# ID: svediakorp-gov208
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 31,556
# sentences: 916
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


149» Den 2Z Zebruarii.
som, dä hela den rillatNe summan begagnas ut.
gör - « - « - » » « 8,738:28:2.
2:0 Ordinarie Aflöning, Arfwooch
Pensioner 3,946:32: —
3:0 Extra Ordinarie Aflöning
till de Commerce Collegii Ledamöter
som icke hafwa Löner pä Stat, utan
äro Lönlöse 1,983: .
4:0 Extra Utgifter, dels till Di»
fcretioner till Betjeningen i deras
knappa Lönings.willkor och dels till
Ljuspenningar Skrif Marerialer och
Postporto m. m. - » » . » . r,9Zo:—
Summa 16,618 r 12; s.
Enligt Reglementet äga alla Fabriqueurer och
Malmfacturister, som tillwerka wafnader af-Silke,
INI, Bomull, Lin och Camelhär, samt sina polerade
Aggjärnsf-niden, Disconträttighet, hwilken genom
ferstildta Kongl. Resolutioner äfwen blifwit utsträckt
till ärffillige andre Fabriks-Inrättningar, säsom Lä»
derberedning pä Engelsta sättet, Pappers tillwerknin»
gen med flere; och som afsättningens befrämjande
emellan Manufactur - Idkare och Köpmannen ar
änvamälet af denna Inrättning, och detta ändamäl
fordrar, arr hwar och en, i mohn af sin tillwerkning,
ämjuter andel i Discont-Lanet; sä är stad»
gat, art söregäende årets tillwe^knings wärde blir
grunden till Länens uträknande. Atjkikige FariquesJdkare
hafwa dock genom Kongl. Resolutioner blifwit,
Den 28 Februsrii. 1499
af förekommande särskildta: ftäl och omständigheter,
hugnade med en större DiScont-rärtighet; äfwcnjom
Kongl. Majit tillagt en och annan stäende Län pä
wista är, emot förestrlfwen säkerhet och Ränta. Huru
med Utläningar bör förhällaS är ylstakadt i Kongl.
Reglementet af den 22 April! i779«
Till upmuntran och hjelp för de med mycken
kostnad anlagde Schcffcrier, medelst befordran af en
snar afsättning pä deras Ull, blef, med stöd of
Kongl. Brcfwet den 19 Maij 1781 en serskild LaningSanstalt
inrättad och anslogs till Fond genom
samma Nådiga Bref 20,00a R:d. B:co af förra
Manufacrur Fonden; men som denna summa snart
blef otillräcklig; bifölls genom Kngl. Brefwet den 25
Junii 179S, att de till fyllnad erforderlige 24002
Rrv. fingo försträckas af Manufactur.Disconl-Fonden.
Enligt Kongl. Brefwcn ben 19 Maji 1781 och 25
Junii 1795, werkställeS ukläningen pä följande
sätt Alle: Fabriques-Jdkare, som i Hall-Magazinet
köpa Inrikes fallen procmii Hall-Ull, äga rättighet
till Län af denna Fond till Hdelar af Ullens hela
wärde, dä de med Ullsäljarens Räkning styrka Handelns
rigtighet, samt med Ullwärderinzsmännens witnesbörd
om UllpartLets storlek och det pris, hwartill
Ullen af Wärderingsmännen i premie wärde blifwit
Skattad. Länen meddelas ifrån den r Junii till
Lrets flut pä högst 6 Mänaders tid emöt Läntagarens
Rewerst, författad efter faststäldr formulaire och
anskaffad proprie Borgen, dock Med dea stillnad emellan
tidigare och sednare Ulluphandlingar, att »k.
länings räntan, för de Län, som grunda sig pä inköp
af Ull i Juni; till och med September monader
-
rZos Den 28 Kbruarw
Ler ar 4 procent men deremot för de, som Mga i
anledning af sednare pä äret gjorde UllupphandlinZ
procent. Förfalloränkan erlägges i likstämmighet
med hwad osman anfördt ar, för Län af Wäfwerie»
Discont Fonden, eller esker ro procent. Enligt
a 808 ärs afsturade Bok, utgjorde denna Fonds bebehällne
Capital efter afdrag af Manufacmr Discont»
Fondens försträckningar 37,516 R:dr 14 st. n r.
Öfwer denna Fond, som enligt Kongl. Brefwen
Len 19 Maji 1781 och den 5 Augusti 1783» ej
får sammanfläs med Manufackur Discont - Fonden,
föres och afsiutas serskild HufwUd-Bok, hwarsöre
Betjeningen, enligt förstberörde Kongl. Bref, bestås
wista ärliga arfwoden till ett sammanlagdt
belopp af i?7 R:dr 16 st., som äro de enda denus
Fonds gravationer. De af Kongl. CommercerCollegium
medveldte förteckningar uppä de sä wä! i manlig
Discont-wäg af Manufactur» Disconten utlänte
Medel, som ock uppå dem, som af denna Fond
innehafwa stäende Län bifogas härjemte Litt. H.. L 6°
Wldkommande dernäst Manufactur-Zonden z
sä ar beskaffenheten dermed följande:
Manufactur- Fonden upkom i sin början genom
Len Landshjelp som Riksens Ständer 1727 bewiljade,
att såsom Län utan ränta pä wista är lemnäs till
nyetige Fabriquers anläggning. Sedermera blef till
Manufacturernes upphjelpande en Taxa af den ry
Maji 1739 lagd pä ut- och ingående waror, och
Medlen sörwaltades under namn af ManufacrurFond
genom dei af Riksens Ständer fornierade Manufactur^CoMvir
ifrån är 1739 till 1766, Lä detlä
Ton
-
Den 28 Zcbruarii- 1521
Contoir uphörde och Medlen öfwcrlemnades kill K:gl.
Commerce - Lollegii disposition. Under tiden hade
Medlen blifwit anwande till wista premier, under
namn ai Invention^» Larv- Fär- Plantage- Spinneri-
Tillwerknings- Flyttnings- och Transport»
Ull- samt Exporl-pinmiei-. Fondens inkomster utgjorde
ett olika belopp; men ifrän och med 1757
till och med är 1776 upgcck det ester ett medium
till 80,186 R.dr 12 st yr. samt sedermera intill
är 1782 till 61,002 R:dr ärligen. Är 1782 lär
Kongl. Maj:r uti den dä utfärdade stora Sjötulls»
Taxa sammanslå alla under serskildta Titlar förut
Utgående Sjötulls-asgifter, hwarefker desta umgälder
till Stats - Conloiret borde affemnas, frän hwilket
äler en wist summa ärligen, i stöd af Kongl. Bref»
wet den 7 Avril 178Z borde Utbetalas och i Staten
upsöras till Manusacluriernas understödjande. Till
fölis häraf anslogs ärcn 1788 till och med 1791
för nämde behof ärligen 52,002 R.dr, är 1792
40,000 N:Lr, är 179Z, dä Manufactur- Fonden,
enligt Kongl. Brefwec den 23 April samma är, till
Stats - Medel förwandlades och till namnet uphörde
Z5,2oo R:dr, ören 1794/ t?95 och 1796 för
hwart är 25,000 R:dr, samt sedermera ärligen frän
21,502 R:dr till 12,666 ^ R:dr. Af de således
upförde Stats- anslag hafwa tid ester annan ansenliga
besparingar stedt, hwilka Stats-Werket tillfallit,
fäsom är 1792, i stöd af Kongl. Brefwet den 23
Junii samma är, för ären 1788, 1789, 1792 och
l?9l, 45,079 R:dr 6 st. 8 r.; sedermera ifrän och
med är 1792 till närwarande tid 28,281 R.dr 22
st. 7 r., hwilket allt icke kunnat werkstälias om icke
flere indragningar stedt uti de förut bewiljande p>3>
mier och understöd- De
1SS2 Den 28 Zebruarii.
De utgifter som bestrida- af Manufactur-Medlen
bestå uti Ull-werderings- och sorterings - arfwo.
den till Betjeningen wid de Hall - Rätter der UllMagaziner
äro, premier för Kamulls-och BoMUllSSpanad,
samt för tillwerkningen af finare Lärster,
understöd till Flors, Linne-Fabriques Bolag i wist»
är, samt till Wetenssaps Academien för splissa In»
strumentmakeriei, jemte nägra Hushyror och obetydliga
Pensioner ät nägra Personer som med Mantlfactur-Inrattningen
haft befattning.
ölngäende Fiskeri Zonden.
För att genom prsemier uphjelpa Swensta Salt»
sjö-Fistet älades wid 1751 ars Riksdag, under
namn af Fistcri-Fond, en wist afgift uppä alla salta
och torra Fist-waror, som Utifrän till Riket infördes.
Denne Fond ökades sedan genom ätskillige
andre inkomster, men indrog-? säsom otillräcklig är
'?6s. Jfrän är 1771 betaltes ä nyo prremier till
Fisteriernes understöd, och Fonden fammanstogs ar
1782 med stora Sjö-Tullen, i lisber med hwad om
Manufactur-Fonden ar nämndt. Ar 1733 upfördeS
i Staren 20.-002 R.dr till Fisteriernes befrämjande,
men sedermera minskades denna summa, och premier
ne uphörde tid efter annan , säsom ansedde till ändamålets
»vinnande icke bidragande. Genom K:gl. Brefwet
den 12 Äng. 1800 stadgades flutcligen, att 4002
R.dr skulle anstäs säsom praemier för dem, hwilka anskaffade
nya nät till Sillfiskets »verkställande pä djupet
eller indre Skären utom Norhivarpen, och skulle
för hwart nät om 152 famnars längd och 6 till
8 famnars djuplek 22 R:d säsom praemium bestäs.
Namn.
Den 23 Zebruani. ^ 1523
Nämnde summa, som »annu icke ar gagnad, anstogS
endast för en gäng; men i berörde Kongl. Bref förordnades
äfwcn, att 620 R;d stulle ärligen i Staten
fa upföras och anwändas till dem, som inom October
mänads stut hwart är finnes hafwa werkstälvt de
tidigaste Sillfängstcr pä djupet. Af sistnämnde Summa
är endast 622 R:d ett är ulbetalke, till sölje af
Kongl. Brefwet d. 22 Junii 1807, såsom belöning
för fängad Sill under isen med sä kallad Isnot eller
omanlig Sillwad, sedan någon ansökning om praemiers
erhållande för de tidigaste Sillfängster pä Hippel
icke inkommit»
Angående Spinnhus-Sonden.
Jfrän är 1698 undergeck Fonden ätstillige förändringar
kill desi är 1735 d. 22 Julii en Allman
Spinnhus-Fonds Taxa utkom, som utsatte wist afgift
uppä ätstillige frän Utrikes orter inkommande maskör.
Denna Fond sammanlades äfwen är 1782 uti
Sjö-Tulls-Taxan med de öfrige Tnll-umgälderne,
hwaremvt och i desi ställe goos R:d. till Spinhusens
underhäll, enligt Kongl. Brefwet d« 7 April
1783 borde ärligen i Skaten uppföras och afStatsContorct
aflemnas kill Commerce-Collegii disposition;
men sedermera förordnades genom Kongl» Brefwet
d« 23 April 1793, an alt hwad kill behofwen nödigt
pröswas stulle i den ärliga Staten uptagas och
af Stats-Conloiret godtgöras, hwarföre äfwcn genom
Kongl. Brefwet d° 21 Julii 1827 en tillökning af
H202 R.d stulle för samma är af Stats-Werket
uröfwer förenämnde 8200 R.d. Utbetalas» Sedan
Kongl.
s:te Band- s:-r- Afb. ros.
150 4
Den 28 Februarii.
Kongl. Majtt under den 12 Augusti 1807 förordnat,
att eu altman Fatiigwärd ffulle i Stockholm införas,
och till dest styrelse lillfatkeS en särftild Direclivn,
under hwars wärd och redogörelse Spinhusec i Stockholm
borde dragas, har Commerce-Cvllegium ,ill saluma
Direetion den 8 Julli 1808 öfwerlemnar Stockholms
Spinhus, men kommer dock, ester berörde
Förordnande alt fortfara i Styrelsen öfwer de öfrige
Spinhus-Jnrälrningar i Riker. Salom cn följd häraf
bles genom Kongl. Brefwet d. 20 Maji 1808 den
iftän Stars Conioirct till 8002 R:d ärligen u gående
Summa sä delad, alt Commerce-Cvllegium til!
Spinhusens underhällande i Otterne ftulle deraf ärligen
undfå en summa af 4.283 R:d 26 si. 6 rst.
Med den sistnämnde Summan, jemte hwad frän
Landt-Tullarne samt Länen i Riket såsom Spinhusafgift
serskildt. urgätt utgörande wanligen omkring
800 R:dr, åligger Collegium att besörja underhällandet
af Spinnhusen i Landsoikerne, samt bestrida audre
derwid förenade Utgifter.
Sedan Stats-Ulstoltek salunda upgistvit förhällandet
dch beskaffenheten af de under Commerce Collegii
disposition stående Fonder. i enlighet med de
upgifrer Utskottet ifrän bemälke Kongl. Collegium
erhållitz sä ärerstär för Utskottet att sig yttra, i afseende
pä den af Riksdagsmannen Oxelberg yrkade
rewisivn af desie Fonder. Hwarken har Stats-Ut»
skottets mänga göromål medgifwit, ej eller har StaksUtskottec
ansett det kunna tillhöra desi ätgärd, att
LN sädan Rewisicn anställa; men dä desie Fonder till
en del utgä ifrän Stats-Werket, och dels äro tillkomne
genom Lane, biträde frän Riksens Ständers
Ban,
Dm 2 8 Abrtlariti tZoz
Banque och dels leda sin Uprinnelse frän allmänna
asgifter; sä synes dek ock wara i sin ordning alt
förwaltningcn deraf undergär en publique Rewision.
Srats-Urstotkek sär derföre Riksens Högloft. Skänders
Egil ompröfwande wördsammeligen Underställa»
hurnwida det mä blifwa updragit de Riksens Ständers
Rewisorer, hwilka komma att öfwerse och grai»
ska Glats Banco — och Rcksgälds-Wcrken, alt
»swen wid samrna rillfalle rewidcra Räkenskaperne och
Handlrngarne rörande Redogörelsen för ifrägawaraiiL
Ve Fonder. Stockholm den 21 Februarii 1810.
W Hösil. Ridd. och Adelns Pä Hkgw. Prene-Sl andels
Led - nbters ivägnar LeLainöiers wägnar
LIaes klomw§» "Tlr. äVoistmar».
Pä Wällefl. Borgare-Siänd. Pä Hederw. Bonde-<Ktänd,
Levamöterö wägnak Lcdamtzrers wägnar
iOrrl kr. k.anädsrA» Austers dalsson»
kröäelius
-
Litt.
iZo6 Dön 28 ^ebruaru
Nfstrift.
Lik.
sörteöknms pa dem som i wänlig Disconk-wäg Nu
inmhafn-a Län af Manufactur Discont-Fondenoberäknadt
Fondens klllgängar hos- Under
Eoncurs warande Läntagare.
^
Län as
Län sf WLfvmit
. Ull
Discont-Fonden
Discont»
Fonden.
R:dr
si-
r-st
R:dr !
V. Apiarie - ° ^
ZotZ
I. kl. Arnberg - - .
29!
k!
). V- Augustia 6e Lon -
2529
I... Ackarius ° ^ -
4ZS'2
^rotenius Lr Widmark-
ZSos
^ 0- ^näre - - - -
462
Kek§ - - - - ^
?8l
L. Denckert - . .
10446
8. kjörk L Lon - >- ,
98Z2
5
4
I. iV. Lermvall - ^ -
460
N. LerAman - - -
1 ros
?. I.. Ljörk -
232?
c. Lerket c Son L C:e
ÄSZ2
L. O. Luren »
'7 odd
6. Kjörk - ' ^ "
?o
6. LaZge äL ^tocries
^tz66
6. krolin^ . . . >.
LOOS
LZO0
Kergström - - - -
—
(Z. Ronsäorlt
Z00O
k Lroms
ZZS2
»
8. Lzör.
Den s8 ZebrusM»
N. LzörlinZ . ,
,
»- '
6lZ
k. L. Lennet . -
.
,
1500
k. Lavin ' "
»
°r
125
L, Ljörirmsn - -.
-
40V
Q Kl. Lokman -
8Z?
7. LerZ ' ' -
-
35
0 L- Ler x- - -
-
»
755
7. O Lere- - -
-
-
Zoe
Carlshamns FabriquesJ
1-
tre^enter » - »
r
»
IZOV
7> 6. clausson -
»
13-80
k O. casxarson '
-
638?
O- Dettovvs Enka-
»
4485
Dalkbom -- -
.
>
»37
Oisim - -
*
°
53°'
7. >V. Dammert -
500
?. kl. Degerman
370
6 Dettow -
443
Lkllräm » .
-
50
A. kl. Lricstyn -
-
7!0O
k, Lbel - - -
-
ISOQ
D. c. Lckkokk- "
-
looo
kreäin - ^
.
850
L. Lruckrrä - .
-
1136
7, kerndlaä - *
-
-
17OD
D. Lrelk ° " '
"
12992
V. L. kouet - -
-
'
?8oH
Lloors Fabriques Intres-
senter ? - , ?
7
s
3966
LaZerlunö . -
-
.
8642
c, kaxe L, och 6- I4e-
x»r6t , - -
-
Ivoo
7- korrlunä -
'
700
1-
^Z07
—
irtzs
I. krancke
rzo8 Den 28 Zebruarli.
8. Irieili. .
82Z
kl. Irsncke- ...
6lZ
II. korsbom ....
IZS
x. (ilaäber^ - ' .
358Z
8. 6isi!iO ....
6650
L. R.- Oei^er - . - .
12700
6reZorii Enka L Söner-
2872
I'. Orönlirsnä . ' .
L450
Oröntiranä - . .
240
O!. 6röniiran6 - . -
loo
(!. 6eer68 L c. > - -
7!2Y
H. I. 6rubb - , I. .
IZ4O
6 Qrönkranä. . .
75
6° HeiliNAius - - - -
I7ZZ
IKI. Haelin ....
563
D. I^jrsck är Söner . -
2994
II. V. Hummel . - -
40O
L. I^eötlröm » ° -
3784
^s. k^ellinius ....
I2Z
K4- 8. Hartqell . . . -
3703
Hallberg
2457
k- »Lbl
660
k° H^ortb .....
145
^s. jokansson - - . -
195
I. ^eclerbolms Enka L
Son ------
2880
k. ^Lnc^e .....
io8vo
Immerman ^ ,
79a
L. Ierlle6t ....
1872
Norrköpings SpinneriJn-
trestenter - - - ,
ri66
Ie^erbolm L HLIpbers
I7ZO
6. 0. Ikrmark, . . .
!St>2
988
766G
IQZs
I55«
6ocr
34S<^
sa
-
Den 28 Zebruari!.'
!5°9
Jacobson L lesvin -  L^örlin§ - - -
7^. L. Kinman
I. KorsberAer - - -  KL L. Lock - - -
L. L. Kemner -
6. K. KuAelberZ
L. KibI ....
I). Kock - - - -
I. 1'. Kruse - - -  Kl. L, Liman - - -
0. Linä
L. L^ckä - . - -  k. LanZ
1. 6. Lenning L c. -  Kl. Linärotl>8 arfwing.
Liliander - - .
L. Levin ....
L. Lunaberg ? - -
8. Loo - - - -  7^. L I). Lamm - -  L. Lundmark - - -
k- L. L^nnK ... .
L. Lamm - . -  I O. Lönnberg - -  7^. LsnZe, H. Luniberz
Levin Isaac L Ii. W
Lauer ....
1^. Lunöbsrz - - .
I. ?. Linä - - >
L. LinäberZ - - .
L. Lundmarks Enka
713
70
1744
—
Z68
6Z2Z
24
400
3920
22Z,
22/ 4
362
IOOO
42
2 10
60
Z02
4343
6577
—
ZZos
8oo
8
38
5
582
1871
—
785
10059
5b5Z
39
2ZOO
-5
9094
—
22S
400
35o
i86oz
45
IIZO
452
900
6. Lunä>
rzi o Den 28 Zebruarii.
6. I.nn6kröm Lr 8tei-
!
norät
l4?6
(i. laurent . - -
202
k> ^la1mbor§ L Sten-
evik . . . .
222Z
7- O. Larser....
38542
D. jäckel
ZO23
<7, L 8. kullring . -
Z4c-o
7 I. Munktell - » ->
8bo8
7rcob klareus ...
34Z0
^l. klannLrksIe - - -
5222
Jok. klareus L kiscker
6Z3>
7- 6 tt. klekck. - - -
200
D köller .....
70
k. Kloberg
17S
Nortelje Fabriques Jnrre»
Henker . , .
3520
borelius ....
150
^ I^LucK L Son - . -
2099
7- ^sl»n6er - - >
476
Norra Segelduks-Fabri»
ques Jntere§en'er - -
Z202
k. W. v. 6er Öken öc c°
iz6d
O- Qikston ....
4266
L. k- Oläendur^ - - -
985
7- ?oukett ...°.
62
k. krintrenlkölä - -
1222
L. k. kistman . . .
5 22
7 kykell .....
128
41
12
4KL
Estils Tuna Fristads För.H
laggare
36252
kl ke^is
3429
c. v. kotenberZ. . .
40
I
I
k. ken.
Den 28 Februari!.
?. kenltröm ...»
'5oo
L. L. kickarö/ . . .
yoo
^s. vickter ....
Zvoc>
L. katti ....
i66i
V. I). kömertr:. . . .
2Z6
^V. kackov ....
5436
L. 6. kickman. . . .
IZ>8
keinius .....
I2LO
6- kulti - ....
402
H. v. Steyern....
202
8. O- Lclixbeiz; . . .
750
0. /. 8ckilintierr L L .
7360
kl. 8s-iks Enka L Son .
1220
8. L 6. Hölieät . . .
»234Z
?- 8änetoli - ....
722
L- /i. 8ct,mer - . . .
!28yl
^ 8ckmer . . ^ .
2ZZ4
O. 8^'ölterlt ....
1Z2
8Mte6t ....
>22
K. L. 8anteton . . «
Z2Y2
8. 8orbon
3V67
I.. 7» 8öäerberg L ^ry-
leniu8
Z26ZY
8ö6erberg <L Lketunä .
2726
L. 8tenber^ ....
4875
I. 6. 8ctiactit ^:r . .
422
I. 8tenman ....
ZD
k. 8ö6erder§ ....
820
L- 8pLnZber§ . .
I I I
8ilfvt;rjkötclj . . .
2486
I. 8öäertierA ^:ton . .
175
I. 1- 8eäerbo!m . .
I 1222
). 8e6man ....
50
loos
2
, 222
66L
rzos
IZ22
2630
l 48or»
^1» §5,
rZi2 Den 28 Zebrnkni.
Läderberg . . .
7. Lundgren . . .
7. lunderg . . .
(!!. lornerb^elm . .
7. liliander . .
ikl. lörnekom . .
0. l^den ....
H. L. lörn^uili . .
läcb.!ir»m . .
1. k. loMoi-p . .
k. bl^pliröm . . .
L 6 Willebrand
7an Wellin . . .
7. 7. VuZt 8 r ...
7. 7. Vagt ):r . . .
7- Ll Weilandt . .
6. kl Weikman . .
Wedewägs Manufaktur
Wrrks Jntresieuter
O. Wingaberg
ll I. Wellman . .
7. Weijlandt . . .
7° Walkllröm . . .
Wiberg ....
L. Wings. ....
kl. Ws5lig L Lckuo
7- Wellergren . . .
A. 'Wirgin . . .
H.. Vougt ....
Winberg . . .
7- k. Vtterdabl . .
lb- ^etkrg-us
6. petterberg . .
156
800
45
Z22
Zsi2ö
l5
l i
1984
1674
806
8
8
I 12
742
220
1388
Z022
566
2Z4b
1552
l?
1
7Zo
2 A2O0
'75
25ZZ
40O
I4V3
22
255
18163
40
4800
2-2 2 O
, 202
8Z2
6so
!
620
I
0. Idb
Den 28 Zebruani. rziz
0. Älanäer ....
k. Aman ....
Akerberg ....
^l. Aström - > . -
1. ÖberF8 Enka L Son
0- ÖkeiA. ....
200
740
5O
60
1420
I0O
Summa
636895
8
ll
46155
Stockholm af Mamlfacrur-Discont-Contviret den
9 November 1809.
I.. ti. MiUmsn. L. k'. Ztrsm.
Litt. N.
,514 Den 23 Zehruarii
Mrifk.
L.
förteckning pä dem som nu innehafwa stäendc
Län af Manufacmr Drlcont-Fonden.
kummel x.
Förestående 820 R:dr som nästa
är till betalning sörfalla, utgöra sista
rs:delen af det genom Kongs. Brefwet
den n Fcbruarii 1820 kummel tillsagde
Län af 8020 R:dr emot g procents
ärlig ränta. Länet är i Räder
bewiljat säsom upmuntran och understöd
- dels för desi med mvcken kostnad
pä Gamelho-Kullen wid Götheborg ansagde
betydlige Fabriques och Spinne.
ri-Jnrättningar, och dels derföre, att
han ostridigt ägt den sörstensten att hafwa
warit bland de förste som ingätt i
anstalt, att här i Riket förfärdiga Me?
chanissa Spin-Machiner.
forsberger ......
Som Rädman forsbarger, genom
ansenliga Spinnerier och Wäfweri-Inrattningar,
i flere är gagnat det
allmänna och bidragit till uppehälle ät
en myckenhet af Dahl-Ortens tvrfnge
B:o Specie
R:dr
1
ZY2Y
r:st
In?
Den 23 Februari!.
r5i§
Innewänare > särdeles för barn och kill
annat arbete ortlöse äldrige personer;
bewikjades honom genom Kongl. Bref.
wet den zo April 1795 ekk stående
Län af 6000 R:dr emot z procent renta
och 506 R:dr ärlig Capital afbetalning.
Genom Kongl. Brefwet den rz Januarii
i8c>r bcwiljades aNständ med återstodens
betalande pä detta Län 45-)o
R:d till den r October 180Z dock med
wiltok art efter samma lids förlopp 500
Äk:dr. pä Capitalek ärligen afbetala
jemte räntan^ Uti Kongl. Brefivet den
9 FebrUarii bewiljades honom
prterligare i v ars anständ för au godt.
göra Lterstoden 450» R;dr Banco pä
det sätt, att han jemte Utbetald ränta
a z procent pä Capitalet betalar zoo
Rrdr de första § ären och under den
öfrige riden 600 R:dr hwarje är.
I). ^äaciiel » > > » » > ^
MorrTelje FabriqueS Intressenter .
k. 8uel, bl. I', jacobsson. » .
Såsom belöning för Uppfinning
och understöd till »verkställande och fortsättning
af Mechanijkaj Machin» till
Spinfel af Bomull-' och Klädes-garn,
har Kongl. Maj:t, genom Rädigt Bref
i6S gszo
25»
-
den
Den 28 Februari!.
dm 10 April 1799 updragir Kongl.Collegium
akt tilldela 5 a v de första KlädesFabriks-Jdkare
som sig anmäla, län
pä io ars tid, till högst 2500 R:dr
för hwardera emot god och fullkomlig
säkerhet och Z procent ränta samt ic>
procent Ovilkorlig afbetalning pä Capitalet
ärligen. Pä besia grunder hafwa
sädane Län blifwit tilldelade O. däckel,
NorrTelje Fabriques Jnkresienrer och
Hr Commerce-Nädet Suell i Malmö,
och Utgöra de för dem uptagne Summariste
lO:defarue af deras Län, hwilka
till betalning nästa är äro förfallne.
