# ID: svediakorp-gov210
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,927
# sentences: 2,364
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 8 Mars, zor
ökad Notering utan genom Konungs och Ständers
sammanstämmande Vestm kan utkomma, och anställer
at 80 som innefattar detta stadgande, mätte
upläsas, och Ridderstapet och Adeln derefter besluta
ar densamma mätte i Verkställighet sättas.
80 §. af Regeringsformen uplästes.
Friherre Stael von wolstein förnyade
härefter sitt yrkande pa det sätt, at hos Kongl.
Maj:t mätte i undsrdänighet anhällas, vet denna
tydliga H. mätte i afseende pa Wargeringen sättas
i Verkställighet.
Friherre lkuäbecle, ^Isxairäer. Wargeringen
räknar jag för en politisk nytta, men en
oeconomist förlust. Jag skulle heldre önsta en
Landtsiorm elter kgational-^rmerinz, än Wargeringens
medgifwande. Den förra träffar alla lika,
da den sednare betungar endast et mindre antal
Medborgare, de mäst närande. Jordbrukarena,
som Wargeringens upsättande och underhäll i synnerhet
belastar, äro i denna tidepunkt förur nog
härdr bestartade, och den nya Bcwillningen älagger
nu .en mängdubblad tyngd, just dä deh groäuLier
blifwit nedsatte under er relativt wärde emot
andra nödVändighetsrwaror. Om Sweriges
Välmåga stall beredas, men ej aflägsnas, sä mäste
Jordbruket, understödjas och upmunrras, och ej berungas
öfwer sin sörmäga; och dä jag tror ar Jordbruket
föxtjenar et sädant afseende, sä tror jag elfwen
at alla Medel och Författningar böra skyndsamt
widtagas til befrämjande af HuNvudnaringens
upratthällande och förkofran: i annar fall under
-
Zo2 Den 8 Mars.
gräfwer Swerige sig sjelf, bereder sin wanmagt,
och Bewi lin ingens utgörande stannar pä papperer.
Grefwe körner, ^äolpll Loran. Jag
för min del erkänner fullkomligen rigtigheren af de
anmärkningar, hwarigenom denna staga framställes
såsom er beffaktningsmal, och tror derföre ar proposition
j anledning af Grefwe L^llenborZs anförande
skulle wara den som ginge ändamälet närmast:
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
yttrade sig til en början wilja göra proposition
lil bifall af Betänkandet.
Ropades Nej och Ja.
Herr Lerkman begärde, at propositionen
matte göras i anledning af der OiÄamen han upläst.
Ropades Nej och Ja.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
urbad sig fa lemna den uplysning, ar de trenne
andra Standen hade bifallit OeLonomie-Nrjkottets
utlärande.
Härefter talades Åtskilligt, som icke til krotocollet
kunde fattas.
Grefwe Lövenhjelm, Larl Hxel, Utbad
sig fa weta, hurnwida ftagan wors, om en Wargering
framdeles kUNde existera?
Dä Herr Grefwen och Landrmarjkalken bärtil
jakade, yttrade sig
Gref
-
Den 8 Mars. zoz
Grefwe ^övc-nbjelm. Jag tror ej det
wara förenligt med RiDderffapecs och Adelns wishet,
at betaga Kongl- Maj:t ar, i fall af behof, upsatta
Wargering. Det ar omöjligt ar föreställa
sig altid Fred: och i händelse et Krig skulle inträffa,
lärer Högloft. Ridderffaper och Adeln firma, ak
Kongl. Maj:r icke kan umbära en sauan utwag
til Landets förswarande.
Erindrades, at fragan icke nu wore om upsättande
af en Wargering, utan om bibehållande
af den sorn förur exilerna
Herr ^laimer kel t, Lrustkk. Efter min
tanka ar den första fragan den, huruwida detta ärende
ar er Oeconomiffc eller et Beffattnings-mal.
Jag för min del, anser detsamma som Beffattningsmal.
Redan före 1788 ars Krig hade Swerige
nrihsamja med Utländske Magter, men aldrig hörds
jag under 1756 ars Krig Wargeringen proMcrn.
Jag för min del anhaller hos Herr Grefwen
och Landrmarffalken om xropositiou, huruwida detta
ffall såsom en Occouomiff eller såsom en Beffatrnings-fraga
anses.
Herr Lock. Såsom Occonomiff kan den
aldeles icke anses, uran mäste behandlas efter 8v §.
Regeringsformen.
Friherre von wolstein. Det ar
mig aldeles obegripligt, huru någon öibcussion kan
upkomma öfwer denna fragg, da Regeringsformen
sa tydeligen säger, at ingen ny Rotering kan utkomma
utan Konungens och Ständernes sammanstäm
-
Z04 Den 8 Mars
stämmande Vestm: och Wargeringeu är ju klarligen
icke annat än en tilökad Rotering.
Herr räblmLn. Jag får den äran förklara
min tanka wara enlig med de wärde Ledamö-
ters, hwilka ansett förewarande amne såsom et
Bestattnings-mäl; men derjemte wägar jag ödmjukast
underställa Högloft. Ridderstapets och Adelns
ompröfning, huru politiskt det kan wara i det stick
Swerige nu befinner sig, ac afskaffa et redan infördt
förswars-medel, innan man widtagir et nytt,
som nägorlunda kan ersatta detsamma. Hade man
för någon rid sedan ingått uti de da förestagne mätt
och steg til framtida förfwar, sa stulle jag nu wara
färdig at genast samtycka til Wargeringens uphörande;
men sedan detta icke stedt, kan jag icke
annat an anse et sadam samtycke sakna klokhet.
Friherre 8tael von lckolstein. Dä jag
nu hör medgifwas at Wargeringens nphörande
blott stulle wara opolitiskt, sä bewisas deraf, at
rättigheten, at lata den uphöra,, är efter Regeringsformen
medgifwen: således kan detsamma besturas;
och jag för min del bifaller myckec heldre, at i eu
trängande nöd alla wapenföra upkailas til Rikets
förswar, an at en inrättning stulle sokxismni, hwars
tyngd endast drabbar en enda Folk-Liass, den som
brukar och odlar jorden.
Grefwe Hamilton, />xel. Jag för min
del anser Riksens Ständer nu kunna afgöra, ak
Wargeringeu, såsom pä origtigt sätt tilkommen,
bör uphöra; och at sädam afgörande hindrar pä
intet sätt Riksens Ständer, at gemensamt med
Den 8 Mars. Z05
Konungen wid näfta Riksdag besluta, atenWargering
bör upsättas.
Grefwe körner. Da jag för någon stund
sedan hade den aran at yttra mig/ war dek blott
öfwer den fragan, huruwida Verta ärende är et beskattningsmäl,
hwilket det wifferligen efter min
öfwertygelfe är; men huruwida det skulle wara klokt,
at Wargeringen nu uphörde, eller om en nödwandig
försigtighet icke åtminstone ffulle fordra det stadgande,
ar Wargeringen wid pakommaude Krig
borde upsättas, äro helt andra frågor, hwilka fordra
särskildta beflut af Riksens Ständer.
Grefwe kövenbjelm yttrade sig anse Herr
kLblmans yttrande sä klokt och rigrigt, ar han för
fin del icke kunde annat än deri instämma.
Herr Lock ansäg detsamma innefatta en
ny fräga, hwilken han begärde mätte hwila pä
bordet.
Häruti instämde H err klingspor, 6 er 6 t.
Friherre 8tae! von wolstein- Första
frägan ar om den gaurla Wargeringen bör i kraft
af Regerings-Formens lydelse i 80 tz. uphöra. D-M
kan efter min öfwertygelfe icke annar an beja/kas.
Andra frägan är, huru den förlust af Försvarsmedel
som härigenom upkommer, skulle, i händelse
af inträffande Krig kunna ersättas: och derom är
min tanke den, at aile man böra i sädan händelse
anses skyldige ar personligen deltaga iLandetS
förswar.
Sjette Bandet. N:o 20, ^
Zo6 Den 8 Mars.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition om Ridderskapet och Adeln bi»
solle at Wargeringen borde uphöra.
Ropades Ja.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
proponera widare til Ridderskapets och Adelns
bifall, at, i händelse af Krig, alle man skulle anses
skyldige at deltaga i Landets förswar.
Ropades Ja och Nej.
Herr Grefwen och Landtmarskalken:
Detta ar ock utan twifwel en annan fraga.
Friherre Stael von wolstein: Min mening
war, at i fall af behof skulle skyldigheten, at
förswara Landet, icke allenast åligga den jordbrukande
Folk-class, sorn förut upstallt Manskap, utan
alla andra, som njuta skydd af Staten afwen wara
förpligtade, at deltaga i förswarer.
Herr Grefwen och Landtmarskalken:
Denna fraga kan icke för det narwarande upta.
gas, den utgör et särskildt amne. Hwad Wargeringens
fortfarande angar, är det af Ridderskaper
och Adeln afflagit.
Ropades Ja.
Herr 'Grefwen och Landtmarskalken
lät upläsa en lii honom nyss ankommen hillet, hwar
uti
-
Den 8 Mars. 307
Uti Hvf-Cancelleren honom underrättade, ar i morgon
Fredag den 9 Mars, klockan z 2 eftermiddagen
jkulle blifwa ?le,um kchnoium a Rikssalen/
da Kongl. Majus Nådiga Bifall och 8riiLtion til
den i underdänighec foresta g,a Tryckfrihets-Lagen,
komme at Riksens Slända nlkannagifwas.
Grefwe 6^II?nbo,^, jokan enning,
begärde at i frägan om Wargeringen kioporition,
i anledning afhansuplafte anförande, marce göras.
En och annan Ledamot af Ridderstapek och
Adeln hördes härur, instämma.
Friherre 8,ael von wolstein. Zag erhåller
just nu underrättelse, at Kongl. Maj:c redan
i Nader behagar uplösa Wargeringen, hwilket torde
tjena til bewiS, at Kongl. Majer äfwen ansett
den wara pa et origtigt fatt rilkommeU, dä den
saknade Riksens Ständers samtycke.
Någre Ledamöter yrkade ytterligare kropop
tion pa Grefwe (HIlenkorg8 Oickätnen.
Andre ropade härtil Nej^
Herr Grefwe» och Land tinar skal ken.
I anledning as Oeconomi - Utjkocters Betänkande,
har jag redan gjort proportion ar Wargeringen
matte uphöra: denna ^ropo8i,ion är af
Ridderffapet och Adeln bifallen; och da kan jag
icke pa en enstild Ledamots lE-unen göra en ny
kroposiuon.
Herr
zo8 Den 8 Mars. '
Herr Igoräenstolpa, ^näcrs. Sedan
Ridderjkapet och Adeln för en kort stund sedan afgjort
et mål ifrån Stats-Utskottet, rörande Ko»
nungens rättighet at bedöma och göra Nåd tvid
frågor om kalancer, endast i likhet med Herr vice
presidenten lersiuerlens lVlemorial, och Utan at Herr
Grefwen och Landtmarjkalken gjorde proposition
uppå sjelfwa Betänkandet, sa får jag ödmjukeligen
hemställa, om nu dä Ridderjkapet och Adeln
uppå ordentlig proportion af Herr Grefwen och
Landtmarjkalken förklarat Oeconomi - Utskottets
Betänkande, rörande Wargeringen; men Grefwe
Amilton, jag och flere aflat proposition pä Grefwe
6^ller>bor.tz8 öickamen i samma ärende, wi ej af
Herr Grefwen och Landtmarjkalken kunna och böra
erhålla den begärte propositionen: eller manne
arenderna böra sä mycket och olika behandlas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Da jag gjorde proposition pä Herr lersmellens
^lemoriLl, skedde sadant med Ridderjkapets och
Adelns bifall.
Herr Loci;. Ja, mänga Ledamöter hafwa
ock bifallit proposition om Wargeringen i anledning
af Grefwe L^IlenkorZs Dickamen»
Friherre ku 6 keck. Sedan Herr Grefwen
och Landtmarjkalken, genom sin gjorde och bifallna
proposition, nu Utrönt Ridderjkapets och
Adelns tanke wara at assia Wargeringens fortsättande,
och Friherre Stael behagar föresiä, det densamma,
i händelse af behof, mätte med en allman
Armering ersattas, sä torde Herr Grefwen och
^ Landt
-
Den 8 Mars. Z09
Landtmarffalken behaga til Ridderffapets och Adelns
bifall afwen framställa verta tillagg ril propositionen.
Grefwe von I^LNtinAsbausen, Albrecht.
Sedan Högloft. Ridderffapet och Adeln
enligt sin rättighet besimat, ar Wargeringen icke
ffulle komma at fortfara, i hwilket besiur )ag äfwen
instämt, sä får jag nu ödmjukeligen foresta,
at at Kongl- Maj:t i underdånighet mätte updragas,
at i händelse Krig ffulle imraffa, upsiitta en
ny Wargering, och a c til nästkommande Riksens
Ständer mätte öfwerlännäs, at clctermiu--t» dest
aflöning.
Ropades Nej.
Grefwe lövenhjelm. Jag för min del
har ropat Nej ril propositionen om Wargeringens
uphäfwande. Skulle en proposition af den beskaffenhet,
som den Herr Grefwe lantlnLsKausen framställt,
wägras, sä begär jag votering: ty ar Riket
stall ställas utan förfwar wid pakommande Krig,
hwilket ffer, da först den gamle Wargeringens
fortfarande afflas, och sedan intet annat förswarsmedel
sättes i ställer, derril kan jag för min del
icke bifalla.
Grefwe lVl örner. Jag tror at Högloft.
Ridderffapet och Adeln fullkomligen rigtigt handlat,
da Ridderffapet och Adeln säsom en beffattnings-fraga
afstagit Wargeringens fortfarande: Men
i detta asstag infer jag intet någor hinder, ar ju
Riksens Ständer kunna i undersätsighet updraga
Konuitgen, al i fall af Krig upsätta en ny Wargering.
zic? Den 8 Mars.
geving, Et sädant beslut är lika säkert, som berörde
afflag en utöfning af 80 H. Regerings-Formen
, och sä mänga kloka och gällande stäl tala för
dest widkagande, at jag pä der högsta skulle önsta,
«t Ridderstapet och Adeln deruti behagade inga.
Grefwe Lövenbjslm förklarade, at om
Grefwe von och Grefwe iViörnsi-8
begäran wunne bifall, sa afstode han fran sit yrkande
0M voccrmg.
Herr Lock ropade hartil Nej. Och tilläde
at delta wore en ny fraga, som borde hwila pä
bordet.
Herr Lerkman. Pä det icke mä sagas:
at, igenom det jag updagat den olagliga ätgard,
hwarmedelst Wargeringen tilkommit och föreflagit,
at den samma för all tid matte indragas, jag kunnat
wilja minsta Kongl. Majus utwägar til Landels
förswar; får jag åberopa hwad jag, sä wal
i mit första iviemoi-i-U härom, som i nu uplaste
viLl.nnen haft den aran anföra, at nemligen, om,
igenom Wargeringens afstaffande, Krigsmagren
blir otilrackelig til Rikets förswarande, Riksens
Högloft. Stander kunde widtaga en annan urwag
til ArmLens förstärkande, som ej b.lefwe det ständiga
Rothället ensamt til last; och derjemte förklara,
hwad jag ock ä wederbörlig Ort upgifwir; at
jag anser icke allenast Rust- och Rothällare, uran
ock all ororerad Jords Innehafware, jemte Städer,
Bruk, Näringar, LgpitLii8ter, Löntagare,
med et ord alla Rikets Jnnewänare, böra, hwar
s sin mohn, dertil bidraga, efter Bewillnings-grun
dey
-
Den 8 Mars. zn
verne; da pa hwarje In6ivi6u en obetydelig afgift
skulle belöpa, för at underhalla en Drouppe, swarande
emot indragne Wargeringen, och hwilken,
såsom i Fredstid stående, ffulle wid pakommande
behof, wara mera anwändbar, an i hast upsatt
Wargering.
Härefter talades åtskilligt, som icke kunde til
krotocollLt fattas.
Htffillige pastodo, at malek om Wargeringen
wore afgjordt, och ar någon votering således icke
kunde aga rum.
Herr Kotklisd yttrade sig, at Grefwe Dövenii)elln
hade begärt votering genast wid första
swaret pä Herr Landtmarffalkens proposition.
Elter upkommo nägra blandade äiscurser, hwilka
ej kunde antecknas.
Grefwe De la LarZie. Jag hemställer ödmjukeligen,
huruwida det kan wara enligt med ordning,
at en votering nu, pa Grefwe Dövsni^elms
begäran ffulle- äga rum, när voteringen icke begärdes,
da Herr Grefwen och Landtmarffalken
framstälde sin proposition til afsiag pä Wargeringens
fortfarande.
Grefwe Dövenb^elm. Jag för min del,
får til Högloft. Nidderffapet och Adeln hemställa,
huruwida en Ledamors mer eller mindre fina hörsel
kan äeterminer» om en annan Ledamot i rätta
stunden begärt votering eller ej. Om min yttrade
begä
-
Zl2 Den 8 Mars.
begäran icke allmänt hördes, sa förklarar sadank
sig naturligen genom styrkan af bifalls-ropet til
Herr Grefwcu och Landtmarffalkens proportion.
Efter densamma, lar Herr Grefwe» och Landtmarskalken
upläsa billetten fran Hof-(^ncelleren. Sedermera
yttrade sig ärstillige Ledamöter, men af
alt detta tror jag icke den flmfatts kunna dragas,
ar jag skulle hafwa förlorar min rättighet, åtgöra
mit yttrande gällande.
Friherre Stgsl von kgol 8 tein. Den fräsan
ar Wargeringen bör uphöra, ar ju afgjord.
Ropades Ja.
Friherre Stael fortfor, at nu öfwer denna
fraga votera, wore at votera öfwer RegeringsFormen.
Her r 8il ver8toI pe, 6u8tak /^brabam,
trodde at denna Friherre Stael8 ranka härrörde
deraf, ar han ej torde hafwa läst 8a §. i Regerings-Formen
til flut. Orden deruti lydde: kunnande
ingen ny eller tiiökad votering, utan genom
Konungens och Ständers sammanstämmande beslut
rilkomma. Wore Wargeringen en gammal inrättning,
sä wore den genom de föregående orden
i §. stadfastad. Wore den ater en ny inrättning,
kundseden i följe af sistnämnde, genom Konungs
och Ständers sammanstämmande beslut stadfästas.
At votera om et sadant beslut, wore således ej at
votera om Regerings-Formens helgd.
Herr bergman fragade hurudan! besluter
nu wore?
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Att
Den 8 Mars. ZiZ
Zltt Oeconomie-Utffottets Betänkande ar afssagit,
ar Wargeringen bör uphöra.
Herr Grefwe l.öven!Helm förklarade sig
hafwa sa mycket mindre at erindra emot detta afflag,
som han hade sig bekant, at Kongl. Maj:l
redan hade läckt uplösa Wargeringen, och Ridder»
stapeks och Adelns Bessur således icke wore annar
an en kexetition af Hans Maj:ts anstalt. Men
öfwer den frägan, som Grefwe körner yrkat, at
at Kongl. Maj:: matte öfwerlemnas, at,i fall af
Krig, upsatta en ny Wargering, hwilket upsattande
blefwe med Regeringsformen fullkomligen enligt,
sä snarr Riksens Stander detsamma beflöte, öfwer
denna fräga önssade Herr Grefwen pä det högsta,
at Herr Grefwen och Landtmarssalken mätte göra
^roxosition,
Ätssillige ropade hartil Nej.
Friherre 8tael von ^ol8tein. Öfwer
frägan om Wargeringens uphörande, säsom redan
afgjord, kan wal ingen widare cli8Lus8ion upstä.
Hwad äter angär frägan om er kraftigare förswar
i händelse af Krig, fär jag anmärka, at tyngden
Deraf icke bör drabba Jordbrukarn ensam, hwilket
stuve sse, om detta förswar ästadkommes genom
Rust- och Rorhällares förpligtande ar upsätta Wargering,
utan bör i sädant fall hwar man deruti
deltaga.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
frägade om ej Grefwe ck-övLnll^lm ssulle behaga
gfstä frän sitt yrkande 0M Votering.
» Gref
-
Den 8 Mars.
Grefwe ^övenkieim. För at göra Herr
Grefwe» och Landtmarffalken til wiljes, afstarjag
Derifrån, men begär urtryckeligen för min räkning
regerverat til krotocollel, at jag ej kunnat bifalla,
det Riket genom det i dag tagne beslut ffulle wid
inträffande Krig blottställas i brist pa tilräckligt
förswar.
Herr Loclr, Herr klinZgpor 6erät, och
Herr 6 er gm ÄN begärde, at i krotoLollet skult
le intagas, der de gifwit sitt afflag til Wargeringens
fortfarande, såsom til et Beffattningsmal.
Högloft. Nidderffapet och Adeln atffiljdes kl. 2.
In iiclsm ?r»tOLoIIi
6. Lilver8tolxe,
Thorsdagen den 8:de Mars.
klenum klockan 5 eftermiddagen.
Herr von Sckantz, Ifvan ?reäric 6a.
briel, upläste et vickamen sä lydande:
Dä Högloft. Ridderffapet och Adeln redan til
Högloft. Stats-Utffottet ater--remitters( de§ Betän»
tande angäende Löne-förbättring för Penninge-Lönragande
Embetsman, torde de? tillamö mig at emot
samma Betänkande göra någre erindringar,
Hwilka jag anhaller ma til Utffottet öfwerlemnas.
Wid
Den 8 U7§rs. ziz
Wid er hastigt påseende skulle Lönernas förhöjande
til 7 kunna anses såsom en betydlig winst. —
Witzersigen gör ^ mer eller mindre någor til laken,
men ej sä ar.Lömagarne dermed aro belätnc. Det
swarar icke til iner an en sjettedel emot hmad dg
efter Star och Stats-pris borde hafwa,och förhäller
sig ungefärligen som 66 lil 400.
Markwardigt ar, at da staga upstatt om Löner
för Embetsmän, har konä pertil warit swar
at utfinna, ehuru Riksdagschandlingarne uplysa,
at denna swärighet sällan wisar sig wid andre anslag,
förmodeligen derföre, at de blifwit först påtänkte,
sä at alt blifwit uptagit. .
Tyska Regementernes aflöning stall, da dehe
Regementer komma päPommerst Stat, blifwa konä
til den föreflagne Löne-förbättrinaen. Tiden ar säledes
obestämd, och kommer aldeles öfwerens med
Srats-Utffottets i förra Betankandet omtalade framtida
hopp.
Den lebell, som ätföljde Utskottets senare
Betänkande, uplyser wäl icke sä fullkomligt, til hwilka
tjenster förhöjningen skall sträcka sig; men dä
den uptager ärskillige kvlilimiie -Stater til enahanda
förhöjning med de civils, torde den anmärkning
kanske ej uran skäl äga rum, at ätminstone en del
af l^ilitsii-en til godo njuta ingvsrwrmA med ätföljande
förmoner, hwaremot civile Embetsmän icke
hafwa nägot swarande.
Uti wederläggning eller förklaring öfwer de
-nmarkningar som wid den xw^ckersäs Riks-Sta
ren
-
Zi6 Den 8 Mars.
ten blefwo gjorde, har Stats-Utstottet lofwar särstiir
beswara mitt yrkande ar Hof-Rätterne matte
fullt ur återfå hwad dem blifwir frantagit. Er sadant
swar har mig werterligen sedermera icke ankommit.
Jag wagar säledes nu fordra der.
För HosiNatternes Tjensteman stall det blifwa
§ntere88snt, och för Allmänheten troligen ej eller
likgiltigt at se, pa hwad stäl Stats-Werker kan
Libehallas wid och njuta frukten af inkomster, hwilka
ifrån aldsta tider blifwit af Konungar och Stander
anflagne ensamt til Hof-Ratternes underhall.
Om der hade kunnat förmodas, at detta RiksMöte
stolat racka sa lange, hade i tid infordrade
rrplysningar kanste kunnat meddela den, at utwägar
möjligen kunnat finnas til indelce Löner åtminstone
för de fleste Embetsman.
Det ar troligen Kongl. Kammar-LoIIeZwm,
som bäst kan utreda detta, och jag hemställer derföre,
om icke Riksens Högloft. Ständer stnlleiunderdänigher
hos Kongl. Maj:t anhalla om befallning
til nämnde Ooliexium, at ti! nästa Riksdag
häröfwer afgifwa Utlåtande och Förslag, som dä
af Riksens Ständer kunde fa granstas och antagas.
Herr von Vicken, polian klenric, hade
inlemna! er viäiamen, hwilket uplästes, sa lydande:
Ofwertygad
at de fleste Ledamöter af detta uplysta
och aktningswarda Samhälle mera fasta sin
npmärksamhet wid ämnet hwarom talas, än wid
tala
-
Den 8 Mars- Zi/
talarens mindre skicklighet at uttrycka sig/ magar
äfwen jag pa detta ställe och det för första gången
i min lefnad/ pa en liten stund systelsatta Högmålborne
Herr Grefwen/ och Landunarskalkens samt
Högloft. Ridderskapets och Adelns upmärksamhet/
i anledning af det nyst uplaste Högloft. Stats-Utffottets
Betänkande.
Högloft. Stats-Utstotter har föreflagit Lönernas
förhöjning för LWcerare af ätabs-Lapitains grad
och derunder lil ZZ^ procent, da deremot UnderOlticcrare
blifmit bewiljat endast 2; procents rilökning.
Som af denna sednare Lorps för narwarande
mig wetterligen icke sinnes någon person/ som i
egenskap af Ledamot kan hwarken uti detta eller de
öfrige Riks-Standen föreställa deras knappa / ja!
obetydliga inkomster/ anser jag som min owilkorliga
pligt, at ödmjukast anhalla, der Högmälborne
Herr Grefmen och Landtmarstalken farm Högloft.
Ridderffapet och Adeln tacktes det behjerta; och som
en följd deraf bewilja: antingen procents förhöjning
för alla ifrån och med ätabs-Oapltains til
och med
ler/ om Stats-Lassan sadant icke tillåter/ förhöjningen
matte ske i smwändt förhållande emot hwaö
i Högloft. Stars-Utssottets Betänkande» proMeras,
eiler sa / ac Otäcsrares Löner höjas til 2; och Un
der-OMcerares
til ZZ^ procent.
Sjelf innehafware af en Lön / hmilken Statsutskottets
Betänkande förestår förhöjning af
procent, stall jag, oaktadt Lönens otilräcklighet,
med
AI8 Den 8 Mars.
med nöje se förhöjningen minstas til 2; procentz
om jag derigenom kan förskaffa mina Under-Oikcsrare
med deras ^vederlikar procenr. Jag med
mina Kamrater hafwa hoppet, at erhålla platser,
som uri en framtid stola gifwa oh ersättning för
hwad wi nu förlora, men nar stola deha olyckliga,
hwaraf redan en mängd kommir til även, hafwa
Hustrur och Barn, och sakna den upfostran som ar
nödig för at kunna hoppas göra lycka pä den miIkamstg
banan, nar stola deha olyckliga, sager jag,
fä ersättning?
Da således deha hafwa ringa hopp at komma
i åtnjutande af någon större Lön, tyckes billigheten
fordra, at de wilkor de innehafwa böra
pa aldrabästa sätt revier^ som med Statens tilgangar
kunna wara enliga. Menstlighetens fordran
är det ock, da jag betänker, at deha osca
aro fäder för talrike familier, som i brist af det
nödwändiga blifwa danade ifrån ungdoms-aren i
stället för nyttige Medborgare, til vduglingar, ja,
ofta til Statens afstum.
I händelse Högwälborne Herr Grefwe» och
Landtmarstalken samt Högloft. Rivderstapst och Adeln
tillåter at detta mitt anförande får til Högloft.
Scats-Utstottet remittei-38, är det öfwerflödigt
at upgifwa den obetydliga Summa, som urgör skilnaden
emellan den förut bewiljade och den af mig
föreflagne tilökning i Under-Ollicerares och deras
wederlikars Löner wid de wärfwade Negementerne.
Deha bägge DiÄamma. remitterag til StatsUtstottel,
jemte de öfrige i förmiddags gjorda anmärk
-
Den 8 Mars. 319
märkningar ivid Utskottets Betänkande rörande Löneförbättringar.
Föredrogs ä nyo Stats Utskottets den 29 Februarii
pa border lagda klemo, ial, rörande tilstandet
och beffaffenheten af den under Kongl. Lommeree
LolleAii cHsposition stående klanulEur-l^on6en,
jemte Förflag at denfamma af Riksens Ständers
Revisorer öfwer Stats-Werket framdeles matte
komma at reviäeras.
Bifölls.
Föredrogs a nyo Allmänna Beswärs- och Osconomie-Utffottets
den 28 Februarii pä bordet lagda
?rotocoll8-Utdrag, innehällande Utffottets utlåtande
öfwer den genom atstillige remisser ifrån NiksStänden
hos Utskottet wäckta fraga om mätt, mål
och wigt.
Herr U-euterskölcl, Larl Lusta k, upläste
till krotocollet följande:
Det är oförmodadt, at Högloft. OeconomieUtffottet
uti sitt utlåtande öfwer den af mig iväckte
fraga om Spannemälens beräknande uti wigt,
yttrar, at gamla beräknandet uti matt ej medför
sä betydande olägenheter. Jag aberopar en hwar,
som dels gifwer Rante-Spannemal, dels försäljer
Spannemäl, om den tunna Säd, han sjelf med
krönte mäl-karil hos- sig laggill upman, någonsin
tvid aflefwerering och ätermätning räckt ril; och jag
ZLS Den 8 Mars.
frägar om et berakningssätt, som medförer venna
osäkerhet, ej är mycket och högst betydande ofördelaktigt.
Det enda stät som Utskottet för sitt afstyrkande
utsätter, är witze ?rovinE8 mindre wigtiga
Säd. Om jag föreflagit, ak Rågen skulle beräknas
til iz; Lispund, Kornet til Lispund och
Hafran til 9 Lispund, har ej min tanke warit,
at belasta de ?rovmcer, hwars jordmans afkastning
ger en mindre wigtig Säd, eller den Jordbrukares,
som genom en ogin wäderieks inflytelse skulle något
ar en sadan erhålla; jag har twärtom nämnt,
at del billigen borde förekommas och förwäntat,
at Högloft. Utskottet skulle bestämma der förhållande,
som derwid borde iakttagas wid Rancors gifwande.
Da der är vemotsägeligt, at i tunna Säd,
2:ne gänger mätt, aldrig befinneslika, och erfarenheten
styrkt, at det fordras ganska litet ar göra
stilnaden af flere kappar; men dcrmot 1 tunna
Säd, wägen med krönte wigter, stall altid och allestädes
befinnas lika, sa mäste detta hafwa den
största säkerhet och säledes wara mäst nyttigt. Jag
förbigår den Oeconomista fördelen, som deraf mäste
följa. Och da Högloft. Utskottet antagit af mig
föreflagne Pyndare, winnes äfwen wigheten wid aflefwereringen
genom en större gummitets upwägande
pä en gang. Jag fär ödmjukast underställa Herr
Grefwens och Landtmarstalkens samt Höglofl. Ridderstapers
och Adelns uplysta pröfning, om icke
detta ämne, såsom för Allmänheten af stor betydenhet,
matte til Utskottet äter-remitter-^, med anmodan,
ar med förnyadr utlärande inkomma.
Herr
Den 8 Mars. ZLi
Herr lUnrm, ?skr Rörande det gjorda
Förflaget, at Spannemälen, i stället för ar mätas,
hädanefter mätte wägas, will jag påminna mig,
at sävanr warit försökt wid Bränneriet' men snart
afstaffades, emedan Spannemälen, för ar göras wigtigare,
blandades med småsten och grus.
Herr Ueutergkölcl rnwande, at pa förfästningen
borde afseende ej göras. Med alla inrättningar
wore bedrägerier och missbruk möjliga.
grefwe körner, -gäolpk tiökgn. För
den som äger ?L!-?mitigua underrättelser i detta amne
wore gansta mycker gt häröfwer anföra. Under
Kevolmions-riden i Frankrike och nar den allmänna
upmärksamhuen wändes pä rättandet af
alla kända missbruk eller misstag, blef, rörande förewarande
sak, mycket gjordt och arbetadk. Man
anställde undersökningar och gjorde uträkningar efter
förhållandet til nguJtorn, polhögden och wattuwigtcn.
För min del känner jag ej nog denna wettenstapsgren,
för at kunna döma, huruwida något
werkeligen godt härigenom uträttades; men jag wet,
ar när man dermed sysselsatte sig, waknade i Landet
et allmänt missnöje, och opinionen uttryckte sig
högt, ar i de gamla mätt, mål och wigter ingen
förändring borde göras. I sjelfwa sakens natur
ligger wäl o sa, at alla sadane förändringar böra
långsamt werkställas. At förkastaeller tilstyrka hwad
som blifwit föreflagit, lärer för oss wara lika swart ,
uran jag tror at wi göra bast, om wi, likasom
Utstottet hemställt, öfwerlemnade en sadan pröfning
til Kongl. Maj:t.
Herr
Sjette Bandet. N:o 21.
Z22 Den 8 Mars
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition til bifall a Urjkottets Utlåtande,
Wilken
Bifölls.
Föredrogs ä nyv Stars-Utffottets den 26 Februarii
pa bordet 'lagda utlåtande, i anledning af
et til berörde Utskott remitterat Memorial af Herr
Bergman, Ambrosius b/lagrms, rörande ersättning
för de Jndelningshafware, som genom den med
Ryhland sist afsiutade Freden mistat flere eller färre
af deras Lönings-hemman, och således fact sina
Löner i mer eller mindre man förminffade.
Bifölls.
Föreslogs til afgörande Staks-Utffottets den 26
Februarii pa bordet lagda Memorial, rörande mebel
ar underhalla det ril Hans Majus disposition
i underdånighet öfwerlemnade Haga Lustslott och
Park, samt huru detsamma ma komma ar nyttjas
ych clisponeras.
Bifölls
Uptogs til afgörande Stats-Utffottets den 26
Februarii pa bordet lagda utlåtande öfwer RiksVags-Mannen
ässing» Förslag, at Aboerne a de
under Johannisbergs Kungsgård i Westmanland
lydande Hemman Kurö», Ridön och Westeräng,
matte
Den 8 Mars» Z2Z
mätte såsom Äbser a Krono-Hemman, i likhet med
nila anora innehafware af dylika Lagenheter, skyddas
wio sin besittningsrätt, och hafwa företradesratt
lil stam-lösen m. m.
Bifölls.
Företogs Stats-Utskottets den 26 Februarii
pä borver lagde Nsmorial, innehallande berörde
Urskotts redogörelse öfwer samtelige Niks-Standens
beslut, i anledning af fragan om inlösande för Starens
rakning af Bergsräder Friherre l^ei-mel-^ ekarsamling
med derril hörande plarar och i^strumemer.
Bifölls.
Föredrogs a nyo Srats-Utstotters den 26 Febrnarii
pä bordet lagde Betänkande, rörande Strömsholms
och Kungsöhrs Kungsgårdar och Stnterieinrattning,
samt satter huru dermed i framtiden
stall förfaras.
Bifölls. ,
Företogs til afgörande Stats-Utstottets den
28 Februarii pä bordet lagde Memorial, innehällande
Utskottets Utlärande i anledning af et frän
det Hederwärda Bonde-Ständer til Utskottet remitterat
lViemorial, angående inlösande af det i Halland
belägne till irixxiste arfwingarne i Holland
förpantade gods.
Bifölls.
Z24 Den 8 Mars.
Föredrogs til flmeligt afgörande Lag-Urskottets
den 2 Mars pa bordet lagde Betänkande, i
anledning af Kongl. Maj:ts til Nikfens Stander
framställde Nådiga kioposiiion, angående stadgande
af någon Lag, i affeende pa tiden, inom hwilken
häcklade Personer böra ställas för rätta.
Bifölls.
Föredrogs a nyo Lag-Utffottets den 2 Mars
pa bordet lagde Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts til Riksens Ständer framställda Nådiga
proposition, angäende afgärda Bys rätt, at söka
och erhålla ffiste i skog och urmark.
Bifölls.
Föredrogs ä nyo och gillades Lag-UtskottetS
den 27 Februarii pa bordet lagde Protocolls-Utdrag
af den 15 i samma manad, hwari Utskottet
förklarar sig, i anledning af Riksdags-Mannen )oban
KlaZnus Wisings ^semorisl, rörande skärpning i straff
för awerkan a annorsenssilda ssog, hafwa beswarat
hwad Friherre puclbeck.. genom ^lemons! af
den 18 sistl. Januarii, rörande samma ämne yrkat.
Härefter asträdde Herr Grefwen och Landtmarffalken
och kemnade Klubban at den äldste närwarande
Grefwen, Grefwe 6Menk>orZ, fokan
plenning.
Up
-
Den 8 Mars. grz
Uplästes et frän Stats-Ulstottet ingifwit, sä
lydande:
Wördfamc ^lemoiial.
Hederwärda Bonde-Ständet har uti krotocoll8-Utdrag
af den iZ i denne mänad til StatsUtssottet
remitterat et af Riksdagsmannen Dorias
jon88vn fran Akers Harad i Södermanland ingiswik
Memorial, deruti han sager sig uti Stats-Utstottets
upgifc öfwer alla i Riket befinrelige Kronans
Eaendomar och andre Lägenheter hafwa saknat
en O, pindön kallad, belägen uti en gren af
Mälaren, i Akers Härad och Södermanland, hwilken
O, efter hwad han förmäler, stall wara til
Borgmästaren lierman för något öfwer 50 äruplaten,
emot förbindelse, at dära anlägga et Schäferi,
efter hwars tid en (Zeneral Duvall densamma
stall pn88iclm-at, och stall den nu för närwarande
innehafwas af Bruks-Patronen ^ von ^Varsn6or6'.
__Utom, det obetydeliga antal får, som Angswaktaren
a Oen för egen nytta där födt, stall ingen
far-afwel derstädes blifwit pä zo ar underhällen,
uran stall höet deremot til större delen blifwit
derifrån bortfördt, anda tils ungefär z ä 4 är sedan,
, da et färhus af nuwarande Innehafware»
ä Örn stall blifwit upsatt och nagra fär ditförstaffade.
Dä Kongl. Maj:t och Kronan är i behof
af alla sina Inkomster, ester et nu öfwerständet
olyckeligt Krig, ock af denna Lägenhet för närmarande
stall draga föga eller ingen nytta; sä yrkar
han, at denna O matte genom Lntreprenacle-Huc.
tion eller ock til den mästbjudande försäljas til
Krono-Skatte.
Som
Z26 Den 8 Macs.
Som i fragawarande O icke finnes omnämnd
Ati de fran Kongl. Kammar-Lollckglum meddeire
Förteckningar och upgifter pä Kronans Oomainer
och öfrige för-»rren6era6e Lägenheter; sä har StatsAtssottet
icke etter krinnac densamma uti detz om
fädane Kronans Egendomar kil Riksens Högloft.
Stander afgifne mlätande och berättelse uptaga.
Efter de uplysningar Stats-Utstottel nu erhållit
vch Kronans Jordeböcker innehälla, bMär Lindön,
som ar belägen uti Länna Socken, Akers Harad
vch Södermanland, af Z Mantal Krono oförmedladt,
och anses, enligt Kongl. Brefwet af den 27
October 1747, som en Kungsgärds omisteliga Egendom
med Säteri-egenstap, och som hwarken sär
rikbytas eller til Skatte försäljas, är är 1749 den
26 Augusti ä nyo ffattlagd til dest nu dragande
ränta och Mantal, som beror pä ^vederbörlig axproLstion;
och har Borgmästaren Klerman, genom
Kongl. Kammar-OojleZli Bxef af den 19 Augusti
2752 blifwic bibehällen wid Abo-rättigheten, sä länge
Spanffa Far-afweln underhälles Hemmanet
för öfrigt inroteradt för ^ Mantal i N:o 68z.
Men pä det en fullständig uplysning om förhällandet
med detta Hemman och de wilkor, hwarmed
det nu innehafwes, ma kunna winnås; sä hemställer
Stats Urssottet, huruwida Riksens Högloft.
Stander stu lie tackas hos Kongl. Maj:t st undert
alighet anhälla, det Kongl. Kammar-LoIieAlnm
Lunde nndfä nådig befallning, at härom anställa
/Horig undersökning, och dermed sedermera efter
Lag och beffaffenhetcn förfara, samt wid nästa lagtima
Riksdag lil Riksens Högloft. Stander om
för
-
Den 8 Mars.
32?
förhållandet afgifwa omständelig berättelse. Stockholm
den 28 Februarii i8iv.
Pä Högloft. Nidderssapers Pä Högwördige Pre
och
Adelns Ledamöters ste-Sranders Ledamö
ters
wägnar.
l. ImZstaälus.
Pä Hederwärda Bonde-^Standets
Ledamöters
wägnar.
^näers dlilsson.
Frö6Lliu3.
wagnar.
Llaes klemrnA.
Pä Wällofl. BorgareStänders
Ledamöters
wägnar.
-lbrab. Lngel.
Lades pa bordet.
Uplästes et fran Stats-Utssottet inlemnadt sä
lydande:
Wördsamt k.leinor-5.1.
Högloft. Ridderssapet och Adeln har til StatsUtskottet
behagar remittera er af Riddarhus-Kamereraren
Herr (iommerce-Nävet L. Lttäle ingifwir
Memorial, deruti anmäles, ar til Ljus och
Skrif-mgwrialer m. m. under innewarande Riksdag
för Högloft. Ridderskapets och Adelns Samlings-rum
och Linu?,lie sklille erfordras, enligt et
bilagt Förslag, omkring 700 R:d. Lpecie Lanco,
och som dylika utgifter, likasom utgifcerne för extra
Lsnceliillerne och Wakt-betjeningen, de föregående
Riksdagarne altid ssola blifwit ester nygjord
räk
-
Z28 Den 8 Mars.
räkning och derom gjord underdånig anmälan hos
Kongl. Majit, af Kongl. Stacs-Loinoiret genast
utbetalte; sä hemställer Herr OimiE-ce Rådet,
vin icke detta mai nu marte til Scats-Utfforcec iermtter-,
8, för at om denna ^umiu!l8 Utbetalande emot
Herr (.'omm^rcc- Rådets och afgift
wande redogörelse förordna.
Dä, efter hwad salunda anfördt ar, stike utgifter
wanligen blifwit, efter derom bos Kongl.
Majit gjord underdänig anmälan, af Srats-medlen
ersatte, och det icke tilhör Scars-Utstottet, at med
en sadan underdånig anmälan wända sig cHrc-cks
til Kongl. Maj:k; sa lära Riksens Högloft. Ständer
benäget täckas finna, at denna ucwäg til ersättnings
winnande för nu i fraga warande utgifter
endast ankommer pä Riksens Högloft. Sränders
egen ätgard, dä Stats Utskottet i underdånighet
förmodar, det Kongl. Majit af de til Riksdagskostnader
anftagne medel, nadigst räckes tillåta en
sädan utbetalning. Stockholm den 28 Februarii
1810.
Pä Högloft. Nidderssapets Pä Högwördige Pre
och
Adelns Ledamöters ste-Ständers Ledamö
wägnar.
ters wägnar.
Llses kleming. ImAstLclius.
Pä Wällofl. Borgare- Pä Hedcrwärde Bon
Ständets
Ledamöters de-Ständers Ledamö
wägnar.
ters wägnar.
Larl kr. I^anäberA. ^näeis ^ob-msLOn.
Lades pä bordet.
^röäelias.
Ifrån
Den 8 Mars. Z29
Ifrån Stats-Ulstottet war inkommet och uplästes
et sä lydande:
Word samt Memorial.
Uti et til Högloft. Ridderffapet och Adeln ingiswit
och derifrån genom l roloc.oll8 Utdrag af den
26 siftl. Februarii til Scars-Utffottet reiuicc^rae lvlsmorial,
har Herr j-icob ^en^e>lein anfört, at det
bifall, med hwilket Post-Betjeningen til Allmänhetens
nytta i mänga är emot en högst riiwa Lön
stall förrättar sina trägna göromäl, torde wara en
bewekande orsak för Riksens Högloft. Ständer,
at för dem utwerka en Löne-tilökning, som kunde
bestridas med högst 1000 R:d.; och tror han, ar
denna Betjening, som handhafwer en nu mera Riksens
Ständers egen orclwLii-s Bewillning, borde
upmumras, at med trohet och nit fortfara uri en
sä högst wigtig tjenstgöring: at dä deras inkomster
i wista fall stola wara minffade genom den nya
Post-Förordningen, wore det deremot en rätlwisa,
at pä annat satt ersätta dem denna förlust, dä de
i och för tjensrgöringen aro belägne alla andra utwägar
til bergning. «
Med hwad Herr 2en§erlem sälunda hemställt,
har Herr Grefwe Hcob pontuson ' la
Uti särskildt demona! sig til alla delar förenat, med
tillagg, at han, uppä flere anförde stal, tror en
Löne-förbattring wara lika nödwandig som rättwis
för Stockholms Post-Lontoirs Betjening, och i synnerhet
Post-DireÄeuren I^iäim, som i NM an 50
är med utmärkt nit och redlighet bestridt dest innehafwande
systia, utan at derwid ä Stat nium
större
Zzo Den 8 Mars.
större Lön för närwarande än blott 266 ;
R:d.
Som Stats-tttffottet uti dest Förslag och Betänkande
af den 19 sistl. Februarii, angäende Löneförbättring
för ätffillige fa milimitL som civile
Werk, Sracer och Embetsman, äfwen uptagit
Post-Staten i Stockholm til enahanda förmåns
åtnjutande: sa anser Stats-Utskottet den af säwäl
Herr Grefwe Oe 63räie som Herr 2snZei-leili
gjorde hemställan om Löne-förbattring för PostBetjeningen
har i Staden wara genom Stats-Utffottets
vfwanberörde Betänkande beswarao, och derivid
Stats-Utffottet nu icke har något ytterligare
at tillägga.
Hwad ater angar Post-Betjeningen i Otterne,
sa anser Srats-Urffottet dem wara innebegripne uti
det allmänna hemställande Utffottet i förenämnde
Betänkande gjort, nemligen, ac, om i öfrigt nä tre
Penninge-Lömagande Embets- och Tjenstemän skulle
finnas, antingen wid Kronans härwarande kadlicius
Werk eiler ock wid Staterne i Otterne,
hwilka, i anseende til deras ringa Penninge Löner,
kunna anses karfwa Löne-förbättring, til Kongl.
Maj:t mätte i underdänighet öfwerlemnas, at efter
behofwet och i den man Statens rilgängar medgifwa,
dem en sädan förmän tildela; och naaon widare
ätgärd i detta afseende finner Stars-Utffotcet
sig icke eiler nu kunna förestå. Stockholm den;:te
Mars igro.
Pä Högloft. Nidderffa- Pä Högwördige Prestepers
och Adelns Ledamö- Ståndets Ledamöters.
ters wägnar wägnar
LIssL kleminZ. /l. 'Lindsta6ius.^
PS
Den 8 Macs. zzr
Pä Walloch Borgare- Pä Hederwärda Bon»
Ständcts LedamörerS de-Scandets Ledamö»
wägnar ters wägnar
Lall 1?r. lkauäksrg. ^näers ch!.a!i8son.
dl. drväelius
Ladeö
pa bordet.
Uplästes et af Stats-Urff.ottet ingifwit sä lydande:
Wördfamt
Memorial.
Uti Bilagan ikit. (>. til Stats-tttffottets Betänkande,
angående Stat-l-eZlelwgen, har Utjkottet
hemställt, uppå de derutinnan anförde skäl, at de
Löne-förmäner, som, utöfwer Hennes Majit Enke»
Drottningens Stats-8umma, warit pä ext, a Stat
anflagne Hennes Majus Ofwerstc-Marssalk och Of»
wer-Kammarherre, matte ifrän och med innewarande
är frän Srars-Werkets Stat förfwinna,och i
dest ställe af Hennes Majus Underhälls-Lmnmautgä.
Men wid granffningen af den piojeLierste
Stats»liegleriligcn har hos sä wäl Höglofi. Nid»
derffapet och Adeln, som uti Högwördige Preste»
Ståndet och Walloch Borgare-Ständer blifwit an»
märkdt, at Ofwerste-Marssalks-.Embetet hos Hennes
Maju Enre-Drottningen med atföljande Lön
och förmaner, i stället för at fran Staten genast
ureflutas, borde fattas pä Indragnings-Scate.n,
för at icke förr än efter Hans Lxcellence Herr Of»
werste-Marffalken Grefwe Wacktmeister frånfälle
til Stals-Werkets förmon indragas.
3Z2 Den 8 Mars.
Uti det öfwer Veste anmärkningar, under
Den 8 siftledne Februarii afgifne utlåtande, har
Stats - Utskottet, uppå der anförde grunder hemställt,
det matte Hennes Maj:c Enke-Drottningens
bade Ofwerste-Marskalk och j^fwer-Kammarherre
til ec lika belopp med deras nu innehafwande
Lönings-förmaner, pä Allmänna Zndragnings-Sraten
upföras, derest Riksens Högloft.
Ständer, med fullkomligt ogillande af Srats-Utffottets
mennig, ffuile anse, at Hennes Maju Enke-Drottningens
Underhalls-Summa warit Hennes
Mas:t tildelad i annan afsigt an den, at dermed
underhalla sitt Hof och sin upwaktning i fullkomlig
öfwerensstammelse med sin höga och wardigc
den Thron Hennes Maj:c med sina personliga dygder
sirat.
Sä wäl Högloft. Ridderskapet och Adeln, som
Det Högwördiga Preste-Ständer hafwa uti ?rotocolls-Utdrag
af den 21 och 22 sistl. Febrriarii förklarat,
at. Lönerne för Hennes Majus Enke-Drvcrningens
Ofwerste-Marskalk och Öfwer - Kammarherre
, jemte deras innehafwande Oepu^t-Wed, icke
böra utgä af Hennes Majus Underhälls-Summa,
förr an wid nuwarande Jnnehafwares bortgång,
och at Veste utgifter således för det narwarande böra
blott pä Jndragnings-Staten upföras; däremot
Walloch Borgare-Ständer och Hedcrwarva Bonde-Ständet
uti kroiocoilL Utdrag af den 2 g och 24
sistledne Februarii ansett i fragawarande Löningsförmäner
böra af Hennes Maju Enke-Drotrningens
Underhälls-LummL afdragas och särskilt anordnas,
pa sätt Scats-Utskoner i dest förra Be
-
tänkande afven 17 November förledit ar föreflagir.
Da
Den 8 Mars. zzz
Da nu således Twä af de kesyeckive RiksStanden
stadnat emot Twä; sa har til efterrättelse
huru förhallas ^ua wid Statens upgörande
för Hennes Maj:t tLnke»Drottningen, Stats-Utffotter
funnit sig föranlatet, ar härom utbedja sig
Riksens Högloft. Ständers egir yttrande och förordnande.
Stockholm den 5 Mars iZio.
Pä Högloft. Ridderffa- Pa Högwördige Prestepets
och Adelns Ledamö- Slandets Ledamöters
ters wägnar wägnar
0Iae8 I^leminA. /l. linAstLäius.
Pä Wällofl. Borgare- Pä HederwardaBondeStandets
Ledamöters Ständers Ledamöters
wägnar wägnar
I'r. I.lm6berA. ^vliansson.
^1. kröäelius.
Lades pä bordet.
Under Upläsningen af sistnämnde ivlemmml
ankom Grefwe Oe la Lgräis, och emottog
Klubban.
Uplästes et sä lydande frän Stats-Utffotttt
ingifwit:
Wördsamk ^lemoin.
Wid granffningen af Bilagan IK. e. til
Stats-Utffottets Betänkande, angäende Stats-lreZlerinZen
och den delen af samma Bilaga, som rörer
-
ZZ4 Den 8 Mars.
rer Hennes Kongs. Högbets Prinsetzan §0?»!/;
Srar, har af Wällofi. BorgareStander
allmänt samt af någre Ledamöter hos
Högloft. Ridderffapet' och Adeln och riri det Hederwärda
Bonde-Ständet blifwit yrkadt, at be 8,062
R:d. 4 H., hwilka blifwit Hennes Kongl. Höghet
genom Kongl. Brefwec af den 4 Februarii 1809
rillagde, såsom ersättning för förlorade inkomster
af Stiftet Quedlinburg, sa länge och imil betz
Hennes Kongl. Höghet älerbekommer betz af nämnde
Stift hafde inkomster, matte, i anseende til
Statens närwarande berryckta tilständ indragas.
Da Stats-Utffottet ffnlle haröfwer afgifwa
detz yttrande, stmnos meningarne ibland Utffotters
Ledamöter wara sa delade, at Votering derom mäste
anställas, huruwida Hennes Kongl. Höghet bor-
de blifwa i orubbadt åtnjutande af i fragawarande
8,062 R:d. 4 H., lil detz hon erhåller någon ersättning
för förlorade inkomster af Stifter Quedlinburg
, eller VM nämnde Summa borde genast
indragas, hwilken sä utföll, at Twä Ständ
stannade emot Twä.
Sedan Stats-Utffottet under den 8 ststledne
Februarii til Riksens Högloft. Ständer inberätta!
detta förhällande, sä hafwa uti krotooolls-Utdrag
af den 21, 22, 2z och 24 ststledne Februarii
Högloft. Ridderffapet och Adeln samt Högwördige
Preste-Ständer ansett Hennes Kongl. Höghet
böra af i frägawarande Summa än widare
wara i ätnjutande, intil detz Hennes Kongl- Höghet
^för förlorade inkomster af Stiftet Quedlinburg
erhäller någon annan ersättning, hwaremot Wäl
-
Dcn 8 Mars. zz;
lofl. Borgare-Standet och Hederwarda BondeStänder
förklarar sig wara af Ven ranka, at osi
wanberörde 8,062 N:d. 4 y. borde genast indragas.
Och som af ve KespcÄive Riks-Ständen Twä
Sränv uti Venne staga således stannat emotTwa;
sa har lil Riksens Högloft. Stanvers egel förordnande
Stars-Urstottet härmedelst stolar wördsammeligen
hemställa, huru, i afseende pa Srats-keZleiiuZen,
härmed kommer at förhallas. Stockholm
den ; Mars :8io.
Pa Högloft Ridderstapers PäHögwördige Prcsteoch
Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
wägnar wägnar
Llaes klsmiliA. f. linZstaZius.
Pa Wällofl Borgare- Pä Hederwärda Bon
Ständers
Ledamöters de-Ständets Ledamöters
wägnar wägnar
Läll kr. l-an6dei§. ^nclers ^sobanxson.
kl. kröäelius,
Lades pa bordet.
Uplästes och lades pa bordet följande handlingar:
Riksens Höglofi. Ständers Allmänna Beswärs-
och Oeconomie-Utstotls Betänkande
angående utwägar til förekommande af de
olägenheter, som i atikillige trakter af Skane
genom flygsand förorsakas.
Utstonet, som i anledning af Herr Prvfessoren
vokkor VL. Itgxes til Högwördige Preste-Ständet
ingifne och derifrån til Utstottet remittsracle Memorial
-
zz6 Den 8 Mars.
mona! tagit detta amne i behörigt öfwerwagande,
har fullkomligen insett de smara följder och betydliga
hinder för Jordbrukets trefnad och upkomst,
som säkert skulle förorsakas, om den pä åtskilliga
stallen i Skane öfwerhand tagande Flygsand, som
redan derstädes öfwer zo ar gjort mycken skada,
skulle ännu längre obehindrad fa kringspridas; och
Utskottet finner således nödwändigheten af de werksammaste
anstalter lil afhjelpande af detta onda.
De medel, som deremot kunna i allmänhet
med framgång anwändas, såsom Trädplanteringar,
Stängsels uprättande a tjenliga ställen, sä kallad
Sand-Hafras n:ed flere dylike wäxcers utsående
samt pafyllande af Dy-jord, hwarest tilaäng dera
finnes, äro wäl af Utskottet kända; men da alla
desja medel böra lämpas efter loLalen, der de stola
gagna, samt beskaffenheten af den Flygsand, hwars
widare utbredande de stola förekomma, anser Utskottet
sig ej kunna med önstad noggranhet i detta
ämne afgifwa någor Förslag, hwars ^verkställande
i alla särskilde omständigheter finnes lika tjenligr.
Enligt Utskottets tanka skulle deremot ändamålet
bäst och säkrast winnås, om i de Lands-orter,
som genom Flygsand lida stada, uti hwarje Fögderi
bleswe tilförordnad en . bestämde af
någre derstädes boende kunnige Män, hwilka under
Landshöfdingens i Länet p-Miclio och uppå
hans kallelse borde sammanträda för at utse och
widtaga de medel, som til Flygsandens hämmande
kunna finnas mäst lämpelige. Och borde detza
commilteer i underdånighet ingifwa deras Berättelser
och Förflager ästette til Kongl. Maj:t, som
der
-
Den 8 Mars.
997
derefter i Räder lärer täckas sit höga förordnande
derom utfärda.
Dä Ortens Jnwanare troligen icke ffulle
ensamme forma bestrida de kostnader/ som til det
ondas förekommande finnas nödwändige; sa torde
ej eller detta Riksgagneliga företag utan annat
understöd kunna werkställaS; men ehuruwäl Riksens
Högloft. Ständer ofelbart likasom Utskottet
aga den öfwerrygelse, at allmänna medel knappast
kunna bättre anwändas/ än dä Rikets bördige k>oviucer
derigenom skulle kunna räddas ifrän förödelse,
har likwäl Utskottet ansett betänkeligl at
tilstyrka, det nägot af Statens nog knappa tilgängar
härtil mätte anstäs, utan fär Utskottet L
stället wördsammast förestä, ar en witz afgift, til
exempel I h., mätte erläggas för hwarje Tunna
Spannemal, som ifrän Skane sjöledes utföres,
hwilka medel ffulle öfwerlemnas til de blifwande
Lommitteerne, som ägde, at dem efter behof
anmanda, och derföre wiv nästkommande Riksdag
redvwisa.
Dock warder detta allt til Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning wördsammeligen öfwerlemnadt.
Stockholm den azne Februarii l8io.
Pa Högl. Ridderffapers Pä Högwördige Preoch
Adelns Wägnar steständers wägnar
lob. 6. Oxeu5t^erna. Lrie borssön.
Pä Walloft. Borgare- r
-
Standets wägnar
L. O. LLbonberr.
L. Lriclisson.
k. ä
-
Sjette Bandet. N:o ss.
ZZ8 Den 8 Mars»
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Beswarsoch
Oeconomis-Utstötts Betänkande, angående
Sillfisket i Bohus Läns Skärgård.
Uti lVlemorml, som ifrän Hederwärda BondeStander
til Utstottek den 20 September sistlidet
Ar blifwir i-emmerack, hafwa Riksdagsmännen
fran Bohus Län äskat widragande af nya Författningar
til förekommande af Sillfiskets arliga minskning,
hwilket de anse förnämligast härröra derifrån,
ar Sillgrumset, hwarföre Sillen stal sky,
i hafwet ritstappes. I detta afseende hafwa ve
föreslagit, ar inga Trankok ma anläggas i yttre
Skaren, at Grumsdammar ej mä byggas i sjelfwa
wattnet, der de omöjligen kunna göras sa täta,
at ej grumset utspolas, och at der sävane äro byggde,
de böra flyttas pä torra landet, eller om vet
ej kan ske, grumset inom en manad efter kokningen
uphämkas ur dammen och afsides föras: ar
Skärgards-InteiMcins-Embete!, säsom onyttigt,
bör indragas, och at allt onödigt skjutande under sistliden
förbjudes, såsom bidragande at. skrämma Sillen
ifrån stränverne.
Da SMstct de sista Nren warit nog ojämnt,
sistförfiutne Ar, pä en ^obetydlig fängst när, nästan
uteblef, och för detta Nr ingen förhoppning til fiske
sig wisar, uran snarare anledning är at tro, der
Sillen flyttat frän wära strander, wagar Utskottet
ej förestå tillökade inskränkningar och förbud
i cu handtering, som i et halft Århundrade warit
et mäl för de mäst stridige ofta minst gagnelige
Författningar och de mäst stiljagtige omdömen.
Sä
-
Den 8 Mars. gzs
SäsoM grund til de Förslag Utskotten här nedanföre,
i anledning af det remitter-aUe iVlemonLlet
får afgifwa, anser Utstdttet sig skyldigt, at framställa
den öfwertygelse i delta amne Utskottet af
hvarjehanda tryckta Afhandlingar, samt lemnade
llocala underrättelser hämtat, nemligen:
At Sillen, som troligenej äger någon Lukt-organ
, icke styr för grumfer, hvilket synes wara bewist
af den erfarenhet man har, ac rika Notwarp blifwit
dragne just der och straxt efter en Grumsdam
brustit, afwensom at Sillgrumset färstt Utsläppt i
hafwet säkerligen icke gör mera stada pa fisket an annat
warmt watten som stas i sjön. Men dä Vere»
mot det blir länge liggande i grumsdammen, antager
det en skarp och frätande natur, och angriper
hvad der räkar. I sjön utspoladc, förstör det
bottengräset/ hvari Watten-lnseÄör och mindre
Sjödjur crifwas, som annars utgöra föda för Sillen,
och pa detta sätt stadar Sillfisket. At grum»
set utspädr med watten är et förträffeligt gödningsämne
pa Nyjorv och i jordblandning och ej bör
förspillas, Men at manga Författningar i detta
åninge ej behöfwas, dä med denna wara de sednare
Atén en lönande handel drifwits^
At Skärgårds-IMenäsMc-n wisserligen ar öfwerfiödig,
om Vest befattning instrankes wid et par
resor om äret i S"ärgärden, för at märka bärsegel
och utdela frisedlar ät Aill-.upköpare eller Sill-förare/,
men om de i 1799 Ars Inscmckion alagde stylvigheter
iagttagas, hwariblanv äfwen är, at flere gänger
om Arec genomresa Skärgården och göra sig
underrättad om fistel, fiskelägen, m. m., blifwer
dea
Z4V Den 8 Mars.
den bade nödig och nyttig; börandes likwäl Inten6enten
hafwa sin bostad midt i Bohuslänska Skargarden,
icke i Götheborg, som ar yttersta ändan
deraf.
