# ID: svediakorp-gov203
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,350
# sentences: 2,023
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


?iro^ocoi.i.M
Hällne hos
Högloflig?
RidderffapeL ech Adeln
wid
Riksdagen i Stockholm
Är 1810.
Femte Bandek»-  Andra Afdelningen.
Stockholm,
Tryckt hos Ol.oe 6kä.unz 1811.
Lördagen den Z Februari.
Plenum kl. half 12 f. m.
anledning af ett af Kongl. Maj.st i Näder ttt»
färdadt anstag, aftägade Högloft. Ridderffapet och
Adeln, under Herr Greftvens och LandtMarffalkens
anförande, kl. 12 till Plenum Plenorum a Rikssalen,
hwarest Riksens Ständers sammankomst ögnades
af Hans Excellence StatöMinistern för Utrikes
Ärenderne Herr von LnZestroni, hwilken, i stöd
af ett inför Hans Kongl- Maju hållet och nu upp«
läst Protocoll, uppläste det Hans Majit Konungens
tal till Riksens Ständer, hwarigenom Hans Majit
täcktes dem meddela underrättelse om den emellan
Swerige och Frankrike asflutade freden. HofCanH»
keren Friherre ak VVLttorlleät uppläste derefter fjelsi
wa Fredskraecaken, hwar.M Hans Excellen-e H rr
StarsMinistern förklarade Hms Mnjus bestur att
densamma ratificera, ytterligare medde ades Kongl.
Maj:ts Nådiga sivar a följande af Riksens Ständer
gjorde underdäniga Propositioner och framställande»,
nemligen:
1:0 Uti fkrifwelse af den 18 sistlldne Novemöee,
angående nägon förändring i Allmänna Lagens
stadgande om wista i afseende pä agienstaps ingående
förbudne fkyldftaps och swägerskaps leder.
Z:te Band. 2:dra Afd. l. 2:0 Wi
4 Den 3 Zebruarii.
2:0 M strifwelse af den 24 sisilidne November angående
stadgandet af någon lag i afseende pä
wist bestämd tid, innom hwilken häcklade personer,
sä wäl i Städerne, fom ä landet, owilkorligen
borde ställas för rälta.
z:o Om en erinran till Allmänheten, att tvid Bouppteckning
i Sterbhus eller eljest, för Böstil!»
nåd och när Afträdesförmän sökes, icke allenast
till stads och lös egendom jemte ukestäende gemensamma
eiler enskilda fordringar, och hwad under
agkenstapet förwärfwärft är, ehwad det såsom
fördel eller efter testamente och förord skulle kunna
wara utmärkt, såsom endera makans enskilda
tillgång, eller ej, uran ock det fasta gods ä landet,
som den ena eller andra Makan ärft, eller
före agtenstapet förwärft, noga ma uppgifwas
upptecknas öch wörderås, äfwensom andras ägendom
till orr, beskaffenhet och warde uppföras med
de titlar, hwarunder densamma i boet finnes,
om det är länt, legdt, pantsatt eller förtrodt
gods, ehuru wördet af sadan andras tillhörighet
ej uti inventariisumman beräknas. ,
4:0 Öm ändring af Lagens stadgande i 4 Z- r y Cap»
ByggningsBalken, hwarlgenom rättigheten att
söka skifte i skog och utmark är ensam tillagd
Botby och Afgärda By förbudet, att fädant skifte
begära.
Zro Om ändring i åtskilliga fall af ett uti Kongs.
Stadgan om AfträLeS och Förmans samt Bostill
-
Den z Zebmarii. 5
ftillnads» och Urarfwa-mäl den 28 Juni 1798
föreskrifwit Edssormulairez och
6:0 Om nödwändigheten alt någon wist bestämd lid
stadgades till anförande af beswär öfwer sädane
besiut, som af Past-r och Församling i Sockne,
stämma fattas.
Slutligen aflemnade, ä Kongl. Maj:ts höga
magnar, Hans Excellence Herr SratsMinistern till
Herr LandrMarstalken och de öfrige Ständens Tal.
män de Conkrapropositioner, hwilka Kongl. Maj:t
i afseende ä de fyra första ofwanomförmalte ämnen
ansett sig böra till Riksens Höglofl. Ständer af.
gifwa.
Efter flu-ladt Plenum Plenorum åtskiljdes Högloflig
Ridderffapet och Adeln kl. half 2.
In 6äem krotocoUi,
6. Lilverliolpe.
Mändagen den 5 Fcbmari.
Plenum kl. ic> f. m.
Upplästes följande:
Kongl. Maj.tts Nädiga Proposition titt Riksens
Ständer angående afgjärda Bps rätt
att
K Den Z Zebrirarii
att
söka och erhålla skifte i skog och ut»
mark; Gifwen Stockholms Slott den n
Januari i8is.
Hos Kongl. Maj:k hofwa Riksens Ständer
wäckt fräga om ändnug af Lagens stadgande i 4 §.
ry Cap. ByggningsBalken, hwarigenom rät igheken
att söka stifte i Skog och utmark ar ensam tillagd
Bolby och afgärda by förbudik,att sädank stifte begära,
hwaröfwer Kongl. Majst serstildt sig yttrat;
I följd hwaraf Kongl. Maist, i likhet med hwad
Högste Domstolen och StatsRädet uii bifogade Protoooller
tillstyrkt, förester Riksens Stander, atr 4 Z
,9 Cap. ByggningaBalkeu mä pä det fäst andras:
att Ägare utaf afgärda Hemman mä lika med Bol«
by äga rätt, att söka och erhålla stifte af Skog och
utmark med sä iväl Bolbyn som andra Hemman,-  med hwilka afgärda Hemmanet innehar gemensam
mark. Och njule derwid afgärda Hemmanet efter
sitt öre eller hemmantal hälften mindre an Bolby
samt äge sedan Bolbysrält dera. Kongl. Maj:t för,
blifwer samteiige Rikets Ständer med all Kongl.
Näd och ynnest wäl bewägen,
6 ^ k I..
I. 6. lurähwlsi
Ut.
Den Z Zebruarii. ?
Utdrag as Protokollet öfwer Justitiä-Äreitder,
hållet uti StatsRädet den n:te Januarii
isis, inför Hans Maj:t Konungen
i närwaro af
StatsRäderne Friherre kolendlLck
Friherre von kiatea
Friherre ^älorkotk
JustitiäRäderne von StrolLircir
och Liom
JustikiäCancelleren Grefwe Wacktmeister
HofCancelleren Friherre Wetterkeät.
Astesioren luräkjssi! föredrog i underdånighet:
Rikets Ständers underdäniga hemställan om en
sadan rättelse i 4 §. 19 Cap. ByggningaBalken,
att Ägare till Afgärda by ma förklaras berättigad,
att söka skifte sä wäl med sine som Odalbyns Grannar
uti Skog och Utmark med lika påföljd som när
sädant af nägvn i Odalbyn äskas; Dock att Lagens
förordnande om hwarderas egolott ester Ore eller
Hemmantal icke derigenom rubbas.
Högste Domstolen har, uppå de af Riksens
Ständer i underdånighet anförde skäl, i underdånighet
tillstyrkt bifall ä hwad Rikets Ständer i under,
dänigher föreslagit, sä att Ägare uti Afgärda By
mä tilläggas lika rätt med Bohlby att söka och er.
hälla skifte i Skog och Utmark med sä wäl Bols
byn som andre Hemman, med hwilka Afgärda Hemmanet
innehar gemensam mark; Dock att LagenS
8 Dcn 5 Zebruarii.
stadgande om hwarderas ägolott efter Ore eller Hemmantal
derigenom icke rubbas.
SkaksRädet anfag i underdånighet lika med
Rikets Ständer ett förändradk stadgande i denne
del nyttigt och Afgärda by böra tilläggas lika rätt
med Bolby, akt söka skifte i Skog och sftmark, men
dä den af Rikets Ständer sörestagne ilag icke innehåller,
att sädant stifte stulle utaf 2'fgärda by fä
sökas med Odalbyn, utan endast med hans och Afgärda
byns Grannar, ehuru stiftet hufwudsakligast
med den förstnämnde borde äga rum, detäfwen skulle
kunna leda till svrtydning om det stadgades, att
Afgärda by finge stifta med sine och Odahlbyns
Grannar i Skog och Mark, hivartill de Hemman, som
meo stn asröfade Skog stöta till Afgärda- eller Odahlbyns
ägor kunna hänföras; anfag SkatsRädtt i underdänighck
det af Rikets Ständer föresiagne stadgande
icke egenteligen uttrycka den äfyftade Lagförändringen
eller innefatta ben tydlighet som till förekommande
af misitag är nödig; hwarföre StatsRädet,
dä eiriigf 87 §. af RegeringsFormeu ett bestämdt
bifall elter a; stag borde pä Rikets Ständers
sä beskaffade hemställanden meddelas, såsom närmast
dermed öfwerensstämmande, i underdånighet tillstyrkte,
akt Kongs.' Masi.t mätte i Räder förständiga
Rikets Dländer, att den förändring af 4 §. i 19
Eap. ByggningaBalken, som blifwit af Rikets Stänker
i underdänighet föreslagen ej kUnde i Oväder bifallas;
Mcn i serstild Proposition till deras öfweriäggnmg
framställa etk sädant stadgande, i denna del,
som Högste Domstolen föreslagit: Alt Ägare af Afgärda
Hemman mä lika som Bolby äga rätt att sk
Dm A Zebruarii.
§a och erhålla stift? af Skog och lamark, med fa
wal Bohlbyn fom andre Hemman med hwilka Äft
gärda Hemmanet innehar gemensam Mark;, och ninie
derwid Afgärda Hemmanet efter sitt Ore eller
Hemmantal hälften mindre än Bolby, samt åge sedan
Bohlbys rätt dera; Hwilket Kongl. Main läckres
till alla delar i Räder bifalla.
Tx krotocollo,
kelir ak ^orte^as.
Utdrag af Protocollet öfwer Justitiä?!render,
hållet uri Kongs. Maj:ts JustitiaRevision
eller Högste Domstol, Måndagen
den 2o November i8oc>. -- -«
. »
Narwarande:
JustitiäNaderne r.a§ersieim . "
Grefwe L^IIendorZ
von Lrrosiirck
Grefwe ^amilton ,
leikel i U8 »
I>iftevalcch ,
LiervoAel ^
koxxius.
Westeren lurstlM anmälte i underdånighets
att Kongl. Majit, med anledning af ä? Zä i R^ge»
ringsFormen den 6 sistlidne Junii, i Näd^ befallt,
det Högste Domstolen stulle inkomma med undeMMgt
utlätande öfwer;
En
ro Den 5 Zebruarii.
Eli af Rikets Ständer hos Kongl- Maj:t i
underdånighet gjord hemställan: att ehuru de sä kallade
Afgärda Byar, uppkomne genom öfwerläkelse af
urgamla Byars widlöftiga och öfwerflödiga jordägor,
af alder warit uteslutne frän rättigheten, akt söka
skifte uti ointagen Skog och Utmark, hwilket endast
warit BoMyn förbehållet; Dock som det, dä Skolarne
i Mare tider wunnit ett ökadt wärde, blifwit
för hwar och en af yttersta wigt, akt fä sin lott
afstiljd och såmedelst satta sig i tillfälle, ej allenast
att skydda sin egendom för inkräkrningar och förfall,
ulan ock, till egen och det Allmännas fördel, begagna
de ä Marken befintlige odlingslägenheter, och
Odahlbyns utestutande rättighet till skiftes sökande de»
sto mindre wvre förenlig med den Afgärda byen tillkommande
nyttjanderätt, som under sädant wilkor,
det skulle bero af den förres ägare, att dermed uppskjuta
till desi Skogen more ödelagd och stiftet följagteligen
i detta hänseende onyttigt, hafwa Riksens
Ständer ansett ett^ förändradt stadgande härom öfwerenssiämma
med rättwisa och det Allmännas bästa
och Mföre, ester enhälligt beslut, i underdänighet
M'eflagit den rättelse i 4 Z. 19 Eap. ByggningaBalken,
att Ägare uri Afgärda by mä förklaras
berättigad, atr söka stifte sä wäl med sina som
Odahlbyns Grannar uti Skog och Utmark, med lipåföljd
som när sädant af någon i Odahlbyn
östas; dock att Lagens förordnande om hwarderaS
ägolott ester Ore eller Hemmantal derigenom icke
, rubbas. .Till hwad Rikets Ständer föreslagit, an.
säg,Hög^ Domstolen sig uppå de i underdänighet
anförde stjäl, böra tillstyrka Nådigt bifall, sa att
Ägare uti Afgärda by mä tilläggas lika rätt med
Den 5 Zebruarir- n
Behlby, akt söka och erhålla ffifte af Sko.a och Ut»
mark med sä wäl Bohlbyn forn andre Hemman,
med hwilka Afgärda Hemmane- innehar gemensam
mark; Dock att Lagens stadgande VM hwarderas
ägolott esler Ore eller Hemmantal derigenom icke
rubbas.
In stclsm krotocolli.
Lamuel Krtenius.
Kongl. Majus Näd-ga Proposition till Rikets
Ständer, angäende erindran till Allmänheten
om hwad wid Bouppteckningar
iakttagas bör; Gifwen Stockholms Slolt
den r i Januaria iSlo.
I anledning af Rikets Ständers underdånig»
hemställan till Kongl Masit, att Allmänheten mätte
päminnas om hwad Lagen angäende Bouppteckningar
föresknfwer, hwaröfwer Kongl. Maj.-t serskildt
sig i Räder yttrat; framställer Kongs. Maj:t
till Rikets Ständers öf.verläggning den Proposition:
att Allmänheten mätte genom Kungörelser erindras,
art wid Bouppteckningar i Sterbhus elier för Boskillnad
och nar Afträdesförnwn sökes, iagttaga Lagens
föreskrift i 9 Cap. r §. ÄrfdaBalken, att rig,
ligt uppgifwa och läka noga uppteckna alltsammans
i Boet, sä löst som fast, af hwad natur och beskaffenhet
det wara mä, med alla skrifter och handlingar,
fordringar och gäld, ehwad det Boet o/men,
samt eller endera Makan enskildt tillhörer; samr att,
i den ordning samma H. förestrifwer, läka i Sterbhus
wärdera ali berörde egendom, dock att, när
Man
i2 Den 5 Februari!.
Man eller Hustru efterlefwer, den efterlefwands
Makans FideiCommisi-egendom, Arfwejord pä Lander
sann före agtenstapet förwarfda fasta egendom
pä Lander endast i Bouppteckningen upptages men
ej till wärde ukföres; Äfwenfom hwad i Boet sinnes
och hörer annan till, såsom lant, legdt, pantsatt
eller förtrodt gods, jemwal mä wid Bouppteckningsförrattningen
utan wardering antecknas; Jägaren
af sädant gods obetagit att det återfordra och
Sterbhusdelägare att det till honom utlemna, utan
afbidande af Bouppteckningens början eller stut.
De hos Högste Domstolen samt StarsRädet i detta
ämne hällne Protocoller bifogas. Och förblifwer
Kongs. Maj:t samtelige Rikets Stander med all
Kongl. Näd och Annest walbewägen.
' c L L.
I. 6. lurFM.
Utdrag af Protocollet öfwer JustitiaÄrender,
hållet uti StatsRäder den n Januari!
inför Hans Maj:t Konungen
i narwaro af
StatsRäderne Friherre LofendlLck
Friherre von klaren
Friherre ^äleidetk
JustitiäRaderne von Ltrokstrck
och Liom
JustitiäCancelleren Grefwe k/scktmeister
HofCancelleren Friherre ^Vettertteät.
Astesioren luräkjäll föredrog L underdänighet;
Ri
-
Den Z Zcbrugrii. ?g
Rikets Ständers underdåniga hemställan, dek
Allmänheten mätte erindras, att wid Bouppteckning
i Sterbhus eller eljest för Boskillnad och nar Aftradesförmän
sökes, icke allenast all Stads och lös
egendom jemte utestående gemensamma eller enffildte
fordringar och hwad under agkenjkapet förwarft ar,
ehivad det såsom fördel eller efter testamente och förord
skulle kunna wara utmärkt såsom endera Makans
enskildt» tillgäng, eller ej, uran ock det fasta gods
ä landet, som den ena eller andra Makan ärft eller
före ägtenskapet förwarft bör noga uppgifmas, upptecknas
och wörderås, äswensom andras egendom mä
kill Ort, beskaffenhet och warde uppföras med de
titlar, hwarunder densamma i boet finnes, om det
ar länt, legt, pantsatt eller förtrodr gods, ehuru
wardet af sädan andras tillhörighet ej uri InvemarjiSumman
beräknas.
Högste Domstolen har l underdånighet ansett
Sterbhusdelagares eller Boskillnads och Astradesförmäns
sökandes skyldighet, att lata uppteckna allt
hwad till Boet gemensamt eller någondera Makan
tillhörer, wara genom Lagens föreskrift i 9 Cap.
1 tz. ÄrfdaBalken samt 16 Cav. 1 §. HandelsBalken
och Kongl. Stadgan om Concurser den 28 Junit
1798, owilkorligen bestämd, saint att en erin.
dran derom, ester hwad Rikets Ständer i underdånighet
föreslagit icke skulle wara utan nytta; Men
warderingsskpldighcten har deremot Högste Domsto.
len, i anledning af förstnämnde Lagens rum, samt
flere anförde skäl, i underdånighet ansett i Sterbhus,
der Man eller Hustru efierlefwer, endast sträcka
sig lill den Boets egendom, svin efter den aflid'
ne ,
Den Z Zebruaru.
ne gär till laga delning och arf, eller genom Testamente
annan Man tillfaller, pä hwilken grund den
eflerlefwande Makans FideiCommistegendom, Arfvejord
ä Landet eller före ägieNjrapet ä Landet för.
warfva fasta egendom, wäl borde i Bouppteckningen
upptagas, men ej till warde utföras, hiva,emot
all den öfriga egendomen i Boet, sä löst som fast,
ei allenast stulle upptecknas utan ock wörderås och i
Sterbhus, der ej Man eller Hustru efterlefwer, ett
lika förhållande iagttagas med all den aflidnas egendom,
af hwad natur och beskaffenhet den wara mä;
Hworjemte Högste Domstolen i underdånighet ansett
ec mdoin, som annan tillhör, såsom länc, legdt, pantsatt
eller förtrodt gods, wäl böra för ordning och
redighet i uppteckningen upptagas, men ej warde»
ras, samt i underdänighet hemstält, att införandet
i Bouppteckningen af sadan egendom ej mä hindra
ägaren, att den återfordra elle> Sterbhusdelägarne
alt den utlemna, när anmaning derom ster, oansett
Bouppteckningen hwarken were börjad eller afslutad.
Uppä de af Höaste Domstolen i underdänighet
anförde stal, ansäg SratsRädet betankeligt, i underdänighet
tillstyrka bifall lill en sadan erindran för
Allmänheten, som blifvit förestagen; och hemstäldte
i underdänighet, om icke Kongl. Mastt stulle täckas
Rikets Stander derom ä Rikssalen förständiga; samt
i en serskild Proposition framställa till Rikets Stan»
der, om icke i desi ställe Allmänheten kunde genom
Kungörelser erindras, att wid Bouppteckningar i
Sterbhus eller för Boskillnad och när Afwädesförmän
söleS, iagttaga Lagens föreskrift i 9 Cap. 1 §.
Den Z Februari! 15
ÄrfdaBalken, att rigkigt uppgrswa och lata noga
uppteckna alltsammans i Boet, sä löst sorn fast, af
hwad natur och beskaffenhet det wara mä, med alla
strister och handlingar, fordringar och gäld, ehwad
det Boet gemensamt eller andra Malan enskildt till,
hörer, samt att i den ordning samma §. föreffrifrver,
täta i Sterbhus wärdera all berörde egendom,
dock akt när Man eller Hustru efterlefwer, den efterlemnade
Makans FideiCommiffegendom, Arfwejord
pä Landet, samt före ägtenskapet förwärfda sasia
egendom pä Landet, endast i Bouppwckningen upptagas,
men ej till warde utföres; Äfwensom hwad
i Boet finnes och hörer annan till, såsom lant ,
legdt, pantsatt eller förtrott gods, jemwäl mä wid
Bouppteckningsförrattningen man »värdering antecknas;
Ägaren af sädant gods obetagit, att det äterfordra
och Sterbhusdelägarne att det till honom ut<s
lemna, utan afbidande af Bouppteckningens > början
eller flatz Hwilket Kongl. Maj:t täcktes i Räder
bifalla. '
Lx krotocolllo .
kebr ak kortslles.
Utdrag af Prvtocollet öfwer JustitiäÄrender
hällel uti Kongl. Maj.-ts JustiiiäRevision
eller Högste Domstol Mändagen den-2-,
November 1809-
NLrwarande:
JustitiäRäderne I^aAerboim
Grefwe L^UenborA
Ju
-
Den 5 Februari!.
Juste, ckNäderne von 8trokircb
Grefwe Amilton
Kibe1iu8
Diljevalob
Ziervogel
koppius
-
Asjesior Duräkjäil anmälte i underdäighet, akk
Kongl Maj:!, med anledning af 87 L. i Regering-Formen
den 6 sistlidne Juni! i Nadec befalls
de! Höaste Domstolen skulle inkomina med underdä
-
Ztander hos Kongl. Maj.-k, i
hemställan, att Allmänheten
..jM malte erindras, att. Ivid Bouppteckning l Sterbr
-.Hus e/^r eljest för Boskillnad och nar Aftradesför"Män
soles, icke allenast all S'ads och lös egendom,
jemte uttstäende gemensamma eller enskifte fordringar
och'hn ao under ägtenskapct förwärfwadk ar, ehwad
'det sajom fö roel eller efter Testamente och förord
» skulle kunna wara utmärkt såsom endera Makans
enskildta tillgäng eller ej, utan ock det fasta gods ä
Landet, som ren ena eller andra Makan ärft eller
-" före ägtenstKek förmärs? , bör noga uppgifwas, upptecknas
och warderas; Ä five ristin andras ögendom
ftulle '>!l art, beskastenlet och warde uppföras med
de >ular -hwuunder densamma i Boet finnes, om
det more kärn. legdc, pantsatt eller förteodc gods,
ehmu wH-del af sa'an andras tillhörighet ej uti
I"a ^ntarilSumma'.! l räknades.
Da lagell i 9 Cc.p. I §. ÄrfdaBalken uttryckkigen
föreskrifwer, att enär dödsfall timat, bör ehwad
ätande öfwer:
fö?»
Den 5 Zebruani.
förord gjorde aro, alltsammans i boet sa löst som
fast, sädant som der wid dödskiman »var, med alla
Skiller och Handlingar, fordringar och gäld uppk
Alfwas och noga upptecknas, med förbindelse atedeligcn
fästa rigrigheten deraf, samt en lika Upp»
teckningSstyldighct är, genom 16 Cap. HandelsBalkcn,
sam: Kongl. Stadgan om Eon-mrser den 28
Junii 1798 aland den, som afträoesförmän eller
boskillnad söker, fann Högste Domstolen Stetbhusdelägares
eller bostillnads och afträdesförmons Sökandes
förbindelse, att läta uppteckna allt hwad till
boet gemensamt eller någondera Makan tillhörer, wara
ovilkorligen bestämd, och när afwikelse derifrån
förmärtks, föranledd antingen af okunnighet hos Bouppteckningsman
eller ensidiga afsigker hos den, som
uppgifwit egendomen, ansäg Högste Domstolen i
- underdånighet en erindran härom pä salt Rikets
Ständer i underdånighet föreslagit, icke wara ulan
nycka. Men som omsörmälte Z. as 9 Cap. Ärfva,
Balken, jemte berörde stadgande om Bouppteckningar,
äfwen innehåller, att om Egendomen är ä
Landet eller sadan som arfwes efter landsrätt, skola
gode Man kallas att den marvera, och arr, om arfrvet
aker lyder under Stadsrätt, Borgmästare och
Råd bör namna twenne eller flere redlige Man, som
det förrätta, hwaraf synes följa, att ehuru Uppteckningsstyldigheten
är owilkorlig och sträcker sig till
alltsammans i boet, ehwad det och mä endera Makan
enskildt tillhöra, »värdering dock i Sterbhus endast
äger rum, för den bocks egendom, som efter
den aflidne gar kill laga delning och arf, eller genom
testamente annan Man tillfaller; sä ansäg Högste
Domstolen med Lagens föreskrift instämma, art
Z:te Band, Lidra Af-. 2^ när
Den 5 Zebruarii.
när dödsfall timar och Man eller Hustru efierlef*
wer, den efkerlefwande Makans FideicommiAEgendom,
arfwejord ä landet, sä ock före äg'enskapet
förwärfda fasta egendom ä landel wäl alltid bör i
Bouppteckningen upptagas, dock ej till warde ulfö*
ras; Men att deremot all den öfrige Egendomen i
boet, sä löst som fast, ej allenast upptecknas, Utan
«ck wörderås; hwilken mening Högste Domstolen i
underdänighet ansäg winna styrka deraf, att wid ett
annat förhällande Sterbhusdelägare skulle, i anseen»
de till de afgifter,som enligt allmänna Lagen, samt
serskildle Författningar höra af Jnventarii-summan
betalas, stanna i ett betydligt lidande, om deruti
beräknades äfwen den Egendom, hwari de, genom
det timade dödsfallet ej erhållit någon rärt och om
Enka eller Enkling, hwilken innehade sä beskaffad
Egendom, som berördt är, skulle hwarje gäng ägtenskapet
genom dödsfall upplöste, belastas med de
Bouppteckningen ätföljande afgister för en sädan
desi enskildte, utan förändring innehafde Egendom.
Men för Sterbhus, där ej Man eller Hustru, efter*
lefwa, fann Högste Domstolen i underdånighet det
wara owilkorligen och tydeligen uri 9 Cap. Ärfda.
Balken föreskrifwit, att all den aflidnas egendom,
af hwad natur och beskaffenhet den wara mä, bör
bäde upptecknas och wärderas.
Widkommande äter sadan i Sterbhus befinte*
lig egendom, som annan Man tillhör, såsom länt,
legdt, pantsatt eller förtrodt gods, eller morgongäf.
wa, som Enka i jord innehaft, samt lifstidsförläningar,
sä ansäg Högste Domstolen i underdänighet,
sä beskaffad Egendom wäl böra för ordning och redig.
Den s Zebrukrii. --
Lighet uki Upteckningen upptagas, men ej wörderås,
sä mycket haldre som gods, hivilket enligt ra Cap.
z §. HandelsBalken uti tillflurne eller förseglade ki«
stor, stäp eller packor blifwit annan Man förtrodt,
ofta ej ar till beskaffenheten kändt och de derä satte
läs eller Sigill icke mä rubbas af den som godset
innehafwer, och följaktligen ej annorledes än till ki«
stornes eller packornes antal och yttre beskaffenhet
kan uppgiftvas eller upptecknas; Och dä för öfrigt
Bouppteckningsförrättningar, wid timade dödsfall,
ej allenast efter Lag fä ansta pä z:ne mänadcrs tid,
utan ock när boetS tillständ sä fordrar, efter erhällen
tillätelse, pä längre tid uppskjutas, hwarigenom
den som hade uti Sterbhuset antingen anförtrodt
gods eller län af lösörcpersedlar, hwilket ofta Gran,
nar emellan inträffar, eller ock panter skulle sättas
i känbart lidande om han twingadeS, att för äterbekommandet
af sädan sin egendom afwakta Boupp.
teckningens företagande och flut, hemstälde Högste
Domstolen i underdänighet, att införandet i Bouppteckningen
af Egendom, som hörer annan till, ej ma
hindra ägaren att den äterfordra, eller Sterbhusdclägarne,
att den utlemna när anmaning derom ster,
oaktadt Bouppteckningen hwarken wore börjad eller
afflutad! hälst i annat fall all wälwilja och tjenst,
färdighet skulle blifwa betänkelig, om man befarade
att Löntagarens oförmodeligt timade död skulle sätta
Langifwaren i förlägenhet, att längre tid sakna hivad
stundom hörde till hans dagliga behof.
Irr lläem krotocoili,
Lamuoj ilenius. "
Kongl.
Den Z Zcbruarii.
Kongs. Maj:ts Nälnga Proposition lill Riksens
Ständer, angående stadgande af någon
Lag i afseende pä tiden innom hwilken
häcktade Personer böra ställas för Rätta.
Giswen Stockholms Slolt den n
Januarii 1810.
Sedan Kongs. Majit ansett betänkligt, att till
alla delar bifalla hwatz Riksens Sländer uti underdånig
strifwelse af den 24 sisilidne November i
underdånighet hemstälk, angående stadgande af någon
Lag i afseende pä wist bestämd kitz, innom hwilken
häcktade Personer, sa wäl i Städerne som ä
Landet oivilkorligen borde ställas för Rätta, will
Kongl. Maj:t, efter det Högste Domstolen häröfwer
dest underdäniga utlåtande afgifwit samt StadsRädet
blifivit hördt, till Riksens Sländers öfwer,
laggning framställa, det stadgas mätte, icke allenast:
att ransakning öfwer häktad Person, som inför Stads
Domstol ställes för Rälta, borde företagas sist innom
ärta dagar frän den, dä arresteringen, med orsaken
dertill, blifwit hos Domaren behörigen anmäld,
sä fram: den häcktade genom weoerbörandes
föranstaltande lill Staden ankommit; utan ock: att
ordinaire Domare ä Landet, dä han fär underrättelse
vin ert till hans åtgärd hörande brottmål, hwaruti
någon Person är häcktad, och han i anseende till
laga hinder sinner sig icke kunna innom trenne (g)
weckor undersökningen företaga, genast wid berörde
underrättelses undfående, bör sädant anmäla hos Of.
werDomstolen, som efter föregången pröfning af de
uppgifne hindren, derest de godkännas, äger förordna
en sticklig och pålitlig exlra Domare innom
Dom
-
Den 5
Domsagan eller brunnlid, om tillgäng derrill finnes,
eller i annor händelse någon annan, och hwilken dä
komme, att under förrättningen, af allmänna medel
åtnjuta stjuls för tiva hästar sann En Riksdaler r
dagkractamenle, men som pa Gottl-md och i de Nor.
ra Domsagorne uti Westerbotten, Ångermanland och
Jemtland, hörande under Swea HofRätt, samt dea
af Lagmannen Lanäslin innehafmande Domsaga uti
Wermeland under Götha HofRatt, dels communicationen
emellan NnderDomaren och HofRätten gär
längsanmare, dels Domsagorne aro synnerligen wid.
sträckte, hwilket ej inträffar med de öfriga, will
Kongl. Majit söresiä, det HofRatten mätte tillätas,
att derest Personer af förenämde egenstap uti berörde
Domsagor finnas, eller ock moro hugade, att begifwa
sig dik, samt äkaga sig akt derstädes qwarblifwa,
förse dem med förordnande, au nar Ordinaire»
Domaren är hindrad , dä hälla Urtima Ting i brottmål,
om den anklagade är häcktad, emot ätnjurande
af stjuts och traclamente, pä sätt förberörd! är,
dock borde OrdinaireDomaren wid hwarje sädan händelse
gifwa det, jenne de hinder som för honom uppstått,
tillkänna hos HofRatten, som ägde tillse, att
missbruk derwid icke fledde.
De hos Högste Domstolen samt StatsRädek
i detta ämne förde Protokoll bifogas; och Kongl.
Maj:t förblifwer Riksens Ständer med all Kongl.
Nåd och ynnest wälbewägen.
e ^ k i..
P 6. björkman»
Ut
-
sZ Den Z Zebrukrik.
Utdrag af Protokollet, hållet uti SkatsRädet
den n Januarii 1810, inför Hans
Maj:t Konungen
i narwaro af
StatsRäderne Friherre Losendlaä
Friherre von klaten
Friherre ^cllerbetl»
JustitiäRäderne von LtrokircL
och Liom
ZustitiäCancelleren Grefwe ^Vaclitmeiller
HofCaneelleren Friherre VVetterlieöt.
S. D, Anmaltes i underdånighet, att sedan
rui underdänig skrifwelse af den 24 sistlidne November
Rikets Stander i underdänighet hemställt, om
icke nägon Lag borde stadgas, som utsane wist bestämd
tid, innom hwilken hacktade Personer owilkorligen
skulle ställas för Rätta, i hwilket afseende
vch dä skillnad harwid wore nödig att iagttaga i
förhällandet för Städerne och Landet, De i underdänighet
föreslagit, att hwad Städerne beträffade,
ransakning derstädes öfwer häcktad Person borde företagas
sist innom ätta dagar frän den, dä arresteringen
med orsaken dertill blifwit hos Domaren
behörigen anmäld; Och ehuru af flere stäk, det wore
lika angeläget som rättwist, att ransakning med
möjligaste skyndsamhet äfwen ä Landet anställdes,
har Rikets Ständer likwäl ansett tiden innom hwilken
den anklagades förhör ofelbart skulle taga sin
början, ej i allmänhet kunna bestämmas till mindre
än trenne wecker, men om innom berörde tid, hwar
-
Den s Zebruarii» 23
ken infölle laga Ting i det Härad eller Tingslag,
dar den häcktade komme att för Ratta stallas, eller
Ordinaire Domhafwanden af andra Embetsförrärt.
ningar, jäf, eller andra lagliga hinder icke agde tillfälle,
att anställa Urtima Ting, borde sädant för»
rättas af Extra Domare, hwilken» i enlighet med
hwad Konas. Maj:t, genom Nådig skrifwel.
se den ro November 1780, i afseende pä skyndsamt
afdömande af brott emot Författningarne om
Bräuwinsbränning och försäljning, i Näder besallt,
kunde af HosRätterna i hwarje Domsaga tillsörord.
nas, med rättighet, atr af allmänna medel erhälla
stjuts för twä hastar och dagtractamemre, som efter
nuwarande tiders förhållande borde Åtminstone till En
R:dr bestämmas, säsom ock derutom att i egenskap
af ViceHäradshöfding njuta hågkomst till tjenlig be.
fordran, i mohn af dest ädagalagde fficklighet, och
den tid han fölunda more till Statens och enskild,
tas werkeliga förmon utan Ordinaire Lön tjenstgörande.
Och Kongl. Maju öfwer detta Rikets Ständers
underdäniga hemställande täck 6 infordra Desi
Högste Domstols underdäniga ullätande; sä hade
Högste Domstolen ett sädant utlärande i underdånig,
het afgifwit af följande innehäll:
Att brottmäl, i synnerhet dä någon är häcktad,
böra med all möjelig skyndsamhet undersökas och afslutas,
det ansäg Högste Domstolen bäde för den
allmänna och enskildta säkerheten wara af yttersta
wigt, och det instämde jemwäl med hwad som är
stadgadt i 4 Cap. i §. RättegängsBalken om Ur,
tima Tings hällande, enär Laga ting ej snart infal»
hr; i 5 L- af Landshösdinge-Jnstructionenatt
24 De-tt 5 Zobruarrr.
Häradshöfdinge pä Landshöfbinaens anmodan ej bok
i crimmeHL mäl undandraaa sig ait genast hälla
Urtima Ting; Nti Kongl. Brefwer d. ,8 Ockobce
,750: att ranfakningar o»u häcklade Personer, dä
de »vi Ordinarie Ting ej lunna siutqs, böra »vid
Urtima Ting fullföljas; och uti Kongl. Brefwer veu
ai December 1766, att den Domare eller annan
Embetsman och Betjent, genom hwars »vållande någon
Zelinhuent uppehälles i fängelse längre ä:i behof
warit, bör utan skonsmål äläggäs sängförlarings
ersättning lil! Krona», utön» det answar hans
försummelse eljest kan förtjena, öfwer efkerlefwande
hwaraf tillsyn hålles, ej allenast as AdvocalFiscastrne
hivar pä sikt ställe, wid genomseende af de till
OfwerDomstolarne ink mmande fänglisior, utan ock
sluteligen af JustitiäCaneolleren, som, enligt sin
Anstruction aligger desse Fänglisior noga gransta.
Om oagtadt hwad salunda är stadgadt det stundom
handt, att med ransakninzs anställande öfwer hacktade
Personer längre tid kommit alt dröja, har sädaue
ej egenkeligen härrört os saknad Lag, som bestämt
rusäller riden dertill, i synnerhet dä enligt
Forsa tningarne »vederbörande Embetsman och Domare
böra answara för allt uppehåll, som ej af laga
hinder sinnes förorsakad!, u'au har orsaken härtill
legat uli sjelfum organisalion af Dcmstolarne pä
Lrndel, där Haradshöfdingarne sivar för sig äro
Ordförande i siere serstildte HäradsRätker, samt antingen
genom audre Ordinarie eller ExkrcOrdinarie
förrättningar eller gemm asiagsenheten en,ellan Här.
rdshöfdingens wistelseort innom Domsagan och det
Härad där undersökningen skulle företagas, »varit
lagligen hindrade att mäler förr än som stedt till
ransakning upptaga. - Det
Den Z Zebruarii- 25
Det underdäniga Försiag Rikets Stander gjörl,
att HosRatlen borde, pä sätt förut, i afseende pä skyn»
desamt afdömande af brott emot Förfaitniugarne om
Bränwinsbranning och försäljning warit förcskrifwit,
förordna en Extra Domare i hwarje Domsaga, att,
dä den Ordinarie Häradshöfdingen more hindrad,
förrätta Urtima Ting i brottmål, anser Högsta Domstolen
wäl mycket skulle bidraga lill häfwande af de
hinder hwarföre stundom ä Landet längre uppehåll
wid sädanc måls handläggning ske, men deremot förekommer
likwal ä andra sidan 1:0 Att af alla de
ärender, hwilka tillkomma Domares befattning för»
dra brottmål, hwilka ofta äro serdeles inwecklade och
alltid i anseende till ursprung och omständigheter af
olika beskaffenhet, den mast granlaga undersökning,
hwarwid Domaren har behof af mycken erfarenhet
och af den kännedom utaf menniskolynnet samt Personerne
i den Ort, där brottet sig riildragit. som
manligen icke minnes utan en längre lids handläggning,
hmadan Högste Domstolen finner af mera
wigt, att desse mäl, sä framt ej alli för mycket uppehåll
sker derigenom, handteras af Ordinarie Do,
maren, hwars är och anseende ej obelydcligen werka
pä förbrytaren, för alt leda honom till upprigtig
bekännelse, än att de till minnande af en litell i ds
fleste händelser mindre betydande lid öfwerlemnas till
en Extra Domare. Pä sädane grunder är det ock
genom serskildt Författningar stadgadt, att HosRätterne
icke böra utan högst trängande orsaker tillåta
Ordinarie Domare frihet frän tjenstgöringens bestridande
i egna Personer. 2:0 Att swärligen tillgäng
kan blifwa i allmänhet pä skicklige Personer som
skulle wilja emottaga sädane förordnanden och med
dsk
-
26 Den A Zebruarii.
detsamma förbinda sig, att upphörligt wistas i Or»
ten, utan annan förmon, än den akt enar någon
gäng de till ett Urtima Tings hällande päkallas,
sä för hwarje förrättning sig till godo beräkna skjuts
och tractamente, som ej blifwer mera än swarande
emot deras kostnader och att, i mohn af deras för»
tjenster, warda med befordran ihogkomne, hwilket
Nädiga löfte ej lärer wid befordringar kunna lemna
dem nägon serskild förmånsrätt eller frän Kongs.
Maj:ts Nädiga hugkomst utestänga dem, som inom
HofRätten eller i annan wäg genom flit och
skicklighet gjort sig berättigade, g.o Att andamälet
icke eller härigenom alltid kan winnås, sä att en
häcktad Person owilkorligen innom zme weckor warder
hos Domaren inställd, emedan händelser kunna
inträffa, dä flere Personer för brott i serskildt- of»
ta frän hwarannan widt aflägse Härader af en och
samma Domsaga pä en gäng kunna hafwa blifwit
häcktade. 4:0 Att det är enligt med Författningar,
ne, att Häradshöfding bör emot hwad honom af
det Allmänna bestäs, utan serskild wedergällning,
tractamente eller stjuts, Urtima Ting i brottmäl
halla och hwilket äfwen sträcker sig till Nämnden;
Hvaremot Kronan tilläfwentyrs ofta nog skulle genom
hwad nu blifwit föreslagit fä »vidkännas flere
förur ej wanlige utgifter, samt tillfällen och anled»
ningar lemnäs Ordinarie Domare, att sädane för
dem kvstsamme förrättningar sig undandraga.
Af hwad salunda är anfördt anser Högste Dom»
fiolen för sin del, att någon bestämd tid för under»
sökningars anställande i brottmäl icke tarfwas, dä
behörig tillsyn hålles öfwer hwad om skyndsamhet ar
re»
Den 5 Zebruarit. r?
redan stadgadt, och wedsrbörande ä hwilkas omsorg
dek ankommer, att genast lemna Domaren underrät»
telse nar någon för brott blifwer häcktad, ytterligare
warda antydde, att utan uppehåll sin skyldighet i denne
del fullgöra: att om likwäl det är bade möjeligt
och utan all olägenhet, samt bidragande till någon
nytta, att för Domstolarne i Städerne den tid af
ätta dagar utsättes, Rikets Ständer föreslagit, med
»vilkor likwäl att den häcktade Personen genom Wederbörandes
föranstaltande till Staden ankommit,
synes likwäl wist tid, äfwen om Extra Domare i
hwarje Domsaga sörordnas, icke kunna ovilkorligen
föreskrifwaS, och att ändteligen swärigheter möta att
i allmänhet sadane Extra Doinare förordna; Uran
hemställer Högste Domstolen i underdånighet, att
utom hwad förut är förordnat, den Författningen
mä »vidtagas, att deräst Ordinarie Domaren ä Landet,
dä han får underrättelse om ett till hans ätgärd
hörande brottmål, hwaruti någon Person är häcktad,
och han i anseende till laga hinder ej finner fig kunna
innom z:ne weckor undersökningen företaga, dä
genast wid berörde underrättelses undfäende, hos Of,
werDomstolen sädant anmäla, dä samma äfwerDomstol
efter föregängen pröfning af de uppgifne
hindren, deräst de godkännas, äger förordna en skicklig
och pälikliz Extra Domare innom Domsagan eller
derinwid, om tillgäng finnes, eller i annan händelse
nägon annan, och hwilken da skulle komina att
ämjuta den stjuts och trackamente, som Rikets Ständer
föreslagit; men som pä Gottland och i norra
Domsagorne uti Westerbotten, Änaermanland och
Jemtland, hörande under Swea HofRätt, samt den
af Lagman LsnäeUn innehaswande Domsaga uti Werme
-
28
Den 5 Zebruaril
-
meland, under Götha HofRärt, dels communicalionen
emellan UnderDomaren och HofNätien gär längsammare,
dels Domsagorne äro synnerligen widsiräckte,
hwilket ej intrraffar med de öfrige Domsagorne,
stulle Högste Domstolen i underdånighet öfwerlemna
till Kongl. Maj.ns Nådiga godtfinnande, om icke
HosRättcrne kunde ullataS, att deräst sä qualifice»
rade Personer uti berörde Domsagor finnas, eller ock
moro hugade begifiva sig dit, samt ätaga sig alt
derstädes qwarblifwa, förse dem med förordnande,
när Ordinarie Domaren är hindrad, da hälla Urtima
Ting i brottmål, der den anklagade häcktad är,
mot åtnjutande af den utsatte ffjuiS och tractamente;
Dock att Ordinarie Domaren wid hwarje sadan händelse
borde gifiva der, jenne de hinder för honom
uppstått, tillkänna ät HosRätten, som ägde tillse
att mistbruk dermed icke stedde.
Med Högste Domstolens förberörde underdåniga
yttrande förenade sig SlalsRädet; Och täcktes
Kongl. Maj:t dertill jennväl lemna Dest Nädiga
bifall, i enlighet hwarmed, jemte Nådigt swar till
Rikets Ständer, med stalén, hwarföre Kongs. Maj:t
ej funnit godt denna underdäniga hemställan bifalla,
en Contra-Proposition i detta ämne stulle för»
fattas.
klx krotocolllo
kelir sk korfelles.
Den 5 Zebruarii
-
29
Utdrag af Protocvll, haltel uti Kongl. Maj:ts
Högste Domstol eller IustitiaRevision, d,
i2:le December 1809.
Närwarande:
JnsiikiäRaderne IdaMlchcim
Grejwe 6v!Ienbor§
von Ltrokirck
Grefwe hamilton
^ ^ hibelius
Dilsevglcla
2wrvoAel
Doren.
RevistonsSecreteraren Björkman föredrog i underdånighet
Riksens Ständers underdåniga belänkande
af följande innehall:
Under öfwerläggningen om inkörandet af någon
Lag, i afseende pä witz bestämd lid, innom hwuken
häcklade Personer ovilkorligen böra ställas fövRälta,
hafwa Rilfens Ständer, ä ena sidan, wäl in»
sett angelägenheten deraf, att angisne förbrytelser skyndsamt
warda till undersökning anmälte och före agne,
men äfwen ä den andra, omöjligheten akt wid närwarande
inrättning med Domstolar och Rättegångsordning
ä Landet, i allmänbet derföre bestämma någon
kort tid, sä framt ej li»ika den anstalt widtages,
att till brottmåls ransakande och afdömande mä
finnas Domare att tillgå, dä betz åtgärd erfordras.
ÄkMiqe Haradshöfdingedömens widsträckta dkstricter
och LandSfangelsernas aflägsenhet, de bestämde
-
ZD Den Z Zebruarir
de
rerminerne för Lagtima Tingen, hwilka ej för serskildt
mäl fa uppskjutas och sällan lemna något mellanrum,
öfrige förrättningar, säsom Syner, Skattläggningar
och Wärderingar, samt nägon gäng ett
a> na? redan utlyst Urtima Ting i en serskild del af
Dsmsagan, allt detta, hwarigenom den Ordinarie
D^narenS tid helt och hallit upptagas, förorsakar
a r en allmännelig föreskrift af wist dag, innom hwilka.
» en häcktade borde ställas för Rätta, blefwe alldeles
olämpelig och för Ärendernas gäng Högst-Men»
tig. Riesens Ständer hafwa fäledes trodt nödigt,
»- t iagttaga skillnad i förhällandet härwid för Städernc
och Landel.
Hwad först Städerne beträffar, pröfwar Riksens
Ständer billigt, att derstädes ransakningen öfwer
häcktad Person mä företagas sist innom ätta dagar
fran den, dä arresteringen med orsaken dertill
blifrvir Ho6 Domaren behörigen anmäld.
Widare och ehuru ej mindre till besparing af
allmänna medel för sängars underhäll samt lindring
uti enskildtes beswär och kostnad wid deras bewakning,
än ock för att minska det till den egenteliga
bestraffningen icke hörande lidande, som längwarigr
fängelse medför, det är lika angeläget som rättwist,
att ransakning med möjligaste skyndsamhet äfwen ä
Landet anställes, anse Riksens Ständer tiden, innom
Hwilken den anklagades förhör ofelbart stall taga sin
början, ej kunna i allmänhet bestämmas till mindre
än Irenne weckor. Skulle derinnom hwarken infalla
Laga Ting i det Härad eller Tingslag, der den häcktade
stall för Rätta ställas, eker Ordinarie Dom
-
Dei> 5 ZebrUar!!. Zr
hafwanden för andra Embetsförrättningar, jäs eller
andra lagliga hinder äga tillfälle, art anställa Urtima
Ting, bör sädant förrättas af Extra Domare,
Hwilken i enlighet med hivad Kongl. Maj.t, genom
strifwclse ben io November 1780, i afseende pä
skyndsamt afdömande af brott emot Förfatrningarne
om Bränwinsbränning och försäljning, för detta i
Näder befallt, kunde af HofRätterne i hwarje Domsaga
tillförordnas, med den rättighet högst äberopade
Kongl. Bref, tillägger sädane Extra Domare,
att af allmänna medel erhälla skjuts för tw» hästar
och dagtraktamente, som efter nuwarande tiders förhållande
borde Åtminstone till En Riksdaler bestämmas,
säsom ock detzutom, att, i egenskap af Vice
Häradshöfding njuta hugkomst till tjenlig befordran
i mohn af desi ädagalagda skicklighet och den tid han
(älunda wore till Statens och enskildtes märkeliga
förmohn uran Ordinarie lön tjenstgörande.
Till ett salunda föreslaget stadgande, hwarigenom
i Riksens Ständers ranke det äsyftade ändamälet
lämpeligast skulle winnås, utbedja sig Riksens
Ständer i underdånighet Eder Kongl Majrts Nä»
diga samtycke.
Art brottmål, i synnerhet dä någon är häcktad,
böra med all möjlig skyndsamhet undersökas och afflutas,
det ansäg Högste Domstolen bade för den
allmänna och enffildra säkerheten wara af yttersta
wigt, och det instämde jemwal med hwad som är
stadgadt i 4 Cap. i §. RättegängsBalken om Urtima
Tings hällande, enär laga Ting ej snart in.
saller, i Z §. af LandShöfdingeInstruckion, att Hä.
32 Den Z ZebruariL.
radshösdinge pä Landshöfdingens anmodan ej bör i
criminelie mäl undandraga sia, acr genast hälla Urtima
Ting; uti Kongl. Brefwek den i8 Ockober
akt ransakningen om häcklade Personer, dä
de wid Ordinarie Ting ej kunna stutas, böra wid
Anima Ting fullföljas och uti Kongl Breswet den
inte December 1766, att den Domare eller annan
Embetsman och betjent, genom hwars mäklande näston
ckelin^uent Uppehälles i fängelse, längre än behof
warit, bör utan ftonsmäl äläggas fängsörtärings
ersättning till Kronan, utom det answar hans försummelse
eljest kan förtjena, öfwer efterlefnaden hwaraf
tillsyn j hålles, ej allenast af AdvocatFiscalerne,
hwar pä sitt ställe, wid genomseende af de kill OfwerDomstolarne
inkommande sänglistor, man ock stuteligen
äfwen af JustitiäCancelieren, jom, enligt sin
Jnstrucuon, äligger desie sänglistor noga gransta.
Om oagradt hwad salunda är stadgadt, det stundom
hand , att med ransaknings anställande öfwer häcklade
Personer längre tid kommit att dröja, har sä«
dant ej egenteligen härrördt frän saknad af nägon
Lag, som bestämdt utsätter tiden dertill, i synnerhet
dä enligt Författningarne, wederbörande Embelsmän
och Domare böra answara för allt uppehåll, som ej
af laga hinder finnes förorsakadt, uran har orsaken
härtill legat uti sjelfwa organisation af Domstolarns
pä Landet, der Häradshöfdingarne hwar för sig äw
Ordförande i flere serfkilote HaradrRatter, samt antingen
genom andre Ordinarie eller Extraordinarie
förrättningar, eller genom afläqsenheten af HäradsHöfdingens
wistelseort innom Domsagan och det Härad,
der undersökningen skulle företagas, warit lagligen
hindrade, att mäler förrän som stelt lill rån
-
Den 5 Lebruarli- 33
sakning upptaga. Det underdåniga Förstag Riksens
Ständer gjort, att HofRättcrne barde, pä sätt förut,
i afseende till skyndsamt afdömande af brott emot
Försattningarne om Bränwinsbränning och försäljning,
warit förestriswit, förordna en Extra Domare
i hwarje Domsaga, att, da den Ordinarie Häradshöfdingen
more hindrad, förrätta Urtima Ting i brottmål,
anser Högste Domstolen, ival mycket skulle bidraga
til! häfwande af de hinder, hwarföre stundom
ä Landet längre uppehöll wid sadane mats handläggning
ste, men deremot förekommer likwäl ä andra
sidan, i allmänhet: no Att af alla de ärsnder, hwilka
tillkomma Domarens befattning, fordra brottmål,
hwilka ofta arv serdeles inwecklade och alltid, i an.
seende tili ursprung samt omständigheter, af olika
beskaffenhet, den mäst grannlaga undersökning, hwarwid
Domaren har behof bäde af mycken erfarenhet
och af den kännedom utaf männistclynnet, sami Personerne
i den Ort, der brottet sig tilldragit, som
manligen icke winnes utan en längre tids handläggning,
hwadan Högste Domstolen finner af mera wigt,
att deste mäl, sa framt ej alttförmycket uppehöll derigenom
ster, handkeras af Ordinarie Domaren, hwars
är och anseende ej obetydeligen werka pä förbrytaren
för att leda honom till uppriglig bekännelse, ärr
att de, till winnande af en liten i de fleste händelser
mindre betydande tid, öfwerlemnas till en Extra
Domare. Pä sädane grunder är det ock genom ser.
skildte Författningar stadgadt, att HofRatterne icke
böra utan högst trängande orsaker, tillåta Ordinarie
Domare frihet frän tjenstgöringens bestridande i egna
Personer; 2:0 Att swärligen tillgäng kan blifwa
i allmänhet pä skickligt Personer, forn skulle wilja
ö-te Band. s.-hxg Asd. Z« emot
-
34
Den 5 Aebruarri
-
emottaga sädana förordnanden, och med detsamma
förbinda sig att oupphörligt mistas i Orten, utan
annan förmon, an den, att enar någon gäng
de till ett Urtima Tings hällande päkastas, fä för
hwarje förrättning sig till godo beräkna skjuts och
tractamente, som ej blifwer mera än sivarande emot
deras kostnader, och att i mohn af deras förkjenster
warda med befordran ihogkvmne, hwilket Nådiga
löfte ej lärer kunna wid befordringar lemna dem
någon serskild förmonsrätt eller frän Kongs. Mattts
Nädiga hugkomst utestänga dem, som utom HofRatten
elier i annor »väg genom flit och skicklighet
gjort sig berättigade, g:o Akt ändamälel icke eller
härigenom all id kan winnås, sa att en häcktad Person
owi-korligen innom z:ne »veckor warder hos Domaren
instäld, en.edan häirdelser kunna inträffa, da
siere Personer för brott i serftildte osta ifrän hwar«
annan »vidt aflägse Härader af en och samma Domsaga,
pä en gäng kunna hafwa blifwit häcktade.
4:0 Att det är enligt »ned Författniugarne, att Häradshöfdinge
bör emot hivad honom af det allmänna
besiäs, utan serskild »vedergällning, tractamente eller
skjuts, Urtima Ting i brottmäl hälla, och hwilket
äfwen sträcker sig till Nämnden; Hwaremot Kro«
nan tilläswentyrs ofta nog skulle, genom hwad nu
blifwit föreslagit, fä »vidkännas flere förut" ej wanlige
utgifter samt tillfällen och anledningar för Ordinarie
Domaren lemnäs, att fädana för dem kostsamma
förrättningar sig undandraga.
Af h»pad salunda är anfördt, anser Högste
Domstolen för sin del: att någon bestämd lid "för
undersökning-rs anställande i brottmäl icke tarswas,
dä
Den 5 Zebruarii.
dä behörig tillsyn hålles öfwer h vad om skmrdsa.
är redan stadgadt, och wederbsrmde, ä hwiltas
sorg det ankommer att genast lemna Domaren
derrat else nar någon för brost blifwer hackrad,
terligare warda ansydde, a t, utan u pehäll sin
vighet i denna del fullgöra: alt om lik.o,il drtt i
de möjligt och utan all olägenhets sam. bidrag
kill någon nytta, a t för Domstolarne i Smo
den tid af 8 dagar usta!res, som Ni'sens D
der föreflagit, med wilkor likväl, alt den häck
Personen genom wederbörandes föranstaltande
Smden ankommit, synes likväl wist lid, afivea
Extra Domare i hwarje Domsaga förordnades
ke kunna owilkorligen ä Landet föreskrifwas, och
anteligen swärigheker möta, att i allmänhet fao
Exra Domare förordna; utan hemställer H
Domstolen i underdånighet, att, utom hwad g
är förordnadt, den Författningen ma ividtagas,
deräst Ordinarie Domrren a Landet, da han,
underrättelse om ett till hans ätgard hörande bo
inä , hwaruki någon Person är hackrad, och h
i anseende till laga hinder ej finner sig kunna
om zme weckor underiökningen företaga, dä
nast wid berörde underrär eises undfäende,
OfwerDomsto en sädant anmäler, da samina
werDomstol, efter föregången pröfning af de '
gifne hindren, deräst de godkännas, ager förr
en skicklig och palitelig Extra Domare innom ä.
sagan eller derinwiv, our tillgäng dertill finneo,
ler i annor hände se någon annan, och h vttkskulle
komma att derföre åtnjuta den skjuts och
ramente, som Riksens Ständer förestagjl; ru-^n
pä Gottland och i Norra Domfagorne uti W
36
Den 5 Zebruarii.
botten, Ängermanland och Jemtland, hörande under
Swea HofRitk, sam! den af Lagman Lauäelnr innehafwande
Domsaga uti Wermeland, under Götha
HofRätt, dels communicationen emellan WtderDomaren
och HosRauen gar längsammare, dels Donn
sagorne arv synnerligen widsträckle, hwicket ej inrraffar
med de öfrige Domsagorne, skulle Högste
Domstolen i underdånighet öfverlemna till Kongl.
Mai:t6 Nädiga govrfinnande, cm icke HofRätten
kunde tillatas, akt, deräst sä qualificcrade Personer
uti berörde Domsagor sinnes, eller ock more hägade
Legiswa sig dit, som ärvgs sig derstädes qwarbliswa,
förse dem med förordnande, när Ordinarie Döma»
ren är hindrad, dä hälla Urtima Ting i brottmål
Ler den anklagade häcktad är, emot Åtnjutande as
Len utsatte skjuts och tracramente, dock att Ordinarie
Domaren ivid hwarje sadan händelse borde gifwa
Let, jemte de hinder för honom uppstått, tillkänna
ät HofRätten/ som ägde tillse, att missbruk dermed
icke skedde.
blx krotocollo,
kk. kreclr. Zeäerkolm.
Kongl. Mafts Nädiga Proposition till Riksens
Ständer angående förändring i allmänna
Lagens stadgande uti 68-2 Cap.
GiftermälsBalken om wiste i afseende pä
äglenskaps ingäende förbudne Swägerlags
leder; Sifwen Stockholms Slott d. rr
Januari 1810.
Sedan Riksens Ständer, uti underdånig skrifvelse
af den 18 sistlidne November tillstyrkt sädan
än»
Den Z Februari!. 37
ändring uti Allmänna Lagens stadgande uti 2 Cap.
5 §. GiftermälsBallcn, att äglenffap i Swägerlag
ä sidone ma med Kongl. Majtts Nädiga bifall
tiltätas, hwillet underdåniga hemställande Kongl.
Maur i Näder behagat bifalla, och förhällaadet i
afseende pä Giftermåls ingående i de leder af a.dra
S-vägerlaget, som i 6 Z. samma Capitel och Balk
omnämnes, syncs wara enahanda och följagteligen
bör winna lika afseende, will Kongl. Majtt, pä det
all motsägelse i Lagens esprit mä förekommas och
jemnlikt hwad förr östigt warit, sedan Högste Domstolen
och SkatsRädet öfwer detta ämne bliswit hörde,
till Riksens S änders öswerlaggning framställa
en sädan ändring uti 2 Eap. 6 §. GiftermälsBalken,
att ej mä man i andra Swägerlaget ägtenstap
bygga med sin Hustrus Stjufmoder eller sinStjussaders
Enka, ej eller med sin döda Dotters Mans
Enka, eller med sin Stjufsons eller Stjufson Sons
Enka, utan att Konungen dertill gifwer lös.
De hos Högste Domstolen samt inför Kongl.
Majtt uti StatsRädet denna Lagfräga rörande förde
Prokocoll bifogas, och Kongl. Majtt förblifwer
sanuelige Riksens Ständer med all Kongl. Näd och
ynnest wäl bewägen.
c ^ k i..
sjok. kreä. lVIarnmrlkLNts
Ut
-
38 Den 5 Februarii.
Utdrag af Pr.t co« et, hillet uti StatsRä»
det den n Jannarii i8>o, inför Hans
Maj-t Konungen
i närwaro af
SkatsRaderne Friherre stolendlaä
Fridene vonstlaten
Friherre ?6Ierbt:tb
IustitiäRäderne von 8troK.ircb
och Liom
Iustiki lCancelleren Grefwe Wacsitmeister
Ho;Cancelleren Friherre Wetterstedt.
