# ID: svediakorp-gov195
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 77,552
# sentences: 2,474
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den i6 Decenrber.
897
Z:o ''Sedan Herear Fullmägkige uppå en wärd
' Lcdawois erinran, redan i däljan as förlrdil är saltat
"det bestnk, alk alla län meddeldle emot hypothekec as
"a-rmla Ostindista Compagliiets aktier, genast stulle
"upsäqas och denna upsägning således längst för della
"m'-tre wara wcrkstälo; Mn jag af den nyligen iip"g>orde
Länförtekaingen finner, alk flere sä bestaffade
"län ännu finnas obctaldle, sä är min tanka, att Csn»
'loircrs Ombudsman får tillsägelse, alt deste län Utan
"widare upstos lagligen utsöka, till hwilken ända ori''qinal
handlinggrne böra honom kilställas och honom
"derwid äläqgas, alt manadleligen inkomma med betraktelse
om hwad j Vesta utsökningsmål tillgjord! blis-
"wic."
''Wid länförtekuingens genomseende, som jag för
''min del äswen ansell nödigk alt med det snaraste
"sörelagas, torde ock Herrar Fullmägtige fa anledning
''att widare förordna om flere lans snara indriswande?'
Herr Commerce-RädeL Liräls fann wU
detta särl, att genom dictameu till protscoiiet
föredraga Herrar Fuflmäg-ige sive rankar wara
det säkraste alt för tillkommande Rikets
Högloft. Ständer eller Deras Herran Revisorer
wisa dm werkfamma del man tagit uti
ContoiretS styrelse och förwalmmg — ^ecr
Coinmerce-Rädcr fann äfwsn, alt de nild Pos
sten den 6 och 9 hujus isian Elfsborgs Län
och Skane ankomije underrättelser oin dispositioncn
af Lontoirers medel till Lrigs behof,
jemte Herr Commerce-Rädets enstilda an ekniiigar
öfwer Lontoirers mkäningar, dem Herr
Råd
Fjerde
Bandet PK» -8.
-98 Den 16 December.
Rädman 8snäber§ färledne Sessions -aa sick
tillfälle genomse, gifwir marerialier till der
nu upläste Dicramcn. -» -  ZILlteligen utdragit betygar
^2n kr. Lergmsn
Härefter hemstälde Herr von Lcliulsenbeim
tillika, om, sedan Stats-Utskottets betänkande rörande
Riksgälds-Contoirets tillstånd och förwaltning redan
«>ore bifallet, och förwaltningen blifwik af Herrar Full»
mägtige med oegennytta förd, Ridderskapet och Adeln
icke nu skulle behaga upfylla den formaliteten, att för
den samma lämna dem decharge, och anhöll Herr von
SckulLenlielm om proposition ä denna sin motion.
Grefwe körner, Lsrl 6sbriel. DäjaH
i Plenum den 7 December hörde Herr Krigs-Rädct
Larlson upläsa sill anförande, trodde jag mig finna
otl han deruti tillwitte Revisoremc en dubbelhet i sine
yttranden» Men da Herr Krigs-Rädet Larlsson nu
behagat förklara, att detta ej warit hans mening, fäe
jag allenast erindra, att da Statö-UtskottctS anmärk»
»ingar wörö aldeles de samma som Revisorerna förut
hade gjort, ansäg jag mig haswa full anledning att
för en sädan tillwitelse förswara Rcvisorerne och kunde
jag ej förmoda, att da Revisorernas anmärkningar
warit med Fnllmägtige kommunicerade, Hcrr Krigs-Radet
as den tryckta berättelsen skulle taga sig anledning
vtt finna en olikhet emellan Revisorernas och Utskol»
ttkö yttranden.
Herr Stral», I^jls 'Wilhelm, anhöll, i
an»
Den i6 December. 89-
antedning as de emar hans Fader Commerce Rä^et8rrsle,
af Herr von,8cku!r,sns,sim gjorda anmärkningar, att
dck mätte ttilatas bemäldte Commerce Nåd som ännu
more sjuk, ctk deraf fä del och framdeles deröswer sä
förklara sig.
Friherre I>il)s ncr snrr, V^il
!ieIm.
Jag »vet ej om jag bedrager »nig, men för mia
del ansäg jag ändamalet med de af Herr Larlsson up«
läste relationer af Herrar Revisorer till och med ar 1807
wara, alt derigenom bestyrka att Herrar Fullmägtiges
i Riksgälds,Conloirek förda administration, fran och
med Norrköpings Riksdag till och med berörde är, more
as Revisorerna gillad. Herr Grefwe borner deremot
har uplyst, art den anmärkning emot nägra befordringar
innom Wcrket, som Revisorerne i Prors»
collerne sörwarat och som ieke motsäger det om hus»
wndsakeliga fönvaltningen lämnade utlåtande, icke läm»
peligen bordt inflyta i de tryckta berättelser hwilka Ut«
gifwaS till Allmänheten.
Herr Grefwen och Landt-Marffalkerr
gjorde proposition, att de nu »vid justeringen afgifna
yttcander ffulle i denna dagens Protocvll införaS, hwilken
Bifölls.
Hwarefter Herr Landt.Marffalken ytterligare
proponerade, i anledning as Herr von SckulrsnKeims
motion, att äc Fullmägtige för Riksgälds-Con»
toiret decharge mätte lämnas.
Ropades Nej blandad! med Is.
- ^ " ' Herr
§02 Den 16 December.
Herr lil in »spor, 6 erst r, protest r^de dere»not,
och begärde denna fräga, sa>om walide en ny
motion, pä bordel.
Friherre I^ilj e ne renrr. Redan har Nid»
berskaper och Adeln bis llik Staks.UlskottctS Betänkande
anaäende Riksgälds-Contoiret. Deraf säljer, atl
ingen sraga om answar sär H rrar Fullmägtige lärer
kunna upsla: och tror jag bäst wara all harwid lära
bero. Att Ma är hell annar.
Herr von Scb ulLsn steim Utbad sig sä
Hemställa om någon fkristwexling skulle widare äga
rum här pä Riddarhuset, emellan honom och Herr
8krsls. Fär sin egen del wsre han ingalunda derföre
rädd, Men sadant kunde i allmänhet leda till en onä,
dig och obehaglig libellcring och stede ket i alla fall
Herr Commerce. Rådet Stråle frill att pä^ annat färt
än häc förklara sig.
Ridderskapet och Adeln gillade detta Herr von
8sm!?.enke1lirs yttrande, hwaresler justeringen sörcsor
till stut.
* '—
" ' ' '
FSretogS ä nyo Stats Utskottets den 24 NoIvember
pä bordet lagda Finance Plan, jämte Banco Utskottets
den iz December upläste utlåtande derölwer,
samt Friherre ^stelnvärsts samma dag pä bordel lagde
dictamen.
. Herr Ueute rskölst,' Häsm Oiäricst,
ausörde jkrifteligen kill Protocolset söljande:
Hög,
Dm 16 December. yor
Högwälborne Herr Grefwe och Landt-Marskalk.
Höglofl. Ridderskap och Adel.
Ju mera jag cstersinnar de wädliga följder, hwarmed
denFinance-plan, som nu systclsätter Riksens Höglofl.
Ständers upiuärksamhcc hoiar Rikers penninge-Wcrk,
desto större anledning tror jag mig äga till skyldig
högaktning för de Ständer, som ät istoo moro kill
.Riksdag församlade. Dcste radflogo wist icke utan all
stags inflytelse af despotlska styrelse-grunder, men de
oshöllos dock icke frän den priswärda omsorgen, att
stadga myntwäsendek och gifwa ett wisst och paliteligt
marve ät de pappers-sedlar som i rörelsen nyttjades.
Enligt b.sinret i Norrköping älog sig Rcket för detta
ändamål, en sä kallad förmögenhets afgift och man
stadgade att realisationen icke ens sick företag s, förr
än ett wist belopp as Sifwer blifwit i BanquenS hwaif
deponcradt.. Man lämsöre härmed narwarsnde tidö rä«
dande tänkesäit, särd-.leg i den lyckligare belägenhet,
hwari ert förändradt Regeringssätt ost försatt, och jag
. magar förmoda att flere Ledamöter af Högloft. Ridderskåpet
och Aveln, lära deltaga i min förundran. Wi
haswa äterwunnit friheten och wi anwänva den (jag
förbigår andra mistbruk) wi anwända den säger jag.
akt rubba den allmänna crcditen, understödja ett BanqueroutSisysteme,
och sprida fattigdom och förstörelse
»ned den mängd Banco-Sedlar, som snart sagt utan
all inskränkning dageligen bringas i omlopp; utan omsorg
att anskaffa motswaran^e wärde i silfwer, uran
alswarligt bemödande att skapa en tillräckelig amor,
trtzements-fond, öka wi endast Sedelstocken, ost) besinna
icke huru wi med detsamma upjaga waruprisen, berökwe
penninge-löntagaren haus halswa subststence och
§22
Den 16 December.
kring» den anim fattigare delen af N'ilonen ki!I hnn«
ger6-»öd och sörtwiftan, hwaröf följoerue j en framnd
icke kunna beräknas. Man pästär andra uiwägar gif<
was icke, än att antingen urtaga srnvilliga län, eller
äska nya försträckningar utur V -ugnen; nien ncan att
nämna twangSrlän, hwilka, ehuru i andra länder nyttiade,
jag ogärna tillstyrker, för den grav.uion af rama de
alsid medföra för Staten; Hwarföre förgäter man den
förmögenhets afgift, som en gang otillbörligen och till
den fattigas ytterligare förtryck estergifweu, ingen rättsinnig
medborgare nu malte undandraga sig, au till
tacksamhetS-tecken för ett i nödens stund lyckligen räd,
dadt Fädernesland till erforderligt belopp sig ätagg.
Genom denna utwäg är jag försäkrad att Bmqnen
skulle betydeligeN kunna besparas och att desi utgjfna
sedlar icke skulle äfwrntyra ten credit, som f'r wart
inbördes bestånd är i mitt omdöme sä huswnd.akeligen
nödig.
Det är ej egennytta som talar hos mig —För
en stor del af Högloft. Nidderikapet och Adcln hoppas
jag mine tänkesätt ärv kände, och till de öfriqes »plys»
ning torde mig tiftakas nämna, att om min egen för»
mögenhct nästan ensamt består uti pcnningercapital, äger
jag deremot en son bland antalet af större Potzessionater,
hwars gäldbundna egendom öswerstiger wida
Win förmögenhet, sä alt hwad genom myntets förfall
kunde i min hand förloras, bliswec mer äu tillräcke,
ligcn ersatt i hans.
Mänga hördes häröswer yltrycka sitt gillande.
Friherre I^iljsncrsarr upläste till proto»
kvllet följande:
Af
Den i6 December. §oz
Af Högloft. Banco-Utskottets swar, kar jag med
Mycken tilfrcdsställelse sett, att jag icke misttagit mig i
det anförande till Stats Uiffvttctö Prokocoll af den 2z
sistl. Nowember, som bliswit hos Högloft. Ridderstka»
pct och Adeln upläst.
I Banco,Utskottets sä mästerligen författade
Protocolls-Utdrag, är bestämdt förklarad! att Banque»
icke kan jnga i realisation as de nu utelöpande Riks,
gäldö,Conrojrets crebit-scdlar, och om Utskottet icke äfwen
äfstaqit det östade länet as 2,245,000 R:d, äro de
ordasätt som Banco,Utskottet i afseende derpå nyttjat
fä beskaffade, att hwilken som wil fatta dem deraf
folklan bör finna, att ett Utstött med sädane förbindelser
som detta, icke närmare kunnat uttrycka orädelighe»
ten af yttcrligare sedel.tillwerkning.
Mcn — om Banco,Utskottets yttrande gistvik
Mig en klar och säker öfwertygelse — är jag deremot
icke lycklig nog, att as Herrar Fullmägtiges utlätande
kunna draga någon till uplysning ledande slutsats.
Hitintill hade jag trott, att Banquens sä kalla»
de hemligheter egenreligen bestodo i kännedom as hen»
nes redbara tillgängar och deras sörhällanve till Sedel»
stocken — nu ser jag att flere mysterier mäste finnas —
ty endast tillwarelsen deras kan förklara att succetzist
Mgiswande af 4,200,020 Banco-sedlar ämnade till
realisation af en kring Swerige och Finland spridd
credit scdelmasta, som pä en gäng icke kan inflyta —
skulle wara sa wädeligt — sä stridande mot cd och
pligter — men samma 4,020,020 genast utdetalde till
Leverantörer och contante behof ickr medföra nägo»
stadelig »verkan.
Dtt
§c>4 Den :6 December.
Dct är ej län gk jfrän mig att wilja förolämpa,
Men dä israil Herrar FnllmägiigeS utlåtande skulle
kunna hämtas stycka för den radande olyckliga böjelsen,
att aeno»; tillwerkande af Sedlar Utan reel valuta —
bereda bade det Allmännas och enstildas obestånd anser
jag för en oangenäm men werkelin stplouchrt att
erinra, det Herrar Fullmäakige i eke ii lik rökt sig akt läm»
na ett sa bestaffadt för st a g, ulan att först begära lös»
sandet frän alla band af Jnsiruckioner och gällande
Författningar.
Onu icke Höglofl. lltstottcts Justruction för de
bliswande Fulin, ägt i ge redan förutsett alla händelser,
skulle jag wördsaiiimeljgru yrka asböjemdrt af den, akk
de någonsin ma anse Banguens gruudförfaktnmgar hwilande
och under en sadan frihet» period medgifwa, och
litau^anlednmg crbjeida hwad emot berörde först ilningar
r någor matto är stridande. Jag ar icke okunnig
derom, akt den aOylckte, realisationen, supponerades ste
Utan all fond för der närwarande — och instämmer vä
ber höasta i de wäl grundade tankar, som Herrar
Fniunägkige i detta ämne anfört. Icg har ockfä gan»
sta wäk wäckt, att Herrar Full mag eige deremot betingat
en ärlig afbetalning stor goo,oOQ Rckr kill amorterande
af de erbudne 4,216,94Z Jocke, men ehuru det»
ta synes gansta stiljakligt i afseende pa ersättning för
Vanquen bör likwäl märkas.
i:s Att samma amortisiementSifond kunnat begäras
till Credit sedlarnas inlösen.
2:0 Alt om än den eira utgiften ägde en amorr>§enienrs»fond
som den andra saknade, — minstas
-enne komparative förmän deraf, alt dä länet till beta
lan
-
Dm i6 December. 905
lande af lefwerants m. m. pä en gäng och straxt skulle
Ittgä, kunde realisationen med ali trolighet gansta
snranurgom w.rkställas.
8:0 all succetziv återbetalning icke hindrar
det mistöee, som senast kan drabba be banco - jedlar,
som ulan motswarande reel valuta utgifwas.
Och dct är endast emot denne afmikelse frän
Barqnens grund principer, hwilken är gemensam wid
bägge d-e omfönnälde mgisterne som jag högeligen ijrar
och prorefterar — icke ä egne men ä Stålens —
och mine CrcditorerS wägnar.
Herr IVorösnxtoIps. Jämte det jag förenar
mig med hwad Major kieurerslcolä nyst anfört,
sär jag bedja Rkdderstapct och Adeln besinna hwad
rnädga medborgare, genom förmögenhets afgiften och
den waldsamma realisationen, samt genom de dageligen
tillmgrnde priser blifwit innom 10 är bringade i satt
kigdvm. Lätom ost icke genom ett lika owarsamt och
vvilligr för. Mande (fastän "wi - hafwa magten i wara
hand r) äkiL föröka liggarehöpen samt twinga dests
akt med wild taga bröd der det sinnes. Dä Riksens
Ständer äler nu äkaga sig cn gruflig stuld, ar icke
tillräckligt akt blott nyttja det förflitna order garänkie.
De mäste likasom en klok och redlig, fastän icke
alsid bemedlad man, hwilken sätter sig i förfaktmng
au ukreda och hjelpa en obetänksam yngling, '
som uran att tänka pä framtidens följder, adragit sig
«n omättlig skuld: icke hjelper denne förständige Man
sin pupills förfallne affairer blott med att han garanterar
stulden. Nej, han mäste taga en wcrksammare
sch reelare befattning, samt nödgas sälja och anwän
da
-
Den i6 December.
da något af Pupillens lösa egendom, för att roman,
lera fordrings ägare. Likaledes mäste Riksens Ständer
nu göra någon redbar uvoff ing. Det mä blifwa genom
Förmög?nhetS'afgist i silfwer, twängs län eller
hwad som hälst, manne >m, da Riket är uti den hög»
sta nöd Det kan och bör komma, man ej kan komma
frän den gamla och ställiga wankron akt ej gagna kyr,
kornås öfrverflödiga silfwer och klockor m. m. Det
mmle wara bättre anwända onyttiga och döda tillgångar,
än läka lefwande warelser smälta.
Friherre 8kssl von lckolrtein, Lorkitr
6 V i§. > Huruwida Riket i det brydsamma stick
desi financrr räkat lili kan räddas, genom nya län,
eller ukgifwandet af nytt pappersmynt, det lämnar jag
derhän, såsom öswerstigande mina kunstaper i dylike
ämnen. Om man likwäl ifrän der enstlldta stall stuta
till det allmänna, sä är wäl bangneroutlen oundwike,
liq, om man icke derjemte söker de resourcer man annars
kan äga. Nödens stund är inne för Swerige,
och nu mäste till Desi räddning alt upsökas, och intet
tänka pä art sä spara, till morgondagen, akt närwarande
generation störtaS i olycka. Följderna af en öf»
w r höiman förökad sedel-matza, igoo ärs realisation,
och eonrscns dageliga stigande, med hwarje millions
m er lin ig ur Banqnen, känner något hwar, jag will
derföre icke inga i widare detail härom, Utan i det
stället försöka nogifwa anledning kill nägon Minstning
i behofwek genom andra rnwäqar. Indragning af
pensiöner, extra löner, m. m. sädan den redan är höR>dderstapct
och Adeln föreslagen, torde fä första rum,
mel, dernäst redowisning för ännu inncstäende medel
hos nphördsmän m. si. hwiiken summa torde »ara be,
tyoligare än man tror. Ätrrkallandet af dr af f. d.
Den i6 December. 907
Konungen borrkaifne ensyks böker, hwilka twärtemoc
,det wid 1779 ärs Riksdal; tagne beslut, an klia sävane
böker, som Domstolarne nilade sig sielswe, skulle
till undwikande af Veu oreda som upstod derigenom,
klt Domare salunda efter behag kunde skattlägga parter
hädanefter skulle tilsalla Kronan, men hwilka till
större delen sedermera tillfallit Advocat-Fiscalerne i
Hofr Rä.-ttrnc m. fl. och hwaraf följden är, det wid
detza Don,stolar det sa rundeligen tillgår med bölcrs
aläggande. Härtill kunde man gärna tillägga Häraders
saköre,», aldenstnnd derföre sällan eller aldrig
göres nägsn redo eller kommer häradsboerne till gagn,
ulan draga obehöriga mästa nyttan häraf, detta är lik,
wal en omständighet som rör en förändring i Lagen.
Widare finnes en tämlig betydlig resource i de ännu
ätcrstäende Kronohemman, fom ej finnas wara kill Skatte
inläste. Enligt Bonde-Ständers Privilegier äga äboerne
rättighet lösa detze hemman tili Skatte, men ingalunda
kan deras dragas veu följd, att det stär i deras
behag att sädanl göra eller läka, i kraft as andra för,
fattningar; äläggandet af denna lösen nu genast, om
detta privilegium will gagnas, synes mig wara ganska
rättwist, helst om den utwäg widtagcs, alt den abo som
ej skulle kunna anskaffa penningar, finge giswa en
i hemmanet först inteknad skuldsedel med 6 procent
ärlig ränta, likwäl ester spanmal eller annan persedel
ränta uträknadt. För detze obligationer kunde genast
penningar srhällas, emedan de as alt pappersmynt
med alt skäl kunde anses för det säkraste, Kungsgårdar,
Rekognition--skogar, Allmänningar och alla andra
Krono lägenheter böra nu, om nägonsin, anwändas, dä
dermed en generel banqueroutte kan afwärjas. Eu
wärd Ledamot har föreslagit nya Riksgälds »Sedlars
mgifwandc, och tror detta wara ett insaillibelt sätt att
Deri December.
hjelpa, emedan Riksgälds - sedlarne hgfwa opinionen
för sig: om sä sörhällit sig hlttil-s, fruktar jag
denna avin ion starkt förändrar sig, esker de uptäkter som
erhällitS genom Banco- sltskottttS och Herrar Fullmäg»
tigeS betänkande. Kunde de bibehallaS t credit nekar jag
icke, alt denna utwag torde wara den bästa. Men huru
Mll dcnna credit:» ästadkommas? fåfängt ma man nämna
StanderS garanlieg Man »åminne sig iZoo ars Riks»
dag Något säkrare sär det wara; ine» om man till exempel
skulle öfwerlämna till Juksgälds ConroiretS disposition
alla de nu nämnde resourcer till indrifwande, sörsäljande,
och således genast, återinlösa de utelöpande Riksgälds,
Sedlar, alr i män as en flkyndesam handläggning
harwid, sä torde crcdiken kunna bibehallaS och
Lclla rätduings medel uri antagelicht.
Grefwe O o la na, Augusr. I anledning
of hwad siere Ledamöter nu under denna öfwerläggning
nirrak, anhäller jag att sä uvkäsa följande: I början
af Riksdagen couformerade jag mig med flera, som
begärt en redowiSging för ds allmänna medlen. Oaktadt
dctka ej ffetl pa säd nt sätt son: jag hade önffat,
förbehåller jag mig dock att Hög'osi. Ridderjkapct och
Adela täckes tillä a mia att upläsa besia mina tankar.
Derefter upläjie Herr G..siven följande:
Anwä kning
» ^ '
Högwälborne Herr Grefwe och Landt»Marskalk
samt Hö.flofl. Ridderj?.:p och Adel!
W d iZoo a>'§ Riksdag äkogo Rik ens Höglosi.
Ständer sig en bctydeiig förmögenhets a gtfk till RiksKaldsscdlarncs
realiserande, och sarhild dwillnmg till
bestridande af Rikets öfrige behof. Någor esler rwän
.
ne
Den i6 December. 909
ne ar, oaktadt Riket da ffördat en iz ärig fred och
ivar i godt förstånd med betz grannar och alia andra
magter, skulle man tycka venninge hehosweu icke mors
sa trängande, akt nöden fordrade den menliga mwäg
att genom Länders abalienerande eller förpaniande in»
draga Utländska medel, det aldrig någon Siveni? Ko^
n»!ng i en sadan stallning Riket dä war widkagit.
Herrskapet och Staden Wismar sämre Amkrrne Pock
och Neukloster blejws icke desi mindre är r 80 Z afrrädde
pä 100 ars tid till Hertigen af Meklenburg
Schwerin emot en summa as 1,250,022 Rckr Hamburger
Banco. Att f. d. Konungen innan delia steg
togs radfrägat deni, som manligen Utgjorde Desi Aonscille,
är en lika sä känd sak, som att en witz Ledamot
deremot gjort föreställning. Man skulle wäl lycka del
wara wäl att Veste medel kommo in i Riket eftersom
rljeft förenämnde Länder i den ställning Luker sig nu
befinner Utan ersättning likasom Pommern warit förlorade,
men fräganswärdt kan likwa! wara, om icke
just dckma Panteffilling lämnat cn tillgäng til! hwar,
jehanda stridigheters öpnande med andra magrer och f.
d. Konungens Utländska resa, som lade första grunden
till skiljaktigheten med Kejsaren af Frankrike och hwar»
.isrän Rikets hela olycka härleder sig. Det ma wara
härmed huru det will, sä tyckes likwäl Riksens Högloft.
Ständer böra infordra Conseille Protokollet, för att
fä uplysning om de orsaker, som föranlätir e» sadan
söndring frän Rikets vmräde, och hwilket bade inom och
utom Riket mangen funnit besynnerligt. — Huru
medlen blifwit anwände, det lämnas till dem, som af
Riksens Högloft. Ständer utses att granska det hela.
Redan tvid Riksdagens början har fräga warit wäckt
vm redogörelse för Rikets medel ifrån och med itzoo
ärr början, man att ännu någor wihl beslut biiswir
9ro Den 16 December.
fattadt. — Att derom ester Riksdagens flut anställa
en dylik revision, som skedde as cn hop tillförordnade
Revisorer under wista Ledamöters inseende frän Kongl.
Kammar Rätten, sör de till 1788 ars krig anordnade
medel, torde wara soga ändamål — All högst betydliga
summor efter s. d. Konungens bref till Kongl.
StatS-Contoiret, blifwit till flere Embetsmän utbetalts
under timi: särskilde behof och hemliga Utgifter
— Att sör sädaue medel ingen annan redo är wist,
än blott enskildt inför f. d. Konungen, det wittna»:
flere till Kongl. Kammar-Colleqium ankomne swar pä
desi förfrågningar, om det wore Collcgiv tillåtit infordra
redogörelse sör en de! i räkenikaperne deraf, såsom
oredowiste, uptagne summor. — Hmad lilläfwentyrs i
momenten kunde fordra hemlighet, kan icke nu behöf-,
wa wara tyst. De räkningar med alla dertill hörande
verificationer, pa hwilka f. d. Konungen dem godkänt,
tyckes böra infordras och nu mera behörigen
granskas, af sadane män, som Riksens Höglofl. Slän»
der sjelfwe utse, och äga kännedom om de källor derifrån
uplysning kan hämtas om dest rätta belopp med
det mera — och hwilka , biträdde af Riksens Högloff.
Ständers Ombudsman, böra wara Riksens Ständer wiv
nästa Riksdag answarige för deras göromål, i händelse
något upsäteligen utursktlareS.
Widare tilläde Herr Grefwe» munteligen: Jag
finner af de discusiioner, som nu sörewarit, att hwad
jag nu upläst karflke är för mycket exkenderadt, men
del har skett i anledning af hwad jag förut yrkat om
redowisning för wart penninge-werk.
Herr 8 ilvsrs rc» Ipö, 6uska k ^brabam.
Dcl är wtsicrligen sörmätit as mig, att sä oberedd,
som
Den i6 December. 91?
som man manligen är wid ett munkelid anförande, yttra
mig öfwer ett sä »vidsträckt och sä imvcckladt ämne som
dek förewarande. Mm dä manga , af Högloft. Rid»
derffapek och Adelns Ledamöter känna, huru min lid
af göromål är »plågen, hoppas jag att sä erfara ett
benäget öswerseende. — Den swäraste anmärkning
som wid Stats-Utskottets afgifna.finance-plan kunnat
göras, är uran twifwel Vancc»UtffottetS, i anledning
af remitzen deraf, nyst uplästa utlåtande. Jag -»häller
att fä förklara de moliver hwarpä Banco - Ulffottet
grundat detta sitt yttrande. Den första och wigri»
gaste punkten rörer realisationen af de ännu utelöpande
Riksgäldssedlar. Banco Ulffottct har fullstän»
digt upqrswit ffälen, hwarsöre Det wägrat att i denna
realisation ingä. DeHe ffäl torde jag hwarkeu behö,
wa uprepa eller justifiera; men dä jag hört äfwen
personer hwilka förtjena allas och äga min högsta att»
ning yttra den mening, att Banqnsn i denna realisation
ffulle kunna ingä, af det skäl, qtt Niksgäldssedlarne,
i anseende till den credit de äga, ej hastigt
till realiftring presenteras, sär jag hemställa huruwida
wcrkeligen detta förhällande ffulle förbliswa hädanefter
detsamma som hittills. Jag medgifwer att opinionen
för Riksgälds-sedlarne är ganska god, och detta
kanske i synnerhet i Finland, hwarest största mängden
af dem som ännu äro i omlopp torde finnas. Men
wänne icke, när Banque» ätager sig att dem inlösa,
hwar och en ffulle skynda att dem mot Banco-sedlar
utbyta. Troligen skall för Riksgälds »sedlarne ingen
wada upstä, om de emottagaS i bewillningen eller
Riksgälds-Contoim smäningom pä ett eller annar sätt
löser dem. Men hwar och en skall dock heller eftersiräfwa
att för dem erhälla Banco-Sedlar, hwilkaS
»värde glt hitintills warit »föränderligt, och ännu icke
9" Den i5 December
befarar någon annan förändring, än hwad som af en
ofördelaktig cours kan merkao. Pä 9 ars lid hafma,
oaktadt en jämnare penninge-ställning än den närmarande
och den wi kunna halma alt sörwänka, millioner
blifmit realiserade, eller om jag ffnlle afräkna
dem, som pa ett förur kändt fäkt qwarblismik i omlopp,
åtminstone emellan 12 och iq. De sex sou, ännu
återstå, och hwilkaS öde i en framlid, man aldeles
icke kan sörulse, fVall man otwiswelaktigt, just as det,
ta skäl förr realisera, när man mer att Banque» dertill
ej erhållit någon fond, och man säkert skulle twif,
-la akt tillkommande Ständer dertill skulle' »agon ansta.
Meri om Banquen »tan någon bwarken reel- eller a,
niortistemenlS.soud ätoge sig deste Riksgälds-sedlars
realisation, hwad wärkan ffulle det hafma fä Banquens
credit? Man sfullc ju med fullt skäl säga, att
Banquen skrcswe sedlar utan annat hypvthcquc, äu
den sä ofta äbcropade, men wid stnance-operaliousr sö,
ga anwändbara Riksens Ständers garanrie. Huru litet
denna garanti melkar akt bibehålla ett mynts wärde
synes af Rtksgälds-scdlarnes öde. När desto utgäf,
wos, funnoS personer hwilka pästodo, att de skulle
wara säkrare än Banco, sedlar, emedan de sörre moro
garanterade af fyra Stand, de sednare blott af tre.
Men det uplystes snart, att Allmänheten märderade
mera sedlar som med specie löstes, än dem som till
fond hade blotta löften. Skulle »n Banque» utgifwa
sedlar ester samma princip, skulle de ofelbart falla i
sitt wärde. Jag magar da fräga om sädant more
enligt med grunderne för Vanquens förwaltning? Men
LIN ock ifrän desto grunder nägol undantag more möjer
ligt, hwad blcswe mäl werkningarnc pä det Allmänna?^
Det representativa myntet solle i sitt wärde, och alla
waror stego. Hwar och en som ägke ffuldsti egendom,
skeri.
Den r6 December. yrz
skulle dcrwid föga hwarken winna elier förlora. Utgifter
och inkomster skulle för honom förhälla sig tämligen
lika. Ingen annan skulle af detta penningefall
njuta någon fördes, än den, hwars egendom more westor
skulo belastad, och som säledeS med ett sämre och
lättare förwärswadt mynt kunde betala denna skuld,
eller för ett ganska upstcgradt pris försälja sin egendom.
Men hwar och en som lefve af löner, as arbete eller
hwad industri som hälst skulle wara förlorad, och således
mängden af landers innewänare försatt i den stör»
sta förlägenhet; Men när Banqnen salunda gjort sitt
skyldighet, rwiflar jag tock ej att Stars Utskottet icke
lärer finna medel att wärda enskilda; rätt och pä »lagot
annat säll besörja Riksgäldssedlarnes realisation.
Hwad den million angar som Stats. UkMtkel begärt,till
betäckande as det löpande ärers behof har Banco.Utskottet
as samma skäl asstagit detz urbetalning, sa wäl i
afseende pä dem som pä de 2,245,020 R:b hwilka
Utskottet ansett sig kunna till utbetalning medgisw»,
har Utskottet yttrat sin förmodan, att derpå nägot afdrag
knnde äga rum. Om häri wore nägot mitztsg,
kommer det af bristande uplysningar, en sak hwilken ef
kunnat inträffa, om Stats Utskottet behagat begära ett
sammanträde »ned Baned-Utskottet, hwilkek dä, redan
för flere rnänader sedan, hade kunnat afgiswa sammswar
som nu, och hwariqenom tid till en betydlig grad
hade wunnirs. Banco-Utskottrts förmodan stödjer sig
dock pä följande Ml. Dels har Det trott alt de sä
kallade sriwlllige Leverantörer skulle ärnöja sig med c»,
succetziv betalning, hwarigenom sä stor finn ina pä en
gäng ej skulle erfordras: dels har Det ansett någon
tillgäng böra finnas i 1809 ars bewillning, licent asalften
samt lön och betalnings afgisten, hwilka i StatsUtskotters
calcul ej finnas uptagne. Skulle än Bau«
Fjerde Vandel N:» §9°
9»4 Den i6 December
co-Utsiottet i alr detta hästra misttagik si!, lärer Det
dock haft rätt akt förmoda, hwad Det ej i brist af säkra
uplySiiinq-r kminnt bestämdt förklara — SiMUigcn
ira del lillätas mig yttra de-, öiilken, akt återstoden af
de patrioEe länen pä ett eller annat fält mätte, derest
längiswarne det ö-rska, blifwa contant betalade. Det
More hardt vin den tillfälligheten att Längifwaren bodt
i Stockholm eller wistatS pä en astägfin ort ffukle bestämma
hans rätt till ätcrbetalning. Hanö parrioiis^r
åsigt war säkert i alla fall lika akcningöwärd, och
mangen bland desta Längisware kan redan behöfwa ärerta
sina pcrgrr, eller älminstoiie ej älnöjas med dm
osäkra utsigten att dem ätcrsä, riärdct faller Staten läg»
ligt att deni Återbetala. Jug ger niiq derföre d-m säkra
förhoppning act Stais-UtsVottct marte utsinna nästor
medel ark upfylla denna werkeligen nationella sör«
bindelse, om icke annat genom besparing pa något annar
häll, sä alt Riksens Ständer ej mätte kunna tillwitas
att hafwa brustit i att crkäuna och göra rattwisa ät
deri sanna medbo!gerljga andan.
H err K orrie nsto lpe. Som af discursernL
det lätteligen finnes akt RidderlVapct och Adrin ej bi,
. fallit Stt rs Urssoiketo fi>>ance plan, fär jag hemställa
om n>eo äterremjsten del ej kan dröjsS M dest den
plan som Baron Uiljencranrr för sa plrni-dagar sedan
här ingiiwit kill samm, Ulffocr k n remitteras.
Jag menar aik denna blef söist till Banco. UtckotlekS
Utlärande Utstäld. Torde hän oa . rt l ämnde Urkokt
st ner hans plan antagligare för Va gmn, att taga
oägon ätgärd w>d.
HerrGrelwen och Län dt, Msarssa lken
trodde cj all delta tuude hindra äkerremisten af Srals,
' Ut
-
Den i§ December. AiA
Ueffottetö finance-vlan. Dct wore wäl ju förr StatS»
HMoktet fiirge del af de gjorda anmärkningarne..
Herr Landt Marffalffalken proponerade derföre ärcrremitz
af StatS.UkffotretS nu^discuterade finance»plan.
Bifölls.
Friherre I.il)sncrantL. Atskillige wärde
Ledamöter mistaqa sig om mitt utlåtande angående fi«
nance-planen. Det är icke ett hit rnlämnadt Memorial,
det är e>t apart votum till StatS-UtskottetS
Prorscoll af den 2Z Nowember, hörande kill Utskottets
betänkande af samma dato. Jag har icke den
egenkärleken alt lro detta mitt aparta votum äga något
särdeles wärde, men om det i någon matto sönjenar
afseende, wore det nu detsamma borde läsas, pä det
att efter skedda remis Ukffottct mä kunna begagna de
anmärkningar som derwid göras.
Herr Grefwen och L andk-Ma rskalken
trodde alt ingen ting hindrade att ju Friherre Ickl^ncramr.
'8 upgisna. plan kunde till pröfning medfölja.aker,
remisen till Stals-Utffouet.
Ropades Ja.
Herr klsjmsrkelr, Gustak. Al StakSUtskottets
uplästq betänkande inhämtas, akl IdketS Urgif,
ter tarfwa en extra bcwillning af 2^ Million R:d ärligen.
Huru det skall ga med ordinarie gamla bewillningen
förstår jag ej, men ffall ten äfwen ärligen utgå,
som jag tror utgör den nära Million. Således
blifwa detze bägge bcwillningar nära 4 Millioner R:v.
Desa bewillningar böra mi fem ars tld mgöras af
§iL Den r6 December.
detta lilla och Medtagna Rike. Finland, Äland »ch Pommern
äro nu sranragna Riket, Westerbotten och en del
af Wermeland samt flera of eldswädor skadade Stäter,
lära nu utgöra en nästan obetydelig bewillning.
M den grund torde d n söreflaqne bewillningen knappast
kunna utgä färsta äret utan nödrop, längk mindre
te fma pasölmnde är, utan underialareS undergång.
A't som den Utelöpande Cedelstäckens indragande Uti
La q» n jge om capitolers och inlretzene betalande sker,
förn-inffas R»ketS rörelse capital: Samma orsak wär»
kor utländska i»treflens betalande. När rörelse,capita,
let geno», vefla och flera händelser bljfwer förminskadt
inom Riker bliswer p.mningen rarare: ech deraf söl,
jer att Bewillnmg n i längden bliswer mera tryckande.
Stats Ut>kolter innes äfwen förutse en sadan händelse,
att mymrt snart inom R'ket skall bliswa förminskadt.
Jag dömmer sädant deraf att Utskottet redan minskat
priset ansenligen pä de waror, som in natura skall ut,
görge eller Icswereras till Riket. En tunna afrads el,
ler Kronotionde fpannemäl wärderas blott till 4 R-d 1
Skeppund koppar till 50 Rksd.ler. r Skeppund
Stang,crn fritt pä Stockholms eller onbre Stapel,
Städers wägar tilt § R:d 16 fl. alt Banco. J jauk,
»ua förhållande sones alla andra waror af Utskottet
ansedda. Riksens Ständer moro 1765 söiwisade,
att den bewillning De älade Riket, uran minsta iwarig»
het skulle Ulga, hälst du, war ett intet, mot hwad ntt
påfordra-. Ingen Riksdagsman ryckte att 176c ars
bewillning blef sör dryg; n en hwad hände? Igenom
afbetalningar cch Jntrehens inbetalande i Banque» 1766
«ch 1767 förminskades rörelse capiralet i landet, sä att
penningar knapt syntes i början as 1768 Coursen ned»
föll i^rän 108 R:d. till nägra och 40 R:d. N. B.
pä en gäng. Capitalisterne böcjabe utsöka, sine för
brit»
-
Den i6 December. -r?
dringar 1767 men 1768 allmänt; Pantningar och
Auctioner förrättades i alla Landsoner. Egendomar
och waror nedsattes till ett owanligt underpris. Jnga
köpare i isunn» sig uran Capitalisten wäntade ännu
elkec bättre och lägre p:is pä alt. Alla näringar af»
stannade. Dragare pantades fran Bönder och Ständs»
Personer för Krouoräntor. Nöden gick sa långt, att
edur» B.rgrlagerne «f Rådkammare» 1767 och 1768
singö spannen äl och pengar pä credit, som nu intet händr,
kunde de än.ä waren 1768 ej tjllwerka någon berydeliq
quantirct Tackjern. Hwad nu redan händ», och
äswen dageligen händer, skedde Liwen da, att Bruks»
parronerne blefwo »lörmögne och mäste nedlägga sina
fmiden. In längre det led ju steres nödrop hördeoch
destomera ökades Landers elände, sä att Kongl.
Maj:lS nöds kades nedlägga sin regering. Collegierna
gjorde sig in (tiva. Hela Riket bles utan Konung utan
Regering tilis 1769 ärs Riksdag blef bewiliad.
Den som lefve den tiden och leswrr ännu, mins nog
alla de rystiga händelser, svin dä tildrogo sig i detta
Rike. Hwilken will eller kan answara, om en si
bctgdlig bewlsining som nu förestås, skulle Uti fem ärr
riv utprätzae af detza underläkare, att ej dyvika och flere
upträden kunde ske? Ofrälse, post'ssioncmr tala re»
tan högt i alla Landsoner an de skatt>äqgas mm
barmhertighet. De hafwa ingen att beklaga sin nöd
före. De anses sämre än den sämsta Bonde, som fäe
»välja sig Fullmägtig att beskatta Ståndspersoner, si
löna Bonde.SländetS Riksdags.Fullmägtige; men ej
wara med wid dehas wal: längt mindre »välja. Skulle
wi än göra en jämförelse emellan detta RikeS tillstånd
1769 och nu, finna wi med häpenhet huru Riker
aftynat. Jag ätnöjer mig, att skärskada och betrak-»
ra tillständer af nu närande Riker» undersåtare.
gi8 Den 16 December.
Utaf de lägre Folkclatzerna äro söner och drängar
tagne frän åkerbruket. Deras gamla och grähäriga
föräldrar samt husbönder nödsakas nu dufwa sur
åkerbruk med pigor samt söner as 12,14 högst 16
Ars alder uri siere Landsorter Huru bliswec åkerbruket
ffött med sädaue arbetare? manne irran gynnande
wäderlek någon förmäulig winst ffcrvas af jorden.
Denne fclkclch är destntom saltia, of Soldaters och
Margerit, gars stegrande leger. Af deras och Landu
wäcns beklädning, af krigsgarder, as inqnartcringar och
as krono-jrjntsningar. V-ifwer jordbrukaren >u till
räga pä alt verra belastad med för dryg., bcw-lluingar,
sä blifwa de förmögnaste jordbrukare lika med nu wa»
rande Bergsmänner. Hwem skall dä Utgöra berville
ning? Da blifwa de ä?w fällt som swigrak af bördan
unter grof hcstm n ed stora och uodiga ax fö.w - kade.
Äknune framnu a Mart i de söeraS ställe grann
halm, glesa och sr ä or blandade med frodiga tistlar och
kostelig» blomster, hw-.lsa 'bli NV a rjenuge för fspostieka»
re, men ingalunda sörstär till bewillningars Ulgö»
rande.
Betraktar jag pennlnaekäntggaren, Dest lön äv
inrättad t696 dä i T.a Spanuemal gällde 2 D:lr.
8 r:st Siljw rmynt och alla andra waror i samma
proportion. Nn dä alla waror äro upjagade till ett
öfwerdrifwir pris, sär ju cn sadan person ett medlidade
utseende. H,»s Lön är knappass nilräckelig för
husrum och ett mäl om dagen. Alla hans andra
förnödenheter mäste anskaffas genom flit och industri.
Hwem kan wara sa obarmhertig och urprätza bewillning
af en sadan perso»? I dehaS ställen borde läggas en
hög bewillning pä Hofmästare, Kammartjenare Kockar
Lagueijer, Kustar Jnspcctorer och Fogdar. Aila detza
Dcn l6 December.
919
kallas med rätta Rikets watkcnbi. De äro onyttiga
medlemmar i Riket och as den grund böra de betala.
Hwad får Bruks-Patronerna nu för en utsigt.
Detta Stand som uti langllga tider bidragit med
sina kewillningar til! Rikets behof. De kunna förliknas
wid torra qnisiar, son, ej kunna frambringa
minsta frukt at RlkelS bchofwer. Ingen lärer no,
gare känna deras inre halt och beskaffenhet än Vängne»
, Jern, Conkoiret, DiScvntcn, JntekningS < hafwaren
och G^tzhandlarcn som nu pä winst och förlust
nödgas försträcka utaf de knappesta sörlag. Flere wittnesmals
än detzaS lära ej behöfwas, att Patronerne
i allmänhet ej sörina med någon bewillning. Bergsmannens
tillstå >d äe all nänk kändt 2me Somrar uran
bröd tör sig halma dera'! Grnfwe-och Hytte Drängar
som warit gifta tlytk frän sine hemwist och vluwit
soldater, torpare santt dagswärks karlar i andre pro.
vincer, hwarest de funnit täckare förtjena sig' hafrebröd
än i Bergslagen. De ätertagas ej lätt. Bygmästare
och Bergsfogdar stämma deri öswerens, att om Riket
cj underhjelper Bcrgskagcrne med förlaqer gä de
fleste under. Det ringa quanrum tackjern Brgslagerne
tillwerka mot förr, bewiser mera ä» kan bessrifwas.
Att utprästa bewillningar af dem lärer blifwa
lika fruktlöst arbete, som atl pläcka har as den flintskallige.
Handelsrörelsen torde sä en gladare utsigt, helst
när wi bebömma Köpmännerne ester deras utseende och
lefnadssätt; men besinna wi, att utländska handeln eN
längre lid want tillstängd, sjöfarten osäker, och mycken
brist pa flere waror; sä torde rikedomen ej wala
fä allmän hos Handels-standet, som en del tror. DL
de«»
A»v DtN r6 Decembrr.
detta Ständ får nyttja winst och förlust-eonto, som ef
kan bestridas, torde bewillningen för Riket blifwa o,
säker af deni.
Af hwad jag nu anfört, syneS tydeliqen, att
be sa kallade rika, komma akt Utgöra bewillningen till
största delen. Sedan Jnlekningo-Pro!oco!!erne, Dis»
contcn och Banquen bli wik ragragade, sär w n; snart
sedan fatt pä de rika. Jag vastor ait det sins manga
rika; Vlifwa deste för fa till m.r.U k, gär det
som förr att bewillningen drabbar öäde fattiga och rp
ka. Manga capitalistep torde finna fin räkn. >a ait
tels Utsöka fina fordringar innan tiden lili sz. sta ve.
willningens erläggande infaller, dels fd . D -f
Minstas rörelse capilaier. Hwem km ätägga. be<-la
bewillning för de ren ingar, som soem ras innom läs
och nycklar. Sädant star j kitta rike bliswik werk»
stalt t ären 1767 och 1768. J".m an smara att
icke samma nu kan hända. D/tta kunde i en hast
göra mycken stada för gäidbundna mcnnlstor i detta
Rike.
Jag stall ännu tydligare bewisa omöjligheten
för ketta Rike att kunna utgöra en sä stor bewillning,
so n Stats Utstoitet förestår uri fem ars tid. Jag
tar blott söimögenhetS-afgiftcnS utgörande till grund.
Conritteens tryckta handlingar »plysa helt tydligt, att
h>ga Rlk-ls förmögenhet i Grader, Bruk, Jord, E»
gendomar. Fabriker, Näringar, Penningar och Silf.
iver, befannks wid förmögenhetens utgörande till ett
»värde as 152 millioner R:kr. Det kan inwändas,
att i en del landsorter, wärderingarne blefwo gjorda
nog laga; men ater i en del landsorter blefwo de i
det aldrahögfla upstattade. Ja det gick sä noga att
Böne
Den l6 December.
WSnkcrnes silswerbägare, mäste fram pa Comiteens
t ord att wagaS. Nu blifwer Westerbotten och en
! ' andre srikallaDe frän dewillnmg, som icke stedde
u, sörmö^e: hetcns utgörande, Utan war pa summa
' ^sjs^r ^u<;u!.rj rid: hela landet dies beffal»
r>. Rike !.u är sämre, än den tiden.
^ ' af ft. srck som vä sanns pä Landet och uti
^-e: an sonvaradt i Vanquen och personer,
som den ti ','11 ä^de --oaranrer och fordringar, äga litt
j stället gäld och skuld. Huru stall dä den föreslag,
ue bnvillme.gci! kum.a rttfordras af izo millioner
recdarh t-r, af hwilka en del näringar »u ge ett knapt
bröd ät arbet ren, silsret och en del penningar inge»
procent. Bruk ge högst en procent. Fabriquer 2
högst z procent. Lgndtegeudomar 2, z högst 4 procent,
hwariblcnd giswrs mänga hemman som knappast
lämna söda ät de arbetande. Ägaren mäste staffa sig
föda och contribmioner, genom slöjder och andra binäringar.
Således lärer hwar och en kanna uträkna,
all detta Nlke ej kan utgöra den förcslagne bewillnin,
gen i ett, längt mindre uri Z är pa råd. Af de»
grund är ingen annan hjelp för delta Rike,'än att
ätersörwisa detta bewillningS» förslag till SkatS-Utstor»
tet, som bör up'eka alla möjcliga nya intrader, som
de kunna upstnna samt wärkställa de indragningar de
kunna göra af pensioners indragande och mera dylikt.
Med eit ord minsta Rikets utgifter och öka Rikets in,
komster. Jag will upgiswa hwatz jag som en enfaldig
Landtman tror böra minsta Rikets utgifter och öka Dest
Inkomster. De uplysta och kunnige böra känna mera.
1:0 Afwerstott pä hwatz Banque» tipburit af
Förmöqeohelsmsgisten till Riksgäldsfedlarnes inlösande.
De bord, realiseras ester r6§ procent, men skedde seda»
-
Den 16 December.
dan esker Zg's procent. V nquen bar dsstitom ärlige"
ifrån rtzoo, tills nu up„ >k zco v^o ärligen,
^marken Kviigl. Mitt eller Rikuns Ständer hrsrikallak
Banque», aik för de upbnrne pennina sr adra redo
och rökning. B sinneo oswustcuk böt sädanc afdrag,
s Rikets stulo tili Bandi n. A'wen aknä. pä
dewillni>,gs iumman. Dessutom har Banquen nplurit
200.002 R:dr af Disccrrcrne sorn ej waru paräkuade.
2:0 Akt StatS-Utstot-ttt jamtnckt betala B"n«
0U'!i j ränka och afbetalning pä w-ssa sörstom,' eller
försträckaingar 7 procent ärligen, samt pä andra län
^ proccntS ärlig ränta, synes wara i dek strängaste.
Vmquen synes wara inrättad art hjelpa Riket 1 nödens
lid, men cj för ait suga must och märg af Riker-
underläkare. Banque,, försträcker penningar ät
DiSconter och privata för Z procents ränta. Således
borde Riket som fakt redbar pant, runka län för mindre
ränta än andra. Riket har inrättat Bauguci,,
men Banque» lärer ej kunna bestå titan Rike. Således
borde Riket haswa bättre rätt än alla andra.
Skola äler dessa höga räntor ulprässas af Riket för
att öka Banquens Betjening med större löner, kan jag
cj mer, smara, än att lädant bliswcr en gansta stor inrättning
i nuwarande ställning. Skalle nu aker Stats»
Nlstortet kunna sörina Banco,Utstoiiet, air nedsätta
räntan till 2 procorus racki pä aila län, som more
mer än lustigt och mmust, h,'st Disco'torne som för,
tiena io, !2 ja i; v'oce"u pa stil ian som de äga
för g procent» ränta. Riket ater som fäll län, för
ali alga kill 'örm; 1 >^w rl° k ät Riket och B.> quen ,
har derigenom uroffr-tt al' hwad Dec länk och mera till.
Afstär B-u.qnei, ,-äaot pä räistan, bsr fadant afdrckg-iS
pa bew,Uumgö'snmman. ^
Z:»
De>r i6 December. 92Z
Zko Bswjflmng, som utgöres för en fri Bran»
wins brälUiing i Skader och iand asdragcs sidan den
är bestämd pä bewillningschimmari. Icke nog dermed.
'SpanncmalS-.DlreclionS Ledamöters löner kunna auven
rndragllö , h lst uner inseende mer lärer behöfwas öfwer
de regala bränn»lierne. Blott art försälja öswerleiwor
af bränwins pannor och tillhörande redstep. Således
böra deras löner afdragas bewilininge summan.
4 0 Stats Uistotcct har bcwiljat ärligen en million
till försivars werk.t. När Irikel ägde Pommern,
Finland och Eland ansiogs ej mer än 6ov,Ooo R:dr.
Nu i ?i>keis fattiga tillstånd synes denna summa wara
tillräckelia när ben blifw r rätt anwänd. Således
böra de öfrige 420,000 R:dr afdragas bewillnings sum»
man. L>kasä de 2§o.ooo"Ndr, som tillflyta Riket,
i inkomst ärligen af vacancers betalande.
De mäst uplysta medborgare förklara, att detta
Nike nu mera aldrig län förswaras uran conscripkion,
armering och cxeec.rina. De mindre uplyste af ofrälse
och allmogen i allmänhet säga, akt om Rikets Her»
rar (men ingalunda dest swenner och drängar) wilie hos
Kongl. Maj:t supplicera, alt Han anhölle hoö Kejsar
Napoleon, att Han wille garantera beflunmgen af
mära uu warande och ägande provinccr, uo desse enfaldige
memEor, akt sadank more ett bra fö: sivar, lorn
kostade obetydligt. Presterffapet pä landet som altid
llki nödencs lid lar si» tillflykt till Bibeln, uiropa högr
detta Skriflcneö sprak: hwar och en lcswcr assintrv.
AM Eswen torde mycken afprutning kunna ffe pa de
19 Tunnor Guld som Stats-Utstottel ansiagit till
Finsta och Pommersta Armeen. Alt dctza tappra
krigs,
'»
924 Den i6 December.
krigsmän, som blilwa qwar i Riket, böra belöna-,
är och förblifwer Rikets ostridig» ssnldiqbet; men akt
belöna dem, som äro eller bl-fwa NylVa och Tycka
undersärare lärer finnas obilligt. Al de„ grund, dör
hwao som afvrmaS pä bestå 19 Tunnor Guld asgä
pä bewillnings-lumman.
6:0 Summan som blitwit uplörd as Rikögälds»
Csntoitkt tvid inköpande af wäxlar w>d en högre cou>-S,
synes kunna förswinna derigenom, akt lika beffaffade
undersätare sä i enahanda sak draga en lika tunga.
Hwarföre Stockholms, Götheborgs och Gefle Skäder en»
sanik erlägga ukgäende kull i wäxlar eller specie mynt kän»
ner jag icke, men mig synes räkkwifl, helst Riksens Skäl,-  ders bcstuk dermed instämmex, art alla Stapelstäder i
hela Nlkcr böra betala enahanda tull-afgift med de
g-ne nystnämnde Stäter. Derigenom lar RiksgäldsContoiret
en större tillgång pä wäxlar och Riket belastas
ej med utgifter tvid en stigande cours. Stige
den fram som kan anföra nägot dugeligk, emot e» sadan
jämlikhet undersärare emellan. Den winst som
häraf blifwer, bör asgä bewillnings summan.
7:0 A't Personer som innehalwa kön pä Stat,
tillika t^ola äga pensioner synes obilligt. Ja orimmeligr.
D' böra witzt indragas om icke flera, hwilka
summor böra äfwen afgä bcwillnings-summan. Jag
bör äfwen härwid anmärka, att en person innehar 2 ,
z ja 4 tjenstår med artölj inde löner, som »verkar mycket
mitznöje i Riket. O » ladant nu kan rättas, kän«er
jag icke, men att det är obilligt finner jag.
8:0 Adelsfane Regementet blikwer indragit efter
D>latS Urstottetö betänkande; men af hwatz orsak Ut
ftot
-
Den r6 December. 925
skottek föreslagit, alt dä nägon inkomst deraf faller,
bör dermed förbättrar Löntagarens inkomst sörstär jag
Jag ogillar för min del sädant: och tror bet är
Häst anwända det till skulds betalanve.
9:0 Af Kungsgärdarne bör iväntas en större
inkomst. Jag känner blott Strömsholm och Kongoöhr.
De utgöra Z4 mantal tillsammans. Om de blott
styckaS i zg. delar och försäljas till Skatte, bliswer
en ansenlig summa af Skatte köpeskilling, en ansenlig
Jordeboks- och annan ränta, fom gör aldraminst 5
tunnor Spanncmä! 06) en bra summa penningar pä
hwarje hemman. De kunna dessutom i likhet med
nästgränsande hemman hälla 17 Soldater eller betala
rotesrihet. Dessutom sär Riket uvbära dagswärkspen,
»ingar af öfwer 22 Socknar, hwilka nu utgöra sine
dagswärken wid desse Kungsgärdar. Dessa Kungsgårdar
lära utgöra ; eller ^ del as alla Kungsgärdar.
Fär Riket draga prosit af de öfriga, som ej förur äro
bortarrenderade, mäste sädant lindra bewillnings-sum»nan.
ro:o Allmänningar, som tillhöra Kronan mäste
skaffa mycken inkomst om de bliswa dklade och sörsäl»
de lill Skatte med witz ärlig ränka. Att som nu skett
fä nägra runstycken eller skillinqar för en stig kol,
som pa dem kolas ger ingen revenu. Sockn ? Allmänningar
och Häradk-Allmänningar äro förut skatte, af
den grund kan ingen fkattskilling för dem erhällas,
men ärlig ränta bör för dem utgöras, ty alla lägenheter
som pä sädane allmänningar blifwit odlade hafIva
altid innan odlingen skett, blilrvit as wederbörande
i en laga ordning skattlagdt. Sädant gör inkomster
för Skaten.
926
Den 16 December.
Mine Herrar! Wi böra pa alla möjcliga sätt
söka winika bewillningen. Sara r ocar sormogenheten
hoselia hushallssamlna niedboraars. Frambrmgar
»välsignelser öfwer Konung och Riksens Ständer.
Skaffar enighgt i Lander och befäster Regeringssättet.
Ja giswer lis och rörelse ät alla näringar. Deremot
när stora bewillningar as ett land utprastas, blifwev
fattigdom genast synbar hos uadersätarena. Deras
arbete och drift i alla yrken aftyna. De blis.va i
början modfälde, ine» när bröd börjar leia för A ilin
än heke.'! , deraf, att de warit för hardt betungade,
ka» erfarenheten öfwertyla ost, akt menigheten twiugars
anda kill rasén och upror. Lätom ost der före ingalunda
i. förtid bereda delta Rrkes olycka, med en för
sträng bewillning as z eller 4 »lillioner. Utom den»
na Bewillning skola Undersätarena erlägga ordinarie
räntan. Erlägga en osankelig summa till Presterskapets
löner, lega och löna Soldater. Bygga hus ät
desta sunt Presterskapet, med oändeligen mänga flere
utgifter. Lätom ost tillse huru högt detta R»ke kan gä
i bewillning om wi förhöja het i car-ctern och suppo
nera
det wara lika med England. Lätom ost fördubbla
Rikets redbarhekcr. De äro förut ansedde till i§o
Millioner.. Nu anse wi dem för zoo millioner uti .
redbarheker. Lätom ost äfwcn wara sa upbrifua akt
»vi pa desta 502 millioner ärligen förtjena 4 procent.
Del utgör dä en ärlig inkomst as 12 Millioner. Örn
wi häraf skulle läka beskatta ost lika med England, som
anses för den högsta bewillning ert Rike kan utgöra
och är utsatt till ro procent af hwac enskilds ärliga
inkomst. När wärk Rike äger 12 millioners inkomst,
sa gör ro procent deraf ej mer än i million 200,000
R:dr. Mera kunna »vi ej betala, annars widrörcs
grund
-
Den l6 December.
grund.capitalet ssm utgör källan till Rikets inkomst.
Wi hafna sett huru wära dryga bewillningar bi:fw>r
anwända. Hwaraf wi kunna sinna att stora bewill-ungac
cj göra nog för ett Rike om de ej blisrva rätt cnwända.
Det torde wara lika nyttigt för ett Rike att
utgrunda, huru en noga och rätt rakning hör göras,
att intet biifwer glömt, som inflyter, eller oräkt«.uldelas,
som ort upgöra förslag till en lewillnmg. Sädant
Utffott har ännu ej ansetts nödigt. Ai skadan vlär
man bliiwa wis. Jag tror att större delen af Ridderskapet
och Adely med wig torde instämma att redo
och rakning i Rikets nu war.mde ställning är och förbltswer
bade nödig och nyuig.
Om wi kast ögonen pä Rikets bewillning som
skedde wid l8vO ars Rrksd g, fa har >u större summa
ukgätt, än R>k,ens Ständers beslut innehöll blifwik
upduren. Men huru l>r önverftöttet blilwit anwändr?
Hwar och en känner mdanr med bil',r läp«
uad. Icke nog dcrmed. Eonkri ulioiierna hr fwa bliswil
upburna uti sjclfwa Hufwnd-Sl.iden,, utan au komma
Riker lill godo: fast mera förstörda af UsbördS,
män, uran alt wederbörande i tid fragat derefter,
förrän stcre p.rfoner wors oförmögne an återgälda deni.
Nar sadant siker pä ett särffr träd. Hwav bör da
icke ffe pa det torra? Jo ordspråket sannas. I flere
Släder äro Magistrats, personers egendom för resterande
contn uliouer scqucsterade, utan akt mera derwid
tillgiorts, bör icke sädank rättas. Ja om möjeligt
wore aldeles nu söttkommas. Med den tilläggning
kan ske. Akt eho som tillgriper, förskingrar eller orätt
urdelar Rikets inkomster och utgifter, kör erhålla dom
utgn näd och barmhertighet. Med denna tilläggning
hemställer jag ödmjukast Ridderffapcl och Adelns mog»
na
928 Den 16 December.
na bepröfwande, om icke hcla betänkandet bör återför,
wisaS tillbaka till State.Ukffotret. Bewillningen torde
da aftyna i e» lika proportion som Riket nu aflynat
inom anie är.
Friherre I.ilj en cranrr. Med mycken
tillfredsställelse har jag afhört de mänga grundelig»
och qwlckt framstälda reflexioner, som innesatkas uti del
af Herr bäalmerlelr nu uplästa djckamcn, och hembär
min tacksamhet för de uplysningar som endast en man
af hans erfarenhet kunnat meddela, Det torde likwäl
tillätas mig, att wid a:ne omständigheter fä göra några
anmärkningar, neml.: i.o Att räkna dc» nu fö
reflagne
bewillningens belopp till 4 022,000 och anse
1,020 202 wara bet högsta som inalles kan utgöras.
En sadan upgist kunde lätt ibland enfaldige sprida will»
farelse och sätta Riket i wada. Om Vrä'-wins,brän»
ningS.afgift, ChaptX SigillatL»afgift, Postmcdcl m. m.
förr blifwit ansedds fäsom ordinarie Stars inkomster,
och Riksens Ständer nu, för art bewara sine rättighe»
ter, ätersört vesta artiklar till egenskap as bcwillninq,
Lr behofwet deras ingalunda minskadk eller kiNgängen
Skad. Om gamla bewillningcn och den uphörde lön
och betalnings.asgisten jämföres nied nu sörestagne be»
rvillnings.summan af 2; millioner blir det ungefär
902,026 R:dr i wcrkelig tillökning, hwarmed ränta
och afbetalning ä den genom kriget upkomna stor»
gäldmasta skall bestridas. Kunde ett ödande och 0-  lyckligt krig förminska StatS! behoswen, sä more ätmin,
stone en af anledningarne till sädane landSplägorS af»
fkyende sörswunnen. 2:0 Beträffande ärliga anslaget
»ill sä kallade extra ordinaira miluaire behoswen, bör
jag »plysa, att medeltalet af beha anstags summors be»
lopp, warit nära 802,222 R:dr, och att dä Stats,
Den i6 December. 929
Hlffottet i den projecrerade Slakö-regleringek» förestagit
622,222 N:d har sadant ffect genom proportionerad
afräkning af ben del, som för Finlands behof warit
paräknad. För min del har jag sä mycket häldre tillstyrkt
del as Kongl. Majit i »läder äffade tillägg, soiu
jag är öswerrygad att Rikets förswar icke möjeligen
kan bestridas med mindre stimma 1,200,200 till berörde
utgift. Ty längt isrän akt söriusten af Finland
minskat behoswet är del derigenom merksligen ökadt.
Finland war emot anfall frän Ryska sidan en förmur
som nu saknas. Riksgränsen war dä aflägsen frän
hufwudstaden. Nu äro Nyffe besiktningarne genom
en obctydelig hasswik ffiljde frän Stockholms Län.
Den nya dcfensions linien är bäve större och blottad
pa alla förswars,werk. Dchukom bör jag iterera hwad
jag i Högloft. Stats, Ukffottet i detta ämne anfört
nemligen att aldrig den förra ansiags summan, warit
tiliräckelig. Wi känns asia akt wära Regemenker ofta wä»
rit halsnakna, i brist pä tillgäng ack bekläda dem, att de
mäst flere är wänta pä duglig bewärinq, att wära Fästningar
stadual wid nägre halfsärdjge bastioner, att dock
byggnaden aftynat, och akt wid ffeppsbyggnadcn genom
penuingebrist, händt, alt arbetsfolk funnits till mindre antal
än Besälhafware. Jag har wägat framställa den
liknelse, att ehuru torftig en Landtman än mä wara,
och ehuru dyrt stängsel bcsinnes, skaffar han sig det
heldre, än han lärer odjuren intränga pa ägorne och
der föröfwa ohägn.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
förmälde att äterremisten af Stats fltffotteis Financr
Plan redan wore besiutad, och art nu allenast frägan
wore o»n Herr bckLlmsrtel» dicta»»icn dermed ffusie
följa.
Fjerde Bandet 62. Fri?
Zzo Drn 16 December
Friherre liljencrants. Jac; wägar förblilwa
i ken tanka, att mitt aparta vorum, icke bör re«
»interas utan att förut upläsag. En Ledaniors enstilda
vocu»>, kan likasämäl, som ett Utstolkö betänkande pä
gure sätt behandlas nemi. bifallas, asslas eller anmärkningar
deremot göras. Och ber är endast i sednaste
f liek, som ket kan ärersörwisas till samma Uistolt,
jrän hwilket det är inlämnadt. Uran upläsning kan
hwarken bifall, förkastande eller anmärkningar äga rum.
Herr Gresrvcn och L andr-Marstal keit
erindrade att altsammans, enligt Regerings-formens
för» skri t, nu more ätcrremikkeradl
Ropades
Ia
-
Friherre K<15 anksNe, Lcksrinx, Utbad slg
sä tilkännagifwa i afseende pä det af Ridderstapct
och Adeln i väg bifallne betänkande af Riddarhus Utskott'r
för hwardera as Herrarna Rrmgell, att ehuru
wa! t lamma betänkande endast nyttjades termen crlefg,
§u inlroduction, hade Utskottets mening dermed icke
lunnar wara annan än ait ej hiort den egenkeligen sä
kilade imrotuclions algisren, utan äfwen de likaledes
säsom wilker för iniroLuctionen stadgade asgiftcr lill
Adcliga Cadett-Scholaris och Adeliga Jnngfru-Sri »
ters Castor, borde ,ör hwardera wara ertagde; och hoppades
Friherre Uoienlians att Ridkerstapet och Adcln
sjelfwa täcktes finna, att det af Utskottet nyttjade
uttryck icke kunde Uti inskränkrare mening fattas.
Herr La»dr>Ma rsk a lke n gjorde hära pro,
post.
Den i6 December. §Zr
position, hwilken bifölls; och skulle ProtscollS.Utdraget
till Riddarhus-Utskottel i consormite dermed inrättas.
Höglsst. Ridderskap?! 06) Acekn ärMjdes- kl.
E till z.
In krotnLvlli.
6. Lilverstol^s..
Lördageli dm i6 December.
Plenum kl. 5 eftermiddagen.
Justerades säljande fran Expeditions-Utskottet
inlämnade underdåniga.skrifwelstr t.ll Kongl. Maj:!
Stormägligste Allernadigste Konung!
Dä i anledning af inkommit Mc nicki al Riksens
Ständer tagit under öfwcrläggning dc» fraga, htt»
ruwida de Hemman, som undergått förmedling borde
ester deras oförmedlade Hemmantal, deltaga uti allmänik»
wägars rödjande och såsom en följd deraf Kongl.
Brefwer as den 28 Sert. 1790. kill sin werkan up«
höra, hofwa Riksens Ständer inhämtat; akt hwad
Kongl. Maj:t derigenom i näder sörordnak, endast ha»
de afseende pä de omständigheter, dä nya wägdelnmgac
förchaswao och att derwid §r H. af 17^4 äes Kongl.
Resolution pä Allmogens allmänna lefwär, sä mycket
mindre borde tjena till rättesnöre, som sistnämnde stadgande
grundar.sig pä det skäl, att derigenom skulle
föreksmmas dr olägenheter och beswär, som as förän»
drm»
§zr De» i6 December.
bring r uti wäqdelningarne nödwändigt skulle upstä;
och e-'är Rotens Ständer äfwen funnit. ott, derest
lindring utt allmänna utskylder icke skulle wara en följd
af skedde förmedlingar, ändamälet dermed, skulle förse»
las. haswa Riksens Ständer wäl ä ena sidan ansett
sig »j kunna i underdånighet anmäla ofwanberörde hemställan
till Eders Kongl. Maj ts Nädiga bifall, men
älwen ä den andra trott sig böra Eders Kongl. Maj:t
j underdaniqhet underställa om icke i Näder ma stadgas
i dek skäl till rubbning uti skedde och faststälde
wägdeluingar ej kunna hämtas af förmedlade Hemmans
begäran att uti wägrödning ärhälla lindring.
