# ID: svediakorp-gov192
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 77,164
# sentences: 2,530
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PKOIDcOI^M
Hällne hes
Högloflige
Ridderffapet °4 Adeln
wrd
Riksdagen i Stockholm,
Är 1809.
Fjerde Bandets 2:dra Afdelir.
Stockholm rgir,
tryck! hos Dicecrenrrn och Kongl. Fält-Boktryckaren
Peter Sohm.
Fredagen den i December 1809.
klsnum klockan 9 förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit i Högloft.
Niddcrskapct och Adeinö klenum d.
28 Now. 1809.
S. D. ^plästeS ä nyo Stats-Utskottets Memorial
af den 15 inncrvarande, rörnnde uphafwandel as de
wid Skänska Husar- och Smålands Dragon Nege»
menter inrättade Exccrciriä Ejquadroner, hwilket Me<
moria! ben 22 bennes blifwir hos Ridderskapet och
Adeln föredragit och lagdt pä Bordet. Och som härwid
gjordes åtskilliga anmärkningar, bles Memmi let
äcsöljdt af anmärkningaruc till Stats-Utskottets ytterligare
utlärande äkerremilttradk: Hwarom de Respeckive
Med-Skänden genom Utdrag as Protocollet skulle
wänligcn underrättas. Supra.
S. D. Uvlästes ä nyo Srars Utskottets, i anledning
af Kongl. Majus Nådiga Proposition af den
I Noweiudcr 1809 lill Riksens Ständer angående
understöd för Tackjerns Bergslagerns,' afgisne Utlåtande,
som den 24 Nowember blcf hos Ridderskapet och
Adeln föredragit och lagdt pä Bordel; och bestor Ridderikaprk
och Adeln arr detta Memoria! till Riksens
Ständers Banco-Utskotts utlärande remittera. Hwaroin
Utdrag af Protocollet til! de öfrige Respective Ständen
jkulle expedieras. Oc 8uprz.
Fjerde Band. r. S. D«
4
Den i December.
S. D. Sedan Ridderskapet och Adeln under
öfwerläamung förebask ScatS Utskottets Memorial of
Veu i- Nowember med Förslag akt en del as Cevald
lc:>e Negementerne i Riker bords tili Infanteri redar»
ccros, och wio delta Förstag ätskillige anmärkningar
mordes; bie» det samma ätsöljdt as anmärkningarne till
Skaro UtEotkets ytterligare äkgärd äterremitkeradt. Hwil»
ket genom Utdrag af Protokollet, skulle de Respeclive
M-d-Ständen wänligen tillkännagifwaS. Or 8npra.
S. D. Esler föregången öfwerläggning biföll
Ridderskapet och Adeln till alla delar der af StatsUtsätter
den 8 Nowember afgifne, och den i8tde
tennes hos Ridderskapet och Adeln upläste och pä bordet
lagde Memorial angående nedsättande as en Comils
till föreslående af indragningar till winst och besparing
för Stars-Werkst. Och skulle Utdrag as Protokollet
härom de , RespscriVe Med Slänten wänligen meddelas.
Or 8u;arL.
S. D- Föredrogs ä nyo Allmänna Beswärs
och Oeconomie Ulskorrers den 27 dennes upläste och
pä Barder lagde Betänkande angående åtskilliga förändringar
uri Kongl. Förordningen as. den 24 Februarii
-748, om Förlag wid Bergs» och.Brukshandteringen.
Hwad Utskottet Uti det afgifne Betänkandet
hemställt och tillstyrkt blef af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln bifallit. Hwarvm de öfrige Respcckive Ständen,
genom Prowcolis, Utdrag wäallgen skulle underrättas.
Oi 8u^>ra.
S. D. Föredrogs ä nyo Lag-UtffottslS den 27
Okowsmder upläste och pä Borver lagde Betänkande
al den 10 i samma manad, angående yrkadt uphäfwande
af ro mi Kongl. Stadgan om Wärfning
Den i December.
?
ech Manskaps lcgands kill Krigstjenst den 7 April
!'k'o2, i hivad summa innehåller, att Handkwtrks
Gesäl!, som i fredlig tid blifwer anwärfd, eller elstst
rist' Krigstjenst förfaller,, icke kan twmq -S atl deta,a
sin'skulo ho/r .Husbonden till större belopp är s R:d.
Och i cflöt Riddcrskapet och Axin art nll hm > Ut»
skclkct uri Betärk-rndet hemställt, läinna bifall; Hwarom
de öfrige Respeckive Skänden genom Uwn.g as
Prokvcoilet wänligen skulle undcrrätl.-s. Ole Sup a.
S. D, FörehadeS ä nyo LaqUltskott. ks förleden
gårdag upläste och pä Bordet lagde Betänk-noe
af dcn t i denna Mänad, om upbäswande a. Kongl.
Brefwct den 2> Nowemoer 1802, hwari förord» >s,
c>tt när wägbyggars wilja hämta sand ä andra hemm ms
inägor, jordägaren förut höras bör. Och biföll Rid»
derffapet.och Adeln hwad Lag-U;skottet uti sill Betänkande
tillstyrkt' hwarom de öfrige Relpective Sranden
genom Protocolls Utdrag wänligcn skulle underrätt
ras. Olk 8uprs.
S- D. Föredrogs ä nyo Lagutskottet? den 27
Nowembcr upläste och pä Bordet lagde Betänkande
as den 1 i samma manad i anledning af Herr Hofr
RättS Rådet Oarl krestine k-Is^llensllulsts frän R>dderfkaper
och Adeln remitterade Memorial angående
föresiagne förändringar wid Brottmåls ransakandr och
asdömande; Och bestöt Högloft. Ridderskapel och Adeli»
att till alla delar gilla hwad Lag Utskottet uti sitt Betänkande
tillstyrkt, hwarom de öfrige Refpecuve Skan»
den genom Prorocolls-Utdrag wänligen skulle underrättas.
!^t Supra.
S. D. Föredrogs a nyo Banco-UtjkottelS den
18 Nowember upläste och pä Bordel lagde Prorocolls
Ut
-
6
Den i December.
Utdrag af den ro i samma manad, rörande rättighet
för Götheborgs och Malmö Discont Werk, att i
Riks Diskonten tvid oförmodade för berörde Inrättningar
äfwenkyrliga tillfälligheter upraga Län, Derför»
ra svO,ooo R:d. och der senare 100,000 R:d. Banco;
Och blef hwad Banco > Uttjkorrer uti Prc-kocoilsAedragct
tillstyrkt af Ridderffapct och Adeln til! alla
delar g il!., dr och faststaldt. Hwarcan de öfrige Respective
Sränden gerom Utdrag as Protocoliek wänligen
skulle underrättas. 'Or Supra.
S. D. Föredrogs ä nyo Lag,UH?orrcts, den
27 denncS upiäste och pa Bor.r lagde ytterligare Utlåtande
i anledning af gjorda Anmärkningar hos det
Wällofl. Borgare Stander wid Utffstms den 1; nästl.
September afgifne Betänkande angående Wärdering
och osfemeliat utrop ä fast egendom a Landet som för
gäld utmätas. Och gillade Ridderffapet och Adeln till
alla delar hwatz Utskottet häri föresirgik. Hwarom ds
öfrige Respeclive Slä..den rväuligrn skulle underrättas.
8upra.
S- D. Som hos Högloft. Ritzdcrskapet och
Adeln anmärkningar förekommit emot Lag UtsPotletS den
27 dennes upläsie och pä Bordet lögde, samt i dag
a nyv söredragne Betänkande, i anledning af Herr /U
von VVabren6orKs hos Ridderskapet och Adel», ingist
ne och lili Utskottet remitterade Memorial, angående
Fardag ä Fidei-Commitz fastighet, för en afliden In»
nehaswarcs Sterbhus; Altsä blef dctla Betänkande,
ätföljdt af berörde anmärkningar till Lag Utskottet aterförwisadr;
hwarom de öfrige Respeclive Skantzen skulle
underrättas. Ol Supra.
S. D.
Den i December.^ 7
S. D. Till flutcligt afgörande föredrogs Lag»
Utskotters dcn 27 dennes upläste och pä Bordet lagde
utlåtande, öfwer de ho§ Högloft. Rivderskapet och Adein,
samt det Hedcrwärda Bonde-Ständel gjorde an»
märkningar wid Urfkotletö den 8 sistledne September
asgifne Betänkande angående Rättegångs Ombud, och
beftöt Ridderskapet 06) Adeln, att, rncd de i detta senare
Utlärande gjorde ändringar, till Lag Ulskvltets ofwan
berörde Betänkande, sitt Bifall lämna, samt att hoS
Kongl. Majit en underdånig anhållan skulle göras oin
en alswarsam påminnelse till Hof-Rätterne att noga
iakttaga de i detta afseende urkomne Författningar.
Hwaroin de öfrige Respective Ständen genom Utdrag
af Protokollet wänligen underrättas skulle. Ilr Suxra.
S. D. Föredrogs ä nyo Lag.UtskottetS den 27
Nowember upläste och pä Bordet lagde Betänkande,
i anledning af Riksdagsmännen polian Magnus WessinZs
frän Stende och Tuhundra Härader i Westmanland
, ^(>r>38 Andsrsson frän Sunnerbo l Kronobergs
Län, 2:ne serskildte samt Usrssons och Lric ?skrs,
sons frän Orebro Län gemensamt, hos Hederwärda
Bonde-Ständer ingifne, till Lag-Utffottet remitterade
Memorialcr, aggäende yrkad skärpning i stroffer för
Tjufnader m. m. Och biföll Ridderffapet och Adeln
hwad Lag-Utskottet i afseende derpä tillstyrkt; hwarom
de öfrige Respective Ständen genom Utdrag af Protokollet
wänligen skulle underrättas. lUr 8u^>ra.
S. D. Sedan Lag Utskottets den 27 Nowem,
ber upläste och pä Bordel lagde Betänkande af den
i.O i samma manad, angående den tid inom hwilken
Befwar öfwer Sockuestämmo Beftut.böra anföras, ä
uyo blifwit föredragit; beflöt Ridderskapet och Adeln
att hwad Utffottet uri sitt Betänkande tillstyrkt, bifalla;
-
8 Den i December.
falla; hwarom, de öfrige Respectivs Ständen genom
Prorocolls - Utdrag wänligcn ffulle uuderräitas. Ot
S, D. Föredrogs ä nyo Lag-Uk^otketS förleden
gärdag upläste och pä Bordet lande Betänkande af d.
26 sistledne Oetoder om Sjö- och Gränse-Tulls- samt
Accis, Rätters uphäfwande , gifwit i anledning Riksdags
Fnllmägligen '»vinizLivs till Wällofi. Borgare
Sländet ingifne och dcrifrän cili Lag,-Ur!?ollct remitterade
Memorial. Och bestöt Ridderskap?! och Adeln
att detta Betänkande tillika med de derwld gjorde anmärkningar
till Lag-Ucffottec återremittera; hwarom de
öfrige Reshccnve Skänven genom Utdrag af Prorocollet
wäntigen skutte underrättas., Or Lunrs,
S. D. Föredrogs ä nyo Lag Ukst-ottctS d. 27
dennes npläste och va Bordet lögde Betänkande/ i
anledning as Herr Ra'mamsen L.W. 'tVsrmin^s
hos Wäll ost. Borgare-Sländ it' ingifne, til! Utjkottet
remitterade Memoria!, cuic-äe-we ändring uti dct Ed§-  Fonnulair, som 8 §. af Kanal. Stadgan om Concourser
den 2g Innu 1798 kill FordringqrS bestyrkande
tvid dylika tillfällen föreffrifwcr, sang dels inskränkning
dels utwidgmide af de i 14 §. upräknade skäl
til! Gäldenärs befrielse fran Borgenärs framtida kraf;
Och bestm IfidderEaptk och Adeln att kill hwad Lagutskottet
uti sttk Veränk.uide dcröftver tillstyrkt lämna
bifall; hwarom de öfrige Nespective Stånden wänligeir
skulle underrättas. Ot Lu^ra.
S. D. Föredrogs ä nyo Lag UtlVotkets den 27
dennes upläste och pä Bordet lögde Betänkande, i anledning
af Hederwärda Bonde-Ständers Uti en l
form uf Minännna Veswär till Kongl. Maj:t stöld,
men
Den i December.
-
men wid justering hos Bonde-Ständel den iz sistisdne
September till Lag-Ulstottct remitterad skrift, yttrade
begäran om förklaring öfwer § §. af Kongl. Förordningen
den 21 Februarii 1789 angående Krono Hemmans
försäljare kill Skaile, sami de förmäner och
wilker, hwarundcr Skaitt-Hemmau stola imiehafwas. -  Och besiöt Ridder stapel och Adely alt till hwad LagUkstottek
ul! sill Betänkande tillstyrkt, lämna bifall;
hwarom de öfrige Respeckive Ständen genom Protokolls
Utdrag manligen stniie underrättas. Or Supra.
S> D. Företogs ä nyo tili öswerläggning
StatS-U'stottets Memorial af den i; Nowember rörande
Armsens Indelning i Brigader m. m. hwilkel
ben 22 innewarande bkef tvid föredragningen hos Rid»
derstapet och Adeln pä Bordet hwilanvc; Och blef
detta Memoria! af Ridderstapet och Adeln bifallit;
hwarom de Respective Med-Ständen genom Utdrag af
Pcotocoller skulle wänligerr underrättas. Or Supra.
Grefwe k-lamilron, -äxo!, begärde att ic>
H. af Aveliga Pcevilegierne mätte sä uplasas, i anledning
hwaraf detta pä Herr Grefwen och Landrmarstalkens
befallning werkstäldes.
Friherre Lsäsrsrrom sacoft, anhöl! att
som tryckningen af Ridderstapet och Adelns Protokoller
för innewarande Riksdag, i anseende till deras
widlystighet, gär långsamt, hans ingifne Memorial rörande
Herrar Banco-FullmägiigeS frikännande, matte
af honom särffildt och genast till trycket fä befordras.
Bifölls.
" Up
-
10 Den I December
UplästeS följande:
Afskrift
Protocoll hållit inför Konungen pä Stockholms
S-'orr den 2z Nowemb. 1829.
Sedan en Deputation frän det Hederwarda
Bonde Srändet anför- a» Dest Taleman och ärföljd
af Ständers Secreterare, pä manligt sätt emvttaqen,
inträdl i Konungens Audicu-e rum, der Hans Maj:t
Sig befann, omgiftven af Stms-Raders .Ledamöter,
Dest General Adsurant scr> Armeen och de till Kongl.
Maj:t upwaktning börande Personer, samt Wukchafwande
Officerare, höll Bonde, SrändelS Taleman följande
Tal.
"Stormägtigste Allcrnadigsic Konung.''
"Med Eders Kongl. Mains dertill gifne Allernadigste
tillständ, wägar nu Bonde-Srandet, genom
Ost Deputerade, i uudcrdanighet nalkas Eders Kongl.
MajttS Thron, för att astäinna den unoerdaniga ansökning,
hwilken Eders Kongl. Majtt i näder »värdes
tillära Ständers Secreterare arr nu uplasa."
Derefter »plasts Bonds-StändetS Secreterare cn
underdånig skrift sä lydande:
"Stormägtigste Allernädigste Konung".
"Med den underdänigaste wördnad och tillgifwcnhet
för Eders Kongl. Majus dyra Person och »ned fullkomligt
erkännande af de nädiga omsorger Eders Kongl.
Majtt för Fäderneslandets wäl alt-d haft »sparve, wägar
rm Bonde,Ständet, genom Ost Deputerade, bön
-
Den i December.
ir
falla om ckt förnyad! wedcrmäle af Eders Kongl. Majus
nåd och mildhet emot Dest rrogne Allmoge''.
"Med bekymmer och innerlig oro, har BondeSiandet
hört Sig förkunnas Eders Kong!. Majus lil!
StändctS Taleman den 9 i denna mänad astäkne nådiga
ffrifwclsc, hwarigeuom Ständer blistvit- öfwcrty»
gadk, hurtilcdcs wid öfwer läggningen i StändctS Ple«
n«m den 4 förutgående, om Edcxs Kongl. Majus
nädiga Proposition rörande särskilda krafiiga anstalter
tili Rikets förswar och framtida säkerhet, det sörba stan»
de ägt rum, art r stallet för der Högsiberörde Nädiga
Proposition bordt, enligt RegcrmgS-Formen, till något
Riksens Ständers Utskott remitteras, Ständer, matt
iakttagande häraf, kill hufwndfakeligr afgörande detta
wigtiga ämne genast företagit. Men Allernadigste Konung!
Om den sörhaga Ständer hyser för en allmän
Confcription och National Armering, wid nämnde tillfälle
bland StändctS Ledamöter astadkommir en ifwer,
som, under minner af nyst framfarna mistöden, fört
Lem till uraktlåtande af ben i Grundlagen stadgade
ordning för ärendets handterande; sä wärdes, milde
Konung! uti detta Ständers erkännande af en äsibcsitt
form, hämta nådig anledning tili ett mildt öswerr
seende. Med den fullkomligaste tillförsigt till Eders
Kongl. Majus milda och mäcchga beskydd, sördristar
sig Bonde-Ständer härmed inför Eders Kongl. Mast
nedlägga StändctS innerligaste önffan och underdånigaste
anhållan, det wärdeö Ederg Kongl. Maju af
nåd och ömhet för Desi trogne Allmoges bön, nu icke
widare yrka fullföljandet af den nådiga framställning,
som Eders Kongl. Majus Proposition af den 31 sistlednc
Ocrober innefattar, deruti Ständer likwäl med
listigaste tacksamhct emottagir sä manga uttryck af ömhet
för m olyckligt Fosterlands wäl; Och hyser altsä
Ställ
-
22 Den i December.
Ständer det underdäniga hopp, an Eders Kona!. Maj:!
icke lärer misskänna Bonde - Scändets oföränderliga
wördnad och kärlek för Eders Kongl. Mst.tS Höga
Person, tänkesätt, hwilka nitid hos Sw riges Allmoge
leola wara liflian, och bönfnller Ståndet unverdä»
»igst det Eders Kongl. Main, i anseende till Allmogens
betryckta omständigheter, nu i näder wärdes för,
limona Allmogen frän widare utjkrifningar eiler rustningar
uröfrver den manliga Usteringen, enligt Regerings-Formens
föreskrift, hälst söstarrr skulle öfwerstiga
Allmogens krafter och förmåga".
Med djupaste, undersåtlig wörpuad trohet och nit
framhäidae
Stormägti.ste Allcruädigste Konung
Eders Kongl. Masses
Allerunderdänigste och tropligtigste undersåte
1.278 Olsson.
Bondc-Srandetä Taleman.
^ Talemannen siutade derpå med följande ord:
"Bonde-Ståndet, söm hyser dek underdäniga
hopp att Eders Kongl. Majit i näder räck's bifalla
denna Skändcts begäran-, anställer underdänigst, att i
Eders Kongl. Majus oskattbara näd beständigt sä
wara inneslutit".
Kongl. Maj:! läcktes hära i näder swyra:
"Dä Jag med rättwis kansta af Fäderneslandets
fordringar, med grundad farhäga för framtidens
wädor, den Zi sistledne Oelsner öfwerlämnade til' Riksens
Ständer min nädiga proposition om wjdtagande
af serskilda kraftiga anstalter till Rikets förfwar och
Dru i December.
säkerhet, yttrade Jag genast, att dä mitt sammels och
mitt Konungsliga kali owNkorligen krafve detta steg ä
min siva, skulle Jag- trygg-d för framtidens och esterwerldens
dom, mm afteende pä urgangen, afbida det
Vestm, som Riksens Ständer öftucr detta wigtiga äm«
ne skulle fakta. Anledningen till Min skrifmelse till
Eder Taleman as den 9 i denna manad, war således
ej hämtad fran någon mot mina kända tänkesätt stridande
åstundan, att werka pä Edert beslut, rörande
National bewäringen; men endast frän en mig åliggande
pligt, att bibchälla den beswurna RegeringSFormens
helgd, och att återkalla wilseförda undersä»
kare till ett noggrant iakttagande af b si föreskrifter.
Dä Bonde-Srändet nu genom Eder, Desi Deputerade,
högtidcligen för Mig erkänt Desi misikag, och medelst
ett äkallands af Min ömhet för Sveriges Allmoge,
pä hwilken detta aktningswärda Ständ aldrig
bör twifla, anhäller att Jag, som ett ytterligare ber
wis derpg, ej nu widare mä yrka pä i sräga warande
Proposition, och dä igenom detta Bonde-SkandetS Be«
stut, fraqan härom äter inerädt i en laglig form, öfwcrensstämmanve
med Min och Grund-Lagens bibehållna
»värdighet, har Jag med synnerlig tillfredsställelse
deruti igenkänt elk sörnyadt wedermäle af den
medfödda rillqiftveyhet för Konungen och af den aktning
för Lagarne, som sirid utmärkt Sweriges RikeS
Allmoge. I Vcr säkra hopp, att Vesta tänkesätt, under
Veu återstående delen as detta Riksmöte, och alt
framgent, ännu ytterligare ä Bonde - Ständers sida
skola adagaläggas, och att Jag ej widare n ä fä an,
ledning att emot detta Ständ förändra de känstor af
förtroende och wälwilja, Jag sä sjelfmant för olla
Mine trogne Undersåtare hyser, twekar Jag ej, mea.
endast med denna förutsättning, att bifalla Bond.-  Srändcts underdäniga önskan, att nu ej yrka pa Mia
Pro»
r4 Den r December'.
Proposition af den gi sistlebne October, i hwad som
rörcr scagan om National bewäringen, öswertygad,
att I sjclfwa, och det Stand I föreställen, med lug,
nare sinnen och fördomsfriare pröfning, en dag ffolcn
inse nyttan och uödwändigheten af hwad jag för Fäderneslandets
framtida Sjelfständighet föreslagit".
''Jag sörblisiver Eder med all Kongl, näd och
ynnest städse wäi bcwägen".
Talemannen, Secrekerarcn och Deputationens Ledamörcc
hade den Naden, att lysta Konungens hand,
bwarefrer De asiräöde.
In 66sm ?rotvcolli.
O. at VVerrerLrsär.
Lika lydande med det inför Konungen justerade
Exemplar.
I^Lrs von LmZeliräm.
Herr (iri^on valät, ^acob Lric, Uplä
ste
följande:
Den dag dä Kongl. Majit i Nädcr täcktes
meddela Rikets Högloft. Ständer Propositionen om
National Armering, war ock signalen gifwen till sorg,
liga betraktelser för de Medborgare, som wördade Majestätet,
som högaktade National Ovmioncn, och icke
kunde rnistledas af ett öswerspändk begrep om Folkets
belägenhet och tillgångar.
Jag bekänner mig haswa welak räknas ibland
detza i föste af min ölwectygclse, och biand flere be«
ränkligheter upstodo föstande:
i:o
W
Den i December r§
1:0. Osäkerheten för ett nytt krig med Rygiand
salom en följd, hwiikct i alla tider sä lange Swerige
ej ar mäqtigare icke kan förekommas, uran Poll»
riffa öfwercnskommelser, hwarom Folket ej torde böra
förbliswa i sädant fall okunnigt.
För det s:dra upstod farhäga för Nationens bewapnande,
emedan Deras tänkesätt cj synas förenade
om nyttan ai alla händelser, Pslitiffa sörhällanden,
antagne Styrelse grunder, och Representationen af
Folker.
För dct z:dje upkom twifwelsmäl igenom cn
djup kännedom deraf att Magoziner och Förräder moro
toma, och med ensamt stämplande af Sedlar ej kunde
fyllas, och synnerligast odugligheten af Armcens
gcwär i jämförelse med andra krigande Folkstags.
Och för det 4!de i anledning utaf Rikets ösanteliga
ffuld, öfwerdrifne utgifter och Embersmanna
Corps, samt uttömde tillgångar pä Folk, oberäknade
aftynade Näringar
Det ar således med sä mycket mera ffäl, som
jag anser Riket genom Conscriptionens upffjutande
mara frälsen; och det är med den största och hjette!»»
gaste glädje som jag yttrar m>g, under cn wördnadö»
full beundran.
Intet ögonblick har jag twiflat pä Kongl. Maj:kS
ömma och Faderliga hjerta för Sine undersåtare. Intet
ögonblick bär jag trott att Sanningen ffulle inför
Tbronen, sedan den hunnit bana sig wägen, icke bli
rva hörd. Och intet ögonblick har jag ttvekat att kill»
ftriswa Conscripltvnens framställning nu i-ämnet för--
.6
Dm i December.
kärande StatS-Räd, sedan Deras tänkesätt inför Na»
tionens ögon bliswir af Dem lagde uri fuil dager.
De hofwa lika som asyskak att trotsa Folkfattigdomen
efter ett olyckligt Folködande krig; den allmänna rö,
sten om hwad som är sant och rätt i narwarande nöd;
och hwilket jag antager arr Folket närmast känner sjelsk
och Rikskroppens nog smara och kända penninge sjuk»
dom. De hofwa med sällsynt men beräknad enighet
liknclscwiS akt tala, med en magistt trollkraft i sine råd,
stag, troligen sökt mildra och icke framdraga Set rätta
tillständer i Landet, hwaribkand kan räknas att ben och
arvlöse Soldater nied 4 Rd. nädegaswa framkrypa
uchn tak öfwer hufwudek, och med swnlrna magar,
sin öfrige lifstid, hwilket omöjligen kan uplifwa En,
lhastasniett, för de» Bäste as Europas Konungar, som
M effiat sikt lugn wid en annalkande Älderdom, för
M cnoast astöja ett inbördes krig, och strömar af
-^medborgerligt blod att styka; Och de njuta också i följe
deras mitt rysta bedömande såsom err as Folks Ombud.
Mistttocndet såsom xn wänlig sinkföljd stall troligen,
frukktt jag, blilwa den stänk De äswen as Nations
största anta? stola störda, jämte den tänkbara sörhaga
att De funna än widare genom sine rådslag, söka be»
wisa wdwändigheten af sädane steg, som stalie kunna
rättfärdiga genom sine inträffande följder, Deras afHtsne
illstyrkm, för National Nrmeringen denne tid.
Deen som mitt ämne icke är att emot Dche
He>rar wacka någon motion i Ständer, utan ensamt
svin Folks Representant att pä detta rum framte en
sorgeiig klagan, hwilken nu uphör, och mä hända
giswit den ett fritt, men bestämdt lopp, hwilket jag
^ annan ställning ej bör ellcr stulle gjöra. Aitla styn»
dar jag sill föremälet af min glada SlälS önstan som
är ari Högwälvorne Herr Grefwen och Landtmarstalken
samt
Dett i December
samt Högloft. Riddersikapet och Adeln täcktes besluta,
ester i näder erhållit tillstånd, att med en stark Deputation
npwagta Hans Kongl. Maj:t Konungen med
frambärande ensamt utaf Ridderskapet och Adelns
högtideliga FärkiarinF atc De utan afseende
pa älder alrid anse sig personligen skyldige
med lif och blod fäeswara Rörning och
Riket: utan alla slags Stånds Beslut. Men
ock atc wi med känfta och medrvetenhet för
Landers närwaranöe sällhet och bestånd? ärS
öfrvcrtygade art Rongl. Masrp nadrga, nu senare
afgrfne yttrande uli Arrneringö fragan,
är öfwerensstammande med Zlllmänna miljan
r rrärwarande tidepunkc, och således nu en gag«
nelig sak. Lunnandes Lonscription dock i stamriden
genom händelsernas lopp fa ert annat
Utseende, än dm rrU werkeligm har, om hela
Indelnings werket gär öfwcrända och Popu»
lation ökas genom en hälsosanr åtgärd bättre
än hmils pä det säre art jordens oneka jämnar
sig rist hwarandra m.d mera»
Häruppå har jag den äran Utbedja mig Högs
walborne Herr Grefwe» och Landmrarsialkens Propo»
sition wödsammast. »
Begärdes pä Bordel.
Herr Grefwe» och Laudl-Marfkalken.
Som Ridderffapcr och Adel r af der nu upläste, inför
Hans Kongl. Majit hällne Pwrocoller, inhämtat att
Konungen genom Dest nädiga förklarande till Bonde»
Srändeks Deputerade, will lära Dest afgjsne NådigProposition
om National Ärmeringen hwrla, sä torde
Ridderffapet och Ädel» nu mera anse öswecflödigc alt
Coiistttukionö Utsiouet öfwer detta ämne sig yttrar.
Fjerde Band. v?:s s» H.re
i8 Den i December.
Herr klingspor, Qerär, ansäg owanligk
«tt lägga pä Vorder, srägan om en Depmarion till
Kongl. Majtt.
Friherre Stael von wolstein, L. k,.
Jag tror alt det aldrig skal med onäd anses af en
Konung om trogne Undersåtare wilja npwagta Honom
med en Deputation, detta är min ranka, jag har dock
tillförne hört sädane rubriceras som en olaglighet. Konungens
nådiga bemötande emot Bonde-Ständet fyens
Lock rättfärdiga min tanka. Jag hemställer derföre
att om här framdeles skulle wäckas fräga, att, i något
enskildt andragande, upwagta Konungen med en Deputation
sädant icke mätte anses olagligt, vä) begär
Leröfwer Herr Grefwe» och Landt-Marskalkens Pros
position.
Herr Grefwe» och Landt.-Marska! ken
förklarade att nar en sädan Casus inträffade wille han
Leröfwer göra Proposition, men funne Veu för närwarande
icke lämpelig.
Herr LsrAMlan, Ambros ens x klarri
US, anförde ffrifteligen:
Derigenom att de a östra sidan af Torneå och
Muonio Elfmar belägne delar af Torncä Socknar,
tvid sista Freds Traktaten, blifwik till Rysiland afträdLe,
hafwa ätskillige Jndekningshafwarr wid Westerbottens
Lands- och Militiä Stater mistak siere eller
färre af deras lönings Hemman och således falk sine
löner i mer eller mindre mohn för min skave. Och
Den r December. 19
dä det wore stridande bäde emot rättwisa och billighet
att lära detze Embets- och Tjenstemän wara i saknad
af de löner, som esler Stat dem tillkomma; får jag
ödmjukeligen förestå, att De mätte erhälla ersättning
för sine borrkmistade Lättings-Hemman af de sä kalla»
de Krono Besparde eller »disponerade Hemman i Landet,
hmaraf tillräckeligt antal för delta behof finnas.
As lika anledning har Stabs CapitaineS Bostället
wid Premier Majorens Compagnie och, jag har
orsak tro, äfwen Premier AdjuiantS Bostället srängätt
Regementet. Någon utwäg bör wäl derföre tvidklgas
att andre i deras ställett bliswa inköpte.
Att detta mitt andragande mätte bliswa remltteradt
till Riksens Ständers Stars Utffon, för att
häröfwer asgifwa utlätande, och derjäime kommuniceras
Med de öfrige Refpeclive Standell derom får jag
ödmjukeligen auhälla.
Begärdes pä Bordel.
Justerades följande underdäniga flkiswtlsee till
Kongl. Mast.
Srormägtigste Allernädigste Konung!
Bland de medel till lättnad och besparing söt
Staten, hwarom Riksens Ständer warit betänkte, haft
wa Riksens Ständer ansett lämpeligen kunna räknas
indragningen af Adelsfane Regementet- Indelningar
och Boställen.
Dä Ofwerste-LiclMnantenö Compagnie såsom i
Finland sötlagdt, ej i CalcUlen inbegripeft bestär Kongl.
Maj:k
20 Den i December.
Maj:t till Le öfrige fem Compagnicrnes och Stabens
aflöning 41^ Mantal i Boställen, 1,210 Tunner
AsradS Spannemäl, 1,180 Riksdaler, efter Krono
tvärdi, uti häst Hemmans-Räntor, samt 1,666 Riksdaler,
likaledes efter Krono wärdi uti fördels räntor
eller löningar. Om nu dessa Häst-Hemmans- och
fördels- eller Löningö-räntor uträknas efter wänlig förwandling,
som torde öfwer hufwud kunna rågås till
6 gangor, och Spanncmälcn till Penningar efter Fem
Riksdaler Tunnan, sä utgör detta en ärlig Summa
af^mkring Tjngusyra Tusende Riksdaler Banco, oberäknad
förmänen af dispositionen utaf ofwannämnde
Boställen.
Det ar en känd sak, att Adelsfanan pä en längre
tid ej warit upsatk; och sedan Riket, ester Indelnings
WerketS upräktande, bliswit med en tillräcklig
stående Milice försedt, torde behofwet as en sädan
Corps wara ännu mindre, och anledningarne till dess
första upsättande i det mästa haswa förswunnit. Detta
instämmer ock med de i senare tider Nädigst widtagne
Författningar, hwarigenom, under den is April och
den 25 Junii 179Z, den 12 Junit 1797 och den
irsta Augusti innewarande är, bliswit förordnad!, att
alla Indelningar ivid Adelsfane Regementet, som blifwit
ledige, böra för Kongl. Maj-.tS och Kronans räk»
ning indragas, och de dem äksöljande Boställen pä
Trettio ars tid i wänlig ordning utarrenderas.
Riksens Ständer haswa pä dessa grunder, och
Ridderffapet och Adeln serffildt med concetzion af den
i 2i §. af Aveliga Prcvilegierne ät Swcnffe besutne
Adelsmän försäkrade rätt, bestulit att i detta ärende
mä förblifwa wid hwad Eders Kongl.'Maj:t rörande
Adelsfane Regementets Indelningar och Boställens
ii,
Den i December. 2r
ittdraanig redan i Räder funnit godt förordna, samt
akt de genom sä medelst skedde och framgent skeende
indragningar upkommande besparingar ofelbart mä till
Stats-Merkel inflyta.
Riksens Ständer framhärda etc.
Stormägtigste Mernädigste Konung!
Sedan genom äcets rika skörd sädes priserne
redan betydligen fallit, men Riksens Ständer Utan
tillförlitlig underrättelse om hwad till fyllande af Rikets
behof tarfwaS, och med billigt afseende pä En»
skildes rätt, ej anse sig tillständigt, att i underdånig,
het begära Nådigt utfärdande af ett förbud a SpannemalS
införsel fran utrikes orter, fä Riksens Ständer,
till det äsyftade ändamälekS tvinnande, hos Eder
Kongl. Majtt i underdånighet anhalla, det täcktes Eder
Kongl. Maj:k i Räder stadga den principe af Tullför»
höjning, som kan pröfwas nödwändig, att nu, om ej
hindra, likwäl minska en sä öfwerdrifwen införsel af
Spanncmäl frän de Länder, som deraf äga öfwerflöd,
att derigenom wanpris pä egen säd, till Landtbrukarenförlust
kunde upkomma.
Riksens Ständer fä dock härwid foga den un»
derdäniga önskan, att undantag i Tullförhöjningen
mätte göras för de Norr om Gefle belägne Orter,
hwilka genom kriget blifwit Utblottade och lidande.
Riksens Ständer framhärda ern
Up
-
-2 Den r December.
UpkLstes eli as Expeditions Utssottet inlämnadt
sä lydande»
Wördsamt Memorial'
Expeditions Utssottet har emvttagit förklarandet
af Högloft. Ridderffaptt och Adelns mitzi,eje deröfIver,
att uti sö,floget lill en Expedition rörande Kongl.
Hos» och Hos Skall Stakerne bijswit i flurmeningen
tillagde orden: Sa wjL»L möjlig: är, ehuru detzg
ord ej funnits i Riksens Ständers Beslut. Med skyle
Lig aktning ffyndar Utssottet att beswara denna Re«
Witz, sä mycket mer owäniad, ssm be öfrige Respektive
Riks Sländcn utan anmärkning gillat dcn klandrade
expeditionen och, oaktadt Högloft. Riddcrssapet och
Welns upmaning, wid deras förm farrade Bcsiur
fökhliswit.