S. D. Revifion^Serre^raren tVlannerstcants
föredrog i underdånighet Rikets Ständers underdä!
ig', ikrisivetfe af den , 8 sistlidne November, an«
gående någon förändring i Allmänna Lagens stadgande
om wista i afseende pä ägkenffaps ingäende
sörbudna ftyldskaps och Swägerstaps leder.
Hwaröfwcr Högste Damstolens fleste L damöter
i nnderdä sighet sig sälnnda ultaiit: An witz gransö
ningen crs eic. etc.; men Justitiasiiädek von 8tro>
Irncli dar deremot sig salunda i underdånighet yttra!
: Dä fräga uppsto-e etc. - - -
HofCantzlcren Friherre ak Wetterstedt yttrade
sig derefter i underdånighet: Det kan wisterligen icke
bestridas, akt första syftningen af det Lagens stad»
gande, söm förbjuder Syffonebarn att med hvarandra
träda i gifte, war att afskräcka frän en närmare
oloflig förbindelse, af moraliteten och samweler ogil/
lad,
Den 5 Februari!- 39
lad, emellan Personer, hwilkas styldstapsgrad gäfwe
dem tillfälle rill ett förtroligare umgänge sins
emellan; men da detta förhållande i tänkesätten genom
en långlig erfarenhet af aldrig nekad clilpenls
för Systonebarns giftermål, synes böra pakalta en
med närwarande tiders stick och upplysning mera öfverensstämmande
förändring i Lagens stadgande härutinnan,
sä kunde Hos Cancelleren för sin del i underdånighet
icke sinna, hwilka stadeliga följder för
moralitet och sedlighet i allmänhet, den ifrägawarande
Kongl, äilpenlens upphäfwande, i fräga om Eystonebarns
giftermål möjligen stuile kunna medföra.
Anses det som en syndig och omoralist gerning
akt träda i gifte med Systonebarn och är demi begrepp
rokadt i folkets sinnen, sä more HofCancelle»
ren fullkomligen öfwertygad, att det omoralisk» och
syndiga i denna gerning ej genom någon slags äijxcnle
kunde häfwas. Denna fräga syntes säledes
blott böra bekragtas under den twäfaldiga synepuncten
af owilkorligt förbud eller owilkorlig tilläkelse.
Dä HolCancelleren härtill pämime sig. att denna
Zilponle more en lemning af Catholicismen. att den
under Päfwedömets magtägande tid agde en bindande
kraft för sainwetet, hwaremot den under en Lutherst
styrelse blott kan anses som ett tillständ kill
wigsel; och dä i synnerhet för Allmogen denna rät»
tigheks bibehållande medför mycken kostnad, ansäg
HofCancelleren sig böra underdänigst tillstyrka, att
med nädigt antagande af hwud Högste Domstolens
stora Pluralitet i detta amne i underdånighet tillstyrkt,
Korg'. Maj:t skulle täckas i Räder bifalla
Rikets Ständers underdäniga Proposition.
42
Dcn Z Februarii.
U'i detta underdäniga tillstyrkande instämde Ju»
stiliäCaneelkren Grefwe ^VaLktmcilier; JustitiäRäderne
von öllrolvirok och Livin äberopade hwad de
hwar för sig i Högsta Domstolen i underdänighet
yttrat och SlarsRäderne Friherrarne ^lllerbetk,
von Lisken och Lvlenblscl förenade sig till alla delar
med hwad HosCanceilern Friherre sk Wetterstedt
i underdånighet tillstyrkt.
Hans Kongl. Majit räcktes i Näder sig yttra,
att da Lagstiftaren förbudit Giftermål i wista fall
af skyldskap, hade utan twiswel dest afsigt dermed
förnämligast warit den, au genom en salunda underhällen
eller beredd allmän Opinion om desta ägtenjkaps
vtilläteligher, förekomma dcn osedlighet och
de vvrdningar, hwartill elt närmare och förtroligare
umgänge emellan Personer af bägge könen kunde utan
detta band gifwa anledning; I Swerige, likasom
i andra protestantiska Land, hade ägienskapöförbude»
tid efter annan blifwit insiränkte, och deras fordna
stränghet mildrad, dä Samhällets nytta det fordrat
och tidehmarfwets upplysning det tillatrr; men
Le eftergifne Lagarnes allmänna grund hade dock alltid
derwid sorgfälligt blifwit bewarade. Salunda
hade Allmänna Lagen af är 1754 gifwit anledning,
att ägtenskap emellan Syskonebarn kunde tittaras,
men fastat derwid det wilkor, alr Konungen skulle
gifwa lof dertill, samt bibehällit en skillnad i bestraffningarne
för Lägersmål emellan Syskonebarn och
emellan oskylde Personer.
Denna Lag förenade pä detta sätt den för Samhället
nyttiga möjiighelen af ägtenskap emellan Sy
ffo
-
Den 5 Abruarir. 41
ftonebarn, nied den angelägna omsorgen alt warda
äldriga tänkesätt, som befrämjade sedligheten hos ds
unga Personer, hwilka i mänga Famil er, serdeles
ibland Allmogen, lefve med Syskons förtrolighet tillsammans;
Dä Lagens stadgande i denna del icke
medfört nägra olägenheter, som kunde jemföras med
söljverne af den minsta rubbning i ett sädant mora,
lifkt tänkesätt; Dä ibland besia stadeliga följder icke
blott borde räknas det werkeliga sedefördärfwet, ulan
äfwen det twäng som för Systonebarns sammanlefnad
ofelbart skulle uppkomma om de ansägos likasom
vstyide, och de hinder som i följd deraf anständigheten
och misitroendet ofta skulle lagga för Slagttn»
gars »välgörenhet emot Bröders eller Systrars behöfwande
barn, dä den omständigheten att speciell»
tillstånd till ägkenstap manligen icke »vägrades Syskonbarn,
ej kuirde medföra samma »verkan pä Opinionen
i allmänhet, som en högtidlig lagförändring,
hwilken gjorde ägkenstap emellan besia Slägtingar
lika owilkorligen loflig», och straffet för osedelighet
dem emellan lika lindrigt, som om ingen styldstap
dem förbundne; hg dylike tillåtelser icke kunde sökas
utan att de Sökande företedde bewis om deras vrdenreliga
uppförande, wid hwilket förhållande sedligheten
ännu »nera genom denna anstalt befästades,
och dä en gällande Lag afpasiad ester ett Folks oförändrade
husliga relationer och »verkande pä desi moraliska
tänkesätt icke borde utan dertill päkaiiande
högst wigtiga anledningar ändras; Dä fann Hans
Kongl. Majtt af dcsie och de flere stät, son» JnstitiäRädet
von 8troknrcIi i underdånighet anfördt,
i Näder godt bifalla, desi underdäniga yttrande; I
likhet Hwarmed Kongl. Majtt läcktes förordna, att,
jem
-
42
Den 5 Zebruari!.
jemte det Kong!. Maut wille pä Rikssalen Rikers
Ständer berta sitt Nädiga beslut rillkannagifwa,
ContraProposiuon skulle dem göras om sädan an.
drinq as 6 tz. 2 Cap. GiftermälsBalken: Akt agteuskap
mätte tillatas i de leder af andra Swägerlaget
som deruti omnämnas, sä framt Konungen
dertill kemnade bifall.
liix ?rotoco1IIo
?ek>r ak I^orkelleZ.
Utdrag af Protocoller öfwer JnstiliaÄrender,
hatter uti Kongl. Majus Högste Domstol
eller JustitiaRevision, Maudagen d. g:de
December 1809.
Narwarande:
JnstitiäRaderne ^aZerbiaim
Grefwe L^lleuborZ
von Lrrokircti
Grefwe hamilton
I^iljevalcla
2iorvc>zel
poppius och
Liom.
Sedan till följe af Högste Domstolens den r:sie
denne manad widtazne bestnt, Handlingmne rörande
ben hos Rikets Stander yppade och lill Kongl.
Maj:t i underdånighet hemstäldte fräga, h rruwida
någon förändtinZ lunde med^stäl aga rum i Allman
-
Den 5 Zebrucrril. 4z
malvia Lagens sta! gande om arnst., i afseende pä agtenskms
vig e>,de ss.bu "e r^pl st' i s och s-vägersk.
ps tede-, enr^ der f ,ö!jande La aförändringar,
emellan Högste Domlo nas Lemmöter ci-eulerat,
yttrade stg nu JustitiaRä el viom ffrifleligenr
Wid granstniitgm af Rikets Ständers underdåniga
Först rg om sö' noring i All.nänna Lagens
stad gauden, rörande nist.- fö-budn, jkyldjkaps och
s,väge skavs tede! lör 'gtenskap, ö.ar det ej bordt
und;a-?a uppmärkiamKeien, hu u m ival hos ost,
som hos andra N uiotikr GiftermälsLaaarne i deste
fall warit fo'ändringar underkäft Mi! och hwilka stal
1i>I en u wive,ad fri st i dosta chrbindelfer blifwit af
sednare riders villande L-gstilmre a magne och godkände,
>'a?nt hwilka kill denna frihets inskränkning
ater blinvik amöcd? as en/wälmenande ---ch wisterli
gen
i mang i afsemden beromward nitälskan. Om
desta förändringar, under olika tidskifte!!, hufivudfakrligen
iöranleove ^ af den olika in,sty elfe pä Staternes
styre^e, sorn o»itv> xlat emella!! den E clestastiqua
och C.vila Mag ni, vivedersäaliaen bewisa, att
gruuderne ill ägleaftips förbrrd i Slägsteder, hwarom
nu egeiitkligen är fräsa, icke arv samfällt och
o illior i. en förejk-i lia i Guds eller Naturens oföränoeillga
Lag, och att de !:lebes ull fin större elter
mindre uiskränkuing berott pä mennifkoprösning, pä
skiljaktiga feder och bruk, pä en större upplysning
eller större fördomar, pa Statens politiska interesten
el er pä wista enckiltcis, som nnderstundom werkat
starkare, sä äterstär att undersöka och tillse, huruwida
de wivstracrtare Lagar till ägtenskaps stiftande,
hwilka i sednare lider bland nästan alla odlade Na
tio,
44 Dm Z Zebruarii
tioner
ägt rum, medfört för Samhället nagra twetydiga
följder. Erfarenheten, den enda säkra Ledare
för bedömmandtt as Lagars större eller mindre godhet,
synes icke, sä långt man af desta Nationers
exempel känner, wisa sädane följder, hwarlen till
e l allmännare sedeförderf eller till en och annan öfrig
olägenhet, i afseende pä Samhället, sorn man
fordom welat tillfkrifwa upphäfwandet af wista Giftermälssörbud.
Friheten, sä widt den i ägtenffapsafhandlingar
ej strider emot förnuftet eller konstan,
sä widt den Lagligen star i öfwerensstämmelse med
SamhällsJnrätkningens ändamäl, och sä widt den
till sina gränsor ar klart utstakad, synes således lika
mycket böra utgöra en grundsaits för Lagstiftningen
i desta ämnen, svin den i alla öfriga Borgerliga
Afhandlingar och Förbindeijer bör fi.ma sitt tillbörliga
rum och sin raklwisa tillämpning.
Om jag icke i alla hänseenden skulle kunna inga
i ett owillkorligt erkännande af alla de grunder
Rikets Ständers Lagutskott för de förcstagne förändringarne
avdragit, och om, i allmänhet sagt, Lagförändringar.
sparsamt och blott päkallade af en synbar
nödwandicchet, torde böra patänkas, sä anser jag
mig likwäl, dä frägan om deste ämnen nu blifwit
wäckt och behandlad, för min del sä mycket mera
kunna i underdånighet tillstyrka antagandet af dest
resultat, som Kongl. Maj:t, hwad SyffonebarnS
giftermäl angar, icke allenast hittills aldrig wägrat
dem den Nådiga Zifponke, hwars rättighet Lagen i
delta fall lågt i Konungens hand, hwarföre förbudet
också kunde synas öfwerflödigt, utan ock wid åtskilliga
tillfällen meddelat Dest Nädiga tillåtelse för
Den A Zebruarii.
45
giftermål emellan sädane beswägrade Personer, som 5
Z. af 2 Cap. GiftermalsBalien omtalar, och hmilken
tillåtelse, nu mera esler den sörestagne förändringen
utkayckeugen anförcrodd Konungen, utan twifwel
lärer fortfara, att i Noder meddelas, dä efter
Konungens Nädiga pröfiiing sädane omständigheter
antingen af för mycken stillnad i ds Sökandes alder,
af synbart ensidiga afsigler eller omoraliska för
hållanden
icke inträffa, som uppenbart skulle motverka
eller alldeles förstöra ägienstapets ändamål.
Såsom en följd af delta underdåniga tillstyr
kande
anser jag äftven de i sammanhang härmed förestagne
ändringar i MistgerningsBalken mara icke
olämpligen beräknade efter det ombytta förhållande,
hwari Systonebarn och beswägrade hädanefter skulle
komma att befinna fig till hwarandra och ester det
mildare lynne i StraffLagarne, sorn upplysningen
medfört. Tilläftvenlyrs kunde wäl någon anmärkning
finna rum wid den i 6 §. af 59 Cap. och 2
tz. 54 Cap. MistgerningsBalkcn förestrifne kroxortion
i bestraffningen för lägersmål, dä den utsätter
lika answar för den ofaste, antingen han lägrar en
annan ofast, eller en fäst, i hwilken sednare händelse
likwal efter Lagens principe i dylika fall pä andra
ställen answaret för den ofaste borde ökas; Men
fom denna anmärkning är mindre hufwudsakelig, sä
torde den kunna förfalla, pä det uppehåll uti det
öfriga af den utaf Rikets Ständer tillstyrkte Författning
mä undmi kas.
En större uppnEksamhet i afseende pä Domares
framlida efterrättelse synes deremot böra fastas
wid
46
Den 5 Z-bruarii.
tvid 2-ne andra omständigheter, den förra hwad angar
äkytkopligken för hor och lagersmal i de nn ifragatomue
leder, hwurmed ofelbart lärer böra förhållas
efter de allmänna grunder, som Kongl. Förklaringen
af den 2Z Mars ,807 föreskris,oer, sa
att den i alla vesta fall ma b isma enskild; och den
sednare, akt som Ri etS SländerS underdäniga Betänkande
blott syneS undanta a Lägersniälsfake' emellan
bes,vägrade, fran sadane, som förr an U-staget
gar i fu! borda», böra af Under Domaren hemställas,
sa föijer deraf att löstag öfwer horSbrolr, enkla
e ler dubbla, emellan sadane Personer- deremot sä
myrtet mera lärer böra underställas, som förhållandet
redan är sadan? meo Utslag öfwer > efil t horsbrotkt
i ailmänke', enliat Kongl. Brefwek drn
Julii 1780. Mr-t un eidaniga kulstyickande är >äleoes,
att i en öfwer desta ämnen twifoelsu an Utgående
Författning destc uvänne omständigheter tydeligen
mage upptagas och bestämmas.
Härmed förenade sig Justi.i Raden ckoppius,
^iervo^el, Uilj valcla 0 Grefwe kkilmiston, men
Jusrr iaRadei von Llrokiroii uppläste dest jkrisieliga
utlåtande, sa lydande:
Dä fräga u pstar om en gammal Lags förändring
eller afstaffande, lärer undersö urng nödwändig^
böra anställas, huruwida den medfört nägra
olägenhe er, som icke mot .varat de sördckar Lagstiftaren
afvstat. Utan en sadan rigckg granskning är
förändringen en säker förlust, hwillens ersättning
fordrar andre anstalter, hwarS pä ölsder ej alltid kun,
na före 'werrställigheien ffönjaS, mindre i ert sammanhang
beräknas. Om
Den 5 Zebruarri
-
47
Om Lagens stadgande i 2 Eap. 2, Z och 6 LGiitermälsBalken,
ilafseende vä der upptagne förbuone
ägkenskap, just icke blifwit grundadt pä någon
Religionens föreskrift, sä synes mig likwäl, att
en säker moralisk anledning härtill blifwit tagen,
som icke ow.ärlbart leder till sedligheten; ingen afwäg
frän Lagen och ingen förseelse ar lättare, an
den som leder sitt behof ifrån naturliga begärelsen
och denna drift blefwe i den mohn mer eller mindre
swär att Återhålla, som tillfällen wisa sig beqwämligare
och frestelsen aggas. Det närmare och förtroligare
umgänge, som manligen plägas emellan
Slägkingar skulle wifierligen oftare fört kill betänk
samma följder emellan Ungdomen af bada könen, om
icke Lagstiftaren ansett skyldj^apen hindra ägtenffap.
Uppfostrade tillsammans med den öfwertygelsen, akt
stägrskapen more hinderlig för alla andra njumingar,
än wänskapens och oskuldens, har den sednare sällan
blifwit särad och såsom ett bade säkert och upplysande
bewis af detta sörhällande kan jag ej undgå anmärka,
arr under de 25 är jag såsom Ordinarie Häradshöfdinge,
warit pligtig att hafwa inseende öfwer
20000 Personers ttppförande, har ej mer än
ett lägersmäl yppat sig emellan Systvnebarn, oansedt
Hemmansklyfningen föranledt, att fyra gifta
Syskon med barn ^äbolt det Hemman, som tillförene
innehafts af en Ädo. Emot Z och 6 §. §. hafwa
under förenämnde tid ingen bevisligen sig förbrutit.
Enar jag nu äter härmed jemnsör de mängfalldiga
förseeljer emot Zz Cav. MistgerningsBalken, äfwensom
att de uti 55 Eap. samma Balk upptagne öfwerträdelser
icke warit sällsynte, sä kan jag, för min
underdånig» desi ej finna någon annan anledning för
den
-
48
Den 5 Zebruar».
na stillnad, än att förbudet ernst ägkenstap, hämtab
frän fläg'stapen, L fä märketig män o bidragit til!
anständighet emellan Skyldeman sorn thy förutan wa,
rit bruten och den bekantskap sag haft titlfälie göra
med menighetens tänkesätt förwisiar mig om deras
allmänna begrepp om ffyldstapshelgden.
Med denna öfwerkygelse och emedan således förberörde
Lagens stadgande föranlett till sedernes uppehääande,
hwilka sa wäl tarswa wärdnad, samt
ända ej medfört något stadeligt twäng, dä Swea
Konungar, nar omständigheterne deruti föranledt i
Näder dispenserat Lagens förbud i allmauhet, hwilkei
sätt jag för min underdäniga del anser sä mycket
lyckligare, som liderlige Personer och de, hwilka ej
förmä uppfylla ägkenstapers ändamäl, derigenom kunna
utestängas frän en förening, som skulle bereda
menlige följder, ty och dä jag uti det tilt Rikets
Högloft. Ständer ingifna Memorial, som gifwit anledning
till den projecrerade Lagförändringen, af dä
anförde stal blott yrkat, akt Kongl. Maj:t af Näd
mätte, pä sätt förr öfligt warit, dispensera Lagens
bud, utan rubbning af sielfwa Lagen, kan jag för
min del ej i underdänighet tillstyrka, att g §. i 2
Cap. i GiftermalsBalken, angående Systonebarns
giftermål mä undergä någon ändring, men deremot
att Kongl. Majck täckes bifalla Rikets Högloft.
Ständers underdäniga hemställning, hwad 5 §. angär,
och äfwcn hwad om 6 §. i underdänighet
blifwit föresiagit, i sä mätto, ack Kongl. Majtt
täcktes af Gunst och Nade härmed läta fortfara,
som med förenämnde §. enligt är, utan att denne
sistnämnde §. warder häfwen eller Strafflagen
rubbad,
Den 5 Zebruarii. 49
rubbad, som ekt nödigt warn emot öfwertradelfen och
laltsin nigheten.
Hwaremot JustitiäRäden Grefwe 6^1IendorA
och^I^agerlreim instämde uti JustitiäRädet 61om8
underdäniga tillstyrkande. Anmales i underdånighet.
In liclem krotocolliz
I. L. LtLIU
Ofwaninfördej
Konungens Nådiga Propositioner
blefwo till Lagutskottet remitterade
Justerades följandet
Utdrag af Protocvllet, haltet i Högloft. Ridderstapets
och Adels Plenum d. 29 Januarii
r8io.
S. D. Företogs till afgörande den Oeconomifle
delen af de förenade Bewillnings- samt allmän,
na Beswärs- och OeconomiäUtffottens under den 25
November aflemnade Betänkande, rörande regleringen
af Bränwinsbränningen i Riket, och stadnave
Högloft. Ridderstapet och Pdeln dcröfwer i följande
besiut, nemligen:
1:0. Att frägan om en allmän MagasinsJnrätkning
stulle blifwa ett serstildt öfwerläggningsamne och
uppfljutas intill desi Betänkande derom ifrån wedervörljgt
Utskott hunne inkomma^
F:te Band. L:dra Afd. 4- s:o. Att
5» Den 5 Zebniarii.
s:o. Att Bewillningen för Bränwinsbranningen ej
med den allmänna Bewillningen stall sammanfläs,
utan säsom en serskildt beskattning för Vranwinstillwerkning
och försäljning utgå.
g:o Akt Bränwins förande och försäljande innom
Riket stall blifwa fritt för hivar och en.
4:0. Att fragan om Bränwinets beläggande med
Tullafgift wid införsel i Städerne stall hwila, till
dest mäler förekommer om upphäfwandet af LandtTu
liarne i allmänhet.
Z:o. Att Utländskt Sädesbranwin ej stall wara till
införsel tillätet, men att der mä wara Kongl.
Maj:t öppet, arr wid serstildke händelser och i fall
af misiwäxt tilläta införsel af Fcanstt och Spanstt
Vranwin.
6:0. Akt Bränwinsbranning pä Landet stall wara
tilläten för alla Hemmans-, och Jordägare och deras
rätts innehafware, alla ägare af större eller
mindre utjordar som betala statt, men ej, enligt
Betänkandets Förslag, för ägare elter disponenter
af ostattlagde lagenheter, Mölnare, Torpare, indelta
Krigsmän, ä landet boende StändsPersoncr,
Embeks- och Tjenstemän och Handtwerkare, hwit.
ka ej besitta jord.
7:0. Att alla husägande Jnnewänare i Städerne,
samt de hwilka säsom Hyresman disponera hus
med dertill hörande Stadsjord, samt derjemte ikläda
si- Husägarens skyldigheter, stola aga rätt alt,
dä
Den F §ebruarii. §i
dä Husägaren ej sjelf bränner och dertill lemnat
sitt tillstånd, bränna Bränwin, hwilket ej ät andra
hyresman bör killstädjas.
8:0. Alt frägan om bränningen i Stockholm och
Götheborg stall uppstjutas för att afgöras i sammanhang
Md den om allmänna Magazinsinrätt.
ningen.
9:2. Att det Bränwin, som till Städerne införes
ej stall fa säljas och ulminueeras i mindre parris
än en kanna.
io:o. Att dä Bränwin till försäljning i Stad införes
det ej mä utdelas eller utmätas pä torg, öppen
gata eller Hamnar.
ti:o. Att ivid marknadsplats a Landet Bränwin ej får
säljas där ständ eller bodar för marknadens stutt
äro uppsatte, utan mäste Säljaren föra Bränwinet
pä anwist ställe och där tilt Köparen uppmäta
hwad han sig betingat, samt att minsta qwantum
som sälllnda får försäljas bör wara ett halfstop.
iL.o. Att Krogar fä anläggas:
I Städer med Magistratens tillåtelse.
Pä Landet med Jordägarens bifall och efter
crhällit tillständ af Landshöfdingen och TaxcringsCommiteen;
hwarwid ytterligare bör märkas
att om ivid frågor derom TaxeringsComitsen
stulle stanna i xaria vota. Landshöfdingen
-
Zr Den Z Zebruärii
mä
äga afgörande röst; att flika kk?gar ej fä
anlaggas annorstädes än wid allmänna landsvch
farwägar, sommar och wintcrkid, och icke
närmare än en fjerdedels mil nära Kyrkan,
dock med det undantag att Odalkrogar, sä wäl
som Gästgifveriet skola behålla sine rättigheter
och att i de Orter, där antingen förut privilegierade
krogar genom denna Författning bleswe
sin rätt förlustige, eller kyrkorne äro hwarandra
sä nära belägne, att kroganlaggningar deraf
hindrades, skall Landshöfdingen med Taxe»
ringsComitLen öfwer förhållandet äga ratt att
serskildt förordna. Likaledes stall afständct mellan
krogar i Bohuslandsta stargården ej bestämmas.
r z:o. Att Bränwinsutminutering äfwen skall wara
tilläten wid Gästgifwerier, Wärdshus, Marquenrenterier,
Näringsställen där spisning gifwes,
Wärdshus wid Herregärdar för egen och främ.
mande betjening samt Handtverkare, Tingsställen,
wid inqwartering af Manskap, Winstänkerier och
under sillfisket i Bohus Lans stärgärd.
14:0. Den som utborgar Vränwin i minut stall ej
aga execuriv rätt till betalning.
15:0. Ingen, som ej wid Mantalsskrifningen sig
anmält, kan innan nästa Mantalsskrifning anmäla
sig och undfä tillstånd att bränna Bränwin. Det
stall Lligga en hivar att wid Mantalsskrifningen
uppgifva med huru ster panna han will bränna.
16:0.
Den s Ahrman!. 53
r6:o. Att hwad pannerymden angar 1800 Ärs Författning
mätte bibehällas, sä att 90 kannors Pan.
na b ifwer den största som får existera, dock med
de förändringar i berörde Författning, att
a) Dä sammanbränning ster, man mäste till fullt
iannetal fä i en eller flere smärre pannor begagna
den rättighet hwarföre man owilkorligen
bör betala.
b) Att sammanbränning mä kunna ste för alla
angränsande Hemman under ett Bruk, ehuru
i olika Län belägne.
c) Atr smärre Hemmansbrukare fä begagna större
pannor än Förordningen utsätter, anda till beloppet
af 90 kannor, mot erläggande af nägorlunda
hög progreflif afgift.
st) Att hwad pannerymden för Städernes Invånare
beträffar, enligt Iftstottets Förslag, 12
Mantalsskrifne Personer stola anses lika med
ett Hemman och säledesj aga rätt till 52 kannors
pannerymd.
17:0. Att Skottsta pannor eller pannor af hwad
form som häldst stola wara tillätne.
,8:0. Att rättigheten till Bränwinsbrännirig ej stall
wara instränkt eller fä instränkas lill nägon wist
rid af äret.
Om
S4 Den Z Zebruani.
Om hwilket allt de öfrige respectivc Gränden
genom Utdrag af Protccollet manligen skulle underrättas,
vt fuxra.
Friherre Oxsnstjerna 8ven uppläste till P otoeollet
ett sa lydande Dictamen: Dä igoo Ävs Bewillning
för Vränwinsfrihewn urpgeck till en ärlig
Summa af Z6o ä Zpooyo R''dr för Swerige och
Finland, men -vi nu genom Finlands förlust falna
1477g Hemman, som dxltogo i denna skatt, lärer
ingen twifwel äga rum, om nödwandigheten att genom
tillökad Bemillning aswen för denna Artikel söka
hota den brist, som genom nämnde förlust tillkommit,
men svin i Statens narwarande ucwidgade besos
ej kan umbäras; I anseende hvartill jag för
Vrämvinssriheten täger mig friheten förestå följande
dewillningsgrunder, säsym de enklaste i beräkning
och uppbörd, samt kanske närmande stg mest stll
klpriton af förra Bewillningen, hwilken io Ärs
erfarenhet öfwertygat ost wara anwändbar.
;;o- Hvarje helt Hemman för friheten att tillverka
Bränwin 2 R-dr samr för Pumcrymden, som pä
helt Hemman ar stadgad till 50 kannor, 2 tzpcr
kqnna gör tillsammans per Hemman R:d. 4: 4 st.
pw. Alla klufnq Hemman betala äfwen ? R:dr per
Hemman för friheten, men för Pannerymden 4 ss
per kanna, hwilket pä ett Hemman, klustvit i
hwad små eller större delar som haldst, gör per
Hemman R-'d. 6: 8 si
3:0.
Den Z Zebruarii. 5Z
z:o. Slädene utom Slockholm och Götheborg erlägga
afwen 2 R-d per Hemman i <L>kair, dä 12 Mantalsskrifne
Personer beräknas för i Hemman, men
för Pannerymden ä 50 kannor per Hemman erlagr
ges i Städerne z st kannan, som för Städerne
gör per Hemman R:d. 5:6st.
4:0. Sammanflagne Hemman under ekt Bruk fä ej
nyktja större än 92 kannors Pannor, och fä de ej
öfwerstiga den kannerymd som ar swarande till
förhällandet af 50 k:r per Hemman.
Enligt ofwan anförde grunder torde sannolikt
BcwillningsSumman kunna beräknas som följer:
Af 65284 Hemman i Swerige anses 25284 säsom
oklyfne och i sambruk, hwilka ä 4 R:dr 4 st
utgöra IOZ24Z
I större och mindre delar klufne
Hemman anses wara 40220,
som L 6 R.dr Z st utgöra 246666 32
Städerne ä 12 Mantalsskrifne Personer
pä Hemmanet utgöra 1667
L 5 R:dr 6 st per Hemman 854Z r8 —
Summa R:d 358452 2 —
dä härtill lägges hwad af oskattlagde utjordar samt
krogar i Städerne och ivid Gästgifwerier kan inbringas,
är att förmoda, der Len sökte Summan af
Z60000 R:dr säkerligen skall finnas.
An.
Den 5 ZebruLrii.
Anmärkning
Alt
hela samt sammanftagnc Hemman under ett
Bruk betala mindre för kannerymden tyckes wara
billigt, dä de proportionaliter till hnsbehossconsumlionen
alltid fä widkännas en större afgift.
Att klufna hemman ater betala mer synes mig
ej orattwist, dä Äboen för si» del, sä liten den ock
mä wara, ager rättighet begagna hwilken pannerymd
han hälft behagar ej öfwerstigande 50 kannor, och
hwarigenom han fär en besparing af bade rid och wed.
Billigheten för Städernes högre beskattning
per kannerymd tror jag finnas i lättheten för dem
att innom sitt omräde finna en snar ersättning af fin
wara, dä de hafwa rättighet till kroghällning, men
som weden i Städerne betalas dyrare, böra de ä
andra sidan ej belastas sä mycket som smärre Hemmansdelar,
der denna Artikel i alla affeenden bör
kunna erhällas till lindrigare pris.
Remitterades tift BcwillningsUlfkottet. -
Gresme Hamilton, Axel föreftog till delta
Friherre Oxenlljernas yttrande, det tillagg, att den
comfumtions och Capitationsafgift ifrän ,2 fi till
och med i R:dr för Bränwinet mätte äläggas pä
fatt Friherre I>ift'encrants förut proponerat.
Detta Grefwe Hamiltong tillägg blef afwen.
sill BewillningsUtffottet remikkeradst
Den 5 Zebruarii»
57
Justerades följande:
U drag af Protocollet, hållet i Högloft. R>dderffapr?s
och Adelns Plenum den zc> Januarii
i8io.
S. D. Tu lät Högloft. Ridderfkapet och Adeln
för sin de!, att desi sill Fullmigige i Riksgälds
Contorec walde irenne Ledamöter af StatMtffottet,
hwilka i afseende pä började u arbekningar till beredni"gar
af Utffortet, anmältes wara detftrmma pä
dek högsta list gagn och nytra i närmarande stund,
dä desi arbeten sturle ansenligen forrstyndas, och dä
ds nywalde Ledamölsrne, hwrl.a som hälst, swarligen
kunde sä fort som nu äsyfrades, hinna inhämta
den fullständiga kännedom om de päbegvnta ärender,
som lill hjelsma utarbetningen deraf erfordrades, mätte,
oak adr tillträdandet till sin förwaltning i NiksgäldsConkoret,
fortfara med de af dem började arbeten
i Beredningarne och upplysningsmis birvista öfwerläggaingarne
i hmad Finance- och RiksgäldsContorsarender
icke rörde; de nywalde Ledamöter?
nes rättigheter likwäl i alla öf>ige afseenden oförkränkke:
Hivarom Utdrag af Protocollek stulle till
StatsUlskottek expedieras. Dt supra.
Upplästes elr ifrän ConstitutionsUifloktel in.
inlemitadk, sä lydande Wördsamk Memorial?
Med det sorgfälliga bemödande, som Constitu
tionsUtstokter
warit styldigt ät sitt ämnes wigt och
fullgörandet as Riksens Ständers fordringar, har
w
-
58 Den Z Zebruarii.
Wstotret ä nyo till öfwerbo ägande företagit dest med
anmärkningar ätcrförwisade project till TryckfrihelsLag.
Iftan att aswila frän den stora, genom GrundLagen
helgade, huswudprincipen, har Ulstotlet sökt ark ät.
minstone i de reglementariske delarne af ifragawarande
Författning werkställa de förändringar man
ästat. Att i alla omständigheter sammanjemnka de
skiljda mcningarne, lärer sannolikt sörblifwa en omöjlighet,
dä frägan är om föremal belägne innom
tankans område, och hwilka, allt efter städarns olika
läge, runna u ur sa mänga synpunkter bctragtas.
Iftstoltcr stulle emedlertid ej önsta något högre än
att dest förslag, genom den ytterligare derpå anmanda
granskning, matte haswa wunnit nägot. Om
alla menstliga arbeten äro underkastade ofullkomlig,
het, torde sä mycket mindre en hastig, pä en gäng
utbildad fullkomlighet bära wäntas af en TryckfrihersLag,
hwars enkla grunder allmänna Opinionen wäl
kan stadga, men hwars utförligare äetailler af tilllatelser,
inskränkningar och förbud oftast mäste bestämmas
af sjelfwa TryckfrihetöLagens med säkerhet
försporda werkan, och således af en längre tids erfarenhet.
De tillägg och rättelser, som Utskottet trott sig
böra i denna Lag föreflä äro följande:
Att i i §:ns 4 Moment, i stäket för orden,
"hos Kongl. Maj:ts Befallningshafwande i Orten",
insäktes: i Stockholm hos OfwerStäthällareEmbetet
och Magistraten, samt i Orterne Ho6
LandöhöfdmgeLmbetet, etc.
Art
Den 5 Februarir. 59
Alt i §ms 9 Moment ma salunda förändras:
Ä hw..rje Skrift warde Boktryckarens
namn, trycknings Grten och ärtalet utsatte;
Uragtläter Boktryckaren sädant, plikte han
första gängen zoo Riksdaler och andra gängen
Sos R dr; ster det tredje gängen ware
han sitt Boktryckeri förlustig- Utsätter någon
a tryckt Skrift falskt Boktrycharenamn eller
orätt Tryckningsort, st-ll han dcrutöfwer
a»seS efter 8 Lap- 3 Z. NistgerninxsBalken.
Hwad här om NamnS och Gris ut ältande
förordnas, gälle dock ej för Notificationer
och Sorgbref, Zarmulairer, Betingnmgösedlar,
med mera af dylik beskaffenhet.
Emellan 9:de och io:de Momenten torde ett
nytt kunna införas af följande innehall:
Af allt hwad som tryäkeS ware Boktryckaren
pligtig, att frän Uplagan aftaga och
utan betalning aflemna sa manga Exemplar,
att de under Riket lydande Universiteten,
RonungenS Bibliothek, RikSÄrU-ivet ochwev
lenstapsAcademien erhälla ett hwardera- Är
något werk ätföljdt af kostsammare plancher,
mä sädane dock endast för Konungens Bibliothek
owilkorligen aflemnaS.
Uti Z:dra §. der undantagen bestammas, tillägges
efter orden: "Sädane Handlingars utgifwande
af trycket, utan wederbörandes tillstånd, belägges
med ,oy Riksdalers böter";
wa
-
Lo Den s Februarii.
IVare ock ivid lika wite, jemte det answar
allmänna Lagen i 4 Lap. 5 8- tNistgerningSBalken
utsätter, Embetsman förbädit att genom
tryck lata allmänt göra något som i
öfverensstämmelse med enligt AcgeringSFormen
gällande Lagar och Författningar dem
äliggex att lönnt och hemligt hälla.
Längre ned efter det Moment, som handlar cm
Mikia saker, införes ert nytt, sä lydande:
Att ingen mä Lillätas, att i andra fall
än allmänna Lagen och nu gällande Försattningar
utstaka, meddela eller till tryck utlemna
Utdrag af Ryrkoböcker eller af andra
Gjälawärden eller Ryrkodisciplinen rörande
Handlingar, i afseende vä enstildte personers
lefverne och seder, sä widt de lända dem till
fkada eller förklenande. Den häremot bryter
bote 33 Udr i6 tz.
Z. Z. Mom. i reäigeras salunda:
Llart uttryckt hädelse emot Gud. Brottet
stall umgällas säsom i i Lap- r §. NissgerningSBalken
allmänna Lagen stadgadt är
och Skriften constsceraS.
Mom. 2. Orden': "Alfwarlig och" fsrswinna.
Sista Puncten, efter orden: "Lärans sanning',
erhäller följande lydelse: Förbrytaren stall anseS
efter i Lap. 4 8- MstgerningSBalken och Skrif
ten constsceraS- Mom.
Den 5 Zebrusrii- 6r
Mott!. Z. Ordett "Ofwerlagdt och'' borttagas.
§. 4. Mom. 6. Efter orden "mä ej", tillägpcs:
as publik Actor- Meningen frän och med
"EttstUdt ma,?', till och med ''BewiSligen upphört'',
fvrmdras >i!l följande: Enstildt Llcan mute enligt
allmän Lag till godo sin talan uti mäl, genom
hwrlkaS tryckning han är personligen
förolämpad.
§- Z- I början efter orden, ">vid anläggandet
anmäldt bli wir", tillägges: AccademierneS
juriSdictionsrätt, errligt deras Lonstitutioner,
dock oförkränkt.
Wid Rättegängsfätket i hufwudsaken följande
omständigheter:
Efter orden "huruwida uppgift af Författarens
rinn! bör kunna Boktryckaren äläggaS", införes:
Afhandlar Skriften Theologistt amne, infordre
Hofrätten jemwäl yttrande yeröfwer af DomLapitlet
i den ort, der Skriften utkommit
och i Stockholm af StadSLonsistorium
Den
mening som följer efter orden: "här ostra
1 i fräaa om qnarstad sag: är, förändras salunda:
' Instämmer HofRattenS Dom Lill alla
delar med TryEfrihetSLomitöenS utlåtande och
8örfattaren deröfwer ej klagar, äge Domen
full kraft och åverkan- Författaren ware dock
i alla händelser obetagit, att hos Lonungen
i Dest Högsta Domstol söka ändring, alwen
-
62 Den 5 Zebruarii.
som att, der den ej winneS, hoS Ronungen
om Nåd anhälla-"
Efter orden "ölifwer ädömd ros R:dr och derulöfwer'',
förändras de twenne följande Puneterne
salunda: (^warstad ma UnderDomaren wid sädane
cnMdta twister kunna älägga- ^ar
NnderDomstol sadan ^warstad älagt, eller stnmr
han under Rättegången anledning wara
till GlriftenS confiscation, hänfkjute han genast
mälet i hwad det rörer denna ätalan,
att dermed, sä wäl hwad Rattegängen som
Etwarstaden och consiscationen beträffar, förhällas
som härofwanföre sagdt är.
Sä widt har U stöttet kunnat med den allmänna
rösten och sin enskiidra öfvertygelse förlika afseende
pa de föresiagne ändringar. Desi Project,
wid hwilkec un rrenne Ständ gansta fä anmärkningar
förekommit, har rönt sä mycket mindre bifall
innom Högwördige PresieSkändet. Flere af desi
Herrar Ledamöter hafwa pä omständligen utförde
stal ansett Religionens helgd, sedligheten och Ali.
manna säkerheten ej nog fullkomligt Lagltagne. Man
har i synnerhet yttrat betänkligheter wid förbudet
emot all censur, samt yrkat, akt densamma mätte
killäkas och stadgas för Läroböcker, ReligionsTal och
öfwerhufwud alla Thevlogista Skrifter.
R-stotker fär harwid wördfamt hanwisa till en
desi Leaamoks Herr RiddarhusSccreteraren SilverstolpLs
i serstildk ProtocousUkdrag bifogade yttrande,
hwilket grundat Plura!ils:en6 beslut i detta äm
-
Drn 5 Zebruaril. 6z
ne. Wandt att med yttersta grannlagenhet följa NegeringsFormens
föreskrift och anvisning, har Utskottet
knappt kunnat föreställa sig såsom möjlig en
annan tolkning af 86 Z. än den U'ffot:ek genom
TrycksriheksLagcn gifwu. Dä Författaren ansmarar
icke för sin tanke, men för sin Skrift, icke som arbetare,
men som Ulgifware, more dei sörmodeligen
en obillig härdhet, att i förhand ana och söka Hoplacka
hanö ännu ej föröfwade brott, cf,vensom Författaren
ej synes behöfva uägot frikännande förrän
han werkcligen kan anklagas. Klark uttryckta förbud
emot möjliga förbrytelser, bestämda st.asf för redan
begängna, leda utan twifwel med lila säkerhet till
ändamål», men i en naturligare ordning och framför
allt i en bättre öfverensstämmelse med Constiiuticnens
syftning till offentlighet och IcheralitL. Utskottet
är, kort sagdt, fullkomligen öfweriygadl, att
en allmän Theologi^ Censur, om den ock ej more
tydligen genom RegeringsFormen förbuden, barde
genom en annan Grundlag blifva det, sä framt annars
Samfundet mäntor nägot gagn af allmän upplysning
och förstånds och we.tenstaps odling.
Nägre bland Högmördige Skändels Herrar
Ledamöter hafva injkränkc sig till yrkandet af en
mera modifierad officiel censur för Läroböcker och
xopularra andliga Skrifter.
Dä en Stats Religion nödwandigr mäste gifwas,
kan en wist kontroll af de Böcker, sorn wid
Ungdomens underwisning nyttjas, törhända ej umbäras.
Men härtill synes ej någon egentelig Censur
wara lämplig; Det tillkominer Regeringen att
autho
-
64
Den Z Zebruarii
-
authorisera sadane Böcker och Kongl. Maj:st lärer i
Räder ej underläta att i wederbörlig ordning härom
förordna.
Beträffande öfrige hit räknade Skrifter, såsom
Predikningar i striftTal, m. m. stulle stadgandet af
en Censur dera troligen ej werka annat än akt Författaren
walde en Titel, ej underkastad Censorns åtgärd
och derixenom gäckade Lagens föreskrift. Såmedelst
stulle Religionen ej winna något för jin
helgd, men Ligen skulle med samma djerfhet trottsas
och öfwtrträdas
Emedlertid
och ehuru Ulstoktct anser icke ens
denna modifierade Censur förenlig med RegeringsFormens
förestnft, bör Mstottet likwäl medgifwa
att densamma, e> sträckt mö siver en noga utstakad
gräns, kunde under en wiff synpunct blifwa nytsig
för det Allmänna och derjemte bidraga, att tillfredsställa
dem, som frugra wädelige följder af tanksnhetens
miffbruk ibland den okunnigare och lättrogna
hopen.
Bandet af RegeringsFormenS 86 §, svin utan
undantag förbjuder alla i förwag lagda hinder för
Skrifters utgifwande kan Utskottet wäl ej för det
närwarande tillstyrka något påbud i TrycksrihersLagei!
om berörde mindre Censur; men anser sig dwck böra
wordsammeligen till Riksens Ständer hemställa, såsom
en wid denna Riksdag wäckt fräga, hurmvida
en sadan förklaring i meranämndc 86 Z. ma wid
nästkomnrande Riksdag finna rum, hwarigenom dä
blifwande Staude: gemensamt med Konungen kunds
Den 5 Zebruarir. 6§
såsom tillåtlig och anbefalld fastställa en officiel
Censur af Skrifter, som under bestämda Titlar utgiswas
för Ungdomens underwisning eller för den
offentliga Gudstjensten eller den enskildt» andakten.
I anledning af hwad hos Högwördige Prester
Ständet widare blifwit yrkadt, får U'stottet, dock
utan att förestå något serskildt stadgande, wördsamligen
tillstyrka, att bland de sex Personer, som jemte
JustitiäOmbudsmannen stola utgöra TryckfrihetsComitLen,
en Prest mätte wäljas. Urstiljandet och
bedömmandek af ffadliga satser och willomeningar i
Religionsmäl torde alltid fordra en werkelig Theologs
kunstaper, hwilka afwen i andra afseenden kunna
blifwa för ComitLen af warde och gagn.
Bland öfrige innom Högwördige PresteStändek
gjorde anmärkningar, får Utskottet i korthet besvara
följande:
Att termen: ''Den Ewangelifka Lärans
sanning" blott uttrycker en del af sjelfwa LL--,
rån, ej hela omfattningen deraf.
Just för den pä en gäng Utsträckta och klara-'
bemärkelsen har Utskottet walt det colleckiva ordetr
Sanning. Detta ord stall i Utstorteis tanka al-,
drig underkastas twister eller olika tydningar, hwar,
emot andra, såsom Sanningar, Zufwudsanningar
m. fl. blefwe högst obestämde. Skämtaren skulle
nwhända af ordet Sanningar taga sig anledning
att fräga, huru mänga de arv, och emellan Zuf
Z
Band. s;dra Afd. §. rvud- .,
66 Den Z Zcbruarii.
wudsanningarne kunde snart en rangstrid, ett företrädesvis
uppkomma,
Att dä uteslutande rätt till Skrifters utgifwande
kan pä 22 Ars tid förunnas, böra
sädane matt och steg rvidtagaS, hwarigenom
prisen pä Böcker för Lärowerken ej för högt
stegras.
En sadan anstallt synes tillhöra werkstallande
Magten; L)ch lärer Kongl. Mast, i sammanhang
med Nådig föreskrift om wal af Läroböcker, lika
Nådigt widta-a sädane mätt om steg, akt desta mä
erhällas till ett afpastadt och i förhällande till andra
trvckta arbeten lämpadr lindrigt pris: Om hwil«
ket allt Riksens Högloft. Stander, der sä nödigt
pröfwas, torde inför Kongl- Majit frambära Deras
underdäniga önskan.
Att stadgas mätte, det inga Boktryckerier
fä anläggas till förfång för dem, som wid
Lärosäten redan äro anlagde.
Utskottet f«r endast äberopa z Momentet af i
§. deruti orden: Andras uteflutande rätt dock
oförkränkt, äsyfta bibehållandet af sä wäl Lärowerkens
som enstildtcs lagliga rättigheter.
Att Götha ZofRätt, ej mindre än Swea,
syncs wara behörigt forum för brott emot
TrycksrihetsLagen
Med
all högagkning för hwarje Domstol, tror
Utskottet att mål af denna Arr bör handteras efter
ett
Den 5 Februari!. 67
ett system; hwartill äfwen mä laggas att Rättegängen
kan i Swea HofRatt, genom den lättare Eommunicationen
med TryckfrihetsComiteen, snarare bringas
till sint.
Det skulle säkerligen blifwa alltför widlyftigk
att upptaga och befwara alla de inkast äkffillige Hög«
wördige PresteSrändets Herrar Ledamöter anfört
emot Utskottets Project. De fleste anmärkningarne
utgöra i sielfrva iverket blott en enda, hwilken äsyf»
tar Förflagets ogillande samt antagandet as 1774
Ärs TryckfrihetsLag, med de förändringar nu an»
tagna RegeringaForm gjorde oundwikeliga, såsom
enkel i framställningssättet, uppmärksam pä Religionens
helgd, liberal i sina grundsatser och wälgörande
i sina werkningar. Det ankommer pä Rik»
sens Högloft. Ständer, att godkänna eller förkasta
Utskottets narwarande förslag; Om det ej urmärkes
af samma ensta framställningssätt, af samma nir,
saknar bet miflerligen ätminsteue ej samma liberalttö
och hwad ,de§ werkningar beträffar, hafwa de
ännu ej hunnit fä spörjas. Utskottet har emedlertid
fullgjort Riksens Högloft. Ständers uppdrag dä det
inlemna! sitt eget förslag, och tillika följt sin öfwer»
tygelft, dä bet inlemmat detsamma sädam deMiu äkeL
wördsamt underställeS; Stockholm, den Januari
1810.
Pä ConstillttionsUtskotteks wägnar
I.. Irlannerbeim. Larl von kotenllein.
!. 6. 6aku. ft:ton Illyckort.
I. l). ValtmiusUt
-
68 Den 5 Zebruarii.
U'drag af Riksens Ständers ConstitukionsUlstotts
Protocsll d. 10 Ianuarii rZio.
S- D. Wid siutliga afgörandet af den genom
Högwördige PrestStänders Anmärkningar vppade
fräga om nödwändigheien af en Theol.gist Censurs
införande i TryckfriheksLagen, sann i anledning af
hwad under Utsto^ets föculgäende öfwerläggningar
blifwit yttradt, uppläste Herr Bistopen m. m. Doctor
kolenliein följande:
Dä jag såsom Ledamot af Högloft. ConftitutionsUtstotter
nu äter mäste yttra mig öfwer frägan
om Theologist Censur, i anledning af de hos Högwördige
PrestStändet af någre Ledamöter gjorde anmärkningar,
genom hwilka denna Censur säsom nyttig
och nödwändig yclas; kan jag icke undwika att
åberopa hwad jag förr yttrat öfwer vetta ämne bade
innom Utstottet och innom det Stand, i hwars öf
werlaggningar
jag har den äran deltaga.
Min
öfwertygelfe är denna.
Jag anser icke Kongl. Maj:t och Riesens Stander
genom RegeringsFormens ordalydelse i 86 §.
wara i någon män hindrade, att i den TryckfrihetsLag
som under loppet af denna Riksdag stulle stadgas,
widtaga hwad mätt och steg, som kan besinnas
nyt igt eller pröfwas nödigt, för att bewara
allmänt lugn och icke innebär nägot hinder för
allmän upplysning Just i desta bäda silia uttrycken
af nämnde Z. äror jag Grunddragen, sjelfum
cgenteliga förestriften till den blifwande TrycksrihetsLagen
innefattade.
Den 5 Februari». 69
Jag tillstyrker icke bibehållande af Theologiska
Censuren pä den fot densamma i wart Land hittills
warit förestrifwen, det wiss saga a t alla Skrifter
af sädant innehall a t de kunna anses höra till de
Theologiffe Metlenstapernes omfång, eller derunder
dragas, skulle söre tryckningen eller ukgifwandet undergå
pröfning och censur. Jag bygger detta afstyrkandc
pä mänga i min tanka goda skäl. Wär
rena Evangeliska Lära behöfwer icke någon sadan
skyddsmur. Den skall nödvändigt winna wid en fri
och öppen pröfning. Mörker och twäng i Religionsmäl
alstra widsteppelse och strymteri eller det som är
laugt wärre, ljumhet, köld och föragk för sselfwa
läran, duglöshet, okunnighet och lättja hos Lärarne.
Hela Historien wiltnar, att den Theologiska censuren
aldrig kunnat förekomma, mindre afböja eller q pasma
lättstnnighetens och gäckerieks anfall, men endast
bidragit att insöfva dem, hwars heligaste pligt det
warit att med ljus och kunskaper förswara den lära,
de ätagit sig att till Samhällens trefnad, lill enskildka
mennistors förbättring, tröst och sällhet tolka
och förkunna. Genom missbruk, genom möjliga misttag
hos de Embetsman, ät hwilka censurens utöfning
skulle anförtros, kunde den lätt urarra tiss etl
ibland de swäraste hinder för allman upplysning i
Religionsmäl; och skadan häraf mäste erkännas af
hwar och en som wet att Theolegien omfattar mänga
Wettenstaper, Bibeltolkning, KyrkvHistorien, Li»
turgik, Catechetik, m. fl., som annu kunna winna
»illwaxk; och att Religionen, ehuru desi grundsanningar
aro lika oföränderlige, som deras wisa och
ewiga ursprung, likwäl mäste ombyta uttryck och
Läroformer efter spräkens förändrade stick och märt
siägtes
7^ Den Z Zebruarii
flägtes
olika bildning, för akt under serskildta aldrar
och tiLehwarf, hos ombytta flagker, fattas af mcnnistofö''ständet
och werka pä mennissors hiertan. Jag
har förut yttrat och wägar upprepa det annu en
gäng, att jag för min del aldrig kan anse den Theologi^
censuren utgöra det Hatteberg, pä hwilket
den ewiga wisheten, ljusets ursprung, byggt sin För,
samling. Den ar beqväm och således nyttig endast
för makligheten, andliga högmodet och okunnigheten.
Wär Lara hwilar säkrast pä det förswar som bersdes
genom öppen undersökning, mogen underwisning,
fördomsfri pröfning och dygdig» efterdömeuS öswertygande
styrka.
Men dä jag anser att Theologie» som wettenstäp
bör fritt och obehindradt as dest Idkare fä
pröfwas och behandlas efter kidernas stick och kraf,
önstar jag tillika att resultaterne af desias undersökningar
mätte endast pä er- för sederne, Religiöfiteten
och det allmänna lugnet icke wädligt salt meddelas
den mindre bildade Allmänheten. Det gifwes
en form för hwilken denna fattat och annu bibehåller
ett nyttigt förtroende och hwilken bör med klokhet
wardås. De arbetande Folkclasierne i Städerne och
pä Landet läsa Predikningar, Skrifteral, sä kallade
Andaktsösningar, de köpa ät sina barn Catecheser,
Läroböcker i Christendomen för barn och ungdom.
Dä öfrige Lagar skydda en i wart Samhälle antagen
Religion, dä Staten lönar de Embetsman eller
Lärare, som stola förkunna densamma, tror jag afiven
del wara b.^e billigt, klokt och rakt, att Re,
gerjngen marte genom wisa anstalter besörja, att alla
Skrifter, forn urgifwas i della ändamål för ungdomens
-
Den s Zebruarii- ?r
mens underwisning i Religionen, för den Allmän,
na Gudstjensten eller för den enstildta andaklen,
mätte befinnas pålitlige till deras innehall, öfwerensstammande
med wär antagne Lära och duglige till
den grad tidens skick kan kräfwa eller medgifwa.
Jag förestår derföre, "att alla wid den offentliga
^ Gudstjensten hällne Tat och Predikningar, alla
"till enskild husandakt ämnade Skrifter, alla Läroböcker
i Christendomen för barn eller ungdom, stola
"före tryckningen' undergå censur, icke blott i afseende
pä renlärigheten, utan äfwen i afseende pä stil
"och uttryck". En sädan censur, det är sant, hindrar
blott Titeln pä en Theologist Skrift, men också sökas
sädane Skrifter af Allmänheten blott för TitelnS
skull, dä den sällan eller alldrig efrerfrägar någon
Theologist Afhandling under annan form. Denna
lilla instcänfning i Tryckfriheten stall efter min tanka
långt ifrän akt äkerhälla allmän upplysning, bereda
den, och underhålla förtroendet till det stags
Skrifter som kanste mer än andra bidraga till den
wanlotkade Allmänhetens förständsodling och sedlighet.
' Jag anhäller att detta mitt wördsamma utlåtande
mätte fä ätfölja Utskottets Betänkande till de
respective Sländen
0.
von ^eilenstein.
Härmed förenade fig till alla delar Herr Pro»
festoren m. m. Doctor Wijkman.
Herr RiddarhusSecrekeraren Silverstolpe ane
7s Den Z Zebruarii.
Beswarandet af frägan, huruwida i Tryckfrk
hetsLagen
bör kunna stadgas en allman Theologist
censur eller ock blott en instränktare i afseende pä
religieusa Skrisler, som kunna lemnäs till tryckning
under Tiklarne, Predikningar, Skriftetal, Catechescr
och sävane Läroböcker, som icke aga Regeringens
aukorisation till anwandande wid Undenvis,
uingsWerken, beror hustvudsakligen pä en ren tolkning
af NegeringsFormenS 86 tz.s lydelse.
En sädan tolkning wägar jag hoppa den följan»
de warg:
Berörde Z. stadgar': Med Tryckfrihet förstas
hwarje Swenst Mans rättighet, att, utan någre af
den offenklige magien i förwäg lagde hinder, utgif»
wa Skrifter.
Bland de hinder, som af den offentliga
Magten i förwäg möjligen kunna läggaS lör
utgifningen af Skrifter, är utan twifwel censuren
ett, censur i allmänhet är således i Grundlagen
förbuden. Den Theologista censuren bär fullkomligen
kännetecken af all annan censur, och för
densamma ar derjemte i Grundlagen intet undantag
gjordt: Den är således lika med all annan i första
delen af Tryckfrihetsdifinikionen förbuden.
Widare stadgas: alt sedermera endast inför
laglig Domstol kunna tilltalas för deras mnehäll
och att icke i annat fall kunna derföre straffas, än
em detta innehåll strider emot tydlig Lag.
Den 5 Zcbruarli.
73
Tolkningen af de relativa orden sedermera,
deras, derföre och detta lärer medgifwas wara
ren, dä den göres pä följande fakt.
Att (sedermera) sedan man, utan nägra af
den offentliga Nagten i förwag lagda hinder,
utgifwit Skrifter, endast inför la lig Domstol
kunna tilltalas för (deras) sädane utgifne Skrifters
innehall, och alt icke i annat fat! kunna (derföre)
för de utgifne SkrifterneS runehäll h -risås
än om (detta) desse utgifne Skrifters innehäll
strider emot tydlig Lag.
Jag hemställer derwid först, om pä något ställe
här bör kunna menas ej af Trycket utgifne Skrifter,
om det wore en ärlig tolkning att skilja ordet utgissa
ftän ordet Skrifter; för del andra, huru
Grundlagen skulle kunna wara nog försåtlig, att ens
förutsätta möjligheten af tiltal och bestraffning för
Skrifter som förmedelst den offentliga Magtens åtgärd
antingen ej wore utgifne eller redan genomgått
censur, och pä desin grunder, om en annan tolkning
af Z än den af mig nu uppgifne kan wara rigtig
och rimlig.
Slutligen fulländas definitionen pä Tryckfrihet
genom följande ord: tydlig Lag, gifwen alt bewara
allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
De, som r afseende pä Religionens helgd åstunda
en mer eller mindre inskränkt Theologisk censur,
hafwa genom denna slutmenings förklarande pä ett
sätt sökt bereda sig ett argument till sin förmon,
utan
74 Den 5 Zebruarii.
nian att eftersinna att denna förklaring star i strid
med det första stadgande, som utgör definitionens
grund, och att ett annat förklaringsätt finnes, som
star i klar öfwerensstämmelse med denna grund.
Om Grundlagen fö^st hade stadgat, att den
offentliga Magdén ej fär i förwäg lägga nägra
hinder för utgifningen af Sknster och censur af
hwad tillämpning som häldst ar ett sadant hinder
och om Grundlagen sedan stadgat att den A.ag,
hwarefter skadliga Skrifters innehåll bör beisras,
kan till allmänna lugnets dervarande föreffrif.
wa censur, dä har denna Grundlag stadgar en uppenbar
motsägelse: O>m widare denna Lag, oagtadt
förstnämnde lagde Grundprincipe, medgifwit censur
i ett fall och icke i alla, dä har den motsagt sig
rivenne gänger för en: Och har tillika gjort meningslöst
sitt eget stadgande om bestraffning, efter
denna ej kan äga rum der förbrytelsen ar fullkomli»
gen förebygd.
Men har Grundlagen först stadgat, att den offentliga
Magten ej fär i förwäg lägga nägra hinder
för utgifningen af Skrifter och derigenom
förbudir all censur, och har Grundlagen sedan stadgat,
att efter utgifningen bör, till allmänna
lugnets dervarande, alla skadliga Skrifters runehäll
kunna efter en wist tydlig Lag beifras och
Författarns derföre straffas; dä har denna Grundlag
i sina föreskrifter warit sammanhängig, fullstan»
dig och redig. Sädant anser jag ock för min del
stadgandet i 86 §. RegeringsFormen wara, och tror
mig icke, ware sig här eller innom mitt Ständ,
wara
Den Z Zcbril-rii.