Riksens Ständer framhärda er».
Stormägtizste Allernädigste Konung!
I anledning af Allmogens frän Jönköpings Län
Riksdags Fullmägtiqes underdäniga anhällan vin efter
gist af utikylder ät wista inbyggare derstädes, har
Eders Kongl. Mai t derom till Riksens Ständers
Slats-Utskott afgifwit Nådig proposition.
Efter dek Stars. Utskottets kränkande bärö'wrr
till Riksens Ständer inkommit, haswa Riksens Ständer
tagit denna sraga uri ölwerwägande och wiv granskningen
af de undersökningar, hwilka till följd af Konungens
Vcfallninqs ht.rwandes utfärdade föro-dnanden
as wederbörande Lands Fiscoler blrfwit wrrkställde uti
Jönköpings Län, funnit det wara owedersägeligt, att
ju wid mantals, skrifningen för är 1808 hwacjehan»
»k mistbruk sch und.tflef j allmänhet föreiupjt; Och
ehn
-
Den i6 December. yzg
ehuru fullkomliga anledningar sälcdea wore för hände».
att genom lagliga undersökningar tvid Domsto»
larne läka närmare ukreda sörhällandet af hwarje sär»
skildt anmärkt händelse, hafwa Riksens Stander likrväl
i betraktande af de dryga omkostnader, dylike widlyf»
lige undersökningar skulle medföra, och hwilka »mkostn
der trolige» skulle öfwerstiga beloppet af den ersätt»
ning; som i följd af en sädan räfst för Eders Kongs.
Maj t och Kronan kunde wara att förwänta af dem
hwilka obehörige,, och emot Författningarne frän mantals
längderne bliswir uteslutne, pröfwat skäligt, det ma,
i afjceude pä de utffylder, hwilka till äfwentyrs skulle
kunna tillhöra Riksgälds Contoirs.Fonden och till Csn»
loiret bordt erläggas, all widare talan för det fram»
farna emot detze skaltfkyldige förfalla, sä framt EderKongl.
Mahl i Nädec skulle finna för godt, ou i afseende
dä de ege- teliga Krono mstylderne läka pä e»
nahanda sätt förfara.
Riksens Ständer som bordt i underdånighet det»
ta beslut Eder Kongl Mm t tillkänna-,,iwa, maga i öfrigt
trygga stq wid Eders Kongl, M-j rs Nåd,ga försäkran,
att sädanc al!w,klomma mätt och strå ward»
widtagne hwarigenom dylika mifi^ruk och understes till
Statens försäng hädanefter t möjeliguste mätt» mt
förebyggas.
Riksens Ständer framhärda eke.
Stormägtigste Aller» adigste Konung!
Dä enligt 6. §. Regerings» Formen sörevragnit»
934 Dm r6 December.
gen os de till Eders Kongl. Maj.t Inrikes Civil.Expedition
hörande ärender nu mera bliswit fördelad eMcllan
krcnne StatS-Secrckerarc, men Slaten icke bestar
lön för mera än en, hofwa Ikiksens Ständer, som
anser- de göromål, hwilka ätfölza dessa Embeten lika
wi..tige och trägne samt os en -handa answar, trott sig
böta ansia samma löningswrlkor sör de twanne nya
tisiökte Stats Secreterare Embeten, som de. hwilka sör
SratS-Secreterärne mi de öfrige Statö-Exveditionerne
förur uppå Stat want bestädda; komniandes dock Stats,
S-crer rure Lönen sör Ecclesiastique Expeditionen akt
besivwco, la länge detta Embete ester nådigt Constitntorial
förwalkaö as Landshöfdingen och Commsndeuren
vvn Kgsenrtein, emedan han uppå Rikets Slak åtnjuter
pension till högre belopp än Löne» utgör.
Mträffande arfwodet för de, enligt io H. i
Regerings Formen sörordnade Ärta Ledamöter uii Ri,
kttS?sll!uänna är »ders Beredning, finna Riksens Ständer
billigt, att dermed ma förhällas i enlighet med
hwad sör Ledamöterne uti förra Allmänna Beredningen
tillförene warit hestads, intilldess alt Stats regler»,,
gen hinner bliswa tvcrkstalld.
Hwilket allt Riksens Ständer bordt i underdånighet
Eders Kongl. Mrj.l tillkännagiswa.
Riksens Ständer framhärda ece.
- - - ..
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Wid öswerwagande af det stadgande, som Kongs.
ZörNa
-
Den i6 December.
9Z5
Förklaringen den 23 Mars 1827 uri 4 Momentet as
4Z puncre» rnnehaller: "«tt Vcn hwilkcn begatc
''flere brott p.r sersiilde orter och af o'ika art,
"a hwilka l?w«r för sig kyrkopugc följa bör,
"men warder l.gförd pä en gäng för dem
^alla, siw! unde gä kyrke pligten i d.n försam»
"ljng, hw-rrest den gröf,ta mistgerillngen 6g
''tilldragit.'' h^fwi Riksens Smnoer, ehuru kyrkopligt
egenteligen icke är mrgot sir ff, men den sam»
ma dock tor omedelbarligen följa esker det sednare, och
bägge gemensamt icke i annat fall inträffa, än i anlcd»
ning as bewisia brott, ansett länwligt om nödigt, att
förberörde moment mätte ändras och i d.t stället päbjudaö,
att dcn derstädes omnämnde kyrkopligt sill
undergäs inom samma Pastorat, hwarest kroppsstcaf»
fet förur blifwit werkstäldt.
O wsrtygade alt minsining uti fängars förande af
och an genom landet medelst en sadan författning stall
tvinnas, samt ait denna förändring fullkomligen instämmer
med de grundsattser, hwilka äro fö jde uti 5
och 6 moment rne af ofwannämnde Kongl. Förklaring4g
punct, anhälla Riksens Ständer i underdånighet,
det täckres Eder Kongl. Maj:k härtill lemna Dest Närig»
bifall och stadfästelse.
Riksens Ständer framhärda ete.
Stormägtigste Mernädigste Konung!
Dä någon fatalie tid icke finnes förestristverr
till anförande af bcswär öfwer sädane bestm som af
Pa»
936
Den r6 December.
Pastor och Församling wid Socknestäuuna knytta sattas,
och sä möckel mera nödigt är, au en n-i!; lid dertill
bestämmes, som sadaue bestur ofra äro af nog wigt
för dem, som desamma anga, hwarsöre den dermed mistnöjde
icke tor lämnas uran säker: rillläile att deröfwer
bcfwör anföra i Ecoiw nie-mäk hos Landshöfdinae Em,
betet, och l Ecclestastique frågor hos Dom Capjtlet;
haswa Riksens Ständer ansett det stadgande böra till
rättelse härwid söressrifwas, att den som med dylikt
beslut är mistnöjd, dör anmäla sadan: wid det tillfälle
dä Sockiiestämmo-Protocollet för honom esler hans
ombud i öfrige wederböeandes näirvaro kill justering up»
läses, hwilken anmälan Pastor dä genast i Protokollet
antekuar och sedermera ä besturet meddelar den mistnöjde
order,telig esker hw. rje lcrstnldt mäl, lämplig fö,
ressrjst till bejmärs anförande; och pä dck i de längre
stan Lnndshöft inge Embeiet belägne orter tillräcklig tid
för be wärei>s ingiswande ma den M'tznöjdc beredas,
torde Trettio dagar ester justeringen som bör sse sednast
fjorton dagar efter dek beslutet saktades böra, samma
dag oräknad, bestämmas, inom hwilka beswaren ssola
wara hos Laudshöfoinqe Embekct eller Dom-Capuler
inlämnade; derom klaganden åligger att inom femton
dagar derefter hos Pastor förete bewis; i hwilket fall
med beslutets »verkställighet kommer att ansta intill dest
fräqan flmeligen genom laga kraft wunnit Utlåtande
blifwit afgjord.
Att delta således föreslagna och gillade stadgande
mätte genom Edexs Ma>:kS nädiga bifall winna
»vederbörlig stadfästelse; derom anhälla Riksens Ständer
i »nderdänighet och framhärda re.
Srsr
-
Den l6 December.
93?
Stormägtigste Allcrnädigste Konung!
Hos Riksens Ständer bak till öfwerläggninz
den sräga förekommit, pa hwad sätt och efter hwilka
grunder de tili Bergwerken och Bruken uviätne ReroqiiittonS-skogarne
Dillie till Statens största fördel i
förening med den enskilda nyttan, lämpligast kunna
anwänoas och indelas.
Del har ej undfallit Riksens Sänder, atk
dcsta Skogar, af Staken upläkne ät enskilde, först igenom
Bergshanteringen och anläggandet af Bruk och
Mnnufackur-werk kommit Staken till något gagn: att
de enffilde, som ingått i Vesta kostsamma företag,
handlat i kraft af och i förlitande pä Statens löften,
om deras lftdehällande tvid en gäng tillerkände förmåner,
att deras egendom och wälsärd hwila va knsta
förbindelsers helgd, och akt dä pä ena sidan ägande
rätten till den uplatna skogstrakten altid bliiwik ät
Staten förwarad, bar, ä den andra nyttjande rätten,
emot en öswerenskommen »vederkänsla eller sä kallad
recognitions-afgift altid biifwit Bergwerken försäkrad,
sä wäl i kraft af det för anläggningen onmbärliga behofwet,
som i siöd as flere alt ifrän 1600 talet och
Liwen i sednare nkgifne Kongl. Förordningar och
Ständers försäkringar.
Under sadane omständigheter synes det wara o»
stridigt atl, i krask as vesta författningar Staten lika
sa liker kan owilkorligen disponera om de lill Bergwcrken
upläkne recognitions-sikogar, som besia kunna af
Bergwerken, utan förbehäll af Statens ägande rätt
begagnas- Riksens Ständer styrkas sä mycket mer i
dem,a öfwcrkygclse, som Allmänna styrelsen alud hand
-
9Z8
Den 16 December
ial i enlighet med berörde grundsatts, och Nissens
Ständer wio 17 r7 ars Niksmöke högkivjigen yttra: Alt
De wä! ä ena sidan sunne Iernbrnkens rättigheter och
privilegier i sädane Krono,lägenheter bestä deruti, alt
allmämiingarne, emel Mliga 'kogsören, oskiljaktigt
nia föroliswa mi- de Hammare och Masugnar, hwar»
under de blif ost anstagne; men att deremot Kronan,
i egenskap af »veklig ägare till beha Allmänningar,
icke kunnat beragas att, sedan priset sä wäl pä kohlen,
som andra artiklar betydligen stigit, äfweii läka sörhö,
ja priset pä d-n aftälna skogen.
, Sedan Rcksenö Ständer säledes häruti trott sig
sinna de hufwuagrunder, som böra bestämma sörhälla-met
emellan Staten och Bergwerksidkaren, den förra,
betraktad som ägare, den sednare som innehafware af
recogni ions-ffogarne, .hafwa Riksens Ständer ytterste
gare undersökt geno», hwilka medel Staten skulle af
sin ägande räll draga den största fördel och Utan
Bruksägarens und rgäng, ben för det Allmänna mäst
nyttiga författning wivtagas,
D t sätt pä hwilket Skogarne blifwit Bruken
tillsiaane har witzerligen, cburu det ä ena sidan tyckeännu
mer bestästa deras nyttjande rätt, i det Vesta
trakter dem förutan, ej skulle haswa wunnik samma
odling oy befolkning, likwäl ä den andra föranlätit
att pä si re ställen widlystigare traktör än de för smidet?
behof oundaäagelige, blstwit Brulen killagde.
Da ändamälet för jkogarnes uplatande mäste bestämma
gränsen as B.rgwcrkcnS företrädes rätt wid sk-ttttköpen,
synas de owilkorligen berättigade att behälla sä
mycken fkog som för werketS drift och smidetS uirderhallande
tarfwaS, hwaremot till den öfriga oupodlade
nra»-
Den i6 December. yzs
marken, borde, dä den i hemmantal inbeltes, hwar
och en lämnaö öpek, akt, mcd lika rätt som Vruksä»
garen, i kopek concurrsra. Såmedelst skulle äfwen
möjekigheten kill flera medborgares uppehälle beredas
och följaktligen nya fördelar Samhället killffyndaö. z
Riksens Stander, söm af berörde anledningar
ansell en ny författning, härom nödwandig att widkaga,
hofwa förenat sig om följande grunder för werk-,
ställighcten deraf, nemligen:
1:0 Ark wid undersökningen af den areala widd
af skog, som för hwarje bruk är behöflig, noga afse,
ende göres pä jordmänenS beskaffenhet pä olika snar
äterwäxt i olika landsorter, och pä hwad bruket wcrkeljgen
har as nöden, sa att hwad detsamma tillägges,
mä bliswa hellre öfwer än under desi behof;
börandes likwäl wid delta tilfalle iakttagas, att de
bruk som hafwa egna skogar, pä hwilka smidet är
grundadt, ej ma undantaga dem ifrån ter belopp, som
anses utgöra hwad för dem är behöfligt.
2:0 Att alla pa fkogarne för Brukens räkning
anlagde torp elle,r odlingar, ds mä wara jkaitlagde eller
cj, skela anses såsom Bruken ojkiljaktigt tillhörande
och Bruksägaren tillerkännas rättighet, att, wid IkogenS
indelande i hemmantal, uvpä hwar och en as
dem fördela lotterne ester wänlig mechod, samr för
hwarje sädant Torp, mom den för Brukets behof an
slagne
skog, äga rätt till sä myck-t som erfordras till
bränsle, byggnadstimmer och stängsel.
z:o Alt sedan Brukets fkogsbehof således blif--  wit uträkuadt, skogen mä detsamma tillfläö as den
del
94»
Den ,6 December.
tzel befinncs närmast kring dest ä-wr och odlingar,
samt att dean., pä sadan grund, Bruker tillerkända
skog mä skariläggig till hemmantal och af Bruksäga»
ren emot sx ars ränta köpis tilt skatte, dä recogni»
rions,afgisten deremot uphör.
4:0 Akt som den således indelte skogen ä de
flesta orter ugör detza hemmans egenteliga wärde, bär
den ock ester arad as ä>'crwäxt och jordmanens bördig»
het rikligen tilltagas, och hemmanet, i samma män
det har mindre sörmäiier, erhäll, en widstrackkire skogstillgång.
. Dä efter jordmanens olika besk ffenher och
i synnerhet Brukens belägenhet i mera nordliga trakter
tillfällen till odlingar, äfwenlom skogens äterwäxt,
kunna wara ganska olika, mäste uppå lädane serskilda
omständigheter haswas hufwudsakligt asfeende.
5 0 Mt rättighet till sadane skatteköp ma wara
hwarie Bruksägace medgifwen, hwilkens skog är af'
Mätt o h reswad.
6:0 ?ftt anstalt mä fogas an ännu oafmätte
och ej pä C,a.'t., lagde recognitions skogar, mä sä fort
som mölin bii wa det, och att för den del, som
Brua ä,a.en tillfaller, han ma bestrida kostnaden,
men för det öfriga Slaten, efter skedd delning, an»
sivara.
7:0 Att rättigheten för Bruksägaren till skatteköps
erhällanoe mä till en börsil, wara inskränkt tik
«n tid af sex är, med förbehåll för Riksens Ständer
sitt wid nästa Riksmöte, i anseende till de Bruksägare,
som ej inom senna tiv ingått i skatte köp med
recoz
-
Den 16 December. 94»
recognitioirs. skogarne widtaga sädane sörsattningar d«
nyttig» pröswa.
8:0 Atk pa de orter, dcr Jordägare ekler Bo,
ställs Innehafware hafwa rätt till mulbete, fiikewatten
eller iäbodsställcn, pa stogarnes område, med eller
Man yxebörd, en sädan jordägares eller BoställsJnnehafwares
rättighet niä warda bibehållen och hemmans»
ägaren wid skattläggningen njuta afräkning, äfwcn sym
de odlings lägenheter, pä hwilka odlaren har stubbeeller
rödselrätt, skola derwrd vwägerligen billehällas,
samt bekomma ät sig anslagen under bohlby» rätt de»
för deras behof nödiga skogö tillgäng. Därjämte
»ch i händelse sädane recognitions skogar gisw s, som
genom särskilda författningar bljfwit under en mera
bestämd besittningsrätt ät Bergwerken uplatne, böra de
i detta afseende, tagne författningar icke utan genom
friwilliq öfwerenskommelse kunna rubbas, och således
de erhällne förmäner merendels en solid af något äd»
lare wcrks anläggande och förknippade med mvrswarande
»nera, ej förr än med uphörandrt as desi» skyl»
digheter, arbitrairk förändras.
9:0 Att, tvid undersökningen af hwad för Barkens
underhäll kan wara behöflig!, sacaue skogar »cko
Ntä komma i beräkning, som i icdnare »iler bli wik
äldre weck anflagne. Da sädane Bruken nyligen tillagde
recognitions skogar icke kunna anses som någon del
af den skog pä hwitken Bruket är grundadt, men
såsom en förmän, lämnad pä Statens bekostnad ät
nägra enskilde, bör Staten äswen äga rätt att dcnsam»
ma återkalla hwadan sädane skogar skola underkastas
en noggrann pröfning, hmuwida de böra framdeles
sortsara att höra under Bruket, elier om icke de till
942
Den i6 December.
starre fördel för Staten, mä i wista lotter indelas och
pä auction till den mestbjudande försäljas.
io:o Akt dä af den ötwerflödiga skogen sädane
lotter blffwa ät enhilda till odlmg uplätna, och de i
mera aflägse tracktr äro belägna, böra frihetsår ät
vesta personer bewiljas,och odliugarne forst efter cn wist
lids förlopp skattläggas.
Riksens Ständer hestva cj kunnat inga i någon
bestämd calcul öfwer Statens fördelar, hwarken i
anseende till Köpeskilling eller hemmantal. Dä skogar,
nes widd och jordmanens beskaffenhet ännu pä nägra
stallen äro okända, och liden rist aterwäxc., alt efter olika
landsorter, är sä högst olika, mäste tvid hwarje
ansökning hemmanens widd särkildt uträknas och fastställas;
äfwen sam skattcköpeskillii-gens belopp, beroende
af hemmanets wärde, som först efter skattläggningen ut»
röneS, icke elter kan i förhand bestämmas; lärandeS
i öfrigt de inkommande ansökningar böra af Kammar,
och Bergs-Coljegicrne pröfw is, hrparwid de här up»
gisne grunder jeni före! servis kun»?., tjena till rättesnöre.
Hwad lälunda bestulit blinvit hafwa Riksens
Ständer bordt Eders Kongl. Mehr i underdånighet
tillkännagiswa, ö werlämnaude Riksens S.andcr lika un.
derdänigt till Eders Kongl. Z^jus Nådiga onisorg
att för werkställighekciis befordrande, i öfwe.enostämmel»
se härmed, sörö, dna om de anstalter Eders . Kongl.
Majlt » nader sinner ledande tili äudamälck.
Riks-us Ständer framhärda rc.
Dett i§ December.
943
Srormägtigste Allernädigste Konung!
Hos Riksens Ständer her Fabriqneurcn och Rid,
daren as Eders Kongl. Majtts WasaOrden b,eU<,
jämte asgilwen berättelse om den as honom rwd hans
egendom ? dels Frälsehcmmanck Elfmik pä Lidingön
anlagda Fabriks in äktning, »»ballil, att i ai>scende rist cu
mindre gynnande conjunciur och bristande afsättning Riksens
Sländer, rist hans widare upmunkran och under,
stöd, mätte bifalla alt Handelsmannen lane Lolimans
hos fielie ägande inieknadc fordran 25,313 R:S
B>.nco mätte af ManusaclMifonden inlösas och >än«
tar» för honom nedsättas till tre procent, utan att hans
disconkrätttghet derigenom förminskades, samt ark han
pä tio ar kunde befrias frän all äterbctalning af kapitalet,
men sedermera successive göra afbetalningar dera,
sä att capiralek sex är derefter bleswe till fullo inbcraldt.
Riksens Stander hafwa af ofwansörmälde berättelse
bland annat inhämtat att Fabriqucurc»
, hwilken warit den förste som erhållit Konungens Nädiga
tillständ att inrätta Klädes Fabrik pä Landet, ge,
nom en wid namn Isasak kstväb>Li§8 okunnighet om
inrättningen af machincrftk, icke allenast derwrd förlo»
6022 R:dr utan ock dek as Kongl. M> j:t för dylika
inrättningar uisäste premium; ckt dan sedermera genom
ett af Victualie Handlanden kostmsn erhållit län stort
ZA,c>02 R:dr utwidgat sin Fabrique till Ätta kardinachiner,
tretton spinnmachinrr, twä plysar, en wullf och,
ätta öfwerskärare-machiner, sou; drifwas genom en eld och
luft machine och wore i gäng till den 4 Februarii 1307
dä hela werter; jämte ett warulagcr as 25,020 R:dS
wärde, genom wädeld asbrann, och att han derefter
genom wänners biträde och ett as Kongl/ Maj:l er»
946
Den r6 December.
hallit pkLMinm för upfinnandct af ett öfwerffäreri af
ätta saxar, med aldeles ny mechamgue, lamt för inför»
tskrifwandet as sin stycken Tolka Klädcswäfware, ater»
bragt merkel i gäng, sa att han nu derwid systelsätter
twa hundrade arbetare.
Med tillsörlitelig kännedom af den nytta de
Utaf Fabriqneuren krestc gjorde inrättningar kunna anses
tilljkynda Riket, j betraktande as de dryga kost»
nadcr han derwid nedlagt och de olyckor honom öf»
wergätt, stona Riksens Sländer det wara en pligt att
upmunkra och understödja den idoge och arbetSsamme
medborgaren, som med, upossiande af egne trasker och
tillgängar sökcr gagna sill Fosterland med sädane in»
rättningar, hwilka, da de pä hembygden öfwerföra wiu»
sten as främmande nyttiga npfinlii»g>r, killika bereda
ät den torftiga fliken en utwäg till bärgning och görg
äswm «s den nödlidande en gagnaude medlem i Sam»
häller.
Dä ändamälet med Manufacttir.Dikcoiiten är
att biträda ej mindre wäsweri än ätlkillige andra i de
betydeligare flöjderna arbetande Fabriks Idkare och Ma,
nusacturister till näringarncs hjelp och upkomst, has»
wa Riksens Ständer bewiljat den af Fabrigucuren
kresk sökte länrflyttning pä dek sätt och med de
wilkor han begärr, emot det, att Mannsactnr.Disconten,
hwars tillgångar synas, nian någons försördelan*
be, lämna urwäg till en fädan flyklning, undsä de
intrknings och, säkerhets handlingar som Viktualiehandlande»
Kobina» nu innehafwer. Alen i händelse
Manusaclur-Discont sonden icke skulle medgiswa hela
Detta läns inlösning pä en gang bör sadant likwäl >ke
s den mai» och sa sork Fondens tillgängar det möjeli
gen
-
Den 16 December. 945
gen tillåta , helst Fabriqueuren ^rs->lr genom en längre
rids utdrägt icke skulle winna den hjelp och förmän
han nu asysrat.
Detta beslut hofwa Riksens Ständer bordt hork
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla och fram»
härda, :c.
Stormägtigste Allernadigsie Konung!
I anledning af ett Ingiswit Memorial, hafwa
Riksens Ständer till granskning företagit det uti
1798 ärs Concurs-Stadga föreskrisne Edöformulair,
hwarcfter Borgenär swär: ''Alt des; anmälde fordra»
"hwaraf han innehafware warit förr an Gäldenäcs
"ansökan att' sa sin egendom assia, honom kunnig
"bles, honom fannsärdciigen och ingen annan tillhörer,
"och pa sätt de ingtine handlingarne ntwisa. rjgtig är:
''Att hon denna fordran hwarken i eg nfkap ofLuU''inägtig
eller Lommisiion c bewakor, eller mot
'utgifwir recipisie eller annat dylikt guitro densamma
'åtkommit, uran derföre sulle; penningac cllcr de''ras
wärd? redeligen utgiswik och uran alt swek be''räknar:
Att denna fordran således hwarken.tiil tredje
''mans förfång diktad är, eller bllswlt honom under
"hwad namn dek wara ma godlgjord eller bemid; Äf''wensom
alt han icke mer än laglig ränta under nä,
'gol sken uphurit, beräknar eller under den fordrade
''summan inuebegripit?
Dä det ä ena sidan är nödigt, att ett wisit
ekSsormulair i allmänhet gifwes för fordringöägare i
conconrser; är der ock ä den andra angelägik, att samma
formulair jämte ett widsträktare bestämmande «f
Fjerde Landet tTl o 61. säk»
A46 Dm 16 December.
särskildt? förhållande!, i anseende till den olika egenskap
Hivaruiider Borgenär eden afiägger, innefattar sadane
föreskrifter, son» för hwarje kill?älle i möjlig man äro
lämplige, uran att genom otydlighet eller obestämda
Uttryck sätra ken person, hwiiken fordran bcwakar, i
»villrådighet att med rent samw.le densamma beswärja
eller komma honom mindre upmärksam pä orden, att
med begagnande as någre för hrns edgång mindre
p?tz»nde termer, esler destcs verbala betydelse, göra en
engtig cd.
Uppå denne grund och dä föreskriften uti oiiu
förmäldke eds-formulaic icke kunnat anses lämplig i
andra fall än wid bcwakning as egne fordringar hafira
Riksens Ständer funnit samma föreskrift tarswa
rättelse för de tillfällen, da fordringar anmälas af personer,
hwilka ä det allmännas wägnar sadan åtgärd
aligger, eller genom stelfwa Lagen, eller Domares der»
pä grundade förordnande fält sig updragil att andras
rätt bewaka, samt lill följe deraf, med ändring af förra
edsformulairct i cvncourser, i dest ställe, efter enhälligt
beslut, gillat följande: ")Jag N. V7. sivär wid Gud
"och hans heliga Evangelium a t -en af mig
"uti N. N. Loncou! s wid lTll. Domstol (ä
"Longl- Ma):c och Rronans sä vk. !77. Tirec"trons)
(a r7l. Lastas wägnar) j egenskap
"af Förmyndare) (Luraror) för 17! ) (i egen'stap
af lagligen till Zrordnad Gystloinan^j
"(Godman) i N. gäl-bundna bo m fl. a a"malde
fordran hwaraf jag (Rong!. Mahr och
"Rrona,) (ere.) innehafware warit förrän Gäl''denärv
anf kning atr fa sin egendom assia,
"(mig) kunnig blef (mig)(Rongl.'Maj:r och Lro,
''nan) (etc.) sanfäp-kligcn och Lagen annan till
-
Den i6 December. 947
"hörer, och pä sitt be ingisne handlingarne
"ucwifa. rigkig är: Att benn- fordran således
''hwarken efter urgifwit recipitze, eller- annat
"quitto är af mig (Longi. Maj t och Lronan)
"(etc) ärkommen, utan (of niig) (ulla penningar
"eller deras fulla warde derföre rcdl-gen urgifne
"och ucan swek beräknade) (bliswic redeligen
"beräknad:) Att samma fordran fäiedes hwarken
"till tredje mans försäng diktad är eller blif"wit
(mig) under hwad namn der wara mä
"(,nig witterligen) godkg'ord eller betald; äf"wcn
fom (jag icke mer än laglig ränta under
"någor sken upbuiit, beräknat eller i den fordrade
Summan inneblgripit) licke mer än lag»
'lig ränta under något sten blifwir beräkna'
eller i fordringen innebegcipen) och detta är
"witzr, fä fant mig Gud hjelpe till lif etc. etc"
Till den således förändrade ordalydelsen, hwilken
Riksens Ständer i förenämnde watto funnit »lödig, utbedja
sig Riksens Ständer i underdånighet Eder Kongl.
Majus Nädiga bifall och Sanckion.
Riksens Ständer framhärda rr.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Med afseende pä sedernas helgd och Samhällsordningens
wardande, har Allmänna Lagen sparsamt
gillat orsaker till ägtenskapöskillnad och icke antagit artdra
än hor, begängil under ägtensikapet af den ena
makan, lägersmål af qwinnan begängit och af mannen
okändt söre -gtensikapet, ondskefullt öfwergiswande,
948 Den 16 December.
same det bedrägeri, Lä den ena makan, genom upgckwande
af orätt namn och ständ ell r genom förugonde
as wanförhet ellcr smitkofam och obotlig sjukdom
Zstidkownitt en förening, hwrnll den andra makan i
händel e as kunffap derom, presumeras ej hofwa »velat
samtyck».
R.kstns Ständer, som inse, att Lagstiftaren
kumi t äga wigtiga skäl till cn sadan inskränkning,
hofwa dock Serjämte öswcrwägat, att wilkoret för den
mor.ililka förening, lvm utgör äglenskapets bättre wä«
sende, är inbördes aktning, och alt, dä denna förswun»
vit, äktenskapet r makarnes inre tänsta och medwetan.
Le redan uphört, om också yttre skenet af den förra
förbindelsen bibehallcs. Riksens Ständer hafwa derföre
trott, att sadane af den ena makan begängna
brott, som hos den andra, om den äger någon sin
vesrigtning
för det goda och ädla, störa denna sä
nödwändiga aktning, äfwen kunna anses för giltiga
fkäl till uplösning af ett band, smars fortfarande i der
yttre skulle snarare morwerka än befordra sedligheten.
Och dä aktning för ett föremal > som saknar förnuft,
ej är tänkbar, torde tillika afseende böra hafwas pä
Len tillfälliga omständighet, när den ena makan fallit
i galenskap, uran sannolikt hopp om förbättring.
Pä förenämnde grundr anse Riksens Ständer
billigt och lämpligt, att, lämke de fall Lagen förut med--
gifwer, skillnad mä pä den ena Makans begäran äf,
wen tillätas i följande:
i:o När L«, andra makan blifwit dömd pä
Wlid till fängelse eller landsflyckt.
sr»
Dcn i6 December.
949
e:o När den blifwit Lömd bör fullt upsäk till
tidelag.
z:v När den genom laga krastwnnnen dom blif,
wir till lifwets eiler ärans förlust stylvig känd, änstönt,
genom Kongl. Näd, dödsstraffet stulle wara estcrgifwik
eller äran äterstänkt.
4:0 När den blifwit wid Domstol förwunneri
akt baswa stämplat eller anställt weckligt sörsär emot
makans l>s; samt fluteligen
5:0 Om den rakat salla uti wcrkelig aalenstap,
som enligt säkra bemis vastrulit sorlsarik i stilla tre är
och, enligt behörig Läkares in nq, näwn sö^^opaning ej
är om den wansinnigeö ätcr>säaande till hä san.
Som den, hwilken genom de i tyra törsta xir- kttrna
nämnda brott gstwit anledning t I äarenst ps stillnad,
ej bör, mera än den, som ägre-rstep.t med hor eller ou»
stesullt öswepgifwande drukit, wrr> iron öfrige laq'igL
följder af stn brorrflight te r,<d^ Alna st-ma R>k«ens
Ständer, att i de tre första hän elser mä om g, toratt,
morgongaswa, annat gisles inaäende »amt barnens
wardande gälla hwad L gen i XII^ C pnlet t 2 Z.
§. §. §. Giftermals Balken stadgar för örn som ge»
nom hor förorsakat strlln^d, och ort i fjerde kall t eller
da någon stämplat eller lågt werkeligt sorlar för stri
makas lif, ma med egendomen förfaras ester 5 te §. i
samma capitel: Men art deremor. da gal.nst v gttwit
anledning till stillnadssökande, hwardera makan mä
wid sin lagliga rätt bibehällaS, börantes tillika den ma«
ka, som as sadan orsak stillnad sökt och wunnit, ej derföre
anses frikallad fran desi pligt, att, i män as tillgäng
Den 16 December.
ech behof, sä wäl om ben olycklig makans framlida
förnödenheter som ock om barnen draga försorg.
Dä den, som efter erhällen kunskap om sin
tnakaS brott, det oaktadt en längre tid forlsac att med
honom eller henne i ägtenilkaps förening förblifwa,
yppar emot sig den skäliga förmodan att han eller hon
icke för sjelfwa brottets skull fattat asjky för personen, utan
af andra möjligen mindre wigiiga >käl will lkiljas, lärer
en witz tid böra fastställas, inom hwilken i de fyra sörsta
händelser ansökning om jkillnad mä göras. Riksens
Ständer äro sälcdes af den tanka, att enär nägon gist
person blifwit dömd för nägok af ofwanömsörmäldke brott
bör Konungens Bescillmnqshafwande, sa snart Utstaget
honom tillhanda kommit, ofördröjligen käla del för den
oskyldiga makan upläsas och i bestyrkt asffcift honom
eller henne tillstäil. s, samt deröswer taga betyg, hwilket
Konung ns Befallningshafwande genast ager att
afsända till Dom.w^r, hwarundec den oikyldiga makan
i thy mål lyder; och w.re denna maka owilkorligen
pligtig akt innom lwänne mänader ifrän den dag, dä
salunda af dlisiimt erhållits del, emot benus inqiswa
Utst met jämte skrisriig ansökning om ikilnad i Staden
till Domaren och pä Landet til Pastor i Församlingen
eller ben hans Embete företräder, hwilken, sa framt ej
förening kan winnås, fkyndelammeligrn insänder detza
handlingar till Domaren, som derefter har att ä Parterne
utfärda kallelse och med walet lagligen förfara.
FörstunMar wakan denna lid utan laga förfall, eller be»vises
okt den, sedan Utstaget salunda meddehA, hast
sänglag nied den brotlsiige, dä ma ägtenskapsMnad
icke bewiljas.
Beträffande öfrige möjliga alffedmngar till skillnads
-
Den i6 December. 95 r
vads sökande, säsom spö och ris eller bestämd lids fängelse-straff,
slöseri,. drpckeiiskap, wäldsamt sinnelag och
dylikt, anse Riksens Ständer det wara enligt med lagens
mening och ändamäl, all ansökningen, ställd r
underdänighel till Kongl. Maj:t, inlämnas, janne ät»
följande handlingar och styrkta upgister, till Dom Ca»
piller, som ager att densamma t,lirka med eget utlätan»
de till Kongl. Maj.t i underdänighet insända. Här»
wid lärer böra iakttagas, att kiär skillnaden för nesligt
kroppstraff sökes endast del laga krastwundna Uksiaget
och wederböcandes bewis om undergangil straff ansökningen
bifogas, men alt i de öfriga nu nämnda falt
behörige bewis efter omständigheterne företes om fä»
dane warningsgrader som 14 Capitlct i. §. Gifter»
mäls«Balken 19 Capitlct 4. h. Arfva Balken, Kongs.
Förordningen den 17 April i7gz samt Kyrko-Lagen
anwisa. Sedan pä detta sätt mäler blilwik beredt och i
underdånighet anmäldt, torde Kongl Ma>:s täckas ef»
ter Hö -sta Domstolens hörande deröfwer i Stalö-Rädet
Nädigt bcsim fatta.
Utom hwad om den brottsiiga sranskilda makans
trädande i nytt gifte är stadgadt, bör i Riksens Ständers
tanka i allmänhet den tillämpning deras finna rum,
att när, pä någon af de grunder, hwilka nu kunna sä«
som skäl till skillnad fastställas, Konungen eller Domaren
bewiljar ägtenffaps uplösninq, iqendera makar»
mä fa träda i nytt gifte förr än Dow Civitlet med»
delat skiljebref, och sä lang tid efter skillnads> domer»
förflutit; som Lagen i I2 Capitlet Z tz. GiftermålsBalken
om enkling och enka »afseende pä skillnad genom
dödsfall bjuder.
Slutligen torde de» föreskrift blifwa nödig, ak
hiva»
§;r Den 16 December.
hwc>d om ägftni^ipsffillnader i allmänhet warder stadgadt,
ockiä n a gälla om säda; a ägtenffap, som med
häftad Fästgninna a^o begyute, mm ej genom wigsel
fnlldordade.
Om hwad Riksens Ständer i kesa delar best».
Ut winmr Evers Kongl. Majlis Nädiga npniärksamhec
och bifall, utbeoja stg verä Riksens Ständer i underdånighet
Evers Kongl. Maj:rs Höga Sjuttio».
Riksens Ständer framhärda ctc.
Justerades Pleni- Prorocollerne för r-n ? De»
eember eftermiddagen, famr för den 8 December.
Kplästes följande:
1809 Äcs Riddorehus.UkEoktS ytterligare Projekt
till en förnyad Riddarhus-Ordning.
§. r.
Pä Riddarhuset äger hwar och en imrodncerad
A't genom dest huswudman Säte och Skämma efter
den i Matrikeln stadgade ordning, först Grcswarne
derefter Fr,herrarne och sedan de öfrige af Ridderffapel
och Adeln.
§. 2.
Til! undwikandc af all irrnig Ättemannen emellan
hrvilken för Ztttens Hufwudinan ansens ffall, förbliswec
wid
Den 16 December.
tvid hwad för warit manligt, att ädste sonen och cskerhonom
hans äldsta son, och sä man efter man, sä länge
någon lefwcr, som ifrån äldste sonen härstammar,
ättens huswudman sörlilifwa bör, men derefter närmaste
Än-'man af äldsta qwarlefwande grenen och dest barn
pä lika särr efter hwarannan.
För de i sednare tider till Grefwelig eller Friherrlig
-värdighet uphöjde Etter kommer Huswudmanna
rättigheten för de yngre och icke till högre wär»
Vighet uphöjde Ättegrenar att gä i rätt nedstigande ii»
nea pä SwärLssisan frän den, hwilken nu huswudman
är, men de öfrige Ättemän, af de till högre »värdighet
r>phöj.de, att sta såsom expectanter, till dest deras ord,
ning, i den högre »värdigheten inträffar.
§. Z.
Kan eller will Huswudman ej infinna fig dä Riksdag
häll s stall, äge den dä rättighet som af ätten
närmast är och ttllstädrs kommer, akt utan sullmagk
säre ä ^irdöargiiset för Finttllen intaga, hwartill han
wid dea i r6 § as denna Riddarhus-Ordning stadgade
första ankckiulig sig personligen anmäla bör.
Hafwer ingen sa an Ärtemon, dä, fig dertill anmält,
åge Hnswudmcmnen ensam rättighet, att af nägonan»
nan incroducerad Adelig Ätt, behörig Fnllmägtig för
Ätten förordna, hwiiken fullmägtig, efter dct han a»»,
tmgen wid den i sörsta momentet af 17 § sörcstrifne
andra amekning, eller derefter uti Riddarhus Utstottet
fig anmälc och J urädeS Pollet erhällit, sedermera
hwacken af H iimuomannen sjelf, eller nägon as de
öfrige Ärremä-ii.en frän Säte och Stämma för fa,
millen, under den Riksdagen rubbas mä. Är äter Hus,
wud
-
Dm 16 December.
wildmannen ensam as sin Ätt eller ensam wid den ab
der 18 § utstakar, vä, sä wäl som i Veil händelsen att
utstakar, da, sä wat som i den hänoelien att alla sull»
myndige as Ätten, sullmagten tillika med hulwudmanen
unverffrifwik, ma den samma genast wid solsta anukningcn,
kunna ancagas.
§. 4.
Halmer Hufwudman ej npnakt 21 ärö äider,
men finnes annor fullmyndig man af Ätten, vä äger
han utöswa all huswudmans rätt intill dest donne till
den alver kommit, att sjelf ku ina säte intaga enligt
r8 §. af denna Riddarhus Ordning.
Finnes ingen annan behörig och till laga alder
kommen af Akten, dä äger hu^wudmannens lagligen
tillförordnade Förmyndare, i fall han är af Adelig
incroducerad Ätt, rättighet att intaga Familjens säte,
och i händelse han sjelf är hufwudman för ätt, erler
hasw.-r förfall, att förordna behörig Fnllmägtig. Är
Förmyndaren ofrälse man, eller huswudmans moder,
som är lagligen förordnad till hans Förmyndare, dä
ätt' törst hans närmaste fäderne- och deräst sadan ei
fi ines, desi möderne, frände as adelig börd, att
Fnl! 'äi.kit för hnf-ondmannenS ätt förordna, och
i hä welle e>> h» wistman, sa korrt tid före utsatt
Riksdag g noa: dö"cn alga, att Förmyndare för
hans omyndige son ej ännu hunnit förordnas, ware
lag samma
k.
Upstar wid smekning^, twist om hufwudmanna
räte
Dm 16 December. 95;
rätten, börden, af det bliswande Riddarhus Utskottet,
esker genealogiernas föranledande pröfwaö, och emedlertid
den af ätten ar.teknas, som esker de för hand
w mande Tabeller befinnes den äldste wara, nilis dest
nied '?:>! a^iqe bewis, den andre sin hällre läkt till
säle och slamma stylta gittat.
§. 6.
Hafwer Hnämndman wid laga tid, sör sin Ätt
Fnllmöglig förordnak, dä ma han ej under hela den
Riksdagen sjelf för Ätten säte intaga, ännu mindre
denne således öfwerlärne rättighet ömsom med Full^
mägtigen begagna. Nu hafWer den antagne Full»
mägtigeii utrikes rest, eller under Riksdagen genom
döden algatt, eller derifrån ester styrkt laga förfall
och erhällir tilständ i allo afrcst, da mä hufwudmau
sedan sädank lagligen inför Riddarehus-Utskottet intygadt
wordet, sitt säte och stämma sjelf »maga, eller ock
annor behörig Fullmägkig förordna.
Utgår Adelig Att pä swärdssidan under waran»
de Riksdag, da bör FuIImägtiqen lämna dek säte, han
ä Riddarhuset sör Aklén innehaft, och kan således der»
efter hwarken i egenskap af Bänkman, Elector eller
UtskottS L damot biträda skulle en sädan Fullmägkig
sör annor Ätt sedermera Fullmagt erhålla , dä är ej nägot
hinder för honom, att ä nyo till siik befattning kunna
wäljas.
§. 7»
Den som sielf hulwudman för en Ätt är, mj
ej ätaga sig Fullmägtigffap för en annan, utan blif
nk
-
Den r6 December.
nie hw'r och en huswndman wi^ sin Att och stafse,
älwensom den hwilkcn kill Fnl!mägl>g >öc annor Ätt
anteknad bliswit, sedermera ej mä intaga sin ege!» ÄttS
rum, eller för annan ätt sig som Fnllmägtia amnäla.
derest han ej pä sätt denna Riddarhus Ordning
Utstakar, blifwit frän det förra fullmägttgskapek entledi»
gad. Blifwer Fullmägtig under påstående Riksdag,
gmom sörea hufwudmannens afgång. fjell huswudman
för sin Ätt. dä fränträder han ttillmagiig^ep.k och
och intager sin ege» ÄktS rum. och är äswrn derigenom
fkilch frän den befattning af Bänkman, eller Nector,
som han i egenskap af Fullmäktig förut kunnat innehafwa.
Har han äter till UtffokkS Ledamot wald bllfwlt,
dä ma han derwid gwarbliswa.
§. 8.
Är hufwudmannen «id domstol anklagad eller
lagligen iönvunuei, till brott, som ä desi heder och ära
gä, eller är as den egeuffap, akt det ester lag, ej kan
med penninge böter försonas, bör honom för desi person
ej inträde ä Riddarhuset kMtaS, förr än han derifrån
fullkomlig befrj. lse wumrit; äge ej eller förr magt
Fnllmägtia föro-dna, utan tillkommer dä den närmaste
afMten, att desi lä'e pa Ri^d mhusek intaga; är ater
hnswudmannen den enda af Ätten, man dä desi rum
ledigt. Lag fnuma wa-tt med deni, so n tor anora fel,
bkilmit Säte och Ztämma', bland Rtdderchapet och
Adeln förlustige förklarade.
§. 9>
Halwor någon A el«ni'n alstätt sin egendom till
sius Boraenäcers jörno.agde, mä han Ull-er het frägan
der
-
Den i6 December. 957
dcrom wid domstolen anhängig är hworken för sin cl,
lcr annan Ärt intaga Säre pä Riddarhuset och ej heller
Fullmagt utgifwa. Hafwer Domstolen srikänt honom
fran sine Borgenärers widare kras, ka äger han
sedan Dom derom wunnit laga kraft, uti sine förra
rättigheter inträda; hafwer ater Domstolen ej befriar
honom ifrän framrida answar, eller är han dömd för
bedrägligt förhållande, dä ma han i bada kesia händelser
ej äga att för sin Ä" ruin pä Riddarhuset intaga,)
men i det förra af dcsia bäda fall, fä wida ej andre
Ättemän af Slägren finnas, mä han Fullmagt till
annan bel/örig man urgifwa.
§. io.
Dör Hnlwudmau rinder rallaende Riksdag som
sig för Ätten antekna lälir, äae ren som hniwudman.
narätten tillfallit att sig för Ä-ttn auukna lata elier
laglig Fullmägrig förordna.
§. n.
Alla de Csmmendeurs-Ätter, hwilka före dea
6 Junit 1809 kä Kongl. Mo>:rs och Rckiens Ständers
Regeringsform anrcgs och stadfäst-ides tillkommit,
äga art bibehälla det högre säte ä Riddarhuset, som
dem i anledning deraf, blifwit för detta tillagt; Men
de Adelsmän, som derefter til! Commendeur-r ritnäm»
nas, behälla sine Säten, ulan nägon npstyttning
hwarken för sig eller sin Ätt.
H. 12.
Vlifwer yägon hufwudmgn för Adelig Atr till
Fri»
948 Deu 16 December.
Friherre wärdighet uphöjd, dä intage närm iste hus,
muvman berest sadan finnes för Adckiga Ätten Säte
och Skämma. Pä samma fält förhälieS äfwen enär
Friherre uphöjeS lill Geeswelig wärdighet.
§. lZ
Afwiker
den utur Riket sam haft Säte och
Stämma pä Riddarhuset, utan att hos Konungen i
underdänighet leyd söka, da äger den sorn as Attén
närmast är, akt intaga Säle pä Riddarhuset, elier
Kullmägtig antaga.
Reser äter huswndmannen utrikes, antingen i
Konungens eller enstildke ärender, dä äge han rän för»
ordna någon annan behörig akt i sitt ställe Alteus
säte intaga. Hafwer ej hufwudman i denna del för»
ordnande gjorts ware dä hans närmaste Ätteiua» berättigad,
för Akten filta, sä läuge huswuoman utrikes
tvistas.
§. 14.
Är uägon Swensk Adelsman, som tillika är
Hufwudman för sin Ätt, i främmande Herrskaps
tjenst antagen, dä äger han, enär han wid Riksdan
gen sig infinner, och sä wida han här i Riket bofast
är, alt sikt Säte och Stämma pä Riddarhuset inta»
ga. Förekommer der »agon sak till öswcrläggning och
beslut, som samma Herrskap angar, dä bör han under
dek den förehafwes sig frän sammankomsten uti Utskottet
eller Plenum afhälla. Gör nägor med Konungens
samtycke, annan Öfwcrhct sin huldhets-ed, i anseende
lill där iimehafwande egendom, dä ware lag samma sä
wida
Den 16 December. 959
wida han äswen i detta Rike fastighets-ägare är, vörä
det säker underrättelse tili Lesia fall niä wara att
tillgä, bör genom Konungens Cabinetk för Utrikes
Breswäxlingen Riddarhus Dircctisnen sädant wid hrvarje
händelse lillkännagiswas.
§. iA.
Flyttar någon huswudmon för Ätt, sitt ko och
hemwist, och sätter sig utrikes neder pä. sätt zr H. u»i
172Z Adeliga Privilecier stadgor, dä bäfwer han
och hans Barn som med honom utrikes iro, förlorat
sitt Säte bland Riddcrffapek och Adeln, fastän än
han eller ke, fastighet här i Riket äga siulle, »tan mä
i siik händelse närmaste Atteman Säte och Stämma för
Mön pä Riddarhuset intaga. Kammer hulwudmoi,
eller någon af hans manliga Biöstarwuigar äiersi Ri«
ket igen, sätter sig här neder och Konungen med ny
tro» och huldhets-ed sig sörpiigtar, dä inträde han i
sina förra rättigheter, sä wida desi upförande Utrikes,
ej gjort honom till en siik förmän vwärdig.
§. 16.
Sä snart Landt-Marffalk enligt 52 §. af Regerings-Formen
bliswit af Konungen i nadcr utnämnd
och af de 2:ne äldsta närwarande Greswar till hwilka
Kongl. Majtt honom öswcrlämnar, till Riddarhuset
beledsagad, emottagcs han derstädes wid ingängen af
Riddarhne.Directionen > Riddarhus Secreterarcn och
be öfrige till Riddarhus-Cancelliet hörande personer.
Derefter utser Landt-Marffalken en Grefwe eller Fri,
herre samt 2:ne as Adeln, hwilka jämte Trenne af
Riddarhuö-Dtreckeurerne, Riddarhus.Selrereraren och
S5o
Don i6 december
Riddarhus Fiscalen efter söreaänget anstag, den pä,
söljaude dagen wid msarr linia, sammanträda under
LanLt-MarstalkenS ordsörgude, för all börja antekuingen.
Harwid stall den ordnina följas, att uvrop
ster efter cn, pä alla lcfwande Äller förs ttad Ma,
trikel och börjas nied Grcswarne, derefter Friherrarne
och sedan Nidders- »ch Adelsmän, efter den ord»
uing de pä Riddarhuset Säre äga, dä hwar och cu
wid upropet framträder, lärer uplekna sig lill förnamn
och caracler, eller till graustninv astämnar sin erballne
Fullmagt, hwarefrer en med Riddarhusets sigill påtryckt
pollet honom tilldelas med pastrjft af
nummer och namn med den anteknadeg förnamn,
samt nummer pä den Bänk, der hans siälle är honom
anordnad!. Ej mä uägon till antekning anmälas,
som sig wid Riksdagen icke personligen infunnit eller
Poller för honom ukgifwas.
Den som ej inställt sig wid sörsta upropet,
kan anmäla sig tvid det andra som efter anslag börjas,
sedan vet sörsta är stutadt.
§- 17-
Dagen förr än Konungen i Räder kallar Ställ,
berne pä Riks-Salcn, ster äfwen en dylik antekning
med 2:ne uprop, dock ej under påstående Plenum.
Sedan mä ingen antekning killätas förr, än Riddar»
Hus-Utstottet är sörordnadt, hwilkct genast ste bör, sä
snart Electorerne walde äro. Detta Ulstott bör endast
för antekningar sammanträda en hals tima söre hwarje
Utsatt P cnum den första mänaden efter Riksdagens
Utbläsande. Ej mä någon af Riddarhus - Beljeningen
wid answar enstjlcr, och uran Rlddarhus - wstotrctr
Den i6 December. . - 961
samtycke, kill nägon eho det wara mä, Pollet Utgiswa;
böraudes i öfrigt noga rillses, alt den joni Pollct orventeliqen
erhåller, äfwen genast sch ofelbart warder i
uprops.-listan anteknad.
§. l8.
Ingen ägs rakt hwarksn såsom buswndman för
egen elier säsom Fullmägrig för annan Alt a Riddarhuset
Säte inlaga, förrän han syllk 25 är. I följe häraf
äligacr ten, som sörsta gängen sig kill Riksdagsman
anmäler, att npte bervis genom U'drag af Kyrkoboken
ifrån den Församling där han född är, hwad är och
dag sädant Ikcdt Finnes ej kyrkobok-och är den genom
wadclig händelse sörkommen, dä gälle bewis af
någon Konungens Embetsman j orten, men icke i
annak/sail, mä della bewis gälla, än rä Kyrkans handlingar
werkeligen genom wada sörkomwit. NpwilaS
härom origlige altester, hänjV>ures sake» kill wedcrbörlig
Domstol, och den dek gjort, warde utom answar
efter Lag, Säte och Stämma den Riksdagen förlustig
ä Riddarhuset. Innehålla de wid Riddarhuset desin»
tcljge Genealogier härom fullständig underrättelse af
dag och äratal, dä är ej annat bewis as nöden»
Enär huswudman för Ätt syllt 21 ar, ma han,
sä wida ej andre fullmyndige Ättemän finnas, äga
rätt behörig Fullmägtig förordna. Den som, oagkadt
till laga älder kommen, bliswit under Förmyndare
ward och inseende af Domstolen stäld, mä ej hwarken
sjelf Säte inlaga eller Fullmagt urgifwa.
§- r§.
Fjerde Bandet N:o Lr.
962 Den r6 December.
§. 19-
Ej mä någon Fuvmagt för gällande anses och
antagas, som icke af Ättens wcrkelige huswudman
eller den denik, enligt denna Riddarhus Ordning berättigad
är blifwit Ukgifwen; börandes Fullmagten antingen
med utgifwarens stil ösweralt fkciswen och undcrffriswen
eller lagligen bestyrkt owilkorligeu wara
författad ester följande formulair:
Till den Lagtima (Urtima) Riksdag, som i N.
skall hällas och täger sin början den (bag och ar) be,
sullmäatigas härmed (caraeter och namn) att för
Grefweliga ^
Friherrliga ) Ätten N:o N. N. intaga Säte och
Adelig» /
Stämma pä Riddarhuset, hwarwid han owilkorligen förpligtaS,
att ställa sig till efterrättelse Kongl. Maj:ts och
Riksens Ständers beswurne Regerings,Form af den tr
Junii 1809 jämte Riksdags Ordningen och öfrige
gällande Grundlagar.
Ort och damm.
Namn
Sigill
Cara eter,
Hafwer Förmyndare för omyndig, Fullmagten
utqlfwit , bör fädank under namnet rydeligen Utsättasaint
Förmyndare förordnandet i Original eller bewittnåd
afskrift bilägga-. Hafwer enligt sista momentet
ai 4 K. närmaste Fäderne- eller Möderne, frände Fullmagten
ukgiswik, bör äswen favant tydelig?» utsätta-.
§. so.
Den 16 December 96g
§. 20.
Skulle emot förmodan, nägon beträdas att till
twenne eller flere särskilde personer, haswa kill en och
samma Riködag sullmagter för Otten utgifwit, dä
anses han för ett sävank sörhällande, hwilket Uti Riddarhus-Ulllkoktet
uppå Riddarhus« Fiscalens anmälan
uptagas och undersökas bör, Säle och Stämma pä
Riddarhuset för längre eller körnare tid förlustig, att
efter hwad Ridderflkapet och Adeln in Pleno derom
kan rällwist pröswa.
§. 21.
Sedan antekningarne äro förrättade och Bän»
karne as RiddarhusSecreterare» 06) Fiscalcn delte,
hwarwid iakttageö den för Otterne här ofwanföre uti
i §. stadgade ordning, pä det fält, att första Grefwe»
Bänken bliswer till höger om Landt»Marflkalksbordet
den andra till »vänster och sä widare, upfläs en Bänklista
»vid hwarje Bänk, hwara äfwen de Riksdagsmän
böra upföras svin sedermera uti Riddarhus-Ulffotter
anteknas och inrrädes Polletter erhälla; äliggande Riddarhus,
Fiöcalen werkställighcten häraf noga hand»
haswa.
§. 22.
Ingen mä pä Riddarhuset inträda, utan «tt haa
förut upwist den honom lämnade Pollelen för Wakt»
hafwande Under-Officeraren. Till ben ändan och pä
det ingen som icke är werkelig Ledamot as Ständet,
mä sig pä Riddarhuset kunna intränga och derstädes i
öfwerläggningarne pä en eller annat sätt deltaga, älig
-
964 De» 16 December.
ger dek hwar och en Lcdamor af Riddcrff. pct och Tldeln,
alt sä wäl wid inträdet in Pleno pä RiddarhusSalen,
som scdcrmeia sä länge Plenum warar, och
intildch det af Landt» M rskalken blifwik afsiukadr,
bära sin erhällne inträdes Pollet man pä klädcrnc syn»
bart fästad. Hwarje Bänkman bör i sin afdelning
altid efterse, otl detta iaklkages och Niddarhue.Fisca»
len är i allmänhet owillorligcn förbunden, alt häröf.
Iver hälla noga och alfwarsam hand. i synnerhet dä
»vigliga frågor hos Ridderstapet och Adeln in Pleno
skola afgöra-.
Utlänar någon sin Pollet till icke behörig person,
för att honom såmedelst inträde försoffa, ware den
som mlänt, Säte och Stämma den Riksdagen förlustig,
derom efter Riddarhus - Fiscalens anmälan i
Riddarhus Uistettel undersökas bör, för att sedermera
af Ridderskapel och Adeln in Pleno afgöra-.
§. 2Z.
Sedan Riksdagen as Konungen bliswlt ä Rikssalen
öpnad, bör genast och nästa Söknedag derefter,
sä wida Plenum Plenorum för samtelig- Riks.Stånden
icke ä samma dag är anbefaldt. Bänkmans ocy
Elecrorg-walen »verkställas. Med besia Wal sörhällas
salunda, atr enligt antekningslistan; samtelige Ridder,
skåpet och Adelns närwaranve hela antal delas Uti
femtio scrffildta; men till beloppet lika delar, hwarwid
vm något mindre amal skulle öfwerblifwa, detsamma
pä sista afdclningarne med en perso» pä hwarje förde»
las bör. Sedan detta blifwit werkstäldt, upropas
hwarje dcl för sig och begiiwcr sig inom skrauket art
förrätta Bänkmanöwal, derwid hwar och en inlämnar
en
Dm 16 December. 965
«n simen sedel, reknad med en af de personers nami»
joni i afdeli ingen finnes, dä den som de siesta röster
erhållit, anses såsom kill Bänkman wald. Haswa 2:ue
eller flere lila antal röster dä skall dem emellan kottås.
M nägon lorta dä hang afdelning upropas, hasme sin
rätt till deltagande i walet, för den gängen förmärka!.
Sedan Vankmännen sälnnda aro walde, sammanträda
de genast samma dag i ett särkildt rum och
wäija med sinlna sedlar innan de äkskiljas tjnqufcm
skicklige och crfarne Män till Riderskapet och AdclnS
Elcctorer, hwaraf dock Ätta böra bland Greswar och
Friherrar tagaS, hwilke Electvrer sedan päsöljande dagen,
sä wida görligt wara kan, efter stedt ansiag, Ledamöter
i alla Utsökt utwälja.
Afgäc Vänknian under Riksdagen, dä ärertilsättes
hans rum af den afdelning hmartill han hörr,
pä sätt stadgadt är, hwilket nya wal, elter derom dagen
förut gjordt särskildt Ansiag altid in Pleno ske
bör; bliswer rum bland Electorerne ledigt, äkcrtillsätles
det genom wal af Bänkmännen af hwilka wid sädant
tillfälle minst trettiosex böra wara tilstädeS och i walet
deltaga. Alla andra Elcctorer och Nämder som till
särskilde befattningar enligt RegeringS-Formen och Riksdaqs-Ordningen
erfordras, mäkjas, efter derom dage»
förut skcdt ansiag, af Stander samfält in Plen».
Z. 24.
Dä Electorerne skola Utskotts Ledamöter wälja,
sker sädant genom siutna sedlar teknade med sä mänga
personers namn, som af Ridderskap?! och Adeln i hrvar»
je Utskott Säre och Stämma äga^ derwid altid iakt
.
tagcs,
966 Den r5 December.
»ages, akt en tredjedel tageS bla.id dem. som innehas»
wa Grefwelig och Friherrlig »värdighet.
§- 2s.
Ridderskapct och Adelns walde Ledainöker j hwar»
se Utskott, äga innan Utskottens arbeten börjas, att sam»
»»anträda och sig emellan utse och wälja, hwilken af
dem Utskottets Ordförande wara skal!. Är denne någon
gäng hindrad att i UtlkottetS öfwerläggningar del»
taga, dä äge den af Ridderskapet och Adelns Ledamöter,
att under hans fränwaro wara Ordförande, som
ester Matrikeln den äldste är.
§. 26.
Sedan första walet till Utskotts Ledamöter blifwit
werkställdt, äro Elektorer»,e äfwen skyldige wälja
»ya Ledamöter i deras ställen, som antingen äga rätt
afsäga sig eller annars afgä- men fä icke företaga nä»
got sädant wal, utan gistvik samtycke in Pleno, och ej
heller utan att minst Aderton af dem äro närwar»nde.
Sa snart Electorcrnas wal är förrältadt, bör wal»
Protvcostet genast af de tillstädes »varande underskrift
was och förseglas, för att i nästa Pleno upbryraS och
kungöras.
§. 27.
Ej mä nägon vä en gäng wara Bänkman och
Elector. Bliswer Bänkman tist Elector wald, uphöc
betz föra befattning och Mwäljes en ny Bänkman, pä
sätt här ofwanföre stadgadt är. Befattningen qf Bänk»
man och Utskotts Ledamot mä likwäl hos en person
kun
-
Den 16 December. 967
kunna förenas. Warder Elector til! Utskotts Ledamot
wald, uphörer han att wara Elecror och bör genast en
annan as Bäukmännen mwäljas.
§. 28-
Skulle sräga om Jnstructionen upkomma för
ett eller flere af de Utskott Regerings-Formen Utstakar
elier as Riksens Ständer särskildt sättas, sa bör sadan
sräga owilkorligcn wäcka» innan wal-listan till samma
Utskott är »obruten, hwarefter någon öfwerläggning i
sadant ämne ej ma företagas eller beslut fattas.
§. 29.
Haswer någon Hufwudman för en Ätt, sig wid
Riksdagen amekna lätit, och ej pä satt här nedanföre
stadgas Uti befattning bland Bänkmän, Electorer eller
såsom Utskotts Ledamot inträdt, sa äger han frihet efter an«
wälan hos Landt»Marska!ken och Polettens oflämnande
till Riddarhus-Fiscalen, frän Riksdagen afresa.
§- Z2.
Haswer någon såsom Fuklmägtiq för annan Ätt
sitt Säle a Riddarhuset intagit, den ma, sä wida han
till Bänkman, Elector eller Utskotts Ledamot wald
blifwit, icke fran Riksdagen afresa utan sädant styrkt
laga sörfall, hwarom här nedanföre stadgas, hunkel Utl
Ridderskapet och Ade«ns Plenum anmäla» bör och tile
ständ om sä skäligt pröfwas, der till afresan lämna».
Ledighet af 2 till högst z:ne weckors tid till enskilda
angelägenheters bewakande mä likwäl enligt 79 § Ritt»
dagö-Ordningen i alla händelser kunna lämnas en eller
Den r6 December.
högst 2ttie Ledamöter i Utfatt as Ordförande, same4
eller § Vänkmän eller Electorer af Landt-Mar,
falken.
§ zr.
Bänkman som wald blifwit och genast der->ftsr
Uti Eleckorswalcr deltagit hwarförinnan ingen asiägelse
fär äga rinn, ma sä wida han är i den egenstap 29 §
stadgar, sedan vena ival stedt, äga rätt be'otwingen
salom Bänkman steg afsäga; haswer ater Fulfmägkig
för annan Ätt Bänkm'n blifwit, ma ha» e> utan
ester upgiswit och i Ständers Plenum qodkändt laga
förfall, fran denna befattning endtledigas. I detza
fall wäljes ny Bänkman pä sätt förut är stadgadt.
Lag samma wara om Electorer, som likwäl i intet sall
äg r rätt kill afsägelse förr, än första walet är werksiälidt,
till LeDamörer i de Utsökt, H i Regerings-Formen,
såsom tvid hwarje Riksdag nödige förestciswer.
§. Z2.
Den htstwudman för Ätt som till Utskotts Leda»
wot wald blifwic ma, innan Utskotts öwrläqgnin»
gar äro började eller han deruti deltagit, äga rätt af»
säga stg detta förtroende; halmer han ater längre eller
korrt;re tid UtstoktclS göromål öfwerwarik, dä mahon
ej utan laga förfall som i SländölS Plenum biiswik
anmäldt och pröfwadk, ifra» Utstouet kunna stil»
jas. I>än befattningen i Hemliga Urstoitek, kan, sedan
samma Utstotket bliswit j w rksamhct satt, ingen utan
Konungens Egit Nådiga rustand endtledigas.
§- ZS
-
Den r6 December.
969
§- ZZ
Försummar
UrsttttS Ledamot utan laga sörfall
Z ne pä hwLrannan följande Sammankomster, eller borrtrtser
han utan erhållit til-stät,d ware sin Riksdagsmannarätt
för den Riksdagen förlustig; körandes sädant af
UtstoitetS Ordd rande gen ast för Riddcrstaper och Adeln
in Pleno tillkännagljwas och i Protoeollet der anteknaö.
§. 3
Med Laaa försal! första? hwad Allmänna La«
sten si ies st,dna u, 12 Cw. l §. Näktegängs-Bal-!
ken. Skulle > ndre chnncrlige, der ej nämnde orsaker
till'örlall anmäla? och siy.kas, mä pröfningen deraf pä
N>ld.rst..pek och Adeln m Pleno ankomma.
§. 35-
Ansi q kill Plenum bör ffe dagen förut sist söre
klock. 6 och lid U kott sist för kl. 8 om astonen. Är
ei da Anslag steor mä a följande dagen Plenum ej
halla?. Skal! D''enum eller Utstött pä eftermiddagen
sammankallas, bör sädant rmd middagstiden samma
dag och sist kl. i wara ansia.stt.
§. Z6.
Första gängen dä Ridderstapet e-ch Adeln tvid
hwarje Riksdag in Pleno samlag, bör, jämte hwad i
öfrigt till kungörande kan wara förestrifwit, denna
Riddarhus-Ordning upläsas och sedan uti tryckt exemplar
altio warg att tillgå, sä wäl ä Landt-Marstalkens
bord hwarje Plenum, som uti Riddarhus-Cancelliet.
H- 37.
972 Den i6 December.
§.Z7.
Innan alla Utssott kommit Uti full wcrksamhet,
böra, med iakttagande af hwad i 46. §. i Riksdags,
Ordningen finues stadgadt, minst twenne Plena i hwar»
je mecka hällas, men derefter kan sä wida ej Landt»
Marssalken annorlunda pröfwar, ett Plenum i hwarje
mecka wara rillräckeligt.
§. Z8.
Sä snart Landt.Marssalken pä Riddarhuset npkommit,
bör han genast med klubban assa ljud, Rid»
derssapet och Adeln intaga sine Sälen och öswerläggningarne
man ali uppehåll börjas.
§. 39-
Ej ma Plenum sa wida oafgjorda ärendcr finnas
asfiulas förr än kl. twa eftermiddagen, hwarwid dock
noga iakitageg, att under öiwerläggningarne i en srä»
ga, Plenum aldrig mä stutas förr, än samma sräga
är fulleligen, antingen genom enhälligt beslut eller genom
Votering afgjord.
H. 40.
Landt Marskalken äger med iakttagande af Riks»
dags.Ordningen, sa wäl som de i denna RiddarhusOrdning
stadgade förtssrifter ensam rättighet:
1:0 Akt sammciukalla Ridderssapet och Ädeln
till Plenum samt tillse och maka deröswer, att öswecläggningarne
genast warda började.
, 2:0
Den rä December. 971
r:o Alt börja och med Ständers samtycke af»
fluta Plenum.
z:o Att styra och anordna Ridderstkapet och Adelnö
öswerlaggningar oerwid noga iakttages hwad 42.
§. af denna Riddarhus Ordning stadgar; tillkannagifma
hwad till förcwarande frågor hörer eller icke, och hwad
i sammanhang dermed kan eller bör uptagas; warna
dem som sig ctilbörligen förhälla, hwilken rättighet lik»
wäl ej mä sträcka sig dertill, akt göra warningen all»
män för hela Slandct; inhämta Ridderskapet och Adelns
kanka om sädane ffrifteliga eller munteliga anförandens
uteslutande utur Protokollet som kunna arrstökeliga
wara, eller emot Grnndlagarne stridande, samt
i öfrigt noga tllise och hand hälla deröfwer, alt Rid»
derskapet och Adelns allmänna sammankomster, altid
pä ett med Ståndets »värdighet och anseende öswerenöstämmande
sätt warda hällne.