Eli af Riksens Ständer nedsatt, af Deras egna
Medlemmar sonueradt Utskott, har sannolikt någon
annan bestämmelse än det servila iakttagandet af
den döda bokstalmen, bör mäl npnjas annorlunda än
ssm ett renssrifnmgs Contoir. Skulle detta Utskott
ej anses kunna döma om helswa JZestuketS mening,
dch sm denna menings bibehållande äfroen med sörkyd»
ligande tillsakkser eller ordsörändringar eller förkorrtnin,
gar, more Urffottet sannerligen öswerflödigt. Den föresiagns
och i betz flästa delar gillade Riksdags Ordningen
Älfwer dock kiar anledning, att Expeditions Utffotters
skyldighet i sjekfwa werket är« ej att eopiera §
men att upsättg Bcftuten, hwilka sedermera in g>1S"
ni-- skola justeras. Göres dä någon erinran wid styiiseringen,
och Riksens Ständer derom sig sörena, lärer
rättelsen sörmodeligen kunna werkställaö, utan någon
anjwarö' eller förklarings, ssyldighet för Utssottet,
om
Den i December. LZ
svin colleckift agerar Riksens Sränders Coneepist; med
ungefärligen lika förhållande till Riksens Ständer som
ett Publikt Werkt Secreterare till samma Werk. Det
förstas att här blott är sräga om ordformer; Hwad
som är werkcligt Beslut bör wifierljgen ej kunna förändras.
Utskotter tror fig redan hafwa bewisat stn
grannlagenhet härutinnan och äswen latjt flere expeditioner
hwitå, oftast för sä obetydcliga skiljaktighcter i
Befluten, art, efter Utskottets omdöme, de pä första
anmälan lätt skulle kunnat jämkas.
Sedan Utskottet säledeS » allmänhet tillkänna»
gifwit Dest pä anförde skäl grundade öfwertygelse om
hwad Det sammas åtgärd tillhörer, sär Utskottet ingä
i cqentelig förklaring öfwer det som bliswit hos Hög»
loflige Ridderskapet och Adeln anmärkt, och at öfrige
Respcctive Ständen sä högtideligen meddeladt. Ut»
skottet erkänner gerna att orden: sii widc möjligt är,
hwilka ej finnas i StatS-UtskottetS Betänkande, kunna
pä wist sätt wara umbärlige i Expeditionen, hälst
deruti pä flere ställen uttryckeligen nämnes den i 48
tz. RegeringS-Formen Konungen tillagde rättighet att
Sjelf förordna om Detz Hsf. Men om också betta
tillagg är aldeles öswerflödigt, kan deremot Utskottet
för fin del ej medgifwa att saken i del aldra minsta
genom denna tillsatts förwrides eller ändras, eller att
Beflutet derigenom blifwer mer eller mindre wilkorligt.
Dä fräga är om något, som helt och hallit. sökes af
Konungens Nåd, förstäs altid tyst derunder, ej endast:
Gä widt möjligt är, utan dertill med: sä framt
Ever Rongl. Maj:c för godt finnér- Är tillägget
sälnnda blott en ordfyllnad, tillkommen, som man
plägar säga, för rundhetens skull, torde den ej kunna
anses som annat är ett stylfel; och hwilka fel äro all»
männare? De öfwerseö rvanligtwis, — och kan hända
nästan
24
Den i December.
nästan förmycket. Skulle arer killsattsett werkeligen ös»
tyda något, mäste man granffa hwad det betyder. Möj»
lligheterne torde endast wara twänne; Antingen har
Utskottet genom detta uttryck äsyikadr ett sätt akt göra
Konungen mer upmarksam pä Riksens Ständers un»
Derdäniga önskan, —> och dä leryda orden: sa widö
möjiigc etr det samma som: i möjligaste marco;
Eller ock har Utstorret krorr Riksens Stander förbund»
lie att framställa Deras anhällan såsom det ägnade dea
underdäniga wördnaden för en Konung, af hwars eget
»välbehag berodde akt pä saluma anhällan göra afseende
eller ej. Uti intetdera fallet, och ehwad bemärkelse
halst antagcs, kan Urfelt,! anse sig haswa felat
till den grad akt förtjena cn säde:: direct alalan, anstäld
uran att Högloft. Niddcrskapet och Adckn ens
hade Srg bekant, hwanirän det förmenta felet härrörde,
em dek war'«p:'Zms eller onpmärksamhetens, till^
kon.Mit genom mchlydtiiur eller Mltzjftrifning.
Emedlertid skall Utstoinr tröstas af sine afsig»
ters renhet och af dek wstrdiga behaNdlings-sätt Utstokter
rönt af de öfrige R. lpective Riks Stånden, hwilka
rättwisat och godkanr Utffosrers akgärv.
Sllitclrgen auhalier Utlleottek wörbsammeligcn att
»indfä del in exrenso af der hos Högloft. Ridderff'apel
och Adeln i asilevning af det ätaladc CrpeditionS
Försiagct den 22 sistledne hällne Piotocoll.
Stockholm den 2; Nowember 1809.
6u8tsk O',älb>eä^kl. W. Oar^slan.
6. 8ras! v. kkolskern, L. 8>Ivsr8ko!pe.
(sasp. W. Lbrenhvr^. stacad ^äjsrlrsrk.
borner. Ixlicolans Oar6sl!.
L. ^l. loivia. 83m.kr.2liLrvo^e!.
Lsr! l^r. borström. Wa8e!!.
^enclers OlossLvn, - Ian fansson.
O- äValerius.
Dm i Demnbcr.
25
Herr Grefwcn och Lan d t-Marsk a lkcn
läk uplasa Bulleunen för i dag rörande Konungens
hälsa:
Den i December klockan ro förmiddagen.
'^Kongl. Mast war uvve hela gardagen, sch
mädde i ali hänseende bättre än hagarne förut. Hans
Maj:t geck kill sängs klockan io pä Afton, och har
solwik wäl hela Wakten. Förhällandet är i dag lika
godt med gardagen".
' ° O. Weigel.
hrvareftcr Herr Landt-Marffalken gas tillkänna att dä
han förleden gärdags afton upwaktat Konungen hade
Hans Kongl. Maj:t befallt honom försäkra Ridderffa,
pel och Adeln om sin tillgifwenhck och erkänfla, samt
sina oförändrade Nådiga tänkesätt för Riddcrffapct och
Adeln och hela Riket.
Uplästes ett as Friherre inlämnadt
sa lydande:
Wördsamt anförande till Högloft. Ridderffapet
ach Adelns Prorocoft.
Sedan numera, icke allenast Riksens Ständers
Pluralitet gillat och stadfästat Deras Expeditions Ut»
ftkottS ifrägawarande göromäl, utan ock Utffottet haft
den äran att asgifwa den Förklaring, Högloft. RiS»
dersikapct och Adeln särffildt behagat af Det samma
äska, äterstär ännu för mig, såsom af sjukdom redan
en längre lid hindrad, att biwista Högloft. Ridderffa,
pek
76
Z7en i December.
pet och Adelns Plena, att wördsantt härmedelst anhålla,
dek läckles Högloft Ridöerffapet och Adeln ber
nägit gifwa tillkamm, hnruwida hoS Högloft. Ridder»
stapel och Aocln cmor min Person i synnerhet upkom»
mit, antingen nagök m,hnö>e osmer det framfarna,
eller nägon misstanke i anseende till framtiden? —Icke
af en öfwerdrnwcn och illa anbragd ömtålighet emot
de, lindrigast sagdk, förhastade omdömen, en eller annan
Ledamot af Högloft. Ridderstapet och Adeln stall
hafwa lätit undfalla sig, men af aktning och tillgift
wenhet för de M-dlemmar af delta Ständ, som hittils
warit mine Medar! stare tiri Expeditions Urstottet, Mille
jag genast deltaait «ni deras Beflut, att nedlägga ett
kall, det Högloft. Riddcrstaper och Adeln, ätminstone
LN stund, fyntö anse wara af Ost wanwärdadt. Men
jag har återhållits derifrån af den constderakion, att
jag säsom Ordförande för hela Utstotlcl, icke blott för
Ridderstapet och Adelns Fnllmägtige derstädes, ägde
att göra ett lika wördsamt afseende pä de öfrige Respective
Ständens kanka: ett afseende ytterligare rättwisadt
genom den ädelhet, bwarmed bemäldte Ständ
erkänt och wirsordar Utft'otkets bade urstillning och
redlighet. — Skulle jag nu likwäl fa emottaga den,
jag tillstår det, otörwamade underrättelse, att Högloft.
Ridderstapet och Adeln emot mig hyser olwannämnde
antingen miftlanka eiler miftnöje; dä inträffar för mig
den i alla aftcendcn owilkorliga styldighet akt afsäga
Mig en befattning, hwtiken länar hela sitt wärde, tillika
med sin grund, af förtroendet, som tilldelat den.
.— Iämwäl i den händelsen, känner jag intet behof
c? jnstificatisn; och begär icke ens, att Högloft. Rid»
terffapet täcktes yppa anledningen till sä beskaffade tan»
kar i fall de kunde bliswa Deras.
Jag stall i sinom tid äterwända lill mitt tjäll.
Dm r December. 27
med det orubbade sinneslugn, som ägnar min medwelenhet,
icke allenast af ett redligt iakttagande af de plig»
ter, hwilka mig wid Riksdagen älegat, utan äswen
af den widsträcktare Fosterlands känsta, ät hwilken jag
körs säga, att långt för delta halma hemburit offer,
ej ringare tilläswentyrs än de Herrar Ledamöters af
Ridderskapet och Adeln, som nu tyckes derpå göra
snart sagdt utesiutande ansvräk: anfpräk, dem jag för
öfrigt ej skall begära bättre an att lä erkänna, allenast
de icke göras pa bekostnad as rättrvisan mot andre
Medborgares dygd och heder.
För öfrigt anhäller jag »vördsammeligen om Hög»
kost. Ridderskapet och AdelnS tillstånd ari kommunicera
detta Memorial med de öfrige Respective Gränden!
Herr Nordenstolpe ^näsrs. Den upläS»
te förklaringen gifwer mig anledning tro det Expeditions.
Ulffotler ej sökt sig tillfälle sä läsa wara Protocoller
för den 22 fistledne, dä Dtt yttrat, att Ridderskap
pet och Adeln sökt kraftfullt fast sörgäfwes anmana de
öfrige Ständen att ändra ett förut tagit Beslut. Det»
ta gr icke enligt med sanning och den »värdighet Ridderskapet
och Adeln altid iagtlager, Ridderskapet och
Adell, lärer nogsamt minnas att genast da anmärkning
Uppå Ulffoktets Expedition gjordes att Deputation äfwen
dä affärdades till de öfrige R-ikö Sländen rörån»
de detta ärende. Men om de öfrige Stånden af orsak
att De icke trott Sig behöfwa granska detta UlffottS
göromål lika som deras som uti Regerings-Formen upräknas,
och säledes mer skyndsamt och uran nogaste
skärffädande bifallit genast oswannämnde Expedition är
delta icke förunderligt, och bör icke Ridderskapet och
Adeln derföre kunna göras eller käla ben tillwitelse af
sine Eomitittade j Utskottet.
2g Den i December.
För öfrigt anhäller ja a om Ridder skåpet och A»
delnö tålamod at fä upläsa ett ffrifkeligt anförande.—
Herr ldloräsnzrolxs upläste derefter följande:
Dä en och hwar af Ridderskapet och )Ldeln sä»
kerligen inser nödwändighekcn af att bibchälla enighet
inom Osi för att med lugn och klok och öfwerläggning
afgöra än ätcrstäende wigkiga ^render, lära ock alla
Med fullkomlig ledsnad hsswa ähört flere häftiga debatter,
four den 24:de i förleden manad här föresöllo
öfwer det anförande en af wäre allmänt aktade Leda-»
möter Herr Ofverste»Lieukenanren och Riddaren 6rixsnvaläc
den 2Z till protocollet asgaf, och bwllket an»
förande med mycket bifall da tycktes af Ridderffapet
och Adelns pluralile anrazas, i stöd deraf äswen genast
en Deputation till de andre Rikö-Ständen affär»
dades för att framföra Ridderffaper och Adelns ganska
stora misinöje öfwer Cxpeditions-Ulffotters mindre
noggranna befattning wid upsäktandc af den Expedition,
som rörde Kongl- Mahrs Slak.
Det kan icke annat att förundra Niddcrffapet
och Aveln att förmärka det nu efteråt OswerftEeute»
nant Oripsvaläts omnämnde anförande kunnat wäcka
ej allenast Expeditions-Utjkottets utan äfwen flere andras
af wart Ständ misinöje, dä de fleste af detze
Herrar den 2Z när det uplästeS, uran synnerligt märkbart
misinöje eller betydlig- Aumärkningar läro det
pasiera. Wär allmänna önskan och bemödande bör
dock blifwa att söka afwärja alla widare Debatter i detta
ärende, hwjlket förmodeligen blifwsr sä mycket lättare,
som nu till öfwerflöd Expeditions-Utskottet har sig förklarar
och jämwäl Herr Effwerste-Lieut. Oripsnvsläk re»
dan till Protocollet ven 24 lika öfwerflödigt, men ädelt och
sriwjlligt förklarade att desi mening aldrig warit att per
-
Den i December^ 29
sonligen angripa nägon af Utskottets Ledamöter; Men
wäl att han ansett Dem nogare bordt granska Expeditionen
dä den till justering upiästeS, Uti hwilken pretention
Ridderskapet och Adcln säkerligen allid instämmer.
Det more en tidsspillan och öfwcrstöd att hän«
föra Ridderskapet och Adeln till granskning as en eller
annans uttryck under discusiionerne i denna sak, hälst
detta troligen kunde uplifwa widare oenighets gnista.
Min afsigt är blott akt erna der önskelig» och nyttiga
maler att,återförena alla sinnen kill enighet och förtro»
lighet; Jag för derföre ödmjukt förestå och anhaila,
om ej Ofwerste-Lieutenant Onpeu valör skulle wilja
moderera det uttrycket: Snara uri sitt anförande, med
förändring till : fädanr stom kunde liknas wrd crr
snara kunnat af Dem förekes Riksens Grander
till underskrift, och om Herr Grefwen och LandcMarskalken
sedan genom en. proposition täcktes förmå
de warde Ledamöter, som i detta ämne yttrat ett eller
annat ester ingiswandet af oftanämnde anförande att
lata Deras yttranden endast ga utur Protocollct, emedan
Deputakionens afsandande i förut nämnde ärende
grundades pä Ofwerste-Lieutenantcn Ori^envalörs gjorde
motion hwarföre den mäste i Prorocollet qwarblifwa;
Sä tror jag alt hela denna sak lättast förglömmes
och Wi fä bästa stut pä den.
Herö 6ripa nv alclr, ^acob lLric, Upläste
följande till Protocollct:
Ehuru icke lycklig nog, att kunna synas som
wältalig och uprymd af mycken listighet, mäste jag
mot min wilja ännu en gäng anlita Högloft. Riddekskapet
och Adelns tålamod för detta tillägg, som i
gemenskap med föregående uplyser hwad jag tanker;
I dek
zo Den r December.
I dek samma som deras anförande beundras hwilka
wäsa sina pennor eller annar efter förmåga.
Da Riksens Högloft. Ständer yttra en under,
daniq önckan i de delar, som röra Stats WerkctS reglering,
synes wig att talesättet innebär en mera din»
dande kraft än dä de göra sadant uri Oeconomislka
mäl, hwilka widare i Regerings-Formen omtalas;
Hwaraf följer, att icke sädane önskningar kunna med
hwarandra jämföras. AfwcnledcS tros att det brukade
talesättet bör nyttjas dä thronen nalkas såsom det
enda wärdiga. Fördenskull är och sörbliswer tillsätt»
ningen af orden, sä widt möjligt är, en förändring
af den rätta meningen, som till intet göra föremålet
Utaf en bestämd summas erbjudande, ifrån hwilken icke
kan Mjas, ätföljande bestämde ordningar, och hwacförutan
HofhallningeU kan blifwa dyrbarare än han
någonsin har warit. Nn för ögonblicket aro icke desie
tillsatte ord uröswer Ständers nära wenne manöver
gamle Vestnr akt frukta*, da wi kanna Kongl. Maj:tS
wishet, godhet och ömhet för sitt Folk, men paminnom
Osi alt hela denna upställning är gjord för framtiden,
och antagom att Swerige ännu en gäng katt
komma i lika stallning, och kan sä ester 6c> är en Re«
gent till princlpe lik f. d. Konungen; Sa tror jag
att Han nied lagligan rätt kan skänka Riks.Staten en
del as Företrädarens Höf-Skai; och dä detta kunde
möjengen blifwa följden inser hwar och en faran Utaf
Expeditions. UrssottelS gjerda förändring innan någon
sadan bliswii samtyckt, och uran att den ens förestås
såsom nödwändig uti ett afgiswit Betänkande. Det
Är icke länkbart att Riks Ständen skola i sine Plena,
jämföra ordalydelsen af 4 Stånds Besiuk, som will
säga relativt till andra Utskott, undersöka om detze
säga osanningar wid upgiften af sarta hwaruppä de
Den r December. ' z.
bygga sine Betänkande»: stift bör jn aldrig koniina
isräga? — Jag ryser wid ten swarighet i Arbcikwägen
ett stikc uugadt mifllroende Mille förorsaka, och
jag gör mycken skillnad uppå att rcnMifwa och expediera.
I följe deras anser jag Expeditions-Utskottet
vwilkorligen wara förbundit att uppsätta och sramläq»
ga expeditioner, som icke förändra Bestulen i minsta
matto, och som ensamt kunna pä dek högsta till regelmätzighcten
af uttryck undergå jämkning uppå oftast
vlagsamhetens anmärkningar. Något widare påstående
more ester min tanka att förringa Utskottets sanna
wärdc, och det wn jag twärkom nied Dest egen tillä«
telse. Man bör ej kunna förtyda tankarne derhän uran
illwilja, att dä ett Utskott nä arnes andra Stånds Ledamöters
gerningar i och med det ftmma kadlas. De
-äro ensamt answarige sine Principaler af hwarje Stand
serMldt, detta är min öfweckygelfe, samt att ded tillhör
hwarje Ständ särskildt öfwer detzas göromäl fatta
ett mistbilligande ester fastställande domstut. I annat
fast skulle den särMldte SkäudL magten och wärdigheten
inträngas, hwilket Ridderffapet och Adelns Pluralitet
aldrig lärer killata; och härifrån kommer x>er
srialogiam att flere Stånds Bestnk gör lag. Menniskors
olika förutseende — Begrepp om hwad som är
rätt — ar nogsamt en känd sak, men deraf följer icke
att ett återtagande af hwad jag anfört wore det rätta,
hälst sielfwe mina mänge Herrar Aarestnrer Mille troligen
i sine sammeten sädant mistbilliga, och witzerligen
anse dylikt för en dålighet, den De Sjelswe ej
wille begå, säledes mäste förlatas mig att etc återtagande
sörbliswer en omöjlighet.
Hwad frägan ater beträffar om hwad jcn snsört
skall ntur Prokocollerna förswinna sä synes >.-ic
magksprak endast det samma kunna utmärka, hwan, as
Lagar
Z2
Den i Decembet.
Lagar och Ordningar dä mäste tystna; Wid hmilkek
tillfälle jag dock jdall med omsorg söka bÄehälla ett
lugn, som cj ucdelar inveckiver under ffyqd af RiksLagsmanna
rätt eller oförstånd och som billigt fordras
af en Representant!,; om deste murar, hwilken derstädes
aldrig bör uraktlåta söremälet och skilja det ifrän Personen,
hwilken äler kai, fritt esker Negerings-Formcn
säga sin tanka. Slutligen uprepar >ag ännu en gäng
rnig ingalunda haswa tänkt personligen någon förolämpa,
men ock att jag ej kan sa nägon öswsnygelse äu
Len jag yttrat, och hwilken icke är ärerörig eller bär
vindiccras der hän, om man icke ma hända af en
nog ung ?c>inr 6'llonnsnr detsamma nödwändigk behagar;
Och detta behag finna Herrarne Sjelswe att
icke min upriglighct och ärlighet formar hindra, ulan
mäste jag uti en widare ssriffäcktning alltid erkänna
min underlägsenhet, hwarföre ock ds som åstunda utan
Min retzentiment mä fritt underkasta Publicum sins
anförande» lika som jag sjelf det gör dä jag nu för
sista gängen i denna sak will och ffav yttra mig.
Att hwad nn sagdt är mätte bifogas hwad jag
sörm anmält, der är min yttersta ödmjuka anhällan,
lill tjenst för den som önskar blifwa underrättad och
lill crhällande af det framlida Allmännas dom den jag
Mig underkastar med ali trygghet. Och ärerstar nu
mera ensamt om z:ne Mks-Stand giswit bifall, ark
lyckönska den Kongl. Hos-Staten till ett framtida Privilegium;
Riks.C-,han till troligen en utgift som kunnat
undwikas; och mig sjelf att enligt RegeringsFormen
ägr rätt yttra sn ranka, uran att stä under
Expeditions UtffottetS domsrätt.
Friherre ökra el von wolstein, 6. l..
Mid den nn upläste Förklaringen frän Expeditions
Uk
-
Den i December. ZL
Utffottet önskade jag att Ridderffapet och Adeln wille
fästa sin upmärksamhet tvid nagra deruti etablerade
' grundsatser, som jag fruktår kunna leda till oordning.
ExpeditionS-Utffottet pästär sig cj wara ffyldigt att tvid
expeditioners upsättande verbotim afffriswa hwad Stän»
der bestulit. I sädant sall, ffulle tet ju bliswa Utffottct
ej Riksens Ständer, som ffulle afgöra Riksdag»
ärenderne. Widare har Expeditions Ukfforrer förklarat
sig anse den omkwistade tilläggningen: sia widt
Möjligt äk, icke wärka någon förändring i saken;
Ridderffapet och Adeln äter har ansett sörhällandet
twärtom. Äger Utffottet att pä sädant sätt explicera
Ständers Beslut? — Icke Utffottet men Ständer
fjelsi mäste wara Domare i den frägan. Jag wägae
alwen tro att Ulffokkets åtgärd wid Expeditioners upsältande
ej bör wara as annan beffuffenhet, än, lika som
Uli Milikairen, Adjutanters alt expediera saker, ellee
wid Domstolar, deras som Utffriswa Utslagen. Jag
förbehåller Mig att framdeles sa underställa hwad stor
betydenhet, ben gjorde tilläggningen, i anseende till
följderne möjligen ffulle kunna medföra.
Grefwe Vs Is (ZsrZis, Iscsb, Det är
Med cn werkelig förundran, en billig förtrytsamhet jag
afhört ExpedirionS - UtffvlkelS Förklaring. Huru katt
Utffoktet säga >,kk Ridderffapet och Adeln ypmanat sine
Med-Skänder? Ridderffapet sch Adeln har Med ffäl
sUNnit Uiffottct haswa begätt ett sel, Ridderffapet och
Adeln har deraf gifwit del till de öfrige Sländön, katr
sädant kallas en upmaning? Utffottct säger sig känna
en tröst i de öfrige Ständens bifall och wärdiga gillande
af Expeditionen. Har dä Ridderffapet och Adeln
Mane om sin och Med Ständers rätt icke Upsört sig
lika wärdigt? Tillhör det Utffortet att derom döma,
art yttra sig om hwilkct Ständ npsört sig wärdigt?
Herde Band. k?:o Z« Nid
-
Z4 Den I December.
Ridderstapet och Adeln mä döma hwad följderne stulls
blifwa om Expeditions-Utstokkct skall körestrifwa Bestulen,
Nu har Z Stånds bifall kill Urstottcts Expedition,
twärtemoi hwad alla 4 Stånden för fä da»
gar sedan bcsiöro, gjort Lag för alla. Ar sadanr rätt,
sädant lagligt? Jag uprcpar att Urstottet begäkt Slurf
tvid försaltandet af sin Expedition.
Herr Lilverbkolx^l^rsäric, As den anledning
att Herr Qfwerste-Lieurenant 6ripSnvs!clr nyst
förklarat sig ej wilja återtaga sine mot Erpedirions-Ucjstoltet
giorde rillmälen utbad han sig fä anföra följande
till Protokollet:
Herr Oswerste-Lieutenanten och Riddaren ^cob
Nric 6rix>envaI6t har, efter den underdäniga strifwel»
sens läggande pä bordet, behagat namna icke blott huru
nödigt sädant är till förekommande af irringar
eller egenmägtiga förändringar uppå Ständers
bekostnad, utan cck, att den ifrägawaraude Expeditionen
wsre en mediterad anvring twärt
emot Ständers Beslut; err försök rill förande
bakom ljuset, som, om det kunde lyckas, förstgrigheren
denna gang gjort rill imer, jämte hemställan,
om icke Högloft. Ridderstaper och 2ldeln
borde gifwa Expcdilions-llrfkorrcts Ledamöter
strr Mitznöje tillkänna, och förundran huru möjligen
sadane snaror kunnat af Dem ucläggas?
olt i den förmodan, att wid päföljande tillfällen, dä
Riksdags. Besiutet stall sammansattas, De med mera
noggrannhet mätte ftvara emot det förtroende,
som Gränden till Dem wille äga mi en behöflig
grad af tidens tvinnande.
I förmoda», att deste nog smara uttryck af Hög»
loff.
Den r December. 35
toft. Nidderffapet och Adeln ogillas, torde dock Högloft.
Nidderskapct och Adeln tillära mig, akt med samina
rättighet,json, Herr Ofwcrste-Lieutenant Orjpsnvalät,
till protveollet anföra hmav han sjelf söranläkit mig, atl
tvid betz yttrade mening anmärka, i sammanhang med
det, som egentligen rörer sjelfwa Expeditionö-UEottct.
Med Höglofl. Rivderffapet och Adelns förtroende, är cn
af mine Söner Ledamot af samma Utfforr. Det ma
Lä rillätas mig, att aftorka en fläck man welak sätta
pä mitt namn. Jag har ärsr det efter en för ära och
redlighet känd och af mig aldrig nog saknad Fader.
Mätte sanningen döma, om någon af detta namn sä
rv nhevrat sig, svin nu will yastäs, att hafwa befrämjar
Lrrmgar eiler cgmmägriga förändringar pä
Ständers bekostnad; hpst en mediterad ändring
twäet emot Ständers Beslut, gifwit försök tilt
förande bakom ljuser; eller urlagt fädane snaror,
som nu will pästäs. Beträder lag, mine Söner?
elier mine Bror-Söner, ibland hwilka jag sjelf Hide
har den äran att birvista denne Riksdag, med sädaNS
anslag, döme Osi dä rättwisant och komme aldrig de
rider, dä ej offulden finge tolka sitt förswar. HögloflRidderffapu
och Adeln torde förlåta, att händelsen ö«
N'..w mig xä det högsta. Jag äträr jämte de mina,
alt med bibchällen ära läggas i grafven, och förbehåller,
au om te deremot gjvrde killmälen ffvla förwaraS
i Riddcrffapet och Adelns Protocoll, äswen detta af
mig Ntkräste anförande mätte deruti fä äga rum.
Wike söndringen frän Wära öswerläggningar och blist
we de utmärkte med den enighet, som Fäderneslandet,
uran att förlora lid, nu sa wäl behöfwer»
Herr (-ripsnvslät, ^acob kl- yttrade
sig sinna Herr 8i!vsrskolpeL gjorde, anförande sä listigt,
ömt och wärdigt, att han till desi intagande i Protocollet
gerna instämde» H e' -
Z<5 Den I December.
Herr 8kael von wolstein, ö^latrbias
6 usraf, upläste följande:
Dä Herr Ofwerste-Lieutenantcn 6ripenv3läc
tillkännagifwit, att han ej ätcnager detz yttranden emot
Expeditions. Utskottet; får jag äran förklara, akt jag
afsäger mig befattningen i berörde Utskott, sullkom,
ligt tryggad af min egen heders känsla, och af den
säkra öfwercygelse, att as hwarje redligt tänkande
Swensk Medborgare frikallas frän all tillämpning, as
de tillmälen, hwarmed Herr Ofwerste - Lieutenanten
6ripsnva>är pä ett eclatant sätt angripit Expeditions,
Utskottet, och följakteligcn hwarje betz Ledamot enskildt.
Herr Orurxlelstjsrna, Albin, upläste
ett Diktamen sa lydande:
Ehuru oftast den redlige, den sanne Patrioten
är nödsakad att inom sig dölja sine tankar, hämma
stödandet af den för Fosterlandets wäl talande känslan,
bör det likwäl ej förundra om, dä han talat för en
rältwjs sak, han någon gäng eldad af harm öfwer en
i wigkiga saker befunnen nonchalance, skulle, hänföras
lill starka expretzjoner, bör ej räkkwisan af hans sak
rättfärdiga hans billiga iswer? Hwem känner ej i den»
na mälning igeu Herr Aswerste-Lleutenanken 6r>psnvalär?
Hwem kan mitzkänna hans ädla tänkesätt? Wac
det en rällwis sak för hwilken han talat? War det ej
nonchalance, jag wägar tro att ingen, wid denna mo»
deram rxpretzion lärer hafwa att päminna, war dct ej
säger jag nonchalance hos Ledamökerne af Expeditions,
Utskottet att i sin Expedition införa ett ej i Högloft.
Ridderskapet och Adelns Beslut stäende, mot det sam»
ma stridande uttryck? — Jo witzerligen, — Ridderskapet
sch Adelns fattade Besiut att deröfwer förklara
Den i December Z7
sill mistnöje bestyrker fullkomligen sanningen häraf. —
Jag kan således aldrig förena mig med Friherre Osterström
det Herr Ofwcrste.Lieutenanten Qripenvalstr
nödwändigt för sin, för sikt Ständs heder borde återkalla
silk yttrande — Pä detta yttrande torde en efter»
werld endast kasta en flycktig blick och mera betrakta
sakens rättwisa, med upmärksamhet stanna tvid Herr
E>fwerste»Lieutenancen6 spända »vaksamhet.
Herr Magister Silverstolpes uttryck oanständig
han i pluraliter nyttjat, lärer ater ej kunna ur
samma synpunkt betraktas, han sökte sörswara ett sel
öfwer hwilket Ridderstkapet och Adeln bestunr förklara
sitt mistnöje, och säkert hade han, mera tvär»
digt sitt namn, sine kunstaper, mera »värdigt der
Ständ as hwilket han ännu är en medlem, med
utestutande as denna expretzion, kunnat söka ur»
skulda Expeditions-Utskottets Ledamöter. I den öfwertygelse
jag är att Herr Magister Silverstolpe aldrig
lär kunna förswara ett sädant uttryck, wägar jag
hos Högloft. Ridderstkapet och Adeln ödmjukeligen hemställa,
om ej hos Högrvälborne Herr Grefrven och
Landt-Marskalkcn, säkert den förste att skydda detta
Ständ för obehörige tillmälen, en anhällan kunde gör
ra§, det Herr Grefrven och Landr-Marstkalken täckteS
erinra Herr Magister Silverstolpe om obehörighcten
af desi fälda expresiion och (Herr Magistern alwarnas
alt hädanefter ej glömma) den aktning harr
detta Ständ ar ffyldig,
Hwad äter Ledamökerne af detta Ständ i Expe»
ditions,Utskottet widkommcr, som en del af dem längt
»frän au erkänna rällwifan af Ridderstkapet och Adelns
Vestm, längt ifrån alt utbedja sig Ridderstkapet och
Adelnö öfwerseende, ännu fortfara alt trotsa rättwisan
Den r December,
ps detta Beslut, sä får kill Högloft. Ridberffapet och
Adelns omprövande jag ödmjukast hemställa, om ds
af esar? Stånds Ledamöter i delta Utjsiokt, son, af sjelfklokhet
no sia mera rättwist döma ä» pluralitcren af
Högloft. Rlddcrffapet och Adeln, längre kunna anses
förtjena Riddexffapet AdelnZ förtroende.
Herr ^Kronborg, Laspsr, Redan nki Pkeyum
siftledne Fredag assade jag mig akt w.r - Ledamot
i Expeditions Utlikottct, Herr Orunäel^rjernLs npmaning
dertill har för mig ej warit af nöden. Hmr har
trott Ost ej widare förstena wart Ständs förtroende.
Jag trodde mig redan dä icke mera äga dek, och får
Derföre förnya min afsägelse och anmäla att det ruyr
iag tili Utjsiottet innehaft nu mera äx ledige»
Friherre ivian risrli e i m, Öar 8 .4ngnsr^
Wläste Lill Protycollet eir jsiristcligt anförande fä lydande
r
Herr Grefwe-,, och Landt-Marskalken och Högloft.
Ridderskap.'! och Adel» har af ket nu upiaste Exp'di^ionElfVotters
Betänkande inhämtat erforderlig uplys,
ning om de skäl, hwilka föranlälik Utftokttl- art den ifraga
ma rande Hock i tion författa pä sätt de» samina
här blifwir rist justering, föreslagen, Dctza sLäl winna
ännu mera stinka de ra st att Preste- Borgare- och Von-,
H?-S'äuden godkänt hgde Expeditionen och Urffotters
förhallands,
Det lär ej kunna motsägas, att hwilket Utskott
som hälst är berätkigadk kill aktning, erkänsla och mena»
gement, när ma» c sur sinn ar att Dest Ledamöter, aldeles
ej af någon skyldighet, utan endast as egen böjelse
§t wara M der Allmännas must,, ätagir sig det
Den i December. 39
mödosammaste af Riksdägsgöromalen, nämligen att sa»
kerna utarbeta. Man glömme ej att detze Personer
derföre ej uphöra akt wara Os; lika i rättigheter, och
att, ehuru Urskotten ej hafwa afgörande utan endast
frainställningsrätl, aro De pä intet sätt underkastade Riksens
Sränders annu mindre ett enda Riks Ständs
Domsrätt, innefattande rättighet att kunna tiliwita Utskott
förseelser. Med fädane wilker skulle fa lata pla»
cera sig i Utskott. Pä besia skäl hemställer jag att
Högloft. Ridderskapct och Adeln förklarar, att den an»
ragc - Erpeditions.UrjkottelS lämnade uplysningar för al»
beles nöjaktige, och finnes derigenom de orsaker aldeles
häfne, som gifwit anledning till remisien. Hwad
en enskild Ledamots yttrande beträffar och huruwida
deruti blifwit nyttjade mindre lampelige ordasätt, sä,
och emedan hans yttrande ej genom ordentelig proposition
wunnit det bifall för att wara ansett för Ridder»
skaper och Adelns Egne tanke, star dek, om han behagar,
för hans egen räkning i Protorollet, att en gäng
af en owäldug Allmänhet bedömas och förtjena! ej att
af Ridderskap!! och Adeln eller ett Utskott releveras.
Herr 8l!versro!ps, 6usraf ,4.drabam,
I denna sak har icke något annat förefallit som rörer
mig personligen, än det uttryck Herr Lrunäslstjsrna
emot mig anfört. Utan hopp att göra den effert som
han, fär jag blott för raktwisans skull utbedja mig att
ej någon granskning as mitt utlätande den 22 sistledne
mä komma i fräga, förr än Protocollet för samma dag
blifwit justeradt»
Herr /^älerberb, Jacob, Dä jag emottog
ett rum i Expeditions - Utskottet, ansag jag det med
skäl som ett prof af Ridderlkapet och Adelns förtroende.