At alla de inskränkningar och hinder, som fördomar
och okunnighet lågt i wägen för denna handtering
böra undanrödjas och all frihet tilläcas, i
denna sä osäkra, til och med äfwentyrliga och kostsamma
Näring, såsom en nödig upmuntran för
dem som sig dermed befatta och de sista Aren blifwit
betydligen lidande.
I anledning af desse grunder sär Utffotm härigenom
til Riksens Ständers pröfning hemställa,
at hos Kongs. Maj:t mä anhällas, det en författning
i detta Amne blefwe utfärdad, som stadgar
och föreskrifwer:
i:o. At Arbetsmanskap, utan annat past än
af deras Kyrkoherde, ma ifrån andra Rikets Orter
fa wandra obehindradt kil Skärgarden, för at
der ataga sig arbete och handtlangning.
2:0. At sa wäl Jordbrukare, som hwarje annan
Swensk Man, ma utan undantag fa deltaga
i Sillfiske, upköp och förning, da han det mägtar
och til det sednare frisedel inlöst, och ar handel med
färsk Sill ma blifwa aldeles fri.
z:o. At Ägare af Trankok och Sillsalterier ej
mage i sin handtering lida annan inskränkning,
än wara förbundne at i krönta karl lemna god
wara
4:0.
Den 8 Mars. Z41.
4:0. At wid Trankoken, Grumsets utspolning
i wattnet förhindras genom i möjligaste matto
täta dammar; börandes inga nya Trankok anläggas/
der ej säkra dammar kunna upföras.
5:0. At all utfläppning af Grumset i Sjön
förbjudes/ samt ar om Grumset utur Grumsdammarne
wid de Trankok/ som äro anlagde i hafsbandet/
der Sillen har sit strak förbi/ ej inom den
i:sta Junii af Ägaren är bortförda hwar och en
som sig bertil infinner ma wara tillåtit, at utan
minsta betalning detsamma uphämta, wid Hundrade
N:ds böter för den det hindra söker.
6:o- At Fiskeri - intendenten ma blifwa alagd
hafwa sin bostad ungefärligen midt i Bohuslänske
Skärgarden, hwarigenom Sillförare undgå betala
den dem til honom annars alagde afgift, da de
ej i Götheborg afhämta frisedelen, samt at det
ma blifwa hans egen förlust, om han, tils denna
afflyttning skett, ej i rättan tid före Sillfisket infinner
sig i Skärgarden, för at märka Batfegel, da
den Bätförare, som i denna händelse har omärkta
segel, men gultto för Ventil Kongl. Maj:t och Kronan
erlagde afgift, är utan answar och aral
derföre.
7:0. At den sig til Sillförning anmäler, mä
göra det wid Allmänna Taxeringen, eller sedermera
hos Kronofogden i Orten, wid strängt answar för
denne eller annan Kronobetjent, som derföre mera
upbär, är den wanliga afgisten til Kongl. Maj:t
och Kronan; och
8:0-
Z42 Den 8 Mars,
8:0. At Kongl- Förordningen af den 22 Febrm
arn l?;6, som innefattar förbud emot allt onödigt
skjutande ma förnyas; fluteligen och da Utskottet
icke kan dölja sin farhäga, at Sillfisket ar
j beständigt aftagande, anser Utskottet sig lil Riksens
Stander böra hemställa, om icke Fiskare i Bohusläns
Skärgård borde muntras til idkande med
ifwer af annat Hafsfiske, hwartil i synnerhet torde
bidraga, om de bibehallas tvid allane fri och
rättigheter f hela sin widd, som 1774 Ars Kongl.
Reglemente för Nordsjöfilket i lista ^rtiLeln vem
rillagt, samt at således den genom Kongl. Lomrnerce-Lollegii
Kungörelse af ven i6:deJttiii 1798,
i deras fria nyttjande af öppna batar gjorda inskränkning
matte för altid uphäfwas, Och warder detta
Riksens Högloft. Ständers egen pröfning wördsammeligen
underställt. Stockholm den zo Januarii iZro,
Pä Högloft, Ridderffa- Pä Högwörd. Prestexets
och Adelns wägnap Ståndets magnar
6. Oxenstjerna. bäagn. Stagnelius.
Pä Wällofl. Borgare- Pä Hederwärda BondeStänders
magnar Ständets wägnar
0- s- Lchänherr. L. Lricbsson.
k. 3. blegel.
Riksens Högs. Ständers Allmänna Beswarsoch
Oeconomis - Utffotts Betänkande, i anledning
af Herr Prosten Dockor bälirej ifrän
Högwördige Preste-Ständer den io:de sistlidne
Occober remltter-rcls lvlemorial, iunehällande
ätskillige oeconowiske Förftag, ar
updrifwa Jordbruket, Boskapsskötseln, Handeln
och Fiskerierne pä Gottland.
Wid öfwerlaggning härom har Utskottet funr
Den 8 Mars. Z4Z
nit lämpeligt, at til särskild granssning företaga
hwarje af de i ^lemorislet besintelige fem puucker
och sitt yttrande derom pä samma sätt afgifva.
Hwad således beträffar i:sta ?uncken, hwar»
uti yrkas: ' der Allmogen och hwarje Innebyggare
"pä Gottland mätte aga rättighet, at för sina til»
"lateliga Landtmannawarvr, med däckad Bär eller
"Jackt, til hwilken Hamn inom Landet som hälst,
"afweysom til fasta Landet, i likhet med den fri»
"het Olands och Rikets öfrige Amnoge åtnjuter,
"samt ar, wid TullförfattningarneS öfwerfeende,
"den pähittade termin, passera främmailde krist,
"rnatte ucesiutas"; sä har Utssotter ansett det icke
kunna förenas med rärtwisa och billighet, at Gott»
lands innebyggare genom den larsla tilfalligheten,
at de sjöleden mäste föra sina waror til fasta län»
det, och aenom den föressnft, at detta mäste sse
med oppen bat, hwilket under en stormig ärstid
icke kan werkställas, äro betagne en förmon, som
Sweriges öfrige innebyggare aga, hwilka land»
wägen kunna sa widt omkring de behaga föra sina
x>roäucksr.
Pä denna grund får Utssottet tilstyrka, der
Gottlands innebyggare hädanefter matte aga frihet,
at med däckade Fartyg til 20 si 25 Lästers
drägt utföra och försälja egen afwel och egna p-ociuck-r
lil hwilken Swenss Stad eller Köping som
hälst, i likhet med den rättighet Sweriges öfrige
Allmoge äger; men at likwal större fartyg än som
ofwan aro upnamnde, icke mätte tillätas för andre
an Handlanderne i Staden Wisby/och at föp
vfwans
Z44 Den 8 Mars.
ofwannämnde fartyg ma komma at galla, alt hwad
genom Handels-memen och Seglations-Ord»
ningen med flere Författningar i vetta ämne förut
ar stadgadt.
Widkommande äter 2-.dra och z:dje punökerns,
af hwilka den förre asyftar uphäfwande af LandtTullarne
i Wisby, och den sednare innefattar klagomäl
emot Dykeri-betjeningen pa Gottland, anser
Utskottet desamma wara beswarade sä wäl genom
det Betänkande angående Landt-Tullarne i Riket,
hwilket Utskottet gemensamt med Högloft. B willnings-Ucffottet
til Riksens Högloft. Stan' er afgstwit,
som ock genom dest särkildt aflemnade utlätande,
angående Dykeri-inrättningen.
Deremot har Utskottet fnnnit 4:de ?unKen,
som rilstyrker Fär-afwelns befrämjande och Räfwarnes
utrotande pa Gottland, samt innefattar klagan
öfwer bristande w^erkställighet af Kongl. Majus i
sistnämnde ämne Ar i8o; utfärdade Nådiga Befallning,
wara et enffildt Befwärsmäl, hwartil
Utskottets åtgärd icke kunnat sträckas.
Hwad fluteligen angär 5:te?uEen, innehallande
begäran at Gottlands Allmoge kunde fa med
däckade Fiskare - bakar besöka de til 8 2 IO mil
ifrån On uti Oster och Wäster belägne siffegrund,
hwarest en ymnig strömmings-fängst kan wara at
påräkna, men hwilka grund, i anseende til förbudet
emot däckade fartyg, icke hittils kunnat utan
yttersta afwentyr af lifsfara wid upkommande storm,
besökas; sa och da detta strömmingsfiffe, om det
ril någon höjd kunde updrifwas, ffulle förffaffq
Ri
-
Den 8 Mars. Z45
Rikets innewanare ett wäsendteligt och nu sa mycker
mera nödwändigt födo-ämne, som Siilfäirgsten
synes wara i ett beständigt aftagande, har Urstottet
funnit sig böra tilstyrka, det Gottlands Innewänare
mätte lemnäs fullkomlig frihet, almed däckade
fartyg och bätar af ofwan utsatte lästetal ä nämnde
grund idka strömmingsfiske; hwarwid likwäl bör
iagttagas hwad de här förut i första?unäen äbe«
ropade Författningar derom stadga.
Och warder detta alt til Riksens Högloft.
Ständers uplysta pröfning wördsammeligen öfwer»
lemnadt. Stockholm den 16 Februarii iZio.
Pä Högloft. Ridderstapets Pä Högwördige Prestrock)
Adelns wägnar Ståndets wägnar
^sob 6 Oxen8isern-l. . vlt
Pa Wallofl. Borgare- Pa Hederwärda BonStåndets
wägnar de-Ståndets wägnar
L. Lcköukerr. L. Lricb88vn.
L. dletrel.
Riksens Högloft. Ständers Almänna Beswärsoch
Oeconolnie Utskotts Betänkande, i anledning
af ett ifrån Wallofl. BorgareSrandet
ankommet protocoNs-Utdrag af den
5:te September sistlidet Ar, angående de
olrgenheter, som af utslitne och obrukbare
kanco sedlars circulkltiou, äfwensom af bri»
stande tilgang pa nödigt koppar-stiljemynt,
Allmänheten i Landsomrne mäste widkannas.
Af detta krotocolls. Utdrag har Utskottet in
häm
-
546 Den 8 Mars.
hämtat, at, sevan en af Herrar Riksdags-Fullmagtige
för Städerne i Götheborgs och Bohus
Län til Högloft. Banco-Utftottet i-em>tte,3<l ansökning,
at BaucjUi-n kunve äläggas förse Räncerierne
i Landsorterne med nya sedlar af färffildta sorrer,
samt deste at halla dem Allmänheten tilhanda
emot utbyte af gamla och förftime, blifwit af BancoUtffottet
pä det sätt beswarad, at det hwarken med
Lanciucns nödige säkerhet, eller med deh werkningskrets
förenas kunde, at genom Bimgren,', omedelbara
anstalt, eller för deh räkning Penningesummor
til Rämerierne öfwer hela Riket ffulie öfwersanöas,
samt derstädes oafbrutet wara at tilgä,
sa har Wällofl. Borgare-Srändet samma yttrande
godkant, och derefter lil detta Urstott öfwerlemnac,
at föreflä tjenliga utwägar til afhjelpande
af de i förr berörde matto öfwerklagade olägenheter,
j hwilket afseende äfwen det i detta ämne ingifne
leleniorial blifwit Utffottet tilställdt.
Utffottet, som lika med Wällofl. BoraareStandet
fullkomligt inser ofwannamnde olägenheter,
har äfwen såsom medel til deras förekommande
wördfammeligen welat föreflä:
1:0 I afseende pä utflitne sedlar, at wederbörande
Werk mätte äläggas wid ffeende Pennin§e-l>LmiL8cr
lil Kongl. Majus Befallningshafwande
eller särffildte för publicus räkning r behof deraf
warande Werk, sända hälften af den behöfliga 8nm,
nLn uti smärre nya sedlar, hwgrtil högst fär räknas
de pä 2 N:d.; afwensom til de utflitne sedlarnes
indragande ur allmänna rörelsen, wederbörande
Upbördsman mä wara ffyldige, at emottaga
alla
Den 8 Mars. 347
alla gamla och mflitne sedlar, hwilka til Upbördens
betalande erbjudas och icke mera kunna man och
man emellan oirculera; hwarefter de samma, enär
de ril Nanterierne inkommit, derifrån kunna i Rik«
sens Ständers Kalidus til ombyte insättas.
2:0 Hwad äter afhjelpande af brist pä Koppärr
Skiljemynt angar, anser Utffottet densamma
icke kunna i Lands-orterne pä lämpeligt sätt förekommas
annorlunda, an ar ärligen ifrän Kongl.
Stats-Lontoiret et deraf behöflig! amal bör sjöledes
afsändas til Ranterierne i de Län, som med
Hufwudstaden hasiva sjö-communicarion, samt at
detze dermed böra förse angränsande Län, som icke
pä samma sätt kunna dertil hafwa tilgang. Hwilket
dock alt til Riksens Högloft. Ständers egen
pröfning wördsammeligen öfwerlemnas. Stockholm
den iz Februarii 1810.
Pä Högloft. Ridderstapeks Pä Högwördige Preoch
Adelns wägnar ste-Ständets »vägnar
^ob. 6. OxenstM-riÄ. ^ok. L. blult.
Pä Wallofi. Borgare- Pä Hederwärda BonStändets
wägnar - de-Ständets wägnar
6. Scbönlierr. L. Lricbsson.
k. I. l^letLel.
Aiksens Högloft. Ständers Stats- samt Allmänna
Beswärs- och Oeconomie-Utstötts
Utlärande, i anledning af ätstillige anmärkningar
»vid sistnämnde Utstötts den 74 October
sistlidet är afgifne Betänkande, angående
Lors- och Bäk-inrattningen.
Sedan Allmänna Beswärs- och OeconomiiU
-
848 Den 8 Mars.
Utskottet, i grund af dit remitterLös ^semorigler
i detta amne, pä sätt desi förra Betänkande innehåller,
sig yttrat, har, enligt derom fran Högloft.
Ridderskaper och Adeln, Wällofl. Borgare-Ständer,
sanik Hederwärda Bonde-Stander ankomne
krolocolls-Utdrag, denna fraga jemte anmärkningar
blifwit äter-remittsrLcl, med förklarande tillika stätt
dehe kespeÄive Ständ, at densamma borde af
Stats- och Oeconomis-Utffotten gemensamt behandlas.
De anmärkningar emot Allmänna Beswärsoch
Oeconomis-Utffottets förra Betänkande, som
antingen föranledt lil nägon olikhet emellan detta
och bägge Utffotcens nu afgifwande yttrande, eller
dem detta Utskott för sin enssildta del anser sig pligtig!,
ac i allmänhet beswara, äro följande:
1:0 Af Herr Lapitains dkorclsnstolps.
2:0 Af Herr Oftverste-HutsnLlttsn och Riddaren
Lcbutrercrrmts, och
z:o Af Herrar Brukö-Patronerne Ljubr och
NalmkerZ.
Allmänna Beftvärs- och Osconomie-Utskottet
har i afseende pä detze Anmärkningar, säsöm er förswar
för de delar af detz Betänkande, dem Utskottet
icke kunnat frängä, för sin enskildte del welat
anföra följande: Utskottet, som ej twiflade pä upgisterne
af de besparingar Lots- och Bäk-afgifterne
lemnat, men wäl pä sin rättighet at deröfwer dömma,
kunde derföre ej föreflä ändringar i en sak,
som icke tilhörde Utskottets omfattning. Den hänvisning
Utskottet i sitt Betänkande gjorde ril Hög
-
Den 8 Mars. 349
löst. Srats-Utskottet af alt sädant som nu til Utskottens
gemensamma öftverläggning kommit, har
afwen blifwit rättwisad genom de z.ne liesxeälivs
Ståndens eget Beslut, hwarigenom detta ansetts
wara et amne, som fordrat bada Utskottens handläggning.
At afgifterne wore ojämnt och illa fördelade,
trodde Utffottet, da det utgick fran den grundsats ,
at Taxan är billig, sig afwen böra underlägga.
I den anstalt at en del Bakar och Fyrar aro
uplatne at enffilte Personer pä Lntrexren36e,
wille Utffottet icke rilstyrka ändring, afven grund,
at Utffottet ansag Veste LntrepiLnaösr grundade pä
lagliga 6l)mr3cksr, och ar det således wore ec ingrepp
i ägande rätten och stridande emot allman
säkerhet, at rubba dem förr, än de utsatte arén til
anda lupit, wid hwilken tid man efter Utskottets
kanka billigt kunde wänta, al aclmmi8trationer af
Vesta inrättningar ffulle widtaga de til andamalets
befrämjande och allman nytta mäst tjenliga utwagar.
At Lotsarnes wilkvr i allmänhet äro för knappa,
och ar de derföre böra förbättras, samt ar alt
Hwad som i allmänhet kan befrämja Sjöfartens
säkerhet bör af de dertil utgående medel bestridas,
insag Utffottet, och tilstyrkte derföre^ sitt Betänkande
alla de förbättringar som tilgangarne kunde
medgifwa; men Utffottet, vfwerhopadt af mangfaldiga
göromål, trodde sig icke kunna bestämma
til hwad grad eller efter hwad grunder detta borde
ske, eller upgifwa proM ril författning i ec amne
af en sa widsträckt omfattning, utan ansag Utskottet
-
Den 8 Mars.
ttt detta ändamål genom en dertil inrättad Lom°
mittöe lämpeligast kunna winnås.
Efter det Allmänna Beswärs- och OeconomieUtffottet
salunda uptagit de anmärkningar, som
emot dest Betänkande blifwit gjorde, anse bagge
Utffotten sig böra til Riksens Högloft. Ständers
granskning och bedömande framställa resultatsrno
af den gemensamma öfwerläggning, hwartil mälets
nu mera erhällne större widd gistvik anledning.
Af de flere til Högloft. Utffotten inkomne handlingar,
jämte de uplysningar Utffotten i detta ämne
sökr förskaffa sig, synes det wara fullkomligen styrkt,
ar de medel, hwilka under HM af Lors- och Båkafgift
til Staren influtit, til et icke obetydligt belopp
blifwit dragne fran deras primitiva bestämmelse,
oaktadt samma afgift tid efter annan för
Sjöfarande blifwit ökad, under den förewändning,
ar sadant för Lots- och Bäk-inrärrningarnes underhall
och urwidgande wore oumgängeligt. När
härril kommer, at, enligt opartiske och uplyste Sjöfarandes
enhälliga påstående, Lots-inrättningarne
pä de fleste Rikets Kuster, men i synnerhet pä den
Bohuslänska, äro wida under hwad de för ändamaler
borde wara, och hwad i andra Länder derwid
längesedan blifwit tilgjordt, lärer alt detta
sammanlagdt, efter Utskottens kanka, böra föranleda
ril nya stadgande» i ämnet, dem Utffotten pä följande
sätt wördsammeligen fa föreflä; nemligen:
1:0 At Lots- och Bäk-inrättningens bonc! bör
oafkortad ril sitt ändamäl anwändas och i Riks
Staren
fä sin särskildta Hl. Medlen, som i
Stats
-
Den 8 Mars- Z5i
Stats-LontoirLt inflyta, kunna äfwen til andra allmänna
behof anwändas; men detta endast med
wilkor, ar hwad LotsttoiM«n j sadan händelse förffjuter,
bör wid annat kilfälle dit ersättas och emedlertid
beräknas såsom Lots-koiMen8 fordran hoS
Stats-Werket. De kostnader, hwilka denna konä
egentligen kommer ar bestrida, äro Bakars och öfrige
Märkens underhallande och förbättring samt
nyas nybyggande, Krono-Lotfarnes aflöning, flere
sadane Lotsars antagande, nya Lots-farwarrens och
Locs-leders inrättning m. m.
2:0 At til Sjö-LbÄtt-x-werkets förbättring och
pejlingars anställande af Lots-korMeu ärligen bör
anstäs 2600 R:d. L»nco.
z:o At styrelsen öfwer hela Lots- och Bak-inrättningen
bör anförtros at sädaneMan, hwilka
Kongl. Maj:t, med kännedom af deras bepröfwade
kunskaper och erfarenhet nn ^^viZsnon, Handeln
och flere dir hörande ämnen, finnér i Näder för
godt, at derril utse och förordna. Dock fa Utskott
ten derwid framställa den önskan, ac ONeKn för
Sjömälnings-Lorpsen tillika altid matte blifwa Ordförande
nti denna föreflagne Lots-vlrcckion, j hwiiket
fall ät honom skulle i ärlig Lön af Lots-^on6en
anstas I20O R:d. Lar-co Nti et för alt;at leedamörerne
kunde bestå af twänne Sjö-Otlicer-ns
och 2:ne Handlande eller andre Skepps-Redare,
för hwilka sistnämnde likwäl någon Lön icke bör
bestäs, i hwilker afseende Utskotten tilstyrka, at Aflönings-Staren
för Ledamöterne, jemte vlreLlonens
Betjening aldrig mätte öfwerstiga 1200 N.d.
Banco VM äret.
4:0 Ar
Z52 Den 8 Mars.
^ 4:0. At vi>E!oneii bör wara sörpligtad hwarje
Ar fran trycket utgifwa en fu il stand i g berärrelft
om hwad som det föregående Ar.t blifwit urräträdt
ril Lots- och Bak-inrättningens förkofran, såsom
Lotsarnes och Fyrwacktarnes Löners tilökning,
ekartornLZ och Sjökortens förbättrande, nya för
NaviZLtion wigtiga uptäckrer, förbättrade inrättningar
lil de Sjöfarandes säkerhet, med mera
dylikt.
5:0. At alla för detta Werks Räkning inflytande
mede! böra behörigen redowisas, och wid kevi8ionerne
af Stats-werket en noga granssning
af medlens förwalming anställas.
6:0. At alla Sjö - och Stapel-Stader i Westerbotten
ochWester-Norrland, hwilka hittils warit nödsakade
bade at besörja all Lotsning för Kronans fartyg
uti Norrbotten, och at ensamme aflöna de för deras
egen räkning der behöfliga Lotsar, mätte ifrån sädane
skyldigheter frikännas, samt Lots-inrättningen
uti Bottniska wiken ställas pa samma fot, som Uti
den öfriga delen af Riket.
7:0. At renlighet med Allmänna Befwars-och
Osconomie-Utffottets förra Betänkande och uppä
deruti uptagne jkäl, den gamla Bak algifcen för
Orffärs eller Gräsö Bak hädanefter marie förswinna.
8:0. At alla 8peciella vigilier rörande Lotsoch
Bak-styrelsen marte öfwerlemnas til den blifwande
I)i^ectlon6n8 befarriting, efter den lnsc-uLtion
som Kongl. Majit för densamma i Nader täcktes
Ut
-
Den 8 Mars. Z5Z
Utfärda; och Utstotten fa derwid exempel-wis nant»
na förestående af förändrin 'ar uti Lotö»Tapan samt
Lots» och Bäk^aigifterne, deras tillämpning til större
eller mindre'Fartyg och Bäiar; Bätarnes utru-renlleranäe,
äfwensom at Skepparne böra fa behålla
^uittc>ncc>rno a umgälderne, hwilka omständigheter
äro ibland anmärkningarne inom lierpective
Standen upräknade: samt
9:0 Ar, enligt hwad förut ar sagdt, alla de penningar
hwilka för Lors-Werkets räkning komma Srats(.
'L88 M ril godo, matte hädanefter orubbadtblifwa en
tilgang för Lors» och Bak»inrättningen, utom de
Z,;oo R:d. t !ln o. fom Dansta Regeringen ärligen
aflemnar til Swensta Kronan, för Fyrarnes
underhallande wid Öresund, hwilka medel Utstokten
anse böra tilkomma Stars»Werket; äfwenfoin
Kongl. Maj:ts och Kronans Fartyg böra ifrån
Lors» och Bak-afgist wara befriade. Och förmoda
Ulstotren, ar nyhnamnde bägge förmaner kunna för
Staten wara t >rä>elige, och at densamma således
aldrig bör af Lots» och Bäk»inrättningen destulvM
njura någon inkomst.
Dock warder detta alt til Riksens Högloft.
Sränders egen pröfning ^vördsammeligen öfwerlemNadt.
Stockholm den iz Februarii cZio.
Pä Högloft. Ridderstapets och Adelns magnar
^job. O OxenstjeinL.
Pä Högwördige Preste»Ständets magnar
^l?b. VVeiäma». Lric korLLen
Sjette
Bandet. N:o 2z. Pä
Z54 Den 8 Mars.
Pä Wallofl. Borgare-Ständets wagnar
^brakl. Lngel. L. Lcbönborr.
Pä Hederwärda Bonde-Ständets wagnar
vilsson. L. Lricbsson.
I>l. kröäelius. k. s. dletrel.
Utdrag af krotocvllet, hållet wid Riksens
Högloft. Ständers Stats- samt Allmänna
Beswärs- och Oeconomis-Utskotts
Sammanträde in blsno den iz Februari
i i8io.
- - - - - - » - - » -
S. D. Herr Ofwerste O^llensicölcl yttrade:
Lotswerkets styrelsesätt beror af Kongl. Maj:ts höga
godtfinnande; detta ämne är således utom kretsen
af det Högloft. Utskottets åtgärder, men viik
det föresiagna och nu uplästa Betänkande af Utskottet
i alla delar gillas, och i underdånighet Kongs
Mast hemstalles, anser jag mig af pligt och öst
wertygelse stylvig förklara, ar Lotswerket, enligt
Författningar star under öfwerinseende af Förwaltningen
af Sjö-Arenderne, der Lots-LKslen är Ledamot,
och har således dagligt tilfälle, ar dagligen
Werkets angelägenheter föredraga; at en särskild
vireÄion, han ffulle wara Ordförande
och hafwa upsigren öfwer fullgörandet af sine egne
åliggande Emberspligter wore en lika sä oegentlig,
som ny Styrelse-^letlio-le, och at i ställer at
belasta Lorswerket med hela den föreflagne dummsn
af
Den 8 Mars. z;z
af i,2oo R:d. til den föreflagne virc6ionen8 aff
lönande, rättwisa och billighet fordra, at en del
deraf anwändes til löneförbättring för elvil - Betjeningen
wid Lvts-Lbett-Lontoiiet, hwilka för sina
trägna göromål njuta en ringa inkomst pä Stat,
utan möjlighet, ar den genom någre siags sport- c
ler föröka.
Pä begäran skulle detta särskildta anförande
åtfölja Högloft. Utskottets Betänkande til de Ke8pLLlivL
Riks-Ständen. suxiL.
Lx krotocollo
k. /
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och ekonomie. Utskotts Betänkande,
i anledning af Herr Borgmästaren
e ^ ril Wällofi. Bor
gare
Ständer ingifne och derifrån den
27 ststlidne Julii til Utskottet remitter.
lcle hwaruki föresiäs, ar den
under Krigs-rider pä Regeringens befallning
8-xiue8tre,-3ci.- Fienden tilhörige
egendom af hwad beskaffenhet som hälst,
äfwensom nägon wis; andel af Skepp
och Gods, /om af Kongl. Majus och
Kronans Orlogs - Flottor upbringas,
mätte efter försäljningen och beloppers
nedsättande i Riksens Ständers Länoförryckt
til handa hallas de Swenffe
undersåtare, hwilka wid Krigets utbrott
-
z;6 Den 8 Mars
brott antingen i Fiendens Hamnar eller
genom upbringningar något förlora,
samt at Lonvo/-LomlM8La!utt6t kunde
updragas besättningen med sadane ärender.
Wid öfwerwägande af detta amne har Utskottet
nogsamt insett den stora stada och osäkerhet
Handeln och Sjöfarten i allmänhet tilstyndas genom
de förluster, som oskyldigt drabba manga
Medborgare, för hwilka, wid utbrottet afet Krig,
deras bortawarande Skepp och Laddningar ga förlorade;
och Utstottet har således funnit bade nyttan
och billigheten päkalla en författning, hvarigenom
sadane förluster för enstildte göras mindre
kanbare.
Pa sadan grund har ej eller Utstottet kunnat
anse de Fartyg ochWaror, som wid ek Krigsutbrott
i Swenste Hamnar 8^ue5tte,L8, kunna lämpeligare
eller pa et med billighet mera öfwerensstämmande
satt anwändas, än at Swenste undersåtare,
hvilkas egendom genom en dylik åtgärd
kan falla i Fiendens händer, derigenom i möjeligaste
matto hallas skadeslösa; Och Ucstottu får
derföre, med fullkomligt bifall til hvad Herr Borgmästaren
hgZL i denna del föreslagit, wördiammeligen
tilstyrka: at att fiendtelig egendom, som pa
Regeringens befallning blifwer «ecju^8trei ^6, mätte
såsom ersättning til handa hallas dem, som antingen
i Fiendens Hamnar något förlorat, eller genom
upbringningar blifwit lidande.
Beträffande ater det yrkande, at utaf upbringningar,
hwilka af Kongl. Majus och Kronans Örlogs
-
Den 8 Mars. 557
logs'Skepp eller tillatne Kapare göras, någon del
kunde til nytznämnde ändamäl blifwa anwänd; sä
har wäl Utskottet a ena sidan önskar, ar äfwen i
detta fall kunna, i likhet med förrberörde princip,
. afgifwa sitt yttrande; men ock, med fastad upmarksamhet
pa de omständigheter, hwilka til Sjömagtens
betydliga tilwaxt och förkofran hos andre Nationer,
och i synnerhet i England warit bidragande,
a andra sidan funnit, ar dä det satt, hwarpä
egendom genom embargo eller seqvester erhailes,
icke medför någon kostnad eller risgue, sä beror
deremot åtkomsten uti nu i frägawarande fall merendels
pa en afwentyrlig utgång, och det imsr^s
en Lbcf och hans Manffap af en sadan upbringning
kunna hafwa, samt altid af den skicklighet och
tapperhet hwarmed den utföres; I anlednig hwaraf
Utskottet tror sig böra wördsamt förestå, at
Riksens Högloft. Stander wille i underdånighet
hos Kongl. Maj:t anmäla den önskan, at Kongl.
Maj:t wille i Nader tillåta, det alla fiendtlig Magts
undersätare tilhörige Fartyg med deras Laddningar,
hwilka hädanefter kunna af Kongl. Majus och Kronans
Fartyg eller enskildte Kapare upbringas, matte
efter witz faststäld delnings-grund, endast komma
Upbringaren och hans Manffap til godo, samt de
om en fri äisposition deraf blifwa försäkrade. Hwilket
dock til Riksens Högloft. Ständers egit ompröfwande
wördfammeligen öfwerlemnas. Stockholm
den iz Februarii i8io.
Pä Högloft. Ridderska- Pä Högwördige Prestepels
och Adelns Ståndets wägnar
wagnar
^ob. 6. Oxens^crnit. Uric korssen.
Z58 Den 8 Mars.
Pä Wällofl. Borgare- Pä HederwärdaBonde
Srändets
Ständers
wägnar wägnar
6. LcliönUerr. U. Lrictisson.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Beswärs-
och O^conomie-Utskotts Betänkande,
i anledning af anie särssildts
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
ingifne samt fran detta l^espeänvs
Stand til Utskottet remMeraäs lvlemorjgl
af Herr Oswerste-l^eutenanten och
Riddaren af Kongl Majus SwärdsOrden
Friherre ku»k, rörande misse
uci Indelnings- och Roterings-Wer-'
ket pästädde mitzbruk, jemte upgifne
förslag til deras afhjelpande.
Utskottet, som i anledning af detze ^lemori-rlLr
tagit det deruti omförmäldte ämne uti öfwerwägaude,
har, med den granlagenhet wigren af detsamma
för en stor del af Rikets skattdragande Inbyggare
kräfwer samt tiden möjligen medgifwir, sökt
utreda hwarje saks rätta beskaffenhet, och får Riksens
Högloft. Ständers egen uplysta granskning sina
tankar derom underställa.
Utskottet har härwid, i den ordning sjelfwe
monglerne föranleda, punLle-mis granskat desamma,
samt således äfwe» gjort början med det förra
Deraf, deruti Herr Friherre kunk först upräknar
de olagligheter, och öfwerlrävelser af de först ingang
m
-
Den 8 Mars. 359
ne Kneckte-Lonu--»Äer, som til Rust- ochNotehalla»
res oberäkneliga förlust stola bliftvit begangne, och
hwilka Uti lVleinai-iiilLt widlyfrigare omförmäldte
klago-punÄer Utstottet anser kunna hänföras til
följande hufwudsakeliga, nemligen:
1:0 At Rusthal-lare, hwilka det enligt ingång»
ne OontraScn- endast älegar, at anstaffa och under»
halla Karl och Häst samt halla manclermH för bäg»
ge i complett stand, i sednare tider mast hafwa sitt
Manskap beridet, än såsom tungt (^vallerie, än
ater som Dragoner och ändteligen såsom Husarer,
allt til betydligt lidande för Rusthallarne, hwilka
sa wäl för hwarje sadan som andre dylika förändringar,
mast anstaffa ny Rustnings-häst eller nya
k1unclelinA8-persedlar, förutan alla andre tid efter
annan stedde och, ehuru ej sa betydliga, dock för
Rusthallarne känbara onödiga förändringar med
Karls och Hästs öluuäennZs- och Bewärings-persedlar.
2:0 At den Släp-l^un6LrinA, som det, utom
manga andra styldigheter äfwen aligger Rothallar»
ne wid indelke InksineriLt at halla Soldaten, och
hwars första och rätta beskaffenhet man kan inse
deraf, at den i wiha OomrgAer kallas arbets-rröja,
i sednare tider sa i anseende til färg som annan
beskaffenhet, blifwit förwandlad til werkelig^ Lif»
^lunclerinZ, samt äfwLll brukad wid de tilfällen,
da Kronans Lif-lvlun6erinA bordt nyttjas, såsom
wid Regements-Möten och i Krig, samt at til venna
olaglighets förfwarande blifwit föreburit, at
Släp-^unclerinAen hörer Soldaten til, och han för
dest nyttjande njuter ersättning, dä likwäl erfaren
-
z6c> Den 8 Mars.
heten bestyrkt, at kostnaden lil Släp-^ckunäerinZs
anstaffande altid drabbar Rotehallarne.
z:o At en Soldat manligen icke sjelf, utan
hans Rotehällare brukar den jord, som lil SoldatTorpet
och Soldatens aflöning ar anflagen, bwilker
ar högst betungande och stadeligt för en Rothållare,
som har egen jord at bruka, afwen bidragande
dertil, at Soldaten wänjes wid en lättjefull
lefnad.
4:0 At tilökte kxercilie dagar utöfwer den tid
författningarne för Mötens hällande utstaka exi^terse.
och hwilket föranledt til ökad kostnad för Rustvch
Rotehållare, hwilka, om de ej stolat adraga
sig Soldatens miflnöje, äfwen under denna således
förlängde tid mast förse honom med kost och drickespenningar.
5:0 At hos OompagnlL-ollicerare den princip
ar nästan allmänt radande, at da en Kccriit är
af Roten antagen och för Oliicei-Jrcn bör upwisas,
gransta det mellan Roten och Soldaten ingangne
, samt allid derwid söka at förbättra Soldatens
wilkor, til Rusthallarnes ofta märkeliga lidande,
äfwenfom at Oläccrsrnc wid llccruteriiiAzMöten
genom sitt inflytande fa detze (loinr^Acr
gillade eller ändrade til Rotehallarnes ofärd och
förtryck.
6:0 At en Soldat, da han af Roten icke får
sina oftast obilliga pastäenden upfylde, äger ej sällan
tilfälle at utöfwa sin hämnd mot Rust- och
Rotehållare», samt afwen om denne senares förmenta
-
Den 8 Mars. z6r
menta obillighet kan intala sitt Befäl, som, öfwertygadt
derom, ofta ftmnir utwäg, at wid en 6enc,
ul Mönstring fa Karlen afskedad, hwilker stedt
endast pa (ompu^nic.- (Neleus anmälan, ehuru 'amma
Karl genast derpå blifwit för en annan Nummer
antagen; hwilkec förfarande orsakat en den obilligaste
kostnad til ny Karls anskaffande; och
7:0 At den esprit i sednare tider warit nog
allmänt rädande, at twart emot de uprättade Kneckre-tonciaLkernes
lydelse, til Rust- och Rorchailarnes
betungande, göra mera afseende a en k roupps lysande
utseende an desi brukbarhet, sa wal i Krigssom
Fredstider.
Wid granskning häraf, har wäl Utskottet insekt
de olägenheter som genom nytz upräknade mihbruk
kunna förorsakas Rust- och Rotehållare, men
derjemte funnit dem aila wara följder antingen af
et orätt begrep, saknad underrättelse eller mindre
rigtig tillämpning af de emellan Kongl. Magt och
Kronan samt Rust- och Rotehållare mgangne och
ännu gällande hwarföre ock Utskottet,
da allt, hwad uti klemori^r ofwan upräknadt blifwit,
egentligen synes wara öfwenradelser af de
ingangne Lomr-ickei- eller gällande Författningar,
hwaröfwer klagan i laga ordning hos Styrande
Magten föras bör, icke anser något deraf fordra
desi handläggning.
kkemorialct innefattar härefter atskillige Försiag
dels til afhjelpande af förenämnde olägenheter,
dels til rättelse uti redan gällande sanik grunder
för utfärdandet af nya Författningar i denna del
af
z6r Dm 8 Mars.
af Allmänna Hushållningen/ hwilketUtstottet anser
wara et amne/ som tilhör Lagstiftande Magten
samt dest handläggning; och får således nu punÄswis
uptaga de salunda gjorde förstager, samt för
hwarr och et sitt utlåtande särskildt meddela.
Herr Friherre inwck förestår:
"i:o At alla de comraäksr, som wid de indelta
Regementernes formerande bliswit afflurade emellan
Kongl. N?aj:t och Kronan ä ena samt Rustoch
Rotehallarne a andra sidan, matte aga bestånd,
och at alla sedermera tilkomne Författningar, antingen
endast i kraft af Styrande Magtens påbud,
eller i anledning af Rust- och Rokehällarnes sa kallade
friwilliga begifwande, matte til sin kraft och
werkan uphäfwas."
Wid öfwerwägande häraf, har det icke kunnat
undfalla Utffottets upmärkfamhet, huru betydliga
förändringar lVlliltalren undergäkt sedan Konung
Xi:s tid, dä Jndelnings-Werket stadgades,
och at sadanr nödwändigt haft en stor inflytelse pä
de forst afstutade Kneckte-LomraÄLi-, hwilka Utffottet
genomsett samt funnit tarfwa flera nödiga
rättelser; i följe hwaraf Utstottet jemwäl anser de
lid efter annan deruti gjorde ändringar, hwarken
obilliga eller öfwerflödige, utan i anseende til tidernas
förändrade stick af högsta wigt, om ej annars
z^ilitLiren genom en orALM8Ätjon och Bewäring,
som icke ar efter tidens krigssatt lämpad, stall förfela
sitt werkeliga ändamål. Utur vesta stäl och
dä de gamla conti-ZÄems detzucom äro af gansta
fa kände, anser Utstottet sig böra kil Riksens Högloft.
Den 8 Mars. z6z
lofl. Ständers eget afgörande förestå, at i den
man Regementerne erhålla Qeneral-Mönstringar, bör
derwid emellan de Rustande och Roterade samt
dertil a Kongl. Majus och Kronans wägnar utsedde
Ombud öfwerenskommelse träffas
la (^ont!3Ärine8 öfwerfeende och omtryrkning, samt
intagandet deri af de tillagg som rid efter annan
genom deras eget begifwande tilkommit och efter
närwarande förhållande aro lämpade; dock bör
bada Loml-gkemernos friwilliga bifall Utgöra första
grunden härföre, samt deste a nyo retzlc^äe contra
cker efter wederbörlig granssning af Kongl. Krigscoliegium
til efterrättelse utfärdas. Urstorret tror,
at om denna utwag antages, all möjlig nytM och
säkerhet stall befrämjas.
"endo- At om någon ändring i Lontr.iQ^rns
med Nådigt tilstand stulle finnas nödig, densamma
bör af Rust- och Nokehallarne gillas och antagas
a en almän sammankomst, utlyst z:ne wcckor
förut, sedan det nya Förstaget bliftvit
a Predikstolarne uplast Sex mannder förr an Allmänna
Stämruan inträffar, och en Kungörelse,
ordagrant innefattande Förstaget, z:ne manader före
bemalde Stämma blifwir a nyo upläst;" warder der
för öfrigt uri öckemormlet bestämdt, huru med Rusteller
Rotehailarne uri hwarje LompÄ^nie emellan
LomxgAEus Rorhallare, samt stureligen til den
allmänna sammankomsten Fullmägtige borde utses
och öfwerenskommelse träffas; derwid dock wid ingendera
sammankomsten, (Landshöfdingen undan,
tagen, som wid den allmänna flukeliga stulle föra ordet,
) ingen hwarken Livil eller Mlirair Embetsman
-
z64 Den 8 Mars.
man singe wara närwarande eller talan föra, om
han ock an sjelf wore Rust- eller Rotehållare.
Da Utffottet har ofwanföre, wid beswarandet
af första puncken, upgifwit det sätt. hwarpä
Utffottet anser tjenlig!, ar efter rivernes ffick lampa
.eller förandra de gamla Lorm liderne, anser Utffottet
det i denna puE föreflagne sätt dertil ej
vfwerensstämma med det dermed äsyftade ändamål,
i anseende til den ganffa langa tids utdrägt, som
derigenom ffulle läggas i wägen för den aldraminsta
och ma hända, under ett påstående krig, högst
wigtiga och angelägna förändrings ^verkställande;
Utffottet sinner sig äfwen, i anseende til de derwid
föreffrifne reglor, icke kunna oanmärkt lemna, at
da Ivkemoiisiet i öfrigt synes hafwa för ändamäl,
at i alla afseende» och händelser bewara Nustoch
Rotehallares rätt, sann at de icke utan friwilligt
bifall matte någon skyldighet rilförbindas, det
annu mera wore sa wal emot all billighet och rättwisa,
som förenämnde ?rincix> rakt stridande, at en
Rust- eller Rotehållare, i händelse dan är Embetsman,
icke ffulle fa iagttaga och bewaka sin rätt,
såsom Ru^- eller Rotehållare, utan i detta fall
wara nödsakad, at sa til jagandes, emot sin wilja
lata beskatta sig. Utffottet anser dessutom den händelse
tänkbar, at de fleste Rust- eller Rotehallarne
wid et compagnie altför lätt kunde bestå af
Embetsmän, och da ffulle dessa icke äga rätt at sin
talan föra, utan deras skyldigheter bestämmas af
de öfrige til antalet ganffa fä och til äfwentyrs
icke sin egen, mindre de öfriges, rätt och bästa bevakande
Rust- eller Rotehållare.
Ut
-
Den 8 Mars. 365
Utffottet kan dessutom icke undgå framställa
sin öswertygelse, at om, som Utffotrer föreflagit,
den ifragawarande regleringen af ,(lcmtr3Lierns pro^eÄ6r28
wid en 6LnerM-Mönstring, utan at en allman
föreskrift för afgörandet deraf stadgas, Rustoch
Rotehailarnes rätt ar bättre bewarad, da de
kjelfwe aga rättighet at öfverenskomma om det sätt
til öfwerläggning derom, som de anse mäst lampeligt
och med deras säkerhet förenligt; dock tror
Utffottet sig derwid böra förestå, at riden til beswarande
af en salunda gjord proposition bör utsättas
til En manad eller 6 wecker efter LensrLlMönstringen.
"z:o. At det ma tillatas alla til Häst vacantL
Nummers Rusthållare, som ej wilja ftelfwe
ä nyo förskaffa sig hästar, at efter hwarje Ar derom
utfärdande Kungörelse och inom wiss deruti utsatt
tid, hos Landshöfdingen sig til nya hästars
erhållande anmäla; hwarefter Landshöfdingen ffulle
uti Inrikes Tidningen z:ne Mannder före ^Eionsdagen
kungöra hwilken dag ^uLionen kvmine att
a Lands-Lancelliet förrättas, til upköp Utaf den
minstbjudande af det behöfiiga häst-antaler; och borde
Nusthallarne dessförinnan antingen a Lands-Lan.
cellist sammanträda eller genom ingifwen skrift andraga
alla de til deras säkerhet hörande prer-ncioner,
hwilka alla til deras innehåll borde Uti Landshöfdingens
förenämnde Kungörelse intagas. Derefter
a /iuÄlons-dagen Nusthallarne ägde, at kjelfwe
eller genom Fullmagcige ^uÄioncn bewista samt
med k,LV6r-mteuren uprälta LontrE, hwars rigtighet
borde bestyrkas af Landshöfdingen, och deri
utsättas ffulle tid, orr och ställe, hwarest l-eve.
rsiUsen
z66 Den 8 Mars.
rantsen borde sse; sedan densamma derefter skulle
för sig ga, borde Rusthallarne a^a ostridig ratt,
at i i2 timar hastarne öfwerse och deras felfrihet
gransta, hwarefcer de utaf en af Konungen tilförordnad
Mönsterherre ssulle mönstras; wid hwitker
tilfälle Rusthallarne agde, ar ril det derwid hällande
brotoLvil göra alla de Anmärkningar, hwartil
de sig befogade funno; derefter siuteligen hwarje
Rusthållare skulle aga, at för sig uttaga en af de
Lppl uberade hastarne, eller desamma genom lottning
Rusthallarne emellan fördelas;" warandes det för
öfrigt äfwen söreflagit, huru och i hwad ordning
betalningen härföre borde ril Ueversnteuren erläggas
m. m.
Utskottet har wid anstald granskning öfwer
hwad salunda blifwir förestagit lil afhjelpande af
de olägenheter som möta Rusthållare wid nya Hästars
anskaffande samt nödig säkerhets winnande i
afseende pa deras felfrihet, icke allenast funnit detsamma
för Rusthallarne medföra mindre säkerhet
än hirnls, uran äfwen i sjelfwa möfningen wara
oanwändbarc, samt jemwäl troligen för sjelfwe
Rusthallarne förorsaka dyra priser a hästarne, dä
en l-c-vLi-LM-ur Ut! sina priser säkert äfwen beräknar
rese-kostnader m. m. Utskottet anser förslaget
medföra mindre säkerhet, emedan, da enligt nu
gällande Författningar Owcer anskaffar häst för
något Rusthäll, mäste han äfwen för densamma
answara , imil dest ven wid Mönstring.blifwit af
Landshöfdingen och Regenlenks-LI^Kn godkänd och
antagen, da Rusthållaren linder den lid som föregår
Mönstringen och som oftast är lang nog, äger
tilfälle at om hästens beskaffenhet inhämta en gansta
-
Den 8 Mars. z6?
ffa noga kännedom och uptacka alla de fel densamma
kan hafwa; hwilket Rusthållaren wisterligen
icke med säkerhet kan göra pä den vfwan föreffagne
tid af 12 rimar. Exempel harpa, ar således
insatte hastar för oReel-arnes rakning bliswit wid
Mönstringen casserad) aro destutom ej sällsynte, och
Utffottetkan ej annat finna an at Rusthällares
säkerhet i detta afseende är genom nu gällande Författningar
pä det nogaste bewarad. Ganwcknöbart
anser afwen Utskottet kroMsr wara, emedan
pä det föreflagne satter genom iagrragander as de mänga
formaliteter Herr Friherre funek förestagit,
och i anseende dercil at fntreprenacls-^uQiou icke
gerna kan anställas för upköpet af naara fä hästar,
knapt nägon sädan ffulle kunna erhallas inom
flere Mänader efter det Vacano yppats, hwilket
wid mänga tilfallen och i synnerhet om under tiden
Krig ffulle utbrista eller Regementet annars
blifwa commenäeraclt-, aldeles icke med dest ändamäl
och hwarje Medborgares billiga fordran af
försmår kan förenas. Pä bestå grunder sär Utffottet
ock afstyrka allt afseende ä förenämnde Förslag
samt tilstyrka bibehållandet af hwad Författningarne
i benna del förut stadga.
"4:0 At dä Konungen i följd af ben ratt Honom
tiikommer at göra förändringar uti Regementerne,
endast Indelnings-Merker derigenom icke
rubbas, anbefaller ändringar, ledande lil någon
kostnad uti Rustnings- eller Noterings-ffyldigheten;
kostnaden icke mätte drabba Rust- eller Rotehallarne,
utan af Kronan bekostas, samt at dä Karls
och Hästs IvIuncleiinA efter faststäld moclel! bliswit
förfärdigad, densamma icke bör omffaraö eller^ pä
något
z68 Den 8 Mars.
något sätt förändras, sä längs den är i brukbark
stand."
Hwad denne omständighet angarp sä anser Utskottet
sig icke behöfwa någor utlåtande deröfwer
meddela, da Riksens Högloft. Stander, under innewarande
Riksdag, uppå Utskottets gjorde rilstyrkande,
i anledning af Herr Grefwe lckölicbs och
Herr 8^1^ derom wackra motion, hos Kongl.
Maj:t redan framställt sina underdånige önskningar
i detta amne.
"5:0. Det wederbörande mätte äläggas, at icke
pålägga Ryttare eller Soldar nägon kostnad, hwilken
honom icke genom Lonn-ack aligger, hwilket
understundom skolat handt derigenom, at han antingen
blifwit anbefalld ac förändra sin Mundering
eller anskaffa nya smärre Munderings-Persedlar,
och hwilket altid ledt til ökad kostnad för Rust- eller
Rotehallarne, hwilka, för ar ej adraga sig Soldatens
mitznöje, mäst påkosta utgiften".
I denne del finner Utskottet sig böra tilstyrka
bifall til hwad i b/lemon-Uer yrkas, enär sadane
smärre ändringar icke anbefallas dä Munderingen
göres ä nyo, i hwilket fall desamma oftast kunna
utan ökad kostnad werkstallas.
"6:0. At inga kix--i-citjs-Möten utöfwer de i
afslutade Kneckt-;-Lontrsckkr utstakade mage såsom
ledande til förökad kostnad för Rusthallen och Notarne
hallas, samt ac om det pä Nadigste befallning
skulle ske, Ryktaren eller Soldaten dä bör af
Kronan underhällas; äfwensom at Regements Be
-
Den 8 Mars. 369
fälhafware och Oklicerare matte wid answar förbjudas,
at icke anbefalla någre sadane Mören', hwilka
cliii-cko eller mäncke bidraga til Rvlens kostnad."
Til en början får Utskottet harwid anmärka,
ar Kneckte-Ooinirick.-I IIL wid Inlgmeri-Regementerne
ingalunda widröra fragan om Mören, och at
wid LavallLiiL-Regementerne inga sadane Lontr^wr
finnas. Om Mören stadgas uti särskilda af Konung
c^Ki. lX:de och Konung L^i<n xi:re utgifne
Författningar. Under förstnämnde Konungs
tid förordnades, at wid OLvallLrisrns Ryttmäftaren
hwarje Manad borde hafwa Manskapet rilsamman,
för ar öfwa dem i handgreppen m. m«
lili uteriet öfwades den tiden Häradswis, och i synnerhet
blefwo Söndagarne, efter flutad Gudstjenst
derril anwäude. Efter flere deruti skedde förändringar,
stadgade"Konung Xlue, genom en
Förordning angående oiilimirsris exeiLLignciL af Oen
2O:de Occober 1630, at wid Inlaiiterieilw
Möten borde hallas Åtminstone en gang i Mänaben,
och, hela Regementet dragas tilsammans en
gang om Aret, för at åtminstone öfwas i 14 dagar,
samt at Manffaper jemwäl deremellan borde stadigt
läras och underwisaS.
För eavglleriei-ns war ifrån aldre tider i gemen
stadgadt, at Regements-Möler skulle pasta ro
dygn pa platfen, och dessutom är, genom Kongl.
X 8olmiori den 6:ce Junii 169; förordnadt, ar z
Mören l^on>p3-;i^e-wls och ert LoipoisX wis skall
hallas; men sedan tid efter annan a-.ne af LomMötena
blifwit nied Regements-Mötet sammanstagna,
har detta sednare wid de flesta Reae
men
Gjette
Bandet. N:o 24.
Z?o Den 8 Mars.
mentén först til 14 dagar, och sedan, med uteslutande
af Lorxorals-Mötet, blifwit til 15 dagar
sörlängdr.
Pä detta fäkt hafwa ^xercäis-Möten sa tvid
cavgllerie som Iniänteris-Regemcnterne först upkommit,
och widare, alt efter tidernes stick och ber
hofwet i anseende til förändrade krigsfätt, blifwit
dels ändrade dels tillätne. Dl sednaste ändringar
kan räknas den tillökning Regements-Möten undfått
genom afstaffande af Kyrko-Paraderne. At
wid alla sadane förändringar öswerläggnings- och
besiutande-rätten tilkommit sanik jemwäl hädanefter
tilhörer Rust- och Rotehållare, är otwifwelagtigt,
dock har Utstottet wiv en owäldig granstning
af detta ärende icke kunnat undgå at inse,
at den tid som för Mölen och Soldatens exercerrmöe
warit tilräckelig i det århundrade da Jndelningswerket
stadgades, i närwarande tid är dcrtil
högst otilräckelig, dä snart sagdt för hwarje Är
sa stora förändringar uti Krigs-Konsten gjorrs
och än göras, ac om den annars stall
upfylla sitt stora ändamål: Rikets Lörftvar, äfwen
ärligen och tilräckeligcn mäste dermed göra sig
bekant. Det är med sadan anledning och i betraktande
af den allmänna förbättring de roterade
Hemman otwifwelaktigt genom förökad odling
wunnit sedan den tid Jndelninas-Werket stadgades,
som Ulstotter för sin del får såsom det lämpeligaste
sätt, at sä wäl med afseende a detta wigtiga
ändamalet af Rikets säkra förswar, som Råstock
Rorehallares möjligaste minsta betungande föresiä,
at wid lnknterie-Regementerne, likasom
Let stett wid cavallerierne, emellan Kongl. Maj:t
Den 8 Mars. Z7i
och Kronan sann Notehällarne, pasgevol-mce om
Möten matte träffas, samt Notehailarne i ett för
allt betala någon efter narwaranoe tiber lampad
witz afgift, da Mören och Lxercuis-dagarne sedan
kunde regleras ester behofwet, uran någon känning
hwarken för Rotehållare eller Soldaten, om erk
Möte warade längre eller kortare rid.
Hwad ater angar Herr Friherre kmnckg yr»
kande, ar om pä Nadigste befallning någre Möten
ncöfwer de redan stadgade skulle anbefallas,
Ryttaren elier Soldaten bör af Kronan underhallas,
sa, enär Kongl, ltesoimions» pä Krigsbefälets
allmänna beswär ben n:te Januarii 1757 uti 12
§. uttryckligen stadgar, at om efter derom gifwen
befallning de wanlige Regements eller LompLZnieMöten
någon gang skulle komma ar pasta längre
än öfwerenskommit är, bör hela Regementet eller
LompÄAniet wid stikå tilfällen njura traktamente
af Kongl. Maj:t och Kronan för hwad som öfwerstrider
rätta Mötestiden, finner Utskottet ej nödigt
ar tilstyrka någon ny Författning i benne del.
''7:0. At wid UecrutermLH>-mölen, hwarest en
Notes ingangne LomeE med Soldaten bör upwisas
och fastställas, borde de Rustande, dä Landshöfdingen
icke altid kan hafwa fullständig kännedom
om Rorarne i Läner ester hwarr och et Rusthålls
eller roteradt Hemmans beskaffenhet, äga rätt
hafwa sig til biträde nägre i Orten kunnige och
för rilfället »cljungergcle Ledamöter, a hwilkas yttrande
och föreställningar afseende borde göras, och
hwilka Fullmägriges owilkorliga skyl
dighet
skulle wara, at efter hwarje Ryttare eller
Sol
-
372 Den 8 Mars.
Soldare-Torps läge och ätföljande förmoner be»
ivaka och iagttaga Rust- eller Rorehällarnes rätt
m. m.," som i sjelfva ^iLmorialet wiblyftigare omförmaldt
sinnes.
Utffottet har, hwad denne fräga angar, funnit
det wara öfverflödigt, at a nyo stadga sädant
som redan ar en Rust- och Rotehållare tilhörande rättighet,
åtwid KecrutcrinKs-Mölen antingen sjelfwe
eller genom Ombud tilstädes wara och sin rätt bewaka;
och är Utffottet för öfrigt derom öfwerkygadt,
at ingen Landshöfding finnes, som icke, i enlighet
med sin InstruÄion, lärer bewaka de Rustandes
rätt, samt wid alla förefallande tilfällen deras
bästa befrämja; åtminstone kan Utffottet, om någon
uragtlamihet deraf skulle förefalla, icke tilffrifwa
densamma Författningarne, utan deras öfwerrrädande,
en omständighet deri rättelse winnes hos
Lagffipande, ej hos Lagstiftande Magten.
"8:0. At hos Kongl. Maj:t underdånig anhållan
borde göras, der Kongl. Maj:t i Räder matte
genoM Oiiculitire - Oiares til ^rmeöli
wid sin höga onåd förbjuda alla tvsjlitLire-Etlibetsmän
at understödja Ryttare elier Soldater i deras
obilliga påståenden, det ware sig wid Ueciut8-  contr3Äer8 ingående, eller Uti något annat fall, och
at uti dec förstnämnde, Oltice,3n-n8 åtgärd ma anses
obehörig, da LomrEcMex reglerande endast
bör ankomma pä kecrmen8 och Rotens öfverenskommelse,
med de rättelser Landshöfdingen och
blicken wid UecrutM!iZ8 Mötet kunna derwid göra;
äfwenfom at Kongl. Maj:t derjemte L Räder
ffulle anbefalla besse Embetsman, at antyda bade
Sch t
-
Den 8 Mars- Z7Z
Ryttare och Soldater, at wara flitige och arbet»
samme, emedan sädant hardar dem och befordrar
deras egel wälstand, utan at de såsom Lättingar
ständigt ligga Rust- eller Nocehallarne til last."
Utskottet, som anser aldeles olämpeligt, at lillkyrka
til Kongl. Maj:t framförandet asen önskan,
innebärande mitztroende til hwarje Ollars rattwisa
och owäld, samt Soldatens hug och wilja, at
Utbringa sin tid annorlunda än pä et lättjefullt
sätt, får sa wal i synnerhet med afseende hära,
som äfwen wid öfwerwägande deraf, at det medelst
denna åtgärd asyfrade ändamål icke för Rustoch
Rotehållare medför någon ny fördel, da efter
hwad redan stadgadt ar, Landshöfdingen och Regements-t-Keten
allena äro de, som, utan afseende
pä LompLZnis-Lbefens ästundan, aga at antingen
fastställa et emellan en kecrur och Roten ingånget
comrLck, eller ock detsamma jemka, för sin del afstyrka
alr afseende ä förenämnde yrkande.
"9:0. At med WaWeringen matte förhallas
aldeles såsom i Herr Ofwerste kerrmans förut
til Utskottet remittelacls Memorial förestäs, och
hwars innehåll Herr Friherre bunck helt och hällit
äberopar."
I denna omständighet anser Utskottet sig icke
behöfwa nägot widare utlätande afgiswa, dä Utffottet
redan, i anledning af Herr Ofwerste Lerg.
nigus Åberopade Memorial underställt Riksens Högloft.
Ständers egen granskning sit tilstyrkande i
afseende pä wargeringen.
"io:o
Z74 Den 8 Mars.
"iv:o. At tis bewarande af Rust- och Rotes
hallares ratt, ar wid Oeneigl-Mönstringar fa förekommande
och deras wallard ofta gansta nara
rörande ärenden afgjvrde, icke af en stump, utan
pa grund af billighet och rgttwifa, marte förordnas,
») det wid Oenernl-Mmftringar för hwart
och ett Lomp.aZmL mätte dest Rust- eller Rotehållare
emellan urses fyra Fullmägtige, hwilkas ffyldigherer
och rättigheter det borde wara, ar med upiysningar
och underrättelser ga Mönster-Herren tilhanda,
och, understödde af Lands-Höfdingen, bewaka
bade narwarande och fränwarande Rustvch
Rotehällares rätt; hwar och en sadan dock
oberager, at dessutom sjelf sin talan föra: K) At
sadane Fullmägtige wid en näst före Mörek hällande
stämma, skulle ester uprop af hwarje Nummers
Rust- eller Norchallake göra sig underrättade om -  alla de omständigheter, som för hwarje Nummer
särskildt wid Mönstringen kunde förekomma; och
c) At wid Mönstringen et särskildt kiococoil skulle
under Edspligt föras, deruti alt hwad wid Mönstringen
Rust- eller Rotehällarne rörande blifwit andraga,
borde intagas, och hwilket krococoll af 6eriLial
Mönster-Herren och Mönster-(öommisszlien
undertecknas, samt före den förres afresa fran stället
ett ^vederbörligen underskrifwit Lxtr-E deraf
för hwarje <öomp3»me göras, för at dessFullmägtige
tilställas ".
Hwad först angar första, kckomemet i föregående
kunck, sä enär Utffvtters Ledamöter i allmänhet
sa wäl soin i synnerhet flere af dem, hwilka
sjelfwe såsom Embetsmän wid dylika Mönstringar
haft befattning kanna, det ingen Mönstring rätte
-
ligen
Den 8 Mars. 375
lizen kan hällas, der ej com^Znis-Fullmägtige
äro tilstädes, tror Urstoltet sig ej böra tiistyrka något,
som redan är ifrån begreppet as en 6ensra1-  Mönstring ostiljagtigt. Hwad dernäst beträffar
den äffade stamman Rust> eller Rotehallarne emel*
lan före Mönstringen, sa finner Urstottet detsamma
wara ett sadant OLconomicum, hwart och ett Regementes
och Lompzgnies Rust* och Rotehållare
angående, som ma pa deras eger behag ankomma,
och hwilket, såsom en skyldighet alagdt, skulle kanske
wara mera betungande än nyttigt: hwad ändteligen
är anfördt om det ?rotocoll, som wid Mönstringen
hallas borde, sa anser Utskotter fig deraf
ieke hämra skäl ar förestå ändring uti det hittilS
wid Mönstringar brukeliga?rotocoll8-sätt, medelst
Mönster-Rullas och Menings förande, derutur Utdrag
ä Lands-OgncLllicrnL fäs, och hwilka Utstotter
anser, utan någon ändring, fullt upfylla sitt
ändamål.
"n:o. Åtwid Mönster-Herrars tilförordnande
borde iagttagas, det ingen förordnades at mönstra
ett indelt (,'avrrlleris, som ieke sjelf en längre
tid tjent wid ett sädant Regemente, samt at enahanda
förhållande borde iagttagas wid MönsterHerres
rilsörordnande för ett Infanteri; afwensom
ac wid Lsvalleris-Regementes Mönstring ej Regementets,
men at fran annar ställe anstaffad edswuren
Hofstagare stulle pakallas".
