uL8trei-Ä8, icke kunna pä ett med billighet mera
öfwerensstämmande sätt anwandas, an ar Swensse
Undersärer, hwilkas egendom, pä förberörde sätt,
kan falla i Fiendens händer, derigenom i möjligaste
mätto hällas ssadeslöse, anse Riksens Stander
sig böra hos Eder Kongl. Maju i underdänighet
anhälla, at alt Fiendtlig , pä Regeringens befallning
8e<gue8trer-i6, egendom mätte säsom ersättning tilhandahällas
dem, som antingen i Fiendens Hamnar
eller genom upbringningar förlorar och blifwa
lidande.
Hwad äter angär de upbringningar, hwilka
af Kongl. Majus och Kronans Örlogsskepp eller
lillätne Kapare göras, fä Riksens Stander, med
fästad upmarksamhet ä de omständigheter, hwilka
til Sjömagtens tilwaxt hos andre I^jonsr warit
bidragande, och dä sadane upbringningar merendels
bero af en äfwemyrlig utgång och der imer^s
en Lbef med sitt Manssap deraf katt wanka samt
altid af ssicklighet och tapperhet wid utförandet,
hos Eder Kongl. Maj:t i underdänighet anhälla,
det täcktes Eder Kongl. Maju i Näder tillära, at
alla fiendtlig Magters undersaker tilhörige Fartyg med
deras Laddningar, hwilka hädanefter kunna af Eders
Kongl. Majus och Kronans Fartyg eller enssilte
Kapare upbringas, mätte efter wist fastställd delnings-grund
endast komma Upbringaren och hans
Man
-
Den 17 Mars. 785
Manskap til godo , samt dr om en fri disposition
deraf blifwa försäkrade.
Riksens Stander framhärda rc.
Scormagrigfle Allernadigste Konung!
Da nied billighet och rättwisa icke kan förenäs,
at Gottlands Innebyggare, genom den local^ tilfallighetcn,
at de sjöledes mäste föra sina waror
lil fasta lander, och genom den föreskrift, at Verra
mäste ske med öppen Bat, hwilket under en stormig
årstid icke kan werkstal!as,äro betagne en förmon,
som Sweriges öfrige Jnwänare aga, hwilka
kunna Landwägen, fä widt omkring de behaga,
föra sine krocluÄsr, hafwa Riksens Stander funnit
sig böra hos Eder Kongl. Mast i underdånighet
anhalla, at dett frihet matte i Nader lemnäs
bemälte Inbyggare, at med dackade Fartyg til Tjugu
ä Tjugufem Lästers drägt utföra och försälja
egen afwel och egne kiocluÄer til hwilken Swensk
Stad eller Köping som halst, i likhet med den rättighet
Sweriges öfrige Allmoge äger, men at likwäl
Fartyg af störr; än nystnämnde drägt icke mäga
wara tillätne at nyttjas af andre, än de Handlande
i Sraden Wisby, samt at allt hwad genom
Handels-Kexi mentén och öe-nlstions-Ordningen
med flere Författningar förut är i detta ämne stadgadt
, äfwen ma komma at för ofwannämnde Fartyg
gälla.
För öfrigt och da i anseende til förbudet emot
däckade Fartyg, Gottlands Allmoge hitintils icke
kun
Sjette
Bandet. N:o 50.
786 Den 17 Mars.
kunnat utan äfwenryr af lifsfara wid upkommande
storm, besöka de til 8 ä ic> mil uti ^)ster
och Wester fran On belägne Fiske-grund, hwarest
en ymnig Strömmings-fängst kan wara at påräkna,
samt detta Fiske, om det kunde til någon
högd updrifwas, skulle förskaffa Rikets Jnwänare
ett wäfendtligt och nu fa mycket mera nödwändigt
födoämne, som Sillfängsten synes wara i ett beständigt
aftagande, hafwa Riksens Ständer ansett
sig böra hos Eder Kongl. Majestät i underdånighet
anhälla, ar Gottlands Jnwänare mätte i Nåder
erhålla fullkomlig frihet, ar med däckade Fartyg
och Bakar af vfwan utsatte Lästetal, ä nämnde
grund idka Strömmings-Fiske, med iakttagande
likwal af hwad förut äberopade Författningar
stadga.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernadigste Konung!
Dl afhjelpande af de olägenheter, som de af
Allmogen, hwilka til Fangskjms blifwit anslagne,
mäste widkännas, samt, lil förekommande deraf,
at, såsom genom nuwarande Fängffjurs-anstalters
olämplighet skett, mistdädare fä tilfälle at frän sine
bewakare undankomma, fä Riksens Ständer hos
Eder Kongl. Maj.t i underdänighet anhälla, arén
sädan Författning mätte i Näder widiagas, at
uti hwarje Härad wiffe Fängförare, med answar
efter Lag, antagas och af Härader aflönas, enligt
den öfwerenskommelse, som af Haradsboerne inför
Eder Kongl Majus Befallningshafwande i hwarje
Län derom kan träffas; hörande Krono-Betjeningen
-
Dett 17 Mats. 78?
gen llkwäl icke genom detta stadgande befrias fran
dc stylvig heter, som densamma, i afseende pä Fäng»
förseln, hicrils älegar.
Riksens Ständer framhärda rc.'
Stormägrigste Allernädigste Konung!
I anledning af wackte frågor om förbättring
af de i Riker brukelige Mål och Wigter, hafwa
Riksens Ständer haft tiifälle ar närmare gransta
ett af wiste Oömmitteracle den 12 Maji 1789 lil
Kongl- Maj:t härom ingiswit Betänkande, hwarwid,
sä widt bekant ar, ingen ytterligare algard
följt, och dä- detsamma enligt Riksens Ständers
tanka innefaccar en fullständig, pä sanna och
rigkiga grunder bygd Afhandling om detta ämne
med alla derril hörande delar, hafwa Riksens Ständer,
under äberopande deraf, ansett sig böra hoS
Eder Kongl. Maj:t i underdånighet anhalla, arén
Författning i öfwerensstämmelse dermed mätte blist
wa i Räder utfärdad, samt ar hwad samma Förslag
angäende witz tid för förändringarnes införande
innehäller, mä beräknas frän början af nästkommande
är i8ii.
A sammanhang härmed, och dä de i flere Europeiffe
Länder antagne sä kallade Pyndare, numera
efter wetenstaplig föreskrift construerLs och narma
sig til kälLnceug fullkomlighet, Utan at medföra
detz origtighet och kostnad; fä Riksens Ständer
äfwen i underdänighet anhalla, at desamma jemwäl
här i Riket mäga i Räder tilläras, och ar
säledes hwem som halst der ästundar mä kunna i
788 Den 17 Mars.
Handel och Wandel begagna sig af detta imkrumsnt,
likwal med alagd ffyldighet, at lata detsamma
behörigen ffErss, sa ar det dermed asyftade
ändamål, allman beqwamlighet och säkerhet mä
fullkomligen winnås; och synes, i händelse någon
underwigt a sadane waror, som med Pyndare upixägas
blifwer angifwen och bewisad, ej mindre
Agaren an susterai-en böra för deras bedrägliga
eller wardslöfa förhållande til answar fällas.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormagtigste Allernadigste Konung!
Efter förehafd öfwerläggning om Förwaltningen
af Strömsholms, samt Kungsörs Kungsgårdar
och Stuteri-Inrättning, hafwa Riksens Ständer
hwad Stuteriet pä Strömsholm särskilt beträffar,
beflutit, at detsamma bör såsom nyttigt
widmagthallas, men at til winnande af en förbättrad
inrättning deraf, det mä kil Eder Kongl.
Maj:t i underdånighet öfwerlemnas, at i detta afseende
Nädigst förordna en LommittL, bestående
af äfwen i Landthushållning^ kunnige Män, hwilka
dertil utarbeta och förestå en tjenlig plan, samt,
såsom en owilkorlig grund för deras ätgärd, antaga
at Staren i och för Stuteriets underhäll icke
med nägon utgift belastas, och at de til detta ändamål
anflagne Krono-Dagswerken fa efter Markegång
lösas, samt den derföre löpande afgift til
Stuteri-(^san inflyta; afwensom at denne Förwaltning
bör wid nästa Lagtima Riksdag til Riksens
Ständers widare ompröfning och afgörande
öfwerlemnas. Wtdkommande ater Kungsöhrs
Kungs
-
Den 17 Mars. 789
Kungsgård, hafwa Riksens Ständer ansett densamma
med dest tilhörigheter böra helt och hällit
stiljaS ifrån den blifwande Stuteri-Inrättningen
wid Strömsholm, och särffilt til Stats-WerketS
förmon llisponergs efter de grunder och wilkor, som
för de öfrige Kongsgardarnes anwändande blifwa
fastställde; men som annu en tid af twänne är förmodas
acgä innan desse Kongsgärdar kunna blifwa
i behörig ordning fran hwarandra ffiljde, anhålla
Riksens Ständer i underdånighet, at den
eomumte, som genom Eder Kongl. Majus särskildta
Nådiga åtgärd i förutnämnde afseende tilförordnas,
äfwen matte fa sig i Räder updragit, dels ar
med iakttagande af samma grunder, som i anseende
ril Stuteri-Inrättningens förbättrande förut
nämnde arv, under desse ame är förmasta Kongsgardarne,
dels at befordra werkställigheten deraf,
at desamma efter aure ars förlopp owilkorligen mätte
marda fran hmarandra i ägor och tilhörigheter
»vederbörligen afffilde; hmarefterKammar-DosteZiuln
bör med desse, likasom med de öfrige Kongsgärdar
i Riker taga befattning, och, efter de för deras behandling
fastställde grunder, om framtida hushällningen
och UixxysuioriLn deraf förordna.
I sammanhang härmed har uti särskildt Memorial
blifmit yrkadt, at Köpings Stad, som enligt
Kongl. Donationer och krivileZier ifrän äldre
rider Eall innehaft den förmän, ar emot misse wilkor
fä begagna Betet ä Köpings By-stätt och den
såkallade Köpings On jemte Fiffel i Wiken der
nedanföre, matte äfwensom Förwastarne af Gastgifmeriet
och Postförningen derstädes, til hwilkas
understöd Hushagen blifmit mor fastställde ^-rren-Ze
wil
-
7§s Den 17
vilkor uplättn, bibehällas wid desse förmäner af
förenämnde a Kongsöhrs Kungsgårds område svarande
Lagenheter, hallst hwarken Köpings Stad
eller evri^n-iutorerne af Hushagen brustit uti fullgörandet
af de förbindelser fom dem älegar; Och
hafwa Riksens Ständer ansett det böra med detta
ärende förfaras efter de grunder, som vin silke
lägenheters framrida begagnande blifwa i allmänhet
stadgade och förcstrifne; om hwilkec allt Rik-'
sens Ständer härmed bordt hos Eder Kongl. Majit
j underdånighet anmälan göra.
Riksens Stander framhärda rc.
Stormagtigste Mernädigste Konung!
Sedan Eder Kongl. Majit, dels uti Nädig
Proportion den ZI siftl. October, dels genom HofOantLlerg-Embetet,
förklarat dest Nädiga önskan:
gt alla OMcers och Under-OKcers - Löfner, som förut
warit ansiagne pä Sweaborgs och Äbo-L^csärerne8
Stater, .mätte pä Swensta Staten med undantag
af Ofwerste-Lönen, öswerföras; at det i
Finland förut strltioneraäe Skargärds-Styrmans(.
'olnpLbML, ma pä Swensk Stat öfwerflynas; at
der Loopvaeräl-Karls-Lompatznie, som före kriget
warit Sweaborgs b^caäre anslagit, och sedan blifwit
härstädes ä nyo upsatt, ma tillika med 6oo
man och nödigt Spel af Finsta Sjö-ärtillsri-Lomx^gfliernk;
pä Swensta Staten ttptagas; ar de hititils
pä Swensta Staren bestädde Skeppsgossar mätte
frän den Finsta ökas til et antal af 6o oräinairs
och ZO exlra orclinLire Skeppsgostar, samt at
afwen Finsta tille! ie-Regementet mätte pä Swensk
Stat flyttas och bibehällas; hafwa Riksens Stander
-
Den 17 Mars. 791
der med underdånigt bifall, at dessa dorner och
Rezemeliter mäge pä Swensta Staken upföras,
för dem fastställt bilagde Stater, at i likhet med
andre Oorpser8 aflöningar af Stars-Lontoirst i wan»
lig ordning utbetalas; hwilken utgift kommer at
bestridas af den summa En Million Riksdaler, svin
Riksens Stander til förswars-anstalterne anslagit.;
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Sedan hos Eder Kongl. Maju i^ Nädigt ofwerwägande
kommit, huru som Allmänna LagenS
stadgande i 5 g §. Byggninga-Balken, angående
beskaffenheten af den Gärdesgärd, som för
laglig hägnad kil ägors fredande skall anses, nu
mera icke synes swara emot andamälet, i thy at
samma H. som stadgar, at Gärdesgård bör stängas
tät och fast, 2 alnar hög och twä alnar emellan
hwart par stör, wäl omnämner at der gärd
af sten eller annat ester ortens lagenhet göres, bör
den wara sä fast, at den ej lätteligen rifwas siler
falla kan, och sä hög samt tät, at Boskap hälles
ute, men icke närmare bestämmer huru hög densamma
bör wara, för at såsom laglig anses; och et
amne af denna wigt för Jordbruket ej kunnat undfalla
Eder Kongl. Majus Nädiga upmärksamhet,
har eder Kongl. Maj:t uri kroposuion afven 28:de
September sistledne är i Näder behagat lil Riksens
Ständer öfwerlemna, om icke uppå der i Näder
aberopade flere skäl och grunder Eder Kongl. Majus
Befallningshafwande i hwarje Län kunde undfä
Nädig befallning, at sedan Orrernes Jnwanare blifwit
wid Härads-Nätten i detta ämne öfwer all ags
stängsel
792 Den 17 Mars»
stängsel hörde, inkomma med underdänigt utlåtande,
samt Eder Kongl. Maju derefter aga at widraga
den författning, fom lämpad efter hwarje Landsorts
behof och loculs. omständigheter, more med ändamålet
och Eder Kongl. Majus Nädiga afsigt
närmast öfwerensstämmande.
Med underdånigt erkännande af den wisa och
Nådiga upmärkfamher pä alt som kan bidraga til
det Allmännas wäl, hwilken utmärker hwar och en
af Eder Kongl. Majus Landsfaderliga omsorger,
hafwa Riksens Ständer uppå de i förenämnde Nådiga
?>opo8ilion och Högste Domstolens luotocoll
anförde skäl, i underdänighet ril hela desi innehåll
antagit hwad Eder Kongl. Maju deruti Nadigst
bchagat förestå; hwilket Riksens Ständer til underdånigt
sivar härigenom bordt i underdånighet anmäla»
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Med tilfredsställelse hafwa Riksens Ständer
erhållit kännedom om det oförtrutna bemödande,
hwarmed ?<owco!!8-8ecr6ter!r>'sn korg härstädes
för Blinde, Döfstumme och Swagsime inrättat en
underwisnings-anstalt, hwilken redan, följd af en
lycklig framgång, winnar om stiftarens skicklighet
och förtjenst; och da en Inrättning, sä wälgörande
för den mäst wanlottade Llass af Medmenniskor,
ej bör lemnäs uran upmunrran och understöd, hafwa
Riksens Ständer, för ak befordra densamma
til sit gagnande ändamäl, bestutit, at dertil ansta
en witz ärlig 8um-nL af z,zzz R:d. i6 H., hwilken,
genom tilökning i Sjö-Tullen ä wihe inkommande
öfwerflödsavaror, afsärtes.
Men
' o ^
Den r? Mars. 79Z
Men som denne Sjö-Tull icke förr an nästkommande
ar inflyter, eller kan wara ar lyfta, och
Institutets Föreståndare, som redan med dryga kostnader
gatt i författning af ätstillige anstalter, bör
ifrån detta ars början komma i åtnjutande af hwad
för Inrättningens underhallande blifwit fastställdt,
och detsamma ifrän Stats-Lomoiret 4VLrmiitei- utbekomma;
hafwa Riksens Ständer ansett samma
understöd böra tagas af den inkomst, som Staten
nu mera erhåller deraf, at alla Stapel-Städer hädanefter
stola betala L-jö-Tullen med waxlar eller
Swensta kanco-Sedlar ester gångbar Lours.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Sedan Eder Kongl. Majit ansett betänkligt
at til alla delar i Räder bifalla hwad Riksens Stander
til winnande af nägon stadgad Lag, i afseende
pä tiden, inom hwilken häcklade personer bora
ställas för Rätta, uti strifwelse den
vember sistl. i underdånighet hemställt, har Eder
Kongl. Majit efter Högste Domstolens och StatsRädets
hörande, til Riksens Ständers öfwerläggning
i Räder framställt, det stadgas mätte, "at
ransakning öfwer häcktad person, som inför SkadsDomstol
ställes för Rätta, borde företagas sist inom
ätta dagar frän den, da Rrresteiiugsn med
orsaken dertil blifwit hos Domaren behörigen anmäld,
sa framt den häcktade genom wederbörandes
föranstaltande til Staden ankommit, samt at Orlliuaire
Domare a Landet, dä han sär underrättelse
om el til hans ätgärd hörande brottmäl, hwaruti
någon person ar häcktad, och han, i anseende
til
794 Den 17 Mars.
til laga hinder finner sig icke kunna inom ttenne
iveckor undersökningen företaga, genast wid berörde
underrättelses erhållande bör sadant anmäla hos
Öfwer-Domstolen, som efter föregången pröfning
af de upgifne hindren, derest de godkännas, äger
förordna en skicklig och pålitlig Domare inom
Domsagan eller derinwid, omtilgäng dertil finnes,
eller i annor händelse någon annan, och hwilken
da kommer at under förrättningen af Allmänna medel
åtnjuta skjuts för rwä hästar, samt En Riksdaler
i dag-traHLinente; men som pä Gottland och
i de Norra Domsagorne uti Westerbottn, Ångermanland
och Jemtland, hörande under Swea HofRätt,
samt den af Lagmannen Langlin innehafivande
Domsaga uti Wermeland under Götha HofRätt
dels communicstion emellan Under-Domstolen
och Hof-Rätten gar langfammare, dels Domsagorrie
äro synnerligen widsträckte, har Eder Kongl.
Maj:t i Räder föreflagit, at, derest personer af
förenämnde egenskaper uti berörde Domsagor finnas,
eller ock wore hugade at begifwa sig dit, samt ataga
sig at derstädes qwarblifwa, förse dem med Förordnande,
at, när Orclmairo Domaren är hindrad,
da hälla Urtima Ting i broktmäl, om den anklagade
är häcktad, emot åtnjutande af skjuts och traLainente
pä sätt förberörd! är; dock borde Ordinarie
Domaren, wid hwarje sädan händelse, gifwa det
jemte de hinder som för honom upstätt, tilkänna
hos Hof Rätten, som ägde tilse at missbruk derwid
icke skedde.
Dä desse i Räder föreflagne stadganden åsyfta,
och säsom Lag fastställde ofelbart stola i stor
mon befrämja det för sä wäl Samhällets som en
stildkes
-
Den i? Mars. 795
stildtes basta och säkerhet högst wigtiga ändamäl,
at genom ffyndsamr företagen ransakning ven ostylVige
snart mä befrias fran fängenstap, och för Ven
brottslige Vetz förijenta straff snart följa pa werkelig
mihgerning, men hans livanve genom län warigt
fängelse ej utöfwer Lagens ändamål förökas,
hafwa Riksens Stänver mev unvervänigc bifall ril
verra af Ever Kongl. Maj.t i Naver framställda
förslag, detsamma säsom gällande Lag antagit.
Och som Helsingelands twänne Domsagor,
bestående den Norra af fem, Ven Södra af stp
Tingslag, äro mycket spridda och aflägse fran orclingrie
Postgången, samt i sadant afseende med skäl
lorve kunna jemnföras med Domsagorne i Angermanlanv,
hwarförutan erfarenheten witknar, ac Lxtrs.
Domares förorvnande derstädes gansta ofra är
af nöden, hafwa Riksens Ständer derjemte ansett
stg äga full anledning, at hos Eder Kongl. Maj:t
i underdånighet anmäla den önskan, det täcktes ELer
Kongl/Maj:t i Räder förordna, at äfwen för
Helsingeland en dylik Lxtra Domare ma utses, som
dock krinde wid sig yppande nödige tilfallen mi
bägge Domsagorne biträda.
Riksens Ständer framhärda rc.
Uplästes ett sa lydande frän Stats-Utskottet
inlemnadr
WördsaMt Memorial.
Sa wäl Högwördige Präste-Ständer, som
He
-
796 Den 17 Mars.
Hederwarda Bonde-Ståndet hafwa til StatsUtskottet
remitterat ett af Riksdagsmännen /inclers
^iMsrsson ^bero och ^öos germansson frän WeMbotren
til Hederwärda Bonde-Ståndet ingifwir
Memorial, deruti de anhalla, ar, i anseende
til flere af dem anförde omständigheter, en sädan
prolongation a återbetalnings-tiden af der til de
vlycklige Jnnewänarne i Westerbotten, af Riksens
Höglofl. Ständer bewiljade Län, matte bewiljas,
ar 5 ar finge beräknas uran inbetalning, och Lumman
sedan inbetalas pä 2:ne ar.
Uppå Kongl. Majus Nädiga proposition, af
d. 7:de September förledit är, om nödwändigheten
af nägon undsättning för de olycklige Jnnewänarne
i Westerbotten, hwilka igenom der förödande
kriget och deh bedröfliga följder, blifwit bragre i
Len mäst beklaganswärda belägenhet, hemställte til
Riksens Höglofl. Ständer Stats-Utskottet wördsameligen,
om icke af de i Riksens Ständers Landus
för Stats-WerketS räkning insatte och da ännu
o6isponi?ra6e friwiklige Län och gafwor, ett Län af
50,000 R:d. kanco mätte lemnäs Westerbottens
Läns Jnnewänare, och fördelas och anwändas pa
sätt Kongl. Maju i Räder pröfwade lämpligast, til
befrämjande af Landers förmän och bästa, samt den
allmänna nödens afhjelpande; och pa det Landets
Jnnewänare mätte med den möjeligaste minsta tunga
kunna »verkställa återbetalningen häraf; sa föreslog
Stats-Utskottet, ar de under de 2:ne första
arén mätte blifwa förffonce för all återbetalning,
men at de sedermera ärligen borde betala ^:del,
som til Riksens Höglofl. Ständers Riksgäldsc^ontoir
borde erläggas, och hwarmed början skulle
göras
Den 17 Mars. 797
göras är i8i2, sä at Förskottet pa z:ne är eller
til och med 1814 mätte wara fulleligen ersatt; och
skulle werkställigheten härafupdragas Kongl. Majus
Befallningshafwande. Denna Stats-Utffotrers
hemställan hafwä Riksens Högloft. Ständer redan
för detta til alla delar bifallit, med det tillagg, at
detta Län äfwen borde wara Räntefritt.
Som Riksens Högloft. Ständer alltsä härutinnan
redan fattat deras beslut; sä anser StatsUlffottet
sig icke tilhöra, at härutinnan tilstyrka
någon förändring, utan anser det allena ankomma
pa Riksens Högloft. Ständers egir bepröfwande,
huruwida, utaf hwad Riksdagsmännen ^nclerg /lnäer880n
^ber§ och ^ÖN8 I4ermari88vn frän Westerbotten
nu anfört, anledning mä wara til bewiljande
af någon annan äterbetalningstid, än den redan
fastställd blifwit. Stockholm den ro Martu 1810.