Att efter förmåga söka gagna war min söre,
fars,
4» Dm i December
sats, att ej blifwa mitzkänd war min önstan. Sedan
en del af Ridderstapet 06) Adelns Ledamöter ej en»
daft ogillar Expeditions ^Utstotteks förhållande uran äst
pren twekat om Dest upsät, nödgas jag afsäga mig
mt widare warg Ledamot af Verra Utstött, icke tillfreds»
stälh att tvid en fmsarr »lösning af denna befallning
endast äga ett halst förtroende,
Grefwe l)s !s (Zsräis, ^acok, I anled»
ning af hwad Friherre kvlsnnsrkeim nyst anförde nämligen,
att Ridderstapet och Adeln i anledning af Herr
Ofwcrste-Lieurenaitten Onbenvalärs yttrande fattar sitt
Beslut i denna sak, yttrade Herr Grefwcn sig deruti
ej kunna instämma. Dä Ridderstapet och Adeln an?
fett arr expeditionen borde innehålla samma ordalag
som alla 4 Srgndcn i SlatS.-lUstyttets Betänkande bifallit,
sä kunde Herr Grefwe» för sin del aldrig samtycka
att sedermera de z:ne Standen stulle kunna ändra
hwad alla fyra redan bcslmit, och nnderstälde sä»
dank Ridderstam och Adelns upmärkfamhet
Friherre ^lannerlisim, Wid hwad Hero
Grefwe Oe Is Oarcijs anfört nödgas jag nplysa att
saken ej aldeles fä förhäller sig som han behaga; yttra:
Riddcrstapet och Adeln har wal stukat sitt Beslut
i anledning af Herr Qrip.envsittis gjorde motion,
men likwäl icke antagit Herr Oripsnvsjärs ranka försm,
ty dertill hade fordrarS proposition.
Friherre 8kasl von blolskein, Af Hery
Grefwe Os ls 6axä!s prcyenexad i hwad jag arnat,
anföra, får jag med åberopande deraf blott fästa min
upmäcksamhek wid Friherre hlarmsrboims stnlfats, ger
nom hwiiken han tillstyrkd bifall a Expeditions-Utstotters
förklaring af det stäl al! densamma genom z:ne
Sländs
Den r December.
Sränds antagande »vunnit »nera styrka. Stars-Ut»
ffolkers Betänkande har i 4 Ständ vlifwit uvläst och
bifallit, således en gäng antagit. Deruti finnes ej ben
omrwistade rilläggningen. Ml ändring deraf rvore nu
en förändring, det Mille blifwa ert farligt präjudical
om g:ne Ständ i sädant fall kunde twinga det 4:de.
Jag hemställer derföre att Ridderffapei och Adeln för
Desi egen »värdighet och allmänna säkerhetens bibehållande,
ma stä fast tvid sitt första Bestut utan förändring,
i annat sall anser jag saken sä som ännu icke
hellmén,
Friherre Lsösrsrräm, Jacok, Jag har
för oinffränkt aktning för Riksens Ständer, för att
tro det De wilja sörejVrifwa Konungen art »verkställa
omöjligheter, således önckar jag akt tillägget: sä widt
möjligt är, »nä bibehällas.
Herr van 8qkulrsnkeim, Osviä, an»
förde ffriftcligen;
Jag önffade, att denna dagens stridiga upträde
pä err Ridderffapek och Adeli» »värdigt sätt biläggaS.
kunde, och arr med särande tillmäle» emot akminaswärde
LedamSter uphöras mä. I Höglofl. StatS-Ut--  ffoltckS Betänkande, och sedan uti de Respective Stätt»
dens Bcsinr, är blott ett fixcradt underdånigt förbe»
häll gjordt om fjelfwa Summan till alla det nu »varande
Kongl. HofwstS behof, sä wäl som till förra
Fursteliga Hof Bcrjcningens Expeclance Stat; Meu
hushållningen med mehlen och organiseringen ester regleringen
och employsringen af ast Hof- och Skald Betjening
bles Konungens ensak, allenast den bewiljade.
Summan icke öswerstrides. I öfrigt kan ett conditiynelt
Förslag om möjeiiga. indragningar icke annor»
MtzL
Dm i December.
lunda effectueras, än efter görlighetett och kunna ingalunda
omöjligheter pästas. Manne Mddcrskapet och
Adeln da längre bör uppehålla sig med ordalagen s!r
wida möjligt more da icke decideras kan, hwad
som werkeligcn görligc eller möjligk är; utan ryckcS
blott Högloft. ErpeduronS Urst'okket böra anmodas, akt
i det närmaste nyttja verda formalia af Nespeckive
RikS-StändenS Pliiralirers Bestuk. Jag hoppas i öfrigt
att all wikars öswerläggning i detta ledsamma
ämne ma kunna afstadna.
Friherre 8kstz'I von l^olsrsin trodde
det skulle lända till denna twists afgörande om Herr
Grefwen och Landk-Marffalken behagade »plysa dem,
som icke hafwa sullkouttig kännedom om saken, huru»
wida Furstetiga Hos Skakens Aflöning är inbegripen
Uti 276,000 RM. som arv Konungen bcwiljade; Ar
det sä, s» är det ock giswit akt indragningen ankommer
pä Konungen sjelf, men j annat fall, och om
Staten s-kall linned särMdt graveras, sä mätte det
wara Ständer» rätt att derom afgöra, eller önsika att
Konungen lill Statens lindring täckes emplojera desto
Personer,
Herr Gr c fm cn och Landt-Marskalken
cmsag en sadan nplysning för uarwarande ej behöfwas,
dä den sä fullständig! innefattas i Stars - UrstkcttetH
betänkande.
Friherre 8rzöl von kjotsrein, förnyade
In begäran i anledning af hwad Herr von LcchulLsn»
herms yttrande föranledt.
Herr Grefwe» och Lan dt, Marskalken
Knsaz all widare diöcustion om denna sak ej mera kunna
-
Den r December. 43
na äga rum. Dä Herr 6,chemvs!är förklarat sig icke
återtaga sina ord, och i anseende dertill flere Ridder»
skåpet och Adelns Ledamöter deröswcr sig yttrat, mä
fåken sörfalla och Allmänheten sär döma oin hwav sä
tväl ä ena som andra sidan blifwtt ansördt.
Härtill Ropades Ja.
Herr Grefwcn och Landt.-Marskalken
tillkännagaf, atr Friherre O'^!ksä^KII anmält sig wilja
äterkaga hwatz han witz flutet as siri i dag upiaste Memorial
äskat, nämligen sin begäran om tillstånd till
Communicarion deras metz de öfrige Rik-banden.
Ropades Bravo.
Friherre Leäsrsrrom, Iscoh, erinrade
att enligt Rjtzderflkapet och Adelns Beslut, och sedan
Expeditions - Utskottet nn asgiswir si» förklaring, justering
as Prorocollet för den 2a Nowemher mätte
hlplästeö och Justerades Protokollet för nämnde dag
Gmottogs 06) infördes en Deputation ftän Högwördige
Preste, Staude!, anförd af Biskopen öfwed
Linköpings Skilt m. m. Doctor Larl von Uossnsrein^
som tillkännagaf att Preste-Ständer bifallit SratsUiffottetL
Betänkande rörande ärliga underhållet föd
f. d. Konungen och Hans Famille och det sä mycket
Heldre, sorn dek Högwördige Ständer ausell wärdig?
44 Den i December.
en fri Nation att kinot Dem Ådagalägga ädelmodiga
tänkesätt.
Deputaticncn afträdde beledsagad pä manligt sätt.
Grefwe förner, begärde för sin dek
till Protokollet, det han till alla delar ogillade Herr
tZripenvaläls termer emot Expeditions - Uk^ottek.
Herr Greswen och Landk- Marskalken
srägade vin Grefwe lvfornsr haft något yttrande, dä
fåken förewar, i annat fall kunde desi reservation un,
der nu pästaende justering ej annorstädes än till denna
dags Protokoll upragas.
Grefwe Xiärney förklarade sig begära den
till denna dags Prorocoll.
Härwid repades att saken more afgjord, och alt
Widare yttrande deröfwer icke tillåtit..
Friherre Le6ersrr2m, ^gyod, Dä ett Prv,
toeoll justera? trodde han hwarje individ» ägde rätt att
derwih yttra sig, och yrkade att denna rätt ej mattL
yägon förwägras, dä sadant icke rubbar ett redan ta»
gir Beslut, samt ullade att han derföre till alla delar
instämde med Grefwe klärnsr uti ogillandet af Herr
Hn^envMts uttryck emot Expeditions-Utffottet.
Herr Lrixenvalär För den sädant begär mä
det gerna samtyckas.
Herr
Den r December. 45
Herr Grefwen och Landt - Marskalken,
En justering består deri akt den som sig yttrat sär
»plysa eller tillägga något wid hwad han anfört men
ingalunda kunna nya yttrande derwid införas eller tilläkaö.
Grefwe bärner, Nils, Som jag icke war
närwarande när saken afgjordes, trodde jag det wara
min rätt att nu wid justeringen sä anföra min reser,
vatton.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
Om Nivderffap?! och Adeln dertill samtycker mä den
i denna dags Protoeoll intagas.
Härwid förmärktes hos Ridderskapet'och Adeln
särdeles oro blandad med rop af Ja och Nej.
Grefwe bärner Jag begär blott en rese»
vallon.
Friherre LeöerrtrLm Här är ej fraga om
rubbning i Bestulet.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
erindrade art da Ständer har Plenum, wore del hwar,
je Ledamots bade rätt och skyldighet att der infinna
sig, och att de Beslut som dä tagas förbliswa gällande,
samt kunde sedermera as nägon sränwarande icke
uprifwas.
Friherre Duben Om det skulle tillatas hwar,
je individ» att wid en justering anföra nya yttranden
kunde en resande i dag komma med anmärkning öfwer
ekt Vestm hwari han ej delra-ir.
Här
-
46 Dm I December
Härefter upkom aker busser och mycken oro och
flere pä en gäng hördes anmäla sig akt sä tala.
Herr Grefwe» oeh Landt - Marskalken
anmanade Ridderffapet och Adeln att lära Sorlet af,
flavna och förbliswa hwar och en pa sin bänk, samt
med stillhet och lugn läka hwarjr Ledamot alt efter
ordningen fä yttra sig.
Grefwe tigntinxshnUsLN, H.jftrsckt, Dek
har warit enligt med praxis wid aila Riksdagar, ark
den, som icke yttrar sig i ämnet, ej kunnat wid justeringen
anföra något deremot, sädant wore att uprifwg
ett tagit Beslut. Men hwad en Reservation anginge,
wore den helt annat och kunde ej nägsn förwägras.
Hwad som NU i förra aftecndek händt wore en följd
deraf att wi sakna en saststäld Riddarhus-Ordning.
Herr Ii! in §8 por, 6sr6k, consormerade sig
Med Grefwe I^LNungsiiguSLU.
Herr Grefwe» och Landt, Marskalken,
Just detta skal har föranläkit mig att wägra Grefwe
bärner desi begäran.
Grefwe stärner Jag har endast yrkat alt
till denna dags Pcotoeoll fa anföra min Reservation
Harwid hördes ärsikillige rop att fåken wore afgjord»
Friherre
6säersrrom. Jag instämmer Med
hwäd Grefwe l^gnrinArkaussn anfört att jag skulle
hafwa bestridit detsamma är blott en förtydning. Jag
Häk endast sagt att dek astid warit och är hwarje Leda»
-
Den i December. 47
damors ostridiga rätt, an till dagens Protokoll fä yttra
sig, och sär för öfrigt conformera mig med Grefwe
Norner.
Häruti instämde Utom flere andre, Frihsrrar 6säorsrröm,
.^nllors och bllrie, samt Herr Osijsrsram,
Hubsn henric, och uuderteknad Kallisnborg, Käsllisr
6oklkricl.
Grefwe I.ovsnbjslm, Larl, instämde med
Grefwe KLnunZzlisussn, samt ansag derjemte detta
wara eu ny staga, som borde till Niddarhus-Utffottet
remittcrcks.
Herr Klingspor, 6srclr> begärde dera Herr
Grcfwen och Landt-Marffalkens proposition.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
Dä Herr 6ripsnvgläi redan sädanr medgifwit och Rid»
derffapet och Adeln dertill samtycker, sa är det hwatz
och en obetagik au kill Protokollet för i dag anföra stna
tankar rörande denna saken.
Friherre tlsäerstrom, Haose, Dertill kan
aldrig behöfwas Herr 6ripenvaI6ts tillåtelse.
Grefwe Kanringsbausen, Mbrsebk, för»
stagade on» det blefwe tillåtit att reservera stg; j sädant
sall wille Herr Grefwe» äfwen förklara att hatt
icke gillade Herr Oiip^nvLlllrs anförande.
Friherre kijsrrs, l.grs, löm jag nägot §»
gonblick kunde öfwettyga mig att Herr Oeipsnvalcks
tillstånd behöfdss, skulle jag icke borrttaga riden med
någon begäran derom, men dä det ar hwarje Leda»
mekS
48 Den i December.
wots af Ridderskapet och Adeln ostridiga rätt att fritt
fä yttra sig, will jag blott förklara art jag till alla de»
lar ogillar Herr (-rPenvalclks uttryck.
Herr Grefwe» och LandtrMarskalken
Om jag ofullkomligt explicerat mig får jag blott tillägga,
att, dä det är obetagit för hwar och en som sadant
ästundar art till dagens protocvll reservera sig, mätte
ock all widare discuLsion i detta ämne uphöra emedan
saken redan är afgjord.
Grefwe l^ovenlljslm, Larl, Som sörNiodeligen
de reserverande torde Utgöra till antalet några
hundrade, sa önffade han alt De watte skynda
alt lära antckna sig.
Herr ^I^versrolps, sörle, hoppades
att hans dictamen nogsamt intygade att han reserverat
sig mot Herr (-ripenvaläcs yttrande.
Fortsattes justeringen af Prorocollet för den 22
sistledne Nowember.
Sedermera, och under loppet af denna öfwerläggning,
framträdde till Prorocollet och antcknadeS
såsom instämmande med Grefwe Vlörner och Friherre
cederström Uti ogillandet af Herr QrPsnvalörs uttryck
mot Expeditions» Utskottet följande Hcrrar och
Män:
Herr kjornsrjsrna, ^la§nus, Herr krakel,
6usra5, Herr von 8cllokinA, /usrus Ckrisrotkec
Herr IVlannersram /ollan, Friherre VVacllmsi^
»rsr, Llsclcert, Herr 8il versro I pe, k.ars (-adriel,
Herr 81Ivsrstol^e, /an Osviä, Herr 5iiver.
Stol.
Dcn i December.
49
Stolpe, Ders, Friherre Dsijonliufvud, Oart
-^uAust, H rr Il e nslcöld, Larl Rdvard, Herr
Wejdenhjelm, polian, Herr 8parrs, Lustaf
Rdauritr, Friherre Osijonliufvud, /Vbtzliam, Gres»
wen L^Idsnstolps, Ollie, Grefwe RankintzSbausen,
^lbreeln, Friherre Ridderstolpe, fredric,
Friherre d/kannsrlieim, R. Herr 8ilvsrsrolps.
Rrsdric 8amnel, Grefwe RunZs, Rlarten,
Friherre >Vge Ii cms is ter Liss, Herr Dankvardt,
Magnus 6eor§, Friherre Oxenstjerna,
Lvsn, Herr kl omstedt, ldans, Herr von kössö,
fredric, H.rr von l^roil, Därs David,
Grefwe 8parre, Leie, Friherre R iddsrsrol p e,
Larl, Friherre Oedsrst-rr.m, Rodolf, Friherre
vion kdöpken, l>lils, Friherre Rn cl be o le, e^!s^-  ander, Friherre ko8ss, Larl Leorie, Herr 8ilkverspsrrs,
e^ron Isac, Grefwe R6vsniijslm,
Larl, Herr brunerona, i>Iils. Herr Oyllsnram,
Larl adolph, Friherre Da gerl, erm, Larl Olof,
Friherre hamilton, Larl, Herr Dankvardt,
Larl Lustaf) Friherre Run§6, Larl, Herr af 8ill^n,
Major, Herr 6/llenram, Rsrndr, Friherre
Lederseräm, Lustaf Lror, Herr L lr renZra n a k,
Larl, Friherre Rleming, Lerman, Herr nk 8rAsrslrom,
Rats, Herr 8tael von Lolstöin,
Lsorz LoAiSlguS. Herr 8tael von Lolskein,
polian Lustaf, HerrRänjg, pehr, och Herr
la, Loran Lustaf.
Herr Grefwen och Landt - Marskalköir
tillkännagaf att Ordföranden t BaNcS NlMrtek, Herr
Ladman Grefwe L^Ilenl-okA, anmält att Herr Ls^ksn«kö!d,
Okristisn, Kammarherre, af anförde sörhult
Ljekoe Dany. n-s 4- der
Den i December.
der afsagt sig att längre wara Ledamot i detta Ut,
skott, och hcmstälde Herr Landt-Marskalken till R,dderskapct
och Adelns afgörande hurnwida och i anscen.
de till Riksdagens nära förcstäcnde sim någor Wal till
denna ledighet kunde b-höfwaö.
Herr d^orsiensrolpe, ^nösrr. Da denna
fräqa rörer Utskottets fulltalighet, anhaller jag
att bade i detta och sör de öfrige Utskott, för de fe,
lands Ledamöter ne nya mätte blifwa mwalde, och Det
i anseende till göromälenS widlöstighet och Riksdagens
snara sint.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
anmodade Harrar Elcctorer as 2:dra Clatzen att sammanträda
kill Mwäljande af en Ledamot r Banco-Utskottet
efter Herr kle^lrenslrolä.
Grefwe kulörn er, (larl Labrisl, Da ds
fleste af Ridderjkapct och AdclnS Ledamöter uti Expeditions-Utskottet
afsagt sig sine rum derstädes, och
Riksdagens stut nalkas, wore det af största angelägenhet
att detta Utskott, i anseende till alla ännu förestående
Expeditioners upsättande, äfwen mätte blifwa
fulltaligt, hwarföre Electorerne torde böra anmodas
att wäija nya Ledamöter, och önskade Herr Greswen
att sedan de förre bli-'wik ra ett sä hardt sätt behand,
lade, Electorerne mätte sinna dem, som nu mera wilja
ett sädanr förtroende emottaga.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
MkLunagas att ledighet i Expeditions-Utskotter wore
i i:a Clasien efter Friherre O'HllisZ)-t>I1, Lusrsf, i
2:dra Elatzen ester Herr Stael von kkolstein, delarrdiss
Lustaf, och Herr Silverstolpe, Larl Luömunö,
Den r December» 51
samt i Ztdje Clasten efter Herr LKrsnborA, Ossier
^iikoim, och Herr ^älsrbsrk, sfokan Och killstideg
Herrar Electorerne akt skyndsamt wälja Ledamöter i
deras ställen.
Uppå anmälan as Grefwe Osia 6arä!s,
att ett ruin i Bewillnings-Utlkotttt wore ledigt efter
Fullmägtigen för Friherre kirure. Herr Iliam, kolar,
som frän NiksdaqeN afrest, proponeradc Herr Gref»
wen och Landt-Marskalken Electorerne af i:sta Claren
alt wäija en Ledamot esler honom kill samma
Utskott»
UplästeS ett ifrån Cönstitmions-Utskottet ingis»
wit sä lydandel
Wördfamt Memorial!
Till Riksens Högloft. Ständers pröfning fär
Constilntions Utskotter härjämte wördsammeljgen öfwer»
lämna den af Detsamma äskade, Dest Egna utarber»
ning till en Tryckfrihets. Lag.
Ämnec är wisterkigen ej nytt. Utskottet hac
haft att rädsraga äldre Författningar detsamma rörande
^ och äfweN ägt mycken ledning af dct akerrcmites
rade Förslaget och hermid i Riks.Skänden gjorde An»
märkningar. Icke destntindre haswa Trycksrihets-Las
gars skiljaktiga upsiällning, deras wäl kända sörändek»
liga öden och en deraf upkonimande sorgfällighet, att
pä sanna grunder för sak och wärkslällighet, beseda
waraktigheten af en sa mycken magt päliggaNde författning,
uptagjt UtfföttetS hela ömtknka»
52 Den I December.
För hwar och en som i minnet aterkallar jämförelsen
emellan den hastigare och »välgörande utweckling
uplysningen bibringat i ämnen af alla stag esler
TryckcrikonstenS upräckt, och förra tiders långsamt
framskridande odling, lärer upfinningens wärde icke wa»
ra något twifwelsmäl underkastadt. Snillets och den
djupa forsknings andans lifgiswande kraft har det egna
i sin natur att wilja meddelas, »plysa, gagna och förbättra.
Den har med begärlighet och framgång begagnat
denna öpnadc genwäg, akt upfylla en hög bestämmelse,
och de för tankens frihet i sörwäg lagde
hinder haswa ej förmatt att quäswa utan endast att
för någon tid tillbakahalla och fördröja desi wälgöran»
de werkningar.
Desse hinder moro ej man orsak. De hade ock
mägtiga Anhängare.
Regenter haswa ej warit sällsynte, hwilkas un,
der medelmåttan inskränkte och ej fällan sörwända
grundsattser, om Styrelsens sanna föremal, ej förmätt
Uthärda den uplyste och wälsinnade granskarens öfwer,
lägöna blick. Deras ifrån spädare ären osta underhållna,
sällan och swagt motsagde begrep om egen för»
träffelighct, inplanrade och sjelftagne fördomar om höghet
och ära, utan att derwiv läka inga i beräkning
Folks och Lands rättmätiga fordringar, haswa osta
förledt Dem, att heldre läna örat till Lycksökarens och
Smickrarens bifalls rop, än till den oegennyttige, den
Fäderneslandet älskande, den Regenlen werkeligen tillgisne,
men af Honom mitzkände undersätens sannings,
fulla, osta just derföre sträfwa framställningar om
Folkens räll till lycksalighet.
Den officklige, den ensidiga assigtek befrämja»,
de,
Den i December. §z
de, den i sin krekS förtryckande Embetsmannen, skulle
söka att tillstänga alla ulwägar ledande att blottställa
hans straffoara upförande för Regentens mifihag, rätt»
wisans hämd och det Allmännas förakt.
Wäldet öfwer Sammeten, urartande och mistbrnkadt
lill wälde öfwer Stater, Personer och werldsliga
handlingar, skulle i tankens frihet se förstöraren
af sa kära föremal för mennifkans medfödda begär alt
räda. Det har kostat Seclers tid och strömmar af
blod att med sanningens fackla fördrjfwa okunnoghclens
och tvidffeppelsens mörker, att pä fanatismens sall upresa
Fördragsamhetens och Samwelsfridens Altare.
Den halslärde i Wetenskaper skulle i desias ombyggnad
pa sanna grunder finna ett förringande as
oförtjent men länge åtnjutit wärde, förlusten af mångårig
möda.
Man mä dä ej förundra sig drröfwer, att tankens
yttrande frihet i skrift och tryck mött sa mänga och
stora hinder. Man beklage dock, att dega hinder kostat
Folkstagen tid och sällhet, och man hämte af länglig
erfarenhet en lärorik vfwertygelse om tankefrihetens
märkliga inflytelse pä Folkens wälfärd, betz kraft alt
bewara Medborgarens rättigheter frän förtryck, samt
alt den, lämnad till en fri och obehindrad »verkning,
winner egenskap af en lifgifvande wärma, men hämmad
förr eller senare utbryter i en förödande eld.
I Turkiet och Marocco finnes ingen yttrande
frihet. Der finnes ock ingen säkerhet, hwarkcn för
Regenter eller Undersaker. Äswen uran biträde as erfarenheten
och i synnerhet af Englands exempck, hwarest
Regenrens trygghet och Tryckfriheten wäl och länge
-
54 Den r December,
ge stätt tillsammans, skulle man af morfatfcn kunna
draga den stutföljd, att en genom Tryckfrihet stadgad
och rectifftrad Allmän Opinion bcfästar den säkerhet
för Ncgentens Person och magt, som minnes genom
den s nares laglikmätig» och »välgörande utöfning, och
en deras »wkommande kärlek och förtroende till den
sörre. Att denna opinion nplyftr och öfrvcrtygar om
nödwändighekcn, alt sä »väl Regentens magt som Undersåtens
rättigheter, deu förra och de senare rätt bv
räknade, hällas i helgd?
Tryckfriheten,, tagen i sammanhang med Rikets
yuwarande Stats Försättning, sär af sin egcnffap,
att wara en as de säkraste grundpelare, en aldeles
egen wigk, ey aldeles afgjord oumbärtighrk. Sveriges
Lagstiftare ha sm a insett, akt as till Styrelse grenarns
delade lika krafter npkommer owerksamhet. Det »vack»
sande, den kollision och den oreda, som af en sadan
ställning förorsakas, äro af för »nycken wada för Sta»
jen, akt ej efter en korrt tide förlopp werka öfwerwigr
rist endera sidan , och gransen cir gäng öfwerlrädd lärn»
E- ett gräuslöst kält öppet. Grundlag n har derföre
M crkänr Kouuiigo», den styrande magten, och werksamhet
ar: »md enhet i bestut och kraftfullhet i medel,
tzen samma utasWp. Bestäiuda for,ner för desi werkyrngskrets,
Folker sörbehallue fri och rättigheter, iunesgtte
ej c» Lbftlm och enrot deusamma upgäende mot»
wigt; säst'd.s ej eiler orsaken till någon strid emellan
de Co'sii'ttrioi!ella Magterne, af hwilkeir Statt-FöpjaWft-.
ge.-, förr ester senare skulle kunna uxlösa^
Sa mycket o,,gcläg!iare har het warit att bereda
en allmän up!ys-:ing, an. dana en rectisi^xad opinion,
. berättigad och skicklig att offenteljgcn granstka
sch hedölya NarjonenS Asra angelägenheter, Regerin
-
Den i December. S5
gens wigtiga föremal, Lagars och Författningars werka»,
Embetsmäns förhållande; och enda medlen dertill
igensinneS Uti tankens lagliga yttrande frihet i
Skrift och Tryck. Den har wäl ej egenskaperne af
ackirva hinder, as directa band, hwilkas sä mai mistbruk
som bruk lätteligen kunde föranleda till en med
Statens bestånd oförenlig Status in Skatu, men dest
oemokständeliga kraft all afkläda mitzlagen och orättwi»
san sanningens mantel, stkall of lbart införa och stadga
begrep om Regenkcns sanna ära, rälta medlen atk
befrämja Folkets lycka, nödwändighcteu af den förres
magt, wäcdet af det senares fri och rättigheter.
Med dct klara och oinskränkta förbud af i förwäg
lagde hinder för rättigheten att mgifwa skrifter,
hwilket Regeringsformen i dest 86 §. sä uttryckeligerr
stadgar, har Utskottet ej kunnat sörena någon flags
Censur. Denna skulle ock enligt Utskottets tanka,
innefatta ett medgifwande, eller åtminstone en farhä»
ga, att illwiljans och förwillelsenö sprak skulle kunna
wara starkare ä» sanningens.
Skyldigheten att i aualogie med tydlig Lag bewara
allmänt lugn, art befästa den samwetsfrid, tröst
och förhoppning, hwilka äro frukter af himla LäranS
sanningar, atk freda Konungens Majestät och gerningar,
att bereda Statens EmbctSniän och fred älskande
Innebyggare uprättelse emot sannlngslösa och ensidiga
beskyllningar, art skydda moral och seder, har upsordrak
Utskottet, art förestå de Stadganden emot Tryck»
frihetens mistbruk, hwilka Förstaget i wista deskrifn»
fall utsätter. Om de ej allid skulle kunna anses förenlige
med den liberalitet, som urmärker tidehwarfwet,
lära Riksens Högloft. Ständer, af jämförelsen med
allmänna Lagens stadgande» uri flere C;pirel och MH--
ger
-
^6 Den r December
gexniygs Balken, uplyst, sinna, att Utffottet för för,
steffer i tryckta skrifter mäst lala tjena sig till mätt,
stock, hmad Allmänna Lagen för förseelser i skrift och
tal stadgar. Om och när de gberopade Lagens rum,
pä särc Gmnylaqeii föreskrifter, förändring undergatt,
lärer ock werka» deraf ofelbart sträcka sig till
Dycksnhcls Förordningen,
hlrskotter bär ocksä ansett nödig och nyttig en
oplorjscrad waksamhet öfwer Tryckfrihetens möjliga
misibruk. Om ä ena sidan denna waksamhet ej är
tilljyllestgörande för att gnäfwa första gnistan as en
farlig eld, kror hffjkprtet ä den andra, att en offen»
rclig bestraffning af j bewis iedda förfxclser närmare
instämmer med rärtwifans och det Allmännas syrdrin»
gar, än en ätgärd i förhand, som gränsade tjsi Censur;
och för öfrigt, att den Stak, hwa.'S sammansätt»
ving more sä ffyag, att de» äswenmrqde wid första
intrycken, af en försåtlig, ;a ända till olydnad emot
laglig magt upmanande ikcitt, ofelbart hyser i sitt skö»
te farligare frön till sin förstöring än den mäst tygcj»
lösa rankans yttrande frihet.
Der tillhör stuteligen Tryckfrihets laget! att söpja
för ft ris: ers och anklagades owäldiga och rärtwisa
bedömande. Sä länge fräga endast warit om ämnen
och saker, hwilka, i anseende kill deras beskaffenhet,
ej bylte wara förcmä! för Tryckfriheten, har M
skottek trott sig kunna sä wäl bestämma hwad som bör
hänföras tili förseelser, som ock inskränka DomarenS
Åtgärd inom M»a föreskrifter. Mm dä fllstoriet,
hwad sjciswa framställningssättet beträffar funnit sig i.
den mäst brydsamma förlägenhet att utstaka gränsen
ber det samma, ifrån att kunna fördragas , öfrpsrgär
till otillbörlighet, och widare mängsaldjga grayationex
ige»
Den r December. 5/
igenom ända till grof brottslighet, har Utskottet fui,«
nit öswerstiga D^st förmåga, att aldeles tillstänga det
widsträckta sältet för »lösningen af menniskanö sä wäl
goda som elaka egenskaper: Domarens pröfnings rätt.
I en sadan sakeus ställning hade Utskottet trott
sig böra förestå, att den tillkol.unande Riksens Standers
Tryckfrihets Comité mäste tilläggas rättighet, att
tvid förekommande frägor om äralade tryckfrihetsmål,
ett bestämdt yttrande afgrfwa, innan saken as Kongl.
Swea Hof-Rätl till afgörande företages. Utskottet
wägar hysa den öfwenygelse, alt Riksens Ständers
sval till Tryckfrihets Comitcen af Personer, kände
för nplySiiinq och eit liberalt tänkesätt, att det detze
Personer updragne, fq Utmärkt hedrande och wigliga
förtroende, akt emellan Riksdaqarne äga wärdén öfwer
denna grundlag, ctk Allmänhetens pä deras grannlaga
befattning fästade npmärksamhcl och oundwikeliga
granskning, att yfclbark allmän görande genom trycket
gf sädane Domstut, hwilka med ComiiLens yttrande
ej instämma, att alla dctza omständlgheker sammanlaghe
stola bliswa ett kraftigt wärn för Tryckfrihetens
helgd, samt ätalade skrifters och anklagades ywäldigg
bedömande,
Rättegängssättet har Utskottet, sä wida sig görg
lärik, sökt att inrätta i öfwercnsstämmclfe med Allmänna
Lagens stadganden,
Ulstottet skulle anse såsom dey yppersta belöning,
för osx^rrd möda, on, dest arbete upjylde sikt wigtigL
föremal. Riksens Högloft. Sländer behagade benägik
erinra sig , att en Författare allid är i tillfälle att
Mästa het ämne, hwartill han känner sig äga saken»
het dä deremot, att Utskotts Ledamöter, ma« anna^
58
Den i December.
skyldighet än den af nit och wälwilja, icke sällan befinna
sig i den brndsannna belägenhet att nödgas befatta
sig med *ör Deras wanliga yrken mera främmande
föremal. Om derföre Ueskotters arbete har fel och
ofnllkomlrqheter torde de i betraktande deras kunna ur«
fäktaö och med fördragsamhet rättas. Sitt rena up»
sät tilltror Utskottet sig kunna försvara.
Stockholm den 28 Nowemb. rgoy.
Pä Constitutions Utskottets wägnar
k.. -y. ^lsnnarfielm. 6arl 6. dlor^in.
Osnisl Lb»ri>rein. ^ncl. ^.son klyclcstt.
st. O. >Valerin5.
Tryckfrihets Lag.
Wi efterskrisne S>vea Rikets Ständer etc. etc.
Görs wekkerligt: att stin riri den af Osi, under dm
6:ke sistsedne Junii »ntagnc och af Konung och Skan,
der fasistälda Regerings Form, Tryckfriheten bliswit
Swensta Folkel tillerkänd, sörmedelst del stadgande i
berörde Grundlags 86 H. atr, med Tryckfrihet bär
förstas hwarje Swenst Maus rättighet, atr,
rik.ru
rväg lagoe hinder rugifwa skrifter, art sedermera
inför laglig Domstol kunna tilltalas fou
deras innehall, och art icke i annar fall kunna
derföre st affas, an om detta innehall strider
cmor sydlig Lag, gifweu arr bewara allmänt
Ilig-, utan att återhålla allmän upplysning;
a!ljä och med hänsigt kill de salunda förestrif,
ve ändamål, hofwa Wi härmed welar förklara Hwae
och
Den i December.
59
och en fritt och öppet, att, med iagttagande af de
förestrifler mot Tryckfrihetens missbruk, hwilka här ne,
dansöre, i öfwerensstämmclse med Rikets allmänna
Lag, stola uttryckeligcn stadgas, i afseende pä Sta,
tens inwärkes lugn och utwärtes säkerhet, samt det
Högsta Wäsendets, öfwcrhckenS, den enstikde Medbor,
garens och sedernas dermed förknippade helgd, sina tan»
kar uttrycka och meddela i alia ämnen i hwad skrif»
an som helst, och chwad föremålet stulle wara detta
Nike enskildt eller främmande Lander, ett närwarande
lidchwarf eller de förflutna, lefwande Personer eller
aflidna. Till följd häraf och jämte det Wi härmed
förpligta alla dem, pä hwilka en laglig pröfning af
förbrytelser i allmänt tryck ankomma kan, att wara
den tilltalades lagliga wärn och destydd, hajma Wi,
»ill Tryckfrihetens försäkrande pa eit sätt, förenligt
med eit Borgerligt Samhälles och hwarje Medborga»
res rättmätiga fordringar, welal stadga och förordna
följande:
r:mo Alla förm gällande Lagar, Stadganden
och Föreffrifter i afseende pa Tryckfriheten eller Bokhandeln,
ware härmed uphäsna, och , såsom en följd
häraf aswen asta hittills glfna särstiidta Förbud emot
mgifw noer af wissa böcker, skrifter och handlingar,
skolandes dessa ej kunna ätalas annorlunda än deum
TrycksrihctS»Lag bjuder.
redo Någon tryckningen föregående granstnmK
af sträft eller något förbud cmor tryckning deraf stalt
ej äga rum. Ei stal någon strist kunna före dess mZifwaude
Boktryckare Utgifware eller Förfettare affordras,
ct eller uäzot för tryckningen eller utgifning,:»
6c> Den i December.
hinderligt inseende öfwer Boktryckerier eller Författare
och Utgifvare wara tillälik; Lärowerken dock deras
förra rättighet förbehållen, akt öfwerse och gilla sadane
afhandlingar, som stola pä deras Lärosalar offcnteligen
förswaraS.
Z'.o Inga Privilegier pä strifters ukgiswande
as hwad form och bestaffenhek de wara ma stola hä«
dan efter behöfwaS, utan ware för hwarje Författare
eller Förläggare thy förutan, utgisningsräklen af trycket
fri, andras redan erhall,1a uteslutande rätt dock oför,
kränkt. Sädan uteslutande rätt mä hädanefter ej förunnas
pä längre tid ä» Tjugu är. Pä obestämd tid,
redan förunnad, galle endast för dens lifstid, som den
erhållit. Privilegier pä strifters Ukgiswande, förlänta
till allmänna Inrättningars understöd, äge ej krask för
längre tid än Tiugu är, räknade fran denna Lags datum;
Kongl. Mahl dock obetagit att dem hwarje gäng
pä högst TjugU är förnya.
