# ID: svediakorp-gov209
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,867
# sentences: 2,530
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


hällne
hos
Högloft.
Ridderskaptt °» Adeln
Wd
Riksdagen i Stockholm
. / - ' - !
Är i8iO.
Sjette Bandet.
Förra Afdelningen.
' »i..
»-i- « -
^
s-roekttor^.
Tryckt hos vireKeuros L. 6^nr.»onA, rZri,
Lhorsdagen den i Mars 1810.
kienum kl. 9 f- M.
företogs Mal af de TolflieÄorer, genom hwit»
O ka, gemensam: med de öfrige Standens llsctorer,
Riksens Stander, enligt 97 §. Regeringsformen,
skulle utse deras )ulliuae-Ombudsman och
Ven honom i befattningen bör efterträda, sa wät
som Mål til 2:ne 8uppleanter, at, i händelse af förfall
för orciingns LleÄorer, deras ställen företräda;
och brfunnos, wid walets flur, kl. til ; eftermiddagen
de fleste rösterne hafwa pä följande sätt
utfallit:
N:o 1915. Herr pecblin, Friherre von lö
rvenbaLN,
polian tk6olpk, klajor - - Z2F
N:o 99. Herr 8iilverlxarr6, /kron Isac, Lagman 214
N:v 109. Grefwe körner af luna, t^arl, Lenera!-lieutenant
- - - - >212
N:o 99. Friherre hamilton, Larl, OfwersteKammarherre
- - - - - 212
N.o 818. Herr Keen8tjerna, Fnllm. Friherre
bjerta, ftreclric, Klakör - - -272
N:v 29. Friherre lv08enbane, 8berinZ, 8tat8-  8ecreterars - - - - - - 2ir
N.o 254. Friherre lagerbielke, /kxel, Najor 2ir
N:o 1870. Herr von kappob, Fullm. Herr
8Hlverstolpe, lreärie, Kammarherre - 27-1
N:o 7940. Herr lersmeclen, breäric, Vicekresi^snt
- - - - - -210
N:o 1979., Herr krakel. Fullm. Friherre?0S8L,
Larl, Ofwerste ----- 20g
Sjette Band. N:o l Nw
4 Den i Mars.
N:g 2204. Herr 6skm af colguhoun, Larl,
Ofwerste - - » - - » 203
N:o 105. Herr kalkenderA, welker Olok
Oottlricd, KammarIunkare - - -207
Supplsanter.
N:o 1404. Herr ceäerstöclt, ^obn, BergsRäd
----- 205
N:o 9r. Grefwe KallmZ, Fullmägtig Friherre
cederström, Uudolkz Amiral - - 202
Högloft. Ridderffapet och Adeln atffiljdes kl.
-r z e. m.
lii fidem krotocolli'
6. Silverstolpe.
Fredagen dm 2 Mars.
klenum kl. 9 förmiddagen
Grefwe
Amilton, ^xel, anmälte, ak
44 §. i Riksdags-Ordningen lemnade Riksens
Stander rätt, ar föreskrifva Utskotten witz rid,
inom hwilken deras arbeten borde wara färdiga
och til klena inlemnade. Han wille föreflä, at til
Riksdagens päffyndande detta steg nu widtages,
och at man utsatte den io:de i denna manad, såsom
den dag, innoM hwilken alla mål af Utskotten
borde wara utarbetade och til Riksens Ständer
ingifna.
Herr Grefwe» och LanStmarskalken
hemstalde til Högloft. Ridderffapet och Adeln, huruwida
någon sadan föreffrift borde göras.
Hans Lxcellencs Herr Grefwe kuutk
önffade, at det wvre möjligt, ar innom den före
ftagne
-
Den 2 Mars. H
Aagne tiden göra alr det efterliggande arbetet färdigt,
men säg ej dertil nägon ulwäg: aldraminst
trodde Hans Lxcellence al nägon witz dag kundr
förestrifwas, och enligt hans öfwertygelse hade Utskotten
arbetar med all den drift, som kunde
fordras.
Grefwe »amilton wille ej lasta Utskotten,
Men han kände, at Hans Lxcelience8 egen motion
rörande Uepre8ettt3ti0N8 förändring blifwit rsmittsraä
til eon8tilution8-Utffottet redan den 15 Maji,
pch ännu hade deröfwer icke nägor utlärande hunnit
inkomma.
Friherre ^lannerbsim, I^ar8 /luZurt.
Dä Lon8titution3-Utskottet utmärkes i anseende til
kepre8entsti0U8 - frägan, får jag den aran gifwa
tilkänna, at Utstolter redan förehaft denna fräga.
Saken är likwäl sä wigtig, at man icke altför fort
kan afgöra densamma, eller derom stadga sinatankar.
För öfrigt lärer det tillätas al påminna, at
wi nu nägon tid haft gansta täta plena, sa at för
Utskotten nästan ingen arbetstid warit öfrig. När
en Ledamot utom Utskottet wil föreskrifva rid för
fullbordandet af Utskottens göromäl, synes det emedlertid,
likasom stuve denna Ledamot känna göro»
mälen och Utskottens befattningar bättre an deras
egna medlemmar. Jag tror at nägon witz tid
hwarken kan eller bör förestrifwas; men jag har
ingenting deremot, om en päminnelse om skyndsamhet
til Utskotten blefwe affärdad.
Grefwe »amilton äberopade ä nyo til stöd
för sin yttrade önstan, MsdagS-Ordningens föreskrift
i den 44 §.
. Herr
§ Den 2 Mars.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
hemstälde, om det icke ffulle anses tilräckeligt, at
Utflotten anmodades 0M en skyndsam Lxpeäition
af deras annu återstående göromål.
Grefwe »amilton förklarade sig dermed
nöjd, allenast deras Betänkande» inkomma innom
Riksdagens flut.
Efter fluteligen derom gjord proposition beflöts,
at Utskotten genom krotocolls Utdrag skulle anmoLas,
at med sina annu återstående Betänkande»
skyndsamt til Riksens Ständer inkomma.
Uplastes följande öfwer samtelige Riks-Standens
Herrar LleHorers Wal til Riksens Ständers
LlitiB-Ombudsman, hällne protocoll.
Ar iZio den i Mars, sammanträdde samtelige
Riks - Standens Herrar LleLlorer, 12 af hwarje
Stand, och efter behörig förrättad utlottning af en
Ledamot, werkstälde Walet til Riksens Ständers
justitia;.Ombudsman, hwarwid röfterne ursöllo som
följer:
Friherre ilanner!,oim, pzrs ^uZUst, 8xpe6ition8-8ecreterareoch
Lommsncl. med
Stora K. af Kongl. W. Orden Z4 röster.
Herr af KlinteKerA, fagman - . 4 röster.
Herr 6revvesmubl, Öfwer - OireÄeur - 8 röster.
Herr peterson, Lagman - - - I röst.
»t supra.
(larl förner. 8. kosenbane.
(larl von Rosenstein. L. ». 8antes80n.
p. Oxelberg p:son.
Fri
-
' Den 2 Mars. 7
Friherre ^lannerkeim, I.gr8 ^uZU8t.
Sedan jag genom samtelige Riks-Ständens Lisetoreis
fria wal blifwit hedrad med Riksens Ständers
smickrande förtroende, at wara deras ^ustitiN.
Ombudsman, finner jag mig derigenom beröfwad
af et annat, nemligen at wära Ledamot af Lonstitutions-
Ulffottet. Riksdags-Ordningens 41 §. gift
wer dertil tydelig anledning, da ^usritiL-Ombudsmannen
der finnes uptagen ibland dem, hwilka ej
böra wara Ledamöter af Utskott. Jemte der jag
nu får inför Högloft. Ridderskapet och Adeln aflägga
min ödmjuka tacksägelse för den mig bewisade
ynnest och bewagenhet, får jag således äfwen
nedlägga min plats såsom cor>8tiMtion8-Utskottets
Ledamot och Ordförande, samt hemställa, om icke,
i anseende lil de ännu återstående göromälen, Herrar
Lleäkorer matte anmodas, at efter mig Utse em
efterträdare.
Herr 6^IIen8VNLN, ^reälic, upläste til
1'rotocollet följande: 96 §. af Regeringsformen, jemnförd
med 6z §. af Riksdags-Ordningen,äiQerar de
egenffaper en stinns-Ombudsman bör äga. Den
i gar walde Ombudsmans kunskaper i Lagfarenhet
känner jag ej, men det tilhör mig som Riksdagsman,
ar ej tillåta någon ting lwerydigt
I grund häraf fär jag högtidligen protegera emot
der i gar af kleÄorerne förrättade Walet, imil
deh de 2:ne walde Personer förstedt sädana teasta,
som Regeringsformens och Riksdags-Ordningens
ofwananropade §Z- utstaka.
Begärdes pä bordet.
T Den ? Mars»
Grefwe körner, Häolxk 65rsn. Ned
förundran har jag hört, at en Ledamot af Högloft.
Ridderffapet och Adeln wägat uphäfwa sig at
klandra Riksens Ständers lagligen walda LieLkorers
lagligen förrättade wal, hwilket de med Riksens
Ständers egen rätt, enligt wära gällande
Grundlagar, werkstält. Jag känner ej hwad attester
denne Ledamot kan aust erforderlige för at
legitimera den Person, som til Riksens Ständers
^ustitiss-Ombudsman borde kunna wäljas. Jag
anser här icke nödigt, at förklara Lagarnes föreskrift
i detta afseende. Jag tror allenast at Rik»
sens Ständer, sedan de walt sina Llettorer, ät
dem öfwerlemnat sin rätt, at det wal desse kleäkorer
förrätta är vrubbeligt, och at Riksens Stan?,
der ej äga rätt at pröfwa de grunder, de motiver,
hwarpa deras Lleäorer stödt sitt förfarande.
Friherre Ltael von wolstein, LorkitL
I.u6vig, erinrade, at sä wäl enligt Regeringsformen,
som all hittils känd praxis, borde äi8LU8sionen
uphöra, sedan en staga blifwit begärd pä
bordel.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
hemstälde, om icke Högloft. Ridderffapet och Adely
wille täta Herr L-yllensvaanz motion hwjla, hwarefter
Herr Landrmarffalken lät upläsa följande krotocollet
öfwer Walet til Riksens Ständers ^ustl-
Ombudsmans Luppieant:
Ar i?, ro den i Mars sammanträdde samelige
Riks-Ständens Herrar Lleäorer, i2afhwar»
je Stand, och efter behörigen förrättad mlottning
af
Den 2 Mars, s
en Ledamot, iverkstälde walet til SuxMant
Riksens Ständers >istltias-Ombudsman, hrvarwid
rösterne urföllo som följer:
Herr peterson, kl-, Lagman r 29 röster.
Herr »k klinteberg, Lagman » 9
Herr bourin, /lävocat^kiscal - - 2
Herr Orevvesmöblen, Öfwer-virecleur 4. ^ -
sgnu z röster, hwilka såsom orikkige e) kunde up»
Agas. vt supra.
Liirl Ivlörner. 5. kosenbane.
Larl von Kosenstein. L. 51. 8antesson.
k. Oxelberg k.sou.
Herr Grsfwen och Landtmarskalken
hemstälde om icke, sedan wåler til sMseM Ständers
^ustitias-Ombudsman nu wor'e ssrrättadt,. det
ansages nödwandigt at Lxpe6itions-ll-cskottei:anmo»
dades, at upsätta det Lonsritutorial, som sör denna
Embetsman jemte hanö Suppleant .borde utfärdas.
FriherreStasl vonllolstein inwände,Ft
som Herr OMensvgans motion wv^e lagd pa bordet,
ansage han i sin ordning at all-widare åtgärd
wid werkställigheten af detta wal upsköies, intil
detz denna motion wvre cliscuteracl och afgjord.
. B' * »
HerrGrefwen och Landtmarskalken förklarade,
at Herr (Hllensvaans motion W?e af sadan
beskaffenhet, at han ej kunde tilläta^lc ventil
ckscuss-on uptoges, och ar för öfrigt 'det klander
han såsom enskild person anfört mot LleLtoiernas
wal, ej kunde hindra werkställigheten af et lagligen
fattade beslut. M * ->
" ro Den 2 Mars.
Friherre 8tael von wolstein yrkade,
aren sak som blifwir begärd pa borver, mäste
hwila. Er annat förfarande wore emot Regeringsformen
och Riksdagsordningen.
Grefwe björner, /lklolpk 6öran. Den
motion som här .ar wäckt, synes wara af sadan
beskaffenhet, ar den icke kan komma under pröfning.
Det är fraga om at en Ledamot wil göra
kraftlöst er Beslut, som med Riksens Ständers
rätt blifwit tagit och et i laglig ordning förrättadt
wal. Den som wil uphafwa sig ar wara Förmyndare
för Riksens Ständer, bör åtminstone icke nytz
sjelf hafwa warit satt under Förmyndare.
Friherre 8tael von kkolstein förbehöll
pä ^dex enträgnaste, at ingen Lxxsäition i anledning
af dietta wal matte göras förr an den fraga som
Herr <Hl!en8V33n wäckt blefwe lagen fran bordet.
Det skulle kunM wara et gansta farligt vrcsuclicat.
Han inlät sig ej i någon pröfning af fåken,
Wn om nägonting sa oordentligt kunde hända med
denna fraga,^kunde der äfwen hända med alla.
Han talade endast för Lagens helgd och hwar och
en Riksdagsmans oemotsägliga rätt.
Friherre Legerström, ^acob. Jag kan
ej söreLalla mig, at Friherre 8t3el wid nogare efrertankWan
wilja, ar en persons orimliga proposlöön
sWle werka upstof i et af Standen lagligen
farradt beslut. Jag för min del har aldrig hörr
omtalas, ar en lncljviön kan waga klandra hwad
stander enligt Lag och beklädda med Nationens
Makt, beslutar. Dessutom tror jag ej, at öfwer
Den s Mars. ir
rn motion af sadan egenskap någon ä-scussion kan
aga rum, at den af Herr Laudtrnarstalken kan til»
latas, at komma under pröfning, eller Herr Landt» i
marskalken derpå kan göra någon kroposicion. Klander
pä et Ständers Beslut bör ej kunna göras;
men annu mindre af Herr Landtmarskalken tiiiatas.
Ar en Person satter i fraga huru Riksens Ständer
utöfwar sin ratt, leder til intet annat resultat,
an at han förgått sig.
Herr Lallen sv aan. Med förbigående och
vfwerseende af den perfonalifering de 2-.ne sist talande
Ledamöter sig tillåtit, haller jag mig endast
ivid saken. Jag får nu anmäla, det jag i mit
första Memorial glömt, nemligen, at jag wördsamt
anhaller, at mit anförande ma med de öfrige Standen
blifwa commuuieeraät.
Herr Grefwen c/ch Landtmarskalken
förklarade denna begäran sa mycket mindre passande,
som Herr rHllensvaan sjelf hört huru hans
motion af Ridderskapet och Adeln blifwit uptagen.
Friherre Ltael von klolstein. Den af
Herr o^liensvaau wackta motion har blifwit lagd
pa bordet. Nar en sak blifwit lagd pa bordet, bör
all cliscussion deröfwer genast uphöra. Nu har
ben ater blifwit upragen och wista Ledamöter stafwa
förklarat densamma för orimlig och kränkande
af Ständers rätt. Det är just detta som först
stal pröfwas och sjelfwa saken bör komma under
äiscussion innan nägot resultat deraf kan följa. Jag
anhaller, at Herr Grefwen och Landtmarskalken
tackreS förklara om Herr (HlleusvaMs motion är
r» Den 2 Mars.
stridande Mot konstitution, eller iwidrigt fall, ak
dermed förfares ester Lag och Riksdags-Ordning.
Herr Grefwe» och Landtmarfkalken.
Dä Herr L^llensvaans motion innebär klander
mot et Riksens Ständers fattade beslut, förklarar
Mg den wara emot Lonliimtion, och kan ej tilläta,
at densamma til pröfning uptages, och anser den
således icke kunna hafwa någon inflytelse pä werkstalligheten
af de beflut Riksens Stander fattat.
Friherre 8t-el von wolstein uprepade
hwad han förut anfört, förklarandes, qt han ansäg
det såsom en inffcankning i hwar och ens Riksdagsmanna
ratt och frihet, om ej pa denna motion
gjordes afseende.
Friherre Legerström, lguflolk. Dä en
Ledamot af detta Stand wägar komma fram med
en mcoustitutionel motion, anhaller jag at Herr
Grefwe» och Landtmarffalken matte göra propoLtion
om hans uteflutande ifrån Riddarhuset.
Friherre Stael von igols te in hördes häremot
protegera, men afbröts, dä mänga började
r^la pä en gäng och med rop om proposition instämma
i Friherre Legerströms yttrande.
Herr kotlilieb, Larl kreäric. Med ankedning
af hwad sä wäl Herr Grefwen och Landtmarffalken,
som flere wärda Ledamöter anfört, ocy
hwaruti jag fullkomligen instämmer, synes mig den
af Herr (^llensvaan gjorda motion, angäende behörigheten
afMitise-Ombudsmans-waltt, wara af
DM 2 Mars. rz
fädan beskaffenhet, ae ben icke kan läggas pä bors
det; ar lägga en sak pä bordet mäste förutsätta,
ar ven kan uptagas tilöfwerläggning, ochdäifräga
warande motion, utan at wara fotad pä antageliga
stal, och utan at äga något stöd af Grundlagarne,
innefattar klander emot et af Riksens
Ständer gemensamt taget besiut, innefattar en obehörig
beskyllning emot Riksens Ständers med deras
egen magt försedde LleÄorer, at ej hafwa iakttagit
hwad Grundlagarne föreffrifwa, tror jag at
densamma aldrig kan til pröfning företagas och
således ej ever läggas pä bordet. Jag anhällee
derföre ödmjukeligen, det Herr Grefwen och Landtmarffalken
behagar förklara, at nägon ventilation
om denna ftäga icke sar äga rum, och tillika xro.
xonera at alt hwad soM deröfwer blifwit talar,
mä utur Ridderffapets och Adelns krotocoUer
sörswinna
Herr
Grefwen och Landtmarskalkem
Denna fräga gar derpä ut, ar kullkasta et Riksens
Ständers lagliga beslut. Den ma wäl qwarblifwa
i ?roroco!let, men den kan ej läggas pä bordet
eller af mig tillatas, at komma under pröfning.
Grefwe I.ötvenbj6lm, Larl. Del är
sörundranswärdt at en sä ung man som Herr 6yllen8V33,
n kan understä sig at klandra er Riksens
Ständers beslut, men jag förmodar, ar det kan
skyllas pä hans ungdom och hans oerfarenhet t
werlden. Han har anförr mihtankar emot MeÄorernes
förfarande, men han hade bordt weta, at
man bör innom sig göma miHtankar, och at sadanr
framför alt tilhör den som ännu icke lärk at pröf
-
14 Den 2 Mars.
wa rätt och orätt eller grunderne för andra människors
upförande.
Friherre Stael von blollstein förnyade
sit yrkande om upffof med denna öfwerlaggning och
at den en annan dag mätte äter uptagas.
Herr bloräenstolps, ^näers, förenade
sig med Friherre Stael.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
förklarade, at den hwarken i dag eller en annan
dag skulle til pröfning uptagas.
Herr Silfverstolpe, l^re^ric Samuel,
anhöll at Lerpä fa fästa Högloft. Ridderskapets och
Adelns upmärksamhet, at detta klander ej blott wore
ricktadt mot Ridderffapets och Adelns Ledamöter
bland lllleäioi-erne, Utan mot samtelige Riksens Ständers
genom deras LleQorer fattade beflut.
Herr Silverstolpe afbröts af starka rop
V!N proposition pä Herr (Hllensvaans utesturandr
ifrän Riddarhuset, blandade med nägre fä deremot
protesterande röster.
Herr l^erlme^en, lierman. Aag anser
Herr Opllensvaans yttrande och motion sä lagstridig,
at derest han icke densamma äterkar, anhäller jag at
Herr Grefwen och Landtmarssalken täcktes göra
xroposinon l likhet med hwad Friherre Kueloll Leäerström
föresiagir, at han ifrån Riddarhuset mätte
mestmas.
Fri
-
Den 2 Mars.
Friherre 8tae! von wolstein yrkade ar
saken wore begärd pä bordet och at lliscussionen
matte uphöra.
Herr Grefwen och LandtniarHknlken
förklarade ä nyo, at saken wore af den beskaffenhet,
at den ej kunde laggas pä bordet.^
Grefwe Oe 12 Laröis, ^Lcob. Jag förklarar
at jag til alla delar bade i afseende pä saken
och pä formen ogillar Herr L^llsnsv-iLns motion.
Det ar således icke för at undirstödja densamma,
utan endast för bibehållandet af en laglig
ordning i öfwerläggningen som jag nu/alar. Herr
6Men5V3krn8 motion har blifwir begärd pä border,
och Herr Grefwen och Landtmarffalken har sjelf
sagt, at den der skulle fä hwitå, och jagoanhäller
derföre i ödmjukhet, at det derwid nu mä förbiifwa
och all widare llisLuxsion uphöra. ^
Grefwe k.ötvenbielm, Larl. Jag tror det
ej göra tilfyllest at lliscussionen nu afbrytes. Herr
6yllen8VLans motion är olaglig och bör afRidverffapet
och Adeln beifras; men ehuru jag tror at
någon proposition derpä icke kan göras, "skulle ded
likwal möjligrwis bero af Herr Grefwen och Landt- *
marskalken och Ridderffaper och Adeln at lägga densamma
antingen pä eller under bordet, alt som den
bäst synes förtjena. ' ".'V '
Grefwe klörnsr, ^llolpb 6öran. Hwad
Herr o^llensvsgns motion beträffar, Kulle jag wara
emot ingendera delen, emedan jäZ^ finnér den
aldeles icke förtjena n men nar jag
hörr
k'
Ls 2 Mars?
häre yrkas, ak. Lxx>^ rtionsn kill iverkställighet af
et af Riksens Stander lagligen fattadt bestut, genom
densamma skulle kunna uppehällas, får jag
förklara, at jag anser densamma antingen såsom
aldeles obMrig genast böra förfalla och anses såsom
kraftlös eller i fall fädant bestrides, nuupraZas
och lälunda afgöras, om en Inäivränes vbeHöriga
och olagliga protest stal kunna lagga hinDO
i wägen för werkställigheten af hwad Riksens
Ständer förordnat.
Hans Lx cell snes Herr Grefwe I^uutk,
förenade sig lis alla delar, i detta Herr Grefwe
horners yllMNdS.
Herr Grefwenoch Landtmarffalken frägads,
"idderMpel och Adeln bifölle, at saken rmge»
tageS.
-M'
ropades ek starkt och längwarigt Ja, hwarvider
dä och dä el och annar Nej hördes.
Under ropen som lange fortforo, erhöllo följande
Herrar ljud, men.afbrötos sedan de stukat
sine yttranden, af nya'rop, uttryckande er fortfa"
rande miHbilligande af Herr motion
Sälunda
höröeS '
Grefwe körner, ^clolpk 6örsn, änyo
yttras at-hans begäran , der saken nu matte uptagas,
warit-wilkorltg 'och endast sa wida Herr 6z?ltensvssns
protest ffulle kunna leda til hinder för
Werkställigheten äf Riksens Ständers beslut.
> Dm 2 Mars. >7
Grefwe ve la OLrckio förklarade, ari sär
dant fall wore hans tanka enlig med hwad Grefwe
IViöi-ner yttrar och ar han trodde saken kunna wara
flurad, om Herr Lzcklsnsvaan wille återtaga sin
kroteli.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde föreställning, ar Herr (HIlenLv-rsn kanske
wille arerraga sin motion. för ar ej föranleda en
fortsättning af denna obehageliga öfwerläggning.
Herr Lilkvorgtolpe, k^rsckric Lamuel,
yttrade at han nu först erfarit, ar. Herr (Hilen8V33N5
motion blifwit begärd pa bordet, men at
sedan det blifwit utredt, ar fragan wore incon»,-  rnrionol, worren sadan begäran kraftlös. Förfin
del wille han fullkomligen bestrida, arden ens wänne
sa mycket afseende at kunna läggas pa bordel.
Än mer, ac den skulle kunna lägga något hinder
i wägen för et lagligt beslut, fattadt af Lleckoror,
som utöfwac Riksens Ständers magt.
Friherre Lockeström, kuckolk, yrkade at
det af Herr (Hllensv.agn anmälta klander matte
vfwerlemnas til laglig åtgärd, och Nidderssapei och
Adeln arerraga sina göromål rörande wigtigare
ärender.
Herr 8ilfvsr8tolpo,^ob>3N Oa vick, wille
för sin del dertil gerna samtycka, men trodde, ar under
det Herr 6zck,(M8vaan för en sadan sak wore lagförd,
han ej til Nidderstapets och Adelns öswerlaggningar
borde äga tilträde.
Herr
Sjette Band' N:o 2.
L8 Den 2 Mars.
Herr klingsporr, 6er6t, lfrade emot Herr
gyllsnsvsans ställande under lagligt tillas.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
uplaste 78 §. i Riksdags-Ordningen, hwilken han
ansäg innehalla en fullständig föressrift om sattet
huru denna sak borde behandlas.
Herriliam.kelir, förmodade, at Herr gyllensvaan,
om han besinnade beskaffenheten af sin
motion, skulle lära beqwäma sig at densamma återtaga,
men at i fall han dertil icke wille samtycka,
borde saken efter gammal praxis, til pröfning af
Riddarhus-Utskottet förwisas.
Friherre von platen, Laltza!-, trodde
at om den kunde hänföras och anses endast såsom
förolämpande mot Nidderskapet och Adeln, wore
det ofelbart tilräckeligt, at den innom Ost, pä hwad
sätt Ståndet för godt funné, afgjordes. Men när
man besinnade, at den innebure ek klander af alla
Ständens gemensamma beslut, bordeden med yttersta
warsamhet handreras. Pa hwad sätt Högloft. RidDerskapet
och Adeln behagade besluta, wore det hans
ranka, at er parti borde tagas som wisade, at Ridderssaper
och Adeln ogillade hwad Herr gyllensvaan
mot Riksens Ständer brutit.
Friherre 8tael von plollstein begärde
äfwen denna nya fraga pä bordet, och protesterade
emot all öfwerraskning, emedan et beslut af RidLerskapet
och Adeln redan i början af Riksdagen
är tagit, at ingen sak genom acclamation genast
ssulle afgöras, utan hwila ril nästa plenum.
Dett 2 Mars. 19
Friherre Ooäerström, )aoo!r. Det är
omöjligt, at en Ledamots protest kan hindra den
ifragawarande Lxpecktionen. Det ar til och med
en löjlighet at derwid fästa nägvn uppmärksamhet;
således kan Herr Landtm'arjkalkens proposition rörande
anmodan til Lxpeöitions-Utffottrt Utan någon
swarighet bifallas. Fragan om Herr 6^llen^
8varms förseelse kan uptagas när det faller Herr
Grefwen och Landtmärffalken samt Nidderffaper och
Adeln lagligt. Denna dagen, är utsatt til kinance-plgneliK
afgörande; om Herr Grefwen och
Landtmarffalken sa behagar, kunna wi en aftonstund
fä sysselsatta ost med Herr (^llensvaLn.
Grefwe körner, ^äolpk 66rÄn, instämde
häruti, tillaggandes at det behöfdes allenast
et tilkännagifwandet om walet til Lxpettitions-.
Utskottet, hwars pligt der da wore at upsättakix»
psäitionen.
Herr Grefwen och Landtmarskalkerr
förklarade afwen at kixpsäitionen ej kunde hindras;
Herr OzMensvsans protest förfölle och kunde ej ti§
pröfning företagas. Herr Landtmarffalken förnyade
derföre sin pmpolition om komiss rörande walet,
till Kxpeäitions-Utffottet»
Herr 8i!verstoipö, 8amue1-
instämde deri, at Herr 6)älensv3»ns motion ej kunde
uptagas, men hänS coi^luits borde ester Herr
^iverstolpcs öfwertygelse ej lemnäs obeifrad, hwilket
dock gerna till en annan gäng kunde upffjutas»
Herr Landtmarskalken förklarade, ar profningen
deraf en annan gäng finge företagas.
Här
-
2Q Den 2 Mars.
Härefter yttrades åtskilligt fran Bänkarne af
siere pa en gang talande Ledamöter, sa ar, maen
ting redigt till Protocollet kunde fattas. Ändteligen
fragade
Llrekvs iLöwenbjelm, Larl, j hwad skick
fåken wore. Han wille för sin del ej akalla den
strängaste rattwisa. Han trodde at det tilhörde
Ridderffapet och Adeln at laka Nåd ga för ratt,
men ingalunda kunde pröfningen af hans upföranDe
upffjutas. Hwad som i det fallet skulle göras,
borde ske straxt. Om Herr (Hllei^vaali wille återtaga
sit yttrande, wore det Herr Grefwens tanka,
at Ridderffapet och Adeln af sin wanliga öfwerfeenDe
godhet, kunde lata saken sörfalla.
Friherre von ?laten, Lal t2ar, wille för
fin del gifwa tilkanna., at han ej afstode ifrån sit
första yttrande. Ofwerlaggningen derom trodde han
ej behöfwa blifwa langwarig, men af en billig agtning
för de andra Standen trodde han al fåken
genast borde afgöras.
Friherre kiöäerstolxe, Larl, trodde
at dä fräga redan hade upstatt om Herr (HI1LH8VLllN8
ffisjande ifrån Riddarhuset, ffulls ec upffof
i den fragans afgörande wara et erkännande, at
han annu wore Nidderskapets och Adelns Ledamot.
Härefter talades hwarjehanda bade för och
mot Herr (HIlenLvaan8 upförande, och ganska manga
begärde xroxoiiticm VM hanö Uleffutande fran
Riddarhuset.
Herr
Den 2 Mars. 2r
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
erindrade, at et sädant Nidderffapets och Adelns
beslut, huruwida Herr Q^lleusvgÄn borde fä fortfara
at wara Ståndets Ledamot eller ej, icke utan
genom omröstning kunde utrönas. En sädan omröstning
ffulle borttaga tiden, hwilken i dag hoS
alla Gränden, i följe af den conkerencs emrllast
Talemännen och Eländens Deputerade, fom Riksdags-Ordningen
föreffrifwit, wore agnad till,, kingncs
- ?lANLli8 afgörande. Om wi nu uppehölle
Otz med en votering, förlorade wi tiden för et wigligt
ärende. Han föreflog derföre, al saken kunde
upffjutas til exempel til nasta blenum.
Friherre Lestei-8tröm, ILcob. Efterfrågan
om urvotering wore wäckt,, och ätffillige med
ffäl trodde, at de andre Ständen ffulle finna sig
förolämpade, cm ej Herr L/llensvaans upförande
beifrades, borde wäl saken pä alfware företagas,
men dä war tid bör anwändas pä wigtigare och
allmänna ärender, är saken hulpen, om nu en tid
ursättes, dä cliscussionLn härom äter kan uptagas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade, at det wäl wore swärt at utsätta nägon
witz dag, men at dä han sjelf önffade, ar dermed
ej drages ut pä tiden, och han hoppades at det
bestämda ärendet i förmiddag kunde hinna afgöras,
wille han utsätta penna öfwerläggning ril i eftermiddag
kl. 6.
Grefwe I.Lrvenbjs!m, (!arl, fragade, hurnwida
Herr O^llenuvZLn innan denna fåken wore
stut, kunde äga rätt at öfwerwara Ridderffapets
och Adelns öfwerläggningar. Herr
sL Den 2 Mars.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
ftvarade, at innan et emot honom widrigt beflut
wore fattadt, knnde han ej derifrån meflmas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
tilkännagaf, at innan han företoge c>,8LU88ionen rörande
kmsnce-planen, wille han meddela Högloft.
Midderstapet och Adeln en honom tilstäld ffrifwelse
ifrån Hans Lxcellence Stats-Ministern för Utrikes
Arenderne, hwilken Herr Landtmarffalken upläste,
sa lydande;
Stats-Ministern för Utrikes Arenderne har
den äran, at lata Herr Grefwen och Landtmarjkalken
weta, at i förmiddags inlemnade Högste
Domstolen til Konungen sit underdåniga yttrande
öfwer den af Riksens Stander föreflagne Tryckfrihets-Stadgan.
Pä Nådig befallning, har StatsRadet
i eftermiddag warit sytzlosatt ar genomgå
sa den föreflagne Tryckfrihets Stadgan, somHögfke
Domstolens yttrande- Pa Stars-Rädets sedermera
afgifne underdåniga tilstyrkande har Konungen
beflutit antaga och gilla det af Riksens
Stander i afseende pa Tryckfriheten afgifne unDerdgniga
förflag. I morgon kommer Konungens
Nådiga beslut, ar lil Lxpeclierancle öfwerlännäs,
rnen da Beflutet pa Rikssalen bör Riksens Ständer
meddelas, och detta förmodligen icke förr än
i början af nästa wecka kan lara sig göra, har
Stats-Ministern trott sig böra ffyndch at lemna
denna underrättelse.
Högwälborne Herr Grefwens och Landtman
Mkens
ödmjuke tjenare
Hs von LnZestrpm.
Up
-
Den 2 Mars. 2)
Uplästes följande.
Utdrag af krotocollet, hällit i Höglofl. Ridderstapels
och Adelns klenum den 28 Februarii
1810.
S. D. Företogs til afgörande Almänna Besvärs-
och Oeconomiss-Utstottets den 14 Februarii
pä bordet lagde utlåtande, angående ändring i flyttningstiden
för Tjenstehjon; och blef Utstottets häröfwer
afgifne tilstyrkande afflagit: Hmarom de respeMve
Med-Standen stulle genom krotocolls Utdrag
manligen underrättas, vt supra,
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft. Ridderstapets
och Adelns plenum den 28 Februarii
1810.
S. D. Beflöt Höglofl. Ridderstapet och Adeln,
at en stulle fläs til förewigande af åmin
nelsen
utaf den lyckligt utförda Regements-förändringen,
hwarigenom el ä alla sidor lagbundit stick ater
blifwit stadgadt, och at de öfrige relpeckive Ständen
stulle ivänligen anmodas, i detta beflut med
Höglofl.Midderstapet vch Adeln instämma, ve supra.
Utdrag af krotocollet, hällit Uti Högloft. Nidderstapets
och Adelns klenum den 23 Februarii
i8io.
S. D. Bifölls hwad Stats-Utstottet uti et
den 2i dennes hos Ridderstapet vch Adeln pä bordet
-
»4 Den 2 Mars.
vet lagdt Memorial tilstyrkt, rörande Lön-tilökningar
för Öfwer-Lommiss-rriei-ns wid General ^ssi
srLnce-Lontoiret
ble^äerick och I>önk?rb, PH»-  förbättringar och ?ensioner för atffilliga andra i
^lemoriLlet anmälde personer; hwarom Utdrag af
krotoLollet stulle de öfrige rc-spc-Äive Standen wänligen
communiceras. Mra.
Derefter tilkannagaf
Herr Grefwen och Landtmarskalken,
at som Riddarhus-Secreterare» woreopahlig, hade
han anmodat unberteknad at föra LrotocoUer.
Sedermera företogs de til Onance-klansn hörande
af Stars-Utffomt inlemnade handlingar,
hwaribland först uplästes Stats-Utffottets utlåtande
öfwer Friherre iMeneramr/s ingifne kinancs-j?1an.
Under läsningen deraf gjorde Friherre MencrLnt^
rid efter annan wid hwarje punkt följande
anmärkningar:
Da Riksdagen sä lange fortfarit, ar med fläl
ingen lärer wilja lemna upmärksamhet at något,
som kunde föranleda ti! minsta ytterligare tids utdrägt,
har jag ej ansett mödan wardt, at ffrifteligen
upsatta »agot förswar för mitt under den 23
Med
-
Den 2 Mars. 25
fistledne November til Högloft. Stats-Utskottets
1'rotoLoll ingifna aparta Vorum, innehållande et
Viuance-Lrojeck, som jag numera icke hoppas, knappast
önskar, at Högloft. Ständer skulle anraga.
Men da Högloft. Srars-Utskottets utlåtande öfwer
berörde mitt aparta Vorum, ibland manga
för mig smickrande uttryck, äfwen innehaller et bedömande,
som wisar at mit krojeck i acstilliga omständigheter
blifwit origtigt fattadt, ar der en pligt
emot mig sjelf, ar söka wisa, det jag icke wägat
inlemna et i sa mänga afseende» felaqrigt Opus.
Jag torde således, för at ej göra uppehäll, munteligen
och helt kort fä lemna nägra uplysningar,
som jag förbehäller mig, ar framdeles skrifreligen
fä inlemna.
1:0 Högloft. Utskottet yttrar: "At 8-mco-Utskottet
aldrig bestämt afflagit alt widare biträde."
Jag sär derwid ä nyo citera Lauce,-Utskottets utlåtande
dä fragg war om förskotter til kriget och
iterera den fräga, VM af er Utskott, som aflagt
Tysthetsed, er mera bestämdt afstag möjligen bör
kunna erhällas.
2:0 Wid der som Högloft. Utskottet anfördr,
angäende Leveranteurernes betalande, fär jag ödmjukast
anmärka, at jag til veras godtgörande icke
ansett af nöden hwarken at tillita Lancken eller ak
öka Bewillningen, samt at jag således pä goda
skäl trodt mig såsom afgjordt kunna antaga, ar
Högloft. Riksens Ständer icke obenäget skulle anse,
DM en större del af Riksskulden med samma Bes
willningssumma kunde liguicleras.
Det
26 Den 2 Mars.'
Det bör ej eller förglömmas, at jag aldrig
satt I->ever3ntörerne8 betalande pä detta satt i fråga
, at utom i det fall, ar den af Högloft. Utskottet
omtalade iwZociLtionen hos Nerikes Lretlitvl-er,
til Vinnande af Betalnings-Terminernes
förlängande fullkomligen lyckades. Och med mig torde
Högloft. Ridderskapet och Adeln instämma, at
man i sadan händelse ej bättre lärer kunna anwänLa
en summa som finnes at tilgä och (i min tanka)
oundwikeligen bordt wara tilgängelig i det lika
rnöjeliga skei-n-mt', at Utrikes Lreclitorernes swar
blefwe nekande.
Z:o Wid min 'kadell idit. H. yttrar Högloft.
Utskottet, såsom orsak, hwarföre Bewillningen,
Lön- och Betalnings-afgiften för Ar 1809 med flere
inkomster af Utskottet icke äro i Credit upförde,
Dch deremot obetalte Jntereffen och Capitals-afberalningar
ä Utrikes Gälden ifrän Debet uteflutne,
at Utskottet icke ansett sig behöfwa upgöra nägor
Zörflag öfwer der framflutna. Jag fortfarer i den
rankan, at noga undersökning af det framflutna är
den dalis hwarpä Förslag lil framtida behofwen
bordt byggas, och at jag under det framflutna lika
litet bordt beräkna en annu oupburen Bewillning
som annu obetalt men förfallen Utrikes Gäld»
Jag kan omöjeligen begripa annat, an at Bewillningens
belopp mäste sökas genom jemnsörelse
emellan alla oanwande tilgangar och alla oupfylde
oumbärlige behof.
4:0 Om Utskottet ansett de utelöpande Creditsedlarne
kunna bibehällas i warde uran anftäende
af nägon konä till deras regliiei-Äi^e, hindrar detta
icke, ar de lika ofelbart utgöra en del af Riksstat
-
Den 2 Mars. 27
stulden; hivad mig angar, har jag sa mycket mer -  bordt beräkna dem deribland, som jag, utan Be»
willnings-summans förhöjande, uptaqit en ärlig
koncl till deras amorteranäs, hwilken jag förmodat
wara af aldeles oumgangelig natur.
Jag har aldrig pastätl, at Utffottet förglömt
någon Post, men kan ingalunda instämma deruti,
at metkoäen ivid Riksffuldens och tilgangarnes beräknande
warit utan inflytelse pa kUn^nce-klanen
och Bewillningöfumman. Twärtom anser jag af
mitt m-oM wara tydeligen adagalagt, at utförandet
af alla anwändbara tilgangar bör medföra elvera
behof af mindre Bewillningssumma , eller möjligheten
ar med den antagna, pa sätt jag föreslagit,
åstadkomma en större minskning af Riksffulden.
5:0 Med förundran har jag sett mig beskyllas
för motsägelse i afseende pa Utrikes skuldens
betalande. Min stistilic-ition torde tilräckeligen göras
genom blotta framställandet af de anie Anföranden
i mitt binnnce-kroch-Ä som astserts wara mot
hwarannan stridande, och hwaraf det ena i Högloft.
Utffottets sivar endast til hälften blifwit anfördt.
Den ena expresgionen lyder salunda: "I Bilagan
"lät. L., innefattande de ffulder, hwara ingen afbetalning
erfordras til nästa Riksdag, har jag icke
"kunnat upraqa Utrikes Gälden, emedan jag häl"ler
för angeläget, at öfwerenskomne amalgsms af"betalningar
och primér ofelbart böra remitteras,
"sä wida genom ofördröjligen öpnad negociation
"upffof vermed icke ffulle bewiljas."
Det andra äberopade stället, eller labclleniät.
L« 2. har til Uubrigue:
28 Den 2 Mars.
"Udell, som wisar beloppet af den ^onä, som
"til l^everanteurcrnes liguiclerancle blifwer at tilgä,
"om igenom negociation tilständ kan winnås, at
"upffjuta amalgams afbetglningarne 7 är, eller pa
"det satt, at hwad soty Nr IZOZ bordt remitteras
"icke betalas förr an Ar 181;."
Pä intet ställe har jag med Utskottet instämt
i anseende Lil Utrikes Gäldens och deveranteurernes
licjuiricrancle; Ty jag har aldrig kunnat medgifwa,
at ingen koncl siulle bestämmas til upfyllande
af en pligt, hwars wilkorliga upskjutande berodde
af Fordringsägares bifall. Och jag har högtideligen
protesterat emot de grunder, pa hwilka
Herrar Banco-Fullmäktige erbudit förffjutande af
medel til l^everanteurernes betalande.
Min mening har aldrig warit, at yrka Uemisser
lil Utrikes Lreclitorers förnöjande wid 70
ffillingars cours, men wäl at konä finnes, som
dertil kan och bör anwändas, enär Fordringsägare
det äska och coursen sa hunnit nedsättas, at
det blefwe möjeligt.
Jag har warit och blifwer af den tanka, at
medelst uptagande af Inrikes Län, k-everanteurerne
bordt liguicleras, om Utrikes creäitorer icke welat
bewilja upffof.
6:0 De 2me Poster, som upkomma genom
förändrad ränteberäkning til Languen och minskad
Lmts-brist, och hwilka Utgiftsposter Högloft. Utskottet
ansett wara sä obetydelige, göra tilsammans
i;o,Ooo N:d., som likwäl icke är en sä aldeles
ringa summa. ?'-»
Den 2 Mars- 29
7:0 At genom de gifna Förstag och sätt at
anlita Lanquen ingen anledning är til Bancosedelmyntets
försämrande, stall jag tro, enar gammalt
Werksilfwer uphörer at wid /luckioner äga det öfwer
ail manlighet höga pris, som nu beklagligen
är gängbart.
Om §mt8-Merker ager egen tilgang til wiste
esscher, kan jag ingalunda medgifwa, at de samfält
upga til wärder af alla behöfiiga waror och
arbetslöner, hwilka omöjeligen kunna erhallas utan
beräkning af myntets nedfallna warde.
Lika med Högloft. Utffottet, hoppas jag pä
gladare utsigt för Handel och Näringar, sa framt
besiur icke tagas som motwerka det goda som kan
förwantas genom lyckligare constuEurer och en ömsint
Regerings uplysta omsorger.
8:0 At jag fakt en ärlig Utgiftssumma af
2,819,377 Riksdal, och at jag öfwerstridit beloppet
af den til 2^ million kxcracle Bewillningssnmman,
får jag ödmjukeligen bestrida. Detta kan
endast synas sannolikt, da man förbigår Kudr-guen
lil ^dellen lit. l-i.; Anmärkningen wid flutet af
samma ladeli lu. K.; saint siuteligen ogillar de
tilgangar jag upgifwit öfwer antalet af dem, som
Högloft. Utstorret uptagit.
I mitt Förflag anföres noga, at det icke är
gjordt och i min tanke icke bordt göras för hwarje
ar särskildt, utan för alla ; arén samfäldt.
Min uträkning öfwer Vacancs-gfgiftens belopp
är grundad pä samtal med Riksdagsmän fran
alla
Zo Den 2 Mars.
Ma Rikets särskildte Provincer och deras samman»
stammande Opinion om densamma, som pä sädane
sätt kunde erhällas.
I förhand hade jag sjelf anmärkt, ar
ZeÄet til Vacrmcorb hällande icke war bifallet, men
också billigen andragit den sanning, ar samma inkast
kan göras nästan emot alla sä wäl af Utskott
tet som af mig upförde tilgängar, Bewillningssumman
inberäknad.
Den fräga torde icke wara öfwerflödig: "Om
"och hwarföre icke det af Högloft. Utskottet (ingar
"lunda af Mig) Upgifne krojeckec om Vacancsr^
"såsom en ibland grunderne til Bewillningssum"mans
belopp, bordt afgöras innan icklrgnLL-plL"nen
förekom?"
At jag i iLbellen l. päraknar 270,74;
R:d. ärligen, är en misskrifning af Utskottet. Der
star 2)0,74) R:d., inberäknadt afgiften för afsuttit,
onödigt Lgvaltsrie, som de sednare Krigen
aldrig blifwit begagnadk.
Om ifrån Mili Upgift, ehuru utan något gäst
lande stal, afföres de i labellen I. såsom VacLNLe-afgift
beräknade 170,74; R:v. ärligen eller
för alla ; arén 855,72; N:d., sa aterstar ändock
Lil faveur af min LslLuI et Sklaö af circ» Z milliöner,
om hwars obehörighet jag annu icke fakt emottaga
nägon öfwertygande wederiaggning. Och ar
det således et oriktigt anförande, ar i mit Förflag
yppas en brist af 2,299,686 R:d. 4; H. 11 rst.,
som Utskottet än ytterligare ökat Lil 3,592,411:
45: rr. - Jag
Den 2 Mars. zr
Jag hanförer endast til min 1-rbcgl x.z,
hwars blotta genomläsande ar den fullständigaste
förklaring.
Mitt Förflag ar gansta oriktigt fattadt, om
man förmodar, at jag hoppats kunna fylla hwad
Ulstottet kallat brist, genoin besparingar. Jag
har endast förmodat, ar sadant stulle bidraga
at göra den calcul ännu säkrare, som jag sökt
grunda pä noga beräknande och fullkomliga tilgangar.
Jag föreflär uptagande af Inrikes Län ti!
belopp af 2,82O,ooo N:d., det är gansta sannt, men
också lika werkeligt och som icke bör glömmas,
at jag deremot afstyrker alt anlitande af l^Pwri,
svin man wil förmä, at ytterligare ukgifwa 4,väo,oos
nya sedlar. Och bör härwid a nyo erinras, at
med denna mindre Lanesumma som jag yrkar, enligt
mit krojeLt, kon6 hålles til atstillige angelägne
utgifter, som Högloft. Utstottet ansett omöjelige
at fullgöra.
U. wederlagger det anförande, at
jag icke beräknar ränta a de af mig förestagne Inrikes
Län; och mederlagger lika folklan, ar min
calcul icke medförer någor det minsta förökande af
Bewiltningssumman.
Men om jag haft den olyckan,^? Högloft. Utskottet
i siere afseende» ej riktigt faagr mir Förslag,
Ar likwäl slutet af Högloft. Urstottets afgifne
swan; det som mäst misar at jag icke. warit i standar
er klart salt uttrycka mig. Fragan ar om
Z2 Den 2 Mars.
den »nticipLtion ;ag föreflagit för ar göra säkre im
komster tilgängelige dä behofwen inträffa kort tiv
förr an desse inkomster i wänlig wag infiyla.
Mitt satt at citera Frankrike och England,
wisar helt annat, an at jag anser denna ut»
wag wara den sista, som (lätt. j den wag jag anfort)
bör widtagas. Jag har tydeligen yttrar min
förundran öfwer Sweriges förmäga, at ligga i et
helt ars förlag, da de aberopade mäktige Stater
pä anförde sätt nödgas hjelpa sig.
De sista af alla utwägar är i min ranka, at
elvera lemna pressarne skulder aldeles obetalde,
eller,at til deras liguiäeraucle rilwerka pappersmynt
uran reel valuta; Det är desse Utwägar jag innerligen
önskar, i Swea Land altid mäste undwikas.
Hwaremor mir kroseQ, riktigt fattadr, lärer
blifwa lika litet wädeligt för detta Nike, som
för flere andra Stater.
Jag har aldrig tält om någon antlcipatlon pä
Krono-Räntor, aldrig widrört detta til
fyllande af någon posicik brist. — Fragan derom
har upstätt hos mig, för al möra det inkast som
skulle kunna göras einor mitt Förslag, ac nemligen
alla tilgängar icke fä fort instöte, som behofwen
fordrade.
Se här -Exempel.
Om Stats - Lontolret är Igro i Marsbehösde
til lliverse ^it^uiller en Summa af'R:d. !25>ooo:
utgörande beloppet af Vacauce-medel, svin ickel/ö?-'
^ an
Den 2 Mars. gZ
än den r Julli inflyta; Om wid samma lid Riksgälds-Lomoirc-t
icke agde stående boncl och redan hade
begagnat Dimont-rättigheten i Landen, sä skulle
8tgt8'6ontoiret gifwa anwisningar pä ^ af berörde
Vacanee-medel.
Statens ^reäitorer, wande at Utan nägon valuta
wänta pä betalning, skulle säkerligen lika litet
som öfrige Rikets Jnwänare finna något wadeligt
deruti, at Fordringsägare, i stället för blotta rät»
liqheten at aolieitera, agde i sin hand er vocument
af fullkomlig säkerhet.
Wil man (ehuru det icke warit min tanka)
til imitation af England, lata l^anHnen mot dehe in»
wisningar, som altiv ffulle wara pä kort tid och
aldrig öfwerstiga ec wihr KxcrLclt belopp, lemna
Bancosedlar, sa wore risguen deraf ingen, och ekKLwn
långt ifrän sa stadelrg, som genom stående
Bancolän, hwars äterbetalande ankommer pä lang tid.
Jag fragar: om nägon stulle fa walsa, at
elvera blifwa betald efter 2, z, 4 a 6 mannder i
reelt mynt, som icke i wärde nedfallit, eiler at con.
tant njuta pappersmynt, som emot silfwer cliffererar
til 20 — ZO PI oLent och deröfwer, hwilketdera
alternativet skulle han preferera?
Swaret pä denna fraga uplöser, om min plan
med dertil hörande, någon gang behöflige, anticrpationer
är wädeligare än Sedelstockens ytterliga»
re förökande.
At til alla kände utgifter tilgängar äro up»
ragne, beswarar alt hwad för öfrigt anföres om
Sjette Bandet. N:o 3. får»
Z4 Den 2 Mars.
farhäga, at en rmticiperLä utgift ssulle åstadkomma
en brist i det hein.
Jag har ingen annan förklaring at lemna wid
det som anföres om Patriorisse Länen, än at jag
aldrig påtänkt och aldrig omnämnr deras betalande
genom anticipmion. Min bestämdt Uttryckte mening
har warit, at de contant bordt ligmcierag,
Hwilket pä manga sätt kunnat sse och aldra enklast
pä det sätt, at Längifwarne återfart deras egne
qwarstående förräntade penningar.
At utgifwande af ^micipationg-Jnwisningar
lil Löntagare icke kunnat sättas i fraga, lärer icke
behöfwa nämnas. Det är således wid leverantser
och uphandlingar de ensamt komme i fraga.
Ingen större swärighet, kostnad eller beswär än
LtLt8 - Lontoirets wanlige OKIlAgrioner (som icke äro
annat än LMicipaticms anwisningar uran bestämd
koncl) medfört, ssulle genom den förestagne ^Nlicr
xations
- metboäen Upstä.
Det enda onda wore et af 2. Etdera den
ränta, som Fordringsägaren ssulle erhålla , eller
Den deremot swarande stegring han ssulle lägga pä
waran, hwilken pa långt när icke kan upga ril den
förhöjning, han wid betalning i et försämradt mynt
skall beräkna.
Det ware långt fran mig at yrka twangsmedel
til Anwisningars emottagande. Jag ryser wid
en sadan tanka och har lika litet asyftat något dylikt,
som jag ssulle önssa, at genom Kongl. Förordning
någon anbefaltes at pä obestämd tid wanka
-
Den 2 Mars.
ta pa en erkänd fordran, om hwars betalande han
njurir löfte.
Sluteligen aflägges med wördsamma tacksägelse
för den smickrande rattwisa Högloflige Utffottet
behagat göra äc mine tänkesätt.
Widare upläftes 8trtts - Utffottets sednare Betänkande
rörande ^inLlice-kNrnen, berörde Urstolts
ftvar pä de wid densamma gjorde anmärkningar.
Banco-Urstorrets deröfwer afgifne utlåtande samt
et pa bordet hwilanöe densamma rörande vickamsn
as Friherre kock, kebr ^äolpb.
Herr 8ilver8tolps, L>g.rs, upläfte et sa
lydande viÄamLn: Af Högloft. 8tLtS'Urstorrets sednast
afgifne Betänkande rörande Linr>nc6-?lLnen,
har Herr Grefwe» och Landtinarffalken samt Högloft.
Ridderstapet och Adeln inhamrac underrättelse
om omöjligheten för Riksgälds-Lomoiret, at ä den
Utrikes Galden för det närwarande fullgöra Lönwiiets
ing. ugna förbindelser. Utstotket förestår
derföre ni^ocwninäet af et Utrikes Län, swarande
emot de nu oligviderade imereLn och LmslZLm.?
asbetalningar, om er sadant Län uppå Miga och
billiga wilkor kan erhallas. För min del fruktar
jag at de aldrig erhallas, om icke Riksgälds-Lön.
wiiLt försattes i ulftand, at genast åstadkomma
den minsta graden af rättwisa, som är liqviderandrk
af de ar 1808 förfallna inckr^ilen. Detta har
Högloft. StLfs-Utffottet insett, och derföre föreflagit
at lil godtgörande häraf fä anmanda RiksgäldsLontoirets
uti Hamburg ägande WeMilgangar säsom
i det närmaste swarande deremot, eller i han
-
z6 Den 2 Mars.
delse de ssulle befinnas otilrackelige, fyllnaden mä
tagas af de först inflytande Sjötulls-Wexlar.
Detta Förflag grundar sig pa de upgifter,
hwilka Stats-Utskottet ifrån Riksgälds-contoiret
infordrar uti sistlidne Augusti manad, dä nämnde
Wexelförräd utgjorde 250,000 R:d. Hamburger
Lanco eller endast 10,000 N:d. mindre än de ifrägawarande
Interesse». Igenom de sedermera gjorde
L-jguiäationer ar hela den äisponibla Utrikes fors
vran, enligt bilagde upgift fran Riksgälds-contoiret
minstad til R:d. 83,254: 8:7rst. Specie, ehuru
18O8 ars vberalde Interesse» Utgöra R:d.262,246:
35: 4. Skilnaden emellan desse begge Summor
ar altför betydlig, at af inflytande Sjötutts-Wexlar
kunna ersättas inom den tid som erfordras, om icke
Rikets Lreäit stall för längre tid anses förlorad.
Dernäst blifwa 1309 ärs Lifräntor af högsta
nödwändighet at liguiäeras. Den som för aktiv
aflagt sig alt anspräk pa et capital, är i et mera
trängande behof af det arliga Interesset, än deu
som i nödens stund kan transportera sin fordran.
Derefter lara 1809 och 1810 ärens Interesse»
samt slutesigen ^malZams afbetalningarne komina
i fraga. Afwen de sistnämnde lära endast genom
afhandling med Utländningarne, ej genom maktspräk,
böra utställas. Men denna afhandling blir
omöjlig, om ej et enda steg tages til någon af de
första förbindelsers upfyllande. Jag wagar derföre
förestå, at Riksgälds-contoiret ma tillatas at
äfwen wid högre cours än 52 st. fa småningom
och obemärkt uphandla Wexlar i mvn af tilgan
garne
-
Den 2 Mars. 57
garne deraf/ hwilka, om ej förr, nar Sjöfarten
börjas, böra blifwa betydliga. Nar det hela af
Rikets 8t3t8-Werk, igenom deh kubliciwt och en
deraf följande läktare granffning winna stadga och
förtroende af inhemsse och utländingar; nar Krigsffulderne
efter hand liguiäer^; nar wär kxporthandel,
hwilken de sednare arén warit sä twingad,
blifwer mera fri, twiflar jag ej at wära penningerelLtioner
med Utlänningar blifwa lika begärlige
för dem som för oh. Men om en sädan framtid
kan beredas utan en känbar förlust för ögonblicket,
mä wi ej heldre underkasta vh den, än ädragaoh
de olyckligaste följder.
Lemnäs Fullmäktige i Riksgälds-Lontolret
en något friare rättighet til Wexeluphandling och
kemiker, bör deras föremål alrid wara ar smäningom
nedsätta Louten. Om ater Högloflige
Utffotters föreflagne Wexelpris såsom el Maximum
stadgas, blifwer Fullmäktiges answar märkeligen
minssadr, da de följa en owilkorlig föreffrift; men
wid detta mitt yttrande äro egen wada äfwensom
egen förmän lika litet beräknade.
Herr 8ilkver8tolps tilläde munteligen, det han
önffade, at denna hans anmärkning mätte til 8tats.
Utssottets Utlätandr remittLra8.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
erinrade, at Kemi8§ ej kunde äga rum, men ar
beflut nu med förändringar öfwer sjelfwa saken
kunde fattas.
Herr von Sckultrenbeim, Oavicl. Det
är swärt at andraga något emot en wärd Ledamots
tal,
Z8 Den 2 Mars.
ral/ som ar grundade pa sanning; jag finner mig
Dock befogad at anföra stalén til de med anmärkning
anförde momenter af Högloft. Stats-Urstottets
Betänkande. Riksgälds-Lomoirets hehällna Wexel-tilgang
i Hamburg/ grundar sig aldeles pa en
Lutkemili upgift fran bemälke Contoir. Den swarade
da pa en obetydelig summa nära emot resteranUe
interesscns belopp för är 1808 til Utrikes
Langifware, men för Stats-Lomoirets behof nödgades
Riksgälds-Merker göra et icke obetydeligt
förskott, som förmodeligen snart blifwer aterbetaldt,
och äro Wexel-liesourcer at förhoppas efter hand
fran Stora Sjötullen. Hwad nu trxerinxen af
52 st.r Louis per Riköd. Hamburger Banco beträffar,
innan något Wexelupköp ste stulle til Utrikes
Langifwares förnöjande/ sä är wäl sant at Remisser
derutöfwer blifwa högeligen betungande; men
som sädana omständigheter förefalla kunde, at til
Utrikes Lrsclitens uprätthallande Wexel - lsletzociationer
til högre Lours än 52 st. blefwe oundwike.
lige, och at ä en annan sida en precis och allmänt
känd föreskrift af wexelupköp til et wist stillingtal
kunde göra en äfwentyrlig werkan bade wid Utländsk
och Swensk,' keurs; sa torde Högloft. Ridderstapet
och Adeln finna radligast, at updraga til
sina Fullmäktiges wid Riksgälds-Lomoiret rådighet
och försigtighet alt Wexelupköp efter Loursens
olika förhållande. En lyckligare Handels-prospeL
för innewarande ar jemte Riksens Ständers Banrgues
medwerkan pa sätt som jag för detta föreslagit,
'gifwer hopp om den oformeliga Wexel-Lour8LU8
successiva nedsättning va war Sjöfart ä
uyo börjas.
Herr
Den 2 Mars. Z9
Herr Grefwen och Landtmarskalken
söreflog, at i denna del af Stats Ucstottets Betänkande
den förändring matte göras, at det öfwerlemnades
til Herrar Fullmäktige i Riksgälds-Lontoiret,
ar efter sig företeende omständigheter och med
behörigt afseende pa Werkets Interesse, besörja up«
köpet af Wexlar, til betalning af räntor för den
uc Iand sta stulden.
Grefwe IVlörner, ^tZoIpb Oöran, anhöll
om uplysning, huruwida denna fraga nu genast
eller i sammanhang med de öfrige delarne af
kinLnce-planen skulle afgöras. I det förra faller
wore det hans tanka, ar det i Betänkandet förestrifne
stadgande skulle bibehallas, allenast med der
tillägg, ar behörigt afseende matte göras pä hwad
i Instruktionen förestrifwes, hwarjemte at StstsUtskottet
matte updragas, at i Instruktionen införa
sadane förestrifter, hwarigenom den befarade
wadan kunde förekommas, men hwilka i anseende
lil sakens beskaffenhet ej behöfde Riksens StanderS
granffning underställas.
Friherre ak tVettersteclt, 6ustak. I
afseende pa den förewarande fragan, är jag gansta
nöjd med den jemkning här blifwit föreslagen, men
tror likwäl en anmärkning derwid äga rum. kixeranclet
af en norm, äfwen med åberopande af en
icke känd Instruktion, kunde efter min öfwertygelse
medföra, at (bursen aldrig fölle under den utsar«
la dormen. I följe deraf anser jag wara rättast,
at ingen ting bestämdt föreskrifwes, utan alcsammans
öfwerlemnades at Herrar Fullmäktige, hwilkas
pligt det blefwe, at rätta sig efter den omtalade
Instruktionen.
Gref
-
40 - Den 2 Mars.
Grefwe körner och Friherre kilbencrantz
inwände harwid, at der ej blifwit Fullmäktige
föreffrifwit, at wid 52 H. Lours nödwändigt
göra kemiker, Utan allenast at icke göra någon
kemiss innan Laursen fallit til detta pris.