De öfrige Fabriques-Jdkare nemligen
Svarta, kennet och kkrenkvärst, som
pä lika wilkor innehaft enahanda län
hafwa dem till fullo inbetalt och liquiderat.
kalm struck ......
Detta Län har genom Kongs.
Brefwet den 24 November 1807 i
Näder blifwit tillagdt Hrr Majoren
och Riddaren kzlmstruck pä io ärs
emot Z procent ärlig ränta och god
känd borgen, säsom understöd för honom
wid utgifnkngen af 2tne Werk
kallade Swenst Botanik och Zoologie
Suell
. . . . . ... .
Znoo
7OOO
3 an
-
Derr 28 Zebruarii- 1517
I anseende kill den Herr Commerce-Radet
8ueIIs Fabrique och dyrbara
Mechanista Inrättningar öfwergängne
wädeld, har Kongl. Majt genom
Nådigt Bref den io December
1808 bewiljadt honom anställd i 4 är
med förestående Läns fullkomliga godtgörande
som han i wänlig Discont-wäg
innehaft, emot förbindelse att jenne
wänlig Discont - ränta af 4 procent,
ärligen afbetala en fjerdedel af Capikalet.
is. ?. Weltrin^
Till understöd för Herr Kongl
Lif - Medicus ^VestrinA , att genom
Trycket utgifwa dest afhandling kallad
Swensta Lafwarnes Färghistoria, har
genom Kongl. Brefwet ben 26 Junii
1805 ofwanstäende Län blifwit honom
bewiljar emot nöjaktig säkerhet pä fem
ars tid och emot tre procent, ärligi
ränta.
Stockholm af Manufaktur Discont - Contoiret
den 4 November 1829.
200O
L. k'. Ltröln.
Lades pä Bordet.
^Villman,
vp.
,5i 8 Den 2Z Zebruarii.
Uplastes ett Lfrän Expeditions -- Utskottet inkommit
sä tydande:
Wördfamt Memorial!
Till följe af Riksens Högloft. Ständers annio»
- Dan fär Expeditions-Ukstottet härmedelst «ll Justering
i Resp. Riks'Ständen wördsammeligen öfwerlemna
de §. §. af Riksdags-Beflutet, som nägvrlunda
fullständigt kunnat redigerasp stolandes öfwer de
öfrige, sä fort de efter malens fluteliga afgörande
hinna bringas i ordning, vfbrdrögeligen ingifwas.
Stockholm den 2Z Februarii ,8 rv.
Pä Expedikions-Utstottels Wägnar
8. 6. Hermelin. Nicolaus k-srstell.
ZLM. kr. TiervoZsl. Aaäer» Nlokgtou
I.
O. Vslsrms,
Derefter uplastes De samma Memorial ätföljanDe
färdige §. §> af Riksdagsbeslutet sä lydande
Riksdags
Beflut
Wr efterstrefne Swea Rikes Stander Grefwar,
Friherrar, Bistopar, Ridderstap och Adel, Presterflap,
Borgerffap och Menige Allmoge, som för ost
sjelfwe, eller af hemmawarande Medbröder lagligen
walde och befullmägtigade, ä allmänt nu omsider
M
-
Den 28 Februari!. 1519
tilländastridit Riksmöte i Hufwud-S^aden Utockhvlm
församlade wa il, göre »vetterlig,: A t sedan wär nu
Regerande Allernädigste Konung Hans Kongl. Majit
XIII dä -varande Hans Kongl. Höghet Hangen
af Södermanland, Swea Rikes Föreståndare behagat,
efter den lyckligen liinade Regements förändringen,
genom Oapel Nådigt Kas else-Bref, under
den 74 Mar il 1809 Ost bjuda och befalla alt till
allman Riksdag sammankomma för att rädsla om nödiga
mätt och steg till beredande af Rikets »välfärd
och försmår, hahre wi, lill underdånig åtlydnad af
Högstberörde Nådiga påbud den » sistledne Maji
härstädes ost infunnit och efter föregangna öfweriägguingar
om de wigkiga ämnen, hwilka blifwik dels
genom Nädiga propositioner Ost meddelade, dels inom
Riksstånden i laglig ordmng wackie, stadna! uti
följande be st ut
§. t.
Under det listigaste bekymmer öfwer et älskade
Fäderneslands wädliga belägenhet, men, med den fasta
förefalls akt återställa och försäkra vest sällhet och
sjelfbestånd, hafwe Wi äkaliabt ben Högstes beskydd
och »välsignelse till »vära företag. Wi samlades i en
tidepuncl som pä en gäng hoiade med Sweriges fall och
lofwade dest uprättande. Wi hade redan sett Statera
genom e c olyckligt förstörings Systeme, försvagad och
sönderstiten, tryckr af bördor, som endast kunde jemforas
»ned dest faror, laiunad lill ros at öfirerlägsna
fiender, och snart, »vid urbrolttt af elt bo gerligl Krig,
nara sin uplösning. Wien »vi hasive och sett Stormen
z:te
Band. 2:dra Afd.
IA2S Den 28 Zebruarii.
Men Mas, förhoppningen om bättre dagar aterkonu
ma, den wäntande Thronell uprätthällen och försmåtad
af cw Furste, hwars är och dygder hade förtjent
at honom lugnet, och hwars kärlek till fosterjorden
upmanade Honom att för hennes frasning försaka
dett Dä wi ät Hans Kongs. Höghets Riksföreståndarens
hulda omsorg och faderliga ward hemburit
wart offer af underdånig wvrdnad och tacksamhet
,häfrve wi tillika ansett för wär pligt att förklara
wart bifall och wär erkänsla för de Hcrrar och Män
hwilkas sörutgängna, i rättsinnig afsigt och med Adel
Själsstyrka utförda steg försatt Hans Kongl. Höghet
i tillstånd att bewifa best Medborgerliga wälwilja,
för Nationen , och beredt ost möjligheten att bervaka
Fosterlandets stora angelägenheter.
Z. r.
Sedan wi dels af Wär egen och alla wära
Medbröders sorgeliga erfarenhet, dels af de vjäfagtioe
närmare uplysningar, som härstedes blifwil Ost
meddelade med oro inhemta! det bekymmersamma tillständ,
hwaruti Riket, i anseende sä wäl till dest
Stats-förhällanden med Utrikes Magkcr, genom
Mängfalldiga mistrag i allmänna ärendernas styrelse,
Llifwit försatt, hasme Wi, pä de grunder det af Ost
fattade, samtyckle och rmberstresne Beslut af den 10
ststledne Maji innchäller, upsagt Wär förutwarande
Konung och Herre Lvsr-x IV ^voLrn Sweriges
Göthes och Wendes Konung eko. alt uudersälelig tro
och lydnad, samt förklarat bäve honom och hans
Bröst ar wingar, sä födde som ofödde förlustige Sive»
riges Krona och Regering uu och för ewärdelig»
rider» Wi
Den 28 FebrÄar». »srr
i
Wi upfordrades härtill af den allmänna n ödenäs
den tryckta Nationens röst, af omtankan att rädda
ett stycka dt Fosterlands öfwerlcfwor, Wi stola och
inför Samtid och Efterwerld förfwara räkimätighereu
af detta Be stut, fattadt utan hämndkänsla, utfördt
utan wald och ätsölchk af st d. Konungens fria
och otwungna afsägelse under den 29 Martil r 809,
hwilken för Ost bliswit upläst och i hufwudstrift
Upwisad,
Z«
Efter det wi enhälligt och högtidligen säd a ni
Pest»tit har Hans Kongl. Höghet Riks Föreståndaren
erindrat Ost om an ge lägenheten att stadga en annan
Staks-Förfak ning. Med förklarande af den öfwer»
tygelse, atr Rikets förr warande Regerings Lagar
icke uppfyllt deras wästmliga ändamål , bewarandet
af allmänt och enstildk wäl samt befästandet af fainhälls
bandet emelian Konung och älnderfäter, har
Hans Kongl, Höghet uppmanat Ost akt om ru ny
Regeringsform rädsta och öfwcrens omma; att sjklfwe
fastställa den grund, pä hwit en Medborgares
wäifärd, säkerhet och lugn stola Havila, och att utstaka
der öfwerläggningssätt som snarast och lämpligast
kunde leda till dek äfyftade ändamälek. Wi hafwa
ock i likhet nred Hans Kongl. Höghe's Nädiga yt«
trande, funnnit, att den blitwande Negerings-Formen
borde hem ara Kmunga-Magtens hcgd och werkuingsförmaga,
befästa Medborgerliga säkerheten och
ägande rätten, bekräfta Wär owickortiga bestatknings»
rätt och öfriga friheter, stadga A lmänna Medlens
ordentliga förwallmng, utfälla Konungens Älädgist
iva«
-
iZ2s Der: 28 Aebruarir.
mares och Embetsmans billiga answarighet, freda
Domare-Embetet frän werkan af Magtspräk samt
försäkra Skrif- och Tryckfrihetens laqbundna men till
alla grenar af allmän nytta sträckta utöfning.
Till följe häraf hasme Wi ät det af Ost walde
Constitu ions-Utskott öfwerlemnak Utarbetandet af en
sadan Regerings-Form, samt till Hans Kongl. Hög.
het framburit den underdäniga önstan der täcktes
Hans Kongl. Höghet emedlertid widtaga de kraftigaste
anstalter till Rikets tryggande och warn.
Wi hafwe ändkligen sett wart ljufwasie hopp
fyllas, dä Hans Kong!. Höghet Riks-Föreständaren,
uppä Wär underdäniga anhållan, under den 6 Junii
antaget, jemte den af Ost fastställde Regeringsform^,
Konunga-Styrelscn öfwer Swea Rike och Länder.
Med tacksamhetens hela förtjusning hafwa Wi
cmottagu Wär utkorabe Konungs XIlI:cles
första hälsning frän Thronen, offret af Dest dyrbara
återstående dagar och Uttrycken af Dest ädla gruirdsatfer
och outplånliga Fosterlands könsta.
b-ppä Kongl. Majsts Nädkga k«llelse hafwa Wi
sedermera biwistat Hans Kongl. Majus och Dest
'Högtälskeliga Gemäls, Hennes Kongl Maj:t Drottningens
MVVI6 cttXKI.011^8
Höga Kröning i Hufwudstabens Skor-kyrka den 29
. Junii, ivid hwilket glada tillfälle, hwars högtidliga
minne Wi genom en präglad Slädepenning welat
förwara, Kongl. Maj:k jemwäl till Ost offentligen
lein
-
Den 28 Zebruarll. iZsz
^emnat Dest Konunga-försakran. Den i derpå följande
Julii hafwe Wi för den tro Kongl. Maj:!
Ost swu it, gifwit Kongl. Majtt Wär heliga undersätliga
Ed; och, pä Fädernes urgamla wis, hylla!
en wördad Konung, som genom wälgerningar stall
herrsta öfwer Osi och hwars förlängda lefnad stall
för Hsi bliswa himmelens största wälgkrning.
§- 5-
Till det hemliga Utstött Kongl. Majit jemlikt Regeringsformen,
af Osi astat, hade Kongl. Maju i Näder
Sfwerlemnar urförlige samt af ätstillige Stats-handlingar
beledsagade Berättelser, sä wäl om Sweriges
förhällande till Utrikes Magter, under den sedan nästledne
Riksdag förflutne tiderymd, som äfweu om det
satt, hwaruppä Rikets utwärkes angelägenheter blist
wik '.värvade under Kongl. Maj.tts Styrelse, säsom
Niksförcständare; hwarjemte Kongl. Maj:l i Nä>
der infordrat Hemliga Utskottets underdäniga råd i
afseende pä walet af en Efterträdare till Swensta
Kronan. Med instämmande uti Utskottets enhälliga
yttrande har Kongl. Maju uti Näoig Proposition
af den 14 Junii till Swea Rikes Kron Prins förestagit
Prins Lnkisuirrn af Schleswig
Hollstein, Sonderburg, Augustenburg. Listigt tacksamme
för Kongl. Majus hulda omsorger, samt fullkomligt
öfwertygade om Hans Durchlauchtighets ut«
märkta egenskaper och dygder, hafwa wi enhälligt
stadnal i det beslut, att wälja och utkora Högtbemälte
Furste Prins Onirisn.^ m. m.
lill Swea Rikes Kron-Prins enligt af Osi uprätlad
och understrifwen Walact af den
sammanhang härmed och efter meddelandet af Hans
Kongl.
rZL4 Den 28 Zcbruar».
Kongs. Höghets förklarade samtycke alf sedan Freden
blifivit äkerwunnen. i Norden, ätaga sig det Honom
Updragna dyra kall, hafwe Wi gemensamt med Kongl.
Majit saststäldt den Successions ordning, hwarester.
Hrns Kongl. Höghet Prins eäULWML
Manliga Bröstarfwingar stola äga räll till Sweriges
Thron.
Esler det Hans Kongl. Höghet kill Hukwudsta»
den anländk, hafwe Wi, under den 21 Anmarii inne,
varande är emoiragil Desi afgifne Nådiga försäkran,
vch derjemte under den i samma manad aflagt War
Huldhets Cd al Hans Kongl. Höghet, som i följd
af Kongs. Maj:ts Adoptions-Am, kallat Sig L^kL.
och genom detta sitt första ars fästat qwar
rvid Tronen ett älstadt namn.
§- 6.
Bland ds wlgtlgasic föremal för Hans Kongl.
Majrts Nådiga omtanka, bland de pä en gäng wifaste
och lyckligaste af Desi anstalter, räkna Wi med
stät äterstassandet och försäkrandet af ett efkerlangtadt
Fredslugn. Wi halwa anfedk det som Himmelens
stänk jiamräldi. as Wär Konungs hand, och höglideligen
förklarat Kongl. Majit Wär underdåniga
srkänsta. Det ägnade fredens bibehällare i en redan
förfluten wädlig tidepunct att blifwa desi återställare i
en ännu wadligare. I der ögonblick, da knappast ett hopp
vm fred ägde rum, kunde wi ej wänta desi äkerwinnande
utan upvsflingar. Med sorgliga känslor bellage wi mistmngen
af den Rikets Tredjedel, hwilken genom ett 0-  lyck.igt krig blifivit fliten^ frän Moderlandet, men
Den 28 Zebruarii, 1525,
wi tröstad as wär räddade sjelfständighet, as en ljusare
framtids öpnade utfigtcr och af den tanken, att
lugnet och endragren, botande lidna skador stola en
dag ät Staten gifwa ersättning i kraft för hwatz
densamma i område förlorat.
För att befordra reda och sammanhang i RiksZ
dags-ärendernes gäng, hafwa Wi gemensamt med
Kongl. Maj.l under den 12 Februarii detta är antagit
och fastställt en Riksdags.ordning, innefattande
nödige förestrifter, sä wäl om Riksens Ständers organisation
till Riksmölen och Riksdagsmäns allmänna
äligganden, som äfwen i afseende pä öfwerläggningssätter,
malens beredning och afgörande, samt öfrige
till Riksmöten hörande omständigheter,
Likaledes och i öfwerensstämmelse med de i Regerings-Formens
86 §. lagde grunder, hafwa Wi,
till skydd och bestämmande af yttrande rättigheten k
tryckta ffrifter, stadgat ven genom Kongl, Majsts sch
Wart gemensamma beslut, den yche Martii detta äp
godkände och till efterlefnad ansiagne Tryckfri?
hets Lag.
Lades pä bordet,
Herr von 8cku1tLsntzmm, OLviä. En wärh
Ledamot Herr Sfwerste LerZtzmLN behagade för', några
-
Den 28 Zobruar».
gra Plena sedan proponera om Medaille för den erHallne
Freden; jag trodde dä, ari fast mera minnet
genom en Medalje borde > öre igas af deii RegementS-Förandringen,
som grundlag! F.eoen. I
delta mat blef sa myckel jag mig an erindra, ej
Något formcligk beslut logik. Med god hushållning
och dock med noa tydlighet, stmbe flere föremål, fäsom
Kröning, Regemenks-Förändrina, or Fred pa
samma Medalje kunna uttryckas. Hmdelse.vis har
mig i hander kommu twenr.e Fö stag, uopgifne af
rvär bade lärde ochwitrre Riks Histcnograph, Expedi.
ions-Secreteraren blallsi.IaerZ Del ena nemligen
förest , lier. ä första st dan Ko"unae>-.s bilo med lagerkrönt
hufwud, o.b omffrin: e.^kOl-VS XIII ireZno
xrWkectUZ ,g Xlarkii, Loronotug !<cx Susciss 29 surrii
L-IDLLLIX; andra stoa». F u t >vea, nedoignande,
four igenkännes uf jin strla haäand^ i wänstra
handen g'oben med Sweriges Wiren. O wer/cri^t:
Ibsliituiori Suecia understrift: Orstines Kegni. Det
andra förslaget föreställer ä första da» begge denaS
Majestaters krönta Bröstbilder. Omstrift:
XIII lsteclv. Lljs. H.LX L Xe^ina Sueeim- Ooronatt
NDLLLIX. Andra^stvan Fru Cwea, n,eo en Lagers
a.st i handen. Obnerfliitt: Luscia Kenakcens.
Lxergwun.' Orstinex klemm. Alla oswannänmde rwanne
ämnen skure l stte>igen med en tillämpning således
kunna uttryckas 0^"OI-.Ist8 X II löegni lprLkectus L
Restitutor 7g örlarrst. öloronafrts Luscia R.eX29^furrii
XlDoMIX. F' ii Swea med en Lager och med
en Lljeq mst i hände». Östver^riften. Suecia <7orrectio
re^iiuini rsn-rleerss. A stallet för renalcens
Linnde >valj's Luinema elter rskecta och i stabel för
corrsctL, icsormatv, samt all underkastas Kongl.
Wik
-
Den 28 Februari!- 1527
Vitterhets« Akademiens pröfning. Om KröningsMedaljen
blifwer serstild, sä kunde åtminstone Nevoiuston
och Fred pä en Medalje uttryckas. Nägot
snart beslut bör tagas, efter som wär sörträffeliga Medajlleur
6ranäel arbetar ej mindre längfamt an utmärkt
wäl.
Grefwe Dolma ^u§ust. Hwad den warda Ledamoten
nu behagat anföra lackes wara alldeles af
samma bikaffenhet, som den Medailte Herr Of-versie
kerzlrman för någon tid sedan föreftog. Jag
sär hstwio allenast den äran erindra, att jag tog niiz
den friheten dä anmärka, mr Bewillningen först borde
wara afgjord, emedan wi annars ej kunde weta,
hwad penningar wi hade, att kunna flä en Medailte.
Herr Silverstolpe, 6ustak ^braksrn Utbad
sig fä uplyja, att Riksens S änder under denna
Riksdags lopp besimak 2:ne Medaljer, den ena öfwer
Kröningen, den andra öfwer Tchronföljarewalet;
om desia begge Medai er hade redan Banco-Ulstotlet
afgifwit stn förejkrift till Banco-Fullmägtige, som
redan läkit ställa dem i werket, och således kunde
den nu söresiagne med någon af dem icke förenas.
Herr Silverstolpe, ksteärlc Samuel wille föra
Högloft. RiodcrskaptN och Adeln iiil minnes, akt den
af Herr Lergliman gjorde proposition vin Medaille
öfwer Freden af Rioverstaret och Adeln blifwit afftagen
och i desi ställe en tacksägelse adresie till Kongl.
Majn beftu ad. Den pröposiston dciemert som under
discuftvnerne gjordcs om en Mrdaine öfwer Rewo
lu
-
rZ28 Den 28 Februari,.
lurionen blef dä lagd pä bordcr och ar den hwarom
nu desi ut kau fattas.
Zerr Grefwe» och Landtmarfkalken förmälts
sig igenkänna förhållandet wara sädant som Herr
8ilverttcr1pö nu berättat; och föreflog nu till Riddersiapet
och Adelns bifall, att en Menaitle till minnets
bewarande af Regements förändringen mätte prag?
las och de öfrige Rosvectiwe Standen inbjudas, att
i detta bestuc med Riddcrffapet och Adeln instämma
Bifö-Is.
Grefwe Os la 6arstis stacob, anhöll akt sein
Bewilinings Utskottet ej wore i Ständ att aflemna
flukeligt betänkande, rörande bewillningen, hwilket
amne berodde af swar pä frägan om Stockholms och
Götheborgs Bränneriet', hwilken hos Höglofl. Ridverftaper
och Adeln stulle hwila till desi frägan om
Magozlnsinrätkningen wore afgjord, hwilken äter berodde
uppå Slaks-Utjkottets yttrande öfwer Ridderflapeks
och Adelns Remisie rörande Fond till denna
Inrättning, Stats-Utstolkets Ordförande malte manligen
päminnas, att foga den anstalt, alt detta yttrande
mätte styndsamk tilt Ridderstapets och Adeln
aflemnas.
Grefwe lVlornsr, ^stolpch lZörrn utbad stg fä
Uplyfa, art som Rrks-Sränvens plena hwar dag
under halfannan mecka hade alldeles upragit Utffottens
Arbetstid, hade detta ärende ännu vmöjeligen kunnat
hinna afgöras,
Den 28 Februarn. rsog
Scm Stats-Urskottets Ordförande Friherre
kleming nu icke war närwarande, anmodade Herr
Grefwen och Lanbtmarflalken Grefwe körner , att i
Siats-Utskottet päflynda företagande af deria ma!.
Justerades följande;
Utdrag af Protocostet hållit i Högloft. Ridderskapets
och Adelns Plenum den sS Fe»
bruarii iki».
S. D. Föredrogs a nyo Skals-Utskottets Betänkande
angående Kongsgärdarne, jemte Utskottets
den ar dennes hos Ridderskapet och Adeln pä horder
lagda förklaring öfwer derrvid gjorde anmärkningar;
och följdes derwid den af Utskottet föreflagne.
fördelning i trenne Closter.
,:o Angående den irsta Classen, bestående af
sädane lägenheter, hwaraf Arrendet blifwit af Riksens
Ständer eller pa deras ätgärd flutit, och hwaraf
Arrende tiden ännu ej till ändalnpir, biföll Högloft.
Ridderskapet och Adeln akt desse Arrende-Innehafware
ffulle, enligt Utskottets tillstyrkande, njuta
sina'nuwarande Contracter till godo,
e 2:0 Rörande g:dra Classen, bestäende af sädam
Lägenheter hwarä Arrendet tillkommit genom Konungens
enflildra förordnande, beflöt Ridderskapet och
Adeln att, enligt Utskottets i dest sednare Betänkande
söreflagne första alternativ, nuwarande Innehaft
wa«
T5Z0
Den 28 Zebruarii.
ware ftulle killätas fä begagna den äkerftäende
Mnlracls-tiden, emot Arrendets erläggande i Spanrremäl,
räknad! ester det årets markegång dä penningeraman
bestämdes, eller Arrenderältigheten bewiljades.
z:o I anseende till de i z:dje Masten upsörde
Kongs^gäroar, hwilka i följe af 1799 ärs Församling
eiler i likhe' dermed blifwit till Arrende uplät>?e,
bi föll Högt? Ridderskapet och Adeln lili alla delar
7 stotwls tutstyrkanbe att de ftulie orubbade förblifwa
4:0
Förekomma widare de angående nägra enskifta
K'r no-L igenheker gjorde anmärkningar och hemställan^-en:
och biföll Högloft. Ridderftapet och Adeln.
a) Att enligt Iltstoftets tillstyrkande, Sub-Arrendatorn
af IMuna Kongsgård, Austers blaftr, förde
ännu återstående Arrendeåren till Stats-Werfef
inbetala hela den Arrende afgift af 1666
32 st. Banco hwartill han genom Conlract
Med f. d. Grefwe lVIunck sig förbundit; men
art, i händelse I^ftr, efter skedd undersökning
skulle besinnas hafwa försummat uppfylla Conträr
s-wilkoren, han dä matts anses hafwa Arrendet
förwerkat, och Kongsgården aftradastill
Kronans fria disposition.
b) Alt i anseende till käöijsntorxs Kongsgård, Ar
rende
- Jnnehafwarne, enligt Utskottets sörsta
tillstyrkande, mätte befrias ifrän den Stenhusbyggnad
, som enligt första Arrende-Contractet dem
war Slagt, att upföra, emot det Arrendet, pä
falt 1807 ärs Kongl. Resolution sörefkrifwer,
"l'-- ftugufem c)
Den 28 Hedmar». iszi
c) M beträffande det Herr Baron ^ckolptt xunck.
om sitt lidande genom förlusten af Arendes , -  af Johannisbergs Kungsgård hos Högloft. Ridderstapet
och Adeln anfört, detsamma säs^m ett
enstilk mäl, hwilket borde i laglia ordning
pröfwas och afdöma», icke kunde af Ridderstapet
och Adeln till afgörande upptagas.
6) Alt hwad angar de Landshöfdingarne i Malmöhus
och pä Gottland ä Lönen anslagne Kongsgärdar,
Roma och Alnerup, Ridderstapec och
Adeln ansäg sig med veste icke kunna för det
närwarande sig befatta.
s) Att Bergshamra, ett mantal under Mricsdahls
Kongsgård, säfsm warande under H.nnesMaat
Enke-Drokkningens disposition, icke kunde chr
det närwarande underkastas någon serstild åtgärd
af Riksens Ständer; men art efter Hennes
Maj:t Enke-Drottningens frånfälle borde
med denna Kongsgård förfaras pä samma salt
som med alla andra dylika lägenheter,, hwilka under
samma Clast kunna hänföras
5:2
Företogs frägan om de grunder som borde
följas för anwändandet eller förwalmingen af de ledig
warande eller framdeles ledig blifwanve Kongsgardar
eller Kongsladugärdar; och biföll Högloft.
Ridderstapek och Adeln att, de skulle styckas, dock
icke i mindre delar än till hemman af ett mantal,
och til! stacke försäljas, samt köpeskillingen derföre
vwilkorligen i Banquen eller Riksgälds-Comviret insättas
för att till afbetalning af Rikets Uirikes gäld
anwandas. fät
-
rZZ2 Den 28 Zebruarii.
- 6:0 Beslöts at wid försäljningen iagttagas skukle,
dec hemmanen behälla den jorden för der narma»
rande ätföljande natur, och att för skattläggningen
den grund mätte följas,,att, ftdanj ett minimum i
Spannemäl efter öppna Alerjorden blifwit till Skattläggning
faststäldt, skulle afgiften pä Auction upbjudas
och es er högsta anbudet bestämmas, samt försäljnings
priset sedermera ester Sex ärs salunda bestämd
ränta beräknas»
7:0 Hivad Utskottet för öfrigt hemställt, fä i
anseende till de undantag hwilka för de Landshöfvingarne
pä Lön ansiagne Kongsgärdar böra äga rum,
som kill den Kammar-Collegium updragne pröfning,
wid KongsgärdarneS försäljning, i afseende pä serftildra
loenia förhällandcn; äftwen som det af Utskottet
förestagne npdrag ät Kammar-Collegium att till
nästa Lagtima Riksdag inkomma med omständelig
upgift öfwer alla Rikets Domainer Hemman och Lä«
genheker, jemte beloppet af grundräntan efter den
penninge numeraire som i Jordeboken uptages, blef
af Högloft. Ridderstaper och Adeln, i likhet med
Utskottets hemställanden i dessa ämnen, till alla delar
gilladt.
Detta allt skulle de öfrige Resp. Ständen genom Ut«
drag as Prvtocollet wanligen communiceras. kUtuxra,
Företogs kill afgörande Allmänna Besvärs och
Decvnomie Utskottets den zo Oktober jörl. är pä bordet
lagda Betänkande angäende ändring i flyktningsriden
för Tjenstehjon, fä wäl som samma Utskotts
den
Den 28 Zebruarii. rzZz
-en 14 dennes upläste utlåtande, i anledning af äkftillige
wid samma Betänkande gjorde anmärkningar.