4 0 Privilegier pä Boktryckerier stola ej behöfwaS,
Man stände hwar och en fritt att man hinder
af någon författning eller Boktryckeri-Reglemente samt
Utan att wara underkastad någon straordning sadane
Tryckerier i Stad, eller pä högst ^ mils afstånd derisrän,
dock astid fiälde under Stadens Iurisdiction,
anlägga, af hwad bestaffcnhet eller widd honom lämpekigt
synes, likwäl under lnt förehåll, akt han Trettio
dagar innan någon strist derisrän mgär, hos Kongl.
Majus Befallningshafwande i Orten och den Stads
Magistrat, derunder anläggnings stället lyder, tillkän»
uagifwer att, och hwarest han Boktryckeri anlagt; och
Kligge det bemäldte Kongl. Maj:ts Besallningöhafwan»
te att med omgående Post Hos-Cancelleren sadant tvid
handen giswa.
Den i December. 6i
Zch Författare ware ej skyldig att ä tryckt skrift
läka sitt namn ursäktas. Ehwad han okänd wara will
eller ej, äligge honom an tillställa Boktryckaren en
förseglad sedel innehallande hans namn och hemwist,
med päskriswit betyg om desta upgifters riktighet af
twänne mas Boktryckaren wäl kände Män, hwilka
äligge Författare answar, i händelse skriften inom laga
tid ätulas skulle, och Författarens namn och hemwist
befunnes origtigt upgifna eller i Sedeln saknades. Röjer
Boktryckare Författares namn och hemwist dä sadan!
honom e> af Domaren lagligen alagdt är, böke
200 R:dr. och warde hanö bror? kungjordk i allmänna
Tidningarne.
6:0 Utgifware af Nilänsk mans arbete i öfwersäktniiig
ester Jnlänsk mans, som sitt namn ej angiswir,
likasom urgifware af Periodista ffriscer eller
samlingar af siere Författares fkrisrcr, äge enahanda
rättigheter, pligter och answarighet, som Författare i
alla de fall, der ej i denna Lag annorlunda stadgadt
är.
7:0 För en skrifts innehall ekler skrifart skall
ingen Boktryckare funna till answar ställas, undantagande
i de fall, da han magtlätik att med en sädan
namnsedel, som i s mom. förejkriswen är, sig förse,
eller dä Författares ester UtgifwareS namn, man desi
tiilständ, en skrift äsatt är, ester ock sädank namn ej
upgiswas kan pä sätt nedanföre i 8 mom. af denna
§. stadgas.
8.0 Hwarje skrift ware Författarens ester betz
lagliga rätts innehaswarcs egendom: Hwilken somt
skrift trycker ester csterttycker man Författarens ester
För,
62 De» I December.
Förläggarens skrifreliga Ullftand niiste uplagan eller
böle dest fulla »värde mälsägandens ensak.
Denna Lag gälle cj för Effwersärrare i annar
sall än dä löfwersätkare en annans namn Missbrukar el,
ler hans arbete esterlrycker eiler läker sin öswersättning
för annans anses.
Ukgifware af samlingar eller Periodiska skrifter,
hafwa ej brutit emot Författares ägande rakt, dä han
j dem , med förtigande as Författarens namn, hans
otryckta arbete utgifwer. Hwilken, som ä annorS skrift
falskt Titelblad eller orätt Förs.klare, eiler ntgifwares
namn utsätter, straffes enligt MissgerningS BaikenS 8
Cap: z §. Dickiadl namn, htvarmed ingen ^verkelig
Person utmärkes, ware ej förbudjt, art pä titelbladet
utsätta, dä Auckvrs rätta namnsedel lämnad är.
9:0 Ä hwarje skrift warde Boktryckarens namn,
trycknings orten och ärtalek utsatte. Uragtläcer Boktryckare
sädant, pligte han första gängen IQ) R:dr. och
ware han andra gängen sitt Boktryckeri förlustig; Galle
dock ej delca förordnande för Notisiealions och Sor«
gebref, formulairer. bctingnings sedlar med mera af
dylik beskaffenhet.
ro:» Intet hinder ware för fri Bokhandel eller
för Utgifnmgen till söryttrande af någon Erisi ware
sig inlänsk eller utlänsk. Hwarje Författare eller För,
läggare stände fritt att en honom, i följd af sadan e»
gcnlkap tillhörig skrift antingen sjelf eller genom andr
ra föryttra. För fortfarande föryttrande deraf, ware
inga andra hinder än de som i 4:de §. ic> mom. af
denna Lag söreskrifwar.
ii.'»
Den i Decemler.
ii:o Under order skrift, som i denna Lag nyttjas
skall förstas att hwad genom tryck under Allmänhetens
ögon läggeö.
2. §.
i:o I öfwerensstämmelse med här vfwan för en
allmänt, och Lagbunden tryckfrihet lagde grunder, skall
dek, under de nedanföre i z H> stadgade söcbehäll, stä
hwarje Författare fritt, arr öfwer alt hwad som är
eller kan blifwa föremål för menffljg kunjikap, genom
tryck kungöra sina rankar, hwaraf tydeligen följer,
att, med iagtlagande af berörde förbehåll, fran killarna
ämnen icke kan undantagas någon siags Wetten»
flkap eller kunjlkapSgren, ehwad föremål den äga ma,
der Högsta Wasendet, Menniffan, werldcn eller samhället;
ej eller någon stags tillförene, nu eller hädanefter
gällande Lag eller offcnkeligr stadgande, ej eller någor
flage EmdekS-Werk eller allmän inrättning ej eller
nägot flagS bestut, anstallt eiler ätgard, härflytande as
hwilken som helst, i offenlelig egenffap handlande
myndighet.
2:0 Skall för hwarje ämne skrifarten, enär den
ej, såsom stundelig eller smädelig sig tydeligen Utmär»
ker af hwarje Författares eget wal bero.
Z.o Skall det, i enlighet med hwad i i §. Z
mom. stadgat är, wara hwarje Författare eller Utgifvare
tillätit, akt under det ena wilker af helgd för
ondrgs ägande rätt, allmän göra skrifter as hwad
sorm, widd eller beskaffenhet som helst.
4:0 I grund as hwad i i mom. af denna §.
stadgadt är, skall äswen till Utgifwares säkrare efter
-
64 Den i December.
terrättelse, dock med de undantag och wllkor som nedanföre
stadgas skola, uttryckeligen wara en hwar kil»
iäkit, atk i allmänt tryck ukgiswa alla sa wäl rätte»
gängar, som andra allmänna ärenden rörande handlin»
gar, Protokoll och beslut af hwad namn och beskaffenhet
de wara ina, chwad de höra till den förflutna kl»
Veu e?kr till ma! som hädanefter förekomma, ware sig
hos Högsta Domstolen, Nedre Justitie-Revisionen,
Alln änna Beredningen, öfwer och under Rätter, Collegiér,
Comueer, Beredningar, Dircckioner, Corn»
Mrflioncr, Förwaltningar, Konungens Befallningshaf»
wandc Consistsricr, Execntionssäten eller andre Publika
Wärk utan ätMlnad pä malens beskaffenhet af
Civila, Crin.inella, Oeconomiska, Militaira eller Eckesiastiqua;
widare, alla tillförene, nu eller hädanef^c
gällande Jnstructionrr, Constitutioner, Reglementen,
Statuter, Ordningar, Privilegier, Nescriptsk och allmänna
Stadgande», hwarisrän helst utfärdade, tillika,
med alla oswannämnde högre och lägre Rätters, Collcgicrs,
EmbetS-Werks, publika Corporationers och
alla EmbetS och Tjenstemäns Relationer, Memoria,
ler och EmbetS Bref, äntcljgen, alla Societeters och
Werks samt enskilde Personers Memorialer, ansökningar,
Förslag, betänkanden, beswär jemte Utslag och
swar derä till de velar deras, som till publika Em»
beksmäns och Werks handläggning komma; och böra
till den ändan, icke allenast alla sädane handlingar
tvid Domstolar och andre oswannämnde Werk och
Embeten, genast och uran tids Utdrägt emot lösen utlämnas
ät hwem det äskar, antingen han har i sa»
ken del eller ej, wid answar, såsom för tjenstens för,
försummelse, om sädant af någon Publik Tjensteman
»vägras eller obehörigen fördröjes; man äswen wid samma
answar i alla archiv, hwar och en fri tillgäng
lämnas, att fä pä stället asffrifwa elier asffrifwa läka,
Den i December. 6§
eller om derwid betydande hinder more, i bewiktnad
afskrift emot wederbörlig lösen utbekomma alla stags
handlingar i hwad ämne som helst.
Wid föregående tillåtelse skola följande undanlag
och wilker owägerligcn iakttagas.
Ätt Protokoll, hällne hos Konungen i Ministericlle
ärender och Commandomäl, eller SlatS-Räders
Protokoll och handlingar, eller Riksståndens, eller
Hemliga Utskottets eller ConstitUtionsckltskottctS rörande
StatS-Rädtt, eller Banco- och Riksgälds-WerkenS
eller Banco- och Stare-UtfkotlcnS eller Revisorers öfwer
Banco- och Riksgälds-Werten, rörande samma
Werkö hemliga ärenden icke kunna till tryckning fordras
eller uran Wederbörandeo tillstånd utbekomma-.
Sadane Handlingars utgiswa.ide as trycket, utan Weberbörandes
tillstånd belägges med iOO R:dr. böter.
Att ej någre Ministericlla Handlingar eller Diplomatiska
Personers enskildt» anteckningar, eller berättelser
öfwer Ministeriel!» ärenden, hwilka höra till
ett scdnare tidehwarf, än för minst är tillbaka,
kunna utan Regeringens tillstånd, ej eller cnskillta bref,
sa wida de ej till nägot Rätiegängsmäl nödwändigt
höra, ej eller ät Publik ward anförtrodda dcpostta af
skrifter 06) handlingar utan deras tillstånd, som'samma
bref eller depostta anga eller tillhöra, kunna ut
gifivas
eller Utbekomma--; be» häremot bryter böke
zo R:dr.
Alt i hwad rättegångs mål som helst en Part
wäl mä wara tillälic, att innan Dom eller Utslag fallit,
efter egit wal, genom tryck kungöra inlagor, be
swär
och anklagelse; men akt ben Parl, som af en
Femte Baud. kll.o 5. rät
-
66 Den r December.
rättegång, feda» Utslag eller Dom fallit, mera trycka
later än dom eller Utslag, såsom e» af ParterneS
pågående», förklaringar, wista vaka eller dylikt, äfwen
ware ssylldiq. att tryckte bifoga WederpartenS
motpästäenden, motförklaringar, samt de öfrige Leda,
Möt.>r»es vota, af den Domstol, hwarwid mälet förewarit,
således ali som för nödwändigt hällas bör till
uplySnjng om sakens behandling och UtslagetS grunder.
Likwäl mä ej någon anses skyldig att utlösa andra
handlingar än till detta ändamål owillkorligen oumgän»
gelige äro; och ma pröfningen derom bero af Domaren,
hos hwilken mälet sörewarit, under laga answar
om dermed annorlunda förfares, än med denna Lags
tydeliga mening och stadgande öswerensstämmer. Deri
häremot bryter böle so R:d.
Det skall ock stä hwar och en Part fritt, som
halwor nägon sak eller något annat dest rättighet rörande
mäl, antingen hos Kongl Maj:t, i Dest Hög,
sta Domstol, eller hwad annan Domstol eller publikt
Werk del wara mä, att deröfwer läka trycka under»
rättelse eller sa kallade Speciesfacti; dock ait han häller
sig wid sanning och anständighet. Den häremot
bryter böre zz R-dr. i6 st.
Att Protokoll och Handlingar i sörlikra brottmål
-ej mä, sä längs nägon af Parterne leswer, man
deras ömsesidiga tiliständ af trycket ukgifwaS. Den
häremot bryter böke ZZ R:dr. i6 st.
Att sadant som rörer styggelser eller högeligen
särar blygsamheten, eller innehåller hädelser emot Gud,
eller lasteliga uttryck om Rikets warande Öswerhet
eller hwad, i afseende pä Personer hwilka ett mäl icke
egenreligen beträffar, kunde i sädane handlingar hafwa
in
-
Den r December
6?
influtit, otidigt, anstötligt eller förklenligt, icke mä uti
dem wid wike af ZZ R.dr. i6 H., genom trycket kun»
göras, uran sä wida hwad sistnämnde sall angär, åberopandet
skulle af Domaren, som sist i mäler dömt,
pröswas nödwändigt till uplysning och styrkande af
sjelfwa hufwudsakcn.
I öfrigt och som dek blefwe för »vidlyftigt, att
alla förewarande ämnen och mäl och ärenden med nog«
grannhet utfälla, skall det sta hwar och en fritt, att i
tryck allmänt kunnigt göra alt hwad som i denna lag
icke sinnes uttryckeligen färbudit, följaktligen skall ock
ej nägot som öfwer i denna Lag tiilätliga ämnen i
Tryck anmärkeö, päminnes eller eljest gransknings ellse
reflexrionswis i dagsljuset sromlägges, kunna undee
förewändning att innebära tadel eller klander, såsom
straffbart anses, sä wida skrissättet icke är tydeligm
smädligt eller skändligt; om answar hrvarföre i denncr
Lag stadgadt är,
I»
kinder de förntsarte wilikor, att wid plöjningen
af en skrift eller answarer för oen samma. Domaren
altid, i fall, som rwetydiga synas, skall heldre fria
än fälla och dcr srägan är om ämnets mera än VM
uttryckens Laqftridighek, heldre fästa sin npmärksampä
skriftens klara asyfmina än pä ntsöringsjältet, altid
utan rättighet, akt, i hwrlket sall som helst, draga
obestämda siursöijder as mtrycken, skola såsom misibruk
as Tryckfriheten anses,
i o Hädelse emot (Äud, hwarmcd bör förstas
eit genom sielfwa uttryckets gröfwa och afskywarda lydelse,
rysligt smädande af der högsta Wäsendet, brottet
-
68 ^ Den i December
tet skall umgällas såsom i i Cap. i H. Mifigernings
Balken, Allmänna Lagen stadgadt är, och skriften
confisceras.
2:0 Alfwarljg och klart uttryckt förnekelse af en
Gud och ett lis efter detta, eller af den rena Ewan»
geliska Lärans sanning. Brottet skall umgällas med
100 R:drs. böter och skristen confisceras.
z:o Ofwerlagdt och klart uttryckt gäckeri as den
allmänna Gudötjensten, Gnds ord och Socramenten.
Förbrytelsen skall umgällas med ivo R:drs. böter och
skriften confisceras.
4:0 Alt slags lastligt yttrande om den Regerande
Konungens höga Person eller gcrningar eller Deh
Gemäl Drottningen eller Rikets bestämda Tronföljare.
Brottet skall straffas enligt Mifigernings BalkenS 5
Cap. 1 H. och skrislen confisceras.
s:o Smädeliga uttryck emot någon bland de öfriga
Personer af det regerande Konungahuset, hwilka »
Kongl, eller Furstelig wärdiqhet inom Riket åtnjuta.
Brottet skall straffas med ioo R:dr. böter och skriften
confisceras.
6:0 Smädeliga uttryck om Riksens Ständer eller
någon af deras fördelningar. Brottet skall straffas
med ioo Rtdrs. böter och skriften confiscerade.
7:0 Tydlig »»maning kill myteri eller upror.
Brottet skall straffas efter 6 Cap. Mifigernings Balken
och skriften confisceras.
8:«
Den i December. 69
8 0 Smädliga uttryck om Riket» Embet»- och
Tjenstemän i och för Embetet. Brottet stall straffa»
ester allmän Lag.
9:0 Smädeliga, förklenliga och osämja med främ»
mande magter »ideligen äsysmnde omdömen och yttranden
om samtida Nationer och Stater, med hwilka
Riket är i fredligt förhållande, om deras w wande Ofwechek,
Regering och Regeringssätt, höga Embetsman
och Sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag
och underhandlingar. Förbrytelsen stall umgällas
med 50 R:drs. böter eller uköswer till och med roo
och stristen confisceras. Är stristen ej smädlig eller
förklenlig, men genom densamma missförstånd med Utlänst
magt sig yppar mä den kunna confisceras.
io:o Oberättigadt kungörande i tryck af hwad i
anseende till Statens ä särde warande underhandlingar
med främmande magter eller eljest af Konungens i
sammanhang med dem tillernade beslut och afsigter
samt desi Ministrars, RädS och Sändebuds wärf
utrönt är eller sörmodadt wara kan. Skristen confisceras.
Sker sädanl kungörande as den, som Konungens
och Statens hemligheter betrodde äro, straffes
brottet esler 4 Cap. 5 §. Missgerning!) Balken och
stristen confisceras.
n:o Angripelser emot enstilld man, hwilke ä
tea gä eller för dess borgerliga namn och rykte för»
klenliga äro. Brotten straff,» ester 60 Cap Mitzger»
vings Balken och warde dessutom stristen confiscerad.
12:0 Lögnaktige upgifter och wrängde framställningar
till Allmänheten» sörwillande och förledande.
Brot
-
72
Den i December.
Brotten umgällas med böter frän zz R:dr. r6 H. tik
och med lov R^r.
iz:o Sedernas sräcka manhelgd, ware sig ge»
nom offenkeliga läror till någon grof last, särdeles den
som särar ärbarhcten eller sädane ohöjida och Madeli»
ga framstästningac af denna lasts utöfning, hwarigenom
främjandet as ett fördärstigt lefnadssätt uppenbart
asystas. Brouer stall umgällas med 50 till roo
R:dS. böter och st risten constsecras.
14:0 Sedernas lättsinniga manhelgd genom oturk»
tiga Uttryck och grosheler. Förbrytelsen umgallcS med
zz R:dr. 16 si. böter och skriften consisceras.
Säwm allmän regel galle i afseende pä consister
rade steiner, att något mer as deni ej mä af rrncket
ä nyo ukgifwas an der, hwilkcr Domstolen som sist i
malek dömt, icke för brottsligt ansett.
4-
I afseende pä bewakningen öfwer stristers lofiiga
allmän görande stola följande Stadgande» gälla.
1:0 HostCancelieren stall tillkomma, att bade in»
om Huswudstaden och i otterne antingen sjelf eller
genom wederbörligen af honom sörordgade Ombud,
ivaka öfwer stristers allman görande pä det sätt och i
delar, som här nedanföre stadgas; ägandcs han äfrvcn
att endast uti de i Z mom. af denna §. bestämda sall
Utkomna strister med qnarstad belägga. Rättighet att
confifcerg äge aldrig Hvf-Cancelleren.
r.o
Deir i December. ?r
r:o Till befrämjande af vetta ändamål ware
härmed krll owägcrlig efterlefnad föreskrifwit; att i
samma stund, ej sednare, än en skrift till försäljning
eller till spridande pä hwad annat sätt som helst utgift
wes, skall ett exemplar aflämnas i Stockholm till
Hos Cancelleren och i hwarje annan ort till hang förordnade
Ombud. Boktryckare som denna föreskrift uragtlätcr
böre för hwarje gäng so R:dr.
z:o Anser Hof-Cancelleren eller Dest Ombud
någon skrift innebära tydelig förbrytelse emot z, 4, 7,
9, ro och mom. i z §. af denna Lag, äligqe
honom eller Ombudet, att den gjorda upplagan af samma
skrift innom ätta dagars förlopp med quarstad belägga
läka; körandes en mänad efter den dag dä i
Landsort quarstaden lagd bljswit, HoftCcmcelleren meddela
Ombudet sitt gillande eller uphafwande deraf.
Är uti Huswudstaden quarstad ej innan ätta dagarförlopp
lagd eller i Landsorterne HosCancellerens gillande
ej innom osman föreskrifne en manads förlopp
ankommit, ma quarstad ej, utanefter laga Domstols
och Tryckfrihets'Commitscns yttrande gälla. Meir
wid alla de tillfällen, dä Hof-Cancelleren anser förbrytelser
mot denna Lag sig yppa och sä ofta wälet ef
hör, ware sig, såsom blott ordnings mai under hans
egen pröfning eller wid personliga sörolämpanden till
Len osörrättades enskillta beifrande, äligge HoftCancelleren,
antingen han funnit quarstad äga rum eller
endast atal wid laga Domstol att jjkriften ofördröjligen,
och omedelbart till Justitie-Cancellerens laga ätgärd
öfwerlämna.
4:0 Till ordningsmäl räknas, vm wid Trycke,
ris anläggande uragtläteS hwad l s mom. derom
stadgar, eller om Boktryckare underlåter att, enligt
- §.
7-
Den i December
i §. 9 mom. ä skristen Utsätta sitt namn, trycknings
orten och ärtalet. Härom undersöks Hof Csncelleren,
och ostämne sidan sin berättelse derom genast till Ju»
stitiä-Cmicelleren. För öfrigt äro ordningsmål ej andra
än säoane Oecvnomiska, som enligt Boktryckeri
och Bokhandels Reglementet till hans pröfning kunna
höra och till rubbning as något stadgande i denna
Lag icke leda.
;:o Sä snart någon förbrytelse emot denna Lag
antingen i följdas Hof Canccilerens upgikt eller genom
enskillt angifwelsi eller va annar sätt blifwit JustitiacCaneeUeren
kunnig, äligge honom arr ofördröjligen lala
förbrytelsen genom tillförordnad Actor tvid behörig
Domstol aklaga. Ware han destinon! !ör egen del för»
bunden att genom wederdörande Ombud öfwer Tryckfrihetens
Lagliga bruk tillbörlig. uppstad haima. Ware likaledes
Justitioe» Ombudsmannen pligtig alt, i afseende
pä förbrytelser mm de-n-a Lag lämna sin EmbetS
åtgärd eiiligt de i Jnstcuerionen, rörande hans befattning
Med andra ival föreffnsna grunder. Enskildt
förolämpande ägc endast malsaganden rätt att sjelf el,
ler genom Ombud atala.
1
6m Sedan Sex m-änader förlupik efter det en
skrift bewisligen till HosiCaneelleren elier hans Ombud
blifwit, enligt 4 §- 2 moin. insänd, mä ej ätal
dera äga rum. Enskildt man äge dock att räkna sin
beifraude rätt frän den dag laga hinder emot upprättelser
sökande bewisligen upphört Hr näqon skrift med qnar»
stad belagd, dä skall ätal ske ä skriften, innom ätta
dagar i huswudstadcn och i otterne ätta dagar ester
det Hol-CancellerenS gillande as quarstaden blifwit kun»
nigt, i annat fast upphöre quarstaden och ware skriftens
försäljning obehindrad.
7:0
Den i December.
7Z
7:0 Ufaisware af dagblad och iveckoblad, hwil»
ka, såsom i §. 1 6 mom. stadgadt är ensamme äro
underkastade författare answar, ware framför andra
erindradc om ctr rätt bruk af Tryckfriheten och umgälls
utgifwaren förbrytelse genom fadant blad dubbelt i alla
de sall, der med penningar pligtas. «
8:0 O.warstad eller confiscation gälle ej för större
de! af en stutt än bet eller de blad, hästen eller ro,
mer hwarä äial göres.
9:0 Hwar som beträdeS att hafwa försallt eller
Utspridl en i laga ordning med qnarftad belagd eller
confifcerad strist bote efter omständigheterne iftän rocr
till och med ZvO R:dr. Rubbning af qvarstad umgälles
särstildt efter 8 Cap. 8 §- UtsökningS Balken.
io:o I afseende pä försäljning och utspridande
af utifrån inkomne skrifter pä Swensta språket äge HosCancelleren
lika rättigheter och äligganden, som i afseende
pä innom Riket tryckta, och ware föryrtrare af
sädane strifrcr underkastad samma styldighet och answar,
som i 2 mom. dcvna §. för Boktryckare stadgade
äro. '
n:o Finner Hof-Cancelleren att urrikes ifrän inkommen
pä främmande wräk författad strist innehåller
nägot stridande emot Z H, 4, 7, 9, och rz:de moni.
aligge honom, att, efter tills widare dera lagd qvarstad,
i underdänighet inhämta Kongl. Masrrl befallning,
huruwida den samma bör till sörykttande frigift
was eller under widare qvarstad till ätenrtförinde för»
bliswa.
§ 5-
74 Den i December.
- §- A.
Förbryt,er sig Boktryckare emot denna Tryckfrie
hets Lag uptages malek wid Kämnersi Rätten eller i
de Släder, der Kämners Rätt ej sinnes, wid RädstuWu-Nätten
i den Stad Boktryckeriet, »frän hwiikct
dell äklagade skriften ulkoinmit, anlagdt är ester pä
sätt §. I innehåller wid anlägg mdet anmäldt blifwit.
Stämnings tid ware i alt sall, edwad Tryckeriet innom
eller pä sätt nysinämnde H. ntstakar utom Sraden
är beläget, enahanda och förhälleS dermed som om
stämningbtid i Staden Lag säger. Uppstär fräqa vin
Författares eller Förläggares af en tryckt skrift tilltalande
eller hörande böra han eller de wid sädan Rätt
till swar stända och ätnjuke i öfrigt deras Laga rättegångs
förmäner enligt allmän Lag och särskilts Författningar
Uti alt hwad genom detta förordnande icke
Mttyckeligen annorlunda stadgadt är.
Finner Hof-Cancelleren eller desi Ombud sig befogad
alt pä de grunder för quarstad ä tryckt skrift
Här ostvan stadgade äro, förordna eller äska det nägon
skrift Nied quarstad beläggas mä, ware han eller
det berättigadt att i Stockholm genom biträde af Ofrver-Skäthällare
Embetet och i öfrige Städer saint orlerne,
medelst skyndsam handräckning- som ej sär wäg»
ras af den Magistrat, hwarunder Boktryckeriet enligt
§. i syder, sädan quarstad erhälla; Bärande östvcc
förloppet af Quarstads förrättningen och orsakerne dertill,
salut i afseende pä den äk-agade skriften om och
Huru mänga Eremplar dä ännu finnas uti Boktrycka»
rens wärsö anteckning trefalr författas hwaraf den e»
na tillställ/s Hos Cancclleren estr hans ombud, ben
andra M Igistcaten och den tredje Boktryckaren. Magistraten
ware pligtig att wid answar, såsom för Em
betS
-
Dcn i December. 7;
betssörsummelse med nästa afgående post sända en as»
ffrift af denna anteckning kill Konungens Vefallniugsha
swan de i Länet hwilken wid enahanda answar älig,
ge att med nast derpå följande post till Justiliae Ca
celleren insända. I Stockholm warde janima anteckning
genast eller sist innom nästföljande dags utgång
lii! Institiae-Cancellcren aflämnad. Justitiae Cancelleren
tillkomme sedermera, att, efter som han skäligt
pröswar, läka quarstaden äga bestånd eller densamma
bryta laka samt i ena eller andra fallet, i Stockholm
innom atta bagar och i LandSorttrne aldra sist innom
en mänad efter det quarstaden lagd blifwit, hofwa
hänwlst mälct til wederbörlig Domstol och Anor
förordnat. Sker dek ej och är icke quarstad innom
nämnde tid höfwen, äge Boktryckare rätt i enahanda
ordning, föm handräckning af Magistraten till quar,
stadens beläggande meddelad blifwit fordra dest brytaii»
de, hwilket icke wagras mä wid answr af EmbetetS
förlust. Hos Cancelleren eller dest Ombud äge ej magt
att annorlunda än nu sagdt är, quarstad fordra eller
widare befattning med saken taga, uran häustjute ge»
nast altsamman ull Zusiitiae-Cancclleren, pä hmstkenS
ytterligare Embetes åtgärd och answar det ankommer,
att sädane mål warda enligt denna och allmän Lag
handhafde. AnmäleS hos JustikiieiCancelleren omedelbarligen
någon ffrifl lill ätal, bör han genast om
mäletS upptagande wid laga Domstol genom af honom
tillförordnad Actor anstallc soga, men icke mä
han om någon sadan för gående quarstad, som här
framföre nämndt är, förordna, utan Hof-Cancellerens
eller hans Ombuds hörande och tillstyrkande. Ar makel
till laga Domstol kommit och Quarstad der as Actor
yrkad bör Domstolen sig deröswer genast utlaka,
men likwäl derest det, utan tids utdrägt ffe kan, Hof»
Cancellerene elier desi Ombuds mlätande af Rätten in
häm,
76 Den i December.
hämtas. Afstäs quarstads påståendet, sortfareS med
Rättegången, men Utstagck gange ej i werkstäliighet
Man underställes Swea Hof Rätts ompröswande. Gil»
läs påstående! om qrrarstad och har Hof-Cavcelleren
eller hans Ombud sädant tillstyrkt, ffall den werkställas.
Hafwa defie ej tillstyrkt quarstaden mä den ej gä i
fullbordan; sorlface icke dest mindre rättegången i hust
wudsaken, men under Rätts Urstag angående qvarsta»
den, warde i bäda detza f>ll man uppehåll kill Swea
HostRäkt insändt. Hok-Rärien bör genast dcröswer
infordra Tryckfrihets ConnteenS nrlätande. Tillstyrker
denna quarstads beläggande, nia Hof Rätten, der
sä ffäliqt pröfwaS, ester Utstag en sädan qvarstad bifalla
och stande den da fast intill Rättegängeng stut.
Har Tryckfrihets Committé,, asstyrkt qvarstad, men Host
Rätten ändä finner den böra äga runi , dä mä HofRättens
Utstag ej i »verkställighet gä, utan underställes
Högsta Domstolens afgörande. Riksens Ständers
Justitiae-Ombudsman ägc, art, efter erhällen underrättelse
, dä sädant mål till ölwerläggning förekommer
derwid öfwerwara, hwarester honom äligge, att Hög»
sta Domstolens Protocoll och Utstag i mälet genast till
trycket befordra pä publik bekostnad i händelse enstkilld
förläggare ej stnlle erhäilas.
Dä Under-Rätt i Hufwudsaken undersökning
fulländat, warde den jämte dest Utläkande öfwer mälet
i de fall, dä Under-RättS Utstag, enligt Lag följa
bör genast till Swea Hof-Rätk insänd. Hof-Rätten
äligge dä, alt osördröjeligen af Trycksrihets-Committeen,
ät hwilken alla till mälet hörande handlingar meddelas
stkola, infordra dest betänkande, som uppä anförda
skäl bör innehälla bestämdt utläkande ej mindre om
answar för Kristens utgifwande äger rum, än om upp»
lagan bör sequestreras och till utspridande förbjudas
samt
Den i December. 77
samt defiutom innefatta Commilteens yttrande, huruwida
uppqift af Författarens namn bör kunna Boktryckare
äläggas. Derefter döiue Hof Rätten, som hwad den
sistnämnda omständigheten beträffar, har att iagttaga,
del uppgiften af Författarens namn, hwilken ej annor»
städes än hos Hot Rätten fordras mä, ffall wiv intet
annat tillfälle kunna anbefallas än dä Hof,Rätten
ester mäletö utredande, finner betta wara af urbota beskaffenhet,
eller Boktryckaren pröfwas äga den ringa
förmögenhet att bökerne dä de öswerstiga t 6 R dr.
Z2 tz. mäste i fängelse straff sörwandlas. Skiljer sig
Hos-Rätlens Dom fran Tryckfrihets Commitkecns ykt»
rande, gänge den icke i werkställighet, utan hänffjutes till
Högsta Domstolen och förfares dermed widare som
här ofwan i fräga om quarstad sagdt är. Instämmer
Hof-silätkens Dom till atta delar med TrryckfrihetSCommiltäenö
utlätande, stand; ben fast och mä deruti ej
ändring kunna sökas; den aklagabe likwäl obetagit, att
hos Konungen om näd anhalla
AngripeS
uri af trycket utkommande skrister enfkildte
personer, en eller flera och dek ej sker i och
för deras Embete, derä mä ej annor än rätter mäls»
ägande kära; ej eller mä tillförordnad publik Artor nä«
gonfin fadant i sitt käromäl. upptaga och äklaga; Mälsäganden
ware likwäl oberagit, att hos Iustitiac>Cancelleres.
Embetet begära biträde i rättegången af Kro»
nans Ombud, der tillmälet är as gröfre och härdare
beskaffenhet; och mä pä Justitie-Cancrllerens eget ompröfwande
ankomma att härtill bifall lemna; dock kan
sädan Actors sränwaro eller uteblilwande icke uppehälla
mälctS företagande och afgörande rind Domstolen. Sä»
dan äklagan af enfkillce personer handteras i alla delar
ester det rättegångssätt Lag och Författningar i srägor
om förolämpande rillmälen enftillte personer emellan
söre
-
78
Den i December?.
förcskrifwa. Under Rätts Urslag i sädane mät ma ef
gä i werksMighcl uran föregången underställning hos
Hofr Rätten, sä snart den anklagades anses till dek answar,
alt han ej sär böta med penningar, eller han k
böter och kostnads ersättning btiswer ädömd ivo
R-dr. och derursfwsr. Otterstad eller förbud emot någon
skrifts försäljning eller utspridande ma under Domare
ej wid sädane enffillte rwisier älägga.
Pröswar Domstolen alt mälct bor as publik Actor
akäras dä hänffjutes wälet, i hwad det rörer denna
äralan, att dermed, sä wäl hwad gumstad, som
Rättegången beträffar, sörhälles sinn här frammansörs
sagdt är.
Warder Bokhandlare eller annor person för försäljning
eiler utspridande af tryckra skrifter anklagad,
förhälles dermed, som häc oswansöre angående Boktryckare
stadgadt är; dock bör i sadan! fall den anklagade
tilltalas der han sitt bo och hemwist haswrr, eller
ock der förbrytelsen sfkedt, alt esler hwad Hof-Cancclleken,
Justitie Caneclleren eller deras Onnmd, hwilka
i flike fall det ensamt tillkommer att lakan föra»
sinna att det lämpligast ffe kan.
I frågor om gumstad böra i sadant fall Konungens
Bcfallniugshafwande och wedcrbörande Magistrater
owägerligen och wid answar biträda; dock ma
ej hos Bokhandlare eller annan försäljare ä någon
ffrifl qusrstad begäras, Utan ait genom lewis katt
styrkas att ffrisien i trycknings onen bljfwit med quarstad
belagd; äswensom nyssnämnde personer icke kunna
för innehallek af någon ssrrst med rättegång beswäras»
War,
Den L December.
7S
Warder nägon as trycket härstädes utkommer,
elser UklänsV hit i Riket införd fikrist urås en eller
flere främmande Staters Sändebud eller deras Regeringar
anmäld, såsom innefattande sädane ämnen,
h wilke kunna föranleda kill mifinöje med andra mag,
ter, åge Konungen, att derom ester sakens och omständigheterneS
beff ffcnhet i Räder förordna, samt
om Han sä nödigt pröfwar, om ffrifrens sequestrerande
och indragning genom Dest Hos Canceller eller Justi,
tiae Canceller, sä wäk hos Boktryckare som Försäljare
eller andre utspridare, lära föranstallta, och hwarmed
förhälles pä sätt som angående beläggande med qua»
stad här framför^ stadgadt finnes; ffolandeS wid gila
sädane sall den af förenämnde Embersmän, som om
werkställigheten erhåller Konungens nådiga befallning,
genast owägcrligen infordra Tryckfrihets CommiktsenS
utlätande om den i sräga warande fristen. Finner
Committ^en, som ej äger inga uti nägon pröfning af
Politillka considerakioner och förhållanden, art skriften
efter Lagens bokstaf ej äkalas kan, da mä ej nägon
rättegång, hwarken emot Boktryckaren eller Författaren
anställas, men för utspridande bör den som emot förbudet
deraf bryter till answar stända, jemlikt 4 §. 9
Mom. Pä Konungens nädjga pröfning mä bet ankom»
ma om förläggare eller Boktryckare mä ilhy fall till
mer eller mindre del af Skarsmedlen njuta nägon ersättning
för omkostnaden till tryckning och papper af
hwad utaf uplagan kunnat indragas.
Skulle den oförmodade händelsen inträffa atk
Tryckfrihets CommitiL » med anledning af ro8 §. Re,
gerings-Formen warder kill anstv-r ställd, uppkaqcg
och afgöres wälet af Swea Hos Rätt, uppå äkärgrs
af Advöcat-Fiscalen derstädes, Domön warde, genast
eftcr afkunnandcl wid alia dertill hörande Prorocoll och
Hands
80
Dm i December.