4:0 Alt hos Ridderskapet och Adeln stnrka all
Konungstig rätt och likasä inför Konungen, Ridder»
skåpet och Adelns »välfägna privilegiers och rättigheters
widmaglhallande noga ombesörja och wid alla tilfällen
iakttaga.
5:0 Akt pä sätt Riksdags-Ordningen stadgar, i
alla Utskott äga tillträde för att kunna tillse göcomä»
lenö oafbrutna gäng.
6lo Akt till »verkställighet befordra alt hwad Ridderskapet
och Adeln bestular, och som ej emot Rcgering«»Formeti
och Risets öfrige Grundlagar finnas
stridande samt slutelig»»
Den i6 December.
7:0 Att för sin person as hwarje Riddersvik
och Adelns Ledamot njuta det anseende och den aktning,
jon» desi Embctes wärdighct kräfwer.
§. 41.
Hr Landt,MarPalk sink eller sranwarandc in»
träde den esker Matrikeln älste närwarande Grefwe»»
eller desi Fnllmägrig »ned bibehållande af sin rätt art
rösta i alla hans rättigheter. Dör LanddMarsikalk,
da lärer Konungen i Nadcr täckas utnämna en annan.
§- 42.
Mid hwarje Riksdags början skal! en föredrag»
nmgeljsta inrättas ined e?:»e coluniner: der, uti den
cna införes, jämte den Ledamots nanni sorn något Me»
moria! ingiswit, innefattande sadan ny fraqa som ef»
ter Regerings Formen Riksens Ständers öswerläggnittg
och pröfning tillkommer. Sjelfwa ämnet »ned kocrla ord,
och »ni den andra anteknas när Memorialet blistvit in
Pleno föredragit, när det bliswit lagdt pä bordet eller
till »ägct Ulffelt rewikkeradt; när Utffotters Utlärande i
slikt sali inkommit, och när derefter srägan blifwit af
Ridderstaper och Adeln afgjord. Denna lista son,
skall förös af äldsta Riddarhus Cancelisten, bör wid
hwarje Plenum ligga pä Landt MarffalkenS bord och
des; emellan al-id wara »ni Niddarhus-Cancelliel att
tillgå. Elter ordningcn af denna lista är hwarje Le»
dan ors rättighet akt begära malens föredragande, hwil»
ket Laiidt-Alarffalkcn ej waara mä. utom i de händel»
st. ca rroposistoiier och Remitzcr fran Konni,gen, eller
ärelid >> till communication och gfgöcande fran de an,
dre Riks - Standell förekomma, hwilka alkid hwarje
Plenul, först böra föredragas.
§- 4Z.
Den i6 December 97z
§- 43-
Hwar och cn Ledamot af Ridderflkapet och ?ldeln
äger aik genom ffristeligt Memorial svin genast efter
uvläsandet till Protocollet aflämnaS bör, wäcka alla
sadane frågor rörande Rikets styrelse och allmänna för»
fattningar, svin uti Regerings - Formen tillärna äro.
Med sädane Memorialer, sa wida de ej anga ändringar
uti Constitutionen, dä de, ej in Pleno, utan ider
dertill satte Ut^ott först böra anmälas, kommer arr
ester Riksdags Ordningen sörhällas, med iakttagande
as den ordning Föredragnings - Listan utmärker. Ej
ma någor skristtligt Memorial hos Nidderjlkapet och
Adeln upläsas eller till öfwerlägqning uptaqaS man
akt Författaren när sadant siker sjelf är wid Riksdagen
närwarande.
§. 44.
Älla sädäne Memorialer, hwarom föregående
§. handlar, likwäl med undantag af Grundlags frågor,
som lil! ConstikUtions-Ulffottet aflämnas, böra, pa det
Riksdags-göromälen i tid maga bestämde och afgjorde
blifwa, uti Ridderssapet och Adelns Pleno wara
ingisne sist inom sextionde (6o) dagen frän den dag
räknadt, dä enligt ivy §. i RcgeringS»Formcn samt
27 §. i Riksdags-Ordningen, Riksdagen egenteljgen
är börjad; och mä derefter inga nya frägvr wäckas
eller deras uptagande af Landt-Marskalken tilläras.
Härifrån undantagas likwäl dels Ständcts egna Oe»
conomica, dels sädane ämnen som af redan fattade
beslut eller redan uptagne ärender, eller under Riksdagen
inträffande händelser omedelbarligen föranleda.
§. 45-
974
Den i6 December,
tz. 45.
Ei mä något Memorial af Riddcrjkapet och A»
deln till pröfning uplagaS som ej är ingiswit antingen
as den som pä Riddarhuset Säte och Stämma äger,
eller i annat Ständ »verkelig Riksdagsman är, böran»
des i anseende kill aila Mcmvrialcre beskaffenhet och
deras ccmimunicatiou med de öfrige Riks Sländen noga
iakttagas, hwad si och 52 §.§. i RlködagS.Ordningen
derom stadga.
§ 46.
Inkommer uti sadan sräga Grundlagen Mäter,
nägot skrifteligt Memorial, hwars remiss till Urffoktet
ej begäreS eller pröswas nödigt, bör detsamma owilkorligen
Utan afseende om någon det äskar eller icke, pä
bordet läggas och ej förr företagas, än ester den orve
ning Föredragnings»Listan utmärker.
§- 47.
Hwar Ledamot af Ridderjkapet och Adeln äger
rätt, att in Plcno fritt yttra sig öfwer alla de mät
som lill öswerläggning förekomma, och om lagligheten
af alt, som innom Riddarhuset sig liGrager. Inga
andra mundteliga anföranden mäga likwäl till Proto»
collet uptagas, än de som hällas af de Ledamöter,
hwilka, efter anmälan till Landt-Marskalken och af
honom upropade, i afsigt att yttra sine rankar, pä Bänken
upstigit. Och mä ingen berättigad wara , att titon»
Protocollet tala. Ingen tilläte sig personligen förolämpande
Uttryck.
Den i6 December. §75
Upstär sraga om nägon pä sädant fäkt sig för»
gatt, pröfwe Ridderskapct och Adeln om han derföre
as Landt Marskalken enligt 40 §. z momentet af denna
Riddarhus Ordning wärnäs bör; om fåken af ett
Utskott skall närmare pröswas eller aldeles ma förfalla.
FörwiseS saken kill elt Utskott dä skall ett sädant af
Tols Ledamöter sättas och äge Landt-Marskalken samt
den person, hwilken ifräqa är, att as nämnde Ledamöter
hwardcra hälften utnämna. Detta Utskou pröfwar
genast mäler och lämnar dcröswer sitt betänkande till
Ridderskaper och Adelns Plenum, antingen till besri»
else eller att dermed.skall förfaras pä sätt i:sta momentet
i no §. af Regerings Formen stadgar. Om
ivid en sädan votering, pluraliteten till del belopp sistnämde
Grundlag stadgar, skulle utfalla, blifwcr deraf
en följd, att den tillcalade frän Säte och Stämma
pä Riddarhuset för den Riksdagen uteflulen är.
§« 48.
Uti alla sädana mål som personligen röra en
eller annan as Riddrrskapet och Adeln, böra desi närmaste
fkyldemän lill ock med Syskone-barn ingen
Stämma äga, utan skola sedan den som saken angäc
och de sjelfwe ägt tillfälle till Prorocollel andraga hwav
Le nödigt aktat, jämte honom, när Beslut fattas skall,
frän Riddarhuset taga afträde. Skulle någon som pä
ofrvanberörde sätt bcfinnes slägt wara, uti sädan sräga
votera, ware han sin Riksdagsmanna rätt för den
Riksdagen förlustig.
§. 49.
Enär itk mäl till siuteligt afgörande företages
och
y?6 Den i6 Teceniber.
och derutinnan sig inacn widare anmäler att tils Prorocollet
anföra, dör Landt Marskalken inhamra först
huruwida Standel anser öfwerläggnjngcn fulländad,
hrvarefker propositionen justerad framställes. Bliswer
den med allmänt Ja befwarad ma ingen försöka alt
Bestulet genom ny öswerläggnmg uvriswa ; kunnandes
erinringar i ljenlige ordalag derwid göras och i
Protocollet intagas dock utan merken af någon Be»
siurelS ändring. Alla propositioner böra göras lill di»
sall sä att den som samtycker dertill kai lwara Ja,
och den som bestrider kkcj, och bör i wigtiaa frågor
proposilion as Niddarbus-Secrekeraren skrsttcUaen författas
och justeras lunån den as Lanit-M-rskalken or.
dentcligen göres.
§. 5O.
Är Propositionen med Isa och k"lej befwarad
och begäres as en eller flere votering, som derifrån ej
wilja asstä, da skall voterings propositionen genast af
Riddarhus-Secrereraren söcfattas och justeras, samt
voteringen derefteir^ä sätt nästföljande § §. stadga,
innan Plenum flulas stöcJlg ga, och ma proposition
aldrig göras om det skall vorcraS ej eller votering derom
tillätas. Emot ert Beslut som genom pluralitet
wid votering bliswit fatladt, mä ej någon i hwad fall
som hälst äga rätt reservation anmäla. Haswer nn
äter minoriteten frän votering assian, sa att beslutet
desiföruian wordet tagit, dä mäge den eller de som af
särskild tanka ärv, sädant uti Protocollet antekna läka.
§- 51
Dä antingen Votering eller mål börjas stall,
an
-
Dcn :6 Deceinber. 977
anmodar Ordföranden en Grefwe, en as Frjherrarne
samt syra af Adeln alt jämte sig sitta wid bordet och
samfäldt antckna deni som wid första uproper sig ej
infinna, hwarefter med Greswarne upropet börjas och
sedan i ordning med Friherrarae samt Ridderskapet
och Adeln sorksättes, da de som pä en Bänk sitta,
pä en gäng framträda i Skranket, framlägger hwac
och en sin lykta sammanrullade sedel pä del pappers,
ark, som hälleö af en Ledamot wid bordet. När Bän«
kensuprop siutadt, lämnar densamma Skranket ät nästa
Bänks Ledamöter, och mä ingen annan än den
som til! förcwarande Bänken hörer, under påstående
Wal eller Votering wara i Skranket elier der fram»
manföre, än mindre sta i slkrankdörren, sä frami han
ej hörer til! den Bänk, som npropad är, hwarä Riddarhus
Fiöcalen noga och alfwsrsmn tillsyn hälla bör
och hwadan honom äswen owilkorligen äligger, att
wid alla Wal och Voteringar tillstädes mara. Ingen
mä ej heller wid Votering rösta, som i uprops-Iistan
ej anteknad finnes, fastän han ock för sin person,
skulle med Poller försedd wara.
52, §-
Wid alla Wal och Voteringar Bänkmammwa»
let undantagit, skola twänne uprop slre. D<n som sig
ej infinner näc andra uvropet för hans Bänk werk»
ställes, hasme sin rättighet den gängen förlorat.
(3- §-
Finnes wid votering twänne cller flere sedlar
sammansitta, eller finnes sedel pä näzot sätt märkt
eller
Fjerde Bandet 6z.
-78 Den 16 December.
eller teknad, ware alla sädane Sedlar ogillade. Wid
wal af Personer nyttjas jkrisne sedlar, som skola wara
enkle, flumé, hoprullade, omärkte och friade fran
all tn» lydighet sä wäl i anseepde till personen»- namn
som frän origtighet i anseende till deras antal; böran»
des sm flik» walsrdlars bcskffenhet altid före walet
fullständig skristelig underrättelse anfläs pä lika sätt
som i anseende till voterings propositioner är stadgadt;
Alwen skola alla wal, dagen förut till Ridderskapet
och Adelns underrättelse, lika som till Plena och Utskott
skee, ordenteliqcn anflas. Wid Voteringar nyttja»
trykte skdlar med Ja och Nej, som uti RiddarHur-Cancelliet
skola wara att tillgä, sä wäl som pä ctt
innanför dörren i stora Riddarhus.Salen srawstäldt
bord, hwadan all» sädane skrefne såsom olaglige anses.
54. §.
Af den Ordförande wid Bordet öpnas Sedlar»
ne seda» Votering», eller Walupropen äro flutade,
päsc» af de öftige, hwaraf Fyra föra särskildta Prowcoller,
som sedermera kollationeras och derefter uprättas
ctt wal eller omröstnings-protocoll hwilket underskrifwes
af alla som wid Bordet suttit och förseglaför
att sedermera in Pleno upbrytas och kungöras.
55. k.
Wid hwarje Riksdag ware flg lagtima eller
Urtima, wälje Rldderskapet och Adeln pa sätt söreqäende
§.§. stadga g:ne Fullmägtige uti Riksens Ständer»
Bank, lika antal Fullmägtige mi Riksgälds Csntoiret
samt sex Revisorer som innan nästföljande Riksdag
skola öswerse och, granska Etats-rverkel, Bankens
Den i6 December. 979
och Niksgälds.Cknlvirtts tillstånd och styrelse och för,
wallning. Detze Fullmäglige och Revisorer intaga sine
säten efter ordningen af Matrikeln. I anseende till
beskaffenheten as de personer hwilka till dctza befattningar
kunna under omröstning komma, iakttageS hwad
Riksdags Ordningen derom stadgar.
56. §.
Till befrämjande af nödig ordning tvid Ridderskåpet
och Adelns allmänna sammankomster, är särskildt
stadgande ukfärdadk, som ä stora RlddarhuS-Salen
kommer att till efterrättelse anfläs.
57- §.
Riddarhus Urskottet bestär af Tolf Ledamöter
deras fyra böra mäkjas bland dem som haswa Grefwelig
eller Friherrlig »värdighet. Inför detta Utskott
skola asia Ledamöter af Ridderfkapet och Adeln som
ester de twänne sörsta antekningar wid Riksdagen sig
infinna, sin behörighet wisa och Polerter utbekomma.
Detta Utskott tillkommer att öfwerse Riddarhus
och Adeliga Jungfru-StiftS Dwectionernas göromål
sedan förra Riksdagen revidera Riddarhus«castan
och Cadett-Schole-Fonden, såsom ock alla öfrige under
desta Directioners sörwaltning stälde Castor, Donationer
och Legaier; börandes öfweralt detta Utskottet
sin berättelse till Ridderfkapet och Adeln aflämna,
deruti äfwen be ändringar eller förbättringar böra förestås,
som Utskottet antingen i anseende till förrvaltningen
eller i andre hänseenden kan finna nödige.
3 ös
-
980^ Den i6 December.
I öfrigt äger Utskottet att ställa sia tils efter
rättelse,
hwad denna Niddarhus-Ordning söresktjswer,
och ehuru detsamma föreställer Riddarhus och Jungfru
StijtS Direckionenres hwilkas befattningar under
pästäende Riksdag uphöra, ma likwäl Utskottet ej
med Jntroduetioncr sig befatta, utan att derest sädane
under Riksdagen sökas, böra de samma sedan wederbörljga
pr-estonda likwäl förut i Utskottet blilwit gran»
skade och godkände, hos Riddcrskapet ost) Adeli, in
Pleno anmälas, som efter giswil samtycke, lärer om
Uttens införande i Matrikeln tilsäqa. Lottning och
inskrifning i Adeliga Jungfru Stiftet, sa wida den
under Riksdagen inträffar, mä likwäl as Utskottet
werkställas, dock bör Landt Marskalken anmodas att
derwid wara tillstädes.
§8- §.
Emellan Riksdaggrne besörjas och lorwaltas
Riddarhusets enffilda angelägenheter af en Direktion
bestående af Sex Ledamöter. Denna Direktion för
hwilken särskild Instruktion är utfärdad och hwaruki
särskilda föreskrifter för Riddarhusets Secreterare och
öfrige Tjenstemän äfwen äro stadgade, wäljas hwarje
Riksdag af Riddcrskapet och Adeln samfält in Pleno,
pä särl om iva» i denna Riddarhus,Ordning förut stadgadt
är.
59- §.
Med Introductioner för dem som till Adelig,
Friherrlig och GrefwUig wärdiqhet as Konungen i
Räder uphöjas, kommer att förhällas till alla delar ef»
tor hwad Kongl. Förordningen af den § Maji
sank
Den i6 December. gzr
samt Kongl. Brcfwek af den II Februarii iFoo tydeligen
föreffriswa, äliggandeö det Riddarhus-Utskottek
under Riksdagarne samt deremellan Riddarhus Direc,
lionen, att noga tillse och handhafwa upsyllandel as
hwad salunda härom Utiryckeligen stadgadt finnes.
62. §.
Skulle Riddarhus-Utskottet finna någon ändring
eller tilläggning wid denna Riddarhus-Ordning nödig,
eller wäckes fräga derom i Plena, ssm j flikt fall kil! Utskottet
remitteras bör, dä äger Utskottet derom öfwerlägga
och med sitt betänkande till Niddcrskapet och Adeln inkomma,
som först a nästföljande Riksdag ma derom besluta.
61. §.
/
Den hnfwudman för en Ätt, som ester Riddarhus-Directionens
i Allmänna Tidningarne införde
Kungörelse, försummar inom föreskrifwen lid complettera
sin AttS Genealogi?, är ä nästföljande Lagtima
eller Uttima Riksdag Säte och stämma för Attén förlustig
sa wäl för egen person, som i anseende till deöttiqe
af samma Ält; och dek intill desi Genealogien
bilsw t ordenreligcn completkerad, pä sätt Kongl. Förordningen
af den ro Aug. 1-762 derom finnes stadga.
Hnswer Hnfwudman bewisligen fast fruktlöst, härom
de öfrige Utk männen anmodat, gälle ej i anseende tikk
honom detta stadgande.
62. §.
Pä det all möjlig su8ständighet i Riddarhusets
Genealogier i öfrigt.minnas mä, äligzer det hwar och
982 Den 16 December.
en Hufwud- eller Ättemän, so » för egen Ätt under
Riksväg säte äger, alt innan den siutaS ester de anslag,
som för hwarje i 2Z § stadgade Bänk afdelning,
Niddarhus-Utskottet later Utfärda , efterse sin ÄltS G'-  nealogie och anmätka hwad deri kan brista, som ffrift
teligen af Ältemanncn underteknadt, bör aflämnas till
wcderbörande RiddarhusCancellist för akt as honom i
Tobellerne införas. Den som är Fnllmägtig för an»
nan Ätt, bör fran den samma infot dra och pa lika
sätt Upgiswa, hwad kill completttrande af d-.n Ättens
Genealogie kan wara nödigt, och bör tillika efterse sin
egen Ms genealogiffa tabell samt anmärka och upgiswa
de brister deruti kunna finnas. Riddarhus - Utffotttt
mäste tillse alt detta stadgande bandhafwcs, och till den
ändan wid början as hwarje Riksdag dä Riddcrjlkapet
och Adeli, alktd är talrikast församlad , besörja atr efter
tillsägelse genom Landl-Marsikalken in Pleil», anslag för
hwarje Bänkafdelning till Genealogiernas compsekkerande
warder till läglige tider och limmar Ntsärdadl, da hwarje
gäng minst 2:nc as Utskottets Ledamöter jämte en
as Riddarhus Cancrlisterne böra tillstädes wara.
6Z. tz.
Ej nia någon upkaga annan Ätts namn eller
wapen, den mä wara lefwande eller nkdöd, hwarige»
nom ej allenast oreda i Ätterna förorsakas utan äfwen
Genealvgierne blifwa misitag och irringar underkastade.
64. §.
Sedan Kongl. Maj:t pä Rlks Salen ätsikiljt
Riksens Ständer och Dem hemsörlofwar, samt LandtMarsikalken
derefter pä Riddarhuset afsiutat Ridderskapet
och Adelns sammankomster, aflämnar Landt»
, Mar
-
Den r6 December. §8z
Marffalkcn Sta swen till Ven efter Matrikeln äldste
uärwarande Grefwen, hwilken »ned sex Deputerade af
Riddcrffapet och Adeln genast upkräder till Kongl.
Maj:r för att Ländt.Marskalks-Staswen i underdånig»
hek åkerlämna, och »nä sedan nägon sammankomst för
Riddcrffapet och Adeln ej ä;a rum.
Begärdes pä Bordet.
Herr Grefwen och Landt,Marskalks»
vnmälte sig wara kallad att upwakra Kongl. Mahr,
hwarsöre Herr Landt - Marskalken öfwcrlämnade ät
Grefwe Oe I» Oaräie att under hans fränwaro föra »rdet.
Uplästes Stadgan till ordnings winnande tvid
Högl. Ridd. sch Adelns Allmänna sammankomster. *)
Lades pa Bordet.
Friherre knnelc, ^äolpl,, begärde att
Riddarhus Ordningen ej mätte till afgörande företagas
förr än Riksdags Ordningen wore fullkomligen färdig.
Herr Grefwen och Ordföranden erinrade
akt den wore lagd pä bordet, hwilket nu kunde
göra tillfyllest. För öfrigt hemstälde Herr Grefwen
och Ordföranden om icke följande Riddarhus-Utskottet
-
*) Gom efter Riddarhus - OrdniugenS äterremitterande,
någon annan förändring »ned OrdningsStadgan icke
föregick, än att densamma skildes frän RiddarhusOrdningen,
sa gir här tillfyllest att, hivad Stadgant
innehall angar, hänwisa ti3 55 och 56 h- §> af det
förslag till Riddarhus-Ordnin-, som finnes intagit
i Protokollet för -en.zs Oktober eftermiddagen.
984
Den i6 December.
tets swar pä de gjorde muiiärkningarne wid Riddar,
Huö-Oedt,ingen äfwen kunde sä hwi!a pä bvrdu.
Bifölls.
Förändringrr och killägg uci RiddarhusUtskochets
förslag till Riddarhus«Ordning, i
anledning af derwid hos Högloft. Ridderstam
pet och Adeln gjorde anmärkningar.
2. §. _
Den wid sista momentet as denna §. af Herr
kotblieb anmärkte tilläggning, har Utskottet sä myckel
mindre ansett sig tilständigt göra eller förest» som detta
moment endast grundar sig pä Högloft. Ridderska»
pet och Adelns den 4 sistl. Oekobcr Utskottet meddelte
Prvtocolls-utdrag, och deraf ar en ordagrann afskrift,
dc.uli ej »ägor utan R>dderskapet och Adelns samtycke
eiler beslut kunnat as Utskoltet tilläggas. Anmärknin.
gen härom som rätteligen bordt föregå dct bestnl,
hwarä samma Protocolls Utdrag sig grundar, ankommer
således efter Ugkoltecs tanka pä Högloft. Ridderstapel
och Acelnö egen peösuing och utlärande.
A- §.
Till förekommande af do olägenheter, som finnas
anförde uti de wid demi §. gjorda anmärkningar
har Utskottet ansett sig i sa matto böra ä elia sidan
bibehålla en Attcmana rätt, alt framför en af Huswndmannen
förordnad Fnllmägtig, sjelf intaga LftrenS
Säte men a den andra inskränka hans rätt akt sig anmäla,
till den i 16 §. stadgade sörsta anrekningen. Der
igc
-
Dcu i6 December.
98.;
iqeiion? äro alla de upgifna oiägcnhcterne förckomne
och Z. har efter en salunda förändrad grund echälllt
vy redaerion.
4. §-
Den tvid sörsta Momentet af Herr kokkliöl)
sönsiazne tilläggning, anser Ulikottet sa mycket mindre
nödig som 2. §. as denna Riddarhus Ordning i denna
dcl lämna rett tydligt städande, hwilkec hwarken i
dörjau as tredje eller denna §. behöft uprepas.
Hwad angar den af Herr ldloräsnstolps, Friherre
i-iljsncrantL och Grefwe ^cZolpk iVlärnsr g>orde
anmärkning, sa torde Utjkottet derwid fa förklarad
Ätt alla förmyndare tillsörordnas af wederbörlig Domstol
alk desse EmbetSmän derwid esler lag, kunna updraga
sörnlynvarcu upsigk och ward, öfwer den omyndiges
person, upsostran och egendom, men ingalunda
ö'wer ten Rlks-oagSmanna rätt, hwartill han i Adels,
Ståndet kan wara född. Rikets Hos Räller, som böra
förordna Förmyndare för minderårige as Adel,
skulle derigenom ä wen komma i disposition af
ett inflytande wid Riksdagar, saknande all bade
rimlighet och arund. Ulikortrt anftr desimoin fullkomligen
aiswik alt eiiligt hwad cherr ?-Riman och
Grefwe löSvs-nlichlm ansörk,me» omöjligen kan transportera
pä annan man en rättighet den man icke äger
sjelf och den, genom ett Förmyndare förordnande, utsärdadl
as en Domstol aldrig kunnat en Ofrälse eller
Adelig' Enka updragas. Da sädane äro obehörige att
silka pä Riddarhuset, sa äro derefter Ni fottets tanka.
Ilka obehörige att öfwerdraga en RlkSdagsmanna.rätt,
den de ej sjelswr äga, eller i egenskap as Förmyndare
kunnas anses förrvalu.
5>§.
986 Den i6 December.
5- §.
Dm tvid denna §. af Herr Xorclsnstoljis gjsr»
de anmärk/lina, torde Högloft. Ridd rff ipet och Adeln,
lika med ttlffottet, icke pcöfwa förtjent till nägok af»
seende.
6. §.
Ä Herr >Ioräen5ro>pes wid denna §. qjorde
»nmärkiiing, kan Utckonet sä mycket mindre fästa något
afseende, som närmaste Amman cj äger rätt inka»
ga något Säte för Famillen den Riksdagen, dä Hnswudman
enligt z. §. redan sörocdnat Fnllmägrig och
den sistnäntnde redan kommit i utöfning äs Familjens
Riksdagsmanna rätt.
Ester den förändring z. H. undergått, anser Ut»
skottet orden wid laga lid icke vara öswerflödige.
7- §-
Dm af Herr Grefwe /äöolpli XILrner wid denna
§ gjord» anmärkning.. finner Ucffokret i sä mätts
förtjena assccnde att en Fullmägtig, som u»i*er Riks»
dagens loop sjelf blir Huswndmen och flyttas till sin
egen Attg säte, wäl mä bjoehällag såsom Utffolts Le»
damot, men är han Elcctor eller Bänkman torde för
»rdnin^rn fiull, defia sednare befattningar böra nphöra.
Denna händelse lärer detzmom sä sällan inträffa, att
någon s-knad af ordning eller annan olägenhet deraf
tvsligen ej kan upkomma.
Herr kvlr.rclsnttolps; anmärkning, tilhörer 25 tz.
Och blifwer där beswarad.
9. §.
Deri i6 December. 987
9- §-
Dä alli concnrser efter Förfatlningarne skola
flera gär.gor införas och kungöras i allmänna tidningarns,
saknar icke Riddarhuo-Direcrionen i dcnna del
snlistäntjg underrättelse; Hwad aker angar andra brott,
sa stadga särskilde Författningar alt wcderbörandc Dom,
stvlar, derom böra lämna Dircciionen underrätlclse.
10, §.
Anmärkningen tvid denna §. af Herr lVorclsnsrolpe
har Utskottet sa mycket mindre kunnat antaga,
som en yngre Arkemans rätt, att sikta för Famillen framför
en Fullmägtig, aldrig kan eller bör utsträckas län,
gre än Z §. utstakar.
n. §.
Benämningen af Rikets Regeringsform, ester
Herr lkotlckiebs anmärkning är ingalunda rigtig. Titelbladet
af denna Grundlag innehaller annat, som
Utskottet anser wara rättast och derwid förbliswit.
Nödwändigheten af en ny Hand,matrikel finner
Utskottet mera än wäl, och torde i sin asgiswande
Riksdags-berättelse derom ytterligare sä föreslå.
§. 12.
Order Adelsman i början as denna §. är än»
drad till Hufwudman för Adelig Ätt.
Der öfriga af Herr kotklisbs anmärkning äe
as
-
§88
Den i6 December.
afgjordt genom hwad 2 stadqar och lärer ej behöfwa
närmare, än der skcdt, föleskrisw„s.
iZ. §.
Enligt Herrar Klorösnsrol^os och 8ilvvsrskol^es
anmärkningar, haswa orden han ej strlf utan,
frän sörsta momentet utgäkt.
Till närmare förklaring of Lidra momenrct i
denna H. haswa efter ordet Konungens, eller enskildt»
blifwit tilsatte, samt äberopandct af 1723 ars privitegier
»kesimir.
14. Z.
Sä wäl i första som andra momentet af denna
§. har Utskottet, enligt Herr Uotbliobs anmärkning,
ansett rättwist, tillägga förbehåll af art wara bofast
inom Verta Rike Det är i Krigs-Ständer som
Nidderskaper och Adeln hufwudsakligen, likwäl mera
fordom än nu, ofta trädt i utrikes tjenst och en sadan
författning, bör esker Utskottets tanka, icke billigtwis
för Riksdagsman»» rättens utöswande, dä man wistaS
inom Fäderneslandet, anses hinderlig.
16. §.
Herr Uc>rbljsl>s äskade ändring i redactionen af
denna §!S början kan Wffotcel för sin del ej bifalla.
Det här brukeliga' talesätt har wid alla Riksdagar sedan
1778 blifwit nylljndk, och i alla ceremonieller
insördk. — Ännu mindre anser Utskottet sig berättigad!
rmryckeligen »lägga de rine älsta Grefwarne, att de
näd
-
Den i6 December. 989
nödwändigt skola warg tilstädes wid LandttMarskalkenS
utnämnande.
^7. §-
Del är en wänlig praxis, att Riddarhus - Utskottek
alliv samlaS någon stund före hwarje Plenum.
Sädant har alla Riksdagar skett och ansags således
ej behöswa söreskrifwas, da alla smäsaker ej böra öka
widlösrighcten.
18. §.
Att någon olägenhet genom sörcffriften af ordentelige
bcwis öfwer werkelig alder, dä man första gängen
anmäler sig såsom Riksdagsman, skulle upkomma,
deruti kan Utskottet med Herr dloräensrolps ingalunda
instämma. Och dä alder efter all antagen'praxis, aldrig
kan styrkas, uran genom Prestbewis, dä. ett sä»
dant berms nödwändigt mäste grunda sig pä Kyrkobok,
sa finner Utskottet ingen anledning tillstyrka någon ändring
uti hwad denna § härom stadgar. — Vlifrvr
Riddarhusets genealogier wcderbörligen complctterade
och sedermera i full ordning hällne, sä är alt behof
af föreskrtsne bcwis undanröjdt och Utskottet skulle innerligen
önska, att detta stadgande mätte lill Genealogiernas
complctterande bidraga.
Sä snart nägon till laga alder kommen, sättes
under Förmyndare, skall sädant enligt 1774 ärS
Kongl. Kungörelse altid införas i allmänna Tidningarne
och nägon widare underrättelse i denna del, läker
RiddarhuS'Direct.ionen icke behöswa.
) ' -9- §-
992 Den i6 Deember.
19. §.
Ehuru ordalagen i början af det föreslagna
formulairel, aldeles icke behöfde cgenteligcn rättas ef,
ter RikSdagS.-Ordningen, dä den sednare har afseende
pä walde och Riddarhus Ordningen pä födde Representanter,
sä har likwäl Ut>korter i de» delen med
uteslutandet af det vlämpeliga gäll grannlagenheten till
mötes. .
Herr I^oröensrolpas anmärkning som synes medföra
en Fullmagts Fabrique ä sjelfwa Riksdags-orten,
säsom wid 1761 ärs Riksdag, finner Utskottet icke
förtjena nägol afseende.
so. §.
Herr dloräsnskvlpsr anmärkning om förståndet
af denna §. har ester Utskottets tanka kunnat ulestutas,
»ch bliswer af sädan orsak äfwen obeswarad.
21. §.
Det är i synnerhet till rummetS tvinnande ät
Herrar Gcefwar och Friherrar, hwilka nu lill en del
äro föranlätne intaga lägre säten ä Riddarhuset än
de äldre Adelsmän, som Utskottet föreslagit den förnya,
de bänkdelningen. Utskottet, som härwid äswen rättar
sig efter hwad uti Collegier brukas, sinner intet skäl,
hwarföre de yngre Friherrarne pä Riddarhuset skola
intaga Säten som äro under den äldre Adelns. Rymligheten
torde äswen winnås genom hwad Utskottet
föreslagit.
22. Z.
Den 16 December. 99-
22. §.
Utskottet finner inga ffäl af Herr korkek anförde,
som böra werka ändring i hwad denna §. stadgar.
Propositioner pa Riddarhuset och öswerläggiijngar
där, afgöras och ledas sä ofta genom ropande att
en tilstäld adjunktion af starka ropare, osta i wigriga
frägor kan bliswa sördelagtig. Erfarenheten har bekla»
geligen besannat detta, och Utskottet anser sig i denna
K. pa sädan grund, ej kunna förestå nägon ändring.
25- §.
Utskottet har funnit Friherre ^annerbeims 2:ne
sörsta wid denna §. gjorda anmärkningar af sädant
wärde att Utskottet intet ögnablick kunnat tweka att
lämna dem det odelade bifall de förtjena och hwadan
äfwen §. i besia delar blifwit rättad. Hwad ärer an«
gär Herrar Grefwars och Frjherrars rättighet att till
^:del utgöra Electorer och Utskotts Ledamöter, sä är
Adant ingalunda nägon qwarlefwa af den uphäsne
elassificationen, ty denna rättighet gass för tein alt
frän 1720 och intil 1778. Dä de detzurom utgöra
omkring f:del af Riddarhuset, torde billigheten äfwen
tala för denna grundsatis, som Utskottet anser sig bö,
ra bibehälla.
24. §.
Den härwid gjorde anmärkning är wid föregå,
«nde H. beswarad.
25. §- '
Riddarhuö»Ordningen mäste nödwändigt utstaka
hwit,
992
Den i6 December.
hwilkcn af RidderMpct och ?ldelns Ledamöter i UtMttcn
MII wara Ordförande. — Riksdags Ordninaeu
äberopar sig endast i denna del hwad Jciddarhus.-Ord»
ningen stadgar, och frägau mäste således bär afgveaö.
UrMktek hade sörcstagil alt harwid ester wänlig praxis
hädanefter borde förhällas. Tili detta stadgande wörö
wänga Ml , men i betragkande af de gjorde anmarkningarne,
har Uli^otlet anfelt wal tiss Ordförande böra
äga rum ibland och af NidderMpet och Adelns
Ledamöter, hmarjäinrc Utffotiel ulfält huru i Ordförandens
fränwaro förhallas borde.
28- §.
Herr klorbliabs anmärkning wid denna § är behörigen
iakttagen.
ZO.
Med anledning af den anmärkning, som wid
denna § bliswit gjord af Herr Grefwe ?iönlpb borner
> har Ukffottek deruti föreslagit sädane jämkningor
som uran akt störa ordningen torde anses förena deu
med cu ärendernaö ordeiitcliga gäng icke molwerkande
frihet.
. I2. §.
Enligt Grefwe törners anmärkning
har denna § nndcrgäkt förändrad redackicn.
Z3-§.
. Pä Herr k'rs6ria Lilfvsrstnl^ss wid denna §
gjor.
> Den i6 Decenibce 99Z
gjorde anmärkning, kan af de grundade Ml Herr
kiokdlied i denna del anfört, Ulffoclct ej göra något
afseende.
55- §-
Wid' denna § har Ntffokket ansett fia böra tile
lägga huru med anslag tilt esttrmiodags Plena eller
UlffottS sammankomster sörhälias borde, pa dct stav»
gande i desia, icke owanliga jalk, cj ffulle saknas.
z6. H.
Att till hwarje Riksdag besörja en ny uplaga
af RiddarhuS-Ordningen. ffulle sannerligen för Casiatt
bliswa högst känbart. U-derkastad ändringar kan en
betydelig uplaga som ffulle räcka för flere Riksdagar
ej anses gagnelig. Ukffottet tror art när NiddathusOrdningen
altid sinnes pä L.mdt-M arffalkens bord i
Plena och desi emellan i Cancelliet kan bwar och cn
som icke äger den, haswa tili,aile inhämta nödige un»
derrättelser.
Enligt Herr korlstislis anmärkning har wid
denna H. 46. §. af Riksdags Ordningen blifwit äbetopad,
hwilkcc torde göra tillfyllest, helst Uiffotlel ej katt
finna någon motsägelse besia § § emellan.
Ntt föreffrifwa någon tid till stutande af ett ef»
kermiddags-Plenum, bar Ukffottet ansett mindre nödiar,
Ljcrde Bandet 64. »nea
-94 Den i6 December.
»nen att en dcliberatj n och en deraf berodde samt of,
ra derpå följande votering ffi,!!e kunna aldrmas anftr
Utskottet inom ett ralrikk Srand kunna medföra flere
nådelig» fölidcr, hwarföre pä fäkt Friherre lnljencramL
pä goda ssäk hemställt, Ulssoltet ansett denna §
köra blifwa oförändrad.
40. §.
Med anledning af de anmärkningar, som wid
särskildt? momenter af denna § as Herr UokKUsk dlif,
»vit gjorde har Utskottet gjort de tillägg»,ingar som kun»
na anses nödige wara.
41. §.
Wid denna § kan Utskottet nppä de af Höre
^otblisb Friherre Leöorstiow, ^scob, och Herr LeZersreök,
^on, ansörde wälgrundade skäl icke görans»
zon förändring.
4Z- §»
De af Herr Grefwe körner och Friherre
Läljsncrsrnr wid denna § gjorde anmärkningar hav
Utskottet iakttagit. ,
44- §.
Denna §. harwester Riksdags,Ordningens 56 §
Lliswit närmare jämkad och rättad.
45. §.
Wid granskningen af de wid denna § gjorde
-Märkningar har Utskottet med iakttagande as hwab 5»
och
Den i6 Deccmbee. 997
och 52 §. §. uti Riksdags Ordningen stadga ansett
skäligt förändra redaktionen i öfwerenLflämmclse med
samma grundlag, hwarwid nägor ordagrannt införande
«f befi stadgander, likwäl e, torde wara as nöden. Zl
47 §.
De af Herr Uoifilieb i anseende till redactios
nen af Z:dje, 4:de ost) z:le momenterne af denna §.
gjorde anmärkningar, har Utskottet, wäl ej helt och
häilit kunnat, antaga, eller derigenom finna tournuren
bliswa wackrare oä) mera enlig med sakens naturliga
gang; Utskottet har likwäl i anledning as
depa anmärkningar sökt, sä widl nödwändigt warit,
förbättra rcdaclivnen och rätta Len ester RiksdagsOrdningen.
Att en Talare bör upstiga pä bänken, bär warit
en gammal kanske i ja mario ganska nyttig prax.s,
att den befordrade twenne huswudsakeliga förmåner,
först att man kunde se hwilken som talade, och för
det andra att .man bättre kunde höra honom. Af detta
stadgande bliswer witzcrligen ingen följd, att nägoa
dertill skulle twingas, som af alder eller andre tillfälligheter
wore mera beswärad att följa en sadan föreskrift.
Men ett sädant undantag har Utskottet, utan akt brista
i den öfwectygclse Det bör äga om Nidderjkapet och
AdelnS uplysning icke bordt eller kunnat utfälla.
Hwad angar den wäckta fragan om inskränkning
uti rättigheten att flere än 2 till Z gangoc yttr«
fig uti en och samma sak, sä anser wäl Utskottet ä ena
sidan wigtige och goda skäl för stadgandet deraf wara
anförde; Men enär deremot Landt,Marskalken äger
.ME
956 Dm i6 December.
moderera discussionerne och derwid tillkännagifwa
hwav till fräsan hörer eller icke, samt Riksdags.Ord»
ningen härom för Riks Stånden samfält icke finnes up«
taga någon förellkrift, ehuru Utffotttt anser otwifwel»
agtigt, alt öfwerflödige discue-sianer, lika sä snart i de
öfrige Stgnde», som inom Riddcrfikapet och A^eln kun»
na upkomma, sä har Uti?ottct för sin del, si knat till»
räckelig anledning, akt härom någon tilläggning i denna §
göra, utan anser denna fräga döra ankomma pä Ridder»
skåpet och Adelns egen uplyfiare pröfning och siuteliga
afgörande, hrvarwid i fall den bifalleö, stadgan»
dck derom lätt i denna § kan »»förås.
48- §.
Den härwid af Herr kalkbei, gjorde anmärk»
ning har blijwil iakttagen.
49- §.
I anledning af Herr korkliesir och Grefwe
^äcfipb kvlZrner; wid sifia momentet af denno § gjor»
ba anmärkningar, har samma moment erhållit ur tor»
ändrad redaktion. — Den öfrige wid denna H. gjorde
anmärkning, har Uifkottct ansett lämpelizare bör., granskas
och utsättas wid den nästföljande.
5v. §.
Föregående §. som i den delen är lämnad utan
anmärkning, stadgar tydcligen an någon ändring och
således ej heller någon tilläggning bör eller får göras
wid en redan genom allmänt Ja b.swarad proposuion.
Dekm^är sä mycket mera rällwist svm hwar och en
ine
Den i6 December. 997
innan propositionen göres äger öpen rätt säga sin tan»
ka emot andras fliljag^iga meningar; men oet kan med
ingen ordning eller rättighet sörenas; art sevan en proposition
blifwik med allmänt I ; beswarav, sedan deruti
skulle gj w .s til älle att göra ,ämkning..r mer eller min,
dre . armngen ledande arr förändra, elier efter en enflrld
tanka modifiera der allmänna beslutet, eller ock warande
uran alt ändamål. Den som är mifinöjd, äf«
wen med tornuren af en proposition kan deruti smara
lTlej och begära votering och längre kan nägonS rättighet
icke Utsträckas H>w d äter angar frägan o:n
reservations rärcighet, sä a iler Ulflot:et denna rätt
kunna icke lier bora förnekas, enär en minoritst af»
stätt frän votering och heilmer sa medelst, khy förman
blifwir sattadk. Har äler votering flett, dä bör j Utfloitetö
tanka plural terens decision respectcraS och nä»
got klander deremot inom Ständer oldraminst af sädane
Ledamöter, som förut i saken tydclrgen yttrat sin me»
ning icke sä äga rum. A» detta och de flere as Herrar
Rotlrlisli, von 8cliuU2-nbeim, k-jftlmgn och Friherre
Läljsridgmr. anförde goda fläk har Ukflottet i denna §
tillagt nödigt stadq.nde i dehe omständigheter. Den
af Herr Rector Zilverskolps äberopade 57 § af Riksdags
Ordningen kan sa mycket mindre emöt UtflvttetS
tanka i denna del wara stcidande, som der endast näm«
nes rättigheten att genom flrifteligt Memorial eller
Dictamen giswa de öfrige Sländön sin särflildta mcring
tilkänna, men aldeles icke atl någon i sitt egit
Ständ flall äga rätt genom en reservation klandra ett
redan tagit, och säledes all laga kraft ägande, beslut.
5l. §.
Herr korklirbs anmärkning rörande nyttjande
as
998 Den r6 December.
as Riksdags Ordningens rermer, i anseende till voterings
jedlnrues beskaffenhet, hörer cgcntekigen ti!! §z
§. Sch bliswer där upkagen. All sedtarne wid voteringar
och wal läggas pä ekk pappei-s-ark as den voterande,
har warit en gammal praxis, som icke haswer
oskäl med sig, man twäitom är enlig nied en nödig
försigtighet, och som Utskottet pä sadan grund ej anser
sig kunna utesluta.
Det tillhörer de Ledamöter, som jämte Ordföranden
under wal och v-teringar sitta wid bordat, att
tillse det att derwid ordrnteligcn och lagligen tillgär.
Nägot ytterligare färsigchchttS.mZtt kan ej widtaqaS
och lärer ej rarftvag enär hvar och en voterande Ledamot
sjelf äger under hela förrättningen wara a Rid,
barhult tilstädeS och efterse samt anmäla om någon
olaglighet skulie förelöpa; hwimet såsom swar pa Friherre
O-lerstroms aumärkiiiug; Uiskvlttt ansett sig
böra ritkännagiswa.
53« §»
Herr Oocks anmärkning såsom icke ogrundad
har blifwit iakttagen. Med anledning af Herr klorlilisbs
sa wä! wid 5l:sta som denna H. gjorde anmärkningar,
har Uttkottet, sä wist bchöflrgt warit, i anseende till
voterings.sedlarne wid wal af personer, följt de termer
som 7O § af Riksdags Ordningen finnes uvtaga; Utskottet
har iikwäi ej kunnat utefluta, det icke onödiga,
twärtom gnaneltga förflagct om anslag pa gängen wid
olla wal öfwer den befkaff.nhet Wal,sedlarne döra äqa.
för akt wara amagelige. I stället för LandtMarfkalkcns
bord har Ukffottct föreslagit, att votcringsftolar
med Ja och Ne- borde finnas pa ett inför dörren
-
Dcn :6 December. 99-
ken as stora Riddarhus-Salen stäldt bord, hwilken
omständighet torde mcdgiswa nägon mera ordning wid
desta förrättningar.
Ester 54. §. har Utskottet ansett sig böra införa
en ny som Utstakar, hwilka wal utaf Ridderffapct
och Adeln wid hwarje Riksdag ware sig lagtima
eller urtima böra wcrkstalias, derwid sa wäl Rege«
rings Formen som 9liksdagö»Ordningen utgjort Utskottets
rättesnören.
§; §. har Utskotttk ansett böra pä det sätt ulga.
att endast ett särskildt stadgande deruti äberopaS, såsom
pä gängen i stora Riddarhus» Salen ansiagit,
och som werkstalliqhcten, hwarom 56 §. nu stadgar
uti samma särsk,idta stadgande kan och dör uptagaS,
sa kommer sistnämnde tz. gtt Atur Riddarhus »Ordningen
aldeles sörswiuna.
57- §.
Att Riddarhus Utskottet efter Herr Kloräsnstvl^es
ann>ärkning skulle förökaS till 24 Ledamöter,
dertill sinner Ustkottet intet ffäl, och tror destmom
att ärenderne med wera redighet och ordning af ett
märkligt antal Ledamöter kunna sköta- och handhafwas.
Ester denna §. har Utskottet enligt gjord a»*
märkning ansett sig böra insätta en ny §. rörande
Riddarhus Dirrctionen, huru den wäljes, och om de»
särskilda Induktion, som för densamma utfärdas.
Arven har U'.ffottet om Introdkcrisner häe
kilsta» en ny tz. grundad pä Kongl. Förordningen ak
vr»
IO00
Den r6 December.
den g M>m 7775 samt Kongl. Vrcfwct af den n
Febrnarrt r8oo.
58 §-
Enligt Herr kskllliebs anmärkning, har denna
§. erhällit förändrad redaction. Något tillägg rörande
Grundlaqarne har Utjskvltet likwäl icke ansett nödigt
dä i anseende till dem är tilräckeligen stadgadt uti 8r
§. af Regerings Formen.
55- Z.
D- nna §. grundar sig x.Z derom Uthärdad Kongl.
Förordning as dcn ro Ann. 1762 och har således as
litssvllct va annar satt cllcr n,ed lindtigiro påföljd för
fönnninieipr ej kunnat sörcfläs. Skol? Ri-derskapet
och Adelns G nealoai-'r, som äro la. magt valjggande
06) för Sländct till fullkomlighcte» sa nötwändiga ,
nu'och för ftamkidcn kunnl hallas i någon ordning
sä tror UEoiket akt d-n sörcsiagne och dchukoni förut
stadaade nlwäaen är den enda jom kan teda till ett
sädant ändamål.
Etter 6tt> har Urlkottet enligt Herr Koklllisbs
onmä'k'nt>a insatt en ny H. rörande adoptioner, som
Nidrtrffapel och Ad.Ins widare uplysta pröfning nn«
dcrstälics.
Slutcliqen och rörande H rr ^orbliebr ästundadé
tiliäqaniiiq af de flere säcMde Författningar,
6tt uti Riddarhus-Ordningen uptagas, som pä ett
eller annett lätt röra Riddcrssap.tt och Adelns prxro»
gativer, sä kan Ut^otlct sa mycket mindre sinna lämp
-
Den a 6 December. - rvOr
liqhete" R ^ r!»s Ordningen, hwikken
tör u .. -oom Stätt det, bcstäwmsndrt
of ^ "ä t / och förhällandct i Dest
so u-: ' i.-r-, --.'.e. Urstctttks t uka är helt annot,
öo :i -i de fä arerstadnde Ridderffapet och
s.s -ttts P.iv-.'. m-r e!'-r Prerogariver. UtjVottet har
i d'»-,a ktg erdon färe detta afiänilikk ktt insordradt
som- Lndroq, derur: alr bwad derwid kunnat samman»
lerås med sorg^jlm usgqrannbet fokt uptagas och del
beror äon-r pä Höglo,1. RiddertVapet och Adelns pröfning
och utterå-,!)-, !w'.d bruk af detta sammandrag
kom ner -rc gor/S. Em edlertid och inkil desi decision
derom tag-s, sinlv^- Ukcko tel intet 1?al, alt i Riddar,
hu.' O-d-.roge» fa mm-mulan V a hwad dit rättligen hö,
rer, m.d der som, ester UlffotMS begrepp sä mycket
mindre dcr bör ägo rum, som utom det ingen af dc
förr uttätdads R-ddarhus-Ordningar. pä något sätt
säsane omständigheter upt-ga, Ridderffapet och Adelag
Privilegier, dels i generella Författningar derom, dels
uri särkildt uriärdade stadgar uptagne, altid lika med
ölrige Skänds-PecvUegicr, blifwir säfom särskilde
Acker ansedda. Slockholm den 9 December 1809.
Pä Riddarhus Utffortets magnar:
8 Hossnbsns. ^s. /li6!sr8kr8I)!s«
Pdurs von I^Aclcreij..
UplästeS följande frän Skalö-lMottet inkommit
iOO« Den i6 December.
Wördsamt Memorial!
Wt förwalrningen af Krono-godscn ifrän äldsta
tider utajort ett ämne som, lastat Konungens och Slän,
dernas gemensamuia synnrrliga upmäcksamhet, derom
lämna de lid ester annan widt'gna Författningar de
»näst ölwektygande bewis. Och da Regerings Formen
t 77 §. stadgar, att Kongsgärdar och Kongs'Ladu,
gärdar med dertill hörande hemman och lägenheter,
Krono skogar, parker och Djnrgärdar, Krono- och
Ska!l»ängar samt Laxfisken och andre Kronans fisten
sann Kronans öfrige lägenheter stola förwaltas efter
de grunder Riksens Ständer derom förestrisma, dock
att de personer 06) menigbeter, som, ester hittills gäl,
lande författningar, sädane Kronans lägenheter nu inuehafwa
eller nyttja, mä njuta laglig rätt dera til godo,
samr att odlingar eller odlingsbar mark ä Krono,
stogarne ma i manlig ordning, efter nu warande eller
framdeles blifwande Författningar kunna till Skatte
försäljas: samt uti R>ks-St ten ibland Stars^Werkets
inkomster jämwäl upkagas Kungs, och Kungs Ladugäc,
dars med flere Lägenheters arrenden; sa har StaksUtstetttt,
sä wäl i följd häraf, som i anledning af de
flere ifrån de Rest ctive Riks Stånden tili Stats-Ut«
stöttet remitterade Mmiorial, ansett sig tillhöra, akt
om desse Kronans nl!hvrigheter taga en närmare kännedom,
för att deruter kunna till Riksens Höglofl»
Ständer ej allenast upgilrva desammaS närwarande
best.ffmhet samt de grunder och »vilkor, hwarefter de
hitttlis blilwit fö'waltabe och nplätne, utan ock Riksens
Höglofl. Ständers pröfning underställa, hwad
Utskottet ansett bidraga, ark as berörde lägenheter kun»
US hämta sä mäl en förökad inkomst för Staten, soni
rn förbättrad hushållning för lander i allmänhet.
2
Den *6 December.
IQ2Z
I sädant ändamål har Stats Ukffottet ansett nödigt,
«kt ifrän Kongl Kammar Collegium härs n infordra uplysningar
och sedan desamma erhallus och Utfkorrct
tagit sä wä! dem, som de öfrige upgisle i detta ämne
w.irir för Un? o t! et att tillgå, uti noga öswerwagande,
har Utstoklet troll sig döra för Riksens Högloft. Ständer
framlägga en pa förenämnde upgifler grundad berättelse
om d.fte lägenheters 'beskaffenhet, tillika med
hwad UgVottet, i afseende pä deras framlida förmältning
och behandlingssätt, för sin del ansett lämpeligk
att före',lä.
I afseende pä deras beskaffenhet samt den större
eller mindre inkomst som Stats Werkct af dem tillfiyter,
har Uiffottek indelt dem i Line huswudclatzer,
nemligen.
i:o Sadane som blifwik borkarrendcrade esker de
grunder som Kongl. Förordningen af ben 17 December
17^9 utstakar, och
2:0 Sadane, hwilka under arrende wilker innehaswas.
TU! den första clasteu htBaröfwer ett sammandrag
Litt A blifwir förfaikadt, mmisanvelhemmantalct,
grnndramor, ärliga arrende summan samt arrende-tidens
början och flut, höra följande nemligen:
Upsala Län.
Rvda Kungs Ladugärd om 5 mantal jämte Ryda
Kongsäng, hwarföre i arrende ärligen erlägges 116
Tunnor rz Z kappar spannemäl, hälften rag och hätf
ren
-
IO24- Den 16 December.
ten korn, 12 Parmar HZ fann i§6o R d Banco i
P.n:>lngar; Och är arrende innehafware» der>änue sör»
bunden, att tvid gärden underhålla en afwel as 8»
spanska sär.
Elfkarleby Kungsgård ^ Mantal med laxfiske
och quarn. Härföre erlägges i ärlig arrende afgift
i? Tunnor izs kappar spannemäl, zi; i? ^
lax samt Z2Q R:dr 4.6 tz. § rst. Bane» i penningar.
Södermanlands Län.
Eskilstuna Kongs Ladugärd 9 Mantal, och ^
Mantal Krono; ärlig, arcende-lumman är 184 Tun»
nor Säd och 1642 R:d r6 tz. Banco i pemuugar.
Rsngsbergs Rsngsyärd om 4? Mantal
med 8 Torp och 4 B ekestugoc, betalar i ärligt arrén»
de 83 Tunnor 7 kappar Säd och 69 r R:d Bane»
uri penningar.
Ostngöchlands Län.
Rönö Knngsgärd om 4^ Mantal och 7 Dagswerks
torp. Ärl,qn arrendet är 62 T r 7 klr Span»
nemal och 602 R:d B >>co i penningar. För de härli!
börande särskildt Lägenheter utgöres räntan dest»
utom.
Schenäs Konasgard zz Mntal. Ärliga Ar,
rendösumman är §4 Tor 7^ k:pr Spannemäl och
rio; R:dr Vco i pein ing w. Hwarsörutan räntan
erlägges särskildt för de härunder lydande särskilde Lägenheter.
Bisp
-
Den i6 December. 1005
Bispmotala Kongsgård, 5^ Monts! med 12
skattlagde torp. Ärliga Arrendet är 75 T:or i6kpr
Spanneina! och 585 R:dr 16 sk:r Banco i p.nnin»
gar, med skyldighet för Arrendatorn all wid gärden
underhälla zo Får och 25 Kokcsauir.
Skaraborgs Län.
Olstorps Krono Säteri, 1 Mantal. Ärliga
arrendet är 14 T:or 6^- k:pr Spannemäl
Banco i penningar.
Calmars Län.
Borgholms Kongs-Ladugärd, mantal,
iz torp och 1 husbehoss qwarn. Ärliga arrende «s»
giften är 120 T:r Spannemäl och n8z R:dri6sk.
Banco i penningar.
Jönköpings Län.
Terrsjö Krono Säteri, z Mantal, z torp och
I husbeyoss qw wn. Ärliga arreiidct är 2^ T:r ZI^
k:pr Spannemäl och 200 N:dr Banco i penningar.
-Hallands Län.
Barnabro Krono lägenhet utan hemmantal.
Ärliga arrendet är r T:a 16? k^pr Spannemäl och 72
R:dr 24 hk. Banco- i penningar. -
Ähsklosters Kungs Ladugärd, 4 Mantal, iz
torp, cn Ö Herrön kallad jämte Ahlbro Laxfiske. Är»
liga arrendet äk §§ T:r i?s k:pr Spannemäl, izez
R:dr
ico6
Dm iL Desember.
N:dr Banco i penningar och 5 T:r Lax. För sgz
Kröno dagswcrken, som Aireniaiorn sär begagna,
njuter Kronan särskild betalning efter markegång.
Till den andia Clasen, bwaröftvcr jämwäl
ett sammandrag Litt. B-, blifwit försatladt, som utwisar
hemmantalet, grundräntan, undcrlsgde dagswer,
ken, ärliga arrende summan, riden dä arrendet tilän»
dagar, höra följande nemligen:
Stockholms Län
IDerinegarns Kongsgård med derunder afhyste
Hemmanen Wiggeby 4 Mantal, Kunkcrbacka ^.-dels
och Helmparboda ^ Mantal, skattladcS ar 1728 lill
iO manral, samt innehade dä s8 Tunne-9 lappelands
ärligt utsäde samt 574 latz hö.
Denna Kungsgård som framledne Herr Kongl.
Rådet Grefwe Jacob Lilienborg förpanta! för 10,002
D:r S:mt, hwaras sii2 D:r iZ r:st. 8 p:gr moro
försträckte tvid slutet as förra Scculum, och resten är
1720, sökte Sonen Herr Riks. Rådet Grefwe Carl
L/IIeoborg wid 1727 ars Riksdag, att fä besitta under
perperuelt arrende för sig och sin Grefwinna, samt
ten af arswingarne som han kunde utnämna. Hwar»
emot Herr Grefwe» och Riks. Rådet erböd sig att
assia halfwa pantMingen, samt att förandra hälften
efter hand godtgöra sig iuteretzet och capitalet as den
arrendesumma, som kunde wara stipulerad och för
ond och god rid Utan afdrifning, borde erläggas.
Genom bref af den 27 Innii 1727 behagade Kongl.
Maj:l uppå Ständernas underdäniga tillstyrkan, dertill
lämna nådigt bifall, i sölje hwaras Herr Grefwcn och
Riks,
Den 16 December. 1007
RikS»Rädet midfasta» 1732 tilrrädde arrendes esree
Kammar-Collegii den 28 September 17g! utfärdade
contrack för en ärlig arrendesumma af 500 D:r S:mt
hwilken efter Z §. ärligen ffulle afräknas pä den re»
sterande balfwa panr>1killingen med dera löpande Intcretze.
Med första qwarralet 1747 eller pä är,
l'lef capiralet, med den dera beräknade 6 procents rän»
tan stureligen afbördadr; men wid 1766 ärs Riksdag
förordnade Riksens Ständer, alt räman äfwcn för
denna Kongsgård borde utgöras ester förwandling och
ärlig markegång samt conrraclet uphöra ester 15 ärs
förlopp räknade fran midsastan 1767. Arrendet innehades
dä af Ryttmästaren ?ri!iiL2N8!ro!6 samt Can»
cellie Räder Idre, som wid päföljande 1769 ärs Riksdag
wunno, enligt Kongl. jLreswet den r z Mars
1770 den ändring deruti, att pä Ryttmästaren ?rimLsnskol^s
begifwande arrendet, enligt 17g 1 ärs con»
irael, i stället för perpetuclt ffnlle äga bestånd pä ivo
ärs tid, om det utom andre milkor äswen med ätersäende
af de 5000 Dr Snut pä pantffillingösumman,
som mot det perpetuella comraerct är 1727 moro eftergifne,
men hwilken summa utan ränta skulle innestå
alla ivo ären och ej förr än wid deras och ar»
renders stut till innchafwaren utbetalas.
Derefter och sedan »vederbörande Landshöfdinge,
lill följe af Kongl. Kammar-Collegii Circulaire Bref
den 16 December 1777 hade älagt Acrendatorerne
äfwen af Wenngarns Kungsgärd att betala arrendet »
z D:rS:ml Riksdaler»,anförde Ryttmästaren krjnrrsnsllölä
beswär deröfwer uti Kongl. Kammar-Colleginm,
samt pästod, att, i händelse han pä anförde skäl,
»fran denna beräkningsgrund ej erhöll befrielse, de pä
gamla piMtffillingeri återstående zsvv D;r Smu pä
rov8
Den i6 Dtcensbee.
lika sitt mäste evaluera- och arrende förhöjningen
derä afräkaas. Detta behagade Kongs. Maj:r uppå
Kammar Collegii underdäniga anmälan den 22 April
1779 i Näd^r bifalla, med nådigt förklarande: att
sedan pantffillingen salunda blifwit erlagd, ff'ulle ar»
render för Wenngarns Kungsgård till fullo utgå,
pa fält som derom i allmänhet förordnad! är.
Dess 5002 D r Sunt med deras fördubbling,
äro NU jämwal till fullo asbördade, och Kongl. Majit,
och Kronan njuter altfä fulla arrendet, som 3 Z D:e
Snut. Riksdaler» ärligen stiger till 166 R:d Z2 st,
Specie, i stället för 527 R:dr. 4; st. rst. h>virkill
räntan, för denna Kongsgård ejler 1827 ars Markegäng
ffulle belöpa.
Genom Kongl. Breswet till Kammar^Collegium
afven iZ Januarii 1806 ar »orklar,,or rut Arrende
tiden bör räknas ifrän M,ofastan 1772 hwadan den
ej uphör förrän samma lid 1872.
2:0 Rådsmansö eller Gwinö Knngsqärd, z
mant l med r Wäderquarn. Skattlagd ri iss hade dä
iZz Tunnelands ärligt utsäde samt 2Z2 last hö.
Enligt Kongs. Brefwet den 26 Oktober 1750.
och contract den 2 Juni, 1755 erhöll käwarande
CabinettsSecreleraren, Auditeuren Idöok ifrän midfasta»
1752. zo ars arrende rättighet as denna Kungs»
gärd för en ärlig arrende afgift af 247 D:r 22 rst.
S:mt hwartill räntepersedlarne, ester 1735 ärö stän»
diga Markegäng och spannemälen a 5 Dr SlMt run»
nan sig bcstego.
Dtt
-
Deli i6 Decernber.
1009
Detta Contrakt löpte till anda'midf> stan 1782;
mcn under den Z Juiii 17Z0 h.'de Konungen redan
i »ader försäkrat Dest förste ListMedicus nu B rgöRadet
l)an!l>er§, all dä berörde arrende uphörde, fä arrendera
denna Kungsgård i betz lrsmjd med samma wilkor
ULoks arfwingar den innchast; Och ssm ibland detze wilker
äswrn wrretk, att erlägga denar r752 stipulerade
arrel,dclnmma a z D:r Snut Riksdaler!», hwUker sörre
arrende innehaswareu alt ifrän 1777 ärS my-ttförandring
fustgjort; Sä afflog Konungen den 1 M ' S
i'737^Bergs-Raders gjoide ansökning att u 6 D:r
S:mr Rlksdalern fä betala qrrendcfumman.
Under detta arrende imwbegripss jämwäl All
mogend.
Dags werke» af 2g. M-rntrl i Rads>na»s5
Soekcn , för hwilka Arcendaloreu stärffildl erlägger betalning
pa följande sätt:
För zg Jordedoks Dagswerkeu ä ro^ öre n D:r S mt
- 144 Mantals öke d:o a 16 öre - 72 - -
- 2 gF dm Dränge dm n 8 öre - 72 - -
- ? ,2 d:o Dränge d:S's 5 öre , 2l » -
- )6 .hjelpe öke d:o ä 12 öre
21
Ttthopa 197 D:r S:t.
hwilka äiwen c skör Z äd:r S:mt tstlRcks
Salrrn cpalveraS.
Fö>- benne Kungsgård-erlägges alna urr
arre!! de:
För sjulima Gard,» ' « «
Och spr Kronans kill hajd och bruk ausisM
dagswtzrken - -
- 6;: 72
Summa R'.or- -48: rr
L/erde Bandet k7:« 65/
ISIS " Den 16 Deember.
Denna Kungsgård, hwilkcn som en af de min»
sta, efter 1749 ars Författning, borde wara oberätn»
god till dagswerken, njuter dem icke allenast pä sätt
oswan anfördt är, man innehaswarne af 24 Mantal,
sem Utgöra detze dagswerken , äga deremot ben förmän,
att lä betala deras hemmans räntor, utan sörwandling
efter krono wärdi, ä z D r S:mt Riksdalern, hwarigenom
Kronan blott efter 1796 ars markegång särffildt
förlorade 582 R:dr i ff. zL r:st. om äret.
g:o Skällnora Kungsgård g? mantal, Fär»
telbol ^mantal Krono hemman jämte i Qwarn, innehades
under förpantning af Majoren, sedermera General«M<storen
och Riddaren Varon ^laurik? von
Klinkorvsrräm för 8ov D:r S:n>t ärligen, men ä hwil»
ken arrendesumma han ar 17^9 sökie afstag hos Kongl.
Kriqs-Colleqium, som för Wadstena Krigsmanehus-CatzaS
räkning förpantningcn inlöst, och jom Konal. Collegium
funnit, art räntan för detze lägenheter, om de» uiräk»
nadeS efter 1728 ars Författning, med halswa Säterie
srcheten ej steg högre, än kil! 469 D:r i öre 20 p:qr
samt derest ben miogs in natura eller penningar ester
rnarkeganaen, hwormed förstas 17^9 ars ständiga
rnarkegänq, den ej urgiorde mera än ZoA D r 2 öre
8 p:gr Sm r; M>n Arrendakoren wille giiwa 602
D:r äckigen; Sa amon och fasistälde Kongl. Krigs»
Colleaium, medelst Resolution den 12 M rtii I7Z9
denna stimma <a>om arrende i ett för alt ärligen.
Emot crlägamde af denna ränka sökte Baron Klintrovv^rröm
wld 1741 ärs Riksdag, att ä Skällnora
Nied underliggande qwarn och hemman erhålla ständig
lbestttM»»gs rätt; M n enligt Kongl. Dretwct den z
Iulii samma är, fann Kongl. Maj:k i nader betänklligt,
att derstll samtycka, dock försäkrades han om
ro
-
Den i6 December ion
rolig och oförändrad besittning deras sä länge Kungsgården
war »disponerad och kvmme att brukas emot
arrende eller någon annan titel.
Pa ytterligare ansökning och Riksens Tiänders
tilsiyrkande, blef han likwäl medelst Kongl. Breswer den
27 Febr. 1748 i Räder försäkrad om ;o ars arrende
med lika Nådigt löste, alt dcrwid äswen sedermera
warda bibehållen, som 1741 ärs nästnämnde Kongl.
Vres innehåller; men dä Kammar-Collcgium i anledning
af höqstberörde 1748 ars Kongl. Bref hade uppå
denna Kungsgård och derunder lydande lägenheter
projeclcrat behörigt arrende - contract, fann Collegium
sig söranlatit, ait under den 6 Innu 1755
hos Kongl. Mahl i underdånighet anmäla, det räntan
af 148 Tunnor Spannemäi och Z st. Tullgaltar eller
Z42 Dal. S:mtS. Kronowärderingsränta, hwarföre
den under Kungsgården lydande quarnen i Iordeböckcrne
upförss wäl borde ester hwarje ärs markegång
erläggas, men att för andre omständigheter Collegium
ej kunde finna, det berörde quarnen päsörde ränka kunde
af densamma in natura godtgöras, man föreslog
Collegium fördenskull i underdånighet, om icke merberörde
quarn kunde Baron Klinkowström fä beräknas
för de 200 D:r S:mt som tillförene derföre blif»
wil erlagde, helst om ny skattläggning derföre skulle
förordnas en längt drygare afkastning skäligen kunde
befaras, och att aldrig en sä hög arrende-summa föc
densamma skulle kunna ernas. Hcmställandeö Collegium
i öfrigt, dä arrende summan sä för Kungsgärdet,
som derunder lydande lägenheter, om den blefwe uträknad
i enlighet med det dertill är 1748 saststälde
fundament endast steg till §z; D:r g öre Slmr,
Baron klinkowström förthy, sä hädanefter som förut
-
ioi2 Don Deceinber.
ut, likmätigt Kongl. Krigs. Cvllegii Resolu ion den ic>
M>'rrii I7Z9 borde för alla lägerchtterne erlägga en
witz arrende summa as 6oo D:r Snitt, hwarigenom
Kongl. Majtt och Kronan, dä mumie 64 D:r 2Z öre
S:mt mera än efter Kongl Bceswet af är 1748 kunde
erhällas.