Pä Högloft. Ridderskapets Pä Högwördige Pre
och
Adelns Ledamöters ste-Ständers Ledamö
wägnar
ters wägnar
Oaes kleming. Ib. WeiclmLN.
Pä Wällofl. Borgare- Pä Hederwärde Bon
Ständets
Ledamöters de-Ständers Ledamö
wägnar
ters wagnar
Hdr. Lnge!. Ic>b. Lric58on.
Lades pä bordet.
bl. kröäebus,
Up
-
798 Den 17 Mars.
Uplastes följande semoria! frän Stats-Utskottet.
WördfaMt lviemorial.
Herr Nordenstolpe har Uti semoria! til
Högloft. Nidderskapet och Adeln föreslagit, ar Riksens
Högloft. Ständer mätte besluta/ det åtminstone
wid en kommande Riksdag/ om icke nu genast
wid denna/ alla Klubbar och Tafflar, som under
förra och denna Riksdag wanligtwis hafwa
hållits pä Statens bekostnad, aldeles matte uphöra.
Om de sä kallade Klubbar skulle anses nödige,
torde ester hans yttrande, en enda för alla
Ständen wara mäst ledande til det nyttiga ändamal
, ar tilsammans fä rädgöra om de förekommande
Rikets angelägenheter, och hwartil, om
wederbörligt tilständ winnes, han anser Stora
Lours-Salen bast passande.
Som Stats-Utskottet ansett nödigt, för beswarandet
af denna klemas, at erhälla en spscijiljue
upgifc pä hwad som under närwarande Riksdag
blifwit af Stats-Werkets medel mänadtligen
urbetaldt til underhällande af Herr Landt-Marskalkens,
Herrar Talemännens och ^c-etersr-Lns hos
det Hederwärda Bonde-Ständer Tasflar, samt de
sä kallade Ständens Klubbar; sä har hos Kongl.
Majus Hof-^rmceilers-Embete Stats-Utskottet genom
dch Ordförande begärt, ar Kongl. Statseontoircu
mätte anmodas, at en sädan ?peciligus
upgift Stats-Utskottet med möjeligaste första meddela.
I anledning häraf har Kongl. Stats-Oontolret,
enligt härhoö bilagde^rotoeoils-Utdrag afven
7
Den 17 Maro. 799
7 i denne manad, en sadan upgift meddelt, hwilken
härhos i afskrift jemwäl bifogas.
Stats-Utskottet får för egen del anföra, ak
hwad angar kostnaderne til de sa kallade Ständens
Klubbar; sä har inom Utskottet den tanka warit
allman, at hwad som lil förtäring ä desse Klubbar
kan erfordras, bör för kommande Riksdagar
af hwarje Srand särskildt af egne medel eller tilfkott
bestas, pa fakt tilförene warit wanligt och nu
afwen af Präste-och Borgare-Ständen ffer, men
at hos Kongl. Maj:t kunde i underdånighet anhällas,
det nödige rum til en Klubb för hwarje Ständ
särskildt, men icke en allmän, som Herr d-loräenLtolpe
föreslagit, matte uti någor af Kronans hus
i Räder utses.
Beträffande ater kostnaderne til underhällande
af Tasslar sä wäl för Herr Landt - Marskalken
som Herrar Talemännen och Hederwärde BondeStändets
Secreterare; sa har Stats-Utskottet icke
funnit anledning til förefläende af total indragning
deraf. Denne utgift pa Statens bekostnad har
frän längre tider tilbakars icke utan anledning warit
wänlig och bestädd. Den synes ock Stats-Utflottet
för framtiden icke eller böra uphöra; men
Stats-Utskottet anser dock, arwid hwarje Riksdags
början borde bestämmas en efter dä warande omständigheter
och gängse priser lämpad witz Summa i
Nlänadcn för hwardera af desse Tafflars underhäll
under den pastäende Riksdagen; hwilket Riksens
Högloft. Ständers egen närmare pröfning wörd
sameligen
hemställa. Stockholm den ro Mars 18 ro.
Pä
8oa Den 17 Mars.
Pä Högloft. Ridderstapets Pä HögwördigePraste.
och Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
magnar magnar
O-res fleming,'. Hi. Wsiclman.
Pä Wallof!. Borgare- Pä Hederwarda Bom
Ständers Ledamöters de-Ständets Ledamö
magnar
ters magnar
^.br. LnZcl. goli. Lricsson.
I>l. lbröäelius.
Utdrag af krotocollet, hällit i Kongs.
Majus och Rikets Stats-Lontoir den
7:de Mars 1810.
S. D. Sedan Herr Hof-^ant?.Iein och Rids
Vaxen Friherre ak Wetterstedt uti ankommit Em»
bets-^iemoriZI, af d. z i denne Manad, jemte
rilkannagifmande, det Kongl- Maju i Räder bifals
lit Riksens Ständers Stats-Utstötts underdåniga
anhållan, at bekomma en sxeeiti^ue upgift pa hwad
som under narwarande Riksdag blifwit af StatsWerkets
medel mänadtligen utbetaldt, til underhållande
af Herr Landt-Marskalkens, Talemännens
och 8eeretel^ien8 wid det Hederwarda BondeStändets
Tafflar, samt de sa kallade Ståndens
Klubbar, tillika anmodar Kongl. Stats-(-onroir-u,
at en sadan upgifr Riksens Ständers Stats-Utstött
med möjligaste första läta meddela: Ock, i anledning
häraf Herr Stats-Lommi^-saric-n och Riddaren
Wälrlbt-rx, hwilken, likmätigt Kongl. Majus
Nädiga Bref af d. 27 April 1809, bl^fwir i Räder
utsedd, at medel härtil emottaga och ril weder
böran
-
Den 17 Mars. 8oi
börande utbetala, nu til Kongl. Stats-Oomviret
inlemnat en sa beflaffad upgift, som af Stars--  Utfloktet blifwit begärd; sä beflöt Kongl. StatsLontoiret,
at Herr Stats-Lommi88Lrlen8 i detta
ämne lil Kongl. Stats-(^ontoirLt ingifne
ffulle genom Utdrag af krotocollet ril Riksens Ptanders
Stats-Urflott manligen öfwerlemnas. Ar och
vag, som förr ffrifwit star.
Efter Befallning ,
I^jnstber^li.
ÄLördsamt rismon»!.
Herr Hof-Lanr^leren och Riddaren Friherre
Lk >Verter8teclt har Uti Embets-lVlemorial af d. Z
i denne manad, gifwit Högwälborne Herr Baron
Presidenten och Oommeucleuren samt Kongl. StatsOontoirer
tilkanna, det Kongl. Majit) i anledning
af Riksens Högloft. Ständers Stats-Utflotts underdåniga
anhållan, befallt at en 8peLiM;us upgift
til Stats-Utffoctet borde afgifwas pä hwad som
under närwarande Riksdag, til underhållande af
Herr Landrmarflalkens, Talemännens och
r»rLri8 hos det Hederwärda Bonde-Ståndet Taffs
lar, samc de sä kallade Ständens Klubbar blifwit
urberaldr.
I afseende pa werkställigheten häraf, sär jag
anmäla, ac sedan Kongl. Maj:k i Nader funnit
för godt ac stadga och bifalla, ak medel hartii borde
til mig utbetalas, och jag om mgifternes bestri
Sjette
Bandet. N:o ZR
-
802 Den 17 Mars.
dande besörja, samt behörig veriffceraff Rakning
derefter afgifwa, sä har Kongl. Stats-Lontoiret,
likmätigt ankomne särskildta Kongl. Maj:ts Nådiga
Bref, til desse kostnaders bestridande til mig
utbetalt, nemligen:
1809 Maji 1 genom Anordning pä Kongl. Nänte-
Kammaren »
-
-
r
I8,000.
Junii 19 dito -
-
dito
-
10,000.
Augusti 25 dito -
-
dito
-
10,000.
Sept. 29 dito -
-
dito
-
10,000.
Nov. is dito -
S
dito
-
10,000.
Dec. 28 dito -
s
dito
zooo.
i8io Febr. 9 diro -
-
dito
r
6000.
28 dito -
-
dito
-
7000.
N:d. Lanco 68,000.
I enlighet med de af Kongl. Majit mig Nädigst
meddelte föreskrifter, uti Bref af den 12 Julii
och 16 Augusti förledit är, är utbetaldt, nemligen:
För Herr Landtmarskalkens Taffel, efter af
Riksmarskalks-Embetet flutadtconnE med Hofmästaren
ffarbieer, a 2 N:d, 12 tz. för hwarje couvert,
vecerten inberaknad, samt särskild betalning
för Win, caffe och Dricka efter ärgängeu, ifrån
den i Maj förledit är, til nästledne Februarii mänads
stut - 19.
Aflöning til en Taffeltäckare
och 4 1.3-  tjua^er efter accorcl genom
Öfwer-Stärhällare-<Lmbetet
a 16 R:d.
i manaden för den förre,
Den 17 Mars. 8c>A
re, och i z^R:d. de sednare
för samma lid - 69 z: 16.
Hyra för det hus
Herr Landtmarssalfen
bebor, e/ter Lomid
genom Öfwer-Stäthallars-Embete:
ifrån
samma lid til naftl.Januarii
manads flur - i,94Z! r6«
— - '' -  13/952! Z,
Herr ^rcbi Vidöppen
til Taffel för del
Högwördiqe PrästeStändet
ä 666: Z2 i
manaden, ifrän den r
Maji förledit är, til
nastl. Februarii mä
nads
flur - r r - 6,666.. 32.
Til Taffel för det
Högtarade BorgareSranvet,
» 1020 R:d.
mänadtligen ifrän den
i Maji til nasti. arS
flut - - - - 8220:
Och har Talemannen
Herr iOir^äteureli
Lckvau strifreliqen förklarat,
at han, uran
Starens widare 5-avacion
wille bestrida
kostnaderne för denna
Taffel, ifrän delta ärs
bör
-
804 Dett 17 Mars»
början til Riksdagens
flut, hwadan nägon
utbetalning til honom,
för detta ar ej ägt rum.
Det Hederwärda
Bonde-Skäl,dels Talemansbord
och sä kallade
Klubb, har under
den tid, neml. det
förra ifrån Riksdagens
början til den 2z Augusti
och den sednare
ifrån samma tid, lil
nämnde manads flut,
da detze Inrättningar
underhällas, dels efter
^ccorcier, dels efter
Räkningar öfwer Lön»
Lumtiunen, enligt ingifne
och af detta Ständs
Secreterare pröfwade
och til rigtigheten stte8tera6e
Räkningar,
jemte hyran, aflöning
för Betjening m. m.
kostadt - - - 11,844: si. 6.
Sedan den förändring
lii någon besparings
winnande, hwaruti,
genom ofwanhögstäberopade
Kongl. Majestäts
Bref afven 16
Augusti sissd-Är blif
-
Den -7 Mars,
wit gjord, atTalemannen
för sin Taffel skulle
undfå ioOO R:d. mänadtligen,
8ecret6raren
ilka Lumms, och efter
af Lecreteraren med
Bryggaren LergäM
uprältadt Lontraäk för
Klubben, betalas rooc,
R:d. i mänaden, med
wilkor at Ståndets Ledamöter
der skulle åtnjuta
lika förplägning
som förut, sa är mbetaldt
för:
Talemans-bordet Lfran
den 24 Augusti
sörledit ar, til ven 24
sistl. Febr-, utgörandes
6 mannder - 6,000:
8ecreteraren8 Taffel
ifrän d. 14 Julii förle
dir
är, dä 8ecreterarea
irZZäiM i denna egenskap
gjorde intrade
uti Ståndet til nästl.
Februarii mänadsflut,
utgörande?^ mänad - 7,500;
Bryggaren LerZäalil
för Klubbens underhällande,
efter ofwanamnde
LontraÄ, ifrän d»
r Au
-
8c>6 Den I
I Augusti förledit är,
til nästl. Februarii mänads
stur, utgörande
7 mänader - -
Lxtra utgifter, bestående
förnämligast uti
hyra för Ståndets
Lsntrli Rum, ffrif-ML,
terialier, Waktmästareaflöning,
med och ljus,
samt kostnaden widen
Ständers Ledamots begrafning,
med mera,
enligt afgifne och af
Ståndets Lecrewrsre
til rigtigheten attestera,
öe räkningar - s
Hyra för Ständers
Taleman, likmätigt
Kongl. Majus B«f d.
20 Sept. 1309, K 8o
R:d.mänadtligen, ifrån
Riksdagens början til
nästl. Januarii månads
stut - - -
Herr Landshöfdingen
Baron Mansson,
ril godtgörande af
dest kostnader, under
den tid han 8ecreters.
re Embete! förestätt likmätigt
Kongl. Majus
Bref d. 26 Maji 1809
Herr
Mars.
7020:
1,219: r. A.
800:
1222;
Den i? Mars.
Herr Revisions-,8ecretersren
AsarM likaledes,
enligt Kongl.
Brefwer den 16 Augusti
1809 - r 1,586: Z2.
Utom detze Utgifter
ffall enligt af Herr
jaren 8t3.s1 von wolstein
gjord upgift, kostnaden
wid den sa kallade
Klubben för Högloft.
Ridderffapet och
Adeln, ifrän Riksdagens
början til den 14
nästl. Februarii, upgadt
lil 4,190: t o. 7.
Lanco, i afräkning
hwara Herr ^wjoren
förmalt sig hafwa af
Hans Lxcellence Herr
Öfwer - Stathallaren
Grefwe klingspor, upburit
och gvitterat R:d.
2,;oo Lanco,^ och al
skulden för denna
Klubbs inrättning altsa
skulle utgöra 1,690
R'.d. 10 tz. 8 r:st. L:co.
Sedan Kongl. Maj:t
genom Nädigt Bref af
d. zi sistl. Januarii
befallt, at kostnaderne
wid denna Klubb borde
-
807
36,952: 7. z.
8o8 Den 17 Mars.
de hädanefter genom
mig betalas, sa har
jag uti underdånigt
Memorial den 19 ststl.
Februarii lil granffning
och widare förs
hallnings-oicires erhallande,
upgifwit det af
Herr iUsMen Ltaet
von Nol8tcin angående
koftnaderne wid denne
Klubb upgifne förhållande
, under afwaktan
af Nädigst förordnande;
i anledning häraf,
har jag til Herr l^lajoren,
til de löpande
utaifternes bestridande
under det ar han saknar
sin upgifne fordran,
mast utbetala emot
redowisninA wid
snart jkeende li^uiä - -
S:r 65,968: 42. z.
Behällning til UyuiZerancl^
af ^ls^joren
Ltsel von i^olsteinZ fordran
förfallen, men annu
ej utfordrad, hyra
för nastl. Februarii mänad
för Herr Landtmarstalkens
^otelzmed flere
-
* 400:
Dett 17 Mars. 809
re extra utgifter, som
kunna bliswa anordna»
de, och tiihöra omkvftnaderne
til nästl. mä
nads
flut - ^ ^ ^ 5^ 9^
Lumma R°d. Lsnco 68,ooo: —
Stockholm dm 5 Mars r8lo.
6eorZ D. VVäblberA-,
Uplastes följande:
Utdrag af krotocollet, hällit Uti Borga»
re »Ståndets klenum wid Riksdagen i
Stockholm den ?7 Februarii iZro.
S. D. Efter upläsandet af Lxx>eciion8-Utffor--  tels Förflag til underdånig ffrifwelse, rörande wista
förmåners bewiljande för tillverkare af Linne »wäf»
nader i Elfsborgs och Hallandslän, samtQwin»
nvkönets anwändande wid atffillige handteringar
och yrken, ansag Borgare»Ständer öfwerensstäm»
mande med meningen och uttrycket af dest förut fat»
tade beflut, at de O.winnvr, som idka utsatte Na»
ringar eller Handtwerk, ffola erlägga ej allenast
Stads» utan ock Kronv-Mssylder, afwensom at dem
ej mä tillatas, ac hwarken i sina sa!u»bodar eller
werkstäder nyttja manfolks biträde, hwarföre de i
Lxpechtionen saknade orden Lrono-Utskyldcr och
öpna salu-bodar borde der pä sina behörige stal»
len inflyta; och skulle de k^peLkive Med-Standen
Vördsam och wänligen inbjudas, al om veste af
Bor
-
8ro Den 17 Mars.
Borgare-Ständer beflutne tillägg sig förena,
blc su^ra.
blx krotocollo
O. Valerius.
Bifölls.
Uplästes följande:
Utdrag af?rotocoI1st, hallit uti Riksens
Högloft. Ständers Bewillnings-Utffort,
wid Riksdagen i Stockholm den i6:de
Martn iZio.
S. D. Da, a ena sidan, Högloft. Ridderssapet
och Adeln samt Högwördige Praste-Stander
afflagit, och ater, aden andra, Wällofl. Borgare-Ständer
och Hederwarda Bonde-Standet
bifallit, at Stockholm och Götheborg mä tillätas
enahanda Bränwins-brännings frihet med öfrige
Städerne i Riket, samt således 2:ne af de l^espeLtive
Standen härom stadnar uti olika beftut emot
Le 2me andra, men nödigt blifwer, ar en sadan
ffiljaktighet afhjelpes, emedan den BewillningsUrffortet
updragne åtgärd at fördela och bestämma
afgifren för Bränwins-Bränningen i allmänhet,
pa utgången deraf i hufwudsakelig matto ar beroende,
ansäg Utffottet sig altsä böra, til afhjelpande
af detta hinder, hos Riksens Högloft. Stander anhålla,
ar Bewiilnings-Utffottet mätte warda förstärkt
med sa mänga Ledamöter, at de bliswa inalles
Trettio af hwarje Ständ, för at derefter,
i enlighet med tz. i Niksdags-Ordningen ^unna
förstnamde fräga afgöra. Och
Den i? Mars. 8n
Och skulle ?rorocoIl8 Utdrag om denna wördsamma
hemställan til Ue.peck.vs Granden ofördröjeligen
sxxöäioras. Ht su^ra.
Lx ?rotocollo
L. 6. InZman.
Grefwe ^lörnsr, cl vik 6öran, hem»
ställde huruwiva detta mål kunde anses höra til
en Nämnd, sammansatt af Bewillnings» Ur ottel
med dertil utsedd förstärkning af Ledamöter, såsom
i Utskottets krotoLoils-Utdrag wore föreflagit: kagan
wore här icke annu om erläggande af en Bewillnings-afgift
eller fördelningen af densamma,
utan allenast om rättighet för Stockholms och Götheborgs
Jnwanare at fa tilwerka Bränwin, denna
staga föreföll Herr Grefwen snarast såsom Oeconomiff,
salunda skild ifrån den förra, och trodde
han alcia, at densamma borde enligt ?Z §. Riksdags»
Ordningen, hänwisas til afgörande af en
Nämnd, bestående af Osco^omie. Utskottet pa wanligt
sätt förstärkt.
Grefwe Ds Ig, 6arZis, Ig c ok), yttrade
sig efter inhämtad närmare uplysning om malets
bessaffenhet fullkomligen instämma med Grefwe
förner.
Hans Lxcellencs Herr Grefwe Uuutb
likaledes.
Grefwe De la 6a räls tilläde den önskan,
at hwad Riddcrskapet och Adeln härom bcstöre,
skyndsamt mätte commuuicsrai, med de andre Standen,
Z!S Den 17 Mars.
den, hwilka lika med Nidderffapet och Adeln skulle
Denna förmiddag företaga och afgöra detta mål.
Herr von Sckantz, Ivsr k^roärre
6 adriel, yttrade sig tro, at Nämnd ej agde rum, mer
än i twa fall: Nar maler hörde til Stars-Regle»
ringen och nar der hörde til Bewillningen.
Grefwe De Ig Osräle aberopade häremot
Lydelsen i Riksdags-Ordningens yz §.
Grefwe körner wisade, ar om Nämnd uti
Stats-Reglerings-mål wore särskildt i Grundlagarne
stadgad, och at 7Z §. Riksdags-Ordningen
wore just och egenteligen gjord för alla mål af annan
beskaffenhet. För öfrigt hemställde Herr Grefwen,
om ej Nidderffapet och Adeln skulle behaga
säsom Förstärknings. Ledamöter at Oeconomiffa Utskottet,
til lidens winnande, antaga desamma Herrar
och Man, som redan wörö walde at förstärka
Stars-Utskottet.
Grefwe De is 6sräie erindrade, at, som han
trodde, antalet af Oeconomi?-Utskottets Ledamöter
wörö olika med Stats-Ut,kottets, hwaraf följde,
at ancalet af Förstärknings-Ledamöterna äf»
wen mäste wara olika
Herr
8lIverstoipe, I^reäric 8smuel,
gjorde den anmärkning, at dessutom de förut til
Nämnd walda Ledamöter wore der endast för Statsutskottet.
Grefwe körner medgafdenna anmärknings
rig
-
Den i? Mars. 8iz
rigtigher, men föreflog Deremot, at dr Ledamöter
Ridderffaper och Adeln nu kundr behaga wälja,
för ar ril en Nämnd förstärka Occououus - Urjkotter,
marle äfwen anses walda i samma ändamål
för de öfrige Utffott, som framdeles under Riksdagen
kunde behöfwa formeras lil Nämnd, Stats»
Utskottet härwid likwäl oberäknadt.
Herr Grefwe» och Landtmarskalkerr
xroponer-lös, al Ridderffaper och Adeln mätte behaga
til Oeconomi Utskottets förstärkande ril en
Nämnd utse 12 Orclinsiie Ledamöter och 6 8uxpleLuter,
och at de salunda walda Ledamöter matte, enligt
Grefwe l^oruerg lvlotion, afwen anses walds
til förstärkning af andra Utskott, undantagandes
Stars-Urffbttet.
Bifölls.
Grefwe De la 6s röie gaf afwen hartil
sitt bifall, men hemställde, huruwida något wal hos
Ridderffaper och Adeln kunde företagas, innan Ridderffapet
och Adeln erhållit underrättelse, huruwida
de andre Sranden fattar denna fraga pä lika sätt.
Han önskade derföre, ar Nidderffapets ^och Adelns
beslut mätte snart med de öfrige Ständen cominumcei'35,
jemte Utbedjande, at, VM möjligt wore
i förmiddag fa inhämta deras beslut. Wore desamma
med Ridderffaper och Adeln instämmande, dä
först ansäge Herr Grefwen formligt, ar walet företogs,
och dä önskade han, ar, cii lidens wmnande,
detsamma kunde i eftermiddag för sig ga.
Detta blef uppä Herr Landt-Marskalkens
kro^ositiou af Ridderffaper och Adeln bifallit.
Gref»
8l4 Den 17 Mars.
Grefwe körner begärde at protocollsUtdraget
mätte sä stiliseras, at deraf wisades, det
den 7Z tz. af Riksdags-Ordningen wore den ensamt
lämpelige lil detta mäl.
Grefwe (Zzcklenbor^, ssoban kkenuinA,
yttrade sig icke kunna, anse frägan om Branwinsbrännings-rättighet
för Städcrne Stockholm och
Götheberg wara at anse säfom en Oeconomisk fråga.