Friherre 8tae1 von wolstein frägade
vm detta Betänkande, hwarwid nu anmärkningar
gjordes för första gängen föredrogos.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
uplyste, at det nu til afgörande wore företagit.
Friherre 8tael von wolstein anhöll, at
det i sadant fall matte punktewis granssas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade, ar detta äfwen wore hans mening,
men at den nu wäckta fraga särffilr borde afgöras.
Den anginge huruwida bestämd Loms borde föreffrifwas
Riksgälds-Fullmäktige innan de finge göra
komisser pä den Utländssa ffulden. Herr Landtmarffalken
trodde wara bäst hwad nu blifwil föreflagit,
ar i detta afseende at Fullmäktige fria händer
lemnades, och för öfrigt i instruckionen närmare
föreskrifter meddelades.
Herr kablmLn,Ottokr6öric. Om Högloft.
Ridderssaper och Adeln, såsom jag önffar,
ffulle göra afseende pa den wärda Ledamotens Grefwe
törners Förstag, fär jag likwäl i ödmjukhet
hemställa, om ej den bestämda föreskriften, at ingen
komiss borde göras, innan Loursen til 52 tz. nedfallit
/ ur mogölet finge Utgä. Om en moMcatioo
der
-
Den 2 Mars. 41
deraf igenom Instruktionen skutte göras, blefwe den
antingen en förändring af denna föreskrift etter stadnade
Ven deremot i contraäiÄion. Endera blefwe
i begge fallen öfwerfiödig, och jag kan ej annat
an i likhet med hwad Friherre ak Wetterstedt behagat
anföra, tro, at derest Allmänheten känner,
at 52 st. Lours wore kixeracl såsom en Korm för
Riksgälds-Lontoiret8 Fullmäktiges rättighet, at
göra Remisser, skulle Loursen aldrig fatta under
detta pris.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition, at den af 8cats-Utskottet föreslagna
föreskrift, det matte Riksgälds-Lontoiret Aläggas,
at ej Utremittera nägra medel för högre
cours än 52 H., i sa matto skutte förändras, at
ingen wist Lours bestämmes, utan föreskriften derom
stadgas i den Instruktion 8tst8 - Utskottet benrälre
Fullmägtige meddelar, men hwilken föreffrift ej
behöfwer Riksens Ständers pröfning underställas.
Bifölls.
Härefter gaf Herr Landtmarskalken tilkanna,
at han latit författa et Utdrag af kmance-planen
med dertil hörande Handlingar, och witte med ledning
deraf nu punktewis framställa til Ridderskap
pets och Adelns granskning de ämnen, som deri
innehölles.
Först förekomme de poster som pa
v)vro uptagne, innehållande dels 8tsts-Werkets i
Landt-Ränterierne Zeponeraäe, men til kriget anwände
medel, dels enffildteö vepolltions. medel, dels
Ar?
42 Den 2 Mars.
Armöens och Flottornas aflöning, dels de kwunglie
k.everantenrerrie8 ersättningar, dels ock fluteligen
hyror för under kriget nyttjade fartyg, tilsammans
utgörande en summa af 2,245,903 R:d- 6 tz. 9 r.,
hwilken nödwändigt borde utbetalas. Lanco-Utstöttet
hade medgifwit, at med de rvilkor om betalning
af ranta och afräkning äLapitalet, som8tatsUcstorrek
föreslagit, denna summa i 4 terminer af
Lsnhuen kunde utbetalas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
framstälde derföre den proposition, at Riksens
Ständers Langue mätte komma, at pä sätt af
8tLts Utffottet blifwit föreslagit och af lSanLo-Urstottet
gilladt, i 4 terminer utbetala de pä Bilagan
l.it. e. uptagne poster, til et sammanraknadt belopp
af 2,245,903 R:d. 6 tz. 9 rst.
Bifölls.
Friherrel.iIjenerLNtL,^obLN^Vil!ielm.
Innan Stats-Utskottets Betänkande fluteligen afgöres,
anhäller jag at i afseende pa de inrikes Länen
fa begära en uplysninq, ril förekommande af
all owitzhet om rätta förståndet af det beslut som
Riksens Ständer derom fattadt. Beflutet innehaller
at 4 millioner Riksdaler stola pä detta sätt up>
länäs, ämnade til Langens ersättning för äskade
biträden, ungefär af lika summa, til mäst prés.
santa contanta behof och I.everanteurernes förnöjande.
2-.ne Länesätt äro bifallne, nemligen permanenta
/lnuiteter emot 7 proOent och Län emot Obligationer
pä 6 är med 5 xroeems ränta. Farhagan
at Utlänningen stulle kunna begagna 7 pro
Lsnts
-
Den 2 Mars. 4z
Lents Länet och at detsamma skulle ge anledning
ril upsägande af fordringar hos enffildra, wcrkade
föreffriften, at den korta lermman af 6 weedor en»
dast ffulle lemnäs til uptagande af detta flags Län,
men da jag hört fattas i fräga, at samma le,min
skulle galla för ; proLont8 Län, beder jag at all
fräga derom matte undanrödjas, såsom säkerligen
stridande ej mindre emot Lmrs - Ulffotters intention
an Riksens Ständers derpä grundade beflut.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
förklarade, at han framdeles ärnade härom göra
proposition.
Grefwe Oe Is 6sräie. Ibland de summor,
hwilkas utbetalande af Högloft. Ridderskapet och
Adeln blifwit bewiljade, finnes äfwen uptagen ersättningen
för ven spannemäl, hwilken säsvm KrigsGärd
i flere krovineer af Riket blifwit urffrifwen.
Med utskrifningen följde et löfte, ar denna Spannemal
till et wist pris ffulle beräknas. Jag anhäller,
at nu mätte bestämmas, at de nu bewiljade
llguiäerne efter detta asatte pris mätte werkställas.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
trodde at detta redan wore oblerver-Mc j den af
Lmts Utskottet upgifna til dessa 1-iguiclsr erforderliga
summa.
Grefwe körner, -ltäolpb Qörsn, uplyste
at 8t3t8-Ucffoktet grundat sine upgifter pä
Krigsförwaltningens Förslager, hwari denna spannemäl
lil det aberopade priset blifwit uptagen.
Herr
44 Den 2 Mars.
Herr Grefwen och Landtmarskalken,
trodde at det ej annorlunda kunde förstas, och at
dä mräkningarne pä Förflags-summan efter er sälunda
beräknade behof moro upgjorde, stulle ej näston
särskild proposition i afseende härpä behöfwas.
Grefwe Os la Oarclis wille gerna medgifwa
detta, men anhöll at äfwen fä anmärka säsom
nödigt och ledande til Allmänhetens tilfredstallande,
om hos Hans Kongl. Majit en underdänig
anhällan gjordes, det mätte Hans Majit genom
en Kungörelse lemna Allmänheten underrättelse,
sä wäl om den i Krigs-Gärd 1808 och 1809
kemnade spanmäls af-guittancle, som om det satt,
hwarpä Riksens Ständer beflutit, at godtgöra
Oeverantsurerne.
Herr Grefwen och Landtmar skalken förklarade,
at han längre fram derom ärnade göra
proposition. Nu wille han til Högloft. Ridderfkapet
och Adeln henlställa frägan rörande de poster
til et belopp af 1,971,040 R:d. Z4 H. 2 r:st.,som
pä Bilagan l-ie. O. wörö uptagne, eller de medel
som erfordrades til de öfrige I^everanteureines förnöjande.
Riksens Stander hade förur beflutat,
6t deste Oeveranteurer skulle betalas med Stats - ObliZationer,
hwilka innom l6 ärs förlopp skulle inlösas.
Stats-Utskottets Förslag wore nu, Ht desse
Obligationer pä 4 Urminer MN0M 1812 Ars flut
af Languen infriades. I detta Förslag hade LancoUtskottet
ingätt, allenast med den förändring, gr
utbetalningen pä 8 lerminsr och til slutet af Ar
1812 af Lmiauen ffuile werkställas. Herr Grefwen
och Landtmarjkalken pioponelLäe derföre, at
Den 2 Mars. 45
pä sätt 8tat8-Utskottet föresiagir, men med de för»
ändringar banco-Utskottet upgifwit, de pä Bilagan
Ditt. v. upragne Dever5lnteursriE8 fordringar
till et belopp af 1,971,040 N:d. Z4 st. 2 r:st. mätte
komma at !iguiäerL8.
Ropades et starkt Ja, men et Nej.
Friherre Dingla, bric Lonra6, wille för
sin del icke bifalla denna proportion, man ansag
I^everanteurorne böra wara ganska nöjda, om de
genom de bestulne Lt3t8 - ObliZationerne blefwe godtgjorde.
Friherre liljencrants. Sä snart Inrikes
Län begäras pä sädant sätt, at man kan hoppas
erhålla fulla summan til bgngv.en8 ersättande,
är ej i min ranka nu mera möjligt at wagra, det
Languen pä sätt nu förestaget är, mä förskjuta hwad
som erfordras til biguicl med Dovcrmucurcrne.
Grefwe De Ia6»iäie. Da banco-Utskottet
förklarar, ^at denna utbetalning af banguen innom
1812 Ars stut kan werkstallas, ser jag ej
hwarföre man stulle wagra desse Deveranteurers
godtgörande. De hafwa pä god tro ingätt t-oniraÄer
med Kronan och redan länge nog wäntat
at erhälla ersättning för hwad de pa sm sida presterat.
Ätskillige hördes häri instämma.
Friherre Dingla förklarade, at da han säge
Nidderffapets och Adelns tanka wara sa enhälligt
uttryckt, wille han ej med si! nekande werka
en
q.6 Dm 2 Mats»
en votering och upffjma beflutet, utan förbehöll
allenast, at fa i kiotocollse för sin räkning roserVLr-tclt,
ar han til bibehållande af Lruiguens LreäiL
ej dertil welat lenina sit bifall.
Herr krin t?8li.öI6,?au!, önffade, athwad
han redan wid er föregående cilfälle hade anmärkt, ar
nemligen de ObliZLtionor, hwarmed oftanämnde kevc-r-intcursr
af Ltsts-Werket skulle godtgöras, ej
mätte pä hela fordrings-summans belopp blifwa
dem tilstälde, hwaraf skulle följa för desse ObU-ationer'8
innehafware mycken fwarighet, at dem wid
sig företeende omständigheter begagna och dessa dymedelst
oförffylt kunde raka i mycken förlägenhet,
mätte blifwa iagtragit. Warandes det således hans
önskan, at desse ObliKAtioner i mindre summor, dock
icke under 50 R:d., matte fördelas.
Grefwe körner uplyste, at den förändring
Smts - Utskottet föreslagit fullkomligen upfylde det
andmnäl Herr l?rint?.sköl6 med sin anmärkning
a syftat.
Sedan Herr Grefwen och Landtmarskalk
en lemnar underrättelse om sältet, huru dessa
Oblio-ttioner, enligt Stats - Utskottero Försiag, ffulle
af Languen inlösas, förklarades denna fräga i likhet
med Herr Grefwens och Landrmarstalkens proposition
af Ridderffapet och Adeln bifallen.
Herr Grefwen och Landtmarskalken,
uplaste derefter Förteckningen pä de öfrige LratsWerkets
oundwikelige utgifter, hwartil medel genom
Bewillning skulle anskaffas; hwarefter Herr
Gref
-
Den 2 Mars. 47
Grefwe» och Landtmarskalken gjorde följande proposition:
At pä de grunder Ltats-Utfloktet upgifs
wit och i anseende til nödwandigheten at bestrida
de upgifne behofwen, den nu til bestämmande Be«
willnings-summan fördelad efter Utffotcets Förslag
marte utsattas til 2,500,022 R:d Lanco, at ^utgå
ifrån i8io Ars början til flutet af der Är/
innom hwilker nästa Riksdag infaller.
Bifölls.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
uprepade derefter Ltats - Utskottets af Lanco - Utskottet
gillade Förslag ril Realisation af de ännu utelöpande
Niksgäldssedlar.
Grefwe körner, ^6o1pli6öran, erinrade,
at i Stats-Utffottets Förflag den summa af
Riksgäldsfedlar, som nu borde realiseras, ej wore
nog tydligen bestämd eller icke nog tydligt utsatt,
ar icke oerutöfwer nägra nya finge utgifwas. Han
anhöll derföre at i propositionen denna omständighet
afwen matte intagas
Friherre
liljencrants. Det ar sä mycket
mera angelaget at bestämma meningen med den
summa som icke fär ökas, som Riksgälds - contoiret
dagligen realiserar och minskar den af StåtsUtskottet
äberopade summan af 6,261,587 Rd,
28 fl. 6 r:st.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
gjorde derefter den proposition. At Riksgäldscontoiret
mätte sjelf komma at af egne tilgängar
be
-
48 Den 2 Mars.
besörja realisationen af dest ännu Utelöpande Lreäit.
sedlar lil er belopp af 6,261,587 R:d. 28 st 6 r:st.
(öfwer hwilken summa ingen Lreclit-sedel »utgifning
af Riksgälds-Lontoiret får sträckas); men ar i fall
behof stulle upsla, Riksgälds »Lontoiret stulle er»
halla et biträde af 400,000 R:d. ökad Discont ratt
j Landen utöfwer dest förut ägande rätt til 600,000
Riksd.
Bifölls.
Widare proponeraäe Herr Grefwe» och Landt»
marstalken, at det stora Lreciitivet matte bewiljas til
det belopp 8t3ts-Utssotlet föreflagit, utan at er»
sättnings»medel för detfamma utses, emedan Riksens
Stander böra wara kallade, innan der af LancoFullmägtige
kan utbetalas.
Bifölls.
ytterligare pioxoneracle Herr Grefwen och
Landtmarstalken, ar der lilla 6ire6iovet mätte be»
willas til et belopp af 500,000 R:d. Kanco emot
2 proLents ränta och 4 proLents ärlig afbetalning
ä eltalet, hwilka zo,ooo R:d. stulle komma
al af Tullmedlen til Lancken inga.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
sramstälde til ventilation ywad 8tats-Utstottet förestagit
i afseende pa Upbörds-^enninerne.
Grefwe körner, ^clolpk 6öran, utbad
sig fä anmärka, at sedan Riksdagen dragit sa laugt
ur,
Den 2 Mars. 49
Ut, och snart den tiden wore inne da Taxeringarne
borde förrättas, torde det blifwa nödigt at göra
någon förändring i hwad St-ng-Utffottet rörande
Upbörds»teimlneine föreflagit, i synnerhet hwad
innewarande ar beträffar. Likwäl när man besin»
nade Stat8 - Merkets behof, trodde Herr Grefwen
ar man ej aldeles kunde lata förblifwa wid det
gamla, uran ansäge han billigt, ar Riksens Ständer
i underdånighet öfwerlemnar at Kongl. Maj:t,
at med hörande af Fullmäktige i kanguen och Riks»
gälds» ^'o-ronel Utsätta Upbörds - terminerne och
derjemte Riksgälds» (_outolret8 Fullmäktige autboIi8eiacle8
at af ^ontoiret8 besparda medel förskjuta
8t3t8 Merker hwad genom den Uteblifwande Bewillningen
i desi tilgangar kunde brista.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken.
Såsom Landshöfdinge anhaller jag, at öfwer det»
ta ämne fa meddela nägra uplysningar. För in»
newarande ar anser' jag aldeles omöjligt at
werkstäila Stuts-Utstorrets Förstag. Det är Up»
bördsmännens styldighet, ar innan Mars mänad
redowisa för de medel de upburit. Om nya (Ltämmor
wid samma lid ffulle palysas, blefwo de ej
allenast i denna redowisning hindrade, utan den
nya upbörden infölle nästan pa samma tid, som
den gamla blifwic fullgjord. Detta stutte gifwa
anledning til nagra ingrep och mycken oreda, och
Loin, ollen blefwe, sä widt jag förstår, gansta swar
om icke omöjlig. Jag finner således för min del
det Förstag Grefwe tVlnruer NU Upgifwit i Staten-;
närwarande belägenhet wara lämpligast och säkrast
at antaga.
Sjette Bandet. N:o4 Gref
-
zo Den 2 Mars.
Grefwe!) 6 la 6ar6ie. I enlighet ined
hwad Grefwe körner anfört och hwari jag tik
alla delar instämmer, hade jag tänkt något tillägga,
men finner mig äfwen deri af Herr Grefwen
och Landtmarffalken förekommen. Det äterstär allenast
til alt detta lägga den anmärkning, at dä
Bewillningen efter aldeles nya grunder kommer at
utgä, mäste i början wid Upbörden manga oförsedde
swärighem möta, hwarigenom den förestagne
Upbördstiden blifwer ännu betänkligare at bifalla.
I wista Provineer inträffar Upbördsmännens
redowisning ej förr än i Maji manad. Den af
Herr Grefwen och Landtmarffalken anmärkta sammanblandning
af medel och redogörelser blefwe derföre
pä dessa ställen sä mycker snarare at befara.
Jag får således äfwen för min del tilstyrka at, pä
sätt Grefwe körner föreslagit, Upbörds-teiminerne8
utsättande i underdänigher at Kongl. Majit
mätte öswerlemMs.
Gre^e öloriisr, ^6o!pb 6orLNr yrkade,
at i proportionen ej det tillägg mätte Uteglömmas,
at Riksgälds-Lomoiret mätte 3NtkoriserÄ5 ,
ar af sina besparda medel wid inträffande brist bispringa
8t3t8-contoiret. Om, säsom det wore troligt,
Riksgälds-Lontoiret under detta är ej skulle
komma at göra nägot Wexel-upköp, ägde Lonroiret
j sina l L-tnc^uen äeponeracle medel tilräckeliga
tilgängar til er sädant Förffotk.
Friherre von kIa ten. Jag, sä wäl som mänga
andra, tror ar det blir omöjligt, Åtminstone
det första äret, at Bewillningen sä tidigt kan inVrifwas,
som den första af Stats-Utskottet förestag
äa
-
Den 2 Mars: Zr
tia ilpbörds - terminen. Allmogen ffulle dä komma
ar berala en del Veras inpå Sommaren, da hwar
och en wet, ar Vensamma mast saknar tilgänzar.
Nar nn således, hwav i Verra afseenve Ma förestrifwas,
följöen förmoveligen blifwer en brist i 8tatsLassän,
anhäller jag, at Ver tillagg mätte göras,
som Grefwe körner förestagit, och Kongl. Maj:t
säledes mätte erhålla andra ulwagar lil fyllande
af de oundgängeliga behofwen.
Herr Grefwen och Landtmarskaiken
gjorde derefter proposition, ar at Hans Kongl:
Maj:t i underdänighet mätte öfwerlemnas, at, sedan
Riksens Ständers Fullmäktige i hängnen och
Riksgälds-Lontoiret deröfwer blifwir hörde, i näder
bestämma liderne Lil upbörden äf Bewillningen-
hwilken i sädant fall kunde pä a:ne lerminer
anställas, men at tillika til afhjelpande af den
genom den föregäeude Upbördens swarighet möjes
ligen upkvmmande brist i Stats-Werkers tilgängar.
Riksgälds-Lön toirets Fullmägtige mätte autkoritekas,
at til Stats-Lontoirec Utlemna de af StatsUtffottet
förestagne fbrfforter, i händelse Bewillningen
ej inflyter innom den rid Stats-Merker har
penningar af nöden.
Bifölls.
Herr Grefwen och Landt mar skal ken
xtoponeracle derefter, at Languen för de redan
gjorda och nu bestulna utbetalningar mätte bekomma
til sin säkerhet l^porlwk af Tullmedlen pa dek
fark,, ar om Stats-Werkets brister i upfyllande af
ernvi
;2 Den 2 Mars.
emot kaninen akagne förbindelser, hängnen mä
aga rättighet at af b^xotkeket sig godtgöra.
Bifölls.
ytterligare proponergäe Herr Grefwen
och Land t mar skalken, ar Fordringsägare för
ril Armeen och Flottorne sa kallade twungne eller
inskrifne Leveranrser ma wid erläggandet af första
delen af rFio ars Bewillning genom wid räkning
och afdrag och til det wid 'Leverantsen öfwerenskomna
pris, deras fordringar godcgöras.
Bifölls.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
xroponeracle widare, at som I^everanteurerne ejin»
nan 1812 ars stut och endast pa 8 8uece88iva terminer
undfå sin betalning, och såmedelst en längre
tid blifwa i saknad af Oontanm penningar, matt"
bewiljas, at Riksens Ständers Längum Fullmäktige
i Vi8conten ma äga rätt, med iakttagande af
Oi8L0nt-keglementet, såsom goda b^iMtbek emottaga
de til dem i liguicl afgifna Ltats - Obligationer.
Bifölls.
Likaledes bifölls följande af Herr Grefwen
och Landtmarskalken gjorda piopo8it,on, at
hos Kongl. Maj:t i underdånighet ffulle anhallas,
det matte Kongl. Maj:t utfärda Nådig Kungörelse
om Fordringsägares för inskrifne Leverantser
rätt, at wid erläggande af Bewillningens första
del genom afskrifning blifwa betalte. 2:0 Om sättet
-
Den 2 Mars. 5z
ret huru Oevsranteurer i allmänhet blifwit godtgjvrde,
och g:o Om den förman i Disconten, som
de til dem afiemnade Stats-Obligationer blifwit bewiljade.
Sluteligen framstälde Herr Grefwen och
Landtmarskalken til Ridderffapets och Adelns
pröfning hwad Stats-Urffottet förestagit, at LLan<inen
malte öpnas en särskild Rakning, pä hwilken
de til Riksgälds-Oontoiret möjligen inflytande
öfwerskotts-medlen öfwer den bewiljade Summan,
kunde insättas.
Friherre liljencrants. Jag ser icke
hwarföre icke Riksgälds-Oontoiret, såsom förr wanligt
warit, skulle wid desse insättningar fä beräkna
reciprogue ranka til 2 proLent.
Hans llxcellenceHerrGrefwelluutb.
En sadan reciprocitet är otwifwelaktigt ganska billig,
men den är aldeles stridande emot Kanco-Författningarne,
och kan således icke utan rubbning
deri päbjudas.
Fri h erre lil jencrantr.. Wid denna Riksdag
anser jag der wara illustrerat, at mycket kan
ske emot Lanco-Förfarmingarnes lydelse, dä Riksens
Ständer sä befalla.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde derefter proposition, at i kaninen skulle öpnas
en särskild Räkning, pä hwilken be til Riksgälds-Oontoiret
möjligen inflytande öfwerskottsmebel
öfwer den bewiljade Summan, kunde insättas^
med
54 Den 2 Mars.
med följande förbehåll, nemligen i:o At dessa mes
del kunde anwändas af 8tat8-Oontoiret, j händelse
någon brist j dess anflagne inkomster skulle upkomma.
2.0 At om derutöfwer skulle blifwa något
öfwerskott, med detsamma matte fyllas hwad som
brister i den million Kongl. Maj:t begärt til Förswarswerkets
iständsättande, och z:o At om anda
uägot ytterligare öfwerskott skulle blifwa, detsam*
ma mätte af Riksgälds-^ontoirets Fullmäktige
kunna äi8g0N6r38 lil afbetalning pä Utrikes skulden,
vch i annat fall alt öfrigt j Languen förwaras til
Riksens Ständers framdeles 6i8po8!tic>n.
Biföflö»
Herr Grefwen och Landtmarskalken
wackte derefter fräga, huruwida de til afwentyrH
til erhållande Inrikes Län borde anwändas til
minskning i Lan^usns Utbetalningar.
Friherre liljencrants erinrade, at detta
redan förut wore afgjordt wid samma tilfälle som
Hessa Läns uptagande beflötsi
Grefwe Norner, iäolpb Loran, wille
förklara, at Herr Grefwen och Landtmarskalken
werkeligen af 8tat8-Utskottets Betänkande haft full
anledning til denna framställning. Förhällandet
wore savant, at nar detta Betänkande sammanffrefs,
hade ännu icke Riksens Ständer bewiljat
uptagande af de Inrikes Länen. Af denna grund
blef äfwen detta Förflag i Betankandet infört, och
sjelfwa saken har sedermera i följe af et annat Betänkande
bliftvit afgjord.
Den 2 Mars. 55
Friherre liljencrants. Innan detta ämne
afstntaö, får jag repetera hwad jag förut anfört
om de inrikes Länen. Jag nämnde at de
wörö af 2:ne stag, Hnnuiteter mot 7 xroLents ränta
och Län pä 6 är mot 5 xroLems ranta. Jag
anhäller om en proposition, som tydligen bestämmer
, ar med desse sistnämndes uptagande mätte fä
fortfaras intil dest den behöfiiga summan af 4 millioner
pä bägg!> Länsätten influtit, och at resultatet
af Ridderffapets och Adelns beflur mä genom kro»
tocolls-Utdrag de andra Ständen communiceras.
Et sädant bestut anser jag sä mycket mera wara
af nöden, som af den öfwer dessa Läns uptagande
författade Lxpeäition, det synes säsom hade
Stats-Utffottet arnat, at den tid af 6 weckor, som
för deras insättning ffulle öpnas för Länen af bägge
stagen, ffulle gälla.
Hans Lxcellencs Herr Grefweknutli
förklarade, at Stats - Utffottets mening werkeligen
warit sädmn
Friherre liljencrants. Sä fattade jag
aldrig meningen, dä jag i Utffottet öfwerwar denna
fräga. Har den möjligtwis sedermera kunnat
fä en sädan wandning, blir saken helt och häller en
cbimere och jag begriper dä icke hwad Utffottet
menat wid de ätffillige tilfällen, dä detsamma förklarat
sin önffan, at anwända dessa Län i stället
för Lan-juens tillitande, som altid blifwir ansett för
den sista nödtwungna ukwägen. Aldrig har Utffottet
kunnat hoppas, at innom 6 weckors tid fulla beloppec
af 4 millioner i Län ffulle kunna erhällas.
Detta begär jag lil krotocollm ma anföras, säsom
en
56 Den r Mars.
en min protest emot et sadanc förständ af Utffottets
Betänkande.
Grefwe kl örner, ^äolpb 6 öran. Jag
kan ej annat an instämma i hwad Hans Lxcellencs
Grefwe kumb anfört, och jag tror det äfr
wen af Betankandet tydeligen synes, at meningen
warit sadan. Utffotter önskade wal fa Län, men
fruktade tillika at göra oreda uti Inrikes Hushållningen
och rubba enffildtas Lane-tilgängar. Derföre
^ansag Utffotter, at tiden til Lans uptagande
lil Statens rakning borde wara inskränkt, och jag
tror denna försigtighet war icke illa beräknad. Skulle
man nu behaga utsträcka Laneriden något längre,
har jag ingen ting deremot, men någon ting
wihr tror jag bör ämmmmmLs.
Friherre I^ljencrantL. Utan afseende
pa ifragawarande beslut uptagas Län mot ; ?io
dageligen
pa 5, ar. Kanske skulle enligt beslut
också dessa uphöra, åtminstone skulle Lomou-et
stadna s stor owisjher.
Hans Lxeellence Herr Grefwe kuutb
yttrade, ar om - Utffotter hade haft för afsigt,
at för dessa Län af olika stag utsätta olika
tid, hade det uran twifwel tydligen sagt det i sit
Betänkande. För min del kan jag ej minnas annat,
än at Utskottets mening war, at för bägge slagen
lika tid skulle utsättas.
Grefwe klörner, ^äolpb 6öran, instämde
med Hans Lxcellence Herr Grefwe kumb.
men
Den 2 Mars- 57
men wille/ hwad ; xroLents Länen beträffade, gerna
bifalla Friherre Liljenclaru^s Förssag.
Friherre 8tsel von bl öistein. Aldenstund
Riksens Högloft. Stander, jemte besörjandet
af medel til Statens behof, äfwen aligger ar tilse
det Rikets Jnnewanare genom de bessur som rågås,
icke warda ril den lagliga ratt och säkerhet om sin
egendom förnärmade, som i en wälbestäldt Stat
är nödwändigt, at sorgfälligt förwara. Och Riksens
Ständer genom desi Laurus, som egenceligen
tilhörer dem, som äro innehafware af Lanteus
sedlar, lätit göra sa stora utbetalningar, at anledning
ar befara, det Loursen alt framgent ssal stiga;
sa får jag hemställa, om til förekommande af
den ssada och olägenhet, som genom et sadant ostadigt
wärde pä pappersmynret, som underminerar
all Lieclie och säkerhet, dst bessur kunde tagas at
Uti ObliZAtioners eller ssuldsedlars betalande man
och man emellan en lixer^ Louis kunde bestäm»
mas, hwarefter betalningen kunde ffe, oansedt den
pä Leursen more högre, och bestämma den antingen
efter den dä gällande Lours, när Länet gjordes,
eller ock efter den nu för närwarande stund är. Dä
erfarenheten wisat, hwilka förlufter til sin egendom
alla L^päalistLr hittils genom en ostridig Lours
lidit, och huru oföriryld winning jordägare, som haft
ssuld pä sin egendom derigenom haft, at de sätt
betala densamma med er pappersmynt, som förlorat
hälften af sit wärde, emot det detsamma ägde
dä länet gjordes, alla Nroclucker deremot blifwit
stegrade, sä tyckes en dylik omsorg wara högst af
nöden, til almänna säkerhetens bibehållande i Venna
-
;8 Den 2 Mars.
na wäg. Sluteligen anhäller jag sjelf, at denna
min motion, såsom ny, mätte fa ligga pä bordet.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
wille sädant gerna mevgifwa, da den kanffe i nasta
plenum kunde til behörigt Utffoct remitteras.
Friherre liljencrants Utbad sig fa förklara,
at hans til krotocollet gjorda reservation
Leri behöfde intagas endast i des fall, at hans anmärkning
ej wunne bifall. Han önffade blott en
förklaring af det redan fattade beflutet, sä at ingen
twetydighet deri ffulle kunna aga rum; Friherre
läljencrantr: uprepade derefter a nyo innehället
af sin motion.
Hans kixcellence Herr Grefwe kuut kl.
Dä Friherre kiljencrantrs motion förutsätter nägot
mörkt i Stats-Utffottets Betänkande, anhäller
jag at Utffottet mätte fä swara och deröfwer förklara
sig. Dl hwilket ändamäl jag begär at densamma
til Stats-Utffottet mätte fä remitteras.
Grefwe körner, ^.äolpb 6öran. Sött!
detta är en sarffild fräga, fär jag äfwen instämma
i Hans LxceUences yttrade önffan.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition til bifall af den begärdte kemis?
sen, hwilken med Ja beswarades.
Uplastes födande:
Ut
-
Den 2 Mars. §-
Utdrag af protocoliet, hållet Uti Borgare-Stättdets
venum tvid Riksdagen i Stockholm d.
s Marni 1810.
S. D. Sedan wid anstäldt wal til Riksens
Ständers äubtitis;-Ombudsman, Herr Lxpeclirions
- 8ecreteraren och 6ommen6euren Friherre I..
^lannerkeim'erhållit de fleste rösterne och likaledes,
genom blleÄorernes pluralitet, Herr Lagman»
nen och ^clvocat-kiscalsn ss bl. peterson bliswit
til ^ustitiss Ombudsmannens Suppleant utsedds beflöt
Borgare»Ståndet updraga Högloft. Lxpe<likion8-Utskottet,
at författa och ingifwa Förflag
til de Lonstitutorial, som Riksens Stander för
nämnde deras Embetsmän komma at utfärda.
vt supra.
Lx krotocollo
O. Valerius.
Utdrag af ?rotocollet, hållet hos Bonde-Ståndet
den 2 Mars iZio.
S. D. Sedan pä sätt det hos Riksens Ständers
samtelige blleÄorer sistlidne gärdags eftermiddag
förde och nu upläste krotoLolls - Utdrag utwisar,
til Riksens Ständers flistitiae-Ombudsman
blifwit Utwald Herr Lxpeöitions-Lecreteraren och
Lommen6euren af Kongl. Wasa-Orclens Stora
Kors, Friherre v. VlannerNeim, och til 8uppls,
ant /lclvocat-bixcalen i Kongl. Oommerce-LolleZic»
Herr Lagmannen ä- kV keterson, sa stull e Lxps.
flitions-Utffottet anmodas, at behörige (.'onstitutorial
för desse Herrar foresta, vt tupra.
vx ?rotoeollo
8. L, vräZstrclk.
6s Den 2 Mars.
^ulier3äe8 följande:
Utdrag afkrotocollet, hållet i Högloft. Ridder--  stapets och Adelns klenum den 2 Mars 18 io.
^ S. D. Sedan wid anstäldt wal til Riksens
Ständers ^ustjtiL Ombudsman, Lxpeclition8-8ecrsteraren
och Lommenäeuren med Stora Korset af
Kongl. Wasa-Oröen, friherre lviannerlreim
erhållit de fteste rösterne, och LleÄorernes pluralitet
til ^ustitise Ombudsmannens 8uppleant Utfett Lag»
mannell och ^clvocat-kiscalen j. kl. keterson, beftöt
Högloft. Ridderffapet och Adeln updraga ät
Lxpeclition8 - Ulstottet at författa de Lonstitutoi-ial,
som Riksens Ständer för desse deras Embetsmän
komma at utfärda. Llt supra.
Högloft. Ridderffapet och Adeln atffiljdes kl.
. z e. m.
In kclem krotocolli
6. Lilverstolpe.
Fredagm dm 2 Mars.
klenum kl. 5 eftermiddagen.
^usteraäes följande:
Utdrag af krotoeollet, hållet l Högloft. Ridder»
ffapetö och Adelns klenum den 2 Mars 1810.
S. D. Företogs til ftuteligt afgörande den
af StLts-Utfforrer under den 2 sistl. Februarii in
Sss
-
Den 2 Mars. 6r
gifne och den i;:de pä bordet lagde kin3nce-?l3n,
jemte LLnco-UtffotMs den i4'-de Februarii pä bordet
lagde deröfwer afgifne Utlåtande, och de ätffillige
flere handlingar, som med detta amne äga
gemenskap; och efter behörig pröfning stadnade
Högloft. Ridderskapet och Adeln i följande beflut:
1:0 At Riksens Ständers Langue kommer ar
pH sätt af 8t3ts - Utskottet blifwit föreftagit, och af
Lanco Utskottet gilladt, i fyra tei-mincr Utbetalade
pä Bilagan i-it. L. uptagne Poster, til et sammanräknadt
belopp af 2,245,905 N:d. 6 H. 9 r:st.
2:0 At pa sätt 8tat8-Utskottet föreslagit, men
med de förändringar kLnco-Utskottet upgifwic, de
pä Bilagan illt. v. uptagne for
dringar,
til belopp af 1,971,040 R:d. Z4ft- 2 r:st.
komma ar ligmäLr38.
z:o At pa de grunder 8tat8 - Utskottet upgifwit,
och i anseende til nödwändigheten at bestrida de
upgifne behofwen, den nu til bestämmande Bernilnings-summan
fördelad efter Utskottets Förslag, ursättes
til 2,500,000 R:d. Lanco, at utgå ifrån
18 io ärs början til slutet af det är, inom hwilket
nästa Riksdag infaller.
4:0 At det stora Lreclitivet bewiljas, rtl der
belopp 8rrU8-Utskottet föreslagit, utan at ersättnings-medel
för detsamma utses, emedan Riksens
Ständer böra wara kallade innan det af
Fullmägtige kan utbetalas.
5:0 At det lilla Oeclinvel bewiljas ti.l et belopp
af 500,000 R:d. Uanco, emot kwa xroLc-rits
rån
-
§2 Den ä Mars-'
ränta och fyra xrocents ärlig afbetalning pä
pitalet, hwilka Zo,ooo R:d. af Tullmedlen komma
at til örmguen inga.
6:0 At Landen för de redan gjorde och ke-l
flumé utbetalningar bekomma til säkerhet l^poMek
af Tullmedlen, pa det satt, ar om Stats-Merkel
brister i upfyllandet af mot Lanquea ätagne förbindelser,
ksncjuen mä äga rättighet at af byxo^
tbec^uet sig godtgöra.
7:0 At Riksgälds-Lontoiret sjelf kommer ak
af egne tilgangar besörja Uealisationen af dest ännu
Utelöpande Lreciit-Sedlar, lil et belopp af
6,261,587: 28: 6., (och öfwer hwilken Summa
ingen Oreclit-Sedel-Utgifning af Riksgälds-Lontoiret
fär sträckas) men at i fall behof skulle Upsta,
Riksgälds-Lontoiret erhåller et biträde af 400,000-  R:d. ökad Discont, rätt i kaninen utöfwer dest
förut ägande rätt til 600,000 R:d.
8:0 At at Hans Kongl. Maj:t i underdänighet
skulle öfwerlemnas, at sedan Riksens Ständers
Fullinägtige i Lsnczuen och Riksgälds-Lontoiret
Veröfwer blifwir hörde, i Nader bestämma tiderna
til Upbörden af Bewillningett, hwilken i sadant
sall kan pa Twänne terminer ursäktas, men at tillika,
til afhjelpande af den genom den förestående
upbördens swarigher möjeligen upkominande brist i
8tats-Werkets tilgangar, Riksgalds-Lontoirets Full--  magtige matte autboriseras at til Stats-Loirtoiicv
Utlemna de af Stats-Utskottet förestagne förskotler,
i händelse Bewillningen ej inflyter inom den tid
Stats-Merkel har penningar af nöden.
Den 2 Mars. 6z
9:0 At i LanPien stal vpnas en särskild räkning,
pä hwilken delil Riksgälds-Lontoiret möjligen
inflytande öfwerffotts-medel öfwer den bewiljade
summan kunna insättas med följande förbehåll,
nemligen:
i:v At desse medel kunna anwandas afLtatscontoiret,
i händelse någon brist i dest anflagne
inkomster skulle upkomma. 2:0 At om dermöfwer
ffulle blifwa nägot öfwerffott, med detsamma matte
fyllas hwad som brister i den billion Kongl.
Maj:r begärt ti! förswars-werkers istandsärtande,
och z:o at om andä något ytterligare öfwerskotr
ffulle blifwa , detsamma ma af Riksgälds-Lomoirers
Fullmagtige kunna cliLponerss til afbetalning pa
Utrikes Skulden, och i annat fall allt öfrigt i
Lrm^uen förwaras kil Riksens Ständers framdeles
ciispositioQ.
io:o At den af Ltnts - Utskottet föreflagne föreffrist,
det matte Riksgälds-Lontoiretg Fullmägtige
aläggas, at ej ut-rernimrs någre medel för högre
l^oul-8 än 52 tz., i sä matto förändras, ar ingen
witz Louis bestämmes, man föreskriften derom stadgas
i den MstruckioQ 8tgls-Utffotter bemalte Fullmagtige
meddelar, men hwilken föreskrift ej behöfwer
Riksens Ständers pröfning understallas.-
11:0 At fordringsägare för lil Armlen och
Flottorna sä kallade lwunqna eller inskrifne Lefwerantser,
mä wid erläggandet af första delen af
i8lo ärs Bewillning, genom widrakuing och af»
drag, och til det wid lefwerantsen öswerenskomua
pris, deras fordringar godtgöras.
12 :y'
64 Den 2 Mars.
12:0 At, som DekverLnteurerns ej inna» iZiL
ärs stut, och endast pa 8 successiv» tei-miner undfä
sin betalning, och såmedelst en längre tid blist
iva i saknad af Lontame penningar, bewiljas, ar
Riksens Ständers L-mgues Fullmägtige j Disconten
ma aga rätt at med iakttagande af Discont.
R-eZlemsntet såsom goda b/potkeli emottaga de til
dem i liguiä afgifne Ltats-Obligationer.
iz:o At hos Kongl. Maj:t i underdånighet
stal anhallas, det mätte Hans Maj:t utfärda Nådig
Kungörelse
a) Om fordrings-agares för utffrifne lefwerantser
ratt, at wid erläggande af Bewillningens
första del genom afffrifning blifwa betalte.
b) Om sätter huru Dskveranteurer i allmänhet
blifwit godtgjorde; och '
c) Om den förmon i Disconten, som de til dem
aflemnade Stats-Obligarioner blifwit bewiljad.
Hwilket beslut, såsom innefattande allt hwad
til kinance-klanens och Bewillnings-summans fastställande
hörde, genom Utdrag af krotocollet de öfrige
kespeeiive Standen wanligen ffulle meddelas.
Ot kupra.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Det har warit mig vkärt, at i dag afen Riddersman
höra en motion wäckas, hwilken jag nödgats
neka at uptaga. Obehörigheten af denna motion
be
-
Den 2 Mars. 65
behöfwer ej af något annat styrkas, an af samteliga
Niks-Standens enstämmiga beftut, at at^xxc6itioli8-Utffottet
updraga författandet af Lonstitucvlizlet
för Riksens Ständers .stantin-Ombudsman
och detz 8upplesm. Ridderffapets och Adelns
stora lionté ogillade Herr 0)llen8V33N8 framställning.
Atffillige, da den war Lagstridig, ansago
det mindre passande, ar den i Ståndets ?rotocoll
ffulle intaga et rum, och önffade at den derur
ffulle förswinna. Da han sjelf ej wille återtaga
densamma, affades at han genom votering ffulle
ffiljas ifrån den Riksdagsmans-rätt han sä illa
utöfwat. Saken blef da upffjuten, för at nu afgöras,
men jag önffar, at de Herrar och Män,
som yrkade denna votering, wille derifrån afsta, och
i följe af deras wanliga ädelmod at öfwerse förseelser,
hwilka af förhastande kunna begas, lindrigare
förfara emot en ung man, som ännu icke lärt
känna hwad han är Nidderffapet och Adeln och
stg sjelf, såsom en Medlem af detta Stand, stylvig.
Jag gör mig det hopp, at sedan han sa tydligt
erfarit, huru hans motion af Högloft. Ridderffapet
och Adeln blifwit ansedd, han sjelf matte
återkalla och lata densamma ur wara förswinna,
hwarigenom han kunde aterwinna det förtroende
som han nu sjelf rubbat. Jag anmanar
derföre Herr (Hllensvkian at nu afgifwa et bestämdt
swar pa denna min föreställning.
Herr L^llonsvaan anförde derefter til0.
tocollet följande:
I stöd af Riksdags-Ordningens §., hwilken
ej lärer hafwa mer an en sida, och af hwilSjette
Band. N:o ;. ken
66 Den 2 Mars.
ken Medes ej lärer kunna göras mer an en tillämpning,
har jag yttrat mine tankar, angående
det förledne gårdag gjorde wal til Riksens Ständers
Ombudsman. Jag är öfwertygad, at hafwa
yttrat mig pä et »värdigt satt, da jag endast hållit
mig »vid saken, och ej pa satt någre Ledamöter
»vid detta tiifälle emot mig sig utlätit, derroid
nyttjat nägon Personalisering: Det har altsä förundrat
mig, ar pä Swensta Riddarhuset, af Swensta
Ridders- och Adelsmän, höra motioneras, sa
»val, der jag borde ur Ståndet blifrva voterad,
ehuru jag ej kunnat, uti Riksdags-Ordningen finna
någon Paragraph, som til en sädan proportion
gifwer anledning, säsom ock det jag borde för
mitt uplästa viÄamen Lagligen tiltalas, til hwilken
sednare motions styrkande afwen §. §. saknas.
Jag anser öfwerflödigt nämna mera, utanwi!
endast fästa Nidderstapet och Adelns upmärksamhet
pä 27, 96 §. §. af Regerings-Formen samt
pä 55, §6, 57 och 78 §. §.af Riksdags-Ordningen,
da ofelbart et lagligt, riktigt och »värdigt beflur
tages.
Sluteliaen fär jag med ytterligare äberopande
af ofwannamnde §. §. och i synnerhet 55 §-  wördsamt anhälla, der min i förmiddags klenum
»väckte motion mä med de öfrige kespeckivL Ständer»
blifwa communicersä.
Friherre 8tLel von klollstsin. Jag
hoppas at Högloft. Nidderstapet och Adeln ej miHtror
mig för at hafwa nagra ensidiga afsigter. Jag
kan ej approbera Herr L^llensvgans motion, sä
fow
-
Den 2 Mars. 67
som warande utan att ändamål, men när jag tror
och ännu söker bibehälla den öfwmygelse, at, enligt
wart Regeringssätt, det är hwars och ens
rätt at öfwer alla ämnen fritt yttra sina rankar,
kror jag all ätgärd emot Herr L^llensvLan skulle
deri wara en inskränkning. Han har ej angripit
Konung, Regeringssätt eller Lagar. Om ock en
Inlliviclu möjligtwis skutte blifwi-t förolämpad, är
det en ohörd sak, at sädant behandlas nästan som
er Högmålsbrott. Sädant kan ej wara enligt -ned
Grundlagens esprit, ej med den frihet, som tilhör
en Riksdagsman, och hwilken wi lika noga böra
bewara, söm wi warit lyckliga nog ar äterwinna
densamma. Jag får för min del förklara, ar jag
prolesttzrgr emot all åtgärd i afseende pä Herr
o^llensvagn. Desmom känner jag at samma MO.
tion äfwen i Bonde-Ståndet blifwit wäckt, och
sädant bör ej i det ena Ståndet wara brottsligare
än i der andra.
Ätskillige ropade härtil sit bifall.
Herr Grefwe» och Landtmarfkalken
bestyrkte, at samma motion blifwit i Bonde-Ständer
wäckt, men tilläde, ar den med owilja blifwit
mottagen och förklarad owärdig.
Grefwe l-öwenbjelm, carl. När jag L
förmiddags yttrade mig öfwer Herr Ozstlensvasns
upförande, war jag mera benägen at öfwerse an
med hårdhet behandla detsamma. Jag rädde dä
snarare til at lata honom wederfaras nåd än rätt.
wisa. Jag trodde, ar han kunde besinna sig, om
icke af annat stal, åtminstone af aktnm för det
Srand,
68 Den 2 Mars.
Stand, hwars omdöme öfwer hans motion han
sa tydeligen bordt förmärka. Men han fortfar
harvnackadt och bewisar derigenom, ar hwad som
kunnat ffe af mitztag, werkeligen stedt af upsat.
Högloft. Ridderstaper och Adeln tacktes besinna,
at han funnit sig föranlaren ätala Fyra Stånds
beflut. Jag behöfwer ej påminna Högloft. Ridderstapet
och Adeln om det warma nit, hwarmed
Ridderstaper och Adeln yrkat rattwisa och heder,
nar 8cms-Räder af en Ledamot i detta Stand
med grundlösa förebråelser anfölls. Ridderstaper
och Adeln, som billigen beifrade detta förolämpande
emot Personer, kan ej anse likgiltigt der klander
som innom detz störe wagas emot samtelige Riksens
Ständer. "Hade Herr (H-IIensvE nu funnit
och erkänt sir mihcag, stulle jag hafwa tilstyrkr
tilgift och glömsta. Nu mäste et straffbart
upförande beifras. Jag kan ej underlåta ar anmärka,
huru en Ledamot aberopat Bonde-Ståndets
exempel, när samma Ledamot förut altid gjort
sa litet afseende pa hwad de andra Standen besturit
och alcid yrkat, at sadant ej kunde werka
pa Ridderstapets och Adelns tänkesätt; men om
afseende stulle göras pa hwad soM i Bonde-Ståndet
förefallit, sa är det en werklig sanning, ar en
dylik motion, som Herr (HIlen8va3N8, der blifwit
wäckt, men äfwen at Ståndet fullkomligen ogillat
densamma, nekat den et rum i sina?iotocol!sr och
med mycken hårdhet behandlat den Person som den
anförde. Skulle Ridderstaper och Adeln wilja följa
detta efterdöme, wil jag altför gerna sadant
medgifwa. Och jag öfwerlemnar til Högloft. Ridderstapets
och Adelns egit wisa ompröfwande, huru
en Person bör behandlas, som, nar honom lemnäs
-
Dm 2 Mars. 69
nas tilfälle at återtaga et förhastadt uttryck, likival
med wett och wilja fortfar i sir förolämpande.
Herr von 8cbultrenkleim, Daviel. Jag
wördar Herr Grefwens och Landtmarstalkens priswärda
bemödande at befrämja sämja och lugn inom
Riddarhuset; men beklageligen har det hoppet
flagit felt, at Herr 6zälen8vaan skulle sjelf med
wilja återtaga sit Memorial eller förklara sin i förförmiddags
gjorda motion förhastad. Twärtom har
han nu genom et ytterligare Diäkamon sökt förevara
sit obetänkta påstående. Om någon wagar
qwälja en Kämnärs- eller Härads-Rätts Utflag,
sa gar densamma ej onäpst derifrån. Huru mycket
mera obehörigt och djerft är det icke at wäga
klandra et samtelige Riksens Ständers Högtidliga
beslut. Det wal, som fuilmyndige LloÄorer förrättat
til en chiscitise-Ombudsman, är aldeles lika
gällande som om detsamma m plenis stedt; och är
uromdeh walet af alla Riks-Standen bekräftadt.
At oförsynt wilja ytterligare göra inwändningar
och klander emot et sä lagligt wal, ar wisserligen
ohemult och straffbart; men hnru bestraffitingen
blifwa borde, förekomma olika meningar.
Wid fordna Riksmöten hafwa sädana Ledamöter,
som wazat göra kropositiooor emot widtagne
bestut, manligen blifwit af wederbörande
Ständ utvoterade; men som hwarken wär nu beswurne
Regeringsform eller Riksdags-Ordningen
lil en sädan sjelfwillig utvotering föranleder, och om
äswen en gammal praxis härwid kunde medföra
nägon autorisalion, sä anser jag dock et sädant
företag i framtiden för wädligt. Om utvotering
nu
72 Den 2 Mars.
nu träffade en ung och wid Riksdagsärender oförfarén
man, sä kunde en annan gang tiläfwentyrs
en hastigt upstigen och miftgynnande pluralitet komma
at ffilja en wärdig och kunnig man ifrän sin
Riksdagsmanna-rätt. För min del skulle jag heldre
wilja tilstyrka, at Högloft. Ridverskapet och
Adeln täcktes formeligen stecreterZ, at Herr <HI;en8vaLN8
motion eller dest klander af det gjorde
^u8titiD-Ombudsmanna-walet wore obehörigt och
olagligt och således til fullo ogillades, samt at denne
Ledamot derföre af Herr Grefwen och Landtmarskalken
singe en sämonition til et försigrigare
npförande för framtiden.
Herr Lock, Lorfits I^uävlA. Jag sinner
wid detta tilfälle, al en ward Ledamot Herr
6Men8va3n har af werkeligt nir, ej af elak wilja,
framstält en motion, som, ehuru af Högloft. Ridderffapet
och Adeln med mitznöje uptagen, likwal
i min tanka kunnat förtjena upmarksamhet; men
jag wil ej ingä i pröfning af venna motion, utan
allena af förfarandet emot Herr Frä
ga
har blifwit wäckt om hans »kvotering ifrän
Nidderffapet och Adeln, men, Mine Herrar, detta
wore ju tydeligen at göra en lex in cam. Hwarken
Regeringsformen, Riksdagsordningen eller den fordna
Riddarhusordningen, säga et ord om sädanc. Jag
önskar at Ridderskapet och Adeln ej mätte göra nägot
som i min tanka wore Lagstridigr.
Friherre 8tss1 von plortoin anhöll, at
de §H. som Herr 6^!Ien8vagn äberopat, mätte blifwa
upläste.
Herr
Den 2 Mars. 7*
Herr kablmLN, Otto lereäric. Ibland
de mäst ledsamma ämnen, jag inom detta Riks--  Ständ öfwerwarit, är wisserligen det som nu är
under Ridderstapels och Adelns pröfning. Det är
utan twifwel obehagligt at höra sättas i fräga behörigheten
af en Person, som af Riksens Ständers
LleÄorer blifwit wald, isynnerhet da det angar
en man som genom en obefläckad wandel, genom
utmärkta egenffaper och under denna Riksdag
sa wäl genom handlingar som rädstag och arbeten
gjort sig berättigad til min och Allmänhetens
aktning och Nationens utmärkta erkänsla.
Med dessa tänkesätt kan det ej wara min afsigt
at tala emot honom, ej att förswara Herr callenSV3SN8
motion, men, Mine Herrar, det är tilförswar
af hwar Riksdagsmans rätt at har obehindrat
yttra sig, jag wägar upträda. Böre wi beröfwa
någon rättigheten at här tala. Lika wäl som
det ar öppet för en at här framställa sina tankar,
lika wäl bör det stä en annan fritt, at om man
ej kan gilla dem, ^vederlägga och öfwertyga, om
någon Ledamot skulle yttra något, som är orätt,
om det än af hela Stander sä bedömdes, blifwer
det altid för hans egen räkning. Jag har af en
wärd Ledamot hört äberopas xrejuciicat af Ridderstapels
och Adelns sätt at behandla en Ledamot,
sswars uttryck af Ridderstapet och Adeln ogillades.
Afwen wid det rilfället kunde jag ej deltaga i plu>
r.ilitetens mening, utan med den rätt, som flere
gänger wid denna Riksdag blifwit utöfwad, reser,
veracle mig afwen dä emot et bestut, som jag ansäg
ledande til inskränkning i all Riksdagsmannafrihet.
Wid detta tilfälle, som med det förra har
mycken likhet, yrkar jag nu detsamma, af fruktan
at
7? Den 2 Mars.
at et prejuöicat af lVlajoritetens öfwerwalde öfwer
enffilte Personer kan blifwa gansta wädligt, och
at eljest wär frihet at fritt och öppenhjertigt yttra
wara tankar, fluteligen stall förwandlas och instränkas
inom den förbindelsen, at tala behagligt för
mängden eller de mäktige.
Mange hördes hartil yttra bifall, och Herr
iblorclenstolpe, ^Iielers. instämde i Herr kälrlmans
yttrande, i hwad som rörde Ridderstapets och Adelns
ogillande af Herr Lrchenvalllcs i December
manad wäckte motion.
Friherre Legerström, sacok». Jag anser
omöjligt ar prejriclicat någonsin kan behöfwa
äberopas, dä frägan ar, at bibehålla en Riksdagsman
wid hwad förnuft, lag och ordning förestrifwa-
Det kan i sadanr fall hwarken werka mor
eller med. Saken är altid den samma. Hwar och
en bör sjelf första hwad han gör eller sager. Hans
pligt ar tydlig at lyda Lag, och såsom en Inäiviclue
underkasta sig det hela, men stulle hail öfwerträda
denna pligt och sätra sig einor Statens lagliga
makt, da har han sjelf förwerkar det stydd,
hwari hans frihet grundar sig, och dä bör för det
helas stull, loclivicluens förseelse beifras: Jag tror,
wid detta och dylika tilfällen, ej pä något parris.
Det ar ej swart at derwid se klart. Majoriteten -  följer grundsats. Den som ej will underkasta sig
Författningar, utan med sit upförande söker förswaga
deras kraft eller rubba deras helgd, har
gatt ifrän egenstapen af Lagstiftare. Detta har
den gjort som protesterar emot et af alla 4 Elände»,
det wil säga Statens Lagstiftande makt, fat
tadt
-
Den 2 Marv. 7Z
rädt beslut. Det kan ej kallas frihet och bör säsom
sädant beffyddas, ar wilja begä olagligheter.
Frihetens wilkor ar för hwar och en god Medborgare
Laglydnad. Hwad Herr 6^llen8VLan beträffar
, ar der latt at efter desse grunder pröfwa hans
upforande. Jag anhäller om ^rogosition, at han
matte uteslutas ifrån utöfningen af en ratt, som
han mitzbrukat.
Härwid ropades starka ja, blandade med några
nej.
Friherre Ltael von wolstein begarte
a nyo upläsningen af de af Herr (Hllensvsim äberopade
§ §. i Regeringsformen och RiksdagsOrdningen.
Herr Lock. Med den största wördnad för
Högloft Ridderffapet och Adeln får jag förklara,
at intet ställe finnes i wara Grundlagar, fom säger
at någon Ledamot af et Stand kan utvotera^
At klandra något, lär icke anses obehörigt,
när det til och med är tillätit at genom inlaga til
Lonstitutiollg-Utskottet klandra och förestå förändringar
i sjelfwa Grundlagarne.
Grefwe Ickörner, ^Zolpb Oöran. Jag
hör wid detta tilfälle äberopas, a ena sidan Friheten,
ar såsom Riksdagsman yttra sina tankar,
och a den andra undersökas, huru den bör bedömas
som mitzbrukar en sadan frihet. Det torde
wara nödigt at Undersöka, hwari denna frihet
egentligen består. Da en Ledamot af Riksens
Ständer äger, at til öfwerläggning öppna frågor,
eller
74 Den 2 Mars.
Mer öfwer de ämnen, hwilka Riksens Ständers
pröfning äro framstälda, yttra sinatankar, sitsätt
at se och bedömma dem, sina stal at gilla eller
förkasta, da njuter han all den rätt, som med en
Laglig frihet inom Samhället star at förena. Han
äger da allt det rilfälle en redlig Medborgare kan
önska, at bidraga til stiftande af goda Lagar och
waka för helgden af de redan fastställa, ar meddela
räd och uplysningar, ar framställa det allmänna
Interesse! i den klarhet som kan göra detsamma
magtigt öfwer det enffildra och bidraga lil fattande
af rättwisa, mogna och nyttiga beslut. Men
at sälta i staga giltigheten af fyra Stånds beslut,
Det är ej at öfverlägga såsom Lagstiftare, det är
at qwälja Ständers rätt, at söka inskränka den
frihet hwarmed de som Nationens Fullmägtige böra
handla, det ar at upresa sig emot Statens
Lagliga Magt. Jag har hört omtalas, at regervationer
blifwit gjorda emot Ståndets beslut, och
jag igenkänner deri mig sjelf med flere Ledamöter,
som med mig ej altid kunnat instämma uti pluralitetens
mening. Om häraf nägon tillämpning skulle
Mas genom jemnförelft med den förevarande stagan,
anser jag den aldeles icke passande. Jag tror,
at inom det Srand, hwaraf man är medlem, äger
hivar och en ratt at tänka annorlunda an mängden,
at yttra denna ranka, och at äfwen lil Ståndets
besiur bilägga sin mening, da sakens afgörande
i alla fall beror af de öfrige Standens röst, och
da ännu, innan alla Scandens beslut äro kända
och kungjorde, m6ivi6nen8 rankar kunna tjena til
uplysning eller ledning wid de förestående besluten.
Men da stäga upstär om Riksens Ständers gemensamma
wilja, uttryckt genom deras enstämmiga
-
Den 2 Mars. 75
ga beslut, dä känner jag min pligt, at om an min
öfwertygelse skulle wara deremot siridande, med tystnad
och stillatigande underkasta mig Statera lagliga
magt och ej wäcka frager, hwartil jag ej ar
berättigad, som leda til förswagande af beslutens
lagliga kraft, som ej kunna hafwa annan påföljd,
och ofta ingen annan afsigt, an ak wacka split, och
som kunna skada bäve det Ståndet, hos hwilket
det upkommtt och den Ledamoten sorn warit deras
uphossman.
Friherre Ltael von kl öistein. Som LonLtitulions
- Utskottet i str förslag til Niksdags-Ordning
glömt at nägon ting föreskrifwa för en sädan
casus, som den förewarande, och ingen Lag för
tilfallet bör göras, ar det min anhällan, at hufwudfrägan,
huru wid et tilfalle som detta bör förfaras,
mätte til Lonstitutions-Utskottet förwisas.
Herr V. 8cbult?enbeim, Davi cl. Jag
kan ingalunda ingä i denna Friherre Ltaels tanka.
Det ar klart, at man här ej bör kunna tala annat
an hwad som är rätt och lagligt. Jag hatar
Scbissmcr och önskade, at hela denna obehagliga
fräga- förfölle, men Herr o^llensvaan treskas, han
ser ej sit egit bästa, han hade kanske kunnat äterwunnit
aktning, om han ätertagit sin motion och
erkänt str fel. Det ar dock icke min mening, at
han skulle utvoteras; Jag tror ej Lagarne denik
gifwa oh rättighet. Men wal kunna wi befluta
ar motionen war obehörig och owärdig.
Härefter upkom mycken oro, och atskillige af
Nidderssapel och Adeln samlade sig pä gängen och
onv
76 Dm 2 Mars.
omkring ffranket, och med förnyade rop bade mot
och med afbröto dem som begynte ar tala.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
anmodade Ridderffaper och Adeln at intaga bänkarne
och lata hwar och en i sin ordning tala lil
flut.
Herr V. 8cbnltrenbeim, Oaviä, nprepade
sit förra yttrande och begärde, at som Herr
6Men8VÄ3li ej welat erkänna obehörigheten af sin
motion eller bedt om Ursäkt för sit upförande,
Herr Landtinarffalken wille proponera Ridderskap
per och Adeln, at förklara hans motion, at kläm
dra fyra Ständs beflur, obehörig och owärdig.
Herr von 8clnu1tr,.enbeim, Lo nr aä
Ibeoäor, anhöll at det beslut af denna beskaffenhet
Ridderffaper och Adeln nu komme at fatta,
sedan med de andre Standen mätte commumcer^,
pä det de mätte erhålla underrättelse huru Ridderffapet
och Adeln beifra! et emot dem begängit förolämpande.
. Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Öfwer detta för der Allmänna föga wigtiga ämne,
tyckes redan allt för mycket wara raladt, och jag
anhäller, at Högloft. Ridderffaper och Adeln mätte
läka oh dermed komma til flut. Jag wil derföre
göra den proportion, hwarcil jag af 6i8curserns
trodt mig finna anledning, och hemställer således,
om icke Högloft. Ridderffaper och Adeln i
högsta grad mihbilligar Herr 0^>len8vaan8 motion,
men at, efter han xj wil densamma ätertaga, den
Den 2 Mars. 77
matte i krotocoNews fa qwarblifwa, och de som
honom understödja, aga rätt at i krotocollet anteckna
sina reservationer.