I anledning af hwad Kongl. Col!egium salunda
i undcrdänighck hemställt täcktes Kongl. Majtt uii
Nädigk Pref och sivar derä, under de» 24 September
1755, förklara alt 620 D:r Snut borde äswen under
de Baron Klinkoxvsrräm bewiljabe §2 är i ärligt
arrende erläggas för Skällnora Kungsgärd med alla
derunder lydande lägenheter.
Wid 1765 ärs Riksdag inskränktes ben återstående
arrende liden till is är och räntan skulle derunder
Utgöras etter förwandling och ärlig markegäng;
wen conkcaerek ätcrstäldeS i des; förra skick wid den
nästpäföljande Riksdagen och Arrendatorn» undfick efter
Kongl. Vrcfwet den ig Martii 1770 tre ärs prolongation
pä arrende tiden, hwilken vörjades jämlikt
contraeket af den 18 December 1760 med midfasta»
1750 och altsä uphörde med midfastan i8oz.
1770 transporterades detta contract pä Grotz,
handlaren klerman ketrerson och enär frägan upstod i
anledning af 1772 ärs mynrförfattning om arrende,
summans cvalverande g z D:r S:n>t lill Riksdaler»,
förordnades genom Kongl. Vreswel den 8 November
1780 att sädank borde ske, men icke af de 620 D:r som
hitintills blifmit i arrende erlagde, utan esler dctz belopp
i stöd as 1748 arö Författning, i sölje hwaraf
arliqa arrendet nu utgår med 178 R:d 27 tz. 6 rst»
i/»äller för 202 R:d.
Kungse
-
Den 16 December.
IQIZ
Kungsgården hade nu rinder all denna lid, till
och med, 179Z mgjorr zI manrk, men förlorade genom
upstädd Nälkegäag medelst Kongl. Swea HofRätts-Doni
den 8 Aon! sistnämnde är ängsmark till
80 latz, hö. och upbrukad aker till någor mer än 7
Tunneland, samt blcf derföre, efter uträkning as Kongl.
K un mar Collegium nedsatt till z ? mantal.
Krigs Räder IUcKs, som den II Februarii
^793 erhållit transport af detta arrende, sökte i Kamwar-Eollegium
ersättning för denna förlust, till hwilkeu
han ock ostridigt war berättigad/ men erbjöd sig
att läka all pretention dera salla samt oaskorrradt utgöra
hela arrendcsumman 178 R:d. 27 sk. 6 r:st.,
derest Kungsgärdens hemmantal och öfrfge skyldigheter
blefwo nediatte i proportion as de borrtmistade ägor»
ne; Uti Utslag härä under den 28 Ociobcr 179g förklarade
Kongl. Collegium, att nägon »y skattläggning
i afseende pä ersälkningssragan icke ägde rum, emedan
de ägor, som frangält Kungsgärdet, wörö till särskildt
mantal och ränta skattlagd?, utan blandning med
Kungsgårdens mantal och ränka, och hwad äter au,
ginge ersättningen, sä ansäg Kammar-Collegium sig
icke tillstandigt ars inga i afhandling om arrende tidens
förlängning, utan fann Collegium nägon annan
grund dertill icke lämpelig, än att afkorrta sa stor del
pä Kungsgärdens arrendesumma, som swarade emot de
afsöndrade ägorncs serskilde ränta som utgjorde ia
R.dr 47 ff. 6 rist.
Pä deröswer af Krigs-Rådet l-vrickr anförde
underdånigt» beswär, samt sedan Kongl. Kammar,
Collegium blifwit hördt, och i underdånighet förklarat,
att icke med säkerhet kunde sägas, att den ersättning
Kro,
IOI4 Den l6 December.
Kronan tik! Krigs-Rådet borde urgifwa, Uträknad
efter hans wcrkeliga förlust, kunde blifwa godtgjord
genom minffnigg i arrendesumman, i fall arrende
roligheten wid dä warande arrendes flut, skulle
genom auction utbjudas, behagade Konungen i nader
pröswa billigt och skäligt, act antaga Krigs-Rådets
anbud, och i stället för ersättning, bewilja honom eller
rätts innehafware 2; arö prolongation pä dä gällande
arrende-comraet, ifrän midfastan i8oz lill samma
tid 1828, emot det han, efter desi anbud, erlägger den
ditintills betalte ärliga arrende» summa 178 R:dr 27
fk. 6 r:st. men den sökte options rättigheten pä arrén»
det efter den tiden, ansäg Kongl. Majit i nädcr be»
tänkligl att bifalla.
Enligt Krigs Rådet I.oricl>s af Kongl. KammarCollcginm
den 19 April g,Ilade transport, innehafwes
nu denna Kungsgård af vice Presidenten och
Commendcuren Baron k>s6ric lerkmeöen, och är
dessutom den af Krigs Nädct I-oricbs genom 1794
arö Kongl. Bref erhällne prolongation a arrendet af
,5 Sr eller till midfastan 1828 stadsästad gervin
Kongl. Resolutionen den 12 Februarii iZor.
4:0 Benhamra Kungsgård 4 mantal med
derunder lydande 4 serjkildte fjerdedel hemman.
Under den § September 179; bles denna Kungs»
gärd med derunder lydande lägenheter pä 50 ärs tid
t'l! midfastan 1848 under arrende i nädec tilläten
Franske ä^stairss wid Swenffa Hofwcl
Lbsvailler 6o Laursin, emot aldeles lika wilkor, som
arrende innehafware» innehaft, eller emot en arrende-,
sum
-
Den i6 December. 1015
summa af 427 Dw 12 öre Sunt uträknad efter
1748 ärs faststälde fundament.
Medelst Kongl. Brefwet den 27 April 1799,
är den cbevsiller 6s Qaussin g'N0M osman omnämnde
Kongl. Resolution af är 1793 i näder tillagdt
arrendetid nedsatt till 32 ar, hwadan den således up»
hör midsastan 1828. Vörandes räntocne as Kungs»
gärden rch hemmanen jämlikt 1799 ärs Kongl. Bref
erläggas efter sörwandling och ärlig markegång. — Dä
Llievsiller äs 6nu8sin den 14 Mars 1798 likmä»
tigt Kongl. Brefwet den 27 nästförutgäende Februari
tillträdde denna Kungsgärd, beledsagades dermed
det nådiga förbehäll, art sädant icke skulle ligga i mä«
gen för hwad Kongl. Maj:t, rörande besaade Kungs»
gärd kunde finna godt, och nödigt att framdeles förordna.
Kongl. Kammar-Collegii arrende« konträrt för
dksvsiller äs Laursin, har under den 12 Oktober
1805 för de Återstående arrende-ären bliswik tranöpoc»
teradt pä Lieutenanten 8rjsraelä.
5:» Tosca Kronohemman i Adelsö Sock n af
Swartsjö Län sm ett mantal med 2:ne underlydande
holmar.
Grnom Nådigt Bref till Kongl. Krmm-irCollegium
af den Z i Maij 1823 har Kongl. Mst:t pröf»
rvat godt förordna, att detta hemman med tillydande
holmar, skola pä Z2 ärs tid borrcarrenderas genom of»
scntelig auction, i likhet med hwad om Knngsgärdar
och andre Krono Lägenheter föreskrifwit är och till det»
ra Hemman kan wara lämpeligt, hwaM arrende.-con
-
IOI6 . Den l6 December.
trick borde af Ståthållare» öfwer Swartsjö fcrcstäs och
af Kongl. Kammarkollegium pröswas och Utfärdas,
hwilkcr ej ännu lärer wara werkstäldt.
Warnums enligt Jordeboken hemmanets ränta
indrid ä Lands Seereterarei-g i Stockholms-La» lön, ulom
dagowerken sam utgä in natura och boskapgpen--  uingarne, hwilka är> Kronan behallne samt räntan ä
' kc särkildt skatclagee holmarne anslagne ä Landöhöfdingenö
i samma Län indelning.
6.0 Ultima Kungs Ladugärd skattlagd är 17Z2
^ för 80 Tu !nc!andg iO? k ppelands ärligt utsäde samt
690 Latz .hö, ttlstka med .6 Tunne kappelandsäker
och lz6 Las; hö wid Torpen faststäldco i sölje deraf
kill 12^ mantal.
Genom Resolution af den go September 1786
benä.dade .Ko ung Ouirat de» lllrdje dawaranve förste
HostStallinästaren f d. Grefwe fVIunlr med arrende
rättighet af denna Kungs Laduaärd israil midftstmi
1788 art tili detz liftgid nyttja, fri fran all annan
gisl, än, den esker slatttlaggnuigeN stadgade ränta, den
han hwarje ar wid rätrer afradsdag borde erlägga: och
chwilkcn Konungen täckteg fastställa lill 500 R:dr.
Specie om äret. N'a» all stags förwandiiltg efter markegång
eller hwad agnar det wara watte: Hwarcmok
räntan för ängslägenhete» Fräkenbotten borde utgå efter
markagäng. — Swnua Refoluriön lämnar derhos
Grefwe kvlrwst försäkran, alr dea» jom as honom arrenderade
Ultuna skulle w c.i trygg och säker om 0,
guald besitt>iii:g uti ZO är. att rakna '.fran midfastan
i?88 änskönt Grefwe b/lunlc under samina tid med
döden ofginge, i hwilken händelse likwäl arrendet för
den
Den r6 December. 1017
ten återstående tiden, sadan! som det genom contracket
cmeHaii Grefwe lvlrmk och Arrendmoren blifwit stadgadt
israil Grefwens dösStima skulle directe bekajas
tili Kronan, samt oswannau.nde >02 R:d i dest
ställe förswiuna. ,
I för magd häraf öfwerlämuade Greiwé -Xäunlc
den 14 Mars 1787 detta arrende till ÖfwerCommi»
saricn Olsson sorn atog sig ark betala en summa af
1666 R:d Z2 si. i arrende ärligen och likmätigt Kongl.
Rescriptet af den 22 Februarii 1788 och Kongl. Kain,
mar-Collcgii contrack den g Augusti samma är för»
säkrades Olsson om zo ärs orubbad besinningstid.
Ö w'r.-Commisi rrien Olsson transporterade sin arrende-rättighet
den r r Jnlii 1792 icke uran beiydelig
wrderkänsia till nuwarmide 2lrrendakoren kristers silrsir,
hwarö arrende rid saledcS lill ända löper med undfåstan
1818-
Ibland serj^ildra förmäner, som ätfölj» detta
arrende innefattas äsweti att Arrendetoreii ar befriad
ifrån underhållandet af - Schäffer!, Stuteri och Hollender»/
äger tillåtelse jasir Hö och Halm enior skyldighet
att aniVaffa tillräekesig göoiei för Kungsgårdens
behof och äligger honom derjämre, all ärlig n an,vända
50 N:d pä Trägårds anläggning och fruktträds
plantering.Af Bälinge, Rasbo, Hagunda ochUsteräkers
Härader njuter Arrendatorn ärligen 640 öke 630
drängs och zoo raffe- och hjelpe- dagswärken dem han
man afräkning pä arrende summan betalar till allmogen
med 2 H. 8 rst. för ett störde, i si. 6 rst. för
en raffe och ungefärligen 2 si. för ett öke dagswerke;
hwarsöruran dec ester gammal plägsed åligger sörlwarsfvlket
i Upsala, att tvid Kungsängens börjande gä
till
-
lv!8 Den 16 December.
lillhande med Rälse dagswerken, emot sä kallade keteS,
märken för, hwilka Stadens innewanare äga atl ejler
höbergningen erhälla bele för sine kreatur.
Härhos bör tillika omnämnas, att som uti up»
lätelse-brcfwet för grefwe lonnle iilflurit, akt arrenderättigheten
emot ;oo R:ds ärlig afgift, skulle wara fri
fran päkommande bcwillning, sä har ej mindre 1789
än 18OO arens bewillningar efter n Art. io § kom»
Mit StatS-Wcrket till lasti salom följd hwaraf nu endast
inflyter till Scats»Werket i behällit arrende 2§o
R:d ärllgea.
Nyköpings Län.
7:0 Rungs Ladugården kaflad storg Ladugariden,
om 8 mantal med beteshagen Lindbacken och 14 derunder
lydande smärre Skatt-Hemman, tilhopa 2^ mantal.
Medelst Kongl. Majus Nädiga Skrifwelse till
Kongl. KrigS' och Kammar Collegierne af den 7 Februarii
iZOs är förklaradt, akt det perpetuela arrende,
hwarunded denne Kungsgärd warit ägaren af Elaf»
sjö Stocke Bruk uxläken, icke bör äga bestånd; och
hwad tiden för arrendets uphörande angar, sä emedan
Stats Frun Friherrinna» Ornrkälci och Jungfru k^-ävi§
von vsrotisner äro efterkommande af förste arrende
innehaswarcn, som genom en Kongl, försäkran er,
hallit det perp- lu lle arrendet 06) Bruket i godt ständ
fart; Ty har Ko gl. M m j Räder funnit godt, att
Friherrinnan O.n.-Ichlä och Frök.n von Lsrcken^r
maga sä länge någon af dem lejmer och de äga Stafsjö
Slycke Bni? och detsan-mma tilbörligen dufwa, wid
jsrägarvarande areende bibehällas, men atl Kungsgärdet»
-
Den i6 December. 1219
den sedermera bör borrtarrendcras, pä sätt Kanal. Förordningen
af den 17 December 1799 sörellkriswer;
Bärandes emedlertid, kill följe af Kongl. Bcejwek den
10 Iunn 1752 Laracters Åbyggnad as Arrendakoren
upsöraS.
Lilla eller Tyska Ladugården wid Nyköping
om 4 Mantal har alt ifrän 1642 till 1802 under
arrende warit »platen till Nyköpings Stad, men dä
sednast stipulerade arrende tiden wid sistnämnde är uphörde,
har
t-lLijns jämlikt Kongl. Brefwet den 17 Maij 1796
sätt tillträda denna Kungsgård pä Zo ars arrende tid
eller till l8f2 för 400 T>r Sunt a g Daler Slmt
R:dn eller 66 N:d Z2 st. ärligen, samt med skyldighet
derjanire att underhälla Spanffa Får, enligt
Kongl. Kammar.CKlegii bcstm den 29 Innit l8oz.
9'0 Zv^ssnäs Kungsgård ;§ mantal, hwarunder
lyda Wanesta ojVarilagda säg, samt Ridö krog
och Räfsnäs mjölgwarn särskildt sdaltlagd.
Hwirjämte till KongSgärdens bruk och skötsel
af Kronans ordinarie hemmang dagswerken äro anslag,
ne 2s st. Iordeboks- 189^ mantals öke, och 4764
d:o öränge dagswcrken, hwarsörc i betalning till Kronan
erlägges 12 öre för jordeboks, 16 öre för mantals
öke och 8 öre för dito dränge, efter 6 Daler S:mr.
Riksdaler».
Sedan denna Kungsgård är 1728 blifwit under
arrende upläten ät nu mera framledne Commerce»
Rådet von ^ärns, sä haswa Riksens Ständer wid
1741 ärs Riksdag uppä Commerce »Rådets ansökning
ssn»
IV2O Den i6 Deceuiber.
om perpcruelt arrende, i underdånighet as anförde orsaker
ri-styrkt, strwad Kongl. Maj:t genom nådigt
Dref den 2ii Augusti 1741 behagat samrycka, an
Commerce Räder von lorns. Pä merberörde.Kuirgsgärd
och dest tillstörigheter ffuLe erhälla perpetuel! arrende
för sig och arfwingar, sä länge dck derstädes
cm lagdt-' Schäfferi underhölls och Kungsgården eljest
tväl häfdades m. w. ' .
Detta arrende hwara comracr nr härdad cs den
iz Juni! 17.15 transporterades den 18 Octoder 1762
arr innehafwa och nyttja sa lange någon af Von Dornss
arfwingar wore i lijwct.
Arrcndesumman grundar sig pä 1728 ärS arrende-wilkor
med li!.'aqgning att wid Kungsgården underhålla
i!Z Spanst'a Får: men enligt widkSgen författning
tvid 1765 ärs Riksdag borde arrendet erläggas
efter sörman dim g och ärlig markegång af grundräntan,
sams om midfasta,, 1767 uvhöra. — Enligt
Kongl. Breswct den Ig Martil 1770 blef dock Herr
Presidemen Grefwe IstljLnbe-k, som med wederhörligt
tillstånd tillöst sig von Hoikka Familjens rätt för
150.000 Döler Snut, escer hwad med Riksens
^Ständer wid 17^9 ärs Riksdag bliswit afhandladr,
äkerstaid uti förra contracts wilkoren, men efter Pre»
sidenxens.egir begisivande blott pä ivo är och förbe»
häll denamte, ä, Pnsidenlens sisa, akt wederbörande
Laiidshösdinge och Embetsmän mätte bibehålla Räfsnäs
Kun-Mard, med alla de ägor 06/ lägenheter,
foa derunder lydt enligt coiitractet, samt akt det gamla
w:d Räknas stående stenhuset, som blifwit borckstänkt
mätte bortttagas.
Nylt
Den i6 December.
IO2t
Nytt arrende contrakt Utfärdades derefter den i z
Ju ii ii 1771 och faststäldes i näder den 20 Oclovec
1774, j följe hwaras vena arrende, hwaraf en af
Rikeis Herrar, Herr General-Gsuverneuren m.Km.
Grefwe Leia kuuila litt mera genom wcderböriigen
saststäld transport blifwit innehafware, och ej uphör,
förrän midfasta» l8?o.
(östergöthland.
ro-o Bräborgs Kungs Ladugärd, mantal
med särskild ssattiagd Trädgard, Trädgårds - torp
samt ätfkillige holmar.
Sedan den arrende rättighet, fom afledne Bruks,
Patronen kor 8 sbsr-As arfwingar innehaft med !U i orast
a II i8o2uphork, har Kongl. Mo.;:t, medelst skrifw.l»
se ben 4 'April 1796, giftvir Kammar-. Collegmm i
uäder tillkänna, akt Kongl. Majer för godt fnnnic
försäkra O siversten Larl VVallLnsizarna, all pä
35 är fa arrendera denna Kungsgård och dest lillhörigheter
med enahanda wilkor, som dä warande ar»
rendalor innehade, men med 2s procents tillökning ntj
acrendesllmman, hwilken derigenom förhöjdes ifrån
2oO R:dr till 2sO R:dr om äret; men sedan Öfwer»
sten Wallenstjerna den 6 i samma manad och än
widare den zi derpå följde Maj öfwerlätik Venna nr,
renderärt pä dä warande arrende innehafware» Capitaine»
Axsl ^Vilhelm Ler^Lnsrrakls som innehade
I^cirslre-Asks arswingarneö arrende rättighet, har Cgprtainen
LsrZenslrZlilE den 6 Junii berörde är erhållit
Kongl. Kammar Collegii försäkran, att emot förenämnde
wilkor warda wid arrendet bibehållen ifrån Miöftstmi
rZoa sill sömma?;d r8Z?."^ Arrendet innehafwes nu
1022
Dm 16 December.
as Lieurenanten d^lils l^reärlc Zdr^enstrfkls, enligt
Kongl. Kammar Collegij tronepork Rcsolutron af den
24 Oktober 1808. WarandcS under arrén'esumman
äfwen innebegripik betalning för de r6§ ^ Oke och
Zglx dränge Dagsmerken som arrcndakvren ager att
till Gårdens bruk begagna as Kwnans inom 2 mil
nära Kungsgärden belägne immediare behallnc hemman.
ir:o Starby Kungsgård wid Wadstena, ic>^
mantal med flere derunder lydande särffilde lägenheter,
har pä i?sO talet bliswik upläten eli Fabngues Bolag
pä kammarduk och sine linnewäfnader m. m.
Till kammarduks och helt fina linncwäsnader
hade med understöd ifrän Manusactur-Fonden pä hwarS
bekostnad Drabanter arbetare blifwit insörfkrifne och
underhallne, en Fabrique i Wadstena i flere är biismit
fortsatt, dä Kongl. Mayr den i. April 1754 för
Kammar-Rädet l^sjlanäelKjelen, och Ofwer-Directeuren
ksggor med asiocierade intcresientcr utfärdade Desi Nadi»
ga Privilegium att emottaga och drifwa denne Fabrique.
Desie Jnteressenter hade redan den 2 2 Decem«
ker I7AZ erhållit transport af del arrende.contract pä
Starby Kungs Ladugärd, som Kammarherren Baron
tunck är 1745 pä is är erhållit och midfasta»
1761 borde uphöra; Men som enligt 4 §. i förenämnde
privilegium Interesse»terne pa det högsta
borde till fullkomlighet upbringa lin - culmren och
linetS rätta skötsel, hwartil tarswades tjenlig jord och
mark, de jämwäl för den myckenhet surmjölk, som tilt
blekeriet more vumgängeliq, tarswadc tjllräckelig äng och
mulbete för mänga mjölkkor, sä försäkrades dem uti den,
ina Z. i Näder, a» jämlikt rz §. mi 1759 ars all.
Den 16 December. 1023
wänna Manufaktur,Privilegier, fa, enär da warande
arrende-contract pä Starby Kungsgård ttlländalöpte,
tillträda arrendet af densamma med aila dest tillhörigheter,
sä art Werket och det Allmänna pä flere sätt af
denna Kungsgård mätte finna nytta och förman.
Wid 1755 ars Riksdag anhöllo Interefienrerne,
att, sä länge Fabriquen underhölls, obehindrad? fa nyt»
ja Starby Kungs Ladugärd emar samma arrende,summa,
som ditintills bliswit erlagd och dä ännu betaltes,
hwilket enligt Kongl. Breswct den ry December samma
är, Secrete-Ulskottet funnit sä mncket skäliqare atl
bifalla, som, utom de i 4 §. af Fabriques Privilegier»
ne här osman upräknade behof Inlcrctzenterne jämwäl
fikola tillöst sig förre arrendatorens ätcrstäende 7 arrende
är, och derefter, pä gärdens ägor inrättat blekeriet
Med desi dammar och canalcc, samt en linrörninqsdam
jämte det ändä flere inrättningar i synnerhet till lin-cul»
turen moro tillämnade, hwartill Secreke Utskottet an»
fag denne Kungsqärds nyttjande wara äfwen sä oskils:
aktigt isrän Fabriquens bestånd, som tillätcl-n as arrende
summans tillökning i ladant afseende skulle blifw»
fkadelig och sätta interesse nterne i owitzhet, om hwad
de pä en och annan inrättning borde wäga.
Wid 1765 ars Riksdag inskränktes detta arrende
jemwäl pä 15, är, med förordnande, att räntan
emedlertid borde utgöras efter sörwandlmq och är»
lig markegänq; men comracts wilkoren äterstäldeS i de»
ras förra skick wid 1769 ars Riksdag.
I förmäqo as 7 Art. uti del emellan nu warande
Hans Majtt Konungen och Hennes Majit
Drvlmingrn flumé Giftermåls-ryntract »ch Kongl.
Bref»
IO2H
Deil i6 December.
Breswer tili Kongl. Kamntar Collegium ven 6 Aug.
1774 är venna -Kungs Ladugärd jemte Wastena Skolk
onstague nl! Enkr-Säte, i den händelfe Hennes Kongl.
Majit slulie försäkras i Enks-stänv. Enrevleriid iiuie-hafwes
besagte Kungs-.Ladugarv, utan hinder doros,
under arrende af Majoren och.Riddare» af Kongl.
Swärds-Oroen l-lenne Tisstasiian ^ u!r vo» Zreijsin
pä ZO äcs lid ifra» niivsafta» izoz kill samma lid
IZZZ enligt Kongl. Brcfwcu Ve» 12 Februarii och
Veu 27 Oktober -zor sann Kongl. Kammar» och
Commerce Colll.ögicrnes arrende contrakt af v. Z December
samma är, emot ärlig afgift af^ LOo Tunnor
säd, med skyldig bet derjämrc, att .underhålla en Får
bngue för damastdräll sann anvre finare och gröfre
wäfnadcr, janne flere dermed förknippade Eyldighcrcr;
och har-Kongl. Majn i Räder funnit de härigenom
förändrade arrcndc wilkor - som Krkendatoren erbjudit
och Kongl. -Aaju gillar, sörena de bägge ändamål,
a ena fida», att Stats werket .får'af Kungsgärdet»
ens esker i allmänhet för Kungsgårdars arrenden fast»
siälde grunder beräknad inkomst ester e» Tunna säd
för Tuunelanvrt as Kungsgårdens 1 brick waraude jord ,
sanik dagswerkeris betalning lil! Kronan ester markegängs
pris, och ä den -andra att lincnsture» och konsten
att pä Flandrijcka' jätte! bereda lin, matie kill csrerdöme
för andra , Venna hnshällsgren Hjbehälikckt
. Ägand-cS Arrendakoreu kill sölje K Kongl. Breswer den .
r; Octvbrr g 808, akt uuder 6 är , räknadt ifrån -  Midfasta» 1809 as Allmogen utfordra >0 Oke oa>
zoo mantals Dränge dagswerken, emot deraS dekalniag
ester ärlig markegång; och stall ester en ar 17^2 hälle»
undersökning i ajfeeuve pä allniänua .Ve.gswerkLstagan,
wld venna Kuiigsgard finnas 28 st. rorp,
hwilka genom Achsjoreu VVulr vo» Ayisernd slit och
om»
Den r6 December. ' rv25
vinranka bliswit inrättade; och stola af inhyses hjon
ä ägorne utgöras 2525 Dagswcrken om äret.
westmanland.
12:» Johanni bergs Kungs Ladugärd 9 Mantal
med Kidöu l Heman. Jvidcm N:o 2. r dilv Wä»
fleräng i dito och Kurön ! dito.
Sedan Kongl. Majit genom Nödigt Bref af
den 2; Julii 178Z upläkik äk Hos Marstalkcn m. m.
Baron Leor Ollerström denna KungSgärd Med derunder
lydande hemman samt dagswerken och andre tillhörigheter
för dest samt desi Fens och Barns lrfstid,
under arrende med samma wilker som Kungsgården
esker det är 1759 nprättade arrende» conkract af framledne
Presidenten Vars» OonskeZrs arfwingar blifwir
begagnad, eller emot räntornas erläggande ester ärlig
markegång, dock utan någon förhöjning i anseende
till 1777 ärs mynt cvaluarion sami uri ytterligare
Nådigt Rescript of den 2 Äng 1785 sörunnat Herr
Hof-Marstalken och esker honsm desi son en lika fri disposition
öfwer ofwannämnde hemman, som öfwer sjelswa
Kungsgärdet!, utan annat sörbchälf än att wara answa»
rige för hemmanens och häfd och deraf gående räntor,
sä har Kongl. Kammar Collegium i sölje häraf d. ro Junii
1790 utfärdat arrende contrack pä denna Kungs Ladugärd
för Hos.-Marffalkm Friherre Öderström, desi Fr»
och barn; Och utgöres till Johannisberg efter arrendecontractel
g90 öke och 700 Dränge mantals dagswerken
hwarföre i betalning till Kronan erlägges 16 öre
S:mr för öke öch 8 öre d:o mynt för hwarje dränge dag-»
werke som jämlikt Kongl. Brefnut den 25 Julii 178Z
Fjerde Bsnb.et 66.
1026 Den 16 December.
Utgå efter 6 Daler S:mt Riksdaler». — Derefter har,
enligt Kongl. Brefwet dan 27 April 1799 blifwit
förklarad!, att detta arrende uphörer wid Herr General
»Majoren Friherre kror Lestersrroms död, men
genom Kongl. Brefwet af den z September 1800 har
bemälte General Major erhållit rättighet a« under arrende
behålla denna Kungsgård pä 2 s ar eller till midfasta!,
182; warandes arrende rättigheten af merberörde
Kungsgård under den g Februari 1822 transports,
rad ä Lieukenanten Daniel Lrsnär.
Gottland.
iz:o Roma Lloster Kungs Ladugärd 6s ma«ptal
med 7 Torp.
Till sölje af Riksens Ständers förordnande wid
1720 ärs Riksdag, hwarmedelst de Landshöfdingar,
svin med inga Boställen wörö försedde, fatt förhoppning
pä KungSgardar, sä wäl som deraf att Landshöfdingen
pä Gottland icke njuter någon indeld lön,
har är 1721. Roma Kungs Ladugärd blifwit Landshöfdingen
derstädes för en arrendesumma as 200 Duler
S:mt upläten, likmätigt Kongl. Kammar-Collegii
och Stats. CvntoiretS Bref till orten as den n Mars
sistnämnde är, såsom ock Landshösdingarne altscdan tid
ester annan densamma med sädane wilkor innehaft.
Arrende summan har utgjort efter Z daler S:mt Riks,
dalem 66 R dr Z2 sk. och utgöres i öfrigt till denna
Kungogärd af Kronans bchällne ordinarie dagswärken
912^ öke och iZ2§ dränqe mantals dagSwcrken ärli,
gen, derföre nägon betalning till Kronan icke erlägges.
Enligt Kongl. Brefwet ben 27 April »799,
bör
Den i6 December. 1027
kör denna Kungsgård an sias Landshöfdingen pä lön
och nll Boställe, dä dcn öfrige delen af lönen bör
indelas lill Kronans besparde Jordeboks- och mant. ls,
ränror, helsi af sädane som äro inom 2 mil ifra»
Kungsgården belägne, sa att Landshöfdingen mä kuns
na af dem, lika med andre Boställs innehcnwre, ut»
taga de dagswerken han behöswer in natura ; börandeda
den conlanre penninge-lönen , jämte de öfrige öagswerkerr
deremot tili Kronan indragaS; Men innan Konungen
häröswcr welat täqa silk Nådiga bestur, hav
Kongl. Maj:t i näder welat inhämta Kongl. KammarCoiiegii
underdäniga utlakande, ej mindre, huruwida
tillgängen af Kronans besparde hemmang räntor ä
Gottland en sadan indelning medgiswcr än hwad Kongl.
Csllegium i öfrigit kunde hafwa att härwid erinra;
dock skulle nn »varande Landshöfdingen Baron Ksijrlii, >
bibehällas wid lika sörmäner som hitintills, sä länge
han Landshöfvinge Embctcr innehaswer.
wisborgs Slotts Ladugärd jkattladeS är 1736
till as mantal; men derunder moro ätffillige Hospitals
jordar inbegrepne, som mäste urbrytas, hwarefter
ny skattläggning förrättades 1792 och faststälder
1794 dä jorden nedsattes till 2^ mantal. *
Genom Kongl. Breswet den 5 September
I79Z har Hfwersten och Riddaren kric ak kliar
erhällit arrende rättighet af denna Slotts Ladugärd pä
52 är isrän midfastan 1794 kill samma rid i844för
sig, hustru och arfwingar emot 26 R:dr 37 sk. 4 r:st.
ärligt arrende, i anseende till löfwerstens mänqäriga
tjenster och i synnerhet i afseende pä hans uti förra
kriget med Ryhland, säsom Skepps-Chef ädaqalaqde
Utmärkte tapperhet och rädighet samt redliga sörhällan
-
1028 Den i6 December.
Le, och i förmägo af Kongl. Brefwet den zo Jann,
arti 1794 är Herr Oswersten jämwäl för si,, Fru
och Arfwingar tillagd den förmän, att utan någon af,
gift fa nyttja 400 öke och 600 dränge Kronan- or,
dinarie dagswerken. Detta arrende är widare fast,
stäldt genom Kongl. Brefwet den 27 April 1799 och
har Kongl. Kammar-Collegii arrende-contrakt blifwit
utsärdadt den 14 September r8oz.
Skaraborgs Län. ^
rz:o Höjentorps Kungsgärd 7 mantal med
24 arbetStvrp pä 2 a z dagswerken i weckan.
Efter Kongl. Brefwet den 17 Marni 1807,
stola framledne Commerce-Rädet HKIrrrömsrs arswin»
gar, hwilka innehaft contrakt uppå perpctuelt arrende,
allenast bibehällas wid arrendet af denna Kungsgård
pä en tid af sZ ar till midsastan 1552 emot erläggande
af sörre arrende afgisten 429 Daler 5 öre
S:mt jämte options lika med den mästbjudande, dä
Kungsgården blifwer ledig. Arrendatorer, begagnar
802 Krono-dagSwerken emot betalning till Allmogen as
6 öre S mt stycket, hwadan Kronans behallne arrende,
summa allenast gör 278 daler 22 öre S-mt som ut«
gar a z Daler Sunt Rikedalern.
16:0 LäckZ Kungsgärd 5 mantal Zo Torp,
Z Wäderqwarnar.
Sedan Herr Hof, Marstalken m. m. Silfversparre
den 24 Martn tZoZ erhållit nädig befrielse
jsrän det af honom om denna Kungsgärd är 1807 pä
Z<r är ivgängn» arrende för 1400 R:dr och izz
Tun»
Den i6 December. , 1029
Tunnor 21^ k pc Spannemäl ärligen, sa har Kongl.
Maj t i näver förordnar, att httöhällningen wid denne
Kungsgård ssulle föcestäs af någon skickelig person
för Kongl. Maj.t och Kronan- räkning, intilldeh Kongl.
Maj:t i näver stadgat, huru med samma Kungsgård
skall disponeras; Men enligt Riksens Ständers wid
nuwaranve Riksdag fattade beflm, kommer denne
Kungsgård med tillhörigheter och förmåner, att upläkas
Herr Gencral.Lieutenanten m. m. Friherre
ii-sceemr dest Fru och Arfwingar Utan alt arrende pj
Ao ärs tid, räknadt frän midfasta» nästa är iFin till
samma tid 1560.
Elfsborgs Län.
»7:0 Allestad Krono Säteri, 2 mantal med
derunder lydande 4 särskilde hemman, tillhopa 2^ mantal,
samr i mjölqwarn.
Har pä Ständerna- tillstyrkan, jämlikt Kongl.
Brefwet de» 22 Oktober 1756 bliswit uplatit till
öfwer Jägmästaren L/llsnrvärä och Arfwingar under
perpetuel! arrende för af honom wisad nit och trohet
wid den dä i häkte inmanade och utur arresten sörry nde
Lif-Drabanten Lilwerkjelms fasttagande, än wid andre
tilsällen. Ester 1766 art Författning skulle detta
arrende uphöra ester i§ är- förlopp, men pä 176g
ärs Ständers tillstyrkande, blef Öfwer Jägmästare»
genom Kongl. Brefwet den i; Mar» 1770 wid
1756 ars förläning bibehållen under wilkor, att ärligen
skulle utgöras den ränta, fou» af Egendomen efter
Jocdeboken borde urgä, dock sä, att alla ränte,persedlarne,
enligt Kongl. Brefwet dea 7 September 176»
skutte betalat ester 1735 ärr ständiga markegäng,
utom
ivzO Den r6 Deember.
utom »sraden i; Tunnor 4 Fjcrdingar ^ kapps, som
borde utgöras in nalura, hwilket betalningssätt alt
hitintills bliswit följdt och ännu iakltages.
Sedermera har Kongl. Maj.t medelst Nådigt
Bref den 12 Nowember iZoZ, uii en sräga, oa- ar^«
wingarne förwärkac deras arrendrrätl, bibehaH k sear
wid den ständiga besittnings rätten, som blikwt d.m
Uti oswansörmälde matto tillagd, samt uppä rs>uä!oe
arlwingars undcrdaniga anhällan, i näder tillätit, dst
detta Säteri med tillhörande hemman och lägenheter
under jkatterätt mä uplätas, den eller dem af 6yIIsn«var6slis
ärswingarne, som dertill är laglig innehafware,
emot räntans urgörande efter Iordeboken
och förwandling efter ärlig markegång, samr särffildt
erläggande, säsom Skatte köpeffilling af 10 ars sammanstaane
grund.räntor etter Kronovärdi pä sätt
Förfaktningarne för Skatte köp i allmänhet stadga,
men hära har ännu icke följt »verkställighet.
Calmars Län.
i8.o Ottenby Kungs-Ladugacd 7^ mantal med
Schäfferi, ängar och torp.
Till underdånigt sölje as Kongl. Maj-tS Bref
den 6 Februarii 1781 är sörnyadt contract den 24
October samma är utfärdadt för General- Lieukcnanten
Baron kvxenöor-fk pä ZQ ärö arrendetid ifrån midfastan
1782 kill samma lid 18 t 2 warandeö arrendet
den ZO Januarii 178g traneporteradk pä Sonen,
Oftversten och Riddaren Baron ^.äolpk K.oxsn6orsf.
Ssm Allmogen i Södra Motel ä löland gjort
dags
-
Den :6 December. rozi
dagswerken och tjenstbarheter till denna Kungsgärd samt
warit belwärado med tjenstehjons utskrifning, hwaremvt
de. undfluppjk all betala sine jordeboks och mankals
dagswerken annorlunda, än esker krono tvärdi; sa har
Kongl. Maj:k i anledning af lräffad öfwerenskvmmelse
med Arrendatoren, medelst nädig Resolution den s
Februarii 179g sörordnat att Allmogen skulle slippa
ljenstehjons utskrifningen och flere deruti upräkuade skyldigheter,
emot askorrtning pä wiste dagswerken, och
att de öfrige af hemmanen utgående dagswerken skulle
bcralas ester markegäng, äswen som Arrendatorer, ärligen
för eftergiften as flere i contracret utstakade skyldigheter
af Allmogen skulle äknjta en ärlig askorrtning
i arrende summan af 169 R:d. — Afwenledes njuter
Arrendatorer, enligt Kongl. Brefwet den ro Julii
1795 ersättning efter markegäng af 10 last hö för
wägen genom ängen, som as det gres och den aska
af stenkolen, som under stormwäder sprides isrän Grytan
af Fyrbäken öfwer Ägorne. — Den stadgade arrende-summan
mgär efter förwandlinq och ärlig markegäng,
med afdrag för bortmiste förmäncr rilhopa af
5Z2 R:d 18 st. 9 rst. Derjämre lefwereras en häst
till Kongl. Stallet ärligen.
19:0 Horns Kungs Ladugärd, 4 Mantal med
>7 torp som utgöra tilsammans 963 dagswerken om
äret samt s:ne Trägärdar.
Enligt cormactet af den 8 April t^stS grundadr
pä Kongl. Resolutionen as den 16 September ,78Z,
upläts arrendet as denne Kung» Ladugärd till Ryttmästaren
Baron 8kepkan 6reutr> pä är, emot erläggande
at räntan enligt markegäng, och skulle erläggas
i städja hwad räntan efter lika beräkningsgrund
rozr
Dm i6 December.
Lr 1784 utgjorde, samt betala densamma med en fjerdedel
om äret i 4 är.
Efter Baron Oeu»r«' frånfälle, innehades ar»
rendel af betz Enka, svin ingick ägteiilkav med Capitai,
nen d§orelsns(ller, hwilken enligt Kongl. Resolut onen
den 15 Mann 1792 bör i is är än widare ! >' ««
hällas wid arrendet ifrån Midfasta» 1799 ri!i ' >m>
ma rid iZrg-, hwilkct genom Kongl. M.jus nacjga
skriswelse den 8 Ock. 1799 ytterligare stadfästadcs.
^önköpinIS Län.
22 0 U?isinIsborgs Kungs Ladugärd,
mantal § trädgårdar samt 2:ne underliggande fjerde»
dcls hemman samt bär g 888 st- kronodogS rverken ärli»
gen, som betalas Kongl. Maj:t och Kronan Adel as
Länets ärliga markegäng.
Enligt Kongl. Maj:rs Nådiga Resolution af
den iz April 1802 har arrende-contract pä zo är
jsrän midfastan 1802 till samma rid 1832 bliswit ut»
särdadt den 29 April i8oz för Protocolls,Secretera,
ren ^leurlirix och sedermera den 2g September 1805
»ransporteradt pä Tygwaktaren 8six>el.
Malmöhus Län.
21:0 Uranienborgs Kungs Ladugärd man»
kal en trädgard med myckurhet fruktbärande och wilda
Träd, 9 torp.
Till Gårdens bruk utgöres arbete, efter det arbtlr-crnlract
som wid Kongl. Comnttssiouen den 20
Nv»
Den i6 December. rogz
Nowembcr 1688 bli'wir stadgadt, hwaremot hwart Z
henman njuter 6 Daler och hw arje ^ hemman z
Daler S:ni: i astäkiung pä räntan för arbetet.
Pä grund af Kongs. Vreswet den 9 Oktober
17.59 är arrende Contrack den 16 April 1762 ulfär»
davi för Boramästaren dV-liaur pä 52 arS lid. och
har Kongl. Maju genom ytterligare Nådigt Bref af
dctt rs Junti 1786 tillagt honom och dest rätts in,
nehafware vrolongai»on dera till den l Maji 1861,
men genom Kongl. Majus Nädiga Bref den 27 A,
pril 1799 är förordnavt, alt arrendet uphör wid mid,
fastan 18H.
22:0 Alnerups Kungsgård ro/§ mantal.
Danna Kungsgård är enligt Kongl. Brefwet den
ZQ Mars 1778 anstagen Landshöfdingen pä Lönen för
innestäcnde suimna, under tiktel arrende medel 202 R:V.
Hallands Län.
2z:o Laholms Kungsgård 2 Mantal, 1 Trägård,
Laxfiffen, l mjölqwarn med z:ne pär stenar samt 6
torp.
Till underdänigste sölje as Kongl. Majus Na»
diga Resolution ben 14 Junit 1796 som i Räder för,
säkrat Undrr.Stallmästaren <7. k. von Louis om 50 arS
arrende rättighet ä denna Kungsgård ifrän midfasta»
igor till samma tid iZZl med lika wilkor som sörre
Arrendatorer, och hwuken försäkran genom Kongl.Majus
Nädiga Bref as den 2 Sepiember 1800 blifwit stadfäst,
blef arren^e.conrraclet för bemälde Stallmästare
ben
IOZ4 Den 16 December.
ben 5 December igoo utfärdadr, i kraft hwaraf
dagswerken fä, enior järjkild betalning kill Kongl. Maj t
»ch Kronan, efter 2 si. Banco stycket, af Arrendatorn,
Nll Kungsgården disponeras.
24:0 Lindhofs Kungs Ladugärd 6 mantal med
Geterön samt 17 corp som äro inberäknade under
Garden.
Medelst contract af den 12 Nowember 772g,
grundadt pä Riksens Ständers tilstnrkan och .Konun»
gens Näkn a föreskrift, har General-Majoren l^sIrrdurA
erhällit perperuclt arrende a denna Kungs Ladugärd
för ett ärligt arrende af 100 Tunnor säd, Adelar räg
och ^:del korn.
I frägan om beskaffenheten af de contracts wiktor
hwarunder ofwanbeffrifne Kungs- och Kungs-Ladu»
gärdar äro till bruk och begagnande uplätne, wisar sig,
att Kronan af detze gärdar och Landt-egendomar,. utgörande
efter sammandraget Lii. B. 152^ Mantal
icke njuter större inkomst ärligen än §Z7g R:o 9 si.
ii r:st. Specie i penningar och 451 Tunnor 2Z kappar
spannemäl, samt för underlagde dagöwerke», som
ester igoZ ärs markegång bordt giswa Z792 R:dc
26 si. 4 r:st. undfär Kronan i betalning af Arrendatorenie
endast 629 Nd 4 r:st. hwarigenom Kronan af
bcrörde KungSgärdar och Krono dagswerken allenast
äger i behällen afkastning 2190 R:d 22 si. ii r:st i
penningar och 451 Tunnor 2Z kappar Säd.
Deremot erhäller Kronan af de 12 Kungs och
Kungs-ladugärdar, hwilka pä fäkt förut finnes anförd!
äro utarrenderade efter 1799 ärs saststälde grunder
och
D'n i6 Dcceinber.
roz;
och endas; upaä kill 4>-S Mantal 16,494 Rtd 9 H.
ro r:st. Specie efter uträkning grundad pä izoZ ars
Ma ksgäinft pris h wårås vstridigt följer, ait Kronan af
sörstuämnoe Dcst riilhörighetir i mängsaldiga är wa,
rit och ännu ör i mistning af Dest kilständiga rätt.
U ^der KrigSorolighetcrne pä 1600 talek hade
ätskislige af Kunasgärdarne biifwit förpantade för län
kill Kongl. A. j:k och Kronan och än flere klefwa det
under Konung den Xllueö längwariga sch 0-
lpck liga krig. — Dcn oscian delen sköttes för Kongl.
Hof oeconomi.ns räkning , antingen genom härtill anta»
gen betjening, eller wörö uplätne under arrenden; Men
efter ätcrwnrnil fredslugn pä 1720 talet da Regcringen
och Slanderne med fullt alfwar fästade Deras upmärksamhec
pä Landt-BruketS och näringarneö äteruphjelpande,
ändrades denna melhode, hwarom de flere
alt ifrän 1720 till och med 1769 ulkomne Författningar
lämna en widsiräckt uplysning. Dock syncS dek
omdöme icke ogrundadt, ait under alr detta mera enskilde
personers fördel, än del Allmännas bästa kommit
i fräga. Enu-dlettid ansaq man större winning för Riket
deruti. att bortarrendera Kunasgärdarne för en wist
ärlig pe, ninge-asgifc till Stais- Castan och förcffrifwa
huru häfdae och byggas, än läka dem stötas undcp
tillsyn as betjening emot obctydeliga lesweranser i pc,
sedlar till Kongl. Hos förtäringen. — Och alr som förpantningarne
hunno inlösas, fortfor man pä samma fäkt
med de KungSgärdar, som derigenom aterkommo till
Kronan hwarwjd ljkwäl förpantningar under stundom
förbytteS till perpetuelle arrenden eller säledes till statte.
Den 4 April 1728 förordnades i Näder uppå
Riksens Ständers tillstyrkande, att såsom arrende-stim»
ma
lvz6 Den i6 December.
ma för KungSgärdarne skulle beräknas jordeboks och
mantals räi,torne efter Kronowärdi med en fjerdeparlS
förhöjning för förwandlingen: Akt SäkerieS friheten
jämwäl skalle beräknas till ;.del af räntan, men
endast hälften deras tilsalia Kronan och den andra
hälften lämnadeö Arrendatoren för husens underhällan,
de sä framt ej ansenlig nybyggnad karfwades, dä Ar»
rendatoren kunde förskonas för hela Säterieg friheten
pä wista ar: att Allmogen, som frän alder gjort dags»
werten till KungSgärdarnes bruk och skötsel äfwen dermed
borde fortfara; dock endast med 9 öke och 18 drän»
ge dagSwerken för hwarje kunnas utsäde af sabatie hemman
som wörö belägne inom 2 mil frän Kungsgärder,,
för hwilka dagSwerken Arrendatorn borde betala Kronan
dubbelt mera, än hwad de efter kronowärdi uti Ior»
deboken upföras, och att arrendetiden borde utsättas
till iva ,2 är, samt det med förbehäll, sä framt ej
Riksens Sränder wid nä,ia Riksdag gjorde annan dis» '
position härom.
Detze wilkor blefwo derefter beftändande under hela
20 ären och under ett hos Riksens Ständer ständigt fort»
farande nit för Slöjder och Manufacturerbleswo Kungs»
gårdarne utsedde till plantscholor eller stamschäfferier för
sin-ullige fär, som efter förut, men särdeles wid 1739
ars Riksdag fogade anstalter, borde ifrän Utrikes 0»
^ ter hit införskaffas, och i anseende hwartill genom
Kongl. Breswct den 26 September 1741 förordna»
des, okt Schäffer! anläggning wid KungSgärdarne skulle
wara en oundwikelig skyldighet samt lämpas ester hö»
' bergningcn. ,
Wid 1748 ars Riksdag läte Riksens Ständer,
genom Deputerade besigtiga en del Kungögärdar, för
- att
Den i6 December. 1057
att närmare inhämta huru desie Författningar cslerlefdes
och Kungsgärdarne häsdadeS, men af uprättade
uträkningar ä dct som i Iordeboks och mantals ränka,
samt för Sättries friheten ester markegängs pris betalas
bordt, funno de, att Kongl. Majit och Kronan
med de är 172g stadgade arrende wilkor war ganska
mycket lidande: akt SäterieS friheten gick förlorad en»
dast derföre att Arrendatorn bygde hus äc sig sjelf,
hwilken skyldighet likwäl åläg alla jordbrukare tillika
med Officerare för sine boställen och att sörhällandet
med de Kungsgärdarne anflagne dagswerken, war sa»
dant att de ester markegängen stego dubbelt, och ibland
z gängse högre än Kronan för dem erhöll.
Dä detta ansägs nödigt att rätta förordnades ge»
nom Kongl. Brefwet den 12 April 1748 pä Stän»
bernar underdåniga tillstyrkan, att alla KungSgärdar,
som wörö eller bleswo lediga skulle borrtarrenberas ge»
nom Auction sä framt ve icke wörö wiha Bruk och
Bergwerk anflagne, da räntan skulle utgä, Spannemälen
efter fem (s) Daler S:mk och persedlarne ester
17Z5 ars ständiga Markegång.
Arrendetiden skulle ej utsättas pä längre tid Ln
sv är och ej under 12 s i§ är. Alla hjelpedags,
werken, för hwilka Allmogen ingen serskild frihet ät»
njöt, skulle uphöra, och Arrendatorn tillätas att bygga
Torp, der sädant kunde ske utan odaläkerns eller ängens
minskning; Men ifrän underhållande as widlöftig
Caraeter- byggnad, bleswo Arrendatorer»» befriade.
En gang för alla afgjordes, att Arrendatorer!»
kordt underhålla Schäffer!, Stuteri eller Holländeri.
Kör de Kungsgärdarne underlagd» bonde, hem man fful»
l«
I0Z8 Den 16 December.
le rantorne betalas efter ärlig markegång; OrconomilVe
besigtningar ä Kungogärdarnc anställas hwart z:d'e och
hufefyner hwart 6:re är, samt Allmoge» i allmänhet
befrias ifrån de hjelpe dagswerkcn för hwilka den icke
äkiijöt någon ftrffstd ersättning eller linde,ng i Kronobeswären.
Ganska sa KungSgärdac haswa dock i stöd af
1748 ars författning, genom Auelia» bliswit borrtarren»
derade. De finnas merendels disponerande efter särststlde
confiderationer dels wid Riksdaga,ne och dels
emellan.
Arrende Summan ater för nya ester den tiden
siutne arrenden Uträknades till större delen efter 17g;
ärs ständiga markegång pä persedlar,,c och § D:r Sunt
Tunnan för Spannemälen, kronotionde derunder innebegripen.
Men denna författning lämpades e; kill de
Kungsqärdar, som för 1748 wörö förlänte trll wihr
Bruk och Bergwcrk med mera.
Wid ytterligare myntförsämring och stegrade
warupriser blef 175 s ärs ständiga markegäng änteligen
nphäfweu.
Pä Riksdagen är 1762 ansago Riksens Stän»
der sig icke förrän wid päsöljande Riksdag kunna wid,
taga nägon sädan söcfaktning om Kungsgardarne, hwari»
genom de bästa fördelarne af dem för Kongl. Mast
och Kronan kunde winnås.
Wid 1765 ärs Riksdag, sedan Riksens Ständer
genom Deputerade läkit besigtiga och as de in komne
-erättelserne tagit nägon kunffap om defie Krono,Lä
gen
-
Den i6 December. logs)
genheker, tillstyrkte Ständerne i underdånighet och Kongl.
Mast behagade den iz Augusti 1766 i nädcr förordna,
hwad Kongl. Kammar-Collegii denzr därpä följande
October utfärdade circulair innehalles, bcstäende jämte
annar huswudsakeligen deruti: att inga arrenden ffulle
stallas pä längre rid än iA ar: att ingen skillnad
skulle såsom tilförene göras emellan större och mindre
Kungsgärdar: att arrendet ffulle utbjudas pä cff.-nre,
lig Auction till den som erböd största städjan emot
hela Jordeboks och manlals-räntans utgörande ester
markegäng: att caracters byggnader, för hwilka Arrendatorerne
warit answarige, borde as dem sjelfwa un»
derhällas och nya caracters. byggnader eller annan kost,
sam Nybyggnad, icke utan särskildt tillständ företagas:
och att alla förut flutne contracter ffulle uphöra, enär
de marat i är, ester midfasta» 1767 och änteli,
gen att perpecuelle arrenden och Skatteköp pä Kungsgårdarne
och andre för inabalienable ansedde lägenheter
äswen ester 15 är ffulle till Kronan ätergä emot köpeffillingenö
återställande för de sednare: och som Rik,
fenö Ständer, i anledning af förenämnde besigtningar,
funno sig i tillfälle art pröswa, hwilka Arrendatorer
brustit i wilkoren, sä upgäfwo de dem samt anhöllo i
underdånighet, akt deras besiut mätte befordras till
»verkställighet, och bles Kongl. Kammar-Collegium ge»
nom Kongl. Breswet den »8 December »766 i näder
befaldt att derom besörja.
När de klagomål som häröfwer upstodo och
jämwäl mi Riksdags-relationen bleswo anmälte, wid
1769 ärs Riksdag hos Riksens dä församlade Ständer
till pröfning förekommo, ansägo desie Ständer,
ester uprepade ätffillige skäl och omständigheter, deras
rättvisa och skyldighet fordra, att esler lag och billig.
IO40 Den i6 December.
het jämka, sa att Kronans busta med enskildes wäsgang
och säkerhet kunde förena». De förklarade säledes:
An
asla Hemman, Säterier och Lägenheter, som efter
172g ärs Skatteköps Förordning, kunnat kill Skatte
uplätas, skulle äkerställas i samma stand, som te wo,
ro söre 1766 ars härom widtagne Författning, och
art Innehafwarne af arrenden, som waric stäl»
de pä wista är och funnits wara af Riksens
Ständer eller pa Deras ätgärd slutne, da de
sine contracter icke brutit skulle fä dm til^
godo njuta einor de rättigheter de färe ägt och
utan arr den tid de deraf warit i mistning
skulle afskrifwas m. m.
De Rungsgärdar fom af Riksens Ständer
blifwit upläine under perpctuelle arrenden,
och borde njuta lika säkerhet, hade Riksens Srän»
der funnit wara komne uti Innehaswarnes besittning,
somlige för reda penningar, somlige genom ars och
Förfäders köp samt andre för trogne tjenster emot
Kongl. Majtt och Riket; — Men som silke arrenden kunde
anses som abalienarioner, dem de lika med i?6§
ärs Ständer, önskade att äterwinna, fä bleswo ätskil»
lige sädane arrende innehafware hörde, af hwilka Ar«
rendatorerna as Räfsnäs, Gripsholm och Wennrgarn
begäfwo sig under rvitza betingningar till en bestämd
arrendetid af 100 är, men Arendators», af Westad
Krono Säteri yrkade perpemella arrende«eontractett
beständ, hwarföre Riksens Ständer faststälde, att wid
Lera» begiswande eller förbehäll skulle förblifwa? äf»
wensom wid de siutne Skatteköpen af Kungsgärdar,
frän hwilka ägarne icke wille assia; hwilkek Riksens Ständer»
-
Den i6 December. 1041
ders beslut, uppå Deras underdäniga anhällan, Kongs.
Kammar-Collegium, medelst Kongl. Br.rwet as den
az Mutii 1770 förständigades akc befordra kill werk»
fjällighet och efterrättelse:
Alla de förändringar, hwilka i förberörde mätto
widlogos wid 1769 a.s Riksdag, anga dock allenast
cnMld? personers men uphäkwa icke 1766 ars grum
der för nya arrenden, wid antingen tilländalnpne eller
sörwärkade contracrcr, hrvada» ock d-s;e grunder, sä
wida icke Kongl. Majit,af serffilde orsaker, om en
eller annan Kungsgårds arreiidering annorlunda förordnat,
sedermera blrfwit wid nya arrende-conkracrerS
ingående mkrtagne, stntiil dest Kongl. M rj.t under den
17 December 1749 widtog dsn förfnlrnug. hwareftec
de till sörsta classen hörande 12 KungSgärdar, Kunzt,
Ladugardar och Lägenheter, wrd yoorde ledighner äc»
tvordne Utarrenderade, och wid hw'!kas arrenden ZracSUljlkoltet
ansell någon annan anmäckning ick äga rum,
än i anseende till dispositionen as arrende-summan foe
Torrsjö Krono Säte.i, hwilken är anstagen lii! Läraren
wid Wisingsö Schola. M-n dä, efter hwad
kändt är, denne Schole inrättning icke f?.ill medföra
den nytta, som swarar emot kostnaden, sä hemställer
Stale Utffortet huruwida icke anledning mä wara,
att genom wederbörande läka anställa undersökning,
om icke denna Schola mä kunna indrag s och det r
Lräga wacande arrendet i det stället rstl Srals-Wcrket
inga.
Sedan Stats-bMvttel nu således yttrar sig om
de arrenden, hwaruri Urstottet ansett någon ändring
eller rubbning böra äga rum, sä förekomma nu de
Kungö
Ljer-e
Bandtt Nio 67.
1042 Den i6 December.
Kungs- och Kungs Ladugärdar, as hwilka Stats-Werket
icke
swarande afkastning, och hwarwid bör un ed is, huruwida
näzon rubbning t dctza arrenden ma kunna göras,
uran atk JnnehafwarneS lagliga räll derigenom
kan bliswa förnärmad.
Wld öfwerwagande häraf, har Skars Utskottet funnit
detze arrenden i allmän wärro kunna hänföras i g:ne
Cl«sser, nemligen: sadane arrenden hwilka hliswit af
Riksens Ständer eller pä Deras åtgärd sturne, och
hwarä arrende tiden ej ännu lupit til! ända: sadanr
som tilkommit genom Konungens enskilda förordnande;
och stldane hwars wiikor warit efter Riksens Ständers
tilstyrkan stadgade, men hwarä Konungen tvid
arrendetidens utgång, i »räder bifallit prolongation,
eller tillätit borrcarrendering mont auction.
Till den förstnamde Clatzen höra Räfsnäs och
wenngarns Kungsgärdar samt Lindhofs KungsLavugärd.
Pä sätt förut omnämndt blifwit, äro de 2:ue
förstnämnde Kungsgärdar wid 1769 ärs Riksdag genom
sormelig afhandling med Riksens Ständer, ifrän
perpetuella arrenden pä bestämd tid as ivo är och
emot wista Utstakade förmäner och skyldigheter, komne
i dä »varande Arrendatorer» och nu mera deras lagliga
rätts innehaswares bestttning, ä*wensom det perpetuella
arrende^ comractct pa Lindhofs KungsLadugärd
tilkommir pä Riksens Ständers tillstyrkan och Konungens
nädiga förcstrrft.
Och dä bade arrende tiden och wilkoren, sä wäl
Den i6 December. 1045
om Räfnäs som WennegarnS KungSgärdar som Lindhofs
Kungs Ladugärd finnes wara med Riksens Ständer
ölwerengkomna betingade och af Dem bifallne samt
esker DcraS tillstyrkande af Konungen i Näder stadfäst.
de, sä anser Stats Utskottet sädank alt medföra den
fulla kraft och wcrkan för beständec deraf, att nägon
rubbning deruti hwarken kan eller bör äga rum.
Af de öfriga kill andra classen räknade Kungs»
ach Kungs Ladugäcdar, äro Rädrnansö, Benhamra
, Ultuna, Lilla eller Tyska Ladugarden, Bräborg,
Johannisberg, Wisborg och Laholm, utan
någon Ständernas åtgärd, endast genom lid efter
annan tilkomne Kongl, Nade-bewisningar uplämc innehaswarne
under benämning af arrende, dels pä de»
ras och arfwingarS lifstid och dels pä witza bestämda
är.
De Kungs, och Kungs Ladugäadar. hwilka nu äro i
fräga moro alla inbegripne under den allmänna författning
som widlogs wid l/66 grs Riksdag, rörande Kungsgär»
dars öswerlätande och söiwaltning, sä att desamma till
följe af Kongl. M>j:tsi ötwerensstämmelse dermed uk»
färdade Nådiga Bref och Förordnande as den rz Augusti
nyfinämnde är borde wid hwarje däwarande arrendes
flut, under offentelig auction, till nytt arrende pa
wista är utbjudas; och uti detta allmänna stadgande
har sedermera icke nägon förändring blifwit widragen,
fastän innehaswarnc af detze KungSgärdar genom m?llankomne
synnerlig Kongl. Näd, thy förutan, ä desamma
erhällit besittn»ngs rätt.
Om Konungarnes enffilde dispöstrions rätt öfwer
Kronogodsen finnes ej något mera eller sednare
/ stad»
1044
Den 16 December.
stadgande Lii Mi 2 Cap. Konunga Balken Landshagen,
hwarest bjudes, att Kronogods^, ej sä minskas
eller abalienrras Kronan, utan att den Konung soin
efterträder, äger wald Set an ärercaga.
Uti 1772 ars Regerings-Form stadgades, att
Konungen ägde styra Riket som Sweriges Lag säger
och ester Kvnunga Balken, Landelagen cch samma
Regerrngssorm man alt denna sa wäl som den ar 1789
antagne Förenings och Säterberg act omsörmälcr .någor,
som syneS nphäswa hwad pä ofwanberörde sätt uti L
Cap. Konunga-Balken Landslagen sörordnaZ.
Uti iv rkställlgbeten wi<ar sig ock, att benne nr,
gamla Lag icke bliswit ansedd säloM uphäswen, dä Len
besittningsrätt, som Högstsalig Kenrmg ben
IllrSje i lifstiden den 20 Juiii 178Z i NaSer förun»
nade j H.rr Hof-Marffalkcn m. m. Friherre kror
Ceöerstrom sör dest samt dist FruS och Barns lifstid,
sedermera af s. d. Kvnur.g 6l08 lIV ^VOl.?I4 qe«
uow Kongl. Brefwet ben 27 April 1799 förklarades
med oemälde FriherreS död löca uphöra, hwaruti är
i8vc> widare as Konungen gjordes ben ändring, alt
honom tillädes en bestämd arrendetid as 25 är hwar,
förukan ö'wen förekommer, att de som erhållit nägon
Kungs Fö-laningS» eller arrende-rättighet as Kungsgård
eller annan K rono-lägenhet, Utan att sädant
hämtar stöd af StäiiderneS tillstyrkande, ellcr emot wik,
kor, som uppå auction bliswit stadgade, merendels sjelfwe
ansett deras säkerhet fordra, att hos den efterträda-,,
de Konungen i underdånighet söka bibehållandet af de,
ras under förra Regeringen erhällne besittnings rätt.
Da den uu antagna Rkgeringö-Formen stadgar,
att
Deu i6 December. 1045
att de personer och menighcter, som efter hittills gällande
Författningar innehafwa eller nyttja Kungs
och Kungs Ladugaedar samt Kronans öfrige Lägenheter,
mä njuta laglig rätt dera till godo, synes denna
innehaswares förbehallne rätt, sassm grundad i de efwan
upgisne Författningar icke warit eller kunna förklaras
widsträcktare, än att de ägt begagna de dem i Nader
förlänio Kungsgårdar, för den Konungs Regements Irid,
hwarunder förläai-igs eller besittningsrätten lillkouimit.
Och som Starr Utskottet funnit, att den afgift
som föt nyttjandet af dehe Kungsgårdar och Lägenheter
till Kongl. Majit och Kronan erlägges, icke pä
något sätt är swarande emot den inkomst, som af desamma
skäligen bör kunna päräknas, och hwilket tydeligcn
updagas, enär jämförelse göres emellan detze arrende
wlikor och de, som äro stadgade genom offcntelige
auctioner, förmodar Utskottet icke allenast med Kronans
lagliga rätt wara öswerensstämmande, uran ock med
billigheten förenligt, art de större föcmäner, hwilka innehafwarne
af desse Kronans killhörigheker, till Kronans
kännbara förlust i manqfaldiga ar redan njutit, nu
mera, dä Rck.tS behof sädant oumgängcligen kräfwec
icke widare böra fortfara; h vadan ock till Risens Högloft
Ständers eget ompröswande öfwerlämnas om icke
alla de under denna clatz upsörde Kungs och Kungs-Ladugardars
arrenden efter föregängen laga besigtning,
mätte komma att uphöra, och besagde Kronolägenheter
derefter disponeras pä sätt Riksens Högloft. Ständer
nu kunna finna för godt «N förordna. Såsom enfökjd
hwaraf den serskilde förmän, som f. d. Förste Hsf Stallmästaren,
sedermera Presidenten Grefwe klunk hittills
pä ofrvanbefkrisne sätt hämtat af Ultuna Kungs Ladugårds
arrende äswen bör anses haswa uphört.
1046 Den l6 December.
Till Tredje T>aHeii synes kunna häniöras: liv
Skällnora Kungsgård, hwura arrende riden finnes efter
Sränders tillstyrkande tve,lia stadgad me» hw ira i an,
seende till ägor som under denna arrendetid blifwikKunqsgärden
srändömde och Acrendatoren icke efter contractets
lydelse fäkt begagna, Kongl. Majtt säsom crlätt'
ning lill Arrendatoren dä ban i arrende-summan ej
njuter någon minskning, i Nader bewiljät 2s är? prolongation.
2:0 Stora Ladugarden, hw-rä dcr pc:re"
tuella arrendet genom Kongl. Breimer' ds,, 7 Februai ii
1805 uphört och ägarne as Stajjjö Bmk wid cöm
traers wilkorcn endast pä deras lifstid bibehällas. gro
Starby Kungsaärd, hwareft en kammarduks och finare
wäfnads Aabrigue af början med Ständers bifall och
af Dem trlldelte sörmaner blifwik irräuad , men hwarä
contracts wilkorcn sedermera undergått förändring, dock
sä att Kronan af Kuygsgärden nu erhåller en större
ärlig inkomst, än som först warit betingad, moni der att
arrende riden är bestämd till wista är. 4:0 Roma
Blsfter K ungs. Ladugärd såsom innebcgripen nu Lands»
höfdingenS pa Gottland lönewiikor. s:o Höjcntorpo
Kungsgård fason, förut »platen pä perpetuelr arrende,
Men som genom Kongl. Brefwek den 17 Marrit 1807
inskränktes til! 2§ ars bcstltningslid. 6:0 Allcstads
Krono-Särcri, hwara perpekuelle arrendet, medelst Kongl.
Brefwek den 12 November 1808 förändrades pä det
sätt, att ronkractets lagliga innehafware mä till berör»
de säteri äga skatte lösningsrätt. 7:0 Ottenby Kungs»
Ladugärd ywarest en Stuteri inrättning efter coiuractetS
föreskrift är anlagd och Zine arrende är allenast återstå.
8:0 Horns Kunas-Ladugärd, hwarä arrendet med Mld»
fastan är 1814 löper till ända. giv IVlsilicssdorgg»
Kungs Ladugärd, som enligt Kongl Resolutionen den
lZ April l8O2 blifwil borlarrenderad pä zo är.
io:o
Den 16 December.
1047
iv:o Uranienborgs Kungs-Ladugärd, hwarä arrendet
uphör med midfastan r8n och r i:o Ainerups Kungsgård
såsom anslagen i löncwilkoren för Landshöfdingen
i Malmöhus Län.
Någon rubbning mi de om Veste Kungs- och
Kungs-Ladugärdar nu gällande contracler, lärer icke
lämpeligen kunna förcftäs.