Handlingar, pä publik bekostnad genom trycket befor»
drad tili Allmänhetens kunstap. Kommer saken till
Konungens Högsta Domstol, förballes pä enahanda sätt
Den man som af Riksens Ständer biiswit tillförord»
nåd att Justiliä O nbudsmanncu i Embetet efterträda,
ware wid sädant tillfälle pligtig att hans EmbekcS
styldigherer ulöfwa, föranstalta om tryckningen af rät»
regängs Handljngarne samt bewista öswerläggningarne
uti mäler hos Högsta Domstolen.
Alla nial angående förbrytelser emot denna Lag
stola, wid answar för Domare och Ämbetsmän,
med största styndsumhet cifgöras, och wid alla tillfällen,
dä fräga kunde upvsiä om flera olika brotts bestraffning,
särskildt behandlas, äfwensom den brottslige i
alia de fall, dä han cj redan gjort flq saker till dödsstraff
eller fästning för lifstiden, stall särstildt undergå
den bestraffning, som han enligt denna Lag stg
ädragit.
Böter efter denna Lag mä ej sörwandlas i annar
straff än fängelse ä fästning, efter beräkning af 16'
R.dr. Z2 fl. säsom sw.-rande emot hwarje mänadS
fängelse, manaden räknad till 28 dagar. Böker under
oswannämiide summa smara enior 14 dagars fängelse
i orten, der förbrytelsen stedt.
Böter efter denna Lag gänge till twestistes
emellan aklagaren «ch närmaste inrättning för de fattiga,
de sall undaulggne dä böker, enligt hwad här of»
wau stadgadt är, mälsäganden ensamt tillfalla.
Ut
-
Den i December. 8r
Urdrag af Riksens Högloft. StänderS
Constirutions-Utskorrs Protocoll den
28 Nowember 1809.
S- D. Wid justeringen af det Förslag till
Trycksrihers-Lag, som Constitmions. Utskottet ägde att
kill Riksens Högloft. Ständer asgifwa, yttrade sig Hr
Biropen och Commendeuren Doctor d^oräin:
"Ehuru jag uti Högloft. Utskottets uplysta omdöme
borde finna anledning akt mifikro min öswektygelse,
sä. kan jag likwäl ej dölja den farhäga, att en
Tryckfrihets - Förordning, sädan som den nu upläste,
icke nog bewarar Religionen, Styrelsen samt Medborgaren
ifrån äfweiUyrliga anfall, och de metz skäl
befarade ruitzbruk af en sä litet inskränkt Tryckfrihet,
skola dock ofelbart härdast drabba Regeringssättet och
Samhälls-Ordningen.
Dch skulle den salunda anförde särskilde itteniny
Utskottets Betänkande wördsammeligen widsogas. vi
Lx krotocolls
I. v. Walerius»
Lades pa Bordek.
UplästeS eit af friherre LarxslLä inlänmM
Memorial sa lydande:
Wördsamt Memorial!
Da jag, lika med de öfrige Medlemmar utaf
Högloft. Riksens Ständers Expeditions - Utskott, ej wa»
Lemke Bandet 6. rit
S2 Den r December.
tit nog lycklig att smara emot det mig lämnade smickrande
förtroende, sär jag härmedelst äran afsäga mig
min plars inom nämnde Utskott.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
Msade i anledning häraf Herrar Elerrorer af i:sta
Classen alt efter Friherre Carfelan wäija en Ledamot
till Expeditions - Utffottet.
Friherre 8krsi von wolstein, 6. l^. För
Slt förekomma alla dylika twister i framtiden wore det
nödigt att nn determinera, huruwida frän alla Stånden
kunna komma till Expeditions-Utffottct andra Be»
sint är sädane som äro i ordasätt likstämmige. Någon
har sagt att Utffottet nödwändigk mäste jemka och sörena
alla Ständens Beslut till ett, men om besimen
icke äro enstämmigt sä kan ju intet en sak anses som
bestulen eller afgjord.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
Nilsag öfwerflödigt att nu derom disputera. Nar Expeditions
Utffottet i ett sammandrag förenar alla Stäm
dcnS samfäldta Beslut, mä den som ej ätnöjes med
trpsättningen, wid justeringen sädant anmärka.
Friherre 8ksöl von wolstein. Marchen
härwid lynes ej wara afgjord. Om en Expcdh
tion icke gillas i Ständer ätergär den till Utffottet och
nät den pä nytt derifrån inkommer äga Skäuden antingen
i h la stn widd antaga eller afflä densamma;
äro de icke derom ense mäste saken asgöras genom votering.
Herr Grefwen och Landt,Marskalken
tiplyste att ett sädank Betänkande icke i hela sin widd,
^ utan
Den i Decemler. 8ä
titan med de förändringar Standen nödige finna, kari
anmgas enligt Regerings - Formens uttryckelig» stavs
gande.
Friherre 8 ra et. Da katt det ena Ståndet
afgöra en sak helt olika mot ett annat.
Herr Greswenoch Landt-Marskalketi
Sädant warder ju aktiv StändeN emellan förut romMuniccradt
Grefwe
I^ovsndjelm, 6 ar j, G'ncm Herö
Landt Marffalkens lämnade npltjsning wore tzan förts
kommen i hwad han arnat anföra:
Uplästes ett Memorial ingifwit af Friherre 6^!-  tettLljernLj e^xsl, Trio, och lydde som följer:
Ödmjukt Memorial!
Hos mig hafwa Riksdagsmännen för Höks,'
. Tönnersjö, Halmstads, Ährstadö, Faurås 06) Himlö
Härader i det mig i nader anförtrodde Län, Ledk
ksdrsson i Oringe och kedr Oisson frän Heberg anmält,
hurusom i flere ars tid Mavemoiselle tticnarä/j
medelst sine a desi Egendom Tölarp wid Halmstad anlagde
Fabriks» inrättningar ät den obemedlade Allmöi
gen i Hallands Södta Orter gifwit en Uiwäg til!
bergning, som den törstige och fluige sig sjelf tamNav
alt ditintills mast sakna: Att denna i wart Fäderneös
land lik» gagnande som förut okända Anrättning, öcr
flere Tusen Medborgare, genom tillfällen, förffotter
och upmuncringgr gjord-s Verksamme och ifrån akt
84 Den r Decembers
som näringslöse Lättingar sjelswe wara en kärda för
Staten, sattes i Ständ att deltaga i Desi oncra, hade
redan i den grad ädragit sig Patriotiska Sällskapets
Upmärksamhet, att uvfinnaren intogs bland Desi medlemmar:
Att dä under nytz flutadt krig f. d. Konungen
tillika med Desi Krigskollegium anbefalke Henne,
att för Armeens behof lefwerera de betydeligaste partien
kläden till kapotter, jämte skor och strumpor, war
det till fullgörande af benne befallning som hon genom
en kostnad af öfwer 15,000 R:dr. gaf en ökad fullkomlighet
ät Fabrikens alla machinerier och handteringar;
Men att just nu, dä alt är i ordning, och
dä hon bordt hoppas att skörda frukten af sine upvffringar,
skall genom de Requisitioner af Beklädning»
persedlar, som Kongl. Krigs-Collegium gjort frän
England, behofwet as Hennes tillwärkningar uphöra,
och hon af sadan orsak se sig nödsakad att nedlägga
Fabriken; i anseende till hwilkct alt och i besinnande
af den känbara förlust, som deras hemmawarande
Medbröder wid denna Fabriks nedläggande skulle komina
ätt »vidkännas, bemälde Riksdagsmän anmodar
mig att an hos Högloft. Ridderskapet och Adeln förestä,
om icke en fond lill berörde Fabriks fortsättning
»nätte fä anstäs.
Denna deras begäran har jag ansett Mig destoMindre
böra wägra att upsylla, som da jag sjelf ägt
tillfälle att bade bese isrägawarande Fabrik och göra
wig underrättad om den nytta öm för Länets Jnnewänare
kunde medföra, jag derigenom blifwit iständsalt,
att kunna witöorda, det Madcmoiselle RiLbarä/,
jämte bet hon ädagalagt en berömlig nit wid werkstäl,
ligheten af std. Konungens och Krigs-Tollegii gisne
befallningar, icke allenast hast all möda och omsorg 0,
skard för atl, oaktadt alla de hinder och swärigheter.
Den i December. 8?
som henne mött, likwäl anlägga och istand sätta denna
Fabrik, utan och derpå omvändt mycken kostnad, samt
att mängfaldige Personer af Allmogen i södra delen
af Läner, hwarest tillwärkningar af ull i synnerhet ut»
gör det O.uinliga köners yrke, genom denna Inrättning
blifwit sySlosatta och deraf hämtat en för dern
betydelig winst; Och fär jag derföre till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ödmjukeligen hemställa: om bet
icke mätte updragas ät Riksens Ständers Stats »Utskott
att utse 06), ester hwad omstandigheterne kunna
medgifwa, förestå en till oswannämnde nyttiga Fabriks
fortsättning nödig Fond.
Remitterades till Stats«Utskottet.
Herr bartran §, upkäste följande Dictamen
lill Protokollet.
ödmjukt Memorial!
Da intet ämne, som rörer Fäderneslandets heder
och fördelar, kan wara owärdigt att inom detta
rum framställas, wägar jag utbedja wig Höglofl. Ridderskapet
och Adelns upmärksamhet wid ett, hitintills
mera obemärkt, af ingen ibland OH, mig wetterlin
gen framstäldt, men som jag förmodar, för ingen likgiltigt.
Endast menne af Europas Magtee delade med
Swerige för halstannat århundrade tillbaka ett ansten,
de, hwartil den Store 6v8i^r lyckliga
krig det sammel uphöjde. Ester lidens fordran, ledde
en
-
86
Den i December.
endast denna wäg kill Äran; och mä hända har detta
initztaq, — ännu mera oförläteligt i ett upiyst tidehwarf,
— warit förnämsta orsaken akk detta anseende
sedermera förswlpmil. Det war Ost förbehållit att
öfwerlefwa denna förlust: — men da den smärtar Ost?
glömmom icke akk förekomma xn aynay. Der gifwts
xn ära, ett företräde, som ej förwärfwaS pä bekostnad
af Likars nöd och Likars blod, ej genom wap«
pens glans och mappens framgång, men -- genom
SnilletS. Af större Varaktighet, ma den ock mera
xftersträfwaö. Pckännom med glädje: den gkerstar Ost;
och wart bemödande art förwärswa och fullkomna
den, Ilkall kanske en dag äterffäuka Ost m rang, mesa
ädel ibland Europas Folk.
Äfwen de lyckligaste krig, hwad hafwa de ofsaft
Verkar? — blott anledningar kill nya; och efretz
ert har deras åsyfta dr nytta ej mera funniis,
Om inetz tillfredsställelse för wär Tros läeaS utländske
Bckännare, wi icke kunna säga d,r senor? om.
Konung ^V0l.el^s krig, mäste wi mod saks
nåd bekämm dej förra; m?» med lugnad kansta kwmq
wi ibsgkomm.a ben;, sö.c gswen hen redbara, fastän
kanske icke äsysiade, nytta de medförde, att genom
wara den ridel! mera olstldade L-mdSmänS wistande i
Skt uvlystare» Land, smak och häst för Sni-les odling
pch Wekenffapec bibragres dem. Denna nya dagex
öfwer wart Fosterland, fä nvdwändjg ehurri ännu osuils
komliq, och fastän befordrad af nästföljande Regenkcr
war dock nära att aldeles slockna under förra århundradets
första hälft. Da, såsom »u, systelsattcs allmänna
upmärksamhcten endast med Rikets förluster och
mekleii ott bora dsm; men, jag hoppas, olikt närmas
rande tidepunkt, glömde man dä Landers litreraira odlinst,
och ssträkekö hyfsning. —- L.ov!§^ kom:
Den r December. x
och
dct flämtande ljuset lifwades. Hennes Ättling
tande dct lill ännu mera klarhet; och dest fullkomna»
de jken, Eall tacksamt och ewigt uplyia den
TredjeS Ärestod. Wiö, kanske öfwer sitt tidehwarf,
beredde Han sig den wackraste, den oförgängligaste
minncsward, i den riktning och upmuntran till Snille
och smak. Han förstod att meddela sitt Folk. Och
om ej förr, än i en annu aflägsen rid, det skall tillära§
Rättwisan ^akt öfwer Honom fälla sin dom: om
ej förr än dä, man Eall uphörg att förebrå Honom
en ökad magt, men förebrä Oder att denna magt efter
honom lämnandes i e» owarsam och osäker hand; —>
skördar Hans minne dock redan den saknad, den tack*
samhet som utgör den ljufwaste belöning för HanS
bemödande till Nationens ädlare uphöjelse.
För detta ändamål gas Han Nationen en E»
gen Acidemir. Det distinctjva känneteknctS frän and»
xa Nationer, Spräkets odling: den patriotisk» förtjensienS
rättmätiga bewarande ifrän glömskans mörker:
Snillets, Smakens, befordran; — blef Swensk» Academienö
anwisade bestämmelse. Wigtigt war De§
åliggande; stora de fordringar Allmänheten knnde gö«
ra sig af Desi sä uplysta, sä utmärkta Ledamöter. Jag
lämnar ät ett uplyst Ständ akt bedöma, huruwida A»
cademien i mer än bekydelig del upfyllt denna bestäm»
»nelje. Och om ingen rwekan derom kan äga rum:
om all förtjenst fordrar ett erkännande/ och Swenska
AcademienS ej kan bestridas; »vägar jag ödi»jukeligen
förestä arr wär tacksamhet, tvär förbindelse, tillägges
en offentelighet, som den hitintills saknat, och säledeS
deste wära tänkesätt inför Akademien tolkaS, pä dek
sätt Ridderffapet och Adeln Sjelft behagar wälja, r
händelse mitt förslag hedras' med Best bifall.
ML
88 Den i December.
Mä ingen inwända att Swensk» Academien
icke kan wara mera berättigad titt Nationens offenteliga
erkänsla, än andra af wära Publika Werk och
Inrättningar. Defla lönas för deras möda af Staten;
Academiens Ledamöter ater sakna denna förmän:
och nyttan af Deras bemödaden är as en slörre alimänlighet,
eit större inflytande.
Dek fordras tid och mycket arbete att hinna det
mai Akademien har Sig förelagdk, Swensta Språkets
förbättring. Mycket ar härwid redan gjort: men också
torde mycker återstå. Wi sakne ännu en Swensk
Grammatika och cn Ordbok, bada af Akademien Nationen
lofwade. Men kunne wi wäl hoppas crt snarare
fullkomnande af bada detza Arbeten, sa länge Acaderniens
Ledamöter äswen Dola dela Deras omtanka och
tid till de wärf, hwilka tillhöra dem som EmbetSmän K
— Med wcrklig öswertygelse om Samhällets saknadisall
de uphörde alt wara det, wägar jag dock förests
en underdånig hemställan derom till Kongl. Maj:t, för
tikwäl blott den tid, och sör blott de Ledamöter, hwilka
i tillräckligt antal sör arbetets skyndsamma fullbordan,
detsamma Sig emella» fördela vä) ätaga' men
med billehällande emedlertid as de löner eller förmånerdefla
Deras mnehafwande Embeten äkfölja. Natiovens
inrretze torde fordra denna dubbla men billiga
Upo string.
Snart har Swensta Församlingen att wänta er»,
«y och önstad öswersättning af den Heliga Skrift,
samt walda och förbättrade kyrkosånger. Dä Vefla böcker
blifwa af en större alkmänlighet: dä genom sä dane,
för den mindre bildade delen as wära Samhälle
Bröder, man kunde bibringa uplysning och rättelse för
bruket af watt modersmål: och dä det witzerligen werst
-
Den i December. 8y
re utur sin ordning, att wid besia Böckers tryckning
uragtläta de reglor för Språket, fom Swensta Academiens
omsorg redan stänkt det samma; föresiär jag
ytterligare akt Texten i bada besia anförda arbeten mät,
te underkastas Academicns granskning före Tryckningen,
som orvillkprligen efter Desi rättelse mätte werkställas.
Af nit för Swensta SpräketS enhet och renhet,
»vägar jag flutligen förestå en underdånig hemställan
till Kongl. Majit, i:mo Att genom Desi nädiga ät,
gärd och Befallning Lag, och Expeditions, stylén wid
Rikets Werk och Collegier mätte förändras till den
allmänt antagne, för att undwika den hitintills waran»
be motsägelse, att Språket strifwes pä twänne sätt.
Rättwisan kan wisierligen umbära den henne hitintills
pätrugade uräldriga drägt. s:o Att Kongl. Majit
genom Desi egne Nädiga Författningar täckes lämna ett
uplyst och wärdigt efterdöme, som .ock i Näd tillära,
att alla sädane publika Werkö kungörelser, som af Allmänheten
komma att läsas; äfwensom underwisningS
och andre böcker, mätte före tryckningen undergå wederbörlig
glansning, till likhet med de af Swensta
Academien redan eller framdeles sörestrifne Reglor
för spräcket; och att z:o för detta ändamål, och dä
Academien ej bör omedelbart med denna granskning be«
swäras, det mätte äläggas Boktryckeri-Societeten att
föresiä en Censor, som, med kännedom af Academiens
föreskrifter, bör inför Henne wara underkastad answar
för sin förrättning och af Henne förordna^.
TA förekommande af den olikhet och nästan förbistring
i Spräket, fom wid jämförelsen af frän olika
Tryckerier » Riket Utkommande Böcker, kVläckeS , wolle
önsteligt, att sädane Censorer flerestädes kunde förord
-
Den i December.'
ordnas, enär en gäng Språkets reglor hunnit fullkorn»
lichen Ukarberas, och knufven derom bliswit mera ut»
bredd. Den rätthet i Språket, som jämte Typogra,
fikt behag, Utmärker de ifrån Herr DrleenS Trycket!
mkommande werk, qer mig dock hopp akt ben as mig
osman omnämnde Censor jn genast star att finna.
Jaq fä ödmjukast utbedja mig Herr Grefwen
och Landt Marskalkens proposition öfwer hwad jag hast
äran anföra. Om den del häraf, som icke rörer Na»
tionens tacksamhets betygelse för Swenska Akademien,
skulle ansea böra remitteras till ett Utskott, torde dertill
utses Der, som hast g'ansk"i»gen as Förslaget till'
Tryckfrihets-Förordningen Sig redan updragit, med
hwilket ämne, det af mig anförde, torde kunna ansctz
äga gemenskap.
. LadeS pä Bochér,
Uplästes, och lydde fyin följer:
Urdrag af Protocollet hällik hsS Riks
sens Högloft. Ständers Banco Utskott
den 2z Nowember 1809.
S. D. Hederrvärda Bonde Ständer har, geWM
Utdrag af Desi Protokoll under den 2Z sistiedne
October, till Riksens Högloft.- Ständers Stats och
Banco Utskott, remitterat Riksdags-Fullmägtigens ifrän
Dalarne klans ksbrsson i demäldke Ständ inxifne
Memorial, det mätte af anförde skäl, Fullmäg^igjkapet
i Banqusn och Riksgälds-Contoiret, hädan
rfter hos samma Personer bliswa sörent: Uli hwilken
re
-
Den i December.
kemist, Wällofl. Borgare Srändct jämlikt Protocolls--  Utdrag as den s.dre dennes instämt.
Under öfwerwägande as svrbcrörde Förstcig,
har det ej bordt undfalla Banco-Uist'olters eslersinnan»
bäde, arr, ehuru Banqucn och Riksgälds Conroirek äro
Riksens Ständers penninge Werk, sädant oaktadt, en
huswudsakelig ffjllnad dem emellan, sig saeter: den
nämligen, att, dä VanquenS rörelse och operationer äro
grundade pä Reali/cter och säkre Fordringar, det deremot
hörer till RiksgäldsConivirets befattning, att unter
asbördandct esler hand, och sä långt tillgängarne
det kunna medgiswa, as Statens ansenliga Sknldcr,
söka genom Lane-Negocicilioner och Wstest Operatio,
ner, upräkkhälla och stärka WcrketS sörircende, och
Rikets derpä beroende Credit. Tilläswentyrs kunde,
e» för bägge Werten sammansmalt förwalt»ing,U början
stärka förtroendet för Riksqälds-Werket; men ock
tilan al! twiswel, i dubbelt förhållande hos Allmänheten
förswaga Opinionen om BanquenS Solidils ost)
sjelfbestånd : dä en sädau mitzranka swärligen torde knnna
undwikas, och wisterligcn icke more osörlmelig, — akt
samma Personer, såsom Förwaltare as RiksgäldS-Con,
koiretS osta brydsamma angelägenheter, icke kunna med
den sorgfällighet, bcwaka VanquenS rätt, eller ? >se
hwad dest fred tillhörer, som, enär sistnämnde wigtiga
omsorg, icke delas, as någre deremot stridande bekymmer.
Följderne of i staga »varande förening, äro
pberäknelige: försöket i alla afseende» högst ä^wentyr»
ljqr; och hwarmed en obctydelig besparing uti Arfwodet
för Fullmägiige, samt äsystad lättare Comrmmicgtior,
HHgge Werken emellan, i aila sall sällan behöflig«
jcke förstena någon stags jämsvrelsc. Är och dag jon;
förr ffnfwi! star.
Ester Befallning
-ck. UlsIsinLlcks-.
BsH
9r
Den i December
Begärdes pä Bordel.
Herr 5>i!vsrsrolpe, Ousrsk ^brsbsm»
erinrade att som Stats.UlskottetS Betänkande rörande
samma ämne lärer inna» korrt äfwen inkomma, sH
kunde det nu upiäste intill desi fä hwila pä bordet.
Uplästes ett frän Högloft. Skatö,Utskottet ingift
wit Memorial ja lydande:
Wördfamr Memorial!
Högloft. Ridderjkapct och Adeln har tik StatsUtjkottcr
behagat remittera Hans Excellence, f. dRiks
Rådet, Presidenten, Riddaren och Commendeuren
af Kongl. Maj:ts Orden, Herr Friherre liljencrank^s
till Högloft. Ridderskapet och Adeln ingifno
Memorial, angäende Rikets Financer och Förslag M
deras uphjelpande.
Stats-Utskottet, son» ej underlåtit, att hära fästa
tillbörlig upmärksamhet, har uti detta Memorial
ingenkänt det omfattande och kunskapsrika snille, den
Utmärkt patriotiske Finance,Minister, som, under Högsal.
Konung z:djes lyckligaste Regerings är^
med talangernes och redlighetens gemensamma kraft
witzke att förena Konungens och Nationens Jncercsien,
och beredde ät den senare genom relisationen »varaktiga
fördelar, same ännu tvid en långt framskriden Ålderdom
famlat sin styrka, för att lämna Fäderneslandet
en ytterligare gärd af sitt nit och sin förmågaUtskottet
har ocksä med denna öswcrtygelse om Mentor
-
Den i December. 93
rnorialekS tvärde, ansett sig sä mycket lyckligare, ottis
behöfwa föreslå Riksens Högloft. Ständer, att öfwerskrida
den Bewillnings Summa, hwilkcn i detta Memorial
är ansedd som den minsta, hwarmed man kunde
hoppas att bestrida de oumgängelige Stats utgifrerne,
och hwilken efter Rikets penningestock synes wara
lämpad lamt möjlig att uptaga.
Utskottet ivagar också, i följe häraf, smickra sig,
att Riksens Högloft. Ständer skola ej blott fästa sig
wid sjelfwa Summans räkncwärde, utan äfwen påminna
sig oumgängeligheten af de behof, till hwilka
den är anslagen, sanik det olika förhällande, som igenom
rörelse CapitaletS owanliga utwidgande bade gör
en förökad Vcwillning mera oumgängelig och mera
möjelig akt utgöra.
Hwad ater angar de uti nämnde Memorial, i
afseende pä Banquen gisne försigtighetS föreskrifter,
har Utskottet genom Desi redan en gäng förut till
Riksens Högloft. Ständer hemstälde upläningS Systems,
och genom förnyadt åberopande af samma Förslag,
trott Sig hafwa adagalagk sin önskan, att pä
alt möjligt sätt wärda BanquenS Credit. Utskottet
hoppas äfwen, att de mi Bewillnings Summan anslagne
ärliga afbckalningar till Banquen skola wara
tillräcklig-, att upfylla detta wigtiga ändamål, och sär
för öfrigt, i anseende till de af Banquen gjorde försträckningar
åberopa sig Riksens Högloft. Ständers egna
föreskrifter.
Hwad i öfrigt angar de OMicipakiötts BewiS,
som Hane Epccllcnce föreslagit, att, under wäman pä
Bewillningens ingående, läka Räntekammaren utgiswa,
hac Stats-Utskottet wäl erkänt wärdct af npftmnngeN
sch
94
Den r Detemöek.
och des? möjeliga nytta; Men oaktadt denna Ulwag
kliswit« andra Länder med framgång nyttjad, har
Stats-sfkffottet ej wägak söreflä Riksens Högloft»
Ständer, att, dä Sedelstocken är sä utwidgad, att
ScalS-Werkel dessutom har andra Utelöpande förbindelser,
lära Detsamma utgifwa dessa af ett nytt slag,
hwarS af Allmänheten hittills okända egenskap torde,
emot dek dermed asyftade ändamål, göra oreda och
tväcka misstroende.
I följd af dessa anledninaar här StatS-Ulsskottet
derföre desto heldre trott sig kunkta maga, att afweN
för detta sall äliia Bangum, och kunna wänta ali af
dess sörmäga och Allmänhetens förtroende till densamma.
Riksens Högloft. Sränders Egit uplysta onipröf,
wande hcmställcs detta wördsammeligcn. Stockholm
den 2Z Nowcmber 1829.
Pä Högloft. Ribdetff. och ÄdelnS Ledamöters
magnar
6Iass kleming.
Pä Högwördige Preste-StändelS Ledamöters
wägnar
lii. VVoiäoman.
Pä Wälloflige Borgare - Etändcts Ledamöters
wägnar
(larl kr. kanäberZ.
Pä Hederwärda Bonde«StändelS Ledamöters
wägnar
Hok. kricrsott.
krääslius
A
-
Dm l December.
LadeS pä Bordel.
95
UplästsS följande frän Högloft. StatS»Utffottet
ingisne Memotial.
Wöcdsamt Memorial!
Till Stars-UtffottttS utlåtande hofwa Riksens
Högloft. Ständer behagat remittera Kongl. Maj:tS
Nådiga Proposition af den 12 i denna manad, an»
gående medel kill särskilda tillfälliga utgifter, sä sydon»
de: "Hos Kongl, Maj:c har i underdånighet blifwit
"anmäldt, dels akt den uti umewarande ärs Star till
"Extra Utgifter ausirgne Summa icke blifwit lillräckc'ftig,
att bestrida de flere uromordenMga kostnader,
'som ännu för äret äiersta, och att en tillökning
"i Extra Utgift?» Summan af Sjuttiofem»Tusende
(75,000) R:dr Specie, swaraude emot de i för»
"sta anslaget icke beräknade kostnaderne af Kongl. Majus
"och DcH HögtällkeUga Gemäls Kröning samt af Hof"förtäringen
pä Gripsholl», är af nöden, dels ock
"att, sedan Banqucns biträde till KrigS-UrgisterneS be»
"stridande uphörtr för den återstående delen as äret en
"Summa af Twähundrade Fyratio Tusende (240,620)
"R:dr erfordrades kill Södra ArmFens och Skärgårds»
"Flottans underhäll, Wästra Gtänse Bnvakningeu
"samr de Finske Troupperncs och alla wärfwadc Re»
^'qementers aflöning. — Ehuru sedan; Skillestänv med
"Dannemark blifwit asstiUadr, en betydelig minskning i
"ststbcrörde, pä krigs tillstånd för Södra Armeen be"räknade
Summa är akt wänra; fordras dock till Le
"nu upgifne behof säcffildre medel. Kongl. Majtc
"har ansett kjsnligast att dertill, Utan BanguenS ytterligare
ankttande, anwända, jemke återstoden af öe
''Engelffe Subsidicrne, Le i Banque» insatte Patria,
96 Den r December.
"triotijke Län och gafwor, som förut icke särskildt blis"wit
disponerade; Och som Kongl.. Mask finnér det
''tillkomma Riksens Ständer, alt om dctza Läne» och
"Gäfwo-medel förordna, will Kongl. Mast i Räder
''proponera Riksens Ständer att updraga Kongl.
"Mast att deraf anwända hwad till förberorde behof
"kan erfordras. Kongl. Mast förbliswer Riksens
"Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest wälbewa"gen.
Or Supra.
6 -V K I..
klans ^LrtS.
Stats-Utskottet får harwid tillkännagifwa, att,
enligt de af Herr Presidenten och Commendeurcn Friberre
k-agerkeim till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifne
och af Kongl. Mast till Stats-Urskottet i Räder
remitterade Berättelser och Upgifter, äro för när»
warande, följande Contante medel för Stats - WerketS
räkning i Banquen att tillgå nemligen.
r:o Behällningen af Subsidii medlen 212,002
2:0 Dito af Waxel Operations Fonden 70,000
z:o De af ätskillige Medborgare till
Fäderneslandets understöd gifna fri»
willige gäfwor - » - - id,8iZ 20 8
samt
4:0 De Patriskiffa länen; detzä Utgöra
ett sammanlagdt belopp af 551,456:
36—: Men som, enligt Riksens Högs
Ständers Bestut deraf blifwit di
Transp.
R:dr. 292,813 so. 8.
i po
-
Den i December.
97
ponerade:
Transp. R:dr. 292,813 22.3.
Län kill Wästerbottens
Läns Innewänare §2,220
. Ränka och afbetalning till
Riksens Ständers Ban»
que ä Dest Förffokter,
beräknade till innew. ärs
stut - - , - 98,439- 5- 4«
samt återbetalning till i
Stockholms Stads Han»
dels Societet af dest, K.
Majit och Riket lämnade
Lanebilräde, i enlighet med
Stars UtffotcetS Protos
colle-Utdrag af den 6 i
denna manad - - r2i,o;o.
R:dr. 249,489. 5- 4-  Sä äterstär Behällning i Riksens Grän,
ders Banque 121,967. 32. Z.
Och aldenstund de af Kongl. Maj:t nti ofwanberörde
inäkio i Näder upgifne behof äro af den egen»
skap, alt deras besörjande icke kunnat elier kunna und»
wikas; samt nägre särMdke medel a Stat icke äro
härtill anstagne, eller någon annan tillgäng härtill icke
gifwes, än hwad Kongl. Maj'.! Uti Dest nådiga Pro,
position täcktö upgifwa och foresta; fä får till Riksens
Högloft. Ständer Stats, Urffolkct wördsammcligen
hemställa, att till Kongl. Maj:t matte i under»
Länighek öfwerlännäs, att af sä wäl behållningen
utaf de i Banque» insatte Patriokiffe Län och sriwilliga
Gäfwor, som as Subsidie, medlens samt Wäxels
operations Fondens behällningar disponera de till ostvan
omförmälde utgifter erforderligr Zi§,222 R.dr.
Summa 394,78 l. 3.4°
Aerde Baud. P?:o 7-
Ban»
98 Den i December.
Banco, dock art »vederbörande böra derföre i wänlig
ordning redowisa. Stockholm den 29 Nowember
1809.
Pä Högloft. Ridderjck. och Adelns Ledamöters
magnar
(Ulass kleming.
Pä Högwördige Preste - Ständetö Ledamöters
wägnar
Pkurs Woiämrn.
Pä Wälloftige Borgare-StändelS Ledamöters
wägnar
Osrl Rr. RsnäbsrA.
Pä Hederwärda Bonde-Ständcts Ledamöters
wägnar
^c>k. Reiesson. ,
dl. Rroäelius.
LadeS pä Bordek.
Friherre ^lsnnsrbejm, R. Nyligen
Har en wärd Ledamot lämnat mig en för näsikomman»
de är izro tryckc Almanach, hwaruti det förra Konungahuset
är jnfördt som följer: — Friherre
K1annsrb>e)m upläste derutur f. d. Konungens och
Hms Fannlles-Namn och födelser m. m. samt tilläde:
Om sadant skulle bliswa kundbart och sadane exemplar
komma au kringspridas lärer Nidderffapet och
Adeln nogsamt besinna hwad sensation i Landsorrerne
Den i December.
99
deraf kunde upkomma. Jag hemställer derföre att
Ridderffapct och Adeln wille inbjuda sine Med Gränder
att genom en underdånig föreställning hoS Konas.
Majrt i underdånighet anhalla om indragning af sä
srigkiga Almanachor. -
Uppå derom af Herr Greswen och Landk-Marskalken
gjord proposition, blef denna Friherre .Vlannsrkchms
hemställan as Ridderikapst och Adeln bifallen.
Grefwe Os la 6 3 räls. Jag sar endast Iläm»
na, att da Almaiiachorne manligen tryckas mot flutet
as Mars Mänad, är witzcrligen detta ett olörlateiigk
tryckfel, men jag tror mig ganska säkert weta att Konungen
redan anbesalt Wetenff-,pS°Academien om deras
indragning; det upwiste exemplaret later således
wara af de fa ännu utelöpande.
Grefwe bärenhjelm. Jag har wäl tillförne
hört att sräga warit om besia origtiga Alwanachsrs
indragning, men känner icke om något steg dertill
bliswit tagit, och hoppas derföre att del mä förblifwa
wid det redan tagne bestulet.
Herr Uorblisb, 6. b. Som Kag ganska
säkert känner att dmiia sick hos Konungen bliswit anmäld,
tror jag att Hans Mast opamiiidt lärer widtaga
de mätt och steg Han sinner lämpeliaa. Utan att
wilja söka ändring i ett redan tagit Beslut, tror jaz
derföre att någon widare algard är öfwcrflödig.
Grefwe örner, Lar! 6 abris!. Sedan
Ridderckapek och Adeln felt dern annu wara »telo
-
roo Den r December.
löpande och funnit sädant obehörigt, önskade han att
Let nu tagna Bestulet ej mätte ändras.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
proponerade att Riddcrffapet och Adeln wille ätflkiljas
och ater församlas in Pleno klockan s i eftermiddag;
— samt tillkännagaf att nästkommande Mändag skulle
blifwa Plenum, och derwid till öfwerläggning förekomma
Stals-Ulskottets anie Betänkanden, det ena röran»
de Bränwins-Bränningen, det andra angående Riksgälds
»ContoirekS Förwaltning och wilke Herr LandtMarskalken
lämna denna underrättelse, i afsigt att de
Ridderskapec och Adelns Ledamöter, som uti deha ämnen
ärnade göra anföranden eller anmärkningar, mä
kunna äga tillräcklig tid att dertill bereda sig.
Ridderskapet och Adeln åtskildes klockan I till L.
In I^iäsm
> ^l. 6. ^sIIeenbsrI.
Fredagen den i December»
Plenum klockan Z eftermiddagen.
UpbrötS Herrar Electorernes af 2:dra Clatzen
Lista till wal af Ledamöter i Expcditions-Utskottet efter
Herr 8k3cl von Holstein, lVlgrrs, 6usrak, och Herr
Silfverstolpe, Larl, Luämunö, och besunnos i deras
ställe wara utsedde.
N:,
Den i December.' rar
N:o IZ9 Herr ^inc!renber§, ^rviä, Major,
Riddare as Kongl. Swärds-Orden.
Nio 865 Herr LKrsnstraKI, Fullmägtig Herr
8näls, Larl lVlgZnus, Kammarftrisware.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hällit i Högloft.
Ridderffapet och AvelnS Plenum
den 1 December 1829.
S. D. Uppå gjord anmälan, det funnos utelöpande
bland Allmänheten Almanachor för nästkommande
ar, hwari det fordna nu afsatte Konungahuset
wore jnsördt; bestöt Ridderskapet och Adeln att hos
Hans Kongl. Majit i underdånighet anhälla, om fogande
af nödig anstalt, hwarigenom sädane bland Allmänheten
utspridda Almanachor kunna indragas, och
till widare försäljning förbjudas: Och skulle de öfrige
Respeciive Ständen inbjudas, att stg härom med Ridderffapet
och Adeln sörena. l-lc 8uxra.