Blefwe en sädan rättighet desse Städers Jnwänare
rilerkänd, och i följe deraf Bränwins-brännings
utgörande dem älagv, men desse Städer sedermera
icke skulle finna sin räkning uti at tillverka
Branwin, kunde de möjligen hos Kongl. Maj:t
derifrän söka befrielse, under namn af, ar frägan
wore O-conow.ijk, samt ac dest afgörande pä Kongs.
Majus Egit Höga godtfinnande ankommr. Skulle
Kongl. Maju dem en sadan befrielse bewilja, sä
följde deraf, at en minskning uti den päräknade
Brauwins-Bewilluingen upkomme, och SrarsWerker
kunde i brist pä denna inkomst möjligen
räka i förlägenhet. »
Grefwe ve lL6arclie yttrade sig finna
Grefwe 6v!lenbo,»8 framställning af saken wäl
grundad, och anse dessa frägor äga med bwarannan
en fa nära gemenskap, at saken snarare tycktes
böra behandlas såsom ett Bewillnings-mäl.
Grefwe körner yttrade sig, at detta sätt
at fe saken hade undfallit honom, at han sjelf ansett
twifwelaktigt, huru den borde fattas, ocb derföre
börjat sitt första yttrande haröfwer med en hemställan,
huru frägan borde anses.
Herr
Den 17 Mars. 8i;
Herr ?ebr, ansäg förhällandet helt
enkelt böra wara sädant, at när hela BränwinsFrägan
i sitt sammanhang blifwit behandlad af
Oeconomie- och Bewillnings-Utffotten gemensamt,
borde ock nn fragan om brännings-rättighet för
Stockholm och Götheborg förwisas ril bägge dessa
Utffott, förstärkta med Ledamöter lil utgörande af
en Nämnd.
Friherre Se 6 sixtröm, ^2 c od, förmälle
sig icke kunna anse förewarande fraga annorlunda,
än som Oeconomiss, intil desi fragan om desse
Städers Bewillnings-afgift och fördelningen af
densamma upkomme. Wid denna sednare fraga
borde först Bewillnings-UrssortetS befattning börjas:
och detzmom wore farhagan at mäler kunde
framdeles, såsom blott Oeconomisst, anses uran all
grundad anledning, emedan Kongl. Maj.t Sjelf
genom en nådig siroposmon hade vfwerlemnac hela
ärendet om Bränwins-Brännings-Inrättningen
i Riket ril Rik-ens Ständers afgörande: i anledning
af hwilket allt Friherre (^er-ai-öm yrkade,
ar Ridderskapet och. Adeln mätte förblifwa wid sitt
en gäng fartade beflur.
Herr Lilverstolpe, 6u5t2k ^br2b>2M,
trodde saken böra sä förstäs, at dä det Oeconomiffa
af Bränwins-Bränningen wore grunden för
Bewiliningen, och Bewiliningen af Riksens Ständer
blifwic fastställd, kunde wilkoren för denna Bevillning
aldrig annat än anses lika orubbligt
fastställda.
Grefwe ve I^6»räie utlät sig än ytterliga
-
8i6 Den 17 Mars» '
iigare finna mycker stal i hwad Grefwe OyNenkrorZ
yttrat. Blefwe frägan om Bränwins-Bränningsrättigheten
för Stockholm och Götheborg ansedd
såsom Oeconomiff, sa singe dm derigenom egenffap
åfelt underställnings »mål, och i följe deraf ffulle
dessa Stader genom Kongl. Maj:ts cieclia» kunna
komma at befrias fran den Bewillning Riksens
Ständer pä dem fördelat.
Herr Lilverstolps, 6u8tLk LM,
utbad sig at wid denna anmärkning endast fä göra
den erindran, at Kongl. Maj:c wäl ffulle kunna
clisxsrixerL Städerne ifrån at bränna Brännan,
men aldrig ifrån Bewillmngens erläggande,
hwilken endast af Riksens Ständer kunde pabjudas
eller uphäfwas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Efter Grefwe (Hllsnborgs ranka ffulle förewarands
fraga altsa hanwisastil afgörande af Stars-Utffotrecs
Nämnd.
Friherre Le 6 erström. Skulle fragcm
kunna anses för ett Bewillningsmal, sa borde dm
wisseriigen, enligt 71 §. Regerings-Formen, hänwisas
ril Stats-Utskottets Nämnd, men när fragan
helt enkelt reöuceras derhän, huruwida Bränwins-Brännings-Rättighet
ma tilkomma meranämde
Srader, och fragan om Bewillning för
Bränningen icke dermed sammanblandas, sa kan
densamma icke wara annat an Oconomgk. Jag
finner altsa fullkomligen wälgrundadt hwad Nid»
derffapec och Adeln redan besiurir, at den bör behandlas
af Oeconomi-Utskottet, förökadt med Ledas
-
Den i? Mars. 8r?
damöter til en Nämnd; och får til öfwerflöd ännu
uprepa, at Kongl. Maj:t formligen updragir hela
Branwins-brännings-ärendets afgörande at Riksens
Stander.
Grefwe ve la 6ar6is. Sedan Friherre
Ohrström uplyst, ar Kongl. Maj:t genom formlig kroxosuion
updragir ar Riksens Ständer afgörandet af
Verra Ärende i hela detz sammanhang, wagar äfwen
jag rrv, at fragan om Stockholms och Götheborgs Jnwanares
Bränwins-tilwerknings-rättighet kan rilkomma
Oeconomi-;-Utskottets befattning, uran ar
Riksens Ständer derigenom något förlora.
Herr O^Ilenrllm, Larl ^clolpb, intygade
jemte Friherre Ohrström, ar en sädan Kongl.
?roposiciori, som den han aberopat, werkeiigen wore
för flere manader sedan lil Riksens Ständer ankommen.
Åtskillig! önskade höra densamma upläsas.O
Under det anstalten til denne Kongl. ?ropositionens
inhämtande werkställdes, anmälte Herr
Grefwen och Landtmarskalken, ar Riddarhus-Utskottet
hade til Ridderskap!! och Adeln iniemnar Vixlomet
för 6encral-lV!^oren m. m. Friherre hoball
HuZu8t Lanclels, under intygande, at alla Pl-Wtauäa
för denna ätt wörö fullgjorda.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
xroponeracls i anledning häraf, at bemälte 6cneral-Icktor
mätte pä Riddarhuset erhålla Imroäuäion
under N:o lZ2 bland Friherrarne.
Bifölls.
.Sjette Bandet. N:o zs. Der
-
8lZ Den 17 Mars.
Derefter föredrogs Allmänna Beswars- och
Oeconomi?-UtffottetS den 14 Mars pä bordet lagi
da Betänkande/ angående förbättring i jusrermAL.
anstalrerne för Mätt, Mål och Wigk, hwilket-iip)
pa gjord ?ropo8iuou af Herr Grefwe» och Landt)
marffalken -
- Bifölls.
Sedermera uplästes Kongl. Maj:ts Nådiga
pi-oposirion til Rikfens Stander af ben az Augusti
nästledir ar, angående Branwinsbränningen.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken:
som, enligt denna Kongl. ?ropo8>tion. detta mali
hela sin widd ar öfwerlemnadt ak Riksens Stander,
lärer Högloft. .Nidderssapet och Adeln kunna
utan farhägä förblifwa wid sit eri galig fattade bestut,
hwarom således de öfrige KerpeLtive Stånden
torde genom krocoLoUs-Utdrag fä underrätlasi
Bifölls, och atog sig Grefwe kvlörner, ^clolpft
6-nan i at genast författa l^rotocoll8 ^ Utdraget
härom.
Företogs til afgörande och bifölls Allmänna
Beswärs- och Oeconomi?. Utssottets seda» den 8
dennes hwilande Betänkande, angående utwagar
til förekommande af ve olägenheter- som i atjkillige
trakter af Skane genom flygsand förorsakas.
Uplästes a nyo och bifölls Allmänna Beswarsvch
Occonomie-Utftotlets den 8 Mars pä bordet
-
Den 17 Mars. 819
bet lagda Betänkande- angäendi Sillfisket i Bohus-Lans
Skärgård.
Likaledes - efter förnyad uptäsning, bifölls Allwänna
Befwärs- och Oeconomi-Utskottets nytzberörde
dag pa bokdet lagda Betänkande, rörande
Atskillige Oeconomiske förslag at updrifwa Jordbruket-
Boskapsskötseln- Handeln och Fiskerierne pä
Gottland:
^U8tera6es följande:
Utdrag af krotocollet, hallit hos Högloft.
Nldderskapet och Adelli den I7:de
Äkars i8lo.
S. D. Beflöt Högloft. Ridderskapet och Aoeln,
i anledning af et ifrån Högloft. Bewillningsilkskottet
inkbmmit ökemc-iial, rörande Bräliwittss
bränNiugsrättigheten för Släderne Stockholm och
Götheborg, uti hwilken fragg 2:ne Ständ staönac
emot twä ; ar som detta nial icke kunde anses hörande
til ve frågor angäenve Stats-keAlermZ och
Bevillning- hwärom 69 och 71 § §-uti RegeringsFornien,
samt zo och zr H.§. uti Riksdags-Ordningen
särskildt stadga, skulle detta äretide behandlas,
enligt de grunder som 73 Riksdags-Ordningen
för alla ej särskilt undantagne mål i allmänhet
föreskrifwer; och fann Högloft. Nidderskaper
och Adeln, ar detta ärende- säsom til sm natur
oeconomiskt, ehuru af Konungen til Sländernes
afgörande updragit, borde af Oeconomi-Urskottet -  förstärkt til et amal af 122 Ledamöter - med Stän
-
82S Den 17 Mars.
ders rätt afgöras, och wille Högloft. Nidderskapet
och Adeln, dä wal af en ny Nämnd harti! erfordras,
inbjuda sine UespeLve Med-Stand at härom pä
det skyndsammaste ga i författning, samt ar med
Ridderskapet och Adeln i det besiuc instämma, ar
denna Nämnd skulle hädanefter tjena ril förstärkning
för Utskotten i alla de fall, som 69 och 71 H.§.
af Negcrings-Formen, samt zo och gr H.§. af Riksdags-Ordningen
ej förur undantagit. Dt sup t g.
Härefter upropades och afgick under anförande
af Grefwe De la Osräie, ksLvb, den Deputation,
som skulle til de andra Standell medföra detta kiotocoils-
Utdrag.
Uplastes a nyo Allmänna Beswärs- och Osconomie
- Utskottets den 27 Februarii pä bordet lagda
protocolls-Utdrag, rörande Jnqwarrerings- och
Service-afgift af Sräderne och Landet, med undantag
för Roterade Hemman, til ersättning at
Jnwanarne i de Fästningar och Städer, der Houpxer
äro förlagde.
Grefwe 6^IIendor§, ssob^n Denning,
hade inlemna! er Di^amen, som uplastes, sä lydande
k
Den af Herr HUvocat-lUcUen balkman i
Wällofl. Borgare-Ständer wäckte fräga om et allmännare
deltagande i ersättning för de Städers
Jnnewänare, der Regementer äro jOLi-m-nn förlagde,
har wäl Högloft Oeconomie- och BeswärsUtstoktet
hufwudsakeligen afflagir, men dä Utffottet,
under
Den 17 Mars. 821
under medgifwande af rättwisan af et allmänt deltagande
i allmänna förbindelser/ egenteligen hämtat
skäl för dest afflag i allmän brist at upfylla de
behof och bestrida de utgifter som nödige ärv/ får
jag derwid göra den anmärkning, ar Utskottet synes
mig böra hafwa lemnat upmärksamhet at ffillnaden
emelian allmänna förbindelser och sadane locala
ffyldigheter, som äro fästade wid wista Stand
och Näringar; til hwilken sednare egenskap, den r
fraga warande synes mig böra hänföras; men ac
Utskotters tanka icke är sadan, uplyses af dest tilstyrkande,
ej allenast at kaserner böra af allmänna
medel upbyggas der de tarftvas, utan äfwen ar
Stall- och Foder-rum, utan afseende pä den i allmänna
tilgängar medgisne brist, genast böra pa
allmän bekostnad byggas, der OarmLon af LavalIcrie
nödig anses. Om ej förmanen af en listigare
rörelse och widsträckrare afsättning til fullo swarar
emot olagenheterne af en Jnqwartering, och densamma
således bör ril nägon del som en tunga anses,
lärer den wäl blifwa at beräkna ibland dem,
som åtfölja Städer och Stadsmanna-Näringar,
likasom andre, utan mocswarighet åligga Landet och
Landtmanna-yrket, hwilka efter nu gällande Författningar
icke böra falla det allmänna til last eiler
af dest medel bestridas; och jag får fördenskull, och
i afseende pä hwad anfördt är, ^vördsammeligen förestå,
at Högloft. Riddörffapet och Adeln, man at
gilla OeconomiL-Utstottits bedömmande af ifrägawarande
förbindelser, sa mycket häldre afflar hwad
Utskottet, i afseende pä Lasern- och Stall-Byggnader,
föreslagit, som i alla fall och i afseende pä
flere angelägnare behof, synes för en längre tiv
Malla anwändandet af Statens, medel.
I. bl. 6)llenbor§. Herr
§22 Den ;7 MarSf
Herr Grefwe» och Landtmar fkglken
xropvners^e bifall til Utffottets yttrande i hwav fräsan
om särffild afgift anginge, samt afflag dera ;
hwad de förestagne Lasmn-Byggnader rörde,
Ropades Ja?
Föredrogs a nyo och biföll§ Alllmänna Beswärs-
och Osconomie-Utskottets den 8 Mars pg
bordet lagda Betänkande, angående de olägenheter,
lvm af utststne och obrukbare Uanco-Sedlars circulLtion,
äfwenfom pm bristande tilgang pakopparssiljentynt,
Allmänheten i Landsorterne mäste vidkännas.
Föredrogs a nyo och bifölls Allmänna Besivärs-
och Oexonomie-Utskottets den 14 vennes
pä bordet lagda Betänkande, angående förbättring
gar i Rikets Upfostrings-Werk. '
^Grefwe vo I2 6-n-clis återkom frän de andrg
Stånden med Deputationen, och gjorde redo för sitt
bestickning.
Uplastes ä nyo och bifölls Lag-Utskottets den
iz:de dennes pa börder sagde Betänkande, i anledning
af Kongl- Majtts Nådiga ^ropnsition, angäende
stället, hwarest Huckion pä Fastighet ä Landet,
som för gäld blifwit i mät tagen, ma förrättas.
Wi
-
Den 17 Mars. 82z
Widare föredrogs och bifölls Lag-Utskottets
samma dag pä borver lagda Betänkande, i anledning
af Kongl. Majus Nådiga proposition om en
ny och förbättrad Kyrko-Handbok.
Likaledes bifölls bemälte Utskotts Betänkande,
j anledning af Kongl. Majus Nådiga proposition
pm witza, i-afseende pä ägtenffaps ingående, förbudne
Swägerffapsleder
-
Föredrogs och bifölls Stats-Utskotttts den ig
Mars pä bordet lagda Memorial, rörande den wäckra
frägan, ar Tolagen mätte til Kronan indragas.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets den i z
dennes pä bordet lagda ivlemorial, j anledning af
frägan om nödige anstalters midtagande til hämmande
af Wexel-Ooursens stigande.
Likaledes efter ny upläsnina gillades StatsUrskottets
tilstyrkande nti detz den 8 dennes pä bordet
lagda Memorial, rörande.fustltiL Ombudsmannens
och dek c.-mLoIlies aflöning, refe-penningar m.m.
Företygs pch bifölls Stats-Utffottets den 8
dennes pä bordet lagda Kicmoiml, rörande anfläende
af en Lomma af l2,ooo R:d. Lauco VM äret,
lil omkostnader för de resor Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen knnde behaga anställa til minnande
824 Den 17 Nars.
af kännedom vm Landels oeconomi ska och 8tati8tlsta
beskaffenhet.
Företogs til afgörande Allmänna Beswärsoch
Qeconomie-Utssottets sedan den 27 Januarii
hwilande Betänkande, angående en ny Byggnadsoch
Husesyns-Ordning, med bifogadt projock bertil;
tillika med Herr lleutersclmlcls, (Hl Lustaf,
samma dag mgifne anförande öfwer samma ämne,
hwilka handlingar Herr Grefwen och Landtmarskalken
förmodade Nibderffapet och Adeln sätilräckeligen
känna, ar de nu icke torde behöfwa särskildt
' uplasas.
Grefwe Oe la Laräie, ssacob. Jag har
siere ganger förut tagit mig den friheten erindra,
huru ofta nödwättdigheten fordrar, at oecouomiska
Författningar i wiffa delar mäste wara locala. Denna
anmärkning gäller äfwen synnerligen för en sädan
Författning som Byggnads- och Husesyns-Orvning.
Olika Landsorters behof och omständigheter
aro i afseende pä detta mäl sä ffiljaktige, at jag
för min del icke anser någon Författning för alla
I'lovincei- lika kunna stadgas: och fär jag altsä ödmjukeligen
hemställa, om icke det enda rätta beslut
i detta amne wvre, at hos Kongl. Maj:t i underdänighet
anhalla, det täcktes Kongl. Maj:t anbefalla
Landshöfvingarne L Riket, at, efter inhämtadt
yttrande af wederbörande Jnnewänare i Länet, inkomma
med underdänige berättelser, och sedan i
följe deraf i Näder utfärda en Boställs- och Husespnö-Orbning,
hwaruti de hufwudsakliga och allmän
-
Den 17 Mare. 82;
marma grunderne wvre efter hwarje Larrdsorts sär»
skildra behof och omständigheter lämpade.
Herr kl euterskölcl, Larl Oustak. At
uptaga Ridderssapets och Adelns tid med uplafau»
de sa wäl af Oeconoiuie-Utskottets Betänkande,
som mine dera giorde Anmärkningar, tror jag ej
wara nödigt: Det Högwördige Präster Ståndet
och det Heverwärda Bonde »Ståndet hafwa längesedan
arer»-en,icleruöt det til Utskottet, det sednare
i enlighet med mine Anmärkningar, hwilke enligt
Ridderssapets och Adelns tilständ blifwit med
de andre Sranden comm-nicers m; jag anhäller
derföre, at Ridderskapet och Adeln derföre mätte
det ater»lemittera, och tror tili detta nog betydande
hushålls »nial det wara en nödwändighet,
at til Kongl. Mahr i underdånighet upgifwa grunderne
til denna Författning, wid hwilken i öfrigt blir
nödigt, ar Herrar Landshöfdingars och pisckisse
Jordbrukares yttrande i Nador infordras, för at
göra den lämpelig efter locslen.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
trodde, at om ej annat än en underdånig hemställan
komme i fraga , sa kunde en ater-remiss af
maler icke wara af nöden.
Grefwe De Is Osrclie förmälte sig anse
detta sakens behandlande ungefär säsom ett afflag
pa Oeconomie-Utskottets Betänkande, i stallet för
hwilket afslag Nidderffapet och Adeln beslutar ett
uplätande at Kongl. Majtt, at, säsom med ett manligt
Oeconomiskt mäl, efter pröfning och godtfinnande
förfara.
Herr
8^6 Den ry Mars,
Herr leorie lis, l^ils, utbad sig harwid f^
r!plysa, at e, längesedan hade för Upsala Län af
Landshöfdingen derstädes en Husesyns och Byggnads-Ordning
blifwit söreängen, hwaröfwer Krigsoch
Kammar-Vollegiei-nö nyligen afgifwic underdånigt
yttrande , sorn nu beror af Kongl. Majus
Nådiga afgörande; hwadan ftutas kunde, at den
af Herr Grefwe Vs la LZrclie härutinnan föreftagne
anstalt wore den basta ac widraga, blott
med tilläggning, af wederbörande Ollliegiers hörande,
emedan häruti säkert komme ac inga flere
omständigheter, som närmast och säkrast kunde af
Dem bedömas.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
gjorde proposition i likhet med hwad Grefwe v<?
la 6sr6ie hade föresiagir; hwilken
Bifölls,
Riksens Högloft Ständers Allmänna Beswars-
och Oeeonomie Utstötts Utlåtande,
i anledning af de flere hos Riksens
Högloft. Ständer emot Utstoitets
förut afgifne Betänkande, angäende
Krono - Skjuts /gjorde Anmärkningar,
innefattade uti följande til Utstötte: remitteras
Handlingar: i:o. Utdrag af
Högloft. Niddexstapets och AdelnS i'rotocoll
Ven i4:de September 1809; 2 0.
Herr Vettainen ^.käorclenstolpes viökamen
til samma protocoll; z:o Herr
Lagmannen Grefwe ä- V^llenborgs
Den 17 Mars- 827
slito; 4:0. Utdrag af Högwördige Präster
Ständers ?>oioco>I den 8 Dec. 1309;
;:o. Utdrag afWallofi. Borgare» Stan»
pers !'- <ä! pui 6 September samma
är; fann 6w. En af Herr Majoren
Friherre ). ^V. I^jljenLrgML til Utskottet
öfwerlemnad bromcmori» i perka
amne, '
Af desse Handlingar har Urskotcer inhämtat,
gt emot 1,2, g och 6:re punLleroe uti pet afgifrre
Betänkandet någon egentelig anmärkning icke
förekommit. Utskottet anser sig derföre blott til be»
swarande af de wid Betänkandets öfrige l'unckör
gjorde Anmärkningar böra namna, ar Utskottets
afsigt med föreskriften i 4:de kunÄen, om de af Herr
d>lorcleiMolps öfwerklaggde Ocrmmencl^ur-Rullor, ingalunda
warit at påbjuda något sadant twang, som
han omnamnr, uran Utskottet hade endast förmodat,
at desse Förteckningar skulle kunna tiena til
mycken uplysning för Konungens Befallningshaswanpe
wid de tilfällen de större Krono»Skjmfcr
behöfde upbadas, hälst deraf borde inhämtas, hwilka
Hemmans-Innehafware wörö oförmögne at
piasstcr» et lika antal Hastar med öfrige Aboer
pä lika stora Jord-andelar, hwarföre de förre mäste
njuta någon förskoning; hwarjemce ifragawarande
Förteckningar ffulle tjena lil rättelse wid up»
bädningar, pä der icke nägon skjuts» skyldig marte
äläggas Krono-Skjutsning oftare, an han i sin
toni- wore dertil förpligtad; i följd hwaraf, Utskottet
icke kan undgä at tilstyrka, det 4:de knnfts» j
Betänkandet mä i detta fall oförändrad bibchällas.
Hwad äler angär de wid ;:te lancken gjorde Anmärk»
-
828 Dcn 17 Mars.
märkningar, sä hade wäl Utskottet förmodat, at
sa mängs stjursskyldige icke nägonsin skulle pä en
gäng wilia äfweiMM det answar, ^som ätföljer
uteblifwande, at icke de närvarande Äkdonen kunde
rymma hwad som eljest komme at sakna skjuts,
men wid öfwerwagande af de gällande skäl Wallof!.
Borgare-Ständet aberopat, samt i betraktande
deraf, ac trenne lkespeLive Ständ önskat förändring
af Utskottets Betänkande i denne del, har
Utskottet ansett sig pligtig!, at efterkomma benna
yrkade önskan.