Flere olägenheter för Slats-Werket skulle deri»
genom upkomma, om conkracterne nphäfaes, än om
de till arrendetidens slut fortfara. Dm tidepm-et dä
Kronan thy förutan, atersär en obehindrad disposltionsrättighet
öfwer de, som qiswa en aldeles förringa ar,
rende afgift inträffar innom 2, z till ; är; och pä
de öfrige som enskilde personer innehafwa, medföra de
ingängnc conirackerne unter den tid de fortfara, en
mindre förlust för Kronan, bade i afseende pä ärliga
arrende-afgisten vcy sjelfwa arrendetiden, än de contracter,
hwarifrän de leda sitt ursprung, och om i öfrigt
Landshösdinge aflöningarne pä Gottland och Malmöhus
Län wardq reglerade utan sammanbindning med
arrenden pä Roma Klosters och Alncrups Kungsgårdar,
som synes dec wara rätta, sä kunna Veste 2:ne sistnämnde
likasom andre ledige blifwandc Kungegärdar disponeras
pä sätt Riksens Högloft. Ständer nu finni»
godt derom förordna, eller ock ordenreligen indelas pä
Landshöfdingarnes löner, derom likwäl särskild undersökning
torde böra föregä ett slutelig! afgörande. Hwatz
Tofta hemman angär, sä emedan detsamma är ett
skattlagdt Krono-hemman, med faststäld ränta, ty anser
Stats-Utfkoktet detsamma icke böra behandlas pä
samma sätt som Kungsgärdar, utan tror, alt det, såsom
warande utan Äbo, bör uppä öpen auction till
Skat
-
rvgz Den i6 Decrmbee.
Sk ike försälja-, med bibehällande af desi miwarande
rä-ita, swi k.n vä hittills manligt sätt dels kill Kro»
nan och dels kill Iadeln,ngSh«sware uigär.
Wid fragan om det förmånligaste sättet till an»
mängande as Krono Godsen, har inom Stats Utlkot,
tec olika meningar upstätt, om hwad som more när»
»nast instämmande nied Samhällets werkrliga närwaraade
och framtida fördelar.
Allmänt har del blifwit erkändt, att de i 1799
ars Försättning för KungSgärdarneS borrtairendcraude
stadgade grunder hofwa etl ostridigt företräde för alic,
öfrige hittills pä enahanda principe midt gue anstalter,
och Ul,forker har, sä 'wika den principe skulle fortfara,
atk Krono jorden endast under arrende kunde nvlätt-s,
trott sig allenast böra tillägna, alt wid de framdel,S
Leende arrenden, Kronv-Godsen, sä »nyckel som möie»
i:gk är, -''öra indelas i mindre delar, och bwarje
del för sig under särkildt arrende upläkas , pä det, sä
rväl tilsästen till utkomst för flere enskilde ker«gc'.oirr
»nä kunna öpnas, oni »nöjeligheten giswas, att h lt
06) hållet befria Allmogen frän de dagswcrkcn tst!
Kungsgärdarne, som i Utskottets tanka utgöra e»k lika
tryckande b swär för enskilde, som en werkelig förlust
för dct Allnänna. Utstvtm har ansett den enskilde
hemmansägaren, genom befrielse frän denna dags»
»verks skyldighet, "winna en fördel son» pä en gäng
skulle sätta honom , stand, ->t bättre odla sin jord
och atg betala kill Staten en ester markegangen rättad
afgist för denna befrielse. En ökad waru pröduction i
allwänhct och <n ökad inkomst för Stars.Werket skulle
således bliswa söijdcrne af denna förbättring i arreude-im
rhoden.
Meu
Den i6 December. 1049
Men oaktadt den under detta förbehåll har ett
»stridigt företräde för alla söreqäende, har likwäl större
delen ak Utskottets L damöker, byst yen öswcrtygelse
akt Statens längwarigaste och wexkeligaste fördel
ej bestod deruti, att bibehålla en ägande rätt,
so.11
men som icke kunna försäkra Krono jördens högst» odling
i den grad, som en, igenom Statens asstäende
derifrån, ät enskilde öfwcrlämnad full ewärdelig besittningsrätt.
Sedan nu mera det systeme uphört i sölje hwaras,
för HoshällningenS behof, de fleste persedlar borde
in natura letwercras, her man trott sig med ännu mera
skäl kuuva ättrga till den grundsatlS, att all jord
inom ett Samhälle ar ämnad, att as enskilde medborgare
begagnas.
Da erfarenheten hittills ädagalagt, att Statens
dispositions rätt icke för delisamma medfört någre fördelar,
uran marare beständiga förluster, har man också
wäg.t förmoda art en anstalt, som ät enskilda
w rks-mheten kulle giswa den högsta drift, skulle också
i längden blikrva för Staten förmånligast da Samhällets
styrka och »välstånd cj är annar, ä» den sammansatt»
resulrotet af hwarje cnskilds wälmåga och förmögenhet.
Om hos nagra den betänklighet uostätt, orr KronojcrdenS
försäljande till tkettte, more en inskränkning i efterkommandes
rättigheter, och en förlust för det Allmänna,
dä Staten icke widare skulle haswa rättighet, attwid
förnyandet af arrendet jämka wilkoren efter tidernas
skick och de wid egendomen gjorde förbättringar har ä
andra sidan kommit i betragtande, att arrende ombyten
sällan kunna medgifwa ännu mindre befordra den
io?o
Den i6 December.
hogsta odling, att den afträdande merendels skall försämra
de» jord han skall öswerge, art genom mänga
förefallande och ofta onndwikeljga mitnik, Staten igcnom
arrende ombyten, oftare bereder sig mera betydeliga
sörluft.r, än den wist förhöjningen af A.rendet
kan förft. ffa, atr änteligen inöjelighcten art fördela
KungSgardarne i mindre delar, och att derigenom förr
skaffa Allmogen befrielse frän Krono dagswerken, kill en
stor del beror derpå , att , desse egendomar fä lil! lkatte
försäljas, hwarigenom de frågor om byggnads skyldig»
het och ersättning derföre kunna undwikaS, som annars
wid arrendets afträdande nödvändigt borde upstä.
Dä räman blefwe bestämd i spanneinäl, har nian ocksä
ansett stg wara försäkrad, arr den skulle bibehålla
ett bestämdt wärde och bliswa oberoende af mynlers och
warors olika förhållande.
Pä desse grnndcr har plnraliteten i Utskottet stadnae
i det besiut, att Krono godsen mrd witza förbehåll borde,
dä de öfwerstjga rure mantal, efter hand som de blift
tvit ledige, fördelas i mindre delar af ett, ert och ett
halft eller blott ert halft hemman, enligt de tvid pröfningen
af hwarje sädan casus särskildt befimelige omständigheter,
och arr de borde, sedan en ladan refning
föregätt, till Skatte försäl,as- Men wid sättet att
»verkställa denna försäljning, hasrva återigen olika me»
. ningar upstärt, hwilka, äfwcnsom de föregä-nde, Utskorcrt
ansett sig böra R.ksenö Högloft. Sländers pröfning
nnderställa.
En del af Utskottets Ledamöter har ansett Statens
fördel i synnerhet bero derpå, att fä en stor ärlig
inkomst och art, till 'vinnande af detta ändamäl,
Ve således styckade och till hemman indeldte Kronogd
-
Den i6 December.
godsen borde efter doros öpna elter odlingsbara åkerjord,
skattläggas lill ert minimum as tvista Tunnor
Säd, och räntan sedan ga pä auction, samt hemmanet
sedan buswa beständigt skattlagdt, till dcn således
genom Auction updrifne ränta. Denna ater skulls
bestämma köpeskillingen. som endast blefwe uträkna!)
esler markeaangen af 6 ärö lälunda f.ststäld ränte-afkastania.
Man har ansctt en sä medelmätlig köpeskilling
och en högre ränka i dubbelt afseende förena Kronans
och jordbrukarens fördel, dä denne osta föga
penningen?, skulle swärligen åtkomma en lägenhet,
som more updrifwen lill en högre köpeskilling, men
igenom sin arbets förmåga skulle finna sig i ständ,
akt erlägga den högre ränta, hwilken skulle försäkra
Slaten om en i möjeligafie matto ökad ärlig inkomst.
Deremot hasme andre Utskottets Ledamöter anmärkt
att en sä högt updrifwen ranta icke more möjelig
att utgöra, än sä wida hemmanen skulle bibehålla
deres närwarnnde förmäner och friheter: att i detta
fall Veste Krono Skatte hemman skulle komma alt
Utgöra en särskild clast hemman i Samhället, och att
det more främn, om delta sa aldeles instämde med
allmän och enskild förmän.
Om Samhällets winst utgöres af hwad hwarje
enskild winner, sä blefwe ett utwidgadk deltagande i
Statens allmänna beswär, i samma mohn det wore
en lindring för öfrige hemmansägare, äswen en winst
för det Allmänna, och kanske wore äswen köparens af
ett således ifrän Krono,godsen afsöndradt hemmans
framtida säkerhet bäst bewarad igenom dest fullkomliga
likhet i rättigheter och skyldigheter med öfrige Kronoskatte
hemman.
loss Den i6 December.
De som inom Urskottet warit af denna tanka,
haswa derföre ansett ägande rätten af jorden wara den
enda, sam borde komma under Auerions anbud, och
att dä jorden worc esker wanliga grunder skattlagd,
borde köpeskillingen, som bljjwit pä det högsta updrif,
wen, tjena att fylla Statens närwarande behof. Man
har trott, akt, för möjelighcten att wäl odla jorden,
fordras tillgäng kill förlag, och att, igenom en sadan
köpeskillings erläggande, Staken skulle winna säkerhet
att dest jord ej komme i blotta speculankerö, men i
redbare och erfarne jordbrukares händer.
Da Utskottet nu sar till Riksens Högleff.
Ständer »vördsammeligen öiwcrlämna, att bestämma
sa wäl principen, antingen Krono-godsen skola blott
pä arrende eller äfwen lill Skattelösen ät enskilde up»
lakas, som ock hwilka grunder i det sednare fallet böra
söljas, får Utskottet tillika gikwa tillkänna, att wid
frägan om Krono godsens försäljning till Skatte, hofwa
Utskottets Ledamöter nästa» allmänt warit af den
lankan, att wista förbehåll borde äga rum.
1:0 De wista Landshöfoingar såsom löne-sstr»
bättring ansiagne Kungsgårdar, hwilka wäl endast
borde pä stadgad arrendetid uplätas.
2:0 Att wid händelse af fadane Krono »Lägenheter,
hwilka sakna a yggnad eller nödig skog dertill,
äfwensom till nödig gärd-äng och »vedbrand, mä det
ankomma pä Kamm-r-Colleaii ytterligare pröfning,
att, efter inhämtade underrättelser fran Landshöfdingen
och gode män i Länet, bestämma, huruwida be ritt en
början endast pä Arrende i Zo ärs tid mä upläras,
eller genast till skatte försäljas.
Skul
-
Den i6 December. icr;z
Skulle ater Riksens Högloft. Ständer täckas,
fastställa, att Krvnogodsen icke ina till skatte försäljas,
utan hädanefter lika som hittills, uppå Auction till
den mästbjudande utarrenderas, sä har Utskottet ansett
sig derwid böra hemställa fästande:
i:o Att de Kungs- och Kungs Lakugärdar med
underliggande hemman, hwilka utgöra ett större hemmantal,
sammanflagne under ett bruk, böra, dä localen
sädant mcdgifwer, styckas och läggas uti mindre delar
efter wanliga stenläggnings, grunder och hwarje
orts underwisning, dock sa, att hwarje ashild hemmansdel
ej blifwer mindre, än ett hell hemman.
2:0 Alla Krono dagswerkcn, som nu äro Kungseller
Kungs-Ladugärdar anslagne, böra för Kronans
räkning lärMdl disponeras, utan alt samband med
Kungsgärdarnes bruk och häsdande.
z:o Att arrende-wiktorén och arrende tiden bestämmes
i enlighet med föreskriften uti Kongl. Förordningen
den 17 December 1799, tock med den förändring,
att arrendatorer!» hädanefter, wid nya contracterS
inqäende, ej mä säsom hittills undfå rättighet att emottaga
och begagna Gärdens tillhöriga, aswel äker- och
kör-redskap, eller andre inventarier af hwad beskaffenhet
svin hälft, utan sädant alt dä nuwarande arrende uphör
genom offentelig auction för Kronans räkning försäljas.
4:0 Att inge perpetuel!- eller lifstids arrenden
pä Kungsgärdar eller Krono Lägenheter, hädan efter
mätte äga rum.
Z:»
io;4 Den i6 Deember.
5:0 Akt Kongl. Kammar. Collegium bör wid
hwarje Riksoag s,rlsn,ant ingijwa kill Si.-tS Uickotler
omständelig berättelse om Kungsgärdarnes kch öfrige
Krono LägeiihclrrS förwalrning nud htvad dertill hörer.
I öfrigt och som detta ämne rörer tredje mans
rätt, sä har S:akS-Urch'otket ansett sig ej kunna neka,
att lill Riksens Högloft. Skänders npkysning, härjämie
bifoga Capiten kor^ensrräliles Brrgs^Rädet Oabllre-gs
och boving (ldarl. 8ssle8 kill Stats- Ukckottek ingifne
Memorjaler Litt. E. G. angående Bra orgs, Rådmansö
och Laholms Kungögärdar. ^ssweiisoni häryoS
sölja äkffillige Ledamöters säcffilde tankar i detta
ämne. Litt. D. E.
Till Riksens Högloft. Ständers egit uplnfta
bepröswande, hemsräUcs alt derta »vördsammeligen
Stockholm den 29 November 1809. >
Pä Högloft. Nidderl?apct och Adelns Ledamörers
wägnar,
Oass kleming.
Pä Högwördige Preste StändetS Ledamöters
»vägnar,
l^i». VVeillmkin.
Pä Wällofl. BorgcrffapetS Ledamöters
»vägnar,
Larl L.anäber§.
Pä
Den i6 December. io;§
Pä Hederwärda Bonde-StandetS Ledamöters
wägnar.
Jok. Lricsson,
1^. kröäelius.
Ladcs pä bordet jämte följande kettil hörande
bilagor.
LL^ A.
-
Afskrift- Eitt. Ä. ^ -— 1064
Sammandrag af de frän Kongl. Kammar-Colltgium afgifne Förtekningar pä de Kungs-Gärdar, hwilka efter de f Kongl. Förordningen den ^ December 1759 utstakade
grunder blifwit korrtarenderade,,som tillika utwisar deras Hemmantal och Grundränta, det ärliga arrendet, samt tiden da det löper till ända.
Län.
Upsala
Södermanl
Östergöthl.
Skaraborgs.
Calmars.
Jönköpings.
Hallands.
Ryda Kungsgård - »
Elfkarleby d:o med Fiske och Qwarn.
Eskilstuna K. Ladug.med §m:lKr
Kongsbergs K. gard med Z vito
Rönö Kungsgärd - » -
Schenäs d:o - - -
Bispmotala d:o « ,
idhlstvrps Krono Säteri -  Borgholms Kungs Ladugärd «
Torrsjö KrSno Säteri « »
Barnabro Krono Lägenhet » -
Ähöklosters K. Ladug. med Fiffe
Summa
Ärligt
—
—
—
—
—
—
Arrende.
Arrend
Spanncmal
i
Hö.
Lix.
Pnmmgar
.
>Vb
ira»
r^runo-
_. .
Wärdet es-
Wärdet ef.
Warder ef-
Dags - wcr
Summa
Be.
tal
Ränta.
ker i-sotz
Par-
ler
-8Q8
Tun
ter lgOfi
ken
elter
ars M n ke.
mar.
ärs Marke-
uor
LL
ärs Marke
Arrende.
-8O8
ärs
Summa.
L-im marum.
gyrtte.
gang.
gång.
nang.
,
markegång
5
14g
14
6
n6
l3i
776
7
—
ir
720
>
—
—
—
j—
1.496
—
1,560 s-
—
i-
i,56v
—
—
Z.056
7
—
1805
?
4
92
-
6
17
k 16
4
4
—
"i""
26z I0
379 ?4
4
500
46 5
—-
—
;oo
46
5
88-
12
9
1810
9
ny
l 1
4
184
—
l 196
-
--
—
—
—
—>—
—
1,196
—
—
1,640
r6
—
—
—
1,640
r6
—
2,8Zt
6
—
1827
4^
59
3
2
88
7
573
20
3
—
— !
—
—
-
s
—
§73
20
3
691
—
25;
—
946
—
—
i,fi(
20
3
1807,
4i
57
ib
—
bz
5
399 47
b
—
—
399
47
b
6oo
—
—
—
—
—
6oo
—
—
999
47
6
1827^
3 i
5'
.32
I
55
7i
349 ZO
3
i
—
—
349
39
3
I,IOs
—
—
6
r6
—
1,168
16
—
i,§i8
7
Z
i?09
7^
lZ
6
7^
16
^78, 8
g
—! ^
—
—
—
478
8
58;
16
—
-
—
585
16
—
i,o6z
24
—
1801
i
ic
22
c)
14
bi
K2246
s
,—
—
—
102
46
8
90
—
—
—1
90
—
—
192
46
8
180^
5i
59
37
120
—
800
—
"—
i
—
—
800
i,i8Z
.6!
—
—
—
—
r,r»3
16
—
r,98Z
16
—
i8ozl
3
25
34
5
24
ni
166
2Z
> !
'
—
—,—
—
I66-2Z!
3
200
—
—
—1
200
—
Z66
23
3
1809,
2
24
11
I
'6i
9
44
-
.
j
—
—
—I—
—
9
44i
—
72
—
-
72
24
—
82
30
—
16071
4
7>
—
—
55
'7t
ZbZ
10
b
5
—
160^ -
—-
52Z
10,
6
i'3§?
!
»
i 18
46
8
r,47i
46
8
b 995
9
L
1309!
-p. ,
766
i8
6
816
6i
5ZZ2
1O
s
12
72O
'Ej  ^
5,31§^
423 slO
—
6,475
9j 9.581
22j
5^
437
l4
8 io,oi 8
37/
1
16.494
9
10
I
Up.
hör.
i8z;
Lo Spanska FLr.
l8v^ t8Z7/-fLrsarskildcrö<
senhekervkgörcS
Vssatkcndctzulom
^ LikasL
i8Zr
1837
-8Z7
ro fär sz tor.
sarlIagitA!sin»S
i Kola.
Stockholm den 14 Augusti 1809.
6. VV^mmerrkeär.
Likalydande med Originalet betygar
14. kröäeiius.
Ljer-e Bandet k?:» 68.
Afgift Eitt. B.
Sammandrag af de frän Kongl. Kanitnar-Eollegium afgifne Förtekningar pä de Kun-gs^Gärdar, hwilka äro borrtarrenderade pä andra grunder än Kongl Förordningen
den i? December 1799 utstakar, utwisande samma Kungs-Gärdars Hemmantal, Grundränta, undeilagde dagswcrken, det ärliga Arrendet,
samt tiden dä detta sednare uphör.
Län
Stockholms
Swartsjö
Ut sala
Södermanl.
östergöthl.
.Westmanl,
ottla nd
^Skaraborgs
Elfsborgs
Calmars
Jönköpings
Malmöhus
Hallands
mantal
»
-
-
l Wenngarns Kungsgård med en Qwa^n » -
' RädmanSö eller Swoiä d:o med i- Wäderqwarn
Skällnora Kungsgård i Qwarn samr Fantebo! ,
Menhamra d:o med 4 Krono Hemman - »
Tojta Krono Hemman med Holmar - -
Ultuna K. Ladugärd med Fräkenbotten - ,
Stora Ladugarden, Kungsgård med 2Z- mantal
Lilla eiler Ty!?a dito , - , -
Räfsnäs Kungsgård med Krog , - -
Bråborg K. Ladugärd med Holmar » -
Starby dito nied diverse lägenheter
Johannisberg dito med zs
Roma Kloster Ladugärd
Wisborgs Slott dito , - » -
Höjentocps Kungsgård - » r -
äfäckö - dito -----  Hillestad Krono Säteri med 2^ Krono-Hemman
Ottenby K. Ladugärd med Schäferi ängar - »
Horn, K. Ladugärd - - « - ,
Wisingsborg» dito med ^ Hemman samt Trädgårdar
U ,menborgs K. Ladugärd » - - »
Aineruv Kungsgård - - - -
Laholms Kungs,Ladugärd - , - -
Lindhofs Kungs-Ladugärd , - « -
Sunnna
Ärligt Arrende
Hem-
man-
tal
Grund»
Ränr.r
öe-
Dr än-  ge
WälPerch^
> i8o8ärg
Markcgällg
iPenningar
Svamiemäl
Tunnor
ioelaiiuiig
för
dageweiken
Te-
ym
»- -—
Up-
hör
10
IZ2
49
6
166
32
-
18701870
3
Z6
6
5
-3Z
-3 2
23 l
Zi
87
27
—-
—
dZ
32
1782, —
2 -
0 -Z
l6i
t 2
4
—
—
—
—
178
27
6
—
—
—
17ZV1828
;
SZ
3
lO
—-
—
—
—
489
8
6
—
—
—
—
—
1798
!i828
1
14
43
2
—
...
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
12^
i46
l)
3
640
900
—
—
—-
ZOO
—
—
—
—
—
—
—
'i788
,i8i8
IOL
t r;
47
10
—
—
—
—
—
8 4
28
7
—
—
—
—
z -
-
4
;2
4)
2
—
—
—
—
6 7
32
—
—
-
—
1802
l8s2
5r
77
L L
4
446t
476;
2; 8
4
—
t t 6
.i
>
—
Zi
34
1770
i87O
tO
122
40
16 ^
»-"q.
ZZ'i
i?4
4-5
—
250
—
—
-—
—
-
—
1752
18Z7
10^
l74
i
co. 52
ZQO
102
-'7
—
—
—
200
—
102
37
4
rgoz
1833
12^
174
22
t
Z90
782
45;
—
-278
2-5
6
—
—
62
40
r?83
182;
6l
92
Q
—
9l2i
18 W
762
20
—
66
32
—
—
—
—
—
—
—
2 -  ^ S
2Z
I
—
420
802
333
,6
—
26
37
4
—
—
—
»794
i844
7
9-
42
9
—
—
—
—
92
42
S
—
—
—
—
—
1807
1832
6
64
l'9
8
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4i
53
2
1
—
—
—
—
56
3
IO
1;
16H
—
—
—
—
7i
1)3
ro
—
. —
-—
—
542
23
—
—
—-
—
1782
1812
4
44
ao
8
—
—
'
—
240
l i
I l
—
—>
—-
—
—
!784
i8L4
§2
8 '
45
6
—
4888
I2L2
—
57
16
8
rz;
18
305 24
—
1802
1832
3t
;o
r8
L
-—
—
iZi
—
141
30
—
—!
—
—
1701
izn
t 42
22
6
—
—
—
2OO
—
—
—
—
—
—
—
2
77
36
—
—
§;>
I2Z
,6
—
r;7
22
3
—
2Z
6
—
i8ol
i85i
6
94
Z8
—
—
—
—
—
—
—
102
—
—
—
r?2s
ts2zz
227Z
-
32Z7r",l86
I
3792
26- 4AZ7Z
oj--
45l
- L
62929
4
Pä Bergs-Rädct o-HIberza lifstld.
Arrendet utgär efter Markegång.
Inöeltä Lön, i»en bör borrtarrenderas enligt Kl. Bref. b. ;i Maj lSo».
^Dagswerkcn Lro en Allmogens extra styldighet och bctalasafArrendat.
! sarlklldt. l Arrendet förswinner genom bewillningcn som Kr. betalar.
Arrendet Utgår ester markegång och warar i Fröken Lsrcliusrs lifstid»
Har hällas >v Kpanrka Far.
Dagswcrken njutas i 6 Zr till 18'^
Arrendet utgår efter markegäng.
/ Änstagen Landshöfdingen Bär- Uaijalin kill lönförbättring,emotdctts
i arrend, men bör efter hansafgäng indelas pä lön, enligt Kl. Brefwet
d- -7 Aaril -799.
Disponerar sor Dagswcrken, hwarföre Allmogen undfärä LreSrmt st'-
Brukas förKron. räkning tillswidare,ealigtK.Brcfv. d. r4MarSi8o8.
Derveruelt arrende,-för lösas till ikatte enligt Ä. Br. d,.ir Nsw. i8v8.>
/Arrendet utgär rir.- narkes med aidragför Po.rtinillcfLrmäner, tilhör
vva afsza: 'iZ.H. DerjkMke kefwereras en hast ä.ligen till Ä-Hvf.Staller.
1ZL4 Arrendet Utgå-
, 822^832 Räntan ä Trädgaroarne och Hemmanen betala» csterärl.markegängen»
^ / eör Dagswcrken i.juta 24 Hemman afkocrtninz gg räntan med »z»
V>i:dr, ,om e, Kronan rrsäctes.
Ar Landshöfdingen g>ä lön gttstagen för roo Ridk.
Pcrpetuelt arrende.
Stockholm de» 14 Augusti »809.
lick. O. äVimmsrstsät.
Likg lydande med Originalet betygar
!4. kroäsliuL.
r Den i6 December. ro6§
Litt. C.
Transumt af Prorocollet hallit uli
Riksins Högloft Sränders Stats,
Uistori ven 24 Oktober 1809.
Sedan den del af Afdelningen- betänkande som
rnnehäller tillstyrkan af alla ledigwarande eller blifwande
Kungsgäedars och Krono Lägenheters utarrendera!!,
de genom offenrelrg auction pä gc> ärS lid blifwik framflälo
salom bet sörsta öfwerläggningsämnet yttrade sig
Herr -Vrebislern von ZckuIiLSntreim:
Ehuru den widtagne borrtarrenderingen af Kungs,
gärdar pä zo ärs tid efter 1799 är« grunder, nemligen
akt jämte en af Kongl. Cammar-Collegio fixerad span,
nemäls ränra, ett anbud af ärliga penningar göres pä
öpcn auction, tvistcrligen äger myckec företräde fram,
för all uplatelse af nåd eller efter godtycke, sä mäste
dock ester min öfwertyqelse, en orubbelig besiklnlrsgsrätt,
eller ett pä förnufnga grunder faststäldt skatteköp
medföra för Medborgare och Riket en wida större sä
allmän som enskild bätnad.
Men har liksom welat heligt hälla det sä kallade
Gamla Uplala löde och hwilken jord kring hela
Riket war kringspridd, men l ctt uplyst tidebwars mas,
te ett fast högre föremal bl«fwa, an bringa all edlings,
-ar och illa häfdad jord ifrän Ödesmål.
Detta Upsala Ode eller egenteligcn Kunqsjorv behösdes'fordom
oskingrgv bewaraS för Uvsala löswec
Konungs räkning, för art dermed besörja Detz Hoihäll»
ning och cnfkildta behof. Men Sweriges Konungar
betjena- n« med andre bertil anslagne Stats, medel.
io66
Den i6 December.
Jgenorn det Skatteköp, som nu sörefläs, uphöra inga,
lunda Krmgsqärdarne och flere ifrägaworande Kro-ioLägenheter,
att wara Kongs. Mast och Kronan tillhörigt,
ma» skola kwärkoin bliswa mera rä-ucgiswaude
och sörse Drätsel, werkct med eu oföränderlig afrad
ukas mer pälitelige lindragare.
Hoppel att hwart zo är kunna erhålla en större
lega, är högeligen hyporhetijkt, rwärwm bclrukML arr wiv
de sista arrende arén, egendomen pä flerahanda särk
fördärswas, åkern utsuges genom kwesäven, älläng
och betesmark upplöjcs, utan ali nied gödning igenl^g.
gaö, samt alt skog UtödeS hwilkct alt genom puKike
husesyner och ooconomifka lcsigtningar swärligeu sötekom
inas.
Olika wäl skötes ben aker och äng samt wardås
den skog och åbyggnad som är i sjelfägantcs händer,
och olika e» till Förpaktare uplaken egendom. Om
större företag tued waltuledningar, sprängningar och
mekanifke inrättningar behöswas, sä företagas de sällan
af den som icke sjelf pa sina gamla dagar eller
desi barn, kunna njuta frukten af ett större nedlagdt
sörlag. Ett wida större anbud til! ärlig fikt eller
ränta, kan ock göras af eu köpare som ser hrvud för,
män han med tiden kan draga af sin köpeffilling och
sin anwände kostnad pä en illa häsdad elier ännu oupevlad
nmrk och en sadan idog joroägares förkofran bereder
tillika Rikets winst.
Stats. Wcrkcts större sörmän mäste bestä Uti atl
ärligen winna en stor afkomst eller skatt, än att för
«« gäng ethalia en betydlig köpelkilliiig. Uplätelsen
bor,
Den 16 December. 1067
b?!'de derföre genom offentelig auerion utbjudas till
dr» stalie ränte, eller flkattegi swarén. Om således elt
tunneland af loen åkerjord samfäldt i alla gärden,
med proportionerndo tilldöcighcker af äng, b råsula eker,
skog m. UI. iuroyad s tili Tunna säd i ärlig skatt
eller afrad, D anes skattelösen för samma T mncland
Med sine ti!lbör,gbe:er blott böra bliswa 6 ärS böglin
auctionS Ilibud af Tmci ärlig lck.ttt elier samfäldt
9 Tunnor son esler orrens markegång singö lösas.
Och om säoespriset more 5 R:vr Banco per Tunna,
sä blcsme bela Eaiteskillingeu för ett sa bcskaffadt Tua,
neland'R:Vr Banco 4.5 och i proportion mer eller
mindre för siere sammanlagde Tunneland nied sina
behöriga tillhörigheter. En sa medelmåttig inköps summa,
skulle befordra en siel t-län dig åtkomst till cgeu
bostad för siere ivoge men icke penniugerike jsrdbruka»
re, som snart skola föröka den arbetande folkstocken med
tillräckligt födoämne för sig och flere.
Ali ckatt clbr ränka synes böra bliswa r säd,
hwarnrrd ock framdeles wära wanloriade pennitlge-löu,
tagare kunna brfocdras kill indelra löner, men pennin»
gewärdet blckwer cllid wansklighet underkastad t. Uti
a "Zy sirs arreiide principe, kan icke heller det approbcras,
a;r ä:lige rcmiingeckegan liära warit sa dög
som Gpanuwals-rauta» och äjw u : agon gäng jugit
dcruköswer.
Alla Kmigsgärdar som öfwersiego 2u,e mantal,
borde reswas och styckas til! hela och halima inantal,
dä ej synuerlige mslffal af ansmarige Embetsman,
deremot anföras kunde. Stora hemmantal som wis
somlige Kungsgårdar öfwcrstiga io till 12 mantal,
kunna uaturligkwis cj sa wäl skötas eller, bliswa sa
pro.
Den i6 December.
prsduekive som mättelige fördelningar til! ro 2 rr
Tunnors ärligt utsäde samc i wista Landsorrer ä'wen
derimmder. De större Kunqsgäröarne kunna hädaneff
ter sä mycket nuudre behörigen höfvas, dä alle kronodagswerke»,
till sä wal Kronans winst svin kill skette»
bönders lättnad, uppå goda grunder derifrån dragas.
Ark wid fortfarande arrende- principe sönderklyswa de
större Kungsgärdarne, och att sedan förse lclkerne med
erforderlige byggnader, blcfwc säkerligen ett illa urtänkt
försök, men som af private ägare förmonligare
»verkställas kan. Dä efter hand, hwarje Kungsgård
äret söre arrendets uphörande behörigen reftvades och
äker-jorden till dest beskaffenhet graderades samt olie
öfrige egenskaper omständelrgen upgäfmss, >ä>nte förflag
til! lämpelig hemmans klyfning, sa finga hägade köpa»
re, uppå erhäilen offsntelig kungörelse, tillräcklig! rådrum
alt sig om egendomens beskaffenhet och rätta
»värde underrätta.
Som Kongl. Maj:t nadrättwisiigen äkwen itp,
lätik till Riksens Högloft. Ständers fria disposition,
all den wid Kongl. Lnst Slotten Drottningholm, Ulriksdahl,
Carlberg m. fl. nu warande Land-egendom, sä lärer
det ankomma pä ytterligare pröfning huruwida densamma
bör till ständig skatte besittning emot ärlig ränka up»
latas, ester heldre Kongl. Kammar »Collegw updragas
mä, att sädane Lust Slottens ttllhörigheker under arrende
ester 1799 wilkor ailäta. De till wista
Landshösdingar tillerkände KungSgärdar, torde ock till
bestå EmbetSmäns löneförbättring kunna pä stadgad
arrendetid uplätas. En laggrann öswcrläggning lärer
ock fordras om bästa dispositionen af de Kungsgårdar,
hwarest Sturerier underhällas skola, salom wid
Strömsholm, Kungsöhr och Flyinge. Möjeligen torde
ock
Den i6 December. 10^9
ock i ett particuliert oeconsmiskt afseende en fonsatt
arrendering finnas nyttig, säsom t. ex, wid Skarby till
befordran af Linncwäfnad och Blekerier, samt kanske
wid Allingsås som warit ett stamhåll »ör den fin-ulli»
gaste far-aswel och för yllcrillweckningar «. s. tv.
Samma allmänna sch enskilda särman, syms
älwen åtfölja alla Kungsängars försäljning genom ane»
tion till skatte l-rsuuung, lä snart neni!. arrende peno»
den tilländaluptt. I Kongl. Hof Stallen kunna dä
wid wittorens stadgande, förutan alt särskildt beswär
orr bekjenas med nödigt hsförräd samt tillika närliggande
Städer och Byar, med swaga höbo» d winna undsätt»
ning med bade foder och höstbete.
Kongl. MaittS och NiketS Kammar Collegium,
finge genom sädane widtagne Författningar en förminskad
omsorg och Bytes Conroirct som sa oförtänkt berevk
mangen redlig medborgatcS olycka kunde dä äntcliaen
Upböra. Bade Regering och Ständer hafwa ofta
warit m d iwister om KungSgärdarS uplZrelse och för»
bättring, sytzelsakke och hafwa sädane omwaxlande oe»
eonomiska sörfakkningar medfört bade allmän och en»
skild förlust. Ett lika stadaadt beslut bör en gang
widtagas om Kronans Upsala öde, som i en lycklig
stund skett om Kronohemman i gemen. Hwad utse»
ende skulle wäl detta Rike hafwa, om alla Krono»
hemman ännu wörö i sädane äboers händer, som af
Kronans EmbetSmän wräkas kunde? Om detta statistiska
högmål om Kungsgårdars skatteköp winner
wär patriotilka Konungs och yplyste Ständer» bifall,
borde till förekommande all framtida osäkerhet ett sadan»
beslut wid nästa Riksmöte i grundlagen intagas.
Om all annan ombytlig besittning som med rätta kal
-
IO7O
Den i§ Drccmbrr.
las ett posrssio iulius säsom Officers Vestö gen uplatos
riH Mttcköp, sä säoöktes i'sde!ni.,gshasware>rS
inkomst och kunde inom x Seculnm icke' ost jordens
afkastning as Rikets inncmäuare oH a' boMpcn förtäras,
och komma ull införMlstring as Tala, Smör,
Ost, Hudar, Lur, Hampa ait rrvhör-, dä rom!, tillika
alla oeconomiM iörcrag med wisa författningar un,
derstöddeS.
Direckcur SvsäanLchruL anförde:
Da ; Högloft. S!-'-rrEKMtr<ts Plenum den 24
dennes olika meningar upstätt om förmänklgaste an»
ivändandct ef de lill Riksens Ständers disposition up,--  lätne Knnqcgärdar torde mist nu lMtas att närmare
förklara, hwad jag dä hade äran munteugeu as,söra.
Bland de Ml ur hwilka jag Åtminstone, säsom
alrernative wagade yrka pä Kungsgårds jordens indelning
kill hemman och deras försäljning till Mttc, mä
först 0»förås den allmänt godkända prwcipe,. att eu
fullkomlig ägande rätt till jorden är den kraftigaste
upmuntran till d.ch för Samhället sörman'igasic begagnande,
Om ockja en Arrendator äger dcn största säkerhet
för c„ flcrärig besittning, aldrig ^ul:e hafwa
med-bstug onvkanka för si-r framrida wäl ks.nna ingä
i de laugt rn sträckta odliuaS- och hushällniugS' planer,
at hwiika c:: iusiägaudL usta ger företrädet för dem som
guma cn högre lemporair ackastmng, i der säkra hopp
atr för sig eiler sine efterkommande, hofwa i ftelfwa
egendomen förwarat sig ett 'större capital. En Arrendator
här j Swerige der förpaktningar i ailn-änbet anun
ej tvunuil gkiiem bruket densamma helgd wm i England
och någre andre länder, ff-ll isian rwifwel wid mer
än
Den i6 December. 1071
än wanlio.t dr--stige odln.igs företag, känna inom sig
en hemlig uktau, att genom oförntsedde händelser
dUtwa störd i sin besi:t'.nngs-rätt och derigenom förlora
frukten för sin nedlagde möda och kostnad. Hm
skall sannerligcn wända si» näringsflit pä de företag
son gifkva snaraste och största aska stain gen, nian af»
seende pä hwad Egendomen dermed i ridens längd
winner eiler förlorar. Han skall enior sinret as sitt
arrende afhälla sig ista!! byggnader och anläggningar,
hwilka i det ds gifwa Egendomen cit högre wär-e,
just derigenom förswära wid arrendets förnyande de
wilkor, pä hwilka hen förut den innehaft. Men det
som är ännu wärre: h. n ?:'all wid denna tidepunkt
finna sitt egit interefä i uppenbar strid med egendomens,
oek rcke ur»!! mycken fiUfförsakelse känna sig fre»
siad, att mev hafre-sänmg, torfbränning, lwesäde och
dylika hushallsg:?p förstöra och utmagra en jord,
hwars öde blir honom ba likgiltigt. Om wärdet as
en arrenderande egendom lil! större eller mindre del
ligger i flög, är det wäl möstjgk akt densamma mev
lika sorgfällighct st^l! wardås af Arrendatorn som af
Ägaren? Är det att förmoda, det den förre genom
en wäl Uttänkt ssvgshushällning skulle för ffogens pä
tid ökade warde försaka en ärlig contant afkastning?
Om man ock wilie amaaa den nog twelydiga möjligheten,
att Krons- och Jägeri betjeningen med sin kill--  syn kunde freda skogen tor en gröste äwärkan, sa lä»
rer dct blifwa swart om ej aldeles omöjligt, att förekomma
desi försämring g-nom sträng betning, stör,
gärdsel och wevhuggni?g m. m. Häremot skulle kun»
ua inwändas, att war Skalk Aill -oge ä>nu torde sakna
bade förlag och omtanka, art irma i de widsträckta
hushällöplaner, hwilka här äro framstälda till moisatlS
as dem som med en Arrendators imerefie ärv förenliga
-
ro?r Den i6 December.
ge, ock) att jordens försäljning till skacke säledeS skulle
föga mcr befordra best uparbekande än ett arrende pä
flere är. Derwid torde jag likwäl fr anmärka, att
om ock«ä Kumpgardsjordens styckning i mindre hemmansdelar
och dist försäljning lill skalle skulle wiblagas,
sä ehuru det är troligt att större delen kom i
Allmogens händer, skulle lrkwäl flere lägenheter kunna
inropas af mer bemedlade personer. Detzurom äger
allmogen i sin arbetsförmåga och tarflighet i mana»
att bära de drygaste utskylder, en styrka som i betydlig
mohn eriälter det penningesörlag han stundom mäste
sakna. Me» detzr om man sä sär säga naturliga kraf»
ter, har man i sednare tider felt en obemedlad Allmoge
med framgång företaga och utföra de dristigaste od,
lingar och den allmänna princip, hwarpä jag i sörcwarande
sräga till en stor del grundal min öswertygelse,
torde säledeS Alwen här med nägra sä undantag win,
na tillämpning.
Men utom de här wisade oeconomiska sördelarne
af KungsgLrdsjorbens försäljning till skatte, förete sig
ännu andre da frägan i stalistilkt afseende betragtas.
Man har i alla tider med eller utan skäl hos ost
klagat öfwer folkbrist, och säkert är wäl det, att ett
Land- styrka och sjelfbestånd mycket hwilar pä jordbru»
karne» talrikhet. Manne da här gifwes nägok säkrare
Medel till befordrande deraf, är att bereda lägenheter
lill Sk tte, Hemmanens förökade antal? O>» jag ej
Mistkager mig räknar man pa skattechcmmanen i Swe»
rige öfwer huswud Ätta Tunnor utsäde och 20 perso»
ner med stort och smärt och pr hwilken jord af an,
nan natur än skattehemman kan ett lika antal beräknas.
Detta tyckes ock wira i sakens natur, ty wid
arrenden äfrvenfom wid större egendoms bruk undwi»
kee
Den i6 December. i°7Z
ker man gärna att belasta sig med siere arbetare än
nödwändigt behöfweö- Genom Kungsgärdsgordcns för»
wandling till Skatte upkommer inom dek districk der
den är belägen en jämnare fördelning af wista bördor
som ester hemmantal pä Allmogen fördelas, och kanske
är delta den enda werkstälbara Utwäg att kill State»
indraga de högst tryckande Krono-dagswerken, som för
närwarande äro ätffillige Kungsgårdar anflagnc.
Ett wigtigt och hufwudfirkligt inkast emot den
sörcflagne försäljningen kill Skatte äterstar likwäl att
beswara. Man säger akt det strider bade emot gam»
mal lag och praxis att för altid abaliencra Kronans ur»
äldriga tillhörigheter, och akt rättmätigheten af en sä»
dan Ständernas handling skulle af tillkommande riders
Riksstyrelse kunna sättas i sräga. För min del h«r
jag dock derwid ej kunnat finna samma betänklighet,
ty antingen härleda KungSgärdarns sin första uprin»
nelje frän der sä kallade Upsala Ode eller också frän
arfwegods inom wärk nu regerande höga Konunga-Hus.
Hwad wara älsta Lagar med mycken rwetydigher stadga
om Upsala öde wördar jag ganska mycket, me»
be manga förläningar, sörpanrningar, donationer m. m.
som deraf än blifwit gisne än äterragne, wittna ät»
minstone, att praxis ej warit wid alla tilfällen i lik»
stämmighet med Lagen. När nu Riksens Ständer, ät
hwilka wärdén af Rikets inkomster är anförtrodd, finner
det wara förmänligare att sälja än bibehälla egendomar,
som i alla tider giswit anledning kill twistcc
och mitzbruk, sä skulle jag ej kunna inse hwad en tillkom»
mande Styrelse af hwilken detta ogillades, kunde göra
widare, än af den lill skatte sörwandlade jorden upbära
tzen ränta som eljest skulle ga till Stats-Merkel. Sä,
dank
Ljerde Bandrt N:»
ro74 Den i6 December.
dant kunde ej s?e Ulan i den mindre sannolika förmodan
akt en Swens? Konungs eller Swenffa Ständers
interesse blef ffildt frän Staken. I alla fall om en
reclaimtion ffulle möjeligen kunna äga rum, manns
»väl en högre inkomst kunde erhällas af dessa egendomar
än den ränta, skatkemanncn esler en längre tids
ägo för dem skulle betala? Hwad ät r angar de
KungSgärdar som warit de» Höga Konunga-husers arfwegoos,
sä lära wäl Riksöiis Ständer, hwilka genom
Kongl. Majlis nåd nu mera öfwer dem fält den samma
dispositions rätt, som Konungen förut sjelf ägde också med
dem fä widtaga de författningar, som för Staten och det
Allmänna förmanligast äro, hwaras tyckes följa, akt de
kunna med de öfriga Kungögardarne lika anses.
Beträffande sjelswa förfäljningsmethoden, sa får
jag till alla delar förena mig med Herr Hrediarern
och Commendeuren von 8cbu!T«nKeim, emedan hans
försiag närmast synes förena sördeiarne af köp och förpaktning.
Slutligen torde jag fa erinra, hwad jag redan
i förhand haft äran nämna, att mitt yrkande af Kungsjordens
försäljning till skatte, endast såsom ett alrerna»
tive mä wara framstäldt. En oeconomi!? princip kan
i sin natur wara rigtia, men ljkwäl tillämpningen käla
siere undantag och modificstioner. Jag äger den
öfwertygelse, att i allmänhet Kronans jordegendomar
skulle wara bättre wäedade, bättre försäkrade ät Staten
och mera bakande för Riket, ^vm de samteligen
kunde förwandlas till skatte, men jag tror ej att sädank
ulan mänga olägenheter och »verkelig förlust skulle
inom körnare tid läka sig göra. I afseende harpä anser
jag de as Högloft. StatsUljkoltctS Beredning före
-
Den December.
1275
singne arrende» pä zo ars, tid under wista omständigheter,
bade wara lämpligare och förmanlige än Skatteköp
hwarföre jag ödmjukast tär hemställa till högloft. Utskottet,
om icke prösningsrälten af d' bägge alternativen
i werkstallandct kunde fä öswerlämnas ät. Kongl.
Majus och RUelö Kammarkollegium endast med följande
allmänna fcux-strifler:
1:0 Alla ,de kill Riksens Ständers disposition
wararde eller blifwindc Kungsgårds lägenheter, hwilka
redan äro kill Hemankal lagde eller dertill kunna Med
sörman läggas skola efter hand och sa fork de blifwa
behörigen refwade till lkatte försaljas pä det sätt, att
sex gangor högsta uctionS butz af ärlig ränta till grund
för sk-.tteköpen anmges.
2:0 Alla sadane lägenheter hwilka sakna äbygg»
nåd eller nödig skog dertill, äswensom till nödigt gärdfäng
och wedbrand mä kill widare utarrenderas pä go
äro tid, helt i mindre lotter och esler de grunder som
1799 ärs författning utstakar. Kungsängar och utmarker,
som gränsa intill Städer, större eller i täkt
bebygga och befolkade orter äro belägna, torde bäst
kunna upläkas under de wilkor H rr Baron och LandS«
höfdingen gs Wsneri-ieäc för Upsala Kungsängarbortarrcnderade
förestagir.
Herr Grefwe kstärnsr anförde:
Uti en tid af allmän nöd dä Statens behof är»
fran alla häl! tryckande, har hlNkotter wisterligen redan
gistvik ett bcwis al aktning lör helgor» af förbindelsen
igenom den claAficakion af besittnchgsrätteu till
Kungögärbarne som blilwir föreslagen. Jag skulle
metz
1076 D-n i6 December.
med sä Mycket mera nöje dertill utan förbehåll bifalla,
som jac; icke har gemenst-p »ned »ägo» innehafware
as Kungsqardor, men är stalldragande och derföre
gansta wäl inser att en möjelig förbättring af Statens
inkomster, katt till »anon del minska de ffattstyldiges
Utgifter. Men dä jag redan wid ett föregående N>kS«
Möte förklarat, ait jag ansäg Samhällets bastand hwila
pä heladcn af sörblndelfen och dä denna grundstttS
icke hos mig har kunnat förändras, mäste jag tvid
jlräg warande nlfälle ingä i e:i närainre undersökning af
hwad som är Sturcno r»»c Mr enstildas fordra »
Det är onekeligt att de grunder i kraft af hwil'
ka Staken har rakt att äcerkasia de conkrctcr, som t en
annan än den förestcjfna formen blifwik alstukadc, äco
sä wäl utweckl-de ett föga eller intet lärer kunna in«
wändos emot deras laglighet. M-n frägan tyckes mig
här wara, om desto gr undrr warit allmänt käm
da, om nägon ulinan än Konungen, den tiden
han ensam lörestäide Högtia ujagren och ägde
att styra Riket sorn Honom nyttigast synces,
kunde anseo äga rätt atr deponera om Satens
kronojord? Om de fl. ste as ost, innan wi singö del af
de här warande handlingar, icke känt rätta sörhäliandet
med förläningen af dehe Kungeaardar, vin wi för wärk
inträde i U>stoltet icke skulle dragit» dctänk.mde att erkänna
lagligheten af de arrenden en Konung giswit tillstånd
af asstum, mäste wi wäl också erka.ma an, de som
erhållit sädane arrenden, ännu mera de som j
andra och tredje hand löst den.till sig, icke kunna anses
som annar än som de der pä god tro förwäcfwar en
rättighet. Dä först är nian skyldig att lida förlusten
as att hafrva ashan lat med ovehöng man, uär »nan
kunde eller bordc^wcca ari den ötwerlätande icke war
herältigad tili den förmän eller besittning han »strödde.
Aten
Den r6 December. 1077
Mcn före Regements förändringen skulle ingen af otz
dragit i twiswelsmäl, att Konungen ju ägde rätt pä
arrende förläna Kronans domaincr, och ehuru wi wii)
ett eller annat tiljälle kunnat klandra aiiwästdandet af
denne rättighet hade wi aldrig ansett den handla 0»
klokt som ingall i ytterligare afhandling om en sadan
lägenhet. När nu detta är förhållandet kunne wi wäi icke
htUec om wi wilja wara ränwrse underkasta arrendat
torer af Krono Lägenheter som de af dä werande Hög,
sta Magtcn erhållit, samina öde som dem, hwilka siuiak
contrakt med obehörig man. Om ä ena sidan Staten
är i behof desie egendomar kunna wi ej neka all desi
innehafware genom en hastig förlust deraf ofta sifvia
se hela sin wälfärd förstörd, att således « den andra
sidan vlyckan för de enffrldc altid wida känbarare än för
Samhället. Man har deremot aldeles med stäk anfört
att det är otz icke här tillåtit alt följa hjerténs och med,
lidandets ingiswelse, att wi bär blott äro Statens be»
snllmägtigade att iakttaga Desi fördelar; Men jag frä»
gar om för den Lagstiftande magt nS O nbud, ffyidighetcrne
äro lika som för en Kammarrätt? Om någon»
sin Samhället kan hofwa updragit sine befullmägtiqade
att befordra det helas wäl pä någre enstildes bekost»
nåd da desie ej äro brottslige? Jag wätjar till Utskottets
samfälta kansta af rätt och billighet, om någon as
osi äswen med större eller mindre förlust ikulle wilja
rygga ett giswit löfte? Jag sragar om icke desie accords
förläningar äro löften i Samhällets namn, gisne af den,
som da ägde rätt fönvalra Dcsi egendom? Jag frägar
om icke i detta fall Samhället är jkyldigt de medbor»
gare, som genom rtt sörändradt Styrelsesätt blilwa lidande
att lämna dem nägsn ersättning? Jag tror att dä Sam.
häller har gifya anspråk kan Del också kräswa upoff»
rutgar. Jag tror bekjöre att Staten kan äretkalla Le«»
1078 Den r6 December.
se förläningar, men jag önikade del »vä icke pä sädaue
»vilkor som kunna lämna någor ikadcstäud ät den
lidande, som ådagalägga Skalens afsigt alt göra rätt
ät hwar m in. Jag tror dcrförer art de., som pä god
tro
pefkilling ersatt äkmiiistone för sa mvckek som kan an»
ses belöpa stg pä de återstående arrende arén. Jag
tror att Arrendatorer ur'för st i» hand böra för sin förlust
af en pacäknad winst fä »agon irsäuning ardragen
pä den tillkommande arrendesumman och beräknad efter ekk
medelpris as de återstående arrendeärer.» minsta afkastning.
För öfrigt beror det mycket pä under hivad titlar
desto sednare slags Arrendatorer erhållit arrendet och ersätt»
ningen bör derefter rättas. Om de pä annat fäkt as Staren
njutit stora fördelar, om ett sädant arrende kan anses blott
som cn tillökning i redan betydande inkomster, dä tror
sag att der u;..n förbehåll k u, indragas, .meri om det
är ett helt hushalls enda understöd, dä tror jag att
walet borde lämnas Arrend torn, antingen att afträda
egendomen eller att inga för.den återstående arrendetiden
Uti påökning af arrendet utom auction, m n efter de
redan antagne grunder i anseende kill ntsädtt sä akt
Staten finge det arrende i säd, som det »vid arrén»
dets ätcrkallande alsid jkulle hofwa sätt mell atstod
ifrån den pein,inge förhöjning som auctionS inropet
skulle förjkisfu. Det är ätminstone den medelväg
j«g tror Staken bsrde »vidtaga i närwarande collision
emellan det allmänna och enjkildta interestek. Statens
förlust estar en sädan beräkning till arrende-tidsnS stut
blefrve obetydelig men Arrendatorn ehuru i besittning
af mindre fördelar ägde ätminstone hoppet akt kunna
begagna redan nedlagd kostnad och hade altid frii
heten för auction och derigenom förhöjd penningeasaisk,
en förmän som Staten i anseende lill föregående
lös
-
Den i6 December. 1279
löslen tyck-S wara honom skyldig. Ulan att klandr»
de grunder som Uilkottcl för Kungsgårds arrendens bi»
behållande behagar antaga, får jag för min del för»
k-ara, an dcr blir endast med ofwanämnde förbehåll som
jag derti! dan lämna mill bifall. Jag wet ganska
mäl, att nun fördel ssm skattdragande fordrar ett
annar farhäll-,»de, jag wet att mitt anseende som Riks»
dagsman lkall kansta deraf lida, om jag yrkar en sattstridande
emor den större mängdens fördel, meu jag
önskar, akt ald ig ma finnas, att jag genom min röst
bldragir till eller wällar nägon medborgares oförrjenta
lidande, och der ar pä denna grund jag icke kan äler»
kalla mitt yttrande.
Deremot önskar jag, att noga matte underst,
kas, huruwida hwarje Arrendator till alla delar upfyllt
wilkoret! af filt contrakt, och att i händelse nägot derä
är brutit. Staten dä owilkorligen mä återkalla sin förläning.
Dtt är l sädaut sall igenom sitt egit sörwällanr
de Arrendatorn blifwer lidande, och jag kan dä ej
beklaga honom. U!we»sä anser jog den händelse om
nägon sedan den iz Mars skulle haswa erhällit nytt elle»
prolongation pä ett gammalt arrende. Drt war lätt att
förutse att efter denna ridevunkt nya styrelsegrunder skulle
antagas och att Skaten skulle wara i behof af alla möjliga
tillgängar. Det är således art haswa mifibrukat
Reqcntens godhet och öswerraskat Desi wishet, att
haswa begärt ett sädant arrende, ost) om någon skulle
haswa del erhällit, bör han i följd af constitutionens
stadgande och Samhället- behof kunna förutse fin sund»
wikeliga förlust.
Efter upläsandet häraf förenade sig Herr Baron
och Ordföranden, Herr Ordens Biskopen rstlnrraf
och
IO80 Den i6 December.
och Herr Doctor Drossa med Herr Grefwe körner.
Widare uplästes af Herr Baron Kurck följan>
de anförande. Da jag tilt min underrättelse i föro»
murande ämne vm Kungsgärdar, as handiingarne fokt
staffa miq nödig kännedom, kan jag för min del icke
finna annar än att dck föresiagne betänkandet i det
nogaste stämmer öswcrens med billighet och rättwisa.
As desta handlingar ser jag icke heller anledning,
att man pä något sätt skulle träda allmänna
säkerheten för nära, eller störa ingängue förbindelser,
i fall sadane innehafware af Kungsgårdar
och Krono-Lägcnheter, under äknjntande af laga
fardag derilrän blifwa upsagde, hwilka i detta afseende
icke äga säkerhet i något Riksens Ständers besiut.
— Ingen annan säkerhet för deras nyttjande rätt eller
arrenden, än den som hwilar pa framfarne Konungars
nåd.— Den Kongl. Nåd, hwarmed ifrån början den per,
son warit hugnad, som sätt Kungsgården antingen under
arrende eller förpacktning pä längre eller körnare tid. —
En sadan innehafware, säger jag, som pä förenämde sätt
eller ock genom köpe-afhandling kommit i åtnjutande as
en sä beskaffad Krono-lägenhet, bör i min tanka icke
kunna räkna pa någon synnerlig säkerhet uti besitt»
ningsräktcn, sa mycket mindre som denna sörman blott
tillkommit genom Konunga-magtens enskildt» förordnande
twärt emot Kongl. Brefwck af den 12 April
1748 pä Ständernas underdäniga tillstyrkan, att alla
Kungsgärdar som moro cller blefwo ledige, jkulle
Lorrtarrenderas genom auction, sä framt de icke wörö
»vista Bnik eller Bertgwärk anslagne. Derjemte
och i fall detta äberopade Kongl. Rescript icke skulle
-
Dsir i6 December. ivgr
le wira lä allmänt kändt, lärer deremot icke kunna
upsia någon okunnighet om Kvnunga-BalkenS 2 Cay.
Landslagen, som säger art Kconogvdsen ej fä minskas
eller abalieneras Kco-mn. Och ytterligare dä 1772
ars Regerings Form icke dertill ger anledning , icke en
gäng siclfwa Säkerhet» acken, oaktadtall sin widstäckia
omfattning, jynes den kunna lemna säkerhet ät Vefta
besittningar; och hwarförs man icke heller i min tan»
ka lärer kunna draga den slutsats alt Vefta arrende»
förläningar äry löften, i Samhällets namn gifna af
den som da ägde räll sörwalta desi egendom, helst en
sadan förment rätt i alla sall icke kunde sträcka sig Uk«
öswer dm tid den samma sjelf styrde land och Rike.
k. Kurk.
Herr Biskopp en Doctor IKn^ntaäius
yttrade: I fräga» om perperuclla arrenden af Kungsgårdar
och Kungs ladugärdar sörenar jag mig med
de Respecuve Herrar Ledamöter af Högloft. StatS-Utsikoitct,
hwilka anse dem såsom abalirnationer, oförenlig?!
med Kronans rätt, hwarsöre ock sadane arrenden af
Kongl, Mast enligt Kongl. Stacs-Beredningens betänkande
as är 1799 redan är» såsom obehörige förklarade.
M n i anseende pä de öfrige Kungkgärdar 06)
Kungs Ladugärdar, och andre kill Kronan hörande Lägenheter
hwarom arrend? contracter pä bestämd lid af
Konungen eller Rik ks Csllegier med Konungens bifall
blifwit uplatne och fastställde, finner jag intet annat
behandlingssätt eller förslag dertill med 77 §. i
Rikets nu warande Grundlag förenligt, än au arrendato»
-
isZs
Den i6 Dece»nbee.
darorerue eller deras rätts innehafware efter conlractSttS
lydelse njura dem lill gobo.
Att Krona» vä de för sangis lid lillkyka i penningar
stadgads äcljga arrenden gjörl och ännu gör be»
tydliga förluster j sina inkomster kan icke »ekås; men
vin kesia förluster i synncrher härrörr af ofönusedda ojämna
förhastande» emellan peiininge- wärdc» och warupriser,
som en senare lids erfarenhek sökt att rälla ge,
nom arrende-summans bestämmande i spannemäl sä forc
lediaheter kill nya arrenden sig för. kell, haswa osman,
nämde förluster blifmit ctl för Kronan oundwikeligt
ondt, hwilket icke annorledes än esker hand kan bokas
igenom nya arrcnde-coiilrattcrs upräktande l ben män
som de äldre tilländagå».
I. Dmxsrsäiur.
Herr Doctor kjarling^son yttrade:
Ehuru jag icke kan frångå de principer som jag
tvid början af Utlkoktets öfwsrlägnmg o:n Kungs»
gårdarne redan kill Protokollet anfört, och Herr
Radman I.rn6ber§ wid i frägawarayde pcojecr i
någre omständigheter derifrån simes aswika; mill jag
likwäl icke hindra projectcrs antagande med det kil,
lagde förbehåll atk perpetuclla arrenden icke böra gillas
eller as Högloft. Utskottet tillstyrkas. Herr Biskoppe!
Doctor VVsistmsn anförde: Del kan icke bestridas
atk Staten är försatt uti mycket lidande genom
de Kungsgårdars bortarrenderande i äldre och nyare ti,
der, hwarmed annorlunda tilgäkt än enligt Kongl. Förordningen
af den 17 December 1799, som stadgar, alt
«rrcndet bör ske pä öppen akction till den mästbjudan
de.
Den r6 December. ivzz
de. Följden af detta lidande är ganska naturligt,
Otc hwad Statt» genom Mitzhuohallning srangär mäste
öka cyngden af allmän bewillning, sem i Rikers
närworande sn aga tillstånd blir dubbelt kännbar. Jag
stulle wilja worg ben förste sorn yrkade uphäfwandct
af dche arrende», om jag rrodke mig dcrcil äga nog
laglig grund och det kunde stä tilsammans med allmän
säkerhet sa wida jag inte alt för myckct mista»,er
mig, lärer huswndsrägan härwid wara följande: Hafi
wa de fram färne Sweriges Konungar ägt sörwaltningsrätt
af Kungsgardarne? Wi känna asta att Kungsgårdarne
eller det sa kallade Upsala Ode, af alder
och alt ifrån hedenhös warit anflagne till Hofhållning.
Den älsta författning svin i detta ämne kan giswa
uägot hus är Konunga-Balken, hwars alder räknas
ifrän Konung iVlaAiruZ Uefiuläs. Denna stadgar,
alt, om Konung minssar eller abalicncrar KonungSgärd,
äger detz efterträdare wald akt återtaga den,
hwaraf jag lucker mig med säkerhet böra stuta, att
Konungarne i äldre tider Utäswat en sadan dispositionsrätt.
Äiertagnings rätten förutsätter i min ranka
den, akt giswa och disponera.
Samma rättighet hafwa följande Konungar nköfwar,
äswen sedan en witz sä kallad Stat blifwii till deras hos.
hällning anordnad. I 1720 ars Rcgeriiigk-form finnes
intet spär till inskränkning af denna rättighet, icke heller
finner jag nägot i 1772 ars Regeringsform, som sill
-enna frägoö afgörande kan lämpas; hwaremol den fä
kallade säkerheis-acttn as är 1789 dertill nog tndcligcn föranleder.
— Redan är 1782 hade den IIl:dje
under åberopandet af Konunga»Valken, förklarat alla
perpctueila arrenden för olagliga, och det med sa mycket
större Ml, som arrenden pä obestämd, hwilket will
sä
-
io84 Den 16 December.
säga ewärdelig lid, onekligen är det samma som Konunga-Balken
kallar ininga och abalienera. — Om d. Ha
stcrgs arrenden, dc mä gstwas af Konung eller Stånden,
eller bägge samfält, där gälia, att hwad orätt är
fäagir, bör lagligen äkergä. De prrpeniclla arrendens
äkerfaende anser jag derföre böra wara mom all fräga.
Dock synes billigheten fordra akt der-S innehafware
förunnas wisa är innan Egendomen aslrädes.
Beträffande ater de arrenden som äro pä bestämd,
ware sig längre eller korwre lid, lärer dcc egenteligen
wara deste som nu komma under pröfning. Hw -  »vid jag för min del är af den konka, att om Swen,
ges Konungar ägt, eller åtminstone trott sig äga, rättighet
att förwalta Kungsgärdar; VIN widare, i stöd af
Konungens Resolutioner, Kongl. Kammar. Collegium
utfärdat behörige comracrer; om innehafwarne häraf,
»inder det de föreställt sig äga en laglig bcflrtnings-rätt
pä bestämd lid, hafwa, med Konungens eller KammarCollegii
tilläkclsc, emot wista sig betingade förmå,
ner, efter tidernas skick öswerlätil sin rätt till andra
personer; och om likwäl alt detta, oaktadt, rubbning
skulle ske urr deste arrenden, sa kan intet allmänna
säkerheten anses wara bibehållen, sa mycket mindre som
under förändrade tider ett försämradr myntwärde är det
som i synnerhet gjort förlusten för Staten kännbar. — Pä
samma grund kunde mycket annat af enahanda helkafsenhet
sättas i fräga och stukelige» skulle man ej weka,
hwar man kommer art st rmia. I g kan intet sinna
Konunga Balkens stadgande w ra här lämpeligt, ty genom
mindre winst af en egendom, än den kunde och
borde giswa, ka» jag icke inse att sjelswa Egendomen
efter KonungmBalkenS lydelse n i skås eller adalie»mas.
Om Konung och Ständer söcul häruti hofwa
-
Den 16 December.
iO8;
»
wa gjort någon ändring, tillkommer det icke mig akt
deröfwer giswa omdöme. Jag yrkar allenast helgden
af allmänna säkerheten, den jag anser dyrbarare och
större än den winning som Staten genom en bättre
hushällning med de 8 ifrägawarandc KungSgardar cilfkyndas.
Det är denna 66e8 publica som wi mera
nu än någonsin tillförne hafwa af nöden. Det är
den som ffall upprätthålla och trygga wart sörswagaöe
Samhälle. Dä bommar nu äro sette för mitzhushällning
med Kronans domainer för det ullkommande,
kunna icke desie haswa retroaktiv werkan pä der fram,
farna. För min del kan jag destomindre tillstyrka upphäfwandet
af desie arrende-contcacter, derest de icke efter
anstälde undersökningar befinnas ä innehafwarueS
sida brutne, som jag anser mine händer wara bundne af
Regerings Formens 77 H. hwilken rmryckeliaen stadgar,
akt -c personer, som efter hittills gällande författningar,
sadane Lronans rillhörtgbettr nu
innehufwa eller nyttja ma njuta laglig rätt
vera tili godo.
Det yttersta jag skulle wäga hemställa, wore,
om innehafwarne af säoane arrende-contracrer pä jlked,
de föreställningar och i afseende pa cu sörändradr mynkwäcde,
fjeltwilligt bcqwämade sig,tlt, i stället för penningar
g,iwa näaot wist i ipannemäi, sw wande emot
det utsäde, som wid egendomen finnes. I öfrigt är
jag as den tanka, att hädanefter, fa ofta KunqLgärdar
blifwa ledige, böra de pä faw som Kongl. Förordningen
af den 17 December 1799 förmar, cch med de
wilkor som Stars UtsikottelS betänkande närmare bestämmer,
lik den niäsiojuvande pä Z2 är bsrrtarren.
deras.
Herr
IV86 Den r6 December.
Herr Professoren Doctor l-sg elinasson
yttrade: Da Riksens Högloft. Sränders Stats»
Utskott nu Eall börja pröfning!, af Kungsgärdarnes,
Kungs-Ladugärdarnes samt flere Kronan tillhörige Lägenheters
nu »varande sörwaltning, anser jag för min
del nödigt, att förut stadga sadane preliminära grundreglor
som instämma med Vesta Domainers primitiva
iuttur, dermed eniiga Lagar och nationens rätt, och som
kunna lämna RlkstnS Höglofl. Ständer anledning,
«kk, till följc af 77 tz. uti lZoy ärs Rrgeringösorm,
föreErjfwa de grunder, hware rec förwalkningen af
veste Kronans Egendomar rättas och fullföljas bör.
D ste egendomars upphof och primitiva afsigt under
Vngvo och VlaAnns ^acluliis, haswa bägge gjort
dera frän Kronan elier Riket ffiljaktiga, och den förste
mig kääde Lag härom finnes i gamla Lands Lagen, 2
C-p. Konung-a-Baiken, som bjuder Konungen, ait ej,
lill inEränkning i Efterträdarens höga rätt, längre
än under sin lifstid derom disponera. Huruledes denna
dispositionsrätt sedermera alföljr regeringssättets art,
sä ark den blifwit ulöfwad antingen as Konungen eller
Riksens Ständer, eller bägge gemensamt isynnerhet
uplöses a> r7Z9 ärs Stars-Berednings till Konungen
stäidte Utlåtande af den 20 Marlit, ett Utlärande, svin
till stil, knnEaper och owäld borde med Konungens
dera cn!ne sw !r blifwa genom trycket kändt, kil! nplysninq
för Nationen och heber för venna sä SwenjPa och
höidikttungswarda Comikö. Synnerligen utmärka fig^
epoguerna för hushällninge» med deste Nationernas
tillhörigheter
1723, 1748, i?66 och 1769, dä uppmärksamhet,
»it, stränghet och efkergiswenhet mcr och mindre
förändrat och aslostat hwarandra. Följderna häraf och
Kro
-
Der» 16 Deceinben.
1287
Krsnanö högst bclydeliga, jag will ej säga förwanan,
de, förluster äro framlagde Uti 175,0 ärs förenämde
SkaiS,Berednings Uklälande. — Nu uppstär således fräga
om Nationen, eller som är detsamma, dest Representanter,
Riksens Högloft, Ständer äga rätt och magt att
ändra, rätts och revocera Kronans primitiva rätt.
Konunga-Balkens äberopade 2 Capitel, Statslärans
allmänna grundsats salus publica, suprsma lex clio,
och RegeringSiFormens 77 K. beswarar denna fräga
med tillägg af den nya: om och hwilken modisicakion
mä med beständ as Kronans urgamla och nuwo.rande
innehaswares af Kroiio-Iägeiihelenie ffäliga rätt tilstyrkas?