Ropades et starkt och längwarigt ja, hwaribland
dock et och annat nej hördes och mycken oro
förmarktes.
Herr räblman. Det ar mig alt för obehagligt
at ej i allt kunna instämma med Herr ^rclnator
8cdult?,enlreim, för hwilken jag hyser en sä.
oinskränkt högaktning, men jag tror mig böra följa
min öfwertygelse, och den tillåter mig cj at öfverlemna
min och mine kamraters rätt. Ridderffapets
och Adelns beslut, at ej göra afseende pä
Herr (^Nensvsans protest,.är er tillräckligt bewis
pä Ståndets ogillande af hans motion.. At yttra
sig, kan icke efter min öfvertygelse honom eller någon
annan förnekas; än mindre inser jag någon
grund, hwarföre hans Riksdagsmannarätt skulle honom
afhändas. Det har pä detta rum blifwit satt
i fräga, hwad answar skulle aläggas en Ledamot
som pä något sätt inom Ständer upförde stg obehörigt.
Wid ventilation as Riddarhus-Ordningen
yrkade jag sjelf, at et sädant answar skulle bestämmas;
men jag kan ej wilja at en föreskrift skulle
lydas som blott blifwit proponeraä, men ännu icke
antagen.
Hwad äter beträffar, at det skulle wara en
grof brottslighet, at klandra hwad Lleckorer med
Ständers rätt afgjorc; sär jag erindra, at Riksens
Ständer ej kunna befullmägriga sina blecko,
rer med annan ratt än de sjesfwe äga. Om det
78 Den 2 Mars.
ffulle hända ar de mihbrukade sit förtroende och
vfwerffredo de rättigheter dem blifwit updragne, ffulle
dek dä icke wara Standen tillåtit at deröfwer göra
anmärkning och äterföra sakerna til ordning
och Lag. För öfrigt torde det tillätas mig, ar anmäla
, at om wi altid ffulle hafwa afseende pä hwad
som för ögnablicket inträffade/ tror jag at wi smäningom
ffulle närma oh til det tilständ, da wi ej
mera kunde tala för Nationens frihet och efter wär
öfwertygelfe.
Under detta Herr kZblmgns anförande afträdde
Herr Grefwe» och Landtmarffalken til den församlade
Talmans-beredningen/ och öfwerlemnade
Klubban ät Grefwe De lii 6aräie, ^acob.
Herr von 8cliult?,enhsim, Lonrgä
Ibeoäor, förklarade i anledning af hwad Herr
käklmsn anfört / det han ansäg Sweriges innebyggare
relativt til Stander/ lika som Stander til
deras LicÄorer. Ständer kunde ej af deras Loinitenter
klandras eller lydnad förwägras deras beslut.
Lika sä kunde ej Ständer ogilla hwad de
updragit sine LleÄorer at afgöra.
Friherre Le Zer8tröm>^acob. Hwad Riksens
Stander eller deras LIeQorer samfäldt bestulit/
mäste wara gällande. 78 §. i Riksdags-Ordningen
stadgar uttryckeligen huru Riksdagsman/
som emor Lag och Ordning sig förbryta/ kunna ställas
til answar. Jag yrkar ingen »kvotering/ men
jag tror at det wore Sländet wärdigt, at ej längre
tilläta Herr Lhllensvaan, at wara deh Ledamot,
at han borde ntvoteras och til Laga answar anmälas.
Den 2 Mars. 79
las. Icke detzmindre instämmer jag fullkomligen
för min enffilta del i hwad Herr Landrmarskalken
framftäldt, med önskan at de Herrar som wilja understödja
Herr L^llensvLsns motion, matte i krotocollet
anteckna sin rcservgtion. Del skulle blifwa
för Nationen en talande tafla öfwer hela sällskapet.
Med detta wilkor afstar jag ifrån all votering,
nöjd at Ridderskapet och Adeln exemplariter
bewifar, huru den ogillar den som brustit i aktning
för Lag och andra Standens wärdighet.
Grefwe Dövvenl^elm, Larl, instämde sä
wäl i hwad begge Herrar von Sclmltrenkcim anfört,
som i bifall til Herr Greswen och Landtmarskalkens
proposition. När detzutom samma fraga
warit wäckt i Bonde-Ståndet, hwars exempel Herr
Greswen ansag icke altid böra kunna wara en regel
för Ridderskapet och Adeln, och detta Stand
gifwit ost et wärdigr efterdöme, önssade han at
Ridderskapet och Adeln mätte fatta et beslut ar
ogilla Herr Lyilensvsans oformeliga och »ordentliga
motion, och ar detta beslut mätte genom en Deputation
de andre Ständen meddelas.
Da Herr Grefwe» härä begärde proposition,
hördes under mycket buller större delen af Ridderskåpet
och Adeln i denna begäran instämma.
Herr Lock. Hwad Friherre Ledström anfördt,
rörande 78 H. i Riksdags-Ordningen, ar sant
hwad en Ledamots ställande til answar beträffar;
men han lärer hafwa irrat sig dä han trodt, ar
den tilläte en ulvvtering. Jag hav ej gillar Herr
L/ilönsvLsus motion, jag är likwäl öfwerrpgad om
80 Den 2 Mars.
ha»s goda afsigt dermed. Jag ar emot all »kvotering;
der skulle wara et farligt xrejuclicar och at
göra ^ex in <^L8U. Herr von Lckult^enkeim hcrr
önskat, at Herr 6>llsn8VLM stulle återtaga sin
motion och för sit upförande begära Nidderstapets
och Adlens tilgift. Deri kan jag för min del ej
inga, och jag hemställer, om pa detta Riddarhus
någon finnes, hwars hjerta ej äiäersr, at heldre
dö än göra en afbön.
Herr?ZKIman. Jag wille för min del
gerna instämma, at Herr (iHl-?n8vL3N8 motion ur
wära klotocoller Utginge; ehuru jag aldeles icke
tror, at hans anmärkning skulle kunna kasta någon
skugga pa de wärda Män, som af Ll-EorernL
blifwit walde; men Verta beror af honom sjelf, och
bör ej kunna ste utan hans egit medgifwande. Jag
anser såsom wald, om han dertil skulle twingas;
men dä fragan är at ga en af Ståndets klm-Liirer
yttrad önskan til mötes; hemställer jag til Herr
O^IIen8v3Ln sjelf, om han icke friwilligt wille bertil
samtycka.
Herr linnck, ak Ko8en8cböI6, 6. N. Jag
är långt ifrån den ranka, at gilla ' Herr OvM n8VLan8
motion, men at Utestnta honom fran wart
samqwäm, ar at gifwa et exenrpel som kanske i framtiden
skulle kunna blifwa et för war egen personliga
säkerhet farligt xnsejncliLLt. Mangen skulle kan
hända da icke här waga yttra en djerf men nyttig
sanning, af fruktan för en tilfällig iVisjocktet8 stränghet.
Jag instämmer derföre aldeles med hwad en
aktningswärd Ledamot Herr ^cbiatei-n von ^cbult^Lnklsim
yttrat, att Herr Grefwen och Landtmar
staiken
-
Den 2 Mars. 8r
ffalken och Högloft. Ridderstapet och Adeln wille
ogilla motio»en såsom förhastad och obehörig, men
lata saken stadna derwid.
Herr von 8cbultLenbeim, (i!onraä
Ike o cl or. Om Herr 6)-!Ien8Vaan frivilligt stul»
le återtaga sin obehöriga motion, ssulle sädant wara
min högsta önskan, och jag ffulle gerna medgifwa,
ar da hela saken förfölle, men om detta icke
ar ar förmoda, mäste er medel widtagas, ar ingen
ma kunna waga qwälja et Riksens Ständers lagliga
Beslut. Ingen ager ratt ar detsamma klandra,
och jag provocerar Herr 6yllsn8vaan, eller
hwilken som helst, som täger hans förswar, at framstiga
och Lagligen* bewisa, ar Lleckorerne gjort
er oriktigt eller Lagstridigt wast
Grefwe stiörnsr; ^äolpb 6Ö1ÄN. Det/,
hwarwid jag wid detta tilfalle i synnerhet faster
någon wigt, ar bestämmandet af den rättighet at
yttra sig, man här bordt yrka-. Denna rätt har
jag altid förswarat, och stall jag wid alla tilfällen
sörswara. Jag tror, at om, af Riksens Ständers
Ombud en olaglighet skulle begas, kunde Riksens
Ständer äga rätt at densamma anmärka,
och återställa Lagarne i sin kraft. Det wore allenast
ar hindra desse Ombud ifrån ar öfwerstrida
sin rätt och waldföra Riksens Ständers. Men
da man upkastar sadane frågor, hwilka hafwa för
ändamål, at hindra werkstailigheten af den Lagliga
åtgärd desse Ombud i Laglig form widtägit,
hwilken är det dä som wäldför Ständers frihet?
Ståndet som understödjer sina Ombuds beslut, eller
den Ledamoten som dem klandrar och wik hins
Sjette Bandet- N:v §» Mä
AL Den 2 Mars.
dra deras werkställighet. Är det ratt, at wilia
uphäfwa sig ti! Domare öfwer et wal, hwarti!
de wäljande warit Lagligen befullmäktigade, som
af den allmänna Opinionen med et gillande bifall
rmderstödjes, och hwilket af desamma.Stander,
som walt LleLlorernL) högtidligen blifwir erkändt
sch ZsnÄioner^öt. Har är icke fräga om nägsr
inträng i hwars och^ ens rätt at yttra sig; sädank
kan aldrig anses eller blifwa en följd as et ogillande
af Herr LzNlcnsvLgns motion. Här ar fråga
om ar införa och bibehålla ordning, at lifwa
aktning för Stånds och Ständers beslut, hwar--  sörutan lugn och ordning äro och förblifwa omöjliga.
Denna fraga hör alls intet til den om frihet
i öfwerläggningar, men dek är af största wigt
at ej tillära et obehörigt klander af Riksens Ständers
beslut. Jag fär derföre hemställa, om icke,
med åsidosättande af allt widare yrkande om Laga
answar eller Herr 6yllen8V3LM8 uteslutande ifra»
Riddarhuset, Ridderffapets och Adelns ätgard wid
denne sak mätte kunna inskränkas inom en förklaring,
at Ridderskapet och Adeln funnit hans motion
obehörig. At enligt ;o §. i Riksdags-Ordningen,
Herr L^llensvsan af Herr Grefwen och
Landtmarffalken matte erhålla en tjenlig worning,
och de som wilja understödja Herr 6Mm8V3-m,
tillätaS at i piotocollet anteckna sina re8ervmiOnor
emot detta beflut.
Herr Lock förklarade, der han an säg dm
af Herr Grefwen och Landtmarffalken gjorde proxoZition
för längt bättre och wärdigare.
Friherre 8 tLel von llo! 8 tein. I Re-^
gerings-Formen finnes intet ställe, som pä demm
hgW
Den 2 Maro. 8Z
händelse är anwändbart, icke eller i Riksdags-Ordningen.
All tillämpning har upkvmmit och beror
endast af Argumentationer. Pä sädant satt har
Herr Grefwe Norner äberopat den 50 tz. Riksdags-Ordningen.
Jag begär ännu en gang ar de
som härtil kunna lämpas, matte upläfas. Fastän
af Ninoriteten ärna wi ej lala påtruga otz något
beflut svin är stridande mot war rätt.
Herr ?äl,lman. Det wore önffligr, at pä
detta rum aldrig fa höra annat än hwad som är
rätt, men jäg fragar, huruwida sadanc är möjligt,
och om erfarenheten pa något wis bestyrker,
ac del altid inträffar? Jag har redan längesedan
önffar, ar hela denna obehagliga fak ffulle ur wara
?rotocoIK-r kunna utgå. Jag har lrodt at om
sädant ffedde i följd af et friwilligt begifwgnde,
ffulle der wara lämpeligast. Jag förnyar nu min
hemställan til Herr (Dllsnsvrmn sstlf, ar dercil
samtycka, men förklarar ac jag aldrig kan bifalla
et besiut, som beroge honom njutningen af sin Riksdagsmanna-rätt.
Härwid förmärktes mycken oro.
Grefwe Löven bjslm, Larl. Jag får ä
nyo yrka xropo8ition pä den motion Herr von
8cbu!t',.enbsim gjort. Et. sädant bestut af Rid--  derffapet och Adeln gwäljer för ingen del Herr
6^llensvgan8 Riksdagsmans-rätt. Dek war hans,
ar göra en oantaglig marion. Det är Höglostige
Ridderffapets och Adelns at ogilla densamma.
Friherre Le ösrström, sacoö. Det är
beklagligen sannt, 'at man ej asrid kan hoppas a:
pä
84 Den 2 Mars.
pa detta rum höra anföras endast hwad som är
ratt, men deraf följer icke, at det bör wara hwar
och en tillätit, at yttra hwad han behagar. Hädelser
emot Gud, förtal emot Konungen, wanwördnad
af Lagarne, äro pa alla ställen opassande,
Lazstridige, förbudne och straffbare. Hwarken här
eller annorstädes bör det wara killätit at öfwerstrida
Lagar. I anledning af hwad Herr Lock anfort
rörande 78 §. i Riksdags - Ordningen, anhäller
jag, at, til undwikande af all ytterligare ordstrid,
densamma nu mätte fä upläsas.
Herr Oock erinrade, at deri ingen ting funnes
om en Ledamots utvotering.
Redan flere gänger hade de talande Ledamöter
blifwit afbrutne af rop om proposition, i lik- -  het dels med Herr von 8cbul2enkeims, dels med
Grefwe törners yttrande.
Herr päklman. Huruwida isiägawarande
ämne kan jemnföras med Hädelse emot Gud,
eller, de öfrige förbrytelser Friherre Ohrström uprepat,
wet jag ej? Jag instämmer fullkomligen deri,
at de äro straffbare, men jag tror ej at exemplen
kunna lämpas hit. För at fa flut pä denna öfwerlaggning,
förnyar jag allenast min önstan ar
Herr LMensvrmn mätte återkalla sin motion.
Friherre ^Vetterstedt, 6 usta k. Jag
tror, ar dec hwarken finnes et särskilt psrtie eller
en stridig mening, som kan göra nägon Ledamot
inom Vetta Ständ glömst af den ed wi alla swurit,
nemligen at bchehälla Konungamaktens helgd
samt
Den 2 Mars. , 85
samt Riksens Ständers fri- och rättigheter. Af
denna anledning förmodar jag äfwen, ar om motsätta
tankar i förewarande ämne yttras, likwä! ä
ingendera sidan någon dold afsigt ma kunna mitzrankas,
at i nägon man wilja kränka Riksdagsmanna-rätten
och Srandets fria öfwerläggningar.
Genom en flygtig genomläsning af hwad Herr
6^llen!!VL?.n denna morgon til ?rotocollc-t anfördr,'
har jag deruti ej kunnat finna någon simkonst. Efter
at först hafwa aberopat de §. §. i Regeringsformen
och Riksdags-Ordningen, som bestämma
de för chiLtlti-v-Ombudsmannen nödige egensiaper,
yttras okunnighet om de Personers Lagkunskap,
som af Riksens Ständers Lleckorer blifwit walde,
men likwäl protestera högtideligen emot detta
wal, intil desi de 'restatg. blifwit xresterÄLle, som
Grundlagarne föreffrifwa. Hwilka äro da dessa
lestatL? Lagkunsiap och Utmärkt känd redlighet;
och jag förmodar, at om desse egenssapers wärdiga
upfyllande wid detta tilfälle intet möjligt twifwelsmal
kan upsta. Jag har, för at Återkomma til
sjelfwa veinilmions-ämnet, hört af flere wärde
Ledamöter wäckas fräga om en tillämpning pa närwarande
fall af 78 H. Riksdags-Ordningen, men
efter min öfwertygelse kan denne §:s föresirifter ej
i något afseende nu anwändas. Deremot hemställer
jag til Högloft. Riddersiapets och Adelns
ompröfwande, huruwida icke, i öfwerensstämmelse
med hwad Herr Grefwe körner redan anfört,
§. i samma Riksdags-Ordning rörande en tjenlig
föreställning kan bestämma Riddersiapets och Adelns
besim.
Härefter upstod et starktZoch langwarigt ror
pande om kroposjtion; Fri
-
§6 Den 2 Mars.
Friherre 8 ta el von wolstein, som fler
re ganger af desse rop afbröts, erhöll dock simellgen
ljud och yttrade, at efter hwad Friherre ak
Wetterstedt nu anfördt, syntes det honom wara
tydligt at Herr (Hllensvaan ej sjelf förstått beskaffenheten
af sin motion. Han hade sjelf sagt,
at han icke kunde dömma om de walda Personernes
egenffaper. Detta syntes Friherre 8mel wara en tilracklig
ursäkt. Hwad ater den af Herr v. 8c!mltrenlmim
föreflagna afbön beträffade) wille Friherre
8tael deremot högeligen protestera.
Herr Loek. 6z §. i Regeringsformen sager
uttryckeligen, at til Riksens Ständers ^ustitimOmbudsman,
stal wäljas en för Lagkunstap känd
man. Herr L^llensvaan känner icke Friherre lVi-rnnerbeim.
Han är ju således ursäktelig om han
mihtagit sig.
Härefter hördes fran alla hall blandade rop,
Dels om proposition, pels innehaUande omdömen öfwer
Herr Oocks anförde yttrande.
Herr Grefwen och Ordföranden. I
anledning af de öfwer detta ämne nu förefallne
gansta widlyftiga och utförliga rliscurser, tror jag
mig til Högloft. Nidderstapet och Adeln böra framställa
den proposition, at Ridderstapet och Adeln
matte förklara sit fullkomliga mitzhag öfwer Herr
6^llensvaans i dag wäckte motion.
Ropades länge Ja och Nej. Hwarunder tillika
atstillige hördes yrka, at et sadant RidderstaxetS
och Adelns beflur mätte de andra Standen
med»
Den 2 Mars» 8?
meddelas. Andra, ar kroposicionen matte göras i
likhet med Grefwe törners förflag och Riksdags»
Ordningens föreskrift»
Sedan Grefwe körner hunnit fa ljud,
yttrade han: emedan wi aga en Riksdags-Ordning
och den nu under cliscussionerne blifwit aberopad,
anhaller jag ar den matie fa begagnas, och
Propositionen i öfwerensstämmelse dernred göras,
ar sadant jemte ogillande af Herr Ozllensvaans
motion matte updragas at Herr Landrmarssalken
at göra honom tjenlig föreställning.
Ropen förnyades, blandade med starka ja,
blott nagra fa nej, samr votering. Tid efter
annan hördes
Herr Silverstolpe, vaviä 6u6munä,
begära proposition i likhet med Grefwe vöven.
r^sims förssag, samt i fall den med ja och nej beswarades,
ar votering genast matte anställas.
Grefwe b/lörner förnyade fin förut gjorde
begäran»
Herr lersmeäen, breäric, yrkade, ar
åtminstone någon proposition i enlighet med vis.
curserne matte göras, och
Friherre Stael von volstoin högtidligen
protestera emot Den hegärde warnitlgen trl
Herr 6^!1ensvarn.
Sedan Herr Grefwen och Ordföranden länge
med klubban assar ljud, erhöll han ändteligen
Or
-
88 Den 2 Mars,
Order, dä han föreflog, säfsm er tillagg til sin
proposition, at Herr Grefwe» och Landtmarffalken
matte anmodas, at för Herr LMensvzsn förklara
Ridderffapets och Adelns mjtzhag,
Eter upftod mycken oro, hwarunder atffillige,
men i synnerhet Grefwe körner, mellan ropen af
fa och nej, hördes anhälla om proposition, j enlighet
med de i den citeraffs §. befintliga Uttryck.
Friherre Duben, isokan Larl, förklarade
sig fullkomligen wara af den öfvertygelse, at
Herr tHllensvrrrms motion wore oanständig och icke
passande. Han trodde äfwen at han borde skrapas,
sa framt han late skrapa sig,
Efter fortfarande rop om proposition, i enlighet
med orden i Riksdags-Ordningen, förklarade
Herr Grefwen och Ordföranden, at dä han
gjort proposition om et fullkomligt mitzbilligande
af Herr ö^llensvaans motion, och verwid sedan
tillagt, at Herr Grefwen och Landtmarskalken skulle
anmodas, at förständiga Herr Lyliensvaan petra
Ridderffapets och Adelns mistbilligande, trodde
han sig hafwa fullgjort hwad cliscurserne föranled!,
Någon annan ansag Herr Grefwen ej bitligen
kunna begäras.
Bullret förnyades, hwarunder Friherre Leff
er st rom, facob, hördes yrka, at RiksdagsOrdningen
föreffr-ifwer, ej allenast at Ståndets
beslut ffulle honom förständigas, utan afwen, ar
han af Herr Lanndtmarskalken borde erhälla ey
tjenlig warning,
Den 2 Mars. 89
Friherre 8tasl von k^ol8tein. Herr
Grefwe» och Ordföranden har redan gjort kroxo.
sition om mihbilligande af Herr 6Men8V33N8 motion,
derwid tror jag det kan fa bero, och ail widare
ventilation om warning uphöra.
Under korrta mellanstånd af orediga rop, hördes
Grefwe I^övenb^slm Oarl, yttra, Det
han ej wille upsöka orsaken til Herr Oxliensvasns
förseelse. Det wore at förlora bäde tid och möda.
Saken wore redan sä lange ventilera^, §t ingen
ring behöfde tilläggas: Han yrkade derföre pä kroxosition,
i enlighet med termerne i Riksdags-Ordningen,
hwari
Herr 8ck>ultrenbeim, tllonrsä Ibso6
or, ä nyo instämde, önffande at dessa termer nu
mätte upläsas:
Herr Lock uplaste den äberopade 50 §. af
Riksdags-Ordningen, hwarefter han fortfor, ar
han med tillämpning deraf ej funne Herr 6^llenLV33N8
motion innebära nägot personligt förolämpande.
Han hade icke en gang den äran at känna
Friherre lVlannerbeim.
Härunder afbröts Herr (.'ock §f affillige rop
qf blandad bessaffenhet.
Grefwe klörner, ^äolpll 6öran. Man
har aldrig kunnat eller bordt supponera, at någon
Ledamot skulle drista sig at inga i pröfning af
samtelige Riksens Ständers åtgärd, derföre haf
wa
-
§o Den 2 Mars.
wa endast förseelser inom Ståndet blifwit satte i
fräga. Men §. säger, at om Ständer pröfwarar
en Ledamot sig förgart, kan han af Landtmarstalken
erhålla en tjenlig föreställning och warning.
Det ar i följe af en sadan nu föregången pröfning
som kroxositioa blifwit begärd, i enlighet med dessa
uttryck.
Herr kotlriiek. Det är sä mycket taladr
r detta obehagliga ämne, och obehörigheten afHerr
6)'lien8V3an8 motion sä tydeligen framstäld, ar nägon
widare cliscuWion lärer wara öfwerflödig.
sulrLtet häraf synes blifwa, at Ridderstapet och
Adeln med förklarande af dess misshag öfwer berörde
motion, anmodar Herr Grefwe» och Landtmarffalkeg,
ar pä sätt ;o §. Riksdags-Ordningen
stadgar, förehålla Herr (Hälsnsvaan otilbörligheten
af sit comportk-ment; Detta torde wara sa mycket
mera lämpeligt, som bemalre Ledamot afwen
wid framställningen af sin motion, nyttjar nog
stränga och mindre passande uttryck, dä han med
afseende ä suM-X-Ombudsmans-walet säger, at
han, som Riksdagsman icke kan tillåta något
twetydigt passera: men om kropo8itionen i ofwanuämnde
afseende skall göras, tror jag at den af
Herr Grefwe» och Ordföranden nyss framstälda
icke gör tilfyllest, utan anhäller jag, at de termer
som 50 tz. Riksdags-Ordningen innehäller, ordagrant
mä följas.
Friherre Riäckeratolpo, Larl. Sedan
Herr 6^Ilsr>8V3an nu wunnit sit enda möjliga andamäl,
at pä en läng stund staffa Högloft. Ridderstad
och Adeln bade roligt och ledsamt, får
, jag
Den 2 Mars. 5»r
jag anhalla at proposition matte göras verkotim
efter Riksdags-Ordningen, hwaruti ordet warning
inflyter, som torde afskräcka fran widare försök af
sadan halt.
Herr lersmeäen, preörlc, förklarade,
at sedan en sadan proposition, sa lange, sa ofta
och sä enligt nied Grundlagen bliswit begärd, kunde
den icke af Herr Grefwen och Ordföranden längre
wägras.
Herr Grefwen och Ordföranden. Uppå
Högloft. Ridderffapets och Adelns nästan enhälliga
begäran blir fäledes min pligt, at lil den proposition
jag redan gjort tillägga och til Högloft.
Ridderffapet och Ädeln hemställa, om Högloft.
Ridderffapet och Adeln bifaller, at Herr Grefwen
och Landtmarffalken anmodas, at jemte förklarande
af Ridderffapets och Adelns mitzhag öfwer Herr
6Mensv»!w8 motion, äfwen göra honom en tjenlig
föreställning och warning.
Ropades et starkt ja och endast ganska fa nej.
Uplastes följande:
Utdrag af Protocollet, hallit uti Borgare-Stam
dets plenum wid Riksdagen i Stockholm
den 27 Februarii 1810.
S. D. Wid justeringen af Högloft, klxpecliU0N8-Utskottets
förslag til underdånig expedition,
rö
-
92 Den 2 kilars.
rörande Läns uptagande pä Riksgälds-Lnntoirets
Obligationer och genom permanenta annuitster, fann
Borgare Ständer, med afseende pä Högloft. 8tatsoch
Lanco - Ucstottens förnyade Utlätanden om Statens
tilgangar, för sin del mindre lämpeligt, at i
den underdåniga strifwelsen införa Vefta orden: fäsom
ungefärligen fwarande mot de oundwrkeliga
utgifter, hwarti! all annan tilgäng saknas,
särdeles som det, i Borgare-Ständels ranka, skulle
medföra större stada än nytta för Statens Lreäit,
vm i den til utfärdande Kungörelsen utsattes, at bristen
af ali annan utwäg gjorde Länen nödwändiga.
Z anledning häraf beftöt Borgare-Ståndet, at
ur expeclitionen förenämnde mening til och med
orden: lefweranteurers fordringar äro inbegripne,
ma aldeles utgå; uti hwilket beflnt de
Lpeklive Med-Stånden stulle wördsamt och ovänligen
inbjudas ar instämma, Ot supra.
kix ?rotocollo
s. O. Valerius.
Uppå derom gjord proposition blef hwad Borgare-Ståndet
häri föreslagit til alla delar bifallit.
Uplästes följande:
Utdrag af krotocollet, hällit hos Högwördige
Preste-Standec den 12 Februarii 1810.
S. D. Sedan Preste-Ständer, redan under
den 19 September nästledet ar, til alla delar bifallit
Kongl. Majus Nädiga kroposition, angående
-
Den 2 Mars.' 9Z
de förhöjning i Post-xortv för ^rangueransiot af
sadane Bref, hwilka fortstallas öfwer Stralsund
til Hamburg och andra Utrikes Orter, tillika med
hwad Riksens Högloft. Ständers Bewillnings-Utffott
uti dest haröfwer infordrade och den i;:de L
berörde manad afgifne Betänkande i öfrigt hemställ
ochtilstyrkt, har Preste-Stander, i anledning
af Wallof!. Borgare-Ståndets krotocolls-Utdrag
om detta ämne af den 29 sistl. Januarii och med
afseende uppå de inom wälbemälte Stand wid Utskottets
berörde Utlåtande den 22 September gjorde
och detta Stand commumLMäe anmärkningar,
ansett sig böra förklara, det Srandets mening med
förstnämnde bifall warit den, at Riksens Ständer,
i likstämmighet med hwad den Nådiga ?ropositionsn
innehaller, ma fälta Kongl. Maj:ti tilfälle,
at nu widtaga nödig författning til förekommande
af framtida förluster för Post-Werket häraf,
och at äfwen framdeles, i fall någon förändring
i Utländffe Post - Författningarne sadam fordra,
derefter bestämma de afgister, som för Bress
IsLnciuennA a Utrikes orter borde til Swensta Postwerket
ersättning betalas. Hwarom wördsam och
wänlig underrättelse stulle lemnäs de MedStånden
ej mindreän blx^ecliuonL-Utstottet. supra.
liix ?rc>iocoIIo
f. 1^. Almguist.
Utdrag af krotocollet, hällit uti Borgare-Ständets
klenum wid Riksdagen i Stvekhoim
den 29:de Januarii 1810.
S. D. Da til Borgare-Standets granskning
förekom en af Riksens Högloft. Ständers bHiecir
tiony.
§4 Den 2 Mars.
kions-Utffokt författad innehållande förs
stag til Riksens Ständers underdåniga swar ä
Kongl. Maj:ts Nädiga Nroposicion af den 6 Sep»
tember 1809, rörande förhöjning ä Post-porm för
franciuor2n6et af sädane Bref hwilka fortställas öfwer
Stralsund til Hamburg och andre Utrikes orter,
samt den derjemte wäckke staga, huruwida Kongl.
Maj:t, i fall någre förändringar uti Utländske
Postförfattninqarne gjorde der nödigt, mä derefter
bestämma de Utgifter som borde beralas til Swensta
Post-Werke! ersättning för bress ttanguerinZ
a Utrikes orter, erindrade sig Ståndet, at, sedan
detta mål blifwir i egenstap af Bewillningsstäga
handtera!, och Ståndet, enligt brotocoll för den
22 September nästledit ar, icke kunnat för sin del
antaga hwad Bewillnings-Utskottet derutinnan föreslagit,
Ständer, jemte krotvLolls-Utdrag af den
ro derpaföljde Octvber med tillämpning af 71 §.
i Regerings-Formen lemna! sine Ucs^eckive MedStänder
del af de stal, pä hwilka Ständer sit ogillande
af Utskottets yttrande grundat.
Ständer ansäg sig i följe häraf, icke kunna
emot desi ostvan äberopade beslut och i sakens beskaffade
stick, Txpecliricms Utskottets förenämnde
förslag godkänna; uran fann sig böra wördsamr
och wänligen päminna om det Utlärande öfwer Ständers
yrkade ändring i Bewillnings-Utstotttts Betänkande
, som Ständer i anledning af RegeringsFormens
nysi omförmäldte §., ifrån de ttespeLivs
Med-Ständen förwäntar; och stulle detta krototocolls-Utdrag
häröfwer utfärdas. Oe su^ra.
bix brotOLoIlo
ä- bl. k L t LISON.
Herr
Den 2 Mars. 9§
Herr Grefwen och Ordföranden anmälde,
at Borgare-och Bonde-Standen hade stadnar
i lika beslut: ar Preste-Stander nu derefter jemnkar
sin ranka, hwarföre han föreflog at Ridderffaper
och Adeln afwen deri matte inga.
Bifölls.
Herr Grefwen och Ordföranden anmodade
derefter Herrar LleÄorer af första Classen
ar walja en Ledamot i Lonstituuons-UtffotteL
efter Friherre Klannerbeim, l^rs ^uZust. ^
Herr 8il vers tol^e, kreäric 8amues,
Utbad" sig fa anmäla, at til den sjette bland LleKorei-liL
til wal af Ledamöter i Tryckfrihets-Lommttteen
lottning emellan Friherre Rosende, Friherre
I.ÄA6rl^eli<6 och honom sjelf borde anställas. Han
anhöll derföre, at tid til denna lottning matte utsattas,
och tillika afgöras, huruwida de rwanne
som ej erhöllo lotten, kunde anses såsom Luxxleimler
efter sin matrikel-nummer.
Herr Grefwen och Ordföranden anmodade
desse Herrar at i morgon wid början af
plenum inför Ståndet werkställa lottningen, same
xroponerLcle at de begge som ej erhöllo lotten, stulle
såsom Luxxlermter, efter deras ordnings-nummer
anses.
Bifölls.
^ Up
-
§6 Den 2 Maks,
Uplästes och lades pä bordet följande Hanhlingar,
nemligen:
Et ifrån Lag-Utskottet ingifwit sä lydande
Wördsamt Memorial.
I anledning af ätskillige hos samtelige ResxeäiRiks-Standen
gjorde, Med sarjkildte Remisser
til Lag-Utskottet öfwersände anmärkningar emot
Utskottets Betänkande den zo November siftledit
är, angående Answarighets-Lag för Rikets Högloft.
Ständers Fullmagtige i lankinen, fär LagUtffottet,
jemte bifogande af et omarbttavt xrojeK
i samma ämne, tillika derom Vördsammeligen med^
vela följande utlåtande.
Utskottet har trovt sig först böra fästa upmärksamheten
derwid, at det föreflagne Högre answaret
för Lanco-Fullmägtige ansetts i allmänhet wara
olämpligt, förnämligast i anseende til Fullmägliges
Befattning såsom Ledamöter af Riksens Högloft.
Ständer. Men dä Högloft. Råneo-Utskottet,
t^ti dest krorocolls - Utdrag den IZ October berörde
Ar, af någon dertil i förbigäende aberopad anledning,
funnit enskild Answarighets-Lag för RsncoFullmagtige
nödig, hälst allmänna Lagens föreskrift
i dylika fall ansäges icke kunna til answarighetens
bestämmande för Lsnco-Fullmägtige lampeligen anwändas,
och samtelige RespeLtive Riks-Sränden,
under lemnadc bifall till hwad Lgnco - Utskottet
salunda hemstäldt, behagat öfwerlemna detta ämne
til Lag - Utffottets urarberande, har, med iakttagande
af likheten i andre förbrytelser, som flere
La
-
Den 2 Mars- 97
Lagens rum uptaga och i närmare hänsigt lii det
answar, som för enffilte Ombud genom z §. 18
Cap. Handels »Balken samt sista lViomenmt i 14
§. i; Cap. Rättegångs» Balken bestämmes, uti
hwilken senare en Fullmägtig, som i där nämnde
fall blifwer ofwertygad at hafwa handlat mor sin
Hufwudmans förtroende, älägges hundrade daler
Snuts böter, eller ar straffas med fängelse wid
wakten och bröd och ärans förlust, hwarefrer mist»
ningen af Hufwudmannens förtroende är en naturlig
följd, Lag»Utskottet wid sadan jemnförelse,
vfwertygadt om wigren af Lrrnco-Fullmägtiges ärgärd
i anseende til den högst wadeliga werkan pä
Rikets Penninge»Werk, en genom denwacktefragau
om answar til möjeligheten förutsatt öfwerträdelse
af LZnco-Fullmägtige skulle medföra, ansett
sig följa den första af alla reglor för Lagstiftaren,
nemligen, ar i mon af brottets beskaffenhet til upsal
och följder bestämma answaret, da Lag »Utskottet,
man at ens kunna draga i rwifwelsmal, det
ju icke lika brott-böra lika straffas, i hwilken Medborgare-Lias-;
der röjes, för kanco-Fuilmägtiges
större öfwerträdelser föresiagir desi i 2-.dra H. 1.2.
Z:dje Momenten, samt 4 §. af ater-rLmitteraäe Betänkandet
Utsatte altern-uivrr bestraffningar; ej at
förtiga, det Ucffottet wid samma tiifälle af de förur
, såsom berördt är, ankomne yttranden, x>r-L8ulE-m
en lika beffaffad öfwertygelse i allmänhet.
Dock som det af ater-remissenTs befunnits, ar
hwad i nämnde fall blifwit föreflagit hos lck^ckckve
Riks »Standen nrörr fleres motsägelser; sä hap
Lag »Utskottet ansett sig böra ändra sitt förra kilstyrkande
pa sätt bilagde nyare proffck til Answarighets»
Lag, under ofwan omförmäldte §. §. ucwisar.
Sjette Barchct. N:o 7. In
-
98 Den 2 Mars.
Innan Utskottet närmare förklarar sig öfwer
hwarje anmärknings-punÄ särskildt, torde Utffotret
fa yttra, at, hwad angär de i följande omständigheter
gjorde erindringar, nemligen hos Högloft.
Ridderffapet och Adeln, af Herr Lagmannen -t sslintebsrzv
om någon otydeiighet i 8 § ; Herr 8cgrs-,
8ecreter»ren' i afseende pä biläggatt
det
af någon Liwco-Fullmägtigs sarskildte mening
wid Fullmagtiges utlåtande» til Konungen; och hos
Högwördige Preste-Ståndet af Herr Biskoppen
Friherre körner, med flere-Ståndets Ledamöter,
rörande sfi wal nytznämnde biläggande, som tillägg
i 1701 Ars K-eglemomL för ksnco Fullmägtige;
Herr Biskoppen Dockor b-Ioickin. angående PresteStandeks
Fullmäztiges i 4 §. af Answarighets-Lagen
vmförmälte prote8r; Herr prolelloren Dvökor
MstKmZn, om uteflutande af det i samma §. införde
ordet: eller ^vi8o,eine; Herr Hof-Predikanten
Dockor Drz^Ln, om ändring l 8 §. salunda,
ar der infördes den mening: da icke twatredjedelar
af hwarje Grande Fullmägrrge äro Lilsiades,
Lag-Utffottet i desse delar följt"den afK-w<;oUtffottet
för Lanco Fullmägtigeutfärdade lnr-cruckicm,
hwilken Lag-Utffottet ansett sig icke tilständigt ar
til ordalydelsen förändra; och finner sig således icke
rilhöra at öfwer de i nyfiberörde matto wäckte frågor
asgifwa någor widare yttrande.
Af hwad för öfrigt mot Lag-Utskottets förra
projeäk blifwit andragit, förekommer först Herr
^6vocat-?i8ck,Ieu k'a!Km3N8 hos Wallost. BorgareStandet
gjorde erindran, at de i sista meningen
af 1. §. införde orden: eller derjemte sig sa förgått,
icke uttryckte hwari denna ytterligare förbry
-
Den 2 Mars. 99
telse skulle bestå; men utom det, at ämnet, som L
nämnde §. uptages, ej medgifwer någon närmare
bestämning, än som stedt, sedan Lag-Utstottet nit
utesiutit ordet derjemte, äro genom de öfrige §. tz,
banco -Fullmagtiges möjelige förseelser med all noggranhet
äk-tLi-m bade til arten och answa
ret,
fa at tillämpning deraf til förra händelsen synes
wara aldeles ofelbar.
Emot 2 §. I. Momentet har Herr DoUor
vrvsen yrkat, at deri bordt förestrifwas, der8tat8-  Rådets yttrande öfwer nclemnandet af de i 6g'§.
uti Regerings-Formen omförmalre Summor stulie
banco Fullmägtige meddelas, pa det Fullmägtigs
säkert kunde kanna huruwida 8tats-Rådet blifwir
hördt; men enär, enligt Lag - Utstotkets pl-ojeLt härutinnan,
banco - Fullmägtige hafwa at iakttaga,
det er sadant bärande skedt, hwarom de följakteligen
ej lära kunna fä behörig kunstap pa annar
sätt, än genom erhallen del af 8t-u8-Rådets bro.
rocoil. har Lag-Ucffottet funnit denna anmärkning
icke föranleda ril ändring i dest förra prosts, äfwensom,
becrassandckHerr voLtor erindran,
at z §:s stadgande om Fullmagtiges efterlefnad af
alla förut.upgifne gällande Författningar och Bestut,
angående banco-Werkst, hwilka i ett eller
annat afseende til banco-Fullmagtiges åtgärd kunna
lämpas, stulle wara obestämdt, Lag-Utskottet,
utan til/älle at samla och upgifwa innehållet af sadane
Författningar, icke kan någon närmare söre- '
strifr härom meddela, i synnerhet dä en Vel af desto
Författningar anga banque^ hemligheter; och lärer
det för vftigc inga i hwarS och ens skyldighet.
IQ2 Den 2 Mars.
som en eller annan befattning updrages, at för sig
inhämta Ve derföre utgifne rilgängelige föreffrifcer.
Z anledning af anmärkningarne emot uttrycket
i nyhnämnde §. om sa för godt sinnes, samt
orden: pä längre eller kortare ti-, och i anseende
til föreskriften uti 7 har Utffoktet gjort de
ändringar häri, som sednare krojeötor innehåller.
Herr Lagmannen sk KimwbsrA har pamint,
at i anseende til möjeligt rwang, hwarföre kanLvFullmägtiges
uti 4 tz. stadgadt matt och steg, kunde
wara blsttstälde, det utsatte aitfwaret derutinnan
matte mildras: men Lgg-Utffotter förmodar,
at wid mera upmarkfam öfwersigt af amner, det
stal synas otwifwelagtigr, ar den i berörde §. LrwLoFullmagtige
förelagde rLservmion, utgör den enda
comroll, som uteflurar alt möjeligt föregifwande
af obehörig inflytelse, och ar således, i anseende til
wadan för hela Lsnguens säkerhet mera magtpäliggande
an någon annan L^nco-Fuilmagtiges acgäxd,
utan at den minsta swarighct kan infes för
denne ffyldighets upfyllande, hwarföre ock Lar-.coUtjkottet
förestagit sainina utwag i instruÄioncn.
Med detta yttrande torde afwen förklaring wara
gifwen öfwer den af Wällofl. Borgare-Ständer i
allmänhet, ucom Herr Bruks-?-rwon kfl-kr, som
anfört sin tanka i likhet med Lag-Utssottets, gjorde
påminnelse om utsättande af lindrigare answar
i denna §.
Angående Herr Bijkoppen DoSor klorämg och
Herr .gävoc-ät-biscglen ?alk.mrw3 erindringar wid
.9 af den förre, at Riksens Ständers chwmiW
Om
-
Den 2 Mar^. ror
Ombudsman ej borde fä tilträde wid Zanco-Fullmägtiges
sammankomster, och af Herr kåkman
deremot, at L denna H. rörande chi8titiL-Ombudsmannen,
kunde tilläggas orden: som efter aflagd
Tyftbets-Ed äger tilträde t-l Fullmägtiges
I'iotocoI1, likasom at i IO §. i afseende pä Kongl.
Hof-Rättens och Högste Domstolens Ledamöter
matte införas; ar de, sa framt någre af Lundens
hemligheter förekomma, stulle aflägga Tysthets-Ed;
char Lag- Utstortec, i dest med förra piostron afgifne
Memorial bade förklarat stäket til förståendet
i förstnämnde fall, och hemställt sadan Eds afiäggande,
som ar nämnd; hwilket Lag-Utskottet, anseende
lampeligast at härom göra särstild hemställan,
således nu äberopar; Hwarjemte, i föranledande
af Herr sattina Räder Grefwe 6ustat vv.
lkamilt0N8 derom wäckce fräga, UtstottLt fär förklara,
at Utstottet tagit för gifwit, det bestämmandet
af tilfaller för Tysthets-EdenS aflaggande af
Domarne icke kunde tilkomma någon annan, än
Riksens Högloft. Ständer, deras kev^orer eller
^U8tuiss -Ombudsmannen, med detsamma Mälet hos
Hof-Rätten anmäles.
Widare hafwa Herr Borgmästaren UNIKer-A
mot förestristcn i z och ; §. §., och Herr Rådmannen
k.3nclberA j afseende pä innehället af IO §.,
hwar för sig anmärkt, at den Riksens Ständers
Idevj3orer updragne rättighet, genom Z och 5
at 8U8pen^erL en felaktig Fullmägtig frän sin befattning,
och i ro H. at meddela yttrande, huruwida
en af Hof-Natten til answar fälld Fullmägtig,
som öfwer Utflaget anfört underdåniga Beswär,
ffulle under tfden wara ssiljd fran sin befattning
ror Den 2 Mars.
eller icke, ansäges olampelig, dä kevlxorc-E kjelfwe
endast wörö Riksens Ständers Ombud, samt
i följd af sistnämnde §. Hof-Rättens och Högsta
Domstolens utlåtande, om de fallit til den anklagades
befrielse, kunde blifwa utan werkan. Hära
får Utskottet förklara, at enär den rättighet, kevisorerrik;
i nyss upgisne fall skulle lemnäs, icke til
nägon del innefattar egenskap af Domare-ätgärd,
utan allenast kommer at utöfwas i, anseende til
fortsättning eller uphörande af er förtroende, som,
enligt Naturen af all Ombudsmanna-befattning,
belt och hållit beror pa Hufwudmännen eller Riksens
Ständer at afgöra, och ltevisorernc, j följd
af deras updrag, at a Ständernes magnar gransta
Fullmägtiges Förwalrning samt de sednares i
kLZIernente grrrndade styldighet, at ställa sig kLvisorernes
förestrifter til ofelbar efterrättelse, icke
lärer wid utöfningen deraf kunna anses annorlunda,
än såsom föreställande Riksens Stander, har
Lag-Utskottet, som för öfrigt funnit det mindre passande,
at en för gröfre förfeelsir mot Riksens Ständers
förtroende under riltal ställd person fortfore i
en missbrukad befattning, pa desse grunder ansett
kevi8orernL böra äga den för dem i berörde matto
pi-oMer-iäL rättighet; hwarföre Lag-Utskottet
sörblifwer wid dess förra hemställan, urom någre
ordalag, hwilka aro förändrade, som senare xroutwisar.
- 'v
Den af'Herr Rädmannen Ukinclberg ytterligare
anmärkte omständighet, at undersökningen af
en mot kunco-Fullmägtig anmäld förseelse borde
ste inom lyckta dörrar, har Lag-Utskottet icke ansett
nödigt r allmänhet föreskrifwa, da någon fra
-
Den 2 Mars. roz
ga- derom ej blifwit wäckt af Ugnco-Ulffottet^ som
förlnvdeligen lika med Lag-Utffottet trode er sädant
förhållande kunna ankomma pä Domarens urskiljande,
i de fall, da Tysthets-Ed ager rum, och
hwad angar den af Herr l-rw6berg omförmäla
tryckning'af Utflaget i et dylikt mål, anser LagUtskottet-sadant
bero af de Författningar, hwilka
angående Tryckfriheten komma at stadgas; äfwensom.
Lag-Urffottet funnit den af Herr Handelsmannen
LnKel j fraga satte rättighet för en LaucoFullmagtig,
hwilken utan ffäl kunde blifwa tiltald,
at söka reconvLntion, böra efter allmänna Lagen
afgöras.
Sluteligen får Lag-Utskottet uppå Herr DomProsten
DoÄor jeclL-ui8 samt Herrar Professorerne
vväklms och med åberopande af de irenne
Ofrälse--Standens remiss i Vecta amne, gjorde erindran,
om icke i fraga warande Answarighets-Lag
ffolat af öLuco Utskottet och Lag-Utffottet gemensamt
utarbetas, uplysa at Lsncc» Utskottets vepui-r^Ze
wid sammanträde med Lag-Utskottets Utsedde
Ledamöter, efter härom wäckt fraga, en sadan
åtgärd til Lag-Utskottet ensamt öfwerlemnar; i anseende
hwartil nämnde erindran torde förfalla.
Da hwad hos Hederwärda Bonde-Ständer
i detta ämne anmärknings-wis ar andragit, och
gifwit anledning til ater-remlssen fran samma Ständ,
allenast innefattar almänna yttranden, ar det föreflagne
answaret för kLnco-Fullmägrige ffulle wara
oförenligt med närwarande liders hyfsning och
wärdigheren af Riksens Ständers Ombud, finnér
-Lag-Utskottet sig til swar hära blon behöfwa äbe
ropa
-
IO4 Den 2 Mars.
ropa dest i början af detta semoria! meddelte utlåtande,
som troligen närmare stal ådagalägga, ar
Utskottets algard härutinnan warit enlig desi ?rin.
cipl r, som wid andre tilfällen noga blifwit af Lagstiftaren
följde.
Sedan genom Lag-Utskottets förra Memorial
blifwir xrojkÄerLcir at, i de mål der någon af Lanquens
hemligheter kunde förekomma, Kongl. .HofRättens
och Högste Domstolens Ledamöter, tillika
med Riksens Ständers kustus-Ombudsman,
i afseende pä hans åtgärd ffulle aflägga Tysthetsed,
har Utskottet trott sig nu böra wördsammeligen
hemställa, om icke, i den händelse berörde ?rojeck
antages, lonnulair til en fädast Ed kunde uprättas;
äfwenfom da i? §. af Answarighets-Lagen
en L-rnco - Fullmäglig, hwilken reser och blifwer
ec dygn borra frän Sraden, utan förut skedd anmälan
hos Ordföranden och desi bifall, samt derigenom
försummar sammanträde, eller annorledes
afhäller sig frän Fullmägkiges sammankomster, uran
ar äga och tilkannagifwa giltiga skäl, derföre ålägges
böter; men nägot stadgande i detta fall för
Lanco-Fullmägkiges Ordförande har af Lag-Utskottet
icke kunnat widtagqs, i anseende dertil, at Fullmägtiges
instl-uAion, j hwad til Lag -Utffottets kunffap
kommit, icke uptager et flikc sörhällande ä Ordförandens
sida. Lag-Utskottet får öfwerlemna ril
Riksens Högloft. Ständers Egit afgörande huruwida
samma skyldighet bör äga rum för Ordföranden,
i sä matto, at det wid dylike tilfällen, ffulle
äligga honopr enahanda anmälan, som nämnd är,
hoS Fullmägtige och lika eller större böter om sadan^
-
Den 2 Mars. roz
dant underlätes ell-er sammanträde försummas. Stockholm
den i6:de Februarii i8io.
Pa Högloft. Nidderfkapets Pa Högwördigs Presteoch
Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
wägnar magnar
Larl 6. 8tjerr>8te6t. lL. /l. ^Imc^ui8t.
Pa Wallofl. Borgare- Pa Hederwärda BonStandets
Ledamöters Ve-Standets Ledamöwägnar
ters magnar
k. H. 6rLVLSmulrl. Lrlc Oloson.
isob. I^OliribLrZ8c)n.
kro^Q til Ansmarighets-Lag för Riksens Högloft.
Ständers Fullmägtige i Landen.
r. §.
Wid det samråd, som enligt 50 §. i Regerings-Formen
äger rum med Riksens Ständers
Fullmägtige i kaninen och Riksgälds-Lontoiret, i
afseende pa Riksdags utsättande a annan Ort,
an Hufwud-Staden, böra Fullmägtige noga öfmerwäga
och iakttaga hwad för Ständerne och dec
Allmänna kan efter sig företeende omständigheter
mara mäst lämpeligt och nyttigt: Ankommande det
pa Riksens Ständer, som a det näst derefter infallande
Riksmötet samlas, at sjelfwe pröfwa huruwida
Fullmägtige, en eller flere, da ffulle finnas
hasma i något fall handlar mot sin pligt, sa at de
gjort sig förlustige af Ständernes förtroende, eller
sig sa förgätt, ar Fullmägtige derföre böra undergå
ransakning och Dom.
s. §.
106 Den 2 Marv.
2. H.
i. Nom. Enligt 6z §. i Regeringsformen,
böra för oförsedda händelser, twenne särskildt tilrackelige
Summor afsättas och anflas för upgifne
rilfallen: hwad angar den ena Summan, som stal
wara tilgangelig dä Konungen lil Rikets förswar
eller andre högst wigtige och angelägne ändamål,
sedan hela Stats-Rädets tankar deröfwer blifwit
inhämtade, finner den wara oundwikeligen nödig,
sa, i händelse berörde summa blifwer i L3nguen3
ward, och Fullmäktige i sadant fall utlemna densamma,
innan det i Regeringsformen omförmäla
hörande stedt; ware den eller de härutinnan brottslige,
för altid förlustige Riksens Ständers och annat
allmänt Medborgeligt förtroende, samt dömmes
lil Fästning utan arbete, pä twa ar; answare
jemwäl en för alla och alla för en, som i befluret
deltagit, med hwad de äga eller framdeles
ärfwa och förwärfwa, för de medel, hwilka pa
stikt sätt obehörigen blifwit utlemnade: Ar en sadan
brottslig Fullmäktig derjemte Embets- etter
Tjensteman, skiljes han fran sit Cmbere etter Bensten,
utan at samma eller annan publicus befattning
mera aterfä.
2:dra Nom. Tillåta Fullmäktige i LAnguen,
at Riksens Ständers Anordning a andra Summan,
hwilken Konungen wid infallande Krig der
äger lyfta, brytes, elier Summan af Fullmäktige
utbetalas förr, än de uti sistnämnde §. af Regeringsformen
stadgade åtgärder ordentligen föregått;
ware den brottslige skyldig til enahanda straff och
ersättning, som r mom. i denne §. innehåller.
Den 2 Mars. 107
zchje ^om. Hafwa en eller flere af Fullmaglige
wid ofwanberörde obehörige förhållande tilstyrkt
Anordningens upbrytande eller Summans utbetalande,
men sadanr genom pluiglitctcn8 b flut blifwit
hindradt; straffas den eller, de sig häri förbrutit,
likaledes med förlust af Riksens Ständers sörtroende
, twä ars Fästning utan arbete, och skiljes
fran Embetet eller tjenste», om sädant särflildr innehaswes,
efter hwad 1 »rom. i denna §. stadgas.
Z. §.
Beträdes Fullmäktige, at af försummelse eller
egennytta hafwa underlåtit, öfwerflridit eller afwikit
ifrån de förestrifcer, som kkrnco-Utflotter ekler
kevisorerlie meddelt och aro grundade pä de
för dem Utfärdade instruKioner, eller at hafwa felat
emot någon gällande Författning eller Beslut
angående blanco-Werkst, hwilka i er eller annat
afseende til Lanco-Fullmäktiges åtgärd kunna lampas,
äga Riksens Ständer eller deras Kcvi^nwr
makt, ar en sadan Fullmägtig fran sin befattning
tils widare skilja, och anmäle genast mäler til Laglig
handläggning / dä den felakrige, urom ide fall,
har särflildt upgifwas, fälles til answar och er-,
sättning, efter omstandighecerne, enligt 13 Op.
Handels-Balken.
4- H
Finnes
en eller flere Fullmagtige, i hwad til
llxmWnns angelägenheter hörer, hafwa emottagir och
ärlydt nägon annan befallning eller föreflrift, ifrän
eho det wara mä, an af Riksens Stander, deras
LInco-lltflott eller stevi8orar, och icke deremot
gjort kraftige föreställningar; Om befallningen än
-
Den 2 Mars.
Dä icke atertagits, ej wägrat åtlydnad, samt, i fall saDant
jemwäl fruktlöst aflupit, icke genast och owilkorligen
det tilkannagifwit och aflemnat sin ffrifteliga xwtsst,
de af Nidderstapet och Adeln, hos Riddarhusvireckion;
deas Preste-Ständek, hos Preste-StänDets
Lancellw, och Stockholms Stads ^on8i8torium;
De af Borgare-Stander och de af Bonde-Standet
hos hwardera af desi Stånds Lgnccllie - OireÄion;
— straffes han eller de såsom ofwanföre i i:sta
niom. 2 §. sagdt ar.
Tilstyndas genom Full
inagtiges
förhållande harwid Landen eller desi Lreckie
något lidande, stola de brottstige, jemte skadeersättning,
dömmas til Fästning pa fem ar, med
eller utan arbete, efter omständigheterne.
5- §>
Ej mage Fullmägtige tillåta någon fran Konungen
eller Regeringen, i afsigt at med dem i et
etter annat ärende underhandla, utstickad Embetsman
at Fullmägtiges öfwerläggningar biwista: ,
Wägrar det utskickade Ombudet at derunder aflägsna
sig, stola Fullmägtige med all öfwerläggning
i hans närwaro upstjuta och afstuta 8e88ionen.
Förhalla Fullmäktige sig annorlunda, etter yttras
af en eller flere någon mening emot hwad således
ar förestrifwit, hasme de eller han förwerkac Riksens
Ständers förtroende, derifrän Bevisoierno
ftraxt kunna hwar och en af de felaktige stilja;-,
hwarpä maler genast i Hof-Muen anmäles
6.
§.
Underlåta Fullmäktige, som Banco-Werkets
vfwerstyrelfe tilkommer, at wid någon staga af
wigt höra eommi8Lari-ttet, hwars stristeliga Utlåtande
-
Den 2 Mars. 129
tande derom bör biläggas Fullmägtiges Lrotocoll;
eiler åsidosätta Fullmägtige den noga tilsyn, som
dem aligger, at Lanco Werket efter Lanco-Ordningarne
och den anragne Arbets-merlloclen blifwer
förwaltadr; — förhälles med deras answarighet
i hwarse af dessa fall pä satt uti z §. omförmäles.
7- §.
Reser Fullmägtig och blifwer öfwer et dygn
borta fran 'Staden, utan förut stedd anmälan hos
Ordföranden och desi bifall, böle Fem R:daler:
Om han derigenom försummar sammanträde, eller
annorledes afhäiier sig frän Fullmägtiges sammankomster,
utan at äga och tilkännagifwagiltjgtstal;
ware för hwarje forsummadt sammanträde förfallen
til Tio Riksdalers böter, som afdragas Arfwvdet
och tilfalla Lauguens Armbösse-medel.
8. §.
Intet beflut ma fattas, dä icke twä tredjedelar
af Fullmägtige äro tilstädes. — Alla voteringar
stola ste öppet til LrotocoUet. Den eller de,
som, närwarande, ej yttrat sig, anses hafwa bejakat
beflutet. Wid propositioner frän Konungen
eller Regeringen, bör dens eller deras mening,
som til äfwenkyrs finnes frän Llnraiitetens stiljaktig,
ätfölja underdäniga Utlätandet; dock med ute- ,
flutande af alt, som rörer Languens hemligheter.
— Sker något afsteg frän hwav i en eller annan
mätto jatunda är stadgadt, äger samma answar
rum, som i z H. bestämmes.
9- §-
Ilo Den 2 Mars»
9- §.
Om det stutte inträffa, at Lanco-Futtmagtiq
i någor af förut nämnde fatt sig förbryrer, emellan
RLvZ8ionLiiiL, etter da Riklens Ständer ej
aro tilstäves, anmäles och beifras sadaur af Riksens
Ständers >.stitiD-Ombudsman.
ro. §.
Finner någon sig befogad, at öfwer HofRättens
Uchag i dessa mål hos Kongl. Maj:t anföra
underdåniga B.Iwar, är sadam honom obetagit;
dock kommer den til answar fällde, lawida
fragan icke rörer sadan förseelse, som i 7 §. omtalas,
ehwad öfwer. Hos-Rättens beflut klagas elier
icke, etter stimma besiut af Kongl. Massk ändras,
ak warda sttljd fran att befattning med
Banco-Fullmägriges göromål, inti-l dest'Riksens
Ständer etter B-visorcrne derom meddelt deras
^yttrande. Stockholm den 16 Februarii izio.
Pä Högloft. Ridderstam Pä Högwörvige Prestepers
och Adelns Ledamö- Ståndets Ledamöters
ters wagnar wägnar
Larl 6. Ltlernstcclt. L. Almguist.
Pä Högtärade Borgare- Pä Hederwarda BondeStänöels
Ledamöters Sranders Ledamöters
wagnar wagnar
k. kB Lrovcsnnibl. Ojonas ^nttersson.
sött. lglolinbörAson.
Utdrag af Rikets Högloft. Ständers Lag-Utstotts
krotocoll, hallir den lö Febr. I8ic>.
S. D. Wid nu förehafd ssisterinZ afUtstot
tets
-
Den 2 Mars. m
ters förnyade projE til Answarighets-Lag för Ni»
kels Högloft. Ständers Fullmägtige i
äöeropade Herr 8tLt8-8ecrLter3.reu l-iSNnorstserna, i
afseende pä biläggande! af någon Fullmagttgs sar»
ffildta tanka wid deras underdäniga uttalanden til
Kongl. Maj:t, sin, da.detta ämne förra gängen
hos Utffottet förewär, anförde ffiljaktige mening,
som, pä Herr 8tul3 86LretLiL,eu8 nu gjorde begå»
rån, skulle genom ?rotocoil8 Utdrag ätfölja Utfforlets
Utlärande til Ue8pL<lkive Riks»Ständen, i
hwilket afseende samma mening här införes, sä ly»
dande: "Utaf Peredningeus Betänkande om projecterads
answar och straff för kanea-Fullmägtige,
enar de icke iakttaga de skyldigheter, som dem i
ln8tr.uckionen blifwa föreskrifne, finner jag, at, med
anledning af den upgift derä, som af tt-mco Utskottet,
blifwit Lag»Utskottet meddeld, Beredningen
förestå,git bestraffning jemwäl för den händelse, dä
Fullmägtige ffulle underläta, at, wid beswarander
af Konungens Nådiga ^»posirioner, j fall af ffilj»
aktighet, jemwäl deras underdäniga utlärande, til»
lika insända den eiler de särstildte meningar, som
en eller flere af Fullmägtige yttrar.
I denna omständigheten kan jag för min del
icke bifalla Beredningens Betänkande, emedan jag
anser et sädant experions-sätt icke böra Fullmag»
lige Uti In8lruck>olien förestrifwas.
Jag tror, at dä Rikets Ständers Fuilmagtige
i LanljUL-i,, aro Rikets Ständers Uepresenttmter,
och i sädan egenstap, emellan Niksdagarne,
i alt hwad Uanguen rörer, Utöfwa Rikets Stan»
ders makt, sä widt Staudernes dem mevöelde ln
Ltiuciiou
-
ris Den 2 Mars.
struLion medgifwer: och relationen emellan Konllttgen
och Lauoo-Fullmägtige är vensamma som emel»
län Konungen och Rikets Stander, fa bör ock i
följd deraf, expeclit,on8-sanet fran kgnco Fullmägtige
ti! Konungen blifwa enahanda med cx?eciitions-sattet
fran Rikets Ständer til Konungen,
det wil säga, at Lanco-Fullmägtige med swar pä
Konungens Nådiga ?iop08itioner, enligt pluralitsk6N8
beflut författadt, ensamt bör til Konungen in»
ga, utan ar följas af den eller de särstildte meningar,
som en eller flere af Fullmägtige yttrar.