Beträffande sluteligen de af Herr Grefwe
k^llenboi Z yrkade tillagg wid Betänkandet; sä har
Utskottet befarat sig med stal kunna beskyllas för
ingrepp uti Styrande Makcens werkställighets ätgärder,
sä framt Utskottet skulle til antagande hemställa
de kMnÄer Herr Grefwe Lilienborg förestagit;
hälst Utskottet inser, at det skulle blifwa gansta
swart, om icke understundom omöjligt för Kongl.
Majus Befallningshafwande, al wid större KronoSkjutser
icke fä upbäda Hastar pä längre afständ,
än 2 högst z mil fran stjutsnings-stället; at öfwer
allt besörja skjuts-ombyten inom 2 mil ifrän
hwardera; at altid en eller flere dagar förr än
stjutsen kommer, läka upbäda samtelige skjursskyldige;
at tilläta dessas uteblifwande eller hemfarande,
om de antingen icke blifwit tilfagde inom nägon
witz tid eller pä stjutsnings-stället wanca nägra
rimar, och trangott-:» är i antägande; samt at
undandraga sig ätlydnad af wederbörlige Höga vrckres,
sä framt wid särdeles magtpäliggande tilfällen
anbefaldt warder, at under sämre wäglag när
got mera ärr wanligt länga dagsresor mäste ste,
Iroup'
Den 17 Mars. 829
1'rouppsr. Utan at Rikets gränser aro af fienden
botade, stola äka, eller at persedlar icke fa med
Oxar framskaffas, med mera dylikt: Utstotter,som
tror at owilkorliga påbud uti dessa fall lätteligen
stulle kunna leda til oberäkneliga wädor för Fäderneslandets
säkerhet, hyser til Kongl. Majus allmänt
kända ömhet och nir för Folkets wäl det
undersätliga förtroende, at Kongl. Maj:t hwarken
underläter at rilförordna sadane Befäl och Befallningshafwander,
de der med kännedom om Landets
beskaffenhet förena en werksam sorgfällighet at lindra
Allmogens bördor ivid alla möjliga tilfällen,
eller at alfwarligen lata efterse, det fel och försummelser
hos Embetsmän blifwa upräckte och lagligen
straffade; och Utstottec förmodar, at sa framr
til de uti Kongl. Förordningen den 28 Junii 1829
gifne stadganden, läggas de, som Utstottet förra
gängen projecterst och nu ytterligare får förestå,
siola, sedan Kongl. Majus förnyade Nådiga Tågordning
blifwer utfärdad, samt noggran efterlefnad
dera följer, Krono-Skjutser icke widare för Landtmannen
i allmänhet medföra känbara olägenheter.
I anledning af allt detta, anser Utstottet sitt
förra Betänkande böra bibehallas, med de fa tillägg
eller förändringar deruti, som Utstottet nu får
uptaga, nemligen:
At i stället för de i stum af 4:de K4om. nyttjade
ord: lyda dessa Deputerades befallningar rc.
matte sättas: lemna handräckning at desse Deputerade.
At z:tr kuvÄsn Munda förändras, at VM
sijms
-
8zo Den i- Mars^
skjuts-ffyldige ifrän ffjuksnings - stället uteblifwaKrono-Betjeningen
och Ve förestagne DepureradLma
kunna lega Hastar för de uteblifnes rakningsa
ak den tilstädeskomne AllmögeN ej twingas stjutsa
hwav de uteblifne kordt ti-anLpoi-Mi-a. HwarjeMce
dör tilläggas, det Kongl- Äjajits Befallningshafwände
ma maka berättigade, at wid Krono-Skjutfer
upbada 4 pär I^LLet ve-Hästar för
hwärt ioo:dr, at åtfölja fran hwarje ombyte- sä
ac i händelse någon olycka för de Npbadaöe timarandre
Hästar mage wara til hands, utan at Pä
den ffjUtsffyldiges bekostnad- hwilken ölyckan träffar,
Hästar behöfwa legas; och skulle för de således
medföljande Kegerve-Hästar beralas hälften af
tegan, när de icke blifwä anwände- och hela legalt
dm de komma ar ffjucfM
Sluteligen får Utskottet, i anledning af Friherre
IKHncrE??8 promemoria, samt den kunskap
Utskottet äger vin swarigheten för innehafware af
swaga Hemman - wid hwilka ert erforderligt antal
Hästar icke kunna uiiderhallas, at altiv fa lega
hwad för dem brister wid Krono-Skjmfers utgörande,
tilstyrka det tillägg i Betänkandet, at
enär af Lommencleur-Nullorne inhämras, det någon
Hemmans-Abo icke ager sa manga Hästar -  som ifrån de fleste Hemman i Laner manligen plägar
wid Krono-Skjntfer uttagas, ma han icke
badas med flere Hästar ester Manralet, an soM pa
hans Hemmansdel af alder underhållits och til Gardens
bruk nyttjas^ men pa der likwäl Någon ojemnhet
uti ffjutfens fördelning härigenom ej ma upkomma,
stal den, som således åtnjutit lindring, wid
nasta tilfalle, da hans grannar befrias fran Krono«
Skjuts
-
Den 17 Mars. 8zl
Gkjuts, uvbadas med sa mänga Hästar, som förra
gängen för honom felade.
Hwilket dock til Riksens Högloft. Ständers
egen pröfning wördfämmeligen öswerlemnas. Stock»
holm den 7 Äöartii 1810.
Pä Högloflj Ridderstam
pets öch Adelns
wägnar
stoll. 6. Oxen8t^ern2.
Pä Wällofl. Borgart
Ståndets
wägnar
st. Lcftönnerr.
Lades pa bordel
Ankom och emvttogs en veputLtion jfrän det
Hederwärda Bonde - Ståndet / anförd af RiksdagsFuilmägtigen
Hnäei-8 VVe88MA i som tilkannagaf, at
Ständer instämt uti Riddecstapets och Adelns detsamma
genom sin Deputation denna förmiddag Meddelte
beslut.
Uplästes följande frätt Bewillnings-Utstottet
inkömne ^winonal:
Wörd
-
Pä Högwördige
Praste-Ständets
magnar
Larl lali. XnÖ8.
Pä Hederwärda
Bonde-Scändets
wägnar
8. IöricliL80N.
k- st.
8Z2 Den 17 Mars. -
Wördsamt ^Ismorial.
Uppå de Anmärkningar, hwilka af kc-speäivs
Stanven blifwit gjorde och til Bewillnings-Utskottets
besparande öfwerlemnade, rörande dess Förslag
om åtskilligt rättelser i O-.lii-tD För
ordningen,
får Urskottet nu aran afgifwa sitt Utlärande,
och derwid, til redighet och lättnad, följa
samma afdelning och paragraphering, som Anmarkningarne
innefatta.
Z. §.
Af Wallofl. Borgare-Ståndet har den päminnelfe
skedc, at wid Bördesiref i denna §. mätte
pä lika satt uti 4 §. införas det tillagg: för den
»vinnande Parten; och ehuru hwad som pä ett ställe
i Författningen är stadgadt, synes äfwen böra galla
för ert annar af lika förhällande, uran ä nyo up«
repad föreskrift, instämmer dock Utskottet gerna deri,
ar för tydligheten jemwäl insattes här i z §. ester
Bördsbref, desse ord: eller llesolutionor ocl) kltslag
angående Lnbördad fast Egendom för den
»vinnande Parten.
I kännedom om ett olika förfarande med Bilagors
Charrering, har ock Utstottec trott i denne
§. böra införas det genereile stadgande: 2lt da flere
Bilagor skrifwaspa etrArk, bär detsamma
ock wid hwad Rätt eller ställe som hälst det
jngifwes, förfes med sa stor Charta som sig
skulle belöpa, om hwac Bilaga wore ftrifwen
pä särskilt Ark.
4- §.
Den 17 Mars. 8zz
4. §.
Hwad hos Högloft- Ridderskapet och Adeln
Llifwit erindradt, at uti 1748 ärs onartD SiZillstW
Förordning, stall med Börds-Bref förstas Bewis
om skyldskap och älder, tyckes strida sä wäk
emot föregående delen bade af denna och z H.,der
sadane bewis öfwer Födsel och Slägtskap särskilt
namnes, samt utfatt ar, a hwad Charta de stola
strifwas, som emot Registrets innehåll uti 4:de Tomen
af ^o6Le8 Werk under order Börd; och kan
Utstottet altsä för sin del ej antaga den har yrkade
ändringen
7-
§.
Z enlighet med Högloft. Ridderstapets och
Adelns sä wal som Högwördige Präfte-SrandetS
anwisning, finner Utstorcet, ari stallet för (ÄncLlisLureuu
här bör nämnas: LLQtLli
6t?relsen.
8. §.
Efter Högwördige Präste-Ständets begäran
torde ordet Lupvli^uernL här fa förändras til
^jnlagorne.
9. §-
Inom Högloft. Ridderskapet och Adeln har
dels blifvit ästadt, al bestämdt matte utsättas i denna
der den Part, hwilken tillätes för sm oför
mö
Sjette
Bandet. N:.o
§Z4 Den 17 Mars.
mogenhet, at utan Uevisions-Skilling draga sitt
sak lil Konungen, frikannes frän ettan» LiZillar»
a Handlingarne derstädes, och dels ater asten annan
Ledamot pastarr, at llevistons-sökandet zratis
ej berättigar til befrielse fran stampladr papper.
Da den som har skuldfri Egendom til nara, fastän
ej fulla 166 R:d. Z2 H. Lsnco, och i hwilkec
fall han undgår ac erlägga llevisionL-Skilling,
likwal icke kan sagas wara sa medellös, a c han ej
mägrar besia ekart» Liflig!» a fine NättegangsSkrifter,
tror Utskottet honom böra widkannas en
sadan ffyldighet, och något närmare stadgande i
detta afseende icke wara af nöden, an som i az H.
vmförmales, at den utfattige ar ifrån flik afgift
friiagen. Som nu mera den arliga Bewilknng,
hwilken hittils blifwit Utgjord för Lttarackerer, ha.
danefter kommer ar förfwinna, anser Utskottet at
någon motswarande afgift derföre bör utgå i ettårig
8jZi'!I»t», och får altsa i Z8 och g9 Ickomenten
af förewarande 9 §. föreslå följande förändring och
lydelse: Fullmagter eller llesolutioner pä ekgraQe«er
strifwas för -en, som förut ej warit i Bro«
nans tjenst, ril 40 för 100 af -en Lön, som
för lika beställning i Staten bestäs, men ti!
20 proOent för -en som un-fär 2:ne eller högre
gra-ers LK»l»Lker utöfwer -en wärdighet som
åtföljer hans innehaswan-e Gesila, och ater
-e som un-er tjenstgöring eller wi- afste-stagandet
hugnas me- en gra-s högre Ltt».
racker, erlägga stämpla-e Pappers-Afgiften
likasom för Fullmagter ä wänlig tjenst i samma
grad.
12. §.
At Resepatz, hwilka wanligtwis utfärdas fran
Lands
-
Den 17 Mars. 835
Lands-LsnceMerne Z tryckte kanguetter, ljt UNd
wikande
af det större beswär at skrifwa dem i hela
deras widd, matte fä med stämpladt Papper
beläggas, ar hos Wällvfl. Borgare-Ståndet yrkadt,
och Utskottet, som redan i sitt förra Betänkande
warit af samma mening, utmärkt genom
orden: lTryttja LKarta af 8 H. til Past, medgift
wer jemwäl, at, för Mera fullständighet i Författningen,
här bör uttryckeligen sta: past skrifwas
pä eller biläggas med (charta Lichillatg.
Äfwenledes har inom Wällofi. Borgare-Ständet
blifwit föreslagit, at Past, som meddelas Allmogen
til deras resor öfwer Riksgränsen, icke borde
förfes med högre (charta än 4 st; men i händelse
Pastagaren reste i Handels-ärenve eller wore
öfwer 4 dygn borta, da til Patzet wid äterkomsten
Utgöras (charta, beräknad efter 1 st för hwarje
dag han längre utom Riket sig uvpehallit. Denna
förändring i afgiften finner Utskottet sig icke ä«
ga skäl at godkänna, enär wilkorligher; säsom ofta
levande til omgång och lwister, bör undwikas,och
den fastställde afgiften til 8 st ej kan anses för hög,
bwaremot föreffriften här torde böra salunda rättas
och utwidgas: Allmoge, som reser öfwer gränsen
i handels-ärender eller i andra angelägenheter
och ej aterksmMer W
Den
af Utskottet tilstyrkte befrielse fran ekarta
8iZi!latL a Lertepartier eller Hyres-OontraQec
om Fartyg wid Inrikes sjö-resor, har hos Högloft.
Ridderskapet och Adelfi blifwit motsagd; men jemte
de i förra Betänkandet andragne stal, fär Utskottet
tvidare tilkännagifwa^t en dylik frihet fran
stämp
-
8)6 Den 17 Mars.
stämpladt papper, enligt 9 §. af 1719 ärs Kong?.
Resolution pä StanderneS befwar, äberopad Uli
Öfwer-Ståthållare-Embetets Lubl-cauon ven 9:de
October 17)0 tilförene ägt rum, och at för öfrigt
ifrägawarande Lertspgitier merendels afstmas om
sa ringa frakter, at ofta någor OontrgU ej uprättas;
och tror Ucssottet sig altja böra förblifwa wid
sitt förra yttrande i denna del.
14. §.
Flere anmärkningar emot Utssottets Förslag
rörande Lb-rna Ligillrita a LontrsÄei- hafwa förekommit
sä wal hos Högloch Nidderssapct och Adeln,
som Högwördige Prafte-Srändet och Walloch
Boraare-Stander, och ehuru en del derpä egenreligen
urga, at härutinnan ffulle förfaras aldeles
lika såsom hittills stadgadt warit, kan dock Utffottet
icke annat an hufwudsakligen stadna wid de
grunder, som dest förra Betänkande derom uptager,
men får endast, jemte urestutande af de i§ms i:sta
Moment qwarstående orden Lön och med mera,
nu förestå följande mo-ilticatlon och ändringar.
Widkommande Högwördige Praste-Standtts
och flere Ledamöters af Wäiloch Borgare-Ständet
yrkande, at i afseende pa (lontrackors clim-torinA och
upwisande i sadant ändamål för Domaren, den
rättelse i Utssottets Förstag mätte iakttagas, som
Heer Lagmannen Grefwe Lylleuboii; uli särskildt
detsamma bifogadr anförande hegart; sä finner Ucssotlet
billigt, at fran stadgandet om berörde
skyldighet undantages de Lonn-.-Äee och Afhandsingar,
som af husbönder afslntas med under
-
Den 17 Mars. 8Z7
hafwands Bönder, Torpare, Tjenstefolk etter
andra arbetare, inti! dest de för Domaren eljer
Lxeeutorn Lii laglig aegärd kunna förekomma
; vch lärer härmed den hos Högloft. Ridderstapel
och Adrin stedde anmärkning om LMirm ä
an tagnings-sedlar för Torpare och Aboer ä offattlagde
Lägenheter förfalla.
Widare och för al närmare träffa bade billighet
och säkerhet wid ckarterivg af (^ontracker om
HrrLttilen och Hälftenbruk af Jordagods a Landet
med andra an underhafwande, anser Urffottet bäst
wara, at Lbartan Lil sadane LontraÄsr beräknas
i mon efter det wärde, hwartil hemmanet blifwit
upstattadt wid Taxeringen til Allmänna
Bewittningens utgörande, och bor salunda bestås
8 st.s Okarta a ^rrencle - LontraZ: om et helt
hemman af lägsta elasson, och för hwarje
eiass ökas med 8 st., i följe hwaraf den blistwer
för andra elasson 16 st., tredje eiasssn
24 st. och öfwer Lassen zr H.
Af de erindringar, som detzutom förefallit inom
Wällofl. Borgare-Ständer, anser Urffottet den,
ar Domare ej böra beswaras med uträkning af Lbartss
LlgiliatW til et Oocurnsnt innehallande fiere persedlar,
icke förtjena afseende.
Beträffande aker det den af Utffotter hemställde
förändring med ekarts a OontraÄLr öfwer hwad
i wiht penninge-warde ej blifwit utsatt, icke mä
sträcka sig, lil andra förmåner, an dem som i Markegangs-Taxan
äro upförde; sa ock da under förra
stadgandet härom icke synes hafwa warit begrepne
an
-
8z8 Den r? Mars.
andre ämnen och persedlar, an dem som efter Mars
kegangs-lsxan kunnat i warde beräknas, utstyrker
Utstotter, at andre LonttEer utan witz Lumma
ma förfcs med 4 tz, stämpladt papper. Härmed
och genom den af lltffottet ofwanföre fattade
princips är afwen wederlagdt det inkast, at Loa,
som ej innehalla witz Lamma, borde chatta,
ras efter 18 §..
Hwaremot Utstottet, med bifall til hwad som
blifwir anmärkt, finner angelägir, at i Förordningen
Utsattes, at Lkarm Sitzillam för Hyres-(kon-,
tmäter bor erläggas efter hela betingade Hyr
res-8umman, utan afdrag för Husets onera, samt
gt til lätthet t uträkningen af Limrm Li^Mata bestämmes,
at i stallet för 12 tz. stampladt papper
ä hwarje 7; N:d. ucöfwer 150, erfordras 8 tz.
ciiana för hwarje 5 O Rid. öfwer 150 Riksdalers
Lumrna.
I öfwerensstämmelse med hwad erindradt blifwit,
anser ock Utskottet billigt, at af Hvres-.Lontiack
endast Wärdén eller Husägaren bör wara
förpliktad at cban-ra sitt exemplar, famt
detta jemte den derförutan förelagde påföljd,
upwisas wid Mantalsstrifningen, til winnande
af nödig LonttoII si berörde afgift.
r;. §.
Skulöfeölar ä 2>än til Ofiicsrares /lccoröer,
hwilka, likmätigt Kongl. Krigs-LoilsAii kungörelse
dep 15 Augusti 1804, med Llmtta byrdt förses,
finner Utskottet, med antagande af den hos Högrost.
Ridderffapet och Adeln härom gjorde påminnelse
,
Den 17 Mars. 8ZS
nelje, böra til enahanda afgift har uti denna §.
antecknas,
16. §.
Under öfwerwägande af den hos Högloft. Nidderstaper
och Aoeln gjorde Motion, ar förordnas
bör/ huru Bytes- och Gäfwo-Bref a Last Egendoin,
deri witzäumm-tej är nämnd, ma ckarterL8,
tror Utjkottet tjenligaste rättesnöret harwid
blifwa/ der wärdet, hwartil hemmanen kunna
wara upstattadc wid Isxerin^en til 2lllmänna
Bewillningens utgörande; och at LNarta LiZillata
derefter uträknas och bestämmes/ i enlighet
med hwad denna §. här widare omförmäler.
Pä satt förbehållit blifwit/ torde sedermera
order fulla i nast sista raden af förevarande §.
fä meflutas, och en lika ändring tillätas, som ost
wanföre i 14 §., at för hwarje 50 R:d. utöfwer
izo bestas 8 H. Lbartg.
i8- §.
Wid förstaget til denna §. äro z:ne anmärkningar
upgifne, nemligen, i:o At om någon förändring
emot förra Förordningen i den har förelagde
Stämpel-afgift är lampelig, gode Mans wär«
bering ä de förmaner eller rättigheter, som utan witz
8umms innefattas uti ^ntenupti^iis eller andra
dylika VoLuwenter, bör medfölja wid deras bewakande
hos Domaren, eller ock före deras återtagande
dit inlemnas, för at kunna derefter utstaka
LliaNsns belopp.
2:0 At
84v Den 17 Mars.
2:0 At med siike Handlingars cb^rter^näe mät»
te förhallas likasom med 6omraHc-r, och
z:o At borgen för afgiften ej wore nödig, samt
at wid order vi8po8icioner marte insatcaS:förmons
lige Dispositioner til oftyld man.
Någon widare underrättelse förmodar dock Uks
stöttet i Vesta delar icke behöfwas, an endast at
Borgens ställande lärer wara öfwerflödig, euär
den påföljd tillika ar utstakad, at ingen anses
såsom ägare af hwad Documemet honom tilläggerförr
än han anskaffar behörig starta.
!9. §.
I föranledande af wäckte anmärkningar, får
Ukstotret wäl tilstyrka, at afskriften bor ei^rcerrl8,
dock ej högre än 4 tz. arket, och ej i annat
fall an der behållningen öfwerftiger 2; R d.
Men angående stampladr papper til Bonpteckuingar,
finnes ater det böra skäligen förminskas i
sä matto, at hwardera exemplaret af Boupteckning
ma förfes med Lbarta til 2^.dels procent
af 8umm» InventLiii, eller at deraf inalles
til berörde afgift för bada exemplaren utgör
^öidelS procent.
21. §.
Sedan det blifwituplyst, atHögwördige Praste-Standets
pluralits antagit Utskottets projekt om
ckartL Ligiilata a Lysnings-fedlar, finner Utskottet
icke nödigt at inga i något närmare utlåtande af
de i detta ämne ömsom framställde och motsagde
an
-
Den 17 Mars. 8fr
anmärkningar, uran tror sig blott böra i denna §.
göra tilläggning derom, at Pastor af de i afstrifrcn
honom tstställdc Lonrrib^ions-sedlar mä
insända inom förelagd tid ti! wcderborligt stal*
le, sirrkt bewis öfwer beloppet af LäftemansBewillning
enrot llecepvss a den ingifwande
VouMelw-förteckningen, och til sin säkerhet belie
a de>: ->SL honom uptedde afskrift afhwarje
Vedek -söel L zme ar; hwarefter någon anmärkning
för pastors befattning i afseende
xä Lystung -"sedlars ebartergn^e icke äger rum.
Hwarreime Utstottet icke eller ser något deremot wara
ar påminna, «r Lysningen ma fa skrifwas
a sä små vburtN-bormat som blifwa at lilga.
Likaledes gillar Utffottet den af Wällofl. Borgare-Srandet
astundade rättelse i roclEicwen af denna
§. pa följande sätt: at om afgiften har, likasom
a de stek e ställen r förordningen, hwarcst
den stall utgöras efter brocent-beräkning, stukar
sig pa fulla 6 r:st., anses desamma för
hel stilling, men at hwad ej upgac ti! 6r:st»,
förfwrnner ur all beräkning.
22. §.