Utan att inga i en swär och benig pröfning af
den owilkoriiga 66er puNiea som de stdne.re torde ä>
beropa, anmärker jag blott au Kronan eller Nrket har
haft och har äswen en kanffe mer cwilkorlig rätt till
en stclcs publica 01» stna egendomars förmänljga förmattning.
Jag är säker are dispositions waglen, hwarest
den ma ligga, lärer anse sig för Nationens för»
myndare, hwilken ej förena med sitt hjerta och upplysning,
att lala wanhäfda pupillens egendomar. Efter
»»in kansse misttagna kanka synes mig den j 1766 lagua,
icke heller totalt 176 ) uphäfna, lamt i Kongl. Majit
Nåd, hwariill 1799 ars Staks-Beredning underdel,
27 April samma ar i hufwndsaken gillade princip
böra och
innehafware i allnwnhet af ofwannämde Kronans egen»
domar 1:0 Antingen haswa ujulir eller fä njuta sine
comracter till godo i zo är, dock sa akt de förra mä
fa en billig tillökning af A är; 2:0 Men ffuile brott
enior contractet wara bcwisligr, hwarom wederbörljge
Syner böra forderligast anställas, böra dc för Upsag,
de anses och isran egendomen Liljas; gw Emedlertid
böra de, som erlägga penningar i arrende, fullgöra det
ro88 Den i6 Dccemb r.
j spannemal, sidan den ursäsiade contante sun-man blif,
rvik esler wänlig princip reducera lili cn wihk runntal,
som bä löss ester arliga markegäiigr,!; ^.:o Som besia
slags egendomar äro frän Kronan oskiljaktiga, böra äfwen
alla fkatlcköp, kill följe af dea i 1766 arv författning
sagde princip, uphäswas.och köpe fkiilrn gen aterdekalas;
ägande likwäl innchafwaren al egendomen gagga i 1;
«r 06) den ester föregången Syn kill Kronan ätitlem»
na; 5:0 Skulle någre af desi muional-gods eller lägenheter
wara urplätne, som as Riker och d-r allmänna
hast eller haswa cn bewislig och allmänt känd förtjenst
och sig tili medborgares tacksamhet berättigade a,ort,
»nä till Riksens Högloff. Ständers egen pröfning hemställas,
om och pä huru laugtjd desse pstrjokcr ina sine
innchaswande fördelar gagna, och 6:v Pä det »ödman»
drghekcn att änteligen med yttersta upmärksa mhet warder
Rikets rätt ma blifwa sa mycket mer uppenbar, önskade
jag en ulräkning matte upprättas pä de förluster
Kronan mäst widkännas, Ämiustone fran 1769, jont
öndrade 1766 ars författning kill närwarande lid, för
alt deraf stura til! den betydeliga rättelse och reduclion,
hwilka förr eller sednare med sa mycket större rätlwisa
mäste ske, som har är srägan VM rättigheter, hwil»
ka frän hedenhös legat i Nationens magt och räd, och
hwilkas rättade handhaswande torde rendera Riket mer
än andre indragningar som medföra ändringar i priivilegier
och Rikers gamla organisationer of embeten,
embttömanna corpfer och inrättningar. Desie äro de
rankar som jag uran minsta anpräk pä omitzraglighel
sär underställa denna afdelning af Högiosi. Skats-Utskottet,
som deni mä pröswa och antingen ogilla eller
ock förbättra »Utvidga och fruglhara göra.
tki»rIin§S8on.
Herr
Den i6 December. rog
Herr
Prosten Doctor k^IK förenade stg med
Herr Vidöppen Doctor kingLouius.
Herr Hrc: l, isrsrn von 8Lliu Irenbeim
anförde: Sedan Högloft. Stats. Utskottets afdelning,
för Stars-Wcrketö öswerscende och inkomsternas beräkning
behagat asgifwa en grundelig och uplysqnde
berättelse om samtclige Kungs Ladugärdars beskaffenhet
och upläielse wilkor, sä tillstyrkes att alla de Kungsgårdar
och Krono-Lägenheter, som icke genom Riksens
Högloft. Ständers egen åtgärd eller ej efter de i Kongl.
Vrefmcii af den Z! Oktober 1766 och as den 17 De,
ccmber 1799 utstakade grunder blifwit genom ossen»
telig auction till den mästbjndande pä Zc> ärs tid^ för,
arrendcrade, borde efter föregången laga Upsägning till
Kongl. M sttt och Kronan äter asträdas. Såsom skäl
till sadant tillstyrkande anförcs den i Konunga-Bal,
kcns 2 Cap. ännu gällande stadga, att den efterträdande
Konungen ägde att äterraga den af Företrädare»
borrtgifne Kronans egendom eller den tiden sa kallade
Upsala (öde, hälst icke sedermera någon enskild diS»
positions,rätt af Kronans domainer blifwit til! Swerige-
Konungar npdragen. De genom Konuugamagten»
enskildta förordnande uplätne eller förarrendsrade Kronans
egendomar medförde utomdess en sa känbar för,
lust att af 152^ mantal blott erhölios ärligen i spanne»
mäl q§l Tunnor ^ k:pr. och i behållen penninge-af«
kastning R d Specie 2190: 2Z. ri. dä deremot de
ester 1799 ärs grunder utarrenderade allenast 45L
mantal gifwit R:dr Specie 16,494: Z. ro. efter
r8v8 ars markegång.
Ehuru betydeliga drste anbrague skäl förefalla,
sy,
Fjerde Bandet psl ck 70.
129Q Den i6 December.
fyneö dock käss publica framför ali böra helia hällas
och efter Regeringsformens 77 tz. - de innehaswaude
Kronogvds-sörpaktare fä njura aU lagllg rätr till
godo. Nägra innehafware synes hasma erhållit deps
benädningar för wärkeljgen gjorde rjepster ull Konas.
Majtt och Riket, och andre hofwa pä aod tro tilhgndlat.
sig sädane fdrpaktningar ur andra och tredje hand,
samt deruppå anwändt sörlagökostnader. Före den sked»
da-Regements förändringen hade ingen salt den ännu
ledande Konungens fulla dispositions rätt i fräga;
skäligt syneS dock wara att wid nuwarande ställning,
stäcka alla wid sädane uplätelser föröswade misibruk.
Af dem art anser jag wara att de fläste penningerän»
tor bkifwit obehörigt evalucrade och kunna nu ej bättre
wilkor och förhällanden pretcnderas än wid sjelfwa uplätelstns
period. Således borde hwarje daler Sunt,
i de äldre och med lika förmåner prolongerabe arrén,
den aldraminst med a 6 h. Banco, eller kanske rättare
i spanmal efter den lidens valeur och markegång er»
sättaS j sä ock bär all jordeboks och mantals ränta godtgöras
efter det nuwarande eller löpande ärers markegång,
samt Krono dags-wcrken efter samma ordning
ersättas, som knapt till ^ dels wärdet bliswit beräknade.
Dä all pcnningeränta godtgjordrs i spannemäl
ester det årets wärde När första arrende-coritractet Ut, ^
färdades, sä föröktev Kronans inkomst dymedelst mär»
keligen, och Arrendatorerne borde wid denna deras precai,
re ställning icke föra en billig klagan wid -e af Riksens
Ständer för detta bewiljade arrenden, men som sedan
af Konungen sörutan skedd offenrelig auction blifwit
prolonguerade, har icke heller Höglofl. Utskottet färestagil
nägon rubbning as de ingängne arrenden.
Detta mitt Dictamen till prorocvllet anhäller jag
son fonffzon s:ä-i Bl kitt ge förenade sist med
Herr c?- i-uc-o
Pmron korkot m.cd' H-.:r Pislopp-!, Hseldk Hg
8rzc!ivi,
Herr Baron tzch Ordföranden yttrade: akt
ka frami wsrc om ari -handla rärlw-st och villigt enick
sine m-cdii«ermistor, q-äfw>S för en sadan he>ndi-.:>q i»,.-  nen säkrare nisiksftbck, ä:: ren att för ätta sig sjelf i
deras deläg.nhct, wi? 'illävpuingcn h-ras t>il r-cr.w ira»,
»e ämne. ku ure Herr B'.ro»-och Ordsöxandfi, icke undgå
ali yttra Pen raula alside hwilka af en Korning a,.tingen
genom arrend? oller kädebervisnjng kill »viljande ewonagit
Kungsgärdar, äfwen som de, hwilka sederm-cra ur andra
eller tredje hand köpt cksikuuu usrätkcii lili dksie kä nu-.hel r,
twiswclsntn, trott te.t Kougnvi-n ägt rätt tils veras ös'
wcrtarayce. Nli en sä-aji öfwcrlyqelse reede si re af
dche personer hasw.i upsa !e uhällandet w-d- r till dem
uslärne ege--, do;» ar l p.iqk crr>Z och deras h--la
framrida ipäisärd, som n.. d verns s,-lsiaqna b erst skalle
gä förlorad. H.rr Baron för-ställde tsiiik.-, crr innan
man fordr r ef enskilda personer en offer o» denna de»
tydlighet dvrde Nian ha iwa err . stort 7vä! an winna.
För sin del alside Herr B ion och Ördföra-u-den sig
alt medwärkande till eustuoav förderf och olyckor.
He rr O rd en g - B isk o pve» Dock ö >- Xr arg j si
Herr ^rekiskern von 8'et,ul/.er>si,.o i il 1 -sörön tide
sig hermi med Herr Baro» och.Ordform, -n, Dea
förstnämnde under de fördchal! som Hekr g-Higrcrn
Uti förenämnde desi anförande yllrat.
»VAL Den i6 December.
Rätteligen transsnmeradk betygar.
kröäslius.
Litt. D.
Transsumt af Protocollet, hällit
uti Riksens Högloft. Ständers
Stats-Utskott den zi
October 1829.
S. D. Dä den öfwerlä qgning som den 24 bennet
förehades men da upsköts, angäendc sätter lill Kungs- och
Kungs-Lädugärdarneö förmånligaste anwändande wid nu
svarande arrendens uphörande, nu äter till fortsättning företogs,
upläste ej mindre Herr ^rclrietern von 8ckulLsnkeirn
än Herr Directeuren §ve6en8ljsrns de anföranden,
hwilka uti förstnämnde dags-Protokoll finnas
intagne, hwarester af Herr Kammarherren^Grefwe bjärner
uplästes ett sä lydande anförande: "Sedan det är
afgjordt, hwilka Kungsgärdar kunna disponeras, blir
fragan om de grunder som för hushållningen med
KungSgärdarne böra antagas, ett nytt och wigkigt ämne
för öswerläggningarne. — Derwid tror jag bör kom»
ma endast och hufwudsakeligen i öswcrwägande Samhällets
fordran i afseende pä Dest näcwärande och framtida
fördelar samt möjeligheken, att pä det fullkomligaste upfylla
wilkoren för denna fordran.
Jag kan wid detta tilfälle icke föreställa mig
annat än att all jord inom ett Samhälle är ämnad
att af enskilde medborgare begagnas. Om i den lid
dä myntwärde more föga gängborr, man welat försäkra
ät Regeringen^n tillgäng in natura för Dest oumgän
-
Den r 6 December. rozz
gcligaste behof och derföre anslagit för Hofhållning^
wista egendomar, har «n mera ett sädant systeme med
liver,>as förändrade ckick uphört, och erfarenheten har
wikmar, arr jord under Regeringens enskilda wärd, blir
intet aunar än en Utwäg kill nädebewisningctr emot en»
ffilde i stället för en tilgäng för Staten. Erfarenheten
har tillika wittna» att denna jord, som ofta ombytt
ägare bliswir illa ovlad, att Samhället således förlorat
ej allenast genom en mindre tillgäng i Staks.Catzan,
me» ocksä genom en mindre waru-production i det he»
la, än hwad som enligt sakens natur borde bliftva förhållandet.
- För alt hjelpa detta har man widtagit Ut«
wägen med arrenden som tämligen högt updrifne och
satta pä längre tid, tycks ä ena sidan försäkra State»
om den möjliga högsta afkastning och ä den andra arrén»
datorn om en möjelig ersättning i längden. Sä snart man
antager art Samhällets förhållande till Kronojorden bör
blifwa annar. Dest sörhällande till jord i allmänhet och
man will och förmodar alt Staten skall draga winning af
enskildes odlingar och tidernas förändrade waruwärden,
dä blir onekeligcn den utwäg af arrenden, som genom
auction bliswit updrifne och pä längre tid bestämde den
förmänligaste och enda som Staten kan widtaga för
att draga fördel af sin jord; men om man en gäng
lär att erkänna, att en enskilds smä winningS-Uträk,
»ingar ej pasta för ett Samhälle, att Dest styrka och
wälständ ej är annat än det sammansatta resultatet af
Hwarje enskilds wälmäga, dä lärer man ocksä erkänna,
att jordbrukarens ägande rätt Utgör i längden Statens
styrka och högsta fördel.
Man säger alt Krono»jordens försäljande till beständig
ägande rätt är en inkräktning pä efterkomma»,
demas rättigheter, en minstning af deras tillgängar,
als
Ocr: -r6 Oec^nb.-r.
att ca, .7 och s..7!. r ,.1aN>, ffadar
tch:av- ? / o 7), .-07: !!! i.st-7. ?ch ! :7 ;o!d bttr. k
r-U^l
- 7..'! 7 .7.) ch70.-.. :7-::;l7 i.','! 7s.'.ttv70jar0rtt,
os kt! ! ^ v ' :wch7v !.)-.! 0.-7--U w: .->".- k.',, beq >a»a
den, af -. 7- ^-7 pa !.'77;''7 ^ > - , ! si7'c>' sorchl
gas,
sa :> j-> > r- or. desi r st bäst kunna d« stvaras.
Gr c.-, hc- hnttsts -c.s tornNö-r.-» os sin grönstjard
h,7. ili^obisin' i dil sicka »n simad drn
js'ol:k siaiw«. y7! -'vi, -ä!u > !vv 77:i d 'na jord w r
skak!!»'-) '->:: cnbctt .'ckjsM; upkur,-!!. I rnr.-t as Sta«
trns rrä-7-,i har således än-iu K sno >-.'r. e-i urgje-kr
någon ea-utckig lvstnad sdr.Dst; behof. Fordom rrvdde
man att niltt n,era kiln e deras<,-hälsas Ln hstmrckil oen
w-r !>-..cckagd och man o k sm; Starens minst -estr nri
städj I >-.-i-d si-.varie nytt arie::ch och saraittM idc, d-rchre
alt arrende std^-. c wara korrr och in^ränkl t Hl högst
12 ä '.5 ar. — Nu mera har ,"stn mäst erkänna -uc bade
för utte-.,- och rntVilda vvuod drnvid lorttnst, och >!!..»
har r-ln'w!t b.':änkr att jie-lom arrendets ur-arinvm.we
.pä aucusn af-ra sig stadc-iISK lär den längre strrende.tid
M..N 'b närdans bättre häfd f.wn sia b or.: fönfla. 2
bada iast-u stak likwäi Grate st intet jör sta ä>z>-r-7e rätt.
D ' a ' io:d>st. kttnde-gi wa i afta. stain q, »v^x och bordt
bi::ma. nial-stock '!, !o. Arrende torns Est», och roqr
- leristar si t 'aestnr m-d dck;' arrende» ssrbehoit sig
att io«n o!r-st aöro unda-ttag tran dan allmästna prine
ripe!! och nyttja Kur.qsaard.-.rne lill åmu n för nädechciv,
-iu g:r. Pä detta tätt harma en stor del af Kro«
no Lä renh.ker, dals os Kounng dels al Sränder, d«IS
as i»äda-gemensamt bli-wir borrrarrenLerade uran auction
och doros afkastiljiig som va anckion biirwir, del har
ännu cj stigit hagre än kiii omkring 16,200 R:d.
Hwad
Dnr 16 December.
»095
Hw >d Staten hittills haft af Kronegodsen är
således obcryoligt, och den tillgäng ds presenterat, har
mera btstarc i inbillningen, än i werkligheten. Deras
kai, dä således dragas den siursaitS, akt jemsörelscwis karr
Skaten inge:,ling förlora genom deras nplätande under
skatte köp. — Men säger man en felaktig hushållning
bewisar inrec för framliden och den är 1799 widkagne
auction och arrcnve,methoden försäkrar Staten örn
stora fördclar för framtiden. Jag nekar icke att den ju
tyckes loswa arr Staken skall framdeles kunna begagna de
- förbättringar en Arrendator gjort med en egendom, ykt
ben ju aswcn förutsätter alt arrendet skall drifwas till
största nwjellga höjd, men jag frägar om desta är»
de fördelar för hwilka Staten i synnerhet bör hcstwa afse»
ende, om denna method, med den tilläggning sftskottetS
Beredning föcestagtt, att arrenderas skulle delas i mindre
delar, lärer werkställa sig? Enligt detta auckions sätk> har
der hittills oftast warit lycksökare, som i hopp om bergning,
åtminstone för cu lid, updrifwit arrende,summan öfwer
billigheten, och sedan de ett eller annat ar af Kungsgården
utsugit alt hwad som stigas kunde, hafwa de
för oförmögenhet att betala mäst upsägaS och Staten har
derwid förlorat bade igenom nödwandigheten af ett nytt
arrendes afsiutande och igenom den ffada som blifwit
Kungsgården tillfogad. Sä länge denna method fortfar,
blir det oumgängeligt, att Staten pä hwarje Kungsgärd
brbehälier sine hittills hafde inventarier, för att wik»
inträffande ledighet kunna pä något sätt förestå gärdenS
bruk. Detze inventarier utgöra således äswen ett förlags,
capital som bör komma i beräkning. Skulle nu
cgendomarne delas uti mindre hemman pä hwad sätt
flkola besia inventarier fördelas, hwem stkall answar» för
eller ätoga sig byggnadsksstnaden för de nybyggen som
stkola anläggas? Blir det icke der stagan om förlag eller
-
>096 Deli i 6 December.
ler ersättningskostnad, och i bäda fallen beräkningar att
göra som blifwa swära att med wederbörljg noggrann,
het och rällwisa bestämma. ' Skulle nu aker egendommarna
bibehällaS i sikt närwarande odelade stiek,
blifwa de aldrig cn ntwäg för sä iikäuga mennistors
underhäll som dä de moro styckade. Arrendatorn af
en stor lägenhet drifwen till ett högt arrendepris, blir
merrendclS en torftig disponent af en stor egendom,
och om de dagswärks styldigheter stulle uphöra, som
ofta warit enda wilkoret för en sadan egendoms brus
kande mäste antingen arrende-summan i wida större
proportion nedsattas, eller också egendomen delas.
Wid alt delta npkommer owisiheter och förluster
för det Allmänna, och en »vidsträckt Embetsman»» befattning,
son» gör mycket omwägar »nen bringar i det
hela föga nytta. Lätom ost deremot betrakta hwad som
är och bör wara Statens förhällande till iord och jordbrukare
i allmänhet och wj stola finna om icke detta i
sin enkelhet ger mera bestämda resnlkat-r. Samhället
är intet annat än en sammansättning af enstilda; hwad
hwar och en af dem winner, är en winst för bet he,
la, och wid Statens behof fä de alla efter förmögen,
het lämna biträde. Sädant är Statens förhållande
lill den enstilde i allmänhet, sädant bör det äfwen wara
i anseende till den som brukar Kronojorden. Sta,
ten är Utur ständ att sjelf begagna sin sä kallade jord,
hwarföre stall dä ägande rätten af densamma mera wara
ogagnad ä» of all annan. Man säger, att Sta,
ten igenom rättigheten, att wid hwarje ombyte af Ar,
rendator höja arrendet och draga fördel af den förres
förbättringar begagnar sin ägande rätt; men är detta
det sätt, pä hwilkct Staten bör draga fördel deraf? Har
icke det Allmänna mera fördel af ett ökadt antal wäl,
mä
-
Den i6 December. 1097
mäendc och jordägande hemmans brukare än af en mer
eller mindre betydelig förhöjning i en arrcndesumma och
bl»r icke i förra f llet nitid wägen öpen, alt, i mohn
af förmögenhet ä den ,na sidan och af Statens behof
ä den andra, begära och erhålla nya biträde». Jag
kan således ej annat sinna än att jordbrukarens ägande
rätt utgör i längden den största winning för det Allwänna,
Likwäl kror jag akt nagra undantag härmid
böra och kunna äga rum. Äm en jord är genom sitt
läge bredwid en flod derigenom af ett sa högt wärde,
att blotta nyttjande rätten kan bringa den till högsta
odling, att ofta den jord man grille ansett för obrukbar,
blir genom nedlagd möda och kostnad af werkUgl
warde, dä tror jag ej art Slaten i sädant fall bör
afstä sin ägande rätt. Sedan enjkilde emot lindrigt
arrende för sitt nöje gjort sädane förbättringar, mä Staten,
ätminstone tvid afträde, deraf draga fördel, och defls
anläggningar som merendels blifwit gjorde mera för nöjet
än nyttan kunna icke eller wid fragan om biträde till det
Allmänna, som en förmögenhet skattläggas Slswensä
tror jag undantag bör äga rum för de Krono angar
som äro nara belägna stader. De kunna bcqwämligen
indelas i mindre lotter, och det kan ges den Borgare
i en småstad, som altför wäl kan betala arrendets
lika med hwar och en annan, och som ända kunde
wara dermed wäl betjent, men som genom fragan om
köpeskilling skulle finna sig derifrån utesluten Att k
sädane fall försälja ägande rätten är i min tänka arr
minska antalet af medtäflare wid Krouojordens begagnande
och att beröfwa de mindre »välmående en tillgäng
som kunnat tjena dem till understöd.
Fragan om wilkoren för Krouojordens ffattläqg- /
»ing och försäljning blir en annan omständighet som
med
1098
Den r6 December.
med klokhet utförd, kan ännu widare förekomma Starens
forester, men den omfattar också sä mycket de.«
miller att jag ivarligen skulle linnia försöka, an för
dek närw rand: inga i nägon frillständig nnveckllng
d?rcs. Au a il ränta bör lättås i werer och sä mycke:
wöjrlm i spannuial sunes kunna tagas för asgjcrSr.
D-t är och dur enda tältet för Slam: att wara för,
säkcc^d al! Dess i ikon:sier ej skola försämras, att de
skola bibehålla e i nödig jämwstt emot Utgifterne. Pä
dektti sätt kror jag äfwen oti Slättu i der närmaste
sörhr häller sig samma förmåner som igenom arrende
rml ykcn funna förwäntas. Mm det blir eu au-wu
s.män-e fräga ali afgöra. Om de således salde Krom'-L«gcuhrter
sto a bibehålla samma siihrrrr som hi!«
tills om de stola formera ett särskildt stag st^tlchcman
eller om de med alla andra skola blilwa as euayanda
beska isen het ? I det förra fallet bör räncan genom
aucliclis upbud bestämmas och staltcköpcr esker räntan.
I det sednare fallet bör det wara köpestilungen som
bör gä pä auction och stattläggningen ste ester ivanliga
grunder. Dä man antager alt Staren tvid uplarandet
af sin jord tili enskilda icke mera nu än förr b.chösde
Le steustbarheter såsom rotering, kronoskjuts :c. hwilka
icke hittills deraf urgätt, är det ostridigt det bästa sätt r
wid KronojordenS skattläggning och försäljning blir
att bestämma en witz ränta i spannmål under bwiikcn
den ej sär gä och sedan lala räntan ga pä Auction
till den mästbjudande, hwiiken da ken blifwit faststäld
emot 6 ärs ränta finge lösa till stakke. Men om
man will att de blifvande hemman stola deltaga i aila
andra skattehemmans vaera dä mäste man stadna wid
ben proportion af skattläggning som för andra hemman
är brukelig och dä blir det endast Statens ägande
rätt som genom upbud kan försäljas. Att beräkna
hwil
-
Den i6 December. 1099
hwllket ftin medsör den högsta fördel fordrar bade
' 1 ud och mera kunskaper i Vesta ämnen än jag
äger.
Rätteligen transsumeradt betygar:
dl. krollLlius.
Äsjkrlst.
Lire. L.
E>bwjukt Memorial!
Sam Srats-UlfkottttS Herrar Ledamöter företagit
aranMniqen om wista Kronans Kungsgärdar i
Riket, och derrvid är förekommit en som jag inneha fwer
wld namn Bråborg tili Östergöthland, får jag
äftven upge mine Ml och orsaker, hwilka jag trott
föranleda till bibehållande af mitt nu innehafwande
konrract med Kongl. KaMmar-Collegiuni.
Den 4 April är 1796 erhöllts war nu warande
Allernädigste Konungs Resolution pä Z5 ars besiklntiigsttd,
att räkna ifrän midfastan är 1802 emot
2; procents törhöjning uti förra arrendesumman,
hw refter Kongl. Kammar-Coilegium genom arrendecon
ract den 6 Jnnii 1796 försäkrade mig om en 0-  störd besiktning under berörde rid.
I hopp att fa tillgodo njuta ett arrende, som
pa ett fa ordentligt sätt tillkommit, har jag widtagit
alla i min förmåga ägande utwägar, för att äler sätta
Kungsgården i det skick, att den skulle blifwa fruktbärande
^sör ej mindre Arrendatorn än Kronan i en
HQ2 Den i6 December.
framlid; Mm icke nog härmed, jag bär äfwen näm«»
dc motiver som i syn,lertzel fästat Kongl. Mahrs Nä«
diga uymärksamhet samt till någon del föranledr till det
erhällne arrendet, nemligen att hwarl enda hus i Ladugärdon
med iulärgad gröda, spannemaisbod med
flere Tunnor säd jämre ali kör» och aker-redskap med
mera genom mordbrand lades i asta är 1789 som
tilstyndade mig fä flor» ock bctydeliga ufgister tvid
återuppbyggandet, art lill betz ersättande fordradeS flere
ärs inkomster af Kungsgården, och sär den äran gis»
wa tillkänna, det jag ä nyo upbygqt hwart enda hus
i Man» och Ladugården; hwarförutan dä för detta
Konung 6nsizf Xclolpli d. IV. ben 14 December
1796 i näder meddelade stadfästelse ä arrendet, mäste
jag erlägga en summa af zvoo R:dr enligt i händer
haswande qvitto as den December saluma är.
Jag sä wäl som alla andre känner alt för wäl
i hwilken ställning wart olyckliga Fädernesland sig nu
befinner, sch akt till Desi räddning fordras hwarjehanda
upoffringar och ett gemensamt deltagande; Men
icke kan det wara Högloft. Stats Utskottets wäl kända
tankesätt, att wilja till en del frälsa Riket va eu och
annan innebyggares undergång, hwilket åtminstone
hwad mig angar, blir en nödwändighct, om jag skulle
gä i mistning af det arrende jag nu innehafwcr. Regeringsformen
as den 6 Junii inuewarande är, §.77.
stadgar, att de personer och menighetcr som efter hittills
gällande Författningar, Kungsgärdar med mera
iunehafwa och nyttja, stola dera njuta sin lagliga rätt
till godo; och att Kongl. Maj:t med stöd at 1789
ärs Förenings- och Säkerhets.Act, kunnat efter egit
nådigt godtfinnande om Kungsgärdarne disponera, lä»
rcr wäl icke kunna i sraga ställas.
Wa,
Den i6 December. noi
Were dct laugt ifrån mig, att icke i Veu mohn
min förmäla medgifwer offra pä sädcrneslanders akare,
del tilhörer hwar redlig swen!?, och i sädam afseende
fär jag »vördsammast förestå del anbud, atc i
likhet med de KungSgärdar, som efter nn gällande
sörfaltnmgar borrkarrcnderas, ärligen erlägga en tunna
spannemäl, hälften räg och hälften korn för hwarje
geometristkt tunneland öpcn aker tvid KungSgärden,
utgörande omkring 150 Tunnor, deremot alla contan»
ta Utbetalningar förswinna, ai> detta nya. arrende beräknas
isrän midsastan i8n och räknas till samma
lid 18Z7 med samma »vilkor, som det nu för öfrigt
af mig innehafwer, samt art spannemäle» sär lämnatvid
närmaste KronwMagazin.
Stadd wid gränsen af liswet med L st. barn,
»vore ganska tungt, alt se sig betagen dct enda man
äger till sä mängas bergning, men en sadan föreställning
bör hos mig ej äga rum, wid »lankan deraf,
att Hözlosi. Stars-Utskottets Herrar Ledamöter icke
annat kuuna än handla efter billighet och rättwisa.
>k. VV. Lergen8tr»s>le.
Capitaine.
Likalydande med Driginslet betygar:
bl. krääelius.
Asstrist.
IIO2
Den i6 December.
Afstrift.
Litt. L.
Om Rämansö Kungsgård.
Efter den swära stukdom som Högstsalig Ko»
nung ouSkaf den Ztdje j Damgartcn igcromgick är
1780 behagade Kongl. Maj:k st'lsmant genom städig
Resolution upläta Rämansö Kungsgård pä tUskids
arrende ak undMeknad emot cnchanda wilko'' soln
Enke,Fru ktöök densamma dä för riden innehade, och
betta arrendc-conkract klef sedermera af f. d. Konungen
gilladt efter Dest anträde till Regeringen.
Wid denna Lägenhets emottagande befannS densamma
bade till Dygguad och häfd uti ett owänradt
lagerwall sä att den fordrade en känbar kostnad för
att sättaS i det stand hwaruti den rm för tiden befinncg,
hwilket blef sa mycket swärare akt werk, laita, som
Grannar nägra är förut hade funnit urwäg att kil! stg
winna strömmingsstfket och annat som tillförene hört
lill egendomen. Sadan ben nu äc har han omkring
18 Tunnelands aker, hwaraf hälften endast kan ärli»
gen skördas. Jordman bestär förnämligast af mager
och stenbunden skogsjord, höafkastningen är ombylelig
emellan ivo 06) 200 Last. Skogen lider mycket af
grannars äwärkan, som hittills icke kunnat förekom»nas.
Till Gardens skötsel äro emot utsatt lösen mantals
dagöwcrken af 24 Bondegärdar, uplätne, förutan hwilka
det icke warit möjcligt alt uphjelpa denna Kronans egrndom
ifrån dest pä 1780 talek iräkade sörfall, och
dmil har innehaswaren af egna medel mast göra sä
stora
Den 16 December.
stora pakostnader, att han nu pä sena ålderdomen Mil»
!e biifwa försatt i ett swart lidande var ändring göres
nu det pä god rrv emottagnc arrende, conrractei,
hwilket esker naturlig ordning mäste af sig stelst snart
uphöra.
d>l. Oalbsrx.
Likalydande med Originalet betygar
Iftöäsliur»
Afskrift.
Litt, G.
Wördsammaste Memorial!
Det har kommit kill min kunskap, akt Riksens
nu församlade Högloft. Ständer ibland andra Rikswar,
dande ärendec till öswcrläagning förehaswa huShällningen
med Kungsgärdar, Kungs Ladugardar, och andre Kronans
Domainer, samt akk IUkstlHögloft. Ständers upmarksamhel
skall bliswir fästad wid de om nägre af
fädane Lägenheter sturne contracter, med tillstykan, att
de som icke grunda sig pä föregångne arrende-auctioner,
och derwid gjorde högsta anbud, mätte förklaras för
kraftlösa, sörre Arrendatorer, ruan afbidan as den bestämda
arrendetidens eller besiktningsridcns stut, derifrän
skilj«S, och deste Lägenheter ställas under utbjudande
ät andre arrendatorer genom auction med rädane
»vilkor som sist utfärdade Författningar i detta ämne
innehålla.
Det,
IIO4 Den l6 December.
Delia Förflag har icke kunnat annat , än för mig
blifwa bekymmersamt. Genom en tilfäilighet har jag
pä god lro bliswit innehafware af en killäriZzr försäkrad
arrende rättighet af Laholm Kungs Ladugärd
med siffe och quarn, derföre jag i ärligt arrende utgör
en summa stor 157 R:d 22 st. Z rst. Banco, betalar
en dryg bewillning, samt undcrhaller ckl Stuteri, jämte
det jag fullgör ärffillige andre onera och ffyldigheter.
Bloitstäld för en ej obclydelig förlust om den
wundne arreuderällightten ffulle rubbas, eller de ders
med förbundne wilker förändras torde ded höggunsti»
gast rillaros mig, alt i ödmjukhet föredraga de ffäl,
uppå hwilka jag as Riksens Högloft. Ständers rätt»
wisa och ädelmod hoppas, alt uti min wälfängna be,
siltningsräll blifwa orubbad.
Enligt Kongl. Kammar-Collegii Bref af de»
gi Ockober 1766 hade wäl, Konql.s Maj:t. uti Nådig
ffriswelse till bemäldke Kongl. Colleginm as den z r
Augusti samnia är behagat gifwa tillkänna, huru som
en del Kungsgärdar, oagtadt den dermed är 1748 tvid»
tagna Försättning, blifwit sälte under perpcmelt ar»
rende, somlige ater för cn wist summa i ett för alt,
någre ester 1755 ars ständiga och andre ester arliga
markegängen, samt att Kongl. Maj:t uppä Riksens
Ständers underdäniga tillstyrkan, således ibland annat
funnit nödigt förordna, att ehuru innehafware af alle
.Kungsgärdar borde bibehällas wid stne contracter sä
framt de dem fullgjort, och icke deruti brustit, ffulle
likwäl hela jordeboks ränta» thädanefler betalas efter
ärliga »arkegängen och de pcrpetuella arrenden uphöra
när de warar i i; är, men Riksens Högloft. Ständer
hade deremot uti underdänig ffriswelse till Kongl.
Maj:t af den zo Ianuarii 1770 förmält, huruledes
Den December.
ris§
Riksens Högloft. Ständer^ i anledning sä wäl af de
lin 1769 aro Riksdag ingifne relationer, som ätstlllige
hos dem ansörde d.swäs och klagomål, hade Riksens
Sta-,der bliavu söranlärue, art närmare granda
hwad wid näftiöreaäende Riksdag om KnugSgardar och
Krono Lägenheter i gemen är mordet sörordnadt, ochaSk
d k derw>d icke kunnat undfalla Riksens Högloft.
S anders rattw:sa, huruledes de pä wista är updrage
na arrenden af ingen annan än Ständer, eller genom
Ständers åtgärd bliswit sturne, och att deras innehafware
således genom högsta Migkens beflut deraf
kommit l besittning. 2 anseende hwartist och emedan
en hwar i ryunerhek enligt XVI Eap. z ^ Iorda-Bal»
k-N! är sknldig hälla den legostämma, han med en annan
medborgare ingått, och det icmwäl stulle synas
mindre anständigt, att den som stiftat lag ffulle sjelf
öswerkräda densamma, hwilket Vestman, medjörde osäkerhet
för alla dem hwilka tro stg under lagens hägn
lefwa, om km icke were gjord till efterlefnad; ty hade
Riksens Ständer funnit sig förplrglade, art as nit för
lag som Sländcr wid Riksdagen förnämligast böra
warda och af ömh.t för medborgare som i hoop om
säkerhet uti högsta Maqtcns beslut, chwad de syfta pa
personers ester allnänna iuteresten ingätt cvntracter,
Kongl. Mast i underdånighet tilstyrka, alt lära alla
hem som ägt laglige conrracter 06) dem icke brutit nju,
ta demmma till godo, imd de wiikor de förr ägt och
att den tid de deraf wcrit i mist äng, sä mycket mindre
matte pä arrende-co ur et t afstrifwas, som deum
der den tiden det icke kill godo njutit, samt att i sall
någon genom den wid förukgängne Riksdagen, älag,
de högre räntan funnit stg söranläten sitt arrende assia,
och den således ledig blesne Kungsgård pä auttion gatt
sam;
Fjerde Bandet N:s
no6 Den i6 December.
samt kommit i annor mans hand, men genom wänlig
öfwerenskommelse af förre arrendatorn, kan ar. rias ,
det förra contractet äswen mä bliswa gällande uri sä
mänga ar derutöfwcr, som dess workan maril belägen,
htviiket i förenämde matto uptagna ändringar och författningar
Kongl. Maj.-l uppå Riksens Ständers under,
däaiga ansökningar genom Vres till K-unmar-Collcginm
af den iZ Martti 1770 kill början af nämnde är täckts
anbefalla till behörig werkställighet, pä sätt bemäldks
Collegii till trycket befordrade skrismelser till Landshöfdingarna
as ben z April 1770 Moddos 9 Tom.
Pag- 348, Z49 och Z;c> närmare utwisa.
Genom den ar 1772 kimade NegemcntS-sörändringen
kom dispositionen af Kungsgärdarne i Riket
med siere af Riksens Ständers förut bestyrde ärcnder
under Kongl. Maj?tS Höga förordnande och i sölje
deraf erhöll Stallmästaren Lines Lwic von Krass
den 14 Julli 1796 War nu regerande Allernädigste
Konungs under Konung (rustak ^clolpl, minderårighet
utfärdade nådiga försäkran , att dä förra arrende-contractet
om Laholms Kungs»Ladugärd midfastan
är i8or gick till ända von Kruss eller desi rättö innehafware
skulle fä samma Kungs Ladugärd med underliggande
lägenheter pä femtio ars tid arrendera, med
enahanda milkar, hwarunder förutwarande Arrendators»
det innehade, hmilkcn försäkran Konung Oustsk
Häolpk wid sitt tillträde af Regeringen genom
päffrist faststäldt samt uti ffriswelfe till Kongl.
Kammar-Collegium af den 2 September 1822 anbefall
bcmäke Kongl. Collegium, arr ä denne KungsLadugärd
för Stallmästaren von Lruss utfärda behö*
rigt arrende contract, hmilket Kongl. Collegium deu 15
December sistnämnde är ocksä meddeldt, och hwara
ja
-
Den i6 December. 1107
jag eftcr afhandling med Stallmästaren von Liuss den
28 Junii 1802 erhållit Kongl. Kammar-Collegii
transport resolution.
Jag innehar således arrni"e-rätt'lh t'>i af La»
helms KungS.Ladugärd till F.,rdaaa, ac i85l enligt
Högsta Migkens derom gifue försäkran besäftadt ce»!0M
ntfärvadr contract as dc? R'k>k5 Ccll.giu»', so N
efter Jnsiruttion och Forfatluiugar tillhör, art ä sädane
eg.ndomar hasma ward och tusende, flit allmän
Kungörelse af den 17 December 1799 h r wäl Kongl.
M j.t i Nadcr förordna!, hwad wid KnngS,ärd«rS
borrtarrenderande berde iakttagas, och art sädant skulle
ske genom anställande Amnon. M ti de häruti
gifne föreskrifter inskränkas med tyd. liga ord till de
Kuagsgärdar, som dä redan wörö eller derefter knuds
dlifwa ledige, ibland hwilkaö antti L-holms Kungsgård
icke kan beräknas, salom redan är 1796 nvläten
till nytt arrende. D-remot haswg Riksens Höaloft.
Ständer pä del mäst ostridigt sätt medgr.wit b^strndek
af arrende conkracter afstnrade pä de arén 1727 och
1748 fastftälde grunder, culigt hwilka pennings-arrende
utan förwandling urgöres. Dä Riksens HögloftStänder
uti Dest den 15 Jnnii 1802 utfärdade Be«
Willnings-Föcordntngs 2 Att. och IO §. behagat förordna,
att Arrendatorer med sadane conkracter skola uti
Bewjllning ärligen erlägga 52 procent af arrende sumi
man; i sölje hwaras sag är izoZ jämte ordinarie joedeboks
och Hemmantals räntan, sammanräknad till 179
R:d 20 st. 9. r:st. uti bewilluinq ester sörberörde 2:dra
och öfrige artiklar af samma Förordning betalt en summa
tilhopa af 265 R:d 29 st n r:st i Banco, lito»'
flere andre räntor och msknlder samt deribland
krigsgärd, dä nu i fräga om Laholms Kungö-Ladugärs
här
-
HQ8 Dell i6 December.
härkil kommer att den är belägen uti en Provincc, som
i anseende til! jordbruket är almaur känd tzaic wara
as swag samt lil! oä) N!ed usel beffaffenhct, akt jag e«
mottagit denna Kungsgård uli ett förfallit och kill den
grad förstördt tilständ, att hus icke fnmiiks, ukj> hwilka
hö och sädeögrödan kunnat utan otc taga skada förwaras,
och att jag hwarkcn sjelf såsom Arrendator kunnat
wara logerad eller där äga tilgäng pä sä mänga
rum som för nödigt tjenstefolks herbergerande warit nödige,
och att jag till minnande af ersättning för denna
momordenteliga wanhäfd warit sörankälen att utföra
en mängärig rättegång med Arrendatoren före Smkl<
mästaren von llrunee tid, som först ben 4 Septem,
ber innewarande är bliswit stutad genom Kongl. Mofiis
Nädiga Dom, i följe hwaraf förre arrendatoren wäl
bliswit förpligtad att bestä dcn felande nybyggnaden,
men som likwäl ännu pä nägra är icke kan bliswa up»
förd om ock tilgang till betalning af denna kostnad
hos honom finnes, hmarom manga anledningar till
twijwelsmäl förekomma, sä lära Riksens Höglofl.
Ständer Höggunstigt finna, arr de wilkor hwarmed
jag innehar Laholms KungS-Ladugärd, synnerligast j
afseende pä den wanhäfd och mifibyggnad hwarmed jag
dcn emottagit icke käla någon tillökning. Och emedan för
öfrigt Riksens Höglofl.Ständer uti den sednast faststälde
Regerings Formen as den 6 Junii innewarande är
mi 77 §. högtideligen försäkrat, att ehuru Kungsgårdar
med flere Kronans Lägenheter skola förwalcas efter
de grunder Riksens Höglofl. Ständer derom föreffriswa
de personer'och menighcker, som ester hittills
gällande författningar sadane Kronans tillhörigheter un
innehafwa och nyttja, likwäl komma att njuta laglig
rätt derä till godo; Ty lära Riksens nu församlade
Ständer, icke wara mindre rättwise eller sorgsällige
om
Den i6 December. 1109
om den allmänna säkerhetens orubbade bibehållande,
än Riksens Studer, wid 1769 ärs Riksdag, pä ett
Deras wigtlga kall wärdigt säte till efterdöme ädagalågt;
men om emot förmodan »agon fräga widare ffnl»
le äga rum, huruwida min pä god kro förwärfwade
arrende-rättighet kill Laholms Kungs Ladugärd, kan sä
hafwa bestånd, om Konunga Försäkran, grfwen i en
tid, dä desposirionen af Kronans Domainer obestridligen
tillhörde Regenkeu, och allmänna författningar
härom af Honom utfärdades och efterföljdes, kan sakna
den kraft och anseende, som dermed warit wanligen
päräknad, och om dek contract, som ett NiketS
Collegium i följe deras utfärdat, utan att wara förwarkadt,
skall nplösas emot ena conrrahenteuö wilja
och i saknad af dest medgiswande, sä torde hwad arrende
af Laholm angar, derunder ä ena sidan Kronans och ä
Len andra utta enskilda rätt bero, Riksens Högloft.
Ständer lika nplyst som rättwist finna för godt att
öswerläw.na plöjningen deraf, huruwida min arrenderättighet
mä wara förwerkad eller böra uphöra, till
den Domstol, som enligt Lag och Författningar bör
nptaga och afgöra twister af sadan beskaffenhet, pä
det jag der widare mä kunna förete och utföra de skäl
svin jag till styrka för min förmenta rätt äger, och
således fä begagna den rättighet som Arrendatorer af
Kungsqärdar i allmänhet genom den lill efterrättelse
tjenande Kongl. Kungörelsen af den 17 December
1799 är förund.
dovisa (charlotta 8ee!s.
Lika lydande nrcd Originalet betygar:
!§. kkääslius.
k»,- A
ioiO Den i6 December.
Härunder hade Herr Grefwe" och Landt Mar»
silken ättrkommic och intagit silk rum, samt lämnat
Ribderffapet och Adeln den fägnande underrättelse,
att Hanö Maj:l denna aston befunnit sig bättre än
tilijörnc under sin opasslighet.
UplästcS följande af Consiitukioiisckltskottet jn
gifwit
Wördsaml
Memorial!
Riksens Hoqlofl. Ständer stafwa kill Constitu»
tions Urstektct äkcrremitt rot D ss sötstag n,l'A.swarig»
hets lag för Stars Radeks Ledamöter och Föredragande >
samt Konungens Rädgijware i eommcmdomal, Utlkortet
har kill sölje häraf företagit cn ny ut'welni,ig af
denna försättning, hwilk n fördrar i dess hela, och i
dess Minsta delar sä mycken grannlagenhet om den stall
upsylla siik ändamål, uran att gä denitöswer Med up»
märksamhcten lästad pä grundlagens föreskrifter och Riksens
Högiofl. Ständerö meddelade anmärk ungar, har
Utstotter önskar kunna upsylla bägges afsigler, och äfwen
i de flästa omständigheter, under bemödandet,
att möta Riksens Häglofl. Sländers liberala tänkesätt,
ägt den tillfredsställelse» alt följa sina egna.
De» allmännaste och i samtelige rcspectiwe
Riks Srändcn förekomna erinran wid Utskottets för»
stag syftar därhän, att de Utsatte härda straffen borde
göras mildare, inrättas i ctt lämpeligare förhällande
till tidchwarfrvetS stick, och dessa Höga Embetens
Den 16 December.
mi
wärdigstck. M.n har älerkassat minnet af AthenS
första b!->gar, nian har i förbrytelsernas påföljder trott
sig liästa,!, öswrralt röja lagstiftningen stämplad med
blod och i answarew stränghet funnit något afsträckande,
äfwen för den rrnaste wilja och den mäst Utmärkta
stick, ligstet. Wetzel ligen kan Ulstotlct ej neka, att
en strafflag för personer, ämnade att förtjena och njuta
Samhällets aktning och tacksamhet mäste ivid första
ögonkastet, stafwa någor owäntabt förfärande, mendet
gäller här N noncns höga rättigheter och försäkrandet
af Stais Författningens bestånd; Och Lagstiftaren stör
nied den förmodan, att bestraffningen aldrig eller
sparsamt skall omvändas tillika förena ett nödigt förutseende
af brottens möjelighet och ett owäldigt bestämmande
af deras föl>der. Denna Lags utfärdande
mar en gang b.simir, dest utarbetande ät Utstottetansörrrodt,
och Utskottet wille åtminstone ej adraga sig
den förebräl lsc» , arr stafwa as efterlåtenhet, eller af
en illa förstådd menstlighek afwikit fran principen för
criminal-.lagar, brottets förekommande genom Utsättandet
as en efter dest bewisliga upsät och dest stadeliga
werkan, lämpad bestraffning. I flera delar har
Utstotret följt allmänna Lagens föreskrifter, i andra
ater en tämmcligeu tydelig analogie med de samma.
Men nästan i de flesta fallen, ej ägt någon annan
norm än det enstildta omdömct om förseelsernas inflytande
pa Samhället, jämte den större eller mindre lätt»
het, att undwika dem. Emedlertid har Utstoltet sä
midt kunnat ste sökt att gifwa ät ifrägawarande författning
ett mindre strängt innehall, och ätstillige §. §.
föreslagit de förändringar, hwartill gjorde påminnelser
föranleda
Widare sch i sammanhang härmed , här ma?»
för
-
LII 2
Den r6 December.
förment en behörig gradering af förbryrelser ej wara
nog fullkomligt iakttagen, och yrkat, ock dä dest, äro
sa wldk chiljde till deras bechaffenh r och wäcknnrgar
en derefter afpastad chillnad i straffen mätte stadgas.
En fädan gradering af felsteg hwarwid ingen fo uk
jchwen L g jämsörelfewiS, tjenar t-il grund, beror i
UlchottttS kinka g ancha »nyckel af det fattade begreppet
om förbrytelsernas natur af ringare ester swarare, ef
blott i hwad deras pä öljder beträffar, utan oek me)
afseende pa helgden af den Lag som öfwer>rädcs.
E>fwcrträdelser as astmänna Lagen b i ras s.i>öm in«
grepp uri enchilde Medborgares rättiglu eer; Gell a b agens
manhelgd mäste dä anses såsom brott emot Staten.
Utchott.l har 'jk oäl äfwen häruttnnan !'ö?t att
sammanjemka '.yeningarne, och, i öswerensstäw mette
med förcko!!»e anmärkninZar gradera straffen i förhällaahe
till förseelserne.
I anledning of den erinran, akt Stats-Räds
Ledamot, som ide fall Ansmarigheks - Lagen uni kar
sig förbnttir, borde färchilsr annvira oen waldiöcde
för den olyckliga belägenhet, hwarmi han honom för»
satt, har Ulchottet irort sig böra förestå tillämpning af
Rältegänqs» Backens l Cap. l 2 H.. Ilrchott.k har wäl
funnit ott den Lag, hwars mildring siere påminnelser
synbarligen aystot, torde i manga händelser genom
benna rcconvmtionS chyldiahct winna sammi egcnch>p,
som man welat den betaga; M » Ulchottct är dcck
öswertygadr, att denna hämnande stränghet, endast
skall drabba den upsätckiga 'llwiljm, utan att tungt
hwila öfwer hwart enda menskligt mittag samt akr äf»
wen mitzragen chali efter en närmare kännedom af Con«
siirulioaeitö hufwudgrunder, och genom klart Uttryckte
Den 16 December.
mz
och bestämde förbud bliswa, om ej omöjclige, åtminstone
läll sy litt.
Man bar yrkat, ott dck i åtskilliga fall proiectersde
struff af Fäng>!ft a Fästning malte asske.ffoS. Utskottet
hade ansett denna bestr.ffnina salom egentligen politisk. ej
wara o ämplig för högre EmbetSmän, hwilkaö inflyta,
de, också efter deras skiljande fre - allmänna ären«
derna, kunde, »agon gang bliswa nog mägtigt, till det
mulsta för någon tid Del war således ej för att öka
d.n brottsliges lidande, men i den afsigt akt stänga
wmkni tgskreisen för honom öfwer ett förloradt förtroende
som delta straff förestogs, det sinnes än mera med
bill,ak alf ende, pä en noa allmänt yttrad önskan pä
alla ställen bsrr.t gil, och Ustkorttt hoppas med wisihet,
an en krafts,,,7 styrelse och en ädel Nation, aldrig
skola brhökwa frukta den, som bliswit förklarad owär»
dig, alt wärda Derus angelägenheter.
Pa den q und, att tillstyrkandet af brott, medsörer
en högre grad af lmputation, än underlärandet,
otc dem afstyrka, har man ans tr en skillnad i straff
fö- d,sia forse l,er nödwändig. Utskottet kan sa mycket
mindre foresta en sädui skillnad, som, cniigt RegeringSFormcnS
106 §. tiilfty ka cke af öfwerträdclser, och
Uiidrrlatoiide, akt deremot göra föreställning säms i
smckomlig parits och Stars-Rådets Ledamöter genom
9 R. F. ow.lkorligen förbindas, att sina meningar
yma, och afstyrka det lagstridiga.
Till nndanrödjande af upkomna twiswelsmak,
huruwlda An warighets Författningen, bör såsom grund»
lug brkragtas, får Utskottet wördsamt erinra, att den»
na författning ej sinner bland de i 85 §- Rcgeringse
För,
IH4
Dm 16 December.
Formen upräknade Grundlagar, hwarföre ock densam»
nia, ehuru, jämlikt Riksens Högloff. Ständers besiut,
os ConstitutionS Ustskokter utarbetad, c) lärer kunna anses
annorlunda än sv.u Criminal-Lag.
Stockholm den 2 Dccnnbcr 1829.
Pä ConstimrionS U:ffo!lcis wägnar :
lb. kclsnnerbeim. (lstt von biosonxrein.
vanis! Lborsrein. /^ncl. ^:8c»n l4/ciisrr»
O. ^alsriur.
LAG
Hwarcfrer Lcdamoc af Stats-Rådet,
föredragande saint den Embetsman Ronnngcn
allmän befattning med Lommando - Mål
updragit, skola för Embelsförseelftr af RiksRätt
dömmas.
StatS-Ministrarne, Skaks-Räden, HofCancelles
ren, Föredragande samt den Embetsman, Konungen
allmän befattning med Commando-Mäl updragit, skola,
pä sätt Regerings Formen as den 6 Junii 1809
söreffrjfwer, uti förekommande Regerings-ärender, af
hwad beskaffenhet de wara ma, efter bästa förstånd och
ösweitygelse, räda Konungen till det som Rikets Grund»
lagar likmätigt ar, samt i ösrvercnSstämmelse med dem
Konungens och Rikets sörman befrämja, altid läka sig
warda om Konungens magt och Rikets Ständers och
Inbyggares fri» och rättigheter, alt efter hwad härom
i Ri.
Den i6 December.
m;
i Rikets Lagar och Författningar ar stadgadt och förordnadt,
sje!skrasde påminna om Rikets rätt och,bästa;
dock endast Konungen räd guma, wen ej jämte Honom
regera. De äro ej abelia st såsom Medborgare
och scr stna veron» underkastade hwad allmän lag och
laga stegar b>uda, uran f?ola ock sör sina rädstag
och gerningar, i 06) för deras Embeten, wara Konungen
och Riksens Ständer cmsniaiige, pä satt Negcrings/Formen
utstakar, och bär nedanföre stadgas,
men ej j och för dem af enffilde personer kunna tilltalas.
Deste Embctsmän k » cj eller cili last läggas om, cmor
deras pä ansörde jkäl grundade räd, u gängen, utan
deras förwällande, bliuv-r olycklig, och dec äsystade goda
ändamälcl icke wiuues.
§. 1.
Försöker någon Stats Räds Ledamot, under dm
tid, dä Regeringen, enligt Z9. 40. 41. 42. och 4;. §. §.
af Regerings - Formen fores af Stars Räder, arc
tväldsammeligen öswcrändakesta Regerings fället, sädanr
det genom RlkätS grundlagar eutagit är, eli r med ras
eller gerning medwerk r ull l..gsic>oigt fullt st uwe as
nägon Rikets G>"-l idiag , eilcr lil! Mrker någon StatSNadö
Ledamot, nar Neg ring,:» icke as SratS-Radet
fores, eller den Embrksm n >o n i Eomiliniido Mål
Konungen räd gumer, sä'a »t > g fr,di r steg, eller underlärer
att deremot göra förestä'l„ina» enär yan finncc
sädant ä särde wara, eller »»'ärligt och bewisligen fördöljer
nägon omständighet, son kunnat sädant steg
förekomma, strasf.s säsom IliketS förrädare och miste
lif, ära och gods.
Ehwad Regeringen af Stats,Rådet söreö eller
> . icke.
m6
Deir i6 Deceinber.
icke, ware till samma straff skyldig den L-damot as
StatS-Rädet eller den Konungens Radgisware j Cvitt,
mando-Mäl, hwilken, genom tilstyrkands eller underlåtenhet
att föreställning göra när han finner sädanr ä
färde wara, eller genom npsätligt och bewisljgr fördöljande
af någon uplysning, befrämjar eller mallar sadan!
lagstridigt steg, som, enlig! no. §. af Regerings,
Formen, såsom förräderi anses bör.
§- 2.
. Underlåter Stats Rådet den owilkorliga pligt, att
i de sall c)i. 92. yg. och 94 §. tz. Regerings,Formen
utstaka, nll deruti förcff'rifne lider, Riksens Ständer
kill Allmän Riksdag kalla, eller ffulle en eller flere
Stats.Rådets Ledamöter sadan kallelse afstyrka, cl,
ler Riksens SkäudcrS sammankomst till Lagtima Isike»
dag a den tid De utsatt, förhindra söka, f?oia den eller
de brottslige mista Embetet samt wara owärdige all
widare nyttjas i RikctS tjenst.
Lag samma ware om Ledamot af StatS-Rädet eller
Föredragande tillstyrker Konungen al, innan Riksdags
kallelse i Hnswudstadens Kyrkor wederbörligen kungjord
blifwir, egcnmägtigt eller wäldsammeligen lysta den
i 6z. §. NegeringS-Focmen sist omförmäldc pcnninge,
summa, hwarä Riksens Ständer förseglad Anordning
lämnat; likaledes om StatS-Rädet, dä det likmätigt
Z9. 40. 41. 42. och 4Z. §. §. Regerings,Formen,
förer Regeringen, pä oswan omförmälte olagliga
lid och sätt, berörde summa lyftar, eller någon StakS,
Radets Ledamot et sä beffaffadt lyftande tillstyrker.
§' Z
Skulle
Stars-Räds Ledamot eller K»mingens
3iäd
-
Dcu i6 December. m?
Nadgikware I Commando-Mäl tillstyrka Konungen att
rvivmga sä dank steg, hwilket uppenbarligen är stridande
eino: Rederina,2,Formens bokstaflig» föreskris: uti
57. rörande Riksens Ständers Beskattningsrätt,
un 6ö. §. ti'! förhöjande af Ven Bewillning Riksens
Skäuder sig aiaqir, eiler as sädane Artiklar, hwilka i
deusamuia för Bewilining räknas, alt javan t kill för,
okande as Kronans inkoiuster, dock härunder icke be»
grepua sädane, i Venna 60. Z. ej omnämnde afgiftsr,
hwilkas föremal aro inrättningar till enMdaS gemcnjamnia
nytta och bcqwämlighet, såsom Bäk BroFärg-och
andrs afgitter as dylik beskaffenhet. Uti 7Z.
, rörande pabjudande, upbärande eller fordrande af
nya palagor, utffnsningar as manskap , penningar eller
waror, ulan Ständers samtycke; rtti 66. 6^. och 72.
rörande Riksens Ständers befattning med Banco-
och Riksgälds Werten, sam: uri 78 §- att någon
del af Riket icke mä kunna derifrån afsönvras, eller
underlåter han akt emot sädant lagstridigt steg göra
föreställning, eller dct wallar och befrämjar genom
npjateligk sch bewistigt fördöljande as någon uplysning,
miste Embeket och warde ej widare nyttjad i Rikets
tjenst.
§-4.
Stats-Rads Ledamor eller dcn i Csmmando-Mal
Konungen rädgifwande, hwilken tilstyrker emot werkställigheken
af den, af Konung och Ständer faststälda
Tryckfrihets Lag, stridande steg, eller underlåter att
deremot göra föreställning, miste Emberer.
§. 5-
Underläter Stats,Räds Ledamot eller Ksnnnaens
Råd,
m8
Dcii 16 Deceinber.
Nädgisware i Commando-Mäl, att, pä särk 6;. §.
förmäler lill Prokocollet göra föreställningar eniok anwänbandet
as Riketö ordinarie Statsmedel, eller älage»
Bwillniiig, annorlunda än fasistäldk blifwit, eller
försuniinar ben akt i sädani fall kill Prokocollek
anföra bwad Riksens Ständer i den tel törordnar,
eller tillstyrker satan Embetsman något, som uppen»
barlrgen är stridande emot Regerings-Formens bokstafweliga
söreffklifr Uli i moni. af 74 §., rörande gärds
sörrcdnande wid Tröuppers täg och marcher, till urföraude
as ct npfommic krig', nti 76 §. angående RikecS
förtjnpande i skuld och npkagande as La» ; riki 77 §.,
rörande disposition af Kronans tomainer, sa witt sadank
angar den Riksens Skandar i samma §. förbehallne
räll; uti 79 H. om Mynlwäfendet och uri 80
§. ont Indelnings Warfet, eller underlåter han at einok
sädaiil lagstridigt steg göra föreställning, eller det
mästar eller befrämjar genom upsätligt 06) bewirligk
fördöljande as någon uplysning, eller killstyrker Konungen
akk något beslut sacra i de mål, om hwilka l g tz.
handlar, utan an kill utomordentligt Stacs.Räd kal»
leise blifwit Utfärdad, miste Embctet.
Om genom någon as förenämnde EmbekömänS
tillstyrkande eller underlätande alt göra föreställningar
eller upsäcligt och bewiöligk fördöljande af någon uv,
lysning, någon lider ffada till lis, ära eller personlig
frihet, utan al lagligen sörwunnen och dömd wara,
eller förloras gods, löst eller fast. Ulan laga ranssk»
ning och dom, eller warder nagonS frid i hans hus
störd, eller förwises någon frän ort till annan, straffes
oswanbcmälde Embetömän för sädant lagstridigt
förhällande dessutom, pä sätt Allmänna Lagen i i
Deli i6 December.
1119
C-ip. 12. tz. RättegängS-Valken stadgar sör Domare,
sam wrang Dom saller.
§. 6.
Uraktlåter Stats^Räds Ledamot eller Konungens
Radgifware i Commando mål, ak de öfrige dem i
Grundlagen uttryckligen föreffrisne, men i denna An,
swarightts-Lag icke särMdk upräknade plikter och föreskrifter,
iakttaga och fullgöra, ankomme dcl pä Riksens
Ständer, att hos Konungen gora sadan anmälan,
hwarull 107 H. af Regerings Formen dcm berättigar,
med iakttagande af de wilker samma §. i del senare
mom. siadgar.
§- 7.
Döljer SratS-Minister för Utrikes Arenderne
eller Hof-Canceller eller den Stats - Rads Ledamot,
Konungen i dennes scanwaro tilkallar, för Konungen
bewislige någon af Konungens Embetsmän rliec
Främmande Magters Sändebud, til sölje af dem up,
dragnc kall, meddelad wigrig underrättelse i frågor,
som röra Krig, Fred eller Förbund emellan Riket och
annan Stat, miste han Embelet. Sker det af be,
wisligt upsal at Konungen och Riket skada, straffehan
efter 4 Cap. Mistgecnings.Valkcn.
§. 3-
Fran Konungen utgående Expeditioner och be,
fallningar ffola wara sörsedde med kcn Föredragand-s
contrasignation ock instämma med deröswer förde Protokoll;
ffer annorlunda genom någon Föredragandes
ät»
H20
Den r6 Decrrrrb r.
åtgärd, miste han Embettt, unn att nänö ? t-> kunna
deruti äter insättas eh-.r ril! annat Enil r r. an?
Stats Rådet förordnas. ichaktialer han. <!tr tit! Er kn»
RädetS Prorocoll göra föreställning enior saoant Ko
nungens bestut, hwilket han st mer strid-mde emot R'-  gerings Formens bokstaflig» föressrisk, och oaktadt Konungens
ända fortfarande yrkande, akt ett sDanr le,
stut ssa!l utfärdas, han cj dä utöfwar sin iätkigdn och
pligt, att eoutrastgnaiionen dera magra, ware lag samma;
likasom om han Embetet ätcrtagcr, förr än Riksens Ständer
hans förhällande präfwak och gillar. Lider någon
skada till lif, ära eller någon Personlig stihct, eller
mister gods, löst eller fast, uran laga ransakning och
Dom, eller bliswer någons frid i hans hus störd, eller
någon förwlsad frän ori till annan, derigenom akt han
rontrastgNarion ej wägrak, straffes ha» drtzurom för säbanr
lagstridigt förhållande, vä sätt allmänna Lagen i
i Cap. l2 §. Rättegångs-Balken stadgar för Domare
som wrang dom fäller.
Föredragande ware i öfrigt för stn befattning
ansedd skyldt r lill enahanda an.war, som denna L g
Skare-Rads Ledamot uti föregåen e H §. ä.'ägq,r, cn>
ligt förseelsens derutinnan mmärktc >wärare eller lindrigare
bessaffenhct med derefter lä,»pade str ff; Dock
mä hwarken Föredragande eller Stats Rats Ledamot i
och för EmbetetS skuld, ffannan ordning, än N-gerings»
Formen utstakar, och således ej as enskild man kun«
na tilltalas.
§. 9.
StatS-Räd, hwilken, «f Konungen bertil utsedd
«ch förordnad, tagcr säte och röstar i Högsta Domsto,
Den 16 December. n-rr
stolan öfwer MA, som fran Krigs-Domstolarne dragas
under Konungens pröfning, ware fsr ja^an besttkninq
underkastad Domare jäs och anstv-r, enligt
Lag och Laga Stadgar, lika med annan Ledamot af
Högsta Domstolen.
§. 10.
Enär någon af de i i § omnämnde EmbetS»
män tilltalas, som redan utur stensten blilwir endt^edi»
gad elier afftstd tagit, och warder om beqängne förbrnrelstr
öswcrkygad, ware han förfallen till enahanda
answar, såsom wore han tv-rkeliqen tjenstgörande och
sware förlusten af hwad han i Prästön eller andre
förmoncr as publigue n:-2el kan i ineyafwa e not för»
lusten as Embert, om han det ännu innehade.
H. ir.
Hwad emot Stars-Rads Protoc el! imil den dag
dä Riksdagen börjas. under da påstående Riksdag ,ck«
anmärkt blifwer, dera mä stdan wrd päsöstande Riks»
dagar ätal icke äga rum.
LadeS pä Bordet.
Högloft. Ridderffapet och Adeln ätffiljdeS kl. no.
In k lern ?rotyoo!Ii.
6. 8ilvsrsta!^e.
Fjerde Landet tTls 72.
Män»
H22 Dcn i8 Decander.
Mandagen ben 18 Decencher.
Plenum kl. Z i.
I anledning af Kongl. Majus genom ansiog
gjorda Nädiqa kallelse till Riksens Ständer, akt sig
denna dag i Plenum Plenorum infinna, uprrädde kl.
L under anförande af Herr Landt-Marfikalken Högloft.
Riddersikapet och Adeln pä Rikö-Salcn, hwarest, i
anseende lill Hans Majus fortfarande opasslighet, Hans
Excellence Stats» Ministern för Utrikes Hrendcrne,
Herr von LnZerrrLm ester ett korrt Tal till Riksens
Ständer upläste Kongl. Majus Nådiga Sanction ä
den af Riksens Ständer anragnc SuccessionsOrdning,
samt sedermera Kongl. Majus Nådiga lillkännagiswam
de att freden med Konungariket Dannemark bliswit
den 9 December afflulad samt ratisicarioncn dera ä
SwerigeS sida redan expedierad: Hwaricmte i sin behöriga
ordning, sä wäl Successions - Ordningen som
FrcdS»Instrumentet af HostCancelleren upläste».
Ridderfkapet och Adeln lämnade Riks, Salen
kl L.
In 66cm ?rokvcolli
6. 8iIver5ioIps.
Tisdagen den 19 December.
Plenum kl. r till iv förmiddagen.
Uplästeö ett af Herr 8noilsl</ inlämnadt, sä
lydande.;
öd
-
Den 19 December.
H2Z
Eidmjukt Memorial!
Det är i allmänhet cn ostridig sanning, att hwar
medlen! i ett Samhälle äger en naturlig rättighet, atk fä
draga all möjelig winst cch nytta al hwad han sjelf
genom odling producerar. Pä denna grund städer äf»
wen dei pästäende, otc hwar och en svin oklar läd bör,
utan .wang af författningar lä anwända denna läd till
brainv!'!, emot erläggande as en derföre i wederbörlrg
ordning stadgad skatt eller afgift. Häremot torde dock
med skal kunna äberopas en annan lika helia och 0,
stridig sanning: Allmänt wä! är bällsta Z.aF.
Pä test- bä''a samunaar, med uplyst urffilning jrmkade
efter hw rantra, böra i min ranka alla oeconomrska
författningar grundas för att leda till allmän
bäknad. At denna orsak har i alla tider och i flere
olika nial den egna dispositions rätten mäst tala inskränkningar
till minnande af någon »lystad nytta för
det Allmänna. De manga här i Landet, under olika
Regeringssätt wikt igne författningar och Utfärdade förbud,
rörande branwms tilwerkande cch försäljande, witt»
na tydligt, ett d-h- sak r allid warit ansedda såsom
Economica, dem RrklS Lagstiftare och Regering knm
de inskränka ejler spuniemäls utgången eller päräknad
större , winst för Staten och allmänna hushall-ftngen.