Uppä begäran af Herr l^rlmesten, ker Ikeinkiolcl,
Uplästes äfwen Friherre Uuäbecks, Alexancker,
anförande rörande detta ämne till Ridderstapek
och Adelns Pwkvcoll den 28 Maji 1822.
Härefter ankom Mottogs och infördes pä manligt
sätt H"s-CanlZleren Friherre ak ^Vettersteät,
hwitken nppä Kongl. Maj:ts magnar öfmerlemnade
tit! Ridderskaret och Adeln rrenne Kongs. MasttS
Rädiga propositioner, hwilka nedanföre i delta P 0-  tocoll finnas intagna; hwarefter Hof-Ean z eren äier
afträdde beledsagad likasom wid ankomsten.
Upplästes ett af Grefwe 6)'IIsndor§, folran
jläenninZ inlernnadt Dictamen, sä lydande:
Om, allmänna Oeconomifka stadganden ofta äro
dlämpelige i detta Land, sones mig dock as en förändrad
F yklningStid för Tjenstefolk, en allmännare
nytta wara att förwänka, och om, med afseende pä
egen fördel, Landlmannen, Brnksidkaren och Stadsboen
stulle emot förmodan .vid bestämmande af den,
dertill lämpeligasie tid icke alldeles instämma, bör likwäl
Jordbrukets fordran såsom huswudnäringen derwid
äga wnSord. Att nuwarande flyktningsliden,
ben i Ookober icke är lämoelig förmodar jag att
Höglost. Ridderstapet och Adeln nu likasom wid
r8«o ars Riksdag, af enahanda anledningar och
under otöränorade omständigheter medgifwer, i grund
Hwaraf Ridderstapet och Adeln dä tillstyrkt fyttningSx
ti»
»SZ4 Den 28 Zebruarn
lidens förändring rill medlet af Junii manad och
torde således Oeconomie-Utffoltets deruti hufwudsakeligen
instämmande Betänkande äfwen nu förstena
Ni öerffape.s och Adelns bifall. Skalen som tala
för en sadan förändring arv sä allmänt kände att jag
blott derom will i korthet, erindra: I wärl Land, i
synnerhet de Nordlige Provineerne ar liden för de
angelägnaste göromälen, Höbärgning, Skörd och Särling,
sä kort, ait hwar och en för gli g Landtman
för ali kunna dena medhinna mäste förse sig med erforderligt
tjenstefolk blo t i afseende pä den tiden, dä
han för den öfriga delen of äret, åtminstone haifws
äret, kunde med hälften mindre tjenstefolk wara beläsen.
Ju närmare styrnings iden fhregär denna angelägna
tid dest förmän! igare är det för Husbonden,
dels derföre, alt han dä med större trygghet kan pä
räkna sitt tjenstefolks biträde, den lid ds arv dertill i
synnerhet nödige, dä nu deremot osta stander att.i anseende
lill tjenstefolk, under loppet af de 8 eller 2
mänader som ifrän Muhelsmästan bergningS.ideu föregå
tädane förändringar, genom sjukdomar, dödsfall,
krigstjenst och andre tillfälligheter inträffa, som. försätta
Husbonden i saknad af sikt tjenstefolk i den lid
han deras arbete päräknadt, utan alt dä möjekigeu kunna
dem med andra ersätta; dels i det afseende, ast
Husbonden, genom en förändrad flyttningstid bör begagna
den arbetsdrift och hog, de i tjenst nykomne
gärna wisa, och i den angelägna bergningsliden är
af mycken wigt, dä nu deremot kjeusteförändringen
före nästkommande äret i allmänhet redan är afgjord
för bergningen och erfarenhet torde stafwa upplyst akr
de som ärna Mstytta i allmänhet wisa mindre interöt
för Husbondens fördel, dä ofta husliga mistnöjen föran
-
Den 28 Februarii iZzz
ansedt till flyttning och arbetshägens drift icke wida»
re behöfwes såsom en recommendation till qwarblifwande
i tjensien dä förhällandet derom redan är afgjordt.
I följd hwaraf den sorgfällighet wid bergning
af Hö och Säd, som icke stall saknas hos i
nensten nykommit folk hwilka sjelfwe stola deltaga r
upfordringen och tröst-arbetet, torde stundom ute,
blifwa hos det tjenstefolk, som genom nuwarEe flytt»-  nings-tid, ifrän deltagande deri blifwa stilda. Genom
en förändrad flyttningstid stnlle äfwen obilligheten för»
swinna af nuwarande skyldighet alt för tjenstefolk erlag»
ga Krono Utstyldcr för hela äret ehuru genom afflyttning
eller dödsfall efter Martii mänad, husbonden blifwer
l saknad af dem, den angelägnaste delen af är
ret eller bergnings-kiden, dä deremot man skäligen
icke borde derwid göra swärighet att betala för hela
ärec, om man begagnade tjenstehjonet en lika käng
tid ifrän början af bergningS-tiven eller ett halft är
ifrLn nu föreflague flyttningstid. Denna förändring
i flyttningskiden till den 16 Junii eller Midsommaren
, more äfwen lämplig i det afseende att dä Upbörds-ärek
med Maji mänad tager sin början, och
detsamma i det närmaste stulle öfwerensstämma med
tjenste-ärek, hwarcmot nn inträffar, alt sju mänader
af rjensteärek förbigä dek uppbördsär, hwarmed
ett Tjenstehjons Urstylder taga börian, och som beräknas
för fullt är nästkommande Michaelis, dä
Ukwäl efter tjenstehjonets flyttning i annan tjepst sflr
mänader äterstar pä samma Upbörds-är hwilket förHällande
dä förändringar i Utflylder för Tjenstehjorr
ester olisa Bewillnings» grunder inträffa werkeiigen
föranleder till oredighet och en mindre noggran rattwisa.
Det torde synas blifwa en olägenhet, atk
Z?te Band- s:drg Afd. ^2 ge
-
iZZ'6 Den^2 8> Zebruarir
genom en af föregäende flät nyttig och lämplig förändring
i flyktnings-liden, riden för Kronans Upbörd
mäste framflyttas ifrän November till Januarii
manad, sä framt ej Mantalsjtrisningen skulle
under bergningstiden förrättas, men dä deremot i
öfwerwägande kommer dels akt Len sednare eller sä
kallade reststamman, hwarförinnan pantning för Krono-Ut
stylder. icke ager rum icke manligen förrättas
förr än i Fsbruarii och Atartii mänader, och att således
kommer Kongl. Maj:t och Kronan i allmänhet i ätnjutande
af dest inkomster wid samma tid som nu; dels
ock att de Skattskyldige som nu ofta för halfiva wärdet
mäste falja deras producrer till aflöning för tjenstefolkens
Krono - Utffylder derigenom finga uppskof
rill en tjenligare årstid, atk under manligen dä stigande
priser bereda sig förmänligare afsättning, till
afbördande af nyflnamnde förbindelser; sä synes den
förmenta styrkan af förenämnde inkast sörfalla. Till
förswar för nu warande flyttningstid anföras twänne
skal r:c> Landrmannens lättare tillgäng till Tjenstefolkets
aflöning om hösten sann 2.0 angelägenheten alt
kunna förutse hwad åkern lofivar förr än han gär i
författning om nytt tjenstfolk; hwad dm förstnämnde
angär sä wederlägges det med den nvefaldiga nytta
för Landtmannen som förändring i flyttningstid skulle
medföra, dels emedan han vtwifwelakrigt med större
förmän föryttrade, sina Producrer emot flutet af
winrren till tjenste-foftels aflöning an nu i September
manad, dä hwarken lid eiler behof föranleda till
en förmänlig afsättning, dels ock, emedan den i alla
tider såsom skadelig ansedde waria, att med Spänne-,
mål eller aker aflöna tjenstefolk, malle nödwandigt
sörswinna, om flyttningstiden blefwe om sommaren,
som
Deri 28 Februari t 537
som äfwön skulle bereda kn allmännare nysta- da
Spannemals äflöningen- oftast anwäNd till eU sä
kallad förädling gclioM Bränivins-Branning, nu föranleda
nil Lönförsäljning afBränwitti husbondens egit
hus, och meddelar ett icke obetydligt stöd för der tilltagande
fylleriet, hwärtill flhttNings- kller Michaelis.
weckaN- wiv sädant förhållande bjuder en förnvav
anlevning. Den soM bot pa Landet saknar icke den
tiden anledningar till Mitznöje öfwer de utswafningarsom
da ofta stät i förening Nied det oberoende tjen»
stefolket dä njMa- Men font kill det mesta skulle
försivinua till winning fot det allmänna- för sedligheten
för husbönder och tjenare sjelfwe, om flytrnin»
gest wore oM sommaren dä tvid manligen inskränktare
BraNiviNs-killgängar, tjenste-folkets iche agde ltznings-säv
att till BraNwin förhandla, och dä destu.
tom årstiden wägrade en förmänligare tillwerkning
deraf. Hwad ater angäk dest sednare omständigheten
till försmak för nmvctrande flyttningstid nemi. etk Nödigt
bedömande af tillkommande ärswäpt, fä Medgifwes
wäl att densamma kunde förtjena något afseem
de, vinden lageliga städsel tiven efter Olofsmästan
»vederbörligen blef följd, men da man i allmänhet pä
landet redan öM wären Mäste belinga sig tjenstefolk
till nästkommande höst i synnerhet under nuwarande
brist pä tjenstedräNgar, sä kan man icke dä, Meia
0M hösten förutse hestastenheken af en wäntad störd,
mert detta förhållande framställer deremot en ny olägenhet
af nu »varande flytlningslid, akt neml« dä jag
om wären mäste för nästkommande ar städja den
Dräng, foM förledne höst kom i min tjenst, är han
redan fästad i min tjenst för twenne somrars angelägna
arbete innan jag warit i tillfälle att känna hans
skicklighet wid bergningens förrättande och den ärsti
-
rZz? Den 28 Abrunrtt.
d-ns göromål. 2 ifrigt mäste hwar och ett oMtänk.
sam hushållare, utan afseende pä ärswäxken, förstaffa
sig emot dest jordbruk swarande tjenstefolk, sä
framt han will undwika, att genom ett wanstött jordbruk
bereda sig en ofelbar förlust; såsom ytterligare
stal för en förändrad flyttningstid mä äfwen anföras,
att dä flyttningsttden wid jordbruk ar bestämd
till den 25 Mars bör skäligen flyttningsttden för
tjenstefolk, som detta jordbruk stall förrätta i det närmaste
pä samma tid inträffa. Nu hander deremot
att deN som i flukek af Martti manad stall emottaga
ett Hemman och soM ofta förut ej innehaft jordbruk,
mäste förse sig med ett efter hemmansbruket lämpa dt
antal tjenstefolk, redan föregående höst, eller ett halft
är förr an han deras tjenst behöfwer, till en gansta
känbar kostnad för en nyligen bosatt Jordbrukare,
men hwarrill han dock är föranläten, i f-anerhet un->
-er nu warande brist pä tjenstefolk, emedan vm wären,
eller wid flyktningsliden wid hemmansbruk tjenstefolk
sällan äro att tillgå, åtminstone fädane, som
duglige äro, Hwilka kill Årstjenst föregäende Höst re«
dan äro Magne. Den omständighet förstenar äfwen
afseende, hwilken wid en annan flyttningstid icke
ägde rum, den nemligen att dä swära är inträffa,
komma wid nu warande flyttningstid gansta mänge
att Pä landet sakna ärsstenst, i synnerhet af qwin,
könet, emedan Hemmansbrukarne, som nogsamt beräkna,
att födan och lön för wimermänaderne upgä
till större warde au det ofta umbärlige arbete af
tjenste-folket dä förrättas upstjma att till wären förse
sig med sämre tjenste folk, som likwäl i wi§a göromål
under bergningsliden förrätta lika arbete med
de bättre, och hwaraf jag ofta sedt den följd, Utt halft
wup
-
Dm 28 HebrMjö ^§9
wuxne Drängar, Pigor och Flickor under winkerma^
nöderne, under brist af tjenst och arbet-' ökat tiggare,
hopen till det allmännas och deras euskilta stada och
fö^st om wären blifwit i tjenst aiuagne. Sluteligen
får jag anmärka, att om under fbrflutne tider, wid
ctt, i jemförelse till de' arbetande, inskränktare jordbruk,
nu »varande flyttnings.tid warit mindre tjenlig,
ari den i närmande tid alldeles olämplig dä man
ofta och i synnerhet i wäta och kalla somrar finner
en berydelig del af tvärsadel wid Michelsmäsio-tiden
i Sädes provincer wara obärgat och äfwen i de nordlige
samt höst åkerbruket icke werkställt, äfweisom
desturom om nu warande flyttningstid bibehätles en
för Riket »verkelig förlust beredes i anseende till ett
i senare tider tillkommit hufwudsäde, nemligen Potas
roes-sadet, sn»n manligen »vid Michelsmäsiotiden, för
dä infalland: frostnätter och köld skyndsamt mäste inbärgas,
och da Jordbrukaren behöfwer begagna sin
tid och det han under förflutna äret haft i sin tjenst,
till undwikande af den enskilte och allmänna stade,
söm skulle blifwa en följd deraf att första »veckan i
October mänad fortfar att blifwa en hrvilotid ifrän
alla landtmanna arbeten: Wära Grannar Danstarne,
hwilkaS efterdömen i oeconomistt afseende förtonar
efterföljd hafwa insett nyttan af den flyttningstid
nu är föreslagen, dä densamma är hos dem förestrifwen
till flyttningstid i ett Land, som i Aeeonomiskt
afseende är i nästan lika förhällande, som »värt. En
sednare flyttningstid more äfwen,nyttigare än numarande;
och wäre fordna Medborgare Finnarne hafwa
redan i afseende pä olämpeligheten af Veras med wär
ge»»rensamma flyttningstid, beredt sig deruti den förändring
att den till November blifwit framflyttad,
som
sFH? Myn ?S b^öruar!!.
som till en betydligare del är tjenligare fir Nordelkge
dander än den nuwarande. I anieende till hwad
nu blifwit anfört tillstyrker jag »vördsammeligen att
hos Konungen ma i »nrderdaniahet anmälas' Riksens
Ständers önstan alt flyltnjngstiden ma förändras till
medlet af Junii mänad som Oeconyinie-Utstvltet föreffaget
och hwarf nägot undantag för serstildte pro-incer
efter Utskottets förflag sq mycket ,ni>»dre bör
äga rum, som de stal Utskottet dertill föranledt icke
yro af den beskaffenhet alt de synas afseende förliknande.
Kokärr tkenriinA
Grefwe kkamilton ^Xel. I fall Ridderstapet
och Adeln bifaller förändringen om flyttnings-tiden,
hwilker jag högeligen tillstyrker, ser jag intet stal att
Skäne skulle derifrån uteslutas. Utskottet har anfört
Enstiften såsom ett hinder; de ärv temporaira, fulländas
för hivar enstiidt pä ett är och lara icke böra
werka pa en allmän Författning, Hivad ater angär
att hindra utflyttningar, haftim icke förra Författningar
dertill föranledt. 1788, dä Dansta Regeringen
lat anställa Förteckning befunnos i Köpenhamn och
pä Seland 24,020 Swenstar födda pa Siv enst botten,
Det oom mest befordrar ut.vqndringak är förbudet
deremot. Mangen nyfiken och kittslig ungdom
stulle häldre än gerna återkomma, om han icke sfrug,
tade en Rättegäna. och hade genast tillfälle att återgå
i Tjenst, Den enda ändring jag skulle föreflä
more, att flyttningsdagen fuststäldes till den 22 Junti,
ty som allmogen wid den tiden dansar, frugtar
jag balerne redan börja den i6:de och säledes mycker
Mera tid förloras för Landet.
Herr Hotkliel), Larl kreäric. Som Landthushäll
nin
-
Den 28 ZchruariZ. 'S 4'
ningen annu icke ar mitt yrke, borde jag kanske bibehälla
tystnaden under förewarände öfverläggning;
men det torde likwäl tillätas mig, att i korthet yttra
mina tankar. Hwad hufwudsakcn eller Fiytlningstidens
förändring angar, har mycket blibwit sagdt med och
mot: och jag tror alt de skäl, fom anföras emot
densammas förändring kunna i allmänhet anses lika
gällande som de hwilka anföras för flyttnings tidens
förändring , i synnerhet till medlet af Junii MänadMin
erfarenhet är för ringa, att kunna bedöma,
hwad fom i detta fall är nyttigast för det allmänna i
men jag tror likwäl, att de fleste Landsorter arv bäst
belätne, om de gamle Författningarne bibehällgs: ätminstone
kan jag försäkra, att i den ort, där jag
bor, eller rättare sagt är uppfödd önskar allmänheten
ifrigt, att den gamla flyttningstiden stall bibehällach;
emedan med förtigande af flere skäl, Allmogen dä ^
Mäst i tillfälle, att aflöna sine tjenstehjon; men skulle
deremot wara alldeles Mur .ständ, att midsommarstiden
bestrida denna betydliga afgift. Skulle likmal
Ridderskaper och Adeln bifalla fiytlningstidens
förändring, kan jag för min del aljdrig instämma
uti Utskottets Förslag , af olika flyt ningskider i o»
Iska Landsorter stall bestämmas. Mängfaldiga olägenheter
skulle häraf upkomma stadliga sä wäl för
det'allmänna och cnstildta inkrcfler. Om jag t. e.
bodde i Kronobergs Län. och önskade erhälla ett
skickligt Tjenstehjon frän Christianstads Län, sä more
detta mig betaget, och om ett Tjenstehjon sielf
wille flykta ifrän en Province till en annan, blef
dest obestridliga frihet dertill inskränkt. Under förra regeringen
widtvgs flere anstaller, för an upmuntraLinplan,
teringen och dest förädling i de södra otterne. För att
brin
-
r 542 Den 58 Abkuar».
bringa, denna nyttiga vrvduction till någon högd
mäste Tjenstehjon anskaffas frän de Norra Provincerne
af riket, och detta blefwe nästan omöjligt, om
en olika flyttningstid utsattes i de södra, an i de
norra provinserne. Dä härtill kommer att en författning
af sädan egenskap som denna bör mara för
Hela Riket, fär jag ödmjukast hemställa, att åtminstone
Utskottets Förslag om en olika flyttningstid uti
olika Landsorrer ma affläs.
Uppå begäran af Herr printrilkölä, kaul, uplästes
ett af Herr Ne^kenikölä, Lar! Lreäric den
s:ora November förledik är i detta ämne afgifwit
Dicramen.
Härefter yttrade sig:
Herr krmirkkölä. För bibehållandet och fortfarandet
af den hittills, genom Allmänna Lagen
stadgade flvttningsriden för Tjenstehjon, har Herr
Hof-Rätts-Räder kkexkerMölä uti nu upkäste Memöriak,
anfört sä mänga och fullständiga stäk att
efter min ranka de kunde och borde wara tillfyllest
görande; men med anledning af ordspråket, det öfwerflödiga
skadar rike, kan jag dock icke underläts
stt i ödmjukhet framställa nägra omständigheter^
som efter hwad jag tror annu mera motsäga den af
Högkofl-. Aeconomie - Utskottet föreflagne förändring
gen af ifragawarande flyttningstid.
Med r agttagand? af en rättskaffens Lagstiftnings
princip, ar och bör det wara af mycken wigt
och granlagenhet, au ändra en Zammak Lag: desi
felaktighet eller otydlighet, bör förut wara ostridig,
sch man mäste wara lika säker derpä, att genom den
till
-
Den 28 8ebruarii- r§43
tillgörande förändringen, något bätste och gagneligare
skall winnås. Den Lag, angående Tjenstehjon;»
Flyttningstid, hwars förändring nu utgör ämnet, för
Högloft. Ridderskapets och Adelns öfwerläggning är
snarligen 8o är gammal: under nära wid hälften af
samma lid, har jag haft Landthushållning, och i
synnerhet de sista 22 ären, ars. begagnat 12 Drängar
och stundom därutöfwer: en omständighet, hwit.
ken jag tager mig friheten härwid omförmäla, för
att derigenom Ådagalägga, alt mitt omdöme i denna
fräga, grundar sig pä min egen erfarenhet: och med
en derpä grundad öfwertygelfe, bekänner och förklarar
jag härmed, det jag, efter nogaste öfwerwäganLe,
af mot och med förekommande skäl och betänkeligheter,
för mindel, icke kan finna någon werkelig
fördel utaf Tjenstehjons flyttningstidens förändring,
frän i October till medio Junii Manad, Man
rwärtom häller före, att utom den stora willerrvallan
vm jag sä mä tala, som deraf i början om jag sä
mä tala, som deraf i början längre tid skulle upkomma,
Landtmannen skall pä sätt Herr kleikcnlleölcl
med flere warde Ledamöter redan anfört, derigenom
förlora, aldra hälst dä, efter Utskottets förslag, den
tillstyrkte förändringen icke komme att stärka sig till
alla Rikets prowincier, och en husbonde följaktligen
blefwe betagit, att hwad ort som hällst, förskaffa
sig Tjenstehjon, hwilka sistnemnde jemwäl skulle dymedelst
förlora en förut ägande billig rättighet, att
wid en allmänt stadgad flyttningstid, göra wal af
Landsort för betz fortfarande Tjenstetid. Om någon
förändring, af flyttningstid, skulle ske, sä more, efter
min tanka, någon anledning, atl stadga den, i
den närmaste förening, med sardags eller flyttnings.
15 44 Den s8 Admar».
liden, till och fran Hemman ä Landet, eller den t
April; emedan, ester nuwarande förhållande, en
Mstyttande Hemmansbrukare otwiswelagkigt mäste
finna mycke-t swarighet wid att frän Michelsmäsioliden,
till den 14 Mars eller pä mänader, er«
hälla Tjenstehjon wid sagde lidsföriovp, mäste be»
finna sig ltti förlägenhet, derest Husbonden icke
längre kan Tjenllehjonet begagna, men, sedan deffe
betänkligheter, redan sä mängfaldiga är kunnat öfwerwinnas;
tror jag också bäst wara, att läka bertrud
au widare bero.
Hwad angär den föreburne förmente förmän. af
fiyttningskrdens förändring till medio Junii, att
nemligen det dä kommande nya Tjenstefolket stall
,ued mera nit och bestedlighet bidraga till Grödans
inbärgning, af det stal, att Stalldrängen och Ladugårdspigan
komma att upstilla det Foder, list inbärgningen
hamras de delragit; sä kan jag för min
del aldeles icke göra något afseende pä denna supposition
, utan beklagar fast häldre den Husbonde, som,
med förlitan hära uturaktlärik, att antingen sjelf eller
genom en tillförlitlig tillsyningsman, göra sig försäkrad,
hade om de nykomne och qwarblifwande
Tjenstehjonens förhållande i alla deras göromål,
ty, ester gamla ordspräket gör husbondens öga
hästen fet: och sär jag jemwal harwid tillägga, att,
ester hwad ,ag icke sällan erfarit, sä har Tjenstehjonens
fruktan för upsägning och stillsmäsia frän
en tjenst, som de ogärna förlorat, föranläkit dem,
emot och under upsänings-tiden, dä en hufwudsaklig
del af hergningen werkställeS, wisa mmärkt beskedlighet.
Att
Den 28 Abruarii. iZ4Z
Att, likmätigt hwad jag äfwen hörk sörebäras,
såsom stal till flytkningskidens förändring,
Landlmanna göromälen, medio Ju>>ii, stola wara
mindre päliggandej, än wio October månads början,
och att förty bättre wore ä förstnamde tid, förlora
de frihetsdagar, hwartftl tjenstehjon, efter Lagens
stadgande äro berättigade, än jemwäl emot min erfarenhet
och öfweriygelfe stridande: ingen tid af äret
gifwes, dä ej en kunnig och omtänksam husbonkan
sysselsätta tjenstefolk, bade med nyttige och nödige
göromål, och en sädan Husbonde förlorar wisserligcn
häldre korta höste- än langa wackra sommardagar.
För öfrigt, och med anledning om det om flyttuingStidens
förändring derifrån hämtade och äbero,
pade stal, att, de orter där tjenstehjon bland röningsIvillkoren
äfwen fa begagna något utsäde elier störd,
ifrägawarande förändring stall hindra fortfarande, af
?tt sä bestaffat löningswillkorz mä icke eller af mig
harwid obemält lemnäs, huru som, hos alla de Landthushållare,
som lika med mig anse det ä ena sidan
förmånligt bäde förhusbonden och tjenare», samt ä den
andra bidragande till folkökningen, att begagna gifta
drängar, och för deras desto bättre bärgning till
dela dem sä kallade Potalesland eller täppor, dessa
drängar i händelse af flyttningstidens förändring till
Medlet af Junii mänad såmedelst stoia wid hwarje
tjcnste-ombyte blifwa förlustige af dylika för dem nyttiga
plamagers begagnande, emedan planterings-liden
för det äret dä redan är förliden,
Pä grund af hwad jag salunda haft äran andra
-
rZ46 Dn? 23 Zebruar»
o
draga sinner i:7s ja^ för min del skäl wara till än,
drings görande uti mer omförmalle , genom Allman,
na Lagens förordnande, samt sä mängfaldiga är iagt
tagne flyktnings-tid, för tjenstehjon, utan tillstyrker
följakteliqen i all ödmjukhet proposition till afstag,
utaf den, af Högloft. Allmänna BeswÄs- och Oeeonomie-Utjkoltets
söreftagne förändringar.
Herr Ikam kekr. Jag utbeder mig fa fästa
Ridderstapets och Adelns upmärksamhet wid den af
Herr Grefwe Hamilton ny§ gjorde Anmärkning, att
Allmogen gerna dansar, och derwid erindra, att om
sommarnätterna dansar bäst. Detta är redan ett stät
emot flyttnings-tidens framflyttande till Junii mänadz
mänga andra skäl kunde anföras, emot denna Termin
med hwilke jag ej nu will uppehälla Ridderffapetoch
Adeln utan fär för min del allenast tillstyrka bibehållandet
af den gamla. Hwad angär Utskottets tillstyrkande
, af olika flyttningseTcrminer för olika Prvvincer
mäste jag tillstä, att jag dertill icke inser något
enda skäl.
G e five von I.antin§kauken, Albreckt instämde
med Herr DKsm.
Uppå begäran erhöll Friherre Hjerta, kreäne
tillstånd att fä upplysa fltt den 25:de Maij i gso
hos Ridderffapet och Adeln afgifne anförande, innehällande
de lkal, hav ansäg tala emot Friherre Kuckbecks
ranka i delta ämne.
Herr von kllausvvolk, Larl (rustak ^einkolä.
Sedan flere warde Ledamöter redan förekommit mig
och
Denitz Hebrua^ti. 1Z47
och bewist oläinpelighrten af der. föreflagne Nya flyttningstiden
för Tjenstehjon fär jag nu endast derwid
Magga följande stal:
lto Att Flyttmngs-Terrninen mäste stadgas lika
i alla Rikets Provinser, emedan i annat fall största
vreda och olägenhet stulle; tillstyndas ej mindre tjenstehjon
än ock Husbönder (i synnerhet i de folkrikare
Landsorter, hwarest man nödgas ifrån Rikets andra
Provincer sörstrifwa Tjenstehjon af begge kön). Om
Hushällare eller Landtbo icke förr än wid Michaelis
tiden kunde fä tjenstefolk i stället för dem, som wid
Midsommars-tiden * afflyttade; med Legofolk mäste
han dä under z:ne mänaders tid stjöta sitt angelägna
höstarbete > och de tjenande kunde förestrifwa de
drygaste wilkor för Husbönder i folkfattigare orter,
enär en sä besynnerlig Tjenstehjons-stadga sörsmarade
dilflyttiiingar frän andra Provincer.