Såsom förnärmande Kongl. Majus höga rätt,
ar sjelf utan nägre föreffrifne wilkor, kunna i sit
ställe til Mönster-Herre utse den, til hwiiken Kongl.
Maju ager förtroende, finner Utffottet sig icke kun
nq
-
Z?6 Den 8 Mars.
na tilstyrka nägot afseende a nyh omförmaldte Förstag,
om föreskrift af de eaenstaper en sadan Mönster-Herre
bör hafwa, och det sa mycket mindre,
som Utstottet äger den mast grundade öfwertygelse,
at Kongl. Maj:t, wid öfwcrlemnande af sitt förtroende
i detta fall, wisserligen stall hafwa afseende
pä erkände kunskaper och werkeiig förtjenst.
Hofslagare, som erfordras wid ett C^vLllcneNegementes
Mönstring, anser Utstottet tjenligast
kunna tagas fran etc Lomp.igme da det andra
mönstras, och sa iwärtom, hwarigenom Utstottet tror
der genom ölemoimi' t afyftade ändamål wara wunnir,
utan nägon särskild kostnad för anskaffandet
af Hofslagare fran ett annat, kanske gansta långt
bort sin station ägande, Lavgllerie-Regemente.
Sedan Utstottet således meddelat sina tankar
öfwer ofwanberörde i första ölemorialel wäckre frågor,
får Utstottet nu jemwal pa enahanda färt
genomgå der sednare, hwilket, behörigen granstad!
och fördelbt, finnes innefatta följande förslag och
yrkanden, nemligen:
"i:o- At, til förekommande af en LompogniöOfklcerx
inflytelse pa det emellan Roten och Soldaten
uprättande ^onmiÄ, hädanefter matte uphäfwas
der stadgande, ar lieciuc bör före Keck-iltermos-Mötet
för ('ompLgnik-LKsien upwlfas, äfvensom
ar, sa wäl til förekommande af skadligt
inflytande, Rust- och Rotehållare til last, svin til
UNdwikande af kostsamma refor, Lomp^gnre-Lbeler
hädanefter wid llLc>-uwnnH8 - Möten icke borde fa
wara närwarande, da i alla fall Landshöfdingen
Den 8 Mars. 377
och Oswerften äro de, hwilka, pä sätt i ^semorialet
noga förmäles, stola pröfwa den antagne stecriiten8
duglighet, samt derwid, uran Okticerarens
biträde, hafwa gansta säkra grunder, hwarpä de
kl?nde fästa sina omdömen."
Urstottet, som hwarken will eller kan instäm»
ma uti det yttrade misstroendet einor alla Lomp^-  r>ie- OkliceiLie, anser det förestagna förbudet för
dem, at bewista sina ^ompggnierb Kecriicermg8-  Möten, icke allenast helt och hållet utestänga dem
fran en deras tjenstebefattning, uran äfwen inskränka
Regements-LNeten8 rätt, ar hafwa sine OMcerare
med sig, eller pä der ställe han finner nödigt
utsätta; hwarföre ock Ucstottet, sa wäl i betraktande
häraf, som pa de här vfwan wid beswarandet
af 8:de l^untten as förra l^emoriglet anförde
stal, får afstyrka antagandet af hwad i denna
?unäk anfördt blifwir.
"2:0. At l<ec,'iiterinF8-Mölen icke matte utsättas
pa ett enda ställe för ett helt Regemente, hwilker
wore ledande til en dryg kostnad för långt bort
boende Rust- eller Rotehållare, utan desse keci merwtzs
Möten sä rsngerg8, ac desamma hällas Lomxagnie
- wis eller sä, at nägra nära hwarandra belägne
Lompa^mer pä en gäng mönstras, samt ar
er wisst miltal mätte utsattas, hwarutöswer ingen
Rust- eller Rotehällare sturle wara stylvig, at infinna
sig wid kecrutermA8-Mötet".
Utstottet har wäl öfwerwägat detta förslag
om utsättandet as et wisst miltal fran hwarje Rusthäll
eller Rote, inom hwilket kl.ecruterinZ5. Mötet
bör
Z78 Den 8 Mars.
bör hällas, men finner sä mycket mindre stal at
deruti inga, som Vet lärer blifwa omöjeligt at härutinnan
göra et stadgande, som är lämpeligt och
patzande^för Riktts i detta sa wal som i manga
andra afseende» sa gansta olika ?rovincer, da, lil
exempel, hwad i detta fall wore tjenligt för Skäne,
Upland med flere ?rovim-er, witzerligen icke
skulle wara det för de Norra Otterne, hwarest Morarne
säkert aro längre ifrån hwarannan belägne,
an ä de förre; hwarföre ock Utstottet anser lämpeligast,
at afwen hädanefter utsättandet af ort och
rid för kecrutsrin»8 - Möten Ma fa ankomma pa
Landshöfdingen och Regements-Ollsen, görandes
sig Utstottet öfwertygadt derom, at de dertil säkert
lära utse de med Rust-eller Notehaliarnes beqwämlighet
mast öfwerensstämmande stallen, hwilka, esler
hwad Utstottet wet, afwen hittils inom Regementets
ständ blifwit ombytte.
"z:o. At de i förre Författningar gifne föreskrifter
om Manstapers längd mätte närmare reAlsras,
samt uttryckelig förestrifc gifwas, det Luter afseende
bör göras pä en Karls mer eller mindre fagra
utseende, utan endast pa deh kroppsstyrka."
Med anledning af hwad denna punA innehåller,
får Utstottet ^vördsammeligen tilstyrka, det hos
Kongl. Maj:c underdänig anhållan matte göras,
ar Kongl. Magt, i anseende til Rikets minstade
Folkmängd, täcktes bestämma den pa Soldater
möjligaste minsta längd, som Kongl. Maj:t finner
wara i anseende til tjensten och nnwarande tiders
krigssätt tjenlig och lämpelig. Anseendes Utstottet
stg i anledning häraf icke behöfwa något widare
lil
-
Den 8 Mats. Z79
tilstyrkande afgifwa, da Kongl. Maj:t redan, genom
Nådig Kungörelse af den 22 Januari: 1778
uli de strängaste ordalag förordnavt, det ingen i<ecriit,
för der han af Skaparen undfått en restig
och wacker wäxt stall waga ar (som orden lyda)
fig oförsynt lil den mästbjudande försälja och utprångla.
"4:0. At Landshöfdingen icke mätte aga rätt,
at, såsom flerestädes stolar händt, utlysa Stämmor
med Rust- och Rolehällare, man at i Kungörelsen
utsätta i hwad ändamål sädanr stedt, äfvensom
ar, hwilken Embetsman der än wara matte,
skulle alfwarligen förbjudas, at göra någon proposition,
som i minsta del kunde leda til ändring ritt
de contrackor, som med Rust- och Norehallarne
gro ingangne, uran at samma proposition förut
warit hos Konungen anmäld och wunnit Detz
bifall."
Hwad häraf först angar Stämmors utlysande
uran kungörandet af föremålet derföre, sä finner
Utstotret, at om sadam nägonstädes werkeligen
händt, detsamma är et fadanr missbruk, hwars
rättande wisst icke erfordrar en ny Författnings
stadgande,
Beträffande dernäst sättet at framställa propositioner,
sa får Utskottet derwid anmärka, arda
Uti 7 § af I7Z4 Ärs Landshöfdinge-Instruckion
stadgas, at Regements-6belen har ingenting at med
de Rustande staffa, sq lärer deraf ock blrfwa en
följd, at ingen kallelse ti! Rusthallarnes sammanträdande,
som ej är af Landshöfdingen utfärdad,
Z8v Den 8 Mars.
behöfwer atlydas, eller nägre lstalisr genom et fäVant
ureblifwande gä förlorade, samt inga propositioner.
hwilka ej af Landshöfdingen framställas,
behöfwa befwaras. Wid hwilker förhållande, och
da det ej är förmoda, ar en Landshöfding, hwarS
styldighet det är, at de Rustandes ratt bewaka,
skall framställa eller söka til bifall befordra någon
proportion, som ej är med Konungens Nådiga afsigter
öfwerensstämmande, Utffottet sä mycket mindre
anser nägon ny Författning i detta amne wara
behöflig, som med sädane propositioner intet
äfwentyras, da sjelfwa order proposition förutsätter
och altio päminner vin den i detta fall de Rustande
sjelfwe altid tilkommande beslutande rätt.
";:o. At de mitzbruk, forn kunna widlada det
roterade Bätsmanshället, samt de kostnader som
Rothällarne derwid utöfwer de ingängne OontrEerno8
lydelse kunna äligga, jemwäl mätte i betraktande
komma och pä er lämpligt färt warda afhulpne.
"
Men da de uti l^lemorialst omnämnde der roterade
Bätsmanshället widlädande mitzbruk i ingen
omständighet blifwit upgifne, sä tiltror sig Utskottet
icke, uran kännedom af der onda, kunna nägot
medel til dest afhjelpande förestå.
Enar Utskottet nu pä ofwanberörde satt yttrat
stna tankar Uti de, genom de remitterats Memorialerne
, Utffottet til granskning framställde ämnen,
anser sig Utffottet icke böra oanmäldt lemna, at dä,
likmätigt Utskottets under denna Riksdag afgifne
och af Riksens Högloft. Ständer gillade Betänkande,
Den 8 Mars. Z8r
de, alla til et ooconomistt ämne hörande särskilde
stadganden komma, at i en Författning för hwarje
ärende sammanfattas, och aswen salunda alt hwad
som rörer Indelnings- och Noterings-Werket blifwer
i en Förordning sammandragit, sa stall genom
en sadan åtgärd wifterligen afhjelpas flere af dr
nu öfwerklagade olägenheter, hwilka ledc sit uphof
fran en mindre allmän kännedom af Författningarnes
innehall.
Riksens Högloft. Ständers egen uplyfta granstning
hemställes allt detta wördsammeligen. Stockholm
den 25 Februarii 1810.
Pä Högloft. Ridderstapets Pa Högwördige Prästeoch
Adelns wägnar Ståndets wägnar
isob. 6. Oxenstierna. Oail isob> knös.
Pä Wallofl. Borgare- Pä Hederwärda Bon
Ständets
wägnar de-Ständers wägnar
O. s. Lcbönberr. L. kriLbsson.
k. Netrel.
Rikets Högloft. Ständers Lag-Utstötts
Betänkande, i anledning af Herr Lagmannen
Öar! Oustak k. von blausvolcks
hos Högloft. Ridderstapet och Adeln
ingifne til Lag-Utskottet remitteracle?clemorial,
angäende sörestaget stadgande
af någon Författning eller Lag,
som förestrefwe huru Jnnewanare i et
af Fiende anfallit Land i allmänhet
borde förhälla sig m. m.
Herr Lagmannen von k^ausvollk har uti berörde
klemorial yttrar sig finna nödigt, at en Lag
Ut
-
Z82 Den 8 Mars.
uttryckeligen bestämde: 1:0. huruwida Jnnewänare
uti ek af Fiende anfallit Land borde sätta sig til
motwärn, om än de moro obewapnade och funne
deras wanmagr at hindra Landels inkräktning, eller
om de i sednare fallet kunde, man misstydning,
answar och förföljelse för det de pa88ivt handlar,
tåligt underkasta sig öfwermagten, för at undwika
de rysiiga upträden och omenffligheter, hwilka enligt
allt krigsbruk wörö wanlige, da Folker reste
sig i massa och blefwe besegradr; 2:0. hwad det
Folk hade synnerligast at iagttaga, som bodde pa
en af Fiende occuperacl Landsstracka; huruwida
det borde efterkomma Fiendens påbud med eller
uran undantag, eiler lämna desse utan hörsamhet,
om än deras lif och egendom blottställdes för misshandling
af Fienden, som med swärdet i ena handen
och eldbranden i den anora hade magt och utwäg
at fatta sina befallningar i werkställighet;
z:o. huruledes Embetsman i et salunda inkräktadt
Land wisligast borde förhalla sig, och huruwida de
skulle nedlägga sin tjenste-befattning, eller dermed
fortfara m. m., och 4:0. hwad i sadane fall, som
omnämnde äro, borde för brott anses, och huruledes
förbrytelser efter deras olika art af grofhet borde
dömmas och bestraffas, äfwensom Herr Lagmannen
fluteligen föreslagit, at någor mane stadgas
i allmänhet om ersättning för sadane Medborgare,
hwilkas egendom, utan at de sjelfwe dertil gifwit
anledning, blefwe til större eller mindre del fföflad
eller skadad af Fienden, samt om sätter huru en
sadan förlust rätteligen borde bedömas och ersättningen
derföre beräknas och utgifwas.
Da Menniskorne inträdde i Borgerligt Samhälle
-
Den 8 Mars. z83
hälle och gafwo sig en Styrelse, war hufwudändamälet,
at staffa sig stydd nior yttre anfall. Med
en stigande uplysning följde sedermera, ar förswaret
i nästan alla Stater öfwerlemnades at wisia
bertil or,^3nj!,erL6e lionpper: der besia mast wiker
för en öfwerlagsen Fiende, hafwa Jnnewanarne,
om icke förut öfwade i wapen, merendels haldre i
möjeligt lugn underkastat sig Fiendens mensklighet,
an genom försök at med egna krafter möta honom,
blottställ sig för det rysliga upträde, at til lif och
egendom mitzhandlas. Wib fa tilfallen, aldraminst
i sednare tider, da sättet at kriga blifwit mera ledt
fran det naturliga, har man funnit en sadan uran
militairist Plan företagen resning medföra ej någon
mildring i den inkräktade ortens öde, utan twärtvm
ökade mord och plundringar: ined erfarenhet
af sadant förhållande, har det rilhört försigtigheten,
at en för milimirista insigter känd Person fart sig
af Regeringen updragit, at pa stället ester omstandigheterne
leda Allmänhetens steg wid fiendtliga anfall,
hwarest någor milit-niistt morwärn icke funnits.
At stadga någon Lag för Jnnewanarnes
upförande i allmänhet wid sädane tilfällen, har
fran äldre tider warit mocsagdr af ben regel: d- r
wapenstvrkan befaller, tvstna Lagarnc—Den
frihet i handlingar, hwilka alla bud förutsätta såsom
första wilkoret för deras tillämpning, är dä
ingalunda ar påräkna; och lydnad af Lagen bäfwer
swarligen tänkbar, da den skulle adraga den
lydande en härdare behandling, än werkställigheten
af Lagens straff möjligen kunde innefatta. Utom
betta möter i asfeende pa sjelfwa Lagstiftningen en
omständighet, som aldrig kan förenas med ber sahra
och owilkorliga i Lagstiftarens steg, i ber at han
under
384 Den 8 Mars.
under öfwersigten af den ort, der Lagen ivid ivrffa
tilfällen ssulle galla, icke har i sin förmåga at beräkna
och stadga hwarje handling, hwitken kunde
blifwa föremal för bud eller förbud. I följd af
detze grundsatser har Utstottet ansett sig icke kunna
förestå nägon Lag för Jnnewänarnes förhållande i
allmänhet, uti et af Fiende anfallit Land, eller bestämma
hwad ivid sädane tilfällen ma såsom brott
anses, eller stadga något särstildt för Embecsmannen;
men i anledning af Herr Lagmannen von
I-Iausvoltls i i:sta och 2:dra Uti tutemo
rislöt
wäckte frågor, finner Utstottet sig böra wördsammeligen
projeckera följande:
i:o. Om wid pakommande Krig Konungen
eller Regeringen icke ffnlle hafwa widtagit förswarsanstalter
för nägon Landsort, hwilken af Fiende
kunde blifwa angripen, eller lemnat Embetsmännen
i orren föressrift, huru i sadant fall bör förhallas,
mä det ankomma pä Jnnewanarne sjelfwe, at
sätta sig til motwärn eiler ej, alr som de finna omstandigheterne
föranleda, utan ar utgången af det
ena eller andra ma sedermera kunna läggas dem
til last, sä wida icke wisas kan, ar förräderi til
förhällandet föranledr; och
2:0. Sä wida ärlydnad af de befallningar, en
inkräktande Fiende utfärdar, icke kunna undwnaS,
ma den ej eller til last räknas, äfwensom den TroHets-Ed,
Inkräktaren med swärdet i handen affordrar,
sedan likwäl föreställningar deremot sörgäfwes
blifwit gjorde.
Hwad stuteligen angär Herr Lagmannen von
HausvolKs förestående i afseende pä ersättning för
' sä
-
Den 8 Mats/ Z85
fäöane Medborgare, hwilkas egendom, utan at de
sjelfwe derril gifwit anledning, blifwit lil större
eller mindre del stöftad eller ffadad af Fiende, och
satter huru en sadan förlust rätteligen borde bedömmas
samt ersättningen derföre beräknas och utgifwas;
finner Lag-Utffottet det med naturliga billigheten
instämma, ar all sadan egendom, som utan
agarens förwällande genom Fiendens åtgärd pa et
eiler annat sätt förloras, bör honom ersättas; men
dä Riksens Högloft. Ständer i 62 §. af Regeringsformen
förbehållit sig, at de anflagne PenningeLummorns
icke Utan deras samtycke fä anwändas
til andra an de af Ständerne sjelfwe faststälve ändamål;
anser Lag-Urfforrer sig icke tilständigt, ar
förestå, det sävane enikildce Medborgares förluster
stola af Stats-Merker godtgöras, utan lärer det
pä Ständernes egen åtgärd ankomma, at da de
ä Riks-Möte, efter delen stik förlust inrrästadt,
samlats, för hwarje särffildt rilfälle derom förordna.
Stockholm den ?:de Februarii 1310.
Pä Högloft. Ridderstapets Pä Högwördige Prevet)
ÄdeinS Ledamöters ste-Standets Ledamöwägnar
kers wägnar
Larl 6. Ltjernsteät. R. ^lmcivlst.
Pä Mälloft. Borgare- Pa Hedecwarda BonStandets
Ledamöters de-Skandets Ledamör
wägnar ters wägnar
k. 14. Orevesmustt. Lrie Olofsson.
isost. Holmbergs so».
Sjette Bqn-et. N:o 25. Ut
-
Z86 Den 8 Marg.
Utdrag af Rikets Högloft. Ständers LagUtstötts
lUotocoii, hällit i Stockholm
den?:de Februarii I8ioi
S. D. Herr ^88Sk80!-en von Scbgntr upläste
sin, i anledning af Herr Lagmannen von I-Uu8-  VVOIS8 semoria!, om stadgande af en Lag för Innewanarnes
förhållande uti et af Fiende anfallit
Land m. m., ffrifreligen författade mening, sa lydande:
"Ibland
de ämnen, hwilka Utskottet hittils haft
under öfwerlaggning, anser jag Herr Lagmannen
von N3U8N<M8 motion wara den mast kinkiga,
hälst, fragg är om stadgander i ämnen, angående
hwilka, mig wetterligen, annu ingen Lag funnits;
och da härril kommer swärigheten at förutse alla
rnöjeliga händelser, hwilka kunna inträffa, samt
beräkna den politiska werkan, hwilka bestämda föreskrifter
kunna medföra, mäste jag bekänna swarigheten
för mig, at afgifwa er bestämdt yttrande."
Da en nyh framfaren tid adagalaqt, huruledes
Medborgares och Embetsmans förhållande,
ehuru föranledc af warmaste nir för Fäderneslandet,
af fullkomlig öfwertygelse om fullgjorda pligter,
blifwir olika bedömdt, alic efter som följderne blifwit
mer eller mindre gagnelige, mäste man medgifwa
nödwändighecen af fädane Lagar, hwarigenom
Medborgare och Embetsmäns förhällanden, dä de
ej innefatta förräderi, skyddas frän riltal och answar.
Pä grund af denna öfwertygelse, hemställer
jag, om icke den af Herr Lagmannen von kU^woltik
pakallade Lag borde innehalla:
r:o. Ar
Den 8 Mars. Z87
1:0. Ät om wid pakomMande Krig Konungen
elier Regeringen icke skulle hufwa widtagit förswarsanstalter
för någon Landsort, hwilken af Fiende
kunde blifwa angripen, eller lemnar Embetsmannen
i orren förestrift huru i sadant fall bör förhailas,
ma der ankomma pa Znnewanarne sjelfwa,
at satta sig lii motwarn eller ej,, allt som de finna
omständigheterne föranleda, utan ar utgången af
tzec ena eller andra mä sedermera kunna läggas
dem cil last, sä wida ej wisas kan at förräderi lil
förhallandet föranleV t.
2:0. Sa wida ätlydnad af de befallningar en
inkräktande Fiende utfärdar, icke kunnat undwikas,
tua den ej elier kil last räknas; äfwensom den Troheks^Ed
Inkräktaren med swärdet i handen affordrar.
g:o divilc; Embets- och Tjenstemän stola qwarstadna
hwar och en wid sin beställning, den de,
sa widt Fienden ej lägger hinder i wägen, böra
ucöfwa efter gällande Lagar och Instluckionor; med
skyldighet at efter förmäga söka afböja de olägenheter
inkräktningen kan medföra.
Detta äro de allmänna stadgande» jag tror
böra bifallas. SpsciellL anser jag dem ej kunna
blifwa, och förmodar, atester desse zme lckwcker och
Allmänna Lagen allt kan bedömmas. Konungens
i Regeringsformen förbehallne rätt at besluta i
LommLiMo - Mål anser jag såsom et hinder för mig,
at kunna instämma med Herr Lagmannen von kilaus>volik,
angående de af honom projeckeraäe steg til
en anfallen orts förswar, och jag fruktår äfwen, ar
xroMst kunde stundom blifwa vwerkstalligt. ^
-Z88 Den 8 Mars.
Angäende ersättning för den stada Jnnewänarne
i et af Fienden angripit Land kan tima,
derom ar jag af lika tanka med den Ucstoctets Beredning
yttrat."
Hwad Herr Hs8e880ten angäende Jnnewänarnes
frihet at efter eger wal sätta sig til motwärn
eller icke, uri i:sta ynrat, blef afUtstoc
tets
fleste Ledamöter bifallit, at tilläggas uti Betänkandet;
men Herr ?roko880ren Oockor VVäkIiNj
Herr Prosten samt Herr ^sxessoren
tlin önstade, ät någor tillagg häraf e) mätte göras.
Beträffande 2:dra ?uncken eller stadgandet om
strafflöshet för åtlydnad af Inkräktarens befallningar
eller aflaggande af en med mäld fordrad TroHers-Ed,
instämde Utstottets pluralitet likaledes med
Herr Hgzessoren von Lckantr/s ranka, med tillägg
af följande ord: sedan föreställningar deremot
färgäfwes blifwit gjorde; men de irenne Herrar
Ledamöter, hwilka i anseende til i:sta buncken warit
af sarstild mening, wille jemwäl at andra kuncten
icke stulle tilläggas, utan Beredningens Utlärande
i allo förblifwa oförändradr.
Herr Hsse^oren Von 8ck>3Ntr bortgeck derefter,
och Tredje LmEsn företogs til stärstädande;
hwarwid atstillige olika meningar upstodo, i sa
matto, at en del Ledamöter funno Embetsman wiv
Fiendens infall wara owilkorligen förpligtade at bibehålla
deras tjenster, fä lange nagra förradista
gerningar emot Fäderneslandet icke af Fienden bestämdt
päbjudas; en annan del, lika med Herr
Lagmannen von t-lLusrvollL ffrifteliga yttrande af
den
Den 8 Mars. z89
den 2:dra November sistlidet är, trodde det böra
fä pä Embetsmannens bepröfwande ankomma, at
sä wida Fienden icke stiller dem fran deras innehafwande
Embeten och fenster, fortfara med deras
besättning; och annu andre Ledamöter ansago någor
bestämdt stadgande härom icke böra göras , utan
Beredningens Förslag allena följas; anförandes under
öfwerlaggningcn härom Herr Presidenten m.
rn. Grefwe oyllenborZ: "För min del får jag åberopa,
hwad af mig til sista kWm-protOLoliet rörande
denna omständighet är anfördt,och sä framt
UcstoltelS ple»-rlttet ej bifaller min mening, at Embets-
och Tjensteman stola utan inwändning fortfara
med tjensternes utöflting, sä begär jag at
desa mina tankar mätte ätfölja Lxpeclirionen cil
Riks-Standen; jag anser nemligen jemnförligt bättre,
ar Landers Embetsman, som aga ömhet för
Folket och kännedom af Lagarne, bibehålla sina Embeten,
hwarigenom de kunna wara i tilfalle at emot
Inkräktarens wäldsmagt nägorlunda stydda
Jnnewänarne uti deras lagliga rättigheter, an det
tilstand stulle wara, da Folker, öfwergifwit afsina
wanliga Styresmän, stulle öfwerlemnas ät de oberäknelige
och grufliga följderne af en grym Fiendes
wilda nycker, uran ac fä njuta det minsta stydd
af Lagen, för hwars helgd icke någon ansedd Medborgare
stuteligen längre kunde ifra. Det blifwer
således min oryggeliga öfwertygelse, at andre ursagler
för Embetsmans nedläggande af Embecet
wid Fiendens infall icke kunna antagas, än antingen
den, ar Fienden sjelf stiljer dem derifrän, eller
ock at de nödgas med Man uphöra derföre, at
Fienden för desi utöfning påbjuder sädane stridige
befallningar, at Embetsmännen, utan at begä hög
mals
-
Z9o Den 8 Mars.
mälsbrott eller öfverträda Ed och samwetspligt,
omöjligen kunna dem efterkomma".
Herr Secr^temrLn Friherre VVräuZe! instämde
häruti.
Herr Borgmästaren L-ncbm-m trodde det nägon
bestämd föreffrift i detta hänseende nu i förtid,,
icke borde af Lagcklkssottet förestås; utan symes det
böra pä Kongl. Majtts för farffildte fall afgifwande
Nädiga Inslruäkioner böra ankomma, huruwida
en Embetsman kunde anses berättigad, at wid Fiendes
påträngande nedlägga sin Tjenstebefattning
eller icke. Herr Borgmästaren beklagade wäl en
Embetsman, som wid Fiendens infall saknade bestämdt
rättesnöre för sina åtgärder, men han fann.
bet nu icke wara sig kilständigt, at inga uti uägtst
lletaillersät Utlåtande häröfver.
Herr DoÄor 'VV^bliii och Herr ^88688oren 8jnclin
yrkade Betänkandets oförändrade bibehållande.
Riksdagsmannen petter förenade sig med
hwad H^r Lagman blnusvvolk piojcekvist.
Herr DoÄor 8tt-rrk hemställde, om icke Tredje
punäsn storde göras lika sa wilkorlig som Första
kunLtsn af Herr ^88L8S0rei> von 8cb2Mr,'8 anförande,
sä at en Embetsman följagkeligen icke kunde
efterär tiltalas, antingen han af fruktan för Fienden
nedlagt ljensten eller icke.
Herr Prosten Hhl8tecf förenade sig dermed sä
Mycket häldre, som han inst ansäg detta wara Betänkandets
afsigt; Men Herr Prosten yrkade, ak
nägon ändring deruti icke mätte göras.
Herr
Den 8 Mars. 55>r
Herr Stats-8ec> eter arén lannerstjerna och
Herr Borgmästaren immcjvist upkommo.
Herr Baron och Ordföranden proponera
bifall til 6 H. uti Herr Lagmannen von llauswoliks
ofwannamnde striftetiga anförande.
Beswarades med Ja och Mej, hwarjemte
votering ästades; af sadan anledning gjorde Herr
Ordföranden följande proposition:
Den som bifaller Andra Beredningens Betänkande,
sa at Uti lexp<-siicionen ej bör tilstyrkas
någon bestämd föreskrift för Embetsmän, antingen
De tvid siendtelig invasion stola nedlägga deras tjensier,
eller icke, strifwer Ja. Den det ej bifaller,
strifwer Mej. Winner Nej, sa kommer 6 H. af
Herr Lagman von riiausvvoltls LiÄamen, ut ordagrant
Uti Ucstottets Lxxeättion intagas.
Utstottet antog wal denna proposition; men
Herr Stats-8ecreteraren lannerstjerna reserverg^C
för sin del, at i händelse Mej winner, sa wore
Herr Stats-8ecreterarens mening icke dest mindre
den, ac i fragawarande Embetsmän ingalunda, sä
framt icke Flenden befaller dem, at begå förräderi
eller stiljer dem fran Tjensterne, maga under någon
annan förewändl.ing, af htvad namn som hälst,
afhälla sig fran Tjenstgöring tvid Fiendes infall.
Af samma tanka wörö Herr kresirlenten Grefwe
Lilienborg, i likhet med htvad han förut yttrat,
samt Herr Friherre vrangel.
Voteringen företogs härefter med flutna sedlar,
wid hwilkas öppnande fanns, at inom Bonde-Stan
det
-
Z§r Den 8 Mars.
det blifwit kemnade 4 och I Me); inom Borr
gare-Ständet Z Ja, 2 Mej; inom Prasce-Srandet
5 Ja, samt inom Ridderstaper och Adeln 6
Mej; och som Ja följagteligen wunnit, sa stulle
något bestämdt stadgande om Embetsmäus sörhät»
lande icke blifwa uri Betänkandet infördt.
Widkommande fluteligen 4:de kunden af Herr.
^88essoren von 8Lb:uU2 8 votum; sa stulle i öfwer»
ensstämmelse dermed Betänkandet blifwa oförän»
dradt; och komme detsamma icke heller ar undergå
nägon annan rättelse, än i hwad som angar i och
A ?unac-rne Uti nyftnämnde votum, hwilka jemlikt
Utskottets Beslut stola Uti lkxpLäitjonen tilläggas.
Herr Lagmannen von l^ausrvolss begärde, at
sä wäl hans lvl^morjA. som Förslag til Urstotters
utlärande matte bifogas Betänkandet och ril sämre»
lige kuLxEckivL Sländen afga; härril samtyckte Utstöttet-
Or
Lx krorocollo
soli. käolmkerZLon.
Afffrift.
Utkast til swar och Betänkande, i anledning
af der urås undertecknad lil Högloft, Ridderstapets
och Adelns krococoll den 4:de Ocrober 1329 ingift
ne och derifrån til Lag-Utstottet remittsrLcle vick»-  msn eller ^lemcrrAl, hwarutinnan uppå andragne
stäk hemställes, det matte utfärdas ril allmän och
enstild efterrättelse en Lagförklaring och klemen»
te, som bestämmer
i;o. Hus
Den 8 Mars. Z 9z
r:o. Huruledes Znnewanarne i det Land, som
af Fiende warder anfallit, i allmänhet böra förhälla
sig, nemligen huruwida de böra sätta sig til
motwarn, om an de arv obewapnade och finna deras
wanmagr ar hindra der Landers inkräktning,
eller om de i detta sednare fall kunna, utan initztydning,
answar och förföljelse, för det de passivt
handlat, tåligt underkasta sig öfwermagten, för at
undwika de ryfliga upträden och vmenffligheter,
hwilka, enligt alt krigsbruk aro wanlige följder, e»
när Folket reser sig i matza och warder besegradt.
2:0. Hwad der Folk har synnerligast at iagttaga,
som bo ä en af Fiende occuperacl Landsträcka,
huruwida de böra efterkomma Fiendens päbud
med eiler utan undantag, eller lemna detze utan hörsamhet,
om an derigenom deras lif och egendom
blottställas för mitzhandling af Fienden, som med
swärdet i ena handen och eldbranden i den andra
har magt och utwag, at satta sina befallningar i
werkställighet.
Zw, Huruledes Embttsmän i et salunda inkräkradt
Land wifligast böra förhalla sig, och huruwida
de mäste nedlägga deras Bensteebefattning
eller dermed fortfara m. m. __ och
4w.Hwad i sadane fall, som omrördt ar, bör såsom
brott anses, och huruledes desse förbrytelser efter
deras olika art af grofhet böra bedömmas och
bestraffas.
Afwensom uti kotemorialet blifwit
flmeligen hemstäldt, at något mätte stadgas i allmänhet
om ersättning för sadane Medborgare,
hwilkaö egendom, utan at de sjelfwe gifwit dertil
an
-
Z94 Den 8 Mars.
anledning, warder til större eller mindre del stöflad
eller stadad af fiende; och om sattet huruledes
en sadan förlust rätteligen bör bedömmas och ersättningen
derföre beräknas och urgifwas.
Ett ämne af den wigt, widstrackta omfattning
och synnerliga granlagenhet, som ifragawarande,
sa framt det stall fullständigt utredas ock
utarbetas, fordrar mera tid, kunstapcr och etfarenher,
an åtminstone jag ager; men Högloft. LagUtstottets
mig wisade förtroende fordrar dock, at
jag, som deruti pakallat Högloft. Riksens Ständers
upmärksamhet, yttrar mine tankar, hwilka,
ehuru manga brister derwid kunna uptäckas, likwäl
torde leda til någon hjelpreda för uplyftare
Medborgare wid sammansättningen af den Lag och
Det keAlemem? jag päyrkar af karlek för ett alffadt
fosterland, af nit och trohet för min lagkrönta
Konung, och af deltagande kansta för de Medborgare,
hwilka genom oförutsedde händelser och
fiendens framträngande kunna blifwa försatte i förlägenhet
och ^villrådighet om aliggande pligter.
At denna Lag eller Retz-lemsMe är högst nöd»
wandig, har jag redan sökt wisa och med anförda
exempel styrka uti ^Wmoiiglet. Erfarenheten,
som fa af ost wid detta Riksmöte lara sakna, är
ock talande för denna sak. Och da wi öfwerlefwat
den stidepunkt, hwarunder Medborgare .med
renaste upsat i deras behandlings- fatt blifwit mitzkände,
beryktade och oblidt bedömde; hwarunder
loftal blifwit hällne och ärestod anbefald at upresas
öfwer bragder, hwilka sedermera blifwit afmalade
med swartaste färgor; hwarunder folket den
ena
Den 8 Mars. 395
ena gängen upmanas ar följa dylika hieltedatcr, och
den andra gången ater genom upläste^ Kungörelser
wärnäs, ar icke laka förleda sig ti! sadane nytråden,
emedan stillnad wore emellan en bewärad
Landstorm, som anses för Landets stridsfolk, under
Fäderneslandets och Lagarnes skydd, och bewapnade
Bönder, som af egir bewäg, egen kitslighet,
utan Ofwerhetens befallning, angripa fiendens
ckrouppei-, och således böra betraktas såsom
lömste Symtröfware (wid Swensta Befälhafwarens
pa Aland den 2 Martil 1809 Utfärdade och
a Predikstolarne derstädes upläste Kungörelse);
hwarunder Allmänna Ddningarne och häfdcrne
uplysa ost om det olika behandlingssätt , som uröfwas
emot folk, som reser sig i massa, och warder
vfwerwunnit, och emot besegrade leZulier.-r ck roupper,
hwartil kommer den förlägenhet och willradighet,
huruledes man rätteligen bör förhalla sig, deruti
hwar och en inciivlclu mäste stadna, enär man af
Fiende anfalles, och derwid kastar en forskande blick
pa framfarna händelsers olika bedömande; och det
tilfälle, som genom en sadan twetydig tolkning ar
öppet lemnadt för den illasinnade, at blottställa
äfwen nitiste Medborgare för tilta!, förföljelse eller
wanrygte, ehwad beslut derwid an fattas ma;
sa lärer ock icke någon finnas, som motsäger den
sanning, at fa Lagar arv mera oumgängelige, än
de af mig äskade, och som icke lika med mig inser
nyttan af ett stadgande, som i nödens och bekymrets
ögonblick kan wara en säker ledare, samt
ett wärn och skydd emot de cadcksi-, hwilka ej sällan
hitkils warit beklagliga följder af fiendtliga
invI8>oner, oftast Utan urskiljning af upsatet hos
örn, som haft tilfälle armanda bemödande för allmänt
-
Z96 Den 8 Mare.
mant gagn och basta. En sadan Lag är wäl swar,
dock icke omöjlig at sammanfatta, ehnru öfwermagtens
bud lagga oöfwerwinneriiga hinder i wägen
för efterlefnad qf gifne befallningar frän den
Luccombc-rLNLlo; men da Konung och Fädernesland
hafwa wiste anspråk sig förbchallne, mäste desse fordringar
stadias, och Lagstiftaren förestrifwa sätter
at dem fullgöra, likwal med billigt afseende ä möjligheten
til werkstallighet; och denna sista regel blir
ock den förnämsta grund', hwara omförmaldte Lag
bör uprattas, sä wida den stall tjena ril efterlefnad
och blifwa anwandbar.
Fräga kan icke wid detta tilfälle wara, at
widröra förswars-anstalterne i Riket och de repliera,
eller irreguliera 1'rouppers förhällningssätt under
krigstider. — Sadanc alt hanföres til Lomni!!nc!o-mal,
hwilka, enligt i; tz. af wär nyligen
antagna Regerings-Form, blifwit öfwerlemnade at
Konungen, at sjelf i Nader afgöra och bestämma;
Och den fom icke fullgör Konungens bud och befallningar,
har sitt straff stadgadt uri redan för detta
urkomne Lagar och Författningar. Hwadan
ock uri Memorialet icke nämnes derom, uran angående
den Landsträcka, hwarest Förfwars-anstalrer
antingen icke blifwic widtagne, eller ock befinnas
orilräckelige, at hindra en framträngande fiende;
och huruledes folket mäste förhalla sig sedan samma
Land af fiende blifwit inkräktadt.
Ar L allmänhet befalla och fordra folkets resning
i. Massa wid fiendens framtagande, eller ett
genstrafwigt wägrande af lydnad för öfwermagtens
bud, wore lika wädeligt och oklokt, som at
stadga
Den 8 Mars. Z97
stadga städse tåligt afbidande af det öde Segerwinnaren
behagar förestrifwa, och hörsamhet i allt
emot deras Beherrstare, eller förestrifwa, at en
IVoupp aldrig stall wika för sin fiende, eller förordna,
huru en i sjönöd warande seglare och den
hwarS egendom af wädeld hemsökes, oundwikeligt
mäste förhälla sig; emedan händelser och tilfälligherer
aro olika, och ofrast tjenar ril rättesnöre endast
den regel Naturens Lag liiQerrri-, al söka rädda
hwad man kan, och reUucei-L följderne af den
hotande faran til de minst känbara, eller at undergä
ett mindre misiöde, för at undwika ett swärare.
— I aila desse fall gifwas säleves undantag,
hwilka icke^kunna af Lagstiftaren pa förhand
bestämmas. Ar fiendens styrka icke större, än
at den kan af folker fördrifwas, eller om en synbar
wada för den öfrige delen af Fäderneslandet
genom motstånd kan afböjas, mäste alla försök widtagas
til winnande af ett sa hälsosamt andamäl;
detta är ett anspråk, hwartil den sanna Swensta
äran och Samhället har högsta rätt; —. kan deremot
i detta fall nägor af hufwudsakelig nytta icke
Uträttas, fordrar äter menstligheten, ac icke blottställa
folket och landet för rysliga uprräden af mord
och brand, ty hwarken Jnnewänare i bet Land,
som af Fiende intages, eller Fäderneslandet draga
någon fördel deraf, om de förre under deras wanmagt
genom öfwerdädigt upföranbe och ett oriktigt
begrep om sann nit och trohet nedkalla öfwermagtens
hämnd och blifwa Zeffer för plundring och
Landets ödelagggande— Andamäletmed Samhällslefnad
är allmänt wäl, allmänt stybb; och hwarje
Samhälls Ledamots förbindelse ar efter yttersta förmåga
bidraga bertil; men da detta ändamål ej kan
win
-
393 Dm 8 Mars.
winnås, om an enffildte Medborgare göra uppoffring
af lif och egendom, lärer ock rimligen icke kunna
fordras onödigtwis en sadan uppoffring, oersättlig
för den lidande, och jcmwäl af ffadelig inflytelse
för Samhället. Alla Rikens Historier nplyfa
ock derom, at äfwen under den största wada
Regenterne dock af nämnde orsak sökt nndwika
upbudning af folkmassor, och enär sadant likwal
fkedc, hwad dermed blifwit uträtradc och foljderne
deraf. — Det lärer derföre wara lämpeligast,. at,
enär allmän Lag i detta fall icke kan gifwas, lata
ankomma pa Konungens första Man i den Orr,
som af fiende anfalles, at enar tilräckelige förswarsanstalrer
icke blifwit förur widtagne, i samråd med
närmast boende Embecsmän och andre redelige
Medborgare öfwerlägga om det bestut, ssni bör efter
förefallande omständigheter widragas; och ar
han, jemte Lonsei!lLU8 Ledamöter sedermera, såsom
angående Oommenck-mwr a belägrade fästningar ar
stadgadt,^ warda Konungen answarige, om de antingen
af feghet tillåtit Fienden intrade, hwilket
de^ kunnat och bordt förekomma, eller af öfwerdad
wagat ett motstånd, hwars olyckliga utgång och
följder de kunnat förutse och wanta sig.
Sedan ett land blifwit inkraktadt, kan, afde
stal jag redan haft äran wördfammeiigen anföra,
aldrig något answar alaggas Jnnewanarne derstädes,
hwilka arlyda befallningar fran Segerwinnarensom
äger militainik Magt, at^ utkrafwa
werkställigher af defi bud och rsgui8itior>er; men
Konungen och Fäderneslandet hafwa dock en pligt
at fordra af de olycklige öfwerwnndne, den nemligen,
at desse icke ulan oundwikeiigr wang inga
Den 8 Mars. 899
uti något som förnärmar Konungens och Fäderneslandets
sanna Interesse, hwiiket altid bör wara
en trogen Undersares och redlig Medborgares
första ögnamärke; hwadan det tilhör afwen hwar
och en, men i synnerhet Konungens förste Man
och Embersmän i Orren, ar i sadane händelser
deremot göra kraftiga rLmonstrstione-r och protester,
samt ar i allt bemöda sig derom, ar mildra olyckan
ej mindre för Fäderneslandet i allmänhet, an
jemwäl för den ort i synnerhet, hwilken blifwit af
fiende hemsökt, samt at befordra ordning, rättwisa
och billighet i den krets, hwarest de genom Konungens
Näd blifwit stätde. — Den som häremot uppenbarligen
och bevisligen bryter, bör alftvarligen
straffas antingen til lifwet eller med förlust af defi
innehafwande Embete, eller ock sakfällas ril kroppsstraff
och Penninge-böter, alt^ efter brottets egenfkap
och följderne deraf; — Afwensom den, hwilken
antingen anwänder sin inflytelse hos Fienden,
at utöfwa hamnd emot någon Medborgare, eller
ock af eget bewag, under osanfärdig upgift af Inkräktarens
befallning, tilfogar Medborgare stada'
ril lif och egendom, gör sig saker til det straff Lagen
uri 4 Lap. i §. Mitzgernings-balken stadgar;
hwaremor den Embetsman, Tjensteman elier Medborgare,
som under fiendtelig invasion warit ett
stöd för sine olycklige likar, eller genom sm rådighet
afwarjt stadeliga pretentioner af fiende, bör
förwissas om sin Konungs Näd til utmärkt belöning,
jemte det han förstenar fosterlandets högaktning.
Genom den förbindelse, som salunda stullr
åligga Embets» och Tjenstemän, llifwer det ock
m följd, at sa wida inkräktaren icke skiljer dem
ifrån
4QQ Den 8 Mats.
ifrån deras Embetes och Denstemanna befattning,
böra de ock dermed fortfara under invasion-riven,
hälst mycken oreda uti sakernes wanliga gäng, samt
manga afwentyr och wäldsamheter synbart kunde
inträffa, om de nedlade deras wanliga befattning,
och fienden, som Merendels icke känner Swensta
spräker, eller kan göra sig begriplig hos Allmogen,
stulle försättas i nödtwang ak i alt sjelf agera;
Afwensom af enahanda orsak, det icke eller bör an»
ses fördömligt, Utan twärrom berömligt, om nägon
Medborgare later nyttja sig til Tolk emellan fiende
och det inkräktade Landets Jnnewänare, eller
at uträtta andre warf a landet, enär han icke derunder
salunda försyndar sig, som uti ofwanberörde
I^omeiu omförmäles; emedan han derigenom bereder
sig tilfälle, at hos en öfwermodig fiende likwät
stundom kunna mildra detz eljest kanste gränslösa
anspräk, och Folket jemwäl har en egen Medborgares
biträde, at wid alla tilfällen kunna under
Leras lidande påräkna.
I anledning af hwad här ofwan anfördt blifvit
och ^lemoiialet widare omförmäler, torde finnas
lämpeligt, det antingen såsom et tillägg til 4
Mihgernings-Balken, eller ock genom särskild
Författning stadgas som följer:
§. r
Enär
Fiende tränger fram, och nödige förswarsanstalter
förut icke blifwit widtagne eller annorlunda
anbefaldce, aligger det Konungens förste Man
i den orr, som af Fiende hotas, ar genast sammankalla
närmast boende Embetsman och andre redlige
Med
-
Den 8 Mars. 40 t
Medborgare, och öfwerlägga hwad beflnt efter förefallande
vmstandighrter bör widlagas, antingen til
motstånd medelst Folkets upbädande i majja- eller
til stilla afbidande af det förestående ödet. Och
warda denne Konungens Förste Man jemte LonscillLus
öfrige Ledamöter, såsom angående Oommentlsnter
i belagrade Fästningar förut ar stadgadtKonungen
och Fäderneslandet anfwarige derföre,
om de af feghet tillåtit Fienden obehindradt inträde,
hwilker de kunnat och bordt förekomma; eller
ock af öfwerdad wagat et motstånd, hmars olyckliga
utgång och följder de kunnat förutse och wanka
sig.
§- 2.
Hwad conseiliens fleste Ledamöter, hwilkas anta!
bör bestå åtminstone af Ellofwa, inberaknad Konungens
förste Man, fom derwid förer ordet, befluta,
mäste genast sättas i werkställighet efter de
grunder, hwarom Under öfwerlaggningen blifmit
belefwadr; och ingen, eho det wara ina, lagge deremot
hinder, Utan sa wida han kan styrka at förrädiffa
stämplingar emot Konung och Riket ä bane
warit och gitter dem förekomma; gör det någon
af annan orsak, straffas, som Lagen uti 6 ("ap. 2 tzr
Mihgernings-Balken stadgar;
",
Enär enligt 6onseiIl>?n8 beslut motständ stall
göras och Folker således upbadas i majja- böra til
Anförare mwaijas framför ändrö ladane Embetsoch
Tjenstemän samr Medborgare- hwilka förur aga
niilitaieista insigter och Folkets synnerligaste för»
Sjette Bandet. N:o 2S, troende^
^02 Deri 8 Mars.
troende; men Hufwudbefälet tilkommer Konungens
Förste Man i orren, sä wida han af sjukdomsförfall
eller ålderdom bertil icke är oförmögen, i
hwilken sednare händelse den Embetsman, som i
Värdighet ar honom närmast, inrager hans Plats.
§- 4.
Befälhafwaren med samrelige Anförarns öfverlägga
om bästa sätter lil utförande af den asyftade
Plan; och hwar och en fullgör sedermera
sin skyldighet efter yttersta förmåga; hwilken som
brister deruti, straffas efter omständigheterne med
Embetets eller Benstens förlust pä längre eller kortare
tid, kroppsstraff eller penningeböcer.
Skulle sa hända , der Gud nådeligen afwarje,
at framdeles någon ort af wart alstads Fäderneslands
område warder af Fiende inkräktadt, kunna
wäl Jnnewanarne derstädes icke förbjudas, at under
sin wanmagr åtlyda Inkräktarens bud och befallningar;
dock åligger der dem, at wisa deras
trohet emot Konung och Fädernesland såmedelst,
at de icke utan oundwikeligc lwang inaa uti något,
som förnärmar Konungens och Fäderneslandets sanna
interesse; hwadan det aligger hwar och en, men
i synnerhet Konungens Förste Man och En betsmän
i orten, at i sadane händelser deremot framställa
kraftiga relnonstr^rioner och x»ot Stcr. Göres
dera af Inkräktaren icke något afseende, ware
Jnnewanarne frie fran tilta!, om degenom lydnad
söka undwika wald; dock harifrän undantagit det
fall, om emot förmodan Inkräktaren yrkar, at
de
Den 8 Mars. 4vZ
de stola bära wapen emot Fäderneslandet; hwartil
ej någon ma, under hwad forewändning söM
hälst, lara öfvertala eller truga sig, wid straff,
som uti 4 Lap. i §t Miflgernings-Balken stadgas»
§- 6»
Embete och Tjenstemän a en af Fiende inkräktad
Landsstracka, ma, sa wida Fienden icke stiller
dem ifrån deras iNnehafwande Embeten och
Tjenfter, fortfara med deras befattning, til förekommande
af oreda i sakernas wanliga gang och
hwarjehanda eljest befarade afwentyr och waldsamuia.
uprraden, samt derjemte efter yttersta förmåga
söka mildra olyckan sä wäl. för Fäderneslandet i
allmänhet, som för VeN ort i synnerhet, hwilken af
Fiende blifwit hemsökt, och befordra ordning, rattwisa
och billighet i den krets, hwarest de genom
Kongl. Majus Nåd blifwit ställde»
§.
Den, ware sig Embets- och Tjensteman eller
ännan Jnnewanare a et af Fiende inkraktadt Land,
hwilken antingen anwander sin inflytelse hos Fienden
ar uröfwa hämnd emot någon Medborgare, eller
ock af egit bewag, under osannfärdig upgist af
Inkräktarens befallning, tilfogar Medborgare stada
til lif och egendom, gör sig saker til det straff,
Allmänna La en uci 4-up. i §. Miflgernings-Balr
ken stadgar, — hwaremok
§. 8.
Den Embets- och Tjensteman eller MedborgaA,
som under siendtelig invasion warit et stöd för
4^4 Den 8 Mats.
fina olycklige likgr, eller genom sin rädighet afwärjt
och förekommit stadeliga anspråk af Fienden, förwitzas
härmedelst om Konungens Nåd och särskild
belöning. — Hwadan
§. 9.
Det ej eller ma wara förbndit för en Medborgare,
at lara nyttja sig til Tolk emellan Fienden
och der inkräktade Landets Innebyggare, eller at
uträtta andra wärf a Landet, sa wida han under
sin befattning icke sä förbryrer sig, som uti ofwanberörde
7 §. omförmales.
§. ic>.
Om den som stjäl eller röfwar, dä Fienden
tränger eller äkommer, stiljs uti 42 Lsp. 2 tz. och
21 ; §. Mitzgernings-Balken; begär man an»
nät mindre brott emot allmänt lugn, ligqe i lweböte
hwad Lagen för dylik förbrytelse eljest i allmänhet
stadgar.
Beträffande fluteligen fednaste delen af öckemorislet;
sa synes mig, at de Innebyggare, hwilka
uran eget förwällande, antingen för Fosterlandets
^förswar förlorat deras egendom, eller ock genom
Fiendens framträngande blifwit i nöd och armod
bragte, böra af Fosterlandets mera lycklige Jnnewanare
eller ock af Staten njuta någon ersättning,
wara sa oemotsägeligt, at nägon bewisning härom
icke behöfwes; dock finner jag derjemte, ar en sadan
wedergällning icke kan tilkomma dem, hwilka genom
oklok gensträfwighet eller oiillateliga och försateliga
samt af Ofwerhecrn eller af Befalhafwaren pa ställer
hwarken
Den 8 Mars. 405
hwarken befalte eller gillade företag och stämplingar
sjelfwe ädragir sig deras olycka; och dem, hwilka
wäl förlorat något, men ändock hafwa tilrackelig
förmögenhet för sig sjelfwe och dem, hwilka rarfwa
veras omwardnad; äswensom de, hwilka warit
rike och förlorat alt, likwal icke böra fä större ersättning,
an som kan swara emor deras werkeliga
behof, o-ch ve äter hwilka warit förut fattige icke
kunna erhålla mera, an som de förlorat. Och pä
det en saker mättstock mä winnås ril bestämmande
af ersättnings^ulnw.orne, synes mig det lämpeligast
wara, at efter Fredens flur i sädane olyckelige Landsorter
Konungens Befallningshafwande läker genom
Krono^Fogden och omie Nämdemän ä Landet, samt
genom wanlige Warderings- och Hxe>-inZ8-Män
i Sräderne beflrifwa och wärdera den lidne stadan,
och hwad förmögenhet hwar och en af de sökande
kan hafwa i behåll, samt Synings- och Wärderings-lnstrumeutLt
ingifwa ril Domaren ä Landet
och Magistraten i Sräderne, som inkallar wederbörande
ersättnings-chökander, ar deras upgifter beediga,
och derefter bestämmer den ersättning hwar
och en bör utkomma; hwarefter kiotoLoiler och Utslaget
mäste til widare granstning och fastställelse
eller rättelse insändas til Konungens Befallningshaswande,
säsom förur om ersättning för Brandstador
är stadgadt. Wederlags-8umm:ui mä sedermera
godtgöras antingen af Statens medel, sä wida
nägot deraf kan umbäras, eiler ock genom friwillige
sammanstotter och insamlande Stamboksmedel
öfwer hela Riket, och åläggande särstild Bewillning
ä hwar och en, i män efter ben Bewillning,
hwartil han förut finnes upförd.
Witz
426 Den 8 Mars.
Wid Vesta mina tankar, hwilka blott såsom
et utkast jag hasteligen tecknat, förbehåller jag mig
at framdeles, enar ämnet til pröfning och ventilation
uti Lag-Utstottet föredrages, fa göra Ve tillagg
eller afdrag, hwartjl jag kan finna mig befogad ,
efter inhämtad kännedom af mine warde Medlemmars
yttranden och uplyste råd i denna wigkiga.
sak. Stockholm ben 2:drg November 1829.
Larj 6u8t. U. von k^auLNVollk.
Enligheten med HufwuHstrifterr bewittnar
)oh. I^olmber^5on,
Uplastes et ifrån Stats - Utstotket inglftvit N
lydande:
Wördfamt Memorial.
Sedan Riksens Högloft. Stander besiutit, atz
den nogaste granstning öfw^er förwaltningen af alla
Rikets medel sedan 1800Hrs Riksdag stall behörigen
werkstallas: och de stespeckive Riks-Standen,
uti meddelte j^otocolls - Utdrag af den 15 och ar
Julii förlidet Ar, renMtsrat betta ärende ril StatsUrstottel,
at inkomma med utlåtande rörande sätter
ril alla nödige uplyfningars inhämtande, samt
at derjemte tilkännagifwa, huruwida Stats-Utstottet
til denna granstnings förrättande funne sig behöfwa
et ökadt antal af Ledamöter, hwarefter widare
afgöras kunde, hwilka ytterligare matt och
steg ril andamalets minnande matte finnas nödige;
samt til Riksens Högloft. Ständer Stals-Utstottet
yli kiotocolls-Utdrag af den ?:de Augusti och 5
October
Den 8 Mats. 4^7
October förlidet Nr haröfwer afgifwit desi yttrande;
sa hafwa uti til Srats-Urstottet aftatne krotoLoIi8
Utdrag af den 19 och :o sistlidne Februarii
samtelige U.esp Lkivs Rikö-Sränden förklarat,
at som Riksens Högloft. Stanvers Lxpsciitio^sUtffott
anmält, at i frägan om sattet, huru den
af Riksens Stander bestulne Revision öfwer siörwaltningen
af alla Rikets Medel sedan 1802 Nrs
Riksdag, 2 Stand stadnat emot 2; sa borde denna
fräaa, pä satt Regeringsformens 69 och ?z §.§.
i Riksdags-Ordningen förestrifwa, af Stats-Utskottet
förstärkt til det deruti utstakade amal Ledamöter,
med Riksens Ständers rätt afgöra. Dl
följe häraf,, har det af Riksens Högloft. Ständer
walde förökade antal Ledamöter med Srats-Ucstoctet
i dag sammancrädt; och sedan enligt 69 §. i
Regeringsformen en blifwit utlottad; sä hafwa de
öfrige 119 för sig latit uplasa de lil detta ämne
hörande handlingar, hwarefter följande Votering.
Uropositiou blifwit framställd:
"Den som wil, at, til ^verkställande af dm
"utaf Riksens Högloft Stander beslutade Revision
"öfwer ^förwaltningen af alla Rikets medel sedan
"1800 Ärs Riksdag, hos Kongl. Majit af Riksens
''Ständer i underdånighet anhälles, det en Lom"mkö
matte af allmänt agrade vjäfwige män tiljarnäs,
och til densamma den specielle utredningen af
"utgifterne updragas, sirmt med wilkor, ar denna
"(^ommite stall, i samma män dest Revision fram"strider,
förelägga Riksens Högloft. Ständers Om'bud
resultarerne af dest pröfning och grunderne
"dertil, strifwer Ja; den det ej wil strifwrr l77ej.
"Winner tNcj, sä kommer Denna Kevislou, at under
-
chvtz Den 8 Mars,
"der nu päftäende Riksdag ofördröjeligen börjasi
"och fortsattas af Riksens Ständers egna Medlem"mar,
utsedde til et witzt antal inom hwarje Ständ,
"samt at hwad derwio innan Riksdagens flut icke
"hinner undergå granffning, ma öftverlemnaS lil Nik"sens
Ständers Fullmägtige i L-u^usn och Riks»
"gäldö-Lontoiret, at sedermera fullbordas".
Sedan denna kropo8ition blifwit bifallen och
vote>m§8 - sedlar derefter Utdelte; sa har efter deras
uphamtande och öppnande, votering funnits salunda
utfallen, at 44 röster medelst Mej förklarat
sig för denna kevisiong anställande nu genast af
Riksens Ständers egne Medlemmar under nu påstående
Riksdag, och 7; dito medelst Ja yttrat den
ranka, at hos Kongl. Maj:t mätte i underdånighet
anhallas, der en särffildt Lommitts mätte härtil i
Räder utses och förordnas,
Och som Ja altsa wunnit, fa lära Riksens
-Högloft. Stander tackas, at hos Kongl. Mastt i
underdänighet detta anmäla, med underdänig anhällan
tillika, det Kongl. Maj:t i Räder räcktes en sadan
commi.re förordna; ankommande pä Riksens Högloft.
Ständers egir bepröfwande, huruwida, enligt
Stats-Urflorcets hemställan under den 5 ststlidne
October, In!>trEion för denna K.evi8ior>8-Lommtts
ma af Riksens Högloft. Ständer utfärdas och wederbörande
til efterrättelse meddelas. Stockholm
den 6 Mars 1810.
Pä Högloft. Ridderffapets Pä Högwördige Prästeych
Adelns Ledamöters Ständets Ledamöters
magnar wägnar
Llaes HILMMA. 1mZ3tZäiu8.
Den 8 Mars. 429
Pä Wällofl. Borgare» Pä Hederwarda Bon
Ständets
Ledamöters Ye-Sländets Ledamöters
magnar wägnar
skräll. Lngel. ^näera blit880n.
bl. Lröclelius.
Uplästes et ril Präste-Ständet ingifwit och med
deft tilstand med de öfrige Standen communiceraät
OiÄLmen, sä lydande:
Wid upläsandet af Högloft. Stats-Utffottets
sednast ingifne Linance-Plan af den 2:dra Febru»
aril i8io, 4:de LuEena flurmening: "At om genom
"Inrikes Län någon tilgäng blifwer at påräkna öf"wer
hwad som bör anwändas til infriande af de
"Parrioriffa Lanen; bör sädant inga i Langlie» > för
"ar begagnas för Lekveranteurernes godtgörande",
har jag trodk mig finna skälig anledning at göra
följande erindran och anmärkningar:
i:o. Ar Stats-Utffottet aldeles icke pätänkt nä»
gon utwäg til de Patrioliffa Länens indrifwande,
i händelse det föreflagne Inrikes Stars-Länet ej
skulle hafwa framgång.
2:0. I sädan händelse och om ingen betalning
för närvarande är at lilga, borde det genom nä»
got beslut fastställas: at de Patrioliffa Langifwa»
renas undfängne Obligationer skola fä omsättas pä
nägon witz betalningstid; ty sädanr är i detza Obligationer
uttryckeligen urlofwadt ffola ske genom när»
warande Riksens Högloft. Ständers försorg; och
urom
Den 8 Mars
mom
et sadant löftes upfyllande, stola desta fordrim
gar blifwa sa mycket sämre, som de dessförutan
hwarken hos privata eller i pukiiqua Lassor kunna
hlifwa lanbara.
z:o. Skulle äter det projeAsraäe Inrikes StatsLänet
winna en onstad framgång, ja borde genom
Kungörelse averteras, at til en onödig omgångs
förebyggande, det mätte tiilätas de Patriotista Längifwarena,
at genast fa ombyta deras innehafwande
obestämda Tidö Srats-Obiioatioucr, emot andra,
i anseende til det föresiagne Inrikes Länet, utfärdande
Obligationer pä Sep är med Fem procent,
eller ock om Längjswarena sa synes, i sa kallade
^nnuiteter ä SjU procent,
Och anhaller jag om tilstand, at detta mitt
yttrande fa medela de öfrige Hög-respeckive Dtänden.
L. Almgvist.
Uplastes ifrån Lonxtitutions-Utstottet im
gifwit sa lydande:
Wördsamt Memorial?
Riksens Högloft. Ständer hafwa til Oonst!-  tutions-Ntstottet remitterat Kongl. Majus Nådiga
proposition af den 7'.de i denna manad, hwarutl
Kongl. Maj:t, som i Nader antagit den til Dest
Bifall och >anck on j underdånighet öfwerlemnade
Riksdags-Ordning, likwal ansett sig böra, tilwinpande
af en ytterligare fullständighet i denna Grundlag,
derwid göra nagra anmärkningar, at, efter
en
Den 8 Mars. 4N
ra Laglig beredning under denna Riksdag, witz
hen nästföljande ril pröfning företagas.
Med den pä en lycklig erfarenhet grundade öst
werrygelsen om Kongl. Majus wälwiliarde asagter,
och dä de af Kongl. Maj:t Nadigst jrmn^ällde
päminnelser, ulan at werka någon rMwmng i
LonstitutjonenL wäsenteligare delar, endast ästsios
bestämdare uttryck af bibehallne föreffristcr .ll.r ock
ZeAlcmentLrjste förändringar, ledande tili.lsdag :-  ärendernes lugnare och ordenteligare gang, kan
Utffottet ej draga i betänkande, at med tilstyrkan
af Riksens Sränders underdäniga bifall til högst»
berörde Nädiga ^opogition, pä det sätt här nedanföre
närmare upgifwes, wördsammeligen söresiä
i Riksdags-Ordningen följande tillägg och ändringar,
at wid nästkommande Riksdag ai Kongl,
Waj:t och Riksens Ständer genrensamt afgöras,
I 17 §. utgä orden: "med tillämpning af-ue
capirlet 4:de §. Straff-Balken, kropps-pligten swarande
emot Tjugufem til och med Sextio Dalers
böter," och meningen siyliseras salunda: Utan sträft
fes med fängelse wid watton oä) bröd ifrån
Atta til Sexton dagar efter omständigheterne:.