72
wara tillstandigt, att derifrån wika i frägan om
T>ycksrihetsLagen, der wisserligen ve naturlige LagPrinciper
aro noga iagttaqne, att dek mä bero af
hwar och cn att wäl eller illa bruka sina rättigheter,
mea ock art missbruket stall straffas, och att
möjligheten att det kan straffas förutsätter möjligheten,
att det kan begäs.
För öfrigt förklarar jag uppriktigt, att om jag
kunde med öfweriogelse göra en annan tolkning än
den jag gjort af GruudLageus föreskrifter, skulle iag
garna inga i den föreslagna modificationen, att Tit.
larne af Skriftetal, predikningar, m. m., hwilka
popularisera andliga Skrifter, skulle göra dessa
Skrifter underkastade censur. Men jag tillstår lika
upprigttgt, att jag ej skulle dertill samtycka af
annar stal, an för alt pä ett ostadligt sätt tillfredsställa
dem, som hysa cn ärlig och derigenom agtningswärd
farhåga för willsamma meningars Utspridande
bland de lättrognaste Folkclasserne; Ty om det först
werkellqen wore sane, akt innom wär Nation , och
med wär antagne renade Religion mädan för willameningars
werkan more betydlig, sä är deremot stadgande-
af den modifierade censur som ästundas (och
en widsträckraxe bör aldrig kunna komma i fräga)
icke det sätt, hvarigenom denna wäda förebygges,
för längre tid an ert eller annat Är: emedan efter
denna tid hwar och en som will utwidga sin steiff
frihet i populaira Skrifter, säkerligen stall hafwa
hunnit päfinna medel att undandraga sig alf censur,
det är att eludera Lagens föreskrift blott genom anwändningen
af Titlar, öfwer hwilka censuren ingen
rättighet wore i Lagen lillerkänd.
Ve
-
76 Den 5 Zebruaril.
Beträffande de gjorde inwändningar akt med
det i RegeringsFormen nyttjade uttrycket:
den offentliga Magdén, endast torde böra förstas
den werkMllande Magdén; att första delen af
Tryckfrileisvrsinilronen fynces i kraft af berörde uttryck
innefatta ett förmenande blott för Styrelsen,
att, wore sig genom förbud, iuspeclion eller censur,
i förwäg lägga hinder för utgiftnandel af Skrifter,
icke ett förmenande för den lagstiftande Magten,
akt i TryckfrihetsLagen autorisera anwändningen af
sädane hinder, samt att det icke gerna bunde hafwa
warit Riksens Ständers mening wid Constitukivnens
antagande, att förcflrifwa sig sfelfwe, som i den
Lagstiftande Magten inbegripas, ett förbud af denna
beskaffenhet; torde dek tillätas mig häruppå smara,
att med der i Z:n nyttjade uttrycket den offentliga
Magten manligen ej menas hwarken den werkställland:
elter lagstiftande eller den dömande Magten
serskildt, uran collectift hela den allmänna myndigheten,
hwaraf besia irenne blott äro delar; att
när detta uttryck, enligt wart språkbruk, har denna
colkctiva bemärkelse, sä är det den Lagstiftande och
den dömande Magten lika säkert som den werkställande,
genom GrundLagen förment, akt i förwag
lagga hinder för utgifningen af Skrifter; Att det
wore ingalunda en god GrundLag den, hwaruti de
som densamma stadgat, icke gifwit föreskrifter och
band för sig sfelfwe; och art, om äswen mangen
ibland Riksens Ständer wid Constitukivnens antagande
icke skulle hafwa efter ordalydelsen fattat meningen
af merberörde uttryck, sä torde deremot de
mäst uppmärksamme, djupast besinnande och en loflig
frihet mäst tillgifne, hafwa med glädje begripit Grund
Lagens
-
Den 5 Zebruaril. 77
Lagens sammanstämmande ordalydelse och äsyftning
wara, att ingen Magt i Slaten, skulle wara berättigad
att förekomma utöfningen af Tryckfriheten,
men deremvk ingen Jndividu blisiva ostraffad,
som genom denna frihets utöfning bewislrgen sig
förgripit: och längre än derhän torde wä! Lagstiftaren
i fraga om Grundprincipen, aldrig böra fa
komma. Sedan äterstar blott att ti fe, det den
stadgade Lagen mä lika uppfylla bägge besia syfte
mål.
Detta har warit wart åliggande: syfcemälen
hafwa warit osi sörjkrifne wilkor. Huru wi förmält
i wära förslag fullgöra detta åliggande, blifwer
en annan fräga; men det wittnesbörd kunna wi
med öfwertygelse bära hwarandra, att wi haft SamhällsOrdningen
lika mycket som tankefriheten i sigle;
och att, om tiden småningom, såsom troligt är,
kommer att i Tryckfrihetslagen uppdaga någre menlige
brister, sä ligger orsaken dertill i ofullkomligheten
af wära begrundningar, och i bristen pä i
wart Land redan gifne erfarenheter akt följa eller
undfly, icke i saknaden af den ärliga afsigt, att pä
en gäng upprätthålla frihet och ordning, utan hwil
kas
täta förening Regeringssättet mäste snart eller
sent urarta kill ett af twä: Despotism eller Anarchi.
För öfrigt samtycker jag gärna till det Förslag,
art till Lagstiftande Magten ma hemställas, om den,
ester fem ärs inhämtad erfarenhet, skulle ivid nästa
lagtima Riksmöte behaga gifwa 86 NegeringsFormen
en sadan förklaring, som kan stä tillsammans
med den för smärre populaira andeliga Skrifter
ästundade censur. Jag för min del wägar wäl
twifla att en sadan förklaring wore lycklig, emedan
ingen
78 Den Z Zebrrrarii
ingen
afwikelse frän en sann hufwudprincip gerna
har goda följder, men da den berättigade Magten
i Staten gjort ett stadgande, sa behöfwer wäl ej
Medborgaren anse detsamma såsom wist, men del
ar hans owillkorliga pligt, akt efterlefwa det likasom
det sä wore; ty af alta San hällspriuciper är den
främsta den, att inför Lagen, lagligen gjord, bör
allt med wördnad böja sig, alla individuel' lika wisst,
som alla myndigheter i Staten.
Hos Höglofl. ConsiitutionsUtstottet anhäller
jag ödmjukast om det afseende ä detta mitt yttrande,
att det mätte fä Utjkottets Betänkande till de respeciive
Ständen åtfölja."
Herr Bistoppen m. m. Doctor torstin yttrade,
det han ej kunde frängä de as honom, sä wäl uti
Utstoltet, wid Förslagets uppsättande, som sedermera
uti Högwördige PrestStändet förklarade tankar
om növwändigheten af Theologista censurens bi.
behällande m. m. hwarjemte han ansäg Z tz. rörande
Rättegängssättet wara af sädan bestaffenhet, akt
den icke kan förenas med principerne af Sveriges
Lag.
Herr Ordföranden Baron Ivlsnnersteim: "Dä
gerningcn nödwändigt mäste söregä straffet, dä allmänna
lugnet ej kan sagas wara stdrdt genom en
tryckt sträft, förrän Skriften är ukgifwen, dä ändteligen
allt mäste göras i öfwerensstämmelse med
den främsta Grundlagen, instämmer jag fullkomligen
uti Herr RiddarhusSecreteraren Silverstolpes
yttrade mening.
Och
Den 5 Februarii. 79
Och som Utftot ets öfrige Herrar Ledamöter
afwen härmed sig förenade, alitsa skulle enligt pluraliletens
ranka Förslaget expedieras, vt supra.
In 66em
I. O- Valerins.
Begärdes pä bordet.
Herr LerZbman, Ambrotius VlaZnus. Dä
igenom de wisa mätt och steg wär Nädiga Konung
wid,agit, Riket nu mera sätt fred med alla dest
Fiender, fär till Herr Grefwens och LandtMarjkalkens
och Högloft. Ridderstapets och Adelns godtfinnande
jag ödmjukast hemställa, om icke för att Ådagalägga
Nationens underdäniga tacksamhet och erkänsla
deremot, Riksens Högloft. Ständer borde ftä
en större Medaille öfwer denna händelse och anhäller
om Herr Grefwens och LandtMarjkalkens proposilton
dera.
Herr Grefiven och LandMarstalken gjorde
harpa proportion, hwilken med någre Ja beswarades.
Hwarefler Herr Grefwen och LandtMarffalken
hemstäldte hwarifrän medlen till denna Medailles
prägling skulle hämtas.
Grefwe vörvenbjelm, Larl. Da Hr Lergbman
är den som förestagit sjclfwa saken, är jag
öfwer
-
8o Den Z Lebruarii
öfwerlygad
om, att han densamma sä ival förut öfwcrlagdt,
att han wisterligen warit betänkt pä föresläende
af medlen derlill.
Herr Lergkman, Ambrotius ibla§nu8, trodde
art de wore lättast att genom sammanstött utgöra
den erforderlige summan.
Zerr Grefwen och Landtmarstslken in.
wande, ott denna utwäg wore nägot omanlig och
föreflog, att Medlen ffulie utastigneras antingen frän
Banquen eller RiksgaldsConloret.
Grefve volina, ^u^ull. Jag gillar för min
del eii Mcdaille af Riksens Ständer, men jag utber
mig fä andraga, att da uppstär fräga hwar
medel der ill stola tagas, men dä detta mäste wara
antingen i Banque» eller i Riksgäldskontoret, bör
man först n a Bemillningens belopp, för att utröna
om jag, sedan den utgätt, har nägot öfwerfkott,
ty Statens inkomster böra gä för allt.
Herr von Lckiultrerilieim, vavist, Wi äw
wär nnwarande Konung underdanigst förbundne, som
täckts befordra Fredsunderhandlingarne till ett efter»
langradt stur,^ och will således ej förklara mig emot
den af Herr Ofwerste LerZKman gjorde proposition;
ehuru freden ef er det owisligen anstälda och illa
utförda kriget, hwarkcn kunnat biifwa förmånlig el»
ler för Nationen hedrande. Fast mera synes dock
genom en stor Medaille minnet böra förewigas af den
lyckliga Regementsförändringen, som först och förnämligast
förmält bereda est fred och lugn i landet.
Den 5 §ebruarii
-
8i
Friherre bjerta, .^xe!, instämde med Herr
von LcliultLLnkeim. En Medaille öfwer freden
Mule alltid päminna om en myckenhet smartande
ögonblick, dä wär Armöe lidit motgängar och nederlag.
Deremot more den lyckliga Regementssörändringen
den glädjefulla händelse, hwilken han iredde
förtjena, alt genom en Medaille förwaras ät eflerwerlden.
Grefwe borner, ^äolpli 6öran, Högloft.
Ridderstapet och Adeln har nyligen beftutak, att en
Medaille skulle slas öfwar Hrns Kongl. Höghet
KronPrinsens utwäljande till Thronföljare. Medle,',
dertill stulle tagas ur Banquen. Om nri ä nyo
Banquen om en sadan utgift skulle anlitas, blcfwe
det kanske nog känbart i en stund, dä den till Sla«-  tens behof behöfwer lemna understöd. Deremot tror
jag atk det ändamäl Hr von 8cstu!t2ens>oim äsyf»
rat och till hwars befordrande jag gerna med honom
instämmer, lätt kunde winnås', om Ridderstapet och
Adeln beftöke, att pä den öfwer KronPrinswaler
beftuma Medaillen genom nägon ival wald sinnebild
eller inskrift, minnet af den lyckliga Revolutionen
förwarades.
Herr von LckuU^ensteim. Att en sak har
twenne sidor lageS manligen icke uti en god bemärkelse;
twenne sä märkelige händelser, som en med ej
mindre manlighet, än skonsamhet utförd Statshwälsmng,
samt walet af en ^uZusti KronPrins, som
stall stadga Rikets framtida walhard, synas hwar
för sig förtjena en Medaille; Men om bägge besia
stora ämnen med emblematista öfwerstrifter wäl ut
Z-te
Ssind. ?:dkg Asd. 6. tryck-s
8r Den 5 Zebrnarli.
tryckas kunna, sa will jag icke eller wara emot den
L by mäl förestagna hushällningsprincipen
Herr
Ikam, ?ekr, önskade att denna motion
mätte fä hwua pä bordet. Grefwe Mörners idäe
more ratt wacker» men del wore swart akt i hastighet
se, huru bagge ämnena i en Medaille skulle
kunna förenas, hwarföre han önskade, att derpä fä
besinna sig.
Herr Ler^lleckt, Lric, Jag kan ej neka, att
emellan den lyckliga Regementsförändringen och Hans
Kongl. Högber KronPrinsens wal lill Tronföljare,
ar ett sävant sammanhang, alt det ena kan anses
wara en följd af det andra; Men det skulle utan
twifwcl möta mänga swärigheter, att pä en Medaille
sammanställa besia begge händelser, eller genom en
inskription uttrycka hwad därom borde sagas.
Häruti instämde Herr lyotklieb, Larl l^reckric.
Äfwensom
Friherre lllolenkaiie') LcksrinZ, hwilken ytterligare
bewisade swärighelen, att pä en Medaille för^
ena twenne ämnen.
Herr Grefrven och LandtNarfkalken. Medailleu
öfwer KronPriufen är redan destruen. Det
nu gjorda förslaget att dermed förena en Medaille
öfwer Revolutionen är af Herr ätkam begärd pä
bordet. Ridderstapet och Adeln täcktes nu afgöra,
huru kostnaden skall bestridas för den Medaille Herr
VsrZKman föreslagit.
Den Z Zebruari!. 8z
Friherre Legerström, ^facob. Kostnadett för
en Medaille är en obetydlig sak. Den öfwerstiger
föga 1000 R:dr och derpä behöfwer Banquen ej
gqra afseende. Man katt således gerna stä 2 Medailler,
en öfwer KronPrinswalet och en öfwer Revolutionen.
Zerr Grefwen och LandtNarffalken. Denna
fräga hwilar pä bordel. Difcustonen angar nn
Herr kerrmans Motion, rörande en Medaille öfwer
freden.
Härefter yttrades olika tankar, hurnwida Ridderstapet
och Adeln till H-rc LerZchmans motion
lemnar sitt bifall eller ej.
äerr LandtUkarstalken fräqabe dä, om Ridderstapet
och Adeln afsiogc Herr Lerxstmang förstag
till en Medaille öfwer Fredssiuter; hwartill allmänt
ropades
Äa.
Upplästes följande:
Riksens HSglofl. Ständers Stats samt Allmänna
Beswärs- och Oeconomic-UtskottS
Betänkande, angående Allmänna MagasinsInrättningen.
I anledning af flere frän samtelige respectivr
RiksStänden till Allmänna BefwärS och Oecono
mie
-
84
Den Z gehrnar».
mie°Utstoktet remitterade Memorial, hwilka gemensamt
äsyftat en förändring af bade Bränwinsbränningen
och Allmänna Magazinernes reglering innom
Mikel, har Utskottet, i ett, under den go nastlidne
Augusti till Riksens Höglofl. Stander afgifwit utlälande,
öfwer bada Lesia ämnen sammantagna, meddelat
sina tankar, men sedan, emot samma uttalande,
anmärkningar innom Höglofl. Nidderstapet och
Adeln, Wällofl. BorgareStändet och Hederwärda
BondeStändek blifwit gjorde, är af Lesia rcspective
Ständ Utstotkek uppdraget, att omförmälde ämnen
närmare utreda och sig serskildt öfwer hwardera yttra.
Widkommande Bränwinsbränningen, har Utskottet
redan före detta, esker haline sammanträden
med Höglofl. BewillningSUtstottct, saktat och Riksens
Höglofl. Ständers upplysta pröfning, underställt
tillämpningen af de grunder, som sistnämnde begge
Utskott funnit wara de billigaste och nyttigaste; men
i frägan om Allmänna Magasinerne, hwitken nog
allmänt af respective Ständens Ledamöter ansedt böra
fran frägan om Bränwinsbränningen stiljas, och
af sadan anledning nu blifwit serskildt behandlad,
har Oeccnomie-Utstokket trott sig icke kunna taga,
mindre yttra, näqot beslut, utan atk Riksens Ständers
StatsUlsiott, pä hwars ätgärd undersökningarne
om förwaltuingeu af MagasiusWerkets Fond,
desi försträckningar till StatsWerket, m- m. ankommer,
uti befluten deltagit. Sä wäl pä Lenna grund,
som förnämligast i följd af Riksens Höglofl. Ständers
enstämmiga beslut, att de frägor, hwilka tillhöra
2:ne Utstötts handläggning skulle af wista Ledamöter
frän hwardera Utstotttt samfälldt beredas
Den 5 Februari!- 8Z
och derefter i begge U-stottenS Plena afgöra-? samt
u!i ett Betänkande respective Stänken meddelas, är
det, som Stats och OeconomieUlstotck» uti vfwanbcstrifne
ordning förehast nu ifrågavarande ärende.
Harwid anser sig StatsUtstollet, för Desi del,
böra wördsamt rilstännagifwa, att sedan det sä wät
genom Konungens Nådiga proposition af d. Z sistlidne
Julii, som igenom den sednare af d. 12 derpäföljande
September, angående åtskilliga af Allmänna
MagasinsDirectionen uppgifne behof och omständigheter
m. m. (hwilken Proposition jemwäl är
mordén till OeconomieUtstottet remitterad) blifwit
uppmanadt att utse utwägar till ersättning för MagasinsDirectionen
as desi hos SkatSWerket ägande
fordringar, och att dymedelst sätta densamma i tillstånd,
att uppfylla de ätstillige emot desi inrättning
svarande ändamål, har StatsUtstoktet, esler erhällen
del af MagasinsDirectionenS redogörelse och räkenskaper
för flere är, samt deras behöriga granskning,
i ämnet wunnit den öfwenygelse, som der,
gemensamt med OeconomieUtskottet, nu får inför ds
respective RiksStänden »vördsammeligen yttra.
Dcsiförinnan böra likwäl Utskotten anmäla den
omständighet, att Kongl. Masists sistberörde Höga
Proposirion wäl för någon lid sedan blifwit af OeconomieUtstotkek
uti serskildt Betänkande beswarad, men
att, enär detsamma endast innefattar provisoriske förslag
för den lid MagasinsJnrättningen skulle komma
att förblifva uti desi närwarande stick, Utstotten
häraf nu icke anse sig hindrade, att angående
MagasinsMerket i hela desi widd aflemna utlåtande.
86 Den s Zcbruarii'
Frägan, huruwida Allmänna Magasiner hädanefter
vöra existera, eller icke, är naturligtwis den
första som Utskotten anse sig skyldigs att beswara,
och de skulle tro sig pä det högsta afwika frän vexas
pligt, om de icke tillstyrkte Riksens Högloft.
Ständer, att sträcka sin wisa omtanka kill en inrättning,
hwars bestämmelse är sä ädel, hwars bibehållande
är för Rikets behöfvande Jnnewänare,
sä wälgörande och hwars Åtgärder böra medföra sä
wäftnteligt nyttiga följder. Men emedan Ut stötten
befarar, ast allmänna tankan, föranledd af werknmgarne
utaf de mindre rigtiga principer hwarefter
Allmänna MagasinsDircctionen i senare tider handfat,
torde för pet närwarande förmena ifrägawarande
inrättning blifva mindre Riksgagnelig än Utstottm
sig fhreställvt, anhälla ds att härmedelst fä upptaga
och beswara ds hufwndsakeligaste inkast, som
emot Magastnernes bibehållande kunna göras. Desse
besia i följande: Magasinerne hofwa icke tjenat
per Allmänna, ty deras styrelse har wid infallande
Mlstwäxtär merändels lemnat Penningar L stället för
Spanmäl; den har anställt upphandlingar i de orter,
där mistwäxl redan infallit, hwarigenom Spanmälspriserne
blifwit oskäligt uppstegrade, den har,
genom handel med utländskt Bränwin och mängfaldiga
mera merkantila än Oeconomista operationer,
warit mera män om att öka sin egen Fond, än att
hidrqga till Rikets hchöfwande Jnwänares understöd,
pä hwilkas bekostnad alla de Summor hämtats,
hrvarmed Directionen lid ester annan försträckt
he twenne sista Könungarne, StatsMerket samt Krigsoch
Sjölörwaltningarne, och sa widare; men alla
desse anmärkningar stola ofelbart förfalla, sä framt
man
Drn 5 Zebruarii. 87
man opartistt undersöker, om ofwannämnde olägenheter
antingen aro frän fielfwa inrättningen ostiljaglige
eller blott lillfällige och beroende c,f mindre fullständiga
instructioner eller mist ag i förwaltningen;
utan twifwel stall hwarje uppmärksam granstare finna,
att icke den förra, utan de twänne senare om.
ständigheterne, bidragit till den miftcredit Allmänna
Magasinerne hos mänga erhållit, och det är en sadan
misicredit Utskotten önsta, att genom deras nu
afgifwande ftrftager, kunna, sä midt möjligt är,
för alltid häfwa. Harwid förekomma likwäl nägre
i sakens natur grundade och mera än de ofwannämnde
eftertanklige svårigheter, kill exempel: i:o att
kunna ivarda den upplagde Spanmälen för betydlige
förluster 2:2 att kunna controllera Maqafinernes
förwalrning z:o att kunna förekomma Spanmälsregwifttioner
frän mindre behöfwande, och 4:0 att
kunna hindra förlust för Inrättningen, när i ett
ymnigt är, Spanmäl blifivit för skäligt pris upphandlad,
men en någorlunda god störd det nästföljande
äret förekommer Landsvrkernes behof; i hwit.
ket fall nödigt blifwer,att försälja den gamla Spanmälen,
som eljest kunde taga stada och upphandla
af nya ärswäxten. H.oad första och fjerde fivärigheterne
angar, sä äro de noal obestridliga, men dä
förmänerne af Inrättningen, efter U stottens tanka,
wida öswerwäga dem, bör någon twekan häraf icke
föranledas, hälst en utwäg till omsättning af äldre
upphandlad Spanmäl, blir öppen, sä framt Riksens
Högloft. Ständer bifalla, det Allmänna Ma.
gaftnsWerkel fär likasom hittills, besörja fournerandet
för Flottor och Garnisoner, i hwilket afseende
MagasinsStyrelsen bör antingen ärligen eller för
hwarje
88 Den 5 ZebruarLl.
hwarje expedition njura yrdenteliga liquider af ds
medel, svin lill Flokrans behofwer arv anflagne.
H-varjcmle Urstotken sinna angelägit, akt den blifwande
styrelsen lemnäs öppen frihet, art, till sörmon
för Inrättningen, fä förädla och förwandla
den Spanmäl, som antingen genom liggning eller
stada under transporter, kan blifwa stämd. Den andra
swärigheten är ock betydlig, men bör, genomen
werksam och klok öfwerftyrelse, kunna kill största delen
förekommas, relativt lill stelfma Näntegifwarne
wid intägten, och Läntagare wid utmätningar af
Spannemäl. Den tredje swärigheten ater synas kunna
tammeligen undanrödjas ä alta orter, dar Konungens
Besallningshafwande, hoS hwilken reqwisitionerne
böra ste, fullgör sin Embeksplig'. Och
dä ej nägra flera serdeles wigtiga olägenheter, kun.
na, under en god styrelse, ä följa Magasins-Jnrättningen,
men densamma, till Landtb; rikets upphjelpande
och säkerhet, medelst beredande af ett bade i
bättre och sämre är, någorlunda jämt pris ä Span,
- mål, samt i följd deraf ä de fläste insändske nödwändighetswaror;
till fyllande af Statens behofwer
uröfwer StatsWerkers egne tillgångar i Spanmal;
tilt understöd för de i auu är behöfwande orter af
Riket; och framför allt lill förekommande af hungersnöd
genom ett eller flere'pä hwarandra följande
misiiväxtär, hrvaraf olagenheierne hädanefter blifwa
mer än någonsin nödige att afhjelpa, sedan enstildt
Dränwinsbranningsrättigheten blifwit oinskränkt, äfwensinu
till förseende af Ärmeens och Flotkornes kraf
wid inträffande Krig, ar oundgättgelig, tvaga Utsto
ren hoppas, det Riksens Högloft. Stander lara
högt upplyst instämma uti vtjkoltms öfwerlvgelfe i
denne del. Af
Den Z Zebruarii. 89
Af nu omförmäldte^wigtiga orsaker ivar dek,
som Riksens Ständer Är 1786 besiöto Allmänna
Magasiners inrättande och dertill ansiogo en gansta
betydelig Fond. Riksens Stander hade dä nyligen
warit ögonwimien till ett grufligt elände, som flere
pä hwarandra följande mistwäxlär förordsakat. Före
^KronoBeänneriernes anläggning 1776 hade de jwäraste
mistwäx-er bragt nöden till största höjd; Allmänna
farsoter hade uppkommi och rasat, efter en
onaturlig söda; tusenderals Medborgare hade dött i
uselhet; flere pätänkte och försöka utmägar, inrättningar
af SockneMagasiner, enstildt införstrifwande
af Spaninäl, Vränwins förbud, — allt hade funnits
otillräckeligr till det ondas afhjelpande. Förmedelst
KconoBrännerisrne, hade wal Allmänhe -n sedermera
wunnit biträde, genom Spanmals lämnande
utur där befintlige ansenlige Lage»-; hwarjem'e mycken
utländsk Spanmäl wid den tiden ioförfl iswits;
men sä snart Riksens Stander wid 178b Äcs Riksdag
besiöto KronoBränneriernrs upphörande, sunno
de nödwändigt, att, i destas ställe inrätta Allmänna
Magasiner, och ansiogo dertill 50 tunnor Guld.
Genom en i senare tider tilltagande odling och genom
det ökade bruket af Potäter, äro wisterligen behofwen
i det hela minstade; och dä flere lycklige
skördar och goda är kunnat förse Landet med brödfödan
af eget förräd, har man tilläfwentyrs nu mera
förglömt ej aflägsne tiders olyckor. Men man
mäste likwäl eftersinna, att wista Provincer uti Swerige
ärligen behöfwa Spanmäl frän andra, att Staten
äfwen bchöfwer dm utöfwer StatsWerkeis reela
tillgångar, och man kan ej neka nyttan af ett lager,
wid ett inrraffande krig. Omöjligt ar det icke heller,
92 Den 5 8ebruarii.
som just inträffade, i början af 1770-talet, att Rk«
ket, ja lill och med större beten af Europa, ännu
en gäng blir hemsökt med flere pä hwarannan följande
mistwäxt är; i sädant fast mäste alla enstildte
förräder snart medtagas och SockneMagasiner blifma
endast tillracklige till något understöd för Let
första äre.
Sedan Utskotten pä ofwannämnde satt bekragtat
frägau sm Allmänna SpanmälsMagastner, stola
gifwas, äterstär nu frägan huru, att upplösa.
I sädant afseende önstar Utskotten, att först sa göra
nägra allmänna anmärkningar och ruweckla wista
grundsatser i ämnet, innan de strida till ett detaillerädt
utlärande häröfwer. Och Utskotten tro sig ber,
före lill en början böra afgilwa en något fullständig
berättelse om Magasins Werke ts tillstånd före Ar
1772, dä Landets Brännerirättighet upphörde. Dest.
förinnan fnnnos i Riket endast sädane Magasinet:
och KronoBagcrier, hwilke moro inrättade uii Garnisonsorter,
till warflvade ArmLens förplägning samt
för Flottorne i fredlig tid. Deste orter, innom Let
nu warande Sweriges gränsor, moro egenteligen.
Stockholm, Kalmar, Carlscrona, Malmö, Landscrona,
Christianstad, Warberg och Götheborg. Dit
intogs Kronobonden och Statens Räntor för behofivet,
men upplag felades för Landels undsättning i
smara är, likasom för infallande krigshändelser. Uppbörden
uii de äldre, eller söre 1772 anlagde Magasinera,
besörjdes utaf Magasinsföreståndare, mastadels
Proviantmästare kallade, hwilke stodo under
Kongl. KammarCollegii och StatsContorets inseende
Der war egentligen är 1798, som desse senare
Maga
-
Den 5 Zcbrukrii.
91
Magasiner ställdes under Dircctionens styrelse, tillika
med Proviantlagren och KronoBagerierne. En.
ligk alla de underrättelser, som Ur kotten kunnat in,
hämta, stedde upobörden af RänlcS anmälcn och
Tionden endast pä sörrberörde sätt, undantagande i
nägra af de norra Provincerne, hwarest sä kallade
Kronobodgr funnos och annu finnas, och Ränwgif»
warne fingo således den tiden första Spanmäl'- pa
länga afständ, äfwen utom Länen, såsom Söder,
manlands, Uplands och Westmanlands Jnwänare,
hwilke wörö anbefalldte art lefwerera sin afrad och
Kronotionde i Stockholm, Skaraborgs och Elfsborgs
Läners, i Götheborg och sä widare. Följden deraf
war, alt Näntegifwarne merendels, med betydande
tillökning i priserne, accorderade med Köpmän eller
andre Personer, som werkMde Lefwerecingarne.
För dek närwarande lärer wäl ingeri kiriswel
kunna uppsta, det ju Ranregifwarne hwarken böra
twingas, atr emot deras wilja losa Ränleipanmälen,
eller akt föra den utom Länet, hälst n: g- ande
Författningar befria R än-eg i swarén frän .s-nnnde
onus, och det är hans rättighet, att sä-kwna
Spanmälen in natura, men U'skotten wäga derje-.rte,
i anledning af Hederwarda BondeS andels Le,
damöters utj OeconvmieUlstottet wäckle inolion, till,
styrka, det all afrads? och Kronotionde Sr anmäl,
mätte fä in natura lefwereras mi dct intill den skarrflyldige
egendomen närmast belägne KronoMaga.än;
s följd hwaraf de fleste nu »varande Magafinshusen,
Med tillhörande Betjening, torde böra bibehällas,
Utskotten styrkas sä mycket mera i denna öfwerlygel.
se, som ingen serdeles winst för Kronan af Maga
-
92 Den Z Abruarir
sinshusens
försäljning kan uppkomma. Ach hwatz
äler Betjeningen beträffar, sä kan den swarligen
wiv de fläste af deste Magasiner nu indragas, ty i
händelse Kongl. StatsCvniorct, skulle, likasom före
a?98, gemeiisamt med KammarCollegium, men af.
stiljdt frän Allmänna MagasinsStyrelsen, läka emottaga,
wärda och utdela RänteSpanmälen, fordrades,
sa framt en MagaflnsDirection äfwen tomms
att fortfara, dubbel Betjening och dubbla Magasins,
ä alla de ställen, der bäda werten hade upplag,
hwilket stulle medföra en ökad och onödig
koji nåd.
Härtill kommer äfwen, att omförmaldte befattning
med Kronans RanteSoanmäl, icke lämpcligen
synes kunna äläggas StalsConiorct, hwars göromäl
arv af en blott pecuniaire bestaffenhet, hwilka fale.
des stulle, medelst en för detta Werk främmande Åtgärd,
komma att sträckas utöfwer gränsorne för dest
egenteliga »verkningskrets. Wärdén af de i detta
afseende anlazde Magafiner kan icke blifwa lika god
i sädant fall, som dä den besörjes af en styrelse,
hwilkcn har denna ward till sin hufwudsaketiga befattning,
och förlusten för det Allmänna skulle wid
en ärerförandring säkerligen blifwa mängfaldig. Sa
framt Len öfwerffottsSpanmäl af flerahanda stag,
i synnerhet wärsäd, htvilkm StatsWerket, till ett
belopp af öfwer 20000 tunnor, ärligen bekommer,
stulle, genom SkatsContorets åtgärd försäljas, och
detta LÄrk deremot besörja upphandlingen af ig ä
14000 tunnor Räg, som för aflöniugar, uiöfwer
beloppet af Kronans räntor i detta sädesslag, hwarje
är erfordras, sä stulle SlglsConloret säkerligen
Den 5 Zebruarii. I3
förlora mera bäde ä försäljningen of öfwerstoktet och
wid uppköp af Rägbehofwet, än som hittills ägt
rum, under den tid Allmänna MagasinsDireclionen
haft sig uppdraget, akt, emot ärliga liquidationer
med SratsConlvret, affluka denna Handelsaffaire;
och i händelse nämnde Direciion kommer atk härmed
fortfara, lärer genom en förmonlig försäljning af öfwerstotts
Spanmälen, Nägöristen kil! det mästa fyllas
och någon serstud Fond lii! delta Sädesslags
uppköp icke erfordras.
Den inwänning skulle wal kunna göras emot
nödwändigheten af en serstild MagasinsDireciion,
ait hela Inrättningens styrelse och förwaltning borde
förenas med och underläggas något af Rikets Colle»
gier; men sadant anse Utskotten sig böra bestrida.
Kongl. KammarCollegium är det enda Werk, hwilket
äger den befattning, att Magasinsstyrelfen rimligen
stulle kunna blifwa förenlig med desi öfriga
werkningskrets, i anseende kill desi befattning med
Rike s allmänna hushållning, och den kännedom om
ärswäxternes beskaffenhet samt deruppå beroende ut»
ligker för rik eller klen störd, fow Collegium ärligen
inhämrar; men hushållningen med Spanmalens
wärdgnde, m. m. och isynnarhet de Handelsoperationer,
hwilka nödwändigt stola åtfölja en någorlunda
utwidgad Magasinsinrättning, äro för Kongl KammarCollegium
alldeles främmande ämnen. Desi göromål,
förut sä mängfaldiga och wigtiga, stulle härigenom
ökas i den män, att de erfordrade nya Ledamöter
och ett serskildt Conkor eller Departement
Lill de ny» arendernes stötande. Dä annu större
slpärigheter möta för föreningen af Magasinswär
-
94 Den Z Zebruar!!'
den, med hwilket annat Collegium som halst, sä
finna Utstolten angelaget, att denna mård, likasom
hittills, kommer att af en serskild Direction bestridas.
Om således tages för gifwit, att en dylik Direction
stall fortfara, bliswa följande ämnen af hufwudsakliZaste
wigt för Riksens Högloft. Ständers
uppmärksamhet, nemligen no Den tillgäng till Fond,
som Maaasinsinrättningen synes nu genast kunna
påräkna, utan för stor ränning för det Allmänna.
2:0 Werkets organisation, werkningskrets och blifwande
befattning. z:o Desi styrelse och Betjening samt
erlorderttga nödiga tillstött till löningar och omkostnader
; i hwilken, artikel tillika alla möjliga indragningar
komma att projecreras, samt 4:0 Den allmänna
J.istruclion, som för styrelsen blifwer af nöden.
Första Artikeln.
Gm ben Zond MagasinInrättningen genast
kan hafwa att påräkna.
Denna består uti följande tillgängar:
Banco
^ R-d* st r.
i:o De nu befintlige Lager af
Spannemäl och Proviant, enl.
Bilagan lät. A, upptagne i
warde till 297940 41 r
2:0 Contanle medel, enl. lät. B. 96234 6 s
Transport S:a 395974 47 6
g;o Di
-
Den 5 Zebruarii. 95
Transport 393974 4? 6
z:o Diverse fordringar enl. lut.
C, utgörande 275473 38 3
H.oarifrän afdrages
Pommerska
Statens
skuld sä som 0-
säker 46776 30 8
Saldo 228697 7 7
4.-0 Den Summa i Effecter, som
KrigöFörwaltningen bör aflemna,
enligt hwad till StaroUtstottet
ar anmält, och hwilken
Summa, i fall den anwändes
för Flottor och Garnisoner, bör
af StatsWerkec liqwideras, för
att orubbad kunna päräknas, till 352202
5:0 Genom försäljning af det nu
inneliggande bade Swensta och
Utländska Bränwin, af dek pä
Stockholms Wag för MagasinsWerkets
räkning stående partie
Koppar och Järn, samt af
någre öfwerflödige Byggnader
m. m. synes kunna indragas
ungefärligen 43957 8 8
Summa 1,216,629 iZ 9
Alla det nu warande Werkcts
stulder, utgöra enligt Bilagan
lut. D. 325,629 15 9
96
Deri 5 Lebruärir.
Således blifwer Werkets bebällna
Fo>-d R:dr Banco 691200 __i
Men af denna Summa utgör likwal ej mera
än 96034 R:dr 6 si Z r:st tillika med hwad som
genom Bränwinsförsäljning kunnat inbringas, sedan
Veu 4 nästlidne September, dä MagafinsDirec,
ionens uppgifter btifwit aflemnade, en werkelig
Penninge iilgäng hwilken kan wara att påräkna wid
förefallande behofwer; hwaremot all den öfriga Fonden,
bestående uti waror och fordringar, torde wid
omsättningar och indrifwande, i synnerhet hwad fordringarne
angar, kunna blifwa underkastad förlust;
om harwid tillika i be rak ande kommer, att utaf
MagasmsWedkeis ffulder, den kill aflidne Herr
CancelliRäder och Commendeuren överkock Utgörande
229,59 R:dr 43 si 4 r:st blifwit af Boels
Cruatorer uppsagd och mäste betalas sä snart en efter
freden ä nyo öppnad communicakion samt någon
bittre jemnwigt i Waxelcoursen göra inbetalningen
möjlig; att de öfrige stntderne äfwenledes, förr eller
sednare böra asbördas, samt att MagafinsJnrättningen
omöjligen kan underhäilas och uppfylla sitt wig,
riga andamäl, serdeles i misiwaxtär, med ofwanupptagne
ringa och tilläfventyrs icke helt och häilit säkra
behållning, sa wäga Utstotten förmoda, det Riksens
Högloft Stander stola med »välbehag anse det
förslag, akt MagasinsStyrelsen mätte fä begagna
Disconträllighet lili Riksens Siänders Banque, uppå
Zooooo R:dr Specie, hwilken Summa likwät
icke mä pä en gäng, utan i mohn af behofwen, succesiivt
lyttas, sann icke oftare uttagas, än MagasinsZnrätkningenS
lillbörstgg underhällande gör sä
dant
-
Den 5 Zebruar». 9?
dant nödwandigt; hwarjemte, sä snart de omständigheter
förswinna, hwilka föranledk Disconleringen,
den och genast stall Upphöra! Och lära sä wäl Räntan
ä deste Discont-Lan, som öfrige wid Penningarnes
lyftande nödige föreskrifter, böra prvjecteras
af Höglofl. Banco-Utstottet, med tillämpning af de
grunder, hwilka för Riksgälds Contorels Discont rättighet
i Banken äro utstakade. Utstolten äro destomera
sörwistade om nyttan af detta förslag, som i
fall det antages, Banken icke behöfwer anlitas om
nägot för densamme fruktlöst förskott, samt följande
af MagasinsFonden försträckte, men icke utan
yttersta swärigheter till gäldande möjliga Summor
dä kunna afstrifwas, nemligen:
Pommerska Fäl:SkatenS skuld enl.
H C. - - . 46776: zo: z.
Konungarne 6ullak 111:8 och 6ullat
^.äolxtig dito enl. I^it. Etillsammans
- - 442274: Z: 5.
Kongl. Förwall ningens as Sjö
Ärenderne
dito, enl I.it. F. 298843: 39: 3.
Kongl. KrigsFörwaltningens dito,
enligt samma Bilaga - - 864687: 59-
Kongl. StatsComorets dito, dito 224235: 21: i.
Magasins-Werkets förlust ä dest L
Finland ägde förlag, enl. IK. G. 163945: 12: 2.
Summa 2020763: i: 7»
Hvarifrån afgar det som Krigs
FLrwaltningen
äterlemnar - 350222: ^
Saldo 1670763: i: i,
5:te Band. 2:dra Afd. 7- Än
-
9L Dcn Z Lebruaru.
lAndra Artikeln.
Gm Allmänna NagasinS-DirectisnenS werkningSkretS
och blifwande befattning
Det
more wal, enligt Utflotrens tanke, till önflandes,
att stora Magaflner, mätte kunna inrättas
för att smara emot de behof som ofwan aro
nämnde; men dä, enligt hwad Committerades till
Medels anskaffande för nästlidet ars'Krigs behof,
Handlingar Ukwisa, för en Armee af 35200 Man,
jemte halfwa Orlogs och hela Skärgårdsflottan, ärligen
erfordras:
Räg - - 108,613 tunnor
Korn - - 97,977
Ärter - - 19,898
Hafre - - 232,423 —
Hwete - - 538 —
Summa Spanmäl 459,449 tunnor.
Sä bliswer nödwandigt, att för det närwarande
inskränka Magasinernes omfattning till förseende
af hwad som erfordras för Floktorne och warfwade
Armeen pä fredsfot, samt till ett upplags anskaffande,
i fall af miflwäxter. Med afseende hara,
och emedan Utskotten taga för gifwen principe, att
inga större upplag böra göras, annorstädes än wid
hafskuster, och der Inrikes Segelleder arv eller kunna
blifwa, fä Utskotten härmedelst »vördsammeligen
föresiä följande:
r:o. Ma
-
Den Z Abruarii.
i:o. Magasiner synes böra pä nedannamnde stäl^
ken framför alia andre bibehålla-;, nemligen i Norrköping,
Wadstena, Westerwik, Wisby och Ästad,
sa wäl i anfeende till de narbelägne seminanke orter,
som de upphandlingar, hwilka derstädes i senare
arén blifwil gjorde, och lättheten akt upplagen derifrån
transportera. Dernäst torde Magasincrne pä
Skeppsholmen i Stockholm, uti Jönköping, Carlscrona,
Malmö, Landscrona, Christianstad, Halmstad,
Warberg, Götheborg, Wennersborg, Carlsten,
Hernösand, samt pä Frösön, för Jemtland och Herjeådalen,
afwen i Westerås och Gefle/ för Dalarne,
blifwa nödige till större eller mindre upplag samt
för der sörlagde Stakers fournerande. De uki Upsala,
Nyköping, Calmar, Carlshamn, Lidköping och
Mari stad lara äfwen behöfwas, i anfeende till narkiggande
orters ömnigare, SädeSwaxt, hwarföre de
ock kunde böra med nödige Medel list upphandlingar
förses, och Utom de nu nämnde bör förmodeligesi ett
Magasin i hwarje Lin, der saöane ej ostvan blistvit
uppnämnde , bibehäilas till intag af Kronans Rantespanmal;
afwen som Magasine wid' Wästra Eo i
Elfsborgs Lin, för den närbelägne Landsortens knap-'
Pa Spanmals tillgäng samt oure af de i N--nelje
warande Magabms hus lira erfordras, de stnämnde
i händelse nägre Trou per komma akr stst kusibewakning
i otten förläggas. Men emedan hys Utskotten
anmälan biifwir gjord om nödwändighetcn
för Westerbotten, att erhålla flere Magasiner, samt
Utskotten icke känna alla ortens Spanmals behof och
sorala beskaffenhet, med sä fullkomlig wiflhet, akt
Utskotten kunna answara, det ju icke någon ändring
uti nu afgisne projeet för Magasiners biber
Ivo Dcn A Zcbruarll.
hällande skulle kunna pä nägot ställe wara tjenlig;
warder härmedelst wördsammeligen hemstäldk, om icke
ät Kongl. Maj:t mätte i underdånighet Siwer.
lemnäs, att, uppä förekommande anledningar och sedan
Magasins Styrelsen samt LandShöfdingarne, för
hwar filt Län, underdäniga ullätanden cfaifwi , i
Nader förordna pä hwilka ställen nya Magwjner
kunna behöfwa inrättas, äfwensom hwilka af de nu
»varande stola indragas, dock sä, art U stöt.ens har
ofwan yttrade principer, deräst de winna Riksens
Höglofl. Ständers bifall, komma att tjena till grund
för ifrägawarande Magasins reglering.
2:0 Mera an §:delar af Fonden, synes ej, utan
wid trängande behof eller förestäende misiwöftt, böra
anwändas till upphandling as Spanmäl pä en gäng
saim till understöd sör sävane Krono Svckne-Magasiner,
som Utstotken i slutet af dena Betänkande
förbehålla sig att fä närmare förestå; hwaraf ena
hälften bör anwändas kill npphandwngar och andra
hälften kill Krono-Sockne-Magasinernes Fond. Dock
torde icke ens besia Adelar böra helt och hältet anwändas
oftare, än dä Spanmäls priserne tyckas wilja
falla under rätta wärdet. Deremot bör det öfri»
ga af Fonden pä förmånligaste sätt förräntas uti
Allmänna Caster eller Disconrer, såsom Malmö och
Götheborgs, för att wara att tillgå när te^en lill
en faler misiwäxt i Landet, göra förmonligare inköp
frän Utrikes orter nödige.
Den Z Zebruarii.
Tredje Artikeln.
Gm MagasinS-werkets styrelse och Betjening,
erforderlige tillstött till löningar och omkostnader
samt möjliZe indragningar. . ^
Personerne, hwilka utgöra denna Inrättnings
Styrelse, synas böra wara af ert sä inskränkt antal,
svm är möjligt. Det är icke ralrikheen af Ledamöter,
utan walet as dem, sam bereder en Allmän
Inrättnings »verksamhet och nytta; och hwarest
tystlåtenhet är nödig, (hwilket ofelbart ofta inträs»
sar wid ett Werk, som äger Handelöbcfatkning) är
talrikhelen skadlig. En Ordförande, (halst S-atsSeereteraren
för Handels- och Finaace-ärenderne)
biträdd af 2 Ordinarie Ledamöter, och i anseende
till möjligen imraffande sjuklighet, en Extraordinarie
Ledamot, stall säkert göra liLfyllest. Betjeningen
lärer ock, wid en blifwande mera inskränkt befattning
än tillförene, kunna minstas; men lill uppmuntran
för densamme »väga U stötten sörcflä, att
Le högre Betjente, som under en fleräng tjenstetid
wid Werlet, gjort sig för serdeles flit och skicklighet
utmärkte, mätte, framför andra i Näder befordras
till Ordinarie Ledamöter af Directionen wid
infallande ledigheter.
I öfrigt önsta Utskotten, det Riksens Högloff.
Ständer täcktes till Kongl. Majtts eget höga godt.
finnande lemna, akt sedan den blifwande MagasinsDireciioncn
är hörd, i Räder bestämma det antal Embetsvch
Tjenstemän, sorn finnas nödige lill Werkets drift;
med rättighet likwäl för Direclionen, att i samräd
?o2 Den Z Zebruarii.
med Riksens Ständers Revisorer, göra de ändringar
lili ainalet af Betjeningen, hwartill omständigheterne
kunna föranleda; men för fin del hafva Ut.
flotten trotr? att ej flere an u!i Bilagan Istt. H.
förefläs, kunna wid Directionen wara af nöden, i
följd hwaraf Utflottcn fä hemställa, a r den i samma
Bilaga upptagne Summa mätte till detta ändamål
bestämmas och ärligen utgå med N-dr B:w
6Z4<-: 32:
dernäst, enligt Bilagan lät. I. för
all den öfrige Betjeningen, hwars är«
liga aflöning hittills utgjort >7451
R:dr 31 si 3 r:st, hädanefter endast 8650: 30: 8,
Utflottcn anse dock hartvid böra
fästas det kraftiga förbehåll, att,
ehwad ändring uti amalet af Sysi»
lorné wid Werket kommer att göras,
aflöningen likwäl intill trästa Riksdag
aldrig mätte stiga till högre än här
Uppförde belopp.
Härtill komma, enligt Bilagan
Hit. K. Lxlpectsnce Löner och Pensioner
efter gamla Slaten, hwilka
likwäl småningom sörswinna - - 2288: 40:
samt enligt Uil. L. den nu blifman
pe
nya Lxkprectancs Statens aflö?»
siing med » - 5048: 8: —
Summa ärlig Stat 22537: 54: 8-
Till.
Den 5 Februarri isz
Till ofwanstäende uppgifts Summor
bör laggas för Magasinernes underhäll
hwarje är - -- 1462: 35: 4.
Tillsammans 24200:
_
Akt erforderlig tillgäng härtill icke kan erhällas
genom ärlige afkastningen af MagasinsWerkeis ofwannämde
ringa Fond ar owedersägeligk; Men Ihtstorten
kunna likwäl fägna sig derät, att nägot tillstött
utöfwer Stars-ljtstottets uri Betänkandet angäeside
RiksSlaken gjorde ansiag icke för detta ändamäl
behöfwes, sä framt Riksens Högloft. Ständer
tillära, att t,vänne un samma Betänkande till Siats»
Contoirets disposition föresiagne Summor, nemligen
för differancen emellan de priser, till hwilka Ränte»
spannemälen ibland mäste afläras och annan Span»
mäl till Garnisoners och Flottors förseende anstaffas,
40,020 R:d B:co samt till Brödbakning 15,202
R:d samma mynt om äret, fä uppbäras af Magasins
styrelsen och derwid förknippas det åliggande,
att samma styrelse stall desta medel redowisa, men
fä behälla öfwerstottet, med samma answars stadighet,
som i öfrigt förestås uti projecret till Jnstruction,
samt besörja Flottornes och Garnisonernes manliga
aflösning pä fredsfot af Spanmäl och Bröd.
Hwarförutan, i händelse ett KronoBränneri hädanefter
stulle komma att äga bestånd, derstädes ärligen
erfordras medel till aflöning för drängar och
annan under-Betjeuing,- tillika med åtskillig? tillfqllige
utgifter till flere icke. beständige Handtwer
-
»04 Den 5 Zebruarn»
kare m. m., hwilka Medels belopp Utflotten nu sä
mycket mindre kunna bestämma, ssm den i samma
ändamål tillförene ätgängne kostnad icke blifwit af Allmänna
Magasins Dircctionen uppgifwen; men Utskolten
äro öfwerlygande, ait sä wäl denna utgift
som hwad tili Magasinsbyggnadernes underhalt
erfordras, säkerligen kan ersattas genom winst a
Bränneriet.
Medelst det förslag till indragningar Utstolten
salunda uppgifwit, blifwer, sedan Exspectance-löncrne
småningom hunnit sörswinna, en ärlig besparing
af följande summor, nemligen:
B:eo R-dr. §. r.
Wid Directionens Aflönings-Stat,
enligt I.it. H. - -- 2766;
Wid Magasins- och BranneriVetjeningens
dito, enligt lllit. I. - 8801: 7,
Tillsammans 11567: .  7»
same desiukom hwad genom ett minfkadt antal Bränneridrangar
samt mängfaldiga tillfälliga utgifter wid
Brännerierne och de indragne Magasinerne kan besparas,
som ofelbart uppgär till ett gansta betydligt
belopp hwarje är, men hwarä precis uppgift, i
brist af underrättelser frän MagasinsDireclioncn icke
kan meddelas,
Utstotren anse likwal, alt de projeckerade indragMMna
böra göras med största »varsamhet, och att
K
Den 5 Zebruarii. 105
sa mäl Werkets styrelse, som den till indragning fö,
reslage Betjeningen, bör deröfwer höras, omannars
mängden af de werkeligen fattige och en del med
mänga Barn omgisne individnerne icke stall förgäs;
och Utstotten hoppas, att de Embets och Denstmän
wid Werket, hwilkas sysilor afstaffas, mätte, sa
midt ste kan, ill andre sysilor förhjelpas, men desi»
förinnan fä behälla halfwa Lönen, säsvm Pension.
I anseende äter till Magasins- och Bränneriebyggnaderne,
haima Utstok-en funnit följande blifwa
umbärlige, nemligen af Magoziner:
i:o Alla i Stockholm, utom de ä Skeppsholmen
och Ladugårdslandet.
2:0 Furusunds i, Stockholms Län.
Z-o Det nedra Magasinet i NorrTelje, emedan där,
desiutom finnas 2, hwilke arv alldeles lillräälige.
4:0 Dek sä kallade Krono-Magasinet i Westerås,
hwarest tillika ett annat, under namn as LaneMagasin,
är inrättadk.
§:o Linköpings, som endast för der närwarande tjenar
till intägt af Häst-vacance-Medlen mid Kongl.
Lis-Grenadier Regementet, hwilken intägt nästan
lika beqvämligt kan werkställas i Norrköping och
Wadstena,
6:0 Ekefiö.
7:0 Uddevalla.
8:0 Alla redan nedlagde Magasiner, nämligen uti
Södertelje, Köping, Söderköping, Borås, Ström»
siad
rosi Dm s Zebruarii.
stad och Helsingborg. Likwäl underställes Riksens
Högloft. Ständers godtfinnande, om icke
Magasinet och alla dermid warandc byggnader i
Söderköping böra tills widare bibehällas, pä der
i händelse den föreftagne Götha Canal blifwer ansagd,
Arbetsmanskapet under en del af arbetstiden
mätte kunna frän betra Magasin fä erforderlig
Spanmal samt Magasinet i Norrköping severmes
ra kill afwentyrs till Söderköping förflyttas för
Sjötransporters skull.
Af Krono-Brännerier finna Utskotten sig icke
böra tillstyrka, att hwarken nägot af de tre i Slockholm
warande nyligen iständsatte, eller det i Götheborg,
ma innan nästa Riksdag säljas. Utskottens
mening i denna del är föranledd af de omständigheter,
att Bränneribyggnaderne, i fall försäljning snart
sker, säkerligen skulle gä för mycket under deras
wärde samt att »verkan utaf den wid jnnewarande
Riksdag widtagande författning angäende Bränvinstillwerkningen
först borde afmattas. Det stulle ju
kunna inträffa, att tänkesätten i denna omständighet
till en annan Riksdag ändras, att mera utwidgade
Magasiner dä, funnos nödige, att man dä ansäge
för omöjligt, att utan allt för stora uppoffringar,
underhålla sädane, man i förening med Brannerier.
Det kunde handa att större Städerne stelfwe önjkade
frän sistnämde inrättningar fä deras bränwins behof
uppfylldt. Om desie dä saknades och skulle ä
nyo uppbyggas, blefwe kostnaden ofelbart lika betydlig,
som förlusten för det Allmänna. I följd af
nämnde skäl fä Utskotten nu wördsammeligen föreslä,
glt Ladugårdslands Bränneri, med derwarande In,
»rätt.
Dcn Z Iebruanft ^7
fättningar, Ml till Bran.'iusbrännings drifvande
för Mrgauns.Dire - .ionetts rälisti q, biöichallas Tanto
och Ma.i-
-eras, men Lagsrkällrarne fvrfsata, akt emot Hyror
begagnas. pä Let de M -.aairnkJnräimrngen tillhör!»
ge Lagerkärel 0 0 större fa,' ager hvilka äro säleves
dvrbara och omöjäwnkun^ tdnu genast steende försäljng
betalas, mätte blis.va, ni 0^ st m möjligt, ron?
serverade, halst desse säkerligen r inköp "östat Kronan
öfwer 40,000 R:s och i händelse, af äwrinrärtning
af KronsBränuerier omSitigei! kunna unibäras. Och
som Utslotten derjemte önsta, dek Stater Leke mätte
be ungas med utgifter för fadane ändamål,
hwaraf det Atlmäuna icke drager någon nytta,
sä fa stlkstorten tillstyrka, akt Arrendakorerne af
pmförmaldte Bränneri-Werk mätte förptig as pä egen
kostnad underhätla dem, under Arre ndeti.en, sanik
ester dess stut ä erstuna dem i lika godt stick, som de
hade wid emottagandet, hvarförutan Arrendakorerne
synas böra betala progressions a,gist för Bränwinsbränningen
därstädes, efter dea uträkning Riksens,
Högloft. Ständer, uppå Bewillnings och Oeconomie-Utstotkens
förflag, komma alf fastställa.
De Brännerier, hwilka owilkorligen kunna indragas,
och ju förr desto heldre forsästas, äro:
l'.o LungSholmS och Gita Cathrina^ uti Stockholm,
hwarä byggnaderne och inrätkningarne äro
sä förfallne, att de, i händelse af bibehållande intill
nästa Riksdag stalie förlora mycket as sikt
warde och således icke derefter kunna äler begagnas,
utan en total och högst kostsam nybyggnad,
lik
-
io8 Den 5 Abruarii.
likwäl underställes Riksens Högloft. Ständers
ompröfwande, om icke Kungsstols Bränneri, i
anseende lill desi förmänliga belägenhet, Boningshusens
solide byggnad och goda beskaffenhet, samt
den derstädes warande Eld och luft Machinens
dyrbarhet, mä äfwenledes behällas och utarrendera^;
men som sielfwa Brännerihnset är ganska bofällig!,
torde ät den blifwande Magasinsstyrelsen
böra öfwerlemnas, att härom besluta.
2:0 Furusunds i Stockholms Län, med derwarande
Byggnader, fastän deste, fäsom uppförde ä
Privat ägares grund, icke lära esler rätta wärdet
betalas. Af hwilken anledning ät MagasinsDirec
ionen torde böra uppdragas, att fä desima,
antingen de stola pä stället försäljas och derifrän
af Köparen bortföras, (sä framt Jordägaren icke
finner sig wid att för lämpeligt pris inhandla
Lem) elier ock förut rifivas, jann Materialierne asyttras
i Slockholm.
z:o Strömstads jemte de Inventarier, som därstädes
ocv wid Brin ebergs Kulle äro öfwerlätne
ät Herr CommerceRädet Hörnberg, tillika med
hrvao Kronan äger uti Uddevalla och Nösunds
Källrar. Detta alltsammans är, jemte Bränneriet
i Gö heborg, af Allmänna MagasinsDirectionen
i wärde uvptagit kill 54,693 R:d r6 st
B:co; men om Götheborgs Bränneri derifrän afdrages,
blir återstoden icke synnerligen stor, dock
bör densamma till förman för MagafinsFouden i
penningar realiseras.
4:0 Bran»
Den 5 Zebruarii- 109
4:0 Bränneri Byggnaderne uli SöderTelje, G idholm,
Köping, Linköping, Borås och ivid Bankebergs
Kulle, ä hwilka Byggnader Duecstonen
icke upxgiswit wärdet.
Fjerde Artikeln.
Vm Allmänna Instructionen för MagasinsInrättningenS
Styrelse.
Dä denna Jnstruction nu pä förhand ej lärer
böra göras särdeles speciel, torde följande enkla
men hufwudsakliga puncler blifwa tillräkliga:
x:o Det bör wara Direckionens högsta omwärdnad,
som alldrig får åsidosättas, att befordra Inrätta
ningens ändamål, hwilket bör wara behöswande
Landsorters understöd samt ect förråd för Armöen
rvid inträffande krig, i möjligaste förening med
Werkets egna besiänd. Således ma Direcstonen
alidrig söka, att genom sädane handels sxeculationer.
de der icke alysia Landets Allmänna Occonomiffa
wäl, öka Werkets Fond.
2:0 Någon upphandling inom Landet i den ort,
där mistmäx inträffat, bör alldrig hädanefter fä
ske; hwadcm den åtgärd, i afseende pä upphandling
för nödlidande, som enligt 1798 ars sö-e^
skrift, Herrar Landshösdingar, inom deras i
Näder anförtrodde Län, hittills älegat, kommer
atc för alltid förswinna.
Zw Di
-
t to Den A Zebnrarii.
Z:c> Directionen stall wara styldig redowisning för
hela betz förwalrning inför Riksens Högloft. Ständer;
i följd hwaraf Directionens Protocoller och
Räkenskaper stola noga granstas, sä ival ivid
hwarje Riksdag- som af Riksens Ständers tillförordnande
Revisorer emelian Riksdagarne; hwarjemte
Direclionen stall wa>a förbunden, act ärligen
af Trycket utgif.va en omständelig Berättelse
om Werkets förwaltntng, med dertill hörande
Calcul och Tableau, hörandes i öfrigt den blifwande
Directionen ga i författning om att alla
de ännu oafflutade Räkenstaperne matte sä tidigt
afflutas, att de ivid nästa revision kunna granskas.
4:0 Ej ma något beslut af Directionen fattas, någon
åtgärd widtagaS eller befallning ät Vetjeningen
giswas, uran ivid Directionens sammanträden
och inför deröswer hältet Prot coll. Men dä
sädane frågor, Hwilka erfordra tystnad, förekomma,
föres Prolocollet sf en Ledamot och sörwckras
af Ordföranden, till dess mädan af salens
yppande är förbi, eller intill nästa revision.