Er annat och sadanr expeäitions-sätt, som
Beredningens Betänkande om straff för underlåtit
iakttagande deraf, förutsätter, ar, efter min
ranka olämpligt och af ingen nytta, men ffnlle
kunna blifwa gansta stadligr, om, i framtiden,
Riket annu en gang stulle blifwa sa olyckligt at
fa en Konung som nied Krigiste afsigrer förenade
despociste tänkesätt.
En sadan Konung, kunde da af en etter någre
Umco-Futtmägtiges ät sig beredde och hans afsigler
gynnairde färstildr utlåtande, som blifwir honom
genom öanco-Fullmägtige kungjordt, ehuru
obehörigen, hämta anledning och stöd at widraga
steg, stadlige för Kaninen och desi bestånd, samt
roadelige och förderfwelige för Riket.
Jag stulle derföre önsta, ar Rikets Stander
matte anmoda Lanco-Utstötte:, ar wid uprättan»
det af den ln8truckion 7 som af Utstottet kommer för
L^co-Fullmägtige at utfärdas, iakttaga, at et
fädant exxeäitionL-sätt icke mätte Fullmägtige Uti
Ln>
Den 2 Mars. nz
instruÄionen förestrifwas, hwarom, pä denanledning,
som nu förekommit, jag är sinnad göra motion
j mitt Ständ, llt sugra.
Ux protocollo
Job. kjolmberg88 on.
Riksens Högloft. Ständers Lag'-Utstötts. Betänkande,
i anledning af Kongl. Majus til
Rikets Ständer framställda Nådiga krvpoLilion,
angående Afgärda Bys räck at
söka och erhålla Skifte i Skog och Utmark.
Sedan hos Kongl. Maj:t Riksens Stander i
underdånighet wäckt fraga, om ändring i 4 H. 19
Cap. Byggn. B./ som betager afgärda By den
ratt, at söka Skifte med Bolby i Skog och Utmark,
och Kongl. Maju i anledning af^sts-Rädets
yttrande, ar det af Riksens Ständer i berörde
afseende förestagne Stadgande icke skulle egenreligen
uttrycka den asyfrade Lagförändringen, eller
innefatta, den tydlighet, som til förekommande
af misstag- wore nödig i Räder förständiga!
Riksens Stander, at hwad de i underdånighet föreslagit
icke kunde bifallas; har Kongl. Majit i.
Nader behagar til deras öfverläggning i särskildt
B»po8!tion framställa er i andra ordalag förfarradr
förslag, til stadgande i detta ämne, hwilket,
enligt Högste Domstolens utlärande, Stuts-Rådet
i underdånighet rilstyrkt.
Och ehuru Lag-Utskottet, genom det uti dest
Betänkande under den zo nästl. Augusti, upgifnr
Sjette Bandet- N:o>8. ' och
ri4 Den 2 Mars.
och af Ke8peÄiv6 Riks-Standell godkände Förslag:
"2lt ägare ti! afgärda By mätte föckla"ras
berättigad söka Skifte med sina fa wäl
"fom Gdalbyns grannar, uri Skog och Utmark,
"med lika påföljd, fom när fayant af någon
"i Gdalbyn äskås:" egenteligen haft för afsigt
at, medelst orden: 'Sina fä wä! fom Gdalbyns
grannar," i möjligaste korrthet uttrycka den tanke,
at hwarken Odalbyn sjelf såsom wanligrwis
afgärda byns närmaste granne, eller någon annan
imil endera eller begge gränsande, skulle kunna undandraga
sig Laga skifte, enär det af ägare uti
afgärda byn äskas; sa framt sadant icke redan a
någon sida wore werkstäldt och behörigen stadfastadt,
i hwilken händelse rubbning deraf icke kan
blifwa en påföljd af nägonderas delningspastaende:
Dock som, tvid nu förehafd ytterligare granskning,
Lag-Utskottet sinner, at den för Lagförandringen
af Kongl. Majus i Nader xroponeule ordalydelse,
nemligen: "At ägare utaf afgärda hemman
mä lika med Bolby, äga rätt at söka och erhälla
Skifte af Skog och Utmarkk, fä wäl
med Botbyn, fom andra Hemman, med hwilka
afgärda Hemmanet innehar gemensam
mark, sch »jute derwid afgärda Hemmanet,
efter sit öre-, eller hemmantal, hälften mindre
än Bolby, samt äge fedan Bolbys rätt derä",
pä tydligare sätt bestämmer Lag-Utskottets och Rik»
sens Höglofi. Ständers werkliga mening, samt
följaktligen länder til förekommande af försök til
rnitzcydning, som til äfwentyrs någon skulle wilja
rilbjuda; altsa får Lag-Utskottet wördsamligen lillkyrka,
at Kongl. Majus Högstaberopade Nådiga
kropv8mon matte af Riksens Ständer bifallas och
Den 2 Mars. nz
som gällande Lag anlagas. Stockholm den r6
Februarii i8io.
Pä Högloft. Ridderffa- Pä Högmördige Prestepels
och Adelns Ledamö- Ständers Ledamöters
rers magnar wägnar
6. Stzsrnsteät. L. »ori^uist.
Pa Högtarade Borgare- Pa Hederwärda BondeScändets
Ledamöters Ståndets Ledamöters
magnar magnar
k. bl. Lrovosmubl. keter äsrnström.
soli. »olmberZscm.
Rikets Högloft. Ständers Lag-Utskotts Betänkande,
i anledning af OapitLinen Laron
e. L. Ltael von »oistejns hos Högloftige
Ridderffapet och Adeln ingifne til Lag-Mskottet
renrittoracls ^lemnrial, innefattande
dels fräga, hurumida dä, genom det nya sättet
at adla, endast äldsta Sonen blifwer Adelsman,
den adlade personens Döttrar förlorat
sin rätt at taga lika arf som
Brödren, för det Fadren blifwit adlad,
utan at de andre Barnen, utom äldste
Sonen, haft någon förmon deraf, och
dels hemställan, ar Systrar marte efter
Landsrätt ärfma lika med Bröder.
Ester det vfwanberörde I^emott-il til Lag-Utskottet
ankommit, har Herr LgyitLMLn Lsron Ltael
voll »öistein den ; Januarii innewarande ar hos
Högloft. Ridderffapet och Adeln afiemnat er ytterligare
anförande, fom innefattar anmärkningar
mot
n6 Den 2 Mars.
mot Utskottets Betänkande den 26 sistledne November,
angående ben hos Hederwarda Bonde-Ståndet
likaledes wäckte staga om arf emellan Syskon,
efter Landsrätt, och i anledning af hwilket anförande
samma Betänkande af Högloft. Ridderskapet
och Adeln blifwit til Lag-Utskottet ater remitterat.
Hwad nu angar den i förstnämnde matto upgifne
omständighet, stadgas tydeligen uti i tz. af
2 Cap. Arfda-Balken, at om Fader eller Moder
dör, ärfwe Frälsemans och Bondes Ton
efter Landsrätt rwä lotter och Dotter rredjung;
Men efter Stadsrätt tage preste- och
Borgare-Son halft och halft Dotter. — När
Lagen således nämner den aflidnes Son och Dotter
utan at fästa sig wid deras Stand, följer deraf
orwifwelaktigt, i likstämmighet med hwad om
Arfsrätt L allmänhet förvrdnas, at deras Ständ,
ester hwilket arftvet faller, men icke dens fom ärfwer,
tjenar til grund för arftägten; och med bibehållande
af benna grund, under skilnad emellan
Lands- och Stads-rätt, kommer ock en i adligt
Stand uphöjd persons dotter, utan afseende derpå,
at numera endast äldste Sonen ärfwer Fadrens
Adeliga wärdighet, at åtnjuta arf efter den
sednare pä enahanda sätt, som wid arfsdelningar
efter adlade personer hittils ägt rum.
Beträffande ater den i Memorialet ytterligare
gjorde hemställan, at Systrar kunde efter Landsrätt
arfwa lika med Bröder, och det sednare af
Herr Lap'it3men karon 8tgel von wolstein ingifne
anförande mot Utskottets Betänkande i detta ämne,
anser Utskottet sig til swar dera endast behöf
wa
-
Den 2 Mars. 117
wa leda upmärksamheten pa de omständigheter/som
föranledt Uffortel til sin hemställan härutinnan/ och
widare omförmälas i förra Betänkandet, hwilket
efter hwad redan til Utffottets kunffap kommit,
blifwit af Wälloflige Borgare-Stander och Hederwärda
Bonde-Stander owiikorligen bifallit.
Stockholm den 17 Februarii 1810.
Pa Högloft. Ridderssa- Pa Högwördige Prestepers
och Adelns Ledamö-- Ständers Ledamöters
ters wägnar wägnar
Larl 6. Lt^srnsteät. bl. I^Lrnguist.
Pä Högrärade Borgare- Pä Hederwärda BvndeStandets
Ledamöters Ständers Ledamöters -  wägnar wägnar
k. Oeevesmiibl. blric Olossson.
l^olmbsi-Zsson.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utffotts Betänkande
i anledning af Kongl. Mahrs lil
Rikets Ständer framställde Nådiga kroposirion,
angående stadgande af någon Lag i
afseende pa tiden, inom hwilken häcklade
personer bora ställas för Rätta.
"Sedan Kongl. Maj-.t ansett betänkligt til alla
delar bifalla hwad Riksens Ständer uti underdånig
Skrifwelse af den 24 sistl. November rörande
ofwan anförda ämne i underdånighet hemställt, har
Kongl.Maht, efter Högste Domstolens och Lrsts - Rådets
hörande, ril Riksens Ständers öfwerläggning i
Nader framställt, det stadgas matte, at ransakning öfwer
-
n8 Den 2 Mars.
iver hacktade personer, som inför Stads-Domstol
ställes för rätta, borde företagas sist inom atta
bagar frän den, dä arresteringen med orsaken bertil
blifwit hos Domaren behörigen anmäld, sa
framt den häcktade genom wederbörandes föranstaltande
til Staden ankommit, samt at Oräinaris
Domare a Landet, da han får underrättelse om et
til hans åtgärd hörande brottmål, hwaruci nägön
person ar häcktad, och han i anseende til Laga
hinder, finner sig icke kunna inom rrenne weckor
undersökningen företaga, genast ivid berörde underrättelses
undfående bör sadanr anmäla hos ÖfwerDomstolen,
som efter föregången pröfning af de
upgifne hiydren, derest de godkännas, äger förordna
en skicklig och pålitlig Lxirs Domare inom Domsagan
eller derinwid, om tilgang dertil finnes, eller
i annor händelse någon annan, och hwilken da
kommer at, under förrättningen, af allmänna medel
åtnjuta ssjuts för Twä hästar samt En R:d.
i Dag-ti3ck-imente; men som pä Gottland^vch i
be Norra Domsagorne uti Westerbotten, Ångermanland
och Jemtland, hörande under Swea HofRätt,
samt den af Lagmannen Lundli» innehafwande
De msaga uti Wermeland, under Götha HofRätt,
dels cominunicrttion ernellan Under-Domaren
och Hof-Rätten gar längsammare, dels Domsagorne
äro synnerligen widsträckte, har Kongl.
Maj:t welat i Nader förestå, ar, derest personer
af förenämnde egenskap uti berörde Domsagor finnas
eller ock wore hugade at begifwa sig dit, samt
ätaga sig ar derstädes qwarbliswa, förse dem med
förordnande at, när Oi-clmaiie Domaren är hindrad,
da hälla Urtima Ting i broktmäl, om den
anklagade ar häcktad, emot ätnjutande af ssjuts
och
Den 2 Mars. n
och
trgAamenw, pä sätt förberörd! är; dock borde
Orämsrie Domaren wid hwarje sadan händelse,
gifwa det, jemte de hinder, som för honom upstatt,
tilkanna hos Hos-Ratten, som agde tilse, atmihbruk
derwid icke ffedde."
I anledning af fran samtelige Respk-clive RiksStanden
erhallne Remisser häraf, får Utffotter
wördsamligen förklara, at, da Högftberörde i Nåder
föreslagna stadgande» äsyfta och, derest de såsom
Lag warda fastställde ofelbart i stor mon stola
befrämja det för sa wäl Samhällets som enskildes
bästa och säkerhet sa wigtiga ändamål, as,
.genom styndesamt företagen ransakning, den ostyn
dige snart ma befrias fran fangenffap, och för oen
brottsiige dess förtjenta straff snarr följa pä werkelin
öfwerträdelse och missgerning, men hans lidande
genom langwarigt fängelse ej uröfwer Lagens
ändamål förökas, Utffotter således anser sig äga
fullkomlig anledning tilstyrka, der ma, genom Riksens
Ständers bifall til detta af Kongl. Mahr i
Nader fastställda förslag, detsamma såsom gällande
Lag warda antagit.
Hwarjemte, och joni Helsingelands manne
Domsagor bestå, den Norra af Fem, den Södra
af Sex Tingslag, mycket spridda samt aflägse fran
orclinaris Postgången, och. de i sadant afseende ffch
ligen torde kunna med Ångermanland jemnföras,
samt erfarenheten winnar, at kxtra Domares förordnande
derstädes gansta ofra behöfs, Utfforrer
tror sig böra likaledes ril Riksens Högloft. Ständers
ompröfning hemställa, om icke i sammanhang
med deras lil högst vmförmälda Nådiga kropo
sittorr
-
rro Den 2 Mars.
sition förklarande bifall, Riksens Stander kunde
hos Kongl. Maj:t andraga den underdäniga önskan,
det tacktes Kongl. Maj:t i Räder förordna,
at äfwen för Helsingelcmd en dylik Lxtia Domare
ma utses, som dock i bagge Domsagorna kunde
ivid sig yppande nödiga tilfällen biträda. Stockholm
den i6 Februarii i8ic>.
Pa Högloft. Ridderska- Pa Högwördige Prestepets
och Adelns Ledamö- Ståndets Ledamöters
ters rvägnar magnar
6arl 6. Lt^ernsteZt. L. tternriuist.
Pa Högtarade Borgare- Pa Hederwarda BondeSlandets
Ledamöters Ståndets Ledamöters
magnar Vägnar
k. n. Lrevesmiibl. Lris Olsson.
goli. HolmbsrZSSon.
Högloft. Nidderskapet och Adeln arffiljdes klockan
8.
In iic!em krotocolli
6. 8 il vs rs tolxo.
Lördagen den 3 Mars.
klenum kl. ; is förmiddagen.
kckaMsn Friherre ^xel l.ÄZsrbgslke hade inlem
nät en sa lydande:
FuA
-
Den z Mars. :2i
Fullmagt för Ofwerste-lEitLNLnten wid Orlogs-Flottan,
Högwalborne Friherre .jokan l.gZel-.
K^LtKc.- , ut wid tönningen til Listor för walet af
Tryckfrihets-Lomminen uttaga min Lott, som för
godt erkännes. Stockholm den z Mars i8lv.
Friherre, ^lajor.
efter hwars företeende Friherre kosenkans, 8oKsrinZ,
Friherre k.3Z6> bjelke och Herr 8iikver5tol^e,
kreMiL 8rlinuel, framträdde för at lotta tilLieäo
ier
til utnämnande af Tryckfrihets r Lommitten, och
erhöll Friherre lbosenbLne den patecknade lotten,
i följe hwaraf han såsom Oröm-nis LIeÄoi- stulle
inga och de öfrige -nne Herrar såsom 8uj)pleainer
ester deras Ordnings-Nummer pa Riddarhuset.
Upbröts Herrar LIeÄorerne8 af i.sta LIa88en
Lifta til wal af en Ledamot i Lonstitutions-Ucfforrer
efter Friherre lcignnei beim, k.g,8 ?ugu8t, och
befanns i deh ftälle wara mwald N:o 78, Grefwe
Ilärcl, Fullmägtig Friherre klemming, <7!aes,
Afwerste Kammar - Junkare, Lommenäeur af Nordstjerne-Orden.
Gillades de fran bixpeMions - Utskottet inlemnade
7 §. §. af Riksdags-Beflutet, endast med
den förändring, ar i §. i stället för den wärnande
Thronen skulle införas den lediga Thronet».
Den z Mars.
Remitwmäes til Lsnco- och 8t3ts-Utstotten
Friherre 8tLel von I^olswms, Lorlitr I^u6viZ, i
förledne gardags klenum wäckte motion, rörande
«n bestämd Upgäld, til ffUlders Iiguicler3näe.
Föredrogs a nyo kanco-Utffottetsden 28 Februarii
pä bordel lagde krotoLolls-Utdrag af den 25
Februarii, innehallande sivar pä Bonde-Ståndets
ater - remiss af Utskottets Förslag lil understöd för
Lackjerns - Bergslagerne.
Bifölls.
Föredrogs a nyo Stats-Utskottets den 28 Februarii
pa borver lagde ^lemoriirl, i anledning af
Kongl. Majus Nådiga kroposition, om et ärligt
underhall för den återstående delen af Finsta Armeen.
Grefwe Oe Ig 6aräie, ^gcod. Det ar med
en werkelig tilfredsställelse jag hörr at det warit
lemnat Högloft. Stats-Utskottets Ledamöter fritt at
följa de känslor, som aktning och erkänsla dem
alagt och Högloft. Ridderstapet och Adeln sa utmärkt
och sä enhälligt yttrat för desse af Fosterlandet
förrjente och tappre Krigsman. Utskottet har
med en berömlig warsamhet hast wederbörligt afseende
sä wäl pä Statens knappa rilgängar, som pä
wära pligter mot Finsta Armeen. Det mä likwäl
förlacas mig, at jag wid Utskottets Förslag
tager mig den friheten, ar göra nägra inkast, önsta
nägra förändringar. Der finnes utsatt at de
Ollicergrs, hwilka stola komma i ätnjutning af expectance-löner,
ej kunna i fall de skulle önsta afsked
erhäl
-
Den z Mars. i2z
erhälla accords ersättning förr an de innom bestämd
liv hitkommir och i z ar gwrr tjenst. Detta stadgande
synes mig allt för hardt för sjuklige och gamle
OfiicergrL, för hwilka denna resa skulle blifwa
nog bcfwärlig, denna Denstgörning nog tung. För
öfrigt om desse oMcei-Lie ssulle äläggas al hitkomma
och för sina expeckancc-löner göra tjenst, får
jag hemställa til Högloft. Ridderstapets och Adelns
egit ompröfwande, huru otilräckelige Veste expeLmLLlöner
aro at deraf lefwa i Stockholm, i Swerige,
pä en främmande Ort. Detzutom blefwe det ulan
lwifwel en winst för Staten, om Accorderne häldre genast
eller efter 6 mannder utbetalces. Hwarföre belasta
Staten, med betalning först af z ars lön och
sedan af Hccoickm? — Widare förestäs, at de som
med expeAÄnce-löner tjenat i IO är, wid afstedsragandet
ej skulle erhålla /tccorä. (>huru öfwertygad
jag ar, at en rattwis Regering, sä widt
möjligt ar, stall söka at placera desse tappra Krigare,
ar det dock en möjlighet, at icke tilfalle dertil
inom ro ärs tid ställe sig yppa. Skulle da
dessa wara wanlottade och mista sin rätt ? Jag stulle
derföre önsta, at detta Utskottets förstag i sa luacto
förändrades, at detsamma ej mätte galla för andra,
an dem som dä de ej blifwit placeracle eller
befordrade inom, den utsatte liden, ej welat emottaga
^ccoick. A swen saknar jag bland de har anförde
Warfwade Finsta Regementet-, anie som ej
mindre än de andre aro berättigade til wär erkänsla:
Savolax-Jägare och ^cllcicrc-utrista Regementet.
Jag önskade at samma rättwisa mätte
^vederfaras alla dr Finsta wärfwade Regementet-,
och jag inser ej något stal at göra någon särskilt
förmän för- dem, som legat i QsrmLvu pä Sweaborg,
124 Den z Mars.
borg, da den ej äfwen utsträckes til dem, hwilka
delat krigets mödor och sa wäsendteligen bidragit
til den krigsära Finsta Armeen inlagt. I förstaget
til expekiance - löner uptagas Regements-Qwarrermästare
lika med 8tali8-6apirginer, hwilket äfwen
synes mig nog obilligt. Det ^ccorci, som efter
^ccorcls - Keglementet en Regements-Qwartermästare
tilkommer, är större än 8tab8-Lgpitaiuer8 och deras
rönings-wilkor merendels förmonligare, och
jag tror at de manligen ställas i bredd med Lassirainer
med LompgZnie. Jag stulle derföre önsta,
at den för dem föreflagne expEance-löu förändrades
til Zoo R:d. Det är med dessa obetydliga
förändringar, som jag tilstyrker bifall till 8tat8-  Utstottets Betänkande, öfwertygad, at ibland Högloft.
Ridderstapet och Adeln ingen finnes, som ej
med mig delar känstan af tacksamhet mot denna
tappra ArmLe, dessa ihärdiga krigare, ingen som
glömmer ar de öfwergafwo sit Fosterland af tilgifwenhet
för hedern och för Swerige, uran annat
hopp, än den obetydeliga belöning war utarmade
Stat kan erbjuda.
Herr Larlbeim Oz7lIen8köI<Z) Larl) upläste
et Dickamen sa lydande:
8tat8-Utstottets Betänkande angående expeclance-löner
för Olircerare och linder-Okticerars as
för detta Finsta Armeen, har blifwit, med anmärkningar,
gjorde uti hwart och et afRiks-Standen,
ater remitteraöt. Allmänt och bestämt har den önsta»
blifwit tilkännagifwen, at desse tappre krigare,
som under striden för Swensta wapnens ära, under
upfyllandet af Krigsmannens, Undersacens och
Medborgarens, swaraste, heligaste plikter, gjort de
Den z Mars. 125
största upoffringar, matte erhålla et emot deras
lidne förluster närmare swarande skadestånd, och ar
Stats-Utstottet dertil ffulle upsöka medel och utwägar.
Af alla Offer för den kedja af händelser, hwilka
sedan tjugu ar staka fasta landet, störtat Throner,
förstört länder och folk, äro Ollicerari^ af
Sweriges förra Finsta ArmLe uti en aldeles särskild
belägenhet, och hafwa i densamma särstilta
rättigheter förwarade. De hafwa förlorat den jord,
för hwars förswar och bibehållande en öfwerlägsen
Fiende, med beundran sedt dem strida och blöda,
men de hafwa gwar et Moderland, fran hwars
störe den förra blifwit fliten, och ehuru stora dest
behof, ehuru instränkta dest tilgangar för ögonblicket
ma wara, äro deras anspräk lika grundade,
lika heliga. Omsorgen för deras wälsärd ar ej
blott en Stats-Klokhetens förestrist; det ar en
tacksamhetens plikt, en Nationens hedersskuld, hwars
gäldande stal i Rikets upwäxande, dest förswar ägnade
ungdom, lägga et nytt frö til bedrifter och
upoffringar wid tilkommande wador, och hos de
främmande Magcer, hwilkas upmärkfamhet är fästad
pa lesultllterne af detta langa, märkeliga Riksmöte,
stadga den djupa aktning för Swensta dl-r.
rionril-csruckeien, Utom hwilken alla inwärteS förfwars-medel
icke blifwa tilräckeliga, at göra war
sjelfständighet wördad och obestridd. Men afbördandtt
af denna stuld ster ej genom blotta uttryck
af önskningar man werklighet, af deltagande utan
följder; Dl de uplyste Ledamöter i detta Utskott,
hwilka med samma driffjedrar som ensam leder
mitt tal och mina gerningar: öfwertygelsen, med
lika wärme för Fosterlandets högre wwoesLeu, aga
er
126 Den Z Mars.
el företräde i Jnsigter och Erfarenhet, som jag erkanner
och-siögaktar, til Vem hemställer jag sätter
at genom hwilka mwägar, som Ven sanna lm»ncelaran
wid handen gifwer, finna och til Riks-Stånden
förestå, elter i annat fall hos Rikets Ständer
anhalla, ar de sjelfwe fastställa och besluta medlen
ar öka de i Stats-Urffvtters förra Betänkande
för Otkcer-Zi-L af f. d. Finska Armeen förestagne
löner, gifwa ^ccoicl8-ersättningarne
för dem den widsträcktare bestämning som billigheten
fordrar och derigenom upfylla Nationens
högtidligt yttrade önskan, och fullgöra dest rattwisaS
och dest ädelmods förenade plikter.
Herr 6vllennkulcl tilläde derefter munteligen:
Jag skulle kanna en ännu listigare saknad öfwer
ruin bristande förmåga, at kraftigt och öfwerralande
uttrycka mig, om icke narwarande ämne i sig
sjelf agde er sa högt och wigtigr inwresss för Verra
uplysta Srand, der hwarjs lriilitsiie, da han
finner exempel och Domare, bör pä samma gang
söka sin naturligaste försvarare och wanner.
Sratö-Utskottet mätte erkänna instrankta gränsor
för sin förmåga, at werka det goda, Rikets
Ständer inga andra än möjligheter. Derföre, och
pa de grunder som mir uplästa, särskilta innehåller,
får jag hos Höglost. Ridderssapet och Adeln
ödmjukeligen föresiä, at til Högloft. Stats-Utskottets
Betänkande, rörande Otlic^u-ne af för detta Finsta
Armeen, följande mätte tilläggas:
1:0 Ar Veu Summa, som bewiljas til expcc.
rance-söner för desse OtäceralL, mäste til Kongl.
Mast
Den z Mars. 127
Maj:t öfwerlännäs, at den efter Desi Höga godtfinnande
för de särskilde graderne bestämma och
fördela. Wi kunna dä waraöfwertygade, at hwao
ädelmod och billighet ansta, stall af den pröfwande
rättwisan fördelas.
2:0 At ^ccoräg. ersättningar, enligt llo^lsrnsntct,
matte tildelas atta Otticene af f. d. Finsta
Armeen, hwilka icke gatt i främmande tjenst
och hwilka deltagit i de under sista krig förefallne
ärofulla »llrurer, äfwen om de af nödwändigheten
blifwit twungne at qwarstadna pä ruiuerne af sin
förstörda wälfärd. Jag tror ej at en resa hit,
förknippad med för dem gansta känbar kostnad,
ej at deras personliga narwaro behöfwes, för at
bestyrka deras rätt til war erkänsla och bewisen deraf.
Finsta kixpeQsnce-Lönestaten kan, sa lange
i Riket allmänna Utgifts-förslag bibehällas, til
dest sista Riksdaler» af ben til förenämnde andamäl
nödiga Kostnads-Summa blir afbetald.
Artikeln Finsta LxpeÄaNce- Löner statt en gang
förswinna ur wära 8tLt8-förslag, men aldrig ur
Sweriges /lnn^ler, at Nationens Uepie8ent-lnter
med warm och werksam erkänsla omfattar deras
Medborgare-plikters och deras wapenäras tappra
förfwarare. Jag anhaller ödmjukeligen at Högwalborne
Herr Grefwe» och Landtmarstalken räcktes
göra, och Högloft. Ridderstapet och Adeln tillåta,
?rvpo8irion pä förenämnde xuncker.
HerrLcbur^ercl-antr^obanllsrmsn,
upgaf til ?^c>rocollet följande:
Hwad
128 Den z Mars.
Hwad ärliga underhållet för Finsta Armeen
beträffar, sa anser Stars-Utstotter inga andr»
bora -eraf komma i åtnjutande än -e, som
redan hit öfwerksnmiit eller af anförde orsaker
qwarftadnat, och hwilka sist inom den i Junit
böra sig inställa. Jag för min del tror denna
termin wara nog korrt, knappast hinna de imil desi
at härom fa underrättelse; jag får således förestå,
at denne termin förlänges til den i Occober.
Widare anser Stars-Urstottet de som L egenskap
af Ryste undersåtare pwarblifwit i Linland
m. in. icke wara berättigade til lön eller
corcls ersättning af Swensta Lronan. Hwad
lönen beträffar, torde det wäl wara billigt, at de
den amima sa länge, imil deh de antingen blifwit
fängne eller uppå et eller annat sätt underkastat sig
Rysta walder, emedan de imil des; gagnat Fosterlandet.
Hwad äter /iccorclZ.ersättningen beträffar,
kan jag ej frångå hwad jag tilförne anfört, neml.
ar de i min tanka aro derril berättigade, sä mycket
mer, som Kongl. Mast riliacit Inteckning i
^ccorcisr-, och tredje mans rätt derunder beror; jag
hoppas det Ridderstaper och Adeln inser billigheten
häraf. Skulle dock derom annorlunda bestutas,
sä äger jag dock den tilförsigt lil Ridderffapets
och Adelns altid wisade ädelmod, ar de bifalla,
det Kronan ätminstone nrä ersätta sä mycket,
at -öccorcls-Summan, som redan befinnes wara
inteckna- och ej öfwerstiger öcdoMs llc^lLmsntet,
dä ätminstone tredje mans ratt ej blir förnärmad,
-wilken tryggar sig wid gällande Lagar och-Författningar.
Wi
-
Den z Mars. 129
Widare förekommer, ar den som L 10 ar
ätnjurit expeÄ-mcs-lön utan at under tiden erhållit
befordran til annan tjenst och lön m m.,
för mera tydlighet stull jag önsta ar näst efter ordet
erhållit tilsattes transport eller;
Widkommande ater, at ingen undfär accoräsersättning
förr än wid afgång ur stensten eller
befordran til annan tjenst, sä torde äfwen
ester ordet stensten fä inflyta wid transport.
Missa pligter, wista åliggande» tror jag tillhöra
et samhälle ar upfylla, deribland mäste säkerligen
wara at warda sig om Fosterlandets antagne
sörswarare. Hwilka af desse för närwarande hafwa
mera rätt til war tacksamhet, war omwardnad
än f. d. Finsta Armeen? De äro pä dubbelt
sätt olycklige. Ost tilkommer at lindra deras bekymmer;
wi upfylle denna plikt, dä wi lemna dem
i ärnjutande as motswarande förmoner de som antagne
sörswarare af Slaten erhällit; det är wär
styldighet, der är ej en omöjlighet. Jag får säledes
ödmjukeligen hemställa, det desse personer mä
komma i ätnjutande as motswarande förmoner med
wederlikar, men med det Åliggande ar deltaga ide
Regemenrers tjenstgöring, hwarwid Kongl. Maj:t
i Räder finner godt dem piscei-2.
Skulle äter denna min billiga hemställan ej
winna Ridderstapets och Adelns samtycke, utan
Stats-Utstotters föreflagne Aflönings-Stat bifalles,
sä torde i detta sall dem tillätas, at sä länge Riket
njuter Fred, sä bo och wistas inom Riket,
Sjette Bandet. N:o 9» hwakr
rzQ Den z Mars.
hwarest de för godt finna, utan at emot egit biZifwande
kunna til tjenstgöring commLncleras.
Friherre Oöer8tröm, ^sgcoli. Det lärer
ingen kunna satta i fräga, at icke jag med hwar
och en af Ridderffapets och Adelns Ledamöter hyser
samma känstor af aktning och tacksamhet för
den Finsta Armeen. Jag kanner i de.t faller wär
förbindelse, men tror at äfwen derwid kan förenas
hwad Stats-Utstottet förestagit. Om Finsta
Olkcerare, för at winna rättighet at erhålla ^ccoräs
ersättning, stulle aläggas, at hit öfwerkomma,
tror jag ej deraf följa at de nödwändigr stulle
upoffra alla de fördelar de i Finland innehafwa.
Jag kan ej öfwertyga mig at ttägon orättwisa stedde
medelst en sadan förestrift, men deremot anser
jag Stats-Utstottets afsigt gansta wis och wigrig,
at i et sadant wilkor sätta et medel, at hit öfwerstylta
denna tappra Otticer8-6orx8: För Velma afsigt
tror jag för min del at en bestämd tid bör utsättas,
om det ock stulle wara tik Junii manad nästa
ar. Swerige, som i kriget förlorat mänga förrjente
krigare, kan aldrig fä en dugligare Stam tik
Ollicerai-e. De böra inmanas genom alla möjliga
medel. De böra inmanas i Nationens namn. E>e
hafwa stridt för Swensta Nationen, och de matte
ej kunna stilja sig ifrån ost när de se war wälwilja.
För öfrigt hwad utbetalningen af /iccnräet
beträffar, fär jäg förestå, at derom mätte fattas
et lika beslut som rörande ersättningen för GardeöRegementerne.
Grefwe k.ävenkjs!m, Larl. Icke sa »vältaligt,
som de wärda Ledamöter hwilka redan sig
yrt
-
Den z Mars. rzr
yttrat, men helt säkert lika wälwilligk, wik jag til
hwad som blifwit anfört äfwen något tillägga, L
hopp om Högloft. Ridderstapets och Adelns wantiga
öfwerseende godhet. Jag instämmer til allä
delar med Friherre enerst, öm i den önskan at
Loröeine til Finska Armeens Of6cer»re kunde Utbetalas
pä samma sätt, som rörande Gardes-Regementet
blifwit stadgat; men Statens kilslund ger ej
hopp derom. Det wore wissekligrtt önskelig! och
lyckligt, om Swerige kunde behälla en sa duglig
stam af Olttcerare, och tit et sädant ändamals winNaNde
anser jag bäst, om det af Herr Lcb.m-ercluntr
upgifne försiag antogs, at hwar och en i
expeckance. lön erhölle lika mycket, som de af samma
grad i Swerige innehafwa. Mett stulle afwen
detta ej wara mö-ligt, mätte Mig ätminstvne
tilläkas, at framställa en annan önskan. StacsUtskottet
har yttrat, at en stor Vel af de til Finsta
Armöens understöd beräknade tilgängar ej kunna
erhallas förr än den Pommerska Staten kunde
vfwerflyttas. Jag tror at Staten ej äger rätt, at
lara en Embetsmans lön bero af ett annans afgäng
och at derföre Stats-Lomoiret borde älaggas, at
genast när nägon sig anmäler utbetala Lönen och
^ccoiciet. Skulle härjemte Herr 8cbut2ercrsnt8'8
förslag atttagas och rörande stadgas,
at den som ej will tjena, bör äterfä dem enligt KeZlemer-.
tet, tror jag at rättwisan wore fullkomnad
och at wi knnde aga et billigt hopp at se Finsta
Armeen i Swensk tjenst
Grefwe
körner, ^6o1ph 6örar>.
är för en hwar/ som äger förmägan, atmedwäl
kaligp
-
IZ2 Den Z Mars.
tålighet uttrycka sig, et wacker! och rörande tilfalls
at tolka Nationens tacksamhet och erkänfla mot den
tappra Finsta Armeen. För min del dä jag instämmer
i hwad redan har blifwit yttrat i hwad
Nationen och den allmänna opiniuonen redan sa
tydligt förklarat, wil jag allenast wända Högloft.
Ridderstapets och Adelns upmärksamhet, at här icke
ar fräga blott om hwad wi wilja utan äfwen om
hwad wi kunna göra. Och jag wagar försäkra,
at Stats-Utstotter gjort, allt hwad i Statens
närwarande belägenhet warit möjligt. Möjeligheten
af understöd för Finsta Armeen beror icke eller
aldeles af den Pommersta Statens indragning.
Man fann sig icke i ständ ar noggrant pä Ziffran
uträkna behofwet, och dä detta behof är successivt,
trodde man sig kunna föreflä en successiv tilgäng.
Alla de owcerare, hwilka pä Listan äro uptagne,
finnas icke eller nu här. Af de för dem anflagne
medel, upstär säledes en besparing til deh de hit
ankomma, och af denna besparing upkommer en rilgäng
som successivt kan anwändas, intil dest den
Pommersta Staten kan blifwa indragen. Den anmärkning
Grefwe l.övenkjelm gjordt, torde säledes
efter denna uplysning förfalla. Hwad angär
den anmärkning som blifwic gjord emot det stadgande,
at de som i ro ar njutit expsäkauce-löner,
efter dessa ärs förlopp ej stulle äga rätt til Hccoräs
ersättning, instämmer jag gerna i den önstan at en
sädan ersättning mätte kunna tildelas dem, som dä
redan länge njutit en knapp Lön. Jag will äfwen
hoppas, at under denna tiderymd sädane förändringar
i Rikets tikgängar mätte hafwa föregått,
at denna ersättning med lätthet stulle kunna meddelas,
jas str således ingen swärighet, ar icke hwad
Den z Mars. izz
Utstottet i detta afseende föreslagit, skulle kunna
förändras. Beträffande tiden inom hwilken Finsta
Armeens Okiicerarc borde anmäla sig til åtnjutande
af de föreflagne förmaner, torde den möjligtwis
af Utskottet wara för korrt upgifwen- Likwäl
stulle jag ej tilstyrka at den ursattes sä lang,
som Friherre (mclelsn-öm föreslagit. Stats-Utskottet
behöfwer weta gränsen för sina utgifter, och kunna
beräkna tiden da de skola utgä och da inga flera
äro at förwänla. Jag wil derföre tilstyrka, at
en medelwäg waldes och tiden til hösten bestämdes.
Sluteligen i anseende til den yttrade enstan at exxeLtance-lönerne
stulle blifwit satte i likhet med
OkiiLerarnes löner af samma grad inom Swensta
Armeen, får jag den äran anmäla, at i det af Utskottet
upgifna Förslag desse Löner blifwit jemkade,
långt förmånligare än om man hade följt regeln,
at sätta dem jemt med wederlikar.
Herr päklman, Otto ?reäric. Wid
Detta högtideliga tilfälle, helgadt at upfylla erkänflans
fordringar, är det utan twifwel öfwerflödigt
at upmana Högloft. Ridderffapet och Adeln til de
känslor, som altid ost lifwat och hwaraf tydliga
prof röntes, när detta ämne första gängen här war
under öfwerläggning. Jag twiflar ej, atickehwar
och er gerna instämmer i bewiljandet af understöd
för d n Finsta Armeen efter sä mänga ädagalagda
pr f af sjelfförsakelse, sä mänga upoffringar.
Stats-Utstotter har tagit til sin första princip för
hwad det föreslagit, at göra möjligt för desse
Ok me, ars, at qwarstadna i Swenst tjenst, o Det
har äswen lrodt sig böra göra afseende uppä, huruwida
de stulle i nägon mätto kunna winna er
-
iZ4 Den z Mars.
sättning för hwad de genom sin hitflyttning förlorar.
Det har likwäl trodt, at der förra andamalek
borde aga företräde för det sednare, och at
denna Ollicers Lorps, kunde en gang blifwa en
stam för den Swensta Armeen. Om Utstottet
kunnat upfylla hwad det önstat, lemnar jag til Höglofi.
Ridderstapets och Adelns Egit ympröfwande.
Det passar mig ej at säsom medarbetare i förstaget
sjelf deröfwer yttra mig. Ordsaken til der som
Stats-Utstottet föreflagit om förlust af ^ceorcl för
dem som i IO är njutit exxeÄÄnce-lön har warit
den, at man redan sett dylika expeLlsnce-löner
sörwandläs til pensioner. Man har äfwen trodt,
at under loppet af 10 ar, tilfalle ej stulle kunna
saknas at emplojera dessa Olticsrare, halst om Armeen,
säsom war Stats narwarande behof otwifwelaktigt
fordrar, stulle förökas. Dessutom lär boxa
anmärkas, at Stats-Utstottet ej gifwit någon
anledning, ar sjelfwa Lönerne efter 10 är stulle uphöra,
utan allenast rättigheten til ^ccor6. Det
wore önsteligt, at för dessa OMcerares hitkomst en
tid kunde förefläs,som med Statens interesse förenade
de enstiltas, men derwid mäste altid upstä
stvärighet at ät alla tildela lika fördelar. Skulle
det wara en möjetigher, at rörande ^ccoröorns göra
er lika stadgande, som för Swensta Gardet,wore
det wisserligen wal, och jag stulle ej sätta mig
deremot, I Stats - Utstottets förstag önstar jag stuteligen
allenast en förändring, at den utsatte tiden
af Z ar, som dessa OMcergre böra tjena, för at
erhälla ^ccoi-äs-ersättning, mätte förfwinna och hela
fragan öfwexlemnas til Kongl. Maj:ts pröfning.
Friherre I^iljencrrltttL, stohlan^ VVil
chelm.
Den z Mars. iz;
kelm. Som i Utskottets lMitLire-Beredning Herr
rZtilman och jag warit af samma mening, kan jag
ej annat än helt och hällit instämma i hans anförande,
och synnerligen i den önffan, at utwäg
ma kunna uptänkas at ät Finsta OklicerLre under
expeÄ.nce-tiden bereda/ lika förmonliga wilkor/
som Herrar Oklicersre af f. d. Swensta Gardel
fa begagna. Huruwida anwändandet af det numera
öfwerfiödige anstaget lil Pommerst LxpeÄance.
Stat härtil kunde bidraga, derom saknar jag fullkomlig
uplysning/da jag uphörde at wara en Ledamot
af Utstotter, innan desse ämnen hunnit komma
lil fluteligt afgörande.
Herr Larlkeim tZ^llensKöIZ yttrade/
at da ingen bestridt de 2 xrmÄsr han föreflagit/
och hwilka han nu uprepade de samma til ?roxosition,
af Herr Grefwen och Landtmarstalken mätte
uptagas,
Friherre lUl^encrsiitx. Jag har altid
warit af den tanka/ at alla oMcerare af Finsta
Armeen, som taga afsked/ antingen de qwarstadna
pä sina Egendomar i Finland/ eller lil Swerige
öfwerflytta, äga en ostridig ratt ril ^ccorusersattning/
enligt det Ketzlemente, uti hwars lydelse
sa wäl de, som Lanegifware til ^ccnrcl8-summorne
bordt anse sig äga all laglig säkerhet. Och
da fräga icke kan sträckas til de personer, som
tagit Nyst tjenst, eller under kriget uturaktlätit
Medborgeliga skyldigheter, kan jag ej annat än
förena mig med Herr 6Men«Kolä, j den del af
hans anförande, som angar Hccvläerne.
Herr
iz6 Den z Mars.
Herr Hälercreutx, Larl hollan. Med
en ren kansta af tacksamhet pä egne och mine Wapenbröders
magnar/ finner jag dem wid detta tillfälle
njuta sa mycken wälwilja. Det more otacksamt/
at icke wara nöjd med det understöd SratsUcstottet
föreflagit. Summan ar gansta tilräcke1ig;
men det torde tillatas mig/ ar anmärka/ at
Den förslagna fördelningen deraf ej synes mig riktig.
Enligt densamma stulle somlige erhålla dubbelt
i inkomst emot hwad de förut innehaft/ andre
äter allenast halsten. Den tid som Stats-Utskottet
förestagit, at de härwarande eller annu i Finland
wistande OMccrm-e böra sig anmäla, synes
mig wara den rätta. De kunna altför wäl hinna
, at taga fit jnein Junii mänads förlopp,
och stulle någon kunna bewisa werkeliga hinder,
lärer det altid wara Konungen obecagit at derpå
göra afseende. Da nu Summan blifwit bestämd,
stulle efter min öfwertygelse ätskillige utwägar at
dermed hushalla, wara möjlige. Och jag stulle
derföre för min del önsta, at dest fördelande matte
ät Kongl. Mast blifwa öfwerlemnad. Hwad
Hccorci Summan angär, finner jag Stats-Utskottets
förslag wara riktigt, allenast nägon förändring
matie göras rörande de z är, hwilka Finsta Ollicerarns
borde tjena innan de dem kunna erhälla.
Sjuke, blesserade och orklöst, stulle deraf twingas
at öfwergifwa hus och hem för at ingä i en tjenstgöring,
den de ej kunna förrätta. Beträffande de
wärfwade Regementerne, önskade jag at alla finge
njuta samma rätt. Dessa Regemenrer äro de ^cllercreutriska,
Savolax , Nylands och Carelsta Jägarne.
Afwen detta ändamäl tror jag wunnes,
om hela fördelningen ät Hans Maj:t öfwerlemna
des;
-
Den z Mars. iz?
des; men flulle Högloft. Ridderffaper och Adeln
icke derril wilja lemna stt bisa», får jag i stallet
för hwad Stats-Urffottet föreslagit, öfwerlemna följande
af mig författade
krojeL til Hxxeckance - Löner för Befälet wid
för detta Finska Armeen.
Öfwerstar, sa wal wid indelte som warfwa.
de Regementer, et för alt - - R:d. 1220.
Ofwerste-HutLNLNter clito clito -
8so.
premier - iVlajorer (tito clito -
6; o.
8econ6-lvisjc>rer wid Indelte Regementet, z;o.
- - vito wid warfwade Regemente IZ34.
Lomp. Kevenuen - - 416^.
550.
caxitainer med Lom^LZmo wid indelte Regementet
-----
Z§2.
- - Warfwade Regementer - - izzr.
Lomxagnie-^eveniisn 416^.
550.
Regements-Qwartermastaren wid indelte
och warfwade ----- zoo.
Ltal)8 - Lapicainer wid indelte - - - i;o.
- - vito wid warfwade ----- 100.
visutenLntsr och Fandrickar med indelte Ok
licer8-Löner
- « - - -150.
- s vito wid warfwade - - - - 120.
Ltadg. Fandrickar och ^cliutanter wid indelte
Regementer - - - - - - 122.
- - vito wid warfwade och Wargeringen 7;.
Under - Officerare wid indelte Regementer med
indelte Löner - - - - - 75^
- - vito wid warfwade Regementer - 50.
An
-
?Z8 Den Z Mars.
Anmärkning.
Oklicerare, som tjent wid Cavallerie - Regememerne,
böra erhälla 50 xroLent8 tilökning för
l^ourLZs-Penningarne, i fall de blifwa xlaceracis
pa L-ivallerie - Regementen til tjenstgöring, men i
händelse de placera pa Inkanterie, erhålla de lika
med hwad för Inksnterie-OfiicerarL är fastställt.
Mitt stäk til denna af mig föreflagne förändring/
har warit det, at jag ansett billigast, af
höja för de högre graderne. I de lägre, tjenar
man endast pa hoppet. Man kan hafwa manga tillvägar
til annan förtjenst, men innan man hunnit
til de högre graderne, är man merendels redan
gammal, har man ej tilfälle at söka andra medel
til bergning, och finner sig mangen i den belägenheten,
at hafwa kamille at försörja. Mit Förslag
är dessutom grundad! pa Stater, och hwad ungefärligen
desse Olkcerare förut innehaft. Dessutom
kan jag försäkra, at när cslculen upgöres, star den
Ut pä mindre Summa än Stats-Utskottets.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde kropoliticm om bewiljande af den Summa
til underhall för f. d. Finsta Armeen som Starse
Ulstottet föreslagit.
Bifölls.
ytterligare propouersäe Herr Grefwen och
Landtmarskalken, at fördelande af denna Summa
matte i underdänighet öfwerlemnaS at Hans
Kongl. Maj:t.
Ropades starka Ja, men nägra fä Nej.
Der
-
Den z Mars. izZ
Derefter bifölls uppå derom af Herr GrefBen
och Landtmarskalken gjord proposition, ar riden,
inom hwilken de (Mcemre hwilka til Lxpoctsnce-Löner
sig anmäla, böra Utsattastil den >:sta
Julii, men at i händelse någon af dem skulle mötas
af werkeliga hinder, agde Kongl. Maj:tat dem
pröfwa och efter omstandigheterne besluta.
Herr käblman anhöll om någon närmare
förklaring öfwer rätta förståndet af den proposition,
som nytz före den sista gjordes, hwarigenom Summans
fördelning är Hans Kongl. Maj:t ffulle updragas.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
uplyste, ar denna proposition blifwit gjord rii följe
af Herr /llllorcreutres och fteres yttrade mening.
För öfrigt trodde Herr Landtmarskalken, at när
Konungen endast wore den som komme i full kännedom,
sa af antalet af personer, som af deras
omständigheter, hwilka hit öfwerkomme, ffulle derigenom
rättwifa och billighet bast befordras: DetzNtom
wore denna proposition redan bifallen.
Herr k ä biman föreslog, at et sadant tillagg
til densamma borde göras, at om pä et eller annar
sätt besparingar af den bewiljade Summan
ffulle äga rum, desse besparingar ma komma Statswerket
til godo.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
anfag verra wara en naturlig följd, deraf at Kongl.
Maj:t ej ägde anwända de anflagne Summorne.
under andra titlar, om de blifwit bewiljade
Hans
-
146 Den z Mars.
Hans Lxcellsnce Herr Grefwe kuutk
erinrade, det han tyckte Herr Generalen ^älercrsML
föreslagit en fördelning, den han ansett hafwa företräde
för dem, som Stats-Utffottet upgifwir.
Hans Lxcellence, dä han betraktade at Herr General
HcllercreutL bäst borde kanna saken, ansäg
rigtigaft at detta förslag stadfästades.
Atffillige hördes inwända, at Herr ^6Isrcreut23
motion innehållit de alternativ, at derest
Summans fördelning ej til Hans Maj:t hänffötes,
Det förslag han företedt matte antagas.
HansLxcellence HerrGrefwe Uuutb
förklarade, det han för sin del önffade, at rörande
fördelningen någon ting wihr blefwe bestämdt.
Herr käblman Det är ej min tanka, at
bestrida Generalen ^älercreutr8 Förslag, som är
grundad! pä kännedom, bäve af saken och personer,
men jag får underställa, om icke den grunden, som
Stats-Utffottet upgifwir, gar närmare billigheten.
En 8ubaltern, som njutit i inkomst 8z R:d. i6h.,
har hwar hälst han wistas onlräckeligt för sm bergning,
men när han tillika nödgas öfwergifwa sin
hemort, der han kunnat äga understöd af Slägringar
och wänner och flytta til en Ort som i sig
sjelf ar dyrare, och hwars lefnadssätt han ej känner,
kan en sä ringa inkomst ännu mindre förslä.
Herr .^rllsrcrsutr: erkände at detta Herr
?Zblman8 anförande wore bade rätt och ädelt, men
han ansäg det inskränkt inom omsorgen, blott för
De lägre graderne. Regements-Otlicsrarns wore i
sam
-
Den z Mars. 141
samma ömmande belägenhet, hwartil ännu kom,
at de til arén wörö aldre och ofta hade Familier
al försörja.
Friherre liljencrants anförde, arda fördelningen
ät Hans Kongl. Mast blifwit öfwerlemnad,
hade han trodt Ridderskapets och Adelns me»
ning wara, at Stats-Utskottets delnings-förslag
skulle wara er minimum af de inkomster, hwarom
hitkommande Officerare kunde wara försäkrade. Sa
hade han, och som han trodde, de fleste af Ridderskapet
och Adeln fattat saken.
Grefwe borner, ^äolpb Loran. När
Ridderskapet och Adeln redan bifallit, at öfverlemna
denna omsorg at Hans Kongl. Maj:t, lärer wi
ej kunna inga i pröfningen af sättet huru denna
fördelning af Hans Kongl. Mast skulle werkställas.
Det skulle wara för ost aldeles nog om Hans Mast
räcktes uprätta deröfwer en Stat och densamma
Riksens Stander meddela.
Hans lxcellence Her r Gr efwe st-uutk
och Grefwe l)e la 6ar6ie: at sadantworedem
ej emot, allenast något witzt minimum blefwe bestämt
för LxxcÄance-Lönerne.
Ilerr käblman förklarade sin önskanatStatsUtffotteks
Förflag mätte antagas, säsom et sädant
minimum. Det tilhörde Riksens Ständer at bestämma
LxpeÄancc. Löner ej mindre an andra Lönings-Stater.
Wil man updraga ät Hans Mast
at i fall genom besparingar af den bewiljade Summan
tilsängar skulle erhällaö, deraf ester str Nä
-
!42 Den z Mars.
diga godtfinnande öka Lönerne, wille han deri gm
na instämma.
Grefwe körner, ^öolp K 6öran. Ridderstapet
och Adeln har nyst bifallit, at ät Konungen
updraga fördelningen. Deraf och §f Ridderstapets
och Adelns föregående beslut, ar en följd
at summan endast til fi d. Finsta Armeens understöd
kan anwändas. Detta updragande af fördelningen
stedde i afsigt, at göra den billigare. Och
jag hemställer huruwida detta ändamål kan winnås,
om (Ltats-Utskottets försiag, Hwarigenom hela
den ansiagna Summan anwändes, såsom et
minimum skulle fastställas.
Friherre l.il^en6rsut2. Jo, om et mindre
antal af Okiicerme än det paraknade hitkommer.
Detta tillägg innebär et mevgifwande af ost,
at Kongl. Maj:t gerna mä öka de lidandes wilkor.
Men wi wilje at de fran denna stund ma med wisthet
kunna räkna pa något och säfom et minimum
fa anse hwad Utskottet anslagit.
Herr kälrlmam Om Högloft. Ridderstapet
och Adeln skulle behaga stadfästa wista ar, under
hwilka besparingar pa Anstags-Summan kunde
fa anwändas til Löne-förbättringar, säfom til
exempel 5 ar, eller til nästa Riksdag, matte det
wara Hans Maj:t obetagit, at jemka wilkoren för
de hir öfwerkommande Otticemre. För min del
kan jag ej anse de föreftagne Lubaltern-Lönerne för
högt tiltagne,och i5oR:d. äro wisserligen ejförmycket
sören som deraf stall leswa och tillika göra tjenst, hwilket
sednare ej är en obetydlig förökning i utgifter
Herr
-
Den z Mars. -4Z
Herr ^älercreutr. Jag har ansett pri».
Lipen wara, al hwar och en skulle hallas stadeslös
för hwad han förlorat. Detta kan ej förenas
mev at somliga får dubbelt emot förr, andre endast
hälften. Wi önsta allenast lika rätt för hwar
och en, och dermed are wi nöjde. Mine Herrar!
jag talar ej för mig, jag arnar aldrig begära någon
8xpe6snc6-Lön, men som exempel af en lidande
person, will jag anföra Grefwe Lronswät.
Han har gjort Kriget pä et utmärkt sätt. Han ar
blessera!). Han sitter har med Kamille och erhåller
blott knappa tilgängar.
Grefwe Lövenhielm, Larl. Jag instämmer
sä Mycket mer Med Herr ^älercrcutr:, som
Ridderstapet och Adeln redan beflmat, at det pä
Hans Maj:t skulle ankomma at göra fördelningen.
Jag wil allenast fästa Högloft. Ridderstapets och
Adelns upmärksamhet pä en omständighet, som
Stats-Ulstottet synes hafwa glömt. Med stensten
ärföljer manligen in^varrerinA, hwilken enär den
ej in natura kan ätnjutas, utfaller i penningar,
hwarom jag hörr, ar den under Kongl. Krigskollegium
lydande Boställs-Lassa», stal besörja.
Herr Krigs-Räder Loricks torde jag fä anmoda,
at närmare uplysa förhållandet dermed.
Herr Loricks, Ig il 8. Det ar med förfartningarne
aldeles enligt, attOKcerare wid helaSweriges
Armce böra njuta fri Inkvartering. De hafwa
ock altid erhållit den, dels i Kronans hus,
enär sadant warit at lilga, dels genom de Städers
försorg, hwarest de warit förlagde, och dels i
penningar; i hwilket sednare fall den utgätt för de
144 Den 3 Mars.
wärfwade af Stats-Werkst, och för de Jndeltst
svin ej hafwa LarEers-hus pa sine Boställen, hav
den blifwir och blir tildelad af den under KonglKrigs-Lollegium
lydande Boställs-Lgllsn. Da
närwarande öfwerläggning med sä mycket skäl har
til föremal, at efter möjligheten tilfredsställa vkLcerarns
wid Kinsta Armeen för det lidande, som
träffat dem, bör wäl ingen af de förmaner, som
åtfölja -den tjenst, hwarpä de innehafwa Fullmagter,
dem stantagas. Och jag bekänner derföre upriktigt,
at min önskan ar upfyld, da staga äfwen upstatt
om deras rätt til Inkvartering i penningar,
ty sedan de tappert facktat för Fäderneslandets
förswar, äro de nu i saknad af rum pä sine Boställen,
eller i sine Larnirons-orter, och derföre,
ehuru obetydeligen inkvartering i LontLlN än mä
wara efter Förfatrningarnes föreskrift, anser jag
dock för min del desse OIkLerare berättigade arden
erhålla; men i hwad man Boställs-Låssan mä
utsträcka sik deltagande uti utbetalningen deraf, ankommer
pä wederbörligt förordnande. Hitintil
har desi aliggande i detta fall ej warit annar än
jag redan nämnt, och den sista Inkvarterings-afgifren
för Indelta Regementerna, da Swerige och
Finland wvro tilsammans, utgjorde något öfwer
40OO R:d., men hädanefter torde den stiga til
2,400 blott för de Swensta Regementerne.
Friherre I-iljencrantr:. Såsom tillägg
til hwad jag förur haft äran anföra, får jag nämna,
at ehuru det wid första påseendet synes obilligt,
at öka LxpeÄsnce. Lönerne för de lägre, och
minsta dem för de högre graderne, finnes dock bertil
er skäl, hwilket ej lärer kunna motsägas. Lö
mrr,
Den z Mars. 145
mrne för de lägre graderne, wörö otilräcklige lil
lifwets oumqängligaste behof. Hwad deri saknas,
har man ansett deras innehafware kunna erhålla i
sine anhöriges hus, men Hena ar omöjligt, närde
komma at wistas pä en för dem aldeles främmande
ort. De högre Embetsmäns löner wörö deremot
sädane, at de ar Tienstemannen kemnade tilfälle
til der mindre inskränkte lefnadssätt, som de
efter upvffring til Statens tjenst _ af sin bästa
Alder med skäl ägde ratt ar njuta. Da minst
ning
af desse högre Löner anses nödwandig, äro
Le likwäl sädane, at man möjligtwis dermed lils
widare kan lefwa. Dessutom, om en Subaltern
får en högre inkomst, behöfwer man likwäl ej befara,
at icke han, om möjligt är, söker sig widare
befordran. För de högre graderne deremot, om
De för högt beralas, blifwer Lönen stuteligen förwandlad
til en kenslon; er missbruk, som, dä dess
möjlighet förut af erfarenheten är besannad, warit
en bewekande anledning för Stats-Utskottet,
at foresta en sadan fördelning af LxxeA-mce - Löner.
Herr dtor6en8tc>Ipe, Ancker 8. Da för
fä ?leni - dagar sedan fräga här förewar om de inLragne
eorp8er af Kongl. Lif«6ai-äst, yttrade jag
ock något öm Finsta OlUcsrarns; jag kan således
icke misstänkas, at ej med hwar och en af de wärDa
Ledamöter, som redan yttrar sig, lika ömt behjerta
deras belägenhet, samt fär ock förena mig
med hwad Herr Baron l.iljLuci-!>nt^ ytrrat, allenast
med något litet tillägg. Dä wi icke mägra
ar halla Vesta ONc^rLi-e fullt ut skadeslösa för deras
förluster, anser jag ifrägawarande anstagne
Summor för dem lika som en nödhjelp. Och, miSjette
Bandet. N:o ne
146 Den z Mars.
ne Herrar, bör man dä ej synnerhet göra afseem
de pä allas högst nödige behofwer, utan mycket afseende
pä Grader: som wanligtwis man genom exempel
kan öfwertyga andra, täcktes Ridderstaper och
Adeln mig fä framställa: Om en Amiral wid en
Sjö-Lxpeclirion stulle sä olyckligt stöta pä grund,
sä ar skeppet helt och hallit förlorades, men han
lyckligtvis fick berga sig pä en planka eller et liret
wräk af Skeppet, tillika med en Matros, hwilken
genom en bararä kunnat medtaga sil Matskrin.
När desse fluteligen hamnar til en obebodd klippa,
hwarest ingen undsättning kan bekommas af mat,
anser dä icke denne Amiral sig bade lycklig och hulpen,
om han kan fä Utur Matrosens skrin mätta
sin hunger? Latom oh da Mine Herrar icke förgäta
at til lifwets bergning, en ringare Otimer med
kamille, bör undfå en til behofwen erforderlig penning,
sä wäl som den i högre Graden warande
OMceraien; och salunda tyckes mig, ar hwad StåtsUtskottet
föreflagit för Subalterns-Graderne, wisserligen
icke tal någon minffning.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
erinrade, at detta förut wörö afgjordt, och at nu
fräga endast nystan huruwida Stats-Utskottets
förstag til fördelning borde såsom et förestrifwir
minimum anses.
Herr ?Zblman. Da det är Nation som
utgör Bewillningen, dä der är den som til detta
ändamål contribueiar, da det är igenom Nationens
erkänsta den Finsta Armeen kommer at erhålla
det förestagna Understöder, wore det tungt at
bekomma detsamma säsom en Nåd. Hwar och en
bör wara säker at erhålla något wihr, som Nationen
-
De» z Mars. 147
lien honom ämnat, och det ar i stöd deraf jag anhaller
om ytterligare proposition, at Stats-Utffottets
Försiag, såsom et minimum mätte fastställas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde derefter den proposition, at ehuruwäl det
wore til Kongl. Mai:t i underdånighet öfwerlemnadt,
at ^verkställa sördelningen af den til Finsta
Armeens understöd anflagne Summan, dock i underdånighet
hos Kongl. Maj.t ffulle anhällas, det
matte Ucstottcts upgifne försiag såsom et ininimum
pä Lxpcckance-Lönerne blifwa faststaldt, samt at
i fall genom besparing et öfwerffott ffulle upkomma,
det at Hans Maj:t mätre öfwerlemnas, at pä
5 är, eller ti! nästa Riksdag, anwända detsamma
til kixpeLance-Lönernes förbättring.
Herr ^6 lorerentz anhöll VM proposition,
at alla wärfwade Regementer mätte erhälla lika
rätt til Lxpeckance-löner och ^ccorcls ersättningar,
hwilket uppä derom gjord proposition, äfwen bifölls.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Da jag af ätffillige Ledamöter hörr önffas, at de
witkor Stats-Utffotlet föresiagit för dem, som ffulle
blifwa berättigade at erhälla ^ccorcls-ersättning,
at nemligen: de borde til Swerige öfwerkomma
och i z är tjena för Lxpe<I-mLs-lön, matte uphäfwas;
fär jag härom göra Högloft. Nidverffapet
och Adeln proposition.