-v" 4? - >. ' -' I'.^
Liv Dä således vnekeligt en och samma flytkriings-termin
mäste öfwer hela Riket stadgas; och lika
ostridigt är, att hwad lid som dertill bestämmes,
den medför olägenhet för wiste Orlcr, ehuru fördelagtig
för andra; bör wäl den antagas, som i allmänhet
finnes wara lampeligast.
I!0 Att enär nya lagar stola rillstapas L synnerhet
uti hushällsärender, sä stall man först wara öfwertygad
om de äldre Lagars olämplighet för kommande
Tidehwarf och en större fördel af den förändring
som tillämpas' och denna öswertygelse kan
icke stadgas för dek en eller annan rndiwidu förmodar
projectek wara gagneligare eller werkeligen anser
1548 Dcn 2 8 Zebrurrrii.
det hälsosammare i anseende lill sina hushållsprincip
per, utan allmänna omdömet angående de äldre hushällsstadgars
bibehållande eller icke mäste rädfrägas,
i alla sadane sall åtminstone der gamla Lagen helgas
genom SeclerS mana.
4:0 Att dä wid hwad flyttningstid som hälst förestrlfves,
flere dagar böra afräknas uran serdeles
gang» för Husbonden; denne förlust är mindre be,y«
delig i October manad än vin sommaren, sa wida
hmarje sommardag för LandtMannen kan anses swarande
emot arne dagar i October.
5:0 Att Allmogens Utwägar till penningars anskaffande
att aflöna det flyttande Tjenstesolket äro i
de fleste Provincer, efter flutad höstnad fötnemligasi
art påräkna.
6:0 A t ehuru en wärd Ledamot Herr Friherre
lustback ibland skälen till andragande af den föreflagne
nya flyttnings tiven anfört, att Husbönder
derigenom kunna undwika den nogare tillson som wiv
höst-arbetet wore eljest nödwändig ä Tjenstehjon,
hwilka enligt wär hittills gällande Tjenstehjons-stad.
ga stola wid Mrchaelstiden bortflytta; förhållandet
torde likwäl blrfwa helt annorlunda efter hwad som
synes mig uppenbart; ty utom det den Landtman
hwars yrke jordbruket är, mäste alltid och i synnerhet
under stjördetiden wara waksam och äsidosätta,
den maklighet hwaras den förmögnare, som har råd
att förlora kan fig begagna, fordras witzerligen att
om han wiv Midsommars-tiden l stn Tjenst emotta.
gil nytt folk han ock mäste under hela stjörden följa
Den 28 Februaris 15-19
dem tätt pä skären, dels att underwifa dem om gränsen
sör sitt agowälde och hans manliga behandlingssätt
med grödan dels ock att utröna sitt nya Tjcnsiefolks
arbets-förmåga och drift.
7:0 Att i Junii manad emellan den korta mellantid
ifrån wSr-arbetets siut till desi hö höftnaden
begynner, Landrmaimen har högst migtiga göromål
med Trades-akerns rilldanande, Skogshygge, Odlingar,
Höst-redstapens i ordningsältande, lamt i wiste
orter Fistcrier, Torfstörd, Byggnader m. m. som icke
medgifma uppstof.
8:0 Att Allmogen i synnerhet, som af årets
gröda bestämmer huru stort antal Tjenstefolk den förmak
öfver wintern föda, omöjligt kan söre Midsom.
maren eller wid den Termin, som i händelse det nya
Projectet wunne framgäng, blefwe städflokid, göra
en säker slutsats. Äfwensom bland Allmogen i de
fleste Landsorter efter stördetiden Bröllopper hällas,
da ock Bonden har tillfälle att genom ingift Mäg
eller Swärdotter i ställer afskeda ett Tjenstehjon och
9:0 Att såsom i Skäne pä flere orter, Bonden
till lättnad uti desi mängfaldiga Penninge-Utgistcr
lämnar Drängar och Pigor ett stycke af desi äker
till säde och linplankering; men om Tjenstehjonet
stall bortflyga midsommarstiden, kan en sädan öfverlåtelse
icke wara lampelig, emedan desi nya Husbonde
icke tärer tillåta, att han under bcädaste tiden
bortreser att hämra sin störd stundom i ett anna:
Härad eller annan Prvyince.
UppL
1560 Den'28 Februartt^
Uppä alla deste med de flere af andre warde
Ledamöter anförde stal hemställer jag det Oeconomie-.
och Beswärs-Utstottets Betänkande mätte ogillas sä
att den gamle hittills stadgade öflige uppsägning och
flyttningstiden warder bibehållen ätminstone intill dest
efter inhämtat utlätande frän Landshöfdingarne och
Jnnewanarne i hwarje Landsort, säkra uplysningav
kunna inhämtas om en mera lämpelig och antagelig
Termin; och hwarä jag schaller om Herr Grefwens
och LandtmarstalkenS proposition.
Herr ak Klinteberg, ^V ilkelm, uppläste till Protokollet
följande:
Genom Tjenstehjons ombyte kunna olägenheter,
hinder och uppehåll i Hushälls-systemeks wänlig»
gäng ej möjligen undwikas, men som desta ökas eller
minstas i den män en mer eller mindre lämpelig
flyttningstid bestämmes, sä fordrar omtankan all möjelig
upmärksamhet pä detta ämne.
Naturen af Oeconomiste författningar medgifwer
i allmänhet icke, att de för alla Landsorter kunna
wara lika förmänliga och derföre äro exceptioner,
lämpade efter locala omständigheter ej sällan af mycken
angelägenhet. Men hwad flyttningstiden angar
för Tjenstehjon; sä influerar den sä gansta mycket
pä naturliga^ friheten och medborgeliga rättigheten,
art jag ej inser att en flyttningstid, kan stadgap för
wista Landsorter och en annan för de öfrige Rikets
delar, uran akt i och med detsamma lägga ett oskäligt
lwäng bäde pä husbönders och tjenstehjonets owilkorliga
rätt, för den förra atr antaga och walsa
rjen
-
Dcrr 2.8 .Lebruarii.
IZ5I
tjenstehjon frän hibad-Landsort som hälst, och för
den sednare att förtjena sitr bröd i sin anletes swen,
utan akt för utwekling af betz kropps- och själsförmögenhetcr
moro bunden blot till någon witz till sin
födelseork. A k, såsom Utskottet yttrat, någon flyttning
ej, manligen ster frän södra till norra delen af
Riket, torde wäl wara tilläm,eligt, sä midt angar
orten norr om Stockholm, men strider alldeles emot
werleliga förhällandet hwad angär de 'öder om Hufwudstaden
belägna Provincer och onr man genom den
olika flyttningstiden i Skäne och Rikets norra delar
emot hmad för de öfwer Lmhsorter är tillstyrkt, ä
andra sidan mil förekomma ostadighet hos tjenstehjoi>e,
sä beredas derigenom ä anora sidan tillfälle till
lättja och sjeltswälo ty linder prä est af tillämnad
ärsijenst i en annan Landsort, särter Drängen eiler
Pigan sig inhysts, sörsörjer sig sä godt ben kan,
och undanhätter betz Arbets raft bade fran Husbonden
och frän Sta:en.
Det mäste således antagas för aldeles otwiftvelakkigt,
att enahanda flyttningstid bör gälla öfwer
hela Riket, och esler denna ofwikeliga grund, torde
anledningen wara, att tillse, huiuwida olämpelighererna
wid tjenstehjons ombyte ö as eller minskas genom
den af Utskottet föreflagne flyttningsdagen den
16 Junii i stället för den i Oeiober, hwilken af alder
dertill warit antagen.
Att ingä i serskild granskning af alla smärre
omständigheter, hwilka direcie bero af localen. skulle
medföra en tröttande widlyftighel. Hufwudsakeliga
stäs-te
Band- s.dra Afd. 103.
rZZL Den 28 Zebruarii.
stäket till den gamla Termins förändring, har Utskottet
hämtat af den förmenta nytta som stulle wara
atk wänta, vm samma Tjenstehjon, som biträder wid
slottren och störden samt inbärgningen äfwen komme
atr besörja utfodringen för Kreaturen. Wisterligm
kunde detta medföra någon förmän, men da förberör»
de arbete, i en reglerad hushållning ej beror af tjc»
stehjonets wälbehag, hwarken i anseende till tid eller
sätt, uran ankommer pä husbendens föreskrift och
tillsyn, och bland Allmogen werkställes genom hans
egit biträde, sä är det anförde skalet icke af nägön
hufwudfakelig wigt lill förändring af en längre följd
wana, enligt hwillen hushällningen i sa gansta
mänga delar fatt en etablerad rigtning ; vm ock berör»
de jemte de flere andragne omständigheter stulle pä»
fordra förändringen af flytnstngstiden; sä befarar
jag dock att den projecterade dagen den i6 Junii
medförer wida större olägenheter, än dem hwaröfwer
man klagar genom den gamla tidens bibehållande.
Jag anhäller blott, att fa anmärka de hufwudfaklige:
fastän Währ-arbeter dä är sulländadt
och Slättren ej i allmänhet för handen, sä fins likwäl
anda icke nägon ort hwarest ej fordras husbygg,
nåd och reparation, eller stenbrycning och äker-vd»
ling, falle, hygge eller hägn kring wista ägor eller
cirkulationsbruk, wägrödning och dikning med mera
eller andra för localen erforderlig- göromäf af lika
wigt och angelGenhel. Den Landtman som till
deste föremål ej iakttager tiderymden emellan wärarbetet
och slättren, kommer pä bakkälken eller i oreda
med allt der följande; ty dagarne äro dä nära de/
ras längd, och ingen annan tid finnes för honom
le
-
Den 28 Zebruarii. i5ZZ
ledig kil omförmälte meliorationer: E11 enda dag,
gifwer dä mera utrymme för arbets-förmägan, an
twä dagar wiv Michaeli-liden, och om man will statuera
, akt wiv sä kallade friweckan kunde instränkas
till en annan tid af äret, sä är likwäl hwarje
dag, som för sielfwa flyttningen erfordras wisierligen
dubbelt dyrbar för husbonden, af hans lidande
genom dagsförsummelsen i samma förhastande dubbelt
, och genom sriwectanS flyttande till en annan
rid, hwarigenom husbonden i twä repriser blefwe i
saknad af filt Tjenstebwn, skulle lidandet an mera
ökas. Att betaga Tjenstehjonet någon ledighet för
egit behof, more ej heller billigt
det läter ej eller
sig werkställa. En del Twnstehjon anmanda ledigheten
man gagn, ofra till egen stada, men mitzbruket
får ej werka till stal att häfwa elt lofligt
bruk i allmänhet.
Will man likwäl nödwändigt en förändring i
flyktningstiden, sä tror jag att den ej bör anticiperas
eller flyttas längre fram pä äret, utan haldre
iiägot sednare än wid Michaelis, och lillafwentyrs
skulle de minsta olägenheterne dä wara att mänta.
Mitt ändamål är dock ej au göra detta lill något
öfwerläggningS ämne, det anföres blott i sammanhang
med de öfrige anmärkningarne, för att determinera
den föreflagne terminens skadliga följder.
Till defla torde än widare böra erindras huru»
som Allmogens antagna hushälls.system skulle i mäng
faldiga
delar genom den projec erade förändringen
rubbas. Bonden är föranläken, att. säsom vrdspräket
lyder: rälta mumien esler malsäcken. Om LL
det
-
1554 Den 26 ^ebruärii.
det tecknar sig wäl pä akrén, sä bibehåller, eller
tvid en motsatt händelse, minstar han amalet af
siik Tjenstefolk för det följande arel. Han städjar
d« manligen wid Midsommarstiden. Finner han
sig ej kunna söda, eller ej behöfwa öfwer wintern
det antal, som fordras för Mähr- och Sommar-arbetet,
sä antager han pä halft är, wid Wärfrudagen,
fyllnad i antalet. Aflöningen ster manligen
med persedlar. Pigan får sitt Linland det hon stelf
wardar. Hon och Drängen undfä läll efter klippningen
höstetiben. Wäfnaden werkställes dä dagarne
arv längst och allt detta lämpadt efter nuwarande
flyttningstid, kommer i oreda och uran möjlighet
att begagna, genom den, som nu ar föreslagen.
Destutom är det angelägit, att Kreaturen wänjas
wid Le personer, som stola dem warda och handtera.
Om höstetiden ster detta gansta lätt, dä
Kreaturen tagas pä stall till ukfordring, men sommartiden,
dä de äro ute pä bete, medsörer bet
swärighel och försummelse, om de as okände personer
stola upragas och hamras och en widare tidsspillan
mällas dä Husbonden bleswe söranläten,
att ä den för Landlmannen dyrbara sommartiden,
sölja flit - Tjenstehjon , för att ukmisa best ägor och
tillhörigheter, hwilket äter kan läka sig göra efter
hand om hösten och öfwer wintren, dä ej nägot sä
angelägit arbete är för handen som under sommaren.
Dä man upmärkfamt följer alla omständigheter*
som ä flyttningsllden för Tjenstehjon influera, sä
stall man sannerligen ej blifva willrädig i det omdöme,
att ej allenast flere Ulan äfwen mera betydliga
-
Den -8 Zebruarii. 1555
ga olagenheter för Landtmanna-yrket sammanstöta genom
den föresiagna, än genom den gamla, och som
den reglen: att gemene ManS bästa är den yppersta
Lag, näppeligen finner bättre liilämpning,
an r delta sall, sä kan jag ej någon stund twifla,
att dera, hos Högloft. Ridderffapet och Adeln warder
fästad nödig upmärksamhct.
Hwad Städerna angar, sä kan wal sjelfwa tiden
för tjenstehjons ombyte derstädes wara af mindre
wigt, än ä Landet, men da, pä redan anförde stät
den ena ombytes tiden i Städerne, ofelbart mäste
blifwa densamma, som för Landet pä det Tjenstehjon
ej mä betagas desi frihet till tjenst hwar som hälst,
och dä den andra Terminen eller den i6 December
desto mindre synes wal pasiande, som af erfarenheten
är bekant, att mangfaldiga hussyslor, uppstsurne till
Juhlriden, dä mäste förrättas, liksom för att under
Jultiden wid nya årets början, njuta hwila och wederqwickelse
efter det till ändalupna äreks mödor; sä
inser jag icke något gagn men wal serstilta hinder i
hushållningen, genom antagande af sistberörde Termin
för Tjenstehjons fly tning.
Med ali aktning för andras kanka, med full
öfwertygelse cm din äfyftade goda afsigten genom
Oeconomie-kitstottets Betänkande, kan jag ej annat
finna att densamma i markelig män ar förfelad, och
akt de olägenheter, man welat förekomma, mängfalldigas
i stallet alt sörminstas.
J>g hemställer altsä till Högloft. Nidderstapet
och Adeln om icke Utjkotttts omförmälre Betänkande
mä
tZs6 Den 28 Zebruarii.
mä warda afslagit, och med flyttningstiden för Tjenstehjon
förhällas hädanefter, som hittills manligt
maril, hwarä jag följaktligen i ödmjukhet anhäller
om proposition.
Friherre Kullbeclo, ^lexanäer. Dek nyligen
uplästa anförandec urur 1800 ars Riksdags protocvller
meddelar wisieriigen goda och gällande stal för
fiyttningsridens förändrande frän Michaeli till Junii
Mänad. Flere och lika onekeliga äro nu af Grefwe
6^Uenbor§ framställe. Det fordras alt för liren
erfarenhet och kännedom uti war Landthushållning
för akt intet inse nyttan och nobwandigheren af den
föreflagne förändringen. Det kitt hör endast dem, som
insöfde af wanors och förfäders bruk swänigcn kunna
hwarken finna, mindre medgifwa ny >iga förändringar,
hwilka deremot af de uplystare med bifall
gerna omfattas. Bonde Ständet har msiagil, men
bet Wälofl» Borgare-Ständet har godkänd- projeeret.
Andra Länder och i synnerhet Danemark har långt för
detta anragit sädan gagnelig hushältsanstalt. Uplysningen
synes beklageligen liksom under wägen bortrysa,
innan hon med fin klarhet kan upwärma.
Swensta National behofwen. Den öfwercnsstrmmelse
och Conseqnence som warit ledare litt Högloft.
Nidderstapet och Adelns öfwerläggningar och befiut
öswertygar mig, atr Nidderstapet ob Adeln nu afwcn
i likhet med dcfi Beflut Är 1802, behagar billa
den föresl-rgne föränvringen.
Grefwe Norner, ^iZolplr (äöran. Jag stulle allt
för gerna ivid betia tillfälle instämma i plural!tetens
m ning om jag funnit densamma bestämd, men dä
jag af ersarne Landthushållare hört motsatsen ä
öm
-
Den 28 Februari»-' iZ57
ömse sidor yrkas, har jag deruti och uti fielfwa Utskottets
Betänkande krok mig finna de anledningar
som borde tjena att bestämma mina tänkesätt.
Uti detta ämne är icke frägan om tillämpningen
af någon Statshushällnings-princip, dek är
blott frägan om nyttan af en Oeconomist mesure,
antingen den hittills warande flyttningstiden skall bibehållas
eller förändras? Detta tan icke Med theoretista
skäl bestämmas, utan mäste genom erfarenhets-grunder
utrönas. Resultatet af desie, kan återigen
icke crhällas utan genom allmänna röstens uttryck
som more werkan af ett allmänt erkändt behof. Om
ett sädant yttrar sig, om hos der Ständ som mäst
idkar Landtbruk och som i anseende till sin talrikhet
är mäst i relation med tjenstefolk, en förändring r
flyttningstiden blifwit yrkad eller förslaget dertill
med bifall emottag», hade jag med nöje dertill
lemnat milt bifall; men nu dä samma Stand afflagil
sörändrings-projecker, dä fielfwa Oeconomie-Utstottet
nödgats uti detsamma tillstyrka undantag,
dä kan jag ej finna annat än att afflaget hos de
förre , undantagen hos det senare bewisa, att nyttan
af förslaget ej är allmänt erkänd, att desi allmänhet
är omöjlig. Jag tror likwäl, att för ifrä»
gawarande ämne, är det sednare wilkoret oumzängligt
om sörflaget stall wara antagligt, emedan olägenheterne
af en flyttningstid inom ett och samma
Rike äro alltför synbare. Jag kan således ej finna
annat än att detta mål är af dem, wid hwilka
är bättre att bibehålla en gammal wans Hwars olägenheter
man känner och kan beräkna, an art genom
införandet af en ny , wäcka miflnöje hos en
IZ58
Den 28 Zebruarii.
talrik clasi Medborgare och Utsätta sig för olägenheterne
som man icke förutsett eller hwars omfattning
man icke kunnat beräkna. Männistan danas i samhället
afwen sä myckel af wanor som af Författningar,
och dä de förra ej medföra en uppenbart stadlig
werkön, att dä de ej »rida emot de allmänna
grunderna för rätt, tror j,g dek wara försigkigast
att lemna dem orubbade. Dä dcsiulom o:ne E tand
redan afsiagit förändringen tror jag det wara klokast
af Ridderstapet och Adeln att osven assia den. och
hwad det angar atr tvid 180-) ärs Riksdag förändringen
genom votering med en ej talrik pluralitet
klef bifallen, sä rror jag ej det kan förbinda närwarande
Ridderstapet och Adelns Ledamöter akt votera
pä samma fäkt. Det stedde mycket wid den Riksdagen,
som jag ej tror wi nu skulle wilja efterapa och
jag för min del förklara att rci de grunder jag nu
anfört och med anledning af Bonde - Ständets tankesätt
fvm dä alwen afsiog fräaan, war jag afwen
Lä bland deras antal. som med Nej befwarade dell
sramfrälde propositionen.
M-d Grefwe lUörnor insiämde Herr Schmitterlöv
, häenninA, Fiiherie bjerta, I^reäric, Grefwe
I^anlinZhauken, Albreckt och Herr VVahrensiorik',
^näcr8.
äerr Grcfwcn och Landkmarffalken- Som
de fielie Ledamvier, unoer 0locuj,oneu-e yneat sig emo
siyttningotldens förändrande fä får jag fräga,
om Hö loft. Rivderstapet och Adeln afsiär Oeconomie-U
stotters Betänkande.
Ro.
Den 28 Zebruarii. >559
Ropades starka Ja och nagra Nej.
Herr l^km utbad sig fä tillägga ett stal emot
flyttningskidens förändrande, det nämligen att dagswerlen
om Sommaren kosta mera än om wintern.
Friherre knäbeck begärde votering.
Grefwe hamilton, Hxel. När pluraliteten
tyckes wara deciderad emo> flyttningslidens förän,
drande lill Junii, sä will jag ej derpä yrka, men
skulle för min del önsta, att densamma utsattes till
den r November.
Ropades Ä Nej
Friherre
knäbeck utbad sig fä erindra, att
Borgare - Ständer utsatt tiden till den i6:dc Junii.
Herr Grefwen och Landtniarfkalkcn a>u
markie deremot, att Preste- och Bonoe-Sränden hade
afstagit Betänkandet. Skulle Ridderskapet och
A eln nu bifalla detsamma, sä stadnade iwa Stand
emot twä och frägan försölle.
En vattring öfwer
densamma btefwe således utan allt ändamäl. Herr
L mdnnarstalken hemstälde således, om dä wid en
votering ej nägot kunve winnås Friherre knäbeck
icke stalie behaga ätnöjas med antecknande af desi
reskivaiion i Pro.ccollec.
F iherre knäbeck. Om min enstilia winst är
här icke fräga. Men jag stulle wara intresierad
alt genom votering m.röna om Ridderstapet och A
deln
-
Den 28 Februarii.
de^n ar sig likt-och öfwer samma fräga besluta nu
„a samma sätt som wid 1800 ars Riksdag.
I^-rr von I^ansvolfk. Hade jag wid 1800
svag warit Ledamot af Högloft. Ridderftapet
. .eln sa hade jag öfwer detta mål yttrat sam>nke,
som den, hwilken jag i dag anfört. De
?e, möter som dä moro närwarande lära utan twif»
ännu häröfwer tänka lika som de da tänkte; de
s.ige ä er kunna icke af dä warande Riksdagsmans
oeftut bindas. Hvad angär Borgare-Ständets beluk
om flyttnings terminens ändrande, kan jag ej för
ruin del anse detsamma mycket bindande, emedan detta
Ständ minst af alla kan wara imresiecadt huru
fiyttningstiden pä Landet ställes.
Herr Grefwen och Landtmkrstalken fö>'-  mädde Friherre kulback, att afstä isrän sitt ytt.
rande om votering, hwarester >Zerr Landtniarsscilken
förnyade sin gjorda proposition, hwilken
llplastes följande:
Kongl. Maj:ts Nädiga Proposition till Rikets
Ständer angående Äglenskaps - Skil»
nader; gifwen Stockholms Slolt den 8
Februarii i8ro.
Sedan Kongl. Majrt serskildt Sig i Räder
ylt
-
Den 28 Zebruarii. rZ6i
yttrat, öfwer den underdåniga hemställan, om en för,
undrad Lag i fräga om ägrenskaps-skillnader, RiietS
Stander hos Kongl. Ma):t i underdånighet gjort,
samt upgifwit de stal hwarföre Kongl. Majtt ansett
sig ej kunna i alla delar antaga det förslag Rikets
Ständer i detta ämne afgifwit, wille Kongl. Majtt
till Rikets Ständers öfwerläggning framställa det
följande, mätte såsom Lag antagas: att utom de i
r z Cap Giftermäls-Balken uptagne händelser, Do»
maren mä aga att, pä ena Makans påstående, döma
tili skilnad i ägtenskapet. no När ben andra Makan
blifwit dömd pä lifstid lill fängelse eller landsflygt.
2:0 Nar den blifwit wid Domstol sörwunnen
hafwa stämplat elter anställt nerlligt försåt emot den
andra Makans lif, samt g:o Om ben räkat falla uti
werkettg galenskap, sorn, enligt säkra bewis oafbrutit
forrfarit i fulla tre är; och, enligt behörig Läkares
iinyg, någon förhoppning ej ar om den wansinniges
återställande till helsan; dock att i det första fallet
skilnad ej mä tillätas, i händelse den andra Makan i
mer eller mindre män bewisligen warit wällande till
eller delaktig uii den dömdes brott; samt att dä stil»
nåd sökes för den andra Makans wansinnighet, Domaren
äligger, att, sedan den wansinniges närmaste
siägtingar, e wr dä Le ej finnas, förre förmondare
eller giftoman blifwit hörde noga undersöka Makarnes
lörra sammanlefnad, och sä midt ske kan, Utleta
huruwiva anledningen till galenskapen more gifwen
eller päfkyndad af den andras förhållande, i hwilkeZ
fall skilnaden ej mä äga rum. Och kommer i anseende
kill Giftorätt, Morgongäfwa, annat gifteS iningående
samt barnens wärdanbe, i lörsta fallet dä skilnad
bewilsas derföre, att den andra Makan blifwit dömd
till
1562 Den 28 Zebruaru. '
lill landsflygl eller lifstids fängelse, atk galla hwad
Lagen i iz Cap. i, 2 och g §. F. Giftermåls-Balken
stadga för den som genom hor förorsakar skilnad;
men dä någon stämplat eller lågt werkligt försåt för
sin Makas lif, åge den oskyldige Makan den ratt
till egendomen 4 och 5 §. §- i iz Cap. GiftermälsBalken
utstaka; »räder den oskyldige i annat Gifte,
njnte barnen den egendom, svin den, enligt Z
bör i sädant fall frän sig lemna; hwaremvt, när ga.
lenjkap gisivit anledning till skilnads sökandet, hwardera
Makan mä wid sin lagliga ratt bibehällas; börande
tillika den Maka, som af sadan orsak skilnad
sökt och wunnit, ej derföre anses befriad frän sin
pligt, att efter tillgäng och behof sä wäl om den
wansinnige MakanS framlida förnödenheter, som ock
om Barnen draga försorg. Och mä, nar skilnad fö.
keä för brott, den ej bewiljas, om de t,venne Makarne
eftcrden brottsliges bestraffning ä nyo sammanflyttat
och haft samlag.
Utom ofwannämde händelser, dä frägor om ägtenskaps-skilnad
böra af Domaren uptagas och afgöras,
mä ock skilnad sökas, dä andra anledningar dertill
sig förete, säsom när den andra Makan blifwit,
genom Laga kraft wunnen Dom, lill lifwets eller ärans
förtust skyldig känd, men genom Kongl. Nåd
fatt förskoning frän dödsstraffet eller äran återskänkt»
när den blifwi: dömd för det nti ro Cap. 2 Z. Mchgärnings-Batken
nämde brott, eller till spö etter ris
elter bestämd lids fängelsestraff; eller beträdeS med
slöseri, dryckenskap, waldsamt sinnelag och dylikt, samt
när en sädan stridighet i lynne och tänkesätt hoS begge
Makarne sig yppar, som under beständiga tillfällen
-
Den 28 Zebruarii. 1563
len till utbrott fluteligen öfwergär till afsky och Hat.
I desse fall mä underdäniga ansökningar om Kongl.
Maj.ks Nädiga tillåtelse till skillnaden till Kongl.