Z:v Sä långt Fonden medgifwer, böra, till förekommande
af Spanmäls prisets omätkliga fallande
eller stigande, upphandlingar inom Riket göras
i goda är, samt Spannemäl ivid serdeles läga
priser och förmånlig cours, införstrifwas frän Utrikes
orter, pä det Merkel, ivid inträffande mistwäxt
eller i fall af elt krig, matie kunna, sä
mycket möjligt är, bispringa Lander med brödföda
och Utsäde samt i bada fallen mota för högt uppjagade
Spanmäls priser.
Dörr 5 Zcbruanl. r i!
6!s I händelse Kronans och serskildt LöningsStaters
Spanmäl kommer att af Magasins-Werket,
pä sätt hittills stedt, f amgent emottagas,
bör tillätas, att de Räntegifware, hwilka häldre
åstunda contant betala wärdet af deras Räntespanmäl,
mätte efter förut stedd anmälan hos
KronoFogden i orren, inom d. i November,
samt efter det pris, som fastställes efter öfwerenskommelse
emellan Directionen och Konungens
Besallningshafwande i det Län, der Magasinet
ligger, äga rättighet akt lösa SpanMälen med Penningar;
dock under förbehåll, att ej någon Kronans
högre eller lägre Ämbetsmän, som med Uppbörds-Werket
äger befattning, fär älaga sig Spanmäls
lefwerering för Allmogen. Och bör för de
salunda inflytande contante Medlen Spanmäl af
Magastns-Directionen uppköpas. Deremot mä,
pä sätt här ofwan är tillstyrkt, den Rätttegifware
som will betala sin Räntespanmäl in natura,
alltid fä lemna den wid närmaste intill hans staktflyldiga
Hemman belägne Krono-Magasin.
I öfrigt wilja Utststten härmedelst »vördsammeligen
tillstyrka, att Magastns-Directionen mätte
äga fullkomlig frihet i sina operationer, enär de,
med bibehällande af här ofwan föreflagne grundsatser,
tjena till Werkets förmän. Således torde äf»
rven Bränwinsbränning kunna tillätas, pä Directivnens
answar, att den, angäende detta hushällningsärende,
nu utkommande Författning ej öfwerträdes;
hälst genom denna ätgärd blifwer en öppen utwäg
att omsätta och till Werkets nytta anwända all stavad
Spanmäl. De förestrister äter, som kunna
wa
-
ri2 Den Z Lebruarri.
wara nödige för en mera speciel befallning med Magasinernes
förwaltning, äswensom Jnstrucrioner för
de under Directionen lydande Embets- och Tjensteman,
önsta Utskotten mä, i likhet med hwad StatsUtfkotker
för Riksens Högloft. Ständers RiksgäldsContor
förestagit, öfwerlemnas ät den blifvande Directionen
öfwer Allmänna Magasinerne, att, i samråd
med första årets Revisorer, närmare bestämma
och lämpa efier inträffande tillfällige omständigheter.
Slutligen anhälla Urstotten, att fä hemställa,
vm det ej kunde blifwa nyttigt, att kill undvikande
af den stora kostnad som alltid åtföljer mänga Krono-Magasiner
och med afseende hwarä högst möjliga
inskränkning deraf nu blifwit föreftagen, Krono Sockne-Magasiner
matte, uti de Landsorter, som manligen
hafwa en medelmäktig Sades.production, inrättas
pä sädane wilkor, att Magasinerne byggas och
underhållas af förfamlingarne, men af Kronan er.
hälla Spanmäl, som blifwer desi tillhörighet, och
till upphandling hwaraf kunde anwändas sä mycket
af den tredjedel af ofwannämnde behållning, eller
R^dr 16 st Banco, som Directionen finner
för ändamälet kunna efter hand tarfwas.
Un de församlingar, hwarest egna Sockne-Magaftner
förut ej finnas, kunde sörsta Fonden blifwa
2 eller z tunnor Säd för hwarje helt Hemman;
Men de Socknar, som antingen redan hafwa egna
Magafiner, eller icke åstunda sädane, mä äga rättighet
akt afsäga sig emottagandel af Kronans Spanmäl;
hälst Ulstokten önsta, att, jemnlikt hwad 8 8-  rrli Kongl. Resolutionen pä Aämogens besvär d. 9
Den 5 Zebruarii. nz
December 1766, innehaller, twäng till Sockne-Magasiners
inrättning äfwen hädanefter mä wara aldeles
förbudit. Och sä wida, genom siik afsägelse,
större tillgäng till Krono Spanmäls undfäende beredes
för de Församlingar, hwilka önsta begagna förmanen
af desi emottagande, bör det wara MagasinsDirectionen
vbetagit, att ansiä ett större belopp, än
3 tunnor för Hemmanet, ät de Socknar, som begära
bet, enär Fonden sädam medgifwer. Till Magasins
Föreständare böra wäljas inom hwarje Socke»
en Ständsperson, der sävane stnnas, och twenne af
Allmogen, hwilka icke undfå arfwode; desie, såsom
säkre och bofaste Man, stola wara, alla för en och
en för alla, answarige, att förrådet icke genom deras
förwallande minstas eller försämras. N.ikenstaperne
böra förås af den Person, som dertill inom
Socknen waljes, och ät hwilken ansins ett ärligt
arfwode af den inkomst, som Socknen, genom Magasins
Inrättningen kan päräkna.
Enligt de grunder, som för de fläste redan ine
rättade Sockne-Magasiner arv stadgade, utlänas Spanmälen
om Wärtiden och betalas paföljande Hösten,
med interesie af 2, z högst 4 kappar pä Tunnan.
Af denna ränta borde, wid ifrägawarande Maga finer,
en kappe för hwarje Tunna förbehällas Kronan
hwarigenom desi Spanmäl, i stället för att uti de
större Krono Magasinerne lida en ärlig förlust,
wunne en ärlig tillökning af z Procent, kommandes
öfriga interesiel Magasinet tili godo. Redowisningen
för den i Sockne-Magasinerne intagne Krono
Spanmälen synes böra genom Konungens Befallnings--
r Band. s:dra Asd- 8. haf
-
Den 5 Zebruarii
-
hafwandes försorg ärligen insändas till Allmänna
Magasins Direccionen.
Utskotten äro förwistade, att detta förslag stall
i mänga Landsorter medföra en stor nytta och öfwerallt
tillstynda Magasins Fonden en lika billig som
säker winst; och Utskotten kunna, för deras des,
ej inse att samma forsing äro i nägon män stridande
emot hwad Allmänna Beswars- och OeconomieUtstottet,
angående nrivaie Sockne-Magasiner tillförene
projecrerat. Wisiertigen torde dock 2-ne inwänningar
komma att göras, men dem anse Utskotten
sig skyldige »vederlägga. Den första är, att ifrägawarande
Magasiner kunna befordra misihushällning
medelst lättheten för hwarje hemmansbrukare, att fä
läna det belopp i Spanmäl, som as obe.anksamhet
blisivit föryttradt. Härtill swaras, akt Län icke kunna
fäs» utan emot säker mans borgen, hwilkcn
Slösaren swärligen erhätter. Den andra inwändningen
blifwer, att deräst krig stulle utbryta sommartiden,
under det Kronans »i Cvcknc-Magasinerne
förwaradc Spanmäl är uklänad, kan denne ej genast
begagnas. Sädank mäste wäl medgifwas, men utom
det ait politiske ställningen ej sä alldeles beror
af ögonblicket, att den ju icke kan af Statsmannen
nägvrlunda förutses, sä är det under ett krig af icke
ringa nytta för Staten, att efter z. 4 L 5 mänaders
förlopp kunna disponera det päräknabe Spanmäls
förrädet.
Hwad Utskotten salunda haft äran yttra, warder,
jemte de hufwudsakligaste ifrän Allmänna Magasins-Direetionen
afgisne och lill Srats-Utskottet öfwer
-
Den 5 Zebruarii. "5
werlemnade handlingar, Utskottens uppgjorde calculer
öfwer den blifvande Lönings- och Exspec ance.
Staken wöd Magasins-Werket, sann äkffillige Ledamöters,
till Protocollet reserverade särstilta meningar
uii wiKa omständigheter, Riksens Högloft. Ständers
egen granskning wördsammeligen understäldt. Slockholm
d. 27 Januarii 1812.
P8 Högloft. Ridderftapcts och AdelnS wägnar.
jsost. 6. Oxenstjerna. LIaes kleininZ.
Pä Högwördlge Prefte-Ständrts wägnar.
"kia. ^VeiZman. lUaZn. Ltaznelms.
Pä Wall>fl. Borgare-Ständers wägnar.
Larl. kr. kanstber^. L. Lcstönkerr.
Pä Hcderwärda Bonde-Ständers wägnar.
Austers Idlilston. ^olr. karsson VViklunö.
kft. kröclelius. k. ft. kletrel.
Eransumt af Protocollet, häller uti Riksens
Högloft. Ständers Stats- samt Allmänna
Besvärs» och Oeconomie-Utskottens sammanträde
d. n Januarii i8ro.
, » » » » r
» - r - « «
Herr Ofwersten och Commendeuren Friherre
^steltvärst begärde ordet och yttrade ftg skrifteligen
sälundar ''Jag
n6 Den 5 Zebruarii.
"Jag instämmer hett och hältet i hwad Statsdch
Oeconomie- samt Beswars-Utfkoktens Henar Ledamöter
i sitt Betänkande tillstyrkt, om Allmänna
Magasinernes nödwändighet sä wäl för den wärfwade
Armeen och Flottorne, som för Landels behof,
i misiwäxt är. Allmänna Opinion tror jag wisil icke
wara deremot, men wäl att alltsedan 1786, dä denne
Inrättning tog sin början, en del af de Medel Riker
genom Banqven dertill försträckte, blifwit nyttjade
till en Directions aflöning, och de öfrige Medlen
till änvamälen icke swarande, dä denne Direc»ion
blisivit uppdragit Kronans egne Brännerier och
Utländskt Bränwins införstrifwandc, som sörwandlar
Allmänna Spanmäls-Direction ttlk en speculativ
Spanmäls- och Bränwins-försäljnings Direktion,
hwarigenom den wid denna Riksdag kunnat wisa,
att desi Fond sä blifwit ökav pä az ärs tid, att
Len deraf kunnat försträcka sä wäl framfarne Konungar
som Stats-Werket och Krigs- samt SjöFörwaltningarne
betydliga Summor, som dock pä
en tid af az är bordt wara större, da man consides
rerar, att afwen all Räme- och Krono-Tionde Spannemäl
warit under denna Directions disposition."
"Före 1786, och innan Riksens Högloft. Stander
anftogo en Summa af 50 tunnor Guld lill
Magasiners inrättande hwaraf dock ej mera an en
femtedel till Magasiners inrättande utrogs, war wisit,
under flere pä hwarandra inträffande misiwäxt är,
eländet ganska stort, men om ^ongl. Masist dä haft
samma Fond som Skändcrne dertill sedan anflogo,
manne icke detta elände till en del kunnat undwikas
och genom LandshöfrinZarnes försorg i tid genom
* Span
-
Den 5 Zebruarii. n?
Spanmäls uppköp eller införskrifwande af Utländsk
Spanmäl afhjelpa-; Och om sädane mitzwäxk är,
sedan Spamnäls-Magasinerne blifivit genom den till»
förordnade Direction inrättade, inträffade, manne
eländet blifwik hulpit genom Penningars otillräckliga
anslående och till Herrar Laudshöfdingar remitterande
akt uppköpa Spanmäl till dä uppstegrade
prifcr, om den warit att fä, som dä af de fattige
och den mast behöfwande icke kunde lösas."
"Kongl. Kammar-Collegii befattning sträcker
fig till Rikets Allmänna Hushållning och Landshöfdingarne
äro älagdc, att i lid lemna underrättelser
om deras Läns tillstånd, bchofwer och ärswäxtens
beskaffenhet, som, da ve sinna Spanmäls brist i ett
eller flere Län wara att frukta, genast derom underrätta
Regeringen, svin säkerligen, dä Fond dertill
ar anslagen, genast anordna Medel till bristens afhjelpande^genom
remitterande deraf till Landshöfdingarne
och ordres till dem om Spanmäls uppköp inom
Riket om den finnes, eller genom Spanmäls
införskrifning frän Utrikes ort, i brist af egne tillgångar.
"
<'J grund häraf finner jag för min del Spanmäls-Magasinernes
nödwandighet, men befattningen
dermed böra genom Srats-Secreteraren för Finance»
och Hushälls-arendernes Styrelse och Landshöfdin.
garnes försorg werkstallas, enligt derom dem meddeldte
Instruktioner, och kostnaden as en SpanmatsDirection
undwikas; Och dä Magafins-Fonden, oagtadt
alla de utbetalningar den till Staren och andre
behof mäst widkännas, ännu ager zovooO R.dr
Banco,
N8
Den Z Zebruarii.
Banco, tror jag den kunna uppfylla ändamälek af
desi destination, da det mindre Creditif, som Riksens
Stander till Kongl. Maj:t aflemna, uti högst
tryckande misiwäxt är rifwe» till en del dertill jär
employeraS."
"Wärdén af Spanmäls-Magasinerne i Riker,
bör afwen genom Lindshöfdingarnes försorg och tillsyn
lemnäs Magasins-Förwaltare mot säker borgen
och af dem tillsättas. De stola emottaga all Räntevch
Krono-tionde Spanmalen och derwid efterse: ,-o
arr den är damfri, ren och sirid, o:v att frän Maji
mänads början madras densamme. z:o akt den styfflas
eller omkastas en gang minst i hwarje mecka,
och 4-o som denna Spanmäl kill det mästa ätgsr
till Flo torne och Militairens behof, lärer den sällan
till större mängd Sommaren öfwerliaga i Maga
-lierne, utan transporteras pä mederbörlige ställen
der den behöfwes, och således icke utan owar,
samhet taga stada."
"Den Spanmäl som för Landets behof behöf--  mer uppköpas, böra Landshöfdingarne nu som förut
bestrida, och derwid efterse och i sine Publicationer
utsätta, att den bör wara riad eller torkad, dä den
icke lager stada, om den ock blefwe i flere är inne.
liggande i Magaflnerne, och Fonden härtill genom
Regeringens försorg remitteras af de Medel dertill
redan äro anflagne. Wid en god och ömnog störd
i Riket eller wisia Län händer merändels, att Spanmalen
faller under desi märde, dä är rätta tiden
till uppköp deraf, hmarmed bäve Allmänheten och
Riket äro hulpne, och pä delta sätt kan en wis Re«
g»
Den 5 Zebruarri, ns
gering nägsrlunda hälla Spanmälon i desi rätta warde
och undwika förluster; dork bör denna upphand,
lade Spanmäl lefwereras wid närmaste Sjö-Srad
inom Länet, der Magasin finnas, och hwarifrän
transporten med minsta kostnad kan werkställas."
"Skulle Riksens Ständer finna de nu existerande
Krono Brännerier növwandige att bibehålla, tror
jag att Staten drager den största winst deraf vin de
bortarrenderas till enstildte Speculanter, och icke stä
under någon alttuän Dircciions Styrelse."
"Genom de af Utskotten projccterade Magasiners
bibehållande pä alla de ställen, hwarifrän Sjö-Transporter
kunna werkställas, äsweasom i de mäst sädesrika
Provincer i Riker, undwikas mänga onödiga
och kostsamma transporrer lill lättnad och minsta förlust,
för Riket-^
Om detta mitt yttrande skulle winna Herrar
Ordförandes och Högloft. Utskottens bifall, bchöfwes
ingen Directivn, till lättnad för Starens mängfaldiga
utgifter, och som den befattning dest Ledamöter
haft i Spanmals-Dircction, warit en commision de
sätt sig uppdragen, tyckes äfwen der arfwode de derföre
njuiit böra upphöra; men skulle någon af dem
icke hafwa Sytzla eller Embete pä Star och wara
i behof, fordrar billigheten att de fä bibehålla halstra
Lönen som Pension i sin öfriga lifstid, sä wida
de icke kunna blifwa befordrade till samma elter bättre
wilkor, dä denna Pension genast upphärer.
Den öfriga Betjeningen består till det mästa
cck Magasins-Förwaltare, som om de as Lands
hös
-
ISS Den 5 Zebruarii.
höfdingarne godkännas och hafwa borgen för sig böra
bibehällas och om de fa en kappe pä tunnan för
otorkad Säd och en half kappe för riad eller torkad
Spanmal såsom råttfrat, böra de aldrig lomma pä
baiance, utan deraf draga betydlig winst wid Jnrventeringar,
och som den Spanmäl, som mlemnas
till Armeen och F ottorne alltid mates med struken
tunna, sa bor deraf uppkomma en winst, hwarmed
bade Förwalrarne och Handräckningen wid Magasi.
»erne böra kunna aflönas."
"De as UtflotkenS afdelning projecterade Sockn.
Magasiners inrättande der de förut icke finnas, anser
jag Riksgagnelige, men jag fruktar, att den
narwarande Fonden blir otillräcklig till besia och
Allmänna Magasiners inrättande."
Herr Radmannen I.an6lier§ anförde: "Som
jag anser en Spanmäls Magasins Direction med
den widsiräckta omfattning Beredningen föreslagit,
kunna umbäras, och i anseende till aflöningen medföra
en onödig kostnad; sä sär jag instämma uti
Herr Friherre ^äollvärcks Diktamen i denne del.
, O , < - S
Att Linköpings Magasin skulle indragas, fann
Herr Profesioren Dockor HarlmZlon förtjena anmärkning:
Det more beläget midi uti Länet i en
mycker Sädesrik ort: Magasinshuset» hade blifwit
uppbyggde med stor kostnad, och wid försäljning skulle
de troligen komma akt allt för lågt betalas. Sant
more wäl, att Östergöthland för det närwarande hac
z Magasinera men de äro alle nyttige för uppkö«
pari
-
Den 5 Zebruarii. isi
pande af vmkringliggande trakrerS ömnig» Span»
måls förråd, och i synnerhet läge Linköpings Magasin
gansta wäl lill för en stor del Allmoge u!i Jon.
köpings och Calmare Läner, hwilken plägade besöka
de talrika Marknaderne uli berörde Stad, och som
skillnaden emellan Wadstena och Norrköping ar 8
mil, men erfarenheten under sista krig wisat, det
Spanmälen esomoftast mäst forstlas irran ena Ma.
gasinet till det andra inom Länet; sa stm-e i fall
af Linköpings Magasins indragning, sadane for§!or
hädanefter för A lmogen bliftva högst tryckande. Herr
Dockorn trodde sig föliakteligen böra hemställa bibe.
hällande af alla Magasinerne i östergöthlands Län.
Herr Majoren Silverstolpe ullät sig:
Ordsaken, som föranledt Beredningen, att tillstyrka
ätstiilige mindre nödige Magasiners indragning,
har warit den dryga kostnaden med sä mänga
Magasins-Förwalkares aflöning.
Herr Doctor ^arlinZlon: En sadan kostnad
ar ej mycket betydlig.
Herr Friherre hamilton: Linköping ligger i sä
god ort, att den nästan aldrig behöfwer köpa Soanmäl.
Beredningens idöe, som wid Magasiners tillstyrkande
blifwit följd, har i synnerhet warit understöd
för swaga orrer eller latt Sjö-transport. Derföre
aro de fleste till bibehällande föreflagne Magasiner
liggande antingen wid hafwet eller wid större
siöar och segelleder inom Landet. Men fädant in,
träffar ej med de begge ifrägawarande. Emellan
Wad
-
'22 Den 5 Zebruarii.
Wadstena och Norrköping ar desiurom icke längre an
8 mil och da Magafinerne i bagge defte C taber
fortfara, samt sä orter i Riket hafwa sä nara liggande
Magasinet och behöfwa sä litet understöd deri-rän
som Östergöthland, lärer Linköpings Magasin
lunna utan saknad indragas och bortsäljas. - -
s - - s - -
- - , ^ »
Herr Handelsman LnZel begärde ordet och anförde:
Eder Lxellcnces och Högloft. Utstottels ompröfwande
sä>- jag aran underställa, huruwida det
nu kan wara lillstandigt, att förestå bibehällandet af
något enda Krono-Bränneri, sedan Riksens Ständer
enhällig?, wid afgörande af Högloft. Bewillnings och
OeconomielUr sköttens Betänkande om Branwins bränningen,
beslutat alla Krono-Bränneriers upphörande.
H.vad Bränwins bränningen inom S vekholm
Ividkcmmer, sä är den öfwerlemnad ät Stadens Jnwänare,
och det skulle ival kunna handa, att defte
finna sig wid bibehällandet af ett regal Bränneri;
men sädant är i alla fall owiftt och bör fä ankomma
pä S!ockholmsboernes eget wälbehag, enär den
rättigheten en gäng blifwik dem tilldelad. Såsom
skäl för ett Krono-Bränneris fortfarande är wäl anfördc,
an Sädén stulle kunna sörderfwas genom liggning,
eller under Transporter och följagteligen behöfde
kunna lill Kronans förmän förwandlas. Men
om jag förursäkter, att uti Kronans Magasinet ingen
annan Spanmäl cmoltage6,än den som är torkad
och densamma wäl skötes, sä kan aldrig förstämning
under liggning inträffa. Hwad äter den
Sädén widkommer, som under Sjö Transporter kan
A en 5 Zebruarii
-
I2Z
borkftämmas; sä anser jag, för Magasins-Werket
nyttigast, att samma Epanmäl pä allman Auction
örp tkras
Herr
Friherre kkamilton: Att Bewillnings och
Oeeonomie Utskottens pluralilet samt pluraliteken inom
Riks-Sländen bisallit Krono-Branneriernes indragning
i allmänhet ar wäl sant, men ännu har
sädant icke blifwik Riksens Högloft. Ständers enhälliga
Beslut, emedan slagan icke ar hos Ridderstapet
och Adeln definirist afgjord. Om det ändock
skulle tagas för giswit, att detta wore besiutadt och
ät Stockholms Stads Inwanare uppdragit, att pä
det för dem nyttigaste satt bestrida sin HusbehofsBranning,
tror jag likwäl veste Stadsboers intereste
aldrig kunna förbjuda fortfarande af ett enda KronoBränneri,
hälst Stadens beskaffenhet ar sadan, att
icke dest Inwanare i allmänhet, utan endast någre
enskildte corporationer skulle runna idka Bränning,
att sädane corporationer kunna hämta winst af bränningen,
ar tydligt derigenom, art afgiften för en
större branning blifwit serdeles högt upptagen, samt
Landtmannen erhållit fritt tillstånd, akt i Stockholm
försälja Branwin till hwad pris han behagar. Häraf
simier jag följagteligen icke något hinde: för fortfarandet
af ett Krono-Bränneri, hwars nödwändighet
till skadad Spanmäls anwändande blifwit i Betänkandet
nog tydligen ädagalagd. Hwad stier angar
den inwändning,att ingen annan än rorrSpanmäl skulle
i Allmänna Magasincrnc intagas, sä kan sädant
pästäende desto mindre godkannas, som nägot stadgande
derom pä intet ställe, hwarken i Betänkandet
eller hittills utkomne Författningar förekommer, och
-lt
124
Den 5 Zebruaru.
ett dylikt stadgande torde icke kunna göras, emedan
Magasins Spanmälen till en stor del bestar uf af,
raden och Krono-Tionden, hwilken ofta införes wät
eller Åtminstone fugtig. Omöjligheten att kunna
warda densamma för bortstämning kill någon del,
hälst i de största Magasinerne, äfwensom att kunna
förekomma stador under transporter till Lands och
Sjöff, är fä tydlig, at jag tror mig icke böra tilllägga
någon mera än återupprepandet af den anmärkning,
alt stämd Säd icke lärer pa bättre satt
kunna blifwa tjenlig till någon ersättning för Magafins-Jnrättningen,
än förmedelst Bränwins bränning.
Herr Friherre ^.stelkvärä: Såsom bewks att
äfwen oriad Säd kan bewaras för förlust, får jag
anföra, att jag i flere är haft 6 a 802-, tunnor rä
Soanmäl pä en gäng förwarade uti ett enda Magasin,
utan att denne Spannemäl någonsin stämts
bort.
Herr Friherre hamilton: Utom de i Betänkandet
anförde stal för nyttan af ett Krono-Bränneri
uti Stockholm, erinrar jag nu mig tillika det,
att som Kronans derstädes i Garnison förlagde Manskap
utgör ett stort antal mennistor, ät hwilka ett
betydligt quankum Bränwin ärligen mäste bestäs, har
det synts mig och flere BeredningS-Ledamöter förmånligare,
att Kronan finge bränna för detta behof,
an att Branwin skulle för sadan orsak med förlust
inhandlas frän private.
Herr Friherre lähencrantr! Härtill kan ytterligare
läggas det stal, att i fä beskaffade är som
r8o8
Den 5 Zebruarii. 125 .
1828 mäste Sädén åtminstone pä mänga orter köras
wät in, skulle den Säd, som i dylikt stick införes
och sammanpackas i större Magasiner, men se.
dermera stadaS, icke fä anwändas lill Bränwins
bränning, sä more ju förlusten deruppä gansta stor.
s s s » F O
Ult Supra.
Lx krotocollo
lVI. stosbeck.
Transumt af Prskocollet, hältet uti Riksens
Höglofl. Ständers Stats- samt Oeoonomie-Urskotts
Plenum, d.r 7 Januarii 18 ro.
- SFS SS
Herr Majoren Silverstolpe uppläste och lemnade till
Prorocollet ett sä lydande Diktamen:
"Dä Stats» och Oeconomie.Utffottcns gemensamma
Beredning förestagit, att Allmänna MagasinsJnrättninaens
stuld till Handelshuset ^vsrkost, af
209159 Riksdaler 43 skillingar 4 runstycken, uppå
Riksens Ständers RikgäldSs Contor ffrrlle öfwerflyttas.
war dek ej allenast för att anskaffa den Fond,
som Beredningen ansäg nödwändig för den förestagne
nya Magasins-Jnrättningen, utan äfwcn för akt
undwika de intereste-betalningar, hwilka, i händelse
en sadan öfwerflyltning ej bewiljas, af MagasinsInrättningen
mäste bestridas. Som Utskotten nu
fatrat ett mrd sistnämde supposition enligt Beslut,
och till ersättning för Magasins-Fonden bewiljat eu
rättighet till Trehundrade Tusende Riksdalers Dis
cent
-
26 Den A Zebruarir.
co -Län af Riksens Ständers Banque, ar wäl det
n'l v'rande behofwet afhulpek; Men om den nya
Maga ns-Direcstonen älägges akt liquidera det ^verboM>a
Jateretzet, samt aflöna Direclionen, Veijeningen
och Magastns-Förwaltarne uppstår en ärlig
brist «f 28000 Riksdaler, om ej Bränwins branning
t.tlätes wid något af Kronans Brä-nnerier.
För att ej göra rubbning uti den afgifne Statsrcgleiingen
och Finance planen, kan ival denna brist
intill nästa ^Riksdag bestridas af det bewiljade
Discontlänet; men det more orättwist bade emot
Riksens Ständer, deras Revisorer och ben blifwanbe
Magasins Direcrionen, att ej wid afgifwandet af
Stats- och Oeconomie-Utskottcns gemensamma Betänkande,
tiukannagifwa den brist, som blifwcr en
följd af Utstonens farhäga för rubbning af Finance
planen, hwarföre jag anhäller att denna uppgift
mätte uti Betänkandet införas. Stockholm d«
17 Januarii rgio.
ib,. Lilkverstolxe."
Höglofl. Ulftottens öfrige Ledamöter, som fun»
nit tillgäng lill betalning af ej allenast Jnteresier
utan ock sfl-lfwa Capikalet ä ^verKoKka Länet Uppkomma
genom Disconterings rättigheten för Magasins-Werket
i Riksens StanderS Banque, samt ansett
de uti Betänkandet om Stats-Regleringen till
ersättning för Kronans förluster ä Spanmäls uppköp
och Brödbakning anflagne 55,000 Riksdaler Banco
ärligen lemna tillräckeligt öfwerftott till MagasinsJnrättningens
lönings och exspectance staters
UNderhällande, kunde ä Herr Majoren Lilveiliolpes
an
-
Den Z Februari!- 1.27
anförande ej göra annar afseende, än tillära att detsamma
finge wid Betänkandet widsogas och underställas
Riksens Högloft. Ständers granstning. , »
Ot kuxra.
kx krotocollo
öl- Kosböcli.
I-iit. A
Förteckning
öfwer det i Swensta Krono-Ma»
gasinerne warande Spanmals och Proviant Lager,
den i Julii är 1809.
Calmare Magasin
Banco.
?Z r T.r 28, K.r Rag 6264: 20: n.
872 — 27^— Korn 4204: ,7: 5.
IZ —. 4^—Hafre 4»: 16: 8-
§6 2^ Ästjöl 369: 17, —10670' 24:
Carlshamns Magasin.
Zz T:r 9 K:r Räg 221: 42: —
16 __2Z _ Korn 72! 21: 6. ^
Carlskrona Magasin
76Z7
Tun. 2 K:r
Räg - - 5Z599: 2i: —
2941 T:r 28K:r
Korn - -- 14709: iL:
^ Trr
rs8 Den 5 Zebruarii.
T:r 19 K:r
Hafra - -
2: r8: .
95 T:r,4l Kan.
nor Aner -
669: 27: .
779 T:r 54 Kan,
nor Korngryn
54Z6: 36:
-
93 ^!r y Kan-  nor Hafregryn
852: 24:
25 T:r 8 Mar-  ker Salt - -
24Z: 8:
5 T:r z Lisp. 18^
Mark Sill ,
64: 33:
4.
Z2 T:r 8 Lisp.
Kött -
§21! 40:
8.
7241 Lisp. -z M.
Rågmjöl - ,
4894: 4:
6.
1896 —
Korn d:o -
948: —
792 — 8; —
Hwete « -
793: 20:
r
98? !Z —
mjukt Bröd
§14: 17:
2.
24746 — 17 —
torrt Bröd -
18560: 6:
9-
,971 — 4ö —
Smör - .
HIiZ: —
. —
Den s Zebruarii.
!2Zo L:p. 10 M.
Flast - - 2501: 24: —
1244 Marker Tobak
- - - 414: 32: —
279 KrrBranwin 209:12: —
90 Vinättika 32: ^
7i Famnar Wed 284: lri.La; 6:
Christianstads Magasin.
262 T:r 5^ Kap.
Rag » - 2043: 23: 9.
609 — 29§
Korn - « 2724: sor 6.
H9 — ?2 —
Hafre - - 392: 9: Z. ^142: 5
Eksjö Magasin.
2?:r ro^ Kap. Rag 14: 9.
75 — Korn 575: — —
Fahlu Magasin.
4Z T:r 16 Kap.
Riad Rag - 264: 2t: losa
4 —
Oriad Räg - Z99: 22: 6.
Z:te Band. s:dra Afd. 9-
izs Den 5 Zebruarii.
47 T-r 2 1 Kap.
Oriadt Korn - 238: 1: —.
10
12 —>
Blandsäd - -- 50.-41: 2.
290 —.8 —
Hafra - » 1068-' 31: 6.
19 —
»lrter « - 4: i: 10. 2025! 23? is
GötheborgS
Magasin.
12Z Tun. Räg - 1132: 7: —
872
9 Kap.
Korn - - 5153: i8r —
9 — 2 —
Hrfregryn - - 78: 23: 10.
296 — IZ —
Korngryn - - 170: 47- r- 6534: 47; i k
Zalmstads
Magasin
65
Tun. r Kap.
Räg - - ZS8: 18: 7-
93 20 __
Korn - - 506: s: 8.
14 — 7§ —
Blandsäd - - 61: Z; i.
25 — ioz Kap.
-Halre - - ny- 4i: 6. ^95.-23:10-
Iön«
Den s Lebruarii.
Jönköpings Magasin.
rzv Tun. io Kap.
Räg - - 1371: r?: 4-
1Z2 — 30 —
Kom - - 746: — il.
Landscrona Magasin.
219 Tun. 25 Kap.
Räg -
-
1318:
57Z — 6
Korn -
rZoo:
c>o.
IZ5 — "
Hasta -
—.
388-
17:
3.
l?6 Lisp. 19
Rägmjcl
M.
79:
16:
6.
2ö7 —- , —.
Korn dito
—
idg:
24:
463 —
mjukt Bröd
—-
2Z0:
38:
j4A
4
"sjuk Bröd
—-
84:
24:
SKY — 8
torrt Bröd
—
rZ7:
2:
13*
2117: !8' 3°
Z882: 46: 9.
Lind
-
rz2 Den Z Zebruarii
Lindköpings
Magasin
Z8
Tun. izz Kap.
Räg - - 283: 20: 2.
38 — lZS —
Korn - - 206: 5: 8- 25: ia.
Malmö Magasin
IZZ
2^UN. Hweke 1268: IZ.' 2.
S880 — 6 Kap.
Korn » - - 9988: 25: 6.
46 — 2Z —
Blandsäd - - 203: 12: i.
281 — 24z —
Hafra - - 717: 28: 4-
;8o — 12
Ärter - - 1190: 42: 9.
zi2 Lisp. z M.
mjukt Bröd - 482: 41: 9. izSZi: 2r: 7.
Norrköpings Magasin
22Z6Tun.
2i K:p.
Räg - 15796: 28: 6.
Z42Z — Zs —
Korn - 17115» 4^- 3- Z2912: 21: 9-
Norr
-
Den 5 Februarii.
NorrTelje Magasin.
4 Turi. 2^ K. Räg za: 25: n.
Z
i —Korn 29: 15: 9.
Nyköpings Magasin
822
Turi. 2 A Kap.
Räg - - 6143: 12: 5.
SAZ 29
Korn - - gea?,- 15: 8.
Upsala Magasin
97
Turi. 4 Kap.
Räg - - 716: z8: 5.
27
22
Korn - »158: 40: io.
wadstena Magasin.
n2 Turi. 8 Kap.
Räg - - 785: 36: —
ii4 — r8^ —
Korn - - 572: 40: —
warbergs Magasin150
Tun. Räg n63: 27: 3»
59-' 4l: 8-
9150: 28: rL
875: 3i: 3.
1Z58: 28: —
ZZ! TUN
-
»34 Den 5 Februari!'
ZZlTun. 2 Kap.
Kom ? - 27Z8: zo: 8.
io4 Tun. i y^Kap.
Blandsäd - 455-' 2U r.
öz — — —
Hafra ^ -- 211; 14: 7,
s 24
Bönor - - 16: 24: _
H76 Lisp. 8 M.
mjukt Bröd - 424: 42: 7.
wenersborgs Magasin.
§ Tun, 16 K. Hafra 18: 47: 10,
17 — 8 — Arter 122: 44: n,
weste rwiks Magasin.
n8 Tun. iZ^ Kap.
Korn - ? 640: 17; 9.
3 rZ —
Hafra - - ii: 27: —,
46 — 18° —
Mjöl - - Z17: 29: 8.
wösteräs MagasinUpplagS
Magasinet
n Tun. 19 Kap.
Hwete - - 108: 16.' 9.
6 Tunrr Mjöl 46: 22: 10.
ZvZZ; 16: Z.
14^ 44^ A»
969:26: Z,
!54k 39-' 7»
Län
-
Den 5 Zebrikarii. rzS
Län Magasinet
ro6o T. iZ Kap.
Rag - - 3821: 27: —
47 — 25 —
Kom - - 177-' 27: 4- Z999: g: 4.
wisby Magasin.
n9T.15SK.Rag
4 — 18 — Korn 15: 45' 2. 17: 1.
Rstads Magasin.
282 T:r 20 K.
Hwete - - 208Z: 39- n.
63 — 4 —
Räg - - 500: — 8.
Z985 — ,Zl —
Korn - - 18460: 15: 7.
2419 — I4z —
Hafra - - 7283: 26: 3.
,607 25 —
Arter - - 12867: 39: n.
Zo —
Wicker - - 220: — —
,3 — S —
Blandsäd - 55: 7: 5.
27 Tun.
rz6 Den 5 Zebruani.
27 ?'IN. 8 Kap.
Ko» »gryn - 164.-21:
8596 L:sp. 17 M.
torrt Bröd. - 7984: 4»: Z.
Skeppsholms Magasin.
8o Dan. 2Z Kap.
Räg - r
86 — 14 —
Korn - -
2077 —
Hasra - -
951 Lisp. 6 M.
riadt Rägmjöl
11627 L 17 M.
vriadt Rägmiöl
Z?88 L:d 14 M.
vriadt Kornmjöl
6708 L. 7^ M.>
torrt Bröd af
enbär Räg. V
6054 L. 15? M./
af Z Räg s
Korn -
565: 1: 6.
475- 19: 6.
8308:
713: 22: 6.
8720: 42; 9.
3592: 22: §.
11986: iz: 9.
49602: Zr
-
!728 Lispund
Den 5 Zebruarii.
1728 L. i?z M.
mjukt Bröd - 1080: 26:
35442: 4: A.
Summa 297940: 41: 1.
Stockholm d. 26 Augusti 1809.
I-. Illolmblall.
Likheten med Originalet bestyrker
Lx OKicio
k. ^etrel.
l.it. B.
Förteckning öfwer Kongl. Allmänna MagasinsDirectionens
Contante tillgängar wid Junii Månads
sint, Ar 1809.
Specie.
Calmare Län,
Calmar Ränteri 9151:
Liro Magasin - 112: zz: 4.
Magasinet i Westerwik
- - 72: 25: 7. 9ZZ7: 4^0.
Carlstads Län,
Ranteriet - - 680: 8; —
Magasinet - - 72:
702: 8: —
Ble
-
»Z8 Den A Zebruani'
Blekinge' Län,
Närneriet 1:0
Quartalet - 1342: 37: 7.
Amiralitets Magasinet
- - 14833: i: 6.
Magasin, i Carls
hamn
- - r°5- 2Z: ,6-79:14:!!°
Christianstads Län,
Christianstads Magasin - - 103: 44: 3.
Elfsborgs Län,
Nänkeriet r- 2929: 21:
Magasinet i Wennersborg
- 163: 32: 8.
Magasinet wid
Edel - . Si -« >°' -s: 6.
Fahlu Län, Magasinet i Fahlun 314: 24: 5.
Gefleborgs Län, Gefle Magasin - 73: 42:
Götheborgs Län,
Ränteritt - - 4: 33: 6.
Magasinet - 14: 32: — ^ 17: 6.
Hallands Län, Warbergs Magasin ,9: 38: 4.
Westernorrlands Län, Hernösands
Magasin - - 18: is: n.
Frösö - - i6: 47: 7.
Z5: !Z: 6.
Ii
«^ön
-
Den 5 Zebruam
-
Jönköpings Län,
Rankeriet - - in 29: 36: —
Magasinet i Jön
-
Lindköpings Län,
Räntenet - - 4638: 38: 4.
Magasinet i Linköping
? -- 71: 9.
Magasinet i Norrköping
- - 34.9: ir- 3, ^,9: 7.
Malmöhus Län, Malmö Magasinet 156: 19: 2,
Skaraborgs Län,
Räntenet - - 62: 29: 6.
Magasinet i Ma
-
Stockholms Län och Stad:
Furusunds Bränneri 68-' r:io.
Ladugårdslands d:o 6n: 26: —
Kungsholms d;o 227: 8: —
Tanto Bränneri 144: 4N Z.
Maria Bränneri 15: 38: —
Lagerkällarns wid
Catharina Magasin 218- ro:
wid Kongsholms
Bränneri , . 12: --
köping - -
Magasinet i Eksjö
nM rZ.rr
riestad
69: ZZ: r
-
Md
i4o Den Z Zebruarii.
wid Ladugårdslands
Bränneri - 628: 32: 7.
Börsen - - 138: 42: 8.
Riddarhuset - 404: 3: i.
Skeppsholms Magasin
- - 8r4-' 28: ic>.
Z272: 2. Z.
Nyköpings Län,
Ränkeriet - - 800: 16: 4.
Magasinet i Ny-,
köping - - 69: 37: 6. 5: i°.
Upsala Län, Magasinet i Upsala 79: 25: —
Wäxiö Län, Magasinet i Wexiö 44: 33:
Westerås Län, Magasinet i Westerås 66: 5:15.
Gottlands Län, Magasinet i Wisby 1236:31: 9.
Kongl. Directionens
Casia äger uti
Banquen - - 38074: 23: 4.
Dito uti 4 Procents
Obligationer
- - , 7Zac>: — -E
K:gl. Directionens
Casta äger uti
Riksgälds Conto-,
M
Den 5 Februari!. 141
retZoi2 R. 44st.
eller Banco - 534N 4Z: 4. 52916: 20: 8-
Summa 96254: 6: 5.
Stockholm d. 26 Augusti 1809.
kilolmblast.
Likheten med Originalet bestyrker
Lx OKicicr
k- betsel.
r.,t. C.
Förteckning öfwer MagasinsJnrätlningens ägande
fordringar uti Swerige d. i Julii är 1809, hwilka
såsom sälre kunna antagas.
Enligt flurad och till Pommersta
Fält-Contoret ingifwen liquidation,
ager Allmänna MagasinsJnrättningen
för gjorde försträckningar
till Pommerffa Fälttaget
en fordran af - - 46776: g-o.- 8.
Wid NorrTelje Magasin för lefwcrerad
Spanmäl till NorrTelje
Curhus - - - 157: 25: z.
Wid Mariästads Magasin för en
försald Bränneri Byggnad - 666: 52: —
Wid
142 Den 5 8ebruarii«
Wid Wisby Magasin för ädömde
brister ivid en Jnwentenng - zzo: zz: 7.
För Lane Spanmäl utestär:
I Götheborgs Län 3o68t z6: 9»
Blekinge dito Z585'- 4it it.
Hallands dito 7020:
Jönköpings d:o 15001: 16: 10.
Carlstads dito 28772: 8- —^
. ^ Christianstads d:o 12222:
Skaraborgs dito i8ZZ4: Zi: —
Elfsborgs dito 12002: —
Fahlu dito 40591: 22: —
Gottlands dito 1657: ->
__ Calmar d:o 2222:
Utbelalt förskott pä Wed Lefweranser 22221 4Zt
Förstotten päwerkställandeBränwins
Leswereringar,famt oerfatk Llssecurance
pä en, efter förmodan, uppbragt
Branwins-last, omkring 82200:
Summa 275475: z8: 3.
Uti de masta Län innestå fordringar, dels för
äldre, dels nyare rider hos serstildte Redogörare och
Lefwerameurer, äfwenfom Lane Spanmäls Medel
med mera, men hwilkas bejkasfenhet, beroende till ett
del pä Concourser och andre twistigheter, icke hittills
ar nog utredd.
Uti sä beskaffade omständigheter, och dä icke
bestämmas kan, hwad eller huru mpckek af desse fordna
-
Den 5 Zebruarii. 143
bringar framdeles malte erhallas, hafwa desamma
säsom osäkre, och i alla fall obelydlige i denne Förteckning
blifwit utestutne.
Stockholm den 26 Augusti i8ey.
k. L. VVLKIberZ.
Akheten med Originalet, bestyrker
Lx ockicio
k.
l.it. D.
Förteckning öfwer Allmänna Magastns-Jnrättiningens
iräkade Skulder, sädane de den usta Julii
Ar 1809 befinnas.
Specie.
Hos framlidne General HandelSAgenten
överkock i Hamburg
har Kongl. oDirectionen till upphandlande
Ar 1806 i Riga af
2ooo Läster Räg, enligt Kongl.
Majtts Nädiga befallning upptagir
ett Län, hwars Återstod
denna dag utgör Hamburger
Banco - 150420: —
Obetald 5 Procent
Ränta
derä - - 14:84: 40: 5.
Summa 164584: 20: 5.
FSr
144 Den 5 8ebruarii.
För hwilka 164584 R:dr 40 st.
5 r:st. Hamburger Banco, ester
närwarande Cours 61 st lSwenflt
Banco-mynt utföres » - 229159: 4g:
Hos Riksens Ständers Riksgälds
Contor är lill Wäxtars bestridande
upptagit ett Län af Hamburger
Banco 22202:
,—
6 Procents ränta
derä till denne
dag - - Z7Zz: 16: —
Summa 23153: 16:
För hwilka 23152 R:dr 16 § efter
förenämde Cours utföres - 29424: i:
För Hospitals Barnhus och öfwerstotts
Spanmäl,som till Magasinerne
blifwit aflemnad, aro
annu obetaldte - - 21022: —
För Kyrko-Tionde i Skäne, hwilken
likaledes till Migasrnerne
inkommit, brister ännu i betalningen
- , -- 42220: —_
Till Magasinet i Dstad hafwa åtskilliga
Spanmäls-Lefwereringar
blifwit gjorde, för hwilka,
efter inkommen Räkning betalning
saknas till elt belopp af - 22961: —
Till
Den Z Zebruarii. »4L
Till serskildta Magalrner har enligt
Direcrioits öfwer Allmänna Fattigmords
Jnrättningeii i Stockholm
hi ani omne Räkning,
Spannemal blifwit lefwererad
för 14591 R:dr 34 § Z r:st.
hwaraf ännu äro obetaldte - 1591: 34: 5.
Factor Donner deponerat
Capital - 583: 16: —
obetalt Ränta « 16: n: 4- 27. 4.
Försäljnings Bokhållaren Lidman
deponerat Capital 333: 16:
obetald Ränta - 8: 4Z: 4. Z42: 13: 4.
Factor Dtterdeck. deponerat
Capital » - 1333: r6:
obetald Ränta 42: 1375: 16: —.
Allmänna Fattigwärden efter Inteckning,
Capital 750:
vberald Ranta - 90: — — 840:'  '
Proviant-mästaren ^VigZman i Calmar
depon. Capital 333: 16: —-  obetald Ränta - 4- 8: — 24: —
Summa 325629: 15:
Stockholm den 26 Augusti 1809.
k. L. V/LKIdei§
Likheten med Originalet bestvrker
Lx ODcio
k.
s V-nd. 2tdrg Afd- 10. ^it. E.
145 Den A Zebruarii'
IK. E.
Transumt af Kongl. Allmänna Magasins,
Direcrionens underdåniga Berättelse, dal.
d. 4:de September 1809, anaäende Bränneriernes
och nu warande Magasinernes
uppkomst, förwaltning och un warande
beskaffenhet.
« , s - s »
- - » och dessutom
Magasins-Fonden serstildt efter Kongl. Brefwen
den 4 December 1780, Z Februari 1795 och >6
November 1801 aflemnat 240000 R:dr kill Högstsalig
Hans Kongl. Maj:t Konung 6ultak III och
202274 R-dr Z ss Z r:st. till för decra Konung
Oultak ^.äolxlr. - « -
^ s SS s s
- - som icke bliswit Kongl. Stats
Contoret
i linnid päförde. - - -
Rätteligen transumeradt bestyrker
Lx OKcio
k.
lk.lt.
Sammandrag öfwer Kongl. Allmänna Magasins-Direetions
Fordringar och effective Behållningar
samt Skulder den nsta Iulii 1809.
De
-
Den L Hebrttaru» t4?
Debet. Banco.
Kongs. Allmänna Magasins Dl.
rectivnens Skulder enligt Förteckningen
N:o 8, utgör - 325629: 15: 9.
Kongl. Allmänna Magasins In.
rättningens äterstäenve fordrin»
gar och effeckive Behällningar 2214630: 13! 6.
^>ch destutom har äfiven wäl All»
manna Magasins Inrättningen
den i Credit inom EolumneN
Nämde osäkra eller rättare förlorade
tillgäng af 163945
R;dr. 10 st 2 rist.
Summa 2540259; 29: Z«
kredit.
Fordringar.
Hos Kongs. Förwalkningen af
Sjö.Arenderne enttgt Förteckningen
N:o t 298843: 39: Z.
Hos Kongliga
Krigs-Förwalt
ningenenl.
För.
teckning. N:o Z 864687: 39: --  Summa 1163531: 30: 3.
As K:gt. Stats
Contoret
enligt
Förteckn.N:o2 204235; 21: t.
Ef
-
iL§ Den Z Zcbruariie
Efter Förteckn.
N.s uigör
Magi snis Inrättningens
fordringar
afPom»
merika F'lt
Conwret,
samt
so Lane Spanmäl,
IN. m. - 27--L73: z8: Z. ;6^Z24or 41:
Effeclive Behållningar.
Contante tillgångar
enl. Förteckning.
Nio 5 960Z4: 6: 5»
11 ti Spanmäl och
Proviant enligt
För eckningen
N:o 6 - - 297940: 41: l. ' 5
lili Materialier,
J :vealaria, sasia
Egendomar,
och diverse li iwerknings
Liger
enl. Förieckain
gen
N:o 7 . 503043: 36: - §9^218: 35: 6.
Och derutom si ines enligt Förteckningen
N:o 12 wid Krigets
Utbrott en Bchällning i Finsta
-
Den 5 Zebruarii- 149
ffa Magasinerne af 16394Z
R:dr ra tz 2 r:st., hwilken sa.
som osäker endast antecknas rnom
Linien.
Summa 2540257: 29: 3.
Stockholm af Kongs. Allmänna Magasins Dieections
Kammar-Contor d. 26 Augu,ii 1809.
kolar Lr. WätrlberA.
Likheten med Originalet bestyrker
blx Olsicio
k. dlot/ol.
I.it. G.
Förteckning öfwer Magasins Inrättningens in.
nchasde Fordringar, Faslighet er oc! östhaa förråd i
Frnlanv wid Krigets urbrokt derstädes Ar 1808.
Äbo Län, Äbo Magasin.
Banco.
Inventarier -- - 468: 17: 7-
Materialier - - 5: 24: z.
Fastigheter - - 1982: 45: ic>. ^456: 39: 8.
Castclholms Magasin.
För utborgav Spanmäl och Salt 3237: 24: —
Björ.
" rzo Den 5 Zobrusrii
Björneborgs
instäldte Magasin.
Inventarier , zz: 21:
Mateiialier -- , Z9: g:
Fastigheter - - szz: 16: __ ^5: 4--:
Tavastehus Län.
Räntemästaren kinel^elwK Balance Hi;g: ^7; ;o.
Helsingfors Magasin,
Inventarier « » 12g: r 6:
Materialier - F gu 4Z: 4»
F-gich-,-k . . - - z^o: «.
Sweaborgs Magasin,
Inventarier ? ^ 1795.- Z4: g.
^j^ed 200 banrnar 4001 24' b?
Tawastehus Magasin,
Utestående för Lanesäd !. ? Hl8,- ,4; A,
Heinola Län,
Hos Landshöfding?
Embete innestå^-
ende för Lanesad 7188; 46: 7,
D>to för Heinola
Magasin ifrän
Den Z Zehruani. rZr
1802 till och med
1806 - - 4704; ?4-
Dito wid Lovisa
Magasin Arén
1802 till och
med 1807 - 12808.' Zi- 2.
Dito för äldre
Aren - - 24097: 20: y. H,
Heinola Magasin.
Inventarier - 89: r: 8-
Fastigheter - . 579- 32: 4-
Utestående Bran
winö
Arrende - 2587: — 7- zzZA: Z4: 2.
Borga Magasin.
Inventarier - - 119: 29: 8.
Fastigheter - - 400: .— .— 519: 29: 8.
Lowisa Magasin.
Wed - - 2: 19: 4.
Inventarier - - 906: 39: 2.
Makerialier - » 15: 22: 6.
Fastigheter - - 6382: iz: Z.
Förstott pä betingad
Spanmäl 7500: ,4824: 44: §.
Cno
-
rZ2 Den 5 Zebruarir
Cuopio
Län, Cuopio Magasin.
Inventarier - » 121: — 7.
Fastigheter » - 708: io: 8.
Utborga!) Spanmäl ZiyZ: 37: 6.
Joensu Magasinet.
Inventarier - - 80: 33: n
Fastighets
- - 1293: 26: —
Utborgad Spanmäl 319: 16: —
Warkaus Magasin.
För Länesad utestående
, » - 666z: 46:
Inventarier . - 173: 42: 3.
Fastigheter - - 1774:
Wasa Län.
Utestäsnde för ut
borgad
Säd - 421: 41: 4.
Wasa Krono-Bodar.
Inventarier - - 47: 4i-' 5»
Ulestäende för utbvrgad
Spamnäl 26235: 22: 4-
Den 5 Zebruani»
Wasa Magasin.
Inventarier - - 128: 45: 8.
Materialier - - z: 21: 4.
Fastigheter - - 1693; z8: 6.
Utestående för utborgadSpanmal
14651: 27.- 1.
Ny Karleby instäldte Bränneri.
Inventarier - - 842: 44: 9.
Materialier - , 413: 15: 10.
Fastigheter - - 7568: 45- 4- 51^8:
Uleåborgs Län,
Uleåborgs Magasin.
FörutborgadSpanmäl
- - - 240: 41: 1.
AflidneKrono-Fogden
Lergdnms
Balance - - 223: 4: i.
Oliquideradt b^us
bocks
Vränwins
Arrrende - -
195:
43:
4.
Utborgad Säd i
Cajana Härad -
340:
33.
4.
Inventarier , -
250:
6:
2.
rZ3
7: 7-
Ma
-
554 Den 5 Zehrman!.
Materjalier - - r: 27: 6-
Fasiigheker - - 1938: 25: 4.
bestående för La«
nesäd i senare
lider utlcmnad - 5164: Z4: 6.
Oersatt af hwad
Landshöfdingen
emottagil till
Spamnäls uppköp
» - - 2ZFi: ig: 4. z.
Summa 163945: ro: 2.
Stockholm den 26 Augusti 1809.
i., c.
k. L. ^VLKIberZ.
Likheten med Originalet, bestyrker
Lx olkicio
k. petrie!.
Jnhäftas wid Pag. 154.
l-It. H.
Calcul, som u'wisar den genom Riksens Högloft. Siänders Slats- samt Almänna Beswärs- och Oeconomie-Utflokts
gemuisamma Betänkande angående Allmänna Magazins Inrättningen, äsyftade indragning af Embets-och Tjensteman
wid Direcrionen öfwer berörde Werk, tillika med den hädanefter förstagne Staten.
Embetsmänncnö Namn.
Directionen.
r Ordförande
2:ne Ordinarie Ledamöter a 620 -
z Ambnlatoriste Dito n 333 R:dr 16 si.
i D:o D:o - -
l Extra D:o - -
Cantzlict.
i Secreterare - -
, Proto Notarie - - «
1 Registrator » -- ^
1 Notarie - - -
2:ne Dito a 152 R:dr -
Z.-ne Canhlister ä 120 R:dr -
Advocat Fifcals Contoiret.
l A^vocat Fiscal - -
!! Vrce Advocat Fiscal s -
Kammar Contoiret.
i Kamererare - -
1 Kammarförwaldt - ->
1 Bokhallare - -
z Kammarskrifware ä 122 R:dr -
1 Dito wid äldre Bokslutet -
Casia Contoiret.
i Casienr - -
1 Casta Skrifware - -
Revisions Conloret.
1 Revisions Commistarie -
6 Revisorer a 222 R.dr -
Wakt-Betjeningen.
i Waktmästare - -
5 Kammar-Drängar i> 52
Gamla
Staten
522
1222
I22o! —
333
ZZZ.!lä
450
Z22
2 l6
252
300
ZOO
Nya Indrag
Staten
-
runga r
32
Summa Banco
Ifrån Indragnings Summan afgär för den
projectcrade förhöjningen L Bokhållarens Lön -
Saldo
Z22
150
452
252
222 -
ZOot
!
122/
-
1Z2
333
1220
116
2Z2
93-5
522
1222
i.
450
2 1 6
302
222
322
4ZO
422
222
32
Z2
93-5
333
122
1222
116
2Z2
6549
6549
1222
333
300
252
122
32
2--
150
2Z2
122
120
ZO
333
2966
222
^2766
Anmärkningar.
Som Ordförande» dessutom lärer komilia
att äga Ida pä Stat, sä söresM
för honom ikkc högre arswode.
2:ne Cantzlistcr torde efter den genom
Krono BkännerierncS indragning blist
mande minflning i görvmälen, anses
tillräckelige.
Fox BokbLSaren sörefläs tillökning i
önsecnee tili hauS wigtiga och träg»
na göromäl.
sfi Kamniaifl-ifware torde kunna ges
jnast iudraguS.
rDenna Lön kan indragas när äldrs
fBokfluttt hunnit fullbordas.
Lasta Skrifware» spneS ej köra njuts
högre Lön än Kamiiiarflrjfwarne.'
Sä snart äldre Revisions Arbetet blist
wi! slutadt kunna L:ne Revisorer indragas,
men de ^Lterstäknde böra iör
lamma orsak sou- ivid Bokhällarens
Stat ostvan biiswit nämdt, hwardera
undfä Z22 K:Lr Lön Lrjtgeu.
I enlighet med Högloft. Nkstottens Beftut uppgjord, bestyrke:
Lito ^Sand- 2 dra Af- ^ n»
Lx Oikicio
k. ss. dlet-Lol.
Ickt.
Calcul» öfwer den Aflönings Stat, soni hädanefter kommer att erfordra-?, i och för Krono - Malius ^ Jirrät' ningen
r Riket, samt det Krono-Bränneri, svin tilläfwentyrs torde böra bibehållas; Afwensom öfwer de J-chra- iungar as fordne
Magasins- och Bränneri-Betjeningen som enligt Stats- och Economw-Urskoitets Förslag kunna göras. .
Vetjeningens Namn.
Gamla
Staten
Magazins Betjening.
Stockholms Slotts Magazin.
k Proviantmästare - - -
Till Skrifware hjelp - - -
Expenser och Rodoarepenningar - -
0 Magasins Drängar L 25 R:dr - -
2 Diio n ogck R:dr - - -
Utfordring för t Häst - - -
1 Controtleur under namn afUpphandlingsEommistarie
Till Skrifware hjelp - - -
Expenser och Roddarepenniugar -  c Dräng - -
Utfordring för 1 Häst - -
Stockholms Krono Bageri.
Krono Bagare - -
c Proviant Dräng - .
4 Bagare Gesäller ä 64 R:dr -
Upsala Slotts Magazin.
lotts Skrifware» förwaltar Magazmec för stn indelta
Slotts Skrifware Lön - -
Upsala Bränneri Magazin.
l Waktdräng - » -
Norr Telje Magazin.
1 Magazins Förwaltares Lön. - -
Hushyra - - - .
Nyköpings Magazin.
1 Förwaltares Lön - - -
Hushyra - - . ,
Linköpings Magazin.
r Förwaltares Lön - - -
Hushyra - -
Norrköpings Magazin.
Förwaltare som bor i Kronans hus -
Magazins Skrifware - - -
2 Magazins Drängar, L 48 R:d. - -
Wadstena Magazin.
Förwaltare som tillika förrättar Magazins SlottsSkrifware
tjensten - - -
Förre Slotts Skrifwarens Lön - <-
Wisby Magazin.
r Förwaltare som bor i Kronans hus -
Calmare Magazin.
i Prowiantmästare lön och hushyra , -
Westerwiks Magazin.
i Förwaltare som bor i Kronans hus -
W-xiö Magazin.
a- Förwaltare lön och hushyra
Nya
Staten
407
66
14
150
48 Z
.
250l —
66f__
st 4
-5
82
84
25
256
>48
1 66
33
407 22
66
'4
izo
2ZO
66
14
2Z
84
25
2Z5
Indrag
ningar
-
43
80
80
166 Z2
33
16
,66 Z2
33 >b
166
83
96
166
36
166
200
166
2oc>
166
33
16
16632
33 16
Anmärkningar.
32
>6
32
166
83
96
166
166
220
166
200j
48
cSom Veka Lwe Artiklar ärv till,
Elonina Sr 1796 och kj marit t>l Slsver
brstlldde, torde de kunna mdragae;
Denna utgift har tillkommit 1796
och ian sandes indragas.
Nivard'» af Bagare-Gesällerna hafIwa
desiuwm >>ut!t antingen 2 Lisp.
— Vorrt eller z risp. mjukt Brön r
s uL,raden hwarwid de fpnaS böra biL-l-Slla--
-
k66 Z2
33 l6
, vm MaaazinShusen för Kronans
Kräkning'Mas, kan LLaktdrörgs.