UpbrötS Herrar Electorernes af Tredje Clasteu
Lista till wal af Ledamöter uti Exeditionö-Utstkoltet efter
Herr Liwenborg, Lasser Wilbelm» och Herr
^älsrlrskk, Jacob, och befunnos i deras ställe wara
walde:
N:o 194g Herr LerZsnsbjölä, Lric Joban,
Secreterare.
N:o 2127 Herr 8e§srbsim, Jokan Davis,
Amiralitets Kammar-Rad.
Före
-
IO2
Den i December.
Föredrogs a nyo Allmänna Beswärs- och Oeconomi
UtffottktS den 24 Nowember pä Bordet laqde
Protocollsftltdrag af den 24 October, rörande ätMlige
kill Utffolkkt remitterade Memorialer, angående Rikelö
. Herr L^oräsnsrolpe, ^näers, hemstälde,
om, dä as der i dag uplast? inför Konungen
hällne Protocoll, Irrdderj^apek och Aoeln hade inhäiufat
Konungens förklaring, akt ingcn utstrisning widare
skulls komina i sräga, Urikotrers Förslag, att grans!'.
Ningen as dett för Gottland föresiagne Landt Mikicen
skulle ät en Comitö vfwerlamnas, icke kunde anses
stridande emot denna Konungens Nådiga förklaring.
Han trodde att hwad Konungen lofwar Bonde-Standet
borde gälla äswe» för Gottland, och att således
icke eller der. någon Conscriplion boede komma i sräga,
sä wida ej Allmogen -sjelf, derom hos Konungen underdånig
anmälan gör.
Grefwe i öfverila jolm, O ari. Af samma
skal fom Herr dGrclsnsroips anfort, att Gottland
matte njuta samma skydd, som det öfriga as Riket,
tror sag mig böra tillstyrka att hela denna sräga underställes
Konungen. Del är astid bäst att Han afgör
huru Riker skall sörswaras.
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken.
Jag är öfwerlygad art La Konungen ät Bonde-Ständer
gistvik sitt löfte. Han ej skall gifwa sig dementi,
och finner derföre sä mycket mindre wädligt akt öswerläinna
hela dcuna sak ar'Konungens godksinnande.
Herr XIin §8 por, tzsrär. Allmogen va Gottland
bör wara lika ffydvad sem Swerigeö öfrige Älllmoge.
Hans
Den i December.
Hans Excellence Herr Grefwe ku ur k
hcmsiälde om dct ginge an, att Riksens Ständer reniirterade
ert ruai kill en Kongl. Comikck. Detta anninge
uprätkandct af en Landt-Melice pa Gottland.
Man kunde ej ylwa sig öfwer en del innan man wrinnit
kännedom om dck hela.
Till uplnsning nplästeö a nys siutmcningen af
Urffottelö Belänkande.
Hans Excellence Herr Grefwe kuurb
frägade om meningen were atr saken isrän Comitäelr
skulle ärcrkomma till Riksens Ständer, eller om Cowileen
skulle auclöriseraS all afgöra denna sräga med
Ständers räll.
Herr Grefwe» och Landt.-Marskal ken
yrrrade alt det ej wore till någon Comilerö utan till
Konungens pröfning, som sWottet söresiagit att Lenna
sräga ffulle öfwerlämnas.
Hwarefter Herr Greswen ock) Landt Marskaleen
gjorde proposition pa Betänkandet hwilken med
Ja och s77cj beswaradeö.
Hans Excellens Herr Grefwe kuurk» önskade
för sin del att detta' Betänkande matte till Allmänna
Peswärs- och Occonomiae - Utffsrlet aterremitcraö.
Herr, Greswen och Landt«Marskalken.
Sa wida denna fräga har gemenskap med den om ökning
af Armeen, trodde Herr L-mSt-Marviken, att
den i anledning af Konungrms nådiga Förklaring i
Let Prococoll hwilket i dag blifwit upläft borde hwilr.
Herr
224 Den I December.
Herr von klans volff, dgrl, Ousr.
Keink; Hurn och pä hwad sätt Hans Kongl. Maj:t
och Riksens Ständer öswerenskomma, elier genom någon
nedsatt Comits bestämma att LandctS sörswar skall
skötas, mä det dock wara mig killätit, att såsom' Medlem
as en borrljkymd fläck, hwilken wid utbrott as ett
krig lätteligen kan bkifwa forsta offret, önska att till Konungen
i undcrdanighet mä öfwerlämnas, att sörja för
dest skydd. Gottlands Jnncwänare, tro sig böra hoppas,
akt ej hos sine öfrige Landsman i nödens stund
öfwergifwas, och Gottlands sörswar fordrar i afseende
pä läget af denna O utan twifwel en särskild om ward»
nåd, hwilken endast ester tillfället kan af Högsta Magten
lämpas. Att denna wigtiga angelägenhet mätte
af Riksens Ständer till Konungens behjertande i un,
derdänighet hänskjutas, är hwad jag pä egne och hcmrnawarande
Medborgares »vägnar önskar pä det Gottland
ej mätte blifwa behandladt som ett Syufbarn,
enär behållning af flere Tunner Guld til! Stars Cas»
san derifrån inflyter, för dec skydd denna O har rättighet
att as Moderlandet päräkna.
Grefwe k-öwenlijslm, C a r l, anmärkte att
denna sak wore förbunden med Commando mäl, hwilka
röra endast Konungen.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken.
När Ridderskapet och Adeln beflutit att hela saken
skulle hwila, är det derigenom Konungen icke betagit
akt ulöswa Sin rätt i afseende pä Commando mäl.
Hans Cxcellenee Herr Grefwe Kuurb.
Regerings Formen utstakar tydeliqen Konungens rätt i
detta afseende, och den lärer wiflerligen jugen wilja
träda för nära.
Dcn i December.
Friherre 8reel von kstolstein trodde, att
man i denna frager boede Mija den om Gottlands förswar,
israil te öfriga. Han hade hörk af Riksdags,
man ifrån den orten mt uprättandct af en Landt-Mi»
lice ware Gottlands Innewänares önskan, och i sädant
fall were det hardt om der Dem skulle förnekas.
Herr von lkLusvoIkk. Såsom icke dertill
auekoriscrad, kan jag ej eller säga huruwida Allmogen
pä Gottland, nu kan wara af de tänkesätt Friherre
Lias! förmodar, och det är derföre jag för min de!
anseri bäst, att hos Konungen en underdånig anmälan
göres, att Hans Maj t ma i näder länka pä Lan,
dets belägenhet och efter omständighcterne widtaga nödiga
anstalter till dest förfwar.
Herr Greswen och Landt-Marskalken.
Kanske Ridderskapet och Adeln wille, i afseende pä
det nu upläste Protoeolls, Utdraget, ifrån de öfrige
punkter afskilja den, som angar Gottlands förfwar,
hwilken särskildt till Hans Majtts öma behjertande, i
undcrdänighet kunde anmälas.
Grefwe Oofina, Huxusr, En wärd Leda,
mot har förekommit mig, eljest tänkte jag ej widare an,
mäla, än att jag wille conformera mig med Baron 8k3L'I.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
frägade om det ha wore Ridderskapet och Adelns mening,
att anse de sörestagne anstalter till Gottlands
förfwar, såsom ett Regerings mål?
Herr Ooricfts, iIs, begärde och erhöll tillstånd
att fä uplyfa, det Allmogen pä Gottland stär
i en gammal förbindelse att wäpna stg till Landers
för
-
Dm i December
sörswar, och atk Bcfälhasware» foa het Artilkerie, soni
för längre liv tillbaka warit der förlagdt, Harr Ofwerst-
bölrsr^rn-H haft sig updragit atk biträda med
Allmogens cxereerandc, hwanorc han ock-frök diöposirien
as cn pä Gottland l slagur Kongsgård.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
föres!alde ä nirs. att denna se? kunde anses som Noge,
"rings nial, och endast anmälan derom ste hos Hanö
Biajtt.
Grefwe volina förbehöll, alt den cj mätte
anses säsom ett Commando mål.
Herr bloräsnsrolps, ^nösrx, Ridder,
stapct och Adeln kan wist icke wara känstolöö för stas
Medbrödcr pä Gottland. Om Landet är i fara, är
uprättandet af en Landt-Muice witzerligen bästa utwägen,
om de sjelfwe dertill erbjuda sig. Men att
här något besluta, att Konungen stulle äga rätt, att
pä Gottland, göra nägon utstrifning, kan ej wara
öfwecensstämmande med Reqcrings.Formen, när en fada»
utskrifning öfwer hela Lanter icke är bcwiljad af
Ständcrne.
Herr von bläns volff. Gottlands Riks,
dagsmän hafwa gemensamt med de öfrige BondeStändekS
Ledamöter undanbedt sig Conscription. Det
kan således ej wara mi» tanka, att<den st uma här
tillstyrka, utan endast akt hos Konungen ställe auma,
las, "det täcktes Hans M j t i 'Räder tänka pä Landers
förswar, antingen genom förläggande af Garni,
zon eller nägot Regemente, eller genom bestlliiiug till
Landshöfdingen, art med Jnnewanarena öiwerenskoms
nia om de medel dertill hwari oc wista inga, fom de
stulle
Den i December.
skulle finna för fia nyttigast och lämpligast. Under
sista kriget när Gottland war i fara, war jag ock en
ibland dem, som bidrog ort bcwäpna Gottläaningarne,
och jag fann dem dä dertill ganffa willige; men sedan
freden störs, haswa De nedlagt wapnen och för bet
närwarande känner jag ej deras tankar, och kan der»
söre de farima ej eller nu tolka; — Och hwad angar
den Försättning, hwarom ben wärde' Ledamoten Herr
KrigL-Rädet vsn Ucuieks nu gifwit Otz begrepp,
förlätes det mig att bade jag och öfrige Gottlands
Jnnewänare, hwilka hyla den förmodan att Gottland
fascin en Rikets Province, icke kan högre betungas än
andre Rikets Landffaper, äro derom okunniga och sätta
ten i twifwelsmäl intill desi den upteS, dä jag ock
tror deraf fVall inhämtas, atr hwad tilläfwentyrs Högesta
Magrcu för den riden förvrdnat, grundar sig vä
Folkets egen ytkkade önffan och dä förefaklne men sedermera
förswundne tillsäiligheter, hwaraf någon lag
icke lärer nu kunna stadgas.
Herr Un rick 8, Ifiils, swarade; det han
säkert skolat förete i fragawarande Handling, om han
metar, att detta nial nu förekommit; men han wille
dock framdeles den samma upwisa.
Herr Klingspor, 6srrlr, Sedan Konungen
upffjulit fragen om Conscripljon galler betta äswen
utan twifwel för Gottland. Jag är för öfrigt
öswcrtygad art Konungen i denna sak gör hwad Hau
simier wisast.
Grefwe Uo^sndjslm, Oarl, Jag instäm»
mer deri, att denna sräga om Gottlands bewäring
helt och hällit öfwerlämnas Konungen. Jag tycker för
öfrigt att dä den utomordentliga och berömliga händelsen
-
io8 Den i December.
sen inträffat ^ att en af Rikets Provincer werkelin
will förswara sig sjelf, söttjenar sädant ett helt och
hållit särskildt afsecnve as Nidderffapet och Adeln.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken,
förnyade dercsier sin proposition, an den af Herr kepps
wäckka frägan ffulle anses hwilande, men till Hans
Majtt Konungen i undervänighet anmäles fragan om
Gottlands sörswar.
Bifölls.
UpbrötS Herrar Electorernes af L:dra Clatzen
Lista till was af en Ledamot i Banco. Utskottet, efter
Herr k^e^kenslrjolä, LlrrircjLN, och befanns i desi
ställe wara utsedd.
N:o 494 Herr Oronsborx, Kolisa vieärick
Lands - Kammererare.
Föredrogs ä nyo Allmänna Besvärs, och Oeco«
nonne - UtlVottetS den 27 Nowember pä bordet lagde
Betänkande, rörande Bonde-SkändelS yrkande om
rättighet för Allmogen att hwar som hälst pä egna
ägor, der lägenhet dertill finnes fä inrätta Wäder, och
Wattenquarnar, samt Sägar, för au dem till egit behof
gagna, utan alt derföre erlägga skatt.
Herr von 8cl>Lnt2, Ifvsr ^reärio
6al>risl. Jag sär den äran erindra att genom en
äldre Författning äco Häradöhöfdingarne befriade ifrän
alt
Den i December. 109
alt deltagande i Skattläggningar. I Utskottets uplästs
Betänkande föresläs - att de äswen skulle wara deltagande
i den Commistion, som borde nedsättas tili
jämkning as äldre och nyare Quarn - anläggningars
skatt, hwilket dä det är stridande bade emot denna
Författning och Lagens rälta esprit, jag anhäller cj
mätte Häradöhöfdingarne aläggas.
Friherre Ztael von l^olgkoin erindrade
att Expeditions »Utskottet wäl hade inkommit med jin
förklaring, rörande den anmärkte origtighelen i den
upsatte Expeditionen om Konungens Stat. I förmiddags
hade bliswit afgjordt, att all widare diScusiion
om ExpedilionS-UtskottetS förhållande skulle, nphöra,
men pä sjclfwa hufwudsaken om Expeditionen skulle
gillas eller ogillas hade ännu ingen proposition blifwit
gjord.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalkcn
förbehöll det Herr Baron 8lse! mätte tillära, alt ett
mäl i sender matte fä asgöras.
Grefwe borner, darl 6rbriel. I Allmänna
BeswärS» och Oeconomie-Utskottets Betänkande
föresläs en ny inrättning as en Quarn >Commiösion,
hwarö göromål utan twiswel blefwe ganska
swärt. Det skulle bestå uti, att jämka skatlerne emellan
förut anlaqde Quarnar och de nya, som kunde
komma att anläggas. De gamle Odal-Quarnarne
haswa en äldre rätt, och äro nu med beräkning deraf
pä mänga ställen med mycken kostnad anlagde.
Det wore hardt om de nya skulle sä bela deras winst,
och det synes omöjligt att nägon jämkning kan aga
rum, hwarigenom antingen anläggandet af en Quarn,
eller jnköps summan deraf under de fördelagtiga wiktor
-
liv
Den i December.
ksr hittills dermed warit förknippade kunde ersättas.
Jag Mille derföre hälst önffa i afseende hära, de
gamla Författningarne förblefwo orubbade, och att
den, som wilie anlägga nya Qvarnar , hädanefter som
hittills, blcswe förbunden at derom wända sig först
tilt Landshöfdingen och sidan till KmiimawCoUeginm.
Herr UsnrängsbLussn, /ilbrsclrr, in»
stämde till alla delar i hwad Grefwe Kistner anfört.
Herr Klintsberg, äVilkelm, conformera»
de sig äswen nied Herr Grefwe Klörner, men han
anmärkte tillika att Utskottets Förslag wore stridande
emot 2v Cap. ByggningmValken.
Herr GrefweN och Landt-Marskalken
gjorde derefter proposition til! bifall pä den af Grefwe
Ktornsr yttrade tanka, hwilken med ett Allmänt Ja
beswaradcs.
Friherre 8 k asI von k-lolsrsin anhöll att
fa weka när Herr Grefwcn och Landt Marffalken will
göra proposition rörande Expedition om Konungens
Stat.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
fragade hurudan proposition Herr Baron 8msl i detta
afseende stulle öistlka? — Herr Grefwen och Landt»
Marffalken trodde för sin del att denna staga redan
wore afgjord.
Friherre 8rsöl von l^o! stein. Ridder»
skåpet och Adeln har gjort anmärkning tvid de i Ex
pcdi»
-
Den : December.
m
pcdit,'oiien införde orden Sä wide möjligt är. Om
Vesta stola bibehälias eller derutur urga, är ännu icke
afgjordt.
Herr Grcfwen och Landt, Marskalken.
Sedan tre Srand giswit tillkänna alt De med Vesta
orvs bibehållande gilladt expeditionen, tror jag ej något
widare dcrwid wara acr göra.
Friherre 8 ra el von Istol5tein. Ridderstolpe!
och Adeln har under denna Riksdag tydeligen
yttrat siik ulistnöje deröfwer att Realisationen wcrkstäldes
efter g Ständs wid iZoo ars Riksdag fattade
B sint. O>n g Stånds Bestut i denna fräga stulle
gälla wore del ju samina saks —
Grefwe O L lg Oaröie, sa coll. Riksens
Ständer hofwa enhälligt gillat Stars-Utstotkeks Förslag
rörande Konungens Stat, sadanl som dek af
Stars Utstoktet blifwik Riksens Ständer öswerlämnadk.
Sadant war alla 4 Standens Bestut^ Da de Z
Stånden gilladt Expeditionen har detta Bellm undergalt
en förändring, och sag kan ej se, arr tre Stånds
Beslut un kan wara heligare än 4 Stånds war det
för 14 dagar sedan.
Grefwe Löwenlijolm Larl. Jag kan ej
niedgiswa att de z Sränden wid detta tillfälle ändrat
de 4 Ständcns Vestm. I de orden: Ga wide möjligt
äc, ligger ingen motsats em or Ständernes fattade Beslut,
och de Z Standen Hafwa icke allenast icke med,
giswit, utan äfwen pastatk, akt desto ord ej förändrat
meningen. De äro äfwen enligt Grammakican
cvidentcr de rigiiga, sa mycket mer, som annars
motsatjcn af vesta ord stulle wara bättre ut
trye.
ii2 Den i December.
tryckande Ståndets Bestut. Denna motsats är,ehu»
ru omöjligt, men som detta innebär cn tydlig nou
sens, sä mäste det förbltfwa wid de förra uttrycken;
såsom de rätta. För öfrigt sär jag underställa dä fcä»
gan, som sa ofta och sä länge warit ventilerad, nu
ä nyo upwäckeS, om den icke i förmiddags aldeles
afgjordes. Jag menar att Expeditions.-Urckokttt och
de deremot gjorde anmärkningar, dä öswerlämnades ät
den, jag will hoppas, blida Allmänhetens Dom.
Friherre Esäa eström, ^acob. Del för»
undrar mig att de tre SrändenS Beslut, ivid 1800
ärs Riksdag, den IZ Junii, »n kan lämföras med
delta. Efter dä warande, lika som efter nu gällande
Lagar, behöfdcg 4 Stånds röst till afgörande af Vc»
willnings-frågor. I Oeconomiska mål, är sörhällandet
helt annorlunda. Skulle det g.:de SländctS Vcstut
när srägan endast är om en ordform kunna ändra eller
Uphäfwa Z Ständs beslut.
Friherre 8raöl von klolrrsin. Dct för»
undrar mig att höra en Ledamot kunna päftä att z
Ständ skulle kumia ändra hwad 4 besiutit. D-t är
ofta underligt att höra andra explicera meningen af ord.
Hwad Ridderskapct och Adel» i förmiddags afgjorde
kan wistcrligen icke förändras» men den nu sörewar
rande fräga eller sjelswa hufwudsaken war i förmiddags
ej omnämnd. Discutzionen i förmiddags angeck allenast
ExpedittonS-Utstotters Förklaring, och twisten emellan
enskilde Ledamöter. Men om sjelswa Expeditionens
gillande eller ogillande har ingen sormelig proposition
bliswit gjord.
Herr I^liAsrlisim, Olof polian. Utan att
hwarken kunna eller wilja ingä Uki en sa grammatikalisk
-
Den i December.
liff och skarpsinnig tydning af orden: sir wikt möjligt
är, >om en förut talande Ledamot behagar göra,
tror jag dock akt dcfla ord icke fullkomlige» ut ryckt
det beslut, Riksens Ständer först fattar. J-g får tillika
den äran anmärka arr Ridderffapet 06) Adel» förut
icke afgjort, frägan rörande Expeditionen. Wid dest
första upläsning, klef den lagd pä bordel, och sedermera
blef deremot anmärkning gjord, som werkade att
den till UtffotletS handläggning Återremitterades. Utskottet
har inkommit med sin förklaring sa wäl i afseende
pä denna anmärkning som rörde det miflnöje
Ridderffapet och Adel» öfwer förhållande förklarat.
Det war angående delta senare ämne, som
Ridderffapet och Adeln bestöt, att ali widare discusion
ffulle uphöra. Men huruwida dc öswerklagade orden
böra sta quar i Expeditionen, har icke något beslut
ännu blifwit fattadt. Jag anser dek intet wara mig
tillständig!, att bedöma de trcnne Standens förhastande
i förewarande ämne, men jag tror icke ett Deras sist
fattade Beslut, det ma wara af hwad egenskap som
hälst, bör kunna haswa något inflytande pä Ridder,
skåpet 06) AdelnS. Jag anhäller derföre det täcktes
Herr Grefwe» och Landt Marffalken göra den proposition,
akt Ridderffapet och Adeln med gillande af sin
förut gjorde anmärkning, förklara, att Expeditioner»
bör förbliswa dermed enlig, och orden: sii wide möjligt
är alrsä uteslutas.
Grefwe k/ornsr, Öar! fiskris!. Jag
tror äfwen att Z Ständ ej kunna förändra /ivad 4
beflutit, men derom kan ingen fräga här äaa rum.
Riksens Ständer hafwa enstämmigt afMg walet och
updragit ät Expeditions. Utskottet, attäeröfwer upiätta
Expedition. När den hos Ridderffapet och Adeln
justeras, anmärker Ridderffapet ock Adeln ett tillägg,
Fjerde Bandet N:o 8, ^ ^ som
Den i December.
som deri blifwit gjordt. Denna anmärkning comnur/
niceras med de andre Ständcn, och dcjje forisara att
finna Expeditionen rigkig. Deras gillande deraf innefattar,
'akt De ej funnit de killagde orden, ändra Beslutet,
utan endast tydligare förklarat dest innehall.
Riddcrfkapet och Adeln kan nu witzcrligen sörblifwa
wid sin mening, men jag ser ej att sädant hindrar,
alt Expeditionen förbliswer aldeles oförändrad.
Cfreftve Os ls Oaräis, facnb. Dä jag
fullkomligen instämmer med hwad de wärde Lcdamö- .
terna Friherre 8rael och Herr Oagsrllsim anfört/äler»
star för mig i denna sak. föga akt tillägga. Jag wagar
allenast utbedja mig att sä erinkra Herr Grefwe»
och Landt-Marskalken, att pä Expeditionens antagan»
Le eller förkastande ingen proposition ännu blifwit
gjord, och jag anhäller art den nu mätte göras. En
sadan proposition är ock efter min tanka aldeles nödvändig
innan Expeditionen till Konungen kan afgä.
Friherre Osterström, fscob. Jag underställer
om icke det Beslut, som fattadeö den dag
som anmärkningen gjordes, nu kunde sä upläsaö. Om
jag ej mihtager mig bestötS dä att orden' sä wide
mäjligt är, skulle utqä, sinner jag ej att nägot widare
bestut kan behöswas.
Grefwe Oö>venl>jelm, darl. Jag instämmer
fullkomligen med Friherre Osterström, att om ett
sädant Beslut blifwit faktadt, kan i denna sak ej nä,
got annat behöfwas. Hwad Herr I-o^erbeims yttrande
beträffar, innefattar det eli bedömande öfwer de
andre Ständen, säfom skulle De hafwa förändrat ett
förut fattadk beslut. En anmärkning hwiiken hwarken
är
Den r December. n§
är enlig min ostvertygelse eller jag skulle anse mig lillständigt
all göra.
Grefwe Os !a Oaräie. Jag skulle stills
komligen instämma med Friherre Ocksrsrrom om jag
trodde akl V-stutct om Ve anvre Standens underrättande
genom en Deputation, om Vet begängne mitztaget
more Vet samma som ett Beslut om sjelswa Expeditionen.
Det Vestm, som nu äkerstär a t taga, är efter
min öfwcrtygclle endast ett mitzbiliiqande af Expeditions!
Utskottet och de i Expeditionen orätt införde ord.
Grefwe Uo>vsnstjs!m, Oari. Ett sadank
Mistbilligande kan ej förklaras annorlunda än såsom ett
bedömande af de z andre Ståndens förhållande; ty
till hmilken kan denna förklaring as Ridderskapet och
Adeln addresteras? Till ingen annan än Wara MedSränder.
Herr logAsrlisim. I anledning af stwad
Herr Grefwe I^uv/snstjeim nyligen anfört, får jag
förklara det jag aldrig yttrat, att de g:ne Standert
förändrat Deras Beslut. Jag har endast, under förklarande,
akt der icke wore mig tillständigt bedöma
Deras förhållande, ansett Deras åtgärd icke kunna
eller böra bestämma Rwdcrffapet och Aoelus Bestut.
En anmärkning, hwilken bade är enlig unn öfrvertygelfe,
och hwilken jag anser mig pligtig att göra.
Som jag derföre icke kan påminna mig, akt Ridderskåpet
och Adeln om Expeditionen ännu stidgal sitt
bestut, hälst sadank icke lämpeligen kunnat fke, innan
Expeditions-Utffottcis Förklaring war inkommen, sär
jag ödmjukeligen anställa, ari derest Nidderffapet och
Adelns Protocoller icke »plysa, art »ägor bestut, t
detta ämne bliswit satkadr, Herr Greswen och Landt
Mar
-
n6 Den i December
Marskalken täcktes widtaga nägon åtgärd, hwarjge»
nom denna sak ma i behörig ordning bringas till sint.
Grefwe vs ls 6arZie. Utan att bedöma
de Z Srändens förhållande, hwilket icke är mig tillsiändigt,
får jag likwäl smara Grefwe vSvenkjslm,
att Deras Proiocolls-Utdrag, som innehålla Deras
Beslut, ej innefattade orden, sa wldt möjligt är.
När således desie i Expeditionen bliswit införde, är
oemotsägeligen en olikhet mellan densamma och Stan»
dets meddelade Protocolls Utdrag.
Grefwe vowenbjelm utbad sig allenast fä
erindra, att en olikhet ej altid inncbure en förändring.
Grefwe körner, Larl 6abriel. Jag
har redan ytrrat nrin öfwertygelse, att ingen ting hin»
drar Ridderskapet och Adeln att ogilla Expedition,
men det är derföre icke skäl akt säga, det de Z Stånden
ändrar hwad 4 bestulit. Säkerligen förbliswa de
Z Standen tvid sitt yttrande, att Expeditionen i De»
ras tanka är rigtig. Ridderskap^ och Adeln gör i
sin sak hwad Dem behaga, men de Z Ständens Beslut
kommer att gä i »verkställighet.
Herr Grefwe,, och La n dt - Mar skalken.
Det lärer ej wara nägsns tanka, att i hufwndsaken
eller b,fallet kill Konungens Skak göra nägon ändring.
Detta Beslut har warit samhällig!. Hwad Expedi»
tronen beträffar, är endast hos Riddcrskapet och Adeln
anmärkning derwid g)vrd. De Z andre Slänten hafwa
gillat den. Jag sär nu fraga om Riddcrskapet
och Adeln gillar Expeduionen, med undantag af or»
den: si; wide möjligt är.
Bifölls.
Dcn i December.
117
Friherre degerström, facol), anhöll
akt Herr Greswen och Landt Marskalken wille göra
proposition pä Expeditions Utskottets begäran, att fä
del af Protokollet öfwer be ventilationer, som hae öfwer
detta ämne förefallit.
Herr klbrsnb>orA, Ossier V^'ilbslm.
Ridderskapet och Adelns fordna Ledamöter af ExpcditionsUltskottet,
som här warit närwarande, hafwa
hast tillräckligt tillfälle bade att afhöra ventilationcrne
och att sörswara sig, för de Dcm gjorda tillmålen;
Mcn sörhässandet är ej det samma med de andra Ståndens.
De önska äswcn att sä känna huru De blifwit
bedömde af Deras begäran, tror jag icke ka«
Dem wägrae.
Herr Grefwe» och Landt» Marskalken
trodde att det were Deras rätt, alt när De äskade
erhälla del af Prorocollet.
Grefwe d/lorner, Larl Oabriel. instämde
deri, men anhöll art Herr Landt-Marskalkcn derom
läcktes göra proposition! — hwareskcr —
Herr Greswen och Landt - Marskalken
gjorde proposition pä Expeditions-Utskoltets begäran att
af berörde Protoccll erhålla del, hwilken
Bifölls.
Föredrogs ä nyo Allmänna Beswärs» och Oeeono»
mie, Utskottets den 27 Nowember 1809 pä Bordet
lagde Veränkande angående Lotö- och Väk-afgifterne. f
Here
Den i December.
Herr d>lo rännsro! pe. Detta Utskottets Betänkande
innehaller egcnreligcn 2me punkter. Den forsta
angar nedsättandet af en Comité, som ffujle rangera
Bäkafgistmne m. m. Enda föijden deraf wore att
till denna Comité drugga rractamenten stelle betalas,
och jag tror, art, dq wi för det irarwarande äga en
ganska kunnig och . ktnin -srvärd Lots^Directeur, more
det bäst om Konungen i desta ärender i »ader anlitade
honom.
Den o:dra punkten rörer förökning i Lokstrnes Lö«
ner. Jag kror, att, ^om Lotsarne fä gagna de medel de
upbära, utan att dela dem med obehörige Personer,
skulle de ej behöswa någon förökning i sina löner. Af
desta skäl bestrider j 'g U-tjkotters Förslag i delta afse,
ende, och förbehåller n> ig att med fullständigare anmärkningar
fa wända mig ull Det.
Herr 8c burger c rånrr, st o lian lsterm.
Jo g had.- amnar göra ätffiklige anmärkningar wid dek,
ta B tankande, nrcn jag har ännu saknar alla dertill
nödige uplyeningar. Skulle Ridderffapet och Adeln
Eska arr der samma tili Utskottet ärerrerriirrercwcs, anhåller
jag atl inoni nägra 1a l:o.gar fä astamna dem.
Herr Greswcn och Landt - Marskalken
gjorde proposition vin ärerrcmitz af detta ^ Betänkande
jemte sörbehäilen rättighet för Herr Zcdur/crcrgnkL,
oil stna Utlofwade ainnärkningar sedermera, dock slkyn»
desamr fa asgilwa, — hwilken —
Bisötlö.
Före
-
Den i December.
Föredrogs a nyo Stars-Utskottets den 27 No,
wember pä Bordel lagde Protocolis-Ukdrag angående
åtskilige LandttNanremästares ansökning, att ä de me,
' del, sam genom Bevillning komma att inga till Riks,
gälds-Contoirer, enahanda Remiste Lage malle fast,
> staliaS, som för Sracs-Werkets medel bestäs.
BisöllS.
Föredrogs a nyo Riddarhus - Utskottets den
25 Nowembcr pa Bordet lagde Project till Jnstrucrion
för Riddarhus < Directionen, Riddarhus > Secreterare»
och Riddarhus Fiscalen.
Wid Z §. af detta Förflag anmärkte
Herr uor b lieb, Larl l^reclric:. Da i denna
§. bestämmes akt uti Riddarhus-Directionen 2:ne
Ledamöter böra wara af Grcfligr eller Friherrligt Ständ,
tror jag att derom ingen ting bör stadgas innan del blir
afgjordt huru i detta afseende; med Utstottens sammansättning
bör förhällas. Till undwikande af parcia vaka,
wille jag äswen förestå all Directionen blefwe
sammansatt af 7 Ledamöter; den utgift, som härigenom
tillffyndadcs Riddarhus-Casan blefwe alt för obetydlig
, emot den förmän, som wis wista tillfällen
skulle winnås genom ett ökadt antal Ledamöter i Riddarhus
»Directionen. Äfwenlcdes fär jag anmärka att
orden Riks»Embeten, som här förekomma icke äro
rigtiga. De tider äro förflutna dä Swerige ägde en
Drotz, Marst, Cantzler, Skattmästare och
Zlmiral. Wi äga icke mer nagra Riks-Embeten och
esler Wär nu warande Regerings-Form finnas de
rvister
-
F2Q
Den I December.
wisierligen icke; ty de bada Slats-Ministrarne sägas
wäl innehaswa Rikets Högsta wärdighetcr; men anses
derföre icke säsom fordom Sw-riges Riks-Embeten
ansagos. Jag anser således Vesta uttryck böra utgå,
och i ställer de ordalag införas, hwarmed Rikets nu wa»
rande Högsta Embetsman utmärkas.
Wid 7 tz. utbad sig
' Friherre kassnbans, Laborius, fä an,
märka, alt de beri förekommande ordalag böra rättas
efter hwad i Riddarhus - Ordningen om samma secker
kommer alt stadgas.
Wid §:de §. anmärkte
Friherre knäbeck, ^Isxanäer, Att af,
seende borde göras derpå, att wid wal af Fuilmägtige
Riksens Skänoers Revisorer, borde äga samma rätt,
son, De äga wid wal för alt uppfylla afgängne Revisorers
lediga rum.
Friherre k ossn bäne. Denna sak hörer
egentligen icke till Jnstnickionen för Riddarhus Di,
reetton, den beror af en hel annan Författning, som
RidderjVapek ost) Adeln kan taga rörande Revisorerne,
och jag tror ej alt Riddarhus»Utskottet kan sig der,
med befatta.
Herr Kok b lieb, Med »verkelig förundran
sinner jag att i detta Förslag Riddarhus-Secreterare»
hell och hållit, och Cancellie-Betjernngen till en del he,
röswas sin Riksdagsmanna rätt. Jag will för det när,
ivarande icke inga i granskning om billigheten eller
vbilligheten häraf; men anser en sadan förestkrift icke
knit
-
Den i December. 121
kunna fattas, utan i stöd as en Grundlag; Åtminstone
synes mig alt detta stadgande, som aldrig kan
wara pä sitt rum i Justructisu för Riddarhus Direktionen,
emedan den samum under Riksdagar uphör,
borde införas i Riddarhus- Ordningen.
Herr Grefwe:! och Lan dt - Marsk a ! ke n
gjorde derefter proposition, att sedan wid de:ta Förslag
arstullige anmärkningar blifwit gjorda, dek samma mätte
kt!l Riddarhus Utffottct återremitteras.
BiföliS
Grefwe lSanrinFsdausen, frägad? om icke
de §- mor hwilka maa anmärkningar djiswir gjorda
kunde anses såsom bifallue.
Ropadeö Nej.
Uxlästes följande:
Utdrag as Protokollet, hällit hos Riksens
Höglost. Ständers Banco-Utsikott
den Nowcinder 1809.
S. D. Sedan Bm co-Ut!?ott t, i anledning af
den till Det samma remitterade Kongl. Majus Nådiga
proposition tili Riksens Stander, angående medel
alt werkställa den förestagne Götha Canal anläggningen,
deröfwer inhämtat Herrar Bmco Fulimägtiges
utlärande, sär Vanco-Utssoltct wö-dsamt lil! Riksens
Höglost. Ständer öfwer-ämna resultatet as Desi öswerlägg
ungar öfwer detta pigt.gg ämne. Banco Ut»
122
Dm i Dcccinbev
slottet bör, om Det blott ffnlle gsra^afseende pä nöd»
wändigheken ark snarare minska än öka den utelöpande
Sedelstocken, cj lämna obemäldt, art deri en berydelig
swarighct möter för Utffottck, att tillstyrka ett bifall.
Det är endast dä Riksens Ständer redan bcsiurit, alt
detta NikSnyttiga werk skall utföras, och dä i Rikets
närwarande belägenhet, andra unvigac, än den Kongl.
Majni Dcsi nädiga proposition sörcstagir, swärlrgcn kunna
Ulsinnas, Banco-Urborr?! tror sig kunna förklara det
Riksens Ständer, utan någon olägenhet för BancoWecker,
som ännu kan förutses, eller i något afseende
kan wara swarande emot den nytta, hela Lander as
Canal-Weckel bör komma att skörda, kunna befalla
Banque», att lämna det äskade biträder.