Bifölls.
Gref
-
^48 Den Z Mars.
Grefwe ve la Qarclie. För Någon stund
sedan, hade jag den aran foresta, at de som i iv
ar njutit LxpcÄLnce-löner och ej under tiden wunr,
it befordran eller blifwit xiLcersäs, stulle äga
rätt at begära afsked och winna accoiäs ersättning,
och anhaller derföre nu om proposition i detta ändamål,
pa tillägg endast af orden: eller ej weiat
under tiden ^ccoräct emottaga.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition pä detta förflag, hwilken
Bifölls.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
fragade derefter, om Högloft. Ridderstapet och ADeln
nu ansäge Stats-Utstottets Betänkande bifallit,
med de förändringar som genom särskildta
beslut blifwit faststalde.
Ropades Ja.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erinrade, at Grefwe vövenlftelm märkt en fräga
om tildelande af Inqvartering -at de okllceraro af
f. d. Finsta ArmLen, som ril åtnjutande af Lx.
xeLknnco - löner til Swerige öfwerkomma, hwarom
Herr voricbs uplyst, at tilgang kunde finnas i
Boställs-VöLSLN.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
wille derföre göra proposition, at denna sak hos
Hans Maj:t Konungen skulle anmälas, pä det nödig
uplysning matte ifrän Krigs-LoljeZiunL. infordras,
.
Den z Mars. 149
Oras, om den tilgang som kunde finnas til en
sadan Jngvarrerings rildelande.
Grefwe Lövenheim, Larl, ansag det ej
wara nog ar öfwer denna fräza endast infordra
Krigs-Loliegii utlärande, uran trodde han ar Riksens
Stander borde derom bestma.
Friherre Lehrström, kuäolpk, frägade
om Jnqvarterings-medlen skulle tagas af dr
bewiljade 64,000 R:d.
Hans Lxcellence Herr Grefwe kuutkr
trodde sig af Herr Loricks yttrande finna fullt ffäl
ar tro, ar tilgang funnes i Boställs-dassan, hwarsöre
det säkert wore lampeligast at Riksens Ständer
i underdånighet anmodade Hans Maj:t, at, efter
anställd undersökning om en sadan tilgang funnes,
afgifwa Nådig befallning om JnqvarreringmS
utbetalande.
Herr Loricks. Jag kan för min del ej
har upgifwa hwad tilgäng i Boställs-Lassa» finnes;
men enligt de frän Kongl. Krigs-LoHe^um
til Stats-Utssottet lemnade upgifter om denna
Lassa, stall, om jag ratt minnes, wara at inhämta
, ar sedan densamma för äret bestridt de af
Kongl. Mast redan Nädigst bestämde utgifter,
mätte der blifwa er Lswerstott af omkring 900a
R:d. at pärakna, som man ämnar anwända til
Boställs - Byggnaders utwidgande.
Herr becklin, ^okan /l6olpK. För min
del fär jag »plysa ar jag under den tid jag war i
^ tjenst,
i;o Den z Mars.
tjenst, til min ersättning, af denna Lags» erhöll
ärligen 6 R:d.
Friherre Legerström, l^ugolxb, förestog,
ar denna stäga såsom ny matte remitteras.
Herr Grefwe;, och Landtmarskalken.
Altför gerna, men jag wet ej hwart. Högloft. Ridderssapet
och Adeln torde tillära at densamma Hans
Kongl. Majtt i underdånighet underställes; och pä
det Liner twifmelsmal mera mä kunna aga rum,
får jag fraga, om Högloft, Nidderffapet och Adeln
afwen bifaller hwad som i Utffotcets Betänkande
stadgas, rörande rättighet för Enkor och Sterbhus?
Bifölls.
Föredrogs ä nyo Riddarhus-Utskottets den rh
December är 1809 pa bordet lagde förftag til en
Riddarhus - Ordning, och beflöt Högloft. Ridderffapet
och Adeln, at densamma paragraphs-wi§
til afgörande skulle företagas.
i.
2. H.
Herr R.»;blieb, Larl k^rocli ic^ tilkannagaf,
at de fleste anmärkningar han nu arnade föredraga,
ej wörö helt och hallit hans egna. Han
hade gjort dem gemensamt med en Ledamot som
medarbetar i Grundlagarnes sammanfattande. Han
wille nu anmärka, dels at orden fran äldsta Sonen
-
Den z Mars. 151
nen bärstammar, borde förändras til: fran äldste
Sonen pa Manslinren bärstammar; afwm--  svin i följe deraf borde fattas: och betz Barn pä
manssida» eller desi Manliga efterkommande.
Likaledes borde bestämt utsattas et stadgande för
de i sednare tider til Greflig eller. Friherrlig wärdighet,
med det wilkor uphöjde Atter, at den nya
wardiqheten ej tilfaller alla Hufwudmannens manliga
efterkommande.
Herr Ikam, kebr, instämde i Herr KochUeb8
sist gjorde anmärkning.
Herr Kotblieb hemstälde, at da Riddarhus-Ordningen
förra gängen til pröfning förewar,
hade man ej gjort afseende pa hans anmärkning,
men at han hoppades at den nu mätte befinnaS
billig, och antagas,
Herr Grefwe» och Landtmarfkalken
gjorde proportion pä Herr Kochliebs förslag til
förändring af 2 §., hwilken
Bifölls.
Herr Ikam, ?ebr, och
Herr (^ock, Lorkitr. I^uävig, anhöllo,
at i ställer för Uttrycket, sednare tider, artalet mätte
utsättas hwarifran denna ändring i Alternäs
rättighet skutte beräknas,
Herr Kotblieb trodde at det wore tilräckligt
om detta ursattes före den nu gällande Regeringsformens
antagande.
Herr
izr Den z Mars.
Herr.kossnkans, 8cksrin§, anmärkte
.at ej aila Ätter som sedan ar 1792 blifwic uphöjs
de wunnit denna uphöjelse rinder samma wilkor.
Han trodde derföre, ar om man i denna föreskrift
införde, efter Brefweus innehall, wore all twetydighet
förebygd. Efter hwad^han nu kunde påminna
sig, wore Grefweliga Arken 8parrs uphöjd under
olika wilkor an flere andre.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
tilläde, ar derest han ej mitztoge sig wore afwen alla
General ^mlnoks barn uphöjde til Baroner.
Herr korkiied erindrade, att da alla föreffriftcr
rörande desse olikheter wörö grundade pä
särskildta Författningar, kunde all twetydighet wara
förekommen, om man endast införde orden: färe
den nu gällande Regeringsformens antagande.
Herr Grefwe» och Landrmarskalken
gjorde proposition pafvelina förändring, hwilken
Bifölls.
3. §-
Herr ko t lilie b föreslog, at i stallet för orden
som af Ätten närmast är mätte fattas foin
af Ätten honom pä Mans-sidan närmast är.
Friherre kos enkans medgaf i fia sjelf
rigtigheten af denna anmärkning, men trodde at
wid en föreskrift af denna beskaffenhet, ej annat
an Mans-linien kunde menas.
Herr
Den z Mars. rfz
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
gjorde proposition pä den af Herr ll-orllllsb förer
siagne förändring, hwilken
Bifölls.
4. §-
Herr KotllUeK. Denna §. lyder som följer:
"Hafwer Hufwudman ej upnatt 2iMs älder, men
"sinnes annan fullmyndig man af Attén, dä äger
"han at utöfwa" rc. Wigren är ut§n twifwel, att
Len Hufwudman i ätten närmaste Ättemannen intrader
i hufwudmannens rätt. För at sadant tyLeligen
uttrycka, torde roäMionen kunna blifwa:
^ar hufwudman ej upnätt 21 ars alder, äge
da fullmyndig man af Ätten, hwilken, pä sätt
2 H. utstakar, närmast är at utöfwa rc. Widare
heter det: eller Hufwudmannens Moder, som
är lagligen förordnad, til hans förmyndare rc. Dä
enligt 20 Cap. 2 §. Arfva-Balken, Moder efter
Fadrens död har rätt at förestå barnen och deras
gods med nasta Fädernes frändes räd, til dest hon i
annat gifte gar, kan ej lagligt Förordnande äga rum.
Derföre torde denna re-tWon kunna förestås: eller
Hufwudmans Moder fom enligt Lag förestår
hans gods: Straxt efter förordna, borde sällås
xuock, och meningen börja: Lag samma ware
i händelse -hufwudman
Herr Uram, kellr, erindrade, atet Fruntimmer
i sadant fall kunde äga rättighet at ge Fullmakt,
hwilket han anlag origtigt, dä hon sjelf ej
ägde någon röst pä Riddarhuset.
Herr llotlllieb inwande, at da Moder j
sä mänga andra fall kunde utöfwa sin Sons rat
,
' tig
-
-54 Den z Mars.
tigherer, rycktes hon äfwen i detta böra kunna
befullmäktiga en man, som wld Riksdagen för
hans talan.
Friherre 8t^ern3te6t, LLrl6u8t3.k, höll
före, at en Moder wäl i andra fall kunde fä bewaka
sina Barns fördelar, men-fann ej lämpligt,
ac hon under någor wilkor kunde fa deltaga i Lagstiftningen.
Långt bättre wore, at den närmaste
i slägren wid dessa infallen betvakade den omyndiges
rätt.
I detta Friherre 8tMnste6t8 yttrande, för»
enade sig Grefwe k.övenb^eim, Larl.
Herr kork lie b förklarade sig ej hafwanägor
emot er sädant stadgande, allenast det blefwe
bestämdt.
Friherre Uo8enk3ne erinrade, at Utskottet
allenast satt der wilkor, at Förmyndaren skulle
wara lagligen förordnad, hwarwid
Herr UotKUeb anmärkte, at i afseende pä
Modren, denna tormslne ej iakttages, emedan hon
aldrig för ar wara Förmyndare behöfde någon
särskildt förordnande.
Herr Grefwe» och Landrmarskalken
gjorde proportion pä denna H. med den af Herr
kotblieb föreflagne förändring, hwilken
Bifölls.
5 och 6 §§. biföllos.
Gref»
Den z Mars. 15;
Grefwe V. k-antinZskausen, Albreckt,
yttrade sig sakna en föreskrift, huru förhallas bor»
de, i fall under påstående Riksdag Hufwudmannen
hunne til den alder, at han sjelf fin ratt kun»
de nlöswa.
Friherre knäbeck, /i.lexanäcr, uplyste,
at i en af de följande §§. et stadgande härom skulle
förekomma.
7. §.
Herr kotblleb. En Bankman, Klefor
eller Utskottets Ledamot, ar der i kraft af der sate
han innehar. Får han et annar sate, tyckes
den plats, han såsom innehafware af det förra sate
agr, ej mera honom tilhöra. Om en Adelsman
under påstående Riksdag blifwer Hufwudman för
Grefwelig att, rubbas derigenom, den föreskrifne
xropoitionen mellan Utskottets Ledamöter af Grefwar
och Friherrar och af den öfrige Adeln.
Friherre ^Ullbeck, ^lsxanäer, understödde
denna anmärkning.
Friherre kosenkans ansag den för sin
del öswerflödig. Hwarefter denna §., uppä derom
gjord proposition, oförändrad gillades.
8. §-
Herr klorclenstolpe, ^näers, hemställde,
om ej' i denna §. äfwen borde införas de som sta
under Förmyndare, ehuru til myndige ar komna?
Friherre knäbeck, erinrade, at derom
Mdan förut wore stadgadt, hwarefter §. bifölls.
s. §.
s§6 Den z Mars.
9. §. -
Herr dloräen8tolpe hade wid denna§.intet
annat, at erinra, an allenast den förfrågan,
sm wid infallande Loncour8er Riddarhus - OireÄio
nen derom erhöll någon annan underrättelse än gemom
Avisorne. Han trodde, ar der wore nog befwarligt,
ar der upsöka alla i detta afseende nödiga
uplysningar.
Herr kotklieb erhindrade, at en sadan
undersökning ej anginge Riddarhus-vireLtionen,
uran alage Riddarhus-Halen z hwarefter denna
§. oförändrad gillades.
-o. §. Bifölls,
n. §.
Herr llotdlied. j)m Lommenäemer star:
behålla sina säten utan någon upflMning.
Den som ej ar hufwudman ager ej xo8icivt något
sate, och meningen är ej eller, at han något särskilt
säre stall fa i egenstap af Oommenöeur. Jag får
derföre förestå följande recluLion: Men de Adelsmän
som derefter tl! Lommenäeurer utnämnde
blifwit eller utnämnas, bliswa wid deras Ätter
och förra rum deruti.
Friherre lVlknnLrkiS! m, I.»r8 ^uAU8t,
instämde i och tilstyrkte detca Herr llotlilieb8 förslag.
Anmäldes och infördes Hof-Lancelleren m. m.
Friherre af Wetterateclt, hwiiken til Herr Gref
wen
-
Den z Mars. r§7
wm och Landt-Marskalken och Högloft. Riddrrskapec
och Adeln öfwerlemnade 2:ne Konungens Nådiga
propositioner, angående medel til Jarn - handteringens
upratthallande, samt angäende Allmänna
Brandförsäkrings - werket.
Herr Hof-Laucelleren Utbeledsagades pä öflig!
sätt; hwarester cliscussionen fortfor.
Friherre lduäbeck, ^lexanZer,instämde
i Herr l^otklieds anmärkning sa mycket mer,
som derest en ofrälse til Lommen6eur blefwe uphöjd,
kunde den föreflagne Stadgan ej äga rum.
Friherre kosenbane hade ingen ting
emot den föreflagne förändringen, allenast derigenom
tydeligen utsattes, at uphöjelse til commenäeur
ej skulle leda til bildande af en ny Att pä
Riddarhuset.
Den ii H. bifölls med ofwanstaende förändringar
och tillägg.
12. och iz. §. §. biföllos.
r4- §-
Herr kotblieb. Dl orden i denna H. lawida
han här i Riket bofast ar torde böra tilläggas:
Gchförsin person skartstrifwen är.
Herrl4or6enstolpe. När Riddarhusordningen
förra gängen til pröfning förewar, anmärkte
jag, at i denna H-tydeligen borde stadgas, rörande dem
som under Krigstider more i Utländsk tjenst. Jag
far
r;8 < Den z Mars.
fär nu förnya denna anmärkning och önsta at dtt^
pä mätte göras afseende.
Friherre Kosenbane anfäg denna anmärkning
sa mycket mera öfwerfiödig, som om en person
under ett Krig/ tjenande en främmande Magt
mot sit Fädernesland, wore han sin Medborgarerätt
förlustig.
Herr bloräenstolpe erhindrade, at har ej
wore sräga endast om dem, som wore i krigstjenst.
Personer kunde äfwen finnas som innehade civil»
eller Präst-Embete.
Friherre ko8enK»ne anmärkte at med
dem förhållandet wore helt olika. De wore Kxe
utom
Landet, och kunde ej öfwergifwa sina Embeten
och återkomma, utan at förlora de rättigheter
de i er främmande land förut innehaft.
Grefwe kvlörner, Häolk (-öran, anfag
gansta tydligt, at hwar man är Medborgare ,
antingen har eller annorstädes, och at wid ett
upkommande krig han pä endera stället stulle
afsäga sig.
Friherre Knäbeck, ^.lexnnäer, understödde
Herr Kotbliebs förslag; hwilket efter derom
af Herr Grefwe» och Landtmarstalken gjord proposition
Bifölls.
i; §. bifölls.
i6. §.
Den r Mars. 159
l6. §.
Herr kotkllek rilstyrkte at orden: til hwilka
Ronungen öfwerlemnar borde utgä, säsom
warande er uttryck, hwilker endast om ring, och ej
om personer wanligen kunde nyttjas.
Friherre llo8enKane ansag detta uttryck
icke olämpligt. Det more samma ord, som Konung
6v8i^ lil nyttjat til Landtmarstalken von
8glt7,-». Det more afwen i den ar 1800 förestagne
Riddarhus-Ordning anwändt. Det gillades
af en af de 18 af Swensta iicaclemien Friherre
kleming, som dä ivar Riddarhus-Utstottets Ledamot,
och der undflapp da all anmärkning
Herr
k or K liek fann dessa stal icke nog kraftiga
ar wederlägga hans erindrau; och
Friherrekl annerKeim ansag tjenligare om
j §:n utsattes, at Landtmarskalken af de 2:ne
nämnde personer skulle beledsagas, an at han
är dem öfwerlemnades.
Grefwe klörner, ^clolk Loran, ansag et
fädant Uttryck hwarken innefatta någon omening
eller wara stötande. Det antydde allenast en ceremonis,
hwilken likawal kunde iakttagas, som uraktläras.
Grefwe köven kjelin. Larl, trodde sig weta,
at detta uttryck i länga tider warit nyrrjadt
och aldeles icke wore vwanligt. Han sage derföre
intet stäl, hwarfvre detsamma stulle förändras.
Up
-
x§s Den z Mars.
Uppä derefter af Herr Grefwe» och Land!»
marskalken gjord proposition bisf denna §. oföräm
drad bibehållen.
17. §>
Bifölls.
18. §:
HerrUotbliek». W owilkorligen upte bewis
ur Kyrkoboken om laga alder lärer ej altid
behöfwas: I denna §. torde således behöftva
tilläggas: Gm fä-ant äskås. En gråhårig Man
har merendels med säkerhet upnatt 2; ar.
Denne §. bifölls med Herr Rotbliöbs tilläggning.
Friherre kosenbans anmärkte, ak densamma
wore verbotim afssrifwen af en §. i 176Z
ärs Riddarhus-Ordning.
Justerades följande:
Utdrag af krotocollet, halkit i Högloft. Ritzderstapets
och Adelns klenum den z Mars
IZIO.
S. D. Företogs til afgörande Stats - Utskottets
den 28 Februarii pa bordet laade lVlemoriU, rörande
Det genom Kongl- Maj:ts Nådiga pi-opvsiöon begärda
underhall för den återstående delen af Finsta
Armeen: och blef Stats-Utskottets berörde Betänkande
gilladt med följande förändringar och tillägg,
nemligen:
uo
Den z Mars» r6r
r.ö. At dä Riksens Ständer nu bewiljat,
al den af Stats-Utskottet förestagne Summa 64,505
R:d. mä ril delta ändamål anwändas, i underdånighet
lil Hans Kongl. Maj:t stuve öfwerlemnas,
at bland de Okkcersre, svin inom den bestämda tiden
sig anmäla, fördelningen ^verkställa, dock med
förbchäll, at den fördelning Stats-Utskottet förestagit
mätte blifwa et bestämt minimum för hwad
ät OfkcerLre af hwarje grad i exgLÄÄNce-lön tildelas.
L:o At de som enligt Utstottets Betänkande
anses berättigade til ^ccoräs-ersättning, kunna
densamma erhålla, oaktadt de ci til expeÄLncelöners
åtnjutande til Swerige öfwerresa.
z:o At Tiden för deras hitkomst, hwilka af
sxpeäsnce-löner wilja komma i åtnjutande; fastställes
til den r Zulii, Kongl. Maju dock obetagit
at göra afseende pä laga hinder, som kunna
möta deras hitresa, allenast de sin afsigt at hitkomma
i laga tid anmält.
4:0 At om wid den anstagna Summans fördelning
efter det förestagne minimum, något öfwer»
stott skulle upkomma, öfwerlemnas i underdänighet
är Kongl. Maj:t, at anwända detsamma til lönernas
förökande, warandes detta gällandet 5 är eller
til Riksens Ständers nästa sammankomst.
5:0 De härmedelst bewiljade löne-förmäner
stola lika utsträckas til alla wärfwade Finsta Regementets
Olkcersl-L, som ej genom de i Betänkandet
förestrifne wilkor blifwit undantagne.
Sjette Bandet N:o n»
r6r Den z Mars.
6:0 At lil förestriften om de Officerare, hwilka
/ efter al i 10 ärs lid hafwa njutit exxeQancelöner,
och ej under liden blifwit i Ordinarie tjenst
antagne, blifwa sin rätt lil ^ccoräg-ersättning förlustige,
tillägges orden: eller under liden ej welat
^ccor6s. ersättningen emottaga.
7:0 At hos Kongl. Majit i underdånighet ffulle
anhallas, det matte af Boställs-Lsssan, der sä
lilgang finnes, de öfwerflyttade och med expeÄsncelöner
försedde Ofticerark Inkvartering-penningar
tildelas, i likhet med deras Ivederlikar. Oc su^ra.
Derefter fortfors med granskningen af Riddarhus-Ordningen.
rS>. §. Bifölls.
20. §.
Herr kotblieb anmärkte at denna §. innehölle
straff för dem som utfärdade Fullmagt för flere än
en, men stadgade ej hvilkendera Fullmagten borde
wara gällande, eller om alla borde ogillas.
Grefwe l.öven!^e!m. carl, trodde för sin
del, at den äldste Fullmagten borde antagas, men
at om flere Fullmagrer wore af lika äatum, borde
bägge förfalla.
Friherre kosenbane förklarade, at Utskottets
mening warit, at huru som hälst 2:ne Ful^
magter utfärdades, begge borde casserss.
. Fri
-
Den z Mars. i6z
Friherre lvlannerkeim. Det wore wisferligen
gansta orätt af en hufwudman, at utfärda
rme Fullmagter, men den som det kan göra, kan
äfwen -tMecjittera sin Fullmagt. Genom sadant knep
skulle således, om Grefwe l^v6ni,^lm5 Förslag anrages,
hwar och en som sitter för Fullmagt kunna
tleplacei-ciL. Bästa medel är Utan twifwel at de samt
och synnerligen casserss.
Efter en korrt öfwerläggning gillades den 20
med den förändring, at om wid första anteckningen
af hwarje Nummer 2-.ne- Fullmagter xrrxsenlsrris,
begge skulle 03386738. Men om de pä
olika tider anmältes, den som först blifwit upwisad
och wore af äldre cl.-uum ssulle blifwa gällande.
2l. §.
Herr Lergkman, ^ mdro 81 u 3 l^LANus ,
erindrade, at det i alla tider warit brukeligt, ar
Grefwar och Baroner sutit pa Landrmarstalkens
högra sida. Han sage ej någon orsak at häri nu
göra någon ändring. Han fragade om det wore
billigt at de nu skulle flytta. Al wänster af Landtmarstalken
hade af alder, den Aldsta Adel pa den
sa kallade Finsta flygeln, haft sit sate. Han tilstyrkte
at i denna xlacermZ ingen förändring matte göras.
Herr kol Kl i ed förenade sig med Herr Leckman.
Grefwe ve la 6 a röle erindrade at Utffottet
tydeligen sagt stäket til sit förslag. Saken wore
högst obetydlig, och ingen person genom om
flytt
-
r64 Den Z Mars.
flyttningen förnärmad, hwarföre Herr Grefwe» e;
sage nägot hinder at bifalla denna §.
Fri herre cederström, sacob, trodde sig harrit
allenast böra tillägga, at sedan cigssiilcationen
ä Riddarhuset uphört, borde 2:dra classen ej åberopas,
säsom ssäl emot denna §.
Herr Lergkman ansäg den förestagne flyttningen
icke rättwis. Han ftägade om der wore
billigt, ar flytta den som sedan äldsta tider innehaft
sina rum, hwilket allt Herr Lerkman önffade
at för sin del fä i krotocollet anmärkt, hwarefter
§. bifölls.
22, §,
Herr Hiam. I denna §. omtalas at utlärm
sin kollet at en obehörig person; hwar och en at
hwilken en sadan koller utlänas, ar obehörig,
hwarföre det order obehörig efter min tanka ur §.
kan utgä.
Grefwe ve la Qarclie instämde häri.
Herr kork lie b hade redan förut anmärkt
at det i samma §. förekommande stadgande at hwarjr
Riksdagsman borde bära sin koller uran pä Nöderne
wore löjligt.
Herr 8ilversto!xe, k^reärle Lamuel,
ansäg billigast, at hwar och en förwarade sin koller
pä det sätt han ansäg tjenligast, och ansäg öfwer,
desi bärande uran pä Nöderne för löjligt.
Gref
-
Den z Mars. r6z
Grefwe ve IL 6aräis inwändr, al om
sädant föressrifwes af Ridderffapet och Aveln, borde
det ej mera kunna anses löjligt.
Herr 8i!ver8tolpe anmärkte at kolletten
i alla fall, hade utseende af et ordens-tecken, hwilket
den dock wal icke wore, och
Friherre eberström, Jacob, frägade
hwarlil detz bärande utan pä klädrrne skulle tjena,
nar wid dörren stöde wakt, som kunde äska dest
upwisande.
Grefwe ve laOaräle förklarade at detta
stadgande wore gjordt sedan man erfarit det mitzbruk
at kolletter utlänades, men
Friherre (lehrström inwände, at kol!etten8
bärande pä bröstet icke bewisade, om den wore
länt eller ej.
Herr Grefwe» och Landtmarfkalken
gjorde xroxosition, at det mätte anses tilräckligt,
VM kollettcn wid ingängen upwisades:
Nopades Ja och Nej.
Herr kotbl.leb kunde ej inse nätzot stäk,
hwarföre icke detta kunde medgifwas: om nägon
wille utläna sin koliet, wore det ju lätt at uplösa
bandet, och aflemna densamma, och wore det wäl
passande och möjligt, at Bankmän och kiscsl
skulle gä omkring i rummet för at undersöka om
hwar och en bure.sin kollet pä bröstet.
166 Den z Mars.
Fr i herre L 6 6 ei'8tröm, ^acob, bewisade,
at den befarade ordningen atdrig kunde förebyggas,
nar det stöde hwar och en öppet, at, under förewändning
hafwa förlorat sin koller, staffa sig
en ny.
Herr l^oräsnstolpe, ansäg detta wara
förekommit, genom den för hwarje sadan (.asus
föreslagna pligten.
Friherre 6e6er8tröm ansag den alagda
pligten för en bagatelle, om något wigtigt andamal
skulle förmå någon, at söka pä Riddarhuset
inskaffa obehöriga personer. Skadan wore dessutom
obetydlig, om fadane personer tege. Skulle de
äter tala, markte man nog latt om de wore behörige
eller ej.
Grefwe De la 6 a räls fann sjelfwa saken
gansta obetydlig, men trodde at det wore lättare
för Bankman halla ordning om kolletten bures
pa bröstet.
H err-8iI Ve? 8 to Ip e, kreärlc, trodde at
ordningen lika wal kunde winnås, om kolletten i
handen upwisades; hwarpa han aberopade sig alla
ve manga Riksdagars erfarenhet han sjelf biwiftar.
Herr Lilverstol pe, I^reäric Lamuel,
medgaf at fragan wisserligen wore en smqfak, men
försäkrade at det för honom och, som han trodde,
för manga andra skulle wara rätt obeqwämt, om någon
wunne rättighet at öpna hans kappa och pä
bröstet söka kolletten.
Herr
Den z Mars. 167
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
gjorde proposition, at der ej matte wara nödwänVigt,
at hanga kolletten pa kläderne, samt at H.
matte bifallas, da detta stadgande förändras och
grdet obehörig derur utginge.
Ropades ja-
Uplästes följande:
Kongl. Maj:ts
Nådiga propo8ition til Riksens Stander, angående
medel til Jernhandteringens uprätthallande;
Gifwen Stockholms Slott den 19
Februarii 1810.
Under den förflutna tiden af detta Riksmöte
hafwa Statens omedelbart tryckande behof förnämligast
fordrat och uptagit Riksens Ständers omsorger.
Sedan nu Riksens Ständer dels redan
afgjort och dels til afgörande hafwa beredda förflagen
til nödiga medel at uprätthalla Rikets Styrelse
och afbörda de skulder, som et olyckligt krig
Riket adragit, anser Kongl. Maj:t sig utan at derigenom
fördröja desse arenders framgång til et flut,
hwilket Statens förlägenhet, enffilda Medborgares
rätt och Allmänhetens wäntan lika kraftigt påkalla,
kunna wända Riksens Ständers vinranka äfwen
pa en. af de wigtigaste angelägenheter för
framtiden. ^
Det har säkerligen icke undfallit Riksens Ständers
upmarksamhet, at den, näst Jordbruket, wig
tiga
-
r68 Den z Mars»
tigaste af Rikets Näringar, Jerntilwerkningen,
har ester de mest gynnande utsigter, föranledande
lil widsträckta ensklida företag, hastigt rakat, genom
det allmänna Kriget i Europa och igenom
Det som Swerige enskildt uthärdat, i den waderigaste
belägenhet. Ehuru under loppet af det
sistssrlidna arer i följd af sorgfälligt bewarade
eller lyckligt beredda Politiffa förhallanden, utffeppningar
af Jern ifrån Sweriges hamnar blifwit
ivida betydligare, än man, afwen efter den timaDe
Regements-förändringen genast wagade hoppas,
har dock nyttan deraf ännu icke omedelbarligen
hunnit tjl de fleste af denne wårås Tillverkare.
— Stadernas Wagar äro ännu belastade med
Invenmi ier af Jern fran de förra arén, och BruksIdkare
som i allmänhet icke funnit en skälig afsättning
pa dessa deras tilwerkningar, och ännu
mindre pa dem, som under Krigsoroligheterne icke
kunnat ifrån Bruken utföras, sakna nödigt förlag
rjl en fortsatt drift af deras kostsamma handtering.
Annu yrkas ock Kongl. Majus Nädiga beslut öfwer
en ansökning ar fa inställa privilegierade SmiLen,
hwarmed Bruks-8ocieteten8 Fullmägtige i
slutet af ar 1808 til Kongl- Majit i underdånighet
inkommo. — De flere af Kongl. Majus och
Rikets LoIIögier, som blifwit hörde öfwer denna
Ansökning, och til Nådigt bifall deraf under wissa
wilkor, i underdänighet styrkt, hafwa intygat
Bruks-Jdkarnes förlägenhet, och adagalagt den
med tilförliteliga upgifter, enligt hwilka behållningen
pa Wägarne af Stångjern och gröfre leiLvu.
fgAui-. Smide wid 1808 ars flut utgjorde minst
561,020 Skepp. Stapelstads-wigt, beräknade efter
väwarande, under tillverkningskostnaden fallna,
Den z Mars. 165
försäljningspris, lil et wärde af Tre och en half
Millioner Riksdaler Lsnco — Om af denna behållning
en ansenlig del af nastledit ar blifwit utskeppad,
lärer likwäl igenom den manliga tilwerkningen
under samma lid förhållandet annu wara i
del närmaste enahanda.
Kongl. Maj:t ar i Nader öfwertygad, at Riksens
Ständer med bekymmer inse de ofelbara följderna
af en Hufwudnärings fortfarande wanmakt,
hwilken i sekler utgjort och utgör annu et samband
emellan de wigtigaste föremålen af Rikets allmänna
Hushållning. Af Jernwerks-rörelsens bestånd
beror icke allenast omedelbarligen alla de idoge
Medborgares wälfärd, som i denna widsträckta
Näring nedlagt sina (himler, eller pa dest mangfaldiga
grenar anwända sin arbetsförmåga. Jordbruket
kan ej, utan at förfalla, sakna den ifrän
alder paräknade afsättningen af detz alster til en
handtering, som sysselsätter en stor del af Rikets
Innebyggare; ty denna afsättning, en gang förlorad
, ffulle ej lätteligen kunna ersättas för et Land,
belägit wid et haf med sädesrika kuster och under
et climst, som ej medgifwer någon hastig fortkomst
af nya flögder.  Sweriges handel ffulle nära
uphöra, om den betydeligaste af dest expon-warvr
icke mera kunde tilwerkas' Rikets Lreclit och Penninge-werk
i följd deraf förstöras och ffmeligen
Statens behof icke kunna fyllas genom beffattningar
pa et wanmägtigt Jordbruk och pa nagra
återstående inffränkra Slögde-Näringar allena.
Emot denna förfarande tafla af Jernhandtexingens
möjliga förfall, hwilken uran den lyckligen
Ut
-
Den z Mars.
utförda Förändringen i Rikets Styrelse warit yr
undwikeligt, framställer Kongl. Maj:t med glädje
de utsigter,.som, äfwen til denna Närings ater»
inrättande, sig förete. Ehuru, sä lange kriger
emellan Europas största Magter fortfar och föres
efter de a ömse sidor nu antagne grundsatser, Sweriges
export-handel wisserligen kommer ar möta
fwarigheter, hoppas dock Kongl. Maj:t framgång
för sine bemödanden ar ät denna handel bibehålla
och winna all den frihet och widd, som omständigheterna
kunna tillära. Genom lindrigare pris
pä Spannemal, Kol och Körstor, an under de
förflutna Krigs-ären, börg äfwen kostnaderna af
Jerntilwerkningen bliswa ringare och en förlustfri
afsättning dera i följd häraf möjeligare.
Men intildetz Rikets Handel blifwer äterstäld
i detz fordom säkra gang, kommer Jernwerks-rörelsen
troligen at bero af de understöd, genom Lanto-län
pä tilwerkningen, som Riksens Ständer
långt för detta densamma bewiljat. — Dä medel
til någon widsträcktare hjelp icke torde wara gr tilgä,
öfwerlemnar Kongl. Maj:t til Riksens Ständers
omtanka, at göra denna sä werksam, som med
Lantens säkerhet möjligen kan förenas, eller snarare,
som Langusns säkerhet kräfwer.
Riksens
Ständer lära finna, at de Författningar, som i
lyckligare tider widrogos i den dubbla afsigten, at
befrämja Jerntilwerkningens utwidgande, och at
forcffynda desi mffeppning, icke äro i alla delar
anwandbare cil nuwarande förhallanden, dä denna
hufwudnäring, lidande af en fleräng wanmagt, och
horad med undergäng, fordrar egentligen at uprärrhallas.
Och äfwen om denna för hela Riker
wig
-
Den z Mars. 171
wigtiga angelägenhet endast berraktas fran den särskilta
synpukten af kanguens inrert-sse, anser Kongs.
Majit Sig böra anmärka, at, til dervarande af
Verra Penningewerks nyttigt utsträckta Lreun och
af dest päräknade inkomster, fordras,^ framför alt
annar, ar penninze-omloppet underhålles och medel
inbringas genom Näringarnes oafbrurna drift.
— Kongl. Majit gör Sig derföre i näder förwissad,
ar Riksens Ständer lämpa de fordna Förfarcningarne
vin Län pä Bruks-etköcker efter Jernwerks-rörelsens
närwgrande förhållanden och behof,
undanrödja alla för baugueus säkerhet icke
vwilkorligen nödiga swarigherer derwid, och genom
wisa föressrifrer satta deras Fullmagrige i tilständ
at med marden om k-mguen förena en stälig omtanka
för Näringens beständ under ännu möjligen
inträffande widrigherer och mitzöven.
Kongl. Majit, som med en synnerlig rilfredsställelse
ersarir det afseende Riksens Ständer gjort
pä Deh Nådiga kroposirion angäende et särskildt
understöd för Eackjerns-Bergslagerns, förwänrar
Sig, at Riksens Ständer äfwen anse denna som
et nytt bewis af Kongl. Majits nit för stora allmänna
angelägenheter, de enda för hwilka Kongl.
Ma:jt under hela Verra Riksmöte anlitat Riksens
Ständers beredvillighet, at befrämja Dest Höga
afsigrer. Kongl. Majit förblifwer Riksens Stander
med all Kongl. Näd och ynnest wäl bewägen.
st! t supra.
st st st .
Ilians sarta.
stro*
172 Den z Mars.
krotocoll, hällit'» Stockholms Slott dm
Februarii 1810, inför
Hans Maj:t Konungen,
hwarwid
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen
war tilstädes.
Narwarande:
Hans Cxcellence 8tat8 - lVUnistern för Utrikes
Ärenderne Herr Friherre von Lndström.
Lcats. Raden Friherrar Kosenbiaä,
von klaten,
^älerbetb,
^cllersparre,
Hof»L»nce1Ieren Friherre sk Wetterstedt,
Ltgts-Lecretersren karta.
I anseende tik den förlägenhet, hwaruti Jernwerkö
- rörelsen sig befinner, beflöt Kongl. Maj:t,
i enlighet med 8tats-Ravetsunderdäniga tilstyrkande,
at uti en Nädig kroxosition til Riksens Stander
föreställa dem angelägenheten, ar lämpa de fordna
Författningarne om Lanea-Län, pä Bruks»
LffsÄsr, efter berörde Närings närwarande förhällanden
och behof, undanrödja alla för Riksens
Ständers Banks säkerhet icke owilkorligen nödiga
swärigheter derwid, och genom wisa föreffrifter sätra
Lanea-Fullmägtige i tilstand at med wärdén
af 8-myuen förena en skalig omtanka för Iernhanvteringens
framtida beständ.
In kiäeyi krotocolli.
Larl O. LkoZman»
^emltteraZss til Lanea. Utskottet.
Kongl.
Den Z Mars» -7A
Kongl. Maj:ts
Rädiga kropvgition til Riksens Ständer,
angäende Allmänna Brandförsäkrings-Werket;
Gifwen Stockholms Slon den 21 Februarii
iZiv.
Hos Kongl. Maj:t har vireäionen öfwer Allmänna
Brandförsäkrings-Merker i underdänighec
anmält, ar, til följe af Riksens Ständers Beflur,
deras Fullmägtige i Riksgälds-Lonroiret, uti ffrifwelse
af den 28 sistl. December, begärt vireÄ onen8
urlakande huruwida den wille lara desi inne--  stäende och widare erhällande kona blifwa förräntad
Uti Riksgälds-Lontoiret, emot lika wilkor och
Ränta, som 1782 ars keZlements utstakar, eller
om Oireätioncn heldre wille den uttaga til privats
Lans utgifwande, da all ration Werken emellan
sörföile; al virc pionen j anledning häraf kallat
samtelige Delägarne i Merker, at den 20 nästl.
Januarii, gemensamt med vireäionen sammanträda,
för at sig bestämdt yttra öfwer de af Riksens
Ständer OireÄionen förelagda twänne alternsrif;
ar Delägarnes pluralitet dä yttrar den önskan, ak
Kongl. Majus den 22 Augusti 1808 utfärdade Nädiga
Författningar rörande utlåningen af Werkers
medel til private Delägare i konclen, mätte Utan
rubbning eller förändring fä fortfara, samt alla i
Riksgälds-Lontoiret insatte medel Uttagas och all
relation med detta Werk derefter uphöra; at vireÄionen
äfwen för sin del ansett för Werkets
Oe6it och framtida beständ förmonligast, at de
Författningar Kongl. Majit för denna inrättning i
Räder utfärdar, blefwe oförändradr beständande,
samt af der stal, ar Werkets Delägare, som sjelf
-
r?4 Den z Mars.
ive genom egna friwillige afgifter tilssjutit de nies
del, som utgör Brandförsäkrings-konden, med en
stor pluralitet ässat, ar densamma matte ifrån Riksgälds-Lontoiret
utlagas och all relation med detta
ÄZerk uphöra, äfwen deruti instämt; at Delägarne,
som förmodat, at dä den af Stats Utffottec rörande
Allmänna Brandförsäkrings-Merker wäckte fräga
i hela sin widd blifwit til Riksens Ständers afgörande
öfwerlemnad, någon rubbning eller förändring
i förut gällande Författningar och ingangne
ömsesidiga förbindelser ej kunde äga rum, förr än
Riksens Ständer mäler 6elimtllt afgjort, tillika
vnffar, at Kongl. Majit täcktes til Riksens Ständer
göra den proposition, at räntan ä de medel,
som i Riksgälds-Lontoiret qwarstä mätte fä beräknas
til den i nästkommande April, eller läsom
vireäionen helst ästundat och ansett tjenligast Sex
mänader ifrän den i sistledne November, som blefwe
den i nästkommande Maji, och at alla insättningar
af Brandförsäkrings-medel til samma tid
oförändradr mätte fä fortfara, pä det OireÄionen
mätte äqa rädrum til widtagande af nödige anstalter
til Werkets bästa; hwarjemre Delägarne äfwen
i underdänighet anhällit, ar Kongl. Majit wille wid
samma tilfäile i Räder föreflä det, at, emot vireÄionens
Ksvers och bi^pokbel^ til MotswarandL
belopp af de Förssrifningar Werket innehade, fä,
wid förefallande hastiga behof til brandssadades ersättningars
gäldande, utöfwer den Summa af
100,000 N:d., som skulle dertil alltid hällas i beredffap
och i Götheborgs viscout-Werk insättas,
Uti Riks-visconten uttaga Län til en Summa af
högst Ethundrade Femtio Tusende (150,000) R:d.
Lxecis.
Kongl.
Den z Mars. ryz
Kongl. Maj:t, hwars Nädiga bepröfwande
DireÄionens och Delägarnes Beflut, angående det
framtida anwändandet af Brandförsäkrings-Werkets
konä bordt, efter 1785 ars tte^lemenre underställas
, har, med afseende pä Delägarnes yttrade
önskan, derwid i Räder lätit bero. Dä til följe
häraf Brandförsäkrings - Medlen komma at ur Riksgälds-Lomoiret
lyftas, lära Riksens Ständer finna
billigt, at nägon tid dertil lemnäs DireQionsn
öfwer Brandförsäkrings-Werket, och at imil en
sadan tid begge Werkens förra förhällanden, dem
Brandförsäkrings-Werket icke först rubbat, mä
fortfara. Sädane mängäriga förhallanden kunna
icke med rattwisa afbrytas i ett ögonblick, innan
nödige anstalter derefter hunnit widtagas. — Och
det är nu först, sedan Allmänna BrandförsäkringsWerkets
DireÄions och Delägares Beflut öfwer
det altLrnatik, Riksens Ständer dem förelagt, blifwit
af Kongl. Maj:t i Räder bifallit, söm den
ömsesidiga lagliga ätgärd, hwilken i detta mäl fordrats
, kan rätteligen anses wara fulländad. —- De
Wilkor som Stats-Utskottet förut BrandförsäkringsvireLHonen
föreflrifwit, synas böra förblifwa Utan
all werkan, dä Urssotcet sjelst infett at nägot gällande
beflur i detta mäl endast kunde fattas af Riksens
Ständers klena, til hwilka detsamma ock af
Utskottet blifwit hänskjutit.
Kongl. Maj:t, som i en Nädig kroposllion
til Riksens Ständers Stms-Utskott redan yttrat
sine tänkesätt i detta ämne, anser öfwerfiödigc at
nu äter erinra Riksens Ständer om den flersaldiga
nyttan af allmänna Brandförsäkrings-werket,
vch om dest rätt til Riksens Ständers omwardnad
Den z Mars.
och wälwilja- — Med öfwertygelfe ak Riksens Stäm
der icke wilja wägra en inrättning, hwilken betryggar
Medborgares egendom och befäster allmakt
Oreclit, en hjelp, som Utan någon uposfring kan
lemnäs, har Kongl. Maj:l ansett sig genom denna
Dest Nådiga proposition böra understödja vireQio
nons och delägarnes af Allmanna BrandförsäkringsMerker
önskningar, sa wäl at fa beräkna Naman
K de i Riksgälds-6ontoiret ännu qwarstående Medel
, åtminstone til den i nästkommande April, samt
at upbörden derstädes af Brandförsäkrings-medlen
ma Lntil samma tid fa fortfara, som ock at winna
rättighet, at pä sätt OireÄionen föreslagit fä,
när större brandskador stola ersättas, upraga Län
i Riks-visconten til et belopp af Etthundrade Femtio
Tusende (150,000) Riksdaler emot vireÄionens
Revers och k/potkek af til Merkel gifne Förstrifningar.
Kongl. Majit förblifwer Riksens Ständer med
all Kongl. Näd och ynnest wälbewägen. lie supra.
klans )särta°
UtdrD af protocollet öfwer Handels- och Rmsnce^
Arenderna, häller inför Hans Majestät Konungen
Uti Stars-Rädek pä Stockholms
Slott den 21 Februarii 1812.
hwarwid
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen war tillstädes.
Närwarande:
Hans Lxcellenca Stats - Ministern för Wikes
Arén
-
Den z Mars. 177
Arenderne Herr Friherre von ^»»eströ m.
Stats-Raden Friherrar k osen biaä,
v. platen,
/^älerberb,
^ äler spar re.
Stats« 8ecreteraren ^ ärt a.
r-«r»»r--rrs
Stats-8ecreteraren anmälde i underdånighet föl»
sande mål, som den iz innewarande mänad
blifwit granstad! uti Rikets Allmänna Ärenders
Beredning:
VireLHonens öfwer Allmänna BrandförsäkringsWerkst
underdåniga anmälan, angående det
utlärande, som Fullmagtige i Riksens Ständers
Riksgälds-Contoir af l^ireckionen astat,
huruwida OireÄionen wille tillåta, at Brandförsäkrings-
Werkets i Riksgälds-Lontoiret junestaende
och widare erhållande konä -blefwe
derstädes förrantad emor lika wilkor och ranta,
som 178 ars Ktzi^mente utstakade, eller
om DireÄionen hallre önstade ar den Utlaga
til privat? Lans Utgifwande, dä all relation
Werken emellan komme at förfalla
- - - - - - - » K
Kongl- Maj:t täcktes uppå Stats - Rådets underdäniga
tilstyrkande', i Räder bifalla Allmänna
Beredningens härwid i underdänigher gjorde hemställan,
at genom en Radig proposition til Riksens
Ständer, förestä de förmoner, som OireLtiouon
i likhet med Delägarnes bestut önskat at winna,
sä wäl i afseende pa beräkningen af Räntan
för de i Riksgälds-Lontoiret annu Lnnestäende
Sjette Bandet. N;o r's. Brand
-
*78 Den 3 Mars.
Brandförsäkrings-Medel, som angående rättighet
til Län wid pakommande hastiga behof uti RiksDisconten
til det belopp af Ethundrade Femtio
Tusende Riksdaler, som OireÄionen och Delägarns
upgifwit ------------
In 66em krotocolli
klsnr. Wolt. 6.ilin.
krotocoll > hallit a Stockholms Slott den 28
Februarii iZro, inför
Hans Maja Konungen,
hwarwid
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen war tilstades.
Närwarande:
Hans kxLellence Stats-Ministern för Utrikes
Arenderne Herr Friherre von knZ eström,
Stats-Raden Friherrar kosenblaä,
v. kl»ten,
E ^älerberk,
^ 6 ! e r 8 p 3 rre,
Hof-Oancelleren Friherre »k Wetterstedt,
Förste Lxpeäitions- 8ecreter3ren 03Nt2li-Rådet
Leckm3rk,som, i anseende til Stats-SeeretLr3ren
flirtas förfall af sjukdom, förrättade
hans tjenst.
Til justeranäe uplastes Kongl. Majas detta
krotoLvll bilagde Nådiga propositioner, af den 19
Lnnewarande manad, angående medel til Jernhandteringms
upratthallande, och af den 21, angående
Allmänna Brandförsäkrings-Werket, hwilka
propositioner uppå Stats-Naders Ledamöters
underdåniga tilstyrkande Kongl.' Maja täcktes i
Na
-
Den Z Mars» 179
Akader gilla; Och skulle de af Stats-8ecrstorg,-en
^äi-tL behörigen contrgsignergUe til Riksens Ständer
genom Hof-LancellLl-en öfwerlemnas.
In Lciem prorocolli
Henr. Moll. (rakin
kemitteraöeL til Stats- och Uanco-Utskotten.
Akidderffapet och Adeln ätffiljdes kl. ; til z.
In ftciem krotOcoili
6. Lil vsrstolxe.
Tisdagen den 6 Mars.
plenum kl. 2 9 förckiddagen.
Wsteraäes följande:
Utdrag af prmocollet, hallitiHögloft.
Ridderskapets och Adelns
plenum Den 2 Mars 18 IV.
S. D. I anledning af Walloch Borgare-Standets
i dag upläste kroroLolis Utdrag af den 29 sisitedne
Januarii/ biföll Högloft. Ridderffaper och
Adeln den af bemälre Stand yrkade ändring i Bewillnings-Utstotrers
. Betänkande, i anlednim af
Kongl. Majus Nådiga proposition af den 6 September
1809, rörande förhöjning a Post-porto för
lranctuersnclet af sadane bref, hwilka forcställas öfiver
Stralsund til Hamburg och andra Utrikes Orter,
samt den derjemtewäckca fraga,huruwida Kongl.
Majst/ i fall nagra förändringar i de Utländska
Postförfattningar gjorde der nödigt, ma derefter bestämma
de utgifter, som borde betalas kil Swen
-
Igs Den 6 Mars.
Ika Postwerket ersättning för Bress lranciuermk; «
Utrikes Orter: Hwarom de öfrige re8psQive Stånden
genom krotocolls-Utdrag ffulle wänligen underrättas.
supra.
Utdrag af?rotoco1Iet, hällit Uti Högloft.
Ridderffapets och Adelns kleuuin den
2 Mars igro.
S. D. Biföll Högloft. Nidderffapek och Adeln
den ändring Wällofl. Borgare - Ständer föreflagit
i Lxpeclitions-Utskottets til justering afgifna
Förstag til underdånig Lxpeclicion, rörande Lans
uptagande pä Riksgälds-Lontoirets'Obligationer och
genom permanenta /lnnuiteker: Hwaöom de öfrige
RespeÄive Standen genom Utdrag af krotocollet
ffulle wänligen underrättas.. Ot supra.
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloflige
Ridderffapets och Adelns klenum den
2 Mars i8ic>.
S. D. Vestöt Högloft. Nidderffapek och Adelm
ar anmoda samkelige Riksens Ständers Utfforr, at
ssyndesamt fullborda sina ännu återstående arbeten
och med sina Betänkande» med möjligaste sörsta
öfwer de lil desamma remitterad mål til Riksens
Ständer inkomma; Hwarom de öfrige respeökive
Gränden ffulle genom Utdrag af brotocoäet wänligen
underrättas, Oc supra.
Utdrag af ?rotoco!let, hallit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den z
Mars i8w.
S. D. Föredrogs ä Nyo Kanco-Utskottets
den 28 sistledne Februarii pä border lagda broro
colls
-
Den 6 Mars. r8r
calis-Utdrag af den 25 i samma manad, innehållande
Utffottets förklaring öfwer de anmärkningar
i der Hederwärda Bonde-Ständer blifwit gjorde
ivid Utffottets förra utlärande af den 13 December,
rörande der genom Kongl- Majus Nädiga
kraposicion til Riksens Ständer begärda understöd
för Tackjerns- Bergslagen; Och fann Högloft. Nidderffapet
och Adeln, jemte det Lanea-Utffottets nu
afgifna utlåtande til alla delar gillades, icke nägot
stäl at i sit förut rörande denna fräga fattade beslut
göra någon ändring: Hwarom ve öfrige LeLpeÄive
Standen genom krotocolls-Utdrag ffulle
wänligen underrättas, vt supra.
^Usteraäes kleni-kiotocollerns för förMiddagarnö
den 27 och 29 Januarii.
Friherre Lt^arnsteät, Larlc-ustsk,hade
til justerinZen inlemnat följande yttrande, hwilket
uplästes:
Dl zusterinZen af krotvcollet för dM 29 Januarii
I8io.
Sä widt med ändamälet af Lagar och
Författningar äsyftas säkerhet, allman och enffild
nytta, har til '.vinnande deraf, sällan sä mänga
mitztag förelupit, fä mängfaldigt förderf och lidande
träffat wära Landsmän, som i de omwäxlande
föreskrifter, rörande Bränwinsbränningen i
Riket, dä afsigten warit, at genom Bränwinsförbud
bespara menniffors lifsuppehälle, än at med
inrättande af Kronobrannerier staffa Staten inkomster,
och äter at under Arrende-wilkor upläta
Allmänheten rättigheken at bränna bränwin.
Efter
182 Den 6 Mars.
Efter en i förevarande amne dyrt köpt erfarenhet/
hafwa Riksens Stander tvid senaste Riksdag
i Norrköping stadgat de grunder. hwarefter
Brännvinsbränning framdeles komme at utöfwas,
i följd hwaraf sedan är i8oo jemte befordran af
äsyfcad hushallsnytta, at med besparing af spannemal
och wedbrand, aga tilgäng pa bränwin,
utan ökad wada för menniffors helsa och sedlighet,
tillika med fördelar för Landrhushällningen, Statscassan
til fullo ätnjutit den för branwinsbränningen
paraknade afgift.
Med afseende pa dessa kända fördelar/ samt
för ar icke genom ^vidsträckt tilläten brännvinsbränning
och förökade pannerymder komma i förlägenhet
af ak, utan wäsentelig oeconomiff nytta, lemna
Torpare, indelke Krigsmän med flere i Benvillnings-
och Oeconomi^-Utffvttens Betänkande upr
räknade personer, et ffadligr tilfälle at, wida öfwer
hwad de kunna producera eller gagMligt anwända
, föröda spannemal, at blifwa satta i nödwandighet
at lofligt eller olofligt tilgripa och än
mera utöda ffogarne, at komma med ökad tssgäng
pä brännvin i brist pä bröd, är jag derom öfwertygad,
at de för allmänt wäl uti Kongl. Förordningen
af den 15 Junii 1800 beredde grundsatser
förtjena, med en och annan förändring, at efterföljas
wid för handen warande k-eZlermZ och stadgande
om framtida bränwinsbranning, hwaröfwer
jag uri Ridderssapets och Adelns kl?num den 29
sistledne Januarii, i den ordning som propo8ilionsrr>6
blifwir gjorde, mig yttrat, deruti jag önffar
at widare fä äevLloxperg mina tankar.
Den 6 Mars. i8z
I staga om huruledes wid mitzwäxtar af säd,
Regeringen heldre matte widtaga at införssrifwa
Fränsst och Spanfft bränwin an spanmal, som
ifrån Östersjö-hamnarne merendels erhalles, förenar
jag mig med Herr ?rE8köI6 deruti, at förädlade
waror icke'böra införssrifwas sa lange tilgang
möjligt finnes pa ra ämnet, hwarföre Utländfft
bränwin i alla tider borde förbjudas til införsel,
utan för Apothekens behof; äfwensom at, om fortfarande
af Krono-Brännerierne i Stockholm och
Götheborg ssulle komma at afgöras i sammanhang
med bestulet om Allmänna Magazins-inrättningen.
Med Bewillnings- och Oeconomias-Utssotten
finner jag icke ssal dertil, at andra an hemmansagare
och brukare a landet, som pl-oclucer^ spannemal
och manligen aga eller disponera ssog, mage
hafwa rätt at tilwerka bränwin; at haröfwer utsträcka
tillåtelsen, more at handla einor grunderne
af hwad som är gagnande för Jordbruket och Landet,
at bereda oordning och förderf, och at betaga
jordägare samt medel at nyttigt
bruka hwad dem tilhörer och med rätta bör tilkommä.
Den enda giltiga orsak som Städerne kunna
förebära, för den dem rillagde rättighet, at bränna
bränwin, med förbehåll likwäl endast för husägare
och den eller de, som deras ratt innehafwa,
ligger i behofwet af drank för kreaturen, som
Stadsboen icke tilräckeligt torde kunna frän landet
bekomma, ty säd behöfwa Le altid köpa, likasom
wed.
Om
-84 Den 6 Mars.
Om ej erfarenheten wisar, at bränwinsminutering
icke stär at förhindra, borde hwarken Odaleller
andra Krog-r tillätas at sälja bränwin, til
förekommande af samqwäm, der spel, laster och
liderlighet utöfwas, men sädane förbud werka merendels
derhän, at Staren saknar Krogafgiften,
hwarmed likwäl icke trefnad eller walsignelfe lilflyter
Samhället.
At emot den i 1800 ars Författning fööestrifue
larin förändra pannrymden, sä at mindre hemmansdelar
i progression kunna betjena sig af til
vch med 90 kannors panna, och at pannrymden för
flere i sambränning hopflagne hemman finge beräknas
efter 50 kannor pa hemmanet, dock ej til höKre
belopp än 90 kannor för hwarje panna, strider
wisserligen emot grunderne af Husbehofsbränning
och förorsakar stada i den mon, som tillverkningen
ökes öfwer behofwet, och den essentiel^
nytta ar mättligt förädla egna procluLter i bränvin
och drank, hivilker i Landthushällningen bör
utgöra en binäring, men icke et hufwudyrke- Afwikelfer
härifrän gagna icke jordbruket, do äro menlige
för samhällsordningen.
Härwid förtjenar det afwen anmärkning, at
den cglculerLäL bränwinsafgiften bestämd efter progression
af pannrymd, och de nya, utom hemmansinnehafware
ä Landet och husägare i Städerne,
tilkomne Bränwinstilwerkare, efter all anledning,
pä långt när icke utgår til sit fulla belopp, hwilken
afgift likwäl utgatr och kommer at, i det fall
utgä,' om för densamma hemmantalet och personalen
lägges til grund, hwilket jag anser oundgänge
ligen
-
Den 6 Mars. 18Z
ligen nödigt, likasom det är en lätt och billig 1'nxation.
ar 2 H. i Tull beralas för hwarje kanna,
som införes til Städerne och der hålles til salu.
Dejsa tillägg och kecsxitulationer af hwad
jag inför Högloft. Ridderssapet och Adeln förut
haft äran yttra, hoppas jag warda med wälbehag
upragne, sa wida dermed äsyfras likstämmighet i
xrinciper och beflut, hwari vmbytligbet dehn tom
sällan gagnar. Stockholm den 2 Februarii 1810.
Larl 6. Ltjernsteät.
kemitteraäes til Bewillnings-Utffotttt.
Företogs til justering kleni- krotocostet för
den 2 Mars förmiddagen.
Herr Lyllensv-isn, k re llri c, anmälte sig
at fa tala, äberopande Riksdags-Ordningen.
Härefter upkom mycket buller, da en myckenhet
röster hördes, hwilka önskade, ar justeringen
ej mätte afbrytas.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
förmanade til ordning, erinrandes Herr LystenLVLLN,
at han kunde fa tala enär han blefwe upropad.
- .
Friherre 8rge! von blolsteiu, Lorfits
I.uävig, upstod pä bänken för at tala, men afbrörs
af sa starka rop, at af hans anförande ingen
ting annat kunde höras, än en staga, när der
skulle blifwa honom tittätit ar tala.
Hers
786 Dm 6 Mars.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
äffade ljud och förklarade, ar da der wore hans
ratt, ar bestämma ordningen för malens behandlande
och upropa dem, som anmält sig ar tala,
önffade han ar Friherre .8tael wille wanta til desi
han blefwe upropad och nu lata justeringen obehindradt
fortfara.
Derefter justergcle8 kleni - krotocollet för den
2 Mars förmiddagtn, lamt den delen af klcnikrotocollet
för den 2 Mars eftermiddagen, som
rörde Herr LMensvaan.
Sedan Nidderffapets och Adelns beflut om
den warning Herr Grefwe» och Landtmarffalken
borde göra Herr Lhilensvsau, war juster-räc, Dadé
Herr Grefwe» och'Landtmarffalken ljud; men
dä Herr Grefwen och Landtmarffalken wille begynna
tala, ropades emot honom af ätffiltige röster,
hwarunder äfwen de fleste af Ridderffapet
och Adeln hördes yrka, at ingen matte störa Ordningen
och söka hindra Landtmarffalken at tala.
Deribland hördes
Herr Q^IIensvaan ropa: jag protesterar
högtidligen emot Nidderffapets och Adelns beflut,
fattadt den 2 dennes emot mig. Jag underkastar
mig aldrig hwarken en oförtjent warning eller compliment
af Herr Grefwen och Landtmarffalken, utan
anser det beflutet stridande, sä wal emot RegeringsForm,
som Riksdags-Ordning. Jag begär det,
som aldrig nekats missdådare och missgerningsman,
ac erhälla laga Ransakning och Dom; manne det
da kan nekas en af Riksens Ständers Representant
-
Den 6 Mars. 187
kanter? Jag anropar Lagarnes helgd och en rättwis
Monarks beffydd.
Friherre 8tael von wolstein ropade,
at det wore emot war Riksdagsmanna-rätt, at ej
fritt fä tala, utan för sine yttranden har wara ut,
satt för warningar- Och fortsattes sälunda af
nägra röster någon stund bemödandet, at hindra
Landtmarffalken, som ständigt med klubban asta»
de ljuv, ar sig yttra.
Herr Landrmarskalken ropade under bullret,
för at återbringa ordning, och under en stigande
oro hördes de fleste af Ridderffapet och Adeln
understödja honom och fordra tystnad, men manga
fortforo at satta sig deremot, och Friherre 8^1
von l^olLtein ropade, Nej, Nej, Nej, det ar en
kränkning af war Riksdagsmanna-rätt, det kan
jag aldrig tillåta
Herr
6örsn 6 u 8 t ak, protegera
emot
all kränkning af Landtmarffalkens rätt.
Ändteligen upkom någon tystnad, da Herr Grefwe»
och Landtmarffalken fragade, om del wore
Landtmarffalken tillåtit at tala?
Ropades et allmänt Ja,
Herr Grefwen och Landrmarskalken
fortfor: Jag tror ej at hwarken Regerings-Form,
Riksdags-Ordning eller någon Ordning kan tillåta
någon, at neka Landtmarffalken rala, nar han
äffar ljud.
Här
288 Den 6 Mars.
Här hördes Ridderffapet och Adeln med enhälliga
och ofta uprepade rop instämma.