<Lönen indragas.
36
Joni Slotts -Skrifware -SvAlan L
tllförene indragen, sL sunes bani
Lön böra hyttas pä Exlpectance Sta
ten, ine» likwäl ntgä till fullt belopj
lLsoni utgörande blott hälften af de,
bestSdda-ajlöningen under tjenstgi
ringstiden.
- -
Betjeningens Namn.
Gamla
Staren
Nya
Staten
Indrag
ningar
Ekesjö Magazin.
i Förwaltare lön och hushyra - -
222
—
.
—
—
!
222
—
—
Jönkönings Magazin.
i Förwaltare lön och hushyra - -
soo
—
—
222
—
—
—
—
—
Carlshamns Magazin.
i Förwaltare lön och hushyra - -
200
—
—
—
222
—
—
Carlscrona.Amiralitets- och Prowiank-Magazin.
i Prowinammästares lön » -
2Z0
2ZV
Hushyran . - - -
2 l
r6
—
2 I
16
—
—
—
2 Magazinö Skrifware a 8Z R:d. - --
166
32
—
166
3 2
—
—
—
—
Till Cvntoirs hyra - - -
5
—
—
5
—
—
.—
—
Carlscrona Krono Bageri.
i Krono Bagare - - *
66
—
—
66
—
—
——
—
—
l Ständig Gesall - - -
24
—
—
24
—
——
—
—
Tractamente för en civil person som förer Iourna-
lerne och Conrrollen med bakningen -
24
l2
—
20
1 2
——
—
—
Dito lili Officerare som stiftewis bewista bakningen
25
24
—
25
24
—
—
—
—
Christianstads Magazin wid Torssebro.
Förwaltningen besörjes af Landt-Nanlmästaren, som
derföre njuter indeld lön men har derjemte i Res-
l6
83
16
83
penningar - - - -  i Waklmästare - - -
32
16
32
16
I Magazins Drang - - -
16
—
—
16
—
—
—
Malmö Magazin.
i Prowiantmststarr och Förwaltare, lön och hyra
220
—
—
222
—
—
—
—
—
Landscrona Magazin.
i Proviantmästare och Förwaltare , -
15.0
—
ISO
—
—
> —
—
—
Landscrona Bageri.
r Krono Bagare - - -
8Z
r6
83
l6
-—
—
2 Gesäller ä 48 R:d. - - -
96
—
—
96
'—
Astads Magazin.
d
l Förwaltare lön och hushyra -
200
—
—
222
—
—
——.
—
—
Halmstads Magazin.
c P'-'owiEnM^ och Förwaltare som bor i Kro-
166
nans hus - . .
166
32
—
32
—
—
—
Räntm istarens arfwode för hans förut innchasde be-  fattning med Prowiantmästare göromälen'
33
—
—
—
—
33
—
— §
K
Warbergs Magazin.
i Magazins Förwaltare Lön - -
1Z2
152
e
a
Hushyra - - - -
33
r6
—
—
—
33
16
—
Götheborgs Magazin.
l Prowiantmästare och Förwaltare, lön och hushyra
222
222
Särstiidt arfwode för tillsynen wid Bränwins Ne-
derlaget, m. m. - « -
IZO
—
a
r Krono Bagare - - -
66
32
—
66
32
—
—
__d
f
Carlstens Magazin.
i
l Prowiantmästare, lön och hushyra , -
120
—
—
122
—
—
—
—
Uddewalla Magazin.
r Förwaltare i lön och hushyra - ,
.222
—
—
—
—
222
—
—
Wenersborgs Magazin.
1 Förwaltare i lön och hushyra » -  Förre Förwaltaren as Boräs Magazin -
222
83
16
—
222
—
83
:6
- -
Wästra Eos Magazin.
k Förwaltare som bor i Kronans hus -
166
32
—
r 66
'—
i
Anmärkningar.
mcn kan k j
Ven Z Zehrnarii- rZZ
ll-ir. K.
Förteckning pä Exvectance Löner och Pensioner
som för Allmänna Magasins' Inrättningen annu u'-
gär, enligt 1798 Ars Stat och serstildle Navige
Förordnanden,
Exspeelance Löner.
Banco.
Förre Krono Jnspectoren wid Carlstads
Bränneri 6ulialDp>mar!i 83: rö:
Förre Krono Inspecroren
wid Mariansunds Bränneri
>1, I,. vo» 8väIov 8z: 16: —
Förre Bokhållaren wid samma
Bränneri UeurlwA 41: ga: —.
Förre Factorn wid Fransta
Lager-Källaren i Götheborg
L. O. ^Vinckler 8z: 16: —
Förre Dito wid Nisunds
Lägerställe - - 41:32:—,
Förre Krono Jnspectoren
Hch f. d. Magasins Förwaltaren
i Köping ^s,
Ler^unci - ? 83: 16: —
Förre Förwaltare» af Lidköpings
Magasin, Tapiren
ijrule r - iH6: 32: —
Dito D:o af Söderköpings
indragne Maga- ).
sik
rz6 Den 5 Zebruarii.
sin Findrick Lrl. lii.
LcknItLs - - 8z: r6:
Dito D:o af Upsala
Magasin: Rewiior
^klanäer - - 83: i6:
Dito Dito af Westerwiks
indrag ne Magasin
). ^'nnZAren - 8z: i6:
Förre Bokhällaren wid
Jönköpings Bränneri
k. ^lilZren - » ZZ! l6:
Dito D:o ivid Olsatters
Bränneri ^s. Laklin - gz: i6:
Förre Waktmästaren wid
Eksjö Magasin kor
Likslov - - 24-' —
Capitenen L k. I.unättestr
enl. Kongl. Brefwet
d. 4 Maj 1802 - 122: 32:
f. d. Magasins Ombudsmannen
i Finland enl.
Konungens Bref'den
IZ Äng. I8c>8 - - r82.' 24:
Förre Förwaltare» af
Cuopio Magasin 6,
AlasHlin, enl- Konungens
Bref af den
27 Julii 1809 - - iZ8: 16:
1387-' 24:
Pen
-
Den s äebruarir.
Pensioner.
Förre Brännmästaren wid Hernösands
Bränneri Lieukenanten ker ^ Leäersxarre
- - 24: — —
Förre Waktmästaren KoArom
i Calmar eirk.
Kongl. Brefwet den
28 Maj I7YZ - - 24: — —
Förre i Krono Bränneritjenst
ofärdige blefne
drängen k. I^r>§-  ström i Umea 16: 32-
D:o D:o k- L..
Österberg wid
Tanw - - l6: Z2.
D:o D:o
Ökerg i Westerås
- - 16: Z2.
D:o D:o Lagerkällare
drängen
k. käellriNA - 16: Z2.
D:o D:o Öster§ren,
enligt
K:gl. Brefwet
d. 19 Februari
1799 - 24: — 92: 32:
Capitaine c. 6. ttjultrammar
- - 83! r6: —
rZä Ben 5 Februarift
Förre försäljnings Bokhädaren
wid Ladu
gårdslands
Branneries
Lage kallare ^jon
Lergmark., enl. K:al.
Brefwe- den 6 November
1804-, °
Framlidne Kamererarett
k. Lonts^s Enka /i.
D. Lontau, enl. K. l.
Brefwe, o. t Maji
1804- -- - 6.6: Z2k
Krono Inspektors Enkan
^nr. kloäiil - Zö: —
Öfwer-Inspeclors Enkan
Inga I^l. 6rotk ZZ: l6! --
Wafmästare Enkan Lkr.
?^'ozren - - - 1ö.
Enkan efter WaMndctrni
säolmstesttj L. L.
IkoImste6t, enl. K:glBrefwel
den a 6 Juli
1805 - -- - 18: —.
Enkan efter Lagerkarlsbindaren
l>loräkrom,
6. 1^,. d4or6ström - 18: — »—.
Enkan klaria Llis. l^önn
xren
- - - 16: 32: —>
Den 5 Februari!- 159
Framlidne Landshöfdingen
och Riddaren af
K:gl. Rordstjerne Orden
(Zeorgii efterlemnade
Enke-Fru enligt
Kongl. Brcfwet dea
^809. - - Zzz: r6- __ 0^,
Summa 2288: 40: ^
Stockholm af Kongl. Allmänna Magasins Dircclious
Kammar Conior d. 7 October 1309.
L.. e.
k. L. VValrlberA.
Likheten med Originalet bestyrker
Lx OMcio
k- 5- Netgel.
l.it. L.
Förteckning pä de nya Expectance Löner, som
komma att utgä, utöfwer Kongl. Allmänna Maga»
sins Directions förra Exspectance och Pensions Stak,
i händelse Riksens Högloft. Stander bifalla Statsoch
Oeconomie Utskottens förftag till indragningar
tvid nyftnämde Werk.
Directisnens Cancelli. Banco.
? Prvto Norane - - rZs: — ...
r No
-
,6c> Den A Zebruarii.
i Notarie - - - 125: —.
i Cancellist - - - 50: —
Adwocat FiscalS Lontoret.
1 Vice Advocat Fiscal ' - -- 7Z: —
Rammar Lontoret.
1 Kammarförwaldt - - 125: —
2 Kammarstrifware, när äldre Boksluten
blifwit färdige - - ivo: —
Revisions Lontoret.
1 Revisions Commisiarie - - 166: 24:
2 Revisorer, sä snart äldre Revisions
Arbetet hunnit siutas - - 200: —
Magasins Betjening.
Stockholms Slotts Magasin.
s Magasins Drängar - - 24: 16:
Upsala Bränneri Magasinr
Wakt Dräng - - 24: —
Linköpings Magasin.
> Magasins Förwaltares Lön - 8g: 16:
wadstena Magasin»
Förre SlyktsstrrfwarenS Lön - - 36: —
Ek
/ L '
Den 5 Zebruarii.
r6r
Eksjö Mägazin.
; Förwaltares Lön - --
8z: i6:
Carlshamns Magazin.
«
i Förwaltares Lön - -
83: i6r
warbergs Magazin.
i Förwaltares Lön - -
75-
Uddewalla Magazin.
r Magazins Förwalrares Lön - -
8z: 16: _
BoraS Magazin
Förre Förwaltarens Lön - -
83: 16: —
Mariestads elle. Lidköpings
Magazin.
i Förwaltares Lön - -
83: 16:
Bränneri Betjening.
i öfwer Uppsyningen - -
n6: Z2:
4 Bränneri Jnspectorer -- -
Zoo.-
i Bokhallare » «
75:
4 Factorer wid Stockholms Lagerkällare
300:
z Branwins försäljnings Bokhällare
soo:
i Öfwer-Uppsyningsman öfwer olof-
lig Bränwins bränning och Bran-
v
wins införsel - -
8zr 16: —.
6 Upsyningsmän för samma ändamål
200:
2 Läkare för Bränneriernes Under-
betjrning och drängar ?- -
83: 16: —
7.LÄ X
Of-
rSr Den Z Zebruarii.
4 Öfwer Bränmästare -
F
ZZg: 16:
9 Ordinarie Under-Bränmastare
S
450: —
2 Drankförsäljningsmän -
s
66: 52: —-
1 Extra Under Bränmästare
L
40: — —
4 Waktmästare -
-
iZz: 16: —.
i Pumpmakare -
-
41:
2 Dito - »
S
78:
2 Smeder -
S
84: ^
i Lagerkärlsbindare -
50:
2 Tunnbindare -
-
72: — —
g Timmermän -
-
123:
i Dito - -
s
39:
i Upsymngsman wid Spanmäls la-
sters mätning och tvagning
-
zz: 16: —
z Mältare -
102: — —
z Dito - -
96:
i Fodermask och HästLäkare
s
Z8: 16:
r Bryggare tvid Furusund
s
39: — —.
Summa 5048: 8: —
Anmärkning. Pä detta förslag ttll ny Expeclance
^Skar äro inga andra uppförda än de, som
förut ägt standig kön, och Utskotten witterligen icke
tillika innehafwa andre tjenstcr med Lön pä Kronans
Stat.
I öfrigt finna Utskotten sig böra
anmäla, att rilläfwemyrs en eller annan af besia
Svsilor nu torde wara ledig, i hwilken händelse Lönen
för densamma kan genast indragas, äfwensom
att
Den 5 Zebmarii. r6z
vstvannämde summa kommer att ärligen minskas i
män af Expeckanternes afgäng genom döden eller
befordringar, men Ulstotten hafwa ej kunnat göra
nägon afkortning i osman upptagne belopp fäsom
helt och hällit grundadt pä de af Allmänna Magazins
Dirccrionen meddelte uppgifter.
Enligt Högloft. Utftorrens beftut uppgjord,
bestyrker
klx Olkicio
k. listre!.
Begärdes pä bordet.
Upplästes följande:
Utdrag af Protokollet, hällit uti BorgareStändets
Plenum, wid Riksdagen i Stockholm
den Z Februari igro.
S- D. Ett af Herr Directeur 8snte8kon uppläst
Dictamen om widtagande af nödige anstalter
till Wäxelcoursens styrande och förekommande af
den stada och osäkerhet, som genom dess ostadighet
och öfwerdrifna stegring, sä för Stats-Werket, som
Handel och. Näringar ordsakals, blef sälom ägande
ett nära sammanhang med den pä Riksens Ständers
handläggning, förut beroende fräga om en allmän
Finance-plan, remitteradt till Riksens Högloft.
Ständers Stats- och Banco-Utstotts gemensamma
ätgärd och utlåtande; hwarom de Respective Med
Stäm
-
164 Den 5 Zebrucrrii.
Ständen skulle wördsamt cch manligen underrättas
nied anmodan, atl i berörde remiss benäget instämma.
Dt Lrixra.
Lx ?rotocoUo
lä. katerton.
Hans Exellence Herr Grefve knuth förklarade,
akt det ämne Herr Samolon drägt ä bane,
more af gansta mycken wigt, hwarföre han för sin
del wille tillstyrka, det af Borgare-Sränder begärta
instämmandet i Remissen.
Herr Grefwen och Landtmarfkal?en, gjorde
derpä propojrtwn, hwilren
bifölls.'
Upplästes följande :
Utdrag af Protokollet hällit i Borgare-Ständets
Plenum wid Riksdagen i Stockholm
den Z Februari igro.
S D. Dä Borgare.Srändet lät sig föredragas
Ri jens Höglost. Ständers Constikutions Utjkotls,
den ro nastlidne monad afaifne förnyade Beiänkande,
i anledning af de hos Riks-Skanden förekomne
anmärkningar wid det af Ukffoktet författande Projket
sill Trvckfribeks-Laa, blef samma Betänkande
af Grandet i alla delar bifallit, och allksä, m-v de
deruti x öre stag ne tillägg och rättelser, berörde Tryckfrihets
Lag gillad och antagen. Slän
-
Den 5 §ebruaril.
16Z
Ståndet, som genom Prokccolls Utdrag ställe
wördsturik och wätt-iaen gLi.ast lemna de refpecive
Vled-Ständen del af vettta sitt bestut, förenade dermed
den önkan, att snarligen fä förnimma sina
Med-Ständers instämmande bifall, pä der widare
hinder icke ina .nöta för öfwerlemnandet lill Kongl.
Majsis egen höga Sanction af denna sista bland
de grundlagar, hwilka, 'likmätigt Constitulionen,
bordr, under narwarande Riksmöte, utarbetas, samt
af Konung och Ständer gemensamt fastställas,
lät tuxra.
kx ?rotocol!o
ff> bil. koterkon.
Friherre Lestsrlrröm, kustolxsi: Ridderstapet
och Adeln har Magit präglanoe: af en Med a i e
öfwer Freden, för alt ej förewiga minnet af wära
försilster. I detta bestut har jag af samma skäl
instämt, men dä fredens äterwinnande warit en af
Nationens högsta önskningar, och man afseende pä
desi beskaffenhet, skänken deraf för ögnab ickek
en .välgerning, får jag hos Högloft. Ridderstapet
och Adeln hemstäua, om icke Riksens Ständer kunde
förena sig om en tacksägelse Addresi kill hans Kongl.
Majsi för Desi wälgörande bemödande- att i delta
afseende gä Nationens önskningar till möteS.
Herr <Äefwen och Landtmarflalken gjorde
proposllion.ä denne Friherre Losterströms motion,
hwilken bifölls, hwarjerme uppä hemställan af
Fri
-
i66
Den Z Zcbruarii
-
Friherre lVlannLrsieim, I,ara Augusr, beslöt,
att denna tacksägelse-addresie Denvin en gemenfanr
Depulalion under Herr Landtmarchalkens anförande,
till Hans Majtt Konungen skulle öfwerlemnas.
Efter någon stund uppropades och afgick en
De. Mation under anförande af Grefwe ve la 6ar.
6ie, för att till de andra-Stanoen öfwerlemna det»
ta RidderskapetS och Adelns bestur.
Herr af vkr. Larl vLviä, Uppläste ett Dicka»
men till Protocollet sä lydande:
Den högst eftertänklig» och tryckande belägenhet,
hwa! uti Jernhandlerjngen med alla fina mängfaldiga
Idkare stadnat under det öswerstandna fridel,
lärer wara för wal känd, att nu behöfwa omständel«gen
ädagaläggas. Ant. nog att redan, fom
en följd, bade af järnets under nagra ar hämmade
utförsel, samt det derpå, särdeles under sista årets
större utskeppning, i den man ncdfaline pris, att
effectcn mast försäljas under tillwerknings kostnaden,
manga Grufwor blifwit ödelagde, flere Bläsningar
inställde, och åtskilliga Smiden nedlagde.
I hopp om öfwergäng, och med kännedom af Rikets
öfrige mängfaldige tarfwvr, hafwa Bruks-Jdkarne
tåligt afbidat tiden och med egen wälfärd och credit,
samt fine förläggares tillgängar, bjudit till alt
uthärda dest härdhet. Det gifwes likwälen punkt,
dä enskild wanmakt i driften af et Lands hufwudnäring
päiallar en allmännare uppmärksamhet i anseende
-
DenZ Zebruam. 167
seende till de olyckliga.päföljder för det hela, som
de eustlltas undergång skulle medföra. Utan att
namna om den nöd, som för en stor mangd af Rikets
inbyggare, genom förfall af JernHandkeringen
skulle beredas, fäsom Grusbryare, Tackjerns-killwerkare,
Smeder, Kohlare, alla de som räkna sin förtjenst
pä forslander af denna effert, och de ännu
flere, som genom förmånlig afsättning af sine
producter i Spanmäl- och Slagt, alla de som genom
hände! pä Bergslagsorterne af Salt, Tobak och
flika förnödenhetswaror, eller egentligen genom försäljning
af denna export hittills af denna handtering
njutit sin goda utkomst; sä erkännes afven
allmänt betydenheten af denna rika export sä wäl för
ivar Handels balance, wid uppfyllandet af wära förbindelser
till Utsändningen, four afven i anseende
till wart invärtes finauce-systsm, grundande sig pä
Bewillningar, de där rimmeligen ej kumm paraknas
till nödigt belopp wid Näringarnes förfall; hvilket
wid nogare eftersinnande, hivar och en lärer finna
ej kunna undwikas i ett land, der en hufwudnäring,
genom någon olycklig tillfälligheL, mäste afstadna.
Men om man ä ena sidan, utan öfverdrift kan
pasta, att jernhandteringens tillständ, fäfom Moder
för wär förnämsta export-product, har Len närmaste
och wigtigaste inflytelse pä allmänt och enskildt wäl,
sä äro ä den andra sidan de omständigheter, som
werka pa denna närings fortgång, upkomst och fall,
af den mast granlaga bestaffenhet, fäsom beroende
icke sa egentligen af ost sjelfva, utan fast mer af
de Magters förhållande», fou, genom öfwerlägsenhe
ten
-
i68
Dm Z Zebruarii.
ten af sin siyrka, werka pä Europas öden. Wi
haf,»a wäl nu med dem lyckligt äterwunnit freden,
rnen torde dock wara twungne, akt ät framtiden
Lfwerleinna, hn.vuwida etr antagit KrigSsysteme mindre
syftande pä Landtwinningar, än förstörelsen af
hwars andras näringar, nu mera will medgifwa osi
den frihet i handel och rörelse, hwarförukan Jernhand.
'er ingens öde ännu en lid, och fa länge det stora
kriget fortsattes med samma blocade och up«
bringnings-principer, stall blifva lika, mä hända än
mera beckaganswärdt.
Detta tillstånd kan snart upphöra, det kan och
längre rid fortsättas, samt allt esker de stridande
Magrernes ur olika .onpunkter calcnlerade inreresien,
blifva mer eller mindre förtryckande; men hwad
man i aila fack, bör med laserhet kunna påräkna,
är Riksens Ständers ömma omwärdnad för cn Näring,
hwars bibos äckanve är för Staten af owilkor»
lig nödwändighet, och hwarS obestånd härflyter, frän
sä främmande och öfwerlägsna orsaker och sörhällanden,
at werkan de if icke kan widare genom en»
ftildte åtgärder motas; i hwilken ställning äter
espriten af Samhälls ordningen bjuder, ark det hela
matie med sitt kras.iga biträde, komma en af sina
huf.oudsakiigaste besiändsdelar till undsättning.
Kunde man med säkerhet påräkna, att som en
följd af de afstumde frederne, wi singö glädja vsi
af en fri fart med wära producter; sä skulle med
dea nedsättning i nllwerknings pris, som efter ett
fredligt inhemst! tillstånd, bör kunna päräknas, Jernhandlermgen,
under åtnjutande as manliga förmäner
hwisier
-
BetjeningenS Namn
Gamla
Staten
Nya
Slaten
Indrag
ningar
Apmärfningar
Mariestads Magazin.
7 Förwaltare i lön och hushyra «
Lidköpings Magazin.
i Förwaltare i lön och hushyra - -
220
222
—
—
202
—
—
2T2
—
—
Antingen Mariestads eller Lidköpings
Magazin är fLreflager till indragning,
och derföre har Magazins-Förwullare,
lönen i sistnämnde ställe blifwit up-  förd i Jndragnings-CMMNrn.
örebro Magazin.
Slotts-Skrifwarens arfwode för besörjande! af Ma.
gazins Förwaltningen - - "
Alolts-Skrifwareu har indeld lön som ivid nu »va-  rande innehafivares afgång indrages da Magazins-  förwaltaren får 200 R:d. i penningclön.
30
32
7
222
—
—
—
—
Carlstads Magazin.
i Förwaltare i lön och hushyra -
222
—
—
222
——
—
Westerås Magazin.
/Dä iltgen önnan Magazins-Förrval-  lare njuter särffild betalning för
Skrifne.Mnalier och göromälen för
/denne Embetemen i W st.räs ksm-  mia att hewdlisien minstas, ledan ett
sif de 2:r,e Magazimnme derstädes
/indragas, sä rorde sistnämnde »6 R:d«
sz2 tz. böra uptzöra att mbctalus.
r Förwaltare och Slotks-Skrisware i lön och hushyra
Till strismaterialer ät densamme » »
Fahlu Magazin.
1 Förwaltare i lön och hushyra - » >
222
16
222
32
—
222
222
—
16
32
—
Gefle Magazin.
r Förwaltare i lön och hushyra - -
222
222
.
-
Hernösand Mag-azin.
i Förwaltare i lön och hushyra - -
1 22
IOO
Frösö Magazin.
r Förwaltare i lön och hushyra ' °
83
16
—
83
l6
Umea Magazin.
i Förwaltare i lön och hushyra - -
222
—
—
222
—
—
....
Bränneri Betjäningen.
i Ofmeruppastningsman - - *
2Z3
16
—
—
>—
2ZZ
16
—
Äf denne Berikning Std alla de fö-  restagne till indragning, som icke be-  SLfwaS wid det enda Krono-Bränne-  ri, Mstottct ansett nödigt att Liber
hätta.
5 Jnspcctorer n 252 R-d. - "
2 Bokhallare ä 152 R:d. - '
12Z2
Z22
—
—
252
150
1222
7A2
z Jnspectorcrs Skrifwarehjelp '
266
32
—
—
—
2 66
32
—
* . -
5 Faclorer ivid Stockholms Lagerkällare ä. igo rutd.
7ZV
—
—
752
—
—
6ow>
—
—
Tillökning i en Fackors arfwode för Infpectionen
öfwer Mälteri- och Spaumäls upplag -
102
—
—
—,—
—
—
102
—
—
Zkrifwareljelp för densamme - '
! 50
—
—
—
—
50
—
—
4 Bränwins Försäljnings Bokhallare n
533
16
—
a 33
16
—
422
—
—
c Oflver-Uppsyningsman öfwer oloflig Bränwins-  bränning och Bränwins införsel - -
166
3 2
—
—.—
166
32
6 Uppsyningsman emot oloflig Bränivinsbranning
och försäljning L 66^ R:d.
422
—
—
420
.
2 Likare för Branneriernes Under-Betjening och
Drängar ä 8z^ N:d. > - -
Ärlig afgift för smörjning och ans af Bränncrier-  nes Sprutor - - - -
1 66
55
32
26
>
8
55
26
8
166
32
—
Om blott ett enda Bränneri biber
btttles och ssukwärden säledes blir
ansenligen minskad, sones Läkarna
titts widare kunna bestrida den, för
deras halswa löner 8 Exspeckance
Stat-
5 Öfwer-Bränmästare ä i66§ R:d. - -
833
76
—
166
32
—
666
32
—
-
li Ordinarie Under-Bränmästare L 122 N:d.
7722
—
—
222
—
—,
920
—
—
z Dranksörsäljningsman ä 66 ^,R:d.
222
—
—
66
32
133
16
—
2 Extra Under Bränmästare ä 80 R:d. -
162
—
--
80
—
82
—»
§:te Band. 2:hra Afd. 12.
Betjeningens Namn.
Gamla
Skaten
Nya
Slaten
Invrag
ning
Z Waktmästare a 66§ R:d.
s s
383
16
—
66
32
—
266
32
i Pumpmakare »
L s
82
82
>
2 Dito L 78 R:d. .
- -
156
iZ6
- —
2 Smeder L 84 R:d. -
- F
168
—
—
—
—
168
—
i Lagerkarls-bindare »
- -
IVO
—
—
—
—
!OO
2 Tunbindare L 72 R.-d. -
e- e
144
—
—
——
—
—
144
—
—
2 Timmerman L 82 N:d. -
e s
246
—
—
—
—
246
—
—
2 Dito L 78 R:d. -
- e
156
—
—
78
—
—
78
—
—
2 Uppsyningsman wid SpanmälS-Lasters matning
och tvagning m. m. a 66§ - /
133
t 6
- 65
32
—
66
3--
—
l Mältare - .
76
z Dito L 68 R:d.
s s
204
—
—
—
—
204
—-
—
z 'Dito a 64 R:d- -
" s
192
—
—
—°—
—
—
192
,—
i Fodermask och Hästläkare
e s
116
32
—
—
—
ii 6
32
l Bryggare wid Furusund »
s e
78
78
Summa
17/4ZI
3i
86ZO
Zo
8
8<?7o
r6
—
Ifrån Jndragnings.Summan bör afräknas:
Skillnaden emellan den Jndelte SlottS-Skrifware och
den bliswande Magazins-Förwaltare-lönen i wre-  bro » - 169: iZ: z.
-
169
15
?
Saldo Rtd. B:co
I7,4ZI
3i
! 3
8650
30
8
882!
—
7
Anmärkningar.
Alla drgc Handtwerkare torde kunna
bltjrna dei sortrarandr Bränneriet
för deras Erfpectance löner
-
I enlighet med Utskottets beslut uxgjerd, bestyrker
Lx okkicio
?. .1. klet^el.
Den Z Zebruarii. rS
wisierligen
med någon utkomst kunna utan framina»»
de hjelp widmagthällas. Men om hoppet härom
swiker genom nägot utomordenteligt handelstwäng,
sä blir och ett Motsvarande utomordenkeligt biträde
af nöden, sä wida man ej godvilligt will samtycka
till Näringens undergäng, hwilket äter i anseende
till desi päföljder för det hela, ej läter tänka sig.
Men äfwensom man omöjligen lärer nu i förhand
kunna ealculera, hwad utsträckning de Krigande
Magkerne L afägt att träffa hwarandras pulsådror
hädanefter wilja gifwa, den ena ät sitt Continental
Systeme, med alla hamnars tillslutande, och den andra
ät sitt Blocade-Systeme, med uppbringning af
de Skepp och effecter, som söka en förklarad Btoguerad
kust; äfwensä omöjligt är det nu att bestämma
det biträde Iernhandteringen kan tarfwa såsom
huftvudsakligen beroende af de Krigförande Magter»
nes begrepp, dels om deras inbördes nytta eiler stada,
dels ock om nägor afseende ä andra Staters
bestånd, ma för framtida afsigter, härwid komma i
beräkning.
Wid ert sädant förhållande fordra wal klokhet
och försigtighet, att wara beredd pä allt; men dä
Rikets manga öfriga refwor torde sä medtagit tvä»
ra tillgängar att wi ej förmå förekomma werkan af
den möjeligaste största olycka, eller en alldeles hämmad
sjöfart och afsättning pä wära producter, sä
mätte wi Åtminstone wara beredda pä tillstötande
mindre olägenheter, som härwid kunna yppas, säsom
förbud, antingen af handelsidkanden, pä wisia för.
säliningsställen, eller emot förandet af wisia export»
waror, säsom Skogs effecter m. M., hwarigenvm
s-te Band. s.drn Afd. >3. allt
i7v Den 5 Zebruarii.
alr Utskeppningen förswaras, eller blifwer sä dyr, alt det
underpris wid sä bestaffade fall, för effeeten kan bjudas,
ej gör den för närwarande säljbar. Man har wäl
funnit huru silka swarigheter, genom Ministärens
werksamma och omsorgsfulla bemödanden, understundom
kunnat afböjas; men sädane operationer fordra
nog omgäng och tid; dä deremot Närings Idkare,
som stola staffa föda och andra förnödenheter ät tusendetals
arbetare, utan afbrott mäste wara omtank<e
pä ett jemnt förlag.
Men när nu det pä Jernwagarne befintliga
stora Inventarium, sammanlagdt till det för Näringen
fattade mistrroende, som redan stiljt älstilliga
Capitaler frän denna rörelse, för närwarande medtagit
allt hwad Bruks-Idkares och förläggares tillgängar
och Credit kunnat åstadkomma, samt aschen
hwad af Banquen fäkt uplanas, sa torde Riksens
Ständer sinna nödwändighelen, att wara betänkte
pä sädane anstaller emot en widrig conjunctur, att
Näringens framlida beständ mä wara försakradl.
Något annat förslag kan harwid ej uprgifwas,
än ett afpasiadt biträde af Riksens Ständers Banque,
hwars tillgängar för sä mängfaldiga andra behof
under denna tiden mäst tillikas. Huru widstrackt
kan, som redan sagt är, lika litet bestämmas, som
nu i förhand behofwet, under owe enhet af de Krigförande
Magternes applicakivn af deras ömsesideS
antagne Krigssysteme. Dock hindrar det icke, att
ju sädane föreskrifter kunna lemnäs, som i anseende
lill grunderne, sättet och wilko; ei för belöningen
ifrän Banqucn, lunna i möjligaste matto blisch»
swarande emot ändamäler. För
-
Den 5 Zebruarii. i?l
Föranledd af desie stöl, wägar jag således Högwälborne
Herr Gckfwens och Landtmarffalkens, samt
Höglofl. Ridderffapets och Adelns mogna bepröfwande
ödmjukast hemställa, om icke uli Jnstruckionen
för Fullmaglige i Riksens Ständers Banque
mätte iakttagas.
i:o Akt tvid en inträffad hämmad export af Jern
eller widett antingen deraf, eller af andre olycklige
händelser inträffande sa bejLaffadt wanpris pä Jernet,
att anbuden icke utan Bruks Jokarnes uppen,
bara förlust wid beräknandet af ett sinligt och efter
förhällandet med de medelmåttige Bruken, uträknadt
tillwerkningsoris, kunna antagas, Banco-FullmSgtige
ma anmodas och tillförbindas, med nogaste omsorg
tillse det BeläningS-Summan malle bewiljas till
det oafkorkade belopp, som med Banquens säkerhet
wid sieende försäljning, möjeligen kan sta att förenäs
2:0
Atl Jnteresiet till Banquen förblifmer såsom
tillförene för veu lid, som till winnande af rådrum
till utsieppning hiitils warit beräknad; men om under
fortfarande hinder, att afyttra Jernet pä de platser,
der det hittils funnit afsättning, utskeppningen
deraf genom ett uppkommit wanpris, icke utan bade
Rikets och den enjkildles förlust kan äga rum, sä
enär en effert, för hwars tillwcrkning Kronan erhållit
sin inkomst, tusendetals arbetare deras föda, och
Landtbrukaren samt Borgaren funnit afsättning pä
sine producter och waror, icke widare eller åtminstone
i aldraminsta män bör betunga Närings Idkare»,
hwilken för det helas bestånd bör muntras och
fattas i möjlighet, att oaktadt alla fwärigheter yr
-
17» Den Z Zcbruarii.
termera fortfara, med en sadan efter lidens stick
lönlös handtering; bör dä den efter förpantningen
först inträffande utskeppnings tid, fruktlöst förflutit,
länet sedermera fä löpa med en procents ärlig
ränra, och
z:o Att sattet till tvinnande af prolongation,
med de i Banquen emot pant uptagne Län, mätte
sä lange panten oförryckt längiswaren tillhanda hålles,
fastställas efter en sadan methode, som genom
mäldriga, ej i wänlig tid tilläfwentyrs hälsosamma
men efter sakernas nuwarande lage, högst betungande
och olampeliga formaliteter icke mä bringa Närings
Adkaren pä onödige omkostnader, eller fäkta
honom i förlägenhet, genom penningars anskaffande,
uran att i nägot afseende, Banquens säkerhet eller
werkeliga förmän dermed befordras.
Det more högeligen akt önsta, det Iernhandteringens
beställd, genom nu föreflagne Medel kunde
anses wara försakradt. Likwäl torde någon med
Åsidosättande af alla afseende» pä dek trangsmäl,
hwari den under de förlidne ären warit försatt och
annu möjeligcn mäste en tid widkännas, endast öf»
werlämna sig ät det intryck, som uppkommer frän
ömtäligher om Banquens förmän och säkerhet. Men
mätte den icke förgäta, atk afsigten med deffe förslag,
endast är att förekomma en hufwud-narings
förfall, som utom mänga andra högst estertänkeliga
följder oundwikeligen skulle tillfoga den största förlust
ät Banquen, hwilken dä den öfwerstigit den inskränkta
werkningskretfen af ett blott depositions ställe/
numera mäste likasom hela Staten grunda och be.
Den Z Zebruarii. »73
räkna sitt bestånd och tillman pä Näringarnes widmaklhällande
och förkofran: Widare att oaktadt
nedsättningen af Räntan för de prolongerade Länen,
den ena procenten ändock utgjör en reel och förut
ej päraknad winst för Banque», ä en summa som
redan derifrån utgätt, och der ej orsakar någon ytterligare
kostnad; samt siuteligen atk alla formaliteter
som trycka Näringen utan att effective gagna
Banque», böra nu mera anses för miffbruk, och som
sädane afskaffas.
Med utbedjande af Ridderskapels och Adelns
ömma och benägna deltagande i en angelägenhet,
som dä den i sin widd betraktas, wisserligen öfwergätt
ifrän enskild till allmän egenjkap, hemställer
jag ödmjukast om icke delta Memorial mätte till
Banco Utskottet remitteras, till det afseende och upmarksamhet,
wid Instructionens författande för Banco
Fullmägtige, tom det med nogaste pröfning, sä
tvål af nödwändigheten att upprätthälla tillwerkningen
af Rikets hufwudsakeligaste export arricel,
som ock af Banquens deruppå grundade förmän och
säkerhet, kan finnas förtjena.
Friherre Uannerbeim, I^ars ^uZust: Om jag
ratt fattat Herr ak lllkrs Dictamen, innehäller det
ej annat an en hemställan till Banco Utskottet, att
i det Reglemente som af Utskottet för Banco Fullmägtige
stadgas, lemna berörde Fullmägtige nägot
friare händer i afseende pä Jernbeläningen i Banque»,
sä widt sädant med Banquens säkerhet kan
förenas. I landets närwarande belägenhet, ar wisserligen
frägan vm stpdd för en nästan utslockna
-
174 Den 5 Zebruarii
näring,
af mycken wigt; men frägan ar nu icke
om nägot beslut, utan allenast en remisi lil Banco
Utskottet, hwilken jag ulbeber mig, att Ridderskapet
och Adeln ej mätte förwagra.
Herr Grefwcn och Landtmarfkalken giorde
derefter proposition till remisi af Herr ak kstkrs Dictamen,
med anmodan till Banco Utskottet, att wid
Reglementets författande derpå göra der afseende,
som med Banquens säkerhet star att förenäs.
Bifölls.
Upplästes följande:
Utdrag af Protocollet, hällit hos Bondes
Sländet den 5 Fcbruarii i8ro.
S. D. Efter uppläsande af Högloft. Constimkions
Utstottets förnyade utlåtande angående Tryckfrihets
Lag, blef Utskottets i detta ämne afgifna första yttrande,
med de deruti nu gjorda ändringar och förklaringar
af Bonde-Ständet till alla delar gilladt.
b Luxr».
Lx krotocollo
1-. L. 1lL§Lräk.
Den Z Zebduaru- r?5
Juster des Pleni Protocollet för den 2 g sistlid.
ne Januarii.
Under justeringen älerkom Grefwe Va la Lareis
med Deputation och gjorde redo för sin beskickning.
Äfwenledes afbröts Justeringen af en anmäld
och införd Deputation ifrän det Högwördige Präste
Ståndet, under anförande af Herr Bistoppen Doctor
Weideman, hwilken förmälde alt Präste-Stäudet
instämt i Ridderstapets och Adelns bestut, att
med en stor Deputation uppwackta Hans Maj:st,
för art till Hans Majestät öfwerlemna Riksens Ständers
tacksägelse Adrest för dest bemödande att ät Fä»
derneslandet ä'crstänka Freden. Deputativneu aftradde
pä öfligt fatt beledsagad.
Esker slutad justering och i anledning af det i
Protocollet intagne Riddarhus Utstotteis Memorial
rörande Grarificastoner för Riddarhusets Ordinarie
Betjening, yttrade
Friherre Osterström, Ancola, det han önstade,
att de i Betcklkandet förestagne Gratisicationer af
ZZZ R:dr i6 tz B:co för Riddarhus Kamereraren,
Riddarhus Fiscalen och RiddarhusCantzlister, marte
förökas. Redan 1771 hade de erhållit 500 R:d
forn utgjorde tredje delen af hwad Riddarhus Secrereraren
tilldelades. Han hemställde, art nu samma
förhällande mätte iagttagas. Dä man sammanlade
hwad Riddarhus-Secreterare» erhållit bade af
Stats Werket och Riddarhus Castan, utgjorde det
Loos Rtdrz hwarföre han önstade att Grakificatio
ner«
-
r?6 Den Z Zebruarii.
nerne ät ofwannamnde Riddarhusets Tjenstemän,
mätte ökas list tredjedelen deraf, eller 666 R:dr zass.
Hans Excellence Herr Grefwe kuutst instämde
häri, tilläggandes, att priserne nu sä mycket stigit
sedan 1771, att den nu söreflagne Gratificationen
i alla fall more mindre, än den som dä erhöllts.
Grefwe ve la 6arll>e understödde äfwen den
af Friherre Ollerström gjorda motionen.
Hans Excellence Herr Grefwe Brake, klLZn.
U8 Brellric, tillstyrkte äfwen bifall dertill, med sörklaring,
att efter den kännedom han agde af Riddarhus
Eaffans tillstånd, medgäswe den gansta lätt
denna utbetalning.
Herr Grefwen och LandtNarfkalken gjorde
derefter proposition, pä den af Friherre OllerKräm
förestagne förhöjningen af berörde Gratisica»
tioner till 666 R.dr 32 ff, hwilken
Bifölls.
Arv Grefwen och LandtMarstalken till,
kannagaf derefter, att i Plenum i eftermiddag Stats
Utstottets äteringifna Finance plan, med flere ifrån
samma Utstött inkomne handlingar stulle komma att
uppläsas, samt äfwen del pä border hwilande malet
rörande Bytes Conlvret, till afgörande företagas.
Höglofl» Ridderstapct och Adeln atstildes kl. 2.
In stllem krotocoUi
6. Silverstolpe.
Män
-
Den 5 Februari!. i77
Mändagen den 5 Februari.
Plenum klockan half Z eftermiddagen.
Herr LorgenstrLKIe, ^xol VVillaelm, up,
lästes etc Dictamen sä lydande:
Dä i saknad af nödige Handlingar och qiviltencer
jag hitintill warit satt utur tillfälle, att inför
den wördade Allmänheten wederlägga de osanna annoncer,
som nägre owänner latit införa i allmänna
Tidningspapper, förmodciigen i afsigt alt derigenom
beröfwa mig och barn arrenderättigheien af Bräborgs
Kungsgård i Östergötland, hälst deri upgifwes,som
skulle jag innehafwa berörde Kungsgård för tusende
procent mindre, an hwad till Kongl. Majit och Kronan
derföre ärligen erlägges, har jag ansett min
egen säkerhet fordra, att, inför den wördade allmänheten,
genom upgifwande af werkeliga förhällandet
wisa ofoget och oriktigheten af i desie annoncer gjorde
uppgift.
Genom wär nu regerande Allernädigste Konungs
under Förmyndare-Regeringen meddellc,Nådiga
Resolution af den 4 April 1796 erhöll Öfwerste-Lieutenanten
och Riddaren Wallenstjerna rättighet,
att, enär förra Arrende - Concractet om Bråborg,
wid Fastan 1802 tillända gick, pä 55 ärs lid arrendera
nämnde Kungsgård med wilkor, att han
derföre ärligen skulle betala 25 procents högre arrendesumma,
än förut erladeS eller 25» R:d., hwilken
summa i grund af den, innan tillträdet fledde,
ut
-
r?8
Den 5 Zebruärir.
urksmne Bcwillnings - Förordning, stulle utgå med
yterligare eller 50 procents förhöjning, i följd
hvaraf arrendet lör Kungsgården alli ifrån tillträdesdagen
blifwit bekaldt med Z75 R:d. . Denna säle
des
al Herr Ofwerfle-Lieutenanten wunne rättighet
transporterade han den 6 April 1796, pä mig,
som af f. d. Konung Gustaf Adolph ä/wen sanctiouerades
med willor, att jag till Herr Ofwerste-Lieulenanten
dä genast, eller sex är förr än tillträdet
stedde stulle betala zooo R:d>, hwilkek Capital,
som samma är af mig uibetaltes, enligt qwitto, således
intill >802 ärs stut, dä jag såsom ny arrendator
af Kungsgården först kunde draga frugt af
dess afkastning, för mig roar ofruktbart, eller utan
all flags raum, hwarigenom jag ärligen gjorde en
ripoffring af ,82 R.d., som för sex är gör en summa
af 1282 3t.-d., bagges nu huswudstoden eller den
u'g?sna Cmitat-sumnian härtill, blir hwad jag för
Le r'a a- rende-rättighet, innan jag deraf kunnat draga
näsö, eller minsta frugt, utgifwit en summa af
4,ogo N:d.
Hoppet att, i grund af wär nu regerande Allernädigste
Konungs resolution, fä tillgodo njuta
den mig Leri tillagde rättighet, wäckke hos mig,
såsom hos hivarje idog och omtänksam jordbrukare
ähäga att odla och förbättra Kungsgården till aker
och äng in. m., hwarigenom hände att den, efter
mycken anwänd kostnad, inom fä är, gaf en wida
större afkastning än tillförene; Och i den mohn,
som priset pä Landtmannawahror med hwarje ar Upjagades,
i samma mohn började msigterna för mig
M ljusna; men mine är tilltogo och med dem älder--
ds
-
Den Z Abruarii
-
179
domens bräkligheker, som nekade mig att med erforderlig
eftersyn stöka Kungsgården, hwarföre jag,
som hade ätta barn, hwars upsostran och omwärdnad
fordrade min tid och mina krafter odelade, antog
Herr Lieutenamen Wahlberg till densammas brukande
med willor att Herr Lieukenanren, ärligen, ull mig
skulle betala rsgo N:d. iä st., samt om sommaren
lemna bete för nägra kreatur, lemna wista l>og
räghalm och göra nägra körslor till Norrköping
mrl, hwarcinot jag skulle answara för ärliga Arrencesumman
och alla extra Utstylder lil! Kongl. Maj:t
och Kronan.
Kort derefter utbrast kriget, da jag, såsom
Arrendator af Eräborg, i likhet med andre undersåtare,
mäste »vidkännas, förut dcls kände, dels
okände utstylder, hwarpä ödmjukast bifogade Debetsedlar
och qwitteneer för är 1808 lemna ojäjwigt
Lewis, ty enligt desamma har jag för är 1808
crlagt:
r:v i Bewillning säsom Arrendator 10:
2:0 l Arrende - - 2Z0:
g:o Bewillning pä Arrendesumman r-z:
4:0 Krigsgärd - - 9Z: ,
5:0 i Hemmansränta efter g:ke Art. i: gr:
6:0 5 tunnor räg lefwererade pä Krono
Magazinet
a 8 R:d. 16 st. p. tun. 41: 32:
7:0 5 tunnor korn lefwererade pä Dits
L 7 R:d. - - 35:
8:0 Till Landtwärnet, och Brand-Astecurancen,
för Sockne-Kyrkan m. m. 29: 34: 8.
Summa R:d. 5ä8: 2: z.
Om
Den 5 Zebruarii.
Om nu således, de af mig, innan arrendets
tillträdande, utgifne penningar aogo R.d. fördelas
pä de förflutne äkta, jag samma arrende innehaft,
eller zio R:d. af nämde summa för hwarje är afdrages,
täcktes Högloft. Ridderskapet och Adeln finna,
att jag i stället att, för de förflutne ären, winna
pä arrendet
haft werkelig förlust, och att jag
ehuru ränta icke blifwit beräknad för mine utlagde
penningar, under de sist förflutne ätta ären, blott
för är 1808 förlorat 75 R:d. 29 si. 4 r.st., och
att om ranta för de sist omnämde ätta ären beräknas,
min förlust under krigsåren blifwit ännu betydligare.
Häremot ffulle wäl kunna inwändas, akt Ut,
ftylderna för de första arrendeären icke warit fä betydliga
som för de sist förflutna, men jag wägar
dock hoppas, art Högloft. Ridderskapet och Adeln
faster ett billigt afseende dera, att jag wid mindre
gynnande conjuncturer pä arrendet haft förlust, att
jag genom werkstälde uppodlingar och förbättringar
nedlagt mycken kostnad, tid och möda, att jag efter
Len brand som öfwergätl Kungsgärden, ä hwarS
ägor icke finnes minsta tillgäng pä timmer, utan
nägon ersättning lätit upbygga en prydlig Caracterbyggning
med öfwerrum, en förbyggning, med
wisthusbod, ett stall med wagnshus, en spannemälsbod
och ett Tröstwerk, hwilket allt efter Laga syner
stigit till flera tusende Riksdaler.
Af hwad salunda blifwit anfördt wägar jag
ödmjukast hoppas, att Högloft. Ridderskapet och
Adeln högt uplyst täcktes inse och utan swärighet
finna
Den 5 Zcbruani. i8i
finna ofoget,.okunnigheten ej mindre af hwad Herr
Capitaine Åhmansson uti dess i Dagligt Allehanda
införde annonce andragit, ön af hwad den anonyme
författaren till ven sä kallade, frän trycket utgifne
Species facli anfört, samt i följd deraf höggunstigt
bibehälla mig wid arrendet de älcrstäende ären,
hälst jag i annat fall med manga barn skulle försättas
uti det känbaraste lidande, utan att nägonsin
derföre kunna winna ersättning.
Såsom Bilagan härtill läses Tabelln: Pag. 12.
Djurön etc.
Remitterades till Stats-Utffottet, och tilläts Författaren,
att med de öfrige Ständen kommunicera.
Herr Ueuterlckölcl, Larl. I förmiddags lade
jag pä Bordet Constitmions - Utskottets förslag till
omarbetning af Tryck,rihets-Förordningen. Jag har
sedermera haft tillfälle att genomläsa densamma och
fär nu nämna, art om Herr Grefwen och LandkMarffalken
sä behagar, ser jag ej mera nägot hinder
för dess företagande till ventilation och afgörande.
Herr !>loräenllolps, kristers, Friherre I^unck,
och Herr ?ekr, ermrade att ä:-
stillige andre Ledamöters af Nidderstapet och Adeln
lagt detta Betänkande pä Bordet, och Lnjkade att
dess afgörande mä uppftiutas.
Herr
182 Den Z Zebruarii.
Herr Grefwe» och Landtmarjkalkeir tillkännaaaf,
att Bonde-Ständer nu more samladt, hvarföre
Han anmodade den Depuation som i förmiddags
afgick för att underrätta de andre Ständen om
Ridderskape^s och Adelns beslut rörande en tacksägelse
Aodresi till Konungen, men hwilken da icke
träffade Bonde-Standet samladt, nu lill det samma
L samma ärende mätte afgä.
Bifölls.
Hvarefter Deputationen afgick anförd af Grefwe
Os la Qarclie.
Uplastes ett ifrän Stats-Utskottet iMfwit sä
lydande:
Wördsamt Memorial!
Under den 23 Nowember förledit är, har kill
Riksens Högloft. Ständers Egit vmpröfwande StatsUtffvttel
afgifwit desi wördsamma Memorial och
Betänkande, angående den af Utskottet äskade Finance
Plan, innefattande en berättelse om beloppet
af Rikets skulld och desi beskaffenhet, same de medel
och urwägar, som utskottet i afseende derpä, ansag
omständigheterna fordra att vidtaga. äfvensom
hvad, i följd häraf, det ärliga Bewillnings-hehofwcr
synces böra blifva.
Osmer detta Ståts-Utskottets Betänkande hafva
Riksens Högloft. Ständer behagar infordra Deras
Ban
-
Den 5 gehrnar»' l8z
Banco-Utstötts ullätande, hwaref-er, och sedan
detta utlåtande inkommit, Ritsens Höglost. Stander
till Stats-Ukffottets förnyade yttrande återremitterat
hela detta ärende, tillillika med de derwid inom ds
Respective Riks Siänden gjorde anmärkningar.
Med den grantagenhet, som ämnets wigt förr
drar, har Stats Utskottet i noga öfwerwägande tagit
allt hwad härutinnan anmärkt och föreslagit btifwit,
sä wäl af Herrar Banco - Fultmagtige och Höglofl.
Banco-U! skottet, som uti de ifrån de Respective
Riks-Ständcn meddeldte anmärkningar.
Da i anledning häraf Stals-Utstoktet nu bör
desi Utlåtande härutinnan afgifwa, förekommer derwid
:
no AealUationen af de ännu utelöpande
BukSgäldSsedlar, utöfwer hwad Banstuen, efter
sitt ätagande, enligt 1802 ärs RilsdagSBeslut,
alcgat att realisera» Denna melcpande
Riksgäldsscdel-masia, utgör en Summa af
6,261,587 R:d. 28 st. 6 nst. eller i Banco
4,i74,ZS i R:d. gz st. — I brist af fullt svarande
Fond hos Siats- och Rsisgcilds-werken till desie
Sedlars realiserande, hade Stats-Ulstottet föreslagit,
att Banquen stulle ataga sig realisationen deraf,
emot sä mänga ZrS förlängning af den wid 1822
ars Riksdag till och med för är 1815 bewiljads
Zso,OOo R:d. ärliga Amortisiemenks Fond, svin
Riksens Ständer wid nästa Riksdag kunna finna
för godt stt fastställa. — Staks-Utstottet trodde,
att Banquens kredit genom ett sadan! ätagande
-
-84 Den 5 Zebruarii.
och uppå sadane wilkor ffulle icke särdeles äfwenkyras,
hälst sedan Riksens Högloft. Ständer tillätit
nya Riksgälds-sedlars utfärdande, till Utbyte och
omwäxting emot dylike utelöpande gamla och förftitne
sm ä se dl ur.
Sä wäl Herrar Banco-Fullmagtige, som Högloft.
Banco-Ukskotlet hafwa deremot afstyrkt detta,
såsom, i deras tanka, för Banque», realisationen
och hela Rikets Penning-werk af den största wäda,
dä någon wist gifwen Amorriftements-Fond icke
blifwik föreftagen, som nu genast more att tillgå,
Herrar Banco - Futtmägkige anse det blifwa wida
bättre, sedan Rilsgäldssedlarne, genom den redan
bewiljade frihet, akt fä de gamle och förftime emot
nya utbytte, synas erhälla en ökad gängbarhet, om
de fä uti allmänna rörelsen, pä lika sätt som hittills,
fortfara, och art, om deras wärde skulle uti
opinionen falla, Riksgälds-Contoiret blifwer älagdt,
att ät Innehafware, som sädant häldre ästunda,
derföre gifwa desi förskrifningar efter realisations
grund i Banco-nwnt, ställde pä witz tid och 5 procents
ränta.
Högloft. Banco-lltskotlet hemställer,
att om Riksens Högloft. Ständer, af omwärdnad
för upfyllandet af Statens förbindelser, skulle utse
någon annan, än den af Stats-Ulskottct förcftagne
utwäg till defte Riksaäldsfedlars realisalion, den
lika lätt af Riksgälds-Contoiret, som af Banque»,
kunde werkställas, och Banquen derigenom undgä,
art se stna göromäl ytterligare med Riksgälds-Contvirets
förblandas.
Dä
Afskrift.
Pag. ,2 Djurön. Capitaine Walborne Herr ?^x. LergenNrLUs Debet för ar ,808.
Mankals-
Pennin-
gar
Djekne-  Penn in-  gar
Bewillning
Ordinarie
Rima
Harads
Ränta
Riksgälds-
Fond
Slotls-
Hjelp
Mevtcmcu-
Fond
Personlig
afgift
i.Ark. 7Z-
2. z.Art.
Öfwerflöds.
Waror
Siden och
Uhr
För
Tobak
Krigs-
gärd
Dagsbergs Socken.
Djurön Skatte « -
14
28
l2
—
12
—
--
—
!
6
—
—
>
—
—
33
—
—
—
—
—
—
—
—
—
.
Herr Capitaine för egen Person
för kortspel 8 si.
Hundar 2 si. ^ -  Eqvipager 2 R:d. 4 si. ^
1
»
s
r6
—
4
!
4
2
11
3
16
8
—
16
Säfom Arrendator af Bråborg
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Sonen Larl - -
Döttrarna carolina, »eöcla, ^uZulir -
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
6
—
—
—
—
—
—
—
6
—
1
—
—
—
24
—
—
—
—
Kokerskan -
—
—
—
—
8
—
—
2
—
—
—
l
—
—
—
—
8
—
—
—
2
—
—
—
—
—
2
—
—
—
—
Drangarne ttäUkröm, klultder^, ^ls^nus
6rönlunä» ker, ^58ren, tetter
—
—
—
—
—
—
—
1
8
—
—
14
—
—
—
7
—
—
—
2
16
—
2
3°
__
—
—
—
12
—
—
28
—
Pigorna ^eöcla, catharina, InZL,
^nna, Irlaja Suna, Lva, Ickaria, fl. Stina
—
—
—
—
—
—
36
—
—
9
—
—
—
9
—
—
—
1
?4
—
—
-8
—
—
—
—
—
9
—
—
—
—
/
Bräborgs Kungsgård, Herr Capitainen såsom
Arrende-Jnnehafware - -
250
—
—
—
—
—
—
—
--
—
—
—
—
—
—
—
125
—
—
—
—'
—
—
—
—
—
—
—
Efter Z Art. i R:d- 32 si.
—
—
—
—
—
-I
—
—
—
—
—
—
—
—
^95
—
—
S:gr
126
5
2
§ Band. Lidra Afd- 14.
Summa
För Debets-Sedeln
Summa
Banco
..i
9i
471
563
32
6
6
r8o8 Junii go, afbetalt harpä R:d. B:co 6zr r; 7.
S.-gr 6z R:d. 2 §- 7 r:st. Banco.
Qwittr. Annot.
L. 8. Lanellröm. 8am. kr. k^gZelin.
1808 Now. 22, ytterligare afbetalt B:co 6z: 2: 7.
Qwitlr. Annot.
L. 8. Lanoliröm. käaZelin.
1808 Febr. 29 betalt i Banko 250.
NB. insatt i Ränteriet.
1809 Mars iz rest betalt med Banco 186: 4Z: r».
Qwittr. Annot,
klertrman. täa^elin.
Riktigheten attesterar
Lana. kr. klaZelm.
Likheten med Originalet betygar
I. I.. Karkröm,
Kongl. Räntmästare.
För Bråborg i Dagsbergs Socken är lefwereradt
Krigsgärds-Spanmälen för är 1808 med Fem
Tunnor Rag och Fem Tunnor Korn, som qwitteraS.
Norrköpings Krono-Magazins Contoir den 14 De«smber
r8sS.
C. k. V> LtMLMLSt
Den Z Februarii. 18Z
Dä Slaks-U'skottet kände, a't Riksgalds-Contvie
ägde i Banquen en behällning af nara 6oo,
000 R:d», akt infly andet af igoy ars Bewillning
wore snart akt påräkna, samt akt Riksgalds-Contoiret
ägde utestäende fordringar och län, som efter Riksens
Ständers Besiut stulle infordras, och hwilka
ieke till nägre nu förestående behof genast behöfds
anwändas, utan Riksgälds-Sedlarnes realisation
allksä dermed kunde underlättas/ vin sa päfordrades;
Sä föreflog Srats-Utstokket, akt Banquen stulle ätaga
sig realisationen af de utelöpande RiksgäldsSedlarne,
mindre för att belasta Banquen med nya
förökade Utgifter härtill, än att bereda ett Allmännare
förtroende och Credit ät desse Sedlar, i fall sä.
dant stulle genom sednare tiders händelser bliswit
minstadt, och i det stället hos den mindre uplysta
delen af Nationen werkak någon farhäga och misstro
cnde
Stars-Utstottct trodde, och det med mycken
anledning, att, enär de gamla Sedlarne singö emot
nya utbytas, och de tillika finge fortfara, att wara
löpande i allmänna rörelsen der de af wighet och wa,
na wunnit ett skags burskap, samt de dessutom singö
1 upbördswagen sä wäl emottagas som utgifwasr sä
stulle Banque» blifwa föga anlitad, i afseende pä
deras realiserande, hälst dä dertill kom, att Riksgälds-Contoiret,
efter hwad vfwan nämndt är, icke
saknade alla tillgångar, atk af dess egne folcher kunna
under hand lemna biträde till en sadan realisation.
Enär nu, detta oaktadt, sa wäl Herrar BaneoFullmägtige
som Höglost. Banco-Ukstottet bestämdt
förklarat, att Banquen icke kunde sig denna realisation
ätaga, med mindre att en deremot swarande A,
nior
-
i!6 Den Z Zebruaril.
mortiste»nenls-Fond, Banquen anwistes, som nu genast
och sedermera succestive wore alt tillgå; och nägon
annan utwag till » finnande af cn sädan Amortistements-Fond,
icke gifwcs, an att dermed öka
den bliswande Bewillnings - Suininan, utöfwer det
föresiagne beloppet af 2^ Millioner Riksdaler, men
hwilket Slats-Utstottct ansett och anser ännu såsom
den högsta Bewillning Nationens närrvarande krafter
medgifwa att kunna utgöra; Sä har Stats-Utffottet
nu tagit detta ämne uti ytterligare öfwerwagande,
och derwid want betänkt pä hwilke andre medel och
utwägar, till detta ändamals »vinnande, »vöre alk förefiä
och »vidtaga.