Banco-Utskottet erkänner, art i den mohn hela
Landers iilla än gar, genom en befordrad odling, såsom
en följd af Canal Wecker tillwäpa, skall a swen B an,
qnen deraf winna större säkerhet för Desi inkomster af
Staten; för möjligheten för Private, arr emot Ban«
qnen upsylla sine förbindelser, och för utsigten, E se
sine förskott till Riks Discont-Weckel, uran afkorrrning
och rubbning af enskildes »välfärd gäldade. Ut,
skottet dör aswen anföra, att dä del asra de förskottet
till Canal-Werket, succctzivt bör utgå, har redan innan
det humiiis Utbetalas, en wida större summa af
de nu utelöpande Sedlar, genom Banquens inkomster
af Staten och Discont Werket inflmir, sä alt egente,
ligen ingen ny ökning af Sedelstocken deraf bkefrve en
följd. Äfwenwäl och dä inom Banco Utskottet, den
frägan ej kunnat undgä att rväckas, hmad säkerhet
Vanquen för dcsie försträckniugar ägde, har Ulffottet
med tillfredsställelse funnit, akt när Banquen för sina
försträckningar lill Riks - Disconren , svin gatt till
Millioner, ägt hos Private Actie ägare till sin säkerhet
-
Dm i December. r2z
het allenast en tillgäng af 202 020 R:dr., fVnlle den
här. för ett Förlott as olett 822 220 R:dr, winna
säkerhet i c!k Actie-Capital a-^ E» 'Million lann prioritet
i bela Cana! Werke s« Dä Riksens Siänder sä»
lcdkS lära finna, att ett bifall list Konungens nädiga
proposition, af asta detza omständigheter befordras, an,
haster Banco Ut skotte k, i hopp tt stoanr sä wäl med
Konungens Nådiga afsigter, som Riksens Ständers,
önffniagar, skär ärr sörena, akt såsom rr-iikvr för berviljandek
af Vanguens biträde till Canal.-Werkct, sä
sörestg följande pmikler:
1:0 Ark innan Bcmguen något utbetalar, heil
päräknadc "Summan af Ei> Million i Acticr niättc wa,
ra fulltekiiad, den sörsta iusälknrngen dera af ro pro»
Cent, werkstäid, sch Bolagets förbindelse vä Ban,
gucns deri grundade säkerhet, till Banco-Fullmäglige
aflamnad. Om tckningcn skulle öfwcrstiga dcn påräknade
Millionen, bör sadan! ej wara fömekadt, utan
att likwäl någor afdrag pä hela Summan 822,000
R:dr., deraf uvkommer, och blifwer dä tiden för
Vangucns snccehiva Förffolt förlängd.
2:0 Att Bolaget äfwen förlik mä hafwa asqis,
wik sin förbindelse, att Cana!»Werktt blifwer Panquens
Hypothck.
Zw Att Banco Fullmägkige wä wälja en Dirccteur
i Directionen för Canal Werket, hwilken lika'
nied de öfrige Directeurerne, af Bolaget lönas; samt
wid de ärlige Revisioncrne äfwen en Fullmägkig.
4:0 Att wid Riksdagar, till Riksens Ständers
Banco-Utffoit, och desi emellan ät Desi Revisorer,
samt bwart är efter flutet af den ärliga Rivisionen,
till
124
Den i December
tik Banco-Fullmägkige, en Berättelse matte aslämnas
öfwer WerketS tillständ, hwaraf de kunna kaga kännedom
om Werkets succetziva forkgäng, och bedöma huruwida
Banguens säkcrkek forksar.
5:0 Att det Län, som bliswit hegärdt 3 z Pro,
Cent stort A2O,OOO R.dr., ma Utbetalas afB-niqnen,
hälften sä snart Actie Summan är fullteknad, och
den andra hälften, icke förr än ett är derefter; hware»
mot Bolaget afgifwer behöriga Rewerftr. Räntan box
liquideras hwart halft är och räknar- efter Banco Stil.
6:0 Dä Banco-Utskottet hälst önskat, akt B>ui»
quen ej skulle nödgas äga någon andel i Canal af»
kastningen, har Dek, wid berviljandec af de öfrige
ZOo,OLO R:dr., äfwcn trott sig böra fästa det förbehåll,
att för dem, pä samma sätt, som för ds i
föcegäende punkt nämnde §20,000 R:dr., Z PrsCenkS
ränta as Bolaget mätte erläggas. Desie 500,020
R:dr, komma dock ej art utbetalas förr, än Canal
arbetet börjas, och ej fortare, än Bolagets inrättade
Discont, inbetalningen fordrar.
7:0 För detze Län-biträdens äterbekommande, har
Baneo-Uftkottet trott sig böra förestå följande wilkor:
Detze af Banqnen till Canal-Werket qifne För,
skott, beräknas, såsom förbemäldt är, till z ProCentS
Ränta, intill desi Canal arbetet bliswit färdigt,
dä Banco-Utskottet anser Discont - inrättningen böra
uphöra. Derefter äge Bolaget i fall det ej förut skulle
finna sig i tillstånd att dem återbetala, frihet att dem
ännu i 6 är behälla, emot erläggande af 4 Pro»
CenlS ränta; dock böra ester högst 21 ars förlopp, detze
För
-
Dm i December. 12;
Förskott, till hela Summan af 800,200 R:dr., wara
til! Banquen ärerbetalde.
Någre Ledamöter, sa wäl tvid mälctS afgöran,
de, som ytterligare tvid Expeditionens justering, yltrade
sarffilde meningar, bliswa, ester gjordt förbehåll,
härhos bifogade.
Det ena och andra, öswerlämnas wördsammeligen
till de Nespective Standens uplyste vmprösniug.
Är och dag som förr fkrifwit stär.
Ester Befallning
XI. blelsinZius.
Till Protocollet den 25 Nowember 1329.
Om endast ifrän den allmänna nytta, Riket
synes böra förwänta af i fräga warande Canal-inrättning,
jag ägde att hämta skäl, till beswarande af
Konungens nädiga proposition, skulle jag icke tweta,
alt under Åberopande af hwad för samma inrättning
är anfördt, hnfwudsakeligen instämma idet tillstyrkande,
flere af Finance Fördelningens Herrar Ledamöter
i detta afseende föreslagit; men dä, med fästad upmärksamhet
pä Banco Förwaltningens sörsta och förnämsta
föremal, Realisationens oafbrutna bibehållande, i öfwerwägande
kommer, att Banquen långt före delta,
för Rikets oumgängcliga behof, utsträckt Desi Credit
sä wida, att i annan Rikers ställning, eller kill andra
föremål, Banco Ulskoiicr skulle, i min öswcrlygeise,
hafwa ansett sig förbundit till inskränkning i beloppet
as desi biträden; i grund hwaraf Banco-Utskottei jäm,
wäl, i Desi till Riksens Ständer asgisne Expcdino
»cr,
Dm i December.
lier, »ned wägran till de flere, ösra för bifall kalands
Memsrialer om biträden af Banqne», meddelt det
yttrande, akt någon ny privat uiläning, tili ehwad
Nyttigt företag det än wera mände, icke möstigen ntt
kan fä äga runi; sa kan jag för min del wid ett sadan
t sörhällande, sä mycket mindre inga i tillstyrkande
cis peiniinge förff'ott as B-mgnen till hwad föremål
fom halst, som det I?!ille synas innefatta motsägelse
af förut i sädayt afseende fattade BcsiUt; och söran»
lakes jag desinkom kill denna försigtighet af den säkra
förmoda» , att Starenö onmgängeliae behof af Vängne»
päkalla ytterligare ansenliga Förskotter, emot hwilka,
såsom oundwikeliga nödwändigherens fordran, före»
skriferne för Banco Administrationen, torde förgafwes
äberopag. Med Finance» Fördelningens Herrar
Ledamöter, samt Herrar Banco-Fullmägcige instämmer
jag wäl i den öfwerkygelse, att de för Canal-Wcrket
i sräga warande lane biträden, särkildt betraktade,
icke synes för det närwarande för Realisationen med»
föra nägon wada, dä VangnenS päräknads inkomster
behörige» inflyta; Mm i den händelse Riksens Högloft.
Ständer ffulle, uppå af Banco. Ukffeitet gifwlk tillstyrkande,
huävudsakeligen !: alla Konungens nädiga
proposition, får jag dock »vördsammeligen hemställa,
om icke, i anseende till Rikets nu warande belägenhet,
det mä updragaö Rcvisorerne wid de söre nästkomman»
de Riksdag infallande Banco^-Ri visioner, rättighet, att
efter sig dä företeende omständigheter i jä matto be,
stämma tiden för »verkställigheten as detta nyttiga före,
tag, akt det ina pa Deras pröfning ankomma, om,
och enär i förening med Banqnens säkerhet, ostanämn,
de biträden kunna ifra» Banquen utgå
).
6/IIcnborZ.
Till
Den i December.
»27
Till Protocollct den 25 Nowember 1809.
Sa olika Banco-Utskottets Herror Ledamöters
hittills afgisne yttranden i öfrigt synes wara, sa komina
dock alla deruti öfivercnS: »:o Att anse och wärdera
Kongl. Majns meddelka nädiga proposition om
den nya Canalens Inrättning, säsom ctt bewis och
wedcrmäle af Kong!. Majus werksamma nåd och^ wäiwilja
för Fäderneslandets odling och bästa. 2:0 Mt
nämnde Canal med tiden, och dä den bliswer fullbordad,
mäste blifwa af mangfaldig nytta, i synnerhet
för angränsande Landsorter, dymedelst att Transporter
lättas, och således utaf de betydcligare hinder för
Wär handelsrörelse undanrödjeö.
Banco-Utstkottet till hwars Utlåtande detta ärende
nu blifwrr öfwcrlämnadk, kan enligt min oförqripcliga
tanka, c- pä ett wärdigare sätt Ådagalägga Dest underdåniga
erkänsla, för Kongl. Majus yttrade nådiga
atanka för Fäderneslandets wäl, än derigenom, att
det, ester ett sorgfälligt pröfwande af detta wigriga ärende,
fattar ett sadanc Vestm, som enligt Dest sammets
öfwcrtygclse, närmast bidrager till Fäderneslandets
förman och bästa, bestämt och afmätt, cj fran
en enda särskild nytta eller angelägenhet, Mast säsom
cct resultat af det helao framställning och bcpröswande.
Således är det wisterligen rätt nyttigt för märt
Land, att ehuru meden större npcffcing af Bonguen,
likwäl esker äps tid kunna päräkna en läktare
transport och bcquämare handelsrörelse; men rätt manga
anse det icke cllcr mara af mindre, men säkerligen
af närmare nytta, arr genom Banco län pä Fasta egendomar,
befordra ofruktbara trakters odling, samr att genom
lane försträckningar mot billig ränka, bidraga till af
brän»
-
128 Dm I December.
brända Städers äterupbyggande; en angelägenhet föe
dek närwarcmve torde wäl ock wara, att hofwa
medel i beredffap, för Statens mäst prestänka utgifter,
som ej käla upffof, och hwilka dels ej nog tidigt, dels
ej nog tillräckeligt, eiler pä en gäng, lära kunna afhjelpa»;
genom nya Bewillningar och Conmbuiioner;
ändteligen torde det wäl ock wara en angelägenhet, syn»
nrrligen wärd Banco, Utskottets upmärksunhet, att
bewaka Vanquens credit, och underhälla hoppet om
realisations möjlighet, dymedelst, att sedlars utgiswande,
-utan insatt palma, ej gränslöst tillätas.
Att alt detta är magtväliggande, derom lärer
ingen kunna twifla; men dä alla desto nyttiga företag
och angelägenheter ej pä en gang kunna werkställas,
Man fast iner äro i en uppenbar colkiston med hwarandra,
sä gör jag den slutsatsen, atr Banco-NtsVoiretS
ögnamärke först och förnämligast mätte wara, att warda
Banquens credit, och förwara realisationens möjlighet,
följaktligen att icke utan uttrycklig befallning af
Riksens Ständer, tillära Sedelstockens ökande, öfwer
ert wist 'sörhällande till B-nguens ägande realiteter.
Dernäst, och om Banco-Utffottct, efter moget betänkande,
och medelst Dest wäl uplyste kännedom om
Banquens tillstånd, ffulle pröfwa, att nämnde förhållande
skulle nu kunna tillära ytterligare mwidgande af
Län och sörsträckningar frän Banquen; dä borde wäl
ä Fäderneslandets allmännaste och närmast tryckande
behof först afseende göras, och de pä möstigc.ste sätt
ashielpas, innan nägre större Summor assättas till företag,
hwilka endast ester flere ars förlopp kunna
medföra nytta.
Men da Banco-Urskottct sa nyligen och sä osta,
inför Riksens Ständer förklarat, akt Dek ej anser sören»
-
Den i December.
129
enligt med Banquens credit och säkerhet, att nu ytter,
ligare lämna större eller mindre Summor, kill afhjelpande
af närwarmide allmänna behof, skulle det synas
något inconsegnent, att tillika förklara: det Banqucn
ljkwäl äger medel i beredskap för framtida nyttiga fö,
retag och inrättningar. Om Banco-Ulikotters plurali,
tet, ulan afseende pä en sadan motsägelse, detta oagtadt,
och af orsaker, dem jag ej känner, bestmer, alt
Banqnen har medel att aflämna till den projekterade
Canal inrättningen, sa bör wäi atniinsioue detta ske
pa sädane wilkor, att Banqnen, genom ett dylikt företag
cj matte lida »agon bcrydelig förlust. Canal inrättningen
i och för sig sjelf, kan wäl aldrig blifwa
menlig för Banque»; men om en Discont rättighet
pa oinskränkt lid skulle medgiswas den bljfwande Ca»
nal - Actie > Corporationen; sa skulle dymedelst en af
Banqueus betydeliae.ste inkomster ansenligen förminskas;
och oagtadt de blifwande Actie ägarues förmodelig»
patriokismc, torde de ej altid i en framtid finna
för sig lägligt, att bispringa Staten pä ett sä kraftigt
sätt, som Vanquen allaredan ofta gjort.
Jag anhaller, att derta mitt yttrande mätte fä
åtfölja Banco-Utskottets lill Riksens Ständer afgående
Betänkande öfwer sörewarande ämne.
?. kook.
Uti vfwanskrifne yttrande instämde Herr Ryttmästare»
Friherre Os 6ssr, Herr Kammarherren
I-ls;-!<sn5l<jv!6, Herr Majoren Usukerslejälll, Herr
Profesiorcn Doctor eUm^uisr, Herr Bcuksvatron Wzstluncl,
samt Ledamötcrne af Hederwärda Bonde Srän,
Let Oric Oman och ksbr ^näsrsson.
Fjerde Band. t7l:o 9.
Till
rzo Den I December.
Till Protokollet den 2§ Nowember 1809.
Del af Kongl. Majit i Räder proponerade företag
med en ny Canals anläggande, synes för framtiden
blifwa sa allmänt gagnelig!, att jag med största
tillfredsställelse skulle tillstyrka det projecterabe biträdet
af 800,OOO R:dr frän Vanquen, kill samma wigtiga
förelag, sä framt jag funnit, att ett behörigt afseende
pä VanquenS bästa, fortfarande credit, och möjligheten
att inlösa Dest allaredan i omanlig mängd utelöpande
Sedlar, kunde medgifwa en ny och sä betydelig Sedelfabrication.
Jag finner icke någon förändring uti Conjunctu,
rer för Vanquen haswa sörstedt sig, sedan Banco» Utskott
tet, efter att hajma inhämtat Banco Fullmägtiges betänkande,
tydeligen och flere resor förklarad Att VanquenS
beständ och säkerhet ej kunde medgifwa nägra
ytterligare förskotts och läns meddelande, mare sig lill
Staten eller enskilde. Icke eller lära Herrar Vanco»
Fullmägtige anfelt Banqucns omständigheter nu sedermera
haswa blifmit något förmänligare, ester som af
Deras nu upläste, och öfwer Canal projecter afgifne
Betänkande icke något synnerligt tillstyrkande till detta
eljest sä nyttiga företag lärer kunna upsattas.
Men skulle Banco »Utskottets pluralitet ändock,
med öfwertygelse om Banquens förmåga, att utan skada
kunna afgifwa nämnde Förskott till Canal inrättningen,
bifalla och hos Ständerne tillstyrka detsamma,
sä wägar jag tillstyrka:
i:o Att en wist tid utstakas för Canal Companictö
eller Actie ägarnes Discont rättighet.
2:0
Den i December. rzr
2:0 Att Banque» matte uplätas rättighet, att,
sedan Canalen blifwit färdig, antingen lyfta Dest förskjutne
Capital, eller ock laka detsamma sta quar, mot
ett proportionelt deltagande i den winst och afkomst,
som Canal inrättningen asgiswer.
L. Almguist.
Till Protocollet den 25 Nowember 1329.
Da jag wid förewarande ftägan bör wid nyttan
af Canal inrättningen tillika afse Banquens säkerhet,
hwilket senare okwiswelagtigt är söremälet för Banco.
Utskottet, sa kan jag icke finna, att någon säkerhet är
Uti sjelfwa Canal arbetet, hwilket är wädligheter och
mänga tillfälligheter underkastadt, osörenlige med de i
Författningarne för län stadgade wilkor.
Skulle ater nöjaktig annan säkerhet wara, och
detta Förskott af Banquen tillstyrkas, yrkas bestämd
tid för återbetalningen eller directe ursäkt sörhällandet
med Banquens Förfkotter, sä att ej mä ankomma pä
widare öfwerenskommelse emellan Banque», och Actie
ägare, sedan Canal-Werket blifwit tillreds, hwmtill
stutcligen lägger den hemställan, om nägot ifrån Vanquen
bör utlämnas, innan Actie Capitalct blifwit teknadt;
och sedan jag anser nyttigt och förmånligt jt»
fortare- Canal arbetet kan fullbordas och komma till
begagnande, och blifwande Discont Bolaget torde finna
sitt intrcste uti, icke sörmycket pastynda arbetet om
Discont rättigheten nödwändigt skulle uphöra wista är
efter det Canalen blifwit färdig, är i min tanka icke
lämpeligt, att stadga för Diöconten witz tid isrän det
Canalen kan begagnas, Utan i alla händelser, utm afseende
pa huru fort arbetet kan paskyudas, wista är
Den i December.
stadgas för blifwande Discont Bolaget till 25 a Zv
ac. som jag tror ffall mera paffynda detta Riksförmanliga
Arbetet, än om Diöconten ffall uphöra i proportion
ester Canal WerketS fullbordande»
IstorLlräm.
Till Protocollet den 25 Nowember 1809.
Med särdeles upmärksamhet har jag fästat mig
tvid slutmeningen af Kongl. Maj:cs Nädiga proposition,
att Canal arbetet icke kan eller bör i werket
ställas förr, än ester äterwunnen Fred, Rikets öfriga
förhållanden lofwa framgång ät ett sädanr företag. Dä
således en annan ridepunkl för Bananens biträde för»
Utsattes, än den nu marande, hwarförinnan Banquen
torde äterfä någor af Desi förffotter till Stars-Werket,
om icke en berydclig del af försträckniugen till
Äbo Discont; sinner jag för min del icke wadligt för
Vanquen, atr pä de af Banco,Ukffottet proponerade
milkar, framdeles meddela understöd kill en inrättning,
den Kongl. Maj:t och Riksens Ständer pröswat kunna
medföra de största sörmäncr.
Uti förrberörde yttrande instämde Herr Handelsman
VVinbsrA samt Ledamöterne af Hederwärda
Vonde Ständet, lstallan ksllrLson och Gullers l)LuisisLon.
Till Protocollet den 25 Nowember 1809.
Inrättningen af Östgötha Canalcn, och det förestagne
projectet rörande förffott af Vanquen, och
Desi deltagande deruti, innebär en stagg Aversions
handel, och aswikelfe frän rälta ändamälet af Banco
in
-
Dm i December.
inrättningen, bade uti denna och all annan venode;
hwarföre den kill alla delar asstyrker: Ti) onr Canal
inrättningen Mille kosta långt mera än förslaget innehåller,
och den paräknade winsten förfelade, sä har
Bauquen förlorat sä wäl Capital som ränta. Skulle
winst Återigen inträffa, äger Bolaget rättighet efter
is ärs förlopp lösa Banque» derutur, men ej dertill
wara ffyldig. Säledeö, ehuru nyttigt och Rikögagueligt
detta företag kan wara, sinner det ej wara öf,
werrn ^stämmande med Banque ns sörman, och nödgas
således deremot protestera.
Men sedan Canal Bolaget blifwit fullkomligen
organiseradk, och Actie ägarne lämnat Herrar Fussmäglige
uti Bauquen antagelig säkerhet, skulle jag möjligen
tro, att Banquen kunde förskjuta Ve förestague sam,
monie 520,000 R:dr. mor ; proCeNtö ränka och
ZO0,O2O gnok Z proCenk, hwars ränta hwarje halft
är erladeS, som utlämnades i den mohn som Canal
byggnaden avancerade, med wilker akt ärerbetalningen
skedde inom de föpestagne iz ärens förlopp.
Men hwah Discont inrättningen beträffar, sä
önffar, att dä Oclroijerna för de redan inrättade DiSconterne
uphöra, all Discomcring uti Riket, mätte in»
rättas för Vanquens räkning enffildt, och ej till hög,
re ränta än s proCent ärligen, och ända lämna wacker
och säker winst. Men för att ej blottställa Canal Bo,
laget wid denna tiden, sä kunde de Zoo,c)Io N:dr.
innestä tills de is ären wörö till ända lupne. Skulle
dock önffa att Riksens Höglofl. Ständer anbefalte
denna utbetalning, pä detta eller annat sätt, tl) jag
anser äfwen denna methodc wara stridande emot Banco
försattningarnes föreskrifter. Men under hoppet af
förbättrad^ utrikes handel, och paräknade stora förffot,
ler.
IZ4 Den r December.
ternes ingående frän Stats-Werket pä föresiagne tiderna,
tror denna undsättning, som cj pä en gang kommer
akt mgä, ej skulle medföra någon wada för Banquen,
men wäl härigenom något längre utestänga den
sä mycket efterlängtade tiden rist Banco läns utlämnande
pa fastigheter.
Wid 7 H. Om återbetalningen af de 500,voo
R:dr. esker iZ ars förlopp, ingär gerna att läka tillkommande
Riksens Ständer bedöma, endast med der
förbehåll: Akt om nästkommande Riksens Ständer
skulle finna för godt, ark dä Octroijen för Disconterne
i Riket »Hörer, denna Discont inrättning ej mätte
ligga Ständerne uri wägen, äswen för denna för,
ordna som Dem bäst sones, och kan lända till Banquens
och Rikets förman, och wara pligtig inga uti
de willor, som Discont inrärrningarne dä förejknfIves.
Dock akt Canal Bolaget wid defia arens förlopp,
finge halma detze §00,000 R:dr. innestäcnde emot
4 proCcnrs ränta, uti witz förejkrifwen tid, eller
till detz' Canal Wcrkct kan haswa dragit någon nytta
af denna inrättning, och förwärfwat fig fasta egendomar
att deruti lämna säkerhet, i jämförelse med län pä
fastigheter. Tror att Riksens Ständers Banque gjort
till denna inrättning ansenliga upoffringar, sä wäl Mi
lag ränta, som ock den prolongerade tiden med äterbe»
talningen, samt den förcsiagne Discont winsten pä detze
arens förlopp. Dock sär jag underställa Högloft. Banco
Utskottets öma betänkande, om icke Sedelstocken
skulle stiga till större höjd än med BanquenS säkerhet
vä) förman kan wara öfwerenSstämmande, och denna
Discont inrättning skulle för mycket minska Riks DiSrontens
avance, och med detsamma saknar Staten en
Zanska stor och betydelig inkomst.
6. Watilunä.
Till
Den i December.
Till Protokollet dell 2; Nowember 1809.
Dä jag för min del icke kan gilla alla de wilkor
som Högloft. UlsVottet syncs fästa wid nklämnandcl
as det uti Kong!. Masts Nädiga proposition äffade
biträde tili förmän för ett nytt Canal Werk, anhällec
jag att fa upgifwa de skäl, hwarpä mina i witza sal!
olika tankar sig grunda.
Högloft. Utffottet har redan öswerenskommit:
att den för ifrägawarande ändamål framdeles tillkommande
Sedelstock ingalunda kan anses medföra nägon
särffil» olägenhet för Realisationens undcrhällande;
denna första huswudfrägan afgjord, har jag dernäst
fästat min hela upmärksamhet pä den till Kongl Majit
i unverdäuigbet stälde ansökning af den ic> sistledne
October, hwaruti Rikets Ständer yttrat den fullkomligaste
öswertygelse om Canal-WerketS Allmänna nytta;
att det samma endast genom ett enskildt Bolags
försorg kan och bör werkställas, ait hela detta Riksgagneliga
företag bör werkställas uran upskof, samt
i en plan och ett sammanhang; och, såsom orven
lyda: att alla mdjeliga och skcNLga förmåner
mä i nädcr dec blifwande Lanal Bolager
förunnas. Af ett sädant redan giswit sörhällande,
hämtar jag den slutföljd, att det tillämnade CanalWcrket
bör anses säsom ett det Allmänna interresierande
söremäl, och att, wid srägan om Banqnens biträde,
man mera bör ätnöja sig att förekomma förlust
än att äswen för Banco Merkel directe äsyfta
nägon egentelig winst.
Om Canal-Werket, en gäng färdigt, ensamt
kunde lämna någorlunda revenue för hela, dertill anivände
kostnaden, medgofwe jag gerna den enda er
for
-
Den i December.
forderlig npmunrran wani, att förffaffi Bolaget er*
sättning för ken ränta ä capitalek, son, unker byggnads
arén förloras; men dä man deremot äfwen med
en hastig öswcrsigk torde sinna, att Bolaget icke kail
komma ut med, arr pä hwad wilker som hälst achcve,
ra Canalsn, eller att ändamalet . och med desi su!?,
bördande för Bolaget är wunnik; fast mera, att, wio
saknad af ex ira förmäner, och dä man wik afgifrenS
bestämmande för pasieramde fartyg och nw.rsr icke
sär öfwc effrida billighetens gräns, Canal - Amenie
omöjligen skulle rendera u t öfwer 2 proCent ärligen,
sä är i min kanka ingen annan utwäg öfrig, derest
annars subicription skal! kunna winnås, samt arbetet
kunna för-.tagas och fullbordas, ä» acc lännia deltagarne
erforderligt tillfälle att i framtiden förklena och
återbetala en sä stor del as Byggnads-kostnaden, arr
de ä den sedermera ändock äkerstäendc summan kunna
päräkna en skälig afkastning. Man bör harwid ä
wen ihogkomma, are ju iner man upmuntrar Privake
till deltagande, och jn mera man Uiiderläitar förut
nämnde återbetalning desto snarare kan arbetet fullbordas
, hwaremot hwarje iuffränknjng i förmånerna, om an
Bolag t likfullt i längden Mille kunna fullkomna C>-  nal-Werket, åtminstone cflägs>!ar tidcpnnkten för Fader,
neslander att deraf draga nytta. Ju kort kare tid Bo»
laget får begagna Banco Länet, desto oundwikeligare
blir atr nied Canal arbetet gä langsammare killwäga,
och att först genom pennjngarnes längre anwändande
till Discontering, söka ffaffi sig en större ersättning
än af stelfwa Cnialen kan förwäntas. Om man af
sädane orsaker nödgas till Canal arbetet anwända karn
M mera än dubbel lid emot hwad annars more nödigt,
mäste ocksä kostnaden i min tanka bliswa aldra»
minst N:dr, 202,000 drygare, i anseende till förökade
räntor, aflöninggr, redffapecö och materialiers under,
häl
-
Den i December. 1Z7
halkande, samt huswudsakeliqen genom hwad under ett
sä längsastit arbete förfaller och iqenfaller. Bangnens
egen säkerhet likt sjclfwa Canal Werkct uteblitwer äswen
sä mycket längre, och hwad wärre är; Det A!l«
männa sördlifwer lika länge i saknad as de förmäner
genom Lauters bättre odling och genom undwikande af
lanouransporttn kunna paraknas.
Af förenämnde skäl anser jaa det för Landers,
Vanqums och det blifwande Bolagets gemensamma
bästa wara högst nödigt, akt befordra Canal-Werkets
snaraste sn like innan de, och såsom oundwitel-ga wilkor
för möjligheten att forma enskilde Personer företaga
detsamma, erfordras efter det begrep jag knnnal göra
mig om jakcn i sitt hela:
7:0 Att Banque,, för hela sitt förskott bör atnöjas
med Z proCems ärlig ränta.
2:0 Akt detta förskott bör bljfwa R:dr. 802,000
om än subscriptionen till större eller mindre del skulle
öfmerstiga den förmodade summan af R:dr. 7,020.020.
Alt genom cn större snbseripkion, Bniquens biträde
skulle till någon del, eller kanske aldeles förswinna bör
i min ranka icke yrkaö, ty det är just as Baucolanet
till z proCent, som egentcliga förmanen kan hämtas,
hälst hwarje privat man torde finna urwäa art till
högre rcvenue anmanda sitt egit Capital. Desintom
får Banque» wid ett större Actie antal, desto större
säkerhet och Bolaget mera sörmäga alt bestå de kosina»
der, som troligen utöswer det upgjorde förslaget kunna
ätgä.
z:o Akt 25 är är den komaste tid, som bör
bestämmas för länets äterbetalanve, och det utan afseende
-
Den i December
de om mindre än 15 är ätga till Canal»Wer?ers fullbordande.
Det tyckes icke wara rädligt an föreskrifwa en
termin af 6 är sedan Canalen blifwit övnad, hälst
Bolaget med afeende endast a egen utkomst, da till
det Allmännas skada troligen skulle nödgas traincra
arbetet hela 15 arén eller kanske längre, för ak! uti
21 är fä begagna Vanqucns penningar.
Upmuntrande är destukom ingalunda det motsatte
wilkoret, att Bolaget, derest det, med afseende
ä Fäderneslandets bästa, skulle forcera arbetet och
fullborda C m ilen pä 4 är, derföre skulle »vidkännas
minskning i sörmäncrne, och r c är mindre än i förra
fallet, eller tillsammans endast 12 är, fä begagna
Banco länet.
För öfrigt instämmer jag med Herr Rector 8ilvskstvlps,
rörande den äsysrade inskränkning uri der
blifwande Canal-.Bolagets Discont rättighet.
ldlicl as d/i alm.
Uti osman anförde yttrande instämde Herr General-Lieutenanten
m. m. Grefwe Laimer, Herr Advocat-Fiscalen
kalkman, och Herr Handelsman klaate.
Till Protocollet den 29 Nowember 1809.
För att med sä mycket mera säkerhet kunna tillstyrka
Banquens förskott till Canal-Werket, sä färjag
wördsamt söreslä, att i samma mohn Banquen lämnar
förskott till Canal-Werket, asdrager Banquen en
lika stor summa af det Maximum, som till Riks»Dis«
ronk
Den r December.
tont WerkctS biträde bl^wit bestämdt och hwarigenoni
således ej någon ökad Sedelstock upkommer genom dct
biträde Banquen lämnar titt CanalWerkcts inrättande.
Lsäsri-rräm.
Uti o^movanförde yttrande instämde, Herr Rector
8i!vcrLkc>I^e , Herr Kammarherren Len un er hjelm.
Herr Capitaine Otter sch Riködagssulimägugell ^nciös8
öaniLlsson.
Till Protocollet den 29 Nowember 1809.
I anseende kitt hwatz en wärd Ledamot i Utskottet
ochim.t förestå, nämligen: att de för ConalW.
rket bchöflige Kkla hundrade Tusende R:dr. borde
tagas af den summa, som ärxdestinerad lill Discont
rörelsen, sär jag anmärka, att som dymedelst R«?SDiscont.
Werkst, ärligen skulle förlora 48,002 R dr.
samt Banquens ärliga förlust i anseende kitt Dest lagande
^dels andel i Riks Disconten skulle blifma
Z2,22O R:dr. Denna förlust bliswer ingalunda ersatt
genom den z proCentS ränta, Banque» ester 6 ärs
förlopp har cm munka as Canal.Werket.
L. ^Im^mLt.
Till Protocollet den 29 Nowcmber 1809.
I afseende pä det i 7:de punkten af Högloft.
Utskottets Betänkande, rörande Konungens Nädiga
proposition om Götha Canal arbetet, intagne uttryck,
att Banco-Utskottet anser Discont inrättningen böra
uphöra, sä snart Canal arbetet bstswit färdigt, anhåller
jag att sä förklara, att jag deri ej kan instämma.
Ulom
142
Den 1 Dcceurber.
Utom det jag tror, alt fördelen af Discont inrättnin»
gens fortfarande, för Bolaget bör mcdgiswas, sa wäl
lill en upinunkrau för dem, som till dej; utförande är- M
na tekna sig, som för att bereda Bolaget en niöjelig
Ulwäg, att afbetala sina skulder, är det äfwen unn fulla
öswertygelse att Ulffokket cj kan föreffrilwa detta
som ett wilkor. Dä i denna Discont ingen allmän
fond, och således icke eller Banque» kommer alf äga
någon andel, finner jag ej, vä hwad grund ett Mant
wilkor kan förcfrcifwas. Mc» dä jag nödgas lämpa
wig ester pluralitekens mening anhaller jag allenast att
detta mitt yttrande mätte medfölja Betänkandet till
Riksens Ständer.
6. 8ilver8!nl^o.
Uti detta yttrande insiämde Herr Handelsman
gVinKerZ.
Grefwe borner, Larl upläsie till Proto,
collet följande:
Sedan Riksens Ständer Sjelswe bestulit, att
Götha Canal skulle werkställas, och anmodat Hans
Kongl.^ Mast akt widtaga alla dertill ledande ansta!,»
ter, samt förse Canal Bolaget med alla behöfliga förmåner.
Sedan jag sjelf hunnit stadga den öswerly,
gelfe, akt Canal Merkel är i högsta grad wigtigt för
Swerige, sä i afseende pä Landers förswars anstalter,
som de dermed följande oeconomiffa sirdelar och sedan
jag funnit att de af Banqnen dertill begärde förport
kunde meddelas, utan rubbning af BanguenS
credit, har jag deltagit i det utlåtande Banco Utffottet
afgiswit. Jag hade dock önffat och önskar ännu,
någon jämkning i de förstagne wilkoren. Först wille
jag tillstyrka bet af Friherre (ilsäsrsrröln upgisne för,
siag
Dcn i December. 141
stag lill Summans »förande. Om de medel hwilka
Banqeun successivt skulle utbetala till Canal, Werkek
indrvges af Banquens förstolt till Isiks-Disconken,
wunnes tillgängen Utan den minsta ökning i Sevel
stocken. Banquen förlorade derwid småningom »äqon
ranta, eller differencen emellan de z proCenr Banquen
för detta län skulle ersätta, och Dest Discont winst
pä samma Capital. Men jag hemställer, om icke det
i alla fall blifwer nödigt, att i den mohn DlöcontenS
Oelroij lider till sitt stut, Banquen mäste småningom
indraga sina stora förstottcr till vetta Werk, och denna
BanqnenS winst af Diskonten således förminskas.
Ett sädant steg tyckes mig Banqucnö säkerhet fordra,
hwilken ej morwägcs af dest Discont winst. Detta
NikSnyltiga Werk kan således, ulan Sedelstockens förökning,
och utan rubbning af Realisation, as Banquen
bispringas.