19 §. Meningen frän och med "och äligge
Lands-Höfdingen" til och med "afgäende post öft
wersända" erhåller följande fullständigare eecluökion:
Och äligge Landshöfdingen, at Vesta beswär och
lilhörande handlingar, jemte egen och wederbörandes
af honom, med den ffyndsambet, som äfwen
förestrifwen är, infordrade förklaringar, med den
ester desses inhändigande först afgäende post öfwersänva,
^ 2z
412 Dcn 8 Mars.
2z §. Uti den punK, som börjas med "Un
der
Vet Borgare- och Bonde-Skänden samlas" införes
i stället för orden: Hufwudstadens första
fullmägtig "Den främste bland ^ufwud-Sta
dens
Magistrats fullmägcige, samt i stallet för"
af den narwarande Ledamot, som de flästa Riksmöten
bewistar "Ricodags-Fullmägtigen ifrån
^abs ^ärad i Upsala L.än."
46 §. Den sista puEen erhåller följande Lydelse:
Landtmarskalken eller Taleman bäfwe ej
magr at utan Standeco samtycke afbryta etc
plenum, fa wida ej derstädes ett med afbrott
af orolighet förenadt (konstitutions - stridigt förhållande
skulle upkomma, i hwilket fall Landt,
marftalken eller Talemannen ma kunna til nästa
söknedag plenum åtskilja.
57 §- Förändras i dest början sälunda: De
allmänna bestut, som ett Stand fattar, äfwen
som hwad ert särkildt Ständ i egenskap af
Riksens Stand bcslutit re.
8i §. Framför orden: fulländad är, sätter
"innom rätt tid."
Pä con8utut!on8.Utffotrets Magnar
D. ^lannerkeim. Lael von Rosenstein.
Danie! Lberstein. ^son jonsson.
ch O. Valerius.
Detta
Den 8 Mars. 4rZ
Detta ^lemorlgl stulle, enligt Grundlagarna, ligga
pä bordet, för at wid nästa Riksdag uptagas
och afgöras.
Uplastes ett af constitmions-Utstottet ingiswit
sa lydande
Wördsamt lVlemoriol.
Uti strifreliga anföranden, ingifne til Lonstitutions
Utssottet, hafwa nedannanmde Herrar Ledamöter
af Högloft. Ridderstapet och Adeln pros Asätstillige
ändringar, förklaringar eller tittagg i
Regerings-Formen. Ibland dejsa förslag får enligt
8 l §ms förestrift, Urfforrer aram til Riksens
Högloft. Stander hemställa följande, såsom i Utstöttets
tanka nyttiga och werkställbara, för at genom
Konungs och Ständers Beslut wid nästkommande
Riksdag, i wederbörlig ordning afgöras.
Med anledning af Herr Riddarhus-terets,
raecn m. m. di!vei8to!ps8 anmärkning, tilstyrker Utstotlet
ar i z? §:ns flut ma tilläggas: Adlande
Zenoin ^cloptioa eller dlacu!it!i8:Nion under utdöde
eller lefwande Ätters namn eller nummer
ware hädanefter ej tillåtit.
Wid öswerwägande och jemnförande af hwad
bemalte Herr Riddarhus-Secreterare, samt Herr
Kammarherren m. m. Grefwe -ulostll Oörsu Xiörnor,
hwar för sig anförr, rörande angelägenheten
ar i wista delar närmare bestämma ;6 §:s mening,
har Utfforcet funnir tilräckelige och öfwertygande
stal, ar förestå en sadan förklaring af nämnde
4i4 Den 8 Mars.
<tt efter orden:-"Göres derwid i Standens kioM
sadane anmärkningar, som "ma tilläggas: Gtandek
pröfwar, ac i stället för dessa "anmärkningar" in»
fores: fa wal dessa, som öfriga anmärkningarsamt
i stället för orden: "da aga de magt at:" "da
stola de."
A likhet med hwad Herr OapULins-vieutenanren
m. m. Grefwe ve Ik o^rclis erinrar, och fafont
3n-lloL;t med hwad i Riksdags » Ordningen wiv
särstildte tilfällen, til iagttagande pabjudes, får
Urstottet tilstyrka, at stadgandet i Regerings-Fors
mens 69, 71, 97 och isz §. §., om utlottning ma
aldeles utgå, och i dest ställe det, om en vowrMZssedels
aflaggande intagas. Såsom en följd häraf,
komme nedannämnde tz. §. ar säiunda förändras
I
69 §:n inflyta i stället för orden: ' Sedan
en af detta särskildta Utstötts samtliga Ledamöter
blifwit utlottad, röste de öfrige samfällt," rc. Detta
särskildta Ucstotts samteliga Ledamöter ros
fte sedermera samfällt rc.
Wid §:ns flut tillägges: Til undwikando af
Mria vom stall wid Smröstmr-gen, förrän sedlar»
ne upräknas, en ibland dem uttagas och förseglad
astäggas. Besinnes wid de öfriges uppsummerande
rösterna lika delade, ma denna
sedel öpnas och gifva äecmion. Ar kluralito!:
redan wunnen, bör den aflagde sedeln oupbrtt»
ten genast förstöras.
I 97 §- I stället för orden: "Sedan ibland
desse LlcÄowr en genom lottning mgact, stola de
Den 8 Mars- 415
öfriga samfält" rc. Med iagttagande af hwad
69 Z. ril rika rösters förekommande stadgar,
stola dessa LIeötoier samfällt rc.
I iQZ §. Utgä orden "En af samtelige Ledamöterne
utlotta? först, hwarefter de öfrige
röste man för man" rc. och i deras stalie införes:
I den ordning 69 och 97 §. §- föreskrifwa,
röste famtclige Ledamöterne, man för man rc.
Herr Grefwe» och LLpitLine-Iäcutengnten har
likaledes yrkar, det i 70 §. matte tydligen utsattas,
at Bcwillnings-Urssottec aligger genast upgöra grunVerne
för Bewillningen, fastan ock BewillningsLumm3n
«j hunnit af Stats-Utskottet upgifwas.
Med ffyldigt afseende hara, och dä erfarenheten
under innewarande Riksdag bestyrkt den möjliga
nödwandigheten af en sadan anstalts widtagande,
anser sig Utskottet böra hemställa följande förändrade
stylisering af Regerings-Formens 70 §.
Riksens Ständers walda Bewillningo -ckltstott
alrgge, at opåmint wid hwarje Riksdag
upgifwa de allmänna grunderne för den dlifwande
Bewillningens fördelning; hwarcfter,
och sedan summans belopp blifwit faststäldt,
iltstotret updrages ar, me- tillämpning af dessa
grunder, författa färstag tll Bewillningens
Utgörande; Skolandes allt, i den man det
Medhinnes, Riksens Ständers llleus underställas.
Stockholm den 2 Februarii 1812.
Pa Lonsiitucions-Utskottets Wägnar
R. /i. lVlgnnorbeim. Lsrl von stosenstein
Daniel
bibi-rstLin. Jon Ionsson.
I. Ö. Vglerius.
Det
-
416 Dett 8 Mars»
Detta kleman»! stulle äfwen, enligt Grundlagarna,
ligga pa bordel, för at wid nästa Riksdag
uplagas och afgöras.
Uplastes ett i Bonde-Ständer ingifwit
och oMed detz tilständ med de öfrige
Standen communiceraät sä lydande
Wördsamt klemori»!.
Sedan wara hembyggds Jnnewänare, efter
Fienden lemnade plundrade kojor, samt förtrampade
Akrar och Angar, ingen utsigt hade för deras
lifnäring, halst sedan Boikapen, det hufwudsakligaste
näringsfång, war förlorad; Sa tilhörde det
ost, Orrens Riksdags-Fullmägtige, at denna värdighet
för Högloft. Riksens Stander anmäla. Och
wart bemödande förfelades icke: Ett Penninge-Lan,
da ämnadr i synnerhet til inköp af Bostap, blef
til 50,000 R:d. bewiljadt. .
Denna 8umm» är utbekommen, och med de
wilkor Högloft. Riksens Ständer beflutir, stall
den uti 2:ne ar wara becalningsfri, och sedan efter
z:ne ar inbetalas. En ömhet af Högloft. Riksens
Ständer, som förbinder ost til styldigste tacksamhet;
och der är den enda Gard wi kunna
frambära.
Detta penningelan stulle, såsom omrördt är,
i synnerhet gagnas til inköp af Bostap; men sedan
årstiden sadanr ändamäl motsade, utom det,
ar
Den 8 ^7ars. 417
der Fienden med deras Hastar förtrampat
Aker och Angar och nedbränt stangflen derom,
fants icke foder til Boskaps skötsel; hwarföre man
anfag rädligast ar begagna dessa l-äma medel til
upköp af Spanmäl, med full öfwertygelse, at
derigenom, för det närvarande, bast kunna undsätta
de behöfwande; men med den basta afsigt
har detta ändamål i sa matto förfelats, at, i afseende
pa den swara storm, som förleden höst inträffade,
har icke allenast et Fartyg med nara
iOvo:de Tunnor totalt förlorats, utan ock 2:ne
med nära 2ooo:de Tunnor, efter en Uthärdad swar
storm, mast äterwända til Oregrund, af hwilken
Spanmäl en del wil skämmas, och med mycken
kostnad stall den nu deraf behällna cEsrvt-ras.
Det har i alla tider warit öflig!, at da mitzwaxt
försatt Westerbottens Jnwanare uti brist
af lifsmedel, sa har Kongl. Maj:t och Kronan och
Orren afsandr Spanmäl, den allmänheten dä sätt
erhålla och i wissa Terminer betalt.
Förleden Sommar war wal ingen mitzwaxt;
men mange hade icke Hästar at plöja sin aker,
icke eller Frökornet til utsäde, och en stor del ater
sick se allt förtrampas, allt plundras och ruineras
sä ar emellan misiwaxt och sädane öfwergängne
öden är ingen jemnförelse. Brist pä Föda i Orten
gör, arén Tunna Spanmäl, nämligen Rägen,
nppgär til 18 ä 2o R:d., ac Indelnings- eller
Afräds-Säden betalas med berörde pris. Och huru
lange stall Allmogen, i den belägenhet han nu
der i Orten befinnes, kunna uthärda.
Sjette Bandet. N:o 27. Af
-
4» 8 Den 8 Mars.
Afsigten med detta l^k-moi lal är ingen annan,
än ar bedja om pioIönZauon pä inbetalningstiden
af de pä Län erhallne medel/ sedan nara et
är löper fruktlöst innan Spannemälen erhälles, en
del förstämd, och en del totalt förlorad.
Denna förlängning i länings-tiden begäreS
blott at fem är finge räknas uran inbetalning/ och
sedan inbetales Summan pä 2:ne är.
Dä wi hoppas winna Högloft. Riksens Ständers
bifall häruti/ mihräkna wi vh icke; ty vm
Kongl. Maj:t och Kronan affändt Spannemälen,
säfom det förr stedt och naturligen bör ste, och
olycka / i likhet med hwad nu omrördt är / da inträffar,
sä hade fädant blifwit en Statens förlust.
Wi hafwa icke med fredade famweten kunnat
förtiga denna omständighet; och ingalunda äberopa
wi förgäfwes Eder wära Ständs medbröder
om förord i denna del/ twiflandes icke eller pä de
Kespc-Qive Med-Ständers redan wäl kände ömhet/
och anhälle derföre, at delta wärt ivremoiial
warder til deras Ullätande r^mitceraur. Stockholm
den 27:de FebrNarii iZio.
^nclers /^näersson ^berZ ifrän Södra
Westerbotten,
Jöns »ekmansson för Norra delen af Westerbotten.
Högloft. Ridderstapet och Adeln instämde i
den af Bonde-Ständer dera bewiljade kemiss lil
Banco, och Stats-Utstotten.
Up
-
Den 8 Mars. 419
Uplästes följande lil Preste-Stander ingifna
och med dest Ulftand med de öfrige Skänden com
municeiaäe
OiÄ^men.
I anledning af Stats-Utffottets nu upläste
förklaring öfwer anmarkningarne wid Stats-Anflugen,
samt de, wid flutet af denna förklaring,
förekommande ej nog bestämda yttranden, angäende
Kongl. Majus rättighet ar fritt ctiLpEia om
Stats-Anslagen, inom hwarje Hufwud-Titel,
anhäller jag, i ödmjukhet at fa anmäla följande
min oförgripeliga mening.
Om Fäderneslandet altid blefwe regeradt af
sa milda och wisa Furstar, som war nu regerande
allernädigste Konung och hans Kongl. Höghet
Kronprinsen, samt ^6mm;8tration6n altid förblefwe
sa uplyst och patriotiff, som den närmarande,
sä stulle jag anse alla xiecgnUcmsi- eller
tillägg til Stats-Utffottets nn np'asta Förslag, ej
allenast öfwerflödiga, uran ock Men dä
allt här i werlden^har stna ffisten, och säledes äfwen
den bästa, förträffeligaste Regering och
minislrution har sin tid, och derefter lenmas rum
at något mindre förrraffeligt, sä anser jag det wara
en samwets-pligt at yrka: At, ehuru Sweriges
Konung mä äga at, efter sin wishet och
wälwilia för Fäderneslandets bästa, ä^ponera om
de besparingsmedel, som kunna inom en Llass
eller Hufwud - Titel upkomma, förtjenre Tjenstemän
likwäl inom samma ciu83 mä framför andra,
genom nägot tilffott ä deras Lönewilkor af sädan
upkommen besparing fä hoppas blifwa hugnade,
afwensom at Tjenstemän i allmänhet, sä länge de
sin
420 Den 9 Mars
sin tjenst oförwiteligen förrätta, mätte oafkortad!,
sa til godo njuta de dem pä Stat ansiagne löner
och förmäner.
Jag är öfwmygad om, at en mild och uplyst
Konung Sjelf, nägon gang conclescenclergr
at tänka sig, äfwen isina undersätares belägenhet,
och sannerligen! han torde dä ej finna Tjenstemäns
belägenhet nog tryggad, om deras löner ej genom
fastställd Stat och reglering äro bestämde, utan fast
iner owissa och närmande egenskapen afssä kallade
arfwoden, clouceurer eller grstialer. Åtminstone
stola gode, wise Negenter, ej utan deltagande,
kanske ej utan oro, förese en framtid, dä möjligen,
rinder en annan regering och en annan ^clmmiLtrstion,
en förtjent Embetsmanna-corps behofde
något stöd af Lagarne til tryggande för missa
löneförmåners bestämda bibehållande, för at ej
aldeles öfwerlemnas är en plägande osäkerhet, huru
deras Tjenster, en annan Lid, stola anses och
belönas.
Och anhaller om Högwördige Preste-Ständers
Ulftand at fä meddela dessa mina wälmenta
tankar til de öfriga respeQivo Medständen.
L. Almguist.
Högloft. Nidderstaper och Adeln ätstiljdes kl.
2 til §.
In näem krotocolli
6. Lil vers tolpe.
Fre
-
Den 9 Mars. 421
Fredagen den 9:de Mars.
Genuin klockan 4 9 förmiddagen.
Företogs lil ^usterinZ följande:
Utdrag af protocollst, hållet i Högloft. Ridderssapers
och Adelns klenum den 8
Mars iZio.
S- D. Företogs til afgörande Allmanna Beswärs-
och Osconowise-Utstottets den 28 Februarii
pä bordet lagde ?i-otocolls-Utdrag, innefattande
Utffottets yttrande öfwer den til detsamma äter förwista
fragan om Wargeringens indragning; och
stadnade Ridderffapet och Adeln, under åberopande
af den rättighet 82 H. Regeringsformen, i afseende
pä Rorerings-frägor, tilerkänner Riksens Ständer,
för sin del i det bestut, at Wargeringen bör uphöra,
hwarom Utdrag af protocollc-t ffulle de^pectlVL
Med-Standen wänligen meddelas, Dt 8u^rg.
Ester upläfningen häraf yppade sig hos atffillige
af Nidderssapets och Adelns Ledamöter skiljaktiga
meningar:
Friherre 8tae! von I4ol8tein, Lorfits
I.u6viZ, jemte ätstillige andre, anfago rigtigt ar
8a §. Regeringsformen ensam citeraä^, såsom ägande
afseende pa Roteringsifrägor, ochasdetstäl,
ar de anfago Wargeringsstnrättningen derunder kunna
inbegripas.
Grefwe De la Oaröis, ^acob, och Grefwe
L^llenborZ, klsnnin§, hegärde,
ak
42- Den 9 Mars.
at 73 §. Regeringsformen angående utstrifningar
af Manskap, afwen matte i krotocollg-Urdrager
anföras.
Friherre Oäer-sti-öm och undertecknad
Ljlverstolpe, ^.xel Qabriel, ansagv 7Z §.
sa mycket mindre kunna i ?>orocoIl8-Utdraget ciIei-N8,
som icke densamma, Utan endast 80 wid
sjelfwa bcsturets fattande blifwit aberopad.
Herr Notkil eb yttrade sig: Som 8o §. Regeringsformen
handlar om Rotering och IndelningsWerk,
och Wargeringen med Roteringen ar i närmaste
samband, ansäg Ridderstapet och Adeln wid
fattandet af sitt beslut, rörande Wargeringens uphörande,
denna §. böra tjena til grund, hwarföre
hwarken upstod eller kunde upsta fragg om åberopande
af 7g eller någon annan §. i Regeringsformen.
^ 7Z §. talar om palagor och utstrifningar i
allmänhet: emellan Utskrifning och Wargering är
samma skilnad som emellan Landwärn och Wargering.
Denne §. kan således wid detta tilfälle icke
wara lampelig, utan endast den 8o §., i anseende
hwartil jag ödmjukast anhäller om propo8jtion til
bifall a krotocoll8-Utdraget, såsom warande aldeles
enligt med Ridderskapets och Adelns beslut och
Le grunder, hwarpa detsamma bör sig stödja.
Herr kerA kman, Hmbro8iu8lckgANU8,
önffade, utom anförandet af 8o och 7Z §§., at afwen
den 57, angående Swensta Folkets rätt at
sig bestalla, matte citera.
Efter nägvn kort ventil-uion härom, blef 75 §.
Regeringsformen nast framför citationen af den go §.
i?ro
-
Den 9 Mars. 42 Z
i krotocollb - Utdraget införd, samt orden, i afseende
pa Rokerings-frcgor, derutur borktagne, och
?iotocoUs - Uwraget, salunda förandradr, godkandt.
Emot 7Z §:s anförande rk-serverscie sig Herr
Iliam, kr, FrjherreLecler5träm,^acok,
Friherre ^lan norheim, Lsr8 /^UAU8t, och
Grefwe körner, Elioif Läran.
Undertecknad 8iIver8to!s>6, HxelLsbriel,
re8ervi-racte sig likaledes deremot, emedan han ansäg
anförandet af 7Z §. wäl icke såsom ssadeligt,
men aldeles olämpligt.
Herr kotklik-b, 6arl freöric, ansäg äfwen
7Z §:s anförande olämpligt, och begärde detta
til krotocollct r^8erwraät.
Herr Lil ver8tolpe, issreöric Lamuel,
instämde i denna reservation, pä den grund, at
han ansäg 7Z §:s citation icke wara loAisst rigtig.
Grefwe IVlörner,^6ols Loran, föresiog,
at sedan Ridderssapet och Adeln Uköfwat sin rättig»
het at desima om den förra Wargeringens uphäfwande,
Ridderssapet och Adeln nu mätte i underdänighet
upyraga ät Kongl. Majit, at wid inträffande
behof kunna en ny Wargering upsätta.
Swarades, at denna fräga wore ny och borde
derföre hwiia.
424 Den 9 Mars
^usteraäes
följande'
Utdrag af krotocoUet, hället i HögloftRidderftapets
och Adelns klenum den
8 Mars i8io.
S. D. Föredrogs ä nyo Allmänna Beswärsoch
Oeconomie-Urffottets den 28 Februarii pa bordet
lagda protocoils-Utdrag af den' 22 i samma
manad, innehallande Utffottels utlärande öfwer den
genom atffilliga remisser ifrån Niks-Ständen hos
Utffotret wäcklg fraga om Matt, Mål och Wigt;
och blef hwad Utffottet i afseende hara förestagir
af Högloft. Ridderstapet och Adeln til alla delar
gilladr och bifallit: hwarom de öfrige KespekUve
Standen ffulle genom krotocolls-Utdrag wänligen
underrättas. vt suxr».
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft.
R-dderssapers och Adelns klenum den
8 Mars i8io.
S. D. Gillades StatsUltffotteks den 28 Februarii
pa bordel lagda och nu ä nyo föredragna
Memorial) rörande tilstandet och bessaffenheten af
den under Kongl- Commerce <oIIe^ii (lisposition
stående lVlsnulaiftur-konclen, jemte förftag at densamma
af Riksens Ständers Revisorer öfwer StatsWerket
framdeles matte komma at reviäeras; och
ffulle de öfrige KespeLkive Standen genom Utdrag
af krotocolicc häraf wänlig del lämnas, vt supra.
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft.
Nidderftapet och Adelns klemma den
8 Mars 1810.
S. D. Bifölls lil alla delar Stats-Utskottets
-
Den 9 Mars. 42Z
tets den 26 Februarii pä bordet lagda Utlätande,
i anledning af et til berörde Utskott remmiteraöt
Zetemoiial af Herr Lerkman, Ambrosius b/lagnus,
rörande ersättning för de Jndelningshafware, som
genom den med Rytzland sist afflmade Freden mistat
flere eller färre af deras Lönings-Hemman, och
således fatt sina Löner i mer eller mindre man förminskade.
Hwarom de öfrige kespeäivs Standen
genom Utdrag af krotocollcu skulle manligen under»
rattas. ve supi-L.
Utdrag af krotocollot, hållet i Högloft.
Nidderskapets och Adelns plenum den
8 Mars IZIO,
S. D. Högloft. Ridderskapet och Adeln bifött
Stats-Utskottets den 26 Februarii pa bordet
lagda Memorial, innehallande Förslag i anledning
af Högwördige Präste- Wällofi. Borgare- och
Hederwärda Bonde-Standens liemisscr, angående
medel at underhalla det til Hans Majus ^position
i underdånighet öfmerlemnade Haga Lustflott
och Park, samt huru detsamma ma komma ar nyttjas
och tUsponeras; hwarom underrättelse skulle de
öfrige liespsÄive Standen genom ^lotocoUs-Utdrag
manligen meddelas, vt supra.
Utdrag af krotocollet, hattet i Högloft.
Nidderskapets och Adelns klenum den
8 Mars 1810.
S. D- Gillades til atta delar Stats-Utskottets
den 26 Februarii pa bordel lagda utlåtande
öfwer Riksdagsmannen Wisings Förslag, ac Aboerne
ä de under Johannisbergs Kungsgård i
West
-
426 Den 9 Mars4
Westmanland lydande Hemmgn, Kurön, Ridön
och Westeräng, mätte säwm Avoer ä Krono-Hemman,
i likhet med alla andra Innehafware af dylika
Lagenheter styddas wid sin besittningsrätt och
haswa föcetrades-rätt til statte lösen m. m. Hwarom
de öfrige Ständen genom Utdrag af
krotOLoIlet stulle manligen underrättas, v! su^rs.
Utdrag af protocollet, hället i Högloft.
Ridderstapets och Adelns?lenum den
8 Mars r8 lo.
S. D. Gillades til alla delar Stats-Utstoltets
den 26 Februarii pä bordel lagda ^smörig!,
innehällande berörde Utstötts Redogörelse öfwer samtelige
Riks-Stänvens Beftur, i anledning af fräsan
om inlölande för Statens rakning af BergsRädet
Friherre lins ceksriss-samlina med dertil
hörande Plätac och instrumenter. Hwarom de
öfrige Ker,^a,ve Ständen stulle genom Utdrag af
krotocollet manligen underrättas. l-!t sux.L.
Utdrag af protocollet, hället i Högloft.
Ridderstapets och Adelns klenum den
8 Mars 1812.
S. D. Biföll Högloft. Ridderstapet och Adeln
lil alla delar Srats-Utstortets den 26 Februarii
pä bordet lagda ytterligare Betänkande, rörande
Strömsholms och Kongsöhrs Kongsgärdar och
Stuteri-Inrättning, samt sattet huru dermed i framtiden
stall förfaras. Hwarom de öfrige kespeKive
Ständen stulle genom Utdrag af ?rotoco!Iet manligen
underrättas. Ot suxr».
Ut
-
Den 9 Mars. 427
Utdrag af ?rotocollet, hållet i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
8 Mars 1810.
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls StatsUtffottets
den 28 Februarii pa bordet lagda Memorial,
innehållande Utffortets Utlåtande i anledning
af et frän det Hederwärda Bonde'-Ståndet til
Ulffottet rcmitter36t !v!c-mori?.l> angående inlösande
af du i Halland til Hixpiffe Arfwingarne i Holland
förpantade Gods. Hwarvm de öfrige kespective
Sränden genom Utdrag afkUotocollet ffulle
wanligen underrättas, vt supra.
Utdrag af krotocollot, hållet i Högloft.
Ridderffapets och Adelns 1'lenum ven
8 Mars i8io.
S- D, Biföll Högloft. Ridderffapet och Adeln
Lag-Utffvttets den 2 Mars pa borver lagda
Betänkande, i anledning af Kongl. Majus til Riksens
Ständer framställde Nädiga ?roposiuon, angående
stadgande af någon Lag i afseende pä tiden,
inom hwilken häcklade Personer böra ställas för
Närta. Och ffulle härom de öfrige kespeLUvs
Ständen genom Utdrag af krotocollet wänligen underrättas.
vt supra.
Utdrag af krotocollet, häller i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
8 Mars 1810.
S. D. Föredrogs ä nyo Lag-Utffottets den
2 Mars pa borver lagda Betänkande, i anledning
af Kongl. Majus lil Riksens Ständer framstalldä
Nådiga proposition, angående Afgärda Bys rätt
at
428 Den 9 M§rs.
at söka och erhålla skifte i skog och utmark; och
blef Lag-Utskottets häröfwer afgifne utlåtande af
Högloft. Ridderskap och Adeln til alla delar gilladt;
hwilket de öfrige kespeKive Standen genom
krococollL-Utdrag skulle manligen tilkännagrfwas.
Ot supra.
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns klenum den
8 Mars iZio.
S. D. Föredrogs ä nyo och bifölls Allmänna
Befwars- och Oeconomi---Utskottets den 27
Februarii pa bordet lagda Betänkande, angående
Fangars förande och bewakande. Hwarom de öfrige
ke8peÄive Standen genom Utdrag afprotokollet
manligen skulle underrättas. Oe supra.
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelnsplenum den
8 Mars iZio.
S. D. Föredrogs Stats-Utskottets den 23
Februarii pa bordet lagda Memorial, rörande förhöjning
i Löner för Statens Penninge-Löntagande
Embetsman; och da derwid hos Ridderffaper och
Zldeln atskillige anmärkningar gjordes, blef detta Betänkande,
^atföljdt af desse Anmärkningar til StåtsUtskottet
aler-remitteraclt. Ot supra.
Utdrag af protocollet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns plenum den
8 Mars iZio.
S.,D. Uti denna dag upläst semoria! tilkännagaf
Ofwersten och Riddaren Lonracl il>. von
Lcbult
-
Den 9 Mats. 429
Lcliultrenlieim. huruledes til hans kunskap kommitdet
den Ofwerste-i-iemenLnt5 Lön, han wid Kongl.
Andra Oaräot innehafwer, ffulle, i följe af Stats-Utstöttets
Betänkande wara satt pä JndragningsStat;
hwaröfwer han funne sig hwarken böra eller
kunna beklaga sig, emedan denna Lön är genom
kslsnsta Regementets Återställande til, Larcia-Regemente
öfwer Star tilkommen, och i följd deraf
ansedd böra framdeles wid inträffande afgång, befordran
eller transport, indragas: anhällandes således
Herr von 8cbuicr,en!rcinr allenast VIN det tillägg
lil Ridderstapcts och Adelns den 24 Februarii tagne
Besiut, rörande accoräs-erfättning för f. d. Swensta
LaräötL Okkcerare och de til indragning förestagne
Lguaäroner af Lif-6arclct til Häst, ak samma
beslut matte gälla äfwen för honom och de siere
Otkcergre, som kunna wara i samma belägenhet,
sä at accor-Zs-ersättning ma wid förefallande transport,
befordran eller afgång, för honom och dem
aga rum; och som Ridderstapet och Adeln fann för
denne anhällans bewiljande samma princip ligga til
grund, som den, hwilken söranledt dest ofwanberörde
Beslut; altfa blef densamma af Ridderstapet och
Adeln bifallen: och skulle de öfrige kespettivs Ständen
wänligen anmodas, at häruti med Riddersten
per och Adeln instämma. bA supra.
Utdrag af krotocollst, hållet i Högloft,
Ridderstapets och Adelns klenurn den
8 Mars iZio.
S. D. Föredrogs ä nyo Stats-Utskottets
den 21 Februarii pä bordet lagda lviemorial, innehällande
Utskottets ytterligare utlåtande, i anledning
af
4ZS Den 9 Mars.
af Kongl. Maj.ts til Riksens Stander afiatne NäViga
^ropv8ition, angående huruwiva In8tru6ion mä
wara af nöden för Riksens Ständers Fullmägtige
eller wederbörande Embetsman, hwilka, i frägor
om eftergift af ädömde ersättningar, som tilhöra
Riksens Ständers Penninge-Werk, Stats-Werket
eller de under LolleAierne8 och särjkilda OirLLtioner8
styrelse warande La^or, böra warda hörde; och
hwarigenom Utstottet förklarat sig icke kunna projeÄerL
någon för ändamälet tjenlig InstruÄion, utan
ansett sitt förra tilftyrkande, at med sädane
eftergifters afgörande til Riksens Ständers sammankomst
skulle upstjucas, säsom fullkomligen ledande
til befrämjande af Kongl. Majus Nådiga afsigt.
Efter en noga pröfning af denna wigtiga fräga,
och da Nidderskapet och Adeln fann, at det af
Stats-Utskottet tilstyrkte upstof med flika eftergifters
afgörande oftast skulle betaga all med ansökningen
derom asyftad werkan, samt derjemte, at
det enligt Sweriges Grundlag wore Konungens
rätt allena, at Lagen och i brottmäl gö
ra
Nåd, hwaraf följde ac pröfningrn om eftergifter
ej borde Riksens Ständer tilkomma, beflöt
Högloft. Ridderstaper och Adeln, at hädanefter som
hittils denna pröfning ensamt Hans Kongl. Mant
ffulle tilhöra, samt at da Kongs. Maj:t wil i Nåder
inhämta Riksens Sränders Fullmägtiges eller
wederbörande Embetsmäns utlärande, Veste dä
böra wid det answar, en uplyst och redlig Man
lika sä liter fruktar, som han sig det undandrager,
at i deras afgifwande underdäniga yttrande
förklara, efter sig företeende omständigheter! hwarje
mäl, hwilka skäl och anledningar de kunna fin
-
Den 9 Mars. 4Zi
na wara af den beskaffenhet/ at de tala för ellet
emot den sökta nädett och eftergiften, uran widare
InstruQion sina underväniga tankar aflemna. Oe
supra.
Grefwe förnär, ^äolpk 66rao, Upläste
lil krvtocollet följande:
Om annu, sedan början af detta Riksmöte,
jag icke med nägon särskild motion trott mig böra
uptaga Ridderskapets och Adelns för sä manga angelägna
ärender dyrbara tid; ma der tillätas mig,
at i dag begära et ögonblicks upmärksamher, icke
för at wäcka et nytt amne, endast för at uplifwa
minnen, hwilka, jag hoppas det, icke siola behöfwa
wältalighetens biträden, hwilka, ewigr märkwärdige
i Sweriges häfder, icke siola kunna förswagas
til sitt intryck genom ofullkomligheten af min
framställning.
Inom nägra.dagar arv wi återkomne til den
tidepunkt, da et Ar förflutit, sedan Swerige ifrån
branten af sin undergäng blef lemnadt lil förhoppningen
om möjligheten af sin räddn ng. Redan
hade den Anförare, som ägde Aarens och Allmänhetens
förtroende, i akrningswarda Wapenbröders
namn, förkunnat nödwändighekcn af en förändring,
tolkat Nationens röst och swurit detz räddning.
Det war den i z Mars, som bör ade fullbordandet
af detza Löfrén, som gaf Narionen mmligheten ak
i frihet hoppas. Snart aro wi återkomne lil denna
dag, och med gladsins och tacksamhetens hela
förtjusning kunna wi fräga oH, hwad wi darro.
4Z2 Den 9 Mars.
ro? hwad wi nu äro? Om ännu önskningar aterstä,
om öfwerständna olyckor lemnat mänga sär
ar läka, om anledningar alrid skola gifwas lil saknad
öfwer lidna förluster, sä kunna wi likwäl ej
undgä al medgifwa, al sällan inom en sä kort tiderymd
hafwa sä manga fwärigheter blifwit öfwerwundne,
sä mänga faror undanröjde, sä mycket
iverkeligt godt för dec narwarande Uträktadt, sä
mänga förhoppningar kemnade för framtiden. Säledes
kunna wi ifrän den dag, som gas oh nya löften,
afwen räkna deras fullbordande; således kunna
Sweriges Lagstiftare, wid samma dag som föranledt
deras sammankallande, förutse mälet och beräkna
flutet för sina bemödanden. Altid war det ifrån
början af denna hwälfning, som med en kanhända
besynnerlig, Åtminstone förhoppningsfull aning, jag
älskat ac päminna mig, huru de fleste Nationers
framsteg til storhet och ära merendels utgätt ifrän
en ciitifl tide-punck Det har warit den som danat
den förening af bl--uiona1-kraft och blgtionalwisher,
som ensam förmär utföra stora företag;
och i hufwuddragen af wär Regementsförändring
har jag trott mig igenkänna späre» af samma blationul
egenskaper. De stola, jag wägar hoppas det,
i en framtid annu mera mwecklas, och genom riktningen
af wärr Regeringssätt en werkelig blauonal.
anda smäningom kilstapas.
Mä emedlertid wid atankan af de faror wi
öfwerlefwat, wid utsigten af der mäl, til hwilket
wi hunnit, alla andra minnen förfwinna, an dem
af fäderneslandets räddning. Mä för des framtida
bestånd, för befordrandet af deh walgäng, alla
ffiljagtighem i omdömen och syu-gunäei- för
wandlas
-
Den 9 Märs. 45 z
MaNdlas i et gemensamt bemödande för et gemensamt
andamäl! Ma, tvid atankan af en möjelig
olikhet i walet af medlen, wi alla göra hwarannan
den rattwisa, att wi det oaktadt blott welat
et och samma mäl, fäderneslandets bästa!!
Äet blir da med sadane tänkesätt , som wi
ratt wardigt kunna upmana wära Med »Stander,
at gemensamt med oh förena sig, för at framträda
inför den Fmste, som, dä Han den iz:de Marsför
snart et Ar sedan, antog Riksföreständarssapet,
öfwergaf lugnet, för at dela farorne, och sonr
efter at hafwa upfylt sina löften, at undanrödja
de senare, at atergifwa oh freden, ännu har hög--  sta omsorgen för Sweriges framtida öden. Ma
wara tacksägelser för deh emotcagande af Niksfö^
restandarffaper pa en gäng bewisa war tacksamber
för dest förflutna bemödanden, wart hopp och wäs
ra önskningar för det tilkommande:
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
gjorde proposition, i enlighet med detta Grefwe
törners Korstag, at Högloft. Nkidderflapet och
Adeln den iz Mars mangrant matte upwaktä.
Hans Kongl. Mahr.
Bifölls:
ytterligare beflöts, uppå derom af Herr Gres)
wen och Landtmarssalken gjord proposition, at ds
öfrige respcckive Ständen fluile genom en vepn^
t^ion härom underrättas och snbjudas, at i Högloft-
Ridderssapets och Adelns beflut deltaga- sämb
Sjette Dander N:o 28r
4Z4 Den 9 Mars.
r:xx>s6itions-Utssotttt anmodas, at med Förflag til
tacksägelse- och lyckönsknings-»ääre^se til Riksens
Stander inkomma,
Företogs til afgörande Bewillnings-Utskottets
den 5:te Januarii pa bordet lagda xroM till Bewillnings-Förordning,
Wid §:s i bckom. hwaruti stadgas, at
inkomst-behållningen blifwer af landegendom och
stadsjord, hela afkastningen, efter afdrgg af de i
och för egendomens brukning under Aret gjorde
Utgifter, medelst utsäde, tjenstefolkets föda och löner,
jemte skatter, underhäll af byggnader nr m.,
erindrade.
Friherre bckannerlieim, I^ars August:
at termen: underhal! af byggnader , syntes obestämd,
och kunde genom misstydning dragas derhän, at
om man byggde Slott, kunde hela den behallna inkomsten
komma at förfwinna. Han ansage altsä
ordet byggnader böra bestämmas genom tillägg af
ordet nödige.
Herr Ib 3M, ?ebr, ansag likaledes en bestämning
nödig, efter byggnader och egendom wore
olika, alt efter egendomens natur, af Säteri,
Skatte, m. m.
Herr b/l3.1merfelt', Lustaf, upläste til
krotoLollet följande:
Da Bewillnings-Utffottet upgifwit huru Räkning
-
Den 9 Mars. 4Z5
ning bör upgöras för hwar och ens ägande inkomst:
sä har äfwen derwid blifwit upgifwir hwad
afdrag får göras. Deribland räknas Scar och
Lön för In8peÄorer, Fogdar m. m. säsom nödwändiga
och oumbärliga. Der nämnes ej om det sä
får ste med Kamererare, Bokhallare, Skrifware,
och Kustar. Alla dejsa upräknade torde
wara lika sä nödwändiga för en del, som Fogdar
och In8peÄ0ier; men alla onödige wid Landtbruk.
När en witz afgift ar anstagen lik Statens behofwer:
hwarföre stall af den lemnäs p^m-er Ni lättjan
och högfärden. Desse böra kallas Rikets kärande
kräftor. De aro at anse i Staten som
wattenbien. Ofrälse S-anden har ingen som för
dem talar. De äga jord och bruk i detta Rike;
men de fleste stöta sina Egendomar uran någon
Betjent af hela den upräknade staran. Hafwä de
flere egendomar, an de hinna störa, arrei-clei-a de
merendels bort dem, r synnerhet de som förut warit
Inspecktors och Fogdar, samt derigenom haft
sin första upkomst. Alle ofrälse, ja en stor del af
uplyste Bönder, kunna ej annat än asflä, at något
afdrag bör ste för den upräknade Betjeningen,
hälst orätlwisan stiner för klart. At da jag sjelf
stöter min egendom, fär jag intet afdrag; men dä
jag stöter den genom Betjent får jag afdrag. Mänga
kunna falla i anledning häraf pä den Lbsuicls
tanka, at Bewillnings-Utstotter will ersätta sadane
Personer för det Natursgäswor brista dem at sjelf
stöta sina Egendomar, eller för det at lättjan hindrar
dem al sjelfwe efterse hwad de borde. Man
bör aldrig gifwa lastarenom rum. Af den grund
tilstyrker jag, at ingen, utom arbetsdrängar wid
Landtbruket, samt ingen annan wid Stångjernsbruk
-
456 Den 9 Mars.
bruk och Masugnar an Smeder och Arbetare böra
njum afstrifning för mar och lön, uran allenast
agaren, som uran tilhjelp bör stöka sin egendom
bast han kan och gitter, eller i annat fall sjelf ber
tala den som gör hans tjenst.
Jag fär äfwen anmärka, at sedan RegeringsFormen
nu utstakar uti 8o §., at Krigsmakten
enligt Jndelningswerket stal wara och förblifwa
orubbad, sa bör ej längre Ickllitairens drängar bestattas
lika med I^ue^er. I^lilitairen haller dem
ej för sin commoclite, utan för de mäste ha dem
när krig infaller, ty de njuta da underhäll för dem.
De borde således wid beställningen med största rätt
njuta afdrag för dessa drängars mat och lön, som
De i krigstider böra hafwa. Jag är ej WUtair,
således bör jag i denna sak kunna tala opartistt.
Jag har icke eller någon enda Slägtinge, som
tjenar wid lviilitairen. Aila onödige Betjenter borde
med största rätt betala dubbelt i bevillning,
mot hwad de aro upsörde till; men da ej den farligare
delen af arbetande hopen kan derigenom lindras,
tjenar sadanr til intet ändamål. Bewillnings-Summan
är redan fa tiltagen, at den bör
hinna til och blifwa ansenligt öfwerstott, om wederbörande
börja räkna hwad som inflyter; men
stall alt ga, som förut stedt, at ej arliga Räkningar
blifwa upgjorda, lärer all Bewillning wara
an ändamål, och den fär betala, som längst lefr,
hwad som brister.
Grefwe ve la 6aräie kemnade härwid den
'ssningen, at L.agu^er wore i Bewillningsförniugen
uptagne såsom betalande
Herr
-
Den 9 Mars^ 437
Herr 'rkam begärde, at til order byggnader
mätte läggas nödige och laglige.
Herr keuter8k.öIll,Larl6u8tak, inwande
at Allmänna Lagen bestämde hwad med laga
hus borde förstas, men at flere andra byggnader
äfwen kunde existera, hwilka borde för nödige anses,
såsom Trösswerk m. fl.
Efter någon kort ventilation bifölls, at ordek
nödige ensamt skulle tilläggas.
Wid följande ord i samma moment: "egendo"men
nödwandigt ätföljande utbetalningar, hwari"bland
dock odlings- samt förbättrings-kostm.der ej
"fä räknas", anmärkte
Friherre L eberström, bllric, at obilligt
wore, om ej odlings-kostnader finge afdragas.
Grefwe ve la Laräie yttrade sig instämma
häruri, sä mycket heldre, som han i BewillningsUtffoktet
warit af denna ranka.
Herr TienAerlLin, isacob, yttrade sig t
likstämmighet härmed.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
xroyoneraäe, at odlings-kostnaden mätte sä asdragas.
Ropades Ja och lTlej.
Herr Ualmerkelt ftägade om odlings-koft
naden
-
4Z8 Den 9 Mars.
uaden ssulls afdragas för Bönder , antingen de odlg
sjrlfwe eller genom Dagswerkare; förhällandet borde
- ival i desja skiljagtiga fall wara olika,
Herr Zengerlein erindrade, at om ei odlings-kostnaden
för jord afdroges, skedde ej Jordbruket
lika ratt som andra Näringar, hwilka i förordningen
njöko afdrag för sine i och för sjelfwa
rörelsen hafde kostnader,
Herr Iliam ansag wal saken isig sjelf kunna
wara rigtig, men fruktade för mycket mitzbruk
deraf kunna följa,
F- iherre l^annerkeim ansag icke et sadant
stadgande nödigt, emedan, om man anwande kostnader
pa odlingar, äterfinge man utaf odlingens,
afkastning sin winst.
Friherre (lsäerström, b/lrlo, yrkade ytterligare
afdrag för odlingar, och, i händelse detta
ej bifölles, votering.
Herr krintrsköicl yttrade sig emot stad-,
gander af et sadant afdrag.
Grefwe k-lörner, ^clolpb 6örÄN, yttrade
sig finna detta proM genom sjelfwa sina grunder
wara mycket obestämdt, och anse rädligast ak
vbestamdheterne icke matte ökas, genom undantag
af sadan beskaffenhet som det nu föreflagne.
Friherre (legerström, ffacod, instämde
med Grefwe körner af det stal, at ju flere wilker
före
-
Den 9 Mars. 4Z9
föreskrefwes, desto mera ökades swarigheterne at
uptaga Bewillningen.
Friherre L6cler8tröm, kllric, yrkade widare
votering, i fall hans motion icke antoges;men
lat siq afHerr Grefwe» och Landtmarskalken
öfwercaias at derifrän afsta, hwarefter Ucstoctets
Förflag oförändradt bifölls, och Friherre OäerLtröm
begärde sin särskildta kanka i kiotocollet rsLervergcl.
Wid xunckon, angående hus i Staderne, hwaruti
stadgas, at för inkomst-behallning bör anses den
hyra agaren upbär efter afdrag för högst nödwändiga
reparationer och onsra, anmärkte
Herr ?rintr,8llölä, at ordet högst har icke
syntes böra nyttjas, och yttrade sig ej ilise, hwarföre
et olika stadgande skulle göras för Städerne,
La för Landet wore stadgadt, ar afdrag finge göras
för egendomen nödwandigt atföljande utbetalningar,
uran tilläggning af ordet högst; menRidderffapet
och Adeln fann Utskottets Förslag böra
blifwa oförändradk,
Wid tredje momentet, rörande Arf, Testamente
eller Gafwa, hemställde Herr dloräenstolpe,
^nclei'8, om det icke wore billigt, at Bewillningen
afdroges för den som komme i åtnjutande af en
sadan förman, och icke för gifwaren eller Sterbhuset»
Grefwe Oe la. 6ar6ie förmälde Utskottet
hafwa ansett billigast, at Gifwaren eller Sterbhuset
erlade Bewillningen, pä den grund, at afgisten
be
-
442 Den 9 Mars,
betalas det aret gästvän göres eller Sterbhuset sins
emellan skiftar boet.
Utskottets Förslag i denna xUE bifölls.
Zusterafles följande:
Utdrag af ?i-otocoI1et, haller i Högloft»
Ridderskapets och Adelns klenum den
9 Mars iZio.
S. D. Beflöt Högloft. Nidderffapet och Adeln,
at i anledning af den tide-punA som snart infaller
tvid den iz nästkommande Mars, och som
ärerkallar minnet af öfwerständna faror och upfylda
förhoppningar, inbjuda sine ke^eckive MedSrander,
at gemensamt med Högloft. Ridderskapet
och Adeln samma dag, eller den rz nästkommande,
mangrant upwakta Hans Maj:l Konungen, och gemensamt
med deras tacksägelser för den försakelse
af eget lugn, hwarmed Hans Maj:t, da tvid antagandet
af Styrelsen under namn af Riksföreståndare,
underkastade sig ac dela farorne, hos Hans
Maj:t aflägga sina underdåniga lyckönskningar til
iika lyckliga bemödanden: och skulle LxpeMtions-Utskottet
anmodas, at i samtelige Riks - Standens
uamn för detta tilfälle upsätta en underdånig tack-.
fägelse-achesse. Ot suprg.
i Andra §. uplästes.
Wid början deraf, hwarest Hemman nämnas,
tzrindrave > -
Herr l-iljeböök, LenZt, ari Halland funnes
-
Den 9 Mars. 44 r
nes Hemman/ som i wärde icke upginge til Vet af
2Ooo R:d./ hwilket Bewillnings-Utstottet i ^arilken
N:o 2 förflagswis uptagit såsom det lägsta;
i anledning hwaraf han önskade/ at detta wärde
något kunde mocliksras.
Grefwe vs Ig QsrZie. Det har ej undfallit
Bewillnings-Utstottet / at bäde i Halland och
annorstädes i Riket funnes Hemman, hwilka icke
kunde uptaqas i warde til 2000 R.d., men just för
Lenna orsak lyda orden i förslaget/ 2000 R:d. och
derunder; och den afgift sadane Hemman komma
ar betala synes i alla sall icke för dryg/dä densamma
är uptagen til z R:d./ och i deha z R:d. äro
inberäknade alla de särskilda Bewillnings-^rticlsr
som förr wörö Hemman älagde. För öfrigt anser
jag mig stylvig, at j tid uplysa, det BewillningsUtstottets
repetition är beräknad efter et Bewillnings-belopp
af 2 Millioner R:d./ och at sedan detta
belopp blifwit med en half Million sörhöjdt, lärer
utan twifwel afgiften böra, med 25 procent
förhöjas/ hwilket jag trott mig icke böra förtiga.
Den af Utskottet föreslagne Hemmans-classiiicationen
bifölls.
Wid der stadgande i detta första moment,
at et högre wärdes utsättande ej ma grunda sig
pä särskilda dyrbara eller betydliga åbyggnader, ansäg
Nidderstaper och Adeln böra tilläggas, och anläggningar»
Wid
femte momentet om privsta Hus i Städerne,
innefattande twenne af Utskottet framställda
AlternLtiver, yttlgde sig
Gref
-
44Z Den 9 Mars.
Grefwe ve la Laräik, at dä hus i Sta»
berne borde såsom fast egendom anses, tycktes det
wara billigt, at för dem, enligt första alternativet,
erlades bewillning; tiliäggandes Herr Grefwe», at
i Bewillnings-Utskottet hade Ridderskapet och AVetns
och Bonde-Standets Ledamöter warit af denna
tanka.
Uppå gjord proposition bifölls detta första alternativet.
Wid 8:de momentet, rörande afgift för Larackör,
yttrade sig:
Herr krintrskölö ffrifteligen: För mitt nu
til afgifwande utlärande, uti fragan om och huru
stor Bewillnings-afgifc de, som icke warit uri Tjenst,
men likwäl erhållit eller hädanefter undfä Oar-Eerer,
böra derföre erlägga, anser jag mig bade kunna
och böra hämta en hufwudsakelig grund fran
förslutne tiders förhällande i denne delen, emellan
werkelige Embetsmän och dem, hwilka såsom berördc
är, utan at hafwa warit i tjenst, erhållit Larackörer.
Det torde jemwäl fördenskull tillatas mig korteligen
uprepa innehållet af derom utfärdade påbud.
1:0. 1770 ärs Bewillningsförordnings 1 ^ert.
1 §. 1 Moment lyder salunda: "Alla som hafwa Embeten
och Tjenster, hwarwid Löner i coumnts Penningar
äro anstagne, erlägga en half för hwarje
ioO:de", hwaremot uti samma §:s 5:te Moment
är wordet stadgadt, at den som icke warit i werkelig
tjenst, men likwäl undfått smäcker, skulle
der
-
Den 9 Mars.' 44z
derföre erlägga, efter fyra för ioo:de af den Lön,
som en werkelig Tienstaörande af samma LurEer
innehade; hwilket således wil säga, at den blott
cun Sense,Ä.c!e stulle erlägga atta gänger sa stor Be»
wlllning som den werkeliga Embetsmannen.
2:0. Enahanda Bewillnings-Afgift blef derefter
bade uti 1779 och 1786 arens BewillningsFörordningar
fastställd, samt salunda fortfarande
til ar t?89/ eller under samfalde 19 ars tid.
z:o. 2:dra Hrticclns första ^lomcnt Uti 1789
ars Bewillnings-Förordning är sa lydande: Alla
Embersmän och Betjente, som hafwa con,ante Penninge-Löner,
erlägga derföre sju af iOo:de;vch 5:te
^nmi-nrckk af samma §. innehäller deremot, at den,
som fatt LsrLÄer, utan at hafwa warit i tjenst,
skulle erlägga tolf as loo-.de, räknad efter den Lön,
som en werkelig Tjenstgörande af samma CaEer
hade; och
4:0. Är uti i8oo ars Bewillnings-Förordnings
Lidra ^rtlcel, angående Bewillning af Löner förordnadr,
at werkelige Embetsmän med Löner fran
och med 6oo R:d. och derunder, stola derföre erlägga
procent Bewillning pä samma Löner;
men al deremot den, som färt LaraScr, utan at
hafwa warit uti Kronans tjenst, stulle utgöra, fästom
Bewillnings-afgift derföre, 6 af ioo:de om
aret, räknadt efter den större eller mindre Lön, som
en werklig Tjenstgörande af samma Lanser njuter;
och ester hwilken beräknings-grund följagleligen, i
jemnförelse med Räden uti Kongl. Lollegiernc, som
endast hafwa 602 R:ds Löner, det blott csrsSeri
seraäs
-
444 Den 9 Mars.
serL6e 6olls§li. Rådet bör erlägga samt hittils erlagt
fyra ganger större Bevillning, an denwerkeliga
Embetsmannen,
I betraktande af nu anförde förhållande under
framfarne lider, kan jag för min del ingalunda
bifalla den mi Högloft. Bewillnings-Wotter utaf
2:ne Stånds Ledamöters pluralitet antagne meningen,
at den som erhållit LaiaLkei-, utan at förut
hafwa warit i tjenst, endast stall utgöra half Bewillnings-afgift
derföre emot en werkelig Tjensteman
med samma Lsr^Äer, och fast mindre de öfrige
2:ne Standens pluralitets tilstyrkande, at caraÄeri8erLcls
Personer stola fran all Bewillning
frikännas; utan haller jag för stäligt och billigt wara,
det jag ock säledes härmed i ödmjukhet tilstyrker,
at nemligen vfwan ofta omförmäldte caraÄeri8era6s
Personer mage hädanefter derföre erlägga
minst dubbel Bewillnings-afgift, enrot werkelige
Tjenstemän med lika OLra^ei-.
Herr ibam förklarade, det han i Bewillnings-Utstottet
warit emot erläggande af LgraLlersafgifr,
såsom aldeles stridande emot den för denna
Bewillning lagda hufwud-princip, behållen ärlig
inkomst. Men stulle en sadan afgift betalas, trodde
Herr Ibam densamma böra utgöras efter eu
helt annan grund än hittils i detta Rike warit
följd: men dä borde ock efter bans tanka af lika
stäl Bewillning erläggas för alla Ordnar, Penningar
pä bröstet och dylika Heders-Oecyrzuoner,
Friherre öck »nnerbeim. Bewiliningcn före
denna Riksdag utgjordes ester sadane grunder, ar
i För
-
Den 9 Mars. 445
i Förordningen derom behöfdes manga rubriguer.
Sadan war anledningen hwarföre LsrsÄZis-afgjft
afwen i densamma war stadgad. För den nu lik
utgörande Bewillningen aro helt andre .?rinciper
lagde: om dessa noga betraktas, giswa de ej någon
anledning ril åläggande af -afgift. Den
första hufwud-principen ar, at Bewillning bör erläggas
för personligt ssydd: LarLÄären ffyddar ej:
den andra hufwud-pri»cipciu ar at Bewillning bör
erläggas efter behållen inkomst och förtjenst: (^raötören
ger ingendera. I detza principer igenfinnes sä»
ledes ingen grund til en sadan afgifts aläggande,
hwarföre jag tilstyrker afstag pa der slcern-aiv hwaruri
densamma förestås.
Herr Zengerlein upläste til krotoLollet föst
jandr:
Dä det icke aktiv star uti Konungens eller Dest
Styrelse-Magters förmåga, at genom mera werke»
lige belöningar lugna den som utmärkt sig i Fäderneslandets
tjenst eller nagra andra Staten gagnande
handlingar, torde (iar?,Äcrer8 utdelande wara
en lika nyttig som nödwandig åtgärd. Pa detza
grunder kan jag lika litet finna, ar Bewillning för
LLrgÄerer blott wore tjenlig at straffa eiler återhålla
fåfängan, som jag kan medgifwa, at Scanderne
ägde rätt indränka eller motarbeta Konungens
magt uti för Staten gagnande åtgärder.
Företrädesrättigheter med eller utan werkelig
dithörande befattning anser jag utgöra en del af
Samhälls-Ordningen, och tror, ar om hwar Medborgare
bör statia til Staten för personligt beffyvd ,
bör
446 Den 9 Mats.
boo hatt afwen stakka för det heders-rum han innehafwer,
de företräden, de förmoner, de befordring
Lar der i manga fall medförer.
At frikänna LarsÄLrsr fran den Bewillning,
wore efter min tanka, at nevjana warder af LarEerer,
at betaga styrelsen den dubbelt nyttiga
magt, at pa en gang belöna förljensten och öka
Starens pennings-tilgangar.
Skulle afwen (genom mitztag, vfränstiljaktiga
alla menstliga företag) en person af ingen förtjenst,
eller blott den af rikedom erhållit LaiEer,
sa ar likwal den statt han derföre hembär Staten
en förtjmst. Jag önstade afvesta stal, at Bewillning
matte alaggas LarliHerei-) och arden marte
älaggas Personen, antingen han komme ar erlägga
Bewillning efter Inkomst eller lviimmi - Isbellen,
och ar således detta stadgande matte flyttas pa andra
såsom en sarstild luuH.
Med Herr ^enZerlein förenade sig Herr Om-ietr.
HerrLLbiit^srcrantL^oIiaiiHErlnän,
hade inlemnat et anförande, som uplastes sa lydande:
Wid kioMei. til Bewillnings-Förordningen
torde mig tillatas fa anföra:
Uri 2. 8 förekommer tsxerinZ för
Larn Henel-; stulle i denna wag nägon tsxerinr; äga
rum, synes den mig böra utgöras allenast af sadane
personer, hwilka fatt cgEerer, utan athafwa
warit i Konungens och Rikets tjenst; men
som
Den 9 Mars. 447
som detta äfwen är stridande emot den antagne
hufwudgrund, får jag åberopa och förnya hwad
jag tilförene i detta amne anfört , och derföre yrka,
det all taxering för LLiLÄörer ma förswinna.
Angående kormulLiret til tErinZ af upgifwen
behållen inkomst, instämmer jag uci den mening
Herr Prosten Dockor särskildt yttrat, och
anser den omnämnde sxeciliguarL upgift af mycken
nöbwändighet, såsom ledande til nödig uplysning
tvid sseende taxermZ.
kl. LcbutLercraML.
Grefwe lVlornor, /käolpb Loran. Jag
misskänner ingalunda Bewillnings-Utssottets afsigt,
at genom åläggande af c-n-Äökers-afgifler ssattlägga
en öfwerdrifwen fåfänga och lust ar lysa ge»
nom titlar. Den innefattar wissepligen rigcighet i
sin grund, men jag kan likwäl O gilla tillämpningen
häraf nu mera, da en af hufwud-xrincixcrnL
för den nya Bewillningen är förmögenhet. Jag
tror, at wid en noga undersökning torde man finna,
at af LarsLterg. afgiftens införande skulle följa, at
blott de minst förmögne komme at betala den. Den
förmögne, som kom Uti lVbrximi-ssulleocksa
oftast blifwa fri, och ben fattige komma at betala.
När denna utwäg icke skulle tjena til bestraffning
för den Rikes fåfänga, synes mig, at
desi följder icke borde träffa någon.
Grefwe De Ik Oarclie. Som jag i Bewillnings-Utssottet
warit af den tanke, at Largckersafgift
borde föreslås, tror jag mig skyldig, at bärtil
upgifwa mina skal. Jag kror at Regeringen
bör
448 Den 9 Mars.'
bör äga i sin hand rättigheter, at genom tilöelande
af e-lrsÄerei- kunna belöna; och ar denna rättighet
ofta kan wara åtföljd af nytta; men erfarenheten
wisar, ar personer utan förtjenst genom
denna utwag erhållit företräden. Der är sädane
personer man har trott sig äga fullkomligt ssal
at ssattlägga, icke högt, men likwäl sa, at deras
fåfänga blefwe utmärkt, och at den fåfänga lusten
efter Tirlar matte hos andre Samhälls-medlemmar i
någon män förekommas.
Friherre ee6erttröm,^co k>. Jag för min
del ssulle tycka, at stadgande af afgift för en fak,
som icke innebär förmögenhet, ssulle wara en inconssHuence
i afseende pä den hufwudgrund Riksens
Stander redan antagit för Bewillningen: och dä
härtill kommer, ar, som Grefwe körner anmärkt,
Den fattige'mera än den rike härigenom ssulle träffas,
önssar jag, at Larackörs-afgisten matte aldeles
afflas.
Grefwe ve la 6aräis. Jag får den äran
häruppå i korthet swara Friherre (bergtröm och
Grefwe körner, at den rike träffas wid erläggande!
af Llgximi-afgiften, men wik ej, sedan
lag redan fr'amstallt mma stal, med detta ämne
uppehälla Ridderssapet och Adeln, eller widare Häruppå
insistera.
Grefwe öckorner. Den rike träffas Utan
twifwel i ^lsximi-afgiften, men säd ant sser da
efter en redan antagen Bewillningsgrund, och efter
en dylik Bewillningsgrund träffas afwen den fattigare
uti Minimi-asgisten, Men dä jag tror, at
Den 9 Mars. 449
m LÄr-Eers-afgifts älaggande här wore olämplig,
synes mig ak den snarare kunde komma i fraga
un SiZill^tre Förordningen, i fall uran bulle
anse nödigt, at det fåfänga begäret efter Titlar
särskildt borde beskattas.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken.
I anlednina af de nu förefallne cliscouiLk.-,- får jag
fraga, om Högloft, Ridderskaper och Adeln afslar
Utskottets aken^nv om Bewiilnings-afgift för
rEöl-61-, samt gillar det andra, nemligen, at Lkraa^i-iserLcj^
personer- som ej hafwa någon inkomst,
tjenst eiler näring, täxcrirs lika med obemedlade
Ståndspersoner.
Bifölls.
Wid det stadgande i z:dje §:s första lVlvmem,
at ä lön och öfrige förmaner i tjenste» får ej af»
räknas ranta a skuld m. m. anmärkts Friherre
(tierström, Hcob, ar en rigtig princip symes ieke
häruti wara följd. Der sinnes Emberg och Tjenstemän
i Staten, hwilkas löner wore för utgifne
Lccorcler imeckuade: Andre ater hade redan betalt
sina accorcler contant, men hwilka i alla fal! Utgjorde
en skuld. Desse wore i samma belägenhet
som de Jordägare, hwilkas egendom häftade
för skuld, och nar desse sednare amjvte den rättig
heten,
ar ä sin gäld afräkna räntan, borde samma
princip afwen gälla för de förra.
Grefwe Oe la 63 räls rrindrade, at Ber
wilinings-Ut,kottet hade til någon del sökt aflj ipa
den
Gjette
Bandet. N:o 29.
4Zs Den 9 Mars.
denna olikhet genom afgiftens nedsattande under
principen för behällen inkomst, för tjenstemän,
h-wilkas lön icke vfwerstege 6oo R:d.