Skats-Utstolter tror: Att om Riksgälds-Eon«
toireks i Banquen nu ägande Discont ratt, utgörande
600,00a R:d., sär ökas »ned 400,000 N:d-, eller
sa att den tillhopa utgör En Million R:d.: Att om
Riksgalds-Sedlarne fä gä in och ut i Upbörden och
Utbetalningar till nasta Riksdag: Att om det föreslagna
Inrikes Läne-Systemek amages, och derwid
uti län fä emottagas Riksgälds - Sedlar ester den
faststälde realisations grunden: At dä sädane gamle
och förflirne sedlar sä utbytas emot nya; Sä ftal!
troligen tilloppet af dem, som wilja realisera siira
Riksgäldssedlar, icke blifwa belydligare, än att Riksgälds-Contoiret,
med desi sälunda ökade Discont-rätt,
och med tillhjelp af dest öfrige tillgängar, sedan Contoirets
utestäende fordringar och län blifwit infordrade,
stall med lätthet och utan allt äfwen yr kunna
werkställa den realisation deraf, som under tiden kan
xäfsrdras.
Om
Den 5 Zebruarii. 187
Om desie anstalter af Riksens Högloft- Stander
gillas och ankagas; sa stola de icke allenast befordra
förtroendet för Riksgälds-Sedlarne och lätta realisationen
deraf, ulan ock lemna allmänheten ett öfwer»
tygande Bewis, att Riksens Högloft. Stander, under
uärwarande bekymmersamma omständigheter, äfwen
i denna iväg fäst ett ömt afseende, sä wäl pa
den allmänna Creditens bibehållande och ett i möjeligiste
mätto troget upfyllande af Statens löften och
förbindelser, som ock pä den enstilde Medborgarens
tillfredsställande uri desi hos Staten ägande fordringar.
Och för att annu mera ädagalägga Riksens
Högloft. Ständers alfwarliga och fasta föresatts, att
pa det sorgfälligaste iakttaga allt, hwad som kan bidraga
att genom realisationens befrämjande efter
möjligheten återföra stadga, ordning och stick uti Rikets
penninge-werk; Sä hemställer Stats-Utstottet,
«m icke Riksens Högloft. Ständer stulle täckas förordna,
att, i händelse det wid upbörden stulle befinnas,
att den utgående Bewillningen stulle öfwerstiga
det päraknade beloppek, öfwerstottet dä mä fa anwändas
till amorterande af de inflytande RiksgäldsSedlar.
,
Efter alla desie anstalters widtagande och dä utwäg
rill Riksgälds-Sedlarnes sä realiserande som
amorterande således icke saknas, wägar StatsUlstottek
för sin del hysa den fulla öfwertygclsen,
att deras Credit och förtroende, stola fortfara,
och nägon farhäga eller misicredit emot
dem hos den redlige och pcmiotistt sinnade Medborgaren
icke upstä.
82
i3S Den 5 Zebruarii
-.
0 Angäende de utländste länen, samt
om och hwad afbetalningar dera, sä ti" Capital
som Mnta, i närwarande omständigheter
kunna pätankaS.
Stats-Utstoltet har i desi förra Betänkande
anfört, det Utskottet funnit närwarande tryckande
omständigheter fordra , akt med Rikets utländske Creditorer
borde betingas, att de under en wist lid, den
Utskottet föreslog till 6 är, mätte äknöjas med blotta
Räntans undfående uppä fina fordringar, och hwilteL
Utskottet hoppades icke skulle möka särdeles svårighet,
om det blefwe med klokhet och försik-ighet
beredt och framstäldt
Uti
det Högwördiga Preste-Ständet har blifvit
anmärkt, atc det icke kan tagas för afgjordt, att
man ager rättighet fördröja med 1828 och 1Z29 ars
Amalgams afbetalningar, innan sadant af wederbörande
blifwit bifallit, utan bör, om, uppå proposition
derom, afflag ffnlle följa, resource lill »pratthällande
af Rikets Credit, wara pätänkt; hwarjemte
blifwit hemstaldt, huruwida underhandlingen om Utländska
länens afbetalning mä anfes blifwa lättad,
vm Riksgälds-Contoiret framstälde saken pä det sätt,
alt summan af amalgamerade länen, hwilken pä wid
past 22 är lika fördelad, bör wara betald, kunde
med längifwarens bifall til! äterbetalning blifwa för.
Leld pä Zo, ZZ L 42 är, hälst harwid förmodades,
att det skulle kunna lägga hinder i wägen för winnandet
af hufwudafsikten, om man begärde, det läneVologek
i siere är skulle sakna all afbetalning, jemte
Den Z Zebruarii. ^89
prcmierne, emedan desie medel möjeligen kunna lill
Längifwarnes ärliga behof tarfwaS.
U i det Willoff. Borgare-Siandet har äter
blifwii yttradk, dek de icke twiflade, att ju Rikets
utländske Creditorer i narwarande stallning, dä Coursell
är högt updrifwen, och någre wexlar knappast
sta att erhälia, stola lemna Credit pä sä wäl Capi
tal
som Ränta, dä de ägde förtroende till den försäkran,
att de framdeles när Coursen sädant medgifiver,
stola erhälla full betalning, och den anstalt
emedlertid blefwe iakttagen, att en emot Räntan ungefärligen
swarande Summa hwarje är till sädant
behof afsattes.
Stats-Ukstottet kan för sin del icke annar än
instämma med hwad Uti Walloch Borgare-Ständet
blifwit anfördt, säsom hufwudsakeligen öswerensstämmande
med hwadStats-Utstottek i desi förraBetänkande
föreflog, ehuru Utskottet dä icke trodde sig böra
sträcka sin hemställan längre, än till inställande af
Capitals afbetalningarne pä de Utländske länen pä 6
är. Men sedan Coursen blifwit sä öfwer ali hösma
upjagad, och är dageliga förändringar underkastad,
samt inga säkra anledningar sig förete till desi snara
fallande, sä att remisier utan en högst betydelig förlust
kunna göras! Sa inser Stats-Utstottet också nu
nödwändigheten deraf, att äfwen alla räntebetalningar
ä de Utländske länen tills widare inställas.
Stats-Ukstottet tror, att när de utländske Cre.
ditorerne blifwa öfwertygade derom, att Riksens
Högloft. Ständer med ett rattwist afseende ä deras
lag
-
lyo Den 5 Zebruarri.
lagliga ra t och pretentioner, ursekt nödige medel
och utwägar till deras förnöjande, sä snart en drägelig
Wäxel-cours samt en förmänligare ställning af
de Allmänna relakionerne Staierne emellan medgifwa
Rnnitzer, stola de troligen icke göra särdeles svårighet,
när allt detta bliswer pä ert tjenligt och wäl
afpatzadt sätt framstätdt, att finna ett sädant begärdt
anstånd i sakernas narwarande belägenhet bade stäligt
och billigt. Stats-Ulstöttet styrkes destomera uti
denna fin förmodan, som det icke lärer wara utan
exempel, att astren andre Stater, under lika mi§-  gynnande conjuucturer, fanste ofta med mindre granlagenhet,
w-dtagit enahanda utwäg och att således
detta steg icke är sä aldeles owanligt.  Detta bör
ock icke eller kunna störa Rikets credit, dä de utländske
Creditorerne blifwa uplyste derom, att det ar
en under förflume krigsåren hämmad export och afstannad
rörelse i Handelen, men icke brist pä inhämske
tillgängar eller anflagne medel, som föranlatit till
ett sädant stegs widtagande, och att om coursen more
i sikt rätta och naturliga förhällande, de wanlige
Handels-relationerne i sitt förra stick äterstallde samt
såmedelst en lättare tillgäng pä wäxlar beredd, skulle
utwägar för Riksgälds-Contoiret icke saknas att
npfylla de ätagne och contraherade äterbetalningS
förbindelser.
Men att bereda allt detta, beror derpå, efter
hwad efwan anfördt är, att det med klokhet och nödig
»varsamhet warder utredt och sramstäldt.
Hos Utskottet har äfwen den frägan upstätt,
ym icke nödigt more, att bestämma nägon wifi Cours,
hwar
-
Den Z Zebruarir
-
hwaröfwer RikSgäldS-Conkoiret icke ägde göra någre
kemister kill afbetalning ä sä ival löpande som arriererade
intresten.
Ståts-Utskottet har trott detta wara desto nödigare,
som i annatfall någon saker calcul öfwer bchofwet
icke kan upgöras, och Riksgalds-Comoirets
Fullmägtige khy förutan ffu le försättas i en beiymmersam
belägenhet, huru de härutinnan skulle förhälla
sig och nar tjenligaste tiden wore att göra
kemister.
Skats-Utskotlet har med den yttersta granlagenhet
öfwerwägat detta amne och funnit, att ivid sä
hög cours som Veu närwarande påtänka kemister,
wore att helt och hällit förstöra Rikets penningewerk;
Utskottet har derföre för sin del ansett, ail
RikSgälds-Contoiret icke borde fa göra nagra remisser
till gäldande af imcresten ä Utländske län, ware
sig löpande eller arriererade, sä lange Coursten är
öfwer 52 st. pä Hamb. Banco.
Detta bör dock
icke bltfwa någon poNlif föreskrift för Fnllmägtigc,
att, enär coursin nedfaller till 52 st. pä Hamburg,
dä owilkorligen göra kemister, utan om Fmlmagtige
inse, att de genom försiktige operationer kunna anmanda
sina wäxeltillgängar till delta ändamål nnd
annu mera fördel och till ännu lindrigare cours, mä
sadant ankomma pä FullmagtigeS egen omtanka och
försiktiga behandlande och hwarom de nödige föreskrifter
torde ytterligare böra lemnäs och närmare
bestammas uri den instruction, som för Herrar Fullmäktige
kommer alt Utfärdas.
1
Stars
-
192 Den Z Zebruarir
Slals-Uskotlet
fär harwid
som Riksgälds Cvnloiret u!i Hamburg för närwarande
äger egne wäxel-tillgängar, swarande i det närmaste
emot beloppet af 1808 ärs förfallnc interesien pa de
Utländska länen, Conkoiret allksä, till godtgörande
häraf, mä anmanda detta waxel förråd eller i händelse
det icke skulle besinnas dertill fullt swarande
fyllnaden mä tagas af de första inflytande Sjö-?ullstväxlar.
Detta har icke något inflytande pä Coursin
eller Coursin pä det, dä någre wäxel-upköp dertill
icke behöfwa göras; Men det skulle indraga, art
tranguilisira de utländske Creditorerne, dä de finna,
atr man, sä widr möjligt warit, äfwen i närwarande
swära Cvnjunctur fästat ett billigt afseende ä deras
förnöjande; Men rörande sä ival ränte som amalgams
afberalningar ifrän och med 1829 och framgent
anser U,stöttet Riksgälbs-Conroirets Fullmägiige
böra stalla sig kill efterrättelse, hwad Utskottet här
vfwan förcflagit, om det af Riksens Hdglofl. Stander
warder gilladt.
Hwad Högwördiga Preste-Ständers Förstag angar
om en längre utsträckt äterbetalningstid pä Amalgams
länen; Sä anser Utskottet der i närwakande
ställning, dä man nödgas negoicera om inställandet
tills widare af all sä interetze- som Amalgams-afberalning,
wara mindre lampeligt, äfwen för
bibehällandec af Rikets credit, att jemväl söreflä en
förlängd äierbekalnings Termin af ssilfwa Capiralerne,
iltöfwer hwad wid länens upragande concraheradr
blifwit.
Utskottet tror det blifwa fast mera tillfredsställande
för de utlandste Creditorerne, om dem
lemnäs den försäkran an Riksens Sländer ej alle
-
Den 5 Zebruarii. 19Z
nast pä det högsta önsta, att, sä snart förändrade
omständigheter sädaiu medgifwa kunna förnöja dem
för deras fordringar efter de derom ingängne förbindelser,
uran ock derom nu warit betänkte pä nödige
anstalters »vidtagande. Slulle Fullmägiige i
Riksgälds-Contviret kunna uppä staliga och billiga
»vilkor negociera ett nytt Utrikes län , fwarande emot
de nu oliqviderade Jmereften och Amalgams afbetalningar
för att desaimna dermed godtgöra, och derwid
kunde betingas en sa Utsträckt återbetalningstermin
sorn frän Högwördige Preste-Skänder blifwit
sörestagit; Sä synes Utstokiel ett sädant förstag i
Rikets närivarande belägenhet wara bäde antageligt
och förmånligt. Pä Riksens Högloft. Ständers
Egit bepröfwande ankommer huruwida ett sädant
updrag mä Fullmäktige i Riksgälds - Contoiree
le»nnas.
z:o Angäende de pä Bilagan Lit. L> till
Stats-U'skottets förra betänkande uptagne
poster, hwilka ansetts böra med contante penningar
genast godtgöraS.
Desie Poster Utgöra tillhopa 2,045,923 R.d.
6 st. 9 r:st. och bestä uri ersättning till Kongl. StatsComoirek
för dest till kriger medkagne medel, jemte
1809 ars Stats-Brist, samt depositions och andre
Werks nwdel i Landt-Rämecierne, äfwen i och för
kriget tillgripne, ArmöenS och Flottornas innestäende
aflöningar, sa»nr godtgörande af sä kallade twungne
och »tstrisne Lefveramser och Gärder, tillika med
Fartygs hyror, pä sätt samma Bilaga närmare
specificerar.
Z:te Band- 2:dra Afd. !Z. Skars
-
194
Den 5 Abruarii.
Stats-Utskottet har Uti dest förra betankande
förklarar det Vtskorrel ej arisäg mer än 2:ne säre
gifwas till deste medels anskaffande, och det, antingen
genom Inrikes lans uplagande, eller ock alt
nikita Riksens Sländers Banque om denna summas
försurande.
Herrar Bancy-Fullmagtige hafwa i detta ämne
anförr, att da Danquen i anseende till Rikets nuwarande
brydfamma och berryckta ställning, icke lärer
kunna undgå, att, sä längt möjeligcn med dest bistånd
och realisationens lipräu hällande fö-enas kan,
under lindrigaste willtor, ännu ytterligare bidraga
lill det allmännas räddning; Sä w' ca Herrar
Banco-Fnllmägkige hoppas, art i hand-' fe en någorlunda
rillräckelig Ämorlistements-Fond blefwe med
fullkomlig säkerhet art pärerna, B-.mquen möjeäaen
skulle kunna araga stg arr genast liqvidera i fräga
iv a rande summa. Härutinnan har Högloft. BancoUtskotrer
instämt, under den förmodan likwäl, arr ä
denna Summa, om ej ajLrag, älnunstone upskof
skulle wara möjcligt da troligen den, ej annorlunda
än succestivl, kan behcfwa urgä.
Stats-Utskotlek sär harwid andraga, att hwad
angar nödig Amornstemen-s-Fond eller sueecstive ersättning
till Vanquen för detta förskott; Sä är tillgäng
dertill af den u:i försiaget kill ärliga Bewillnings-Summans
belopp, Bilagan Litt. H. wid StaisIl-ffvlkerS
förra beranlande, upförde ärliga ränteoch
Capirals-afbetalning pä denne Summa, som dä
förstagswis upgafs att förskjutas as Banquen, och
hwarrill räntan ar beräknad till 2 procent och Ca»
pirals
-
Den 5 Zebruani. i9§
pitals-afbetalningen till ? procent, med en samman,
lagd Summa af 157570 R.v.
I anledning af Banco-ll k skottets yttrade förmodan,
att den nu i fräga »varande Summa "roligen
icke sku ie behöfwa, ari pä en gäng utan successive
u'gä, har Stats-Uiskottet wid detta ämne fastar
en närmare upmarksamher.
Stats-Mfkotket har wäl funnit, att Vanquens
stadgade credit icke stulle äfwentyras, om denne
Summa blefoe pä en gäng af Banquen »'betald,
dä Banquen härföre icke saknade ersättning uri en
gifwen Amoriisstments-Fcmd till ärlig ränte- och Capitals
afbetalning. Men dä erfarenheten wisat, atk
en stor del af mmä»heteii, färdens den, som uti
ämnen af sadan beskaffenhet som detta, icke äger förmåga
att inse grunderne och sammanhanget af en
sädan operaston, mera fäster sig wid den tankan af
faran af en förökad Sedelmafla, än att besinna,
det en ökad Sedelstock, grundad pä nödig fond Lill
dest amorterande, icke kan hafwa något fkadeligt inflytande
pä Rikets penningewerki Sa inser StatsIltskottet
nogsamt, akt följden möjeligen skulle kunna
bliswa, att om denna Summa pä en gäng af Banquen
utbekalies, skulle det kunna wäcka, wäl icke
misstroende, men ett mindre förtroende och credit för
Banquens Sedelmynt, ehuru ogrundad en sädan
farhäga än wore.
Pä detze grunder har Stals-.Utskottel trott sig
böra gä BanccSltskmteks tstttade förmodan» om möjligheten
af ett succeflivt utbetalande häraf, till mötes,
och
iy6 Den 5 Zebruarii.
och har derföre närmare granskat beskaffenheten af
de^e utgifter sami l.uruwida och i hwad mohn ett
succestivt utbetalande deraf mä aga rum.
Utaf denna Summa har Stats-Utskottet funnit
följande utgifter wara af den beskaffenhet, att de icke
medgifwa något upskof, utan fordra en skyndesam ersättning,
neml.:
De Stats-Contoirets medel, som i Landt-Ränterierne
blifwit af förledit ärs upbörd uttagne och
till kriget anwande - - 515,703: i: 8-
1829 ars Stats-Brist, som, pä
de i förra Betänkandet anförde
grunder, blifwit minskad till - 222,202:
samt
Sädane Depositionsinedel i LandkRämericrne,
som tillhöra enskilde
personer och blifwit till kriget
medtagne - - - - 16,096: 29:
Tillhopa R:d. B:co 7Zr,799:Hä
Detze medels Utbetalande genast är sa mycket
angelägnare, svin Stats-werkek ännu hästar för en
motswarande Skuld för obekalte anstag ä förra äreks
Stak till diverse Werk och Stater, hwilka pä det
det ena ärets utgifter icke mä sammanblandas med
det andras, böra särskildt liqwideras; Och, hwad
de priwate Deposinonsmedlen angar, sä aro de enfkildtas
Egendom, som för allt tillgrepp bordt wara
fredad, och hwilkas snara återställande till deras lag,
liga och fria disposition som dertill aga rätt hör
till
Den 5 Hebruarii. 172
till helgden af allmänna säkerheten och det förtroende
till Kronans Ränterier och Castor, hwa^pä Allmänheten
har rätt till anspräk, dä den enligt Lag och
nederbörande Domstolars föreskrifter, mäste sig deraf
betjena.
Ä erstoden af den pä denne bilaga uptagne
Summa, utgörande 1,515,104.- 24: 1., har StatsUlflottet
ansett i anseende till dest beskaffenhet kunna
fördelas, a t ulga i z:ne Terminer under loppet af
detta är, neml. ^ eller 504,7^1 R:d. 24 st. 7 r:st. uti
nästkommande Junii manad, ; eller lika Summa
uti September manad, samt sista ^ utgörande likaledes
504 701 R:d. 34 st. -x r:st. Uti derpä följande
December mänad.
Efter Staks-sttskottets tanka böra desta medel
tvid vfwannämde Terminer af Banque» till Kongl.
Staks-Contoiret utbetalas; Och som desamma, undantagandes
28,557: 47: i- som äro andre Werks i
Landt-Ränterierne deponerade, men i och för kriget
tillgripne medel, och hwilka böra deste Ränterier af
Stats Contoiret ersättas, endast utgörande innestäende
aflöning till Armöerne och Flottorne, samt ersättning
för twungne lesverantser, och således tillhöra
krigskostnaden; Sä böra de af Kongl. Stars-Cvntolret
anordnas till det Werk, som tillhör att liqwiden
härom besörja, och derföre kommer att, i behörig
ordning redowisa. — I öfrigt, och som ibland
deste senare utgifter förekomma innestäende aflöningar
till Befäl och Manskap tvid ArmLerne och Flottorne;
Sa lära Riksens Höglofl. Ständer täckas finna,
att desta med största rättwisa och billighet böra aga
*7* Den 5 Zebruarii.
företräde att af de infattande medlen först liqvideras,
innan nägon u'betalning för lefweraiuser eller
till ersättning för andre Werkö här ofwan omför
mäldte
medel, kommer i fräga.
?ngäondo Bilagan Litt D. till
Stats - UtffoltetS fö ra Betänkande u, tagne
vaster som enligt Riksens StanderS Beslut,
skulle komma att med obligationer med s procents
ranta liqvideraS
Desse
medel utgöra ert belopp af 1,971,042 R:d.
Z2 ss. 2 r:st-, och bestå uti betalning -ör gjsrde lefweranster
til! ArmLernes 0 l- Flotto' nes behof enligt
de härom till Stats-M-kotte' israil igs - Förwalk
ningen
och Fvttvalmingen af Ljöärenderna inkomne
upgifler.
Som Rikiens Höglost. Ständer, redan innan
Stats-" tskottet afgaf stkt förra Betänkande af den
23 jistlesne Nowember, widtagit det Beflut att
Le-veranteurerne för deras ägande fordringar stalie
undfå ob igationer ställde pä 6 är med Z procents
ärlig ränta, samt efter berörde 6 ars föelopp ^--oels
ärlig afbetalning pä Cnpitale ; Sa anfag S arsulstot
et i dess förra omnämde Betänkande sig icke
hafwa något harwid att ytkerliqare erindra, än att
Stats-Utfkottel önstade, det Riksens Högiosi. Ständer,
till desse Lefweranteurers tillfredsställande, täcktes
ju förr dess haldre läka befordra ett sädanr Riksens
Hög tost. Ständers Beslut till werkstallighck.
Hcr
-
Den 5 Zebruaru. 172
Henar Bancs-Fullmaglige hafwa ansett, akt,
l?7 ' >> ande af Rlk^s credit, Banquen, om en
1 d- lE-acke iz AmortiHements-Fond tzrhälles,
-en nnna contant betala de lefveranteurers
.r kin e't belopp af 1,974.04g R:d. Z4 st.
( h.oi-a enligt hwad här ostvan anfördt är,
- w annars borde utfärdas. Den fond, som,
.. 7,-r 1? Bancv-Futlmägriges tanka oumgängeligen
ft. ä-.-- -.as, lill utsläckande sä ival af de ä Bila
Lln.
C. och D. till Stats - Utstottets förra
p.- .-. - a .e Magne och nu i fräga warande, som af
de föruk, till Statens understöd, gifne förffotter, ut§
vand-, Credi iv Länet deruti beräknadt, en Summa
af 1 1,2,6,943 R/o. as si. n r-st., synes icke till
mmvre än 720 o^o R:d. om äret .unna bestämmas,
ar owi 0 l,aeu. fä länge, och intill desi hela nämde
Förikolts-Summ» b ifwit ti'l fullo erfält, af Rikets
Lml-inkomster med :8O,SOO R:d. i qwartalet utgå,
hwaraf, sedan 2 procent pa beta den förftjurne
Summan blijmik Banquen, såsom ränta godtgjorde,
ät.rnroden pä sjelfwa Capitalet borde afräknas,
utan chfeende pä hwad före delta, rörande räntan
och afbetalningen xä Credikiv-Länet blifwit
stadgadt.
Höglosi. Vanco-Utffotret har ansett detta Herrar
Banco-Fullmäatlges yttrande ivardt den största uppmärksamhet,
men dock trott sig, dä Riksens Höglofl.
Ständers remisi dertill ej gifwer någon direct anledning,
derom ej böra i någon undersökning inga.
Om Banquen kunde inlösa i fräga warande
Lefveranteurers fordringar, det Stats - Utflotket nu
mera
Den Z Zebruarii. 172
Hervar Bancs-Fullmägkige hafva ansett, att,
kill bewavande af Rikets credit, Banquen, om en
uägovlr.ndo lillbacke.Lg Amortistements- Fond krhälles,
ft!!lis''äsweu Lunna contant betala de lefveranteurers
fordriii rr till ett belopp af 1,974.040 R:d. 34 si.
. rl för hwilka enligt hwad här ofwan anfördt är,
Octrgattoner annars borde utfärdas. Den fond, som,
enligt Herrar Banco-Fullmägtiges tanka oumgängeligen
skulle ttocdras, till ulstäckande sä wäl af de ä Bilagor;l--
Lu». C. och D. till Stats - Utftottets förra
Betänkande uptagne och nu i fräga warande, som af
de förut, till Statens understöd, gifne förstotter, utgörande,
Credi >v Länet deruti beräknadt, en Summa
af 11,216,943 R:d. 40 st. n r-st., synes icke till
mindre än 720 ooo R:o. om äret lunna bestämmas,
ari owi ko ligen,. sä länge, och intill dest hela nämde
Föttkotts-Summa b ifwit till fullo ersatt, af Rikets
Luil-inkomster med 180,000 R:d. i qwartalet utgä,
hwaraf, sedan 2 procent pa hela den förftjutne
Summan blifwik Banquen, såsom ränta godtgjorde,
återstoden pä sselfwa Capitalet borde afraknas,
utan afseende pä hwad före detta, rörande räntan
och afbekalningen pä Creditiv-Länet blifvit
stadgadt.
Högloft. Vanco-Utstotret har ansett detta Herrar
Banco-Fullmagtlges yttrande wardt den största upMärksamhet,
men dock trott sig, dä Riksens Högloft.
Ständers remist dertill ej gifwer nägon direct anledning,
derom ej böra i någon undersökning inga.
Om Banquen kunde inlösa i fräga warande
Lefveranteurers fordringar, det Stats - Mssotket nu
mera
200 Dm Z Abruarii.
mera icke tror sig böra satta i fräga, sedan Herrar
Banco-Fullmägkige ansett det bäve möjeligt och med
Banquens beställd förenligt, dä en tillräcklig Amorlisiemen
s-Fond dertill anwises, och Höglost. BancoIkkstottet
förklarat detta Förslag wärdt den största
irpmärksamhet, men endast i saknad af någon direct
remisi derom ifrän Riksens Höglost. Stander sig
Leröfwer icke yttrat, ehuru det icke ar till förmoda,
crit ju Högloft. Banco-Utstottet, pä de af Herrar
Banco-Fullmagtige anförde stal, torde, lika med
Herrar Banco-Fu tmaglige, funnit ett sädanr förstag
äfwen med Banquens säkerhet och credit kunna förenas;
Sä kan StatS-lltfkottet för desi del icke annan
an uti Herrar Banco-Fullmägtiges förstag
instämma.
En sadan benägenhet ä Statens sida, att efter
möjeligheren söka tillfredsställa enstildtas förhoppningar
om upfyllandet af ingängne förbindelser, stall
säkerligen werka en allmän beredvillighet hos Medborgare
af alla Clasier, dä i framtida behof Staten
behöfwer art päkalla den Allmänna wälwiljans
biträde.
Fond till ränte- och capitals afbetalning för sä
wal denna som den a Bilagan Litt. C. uvtagne
Summa, är uci sörflaget till ärliga Bcwillnings
Summan
Litt. H. uptagen och beräknad;
Men
om Banquen nu förstjuter desie medel blifwer det
derutinnan en winst för Staten, att dä Lesveranreurerne
undfä obligationer mäste ärliga räntan godtgöras
med 5 procent, jemte den dertill föreflagne 2
procents Amortisiementö-Fond, till underlättande af
Den Z Zebruarii. 201
första årets Capikals afbetalning?» efter 5 ärs förlopp,
utan art Capual-gälden under desie 5 är kill
fin räntebärande natur förminskas, hwaremot Banquen,
om den nu ärager sig utbetalningen, endast
undfär 2 procents rama, och resten Z procent af anstager
afgär pä capiral-skulden.
Stats-Utskotter kan således icke annat, an för
desi del tillstyrka bifall ä hwad Herrar Banco-Fullmagtige
härutinnan förestagit såsom, i Stats Utflo
tets tanka, förenligt med bade Banquens säkerhet
och fortfarande credit, samt en billig rättwisa
emot Lefverankeurerne.
Likwäl och som, uppå de ostvan wid Bilagan
Litt. C. anförde stal, Stats-Utskottet funnit betänkeligt
att tillstyrka det denna Summa mä pä en gäng
eller nu genast af Banque» utbetalas: Och beskaffenheten
af Lefveremeurernes fordringar är sädan att
en längre tid troligen annu erfordras, innan största
delen deraf hinner blifwa »vederbörligen utredd och
faststäld; Sa har Stats - Utskottet trott, att betalningen
deraf skulle kunna upstjutas tilt nasta är,
och summan fördelas, att dä mgä i syra serskilda
Terminer, till lika belopp hwarje Termin, nemligen
492,760 R:d. 8 si. 6^ r:st. i Martii mänad, en
lika Summa i Junii mänad, en dito i September
mänad och sista skelen i December mänad samma
är.
Emedlertid och sä snart en Lefwerenkeurs fordran
blifwit behörigen utredd och faststäld, bör han dera
erhålla der Werks eller Förwallnings inwisning som
en
2 0,2
Den Z Zebrnaril.
sn sadan utredning och fastställelse tillhör; stäld med
Z procents raina ilrän inwisnings dalum, ä hwilken
Lnwisning Riksgälds-Contoiret bör ineddela accept
till inlösen pä de Terminer som hur efwan aro nämde,
och i hwilket afseende Riksgälds-Contoiret afwen
bör ifrän Banquen, uppå derom steende reqvisition,
wid hwarje af ofwanberörde Terminer aga att utbekomma
den summa som efwan omförmäla ar, och till
Le förfallne obligativnernes inlösande erfordras. Men
Lä Summan som kill Lefverenkeurernes förnöjande erfordras,
således kommer a t ulga pä 4 olika Terminer;
Sä anser Stats-Utstolter dek äfwen blifwa en
uödwandighet, pä det alle Lefverenleurerne mä ske
lila ätt, att hwarje Lesvereteurs fordran fördelas r
fyra lika delar, samt att ä hwarje sadan fjerdedel
utfärdas en särskild inwisning, stala till inlösen den
ena i Martil den andra i Junii, den tredje i September
och den fjerde i December mannder. En sadan
austa!, stall icke allenast göra desta inwisningar
dä de ställas pä mindre Summor, i Lefverentemerues
händer mera anwandbare, utan ock förekomma
alla anledningar till mistnöje eller klagomal öfwer
Len tidigare betalningen, som i annat fall icke kunde
undwikas, att den ena Lesveretenrcn uöbwändigt
skulle erhälla framför den andra.
Skulle det af Stars-Atstoltet förestagne Inrikes
Läne-Systeme af Riksens Högloft. Stander bifallas,
och af allmänhetens förtroende winna den framgång,
at nägon tillgäng deraf blifwer atk pärakna, ulöfwer
hivad Siaks-sststottet kror deraf böra anwändas till
sti gande af de pa rioliste Länen; Sä ar StatsUtstoilet
af den tanka, att ett sädant öfwerstocr bör,
Den 5 Zebruarii
-
203
till Banquens försonande nied yrterttgare för stötzer,
begagnas tili Lesverenttiuernes godtgörande.
5^ Angående den a-s Stats lltffottet föreflagne
En Million R. ds forstjuttanve at Banguen.
till fallande as Stars oohofwcn tor innewarande
ar, och kill ersättande af detta ä' s
Stats brist, samt den andel af Tull medlen,
som at Banque,: kommer att upbäraS tall
Bänte- och Lapitals afbetalning pä dest förftotter.
Stats-lltstoltet har Mi desi förra betänkande
upgisvit grnnderne och orsaken till detta dch försiag,
neml. at' som innewarande ars Be,oillnii.g, hamras
Cttats-Werkel stall erhålla ersätniina, sa w^l till
synande af löpande Årets Letats brist, som för hwad
Banqnen af Tullmedlen kommer att ripbär» i ränteoch
capitals asöesalning pä desi tö. stoner itte inflyter
förr an i de sörsta mänaderne af är «8ii; Sä
skutte Siats.Werket för innewarande är, genom saknad
n af en sadan ersätlning räka i st erna »vrl gen»
hek, sä framt icke nägon molswarande fond detsamma
amvistes.
Bade Herrar Banco-Fullm Egttqe och Högloft.
Banco lustouet haswa afstyckt e: sädan soi stotts
meddelande af Banquen, da ingen bestämd n-wag
till Banquens ersättning derföre blifwit söresiagen;
och hälla Ve i öfrigt söre, att enar Sia>s Wetter
erhåller ersättning för betz i LandttRanterierne till
kriget medtarne medel samt 1809 ars Slas brist,
jemte dest öfrige stadgade Inkomster, stall detta för
-
204 Den 5 Zebruarii
flott
blifwa öfwerflödlgt genom en klok och upmärksam
förwalrning samt ett försiktigt maniemem af de
allmänna medlen.
Stats-U.tflottet fär harwid anmärka, att, en.
ligt hwad Utflottet har framinanföre anfört, har den
ersättning, som Stats-Werkel nu blifvit föreflagit att
undfä för desi i Landt-Ränterierne killgrepne medel,
och till fyllande af 1829 ärs Stars-brist, icke något
sammanhang med, eller inflytande pä innewarande
ärs Srats-Urgifter, ty denna ersättning matie anwändas
lill betalande af de skulder, för hwilka Stats.
Werket för nästledit är ännu häftar.
Riksens Högloft. StänderS afsigt och önskan
mäste ofelbart wara, att försatta Stats-Werket i ett
sä förbättradt flick, att det med sina anwiste Fonder
för en framtid mä kunna bära sig och äterföras derhän,
alt Statens utgifter blifwa i möjeligaste matto
swarande emot desi inkomster; Och sadan bör af Sta'6.
Werket till »verkställande makten öfwerlemnas, cm
de allmänna äreuderna flola med framgång och lill
Statens uprätthällande kunna handhafwas och befrämjas;
. Men betra ändamäl flall aldrig winnås,
om bestämda utgifter sakna lika bestämda tillgångar.
Den klokaste och upmärksammaste förwaltning,
det försiktigaste behandlande af de allmänna
medlen blifwa atrid ottllräckclige, der till behofwens
fyllande nödige medel brista; Och om de an för en
kort tid skulle kunna aflägsna följderna af en sadan
bekymmersam ställning, framställa sig dock snart de
oupfylda behofwen med ett starkare kraf pä deras
snara tillfredsställande. Den altid för ett Nike sa
trye
-
Ten 5 Zebruarii. 225
tryckande Stats-br^ en, icke wid alla tillfallen en
följd af mindre söcstk-ig och warsam hushällning med
Statens medel, utan ofta föranledd af oförutfedde
och oundwikelige händelser, stall, dä alla anledningar
till desi tillmark icke sorgfälligt förekommas, långt
ifrän att minstas, deremot med ett förökad stigande
påskynda Statens manmakc; Och förökade Statsbehof,
stola en dag med en förnyad tyngd äierfalla
pä Nationens redan förut högt ancktade förmäga.
Pä desta anledningar, och dä Staks-Utstottek
icke kan inse möjeligheten af Stats: Werfets uprätthällande,
om der för innewarande är stall blifma i
saknad af den utaf Stats-Utstotket förestagne ersättning
till fyllnad i hwad Uti Srats-behofwen brister,
kan Stats-Utstotiet ingalunda stänga dest förslag om
nödmändighe en af en sadan ersättning. Om StatsUtskottet,
hwars åliggande, enligt Regerings-Formen,
är att för Riksens Högloft. Ständer upgifwa
Stats-Werkets tillständ, förwaltning och behof, underlåtit,
atr för Riksens Högloft. Stander framställa
detta wiqtiga amne uti dest rätta beskaffenhet och eftertankeliga
följder; Sä hade Stats»Utjkottel icke
swarat emot det detsamma updragne förtroende; Och
bäde samtid och esterwerld skulle med den mäst grundade
anledning haft rätt, cnr göra Utskottet den förebräelse,
att Utskottet antingen uraktlätit, eller ock
icke welat med tillbörlig upmärksamhet och nit för
Statens wäl och bestånd behandla delta ärende.
Da nu, ester hwad sä wal Herrar Bauco-Fullmäktige
som Högloft. Banco - Utskottet yttrat, nägot
biträde i denne wäg ifrän Banquen icke är att pä
räk
-
sos Den 5 Zebruarii.
räkna; Sä har Stars-Ut °^ttet warit omtänkt, huru
delta ändamål genom någon annan utwäg stuäe kunna
winnås, ty att Statens behof pä ett eller annat
sali mäste besörjas kill förekommande af den fig
annars yppande bristen; det simier Stats-Ulstottet
för Stats-Werkets uprätthällande aldeles oundwike
igt.
För Stats-Ulstoltet har icke framställt sig mer
än ett fält som lemnar en möielig anledning till
erhållande af d-sie för Sta s-W-rkel nödige medel
utan Banquens an ilande; och oetla bestar deruti,
alt om den för innewar mor är belöpande och nu
fastst illande Be,, innings Summa b ef. e fördelad, alt
pä a:ne Terminer under loppe. af detta är utgöras;
Sä stu e Stals-Werket ej behöfwa något widare
förskott, an blot stst desi Be.vistningen hunne inflyta,
och hwi ker fö stoll RikSgälds-Conroiret af
desi tillgångar och medel under tiden skulle kunna
lemna. ,
Da Sta^s-Utstoltet erinrar sig, att förledit är
till krigets forrsät ande, en belydelig krigsgjärd war
påbjuden men sedermera genom mellankomne omständigheter
endast instald; och dä Riksens Högloft. Eländer
fattat Beslut, alt den nu faststm ande Bewillnings-Summan
stall utgå en del unoer namn af
krigsgärd och en del såsom Bewillning; Sä har
Stals-U stöllet deraf funnit sig äga anledning till
föreslående af en sadan fördelning af denne Bewillnings
och krigsgjärds eclagaande pä twenne T.nniner;
men hwarliu likwäl komm en i Slats-Uistottccs
ranka ännu wikstgare, neml. möjligheten, att
Den Z Zebruarii
-
207
kunna bereda denna Bewlllnings erläggande sä litet
betungande för Allmogen och den mindre bemedladdelen
af Nationen, som sig göra later och deras belägenhet
synes förtjena.
Dä ett af sednare kiders olyckor och missöden
utblottadt Fosterland fordrar Nationens gemensamma
krafter för akt kunna återställa dess förra sällhet och
wälmåga; Sä skall säkerligen ingen Swensk Man
finnas, som icke, under förhoppning att gladare utsikter,
efter ett äterwnnnit fredslugn, snart skola wisa
sig, stull med wälwilja och nit för Statens och
hwarje dess medlems dermed förenade wäl, söka esker
yttersta förmåga bidraga till ett sä stort ändamäls
winnande.
Men dä Rikets stora behof onndwikeligen fordra,
akt Nationen nu mäste ätaga sig en betydeligen
ökad Bevillning, emot den förra; och dess utgörande
icke stall undgä att för mänga blifwa wida mer
tryckande, dä det stal! ste pä en gäng, än om den
fördelas att rttgä pä serskilda Terminer; — Sa har
Stats-Ukstotlek trott sig härä böra fästa upmärkfamhet,
och är derom öfwertygadr akt om den del af
Bewillningen, som under namn af krigSgjärd kommer
ali utgå, och hwilken Ulstottet förestär till Adelar
af Bewillnings-Summans hela belopp, blefwe bestämd
att ärligen utgöras i Martil och April mänader,
samt de äierstäende Adelar, hwilka egenteliqen
komma atc fa namn af Bewiilning, erläggas i Nowember
och December mänader hwarje är; Sä stall
det utgöra dess ingående bade möjeligare och lättare
för den stattstyldigs, och troligen hoS honom bereda
mm i
208 Den 5 Zebruari!-
mindre restantier, an om hela Snsnman pä SN
gäng med de öfrige Krono - Näntorne skulle erläggas.
En sadan lindring och fördelning af Krono»
Rantvrnes utgörande har ock i förra liver ägt rum,
dä twenne Upbördsstämmor höllos om äret, den ena
wid Markit manad eller wid början af Wären och
den andra om hösten, men af hwilka den fcrstnämde
i senare tider blifwit instäld, sä att nu icke hälles
mer an en ordinarie Upbörds-Stämma för äret och
det i October och Nowember mänader. Anledningen
till en sadan förändring har warit att Krono-lspbörsBetjeningen
skulle derigenom betagas tillfälle att
kunna stoppa det föregående årets Balance med det
löpande äreks Upbörd; Men Srals-Utstottet wägar
tro, atk denna med mycken grund befarade olägenhet
skall likwäl kunna förekommas, om wederbörande
som ä Upbördens indrifwanve och riktiga lefvererande
äga att hafwa inseende och controll, ställa sig
till noga och behörig efterlefnad hwad i de ta afseende
blifwit uti författningarne förestrifwit och isynnerhet
Kongl. Kammar.Collegii Circulaire-Bref af
den 2 April 179a, deruti ibland annar stadgas, atk
innan någon kill Krono Fogde befordras och antages,
bör han wara skyldig, att ställa Kronan fullgod och
beständig borgen för 1500 R:d. samt att sä snart
restantierne i nägot fögderie upgä till Zso R:d.,
stola rest-ransakningar af Kongl. Maj:ts Befallningshafwande
ofelbart anställas, till utredande huruwiLa
fädane upgifne restantier werkeligen innestä och af
hwad orsak de ej kunna utgä.
Ems
Den A Zebruarii. 209
Emot Skats-Utstottets förslag, att en del af
Bewillningen mätte upbäras i Martil och April
Mänader torde wäl såsom ett hinder för möjligheten
deraf anföras swärighe en af Taxeringarnes sä kidiga
werkstallande, att upbörden wid den föreslagne Terminen
kan begynnas
men äfwen härutinnan har
Stats-Utstottet icke funnit någon sa aldeles absolut
omöjlighet ligga i wägen för »verkställigheten af dest
förflag.
Efter förfatkningarne böra Mantalsstrifningarne
begynnas i November manad, och Mantalslängderne
aldrasist till den 10 päsöljande Januarii wara färdige,
ä de orter, der ej omöjligheten ligger i wägen,
hwarefter Taxeringarne sä i Städerne som pä landet
stola i början af äret werkställas.
Om till deste Taxeringars förrättande hittills
erfordrais en längre tid, i anseende till de manga'
Articlar och flera serstildta Ti lar, som förra Bewillnings-Förordningar
innehällit, enligt hwilkas förestrift
de fleste personer mäst hänföras till nästan
hwar och en af detze Articlar eller serstildta Titlar;
Sa blifwa dock Taxeringarne hädanefter wida mindre
bade widlyfkige och beswärlige, sedan mera enkla
grunder för Bewillningen blifwit faststälde och de
mänga serstilda Titlar och Articlar förfwunnit.
För innewarande är anser Stats-Ulstottet wäl
icke möjeligt, akt nägon upbörd af detta ärs Bewillning
kan ste i Martil och April mänader, men tror
dock ail den bör sä tidigt kunna begynnas, alt den
kan wara werkstäld inom flutet af nästkommande Jus-te
Band. 2:dra Asd- 16. »ii
-lo Den Z Zebruarir.
nii mänad, samt den återstående upbörden förrättas
pä den föreflagne tiden uti nästkommande November
och December mänader. Och pä det Stars-Werkets
förlägenhet och behof mage under tiden i möjligaste
mätto blifwa afhnlpne; Sä hemställer Stats-Utskottet,
att Riksgälds-Contoiret mäste i nästkommande Marti!
mänad förskjuta Stats-Werket z högst 400.000 R:d.,
emot ersättning af den inflytande Bewillningen eller
krigsgjärden; Och i händelse denna icke skulle inom
Junii mänad wara lcfwcrerad; Sä tarfwar StatsWerker
ett ytterligare biträde af 2 högst 500,000
R:d., för atl kunna bestrida aflöningar och andra
förefallande utgifter, och hwarföre Riksgalds-Contoiret
af den först inflytande Bewillningen aswen skulle aga
att sig godtgöra.
Dä det efter alla anledningar icke lärer inträffa,
att Riksgälds-Contoiret inom den tid, dä inflytandet
af Bewillningen är att förwänta, torde behöfwa
anwända större eller mindre del af desi tillgångar
till de utländske ränkornes godtgörande; Sä kan
af Riksgälds-Contoiret det äskade biträdet StatsWerket
meddelas utan nägon olägenhet.
Stats-Utskottet får harwid i öfrigt tillägga,
att hwad Utskottet har ofwan föreslagit om twenne
Upbörds-Terminer om äret, endast och allenast har
afseende pä den blifvande Bewillningen och krigsgjärden,
men icke pä de Ordinarie Krono-Ränkorne,
hwarmed Utskottet anser böra förhällas efter de derom
gällande Författningar.
6:s
Den Z Zebruarii. -n
6-v Angäende de uti 6z §. af RegeringsZormen
omförmäldte twenne serffilde Summor,
soni för oförsedde händelser böra afsättaS
och anfläs.
Stats - Utffottet har ! dess förra Betänkande
föreflagit beloppet af desse Summor, den ena till
500,000 R:d. och den andra till 1,000,000 R:d.
samt akt något annat ställe till desse medels erhällande,
dä behofwen fordra, icke lärer gifwas, än Riksens
Ständers Banque; Och ansäg Stats-lttskollet det
ankomma pä Riksens Högloft. Ständers Egit bepröfwande
och förordnande, atr utstaka pä hwad fäkt och
i hwad ordning Banquen härföre mä erhälla sin
' ersättning.
Herrar Banco- Fullmägtkge hafwa anfört, att
hwad det större Creditivet angär, sä hafwa Herrar
Banco Fullmägtige sä mycket mindre nägot deremot
att erindra, som dek icke till utbetalning kan komma
i fräga förr än Riksdagskallelse utgätt, hwarigenom
Riksens Ständer, i fall icke något derom i sielsva
Creditiv - Brefwet skulle blifwa förordnadt, inom
ganska kort tid sättas i ständ, att taga sädan författning,
som kan försäkra Banquen att för denna
dess utgift blifwa skadeslös hällen; Och beträffande
det mindre Creditivet pä 500,000 R:d., sä'anse
Herrar Banco-Fullmagtige det icke af större betydenhet,
än att all stadelig inflytelse af detsammas utbetalande
pä Vanco-Werkets ställning bö: kunna förekomma
af blifwande kloke och rädige Fö-waltare.
Höglofl. Banco-Ukstotrer har fullkomligen instämt i
hwad Herrar Bauco-Fullmäglige sig salunda ukläiir,
dock
2i2 Den 5 Zebruarli.
dock med tillstyrkande, att till Riksens Högloft. Stander
mätte hemställas, det de nu sjelfwe, i afseende
pä det mindre Creditivet, i fall det innan nasta
Riksdag stulle lyftas, mätte bestämma sattet, huru
Banquen för besia utgifter stall blifwa skadeslös
hällen.
Hwad det större Creditivet angar; Sä emedan
detsamma icke kommer att begagnas, förr än Riksens
Ständer arv sammankallade; Ty anser StarsUtstottel,
lika med Herrar Banco-Fullmägtige, det
ankomma pä de dä blifwande Riksens Ständers ätgjärd,
all utse vch förordna, pä hwad sätt Banquen
härföre mä blifwa förnöjd.
Men widkommande äter det mindre Creditivet;
Sä om det innan nästa Riksdag stulle behöfwa att
uttagas; Sä är Stats-Ukstotret af den tanka, att
Banquen derföre bör njuta 2 procents ranka och 4
procents afbetalning pä Capitalet, och denne Ränkeoch
Capitals afbetalning, utgörande 50,200 R:d. om
äret, bör utgå af Tullmedlen, pä lika sätt, som warit
förordnadt angående Banquens ersättning för det
Creditiv pä En Million R:d., som Banquen är
1808 mbelalte. Skacs-Utstotkel inser wäl, att härigenom
stulle blifwa en brist af 50,000 R:d. i Smis»
Werkets inkomster; Men Stats-Utstomt hyser dock
den förmodan, att denna minstning i Tullmedlen
stall för Srats-Werket btifwa af mindre betydenhet,
dä den, genom under tiden steende indragningar och
besparingar i Stats-Utgifkerne, samt en förbättrad
hushållning och inkomst af Krono-Godsen, lätteligen
torde kunna ersatlas.
Os
-
Den 5 Februarii. 213
Öfwer det blifwande ärliga Bewillningsbehofwet,
har Stats-Utskottet nu länk upgöra en härhos bifogad
förnyad Uträkning, i öfverensstämmelse med de
förändringar, hwartill detta Stats-Utskottets förnyade
Betänkande föranleder.
Slutligen får Stats-Ulffottet hemställa wid
den icke säker att påräkna, men likwäl möjeligen inträffande
händelse, att den nu blifwande BewillningsSuinman
eller andre Riksgälds - Werkets inkomster
stulle wid upbörden öfwerstiga det belopp, hwartill
de nu äro ansedde att upgä, alt för alle sädane ös---  werffotts medel mä Uti Riksens Ständers Banque
en särskild räkning öpnas, uppä hwilken de af Rikgälds-Eoutoiret
böra insättas dock med förbehåll:
Akt i fall Stars-Werket i någon af de nu till detsamma
anflagne inkomster skulle sakna den tillgäng
hwartill näqon af dem blifwit beräknad, bör den således
inträffade brist af detta öfwerskott ersättas: Akl
det öfriga bör i händelse as tillgäng tjena lill fyllnad
för hwad som ännu brister i den till Förswars-Wer.
ket anslagne En Million; Men att om utöfwer
besia behof ett öfwerskott skulle yppas, böra Riksgälds^Evntoirets
Fullmägtige äga rättighet, att wid
inträffande läglighet detsamma till Utrikes gäldens
afbetalning anwända och i annat fall alt öfrigt i
Banquen till Riksens Ständers framdeles disposition
förwaras.
Sedan Stats-Utsksttet nu salunda yttrat sig
öfwer de hufwudsakeliga delarne af Utskottets förra
Betänkande, ester den anledning äter-remisierne ifrän
Riksens Högloft. Ständer dertill gifwitz Sä äter
stär
-
-!4 Den Z Zebruarii.
star för Utskottet, att sä wäl beswara alla de ivid
samma Betänkande uri de Respeciive Ri^s-Ständen
gjorde anmärkningar, som icke genom hivad efwan
anfördt är, redan blifwit uplysie och förklarade, som
ock act yttra sig öfwer Herr Majoren Friherre
)Lncra.nt2's Finance Förftag; Och sär Stals-Ulskottet
öfwer desie omständigheter häriemte bilägga desi
serffildke Utlätanden. Stockholm ben 2 Februarii
1810.
Pä Högloft. Ridder ssapets och Pä Högw. Prcste-Ständets
Adelns Ledamöters magnar Ledamöters wägnar
Llaes kleming. äVeiäman.
Pä Wällofl.Borgarc-Ständets Pä Hcderw. Bonde Ständets
Ledamöters wägnar Ledamöters wägnar.
skräll. k^n^el. Mosters Cliston.
K. kröäeliuL.
Wördsamt Memorial!
Jemte det Utskottet nu får till Riksens Högloft-
Ständer wördsammeligen öfwerlemna sitt förnyade
Bewillnings- och Finance-Försiag, sä wida förandradt,
ester de frän de Respeciive Riks-Ständen
meddelade anmärkningar, som omständigheterna och
möjeligheten i anledning af erhallne uplysningar kunnat
medgifwa, får äfwen Utskottet Riksens Högloft.
Stan
-
Den 5 Februari!. 215
Stander »vördsammeligen underställa de stät, hrvarföre
det i alt öfrigt icke ansett sig kunna afwika ifrän
sitt afgifne yttrande.
De anmärkningar, som uti de Respeetive RiksStänden
blifwit gjorde emot Utskottets Betänkande,
kunna beqwämligen efter ämnenas olika beskaffenhet
hänföras under följande hufwudpuncter.
i:o Upgifrer af ogagnade eller nya tillgängar.
2:0 Minskning i Stats - Utgifterna genom wista förestagne
besparingar.
Zw I grund af deste och flere dylika tillgångar arv
ätskillige calculer till Bewillningens nedsättande
upgjorde.
4:0 Undersökning af Riksgälds-Contoirets tillgångar,
beräkning deraf och anmärkningar öfwer medlen
till de ännu utelöpande Riksgälds-Sedlars realisation.
5:0 Angående sattet att betala Lefveranteurerne och
om de Patriotiske Länens ersättning.
6:0 Angående Banquens tillskott och ersättningar
samt interesten och afbetalningar till densamma.
7:0 Angående Utländska Skuldens afbetalning och
möjeligheten att »ned deste interesse - betalningar
innehäsla, till en bättre Cours och^mera tillgäng
pä waxlar inträffat.
Dä
sr 6 Den Z Zebruarli
Dä i anseende till de uti 4:de, z.-te och 6;te
samt 7:de puncterne innehållande anmärk>nngar, Stars
Utskottet uti sitt nu afgifne Betänkande gjort de
förändringar hwartill dels Banco-Ulffotteks utlätande,
dels de gjorde anmärkningar kunnat föranleda,
och Utskottet dessutom, i anseende till der af samrellgs
Riks-Standen remitterade Friherre Uchoncrant^s
yttrande ansett sig böra afgifwa en särskild förklaring
deröfwer tror utskotter sig i anseende til ofwannämde
puncter icke behöfwa inga i någon omständelig utweckning
af skälen til sina nu upgiorde förslag men i
anseende til de uti irsta a:dra och z:dje puncrerne
innehällne upgifter och anmärkningar sär Utskottet
följande »vid handen gifwa.
De af älskillige Ledamöter af de respective RiksStänden
upgifne tillgängar arv hufwudsakeligen följande:
i:o
Indragning af extra Löner och pensioner.
Utskottet tror sig längesedan hafwa erkänt lampelighet
en as sädane besparningar, dä de aro möjelige,
det will säga enlige med allmän rättwisa och enskildas
billiga fordringar. Men da detta fodrar en längre undersökning,
dä i de fläste fall sädane Indragningar
icke annat än efter hand och småningom kunna werkställas
och en längre tid således fordras innan de
kunna utgöra nägon betydelig winst för Stats-Cassan,
samt behållningen deraf i alla fall icke kan wara
nägon wiss beräkning underkastad, har Utskottet farväl
i anseende till owissheten af sjelfwa beloppet,
som af tiden dä det skulle wara att tillgä, icke anfelt
sig kunna uptaga det i beräkningen af Statens
Den 5 Zebruarii. 217
örliga tillgängar för desi ärliga bestämda utgifter.
Dä Riksens Höglofl. Ständer sfelfwe tvid flere tillfallen
yrkat löneförbättringar dels för Civile- dels
för Militaire Staten, har Utskottet deremot trott att
de genom indragningar efter hand besparde medel
lämpeligast till ett sädant ändamål skulle kunna anwändas
och wägar förmoda art Riksens Ständer i
enlighet med deras förut yttrade önskar icke ogilla ett
sädant förslag.
2:0 Redovisning hos wista Krono-Upbördsmän,
som man ansett icke böra utgöra en sä obetydcljg
Summa. Dä denna upgift således obestämd icke
kan gifwa någon grund hwarken till beräkning af
dest belopp eller till bedömmande af dest wcrkelighet,
tror Utskottet undersökningen derom tillhöra KammarRätlen,
som icke lärer underlåta att densamma i wänlig
ordning företaga. I fall något mera bestämdt
kan upgifwas lärer pröfningen deraf i det högsta
tillkomma den Rewifion af allmänna Medlens förwalming,
som Konungen i Räder föreslagit Riksens
Ständer att af sine medel utse, och som, gemensamt
med de Embetsmän Konungen dertill förordnar, äger
att derom kunskap inhämta.
z:o Ensaks Böter och Häradernes Sak-ören.
De förra hafwa af alder utgjort en Kronans inkomst
för rättwisans widmakthällande och de senare
arv genom serskildt Resolutioner wista Embetsmän
och wista allmänna behof anflagne. Stats-Utskottet
har hwarken trott sig berättigad^ eller haft någon
anledning att häruti foresta någon ändring och kan
för öfrigt ej förmoda akt deste medel kunna gifwa
nä- ,
218 Den 5 Zebruarii.
någon, i jemförelse emot Statens Behof, betydelig
tillgäng.
4:0 Försäljning af.Krono-Hemman till Skatte,
dä narwarande äboer i brist as penningar skulle emot
första inteckning fä lösa till sig ägande rätten med
Reverser och 6 procents ränta. Denna utwäg har
Stats-Utskottet sä mycket mindre kunnat förestå,
som frägan af en wist präscriptionstids utsättande
rill desta hemmans inlösen, är af Riksens Stander
enhälligt förkastad, och en del af deste hemman, nemligen
Bergmans Frack-hemman, som äro Krono,
besittas i kraft af deras Priwilegier med sull ägande
rätt och behöfwa således ej lösas till Skatte.
5:0 Försäljning af Kungsgärdar, Kronolägenheter,
Allmänningar och Recognitions-Skogar.
I anseende till de förra är frägan derom ännu
af Riksens Högloft. Ständer oafgjord och pä
nytt till Utskottet remitterad med flere anmärkningar,
som afstyrka försäljningen. I anseende
till de sistnämve är ett Beslut redan af Riksens
Ständer enhälligt fastställa; men den för dem
ingäende Skatte-lösen lärer icke kunna räknas till
annat an Statens tillfällige. Inkomster, som aldrig
i ett Bewillnings förslag kunna ingä. Om äfiven
Riksens Ständer skulle bifalla att de större Krono-Lagenheter
säsom Kongsgärdar, Kronoängar och
Allmänningar fördeltes och försälldes, får Utskottet
likwäl i förbigäende anmärka, att detta alldrig för
del narwarande eller inom kort tid kunde göra nägon
betydelig tillgäng, dä dek more likasä omöjeligt,
Den Z Zebruarii. 219
som oförsiktigt art pä en gäng elter i tätt pä hwarannan
följande tidstiften uplära desta Krono Lägenheter
till försäljning. För att uran stada kunna bestämma
deras warde, borde man först derom hafwa
inhämtat en noga knnstap och detta fordrar naturligt
wis bade tid och omwägar. För att intet förlora
i försäljnings priset borde ej sä mänga pä en gäng
utbjudas, att tillgängen minstade warder. Om Riksens
Ständer skulle widtaga den utwäg att försälja
veste Krono-Lägenheter, kunde efter Skats-Utstotters
tanka Köpeskillingen derföre icke bättre anwändas,
an att Len i Banquen insattes för atk der förwaras,
antingen till ett sadant ögonblick dä Rikets Handelsställning
stulle tilläta nägon betydelig afbetalning pä
Statens Utländska skuld, eller till nägot wigtigt och
trängande behof dä Riksens Ständer stulle finna för
godt densamma dertill anordna.
6:0 Ofwerstott pä hwad Banquen uppburit af
Förmögenhets-afgiften, sedan Riksgalds-Sedlarne realiserades
till ZZ^- prpcent i stallet för i6H:dels hivartill
de efter första realisations-plan borde inlösas.
Om ocksä Banco-Utstotket wid 1800 ärs Riksdag
icke astat denna tillgäng till Realisationens werkställande,
förtjenar det dock anmerkas att Banquen
ivid Realisations-plans förändning icke erhöll mer an
häften af den Förmögenhets-afgift, som war densamma,
enligt den förut antagne Realisations-grunden,
anslagen och art således denna anmärkning blott till
hälften kunde aga rum. Nu kan Stats-Urstottet för
sin del icke annat än anse som en lycka för Staren
att Banqnen igenom detta öfwerstotr knnnat blifw»
iständsart att lemna de nu äskade biträden och dä
Ban
-
2-o Den 5 Zebruarii
Banquen
i en tid af allmän nöd gjort Skaten stora
försträmingar, lärer det lika instämma med det allmännas
som Banquens fördel, att hwad den kan hofwa
i behållning, icke blir densamma pä minsta wis
afdragit.
7:0 Den inkomst som winncs igenom Adelsfahne-Regementets
indragning. Med denna inträffar
enahanda förhållande, som med Kangsgärdarne. Det
är wäl sant att indragningen är bestämdt bestutad och
genom Konungens Nädiga Bref till Stats-Contoiret
redan päbuden, men den är ej derföre lika snart werkstäld,
och da de fläste Boställen och Indelningar innehafwas
af Officerare, som dem lagligen erhållit och
som till större delen under det nu flutade Kriget warit
till tjenstgöring nyttjade, lära Riksens Ständer
icke kunna annat än afbida tiden dä ledigheter i we,
derbörlig ordning inträffa för air efterhand deraf er«
halla en förökad inkomst för Slats-Werket.