Maj:ts Justitie Revisions-Expedition ingifwas, hwarwid,
i de händelser, da skilnaden sökes för brott och
undergången bestraffning, bör bisögas Ukstaget, hwarigenom
den andra Makan blifwit dömd, med patecknadt
bewis om dest laga kraft samt straffets undergående
och i de öfrige händelserns behörige bewis
esker omständighelerne företes om undergängne sädane
warningsgrader, som 14 Cap. i §. Gifrermals-Balken
19 Cap. 4 §. Ärfva Balken, Kongl. Förordnin,
gen d. 17 April 1733 samt Kyrkolagen anwisa. Och
will Kongl. Maj:t när sä nödigt pröfwas, öfwer
wer ansökningarne infordra wederbörande Prestmans
eller DvnnCapikels underdäniga utlätande, samt efter
Högste Domstolens hörande sitt beslut i StatsRädet
fatta. De Makar, som pä ofwan anförde skäl warda
af Domaren eller Kongl. Maj:t i agtenjkaper
skiljde, mä ej träda i annat gifte förr än ester den
tid och i den ordning 12 Cap. 2 §. Giflermäls-Balken,
samt z:dje puncken as Kongl- Förklaringen den
23 Mars 1807 föreskrifva. Kommande allt hwav
om ägienjkaps-skilnader i allmänhet blifwit stadgat,
äfwen att lämpas till sädane ägtenskap, som med
häftad Fästeqwinna äro begvMe, men ej genom wigsel
fullbordade. De hos Högste Domstolen samt i
Stats-Rädek uti detta ämne hällne Protocoll bifogas,
och förbllfwer Kongl. Maj:t famtelige Rikets Stäm
Ler med all Kongl, nåd och ynnest wälbewägen.
c ^ k i..
I. 6. lurZliHI.
Ur
-
iZ64 Den 28 Februari».
Utdrag af P«olocollel / hällit öfwer JustriiD-ärender
uppä Stockholms Slott den 8
Februarii igro
inför
ZanS Rongl- Maj t
demitz Hanö Rongl- Zöghet Lron prinsen war
tillstädes.
Närwarande r
Hans Excellence Utrikes Stats Ministern
Herr Friherre von LnZekröm.
Stats-Räderne: Friherre kotsnklast.
Friherre v. klrrten.
Friherre ^stlerbetk.
Justilm-Räderne: Grefwe 6^IIendor^
koxpius.
Iustitiso-Cancelleren: Grefwe ^Vacbtmeister.
Hyf Cancellercn: Friherre »k äVatteistestt.
Anmältes i underdånighet till afgörande Rikets
Ständers underdånig» strif.velse angående utwivgande
af den i allmänna Lagen stadgade rättigheten för
gifte personer att söka agren,kapsstilnad hwilken med
Kongl.
Den 23 ZebruariL. 1Z65
Kongl. Maj:ts Nädrga tillåtelse, till nymäre s seende
Circulerat ibland Staks-Rädeks Ledann ^;
Derwid Stats Räders samtelige Ledamöter u nde
uti Högsta Domstolens afgifne och i Star
dels Protocoll för den i:sta i denne manad im^ne
yttrande: och läcktes Kongl. Majrt till alla delar bi
falla hwad Högste Domstolen i delta omne i unoer--  dänighet tillstyrkt med befallning akt Contrapropost.
tion i likhet dermed stulle för Rikets Ständer
framställas.
la Läem xrotocolli
III. k. kiteU.
Utdrag af Prokocollet, hällit öfwer Justiti-e-Ärender
uti Kongl. Majus Högste
Domstol Tisdagen den 16 Januarii 1810.
Närwarande:
Justitiso.Räderne:
Grefwe (-zstlenboi-A.
von Ltrokirclr.
Grefwe lllamilton.
hibelius.
I^iljevalcki.
koxpius,
Mom.
Ef
-
i§66 Den 28 Hebruarii.
Efter det högsta Domstolens Ledamö er som den
8 i denne mänad öfwerwarit föredragningen af Ri ets
Ständers underdäniga proposition angående agrenfta
estilnader ill närmare påseende deras hast del
ärwiraltes densamma nu, hwarefter och sedan IustiliKRädec
I^i^evaicii, som ej öfwerwarit föredrag,
ninmn af ofwanberörde underdäniga proposition upstigit;
Högste Domstolen efter öfwerläggning förenade
sig urr detta underdäniga yttrande:
Till ffäl för ägtenstapsstilnader, genom Domarens
Sigard, som Lagen redan antagit och godkändt,
hafwa genom underdånig propostrion Rikets-Ständer
föreflagit att annu tillägga följande nemligen.
i.o Nar den andra makan blifmit dömd pä lifstid
till fängelse eller Lands-flygt. 2:0 Fullt upjät
till lidelag. z:o När genom Laga kraft wunnen
Dom endera Makan blifvit lill lifwet eller arans
förlust stylvig kand, änstöut genom Kongl. Maj:ts
9!äv dödsstraffet kunde wara eftergiswit eller aran
ärerstänkr, 4:0 inför Domstolen kemist stämpling
eller anställ warkeligt försåt för den andras lif och
Z:to warkeliz galenstap, som enligt säkrare bewis
oafbrulir fortfarit i su la Tre är, och ester behörig
Läkares inlyg icke lemnar förhoppning om den wansinniges
äterställande.
Dä inbördes agtning och gemensamt biträde
Utgöra wiktorén och föremålet för lyckliga Ägtenffap
och dä den husliga sammanlefnadens ordning har en
sä magtig och omedelbar infly else pä Samhällets,
fä torde ocksä ve fleste af deste orsaker kunna man
Den 23 Februari!. 1567
gon »vidlyftig bewisning antagas såsom rättmätige
och gällande för uplösningen as en förbindelse till
hwars fortsättande endera Makan antingen för,verkat
sin rätt genom brott eller finnes oskicklig genom fia
sinnesställning.
Wid förenämnde kill sin grund säledcS antagligskill»,
ads-skäl torde likmäl en och annan modificcuion
finnas oumgängcligcn nöbwändig att iakttaga wid
Utfärdandet af den Lag som kunde blifwa resultatet
af Ständernes underdäniga proposition. Således
synes som wid första punkten det undantag borde
winna npmärksamhet akt om den andra Makan i
mer.Iler mindre man bewisligen warit »vållande till
eller delaktig uti den dömdes brott, skillnaden da
icke mä tillataS. Det förhaller sig vlyckligtwiS efter
erfarenhetens witSord sä att det hat, som en gäng
funnit rum emellan Makar är granslöst och outsläckligt
: och dä man hos ben ena Makan felt passion
och afsky sträckas derhän att den stämplat emot
den andras lif, sä mäste man såsom en ännu stör»
re trolighet antaga att ben under hoppet om en säker
ägtenskaps-skillnad kunde finna wida mindre betänklighet
att förleda den andra till brott och således
med dest ofärd förbinda fin egen fördel.
Widare och dä z:dje punkten antager såsom en
absolut skillnads. orsak hwarje utfärdad och laga
kraflwunnen dom, hwarigenom den ena Makan är
ansedd skyldig till dödsstraff eller ärans förlust, ehuru
genom Kongl. Näd straffet blefwe eftergifwit,
torde benn» föreskrift wid en närmare granskning
fin
5:te
Band. 2'.dra Afd, 124.
rZ68
Den 28 Zebruarii.
finnas medföra w,»sträckare följder än som möjligen
kunnat äsyftae. Bron gifwas. hwaruppä i ansecndc
tilt deras följder för ögonblicket eller i anseende
till förbrycarrns ställning wista Lagar utsatt dödsfiraffet,
uran att »agon »vanära dermed är förknippad
, sädane ärv t. ex mängfaldige as de gärningar
som Krigs Lagarne erntala , och som till deras
art bestämmas blott as yttre och tilltälkige omständigheter.
Rymning eller ber obetydligaste fnbordinationsbrott
belägges tvid sina tillfällen med dödsstraff.
Erfarenheten wisar jeinwäl an i anseende
till wista brott för hwilka Lagen owilkorligen föreskrrfwer
ärans förlust sädane omständigheter inträffat
, att den brottslige bltsivit genom Konungens
Näv äterstäld till äran samt äter inrrädt i det förhastande
i anseende till Samhället, hwaruti han sig
befank innan han undergick ransakning och Dom.
Högste Domstolen anser derföre owilkorligen nödwändigt
i näkwarandc fråga att brottets egenskap
för hwilket dödsstraffet eller ärans förlnst blifwit ädömdk
borde klart bestämmas, såsom antingen en
grof eller neslig förbrytelse hwilken under det allmänna
begreppet af mistgärning icke ändrar sin natur
af förbrytarens ställning eller af den allmänna
opinionen, och i sädant, men ej annat fall wore i
Högsta Domstolens tanke ädömdi dödsstraff eller ärane
förlust gällande orsaker till skillnad. Men dä
det bleswe swart, om ej aldeles omöj jgt att genom
ett allmänt stadgande kunna sä klart och tydligt bestämma
egenskaperne as de brott, hwilka salunda
komma atl utgöra absoluta orsaken till skillnad i
ägtenskaper att Domaren deraf ägde säker och till
alla förekommande särskilta händelser lämpelige före
-
Den 28 ZebruäbU. 1569
veskrister för betz åtgärd > tillstyrker i underdånighet
Högste Domstolen att enär någon, sorn är gist,
blifwer genom lagakraftwunnen Dom skyldig till
l.iwetS eller ärans förlust , ifrän hwilkct straff chan
likmät igenom Konungens Näd njuter fvi skoning;
vet ina bero af Kongl. Mastt art efter derom skedd
tteidrrdänig ansökning i den ordning här nedanföre
närmare omförmäleS i Näver pröfwa hurnwidä efter
sörekommaNde omständigheter skillnad i ägtenskapet
bör fä äga rum eller icke»
Andra punkten, ssm Utsätter upsär till tidelag
önskade Högsta Domstolen i underdänighek kunde
ukcflUtaS. Att i Lagar» söm nu mera utfärdas
uplifwa eller underhålla begreppet om en last» ssm
lyckligtwiS för det Masta förswannit Uk mennisko»
tankan och nr senare tiders RättegängS-handlingar,
staner Högsta Domstolen stridande emot mära dagars
iöcbätträde tänkesätt och emot dck hopp Man
bör göra sig om del tillkommande. Den »varsamhet
hwarmcd e^ter redan rvidtaqne Författningar
vetta brott af Domare och Epecuierer bör handlieras
ger styrka är denna ömkan. Dest tom och dä
efter hwad Höoste Domstolen här oswanföre i underdänighel
sörestagit och pä Kongl. Maj:ts Nädjga
förordnande stnge ankomma, huru förhällas borde
med'ägtenskaps-skillnad i allmänhet i de fall dä dea
elta Makan blifwit dömd till dödsstraff Men derifrän
Njutit förskoning fä skulle äfwen deraf hlifwa
en följd att Domaren icke eller borde äga att upta»
ga och pröfwa yppad fräga om sädan ffillnad i anledning
af werkeligett fullbordat Tidelag, htvarföre
tzrn brottslige anses ester Lagarne skyldig till döds»
,Z7o Dcir 28 Zebruaru.
straff men derifrån blifwit benådad, fasimindre bör
således dylik pröfnings-sarr klllkomma Domaren i
ve fall, dä fraga är blott om upsal till nytznämnve
brott.
Deremot och pä det den oskyldige Makan ej
mä sakna ut»vag att winna skilnad riri en ur detta
skal förhateligt äktenskap jemwäl i det fall att den
andra Makan skulle bliswa möjcligcn sörwunnen och
Lömd för upsal till tidelag: hemställer i underdånighet
Högste Domstolen för sin del att denna uti ofwannämnde
o:dra puncrcn npkagne händelse mä anses
innefattad bland dem, rui hwilka diepence rätt
är Konungen tillerkänd, dock art uti stadgandet
härom sjelfa brottet ej blifwe namngiswit utan Lagens
rum nemligen ro Cap. 2 Z. Misigärningöbalken
blott äberopad.
Det ömtåligaste och mäst granlaqa af de föreslagna
skälen syncö wara den ena MakanS iräkade
wansinnighet. Dä denne pä dubbelt sätt skulle bli
olyklig, genom förlusten af sitt förnuft och den närmare
omwärdnad, som af ben andra Makan j en
sadan händelse bör wärnäs, anser Högste Domstolen
såsom ett oundwikeligt tillägg att wid siike tillfällen
Domaren sedan den wansinigcs närmaste flägtingar,
eller dä dr ej finnas förra Förmyndaren eller Giftoman
bliswit hörde bör pä der sorgfälliqaste undersöka
Makarnes förra sammanlefnad och sä midt skje kan
utleta hurnwida anledningen till galenskapen möjeligen
kunde »vara gifwcn eller päskyndad af den andras
förhållande, som under mänfaldiga former kan
hgswg dertill widlagis, j hwilket fall ben östundade
stil
-
Den 28 Zebruarn. rZ7i
skilnaden wisterligen bör afsias. I afseende pä följder,
,c af ägtenffaps skilnad för den brottslige, som
dertill giswit anledning hafwa Rikets Ständer föreslagit
samma förhållande i be Tre första puntterne
so», lagen i i z Capitlet i. 2. z. §. tz. GiftermälS
Balken rörande Gisio-rätt, morgvngafwa, annat
gisteeingäcnde och Barnens Upfostran stadgat i horsbroit.
Deria underdäniga forsing synteS wara billigt
och tillävligt hwad första pnncken angar, men
om hwad Högsta Domstolen i underdånighet redan
yktrat angående Andra och Tredje punclerne skulle
winna bifall, sa art skilnad i Ägtcnffap uti de där
nämnde händelser komma att bero pä Kongl. Maj:t
Nådiga pröfning, sä anser Högsta Domstolen deraf
blistva en följd att nägot serskildt stadgande angående
hmardera Makans rättigheter i boet m. m. lika
sa litet är as nöden i Lcsie som ur» de öfrige händelser
nti hwilkcn rättighet till dispence är enligt
Rikets Sränders underdäniga förslag Kongl. Maj:t
förbehållen.
För den ater, som stämplat eller lagdt werkeligt
försåt för sin Makas lif, borde efter den underdåniga
propositionen följden blifwa den som § K.
i 1z Eap- af samma Balk föreskriswer; RiketS
Ständer hafwa satt den, som stämplar mot sin
Makas lis i samma pedicamenl med den, som vfwergifwer
eller förlöper ben andra; men som den
äberopade 5 §. endast utsätter hwem den förelupna
Makans gods tillfaller och huru med dispositionsrätten
skall förhallas da den 4:de deremot stadgar
hwad och huru mycket han förrverkat, sa synes härwid
icke allenast bör iagktagas akt den 4 §. äfwcn
mä
IZ72 Den r8 Zehruarli
Ma
äberopos, rikan ock att som ester Z §:s lydelse
enär den oskyldige ingär nytt gifte barnen dä äga
nyttja den förelupues enskiltas gods medan
han borka är, hwilket till närwarande fall ej är
lämpeklgt; sä torde härwid en sadan modificaiion
böra äga rum att dä någon stämplat eller lagr wer.
keligt försät för sin Makag lif bör den oskyldige äga
den rätt till egendomen. som 4 och Z §. §. rz
Cap. Giftermals-Balken utstaka. Men träder den
i nytt gif e »jule barnen den egendom som den o«
skyldige efter Z §. bör i sädant fall fran sig lemna,
Ägtcnskaps-skilnader äro i sin natur «tt ondt,
som Lagen likwal mäste tilläka, såsom botemedel för
ett warre, men någon witz Lag, äfwen som ingen
uplyst Nations efterdöme» upmanar den till genom
Iwingande föreskrifter eller underlättar dem genom
crbndne biträden. Dä bestulet alf söka ägtenskaps»
skilnad är ett af de wigtigaste steg, som i en men?
nilkas lefnad kunna förekomma: dä detta bestut
icke allenast förutsätter akt Makars fordna kärlek till
hwaraudra skall wara utslocknad, utan hopp att någonsin
kunna äterljswas mera, utan äfwen kan bero
pä mängfaldiga husliga omständigheter och siägkförhälden,
som Lagstiftarens öga ej i förhand kan genomtränga;
da understundom fjelfwa brortets motiver
och beskaffenhet, såsom antingen fördömlige orsaker
»llec beroende till desi större eller mindre wanära pä
voiiiioucn och uiqäugen kan fordra en längre öswerläggning
för den offyldiga Makan, att önska eller
ej önska skilnad och dä cn fortfarande eller utmärkt
kärlek möjeligen ka„ försona sig med brottslingen titan
att dcrsöce försona sig med brvktet, fä tillstyrker
Den 28 Februari!- 1573
Högste Domstolen i underdånighet att sä wida twenne
Makar esler dea brottsliges bestraffning icke ånyo
sammanflyttat och haft samlag nagra andra fatalier
för skilnads-sökandet icke bör söreskrifwas än de,
som bero pä den oskyldigas fria wilja, som i hän»
belse ben bestämt ästnndar skilnaden, icke lärer dröja
med sin ansökning och i motsatt sall bör finna rådrum
sör sin loflig» rwähagsenhct, och en möjelig
förlätelse. Högste Domstolen tillstyrker äfwen i Underdånighet,
att Rättegångssätt?! sör de skilnads-ansökninqar,
som af förcnämde skal skulle komma akt
bero pa Domstolarne, mätte förblifwa i alla ftll oförändrak,
sädant som Lagen föreftriftver för de skilnader,
den redan killäril. Art öka Konungens Besa'lningshafwandes
redan mängfaldiga omsorger med
desie enskildle ärendcr pä särk den undcrdäniga Propositionen
förestår, synes Högsta Domstolen ej lämpeligt
och sä mycket mindre behöflig!, sam den oskyldige
Makan, sälla» kan wara okunnig om den
andras bivlt och bestraffning; och att updraga ak
Peestcrffapek det stqgs Ombttdsmanskap, hwarigenom
ägkenskapL-Mlnader skulle underlättas, lärer finnas
föga öfwerensstämmande med ett Skänds EmbetSbefattning,
som har att maka öfwer sederna och predika
försoning. Presterskapets omsorg mäste wäl
deremot wara, att efter omständigheterne söka stifta
den förening Propositionen antager, och enär den förfelas,
synes, som Presterskapets omsorg wik) ett stikt
ärende rättast borde uphöra.
Utom hwav Riksens Ständer i förenämde mätto
förestagit hafwa de äfweii uptaqit andra skäl
hwarföre ffilnav i ägtenffap genom Konungens Nåd
dis
-
i524 Den -8 Zebruani.'
dispeuce kunde sökas. Bland desie saknas tydetigen
uttryckt den stridighet i lynne och tänkesätt, hwilken
under beständiga tillfällen till utbrott flntcligen öfwergä
till afsky ost) Hat, som efter hwad erfarenheten
wisar djupare än all annan olycka förbittrar hwarje
minut af arne Makars sammanlefnad och genom
inga bä er eller warniugsgrader later sig rättas»
Som detta skäl till skilnad utan all twifwel är ett
af de kraftigaste och mäst ömmande, bäde i afseende
va de olyckliga Makarnes egen belägenhet och deras
Barns uppfostran och efterdöme, sä hemställer Högsta
Domstolen i underdänighet om det samma icke
uttryckeligen borde tilläggas. För öfrigt och som
efter hwad redan i underdänighet är nämndt Pre»
strrjkapet icke syne- böra deltaga i befordrandet af
ägcenskaps uplöfande torde ansökningar om Konungens
Nädiga dispence i stikå fall lika som Nade»
ansökningar i alla öfriga ärender böra i wänlig ord»
ning inlcmnas till Konungen och wara bifogade med
bewis om nndergängne lagliga warnings» grader pä
satt propositionen innehåller eller i händelse skillnaden
sökes för nesligt kroppsstraff med behörigt Utslag
och patecknat bewis om desi laga kraft och stras»
fets uudcrgäende; hwarefter Konungen i fall fä nödigt
pröfwas, lärer täckas infordra wederbörande
Prestmäns eller Dom-Capiteks underdäniga utläkan»
de i saken tillika med öfrige för ändamalel nödige
upsysningar.
Slukeligen och hwad angär tiden för nytt Giftes
ingående för de Makar, som pa nu anförde skäl
warda af Konungen eller Domare åtskiljde anledningar
ej förete sig till alman inskränkning deri,
ä»
Den 28 Februarii. 1575
än som tvid ondra dylika fall i följe af 42 Cap. r
§. Giskermäls-Balken och Kongl. Förordningen den
2Z Martti 1807 bör iagttagas; tillstyrker Högste
Domstolen i underdånighet att samma stadgande östren
tvid nu ifrägawarande tillfälle mä tjena till
efterrättelse, till winnandc af nödig likhet uti LagDpningen
uki Veste med hwarannan gemenskap ä»
gande ärendcr.
In sielem xrotocolli
Lamuel Arsenius.
Uplästes widare:
Kongl. Majus Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, angäende stället, hrvarest
Auction mä förrättas pa Fastighet ä Landet,
som för Gäld blifwit i mät tagen.
Gifwen Stockholms Slott Ven 8 Februarii
igro.
Hos ongl. Majit hafwa Rikets Ständer an->
hällit, om en förändrad Författning i fräsan om
»värdering af Fastighet pä Landet, som för Gäld
utmätes, samt om sättet och ställer till förrättande
af Auction ä sadan egendom, hwaröfwec Kongl.
Majit i de twänne förre omständigheterne, fig serskildt
utlätit, och derjemte meddelt Rikets Ständer
de orsaker, hwarföre Kongl. Majit ansett sig ej
kunna bifalla det stadgande om stället till Auction»
förrättande Rikets Ständer i underdänighet föreslagit.
iZ?6 Den 28 Februari».
gil, och will Kongl. Main i retz ställe i Näder
färesta Rikets Ständer det stadgas mätte: cnt i
händelse Borgenär ock) Gäldenär ej kunna öfwer»
enskomma om stallet till den Ukmäkte Fastighetens
försäljande, ber mä ankomma pä Gäldcnären, art
bestämma om Auctionen likall förränas pä L-indsCaMjliet
eller a Tingsstället « det Härad eller
Tingslag, der egendomen är belägen; bärande stället
kill Auktions förrättande chwad Borgenär ock)
Gäldenär derom öftverenskomma eller dek af Gal,
denären Utsäties wid utmätningen tillkännagiiwas
förrättningsmanne» , pä det knngörelserne om Auction
mä kunna derefter rättas. De Protokoll som
i detta ämne blifwit hällne i Sraio-Radet och Högste
Domstolen bifogas. Och sörblifwcr Kon.ck.
Mant samtelige R keks Ständer med all Kong!,
Näd och Piinest wälbewagen.
c ^ k u
1. 6. 'rurckhnN.
Utdrag af Protokollet öfwer Justitia:» ören»
der, halln uppå Stockholms Slott den 8
Februarii 1810.
inför
Hans Ncmgl- Naj:t
derwid HanS Longs. Höghet Lron-prinsen
roar tillstädes.
När
-
Ten 28 Zebruarii- »577
Närwarande:
Hins Exellence U-rikes SratS-Ministern
Herr Friherre von Lndström,
Stats-Räderne r Friherre kolenblaöFriherre
von klaten.
Friherre ^älerbstk.
Aastitiso.Räderne: Grefwe 6)rl!snbor§.
koxxius.
I istitlV-Cancelleeen; Grefwe VVaclitmeilser
Hof-Cancelleren: Friherre ak ^Vetterstedt.
AnmälkeS i underdånighet till afgörande Ri«
fyrs Slänters nnderdäniga Gkrifwclse rörande tvärtering
och försalgning af Fast Egendom pä Landet,
som för Gäld Utmäteg hwilken med Kongl. Majus
Nådiga tillåtelse till närmare påseende cirkuleras
ibland Srats-Radets Ledamöte..
Af Högste Domstolens afgifne o^h i StarsRådets
Protokoll för den I i denne manad upptagne
yttrande» tillstyrkte Stats Rådets sannelige Ledamöter
bifall sa midt det anginge »värdering ä egendomar
samt ställer att ä utmätnings-auction genom
sa kalladt up- och afflag försälja fastigheter; hwaremot
StatS-Rädets Ledamöter wörö af olika tankar
i
IZ7L . Den 23 Abruaru
i
fräsan om stället hwarcst försäljningen af en ^ mät
tagel! fast egendom ä Landet borde ske.
Jiistitiä-Caneelleren Grefwe 'äVancktmeistkr tillstyrkte
i underdånighet för sin del bifall af Högste
Domstolens yttrande.
Justitiä Rådet poppius ansäg sig sä mycket
häldre böra instämma Nli Högste Domstolens ytkran-r
ve, som Justitiä-Rädct trodde att flerfaldiga hinder
genom skeende inwändningar mot försäljningen skulle
möta wid werkställigheren af Ilikcts Ständers
project, utan att Iustina-Radck insäg pä hmad sätt
de lämpe!igast skulle kunna sörckommas.
Jusiitiä.Radet Grefwe L^IIenbor^ äbcropade
sig Högste Domstolens underdåniga hemställa!» uti
hwilkcn Gcefwen och Iustiriä-Rädek deltagit, »ned den
tilläggning, att dä der genom erfarenheten were adagalagdt,
alt inwändningar af hwarjehanda beskaffenhet
merändels af Gäldenärcrne wäckte för akt hill»
dra cgendomcrrs försäljning förekomma wid uimätnings-auccioner
hwilka endast kunna af Konungens
Befallningshafwande pröfwas, Herr Grefwe» och
Jnstitiä-Rädet för sin del i Underdånighet trodde
alt i sall silke Aucnoner blefwo werkstälde pa annat
ställe än ä Lands-Canceliierne en trädskande Gäldenär
skulle finna nlwäg, art genom inwändningar bereda
sig ytterligare anställd och uppehålla en Borgenär
u«i sin ostridiga rätt.
Stats RädekS öfrige Ledamöter nemligen HofLanc-lleren
Friherre ak VVetterstLstt, Srats-Räder»
ne
Den 28 Februari!» 7579
ne Friherre, ne ^6Icrbetl>, von klaten och stolendln6
samt Hanö Excellence Friherre von LnZeKröm
wero äler af den lankan, alt den i mät lanne enen»
domens försäljande till högsta pris wäl pä säll Högste
Domstolen sig nklätit, befordrade Gäldenärs och
Borgenärs genom samma fördel, men att i allmänhet
en Borgenärs intresse för en högre försäljningssumma
uphörde, när den upgäll till hwad han hade
att fordra samt alt de händelser äfwen inträffade,
dä en Borgenär äsyskade ej allenast alt erhålla be»
rakning för sin fordran, utan ock atk för en ringa
summa ätkomma Gäldenärens Egendom. Det wore
derföre Gäldenären, som i synnerhet skulle söka befordra
Egendomens högre förjäljning och af sädan
grund borde äfwen pä sätt Rikets Ständer i underdånighet
föreslagit walet af de Medel, som ansags
bidraga till detta ändamål der enda Borgenären
med rärtwisa kunde söka äfwen tillkomma Gäldenären.