Friherre Legerström, facob, inwande
häremot, at en sadan tjensteman kunde hafwa
ZOo NikSd:rs ffuld, och för den skulle han efter grojeätet
icke fa afräkna räntan, och således en vbilligher
inträffa för honom, i jemnförelse med en Jordägare
med lika inkomster, som för sin skuld singe
afdraga räntan.
Grefwe ve la Larclie crindrade, at afdraget
wore förut gjordt genom afgiftens nedsättande
för tjenstemannen.
Friherre callerström medgaf, ar dek til
en del wore gjordt, men icke i lika proportion, som
för den, hwilken har egendom.
Grefwe ve l» 6-rrgie sivarade, atén löntagare,
som njöte 6oo R:d. och derunder ,hade den
förmän at betala i Bevillning hälften emot hwad
j lariKen N:o I är Utfatt för lika stor inkomst af
egendom.
Friherre kiggerstolpe, Larl, ansag
lika med Friherre Legerström det ej wara enligt
med princip, at skuld för egendom och skuld för
sccorcl icke skulle i afseende pä Bewillning anses
lika.
Friherre Legerström, )scok>, yttrade sig
hafwa falcar förhällander sädanr, at om en person
hade
Ders 9 Mars» 45 r
hade roos R:d. i egendom och en annan looo
N:d. i Lön,ffulle hwardera komma ar betala olika
Bewillning; kwarföre han begärde uplysning ur
sjelfwa författningen, rörande et sadanc exempel.
grefwe k) c- In o ar cl IS. Enligt projeÄst
kommer en fom äger en tunna Guld, hwaraf räntan
utgör lövö R:d., ar för den, såsom för dest
behallna inkomst erlägga 35 R:d., dä deremot den
som har looo R'.d. i Lön, betalar 21 R:d. 42 b.,
Utgörande -Adelar emot 35.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde l'roposiuou til bifall uppå Utskottets förslag
i denna del.
Bifölls; utom af Friherre Leäer8tröm
och Friherre Kiclcler-Itolpe.
Härefter afgeck, under anförande af Friherre
LeN (!>.'!> sröm, Kuäolk, veputauoiien til de andre
Granden.
Wid z:dje §:s andra kalomem, anmärkte
Fri he rre Ox? n 5 c is r 11 u, 8 ven, at hwnd Stockholms
Brandförsäkrings-beträffade, wore i
det af Kongl. Maj.t för densamma utfärdade
en kraftig försäkran gifwen, at den skulle
för nu och framtiden wara fri ifrån all afgift och
contnbmion, sa til och med, at den som något sadan!
piopokwriMe, wore älagd en pligt af IZZ
R:d. 16 H. Han hemställde derföre, huruwida denna
<^88a nu til Bewlilninqs erläggande kunde komma
i beräkning, och om icke pa samma grund alla
möjliga -.U8LUI-, som genom privata tilskott hade
lilkommit,säsvm Armeens ?ensic»!s,ca88n, Sockne
-
4;2 Den 9 Mars.
^garmer m. fi. äfwen bvtde kännås ffyldige til
Bewillnings erläggande.
Grefwe von lk,antinA8k3U8en, Albreckt,
yttrade sig, at Stockholms Brand-H rsscur^nce-Werk
hade redan genom Kongl. Mains
Nädiga lieglemente af är 1746 blifwit för alla afgifter
befriadt. En Ledamot af Borgare-Ståndet,
Borgmästaren Lrevesmukl, hade emot BewillningsUtffotters
inlemnade proffe si sit Ständ gjort re8erv!Nion
til ett särffildt Memorial, uplast den nionde
sistlidne Januarii, och med Ridderffapet och Adeln
communicerLclt, som pä det tydligaste adagalade
detta förhällande. Herr Grefwe» förmälde sig icke
weta, hwarföre Bewillnings-tttffotret icke gjort afseende
pä de i samma ^lomoriLl upragne tydliga
ord Utur kszlcmentct, och Utbad sig derföre, at
för Ridderffapet och Adeln fä uplasa berörde lVIoinori-ii,
såsom Herr Grefwens enffilda tanke i detta
amne.
Sedan Herr Grefwe» detsamma »plast, tilläde
han, at hwad ater Allmänna Brand-^ssccur-wceWerket
beträffade, wore desi hittilsdags samlade
konä icke större, an at om en betydligare eldswäda i
någon af Rikets större Stader inträffade, kunde
densamma lätteligen wara förstörd. Pa dessa grunder
och da deffa Ossso^ bestodo af ?iivLt3s rilffutne
medel, tilstyrkte Herr Grefwe», ar bäve Stockholms
Brand-Hssecurance-Werk och Allmänna
Brand-H88ecul3nce-Werket mätte ifrän ali Bewillnings-afgift
blifwa befriade.
Friherre Lric Lonraä, yttrade sig
ej
Den 9 Mars. 45z
ej hafwa något at tillägga til hwad Friherre Oxenstjerna
och Grefwe von l^ntinAsbsuseli anfört,
mer an at aläggande af Bewillnings-afgift pä
dessa cgssor synres honom wara mot allmänna säkerheten
stridande.
Herr limm, kebr. yttrade den förhoppning,
at Bewillnings-Utssottet matte blifwa fran den
hotande pligren befriadt.
Herr ?uke, polian, förmodade, at der
wore endast större och rikare Lagsor, som ansages
böra blifwa til Bevillning taxeraäe, icke sädane
som hade Nädegäfwor at utbetala, såsom t. ex.
Amiralitets Krigsmans-Lassan, hwilken äfwenfom
"Amiralitets Barnhus-La883n, såsom til pio8U8us
ämnad, Friherre kuke således förbehöll, at icke warda
bland Bewillnings erläggande Lassor inbegripen.
Herr o^llenram, Larl e^äolk, ansäg Regements-
och Otticers-Lassor, äfwen böra frän Bewillning
undantagas, såsom warande enssildta inrättningar
och ä syftande speciella ändamål, säfom
Under-OMecrares tillärande.
Friherre bjerta, ^xel. Medanwi iwara
böner stadde äro, anhaller jag at fä sända en
trogen suck för.Armeens kensions-Lassas befrielse
frän afgift, efter den är rilkommen af l^ilitairens
egna medel.
Friherre OxeN8tjerng., 8ven, erindradr,
ar i Westmanland worren Lassa, under namn
af knektelego-medels Lassa, inrättad. Densamma
ä^de
454 Den 9 Mars.
agde en stående ponä af twä Tunnor Guld, som
wore fran all afgift befriad. Friherre Oxenstjerna
frägade om meningen wore, ar denna Lassa ffulle
berala Bewillning af hwad som nu mera öfwerffjuker
denna
Herr^sn^erlsin fragade huru, i händelse
Brandförsäkrings-Werkets Lassa undantogs, den
derigenom upkommande brist i den paräknade Bewillningen
ffulle ersattas, och om icke följden blefwe
den, at Bewillnings-afgiften ffulle falla drygare
pä andra.
Herr Silverstolpe, l^ re riri c, förbehöll,
at Lane kanco Lapitaler matte frän Bewillning
rydcligen undantagas, säsom genom Lane»-Författningarne
fran alla afgister befriade.
Grefwe körner, ^öolpki Loran. §)m
för hela Brand-^ssecurancs -Lassans behållning
en proportionel Bewillning ffulle erläggas, blefwe
densamma längt större, än hwad Delägarena för sina
deri infatta XLlie-summor hwar för stg borde betala.
Detta wore säledes ett ytterligare stal, hwarföre
Herr Grefwe» icke kunde tilstyrka Bewillnings
åläggande ä dessa Lassor, samt en grund hwarföre
han i allmänhet trodde alla Lassor böra derifrån
wara befriade. Men deremot tyckte Herr Grefwe»
icke wara obilligt, om Aern-Lontoirets Lassa
ansäges ffyldig, at i Bewillnings-afgiften deltaga.
Lrelve ve la Larclie instämde Med Grefwe
körner, hwad ^ssecurance-Lasso, ne beträffade,
och anfäg bäve privilegier och räkkwisa tala för
deras frikännande derifrån. Fri
-
Den 9 Mars. 455
Friherre Legerström, lluäolf, återkom
fran ve andre Stänven med Ridderstapets och
Adelns Deputation, ,och gjorde redo för sin bestickning.
H err ^ alm erkelt, Oustak, anmärkte, at
i detta kloment, hwarest nämndes alla pa Landet
warande Lassor, icke nägm undantag för Sockne»
IvlaZa^iner more gjordt.
Grefwe von DantinA8k>LU8en anlag för
sin del wisserligen billigt, at de Sockne-KDZar.
iner, hwilkas behållning icke anwändes aä pi08
usux, borde erläggga bewillning, men deremot ut»
rryckeligen undantagas de som til ett sadant än»
-Hamäl wore anflagne.
Herr Dor;cb8, dl l 18. Om afsigten är, at
pa de goda grunder Herr Grefwe IVlörner nyligen
anförde, fritaga alla Lassor fran Bewillning, sä ar
den erindran jag nu arnar göra onödig; men i
widrigt fall anser jag mig stylvig tilkännagifwa:
at Boställs »Lassan under Kongl. Krigs - Lollsgium
är genom 1770 Ars Förklaring öfwer 1752 Ars Bo»
stalls-Ordning §. 8, för ewärdeliga tider undan»
tagen ifrån alla stags bewillningar, just wid salwina
wike af looo Dal. S:mt, som Friherre Oxens^erna
nyligen äberopade i afseende pa Brandförsäkrings»
Lassan; hwarjemte och i anledning af hwad omnamndt
blifwit om Westmanlands Knecktelegomedels-Lassa utaf
Friherre Oxen8t^rnL, samt afKammar-Junkaren
6z^llenram om de wid Regemenkerne genom OMcerarnes
egne tilstotter eller eljest tilkomne Lassor,
sa täcktes Högloft. Ridderstaper och Adeln komma
ihog, at utom Krigsmanshus och Armeens pensions
-
456 Den 9 Mars.
»iöns 6L88L, hwarom i alla fall ingen fraga kan
iipkomma, har anda gifwes en hop andra kassor,
som af lika stal ej kunna belastas med Bewillning,
nemligen Jemtlands Ke8eivL-L?.pital, Enöres»
088lii> wid Uplands Regemente, Udde Maruals<I2L8ÄN
void Helsingarne, ?as86volauLi-La88or, ja
til och med de (Hor, som ej längesedan sysselsatte
öfwerläggningarne har; jag menar Or^msations-
och Artillerie-Lxercitins. OasLONis.
Infördes och emottogs en Deputation ifrån
det Hederwärda Bonde-Standet, anförd af Riks»
dags-Fullmägtigen Liic Lcllunö fran Wermeland,
som förmalte, at Bonde-Stander instämt i Rid»
derstapets och Adelns bestut/ at den iz Mars up»
wakta Hans Kongl. Maj:t.
veputationen beswaradeö, och afträdde pä öft
ligt sätt utbeledsagad.
Friherre Leäsrstrröm, facob, anhöll
at af Grefwe De la 6arclis fa uplyfning , huruvida
Läne-Lauco-Lapitaler med någon Bewillning
wore belagde eller ej. I följe af ännu gällande
Lanea-Författningar wore de derifrån befriade.
Grefwe Dela6arclis. De äro i Be»
willnings-Utskottets Förflag ej nämnde bland undantagen,
ty jag tror at ingen känt denna Författning,
hwflken dock synes mig gansta billig. För
öfrigt hwad SpanlimalsMggarinLr beträffar, wörö
r Utstottet meningarne om dem mycket stiliagtige; men
flureligen och da man fann dem medföra en wasend»
relig nytta, stadna pluraliteten i den mening, at
de borde befrias.
Fri
-
Den 9 Mars. 457
Friherre öckannsrkeim. Da fragan nu
warit om Lassor borde beläggas med Bewillning
etter ej, hafwa meningarne, huruwida en sadan
afgift borde drabba Jern-Lomon,,t-- Lassa fynrs
wara myckel stiljagtige. Jag torde wid detta tilfälle
fa föra Höglofi. Ridderstaper ocb Adeln lil
minnes Brukshandceringens beträngda tilständ.
Nöden ar fa långt kommen, at ätstillige BruksIdkare
begärt, at emot befrielse fran sina utlagor,
fa nedlägga sina werk. Konungens Nådiga proposition
om denna Handterings understöd har ännu
ytterligare bestyrkt denna upgift. Jag får derföre
allenast hemställa til Höglofi Ridderffapets
och Adelns egen pröfning, om, under sädane omständigheter,
det är billigt ac Jern-Lomoirms Las.
sa stall betala Bewillning.
Grefwe von Lant inZs baus 6N instämde
i detta Friherre ötannerbeims yttrande.
Anmäldes och infördes en Deputation ifrån
det Högwördige Präste-Ständer, anförd af Bistopen
DoÄoi- von Rosenstein, hwilken tilkännagaf,
dels at Präste-Ständet instämt i Ridderffapets och
Adelns besiut, at den iz upwakta Kongl. Maj-.t,
dels ar Präste-Ständet afgjort fragan om Bewillningen,
pä sätt der ttrotocolls-Utdrag, Herr Vistopen
nu upläste, innehöll.
Deputationen afträdde efter wanligheten Utbeledsagad.
Hans klxcellc-nce Herr Grefwe kuutb.
Dä Bewillnings-Utstvttel föreslagit at alla Lassor,
som
458 Den 9 Mars.
som ej til fromma Stiftelser aro inrattade, böra
berala af behållen ärlig inkomst Bevillning efter
lHK^N:o i, tror jag ar man skulle wara lättast
ifrån saken, om propositionen sa gjordes, ar
alla cassör, undantagande de aäpiosusus, och de,
hwilka genom särskildta Kongl. Författningar eller
Sradganden äro fran Lontribution undamagne, böra
denna Bewillnings-afgift erlägga. Annars skulle
hwar och en Lassa särskildt sxeLiliceras.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition i enlighet med hwad hans Lxcellence
Herr Grefwe iiuutb föreslagit, och med
tilläggning af undantag afwen.för Läne-Uanco-Laximler
enligt Lanco - Författningarne.
Bifölls.
Grefwe von i.antin^8bLU80n begärde
afwen, enligt Friherre lvlannerlieims yttrande, undantag
för Jern-Lontoirot.
Herr klal iner kel t begärde undantag för
Sockne - IVlagaLiusr.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition, at Sockne-^laF32iner matte frän
Bewillnings-afgift wara befriade.
Bifölls.
Undertecknad Zilverstolps, ^xel 6al>rrsl-
önskade, at Adeliga Laclette-Scholaris Lassa,
Hwar
-
Den 9 Mars. 459
hwaraf stipendier tildelades Adeliga ynglingar,
mätte anses hörande under rubri^n aa p-os nsus.
Swarades af fiera, at derom icke nägon twist
ivel kunde wara.
Uplästes utur andra l^omntet söl ande:
LLäemior sammanräkna sina R mor och Imiact af
alla dest tilgängar, hwarefttr för aflöningai och
utgifter göres afdrag, och i fall öfwerffottet stulls
lemna högre Jnkomst-B<willning, an hwad nl Vnmmi-afgistcrna
kunde sig bestiga, laxhus caclswien
efter linsten N:o I, m>.n eljest för sina Hemman
och Lagenheter ester laribstu N:o 2.
Herr silverstolpe, Lustaf ^drabam.
Sedan Högloft. Ridderffapet och Adeln sä nyli en
har hört sig föreläsas Präste-Srändecs krotnLoilsUtdrag
och den deri gjorda anmärkning, rörande
den Äewillning som för ^caöemieine bllfwir föreslagen,
lärer jag knappast behöfwa wända detzupmärksamhet
pä objlligheren af den pä dem pros Äe
racle
taxerinZen Jag kan med full kännedom af
saken icke lala om annat än Upsala ^ enemie.
Desi Lassa är ej annat än den bonä, hwaraf desi
Embetsmän böra lönas och Lniversitetets öfriga
utgifter bestridas. Pä den upkommer ingen annan
behållning, än hwad som spares och afdrageö af
Embetsmännens Löner och samlas til bestämda änbamäl.
Emedlertid om för denna behällning bör
betalas lviaxjmi-afgift, ar Bewillningen en gäng
erlagd. När Bewillning sedan betalaö af Loma»
garena, erlägges den för andra gängen. Annu
mera blefwe denna Lassa dubbelt beffattad, om
462 Den 9 Mars.
sedan lönings- och omkostnads-staten blifwit afdragen,
afgifcen för behållningen blefwe mindre an esker
tariffen N:o 2, i hwilket fall minimi-afgiften
kvmme at betalas för hela ^caclemien8 bonä, och
maximi-afgift för de Löner Hc3äsmien8 Tjensteman
upbära. Äf dessa stal anhaller jag om rättelse i
denna föreskrift.
Grefwe von Oantin gullauser, begärde
Lpecielt undantag för Allmänna Brand-388ecur3nco-Werkets
038L3, emedan Herr Grefwen wetterligen
densamma icke agde någon särskild Författning
til skydd.
Grefwe ve la Oaräie fragade, om ej förhällandet'i
afseende pä denna 03883 wore lika,
som i afseende pä Stockholms Brandförsäkrings
03583?
Grefwe
von v3nting8l33U80 n swarade
derpä Nej, och yrkade at just derföre densamma borde
8psLielt nämnas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde härom proportion, men
Friherre Oeäerström, ^sacob, erindrade,
at om denna L3883 icke i Reglementet agde nägon
serffild befrielse, borde den ej undantagas, enligt det
tagna beslutet, hwilket ej borde frängäs. Dessutom
infage han icke något stal, hwarföre, da Zerns
Oontoiret wore under betalnings-skyldigheten inbegripet,
Allmänna Brandförsäkrings-Oassan skulle wara
befriad.
Gref
-
Den 9 Mars. 461
Grefwe von Duntin^sbausen anmärkte,
at det wore stor skilnad emellan ändamalen för dessa
bagge Oassor: skulle Brandförsäkrings-Lassa»
lida minskning i sina tilgängar, kunde den wid en
möjlig brandffada ej galva förlusten, en omständighet,
hwilken Herr Grefwe» trodde böra behjertas.
Grefwe Do la 6arcliL. Utan ar kunna
upgifwa pä hwad grunder sadant stedt, får jag
allenast uplysa, ar uri 1800 ars Bewillnings-Förordning
star Allmänna Brand-^secm-ance-Lassan
uprageu såsom befriad. Jag hade derföre trott
at den genom någon särskild Författning wore undantagen.
Herr Grefwen och Landtmar skalken
erindrade, at Ridderstapet och Adeln redan fattat
sit beslut rörande Lassor och förmodade, at detta
beslut borde göra tilfyllest.
Grefwe von LantinAsbausen begärde
sit yrkande såsom en tilläggning til bestulet, och ansag
et tillägg derril icke wara et uprifwande deraf.
Friherre Legerström, facob, instämde
nied Grefwe Lantingsbausen, i afseende pa nytran
och ändamalet af Allmänna Brandförsakrings-Lassan,
men trodde ej derföre något undantag för densamma
böra aga rum, sedan Ridderstapet och Adcln
redan stadgat sitt beslut rörande Allmänna
Lassor.
Friherre 8tjernstestt yttrade sig hafwa
fattat beslutet sa, at de Lassor som hade Författ
nin
-
462 Den 9 Mars.
ningarne för sig, borde wara fritagne fran Bevillning,
men sadant hindrade icke, ai ju flere kunde
undantagas.
Grefwe von I^LntinFsbausen instämde
häruti, och anförde såsom oxempol det undantag
Ridderffapet och Adeln beflutat för Sockne
Kariner.
Friherre 8 tjorn ste ät understödde Grefwe
I^ntingsk us^n-, föreflagna tillagg rörande Allmänna
Brandförfäkrings-^Em. ?ä mycket heldre, som
denna LL55ss äläggande at betala Bewillning, kunde
afskräcka ifrån at deruti blifwa delägare.
Herr Gre.fwen och Landtmarskalken
fragade, om icke Ridderffapet och Adeln wille lara
bero wid sitt fattade beslut.
Ropades Ja.
Grefwe von k.Lntin§sb»u86n yttrade sig
ej kunna för sin del bifalla at Allmänna BrandHilocurance-cassLn
skulle erlägga Bewillnings-afgift.
Grefwe körner, ^ äolk 66rsn, anmärkte,
at den af Herr Grefwen och Landtmarffalken
gjorda proposition redan hade blifwic bifallen, och
en ny sak, nemligen om . caäLmiers Bewillningsffyldighet,
företagen, da denna fraga om Brand^ikecniANLL-Merker
ä nyo wäckces. Herr Grefwen
trodde ej at en sadan procoäme wore med
ordning instämmande, och befarade, at den skulle
slmeligen leda derhän, at hwar och en kunde för
någon särskild begära undantag.
Fri
-
Den 9 Mars. 46Z
Friherre Rtjernsreät begärde antecknad
såsom sin retervation, at han ej kunnat samtycka
lil Bewillning för Allmänna Brandförsäkrings
(lLL83N.
Grefwe von4.Lntingsb3U8en yttrade sig,
at der wore honom ökärr, ar Ridderskapet och Adeln
icke togs en öm del Uti det som rörde en La8-  8L, inrättad til er sadanr andamäl.
Herr von 14 au3 ev vick. I fall fraga wore
om er ömt deltagande för denna (.4883, trodde han
sig deremot kunna hemställa, om der sa kunde kallas,
at Leonie undantoges och den fattige inclivi6nen,
som förtjente wida mera afseende, alades
ät betala.
Grefwe körner, ^clolk 6ör3N. Dä
jag nu ej kan annar än förmoda, ar wi böra atergä
til fragan om 4c3clininsrne8 betalnings-ffyldighet,
får jag den äran namna, ac deras Hemman härröra
af Konungarnes särskildta donationer, at de
Utgöra ek betydligt antal, och at således befrielse för
dem fran afgift skulle göra en ansenlig^ minskning
mi Bewillningens belopp. Jag kan för min del
ej finna annat, än at /äcsdemien i anseende til sina
Hemman ar i samma förhållande som andra
4'08Sk84on-it6r, och bör för dem i samma förhållande
erlägga afgift. Om ^csciemierne finna detta för
drygt, kunna de genom defia Hemmans försäljande
anwända den himls ogagnade ägande rätten,
och pä en gang erhålla er ansenligt Oapitsl, en bestämd
inkomst och ledighet ifrän förwaltnings-omsorger,
som icke synas höra til wetenskapliga yrken.
Herr
464 Den 9 Mars»
Herr silverstolpe, Oustak ^brLliZMz
wille gerna för sin del deri instämma, ak <4cs6smii-n
för sin egendom marte erlägga någon Be«
wallning, och förklarade sig icke heller haswa detsanuna^motsagr.
Han önffade allenast, ar den
icke, såsom Bewillnings-Utskottet föreflagit, ffulle
blifwa alagd at betala twa gånger eller dabbel Bewillning.
För öfrigt om ^cLöemieo ej kunde räknas
bland inrättningar »6 ^ios usus, agde den
ostridigt cil och med et långt högre warde, och förtjent
för inrättningens wigtighet för Samhället
ofelbart ac mera wärdas och ffyddas. Den stränghet,
hwarmed man sökt åtkomma ^criclenuens inkomster,
grundade ffg i ett origtigt begrepp om dest
rilgangar. Han kände med säkerhet, at de ej wörö
tilrackelige till laroanstalternes behof: at för ar
lil dessa behof äga »agra medel, hade l roksssorerns
efcergifwic 20 tunnor säd hwardera af sin Lön,
och at genom denna eftergift det öfwerffott upkommit,
hwilket af Stats-Utffottet blifwit upgifwit
til öfwer 8ooo R:d., men i sjelfwa werket ffulle
wara laugt derunder. När detta betraktades, wore
der sa mycker mindre ffäl, at med en dubbel beskattning
belasta /icaäl-inierna.
Friherre ^tjernskeöt fade sig ej känna,
at en jädan Besparings - 0as83 wid /tL^clemien funnes;
men
Herr silverstolpe försäkrade, at sä werkeligen
förhölle sig.
Grefwe ve la 6ar6ie förmälts sig anse
forén stridighet at upgifwa der ffäl, hwaruppä
Ut
-
Den 9 Mars. 465
Utffotter grundal sit tilstyrkande rörande
millie och Kyrkor. Utffotter hade ansett dem kun»
na sättas fullkomligen i jemnförelse med en enskild
Man. Da hwarje enskild Man betalade antingen
efter >4sximi-1'»beHen, eller, om hans behållna
inkomst wore för ringa, efter lUimmi-lsbelll-n,
fa hade Utffotter lyckt wara med billigheten enligast,
ar samma förhållande iakrroges med
Upsala H -ääemic: trodde Herr Grefwen wara ägare
af zoo Hemman: Lunds Domkyrka af 200;
han hemstalde om detta wore en förmögenhet, som
ö ,-de lemnäs obeskattad, och hoppades al Utffotter
icke afwikic fran billighet, dä det ansett /lcaclemiknuL
böra erlägga afgift efter kMximi-Hnstän,
dä de efter gjorda aflöningar och utgifter agde öft
werffott, men i aimar fall efter den 'HM', som
innefattade lVlimml - afgisten.
Herr 8ilver8tolp6, 6astak
Jag tror at ingen, som med någon upmärksamhet
hört mitt yttrande, kan deraf draga den mening,
ar jag welar undandraga ^cLäemisrna ail Bewillnings
erläggande: jag har allenast önskar, at dem
ej mätte äläggas at betala menne ganger.
Grefwe körner anhöll at fa wera, om icke
i xrojeÄet til Förordningen wore föreslaget, at
afdrag först skulle göras för Lönerne.
Grefwe Oe ls Lsräie swarade, at detta
wore rydeligen utsatt.
Herr 3ilverstolpe, 6u8tLk /Lbr»bLm.
Meningen af hwad Utffotter föreslagit, är den, at
om
Sjette Bandet. N:v Zv.
466 Den 9 Mars.
om sedan Lönerne och andra utgifter aro afdragne -  et öfverskott i 62882» ffulle finnas, maximi afgift
för detsamma bör erläggas, men om denna afgift
blefwe Mindre ätt ^caclemiens minimi-afgift, skulle
Bewillningen utgå ester ^Lriiken N:o 2.
Grefwe ve la 6arclie inwände, at om
^ca6smiens bchallna inkomst ffulle wara 8000 R:d. /
blefwe maximi-afgisten för densamma 6oo R:d^
För zoo Hemman blefwe ater minimi-afgiften om»
kring 900, hwarföre ^caclemien efter lariKen N:o
2 komme at erlägga Bewillning.
Herr Silverstolpe medgaf, at ^ca^emlen
ffulle komma at betala efter 'iarilren N:o 2 ^
men pästod obilligheten ligga deri, at det oagtadt
denna 638838 Löntagare, för sina Löner ffulle erlägga
maximi-afgift, hwarigenom denna 6a8sa dubbelt
beskattades
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
fragade, om icke Ridderffapet och Adeln halst förenade
sig om hwad i pro^e^et härom wore tilstprkt.
Bifölls.
Herr Silverstolpe, Lustaf ^dralram.
Utbad sig at til ?rotocoilet fa reservera sig emot
detta beslut; hwari äfwett
Herr ve^kenskölö, l.u6viZ, instämde.^
Uti 4 §:s andra Moment, angående wista undantag,
ansäg Högloft. Ridderffapet och Adeln,
ar
Den 9 Mars. 467
är framför order fångar borde lilfättas order medellöse/
sann framför orden wanfäre och bräcklige,
order de, för at pä bada detza stallen utmarka
sadane fångar, wanföra och bräckliga, som äro
urur stand ar förtjena sitt uppehälle.
Grefwe lVlcirner, ^ciolpb 6öl'LN, hem
stälde,
om icke billigheten syntes fordra, at ogifta
person r, som äga förmögenhet, borde beskattas i nägot
högre pioZreLsion än de gifta i lika belägenhet.
Grefwe De Ig. 6grc!ie förmalte, at härom
hade widlyftigr blifwit taladr i BewiilningsNrstotret.
Denna tanke hade wäl icke der blifwit
antagen, men Herr Grefwe» funne den i sin grund
sä billig, at han för sin del gerna deruti sig förenade.
Friherre 8 therns t 06 t trodde, at om någor
härom skulle stadgas/ borde der först utrönas,
om det wore större hushållning at wara gift eller
ogift.
Friherre LecleiLtiöm, fgcob, yttrade
sig, at ehuru han icke annars funne stät attil dennä
motion lemna sir bifall, kunde likwäl någon
anledning dertil hämtas ur det afseende man borde
hafwa pä poxulgtionen, men at i sadant fall
borde det äetei-miiiLrgs, at ogifta öfwer en witz alder
skutte erlägga en högre Bevillning.
Herr Grefwen och Landrmarskalken
frägade om Ridderskapet och Adeln skulle anse 0-  gifta personer med förmögenhet böra betala 25 pro
cent
-
468 Den 9 Mars.
eent mer i bewillning an gifta personer, som ägde
lika behällen inkomst.
Ropades Mej.
Friherre beckerström begärde ar en witz
Alder mätte förefläs.
Herr Landtmarskalken proponsracks
40 är.
Ropades ater Mej.
Någon Ledamot föreflog hundrade ar.
Herr Landtmarskalken fragade om Ridderffaper
och Adeln wille läka denna fräga förfalla»
Ropades Ja och Mej.
Grefwe körner önstade propositionen sädan,
at en ogift person, som ägde lika förmögenhet
med en annan hwilken wore gift, matte erlägga
Bewillning i något högre progression, tillaggandes
der han ansäge 25 procent wara för mycket.
Häremot ropades ä nyv.
Friherre Stael von wolstein yttrade sig
sä mycket mindre hafwa stal at tala i Verra ämne,
som han wore i den belägenhet at wara ogift; men
wille blott anmärka, arder stadgande Grefwe körner
förestagit franginge den enkla principen, at erlägga
Bewillning efter förmögenhet. Blefwe detta
-
Den 9 Mars. 469
ta stadgande gilladt, sa hade äfwen förslaget om
CarsÄeri. - afgift med lika stal bordt godkännas.
Grefwe körner förklarade sig ej anse sm
motion frångå principen om förmögenhet: twärrvm
lage en olika förmögenhet til grund för den
afgift en gift eller ogift komme at betala; och erindrade,
at han jemnfört twänne personer af lika
förmögenhet, af hwilka den ena säsom ogift, mäste
hafwa et mindre antal oundgängliga utgifter at
widkännas, an den andra såsom gift; men yttrade
sig gerna assia ifrän sin motion, efter han funne
Högloft. Ridderstapet och Adeln icke sinnade at
deruti ingä, och tiden kunde med angelägnare saker
uptagas.
ALid 4 §. 8 Momentet angäende undantag
för Östersunds Stads Jnnewänare, sä widt de
idka Borgerlig Näring och Rörelse, yttrade sig
Grefwe De la 6ar6ie, det han ansäge, enligt
Präste-Ständers förslag orden: och derstädes bosatte
stro, böra tilläggas, och at stäter dertil,
hwilker Herr Grefwen nyfigen fält höra, wore at
mänge, under namn af Östersunds Borgare, plägade
fara kring Landet och idka handel, utan at
werkeligen i denna Stad wara bosatte.
Pä Herr Grefwens och Landtmarskalkens
proposition bifölls, at defte ord skulle i Momentet
tilsättas.
Härefter fortsattes granstniinen til och med
stutet af första ^rticeln, uran at nägon widare förändring
i Urstottets projekt gjordes.
Klockan
47v Den 9 Mars. e. m.
Klockan ^ 2 aftagade Högloft. Ridderskapet och
Adeln, anförde af Herr Grefwen och Landcmarskacken,
til klelium ?lL»orum a Rikssalen, hwarest
tilkännagafs Hans Maj:ts Nådiga 8-mHion a den
af Rikfens Stander antagna Tryckfrihets-Lag,
hwarefter Ridderssapet och Adeln kemnade Riks?
salen klockan 2.
In liclem krotocolli
6. Lilvsrstolpe,
Fredagen den 9:de Mars.
kienum klockan 5 eftermiddagen.
Fortsattes granskningen af Bewillnings-Förordningen.
Wld andra ^rncclns II PUNÄ, anmärkte:
Herr krintxkcbölä, ?aul^ följande:
Ehuru den förestagne io procents Bewillningsafgiften
uppå Testamenten, efter min tanka, ar nog
högt tiltagen, wil jag likwäl för min del, i fa matto
densamma bifalla, at, wid en til utsättande
progressiv Bewillnings-afgift, den ma såsom et
maximum warda stadgad, det är onekeligt, at jn
större en TestamentS-Summa är, desto mindre saknas
en dära til utgörande Bewillnings-afgift, och
ju mindre man hafwer at gifwa utaf, desto kändarare
blifwer utgiften. När uppå sadane grunder
en progressiv Bewillnings-afgift blifwit tilstyrkt,
för behällen inkomst och förmögenhet, sa synes mig
W wara enahanda stät til progressiv afgift pa Testamens
-
Den 9 Maro. e. m. 4?r
stamenten, efter deras storlek, hwilkek jag således
i ödmjukhet tilstyrker, och det salunda, at minsta
Bewillnings-procent mä blifwa Z och den högsta
10. Skulle detta förslag winna Herr Grefwens
och Landtmarstalkens samt Högloft. Ridderstapets
och Adelns bifall, sa torde Högloft. BewillningsUlffottet
kunna blifwa updragit, at föreftä sjelfwa
pro^rellion.
Friherre l^annerbeim, IuLr8 ^uAust,
instämde i Herr krintrlcbölcls anmärkning, och yttrade
sig frukta, at när Testamenten wore sa högt
tLxe>acie, stulle författningen fluteligen pä något
sätt komma at eluäeras, han wille häldre förestå,
at denna afgift til 6 procent uedsätles.
Herr krintr-tcbölcl: At den projeAerÄäe
IO procentg Bewillnings - afgiften pa Testamenten
ma äga rum, såsom et maximum/har äfwen jag
allaredan medgifwit; men derhos yrkat, icke allenast
obilligheren däraf, at Testaments-tagare stola
betala lika procent, utan afseende pä större eller
mindre Testaments-LummL, utan ock at det, ester
min ranka, wore oförenligt med den för Bewilluingen
anragne allmänna hufwud-grunden af Be--  willningens proZreMvL bestämmande, i man af
större eller mindre behållen inkomst eller förmögenhet;
likmätigt hwad jag förut haft äran nämna,
ar det wisferligen känbarare, at af ioo R:d. förlora
io R:d. än af iooo R:d. mista ioo R:d.,
ty den förre har dä endast i behäll 90, men den
sednare 900 R:d.; och bland andre dermed jemnförlige
händelser, är ju äfwen den möjlig, at et
tjenstehjon, efter en mängärig tjenstetid, kanske med
ringa
472 Den 9 Mars. e. m.
ringa lött/ hos en och samma Husbonde, af denne
fär säsom en walförtjenr belöning 120 R:d:S
Testamente: manne det icke woxe gansta hardt, at
minsta en dylik walförtjent belöning med 10 proct-ms
Brwillnings-asdrag.
Herr Hiam, ?ekr, önstade äfwen at af»
gisten för Testamente mätte nedsättas. Han trodde
för sin del at z N:d. för hundradet wore den
ratta Summsn, hwarigenom alla befarade mitzbruk
stuve undwikaS.
Herr Ualmerkeit, 6ustklk, och Grefwe
von I-,antin§sk LU86N, ^ 11) r L c II t, förenade sig
med Friherre tckanneckwim.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition, at i 2:dra ^rticeln n iViomont.
afgisten för Testamenten matte nedsättas ifrån de
förestagne IO procent til 6 procent pä LapitLlet.
Bifölls.
Wid samma ^rt. 12 ke^om. rörande kiäej
cominiller, anmärkte
Herr krintLlcb ölö: At Bewillnings-afgiften
för en biäei Lommilsariug mä blifwa IQ procent
af egendomens warde, därwid wil jag icke
göra nägon päminnelse, anstönr mig werkeligen synes,
ar den ar nog dryg; men som troligen flere
blifwande in, commillsrier sakna förmögenhet för
en stik^afgifts utgörande, och hwarken pä egendomen
fär uptagas län eller större revenuo deraf, hälst
de
Den 9 Mars. e. m. 47Z
de första ären ej kan wara til förwantandes mer
an z högst 4 procent, sa häller jag för billigt wara/
al ^ äei LoiumNuri^r bör förunnas den förman,
ar maöra i fraga warande Bewillnings-afgifr pä 4
ä ; ärs tid. det wil säga 4 eiler 4 om äret, räknat
fran utträdet, med wilkor at egendomen blifwer
Derföre answarig, samt at, i händelse af innehafwarens
under tiden inträffande dödsfall, efterträdaren
stall, för det obetalte answara, inom sagde
stadgade tid- Börandes i alla fall litter c^ommissJnnehafwaren
särstildt utgöra wänlig Bewillning
för dest behällna inkomst eller annan förmögenhet.
Grefwe björner, /läolxkt 6örsa, erindrade,
at här ej wore fräga at en sadan afgift
ärligen skulle erläggas. Honom syntes löiäei Oo,nniisser
böra sättas i jemförelse med annan wänlig
gafwa och förtjena at taxeras, när åtkomsten dertil
altid bör anses gansta lätt.
Grefwe von l^antinAsbausen. För en
egendom af 50,000 R:d:s wärde skulle säledes efter
förstaget komma at betalas 5000. — Mangen b''-  äsi LommissLrie, dä han ej kan äga tilfalle uptaga
Län och ej fär inteckna sin egendom, skulle ej
utan swarighet utgöra denna Bewillning. I afseende
pä den latta ätkomsten, wille Herr Grefwe»
wal medgifwa io procents Bewillning, men önskade
at deH utbetalning matte fä ste success-vt.
Friherre kckannertteiin wille förestä säfom
en medelwäg at för kiclsi dommisser betaltes et
ars bchallnings-eevenue. Följden wore, lika som
hade kiclel Lommissaricn blott et är sednare utträdt
egendomen.
Gref
-
474 Den 9 Mars. e. m.
Grefwe von vLntinA8bau86n önskade,
at i likhet med hwad för Testamente blifwit stadgadt,
afgifrer för^ci Lommisser mätte bestammas
til 6 procent af egendomens warde.
Grefwe ve la 6ar6!e, jacob, trodde at
afgifren för ^>6ei Lonnnisser, hwilka tilträdas,
matte blifwa progrcssiv efter egendomens warde;
men erläggande af io:de penningen, ansag Herr
Grefwen för en altför dryg beskattning.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition, at i den 2 Hrt. 12 PUNÄ4 ven
afgift som wid tiltradet af b'i6ei Lommisscr blifwit
förestagen matte nedsattas ifrån io til 6 procent.
Herr prints 8 cbö 16. Jag bifaller afwen
fa mycket haldre i fragawarande Bewillnings nedsättande
til 6 procent, som jag redan förklarat mig
anse IO procent nog högt tiltagit; men jag kan
deremot icke frangä den tankan, at för redan anförde
betänkligheter och skäl, kiUsi Lomnrissarier
bör tilstädjas, at berörde 6 procent minst pä 2:ne
ar, eller hälften hwardera äret utgöra och erlägga;
hwilken min särskildta mening jag endast an hail er
matte i krotocollet fä inflyta.
Wid z ^rt:8 I i^Iom. fragade:
Herr kkalmcrfelt, 6ustak, pä hwad sätt
den behallna inkomsten af egendomar skulle beräknas,
och ifrån hwad 6ätmn denna behållning skulle anses
begynna. Gref
-
Den 9 Mars. e« m, 47§
Grefwe äe Is 6aräie uplyste, at da den
nya Be w! ilningen ifrån och med den I Januari:
1810 skulle kaga sin början, wore der efter det föregående
årets inkomst beräknad ifrån den i Januari!
1809 som lLxerinZM skulle lampas.
.Herr kck alms riolr trodde, at i sadaM fall,
twärrstnot hwad redan wore befluradt, Bewillningen
ffi i!„ komlna at erläggas ej ifrån 1812 man ifrån
rdvS ars början.
Grefwe Q^llenbor.^, Joban kkenninA,
mckaa denna princip för beräkning af behållen inkomst
!ör ob-ilig i afseende pa första aret, emedan
Under dec förfltitna aret ingen warit pligtig, at föra
rakning och bok öfwer sina inkomster.
Om någon, i okunnighet om rätta förhållandet
om de obestämda grunderne för afdrag af denna
inkomst, skulle upgifwa mindre än ^axermZ8-  Männen trodde honom äga, wore ju följden, ar
saken ginge til compromi88, och at der blefwe Lomxromi88-ÖkätleN
som taxsracls honom, men Lomxromi8ssn
ater kunde derom ej skäligen dömma;
utan efter företeende af den skattskyldiges räkningar.
Sadane som wore antagelige, skulle likwäl med bästa
wilia, mänga icke kunna förete för förflutna
arer, dä ingen til bokföring af behållen inkomst warit
förpligtäd, da följden blefwe ben, at dompromi88en
Utan kännedom, blott pä lbppc^itioncr; ffulle
antaga eller ogilla^den skattskyldiges npgift; i sednare
fallet wore denna skymfad för origtig npgift,
utan ar med räkning kunna styrka desi rigtighet och
qnmärkningens obehörighet, och manne ej Nationen
^76 Den 9 Mäcs. e. m.
har rätt/ at fordra af sine Representanter, ak de
ej påbjuda en Lag / som genom desi retroaLtiva åverkan
pä en förfluten tid, blottställer för ffymf och
mitztankar, utan at kunna dem förekomma eller weDerlagga?
Grefwe
ve la 6ar6ie trodde, at det föga
funnes någon, som om han äfwen icke förde
böcker öfwer inkomster och utgifter, icke wisite elier
lätt kunde öfwerrakna sin ungefärliga behållning.
I alla fall kunde ('ompromiilbn ej ålägga någon
at det föregående äret hafwa haft en wisi inkomst,
utan wore en nödwändighet at sjelf upgifwa dec.
Friherre Oxenstierna, 8ven, war öfwrrtygad
at hwar och en efter jemnförelse af sina
inkomster under 8^9 ars tid nägorlunda skulle
kunna beräkna sin behällning.
Grefwe Lilienborg inwände, at det i
alla fall synres honom obilligt, dä ingen hittilSdagS
kunnat alaggas at föra bok öfwer sin hushällning,
at derpä grunda förbindelser ril answarighet, witen
och olägenheter, hälst det torde inträffa, at flere
ej kunna sadane anbefalte uplysningar meddela.
Grefwe ve la Laräie anmärkte, at i dilta
afseende ffulle endast det första äret swarigherer
möta, men desia swärigheter wore efter hans tanka
lärra ar öfwerwinna, hälst man borde hoppas,
at hwar och en ester bästa wett och samwere ffulle
göra sina upgifter. För öfrigt stagade Herr Grefwe»
huru en taxering ffulle werkställas, sedan den
nya Bewillnings-grunden wore antagen, om icke
pä det satt Bewillnings-Urffotret föreflagit.
Gref
-
Den 9 Mars. e. m. 477
Grefwe Oyiienborg förklarade sig förur
i Bewillnings-Utskottet hafwa upgifwit sin önskan,
at Landet åtminstone för första aret efter de grunder
skulle beskattas, at rent af wärdera hwars och
ens egendom och antaga en witz ranta deraf såsom
behållen inkomst, hwartil sedan borde laggas inkomst
i annan wäg, och ansäg Herr Grefwen
detta bade lättare och billigare kunna werkstallas,
och med undanrödjande af cbicaner lika säkert upfylla
ändamälet.
Grefwe ve IL 6»räie hade all anledning
at tro, at en sädan taxering icke altid skulle blifwa
billig. Han hade sjelf sett et bo som undergätt
upskattning, hwaraf nenne syster-lotter blifwic warderade
til 60,000 R:d., och en deremot swarande
brors-lott til 79,000.
Hans vxcellsnce Grefwe kuutb. Det
förestagna taxerings-sätter blifwer utan rwifwel
swärr det första äret, men jag ser ej något annat,
huru som hälst man inrättar beräkningen af behållen
inkomst, blifwer den altid til större eller mindre
del bypotketisk. Med det nu föreslagna sättet
tror jag at man kommer närmast.
Grefwe 6^11enbor§. För framtiden skulle
jag äfwen dermed wara nöjd, emedan hädanefter
hwar och en efter sina inkomster mäste föra räkning,
men för det första äret upkommer säkert 0-  reda och Kronan förlorar.
Hans Txcellk-nce Herr Grefwekuutli.
Utan twifwel kan ingen ataggas at ffrifteligen föra
räk
-
478 Den 9 Mars. e. m.
räkning. En muntelig upgist mäste aga lika kraft
som en ffriftelig. För min del kan jag ej finna
någor annat rimligt förstag, än der som Utskottet
förestagit.
Grefwe 6^IIenbor§ trodde, at all fwärigHet
kunde undwikas-allenast man stadgade, at Bewillningen
för första aret pä Landet endast efter
minimi-tabellen mätte Ntgä med tilläggning af annan
inkomst, och hwad ordentelige Lommar och
afhandlingar kunde uplyfa/ hwarester den sammanräknade
inkomsten kunde-efter föreskriften i klLximilabellen
beräknas.
Grefwe körner, l^clolpb 6öran. Der
är ej nu fräga at omgöra grunden hwarefker Bewillningen
bör utgä. Der är redan afgjordt at sädant
bör ffe, antingen efter behällen inkomst eller
efter minimi-afgift för det skydd man af Staten
njuter. Wid detta kilfälle kan säledes ingen annan
pröfning äga rum, än af normén för Bewillningens
utgörande första äret. För min del kan jag
ej finna at nägon annan norin kan följas, än den
som Utssokrer förestagit. Ar beräkna behällen inkomst
efter egendoms-warde blir altid en osäker grund.
At för det innewarande äret uptaga en supponera^
inkomst, wore utan regel, och skulle bero alt för myer
ker af godtycko. Det är dä allenast en utwäg öfrig,
at Hxm-mZen förrattas efter der förflutna ärers
förtjenst, hwilken äcminstone hwar och en eftertänksam
Hnshällare i det närmaste kan beräkna.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde pro^osicion til bifall ä Utskottets förstag.
Ropades Ja och Nej.
Herr
Den 9 Mars. e. m. 479
Herr Malmerfelt upläste til krotocollet
följande: Sedan Riksens Högloflige Ständer förut
fastställt Bewillnings-8nmman som bör utgå,
sa har Bewillnings-Utstottet inkommit med sitt Betänkande,
bade om tiden och pa hwad sätt Linnman
borde fördelas emellan Rikets stattstyldige undersåtare.
Ju högre en Bewillnings-Lumma ålägges,
desto swärareblifwer fördelningen, i den man som
Rikets Inbyggare befinnes fattigare. Af den grund
har Bewillnings Utstortec nödgats uptänka et nytt
sätt ar bestalla detta Land, som aldrig förr i detta
Rike blifwit nyttjat. Bewillningen kommer således
denna gang, ar utgöras efter 2:ne sammanstrefne
4'abeller, den ena kallas Skydds-Iabell, den andra
Maximi-ladeli. Genom denna stora och förträffeliga
inrättning kan således detta lilla Nike,
i likhet med dec stora och mägtiga England, bestartas,
fast åtskilnad i grader. Manne således desse
labeller icke bordt långt förut tryckas och pudlicstA8,
at Allmänheten lärde känna Vem, som för
manga ej torde blifwa sa begripeliga och lätta för
Allmogen at första. Jag fäster min upmärksamher
hermid, at Bewillnings-Utstottet, rwärtemot Riksens
Ständers beflut, ändrat tiden, hwarifrän Bewillningen
bör ucga, nemligen ifrån den 1 Januarii
1810; men Utstottet förestår ej wiss lid, uran nämner
blott om förra årets gröda; men omnämner ej
om Bewillningen stall utgå ifrån den i Januarii
1809 eller ifrån den 14 Mars 1809. Flere af
Ridderstapet och Adeln torde påminna sig, at Friherre
lVlanneitiLim, af nit för Riket, gjorde den motion
pa Riddarhuset, at denna Bevillning borde
beräknas ifrån den 1 Januari! 1810, i anseende
lii Rikets trängande behofwer. Jag, som ännu ej
kände
48c» Den 9 Mars. e. m.
kände Regeringsformen til hela sin widd, sä wäl
som Baron l^lkmnerlieim, trodde, at den Bewillnings-8umma,
som nu wid Riksdagen 1812 ffuile
bestammas, ej borde utgöras förrän aret efter, eller
iFn. Detta war enligt med 6i §. uti 1809 ärs
Regeringsform. Jag aberopade 87 §. äfwen; men
som jag trodde någon annan §. fancs i 1309 ars
Regeringsform, som Friherre ,vianEbsim bättre
kände än jag: sa afstod jag ifrån mitt påstående
utan votering, at Bewillningen ffulle fa Ul ra ifrån
den i Januarii 1812, hwilket äfwen blef Ridderstapets
och Adelns beflur.
Nu wagar jag mera enwist bestrida Bewillnings-Urstvtlet
at utsträcka sin omtanka til 1823
och 1309 ars grödor, som är rent at förandra hwad
Riksens Ständer enhälligt afgjort och bestulit;
sedan jag sett huru det blifwit handladt med Herr
(HllLnsvLLn, som klandrade Riksens Ständers -estut,
sä wet jag ar sädant ej aflöper sa lätt. Hr.u
sadant förhaller sig med et Utstött, känner jag icke
ännu. Jag pastar säledes, at tiden är bestämdas
Riksens Stander, ar Bewillnings-riden ej kan andras,
utan bör utgå ifrån den 1 Januarii 1312.
Jag äberopar Ridderstapets och Adelns ^rowcoller
derwid hällne. Jag äberopar 61 §. i Regeringsformen,
med mera wisthet sedan jag tact känna,
ar ingen mer §. ges i 1829 Ärs Regeringsform
som hit kan lampas, mer än 81 som afwen
med tydelig och ren Swensta bestrifwer huru
i dylika saker det bör förfaras. Mine Herrar! wi
ha alla befwurit denna Regeringsform- ja, lofwar
med lif och blod förswara densamma. Huru
will wi dä ändra nägor annorlunda än 81 §. före
strifwer!
-
Den 9 Mars» e. m. 48 r
strifwer! min lott har ej blifwit at med wärjan i
handen förfwara denna Regeringsformen. Jag, har
walt pennan til mitt förswar. Af den grund mäste
jag nyttja den. Skulle jag nu icke tala emot
den rid Urffottet föresiagit, kunde handa at min
Socken-Prast wid hemkomsten gas mig en sadan
hälsning: god dag, min Herr menedare. Den comxlimenmn
ckangtar jag ej efter at fä höra. Sank
och säkert ar/at beskattningar i alla tider blifwit
all Land älagda. Wi läsa at uti Kej ar Augusti
tid utgeck et påbud at hela Landet stulle bestattas;
men de flesta rwifla, ar den utgeck til någon stor
Summa pä hwar och en, eller at den blef widlyftig,
men af orden kunna wi första, at den war förut
allmänt kun nord. Således karer ingen neka lara
beskatta sig pä de grunder Nikstns Stander utstakar
och fastställer; men at förändra riden emot hwad
61 tz. stavaar, kan jag äberopa mig hwad som i
et ?lk-num med sa starka roster utropas, nemligen:
saken ar redan afgjord och fär ej mera talas däri.
Jag och de fleste har erlagr wara urstylder och bewillningar
för 1809 ars gröva. Ar göra 2:ne ärs
Bewillnin ar af en inbärgad gröda, faller hwarje
Landtman för drygt. Dagen stall ju bestämmas,
hwarifrän räkningarne böra börjas ar räkna inkomster
och utgifter, den mäste btifwa den 1 Januarii
rgiQ, som afgjordt är.
Grefwe la 6arclie: Dek stullewara
mig ransta vkärt, om Herr Malmerfelt wid sm
hemkomst möttes af sin Sockne-Präst med obehageliga
hälsningar, men det hade warit mig ännu tuera
ökärr, om Bewillnings-Utstortet i silk förstag
hade
S,.ric Bandet. N:o Zi.
4?r Den 9 Mars. e. m.
hade gatt emot Riksens Ständers beslut. Herr
^Llmertcät behagade påminna sig, at wi ej kunnat
anse möjligt, at nägon annu skulle kanna sin inkomst
för i8io. Om der, säsom af flere blifwit
yrkat, ar swart ar kanna 1809 ars behållning,
lärer det ej kunna nekas, at det är ännu fwarare
at känna den tilkommande för är 18 ro. Zlf alla
Detza skäl får jag ytterligare tilstyrka bifall til Utskottets
förslag.
Friherre 8rsel von blolstein, Lorfits
I.UllviA. Wi begynna nu at infe swärigheterne
och bristerne i den antagne BewiliningS-priucipeu,
at erlägga afgiften i xio^sivt förhållande til be»
hällen inkomst. Jag fär hemställa huru orimligt
det wore, om denna behällning stulie beräknas efter
et förflutit ar. Förledit är gälde Spannemälen
ro ä 12 R:d., i är 4 ä 5, och kanske derunder.
I fjol hade Bruks-Parronerne ingen rsvenue, i
är, om Handeln och Skeppningen lyckas, kanske
en gansta betydlig, huru detta orimmeliga förhällande
stall hjelpas inser ej jag. Min afsigt war
allenast at nämna, at ruan nu kan inse olägenhererne
af den anragne Bewillnings-principen.
Grefwe lvlöruer, ^6olk 6öran. Jag
tror det är nödigt at ej förblanda frägorna. Ät
nu pröfwa rigtigheten af de antagne grunderne, är
icke ämnet för wär närwarande öfwerläggning, frägan
är nu allenast om et rättesnöre för beräkningen
af behällen inkomst. För den behällning jag haft
1809, betalar jag ju med rätta, och bör ej kunna
betala efter annan grund. Blir min behållning för
innewarande är mindre, förminstas äfwenminBewillning
för den nästkommande.
Gref
-
Den 9 Mars. e. m. 48Z
Grefwe De la 63r6lL. Ul hwad Grefwe
hörnel- anförr, wil jag allenast tillägga, ar om
Bewillnings-grunderne gälde allenast för er är, skulle
Friherre Stael hafwa aldeles ratt, men de ars
nu stadfästade för alla arén kil nasta Riksdag, och
La ersätter der ena äret der andra.
Friherre 8 raelv on wolstein. Om jag
an har orätt i annar, sä har jag ätminstone ej oratt
deri, at man det första äret blir lidande, om
förlidet ärs priser warit högre än det innewaranve
ärets.
Grefwe Ds la Oarclie inwände, at säsom
han förur anmärkt, förlusten pä der ena äret, ju
ersattes genom winsten pa det andra.
Herr iVlaimerkelt trodde sig i alla fall kunna
anmärka, at efter denna princip en dubbel Bewilining
komme at erläggas, när man efter 1809
ars behällning skulle upgöra "kgxcrin-;en, och man
sedermera är 1310 betalade skatten, syntes honom
at afgiften blefwe dubbel
Grefwe
k/l örner, ^6olk 6 öran. §)et
matte wara er missförstånd, nar den i fräga warande
föreskriften förklaras sä, som skulle en dubbel
Bewillning derigenom äläggas; frägan är allenast
om ec ärs afaift, men dess storlek skall bestämmas
efter der föregäende ärets behällning.
Herr ökglmerUlt. Sa snart de räknas
frän ärets början til des; stur, sä kan den dubbla
Bewiliningens erläggande icke förekommas. Ingen
klok
484 Den 9 Mars. e. m.
klok hushällare afyttrar sin Spannemai, da priset
pa densamma är lag, och salunda kunde r 808 ärs
gröda annu 1809 wara i förlag, och behöfwa uprågås
bland der löpande arers tilgängar.
Friherre tvlannnerbelm. Det ar en 0-  bestridelig sanning, at sädanr kan och bör handa,
men derföre upkoinmer icke en dubbel Bewillning.
Allenast en wist tid utsattes, hwarifrän aret bör
räknas, är hwarr ärs behällna inkomst, ehwad hus>
hällnings-sarr ägaren hälst nyttjar, altid möjlig at
bestämt uträkna. Om man nu räknar detta är
fran början af 1809 til början af 18 io, kan wäl
Bewillning komma ar betalas för 1808 ärs gröda,
men ej för 1808 ars behällna inkomst. Jalla fall/
ehuru nu 1809 ärs behällna inkomst blifwer Regeln
för 1810 ärs Bewillning, är det likwäl just för
innewarande är och ej för nägot föregående som
Bewillningen erlägges.
Herr Gälfwen och Landtmarskalken
gjorde x-oposiuon cil bifall pä Utssotrets förstag i
afseende pä denna xmE.
Ropades Ja»
Wid z ^rt. 1 §. 2 ?ckom. anmärkte
Herr g Imer keitz det altid warit brukligt
at Häradsssrifwarne warit tilstades w»d
för ar hjelpa och meddela uplysningar. Jag
kan för min Vel icke första, huru Allmoaen skulle
kunna taga sig ut, hälst med der nya I^xerii^ssättet,
vm icke denna inrättning bibehölls.
Gref
-
Den 9 Mars. e. m. 485
Grefwe vc la (lIräie Utbad sig, at til
uplysning fa namna, at Herr Hosi.JnnkarenivlUwertelt
ej matte hafwa gjort skilnad emellan Berednings-
och taxerings-Lommittcerne. Jag wik
Deflutom hemställa, huru en Häradsskrifware uti et
stort Härad, sammansatt af flere taxerings-vistriLler,
hwaraf hwart och et kan bestå af flera
Socknar, skulle pa en dag kunna infinna sig pä
flere ja kanske tjugu ställen. Mig synes deflucom,
sorm kunde laxerings. Mannen med tilhjelp af de
handlingar, hwilka enligt förordningen böra finnas
dem tilhanda, ratt sa wäl kunna uplysa i twetydiga
frågor, som en Häradsskrifware, hwilken ock icke
utan en ökad kostnad kunde äläggas en sadan ökad
möda.
Grefwe von kosen, ^.xel kontus, anmodade
Herr Grefwen och Landtmarskalken at såsom
Landshöfding bestyrka omöjligheten af denna
förestagna inrättning. f
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade, at han för sin del ansag en sadan föreskrift
aldeles omöjlig ar rätt åtlyda. Det enda kunde
wara at lata Häradsskrifware» successivt uppehålla
sig pa hwart ställe, men da ginge äfwen laxöringen
gansta långsamt. — Herr Landtmarskalken
gjorde derefter proposition til bifall a Utskottets
förslag, hwilken med ja beswarades.
Wid samma Moment och fragan om walet af
Ledamöter af de stora ^xsrinZs.^omniitteerne pä
Landet, erindrade
Herr
486 Den 9 Mars. e. m.
Herr Ib LM, ?ebr: M han ej infagnägon
grund, hwarföre man dertil walde twenne Adelsmän,
twenne Präster och twenne Ståndspersoner,
De öfrige tre Ledamöterne ffulle wara Bönder. Han
ryckte för sin del wara obilligt, at Borgare ifrån
detza Lommitteer ffulle uteslutas, och ansäg bast at
igxLi-inzs-Män waldes til et lika antal af alla
Standen.
Grefwe ve la 6arclie. Det wore wltzerligen
ingen ting ondt deri, om Borgare waldes til
laxermos - Män pä Landet, men man bör akta sig
at derom göra en föreskrift som kunde medföra manga
olägenheter. I hela Kronobergs Län fins til
ex-mpe! bara en enda Stad, skulle dä Borgarne
Derifrån wäljas och taga hela ?rovincen omkring
pa ck-ixLrin^r, detzujom synes mig denna anmärkning
sa mycket snarare kunna förfalla, som Borgare
med egendom pä Landet der altid komma under
namnet af Ständspersoner, sä wal i Berednings-
som IrrxerinAS-Lommitteerne.
Herr ibam inwände, at det werkeligen sä
sörhäilit sig wid upffattningen. I hans ort hade
Borgarne frän Skara fatt resa pä flera stallen.
Friherre Stiernstedt, Larl 6utsk, ansäg
rigtigt, at det ffulle wara lika mänga Ledamöter
af hwardera af de fyra Ständen, och at det
allenast behöfdes en Ständsperson för at utgöra
den 9:de.
Grefwe körner, ^äoIkQöran. Jag ser
ej nägot ändamäl dermed at til taxerings-Man pä
Landet
Den 9 Mars. e. m. 487
Landet utwälja Borgare. Regeln synes mig wara,
at de böra wäljas til kaxermZ^Män, som
bäst kanna en ?rovmce. I sadant afseende finner
jag Utskottets förslag bade klokt och billigt, och dä
deri föreffrifwes, at emot rwenne af hwar och en
annan 0388, Bönderne skulle hafwa z Depmergcle,
lärer derwtd et billigt afseende blifwir gjordt
pa deras större talrikhet, och det lärer ej kunna
undfalla någon, ar om Bönderne i Vefla Lommicteer
äro flere til antalet, lära troligen de öfrige Ledamöterne
kunna tilägna sig mera wigtiga företräden.
Friherre 8tjern8teät erindrade, at det
funnes Socknar, der allenast en?o88e88ion3t bodde,
och at,i anseende dertil, det alrid ffulle blifwa swart
vm dec föreffrifwes, at i laxennZg-committöLims
2:ne Ledamöter ur denna ei»88 borde utwäljas.
Grefwe körner förklarade sig ej känna sä
sina Socknar.
Grefwe De Ig. 6 gräls. Det ar pä detta
ställe icke fraga om Socken-LommittLsr, uran om
1gxerir>A8-kommittéer i Härader och DistriUer, bestående
af större eller flera Socknar. — Det lärer
ej wara obilligt, at i vefla Lommitteer insätta z
Bönder, när ofta ^ och mera af jorden äro i Böndernes
händer. De öfrige Ledamöterne i Lommitteen
äro detzutom sä manga, at de ej behöfwa frukta
at öfwerröstas af Bonde-Standecs committergäs.
Borgare kunna wäl ej komma i fraga pä Landet,
utan sä wida de äga Landtegendom, och i sadant
488 Den 9 Mars. e. m.
sall komma de, enligt hwad jag förut nämnt, i
Lommttteerne under namn af ^ossessionMer.
Grefwe von l.2ntinA8bsu86n önjkade,
at redeligen matte bestämmas, at de Bönder som
rväljas til laxeiin^s-Lowmitteen böra wara jordägande.
Herr I'kain, ?ebr, föreflog, ak man ssul!e
satta Borgare eller Ståndspersoner.