8:0 Den återstående hälften af Förmögenhets-afgifken.
Wiflerligen skulle om densamma genast utbetaltes,
Banquen kunna flippa de flästa utbetalningar,
men da namnet pä afgiften icke gör nägot till saken
och detta icke moro annat än en beskattning, hade likiväl
denna den olägenheten med sig, art dä Förmögenheten
hos de flästa enskilda, sedan iZso undergäkt
mänga förändringar, borde en ny allmän uppskattning
föregå, och dä blefwe den icke mera lämpelig
för ögonblickets behof. Under samma rubrik,
som denna, lärer böra föras den afgift i Silfwer eller
det Twängs-Län, som äfwen blifwit föreslagit.
Om Riksens Ständer häldre under denna form och
Den Z Zcbruarii. 221
benämning, än under nägon annan, fylla Statens
behof har Stats-Utskottet wisserligen intet deremot akt
tillvända. Men Utskottet har trott sig böra fästa sin
uppmärksamhet pä der som med nödig tillräckelighet
för Stats-Cassan förenade den största lättnad för de
Skattdragande.
9:0 Kyrkornas öfwerflödiga Silfwer ock klockor.
Utskottet som ansäg detta som menighetens egendom har
Med äsidosätkande af denna tillgäng trott sig wisa
skyldig aktning ät ägande-rätten, icke ät nägon
stollig wanlro.
lo.-o Wärdet af Krono-Dagswerken, som nu
blifvit elter blifva indragne, och som förut warit
Kongsgardarne ansiagne. Desse äro af twenne stag:
Kronv-Skatte Dagswerken, hwarsöre hemmanet i Jordeboken
är upv/ördt, och sä kallade Hjelpe-Dagswerken,
hwartill Aboerne emot en wiss faststäld Lega wero
pligtig?. För de förra kommer alltid i mohn de
upphöra att erläggas betalning efter Markegäng och
de öka således Statens ordinarie Inkomster; Men
för de senare, som icke utgöra nägon Iordeboks-ränta,
blir indragningen deraf en lindring för Allmogen,
men hwarsöre ej nägon betalning kan erhällas, dä de
endast utgjordes i grund af en sädan, ehuru den i
följd af tidernas förändrade mynt wärdén blifwit tägt
beräknad. Den igenom ofwannämde indragning, till
erhällande winst för Stats-Eassan blefwe i alla fall
för obetydelig och kunde ej annat än för längsämt
inga för att kunna uptagas i nägon afräkning pä
Bewillnings-Summa.
222 Den 5 Zebruarii.
n:o Den i början af detta är inflytande i8a§
ärs Bewillnings-afgist. Dä Skats-Utstoktel har sig
updragit akt upgöra Staken för detta är, icke för
der förflutna, hade det ej wämat sig att det förflutna
årets inkomster, som för dest utgifter moro anordnade
skulle uptagas bland tillgängarne för det närwarande.
Emedlertid fär Utskottet nu gifwa wid handen att
1809 ärs Bevillning hel och hällen ingär till Riks»
gälds-Comoiret, att veu är ärnad till Fond för desi
tillgörande utbetalningar, innan detta ärs Bevillning
hinner inflyta, och att om i anseende till Coursens
stegring och brist pä wäxlar något öfwerstott skulle
gifwas för Riksgälds - Contoirer, hwilket Utskottet
icke underläkit taga i beräkning, blir sädant en högst
nödig Fond för de utelöpande Riksgälds - Sedlars
säkerhet.
12:0 Den besparde Krono - Spannemälen af
8947 Tunnor, som är upförd till 4 R:d° per T:a,
men pä hwilken är afdragit det sä kallade Statspriset
ä r R:d. 16 si., och hwilken säledes endast
skulle wara uptagen till 2 R:d. Z2 si. per Da, upgifken
är i delta afseende oriktig, ty sedan hwad in
natura af Ränte-Spannemälen afgär är i inkomst
och utgift balanceradt, tillägges de ofwannämde 1 R:d.
r6 si-, sä att Residuum blir i Slars-Förflaget upfördr
till sitt hela warde af 4 R:d. För öfrigt
hör wäl detta ämne egenreligen till Stats-regleringen;
men om man skulle önsta ett högre förslags-pris pä
denna Spannemäl, fär Utskottet i förbigående anmärka
akt en sadan arbikraire beräkning as en maras
warde ej kan förändra Finance-plan, emedan i samma
mohn en wara i inkomst blifmit högre uptagen skulle
den
Den Z Zebruarii. 22 z
den äfwen blifwa det såsom utgift, och akt förhållande!
emellan tillgäng och utgift således blir
enahanda.
iz:o Kronans ärliga behållning af Lots- och
Bäk-mcdlen, som upgifwes stiga till 22,7-00 R:d.
Denna behällning finnes uti det projecterade StatsFörsiaget
npförd lill 16,000 R:d., och är således
ej uteglömd; frägan härom är för öfrigt ännu hos
de Respective Niks-Ständen till afgörande och förändringar
uti narwarande författning af desin werk,
föresiagen. Utftotter har således i förhand icke deruppå
kunnat grunda någon widare Calcul; Sedan
Staten är asraknad lär den föga kunna räknas till
mer än omkring n ä 12,000 R:d. och är således
för högt uptagen. I alla fall kunde den ej hafwa
annan werkan än att göra en vbeiydelig förändring
pä Summan af Staks-Brlsten, hwilken igenom de
uppå framtida besparingar grundade anslag icke derigenom
kunde blifwa serdeles förminskad.
14:0 Säsom tillgängar till Stats-Brisiens afhjelpande
berm nas fluteligen: Tnll-inkomstens för i
är »manligt höga belopp, och Aucckons-medel för ds
Kronans förräder öswerblefne och sedan Krigets sille
försålde waror. Desia anmärkningar fordra en närmare
och fullständigare förklaring, sorn Stats-Utjkottet
i sölje af de ifrän Herr Presidenten Baron
I^Aerlmim erhäkne uplysningar fär ben äran härmedelst
meddela. ,,Som winsten eller öfwerskottet af
,,hwarje ärs Tnll-arrende icke kan Utrönas till sikt
,,rätta belopp, förr an äret är sintadk; Sä mäste
„första Tull-arrende-ärets eller i ärs winst lemnäs
„opä
-
224 Den z Aebruavil.
„vpäräknad i i8oz ärs, wid det årets början, afskräde
Riks-Stat och tillfalla 1804 ars, såsom en
„tillgäng till der ärers Stats-Utgifter, samt sä wi„darc,
M efter annar.
„Pä denna grund, har winsten af Tull-Arren„der
är 1808 blifwit kagen i 1809'ärs Srat och
„rill det årets utgifter anwind. Det sistnämde ä„rets
tillhör följakteligen innewarande ärs Stat, men
„har till ^större delen mäst nyttjas till godtgörande as
,,1809 Ars 4:de Kvartals aflönings- och andre pre„senre
utgifter, i anseende kill saknad ersättning, för
,,de Summor, som af samma ärs Inkomster blifwit
„directe ur Landt-Ränterierne tagne till Krigs-ut„gifter.
,,Detta oaktadt häftar dock Stats-Werket ännu
,-för omkring 650,000 R:drs Skuld, pä hwatz 1809
„ärs Stat ansiär, och sär efter wanligheren säkerli,
,gen widkännas ätftillige tillökningar wid Slut-Li„qvidernas
upprättande med hwarje särffild Stat:
„Och ehuru en stor del af berörde summa wid desie
„Liqviders afstutande deremot förswinner, torde dock
„besparingarne pä det hela icke öfwerstiga det begag„nade
Förskottet af Tull-Arrende-winsten, hwilket För.
,,stort, sä mycket mer bör ersättas, som denna winst
„utgör förnämsta tillgängen för innewarande ärs för„sta
Qwartals-Utgifter, hwilka, genom de Wärfwa„de
Regementernes nu pä freds-fot äter försakte af„löning
och underhäll, blifwit ansenligen ökad.,,
,,En sädan ersättning blifwer nödwändig äfwen
„i anseende dertill akt Srats-L6erket mäste sakna detta
Dm Z Zebruatli' L2Z
^,ärs Tull-Inkomst för i:sta Qvartalet emedan den,
„säfvm blort bestående af Landt-Tull, icke blifwek
„swarande emot den Summa, som Banquen för sam„ma
Qvartal bör undfä. Landk-Rantorne äter, som
„nu mera utgöra Stats-Wcrkets redbaraste inkomst,
„inflyta ej pa dek löpande utan hufwudfakligast, först
„det päföljande äret.,,
,,Deste kantor för nastledit ar infordras wäl
„wid Upbördssttammorne uri instundande Februarii
„och Mars, men hinna ej lefwereras til! Rmue„Kammaren
förr än i April och Maji mannder.
,,Och derast annan författning oM Branwins-bran»
„„ingen skulle föranleda kill enahanda Upbörds„Tecmin
utaf afgifkeN derföre, som af innewarande
,,ärs öfrige Landl-Räntor, hwilka ej förr an är
,,r8n blifwa att pärakna; Sä blir Stats-Wer„ket
intill ven tiden, äfwen i saknad af Z a 402,000
„R:d., hwilka hitintill pa en gang med föregäende
„ärets Landt-Ramor blifwit erlagde och betalte.,,
,,Efter den wid Riksdagen stadgade sakernas nya
,,ordning, synes all blandning af förra, och innewa,
,rande ärs Srats-Jnkomster och Utgifter'sorgfälligt
,,och sä widt nägonsin möjeligr blifwer böra undwi„kas,
pä der att tydelige och läkt fattelige Resnltater
„framdeles möge wara art tillgä, i alla de delar,
„som nu mäst förstagswis upgöras. Äfwen i detta
„afseende tvckes det blifwa lika sä nödigt alt Stats„Werket
afbördar den Skulld, som för nastledit är wid»
„lädar detsamma, som att innewarande ärs Stat
„oförrykt fär begagna dest tillhörige inkoiuster. Er^häller
Stats-Werket den ersättning för dest till kri»
s:te Band- 2:dra Afd. »7» „gets
226 Den s Abmarir.
„getS anwande medel, och det biträde tili Slats„Bristcns
godtgörande för nästledrt är, som Högloft.
„Stats-Utstotlet tillstyrkt; Sä winnes berörde än„damäl
och förmodeligen erforderlig tillgäng till godtgörande
af flere under loppet af den sistförflulne
„riden päkomne oberäknade Utgifter, säsom wida
,,större kostnad i och för Fredö - underhandlingarne
„och Freds-Werkers afftukande an som kunnat för„utses,
kostnaden som atföljk f. d. Konungens och
,,Desi Familles afresa, och utrustningen af Örlogsfartyg
för desi öfwerförande till Tyffland, sami
„kostnaden till Hans Kongl. Höghets ThronföljarenS
„emottagning och hitkomst m. m. sä att ingen af
„deste utgifter mä falla innewarande ärs Stat
„till last, eller rubba den deröfwer författade cal»
gulen.,,
„Skulle hwad näppeligen är att förmoda till„gängen
sträcka sig längre, sa kvmmrr Afwerssottet
„att tillfalla innewarande ärs Stat, hwilken ofelbart
„deraf blifwcr i behof.,,
„Enär Banguen uphörde med desi Werks bi„iräden
till kriget, paräknades inkomsten för öfwer,
,blesne Proviant-persedlar, som borde försäljas, sä„som
Len hufwudsakeligasie, till återstående löpande
utgifters bestridande.,,
„Freden med Ryssland war dä afstutad, och
„ctt ffyndsamt Freds-ftut med Dannemark förwänta„des;
Men dä dermed utdrogs pä tiden, som mälstäde,
art cn del af Södra och Wästra Armeerne
„mäste underhällas pä Fäll-star, reqvirerade och er
-
Ben § Februari!. sr?
--holt Krigs-Förwaltningen 242,200 Rrd. af ser^
„stildke medel, same bestridde andre löpande krigs„utgifter,
med de under tiden, till slutet af sörledet
„är, efter uppgift inflytande någre och 50,000 R:S;
,för försälde Proviant-persedlar.-^
„Jcke förr än Med detta ärs början, hwar^ill
-,alta wärfwadc Regementer åtnjutit antingen Fältt
„stat eller serstildte Tractamenren, har hela ÄrmLell
,,kommit pä Freds-stat. Nu mäste Liqdider med
„RegeMentcr och Corpser afflutas, sä wäl derom som
,,innestäende Beklädnads och Klad-lappnings-pennin„gar
m. m., hwarwid akstillige Regementer stola
„undfä ansenlige fordringar. Och dä deste Krigs-,
Förwaltningen6 stulder, sä långt tillgängarna Med,
-gifwa genast böra utbetalas och Finsta Artilleri»
^Regementet, samt hirkommen gemenstap af de öfrige
,,Finsta Regementerne mäste förplägas af Proviant-,
Förräderne, till desi de försattas pä stat eller deras
.förestående öde warder bestämdt, afwen svm flere
,,sjukhus, hwilka ännu innehafva cn maiigd sjukling
„gar, mäste underhällas, samt Krigs-Commistariateö
„och andre, som wid Krigs-Redogöressens författan,
,de och afflutande hafwa att sysla, aflönas, m. m. z
--Sä kan pä öfwerstott af i frägawaranoe Proviant-chörräder
någon räkning- sä mycket mindre göras,
„som Magazins.DirectioNeN, enligt derom widtagell
-författning bör undfå, jemte dell SpaUnemäl och
„der bröd, som Directionen i sine Magaziner kall
,,emottaga, jemwal sä mycket af fullgoda Proviant„persedlar,
som i dest stående Fält-Maga;iner, estet
,,Förfarrmngarne bör finnas i uplag-,,
-2K Den 5 Februari!-
Efter dessa, ruur den af Herr Friherre
deim meddelte och af honom egenhändigt underffrefne
promemoria ord ifrån ord afftrefne upplysningar,
lära Riksens Högloft. Ständer högr upplyst finna,
att hwarken af öfwerstouet af Tull-Medlen, eller af
Proviant förrädarnes föesäljning kan blifwa något
all påräkna för de warande Srats-behofwen.
I följe deraf lara ock de pä desse grunder uppgjorde
hypvthetista calculer komma att förfalla.
Uti en af de, ifrän Wälloft. Borgar-Ständet
Uti detta ämne meddelre Uträkningar, har man an
sett
sig kunna nedsätta kostnaden lill Flottornas hem
transportörande med - 145,900
Och den fordrade contanta ersättningen
för sörlidit ärs Statsbrist,
med - - 200,000 — ^
Summa 345,922 R:d°
Widare har man antagit atr en
del Lefveranteurer wore betalte och
art missa utgifter med Tull-Medlen
och 1809 ärs Bewillning kunde be.
täckas, samt ännu ytterligare afdragit
uppä de utaf Banquen erforderlige
förjkotter, en Summa af iso.oao —
Summa 465,920 R;d.
Som da tillika sä wäl för Banquen sdm för Lefveranteurerne
inberalningarne endast beräknas ä 6 procents
-
Ben 5 Februari!- 229
cem, dä Urstotket räknat pä 7 procent i Ränka och
Amortisiements-Fond för bada deste poster uppkom»
mer, til! förmän för det i fräga warande förstaget, en
ffillnad i ärliga Utgifter af 55,6 ro R:d. Men dä
nu det befinnes, att Stats-Werket icke kan umbära
de af Skats-Utstottet förestagire ersättningar, och ate
Tull-Medlen och Provianr-Förräden icke gifwa någon
tillgäng, som ej redan är anwänd och päräknad, samt
Banco-Utskoktet endast med förbehåll af 7 procents inbetalning
ansett sig kunna medgifwa Banquens ytterligare
sörsträckningar, lär den under en olika Hypothese
uppgjorde beräkning komma att förfalla.
Utskottet, som uppå Krigs-Förwaltningens uppgifter
grundat sitt förslag öfwer kostnaderne till Flottornes
hem transporterande, kan ej inga i pröfning
af de för de samma okande anledningar, som förmatt
till antagande af den ofwannämde i Utskottets
ranka blott' Hypochetista rabatt af samma utgifts
förslag.
Uti samma calcul ar ocksä i de till RiksgaldsConkoiret
ansiagne tillgångar afdragit, sa wäl LicentMedlen,
som den besparing som uppkommer af de
ifrän stora Sjö.Tullen till Allpari-Cours inflytande
»växlar och har man sä »val i detta, som i anseende
till Jnrikes-Länen, i det nogaste beräknat Contoireks
tillgängar; Men dä Comoirer nu answarar för Riksgalds-Sedlarnes
inlösen, samt ^wad Contoirel kan
samla, i Stats-Utffottets tanka är en nödig tillgäng
i händelse af möjligheten att göra någon afbetalning
pä den Utrikes Gällden, sä tror Utskottet sig sä mycket
mera i detta afseende hafwa handlat enligt med
ett
Kz? Den s Zebruartt
sstt
försiktigt förutseende, som de nu af Stats-Urskoltet
rikt Contoiret anflagne Snmmor, Förwaltningens
aflöning innebegrepen, icke öfwerstiga ett sammanlagt
belopp, af 696,209 R:d. dä altid i fordna tider
Riksens Ständer för Contoirets behof anslagit emellan
1,222,222 L I,Z22,22V R.'d.
Dä jenne de osman nämde hypotheus?» afdrag
Stats-lttgifkerna och nysinanide inskränkning i Conroirets
tillgängar man icke i beräkning upragit, hwarken
de af Konungen till förswarsanstalterne i Städer
äskade 422,022 R.d., ärliga Stats-Bristen som efter
Stats-Regleringen också stiger till 442,202 R:d.,
är det ej obegripligt huru den upförde Bewillnings»
Gumman kunnat efter behag nedsättas.
Pä enahanda wiktor hwilar ett annat äfwen
ifrän Wällofl. Borgare-Standet i Protoeolls-Utdrag,
Utskottet meddelte Bimillnings-Förstag, som igenom
Stats-Bristens arbitraira nedsättande till 222,220
M.d., och inskränkning af Defensions-medlen ^ill blott
622,222 R^d. i stället för den af Konungen i Nader
äskade En Million, gjör en minskning i Bewillnings»
behofwet af 622,222 R.d., hwaraf en del, (till ert
totalt belopp af 576,392 R:d.) ffulle deremot anfläs
till Amorstflements-Fond för utelöpande RiksgäldsSedlars
realisation och till interesien och afbetalnjngar
til! Banquen för desi gjorde Försträckningar.
Man har j detta förslag ansett nödigt, alt alla Lefveranteurer
skulle inom twenne är erhålla contant
betalning och till hetsa ändamäl pqräknat BanquenZ
hiträde,
Stats
-
Den 3 Zebruarii- xzr
Stats-Urskotket, som icke utan efter att haftva
granskat hwarje Statsanslag, rrott sig kunna upgöra
Stats-Bristen, har också pä samma anledning icke
trott sig kunna efter behag nedsätta den, äfwensom
Stats-Utffotret trott sig skyldigt att till Riksens
Ständers widare pröfning hemställa, hurmvida de
kunde bifalla till den af Konungen i Näder äskade
ökning för utgifterne till Defenfions-Werktt af 402,22»
R:d. Specie; Utskottet som blott förflagswis upfört
denna Summa, får endast wid dest i detta afseende
förnyade hemställan, tillägga: Air den till Dcfensions-Werket
förut anstagne Fond merändels funnilS
otillräckelig: att erfarenheten wisat akt de oumgängeligastc
behof ivid infallende krig warit oupfylde, ehuru
i senare tider denna tillgäng blifwit genom
serskilda anordningar till wida högre belopp updrift
wen: och att dä waru-prisen stiga, och efter ett
nyst siuradt krig mycket finnes, som mäste äter pä
nytt iständsättas, kan Utskottet för sin del icke annat
än tillstyrka den L Näder äskade påökning af medlen
lill Defeysions-Werket.
Hwad angar den widare yrkade nogare granskning
af de Bewillnings-Jnkomster, fäsom. Tull-medel,
Charta - Sigiiatä, Post-medel etc., som ingä till
Stats-Werket, sä fär Utskottet jemte de af Herr
Baron ULxerKeim meddelade uplysttingar ytterligare
tillägga, atr Utskottet icke kunnat veste Inkomster
till högre belopp uptaga, än hwartill de i förra och
förledil ärs Stater funnits upförde. Granskningen
om en möjeligen förhöjd inkomst af nämde Bewillningar
tillkommer Bewillninqs - Utskottet, som äger
akt dem fastställa; Mm Skats-Utskotter tror sig
emed
-
oss Den Z ZebrugrLi'
emedlertid sa mycket mindre kunna antaga något öf,
werstott, som i händelse en förändring med Bränwins-afgiften
blir faststald, det torde först böra
Hewisas huruwida den till der päräknade belopp utgår.
Hivad beträffar den anmärkning, att StaksBehofwen
äro i allmänhet högt tilltagne och Inkomsterne
lågt beräknade, har Utskottet icke trott sig
hehöswa erindra att försiktigheten wid alla Förslagsxalculer
bjuder en lika methode, om ej ett opäräk--  nadt deficit stall upkomma. För hwar och en, som
will gisiva akt pä erfarenhetens anwisning lär det
wara en erkänd sanning att wid sgdane Förslager,
brist i inkomsterne och ökade utgifter merändels läktare
inträffa än någre besparingar i de senare. Utskottet
Har defiutom u>i alla deras detailler granstat
Stars-anstaget, och det är först efter en sadan prösr
ning, som det för de behof, som icke kunde underkastas
en bestämd beräkning, trott sig skyldigt att icke
antaga de aldrasägsta förslag.
Da Riksens Ständer desiutom äga ratt till
granstning och ösiverseende af Staks-medlens Förwallning,
blir ett möjeligt öfwerstott en besparing,
som icke gär förlorad, ehuru den icke- i förhand
kunnat päräknas'.
Ibland de anmärkningar, som äsyfta Bewillningens
nedsättande igenom nsinstuing i Utgisterne,
lärer, jemte ofwannämde Jndragnings-Projecrer, i
synnerhet böra räknas hivad som ar anfördt, i anseende
till den för Pommersta och Finsta ExpectanceStarmie
upförde Gumma, samt gngäende den, som
Den 5 Zebruarii. szz
blifwit Riksgälds-Contoiret tillagd för inköpandet
af wäxlar wid en högre Cours.
Da ifrän flere af Riks-Ständen anmärkningar
blifvit gjorde wid alt för laga anslag för Finska
Officerares lön och underhäll, har en Ledamot af
Rldderstapet och Adeln deremot förmodst, att nägon
besparing igenom afdrag för dem, fom blifwa Rysta
eller Tysta Undersåtare torde kunna aga rum. Utstvltec
som endast upgjort sitt förslag för dem, som
werkeligen äro i Swensk tjenst, förmodar ej att af
detta Förslag nägon betydelig winst kan erhällas, sä
framt icke igenom Pommerns äterbekommande, de
Tysta Regemenkerne kunde till detta Land ätergä och
af detsamma underhällas. Utskottet som anser detta
wara för mycken owisshet underkastade, och denna
tidepunct i Tysta Provincernas närwarande utblottade
tillständ alt för aflägsen, för att kunna i beräkning
uptagas, har dessutom i fall, att denna händelse
möjeligen skulle inträffa, uti serskildt yttrande
föreslagit en underdänig hemställan om desse medels
amvändande.
Den summa, som winnes derigenom att Riksgälds-Contoiret
erhåller waxlar af Sjö-Tulls-medlen
gjör i anseende till waxel-tillgängen en altför obetpdelig
minskning i dess utgifter för att kunna i beräkning
uptagas. I den Calcul hwarest man uptagit
denna winst har man likwal icke trott sig kunna antaga
wäxel tillgängen till högre än circa till
, 283,650: — —
hwaruppä dä - ' 90,000:
för Ministre-Sraten afdrages
endast äterstä - ^ 93,652 R:d. ,
för
2Z4 Den Z Zebruani
för
hwilka Riksgälds - Contoiret supponeras erhålla
wäxlar till Allpari Cours.
Uppä detta anflag bör annu ytterligare afga de
till f. d. Konungens underhäll anflagne 66,666 R:d.
Z2 ff., samt hwad till Courier-resor och dylika möjeligen
pakommande extra Utgifter för Srats-Werkets
behof oumgängeligen erfordras. Hwad som för Riksgälds
Contoiret öfwerblifwcr sedan detta är afdraget,
är uti Instrurkion för Riksgälds-Fullmägtige beräknadt,
och dä wäxel-beloppet mäste wara förändring
underkastadt i mohn utaf Tull-inkomstens af- eller
tilltagande, lärer icke eller någon wiff beräkning öfwer
detta ämne kunna upgöras. I alla fall gjorde
den en oberydelig werkan pä Bewillningen, men
kan för Riksgälds-Contoiret 'vid möjeligen påkommande
utgifter, blifwa af ett gansta fördelakiigr
biträde.
Wid beräkningen af Riksgälds »Contoirets tillgängar
är ocksä uti, ifrän Högwördige Preste-Ständet
i Protocolls-Utdrag meddelte anmärkningar ibland
annat anfördt, att de för Utländska skulden försallne
Räntor icke äro bland Stats - Skulden upragne, och
att de tillgångar hwarmed de skulle betalas icke blifivit
upgifne, samc ej eller utredt om uti denna
Ränte-betalning utgörande 766,784 N:d., asbetalningarne
pä Amalgams-Lanen samt Prime Lokterne
aro innebegrepne. Utstottet som Uti sin förklaring
öfwer Baron Uiljenc ranUs Finance-Försiag utredt
sammanhanget härmed, får ännu widare tillägga, akt
Utstottet, som ansett att de förflmne arens skulder
horde, sa midt möjligt är, med samma ärs inkomster
Den 5 Zebrukrir. 255
liqvideras, har också ansett den osta omtalte 1809
ärs Bewillning, säsom ärnad att, i händelse af möjelighet
till waxel-upköp och kemister, lemna RiksgaldsCsntoiret
tillgäng till de utgifters bestridande, hwartill
den war anstagen och den anmärkte diffcrence af
539,924 R-d. såsom igenom samma tillgäng full»
komligen betäckt, Utskottet, som icke trott sig berät»
tigadt, att under ett och samma namn inncbeglrips
olika Articlar, har icke under namn af Ränte-betalningar
trott sig kunna innebegripa Län och Amalgams
afbetalningarne, men har welar, att Contoiret uti sina
ägande fordringar och 1809 ärs BewillningS öfwerskott
till en stor del ägde tillgäng till att smara
emot deste förbindelser, ehuru, i anseende till brist
pä wäxlar och narwarande Cours, Utskottet ägt alt
flät förutse, att desta tillgängar till detta behof ännu
längre skulle blifwa ogagnande.
I samma Protocolls - Utdrag är ännu widare
anmärkt, akt afskrifningen af Magazins-Directionens
fordran hos Srats-Werket icke bordt sä aldeles tagas
för afgjord, enär denna Inrättnings gagnelighet erfordrat
ätminstone ett Provisionel! förslag till skuldens
afbetalning. Dä Riksens Ständer igenom det af
Oeconomie- och Stais-Urffotten samfäldt afgifne Betänkande
i detta ämne nu äro i tillfälle att deröfwer
falla sitt omdöme, lärer nägot widare yttrande deröfwer
icke erfordras, än blott att som i detta Betänkande
intet tillskott af Allmänna medlen är äskadt,
endast en Discont-rätt uti Panquen Magazins--Inrättningen
förbehållen, lärer icke något ytterligare
anslag till deria ändamål erfordras,
I.
236
Deir 5 KebwarU
-
Ibland dc ifrän Högloft. Nidderftapet och Adeln
meddelke anmärkningar, får Utstorter ftukeliaen n losa
ett werkeligt misimg, bestäend.- deruti att en af Nidherftapets
och Adelns Ledamöter anfert. „Den ordi,
,narie gamla Bewillningcn, fom han räknar till
,,i^ Million wara ärnad att tilläggas till den nu
,,föresiagne af sZ Million,, hwarigenom BcnullningoSumman
ftulle utgöra 4 Millioner.
Enär den ivid 1800 ärs Riksdag fastftälde
Bewillnjng endast war utsatt till nästa Riksdag,
har den också med förledit ärs sine uphört, och kan
säledes icke mera uptagas i beräkning. Menas äler
med den ordinarie gamla Bewillningen, de såsom
Bewillningar uti Regerings-Formens 60 F. upförde
afgifrer, fär Urffottet anmärka, alt besia, hnailka
förut warit räknade lill Statens ordinarie inkomster,
enar de bibehällas wid sitt förut warande beloro,
som är der hwilket Stats-Utskottet i sitt Förslag
päräknat, pä intet wis öka hwarken Statens tillgångar
eller Enstildes utgifter och kunna således i intet
afseende inga uti beräkning wid denna söreftagne
.Bewillnings-Summaii, I förbigående torde Utstottet
fä anmärka, att i fall afsikten warit, att med
benämning af gammal ordinarie Bewillning utmarka
de§a afgister, kan man ej inse hwarföre de blifwit
uptagne till blott Million, dä uti i8oy ars igenom
Trycket ukgifne Riks-Star de sämmanftagne
utgöra en rotal summa af 1,754,792 R:d.
Da samma Ledamot af Högloft. Ridderfkapet
och Adeln fluteligen anfört att en Bewillnings-Summa
af 1,20»,000 R;d. more der högsta han trodde
Swe?
Den 5 Zebruarii. 237
Swerige kunna utgöra, får Utskottet, L anledning
deraf och af den nog allmänt yttrade önskan för Bewillningens
nedsättande till ett mindre belopp, Magga
följande anmärkningar.
Utskottet hwars Ledamöter gansta ival kanna
att de icke mindre an andra > komma att dela den
Allmänna bördan, hyser lika med alla andra den bil.
liga önskan att sä mycket, som möjeligt ar, kunna
minsta de allmänna Wstyldernez Men Ulstvttet
som tillika warit pligtigt dermed jemnföra de allmänna
behofwen,har också hyst den grundade öfwer,
tygelsen, att otillräckeliga anslag till deras fyllande
endast skulle förfela ändamäler och bereda swärigheter
för det närwarande och Skulder, kan hända 0-  lyckor för der tillkommande. Pä Regeringens förmåga,
alt i laglig ordning werka, beror Samhällets
lugn och hwarje Medborgares säkerhet; men dä intet
urräkras uran medel dertill, och veste utwägar
till större delen bero af penninge-tillgängar, skulle
otillrackelige anslag i detta afseende endast tjena, akt
antingen bereda owerksamhet och hindra Regeringen
att bewaka Rikets In- och Utrikes säkerhet, eller
sätta Regeringen i nödwändighet att med konstlads
och länta tillgångar fylla ögonblickets behof, utan
afseende pä be för framtiden upkommande bördor.
Ledt af deste hänseenden, har Utskottet trott att nödig
werknings-förmäga för Regeringen, förenad med all
möjelig sparsamhet för de enskilde, borde blifwa mälet
för dest bemödanden, och det lemnar till Riksens
Högloft. Ständer, att sä wal wid Stats-anflagens
som -vid Finanse-Plans granskning bedömma, huruwida
Utskottet lyckats uti detta sitt bemödande.
Emed
-
2z8 Den Z Zebruaril»
Emedlertid får Utskottet tillägga den anmärk;
ning, att den riu föreslagne Bewillning har ett dubbelt
föremal; det ena att fylla Stats-behvfwen, der
andra att bibehålla Rikets Credit och wärdet af desi
i allmänna rörelsen utelöpande mynt - representativer.
I bada afseende» aro de till detta ändamål upburne
afgifter att anse, som förstocker dels för den säkerhet
och lugn som hwarje enskild njuter i Samhället, dels
för bibehållandet af hwars och ens representerade förmögenhet
uti sitt rätta wärde. Men i anseende till
denna senare, aro de kill detta ändamål bestämde afgifter
sä nara förenade med hwars och ens enskildt»
intcresie, art de i ordets hela bemärkelse icke kunna
anses annorlunda, än såsom ett förstott för bibehållandet
af dek ösrigas wärde. Till vetta flags asgifrer
bör räknas alt hwad som är anslagit kill inbetalningar
i Banque» och till inkomst för RiksgäldsContoirek,
ty penninge-wärdet beror icke mindre af
allmänna Crediten än as Banquens Fond. Enär
Le till bada besia ändamål ansiagne Summor sammanräknas,
utgöra de ett sammantagit belopp af
1,736,843 N:d. och dä blir blott 763,157 R:d.,
Hwad som af den föreslagne Bewillnings-Summan
af 2,502,020 R:d. egenteligen kan anses såsom arnat
till Stats-Werkets behof. För den som känner
desias mängfaldighet och den brist som der merändels
altid yppats, torde detta anslag, dä DefensionsWerket
deruti är inberäknadt, snarare synas för lågt
än för högt tilltagit.
I anseende äter till möjligheten för de skattdragande
att Utgöra den i fräga warande BewillningSSumman
och sä wida som approximations,ealculen i
det
-
Den 5 ZebruariL- 239
delta ämne kunnat gifwa någon wisihet, har Utskoltet
trott siq kunna hysa en tröstande förhoppning.
Om Stats-IWotlet i likhet med Auctor lill den
gjorde anmärkningen wiste grnnda sitt omdöme pä
Englands Exempel skulle det deraf kunna dragas helt
andra slutsatser. Det skulle igenom upgifker kunna
motsäga hwad anmärkaren helt lösligen anfört. Således
skulle man kunna nämna, att dä Englands
ärliga National-inkomster blifwit beräknade af somlige
Författare (säsom l^enär. Luke) till 2z Millioner
Pound Sterling, af andra, (såsom Leilo) till
24Z Millioner dito, samt ändteligen af en Utländning
6entr till 400 Millioner, hwilket mau ansett
wara sä öfwerdrifwir att Leilo redan om sin beräkning
yttrar, att wäl ingen sä högt upragit Englands
Nakionattförmögenhet, är det likwäl en obestridelig
sanning, att Englands af Parlamentet bewiljade utlagor
är 1799 stego till 59 Millioner Pound Sterling
och att de sedermera blifwit ökade. De utgjorde
således i de bada förra beräkningar af Nationalförmögenheten
omkring en fjerdedel af densamma, och
i den sednare nägot mindre än en sjettedel deraf; I
bada fallen Lfwerstego Le der, io:de del, som Anmärkaren
ansett som den högsta möjeliga Beskattning.
Utskottet skulle kunna lägga härtill en helt annan
beräkning af Sweriges National-förmögenhet och af
möjeligheten art utgöra Beskattningen i mohn utaf
err mera utwidgadt rörelse-capital, men Utskottet som
icke will uppehålla sig hwarken wid hypotetiska caleuler
eller wid främmande länders efterdöme, tror
erfarenheten, i anseende till Fäderneslandet, häruti
kunna gifwa de rillförliteligaste uplysningar.
Oik
-
2 42 Den Z Zebruarii.
Oaktadt de mänga och skenbarligen grundad^
farhagor, som yppades wid Bewillningens förhöjande
är 1789 ifrän 12 till 82 Tunnor Guld, ukgeck den
likwal, och har icke synts förminsta National - wälmägan.
Sedermera har Nationen en gäng inom
ett och samma är, utom denna Bevillning utgjorr
en förmögenhets-afgift till ett belopp af öfwer s
Millioner 702,000 R:d. Enar det årets Bewill»
ning endast uptageS till 1,200,000 R:d, wisar det
likwal att af Sweriges Nike i dest dä warandc omfattning
kunnat utom de ordinarie Utlagor utgöras i
extra Bewillningar nara 4 Millioner R:d., ty utom
nämde afgifter moro annu 100,000 R:d. ärligen
tvid denna tid af Bewillningen päräknade till Bröllops-gjard,
krönings-hjelp och gäfwor ät det förra
Kongl. Huset. Finlands andel i Bewillningen har
aldrig lemnat en behällen Inkomst af mera an 2 L
zoo,ooo R:d. ärligen, och dec är säledes högt tilltagit
vm man stulle anse desi andel i ofwannämde
ärs famfallde extra utlagor hafwa utgjort en fjerdedel
eller en Million. Det blir säledes obestrideligt, att
af Sweriges Rike ensamt, dä redan med ett minstadt
rörelfe-capital och en i warde fallen Sedelstock,
kunnat inom ett är i extra afgift utgöraS en Summa
af g Millioner R:d. Att denna ar till utgörande
möjelig bewises ytterligare af r8o8 ärs Krigsgjard,
som war till En Million päräknad, och som
jemre alla andra under samma tid inträffande owanlige
utgifter, utan särdeles känning till större delen
utgeck. Säkerligen war det icke den, men de öfrige
obestämda och oberäkneliga för krigets skuld påkommande
utgifter och onera, som gjorde detsamma sä
känbart och odrägligt.
Den S Zebruani. 241
Utskottet anser si? emellertid lyckligt, som i
Krigsgjärd och Bewillning sammanräknade, kunnat
föreslå totala beloppet deraf till en sjettedel mindre,
än hwanill de för 1308 wörö beräknade, och wägar
hoppas, att om inga oförmodade 0'yckliga händelser
inträffa, och Banque» erhåller de nu för densamma
bestämde inbetalningar, skola Riksens Högloft. Ständer
ivid nästa Lagtima Riksdag finna dest tillstånd
sä wida försakradt, att betydeliga afprutningar pä de
till densamma uu anftagne Summor, dä torde kunna
erhallas och Riksens Högloft. Stander deruti sinna
en lättnad, sann om sä päsvrdras en tillgäng för
andra dä mera angelägna behof.
Hwad säledeS i alla besia särskilta afseenden till
Uplysning och förklaring blifwit anfördt, för Utskottet
härmedelst till Riksens Högloft. Ständers ytterligare
pröfning wördsammeligen öfwerlemna. Stockholm
den 2 Februarii 1810.
Pä Hbgkofl. Ridderskapcts och Pä Högw. Prcstc-Ständets
Adelns Ledamöters wägnar Ledamöters magnar
Llaes kleming. Ila. Weidman.
Pä Wällofl.Borgare-Ständets Pä Hcderw. Bonde Ständcts
Ledamöters wägnar Ledamöters wägnar.
f. Leli iniät. Jon Ionsson.
ste Band. s.dra Afd. 18.
Uttak
-
242 Den 5 Zebruärii
Uträkning
pä ärliga Bervillmngö-behoftvct.
Till Banque»
för CreditivLänet
- r,OLo,o22:
för ds rill
KrigetS fortsättande
enligt
RiksensStanders
Beflur,
förjkjutne « 6,200,022: — »»
för de ä Bi.
lagan Litt. C-.
wid förra Betänkandet
up»agne
contanta
förflolk, sam
annu ytterli.
gare erfordras,
till ett
belopp af , 245,90g: 6: 9.
samt
för de till Lesveranteurernes
contanka
förnöjande er
forderlige
- 1,971.242: 34: L.
Tillhopa R:d. 11,216,943: 40: 11.
hwarföre bliswit ä Banquens sida -  Legardt i ärlig Ränte- och Capi- -  tals afbetalning - - - 722.220. _
der
-
Dm 5 Zebrusrii. 24Z
deraf 2 procent
skulle beräknas
säsom ranta och
ä.crstoden afgä
pä sjelfwaCapitalet
Dito
- Amorrifiemems-Fond
kill realisationens
werkstad
lande, enligt 4
§. uti 1822 ärS
Riksdags -Be
flut
- - Z02,222: _
Ulland sta Skulden 9,887,981:
17: 4., som för jemnheten uptages
lill 9 888,022, fordrar 5
procents ranta; Men i anseende till
en högre Cours och öfrige omkostnader,
än den Riksgälds-Contoiret
beräknat, har denne Ranta ej
ansetts kunna uptagas kill mindre
än 6z procent, som gjör - 642,722: ^
Inrikes Skulden, Riksgalds«Contoirets
192,728-5: 4- som uptages
till en jemn Summa af
192,722, fordrar Z procents ränta,
som gjör 9,635: —
Men
244 Den Z Februari;.
Men som Conkoirets
nu upsagde Län ej
straxt kunna till inlösen
af betz Obligationer
anwändas, och
ester inbetalandet icke
gifwa ranta; Sä
har funnits nödige,
att öka ofwanberörde
Ränte-Summa med
2 procent, till fyllande
af hwad som
i ränte-betalningen
förContoiret annars
skulle komma att
. brista, utgörande 3,854:-- —
Rän:a a de Patriotifte Län, hwarmed,
i anledning af Kongl. Kungörelsen
den 20 sistledne Martil
ätskillige Medborgare biträdrKongl.
Maj:t och Riket Af hwilka Län
äterstä 250,406: z6: 8.-» men
som för jemnheten skull uptages
till 250,400, deraf Räntan Z> 6
procent/ utgör -
Ränta ä de 250,000 R:d. af f.
d. Konungens Faddergäfwo-medel,
svin blifwit anwände till kriget,
L5 procent - r2,5vo:
Dito för de
rzl,ooo R:d.,
»5,489- —
lZ,o24-
hwar
-
Drn 5 8ebruarii. »45
hwartill Haga
^ust - Slott och
Park sannPolsta
Udden blijwit i>
Bonpteckningen
uptagne, L Z procent
- 6,550:^.^—
Dito ä Riksens
Ständers Gäfwa
wid i8c>o ars
Riksdag till Hennes
Maj:t Drottning
kreörica
Dorothea ^Villielmina
88,888
R:d. 42: 8-, som
ar i Etaks-Contoiretinneflaende,
L 6 procent - Z,ZZg:i6:^.
Dito ä en dylik
gäfwa till f. d.
Hans Kongl.
Höghet Kron.
Prinsen likaledes
af 88,888 R:d.
42: 8-, somäfwen
ar i StatsContoiret
innestäende
L 6 pro
tkNt
- - 5,ZZZ - i 6: — 29,716 t Z2t
Lill
246 Dm 5 Zebruam
Till Riksgäldä-Contoirels ärlige
aflöningar och öfrige utgifter pa
förslag - - - « 40, sos
Den ärliga StatS-bristen utgör,
efter ds afStats-Ukffortct projecterade
Stater, 470,653 R:d. 8
st. Z r:st.; som deruti af
»ven
arv inberäknade ofwanberör
de
Ränte-medel 29,716: zs:  .
uppå f, d. Konungens och Drottningens
samt f. d. Kron-Prinsens
Eapitaler; Sä utföreS har endast
äkerstodeu ----- 440,941:
Summa 2,201,891:
Men om Riksens Högloft. Stander
anse, akt i ställer för 600,200
R:d. till Defenstons-Werken och
Förfwars-anstalterne till Lands och
SM, som uti den projeckerabe
Staten blifwit uptagne, bör, i
enlighet med Kongl, Maj:ks Nädiga
Proposition, anstäs En
Million R:d. ärligen; Boskulle
ofwanstäende Summa 600,000
R:d. komma att ökas med 400,000
R-'d., men hwilken dock, pä de i
Stats-Aistottels sörea Betänkande
anförde skäl endast tillökes
med ----- 298,108:
DL ärliga Bewillnings-Summan
blifwer ------ 2,520,020
Den 5 Zebruani.
-47
Wördsamt Memorial:
Da enligt de Respective Riks-Ständens remiss,
det åligger Stats-Utstottet att aflemna sitt utlåtande
öfwer det särskilta yttrande af Herr Majoren Baron
vv. UiljencrLntr som warit den af ^rars-Utstot*
let till Riksens Höglofl. Ständers granskning understälde
Finance-Plan följaktigt tror Utskottet sig cgenteligen
tillhöra att utreda ve omständigheter, hwaruti
Herr Baron Uiljancrantr stiljer sig ifrän Utskottets
tankar, samt framställa de stal, som föranleda
Utstotter att bibehålla sin i dessa delar föreflagns
reglering af Rikets Financer och den dertill för nödwändig
ansedde samt pä säkra grunder upgjorde Bernil!
nings-Summa.
Sedan Baron Uiijencrantr: efter ett omständeligk
anförande af flera betänkligheter, hwilka aldeles afstyrka-
honom ifrän att widare söka något understöd
of Riksens Ständers Banque likwäl sjelf medgifwir
atr Utskottets derom afgifns förslag endast tillkommit
såsom sista utwägen om det af Utskottet
föreflagne Läne-8ysteme icke skulle bifallas
och Riksens Höglofl. Ständer as den frän Utskottet
ingifne Finance-plan tydligen lära hafwa funnit att
chwarest Utskottet wägat förestå Banquens anlitande:
sadant astid stett i brist af, eller vwisshct om, andra
möjliga tillgångar för de högst påträngande comanke
behof samt Utstotter dessutom genom det frän ds
r-lb Den 5 ZebruariL
Respectkve
Riks-Ständen till Utskottet förwiste u'-  läkande af Högloft. Banco-Ulskottet inhämtat till
Hwad belopp och hwilka behofs fyllande nyssnämde
Utstotr ansett att Banque» med bibehällander af sin
Credit pä de af Stats-Utftotkel söresiagne ränte? och
afberalningS-wilkor skulle kunna understödja Mikel,
sä tror Utskottet sig icke i denna del behöfwa något
widare yttrande afgifwa, hälst Utskottet "dessutom sa
mycket mindre kan i öfwerensstämmelle med Herr
BaronIckljencranto: ftnna att Vanco-Utskvltet tillförene
uti någor sitt till Riksens Högloft. Stander
eller Srats-Ukckoltel afgifwit yttrande bestämt afftagit
alt widare biträde af Riksens Ständers Banque,
som Banco-Uckskotlet ofelbart i en sadan händelse med
äberopande af ett sickt utlåtande nu till alta delar
afftagit Smis - Utskottets yttrade önskan att såsom
lista utwägen fä tillita Banque». Derefter förklarade
Herr Baron att han anser för allmän och
enskild säkerhet af högsta wigt, att de nu utelöpande
AikSgälds Sedlar mä förblifva wid
deras stadgade förhållande till Banco-m?ntet,
och häruti lnstämmer Utskottet fullkomligen. Det
är endast om sätter til? ett sädank ändamäls minnande
som Herr Baron skiljer sig ifrän Utskottet, men
som Utskottet för sin del anser der säck, som jemte
der ack bibehällandxt af samma Sedlars valeur, bör
kunna päräknas, icke medför någon särskild last. för
Nationen wara sörmänliaars än det af Herr Baronen
npgifne, hvilket skulle erfordra cn ärlig afgift
till err belopp af goo,ooo R:d- samt Utskottet dessutom
i anledning af Banco Ut,kottets utlåtande, som
i denna omständighet ansett Banque» icke kunna Ulan
ser»
Den 5 Zebruarii- . 249
serskild fond lemna något widare birräde uti sitt sivar
pä de anmärkningar som emot den as likstol et afgifne
Finan e-plan blifwil gjorde, bade uptagit de
orsaker som giswit llkstotter någon stags anledning
att söka Vanquens biträde, och det sätk som Ulstortet
nu i det förras ställe förestår» sa sär Wstottet i
denna del af Herr Baron bstsi'sncrant2'8 serstilta
yttrande allenast ofwanberörde sill sivar wördsammcligen
åberopa.
Sedan Herr Baronen i anledning af sine, uti
de twänne sörenämde omständigheter, anförde skäl,
såsom de twa första grundsattser till sin afgifne Finance-plan.
stadgar: Att Lanauen hwarken
kunde anmodas eller tillätaS att öka sin Sedel-stock
och att en Zond till de utelöpande
AiksgaldS-Bedlarnes amorterande mäste anskaffas,
antager Herr Baronen såsom en tredje hus»
wud-regel: Att allmänna Creditcn mäste knoch
utom Lands npratthällaS lälom enda medlet
att utom altför trvckande pälagor upfplla
Rikets förbindelser» anskaffa dest behof och
grundlägga desi wallard, samt antager för dec
fjerde slutligen lika med llkstottet, såsom afgjordt
att Nationens krafter icke mcdgifwa större ärlig
Bewillning än -z Nillion.
Dä Utstottet laugt ifrån att motsäga den förra
af detze twenne husivudreglor -märtom tror sig aenom
icke allenast Finance-planen ulan ock flera sini
yt
-
sZc> Teir 5 Zebmaru.
yttranden i ämnen, som rört den allmänna Creditcn,
tydligen hasiva ädagalagk si t bemödande och sin omtanka
att densamma bibehålla, och Herr Baronen angående
BewillningS-Summans belopp med Utskottet
hyst enahanda öfwerrpgclse, sä blifwer det allenast
om anwändandet af samma Bewillnings - Summa
och de grunder hwarpä han blifwit uppgjord, som
Urstoltets och Heer Baronens tankar kunna wara
stifiaktige och Utskottet stall bjuda till akt under loppet
af detta sitt yttrande söka framställa sä wäl besia
stiljaktigheter, som de stal hwarpä Utskottet ännu
wägar grunda bibehållandet af sin öfwenygelse, och
deremot inser betänkligheten att inga i Herr Baronens
frän densamma avvikande memngar.
Det har sä mycket mer warit en fägnad för
Utskottet att finna Herr Baron hafwa följt samma
method, hwilken Utskottet till redighets minnande trott
wara den tjcnligaste, nemligen arc i flere serskilda
Tabeller utwisa skulder, tillgångar och behof, som
Utskottet deruti finner bäde en lättnad för sig akt
upprätta sitt yttrande, saint Riksens Högloft. Ständer
lära genom etr mindre bemödande och således snarare
finna att Utskottet icke förbigått något som detsamma
älegat akt upptaga; men innan Utskottet strider
Lill hwardera Tabellen serskildt, anser sig detsamma
skyldigt, att wid det, af Herr Baron för nödigt
ansedde Läns upptagande till de Borgenärers
förnöjande som äga rättighet och löfte att inom
fem ar blifwa betalde, och hwilket äfwen föregår
de af Herr Baronen upprättade Tabellers rure
-
Den 5 Zebruarir. sZr
redande, namna hurusom detta i hufwudsaken alde»
les icke frängär Usstottecs tillförene yttrade tankar;
Utskottek har icke en u an flere gänger och pä flere
satt.ivägar sör ftä inrikes Läns upptagande till de
angelägnaste p esenta utgifters bestridande och ehuru
Uiskottet icke bland deni räknar alla de fordrings-ägores
betalning, som Herr Baronen längre fram
up gifwer, har Ulstolrer dock sä mycker mindre trott
sig uti dest asgifna Fu ance-plan kunna uppföra, t.
ex.: Lefweranteurernes fordringar, hwilker dock med
II'ffotrets önskan öfwerensllämt, samt Riksens Höglofl.
Stander redan före Finance-planens författande
beflutit err annat betalningssätt, nemligen genom Obligationer;
men dä Utskottet icke utan anledning
föreställt sig alt om flere welat bispringa Riket med
Län, än som behofwet nödwändigt dä fordrade, och
hwillet Utskottet redan i Augusti mänad uppgaf till
minst 4 Millioner, hade sädanc, just uti inlösandet af
de Obligationer, som till Lefweranteurer blifwit kemnade,
dertill sunni: en tjenlig unväg; sä täckas Riksens
Högloft. Ständer benägil, af alt detta, finna ait dek
icke warit andra orsaker, som nödgar Utskottet, wid
Finance-planens författande, bibehålla det af Riksens
Högloft. Ständer faststälde betalningssätt, an Riksens
Högloft. Ständers egit Beslut och den deraf Utskottet
tillhörige pligt, att icke utan gifwen anledning
widare i saluma ämne sig utlära, och hwarrill af
famina stät Herr Baron liljencrants icke eller kunnat
wara utan all anledning. Men nu dä till åtlydnad
af Riksens Högloft. Ständers remist af sä
rväl Banco-Utstottets yttrande angäende Finance-planen,
som Herr Baron Isidon crantz serskildta anföran
-
252 Den 5 Zebruarii.
rande. StatsUtskottet ägt en lika tillräcklig, som glad
orsak att i detta ämne framställa stna tankar, får
Utskottet häruti åberopa sine angäende anmärkningarne
»vid desi Finance-plan, Riksens Höglofl. Ständer
»vördsammeligen serskildt understälde sivar och
upplysningar.
Herr Baron har, som orden lyda i sin Tabell
Litt- A., För akt wisa angelägenheten af en
kraftig ätgärd, ansett sig böra framställa
Galdmasian i sin hela oafkortade storlek —
och upptagit följande, frän Ulstottets Tabell af samma
namn ukeflutne poster, nemligen: no Obetaldte
primer och räntor för ören 1828 och r8vy, hwaraf
äter Utskottet sä mycket mindre insett någon nödwändighet,
som dels samma räntors och primers be opp,
utgörande 791,274: 26: r. med Comoirets redan
ägande och as det nyst framledne ärets Bewulning
blifwande tillgångar, bör wid en mättetigt hög cours
lunna dem fullt ut liqvidera, dels ock derföre att
Utskottet egentligen icke ägt eller behöst att uppgöra
något förslag öfwer det framflutna, hwarlill afwen
ds redan anflagne Bewillningsmedel warit titlräckli.
ge, utan endast att uppgifwa de summor, som för
framtiden och intill nästa Riksdag arv nödwändige
att till Rikets Penningewerks Credits bibehållande
och erforderlige utgifter genom Bcwillning utgöras.
Äfwensa har Utskottet ansett af mindre nödwän.
dighet att bland Rikets Gäld upptaga de utelöpande
RiksgäldsSedlarnes belopp, emedan detsamma
n id flera serskildta tillfällen och i synnerhet i det
Betänkande öfwer Riksgälds.Comoirets förwaltning
Ut
-
Den s Zebruarii. 25Z
Utstoktet afgifwir, blifwit anfördt, och dcflutom de
utwägar Utstotkec up.gifwit till deras realisation,
icke innehålla nägol förslag ti l nya urlagor af Nationen,
hwilla dä bordt intagas i den blifwande BrwillningsSumman,
hwars uppgörande, enlig: RegeringsFormen,
utgör hufwudämnLl för den Financeplan
Ukstortet bordt aflemna.
Banquens fordran har Utstottet upptagit, ehuru
i en annan Tabell an under Lik. A.
Således lärer Riksens HZgsofl. Ständer benäget
finna, att den skilnad som emellan den af Herr
Baron UihencrantL och af Utstoitet uppgifne RiksSkuld
wid första påseendet sig företer, hwarken uppkommer
genom nägon af U,'stoltet förglömd post, som
hört till de uppgifter Utstottet bordt lemna, ej etter
warit af nägon inflytelse pä Bewittningssuinman
och Finance-planens riktiga uppgörande.
Som Herr Baron Ickljencralitrlls Tabell Lik.
B ar i fullkomlig öswerensstammelse med den af
Utstottet under samma Bokstaf författade, är derwid
icke något som tarfwar förklaring. Herr Baronens
Tabell Lit. C. skiljer sig endast ifrån Utskottets deruti,
alt Herr Baron, som anfelt akt de gifnc Patriotiste
Länen nödwändigt böra contant äkerbetalas,
säledes deras belopp R:dr 250,426: 36: 8- bland
conkan a behofwen upptagit, och fär Ulstoktet längre
fram anledning att yttra sig öfwer den utwäg, Herr
Baron till werkställigheten deraf föreslagit, och hwilken
emot flutet af Herr Baronens Finance-project
förekommer. Den önskan Herr Baron wid förklara!;-
-
254 Den 5 Zebruarii.
rander af sin Tabell Lil. C. T. framfördt, att nemligen
räntor och afbetalmngar till Banquen
för dest fordran ej mä bcräknaö pä det primitiva
utan det wid hwar inbetalnrng aterstäende
Capital, lära Riksens Högloft. Stander
med Utskottet finna icke wara af nägon betydenhet,
emedan befi uppfyllande skulle blifwa af en ganska
obetydlig werkan till minskning af Bewilunngs-Summan
för de nästkommande fem ären, och desiutom
det är med manligt bruk och Banco-Förfatrningarne
öfwerensstämmande akr altid sädana inbetalningen beräknas
efter de gifne länens första belopp.
Bade -Utskottets och Baronens Tabell under
Lik- D. arv i alla afseende» lika, hwarför icke nägot
utlåtande deröfwer lärer anses nödigt.
Deremot har Herr Baronen, under Lil. E. emot
Utskottets af samma ansökning, den betydeliga skilnad,
att Herr Baronen ibland de Skulder, hwarä
Utskottet ansett afbetalning pä Capitaler wara, om
ej till någon del omöftig, dock sä tryckande för narwarande
och de instundaude fem ären, att uppskof
deraf wore högst angelägit, icke upptagit Utrikes
Skuld-Summan, hwarä Herr Baronen ansett att
de öfwerenskomne afbetalningar ofelbart böra remitteras,
men som Utffo-tet i ett serskildt Betänkande
öfwer sä wal rankornes erläggande, som sättet ock
nödwändighelen att erhälla uppftof med endera eller
begge, fig utlätit, får Utskottet detsamma »vördsam,
meligen åberopa.
Dä Herr Baronens Bilaga, Lik. E. X., icke
innehåller annat än en uppgift pä det som ä Utri.
kes
Den 5 Kbruarii' 255
kes Galdea wid nästledne September mänads början
i räntor och Capitals afbetalning bordt wara, men
icke dä blifwit betald!, är wid nämde Tabel!, i Utskottets
tanka, ingenting att anföra, hwilket och Utskottet
anser kunna lämpas lill Herr Barons Lit.
E. A., som endast mwisar de summor, hwilka Herr
Baron anser under de kommande fem ären böra ä
Utländska Skulder remitteras.
Ehuru wäl Herr Baronen, af hwad frammanför?
synes bestämdt, yrkat att amalgams afbetalnin.
gar och Primer ä de Utrikes Länen ofelbart borde
remitteras har Herr Baron dock wid uttydningen af
sin Tabell Lit. E. Z. föreslagit det sätt til! LefweranteurerneS
betalning, alt fä framt sju ars uppskof
med de nystnämde afbetalningar kunde erhällas de
för samma afbetalningar ingående medel till Lefweranteurernes
förnöjande kunde anwändas, och som
Herr Baron således med Utskottet tänker häruti pä
betra öfwerensstämdk, samt Urskotter angående sättet
till LcfwerankeurerneS förnöjande i följd af den anledning,
som i Herrar Banco Fullmägtiges och Hög»
lofl. Banco-Utflotkers yttrande öfwer Finance-planen
lemnak, sig serskildt ullätir i det swar som tili Riksens
Högloft. Ständer blifwit afgifwit pä de wid
Financc-plan fran RiksSländen gjorde anmärkningar,
sä utbeder sig Utskottet akt fä detsamma wördsamt
åberopa.
Hsivcr Tabellen Lit. E. O. som endast upptager
de utelöpande Riksgälds-Sedlarnes summa, har
Utskottet ingen anledning att sig widare yttra an
frammanföre redan stedt, och som Herr Barons Tabel!
-
2Z5 Den 5 Lebruanr.
bell Lik. F. icke skiljer sig frän Utskottets under liks
namn, samt Tabellen Lik G. endast utqör en recapilukativn
af Herr Barons föregående Tabeller, hav
Utstotlet icke eller wid dem nägok ack anföra.
Deremot synes ival, uri den af Herr Baron
författade Tabell Lik. H. öfwer de blifwande ärlige
behof, ätstillige ftilnader förekomma, men dä de derifrån
undantagas, hwilka Ustkottet i dek föregående
ngt tillfälle och anledning att bedömma i anseende
sä wal til! summor som öfriga beskaffenheler, sinner
Utskottet icke siere återstå att afgöra än följande
nemligen:
i:o Den minskning af omkring 20,200 R:dr
ärligen, som Herr Baron päräknat Stats-bristen
kunna käla, sä framt Bancomyntet kan bibehålla sitt
reela wärde. Utskottet som ägt tillfälle art under
loppet af sina gbronläl nästan dageligen mer och mer
lära känna Statswerkets beskaffenhet, i dest mängfaldiga
delar, magar försäkra Riksens Höglost. Ständer
att en sä obetydlig Summa, som den osman*
nämnde, icke är af nägon sadan inflytelse pä Starsmerkets
bestånd till inkomster eller utgifter, art derä
förstenar göras nägot afseende i beräkningen af en
ärlig BewillningsSumma af 2^ Millioner, hwaraf
de i fräga warande 20,000 R:dr utgöra endast
F^:del, och hwad Bancomyntets blifwande warde
angär, äger Utskottet hwarken anledning att der genom
de gifna Förslag och sätt att anlita Banquen
skall försämras, eller att det för Sratsbristcn kan blifwa
af nägon skadlig följd, hälst det senare sä mycket
mindre i anseende lill Statswerket skulle kunna in
-
Den 5 Kebrirarli. 2Z7
träffa, som Statswerket, hwilket äger en större det
af sina inkomster i Persedel räntor eller deras ärligen
gängbara pris, än hwad det af lika bestaffenhet
ukgifwer, twärtom i nämnde händelse af Bancomyn.
tets försämrande derpä ställe winna i stället att lida
nägon förlust, en winst likwäl den Statswerket lika
like önstar att erhälla som Utstotket fruktar kunna
uppkomma, sedan den dag änteligen uppgätt, som
framställer en gladare utsigt för Rikets alla »ränngar
och handeln, an de mörka och tungt hwilande
tider, wi öfwerleswat i deras dwala och förtryck.