Hederwärda Bonde-Ständer har enhälligt omfattat
den anmärkning, at Allmogen mätte bibehållas
wid den förut dem förunnade lindring, at fa
bruka a deras handlingar i Beswärs- och Nattegängsmäl,
hälften ringare stämpladt papper an
Ståndspersoner, samt lil grund härföre egentligen
andragir, at Allmogen i alla tider en sadan förmän
tilkvmmit, at största delen af Vem stola wara fattige,
842 Den 17 Mar-s
och
at deras Lagsökningar och twister hos Domstos
larne, hwilka ofta handla om ringa wärdén, liks
wäl utgöra mängden af Nättegangarne; och jemte
det Ständers härwarande Ledamöter uppå desse och
de flere ffäl fortsatt detta påstående, haswa de ock
anhällit, at i händelse detsamma icke i hela dest widd
kunde winna bifall, den jemnkning åtminstone mars
te aga rum, at Bönder och Allmoge, da de sjelfme
sig emellan gä til Rätta, icke ma betungas med
högre stämpladt papper än förut, men widallarikfällen,
da de twista med någon Ståndsperson, widkännas
lika (.'barra; 8iZ!l!ara;. afgift som deras wer
derparr, emot der Mtryckeliga wilkor, at enär Rärregängs-kostnad
bör dem tilläggas, njura den sä
stor och ril enahanda belopp som Ståndsperson
Efter noga öfwerläggning af denna fräga, finna
dock Höglvfl. Ridderjkapets och Adelns, Högwördige
Präste-Ständels och Wällofl. Borgare-Standets
Ledamöter icke anledning at frångå deras härutinnan
förut widtagne beflur; hwaremot lärer blifma
bäve rättmätigt och satt uran alc twifwelsmal,
at Bönder och Allmoge, sedan de. hädanefter komma
at utgöra lika stämpladt papper med Ständspersoner,
böra wid Lxpen8er8 tildelande undfå sädane
til lika beräkning och Summa, som under enahanda
förhållande manligen bestas Ståndspersoner
A'
Frägan,
som hos Höglofl. Nidderstapet och Adeln
blifwit förelagd derom, at alla Inlagor, rörande
Ursyningar, Kohlning m. m. borde, i proportion
efter förmonligheten, ckartera8, finner Utffottet
icke lämpelig ar godkänna, hälst sadan förmonligher
sällan kan bestämmas. Men ater under
Den r? Mars
antagande
af hwad Högwördige Praste-Stander
erindrat, torde Srads< och Brandwakter böra
lika med Rronans Manftap befrias fran stämpladt
papoer, och bidrag af ttockne-Stämmo,
?rotOLolj ej behöfwa ckarteras.
25. §.
Til följe af hwad hos Högloft. Ridderffapn
och Adeln blifwit andragit, kan Urskottet icke underlåta
foresta, at i Författningen ma uttryckeligen
omnämnas, bet ^äcadshäfdingarne äga til godo
njuta förfäljmngs-procent, och lika med andre
Redogörare balancera hwad de kunna hafwa
wid invenwiMA i behåll af det stämplade
papper de efter requiskioner undfått; men Utskottet
ser sig ej kunna, efter Högwördige PrasteStandets
önstan, medgifwa Lonsiskorii hlotarierns
samma ratt, emedan af lika skal Radstufwu-Rätksdlotarierne
med siere kunde sadant begära, hwilket
ater wore destomera vlämpeligr, som dem stär fritt
anmäla sig hos Landshöfdingen ar blifwa Försäljningsmän.
26. §.
Under betraktande af de anmärkningar, som
emot Utskottets projeLkeracle ändring i denna §. blifwir
upkastade, nemligen, at icke köpareas Lliartor,
uran Kronan, borde bestå Försäljningsmännen provision,
at den föreflagne provisionen wore för dryg:
at Stämpelen borde utmärka provisionen sammanräknad
med eiiartans valeur; samt at Försäljningsmännen
icke wore betagne tilfället, at da en större
eliana, til exempels I R:d., begäres, i stället lemya
4 styck, s 12 H., hwarigenom dubbel provlsior,
844 Den i? Mars» ^ '
bekommes; anser Utskottet sig til afhjelpande af
detze befarade olägenheter icke kunna upfifrva lämpeligare
nrwag, an at hos alle OliLrw LiAillacV
Lärsäljnrngomän kominer at finnar upspikad
en tryckt Isntik, hwarä ar utsatt hurr stor xrovibion
som för hwarje Lb»rtL8 valeur erläggas
bär, och at, derest en (charta 8,'ZillruT-Försäljningsman
icke tilhandahäller 2ll!mänheten fadane
större stämplar som kunna äskas, utan
flere mindre Lil fyllnad mäste tagas, han da
icke är berättigad ti! större provision ä deste
fammanlagdt än för den hela Lk-ntan belupit,
hwilker jemwäl a den tryckte l^ristei, hör finnas
förestrifwit; warandes det ester Utstottets omdöme
hwarken lampeligt, ar ä hwarje LKarta, genomen
ytterligare stämpel, anteckna xrov^ionen, eller ar
Försaljningsmannen af Kronan stola aflönas.
29. §.
Ej mindre hos Högloft. Ridderstapet och Adeln,
an af Wällofl. Borgare-Standet, ar der förbehåll
gjordt, at MLculeracls Lkartor watte hos Försäljningsmannen
fa ombytas; hwilket afwen Utstotret
finner ssaligt i fä matto tilstyrka, fom Ollsrtor
ä outlöste Domar böra fa ombytas, enär
»vederbörande Lonungens Befallningshafwande
genom päskcift intygat, det tilgang brustit
för Lb»rt-tN8 wärde, hos den fom warit skyldig
tofa Lxxeäitionsn; äfwenfom Lkartor, hwilka
genom miststrifnlttg eller annan wädelig
orsak blifwit til nyttigt bruk otjenlige, bära
fa ombyras, derest behörigt bewis a (Urtar,
är tecknadt, ar densamma, utan at hafwa warit
förut begagnad, blifwit odugelig; och skall
här
-
Den 17 Mars- 845
härwid för papperet betalao 6 rust. kaneo
Hen sonr begär ombptct.
Ändteligen beträffande den hos <Wäl'ofl. Borgare-Standet
ffedde erindran, ar börerne för försummad
cäurrei-jiiA mätte bliswa minst En R:d.
Z2 fi., men da Srämpei-afaifren utgjorde högre belopp,
desantma aläggas til enahanda 8uunn3, som
skartan bordt innehålla, företer sig icke fullkomlig
grund til et dylikt besim; hwarföre Utffottet förmenar
bast wara, at hwad i denna del förut ar
stadgadt, sar utan ändring tjena til efterrättelse.
För öfrigt och jemte bifogande af --ummanffr
sammandrag, enligt Orsrt-L ZjAMtW-LoMvirets nygift
öfwer de i vrterne befundne Behållningar och
dit ffedde afsändningar af stämpladt papper ar
1808, tror Utstottet sig böra hemställa, om ejden
sa kallade exera stämpling kunde med nästa Julii
manads början uphöra, samt fran samma rid hwar
och en wara tillåtit, ar antingen strifwa sine handlingar
pa ^'barta Ljtzillata, eiler dem dermed belägga,
och försäljningen af Lbartor werkställas uti
särssildte contoir ester Mffortets förra xroM.
Delta alt öfwerlemnas dock wördfammeligen
til Riksens Högloft. Ständers närmare pröfning
och egna godtfinnande, tillika med et af Riksdagsmannen
Wessing- ingifwit och här, efter defi begäran,
atföljande särfiilvt anförande. Stockholm den
i; Marni i8io.
Pa Högloft. Ridderffapets Pa Högwördige Prästevch
Adelns Ledamöters Ständers Ledamöters
wägnar wagnar
jsacob Le la Laräis. dlicolaus Lsrstell.
Pä
846
Den ry Mars.
Pa Wallofl. Borgare»
Ståndets Ledamöters
wagnar
l^rscHn.
Pä Hederwarda Bottde»Standets
Ledamö»
ters wagnar
6.
Den l? Mars. 847
LumwLnffr Sammandrag öfwer Behållningar och
Afsändningar af Stampladt Papper i nedannämde
Län, enligt Rakenffaperne för ar 1808.
Uplands Län.
Lanco
^Behållning frän ar 1807 i
Nänteriet- * - - 8,747Z.
Dito hos antagne Försälj-  ningsmannen - - - 6zo:
9/Z77
658
z
16
Afsandt Stampladt Papper
ar 1808 - - » -
Lronoborgo Län.
Behållning fran är 1807 i
Nänteriet - - - - - -  Afsandt Stampladt Pap-  per ar 1808 - - - - - -
6,956
Z,o8Z
16
Jönköpings Län.
Behållning frän är I8c>7 i
Nänteriet - - 24,516: 5.
Dito hos antagne Försälj-  ningsmän - - - - i,z;6: 29.
Afsändl Stampladt Pap-  per är 18O8 - - - -
25,872
Z,v8Z
Z4
16
westmanlands Län.
Behällning frän är 1807 i
Nänteriet» - -7,128:44»
84Z
Den 17 Mars.
Dito hos Försäljningsmannen
- - - ;c>;4- 22,
Afsändr stämpladt Papper
ar 1808 - - -
(östergöthlands Län»
Behållning frän är 1807
i Ranrerier - - ig,6i;:i2»8.
Dito hos Försäljningsmannen-
- - 2,2:2: iz.
Afsandt stampladr Papper
är 1828 - - -
K
Södermanlands Län.
L.inco l
8/iZZ 18
2,8;8li6
15,8-7 25^>
!
2,760,20,
Behållning frän är 1827
i Ränterier - - 9,4Z8: i.
Dito hos Försäljningsmän
- - 649:16. j lp,o87'i7
Afsändt stämplavt Papper
är 1828 » 1,479, 8
Elfsborgs Län.
Vehällning fran 1827
i Ränterier - - - 12,791: 4Z.
Dito hos antagne Försäljningsmän
- - 8268: 8» 19,060! Z
Zlfsändr stämpladr Papper
18^8 ----- IVOQ —
Cal
Den 17 Mars. 849
Calmars Län.
Bchällning fran 1827
. i Nämerier - - 18,882: 27. __
Arerlemnade Charror
fran Häradshöfd, för 215: 15.
Hos antagne Försälj-  ningsman - - 1,446: 18. —
Afsändt ftämpladt Pap-  per ar 1328 - » -
22,542
7527
12
14
Götheborgs och Bohus Län-
Bchällning fran är 1827
i Rammer- - 18,414: 23.—
Diro hos Försäljnings-  man - » - 4,908: 14 —
2Z,Z22
42
Afsändt stämpladt Pap-  per är 1828- - - *
Z,ZI2
24
Stockholms Län.
Bchällning frän är 1827
i Nänterier - - 2,112: 47.—
Dito hos Försäljnings-  niän - - 1,242: az—
Afsändt stämpladt Pap-  per 1828 - - « -
Z,'5Z
1,897
8
Skaraborgs Län.
Behållning frän 1807 i
Römmel - - 4409: 22. —
!
Sjette Bandet. N:o 54» dito
8;o Den i? Mars.
Dito hos Försäljningsmän
- - - - 1272: 8.
Afsandt stämpladt Papper
ar 1308. - - - -
Kopparbergs Län.
Behällning fran ar 1807
i Ranreriet - - 8/752: io.
Dito hos Försäljningsman
- - - 2,4^: ZA.
Afsandt stampladt Papper
1808 - - - - «
Merikes Län.
Behållning frän är 1807
i Ranteriet - - , Z790: 41.
Dito hos Försäljningsman
- - « 609: 41.
Afsandt stampladt Pap- '
per är 1803 - - » -
Werm elands Län.
Behållning frän är 1807
i Aanteriet - - 29 A4: 29.
Dito hos Försäljningsman
« - - 1240: ii.
Afsandt stämpladt Papper
är l 808 - - » ,
5/48. 28
8/589 8
H/I87 i
2,428 16
4/422 Z4
4,866 Z2
Z/974 40
3/522 42
Gef
-
Den 17 Mars.
Gefleborgs Län.
Behållning fran är 1827
i Rammer - - 8,472: 47-
Dito hos Försäljningsman
- - - 2,888: z8.
Afsändt stampladt Papper
l8oZ » r - sr
vestmanlands Läm
Behållning fran är 1827 i
Ränteriet - - - 6702: 2.
Dito hos Försäljningsman
- - « 8n: 22.
Afsändt stampladt Papper
ar 1828 » - - s
westerbottens Län.
Behållning fran är 1827
i Rammer- - 1,828: Z.
Dito hos Försäljningsman
- - - 2 69Z: 16.
Afsändt stampladt Papper
är 1828 - - s -
Gottlands Län.
Behållning fran är 1827
i Ränteriet r s s r
Afsandt stampladt Papper
är 1828 - - - -
8Zt
ii,Z59 Z7
6,920 42
7,;it 24
2,812 22
4,521 19
1,982 14
^ 2,877 4
! 428 16
Malmoe
852 Den 17 Mars.
Malmöhus Län.
Behällning fran 1807 i
Ränteriet « - 8382: 29.
Dito hos Försäljningsman
- - 2564: 22.
Afsändt stämplad! Papper
ar 1828 - - -
Christianstads Län.
^ " > ' v -
Bchällning fran 1827 i
Ränteriet - - 8,472: 47.
Dito hos Försäljningsmän
- - - 5,212: 8.
Afsändt stämplad! Papper
ar 1828 - - -
Blekinge Län.
Behållning frän är 1827 i
Rärmrie! - - - -
Afsänd! stämplad! Papper
är 1328 - - -
Hallands Län.
Behållning frän 1827 i
Ranteriet « - - 7,051: 14.
Diw hos Försäljningsman
- - 952: 2.
Afsändt stämplad! Papper
är iHc>8 s - - -
12,945 Z
6,Z95 4°
n,485 ?
>
2,047 Z6
8,915 4
7,678 4
7,985 *6
1,29Z 56
Rät
-
Den 17 Mars. 85Z
Rätteligen utdraget af det fran ekart»; LlZillat»;
comyjiLt ankomne Sammandrag intygar
L. >Ior§ren,
eanceUist i Högloft. Bewillnings-Ulskottet.
Utdrag af ?rotoco1Iet, hallit hos Riksens
Högloft. Ständers BewillningsckUjkott
wiv Riksdagen i Stockholm den iz
Martn iZio.
S. D. Jnlemnades och uplästes följande:
Wördsamt Anförande.
Dä de Herrar Ledamöter, som af de kespective
Med-Standen i Riksens Högloft. Ständers
Bewillnings-Utskott blifwit utnämnde til den Beredning
, som nu ytterligare granskat de anmärkningar,
forn blifwit gjorda i Riks-Slanden öfwer den
xroje<Ier»6k förändring af OKartW 8iZill»trL. Förordningen,
icke kunnat förmas göra något afseende
a Bonde-Ståndets protest mot den x-rojecteracls
fördubbling för Allmogen i der Lkartre ^illatPbelopp
wid Rättegängär, hwarutinnan de i alla tider
njutit lindring, får jag, såsom Ledamot i Beredningen
af Bonde-Standet, som redan gjort min
reservation, efter det icke ar oh tilstandigt wika fran
Ståndets besluts dock under hopp om mitt Srands
bifall, för ar kunna närma oh til de t<L8peÄivs
Med-Standens önssningar, utan at hwarken sjelfwe
exponera oh för wära hemmawarandes hat och
förföljelser, eller wacka dem lii oro och illwillja mot
de KespEive Med-Standen, som älagt et enda
Ständ
854 Den 17 Mars.
Ständ en sädan ny bestallning, följa»-
de medelwäg.
Under öfwerlaggningarne härom sa wal i Be»
redningen som i Högloft. Ucstottets ickc-no, har af
de Kesp Kive Med-Sländens Herrar Ledamöter såsom
stal blifwik anfördt, at en förmögen Bonde lätt
kunde Utställa Rättegång mot en fattig Adelsman
eller Ståndsperson, för det han witzte ac hans Ratkegän
s-kostnad blefwe ringare an de sevnares; ehuru
jag icke kan vfwertygas tro, at detta handt, eller
stulle med bibehällande af en lindrigare Lbsi-r-L
afgift handa, efter ;ag af egen erfarenhet
känner, at Bonde-Ständer hälst önstar fä leswa
Utan Rättegångar, wil jag dock, förar förekomma
denna sarhaga, proponLra. ar Bonde-Ständer godwllligt
arog sig, ar wid Rättegångar med Herrar
Adelsman och Ståndspersoner, ware Swarande
eller Kärande, nyttja lika stor LK-rim med dem,
dock med det förbehåll, ar om de någon gäng stulle
winna sin sak, dem mätte tilläggas lika Rättegängs-kostnad
som nu manligen tillägges Herrar
Ståndspersoner, sa ar Allmogen lika med Ståndspersoner
i expencs-rakningen fick upföra stjuts för
2me hastar, lika arfwode för tidsspillan och lika
dag-rrnALmente; men om någon gäng Allmogen
inom sig blefwe nödsakad wid Domstolen siira upkomne
rwister, de da, för ar ej påen gang blifwa
beröfwade en förmon de i urminnes tider njutit,
mätte fa begagna mindre Lk-grm, och Rättegångskostnaden
blifwa lampad efter deras Ständ. Da
nu en wist piocent af Bouptecknings-^UMMSN stall
utgöra UNailans storlek, som stall begagnas wid
Beteckningar, drabbar ju delta sa wal et förmöget
-
Den 17 Mars. 855
get Bondhus som Herrskapshus, och ar da den
lilla återstående förmän jag yrkar, Allmogen mätte
fä bibehällas sa litet afwundswärd, ar jag, med
full förtröstan lil KespeNive Med Ståndens Herrar
Ledamöters adla tänkesätt, at ej wilja exponera
ost Bonde-Standets Fullmägtige, hoppas winna
Höglofl. Utskottets Ledamöters förord til den salunda
proMsracle medelwäg; men om mot förmodan
detta ej bifalles, önskar jag detta mitt wördsamma
xro^eck mätte til Riksens Högloft. Ständers
?lena fa medfölja. Stockholm den 12
Mars 18 ro.
Joki. kckaZn. ^VessinZ.
Dt supra.
Lx krotocollo.
L. 6. Inzman.
Lades pä bordet.
Uplastes följande:
Utdrag af?>otocollet, hällit hos Högwördige
Präste-Ständer den 17 Mars
I8IO.
S. D- Uti Högloft Nidderffapets och Adelns
genom Deputation nu meddeldte beslut, ar, pä sätt
Riksdags-Ordningens ?Z §- föreskrifwer, til 30
Ledamöter af hwarje Srand förstärka Riksens Högloft.
Ständers Allmänna Befwärs- och Oeconomi^.
Ucstott, för ar med Riksens Ständers rätt afgöra
ej mindre frägan om Branwinsbrännings-friheren
för Städerne Stockholm och Götheborg, än
de öfrige ärender, hwilka framdeles kunna fordra
en
856 Den 17 Mars.
en dylik ätgärd, instämde Präste-Standet til alla
Delar» su^rs. ,
Lx protocollo.
O.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken.
Sedan Praste- och Bondea Standen nu latit til»
kannaqifwa sitt instämmande uti Ridderffapets och
Adelns bestut, angående formerande af en Nämnd
genom 0 LoiMmie Utikotter, förstärkt til del antal
Ledamöter Riksdags-Ordningen föressrifwer, för at
afgöra fragan om Bränwins-Brannings-rättigheten
för Städerne Stockholm och Götheborg, sä torde Nid»
derffapet och Adeln i eftermiddag kl. 4 sammanträda
til wal af sine Förstarknings-Ledamörer, jemte
xlLLurer ät dem.
Bifölls.
Herr Landtmarskalken föreslog afwen,
at wal af Riddarhus-Oir<Eeuren mätte nästa Tiss
dags eftermiddag företagas.
Bifölls.
Herr Landtmarskalken anmodade Herrar
LltEorerne, at i morgon genom wal upfylla
de rum inom Oeconomie-Utskottet, hwilka befunnos
lediga, samt för andra Liesen utse en Ledamot i
Lauco-Utskottet ester Herr L^llenkrok.
Fri
-
Den 17 Mars. 857
Friherre Ltgsrnsteclk '"^rl t? ÄI,
hade inlemna! et Dick-mwn, sa n-oanoe:
Admjukt
Ibland de angelägna ärender, hwilka förk,../.g
Konungs och Ständers upmärkiamhet, räknar jag
den offenteliga Sjukwärden pa Landet.
Der ar sant, at hos ost saknas ei Fö, fatt»
»ingar, deri föreskrifter meddelas huru förhallas
stall wid allmänna farsoter och smmosamma sjuk»
domar, men jag fruktar före, marte jag mitzraaa
mig i den tanka, at dessa anstalter icke en gang stro
rilräckeliga at förekomma det elände, den smstrtande
förödelse, som wanstörsel och aros okunnighet
förorsaka ibland de arbetande Folk-^labscr pa
Landsbyggden.
Jag förbigår at här nämna, huru dels?-ovinciLl-Ickeciici
hafwa för widstrackta vistriLlsr ar
warda sjuke, och framför alt saknar Lön, ar kunna
Utom prgcki<gus upfyila sine aligganden, och huru
pä sina orter, om ej rorgl brist pa werksamme
Läkemedel sig företer, tilräckelig i^onU til deras inköp
ärminstone felas, uti hwilka omständigheter behofwet
och allmänna wälfärden pakallar Regeringens
ömma samt kraftiga biträde; men jag skulle
ewigt förebrå mig, ar ej ifra för mensklighetens sanstyldiga
fördelar, i de ämnen som ordning och allmänna
underrättelser förmå at åstadkomma wäsentelig
nytta.
Wid ?re8läii nedläggande i Kongl. Wettenstaps-
^caäemien har en wärd Ledamot af detta
Ständ,
858 Den 17 Mars»
Stand, Herr ^rckuatern och Oommeriöemen von
LcKuItLenK-nm redan ar 1799 förklarat, at tydelig
underrättelse saknades för Klockare och Landcboer,
ivid hwilka tilfällen åderlåtning ar nyttig, samt
dä kräkmedel och andra allmänna kckecljcrtmenter
med fördel kunna anwändas til frälsning af tusendetals
mennistors lif, jag äberopar mig nu pa denne
uplyst och förtjenre Medborgares yttrande, dä
jag has Herr Grefwen och Landtmarstalken i ödmiukoher
wägar förestå, at hos Kongl. Maj:c i underdånighet
anhallas matte, ac genom Kongl. Lolle^ii
leleclici föranstaltande, en Författning eller
ke!>Ie-ments mä Utgifwas, som innehaller enfaldige
föressrifrer, huru hälsan i allmänhet bör wardås,
tvid hwilka tilfällen de mäst enkla curLi nyttigt kunna
brukas, och huru med skötsel och cli^t förhalles,
at wisa föreskrifna ^Löicainenter hos Prästerskapet
i hwarje Socken stola wara at tilga, som meddelar
råd huru desamma anwändas. huru wist ordning
stall iakttagas wid sjukas skötsel, begrafningar,
samt bruket eller försäljning af deras husgeråd
och kläder , lil förekommande af smitta, samt i hwilka
händelser Prästerskapet owägerligen äligga bör,
at genom Konungens Befallningshafwande anlita
krovinci-U-^clici besök och föreskrifter, hwarförutan
oumgängeligen nödigt är, at desse Läkares
OirariAer bättre reZIei-^cles och deras Löne-wilkor
förbättrades, til et belopp af minst zzz R:d. 16 st.
Lsrico, da prackiguen pa Landet komme at Utgöra
deras hufwud-yrke.
Jag medgifwer, at tiden och sältet at framställa
denna lvlotion icke finnes afpassad efter dest wigt,
-medlertid mä ej känslan af brister öftverwäldiga af
-
Den 17 Mars. 859
sigton och wälgörandet at bereda lif, hälftr och
krafter ät Staren, agnat den Konung, hwars
Högsta Lag är Folkets wäst
Stockholm den Mart. 1810.
Larl 6. Lt^rnsteclt.
Pä Friherre Lftemxt clrs egen begäran skulle
detta hwila lil dest Ocouonm Urstorr rs
Utlärande, rörande fattige barns försörjande, sörekomme
-
Grefwe Oe la 6srclie. Innan frägan
vm Branwins-Brännings-Rättigheten för inwanare
i Stockholm och Götheborg genom Nämnden
afgöres, anhäiler jag, det mätte bestämmas pä
hwad sätr, i fall det skulle afgöras, sä at desse Städers
inwänare ej fä bränna, den derigenom upkommande
bristen i Bewillnings-Lumma» stall ersättas.