Slutligen och under en djup tystnad yttrade
Herr Grefwen och Landtmarffalken: Ehuru jag
altid med nöje efterkommer Ridderffapets och Adelns
befallningar, ar det mig rätt ökärr, at behöfwa
^verkställa Ridderffapets och Adelns den 2 dennes
om eftermiddagen uti ?lsnum ragne beflur, hvarigenom
mig -är alagdt, ar jemte förklaring af Ridffapets
och Adelns mitzbilligande, göra Herr 6yllensvLrrn
en tjenlig föreställning och warning för
dest obehöriga klander a samrelige Rikfens Ständers
lagliga wal, til 8 ti t lss-Ombudsman och
dest Luppleunt. Ridderffapets och Adelns enhälli»
ga röst bör nogsamt hafwa öfwertygat Herr
6>-!lensvltsn om sin förseelse, och jag lärer ej behöfwa
meddela någon annan warning lil et wärdigare,
lagligare och klokare upförande, än hwad
af acffilliga detta wördade Grands Herrar Ledamöter,
med sa allmänt bifall blifwit yttrat, och de
efterdömen af ädla och hedrande tänkesätt, som
här omgifwa. Eder.
Högloft. Ridderffapet och Adeln yttrade med
starka och langwariga rop stt bifall, lil denna Herr
Landtmarffalkens föreställning.
Friherre 8tael von blolstein
Herr Lock och
Herr 6yl!ensvaLn jemte nägre flere ropade
emot och anmälte sigar fatala, och under bullret
hör
-
Den 6 Mars. 189
hördes Friherre Skael von wolstein protegera emot
den afgifna warningen, såsom en waldsamhet, stridande
emot Ridderffapets och Adelns Riksdagsmanna-rätt.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
upropade
Herr 6^llensvaan, men under det fortfarande
bullret fortsatte Friherre Stael von blotStein
sina xrotester. Utan at afbrytas af
Friherre bjerta, k^ars, som yrkade, at
det wore olagligt, at försöka hindra Landrmarflalken
at werkställa er af Ridderflapet och Adeln farad!
beflut.
Widare och dä någon tystnad wunnits, yttrade
Fri herreg erta, I.ars: Sedan detta långsamma
och i alla afseende» obehagliga amne, efter
min öfvertygelse, nu borde wara flur, sa aterstar
för mig en pligt, den jag med tillfredsställelse upfyller,
dä jag wördsamr får aran tacka Herr Grefwen
och Landtmarflalken, som pa et sä wärdigt
sätt, enligt Ridderffapets och Adelns fattade beflut,
uppfyllt desi önskan , och ehuru detta mir yttrande
ar enskildt, 'sa wägar jag tro, at om ej mangrant,
åtminstone pluialiteteu af Ståndets Ledamöter
häruti med mig öfverensstämma.
Härtil ropades et starkt Ja, men
Friherre Stael von kkolste in fortfor ar
protestera och Herr
*92 Den 6 Macs.
Herr 6ztl!ensvaan förnyade sin begäran
at fa rala.
Herr Grefwe» och Landtmarskalkeift
Det ma wara Herr L^llensvsLn tillåtit at tala,
men jag förklarar högtidligen, at saken ej af mig
nu uptgges och at den aldrig stal uptagas.
Herr Qyllensvarru, krcclricj uplaste til
krotocollet följande:
Förundrad öfwer en tydning man wille aifwä
mit den awra dennes hos Ridverffaper och Adeln
pä förmiddagen uplaste vismen, och fullkomligen
inom mig öfwertygad, at en enkel och uran om»
swep yttrad tankes ej kunde medföra hwarken answar
eller wädliga följder, afwaktade jag ej ffutet
af Högloft. Ridderffapets och Adelns eftermiddags
klenum. Jag afhörde således icke oc^ult-net
af den likaså widlyftiga font bullersamma ventilationen.
Sedermera har jag erhällit -underrättelse
om Ridderffapers och Adelns beslut. Wid den
strängaste undersökning af hwarje ord, som uti mit
Dilamen innefattas; wid den nogaste granskning
af Regerings-Form och Riksdags-Ordning, bar
jag hwarken kunnat finna mit l)'6 men förgripligt
mot Riks-Ständen eiler förolämpande någon
person, ej eller Högloft. Ridderffapers och Adelns
beslut likstämmigt förenämnde Grundlagar.
Jäg har i mit viÄamen yttrat mig ej kanna
de walde Ombudsmans kunskaper i Lagfarrnheten.
Detta matre ei wara- förgripligt emot Ständen ej
iller förolämpande Personer»?. Aro de lagfarna^
sä
Den 6 Mars. 191
sa är min okunnoghet derom snart uplyst. Förhaller
det sig twarcom, sa torde min protest hafwa
någon grund.  At jag xroteztei-gt emot walet inkil
dest de walde företett sadane testia, som i Regerings-Formen
och Riksdags-Ordningen utstakas,
eller som ar och blir hufwudsakligen detsamma, intil
des jag om deras Lagkunskap erhåller uplysning,
der lärer wäl ej blifwa någon förgripelse.,.
Den händelsen, at proteller göras emot tagne
beslut, lär ej wara sä aldeles omanlig; men ar
någon påföljd drabbat den xrotesteranäc tar icke
förr kommit i staga.
Werkan af protesten tillhörer Stander at bedöma
, men icke huruwida den warit obefogad eller
ej, aldraminst uran föregången undersökning om
stalén, pa hwilka xrotesren warit grundad.
Sa lange biwistade jag Högloft. Ridderstapets
och AdelnscZeliberation, ar jag erfor, dekman
började med ar anse mit vismen såsom et klander
af Riksens Ständers beslut, och resultatet
tyckes gifwa tilkänna, det man ansäg mit yttrande,
som.et personligt förolämpande.
At Lleckorers wal, ar et Riksens Ständers
beslut, förrän StändeN godkänt walet, kan jag
ej inse. Det är sant al Riksdags-Ordningen innehaller,
at den stal wara Ombudsman, svin fatt
ett wist antal röster; men derwid förursattes,
at Lleckorerne wid walet stola följa Grundlagen.
Ar den öfwerstriden, eller fräga derom yppas, mäste
Aal den först afgöras- innan werkstallighet kan
»92 Den 6 Mars.
ffe, helst helgden af walet beror af lagligheten och
föreffristernas efterlefnad.
Min mmion kunve
således icke innefatta någor klander af Rikfens Ständers
beflut, dä Ständerne annu icke samtyckt til
Lxxeclitjon i anledning af walet.
At jag warit och ar okunnig om Herr Baron
l^annLrUeims lagkunffap, torde wara förlåtligt,
da jag sjelf ej ar lagfaren, och Herr Baron
mig wetterligen ej innehaft någon allman befattning,
hwartil Lagkunffap erfordrats; ffulle annorlunda
förhalla sig, innefattar min fraga ingenting
förolämpande. Om Högloft. Ridderffapet och Adeln
med mindre wärma öfwerwägat mit
^ och Herr Baron iNannerheim, fom icke latit första
sig wara af mine yttranden förolämpad, räcktes
uplysa rätta förhållandet, hade en dyrbar tid
spåns och ett kanffe mot Riksdags-Ordningen stridande
beflut icke fattats.
Någre fa ord af Herr Baron ^nnei-heim
hade kunnat uplysa mig, och jag hade dä fart rätta-
hwad jag möjligen kunnat hafwa mifttagit mig,
hwarmed hela saker; förfallit.
Detta ma wara nog för at wisa, ät jag ej
begatt något fel.
I afseende pä Högloft, Ridderffapets och Adelns
beflut nödgas jag förklara, at jag afwen deremot
xrotl-8tLrLr, och i det stället begär, at derest Högloft.
Ridderffapet och Adeln, vacktat detta mit yttrande,
ffulle anse mig brurit, med mig dä mä förfaras
enligt no §. i Regerings-Formen och78 §.
Den 6 Mars. i9Z
af Riksdags-Ordningen, pä det jag matte fä undergä
laga ransakning och dom, hwilket behandlingssätt
ej nekas de gräfsta mitzoädare.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken.
Der som här förefallit, är werkställigheren af Ridderffapets
och Adelns, om icke enhälliga, åtminstone
stora ?IuraIilet8 beflut. Jag har gjort hwad
mig älegat, nu uphör saken. Om Herr 6/llenLVLan
tror sig berättigad, at tilrala Högloft. Ridderffapet
och Adeln, ma han wända sig hwart han
behagar. Hwarken jag eller Högloft. Ridderffapet
och Adeln kan uptaga nägot klander pä Ständers
beflut, och icke heller tillåter jag nägon widare
lliscussion öfwer Herr L^llensvagns anförande.
Friherre Stael von »öistein anmälte
sig ar fa tala, men en myckenhet röster ropade deremot,
yrkande at ckscussionen wore flutad.
Friherre Stael von »öistein. Om man
här wil waldföra min Niksdagsmanna-rätt och
förmena mig at tala, wil jag genast ga borr.
Eter upkom buller.
Herr »»sparre, 6öran, anmäldte, at saken
wal wore afgjord, men ar ingen borde mitzunna
Friherre Stael den förmanen at fä reservera
sig.
Ändteligen erhöll
Friherre Stael von »öistein ljud, och
Sjette Bander. N:o iz. sedan
i§4 Den 6 Mars.
sedan han förklarat, ar Riksdags-Ordningen berättigade
hwar och en Riksdagsman, ar emot stt
Stånds beflur bilägga sm reservation, upläste han
til ^rotocollet följande:
För en fri Swensk man ar friheten det högsta
goda; För en Swensk Medborgare, som genom
Z7 ars erfarenhet lärt känna tyngden af Enwäldsrnagten,
är dest förevarande af yttersta wigt, och
denna heliga pligt har Nationen alagt dest kepresemantcr.
Huru listigt smärtande är icke för hwarje
redelig Riksdagsman den händelse och det beslut,
som hos Ridderskapet och Adeln föreföll och fattades,
den 2 sistlidne, hwilket skulle kunna blifwa det första
steget til frihetens undergång, om ej inbördes
uplysning, genom sagtmodig öfverläggning, skulle
kunna winnås, och all enskildt bitterhet och förföljelse
gifwa wika för den goda saken.
Den af Herr Oyllensvaan framställa fräga,
har blifwit ansedd säsom kränkande Ständers beslut,
såsom enskildt förolämpande en Ståndets Ledamot.
Majoriteten af Ridderskapet och Adeln har
salunda ansett denna händelse och derföre yrkat answar;
klinoriteren deremot trodt Herr L^llensvaan
icke gjort annat, än det, hwartil Regeringssättet
berättigat honom. At wara nya Regeringslagar
icke äga all den fullkomlighet och tydlighet de kunnat
fä, om längre tid til deras granskning blifwit
lemnad, är wäl wist; de käla derföre förklaring,
men denna tilhör konstitutions-Utskottet at gifwa,
och af Konung och Ständer gemensamt at sanktionera,
enligt 29 och 75 §- §- Riksdags-Ordningrn; mm
ingalunda ar Majoriteten berättigad at påtruga
Den 6 Mars. 195
Minoriteten sin tanka i Grundlags-frågor; det ar
derföre jag, enligt den rättighet zz §. i RiksdagsOrdningen
tillägger en Riksdagsman, at fa emot
xlui-gliteten8 beslut lata anteckna lil krotocollet sin
särskildta mening, anser detta bestut wara taget genom
öfwermagtens bindande stämma, men aldeles
icke enligt Lagens föreskrift. Innan Lxps6ition af
et bestut ar ju8tera6, ar man berättigad derwid göra
anmärkningar, annars behöfde det icke til bifall
framställas. Detta har Herr 6yl!en-;v3Ln iakttagit;
ämnet af dest anmärkning har jag wäl mitzbilligat,
dels af det skäl at jag förutsäg det härigenom
oro innom Ridderffapet och Adeln skulle upsla
samt tidsspillan förorsakas, til undwikande
hwaraf jag begärde det pä bordet, dels ock derföre,
ar jag ansäg osäkert hwad tydning det order
lagkunnig kunde fa, samt i alla fall anser Friherre
^snnerkeim, äga sa stora kunskaper, athan
wärdigt kan upfylla den plats, han genom Herrar
LieÄorel-8 förtroende erhållit; men ingalunda
kan jag medgifwa, at Herr 6yllen8VLan mitzbrukar
sin Riksdagsmans-rätt, at han kränkt Ständers
bestut, eller personligen förolämpat någon.
Den sä kallade Nämnden, som i wista fall ut»ämnes
äger Ständers magt, men LleÄo.er gro
icke annat an Ständers c>'ommittera6e, som böra
handla efter gifna föreskrifter och derifrån icke afwika,
om deras ätgärd stal anses laglig och beståndande.
Jag wil anföra et exempel. Til Tryckfrihets-Lommitkeen
stal jemte ^u8titim Ombudsmannen
6 Ledamöter wchjas, hwaraf 2me böra wara
lagfarne, men om LIeAorerne ej härpä skutte göra
afseende, utan walde blott olagfarne, manne
Riksens Stander wore twungne at godkänna et fayant
-
A§6 Den 6 Mars.
Vant ival, LtMo stridande emot io8 §. RegeringsFormen
och 65 §. Riksdags-Ordningen- Man
torde inwanda, at en sadan uppenbar afwikelse frän
Lagen icke kan supponera aga rum; jag swarar
derpå, at dä det är supponerat ar Konungens Högsta
Embetsman kunna läka et sädant fel komma sig
til last, och huru det bör beifras utstakas i ic>6
och 107 §. H. af Regerings-Formen, sä äger en
sädan supposition äfwen rum om Lleckorer. Jag
anser säledes Ick-Eoi-Li- j^e äga Ständers magt,
titan sä wida de stMs följa de dem af deras
irincipsler gifne föreskrifter, och som denna fräga
icke bestämdt är i Grundlagen omnämnd, sä har
jag med anledning af 8o H. i Regerings-Formen
och 29 §. i Riksdags-Ordningen om förklaring
häröfwer- wändt mig til Lonstitutions-UtskottetLika
sä litet anwändbar emot Herr L^Uensvgan,
anser jag det uttrycket, personligt förolämpande,
wara, söm i 50 §. Riksdags-Ordningen omnämnes,
Vermed förstäs utbrott af invc-ckiver, hotelser
och förklenliga uttryck, men ingen kan sinna sin
heder derigenom, at man frägar om han
fullgjort sine ^eaclemiska Lpecimina. Detta är en
fräaa, som bör göras hwarje Domare, hwarje
^Äoi-' m. fi. och säledes är för en Riksdagsman
gansta tilständigt, såsom ägande enskildt samma
rätt, som hela Ständer gemensamt. För Friherre
ZVlsnnk-rbeim har jag enskildt all aktning, men kan
ingalunda finna, ar han i egenskap af )ustitiLOmbudsman
är nägon kei-sous, 8scrL, emot hwitken
yttranden kunna anses anstöteliga, som emot
andra äro gansta oskyldiga och tillätne.
Af hwad jag nu yttrat, synes, at jag anser
för
-
Den 6 Mars. 197
förfarandet emot Herr 6yllen8vaan, säsom en följd
af det mitzhag pluraliteten af Ridderstapet och Adeln
fattar til dest motion, men ingalunda säsom enligt
med den ordning Regeringslagarne sörestrifwa. 5v
§. i Riksdags-Ordningen innehaller, at man fritt
får tala och utlära sig i alla frågor, som under öfwerläggande
komma, och om lagligheten af alt som
inom Ståndet sig tildrager; stall nu pröfningen af
de stallen i Grundlagen, som tala förklaring eller
ock tillägg, der alt stadgande saknas, tilhöra
joriteten, sä blir deras behag den Lag, som saref"
terlefwas och friheten säledes förswinna, dä man
mäste lämpa sig efter den imponerande ron, som
yllid räder hos öfwermagren, om man icke will ex.
ponera sig för de obehagligheter, som äro ostilia ktige
frän bullersamma öfwerläggningar.
Skulle Nidderstapet och Adeln ändock pröfwa
Herr 6yllen8vaan hafwa förbrutit sig, yrkar
jag, at emot honom, enligt iio §. Regeringsformen,
och 78 H. Riksdags-Ordningen mätte proceclera8,
MM prote8terar pä det högtidligaste (Mot
Det prestiöicrit, at enstilde Ledamöter, ja jemwäl
plnrsliteten, ma efter behag pröfwa, hwad med
personligt förolämpande förstäs, utan detta säsom
bestämdt uttryck af Lon8titution8-Utstottet förklaras;
Wär frihet ar fritt och uran farhäga fa utöfwa
wär Niksdagsmanna-rätt, beror helt och hälli!
häraf; ty hwarie magt som sätter sig öfwer lagar
och ordning, är en wäldsmagt, när den fallit
i en mans hand, är det enwälde, när fiere eller
pluraliteten ryckt lil sig denna magt, ar det
mängwälde. Det förra är sivärt, det senare är
odrägligt; — hafwa wi nu i stället för frihet fäkt
et
*98 Den 6 Mars.
et mangwalde, sa hafwa wi störtat ost i den största
af olyckor.
Härefter upstod bland Nidderffapet och Adeln
mycken oro, hwarunber >
Herr ^itinZboff och Herr klinspor,
6er6t, hördes förena sig med Friherre LtLel von
wolstein.
. Herr l>loiö6N8to!ps, -lnäer8. Jag får
aran tilkännagifwa, det jag helt och hållet förenar
mig med Friherre 8mrck von llolLtsin8 anförande,
at Herr 6MensvaLN8 motion icke ar emot Grundlagarne,
och at i min tanka, Ridderffapets och
Adelns beflut, at han flulle erhålla en waruing af
Landtmarffalken, ej ar med Regeringsformen och
Riksdags-Ordningen enligt, samt får ock jag tillägga,
at witzt icke någon §. kan uplekas uti nägon
af nämnde Författningar, som ssyddar det förfarandet,
at da någon Ledamot wid et måls företagande
och straxt i början af en ju8terinZ, anmält
stg fä tala och göra nagra anmärkningar i förevarande
ämnen, detta betages honom derigenom,
at Ordföranden anser maler lagligen afgjordt, genom
blotta upläsandet af det kionocoll, wid hwilket,
som ofwan är nämndt, före justerinAen8 början
anmärkningar wörö anmälte. Sluteligen önffar
jag, at de som haft uttrycket om en talande
tafla, som förmodligen anses mörkt eller obehagligt,
mätt? i en framtid fa se sin egen tafla, mälad
med de ljusa färger, som de sig nu föreställa,
hwarpa jag dock rwifiar.
Herr
Den 6 Mars. 159
Herr von Lebult^enbeim, Oavicl. In»
gen ventilation kan nu mera om det för nägra dagar
sedan afgjorda samt i dag fusrerscle och werkstälda
beslut, aga rum; och wore det bade et owarVigt
och fåfängt försök, at wilja kränka en formlig
lieci.-äon. Jag har blott anmält mig at rala,
för at göra någon anmärkning wid wissa af Herr
Baron 5tael nyttjade Uttryck. Herr Baron har
först behagat nämna om en lvi^orttö och rVlinoritö
wid bedömmander af Herr LMensvaans gjorda motion,
men wid det ämnet war stätt ingen fräga
om någon i^Ljorite, Utan widtogs twärtom et allmänt
och gemensamt beslut förutan all ästad omröstning.
Om ock iwa eller tre personer welat ursäkta
nystnämnoe Ledamots afsigt och mitigera andra
talares strängare pästäende, sä kan ingalunda
sa fä medlemmars anförande fä namn af en minoritet
ranka, mycket mindre en approbation af Herr
6^llen8vaan!> tbese, dä Herr Grefwens och Ordförandens
stuteliga proposition icke jäfwades. Sedan
pästäs, at det alltid warit öfiigt fä göra reservation
emot de beslut som blifwit emot wista
Ledamöters öfwertygelfe widtagne. Jag medgifwer,
at jag ock någon gäng salunda welar förwara min
särskildt yttrade tanka til protokollet; men bäve
jag och andre hafwa icke destomindre respeck.-rat
wärt Scänds och änyu mera Riksens Högloft.
Ständers gemensamma beslut. Herr tHllensvaans
motion war deremot icke en enkel reservation, utan
el uppenbart klander af Ständernes befullmägtigave
klleckorers gemensamma wal, och detta förenadt
med det märkeliga pästäendel, at til ändrings minnande
fä wända sig til de öfrige Riks-Ständen.
Slmeligen kan jag icke ingä i Herr Barons äskade
-
2oo Den 6 Mars.
de beskaffenhet och art af ^ustitise. Ombudsmannens
Lagkännedom. Jag menar at Riksens Högloft.
Ständers Ledamöter aro L gemen erkände för Lagstiftare
och således förutan uptedde -mestata af juricliff
insigt wid sjelfwa Utöfningrn bewisa sig wara
lagkunnige. Om ock nu den wördnadswarde
Ledamoten, som pa et lagligt sätt blifwit utnämnd
ril Riksens Ständers ^titi-e - Ombudsman, icke
är en egentligen sa kallad jurist, eller innehaft et
lagskipande Domare-Embete, sa har han dock wisat
sig wara en wärdig och kunnig Ordförande i
con8titution3- Utskottet, hwarest alla Rikets Grundlagar,
öfwer hwilkas obrottfliga helgd .st^titi^-  Ombudsmannen i synnerhet äger at waka, blifwit
författade.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken.
Friherre Stael von Notteln och flere Ledamöter
hafwa begärt, at til krotocollet fa inlemna sina
reservationer. Detta har ej kunnat nekas, men
nägon ytterligare 6iscussion öfwer detta ämne kan
ej äga rum, utan är saken nu flur.
Friherre Stael von wolstein wille härefter
rala, men hwilket honom wägrades, sa wäl
af Herr Grefwen och Landtmarskalken, som Högloft.
Ridderffapet och Adeln, hwarefter Friherre
Stael von wolstein, under protest emot et sadant
wägrande, afgick ifrån Riddarhuset.
Oron warade en lang stund, hwarunder flere
talade pa en gäng, men ingens yttrande til l'ro°
tocollet kunde fattas. Ibland dessa war aswen
Den 6 Mats. 2dtz
Friherre Ltäernsteät, Iägr8 6u8tak,
hwilk^n sedermera tilprotokollet inlemnar följandi
sit anförande stristeligt:
Utur samma stal, som jag uti Ridderstapets
och Adelns plenum eftermiddagen den 2 Mars nastledne,
wägrade mit bifall dertil, at Herr Lallenkunde
för sit yttrande, om och huruwidä
Friherre slsunerbeim agde den lagkunstap, som
Regeringsformen uti 96 H. förutsätter såsom en
egenstap hos Riksens Stanvcrs su8tit?n-Ombudsman,
til folie af 50 §. i Riksdags-Ordningen,
gjort sig stylvig , at af Landtmarstalken erhålla föreställning
och warnmg, pä enahanda stal protesterar
jag emot werkställigheten deraf.
Om också Herr Qpllensvaan felat i och för
nämnde murian, hwilket jag icke medgifwer bör
sträcka sig til annan påföljd, an at Landtmarstalken
kan wägra proportion, i det fall dä han finner
en wäckt fräga bokstafweligen strida emot Grundlagens
lydelse, anser jag ofwannämnde ;o H. här
wara aldeles otillamplig, sa widt der icke innebär
nägot personligt förolämpande, hwad Herr6pllensvgctn
yrkat, rörande den i fräga satte lagkunstap,
och dä jag i denne del förenar mig uti hwad Herr
Baron Ltael von klolstem likasä rättwist som wärdig!
anfört, kan jag icke förbigä at anmärka, det
jag i högsta märto ogillar de under 6ebarten härom
til l'iotocollet förde mindre passande utlätelser,
hwilka med stal hänföras under kubriguen i flutet
gf 52 §. uti Regeringsformen.
Larl 6. 8tjsrn5te6t.
Herr
222
Den 6 Mars.
Herr käklman, Otto kreäric, framträdde
til krotocnllet, och piotestelaäe deremot, at
Friherre Stael blifwit förnekad at rala, såsom närande
en inskränkning i hans och allas Riksdagsmanna-rätt.
Härefter fortsattes justeringen af krotocollet
til flur.
Fortsattes granskningen af Riksdags - Ordningen.
2Z. §.
Herr Gothlieb, (larl ^reäric, föreslog,
at i stället för, ufgär Bänkman under Riksdagen,
da ater tilsättes hans rum rc., detta stallepa följande
sätt matte recligeras: Afgår Bänkman under
Riksdagen, wälje den afdelning, ti! hwilken
han hördc, en annan i hans ställe, pä sätt stadgadt
är, hwilket nya walrc. Widare yttrade Herr
Rothlieb, at VM det i allmänhet anses för en wedmaden
grundsatts, at minoricecen bör gifwa efter
för majoriteters beflut, synes detta stadgande
ej med denna princip-- öfwerensstämma. I händelse
af ffiljaktigt tänkesätt skulle, när i denna §.
stadgas, ar wid wal af ^lektorer minst z6 bänkman
böra wara tilstädes och i walet deltaga, följden
blifwa, at 15 Bänkmans fränwaro skulle försätta
de Z5 församlade uti inEiväet. Herr ttotbl-el)
ansäg derföre, den förändring nödig, at minst
25 Bankmän borde wara tilstädes och i walet deltaga.
Herr
Den 6 Mars. Loz
Herr Hiaini ?okr. I denna §. förekommer
uttrycket: bland Grefwar och Hrcherrar;
Deraf stuve någon kunna stuta, at de Adelsmän,
som surte för Grefwelig eller Friherrlig Fullmakt
fran wal til LleÄorer kunde Utestängas. Sora detta
ej kan wara meningen, wil jag förestå det uttrycket:
bland dem som Gresweltgr eller Lriherreligt
säte innehafwer.
Friherre koZenkane, Llrering, trodde
at detta af sig fjelsi stuve förstas. Samma uttryck
hade altid förr warit nyttjadc. Hwad Herr kockliebs
anmärkning anginge, hade han ingenting emot,
om den antoges.
Grefwe ve 1» 6ar6is trodde at all föreskrift
om antalet af närwarande wäljande Bankmän
kunde aldeles utgå. Wid detta tilfälle wille
han föreflä det förordnande, at Bänkmän altid
wid voterinZarne stulle wara närwarande. Det
hade ej altid gatt ordentligt til wid voteringar.
Flere hade klagat, at de ej blifwit upropade. Han
vnstade derföre, at hwar Bänkman borde inträda
inom stranket med en lista, för at conrrollera, at
hwar och en rigtigt blefwe upropad. Wore Bänkman
borta eller hindrad, kunde han sätta en i
sil ställe.
Friherre Le6er8tröm, ^scob, wille derLil
gerna samtycka, allenast denna inrättning wore
rilräckelig at förekomma all oordning. Det stulle
efter hans ranka wara mera ledande til ändamålet,
om såsom controll afwen et b'rotocoU öfwer de
voterAnäe fördes.
2^4 Den 6 Mars.
Grefwe ve IL 6rrrclis trodde, at deriges
Nom ej den olägenheten kunde förekommas,ar, näs
gon nummer tvid upropet öfwerhoppades.
Herr Silverstolpe, kreclric, uplyste,
at den gamla procecluren warit den, at man wid
bordet
dra upropet sedan blifwit a nyo framkallade. Någon
annan controll ansage han icke af nöden.
Friherre Legerström, ^acob, wille nogare
förklara sin mening. Om et krorocoll hålles
öfwer de närwarande och et öfwer de franwarande,
kunde altid genom jemnförelse dem emellan uptäckas
om någon oordning förelupit. Detta stadgande
trodde Friherre Legerström dock lämpeligare
j en annan tz. kunna införas.
Grefwe ve IsLlLrgie förklarade, at, om
Högloft. Ridderffapet och Adeln wore emot hanö
morian, wille han gerna derifrån afstä. Han hade
äfwen har densamma nämnt, endast emedan
sräga upstätt om Bänkmän.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
giorde proposition lil gillande af Herr kotnliebs
anmärkningar, samt at wid wal af lckeAorer minst
26 Bänkmän ffulle wara närwarande.
Bifölls.
FriherreKossnkiLne, 8ckerin§, trodde,
at man ej ffulle behöfwa befara, at icke Bänkmännen
til LleÄors-wal ffulle infinna sig, emedan detta
-
Den 6 Maks. S05
ta ival skedde wid Riksdagens början. RiddarhusUtstottet
hade wid sic Förslag följt gammal xrsxis
och 1762 ärs Riddarhus-Ordning.
24. §. Bifölls.
25. §.
Herr Rothlieb anförde til krotocollet följande:
Deraf Riddarhus-Utffottetframställa Forsing/
ar Ordföranden i Utskotten stola wäljas, synes
wäl wid första påseendet innefatta oskattbara
fördelar för framtida Riksdags-öfwerläggningar;
men om man närmare granstar saken, torde man
sinna dessa fördelar wara mera stenbara än werkliga.
För min del wagar jag tro detta nya sätt
ar wäija Ordförande / hwars förmanliga eller stadliga
följder, man endast genom erfarenheten fullkomligt
kan lära, känna, icke sä twärt bör uttränga
det, som i Arhundraden warit brukadt, och
mig wemrligen aldrig medfört nagra betydliga
vlägenheter.
At Utstötts-Ledamöterne sins emellan stola wälin
Ordförande, anser jag för det minst lämpeliga
och medförande de flesta olägenheter. Uti de Utstött
der Ridderstapet och Adeln endast har 6 Ledamöter,
kan ju lätteligen den händelsen inträffa,
at blott 2, g eller 4 Ledamöter äro tilstädes och
de öfrige för längre rid franwarande. Om et wal
af Ordförande da skulle förefalla, sa blef ju detta
wal högst oformligt? Dessutom sinner jag intet
stäk, hwarföre man stal satta större förtroende til
Utstötts-Ledamöterne, än til LleQorcrns, hwilka
206 Den 6 Mars.
böra kunna sa wäija/ aken skicklig person blir Ordförande.
De wäljande kunna ock stanna i paria
vota: Huru stall da clecision erhallas? Det skulle
medföra mycken tidsutdrägt, och blifwa högst obehagligt
för Ståndet, at wid et dylikt tilfälle gifwa
stecision.
Den fräga upstär äfwen, i fall Ordförande
stal wäljas, hwem stal föra ordet när twänne Utstött
sammanträda. Härom finnes ingenting stadgadt,
och om ej afwikelse stal ste fran principen,
borde wal dä anställas uti bada Utskotten samfält,
som skulle förorsaka mycken tidspillan och blef altför
oformligt om walet föll pä ingendera af de förra
Ordföranderne. Utskottets Förslag at wid yppad
ledighet af Ordförande, eller under dest fränwarö,
den äldste Riddersman stal föra ordet, ar
aldeles stridande emot Utskottets egen princips för
Ordförandes tilsättande, och framställer en ytterligare
bristfällighet, uti den af flere högt beprisade
nya methoden. För öfrigt är projeÄet, at Ordföranderne
stola wäljas, för Ridderstapers och Adelns
uteslutande rättighet härtil högst wädligt: och man
kunde sä gerna genast hafwa föreslagit, atRidderstapet
och Adeln skulle afsäga sig denna rättighet
och samtelige Gränden utse Ordförande. Nästan
samma olägenheter upkomma, om Ridderstapersoch
Adelns LIeÄorer stola utse Ordförande. I synnerhet
skulle wid manga tilfällen, hälst wid ombyte
af Ordförande, mycken tid förspillas genom de
flere formaliteter, som derwid mäste iakttagas.
Desse med flere swärigherer blefwo säkra följder
af det förestagna nya sältet at utse Ordförande,
Den 6 Mars. 207
Le, dä deremot alt hwad man anförer emot den
gamla metKoiZen lätteligen kan undwikas, inträffar
sällan, och ar endast byggdt pa suxpositioner.
Man säger t. ex. at en aldeles officklig person kan
bli Ordförande. Detta tror jag aldrig har handt,
och bör aldrig kunna hända, dä LleÄorerne ^pfylla
sin enda och förnämsta skyldighet, den at til
Utffotts Ledamöter utse fficklige och redlige man,
och aldrahälst sa wälja, at en skicklig ^Person blir
Ordförande. Om klcckorLrne någonsin skulle uraktlåta
denna ffyldigher, wore de icke mera wärdige
Nidderffapets och Adelns förtroende, och om
denna oförmodade händelse inträffade, sä är all
anledning at förmoda, at den person, som genom
et dylikt illa beräknadt wal blefwe Ordförande,
agde sä mycket medwerande af sin mindre fficklighet,
at han afsade sig förtroende!. Man inwänder
ock at tilfällen förekomma, dä LlLÄorerne icke
kunna wälja en skicklig Person til Ledamot i Utstött,
emedan han innom Riddarhuset har ett främre
säte, än den, som redan fört ordet, hwarigenom
han skulle clexlacera den sednare. Utom det
en dylik C38U8 högst sällan inträffar, medförer den
icke nagra swära följder, emedan den person, som
för nämnde orsak icke kunde inwäljas i ec Utskott,
klef snart emploxeracl i et annat, och hans egenskaper
skulle werkeligen öfwerträffa dem, som jordens
barn manligen äga, om allmänna arenderne
skulle lida för det en enda In6ivi6u nagra dagar
förr eller sednare blef wald til Utffotts Ledamot.
Dessutom anser jag det wara en öswerdrifwen artighet,
at icke wälja en skicklig person, för derhän
läeplgcersäe en Ordförande: Den fednare skulle äga
en mindre passande fåfänga och förtjena föga aktning,
vm han fann sig deraf stött. Slu
-
SO8 Dell 6 Mars.
Slutligen har jag hörk sagas, at en sä ung
person kunde bli Ordförande, at han i anseende
kil sin ungdom och oerfarenhet icke dertil wore passande.
Men genom det stadgande, at jngen får
wara Riksdagsman, som icke fyllt 25 Ar, synes
äfwen denna inwändning warahäfwen, hälst hwar
och en wid denna alder wanligtwis, har förwärf
wat
den erfarenhet och de kunskaper, som fordras
til ifrägawarande befattning; och da man ansett
äldste närwarande Grefwen, äfwen wid denne
alder kunna föra order in plerw, lärer den ester
Matrikeln äldste närwarande Riddersman kunna
bestrida Ordförandeskapet i et Utskott.
Härtil kommer, at dä en antagen princips
altid bör följas i alla delar, som under densamma
böra och kunna hänföras, och, enligt hwad jag
nyss nämnde, äldste närwarande Grefwen är Ordförande
hos Rivderskapet och Adeln under Landtmarstalkens
franwaro, bör ock den i et Utskott
närwarande äldste Riddersman föra ordet. Kan
äldsta Grefwen nästan under en hel Riksdag (Landtmarskalken
kunde wara sjuk) föra klubban pä Riddarhuset;
sä skulle det wara beklagligt, om icke
den äldste Riddersman kunde göra det i et Utstött.
Jag förmodar at hwarken Ridderstapet och
Adeln eller de andra respeäive Standen under
denna eller förra Riksdagar haft skäl at klaga öfwer
Ordföranderne i Utskotten, fastän de icke warit
genom wal utkorade. Jag förmodar, at de
til egen och Ridderskapets och Adelns heder upfyllt
detta kall; och man kan tyda hwarje sädant
Förslag, som detta innefatta et slags misstroende
til
Den 6 Mars. 209
til den OZss bland Ridderstapet och Adeln, som
bade äger och bör aga innom sig sa manga stickliga
personer, at Utstotten hädanefter, som hittjls
pä gammalt satt kunna förses med Ordförande.
Jag wagar således utbedja mia Herr Grefwens
och Landtmarstalkens kroposickon pä afstag
ä det nya sattet, at utse Ordförande i Utstotten;
och deremot at det gamla ma bibehallas.
Friherre konenbsne, 8c bering, pch
Friherre L^IIenstierna, Lric,
conkormerLäc sig med Herr kotblieb.
Grefwe körner, ^6oIpb Loran. Sä
wida Högloft. Ridderstapet och Adeln, sturle finna
mera tjenligt, at bibehälla det hirtils wanliga bruket,
stall jag wihr ej wara den, som genom enträgna
inwändningar uppehåller tiden, men jag får
hemställa om dec icke i sjelfwa werket ar angenämare,
at wara wald til Ordförande i et Utstött
af sina medbröder, än at blifwa der endast til följe
af en äldre nummer innom Ståndet. Jag stulle
wilja fraga, om en hög födsel alkid kan anses såsom
en borgen för skicklighet, och om icke, sä lange
den nu gällande principen följes, Lleckorerno
altid stola möta swärigheter wid walet af UtstöttsLedamöter.
Om wåler af Ordförande stulle öf.
werlemnas at Ledamökerne i Utstottet sjelfwe, förlorar
Ridderstapet och Adeln derigenom ingen rättighet,
men det ar at förmoda, at mera ordning
i ärenderne winnes. En redlig och kunnig man,
är säfom sadan möjligen berättigad, at waljas ril
Sjette Bandet. N:o 14. Ut
-
2lo Den 6 Mars.
Utskotts Ledamot, men han ar derföre icke altid
skicklig at wara ordförande. Dertil fordras drift,
redlighet, kunskap och en färdighet i ärender och
göromål, som ej alla utan öfning kunna aga. Och
da Ledamöterne i et Urstott bast kanna hwarandra
sjelfwe, wore derföre min önskan, ar walet af Ordförande
dem updrogs.
Herr 8trZ1e, Larl ^l3ANU8, conkormerkläs
sig med Herr Grefwe kölner.'
Grefwe I>3Ntin^8bLU8en, Albreckt,
conkormeiaclL sig med Herr Kotbliek, tiliaggandes
at dä antalet af Ordförande i Utskott ej utgjorde
mer an 8 högst 9 personer, storde man förmoda,
at detta ringa antal skicklige man, afwen bland de
äldre numrorne borde finnas.
Friherre Legerström, kacob, coniormeracle
sig med Grefwe körner.
Friherre Kugbeck) e^lexLnger, instämde
til aila delar med Herr Kotblieb. Da Herrar
Lleckorer hittils altid utmärkt sig med sa granlaga
wal af Ordförande i Utskott, sag Friherre
Knäbeck ej anledning, hwarföre man hädanefter
för dem skulle wisa mera misstroende. Han hade
aldrig hört, at någon öfwer deras wal haft stal
at sig beklaga.
Grefwe klörner, Häolpb Loran, förr
klarade sig ej wilja wara enwis, och önskade nu
.allenast fa gifwa tilkänna, at om han skulle rådfråga
sin egen erfarenhet i de Utskott, hwari han
wa
-
Dcn 6 Mars. sn
warit Ledamot, skulle han deraf wara böjd, at önsta
samma walsatt, som förut. Likwäl wisjte han
ej om denna regel altid wore giltig.
Herr koek lie K anförde, at om Ledamöterne
sins emellan stulle walsa Ordförande, kunde
lotten, af manga LonsiclerLtjonLr, latt falla pä en
mindre passande person. Til LIEoeernss urstiljninq,
kunde man hafwa mera förtroende, da Vesta
walde Ordföranden pä samma gang, som de öfrige
Ledamörerne. Den hittils följda praxis, wore
destukom grrrndad i Ridderstapets och Adelns
re^lesentations-satt, och borde derföre i likhet dermed
bibehällas.
Friherre ftuäbc-ck, ^Ik-xanäsr, utbad
sig fa tillägga, at annu et stal ril bibehållande af
gamla wälfället, wore den skyldighet LIcÄorerns
aläge, at känna de personer de utwalt.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
gjorde proposition, at det gamla walsätter mätte
bibehällas.
Bifölls.
26. H Gillades med tillägg af orden: un-er
warande eller framför näfta 1'lLnum, famc ar
deri skulle införas, åtwid dessa wal minst iZ LlcLwrer
borde wara tilstädes.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
tilkannagaf, at i lZanco-Utskottet et ruin wore ledigt
-
2i2 Den 6 Mars.
digt ester Herr kosenborZ, som bortrest; hwarföre
han anmodade Herrar kleLlorerne af z:dje
ciLS5en, at en annan Ledamot i hans ställe utse.
Högloft. Nidderffaper och Adeln ätffiljdes kl.
; til z.
In liciem krotocolli
6. A. Silverstolpe.
Tisdagen den 6 Mars.
?Ienum kl. 5 eftermiddagen.
Uplastes ett af Herr L^llensvrran kreäric k,.,
inlemnadt sä lydande:
Memorial!
Jag anhäller, at emot lösen utbekomma de
hos Högloft. Ridderffapet och Adeln d. 2:dra och 6:re
Markit hällne krotvLolisr, rörande den motion,
jag derstädes wäckt om justitia-Ombudsmannens
Lagknnffap. Stockholm d. 6 Martil i8io
kr. I.. 6^l!en8VÄ3N.
Herr 8il ver8tolxe, kreclric Samuel,
medgaf gerna, at de begärde Handlingarne stulle
sä tryckas, allenast Herr 6>llen8vaanälades, atät
Riddarhus-Utffolket eller krotoLollisteu upwisa ett
corrector derpå.
Grefwe vollna, /luAU8t, instämde häri,
emedan detta steg medförde större säkerhet.
Uppå derom gjord proposition af Herr Gref
WSN
-
Den 6 Mars. 2iz
iven och Landtmarstalken bifölls, at Handlingarne
lil Herr (Hllensva-M, stulle utan lösen mlemnas,
hwilkeni fall de komme at tryckas, borde af undertecknad
krotocollist lata öfwerse correÄuret.
Fortsattes granskningen af Riddarhus-Ordningen.
27. §. bifölls.
28. §.
Herr Rothlieb, l^arl I^reclric, trodde
at denna §., sedan Utskottens göromål i RiksdagsOrdningen
befinnas utstakade, alldeles kunde utgä;
sa mycket haldre, som denna §:s föreskrift icke kunde
efterlefwas, vin de andra Ständen förestogo
Jnstruction för ett Utstött, sedan Ridderstapet och
Adeln redan utsett sina Ledamöter.
Friherre kosenkane, LcberinZ, ansag
denna §. anga endast de Lxtra OröiNLira Utstött,
som af Riksens Stander förordnas, och hwarom
i Riksdags-Ordningen ingen ting förestrifwes.
Skulle Jnstruction för dem komma i fraga, wore
det ju naturligt, at den först skulle göras färdig,
innan Wal-Listorne brölos.
Grefwe körner, ^clolpli 6öran, bewifade
at Regerings-Formens och Riksdags - Ordningens
stadgande i detta fall, wore för ändamålet
fullkomligen tilräckeligt.
Efter någon korrt öfwerläggning gjorde Herr
Ores
-
214 Den 6 Mars.
Grefwe» och Landtmarffalken xrogoLition, ät he§
la §. skulle ulga, hwilken
Bifölls.
29. H. gillades.
30. §-
Herr kotKUeb anmärkte, at i stallet för
enligt 79 §. Ritvdags-Grdningen, boxde sattas;
i öfwerensftämmelfe med 79 §. LiksdagsGrdningen.
H. bifölls med denna förändring,
31. §.
Grefwe körner, ^clolpb 6ÖIÄN, kun»
de ej infe någor stal, att göra ffillnad i skyldigheter
och rättigheter för (^gua och Fullmagtige,
haldst i fragan om Bankmans wal. Det wore
hardt, at ej fa afsäga sig et förtroende.
Herr k A!> Iman instämde i denna Grefwe törners
anmärkning.
Herr Grefwe» och Landtmarfkalken
föreslog ac §. skulle sä förändras, at ingen ffillnad
gjordes mellan eapim och Fullmägtige.
Grefwe Oe la 6arclio, Jacob, ansag
en sadan ffillnad wara en följd af den bril^
eipe, ac den som sure för Fullmagt, ej agde ratt
ar resa borre LfrHn Riksdagen.
H^err
Den 6 Mars. 21;
Herr Lllvurstolpe, IHeäric Lamuel,
önskade för sin del at ingen clistinction i pligter
mätte göras emellan Fullmägtige och Laxita.
Sedan ätffillige andre förklarat dehe stadganden
onödiga, beslöts ar de aldeles ffulle utgå.
32, ZZ och 34 §. §. biföllos.
35- §-
Herr k o t KI; eb anmärkte ar denna §. sista momein,
såsom ej öfwerensstämmande med Riksdags^
Ordningen, borde utgå.
Grefwe körner rrodde at det likwäl borde
stadgas, huru förhallas ffulle, om kleuum til eftermiddagen
blefwe sammankallad!.
Grefwe ve la 6a röle, instämde häri med
Grefwe körner, och trodde at man allenast behofde
lagga til, at saken hos Sandel borde anmälas,
och anslag innan kl. i. upsattas.
Friherre Le6erllröm,ffacok>,ansag det i:sta
och sista klom. i denna §. wara sins emellan stridande.
Herr kotblied förbehöll, at om någon sadan
föreskrift i §. bibehölls, han för sin räkning mätte i
ki-otocollet fa antecknad, at han ansett densamma
stridande emot Riksdags - Ordningen.
Friherre kosenbane ftägade, huru da ffulle förhallas,
om Landtmarffalken funne nödigt, at för sakens
-
2t6 Den 6 Mars.
kens afgörande pä eftermiddagen fa fortsätta pl<^
uum.
Sedan atffillige yttrat sig wara af den mening
, at sadant ofta kunde wara af nöden, Grefwe
körner upplyst at Riksdags-Ordningens stadgande
anginge endast anslag för paföljande dagen,
och det af Friherre Kolc-nkane gjorde inkast, at efter
ett af Konungen hastigt sammankallar plenum
klenorum > öclibsration öfwer dest meddelade propositioner
snart skulle kunna wara af nöden, derigenom
blifwit wederlagdt, att enligt war nuwarande LonLtitution,
innan Veste propositioner til omedelbart afgörande
i plena kunna uptagas, de til Utskott böra
remitteras, gillades denna §. med den af Grefwe
Ve la 6ar6ie föreflagne förändring, at om under
warande plenum nödigt skulle anses at plenum
pa eftermiddagen skulle fortsättas, anslag dertil innan
kl. i borde blifwa upsa».
Z6. §. Gillades.
37- §.
Herr potb lieb trodde, at denna §. antingen
borde regeras i full öfwerensstämmelse med
46. §. i Riksdags Ordningen, eller ock aldeles utgå,
hälst Riksdags-Ordningens föreffrift synes
tilfyllestgörande.
Friherre pose »bane. Erfarenheten har
lärt, at hos Ridderffapet och Adeln malen afgöras
längsammare, än hos de andra Standen. Detta
war skälet til det stadgande Riddarhus-Ut,kottet
föreflagit; men skulle det wara stridande emot Riksdag
sr
Den 6 Mars- 21-
dags-Ordningen, sä beware Gud, at förswara detsamma.
Herr k Laiman anmärkte, at, nar man erinrar
sig Utskottens behof af arbetstid, wore det ej
nyttigt at binda Sranden til missa Hens iweckan.
Sluteligen uppå derom gjord proposition, beslöts,
at hela denna §. skulle utgå.
Z8.
Herr Uotlrl ied trodde at denna såsom nog
mecaniss och nasian öfwerflödig, aldeles kunde utgä.
Grefwe Oobna, instämde deri,
at den wore mecsmsk, men tyckte det ej kunna
skada, om den blefwe qwar.
Uppå derom gjord proposition blef denna §.
hibehällen.
39. §.
Herr Rotdlied. Da Riksdags-Ordningen
i 46 §. stadgar, at et nial som blifwit förelaget
innan Stander åtskiljdes, bör afgöras, skut»
äe der stadgande i denna §. ar istenum kl. auplöses,
med det förcnämnda lätt kunna komma i strid.
Jag får derföre förestå, at denna §. aldeles marle
utgå.
Herr Grefweli och Landtmarskalken
fann denna anmärkning sa mycket mera billig, som
de» lätt kan hända, ar er mål kl. z lil 2 företogs,
och ej pa r-q:dels timme kunde afgöras.
Herr kä biman instämde i de redan gjorde
anmärkningar, och trodde, at i alla fall sa länga
circus
-
218 Den 6 Mars.
6i8cu88ionsr kunde aga rum öfwer widlyftiga ämnen,
at nägon witz tiv för klena ej borde föreffrifwas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proportion at denna §. aldeles ffulle Utgå.
Bifölls
40.
§.
Herr kotblieb anmärkte rörande 4:de kuncten
i denna at den borde utgä, emedan de deruti
upräknade plikter för Landtmarffalken, uti hans
Ed funnes uptagne. Likaledes kunde det ; mom.
utgå, da 40 §. i Riksdags-Ordningen utförligen
stadgade om Landtmarssalkens tilträde i Utffotten.
Friherre kosenbane anmärkte, atdetwarit
swart för Riddarhus - Utskottet ar icke har misstaga
sig, da Riksdags - Ordningen, när detta förslag
författades, annu icke war antagen.
Friherre l^annerkieim, I-,ars ^.uAUSt.
Da i denna §. andra mom. namnes, ar Landtmarskalken
med Ståndets samtycke ma kunna afhima
klenum, önffade jag) at hwad RiksdagsOrdningen
stadgar rörande Talemans-rärr, at förklara
en 6i8LU88ion hwilande, här äfwen mätte
aberopas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition til bifall a denna §. med de förändringar
och tillagg Herr kollMeb och Friherre
öckannoi-ysim förestagir.
Bi
-
Den 6 Mars. 219
Bifölls.
41. §.
Herr kablman erinrade, at det sista mom.
aldeles kunde utgå. Död more utan twifwel laga
förfall, och någon föreskrift behöfdes ej för hwad
Kongl. Maj:t wid et sadant tilfäile stulle göra
Herr
Lock, corfjtr. Vu6vi^, tyckte at
detta moment ganska wäl kunde sta qwar. Han
ansag afgjordt, at under väcken äldste Grefwen
borde företräda Landtmarskalken.
Friherre l>o senkane yrkade, at, om Landtmarskalken
doge, kunde det ej wara äldste Grefwens
rätt at föra klubban.
Grefwe vokna. Efter hwad jag hört as
cli8cu88!oneing, och i fall Landtmarskalken stulle dö,
hwilket jag mycket beklagar och wore rätt ledsamt,
kunde lätt handa at Konungen ej pa 8 a 14 dagar
nämnde någon ny Landtmarskalk, och da tycker
jag, at äldste Grefwen ! ör under tiden föra klubban,
ej som Landtmarskalk, utan såsom Ordförande.
Fr iherr lVlanncrbeim^kunde ej häri förena
sig med Grefwe volina. Äldste Grefwen wore
blott såsom Vickling Ordförande. När krincixavn
doge, uphörde vicariat^.
Grefwe v okna. Min tanka är ej sa förmäten
, at jag stulle wilja wara Landtmarstalk.
Men
220 Den 6 Mars.
Men nar Landtmarffalken gatt bort, förer äldste
Grefwen ordet. Jag försäkrar at det ej är hos
mig någon högfärd; men jag tror, at när det warit
mig förtrott at föra ordet wid voteringar, ser
jag ej hwarföre icke, när Landtmarffalken dödt,
innan Konungen constitusrat någon i hans ställe,
äldste närwarande Grefwen da ma föra ordet.
Grefwe körner förnyade den af Herr
käblman yttrade önskan, at hela momemet matte
utgå.
Herr Lock ropade hertil Nej.
Herr Lilverstolpe, I^reäric Lamueli
trodde at allas tankar kunde förenas, om i §. insattes:
ac när Landtmarffalken dör, afwaktas
konungens utnämnande af en ny.
Grefwe volin». Jag afstar altför gerna,
vm Högloft. Nidderffapet och Adeln sa behagar;
mit yrkande kommer ej af högfärd; men jag tycker
, at under mellanliden äldste Grefwen bör wara
Ordförande.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
bad Nidderffapet och Adeln förena sig om et beslut.
Undertecknad silverstolpe,6 u stak ^braks
IN, ansag det wara otwifwelaktigt, at wid inträffande
Landmarffalks-vacanco, Nidderffapet och
Adeln ej kunde famlas innan en ny Landtmarskalk
wore utnämnd.
Gref
-
Den 6 Mars. 221
Grefwe körner instämde häruti, tilläggandes,
at detta bewisades än mera deraf, at äldsta
Grefwen ej wid Riksdagens början kunde sammankalla
Ståndet, innan Landtmarskalk more
nämnd.
Friherre stosenbsue lilstyrkte den af
Herr Lilverstolpe, kreäric Lamuel,
söreflagne recluätion; hwilken, uppå derom af
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
gjord proposition
Bifölls.
Grefwe vobna. Det är ej min tanka,
at pa nägot wis sätta mig emot Högloft. Ridderskapets
och Adelns önskan, men jag torde ej hafwa
gjort mig begriplig. Min tanka är, at om den
ledsamma händelsen skulle inträffa, at Landmarffalken
dög, kunde det bli en lang intervall, och flere
saker under tiden komma, som wi wille hafwa afgjorde.
Herr Lilverstolpo, l^reclric Lamuel.
Til stöd af riktigheten af mit förslag, får jag erinra,
at i samma stund Landtmarskalk^ dör, inträder
Konungens rätt at nämna en annan.
Herr (i o c K. Men om den som Konungen
nämner, ej är närwarande, huru skola arenderne
skötas under intervallen?
222 Den Z Mars
Friherre
ll oson lia no erinrade, at sedan
Konungen nämnt Landtmarssalk, om han än icke
funnes pa stället, wore äldsta Grefwe» hans vicarius.
Herr Lock och Grefwe volina medgäst
wo derefter den föreflagne förändringen.
42. H.
Herrllotblied. Pä det denna §. matte
blifwa enlig med 47 H. Riksdags-Ordningen, bör
efter orden: hwarje Ledamots rättighet at, in»
föras, nied Ståndets bifall.
Grefwe kl örn or och Friherre ll-oson--  llane trodde at detta ställe borde roiiiAenls i öst
werensstämmelse med denna äberopade §.
HerrGrcfwen och Landtmarskalken
gjorde derpå proposition, hwilken
Bifölls.
43- §.
Friherre klannorkroiln anmärkte, at i
stället för ordet Lonstitution här chorde införas or»
dec Grundlagarne, emedan de wörö 4.
Denna §. bifölls med denna förändring.
44, 45- och 46. § §. biföllos.
47. §-
Den 6 Mars. 225
47. §. Det första momentet gillades, med förbehåll,
at ordet: pä bänken upftigit, stulle utgå,
och detta ställe likasom samma förestrist i Riksdags-Ordningen
reäiZergs.
Wid det andra momentet föreslog
Grefwe körner, at til undwikande asparia
vota hos den committé, som deri omtalas, wid
omröstningen en person mätte utlottas.
Grefwe De la 6ar6ie önskade haldre al
en sedel uttoges och förseglades.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde propo8ition pä detta Herr Grefwe De Ir
0-n-äie8 förstag, hwilken bifölls..
Friherre .8tsel N8teclt, Larl 6u8tak,
anmärkte, det han ej säge något stal hwarföre en
särskild Lag skulle stadgas för de af Ridderstapet
och Adeln, som pä något wis under öfwerläggningarne
kunde förgå sig. Riksdags-Ordningen
wore ester hans tanka tilräcklig.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erinrade, at Riksdags-Ordningen tilläte och åberopade
särstilte kolice-författningar för hwart
Stand.
Friherre 8tjern8te6t och Herr Lock.
trodde at allmänna Lagen wore bäst, at wid sadane
tilfällen följa
Herr
224 Den 6 Mars.
Herr kotkliek inwande, at L sädane fall,
den allmänna Lagen kunve anwandas, ingen
Ständs-Orbning'behöfdes.
Friherre Stjernsteclt och Herr Lock
önskade weta hwad Riksdags-Ordningen stadgade,
vm en Medlems uteslutande ifrån Ståndet.
Herr kotkliek uplyste, ar sädant endast
kunde ske, efter en votering, genom plmslite af
4:delar, i hwilket fall han ansage gansta billigt,
at en Ledamot som emot sig fatt sä manga röster,
borde ifrån Sander afhälla sig.
Herr Lock gjorde det inkast, at da et sädant
mitzöde kunde träffa en Ledamot för obetydliga fel,
blef han härdare straffad än han förtjent.
Friherre Legerström, ^acod. 78- §.
Riksdags-Ordningen stadgar, at genom Adelar
xlurslitet, en Stånds - Ledamot kan inmanas i häckte.
I sädant fall är bet ju omöjligt at han kan
wara Medlem af Ständer.
Friherre 8tjernstegt. Detta är gistvik;
men deraf följer ej at Adelar af Ständer ansett
en sädan person owärdig ril den grad ak han borde
förlora sin Riksdagsmanna-rätt.
Ester en korrt ytterligare öfwerläggning och
fluteligen af
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjord proposition, blef betta moment oförandradt
gilladt.
48. §.
Den 6 Mars. 225
48. och 49. §- §. biföllos.
50., §.
Herr kl otklie b. Hwad i denna §. anföres,
ar ingen ffulle aga rätt, ar emot er farradk
bestur anföra sin ressrvstiou, ar stridande emot
Z7. §. r Riksdags-Ordningen. Der torde wara
nödigt ar denna §. rattas enligt denna Grundlags
innehåll.
Grefwe ve la Larclic och Herr Lock
instämde häri.
Herr Grefwen och Landrmarskalken
gjorde proposition til bifall af 50. §. med den föreflagne
förändringen. >
Ropades Ja.
51. §. gillades.
52. §.
Friherre Leclei-slröm, sLcob, anmärkte,
at det försiag til contioll wid votorinZar hani
förmiddags upgifwit, wid denna §. borde anwändas,
och ausag hela saken tydeligen hulpen, om
efter orden: sig ej infinna, , infördes, samt dem
som tilstades stro.
Med denna förändring gillades 52, §,
Sjette Bandet. N:o i§.
226 Den 6 Mars.
5Z §-
Herr käkIman erinrade, det han i denna
§. trodde böra införas, at voterings-proposition
borde wara upspikad.
Grefwe ve Is 6ar6ie inwande, at detta
i Riksdags-Ordningen wore föreffrifwit.
Herr Lock önskade, at Riddarhus-§ecreteraren
äfwen matte aläggas, at äfwen författa
contra - propositionen.
Herr ?LbIman ansag billigast, at detta
gjordes af den, som ropat Nej. Det wore eljest
en inskränkning i hans rättigheter.
Grefwe körner, HZrlolpN Oöran, befarade
allenast, at sädant kunde gifwa anledning
til votering om fjelfwa xropositionsn.
Friherre Lerlerström, ^sacob, bewifade
at delta genom Riksdags-Ordningen wore förbubit,
hwarefter alla inwändningar förfölle, och §.
gillades.
54, 55 och 56 §. §. gillades.
Företogs pröfningen af den til detta förflag
bifogade särffilta Stadgan.
Herr Klingspor, 6erät, önffade at någon
plikt utsattes för den som sune pä en annans
bänk.
Herr
Den 6 Mars. 227
Herr 6ocK instämde häri/emedan, om man
kLLpLÄLrsäe Drdning i ek, borde den res^eÄeras
L alt.
Herr Llir>Z8por, Herr Lock och Herr
6^Ilen8VLgn yttrade/ at böter matte Utsättas,
för den som ginge ifrän en ril en annan bank.
Herr cleclei-8trnm, ^gcok, anlag ben
förestriften riktig, at man ej borde tala frän annan
än egen bätik, men et stadgande hwar man
just beständigt skulle sitta/ syntes honom öfwerfiödigt,
Friherre ^lktnnei-beim trodde det tovre
häst, at först fullständigt afgöra Riddarhus-ÖrdNingen.
Det blefwe sedan tid nog at gransta
Stadgan,
Herr GrefweN och Landtmät skalken
gaf hartil sit bifall,
Herr 6vtlen8v^kn. Dä syftemålet med
in ny Riddarhusordning läker wara, at hädanefter
inom Riddarhuset fä alla möjligen inträffande
oordningar hämmade, fär jag anmäla, det
Min ranka är, ar dä alla af Ständet hafwa tilfalle
ar pä Gator. Torg , Kallare och ynv^ Samcjwäm
fä träffa och rädgöra med sina wänner, de
dwilkorligen böra pä sina platser ä hwar bank,
pä Riddarhuset, blifwa qwarsittande och ej som
stedt, trafwa öfwer alla bankar och derigenom oroa
hem som wilja med upmarkfamher följa hwarje
ämne. Det ar derföre jag tagit mig friheten m
-
228 Den 6 Mars.
ka, det en plickt af zr H. bör aläggas den, som
en dylik oordentlighet sig tillåter.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
tilsade, at med Riddarhus-Ordningen ffulle fortfaras.
57. §.
Herr Lock anmärkte, at da i denna §.
stadgades, at i Riddarhus-Ulffottet fyra Ledamöter
borde wara af Grefwelig eller Friherrlig
wardighet, ffulle bestämdt utsättas, at de öfrige
bland Adeln matte wäljas.
Herr 8i1ver8toIpe, kreäric Lamuel,
wille, at uttrycket ffulle förändras, til dem som
för Grefwelig eller Friherrlig ätt föra säre och
stämma.
Friherre ko8enbane, 8cberinA, ansag
altsammans hulpit, om istället för fyra infättes ^-:del.
Grefwe l-lamilton, ^xel, och Friherre
Ricl^erstolpe, Larl, ansäg alt stadgande i
detta fatt öfwerflödigt.
Undertecknad
8!Iver8toI^e, 6u8tgf ^ bra liam, utbad
sig fä anmärka, at den största fara af detta obestämda
uttryck wore, at hela Utffottet sammansattes
af Greswar och Friherrar, hwari han ej
kunde se nägot ondt.
Herr
Den 6 Maro. 229
Herr källman trodde, at sedan Lla^ikcstionen
blifwir uphäfwen, borde hela detta stadgande
utgå.
Ester någon stunds öfverläggning, förenade
sig Högloft. Nidderstapet och Adeln om det beslut/
. at ester ordec fyra, skulle tilläggas, ej flere.
58. §.
Pä begäran af
Herr LeAerlieim,
Grefwe körner och Herr klinspor,
gjordes proportion och bifölls, at Riddarhus-DireÄionen
hädanefter ffulle komma at sammansättas
af 7 Ledamöter, hwaribland 6 med och en man
arfwode.
59- §- bifölls.
6c>. §.
Grefwe De la 6 Lröje föreslog den förändring
i denna §., at om staga skulle wäckas om
någon ändring i Riddarhus-Ordningen, sädank
genast af Ridderffaper och Adeln mätte kunna af
göras.
Friherre Lecler8tröm, ^sacod, önfkade,
at ej tilfälle mätte öpnas, at Lag blefwo gjord ill
c^8u.