Friherre 6ecler8tröm, ^acod, ansag det
wara origtigt at för hwart Stand bestämma antaler
af Ledamöter. Det finnes Härader, der förhållandet
emellan Ledamöter af olika Stand wore gansta
olika, och således det bestämda antalet ej pa
aila ställen lika swarande emot principalernes mängd.
Grefwe ve la vsrclie Utbad sig at fa läsa
widare, hvarigenom han tillika uplyste, ac lltstouet
hade förutsett alla de nu gjorda inkast, och
som han hoppades afhulpit alla nu frzsktade twekyyigheter.
Härefter gjordes proportion pa deha xmiLer
rörande antalet af Ledamöter i Inxerinzs-Lommitreen,
hwilken bifölls.
Grefwe ve la 6-i.rclie. I anledning af
de nu meddelade uplysningar, får jag hemställa til
Högloft. Ridderstapet och Adeln, om icke förhållandet
med Härads-Lommittee^ marce fa blifwa detsamma
som wid Sockne - Lommitteer) i fall inom vi8tEet
et tilräckligt antal Ledamöter af hwarje
Srand ej ssulle finnas,
Fri«
Den 9 Mars. e. m. 489
Fr iherre L 6 ä 61- 8tröm, a c ol), erindrade/
arder funnes Härader i de norra proviocerne,
hwarest inga Adelsman bodde, hwilket fall han önstade
äfwen marce wara förutsett.
Grefwe ve la 6a räls swgrade, 6t Utskottet
i Verra fal! föreslagit, ar deras rum med Leda»
möter af nägon annan ^88 Niarre fyllas.
F r i b e r r e v i 11 j e c r g. n t 2, f o b -i n w i I b e! m ,
yttrade, at det funnes til och med Län, der ingen
Adelsman bodde. Der wille han gerna medgchwa
detta förordnande, men när fraga ar om Härader,
trodde han, ar om af någon Oia^ Ledamöter brista,
kunde denna brist salunda ersättas, ar Landshöfdingen
singe sig updragir, ar förordna Ledamöter
ifrän er annar Härad; eljest winnes ej ändamäler,
at icke en Orrss kunde prepommera öfwer de
andra.
Friherre (^ösrström, sacod. Den
Oa88 som i sädanr fall ssulle komma at predominera,
wore Bönderne, och jag har för deras taxermZ
er fullt förtroende, emedan de bäst kanna egendomarne
i den trakten der de bo. Om främmande
solk Utom vaxelir>A8-vi8triclet skulle inkallas, ktMde
de sällan eller aldrig äga en fullständig kännedom
af de personers omständigheter, hwilka de skulle
taxera. För min del prote8terar jag således emot
er sadant förslag, ar vaxerin^s- Män ifrän et annat
vistriÄ skulle fä tilkallas,
Herr vbam utbad sig, at i anl dning af
Friherre vilhecrantr'8 anmärkning fä errndra, at
der
49v Den 9 Mars. e. m.
der ingen Adelsman funnes at taxera, funnes icke
eller någon ar taxeras.
Friherre vill^ecrantr Lnwände, at ehuru
det kunde handa, at en ort funnes der ingen Adels--  man bodde, kunde likwal en Adelsman der hafwa
egendom.
Efter en kort ytterligare öfwerlaggning beflöts,
at i ofwannamnde fall skulle med laxeri^gs-Lomrnitteen
komma lika at förhällas, som rörande Berednings-Lommitteerne
ar förordnad!.
I samma §. wid fragan om vistriÄernes storlek
yttrade
Herr la km sin önskan, at taxerinZarne hädanefter
som hittils, matte Häradswis förrättas.
Grefwe ve Ig 6ar6ie uplyste, at Utskottet
xrojeÄsrat, at hwart vistrim ffulle bestå af 6 til 7
Socknar, men at om defla Socknar wore alt för
smä, kunde lil och med 8 ö 9 deri förenas.
Herr lakm önskade at man satte kastora!
i stallet för Socknar.
Friherre Legerström, äilcob, gillade Utskottets
förslag rörande DistriÄernes fördelning. Det
wore lätt at ^verkställa i det södra Swerige och anda
up til Gefle, men der ofwanföre mötte swarigheter.
Derföre skulle antingen i Förordningen insättas
-er bet stg §Zra later, eller ock borde det
Den 9 Mars. e. m. 49*
ät Landshöfdingarne updragas, ar med Lander om
fördelningen öfverenskomma.
Friherre lVl»nnerbeim. Da Utskottet sy»
nes haft ril ögnamärke, ar ej göra för stora l-ixslinZ8-6i<itriäkt.
>l', föijer at i de norra otterne,olika
metliocj matte iagttagas emot i de södra. Andamalet
med de fma Di«tricken ar, at Landet och
irrxerinZs-Man ej med för manga resor matte ber
swäras. Jag wil derföre föresiä, ar i detta Moment
rillades: Åliggande dock Landshöfdingen
at sa indela DiLtriÄsrne, at wederbörandc ej
med för langa resor blifwa beswarade.
Detta Friherre ^lannerbeims tillagg blef uppå
derom gjord proposition gilladt och antagit.
I anledning af Stadgandet rörande "Hxerings-<7ommitteerne8
sammansättning i Städerne,
gjordes en och annan anmärkning, hvaribland
Herr Zengerlein yrkade, at det wore en
olikhet i stadgandet för Adelsmän och Präster mot
för Borgare, da det för de förra wore föreffrifwit
at de borde wara befutne, men för de sednare icke.
Grefwe De la 6aräie uplyste, at man här»
wid gjorde afseende pa den näring, hwar och en
Borgare inom Staden utöfwar; hvarefter sedan
det uplystes, at i Utskottets förslag ordet bofaste
wore nyttjat, detta förflag i denna puns bifölls.
I samma §:s z:dje ^lowent anmärkte
Grefwe Ds la Lsräis, at genom mitzskrifr
ning
492 Den 9 Mars. e. m.
ning ordet votering-rätt blifwit satt i stället för
röst-rätt.
Wid 4:de Momentet af denna tz. upkastade
E Friherre Stjsrnsteät den frägan, huru
forhallas ffulle, i fall flere af de walde laxLrwZsMannen
sig ej infunne?
Friherre lVlannerlisim föreflog, at i sadan!
fall det matte lillatas Landshöfdingen at tilförordna
andra laxerinZ8-Män, för at fylla antalet.
Grefwe ve la L-rräie ansag et fadantmedel
swart at antaga, men trodde det afwen wara
vfwerflödigt. ^xerinZs-Mannen waldes af Berednings
^ommjttLerne inom deras egna Ledamöter.
Desse wörö narwarande och förrättade walet
nyh förrän Isxei-Een begyntes, af Fyratio Nio
skulle Nio utwäljas, och det syntes Herr Grefwen
ej wara at befara, at icke detze 9 skulle finnas pä
stället, i synnerhet da Nidderffapet och Adeln beflutit,
at om Ledamöter af en ciass ffulle saknas, deras
rum genom Ledamöter af en annan 0Ä388 finge
upfyllas.
Wid det 5:te lVtnmckMet föredrogs följande af
Herr Lalin tst Borgare-Ståndet ingifna och med
de andra Standen communlLeraäe Ivlemorisl:
1810 den 24 Februaril upläst l Wällofl.
Borgare-Ständer, och Författaren tillåtit
-
Den 9 Mars. e. m. 49Z
latit at detta Memorial med kesxeckiVe
Med-Standen commttnicsra.
betygar
O. Valerius.
Ödmjukaste Memorial.
Högloft. Bewillnings-Utstottet har i sitt nu
afgifne Betänkande och nya Förslag til BewillNinqs-Förordning,
i anseende kil de ifrän Wällofl.
Borgare-Ståndet anförde erindringar, behagat ifran
Koppar-Werken borttaga den dem förut i 2Ma
^nicclu (psA. 2g) lika med någre owanligt winsta
gifwande rörelser älagde särstildta afgift, och istället
för denna näring, lika som för alla andra, bestämma
en witz minimi-afgift. Men denna minimi-afgift
har särdeles för nagra Koppar-werk,
blifwit utsatt sä hög, at den flera gängcr öfwerstiger
hwad för denna Rörelse någonsin öfwer hufwud
kan komma at betalas i maximi-afgift. Detta
kan ej hafwa händr, utan igenom en saknad kännedom
af Koppar-werkens i Riker närwarande tilstänv.
Det är olyckligt för denna Näring, at den är
inskränkt til sä fa orter af Riket, och at derigenom
sa fä Ledamöter af Riksens Högloft. Ständer kunna
hafwa någon kunstap om detz rätta beskaffenhet.
Z synnerhet har jag ar beklaga detta i anseende ril
Fahlu Bergslag, hwilken tillika särffildra
sammansättning och Hushälls-författning, jag förMvdeligen
utan ahörarenS tröttande, stall hafwa
swart at sa förklara som der ofra kunde fordras.
Jag
494 Den 9 Mars. e. m.
Jag nödgas dock bade för deras stuld, hwilkas
egendonr det galler, och för den rättwisa forn Riksens
Ständer söka at lagga til grund för alla sina
handlingar, ödmjukast utbedja mig det Högtarade
Ståndets ralamod.
Af sjelfwa grund-principen för det nya Bewillnings-Förstaget
och af maximi- och minimi-afgifccrnes
natur, anser jag det wara en nödwändig
följd, at minimi- eller stgd-smfgiften, hwilken
drabbar den mindre förmögne eller den olycklige,
icke bör för en egendom eller en rörelse fattas fullt
ut sa hög, som mLximi-afgiften stulle blifwa, dä
samma egendom eller rörelse gifwer en wänlig och
full afkastning, och ännu mindre göras högre an
en sadan maximi-afgift. Detta hoppas lag äfwen
i allmänhet wara iagttagit i den förestagne Minimi-1-rriffen,
eller Åtminstone, at Högloft. Utskottets
afsigt och föresats warit, at sa widt som
uplysningar och underrättelser kunnat erballas och
samlas för alla särstildre egendomar och rörelser,
altid iagttaga dec.
Naturliqtwis stola dock ännu manga säkra uplysningar
saknas, och derigenom ännu nagra ojämnheter
upstä, som bliswa för en rilkommande erfarenhet
och framtiden at rätta. Men jag gör mig försäkrad,
at af ingen annan grund, än saknad uplysning,
stola hädanefter ommnheter i Bestarmingen
kunna tilkomma—Det är ej förnekbarr, ar Riksens
Stander stulle uran tilräckeliga stäl och grunder,
obekymradt eller orättwist wilja berunga den
ena Medborgaren framför den andra. Huru stulle
sädant, om det exismraclo, kunna förklaras? Och
hwad
Den 9 Mars. e. m. 495
hwad skulle Allmänheten dömma, som i hwar Landsort
känner det rätta/ och gör jemnförelser?
Jag rager således för afgjordt / ar Minimi - afgiften
för Koppar-Werken icke heller bör per Skeppund
sättas högre, än hwad som kan smara emot en rätt
och ärlig Maximi - afgift för denna rörelfe.
Kopparwerk kunna efter Grufwornes och Malmarnes
olika art, m. m. wara af en ganska skiljaktig
förmånlighet, och borde således rätteligen derefter
olika taxera, pä lika färt fom Handlande och
Borgare taxera olika i olika Städer m. m.; men
nu för tiden finnes ej i Swerige, mig werterligen,
något enda Kopparwerk som kan sägas njuta
en rikligare afkomst. Fahlu-Werkst har länge
arbetat med sin ålderdom samt manga och stora
swarigheter:. I anledningar af flere undersökningar
och Lvmmjssions- förrättningar, fank Kongl. Maj:t
skäl at ar 1805 förmedla afgifcen lil Kronan fran
8:de til lo-.de Skepp, af tillverkningen. Atwidaberg,
som en lid war af mycken rikedom, lärer nu
drifwas med knapp utkomst: Afwensä nya Kopparberget
och Riddarhyttan. Garpenberg lärer
med öpna räkenskaper hafwa adagalagt, at der
drifwes med förlust: och bättre lärer ej eller förhållandet
wara med Gustafs och Carlsberg i
Jämtland.
För säkrare omdömen om Fahlu-Werkst i
förewarande ämne, har jag tagit mig frihet bifoga
en sammandragen Lonspeckus (H. .4.) af deh inrättning
i anseende til Grufwe-brytning och Koppartillverkning»
^7'7
7 7 - ' Af
496 Den 9 Mars. e. m.
Af de 2:ne eluser delägare, hwaraf detta bo-s
lag består 1:0) De som endast aro Fjerdepartsägare,
och 2:0) De som tillika aro brukande Bergsmän,
är de förras eller fjerdepart-agarenas arliga
inkomst bestämd geiron: publicus Räkeiissaper,
och allmänt kand: De fe-nares ater eller Brukande
Bergsmannens afkomst af Koppar - tillverkningen
, kan ej noga kännas, uran af Leras enssilra
Räkenssaper: men likwäl med skälig witzhec beräknas
af Grufwans ärliga Malmupfordrings-gv-iu^
tum samt Malmens ^uckious-pris, den deraf blefne
ärliga Koppar-tilwerkningen, Kopparens sörsäljnings-pris,
(hwilka aila äro at in
taga
af allmänna Räkenssaperne) samt af en
c-ilculei acl tilwerknings - kostnad per Tunna eller
Latz Malm, grundad pä hwarje ars kohl och sadespris,
arbetslöner m. m.
Någon ostlciel ämbetsmanna undersökning och
upgift häraf, wet jag ej wara gjord sednare än wid
t789 ars Kongl. Förmedlings- 0ommi88iou j orten:
och hwaräf ett utdrag (l-u. ö.) bifogas, som wisar
uti ett deraf gjordt sammandrag, den ojämnhet,
som derwid altid ssal förefalla igenom Koppar-prisers
föränderlighet, efter hwilket malmpriset alud
för dagen rättar sig, men som kan wara mycket
skiljaktig!, da Kopparen merendels 4 ar derefter
först är tilwerkad och säljbar.
Om ett meclium tages af 1; eller 2O ar (såsom
man för et sädant öfwersiag bör göra,) sa
stal Bergsmannens smältnings-arfvode eller behallna
winst af tilwerkningen wisserligen icke öfwer
huswud och i allmänhet öfverstiga 5 R:d
Dan
-
Den 9 Mars. e. m. 497
Aanes för Skeppundet tillverkad Koppar.—Om
stundom igenom Kopparprisets oförsedda stigande
en större winst warit gjord, sa har densamma snart
biiswit, öfwer och icke under, ater förtärd igenom
Kopparprisets lika oförmodadt, dels hastiga, dels
beständigt tillagande fall.
Dä man befinner at Bergsmannens winst
egentligen mäste bero af Malmens pris, (ty i alla
öfrige delar af tillverknings-kostnaden mäste han
taga sadane som tiden gifwer dem,) samtar Malmpriset
stall genom en öppen junion äsätras af 60
til 70 medtäflare, hwaraf ingen är instrankt til
något witzt tillverknings-^UÄNtum, och alla söka,
efter sin förmäga, öka sin winst genom ^uantiteten,
stall man lätt finna, at afkomst», utom igenom
tilfälligheter, ej wara större: särdeles om man
tillika sedt ortens utvärtes stick pä stället, mängdens
lefnads och hushällningssätt, m. m.: Annu
mera wisar detta sig af deras förlags-räkningar,
af de ständiga Kopparlänen hos Riksens Ständers
L-rl-^ue, och i synnerhet af denna Locietets
ständiga tillagande til Riks-O^comen, utom deinrecknade
Län i allmänna Lassor och hos enstildte
personer, hwarföre de fleste Landtegendomar häfta.
Om der, som annorstädes, nägre fa personer igenom
arf eller tilfällige händelser, eller främmande särstildte
rörelser, samlat en större förmögenhet, sä
bewisar del alsinter Pr det hela. Och der wore
högst orättwist emot den stora mängden, ar derefter
dömma dem lil bestallning.
De fleste Bergsmäns tillverkning wid Stora
Köp
Sjette
Landet. N:o zr.
498 Den 9 Maro. e. m
Kopparberget
ar af en ringare betydenhet. Enligt
en bifogad Förteckning (k-u. L.) öfwer Koppar-inwagningen
för förlidet är 1809, hwarwid Kronans
och Konst - Starens andelar m. m. annu icke aro
afdragne, hafwa af 6z brukande Bergsman,
20 Bergsman tillverkat mindre an ;c> Skepp, kovmr hwardera
ii dito — ifrån — zo til 50 Skeppund.
1; dito — ifrån — ;o til 70 Skeppund.
7 dito — ifrån — 70 til 100 Skeppund.
6 dito — ifrån
ioc> til omkring izo
Skeppund.
4 dito —. —. — 2Oo Skeppund och
deröfwer.
Detza tilwerknings-gvLntiteten minskas för hwardera
med circa 4, sedan alla af Regeringen alagde
afgifter blifwit afdragne.
Om man nu antager Bergsmannens tilwerkmngs-winst
til Fem R:d. klanco per Skeppundet,
sa blir dest maximi, afgift, efter olika rilwerkningsrzvamvm
sorn följer:
rkrs rilrvcrkNi, Ari. afkomst/ gör Maximi.afg. gör ivisximi-asg.
Skepp- koppar.
50 Skeppund. R:d. 2foLancc>. R:d. 6 Llinco.
; tz. 9 r: 7.
loa Skepp. — ;oo dito -^14: lötz.
6 .11 risti
som ar ; gänger mindre an hwad Högloft. Utskottet
föreslagit.
Om afwen tilwerknings-winsren skulle tagas öfwer
hufwud til dubbelt, eller til ro N:d. Uanco
xec
Den 9 Mars. e. m. 499
per Skeppundet, (hwilket dock aldrig kan medgift
was, som genast wisar sig icke wara förenligt med
Bolagets sammansättning och Med Inrättningens
Natur/ och som ffulle gifwa orten et helt annat utseende
än den har,) sa ffulle ända Maximi-afgift
ten ej blifwa mera än halfparten af hwad Utffoktet
för lviimmum förestagin
Arskilwerkn., 2°trl. winst, tzöv ki-»«im»-afg>, S^>r ki-ximi-afA.
per Skepp, koppar-.
;o Skeppund R:d. ;°ol!->nco R:d. >4:'6tz. — i; tz. 9 r:st.
joo Skeppund 1000 dito — Zj: — — 16—11 r:st.
Äter efter Högloft. Utffottets förflag/ af zä tz.
Minimi-afgift per Skeppundet, ffulle en Bergsman
af;c> Skeppunds tilwerkning winna circa 20
R:d. Lunco eller ZO R:d. Riksgälds för hwarje
Skeppund, eller, utan förlags-räutan, öfwer 40
procent af det anwänve Lapitulet^ hwilket ar sä
orimligt/ at vet ej fönjenar en wederläggning.
Dä under förledit är 1809 Koppar-priset öfwer
hufwud kan tagas til circa Et Hundrade Rid.
Riksgäldssedlar, om derifrän drages zo R:d BergsMans-winst
efter Bewillnings-Utffottets supposition^
sä ätersta 70 R:d. för tilwerknings-kostnaden med
förlagS-räntan inberäknad, som gör 424 procencs
winst af det anwänve TilwerkniNgs-Lupitalct.
Wid en Bergsmans-winst äf 10 R:d. Lanco
Mer 1; R:d. Riksgälds per Skepp:, utgör denna
Winst annu 17^ procent af. tilwerknings-kostnaden /
hwiiken
500 Den 9 Mars. e. m.
hwilken hederliga ranta af det anmanda cspitalet
nian lätt bör inse ej kunna bibehällas emellan 60
til 72 dageliga conLurrenter i en rörelse af sa mycken
enfald och latt åtkomst, der det ej fordras mera,
an at wara ägare af 2:ne Grufwu-Lotter och
af förlag, eller Lrsckt, för at stiga in och dufwa
sin tillverkning til det högsta.
Utaf de anförde dslcuktionerne, synes at Maximi-afgiften
per Skeppundet räknadt, ökas alr
som tilwerknings-yvantum wäxer:och at således, om
rätt likformigt skulle förfaras, bordej Minimi-afgiften
äfwen wara graäers^ efter tilwerkningens storlek.
Men som det utan twifwel egenteligen är de
laga tilwerkningarne och de mindre förmögne personerne,
för hwilka man kan wänta Minimi-afgiften
Llifwa behöfwelig, sa mäste det, för Fahlu Bergslag
i synnerhet, icke wara skäl at rulera denna, afgift
ester en högre, än 50 Skeppunds ärs-tilwerkning.
Det synes äfwen, at om Riksens Stander wille
fortfara at handla efter rigtig och antagen princips,
bör tilwerkningens tvlinimi afgift icke kunna
sättas högre än til 6, högst 8 H. per Skeppund
Koppar, och at om den höjes til 16 stilling, har
man werkeligen utan stal och orättwist behandlat
Letze Bergsmän härdare än andre.
Wid en rörelse af mycken skiljaktig och jämn
afkomst, torde annars det rättaste wara, ar sätta
hinimi-afgiften til > af hwad l^xsi-in^-Männen
för hwarje staike eller Landsort finna för denna rörelse
böra wara betz klgximi-afgift, och at öfwer
lemna
-
Den 9 Mars. e. m. ;or
lemna detta til deras afgörande. Detze stola man
rwifwel i allmänhet altid hafwa en sakrare kunstap
haröfwer, än Riksens Stander, samt alt önsteligt
interesse för en jemn rättwisa.
Jag har hört anföras såsom et stal för drygare
afgisters aläggande pä Koppar-tilwerkarena,at
Dt hiccils sedan i8vo ars Riksdag warit mera belastade.
Men om än sa more förhållandet, hwad
bewisar det? Om man förut efter ingen princips
blifwit orätt betungad, bör detta nu och för altidfortfara?
Om den nya grunden för Brwilluingen
har den rartwisa och förtjenst, som wi alla föreställa
ost, sa mäste sadane förändringar och rättelser i
förra Bewillnings-afgiften öfwer alt wara Moinne.
För hwad orsak stulle den lagde principen
ej följas, om den är rätt? Eller följas för en och
icke för en annan? Men nu tror jag detzmom, at
den nya Brwillningen icke stall af Stora Kopparbergets
Bergsmans-Lorps rilbringa Staren en mindre
inkomst an förut, dä ifrån ars-tilwerkningen af
circa 4;O0 Skeppund afdrages Kronans förut erHäilne8:de
Skeppund och Konst-Statens 24:de Skeppund
ärerstä circa Z7ZO Skeppund hwarföre erlagt
« i R:d. - - - - R:d. Z?;o:
Detzucom personel afgift ä iO
R:d. för hwarje ioo:de Skepp. - Z75:
samt öfwerflöds-afgifc i ; R:d.
för hwarje ioo:de Skeppund. - ;6:—ratz.
R:d.4i8i: 12 st.
Da nu ater all Bergsmännens sammamagne
rörelse och inkomst, af Fjerdeparter, Hyttor och
Jordbruk m. m. (hwilka sista förur endast erlagt
Aboe^
5vr Den 9 Mars. e. m.
Äboe-afgift) kommer at sammanlagdt taxeras, och
derigenom upflyttgs ril en Maximi-afgift af högre
procent, och dä tillika alla förmögnare personer
komma at i en wida större proportion an förut bidraga,
kan det ej flä felt, at ju icke den nytz anförde
Gumman stall ännu, och utan at någon orätrwifa
eller afwikelfe ifrån princip behöfwer anwänhas,
inflyta,
Hwad wil man annars wanka och begära af
en 2OO famnars djup Grufwa, som redan nödgats
för sin utkomst börja sin stöfling, och angripa sina
pelare och bergfästen med en endast 2 procent halkig
koppar-malm, med en i följe deraf längsam, widlyftig
och kostsam smält-process, belägen pä den
sterilaste och derigenom dyraste ort i Riket, med
upstegrade arbetslöner, material- och waru-priser,
länga och kostsamma transporter m. M-, och som
snart ej stall mera kunna arbetas, utan nya eftergifter
af Kronan.
I anseende til Loppar-^amrarne fär jag
hen äran erindra, ar Högloft. Bewillnings-tttstortet
hade uti sit först afgifne förftag, (pa§. 2g) under
det ar en ringare afgift war älagd Koppar-smidet,
(säfom en förädling) an Gahrkopparen, äfwen
i följe deraf stadgadt, ar smider icke stulle jemte
Smides-bewillningen tillika betala Gahrkoppar-afgiften,
eller förädlingen mera belastas än den gröfre
tilwerkningen. Bewillnings-Förordningen af
är 1789 hade ock af samma princip, at lätta och
befrämja all grad af förädling, aldeles fritagit Awesta
Kopparhammare frän all Bewillningsmfgift,
W et EmoriAl, som jag srstledne Julii mänad batze
-
Den 9 Mars. e. m. 50Z
de den äran at hos der Högtärade Stander insinuera,
har jag äfwen genom utdrag af Krono-Lontoirets
i Awestads Räkenskaper wisat, at sedan
Kongl. Kammar-Ratten behagat emot förra manligheten
sä förklara 1300 ars Bewillnings-Förordning,
al Koppar-smider blifwit älagdt en ny afgift
af En R:d. Z2 tz. Lanco per Skeppund mera an
förut, eller af Smides-och Gahrkoppar-Bewillningarne
sammanlagde, sä hade ärligen Smides-afsättningarne
minskat til mera an hälften, och all utrikes
afsättning sä godt som aldeles uphörl.
Uti Högloft. Utffottets nu förewarande Förstag
finnes dock icke uttryckeligen utfatt, ar Kopparsmidet
är fritagit för Gahrkoppar- eller Koppar-tilwerknings-afgiften:
och jag anhaller ödmjukast, at
der Högtärade Ståndet, för mera tydlighet, täckes
tillära en tilläggning som förklarar der.
I anseende til Minimi-afgiftens bestämmande
för en Koppar-Hammare, har jag särskildt wisat,
at wid Awesta Kopparhammare smides-afgifcerne ej
aro sä stadgade, ac de kunna lemna nägon behållen
winst, hwilken ock der skulle wara Bergslagen mera
til olägenhet än förman. — Wid de Kopparhamrar,
der en winst kan päräknas,förmodeligen i
synnerhet sädane, som, belägna til afständ ifrän
Koppar-werken, kunna genom lättad uansport, med
egen förmän, betjena Landsorierne dels med gammal
Koppars omsmidande, dels med utsmidning af
ny Koppar äfwen til expoi-c, dä belägenheten är
gynnande, kan jag, at dömma efter de wanliga
Koppar-priserna, jemte ti-Ln-iport-kostnaderna, 0-  wöjligen tro, at deras behallna afkomst kan öfwer
hufwud
ZO4 Den 9 Mars. e. m.
hufwud öflvcrstiga Tie R:d. Lanco per Skeppund,
och at dek fordras en särdeles lycklig belägenhet,
för at kunna drifwa den til Fyra R.d. L-mco.
En Kopparhammare af god gang, och tilräckligt
arbete, tilwerkar om äret Twa hundrade
Skeppund af orcHnarie smidestsorter. Med mycket
god waltendrift och flit, kan tillverkningen drifwas
til Twa hundrade Femtio Skeppund. Tre
hundrade Skeppunds tilwerkning fordrar korcera6t
arbete, och större upsarrning af arbetare än
wanligt. I grund häraf blir utslaget soni följer:
Ärs-tilwerkn. Ärligafkomst. görmsximr-asg.görm-iximi.asA.
psrSecp:dDop,
200 Skeppund L z R:d. R:d. soob:o R:d. 18
4r° a- si.
zoo ditt) ä
.  <)vQ
zo
4 ^ si.
r.00 Skeppund ä 4  8oo .  26
6^ si.
zoo dito ä d:o l2oo
45 _ 7 Z- si.
Häraf synes mig, at Illimmi - afgiften för en
Kopparhammare icke med rättwifa bör kunna säkras
öfwer ; L 6 H. L^NLO för Skeppundet tilmerkadt
Koppar-smide.
En lVkimmi afgift af 8 st. per Skeppundet,
skulle wid Twa Hundrade Skeppunds tillverkning,
fordra en winst af Lem R:d. Luneo per SkeppunLet,
och 12 Skilling-; afgift en winst af Sex R:d.
och 24 st. kane» per Skeppund. Sluteligen fär
jag, wid den af Högloft. Utskottet anförde allmänna
anmärkning, at innan någon mimmi-afgift af
en tillverkning beräknas, Kronans tionde-afgist af
tillverkningen först ma afdragas, göra den erindran,
ak wista tillverkningar äro alagde flera afgifter at
in
Den 9 Mars. e. m. 525
in natura utgöras af tilwerkningen, än den tionde
som clireÄL tilkommer Kronan, och hwilka afgifter
ruan twifwel af början tilhört Kronan, men sedan
blifwit kemnade til andra behof. Således betalas
af Fahlu Koppar-tillverkning Kronans Strömsafrad
til Fahlu Stad, och sedan Kronan, emot
den dryga Koppar-ränta som Merkel erlagt, altid
haft sig alagt at besörja Konstwerkens byggnad och
underhall, har nu i stället en witz andel af Koppar-tilwerkningen
dertil blifwit anflagen, under Högloft.
Kongl. Bergs-LoIIc-Zii inseende och ^position.
Jag anhaller derföre, at den i fräga warandeanmerknings-puiEen
mä fa en tilläggning, som förändrar
reäaÄionen deraf til följande:
All den afrad eller tionde, som til Kongl.
Maj:t och Kronan erlägges, jemte alla
öfrige af Regeringen alagde afgifter
at in »atma af tilwerkningen
utgå, afdrages först rc.
Med detta mitt ödmjuka anförande anhaller
jag ödmjukast om tilständ, at äfwen fa wända mig
lil de öfrige kespeckive Niks-Slanden. Stockholm
den Februarii 1810.
6. 6abn.
Kort öfwersiat af Stora Kopparbergs
Bergslags Locietets sammansättning och
hushällnings-inrättning, i hwad som rörer
Grufwu-driften och Koppar-tilwerkningen.
Bolaget är indeladt i 1202 Lotter, som manligen
-
§o6 Den 9 Mars. e. m.
gen kallas Fjerdeparter (eller Ljerdeparks Grufrvedelar)
vem tilhör Grufwan, hwilken drifwes
för Veras gemensamma rakning, unver inseende och
styrelse af Kronans Embetsman.
Til omkostnavernes bestrivande anflas Fem
Trettondedelar af all Ven upforvrade Malmen,
(som försäljes pa öppen ^uÄion) och destutom tilssjuta
Lott-agarena i penningar genom insättning
i Grufwtt-Lg88Ln, hwad som forvras til Grufwuarberarnes
aflöning, och til nagra wista anvra omkostnaVs-^rtiLlsr.
De återstående Ätta Trettondedelarne
af ven wundne Malmen utvelas til Lottagarena,
och uptagas i warde efter ^uÄ>o»8-priserne
af de för allman rakning af samma Malm
försålde Fem Trettondedelar. Da ifrån detta wärVe
af Fjerdepart-agarnes erhallne Malm, afdrages
deras gjorde penninge-tilffotk til , sa ups
kommer Fjerdeparts-revenuLn, eller Lott-agarenas
ärliga afkomst af Grufwan.
Större delen af Lott-ägarena, wanligen 6o
til 70 personer, emottaga sjelfwa sin malm och försmälta
den, jemte den del af allmänna Malmen,
som de pä ^nAioner inhandlat, til Koppar. Deste
källas brukande Bergsmän. De öfrige Lott-ägare
lemna sin Malm til Veste ester ^uökions-priset.
Malmens försmältande til Koppar, och Kopparens
försäljande sker för hwarie Bergsmans enskilda räkning.
T>lwerknings-procs88en är i anseende til Malmens
fattigdom widlyftig och långsam.
Först
Den 9 Mars. e. m. 507
Först en rastning under bär himmels sedan
en conLemrLtions- ock) renings-smältning paHyttUgn,
sedan 4 eller ; rastnmgar under rak, sedan
andra smältningen pä Hytdugn lil ra-, koppar,
derefter tredje nedsmältrnngen pä hard eiler i
flamm-ugn til finering eller sä kallad gahrning . >-ch
fluteligen fjerde nedsmältningen pä Härd v.:.k
Kopparens sista rening och sinidiggörande ftr ucr
smidning.
Awesta Bruk der Gahrningen och smidet förrättas
och hwilka operationer för bristande waktenoch
kol-tilgäng ej kunna werkstallas i Fahlun, tilhör
Fjerdeparterne och drifwes för deras gemensamma
rakning.
Säledes, da räkopparen efter andra smalknin»
gen är lör hwarje Bergsmans enffilta inwägd i
Fahlu Krono-wäg, sker all desi ytterligare behandling
, tran8porterinZ til Awesta, gahrning och ntsniidning,
äter för Bolagets gemensamma rakning, dock
tillika sä wida för enskilt rakning, ar hwarje enskild
Bergsman eller Koppar-ägare, för sin Koppars
transportering, gahrning och smidning erlagger
lil Awesta Bruk witza stipuleracle afgifter,
Det wore gansta latt, at gifwa Awesta Bruk
en stor winst, derigenom at dehe afgifter höjdes til
et deremot passadt belopp. Men hwad skulle werka,
, deraf blifwa för Hufwud-werket? Lika mycket
som detza afgifter ökades för hwarje Skeppund
Koppar, lika mycket skulle behållningen af Kopparens
warde minstas för Bergsmän, och lika
Mycket mindre mäste han ater, för sin utkomst pä
MQlo,
5O8 Den 9 Mars. e. m.
^uKionen betala Malmen: Derigenom skulle ^jerdeparts-revemimn
och Gruswlr-^assans inkomst af»
iven lika mycket nedsattas. Som man säledes ej
funnit nägot stal eller nägon nytta, at pä et ifrån
hufwud-werket afssiljt ställe, likasom mera undan
agarens ögon, samla en (.'ssss behållning och gö»
ra för det hela redowisningen mera sammansatt,
endast til et uppehåll för agaren i cil govo niman»
det af sin inkomst af Werkst, har man ansett rat»
tast, at wid Awesta ej stipulera högre afgifcer, an
at Brukets gjorda omkostnad blir natt upp betald,
och derwid har man altid fokt halla sig, sa narr
infallande obeständiga förändringar i Sädes- och
Kol-pris gjort det möjligt.
Af det anförda inses, at Rsppar-priset och
desi förändringar mäste lägga grund för Malm-priset,
och således äfwen för Fjerdeparts-revemwn
och för Grufwu-Lassaus inkomst: men at Brukande
Bergsmannens afkomst, såsom Malmens
sörfmaltare och Koppar »tillverkare, dermed i allmänhet
föga gemenskap bör äga, emedan dennes
beswär och arbete altid ar lika för hwarje Skeppunds
tillverkning: och at desi arfwode härföre i
incet annat afseende bör bero af Koppar priser, än
sä wida et högre Malm-pris fordrar större förlags»
summa »och en drygare förlags »ränra. Endast da
Koppar-priser förändrar sig ril högre eller lägre, bör
det berydeligen hafwa en inflytelse pä Bergsmannens
utkomst; men dä kan det också hafwa den til
sä mycker merkligare grad, emedan den Malm,
som nu i dag inköpes, och der altid efter nu gäende
Koppar pris, icke kan förr än efter tre fjerded.Is
ar wara tillverkad til färdig koppar, ar försäljas
efter
Den 9 Mars. e. m. 529
efter dä gående Koppar-pris: och i anseende lil dm
häraf förorsakade ojämnhet i Bergsmannens afkomst,
kan den samma rätteligen ej wärderas, ritan
efter et meäium af flere ar.
6. Lalin.
Utdrag af den berättelse, som de af Högloflig»
Kongl. Kammar- och BergseolleZierns
ar 1789 förordnade Herrar
Lommitteracle at pa stället undersöka
Stora Kopparberaslagens tilständ
i afseende pä Förmedlings-afgiftcrne
lil Kongl. Mast och Kronan, Herrar
Kammar-Räder lUlljenbeim och
L. af VVetter8tL6t, samt Herrar BergsRädet
6. /r. I^ez-onmark och
soren ^IZulin den 26 November
l?89 til de Kongl. LoIIegiernL afgifwlt.
I sadan afsigt är af förfat
tad
hosgäende Förteckning Im. -V. som särffilt
för hwarje ar, af de sist förflutne tio arén, utwi--  sar sjelfwa förhallander, sädant der befunnits efter
Handlingar, Böcker och Näkenffapcr, hwilka
i hela sin widd, relgnvt til Werkets rörelse, blifwit
af Lommitteraäe pä det nogaste granstade.
Densamma är grundad pä aine vata, nemligen
pä de werkeliga inkomster, som hwarje är fallit
pa fjerdeparterne, enligt vet sud !>H:o 17 i handlingarne
bilagde och af Lontrolleuren och Kammererare»
bewittnade LxtraÄ af Grufwe
Räken
-
5is Den 9 Mars. e. m.
Räkenssaperne, och uppå den Uträkning öfwer Ber
hällningen eller Förlusten wid Bergsmännens Koppar-Bruk,
som samina Kammererares den 24
sistledne Julii Undmeknade Lslcul, suk 20
utwisar. För öfrigt äro ock uti kr»tocvllet,
7b ec segv., alla de omständigheter widare utredde/
som tilräckeligen lära uplysa beskaffenheten sä i dm
ena som andra delen .
Den 9 Mars. e. m.
I.it.
5ir
Calcul, som wisar Fjerdeparternas och
Brukande Bergsmans behållning eller
förlust, wid Stora Kopparberget för
nevannamnve ar
-
r7-9lFierdepatt behållning R:d.
. Bergsmäns dito - -
1780 Fjerdepart behållning
Bergsmäns dito - -
1781 Fjerdepart behållning
Bergsmans Förlust r
1782 Fjerdepart behållning
Bergsmans dito -
-78; Fjerdepart behållning
Bergsmäns dito -
1784 Fjerdepart behållning
Bergsmäns förlust -
1785 Fjerdepart behållning
Bergsmäns förlust -
1786 Bergsmäns förlust -  IFjerdepart behållning
Samfält
be,
hällning.
19,900
^,^224
27,400
10,217
26,1 50
4,4^7
25,5 5°
^ 29,018
l Sam>
fält
förlust.
Summa
behållning
pä
de s första
och 5
senare
ä ren.
55,-24
57,617
21,72;
-787
1788
Fjerdepart behållning
Bergsmans förlust -
Fjerdepart behållning
Bergsmäns behållning
-4,510
40,296
27,800
24,^14
17,900
211
25,05;
10,626
12,550
2.yo;
iz,6oo
4,809
54,846
5,686
17,639
9,647
l
> 8,409
49,4; -
-76 ;28
-4,427
Samfält behållning för 1784, 85, 87 och
1788, är altsä - - - - , ,
Hwarisrän afgär samfält förlusten 1786 - / -4,4-7
Resten afven samfält behållningen de sistaI
; arén -- r - r - - - -
LummL 8ummarum, den samfalte behållningen pä alla
10 arén, ----- - R:d. 211,z;2
55,604
512 Den 9 Mars. e« m.
IK. c.
ladeli, som wisar huru manga Tunnor
Storgrufwe-Malm ärligen blifwit upfordrade,
hwad Bergsmännen derföre
betalt pä HuÄionerne, och huru mycket
Storgrufwe-Koppar ärligen blifwit
tilwerkad nedannamde är.
Malmutfordring Luaions-pris Tilwcrkad Koppar
Tunnor. R:d. Skeppund.
Är i-^y — I55-5IY — 72,941 — s,°yo — 19 — 10
I,zo — 156,977 — 92,259 — 5,724 — 12 6
— -64,498 — 101,857 — 5,758 — 10 — 6
— 174,421 — 99,949 — 5,954 — 7 — ir
16;,750  , 77,108
6,077
16
17
8um-NL för 5 Är 812,965 — 444,094
28,606
7
I
Är 1784 — 195,470 —. 107,766  . 5,898 — 19 6
1785
194,752
88,967
6,550
2
5
1786 — 185,950 — 67,25; — 5,590 ^5—1
1787 — 196,187 77,974 — §,886 9 n
1788 — 166,549 — 77,;6i
6,422
14  . i
8umm-> för 5 Är 958,888
419,501
50,948
8
4
8um7n2paioÄrH,7 5185; — 865,595
59,5 54
15
5
At sa wal förestäende 1>un8umt utur ofrvanbemalte
Herrar LommitterLlZes berättelse, som ock
de derwid fogade 2:ne ^udeller dir. XLe äro
med de uti Högloftige Kongl. Bergs-LolleZio förwarade
Ori^walc-r lika lydande, intygar
Lustaf kinman,
/lÄuarie i Kongl. Bergs-Lollegio.
Likalydande med Or-iZmalet intyga
I^nä. Lvcäelius ?oIkeimer.
Lii,
Dm 9 Mars. e. m.
Imt. L. 2.
5iz
Sammandrag och Uträkning i anledning
af förestående Isbeller lut. /r och L
hörande til 1789 ars Lommi^ionsFörrättning
wid Stora Kopparberget.
Är
Bergs-  mans be-  hållning.
Bergs-
mans
förlust.
Hela Kop-  par-rilwerk-  ningen.
göp per
Bergsmans
behållning
Skeppund.
Bergsmans
förlust
^R-dT^
R:d.
Skpd.
R:d.
tz.
rst.
R:d.
h.
rst-
-779
15,224
5.090
-9
IO
2
28
8
1782
10,217
5,724
I 2
6
1
57>
8
.
1781
4,427
5,758
IQ
16
,
56
11
178a
Z/668
5/954
7
i 2
29
6
178;
40,296
—>
6,077
16
i?
6
50
5
1784
24,114
5,898
19
6
4
4
5
-785
- LII
6,550
2
5
1
7
1786
iv/6 26
5/Z90
Z
i
1
46
8
1787
2,90;
6,886
9
11
20
5
478 8
4809
—
6,422
14
i
—
55
11
—
—
luc. L.
Sammandrag af Bergsmämuns Kopparinwägningar
uri K^ono-Wägen i Fahlun
nedannämde Ar.
Stigaren
Geschworner
Assessor
Adolf Hinr. Westman -  Andero Carlbergs Enka
Anders Carlborg - -  Anders Danielsson - -  Anders Moraus - -  Anders Twerströms Enka
Arel Magnus Fahlström
Cari Albrecht Haldin
Larl Ostberg - - -
Carl Gustaf ystberg -
Ar 1809.
- -
55
5
7
- -
> 5
6
11
- -
69
2
10
- r
18
4
2
- -
40
18
11
- -
78
2
16
- r
r9
-5
8
14
7
5
210
5
11
r -
r 10
-2
16
Sjette Bandet. N:o zz.
Cart
Zl4
Notarien
Radman
Bruks - Patron
Notarien
Radman
Radman
ungl.
. Notarien
Häradshöfdingen
Bokhållaren
Kongl. Räntmästare!!
Assessor
Radman
Den 9 Mars. e. m.
Carl Iohan Ostkorg - -
Larl Hind. Ihrman - -
Carl Troili - - -
Daniel Eggerts < - . .
Daniel Erlandson» Enka -  Daniel Fahlström - - -
Daniel Flodström - - -
Daniel Danielson - - -
Daniel Strom - - > -
Daniel Ström - - - >
Eggert Eggertz - - - -
- ggert Nohrstedt - - -
Eric Fahlhem > - - -
reic Fest hem - - « - -
Eric Gustaf Fornmark - -  z^lof Hartzell - - -
Erie Iohansson - - -
Eric Johanssons Enka -  Erland Erlandsson - -
Erland Manson - - -
8r. Haldin - - - - ^
Hans Eggertz Nohrstedt -
Hans Larss. Nohrstedt - -
Hindrie Gahn - - -
Hindric Troili - - - ^
Ioh. Gottlieb Gahn - -
-uoh. Hindrie Gahn - -
uohan Hellsen
Hus-Predik<M
Lands-Secreterare,;
Stigarcn
Radman
Borgmästaren
Notarien
Radman
Geschworn
Ast- Assessor
Magister
Afl.
KaMnärn
ungl.
Jokan Ihrman»"Enka - -  ?l^an Austaf Ihrman- -  , Johan Eric Schultzén -  Iohan Jesper Moraus- -  ?!°han Oi of Hammarström
Iean Noreus - - - -
Iohan Stoffenburg - - ^
Iohan Torst Falk - - -
Johan Plantin - - - .
Iohan östberg - ö f
Clas Fred. Linde « r .
rars Gabriel Berger - -
Lars Nohrstedt - - - ^
Magnus Fahlström - -  Magnus Hellsen - - -
Magnus Schenström s ^
Mans Erlandson - 5 -  A s Philip Engström - -  Alls Philip Engström - -  Nilo Philip Moberg - -
-
rs
r8
r
2§
. 5
18
-
7Z
i ?
10
-
87
7
—
-
ro
2
22
I?
11
57
i
-5
2-,
!-9
242
14
2
81
12
-
-28
-9
16
r
-58
7
-7
2
4
55
12
7
12
11
6
69
1
1 6
44
7
i 2
55
5
5
64
9
1 2
105
11
16
55
5
6
i?
-4
81
18
-4
2;
14
5
r
68
1
;
-5
1
4
Z09
16
6
129
-8
r
66
-4
10
-
4Z
Z
-9
28
6
5
-
45
12
19
49
1
19
58
-7
6
2Y
-5
9
5!
6
19
Z2
-7
8
11
-
26
16
2
r
67
-5
14
r
4!
-9.
6
»
7°
6
9
98
12
r;
;r
-5
9
Z9
r i
16
i
Reute
-
Den 9 Mars. e. m.
5i5
Lieutenant
Majorn
Felldrick
Konung
Nils Eustaf Halldin ; - -
84>H
r
Olof fundin - - - « -
i?
11
t
Olof Janson Weslen - r -
Zi
r;
17
Pehr Eggertz - - - - -
l;y
I
8
Per Hindric Hedenblad r
r^o
9
Pehr filljenmark - - s -
t)
IZ
19
25
7
4
Pehr Moreus ; - r - -
;6
1;
i?
Samuel Carlborg - - - -
r?
-9
9
Gustaf Ill:s Silfwerwerk
bUMML j
4-74
;
11
Stora Kopparbergs Krono-Wag den 2 Februari
18IO.
a^nt. Lranclberg.
Lika lydande med viiZmalet intyga
^.ucl. kolbeimer. I. ^s. b/lunclrtell.
I anledning af detta lviemol-ial, beslöts, at t
;:te !>ckom. efter orden Bronan betalas, stulle tilläggas:
jemte alla öfriga af Regeringen alag,
de afgifter, at in nuturu aftilwerkningen utgå.
Herr däorclen8tolpe, ^.nelers, fragade,
huru förhallas stulle i fall en person, fom wore i
tjenst bodde annorstädes, an der hans egendoni wore
belägen, och hwarest han dä ffulle betala sin statt?
Grefwe O? la Qarelie swarade, at Bewillningen
altiv ffulle erläggas pa det ställe en person
wore statcstrifwen.
I anledning af denna anmärkning, ftreffog
ZlS Den 9 Mars. e. m.
Friherre ^lannerbeim, at l sammaöcko.
i stället för biifwer skattskrrfwen ssulle sattas
är skattstrrfwen.
Ytterligare i anledning af det stadgande, at
Husbonde borde wara answarig för Torpares och
underhafwandes statt, yttrade
Friherre 8tjernsteät sin önstan, at (?on,
triKutionernL mätte af Köpmannen hos Torpare
m. m. clireöts fa upbäras.
Grefwe 6^llenborA, polian IgsnninZ,
förklarade sig icke kunna bifalla et sadant förslag,
font alagger en emot all xrincipe af rättwisa stridande
förbindelse.
Grefwe O? la. 6ar clio framställde det satt,
hwarpa denna upbörd förut blifwir förrättad, och
förklarade, at Urstottet nu ansett billigast, at en
Husbonde anfwarade för sine underhafwandes ulstylder,
emot det at han agde rätt, at hos dem
söka sin ersättning.
Grefwe l-lamilton, /ixol. Sedan Frälsemans
pantnings-ratt under denna Riksdag blifwit
afsagd, tror jag det wore bättre, om Konungens
Befallningshafwande äireÄs finge göra upbörden.
Grefwe ve la 6aräie erindrade, at denna
pantnings-ratt ej wore afsagd, utan endast billigt
instrankt.
Herr
Den 9 Mars. e. m. 517
Herr östenborg, kellr, önskade, atnoga
mätte bestämmas, hwad som med uttrycker Tjenstehjon
egemeligen menades?
Grefwe Lilienborg tilstyrkre, ar, i afseende
pä förewarande staga, der mätte förblifwa
wid förut gällande Författningar.
Grefwe De 1^ Laräie trodde, at Utskottets
förslag wore sa billigt, at det uran swärighet
kunde antagas.
Grefwe Lilienborg yttrade, det wälwara
utan alt ändamål at nu åberopa detz i denna och
siera omständigheter anförde särskildta yttrande i
Bewillnings-Utskottet, som til Riksens Ständers
pröfning betänkandet åtföljt, sedan detz och andre»
enjkildte yttranden ifrån Urskottet, aldrig blifwit hos
Ridderskapet och Adeln upläste och Bewillningsmakt
behandlas med den skyndsamhet, at de enstildte
yttranden icke komma lil behörig granskning,
men ansag sig böra förklara sit mitznöje öfwer et
sadant behandlingssätt af förewarande wigtiga
ärende.
Herr käblman yttrade, at med betänkandet
följt ätskillige Ledamöters i Utskottet särskildta
tankar, hwilka ej blifwit uplästa. När man med
afgörande: sä skyndade, at desse ej nu finge föredragas,
wore det swart at dömma om, hwad som
i denna staga wore rätt.
Friherre Loclsrgtröm, sacob, yrkade,
at Husbonde borde älaggas at betala för sina under
-
5i8 Den 9 Maro. e. m.
derhafwande. — Der kunde troligen ej komma i fraga,
ar Frälse-Bonden blefwe sä betungad, at någon
wada för ägaren kunde upkomma, men om agaren
sa illa behandlade honom, matte det ock bliswa hans
sak at fastna för den utarmades utffylder.
Ridderffapet och Adeln gillade härefter detta
klomem af Utffotters förflag, äfwen som det 6:te
Momentet rörande 'ckaxerinZS-liderne, likwäl med
åberopande af Ridderffapets och Adelns förut fattade
bestut, hwarigenom til Kongl. Maj:t i underdånighet
blifwit öfwerlemnadt, at för innewarande
ar jemka liderne för ckaxerinZ och Upbörd.
Wid 2 §. af denna ^rticel, och i anledning af
fragan omLompromiss-Rätternessammansättning,
yttrade sig
Friherre Mannerheim. Jag finner af
Förstaget, at Lompromis8-Rätten är ärnad at bestå
af ; Ledamöter, 2uie som wäljas af^axerinKsclommitteen,
2:ne Utsedde af den klagande och en
som wäljes af de fyra. Deraf följer, at 2 alrid
hafwa (.'ommitteens interesse, och 2 et deremot stridande,
sa at en förening dem emellan, om walet
af den ;:te Ledamoten sällan är ac förmoda. De böra
således merendels stadna i paria vota. Pl förekommande
af denna olägenhet, torde jag fa föra
Ridderffapet och Adeln pa det af Präste-Skändet
upgifna förflag; at nemligen af Landshöfdingen matte
förordnas 2:„e inom lgistMet boende Oompromis^aric-r,
2:nr Utnämnas af den klagande och den
z:ke tilfättas af haxerinZs-Lommitteen. I denna
Metliocle torde kanffe wara mera warfamhet än i
den
Den 9 Mars. e. m. 519
den som Utffottet föreflagit. En Ledamot af laxermzs
Lommicreen synes mig wara tilracklig. Och
litXeriiiFS-Lommittecns förut nästan öfwerwägande
interesse blifwer derigenom förminffadt.
Grefwe vs la 6Är6ie. Jag anhaller at
fa swara den warda Ledamoten, at Utffottet i sit
förstag förutsett möjligheten af votL och afhulpit
olägenheten deraf genom Lottning emellan ve
bägge nämnde personerne. Delta ffäl bör således
icke wäcka någon förändring i förstaget. Utfforret
har detzutom här följt den princip som i
Riksens Ständers flästa författningar under denna
Riksdag warit radande, at '.vid angelägenheter af
denna beskaffenhet sä litet möjligt kunde wara, anlita
och nyttja Kronans Embetsmän, i synnerhet
da de ofta kunna wara åklagare.
Grefwe körner, Häolk 6örsn. Jag
kan ej föreställa mig denna kompromiss-Rätt, annorlunda
än fason: en Imimlicm af Det synes
mig da wara rigtiqt, at en klagande waljer rwä
och Lommitteen twa Ledamöter; häldre än at d n
femte af detza utwaldes, ffulle jag tilstyrka ac han
af Landshöfdingen wore förordnad.
Grefwe ve la 6ar6ie. Om Landshöfdingen
säsom Ordförande i vErin^s-Oommme-> fful>
le finna at jag blifwir för lägr taxell, hanffjurer
han maler til Lompromiss-Rätt. Likafä om jag
ffulle finna mig för högt taxerall. I detta fall
ffulle efter Friherre ^simmli-ims förstag Landshöfdingen
såsom klagande nämna 2 ^ompromisslli-mr
och såsom innehafware af Kronans Ratt afwen twa.
Z2o Den 9 Mars. e. m.
Jag hade dä alla fyra emot mig, och den femte,
som af LvmmittLsn ffulle utnämnas, more ock troligen
altid i Landshöfdingens interesse för at understödja
committeens åtgärd, och den jemnwigt
som bör wara' grunden för sammansättningen af
all compromiss-Nätt, wore til den klagandes förlust,
förlorad.
Friherre klannsrkeim förklarade sig ej
kunna inse, hwarföre just den af HennZs-^ommitteen
tilsatle Lompromissarien, ffulle wara den
enffildte Medborgarens motståndare wid detta tilfälle.
Grefwe Os la 6ar6ie yttrade, at detta
endast kunde aga rum när Landshöfdingen ansäge
någon person för lågt tsxergck
Friherre l^snnerlieim inwände, at afwen
wid delta tilfälle Parten ägde Lomxrolnissarjer
som bewakade haus rätt.
Grefwe von läanri n§sliau86n förenade
sig med Friherre ^lannerkeiln, och tilstyrkte hans
förflag.
Friherre Onäerström, ^Lcod. Troligen
mätte afsigten med Compromiss-Räller wara, at
fa ^xLrinZen ytterligare och owäldigt granstad.
Min öfwertygelfe är i följe häraf, at den tgxers^e
mä wäija 2:ne, Landshöfdingen pä Konungens wägnar
2:ne, och en af Bestattnings-Oommitteen utgöra
den ;:te af Oompioinissarierne. Jag kan aldrig
föreställa mig at någon laxeiinZskan
blifwa sä illa wald, at del; Ledamöter skulle emot
bättre
Den 9 Mars. e. m. 521
bättre wett och wilja för högt taxera någon, och
kan således ej instämma i den af Herr Grefwe
ve la 6 arli i 6 yttrade farhaga för wald hos den
af Lommittesn tiljam Lommissarien.
Grefwe ve la 6ar6ie anmärkte at i sädant
fall denna Rätts sammansättning blefwe alt
för mycket til den enskilde klagandens fördel.
Herr lvlannerstam, polian, yttrade i likhet
med Grefwe körner, det han ej kunde anse
Lompromiss-Rätten annorlunda, än såsom en ^u
och
da han fann det af Friherre iVlrmnerbeim
upgifna förslag til desi .samrnansättning närmast ledande
til andamalet, wille han för sin del rilstyrka
desi antagande.
Grefwe ve la Laräie ansäg detsamma
wara stridande emot rättwisan.
Grefwe körner, ^Lclolk 6öran. Wid
den sammansättning af kompromiss - Rätt som Utstottet
föresiagit, synes man hafwa antagit, at LeDamöterne
af vsxerinZs-Lommitteen kunde anses
såsom Parker emot den taxerare; för min del kan
jag ej finna denna syn-pmE rigrig eller inse hwad
interesse någon laxermos - Man i allmänhet kan
aga at taxera nägon för högt. De egenteliga Parterna
aro den som ffall betala och den som skall upbära
Bewillningen. Ester samma principer för
sammanställningen af en , bör således dm klagande
nämna rwa Ledamöter, Landshöfdingen pä
Kronans wägnar twä, och om man sä wil detza
fyra den femte.
Gref
-
522 Den 9 Mars. e. m.
Grefwe ve Is 6arclis. Det matte något
mistförstand har ligga til grund för wara olika
tankar, och jag tror at Friherre I^snnert^im saltat
saken orätt. Föreställom ost ar någon klagar
öfwer at hafwa blifwit för högt tsxerscl. Ac afhjelpa
denna händelse, ar ju den Lompromi88 Rätt
Utskottet föreflagit, och hwarest den klagande utnämner
?:ne Ledamöter, der säkraste medlet. Föreställom
ost ater, ar Landshöfdingen finner någon
wara för tägt tsxersä, da nämner han såsom klagande
twä Ledamöter och derigenom upkommer lika
rättwifa pa bägge sidor. Jag kan ej finna annat,
an at Utskottets förslag ur denna fyn-punck
ar rigtigt, och ar det altitz mätte wara isxsrin^seomrnNtSen8
och dest Ledamöters imere^e at emot
Parten förswara den gjorda ^sxerm^en Denna
Part ma wara en enskild man eller ock Kronans
Embetsman.
Friherre Lscler8tröm, ^gcol>. Jag kan
ej infe hwad Intere88s 1axsring8-Lommittesn och
desi Ledamöter skulle kunna hafwa, at uci en <^omxromi88-Rätt
handla såsom Parter, om icke en
vfwerdrifwen egenkärlek och begärelse ar fa ratt.
Om de äro redlige män, wilja de ej belasta den ena
mer än den andra; men af samma stal som
Grefwe vs Is 6sr6ie kan misttanka dem för et
sadank förfarande, kan vcksä jag rro, ar om rwenne
af dem blefwe Lompromisssrier och twenne nämndes
af den klagande, Veste wid walet af den 5:te
skulle stadna i paris vots. Ester Utskottets förslag,
skulle dä den femte genom lottning tilfättas. Det
wil säga at stumpen skulle afgöra, antingen fördelen
skulle wagg at lsxerinZ8 - LommittLLN8 eller den
klagans
Den 9 Mars. e. m. 52Z
klagandes sida. En sa osäker grund förrättwisans
tildelande, kan jag för min del icke gilla.
Grefwe Oe Ig 6-l räie. Det skulle wara
mig ganska ökärr, om Högloft. Ridderskaper och Adeln
delade med Friherre Leäersuöm den lankan, at
jag skulle misstänka någon Ledamot af Lommmeen
at tilkräkca sig andras egendom. Jag har allenast
trott och kan ännu icke annat finna, än at
derhos ck3xering8-Lommitteen8 Ledamöter bör wara
lika mycket böjelse som pligt, ar sörswara den
taxering de en gang efter bästa wett och samwere
fastställt.
Friherre klan lier kelm. Hufwudfrägan
här lärer wara, hwilka egenteligen äro at anse säsom
Parter. Det lärer ej kunna nekas, at detze
aro ä ena sidan den Skartlagde, och a den andra
Kronan. (.'ommittLen är ej Part. Den är det
lika litet som en Under-Domstol, hwars Utslag
kan undergå pröfning och rättelse. Men Lompiomi88-Rätten
kan behöfwa uplysning och förklaring
af skälen til 1axering8-Lomm>tteen8 förfarande, och
til detta ändamål synes mig wara tilräckligr, at en
Ledamot af laxerin^-LommittLen j Lomxromi88-  Räccen deltager.
Friherre lilliencrantz. Jag instämmer
fullkomligt i hwad flere wärda Ledamöter anfört,
at.Parrerne aro den klagande och Kronan. Jag
medger äfwen,at dessa Parter böra wälja hwar
sina (lompromi88arier, men at 1axermF8 - (lommitteen
ffulle wäija den femte, finner jag ej billigt.
Det skall altid wara denna Ledamots sak at för
swara
-
524 Den 9 Mgrs. e. m.
smara commltteenz förfarande, och den som blifivir
för högt taxorsä, sälunda altid hafwa flasta
röfterne emot sig. Jag tror derföre det more rättast,
at de fyra sjelfwe walde den femte.
Grefwe körner, ^ 6 oIs 6 ör 3 n, pä detta
satt wore saken latt salunda afgjord, at Landshöfdingen
nämnde twanne Lompromissarier och
den klagande twanne, at dessa malja den femte,
och at om xsria votL inträffar, frägan flikes genom
Lottning.
Grefwe ve IL 6sr6ie medgaf at detta
wore rigtigr, dä någon wore för högttaxeraä, men
om den casus inträffade, at man ansäge någon wara
för läqt tsxei-Lci, trodde han at denna <-omxromiss-Rätt
ej wore rättwis.
Friherre d^äerström. Ehuru ledsamt
Let ar at i samma sak tala ofta, nödgas jag likwäl
uprepa, at jag för ingen del kan anse "laxsrings-Lommitten
säsom Part.
Grefweve la Oaräie. För at förena de
stridiga tänkesätten, får lag föreflä, at om någon
trodde sig wara för högt taxell, vetta Förslag
följdes, men i widrigt fall Utskottets.
Friherre villjencrants. Nej! domxrorniss-Nätter
bör i begge fallen lika sammansättas.
Grefwe lVlörner, ^äolk (-öran. Jag
skulle anse laxerings-Lommitteen säsom Part, om
densamma för en felaktig taxering wore answarig
eller
Den 9 ^Nars. e. m. 525
eller kunde pliktfällas; men derom är och kan icke
wara fräga. Icke har nägon.Underdomare, nägon
Ledamot närwarande i en Öfwer-Rätt, för
at ver bewaka sin sak. Jag instämmer derföre med
Friherre Liljencrants, at den femte Ledamoten ej
af Lom mitteen behöfwer wäljas.
Herr lelannerstam. För at i denna twist kunna
komma til ett kesultst, torde jag fä förestå hwad
Friherre Liljencrantz: upgifwic,at twäntte Lompromissarier
matte wäljas af Landshöfdingen, twänne
af den tLxeiaäe och den femte af desse fyra, hwarjemte
kunde förordnas, ac en Ledamot af'L-rxsrinZsLommitteen,
borde wid Lompromiss-Rätten wara
närwarande utan röst, men för at lemna uplysningar.
Grefwe ve la 6arclie. Det förundrar
mig högeligen at nu höra en annan piincipe följas
än förur wid detta Riksmöte, och at man will öst
werlemna ät Landshöfdingarne, at i Bewillningsmäl
dömma i sidsta Instanrien, da man trott förut
rädligt at ar Lolle^ier anförtro denna pröfning
och domsrätt.