För min del tror jag man kunde föreskrifva,
at ^ .s-lairr.Äionr-i', sedan Krono Brans
nerierne i Stockholm och Gö heborg blifwit tillätne,
förklaras skyldig at betala det upkommande
äolicit.
Herr Grefwen tilläde, det han tyckte en billighet
wara , alden som njuter rättigheten, äfwen bord?
ersätta Kronan hwad hon dehförman skulle hafwa.
Friherre Oeclerntrnm, s^cob. Ehriru
jag i det mästa troe mig kunna instämma i hwad
Grefwe ^ Letäla yttrat, anser jag likwal denna
-
86a Den 17 Mars.
na Motion, säsom en allman fräga , icke nn kunna
af Sränder afgöras, uran bör densamma först til
Bewillnings-Utskottet Det kunde mö
jeligen
wid en noggran pröfning utrönas, at
L!N8-OiieQionsn ej kan Utgöra den 8umm-t af 19,200
R:d., som Stockholm och Götheborg borde, i händelse
af Brännings-Rättighets åtnjutande erlägga,
Utan ar Virc-Äionen singe Utwidgade wilkor för
Krono-Branneriernes drifwande; och da kunde
wi ju icke möjeligen, i saknad af riktig kännedom,
pä ert obilligt satt afgöra frägan.
Grefwe ve la Oaräie yttrade sig likwal
anse denna fragas afgörande af mycken wigt, just
derföre, ar kännedomen af Riksens Ständers wilja
i detta mål kunde betydligen influera pa Nämndens
utslag i fragan om sjelfwa Branwins-Brännings-
Rättighetens bewiijande.
Herr 8iIver8tolp6, Ou8tsf Abralla m.
Om jag ej mitztager mig, sa torde gu^tio sn, nemligen
on berörde Städers Brännings-Rättighet,
först böra afgöras. Bliswer den af Nämnden
bifallen, sa lärer Herr Grefwe ve la 03i6ic?8 lVlotion
naturligen komma ar förfalla; blifwer den
äcer afstagen, sa synes först rätta stunden wara,
at öfwer Herr Grefwens Motion inhämta Bewillnings-Utskottets
yttrande.
Ester nägon korrt öfwerlaggning, hwarunder
Grefwe vs la Qgrclie yrkade sin framställda k/lotion8
afgörande i förhand, och Herr kalman samt
Friherre begärde dest hanwisande ril
Be
-
s
Den i? Mars. 86i
Bewillnings-Utskottet, blef detta sednare af Högt
lofl. Ridderffapet och Adeln bifallit.
Ridderffapet och Adeln arffiljdes klockan z til z.
In iiöeni krotocolli
6. Lilversrokxe.
Lördagen den i7:de Mars.
klenum kl. 4 eftermiddagen.
Företogs Wal af de 12 Ordinarie Ledamöter,
hwarmed Allmänna Beswärs- och Oeconomi!-- M
ssottec til utgörande af en Nämnd skulle förstärkas,
samt af 6 8upxlLÄNter, at, i fall af behof, i deras
ställe inträda, och hwilka 0>clmarie Ledamöter samt
Lupplesnter skulle tjena til förstärkning för Utskotten
i alla de fall af Nämnd, som 69 och 71 § §.
Regerings-Formen, samt zo och zi §. §. Riksdags-Ordningen
icke förut undantaget. De Herrar
och Man, som hartil genom siesta rösterne kal.
lades, wörö följande:
N:o 42. Grefwe 6)'IIsnbor§, joban Henning,
Lagman - » - 74 röster
8O. Grefwe I)uK?n,Fullmagtig.Herr
ttLnbobl.Ofwerste
R. S. O. - - - 55 „
ZO6. Friherre ^laklsgn NutZer, Kammar-Herre
- - - - 5Z —.
815. Herr Lripen^kölcl, Fullmagtig,
Herr Lripenvalcl, Loran, - r 52
ZI. Friherre iVacbtmeiLter, Lar! /r
clam,
En af Rikets Herrar - 5Z —.
198Z
862 Den 17 Mars. e. m.
598Z' Herr Heikensköld, Dettlof, Usr
sefsor » » « » 5Z —
1170. Herr 8t^ern8tröm, Fullmagtig,
Grefwe borner, /^cloil Cöran,
Kammar-.Herre, R. N. O. - 52 _
2188. Herr af lCinteöerZ, VViltrelm,
Lagman - - - » 52
r. Herr Ciljeköok, Fullmagkig, Fri»
herre Cron8te6t - - r zi
I,oz;. Herr VVe8tleIt, Cornett - r ;i
Z5- Grefwe 6^Ilen8ioIpe, Carl s 5O  ,
25;. Friherre la; 6eer, Carl - ZO
1198. Herr Cedercrona, Fullmägtig »
Herr af Lillen, Carl Willielm,
Major » » r » »50 .
77l. Ltarenll^clrt) Fullmägtig, Friherre
Cecler8rrömHaLof> - »49  .
126. Lurs, Fttllmägtig, Herr löfvenfelt,
Carl, ?rose88or » » 48 —°
IZ9Z. w^nAell^Llrt, Fullmägtig, Herr
8veclenr>'tjerna, lil. 8., Dneöteur 47
460. Lru8en8^srna, 8eba8tlan, Of»
werste - - « 46 ,
446. dletlrervood, Fullmägtig, Herr
8ilver8tol^>e, C. dl., KeLtor » 42  .
Höglofl. Ridderffapet och Adeln Wiljdes klockan
s 9 om aftonen.
In flclem ?rotoco!Il
6. Lilverstolpe.
, Man»
4
Den 19 Mars. 8§z
Mändagen den 19 Mars.
?1enum kl. 9 förmiddagen.
Ordföranden, Herr Grefwe ve la, 621-61°^
frägade, om, oaktadt detta 1'lsnum woreanftagiti
afseende pa upbryrande af Wal^Listor, Högloft.
Ridderskapet och Adeln tilläte at 2:ne fran Urskotler
inkomne Utläkanden finge upläsas, enär ändas
maler dermed ej more annat, an ar lara dem komma
pa bordet.
Bifölls.
Uplästes och kades pa bordet följande:
Utdrag af krotocollst, hållit hos Riksens
Högloft. Sränders Bewillnings-Utskott
wid Riksdagen i Stockholm den 18
Mars i8 ro.
S. D. Föredrogs Lapitairis-visutenantsn och
Lommencleuren8 m m. Högwälborne Herr Grefwe
^.-rcob Os la 6arclic8 fran Högloft Ridderjkapet
och Adeln til Bewillnings-Utskottet ismitteracls
Anförande, af innehåll: ar innan fragan om Bräm
wins-BränningssRättigheten för Jnnewanarne L
Stockholm och Götheborg genom den dertil utsedde
Nämnd afgöres, marte bestämmas, pa hwad sätt,
i fall desse Städers innewanare ej tilläras möfwa
Bränwinsbränning, den derigenom upkommande
bristen i den päräknade afgifcen stall ersättas, och
vm der icke kunde föreskrifwas, at lvl^sE-vi.
reckionsn, sa wida Krono-Brännerierne i Stockholm
och Götheborg bibehallas, förklaras stylvig at godrgös
864 Den 19 Mars»
ra denna såmedelst inträffade minskning i Bewillnings
> Inkomsten.
Men efter öfwerwagande af detta amne, ansag
Urffottec sig icke härom kunna inga i något utlåtande
eller widtagande beflur, förr än den under
förr bemälde Nämnd hanssjmne staga der är morden
afgjord.
Herr Grefwen och Ordföranden förblef dock,
i enlighet med sin hos Högloft. Ridderffapet och
Adeln wäckte omförmälte Motion, wid den tankan,
at nödigt more nu förur förordna, huru, i händelse
Stockholm och Götheborg icke medgifwes Bränwins-Brannings-rattighet,
ersättningen för den pä
desse Srader eljest sig löpande Andel i Branwinsbrannings-afgiften
ffall erhallas, hwarmed sigjemwäl
förenade Herr Kammarffrifwaren 2(-n^r!ein^,
Herrar vockorerne kgxe vVallc^vi^t samt Riksdagsmannen
tckaZnus jonsson stan östergöthland.
Och stulle haröfwer protocolls-Utdrag til de
kesj)L<cktV2 Slanden LX^ecjieiLs. vt supra.
Lx krorocollci
L. 6. InZman.
Uplastes och lades pa bordet et stan StatsUlffotcet
aftemnadt sa lydande
WördsaMt ^ckeinorial.
Sedan Höalofl Ridderffapet och Adeln, Wallofl.
Borgare-Stander och Hederwarda Bonde
Stän
-
Den 19 Mars. 865
Ståndet uti kttotocolls-Utdrag af den 12 sistl.
F. ruarii meddell Stats-Utffottet deras beslut,
at dm til Riksens Högloft. Ständer af StatsUtskocret
insände sa kallade Allmänna IndragningsStat,
innefattande sadane Utgifter, ?ensionei? och
Benndningnr, hwilka wid Srars-K^Ienn^en ansets
af den egenskap, ar de med Jnnehafwarnes
afgång böra indragas och Staren besparas, borde,
såsom ländande til en för Allmänheten nyttig uplysning,
pa publicus bekostnad ofördröjligen til
tryckning befordras; sa har i anledning häraf, StatsUtskottet
om en sadan tryckning fogac anstalt, och
får nu härbos öfwerlemna Tre Hundrade (zoo)
bx mplar til Utdelning ibland Högloft. Ridderskapeks
och Adelns Ledamöter; och hemställer ScarsUlskocret,
ar Trycknings-kostnaden, hwilken biifwir
betingad til Trehundrade N:d. 6aueo> matte,
med Riksens Högloft. Ständers tillåtelse, fa genom
Stars-Utskottet anordnas til utbetalning as Riksens
Högloft. Ständers Riksgälds-contoir.
Hwad i öfrigt angar det af Riks
Sranden
widtagne beflut, ar en dylik tryckt förteckning
ä alla pa Allmänna Indragnings-l'en.
8ion8- och Benadnings-rStaterne upförde Personer
wid hwarje Riksdags början ma i ofwannämnde
ändamål wara at ulga; sa ankommer werkställigheten
häraf pa Kongl. ?Naj:ts och Rikets Statscontoir,
och hwadan Riksens Högloft. Ständer
lära finna nödigt, at hos Kongl. Majtt göra underdånig
anhållan, det Stats-contoir^ mä i detta
afseende erhälla Nådig Befallning. Stockholm
den 14 Mars 18 ro.
S-ette Bandet. N:o 55. Pä
866 Den 19 Mars»
Pä Högloft. Nidderssapets Pä Högwördige Präoch
Adelns Ledamöters ste-Ståndets Ledamö
wagnar
ters magnar
claes LlenuNA. Ili. VVeiäman.
Pä Wallofi. Borgare» PäHederwärdaBondeSkändets
Ledamöters Ståndets LedamölerS
wägnar magnar
^br. LnZcl. polian Ericsson.
dl. Lröäelius.
Opnades inlemnade Wal-Listor fran Herrar
Llk-Qorerne, af hwilka följande Herrar befunnos
Mara utsedde til Ledamöter:
I Oeconomi-Utskottet.
Inom Första classen efter Grefwe Lark,
Fullmagtig Friherre ^clelsvarä, lieinlaolä, och esser
Friherre Löwen» ^xel,
N:o 282 Friherre Luclbeck, ^lexanäcr, Host
Marstalk.
N:o Z!9 Friherre al dlorclin, polian, Landshöfding.
Inom Tredje classen, efter Herr Lurenstam,
dt 0 2152 Herr sk clar, Larl Oaviil, Öfwer
Masmästare.
Och til Suppleant för en af sjukdom hindrad
Ledamot;
R:o 1676 Herr ^rnieltr. Fullmagtig, Herr
-^srjacim. Olof Msn, LlulvLvplaie. Magister och
Haradshofdrng. ^
Den rs Mars. 86?
^ Lanea-Utskottet
Inom
andra classen ester Herr 6/llenKrooK
N:o 818 Herr keenLhernL, Fullmägtig Friherre
Hierta, kreäric, Major.
Ridderssapet och Adeln affiljdes kl. L ro.
In lräem krotocollr
6. Silverstolpe.
Tisdagen den 20 Mars.
plenum klockan 5 eftermiddagen.
Förrättades ival til Riddarhus-vireÄsurer,-  och befanns wid rösternas beräknande följande Sju
Herrar och Män, hwilka erhållit de flesta, och hwaraf
en skulle för Konoraire anses, hafwa blifwir wid
detta förtroende utsedde:
Grefwe Brake, lel^nus k^eörlc. En
af Rikets Herrar m. m. som erhäliit
röster ----- 196.
Friherre Losenkanc, 8ckerin§, Stats
Secreterare
m. M. - - - 125.
Friherre 8jödlaäli, kelir, Ofwerste-Bisu
tenant
m. M. - - - - 184»
Friherre Klingspor, preäric, Hofmarskalk
m. m. - - « - 167.
Herr käklman, Otto preiric, lieutenant
- - - * ^
Herr Lronstsät, lians ^Xel, Ofwerste
lieutenant
M. M. « ». - 14^
Herr
868 Den 20 Mars. e. m.
Herr skarbs von Wurtenberg,, Kils
Willielm, Uevisions-Lecreterare m. M. 262.
Högloft. Ridderskapet och Adeln atssiljdes klockan
z r om nättén.
In lläem krotocolli
6. Lilverstolxe.
Thorsdagen den 22 Mars.
klenurn klockan; 10 förmiddagen.
^usteracles följande:
Utdrag af ?rotocollet, hallit i Högloft.
Ridderskapers och Adelns ?lenum den
i?:de Mars 1810.
S. D- Föredrogs a nyo Stats-Utskottels dm
rz:de sistl. Mars pa bordet lagda lVlemorial, ian»
ledning af Förste ^rclnatern och Lommenteuren
von 8rbul!2ei>beilN8 til berörde Utskott remitterats
Motion, angäende nödige anstalters widtagande til
hämmande af Wexel-Loursens stigande, och arden
matte nedsattas til närmaste förhållande til hwad
den relativt til mynter bör wara; och beslöt Ridderffaper
och Adeln ar Utskottets härsfwer afgisne
inlärande til alla delar gilla och godkänna: hwarom
de öfrige UeLpcKive Gränden genom Utdrag af
?rotocollet wänlig underrättelft meddelas skulle,
dit sugra.
Utdrag af krotocollet, hallit i Högloft.
Nidderffapers och Adelns klemm? den
17 Mars i§iO.
S. D. Föredrogs Borgare-Standets kroto.
.colls
-
Den 22 Mars.' 869
kvik-Utdrag af den 27 sistl. Februarii, angående
Lxpeciiti0N8-Utstotkels förflag til underdånig ffrifweise,
rörande wiste förmäners bewiljande för tilwerkare
af Linne-wäfnader i Elfsborgs och Hallands
Län, samt Qwinno-könets anwändande widatffillige
handteringar och yrken, hwarigenom Borgare-Standet
önffabe at de saknade orden LronoUtsichlder
och öppna salubodar niärre pa sina behörige
stallen inflyta; och beflöt Högloft. Ridderffapet
och Adeln ar til deras införande i ben underdåniga
ffrifwelsen lemna sitt bifall; hwarom Utdrag
af?5otocollet de öfrige liespc^ive Standen ffulle
wänligen meddelas, liit supra.
Utdrag af krotocollct, hållit i Hoglofs.
Ridderffapets och Adelns kleuum den
17 Mars 1810.
S. D. Uppå Stats-Utskottets tilstyrkande i
dest hos Ridderffaper och Adeln den 8 dennes upläste
lVlemorial, biföll Ridderffapet och Adeln, ar
en 8umlua af I2,O0O N:d. kauco om äret, frän
detta ärs början räknadt, ma af be pä Stars-anstagen
blifwande besparingar anfläs til omkostnader
för be refor, Hans Kongl. Höghet Kron-Prinfen
kunde behaga anställa, til winnande af kännedom
om Landels occonumiffa och statistiska beskaffenhet,
och at desse medel mä endast til Hans Kongl. Höghets
Egen äispositiou och uppä Desi derom skeende
reguisition af Stats-Lomoiret anordnas och utbetalas.
vi supra.^
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns LlLuum ben
17 Mars iZio.
S. D. Sedan Högloft. Ridderffapel och A
veln,
87<r Den 22 Mars.
deln, tvid pröfningen af Stats>UtstottetS första utlåtande,
rörande Riksens Ständers HuLtiuss-Ombudsmans
och detz LLntrlies aflöning, gillat hwad
om detz lön blifwit tilstyrkt, samt lemnat utan anmärkning
förslagen til detz Lamrlisters och Waktmästares
löner, företogs nu til afgörande Utskottets
den 8:de dennes pä bordet lagda klemorial,
innefattande sivar pä de tvid ofwanberörde utlärande
i wista andra delar hos Ridderstapet och Adeln
gjorde anmärkningar; och blef detta ^lemorigl
i hela detz widd af Högloft. Ridderstapet och Adeln
bifallit. Hwarom Utdrag af krorocollet stulle de
vfrige kespeÄivs Standen wänligen meddelas,
bie supra.
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft.
Ridderstapets och Adelns klenum den
i? Mars iZio.
S. D. Biföll Högloft. Ridderstapet och Adeln
Lag-Utstottecs den iz Mars pä bordel lagda
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:rs den 9
siftl. Februarii gjorda, frän samtelige Uespeäivs
Riks-Ständen til Lag-Utstotter rsmitteracle Nädiga
proposition, angäende en ny och förbättrad Kyrko-Handbok;
och stulle de öfrige kespEive Ständen
genom Utdrag af krotocollet härom wänligen
underrättas, bit supra.
Utdrag af ?rotocollet, hällit i Högloft.
Ridderstapets och Adelns klenum den
17 Mars i8io.
S. D» Föredrogs ä nyo Allmänna Besivärs,
ch Oeconomi^. Utstottets den 14 sisth Mars pä
bor
-
Den 22 Mars. 8?r
bordet lagda Betänkande, angående förbättringar i
Rikets UpfostringsWerk; och beflöt Högloft Ridderffapet
och Adeln, ar lil Utffottets i afseende har»
pä gifna lilstyrkande lemna sitt bifall, suprg.
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
17 Mars i8lo.
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls Allmän»
na Beswärs» och Oeconomis-Utffottets den 8 sist»
ledne Mars pa bordet lagda Betänkande, angående
ulwägar til förekommande af de olägenheter,
som i atffillige trakter af Skane genom flygsand
förorsakas; hwarom Utdrag af krotoLollet de öfri»
ge ke8xeÄive Ständrn wänligen meddelas skulle.
kilt supra.
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
i? Mars i8io.
S. D. Bifölls til alla delar Allmänna Be»
swärs- och Oeconomi-Urffottets den 8 sistl. Mars
pä bordet lagda Betänkande, angående Sillfiffet
i Bohus Läns skärgård; och ffulle härom wänlig
del de öfrige RespeLtive Standen, genom Utdrag
af krotocollet, meddelas. Or supig.
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns kleuum den
17 Mars iZio.
S. D. Föredrogs och bifölls Lag-UcffottetS
den iz Mars pa bordet lagda Betänkande, i an»
ledning af Kongl. Maj:tS Näviga kroposluon til
Rik
-
872 Den 22 Mars.
Riksens Ständer, angående stallet, hwarest /UtAion
ma förracras pä Fastighet a Landet, som för gäld
blifwit i mät tagen; och ffulle de öfrige UespeÄive
Sränden genom Utdrag af protocollec härom
wänligen underrättas, d/t supra.
Utdrag af protoLollet, hällit i Höglofl.
Ridderffapets och Adelns plenum den
i?:de Mars 1810.
S. D. Föredrogs och bifölls Lag-Utffottets
den iz Mars pä bordet lagda Betänkande, i anledning
af Kongl. Majus Nädiga proposition til
RiksensSrander, angående förändring i Allmänna
Lagens stadgande uri 6 §. 2 c?p. Gifcerniäls-Balken,
om wista i afseende pä Agtenffaps ingäende
förbudne Swagerffapsleder; ocb ffulle de öfrige
Uespecbivo Ständen genom Utdrag af protocollet
härom wänligen underrättas, vt supra.
Utdrag af protocollet, hällit i Höglofl.
Ridderffapets och Adelns plenum den
17 Mars iZtv.
S. D. Föredrogs ä nyo och bifölls Allmänna
Beswärs- och Oeconomie-Utffottets den r4sistlcdne
Märtii pä bordet lagda Betänkande, angående
förbättring i justerings-anstalrcrne för Mätt,
Mäl och Wigt; och ffulle de öfrige Pespc-Kive
Stånden genom Utdrag af krotoeollet härom wänlkgen
underrättas, vc supra.
Utdrag af protocollet, hällit i Höglofl.
Ridderffapets och Adelns plenum den
i?:de Mars rZio.
S. D. Föredrogs och bifölls Allmänna Beswärs
-
Den 22 Mars. 87Z
swärs- och Oeconomie-Utstottets Betänkande, i
anledning af Prosten Doctor käbrL, ifrån Högwördige
Praste-Stander rsmitteraäe Memorial, innehållande
atstillige Oecouomlsta företag at updrifiva
Jordbruket, Bostaps -Skötseln, Handeln och
Fisterierne pa Gottland, hwilket de öfrige ^.espeLUvo
Srauden genom Utdrag af ^otocoliet meddelas
stulle. Dt supra.
Utdrag af krotocoNct, hailit i Högloft.
Ridderstapets och Adelns?lsnum den
17 Mars r8io.
S. D. Biföll Högloft. Ridderstapet och Adeln
Stats-Utssottets d. iz Mars pa bordet lagda
Memorial, Lnnehällande berörde Utstötts utlåtande
öfwer den ifrän Högloft. Ridderstapet och Adeln
til detsamma remitteras Motion. at den Staderne
förundte Tolag matte til Kronan indragas.
Hwarom de öfrige tiespEive Scanden stulle,genom
Utdrag afDomcoilet, manligen underrättas. Dt supra.
Utdrag af ?ro:ocollet, hallit i Högloft.
Ridderstapets och Adelns 1'lsnum
den t?:de Mars 18^0.
S. D. Sedan Höglofi. Ridderstapet och Adeln
latit sig föredragas Allmänna Beswärs- och OecouomiL-
Utstottets den 8 Mars pa bordet lagda Betänkande,
i anledning af ett fran Wallof!. BorgareSrandet
ankommit kttotocolls-Utdrag, angående
de olägenheter, som af mflitne och obrukbare LancoSedlars
DirLulation, äfwensom af bristande tilgang
pä nödigt kopparstiljemynt, Allmänheten i Lands
or
-
874 Den 22 Mars.
vrrerne mäste widkännas; beflöt Högloft. Ridderfkapet
och Adeln, at til berörde Ucffotts utlåtande
lemna sit bifall; hwarom de öfrige kesxeÄivs
Ständen genom Utdrag af?rotoco1Iet wänligen
stulle underrättas. vt supra.
Utdrag af ?rotocoIIet, hällit i Högloft.