Herr Klingspor och Herr Locke yrka-'
de, m da Riddarhus-Ordningen blott wore en
Stan
-
szo Den 6 Mars.
Ståndets egen oeconomiffa författning, borde den?
samma nar som halst kunna af Stander förandras.
Grefwe körner, ^äolxb 6öran, och
Friherre Ro86nbane yrkade deremot, at
ingen förändring deri förr an wid nästföljande
Riksdag malte kunna blifwa gällande, hwilket, uppå
derom gjord xro^o8ition, bifölls.
6i. §.
Grefwe ve la elarclie ansag föreffriften i
denna , at den hufwudman, som ej completteI
sin 6enezIor;ie, stulle wara sin repre8entLtion8°
rätt förlustig, nog hard. För mangen wore sadanr
omöjligt. Herr Grefwen hade sjelf siägt i Liffland,
hwarom han ej ägde eller kunnat fa tilräckelige
underrättelser, oaktadt han enligt igoo ars
föreskrift ffrifwir och sökt at dem ärna,
Friherre ko8enbane förklarade, at en
sadan omständighet ej kunde werka nägon inskränkning
i hans rätt.
Herr 6 ock, om någon ssulle wara sa stor
Philofoph, ar han ej complettersäe sin LenealoZie,
lärer han ej eller wara mycker angelägen om sin
Riksdagsmans-ratt,
Friherre 6cäer8tröm, isacob. Da wi
åge en Riddarhus-Virc-^ion, ma det wara destgörvmäl,
at halla öencalorsterne i ordning, men ej,
ma en Adelsman för bristande upgifter derom mista
säte och stämma, Mange äga sjelfwe ing§ 6e°
nea--
Den 6 Mars. 2zr
nealogier, och kunna ej upfylla en sadan förbindelse.
Grefwe De la Laräis ansäg tilräckligt,
om i Itt-itruQion för Riddarhus-DireÄlonsn infördes,
ar denna DireLion borde besörja Lenealo^rernes
completterancle, och under Riksdagar genom
anslags anmoda alla närwarande Ättemän,
at meddela uplysningar.
Friherre leiannerbeim wille medgifwa,
at med Ridderstapets och Adelns nu gällande rexrL86ntLtion8-satt,
man borde wara man om Lenealogiernes
fullständighet, men kunde ej inse, at
ett underlåtande, at öfwerse sin Oenealogie, borde
wara beledsagadr med straff.
Uppå derom gjord proposition, beflöts at detta
stadgande skulle utgå.
62. §.
Herr blorclenstolpe, ingers, ansäg
omöjligt för den, som sme för Fullmagt, at altid
kunna staffa uplysningar öfwer den Atts Lenealogie,
som han representerar.
Herr Lock instämde häri.
Friherre Legerström, flseol). ^)et ar
redan afgjordt, at Lapits ej stola hafwa en sadan
förbindelse. Zag får da hemställa huruwida sädanr
rimligen stulle kunna alaggas en Fullmägkig.
Gref
-
2Zs Den 6 Mars.
Grefwe körner wille gerna häri instaim
ma, men ansag ej et sadant stadgande skadligt,
nar dermed icke följde något wike.
Friherre Legerström jnwande allenast,
at der passade sig illa, at Lagar gjordes, som blefwe
ulan efterföljd,
' Härefter föreföll en stunds öfwerlaggning,
hwarefter Ridderskapet och Adeln stadnade i det
bestur, ar denna föreskrift skulle utgä, och i desi
ställe Riddarhus-l)i>Eionen alaggas ar, sa widt
möjligt wore, under Riksdagar söka uplysningar
ftl Oenea!ogisin?.L complLt^erLlieie,
6z. och 64. §. §. biföllos.
Herr Grefwe» och Landrmarskalken
fragade om, sedan Riddarhus-Ordningen nu ril stut
wore granskad, Riddecstaper och Adeln rillace, ar
due a-unia af Riddarhus-Utskottet singe undergå
n>) reö jiIi,),,.
K
Grefwe la 6 ar cl le utbad sig allenast
fa erindra, der han funnit et stadgande Uteslutit,
d<r nemligen: ar ehuru Landtmarskalken aterlemnar
Srafwen, skulle Ständer, såsom förr brukligt
warit, likwäl kunna samlas til afgörande af OsLo,
nomi ska mål.
Friherre lk ossn b a ne erindrade ar sadant
ej warit brukligt sedan 1772, och önskade, ar det
aldrig matte tillätas,
Herr
Den 6 Macs. 2zz
HerrGrefwen och Landt marskal ken
förnyade sin proposition, rörande Riddarhus-Ordningens
reclaätion, tillaggandes, gt, til tidens w!Nnande,
denna matte fä göras efter ^ ?> <>-
trollet, a swen om det samma ej sa snart ffulle
hinna jnfteras.
Bifölls.
Högloft. Rioderffapet och Adeln atffiljdes
kl. L is.
In iiöem krotocolli
6. A. Lilversrolxs.
Thorsdagen den s:de Mars.
Nlsnum kl. 9 förmiddagen.
Uplästes och lades pa bordel, följande frän
Stats-Ucffotter inkomne Utlacanden:
Wördsamt Memorial.
Genom NrotoLvlls - Utdrag af den zi sisel. Januarii,
har Riksens Högloft. Ständers Bewillnings-Utffott,
ibland annat, som ansetts bidraga
til närmare Oomroll wid Upbörden och Inkomsten
§f Lbarcre - Li^illgtlL-afgiften, hos Riksens Högloft.
Ständer föreftagit, at den sa kallade HwikStämpeln
ffulle päsättas mi Riksgälds-6ontoiret8
DepoZicions-Lomoir, hwilket enligt den underrättelse,
som Högloft. BewiilningZ-Utffottet blifwir
meddelad, pertil ffulle hafwa. ledighet och sören
dylik Inrättning begwamligaste tilfäller.
2Z4 Den 8 Mars.
I anledning af detta Högloft. BewillningsUtskottets
krotocolls-Utdrag, hwilket med påtecknad
remi88 af den 5 nästl. Februarii til Lancooch
Stats-Utskottet, ifrån Högloft. Ridderffapet
och Adeln först ankom, skyndade Stats-Utskottet,
at öfwer denna omständighet, infordra Herrar
Fullmägtiges uti Riksgälds-Lontoiret Utlåtande;
och hwarefter medelst ankomne ki-otocoll8-Utdrag
ifrån de z:ne öfrige ^68yeckive Riks-Standen, af
den ; och 12 i samma manad, remien i sä matto
blifwit sträckt utöfwer hwad Högloft. Bewillnings-Utskotters
krotocolls-Utdrag innehaller, som
Uanco- och Stats-Utskotten detzlltom skulle upgifwa
och förestå, hwad til nödig controll wid stämplingen,
borde sa wäl af kan^uens Betjening, som
Riksgälds-^ontoiret8 I)ep08ition8-Lontoir iakttagas.
Enligt hwad Herrar Fullmägtige uti Riksgälds-Lontoiret,
uti deras afgifne Utlåtande uplyst
och anfört, stall någon hwitstämpling af Charror
wäl icke kunna werkställas uti vepc>8ition8-  Loutoiiet, men at annan tjenlig local uti Riksgälds-(lontoilet8
Egendom finnes, der et Stämpelwerk
skulle kunna inrättas, om Riksens Högloft.
Ständer täckas anordna nödige medel, til
bestridande af de härtil erforderliga kostnader, och
hwarwid Stats-Utskottet får tillägga den uplysning,
at Riksgälds-Lontoiret icke har någor egit
Prägel-werk, uran -har hwitstämplingen af de nu
brukelige (^reäit-Sedlar, astid stedt uti Riksens
Sränders UMgue.
Beträffande clonwollsn wid hwitstämplingen,
hfwer hwilken omständighet Stats-Utskottet ^af of
wans
-
Den 8 Mars. 2gz
pannämnde anledning, icke fatt tilfälle inhämta
Herrar Fullmägtiges enssildta yttrande; sa tror
Stats-Utikottet, at om Riksgälds-Oomoirer ffulle
updragas någon befattning härmed, Lontrolien i
allmänhet bör sökas deruti, at Stämplarne noga
och säkert wardås, och at Stämplingen förrättas,
under jämn och oafbruten tilsyn af någon Tjensteman
wid Riksgälds-Lontoiret. Och derest, e.iligt
Högloft. Bewillnings-Utskottets förslag, särffildt
Papper til Chartor stulle komma at tilwerkas wid
Languens Bruk, bör detta Papper af RiksgäldsLoinoiiet
emottagas och til hwarje ark redowisas,
pa lika fäkt, som nu ffer med det papper, hwilket
Nyttjas til LrLclit -Sedlar, och wid L.nguens
Bruk förfärdigas. Hwilket Riksens Högloft. Ständers
ompröfwande wördsammeligen underställes.
Stockholm den 5 Mars i8io.
Pa Högloft. Riddersta- Pa Högwördige Prestepeks
och Adelns Ledamö- Standecs Ledamöters
wägnar
1lNA8tLäiU8.
Pa Hederwärda BondeStandets
Ledamöters
wägnar
^c>ban880N.
kröäellus,
Wövdsamt Memorial.
Uti krotocoll8-Utdrag af den 2Z och 24 i denne
mänad, hafwa samtelige ke8xeLvL Riks-Stan
den.
rers wägnar
Oa68 ^leminZ.
Pa Wällofl. BorgareStandets
Ledamöters
wägnar
k^r. I^näberZ.
2Z6 Dm 8 Mars.
den anmodat Stats-Utffottet, at upgifwa något
försiag til bestridande af kostnaderne för de refor
inom Landet, hwilka Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
kunde behaga anställa, til tvinnande af
kännedom om Landets Oeconomiffa och Statistiffa
beffaffenhet.
Om Hans Kongl. Höghet, det Stats-Utffottet
för dest underdåniga del icke drager i twifwelsmal,
i en sa wälgörande afsigt täckes i Räder anställa
resor til Rikets särskildta Provincer; sä
blifwer det ock en nödvändighet, at, i likhet med
hwad förut warit wanligt, särffildte medel för
detta stora och wigtiga ändamål warda af Staten
bestadde.
Da Stats-Utffottet uti desi Betänkande af
d. 25 sistl. Aug. föreflog en summa af 24,020 R:d.
om äret för Hans Kongl. Höghets Hofhållning,
wörö deruti icke sarffildr beräknade nödige utgifter
för någre af Haus Kongl. Höghet Utgörande resor
inom Landet; Och Scats-Utffottet inser nogsamt,
at denne Summa icke eller medgifwer någre sadane
kostnaders bestridande.
Stats-Utffottet får derföre til Riksens Högloft.
Ständer wördfammeligen hemställa, at en Summa
af (12,222) Tolf Tusende R:d. Lrmco om äret,
ifrån detta ars början räknadt, ma af de blifwande
Befparingarne uppå Stats-anflagen, ansins
til Resekostnader för^Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen, och at desse medel mage endast til
Hans Kongl. Höghets Egen Höga clispositiou och
uppg-dest derom ffeende Uc^uiLUion af Stats-Lon
toi
-
Den 8 Mars. 2Z7
toiret anordnas och Utbetalas. Stockholm den 28:de
Februarii 18 ro.
Pä Höglofi- Ridderffapeks PaHögmördige Presteoch
Adelns Ledamöters Srändets Ledamöters
magnar magnar
Llaes 1inA8tgäius.
Pa Wällofl. Borgare- Pa Hedermärda BonStandets
Ledamöters de-Ståndets Ledamömagnar
ters magnar
I^r. I-,LlMbsrA. /^n6er8 ^obanskon.
, K. kröäellus.
Wördsamt kckemorial.
Wid Stats-Utffottets afgifne Betänkande,
angående Lön och Respenningar för Riksens Ständers
äustitisc-Ombudsman och detz hafwa
hos Högloft. Ridderssapec och Adeln följande Anmärkningar
bliswit gjorde, nemligen: ^
1:0 At ^ustitisL-Ombudsmannen ä kostnaderne
til sine Embets-resor bör upgifwa rakning,
emedan det more at förmoda, at somlige ar
en mindre summa härtil ätginge, än den af
Stats-Utffottet föreflagne högste af 1002
R:d. Banco.
Som jlustitilv-Ombudsmannen, likmätigt iz.
§. i den för honom utfärdade IvskrEon, är skyldig,
at förrätta anwändandet af den summa, hmilken
Riksens Ständer til Respenningar ät honom
anflar, hwarje ar göra redo och rakning; sä anser
-
2Z8 Den 8 Mars.
ser Stats - Utskottet ofwanberörde anmärkning genom
vetta stavgande wara förklarad och beswarad.
2:0 At Resepenningar äfwen synas böra anfläs
för Ven person af hans Lauglie, gf hwilken
han, i afseende pa Arendernas
kan behöfwa wara åtföljd.
Stats-Utskottet har wal icke kunnat förestå
någre särskildta medel hartil, men hemställer dock/
om icke isustitin Ombudsmannen ma wara tillåtit,
at uti dest redogörelse för den honom til Resepenningar
anflagne summa, afwen upföra Resepenningar
och Dag-traÄsmeme, enligt Rese-Reglementet,
för den person af dest hwilken han
wid Resors anställande kan finna nödigt at medtaga—Och
skulle gustilia Ombudsmannen til /tctionei'8
Utförande wid Domstolar eller andre detz
Embets-åtgärd tilhörande Arender blifwa föranlälen
at betjena sig af enstilde eller sadane personer,
som icke, i och för sine Embets - befattningar, äro skyldige
at lemna honom det biträde och handräckning
han finner sig behöfwa; sa anser Stats-Utskottet
honom wid sadana tilfällen äfwen böra äga rättighet
, at af den anstagne Resemedels - summan rildela
dem Rese- och Dag-ti-rEameMe. enligt ReseReglementet,
dock at en sadan Utgift warder uti
den afgifwande ars-räkningen för Rese-penningartte
behörigen redowist och verisiceiacl.
g:o At utsättas matte, huru stort antal hästar
borde hwardera under dessa Embets - resor bestås.
Oom
Den 8 Mars. 259
Som likmätigt 6z §. i Riksdags-Ordningen,
)u8tjtiL-Ombudsmannen under sin tjenstetid anses
i alla afseende» lika med Konungens ^titiL-Lamsler;
sä synes han ock böra njuta lika antal hastar
och dag-traktamente, som ch>8titise-Lant?1eren, enligt
Kongl. Maj:ts allmänna Nådiga Rese-ke§lsmente
af den 27 October 1807, wid deHEmbetsresor
bestas, nemligen skjuts för 7 hastar och 2 R:d.
om dagen t traktamente. — För ^U8titiae-Ombudsmannens
Secreterare torde enahanda ffjuts och
dag-traktamente böra bestas, som nyst Högstberörde
I4er;lcment6 tillägger Secreterare i Kongl. Maj:ts
och Rikets Hof-Rätter och LoUeZier, neml. ffjurs
för tre hästar och z6 H. om dagen i traktamente;
samt för hans Lancellilier, lika med hwad som,
enligt samma IteZlemente, bestas Lancellilier och
Loxilier i Kongl. Hos-Rätterne och Lolleoierne,
som är ffjuts för twä Hastar och 18 H. om dagen
j traktamente.
4:0 At ett något betydeligare ärligt Arfwode än
400 R:d. synes böra anflas.jultltim-Ombudsmannens
Secreterare, enar til Ulöfningen af
denna tjenstebefattning, i afseende pa de stora
föremälen, Lagarnes allmanila granffning och
öfwersigten af Rikets Hushalls-författningar,
en man af mer an wanliga kunskaper och
skicklighet ffall wara den enda rätta at wälja,
ej blott en, som til dageligen förefallande, ware
sig juricliffa eller andra Livila Tj^nstemanna-yrken
wore öswad, ej eller en, sorn , för
brist pä medel ril utkomst, mäste dragas fran
sina wid tjensten förefallande angelägna göromål.
Dä Stats-Utffoktet nogsamt insett, at til Secreterare-tj
enstens bestridande hos ^uliitius-Ombudsman
-
240 Den 8 Marö.
Mannen erfordras, i anseende til ^ukinL-Ombudsmannens
widsträckta befallning, en person af särdeles
bave skicklighet, erfarenhet ock) kunskaper; sä
har ock Utskottet trott sig i dest förslag til sullitiTOmbudsmannens
Lantrlie, böra proseckera ett högre
arfwode för denne Tjensteman, än hwad för
Secreterare i Hof-Rätterne och Lollegierne allmänneligen
bestas i Lön. Utom Secreterare» i f. d»
Lantrlie-OolleZium och Secreterare» i Kammar-Oou
IsAium, för hwilka hwardera bestäs 400 R:d. i
ärlig Lön, njuta Secreterarne i Hof- Rätterne och
be öfrige Lollegienre icke öfwer ZZZ R:ds lön,
men wäl någre ibland dem ännu mindre. StatsUtskottet
kan således icke tilstyrka någon tilökning
i det arfwode Utskottet för .fultitiss-Ombudsmannens
Secreterare föreslagit, säsom warande högre,
UN hwad Secreterare j Rikets Lolle^ier med ofwannämnde
undantag i allmänhet bestas. Men
som Min Ombudsmannen, o,iligt 103 §. i Regeringsformen,
5 §. i Riksdagsordningen och 8
H. i den för honom utfärdade Inliruckio», är Ordförande
Uti den Oommitee som til Tryckfrihetens
ward, af Riksens Högloft. Ständer kommer at
förordnas: Och Stats-Utstortet förmodar, at
lillie Ombudsmannens Secreterare äfwen stall möjeligen
kunna hos sig förena, at tillika bestrida
Secreterare-göromalen l Tryckfrihets- ^ominitteen;
sä hemställer Stats-Utskottet, at, r sädanr fall,
honom derföre mätte tilläggas ett särskildt arfwode
as 2oo R:d. om äret, derigenom han, sä länge han
tillika bestrider Secreterare, tjenste» i Tryckfrihets<^ommiiteen,
altja kommer at undfä tilsammans för
begge desje rjenste-befattningar 6oo R:d. om äret
Wid
-
Den 8 Mars. 241
Wid detta tilfälle har äfwen hos Stats-Utskottet
fräga blifwit wäckt om särstildte medel för
Zustitise-Ombudsmannen til Skrif-MÄwnLlier, Ljus
och Med för desi blifwande Embets - rum, om deste
sednares utseende i nägor dertil passande Kronans
Hus, samt Postfrihet i Embers-ärender.
At chistitiL - Ombudsmannen mäste hafwa nödige
Embets-rum, anser Stats-Utssottet wara
offiljakcigt ifrån hans Embets-utöfning. Desse
synes Utffottec icke kunna bestammas til ringare
antal an ;, nemi. ett arbetsrum för honom sjelf,
ett för dest 8ecretsrare, et för Lancsllist, et till
Hrcbive och ett sä kalladt förmak, der den honom
bestadde Waktmästaren bör wara til hands, ar
sä wäl anmäla alla de personer, som infinna sig,
och hos Pistitick-Ombudsmannen hafwa nägor at
andraga, som ock för at kunna bestrida den i öfrigt
nödige uppastningen.
Om-Riksens Högloft. Ständer täckes bifalla,
at et sadant antal Embetsrum bestäs, och tilgäng
til desse rum ej ssulle finnas i Riksgälds-Lvmoirets
Hus, derom Fullmägtiges utlåtande torde böra
infordras; sa hemställer Stats-Utffottet, der Riksens
Högloft. Ständer behagade hos Kongl. Majit i
underdånighet anhalla, at Ve erforderlig- Embetsrummen
matte warda .ju8kiti-L-Ombudsmannen rildeldte
uti något af Kronans härwarande pukli^us
Hus.
Dl uphandling af nödige Skrif-matenIliorz
samt Wed och Ljus för Embets-rummen hemställer
Stats-Urffottet, at .justitia-Ombudsmanne»r
Sjette Bandet. N:s 16. ti,ä
242 Den 8 Mars.
ma pä förflag och emot behörig redogörelse ärligen
bestas zvO R:d., hwilka han uppå rcciu^Kion mä
aga at af Riksgälds. Lomoiret utbekomma.
At lustitise-Ombudsmannen i Embets-ärender
bör, lika med Rikets LolleZier och andra publicus
Embetsman, njuta Fribrefs rättighet, anser
Stats-Utffottet wara utom all staga, och lära
Riksens Högloft. Ständer täckas, at härom hos
Kongl. Majit göra underdänig anmälan, pa det
Nådig Befallning härom mä warda Öfwer-PostOirsAionen
meddela
Riksens Högloft. Ständer hemställes alt detta
^Vördsammeligen. Stockholm den 28 Febr. 1810.
Pä Högloft. Ridderffa- Pä Högwördige Prestepets
och Adelns Ledamö- Ståndets Ledamöters
ters wägnar wägnar
LIaes kleming. 7. linZstLZius.
Pä Wällofl. Borgare- PäHederwärd»'.BondeStänders
Ledamöters Ståndets Ledamöters
wägnar wägnar
darl b'r. b,!mZberA. >ln6erL ^obans8on.
k'rö6Lliu8.
Uplästes och lades pä bordet följande:
Utdrag af krotocollet, hällit hos Riksens
Högloft. Ständers Bewillnings-Utffott,
wid Riksdagen i Stockholm den 7 Mars
1810.
S. D. Efter erhällne kemmer frän Wälloft.
Borgare-Ständer, af den 20 sistl. December
-
Den 8 Mars. 24.Z
ber och frän Hederwärda Bonde-Ståndet af dm
29 i samina manad, företog sig Bewillnings-Utskottet
det deri til dest åtgärd öfwerlemnade ärende,
om et lampeligt Arfwodes förestående af Tullmedlen
för Radhus-Rätterne, i anseende til deras
ökade göromäl derigenom, at alle sadane frågor
hädanefter af dem stola komma at handteras, som
förut tilhört Sjö- och Gramse-Tull, samt .gccisRätcrrne,
hwilkas uphäfwande Lag-Utstottet i afgifwit
Betänkande proMsrm.
Wid behörigt öfwerwagande af detta amne,
fann utstottet, at, sa wida efter derom gjord hemställan
Landt-Tullarne warda afstaffade, komma
ej eller sadane twister nu mera at äga rum, som
rilförene sysselsatt ^cci8-Rätterne; och at ater de
Ärender och Rättegångar, hwilka i egenskap af
Sjö- och Gräntse-Tulls-mål kunna fordra handläggning
hos Rådhus-Rätterne, hwarken förmodas
blifwa sa manga til deras antal, elier medföra
sa betydligt beswär, at Radhus-Rätterne egentligen
häraf torde aga något fullkomligt anspråk
til Löneförbättring.
Utstottet, som afwen redan anstagit til wista
ändamål och pakallande större behof, alla de af
Tull-inkomsterne för närwatande paräknade tilgängar,
ansag sig af förestående stäk icke kunna upgifwa
och tilstyrka nagoir annan betalning eller aflöning
för Rådhus-Rätkernes ifragawarande befattning',
än at dem hädanefter ma tilfalla lika expenLL.
medel och Lxpeäiuons lösen, som Sjö-TullöRälterne
hittils åtnjutit.
Men
244 Den 8 Mars.
Mm Herr kalmberg war af stridig tanka,
emot detta Utskottets besiut i sä matto, som han
förmente, ar, om Landt-Tullarne blifwa indragne,
mäste acstillige af de angelagenheter, hwilka
der nu besörjas, fullgöras i stallet af andre tilsörordnade
Embetsman, och förklarade, at Rådhus-Ratterne
icke synas kunna skäligen, utanmotfwarande
wedergällning, aläggas de Embetsstyldigheter,
som hittils blifwit bestridde af ^ccisoch
Sjö-Tulls-Ratterne; hwilket Herr kalmberg
förbehöll, mätte säsom en af honom gjord reservation
blifwa anmärkt
Hwad
utskottet sig härutinnan yttrat, skulle,
jemte Herr Malmbergs omförmäla särskilda mening,
»vördsammeligen öfwerlemnas til Riksens Högloft.
Ständers egna pröfning och godtfinnande, samt
krotocolls-Utdrag härom expediera». klt supra.
Lx krotocollo
L. 6. Ingman.
Herr von Lckult/.enlreim, Lonraä
Ikeoclor, upläste til krotocollet följande:
Word samt lckemorial.
Det är mig gansta okärt, at Uti et mål, som
afwen mig enstildt rörer, nödgas begära Ridderssapets
och Adelns upmarksamhet. Til min kunskap
har kommit, det Ofwerste-l-ieutenams Lönen
wid Kongl. Andra Gardet är, i följe af Högloft.
Stars-Utskottets betänkande, satt pä JndragningsStat:
häröfwer bör och kan jag icke beklaga mig,
eme
-
Den 8 Mars. 245
emedan denna Lön, ar genom ipalönska Regementets
återställande til Gardes-Regemente öfwer Stat
'tilkommen, och i följe deraf framdeles wid skeende
afgång, Befordran eller Transport, befluten at
indragas. Jag anhailer blott i ödmjukhet, at det
tillägg til Nidderjkapets och Adelns beflut af den
24 Februarii, rörande ?.ccorcls ersättning för f. d.
Swensta Gardets OKcerare och de likaledes til indragning
föreflagne Lsgo-Mroner af Lif- Gardet til
Häst, ma göras, och gälla afwen för mig och flere,
hwilka äro i samma författning, sä ar lika
rättwisa wederfares dem, som äro i enahanda belägenhet,
och at ^ccoräs ersättning kommer at äga
rum wid förefallande transport, befordran eller afgång:
utbedjande mig i öfrigt at detta mit wördsamma
klemorial til Högloft. Stats-Utskottet mä
warda remitterat, sä framt icke Högloft. Ridderstaprr
och Adeln finner skäl antaga, at en fräga
i samma amne ma blifwa lika behandlad, och äga
lika afseende, som hwad för fi d. Kongl. Swensta
Gardet och de til indragning föreflagne Lsguakroner
af Lif-Garder til Häst, blifwit eller blifwa
af Riksens Högloft. Ständer beflutit, och at i detta
fall Ridderstapets och Adelns afgörande i förewarande
amne, mä de öfrige Uesxeckivs Riks-Stan
den
communiceras.
Herr Danckvardt kil^esrröm, stacob
Malcom, yttrade sig anse nägon remiss af detta
Memorial icke wara af nöden, emedan hwar och
en som i afseende pä sin innehafwande tjenst wore
i lika belägenhet med Herr von 8cbuItr,enbLim,
finge af Slaten upbara ^ccoräs ersättning,
Herk
246 Den 8 Mars.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
hemstälde om icke, da samma princip syntes ligga
til grund för Herr von 8cKultrenNeim8 anhållan,
som för Ridderskapets och Adelns beslut den 24
Februarii/ rörande recluceracie Okilcei'Li-6 af Gardes
- Regementerne, berörde anhållan, mätte af Ridderskapet
och Adeln bifallas, och de öfrige Stånden
wänligen anmodas, at i detta bifall instämma
Ropades
Ja,
Uplastes och kades pä bordet 2me äiÄLming
af Grefwe 6^llsndor§, ssoban plenuinZz sa lydande:
Da efter afgörande af flere de wigtigaste Riksdags-göromål,
anledning ar at förwänta Riksdagens
snara flut, men ätskillige, Riksens Ständers
pröfning rilkommande ärender, likwäl böra,
jemlikt 47 §. i Riksdags-Ordningen, Bewillningens
afgörande föregå, får jag, til beredande af
et önskadt stur pä detta Riksmöte , i förening med
allmän nytta och enskilt Riksdagsmanna rätt, följande
wördsammeligen förestå: 1:0 at Utskotten ma
anmodas inskränka deras åtgärd til de ärender allena,
fom äro under deras handläggning, och icke
ilptaga andra nya, än til beswarande af Konungens
Nådiga ?ropositioner, samt sa ffyndsamt ffe
kan, inkomma med Betänkande» i de förehafde
malen, som antingen första gängen förekomma til
Riksens Ständers pröfning, eller i följd af äterremi58
til ny granskning afgifwas.
2:0 At Utskotten anmodas til Riksens Ständer
-
Den 8 Mars. 247
per afgifwa förteckning öfwer de ärender, som til
deras handläggning blifwit öfwerlemnade, tiden
da de til Utskotten inkommit, da blifwir afgjorde,
och hwilka ännu sakna ^vederbörlig handläggning;
samt z:o förr än Bewillnings - förflaget företages,
hwilker til winnande af en noggran granffning jag
önskar, med anledning af 49 §. Riksdags-Ordningen,
matte, efter föregången pröfning äter pä bordet
hwila, de Betänkande», som ännu icke arv
föredragne, eller pä bordet hwilande, mage til pröfning
företagas, och först af dem, de, forn första
gängen förekomma och kunna äter remitteras at,
efter Utskottens ytterligare ätgärd, fluteligen afgöras-
Denna rättighet til äter-remiss af et Betänkande
bör, utan afseende pä Riksdagens snara
stut, sä mycket heldre kunna begagnas, som, i annat
fall det skulle blifwa, et för framtiden, wädeligt
prrr^uclicat, omtil inskränkning i Riksdagsmannarätten,
tvlemorialer, wid Riksdagens början afgifne,
ffulle komma at sakna pröfning af Riksens
Ständer, af den anledning, at Utskotten upskjutit
til emot Riksdagens flut, at deröfwer afgifwa Betänkande,
och det är i afseende derpä jag icke ffulle
för min del medgifwa, at Betänkande», nyligen
inkomne i mäl, som för et halft är sedan, til wederbörligt
Utskott remitterades, ffulle under äberopande
af en inskränktare lid, sakna den handläggning
Grundlagen för alla medgifwer, och hwartil
de aldre mälen äga en ostridig företrädesrätt. Huru,
med de mäl, som Lag- och Oeconomi-Utskotten
icke medhinna at afgöra, mig synes böra förfaras,
har jag i särskildt demona! andragit, och
får detta alt Högloft. Ridderffapets och Adelns
bepröfwande wördsammeligen underställa. ^
loban klena. 6Menbor§.
Se
-
248 Den 8 Mars.
Sedan, til befordrande af Riksdagens skyn»
samma afflutande, jag i särskilt anförande ödmjukeligen
tilstyrkt, der Utskotten mage inskränka deras
åtgärd til de ärender allena, som warit under deras
handläggning, och jag förmodat flere remirteracle
mål icke hunnit ar hos Lag - Utskottet och Oeconomie-Utskottet
til pröfning förekomma, får jag
ödmjukeligen föreslå, ar de ärender som Lag-Utskottet
icke haft rådrum at med flut afhjelpa,
mage oafgjorde öfwerlemnas ril den wanliga LagLommi88ionen,
at desamma uptaga och bereda,
och sa wäl i anledning häraf, som i öfrigt förekommande
omständigheter, til Riksens Ständers
pröfning wid nästkommande Riksmöte nödige blifvande
Lagföränvringar förestå, samt emedlertid,
och sa skyndsamt ste kan, hos Konungen i underdånighet
anmäla de ämnen, hwari Konungen torde
i vfwerensstämmelfe med 88 §. Regeringsformen,
finna lämpeligt at under tiden förordna:
Hwad ater angar de ärender som hos OeconomieUtskotrer
ännu torde sakna handläggning, sa emedan,
med fästad upmärkfamhet dera, at nödige
Oeconomiste stadganden i flere afseenden, ännu,
dels saknas, dels såsom mindre tydelige, tarfwa
förklaring och förändring, der synes wara af särdeles
nytta, at de i Oeconomistr afseende wäckce
frägor, icke mage sakna nödig granskning, får jag
lil winnande af detta ändamål äfwen wördsammeligen
förestå, förordnande af en sadan Occonomist
Beredning, som af Konungen under Dest Förmyndare-Regering
war i lika afsigt kallad, lil hwars
handläggning kunde öfwerlemnas alla de Oeconomiste
ärender, som Oeconomie. Utskottet icke hunnit
afgöra, och hwarwid jag äfwen fär foga dek
Den 8 Mars. 249
tilstyrkande, at, i likhet med hwad i förfiutne tider
warit stadgadt, det kunde blifwa hwar och en,
som ager insigt och erfarenhet, tillåtit, at ingifwa
nyttiga förslag til förbättring af Lagar och Oeconomiffe
författningar, i förra afseende! til Lagec>mmi88ionc;n,
och i det sednare til sistnämnde Oeconomiffa
Beredning, hwilka förslag hwar och
en borde wara berättigad at hos Landshöfdingen i
Orten, til desi widare förskaffande, fä aflemna pä
sätt i sadanr ändamål fordom warit förordnad!;
börandes'denna Beredning, samt Lag-(.'ommi88ionen,
efter föregången pröfning af de inkommande
mäl, deras tilstyrkande Kongl. Maj:t i underdånighet
öfwerlemna, til den ätgärd Konungen i öfwerensstäinmelfe
med Grundlagarne kan nödig och
lämpelig anse, och hwarom derjemte en sä beskaffad berättelse
wid nästkommande Riksmöte borde Riksens
Ständer meddelas, at en fullständig kännedom
fä wäl af ärenderne som deras behandling
erhällas kunde. I den händelse Höglofl. Ridderstapel
och Adeln skulle anse detta förslag förtjena
nägot afseende, torde de öfrige Uc-xpeÄive Ständen
deras fä del, samt om de deruti instämma, et
underdänigt tilstyrkande i detta afseende til Konungens
Nädiga godtfinnande öfwerlemnas.
^sob. bienn. Lilienborg'.
Apnades Herrar LleAorerne8 af Tredje Liesen
Lista til wal af en Ledamot i K3NL0-Utskottet
efter Herr lisenborg, /ln^ei-8 kreäric, och befanns
Lercil wara utsedd N:o 1978 Herr ?aibull, sullm.
Friherre lllhencrantr., ^soban ^Vilbelm, l^ls^or.
Up<
250 Den 8 Mars.
Uplästes och godkändes följande til jU8termZ
inlemnade ex^e6itionsr:
Stormägtigste Allernadigste Konung!
I anledning af et til Riksens Dtänder ingift
rvit iviemonLl, hwaruti förestås ar Ädelfors Guldiverk
matte nedläggas, samc derunder liggande Hemman
och Paulströms Jernbruk, pä öppen ^.uckion
försäljas, hafna Riksens Stander sökt inhemta
nödige underrättelser om beskaffenheten af denna
Kronans ^Egendom; och ehuru härnid uplyst blift
wir, ar Ädelfors Guldnerk hittils ej kunnat dufnäs
uran förlust för Kongl. Maj:t och Kronan,
hafna Riksens Ständer likwäl, i anseende til der
derom uprättade ^rreuclo-eontrag:, för det närnarande
endast ansett sig böra hos Eder Kongl.
Maj:t i underdånighet anhälla, det täcktes Eder
Kongl. Maj:t i Räder anbefalla Bergs-LalleZium,
ar, dä Werket ätergär til Kongl- Maj:t och Kronans
fria cIi8po8ition, antingen medelst conti-gÄetr
uphörande efter den utsatte ^iren^e-tidens förlopp,
eller i händelse samma LomrE ffulle enligt ^clvocLt-ki8LLlen8
i Kammar-LolleAium derom gjorde
Embets-pästaende, blifwa sä som förwerkadt ansedr,
til Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdänigt
förslag , huruwida det kan wara nyttigt för
Staten, ac förenämnde Werks drift än widare
fortfar, eller om det anses böra nedläggas; i hwilket
sednare fall de derunder hörande Lägenheter kunde
pä ^uckion antingen försäljas eller pä Hri-emls
uplätas, efter hnad bäst och förmonligast finnas
kan.
Riksens Strnder framhärda rc.
Stor
-
Den 8 Mars. 25 r
Stormagtigste Allernädigste Konung!
Dä uti Kongl. Förordningen den 6 April
om Lurendrägeri och Tullförsnillning, flere
stadgande» förekomma, hwarigenom wid tillämpningen
olägenheter, lidande och kostnader de godsägande
oundwikeligen tilstyndas i synnerhet i det
afseende, at waror, hwilka afsändas med Skeppare,
men af dem wid Tullen förtigas, aro Oonkscation
underkastade, ehurp Egaren safom franwarande
icke uti sädan underlätenhet tagit del; hafwa Riksens
Ständer ansett Högst nödwändigt, at denna
Förordning mätte i flere delar rättas , och an hälla
derföre i underdänigher, det täcktes Eder Kongl.
Magt til ändamälets winnande i Räder förordna
en Lommilöe gf skicklige Embetsmän, samt twänne
Grosshandlare och en k^bngueur, för at under
Ordförande af Stats-SeareteiLren wid Handelsvch
Onance-Arenderne noggrant öfwerse, ej allenast
ifragawarande Kongl. Förordning jemte deröfwer
utkomne Förklaringar, ändringar och tillägg,
utan ock LeglÄtious-Ordningen och Tull-Författningarne,
angäende de emellan särstilte Orter inrikes
seglande Fartyg, uti de delar deraf, som med
den förstnämnde äga något sammanhang, samt nödige
förbättringar och rättelser deruti sedermera i
underdänigher föreflä; och förmoda Riksens Ständer,
at denna Lommittöe lärer Pg angeläget wara,
at undanrödja alla sädane stadgande», hwarigenom
Utländningar hindras at til handels idkande
besöka Swensta Hamnar.
Riksens Stander framhärda rc.
Stor?
r;L Den 8 Mars.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Uti Nädig proposiriou af den 21 sists. December,
har Ever Kongl. Maj:t i näver erbjudit
Riksens Stander, at genom en eller twänne Ledamöter
af hwarje Riks Stand deltaga un den
Revision, som Eder Kongl. Maj:t i Nader arnar
förordna öfwer redogörelserne för de medel, som
warit til Krigs-behofwen anordnade.
Med underdånig wördnad hafwa Riksens Stander
häruti erkant et förnyadt prof af den Nådiga
benägenhet, hwarmed Eder Kongl. Maj:t wiv
alla tilfällen i Nader behagat gä deras önskningar
lil mötes; och med öfwertygelse, at en kevi8ion»
sädan Eder Kongl. Mast i Nader den föreslagit,
skall medföra en fullkomlig tilfredsställelse, sa wäl
för Allmänheten, som de Embets- och Tjenste-Män,
hwilka wid befattningen med Krigsärenderne och
deras redogörelse, nitiskt samt redligt upfyllr det
dem updragne förtroende, fa Riksens Stander til
swar härmed i underdånighet anmäla, at de ansett
för ändamäler nödigt, ar til deltagande i denna
Revision Utse twanne Ledamöter af hwarje RiksStänd,
pa der i händelse den ene af sjukdom eller
andre laga förfall blifwer hindrad, den andre af
samma Srand dä ma wara at rilga, och således
något Ständ icke kunna anse sig blifwa owerksamt
ril hinder i ärendernes obehindrade gäng; kommande
hwarje Deputera-! at efter förrättningens
stur af Riksgalds-Lontoirer8 medel ärnjuta ett Arfwvde
i ett för allt af 500 R:d. Lanco,
Hwad för öfrigt angär den fräga, huruwida
desse
Den 8 Mars. 25;
desse Deputerade äfwen maga, jemte dem, som
Eder Kongl. Maj:t L nader utnämner, besörja om
Krigsskuldens afbördande; anse Riksens Ständer
lievisorernes åtgärd icke böra widtaga förr än alla
de lil Krigs-Redogörelsen hörande Räkenskaper arv
ordenteligen afsiukade, samt med sine behörige Vs;
riiiLatiouer och (^uittencer försedde.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormagtigste Allernadigste Konung?
I anledning af Riksdags-Fullmägtiges för
atssillige Bergslager ingifne ^leiuo-ial, angående
en yrkad fri och oinskränkt Tackjernshandel innom
Riket, hafwa Riksens Ständer granskat de flere
Författningar, hwilka angående Tackjerns-handeln,
tid efter annan utkommit; och ehuru Kongl.
Förordningen af är 1740, såsom grund för åtskillig?
Bruks rättighet, at köpa Tackjern, aberopat
deras krivilegier wid kunöstiouen, hwilka privilegier
innehalla tilstand, ar fran wisse Bergslager
kunna köpa Tackjern, såsom tilgang för Smidet;
likwäl och enär i alla desse privilegier icke nämnes
någonuteflutande rättiahet framförandreBruksägare
eller något kwang för Bergsmännen, al endast
at wisse Bruk fä försälja deras ofta med swarighet
och förlust tilwerkade krcxluLk, samt Författningarne
härom, hwilka äro Ourouomiffe och
vmbytlige efter tidernas beskaffenhet, sedermera tilkommic,
finna Riksens Ständer) at Bruksägare
icke hafwa någon wid Brukens anläggning uti
krivilegierne Utsatt exklusiv rättighet til KöpeTackjern
inom wist Bergslag. Riksens Stander
äro
254 Den 8 Mars.
aro deremot vfwertygade at en i detta afseende fri
Tackjernshandel stal betydligen landa til Bruksagarnes
förman, halst de, i sädantfall, kunna frän
hwilken Bergslag, fom halst, samt för det lindrigaste
pris uphandla deras behof, uran at beswäras
med rättegångar, och plicktfällas för det de inköpt
Tackjern frän Bergsmanshyttor innom den ena
eller andra Socknens rägäng; men dä likwäl denna
frihet icke bör sä midt utsträckas, ar den kommer
at förnärma Bergslagshandlandes särstildte
rättigheter, dä deras rörelse, för hwilken de til
bet Allmänna erlägga Skatt, egentligen bestär uti
handel med Tackjern, anst Riksens Ständer ber
icke böra betagas ägare af sadane Jernbruk, som
äro grundade pä Köpe«Tackjern, at frän hwilken
Bergslag eller Ort de tjenligast finna, med deras
Tackjernsbehof sig förse och förlag gifwa, samt at
ägare af finare Gjuteri-inrättningar icke eller mä
förmenas, at Tackjern uti hwilken Bergslag som
hälst för egit behof upköpa; men ar för öfrigt, utom
de, som emot Spanmäl och andre waror,
enligt gällande Författningar, äga at Tackjern sig
tilbyta, likwäl man rättighet ålderås göra uplag,
eller til annan an den, som til inköp deraf är berättigad,
föryttra, inga andre än Bergslagernes
privj>eZiei-3cie handlande mä handel med Tackjern
drifwa eller förlag utdela; börande, pä det brist ä
Tackjern icke mä upkomma, de Werk, som pä egen
tilgäng deraf äro funderade icke rillätas, at köpa
Tackjern til större belopp, än som fwarar emot den
rättighet de lil Köpe-Tackjern agt, utan wara
styldige ar Tackjern sjelfwe tilwerka.
Sluteligen hafwa Riksens Ständer ansett der
böra
Den 8 Mars. 255
böra stadgas, at Tackjern, såsom en för Swerige
dyrbar inhemst rudimaterie, icke bör fa til Utrikes
ort exporteras, undantagande til Finland,
dit det i grund af sista Freds-Trackaten ar tillåtit
at föras.
I händelse af Nådigt Bifall til de förändringar,
som uri nu gällande Författningar om
Tackjernschandeln således blifwit nödige ansedde,
anhalla Riksens Ständer i underdånighet, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t til följe deraf läta Nådig
Kungörelse härom utfärdas.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernadigste Konung!
Til Riksens Ständers Stats-Utssott har Eder
Kongl. Maj:t i Naver latit öfwerlemna Borgmästaren
i Westerås 6. k', sellmans, samt Radmannen
derstädes !>. ^vtliöns underdåniga ansökning:
at sedan Kongl. Majit, i anledning af deras underdäniga
anhållan, om Nådig befrielse ifrån den
dem genom Kammar-Rättens Utflag den n November
1801 och 24 Nov. i8oz alagde answarighet
för ben i Westerås Stads Upbörd 1799 och
föregående arén af Stads-Lasseuren 6o6el! asamkade
öalanLs, medelst Utstag den 2 December 1807
af Nåd bewiljat eftergift af den del utaf
csn, som til Stads-^ssan bordt ingä, sökanderne
afwen af Nåd matte frikäunas fran den pä
dem belöpande arsattning, för den del af kalaucen,
som består af Riksgälds-Lomoirets Medel.
Dä
256 Den 8 Mars.
Da Handlingarne uplysa, hwad KaiumarRätten
äfwen uti deh underdåniga utlätande härvfwer
anfört, at ingen medwetenhet af StadsLL88euren
Lo6eil8 vredliga förhållande, annu mindre
nägon delaktighet deruti kan föras Sökanderne
til last, utan ar de af lättrogenhet, samt förlitande
pä Loclells bedrägliga upgifter, blifwit förledde;
hafwa Riksens Stander i betraktande häraf,
och enar sökanderne genom mistningen af deras
egendom, samt saknaden af en del dem pa Lön
anstagne inkomster, hwilka ril afbetalningar a öalancen
blifwit anwande, redan blifwit författe Mti
en gansta swar och tryckande belägenhet, ansett
sig aga full anledning at bifalla, der eftergift och
afstrifning äfwen ma bewiljas sökanderne för de
pä dem belöpande andelar Uti Lancén af Riksgälds-Lontoiret8
medel, utgörande enligt Handlingarne
bilagde Rakningar efter stedde afbetalningar,
för Borgmästaren »ellman, jemte uplupen ranta
49Z R:d. 6 H.5 r:st. Lanco, och för Rådmannen I-an.
tbeen, likaledes med ränta Z69 R:d. 18 H. 5 r:st.
Lanes eller tilsammans en Summa af 862 R:d.
24 IQ r:st. Lanes.
Härom hafwa Riksens Stander, til swar a
Eder Kongl. Majus Nådiga Leinin bordt underdånig
anmälan göra.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Mernadigste Konung!
I anledning af ästad förklaring öfwer Lagens
rätta förstånd i fraga om efterlefwande Makas
Gift
Den 8 Mars. 257
Giftorätt uti Jord ä Landet, som under Fastetiden
eller före wigseln gemensamt och til lika stor
del blifwir inköpt, ehwad det stett inom eller utom
den andra makans börd, hafwa Riksens Stander
tagit detta amne under öfwerwägande; och da,
enligt Lagens stadgande uri 2 §. af ro Cap. Giftermåls-Balken,
Man eller Hustru icke äger gift
torärr i jord eller hus och wakten-werk a landet,
som han eller hon under ägtcnstapet ärft eller
förut förwärft; samt Amenstapet enligt 7 Cap.
1 §. samma Balk icke ar fullkomnadt förr an wigsel
stelt, da likmätigt i §. i först aberovade Cap.
Giftorätten widtager utom i de särstilde fall, hwarwid
Domarens förklarande härutinnan medförer
enahanda rätt; i följd hwaraf Lagens ord: "färm"
sträcker sin betydelse och werkan alc imil den stund
agcenstapet, i kraft af Lagens stadgande, anses
werkeligen börjadt, hwarförinnan fraga om Giftorätt
icke kan upsta; finna Riksens Ständer någon
annan mening af Lagen ej kunna dragas, an
at den Fastighet, hwilken under Fästningöriden af
man och qwinna gemensamt inköpes, bör anses
såsom före ägtenstapet förwärfwad, til sa stor del
för hwardera, som Köpe-Brefwec utstakar, och i
hwilken del, om ej särstildt derom kan öfwerenskommas,
någon Giftorätt för andra makan icke
äger rum.
Härom hafwa Riksens Stander, til undanrhdjanve
af all twetydigher i detta fall, trott sig
böra hos Eder Kongl. Maj:t underdånig anmälan
göra.
Riksens Ständer framhärda rc.
Sjette Bandet- N:o 17. Til
2Z8 Den 8 Mars.
Til Riksmarstalkinnan, Riks-Nädinnan Fru
Grefwinnan Lilienstjerna, född Friherrinna
lkibbing.
Högwälborna Fru Grefwinna, Riks-Marstalkinna
och Riks-Rädinna.
Det wärdiga efterdöme af försakelse, som Fru
Grefwinnan och Riks-Marstalkinnan behagat gift
wa genom afsägelse af dest rättighet til en pä gällande
stal hitkils upburen pension af Stats-medlen,
har hos Riksens Ständer wäckt den upmerksamhet,
som ädla gerningar förtjena.
Riksens Ständer erkänna uti detta steg et
Utmerkt kacriotjstt ädelmod, och hafwa, med förklarande
af detta tankesätt, welat betyga Fru Grefvinnan
och Riksmarstalkinnan deras gemensamma
aktning för den Medborgeliga känsta, som egnande
en person af detz kända egenskaper, mäste hafira
warit drif-fjädern til den upoffring, som pä
detta sätt blifwit, ril förman för ett betungad!
Stats-Werk erbnden. Stockholm den
Konungen underdanigst.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Af de undersökningar, hwilka säsom en följd
af atstillige Ledamöters i hemliga Urstolter wid i8°o
ars Riksdag nitista bemödande, blifwit hällne, rörande
beskaffenheten af Sala Silfwer-Grufwa,
detz drift och privilegier, samt deffes förhällande
til en motswarande afkastning för Slaten och det
ali.
Den 8 Mars» 259
allmänna, hafwa Riksens Ständer wäl inhämtat,
at detta werk icke drifwes uran betydelig förlust
för Staten, samt at detz öfwerlemnande til Bergslags-interessenternes
ward och 6i8oo5ilion ril följe
deraf wore med Kronans fördel öfwerensstammande;
men dä Riksens Stander derjemte insett, at
et sadant öfwerlemnande skulle medföra stadliga följder
i den händelse man annu ej nog fullständigt
och säkert undersökt Grufwans werkliga tilstand,
och densamma icke bör til fria äis
po8ition
öfwerlatas, förr än den förmodan man
med all anledning hyser om den med dest framtida
drift förenade förlust, öfwergätt lil all den witzher,
som en pä säkra wetenstapliga Bergsmannaundersökningar
grundad öfwerrygelse endast kan
medföra; hafwa Riksens Ständer ansett sig böra
hos Eder Kongl. Majit i underdånighet anhalla
vm Förordnande af en sadan pa stället skeende wetenffaplig
undersökning genom kunnige Bergsmän,
hwilka tillika finge sig updraget at höra Bergslagen
om,wilkoren sören ny reglering af (^»mrEci:
och Grufwe-driften, sa at et aftal matte träffas,
hwarigenom llNerex8einerne8 bestånd och Ortens fördel
kunde med någon winst för Stats-Werket förenas;
och fä Riksens Ständer härwid yrcra den
underdäniga önsta», at denna undersökning mätte
wara fulländad innan nasta Lagtima Riksdag, sä
at et afgörande beslut da matte kunna tagas.
Riksens Ständer framhärda rc.
Lon8titutoria! för Icxpc-clitions - Lecretergrsn och
<IowmenäLuren Friherre I^bwngrbeim, at wara
Riksens Ständers Ombudsman.
Wi efrerstrifne Swea Rikes Ständer, Gref
war
-
260 Den 8 Mars.
ivar, Friherrar, Biffopar, Ridderffap och Adel,
Prästerffap, Borgerskap och Menige Allmoge, som
härstädes ä Allman Riksdag aro församlade, gore
weterligt: ar, sedan til följe af hwad RegeringsFormens
96 och 97 §. §-, samt i öfwerensstämmelse
dermed Riksdags-Ordningens 6z tz. stadga,
de af OH Ntsedde LIcÄorcr sammanträdt til wäljande
af war .su^itis--Ombudsman och dertil i laglig
ordning blifwit kallad Förste -Secre
terare»,
Lommencleuren af Kongl. Wasa-Orden
med stora Korssel , Friherre I-ar!, August LlannerIieim,
wele Wi genom detta Wart öpna L0N8titutorial,
hafwa förordnat honom, Friherre l-.
I^LnnelKelin, at wara Riksens Ständers )u8titi!vOmbudsman;
hwarwid honom äligger, at ställa
sig til efterrättelse Rikets gällande Grundlagar jemte
dem af OH under den sistledne Februarii, särskildt
utfärdade instruLkio»; och kommer han at åtnjuta
de Lönings-wilkor och öfrige förmoner, som
Wi för detta Embete anslagit eller framdeles fastställande
warda. Dl yttermera wcho hafwe Wi
detta underffrifwit och med wara Insegels undersättande
bekräftar, som skedde i Stockholm den 1
Martil 1812.
constitmoi-ial för Lagmannen ?eter8son at, i
händelse af Ombudsmannens afgång,
honom i Emberet efterträda.
Wi efterffrifne Swea Rikes Ständer, Grefwar,
Friberrar, Biffopar, Ridderffap och Adel,
Prästerffap, Borgerffap och Menige Allmoge, som
härstädes a Allmän Riksdag äro församlade, göre
weterligt: At som, wid der i öfwerensstämmelse
Den 8 Mars. 26r
med Regerings-Formens 98:de och Riksdags-Ordningens
6z §. genom Ware LlcSoi-er anställde
ival, Lagmannen ^ävoLLt-kiscal-m j Kongl. Lomineice-LolleAium
gottan henric ^tersson blifwit i
Laglig ordning utsedd, at efterträda War .justmssOmbudsman,
i händelse han inom nästkommande
Riksdag jkulle med döden afga eller sin befattning
nedlägga; Altja wete Wi genom detta Wart öpna
Lon8titutoriLl hafwa förordnar honom Lagmannen
ss k^. petersson, at i ofwansagde fall,justitiLOmbudsmans-Embetet
Utträda; ställandes han emedlertid
sig til efterrättelse hwad 25 §. af den för
^ustitiD-Ombudsmannen Utfärdade Instruktion stadgar.
Dl yttermera wissö hafwe Wi detta understrifwit
och med Wara Insegels undersatrande bekräftat,
som ffedde i Stockholm den i Martti i8ic>.
Herr Grefwen och Landt mar skalken
tilkännagaf, at enligt öfwerenskommelse i det, i kraft
af 47 tz. Riksdags-Ordningen, hällne Talemanssammanrräde,
komme nu ar til afgörande företagas
Bewillnings-Utskottets Betänkande, rörande
Allmänna Bewillningens fördelning; hwareft^rupläsningen
af detta Betänkande begyntes och någon
stund fortfor.
Grefwe Hamilton, ^xel, begärdeat afseende
matte göras pa hwad Grefwe (-zttlenbois, j
sit cliÄamen rörande wista matt och steg, at widtaga
innan Bewillnings-fördelningen afgjordes,
anfört.
Grefwe körner, /^Zolxb 6 öran. och
Hans
262 Den 8 Mars.
Hans Lxcellenee Herr Grefwe kumb, erindrade,
ar Grefwe (H-ilenbor^ anförande wore lagdt pa
bordet och kunde således ej nu företagas.
Herr Landtmarskalken erindrade, atom
Riksdags Ordningen borde efterlefwas, sa singe
han a nyo namna, ar Talemännen och de tilkallade
Stånds Ledamöterne, efter 47 §. öfwerenskommit,
at Bewillnings-fördelningen stulie i dag
i alla Fyra Granden företagas, hwilken öfwerenskommelfe,
såsom med Grundlagen enlig, Herr
Landrmarstalken förmodade böra wara gällande.
Grefwe »amilton beropade sig pa 49 §.
Riksdags-Ordningen, hwaraf han upläste den delen,
som innehaller, at et fran Utskott återkommit
rnäl kunde annu dä det andra gången företages,
pa flere Ledamöters förenade begäran arer hwila
Herr
Grefwen och Landtmarskalken
yttrade sig hoppas, at, sedan detta mål sa lang tid
warit hwilande, icke någon af Ridderstapets och
Adelns Ledamöter skulle wilja för desi afgörande
lägga hinder i wägen.
Grefwe lVlörner, ^klolpb 6öran. Oag
hyser för mycken högaktning för Herr Grefwe O7IlenborZ,
för at tro, det dan för sin del wil orsaka
något dröjsmäl med afgörande af ect ämne, redan
sa länge hwilande, fa länge besinnadt och sa
wigtigt i afseende pa Riksdagens förande til er
önstadt flut. — Desiutom hemställer jag ödmjukast
ril Högloft. Ridderstapets och Adelns eftersinnande,
hwad utseende i et mål af denna beskaffenhet
der
Den 8 Mars. r6z
det stulle fZ, om, tzA tze andre Niks-Ständen i
dag til afgörande företaga detsamma, wi stulle
stilja otz ifrån dem och ensamne befluta målets ytterligare
hwilande.
Herr Grefwe» och LandtmarskalkenOm
anledningen til Herr Grefwe »smillons motion
stulle wara någon farhaga för smprste j afseende
pä Riksdagens slutande, sa wagar jag försäkra,
at en sadan farhaga saknar all anledning
och all grund.
Grefwe ^amilton. Jag tror wiftt at en
sadan farhaga nu icke bör aga rum, men förra tiders
exempel böra hafwa larl ost, at nu wara
mera försigtig?.
Herr Landtmarskalken. Jagfärdäfräga
om Högloft. Nidderffapet och Adeln icke will
i dag företaga ärendet om Bewillningens fördelning?
Gansta manga ropade Jo, Jo.
Grefwe Amilton. Jo, om Grefwe 6^1-  1enboi-A8 cliÄsmcn först uptages och afgöres. Hwarföre
stola de Herrarne, som nu yrka pä Bewillnings-mälets
afgörande icke nägonsin ceöma? —
Sädant är mängwalde: och jag wet ej hwarföre
man för det, behöfwer wara eftergifwande.
Grefwe I^öveni^elm, (larl -Vxel, understödde
den lankan, at Bewillnings-Utstottels Betänkande
nu borde pä de stal Herr Landtmarstalken
upgifwit företagas.
Herr
Herr k otdii ed, Lall leuric. Jag tror
at här hwarken kan upsta fraga om enwälde eller
mangwalde. Har ar helt enkelt fraga om Bewillnings
Förordningen stall til granskning och afgörande
företagas eller ej. Ehnru jag ej twiflar, at
xroM^-t til denna Förordning ar i det stick, at
det nu kan företagas, får jag likwal til winnande
af närmare uplysning för flere Ledamöter, som torde
derom wara okunnige, ödmjukast fraga, om det
werkeligen sa förhaller sig? Da Herr Landtmarstalken
och Talemännen i deras Ooncl-rve, til följe
af Riksdags-Ordningens förestrift öfwerenskommit,
at i fraga warande Förordning stulle i dag til pröfning
förekomma, dä Landtmarstalken äger, at företaga
de ril Ståndet inkvmne ärender, hade jag
förmodat, at icke något undantag stulle äga rum,
i afseende pa Bewillnings-fördelningen och aldraminst,
at en enskild Ledamots ^lemorial stulle kunna
hindra defl afgörande.
Grefwe 6zcklendoi'F, kodan wennin A.
Den af Herr Landtmarstalken och Talemännen,
enligt en H. af Riksdags-Ordningen, gjorda öfwerenskommelfe,
bör wal icke kunna betaga werkan af
en annan §. i samma Grundlag.
Grefwe ^amilton. Om BewillningsFörordningen
icke är i det stick, at kunna fluteligen
afgöras, blifwer sadant et skäl mer för mitt
yrkande.
Herr Grefwen och Landtmar skalken.
Förordningen är witzerligen i det stick, at nu kunna
afgöras. Den har warit til Bewillnings Ut
j
stöttet
Den 8 Mars. 265
skottet aterförwisad, nr återkommen derifrän och
har redan länge legat pa bordet.
För öfrigt kunna Grefwe De la 6aräie och
Grefwe leiönmr wittna, ac aila Talemannen och
alla Standens rilkallade Ledamöter i Talemans Lonclaven
i gar aftons wörö fullkomligen enfe, at detta
mål skulle i dag i alla fyra Niks-Ständen föredragas.
/
Da Grefwe hamilton och Grefwe 6>/llendorA
ytterligare yrkade- malets upffjurande, och Grefwe
Dövenl^elm, Grefwe ^ötmer m. fi. begärde dest
företagande, upläste Herr Grefwen och Landtmarskalken
48 §. Riksdagsordningen, som utstakar
föredragnings-ämnenas ordning, nemligen: i:o
Konungens propositioner, 2:0 Mål LOmmunicera^s
frän IUks-Ständen, z:o Ucffottens Betankanden
och 4:0 enskilde Ledamöters i plena gjorda motioner;
tilläggandes Herr Landtmarskalken: Nar ordningen
pa fadant sätt är utstakad, hemställer jag
om det är billigt, at en Ledamots 6iLamen, som
i dag ar upläst och lagdt pa bordet, ffulle til företagande
ägg företräde framför et Utskotts Betänkande,
som redan öfwer twa mannder hwilar.
Herr Lilverstylpe, Lustaf ^gbr alram.
Sä Mycket jag wid uplafningen kunnat fatta, innehåller
Grefwe 6^!lenl)0r^8 Memorial, Utom in»
wändningar emot Bewillnings-fragans företagande,
äfwen flere allmänna frågor, om hwilka Lagen är
tydlig, at de skola til Utskotten remitteras, innan
Le til afgörande i plena företagas. Nar detta mäste
föregå, lärer det ej wara Herr Grefwens mening,
266 Den 8 Mars.
ning, at hela Bewillnings-fragan ffulle upstjutaö
til desi Utstomn deröfwer hunnit yttra sig.
Grefwe 6^llsnbor§ upläste 49 §. Riks^
Dags-Ordningen; yrkandes i anledning deraf, ar förewarande
ärende, oaktadt andra gången företager,
malte fä hwila pä borver.
Grefwe^lörnsr, Oöran. Herr
Grefwens mening lärer da wara, at det för idag
matte hwila, ty i morgon kan det äler uptagas
och dä fluteligen afgöras.
Herr 8i! verstolpe, 6v8tLk
Det i frägawarande Betänkande blef den 5 Januarii
upläst och lagt pä bordet; der har säledeö
warit twä mänaders tid, under hwilken de inwandningar,
som nu blifwit gjorda kunnat päfinnas och
framställas; icke desi mindre, nar det yrkas, arder
ä nyo pä bordet stall hwila, kan sädant enligt 49
§. Riksdags-Ordningen, för i dag icke wägras,
men dä inträder afwen Herr Landtmarstalkens ratt,
at det samma i morgon äter uptaga, dä det enligt
samma §. owilkorligeu mäste afgöras.