Härefter upstod emellan ätffilliga Ledamöter
nagra korrta samtal, hwarunder fiera hördes begära
proposition, dä
Herr Landrmarskalken ässade ljud och
yttrade sig: Da alla som i detta ämne talar,
förenar sig om enahanda tanka, undantagandes
Grefwe Ve la Larclie, fär jag i anledning af äiscmserne
framställa följande proposition: At sammansättningen
af Lompiomiss-Rätten sä mätte
förandras, at twänne Ledamöter deraf nämnas ä
Kongl.
526 Den 9 Mars. e. m.
Kongl. Majus och Kronans magnar af Landshöfdingen,
twänne af den tgxeraös Parken, hwilka
fyra Ledamöter utwalja den femte. Skulle wid
detta nämnande rösterne pa twanne personer utfalla,
lika lottas dem emelian. Af vaxennAs-Lommitteeli
bör en Ledamot wara tilstädes, för at meddela uplysningar,
men utan röst.
Ropades allmänt ja, men
Grefwe ve la 6ar<v'e förklarade, at da
han ej wille lägga hinder i wägen för et beflut,
som han säg wara Ridderstapets och Adelns allmänna
tanka, wille han allenast til?rotoco!!er reservera
sig, at han detsamma bifallit endast för de fall,
da Kronan funne någon för lågt mxenä, men at
han för motsätta fall, ansett detsamma för origtigt.
F therre Ltiernsteät önskade ak Friherre
l^llinnerbejms Förslag mätte blifwa antagit; men
Herr Land t marskalken och Högloft. Ridderstapet
och Adeln förklarade fragan för afgjord,
hwarester bestöts at alla de i Förslaget infordrade
/.rui^r och uttryck, som af det nu förändrade
Stadgandet berodde, skulle andras, och efter det
nya Förstagec rättas derefter, och pa af
Grefwe Ve I» 6gr6is gifwen anledning,
bestörs, ar alla Handlingar rörande vLxerin^sr,
hwilka fran en ort til en annan stola fortstaffas,
genom Krono-Betjeningens försorg med fribrefsbok
böra försändas.
Fortsattes uplysningen af Utskottets Förstag
til slutet, hwilket gillades. Herr
Den 9 Mars. e. m. 527
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
anmälte, at i det betänkande, som arföljde Utskottets
Förflag til en Bewillnings-Förordning, more
satt i fraga, huru förfaras borde, i fall emot förmodan,
efter de nya nu fastställde Bewillningsgrunderna,
Summan lil stt rätta belopp ej stulle
mga.
Herr Landtmarskalken lat uplasa ur Betänkandet
der stycke, som rörde detta amne, hwarefter
Herr Landtmarskalken tilkännagaf, at PrästeSkandet
updragir at Fullmägtige i Languen och
Riksgälds-at sedan fullständiga underrättelser
blifwit inhamcade om beloppet af den inflmue
Bewillningen, efter den nu fastställda kroxyition,
densamma höja eller sänka, til den af
Riksens Ständer fastställda Bewillnings-Summa.
Grefwe lVIö rne x, Aäolk 6öran. Höglofl.
Ridderskapet och Adeln sa wäl som de öfrige
Riks-Standen hafwa bestämt Bewillningen til en
Summa af 2,500,200 R:d. De grunder, hwaresrer
Bewillningen stall utgöras, aro wisterligen goda
och billiga, men de äro obepröfwade och af natur ,
at ej kunna wara fullt bestämda. Del ar en möjlighet
ar vfwerstott kan upkomma, en möjlighet at
ej hela Summan upfylles. I det ena fallet skulle
Regeringen sakna medel til nödwändiga utgifters bestridande,
i det andra faller de skattdragande betala
öfwer sin skyldighet. Jag stulle derföre hafwa
tron, at Bewillninas-Urskottet gjort wäl, om det
förblifwir wid sit första förslag, ar ät Fullmägtige
i öangucn och Riksgälds-ttomoiret updraga den
rätt Praste-Ständer vem nu tillagt. En sadan
528 Den 9 Mars. e. m.
ratt inskränker alsintet Riksens Ständers Dm
förutsätter, at Fullmägtige förskaffat sig en fullständig
upgift öfwer den influrna Bewillningen, och
at derom för Allmänhelen tydeligen redowisas; hwaraf
sedan följer en blott meLbaniff, operatinn, at
höja eller sänka Bewillnings-procenten efter de grunder
Riksens Stander sjelfwe fastställt. Da detta
star under kublicitetens Lontloii, är det ej underkastat
missbruk. Jag sär således hemställa Nidderffapet
och Adeln, om den icke wille förena sig i Praste-Ständets
i detta ämne redan fattade beslut,
under de wilkor som i Bewillningsckltffottets första
förslag innefattas.
Friherre kckannerbeim instämde til alla
delar med Grefwe bäörner. Awa af ec kunde inträffa,
antingen erhölls Staten för mycket det
wore stridande emot Undersatarnes rätt: eller erhölle
Staten för litet da upkomme brist för Regeringen.
Grefwe ve la 6 ar llie. Jag kan för min
del ej framställa annar, an hwad Utffottet redan
sagt. Jag inser nogsamt wigren af den förestagne
försattmngen, men man har ej welat tilstyrka den,
af fruktan för misstroende bos Allmänheten, at oförmärkt
kunna blifwa för högt taxeraä.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
gjorde derefter följande proposition: At ät Fullmägtige
i Riksens Sranders vängne och RiksgaldsLomoir
ffulle updragas, ar efter inhämtade underrättelser
om den influtne Bewillningens belopp, och
med de wilkor som i Bewillnings-Utskottets första
Berän
-
Den A Mars. e. w. Z29
Petänkande blifwit förestagne, i fall i den bestutne
Bewillnings-8umm2n brist skulle upkomma, pä»
bjuda en emot den första daxerinZen xroportionsl
förhöjning.
Bifölls,
Widare företogs til granskning de af Bewilh
Mgs-Utstottet öfwerlemnade bormulairer til an?
gifnings- sedlar»
Grefwe ds iL 6aräis. Dl BewillningsUtskottet
inlemnades twenne ^orrNlliaiw-- ril angisnings-sedlar,
det ena författat af Herr 8au^§8on,
Det andra af Häradsskrifware» Mrif. Meningarne
derom wörö innom Utskottet stridiga. För min
Del ansäg jag Herr Hanr^ous Förslag nog gsnsreit,
och såsom mera Lpeoistkr, läiupetignre
och redigare» Jag får derföre nu tilstyrka ar det
mätte gillas.
Herr 2en Zeris ili förenade sig i detta ytt?
xande. "
Herr Grefwe» och LandtMarskalken
gjorde proposition i likhet med Grefwe De la (larcUes
rilstyrkan, hwilken ' ,
Bifölls,
Widare proj-onsracis r r 8. a ndtma r. ska! ken ^
ät Dä bägge sa wäl maximi som minimi dariKsrnö,
blifwit uträknade efter en Bewillnings-Lumw^ af
s.OOO/000 N:d», mätte dessa laritler fastställas meh
Sjette Bandet. N:o Z4»
zzv Den 9 Mars. e. m.
den förändring, at sedan Riksens Stander nu bewiljat
2,5OO,OOo N:d., desamme, i mon af denna
tilökning, macke komma at xro^ortionelt förhöjas.
Ropades Ja; men
Friherre LsäerLtröm, wille at
i anledning af kl-rximi-I^KeHen, och innan den
ftadfastades, upmärksamher mäste fästas pä den af
Assessor Qglln, j detz ifrän Borgare-Ständer comlnuincm-iäe
Memorial, gjorda anmärkning rörande
Kopparens taxeckiiF, han frägade derföre, om i
U.stottets iLböil någon skillnad wore gjord i vrrxerinZeu
för smidd eller gäcad Koppar.
Grefwe ve Ig. 6Äräieuplyste,atfragaderom
i Bewilinings-Utskottet warit wäckt, men at
Lerwarande Ledamöter, som känt saken, ansett en
sadan stillnad onödig.
Ester nägvn stunds wästing af inwändningar,
Kedgaf Friherre L^Usrgtrölu, at lUgeHen
mätte gillas, men önstade, ar för sin del i protokollet
fä re5ervLrg sig, at Stander ej ester erhallna
blott enssilda uplysningar om Utskottets tankar,
utan ymrsigare derifrän inhämtadt yttrande,
bordt öfwer denna fräga fatta sir beslut.
fusteraäss följande:
Utdrag af protocollet, hällit i .Högloft.
Ridderstapets och Adelns plenum före
och eftermiddagen den 9 Mars 1810.
S. D. Företog Högloft. Ridderstaper och Adeln
til
Den 9 Mars. e. m. zzr
til afgörande Bewillnings-Utskottets den 5 Jan.
och a nyo den 8 Mars pä bordet lagda Förslag
lil en Bewillnings-Förordning, och blef detta Förflag
af Högloft. Nidderstapet och Adeln gillavr i
alla de delar, som ej genom nedanstående Bestut
funnos böra undergå förändringar eller erhålla
tillagg, neml.
1:0. At i i:sta §:s 1 kckoment skulle framför
orden Byggnader och andra tilläggas ordet nodiga.
2:0. At i 2:dra §:s 1 l^loment efter orden
dyrbara eller betydcliga Åbyggnader-; tilläggas
och Anläggnmgar.
z:o. At i 2-.dra §:s 5:te lVloment bifölls det
slternativ, at afgift för Hus i Scäderne stall komma
ar erläggas. ,
4'». At i andra §:s 8'-de ^loment bifölls der
glteruLtiv, at, för L-rraÄere erlägges ej någon serstild
Bewilining, Utan böra c^rE-riser-ML personer,
som ej hafwa någon inkomst, tjenst elier
näring, taxei'38 lika med »bemedlade Ständspersvner.
;:o. At Z.dje §:s 2:dra stalie sä för
ändras:
Alla Lassor, hwilka ej genom särskilda
Kongl. Författningar eller Stadgande» äro ifrän
Lontlibmion undantagne, eller til fromma Stiftelser
äro inrättade, betala af behållen ärlig inkomst Bewillning
efter tliriNön N:o 1. Lane 6Luco-Lc-pit!ck
fritagas äfwen ifrän Bewillning, enligt Luuco'
Förfaltningarne, äfwen som Sockne-'lcksZaLineii.
6.0
5Z2 Den 9 Mars. e. m.
6:0. At framför ordet, fångar i 4 §:s2:dra
Moment ffulle tilsättas ordet medellösa, samt
framför orden wanföre och bräcklige ordet de,
för ar pä bäda dessa stallen utmarka sadane fångar,
wanföre och bräcklige, som ärv mur standar
förtjena sit uppehälle.
7:0. At i 4:de §:s 8 Romont, efter orden
bsrgelig näring och rörelfe ffulle införas och derstädes
bosatte äro.
8:0. At i 2:dra ^rticeln8 6:te kunQ, utgå orden
fasom innefattande egenskap eller likhet
med grundskatt.
9:0. At i samma ^rckcels n:te kunQ, ffulle
Afgiften för Testamenter nedsattas ifrån de föresiagne
10 procent til 6 procent pä caxitalet.
10:0. At i samma ^rt. I2'.te kunQ ffulle den
Afgift, som tvid tiltradet af^iclei Lommi88er, som
hädanefter stiftas, blifwit föreslagen, nedsättas ifrån
io til 6 procent.
n:o. At i z.dje ^rt. I §:s 2 Xloment, ffulle
tvid stadgandet af sättet at wäija laxöring-comncktteerns
tilläggas, at därest Ledamöter af nägot
Ständ til 1sxerinA8 - Lommitteen ffulle saknas, komme
dermed at förhällas lika, som rörande Berednings-Lomrnittcerne
är förordnadt.
12:0. At i samma Moment, ffulle rörande
OistriÄernes storlek tilläggas, äliggandes dock
Aandshöfdingarne, at fä indela OiLtriH-rns,
ar
Den' 9 Mars. e. m. 5ZZ
at wederbörande ej med för länga refor blist,
wa befwärade
iz:o.
At i z:dje ^rt. i §:s 5:te ^lomsnt, ef,
ter orven Rronan betalas, skulle tilläggas, jemre
alla öfrige af Regeringen alagda afgifter at
in natura af tilwerkningen utgå.
14:0. At i samma kckomem i stället för: blistwer
ftattskrifwen stulle sättas är skattstrifwen.
15:0. Ak sammansättningen af compromisgRätten
sa förändras, at 2:ne Ledamöter deraf nämnas
a Kongl. Majus och Kronans wägnar af Landshöfdingen
twänne af den taxerare Parten, hwilka
fyra Ledamöter utwälja den femte. Skulle wid
Verra nämnande, rösterne pä twänne Personer utfallalika,
lonas dem emellan. Af l^xe. i
niitteen bör en Ledamot wara tilstädes för at meddela
uplysningar, men utan röst: Börandes alla
Ve i Förstaget införda ^niclsr och intryck, som af
det nu förändrade stadgandet bero, ändras och efter
der nya- Förstaget ränas.
16:0. At alla Handlingar rörande taxering!-,
hwilka fran en Orr til en annan stola fortstaffas,
genom Kronoberjeningens försorg med fribress bok
böra försändas.
17:0. At ät Fullmägtige i Riksens Ständers
Landus och Riksgälds-Loritoir skulle updragas at,
efter inhämtade underrättelser om den influtna Bewillningens
belopp, och med de wilkor, som i Bewillnings-UtstottetS
första betänkande blifwit före
.
stag
-
5Z4 Den 9 Mars. e. m.
slagne, i fall i den bestulna Bewillnings-8ummgn
brist stulle upkomma, päbjuda en emot den första
taxeringen xroxortione! förhöjning.
I8:o. At af de förstagswis afgifna formulail-er
til angifnings-sedlar, de som af Härads-Skrifwaren
blääl blifwit föreflagne stulle gittas.
19:0. Al, dä bägge tarifferne blifwit uträknade
efter en Bewillnings-Lumma af 2,000,000 R:d.,
borde dessa Hitler sedan Riksens Stander nu bewiljat
2,500,000 N:d., i mon af denna tilökning
pro^ortione-it förhöjas. / -
Hwilket allt genom utdrag af ?rotoco!Iet de
öfrige kexxeÄivs Stånden wänligen stulle connnuniceras.
b/t su^ra.
Herr fsorcl6nstoIx>s,/lrisl6r8/Herr fitingkoff,
Otto,och Herr benger lein,^sacok,
ressrveraäe sig emot den kaneo och NiksgäldsFullmägtige
tildelade rättighet, at nedsatta eller
förhöja Bewillmngs-proeenten, hwarjemte Herr
fitingkoff äfwen rcserveracle sig emot ättdringen
i Utstoctets Förslag til sammansättningen af
Lom^i omiss - Rätrerne.
Herr 61 ipenvalclt, 6öran, anhöll at i
krotoeollet mätte antecknas för hans räkning, at
han för sin del icke kunde bifalla til Utskottets?rotil
Bewillningens fördelning, af sa mycket större
stäl, svin han under de mänader, han som Ledamot
deltog i Utskottets arbeten, derstädes alt ifrån
början yttrat sig icke kunna antaga de för Bewill
nin
-
Den 9 Mars. e. m. 5Z5
ningm föreflagna grunder. Högloft. Ridderskap^
och Adeln atffiljdes kl. ^ til 10.
In stäsm krotocolli
6, 8i1ver8tol^>e.
Tisdagen den i3:de Mars.
klenum klockan 9 förmiddagen.
Uplästes och godkändes följande underdåniga
Tacksägelse-^^ lil Hans Maju Konungen.
Skormägtigste Allernädigste Konung!
Et ar har framhwälft och det märkliga tidskifte
inträffat, som högtidligen ater kallar minnet
af Sweriges frälsninysstund och liswar föreställningen
af hwad delta Land utan Eder Kongl. Maj-.t
skulle blifwit. Förde af wördnaden och racksamheren
nalkas Riksens Ständer Eder Kongl. Majus
Thron. De omgifwa den i glad förening pa en
dag, som Eder Kongl. Majus antagande af Rikets
styrelse imvigde til Nationens Årsfest.
Med lankan atersträckt lil Vefta ögonblick af
en badad och annalkande förstöring, påminna sig
Riksens Sränder ännu med häpnad de olyckor,
hwilka, liksom samlade fran skilda puncter, möttes
i en enda, för at i fullt mätt hopas öfwer Vefta
bygder. Det war dä som en Räddare behöfdes ;
det war dä som han kom. Der bles ät Eder Kongl.
Masit förbehäller, ar efter et af medborgligheten och
man
-
5Z6 Den IZ Mars.
mannamodet i ren afsigt wägadt steg - dela de äm
nu hotande farorna och bjuda dem fiy. Snart
öfwergeck, utan wäldsamma brytningar- stormen til
lugn, och det nyfödda hoppet lofwade mognande
frukter.
Riksens Stander - dessa samma Stander , som
af fritt wal ät Eder Kongl. Maju helgat sin lydnåd
och sin trohet, frambära inför Eder KonglMaj:t
i alla Swensta Medborgares namn, deras
underdäniga tacksägelser för de omsorger, den försakelse
och det bestydd, hwarigenom Eder Kongl^
Masit redan såsom Riksföreståndare, men i synnerhet
pä den oförgätliga dagen af Regementsförändringen,
försäkrat Sweriges sjelfbeständ och sin odödllghet-
Mätte Himlen, Med en lika förtjena!) och
ärofull framgång kröna Eder Kongl- Majus ouphörliga
bemödanden för Folkets wäl, denna Lag,
som Eder Kongl. Maju atetstallt och följer!
Dä Riksens Stander efter fulländade öfwer-,
läggningar ätstiljas, stola de föra med sig den ljustra
hogkomsten af Eder Kongl. Majus Nåd och
tvihheten om Fosterjordens sällhet. Nätlwist delade
stola Starsbördorne bäras med uppoffringens mod,
Med öfwerrygelfen öm deras nödwändighet och med
kansta;!, at man ej wagar för mycket för er Land
som lyder Eder Kongl. Majus älstade Spira. Under
wälsignelser öfwer Eder Kongl. Maju innesluta
sig underdanigst Riksens Ständer i den Konungs
hagn, wid hwars Thron de lemna qwar sina hjertam
Riksens Ständer framhärda rc,
Den rz Mars. 5Z7
^usterLäeg klem - krotocöllerne för deN Z Mars
famt 6 Mars förmiddagm.
I anledning af hwad i rienum den 6 Mars
i afseende pä Herr 6yllen8VLan sig tildragit, yttrade
sig wid ^usterinZell
Herr Lrunäelgtjernr, ^lbin. Med fullkomligt
ogillande af den utaf Herr 6Men8VL3n wäckte
motion, såsom til intet gagnande, kan jag dock ej
imdga, at re8ervera mig wid det af Högloft. Ridderskapet
och Adeln fattade beslut. Jag hade önffat,
at Herr Oyllemvaans sak, enligt iio §. af
Lon8titutionen blifwit behandlad; jag önskade at
händelsen med honom ej matte landa til något presiiöicat
i en framtid, dä nägvn Ledamot af detta
Ständ har fritt yttrar sina tankar. Högloft. RidDerffapets
och Adelns beslut ar orubbeligt; ware
det derföre längt ifrån mig, at med dessa mina
yttranden deruti åsyfta nägon ändring. Min enda
sira, min enda önskan ar, at da Vefta tideböcker
wittna om min wördnad för detta Stånds beslut,
he äfwen mä wittna at jag warit frihetens warn.
ku8terLcles kleni-krotocollet för den 6 Mars
eftermiddagen
I
anledning af den deruti förekommande ven.
tiiLtion om Riddarhus-Ordningen, yttrade sig
Friherre 8tsel von k4ol8tein: At om i
Riddarhus-Ordningen förut icke wore stadgadt nägon
wift längd för Ridderskapets och Adelns ?l-^-
önskade halt, at deruti Mätte bestammas, arve
. icke
??8 Den iz Mars.
icke mätte kunna förlängas öfwer en witz timme pä
aftonen t. ex. kl. 8, hwilket Friherre äcgei ansag
sä mycket lättare kunna bifallas, som vet syntes
böra instämma med Landtmarikalkens och
Ridderstapets och Adelns gemensamma beqwämlighet.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erindrade, at om en witz timme bestämdes, sa kunde
möjligen et klenum komma ac simas midt under
äiscussioncn öfwer et angeläget ämne.
Friherre 6eäer5tröm, ^acob, instämde
i denna Herr Landtmarikalkens erindran, och tilläde
den anmärkning, at sadane omständigheter kunde
inträffa, da Ståndet wille och behöfde wara
längre tilsammans.
Herr kotblied, Larl ?re<Zric, anmärkte,
at en dylik motion.i afseende pä Förmiddagsr,
en3, wore under öfwerläggningen om NiddarhusOrdningen
afflagen, och yttrade sig ej kunna inse
något mera talande skäl för inskränkningen afliden
för Eftermiddags-klens.
Hans Lxcellence Herr GrefweA-uutK
instämde uti den af Herr Grefwen och Landtmarstalken
gjorda erindran, at bestämning af en witz
timme kunde medföra et twärt afbrytande af en
6iscu88ion, men trodde denna swarighet kunna aflhjelpas,
om tillika stadgades, at er ril afgörande
företaget mål altid borde fulländas.
Herr Landtmarskalkenerindrade, ak?ro
tocollet
-
Den iz Mars. 5Z9
tocoNet rörande Riddarhusordningen redan wore
iu5tera6l, och at detsamma innefattade afflag pä
fragan om en cletermineraci tid för förmiddags-pleNL.
Han wille detzutom tillägga den anmärkning,
at hwad Friherre 8tsel föresiagit ffulle medföra en
inskränkning för Ridderskap^ och Adeln, da Riksdags-Ordningen,
hwilken ej stadgade någon tid för
simander af NonL, kemnade de öfrige Niks-Standen
rättighet at uran inskränkning i tid äiscmerg.
och.afgöra.
Friherre (Öderström, jacob, tilläde
den anmärkning, at Friherre Ltasls motion ffulle
afwen medföra en inffränkning uri den i Riksdags»
Ordningen hwarje Riks-Stand tilerkände rättighet,
at wägra at atskiljas. Riksdagsordningen wore
en Grundlag: en enskild Ständs-Ordning kunde ej
innefatta nägon ting deremot stridande. Friherre
Ollerström trodde altsa något afseende icke kunna
göras uppå Friherre 8mels motion utan densamma
endast kunna såsom hans enskilda önskan uti
krotocollot antecknas.
Herr dloräenstolps, ^näers, instämde
Uti Friherre 8taels motion med den tilläggning Hans
Lxceilsuce Herr Grefwe lluutlr derwid föreslagit,
sq mycket häldre, som han trodde icke något exempel
pä Afton-?l6NL hos de öfrige Riks-Standen
ffulle kunna anföras.
Herr Landtmarskalk en förmälte sig hafwa
sig wäl bekant, at sädane hos dem flere ganser
inträffat.
Gref»
540 Den iz Mars.
Grefwe hamilton, ^xel. Dä Höglost.
Ridderskapet och Adeln synes icke wilja bifalla Fri*
herre 8cLel8 motion om cletermineraä tid för Eftermid»
dags-klsnL, anhäller jag at fä göm en annan, nemligen,
at Riddarhus-Utskottet mätte anmodas inkomma
med utlärande, om icke Riddarhussalen kunde
förses med kakelugnar, pä der Ridderskapet och Adeln
åtminstone mätte slippa at frysa.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde haruppä xro^osition, hwilken
Friherre kiljencrantr, ^oban Willielm,
frägade, hurudant beflucet skulle blifwa öfwer Friherre
6tLsl8 motion, hwilken han för sin del godkände
, med den af Hans Lxceltencs Herr Grefwe
klinck föreslagne tilläggning.
Friherre Legerström uprepade sina deremot
ofwan anförde stal, at Ridderskapets och Adelns
rätt ej borde wara inskränktare än de andra
Srändens, och ar en enskild Ständs-Ordning icke
borde kunna innefatta nägonting stridigt mot Riksdagsordningen.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
frägade, om icke Ridderskapet och Adeln anjag denna
fräga böra förfalla.
Bifölls.
Herr Landtmarskalken föreslog, at ät
Ridcarhuä-Ulskottet mätte updragas, at til Ridder
skapet
-
Den rz Mars. 54r
stapel och Adeln inkomma med en förnyad och fullständig
re6riÄinn af Niddarhus-Ordningen, i följe
af de beslut Ridderskapet och Adeln deröfwer fattat,
samt at Utskottet derjemte mätte anmodas inlämna
förslag til den underdåniga ffrifwelse, hwarigenom
om Kongl. Majus Nädlga bekräftelse derä
skulle anhällas.
Bifölls..
Z anledning af gjord proposition af Herr
Grefwen och Vandcmarskalken remitterades til Lagsamt
Allmänna Beswärs- och Oeeonomie-Utskotten
Grefwe L^IIenbo^AS, soban wennin AS, den 8
Mars pä l order lagda vismen, angående förhällandet
med oafgjorda Vägfrågor och OeconomiMål.
Friherre sederström, lluclolk, Upläste
lil krococollet följande:
Denna vag, som pa det listigaste äterkallar
minnet af de händelser, genom hwilka Fäderneslandet
för et ar sedan räddades fran undergång och
Nationen fran total uplösning, bör äfwen wara
helgad ät erkänslan och frambära urtrycken af den
warmaste tacksamhet emot de Herrar och Män/
hwilka blottstalde sig sjelfwa för alt, dä de wägade
at genom mod och kraft frälsa wart gemensamma
Fosterland. Riksens ständer hafwa redan
en gäng gifwit sin ssnckion lil detza Herrars och
Mäns åtgärd, samt i smickrande ordalag offenreli
-
542 Den iz Mars»
gen betygar dem sin tacksamhet. Denna heder ar
uran twifwel den mast tilfredsställande en Medbom
gare kan erna, och war helt witzt ali den belöning
desse ädelt tankande Patrioter af Riksens Stander
sig önjkac.
Jag wägar likwal til Högloft. Nidderffapsts
och Adelns pröfning i ödmjukhet hemställa, om icke
Ridderssaper och Adeln skulle finna billigt och sig
wärdigr, at til hwad redan är gjordt lagga en
särskild belöning för en bland desse förtsente Hsrrar,
Herr Hof-Jägmästaren och Riddaren 6i-ejch. Dä
juft hans rådighet, skyndsamhet och köld förekom
blodiga nytråden med deras oberäkneliga följder ,
synes särlkild upmärksamher böra honom lemnäs.
Jag förestår denöre, at Ridderffapet och Adeln
wille af Riddarhus-Lässän ansta er ärligt .-aipenclium,
som ti! beloppet af Riddarhus-vireUionen
hwarje gäng bestämmes, tilrackeligc at underhälla
en af Herr Hof-Jägmästaren Or-eiffs Söner wid
Krigselier wid Upsala 4c3clsmiL, sä
läng tid som för hans upfostran derstädes kan fordras,
och at et sädant 8rchenclium i saluma afsigt
matte för framtiden af Riddarhus-c^ssim lenmas
til en af bemälte Herres manliga Bröstarfwingar
L rätt nedstigande led, sa länge och sä ofta någon
ibland Vem finnes sorn en sadan förmän will och
kan begagna. Detta wore i min kanka et wärdiat
minne af Ridderssapets och Adelns agming och
wälwilja.
Herr keutorbjelm, Öar! b raär-c, Ups'
läste et Itlemon»! sä lydande:
At lika patrioriste sorn behjerrade Män warit
behjelp
-
Den iz Mars. 54Z
behjelplige wid det första och äfwentyrligaste steget,
pä hwilkets urgäng hela Nationens wal eller vundwikeliga
snara undergång berodde, har man wal
werar, men hwilka de warit och mer eller mindre
hufwudfakeligen bidragit, derom har Allmänheten
saknat ockici^l kännedom.
Jag för min del har wantar och önffat, ar
Herr Generalen m. m. Friherre ^cllercreur?., hwars
arm och insigter warit Fäderneslandets förswar,
hwars adla hjerta inom delta Riddarhus, wäckt
Ridderstapets och Adelns ömma omtanka för dest
högrförtjente wapenbröders swara belägenhet, hwilker
deras excmpiaijsta nit och trohet mot Konung
och Moderlander dem adragit, afwen stulle framställa
de Herrar, forn sistlidne den iz:de Mann i
wadans stund wifade, at Swensta mannamodet,
styrt af klokheten, annu sinnes i medborgerliga
bröst; men da en ward Ledamot med sin wanliga
styrka i tankar och prydlighet i uttryck, gjort Nidderstaper
och Adeln erindran, at i förening med
de andre Riks-Stånden i underdånighet uppvakta
och racka Kongl. Maj:t, som, oagradt en hög
alder, försakade lugnet och hwilan deö magtpäliggande
ögonblicket, samt a nyo framträdde pä Hjeltars
bana, för ar af de ärerstäende splirrrorne uprätta
en fast och oberoende Thron, wid hwilken
nLtiouelg Fest icke Veste Herrar arv nämnde, men
likwäl i min tanka owcdersageligen gjort sig wäl
förtjente af Fäderneslandet, har jag trott min pligt
fordra, anropa Ridderstapets och Adelns ädelmodiga
bewagenhec för dem. Lät wara at Rikets
medellösa Ulftand lägger oöfwerwinnerliga hinder
för wärdige belöningar, sä är wäl icke något svin
§44 Den iz Mars.
betager Rikets Högloft. Ständer, ak L underdäniK
her anmäla åtminstone den mäst förkjente och pä
hwars åtgärd det mäst berodde, til Konungens
Nådiga ätanka, för at pä samma gäng gifwa wäp
wördade och älstade Regent et önstadr tilfälle, fullgöra
sik stora ädla hierras böjelse, at i mon af
bestaffenheten belöna dygd och förtjenst, som alwen
derigenom sjelfwe njuta dest tilfredsställelse fustgjorda
pligter tilkommep»
Rikets Högloft. Stander hafwa längesedan pä
st boonen hedrande satt för förra Kongl. FaMillen
ansiagit rikeligt underhäll och gifwit werlden
et förnyavt bewis, at Swensta Folkets ädelmod
är mägtigt besegra al! kansta af hamnd och
glömmer oförrätter för a: kunna wara wälgörande
Men
mine Herrar! dä den som försatt Landet
uti det bedröfweliga stick, hwaruti det sig, ty
warr, befinner, njutit en sädan bewagenhet, sä mäste
ostridigt de, som äfweniyrat med förlust af lif,
ära och gods frälsa Riker, samt förskaffa Riksens
Ständer tilfälle rädstä i fred och lugn om grunderna,
samt de kraftigaste Medel til befrämjande
för war egen och efterkommandes lycksalighet, ej
eller sakna en gard af tacksamheten
Hwad
stole wi vestman ftvara wära hemmawarande
pä deras förmodeliga tilftägan, ywad belöningar
desse af deras gerningar kände och beundrade
men til namnen obekante erhållit; nägre sägas
wäl blifwit hugnade pä ett sätt, at de rimligen
icke kunna klaga , men andre deremot glömda
- I
Den iz Mars. 545
I brist af bestyrkte kuöta. ar jag nödsakad
betjena mig af ds ljus allmänna ryckter meddelat,
wid qranffningen af deras förhållande den markwardiga
dagen den iz sistlidne Martii, da det synes
klart och uppenbart, at de endast eldades af
den renaste patriotisms > der hade åtminstone warit
vtwifwelaktigt, -at Herr Hof-Jägmästaren och Riddaren
Oreid icke kunde unvwika finna, at om han
beledsagar för detta Konungen til den när belägne
Högwakten, derigenom berett sig alr hwad denne
magläaande Konung förmatt ästavkomma, i ställer
ar desi motsätta förhållande kunnat bereda honom
en neslig död, men pa detta wal berodde likwal
Fäderneslandets frälsning eller undergång.
I anledning häraf wa ar jag anhalka, at
Högloft. Ridderffaper och Adeln läcktes anmoda
Herr Grefwen och Landcmarssalken, at begära af
Herr Generalen och Lommsndeuren Friherre cllei-Li-emr
til namnen upgifne desse Herrar, samt
lika benäget lämna en fullständig reimon om hela
förlopper den iz Martii för at blifwa befordrad
til trycket, samt mig liliam fa commumcera detta
bcksmorial med de öfrige rs>poKive Ständen, och
hoppas at Herr Grefwen och Landtmarskalken behagade
göra proposition.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Den af Friherre Lederström gjorda motion är icke
annat an et Ridderskapets och Adelns Osconomicnm,
som beror af desi enskildca afgörande, och
torde således til en början fä remitteras til Riddarhus-Utffottet.
Bifölls.
Sjette Bandet. N:o 35. Herr
546 Den rz Mars.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
-Hwad ater angär Herr lieut6ikjelm8 motion, innefattar
den en allmän fräga och lärer wal icke,
da den sä sent pä Riksdagen ar inkommen, kunna
enligt Riksdags-Ordningen til nägor UtffottremitIei--i8.
För öfrigt, dä denna dag egentligen är
ämnad lil en tacksägelses frambärande för Konungen,
torde det wara mindre lampeligt, ac med detz
Namn förblanda andre Personers. At äter til
trycket befordra deras namn torde, ehuru berömligt
desse Herrars förhällande warit, wara lika sä litet
tjenligt som behöflig!, dä desamma nogsamt lära
wara Nationen bekante; och lärer således Högloft.
Ridderssapet och Adeln kan handa sinna Herr Reuterlsselms
motion böra förfalla.
Bifölls.
Herr iksm, ?ebr, utbad sig fä tillägga
ril hwad Friherre ceäer8tröm yttrat den anmärkning,
at Öfwer-Jägmästaren von Lreilk, hwars
oförfärade och mogna förhäilande sä mycket bidrog
ril Regements-förändringens lyckliga utgäng, icke
Derföre fäkt upbära nägon tacksägelse. Herr Ibmn
tilstyrkte derföre, at han särffildt mätte nämnas
och den af Friherre Lehrström gjorda motion genast
bifallas, samt kemisen til Riddarhus-Utffotrer
anses röra endast mwägarne, at upfylla Rivverssapets
och Adelns beflur.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
rrindrade, ar Herr von Lreiss warit kallad och deltagit
uti den tacksägelse, som wid Riksdagens början
afiades för de Herrar och Män, bäve inom
Hust
Den iZ Mars» 447
Hufwudstaven och af Westra Armeen, hwilka til
Regements«förändringen bidragit.
Herr keuterkjelm frägade, VM icke de öfrige
äfwen borde nämnas och utmärkas?
Herr Grefwen och Landtmarskalken
swarade, at det wore lyckligt om de det kunde,
och at Herr kemsrl^slms afsigt wisserligen wore
berömlig, men at wi mäste rätta oH efter wära
författningar och wära tilgängar.
Företogs til afgörande Stats-Utskottets den
8 Mars pä bordel lagda Utlätande, rörande On
Lindön i Mälaren.
Bifölls.
Föredrogs 2-.ne den 8:de dennes pä bordet lag»
de ^cmoii-^lLr frän Stats-Utskottet, innefattande
rilkännagifwanven, der Riks-Ständen slädnät twä
emot twä i följande 2:ne frågor:
1:0. Huruwida de Löneförmåner, som öfwer
Hennes Maj:ts Enke-Drottningens Stats - Summa
warit pä Extra Stat. ansiagne Hennes Maj:tS
Ofwerste-Marskalk och Ofwer^-Kammarherre, mätte
ifrän och med innewarande Ar frän Stats-Werkets
Stat förswinna, och i desi ställe af Hennes
Maj:ks Underhälls-Summa utgä.
2:0. Huruwida de 8,062 R:d., hwilka blifwit Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan sokMä. Hi-kLk
-
548 Den iz Mars.
tillagde såsom ersättning för förlorade inkomster
af Skiftet Quedlinburg, matte i anseende
ril Starens närwarande betryckta tilständ indragas.
Högloft. Ridderffapet och Adeln beflöt, at detze
frägor ffulle af Stats -. Utffottets Nämnd med Riksens
Ständers rätt afgöras.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
tilkännagaf, at de öfrige Standen ffulle klockan r
hit pä Riddarhussalen upträda, för at gemensamt
med Ridderffapet och Adeln begifwa sig til Kongl.
Mast, i anledning hwaraf Herr Landtmarffalken
anmodade Ridderffapet och Adelns Ledamöter, at
samtelige intaga högra sidan af Riddarhussalen,
och at lämna den »vänstra ledig för de öfriga Standen,
pä samma sätt som ffedc den z:te Junii om
aftonen, dä alla fyra Riks-Ständen begäfwo sig
til det Kongl. Slottet, för ari underdänighet gifrvaHans
Maj:ttilkänna desi utwäljande til Konung.
Föredrogs och bifölls Stats-Utffottets Len 8
dennes pä bordet lagda Utlärande, rörande medel
til Riksdags- Utgifter för Riddarhuset under inne»varande
Riksdag.
Likaledes föredrogs och bifölls Stats-Utskottets
sedan den 8:de dennes hwilande Memorial,
rörande föreflagen förhöjning i Postbetjeningens Löner
-
Den iz Mars. 549
ner i allmänhet, samt Post - vireÄeuren I^äiins och
Stockholms Post-Lontoirs Betjening i synnerhet.
Uplästes a nyo och bifölls Lag-Utffottets sedan
den 2:dra Mars pä bordet hwilande Betänkande,
angående den af Friherre 8mel von »alstein
wäckte staga, rörande Ars för Adeliga Döttrar.
Upläftes följande:
Utdrag af ?lotoco!Iet, hällit wid Riksens
Högloft. Ständers Stats-, samt Allmänna
Beswärs- och Oeconomi^-Utskotts
sammanträde den 10 Mars »8 ro.
S. D. Föredrogs sa wäl de ifrån Högloft.
Ridderssapct och Adeln, Wällofl. Borgare-Ståndet
och Hederwarda Bonde-Ständer ankomne krotocolls
- Utdrag af den 14 och 21 siftlidne Februarii,
hwarigenom det af Utskotten afgifne Betänkande,
angående Allmänna iviaAsrws-Inrättningen i Riket,
blifwit, jemte derwid gjorde anmärkningar,
äter-l-emittersclt, som ock Utdrag af Riksens Högloft.
Ständers krmco-Utskotts 1'rotocoll den IZ i
samma Manad, innefattande afflag af den för Allmänna
^2ZL/in8-Inrättningen föresiagne visconterinxs-rättighet
i Landen pä ZOO,oc>o R'.d.
Dä Utskotten, af de emot deras förra Betänkande
hos Wällofl. Borgare-Ständer och Hederwärda
Bonde-Ständer gjorde anmärkningar, icke
.an
-
550 Dm iz Mars.
ansägo flg finna nägon anledning at frängä deras
i detta ämne en gäng fartqde beslut, och dä beswarandet
af dessa anmärkningar endast skulle blifwa
ett uprepande af de skäl Utskotten i Betänkandet,
til stöd för sina tilstyrkanden nyttjat, trodde Utskotten
sig nu blott behöfwa äberopa hwad derom
förut widlyftigt bliftvit anfördt.
Hwad äter angar frägan om upgifwande af
något annat förslag til medel för bibehållande af
Allmänna iu»8srin5.Inrättningen, i stället för den
af Högloft. L-mco-Utffottet afstyrkte Discoiu-ratri;
heten i Lsnguen, sä funno Utffotten, som orubbligt
förblefwo wid sin öfwertygelse om nyttan och
nödwändigheten af Allmänna lvlagariner, efter behörigt
öfwerwägande af Riksgälds» Lontoirets tilgangar,
sig böra tilstyrka, at Allmänna klaZarinsJnrättningens
skuld 209,159 R:d. 43 H. 4 rest. hoS
aflidne Okincellis - Rädet och Lommenäeuren /ivermatte,
såsom en ersättning för den minskning
Inrättningens päräknade konä, genom
afsiaget af den projkQeracls Discont-Inrättningen
undergätt, pä Riksgälds-Lontolret öfwerflyttas,
likwäl med rättighet för Riksgälds-Lomon et, ar
wid Ränte- och Lsxital-afbetalningar ä detta Län,
icke behöfwa annorlunda gä lil wäga än med sina
öfriga skulder. Lt supra.
Lx krotocollo
k. ^s. dletrel.
Lades pa bordet.
Herr Lan dtmar skalken tilkännagaf härwid,
at den häruti innefattade fräga, komme at
jemte Betänkandet om Inrättningen i
morgon företagas och afgöras. Före
-
Den iz Mars. 551
Föredrogs ä nyo och uplästes Allmänna Besvärs-
och Oeconomi^. Utskottets den 8 i denne
Manad pä dordet lagda Betänkande, i anledning
af den af Borgmästaren wäckta motion, rörande
anwändandet af den egendom, som genom
upbringmng eller semester fienden fränhändes.
Herr Lcliutrercrsntr, polian blerrMLN,
upläste til krotocollet följande:
Uti afgifwit Betänkande har Beswars- och
Oeconomi»;.Utskottet önskat, at Riksens Högloft.
Ständer, wille hos Kongl. Maj:t i underdänighet
begära, at alle fientellge Magteco klnderfätares
Lartyg med deras Laddningar, hwilka af Kronans
Skepp eller ock Rapare upbringas, matte
efter faststäld dclningsgrund endast komma Upbringaren
och detz Manstap til godo, samt de
om en fri äisxosition förfäkras.
Pä Kongl. Maitt genom serskildte rerrlomonten,
Ar I8c>8 Utfärdade, redan i Räder stadgadt,
huru med upbringningar lil fjötz och delning af lagliga
byten skall förhällas, sä wäl i afseende pä
Kronans Fartyg, som enskildce Oommiss- farare eller
sä kallade Kapare och dehe Författningar tillägga wederbörande
all den rätt, de lagligen kunna wanta, anser
jag för min del en underdänig framställning i
detta amne icke wara nödwändig, i synnerhet som
frägor härom lara fä räknas bland de enskildta
Ooconomiska angelägenheter, hwilkas afgörande
efter förekommande omständigheter pä Kongl. Maj.tS
Nädiga godtfinnande beror.
Friherre »k ruke, önffade endast
at
Z52 Den iz Mars.
a t Rättegången i mål af denna beskaffenhet mätte
kunna förkortas.
Uppå gjord proposition blef Utskottets Betänkande
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Uplästes följande frän Stats-Utskottet inkommit
Wördsamt l^leinorial!
Högwördige Preste-Ständer och Hederwarda
Bonde - Ståndet hafwa til Stats- och Ksnco Ucstotten
behagat remisteia, ett af Herr Förste ?.rcbiatern
och (lommsncleuren von Sckult2enkeim til
Högloft. Ridderskapet och Adeln ingifwit ökemorial,
angående nödige anstalters widtagande til Hämmande
af Wexel-c^oursons stigande, och at den matte
nedsattas til närmaste förhållande, til hwad den,
relativt til Myntet, bör wara.
Likaledes hafwa Wällofl. Borgare-Ständer
och Hederwärda Bonde-Ständer til Stars- och
Kanco-Utskotten remitterat, ett af Herr l^ireHeuren
Zantesson ingifwit Memorial, deruti han hemställer
at Riksens Högloft. Stander mätte wara omtankce
pä medel, at stadga wär Waxel-Lours och förekomma
de för bet allmänna, hwarje enssild och
Stars Werket sä kanbara olyckor, som dest varmrånäs
fram och ater förorsakar.
Hwad sä wäl Herr-Förste eörcbiatsrn och Lominenä.
-uren von Zelmi t/, enim un , som Herr Diieäkeuren
Santesson anfört, har Stats - Utskottet funnit
äga
Den iz Mars. 55Z
äga ett erkandt warde och destomera förtjena upmärksamhet,
som det äsystar befrämjandet af bade
allman och enskild fördel; men da, till detta sa
wigtiga som allmänt nyttiga ändamäls winnande,
nödwandigt erfordras en kancl af serskildta medel,
ar hart il kunna anwändas, och Stars-Werket i
deft närwarande belägenhet icke äger nägon utgång
til en sadan koncl; sa kan Stats-Utffotret icke eller
upgifwa något sätt, hwarigenom Lou-8en8 ojämna
förhällande af än stigande och än fallande, mä
genom någor» åtgärd fran Stats-Werkets sida
kunna förekommas. Och da efter hwad Stats- Utffottet
har sig bekant, Uanco-Utskottet säfom närmare
i tilfälle at kunna upgifwa någre medel och
urwägar bärtil, redan i detta ämne til Riksens
Högloft. Ständer afgifwit dest Utlärande och hemställan;
sä har Stars-Utskottet för detz del icke något
widare ar härutinnan anföra. Stockholm den
5 Martil izio.
Pä Högloft. Nidderskapets
och Adelns Ledamöters
wägnar
LIri68 kleming.
Pa Wällofl. BorgareStandets
Ledamöters
wägnar
Larl kr. lkanclbsrZ.
Lades pä bordet
Wörd
-
PäHögwördige PresteStändekö
Ledamöters
wägnar
I. A. 1mA8träius.
Pä Hederwärda Bonde-Ständers
Ledamöters
wägnar
-^ncler8 klrl88vn.
kröclelius.
554 Den iz Mars.
Wördsamt Memorial!
Uti til Högloft. Ridderstapet och Adeln in,
gifwit och derifrån til Stars-Ucstottet remitterat j
KiemonLl, har Herr Friherre LorlitL LuäviZ 8tael
^on wolstein andragit, at aldenstund Riksens Högloft.
Stander, jemte besörjande af medel til Starens
behof, äfwen aligger ar tilse, der Rikets Jnnewanare
genom de beflur som rågås, icke warda
til den lagliga ratt och säkerhet om sin egendom
förnärmade, som i en wälbestäld Stat är nödwänVigt
at sorgfälligt bewara: och Riksens Högloft.
Stander genom deras Landus, som egentligen
stall tilhöra dem, hwilka ärv innehafware af öanyuens
sedlar, lätit göra sä stora utbetalningar, at
all anledning är befara, der Laursen alt framgent
kan stiga; sä hemställer han, om lil förekommanmande
af den stada och olägenhet, som genom et
sädant ostadigt wärde pä Pap-persmynret, hwilket
underminerar allcreäitoch säkerhet, förorsakas, det
beslut kunde tagas, at Uti Obligationer eller SkuldSedlars
betalande Man och Man emellan en lixeracl
cours kunde bestämmas, hwarefter betalningen
kunde ste, oansedt den pä Leursen ivore högre,
och bestämma den, antingen efter den dä gällande
cours dä Länet gjordes, eller ock efter hwad den
nu för närwarande är. Dä erfarenheten stall wisat
hwilka förluster til sin egendom alla capital,.
8ter hitkils genom en ostadig Louns stola lidit, och
ehuru oförstyld winning Jord-Ägare, som haft
skuld pä sin egendom, derigenom stolat haft, alde
färt betala densamma mede» Pappers-Mynt, som
vfta förlorat hälften af sit wärde, emot hwad detsamma
ägde dä Länet gjordes, alla kroäuÄer deremot
-
Den iz Mars. 555
mot bliswit stegrade; sa anser Herr Baron endy»
lik omsorg wara högst af nöden til allmänna sä»
kerhelens bibehällande i denna wäg.
Om Herr Friherre 8t»el von Ikolgteins mening
är, at någre anstalter mätte widtagas til
Wexel»Lour86N3 styrande och nedsänkande; sä har
Stats-Utskottet härom afgifwit dest yttrande uti
det Ickemorial af detta Dato, som Utskottet aflemnat
til swar uppä sä wäl Herr Förste Hrclnrnern
och Lommon6euren von 8cku!l2enkejms, som Herr
OireLteuren 8ante880N8 i detta ämne til Stats»
Utskottets Utlåtande rcmitteracle Memorial.
Wore ater meningen den, at ett wist! ivärde
mätte äsattas Banco-Sedeln relativt Ul Swensta
Specie eller Banco-Myntets förhällande efter Lours
emot Utländska Myntsorter; sä tro^Skats» Utskottet
en sadan ätgärd öfwerflödig, dä Bsnyuen inlöser
sine utelöpande Sedlar med Specie-Mynt, enär
sädant päfordras, och Utlandste Penninge-tranxEioner
man och man emellan, utom Wexelwäg icke
hafwa nägot afseende eller äro grundade pä en
högre eller lägre Wexel-Loms.
At afsigten icke är det ett wistt ^gio eller stillnad
emellan Langens Sedlar och dest 8pecie-MyNt
mätte tixc-r-as, täger Stats »Utskottet för afgjordt,
ty detta skulle wara at icke allenast nedsätta L-mcoSedelns
wärde emot hwad han werkeligen repro.
Lenterar, Utan ock sätta Banguen i en Mist-Lreclit,
desto mera ogrundad, som Bananen icke wägrar
eller wägrar, at med 8pecie-Mynt inlösa sine utelöpande
Sedlar til full numeraire och valuta. enär
sadanr af Sedlars innehafware äskas. Dä
556 Den iz Mars.
Da Kt^Iisstionen är 1776 werkstäldes, förklarade
Kongl. Maj:t uti Kongl. Förordningen den
27 November samma ar, at under de langa ridehwarf
som osäkerheten och förandringarne i penningewärdec
har i Riket warat, har icke annat kunnat
handa, an at mänge Penning? ägare anwändt
deras (^pitZler j egendomars inköp och twärtom innehafware
af egendomar förwandlat dem i reda
penningar, hwilket at utssilja, i afsigt at uti penningewärdets
stadgande läta en hwar tildelas lika
ratt, nu mera hwarken wore möjeligt eller öfwerensstämmande
med det lugn och den säkerhet om
ägande rätten, som Kongl. Maj:t wille framför alt
ibland sina trogne undersåtare bibehålla och befrämja,
säsom den första och angelägnaste grunden til
bade enskild och allmän trefnad; hvarförutan jem»väl
det förhöjda räknewärdets nedsättning med den
»varsamhet som nödwändig wore, skulle pä längre
tid utställa det för Rikets förkofring och säkerhet
sä nödwändiga ändamål, nemligen et stadgadt penninge-wärde
och emedlertid förorsaka en ansenlig
förändring i alla egendomars och warors pris, undergrafwa
handel och alla nyttiga näringar, förqwäfwa
flit och idkesamhet, betaga bäve lust och förinäga
til Landets upodling, samt tilskansa en del
Undersåtare en obehörig winst pä de öfriges och Rikets
bekostnad. För dehe och flere derwid förekomne
högst wigtige skäl, fan» Kongl. Mast rädligast
och med Riksens Ständers afsigt närmast öfwerensstammande,
at det gängbara wärde af 72 mark
eller 18 h. Kmu, hwarril en Swenff äpecie Riksdaler
pä nägon tid liksom stg steis satt, mä tjena
til grund och rättesnöre ej allenast wid alla penninge-afhandlingär
och l^uiämioner sä wäl enskild
ta
-
Den iz Mars. 557
ta personer emellan som med Riksens Ständers kandus
och andra publicus Werk, för der gjorde Län
och andra skulder eller ägande fordringar, uran ock
tvid KopparmyiUs-sedlars omsättande el
ler
Utbyte emot Specie Riksdaicar.
At nu i afseende pä L-mco-Sedlarnes wärde
upgifwa och fastställa någon annan beräkning, ffulle
wara at rubba den grund, hwarpä hela Realisationen
och den dermed förenade allmänna säkerheten
blifwit byggd.
Stats-Ulfkottet kan således icke annat föreställa
sig, än at Herr Friherre Stael von l-lokteins
tväckte motion matte haft afseende pa de utelöpande
Riksgälds-sedlarnes wärde emot Lauco-myntet;
men som detta blifwit genom Kongl. Förordningen
af den 4 November 1802, faststäldt och bestämdt;
sä anser Stacs-Utffoctet någon rvidare åtgärd harwid
nu icke wara at widtaga. Stockholm den ic>
Martil i8iO.
Pa Högloft. Ridderffa- Pä Högwördige Prestepets
och Adelns Ledamö- Ståndets Ledamöters
ters wägnar wägnar
claes kleming. Is. linZstaclius.
Pä Wällofi. Borgare- Pä Hederwärda Bon
Ständers
Ledamöters de-Ständets Ledamv
wägnar
ters wägnar
cail bck. luanäbsrZ. ^nclers vilsson.
dl. kröäelius.
Lad-s PS bo-d-v
558 Den rz Mars.
Wördsamt demona!.
Uti frägan om de grunder som borde följas
för anwändandet eller förwalkningen af de ledig»
warande, eller framdeles ledigblifwande Kungs- och
Kungs-.Ladugärdar, har Högloft. Ridderskapet och
Adeln, uti ki-otocolls-Utdrag af den 27 Februarii
ftstlidne, förklarat at de ffulle styckas, dock icke i
mindre delar an til Hemman af et Mantal och til
Skatte försäljas, samt köpeskillingen derföre owil»
korligen i öanguen eller Riksgälds-Lontolret insättas,
för at ril afbetalning uppä Rikets Utrikes
gäld anwändas; af hwilken tanka det Hederwärda
Bonde-Ständer redan förut uri krotocolls-Utdrag
af den 19 sistlidne December förklarat sig wara; ^
Hwaremot Högwördige Preste-Standet, uti kro- ^
wcolis-Utdrag af den 28 December 1809, samt I
Wällofi. Borgare-Ståndet uti ?rotocoll8-Utdrag
af den 21 j samma manad, ansett Kungsgårdar- l
ne böra Ut-arrencleras.
!
Och som Twä Srand således stadnat emot Twa
uti frägan om Kungsgärdarnes framtida behandling;
sa får til Riksens Högloft. Sränders egit
förordnande Stats-Utskottet detta förhållande ^vördsammeligen
hemställa. Stockholm den ro Martu l Z io.
Pä Högloft. Ridderskapels Pä Högwördige Pre- 1
och Adelns Ledamöters
wägnar
Oses kleming.
Pä Wällofi. BorgareStändets
Ledamöters
wägnar
ste-Ständets Ledamöters
wägnar
^jnAxtLäius.
Pä Hederwärde Bonde
»Ständets Ledamöters
wägnar
vilsson.
U. kmäelius.
Den rz Mars. 559
Hänwistes til afgörande! af Stats-Utskottets
Nämnd.
Wördsamt semoria!.
Til Stats-Utstottets Utlärande har Högloft.
Ridderstapcl och Adeln behagat remittera er af Herr
6. lvialmertelt ingifwit l^lemoriul, deruti han föreslår,
at den Sraderne förundte Tolag mätte til
Kronan indragas; förmälandes han förhållandet härmed
wara sädanr, at enligt Konung l.s
Resolution af den IO Mars I6z6, skola alla Stapel-Stader
i Riket til detza Städers uphjelpande
blifwit tillagde en afgift af alla inkommande och
utgäende waror som ej bestä af ruclim-uerier, som
i Tullen borde erläggas och kallas Tolags-afgift,
hwilken ej stall upbäras af Tullbetjeningen, utan
af en Magiftrats-person, som af Magistraten dertil
förordnas och för närwarande uti Swea och
Götha Rikes Stapel-Städer stall utgöra ärligen
minst 5 a 6oo,ooo R:d. I öfrigt anser han Srapel-Sraderne
nu mera icke behöfwa denna inkomst,
sedan Städerne nu mera stola wara upbyggde och
försedde med kunnige Handelsman.
Stats-Utstottet fär härwid tilkannagifwa, at
enligt serstilde krivilegier och Resolutioner hafwa
Stapel-Sräderne blifwit anslagen sä kallad Tolag
eller en wist afgift af inkommande och utgäende waror
, til understöd wid Broars och pudiigue Byggnaders
underhäll, samt Magistraternes aflöning och
hwilken af Städernes egne Betjente upbäres.
Denne afgift har wäl undergalt flere förändringar
och jemwäl nägvn tid emot andre förmä
nerr
-
z6c>
Den iz Mars.
ners åtnjutande warit til Kronan afstadd; men genom
Kongl. Brefwet af den 21 September 171;
förordnades ar en witz Tolag skulle i samtelige Stapel-Städerne
upbaras, hwaraf Bryggor, Packhus
och andra nödige Byggnader kunde wid magt
hallas, samt andre omkostningar bestridas. Til lisa
uri Jnqwarrerings-beswaret har genom Kongl.
Brefwec af den 16 Zulii 1688 blifwit tillagd en
sa kallad Tillöknings- eller Jnqwarrerings - Tolag
för Stockholms Stad; och uti 6 §. af Kongl, ks5o!ut:oncn
af den l6 October 172Z, uppå Städernes
wid samma Riksdag ingifne beswars-punckei-,
har blifwit stadgadt, "ac anbelangande Jnqwarrerings-eller
Tillöknings-Tolagen, sa böra alla Stapel-Stader
i gemen njuta lika förmon i anseende
verrii med Stockholms Stad; sa ar de i anledning
af 1688 ars Förordning af den 16 Julii, sjelfwe mage
fä upbära och ril sin egen nytta anwända denna Tolagen,
utan at densamma, twärtemot dest egenreliga egenstap
och Städernes bewillning, dem ril stada och
xl-öjuclice, Kongl. Majit och Kronan widare ma beräknas,
eller framdeles til andra rarfwor cli8poneii»8."
Da Tolags-inkomsten således genom Stadernes
psivilcAier och flere tid efter annan Utkomne
Författningar blifwit pasan här ofwananfört ar Sraderne
tillagde, at dermed besörja witza behof och utgifter;
sa kan Stats-Utffotter icke eller nu tilstyrka
någon ändring eller rubbning derutinnan. Hwiiket
Riksens Höglvfl. Ständers egen pröfning wördsammeligen
underställes. Stockholm den 5:te Martti 1812.
Pä Högloft. Ridderstapets Pä Högwördige Preoch
Adelns Ledamöters ste-Srandets Ledamö
-
wagnar
Oaes I^leining.
rers wagnar
Pa
Den iz Mars. 5§r
Pä Wailofl. Borgare- Pä Hederwärda BonSländets
Ledamöcers de-Scandets Ledamömagnar
ters magnar
(larl kr. k.»nclbor^. /knäers dalsson.
>1. kröclelius.
Lades pä bordet.
Uplastes följande:
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts
Betänkande i anledning af Kongl. Majas
Naviga lropo8ikion til Riksens Ständer/
angående förändring i Allmänna
Lagens stadaande uri 6 H. 2 Giftermåls-Balken
om missa i afseende pä
äktenskaps ingående förbudne swägerffaps-leder.
Wid granskning af sädant/ som kan mara
ämne för posH» Lagarnes förbud eller tillåtelse,
finner man någon gang ar en mist art af Handlingar
wäl mäste i allmänhet förbjudas, men at
dock afmen i något fall sadane omständigheter verwid
förekomma, der afmikelse fran den allmänna
Regeln, högt pafordrav af enffildces möjeliga större
lidande, kunve, uran mehn för dec allmänna
uri piiucipeus bibehållande, anses böra
medgifmaö. Hwaremot i afseende pä andre arter
Handlingar, na mn gang finnes, ar deras tillåtelse
bör höra ril Regeln, nien förbuder til undantagen.
Nar, i hänsigt til de förstnämnde högsta Sryrelse-Magren,
uran någon i positiv» Lagen föreskref
Sjette
Landet. N:o 36.
;6r Dm rz Mars.
men princip för undantagens bestämmande, har sig
updragit at för et eiler annat aifwit sarffildt fall,
undantag tillåta; da kan denna detz munvighet i
egentelig bemärkelse kallas en rättighet aigöraäi8-
pence.
Men VM i afseende pa den sednare arten, det
pa lika obestämdt sätt ar högsta Styrande Magren
anförtrodr, at för hwarje sarffildt fall afgöra,
vm Handlingen ma wara tillaren eller ej dä kan,
emedan icke den i kraft af sädan grbirrerrmciL magt
meddelade tilläkelse, utan blott wägrandet deraf,
hörer'til undantagen, den förra icke egenteligen bara
namn af clispcuce.
I frågor om äktenskaps ingående synas giftermål
emellan Syffonebarn, äfwensom emellan FranVer
i första Swägerlager a sidone böra hänföras
til den sednare arrén: och hwilket, efter Urfforters
öfwertygelse warit den syn-punct, hwarunder Kongl.
Main berragrat det om de förra rilförene gällande
och det om sistnämnde beswägrade nu af Kongl.
Maj:t 83lE!onel3c!e obestämda ag-tenffaps-förbud.
Äswen tror Utskottet sig kunna pa enahanda
sätt anse Giftermäls ingäende i de leder af andra
Swägerlager, hwilka i 6 §. af 2 Lax. GlstermälöBalken
omnämnas.
Med de i ststanförde leder beswägrade personer
är nemligen förhållande! sädanr, at, ehuru de af
sedwana bära er namn af föräldrar och barn, en >
del likwäl aldrig och en del ytterst sällan befinnas
med hwarandra i Ven relation af upfostrare och up
fostrade,
Den iz Mars. ;6r
fostrade, som i allmänhet för sedlighetens stull gör
er owilkorligt och strängt agrenstaps förbud nödwandigr:
pä hwilken grund Riksens Högloft. Stander
också anfell sig kunna gilla Utstotlets förra tilstyckaude
at förbuder i anförda §. kunde helt och häller
uphäfwas.
Likwal kan harwid i betragtande komma, hurusom
det någon gang händer, ar en förm svarande
Skjuf-fader elier Sljustmoder kan wid ingående
i nytt gifte, hafwa med sig något sin förra Makas
barn, som annu ar i den alder dä dec rarfwar upfosiran:
och för sadane händelser finner Utstorret
det icke wara olämpligt, om Lagen .sä inrättades,
ac ägtenstap emellan sadane personer som i andra
swägerlaqet i ratt up- och nedstigande linea äro i en
stags srandstap, hwartil ock ägtenstap med Srjuffaders
Enka höra, blefwo ansedda såsom i wistt afseende
förbudne,
Dch fastan harwid förekommer, at Veste förhallanden
stulle kunna genom allmänna^ föreskrifter
noga bestammas och urstiljas pä et satt, ar Regeln
för förbudet eller för tillåtelsen utan swarig»
her kunde af wederbörande Prästerstap ekler Domare
, pä hwarje förekommande händelse efter LagenS
bokstaf tillämpas; dock som er mera obestämdt och
pä en irrbkrelkwcM med witzhet utö'wad myndighets
pröfning, beroende förbud af Veste stags agtenstap,
synes kunna medföra den goda följd, ar,
dä förhäliandet emellan Föräldrar och Barn, äfwen,
nar de: mera til namnet, an i sjelfwa merker
rxi^rei-a,-) finnes i Lagen wara med särdeles
upmarkfamhet ansett, der werkeliga annu mera mä
L
564 De» iz Mars.
i Opinionen hällas i helgd ochwördnad, tror Lagutskottet
sig icke afwika fran de goda grundsatser,
hwilka wid Lagstiftningen i detza mål böra följas,
dä det wördfamt tilstyrker, at Riksens Högloft.