Den tids utdrägt, som bcfardes häraf kunna
upkomma trodde Staks-Rädets nämde Ledamöter ej
kunna äga rum dä ester Rikets Ständers förslag
der skulle åligga Gäldenären alt wid sjelfwa ulmät»
ningen, dä fräga om försäljningen först wäckes upgifwa
stället till Auction och om något hinder sikulle
bcfaraS af inwändnmgar, som wid sjelfwa Auctionen
gjordes och ej kunde pröswaö när Auctionen icke för»
rättades pä Lands-Cancellier sä ägde deremot den
anmärkning rum, att sädane Auctioner förrättades
ester laga kraft wundne Utslag 06) således ej wore
mänga inwändningar underkastade samt när lös egendom
togs i mät den alltid försäldcs i orten, och i
Städerne bäve lös 06) fast Egendom försåldes ä
2luctionö'Kg,timgren i Staden, ofta aflägset belägen
iA8^r Den 28 Zebruarii.
frön Lands-Canceliet sami atr dä Borgenärers rätt
att utan uppehåll fä jin fordran betald wore lika om
fast eller lös Stads- eller Lands Egendom, dertill
mäste anwändas nägon grund icke syntes gifwcn,
hwarföre dä Gäldenarens sista 06) redbaraste tillhörighet
hans fasta Egendom pä Lander mäste för skuld
tillgripas, Borgenärens rätt till styndsam betalning
skulle wara närmare wärdad än i de förra och Gäl--  denären deremot betagen de utwägar hatt i annat
fall kunde äga för ar! skydda sin Eaviidoitt ifrån
försäljning till underpris. Pä deste grunder och dä
möjUgheten af missbruk, hwarigcnom ert luek uppehöll
skulle kunna Borgenären tillskyndas för utbekommandet
af sin fordran, hwwarföre ha» i den oklast iiltecknade
Egendomen hade säkerhet, icke borde gilwa
Lagstiftaren anledning, art för en Borgenär bereda
tillfälle, akt genom walet af ett aflägset Anckionsställe
för underpris ätkomma sin Gäldeuärs Egendom
ansägo Skars-Rädets Ledamöter i nnderdäniqher lika
med Rikets Ständer walet af stället till Auktions
förrättande dä förening emellan Borgenär rch Gäldenär
ej kunde träsfas böra tillkomma denne sednare
och Föcfattningarne enligt Hwilka dek förut ankommit
pä Borgenären, att lära försälja Egendomen pä
LandS-Canceliet följaktligen ändras. Men vä i händelse
denna rättighet skulle utsträckas sä midt Rikets
Ständer förcstagit sä att Gäldenären singe utsätta
hwad ställe inom Häradet eller Tingslaget han hälst
ästundade, det ä andra sidan skulle kunna leda till
det missbruk, att dä skulden wore sä stor att öfwerskott
icke kunde erhällas Gäldenären för att hindra
försäjningen eiler skada Borgenären walde et sä aflägset
eller obcqwämt ställe, atr köpare swärligen
kun
-
Den 28 Zebruarii. »Z8r
kunde sig där inställa, killstyrkke StatS-RädctS Ledamöter
i undcrdänighek, an den af Rikets Stäiider,
söresiagne Lag matte pä dek sätt rättas, atr i
händelse Borgenär och Gäldenär ej kunde öfwerenSkomma
om stället till den i mät ragne fastighetens
försäljande, dek mätte ankomma pä Gäldenär art
bestämma om Auction skulle förrättas a Lands-Canceliet
eller ä Tingsstället i det Härad eller Tingslag Egendomen
wore belägen; och borde stället till Auktions
förrättande ehwad Borgenär och Gäldenär derom öfiverenskomma
eller dek af Gäldenär en msättes »vid utmätningen
tillkännagifwas förräktnlngsmanuen pä det
Klingörelserne om Auction mätte kunna derefter
rättas.
Kongl. Maj:t eäckteS i Näder bifalla Högsta
DomstolenS undcrdäniga hemställan, sä midt den af
StgkS-Rädet enhälligt wore understödd, men i anseende
till den del deraf, hwarom olika rankar hos
Stars-Rädets Ledamöter nu upkommit, täcktes Kongl.
Maj:t i Näder gilla, hwad de fleste Ledamöterne i
underdånighet nrtrak; i likhet hwarmed Eonrra-Pro»
position skulle Rikets Ständer medelås
7u kiäem krotocolli
l>. k. Kitell.
Utdrag af Protokollet, öfwer Justikiä Ären«
der hällit i Kongl. MajstS Högste Domstol,
Tisdagen den »6 Februari» »8io.
Rar»
LZ82 Den 28 Zebrnarii.
Närwarande
AustrriT-Räderne: I^agerlieimGrefwe
6^Uenbor§.
von 8trokirck.
Grefwe klamiltondlidolius.
kopxius.
Liom.
Aterstäldes Rikets Ständers underdåniga skriftne!
se den 28 sistledne December, hwilken uti Högsta
Domstolen den io i denna manad blisrvit
föredragen och till närmare päseende af Högsta
Domstolens Ledamöter dem emellan circulerat, angående
Riksens Ständers hemställan:
i.o Att wid wärdering ä Egendom, som för Gäld
utmätes, i allmänhet mätte iagttagaS hwav genom
Kongl. Brefwer den 17 Junii 1789 för Härjedalens
Jnnewanare serskilt finnes stadgat, att nemligen
Krono eller- Bergsfogde, eller den som under deras
answar utmätningen werkställcr bör wid samma
tillfälle uprätta en fullständig beskrifning öfwer fastig»
helen och med biträde af twänne ojäfwige nämndemän
den samma wärdera, hwarwid Ägare skulle wara
obetagit att ej allenast andre gode män till förrättningens
öfwerwarande sjelf tillkalla, utan ock om
sä ästundas, akt pä egen bekostnad söka Domarens
Dett 28 Zebruanr. rsZZ
Embets^ätgard, hwilket i fädant fall genast hos Utmätningsmannen
innan deras afresa, samt sist inom
en mänad derefter hos-Domaren killkännagifwes,
kommandes annars, alk likmätigt io H i ärs
Förordning wid en wäcdering bero.
Det undantag frän hwad Förfatkningarne i allmänhet
stadga, Kongl. Majn genom Dest Högstberörde
Näviga Bref för Heriedalens Jnnewänare
mrdgiftvit, att nemligen ivärdering ä Fast Egendom
som stall i mat gä samt ä Auction försäljas mä af
L:ne närmast i orlén boende Namndeman fä werkställas
grundar sig wal i synnerhet pä det särstilra
förhållande med denne ort akt ben i yttersta gränsen
af Jemtlands Domsaga är belägen, sä att kostnaden
till Skjuts- och Dagtraktamente för Haradshöfdinge
och Nämnd stulte ofta stiga högre an det
hwarom twistaks wärdt more; men da i mer och
mindre mohn samma menliga följder för Gäldenär
ä andra orter kunna äga rum i anseende tili dea
större kostnad, som alltid Domarens tillkallande wid
sädane »värderingar medförer, än om densamma pä
sätt Riksens Ständer förcstagit, af Utmätningsman
företoges och hwarken uppehöll elter osä-erhet för
Borgenären i sin ratt härigenom kan upkomma, enär
GÄbenären, om han med den sörsta wärderingen
more mistnöjd, bör sädam genast hos Utmätnings»
mannen lillkannagifwa och inom en mänad om no
wärdering hos Doinaren sig anmäla samt Borgenärens
betalning i allt fall mindre beror pä värdering
än det belopp hwarlill den ulmätte Egendomen ivid
Anctionen kan upstiga, fa fann Högste Domstolen
för
Z:te Band. s.hra 2lfd> 105.
1584 Ten 28 Zcbruarii
för sin del icke betänkligt att ä hwad Riksens Ständer
i denna del föreslagit tillstyrka bifall.
2:0 Att i händelse Borgenär och Gäldenär ej
kunna öfwerenskomma om stället till den pantförstrifne
Egendomens säljande, Auctionen mätte wcrkfiällas
i det stället inom Häradet eller Tingslagek,
som Gäldenaren sjelf förestår eller'ock ä Lands-Cancelliet
om sädan af honom ästudas, hwilkei i bägge
fallen borde förrätmingsmännen uttryckligen lillkärrnagifwas.
Hwad i detta ämne genom Kongl. Brefwet d.
22 Februarii 1770 och Kongl. Resolutionen d. 21
Junii 1793, Z- 7 stadgadt, att nämligen Auctionen
ä utmätt fast Egendom bör ä Lands-Canc»lliet förrättas
, enär wederbörande, hwilka försäljningen anga
icke arv derom öfwerens, att den wid HäradsTinget
företages, synes i Högsta Domstolens tanka
säkrast befordra den förmän Borgenär och Gäldenär
i deste fall haswa gemensamt att Egendomen till
högsta möjliga pris sörsäljes. Den enes och andres
räll äro lika gällande och böra bewaras för mistbruk,
hwilka likwäl lätteligen kunde äga rum vin
Gäldenär, hwars enstilta förmon, det ofta kunde
wara, att förswära den i mät tagne Egendomens försäljning
, ägde att efter egit wälbehag Auctionsställek
utsätta och derigenom til! äswenkyrs bereda
hinder och uppehåll i Auctionens werkstallande. Högste
Domstolen tillstyrkte allt derföre att Förfarrningarne
i detta ämne mätte oförändrade warda bibehällne.
z:o Att det hittills rvanlrga försäljnings - sällek
af
Ben 28 Februari!» rZ8§
ss upp- och afflag malte asskaffas och endast Upp«
stag nyltjas; dock att med de Egendomar, som
Baugner, och andre publique Werk för iNlecknade
fordringar läka försälja, Mä esler förra Författningar
förhällas.
I denna fråga om Fastigheters försäljnings-sakt
Nilsag Högste Domstolen det icke aldeles wara lured!
i hwad mohn det nn brukeliga geponi upp- och
afstag elier dek Riksens Ständer förestagit, mä wara
nyuigast för Gäldenär och Borgenär. Hitintills
gällande Förfallningar grunda sig pä den för.
Modan, att genom upp- och afstag Egendomen skulle
gä till högsta möjeliga pris. Erfarenheten torde
wisa att detta änbamäl i allmänhet wunniks, änskönt
någon gäng tilläfwenkvrs ett annae förhällan,
de i anseende till serffille omständigheter inträffat.
Dä likwäl Riksens Ständer önskat den nu förestagne
förändringen och nägre hufwUdsaklige skäl deremot
icke upstä, skulle Högste sDoMstolen ej tweka
alt i underdänighet tillstyrka bifall deraf, sä framt
ej Riksens Ständer derjemte förklarat» att sörre
Författningar L denne del borde tjena till efterrättelse
i anseende till de Egendomar, bwilka aro pant,
satte i Banque» och andre publique Castor. Uti en
fräga af den beskaffenhet som denna synes Högste
Domstolen af skiljaktig- grunder för Lagstiftningen,
hwarken kan eller bör äga rum, och att hwad som
är nyttigt i ctt fall mäste wara det i alla andra af
lika beskaffenhet: och deremot om Mot Banquens eller
andre publique Castors säkerhet det more stridan.
de att antaga hwad Riksens Ständer i öfrigt förestagit
, bör icke eller samma Författning säfoM lika
»586 Der; 28 Zebruarii.
ledande kill andre fordrings-agares försäng antagas.
Pä desie grunder fann Högste Domstolen sig ej
kunna tillstyrka bifall af Riksens Ständers hemställan,
sadan den nu gjord blifwit.
In Mern xrotocoll!
Lamuel Arkenius.
Desie bägge Kongl. Propositioner remitterades
till Lag-Utskottet.
Företogs till afgörande Stats - Utskottets den
2i Februarii pä bordet lagda Memorial, rörande
Lön-tillökning för Öfwer - Commiftarierne wid General
Assistance- Contoiret Heirick och UönkerZ m. m.
Bifölls.
Uplästes:
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Utlåtande
öfwer de hos Högloft. Ridderskapet
och Adekn anförda, till Utskottet remitterade
anmärkningar öfwer desi den n
sistl. December afgisne Betänkande om
inskränkning i friheten att göra §u
dei Lommiper.
Den
-
Den 28 gehrnar». 1587
Den anmärkning att hafwa sträckt sitt Utlä'
tande utöfwer den ai äerr Uinäliröm wäckte motion
hade Mstottet minst wantat sig. Herr Iflnck.
liröm har mkat utarbetande af en Lag, som, i afseende
pä Testamenten, Donationer och andra dylika
afhandlingar, stadgade sädane grönför dispositionsrätten
af Fastigheter, att sä förderfligt: Författningar
som en del Fidei-Commisi Stiftelser, hädanefter icke
mä kunna göras. Han har widare önskat, att
en dylik gräns, som den i Frankrike redan bestämda
, äfwen hos osi i detta afseende wore gifwen.
Dä nu Fransta Civil-Lagen eller den sä kallade Locke
Napoleon förklarar de Testamenten och Donationer
ogilltige, som gifwas kill förmän för ofödde,
dä den förbjuder subsiitutioner, utom afseende pä
Barnabarnen och Systonsbarn, med det uttryckelig»
förbehåll att ingen af Barna- eller Systonsbarnen
i sädant fall sär uteslutas; lärer häraf inses, akt
dä, enligt Utskottets tillstyrkande, det skulle wara
en Testator tillätit, att efter förste emottagaren,
substituera blott en enda af hans barn eller ock nägon
oskyld, Utskottet således föreflagit wida mindre
inskränkning i Testaments- och Dispositions-friheten,
an Memorialet äsyftar.
Widare får Utskottet förklara, alt Frankrike
icke är den enda hyfsade Nation, der denna frihet
eller werkan deraf, blifvit inskränkt. Utom det, att,
i Italien, en stor del af Tyska Riket, samt Polen,
Napoleons lagbok nyligen blifwit införd, hafwa i
England de sä kallade Estatirail, som fordom swarade
mot wära stdei-commisier flängt för detta blifwit
i det närmaste reducerade, till likhet med annan fritt
IZ88 Den 28 Zebruarii'
disponible fastighet, enligt den för sin Lagkunskap
namnkunnige Llackstones »vittnesbörd, som i sina
Commentarier öfwer Engelsta Lagarne 2:dra Boken
7 Cap. yttrar sig salunda:
"Af en Clasi Medborgare, som wille bibehålla
"oosiessionerna inom deras familier utwerkaves
"Westminster Stadgan (cke stonig) hwilken hade me"ra
afseende pä en gifwares wilje och afsigt an
"pä lämpligheten deraf, eller pä desi förenlighet med
"med allmänt bästa. Denna stadga upliswade pä wisit
"sätt de gamla feodal inskränkningar i Dispositions"sriheken,
emedan den gas laga kraft ät en gif
"vares
förordnande, att en Fastighet flkulle ef"ter
en särstild Successions-Ordning bibehallas
"inom en familiegren och ester desi utgäng pä
"manliga eller qwinliga lineön Återfalla till gifwaren.
"Införandet af denna FamillieLag förorsakade flere
"olägenheter och twister. Barn bleswo olydige mor
"Föräldrar, emedan de wiste, art deras arf icke kun"oe
huwudsakeligen förminskas: Arrendatorer kunde ej
"sä någon säker besittningstid: Borgenärer gingo
"miste om sine fordringar: förräderier saknade mot»
"wigt i den Lag, som straffade sädane brott med
"Egendoms förlust , emedan Esta eskail icke kunde
"indragas till Kronan widare än för den brottsliges
"lifstid. De blefwo derföre med skäl ansedde för en
"Källa till mycket ondt och et ämne för allmänt
"misinöje. Men emedan Ofwerhuset altid fortfor i
"oen tillgifwenhet för Westminster-Skadgan, som beskyddade
deras Familie-gods fran att förwärkas, war
"oet föga hopp att genom Lagstiftande Waglen fä
"oen häfwen. Andre utwägar mäste derföre upfin"nas
för att hämma denna Stadgas stadeliga följder.
Den -8 Februarii. rz8s
"ber. Förs! infördes den sa kallade CommoN Recove"cij
som ^enligt hwad i 2l Capitler samma bok nar,
"mare bestrifweö)" ar en flags fingerad Rattegäng,
"hwilken ehuru införd genom en flags försätlig list
"(pia kraus) antogs ivid Domstolarna, för att elude»
"ra Westminster - Stadgan. Och besia recoverys,
"fastän först likasom i lönbom införda, hafwa nu
"genom längwarigt oklandrat bruk blifwit en saker
"utwäg för Innehafware af Estates-tail alt kunna
"fä fritt disponera besia gods, samt flukeligen ge"nom
Parlaments-Acter indirecte (d^ a fiäevenä)
"erkände och gillade."
"Sedan duration af desi» Estates-tail salunda
"blifwit i det mästa förkortad blef ester hand stadgadt
: att de kunde förwerkas genom Högmålsbrott;
"att wisia Arrende-Contracker derom borde för efter"kommanderne
wara förbindande: att instränkningar"ne
i dispositions - ratten äfwen kunde genom ett
"flags förlikningar (fines) uphäfwas: och att Esta"tes-kail
stulle häfta för Kronans fordringar: samt
"slutligen äfwen för enstiltas, nar innehafwaren
"blef Banqueroute.
Det lärer häraf wara tydligt, att, om Englands
flor kan tillstrifwas desi Lagar angäende Fastigheter,
det snarare bör anses härröra deraf, att
Fidei-Commisi - Författningar redan till deras werkan
uphört, än deraf, att de fordom der funnits gällande.
Enligt hwad i Lonfiants beskrifning om
London och Engelsta Nationen är anmärkt, (std. zz
och 60 Del. z Swensta öfwersättningen) stola nu
mera inga dispositioner kunna gästa, enär nägon 0-
1590
Deri 28 'Zebmaril
-
född derigenom bindes, och en Fider således' wäl
kunna ålägga sin Son att behålla Egendomen ät
SoneSonen, men ej försäkra sin SoneSons Son
om desi besittning sä lange SoneSonen ar ofödd 0. s. w.
Ättven siere af forntidens Nationer, moro bäde
genom sin cultur och sin frihet ukmarkre utan
att någon enstild agde en sä stor dispositions. ratt
öfwer sitt gods att han kunde betaga sina efterträdare
en sadan magt. I Alfen tillaios inga Testamenten,
förrän genom Solons Lagar, och de bestodo
äfwen ester desta Lagar endast i den rättighet, att
utnämna första efterträdaren, utan att hans magt
pä något sätt inskränka. Flere af de andre G eki»
ske Stater forkforo efter Solons tid att anse TestaUttMs
friheten »vådelig för allmän frihet, och tillät»
den icke. I Rom Ivoro Testamenten okände lil! de
T lf Tafiornas tid, men derefter bestod Tastamenks»
friheten, inlill /cLlOirsmi lid, blott i den rättighet
akt nämna sin närmaste arfwinge. Och det war just
derföre, fom namnet kiclui-Lommistum under denna
tid upkom, emedan, när en Romare wille gynna
någon Q nnna eller annan person, till htvilken Testamentet
esler Lag ej kunde gifwas, nödgades han
härom bcdja sin lagliga eller Testamenks-arfwinge,
kch läta det pä hans stäes eller ordhållighet ankomma
att lill berörde person afträda egendomen:
ty >agi e' kunde denna dertill ej tilihällas , om det
rck uttryckligen stod i Testamentet.
Desta upgifjer, som Lag-U stoltet kan med 0-  x norfägeliga witnesbörd styrka, synas wara tillräck»
ali bewifa, Huru litet grundad den supposition
är,
Den 28 Februari!. 1591
är, akt alla hyfsade Nationers Lagar ansett och annu
anse, en oinskränkt frihet, att för flere generationer
stifta Fidei-Commisier, för en nödwändig
följd af ägande rätten. Att sädant i tid
kunde i Rom antagas, kan ej blifwa något exempel
att efterfölja hos ost. Rom herstade dä öfwer
en stor del af den dä kända werlden: och desie werldens
beherrskare wörö länge sedan wande wid den
tanke, att en Romare icke behöfde lefwa af sikt ,
utan af de andra Nmionernes arbete. Den orimligaste
luxe hade intagit den fordna tarflighetens stal.
le: man rrsdde sig ej mera behöfwa de dygder, som
likwal förut lagdt grunden till detta öfwerwllde: och
den, som ehuru sjelf flas under sin egen despot,
likwal trodde sig wara Herre öfwer andra Nationer,
borde ju tröstas med den tanke, att han, ärminstone
i afseende pä sin egendom, kunde stifta Lagar för
efkerwerlden. Wärc lage ar wida skildt fran Roms
pä denna tid: och vkloka inrättningar torde flängt
förr leda Ost an de Romare till sädant barbari och
förfall, som slutligen i följd af besia förwanda tänkesätt
blef Roms öde.
Desia inrättningar kunde ock dä ej anses äfwentyrliga
för Romerffa Medborgares frihet. Denna
war dä i Rom redan sörstommen- Och om, genom
flerfaldiga Fidei Cvmmisi Stiftelser , någon famille
kunde upbringa sig till sä stora posses, loner
alt desi magt funnes wadelig för Staken; ägde man
i det despoliska Regerings - sättet en saker mvtwigt,
den att hela egendomen genom ett maglspräk af Fursten
confisquerades: en utwäg som likwal i sin mohn
forkjkpndade Starens förderf.
r59r Den 28 Sebruaru.
Af osman anförde exempel är det tydeligt nog,
att anda till den enlla frihet, att genom Testamente
utnämna stn första eflerrravare, hos flere uplysta
Nationer anse s icke utgöra någon wäsentelig del af
ägande rätten. Och dä hartil! kommer, alt de mast
godkände Scribenrer i Naturrätt och Lagfarenhet,
såsom kukkenäorff, Lckmaltr, Llackstone, b'icbt6
m fl. sökt bewisa, icke att Testaments-frihet wore
emot rätts begrepp stridande, men att den ej eller
deraf wore nägon nödvändig fölsd, och att den således
, der den lunnes medgifwen, blott wore en genom
de borgerliga Lagar införd inrättning; sä torde
häraf wara vftridigk, att denna sats icke först blifwit
af Lag-Ulstottck upfunnen och framstäld, såsom
ett sä kallat utanwer? för att förebygga Fidei'
Lommifl-inrättningar och efter afsigt leda och
förödmjuka begreppet om ägande - och drspositionS»
ratten.
En dispute om den sats: att säkerhet om
hivad man redeligen förwärfw^t wore det enda
, som frän äganderätts begreppet är aldeles
offiljaktigt och wäsenteligen dertill hörande
, stulle egenteligen blott bliswa en ordaträta.
Den, som trnt, akt en Fidei-Commitzaries rättighet
i Fidei Commihet är en ark äganderätt, mäste,
om han är conftquent, gilla denna sats. Antager
man deremot, att han ej är ägare, sa mäste man i
följd af sädant begrepp, med ogillande af samma
sats antaga att till äganderätt äfwen föryttrings-rättighet
Hörer: men med sädant begrepp mäste man ock
medgifwa, atl den, som gör sin egendom till Fidei-Commih
dermed werkar allt hwad i hans magt
Den -8 Februarii. iL93
ilär, för att förstöra denna för Samhället sä nyttiga
ägande rätt. Lag - Utskottet behöfwer nu desto
mindre inläta sig i någon philosophie undersökning
om der were rigligare art bejaka elier att neka nämnde
allmänna sats, som det icke är pä densamma
som Ulstot et grundat den slutföljd att Fidei-Com--.
miffstiftelser för siere generationer ej böra tillätas.
Denna slutföljd stödjer sig bland annat pä följande
i Betänkandet anförde och i anmärkningarne
gillade principer, nemligen: 1:0 Attt det hopp en
ägare hafwer derom, att hans Barn och närmaste
skola njuta frukten af hanö mödor, befordrar
flit, hushållning och medborgerliga
tänkesätt, samt 2.0 att för samma ändamäl
jemte befrämjande af föräldrars och HuSfäderS
anseende, en ägare bör hafwa magt, att dels
genom aftal, dels genom Testamente utnämna
sin efterträdare- Och lärer hwad Herr Grefwe
körner i afseende harpa anfört wara obestridligt,
nemligen att fastän ven , som sjelf innehafwer disponible
egendom, kan i en »inskränkt dispositions,frihet
finna för sin person dessa upmnntringar och förmäner,
sä förswinna de deremot för alla hans efterträdare,
om han gör egendomen till Fidei - Commiss.
Utskottet tror derföre, au om nägon jemförelse med
Spartanska Lagarna i detta ämne wore lämpelig,
densamma skulle mera inträffa pä Fidei-Commiss-Stiftares
privata, än wär Stats allmänna arflagar,
hwilka senare, om Utskottets förslag antages,
krmna fä förblifwa i sin helgd.
Dessutom hafwa dessa allmänna arfslagar den
go»
1594 Dsn 23 Februari!-
goda följd med sig, alt stora egendomar hopade i en
mans hand, kunna ärer blifwa spridde till flere i
slaglen, dä deremot ofta omkalte Stiftelser, rydeligen
äsyfta mstsarsen; hvarföre Urstotket icke tror
sig fela, dä bet förklarar, att de strida elnor besia
allmänna Lagars esprit, just derigenom, att de förra
införa en annan arfsordning: och Herr Lerkman
lärer wid upläsningen icke hafton rätt fattat Ulffottets
ord, dä han anser Utskottet hafma sagt, atr
desie stiftelser hindra all GuccessionS --Ordning,
ehuru Betänka-wek ej innehåller annat, an alt blott
all Nyttig Snecesllons-Ordning; d. a. sadan, som
den genom allmänna Lagen införda, derigenom hindras.
Utan att hela Swensta generationen stall utdö
och utan de öfriga af Herr Gottilieb anförda otänkbarheter,
säsom han sjelf kallar dem, kunna dock desis
stiftelser aldeles uphäfwa, all dispositions frihet af
Fast Egendom, och göra Ärfda-Balken, sä »vidt den
rörer fast Egendom, jemte hela Jorda-Balken onyttige,
emedan det som en gäng bliftvit Fidei-commisi,
stall, om ej Fideicommissariernes generation u dör
för altid blifwa dek, och hwarje sädan ny stiftelse
öker antalet af Egendomar, som dragas undan Allmänna
Lagens omfattning. Och är det att befara,
att detta onda kan med stora steg fortskynda, sedan
denna lystnad, atr äfwen pä ett opatriotistt sätt göra
sitt namn odödligt, begynt smitta alla Clasier af
Medborgare, och ofelbart kommer att mer och mer utbreda
sig i samma mohn, som en tilltagande Yppighet
hinner förändra begreppen om aktning och heder.
Lag-Utstottsls mening har ej warit, att denna
oin
-
Den 28 Februarii issZ
oinskränkta Teslaments och dispositions frihet i sig
sielf wore stridande Mot det Nikoleus Högt. Sranders
Vestnr som stadgar, att att jord ina af hwar
man sörwarfwas. Utskottet anser den btott stridande
emot samma B estrik 6 Esprit och fynemal. Affigren
med der sistnämnde är, art ingen Class af Medborgare
skatt wara utstangd fran den rätrihet att köpa
någon art af priwat Egendom i Riket. Men Fideieomisssiiftelser
äsyfta uppenbarligen art formera dels
en serskild ännu mera infkräntt Medborgare - Class,
som ensam stall besina icke blott säterier, utan all
flags fastighet, bets en serskild art priwilegierad jord
hwilken ej såsom Säterierne, förblifwer kitt qvantiteten
densamma, utan beständigt ökes, sa lange någon
jord ar öfrig, som ej blifwic med Fidei-commiss
band belagd. Och Lag-Utstottet kan ej annat
infe, än akt om de, som ej äga eller kunna fä jord
i Riket, aro att anse för hwad Herr Friherre
Ltael von kkollloin kallar Cosmepoluer, hwilka
för Fäderneslandet hafwa mindre intresse an andra,
mäste dessa Cosmopoliters antal ökas, i samma
mon Fidei - Commissariernes mängd littwäxer, dä
deremot, om wära allmänna Arfslagar sä wara
orubbade, en wida större mängd Medborgare dels
blifwa werkelige jordägare, dels äga hopp om atr
blifwa det, och sä medelst mera fästas wid Fäderneslandet
och dess intressen än wid nägot annat Lands.
Utskottet tror icke eller, art af dess Lagprojects
antagande någon wäda stall upstä för beständer af
fromma Stiftelser. Desse inrättningar äro för det
allmänna gagnelige Moraliste personer, hwilka således
aldrig dö. Och som de till dem gifne donationer
altid förblifwa i första Gäfwolagarens hand; sä
kan,
"596 Den 2 8 FebruariL.
kan, lill följe af ben söreskrifne Lagen, fråga ej
blifwa derom, att ju förodnandet bör enligt gifwarens
goda syftemål efterlefwas.