Nidderflapets och Adelns klenum den
17 Mars i8io.
S. D. Företogs til afgörande Allmänna Besvärs-
och Oeconomi-Utffottets, sedan den 27 Februarii
hwilande krotocolls-Utdrag, rörande wäckt fräga
om InqvLrterinZs- och service-Afgift af StäVerne
och Lander, med undantag för Roterade Hemman,
til ersättning ät Jnnewänarne i de Fästningar
och Städer, der iroupper äro förlagde; och
blef Utffotrets yttrande, i hwad frägan om en
särskilt afgift angär, bifallit, samt, i hwad de
föreflagne esserne-byggnader rörer, afflagit. vt
supra.
Utdrag af ?rotoco!it, hällit i Högloft.
Ridderssapets och Adelns klenum den
17 Mars i8io.
S. D. Företogs Allmänna Beswärs- och Oeconomi
- UrffoltLts den 27 Januarii pä bordet lagda
Betänkande, angäende en ny Byggnads och
Husesyns Ordning, jemte xrojeck dertil; och ansäg
Högloft. Nidderssapet och Adeln sig icke kunna ä
Detta mäl pä annat satt lemna afseende, an ar hos
Konungen mätte i underdänighet anhällas, det tackres
Hans Majit, efter inhämtade yttranden af Lands
-
Den 22 Mars. 875
höfdingarne i Riket, i Näder utfärda en Boställs»
och Husesyns-Ordninq, hwaruti de hufwudsakliga
och allmänna grunderne wore efter hwarje Landsorts
särskilta behof och omständigheter lämpade:
och skulle sadant genom Utdrag af krmocollet de
öfrige UerxcLtlve Standen wänligen meddelas.
!8uxra.
Uplästes Lä notitiam följande:
Utdrag af krotocollet, hallit inför Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Beswärs-
och Oeconomie-Utskotts 120
Ledamöter, den 22 Martil 1812.
S. D. Sedan hos Riksens Högloft. Ständer
Bewillnings-Utskottet, genom krowcolk-Utdrag
af den 16 i denne manad, anmält, hurusom, dä
i fragan om Stockholms och Götheborgs Bränwmsbrännings-rättighet,
lika med öfrige Städer
j Riket, 2:ne af de keZpeQive Standen stadnat
uti olika beslut emot de 2:ne andra, det wore nödigt,
at en sadan skiljaktighet afhjelptes, emedan
den Bewillnings-Utskottet updragne åtgärd at fördela
och bestämma afgiften för Bränwins-brännimgen
i allmänhet, pä utgången deraf i hufwudsakelig
matto berodde, sa hafwa Riksens Högloflige Ständer
funnit at detta ärende, såsom kil sin natur Oeconamiskt,
ehuru af Konungen til Standernes afgörande
updragit, borde af Oecynomie-Utskottet,
förstärkt til et antal af 122 Ledamöter, nied Ständers
rätt afgöras.
I
876 Den 22 Mars.
I anledning häraf, och sedan detta förökade
antal Ledamöter blifwit i de Standen
waldt, sammanträdde nu Allmänna Beswärs- och
Oeconomis. Utskotter salunda förstärkt. Efter det
uprop blifwit hällne, nödige handlingar i ämnet
upläste, samt VoterinZs-Sedlar utdelte, framstälres
följande VoterinZs-?iopositiou: Den som bi»
faller, at eLtockholm och Götheborg mä tillätas enahanda
Branwinsbrannings-frihet.med öfrige Städer
i Riket, skrifwer Ja; den det ej will skrifwer
Mej. Winner Nej, komma desse Städer/ ar icke
atnjnta ofwannämnde frihet Denna lckopo8ition
gillades, hwarefter Votering-Sedlarne inlemnades,
och sedan en deraf, enligt §. i Niksdags-Ordningen,
blifwit uttagen och förseglad, befanns wid
de öfrigcs öpnande, at Sextio röster medelst Nej
förklarat sig enior Städerne Götheborgs och Stockholms
Bränwinsbrännings-rätligher lika med öfrige
Stader i Riket, men at deremot endast Femtio
Nio röster densamma bifallit. Och komma således,
enligt proportionera innehåll, desse Stader
icke at åtnjuta merberörde rättighet.
Hwarom Riksens. Högloft. Ständer wördsammeligen
skulle underrättas, oc ^ra.
klx ?i'otoco!lo
k. ä- dletrel.
Föredrogs a nyo Allmänna Beswärs- och 0sconomie-UrskottetS
den 15 dennes pa bordet lagda
Betänkande, rörande Socknarne Kihls, Hofstads
och
Den 22 Mars. 877
vch Axbergs yrkade befrielse frän wista utffylder och
»nera til Dylta Swafwelbruk m. m.
Bifölls.
Företogs til slutelig! afgörande BewillningsUtskottets
den 17 dennes pa bordet lagda Memorial,
innefattande förklaringar öfwer projEersäs
förändringar uti Utskottets förslag til en förbättrad
ekarts: ÄAillstm-Förordning; och blefwo sa wäl
Utskottets Betänkande, som Förslaget xunäe.wis
granffade och bifallne,
Wid 22 §. af xroleÄet, yttrade sig
Grefwe De la 6ar6ie, facob. At Be»
willnings Utfforret, oaktadt Bvnde-Standeksönffan,
icke tilkrott sig böra andra sitt Förstag, uran ansett
Bönderne böra wid Rättegångar betala lika
hög cirarta 8iZiilata med andre personer; hwaremot
Utffomt ansett dem äfwen, lika med andre, böra
hädanefter njuta fulla Expenser. De hade äfwen
dertil haft et moralist skäl, der, at om möjligt noors
minska Allmogens Rättegångar.
Herr von b^aus^wolkk, Lar166stak
Uk in kol 6, yttrade sig wal anse naturligt, at personer
af Bonde - Ståndet, sedan de bade betala
högre (."Karta, äfwen borde erhålla högre Expenser,
men hemställde, om et sädant stadgande kunde anses
höra til Lkarta; LiAtllatas-Förordningen.
Grefwe De la Oaräie swarade hartil, at
et fadant stadgande icke wore uti Förordningen xro
jeÄeraät,
878 Den 22 Mars.
Meraöt, emedan Utskottet ansett denna fräga ej
ligga inom kretsen af deh befattning ; Utskottet trvd»
De detta tilhöra Lag-Utskottet, och wore ej Utskottets
tanka at nägor beslut skulle fattas, utan endast
som en önskan eller förmodan, den de med ratt
och billighet ansage öfwerensstämmande, i Betänkandet
influten.
Wid az §. yttrade sig Riddarhus-roslen
Herr Ibre, Albreckt, det han ansage sin skyldighet
likmätigt anmäla, at imil stadgandet af den
sista LkLrtX-LigillMkL-Författningen hade Riddarhuset
och detz cass-1 warit fria fran erläggande af
LkartW - LigillatD - afgift.
§. uplästes härefter ä nyo, hwarefter Ridderskåpet
och Adeln, uppå gjord proportion, ansäg tilräckligt,
at wid stadgandet deruti mätte förblifwa.
Efter gifwit bifall lil samtelige §.§. i xro^eÄetyttrade
sig
Grefwe ve la (Zsrclie: at BewUlningsUtffottet
i sitt första Betänkande hade föreslagit
ätskillige matt och steg til förwarande af Kronans
ratt, och bland dem äfwen sadane som rörde cli»rtn
stamplingen. En mängd mitzbruk hade troligen
hittilsdags ägt rum, derigenom, at samma personer,
som Utlemna Lbsrtor, äfwen bestridt den sä
kallade stämplingen och hela redowisningen.
Han önskade altsa, at hwad Utffottet derom rilstyrkt,
mätte, enligt Utskottets hemställan i detz sednare
klemoriäl, anses böra frän den r Iulii innewarande
är taga sin början.
Det
-
Den 22 Mars. S79
Detta blef uppä gjord proposition hi,
fallit.
Uppä af en Ledamot framställd fräga, til hwad
belopp Summan för utestående oredowiste Lbartor
upginge, uplyste
Grefwe Oo la 6aräie, at detta belopp utgjorde
309,000 R:d.
Friherre bjerta, ^xei, frägade,pä hwad
salt för denna LummL redogjordes.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
lemnade den underrättelse, at sädant ffedde i Landsorterne;
at medlen insändas til Landshöfdinge-Embetena,
som ater öfwerstyrde dem til Kongl. Kammar-LoIIeZium.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
fragade, om icke Ridderffapet och Adeln ansage
hela cbartL-SiLillatX-Förordningen såsom bifallen.
Ropades Ja.
Uplastes a nyo banco-Utstottets i plenum den
17 Mars pä bordet lagda utlåtande öfwer Kongl»
Mauts Nådiga proposition, angående medel til
Jernhandteringens uprätchallande.
Herr bosenborZ, ^nöers breär!c,upläste
til krotocollet följande:
Z anledning af min begäran, at fä anföra mine
anmärkningar widHögloft, banco-UtffottetsBetan?
-
88o Deri 22 Klare».
tänkande til Riksens Högloft. Ständer, rörand.e
den af Kongl. Maj:t Nädigst gjorda lcko^o^ii in
om hjelp för Bergwerks-rörelsen, får jag i korthet
framställa följande: ->
^ Kongl. Majus Nådiga föremål med denna proportion
synes klarligen lagga för en dag Dess Nådiga
afsigt, at wäcka Ständernas upmärksamhet
pa hjelpemedel för denna hufwUd-närmg, stadd pa
branten af sitt fall och denna hjelp upgifwes kunna
winnås pä et sätt, som förenar det asyfrade andamalet
med der allmännas wäl- Der oaktadt har
Lanco-Utssottet, i deh Betänkande, med uprepande
af dessa Konungens Nädigst framställda stal och
grunder, noga följt et nekande §>8tem, och utan
at upgifwa andra orsaker dertil, än tempo, 311-3 författningar,
som skulle werka hinder i ania-andet
af den jemnkning Kongl. Maj:t Nädigst föresiagit,
i äldre Keglementsn för beläningar pa jern och
andra metall-ellccker, passande för det tidehwarf de
gjordes, da Handelen ägde et obehindradt lopp,
deremot i närwarande conftmÄm- stadelige och oförenbare
med Languen8 säkerhet och det allmänna bästa.
I detta sakernas stick, och da jag med hwar
och en, som ömmar för Fäderneslandet och hemmawaraude
Medbröders wäl, tydligen förese< de
wadliga följder, som stola inträffa, om förenämnde
L-mco - Utstottets Betänkande gar i werkställighet,
anser jag min Medborgerliga pligt fordra, at
efter min öfwerrygelse förklara de stät som styrka
denna upgift, för at underställas Herr Grefwens
och Landtmarstalkens samt Högloft. Ridderstapers
och Adelns högt uplysta bemödande och
werksamma åtgärd.
Bergs
-
Den 22 Mars. 88r
Bergshandteringens understöd genom Län
L L.-myuen, emot underpant af jern och andra exporlLbj-l
metall'.e6eÄer, kil den del af warans warde,
fom Lan-ketzlt-mentet af är I?z; föressrifwer,
med rättighet för agaren af desse etlE^ ar derpå
göra Län aila rider af äret, sa förr som jern-eckeLteme
finnas pä Stapel-- eller Upstads-ÄLagar, behörigen
af wederbörande upwägde och godkände,
samt til 6!>nc,uen8 säkerhet, wid answar af ersättning
af wederbörande Magistrater, som äga förwaltningen
och draga fördelen af desse Wag r, om någon
merall-eL-st förkommer eller ssadas af odugliga
förwarings rum, samt dä desse Län förfalla,
och ägaren ej är i tilständ ac infria panten, det
mätte omsättning af Laner fa göras, pä det sätt:
at ny Wäg-mw.-a anssaffas, inbetalning af förfallen
Ranca göres, och ny wennin för infriandet af
pantén utfättes af Limco-Fullmagtige, coMonnt
med et sadant KeZlc-msnte. hwilka äswen efter c msswämen;
bessassenhet Lör åligga, at Utsätta et nott
belanings-pris, om de pantsatte cik Äsimss werkeliga
wärde under belänings-tiden märkcligen förändrar
sig, och i fall priset minffats eller ökats, bör
i förra fallet inbetalning göras wid omfattningen för
äiilerenccn i pr i se n, eller oek i sednare faller, UtLekommas
förhöjningen, i hwilka begge fall L-mcjucns
fnlla säkerhet bör wara hufwud-förcmälet.
Detta är den jemnkning i der redan fastställda Länings-i'!elementet,
som något litet kan hjelpa och
understödja denna eljest hjelplösa Näringsgren, inril
dest äc en lyckligare handels-periocl äterför en
friss och gynnande afsättning, dä handteringen hjelper
sig sjelf, och hwilken hjelp öfwerensstammer med
Kongl.
Sjette Bandet, N:o ;6,
882 Den 22 Mars.
Kongl. Maj:ts ömmande omsorg i Desi Nådiga
rroxosition, da icke allenast Langens större winst
och säkerhet derigenom winnes, utan ock en påtaglig
förlust för Lsnquen förekommer De gamle
Författningarne tillära beläning pä export^dla ektselier
blott sex mannder af äret; men de öfrige sex
manader fäs intet Län, dä oftast största behofwet
af penningar för Bruks-Agaren inträffar, i synnerhet
til Spannemälens betalande, som wintertiden
cl-eciiter-is och Utföres af Landtmannen til Brukens
kournerancle, hwars betalning, med basta wilja
i werlden, Bruks-Agaren ej kan anstaffa, dä
Bruks-etteNerno hwarken kunna säljas eller förlag,
garrn widare förmas biträda, ej heller L-mcpien,
pä sätt hittils stedt, dessa mänader warit öppnade
för Läm Enär förfallstiderne af Länen inträffa,
mäste Länen genast infrias, antingen penninge-tilgäng
finnes eller ej; följden äter af denna för Bruksägaren
öespei-Lttr ställning blifwer enkel den,at dä
ingen köpare , i brist af steppning, för ögonblicket
finnes, och jakunda Bruks-ägaren utan pengar ej
kan infria sin pant, bortsäljes den promt pä Lanco-^rckion.
Den I nästkommande Iunii förfaller,
ester sednaste gifna och för mig kända prolongation
i betalnings-riden, omkring z 3400,000 Skeppund
Stäng- och iVlLnufgckur-jern, som ur Langmn
stvi^ utlösas, hwartil erfordras öfwer 2 Millioner
Riksdaler, hwilka Bruks-Ägarne mäste contant
anskaffa, i en moment dä ännu är owitzt, om
någon steppning kan börjas eller obehindrad fortsättas,
dä poi>lista händelser kunna möjligen för
större delen afi Sommar-mänaderna hindra steppningen,
och sälunda deraf följer en omöjlighet
ar esteckuera denna inbetalning, dä ej förläggare
-
Den 22 Mars. Z8Z
gare mera finnes. Således om desse författningar
skulle aga bestånd, är ingen annan tttwag öfrig,
än at genom Lrmco-^uÄion försälja delta enormt
stora gusntum jern och jern-clkccker. Wid denna
^uÄlon, der fa Spc-culantcr infinna sig, och inga
andra än sädane som länge wänrac med sine penninge-uplag,
för at anwändas lil denna samteliga
Bruks-ägarnes högtideliga begrafnings-fest, stall
jerner troligen säljas til halfwa pant-summan eller
i det högsta til 4 R:d. Lanco per Skeppund, och
bristen 1 R:d. 16 tz. Lsnco per Skeppund i förpantnings-summan
(som är ; R:d. 16 H.), antingen
blifwa Languens förlust, om Läntagare» saknar
förmögenhet ak fylla den, eller också mäste hans
egendom genast för^auckionems och den ur samma
skäl säljas til wanpris ät sanmia Spekulanter, hwilka
lika spdtematistr förwärfwa sig egendomen, som
de i öanguen pantsatte etieckerue. Med et ord,
denna upräkning leder rakaste wägen til Jernhandteringens
totala ruin; Langusu beredes en contant
förlust af circa 500,022 R:d., oberäknad! förlustett
af Räntor, som, med en ordentlig belanings-mcrLocl,
Languen skulle tilfallM
Denna mörka, men sanna målning af Bergshandteringens
läge samt Languen-; synbara wäda,
tyckes mig wara ett ämne, som förrjenar Riksens
Högloft. Ständers skyndsamma hjelp; och da hjelpe»
är lätt samt blott beror af en planfull och
wäl urränkt föreskrift til Lanco- Fullmägtigr, hwarefter
de böra förwalta Lan^uem Medel, hwaraf är
at förwänta Bruköhandteringens beständ och Länguen5
fredande för en ögonskenlig förlust, samt Kongl»
Majtts Landsfaderliga omsorg för hela Landets
884 Den 22 Mars.
ival, sa märkeligen wisad i denna Nadigst gjorda
proposition, kil det hufwudsakeliga derigenom un»
derrattad, och flnteligen Sweriges Rikes representanter
tydeligen härigenom ädagalagt, at, dä til
större delen ödet och en gammal häfd sart dem til
wärdén af hemmawarande Medbröders fri och rät.
tigheler, de ej med liknöjdhet handtera! likars egen»
dom, hwilken, i fall den genom en witz efrerläten»
het af den nu warande representation, gätt för dem
förlorad, bade säkert för en annan blifwande representation
gifwit anledning til obehagliga före»
bräelser, som ännu kunna förebyggas, dä med
ren wärma för saken, den innan Riksdagens flut
ställes i sitt behöriga flick.
Skulle dessa mina tankar winna Herr Gref»
wens och Landrmarflalkens samt Högloft. Ridder»
ffapers och Adelns bifall, sä anhäller jag ödmjukast,
at detta mitt Memorial blifwer de andra
Ständen meddeldt, och Lanes-Ntflottec anmodadt,
at ofördröjeligen inkomma med ett yttrande, som
kan wara öfwerensstämmande med Riksens Stän»
hers wilja och ledande til ett swar pä Kongl. Majus
Nådiga proposition, som stöder sig pä rena och för
hela tänkande werlden begripliga och fattliga grunder.
För at ej uppehålla Högloft. Niderstapet och
Adeln med längre cletailler, har jag ej här uptagit
de flere omständigheter, som mig synes höra til
werkställigheren ask-ugnens åtgärd, hwilka betydetigen
stola facilitera Brnksägarne, samt tillika
huswudsakligen bidraga til Langens säkerhet och
förekoinma all onyttig kostnad, sa wäl för Lanta»
gare som Langisware, och flulle Högloft. Ridder
flapek
-
Den 22 Mars. 885
skåpet och Adeln harwid täckas lagga en werksam
hand, sä skall, jag förbehålla mig, at, jenne detta
kvlemoriLl, fa bifoga dessa mina omnämnde tillägg.
Hans kxcellenceHerr Grefwe lluutli
förklarade sig til alla delar instämma med Herr
IlosenborZ.
Herr I^6^ken8k.ölcl, Oetlokk, uplaste
st OiÄamsn sa-lydande:
Min ?os«e8sion bestar endast af Bruksegendom
i strängaste bemärkelse, ty med köpt Säd
mäste brödfödan anskaffas sä wäl ät Arbetarena
som för egit hushall. Af erfarenhet känner jag
således fullkomligt de fwärigheter, som desse sednare
ären tryckt och ännu trycker Bergshandteringen.
Med underdänig erkänsla wördar jag Konungens
Nädiga omsorg at rid efter annan hafwa föreslagit
utwägar til understöd för denna Riket sä
angelägna, men nu i lägerwall komna rörelse, och
med skyldig tacksamhet anser jag den bewägenhet,
hwarmed sä wal Högloft. Ridderskap^ och Adeln,
som de öfrige k?8peÄivs Gränden, uptagit och
bifallit de förslag, som til desse Närings-ZdkareS
lindring och, om möjeligr är, räddning ifrån synbart
hotande olyckshändelser, blifwit gjorde.
Men om wid den öfwerlaggning, som nu sysselsätter
Högloft Ridderskapet och Adeln, jag som
Bruksägare önskar all möjelig willfarigher, äligger
mig som Riksdagsman at icke rilstyrka annat eller
widsträcktare biträde, än som med Langusns fullkomliga
-
886 Den 22 Mars.
liga säkerhet är öfwerensstämmande. Äro Lane»
Författningarne nu strängare än de fordom warit,
böra Bruksägare påminna sig, anderas skärpande
warit en följd af de förluster k-rn^uen sätt widkännas,
genom en och annan Bruksägares föröfwade
bedrägerier; och at för den Läntagare, som
önskar sig en foglig och gynsam Langifware första
skyldigheten mäste wara, at lemna fullkomlig säkerhet
för den försträckte Lummarp återfående.
L3NYU6N8 säkerhet i detta fall hwilar pä Wäg-rtt68telne
och wederbörande ivlagisttLterZ och Wägbetjenings
derutinnan qtagne answarigher, at det i
upgifne Skeppundtal LLÄer da werkeligen
finnes i Wägen, och deras förbindelse, at de
Derifrän icke stola utlemnas förr än det utgifne bewiset
ar til dem äterstäldt. För en inskränkt tid
kan en sä bestaffad säkerhet wara fullkomligt god,
men icke är den pälitlig för en längre tids omlopp;
hwadan ock Lanco Författningarne icke antaga dylike
Attester gällande för mera än wiste mänader.
Lanco-Utstottet, som insett angelägenheten af detta
förordnande, har derföre tilstyrkr desi orubbade bibehållande,
och dermed kan jag icke annat än helt
och hållit förena mig.
Uti werkställigheten af deste Författningar kunna
likwal flere inoäificstioner ega rum, hwilka,
förenade Längum nödige säkerhet med Bruksägares
icke obetydlige lindring , skulle upfylla det sökte
gudamakt. At inga i mweckling deraf wore för
^vidlyftigt. Högloft. Lsnco-Utskottet undfalla de
icke, om Högloft. Ridderstapet och Adeln, pa gjord
kroxyLition gf Herr Grefwen och Landtmarstalken,
täckes
Den 22 Macs. 887
räckes besluta och förordna, det Banco-Utskottet
bör updraga ar banco-Fulimägrige, at hädanefter
och sa länge närwarande stagnation i Jernhandel»
dertil föranleder, icke allenast lika fogligt, och gynsamt
som hitintils, behandla Bruks-Ägare i afseende
pä erhällne län a Bruks-LK-äs,, uran
äfwen utsträcka detta förhållande sä långt, som med
Langens fullkomliga säkerhet för de inlemnade (-Nx
italer, och derföre belöpande intressen kan medgifwas.
Friherre beerta, ^xsl, yttrade sig, enligt
sin ofwertygelse, finna Utskottets Betänkande
sa rigtigt och sundt, at swarligen något kunde deremot
inwändas, hwarföre han derä önskade bifall,
och conkormera6e sig derjemte med den warda Ledamot,
som sist hade yttrat sig.
Herr blorclenstolpe, ^ ncl 0 r 8, förenade
sig likaledes med Herr Uezckenskölcl.
Hery Rosenborg hegärde proposition, antingen
lil bifall uppå sitt OiQamsn, eller, i händelse
den ej anroges, kil ater-remiss af banco-Utskottets
semona!.
Grefwe körner, Hclolk Loran, förestog
ar proposition matte göras til bifall af Utskottets
betänkande, såsom innefattande swar pä
Konungens proposition, samt af den tilläggning
Herr k-levkenskölä föreslagit.
Herr Grefwe» och Landtmar skalken
gjorde i enlighet med Grefwe törners förslag p-"-  position, hwilken för öfrigt medIabeswarades,m,n
Herr
888 Den 22 Mars»
Herr KonendorZ yttrade sig: denna ?>c>.