Herr kotblieb. Jag förenar mig med Herr
8i!ver8toix>e, sedan jag deftutom erhällit närmare
kännedom af 49 §. Riksdags-Ordningen.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Som kraften af 49 §-6 lydelse angäende bortläggning
är yrkad, sä torde kanffe Högloft. Riddersta- j
per och Adeln anse detta mäl för i dag böra hwila, j
och
Den 8 Mars» S67
och dest pröfning och afgörande icke mera i morgon
kunna förwägras.
Ropades Ja.
Grefwe körner, ^äolpli 6öran. I
sädant fall och dä de öfrige Riks-Standen förmodeligen
förehafwer detta ärende i den ranka, at
detsamma äfwen i dag hos Ridderskapet och Adeln
förehafwes, anhäller jag ar de malte genom en Deputation
genast blifwa underrättade, at detsamma
härstädes pä naara fa Ledamöters begäran blifwit
lil nasta plenum hwilande.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde hara proposition, hwilken bifölls; och Grefwe
hamilton, Hxel, afgeck efter nägon stund med
Deputation, sedan följande ?rotocolls Utdrag blifwit
justerat:
Utdrag af?rotocollet, hällit i Högloft.
* Ridderffapets och Adelns klenum den 8
Mars 1810.
S. D. Sedan fiere Ledamöter af Högloft.
Nidderjkapet och Adeln yrkat den i Riksdagsordningens
49 §. stadgade rättighet, at pa bordet lägga
et mål, som andra gängen hos detz Ständ företages,
blef Bewillnings-Utffotters denne dag andra
gängen företagne Förslag til Bewiilningens
fördelning, för i bag hwilande, för at i nästa plenum
til afgörande företagas: hwilker ffulle de öfrige
UespeÄive Standen manligen tilkännagifwas.
Före
-
268 Den 8 Mars.
Företogs Stats-Utffottets sedan den 28 Februarii
pa bordet hwilande iViemorial, rörande föreflagen
Lön-förbättring för Rikets Penninge-Lönragande
Embets- och Tjensteman.
Herr Iliam, ksbr, uplaste til krotocollet
följande:
Oictant en.
Stats-Utffottets Betänkande war egenteligen
i anledning af2:ne Herrars l^emonaler ifrån Kongl.
Hof-Rätterna, hwadan de endast innehöllo en enffild
xretention för dem om en paökad nenningelön.
Denna sakens rätkwifa kan ingen bestrida.
Men wi hafwa en mängd andra Lollexier,
Lommikteer, Oiieötioner, Lonioir Lc. Äc., hwilka
igenom Finlands bortmistning och igenom fierfaldige
under liden förefallna förändringar hafwa fatt
dels minffade dels aldeles umbärliga göromål och
beswar. Alla detza torde först behöfwa granffas
och reäuceras af war Nädjge Konung efter Starens
behof, genom arliga indragningar wid förefallande
vacancer — och sedan böra bibehallna
Werk och Ledamöter undfå samma tilökning, som
Kongl. Hof-Rätterne, — hwilkas göromål af tidens
omffiftningar, förmvdeligen icke blifwit förminffade.
Friherre OaZerb^elke, ^oban, anförde
lil xrotocollet ffrifteligen:
Dä Högloft. Srars-Utffottet uti detz Betänkande
ansett någon Löne-förbartring för en stor
del
Den 8 Mars. 269
^ del af Rikets Löntagande Embets- och Tjensteman,
såsom oumbärlig för deras nödtorftiga utkomst;
kan jag för min del, ej annat an högakta den rattwisa
och den benägna omtanka för detze Statens
Medlemmar och Tjenstemän, som Högloft. Utssotlet
wid detta tilfälle yttrat, och nied hwad salunda
föreflagir blifwit, til alla delar instämma; men
som under mängden af föremål, hwilka wid en sadan
re^lermA sig förete, en och annan speciel omständighet
lätteligen kunnat undfalla den sorgfälligaste
upmärksamhet, sa anhaller jag ödmjukast hos
Högwälborne Herr Grefwen och Landtmarskalken
samt Högloft. Ridderffapet och Adeln, at i afseende
pa Flottorne, hwilka jag är i närmaste tilfälle
at känna, fa göra följande wälmenra hemställan.
Högloft. Utskottet tilstyrker -z- förökning ä (lapitains
och Luballems Lönerne: Oapitsins Lönen wid
Flottorne är i;o R.o. och iVNftorL Lönen wid Orlogs-Flortan
är 200 R:d.; L-ipicsins-Lönen skulle
således bli aldeles lika med löjors. Deraf bör
likwäl icke den slutsats möjeligen kunna dragas,
at tilökningen för Oapimincrnc wid Rikets Flottor,
wore för stor, men wäl at kajors, sä wäl som
öfrige högre lEitgire- Lönerne derstädes äro för sina,
samt för innehafwarnes anständiga utkomst allt för
vtilräckliga.
Wid wärfwade Armeen hafwa icke allenast
alla Regements-ONcei-Äl-e, uran ock alla L-->pimiIicr
Utom dem, wid Stabs-LompIAmcrnc samt Regements-Qwartermästaren,
egna LompÄgmcr pä
wärfwad sol och under fredlig rid pa ?35sevttl3ncc;
men wid Flottorna förhaller det sig i den delen
272 Den z Mars.
helt annorlunda. Wid Arlogs-Flottan bestär Staren
42 Flaggmans, Ofwerste, Ofwerste - ^isurensM8
och ^or8 Löner, men de werkeliga med
sadane Fullmagter Tjenstgörande, utgöra 50 Personer,
och Volontair-LompLAnier aro wid denna
Flotta blott 5 af 75 man, samt 21 af ;o
man, tilsammans 26 til antalet: således kunna föga
mer an hälften af Regements-OMcersrne dermed
wara försedde. Wid Armens Flotta, oberäknadr
hela Sweaborgs- kscsären och de personer,
som wid Fästningens öfwergang räkade i Fångenskap,
aro Regements-OKccrrune8 antal ester Stat
12; men werkeligen tjenstgörande efter Fullmagter
27, samt VoIontairs.^ompaZnierne för det närwarande
eileLlive 12 st«
Ehuru wid Flottorne ej en gang alla Regements-OKcei-arns
pä laugt nar kunna innehafwa
warfwade VolontLiie-LompaZnier, aro äfwen deras
Löner, grad för grad, i Stat upförde til
mindre belopp an Lönerne för Ven Warfwade Armeen,
och hwad Båtsmans-LomprtZnierne angar,
sä bestas för sädane blott arliga Arfwoden af ivo,
120 och i;o N:d., hwilka fallan öfwerssjuta kostnaden
under de befwärliga resor och Kecrmei inZ8-  Möten, dem aligger at förrätta, och hwarwid ingen
skjuts inom c^om^ÄAnierns bestas.
Da Högwalborne Herr Grefwen och Landtmarskalken
samt Höglofi. Ridderffaper och Adeln,
utaf hwad jag salunda haft den aran anföra,
högst uplyst lära finna, at Regements-OKcerarno
wid Flotiorne i jemförelse med deras ^vederlikar
widdén warfwade gro i Lönings-wägen gan
-
Den 8 Mars. 271
sta mycket wanlottade, och om det i alla Lander
ar en erkand sannina, at ej mindre kunstaper,
dyrt förwärfwad erfarenhet, sticklighet och bravour
fordras, at wara en wärdig Befälhafware pä en
Kongl. Majns Orlogs^Fregatt, Linie-Skepp, L8ca<lre
eller Flotta, an at commenclc-ra en bataillon.
Regemente, Lrigacle eller Lorp8 cl' Hrmee: sä vek
dä Högloft. Siats-Utstottet med sä mycket stal anser
al Löners belopp bör grunda sig pä hwarje
tjensts olika högre pligter, pä deras mer och mindre
wigt och answarighet, samt pä de större eller
mindre kostnader de medföra, torde mig höggunstigt
tillätas härmed fä förestå såsom en tilläggning wid
Högloft. Utstotteks i frägawarande Betänkande, at
Ofwerste, Ofwerste-bu-urenant8 och Majors Lönerne
wid Flortorne mätte hädanefter fä upföras til
lika belopp med Lönerne för samma Grader wid
wanlige wärfwade inszmenL-Regementer i ^rmL?n,
samt at Flaggmanö-Lönerne, hwilka endast wfd Orlogs-.
Flottan finnas, mattei lämpligt förhällande
deremot erhälla nägon tillökning.
I ödmjuk förhoppning af Högloft. Ridderstapets
och Adelns Höggunstiga bifall lil hwad jag, i
grund af anförde skäl, och af ren öfwertygelfe om
billigheten ödmjukast wägar hemställa, anhäller jag
det mätte deria anförande äfwen til de andre
spsÄive Niks-Ständens ompröftvande öfwerlemnas»
Herr Lcbut^ercranrL, ^soban lierman,
upläste följande viÄgmun-.
Stats-Utstottets berömwärda bemödande, at i
Rikets nuwarande ställning kunna upgifwa förstag
med
272 Den 8 Mars.
med kou6 til en förbättrad aflöning för en stor del
Penninge-Löntagare, tror jag af hwar och en emotrages
med listigaste erkänsla. — Ehuru warfwade
/ri-moLns jemte Flottornes högre ^lilitLire grader ej
blifwit derutinnan innebegripne, förmodeligen utaf
det stal, at man päräknat den inkomst de af innehafwande
Lomp-l^nit- åtnjuta, fa torde dock tillacas
mig (ehuru det fynes som jag talade för egit
intere88k) at harwid anföra nagra omständigheter.
örlogs-Flottans Lönings-Scat för de högre
grader ril och med Majorer utgör 42 personer,
hwaraf allenast 26 kunna undfå Volonn-m-e-Oomde
öfrige 16 innehafwa deremot allenast
Båtsmans-LompI!<nier, hwarföre de atnjuca et
ringa Arfwode; således blifwer hela 8 - Graden,
^ som enligt Stat utgöres af io personer, jemte
6 Ofwerste-l-ieutenun^r utan warfwadt (.om
nio, hwartil kommer, det större delen af de högre
klUm-iiiL-graderne hafwa niindre Löner och smärre
(.'ompLFnier än andre wärfwade Negementer.
Enar nu Lapit-uuerne undfå den projsÄerZcle
tilökning, sa bekomma de 200 R:d. ärlig lön, eller
lika med hwad Ivlrrjoreins innehafwa. -De högre
graderne til och med ivlajoi-ei- wid Armeens Flotras
z:ne Swensta kl8c.-a6rer utgöra enligt Stat 10
personer, desse innehafwa wäl wärfwadt LompsZnis,
men härwid händer, det med tilök
ningen
undfår större Lön än den del pa Stat warande
I^lsjorer, som allenast innehafwa i;o R:d.
lön. Hartil kommer äfwen, at en Lomp^^nie - Lliek
under krig ingen inkomst njuter af Lomp-rZmet,
men mäste anda widkännas mtere85LN8 erläggande
Den 8 Mars. 27Z
för dertil uplänt ^ceorcl8 -Summa, da mangen
person Utom Lönen åtnjuter lagliga sporrlar ofra
til er ej sä ringa belopp. Desse anförde stal
torde wara nog talande för at äfwen Uti tilökningen
inbegripa de nu uteflume klilitaire-grader; eller
ock det Åtminstone, Flottornes Oliicerere af högre
grader mä komma i åtnjutande af lika Lönewilkor,
som wederlikar wid andre warfwade Regeinenter.
Wid den upgifne tabell för tilökningen får
jag erindra, der de för ArmLens-Flottas, Götheborgs
och Malmö blscasrer upförde Summor, allenast
atgä för de lVlilitaire perfonerne, da intet
äterstär för de wid L8ca^ reine waraNde Livila;
afwenfom at de pä Swenst Stat öfwerflyttade
Finska L8c3äreu af ArMeens Flotta, jemte f. d.
Finska Artillerie-Regementet ej finnes bland de
upförde Regementer och Lorpser.
Härefter äterkom fran de andre Standen Grefwe
^amilton Med OeputLtlunun och gjorde redo
för sin bestickning.
Friherre ?ulce, )oban. Jemte,det jag
til alla delar instämmer uti hwad Herr ^fwerstelbieutenanten
Baron lagerbjelke och Her;r Ofwerstelbieutengnten
8cbätr.erc>Lntr yttrat, angående SjöOkKce-8
corp8en, får jag med Herr Grefwens och
Landt-Marskalkens, samt Ridderstapers och Adelns
tilstand i korthet anföra, hwad en Sjö-Olstcei-,
för at fullgöra hwad deh mcöe owilkorligen fordrar,
mäste kanna. , Alla de allmänna eller egentligen
sä kallade Sjömans-arbeten, wid de manga
Sjette
Bandet. N:o 18-
274 Den 8 Mars.
ga tilfällen, som om bord förefalla, såsom Seglens
skötande, Rorgäng, Taklingens sammansättning,
tilkapning, climcnsioner och proportionerinz
lil de olika söner Fartyg, hwaruppa en Ot'6cer
ar i at blifwa nyttjad, bör han i grund kanna,
och för at ratt kunna befalla, wara i standal
uplysa den okunnige och ofta sjelf exeqvera. Han
Lör utom sjelfwa barlastandet af el Fartyg, weta
at ratt placera alla eKeÄer pa de tjenligaste ställen,
sa wäl för at wid olika förefallande Lasus lätt
åtkomma dem, som för at derigenom winna en
bättre Seglation och klanoeuvre, jemte ordnings
bibehållande. — Utaf et Fartygs Lonstruckion, bör
han åtminstone kunna sa mycker, at han wet bedömma
och bota de stador, som under en ^ckion
eller andra tilfällen til sjöh kunna inträffa- Hwar
Sjö-Oklicer bör sjelf kunna göra alla fördelningar
af Manssap, och inom hwarje rletaMe, pä det
sätt, som bidrager til lättande af alla arbeten, til
en god manosuvre, samt til propreteens och ordningens
bibehållande. Da det ej kan wara ril
räckeligt
at weta styra et stepp igenom sjön, ifrån
en ort til en annan, hwarigenom en lycklig expedition
oftast stulle bero af blotta bararäen; sa är
Navigationens kännedom i hela deh widd oumgängelig,
hwartil fordras en grundelig kunstap, sä wäl
i den högre kckatbematiguen, som Astronomien. Artillerie-wetenstapen
til Sjöh är fullkomligt lika widsträckt,
som den til Lands; det blir altid en ökad
stränghet, at med lika fördel kunna inrätta och
begagna alla sorm stjut- och kast-macbiner, pä
en sa rörlig kropp som et stepp, och mänga försigtighetsmätt
mäste der uttänkas, som pa land
äro öfwerflödiga; derjemte fordrasen sarstildkän
-
Den 8 Mars- 275
nedom, för ar wäl inrätta och draga nytta af flere
sorter flytande Batterier, lil attache eller äefense
af olika ställen. — ^aÄioue och cvolntioner arv
äfwen en hufwudsakelig del af Sjö-Wetenstapen,
för at med största nytta kunna röra och aZera med
en Flotta eiler cscacire, sann göra den rätt werk
sam
til utförande af anfall eiler förswar.
En
Sjö-Officer bör deflutvm känna Infanteriets Lxcercis
- UeZIements, sa wäl svM hela 6a,ni/.ons-tjeNsten,
i synnerhet som denna bestrides i Carlscrona,
hwarest ven är mera wigtig, i anseende til
Kronans manga der magtpaliggande Werk och
Förrader, samt wivstcäckrare an pä någor annar
ställe i Swerige; oberäknad! alla de särstilra Poster
eller cooimen6 einiar pä Warfwet och wid
Artilleri-arbeten, som bestrides af Officerarns.
I anledning af alt detta, som wisar huru
mycket fordras af en Sjö-Officer, som ofta med
bästa wilja ej har tilfälle ar i eller urom Kongl.
Majus och Rikets tjenst staffa sig prEigue lil
sjötz; och da Ungdomen ej i Swerige, likt i England
kan pä Kronans Skepp beständigt wara liksom
i en plantstola för Sjömans-ämnen, sä tror
jag mig hafwa de största stal ar begagna detta
tilfälle, at tilstyrka en caäee-corps inrättning i
Carlscrona, för at åtminstone genom åsyn af KrigsSkepp
och dertil hörande arbeten, til en del ersätta
denna brist pä tilfällen för ynglingen at bli in
Lpirerscl
någon hog för en swar melie. Widdén
förr warande caäett-corpsen i Carlscrona, wisar
erfarenheten at gansta stickelige ämnen der blifwit
updragna, ej allenast til goda Sjö-Officerare, uran
äfwen til och med til Generals-personer. Jag är
276 Den 8 Mars.
likwäl längt ifrän at derföre wilja bestrida nyttan
af Kongl. Krigs-^caclemien pä Carlberg; men
tror mig med aldrastörsta säkerhet kunna yrka det
som en sanning, ak Carlscrona ar i afseende pä
Kongl. Majus Sjö-Magt rätta stallet för en fädan
inrättning. Dä det för öfrigt ar medgifwit
at detta Rike ej kan wara ulan et Sjöförfwar,
sä mäste detta göras kraftfullt och wäl oi^amseraöt,
om ändamälet stall winnås. Jag får derföre
äfwen hos Högloft. Ridderstaper och Adeln
ödmjukast anhälla: at nägon witz Summa mäwar.
da anflagen til respenningar för sädane unga Ollicerare,
som Högsta Befälet katt hos Kongl. Maj:t
anmäla til Utrikes kermsön, til winnande af
rraQist kunstap. Det är icke Engelsta OrlogsFlottans
talrikhet, ej eller deras Klann8 blotta
Ibeoretista kunskaper, det är än mindre en denna
Nation ensamt tilhörande tapperhet, eller fallenhet
för Sjöwäsendet, som de hafwa at tacka
för dessa lysande segrar, som sä osta förwäna Europa;
nej, det är framför alt deras erfarne Sjömän,
som ifrän barndomen blifwa danade och upmuntrade
til detta yrke; och jag tror inga hinder
wara, hwarföre ej wärl Fäderneslands Sjömän,
lika öfwade, lika upmuntrade af hoppet om ryktbarhet,
snart stuve kunna jämna sig med dem.
Herr Scblirer von VValäbeim, polian,
upläste et sä lydande:
Wördsamt ölemoiial!
I anledning af det Utaf Högloft. Stats-Utskottets
inlemnade Memorial, jemte förslag til förhöjning
ä Lönerne för ätstillige öckilitairc och Livis
Em
-
Den 8 Mars. 277
Embetsman, får jag, uran afsigt at pä något satt
rubba den grund, som til nämnde.Förslag blifwit
antagen, i ödmjukhet anmäla, at Ofwerstarne wid
A.rtillerie-Regememerne, icke aga annan Lön än
Ofwerste-lieutenant-, Lön med en witz andel hwardera
utaf fordna Ofwerstelön da Artilleriet war
under en Obek, och hwilka löners belopp, af Regementernes
Stater, som förmodeligen blifwir Högloft.
Stats-Utssottet meddelade, Fan inhämtas; äfwensom,
at de ännu warande Ofwerste-lieutenanter
icke hafwa högre än Ivlajors löner, samt förste
^lajorerneFcke större Lön an Ogpitainer, da likwäl
sa wäl Ofwerstarne som de nämnde Regements
Officerare, warit och äro förpligtade at erlägga
det för hwarje Grad i Kongl. Majus Nädiga
corcls-KeAlemenie faststäldte ^ccorö..
Jag ffullr anse för et fel emot den aktning
jag bade äger och är stylvig för sa wäl Högloft.
Ridderstapet och Adelns, som för de öfrige kespEive
Riks-Standens ädla tänkesätt, om jag
pä något widlyftig.t sätt ställe söka bewisa obilligheten
deraf, at Ofwerstarne samt en del af Regements-Officerarns
wid Artiilerie Regementerne
aga mindre löner än deras wederlikar wid de öfrige
Wärfwade Regemenrerne, da ostridigt de förstnämndes
göromål och answar, Lbefsrns för Flottorne
undantagne, til en sa betydelig del öfwerstiger
de sistnämndes; utan i den fulla öfwertygelsen,
at Högloft. Ridderstapet och Adeln anser rättelse
häruti billig, sa wagar jag ödmjukast underställa
Högloft. Ridderstapets och Adelns benägna bepröfwand.
e, om icke bade rättwisa och billighet fordra,
det Ofwerstarneö och öfrige Regements-officerares
löner
S78 Den 8 Mars.
löner wid Artillerie-Regementerne böra förändras,
til likhet med dem, som njutes af deras ^vederlikar
wid de andre Wärswade Regementet'.
Den af mig nu i ödmjukhet anförde förändring
uti ätstillige löner wid Artillerie-Negementerne,
skulle möjeligen kunna blifwa ansedd såsom
för mycket grave, anus för Staten; men da a ena
sidan, af den Utaf Högloft. Stats-Urstottet föreflagne
rilgäng til Löneförbättringar för arstillige
Embetsman, enligt detfammas egna upgifc, stal
finnas et betydligt öfwerstott och a andra sidan,
för detta Finsta Artillerie-Regementets ÄflöningsSrar
tärer komma at urgöras af särstiidte medel.
At genom för detta 8tec!mgsta Regementets
införlifwande med Götha Artillerie-Regemente, wid^
detsamma lärer finnas en full kvtajoi-8 lön och at,
om i Pommern kommer at som förut, förläggas
2me ^oinpagnier af Wendes Artillerie-Regemente,
med åtnjutande af Lön pä Pommersta Staten,
hwaraf förr utgick en tvtajoi-8 lön, sa torde den fö-;
reflagne Löne-förandringen kunna bestridas med 7
ä 80O N:d. om aret för alla ArtiMie-Regementerne,
och hwaraf detzutom, wid Ofwerste-l-ieuter,
antel,8 afgång wid Götha Artillerie-Regementet en
besparing minnes.
Wid detta tilfälle kan jag icke underlåta at
nämna, det wid Artillerie-Regemenlerne arv Olllcersrs
i Regements Ollicer8 Graderne, som icke
finnes wid andre Regementer, nemligen: wid Swea
Artillerie en Fält-Tygmästare och en BewaringsTygmästare,
samt wid hwardera af de öfrige Arrillerie-Regementerne
en Tygmästare, och af hwilke
Fält
-
Den 8 Mars. 279
Falt-Tygmästare» är af lika wärdighet med Ofwerste-^isutenLnten
och betalar efter den
graden, samt de öfrige lika med förste Kl^or och
erlägga derföre accorck, och njuter den förstnämnde
eller Falt-Tygmästaren icke högre än lck^or-8 Lön,
samt Bewärings-Tygmästaren lika lön med Oapitain-rr;
hwad lön Tygmästarne wid de öfrige Arrillerie-Regementerne
åtnjuta, kan jag icke med
wischel upgifwa. Desse Embetsmän äga wisserligen
icke Löner efter deras grader och utgifne accorlier,
men som desamma icke undergått nägon förändring,
utan ärv likasom de af alder warit, samt
at det wore stridande emot de grunder, hwilka
blifwit antagne för de nu ifrägawarande löneförhöjningar,
at deruti nu söka någon ändring, sä
kan jag wal icke någon förbättring i deras löner
förestå, utan får til Högloft. Ridderffapets och
Adelns egit benägna bepröfwande, jag öfverlemna,
huruwida de nämnde Embetsmän, nu eller
framdeles kunna bewiljas nägon löne-förbättring,
swarande emot deras innehafwande Grader och er»
lagde
Sluteligen fär jag namna, at dä i det af
Högloft. Stats-Utffotter förestagne xroM til Embetsmanna-Löners
förhöjning för Ivlili^irs-Embetsmän,
finnes uptagne Lapit-rinm- wid Flottorne samt
8r3d8-Laj)it.iiner och Lubaltein - OillLerLre wid de
warfwade Regementerne och Flottorne, sä följer
onekligen deraf, at Regements-Qwartermastarne
wid Flottorne, fäsom hörande til c^xitams-graden,
deruti aro inbegripne; men dä Negements-Qwartermastarne
wid de andre i frägawarande Regementet
icke äro Ltubz-LLpitainer, sä tyckas de wara Ur
teflut
-
282 Den 8 Mars.
tesiukne fran nägon förbättring i deras Löner, och
vin detta stulle wara Högloft. Stats Ukstoctets tan»
ka, sa blifwer följden, Åtminstone wid Swea Kongl.
>lrtill6N6-Negemente den, ar Regements-Qwarrermästaren,
hwilkens högst trägna och med gansta
betydande answar förenade göromål, stulle njuta
mindre Lön an en 8tLb8-L8pit3ine, hwars Lön genom
den föreflagne förhöjningen af procent,
blifwer izz N:d. 16 H., dä deremot RegementsQwartermastarens
endast ar 120 R:d., och dä
detta, efter min tanka, icke ar öfwerensstämmande
hwarken med billighet eller de xnnciper, hwarpä
Höglofl. Stats-Utstottets Förflag tyckes wara grundadt,
nemligen: ar wid de wärf
wade
Regementerne icke wid detta tilfälle kunna fa
någon rilökning i deras hittils utan förmiustning
pä Stat tilkommande Löner, sa får hos Höglofl.
Ridderstapet och Adeln jag i ödmjukhet underställa,
om icke bland de utstHöglofl. Stats-Urstottets Forsing
til Löne-förhöjnings ärhallande upkagne tviili.
uure Embetsmän, Regements-Qwartermästare äfwen
mätte fä upföras.
Grefwe körner, ^6olpb 6ör^n. Under
fullkomligt erkännande af de gjorde Anmärkningarnes
riktighet, i afseende pa de wid Floktorne
tjenande Olliccn-E, fär jag allenast ödmjukeligen anmärka,
at ehuru jag medgifwer detta wara et af
de wigtigaste föremälen för /lclminillrgtionen8 omsorger,
har Stats-Utstottek likwäl ansett det omöjligt,
at göra alt, hwad man med fullt stal stulle
önsta. Det har alfta nödgats inskränka sig til ar
gora endast hwad det kunde och föreslagit för det
närwarande en hjelp för de mäst behöfwande, och
detta
Den 8 Mars. 28r
detta har warit orsaken, hwarföre Utskottet pro^cterst
Löneförbättringen endast för witza grader,
der Tjenstemännen icke synres wara sä lönta, at
deras inkomster kunde sägas smara emot de nöd»
wändigaste behofwen. För öfrigt, om de nu gjorde
anmärkningar kunna äga nägon werkan, hwilket
jag önffar, men hwarom jag wagar twifia,
lärer Betänkandet böra äter remittera. Skulle
äter Urffottets yttrande winna Nidderssapets och
Adelns bifall, skulle jag för min del anse ändamälet
bäst winnås, om malet lil Konungen öfwerlem?
nas. -
Herr iksm, ?ek>r. Detta Betänkande
kan delas i Z delar. Först hwad som rörer Klijjtairttu:
den behöfs til Landets förswar. För det
andra: Hof-Nätten, för hwilken fragan om Lönförhöjning
gifwir anledning til hela delta Förftag.
Ingendera af detza hafwa hwarken wunnit eller förlorat
pä förlusten af Finland: Loll-^ierns deremot,
som utgöra den tredje delen, hafwa dels derigenom
förlorar, dels kommit i det tilständ, at ätffillige
Embeten äro öswerflödige. I det ena fallet böra
de fä ersättning och i dek andra kunna smäningom
Lönerne indragas för de Tjenstemän som hafwa ingenting
at göra.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
I anledning af.Herr ibams anmärkning, får jag
uplysa, at Ucffottet i sitt Betänkande föreslagit,
at i afseende pa Livi!» Embets- och Tjenstemän,
hwarom en fullständig upgist saknats, Statens upgörande
och förhöjningens fördelning af Kongl.
Maj:t skulle werkställas. Jag fär fragg Högloft.
282 Den 8 Mars.
Ridderffapet och Adeln, om den ej, säsom Herr
Grefwe lviömer tilstyrkt, skulle wilja bifalla Utskottets
Betänkande, med tillagg, at det hänskjuces til
Konungen.
Frihere lljerta, I^ars. Dä Riksens Stander
wid flere tilfällen ädagalagt en priswärd ömhet
och wälwilja för Statens Tjenstemän, torde der
rillatas mig at wäcka en fräga, den jag anser förtjena
upmärkfamhet. Nedan innan förflntne Krig
börjades och äfwen under desi fortfarande har Herrar
Regements-Befälhafware funnit sig föranlame,
at til Tjensternes bestridande förestå extr» 06'ice:.
rare, hwilka genom Konungens Nådiga Utnämnande
blifwit til Tjenstgöring pä Regementerne place^
racle; flere af detze hafwa i likhet med de pä Or6inaire
Stat warande beständigt gjort tjenst och
med dem delat Krigets äswentyr och mödor, lifwade
af nit at gagna Fäderneslandet och at derigenom
bereda sig rätt til befordran och bröd. Under
Krigets fortfarande har den wanliga Fält-Aflöningen
warit tilräckelig för ar ej sakna bergelig
ritkomst; men sedan Fred inträffat, äro de i den
vlyckeliga belägenhet, at ej för det närvarande hafrva
någon stags Lön ac påräkna, och hwilken omständighet
är sä mycket mer ömmande, som at de
fläste ej äga nägon enstild förmögenhet. Under det
förra Finsta Kriget tillädes Lönlöse OMcerare, som
wörö emplo^eracle, Lön pä klxtia Stat, hwilken ej
uphörde förr än de sedermera wid yppande ledigheter
ingingo pä Orclinaire Stat, med de Löningswilkor
som anstagne äro, och pa denna grund har
samma billiga förmon blifwit afätstillige Befälhafware
yrkad; men utaf Kongl. Maj:t i Räder af
stagcn.
Den 8 Märs. 2Fz
stagen. Et ännu talande skäl til hwatz jag har ä»
rån anföra, är det, ar desse unge Officerare trott
sig aga det glada hopp,ac genom tilfällige V-rcan-,
cer, hwilka under och efter et Krig wanligen in»
träffa, winna den lott som Tjenstemannen efter»
sträfwar; men de sakna äfwen denna för deras
framtid glada Utsigt, dä Officerare fran sä wäl
Finsta /-rlaee., som flere andre Oorp8er dels blift
wit och förmodeligen lil större antal framdeles blift
wa pä Regementerne placeraffe, och hwarigenom
icke allenast befordrings» uran afwen Lönings-hop»
per synbart afiagsnas. Jag kanner nogsamt Stats»
ca8L»i>8 wanma-tt, ar i narwarande stund kunna
lemna understöd til alla dem som hafwa rättmätiga
anspräk om hjelp, och hwarföre jag wördsamt
wägar föreflä, ar detta efter min öfwertygelse och
med sanning öfwerensstämmande ärende mätte i
underdänighet öfwerlemnas til Kongl. Majus Nä»
diga stärstädande och rärrwifa pröfning. Jag har
emedlertid fullgjort en af mina heligaste pligter,
dä jag til Herr Grefwe» och Landrmarstalken samt
Högloft, Ridderffapet och Adeln ftamstält en motion,
som, om den winner bifall, rättfärdigar mitt
upsal, at efter yttersta förmäga bidraga til tappra,
Miste och skicklige Wapenbröders wälgäng, och dä
jag med er fullkomligt gillande pä detta Riddarhus
sä nyligen hört nämnas, at man i afseende pä Fosterlandets
behof af kunnige och tjenftbare Officerare
borde upmuntra alla Finsta Officerare at sig
hit begifwa för at begagna deras erfarenhet, och
at afwen derigenom lemna dem wedermäle af dlastons
högaktning och erkänsla, sä tror jag,at ena»
handa stal bör blifwa gällande för de Swensta,
. hwil»
284 Den 8 Mars.
hwilka annars i brist af nödig utkomst torde nödsakas
at öfwergifwa det kiMtitirL yrket.
Herr Oock, Lorfits I^u6vi§. Bland
de ömaste omsorger för Riksens Stander ar wisserligen,
at göra et afseende pä wära Embetsmäns
swaga Löner. För min Del wil jag wanda Nid*
derstapets och Adelns upmärksamher pa Kongl. HmilLlikets-Staten,
hwilken jag wal kanner, och som
ar sammansatt af sa utmärkt kunnige, skicklige och
tappre OfsicerLl-s. Det ar obilligt, at vefta Hieltar
stola hafwa sa swaga Löner; jag twiflar ej at
Konungen, som warit den förste och störste ibland
dem, icke gerna skulle bidraga til förbättrande af
deras wilkor, men jag får fräga Högloft. Ridderffapet
och Adeln, om Han nu med de anflagne tilgängar
dertil kan wara i stand. Jag får derföre
anhälla, om äter*remi8s afUtstotters Betänkande,
och at Stats-Utstottec matte aläggaö, ar utse tilräckeligare
medel til den föreflagne Löne-förhöjnin»
gen.
Grefwe k. öV 6 n b j 61m, Larl/exel. Da
Ridderstapet och Adelns upmärksamhet nu sys*
lelsätkes med det ömmande föremålet af en billig
förbättring för de särstildte Statens Tjenstemän som
nu befinna sig uti en högst wanlottad ställning: —
Da flere aktningswärde Ledamöter redan framfört
flere Embetsmanna Lorders rättmätiga anspråk,
torde mig äfwen tillätas fa nämna förhållandet
med Kongl. Lif-Regemei1ts-6l-en36jcr-kstÄiUon8 Of.
iicers Lorps, i synnerhet uti de mindre graderne.
Da Kongl. Majus Nådiga Beslut är 1791
förwandlade denna del af Lif-Regementets Lavalle.
ris
Den 8 Mars. 235
ris lil Infanteris, blefwo desi Herrar Officerare säl»
te pä Penninge-Löner, mä hända lämpelig med ti»
dernes dä warande stick. — Men huru litet detze
Löner numera efter förändrade waru-priser och
penningens fallna wärde kunna lämna detze Tjenstemän
fyllnaden uti deras billiga anspråk hos Staten,
lärer wara öfwerflödigt ar bewifa.
Förste och andre läeutenanterns samt Fändric
karne
wid Lif-Negements-^riZaclens Orenaclier-Oorxs
äga blott en ärlig Lön af 150 R:d. — Wid
con6-Lke5ens och l^la^oren8 6om^aZnier, per rätta
Oapitains - Lönerne innehafwas af Leconä - Lbelen
och ^la^oren, tjena 8tak8-Lapitainerne äfwen med
i;o R:d. — Dä detze således som Lapicainer hafwa
högre Krono-Utstylder och ^ccorcler än Subalternerne,
sä tjena de för mindre än Illeutenanterne.
Lapitains Lönerne wid berörde L05P8 äro endast
ZOo R:d Men endast twenne sädane äro at til
gä,
sedan twenne 6i8xonecL8 som vswan nämndt är.
Zag tror mig med sa mycket mera stal kunna
göra denna anmärkning, som Kongl. Majit genom
Nädigr Bref, Da denne Oorp8 lil lulantsris
förwandlades, stadgat at indragne Boställen stulle
för-!irreuc!erg8 och Officerarnes Penninge-Löner dermed
ökas, men ehuru flere sadane Boställen sedermera
för Kronans räkning blifwit indragne, hafwa
dock detze Löner blifwit oförändrade.
Skulle således tilfället medgifwa nu eller framdeles
Löne-förbättringar, sä wagar jag för min
del anhäila, ar äfwen Lif-Regements 6rLN»-!ier-('orpsen
mätte i lika mohn som andre Embersmäns Löner
-
286 Den 8 Mars.
ner innefattas nti antalet af dem som böra Anjuta
någon förman deraf.
Friherre »jerta, I.gr8, yrkade annu pä
sin motion rörande de under förra Finsta Kriget
antagne kxtrL Olkicerare.
Herr kotbliek. Med anledning af hwad
Herr Grefwe levenheim anfört, anaäende Lönetilökning
för Otticerarne wid Lif-Regements-kn^L6en8
Lrenaäierer, får jag anmärka, at Lif-Negements»LrigLäen8
Husar-^0lp8 til en betyvelig del
är i samma behof af förbättring uti sine Löne-wilkor.
Wid sistnämnde L«rp8 sinnes 8 ^orn?tl<-r
och en mängd Under-OMcerare, som åtnjuta Penninge-Lön;
c^ornetteme hafwa endast 208 R.d. i
ärlig Lön, Kour^e-Penningar inberäknade; UnderOssicorarne
IVO R:d. samt en Nummer«Lön och likaså
Trumpetarne, för hwilka de stola kläda och
föda sig.
Desse wid en cavLlleric-Ooi-x^ sa knappa Löne-wikor
fordra utan twifwel förbättring, och i
synnerhet wid denna, som i anseende til sin monclerinZ
för Befälet medför en gansta dryg kostnad.
Dessutom tror jag, at wid en lioupp - af sadan
beskaffenhet, som en Husar-0orp8, hwilken framför
siere andra Lav-älerier, til följe af dess oi »gni8:icion,
under et Krig öfwer alt ar anwändbar, bör Befälet
wara wäl lönt och ej sättas i belägenhet at
ril bestridande af de nödwändigaste behof i rjensten
upoffra enstilt förmögenhet.
Stats-Utstottet torde utan twifwel komma
i förlägenhet, ar utse Medel til Löne-tilökning för
siere
Den 8 Mars- 287
flere Lorpser än de, som redan til en sadan förr
män aro anmälde; men jag ar fullkomligt saker,
at, om medel kunna anskaffas, Lif-Regementets
Husar-Lor?8 icke glömmes, såsom til en del fullkomligt
i samma behof af Löneförbättring, som andre
corpser, för hwilka sä wäl Utffottet, som slees
Ledamöter hos Ridderffapet och Adeln det föreslagit.
Herr (iock yttrade sig wisserligen instämma
med Friherre gjerts, men anse Amiralitets-Oiticsrarnes
wilker lika wäl förtjena et ömt behjertande.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
fragade om Ridderffapet och Adeln godkände de
gjorde anmärkningarne såsom werkande ti! äcer-re°
miss af Utffottets Betänkande.
Bifölls.
Herr 8il Verstolpe, l^reäric, yttrade
sig frukta at denne arer-remiss ej kunde blifwa af
mycken werkan, dä Stats-Utffotret icke hade nägon
annan tilgäng än den mycket osäkra, densamma
redan upgifwit.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erindrade, at denna anmärkning icke kunde hindra
aler-remissen, men hemställde om Stats-Utffottet
kan handa borde anmodas at öfwer detta ärende
ffyndesamt utlära sig.
Friherre kleming,' (Naes, utbad sig
harwid fä anmärka, at er mycker ffyndsamr Utlåtande
icke torde böra af Stats-Utffottet äskås, da
Yet
288 Den 8 Mars.
det förut ägde kil afgörande manga angelägna mäl,
hwilka i anseende til de gansta tätt inträffande
plena i Riks - Standen, omöjeligen hunnit utarbetas.
Företogs til afgörande Stats-Utstottets den.
21 Februarii pa Bordel lagde Memorial, innefattande
swar pa anmärkningar i Riks-Stånden,
gjorde öfwer Utstottets den i; sistl. December afgifne
utlärande öfwer fragan om InxtruLlion för
Riksens Ständers Fullmägtige eller wederbörande
Embetsmän, hwilka i frågor om eftergift af adömde
ersättningar ril Riksens Ständers penninge-werk
m. m. böra warda hörde.
Herr 'kersmeclen, kreäric, hade inlemnät
er OiÄameii, hwilket af Friherre kleming,
Claes, uplästes sa lydande:
Enär i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, angående eftergift för adömd ersättning
Uti b>,lance-mål detta ämne förewarit under ytterligare
granstning uri Stats-Utstottet, bar jag för
ulin del icke ansett mig kunna instämma i det beflut,
hwari Pim-Uitsten af Stats-Utstottets Ledamöter
stadnak, i likhet hwarmed Utstottets swar til
Riksens Högloft. Ständer blifwit aflemnat.
Med fullkomlig aktning för andras omdöme,
nödgas jag likwäl bekänna, at jag ännu saknar
öfwenygelse om mitzrag uci den Mening jag således
oföränderlige» ännu hyser. Jag utbeder mig derföre
ödmjukeligen, al fa inför Högloft. Ridderstapet
och Adeln wid detta rilfalle upgifwa acstillige
af de flere anledningar, pä hwilka denna min olika
lan
-
Den 8 Mars. 239
kanka sig grundar. Da Stats-Utffottet uti desi
sednare sivar äterhanuat hwad Utffottet uti desi Betänkande
af d. 22 Nov. föreflagit, nemligen, ak
med fragan om eftergift i Kalice-mål borde ansta
til desi Riksens Ständer wid deras skeende sammanträde
komme i tilfälle, at sjelfwe inga i deras
pröfning, synes här blisiva tilfälle af samma anmärkningar,
hwilka redan förur äro gjorde, at
Stats-Utffottet icke afiemnat sivar a den egenteliga
fragan, som består deri, hurmvida någon instmÄion
more nödig för Riksens Ständers Fullmägtige,
eller de Embetsmän och Embetsställen,
hwilka angående sökc eftergift i bU-mLe-mal kunde
komma gt höras? Den utwäg Stats-Utffottet
föreflagit är dessutom hwarken förenlig med de grunder,
a hwilka sjelfwa c:on8titutjou hwilar, eller ledande
til det ändamäl x»-opo8ikion äsyftar ? Hwem
inser ej at äfwen i blilance-mäl liksom i andte
brottmål, sadane omständigheter kunna inträffa,
at den efter Lagens i alla händelser oföränderliga
bokstaf felaktige eller brottslige någon gang förtjenar
det medlidande, den förskoning och den eftergift
i answar, som billighetens och menfflighetens
röst oemotsägeligen pakallar. Men denne förmon,
ifrån hwars åtnjutande den emot Lagens föreffrifc
brottslige, ehuru i sjelfwa gerningen mindre
felaktig, icke blifwit hos någon uplyst diktion
utestängd, skulle ej medföra den werkan, dermed
är, och jemwäl bör wara asyftad, om den blött
a-gde rum i den ordning Stars-Utskottet föreflagit.
Jag föreställer mig, at uti et oM-mce-iuäl wore
om answar för en Löftesman, hwars Egendom nu
wore belagd med LLguesmr, deraf blrsive en följs
ar
Sjette Bandet. N:o 19-
290 , Den 8 Mars.
at han i och med detsamma förlorade den
och det förtroende, hwarförutan han ej mera kunde
underhalla den handel eller näring, eller hwad
annan handtering, som utgjort föremålet för dest
omtanka och flit, och hwarigenom han befordrat
bade enskild och allman fördel. Icke förr an efter
g, 4 eller ma handa äfwen 5 är6 förlopp skulle
Riksens Stander komma i tilfälle al pröfwa denna
Löftesmannens answars skyldighet; Ingen twekan
ägde rum, at han icke borde njuta förskoning;
den stulle således allmänneligen bifallas; -- men
räddningen koni för sent, den sjuke hade aflidit innan
Läkarens biträde meddeltes. Löftesmannen,
som ej fatt åtnjuta ostörd Q-eäit och förtroende,
hafwer under riden saknat medel at underhalla en
nyttig och nödig werksamhet; han har kommit pä
obeständ, och det allmänna, hwars rätt til ersättning
blifwit eftergifwen, får ^vidkännas förlusten genom
saknaden af det biträde det kunnat påräkna
af dest fordna trefiige och gagnelige Medlem, men
hwilken med en talrik kamille försatt i armod och
fattigdom, utgör för det allmänna en ökad börda.
Mångfaldige dylike exempel kunna framställas, äfwen
i de fall, da fraga är ej om Löftesman, utan
om en Enka och barn efter Upbördsman, eller andre,
som med upbörd och förwaltning af allmänna
Medel haft befattning. Under wäntan pä Riksens
Ständers sammankomst, stola den wärnlösa Enkan,
de ostyldige Barnen blifwa offer för behof,
hwilka i tid ej tilfredsstalde, antingen stola leda
deras olyckliga offer til laster och brott, eller ock
förkorta deras i armod och elände sig slutande lefnad.
Af fruktan at blifwa widlyftig förbigår jag
desse exempel, och får härwid blott åberopa den
til
Den 8 Mars. 291:
lil mänga tilfällen lämpeliga allmänna grundsatts,
at semida hjelp ar aldeles icke bättre an den, som
aldeles ukeblifwer.
Men jag har sagt har ofwanföre, at Stats»
Utskottets förslag ej ar förenligt med Longricutionsgrunder.
I enlighet med dem tilkommer ingen, man
Konungen allena, den Höga rätt at Ni^enser-L
Lagen i föreskrefne fall, eller ock at i brottmål göra
Nåd. At til någor af dessa ämnen, eller dem ,
som med desamma ägg sammanhang, utsträcka Riksens
Ständers ätgärd, wore, efter mit omdöme, at
förblanda hwad uti ivar nn gällande Oon8timtion
»visligen ar ätskildr, Riksens Ständers fri- och
rättigheter med den magt, som ar Konungen allena
»platen. Det wore at utrycka första stenen af
den grundwal, hwara hela byggnaden af Oousc!-  tutiouen ar upförd.
Mig synes således, som Riksens Ständer lika
sä litet kunna eller ens wilja cilägna sig nägon
pröfning i b-stLnce-mal och med hwad dermed gemenskap
äger, som uti andre arender, hwilka föranleda
til frågor om -ligpense eller Näd. Riksens
Stander, som aga den oskattbara förmän, ar L
förening med Konungen stifta Lag, hafwa en gäng
afsagt sig allt deltagande i dest handhafwande och
tillämpning; samma gällande skal, som föranledt
Riksens Stander, at i allmänhet öfwerlemna detta
wigliga förtroende ät Konungen, talar lika högt
afwen i fräga om Nåd och eftergift i bLiancemal.
Et wisadt misstroende blott i sistnämnde fall,
tjenar endast al röja, hwad som, om ver ock wore
grundadk, bättre ar at det aldrig blifwit yppadt.
292 Den 8 Mars.
Jag får således för min del hemställa til Högloft.
Ridderssapers och Adelns uplystare granskning,
om icke Stats-Utskotters omförmäla förslag mä
förkastas.
Hwad Stats-Utffotter anfört, angående de
flere swarigheter sig förete, at kunna genom inLtruKion
lemna bestämda föreffrifter för de Riksens
Ständers Fullmagtige, eiler wederbörande
Embetsmän, hwiikas underdåniga utlåtande i buiLnce-mål
Konungen i Nader wille infordra, synes
deremot med stal ej kunna bestridas: Om en
bestämd In8tiuÄion för afftag eller bifall wore möjellg,
borde äfwen en bestämd Lag, i hwilka fall
Nåd eller äispenLL agde rum wara det, och da blefwe
orden clispenxe eller Nåd toma Uttryck utan mening:
men Lagen kan möjeligen ej annat an i allmänhet
föreffrifwa, til hwilka ämnen clisxenss eller
Nåd får sträckas. De mångfaldige bewekande
stal och omständigheter, hwilka wid owaldig granskning
af hwarje sak, böra och kunna wacka niedlidfamhetens
och billighetens kanstor, uti den uplyste
Mannens hjerta, hafwa inom någon Lag eller
I^Ltrvckion ännu aldrig kunnat beskrifwas eller bestämmas.
I anseende til hwad nu anfördt är, får
jag med anledning af Konungens Nådiga ?>oposition
j ödmjukhet förestå det beflut: "At da Kongl.
"Maj:t, hwars höga rätt det ar, enligt Lonstämjon,
"ar i balsnce-mal likasom i andre brottmål göra
"Nåd, wil i Nader inhämta Riksens Ständers
"Fullmagtiges, eller wederbörande Embetsmans
"utlåtande, desse da böra äga wid det answar en
"uplyst och redlig man lika sa litet fruktar, som
"han sig der undandrager, at uti deras afgifwan
de
-
Den 8 Mars. 29Z
"de underdäniga yttrande, förklara, ester sig före"teeende
omständigheter i hwarje mål, hwilka stal
"och anledningar de kunna finna wara af den be"ffaffenh'et,
at de tala för eller emot den fökte Na"den
och eftergiften." Stockholm den Mars 1810.
kr. 1er8me6en.
Friherre klewin-; tilläde derefter munteligen:
Som jag i Stats - Utskottet warit af lika tanka
med Herr kersmeclen får jag äfwen inför Ridderffapet
och Adel» förklara mit instämmande i det
yrrande jag nu hast den äran upläsa. Jag nekar
ej, at äfwen af Herr lersmeäens förslag mihbruk
kunna följa, men sadana kunna i alla menskliga
saker inträffa, och jag för min del anser det wara
en farligare egenskap uti Riksens Ständers, an i
Styrelse-Magtens händer. För öfrigt har det i alla
befattningar, hwilka warit mig anförtrodde, warit
min grundsarts, ar söka skydda enskilde menniffor
för orättwist lidande. Jag tror, at detta
ändamål säkrast upfylles genom bifall til Herr ler8weciLN8
hemställan; och anhaller, at ehwad afseende
Högloft. Ridderskapet och Adeln behagar deruppå
göra, denna min- ranke matte blifwa för min
räkning i ?ro:oLo!let antecknad.
Herr low, kebr, och Grefwe von kantin§8kLussn,
^li)recnt, instämde med Friherre
kleming.
HerrLocK, Lorfits kuäviZ, ropade Ja!
Gud beware vtz för Riksens Ständers granssning.
Gref»
294 Den 8 Mars.
Grefwe borner, ^clolpb 6ÖIÄN, Utbad
fitz fa namna, at han i Stats-Utffottet äfwen
warit af lika tanka, som Herr H!-8me6sn,
och för öfrigt endast tillägga, al han sä mycket
mindre ansäge behörig nägon farhaga i afseende pä
en rartwis utöfning, som malek altid owilkorligen
mäste passera wederbörliga Domstolar.
Hans blxcellencs Herr Grefwe Kuutli
förklarade sig likaledes hafwa warit af Herr ler8we6en8
tanka, och anhöll nu om kropo8iuon uppå
hans afgifne yttrande.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
söreflog derefter, om icke, dä ingen Ledamot hade
talat för Stats-Utffonets utlätande, han singe göra
k-op08ition clirecke til bifall pä Herr 'H8M6-?
6eli8 uplaste victamen, och om icke Ridderssapet
och Adeln i sädant fall behagade, at desi l^otocoU5-  Utdrag derefter mätte inrättas.
Bifölls.
Uplastes etafHerr »k Scbenbobm,/eäolpbz
ingifwit llckemorigl, sä lydande:
Wördfamt Memorial.
Utom den Landshöfdingen l Stockholms Län
a Stat anflagne inde.lte Lön, har af Ränteri-medel
i c.ont3nt blifwit til Hyra af Bonings- och Ettidets-Num
honom ärligen tildelte 266R:d. Z2 ss, hwilken
Summ-- är 1776 är worden ökad til ;oo N:d.
Och som denne Summa ej wid NN warande tiders
rrp
-
Den 8 Mars. 295
upstegrade Hyror, lemnar tilfalletil förffaffande af
sädane Embetsrum, som kunna wara tjenlige och
anständiga/ halst dertil erfordras, utom 8es5ion8-  Rnmmec och Wakt-Betjeninqens, afwen rum för
LandsLands-Kammererare», Ränt»
mästaren samt Lane-Bokhållaren, för Lands-^mcellier.
Lands-Lontolret och kl-ovince Landtmäterie»
Loinoiret, samt til ^rcliiver jemte Landshöfdin»
gens egne boningsrum, får jag hos Högloft. Riv»
derffaper och Adeln ödmjukeligen hemställa, om icke in»
lil desi Kongl. Maj:t och Kronan kan äga tilfälle, at
til LandShöfdinge-upläta någor sig til»
höriqt och til ändamälet tjenligc hus, hwartil, efter
förekommen anledning, utwäg torde sig framdeles
yppa, hushyre-medel ma mig bestäs til sädant belopp,
ar derföre möjeligen passande Embets» och
Bonings-Rum kunna erhällas. — Och tror jag
mig til denna hemställan äga desto mera ffäl, som
Embetsmän här i Stockholm, som ej aro i behof
af särskilta Embets-Rum, njuta wida större ärliga
Hushyre-Medel. Stockholm den 28 Febr.
i8iv.
A. sk Lclrenbom.
Remittsrsäes til Stats-Utskottet.
Företogs ä nyo Allmänna Beswars- och Oe-.
conomie-Utffottets den 27 Februarii pä bordet
lagda Betänkande, angäende Fangars förande och
bewakning.
Bifölls.
Der»
S96 Den 8 Mars.
Derefter företogs til afgörande Allmänna Beswars-
och Oeconomi-Utskottets, sedan den 28:de
Februarii pä bordet hwilande »otocoll» - Utdrag
af den i6:de i samma manad, angående Wargeringens
indragning.
Elfwen wäl uplästes Grefwe 6^l lenborg»,
^oban »enning, den 38:de Februarii pä border
lagde viclamen, rörande detta amne.
Herr Uergman, Hmbro8lU8 k4s§nu8,
uplaste til krotocollet följande:
I frägawarande sak, synes en af de wigtigaste
som under denna Riksdag kommir til Riksens
Ständers öfwerläggning. Den förtjenar således
Ridderssapets och Adelns hela upmärksamhet. Och
dä jag genom et hos Ridderssapet och Adeln inglfwit
lVlemorial först framställt den, torde mig tillaras,
at derom ytterligare säga mina tankar: äfwen
som at anföra hwad jag finner nödigt wid
Allmänna Beswärs- och Oeconomis-.Utskottets Utlärande
öfwer den af mig gjorde anmärkning wid
dest härom först afgifne Betänkande, pä det Ridderskapet
och Adeln mätte kunna fa kännedom af
tilgangen med Wargeringen ifrän dest första införande,
får jag upläfa ofwanberörde mitt blemottal.
- - - r I Kneckte-LoiUr3Ll:erne med Konung
LMI. XI nämnes ej et ord om Wargering: Ständerna
hafwa är 1741 friwilligt ätagit sig den,
men kort efter afsagt sig densamma. Den tiden
war likwal Wargering ej i annan afsigt hällen,
än at tjena lil ersättning wid wanliga Rust- och
Rorhallet. Wargering exercerad aldrig, än mindre
-
Den 8 Mars. 297
Hre klef den commenäe^ö. Men Konung 617-  LlTäk lil päbjöd dest upsättande ar 1790 twärtemot
Kneckte-Loutrgtterne, 1772^ ars Regeringsform
och sjelfwa Säkerhets-HAen, som LLnckioneracle de
förstnämnde. Någon hwar som minnes den tidens
händelser, wet hwad selestion detta Päbud gjorde
hos de Rustande. En enda, efter hwad jag
har mig bekant, wägade höja sin röst deremot. I
en Sockenstämma, hwarest Allmogen skulle höras
härom, wagade Ofwerste-l-^urengiuen Baron i^Lick,
en, sa mycket jag wet, förståndig och vförwitelig
Man, tala emot denna nya tunga, äberopade nytznamnde
comitier m. m., hwilka borde freda Rothållare
ifrån Wargerings upsättande, och pioponeraci^
Allmogen, ac jemte honom hos Konungen göra
föreställning häremot och anhälla om befrielse
ifrän detta omi5. För denna dristighet som kallas
Lrimen lVk^<-8t3N8, blef Baron kst-ilk dragen
för Domstol, dömd til döden, men i sa matto benädad.
ar han saktes a Fästning, hwarifran han
ej blef frigifwen förr an wär nuwarande Allernä»
digste Konung 1792 emottog Regeringen såsom
Förmyndare och Regent. Ec sä afffräckande Exempel,
werkade dec som önffades, al man ej
mera wagade yrka sin rätt, ar sä Lagar och Löntryser
okränkte. Fräga blef icke eiler om Wargeringens
upsättande, utom i de provmcer, hwilka
man säde godwilligt förbundit sig dertil, förr än
vm wären 18v8, när Dannemark förklarade O8
Krig, dä f. d. Konungen anbefalte derom. At pä
en lid dä Riket ä alla sidor war anfallit, neka at
anwända yttersta förmäga til desi förswar, kunde
ingen walsinnad göra. Säledes blef Wargeringen
uprättad: til och med klädd, ätminstone den mä
-
298 Den 8 Mars.
sta, af Rust- och Rothållare Men efter den lyck»
ligen skedde Regements-förandringen, är set billigt
ar en hwar acertrader i sina rättigheter, hwilker
föranlarit mig, ar hos "bit. wäcka förewm ande staga.
Allmänna Beswärs- och ^eco-mmi Utstotter
har i sitt första Betänkande rältwisat mitt andragande,
och, til ytterligare stöd för sitt bifall, åberopa!
80 §. af Regeringsformen, samt tilftyrkt, ar
Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla denna sak, med anhållan at Wargeringen
efter Krigets flut (som da ännu ej war
stedt) stulle uphöra. Dä detta Betänkande förekom
hos Ridderffapet och Adeln, gjorde jag derwid
den anmärkning, at som denna sak egenteligen ar
en Beffattnings-fraga, borde den icke behandlas såsom
de Oeconomifle Mål 89 §. i Regeringsformen
omförmaler, och i hwilka Konungen äger rätt
<lt äeciäera. Utan kunde Riksens Ständer derom
fatta Beslut, lika som i alla andra frågor om Beskattning
, enligt 57 H. af Regeringsformen. Med
denne anmärkning blef Betänkandet ater remitterat
til Utskottet. Wailofl. Borgare- och Hederwärde
Äonde-Standen hastva utan anmärkningar detsamma
bifallit. Troligen hafwa desse Stand ansett
denne sak sa patageligen rättwis, at staga om afstag
ej stulle kunna upsla. I sitt Utlåtande öfwer
berörde min anmärkning har Utskottet, såsom stal
derril, at saken borde anses wara Oeconomist, anfördc:
at den til samma Utstötts handläggning blifwit
remittersä. Jag underställer Ridderskap'! och
Adeln om denne slutsats är riktig. För min del
ar jag af en annan tanka. Andre Bestattningsfrägor,
såsom om Bränwinsbränning, Post-medel,
och jag tror flere, hafwa ock blifwir remitwmäs
til
Den 8 Mars. 299
til Allmänna Befwärs- och Oeconomi Utskottet,
och dock icke afklädt sig egenskap af Bewilimngs-'
eller Beskattnings-fragor- Wore jag ensam as den
mening, at Wargerings underhallande ar en skags
Beffartning, sa ssulle jag wisn icke waga ar inför
Ridderskaper och Adeln insigt^ra derpå; men jag
har i Verra amne talar med manga uplyste man,
och deribland acskillige af Eder, Mine Herrar! som
gifwir mig ratt; och jag får fraga: hwad annan
skilnad ar wäl emellan Rotering och andra-Hemmans
ouera, an den, at deste sednare utgöres i penningar
och Nance-persedlar, men den förra uti
Karlar och Hastar? Noteringar ar en af de mast
tryckande bördor Hemmans-ägaren drager: öfwerstigandes
ofta et Hemmans wanliga Räntor- Den
kan wäl altsa icke fa, annan benämning an af
Skatt; hwilken at sig sjelfwe ataga ar i nyss äberopade
§. i Regeringsformen Riksens Stander förbehållen,
och Kneckte - LoinrsÄerneg helgd dessutom
förwarad i dest 82 §. — Dl Wargerings bibehållande
anför man, at Armeen behöfwer denna tilökuing.
Detta behof medgifwer jag, men om man
ej wil antaga den omoraliska princip-?, at en orättwis
handling skall äga bestånd derföre, at den är
nyttig; bör wäl Hemmans-ägare ej aläggas, at
halla Wargering derföre, ac Krigsmagten behöfwer
ökas. Da Konung XI stöt LontmÄcr med
Rust- och Notställare, utfordrade Han den högsta
Rotering hwar?rovince kunde tala: man känner
denne Konungs stränga Hushälls-äz^teme, och om
man a ena sidan kan saga, at Hemmanen sedan
den tiden blifwit mycket formerade, mäste man ock
ä andra medgifwa, at Noterings-beswäret blifwit
i lika, om ej i större man ökadt igenom högre lcgor,
Zoo Den 8 Mars.
längre och ostare Möten, kostsammare beklädning
och mycker mera, för widlöftigt och obehagligt at
nprepa. Således drager Jordbrukaren af manliga
Rokhället den högsta tyngd han kan bara. Intet
stal ar derföre, at ensamt pä hans bekostnad
föröka Armeen, sä wida man ej för beqwamlighet
ffull wil göra det. Skall simoen förstarkas, sä
lät der ffe pä et satt, at alla Rikets Jnnewänare
bertil fä bidraga. För det närwarande tyckes wäl
all öfwerläggning om Wargeringens afffaffande wara
öfwerflödig, sedan wär milde Konung, som synes
icke hafwa någon ömmare omsorg eller högre
begär, än det at lisa Sine Undersätares bördor,
redan uplöst denna Röthäller pätwungne inrättning,
men det är nödigt förekomma, at den i en framtid
icke mä äter införas. Jag sär derföre i ödmjukhet
föreflä: at Ridderffapet och Adeln förklarar sig
aldrig wilja upsätta uägvn Wargering, och, efter
communication häraf med de öfrige K68peÄive Stånden,
hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan
härom, med anhällan at betta Beflut, igenom Nådigt
Päbud, blir allmänt kungjordt.
Friherre 8 tzel von k^ol8teiN. Dadet
numera är uplyst genom de här uplästa anföranden,
at Wargeringen icke stöder sig pä IndelningsWerkets
inrättning, utan ar derifrän ffiljaktig och
grundad blott pä öfwerenskommelse emellan Kronan
ä ena sidan och Rust- och Rothallarne pä den
andra, hwilka öfweLenskommelfer i sjelfwa werket
icke warit ar anse annorlunda an som Nädigä Befallningar
, hwilka mäste ätlydas, kan jag för min
del icke anse Wargeringen, säfom Laglig enligt Regeringsformen,
som stadgar, ak ingen ny eller til
-