2:0 Har Herr Baron upptagit fullt 400,000
R.dr till fyllnad i den för defensiouswerket i näder
ästade millionen, men ock, sä wal derigenom som fle»
re högre än af Utstotket beräknade Utgifter, hwaribland
isynnerhet afberalningar ä utländsta Län böra
räknas, nödgas öfwerstiga den för BewillningenS
belopp af honom i öfwerensstämmelse med Utstonet
stadgade gräns as 2^ Millioner och fatt en ärlig
Utgift-Summa af 2,819,377 R:dr, hwilket Herr
Baronen dock bäde genom en serskildt antekning ä
samma Tabell och genom Uppgift af inkomster, för,
L hans tanka, troligen blifwande vacaneer wid Indel
e Armeen och en del af Cavalleriets afsittande,
Herr Baron i Tab. Lik. I. päräknar till 270,745
R:dr ärligen, mett dä Riksens Ständer lika med
Stats Utstotket lätteligen läka inse owitzheten af denna
sist utgifne inkomst, den Utsto tet ock finner af
Herr Baronen wara nog högt beräknad, samt de afkonningar
Herr Baron L utlägget, wid Tabellen H.
infört hwarkeN äro af nägott betydenhet elier till nägot
belopp uppgifne, och Utstotket ansett af wigt att
Z:te Band. 2:dra Äft>. IV.
2Z8 Den 5 Zebruarii
BewillningsSumman,
i anledning af bestämde inkomster,
bör afgöraS, icke af osäkre och möjeligerr
knappt troligt blifwande fyllas, sa ager Utskottet den
otillfredsställande öfwenygelsen inom sig, att ä denna
Del hafwa gjort ett bäde mera bestämdt och säkrare
förslag än det Herr Baron läsien crantz, för öfrigt
med all berömwärd och ädel afsigt framstält.
Tab. K, som hufwudsakligen upptager endast
sammanslagne summor för 5 är af alla de inkomster
och utgifter, hwilka i söregäende Tabeller innehallas
och hwaröfwer således Utskottet redan sig yttrat, unDantagande
en enda, till beloppet icke förr an här,
utförd post af 48,002 R:dr säsom Ränte-besparing
för 5 ärs tid, i händelse, enligt Her Barons förslag,
räntor och afbekalningar till Banquen skulle
beräknas endast efter det wid hwar inbetalning ätersiäende
Capital och hwaröfwer Utskottet afwen frammanföre
sig redan utlätit. Oaktadt Herr Baron i
Lenna Tabell bland inkomsterne uptagit Vacance-afgiften
med 1,253,735 R:d., minstning af ränta och
afbetalning till Banque» 48.022, upstär ändock en
brist för alla 5 arén sammanräknad af 2,290,686
R:d. 45: n-, men dä denna brist ännu bör ökas
Med de nytzföregaende twenne poster, den ena owist
art erhälla och den andra säker art utgifwa, blir
rverkliga bristen desta tre serskilda posters samman,
lagda belopp N:d. 3,592,411: 45: n., som gör
för hwart är en brist af 718,482 R:d. 26 si. io nst.,
Herr Baronen som paräknat en wist ärlig inkomst
af Vacance-medel, och öfwer säkerheten hwaraf Utskottet
sig nyst frammanföre utlätit, synes wid utföruingen
i sin Tabell, af den blifwande bristen som
Den s ZebrUKkir- «Z9
sedermera skulle upstä, hafwa gjort sig nägot hopp
om minskning deraf, genom de af Riksens Högloft.
Ständer gjorde besparingar, men dä, Stats-Utskottet
wetterligen, ännu inga sadane blifwik beflmade som
kunna nedsätta den Stats-brist, IWottels förestagns
Riks-Stat utwisar, och Utskottet, som sagt är, icke
will bygga sina planer pä kanske möjliga Men dock
mindre sannolika tillgångar, sä får, ivid denna skiljaktighet
emelian Utskottets och Herr Baron
eranlr'8 Finance-plan, Utskottet endast äberopa, hwad
det frammanföre, i anledning af de möjcligen blifwande
inkomster af vacancer, anfört
Herr
Baron förestår derefter, till Underlättandet
af denna brist, den utwäg att söka inrikes Län,
hwarföre dock icke någon ränte-beräkning ingått r
Herr Baronens calcul öfwer de ärligen blifvande
Utgifter, som Utskottet bock föreställer sig hafwa warit
af nöden, säsom medförande en betydelig tillökning
r Bewillnings-Summanz men soM Utskottet redan
angäende nödwändigheten och änvamälet af inrikes
Läns uptagande haft äran uti ett serskildt afgifwik
Betänkande att sig yttra, har Utskottet icke något
widare härom att wid detta tillfälle anföra.
Efter fulländad plan föresiär Herr Baron äts
Wige utwägar dem han tror göda de påräknade
inkomfterne under hela tiden tillgängligare
förr än manligt, och deribland isynnerhet
huru de i Bilagan C. upsörde 2,496,329 R:d. 4g st.
Z r:st. till de nu mäst tryckande behofs fyllande jkyndesamt
mä erhällas; Ehuru Utskot et redan, dels
frammanföre dels och uti dest swar xä de wid Finan
-
260 Den 5 Zebruarii.
nance-planen frän Riksens Högloft. Stander gjorde
anmärkningar serskildt yttrat sin kanka om del sätt
Utskottet anser bäst och säkrast leda till ändamalet,
sä bör dock Utskottet härstädes deröfwer utlaka sig
dels af den anledning att Herr Baron bland besia
contama Utgifter uotagit en post af 250,406: z6- 8.
för de patriotiske Länens betalning, hwaröswer Utskottet
frammansöre, wid Tabellen C. yttrat, art det
mille sig nu utlaka, dels ock af det skäl, att sjelswa
det af Herr Baron upgifne sätt är af en aldeles vrvanlig
beskaffenhet. Försiaget innehaller att utgifwa
sä kallade Amicipations-Sedlar pä Krono - inträdet.
Dä Herr Baron, i och med detsamma han antagit
England och Frankrike häruri till efterdöme, Uttryckt
sig: akt man derstädes nödgaö hjelpa stg Zenom
en sadan utwäg, synes tydligen an Herr Baron sielf
ansett den wara det sista sätt man mä nyttja, och
sadant gillar Utskottet fullkomligen. Men Utskottet
kan uti detta soM uti Åtskilligt annat, hwilket i de
anförde Stater är af mindre swärighek icke anse air
Swerige alt är tjenligt att efterfölja eller allid möjeligt
art wcrkställa, soM derstädes kan anses riödigt
eller gjörligt, aldraminst att sadant bör äga rum wid
det, som L nämnde Stater för nöd stull mäste widtagas.
Utskottet kan, i allmänna ordalag sagt, icke
anse någon sadan mwäg tjenlig att fullt emotswara
en contant Betalning som icke lemnar den fordrande
antingen det gän bara myntet i hand eller säkerhet
om erhällanbek af sadant wid inwisningens företeende,
när som hälst, pä behörig ort; Och Utskott»
statkar Fäderneslandet lyckligt att icke för sina contanta
utbetalningar ännu behöfwa nyttja säsom Motswarighei,
hivad som aldrig kan fylla det gängbara
myn
-
Den 5 Zebruarii. skr
myntets plats, under önskan och hopp att aldrig den
tid mä upga öfwer Swea Land dä dylika, i Utffottets
ranka mindre pälitelige medel för nöd stull mäste
tillgripas.
Dä Herr Baron med de föreftagne Anticipationer
icke lärer mena sädanc, som i England Regeringen
wanligtwis af Banquen erhäller förstottswir
emot pantsättande af nägra stadgade Stats-intrader, och
i nära likhet hwarmed Riksens Högloft. Ständer an»
li.at och begagnat stn Banque, och Utstottek icke har
sig bekant nägvk i England eller Frankrike nu bru»
kcligt satt akt göra inwisningar ä tillkommande Krvno°Räntor
anwändbare i fullkomlig likhet med det
gängbara mynter, samt Herr Baronen icke derom
lemnat någon uplysning, sä kan Ukstotter icke jemförelsevis
göra sig nägot begrepp om den werkan pL
allmänna penninge-rörelsen som derstädes äger rum
och här stulle kunna uppkomma; Herr Baronen har
icke eller bestämdt upgifvit sättet huru de af honom
omnämde Anticipations-anwisningar stulle utfärdas,
och ännu mindre genom hwad anstalt eller författning
de stulle antingen befallas att anses för gängbart
mynt, eller deftsörutan winna en dylik beskaffenhet
genom blotta förtroendet; Men ehuru hastigt och
mindre utweckladt Herr Baronen om detze Ankicipa»
tioner sig yitrat, äger dock Utstotret anledning af
hwad Herr Baron anfört art derom fatta det begrepp
att defte anwisningar stulle af antingen RiksgäldsContoiret
eller Stats-Werket utfärdas pä nägon fram.
beles och enligt Herr Baronens yttrande inom högst
ett halft ärs tid, lill ett eller flere af Rikets Up.
börds
-
2 6s Den Z Februari».
börds- eller Depositions - Werk inflytande SratsInkomst.
Utskottet finner latt art hwar och en som erhäller
en eller flere sädane anwisningar för hivad
han i dag bordt emottaga contant i Rikets gängbara
myntflag, icke möjeligen kan bekomma det af den
anwiste Stats-Jnkomfien förr an ett half är derefter,
Utskottet finner äfwen att om samma person will dermed
biträda en utgift den han bordt erlägga i dag,
skall han fivärligen till någon, mer sannolikt till ingen
fä afbörda sig sin skuld för i dag utan Rämeberäkning
till sörfallodagen, och Utskottet kan af detta,
Hwilket lika med Utskottet förmodeligen alla inse,
som äga erfarenhet i penninge-rörelsen, icke finna
huru och pä hwad satt den person, som erhållit an
rvisningen
blifwit med contant betald.
Utskottet
rycker sig ytterligare klart förutse, att dä Statens
manliga Inkomster också manligen tarfwas, sä snart
de ingä för alt dermed bestrida de manliga och sätra
ukgifterne, skall också nödwändigl det hända, atr dä
den, ett halft är härefter till samma ändamäl päräknade
inkomst till de i förhand utgifne och otwifwelakkigt
sig till inlösen företeende anwisningars honorerande,
mäst redan utgifmas, mäste ock i oafbruten gäng dylika
utfärdas och således afwen i ett tika oasbrmit
lopp conMnta utgifter liqwideras med anwisningar
xä elt halft ärs sigt, hwarigenom Ulskotter icke inser
näget annat wunnir, än att dä t. ex. de Pairiotiske
Länen inom ett halft är blifwit utan ränte-belopp
betaldte, hade Staten om ' icke fullt twingat
andra personer, dock nödgat dem att bista med icke
Patriotiske län till ett lika belopp; Utskottet inser
Den 5 ZebruLni. söz
ock ännu en eller annan betänkelig följd, såsom k. ex.
att dä den ena utgiften betalas med gängbart mynt
och den andra med anwisningar pä ert halft ärs lid,
stulle ett icke aldeles otjenlig! tillfälle möjelige» kunna
yppas för bein som hade utbetalningarne om hand
att lämpa sine utbetalnings-medel nu af det ena slaget
nu äter af det andra, efter de betalnings-ästandes
mer eller mindre behof, hwilket betalningssätt förmobeligen
icke ntfölle kill de mäst behöfwandes förmän,
och hwilket äfwen stulle inträffa ivid de utbetalningar
som de af dylik ömkanswärd bestaffenhet kunde aga
nödigt att göra. Nar Utstottet till de förenämde olägenheter,
hwars antal annu merkeligen kunde förökas,
lagger alt det beswär och all den kostnad som
utförandet, inlösen, verificationer, controller, räkenskapers
utwidgande, redowisning m. m. stulle erfordra,
all den tids utdrägt, som rakningens afstutande
mäste medföra, möjeligheten och stadan af efteraps
rungar, samt all annan osäkerhet, torde Riksens
Högloft, ständer benägit med Utstottet finna huru
twärt emot att nägon nytta elter förmän genom denna
ätgjärds widkagande kunde erhällas, mängfaldige
och stadelige olägenheter vundwikeligen stulle upkomma.
Stats-Utstoktct föreställer sig äfwen att wär
wise och för allmänna wälfärden ömmande Ksnun§,
pa sä wal de af Utstottet anförde stäk, som förmo»
deligen annu flere dem hans starpsynta blick Upsökev,
icke lärer genom nägon bindande författning anbefalla
besia inwisningars emottagande i betalningswägen
man och man emellan, såsom swarande emot Rikets
mynt-sorrer, utom hwilket twängsmedel de ock säkerligen
enligt Utstoltkts tanka af sig sjelf sörfalla.
Da
s6§ Den 5 Zebruarii.
Dä Herr Baron Isiljencrantr sjelf ansett den
föreftagne utwägcn för en nödhjelps medel, och i dea
bästa afsigt alt gä Medborgares förmodade önstningar
till mökes är det mindre för att wederlägga honom,
än att söka uplysa dem som icke nog kunna
inse mädan och stadan häraf, och hwilka särdeles
möjeligcn kunde fästa ert slags gynnande upmärksamhet
härwid, som Ut störtet icke ansett ur wägen att
sig något omsiandeligr bäröfwer utlära.
Öfwer det läne-biträde som Herr Baron af
Banquen föreslagit, sär U ffottet endast äberopa det
yttrande, som Banco - Utstottet redan till Riksens
Högloft. Ständer aflemnar, och hwaraf tydeligen föl.
jer, att sä framt ej Herr Baronens plan i hela sin
widd af Riksens Högloft. Ständer antages, Herr Baronens
förslag ock i denna del lärer förfalla.
Osmer hwad Herr Baron sedermera och slureligen
anfört, sä wäl och isynnerhet om nödwändigheten
af de Utländske Länens afbetalning, som afkortning
pä den af Hans Maj:r i Räder till FörswarsWerket
ästade En Million, har Utstottet dels frammanföre,
dels ock egenteligen Uti serstildte Betan»
karmen som röra dessa ämnen sig redan utläkit, och
fär samma sina Betänkanden wördsammast äberopa.
Utstottet som tror sig noga och fullständigt hafwa
genomgått och afhandlat alt hwad af sädan bestasfenhet
Uti Herr Baron I^iljencrsnt2's Finance»
plan förekommit, som i någon mohn afwiker ifrän
Urstvltets, önstar och wägar hoppas att det yttrat
Den 5 Zebruarir. 265
sig öfwer samma afwikelser pä ett fält som jemte
det, att det witsordar om der werkeliga warde as
sann Fäderneslands-känfla, flere andra för Herr Ba.
ron >l>ihericl'Ant!L hedrande tänkesätt och goda principer,
Utskottet dermi funnit, afwen till någon del
åtminstone torde upfylla Riksens Högloft. Ständers
billiga fordringar i bedömmandet dcröfwer, och pä
det satt tillika uplyser Utskottets egen Finance.plan,
att med de nu af Utskottet deruti gjorde tillägg och
förändringar densamma förbättrad lägges wördsammeligen
under Riksens Höglofl. Ständers uplysta
pröfning, samt nu närmare än förr torde instämma
med Riksens Höglofl. Ständers djupare kännedom
af ämnet, och alt hwad till Fäderneslandets sannskyldiga
wälfärd, samt upräkthällande af desi flere
Penninge-werks Credit och biständ tjenar. Stockholm
den 2 Februarii 1810.
P8 Höglofl. Ridderflapcts och Pä Högw. Preste-Ständets
Adelns Ledamöters magnar Ledamöters wägnar
Claes kleming. Ili. ^Veiäman.
Pä Wällöf!.Borgare,Sländets PäHcderw.Bonde-Ständets
Ledamöters wägnar Ledamöters wägnar.
Lcttiniät. ^on jonston.
d?. kröäelius.
Z 66 Den Z Zebruarii»
Under läsningen häraf äterkom först Grefwe
vs la 6aräis med Ridderstapets och Adelns Deputation,
och anmälkes samt infördes straxt derefter
en Deputa ion frän del Hederwärda Bonde-Ständet
anförd af Riksdagsmannen ^näsrs Danielsson frän
Elfsborgs Län, hwilken tillkännagaf att BondeStändet
instämt i Ridderstapets och Adelns Bestut,
att genom en stor Deputation till Hans Maj.t Konungen
öfwerlemna en Tacksägelse-addretze för Desi
oförtrutna Nådiga bemödande att ät Fäderneslandet
återskänka fredslugnet.
Deputationen afträdde och utbeledsagades, hwarsfter
läsningen fortfor ända lill stut.
Begärdes pä bordet.
Herr Grefwen och Landtmarstalken hemstätbe
om icke öfwer wisia delar af Finance-planen,
Banco-Utstottet behöfde höras.
Friherre LsclerKröm, facob, förklarade sin ön«
stan att Banco-Uklkottet deraf mätte fä del.
Hans Excellens Herr Grefwe kuutk understödde
denna Remisi, tilläggandes att dä ännu någre
dagar wore ledige frän Plena, kunde BancoUtstottet
gansta lätt under dem hinna att stadga sina
tankar, samt innan »veckans flut med sitt utlärande
deröfwer inkomma.
Herr Grefwen och Landtmarstalken: siorde
proposition att oaktadt Stat6»Utstollers nu uplästa ac,
trr
Den Z Zebruarii.' 267
ter skulle hwila pä Bordel, den omarbetade Financeplanen
dock till Banco-Ulskotket skulle remitteras,
med anmodan att Utskottet innan nasta Plenum med
sitt utlätande deröfwer mätte inkomma.
Bifölls.
Föredrogs ä nyo allmänna Beswärs- och Aeconomie-Utstottets
den 27 sistledne Januarii pä Bordet
langda Betänkande rörande indragning af BytcsEontoiret.
Herr UöniZ, kekr, hade ingifwit följande dictamen,
hwit. et, dä han sjelf säsom opafllig war
fränwarande, af Herr Vult v. LteHern uplästes,
sä lydande:
Ödmjukt Memorial!
Ungefärligen wid den tiden dä Allmänna Befwärs-
och Oeconomie - Utskottet hade författat sitt
Betänkande om Bytes - Contoirets uphäfwandc, inkommo
flera Memorialer till Ridderffapet och Adeln
i detta ämne. Oaktadt Betänkandet redan war till
Riksens Ständer inlemnadt, äterbegärde Utstottet
detsamma i afsigt att pä en gäng kunna yttra sig,
och återfick del ifrän Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ständet, warandes det hos de öfrige Ständen
redan föredragit och bifallit.
Se
-
268 Den A Zebruarii.
Sedan Ukskot et wäl öfwerwägat innehållet af
nämde Memorialer, sedan Utskottet inhämtat Kongl.
Kammar-Collegii och Bytes-Contoirets yttrande,
har Utskottet funnit sig ej kunna frångå sitt förra
Betan ande, hwilket således nu torde wara mogit,
akr af Nidderffapet och Adeln pröfwas, gillas eller
förkastas.
Innan detta sker, utbeder jag mig Ridderskapets
och Adelns tvlamod, att fä lemna uplysningar om
nägra hithörande författningar, för att bewifa med
hwad fog eller »fog besia mäl blifwit behandlade.
i6Lo ärs Reduction, som rubbade och förstörde
flera stora egendomar genom indragning till Kronan
af mer eller mindre delar af besia posiesiioner, gjorde
flera Byten med Kronan nödwändiga, för att återställa
besia egendomar i sitt behöriga stick och bruk,
hwarföre ock dä besia Byten ökades, Konung Läkt.
XI. fant för godt, att, Ven iz Januarii 1688, utfärda
desi Bykes-method, som alt sedermera utgjort
grundwalen för Resolutivnerne i Bytes-mal.
Att ätminstone wid besia bylen Kronan ej war
sä särdeles nogräknad om andras lidande synes af
ratte momentet af denna Bytes-method, der för.
ordnas:
Dock kommer under en ny ransakning —
rntet att begripas de Byten, hwars afstädde we
derlag
till Kronan redan äro indelta
uran
förblifwa de orörde sä att det som af Frälsemannen
är afstädt, förblifwer aldeles wid den räntan,
Den 5 LebruariL» 269
tan, hwilken Uti Jndelnings-Werket ar införd, men
de: som han igenbekommer, efter den förra
Ran
sakningen,
oaktadt densamma icke kan finnas sa just
efter venna methoden — — allenast Lrorian har
sätt fullt för fullo och derwid intet widare
till Longl Maj:tS rätt och Interesieö iakttagande
är att påminna.
Dä ograveradt wederlag upgass till Byke.
hände atr Kronan behöll bade gods och wederlag,
hwilket anreligen rättades genom Reductions-Cc:nmisiions-Publication
af den 15 Januarii 1724.
Om någon hastade för Bytes-brist till Kronan
fick han ej ersätta den med fordringar hos Kronan
för bvrtmistade räntor eller ersättnings - pretentioner
enligt Författningen af den 4 Junii 1728, som sedermera
blef ändrad i afseende pä Debitorens egna
fordringar.
Kongs. Breftvek af Len 24 Januarii 1749 förordnar;
att ingen utbetalning för Bytes-brist mä ffe,
innan sä mycket influtit, att alla kunna blifwa förnöjda.
t7Z i ars Stander förordnade att alla före 168»
gjorde Byten skulle fastställas, utan anseende lill
hwilken derwid tappar eller winner, Kronan eller
Priwate.
Oaktadt ,748 och 1756 »rens Riksens Ständer
förordnade atl Bytes-mälen borde skyndsamt afgöras,
hafwa de sedan öfwer 50 är stört allmänna
saker
-
3?o Den Z Februari!»
säkerheten och ägande rätten och beredt flere Famil>
ters ofärd, och stola säkerligen göra det än i Z2 är
till, om ej Riksens Ständer nu likasom 1731 göra
flur pä delta under Lagens stydd förswarade röfweri.
Lagarne stadga, genom Förordningen af den 14
Maji l8c»s, att efrer 20 ars förlopp imet klander
äger rum pä fast egendom, genom Förordningen den
iZ Junii 1800, att efter lo ars förlopp ingen under
den tiden obewakad Penninge-fordran mera gäller;
uti 17 Cap. z §. Jprda-Balken, att ester g:ne
ärs förlopp, obetald Afrad eller Krono-Uilagor ej
hafwa annan förmän än ester Dom och Inteckning
eller lika med andre oprioriterade fordringarz ML
il Cap. 4 H. Giftermäls-Balken, att hwar äger
fin sak ensam böta och ej annans lott förwerka
Jag
har trott att defla Stadgande» hemtade
dels ur Allmänna Lagen, dels ur Författningar öfwerenskomne
af Konung och Ständer, borde utgöra
en allmän föreskrift, ej allenast för de lydande, mcm
äfwen för den styrande magten, jag har trott med
en grundelig Författare, att begreppet om Kronans
rätt ej bör sä utsträckas, att den ej kan förenas med
Medborgares lika heliga rätt, och att Medborgare
icke böra kunna fordra nägot af Kronan, och Kronan
icke af Medborgare annorlunda än efter Rikets
Allmänna Lag, som ingalunda bör wika för det som
af Bytes-Contoiret mropas för Kronans höga rätt,
efter dest egna utkydniygar
Annorlunda tror Bytes-Contoiret
— andra Lagar följas der.
Den 5 Zebruarii' 27:
12c, » i2o ärs gamla ByteS-bristcr upsökas,
upstufwas, göras gällande och utsökas, ej af Vyiesn,
amiens Arfwingar, ulan af dem som genom kjöp
och efter Laga Fasta oklandradt innehaswa de till
bytta
hemman, blifwandes det deras sak, atl sedan
söka sin ersättning bast de gitta frän Hemulsman kill
Hemulsman, tills de utgifue penningar antingen efter
en läng Procest med manga och kring hela Riket
spridda parker kunna ätersäs, eller ock sista Hemulsmans
Famille ar utslocknad eller utfattig, da föregå»
ende Hemulsman får binda stadan wid sitt ben och
betala med 50 ärs Räntor en Skuld han aldrig
gjort, aldrig känt, ej förr kunnat betala. Detta
är sä mycket mera orattwist, som, i händelse någon
Bytes-fordran utfaller för dest ägande hemman, fär
han ej ett öre deraf.
Af Gunst och Rade utsökes nu mera Kronans
innestaende efterräknings Räntor ej längre tillbaka än
Lfrän är 1759, oaktadt del aldrig warit den Privates
fel, att dermed sä länge dröjt, utan endast Embetsmännens
i Byles-Contoiret, som i trotts af itererade
påminnelser af Riksens Stander ej förr afgjort
dcsta mäl. Äswen är det allmänt kändt atl de som
hafwa nägre Bytes-Fordringar först efter flere ars
förlopp kunna utbekomma dem, och mäst nödgas för»
yttra dem till halfwa wärdet.
Wid granskningen af Bytes-mäl i Bytes-Contviret,
Fabriceras ofta nya skattläggningar, ej pä
stället der hemmanet är belägit, ej i wederbörandcs
narwaro, ehuru Bytes-mechoden, i mom., der utstakar,
utan enskildt och i samräd med Landtmäteri
-
272 Den 5 Februari!.
Contoiret, och huru ofta ihogkommes harwid, eller
kan bewisas att Kronan icke i is är riktigt upburit
sin Raum af det tillbytta hemmanet, dä ingen ny
skattläggning widare bör äga rum, enligt Kongl. Förordningen
den 26 Junii 1731- Dä sädane skattläggningar
produceras, har wäl Anmärkaren mera
ihogkommit de gi procents Sportlerne än parten.
Vytes Comoirets ömsinte Förswarare imvända,
att det ar hwarje köpares skyldighet att före handeleu
förffaffa sig Gravations - bewis. Utom bet att det
är Regeringens åliggande att wara Förmyndare och
Förswarare för den fwage, den okunnige, den fattige,
som ej kan känna dylike Författningar och huru manga
känna wäl Cameral-stadgarne, som mäst innehällas
i otryckta Kunga-Bref, får jag fräga tillbaka:
ar jag ock säker med ett Gravations - bewis? Frägan
mäste beswaras med nej, dä Kongl. KammarCollegium
i sitt Betänkande medgifwit att nya Bykesfrägor,
ehuru förmodeligen ej manga, kunna upkomma.
Att äfwen de som haft Gravations-bewis
blifwit kräfva för Bytes-brister, ar en erfarenhet
som jag säkert wet att en Ledamot af Ridderskapet
ost) Aveln har. En annan Ledamo' af Ridderskapet
och Adeln har blifwit kräfd för en By es-brist. hwarpä
hans Förfäder redan erhällit decharge: Att för
tiga
flera rakande Exempel af wederbörandes försök,
altid swära atr motstä, dä ett helt Århundrade förstört
bäve familier och handligar.
Man inwänder äfwen att Kronan skulle wid
Bytes-werkets indragning förlora flera Tunnor Guld,
och att derigenom tillgäng skulle tryta till deras ersatt
-
Den Z Abruarn. «7S
sältnmg, som för lcmnad öfwerränta blifwit förklara»
de berättigade lisl sadan ersättning. Kan man deraf
göra annan stutsatis, än att Kronan haft föga båtnad
af hela denna länga Rast-ransakning. Med sa
mänga stägters och Medborgares ofärd, snart i IO»
är, med all den oro samt osalighet af fordringar och
Zo ars efterräkningar, har man ända ej hunnit
längre än att det ej skulle första tili oom, som wun,
nit ersättning för öfwerräntan. Deria will saga, att
winsten stadnat hos Sporrek tagarne.
Ar 1719 och 1700 erhöll Nissens Ständers
Banque försäkran, art da någon egendom för dcS
räkning blifwit imecknad utan aral af Kronan stutta
den i ewecdeliga tider warit fri för alc ätal. Jag
frägar om icke hwar privat mans egenvoms-tätt bör
wärdas lika ömr svin Banquens, och om den efter
rov ärs förlopp ej bör wara fri för alt kraf?^,
Ett Werk som dageligen handhafwer och werkställer
Försatlningar ätföljda af sä mycken orättwisa
och obillighet, samt medförande sä mängas ofärd bör
ej mera erhälla nägot beskydd af Lagarne uran ullrotas
ur Lundena»
Det enda någorlunda lagliga ehuru emot allmänna
prascripkion stridande sä k att bibehålla BytesContoiret,
wore art inskränka Kronans fordran till
den werkeliga bewisliga Bytes-bristen, uran nägra
esterräkninZs-ranlvr, samt atr Kronan förbundes utsöka
densamma, ej af den fom nu innehafwer jorden,
utan af Bytesmannens Arfwingar, med förbindelse
för Embetsmännen i Bytes-Contoiret, alt ersätta
5:te Band. -:tzra Afh. 2S. Kro
-
274 Den 5 Zebruarii.
Kronan den genom tids utdrägt ledna förlust, om
arfwingar under den tiden räkar i obestånd.
Dä Kongl. Kammar - Collegium i desi Betänkande
sa grundeligen uplyst att Bytes-Contvirets uxhäfwande
ej more någon förlust, hwarken för Kronan
eller Priwake, wägar jag hos Rivderstapel och Adeln
smickra mig med bifall till Utstötte s Betänkande,
Hwaruppä jag anhäller att Herr Grefwen och Landrmarstalken
täcktes göra proposition.
Herr von 8noi!1k^, Lustaf- upläste till Protokollet
följande Diktamen:
tödmjukt Memorial!
Bland de flere wcdermälen af orättwisa, som
gifwa grnndade stöl till billig klagan, och som ej
fällan härflyta frän sielfwa de Lagar, som dem bordt
förekomma, lärer näppeligen någon wara mera syn,
bär, än der olika förhällande som iakttages wid Liqvidera
om Kronans och enstilde personers ömsesidiga
Fordringar, upkomne af dem emellan stedde hemmans,
byten. När wid nägot sadant Byte, Kronan funnits
wara lidande, och Bytes-bristen blifwit wederbörligen
utredd och af Kongl- Kammar-Collegium stadfästa!),
Kfwerlemnas den jemte Räntor, stundom för Århundrade,
genast ät wederbörande till utsökning, och mäste
uran upstof till fullo godtgöras af agaren till den
egendom som för en siik Krvno-fordran ar graverad,
af hwilken egendom en emot berörde fordran swarande
andel emedlertid tages i seqvestre, lills hela skulden
-
Den 5 Zebruarii. 275
den bsifwit ersatt. Deremot när enskild man räkar
alt äqa någon efterräknings- och skatterätts-fotdran
hos Kronan som likaledes blifwit behörigen urredd
och af samma Kongl. Kammar - Collegiuin stadfästad;
betalar likväl Kronan en sädan fordrings-ägare
Intet.
Denna emot rätt och billighet rakt stridande åtskilnad,
är grundad pä äldre författningar, och isynnerhet
pä Kongl. Kammar-Collegii Kungörelse af
den 24 Januarii 1749 hwars innehåll är: akt ingen
ägare af By es-fordringar skulle fa sin betalning
förr än alla pä en gäng af Byics-Fonden kunde
förnöjas; dock ägde hivar och en frihet, akt bortsälja
sin fordran till nägon som häftade för Vytes-brist
till Kronan. Detta »vill säga rut, för att fä en
laglig fordran betald, skulle man först med kostnad,
tidspillan och beswär upsöka nägon, som just pä
samma tid wore i nödwändighet att rill Kronan erlägga
en dylik Skuld, och sedan kill honom försälja
den tilldömde fordran, för hwad man sunde sig derföre
betinga. I denna handel har, för de sä kallade
efterräknings-fordringar, aldrig erhälliks mer än 75
ä 80 procent af Capitalet. De öfrige hafwa blifwit
förre ägarens förlust.
AenoM denna Författning exciperades Kronan
frän den Allmänna regeln, an hwar söker sin man
för hwad Man hos henne hade att fordra, mäste en
sen och stympad betalning sökas af nägon, som sielf
blifwit ett mäl för hennes stränga kraf, och fern
således behöfde denna fordran för att i nägon Män
qwilta sin skuld. Att allmänna Praxis altid warit
sä
-
276 Den 5 Zebruärtt.
sadan, lärer flere warda Ledamöter af Ridderstapet
och Adeln af egen erfarenhet kunna intyga. Om
inom defla murar, der endast wigtiga och allmänna
walfarden rörande ämnen böra höras, det tillätes en
Ledamot, att anföra sina enstildta miflöden, skulle
jag nämna atr, sedan jag och mine medarfwingar
mäst contant ersätta, en mer än 100 ar ganima!
ByteS-fordran, soni med manga ars räntor m. m.
upgick till nära govo R^d. Banco har jag änkeligen
sjelf, för en tid sedan, sätt en efterräknings-fordran
hos Kronan behörigen utredd, och af Kongl. Kammar-Collegium
siadfasiad, utgörande 422 R:d. zZ fl.
Banco, för hwilken jag likwal ännu ej fatt ringaste
betalning, dä ingen nu mera efterfrägar sädane fordringar,
i waman ark all dylik skuld torde pä en
gang förswinna, sedan fraga blifwit wäckt om
hela BytcS-werkets uphäfwande: Defla 420
R:d. aro likwäl min och de minus Lagligen
tilldömda egendom, four enligt 16 §. i Re§eringS-Formen
ej bör pä något fäkt kunna ofl af,
händas, hwilket dock ster om de ej till fullo betalas.
Denna betalnings erhällande är således wär vstridiga
ratt, hwilken jag härmed ödmjukeligen anhäller att
fa reservera och till godo njuta, ehwad Författning
Riksens Högloft. Ständer behaga widtaga med hela
ByteS-Werket. Om det uphafwes förlorar Kronan
flera Tunnor Guld, som hon ännu för oafflutade
Byten stall hafwa akt fordra och med detsamma sörswinner
och den Fond, hwaraf hon skulle godtgöra
sine egne i BytcSwägen ännu resterande skulder, af
hwilka den vfwannämde mig och min Famille tillhörige
fordran är en liten del, men ofelbart finnas
manga flera och större. I sädrmt fall blefwe det en
ound
-
Den Z Zebrukrii.' 27?
oundwikelig nödvändighet att ansta någon annan
Fond till dessa Skulders godtgörande, pä det enffildas
rätt och Lagliga egendom ej Mätte kränkas och
förloras. Om äter Byres-Werket bibehälles och Kronan
får indraga sine egne fordringar, sa saknas ej
eller tillgäng till Hennes ofwannämde Skulders af,
lchwiderande.
Jag wägar derföre ödmjukeligen förestå den ändring
i de förut, rörande delta mål, utkomne författningar,
att dä Kronan genast utsöker sin fulla
betalning hos de enskilde personer, som i Byteswagen
dömmas wara henne något skyldige, mätte äfwen
Kronan sjelf pa lika sätt godtgöra de Skulder,
för hwilka hon, enligt wederbörlig pröfning, ännu r
samma wäg till enftilds personer befinnes häfta.
Herr Iliam, I'ekr, upläste ett sä lydande:
Diktamen till Protokollet!
Dä nu fluteligen frägan är om Bytes-brister,
fär jag till en början påminna, att det endast är frä,
gan om de Bytes-brister hwilka utstakas i Kongl.
Collegii Bref af den 24 Januarii 1749, der orden
lyda: "Hans Kongl. Maj:k har genom Nådig
"Skrifwelse den 8 December 1747 funnit nödigt att
"alla Byten som äro bewiljade sedan 1680 till derr
"16 October 1725 mage till rikligt flut blifwa be"sordrade''.
Detta ärendet nu angar således aldeles
-
?78 Den 5 Februari;
les intet de Byleschrister, hwilka hafwa utkommit
efter den 16 October 1725,
Oaktadt de ätffillige Memorialer af Herr 8trLle,
mig och flere andra, hafmer ändock OeconomieUrtffotket
andra gange» förblifwit wid sitt förra i
September uppgifne ulläkande att defle förenämde
Bylesbnster böra aldeles uphöra. Utstotlets warda
bemödande sista gängen att höra Kongl. KammarCollegium,
war utaf en afgörande werka». Detta
Collegium anför lika warvigt som rattwist pag. 9 i
desi förklaring nemligen: "Auruwida det wore
'färmänligt bäde för Bronan ochEnffildeatt
"förklara alla ännu icke afflutne Byten emel'lan
1682 och den 16 Oktober >723, war att
"anse såsom faststalda, u.an afseende pä hwem
"derwid wunne eller för lorade, pä lika sätt
' som det enligt Kongl- Förordningen ^n 26
'.iulii >?Z > fkett med de före är ibuoingäng"ne
Byten Zärom kan i allmänhet sägaS»
"att de enskilda dä dermed förstäs Byteshaf'
marnes arfwingar' ffulle härigenom icke kom''ma
att widkännas nägon egentelig förlust;
'ty hwad som tillfaller dom genom Kronans
''Byten' dem deras förfäder ingätt med Bro"nan
för mer än 122 är tillhakars- är en in''komst
den de intet astoetat, ej eller kunnat
'göra nägon räkning pa, förr än Bytet blif"wit
afstutadt-"
Iig får ännu härmed päminna hwad skilnad
det är emellan Underläkare, hwilka uägon gäng kun»
na fä en sadan emellan flere delad obetydelig Pen?
mng,
Den s Lcbruarii. 279
ning, och i jemförelse med dem, hwilka enskildt fä
utbetala osta flere Tusende Riksdaler, för ett Byle,
eller Skuld, som de aldrig hafwa gjort eller nägonsin
afwetat.
De siägter , Herrar och Män, hwilka
nägon gäng sätt i Bykesbrister något till godo, stols
derföre likwäl icke tro, att de någonsin blifwa säkra
eller fria, hwarken för sig eller Egendomar i alla
tider, om icke vefla Bykesbrister komma att uphöra.
Jag känner en Man som werkeligcn fatt 80 R:dk
genom Famille-fordringar i Bytesbrist», men nu för
ekt är sedan är han krafd för en Egendoms Bytesbrist,
som om dessa icke blifwa upphäfde, gör honom
ungefärligen 2000 Rwrs utgift.
Ännu hjelper det icke altid att werkeligen hafwa
liqviderat. Nu under Riksdagen, i Juli tror
jag, blef en wärdig Medborgare krafd af ByteSContoir»
för en Bytesbrist af 72 fl som gör flera
1000 R:dr. Ämeligen gjorde lyckan art denne Herre
fann igen bland gamla Papper och Documenter,
Kammar-Collegii befrielse och qvitto. Om nu betra
icke stelt af en händelse, eller hade ekt sädanr qvitto
bortkommit igenom eldswäda eller af flerfaldig» händelser,
som pä en tid af 102 är latt kunnat förmodas;
med hwad orättwisa hade icke dä denne Egendoms-ägare
fäkt liqvidera sin skuld twenne gänger?
Nu förutan den högst obilliga och olagliga methoden
som hittills stätt Bykes-Comoiret öppen, att med
en Bytesbrist eller Skuldfordran, hwarken hälla sig
lill rätter man (som war den som gjorde Bytet eljer
endast denS Sterbhus) eller gränsa silk kraf inom
d-»
Den z Zebruarii.
he fordna 22 och nu senare ro är efier gammal och
allman Lag. Förutan denna orättwisa ägde Contoiret
ännu rättighet åke (efter hwad jag förut i mitt
Memorial anfört) snart sagt emellan syra ögon upfkatta
gamla, ofta öfwer ivo ar, orediga Chartor,
Och alt detta Man någon Partö eller Domares hörande,
eller någon laga syn pä stället; ifrän en tid
derutom dä hwarken graderingar eller den noggranhet
war känd och antagen med Chartyr, som hwqr
och en wet i senare lider uppkommit,
Dä man nu härtill lägger, akt wederbörands
warit upmuntrade af nara zo procentö prosit pä
Saldo, ware sig för Kronan eller enskilda och att
man brukat en method fördjupad i mörker, hemlighet
och fwärigheter, omöjlig att utreda för Parter och
andra än dem sjelswa, hwilka ensamt ätkomma Kammar
Eollegii Papper, gamla Archiver och Documenter,
och kunna upplaga eller förtiga, hwilka de sjelfva
behaga. Att alla Lesia förmäner satt Eonkoiret i
belägenhet att kunna äka och wända med bäde Kronans
och enstiidas fordringar, är latt att sinna.
Men ännu icke noa; uri upstattningen af Chartor,
har Contoiret icke altid tyckt wara af nöden att upskatta
eller påse bada Parterneö Chartor, endast den
pna Partens. Beswäret har derigenom blifwit mindro
och Saldo större. En orättwisa som nästan aldrig
tillförene warit bekant,
Ware sig nu ännu obetalte fordringar, antin.
Hsn hos Kronan eller Private, hwilka uppkommit
frän tzn sadan parlist och orättmätig källa; fä mä
ngn cOriZ wänlq sig att Mder denna pätlrvisa Re^
ge
-
Dm 5 Zebruani. -8r
gering, dessa fordringar eller utbetalningar kunna ulga,
utan en ny och, »vederbörlig Revision, hwadan
dy ika Fordrings - Ägare (om Bytes-bristerne ännu
skulle fortfara) icke endast blifwa osäkra om sina förmenta
fordringar, utan kan handa wid en ny och
Laglig Revision af bada Parternes Chartor, kunna
äfwen sa snart fä en Balance som en fordran.
Men nu äler för att slippa detta owiga gräl,
och att detta inqvisirorista Bytes-Tribunal, mä under
den bästa och huldaste Regering, blifwa Uphäfwit;
sä har icke allenast Aeconomie-Utskottet, utan
äfwen Kongl. KammarColleginm, pä Utskottets begäran,
tilt förklaring aflemnat ett fa ypperligt och
sä rättwist Betänkande, att Nationen bör förewiga
minnet af sä mycken rättwisa och opartiskhet.
Kongl. KammarColleginm bade bifaller och tillstyrker
Utskottets betänkande med dessa ord: "hwadan
Aongl> Collcgium för sin del icke finner betänkeligt
tillstyrka att alla emellan KonglMajst
och Kronan samt enskilde sedan är 1680
till den r6 Vctober »723 ingängne ZemmanSByten.
hwilka med Kongl- Maj-tS Nädiga
ByteS-Bref äniru icke blifwit faststälde otc- mage
förklaras wara af den beskaffenhet, att intet
afseende göres pä hwad Lronan eller enskilde
förklara, och fäledeS att hwad derwid
hittills blifwit tillgjordt, men iche wunnit
fullkomlig werkställighet mä förfalla eic.; alt
dersöre tillstyrker jag, att Oeconomie-Ukfkottots Betänkande
och Förslag till Bytes-bristernes afskaffande,
mätte bifallas
Herr
S82 Den 5 Zebruarii.
Herr keuterkjelm, Larl, conformerade sig med
Herr Iliam.
Friherre Ltael von kkol stola, Lorsttr l^uävic:
detta ämne fordrar den yttersta delicaless-', ty det
rör ägande rätten. Hwad är Bytes-brist? Det är
ett Contract om Byte af en bättre och sämre wara,
vch den skilnad som wid besia warors jemförelse upkommer.
Nu hafwa Byten existerat emellan Kronan
och Private med förbehåll att den af contrahenterne,
som fäkt att fordra skulle erhälla ersättning,
hwarigenom en beständig liqvidation af sädane By»
tes>brister blifwit en följd vch den nu mera föreskrift
na präscription af Tio är ej kan gälla. Dessutom
dä detta rörer ägande ratten, hwilken genom r6 tz
i Regeringsformen är med de uttryckeligaste ordalag
förwarad, tror jag att Riksens Ständer ej derom
kunna fatta något beslut, utan anser del tillhöra
Konungen att skydda hwar man med Laglig rakt till
sin wälfängna egendom. Skulle ett sädant beslut
hwarigenom ägande rätten inskränktes, här komma
att fattas, sä will jag för min del deremot formeligen
protestera, för öfrigt behöfwer jag ej rörande
sielfwa saken nägot tillägga, till hwad Herr Zrioil
anfört,
hwars rättighet jag fullkomligt erkänner,
och hwari jag instämmer.
Friherre hamilton, Oart: det af Herr Lnoillky
citerade Kongl. Bref af 1746 (eller som jag
menar af 1747) bjuder att alla de byten, hwaruti
Kronan stadnar i Skuld till Private, ej skola förr
liqvideras, än att alla ByteS-mäl äro afslutade,
vch Bytes-Contoirets ätgärd upphört. Intill dess
stola
Den 5 Abruarii. 28^
stola alla de medel af Byten, i hwilka Kronan har
art fordra inbetalas, och af denna Fond stola Kronans
skulder i dylika Mäl liqvideras. En sädan
Fond finnes och stall finnas under Kongl. Kammar.
Ccllegii wärd; och enär Byres-Contoiret en gäng
eller genast kommer att Upphöra, böra ofelbart alla
de Byten, som med behörig dom dä arv stadfastade,
»ill fullo liqvideras af denna Fond sä långt den räc.
ker, eller i annor händelse af andra medel. A terligare
anser jag min skyldighet wara att leda Högloft.
Ridderstapets och Adelns upmärksamhet derpå, att
Utskottet af de skal som i det nyligen upplasta Protocolls-Utdraget
innehälles, ej kunnat företaga till
öfwerläggning och granskning hwarken Herr 8trLIcs
eller Friherre Konäe5 dit remitterade Memorialer,
eller kunnat yttra sig öfwer de upplysningar som ifrän
Kongl. Kammar-Tollegio, eller ByteS-Contoiret ankommit,
och att säledes detta Mäl ar i det stick,
att det enligt grundlagen kan äter-remitteras, sä wida
Högloft. Ridderskapet och Adelen sä skulle wilja
besluta.
Friherre konäs. Larl Larlsson, förenade sig
Med Friherre klamilton.
Friherre Legerström, ssacob: Dä i »6 § Regeringsformen
är stadgadt att Konungen bör skydda
hwarje Medborgares säkerhet sä till lif som egendom,
sä anser jag för min del ej möjligt a t efterkomma
Regeringsformen sä framt ej ett Contoir
kommer akt upphöra, hwars äkgarder sä osta kränka
Allmänna säkerheten och ägande rätten. Jag anhätter
a»t fa anföra ett exempel till bestyrkande af
284 Dew 5 Zebruarr!.
hwad jag anfört. En af mina flägtingar blef frän
Bykes-Contoirct älagd ott betala en af nämde Contoir
uppgjord Skuld pä ett af hanö Frälsehemman;
en händelse gjorde att ej Gravakions-Bewisct genast
kunde igenfinnas, och Segvestre blef lagd pä Hemmane!;
orolig öfwer en fä wäldsam ätgärd, genomletades
betz' Papper, och Gravanons-Bewiset igenfans,
fom ntwisade alt ej allenast Kronan war till
fullo godkgjord, utan äfwen atr pä Hemmanet war
en fordran af etr par daler nian jord- Bewisek af«
stickades genast till Kongl. Kammar-Collegium och
anhölls om reconvention, men Collegium fann endast
att det war lyckligt att slippa betala, och lär uphäfwa
Seqvestern. Ällan borde med stal kulina tro,
att åtminstone ej någon widare utgift stulle drabba
agaren, men någon rid derefter tllistäldes honom ett
Bewis frän Collegium försedr med Saffiansband
och G. IV A. i Guldbokstäswer, hwilket ej innehöll
något annat an det redan omförmäldta, men kostade
likwäl omkring SO R:d. Banco t lösen. Dessutom
finnas otaliga exempel att Kronan ej winner pä
Contoirels bibehållande utan endast enskilde Personer.
Slutligen önskar jag att i fall det ej genast
kan uphäfwas en präscriptionstid af högst 5 är mä
utsättas, inom hwilken tid alla Byten mä wara affi
utade.
Friherre 8tae1 von Illolst^in: Hwad Herr Baron
Osterström nu anmärkt bewisar allenast akt missbruk
af wedekbörande Embetsmän blifwit begängna.
Sädant bör i Laglig ordning öfwerklagas och bewisas
och de brottsiiga straffas, men jag ser ej något
stal, hwarföre jag såsom innehafware af en fordran
Den 5 Zcbruari:- -3Z
bör förlora min rakt, derföre akt Friherre Larström
eller hwilken annan svin hälft af en Tjensteman blifwit
förorättad.
Friherre ^erta, ^xel, instämde till alla delar
med Herr Istaiu och Friherre Legerström, men önskade
allenast art den förestagna präscriprions-kiden
matte inskränkas till z ar. För öfrigt lyckönskade
han Slaten, till den lyckliga uprackt Friherre k-!»,
milton nämnt till Kronans förman.
Grefwe Oe la 6arä>e, jsacob: Det är mig
okart atl ej kunna wara utaf samma tanka som Fri»
herre Stael, om hwars redliga tänkesätt och sanna
nit för rättwifan jag är fullkomligen öfwerrygad.
Jag tror att ett Contoir mätte kunna upphäfwas,
som sä allmänt med en röst öfwer hela landet är öfwerklagadt.
Jag har sjelf haft Skuld för en obetydlig
Summa, jag har haft fordran för en mångdubbelt
större, jag har i nio ar begärt att fa qvitta
min Skuld mot ett lika belopp af min fordran men
ej kunnat fä Utslag i fåken. För min del får jag
tillstyrka bifall till Utskottets Betänkande, med den
föradring att ingen ränteberäkning ma äga rum,
hwarken för Kronan eller privilegierade fordrings»
ägare och att en präscriprionskid mätte utsättas för
de ännu oafgjorde Malens afgörande.
Friherre Stael von wolstein, instämde i della
Förslag, hwilket han ansäg wara Lagligt.
Grefwe lUörner, ^äolxk 6örsn: Jag har
med uppmärksamhet hörk hurusom i denna fräga ä
gam
-
-86 Den s Abruarii.
gande rattens helgd ä ömse sidor äberopas, hurusom
Friherre Stael i kraft deraf yrkat beskydd för sina
fordringars utkräfwande, dä andra deremot anfört
exempel akt genom sädana utan deras sörwällande
upkomna och för dem okända Byres-brister, deras
innehafwande egendom warit nära att gä förlorad eller
ä minstone blifwit älagd dryga Ersättningar. Jag
tror besia motsatta anföranden fordra ett nogare ut»
redande. Det förnämsta wilkoret för ägande rättenS
helgd är utan twifwel alt hwar och en ma kunna ge»
nom wcderbörlig laga undersökning försäkra sig huru»
wida den egendom man äger eller förwärfwar är underkastad
nägon Skuld eller ej; att hwar och en för
sin förmögenhet ej mä hafwa att befara andra afdrag
än dem hwarom han afhandla! eller som i kraft af
allmänt gällande och kända förbindelser honom åligga.
Men wid frägan om Bytes-brister är detta ej
fbrhällandet. Ingen Dombok, inret annat än de arter
som i Bytes-Con oiret förwaras kan »plysa hwad
som Kronan eller enskilde derwid hafwa akt winna
eller förlora. Desia Acker äro sa widlöftiga, sä okända
äfwen för dem som derwid hafwa befattning,
ait först efter hand, som Bytena utredas, blir rätta
förhällandei kändt och nya skulder eller fordringar
yppade. Desie härröra dä ifrän afhandlingar ingängne
med förfäder hwars efterkommande i fjerde och
femte led eller kanske pä ännu längre afstånd fä med
sin förmögenhet smara för hwad ve nu mera ej innehafwa.
Kronan häller sig till jordägaren som nödgas
göra första utbetalningen med förbehåll af sin
hemuls-rättt Derifrån härröra längwäga Undersökningar
om arfs- och köpe-afhandlingar, och imedlertid
är den ene ej säker om den jord han innehafwer,
och
Den Z FebruariL. -87
och den andre utsatt för kraf för en Skuld som han
ej förwällat. Kan sädant instämma med de allmänna
grunderna för ägande rätt? Hwad äter dem angar
som hafwa fordringar hos Kronan, sä kunna de en»
dast anwända dem i Liqvid mot dylika Skulder, och
för hwad som gar derutöfwer fä de intet. Jag frägar
dä om deras anspråk förtjena ett lika afseende
som hela Samhällets säkerhet, om deras intereste
kan ligga uti att bibehålla ctk Contoir wid hwilket
deras fordringar endast eventuellt liqvideras och oaktadl
hwilket de för större delen fä intet? Jag kan
ej inse eller förmoda det dä hwarken Kronan eiler
enskilde, endast Contoireks Embekmän äro de egenteligen
minnande, och jag tillstyrker derföre bifall lill
Betänkandet i hela dest widd.
Friherre 8t»s1 von wolstein förnyade sine anmärkningar,
art indragningen af Bytes - Contoiret
skulle medföra inskränkning i enskilt ägande rätt.
Likwäl ansäg han G eswe ve la 6»räies gjorda förslag
såsom rättwist kunna antagas.
Herr Grefwen och Landtrnarskalken gjorde
derefter proposition till bifall pä allmänna Beswärs»
och Oeconomie-Utskoktets Betänkande i hela dest widd,
hwilket med ett starkt ja och ett och annat nej beswarades.
DL fluteligen under de förnyade ropen någon
hördes begära wotering.
Härefter uplästes ä nyo slutmeningen af Allmänna
Beswärs- och Oeconomie-Utstotleks Betänkande
8ri'
-
288 Den 5 Fcbruarii.
Friherre Legerström, Jacob: Af flere LedamGs
ters upgifter synas att flere olyckor och inycken orätt»
wisa genom detta Contoir upkommit. Jag tror ej
att nägra enskilda afsikter hwarken böra eller kunna
werka pä någons öfvertygelse i detta afseende. Men
skulle sädant wara möjligt, och werketigen en och an»
nan individa pä Conkoirets indragning förlora, sä
tror jag ej att sädant bör komma i consideration wid
etc mäl af sä allmän wigt som det förewarande. Jag
anhäller säledes att Herr Grefwe» och Landtmarjkalken
räcktes göra en ny proposition till bifall pä Utskottets
Betänkande, fullt öfwertygad att de Ledamöter
som yttrat sig deremot lätt lära foga sig till pln»
raliletens sä tydligt uttryckta mening.
Grefwe l)e la 6arclie: ehuru af olika tanka
med Friherre Stael, kan jag ej mitzkänna hans afsigter.
Han talar för ägande rättens helgd med det
nit som Honom wid alla tillfällen caractericerat, men
jag tror att om en witz tid utsätkes inom hwilken
alla Bytes-mäl böra wara ucrcdde och derjemte Kronan
ej fär beräkna sig nägon ränta pä sina fordringar,
sä kunde äfven Friherre Stael bifalla en sadan
proposition.
Friherre Legerström, Jacob, yrkade äter pä
en ny proposition.
Herr Grefwe» och Landtmarffalken förnyade
sin förut gjorda proposition, mes dec tillägg, alt
hwarken Kronan eller Private inätte pä sina -BytesFordringar
fä beräkna nägon ränta
Fri
-
Den 5 ZebruaeiL- s8s
ärrherre Leäekliröm, ^acobj erindrade ätt en»
ligt Regerings-Formen ingen proposition till förän»
bring eller tillagg i Utstottels Förslag nu singö göras,
utan endast pä rent bifall eller afflag.
Herr Grefwen sch Landtmarffalken gjorde
derefter ä nyo proposition endast pä Betankandet i
hela dest widd.
Ropades stärka ja och nägra fä nej.
Friherre Ltaol von wolstein yttrade: att Regerings-Formen
föreskrifwer, att om wid första föredragningen
ett Betänkande ej bifölles, borde detsamma
äter remitteras.
Grefwe klörner, 66ran, Uplaste 56 §.
i Regerings-Formen, i följe hwaraf han Kewisade,
art det nu stöde Ridderflapet och Adeln fritt att assia
eller bifalla Betänkandet. Han begärde ytterligare
att vm Ridderstapers och Adelns mening ej
annorlunda kunde utrönas sädanr mätte fte genom
vorering.
Härefter uppkom mycken oro hwilken warade en
läng stund och hwarunder ingenting annat kunde göras,
än att Grefwe körner yrkade det, om Friherre
Ltsel ej wille bege sig, saken genom votering
mätte afflutas.
Sedan oron nägot saktat sig, anhöll Friherre
Cederkrona, jacobi att om Friherre Ztae! ej wille
af»
s:te Band. 2:dra Asid. sr.
290 Den 5 Februari!»
afstä, Ridderstapet och Adeln snart mätte fä strida
till votering, emedan tiden eljest endast med fåfäng»
tal förginge.
Freherre Ltsel von wolstein förklarade akt
han e; ensam knnde sätta sig emot pluralitclen, men
önskade allenast att till Prolocollet fä reservera stn
tanka: atl det fartade bcstutei wörö Lagstridigt och
kränkande af ägande rätten.
Friherre Lon6e,t>rl Lanton, conformerade
sig häri med Friherre Lmol.
Zerr k>lorZenlioIxe, ^nZt-rg, -Aerr k^ttingkosk
och Zerr kinkenber^, ^rviö, reserverade sig till
Proiocollet: att de trodde det denna fräga hade bordt
lill Utskottet återremitteras i likhet med hwad förut
wid dylika tillfällen blifwit practiceradt.
6err Grefwen och Landtniarfkalken frägade
om Rrdderstapet och Adeln således ansäge Betänkandet
Bifallit? Hwilket med Ja befwarades.
Uplästes följande:
Riksens Höglofl. Ständers Bewillnings samt
Allmänna Beswärs- och Oe»onomie-Utffottets
Betänkande, angående Landt-Tullarnes
indragning och Tull-npbördens ersättning
genom serskild Bevillning.
Sedan ej allenast hoS Wallofl. Borgare-Standet
och Hederwärda Bonde-Ständet wid detta Riksmöte
-
Dert Z Zebnmni. syr
Möte fräga blifwir wäckt om Landk-Tullarnes afskaffande
emot ersättning till Staken för den deraf hittills
influtna inkomst, samt Ärendet Remitkeradt till
Allmänna Beswars- och Oeconomie-Ukskottets åtgärd,
utan ock Riksens Högloft. Ständer, uppå Bewillmngs-IWoltets
af förekommen anledning gjorde hemställan,
förklarat, dek sistnämde Utskott tillhörde att
inga i granskning och fördelning af de i RegeringsFormens
Lo z>.' omförmälte Extra Bewillningar,
hivaribland LandttTullsmedlen upräknas, sä haswä
Lesia Utskott gemensamt förehast berörde ämne och
får deruti nu »vördsammeligen afgifwa filt utlåtande»
Dä
Landk-Tullsinrättningen, Utom desi prirni--  Liva ändamäl af Beskattnings^ method äfwen i senare
tider welat tilläggas den bestämmelsen akt tjena till
oom roll emot Sjö-Tullens försnillande och förbudne
warors kringspridande i Landet, hafwa Utskotten
utur bägge vesie synpunkter öfwerwägak frägan.
det ä ena sidan icke kan nekas, att LandtTulls-
och Accis-afgifterne ifrän början' warit en
lindrig och efter förmögenheten afpasiad beskattning,
sä är dek ock a den andra otwifwelakiigt, att densamma
i anseende till de med upbörden förknippade
beswarligheter bliswit för Samhället ganska tryckande.
Flere Bewis harpa an Utskotten tro sig behöfwa
upgifwa lemnar den allmänna erfarenheten. Det
twang den Inrikes handeln ar underkastad genom de
i afseende pä Landr-Tulkn widtagne Författningar;
den