Utskottet will alldeles icke bestrida fördelar deraf,
att de af Adel, som aga sate och stämma pä
Riksdagen, kunde wara besuktne. Men detta blir
ett nytt stal emot enstildtcs frihet; a t ester deraS
förstånd och godiycko stifta Fidei-Commister hwilken
frihet gar derpä ut, att fästa jorden wid wista, icke
blott adeliga uran ock ofrälse Familje-grenar, och
derigenom för alla andra, således ock för dem af
Aoel som ej aro Fidei-Commistarier, allt mer och mer
förswara åtkomsten lill Riie'e jord. Och i alla fall
är det endast en inom wista rimliga gränsor instränkl
besuttenher, sam kan för Samhället wara gagnelig
och wid Representationens förbättring komma i fraga:
ett ämne, som för öfrigt ej hörer till detta Utskottets
befattning.
Hwad i öfrigt blifwit anmärkt, anser Utskottet
wara af Herr Grefwe körner och Herr Silverstolpe
tillräckligen wederlagt: och kan, med stöd deraf
och hwad har blifwit pämint, icke frångå den öfwertygelse,
att ofta omkasta oinskränkta Dispositions-fri»
het bör i tid jemnkas inom billiga och för Samhällets
allmänna nytta afpastade gränsor, samt att, ju
förr det sker, ju mindre blifwer olägenheten af de
redan existerande Fidei-Commistinrattningar känbar:
och Utskottet skulle för si» del anse det ländande till
Wart Fäderneslands heder, om sedan de mäst hyfssade
Nationer redan uphaft desta lämningar eller nya
telningar af fevdalistmen, Swear och Göther, som
al
-
Den 28 Februarir- 1597
slldng warit af främmande Nationer underkufwade
och med wäld kwungne till stike inrättningar icke
moro de siste att förekomma ytterligare private härim
ningar deraf.
Fastän således Utskottet ansett sig ej kunna
hufwudfakcligen frängä, hwad det i Betänkandet,,
tillstyrkt; får dock Utstotter i anledning af Herr Ari.
herre Ljernsteckls allmänna anmärkning om nägön
otydlighet i oet uppgifne Lagprojectek, wördsammeligen
hemställa om icke i stället för ordet: "Arf "kunde
nyttjas det mera bestämda: "Arfwehjord" och i stället
för denna mening; c>m andra Afhandlingar
och Lontracter hwarigenom ägande ratt öfwerläteS,
ware Lag sammakunde införas "Ej eller
mä i andra Afhandlingar och Lontracter om
fast Egendom, sädane willtor inflyta, bwarigenom
förwaltningS- och ägande rätten för framtiden
widare inflränkes än nu sagdt är-"
I enlighet hwarmed Utskottet får tillägga följande
project till redaction af i tz. XVI Cap. Ärfda
Balken i stället för det i förra Betänkandet införda-,
"Will någor man eller qwinna, göra Testamente,
hafwe wald giöra det munleliga eller skrif eliga, med
eller Utan wilkor: och wittne twänne gode män, att
thet Testamente tä war gjordt med sundt och fullt
förstånd och af fri wilja: Skände ock honom fritt,
att läka witlnen weka dest innehöll eller ej. Äro ej
wittne alt tillgå, och urredt warder, akt Testator intill
sin död warit u urständfat^ wiktneN anskaffa; åge
Testamentet Lega kraft, sä framt det finnes med egen
hand
IS9S Den 28 Februari!.
hand Skrifwit och understrlfwit. Bortgiswer Någor
Fast Egendom, aga ei ina gr om w il koren för dest
förivaltning sträcka ^fbrordnandec längre, an förste
emottagarens och dest makas lifstid, eller om ägande
rätten widare än till utnämnande af Testaments eller
Gäfwotagarens nästa efterträdare, uii hwilken sistnämndes
hand fastigheten illäder sig egenstav af
Arfvejord, hwarmed i allt efter allmän Lag forhälles.
Ej eller mä i andra Afhandlingar och Contracter
om Fast egendom sädane wilkor inflyta, hwarigenom
förwaltnings- och ägande rätten för en framtid
widare inffränkes än nu sagt är. Men angäende
Städja och Arrende, galle hwad derom serstildt stadgar
är.'^ Stockholm den 7 Februarii 1810.
PZ Högt. Ridd. och AdelnS Pä Högw. Preste-Ständets
Ledamöters wägnar Ledamöters wägnar
Iwistv. Wännerström. U. ^im^vist.
Pä Wallof!. Borgare-Stand. Pä Hedcrw. Bonde-Ztänd.
Ledamöters wägnar Ledamöters wägnar
L'. bl. Lrevesmiistl. Lric Olofston.
^lr. UloImbsrZtsn.
Utdrag af Riksens Högloflige Ständers
Lag-Utskotts Protocoll hälllt i Stockholm
den 7 Febrnarii r8ro.
Sedan Ut stoltet amagit första Beredningens
xrojeet till Utlakande öfwer de, emot Dest förut afgift
-
Den 28 Zcbruarii.
!Z9!)
gifne Betänkande om inskränkning i friheten att göra
Fidei - Commister, frän Högloflige Ridderstapet
och Adeln inkomna anmärkningar,- yttrade Herr
Grefwe 6'/1!enbor^ följande särskilta mening:
"Dä, som Lag-Ntstotteks Betänkande innehällcr,
den hittills warande fria dispositions-rättigheten
, ofta föranleot till Författningar och i synnerhet
till Fidei-Commiff-Skiftclftr, som mindre gagnande
vm ej ffadlige för Staren, äftven warit högst beswärande
för dem, som dem erhållit, dels genom
inlösen af Medarfwingar och andre älngde styldigheter,
af hwilka någon del kunnat wara billige och
möjlige, pä den lid en sadan Stiftelse stadgades,
men genom en längd af tiv och' omständigheter sedermera
sivära om ej omöjliga att npfylla; sä har jag,
pä sadan grund, wäl Lnst link med Utffwttel on inskränkning
i denna rättigheten, men för min del,
wid afgörande! häraf lillstyrkc, att första gifwaren
mäste anses berättigad kill förordnande om förwaltningen,
fä wäl i den andra som första sillträdarens
hand, hwilka bägge, enligt Betänkandet, han äger
att utnämna, och akt den senare emottagaren af
samma egendom mätte tilläggas lika rättighet fvM
första gifwaren au derom widare förordna.
Jag har grundat detta tillstyrkande pä det sW,
att första gifwaren känner den första person och möjeligen
äfwen den andra för hwilka han förordnan»
Let stadgat och derefter rättar be willor, som han
anser patzande för dem och öfwerensstämmande med
da warande omständigheter och bör derföre äga denna
5
ste Band' 2:dra Afd, 106.
Itioo Den 2 8 Zebruarii
na
rättighet» men derjemte tillika den, akt öfwerlemna
om han will densamma till desi sist utnämnde
arftagare, hwilken afwen efter ofwannämnde skal,
fä wäl som han, kan till der allmännas som enfkiltas
bästa, och egen tillfndsstallelfe, derom göra
den nyttigaste författning, antingen som ars eller
som gäfwa, med eller utan willor kill samteliga sina
barn eller till någon af deni, efter eger behag.
Men ar intet förordnande gjordt, gange der dä säsom
arfwejord till desi arftagarehwilken yttrade mening
enligt Herr Grefwens begäran skulle medfölja Expeditionen
till Riksens Högloflig- Ständer, vt kuxrs°
Lx xrotocollo
jfoli. lstolmber§lon.
Lades pä bordet
UplästeS följande:
Utdrag af Protokollet hältet hos hos Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Beswärs- och
Occonomia-Utffokts sammanträde den 22
Februarii 1810.
S. D. Föreloas äler be i frägan om mätt,
mäl och wigt till Ukftottet ankomne remitzer neml.
i:o 5 puncten af Herr Öfwerste Lieutenanten
och Riddaren af Kong. Swärds-Orden Larl 6utiak
I^euterllrölcls Memorial, rörande ätskiliige Oeconomi
ska ämnen.
2:0 Memorial af Herr Borgmästaren I. VI!-  berx och 3:0
Den 28 Abruarri.' t62t
z:o Protocolls-Utdrag fran Hederwärda BondeStändet,
inneftittande! ett af Riksdagsmanen Daniel
^nclersloa frätt Upsala Latt derstädes lngifwit Memorial.
Utstotket, soitt wid öfwerläggningen i detta amne,
sökt förskaffa sig de Upplysningar, hwilka för dest
urredaNde, och bestämmandet af Utskottets beslut anses
ts nödwändige, har deribland haft tillfälle attnär
Mare granska ett af wiste ursedde Eommikkerade d.
12 Maji 1789 till Kongl. Maj:t ingifwit Betänkande
angäende särskike i Riket bruklige Mål och Migter.
Detta Betänkande, hwarä någon widare' åtgärd,
sä mycket bekant är, sedermera icke följt, innefattar,
ester Utskottets tanke, en sä fullständig pä
sanna och rigtiga grunder byggd afhandling om detta
ämne med alla dertill hörande delar, att Utffottet,
som derutaf icke funnit Något wara att förändra,
trott sig bäst utfylla ändamälet med de till
dest handläggning remitterade Memorialer, dä Utskottet
, jemte öswerlemnande af detta med dest fullkomliga
bifall beledsagade Betänkande lill Riksens
Högloft. Ständers Eget godtfinnande hemställer,
om icke hos Kongl. Maj:t ben underdåniga anhällan
kunde göras att en författning i öfwerensstämMelse
vermed matte blifwa utfärdad, hwarwid likwäl
torde iakttagas, arr hwad detta äberopade Förslag
angäende någon wist tiv för föränbringarnes införande
innehåller, bör beräknas frän början af ttäftkom,
mande är >8» t.
Utskottet fär likwäl, i anledning af det uti
Herr
ivor Den 28 Zebruarii.
Herr äfwerste-Lieutenanten Ueuterlköläs Memoria!
gjorde yrkande, att Spannemal hädanefter wid försäljning
i stället akt mätas borde wägas, derwid göra
der tillägg art Utsko tet icke anser mätning af
Spannemäi medföra sadane olägenheter och förluster
som wägning, dä lika wigtig Spannemäl, oaktadt
bästa omtanka och arbetssätt, icke kan uti ali stags
jordman och alla orter frambringas; hwarföre Utskottet
i detta afseende tror det böra förblifwa tvid
förra manligheten.
Uppå derom hos Utskottet wäckt fräga, kan Utskottet
härjemte icke underlåta att tillägga den wördsamma
hemställan, om icke äfwen hos Kongl.
Maj:t underdånig framställning kunde göras, att de
i flere Europeiska Länder antagne sä kallade Pyndare
mätte jemväl har i Riket blifwa tillätne.
Detta Wägnings-Jnstrument, som i 1759 ars
Förordning ogillas, mar den tiden ganska ofullkomligt
, men sädant det nu efter Wetenskapens
föreskrift construcras, närmar dek sig till balancens
fullkomlighet, utan att medföra desi owigher
och kostnad.
Efter Utskottets tanka skulle således hwem som
hälst det ästundade, fa i handel och wandel begagna
sig af della Instrument, Iikwäl med alagd skyldighet,
art löta detsamma behörigen justera, sä att dermed
äsystade ändamål: allmän beq vämlighet och säkerhet
fullkomligen kunde winnås. Och borde i händelse
nägon underwigt, ä sädane waror, hwilka med
Pyndare upwägas blifwer angifwen och bewisad, ej
min
-
Den 28 Zebruarii- 1623
mindre ägaren än justeraren för deras bedrägliga
eller »vårdslösa förhällande till answar ställas.
Hwilket dock Riksens Högloft Ständers egen
pröfning »vördsammeligen skulle underställas. lät
lluxra.
kx krolocollo
?. ^ Nerrel."
Stormägtigste Alleruädkgste Konung!
Eder Kongl. Maj:t har under Nådigt öfwerwägande
af de mängfalldiga olägenheter Handel och
rörelse tillskyndas af de serffilda stags mål och »vigter,
som arv i bruk i Riket, Nädigst räckts anbefalla
undertecknade, att »ned iagrtagande af den försigtighet,
tom sordras »vid förändring af gamla inrättningar,
angående detta angelägna ämne öswerlägga
och lill Eder Kongl. Mastr med underdånigt
Betänkande inkomma huru mäl och wigter mä kunna
sä inskränkas, att inter annat mäl än en cubisk
Tunna af 6g Kannors innehall och ingen annan
wigt än Victualie wigren mä komma i allmänt
bruk: till underdånigaste fullgörande hwaraf Cornmirterde
nu fä Näden att deras tankar härutinnan
till Kongl. Maj:ks egen Höga granskning underdänigst
nedlägga. Rörande således först Tunnemälet, sa har
Swensta Tunnan ifrän äldsta tider bestätr af 56
Kannors innchäll, men derjemte »ned sä stor räga
som derä kunnar rymmas, hwilken äter berört dels
af sädens »ner och mindre rorrher, dels af Mälkärilens
tunnare eller tjockare breddar, sä art ingen wiffhet
pä Tunnans rätta innehäll eller säkerhet i Köp
och Salu dä ägt rum.
1604 Den r8 Zebruaru»
Att afhjelpa besia olagenheter har man genom
anställde pros sökt utröna huru mycket rägan kunde
Utgöra, hwarefter den för Hwete, Räg, Korn och
flere Sade stag saststäldes till 4 Kappar eller 7
Kannor, för Malt 6 Kappar eller io^ Kannor, och
för Salt och Kalk 2 Kappar eller gx Kannor.
Ingen ting hade likwäl warit rimligare och till
redlighet härutinnan mera bidragande än att Tunnan
dä genast fatt en sadan tillökning i rymden att hon
tillika innefattat rägan, och attalia torra waror blifwit
et och samma mål underkastade, men för art
winna en inbillad, ehuru för ingen del »verkelig
noggranhet, har man serskildt bibehållit bäde Tunne
och Kappemälen, fast än de höra ostfljqktigt tillsammans
och hwar för sig icke rugöra nägot rigtigt mäl.
Härigenom hafwa flere beiydelige olägenheter
Uppkommit såsom:
i:o Att mätningen, särdeles i mindre partier nu
mäste ste genom »wenne serskildta operationer, i det
stället att, om Tunnan innefattat hela rymden den
pä en gäng kunnat werkstallas 2:0 Att dä olika antal
Kappar bestäs pä den ena flags waran emot den
andra, de enfaldigare, som härom icke sä noga äro
underrättade, lätteligen kunna försättas uti lidande
och z:o att genom det Kapparne manligen uttagas
isrän Tunnan, sedan densamma förut till det mästa
bliswit fylld, säden dä tillpackas och Tunnan mer»
endels sa stakas, att en godtrogen säljare derigenom
ofta förlorar i L 2 Kappar pä Tunnan, hwilka
förluster förnämligast drabba Riketö Allmoge och de
en
-
Den 28 Februari!» 1625
enfaldigare af Eder Kongl. Mairts undersåtare, som
hwarken första eller aga nog tilltagsenhet att förflvara
deras ratt emot egennyttige Köpare och Upbördsmän.
Till förekommande af desie olägenheter, mera
känbare och tryckande för Handel och rörelse an man
kan fig föreställa, fa till Eder Kongl. Maj:ts Nädigste
godtfinnande Committerade underdänigst hemställa,
om icke Eder Kongl. Maj:t skulle täckas sä»
lunda härom i Näder förordna: i.o Att mäliunnans
cub sä utwidgas och förökas akt de i ställer för räga
tillagdt 4 Kappar deruti äfwen innefattas och i
lika proportion cuberne för halfwa samt de öfrige
delar af Tunnan, altsammans i struket mäl och 2:0
Att alla flags torra waror, som icke komma art magns,
utan arv mätning underkastade såsom malt.
Salt, Kalk, Potatoes, Kolrötter och Frugt med
flera, äfwen böra med samma mältunna mätas; men
hwaremot packtunnor deruti Salt Fisk, Kött, Tjära
och andra waror inläggas, fbrblifwa wid dek för
dem förut stadgade innehåll af 48 Kannor emedan de
under en större rymd ej kunna handteras. De swä,
righeter, som harwid kunna möta, bestå förnämligast
deruti, att arne Kappar komma att afgä pa
maltet och att deremot Salt och lös Kalk fä a:ne
Kappar tillökning pä Tunnan, samt att da Utrikes
Tullen pä Sältet ar faststald, efter det innehall
Tunnan nu ager, någon jemkning derwid kunde behöfmas;
men som Säljare och Köpare, sedan de om
förändringen i Tunnemälet blifwit underrättade, nogsamt
första att derefter stg emellan jemka priserne, sä att
ingen derigenom lider, och Salt-Tullen, genom en
ganska latt uträkning kan förhöjas i samma nion
i6o6
Den 28 Zebruarii
Tunnan bliswik större, sä lärer Eder Kongl Majit
Nädigst käckas pröfwa, akt dksia svårigheter aro obetydlige
och aldeles icke af den be kaffenhet, att de
synas böra hindra en sä nyttig sak. Om Eder
Kongl. Majtt harti!! Nädigst täckes bifalla, sä förekommer
den frägan, nar och pä hivad sätt ombytet
och förändringen för mälbäcken böra werkställas.
Eommitterade anse för sin del billigt att Allmogen
och Hemmansbrukare pä Landet, till undgående
as den kostnad, som 'ill nya malkärils anskaffande
erfordras, kunde i Nader tillätas, att sä begagna
sig deras gamla, intill desi de blifwa i behof
as nya, hwilka da böra inrättas efter te nya dimensionerne,
sä art Tunna och Kappar uti ett och samma
mål innefattas; och bör till urfliljande af de gamla och
nya mil-karlen pä de sednare wid justeringen inbrännas
de orden:
Nytt mäl, med z Tums höga bokstäftver.
För alla dem äler, som i Skader och pä Lander
drifma handel med Spannemäl och Salt, synes de
gunla mälbäcken till förekommande af understes, ej
längre böra tillätas, än kill detta ärs stut, inom
hwliken tid de, sä wäl som Kronans Magaziner
och Förrådshus, med nya mälkaril böra wara försedde.
Sedan Eommitterade således i underdänighet
yttrat sig om dek som syneS böra iagttagas ivid Tunne-mälels
förändring efter desi nu ägande innehäll,
sa aine Eommitterade sig tillika underdänigst böra
anrr.nka, att e>,uru nyttig denna förbättring i flere
af
-
Den 28 Februarii. 16-37
afseende» werkeligen ar, sa kommer derwid ända beständigt
att hasta en ofullkomlighet, härrörande der»
af, art Tunnan är Determinerad till ett ojämt tal
kannor, som icke kan delas utan stora Brak, sa att
Halfkunnan innehaller ZI2 kannor, fjerdededels tunnan
15 ^ ättondels tunnan 7^ och en kappe kanna.
Deremot om Eder Kongl. Maj:t. skulle i Nadcr för
godt sinna, att läka öka maltunnan med en kanna,
sä att den finge bestå af 64 kannor, sä wänns en
fullkomlig öfverensstämmelse med kannemälket, emedan
en kappe blefwe jemt 2 kannor, och en half kappe en
kanna hwarigenom Swensta Tunnemälet werkeligen
bragtes till mycken fullkomlighet, bade allman och enskild
hushållning till nytta och till lottning. Wid
afrads- och Krono Tionde Spannemalens utgörande,
kunde den skattstyldige med kannemättet mära de min,
sta bräk, i det stället han nu för liden, när delar
af kappar i desi ustagor förekomma, mäste till Upbördsmannen
eller Jndelningshafwaren merendels utgöra
hela kappar såsom det minsta brukliga mälet:
och som wid KronoMagazinerne Spannemälen uphandlas
ef er wigt, sä behöfde Bonden endast pä
Betsmannet wäga en eller annan kanna för att derefter
uträkna hela tunnans tyngd, och således blifwa
i tillständ ej allenast att controllera om han njutit
sin tillständige rätt till godo, utan ock ester hand
wänja sig att i köp och salu hafva afseende bäde pä
mäl och wigt tillika.
Committerade kunna ej finna, akt någre betydande
swärighe häremot förekomma, ty emellan Säl.
jare och Kjöpare blefwe priferne oselbart härefter
jemkade, och hwad Afravs- och Krono-Tionde Span
ne
-
ifioZ Dcn 23 Zebruarii.
nemälen beträffar, sä följer, att den, efter tunnans
förändrade innehall borde i räkenstaperne omsattas,
hwarkill en gansta lätt uträkning fordras, börandes
dä, bade till redighels och yttersta noggranhets minnande
ej annat än hela och ätlondeis runnor, samr
kannor i Räkenstaperne nyttjas. Delta alt inäga
till Eder Kongl. Majk.s Nädiga ompröfwande Com.
mittcrade underdänigst hemställa och fä härhos i underdänigbet
bifoga uträkningar pä Cuberna för mäl,
Tunnor chch deras delar, sä af som 64 kannors
innehäll.
Skulle den sednare i Räder antagas, sä kunde
Allmogen likasulc nyttja de gamla mattärilen med
tilläggande allenast af en kanna pä hela Tunnan och
för Handlande, samt Kronv-Magazinerne borde samma
skyldighet äga rum soln Commitierade har förut i
undcrdänighct förestaget.
Widare förekommer det andra Committerade till
utredande i Räder förelagde ämne: Swensta wigternes
inskränkning till wickualie-wigten allena.
De utgöra nu för riden 6 serstilta stag nemligen
Wiclualie- Bergs- Upstads- Stapelstads- Tackjärns-
och Räkoppar-wigkerne, som till hvarandra
hafwa ett sä inmeckladt förhällandc, art det nästan
Utgör ett särstildt studium, att derom förstaffa sig
fullkomlig kännedom, hwaraf följer att handel och
rörelse mäste tillskyndas osäkerhet och mängfaldiga Beswär
z men fastän veste olägenheter, snart 200 är tryckt
Rikets Jnnewänare, och klagomål deröfmer allt som
ofrast bttswit anförda, sä har till rättelse ej något
hufwudsakeligt ännu blistvit tillgjordt. Det
Den 28 Zebruarii. >6-9
De" tyckes säledes wara Eder Kongl. Maj:k
förbehållit alt äflven i denna del af Rikets Hushall,
ning införa redlighet och stadga, hn-ickek lämnar samtida
och efterkommande en glad anledning, att wörda
Eder Kongl. Manls Nådiga ömhet och omwärdnad.
Under Konung Lvsi-xx 1.8 lid, utgjorde Victualie
wigken Rikets enda och rätta wigt, hivilket
denne Store Konungs Författning af är rZ?z utwifar,
men som man förut, dä Handel och Bruks,
rörelse lag i Ukländningars händer hade want sig
wid flere slags af dem införde wigter, sä wille
man intet garna ätnöjas med Bietualie-wiglen allena.
Hos Konung den IX:de utwerkades derföre,
att Bergs- Upstads- ych Stapelstads-wigterne
tillika blefwo inrättade, hwartill förmodligen wista
personers enstilia afsigter borde hafwa warit förnämsta
drifljadern, hwilket synes troligt af det swaga
stal, som till grund för denna inrättning åberopades.
Del föregafs att wigterna borde wara lättare i
Upstaden än wid Bruket och ännu lättare i Stapelstaden,
pä del Jernet, genom skilnaden, skulle frakta
sig sielft; men dä hade en särskild wigt behöfls
för hwart Bruk, hwar Upp- och Stapelstad, afpassäd
efter hwarderas asständ och dä hade det tillika
bordt wara ett axiom, att forlöner och Järn-priser i
alla tider, uti ett lika förhållande skulle stiga.
Utom denna onödiga widlbftighet, hwaruti Swensta
wigterne pä detta sättet insweptes, tillädes ännu
en annan, genom en är 1668 utfärdad Författning
alt
l6 i O
Den 28 Februari!-
åke Upstads wiglen stulle fä en och Bergswiglen
2 marér, Ctapcistads wigts tillökning pä ffeppUndet
under namn af finninge marker.
Efter bet enkla och naturliga begrep man formerar
sig om en allmän Rikswigt sä mäste densamma
utgöra en wist determinerad tyngd som bör wara
oföränvesig och aldrig slitning underkastad, i följe
hwaraf desse marker, såsom en tillökning i wigkens
absoluta tyngd ej kunna anses, hwilket jcmwäl sjelfwa
namnet tydligen innebär.
Den stden dä denna tilläggning ffedde, war justeringen
af mätt, mäl och wigt öfwer hela Riket
anförtrodd i en enda persons händer, som således
omöjeligen kunde hinna akt dermed betjena öfwer alt
utan hände ofta alt justering pä en del orter i mänga
är saknades och af det stäk allena lära siitningsmarkerna
blifwit tillagdt, pä det likare wigterna genom
nötning i dagligt bruk ej mätte förminskas under
deras rätta och egentliga tyngd.
Om nu denna tilläggning dä kunde anses för
nödvändig, sä är den det icke nu förtiden, dä hwart
Landshöfdinge Döme blifwit förfcdt med 2 a g Jussterare
sami ärligen eller sä ofta det nägon sin behöswes,
kunna öfwerse och rätta mätt, mäl och wigter,
sä att de beständigt hällas wid den storlek och tyngd
författningarna utstaka.
I anseende härtill äro Commitkerade af den
underdäniga tanka, att slitnings markerne ej böra
uptagaö wid Bergs- och Upstaoswigterne, hwilket ej
eller
Den 28 Lebruarii- 16 m
eller later wekkställa sig Utan att stora och owanliga
Brak stola uppkomma.
Härmed synes också Eder Kongl. Majus Nådiga
Skrifwelfe lill desi Kammar- och Bergs-Collegier
af den 2 December 1782 aldeles instämma,
hmarutinnan förordnas, att de till jemkning i afseende
pä ivigternes nötning tillätne slitningsmarker,
wäl maga bibehätlas men utan att sammanläggas
med den egentliga wiglen, deraf i Committerades
öswertygelse siutsatsen bliswer akt da fraga nu ar om
wigkens förwandling till vidtualie wigt, sädant ofel»
bart bör ffe utan siirningsmarkcr- efter Eder Kongl.
Maj:t i Räder ansett dem af den egenstap akt de
med den egenteliga wigten ej böra sammanläggas.
Uppå dessa grunder hafwa Committeradc katik inrätta
Tabeller till lottning för reduckionen endast efter
de proportioner, wigterna till hiva xandra haft, tvid
deras första inrättning, utan afseende pä flitningsmarkerne,
hwilket Eder Kongl. Maj.t Nadigst lärer
täckas anse bade med sakens Natur och Förfallningarna
instämma.
Hwad nu sjelfum wigt förändringen beträffar och
sätlec huru den bör werkställas, sä ar det i synnerhet
wid Bergs- och Upstads wigterne, som smärigheter
möta emedan de öfrige dels åtfölja dessa
twänne, dels och aro med victaulie wigten sä öfwerensstammande,
akt föga mera derwid fordras, an att
Eder Kongl. Maj:t i Räder förordnar, att wäguingen
med victualie-wigks likare bör förrättas.
P» Bergs-wigken ar. Brukshandteringen i Riket
-
i6i2 Den 28 Zebruarii
ket
ställd och inrättad, sä att Hammar-statt, Smedslönen,
Kohl-äkgäirg, forlöner samt afgiftrr till Kronan
och Jern-Crmoret med mera, derefter determinera';,
äfvensom Näkenstaperna, sä hos Bruks-ägar.
ne som Bergs-Berjeningen ester denna wigk hällas,
utom ivid wista Bruk i Finland hwarest Vickualiewigken
nu redan nyttjas. I Upstaderne äter brukas
Uppstads wigken, hwarester afgifterne derstädes utgöras.
Det kan dä icke undwikas, att wid förändringen
af besia wigter sona utgöra grunderna för alia
berakningarue äkstilljga swärighcrer r början stola
möta, men de arv ej sä belydeliga, som de wid för
sta
påseendet lyckas wara.