Pn-riiion synes mig icke innefatta nägon ting bestämdt
lil Bruks-Ägares säkerhet. Da et swar stall i
underdånighet afgifwas lil Kongl. Maju, bör det
nmra cleteimmLiik. Wore det nu föreflagnesadant,
sa stulle jag gerna dertil lemna mitt bifall, men
sadant är det, efter min öfwerrygelse, icke. Uplysningswis
får jag tillika anmäla, at detta mit yrkande
om Bruks-Ägares understöd genom ett jemkat
beläniugssatt i Landen, pä underpant af exxormb^
Metall - effEsr, rättadt efter tidernes
stick, sedan flere ars hämmad jern-afsättning satt
agarne deraf i et stort penninge-behof, som endast
genom denna reZlerinA kan hjelpas, aldeles intet
af mig ar framställdt, i tanka at deraf sjelf draga
någon fördel; ty mina Bruks-eckeÄer arv ej af den
natur, at de hwarken kunna belanas, eller mina
^VlÄnusgäkur-tilwerkningar afjern, jag hittilsgjordt,
annu ej hunnit til det guaiunm, ar det kunnat komma
i fraga ac belanas, utom en obetydcliq post
Stångjern af 1 L 200 Skeppund mig enstilt tiihörige,
som ej förtjena,' afseende, uran är anledningen
dertil den, som jag uti lvMmoriLlet anfört, öfwerensstammande
med mina yttrade tankesätt i samma
amne, da jag som Ledamot i klEo-Utskottet under
förledne sommar deltog i öfwerlaggning derom,
ehuru plu^.tliteteu gf Urstortet, da som nu,waraf
samma tanke.
Friherre k^znnsrbeim, Angust.
Om jag rätt fattat banco-Utskottets Betänkande,
anses i detsamma ' aldre och nyare L-n-co - författningar
lagga hinder i wägen för winnande af det
ändamål, Kongl. Majus Nådiga lUoposition asvftar.
Gf
-
Den 22 Mars. 889
Efter min tanka, aro inga andra Lagar an
Grundlagar af beskaffenhet ar ej genast i behörig
ordning kunna förändras. Men Lanea-Ordningarns
arv inga Grundlagar; de kunna således af
Riksens Ständers Lanea Utskott, efter sig företeende
skäl och omständigheter, genast lampas- At äter
närwarande conjunäue päkallar Författningarnes
tempo,aire lämpande efter densamma, lärer föga
tarfwa bewis, da hwar och en nogsamt känner den
owanliga och tryckande belägenhet, hwarmi Jernhandteringen,
denna Rikets näst Jordbruket wigtigaste
Näringsgren sig befinner, och som gifwit
anledning ti! i fraga warande Nädiga LroposiLon,
genom hwilken Sränderncs upmärksamher wäckes
öfwer följderna af Bergslagernes lämnande uran
et nödigt och möjligt biträde.
Det kan wisserligen ej motsägas, at ju Länca-Lans
pa jern tempo,aire egenffap grundar sig
pä Bruks-Egareslikatemporaire behof. Således belänas
jern efter gällande Lanea-Författningar, endast
under winrcr-manaderne, da ffeppning ej äger rum,
i den förmodan, hwilken ock under en wänlig Handelsstallning
ej star felt, at afsalu och ffeppning sommarmianaderne
lemnar urwägar til Länens relaxerancle
och Langlie,» förnöjande. Men dä afsalu
och ffeppning genom handels-ställningen är til en
betydelig del hämmad, upkommer deraf en lika mistgynnande
werkan, som genom en beständig winter,
och Länens tLmporail-e egenskap upfyller ej ändamälec;
den blir betungande i ställer för biträdande.
Til äfwentyrs skulle kunna inwandas, ar Länens
pcrmantmco, til dest handels-ställningen äcerkommer
i wanligt stick, ej kan förenas med belop
^
per
8§o Den 22 Mars.
pet om deras ursprungliga Discont-form, at penninge-wcrks
säkerhet beror af och noga i
aktcagne
inbetalnings-terminer, at Länen i RiksDisconten
urartat ifrån ambulstoristg til en slags
xermLnence. Jag swarar, at penninge-werk förse,
la deras ändamål, när de trycka i stället för ac
lindra och gifwa lif, och at jag tror nödiga säkerhets-mätt
emot förluster snarare wara förenlige med
bemödande för det senare, än med följderna af det
förra. Hwad Landen särskildt beträffar, ager densamma,
under iakttagande af nödwändig warfamhet
wid bestämmande af Länens belopp, i b^potbe^uet
erforderlig säkerhet, wida öfwerträffande den
af personers reverber, och at af de förra läktare
blir penningar än af de sednare. Jag lägger harri!,
ar i sakens natur ligger correötivet emot längre
xermruiencL af Län, än nöden fordrar. Ty den som
aldrig sä liker kan räkna, finner snart, huru mycket
förmonligare det är, at genom warans försäljande,
sa snart del ffe kan, draga ränta af för densamma
erhällne penningar, än at betala ränta för
Län. Af hwad jag nu anfördt, ledes jag til öfwerrygelse
om nödwänvigheten och nyttan deraf, ak
Lsnguen bör och kan, sä länge handels-ställningen
förblifwer i för Jernhandkeringen mitzgynnande stick,
utan afseende pä äldre eller nyare Författningar,
lemnar Bruks-ägare alt det biträde, som med dem
sammas säkerhet kan förenas.
Herr ^s^ksnnkölä yttrade sig hafwa i
sitt anförande föreslagit, det Lanco Utstottet mätte
at Lalico-Fullmägrige updraga, at hädanefter och
sä länge narwarande j Jernhandeln der«
ril föranledde, behandla Bruks-ägare lika gynnsamt
som
Den ?L Mars. 89r
som hittils, sa wida sadant med L^nguc-N- säkerhet
kunde förenas, och trodde Herr tt. ) Kcn i.olu, ar
Bruksegare icke billiglwis kunde mera ix,- ära.
Herr 8i!ver8toloe, Ou8k^l ^ m,
ansag Nidderstapet och Adeln sa myckrc ha^ ana
bifalla hwad Herr >ck!-vk<-n!>knl,! och c re
I»1annerklejm förestagit, som sädant stöde med Li.ngnen«
säkerhet bäsk ar förena Skulle genom stränga
föreskrifter Fullmägrige bindas til et be carndt
handlingssätt under ombytande coi.simckm-er, kun«
de deraf lätt följa, ar Lsnguen nödgades föryttra
sin pant, i en lid da det ej kunde ffe utan förlust.
Han trodde sig sa mycket mera stylvig at har göra
denna anmälan, som haniLanco Utskotter, wid
öfwerläggningen om detta amne, warit af samma
ranka,
äherr ?äklmJN, Otto l^reclric, trodde,
at först borde afgöras, om pä den wid Utskottets
Betänkande framställde anmärkning skulle göras afseende
eller ej. Hwad Herr tilstyrkt,
wore kan hända nog obestämdt. Et ämne sa wigrigt
som detta, och sä nära rörande en af Rikets
Hufwud-Näringar, torde, innan nägot beslut fattades,
behöfwa något närmare behandlas af dek
Utstött, som dermed redan haft befattning.
Friherre Ltael von ickolktein. Det ar
utan all motsägelse, at Bergshandteringen, såsom
för Riket af största wigt, sä wäl i politiskt som
oecononustt afseende, bör, sa mycket möjligt är, understödjas,
en sann Medbvrqs-anda upmanar afwen
Medborgare, ar bista hwarannan da nöden
892 Den 22 Mars.
sa kräfwer, men detta kör dock ha en grans, sä
at man icke ruinerar den ena, för at hjelpa den andra:
den föreflagne rättigheten för Lanco-Fullmagtige,
at pröfwa huruwida de kunna gä, med biträde af
Languen och derjemte iakttaga kaninens säkerhet,
ar för obestämdt. Del bör derföre cletermineras och
mattstocken bli, hwad werkan der kan hafwa pä
courseng stegring; ty hwad will det säga, at k-mHULN
är säker, nu är Louise» 72 tz., är 6an<^uen
annu säker om den stiger til 92, ioo ja ännu högre;
det som är säkert, är, at wid en sadan händelse La.
xitslisten, Löntagaren och i allmänhet den som är
innehafware af Langens sedlar, förlorar hälften
eller mera af sin egendom.
Herr ibloräenstol^e conkormeraäe sig med
Friherre Ltael.
Grefwe körner tycktes sig hafwa hört,
at bifall redan wore gifwit til Lanco-Utffottets
kvlemorial. Han wore för sin del wisferligen icke
emot ater-remiss, men anfäge den ej wara nödwändig,
af det skäl, at Herr l-imkensliol^s förslag
skulle wara en tilläggning, utan trodde han den
utgöra en särssild fak, hwaröfwer i sammanhang
med denna kunde bestmas.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
frägade, om Ridde>affapet och Adeln, i anledning af
Herr Kossnboi-Zs och fleres gjorde anmärkningar,
behagade äterförwifa Lznco - ftrffottets Betänkande.
Bifölls.
Den 22 Mars- 89Z
Pä Herr Rosenborgs begäran tilläts honom,
at sitt Diktamen med de öfrige kesxeÄivL Stän
den
communicers.
Företogsänyo Lag-Utskottets sedanden 8:de dennes
hwilande Betänkande, angående stadgande af
nägon Författning eller Lag, som föressrefwe, huru
Jnwänarne i ett af Fiende anfallet Land i allmarchel
borde förhälla sig m. m.
Herr von bkgusvvolkk, Larl Oustak
Keinbolcl. Uri mitt för flere manader sedan härstädes
upläste och uti Högloft. Ridderskapers och
Adelns ?rotocoller intagne ffriftelige Diktamen,
har jag nog fullständigt öetgMerat de bekymmersamma
anledningar, hwilka nödgat mig til den
Corion, sorn nu ar ämnet för wär öfwerlaggning.
Äfwen har jag sedermera, såsom Ledamot uti Lagutskottet
til den Instruktion och Lag, eller T-Uglemenls
och Föreskrift, som uppå de skal jag widare andragit,
blifwer af högsta nödwändighek, ingifwit
ett Utkast eller projekt, förfartadt efter den erfarenhet
jag icke utan bekymmer förwarfwat mig, och
hwilket lbojekt lärer åtföljt Utskottets Betänkande.
Jag tror mig således icke böra nu anwanda en dyrbar
tid med ytterligare anmärkningar i en sak,
hwars wigt ar synbar för hwar och en tankande
och uplyst Man af Rikets nu församlade Lagstiftare.
Och aberopar således endast hwad jag redan
derutinnan wördsammast andragit. Uti berörde
krojekt har jag föreslagit de Föreskrifter, hwilka
kunna och böra bestammas; nemligen de mätt och
steg, hwilka böra widtagaS af Jnmwanare i den
Lands
-
894 Den 22 Mars.
Landsort, som, lemnad utan försmak,
angripes af Fiende; huruledes Embecs- och Tjensteman
samt Medborgare i ett sa olyckligt land,
som af Fienden inrages, mäste under Mv!t8ion8.
tiden förhålla sig, och hwad de hafwa synnerligast
at iakttaga, samt hwad i thy fall bör såsom brott
anses, och huru samma brott stola bedömas och bestraffas;
och alla desse föreflagne l^mcker arv af
den bestaffenhet, at de kunna bestämmas. Hwarföre
ma det da icke ste? Hwarföre icke undanrödja
den Labyrinth af wilkor, som hittils warit följder
af Fiendtliga iuv^ioner? Hwarföre icke genom
någorlunda bestämda ln8truckioner och Föreskrifter
betaga wiliradighet om förhållningssätt wid tilfälle,
hwarpa beror ej mindre Rikets sjelfständighet, än
ock hwarje enskilt Mans säkerhet? Hwarföre stall
mänuistors lif, ära och rykte bero af en stump eller
den tolkning af förut icke stadgade pligter, hwar
och en efter timade händelser behagar gifwa, och
hwilkeu tolkning ej sällan grundar sig pä lösa och
osammanhängande berättelser och omdömen af en
mindre uplyst folkhop, som, enär faran är åfärds,
wisa sig stumme och försagde; men efteråt modige
och tappre? Hwarföre icke meddela Lagar, a
ena sidan, til nödig uplysning och efterföljd, och,
ä den andra, ett säkert skydd emot förtalet, för den
Laglydige? Detta har likwäl warit afsigten med
min wäckce Motion; men mot min förmodan har
dock Laq-Utstoktets Betänkande icke upfyllt min önskan.
Mine Herrar! fragan är wigtig. Jag päkallar
derutinnan Edert, samtelige Riksens Högloft.
Ständers, och min Konungs ömma behjertande,
desto heldre, som jag jemte de Embets- och Tjenstemän
samt Medborgare, hwilke hafwa war Bo
-
Den 22 Mars. 89;
stad ä den fran Fosterbygden aflägsne O Gottland,
torde af alla Swenste Inbyggare först komma i
behof af denne begärde Insrruckion och Lag, emedan
sa snart Krig emot Swerige Utbryter, Gottland
synnerligast warder blottstäldt, och kan minst pärakna
erforderligt skydd fran Swensta sidan, om
desi egne krafter icke i tid blefwe understödde och
upmuncrade. Kastom en ranke ä chelägenheren för
Embets- och Tjensteman a denna O, nar Fiende»
nalkas desi Stränder. Wi finna huru olika man
nu raisonner-n' l det af mig wackte amne, ehuru
wi i frid och lugn öfwerlägga. Och mäste icke
denna willradighet warda an större wid dånet af
Fiendens Canoner, enar gifwen Förestrift om aliggande
pligier och förhållningssätt saknas, samt
hwar och en, äfwen den enfaldigaste, efter sitt begrepp
och sin fattnings-gafwa tror sig berättigad
at bedöma skyldighet och frihet. Jag och flere med
mig hafwa warit i denna critista och bekymmersamma
belägenhet, under nu öfwerstandne krigsoroligheter.
Wi fattade wära beslut, och lyckades
derutinnan, at, ehuru wi icke kunde förekomma fiendens
inträngande, likwäl afböja alla olyckliga följder.
Men wart förhållande blef emedlertid hos
f. d. Konungen mitztydt och wi mitzkände, inut
desi, efter anbefald undersökning af en dertil förordnad
wärd Man, som nu befinner sig bland ost
pa detta Riddarhus, det hunnit blifwa urredl,
ar wi under wara bekymmer och wär wanmagt
sökt i allo fullgöra hwad arans Lagar och ware
Samhälls-pligter fordrade; hwarföre jag ock icke
anför detta exempel såsom en klagan öfwer liden
oförrätt, emedan jag särskilt för denna händelse
njutit den upmuntran, ar Konungen anbefalde kil
-
89§ Den 22 Mars.
sörordnade Landshöfdingen, at betyga mig Desi
Nådiga »välbehag öfwer mitt adagalagde Nit och
beredwillighet til Landers förfwar; men jag afyftar
dermed den bewisning om nöd»vändighecen af ven
begärde Inrtruckion och Lag; och får derjemte förklara,
at i det hela jag är lika nöjd, huruledes
samma instruÄion och Lag affattas, blott någor warder
bestämdt, sa at jag och hwarje redlig Medborgare
kan trygga vtz derwid, at enär wi fullgöra
gifne Föreskrifter, Allmänheten lemnar otz enahanda
witnesbörd med wara samweten.
Za! Mine Herrar! Upammad lVlilitsii-, under
inseende af en älskad Fader, som a Krigets Bana
sig Utmärkt, war det likwal icke min lott, at dä
komma i tilfälle, at ä samma ärorika Bana wisa
mig, emedan Fäderneslandet den liden alt jemt
war i fredligt förhällande med sina grannar; och
som detta manqäriga lugn icke kemnade nlwäxande
IckilitLirer särdeles Utsigt för framtida fortkomst, Utwalde
jag ett annat yrke, och bortbytte Swärdet emot
pennan; men den synnerliga händelse har derwid
förefallit, ar jag dock sedermera under begge de
krigiska kchoauLi-, hwilka derefter för Swerige inträffat,
warit beredd, at i striden för Fäderneslandet
deltaga, och äfwen är 1808 af egen drift,
ehuru Bond-Domare, »vidtaga äemiils
til morwärn för en anryckande Fiende och förfwar
af den Ort hwarest jag är bortgömd. Himlen
beware mitt älskade Fädernesland fran framtida
fiendtliga anfall; men om sadan olycka under
ruin återstående lefnad timar, stall jag »visa mig
lika beredd, ar om och enar det behöfwes »vaga
Lif och Blod för min Konung och mrn Fosterjord;
Den 32 Mars. 897
dock kan jag icke stänga den istiga önskan om de
af mig äskade allmänna och bestämda Föreskrifter,
sa at om det oförutsedda öde mig förestår, at icke
lyckas i mitt företag, jag åtminstone ma blifwa
bedömd efter det Nit, som liswar mitt bröst och
ar driffjädren til mitt behandlingssätt; eller ock
om jag stupar pä flagtfältet eller marteras af Fiende,
för dec jag icke efterkommer dest utan min Konungs
och Rikets Ständers Påbud och Lagar,
minnet af mig ej mä beskuggas af särande rellexioner
och omdömmen, Utan prydas med loford, at
jag såsom trogen Undersate och redlig Medborgare
fullgjort åliggande pligter , och hwarken Varaktigt
blottställt mig, eller af feghet fruktat för döben,
men ljucit den wid noggran efterlefnad af gifns
Föreskrifter.
Friherre kkjsrtr, Axel, conlormersäe sig
med Herr von lkini5W0lck, om nödwandigheten af
en sadan Lag som.den han föreslagit, i afseende i
synnerhet pa alla Oboer, hwilka lättast kunna komma
i den belägenhet, en sadan Lag förutsätter. För
öfrigt ansage han saken i det närmaste wara et commiwclo-niäl,
och derföre böra ät Konungen öfwerlemnas,
men rrodde föreskrifterne böra til efterföljd
tydeligen bestämmas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erindrade, at Utskottet i dest Betänkande öswerlemnar
mäler at Konungen.
Herr von l-lktusrvolkk förmalte sig anse
Lag-Utskottet hafwa med nog lätt hand gatt öfwer
en
Sjette Bandet. N:o 57»
898 Den 22 Mars.
en del af ämnet. Herr von bi-iu;vv<M hade förestagit
2:ne puncker, uti hwilka han ansäg bestämva
föressrifter möjliga: och han anhöll, ar Betankandet
matte xunÄe-wis föredragas och afgöras.
Friherre bjerta understödde Herr von
Iksu8wo1S8 begäran, under yrkande, at mäler, det
oaktadt, mätte öfwerlemnas til Kongl. Maj:t.
Herr Iliam, ?ebr, ansäg Lag-Utskottet
hafwa genom sitt försiag gjordt alt hwad det kunnat,
i afseende pa et amne af denna beskaffenhet.
Ofwerlemnades da mäler tillika til Kongl. Maj:t,
sä hade man gjort alt hwad möjligc wore at göra.
Grefwe ^löine-r, ^.clolk 6öran, ansäg
den belägenheten, dä en Fiende med härsmagt infaller
i er Land wara et walds tilständ, hwarunder
oftast ingen Landers Lag kunde göras gällande;
och yttrade sig pa sädan grund icke inse hwad
som för et sädam fall kunde stadgas, eller om det
stadgades, äga kraft.
Herr von kl.iuswolfk förnyade sin erindran,
at wista saker, såsom et Ueglt-meme eller en lnLtruckion
för Embetsman, ärminstone et stadgande,
at de sins emellan borde öfwerlägga om nödwändige
mätt och steg, kunde genom Lag blifwa föreffrifwir.
Grefwe körner ,'nwände, at Fienden förmodeligen
icke ffulle lemna tid, ar widtaga sädanesteg
eller at hälla dylika rädplägningar. Det enda
som syntes honom kunna stadgas, wore hwad
Ur
-
Den ar Mars. 899
Utikottet revan föreflagit, at Landets Embetsman
borde göra föreställningar emot Fiendens befallningar,
innan de desamma åtlydde.
Grefwe I.övenlHeIm, Larl Axel. E)et
finnes troligen ingen som icke instämmer med Herr
Lagman l-lLU8>voltk, i vfwertygelsen om behvfwet
för hwarje civil Embetsman af en stadgad dlonns
för dess förhållande, wid der tilfälle dä Fienden
angriper eller redan eröfrat det Land, der han ar
fastad igenom dest innehafwande tjenst. Jag tror
den afwen möjlig ar fastställa.
Herr Lagman chl-wsvvolss har gansta lifligt stildrar
obehagligheten af de olika omdömen, som kunna
träffa en sadan Embetsman, antingen han genom
et warmc nit bidrager til misslyckade förswarSanstalter,
eller igenom, eller med mängden af Embetsmän
vfwerläter det allmännas öden är det allmännas
omsorger; äfwen har fraga wäcktS,huruwida
en civil Embetsman bör anses stylvig at qwarblifwa
uti et af Fienden eröfradt Land och fortsätta
dess lunÄinnsi?, eller hnruwida han mä anses
stylvig, ar öfwergifwa sin post och den af Fienden
occuperscle ort.
Hwad det sednare beträffar, tror jag at ingen
Embetsman kan älaggas qwarblifwa uri et af
Fienden eröfradt Lantz, sädant wore ar behandla
honom härdare än nägon annan Medborgare i
Samhället, men deremot kror jag ej, ar om han
qwarblifwer och fortsätter sina lunckioner, sädant
kan anses som et brott, twärtom tror jag ar denna
swära tidepunkr är den, der hans insigter och
egen»
9oo Den 22 Mars.
egenskaper törhända aldramäst kan bidraga til lättnad
af de bördor och de olyckor som alud åtfölja
främmande invasioner, och således anser jag det
som et berömwardt upoffrande af en sadan civi!
Embetsman.
Hwad den första xuncken beträffar/ nemligen
vm skyldigheten hos en sädan Embetsman/ at begagna.
desi iiMience pä en Allmoge/ för at med
iväpnad hand sätta sig til morwärn, tror jag at
dä sädant ej förut blifwit af Högsta Magten anbefall/
kan det ej heller anses såsom en skyldighet..
I allmänhet tror jag/ at et Lands säkerhet
ensamt kan bero pä den organisation och de inrättningar
som Högsta Magten redan i freds-tid gif
wit
äc Landers förswar ej af sadane tilfällige
samlingar af en oöfwad Allmoge, som merendels
endast tjena til at öka märret af Landers olyckor igenom
en förökad bitterhet hos Fienden. Af detta
stal ser jag ej, ar et dylikt bewapnadt morwärn borde
Utsattas som en skyldighet hos en civil Embetsman,
til hwars befattning sädant ej hörer, ehuru
wiffcrligen det kan och bör anses berömwärdt hos
den, som af nir och kärlek til Fäderneslandet, igenom
egit efterdöme, upmanat andra ac upoffra alt
til desi räddning.
Hwad den z:dje pmEcn beträffar, tror jag
at ingen Fiende äger rättighet at fordra Huld- och
Trohers-.Ed, förr an Landet blifwit igenom 1 rackat
asträdt til erösraren. decutiaiitcts-Ev är hwad
manligt krigsbruk i sädant fall lillåker. en Fiende
at fordra, och hwad hwar och en efter min ofwer
tygelse
-