Om salel.s en gränsiZo bränwins bränt ittg, ej
bör anses fässm nägon owiikoriig och oinffränkiiq rät»
tight, ä.wen för de Lttidimän som stelftva producera
säden, bör än mindre cn fada» frihet utsträckas till
Städernas inwänare, hwi'ka dels icke sköra »agot ä«
kerbruk, dels, (enligt en wärd Ledamors hä>', sör nägon
lid sedan gjorda wälgrundade anmärkning) rätteligen
icke borde dertill sa anwända Stadsjord, och
dymedelst intränga sig i Landtmanneus egenkeliga yrke,
utan
H24 Den 19 December.
uran att lämna honcm nägsk deremot swarande tellagande
i Skadsmanna näringsm.del.
Bränwinsbränning är icke, och märke den aldrig
bljfwa ansedd sär art wara cn sadan konst, err sädanr
gagnande föremål för allmänna industrien, som med
oinffränkra friheter, och rcffjncrade invenrioncr bör, till
allmän bärnad upmnntras och drifwas med all wöjciig
ifwcr! mätte man ej förgäta, att fragen, endast arom
en huobehcfs bränutng. Denna benämning igenfinnes
i alla derom utfärdade, sä äldre som nyare författningar,
och fason, sadan lärer den äfwen nu böra
anses och regleras. Till cn husbehofs bränning och
till winnande af al! den möjcliga nytta för Landtbruket
som deras kan wänras är witzerligcn 8 mänaders
ärlig brännvinsbränning öswcrfiödigt tiklräckelig. Det
är en kand sanning, arr bade luftens och wartners warma
under sommar mänaderne hindrar den för bränwins»
bränning nödiga askylning och minckar dymedelst r betydlig
män afkastningen. Icke dest mindre kunde dock
egennyktan — altid sorglös wid del allmännas förlust
— sinna en winst för stunden att, äfwen under besia mänader,
förstöra en mängd af säd, lill erhällande af elt
quanrum bränwin, som, ehuru mindre än hwad samma
säd kunnat giswa a en annan ärskid, likwä! retar en
otalig penningelystnad, eller upfyller elt närwarande behof.
J.g instämmer derföre med en wärd Ledamot
som redan tillstyrkt all bränwinS-bränningS inställande,
under Junst, Justi, Augusti och September Mänader,
dels i afseende lil! cn under hels den tiden mindre
lönande bränwins afkastning, dels för ber dranken
eljest sä nödig för Ladugården, dä ej saknas, när gräsbete
och afrad giswa dockspel, tilräcklig föda, dels ock
för att cj genom bränrvinö-bränning hindra de mänga
wig
-
Dcn 19 December. H2§
wigtigare göromål, som under dcsia mänader, fordra
Landrmannenö alla stunder och odelade omtanka.
Om der blefwe hwar och en illlaiit akt gistva
sin bränwins red<kap hwad forin och skapnad som
honom förmänligast sxmes, öpnadcs en annan
och län utwäg till ekt oberäkneligt spannemäls förödande.
Det ar bekant, att, för akt eludera en successivt
förhöjd och stukcligcn oerhörd befattning, grundad pä
pannerymd, upfanns i Skottland ett siags bränwinspannor
af en sadan platthet, att berlind kunde göras anda
till 144 asrvsrkningar om dygnet. Medelst en sadan
inrättning, ehuru af liten pannerymd, fulle en ansenlig
mängd säd kunna pä korrt tid till bränwin sörwandlas,
och knapt lärer nägsn säker grund, hmackcn
till befattning eller kontroll derwid kunna aga rum, dä
till hwar aswerkning blott fordras någre, minuter. Af de
försök med en platt bränwinspanna, af 60 kannors
kokrymd, hwars diameter war 7^ gang större än desi
höjd eller djup, som blifwit pä Nådig befallning anstälde
tvid ctt af Kronans härwarandc bränneri werk,
har funnits alt denna panna ehuru med owandt folk
och wid flere bristande anstalter, likwäl kunnat öfwerkas
16 a 17 gängoc om dagen; althen qaf någor
mindre bränwin, ester ett gifwit gnantmn spanncmäl, än
ds wanliga; att hon under afwerkningen fordrade jämn
uppasining af 4 personer; att hon flera ganger gick
sönder och tarfwade lagning, samt att bränwiner lätt
»vidbrändes. Med en bränwinspanna af nysinämnde
storlek och form med rilwandt folk och alla erforderliga
anstalter, bör lätt kunna göras 20 eller flere bränningar
pä dagen, hwarunder afwerkas minst 2^ bränntunnor,
as wid pasi Lisp. wigt. Dä as hwar bräntnnna
bör räknas minst 20 kannor bränwin, kan säle
-
1126 Den 19 December.
ledes med en sadan panna högeligen ekhällas ;o a 62
kannor bräiwin. Delta är pock nästan e't intet emok
den ofanreliga spannemäls consunuion och bränwi
>s ask sining , som kan ästadkomm -s medelst en rigtig
Ekotji panna, 2^3; alnars diameter, och endast
43; tums höjd afw rk.w 140 st 1 ;o gangsr om dygnet
linder flere mänaders eid. Hm r och en kan lätt inse
följde» as en sadan bränwinsbränning, och »ödwän«
digheren, akt i detta mäl destäm.na »agoll gräns, äfw,
'n 0 n oek, att tyScligen uk^äkta hw.d pooortion as
widd och djus cn pinna bör äga, lör att kallas en
Skot,» partin. Dä Brmanieus ri-I möjckigaste full'
komlizher odlare äkeistäkt e> lara sörsta ak jemte landels
öfriga behof anssaff, spannemä! lil! en fädan^bränwinsbränning,
emedan man ser af Gasclterna ark där nu
tillmark s bränwin af socker; sy,cs det för wärc Lands
sädes kiligäng blistva cn säker omöjlighet.
Men utom den spannewälsbr-st, och dyrhet pä
nödigt lifs uppehälle, Utom den hungersnöd, det elände,
som af en dylik gränslös BränwinS bränning
blefme förr eller sednare, fruktanswarda följder: hwad
smädelig werka» pä sederna skulle icke ett iadank öfwerswärn
»ande as bränwin medföra? Förgälwes wstl man
pasta, att, dä alla äg»e full frihet att bränna, skulle
al' b änwinsförsäljninq blifwa föga lönande, och akt
allina na behofwct bestämde den allmänna rillwerkningea.
Jag tror, att naara ve mäst dristige och förmögne
sp-cnlamer, ,om hast m del att först förff/ffa sig
den Skotta B änwmS rcdffap.m, ffulle förekomma
och undersälia lla andra, som med wänlig redskap
tillwerkade sitt bränwl-,: skulle derigenom sättas i stand
att, emot erbjudande al hägre pris kunna upköpa afl
Mjbar spannemäl och således siureligeu bemästra sig
Den 19 December. 1127
all bade bränwinS och spannemäls, handel i hela
orten.
Matte man dcrjänne besinna, alt det ej är med
Bränwin sam ined födande tvaror, för hwilkaS för»
käring behofwcr och sjclfwa smaken sätta gränsor, som
sällan öfw-i trädas, hwaremot dct lika jckadliga som
omättlig» begäret an slipa bränwin ej känner näqra.
Ju mera tillgäng ju större förtäring. En usling,
som ensam nostukar sa mycket bränwin, som för tio
andras mäneliga behof kunnat wara rillräckeligt, försattes
i en yrsel, som genom wanckn-, blir för honom
erc angenämt ulftand; beröswav förstånd, sansning och
krafter, dignar han stuteljgen i en dwala, hwarifrän
han knapt upwaknar, förr än ett nytt rus störtar ho»
nom i samma nesliga belägenhet. Hans hustru och
barn sörsmägka emedlertid i saknad as liswets nödwän»
digasts behof, bliswa ofta af en ursinnig man och
fader barbariskt behandlade, samt mäste siuteligen öka
tiggarehopen, till hwilkens dagelig» förökande fylleri
utan twiswel mäst bidrager. Huru lyckligt, om ett
sadant menssligheten förnedrande misibrnk af denna för»
föriffa wara krurde förekommas med bibehållande af
desi mäktliga omvändande! Huru mänga olyckor, huru
mänga brott skulle dä ej afböjas! huru mänga lif räda
das! Manne dcua ej ffulle kunna winnås, om krogar,
åtminstone i Städer förbyttes till salubodar, där bränwin
försåldes wid en lucka säsom bröd nu säljes i Ba»
garbodarne, och där sälcdes rj gafwes tilfälle, atk pä
en gäng förspilla egendom, tid, hälsa och sjelfwa lifwet?
Detta förflag är icke nytt, men har aldrig blif,
wit undersökt, mredt, än mindre werkstäldt. Det torde
dock förtjena att närmare pätänkae.
Mätte aldrig för hwad financiel winning, för hwatz
poli
-
H28
Den 19 December.
politisk afsigt st)'N hätst^ genom försatkningar eller inrätte
ningor. en last befrämjas, moder kil! sä Niänsia andra,
en last, som redan bland de ringare folkklssi-w.blilwir sä
astman, och hotar med en oboklig skada bade deras »hy,
signe och moralike! M-n wälsignelse osmer den som
upger och understöder ve bästa och kraftigaste medel
lill desi iiijkränkande, om ej ftillkc-nistgg utrorandc,
och som derigenom befordrar, med förbättrade seder/
<n förökad fä allmän som enskild wälmåga!
Jämte desi, mins här anförda tanker om Brän,
tving-brännmg i allmänhet, torde mig Höggunstigt tillätas
att fä tillägga uagra. r-stcxioner o r- Kronans
ännu i beha!! warande egna Bränneri-werk här i
Stockhol n och i Götheborg.
O n >'ägon A cknän Nstagazins i'pärt'i
i detta land än widar-' skal! rorrf ra, ehuru den ock
mä stä>l s och organiftr s. är bibehällundek al okwannämnde
Brännerier lör Kronans räkning lika nödwägd-.
it till denna inrättnings bestånd, so n sörmäistisit gero»
dea winst Kronan dorck drager hw>!keu winst,
päräkuad lör d si behot. ej kan. ttvhöra Utan ass ka -d
för Stms W'i'tet, ej pä ann r fäkt erhällas utan ny
tiliökn, q i en för, stående reda» nog trycka udo B-will,
ninas >n nr. D si, bäd.a förcinäl, B-ä twinsbläu,
»inge» r Stockhol ', och Götheborg för Kronans räk»
ning, funt eii allmän M r .zins iiwältniag, halma
ett sä nära sörba»-»re kill hwarandri, <>tt de rätteli»
gen borde tillhopa bedömas. Sä länge ve fä äga det
samband, kom hiti-lls sörenat d<m. bär detta Wcrket
sig sjelst, lika» rillchoct af allmänna medel, och läm.
nar äfwen till Stais-Wcrker alc hwad, af desi behäll»
na winst öfrocrstigcr ven i Kongl. Lrcfwet afden 17
April
Den 19 December. 1129
Arril 1798 söe detta Werk stipulerade fond af 44
Tunnor Gild. Hwaremvk om Kronans med dryg
kostnad i,!,legde och ! u i fullt ständ warande Bränneri.
wcrk, med dertill hörande inventarier och maleriakier,
skola gä t'!l försäljning, de ej pä långt när up«
gä tili c eras werkeliga och upf?atkade warde, hwadan
säl.des K^nan, kill en början, derigenom ädroges en
förlust af Tunnor Guld.
Ehuru BranwinS bränningen wid Kronans of»
wannäiunde egna werk har mäst nägra gängvr inställas,
pä längre eller korrtarc liv, dels i anseende till
inträffande mistwäpter- dels för Mertens nödiga repa»
raiioner: genom hwi ka inställningar en eljest päräknad
inkomst -lirwj' i l unnia män minf?ad, har likwäl den»
na inrättning medfört den nyttan, art den understödt
Kronan med ett sörffotk under 1788 ärS krig, af
2,136297 R:dr Banco som sedermera bliswit afliqvi»
deradt, och tinder detta sista kriget med ett af l,l6z,§zi
R:dr Banco, hwi'k n summa säsom ännu obetald,
innebegnpes un^er Maga;ins inrättningens redan up»
gifne fond. Wid bäda Vesta krig ns utbrott war del
denna inrättnings förråder som lämnade de första, de
lätt st äiromliga och minst kostsamma medel kill AcUiLernaS
underhäffande.
Om i Vestn fall Magasins inrättningen lämnat
Krono» bekydeliga biträden, har dest omsorger ej mindre
sträck: s kill Landets allmänna understöd, wid infallande
nnstwärter i män af dest tillgängar, och i enlighet
med derom gisne författningar. När endast
frän och med 1799. 270,000 Tunnor Säd,84 v«o
L sp. Miöl 46,000 Lisp. Bröd samt ränkesritt i contant
746,200 R:dr Banco blifwtt pä Konungens
befall
-
nzo
Dcn 19 December.
befallning/ af Allmänna MagazinS inrättningen förskjutne
till nästan alla NikclS Län, hwaral ännu öfwer
2Z2,OOo Il:dr ärs hos Allmogen utestående, lära
denna inrättningens bcmödanoen kill Landels understöd
ej want utan nytta.
När dels i Magazmer, dels under transporter
spannemä! (sem> otta händer) undergår mer eller miadre
fördämning, eiler när ester siutadt krig (som im
inträffat) den stines öfrig i säoane ArmöenS Magazincr,
der den ej kai, kul Kronans förde! cinwan»
das, ej utan med Dest förlust försäljas: laila sadane
fall är det endast genom Bränwms-bränning tvid Kronans
eaika werk, som dylika förluster kunna förebyggas,
och sadan söeskämd eller öftverbleswen spanncmäl
kill dest största nylla bcgagnaS.
För ini,.'wallarne i allmänhet i Rikets större
Städer, hn u rykkigr, huru angelägit är det icke,
äjwen för deni, akk, genom en publik inrättning, för
ett stadgak-k modereradt pris alla tider äga en säker
tillgäng kill e„ Körfalffad wara, olyekliglwis nu mera
bland de r.övwäadigiste: en inrättning, som hindrar
cnffilde co!pora!id!>er och fammansältningar, a!k, pä
andra medborgares bekostnad, suga en obehörig winst,
och l hwars torräder, sä as spannemäl som tved, Regeringen
äger en läker tillgång, att i nödens st-and kunna
lindra armodets behof? -
Dlstntom, i det tillstånd hwari bade Riket och StatsMerker
sig nu besinna, da penningbrist öfweralt ''öjes öfweralt
öfwerklagas, dä en hittills oerhörd bcwillning förestår,
som lckwäl kliapc förstär till upfyllande af de uödwäudigaste
behojwen, i cn sadan belägenhet, Mine
Her
-
Den 19 December. nzr
Harrar! ar dct wäl rätt, är det patnotifft, att borrkffänka
för Kronan cn ren behållen wii>st af omkring
9 Tunnor Guld, som Stockholms och GsheborgS Bran,
uarier ärligen gifwit och ärllgcn kunna giswa, uran
nägon enda medborgares känning eller betungande
(ly au ingä en sriwillig handel om cn behöfweiig wara,
kan wal aldrig sä kallas) och ulan att genom en
sadan Kronaus förlust annat werkaS, än någre emfrida
personers eller corporationers öswerdrifna och odehöriga
winst pä mängdens och det helas wista belostnad.
Slukeliqen wagar jag anställa, att detta Memorial
matte remitteras till de Ulffelt, hwarcst saken, rörande
sa wäl bränwinsdränningen, som magazins i'.'.rätt»
ningen ännu lärer wara under öfwcrläggning.
6, 8noilsl(^
Remitterades tili Allmänna Beswärs, och Oe^
conomie Utffoltet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hällit
i Höglofl. Ridderffapek och
Adelns Plenum den ib December
1309.
S. D. Äterremikterades Stats-UtffottetS den
24 Nowember hos Ridderffapet och Adeln pä bordel
lagha Memorial, rörande en al Herr Lock, Loriur
I^uäviA, förcflagen indragning af halswa delen afven
indeldta Krigsmagten; jämte anmodan till Sraks
-
HZ2
Den 19 December.
Utskottet, akt detta mäl »inder förnyadt ssarffadande
laga i aiindiiing af äkMige »vid Skacs-Regleringe::
gjorde och med detta ämne gcmenffap ägande anmmkuingar.
Or 8upr-!,
S. D. I anledning af sa »väl Baneo-Utskottcts
Ulläkaude af den 9 denne?, seni arskillige denna
dag gjoroc onmärkningar »vidkommande den af Smce'»
Utskottet Mi Meinorial af den 2Z Norvem >er asaifne
och den 24 pä border lagde siaance.-plan , besiöt Höglofl.
Ridderjkaper och Adeln, art berörde finanee plan till
Stats, Urffoltet ärerrc»»lirkera, sanrr der ofwaunäwnde
Banco-UtstolteiS utlåtande jäiure de hos Ridders?apet
och Adeln gjorda anmärkningar Urskoktet meddela.
I^c 8u^ra.
S. D. Remitterades kill Stat? Utskottet Allmänna
BttivärS- och Oeconomie Utstottets den 7 De»
cember pä bordet lagda Betänkande angående odlingar
i Pitea Lappmark, äfwemom ccr af flere Riksens Ständers
Ulj^ortS Ordförande denna dag inlänmadt Memorial
, rörande Riksdags anwodcn och kracts»venten för
Utskottens Secreterare, CanceUic.- och Wakt Betjening,
hwarjämce de wid desa handlingars upläsandc hos
Riddcrffapct och Adeln gjorda anföranden stulle SkatSUtskottet
»neddelas. 8upra.
S. D. Uppå giftven anledning af Riddarhus»
U'5'otlel i Dest den 12 Oktober ingifns och den 25
i samma mänad pa bordet lagda Utlåtande, rörande
imeodnction för Majorerr Olok fsaoob kisnZsl och dest
broder Capitaine» Larl ^.xel l^sn^e!, hwilka enligt
Kongl. Resolution af den 29 flfll. Junii bliswit a?fdejiga
Ättcn von?olt adopterade fann Höglofl. Ridder
-
Den 19 December. nzz
ders?/!!.vk och Adeln rättigheten til! introduktion icke
förr kunna bemälde Herrar kanZel ^ warda till-ärkand,
än de löre introduktion wanliga afqitterne tili Adelig»
Iungsiu Stäkets- Adeliga Cadett SehsianS- och Riddårhusets
C-chov biifwit för hwardera af de adopterade
särjkilot erlagde: hwarom Riddarhus-Utjkoktet jkulle
genom Utdrag af Protokollet underrättas, bit 8u^rs.
Herr Grefwcn och Landt, Marskalken
tlllrännagas, akt Herr Landt Marskalken jämte de oski»
ge Talemänne,, i gär aftons undrtteknat Successions,
Ordningen.
UplästeS följande ifrån Stais - Utsätter inläm,
nade
Wördsamt Memorial!
Ibland de KungSgärdar som stätt under Kongl.
Majtt cnjkilda Nädiga Disposition, arv Kungsgärdarne
Dahlby och flyinge belägne uti Malmöhus Län,
Torna Härad samt Dahlby och Sandby Socknar.
Flyinge Kungsgård med Hästhagen och Kungs,
ängen Räften star ej i Iordeböckerne för något mantal
, men Dahlby Kungsgård upsöreS för 4^ mantal.
Redan pä 1620 talet har här warit anlagdt
ett Stuteri som dock ödelädes under Konung O'nr.
i rttes längwariga krig, men efter Högbcmälde Konn,.^
återkomst till Riket beslöts, att Stuteriet a npo! »lie
inrättas med behörig Stat, hwilkel likwäl icke koni i
Högst
-
n ^4
Dm 19 December.
Höastfalig Konungens lifstid till någon werkställighek»
— Sedermera förordnadcs är 1724 framlednc Amiralitets
Stars Kammar.Rädct ^ggerhjelke, såsom )lcrcndator,
att de sörja utförandet häraf; mcn i anseende till npkomac
twister nied Lunds Aeadcmie, till hwarg för,
man samt de studerandes exerciee detta Stuteri ffulle
anläagas, följde icke eller någon werkställighct hara.
— Wid 1747 arg Riksdag anniäite hos Kongl. Majit
Riksens Ständer i underdånighet, hurusom i anledning
as Öswe^ste Lieutcnanten Friherre Lten Lepsis
gjorde sörestälining om nödwändigheten af SrukencrS
anläggande i Riket, i anseende kil! den brist pä gode
och mönstergillc hästar dä för tide» befanns, Riksens
Ständer detta ärende förehafk, hwarwid De inhämtar,
der ibland andre orsaker tili denna brist pä gode hästar
besynnerligast more den, alt i Skane, såsom bästa
aswelsorkcn för sädane kreatur, de SkUkerier hwilka derstädes
w^rrt pä Flyinge och Dahlby Kungsgärdar i
förra tider inrättade, sedermera bliswit aldeles försummade
och ncrlagde; Men som Riksens Ständer med
underdänig fägnad förnummit, det Hans Kongl. Höghet
Krom Prinsen, af priswärd kärlek för Fäderneslandets
bästa, behagat försäkra sig wara sinnad, att
läka hit i Riket införa dct Stuteri, som Hus Kongl.
Höghet i Hellsten, äjfde, sä hade Riksens Ständer
fiadnat i der beslut, alt förberörde Kungsgärdar Fly.
inge och Dahlby, som moro de tjenligastc i hela Riket
till Sttncriers anläggande, såsom bestäende af en
ansenlig höwäxt och belägne pä en wärmare och blidare
nejd, skulle sa fort sike kunde till Hans Kongl.
Höghets föirvaltning wederbörligcn öfwerlämnas, att
der hälls, föröka och plantera ofwannäninde SlUkerie,
hwilket skulle icke allenast Kongl. Majit och Kronan
lill ansenlig besparing uran ock dcsie Kungsgärdar thädan
-
iZ December.
liz;
danester son? til-förene nyttigast för Riket anwändas,
när Lam.u l.ymcde!st med lj-nliq afwel och goda hästar
wa?eer sörstdk esker baud kil! ymi-oghel; I detta
t-sstende upgäfwo Riksens Ständer detta arrende
tili Hans Kongl. M jtt alt med Hans Kongl. Höghet
öfwerlägga pa hwad fäkt detta Sturen till goda Hästars
anskaffande för Cav,,lstric - Regemenlerne i Riket
och siere Skureriers anläggande däst målke kunna inrättas
och uphjelpaS. U;i Ostädlgk Bref af den 27
Nowember 1747 läcktes Kongl. Mast härtill lämna
Nådigt bifall nied befallning till Kammar Colleginni,
alt inkomma med underdånigt Utlåtande, pä hwad falk
Riksens Ständers förenämnde begäran aldrabäst matto
kunna werksiällas. Sedan Hans Kongl. Höghet genom
Memorial af den 10 Febr. 1749 förklarat sig
nöjd med hwad KamniarrCollegium föresiagit ri!! omförmälde
inrättnings befordrande, täcktes Kongl. Maj:t
Uli Nådigt Bref af ben 12 Amil samma är derwid
kata bero; men som till husbyggnaden » förenämnde
gärdar war nödigt alt medel uci Staten bleswo anslagne,
sä anbesaltes Stats Contoiret att derom besörja ,
samt Kammar Collegium all befordra werkstalligheten
as denna byggnad efter den af Hans Kongl. Höghet
upgifne dcSsein, sedan nlräkning öfwer kostnaden blist
wik uvgjord, hwarom Hans Kongl. Höghet skulle till
Collegium afgifwa Desi närmare ulläcande sä wäl som
vm tiden till Gardarnes afträde.
Afträdes Synen siedde derefter är 1751 frän
dä warande Arrendatoren , Oswer-Am.ralén och landshöfdingen
i Malmö Friherre chöblach och hafwa bägge
Kungsgärdarne, utan att Kammar-Coliegium dermed hast
nägon befallning, ftdermera stätt under Kongl. Maj.e
Egen Höga Disposirion, dest f. d. Konungen
Dm 19 December.
under den 28 Febr. iZo-s, pä sätt härhos bilagde as,
skrift ukwifar, lill Hof-Stalk.nästaren och Rist aren
Herr Grefwe O. 6. brolies» uplättt och förarrenderat
desse Kungsgärdar och Stuteri upoä Femtio ärs lid,
ali räkna ifrän den 14 Martti samma är. schakt arrende
wilkoren skulle framdeles och sedan behörn afoch
kilkrädeS Huse-Syn berörde är för sta gäll uu dä
nprättande arrende.contrack blifwa utstakade.
Laga Hnse-Syn har derefter den s Sepruuber
i82s, bliswit ä stället förrättad, iven nästor arrende»
comract har liktvä! icke sedermera lluwir i laga ordning
nprärradk och saststäldk; dock har Herr Grefwe
kkolicla anmält, att enligt ett ingiswil proj'ck.contraet
till arrende, dct Konungen skall mumeligen approberar
ehuru i anseende til! mellankommande hinder, deksaiuma
icke blifwit undcrskrifwit, skall han bliswit alagd
akt betala i ärligt arrende (ioov) Ett Tusende Rrv
och Icwerera L stycken fullgoda hästar, och i förlitande
pä Konungens gisne skritteliga försäkran och munteliga
löfte skall han genast gatt i författning akt med
en berydclig kostnad inrätta ett Stuteri as de bästa
Hingstar och Sloer, svin wörö möjclige att anskaffa,
och deribland äswen en werkelig Arabisk Hingst, och
skall Stuteriet nu bestä af mera än lovide äldre och
yngre Hästar alla af utmärkt godhet, samt deribland
Engelska, Mechlenburgska, och Polska Hingstar och
Skon: Hwarförutan han ock skall upbyggt z:»e dubbla
Torp för 6 Torpare, hwar/e Torpare med 6 Tunneland
upbrukad jord, samt med dubbel stenmur instängt
nära Zvo Tunneland, deras mer ä, ;o Tunneland
af honom stola blifwit odlade. Wid Dahlby skall
han pä egen bekostnad tagit enskifte, samt upförk bade
stenmurar och gärdcsgärdar till en betydelig längd;
Den 19 December. nz7
skolandes dcn kostnad han under vesta ar nedlagt gä
nära Zo,Ooc> R dr pä Slukerict och Egendomarns,
deremot gärdarncs afkastning föga fikaii utgjort iner
än arrende-summan.
Dä detta ärende till öswerläggning bos Stats»
Uistkottet föremal it, hm inom Ukffskret bliswit wäkt,
akt först borde afqöras, huruwida ett Sk>'keri wid
Flyinge och Dahlby more nödigt att underhålla, se,
dan Sritteriers bibehällande wid Srrömsholm af ält»
skottet blisw-t förestagit : och som de härutinnan tvärande
Mjaktige meningar icke kunnat förenas, uran
votering allfä masi anställas, sä har en sadan votering
derom bliswit företagen, bwilkei, sä ukstagit, att
lwä Ständ förklarat sig för Stuteriets uphäfwande
och twä Ständ för dest bibehållande.
Till Riksens Högloft. Ständers egen decision
har Skars Ul>ikot:et dedetta förhållande wr: femmer
ligen anmäla, och afrvagtor beröswer Riksens Högloft.
Sränders egit förordnande. Stockholm den n December
1809.
Pä Högloft. RidderEapek och AdelnS Ledamöters
magnar,
Llass I^Iemin^.
Pä Högwötdige Preste Skändets Ledamöters
magnar,
Hr. Wennman.
Pä
Ljerde Bandrt N:o 7Z.
nz8 ' Den 19 December.
Pä Wällofl. Borgerskapets Ledamöterwägnar,
Enl l^r. L-anäberx.
Pä Hederwärda Bonde,Ständers Ledamöterwägnar,
^ok. Ericsson.
di. kröä elius.
Slfffrift.
Till Wär Hos-Stallmästare. Riddaren afWäe
Swärds-Orden Grefwe 6us»f Oaviä frölick uplätes
och föracrenderas Flyinge och Dahlby Kung-gärdar
samt Srutcri uppå Femtio är« tid, att räkna ifrän den
14 nästinstundande Mars, och skola arrende-rvilkoren
framdeles, och sedan behörig as- och tillträdes Huse,
Syn, detta ar för sig gatt, uti dä uprältande Arrén»
de-contrack bliswa utstakade. Stockholms Slott den
28 Februari» 1825.
Föregående afskrift wara lika lydande med det
för tnig upwiste Höga Original intygar med Embecs
underskrift och insegel. Stockholm den n September
1809.
6ar! 6järlin§.
K:l. Not- kllbl.,
I.. 8.
Lx Viäimsro viä»
di. kröäelius.
Be,
Den 19 December. nzs
Begärdes pä Bordet.
Föredrogs ä nyo Banco Utskottets den i De»
eember pä bordet lagda Protocolls-Utrr-g as den 2Z
Nowember, innehallande asstyrkande ä den of Rikö.
dagsniaitnen isrän Dalarne kvlätisl^elmsnn wäekke rno»
tion, atl Fullmäati,skåpet i Banquen och Riksgäl S«
Conioiret pädancjter hos samm» personer skulle blisw»
förenadt.
Hwad Banco Utlkottet i afseende hära tillstyrk?,
blcs, nppä af H^r Gecfwen och Landt M-rskalken gjord
proposition, as Rldoerskapet och Adeln bifallit.
Föredrogs ä nyo Stats Utskottets den 7 Dttem,
ber pä bordet lagda Betänkande, rörande General Assistans
ContoirelS förwalining.
Bifölls.
Föredrogs ä nyo S'ars Utskottets den 7 December
pä borver lagda Prorocvlls Utdrag, rörande
Vanco-Comnntzarien ^iöpsreärs för detta h fdc befattning
med Genera!-Asitstence Comoirets sorwalkning;
hwilket i sä mario bi/oUs, ait de emot bemälte B nco-Commrsirrje
upgjorde ersättnings rakiiinq.r och an,
stälde rältegängar, i det skick de nu äro, skulle enl,gr
hans derom gjorde anhällan, sä sörsasia, och de i
n4s Den 19 December.
grund deraf balancerade summorne ruur Näkenffapcrne
afföras.
«
Friherre kvlannerkieim, I^srs ^u^urr.
Herr Greswen och Landt-Marskalken strrnt Högloft.
Ridderskapet och Adeln täckeo laga i benägit öfwer»
»vägande, att om under den ännu ä-terstaende korna
tid af det löpande äret intet widgöres den Bewillning,
hwilken tvid denna Riksdag kommer art bestämmas,
blir med tydelig föreskrift as Rcgerings-Formens 6i
§. följden deraf, att den gamla och ännu gällande
Vcwillmngen kommer äswen för är i8»o alt utgöras.
Af StotS-Utfkottels Betänkande rörande Sta,
tens brister och behof lär Högloft. Riddcrfkapet och
Adeln nogsamt haswa inhämtat dm mäst grundade öf»
wertygelse, om den gamla Bewillningens otillräcklighet,
och att RckctS styrelse skulle försättas i den mäst
eflcrräakliga och wädliga förlägenhet, för att ej saga
kraftlöshet, om ej rillgängarne för nästkommande är
lämpaoes efter werkeligen sig företeende behof. Det
är ej min tanke att nu wäcka sräga om bestämmande
af den tillkommande Bewillnings, summans belopp.
Enligt 62 §. Regerings-Formen böra Slars, WerketS
behof af Srars-Utskottet först wara upgisna och af
Riksens Ständer pröswade; men af 57 Z. RegeringsFormen,
som sörmäc att Swenska Folkets urgamla rätt
att sig beskatta, utöfwas allena af Riksens Ständer
»vid allmän Riksdag, samt naturen af beskattning,
tror jag mig med, all säkerhet kunna draga den slutföljd,
att denna beskattningsrätt består as g särskilda
delar, neml. bestämmandet as i:o Beskattnings summans
belopp. 2:0 Sättet att densamma fördela och
z.» Tiden ifrän hwilken desi tillwarelse, j öfwerens
-
Dcn 19 December. 5141
stammelse med 6l §. bör kaga sin början. Om derföre
Riddcrffapet och Adeln innan nästkommande ärs
ingång, fastställer den sista delen af bewillningcn, nemi.
liden frän hwiiken densamma bör räknas, har NidLcrskapet
och Adeln med behörigt iakttagande af 61 H:S fö,
reskrift förekommit följdecne af tröjsmälrk kill desi Snmmans
belopp framdeles kan komma att fastställas. — As
Vesta ffäl hemställer jag ödmjukeligen om ej Högloft. Nid»
dcrssapet och Adeln nu täckes fakta det bestnk, ut? till»varelscn
för den bewillning, som wid denna Riksdag, sa
rval till belopp som bewillningsgrunder kommer att bestäm,
ruas, bör räknas ifrån början as nästkommande är igro.
Grefwe vo la 6aräis, ^acob. Fullkomligen
instämmande med den wärde Ledamoten Friherre
klannerbein, wägar jag äswen anhälla om ben af ho»
nom förestagne proposition. Jag gör det sä mycket
heldre som aila syra Sländen redan antagit de af
Bewiknings, Utffollet sörestagne grunder till be<
willningens utgörande, sä att den nya kommer att utgå
med mera räktwisa och mindre runga för de mindre be»
medlade, än den gamla. Stals-Utffottet har tilräckligt
adagalagt, att Statens behof äco, större, än att de med
den nu warande bewillningen kunna fyllas. Till
Statens understöd mäste således ett steg tagaS, och
när Riksens Ständer icke nu bestämma beloppet, och
äswen fördelningen förbliswcr dem öppen , kan jag i dm
gjorda motionen ej finna nägon wäds, Utan synes dm
mig kwärtom maxa nyttig och nödwaudig, hwursöre jag
förnyar hos Herr Grefwen och Landt-Marffalkm
min anhällan, att proposition mätte göras till Bewill»
mngstidens fixerande frän början af nästkommande är.
Friherre 8t»e1 von l-Iolrteio, OsrkitL
H42 Den ly December.
r. ullvix. I a,'se,ide tils wjn öfw^rrngelse om denina
motion, jnstämnirr jag kstl atta delar i-.md dekwän»
n«! wärda Ledamöter >g " Nll vkt^ tt sig. Men Lä redan
t början af Riksdagen bär brstöts. akt i».qa nya
frätvr qe>,-!> acel.m mion ssnlse algöraS, och denna
är af stor w.g'. hemställ-r jaa om icke Letz afgörande
tills i morgon kunde ripMnaS.
Friherre L. i I j encr g nr r. och äiffillige an«
dre hördes hän instämma.
Friherre b/l i n n -> r b «i m. Som Herr Ba«
ron 8kae « moi o» biörk är en bordläqqniug, och dkt
är hivrr och en Ledamots rätt ask begära cn sak pä
kordn, hw! k k honom, oer st an ej sjelf isrän sitt yr»
k."ide aMar, ej k n fö wäarnS, bör den af mig wäckt»
snag a hwi!a; men sinn äret snart n lkas sik stut, an»
haller jag ark den stkyndsamt och om möjligt wsre i
morgon wäck? fä t'Il afgörande äler upkag-s.
Herr Grefwe» och L an^t» Marskalken
förkl-rade^alk Lenna slaga tills i morgon ffuiie hwilg
pa dordet.
Daester föresoa» till afgörande det af Csnstirue
tionS !ltst'o r^t sednast inlämnade och den i6 Vennes
pa bordet > -i'a först g till Lag, hlva^eflec Leda»
mot af G'' t !äaS t, L^^rVdaganöe samt Ven
EmbersmMi, Rs »rirgen a? m n befattning ined
Lomm»nVr>mäl nyvakt k cks a söe L,nbets»
fZrsLlkftc, as R e> t y^m:s.
Grefwe L» »atll»L,k»uren, ^Ibrsokr.
Hwa»
Den 19 December.
r»4Z
Hivid i I §. stadgas rörande answar för Konungens
föredragande i Commandsnnäl, rrodde Herr Grefwe»
sörkjena nägon upmärksamhet. Han kände ej, att wid
sadane tillfällen något Protocoll fördes, och i sädant
fall hade den föredragande ingen einor sikt answar upgäende
säkerhet.
Friherre 8taöl von bl alstein wille
allenast anföra en anmärkning. Om han ej hade misthördt
sig, stöde i någon H., alt e» Stars-RädS Ledamot,
som för begången förseelse mistat Embete!, ej in»
om Stars-Rådet skulle kunna återfå något rum.
När en fä hög Embetsman förwerkat sin tjenst, borde
han ej kunna sä inträda i något siags Embete. Det
more desiutom owanligt, att gä iftän ett högre till ett
lägre embete: en General ginge ej ned till E)swerste«
Lieutenant. Han hcmstäldc derföre vin icke i §. borde
utsättas att han uci intet Embete sedan kunde ane
wändas.
Friherre kkLnnsrlreim anmälte, attCon»
stimtionL Utskottet trott sig böra göra någon skillnad
i möjliga förbrytelser. Om till exempel nägon skulle
bryta emot den 4 H, och tillstyrka nägvt som wore
stridande mot Tryckfrihets Lagen, wore det witzerligen
möjligt, att en person, som i ett sädant afseende leddes
af en fördom, icke desi mindre i en annan besatt,
ning kunde wara en nyttig Embetsman. Pä sadan
grund wore skillnad gjord i de föreslagna straffen.
Friherre 8 rssl vonklolstein trodde,
akt om en sadan hög Embetsman tillstyrkte någor emot
tryckfriheten, eller hwad som hälst, borde Lagen wara
densamma.
. Gref
-
n§4
Den 19 December.
Grefwe O okns, ^uxu sr, conformcrade sig
med Friherre LtaLI.
Herr Tiira r, l) or§ L! asper Wilk elm.
De» §. af A.nwarighcrs lagen, s-m bestämmer answarec
för Föredragande, delar sig, vin jag icke mjsilagit
mig, »kl ätjkiftiga moment. Dt första föruksäkkcr
den brottsiighel hos Föredragande, att conkrasigmra
en expedition som strider emot Prorecolieis lydelse, och
bestraffas med Embcttrs förlust, med tillägg, akt ej flin»
detsamma återfå eller belsrdras till någon tjenst inom
Skalö-Rädet. Del andra, och jon, egentligen
fästat min upmätksamhct, bär bestäm? samma straff,
för veu Föredragande, lMiiken undcrlättr, akt till en
eoustittttions widrig expedition wägra sin csnkrasignatton.
Jag har trott mig uti detza bada fall sinna en icke
rmga ffillnad uti vrotkstighet, i synnerhet som det första
lämnar tillfälle kill mångfaldige chieaner i afseende
pä expedikionö-sättek, dä det andra äler i n>jn ranka aktiv
föruksäikrr upsär att kränka grundlagens helgd, och
der är i detta afseende som jag hade önskat att straffet
för denna händelse bliswit i sa marte särstväradk, att
med förlusten af Embekek, den brctkstige skulle förklaras
owärkig art bekläda något Embete i Statt» af
hw-d namn som hälst. DU Högloft. Ridderffapet
och ArelnS granss.ung sär jag derföre förestå denna
pecjeecerade ändring af §. §:ne.
Herr harsten stalpe, Mosters, insäg ej, att
någon skillnad were i broltftighet. om en Föredragande
ronti- signerade en emot Protokollet stridande expedition
eller en, hwi!?en han enligt Grundlagens föreskrift
borde wägra art uneurslrijwi,. Han trodde, are i
Den 19 December. 1145
bägge fallen siraffct borde wara lika strängt, och förbrytaren
ej kunna sa bekläda nägoc Embete.
Herr Gro swen och La n dr - Marsta !ke n.
Innan någon pi or osi lion göres rörande förewarande
ventilations ämne, får jag den äran gi wa Iridder,
skåpet och Adeln tilläu-ia ack de tre andre Stånden
redan förut bifallit försiagct till Answanghctelag för
Scats-Radet, uran acr deri göra någon förändring.
Friherre Manns isto, m. Jag fär wid detta
tillsaue söra Högloft. Nidcerjkap-t och Adel» till min»
nes, att det fordna Riks-Radct dömdes allenast efter
allmän lag, ehuru detsamma, enligt dä gällande Statsförfattning
ivar med sin röst deltagande i Rikets styrelse.
Zeke heller wcr jag all nägon straffades härdare,
ä» alt bliswa skiljd wid sitt förtroende. De
nu warande SratZ. Raden äga pä inrel salt, såsom
magcägande, andel i styrelsen. Icke dest mindre «r
en Lag stadgad, hwarigenvm de äro answarige förde
råd de gifwa, om de än icke determinera Konungens
beslut. I ect sädanl stckens förhållande fär jag till
Hsg'sft, Ridderfkapet sch Äseln hemställa, om icke
denna lag med nn mildrade straff bör godkännas och
antagas. När destinon, tre Ständ redan densamma gillar,
är det Deras beslut som bttfwer gällande, och de än«
dringar W' > denna lag skulle göra blcfws öfwerflödi»
ge till bestine!.
Friherre 8t»öl von Holstein. Jämförelsen
med det gansta Rådet bestyrker just min anmäikning.
Sedan ett Riks Råd hade förlorat Stari»
bernes förtroende, kunde han aldrig sa bekläda något
annat Embete. Alt tre Stand redan förut afgjvrk den»
na
Den 19 December.
na sak synes mig ej wara något ffäl, att icke wi afföra
densamma son, wi finna kjenligast, Att rätta sig
efrer sadan! skulle leda lill de skadligaste följder. Snarare
borde NINN just derföre enligt sin öfvertygelse ane
norlunda b,sluta, sor att wisa ätt Ridd<rffapck och
Adeln ända, oa gladt de andre Sländan bestulit, gör
hrvav den anser wara det rättaste.
Herr Grefwe,, och L a n dt«Ma rska l ken.
Hivad de tre Ståndens fattade bestul belräsiar, war det
blott ett cust'»lök tilkännagifwande derom af mig.
Jag sär nn göra Ridderskapet och Adeln proposition
litt bif ll a del as Coust,.'»kionsckltskottet iugisne omarbetade
fö,stag tir? en a»sw-,rjahekL-!ag för Stats»
RädekS Ledamöter, Föredragande och KonungensRäd»
gifware i comnmndo.mäl.
Ropades In och N j.
Grefwe Ov!, na, /iugusr. Dä Propositionen
är b oswar ad med lade In och Ncj begär jag votering,
sa weda ej afseende göres pa Friherre Lisels
reservation.
Herr kdbronbc>rss. I anledning as den up>
lysning Har Greimer, och Landt Marskalken lämnat
ost, alt tre Stand redan antagit denna Lag, får jag
den äran tjllkannagrswa, air jag anser någon widare
discuesion i delta ämne endast borrttaga en dyrbar lid
Utan ändamål, dä den projeclerade förändringen, mot
tre Stånds beslut icke kan blilwa antagen Uti en handling
soni ej är grundlag. Proiocollet för denna dag
sk ll tillräck.ligen påminna, om den anmärkning, hwartill
jag ansett mig hajma hast grundad anledning.
! Kr i.
Den rZ December.
r
Friherre fgjsrkZ, .^xsl. Om wi f?nlle antaga
en lag oförändrad derföre, olt ke andre Skriden
deröswcr förut sa beflurit, tycker jnq för min d l
akt Rioderffupct och Adeln helt och häiltt blott worå
näindcmän.
Herr Ixnrli lie b. Onrl inrest ic. Jag tttsiämmer
aldeles med de warde Ledamöter svm yrka,
akt ej Ridderj?apet och Adelns besink bör kanna bestämmas
af de besiut de anor? Sanden i förhand
fartar, men för alla beslut bör wara ett nyttigt ända--  mä! 06) när wi nn känna, att de ändringar wi häe
jikulle kunna göra, bleswe utan alt kraft och werknn,
hemställer jag allenast, om Vek tjenar kill näzon tins/
alt fästa dem såsom wilkvr wtd beflutet.
Friherre (ils^srsrräm, ^acub. Som enligt
örn as Herr Gccfwen och Landt Mar^slke» gifna
uplysning den nn förewarande sräga ckall wara as
ke g öfriga Riks Sranven afgjord, och säledeS ingen
ändring i sjel-wa saken mera kan äqa rum, sä finner
jag ingen ting farligt Uti att b, lia den af Baron
8resl förestagna ändring, ehuru jag för min del sinner
den aldeles onödig.
Herr Grekwen och L nidt-M«rfialkcn
gjorde derefter propostkisn kill ''ali a Constlturions-Uu
skottets sednast inlämnade först g !! Lag, hwareirer
Ledamot as StttsRädet, Föredrag ndc samt den Embetsman
Konungen allmän be »attin q med kommando»
wäl uvdraqit, i?ola för E ndetsfönecljer af Riks rätt
dömas, med den enea förändring att ej blott i tvista,
Utan i alla de fall, der Embetttö förlust i denna A" swäs
«ghetS»Lag stadgar, den detsamma genom Riks-Rär»
tens
H48 Deli 19 Decenrbce.
tess DomHförlorar icke mä kunna näzsr EmLekc widare
bekläda.
Bifölls.
Föredrogs a uyo Stars-Ltfforkets den 7 December
pä börset tngde Betänkande, i anledning af etc
af Friherre ^äc-Kvörä till berörde Utffott ingiswit
Memorial, rörande sättet till redorviöning för allmänna
medlen sedan är r§22, samt oni söccnrnge!» af
styrelsen as dr minmira deraillerna uri en persons hand.
Herr 8Li,urLLi-2i a n kL, poli an lölsrman,
Upläste ell Dictamen sä lydande:
Jag sar först uplysnmaswis tilckännagifwa det Amiralitets
Collegrum läligt för deria blifwir nplöst, i hwars
ställe Förrvaltningen af sjö ärenderne blistpit inrälrav
med lika answar och ffyldigheker dock med »vidsträcktare
och »nera tillökt befattning, i anseende till AnneöuS
stolta.
Beträffande äler hnswndsragan, är omfattningen
af sjö-sörswarct och dest oeconomi as sä »vidsträckt och
magtpaliggandc beskaffenhet, att der i min tanka erfordrar
sin egen odeladr styrelse och hwarken kan eller
bör lyda under någon annans befattning.
Skulle någon besparing med de i prsjecket nämn»
Ha WnkS uplösning äsyfkas, tror jag näppeligen det»
ka ändamål winner, det ankommer dock pä den plan
som tvid upränningen häraf kan komma i beräknande.
Hwatz
Den 19 December.
1,49
Hwad man framför a?r bär h-fwa för ögna,
markr, är, ark cj för Hastig» tillstyrka nya projcekcr,
urnan ordenrelige planer för omskapningen biiswit fram,
lagde, och sörmaucrne jäntte olägenheterne deraf noga
öfwenvägade, med iakttagande af nödig kontroll och
rcdowisning.
Jag är derföre as den tanka, akt innan beflnt
i en sä wigrig sak kages, cn ordentelig plan till den
nya organisauon bör npgöraS försedd med fnllständige
instructioner, dä man deraf llir i tillfälle, akt kunna
bedöma om projecketS nytta och antagclighet.
Grefwe k.A^vsnkjsIm, Larl. Dä Fri,
herre /säolsveircl förcsiagit en förändring i militaira
orgsnisationcn, instämmer jag fullkomligen deri, akten
sadan förändring är nödwändig. I den militairisika
styrelsen har hikkilldags cj warit något sammanhang.
Den har warit iipdcagcn ät tre Embetsmän, hwilke
ständigt korsta! hwarandra. I all styrelse är enhet
nödwändig, och Konung» nWten bör militaire ma!
Lga urwäg akt med kraft sätta sine bnd i werkställighet.
Pä der sätt militaire wasendet hittills warit sörwaltadk,
finnes för detsamma ingen ensam Chef, knappast nä,
gon hwilke!'. derföre äger en direkt answarighet och ingen,
som af dest sämre eller bättre försel ripbär heder eliec
wanära. Helt annorlunda sörhäller dek sig när ärerr,
verne stä under en Krigs, Ministerns styrelse. Om
han sköter dem wäl, njuter han heder: om hon dein
rvanwärdar, skam, och kan till och med ställs till
answar. Jag fa/ derföre ten äran tillstyrka ' i ,--ll kE
Friherre AäeTÄöiirsts motion, dock med det und-mr-H
Herr Lcliuk^srersntL yrkar, em.edan jag tror att
n§s Dm II December.
ses, öfwer sjöwäsender swärligcn kai, förenas med land»
esrendernas förwaltniug.
Herr von 8ckor i NA, ^usrns dl Kristoksso.
tilkannagaf, att han as Herr 6s/!IsnsLkjölä Larl
mo ,'e anmodad upläsa följande af honom försaktudc dicron
en kill Prolocollet:
Fullkomligt instämmer jag med O>'v rsten Fri»
hrrre sä iväl i den öswertygeift, iUk kilsta,,det
ar Rikets p. uninge werk kraswer den strängaste husMining
med Statsmedlen som akt en wigng och wivsteäckr
cdn.uijstlanoi!» sknnbsanmiare och keatftgare
tttsöres as cn onda, med kilbärlig maut nrrnstad Em»
barnman än ge, om ett Collegiun,, cn Stnrclse, en För»
waflnma samimcnsarr as flere personer, där hedern af
den enskilda sörkjenstei, njures af alla en corps där
sol malireter, stridiga meningar, derigenom uykommande
dis cuöstoner, mäste sörorsaka omwagar och en rivs för»
lust jon, ofta kan hafwa de wädligaste följder. Det
är fran den af nämnde wärde Ledamot gjorde, och i
Högloft. Statk Urskogers betänkande gillade killämv»
ning af dcfta principer, som min mening skiljer stg,
och skyldigheten befaller alt den här tillkännagiswa.
Det Hö stoft. Urikottct tilstmker att Rikets Landtmagr
och Flotta!', under samma persons högsta insecn»
de och befäl foienas. Dä nästan e» half mennisko»
alden algar för all bilda hwad man kallar en dugtig
Sjö nan, tä moni hwa» denne tilhör, synnerligen gynnande
omständigheter, kännedom af de högre detatl»
lenie jättne e» sörständs-krafl som hastigt och rigtigt
öfwevler dek hela och sambandet emellan alla dest delar,
dä alt detta oumgängeligen ersordras för att fka»
p«
Deri 19 December. 1151
pa cn fullkomlig Chef för en Skars sjö magt, huru
skola dcfa cgenskcpcr icke blott as cn frikostig narur
erhällne, men hwanill en lang, mödosam erfarenhet
ö.srven mäste bidraga, huru skola kesia kunna förenas med
aila de hwilka scrdras hos cn wärdig styresman af
Armöc och Landt»förswar? Långt biiswc frän wäc ljusnade
framtid den möjlia/cr, att någor af de wigtiga
förtroenden, hwi-kas redliga och uoiysta fullgörande är
vuplösligen förbundit meo der Allmännas wäst kunds
öfwcrläninae är e» tiiulair förtjenst, ät någon som sjelf
saknande nödiga insigter, skulle rmingas akt se med sins
under haswankes ögon, döma med deras tankar för
deras misstag blottställa Rikets wäk och sjelfbestånd!
En särskild högste Styresman för hivar as re twänne
huswudgrenarne af Rikets krigsmakt kill lande, el«
ler till wakten, hwardera nied lika stort answar
som en nred Regerings- formen enlig stor magt
beklädd, och hwardera försedd med nödiga Bu
reauer;
militairiske redogörelse w-.uken kill korrrhet
och klarhet bregte frän de mörka widlystighetcr
som nu nptaga sa niycken tid och sä mänga personer.
— Dosis anstalter sörena möjlighet i utförandet,
och upfyllande af det stora ändamål. Rikets sörswac
med desi inskränkta tillgångar pä bästa fält werkstäidt.
Nägon kunde här uprepa dek inkast, att dä wi icke förmä
bygga en stor Flotta, således icke mäta osi med
den magt som nu beherjkar höfwen, böra wi ej under
hälla
någon, an styrelsen af wärl siö-förswar, således
alrförwäl kan med Landtmagten förenas, men kair
hända ej förr än dä ken sista af nu lefwande slägte gärt
ur liden — dock skall en dag komina, dä Swerigeg
läge och desi folklynne skola utöswa sina urgamla --  sprak, dä swenska matrosen ej mera skall utgöra kärnan
ss en främmande Nations sjöfolk, dä han sä l!
ull
Hs2 Dm l§> December
till ege» handels urförande och stydd, till egen flaggs
ära anwändag, dä allmänna opinionen och allmänna
wälmägan skola förweckliga den ewiga sanning, att elt
Rike kil! mera ä» twä tredjedelar omgifwik as haf, är
af naturen ämnadt kill en stöniagt. Till dest larsin ost
»val warda, med klok omtanka öka de ännu wördnads,
wärda, till wart försmår alriv nödwändiga lämningar,
ne af wär fordna magt pä wattnet.
Det af StatS-Urstottet tillstyrkta yttrande, yrkar
äfwen pä lika goda som allmänt bekanta stal,
magaziners och sorradcrs tidiga och wederbörliga ankäggaiide.
Floktornes nitiske, omtänksamme Befälhafvare
hofwa gjort lika osta förnyade som fruktlösa före
ställ ning ar emot det under hela förra Regeringen, af
Högsta magken iakttaga?, illa beräknade systeme, att i
fredstider lämna förräderne romma , för att wid påkommande
behof mångdubbelt betala, och till dålig
kuapt duglig bestaff.mhrt erhålla de nödwändigaste artiklar.
Wi kunna wara öfwcrtygade akt de as stora
förtjcnster utmärkte män, är hwilka Konungens nådiga
förtroende updragik, att förestå de kraftigaste medle»
kill Rikets förswar, icke underlåta att anföra nödwäu,
digheren af att sätra i utöfning det i alla andra land
längesedan antagna axiom?: att under fredens lugn
stola krigssörrädcr samlas och fördelas.
Hos H. Herr Grefwe» och Landt-Marstalke»
och Högloft. Riddcrstapek ost) Adeln anhällcr jag ödmjukast,
att vesta anmärkningar, till sitt huswudsakeliga
innehall grundade icke blott pä min egen öfwer»
tygelfe, men pä alla lands och alla kiders erfarenhet
mätte sä ärfölja Högloft. Stars-Utskottets Vetän»
De>» 19 December. 115g
kande, dä det till samma Högloft. Utskott återremitteras.
6. L^Ilonskälä.
Herr lannerstjerna, Larl, Upläste til!
Protokollet följande:
Utan alt inga i nago» pröfning huruwida den
af Herr Öfversten Friherre ^.äslsvarä föreftagne förändring
med ähongl. Krigs-Colleginm ma kunna anses
blifwa nödig och nyttig i afseende pä de MUitaira
Departementen, as hwilka jämte det Civila Departementet,
Kongl. Krigs,Collegnim bestar, derom jag lämnar
dem art döma, som, understödde af militaira kunskaper,
dertill äga erforderlig skicklighet, är det blott
i hänsigt till Civil Departementet, som jag ödmjukast
utbeder mig, att öfwer den föreslagna förändringen
sä yttra mina tankar.
De ärender som i delta Departement förekomma,
äga i allmänhet nära gemenskap med indelnings-werket
och bestå till stor del as rwistemal, hwilka genom
beswär öfwer Herrar LandshöfdingarneZ Urstag, dragas
under Kongl. Krig§,Csl!egii pröfning och afgörande.
Slike mål i andra instanticn, kunna ock fä like,
efter wära nu gällande lagar och författningar af en person
ensam bedömas och afgöra s. De fordra on Collegialisk
befallning.
Om derföre den af Herr ^siversten Friherre
ääelrvärä föreftagne förändring med Kongl. KnqS,
Col
Fjerde
Bandet tTls 74.
H54 Den 19 December.
Collegium pröfwas nödig och skall kunna ,verkställas,
mäste antingen alle stike mål skiljas ifrån Kongl.
KrigS-Collegii befallning och flyttas kill något annat
Collegialiskt Werk, eller ock förändringen sä inskränkaS,
att Kongl. KrigS-Colleginm pä Civil-Dcpartementet
bestående af Presidenten och 2:ne röstägande
KrigS-Rädcr förblifwer oförändradt. ä)ch dä det för,
ra, i anseende till de dithörande Militie, Husesyns och
Krigsmanshus-ärendernas omförmälte sammanhang ej
mindre med indelningswerket och Kncckte-Coi.traccerne,
hwilkas ward och handhafwande Krigs-Collegium i
detta Devartement åligger, än med Husesyner, General
Möi-skrrnllor, aflöningslistor och förflager, af hwilka
alla handlingar ester malens beskaffenhet, grunden skall
hämtas för deras afgörande, icke lärer kunna ske mera
nu än är 1792 lä sräga wäktes om Civii-Deparlementekö
skiljande frän Kongl. Krigs, Collegium, men
hwilken fräga i anledning af Kongl. Krigs - Collegii
drn ig Febr. 1794 derom sfgifne underdåniga Betänkande,
blef as Kongl. Maj.k genom Nådigt Bref
as den 7 Iunii samma är, således afgjord, att Krigs»
Collegii Jnstruction i den delen borde blifwa oförändrad,
hwilket ock i den af Kongl. Majit för Krigs,
Collegium sist utfärdade nädiga Instructionen af den 4
April iZOA blef iakttagit, sä alerstär för mig, blott att
i ödmjukhet tillstyrka dek senare, nemligen, alt ehwad
förändring med Kongl. Krigs-Collegium j alt öfrigt
ock mä beslutas och widtagas, Kongl. Krigs-Collegium
pä Civil-Departementet, sä organiserad! som del uu
är, dock ma blifwa oförändradt.
Herr 8iI>verslc>Ix>s, 6ue tak ^brabsm.
I ett ämne där jag narurligkwis saknar all kunskap,
kan jag ej yttra mig öfwer hufwudsaken. Jag anhällcr
alle
-
Den 19 December. nz;
allenast fä anmärka, att den warde Ledamoten Friherre
^klelsvärc! föreslagit, att den person hwiiken såsom
Chef skulle förwalia krigs-wäsendct, af Konung» i
SratS-Nadet skulle kunna tillkallas. Del torde wara
anqelägjt att noga bestämmes, i hwad egenskap en
sadan Krigsminister i Stars.Rådet kan fä tillträde, och
hwilka bliswa hans förbindelser och hans answarighct
m. m.
Friherre ^.äelgvarä, Lric 65ran,
uplyste det hans mening wore, att denne Embetsman
der skulle äga tillträde, endast när Konungen honom
kallar, blott för att lämna uplysningar och utan rösträttighet.
Herr Grefwe» och Landt,Marskalken
gjorde derefter proposition att ifrägawarande Stats»
Utskottets Memorial äkföljdt af de derwid gjorda an»
märkningar mätte till SlatS-Utlkoltet äterremicteras.
Bifölls.
Föredrogs ä nyo Stats. Utskottets den 7 December
pä bordet lagda memorial med afstyrkande ä
Landshöfdingen och Riddaren ak 8cdsnboms anhällan,
att Läns-Bskhällare lönen i Stockholms Län mätte,
sädan den nu utgår, till en del indelt och en del contant,
fä bibchällas och pä ordinarie stal upsöras.
VisöllS.
Hwarefter föredrogs ä »yo SlatS-UtskottetS de»
7 De
-
nz6 Den 19 December.
7 December pä bordet lagda memorial, i anledning
af Landshöfdingen och Riddaren ak 8c!,enliom8 anhållan,
att som den indeldle Landshöfding lönen i
Stockholms Län, med resepcnningarne samt hushyremcdlen
äro till Kongl. Maj:r och Kronan indragne,
samt till Kongl. Stars, Contoirct inga m. m. han
mätte sä komma i åtnjutande as den werkeliga Lands»
höfdinge lönen med äcsöljande sörmäner.
Hans Excellence Herr Grefwe äVaLktMeisrer
6 lass, ansäg wara bäst att Hans Excel»
lence Herr Greiwé ak Ozgl.as erhölls Prcsidentslönen,
och Herr ak Ledenkom Landshösdinge lönen.
HerrGreswen och Lan dt-Marff alten
förmälte, att dcsta bägge löncr lara wara disponerade
pä annat sätt, men att denna sak ej kunde asgöras,
utan i sammanhang med ett annat dermed gemcnffap
ägande betänkande frän Stats-Utffstt-t, hwilket Herr
Landt>Marffalkcn nu wille föredraga; hwaresrer
SratS-UtffotkctS den 7 December pa bordet lagda
memorial, i anledning af en af Riksdagsmannen
Lric kruse gjord anmärkning wid Hans Excellence
Herr Grefwe aL blyglas innehafwande löner ä nyo föredrogs.
HerrGreswen och Landt-Marskalken
upläste härefter oen nys; antonina bulletinen, rörande
Konungens hälsa.
Herr von ZcliantL, Ikvsr ^reörie
L »briel, ansäg de bägge sist uplästa Skats<Ut«
stok
-
Dm 19 December.
"57
skottets Betänkanden äga sä mycken gemenskap med
den allmänna Stars Regleringen, att de borde hwila
kill afgörande i sammanhang med densamma.
Friherre 8taLl vnn klöis lo in. förr
enade sig har med Herr von Sckantz.
Grefwe O o kng, /fuZusr. Det har wid detta
tillfalls warit fiera frågor om indragningar. Derföre har
jag andragit om w.rkeligen Militairen borde reduceras.
Hwad detta ämne angär rörande halfwa Presidents
lönen för Hans Excellcnce Herr Grefwe s5 kl§§Ig§,
anhäller jag fa äga min rätt öpen, likasom alla andra,
ait säga Ja, om jag sä will, och Nej om jag
ej will, ty jag finner ej rätt att en och samma person
njuter 2, Z löner. Derföre conformerar jag mig med
hwad Hans Ejccelleuce Herr Grefwe Wacktmeister
behagat anföra.
Herr U okk lieb, Larl Krsäric, uplyste,
att enligt Utskottets Betänkande, ätnjöte Hans Epcellence
Herr Grefwe sk OZ^Ias endast Landshöfdinge
lönen till det belopp, hwartill den, enligt uträkning
efter ett medium af 10 ars markegång sig belöper,
och alt ena hälften af Presidents lönen gar till Stats»
Wreket och den andra upbäres af Hans Excellence
Friherre Kurck såsom för detta President i KammarCollegio.
Herr Grefwen och Landr-Marskalken
föreslog, att Lefia bägge Stats»Utskottets Memorialer
mätte hwila till befi Stats,Utskottet återkommer metz
sitt nya förslag till StatS-regleringen.
Bi
-
Den 19 December.
Bifölls.
Friherre konäs, 6srl. Som Allmänna
Vcswärs- och Oeconomi? Ukssoklet ännu ej lärer tili asgöruiide
hofwa företagit den genom ätj?i!uge memorial, dit
remitterade frägan om bytesbristcrna. anhäller jag art
fa upläsa mina tankar deröswec, hwaraf jag anhäller
om rcmifi till samma Urj?o!t.
Friherre Lanäs upläste derefter följande:
Wärdsamt Memorial!
Till Högloft. Ridderskapet och Adeln, har Landshöfdingen
och Commendkurcn, Herr Grefwe Oarl 8rellan
kvl^rnsr uti ingifwit memorial hemställt, huruwi»
da tid och sätt mä utfinnas, att läka det uti Kongl.
Kammar Colleqio warande Bytes» Contoir snart kunna
uphöra, och alla der anhangiga bytcs lwifter och liquidalioner
med det snaraste förswinna.
Detta Memorial har, utaf Högloft. Riddersikapet
och Adeln, bliswit remitkeradt till Oeconomi?, och
B-swärs.Ulfkoltetö utlåtande, jämte ett annat Memo,
riol as Herr K'mmererarcn 8 räls, hwilket widare
utwecklar denna f:k. Ehuru jag icke äger tillräcklig
kunskap i ett ämne af sadan angelägenhet som detta,
wagar jag ödmjukast Iikwäl utbedja mig Högloft. Ridderssapet
och A elns ktllärelse, att dcrukinnan sa yttra
mine tankar.
I alla tider hafwa bylen af jord och räntor
Kronan och enskilde emellan warit tillatne, och efter
min ranka, ändamälek egenteligen warit, att derigenom
befor.
Dm 19 December» 1159
befordra den allmänna Hushållningen och enskildes be»
qwämiightt. Dä Kronan äger ekt bestämdt belopp af
räntor, har dek warit likgiltigt af hwilka Hemman
och i hwilka Landsorter räntorne blifwik upbnrne, allenast
Kronans inkomst icke bliswit derigenom det rin»
gaste färn.inland. En enhild man aker, som bosatt sig
i någon as Rikeis Provmcer, och ägt hemman sprid»
da i öfciaa delar af landet, har genom vesta byken
wunnik tilsälle, att samla sin egendom pä ett ställe,
hwilket ostridigt medfört b-qwämlighet för ägaren,
samt gifwit lättnad och framgång at dest enskilda hushållning.
Sadan föreställer jag mig första anledningen
haswa warit till de ingängne byten med Kronan
och har mig icke bekant, att Kronan någonsin påyrkat
sädane, om ej i äldre tider, wid nägra fä tilfällen
antingen i ändamål att befrämja oeconomiffa anstal»
ter, eller till militiae indelningens fullkomliga reglerande.
Dä nn sädane byten bliswit beqärdte och bifall?
ne, har wäl en upstattning af ömsesidiga räntor, i
de fleste fall bliswit gjord, men dek pä endera sidan upkommandc
öfwerffokt eller brist, har icke genast som
wederbocdt, bliswit liquideradt utan bytet satt i tverksiällighet,
men liquidarionen förblifwit outredd eller
upstjucen.
Hwilka orsaker som wällat detta upskof, wägar
jag icke bedöma, men det synes icke otroligt, att,
dels någon efrerlälenhet sär sättas pä de enskild» S räkning,
som i detta sall försummat att wärda egen och
sina efterkommandes säkerhet: dels hastigt päkomna
dödsfall, sou, efterlämnat omyndiga barn, hwilkaförmyndare
warit okunnige om desta ingängna ashand»
ri6»
Dm II December.
lingar: dels siukeliggn de atrid ki!! en större mängd
sammanstötande göromål i Kongl. Kammar-Collcgio,
Utöfwer hwad möjeligen kunnat till utarbetande medhinnas,
ha siva warit de förnämsta hinder för dessa
angelägna måls afgörande.
Den langa rids nrdrägken har gjort botes!>riskernas
ersättande för enskilde fä känbar och bcswarrnide.
-—> Ett byte som utfallit med en brist as uägra Daler
silswermyitt vä den enlrildes sida, bewisar, att han
af Kronan cmottagit ett öswetfkotc sorn bör Kronan
godkgöras. — Denna eciälrrring hade lätteligen af honom
sjelf kunnat ä den tid bytet blcs bifallit, med mattelin
kostnad betalas, Men dä han och hanö efterträdare innehaft
full besittning och njutit hela inkomsten af detta
Kronan tillhörige öswerfkorc, sa är ganska naturligt,
att ej allenast detta öswcrfkott bör Kronan betalas,
uran äfwen Kronan hällas skadeslös för den länga tiv,
hon as sin egendom warit i mistning; och pä detta
sednare sätt
hwilka gjort byies-bristernas betalande sä dryga och
kostsamma.
Sadant har efter min ranka förhållandet warit,
och en lika ratt till ersättning, a ömse sidor förbehållen,
sä för Kronan som för echkilda.
Till wilmane af snarare sink pä dessa byteSnial,
har Kongl. Majtt befallt BylesConrsiret onwända
yttersta flit kill bykesmälens afgörande, och tillagt
wederbörande §mbeksmän 25 procenrs arfwode för
detta arbete. — G'noin denna ukwäg har äfw m ByttsWerkst
wunnit den fram'äng, att antalet af sädane
oafgjord» mål, hwarwio Kronan äger något att fordra,
Den 19 December.
n§i
dra, lärer icke wara rakt betydcligt.— Andra bytesmal
aker, som möjeligen kunna utfalla till enstildeS fördel,
lära äfwen finnas, men dels har icke riden warit tilitäckelig
för wedrrbörande Embetsman, akt klinna medhinna
dcfia smara arbeten, dels lära de fleste enskilds
wara okunnige om deras förfaders ingängne afhandlingar,
och de dermed formade förmäner etter förluster,
och stafwa as sadan anledning icke kunnat päyrka bestå
bytesmais snara utarbetande.