Förhällningen emellan Victualie och Bergswigren
ar nu, sedan slitnings markerne urestutas,
icke särdeles inwecklad, uran som 2Z kill 22 eller
som 100 till 88 sä att Bergs-wigren är jemt
12 procent läktare än Victualie-wigten och förwandlas
alltsä ett gifwit qwantum Bergswigt till Victualie
wigk om 12 procent asdrages: en operation sä
läck, att den ej kan undfalla hwar och en som förstär
att göra Böcker och Räkenskaper; men pä det
den enfaldiga jämwäl ma kunna utreda sig, fä Commilterade
härhos i underdänighet bifoga en Tabell,
N:o r deruti Bergswigt ända ifrån Marker till
rov Skeppund och sä widare till flere Tusende är
förwandlad till motsvarande V.ckualiewigt hwilkcN
Tabell genom Trycket kan göras allmän derest wigtförändringen
skulle komma kill »verkställighet.
Att widare kunna finna huru mycket alla jernek
älagde sethilda afgister böra wara högre för Victualie
-
Den 28 Zebruarii. l6>z
alic an Bergswigten, i proportion af den förres
tyngd, ster pä det sältet, alt man ökar Beras nigren
med-Adelar pz netto upkommer hwad pä Vclualiewigten
sig belöper, sä art om ett Skeppund
Bergsvigt, bör widkannas en utgift af 5 si. 6 rst.
sä belöper prportionaliter pä Ett Skeppund V.clualiewigt
desin 5 si. 6 rst. med tillägg af Adelar
deraf eller 9 rst. och således tillsammans 6 si. z rst.,
hwilket ar uti Tabellen genom exempel sä uplysi, att
iniel misitag derwiv bör äga rum.
Hwad äter Itpstads-wigren beträffar, sä ar dea
allenast i Upstäderne och allisa pä längt när, ej sä
allmänt bruklig som den förra, och i följd deraf är
swärigheterne mid desi reduclion ej sä betydande.
Ilpstads wiglens förhällning till Victualie-wigten
ar som 21 till 25 elier som 84 till ivo och säledes
16 procent läktare än den sistnämnde, och har
man Vickualiewiglen gistren om 16 procent afdrages
ifrän dek determinerade gwanrum llpstabs wigt, hwit»
ket, till tjenst och biträde för den som ej skulle förstä
alt göra denna uträkning, ar uli Tabellen N:o
2 tydeiigen upiyst. Afgiflerne efter Upstads-wigten
kunna pä det sättet lämpas till Victualie - wigten,
a'l de ökaS med ^-delar, sä att om för ett Ske-»
pund Upstads-wigl bör betalas i nägon stags afgift
Z si. 6 r:st., sä belöper i proportion af Vlciualiewiglens
större tyngd pä eli Skeppund deraf z si.
6 r:st. jemte delar deraf som är 8 r:st. tillsammans
4 si. 2 nst. hwilken operation ar uii Tabellen
sä uplpst att hwar och en kon derefter göra sina
uträkningar.
Ela»
1614 Den 28 Februarii.
Stapelstads-wiglen utgör wista delar as Vicku»
alie-wigten, nemligen sä, att 20 Listmmd afven
förra utgör 16 Lispund i ben senare, och består alisa
skilnaden desta wigter emellan, endast i stelfwa
räknings-sättet, wid hwars förändring hwarken små
wigter eller olägenheter möta.
TackJerns-wigten grundar sig pä Bergs - wigten,
sä akt 26 Listpund af de sistnämnde räknas för
ekt Skeppund TackJerns-wigt. Anledningen och uphofwct
till denna wigt bestär deruti, att wid TackJerneks
beredning till StängIern stall wara utrönt
att Adelar afgä i afbränning, men mom det att
denna asgäng i senare tider genom en förbättrad
Smides-prvcest ar något mindre, fä kommer pä ett
rtt om Hammarsmeden sär TackIern i Bergs» eller
Virtualie-wigk, dä han är stylvig att för 26 List»
pund lemna 20 Listpund StängIern i samma flags
wigt, som emottagningen stevde.
RäKoppar-wigken borde, efter 1759 ärs Förordning
om Mäl, Mätt och Wigt, wara aldeles
li a med Bergs-wigken, men icke destomindre torde
nägot tyngre likare wigter wid RaKopparens tvagning
wara brukade, lämpade efter afgängen wid dest
ytterligare beredande, men dertill behöfwes icke särskilta
wigier, utan kan skilnaden genom wista procents
afskrifning lättare utsattas, och säledes komma
wid denna wigk-reduction, enahanda grunder att följas,
som angående Bergs-wigten är i underdänighel
ansördt.
Eder Kongl. Masit täckies af hwad salunda ar
KN
-
Den AbrMLiit rsrs
NNbragik- Nådigt inhämta» att inkränkningen af
Rikets mängfaldiga flags särstilda wigter till Bie»
tualie-wigten allena ej är med sä mänga och stora
smärighetcr förknippad, som fördomar och okunnighet
torde afmala. Det gifwes Manga saker af dea
beskaffenhet, att de wid ett hastigt påseende synas
nästan omöjliga, men Hwilka likwäl, sedan man är
satt i nödwändighet, akt deruti inga, sinnes bäde
lätta att utföra sch nyttiga att följa.
Äf denna beskaffenhet är oNekeligen wrgk-föräirdringen»
och i den öfwertygelsen, samt efter Noga
Hflverwägättde af alla omständigheter derwid kunna
möta, anse Committerade sig hafwa fullkomligaste
skäl och anledningar, Eder Kongl. Majtt UndcrdäNigst
tillstyrka art densamma i Näder antaga och till
allmän efterrättelse päbjudm
Nell pä dek denna förändring, soM endast Hat
för ändamäl, att införa redighet, ordning och säkerhet
i allmänna rörelsen, ej Ma pä något sätt minsta
BrttkS-ägares! rättigheter eller förordfaka tillökning r
de Jern och andra warvr päfördr afgifrer, torde Ever
Kongl. Majit Nadigst tackas anbefalla Desi Bergs»
Collegium att wid Hammar.Skaktens förwandling
till wictuali-wigten och Brakens jemnande, enligt
Kongl. Brefwet af den 17 Junii 1755 pä det
nogaste iagtkaga, att ingen Bruks-ägares Hammarskatt
ester Smives-rätlighet Minstas, utan twärtoM»
efter vMstäNdighekerNe, sä ökas att ej annat än hel»
Lisipttudel i Hammarstakts Längderna instytä, samt
otc för öfrigt, alla wederbörande, högre och lägre
äm
Z;te
Band. s:bra?lfd. is?»
I6i6 Den 28 Hebruarii.
ämbetSmän stola wara skyldige sä reglera alla utgifter
esker victuvlie-vigten, att Jernet eller andra waror
ej ma med någon större förhöjning betalas, än
ester en ratt proportion sia be öper, och om, wik)
afgiflernas ukräinade esker Victualowicuen, små och
vbelydeliga Brak af Runstycken söre omma. dä icke
ma wara killäkil akt med Brakens jemnande någon
rillökning Jern och waror påföra, utan borde i jadalia
fall för Kronans och Stadernas wägors räkning
eftergift ffe och kunde innan wigt - förändringen
stal! gä i fullbordan Taxor upprättas och af
wederbörande Eder Kongl. Mastts Cullegier fastställas
pä aila afgifter, sa wäl till Kronan som Städerna,
lämpade ester Vittuattnvigten, sä alt inge»
vwisthet härutinnan dä mera ägde rum.
Äfwenledes torde Eder Kongl. Maj:t, pä det
wederbörande ma kunna undwika kostnad lill nya
Lödjors anstaffande Nadigst lilläta akt Lödjor,
af hwad form och stapnad de wara mä, kunde till
bruk och nyttjande tillätas, allenast de till Victualie-wigt
justellas, samt att, den stillnad i form sorn
1739 ärs Förordning om Märt, Mål och Wigt
utsätter, af runda Lödjor för WirlnatieWigken och 6
kantiga för de öfriga ma förfalla, sä wida sedan ingen
annan wigt, än Vwmalie-Wigien blir, den för,
ut befordrade blandningen dä mera ej aga rum.
Skulle denna wigt-förändring Nadigst antagas,
fä är nödwändigt att lid och rädrum lemnäs innan
den stall allmänt börjas och efterföljas.
Committeradc wäga i underdånighet föresiä,
alt Eders Kongl. Majn täcktes dertill i Näver ul
säl
-
Den 28 Februari,-
sätta i79l ärs början, sä att sedermera ingen an«
nan wigt mä pä nägot ställe i Riket fä gälla och
nyttjas, än Victualie-wigten och alla Räkenskaper,
sä hos enskilia, som ivid Kronans Werk derefter
förås; Mynt- och Medicinal-wigterne likwäl oförändrade.
Härigenom blir ,739 ärs Förordning icke pä
alla stallen lämpelig, och till ändamälet fullkomligen
bidragande, och derför lärer blifwa nödigt, att
en förbättrad och efter de nya grunderna lämpad
Förordning om Mätt och Wigt i Näder utfärdas,
hwilken framför allt hhr hafrya för ändamäl att
Utestänga understes och i der stället Säljaren och
Köparen imellan behälla redlighet och uoggranhet,
och afwagta Committerade unberdänigst Eder Kongl.
Kongl. Majsts Nädigste befallning huruwida Commilkerade
stola utarbeta och i underdänighet inkomma
med project till en sädan Förordning. Widare
ätigger Cymmitkerade, akt afgifwa underdånigt Utlakande
öfwer ett till Eder Kongl. Maj.t underdänigst
ingifwit project, rörande Mätt, Mäl och
Wigks inrättande efter Decimal - rakning.
Deruti tillstyrkes, att Swensta Foten hör blif,
wa grunden till Längd-mälet, att 10 Fot stola utgöra
en sä kallad Stäng och ,0,000 Fot en Mil.
Att Rymde - mälet skulle inrättas till Kanneland
af roo qwadrat Fot, Kappeland ivo och Tunneland
af 10,000.
Att Mälet för bade Wäta och Torra Waror
bor
-
rörs Den r8 FchruarA
Lorde besia af Spann till roos cubik Tum eller r»
Kannor, af Tunna till ro Spann eller ioo Kan<
mor, och häst af ic> fädane Tunnor med vägra
smärre fördelningar allt sammans i Decimaler.
Al t Victualie - wigsen skulle utgöra Rikets enda
wigt, och sä fördelas att ro Marker göra i Listpund,
10 Listpund r Skeppund och r<r Skeppund
? Last»
Hch fluteligen att Mynt-räkningen borde örnsattas
till Daler Si(fw ermynt och roy R:si> utgöra
en sadan,
Committerade fä L anledning häraf underdämgst
anmärka att Decimal.rLkning i allmänhet werkeligen
medförer mycken lätthet, emedan alla bräk eller
delar as det hela såsom endast af cttstag bestäende blott
lbehöfwa summeras, i det stället de i allmän rakning
förut mäste bringas till kika nämnare; och skulle j
följe häraf förslaget om Deeimalernes tilläggning
lill Mätt, Mäl och Wigt, theoretice betrakmdt förtjena
att antagas om icke en oändelig mängd hushällsmnstalter
byggde pä de wärdén och fördelningar
Mätt, Mäl och Wigt nu äga, lade för det uärmarande
sä mänga hinder i wägen, .
Alnen kan icke gärna afffaffas, enredan den
utgör ett lagomt Mätt wid alla Kramwarors mätning.
Swensta Milens nedsättande ifrän r8,<?c»o
till 5000 alnar medförde nödwävdigt en annan beräkning
i Skjutslega» samt flyttning och förändring
pä alla Milstolpar, hwilka öfwer hela Riket med
Innehpggarnes dryga kostnad blifwit »preste.
Den 2*8 Februari». r6i
"
Ester det nu brukliga Rymdemättet innehåller
r Tunneland 14,»oo qwadral Alnar eller 56,000
qwadrat Fot- hwarefker alla Skatlläggningar, Storstiften
och Ägo-delningar bliswit förrättade och flere
laga actus grundade, som till framtida efterrättelse
stola tjena, hwarförutan Jordbrukaren efter denna
Notion om Tunneland genom länglig erfarenhet lärt
att afpassa sine utsädep; och stulle alitsa Tunnelan.
dels nedsättande till 10,000 Fot eller 2500 qwa.
bråt Alnar svin were /s'.delar af nu warande Tunneland
förorsaka mänga swärigheter sä i beräknandet
of posseflioner som flere hushälls-anstalter.
Hwad Mälet angär, sa är Tunnan för Torra
Warsr, bestäende af 63 Kannor fä aspassad, atk
den utgör i dec närmaste en mansbörda, hwaremot
den till ivo Kannor förhöjd, blifma större och half.
wa Tunnan mindre än en person förmär transportera
, hwilket nödvändigt i samma mon förorsakar rörelsen
mera besivär och kostnad.
Äs lika grund äro Kärlen, hwaruti Packgods
och Wäta Waror sörwaras, sä inrättade att de bade
med lätthet och minsta kostnad kunna transporteras.
Rörande äter WigkerS omsättande till Decimaler
sä stulle derwid minsta swärigheter kunna möta,
särdeles i anseende till Lisspund och Skälpund fäsom
redan pä so.tal inrättade z hwaremot skilnaden pä
Lod blefwe gansta stor, i ber en Mark i Decimalrakningen
stulle endast bestä af io Lod, dä den nu
innehäller 32. Ehuru denna förändring were möjlig
sä anse Committerade ändä betänkligt, att den
-
l6r« Den 28 Februarir
samma
i underdånighet tillstyrka, serdeles wid detta
tillfälle, dä Eder Kongl. Majtt är i Räder ii-l,
tänkk att afskaffa de manga öfwerflödiga wigkerna,
utan torde Eder Kongl. Ma>:t i Räder pröfva råd?
ligast, alt lätg härmed bero imil! dest Victualiewigten
kommit till fullkomlig stadga,
äfwer den prvjecterade förändringen i Mynt.
räkningen lära Commikterade itke bthöswL nägot ylt«
rande i underdånighet afgifma, såsom »tom det äm«
ne Eder Kongl. Maj-t Commikterade till utarbetande
i Räder uvdragik. Utom Lefia betänkligheter, song
möta wid Decimal-räkningens införande fä Committé?
rade jemwäl underdqnigst tillägga, art dä Rikets u>-  newäyare nu aro i mana art fördela mäl matt och
wigt i hälften och fjerdedelar o. s. o. och alla siags
husWnings inrättningar derefter blifwit stalbo, sä
lärer Eder Kongl. Maj:t Högt upplyst prhswa huru
oändeligen mycken vreda skulle uppkomma om ett
annat räkningssätt i io:delar dem päfördes, som
ehuru det wid Böcker och Räkenskapers förande kun»
na göra nytta likwäl för största delen blefwe obegripeligt,
Commiterade kunna således icke i underdänighrt.
tillstyrka Decimal Räkningens allmänna och
oinstränkta antagande, samt mäl. mätt och wigts inrättande
derefter, men tro siq likwäl böra i under»
däwghet nämna, att Författarens afsigt är berömlig.
och att han genom sitt förslag wist sig äga hedrande
theoretijka infigter,
Slutligen wäga Committcrade i underdånighet
anmäla ett amne som med det föregäende har gemenskap,
nemligen den osäkerhet, Handeln med Hö och
Halm är underkastad. En
Den 28 Februari!- 162 t
En del af ber Hö som här i Stockholm sörsaljes
Undergår wäl en stags målning genom parmningen,
men derwid är osäkerheten sa flor, art Len ena
Parmen kan gä lill 220 a rgo Lisp. och den andra
allenast till l?c> a 182, alt efter som Höet «r mer
eller mindre torn, as bättre elier sämre stag samt lösare
ekler starkare trampadr.
Pä allt öfrigt Hö som säljes Lasstals, sä wäl
här i Stockholm som i Lanvsorterne gifweS hwarken
mätt eller wigt, utan är det blotta ögnamältel
som derwid mäste tjena kill grund.
Deraf häckder akt köparen är alldeles okunnig
hwad hatt har för sine penningar, alt ingen Calcul
öfwer foder behofwet kan göras eller någon säker
hushällning härmed införas.
Pä enahanda sätt är förhällandet Med Halm
hwilken ej eller borde fä saljas hwarken Lasstals elier
Tjogtals, såsom begge vdetermineradc, Ulan endast
ester wigt.
Hos Eder Kongl. Maj:t wäga Commillerads
i anseende härtill unverdäiugst hemställa, om icke
Eder Kongl. Maj:t stulle oröswa nödigt i Räder
förordna, art imer Hö och Halm isrän nästkommande
ärS början tvid warans förlust sär säljas hwarken
i Städer eller pä Landet annorledes än efter wigt,
sä alt fäliarnes ofelbara skyldighet skulle wara, ail i
en, högst twä Lisp. knippor sammanbinda eller punda
alt hwad han häraf till salu Utbjuder och uppläner,
hwarigenom Köpmannen, sedan han tillrka under
-
1622 Den 28 Fcbkuäriu
versökt warans godhet och beskaffenhet hade en säker
grund sä för sin handel sein för fina behof.
Detta tillika med alt hwad Eommitterade för
öfrigt i Underdånighet hemstält, öfwerlemnas underdänigst
lill Eder Kongl. Majus Egen höga pröfning
och framhärda Commilterade med djupaste undersätelig
nit och trohet till dödsstunden.
Stermagtigsie aller Nadigste Konung
Eder Kongl. Majrts
Aller underdänigste och tropligtigste Tjenar
re och Underforare.
A. Uuutb. ä. 6. jsjlerlnelin,
6. v. kiörnmA» Urie ak VVettersteät
-
L. kr. Unneberg. ^acb. klantirl
-
N:o i.
T a b ell
Som rolfar huru Bergswigten förwandlaS till VictualieMgr,
Bergswigl.
V-ciualiewigr.
BergSwigt.
Victualiewigt.
Bergsvigt.
Vittualiewigl.
Skrp.
L-p.
st.
Sk:p.
L-p.
st.
100
del.
Sk:p.
L-p.
>st.
Sk-p.
L-p.
st.
leo
del.
Sk-p-
L-p.
st.
Sk-p.
L-p-
.st.
102
del.
1
—
88
14
—
12
6
8
—
65
57
4
—
2
1
76
15
13
4
66
58
1
12
3
2
64
16
14
1
12
—
6?
58
19
4
»
.
—-
3
52
17
—
14
'9
4
—
68
59
16
16
—
——
5
—
—»
4
40
18
—
15
16
ib
—
69
—
62
14
8
—
—
6
-
—
5
28
19
—
16
14
8
—
7o
—
—
6,
12
—
.
7
—
6
16
22
—
17
12
—
71
62
9
12
—
—^—
—
8
7
4
2 1
18
9
12
—
72
—
—
63
7
4
—
—
S
7
92
22
19
7
4
—
73
64
4
16
12,
8
8o
23
—^
22
4
16
d-
74
—
—
65
2
8
"I
, -
9
68
24
—
21
2
8
75
66
—
12
10
56
25
—
.—
22
—
—
76
—
66
17
12
lZ
11
44
26
—
22
i?
12
77
—
67
15
4
—
r4
12
32
27
—
23
15
4
—
78
—
—
68
12
16
—
iS
13
22
28
—
24
12
16
79
—
69
12
8
—. ..
l6
14
8
29
—
2Z
12
8
—
80
.—
72
8
17
14
96
30
—
—
26
8
—
—
8i
—
—
7i
5
12
—
18
15
84
31
27
5
IL
82
,
72
Z
4
19
—
16
72
32
-—
28
3
4
83
—
73
16
I
—
17
62
33
—
29
—
16
—
84
—
—
73
n
b
—
2
I
5
20
34
—
—
29
18
8
—
85
—
—
74
16
—
—
3
12
8s
35
—
30
16
—
—
86
—
—
75
-3
12
—
4
>—
3
12
40
36
Zi
13
12
—
87
—
—
76
-1
4
5
4
8
—
37
—
32
11
4
—
88
—
—
77
8
16
6
9
Z
60
38
33
8
16
89
78
6
8
7
6
3
22
39
—
34
6
8
92
——
—
79
4
—
—
8
7
80
42
35
4
91
82
I
12
9
—
—.—
7
18
42
41
—
36
1
12
—
92
—
82
19
4
lo
8
16
42
—
36
19
4
—
93
—
8l
16
16
.—
1 I
—
9
13
60
43
—
—
37
16
16
—-
94
—
.—
82
14
8
—
12
—>
10
11
2O
44
—
33
14
8
—
95
—
8Z
12
—
—
>3
—
1 l
8
8o
45
—
,
39
12
—
—
96
—
—
84
9
12
—
14
12
6
40
46
—
42
9
12
—
97
—
85
7
4
—
15
13
4
—
47
—
41
7
4
—
98
—
86
7
,6
—
16
- -
14
I
60
48
42
4
16
—
99
—
87
2
8
i?
—-
14
19
20
49
,—
43
2
8
—
120
—
88
—
...
—
18
15
16
!8o
52
—
44
—
—
—
2O2
—
176
—
—
—
19
16
14
!40
5i
—
44
17
12
—
Z22
—
264
—
—
—
i
-««w
> -
17
12
—
52
—
45
1?
4
—
420
—
352
—
—
—
2
1
15
4
,
53
46
12
ib
—
522
—
442
—
—
—
3
2
12
16
>—
54
—
—
47
10
8
—
622
—
528
—
—
—
4
3
12
8
55
—
—
48
8
—
—
720
—
—-
616
—
—
—
' 5
4
8
—
56
—
49
5
12
—
802
—
724
—
—
.—
6
5
5
12
—-
57
—
—
50
3
4
—
92O
—
792
—
—
7
6
3
4
—
58
—
—
51
16
—
1222
—
882
—
—
— -
8
7
16
59
—
Si
18
8
—
2222
—
1762
—
—
—
9
7
18
8
*—
62
—
5-
1 6
—
—
Z222
.—
2642
—
—
—
ro
8
16
6i
—
53
13
12
—
4020
'
—
3520
—>
—
—
1 l
9
11
4
E-—
62
—
54
II
4
—
Z20S
—
4402
—
—
—
12
10
63
—
55
8
16
—
I2S22
—
8802
->
—!
—
11
8
8
64
6
8
i
Exems
>el
'om wisar
h»
ru
en
rfgift
a i
Skeppuu
d L
krg
sivi.
zt proportioneras till Victualiewigteu
Forlön a
I
Skeppund BergSwigt
5
»
- ,
12
si 10
r:st
förhöjning
B
-
-
1
— 9
Forlön för i Skeppund Vlctualiewigt - . -- 14^7 r;st,
5.te Band. srvrg Afd. ros.
N:o 2.
TABELL,
Som wisar huru Uppstads wigren förwandlas till Vickualiewigt.
Uiwstadswigt
Vickualiewigt
Uppstadswigk
Victualiewigt
Uppstadswiqt«Victultewiqt
ioo.d.
S:po L:p.
K
S.'pd
L:p.
E
loord.
S:pd
L:p.
W
S:pd
L:p.
W
ioo:d.
S:pd
Lp.
E
S:pd
Lp-
loord.
i
i
'H
14
ii
15
4
65
—I
54
2
i
68
iZ
12
12
66
55
8
l6
3
»»
52
i6
13
8
16
67
56
5
12
4
3
36
17
14
5
12
68
57
2
8
5
4
20
18
25
2
8
69
57
19
4
6
5
4
il>
l
15
19
4
72
58
16
7
Z
88
20
16
16
7i
59
12
16
8
6
72
2,
17
12
i6
72
60
9
12
9
7
56
22
18
9
12
73
61
6
8
lo
8
40
2Z
19
6
8
74
62
3
4
l I
9
24
24
20
3
4
75
63
12
IO
8
25
21
76
63
16
16
13
10
92
26
21
16
,6
77
64
>3
i 2
l4
i i
76
27
22
13
12
78
65
10
8
lZ
I 2
60
28
23
I L>
8
79
66
7
4
l6
lZ
44
29
24
7
4
82
67
4
17
14
28
30
25
4
81
68
16
18
! lZ
12
31
26
16
82
68
17
12
-9
15
96
32
26
17
12
83
69
14
8
I
—
>
16
80
33
27
14
8
84
72
> l
4
2
i
lZ
60
34
28
11
4
85
7-
8
..
3
'
2
12
40
35
29
L
86
72
4
16
4
3
7
20
36
Zo
4
16
87
73
i
12
A
4
4
37
3l
1
1 2
83
73
18
8
6
5
—
82
38
ri
18
8
89
74
15
4
7
5
17
60
39
32
15
4
90
75
12
8
6
14
40
42
33
12
9i
76
8
16
9
7
i i
20
4'
34
8
i6
92
77
5
12
io
8
8
42
-5
5
12
93
78
2
8
11
9
4
80
43
36
2
8
94
78
>9
4
12
io
i
62
44
36
19
4
95
79
16
lZ
io
18
40
45
37
1 b
96
8o
>2
16
!4
11
15
20
46
38
12
16
97
8l
9
12
i5
i2
i2
4?
39
9
12
98
82
6
8
16
23
8
80
48
42
6
8
99
83
0
4
17
>4
5
60
49
41
3
4
100
84
,8
15
2
40
52
42
2oo
168
19
iL
iy
20
51
42
16
16
320
252
i
—
——
i6
16
5-
43
13
12
400
336
2
I
13
12
53
44
10
8
522
420
3
2
10
3
54
45
7
4
600
524
4
3
7
4
55
46
4
700
588
4
4
—
56
47
16
800
67-
6
5
—
16
57
47
17
12
900
756
7
s.
>7
12
58
48
14
8
I oas
842
8
6
>4
8
59
49
11
4
20O0
1680
9
7
il
4
60
52
8
Z000
2Z20
>0
8
8
-—
61
51
4
i6
42O0
3362
11
9
4
16
62
52
I
12
50O2
4200
12
iv
I
12
63
52
18
8
I000V
8420
4Z
10
18
8
64
53
15
4
— -
Exempel, som wisa huru afqifterne a i Sk.pd Uppstadswigt proportioneras till Victualie wigt.
Wäqare-penningar för r Sk:pd Uppst. wigt 1 st.
/r förhöjning  2^ rst.
Således Wägarepenningar för i Sk:pd Vict. wigk i § 2 rst. närmast.
Forlönen för i Sk:pd Uppstads wigt 12 st.
sr förhöjning
2^
Säledes Fvrlönen ä i Skrpd Vickualie wigt 14 st. z rst. närmast.
Den s8 Zebruarii. r6Zz
Dimensioner af Cubiffa Tunnan och desi fördelningar.
i Tunna a 6z Kannor,
i Tunna « « - i - 6z Kannor - - 18,469
1 Half Tunna - - - ZiZ Diko - - 14,659
1 Half Spann - « , 15' Dito - - 11,635
1 Fjerding - - - - 7 A Dito - - 9.235
1 Half Fjerding - - - Dito - - 7,329
r Kappe - - - « - i^z Dito - - 5,817
r Tunna a 64 Kannor.
1 Tunna 64 Kannor - - 18,566
1 Hils Tunna » - » 32 Dito - - 14,736
1 Half Spann - - - 16 Dito « » 11,696
r Fjerding , » s - z Dito - - 9,28 z
r H-lf Fjerding « . 4 Dito « - 7,368
i Kappe - . » , , s Dito - - 5,848
Likheten med det till Riksens Högloft. Ständers
Allmänna LeswLrs- och Veconomie, Utstött inlemnaoe
Betänkande jemte desi Bilagor bestyrker
Lz okiicic»
k. I. dletrel.
Lades pä bordet.
Högloft. Ridderflaper och Adeln ätstiljdes klockan
z till z.
In Läein protocolli
6. Lilkverllolxs
s:te Band. s:dra Afd. -§9°
I
I
'
- .
I
'
- ^4 - -
' ' "x