Stander ma i underdånighet bifalla den af Kongl.
Maj:t, efter Högste Domstolens och Stats-Nävets
hörande, i Nädcr proponeracls ändring i 2 öisp.
6 H. Giftermåls-Balken, at ej ma man i andra
swagerlaget agtenskap bygga med sin Hustrus Stjufmoder
eller sin Stjuffaders Enka, ej heller med
sin döda Dotters Mans Enka, eller med sin Stjufsons
eller Stjuffons Sons Enka, utan at Konungen
gifwer dertil lof. Stockholm den 7:de Martil
IZIO.
Pä Högloft. Nidderjkaprts Pä Högwördige Pre
och
Adelns Ledamöters ste-Ständets Ledamö
wägnar
ters magnar
Larl 6. Ltjernteöt. almgvist.
Pä Wallofl. Borgare- Pä Hederwärda BonStändets
Ledamöters de-Skändets Ledamö
magnar
ters magnar
k. LreveLinubl. kirie Olotsson.
Lades pä bordet.
^ob. bjolmberZ8on.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts
Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts den 9 sistlidne Februarii gjorde,
frän samtelige ste8peÄ've RiksStanden
til Lag-Utskottet remitteras
Nådiga kropo8ition, angäende en ny
och förbättrad Kyrko-Handbok.
Lag - Utskottet har granskat det utgifna förbättrade
-
Den iz Mars. ;6z
de ?roMst til en ny Kyrko»Handbok, i synnerhet
de delar deraf, som närmast aga gemenskap
med Kyrkolagarne, och funnit icke något wara at
erindra wid dess til Lag-Utstottets ätgärd hörande
innehåll.
Om det mrdgifwes, at förbättringar i Ritualen
hos alla Nationer gätt med langsammare steg,
an werrenstapliga odlingen i allmänhet, hwilket
warit en följd antingen af iila förstadr nir, fördomar
eller andre orsaker, som bundit Folket wid
et urgammalt af wanan helgadt bruk, mäste en
sadan förbättring af Kyrko-Handboken, som nu kommer
at hembäras Swensta Församligen, otwifwelagtigt
anses wittna om bättre uplysning, samt
en derifrän oskiljaktig förmåga, at aflägga fördomarnes
och widsteppelsens bojor, och samma Handbok,
för sin wackrare sammansättning, med en
efter Swensta Språkets närvarande hyfsning
iklädd prydligare stil, af hwarje Medborgare omfattas
med största bifall.
Näst en sann kännedom i Religionens hufwudstycken,
böra de Oremonlsr wärderas, som stola
iagttagas af Religionens bekännare wid deras andakts-utöfning.
I samma M0N dLtze Oremonier
närma sig til det enkla, höga och stöna i Guda-Lärans
bud, lifwas känflan och beredes sinnena til
ädlare njutning af Religionens inflytelse.
I afseende pa det i nya Handboken uptagne
förhällande, da nägon främmande Religions-förwandt
will inga i Christna Läran, har Lagutskottet
funnit sig böra hemställa, om icke det mä ankomma
-
§66 Den iz Mars»
komma pä den i detta fall sökandes eget godtfinnam
de, at lära Lersmonien ste, antingen efter hwad
nämnde Handbok nu utmärker, inför Församlingen,
eller enstildt i närwaro af tilkallade wittnen. Kyrko-Lagen
befaller icke uran undantag, at ware manlige
Döpelse-'ckei- stola ste i Kyrkan; och i händelse
den person som wil ombyta Religion, stulle
kanna sir sinnelag böjdt ar inför en hel Församling
omättligt öfwerwäldigas af de känflor tilfällets wigt
och hö tidlighet kunna wäcka, synes der likaledes
böra wara öppet för honom, ar i mera lugn undergå
sin Döpelse,
Lag-Utstotttt, lifligt deltagande i den tilfredsstallelse
som 7,dagen til en fullbordad förbättring i
Kyrko-Leremonierne vwilkorligen mevförer, har afwen
trott sig tilftändigt yttra den önstan, ar Riksens
Högloft. Ständer wille hos Kongl. Majit i
underdånighet hemställa, det i fragg warande nya
Handbok matte fastställas til allmänt bruk, sist första
Söndagen i gclvcnter I8n, under hwilken tid
det kunde, i öfverensstämmelse med hwad Högwördige
Praste-Standec föreslagit, wara hwar och en
fritt ar i de delar, hwilka närmare röra enstildre
personer än den Allmänna Gudsrjensten, såsom Bärna-Dop,
Brudwigsel samt Barna-Qwinnors Kyrkogång,
utwälja af gamla eller nya boimulairet,
enar der hos Predikanten förur rilkannagifwes; äft
wensom ar, när tiden för nya Handbokens allmänna
antagande inträffar, med kungörandet deraf torde
fa tilgä pä lika sätt som nyttjades da den äldre
Handboken är r69z blef ucgifwen; Hwarefter Prästerstapet
kunde förståndigas, at icke efter eget god»
tycko afwika frän eller förandra de korinui-urer.
Den iz Mars. 567
som Handboken innehåller'/ wid answar af suspension
pä längre eller kortare tid, efter som ffäligt
pröfwas. Stockholm den 7 Martn 1810.
Pä Högloft. Nidderffapets Pä Högwördige Praoch
Adelns Ledamöters ste » Ständers Ledamö
wägnar
ters magnar
Larl 6. Ll^ernsteät. Ii. ^Imgvilk.
Pä Wallofl. Borgare» Pä Hedermärda Bonde»
Ståndets Ledamöters Ständers Ledamörers
magnar magnar
?. H. Lrevesmubl. Lric Olofsson.
Lades xä bordet.
^ok. HolmberZson.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utffotts
Betänkande, j anledning af Kongl.
Majus Nädiga Iroposilion til Riksens
tarander, angående ställer hwarest Auction
mä förrättas pä fastighet ä Landet,
som för gäld blifwir i mät tagen.
Kongl. Maj:t har, efter inhämtadt utlärande
af Högste Domstolen och Stars»Räder, i^Näder
föreslagit Riksens Ständer, det stadgas mätte, at
i händelse Borgenär och Gäldenär ej kunna öfmerenskomma
om stället til urmätt fastighets försäljande,
der mä ankomma pä Gäldenären at bestämma,
VM ^ukliouen skall förrättas pä Lands» LLricelliel:
eller a Tingsstället, i det Härad der egendomen är
belägen. Börande stället ril /ruÄioneus förrättande,
ehmad Borgenär och Gäldenär derom öfwerenskomma,
eller der af Gäldenären utsänes, wid
Ut
-
568 Den rz Mars.
utmätningen tilkännagifmas förrättnings-männen,
pä ver kungörelserne om ^uckion ma kunna derefter
rättas.
Genom Vet Munda i Räder föreflagne stadgande,
finner mäl Utffortet det af Riksens Stander
genom deras uti detta ämne i underdånighet
förut gjorde hemställan afyfrade ändamål, egendomens
försäljande til högsta pris, kunna utan olägenhet
för Borgenären befrämjas; men som i några
orter bestämda Tingsställen icke finnas wid
hwilket förhällande twifwelsmäl kunde upstä, om
hwilket ställe Gäldenaren agde at utsätta, tror Lag
Urjkotret
sig böra wördsamt tilstyrka, at, til förekommande
af alla flags hinder i berörde fastigheters
försäljning, Riksens Ständer ffuile i underdånighet
anraaa höqstberörde ?roposirion, med det i underdänighec
förestående tillägg, at i sadane orter
Gäldenaren ägde at Hälja emellan antingen Lands»
Lanc^liet eller det ställe i Tingslaget der sista Lagtima
Tinget blifwir ballet. Slockholm den? Martu i8io.
Pä Högloft. Ridderstapets Pä Högmördige Prästevch
Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
magnar wägnar
Lärl 6. .8t)2rnsteclt. L. Almgvist.
Pä Wallofl. Borgare- Pä HederwärdeBonde»
Ständets Ledamöters Sländcts Ledamöters
wägnar magnar
?. tll. Orevesmukl. klrlc Olofsson.
fob. kkolmbergscn.
Lades pä bordet.
Här
-
Den iz Mars. 569
Härefter ankommo de öfrige kk-8p-?Äive RiksStänden
och intogo de dem pä Riddarhus-salen
anwiste ställen, och samtelige Riksens Ständer afgingo
klockan i til der Kongl. Slottet.
In Åstrm krorocolli
4. 6. 8 il ve isto l^e.
Onsdagen den 14:de Mars.
klennm klockan 10 förmiddagen.
fu?terLst68 ?leni-krotocollrrn!- för den 29 Januarii
eftermiddagen, ze> Januarii, z Februarit
samt 5 Februarii förmiddagen.
Uplästes til justen,-,^ följande fran klxpestlstonsUlssotter
inlemnade underdäniga skriswelse til Kongl.
Maj: t.
Stormagtigste Allernädigste Konung!
Med öfwertygelse om Post-Inrättningens betydliga
inflytelse pä allman ordning och enffild säkerhet,
samt med kännedom af de brister som densamma
annu åtfölja, hafwa Riksens Ständer sorgfälligt
öfwerwägat, huruwida naara stadgande» kun.
de til befordrande as denna Inrättnings allmänt
gagnande ändamål widtagas; och efter granskning
af de Förslag, som i detta afseende blifwit gjorde,
hafwa Riksens Ständer ansett såsom et wigtigt
steg til samma ändamäls winnande, om Eder Kongl.
Maj:r skulle i Räder täckas anbefalla w.dcrbörande,
at lii en början läka försök pä näara stallen göras,
at werkställa Postföringen med sä kallade Postwag'
nar,
5?o Den 14 Mars.
nar, hwarä iwa L tre resande, emot erläggande af
Sex Skillingar milen för hwarje person,*) jemwal
fortstaffades; da i händelse en sädan Inrättning
funnes lämplig den sedermera kunde i allmänhet
mwidgaö.
Enär likwäl Postföringen, om äfwen denna
inrättning winner framgång, torde komma at längre
tid bibehallas i det stick hwari den nu är, finna
Riksens ständer, i anseende til de med stjursnings-beswärtt
förenade olägenheter, billigt, ar dä
legan för Gästgifware och Kronoskjuts nu mera
blifwit förhöjd, betalningen för Postföringen äfwen
ma ökas; äfwensom ar da de Post-Hemman som
arv beswärade med Notering och Gästgifwarestjuts,
enligt Kongl. Kungörelsen af den 19 Augusti 1801,
aga förmaner swarande emot deras, större skyldigheter
framför de öfrige, ingen annan stilnad wid Postssjuts-legans
tillökning ma göras, an den i lika förhållande
til hwad nämnde Förordning stadgar; och
fä Riksens Ständer hänvid i underdånighet tilstyrka,
at denna lega för orclirmrie och sido-posten marle
blifwa dubbel emot hwad, enligt förberörde Kongl.
Kungörelse nu för Postföringen är bestämdt, at
skjutsen af Lxti-L Poster öfwer alt matte betalas lika
med hwad för Kronostjuts ar faststäldr samt
ar denna stjutslega mä erläggas för sä mänga Hästar
som kosullonen, efter waglagets beskaffenhet
och andra omständigheter behöfwer; äfwensom at
uri den 'laxL som härom kommer at utfärdas, wid
denna
P Til följe af nedanstående begnt ar harwid sedermera
tillagdt: samt psqueter af högst iv Gs wigt e»
mot betalning af r §. karwo iftilm för hwarje Ä.
Den 14 Mars. 5?r
denna tilökning mätte fastas det wilkor för Postförare,
ar de opäminte stola fullgöra hwao dem i
och för Postföringen antingen redan äiigger eller
framdeles kan blifwa anbefaidt, samt wiiligt äraga
sig, at utan förstärkning fran audre an de ril
Post-Inrättningen förut anstagne Hemman, oftare
an hittils forsta Posten, sa framt, wid derom steende
undersökning, behofwer eller beqwamligheren
sadanc fordrar, och Eder Kongl. Maj:r i följe deraf
finner för godt, ar detsamma i Nader påbjuda,
förmodande Riksens Grander/.at den^ niinstning
af ungefär iz,ooo R:d-, hwilken i Statens inkomster
upkommer genom förhöiningen i Postlegan,
bör kunna härigenom i det närmaste ersättas, uran
ar der redan högt nog upfatte Pcst-^ono fös
bref behöfwer ökas.
I sammanhang med detta ämne och i anledning
af ^ntLli-Ln>l-?Ali Kungörelse den 6:^ Maji
i?95, angående afgifter för -c-eommoncie, -.lo bref,
fa Riksens Ständer hos Eder Kongl. Maj:t i underdånighet
förestå der stadgande, ac en Postförvaltare
ej ma fordra eller äga rättighet at upbära
högre betalning an fyra stillingar för bewis öfwer
ett afgående rLcmumonklerack bref, atta stillingar
da bewiser tillika k-peoitikc upiager hwad i ett
sadant bref medföljer; för ankommande lecommen6e!Lclt
bref 2 tz.; och för emottagande! af ett til
Post-Lontoil-et clir Ho inlemnadt privat sa kalladt
Lösbref, som ej får wäga öfwer 48 lod, en stilling;
samt för öfrigt uran sarsttld wedergällning
fortställa Emrets- och Tjenstemäns jemte publicus
Werks Lösbref i Embeles ärender.
Hwad
572 Den 14 Mars.
Hwad angär Post-Förwaltarens arfwode för
de til dest Post-Lomoil- a6re88erLc!e Allmänna Tidningar,
anse Riksens Ständer en witz böra
utsättas af 24 ff:r ärligen för hwarje sädant Blad,
och lärer en Post-Förwaltare finna detta arfwode
fuilt swarande emot deh beswär, i synnerhet om,
enligt hwad Riksens Ständer ansett nyttigt, postfrihet
hädanefter bewiljas ej allenast för Post- och Inrikes
Tidningar, såsom hittilö warit wanligt, utan
afwen för andra Dagblad, som nu eller framdeles
med wederbörligt tilstand mgifwas och af esMLliStyrelsen,
hwilken dura borde tilhöra, pröfwas
wara af den beskaffenhet, at ve leda til der med
Tryckfriheten äsyftade ändamål: Litteraturens tilwäxt
och allmänna uplysningens befordran.
För öfrigt hafwa Riksens Ständer äfwen ansett
sig böra hos Eder Kongl. Maj:t i underdånighet
framställa angelägenheten deraf, at sedan weverbörande
och deribland sä wal Postförarne, som
de Handlande och 8ocieteter, hwilka hafwa widlyftiga
affclirer och en i mon deraf betydlig brrfwäpling
blifwit hörde, alla sädane anstalter som
genom Post-Inrättningens medwerkande til en lättare
och ökad commuiucLtion emellan Rikets särskilda
krovincer och större Handels-Städer, kunna
gifwa lif och styrka ät Handel och Rörelse och
derföre pröfwas nytrige, matte warda widtagne,
samt de hinder, som verwid i wägen ligga, kraftigt
undanröjde, i hwilket afseende nägre omständigheter
torde fa i underdänighet anföras, hwilka
ester Riksens Ständers tanka i synnerhet böra
komma r betragtande, nemligen:
Den 14 Mars. 57z
1:0. At alla nu gällande Postwäsendet rörande
Författningar warda, ester sorgfällig granskning,
sammandragne til en enda Förordning och Allmänheten
til efterrättelse kungjorde.
2:0. At Post-Förwaltare aläggas, at alla
söknedagar til posttimmans flut, klockan 7 eftermiddagen,
utlemna, efter Post-Charcorne, ankomne
bref.
z:o. At Post-föringen i allmänhet men i synnerhet
til befordrande af en snar och jämn commurucation
emellan Rikets större Handels-Städer,
matte med mera flyndsamhet än nu fler, werkställas.
4:0. At de mitzbruk som nu icke sällan utöfwas
med Extra Posters afsändande mätte til Pvstförarnes
lindring warda hämmade; och
5:0. At da Postens ankomst är til tiden osäker,
Postbonde icke eller ma kunna aläggas, at
ute wid Landswägen, om hans Postgärd är derifrån
något aflägse, halla hästar i beredskap; uran
bör ?o8tiIIoneii altid färdas sa nära fram, almed
blasningen i Posthornet detz ankomst mä tydligen
tilkännagifwas.
Slutligen fa Riksens Ständer i underdänighet
anhälla, det Magistraterne wid remittLrgnäe
sä wäl af Kronans Upbörd, som de dir hörande
VLriiicationer och öfrige Handlingar, men icke uri
andre angelägenheter an dem, hwarur förur stadgadt
ar, mage Postfrihet Åtnjuta.
Riksens Ständer framhärda rc. Fri
-
574 Den 14 Mars." -
Friherre »amilton, Larl, erindrade ak
han wid upläsningen af denna kixpecluion saknar
de det uti Bruks-Patro'n borsteins hos OeconoMIT
Utskottet förehafda yttrande gjorda Förstag, ak>
med den sa kallade Postwagnen afwen paguetor
emot witz betalning skulle fa försandas, hwilket
Förslag hade blifwit af OsoonomiW-Urskoktet allmaut
godkändt, men förmodligen af mitzskrifnmg
icke kommit at intagas i Utskottets Betänkande:
anhallandes Friherre »amilton, at detta stadgande,
hwilker Urskottet hade ansett såsom innefattande
ett af de nyttigaste föremälen för Fraktwagnens
inrättning matte genom Lxpeclitions-Utskottets ätaärd
i den nu föreslagne underdåniga skrifwelsen
mflyta.
Grefwe »6 la 6arcl is, ^acok, understödde
den af Friherre »amilton pio^cÄeraäL tilläggning.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
gjorde hara proposition, hwilken bifölls.
Uplastes och godkändes följande underdånigt
strifwelser til Kongl. Maju.
Stormagtigste Allernadigste Konung!
Sedan Haga Kongl. Lust-Slott och Park
uti den öfwer Hans Majus f. d. Konun ens tilhörigheter
uprättade Boupreckning blifwit uptaaen,
såsom en Hans Majus enskilda egendom, hwilken
icke utan Konungs och Ständers gemensamma bifall
får äisponoras; hafwa Riksens Ständer under
förmodan, at Eder Kongl. Maju skaile i Nåder
-
Den 14 MarL. 575
der anse detta Kongl. Lust»Slott såsom tjenligt at
derstädes söka nägon hwila och något lugn under
de tunga Regerings-omsorgerne, för deras del bestukit,
at nyttjande rätten deraf med alla tilhörigheter,
lägenheten Frescati derunder äfwen begripen,
ma til Eder Konal. Majit öfwerlemnas, at efter
Eget Nådigt godtfinnande begagna; och hafwa Riksens
Ständer til Slottets underhallande, samt nödig
Betjenings aflönande, anslagit en ärlig Summa
af 2OOo R:d.
Riksens Stander framhärda re.
StormagtLgste Allernadigste Konung!
Da icke allenast genom Westerhafs-Wattnets
betydliga salthalt, ulan äfwen genom flera i Skaraborgs,
Elfsborgs, och Götheborgs Län upfundne
Salt-Källor, anledningar sig förete, ar lönande
inrättningar för Salt-Tillverkning kunna inom
Fäderneslandet anläggas; hafwa Riksens Ständer,
med afseende pa den National-Winst, som
derigenom skulle beredas, trott sig böra hos Eder
Kongl. Majit i underdånighet anbälla, ar undersökningar
matte, under det öfwer-inseende, som Eder
Kongl. Majit i Nader behagar förordna, anställas,
til Utrönande huruwida Salt-Tillverkning inom
Riket med någon fördel kunde werkställas; til hwilker
ändamål Riksens Ständer anslagit en arlia
Summa af ;c>OO R:d. at i trenne Nrs tid utgå
af Statö-Werket, som äger at njuta motswarande
ersättning af Sjö-Tullen, genom hwilkens förhöjning
ä inkommande Salt och andre Waror zn
dumma af zooa Rid. ärligen ifrän och med Är
576 Den 14 Mars»
ign inkil nästa Riksdag eller tilhopa 15,000 N:dför
dekta behof afsattas."
Riksens Stander framhärda rc.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Sedan hos Eder Kongl. Maj:t Riksens Stättder
i underdånighet wäckt fraga, om ändring af
4 §. 19 dap. Byggninga-Balken, som betager
Afgärda By den rätt, at söka Skifte med Bolby
i Skog och Utmark och Eder Kongl Maj:t, i anledning
af Stats-Nadets yttrande, at det af Riksens
Ständer i berörde afseende förestagne stadgande
icke skulle egentligen Uttrycka den äfystade Lagförandringen
eller innefatta den tydlighet, som til
förekommande af misstag wore nödig, i nader förftändigar
Riksens Stander, at hwad de i underdånighet
föreslagit icke kunde bifallas, har Eder
Kongl. Maj:t i Räder behagat til Deras öfwerläggning
i särskild ?>opo--itinn framställa ett i andra
ordalag författadt Förslag, til stadgande i detta
ämne, hwilker enligt Högste Domstolens utlåtande,
Stats-Rader i underdånighet tilstyrkt, sä
lydande: At ägare utaf Afgärda Hemman mä
lika med Bolby äga Rätt at söka och erhälla
Skifte af Skog och Utmark, fä wäl med Boldén,
fom andre Henrman, med hwilka Afgärda
Hemmanet innehar gemensam Narr, och
njure derwid Afgärda Hemmanet ester sitGreeller
Hemmantal, hälften mindre än Bolby,
samt äge fedan Bolags-Ratt dera.
Och som Riksens Stander funnic, at, Lenna
orda
-
Den 14 Mars. 577
ordalydelse pä tydligare sätt bestämmer deras werkeliga
mening, samt följagteligen länder ar förekomma
möjliga försök til misstydning: hafwa Riksens
Ständer i underdånighet bifallit, den af Eder Kongl.
Maj:t i detta afseende gjorda Nådiga?ropo8irion.
och densamma säsom gällande Lagamagir, hwilkec
Riksens Ständer härmed bordt Eder Kongl. Maj:t
i underdånighet tilkännagifwa.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernadigste Konung!
Ester inhämtad kunskap derom, at den Eder
Kongl. Maj:t och Kronan tilhörige Egendom, Humblegärden
kallad, blifwit genom Napjg resolution af
den i?:de April 1792, pa Trettio Ars tid frän nyssnämnde
Mänads början räknadt, uplären Under»
Stathällaren och Riddaren liljensparre emot wissa
wilkor, hvaribland äfwen det finnes wara före»
ffrifwet, at efter hand derstädes anlägga en Engelsk
Trägård; hafwa Riksens Ständer trott sig
böra hos Eder Kongl. Majit i underdänighet anhälla,
der täcktes Eder Kongl. Maj:t i Nader anbefalla
Öfwer - Stäthallare - Embetet, under hwarS
inseende denna Trägärd egenreligen stär, at halla
noga hand deröfwer, at de wilkor uppå hwilka
Trägärden blifwit Under-Stäthällaren uplaten,
mäga warda, pa sätt förberörde Kongl. Resolution
utstakar, i behörig ordning efter hand fullgjorde,
häldst hwad Engelffe Trägärdens anläggande
angFr, sädant icke kan upskjutas til de sista
ärrenäs-Arén säsom fordrande en längre tids be»
redning för werkställigheren och fullbordandet.
Riksens Ständer framhärda rc.
Sjette Bandet. N:o 57- Stor
-
578 Den 14 Mars.
Stormägtigsse Allernädigste Konung!
Da de General-Förflag öfwer Bewillningen,
hwilka hittils fran Lands-Contoiren ril Riksgäldscontoirei:
blifwit inflickade, icke warit författade
efter l^xermgs-längderne och icke eller äro behöfjige
för den Riksgälds-Lomoiret tilhörande redowisning
af Bewillningen, hwilken redowisning grundar
sig pä andre, ifrän wederbörlige redogörelseställen
inkommande Räkenskaper; hafwa Riksens Ständer
ansett sig böra hos Eder Kongl. Maj:t i underdånighet
anhälla om den Nådiga Författning, at
desse General-Förslag hädanefter maga insändas,
icke til Riksgälds-Lontoiret, utan til KammarRätten,
samt at de sammandrag af Bewillningen,
hwilka skola tjena Riksens Ständers BewillningsUtskott
til uplysning och underrättelse, maga författas
uti Kammar-Ratten, som äger tilgäng bade
pä laxerings- och Upbörds-Längder, och efter
hwilka sistnämnde Handlingar, berörde Sammandrag,
sä framt de skola blifwa pälirlige och mot
Kndamälet swarande, rätteligen böra upgöras.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormagtigste Allernädigste Konung!
r llti til Riksens Ständer ingifwit ö^emori^l, har
Ofwersten och Riddaren Le-r-Kbmsn anmält, huruledes,
sedan de a Ostra sidan af Torneä och Muonio
Elfwar belägne delar af Torneå Socknar blifwit
ttud sista Freds-IrE-rten til RyHland afträdde,
ärskillige Indelnings-Hafware wid Westerbottens
Lands- och lvliiitaire. Stäter förlorar flere eller färre
Den 14 Mars. 579
af deras Lönings-Hemman, i anledning hwaraf
och da det more emot rätrwisa stridande, at desse
Embets- och Tjensteman skulle blifwa i saknad af
de Löner, fom efter Stat dem tilkomma, hemstal»
les, alde för sine borrmistade Lönings-Hemman mätte
erhålla ersättning af de sa kallade Kronan bespar»
de eller oäisponerLäe Hemman i Landet.
Hwad således hemstäldt blifwir hafwa Riksens
Ständer ansett wara pä billighet och rättwisa
grundat, och fa derföre i underdånighet öfwer»
lemna denna angelägenhet til Eder Kongs Majus
Egen Nådiga pröfning, med den underdåniga för»
hoppning, at Eder Kongl. Maj:r lärer dera fästa
den Nädiga upmärksamhet och widtaga den åtgärd,
som Eder Kongl. Majit kan i Räder finna densamma
förtjena.
Riksens Stander framhärda rc.
Stormägtigste Allernadigste Konung!
Uti ett til Riksens Ständer ingifwit kckemo*
riU hafwa atskillige Städees Fullmägtige yrkat,
ar en allmän och oinskränkt Nederlags- och Uplags»
Frihet matte bewiljas aila Rikets Sjö- och Stapelstäder,
i likhet med hwad Staden Götheborg
förut i Räder förunnadt blifwit.
I anledning häraf hafwa Riksens Ständer,
ehuru Se icke ansett en oinffränkt Nederlags-Frihet
wara tjenlig för alla Rikets Sjö- och Stapesstgder,
likwäl rrodt sig böra i underdånighet anhalla,
dek täckes Eder Kongl. Majit med afseende ä Swe
rises
-
;8o Den 14 Mars.
riges förmänliga Läge för transito-Handel med
de omkring Westerhafwer, Östersjön och Bottniska
Wiken belägne öfrige Riken, i Nader lemna
Nederlags- och Uplags Frihet utaf Utländskt
gods ät de Stader, hwilkas belägenhet och Hamnar
Eder Kongl. Maj:t anser wara dertil passande;
och hafwa Rlksens Ständer härwid i synnerhet
fästat upmärksamhet wid Staden Wisby, som
enligt deras ranka har ett märkeligt företräde framföre
Rikets öfrige Städer, bade i anseende til belägenheten,
säsvin en sörenings-puiE för Engelska
och Ryska handeln, och äfwen i afseende pä der
mindre tilfälle för Lurendrägeri och Tullförsnillning,
som der synes wara at befara.
För öfrigt anhälla Riksens Ständer i underdånighet,
ar, da i fraga warande förman någon
Stad i Nader bewiljas, uti Tillstands-Brefwet tillika
mätte förbehällas, ar de Handlande uri samma
Stad skola sjelfwe erlägga aflöningen til de
Tullbrrjente, hwilka lil förekommande af Lurendrägerier
derstädes anses utöfwer det wanliga antalet
oumbärlige, samt derjemte i Nader förklaras, at
Tull-Författningarne i alt öfrigt blifwa lika gällande
för den Staden, som för alla öfrige i Riker.
Risens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernadigste Konung!
I anledning af til Riksens Ständer ingifne
Hlemllrmi, hwaruti yrkas, at den osäkerhet, som
i ägande rätten förorsakas genom de ännu oafgjorde
Byresmälen, matte afhjelpas, hafwa Riksens
Ständer tagit detta ämne under öfwerwägande och
der
-
Den 14 Mars. Z8r
derwid funnit, at Bykes-Oontoirets Åtgärd- säsom
icke instränkl inom nägvn witz tid, pätageligen k»
der lil inträng i ägande rättens helgd, afwensom
at, dä alla pretentioner emellan enstildte, angäenLe
sä wäl löst som fast gods, äro genom Lagen
bundne inom bestämde tider, det altid blifwer en
motsägelse at det allmänna undandrager sig förbindelser,
at lemna fredadt hwad som blifwir fridlyst
för enstildtes inbördes förnärmande.
Riksens Ständer hafwa wal funnit, at genom
Bytes-bristernes afstrifning förluster möjligen kunna
upstä, antingen för Kongl. Mast och Kronan
eller för enstildte, sa wida endera wid Byten får
något at fordra; men hwad beträffar Kronans förluster
i detta afseende, anse Riksens Ständer dem
blifwa gansta obetydlige, dä frän den wämade winsten
stall afgä Bytes-Lomoirets aflöning, samt 25
procent af winstens behällning, och der med stal
bör förmodas, at de byten wid hwilka Kronan hade
at winna, nu mera blifwir i större förhällande
afgjorde, än de, uti hwilka hon blifwir stylvig,
halst Lontoiret, som dels genom 40 dels genom
annan procent haft sin egen fördel fästad wid Kronans
winst i bytesmäl, ej lärer försummat, at framför
andra utsöka de mål, deri hon haft fordran och
contoiret winst. Wid betraktande äter af enstildes
rätt ril Bytes-fordringar hos Kongl. Maut och
Kronan, torde detze til äfwentyrs finnas isigsjelfwe
betydlige; men dä i öfwerwägande tages huru
mänga kostnader med utsökandet deraf äro förenade,
och huru mänga afstrifningar den sä kallade
behällna fordran undergär, finna Riksens Ständer
der kunna lika säkert antagas, at enstilde personers
förlust
58? Den 14 Mars.
förlust genom Bytes-Lontoirets uphäfwande blifwer
obetydlig, i synnerhet jemnförelsewis emot den
osäkerhet Jordägaren altio i sin besittningsrätt är
underkastad, sa lange något Byresmal annu ar
oafgjordt.
För öfrigt hafwa Riksens Stander inhämtat,
ak Uti 14 §. af Kongl. Kesolutionen den 17 September
1722 stadgas, det inga Byten skulle emellan
Riksdagar fastställas eller nägon immission deri
tagas, innan Sränderne pröfwat, om Kronan kunde
wara skadeslös eller ej, i hwilket sednare fall
de icke finge tillätas; äfwenfym ac Kongl. Förordningen
den 26 Julii i7Zi bjuder, det en del Byten,
eller alla de som wörö afgjorde före 1680 skulle
fastställas, utan afseende pä dem som derwid
wunne eller förlorade, samt at i de byten, som sedan
1680 til 1718 skedde wörö, der Hemman af
hwilket Kronan njutit io ars Ränta efter Bytet,
icke skulle undergå någon ny Skattläggning.
I stöd af hwad desse Författningar salunda
innehalla och uppå ofwan anförde grunder, anse
Riksens Ständer sig äga full anledning, at hos
Eder Kongl. Majit i underdånighet anhalla, det
alla de Byten som äro gjorde fran ar 1680 rll och
med 172Z, men icke redan blifwir genom fluteligt
Utflag hos Kongl. Maj:c afgjorde, maga uran undantag
afffrifwas och såsom fastställa anses, samt
at j händelse sednare skedde Byten annu skulle wara
oafstucade, dehe matte utredas och med Dom
afgöras imil nästa Lagtima Riksdag; men om nägre
da återstå, desamma aldeles och för alla tider
a fr
Den 14 Mars. 58Z
afssrifwas och förfalla, hwarmed Bytes-contoiret
kommer at helt och hältet uphöra.
Men som de ivid samma contoir warande Tjensteman
ej böra derigenom fattas i saknad af sin
bergning; anhälla Riksens Stander i underdånighet,
at Kammar-collsZium ma i Nader anbefallas
författa et förslag öfwer beloppet af all den procent,
som Bytes-Lontoiret njutit de sednare femton arén,
samt at en femtondedel af denna Summ» ärligen under
Tio ars tid matte lemnäs bemalte Tjensteman,
med wilkor, at de emedlertid göra tjenst pä annat
ställe, och at wid befordran eller dödsfall samma
underhäll indrages.
Riksens Ständer framhärda ec.
Stormägtigste Mernädigste Konung!
Dä i fraga om beredandet af en ^större Nations!-fördel
genom nya Handelsgrenars öppnande och
afpastade Tull-Författningars widtagande, oförutsedd
händelser ofta fordra sädane O.conom ffe ätgärder,
som förur ej kunna bestämmas, och det
wid Afhandlingar med Utrikes Magter samt Handels-Daclaters
aftlutande ofta är oundwikligt at ä
wista waror förändra Stora Sjö-Tulls-afgifterne;
men deste, säsom upragne bland dem hwilka stafwa
egenskap af Bewiilning, enligt 60 §. af Regeringsformen,
icke fä ökas utan bifall af Riksens
Ständer, hwaraf skulle följa, at ingen rättelse ml
Stora Sjö-Tullsr^axan, förrän wid nästa Riksdag
kunde aga rum, ehuru mycket än en sädan rättelse
af Rikets sanna interesse päkallades; har det
warit et wigtigr föremäl för Riksens Ständ.rs omtanka,
584 Den -4 Mars.
ranka, at i detta afseende undanrödja alla hinder
för Eder Kongl. Maj:t, at enligt detz Nädiga och
Landsfaderliga böjelse, stydda och befrämja Narin»
Aarne inom Samhället.
Til detta andamals tvinnande och enär til Sjö»
Tkulls-afgifternes rilfälliga förökande, Riksens Stän»
Ders bifall bör föregå; hafwa Riksens Ständer be»
slutit, ar samma bifall salunda meddela, at pä E»
Der Kongl. Maj:ts Eget Nädiga godtfinnande, imil
mästa Riksdags mä ankomma, at, enär omständig»
heterne derkil föranleda, efter infordrade underdä»
niga yttranden af wederbörande Lollcgier och efter
Stats-Raders hörande, ä de warvr som större Sjö»
Tulls-afgifter lämpeligen kunna paläggas, höja des»
se umgälder til och med ;o procent möftver Sjö»
Tulls-'l'-rx3,n; hwarwid Riksens Ständer dock i un»
Derdanighec förutsätta, at icke nägon sädan allmän
förhöjning mä ste, som cgenreligen äsyftar en öire^
tillökning af Stats-Werkets tilgangar, utan fast
mera endast de förändringar göras, som hafwa til
hufwudföremal, at gagna Handeln och Näringarne;
äfwensom at, dä sadant finnes med Rikets
Lasta förenligt, Eder Kongl. Maj:t i Näder täckes
tillära en motswarande nedsättning af Sjö-Tulls»
afgifternr ä sävane waror, som böra winna en bil»
lig minskning deri, til befordrande af en förmonli»
gare Handelsgemenffap med andra Länder.
Riksens Ständer framhärda rc.
su8terLclcs följande:
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft. Ridder»
stapets och Adelns klenum den iz Mars
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls Lag-Uk
ffo»»
-
Den 14 Mars. 585
ffottets den 2 Mars pä bordet lagda Betänkande
angäende
den af Friherre Stael von »olssin, cor,
jitr i^uclviF, wäckta fräga, huruwida, dä genom
det nya sättet at adla, endast äldsta Sonen blifrver
Adelsman, den adlade Personens Döttrar förlorat
sin ratt at taga lika ars som btodren, för
Det Fadren blifwit adlad, utan at de andre barnen
utom äldsta Sonen, hast nägvn förmän deraf, och
dels hemställan, ar Systrar mätte ester LandSrättt
ärfwa lika med Bröder: Hwarom de öfrige kospective
Ständen genom Utdrag af l>rotoLollet wänligen
skulle underrättas, kt supra.
Utdrag af ?rotocc>Uet, häller i Höglost.
Ridderffapets och Adelns klonum den
iz Mars i8iO.
S. D. Föredrogs ä nyo och bifölls StatsUtffottets
den 8 Mars pä bordet lagda ^omorial,
rörande föreflagen förhöjning i Post-betjeningenS
Löner l allmänhet, samt Post-Din Äeursn sjölin
och Stockholms PostrLontoirs Betjening i synnerhet:
och ffulle de öfrige itosxeLtive Ständen genom
Utdrag af krotoLollet derom wänligen underrättas.
Ht supra.
Utdrag af krotocollet, hället i Höglofi.
Ridderffapets och Adelns Llenum den
iz Mars 18ro.
S. D. Bifölls Allmänna Beswars- och OeLvnomie-Utffottets
den 8 Mars pä bordet lagd'.
Betänkande, rörande äispositionsu af den Aknden
tilhörige egendom, som under Krigstider pa Regeringens
befallning se^uestrcras: Hwarom di öfrige
Ivo
586 Den 14 Mars.
LespeLive Ständen genom Utdrag af krotocollet
ffulle »vanligen underrättas. l-lt supra.
Utdrag af ?rotocoIlet, häller i Högloft.
Ridderffapers och Adelns klenum den
iz Mars 1810.
S. D> Beflöts at Riddarhus-Utffottets utlärande
ffulle inhämtas öfwer den af Grefwe ^milion,
^xel, gjorda motion, at til nästinträffande
Riksmöte stora Riddarhus-Salen matte med kakelugnar
förses, llt supra.
Utdrag af ?rotocollet, hållet i Högloft.
Ridderffapers och Adelns klenum den
iz Mars 18io.
S. D. Sedan Högloft. Ridderffapet och Adeln
anfttt nödigt updraga Riddarhus-Utffottet, at
til Ridderffapet och Adeln inkomma med en förnyad
och fullständig red-Eion af Niddarhus-Ordningen,
i följe af de beslut Ridderffapet och Adeln deröfwer
fattat, beftöts nu derjemte, at Utskottet ffulle anmodas
tillika inlemna et förslag til den underdåniga
ffrifwelse, hwarigenvm om Kongl. Majus Nädiga
bekräftelse dera ffulle anhallas. k/c supra.
Utdrag af krotocollet, hållet l Högloft.
Nidderffapeis och Adelns klenum den
iz Mars i8io.
S. D. Föredrogs et af Grefwe (-ylleudorZ,
.sobgn »enuin§, ingifwit IVIemorial, innehallande
Förslag at de mål som til Lag-Utffottets handläggning
blifwit remitterad och annu icke hunnit Utarbetas,
Den 14 Mars. 537
betås, matte vafgjorde öfwerlännäs til den wanliga
Lag«commi88ionen för ataf densamma til nästkommande
Riksmöte beredas, samt de som i Allmänna
Beswärs- och Oeconomis-Utskottet annu sakna
handläggning hänffjutas til pröfning af en sadan
Oeconomijk Beredning, som af Konungen under
dest Styrelse såsom Förmyndare war i lika afsigt
kallad: och blef vetta Memorial til Lag- samt Allmänna
Beswärs- och Occonomis-Utffotten l den
särskildt hwarvera af Utffotten rörande kuuetmre
mitteraät.
supra.
Utdrag af ?rotoLoIlet, häller i Högloft.
Ridderffapets och Adelns kleuum den
iz Mars iZio.
S. D. Bifölls Stats-Utffottets den 8 sistlidne
pa bordet lagda Memorial, rörande en underdånig
anhållan hcs Kongl. Masit, det mätte Kongl.
Kammar-OollL^iuiu undfå Nådig befallning, ar angående
en O i Mälaren, Lindön kallad, anställa
behörig undersökning, huruwida Ve för dest ut-arrendering
föreffrifna wilker af Arrendatorn blifwit
upfylde; hwarefter enligt Lag dermed skulle förfaras
samt förhållandet wid nästa Lagtima Riksdag
Riksens Ständer meddelas; och skulle de öfrige keLpeÄlvs
Stånden genom Utdrag af brotocollet härom
wänligen underrättas. supra.
Utdrag af krokocollet, häller i Högloft.
Ridderffapets och Adelns kieuum den
ig Mars 181O.
S. D. Beflöts, at sedan öfwer följande fräZox
Riks-Standen i deras beflut ftadnar 2 enior
2,
588 Den 14 Mars.
2, til afgörande af Stats-Utssottets Nämnd skulle
Lfwerlemnas:
i:o. Huruwida de' Löne-förmaner som öfwer
Hennes Majus Enke-Drottningens Stats-8 mms
warit pä Lxtrz Stat anflagne Hennes Majus Afwerste-Marffalk
och Ofwer-Kanimarherre, macke,
ifrän och med innewarande är fran Stats-Werkets
Star förswinna, och i dest ställe af Hennes Majus
Uttderhälls'>ummL utgä.
2:y. Hurnwida de 8062 R:d. hwilka blifwit
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
cillagde, säsom ersättning för förlorade
inkomster af Skiftet Quedlinburg, matte i anseende
til Srarens närwarande betryckta tilständ indragas,
och
z:c>. Bestämmandet af de grunder som böra
följas för anwändandet eller förvaltningen afdeledigwarande
eiler framdeles ledigblifwande Kungs- och
Kungs-Ladugärdar.
Och skulle de öfrige KespeAlve Standen, genom
Utdrag af ?iotocoliet,, härom wänligen underrättas.
Ot Lupr».
Utdrag af krotocollet, hället i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum veu
iz Mars i8ic>.
S. D. Bifölls Stats-Urssotters den 8 Mars
pä bordet lagda v>emo!ir»t, rörande ersättnings tvinnande
för de utgifter til ljus, ssrif-riEiizier m. m.
som
Den 14 Mars. 58-
som under innewarande Riksdag för Högloft. Rid»
derskapets och Adelns samlings-rum och Lsntrli blifwik
gjorda, hwarom de öfriae l<e.-.peckive Ständen
genom Urdrag af erotocollet wänligen skulle unders
rättas. Ot supra.
Friherre ^amilton, Larl, upläste til
krotocoller följande:
Uti alla tider har tacksamheten sökt at fortvara
minnet af njutne walgerningar til en Efterverld.
Folksia?, dä de hyst erkänsla til Regenter, hafwa
uprest Minneswardar eller Arestoder, hwilka trotsa
sjelfwa tidens wald. Enskildte hafwa afwen ät
enssildte bewisat deras tacksamhet; och ifrån sä adla
ursprung hafwa wi siere klonumenter alr ifrän
Werldens första lider.
Dä Folkslagens odling mer tiltog, och de fria
konsterne under det at de beredde och medwerkade
til denna odling, hunno til den höjd af nara fullkomlighet,
som tilwann dem sina samtidas uplysta
agtiMg och tilgifwenhet och som ar et föremäl för
tvär lids beundran; länades Konstnärens hand at
ömsom af metallen eller Marmor», ömsom äfwen
med penseln förewiqa goda Furstars förrjenster eller
deras större bedrifter. Och det har warit de
fria Konsternas (efter min tanka, rättwisa) lott,
at wara älskade, skyddade och gynnade af uplyste
Folkslag och af Store Regenter; och altid har
werkan af deras inflytande pä sederne bewisat, at
deras hägnad, ar det ät dem gifne understöd warit
nytkige.
Swen
-
592 Dell 14 Mars.
Swensta Folket ar nog lyckligt at urisinKsunng
äga en Furste/ som ej har större ärelystnad
än sit Folks wäl/ och som finner sin sällhet deruti
at äga detta Folks wördnad och tilgifwenhet. Och
ivar Konung har äfwen inom den korta tid som
Han förr Sweriges Spira, wunnit sin ädla öm
stan. Friheten är under Dest höga beskydd, aterwunnen
och grundlagd; Fred är aterstäld med alla
de Magter som bekrigade ost; och han äger allas
war odelade wördnad, tilgifwenhet och erkänfla.
Riksens Ständer hafwa wäl för ej längesedan,
inför Konungen rolkat detze känstor a Nationens
wägnar genom en stor Deputation, och denna gärd
blifwer Uti Hnnalerne förwarad. Men jag wagac
tro at det wore Nationen ännu mer wärdigk, ak
pa et sa wäl för närwarande som i synnerhet för
en framtid mer synbart sätt brwara minnet häraf.
Och får derföre den äran att förestå Högloft. Ridderstaper
och Adeln, at utbedja sig Kongl. Majus
tilständ, at pa gemensam eller allmän bekostnad fä
laka mala en stor Tafla öfwer deras Majuers Kröning.
Wi skulle härigenom stänka ost och wara efterkommande
en för alla rätta Swenstar dyrbar
Minnesward af en Konung, som förtjent och wunnit
fik Folks kärlek.
Uti Herr Profefsoren och Riddaren von Lreäa
äga wi en Swensk Konstnär, som har sa mycken
förtjenst säsom Historiemålare, at han säkerligen
skulle utföra detta ämne pä et wärdigt sätt; och
da han, utan något understöd af allmänna medel
iikwäl
Den 14 Mars. 59r
likwäl förwarfwar en sadan sticklighet, at han stax
i bredd med de störste Malare Swerige någonsin
hast, lär han wara sä mycket mer förtjent til den
upmuntran ar fä författa denna Tafla.
Jag tror mig kunna försäkra, at kostnaden
för en sädan, der aila figurer blifwa kortraner, ej
vfwerstiger io,ooo R:d. Lar>c6 eller en lika 8umma
vm hwilken f. d. Konungen afsiutade med samma
Konstnär, för io är sedan, för en dylik öfwer Detz
Kröning; (hwilken likwäl ej kom ar fullbordas, emedan
arbets-rummet ej lär hafwa blifwit färdigt,
förr än wid sista flutet af förra Regeringen). Och
dä Arbetets omfattning ä ena sidan betraktas och
ä den andra det, at, oaktadt priset af alla wanli»
ga ?ortrait8, i likhet med tidernes öfriga dyrhet,
betalas nu 50 procent högre än dä, detta pris
likwäl är detsamma som för io är sedan, lär der
wäl ej kunna anses at wara för högt?
För mm del önffade jag, at sä wida Högloft.
Ridderffapet och Adeln skulle bifalla denna min
motion, de öfrige Riks-Ständen inbjödes ar äfwen
deltaga och sig med otz förena i detta ämne, men
fä wida de genom de förra ärens händelser och dessas
följder skulle förnekas at kunna häruti ingä,
synes mig ac kostnaden icke är större än at den
kan utgöras endast af Säterierne genom en extra
Bewillning pä 4 är; och dä SäterierneS antal i
Swerige utgöra Z882 hela Hemman, och om för
hwarc och et sädanr helt Hemman ärligen erlades
Z2 H., sä upstär pa 4 ar en Lumma af R:d Vaner,
10,164: 22 H. med hwilken bäde Taflan och en
ril densamma anständig Ram kunna erhällas.
592 Den 14 Mars.
Uppä detta mitt anförande utbeder jag mig
Ldmjukast Herr GrefwenS och Landtmarssalkens
kry^o8ition.
Lades pä bordet
Företogs til afgörande Lag - Utssottets den s
dennes pä bordel lagda ?rojeS til AnswarighetsLag
för Riksens Ständers Fullmägtige iLanguen,
jemte detsamma ätföljande Betänkande.
Friherre ö^snnerkeim, I.3r8 August.
Wid öfwerseende af denna af Lag-Utffottet föreflagna
Answarighets-Lag, har jag trott mig finna
Densamma i wiha afseenden wara författad såsom
en infusion, mera än som en Lag. En instruction
innehäller föressrister om hwad som bör göras
eller latas: en Lag, följderne om detza föressrister
ej upfyllas: Jag tror at Lag-Utskottet haft goda
anledningar, at såsom ssedt författa denna Answarighets-Lag,
men jag tror äfwen, at den bör erhälla
en för en Lag mera paHande form. Sedan
Lag-Utssottet utarbetar sjelfwa saken, har det warit
ec lätt arbete, at omarbeta formen, och det är
en sädan omarbetning jag anhäller, at fä Högloft.
Ridderssapets och Adelns pröfning underställa. Det
är blott nägra fä fall jag ej trott mig kunna instämma
i de förslag til straff som Lag-Utssoltet upgifwit,
och hwilket jag äfwen anhäller, at dä denna
Lag ril afgörande xuuÄe-wis företages, fä underkasta
Högloft. Ridderssapets och Adelns pröfning.
Herr von I^aUsvvoIfk, Larl 6u8tgfkejnbolci.
Lag-Utskottet, som fäkt sig updragit, at
för
-
Den 14 Mars. 59Z
författa en Answarighets-Lag för Lanco-Fullmägtige,
hade trott, at nar "dessa Fnllmägkige genom
Ständers fulla förtroende dlifwic utsedde/ ingen
Answarighets-Lag skulle be hö froas; men dä samrelige
Riks-.Ständen sadanr befallt, har äfwen
Lag-Utffottet warit pligcigt, at göra sitt Förslag.
At detta Förslag erhållit den form, hwaruoder
detsamma til Riksens Högloft. Stander blifwit
öfwerlemnadt, harleder sig deraf/ at Utffottet trott
sig böra följa ordalagen i de upgifter af ksncobtoglcnnenrot,
sonl af ilLnco- llrffottet blifwit meddelade.
Om den ForM, som Friherre lVlLErboim
lärer foresta, och han haft det förtroendet ad wisa
mig, pröfwas bättre, sa har jag ingenting at påminna.
För min del wil jag äfwen medge, at
densamma för en lag ar mera lämpelig; men jag
har blott trott mig skyldig at namna den anledning
Lag-Utffottet haft til sitt förfarande.
Uplästes t:sta §. af Lag-Utskottets Förslag til
en Answarighets-Lag för Lanco Fullmägtige.
Friherre ltt-rirnerfteim uptäfte l §. äfsin
omarbetning, sä lydande: Unverläta Fullmagtige
at wid det tilfallS/ dä enligt Regerings-Dormens
;o §. Konungen i samräd med dem och Fullmagtige
i Riksgälds-Lootoiret, annan Riksdags'^Orc
än Hufwud - Sraden utsätter, noga iagttaga och
tilstyrka hwad de för det Allmänna finna mäst
lämpeligt och nyttigt/ ankomme det pä de sammankommande
Riksens Ständer at pröfwa, huruwida
Fullmägtige, en eller flere/ gjort sig vförtjente
af Riksens Ständers förtroende, eller böra under
ransakning til laga answar ställas.
Sjette Bandet. N:o z8.
594 Den 14 Mars.
Friherre kl 3NN elheim hemstalde härefter,
vm icke likwäl Venna tz. kunde aldeles utgå. Haus
stal dertil more, at Fullmägtiges åtgärd wiv
ifrägawarande fall wore sadan, ar de swäriigeu
derföre kunde ställas til answar, ry nar Konungen
til en annan Ort an Hufwudstaden wil kalla
Riksens Stander, behöswer han blott höra Fullmagtige,
men desse kunna ej pä något sätt bestämma
hans besiur.
Grefwe körner, ^äolf 6 öran. Jag
instämmer til alla delar rörande denna §. med
Friherre klaimcrbeim. Jag kan ej inse, huru
de kunna anses answariga förm sak, som egenteligen
icke rörer deras förwalming af kanc:oWerket.
Det högsta Fullmägtige wid detta tilfälle
äro berättigade at göra, ar at i underdånighet
til Hans Majit afgifwa stna tankar, men
Kongl. Majit gör derpä hwad afseende han behagar.
Herr von »Lusvolkk. Dä i Regeringsformen
star, at enär Konungen finner nödigt,
ar flytta Riksdagen ifrän Hufwudstaden til en annan
Orr, bör sadant ffe i samråd med Riksens
Ständers Fullmägtige i kanguen och NiksgaldsLomoiret,
mäste, i fall derigenom ingen rättighet
vch ingen förbindelse blifwit desse Fullmägtige tillagd,
snarare Regerings-Formen andras, än denna
§. ur Answarighets-Lagen utgå. Dest bibehällande
kan deflutom pä intet satt wara wädligt, emedan
Utffotret ej tilstyrkl annat, an at de dä sammankommande
Riksens Stander stulle pröfwa,
huruwida Fullmägtige swaral emot deras förtroende
eller ej, ensak, hwilken i alla fall lärer inträffa.
Den 14 Mars. 59?
Del kan således ester min öfwmygelfe wara likgiltigt
om §. borttages eller bibehälles; men Regerings-Formen
ger full anledning/ att en sädan
K. i denna Eag mätte finnas»
Herr Nordenstolpe;, ^enäers, förenade
sig Med Herr von b^usxvolE
Grefwe slörnet, ^6olk 6öran, trodde
ar det wore stillnad emellan hwad Fullmägciqe
endast såsom räd kunde Konungen tilstyrka, och
hwad de såsom högste Styresman af ett Riksens
Ständers Werk gjorde wid Lsnco-Förwaltningen.
I det sednare fallet ägde de tydliga pligrer, i der
förra kunde deras upförande ej genom nägon föreffrift
bestämmas. Skulle Konungen ej behaga göra
nägot afseende pä deras råd, kunde sa mycket
mindre answarigher äga rum.
Herr von ^aus^volkk yrkade/ ar FullMägtige
wäl icke kunde wara answarige för Konungens
Beslut at flytta Riksdagen, men deremot
för de råd de i della afseende meddela. Det förhölle
sig wid detta tilfalle Med dem, likasom med
de högre Embetsmän, hwilkas råd Konungen äger
ar inhamra, och hwilka för dessa råd äro answariga -  ehuru de ej kunna bestämma Konungens Vestm.
Härril ropades af ätstillige Ja.
Herr Grefwe» och LandtMarskalkölr
gjorde proposition, at denna tz. aldeles stulle Utgå.
Ropades Ig och Nej»
.'-Hery
596 Den 14 Mars.
Herr Landtmarskalken gjorde derefter
proportion, at den mätte antagas sadan som Vett
af Friherre lVlannerbeim blifwit föreslagen.
Ropades Ja och Mej.
ÄtffLllige begärde, at ä nyo fa höm uplasas
Friherre ^lannerheims förslag»
Hwarester Friherre k^annerbeim ater
upläste denna §.
Herr von »auswolkk bewisade, al i afseende
pa sjelftva saken, denna §. more aldeles öfwerensstammande
med Lag-Urstottets förflag, men
at Friherre teranneibcim allenast reärgei-gr den l
rigtig Lagstyl, hwarföre han äfwett tilftyrkte, ac
densamma af Ridderffaper och Adeln matte gillas.
Herr Landtmarskalken förnyade derefter
sin proposition, rörande Friherre ^snnerkeims nya
reöaÄion af ttsta §; hwilken bifölls.
2 §. uplastes.
Friherre ^lannerkeim^ Dä denna §. stadgar
om 2:ne sarssildta saker, nemligen utbetalningen
af det stora och af det lilla Lreäitivet, och hwilka
afwen i Regerings-Formen ej mindre til »vilkor
och ändamäl, an til dumma aro atssiljde,
ar i brolE^t til denna §. de i afseende pa dessa
cre6,tiv8 Utbetalning möjliga förbrytelser föreslagna
stadganden afwen älffiljda. Dessa stadgande»
äro således delade i siere Norner». Al en början
får jag uplasa det första. Fri
-
Den 14 Mars. 597
Friherr? lVlAnnerbeim upläste derefter
följande:
Mbetala Fullmägtige deni 6z §. af RegeringsFormen
omnämnda mindre Summ?, antingen hel
och hällen, eller til större eller mindre del, innan
Konungen för dem förklara!, ar Hände äskade medel
oundwikeligen har af nöden, antingen lil Rikets
förswar eller andra högst wigtiga eller angelägna
ändamål, samt innan de derjemte undfätt
del af hela Stats - Rådets deröfwer inhämtade tankar
, ware den eller de som til bestutet bidragit, förlustige
sä wäl Riksens Ständers som ock annat
allmänt medborgerligt förtroende.
Friherre kelsnnerkeim fortfor: jag bör
äfwen nämna, at detta mit Förstag i sä mätto
afwiker ifrän Lag-Utskottets, at Utskottet, som för
öpnandet af det större Oeöttivst, enligt min öfvertygelse
billigt stadgat 2:ne Ars fästning äfwen för
öpnandet af det mindre, föreslagit samma straff,
dä jag deremot för denna Lasus endast föreslagit
förlusten af Riksens Ständers och allt annat allmänt
medborgerligt förtroende. I dessa bägge fall
är utan twifwel brottslighets-graden gansta olika.
At i förtid öpna det stora Lregjtivet werkar en
inskränkning i Riksens Ständers owilkorliga rätt
och föreskrift, at wid wista bestämda tilfällen sammankomma.
Det fel Lsnco-Fullmägtige i afseende
pa det lilla (^recktiver kunna begä, är blott underlåtandet
af den koi-muliwt^n, at i underdänighet
begära del af Stats-Rädets yttrande. Det
beror nu af Högloft. Nidderstapet och Adeln, ar
sjelf pröfwa, huruwida det är tämpeligr, ar för
598 Den 14 Mars.
olika brottö förestrifwa lika straff, och läta Fullmägs
lige sä hardt umgälla en försummad formälitot;
när de Lalla fall, Stats-Naders yttrandemä wara
af hwad innehåll som halst, ej kunna wägra
at pä Konungens rscjuisition utbetala penningarne,
allenast derca yttrande blifwik dem meddeladt.
Herr von I-Irrusxvolkk. Lag-Utstottet har
äfwen delat sit Förstag i 2:ne lvlomsntsr. Jag
instämmer äfwen deri, at hwad det mindre o-s.
Mivst beträffar, ar frägan endast om iagtkagande
af en formalitet, och gr pröfningen, om det bör utbetalas
eller ej, ej beror af Fullmagkige, allenast
De fa del af Stats-Rädets yttrande. Brottet ar
äfwen sä klart och wal bestämdt, at det ar lätt
at unywika, och det wore i detta afseende icke wädligk
at förestå hwad straff som haldst. Likwal wil jag
äfwen för min del hemställa om fästnings-straff
Derwid kan wara af nöden, och tilstyrka, at l^o»
rnentet, sadanc som det af Friherre klaimsrkeim
hlifwir rsäitzer-rät, mätte gillas,
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition pä detta Moment enligt Friherre
^annerlmims reclElon, med Ukesttttands af fästnings-straffet.
Ropades Ja och Mej.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
frägade, om Nidderssapet och Adeln skulle onsta,
ar fästnings-straffet tillädes?
Ropades Ja och Mej.
Grefwe
Dc», 14 Mars. 599
Grefwe körner, Hclolk 6örsn. Jag
kan för ingen del bifalla, at ec sa obetydligt brott
belägges med et sa hardt straff, utan begär i sadayt
fall ar saken genom vattring matte afgöras^
Det ar ej enligt med sunda och wardiga Lag-krmciper,
at ej Lagltaga ett rigtigr förhållande emellan
brott och straff. Da, säsom redan ar bewisadt,
det ar mycken stillnab i brott at utbetala pa orig»
rig tid det stora eller bet lilla Lrccluivet, är detta
förhållande icke iagttagit. De beläggas med lika
straff. Om uraktlåtande! af en blott formaliter,
hwars iakttagande ej kunnat hafwa någon påföljd,
skulle straffas med 2 ars fängelse pa fästning, lärer
efter samma grundsatser icke eller et billigt förhållande
emellan brott och straff wara iakttaget.
Jag kan således icke ifranga, at yrka gillandet af
Friherre l^lannerkeims pa billiga grunder ucar.elade
Förslag.
Herr von bia u »wolff. Lag-Utskottet har,
när det föreslagit fästningsstraff, för närwarande
Ca8U8 wisserligen icke trott sig fela emot sunda och
wärdiga Lag-brincipcr. Jag har wäl sjelf medgifwit,
at fästnings» straffet ur detta Moment kun?
de utesiutas, men dec har ej stedt af sadant stal,
som skulle desi förestående wara stridande emot sadane
grundsatser. Utskottet har i detta fall trott
sig böra följa Lag-brmcipor i allmänhet, och har
ej för sig kunna: dölja, at brottet egentligen bestar
i olydnaden emot gifna föreskrifter. Det lärer
ej eller kunna undfalla någon, ar i miliMli-jstt
afseende gansta olika brott lika straffas, och^ at bär
en öfwerträdelse af O^ws, ben ma medföra ringa
eller betydlig stada, likwäl säsom Oräres-brott,
med härdk straff plägar beläggas.
6o<? Den 14 Mars,
Herr m, förklarade sig anse wärdigt,
at föreskrifva kropps-straff för Personer,
som erhållit Ständers förtroende, och tilstyrkceantagandet
af Friherre ^tannsrlwims Försiag,
Herr Grefwen och Landtmarskalken
fragade, vin.icke Grefwe !Vlörner wille afstä ifrån
sitt yrkande om votering, och Ridderskapet och Adeln
bifalla lvlvmencet med bibehållande af fästnings
straffet,
Ropades Ja och Mej,
Grefwe I.örvenbjelm, Larl. wille för
sin del aldeles icke samtycka, at fästnings-straffet
bibehölleA
Friherre Lrgel von l-l öistein, Lorkitr
I.uclviz. Jag tror, ar da detta Försiag förra gången
til pröfning förewar, ansags fästnings-straffet
oanständigt och owärdigt, at stadgas för Personer,
som blifwit hedrade med Riksens Ständers förtroende.
Men da war också fästnings-arbete dermed
förbundet, , Detta arbete sinner jag wanhedrande,
men ej fängelset pa fästning. Sädant har
blifwit manga utmärkta Personers lott, och det är
alwen nyligen stadgadt för wara högre Embetsmans
förbrytelser. Ett mindre och lämpligare kunde
dock för narwarande tilfälle upgifwas, säsom
at fliljas ifrån Riksens Ständers och allmänt förtroende,
hwilket wi under denna Riksdag sekt icke
medföra nägon »vanheder, Jag sinner för mim
del, at det ar en ganska stor skillnad i brott, om
det stora eller det lilla Oreclittvet »lösligen utbeta
-