Akt i sadant sakens skick, i likhet med hwad
atlkillige synes öncka , rilstyrka BnteL-Conkoir-tS uphäfwande
samt alla liquidstioners uphörande nu genast,
wägar jag för min del sä mycker mindre, som jag
derigenom skulle beröfwa bade Kronan och enstilde,
hwad de af stwarannan med räklwisa ägde akt fordra,
Och ehuru Riksens Högloft. Ständer aga en oinskränkt
rätt att förordna öfwer Kronans jord och egendom,
hafwa likwäl Riksens Sranderö grannlaga räktwisa
och öma omwärdnad om sä wä! Kronans,- som den
enjMdeS rätt, aldrig någonsin tillätit sädane bestut
hwarjgenom desin ömsesidiga rättigheter blifwit pä rin,
gaste sätt angripne.
D t lärer wara öswersiödigt att uprepa de skäl, som
kunna anföras lill grund för den önffan, att se byteS»
malen snart asgjorda, och i sammanhang dermed Bytes-Contoirer
upföra, de äro redan allmänt kända, och
denna åstundan ,a mycket mera räkkwis och billig, som
säkerhet kör egendoms iesittning huswudsakeligen dcrpa
beror; Men jag anser icke omöjeligt, att erna detta
ändamål med bibehälland^ as den i förfaktmngarne
söreffrifna ordning. — Jag wägar i följd af denna
n6s Den ry Deceinber.
min yttrade tanka, derför.: i ödmjukhet förestå föl,
jandr:
i:0 Art alla de bykSmäl, som ännu återstå
till Utarbetande i Bytes>Conteirek, mä inom rwänne
eiler högst frenne ar, fran denna Riksdags stut
bliswa connnuniceraLe med deln, som i desta uvisier
äga någon talan.
2!v Att cn p!Xscriptiolis rid nrsäkteS, inom
fiwilken det aligaer Bvkcs-Contoirel anmanda ja mycken
flik 06) arbetsamhet wro bykcsmalen, att de niöjeligen
kunna medhinnas, att af Kongl. Kammar,
Coliegio pröswas och lii! Kongl Majus Nådiga bifall
undcrstästeg innan benna p--Lfcnytions tid tiilända gär.
Skulle Högloft. Rrbderlftapet och-Adeln finna, ott deli
allmänna prTscriotioiiS lid af tro är, som är gällande
enffiide persöner emellan, wore förläng anser jag minst
hälben eller fern ar »jordras för detta arbelelö full»
bördande.
Men da alla de åtgärder som äro utom BykeS?
Conlcnreis befattning, äfwen kiinna medföra dröjsmål
och ändamäler dcrigenom förlelas, sä wäg.r jag än
ytterligare förestå, att hov Kongl. Majit underdänig
anhållan gorrö.
im Akt Nådig befallning ma utlärdas, altman
upffos alla bytesmäl, warda Kongl. M->jtt klll fluie»
ligt afgöratide, i underdänighek föredragne, sä fork de
i sädant ändamål till wcderbörande Elkpeditioner in»
kommit.
2:0 Alt lika Nådig befallning meddelas Konqk
Kam»
De» iZ December. n6z
Kammar - Collegio akt företaga sädane bykeSmal kill
pröfning, inom witz förclknswen lid, räknad frän
den dag, bytes-mälck blnwit frän Bykes Eontoire! tig
Kjongl. Coliegium inkämnadk, och scdcrMira efter Ecdd
pröfning detsamma rikan upjkof kill Kongl. Majit
i underdånighet insända.
z:o Akt Konungens Besallmngshaswandc undla
Nådig befallning, att med n kersta l^yndsamhet lala
kringsända de fran Kongl. Kammar Collcqio ankommande
oft) bykeömäl angående communientioner, till förklarings
afgftwande af enjVrlde personer; Och bär
Krono-Betjeningcri äläggas, akk till Landshöfdinge Enr»
betet inlämna egenhändigt qnikko af den person, som
tillhört att communicalionen emottaga.
4:0 Att Nådig Kungörelse utfärdas, att dek åligger
hwarje enhild person, att sin förklaring inom den
af Kongl. Kammar-Collegio sörejkrisna lid, inlämna
witz äswentyr, ark i annan händelse ulan förklaringens
afwaktande mäler af Kongl. Kammar-Collegio bltfwer
pröswadl och afgjordt.
Med den goda wilja och oafhrutna werksamhet
som utmärka högre och lägre Konungens EmbekSmän,
synes mig alt hopp wara för handen, arr genom d.tza
anstalters widtagande detta angelägna ärende skal! kunna
bringas till ett snart flut.
Utan att fästa uägot förtroende til! mina egna
insigter, i detta wigtiqa ämne, har jag dristat framställa
mine tankar till Högloft. Ridderstkapet och Adclnä
högst uplysta granskning i den fulla förtröstan att Högloft.
Ridderffapct och Aöeln täckeö wisa ett benägik
öfwer»
Den 19 December.
öfwerfeende med deras, ofullkomlighet, och deraf anta»
ga hwad m öjel igen finnes anwänddart.— IagbörlikN'äl
i ödmjukhet tiliana, att jag hyser den mäst bestämda
öfw.rkygelfe on> rä twisan af bylcsniälens utarbetande
och bringande till ett fullkomligt flur; Och
skulle Riksens Högloft. Stander fatta det beslut, att nu
genast lata BytcEonroirrt uphöra och lara alla bytesmäl
förswinna, sa utbeder jag mig, för mig och mine efterkommande,
art i Sen händelse, jag eller de, Mille
finnas uti Dyleö Contolret Mfldige till ersättning af
någon Krono qravauon, eller bytesbrist, mig och dem
dä ma wara tillätik, atl sedan maler blifwit behörigen
iitredt, pröfwad! och asdvmdt, sä genast derefter ersättningen
godtgöra. Önskades jag att dymedelst jemte mitt
samwctes rilfredsställclse, bereda ät mine efterkommande
en säkerhet i deras besittning, som ingalunda kan up>
rvägas genom dcn nlsälliga winst, som för dek närwarande
kunde erhällas pä Statens bekostnad.
Desin mina anförda tankar tager jag mig frihet
wördsammast hemställa tili Högloft. Ridderflkapet
och Adelns ompröfwande; utbedja!,des mig, alt detta
Memorial warder med de öfrige Rcspec.ive RikS-Standen
communiccradt.
Friherre Wrangel, Larl hade
nlämuak ett Memorial, hwilket upläsies sä lydande:
Ödmjukt Memorial!
Sedan alla bykesmälen nu mera äro sä nära
utredde att man bestämdt kan säga, hwilka Hemman
häfta för bytesbrist eller icke, sä är det icke uägok offer
ät hela Swenfka folket som man gör med Bytes,
wer»
Dnr 19 December.
w rkctS upbäfning. Akt Kronan med stora skulder
lckttngad- skall göra mänga tunnor gulds borrffänkning
, och btt af sine hem ra an och räntor, Utom all
urffilljning, huruwida den klagan som kau föras, är
werklig eller jöreburen, det är i sanning en efterlank,
lig proposition, men arc cnffilie medborgare, ät dem
aldeles okände personer ffola asstä sine lagliga räliighc,
ter, det är något som träder ägande rätten för nära
och uiidergräftvcr sjclswa Samhällets grundwal.
För min enskilda del sär jag ödmjukast anmäla,
alt jag uti framlednc Ryttmästare» dl. 6. Vansin byte
äger en undcrdänig fordran, som wäl icke aldeles
är nrredd, men dock ibland dem hwilka enligt 1747
ärs Ständers beslut, böra pä samma gäng som alla
de andra betalas. Der ingen äger förmäns rätten,
sä äro alla fordringsägare jämngode: Jag har i denna
förmodan tåligt afbidat detta löstets upfyllande, och
hoppas, att min förtröstan till Ständers vestut, ej är
mindre grundad än deus, som förtrott sig till Kongl.
Kammar,Collegii Protocolls-Utdrag. Och dä bytcsbristcrne
lära utgöra den enda fond som finnes, till
detza fordringars godtgörande; sä häller jag före att
någon eftergift deraf ej kan bifallas.
Larl Helam ^Vrangel.
Herr 8tjsrncreur?, ?eirr blidas, hade
ingiswit följande Memorial hwilket uplästes.
Ödmjukt Memorial!
Som fräga blifwit wäckt om Bytes-werkstnphäswande,
ulan efterfrågan hwem derwid tappar cl,
ler
n 66
Den 19 December.
ler winner, sä får jag ödmjukast erindra, alk mangen
innehafware af ärffillige bykesägarcs transporter, hare
igenom korte bliswa helt och hällik ruinerad.
Såsom bewis harpa, bör jag endast nämna en
min stäringe. Han har i siere ar nied silke fordomaar
drifwik en i författningarna tilläten handel. Han
är för det närwarande innehafware as 206 D:r 24 örr
iz vg:r Frälseränta. 662 D:c icr öre 22 pg:r ffat»
terätt och 24,180 R:dr Banco underdånig contant
csterräkningsfordran. Jag har ansett mig skyldig att
anmäla denna sa wigkiga omständighet: den angar
mera än kwänne tnnnor guls.
Pä en del af dctza fordringar, hafwa byteö-ägarncs
arfwingar redan erhållit Kongl. Maj.tS och
Rikets Högloft. Kongl Kammar-Collegii Prvkocolls
Ntdrag. De fleste förbida ännu sistnämnde åtgärd.
Deras arfsrätt grundad i Swcriges Lag, är icke desi
mindre lika helig. Den medför en ostridig rättighet,
att öswcrlaka denna deras lagliga rätt pä en annan.
Riksens Ständers är 1747 gifne försäkran, att alla
pa en gäng först dä ffulle förnöjas när allas fordran
i Kongl. Kammar Collegio war utredd, bewisar äf«
wen, att alla sä wäl outredda som utredda fordringar
haiwa en jämngod rätt tift betalning. Riksens Högloft.
Ständers älwen dä gifne tibläkclse, att siike sordrin»
gar singö säljas ät andre, bestyrker innehafwarneS rätt
att derföre blifwa godtgjorde.
Ingen af detze fordringar är till sitt belopp
stridighet underkastad. Art de ej bliswit försedde med
Kongl. Collegii Protocolls-Utdrag, härrör deras, att
de
Den 19 December. n6y
de ej hunnit Kongl. Collegio föredragas. Detta är
icke forde ingsagarucs fel.
Om den föreslagna uphäs.nng af VyteS. Wreket
gar för sia, sä uphör del tilfälle, som ^47 ars
Siänder medgiswit, alt genom sordrmgornes rörsäljnmg
fä dem godtgjorde. De som förbytes brister häftar,
hafwa hittills warit de enda afnäamare; och oä
alla bytesbrister blifwa esterskänkte, sa stadna fordringshaswarne
i del swaraste lidande, om ej någon fond urses,
hwaraf de kunna förnöjas. Jag anhallcr fördenskull ödmjukast,
att begge besia frågor lnane pä en gäng tågås
under pröfning, och att för öfrigt Almänna OekvnomiL
och Beswars Utskottet af delta mill ödmjuka
betänkande mätte erhålla en wänlig communicanon.
?. dil. 8rjsrncreu^.
Grefwe borner, Larl Lalirisl. De
nu Upläste Memorjaler anhallcr jag mätte till Allmänna
Oeconomi^- och Beswärs Utskottet sä remitteras,
och sedan hit med Dch betänkande ätcrsölja.
Jag wec arc Utskottet öfwer sörewarande fraga inhämtar
uplysningar af Kamererare,, i Kongl. Kammar-Colegio,
samt erhållit underrättelse om de mäl
hwilka nu äro under pröfning, för art kunna urskilja
desie ifrån dem som aldrig böra uptagas. Jag är
kanske ibland dem som förlorat mäst pä bytesbrister.
De hafwa kostat mig 14,000 R:d. och twä hela hemman.
Men jag har också fordringar hos Kronan af samma
grund, och jag har deri sökt min ersättning genom
quirtering. Man har likwäl swarat, att jag borde
betala de mig ädömde bytes skulder, och ätnöjas med
mantan, all fä ersättning när dom sölle i afseende pä
mi
-
Dcir 19 December.
mina fordringar. Denna dom är ännu icke fallen.
Om således alla byicösrägve aldeles skulle upnora förlorade
jag och flere m d mig betydeliga summor. Urskilljning
och en witz praescriptionStid synas mia wara
enda medlen alf bibehålla rätlwisan härnii. Således
sär jag förnya min »»hällan, om de uplästa memorialens
remih, med begäran, att Allmänna Befwärsoch
Oeconomie Ulffotflk malte behandla oetta grannla»
ga ämne med all noggrannhet, sä all hwarken Kronan
eller private malt? derwid komma akt förlora. För öfrigt
consormerar jag mig till alla delar med Friherre
Loncle.
Herr Grefwe» och Landt Mar^alken.
proponerade, derefter, alt de nvläsia Memorialen, sä
wäl som Herr Grefwe b^ärnsrs munteliga anförande
lill Allmänna VeswärS- och Oeconomiae bifj?ottek mä;»
te remitteras.
Bifölls.
Uplästeö följande:
Utdrag af Protccollet hållit hos
Riksens Högloft. Ständer»
Baiico-Urj?ott den lZ December
1809.
S- D. Dä Banco Utffottek får äran, att härmedelst
asgiswa wördsam bcrätlelse, angående Dctz af
Riksens Högloft. Sländcr anförtrodde befattning; nn»
derläler Ulflkottet gerna att återkalla ctt smärlefullt min»
ne
Den ry December.
ne as händelser, som hotade Liwen detta Riksens
Ständers Werk med ofelbar förstoring: M-'N Danea,-  UrEorttt kan härwid ej undgå, alt än ytterligare uprepa,
hwad Drvea Innebyggare aldrig fä förgäta, huruledes
detta ucgainla Rike, endast genom biträde israil
Riks ns Siänders Banque, kunnat rädaö ifrän un,
der gäng.
Öm igenom dd i allmänna nödens och behofmers
stund meddeldce momordenceliga pennings för,
skorrer, grunderue för Werkus förwaltning i allmän--  hct, redan behött, och än widare till äfwentyrs kun,
de komma akt till någon de! ö,'wrskriöa6, är kret för
B"»co-Utfforket en ljuf tilfrcdsstallelfe, att till Dest
respeckive Principaler kunna frambära wistheten derom,
att grundmalc» för Werkers sjcisbestänv och solidire,
icke dest mindre star orubbad; sch att medelst den ä,
kcrbctnlniug af sörberörde iöcchotter, som Riksens Hsglöst.
Ständer redan anocdn ' och wcherligen ej kun,
na Uttd-rlata arr scamd^kes än widare utse, Verket,
under dem HögsteS fortfarande Nzdiga hägn, bibehåller
fönrrägan, akt med öafhnttcu noggrannhet sine älig,
gande jorbinv-lfer fullgöra, samt art derinunder tillika
lara de biträden fortfara, som närinqarne kill deras
uprä«rhäl!ande fatt begagna, och ännu ej kunna umbära;
äfweiifom sistnämnde biträden tvid en forwäntad
lyckligare conjnctnr för Rikcrs handel, utan all twiswel
ffola kill allmän och enskild båtnad, kunna än widare
urwidgas.
Matto deste wälgörande föremål, hädanefter al,
'lena fordra Banco Förwalkningens omtanka! meri
Banque» likwäl aldrig sakna, en under Riksens S änders
Fjerde
Bandet N:o 7s
-
n7o Den 19 December.
ders fortfarande wärd, samlad förmäla, akt wid tilfälligheter,
dem Försynen för all framtid nådeligen afwände,
men för hwilka försigtigheten fordrar akt ej
wara oberedd, lill Rikets räddning i mohn af förefallande
behof kunna ytterligare bidraga.
Banco sörwaltningens ärgärd i wisia särskilda
fall, hwaröfwer wördsamma berättelser före detta, till
de respective Skänden blifwit asgisne, har ej bordt
undfalla Banco Utskottets npMrksamhet: Det är för
Utskottet synerligen fägnesaml, alt derjamte kunna förklara,
det hofwa Herrar Banco Fullmägtige, uti WerketS
mycket omtänksamma och »itsulle styrelse och wärd
med heder upfyllt Riksens Högloft Ständers, dem
lämnade wigliga förtroende.
Jämlikt Riksens Ständers är 1802 widtagne
heflut, har Banco-Werkets, jämte desi sörwaltnings
öfwerseende och revision hwart annar är, af Ständernas
bertil walde Revisorer, bliswit med noggrann
eftersyn och upmärksamhet werkstald.
Hwad som uti srägan om Riksgälds-Sedlar»
ne§ företagne realisation, ester andre grunder än der»
till wörö föreskrisna, under iZoz ärs Banco revision
förefallit, är genom särskild »vördsam berättelse de respektive
Ständen meddeldt.
Banquens Embeksmän och Betjente, hafwa un»
der smältande bekymmer för deras subsistance, full»
gjort sine mångdubbelt ökade alizganden, pä ett fält,
som berättigar dem till Riksens Högloft. Ständer»välbehag
öfwer det framfarna, och till förunnad mö»
jelighet af nödtorftig bärgning hädanefter.
Derr 19 December. H7r
Med afseende sä tvä! dera, som ä en för Werke!
pälitelig tjenstgöring, hwartill i synnerhet tvid ett
Peuniuge Werk, betz Tjenstemän icke böra sakna, bwad
lii! nödtorftig inkomst erfordras, har Banco»Utskottet
ej kunmu undgå, all pä Banco>BekjeningenS Mid 1779
ars Riksdag faststälde aflöninqs-stat, fästa Dest upmärksamhet.
Löncnv ilkoren för Banqncns Tjenstemän woro
derwid pä det nogaste aspasiade ester möjeligheten,
att unoer dä warande pris pä lifwets förnödenheter,
kunna räkna pä block tarflig utkomst, men som nu«
mera, wid alla w a rörs deresler inträffade och fortfa»
rande oerhörda stegring, dertill äro högst vtilräcklige,
Beffaffe'heten af BanguenS, nn sä ansenligen
tillökte och ofelbart än widare tillagande föremål, för»
drar en, för WerketS säkerhet och Alimänherens nöjak»
tiga betjening oumbärlig arbetshäg, dri^t och förmåga,
som af Tjenstemän med bästa wilja, icke under saknad
af deras oumgängeligasie behof, kan sörwänlaS,
Pä sadan grund, och med nödig omkaka för
göromälens oasbrukini gäng, äfwen hädanefter, har
Banco Ulffoiter cj kun», t Undgä att inse nödwändig»
helen af löncwilkorens förbättring för Vanquenö sam»
telige Tjenstemän, till ett belopp, som för dem kan göra
en trägen, och tillika palin! g tjenstgöring möjelig.
Tillökningen har Banco Ulskotret sökt aspasia, dels i
mohn af hwarje systlaS beskaffenhet, dels ester dcn lägre
Betjeningens större behof af förbättrade wilker, i
jämförelse emot dem, som till högre lönings grader
wunnit befordran, pä det Banquens utgift ä ena sidan
ej mätte öswerstiga, hwad nödwändigheten fordrar;
men ock ä den andr», ändamälet af lönernas förhöjning
icke förfrlas.
Dö!! Oö'e!ttbrr.
Efter uogaste granskning af alla förekomne omständrgheter,
har Banco Utjkoltet ansett hela löne-tillökningen
böra injkränkas kill o.nkring Scnon Tusende
Riksdaler, som ä den förut faststalde aflönings-fum»
man, utgör någor öfwer 41 procent.
I Set förmodade fall, att Banco-Utskottets
sörrberörde wördsamma hemställan, för winna de rcfpecrive
Ständrns gunstSenLgna bifall, kommer Pen,
sions beloppet för dem af Werk.ts tjenstemän, som,
enligt förut faststäldc stadgar, äro berättigade till flytt,
rung pä PensionS-Staten, att Ai enahanda förhållande,
ester deras nu förhöjda, och wid affkedsragandcr inne,
haswankr Löner, beräknas.
Flere kill BanquenS framtrda förvaltning hör
rande Annic", och pä dest åtgärd beroende angelägen,
heter, har Banco Utskottet rid efter annan haft äran,
att hos dö rcfpectise Stånden anmäla. Riksens Höglost.
Ständers öfwer det ena och andra, dels redan medöeldke,
dels än widare förwänkade förordnanden, underlärer
Banco Utskottet ej, att nedkrliörande till ds»
hörig WerksMighet föreskrifva.
Den af Riksens Ständer wid rgoo srs Riks-ag
Banque!! äjagde skyldighet, att realisera 15 Millioner
af RiksgäldsComoiretS utelöpande Credit»sedlar,
som nu mera är i det närmaste wcrkstäld, war beledsagad
med rättighet för Banque,,, att till dest förmän
fä besörja alla, bade General-Discont»ContoiretS för
Kronans räkning och Riksgälds-ConroirekS, genom
derstädes inrättad Discont rörelse, skedde utläningar.
Banquens ärliga revenne af denna rörelse,
hgr j brcydrliz mohr, öswerstigit dck belopp som af
ILO»
Den rA December.
iFoo Ars Brnco-Urskdkt war r-a^ikuott: Närrngamas
stora behof pä de fran;färne arén as län-biträde, har
föranlälir discont läncns utsträckning längre, än UN"
dcr haudclng och pennings rörelsens jämna gäng, bök
fä äg, rum. Deras betydeliga förminskning i när»
waranLc tidepnncr, skulle medföra mangs näringsidkare!
ofelbara undergäug. BancoiUtskottct pär emedlertid
funnit angelägenheten fordra, art för Ri?S Discont
Werkcrs utlatningar förcffriftva en mist grän!,
hwar öfwer ds ej sa rrtsträckaö; men att tillika af den
faststäide snutan en d-böswckig andel brbehälles ovis»
poi-.srad, för sa lu skaffad UtläninZ, som i stöd as DiS<
cont-Rtglemenret, icke sär wägraS. Flere kill Werkst!
administration, iämrs förWallninqenS ärliga granskning
hörande omständigheter, sinner Banco Nlskottrt decjäm.
te anledning att till Herrar Bancs-FmlmagtigeS fram.
tida vafbnitna upmarksanihet öswerlämii».
Med afseende pä Herrar Banco-Ncvisorcrnes
wid r8oZ ars r.vistsrr yttrade önskan, det mätte af
Discont rcvenuen ett ärligt arfwode tilldelas de a Bar>
aurus magnar nti Disconr.Werkets sörwalrning deltagande
Fuljmagrig- och Commifiaricr, har, med Herrar
Banco Aullmägtiges bifall, ckt arfwode af 250 R:de
ärligen för dem hmardera isian och med ar itzoZ af
Discont-revrl>u«?n blifwic mbetaldt.
Ehuru någon grund för sä beskaffad utgift icke
igenfinncS uti det utlakande, som lFoo ärs BancoUtskotl
rörande administrationen as Riks-Discont Werkst,
Herrar Bancv-Fullmägtige meddelt, finner Ban,
co-Uljkottet billigheten fordra, att en särskild lade mödosam
och answarig befattning icke bör sakna någon
deremot swaranve förmän, och att således ofwanbcrör,
dr
ri?4
Den 19 December.
de arfwode af R:dr ärligen för hwardcra af de
i RikS-DiSesnt-Werkels fö-»valkning ä Banque»,s wäqriar
deltagande Ledamöter, mätte framgent sä fortfara.
Da det icke är Banco.. Färwaltningei, tillärir,
att utan RlkseuS Siänders Kerom n>eddkldte förordnande,
uti näaon disposition af Banquens medel inga:
men wid inträffande större olyckshändelftr. eiler ser
påtänkte allr änna Välgörande anstalter, nägor ffyndsamt
unde-stöd kan finnas oumbärligt, hwarrill i sädant
fall, Banque» ej borde undgå att i någor matto
bidraga, har Banco-.Utskott t funnit grundad anky,
Ning, der mätte en junima af högst Tre Tusende Riks,
daler pä aret, tv till nästa Riksdag blifwa anflagen,
för att af Herrar Banco.Full inäarige uri förenämnde
ändamål, cfker sig företeende, r Prorocollet anförde giltiga
fikäl, sä disponeras. As berörde summa, skulle
emedlertid Ettusende Riksdaler Specie ärligen, intill
nästa Riksdag tilldelas den i Stockholm inrättade Allmänna
Farrigwärden; eller ou» densamma dej; för in »an
komme att uphöra, pä den dä alerstäende tiden, kill
någon annan allmän »välgörande inrättning inom Huswudstadeu,
sfiämnae.
Efter förekomne anledningar, och »ned afseende
ä hwad Herrar Revisorerne bade wid l8s; och 1807
ärs B nco rev.sion, deröfwcr anfört, anser Banco Utfikotlct,
sächm tjenande bäve till minffning as BanquenS
kostnad, och kill Allmänhetens bcqwämlighet wid
penninge-ren ifier, stt B mco Transport, Sedlarue af
Z och 2 Riksdalers valeur, bllswa utgifne pä enkla
blad, äfwenssm, att Banco sedlar jämwäl pa En R d.
»ch pä zr Skillingar Banco Specie sä utfärdas, wid
de»
Den 19 December. 1175
den lid, son.' Herror Vanco-Fnllmägtige finna, att st»
dont utan någon B-m.qnens olägenhet kan äga rum.
1779 ms Banco Ustkott hor anslagit Trettio»
Tre ^dcls R:dr Specie ärliaen, såsom arswode för
ungdoniens miderwisniiig 1 ChristensomS kunskapen
wid Banquens Pappers, Bruk. Nnwarande Commi»
nistern i Botkyrka, som berörde besättning, emot of»
wannännide örliga arswode sig ätagit, har hos Banco»
Utskottet auhällit om samma arfwodes förhöjning till
Femtio R:dr Specie ärligen, vä den grund, att ester
är 1779 barnens antal tvid Bruket wore i det närmaste
sördubbladt.
Bcmälte Comminister, har dessförutan, fig deröfwcr
beklagat, att wid den emellan V<mquen, och
dess företrädare ingängne afhandling om utbyte af Capcllans
Gardcn, emot en annan Boställs-komt, fiere
olägenheter för Comminister!: tilkommit, som wid mer»
berörde afhandling icke satt winna behörigt afseende;
anhållande af sadan anledning, det mätte till någon
lindring Uti dess lidande, honom bewiljaö tullfri husbehoss
mäld wid Brukets Mjölgwarn.
Wid öiwcrwägande af den i bägge förberörde
afseende gjorde anhällau har Banco-Utfkollet ansett billigt,
det mätte arfwodet för ungdomens underwiöning
wid pappersbruket, isron nästkommande ars början fa
utgå ester Femtio R:d Specie pä äret: samt att Com,
ministern, ifrån samma tid bewiljas tullfri mäld wid
Brukets quarn, af Femtio Tunnor Spannemal ärligen;
hwartill emedlertid de tilfällen böra afpassaö, dä
Bruksdriften icke derigenom någon olägenhet weber»
sares.
Lä
-
1176 Dm 19 Drceurbrr.
Läkarewärden rpid P>:ppers Bni?-t, har hitintill»
blistvil besörjd enligt aceord einor Twa R:d Sverre lör
hwarre sjukbesök, hwaraf pä d-' jrau,flutne Zr-en kostnaden
per tycdinm uxgätt lil! omkrn!,, ioy Riv är'
ligen,
Bance-lWoiiet har ansett, sä bejaaffad ft?-  än drin q härulinnon, kunna bidra q ? lill w-Nlian.- ock
fästande af eli kunnig och erfaren Läkare innom
Socknen, art honom isian Pnpvers-Bruker tilläggs
femtio Riksdaler Suecia såsom ärlig lön; ock deremot
för hwarje sjukbesök, Lii R dr Specie.
Det ena och andra -hemställas mördsamnicligen,
till de revp-ctiye Stänkens guustbeuägna ompröfning,
Ux och dag som förr ssriswik star.
Etter Lesallning
^ h.ck kjolLinxius,
Begärde» pa bordet.
Föredrogs ä nyo StatsckltiVoktetS den 7 December
pä bp.-ket lögde Memorial, j anledning af Grefwe
Idoli 18 gjörke anmärkning derwid, att Stars Rådet
och Commendeuren Frcherre ickissnklaä esker tillträdandet
af detta E '"eke icke s?all nobörk med kitz
förut inncbasde befattnlng, såsom Ordförande i Nummer
Lvttmct m. m.
Bi»
Den 19 December'.
H77
Bifölls.
Uplästeö ek: ifrån Srals-Utffottet ingifwit, sä
lydande
Wörtzsamt Me,norias!
I anirdninq of hos HZq'ost. Riddrrs?apet och
Vd-ln gjorde anmärkningar ivid Statt--NN>'ottets Veräu.
konde af dea 5 sist!. Ottvöcr, angående H^rr
?/-. von Hr nes förstag, 6lt de ()t§o Krono berrman
spm Liw» skesa finna», mätte qenorr: anstälde Aucrio!,
er till Skatte för fästas, har HsÄosi. Ridderftaver
och Adeli» beha. ar uri Peococol!» Utdrag as den 2
fisil. Nowcmdec Verta- ärende nil S'ars Ulskottcc äter^
reu»:klcra. De gjorde aumärkni--'.gar bestå deruti:
1:0 Akt Herr 6untsk ^larnsi-m Zjlvsrsrolps ansett
a,r da der ar Krono,.öönoerires stora inreretze an förwärf,
wa ägande rätten, och^ wilkoret kill defi färwärfwands
genem st'a?!cköo a c ,a ganska >j'!!Ngr, ska!? vtantwiu
wei denna iosea usoin nKra är kunna werkstallas, och
art efter hanS 'kanka, fragan sa »edes nn endast more,
huru la!>g'p ?a ceive ons tld borse stadts , inom hwi!'
ken de >-n waran e ä o.e skulle äga lösmnqsräkt, e»uedan
genom denna vrssceipkion elr blyad billighet
och lidens omständigheter fordrade, kuntze i»kttagaS;
U: hwilken anicdttinq H rr 8ilvsrrrolpo begärts att
sräge-n lill Stars UilVvkt t marte äterförwisaö, med
ann.odan ait Urllrotrer matte asgifwa förstag till en
sadan plLchnvUouS tid för denna lösen, att Statens
och enffildas intretze derigenom kunde lika sörwaras;
2:0 Att Herr L. N. 8rrLls ansett atk om en sädan
prse
-
n?3
Den 19 Deceinbcr.
preescriptions tid antages, torde dek blifwa nödwän»
digt, akr äfwen stadga, det redan upragne eller uptagande
Nybyggen icke bora anses för Kronohemman
förr än frjhekg ären äeo förbi, och undfå lika lang
prLjcriptions tis efter sriheis arens killandagaen»
de, som gamla Kronodennnan, med hemställan derjämts,
hmuwida i?e näninde prDscriptions rid torde
för de ofruklbarare lanSsorrerne b'i'wa längre, än
för andra mera srugrbara i synnerhet för Westerbotten
och Jemtland.
Stars-Utskott,-t sär harwid erinra, atk ehuru
Herr 8ilvsr5tol^e8 föcstag synes lindrigare, än Herr
X'0N 1?örns8, blifwer dock följden i huswudsaken ena»
handa, om tvid prXstnpstons lidens förlopp den me,
destöse Krono aboen icke mägtar åstadkomma den '.inlöpande
ffskte- köpeskillingen. Stars Ntlkoltet är full,
komligcn öfwerrygadt derom, art hwarjs Krono-Hemmans
abo inser bade nyttan och nödwändighcten deraf,
att genom skatteköp förwärfwa cn säker och orubbad
besittning för sig och efterkommande, och atk han
icke skall underlåta, akt as e» sadan sörman sig begag,
na, sä fort och i den mohn hans omständigheter medgiswa.
Men Uijckoittt kan för Desi dcl icke tillstyrka,
att någon pkLscriptioiiStid härtill mä stadgas. I öfrigt
och sedan de andre respective Riks-Sränden redan
behagat gilla Slars Utst'or:cks Bl änkande i delta äm»
ne af den A sistiedne Ocrober, sä > är någon widare
handläggning harwid icke för Stats UrsVoltet akt tvid»
taga. Stockholm den 9 December 1309.
Pä Högloft. Nidderffapet och Adelns Ledamöters
magnar,
L!aes kleminZ.
Pä
Den 19 December. 11?9
Pä Högwördige Prestc-Ständcts Ledamöters
magnar,
V/eiämnn.
Pä Wällofl. Borgare'Sländers Ledatuäters
magnar,
Lar! l^s. I.anZberx.
Pä Hedeiwärda VondcrSländetS Ledamöters
wägner,
^ok. Ericsson.
IV. kröäsliu;.
VegärdeS pä Bordel.
Widare upIästcS följande as Stars-Utskottet ingisna
Betänkande.
Wördsamt Memorial!
Dct Hederwarda Bonde-Sländct har Mi Pro»
locollS-Utdrag af den 1; siftledn.e Iniii behagar lil!
Stats Utskottets utlåtande remistera ltt af Riksdagsmannen
bine krnie frän Wermeland till Ständer ingifwil
Memorial innehällande:
r o Att ssm Hans Excellence m. m. Herr Grefwe
ak såsom innehafware af Gräsön, skall
genom Kongl. Majus Bref till Kammar - Collegium
i8so mwärkat sig Sälerie-frihrt pä «n del af samma
ö.
H82
Dcn 19 December.
O, sanik statt- frihet före!, del inbyggare, turn 6 russ
anjctk tena leda tili Smrens förlust, >a hemställer ha»
alt detra ämne ma rur Stars Ucstolket remikrcras.
s:o Ari spm ibland Kronans lägenhester räknas
Hnmlcqäroön i SrackhoHwilken nu innehafwes af
Herr Undrk.-S.-ächaliareu k.r!jsn«prrre, »-.«» Kronans
egendomar, icke döra ura i, behörig afgift uplätas, sa
heiuställer han em icke dcrra jämwäl marte kill Slars»
Urstottct ösmcrlärulms att dera fästa sin upmärksamhet
och utlåta sig, huruwwa Hnmlegsrden icke ma atertagaS
af Kronan eller- ock arrendesumman msälkas lill
ett b c lopp son; stvaror emot askasiningen, samt
5:0 Mk kom Herr Rfwer.Jntendenten och Cour»
mendeure» Lclstcranrr st?ali mara stnlrehouvare as en
betydlig par? af Diurga.-den kallad Skug^in; Men
Lrure sörmci ar Herr Ofwcr Jarendenlen derföre icke
betala mera än Herr llndcr-Srärhäsiaren liljensparre,
sä anser han d^ra fordon sauima lipaiärksamhei som
det föregåen c c, da nä särr han yttrat sig Staren ej
stal! kunna leila »agra öswerlopps gern ingar.
I anledning häraf, har Stctts.Ulstottet om sammanhanget
n;cd dr af Riksdagsmannen Ileuss anmäl»
de omständigheter, gjort sig behörigen underrätkadr, och
får nu derom Dest uttacande afgifwa.
Hwad först angar Gräsön, sä har SiatS-Ut»
stoktct af ej mindre Kongl. Kammar. Coilegii den 8
Julli r8oo afglfne linderdal,iga Betänkande, än de
,!'olysnlligar i öfrigt fran wäldcmäkdte Kongl. Collegium
e.pästit?, inhä' i.a, all denna egendom, som är belä»
gea r Stockhvlntö Län, Frödöäkers Härad och Bör,
stellö
Den 19 Deccrnber. nFc
stells Socken, förur warj- af Kungsgårds natur och
i Krvlmns Jsrdeböcker »ptagen kill 6 Hemman nud
19 underliaq-rtide rorp och lägenheter, iarili detz till
sörjd as Kongl. Breswet dea 5 Februarii 1787 Kongl.
Kammar-Collegium den 26 uti samma männy updragit
skatte,rättigheten af Gräsö Kungsgård om 4 Mantal,
hwanill under den 9 nästiöregärnde Jairuan blifwit
skattlagd till arrende Innehafware?- deraf, dä wattrnLandshöfdinge,
ntt mera Haus Exceilence Herr Grefwe
»klstgAlss i ersättning för npgjfne skartrrärrs fordringar
frän Tullgarn, med wilkor, att Arrende summan frän
och med 1787 komme, att sö.swinna, och deremot sä
wäl för Kungsgården ssm för underliggande Hemman
räntan betalas efter förmandling och ärlig markegång,
sä länge arrendetiden räckte, elier till midfast.m ar
iZO!, under hwilken lid Hrns Epcellenee skulle tr»
njuta säteri-frihet pä Kungsgården. Sedan derefter
Kongl. Kammar.Collegium under den 9 April 1802,
hos Kongl. Majt! i underdånighet anmält detta förhållande,
samt alt, säterieg friheten för Gräsö Kungsgård
i följd af Högstberörde Kongl. Bref med är 1 Kor
kommer akt af Kongl. Majtt och Kronan dtt-vsaeras,
samt denna egendom med samma ar, au Mada stg
enahanda skyldigheter med andra Krono Skatte Hemman,
sä har efter det Hanö Exrellence Herr Grefwe ett vKAka»
i underdäliightt anhällit, att emot det han såsom
skatterätts ägare ärligen erlade boskaps och ffjlilssärdspenningsr
Kronotionde och rorefrihets afgifcen, Säterj
frihet mätte thädanestcr seni dittills fä arsölja Gräsön i
den mohn stt rotering in natura och andre sädane besmär,
som skattehemman för öfrigt äro underkastade mätte
undwikaS. Kongl. Kammar Collegium uci infordraor
underdånigt Betänkande af den 8 Ju!« i8os i »y^
berörde underdåniga anhållan tillstyrkt bifall, mide.r
an»
i ' >
1182 Den 19 December.
andragande, att inga andre förmäner än dem Hang
Excellenee i sövnänmde mätta äragir si?, att anlägga,
genom färeri.frihetens indragning frän Gräsö skulle
lisi flyr? Kongl M j:r och Kronan sä att för Kronan
ej något förlorades derigenom akt denna fären frihet
med de upgisne wilker blefwo bwehäline, fonn någor
lidande cj heller rilifVyndavcs »agon enhild, dä andre
sriherer än dem Gräsö dittills innehaft icke sökreS.
Wld crr sadant sockens förhållande, har Utskartet
för Dest del icke sunni! sig Tunna göra någor afseende
pä hwad Riksdagsmannen Lousa HK.urinngn
anmärkt.
Beträffande dernäst ljuses anmärkning, angaende
den här i Släven warande Kongl. Trädgården,
Humlegården kallad, sä är förhållandet dermed föl»
jan de:
Denne Trädgard är Kongl. Maj k och Kronan
tillhörig och star under E)fwer- Srarhällare Em beters
inseende samr har pä sätt Kongl. Ma>:rs härhos i
afdrift bilagde Nådiga Newlurion af den 17 April
1792 innehäller blifrvir uplären Herr Ulider Stäihäl»
laren och Riddaren Liljensparre pä Z0 ärs rid räknadt
ifrän sistnämnde märiads början.
Stats-Utckoktct finner för Desi del härwid icke någon
anmärkning äga ruin, sä widk den rörec arrendetiden
och wilkoren, utan har endast trott sig döra till Riksens
Höglofi. Ständers egen pröfning wördsanimeligen
hemställa, huruwida anledning more, att OkwerSrärhällare
Embetcr under hwars inseende denne Trädgard
cgenleligen star, kunde bliswa anmvdadt, att
tillse
Deri 19 December.
lillst och hälla noga hand deröfwer, att de wilker up,
pä hwilka trädgarden blifwit Herr Under Släthäll wen
upläten, warda pä sätt Kongl. Nc oluiionen förestkrifwer
i behörig ordning, smäningoui och ester hand
»vederbörligen fullgjorde, hälst hwad Engelska Trädgardens
anläggande angar, sädant icke kan upfljukaS
till de sista arrendeären, såsom fordrande en längre
tids beredning för werkställighcrcn och fullbordandet.
Hwad fluteligen widkommcr den ä Djurgården
warande lägenheten Skuggan, hwilken af Herr Öst
wcr-Jnlendenten och Comniendenrcn UelelLranrL innehaswes,
sä får Statö-Utskoltet tillkännagifwa, alt Herr
Öfwer-Intendenten derföre erlägger arrende ester samma
grunder och i samma förhastande, svm för de öfrige
lägenheter ä Kongl. Djurgården redan är 179g blifwit
faststälde; Och som dcsiutom enligt Riksens Höglofl.
Sränders Vestm Kongl. Djurgärden äfwcn hädanest
ter förbliswer under Kongl. Majus egen enskilda Nädi,
ga disposition, sä kan a Lruses härnriunan gjorda
anmärkning icke eller något afseende sästas.
Stockholm den 9 December 1829.
Pä Höglofl. Ridderffapet och Adelns Ledamöters
wägnar,
LIaes kleminZ
Pä Högtvördige Preste-StändekS Ledamöters
wägnar
. Dk. VVeiäman.
P
Den 19 DLedlttber.
Pä Wällöf,. Borgare-SkätrdctS LedaruöttkS
magnar,
Lirl. I»','. OanänerZ.
Pä Hcderwärda Bonde, Ständers Ledamöters
wägnar,
^ok. ynierlori.
d^. fdruäelinZ.
Afgift.
Kongl. Majlts
Nadina Resolution, tippa Detz T,ornans ,
Lagmannens cch Riddarens at Kongl. Lrorrstjerna
Orden, l-linrie I^iijsnspaires undcrdäuiga ansökning,
att sedan Högstsalig Konungen genom öppen Resolution
under de» 2Z April 17L7 emöt witz-, wilker pä Tis
ärs tid uplätit honom ken ösra eller norra delen as
Kongl. Humlegärde» har i Staden, och han uppå
flere der gjorde anläggningar anwändt mycken kostnad,
Kongl. Maj.r till hanö ersättning och jämwäl
någon upmuntran under trägna och bcswäriiga göromål,
mätäckas öfwerlära honom, hans arfwingar
elier rätts innehafware sä wä! den delen han redan
innchafrver som ben ösriga af Humlegården med Där,
till hörande hus och redsVapcr pä Trettio (zo) a>I tid,
-räknadt frän denna mänads början. Gtjwen Stock,
holms Slolt den 17 April 1792.
Kongl. Mahr har denna ansökning i behörigt
ös
-
Den 19 December.
ri85
öfwerwägande tagit och wils sä wäl i anledning as ds
dermio anförde skäl, som för att lämna Lagmannen
ett ytterligare »vedermäle af Desi Nådiga »välbehag
öfwer hans underdåniga nit, trohet och oförkruma bemödande
hälli!! lämna Desi Nädiga bifall, dock med
d i förbehåll, hwarlili han sj.-if sig förbundit, sä för
sig svin sine arfwingar och räkkS innehafware akt smä»
ningom och efter hand derstädes anlägga en engels
Trädgard, akt efter oftvanyämnde Trettio ärö förlopp
aitsamniäns till Kongl. Mask utan wedergälining äter»
ställa; Men emedlertid till någon wist del af det be»
lopp, som swarar emot Humlegardens afkastning,
hwilken under de »olf sistsörflukna arén utgjort circa
»8o N:dr, npdraga stenmur omkring platsen ät gröna
eller norra Humlegärdögatnn samt ät den wästra un»
dcrhalla Planken och dcrjänits reparera och i ständ
sätta icke allenast Lusthuset derstädes, utan äswen Trädgardsmästare
Bostället. Hwilket wederbörande till UN»
Lerdänig efterrättelse länder. Darum ur su^ra.
Under Min allernäoigste Konungs och Herreminder
ärighct
t. /l k D.s
8.)
Ll. 8c!»rAäerIrslM.
Likheten med den hos Öswer.Släthällare-Embete!
förewarade afdrift, bewilinar
Isaac Dellvik.
kx Viöimato vist»
ldl. kröäeiius.
Fjerde Bandet kl o 76.
La,
riz6 Dm 19 December.
LadcS pä Bordel
Uplästeö ett ifrän Stats-Utlkottek inlämnade,
sä lydande
Word sam t Memorial!
Jfrän del Hcdcrwärda Bonde. Ständet har till
Stats! Utskottet blifwit remittcradt ett af Riksdagsmannen
Hnäers fansson kl^cksrr frän Upland till Standel
ingiswik Memorial, angående ätskrilige utwägars
widtagande till afhjelpande af det allmänna bchofwek.
I detta afseende har han först föreslagit, att
förbrukningen af utländska waror, hwilka draga rcdbarherer
ur landet, mätte, sä midt möjeligt är, inskränkas;
och i händelse Hosmcrs exempel icke skulle
wara nog kraftigt, att ensamt befordra delta ändamål,
hemställer han, att alswarsamma anstalter, till ernående
deraf malle widtagas»
Detta anser StalS-Utskotttt wara ett ämne af
sadan beskaffenhet, som tillhör Kongl. Majtts enskilda
Höga pröfning och widtagande Nådiga åtgärd, och
således utom Utskottets befallning.
Widare har han föreslagit indragning af a8a
be Statens utgifter samt Embeten och Tjensier, som
icke äro för Rikets styrelse oumbärliga.
I detta ämne har Stais Utskottet under belt 8
sistledne Nowember asgifwit Deh Betänkande, som af
de
Den ^December. n87
de Rcspective Riks. Slänten redan bliswit godkändl
och bifallil.
Ibland de till ashjelpande af allmänna behofwet
ytterligare upgifne utwägar, förekommer den, att till
afbördande af RrketS skuld mätte anmandas alla de
tillgångar, som kunna erhällas utan kränkning af nägon
enskild mans ägande rätt, och häribland förefläs.
1:0 Att dä uppå flere Pastors-Voställen, i syn,
nerher i Bcrgslagsorterne, skola finnas ffogar af i,;v2>
a 2OOO TunnrlandS widd, men Boställs in,'.ehaswar,
ne, såsom ej ägande »agen rättighet till afsalu, icke
kunna wara i behof af större skogs tillgäng, än som
fullkomligen swarar emer hwad som kan ätgä till bränsle
och byggnader wid Bostället, Återstoden mätte säl,
jas Statens räkning.
Stats Utskottet äger icke , agon nygift pä sadane
Boställen, hwarwid en flik beskaffenhet iniräffar; Ut,
skottet anser sig således härwid nu icke kunna taga nä»
gon befattning, uran ,roe detta, ämne bora ankomma
pä framlida undcrfokning, ta, i anledning af inhämtad
närmare uplysning, der samma kan esker sig företeende
omständigheter, behörigen granskas och pröfwaS;
ankommande pä Riksens Höglofl. Ständers egit förordnande,
hwad anstalt i.delia afseende widtagas mä.
2:0 Att som Prcsterskapet i åtskillig- socknar,
skola hafwa Boställen bäde i Vlodcr,församlingen och
desi Annex, det ena, där 2:ne sädane Boställen finnas,
mätte till Staken indragas och till skatte försäljas.
Som
H8Z Den 19 December.
Som af de upgister Stats-Utskottst erhållit,
icke utredas kan, om och pä hwad ställe sädanl inträs»
far, sa anser StatS-Ulskottet det ankomma pä cn när»
mare undersökning, i händelse Riksens Högloft. Stän»
der skulle finna för godt, akt en sadan förordna.
z:o Alt som flere Prestebord skola finnas oskattlagde,
de malte i likhet Med miliräire och civile Embets-
och Tjenstemäns Boställen, wid innehafwarneS
afgäng ordenteligen skattläggas.
Dä Preste-Ståndets Privilegier as den i6
October 172g försäkra Presterskap-! derom, akt Detz
Boställen ej skola med nägra nya skaller betungas,
sä anser Skakö,Utskottet fig icke tiliständigt, att till
pröfning uptaga, hwad Riksdagsmannen backert i det»
ta afseende föreslagit, såsom ledande lill rubbning i
berörde Privilegier.
4:0 Art Landtmäteri-Staten, hwars aflöning
skall upga till en betydelig summa, malte sältas pa
en annan för, och unge milicairer upmunkras att affatta
Chartor och upsatka bejkrifningar, hwilket sä mycket
lättare af dem skulle kunna werkställas, som de kunna
anses behöfwa och äga samma underbyggnad i
kunskaper, som extra ordinarie Landtmätare, hwarjämte
en slik befattning, hwarigenom antalet «s mindre oumbärlige
Tjenstemän minskades, utan Allmänhetens sak»
nåd af biträde, skulle bidraga till Officerares duglighet
till högre militairiskt befäl.
Stats-Utskottet har a„sett detta ämne endast
tilhöra Dest utlåtande, sä wipr det rörer minskning eller
indragning i Landtmäteri staren; Och som Utskottet
sun->
Dcn 19 December. 1189
funnit någon indragning eller förändring Uti Landtmäkeri
inrättningens ordinarie stat och närwarande bes
skaffenhet, sadan den ivid SratS-regleringen blifwit af
Ulffoktet upgifwen och projektera!), icke kunna förenäs
med dcn allmänna egendoms säkerheten, sä har Utskottet
pä kl/alcerts i denne del gjerde förslag icke
kunnat fästa något afseende.
Hwilket alt Riksens Högloft. Stander wörds
sainmeligcn underställes. Slockholm den n Deeem,
ber 1809.
Pä Högloft. Ridderjkaper och Adelns Ledamötert
wägnar,
Llssr
Pa Högwördige Presie-Ständets Ledamöters
»vagnar,
1^. Weiäman.
Pä Wällofl. Borgare-Standels Ledamöterwägnar,
Larl kr. I.anäber§.
Pä Hederwärda Bonde»StändetS Ledamöters
wägnar,
Joli. Lriesson.
kröäeljur.
Dcn 19 December.
Lades pä Vordet.
Stats-U skottet hade inlämnat följande Betänkande,
hwilker uplastes:
Wördsamt Memorial!
Utaf de upgister och handlingar som Stars-Ntt
skottet l afseende pä Stats W.rkets reglerande sun»
nit nödigt infordra, har Utskottet inhämtat, att
General-Tull Arrende-Societeten för förlorade Tullinkomster
frän Finland bliswit ä Tullarrendet bcwiljadk en
ärlig afskrifning till ett belopp as §2.284 R:d i ff. 7 r:st.
Men sonr 9 tz. Uti det emellan Kongl. Mast
och Kronan sanik G mera!- Tull Arrende Societeten är
1802 uprättadc Conkract innehåller, att om einor för»
Moda», R'-k- >, uli något krig skulle blistva inweckladt,
hwarigenom s g!-tronen pa något sätt
wa hindrad, och således gegom-samma krig någon ansenlig
förminskning pä Tull-inkomsterna följa, medelst
in- och utförselns afstgnnande, sä att Societeten pä
intet sätt sage sig med denna ulfäste arrende summan
kunna utkomma, sä bleswe Llrrende-Socjeteken tillåtit,
att ivid sadan pakoinmande olyckshändelse straxl eller
sist inom October mqnads sini sä upsäga arrendet,
och r sädanl fall ej wara förbunden kill arrendesummans
presterande för längre tid än till och med det
sist sörflurna arrendeäretS flut: och Stats-Utstottet icke
har sig bekant, hnrnwida en sadan »plägning föregått
den bewiljade afskrifningen, sa har Utskottet funnit
fig böra till Riksens HSglvst. Siäudcrs egir ompröf
wan
-
Den 19 December. 1191
wande wördsammeligen öfwcrlämna, om och hwad
upmärkfamhel ä denna omständighet mä fästas.
Uppå Skars Utskotters hos Kongs. Manis Hoft
Cancellers Embete gjorde begäran, har ifrån General,
Tull. Arrende-Socieketens Herrar Fullmägtige, den uplySninq
bliswit meddelad, att behällne Tullupbörden
wid Sjö-Tu!!s Wcrket för innevarande är, sedan aflöning
med öfrige utgifter afgält utgör till den 7 i denna
manad ett totalt belopp as R:d. V:co §§0,812
samt den till samma dag influtne
Land Tulls- och Accis-upbörden för
inuewarande ar sedan aflöningen
med öfrige Utgifter bliswit asdragne i;s,8ocs
Tillhopa R:dr B:co 1,106,612
Enligt > §. uti ofwanberörde 1802 ars arrende
sContract är ärliga arrendesumman bestämd kill
840,002 Jftdr, nemligen:
För stora Sjö- och Gränse-Tullarne samt dermed förknippade
sonder och inkomster 692,200
Och för Land, Tulls- och Accis-up
bördcn
med hwad deni!! hörcr 152,222
Tillhopa förenämnde Summa 840,220
Sedan denna summa bliswit betald, som bör
wara kill fullo werkstäldt inom den i Marlit det pä«
följande äret, sä tillkommer Kongl. Majit och Kronan
af öfwerffotttt såsom kontingent ^ eller 75 procent;
hwarförutan och som Kongl. Majtt och Kronan i
detta ärende deltager för E, fä fördelas den der efter blift
wande återstod pä det sätt att Kronan deraf njuter
1192
Den 19 December.
sin fjerdedel samt Arrendatorerne S. Utaf dek blif»
tvande öfwerfkottct njuter således Kongl. Majit och
Kronan r x, sanikAerendatorerne de återstående ^:delar.
I enlighet härmed skulle fördelningen as de in»
newarande är influlne 1,106,612 N:dr blifwa följande
»enil:
Ärliga Arrcndesnmnian - » 840,000
Kongl. Majus och Kronans contiu
guent
eller Adelar af öfwer^ottet 199,959
Kongl. Majus och Kronans L-del
as återstoden - - 16,663,12
ArrendatorcrneS Adelar af denna
Återstod » - » 49 989 Z6
Tillhopa 1,106,612.
Men enär ilran oswanberörde Arrendesumma,
afdrages den för Finland bewiljabe astkrifningen, sä
ökes Arrendakorernes winst med ännu omkring 10,000
R:dr Banco för innew wande ar odcräkuadl hwad af
detta ars upbörd äni.u widare kan instyka.
Pä IUksenS Högloft. Ständers egit bepröswm»
de ankommer, huruwrda Riksens Högloft. Ständer
utaf detta förhållande kunna finna anledning. ait i »vederbörlig
ordning inbcgära General Tull. Arrende- Societeten--
Herrar FullmägtigeS Utlåtande hururvida de
anse sig kunna ulan någon afdrifning för Finland med
arrendet fortfara, eller om ke i annor händelse wilja
arrendet upsäga, dä med förwaltningen torde komma
att förhastas pä .ält 9 §. i arrende-comractet föreMf»
wer. Stockholm den 9 December 1609.
Pa
Den 19 December. nyz
Pä Högloft. Ridderffapet och Adelns Ledainötcrs
»vägnar,
Llaös k"Iemi>i§.
Pä Högwöldige PeestrErändels LedainöterS
wägna',
Dl». ^eiämsn.
Pä Wällofl. Borgare Ständetö Ledamöters
»vägnar,
Carl Dr. I-snäberx.
Pä Hederwärda Bonde-SkändetS Ledamöterr
wägnar,
^foli. Lricrron.
l^. Dröäeliu;.
Begärdes pä Bordel.
Uplästes ett »frän Stars-Utftkorrer inlämnadt,
sä lydande:
Wördsamt Memorial!
Sedan Stats-Utsikorret afgiswit Desi Betänkande
angäende förestagen indragning af de sä kallade
Preste tunnornc, har det Hederwärda Bonde» Ständer
uti Protocolls Utdrag af den 18 sistledne October, i
anledning af de derwid uti Ständer gjorde anmärknin,
S«r
H94
Den 79 December'.
gar och med åberopande af 69 tz. uri RsgeringS-Formen
äterförwist de-ra ärende til! Stars Ukst-otter, att
med förnyadt utlakande härom inkomma.
Ester inhändigandet af denna äterförwisning,
har StatS-UrlVorrer l-.gir derra ärende under förnyas
pröfning; Men Stms Urffotttt har utaf de anmärk,
ningar sorn i det Hedcrwärda Bonde-Ständer blifwit
gjorde, icke funnit något wara ansördr som kan föranleda
till ändring uri hwad ^Wotter härutinnan uri
Dctz förra utlåtande anfört; Hwarförutan Skars Utffottcr
får der Hedcrwärda Bonde, Ståndet wänligen
meddela, att de öfrige s/lelpective Riks-Sränden redan
gifwit Stals-Utstottcr tillkänna, air De till alla delar
bifallit hwad Stats utskott---: uri Des; härom förut afgjfnc
yttrande, anförr och hemställt. Stockholm den
9 December 1809.
Pä Högloft. Ridderffapet och Adelns Ledamöters
wägnar,
Allies kleming.
Pä Högwördige Preste-Ständers Ledamöters
wägnar,
Ib. VVaielman.
Pä Wällofl. Borgare-Ständets Ledamöters
wägnar,
Larl kr. k-anäberg.
Pä
D'N 19 December. 119;
Pä Hcdciwarda BondoSrandcts Ledamökers
wägnar,
^o!a. LriL5Lon.
!<l. I^lostaHas.
Begärdes pä Vordet.
Uplästcs elt isrän Stars-iWorret ingiswit, sä
lydande:
Wördsamt Memorial!
Genom P otocolls Utdrag af den 2 sistl. Nowember,
h-r Wällofl. Borgare-Skändcr till SlarsUrfforrct
remitterar Rikrdags-Fullmägtigen Bruks, Pa«
tronen kvlrlmb^rg-; !'ki jngifwir Memorial gjorde hemställan,
arr Herr Hof-Caiicelleren och Herrar Skars,
Sccrererare i anseende kill deras lrägna och ivigtign
Enrbeken marke undfå 1,022 R:dr hw>rdera i TaffelpenitUigar,
lika med bwad Herrar IusticiL-Rädeil b!lfrvic
culagdr
Stats
Ukl?orter kan ej undgå erkänna, art deste
Embetsman innehafva ibland de mast wigrum, trägna
och answarsfulla Embeten i Staren; Men sedan
Stats-Utskottet nu mera afgifwir den as Detsamma
ester Statens tillgängar lämpade StalS; reglering. Och
ehuru det med Ulffotlcrs önffan instämmer, arr
kunna upgirwa någon mmäg till förbättring ej
mindre i desto, än öfrige EmbctS- och Tjenstemgns i
jämförelse med näcwarande lids upstegradc warupri
-
1196 Ten 19 December.
ser, knavva lönings-wilkor, inser Stats» Nisdotter i
Siats-W rketS nöcwarande utblottade tillstånd icke nä»
gon tillgäng dertill.
Rik>ens Högloft. Ständers egit omprösmande,
hemstälies detta »vördsammeligen. Stockholm den 9
December 1809.
Pä Högloft. Nidderssapel och Adelns Ledamöters
wagn ar,
Lines kleming.
Pä Högtvördige Preste Skändets Ledamöters
magnar,
VVeiäman.
Pä Wällofl. Borgare »SrändetS Ledamöters
magnar,
Larl k>. Lane!berg.
Pä Hedcrwärda Bonde« Ständers Ledamöters
wägnar,
^okan Ericsson,
fran Upland.
bl. IHoäslius.
Lades pä Bordet.
Upläftss ett ifrän Stars-Utjkottet ingiswit, sä
lydande:
Wörd
-
Den 19 December. n§7
Wördsamt Memorial!
Genom Prococolls, Utdrag af den 4 sistledne
Oktober, har del Hederwärda Bonde» Ständu behagal
remittera lili StatS.UtskottckS handläggning, ert af
Riksdagsmannen karter Oxslber^ till Sländck ingijwil
Memorial, deruti han andrager följande:
i:o Att de kraftigaste makt och steg matte fo«
gas, akt en verificerad specisigue redowiSning alt ifrän
förra Riksdagen öfwer sörflurne arens förwaltning af
Skatö-medlcii mätte crhällas; och att den revision
som häröfwcr kommer att ske blir organiserad, samt
att dertill utses sädane Ledamöter. som med insigt och
nit företaga och fullborda delta wigliga ärendet m. m.
Som werksiälligheten häraf beror af Riksens
Högloft. Seänders ytterligare förordnande, i anledning
af hwad Stars Utskottet i detkaämne redan hernställt, sä
har Utskottet nu icke något widare härwio att anföra eller
tillägga, utan har OxelksrZ att afwakta det beslut,
som Riksens Högloft. Ständer härutinnan kunna finna
för godt att widtaga.
2:0 Anser han, att, utom oswannämnde redogörelse,
det äfwcn blifwa ert högst wigtiat ämne att
fä ntredk, huru och pä hwad sätt man hushallar med
Kronans domainer, sä Kungsgärdar som Kronoskogar»
Uti det Betänkande som Stats«Utskottet redan
afgiswit angående Kungs- och Kungs Ladugärdar samt
deras förwaltning, har StatsUltskorter anfört alt hwad
Utskottet funnit tillhöra detta ämne, och fär sig det
kllsä här äbcropa. Men i anseende till de olagliga
Den 19 December.
och högst tilltagöne uigrepo som Oxeibsr^ förmäler
härwid jkola förekomina, och hwilka han yrkar mätte
beifras, sä, om sadane ägt rum de! Utskottet likwäl
ickc känner, anser Utstotlet dct icke tillhöra Dest åtgärd,
att härmed taga någon befattning, dä Regerings
Formcn icke dertill pä nägol sätt föranleder eller
Ulffoller sädant åläg g er.
z:o Pekar han, art de Embetsman, hwilka genom
deras räd eller åtgärder under förra Regeringen
skola bidragit till ätjkiliige olaglige betungande och
sörderstjge anstalter och handlingar, matte derföre stallas
till answar, samt air alla som i någon mohn medwcrkut
till denna Rikets förlust och det Allmännas förtryck,
helt och hällit mätte fftljas fran förtroendet och
de Embeten de i Skaten innchaswa m. nr.
Stats. Ustkottct får häröfwer ultra, att cm någon
olaglighet af den beskaffenhet, som Oxelberg upgiswit,
werkeligen sk ii lie haswa blikwlt begången; sä
anser Utskottet un.rersokniiigen derom icke tillhöra Utskottets,
ulan wekerbörlig Domstols handläggning, och
hwarcst alisa rättelse härutinnan i laga ordning sökas
hör. Slockholm den n December >809.
Pä Höglofl. Riddcrjkapct och Adelns Ledamöters
wäguar,
tAaes k!omin§.
Pä Högwördige Preste - Sländtts Ledamöters
wägnar,
sfi. Weiömeo.
Pa
Den 19 December. H99
Pä Wälloft. Borgare-Ständers Ledamöters
tvägnar,
Larl. kr, k-mäb-rZ.
Pä Hederwärda Bonde>StändctZ Ledamöters
rvägnar,
Job. klles5on.^
dl. kröäslms.
Begärdes pä bordet.
Högloft. Ridderjkapct och Adeln ätssiljdes kl. Z
till Z.
In kiäsm krotoLnlli
Q. 8>!vsrdki)!oe.
Olwdaaen den 20 December.
Plenum kl. ; iO förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollek, hallit i
Högloft. Ridderffaptt och AdelnS
Plenum den 19 Decnn»
ber 1829.
G. D. I anledning af de stäk Banco Ulffot»
lik
irvo
Den 20 December.
tek i Dest den 2 g Ilowember asgisne och den r dennes
bog Ridder>'kap.l och Adeln pä bordel lagde PrvtocollsUtdrag
anfört emot der af Riksdags Fullmägtigens frän
Dalarne, blsrts ftebrssons gjorde förslag, det mätte
Fullmägtigffapct i Banqnen och i Riksgälds Contoirek,
hädanefter hos samma personer bliswa sörenr, fann
Högloft. Ridderslkapet och Adcln icke tjenligk, att lill
berörde forsing sill bifall lämna, hwarom de öfrige
rcspeelive Sanden skulle genom utdrag af Protokollet
wänligen underrättas. Or 8u^ra.
S. D. Företog Högloft. Ridderskap?! och Adeln
till afgörande, det as Constiintions. Utskottet sed»
nast inlämnade och dcn i6 denncö pä bordet lagda
förflag till Lag hwarrfcer Ledamot af StatsRädcr,
^ärcdragande, samt beit Eurbetsmatt
Bonllngcir allmän befattning med» Lomm -ndomal
updragtt, skola för Lmbetsforfteiseu af
Riks Rätt vömas ; hwilket sörsiag gillades, med dcn
enda förändring, att ej blott i tvista, utan i alla de fall,
där Embeters förlust i denna auswarighets» lag stadgas,
den detsamma genom Riks-Rättens Dom förlo,
rak, icke mä kunna »agot Embete widare bekläda. Ikt
L»upra.
Härunder anmälte sig
Friherre 8tgel von klolsrein, LorLitL
b. uclvi^, och yttrade sig att sörledne gärdag
hade Ridderjkapct och ?ldeln fattat beslut om förslaget
till Answarighets Lagen, i anledning af Herr Grefwe»
och Landt.Marskalkens upgist, att de trenne öfrige
Ständen redan hade bifallit densamma. Friherre §rsei
anhöll nu fä af Herr Landt-Marskalken weka, om
Veu
Den 20 December. 1201
den underrättelse han om Ständens beslut ägde, wa,
rit officiel?
Herr Lan dt-Marskalken tillkannagaf, akt
den kunffap han härom undsätt, icke kunde egentligen
kallas officiel, enär derom ej ännu Protvcslls Utdrag
hade ankommit, men cm likwä! Herr Landt Marffalken
af Preste och Borgare-StändenS Tale män fäkt weka,
att AlffwarighctS Lagen i Deras Ständ b^ifwit antagen,
akt Herr Landr-Marffalken i förrgårs erhållit af Bonde»
Ständels Taleman samma underrättelse hwad detz Stand
beträffade; att sistbemält? Taleman ännu i gär »stons
pä Herr Landt Marffalkens söruyade tilfragan besan»
nät akt Bonde Scändet gillat Answarj.chels-Lagen; men
akt sedermera ater hade Herr Landt. Marffalken träffat
Bonbe-Stänveks Secreterare 1'räZgrflk» forn sagt frä»
gan om berörde Lag ännu wara hos Staude! oafgjord!
och forst i dag ffola företagas
Friherre 8mLl hemstälde härefter, om, dä un»
derräktelsen alrsä icke warit officiel , dä en wärd Ledamot,
Herr Liwenborg, hade uppå denna underrättelse
welak afstä fran en af honom gjord anmärkning,
dä kanffe flere anmärkningar blifwir gjorde, om man
känt rätta förhällandet, och dä berörde underrättelse
således hade haft en inflytelse pä Ridderffapec och Aselns
beflut, samma bcflut icke nu bsrde anses såsom icke satta dt.
Ropadeö Ja och LTej.
Herr K 0 rflen 8 k 01ps, ^ nflsrs, yttrade stg
att der wore Ridderfkapet och Adelns rättighet och med
Desi wärdighel enligt alt efter egit godtfinnande fatta
sikt beslut, ehurudan! de andre tre Ståndens redan
fattade malte wara; men önffade akt den lag mätte
Licrde Bandet N:o 77. wid»
i2or
Den 22 December.
widtagas, alt om någon citerar fattade beslut, hail
matte mara förbunden all dera upgifwa ProrocoilslUdrag.
Herr I^orlilisl), Larl l^rsärje, tillkännagaf,
all dä han fört. gärdag tillstyrkt AnswarighetS Lagens
antagande, emedan Nidderj^apet och AdelnS ensamnia
anmärkningar ej ffulle äga något nyttigt ändamäl,
hade sadant slett i följd as Herr Grefman och
Landt-Muffalke»s upgist, alt z:ne Ständ redan antagit
berörde Lag; men att sedan denna underrättelse
nu befunnits haswa warit oriktig, kunde han uu ej
annat än arertaga sitt tilstyrkande.
Grefwe volin,, äuxurt, yltrade, att da
han förleden gärdag begärt vorering, hade han afstätt
derifrån, i anledning af Herr Lendt-Marskalkens upgift
att z Ständ redan hade bcflutat: annars hade
han ej afsiätk.
sfnderteknad Riddarhus.Secreterare uplyste, alt
Herr Greswen sörledne gärdag icke sä yttrat sig, utan
allenast att han afstode mot wilkor, att Friherre 8raÄr
dä gjorde anmärkning mätte intagas i RiddersVapet och
AdelnS beslut, hwilket äswen korrt derefter hade ffelt.
Friherre 8 rael hemstälde till Herr Grefwe»
och Landt-Marffalken sielf om han skulle haswa sökt
befrämja ett bifall Man anmärkningar och förändringar
i AnswarighetS Lagen i fall Herr Landt.-Marskalken
känt, alt icke alia Z de andre Ständen redan
antagit densamma. När der nu wore bekant att
Vonde-StändetS beslut ännu äterstode, och att förhål»
landet således wore annorlunda än efter upgisten, sage