Jag will äfwen fästa Nidderstapet och Adelns
upmärksamhct pä skilnaden emellan det Discont,Werk,
hwarisran denna summa, efter min önskan skulle flyt»
ras, och det, hwarest den nu skulle anwändas. Derr
öfwerdrifna winst Riks-Diskonten njutit har härrört
af Banquens öfwerdrifna biträden, och galt till en
tredjedel till enskilde. Denna Discont kan ej röra sig
med större Capital au sin jond, och enskildes insättningar
för z proCent. Dest winst skall swärligen
nägonsin öfwerstiga 8 ä 9 proCent, och hela denna
winst ätergar till Landet, da den stall anwändas till
Canal byggnaden. Wi wunne således en för Landet,
ej blott för »agre sä enstilde, nyttig Discont. Jag
önstave derföre att cj det wilkoret blefwe beståndande,
att denna Discont ej skulle räcka längre än till desi
Canal byggnaden blefwe färdig. Tillkommande Ständer
synes mig böra bcstuta om dest tid. Nu är det
nog
142 Den I December.
nog ätt Banquen förklarar huru länge Dest penningar
mä till detta ändamål anwändaS. Följden af den nu
föreffrisne 7:de punkten, ar allenast att arbetet sörbro,
jeS. Om dek helt enkelt bestämdes, att Banquen lam»
nade detta förskott i is ar för Z proCeutS ränta, och
sedan a 4 proCent, sou, jag skulle önffa i ro är, sä
more de motsägelser hösne, som Banco, Utskottets nu
afgisue utlåtande innehäller. I afseende lill desta och
kanffe ännu flere nödige jämkningar, anhäller jag om
äterremist af detta Banco-Utffottetö Betänkande.
Grefwe ^antingskiaussn. Innan jag yttrar
mig om detta wigtiga mål, skulle jag önska att
Banco Fullmägkiges yttrande deröswcr äfwen tlll Rik»
sens Ständer öswerlämuades»
Friherre OeäerstrLm, Jacob. Det ar
wäl i Banco»Utskottets Betänkande intagit art Full,
mäglige öfwer denna sräga blifwit hörda, men jag be,
strider likwäl icke, att Deras wid detta tillfälle afgisne
utlakande mätte Riksens Ständer meddelas. För öfrigt
får jag understödja Grefwe törners motion, att
detta Banco-UtstkoltelS Betänkande genast mätte äter»
remitteras.
Htskilliqe hördes begära denna fräga pa bordet,
men Herr Grcswen och Landt, Marskalken förestälde,
att sedan wigtiga anmärkningar nu bliswit gjorda wunnes
lid om äterremigen genast bewiljadeö.
Friherre Kust beck instämde med Grefwe
I^nringsNsussn i dest yttrade önskan, emedan han trodde,
akt Fullmägkiges uilätande wid detta tillfälle skulle
wara högst upplysande. Om fåken ladcs pa bordek
rvore det lä mycket lättare, att detsamma under riden
in
-
Den i December. 145
infordra, om den äterremilteradcö wore intet hinder, att
detca utlärande medföljde den äterkommande expeditionen.
Herr Greswen och Landt-M arskalken.
gjorde derefter proposition om äterremitz af Banco Utsköttel-
Betänkande samt att Bonco Fullmägtiges ös,
iver delta ämne afgisna ullätande skulle infordras.
Härtill ropadeö ett nog allmänt In! — men
Herr Klingspor, Osrclk, yttrade sin önskan
att någon bestämd tid för penningarnes utlåning
skulle utsättas, hwarjämte någre hördes yrka att frägan
wore begärd pä bordet; men sedan de som denna
yttran önskat derifrän assia», samtycktes enhälligt att
detta Betänkande ätsöljdt af de anmärkningar, som
nu derwid bliswit gjorde, skulle till Banco-Utskottet
återremitteras.
Föredrogs ä nyo Riddarhus-Utskottets den 28
Nowember pä bordet laqde Memorial rörande den af
Grefwe 6/IIenborg wäckta sräga angående framtida
stadgande för urwäljandet af Ridderskapet och Adelns
Fullmägtige i Riksens Ständers Vängne och Riks,
gälds-Contoir.
Bifölls.
Föredrogs a nyo Riddarhus-Utskottets den 28
Nowember pä bordet lagde Memorial rörande H?rr
144 Dcn i December.
2accos Förslag, att inträde kill Adelig» JungfrmSkif»
ter äfwen tili de nyare Ätter malle utsträckas.
Bifölls.
Föredrogs ä nyo Stats-lltstchtketS den 22 Nowewber
pä bordet lagde Betänkande rörande Friherre
Kriädecks förslag, ait inom wista Provinc-x, uprätta
förlägga och underhälla 1,020 ä 1,220 M m Solda»
ter uran Kronans synnerliga kostnad, och äfwen med
Landers fördel förenadt.
Her^r Grefwe» och Landt - Marskalken
gjorde proposition lill bisa!! ä detta Betänkande hrvilken
med ^)a och Nej beswarades.
Herr kjörnsrjern a, KI2ANU8. Landshöfdingen
VVillebranä hade upgjort ekl lika Förstag,
för akt i Ikala Socken i Finland odla ett Falt af
82,202 tunneland, och erfarenheren har bestyrkt förstaactö
godhet, hwilker lock i werkställighelen af kriget
afdrörs. Om Hans Majli till detta Werks utförande,
urnämnde skickclige Personer, är jag öswenygad att
keita förslag i framliden med mycken nytta för Landet
kan wcrkftallas.
Grefwe I^anririAsIiausen. Da hela detta
mål stukeligen mäste underställas Konungen, lror jag
ket bör föroliswa wid hwad Ulslkoltet förestagit.
Friherre 8 rosl vonblolstein. Sä wida
denna tilmark lärer wara Kronans egendom, hem»
ställer jag om den ej rent af kunde säljas lill Statens
understöd. Herr
Dett r December. 145
Heer Greswen och La u d t - Mar skalken
pänttnde alt män ifrån Allmänna-Beswärs och Oes
eonsmie U'stöllet lar hastva att sörwänta ett betänkan»
de, rörande Skogarne i allmänhet, i hwilkek fall bett»
måls afgörande kunde upstjutas lill dest dek samm»
inkommer.
Hans Exerllence Herr Grefwe VVzeli rmei-,
rrer, vla^s, anlag srägan »u wara, hwilktt ware
nyttigare för Riker att fä marken bebodd, eller densamma
försälja. Det förra an säg Han för sta dei
medföra mera nytta.
Friherre vriden ^ Varl. Till Herr Of»
werstra Friherre kuödeLles projekt rörande krono All»
mamungarneS u^dlande samt möjligheten att dermed
iörena förökande as wär kcigsmagt till fot, och atk det»
ra ulan Statens kostnad, fär jag göra den anmärkning
att jag omöjeligen inser, huru den fattige Bondrängen,
som läker tvärswa stg till Soldat, och dä fäc
stg tilldelk en wist del af krono Allmänningen att up»
odla, stall af egna medel kunna äga sä mycket som till
en sadan odling fordras. Hwar skola da desta medel
ragaL? I min kanka wore bäst att försälja all sadan
Kronan tillhörig jord, och ester en wist tid dä den kun»
de hinna wara upbrukad skattlägga den.
Herr Isto räensrolpc fragade om icke in»
dragning af Regements Pastors Boställen wore ekk
Priviiegie mål, i hwilket fall man kunde derom wända
sig till del Högwördige Preste - Ständer.
Grefwe Ve la 6,räie förmälde stg hafw»
ryckt saken wara enhälligt afsiagen.
Fjerde Bandet iv.
146 Den i December.
Härwid ropades häftigt Nej och Ja.
Herr vjörnsrjsrnL ansäg detta wara ett
RegeringSmäl och att Konungen efter behag kunde lära
undersöka möjligheten alt werkställa det- upgifne
förslaget.
Friherre LrgLl von kkolsrsin yrkade att
det ej ware ett Regeringsmak. Jorden tillhörde Riket
och kunde endast af Ständer disponeras.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
erinrade atl det wore ett Oeconomie, mål
Friherre knäbeck. Dä jag till Högloff.
Ridderskapet och Adelns pröfning första gängen fram,
stälde detta project räknade jag för en medborgerlig pligt
alt wäcka Ridderskapet och Adelns upmärksamhet pä
odlingen af sädane trakter, som hittills skoglösa men odlingsbara,
aldrig giswit Staren eller Kronan någon revenue,
men som likwäl enligt min tanka, nu mera till
Soldatetorp anwände, hade för Riket kunnat medgifwa
de i projectet omförmalde 4 Riksnyttiga fördelar. Dä
nu Stats-Utskottets Betänkande föreslår desta anwändbara
Markers uplätande till hemman emot sädane wiktor,
som kunna wara Riket nyttigast och äfwen underställer
Riksens Ständer att till Konungens nådiga
åtgärd öfwerlämna »verkställigheten häraf, och detta
af Stais, Utskottet uppgifne fä nyttiga gch grundade
förslug wisterligen matte heldre förtjena Ridderskapet
06; Adelns bifall än afsiag, sä önskar jag att en sädan
gagnelig oeconomisk Författning mätte winna Hög,
kost. Ridderskapet och Adelns afseende, i synnerhet som
Stats, Utskottets Betänkande äfwen innefattar bibe,
hällandet för prioriterade rättigheter för intill belägne
hemman. Herr
Den i December. 147
Herr kork liek. Med allmöjelig aktning för
Friherre kuöbscks project och för hans patriotiska tan»
kesättt, tror jag att dct i M»litairiskt afseende för det
närwarande swärligen kan werkställas; Och som det
har mycket samband med Occonomicn med Skogarne i
allmänhet hwaröfwcr Beswärs - Utskottet ännu icke sitt
yttrande afgifwit, anser jag icke lämpcligt att någor Be»
slut i detta ärende widtages, förr än Utskottets nämnde
förslag rörande Skogarne i Riket inkommit.
Friherre Oeäsrsträm, ^acob. Jag hemställer
wördsamt till Riddcrskapet och Adeln om ej än»
damälet i denna sak lättast kunde winnås om de ifra»
gawarande allmänningarne indelas pä hemman, hwilka
älades att hälla en eller flere Soldater. Derigenom
kunde wid päkommande krig den olägenheten sörebyg»
gas, alt denna jord da ater skulle ligga öde och kom»
ma i wanwärd. Med den af mig föreflagne utwäg
winner Staten först en ökad solkmasZa och sär mera
npodlad jord, samt sedan en tillökt Militärisk styrka
utan nägon extra utgift. I grund häraf fär jag an»
hälla, att i sak detta project, nn för sörsta gängen
är före, det med denna min anmärkning ma älerremitteras.
Herr kkirsnbor§, Ossier ^Villrslm.
I sammanhang med ifrägawarande ämne fär jag
den äran giswa Höglofl. Riddcrskapet och A'eln tillkänna,
att en Författning af är iZvA, tillagt Hem»
mansägare, rättigheten att emot behörig skattläggnings
sä infreda all odlingsbar mark, pä de närmast deraS
Hemman belägne Allmänningar. Denna billiga förmän
för dem, som förut begagnat lkogStägt och mulbete
pä Allmänningen lärer ej laaligen kunna betagadem,
genom hwav förändring Allmänningarne skulle
kom»
148
Dm i Decenibcc.
komma att undergå: och det är såsom en möjlig ute
wäg, arr pä en gä q bib hälla denna rättighet, samt
erna en betydlig winst för Staten sä wäl i Oeconomiskr
som Militairijkx afseende, som jag får förena
Mia med Baron Ollerström nri de modisicationcr af
projectet hwarigenom i ställer för Soldate torp, Allmänningarne
smäinngom ffulle sörwandlas litt Hemman,
genom hwilkas rotering, ändamälek, armens
förökande ernäddes, och den i krig oundwikeliga följd
af Torpens ödesmål aldeles bleswe fönkomiuen.
En bestämd tid inom hwilken denna as mig yrkade
förmäns rätt för de kringliggande borde as dem
bewakas wid förlust af den samma. — En bestämd
tid dä odlingen skulle wara börjad samt slurcligen
tillständ för alla, som astundade att ikläda sig deras
rättigheter, som försummat dels alt begära intägt, eller
alt odlingen begynna, skulle i min tanka påskynda
tverkställigheten as detta project, hwars granskning och
bedömande jag likwäl önskade att St.as Utskottet blcfwe
i tillfälle atl företaga, i sammanhang med öfrige
anmärkningar, som mot Betänkandet blifwit gjorde,
och dit är i detta afseende som jag anhäller att Herr
Grefwen och Landl-Ätarskalken räcktes göra proposition
om äierremlsi.
Grefwe vs la 6sräie. Jag instämmer
med den wärde Ledamoten Herr k^ttrenl>or§, sä mycket
mer som denna jord pä wisit sätt hör under de an»
gränsandes Hemmansrätt, hwilka derpä hafwa om ej
annan rättighet åtminstone den till Wedbrand och
mulbete.
Grefwe kksmilton, Hxel. Alt ej krona»
bär tilt eg,t bruk A rpjdt som möjkigt är behålla nä
gvk
-
Den i December. 549
gon slags egendom, lärer endast den neka, som icke
odrier akc hurri Kronans hus mrderhällcs, Dest jord
omvändes. Efter mitt sätt arr se böra alla Allmänningar
af hwad namn de wara mä, mdelaS till en«
skilde, antingen genom köp med förbehåll af en wist
ärlig ränta i säd efter wiste förlupne srihetö är under
arrende pä ;o är eller godtgörande af nagons bruks
eller betnings rättighet med det willor, att all odlingsbar
mark brukas; att all stenig och endast till Skog
tjenlig mark inhägnas och sär icke betas förr, än trän
wuxil till den höjd att de icke af kreaturen kunna skadas,
med löste af premium i hwarje Län för den som
är 1820 kan wisa den bäst wäroade skog, som dock
skulle förblifwa under dest egen disposition'. Ett sätt
mera bidragande till ändamälct än wiken och en med
sportel lönt Skogs-Betjening. Att till Soldater utdela
denna jord finnér jag betänkligt. Bättre wore att
af dest ärliga intrader underhälla en Corps till exempel
en wärfwad Teoupp till Häst. Hwar skall en
Soldat finna Förlag? Hwem skall bruka dest jord, da
han blir kommenderad eller dest arbete asbrutit genom
ständiga ordres bud. Olika förmän bäve till inkomst
och en förökad Folkmängd, skulle kronan draga om
Dest disponibla jord indelteS styckewls, hwarje stycke
fem G omecrijlke Tunneland, 6 graders jord. Det
wore afpatzande till flereS åtkomst och den förmögnare
ägde tillfälle inköpa flere stycken. Pä sädant sätt blefwe
för första gängen i Sweriges Rike en jord afiämnad
med full kännedom as dest rälta wärde.
Herr LbreubsrZ ansag bäst att en preskriptions
tid utsattes, inom hwiiken angränsande Äboee
torde göra sina rättigheter gällande.
Fri
-
rzo Den i December. >
Friherre Rudbeck anmärkte att UtskolletS
Betänkande innehölle just detta wilkor.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
gjorde d-refrer proposition om äterrcmitz af detta Betänkande
till Utskottet, hrvilken — bifölls.
Friherre 8rsöl von i-l öistein. I fall
den utwagcn skulle widtagas att besia urmarker upläkes
till odling och bebyggande, borde sadant ske med förbehåll,
att med bibehållande af de närboendes rätt, de
likwäl pa offeutelig Auction försåldes till den mäftbjudande.
Grefwe hamilton, e^xel, fortfor att yrka
AllmänningarneS afskaffaude.
Herr björnstierna, som hade anmält sig
upropades och begyme läsa ett Diktamen, rörande ätfkillige
sätt, att föröka Aemcen, men afbröts af
Herr Xlingspor, Oerär, som yrkade att
nu mera öfwer den saken, dek ej kunde wara någon
tillätit att fa tala.
Men sedan Herr Landt Marskalken sörestäldt, att
det wore hwar och ens räll att sig yttra, fick Herr
Ljornsrjsrna oafbrutil fortfara och upläste följande:
ödmjukaste Memorial!
Kongl. Maj.-tS nädiga proposition till Riksens
Ständer om en National Armering, är ett föcnyadk benus
-
Den r December. rzr
wis af Kongl. Maj:tS Faderliga omwärdnad för Rikets
bästa; hwarje »vältänkande uplyst Medborgare inser
nödwändigheten, att genom ökandet af den wäpnade
styrkan, trygga Rikets sjelfbestånd, upcätthälla
dest framtida lugn och stadga dest tillwarelse.
Men gemensamma Rraseer bora anwändaS
till afwärjanve af gemensam fara, denna
grundsats är lika sann, som den, an Lagen i Samhället
bör wara lika för alla, som den, att hwarje Medborgare,
i förhällande af dest ägande rätt, (progrestivl)
Ilka bör bidraga till det helas bestånd.
Fran gammal Feodalijk häfd, härstamma Privilegier,
Skrårättighet», olik beskattning m. m. men ljuset
är förmyckel spridt, för akt längre skydda deha mistbruk,
förr eller senare mäste de förswinna, Privilegierne
uphöra, Skrärättigheterne sörfalla och jorden sörwandlas
till lika natur. Den rälta werkställningsmethoden
dertill, är, att upphäswa all grundskatt och genom
Bewillning sylla Stats behofwens hela masta.
Samhället winner derigenom en förnyad styrka, Dest
medlemmar en fördubblad trefnad.
Hwarföre hwilar nu hela tyngden af Rikets förswarewerk
pä en enda Clast af Medborgare, Rustoch
Rothqllare, hwarföre bidraga icke alla lika till dek
gemensamma förswaret? (Rustningen för Adelsfanan
u ig R dr ärligen, är sä obetydelig, att den ej bör
kunna omnämnas.) Det är en orättwisa stridande emot
Natur-Rätten en sann uplyfning och laga jämlikhet.
Ännu en gäng! Gemensamma krafter böra
anwandas till afwärjande af gemensam fara,
derföre bör utan afseende pa Ständ och Börd, den heliga
-
152
Den r December'.
ligaste pligt hos hwarje SamhäilcrS medlem wara de»?,
att sörswara Fosterjorden, dr samtidas srjher sch korn»
mande flägtcrg hägn.
Kongl. MajltS nädiga proposition innefatt.-r denng
lära i hela desi widd, en jämn fördelning i för»
swarrcordon, är kesia gerada syftemål, och denna jäm»
likhet öswerensstämmande med den fullkomligaste rätttvisa.
Frän urminnes tider hafwa fria Folkslag utöfwak
den heliga rättighet att sörswara Fosterjorden
med egne ej med lejde wapen, Despotismen skapade
Sokdaterroppar »ill wärn för Enwälde», »nen Sen Lag«
bundne frihetens rätta stöd har allid warit utskrifningen,
ty wapnen i Medborgarens hand trygga destan--  det af Desi rättigheter.
Sädane äro de af Samhällets inre bestånd yrkade
skäl, som tala för utskrifningen, de som wäckel
i Politiskt, Milnajriffr, och Oeconomiskt afseende mäste
äfwen närmare blifwa granskade.
i:s polikiffa Grsakep.
Europa är ej mera det, Det warit, förr saundén
swage stöd mot waldswcrkaren i jämwigtsystemet
uu lämnad till sig sjelf, mäste desi inre krafters högsta
spänningssörmaga ntwccklas, eller ock — han stupa;
Folkrätt, kleits 6i onus och kufkenstorlk skydda icke
mera för magtspräk antalet af bayonetter är hela polisrikens
grundwal, hwarjs syftning ökandet af den »väpnade
styrkan, Conscripkionen införd i hela Europa, tili
och med i det mägtiga kringflutna England, der m elx
borgerlig frihet ännu lifwar hwarje bröst, och skulle
Den i December.
I5Z
wa! Swerin', denna Stak med 2 Millioner menniffor,
utan i.k blotsställa fia för de wadeliqaste följder,
rnsan! kunna bibehålla söräldr.;de inrättningar, ensam
eskcrstanna ett tidehvarf i uplysuingens framsteg.
2-o MLILreinsta Orsabcr.
Den hösiiga Krigskonstens tid är sörswmmen', dä
man frikostigt efter Segrar ätergaf cröfrade Provinser
och nöjde sig med äran att s?örda lagrar, nu är ekr enda
stag tillräkligt att störta Ve mägkigaste Monarkier, och
tungt hwilar Segrarens swärd pä de underkustvades
hjesor; Ännu ert swagk olyckligt Fälttåg, och Swcriges
äidriga namn arurplänadt blenrd antalet af Riken,
men förstenar sikt öve om Det ej genom egen kraft, e»
gen förmåga will uprätthälla fin frihet, sikt sjelfbestånd
och sin framtida tillwarelse. Det är wantro att Sweriges
krafter äro mtömde, blott smaghctens tillflygt; efter
siutton Fälttåg syntes Konung Läkl- den XII med
40,020 man pä Norriges själl, dä mac Folknummern
1,200,202, nu är den Dwä, underkuswas detta
urgamla Rike är det således ej brist af krafter, men i
brist as anwändandel deraf.
z:o Oecononiifia Gcsaker.
Att en Armee aldrig kan underhällas med sä
ringa kostnad, som dä ben grundas pä utskrifning är
ett aritmetiskt apiome, som den enklaste uträkning be»
wisar, sarhägan all utskrifningen skulle förstöra Rikets
financer således ogrundad; att penningestocken i
Swerige aldrig warit stöcre än för det närwaranLe
är okwiswelagrigt, zo,020,002, Riksdl- är nuwa»
rande rörelse Cäpitalet, och torde det förr aldrig warit
hälften. Klagan öfwer brista pä medel, således 0-
i§4 Den i December.
rättwis, bade delar, egviömens och okunnoghctenS undanflygker.
SäledeS tala till förman för utskrifningen, laga
jämlikhet, Medborgerlig frihet, politi!? wäda, militairist
erfarenhet och oeconomisk winst, defia hos hwarje län»
tande Medborgare sa giltiga skäl, kunna de wäl rätt»
wist upwägas as en enda skräckbild, den af ett Landt»
wärnS sörflutne olyckor, da likwäl jämförelse emellan
twänne till sin natur, till sin inrättning olikt beskaffade
ting icke bör kunna äga runi, da likwäl Fosterlandets
qwarstående ruiner ej böra blottställas för wädan af nya
skakningar, för bet att Himlen i sin wrede stickade
Ost en tyrannist Enwälds-Herre, som lik Armida
sjelf tände elden pä sitt Palats.
Det finnes olika medel att till Rikets wärn an»
wända Desi återstående krafter, sarstildte sätt att öka
den wäpnade styrkan, det af hans Majt Ronungen
nädigst föreflaqne är säkerligen det werksammaste,
ty det producerar den största stridskraft, men i fall de
olägenheter, som ätsölja »verkställigheten deraf, hindra,
de Riksens Högloft. Ständer, akt tillfullo antaga denna
nädiga Proposition, är detta icke nägot skäl att
helt och hallit förkasta alt hwad som rörer Rikets försmak,
och wagar jag derföre i ödmjukhet inför Rid»
derstapet och Aveln framställa mina tankar om nägra
mera inskränkta och derigenom mindre betungande me»
thoder, att öka den wäpnade styrkan; Hwem bättre
än I mine Herrar skulle derom kunna döma, I som
sjelswe till en stor del warit Militairer, eller än med
Edre insigter, med Edert mod pryden della Ständ.
Rätta förhållandet af en Stat till desi wäpnade
styrka beror pä Folknummern, be tillgängar, som
fin»
Den i December.
'55
finnas i Landet, Dest Politiska ställning och gränsens
beskaffenhet.
Är Armeen för liten blottstallcs Staten att förr
eller senare biistva inkräktad, Fienden lockas af löre»
tagels lätthet, och blotta hoteljen af Krig, en mägtig
Grannes Sändebud, wid alla tillfällen kan göra, förnedrar
Den till lydrike D-st Konung till Vasall.
Är Armeen för stor kan den ej tillbörligen underhållas,
brist pä skickligt Befäl, Krigsöfning, Be,
rväringStroh och utredningspersedlar, födoämnen, Lä,
kare och penningetillgangar förwandlar e» sadan ArmLe
till en orörlig och oskicklig masta, som man att gag«
na sammansmälter af sjukdomar och dör pä Lazarettet,.
Rätta förhållandet emellan Statens krafter och
dest wäpnade styrka är således det som bör bestämmas.
Swcriges Folknummer är någor öfwer 2,000,000
ibland dcsta finnas 700,000 mantalsskrifne, hwilka
till större delen äro wapensöre, om K denna
masta i krigstid upptogs till Landers förswar, torde
det ej wara obilligt sordradt, i synnerhet jämförelsewis
med andra Stater, der hwar 7:de och 8lde är Soldat,
productek as denna -/ö-del utgör 70,000 man. Dell
indeldta Armeen, den wäpnade Wargeringen, Baks,
män och utskrisnings-Manskapet tillsammans, Hwilka
om de underhöllos complette, wäl organiserade och öfwade,
wörö tillräcklig- att trygga Rikets sjelfbestånd,
säkerhet och lugn. Wi äga ett tillräckeligt materiell
till nämnde mahaS bewäring och utredning, det finnes
pä förråden 60,000 Gewär cikk tillgå oberäknade Armens
Z2,ooo, äfwen sä är förhällandet med Patron,
kök, remtygsperscdlar m. m. Artilleriets materiel är i
156 Dm i December.
bästa ständ och tillräckligt för en Armee af 120,200»
ivan.
Att i krigstid föda och underhålla nämnde antal
as 70,220 man. är ganffa görligt och bewiscs i
synncrhrt genom det att 100202 man med medelmåttig
aröwäxt underhöllos iZOZ ars campagne utan
alt importen pä lifsmedel war betydande, för öfrigt
är Armeens underhäll i Fält ett oundwikeligt ondt, om
man ej will söda en ännu talrikare fiendtlig Annee.
Jag wägar således för Högsofl. Ridderskap» och
Adeln i ödmjukhet uvgifwa trenne särskildta methoder
akt uprätta och underhälla oswannämnde erforderliga
antal troppar.
i:a Methode».
Detz prineipe en mera inskränkt och söga tryckande
utskrifning, samt halfwa den indelte Acmeens succes,
siwa indragning dä genom varancé afgifterne, medlen
wunnos till National Armeringens beklädning och
underhall.
werkställningö, Methoden följande:
i. tz.
Med Swänsk mannarätt söster den owilkorliga
pligt att personligen sörswara Fäderneslandet. Skyl,
, diqheten att deruti deltaga äger full kraft för alla dem,
som äro under loppet af 22 äret och warar denna skyldighet
i Sex ars rid, ingen skillnad nti Stand eller börd
wärke häruti något undantag, endast fadane lyten, som
göra adeler oskicklig till krigstjenst, warme», beständig
-
Den i December. 157
dig sjuklighet, eller Ordinaire Civila tjenster och werke»
ligt Prestestänv kunna »frän antekningen till National
bewäringm befria.
Anmärkning.
Enligt antagne Calculer böra i Swerige ärligen
ä 16,022 r-nglingar wara under loppet af 22 äret
om nu genom ofwannämnde undantag ^ afgick ifrän
utfkrifnings-listan, sä producerade den likmäl ärligen
en summa as minst 12,222 wapenföre och Medes efter
wärS tid, 62,000, hwilka jämte Återstoden af ben
indeldea Armeen,efter dest reducering (13,220) utgjorde
de till Rikers sörswar fordrade antal as circa 72,222 man.
Börjades Utskrifningen är 1810 sä wore derför
alla de södde under loppet af 1788, är i8ir inträdde
äter de, som wörö födde under loppet af är »78-  och sä widare; Ar i8l6 afgingo ifräu ulffrifnings skyl.
drghetcn alla de, som moro födde under loppet af är
1788, är 1717 aliade som moro födde under loppet
af är 1789 och sa widare.
2. §.
National bewäringen tillhör de indelte InfanteriRegementen
i kustprovtticerne de der indelte BätSmanSCompagnier,
samt inöfwas den till krigstjenst af deras be.
säl i hwilket ändamål hwarjc sädant Regemente och
Compagnie bör erhålla sins bewärings di stricker, sä wida
möjeligt är, inom de Härader och Socknar ber de
nu äro indelte; uti de Län der endast Cavalleri!»Regs«
rnenten finnas, tillhör mffrisningen Artilleriet, '
g §«
i58 Den i December.
* ,
§«
De utffrifne hälla ärligen möten tillika med de
indelte Regementen lill hwuka de höra.
Anmärkning.
Endast pä detta sätt kunna de blifwa danade till duglige
krigsmän ; som det ärliga antal utffrifne ej öfwerstigec
I<?,20O Man sä kan den indelta Armens Befäl möjligiwis
medhinna att inöfwa dem, hwilket swärligen
ffulle bliswit werkstäldt, om ester prima plan so,ooo
pä en gäng inträdde som Rerryter, i synnerhet med
Söndags exercisen, hwars nytta ej kan wara emot den
deraf npstaende bcswärlighek för sä wal Befäl som
Manskap.
Mötes tiden bör lämpas efter Provincens climak,
och hällas den ärsrid, som Landtbruket minst kräfwec
arbete; Winter möten, der krouppen cantonerar äro
bäst, bäde i Militairifft och Oeconomistkt afseende, och
inwändningcn akt äkerbrukct ej kan sakna ett stort antal ar,
betande medlemmar, förswinner derigenom helt och hällit.
4> §.
Rational Bewaringen är under fredstid owill»
korligen befr-ad frän all annan militajriff tjenstgöring
eller handräckning än den, som i föregående §. bestämmes.
5. §-
Indcldte ArmcenS nuwarande öfwer och underBefäl
tnbehälles helt och hällit, och kommer det att
Den i December. 159
Utgöra den nya Armecns Befäls när Armeen efter z k
4 ärs utskrifning blir för talrik emot nn warande Be»
säl, mäste detta okas med I Subaltern» Osfiicer och 2:ne
Under-Officerare per Compagnie.
Note.
(220 Subaltern Officerare st 122 R:dr, B:co
och 422 Under Officerare u 52 R:dr göra en ärlig
utgift af 42,222 Riksdaler. Tillgäng för denna Sum»
ma upgiswes uti nästa §.)
6, §.
De nu wacante nnmror tvid indeldte Armäen,
06) de som framdeles blifwa det, till beloppet af hwarje
CompagnieS halfwa styrka, erlägga vacance afgift och
bestridcs ,tugisterne för det tillökade Befälet samt National
Urmeringcns beklädning och aflöning under mötes-stden,
med nämnde medel.
Anmärkning.
Beklädningen för en ulffriswcn bör i likhet med
den indelta Soldatens räcka i i2är, dest pris wara lika
näml. circa 24 R:dr V:o fäledes ärligen - » 2 R:r V:co
Små persedlar ärligen Z2 fl
Aflöning under möteS tiden i likhet med
hwad Wcrmelands Jägare erhälla» , - 4.
Ärlig utgift för hwarje utffrifwen 6 R. zrfl V
Man
kan öfwerhufwud antaga hwarje Rust- och
Rorhällare, för an wara befriad frän all Seldal bör,
da, sa disponera Torpet, slippa rekrytera, m» m. gern»
ärligen betalar R:dr Banco. LrZc»
iKo Dcn i Decsiriber.
LrZo kunna fem Utskrisne underhällas och beklä»
das för vet en enda indelt Soldat kostar och bestrida ul,
gjlrerne för hela ulckrisningS-mastan af 60.000 man
med 400,000 R:dr hw.lken summa upkommer genom
vacance afgisterne för 12,000 indragne Rotar, och
äger Kogl. Ma:jt och Kronan 70.000 manöfwadeoch
tjenstföre Trouppcr för samma pris, som nu 26,200 wo».
Da halfwa den indeldka Armöen reduceras ater,
sta ännu vacance asgifterne för 820 man, hwilka i
det närmast- smara emot omkostnaden af oswannämnde
ökning pä änver- och Under-Befäl.
Vacance Afgisterne för Cawallerj Hästar, ingä
icke i beräkningen och kunna desta medel nyttigt anwan»
das lill ökande af dek wäcfwande Cavallerier, som föga
dyrare alkid mäste wara bättre än drt indeldte.
7. §-
Aflöningen för det i krigstjenst ukgäenbe manskap
af National Armering?», bör i alla grader wara lika
med Ordinarie Regementerms.
8- §-
Under krigstid uphöra atta förbindelser att upsät»
k» Wargering, åtminstone böra de ej kunna commenderas
i Fält.
Skulle krig inträffa innan inrättningen hunnit
producera oswani.ämnde styrka, (eller inom 6 ärö tid)
sä bör Kongl. Ma:jc äga sig förbehållit alt äfwenledeS
Utsträcka ustlkrjfiiinqen pä alla de, som äro födde un-«
der loppet as arén 1826 och 1787, hwilka jämte återstoden
as den
Dnr i December. i6r
den indeldke Armeen utgjorde circa det för förswam nö»
digt fundne antal af 70,000 man.
Detze äro hufwuddragen as en mera inskränkt
och föga tryckande utskrifningS merhode, sein likwäl
producerade ett för Rikets sörswar tillräckeligt antal
rväpnade; alla de som äro 20, 21 och isrän 2 g till
Zo är (kallade enligt prima plan till National Bewäringen)
befriades nu ifrän denna skyldighet, således
till ett antal af ^:delar, wargcrings bördan skulle
förswmna, den förminskade kostnaden äterrepade Ri»
kels financer, gemensamma krafter moro anwända till
afwärjande af gemensam fara, och FädcrneölandelS
framtida bestånd/ denna heliga pligt upfyld»
2:dca Mechoden
Dest principe, den, alt bibehälla hela den indelta
Armeen med Wargeringen och att uppsätta Reserv?
B tailloner, som formeras af de Medborgare i
Riket, hwilka nu aldeles icke bidraga till det allmänna
sörfwaret.
Den indeldte Armeen bibehalles fullständig.
§-,2
Wargeringen complcttstas och uprättballes
tjenst för pä lika sot, som för detta i Finland och söre
1795 i Skane.
Fjerde Bander ir
Note
162 Den I December
Nors
Wargeringen i bada detza provincer, hade ärliqa möten
i likhet med den indeldka Armeen och särskildt
Befäl af Subaltern och Under-Officerare, som moro
placerade pä Regementerne. I Skäne uphörde
Wargeringens exercise är 1795.
§- Z.
Den 7vrokerade jorden och Städerna uprätta
och underhälla proportionaliter efter deras ägande
rätt i Samhället, ett witzt antal Soldater, hwilka
tillsiäs närmast liggande indeldt Regemente och öswas
till krigstjenst as dctz Befäl.
Anmärkning
Rätta grunderna till nämnde recruterings säns
jämna fördelning ösweestiger min kännedom af Landers
statiSrique och Cameralwerk; Jag wägar fäledes
endast framställa nägra tankar öfwer det generella af
Principen.
Genom det att Wargeringen uprätthälles komplett
och tjenst för, älägges den roterade jorden en
ny och emot knekte Conkractck stridande börda, det
är säledeö billigt och med rältwisan öswerensstämmande,
alt om ä den ena sidan en upoffring göres, det
äfwen mä ske a den andra och bör den oroterade jorden
tillika med Städerna, (Sräderne gifwa wäl
VätSmän, men ej uti en tillräcklig proportion emot
deras folkmängd och wälmäga) proportionaliter äfwen
bidraga tlll det allmänna förswarer.
Det
Den i December. r6z
Det finnes i Swerige 6,zz? Hemman Säter
ris, hwilka föga eller icke bidraga till det gemensamma
förfwaret, (Blott med cicca rz R:d till Adels,
fanan) i förhållande med Rikets öfriga jord, böra de
likwäl kunna underhälla en man för hwarje Hemman
Säterie och en Wargerings karl för 2:ne Hemman, sum,
ma 6,Z87 ordinarie och 5,19; Wargerings Soldater;
»roteradt Frälse (Uti wista prowiufer finnes oroteradt
Fräl'e, de fa Säterier, som äro roterade kunna ef
kullkasta en allmän regel och utgöra de ett obetydligt
deficit Uti hufwudsumman.) Gruf - och Statsjord
samt Preste.bohl böra tillsammans kunna uprätlhälla
3,222 Ordinarie och i,;oo Wargerings Soldater
Summa Summarum 14,000 man.
Städcrne öswcr hela Riket böra i förhållande
af deras folkmängd och tillgängar kunna underhälla
4,200 Ordinarie och 2,222 fördubblings Bäkömän,
som utgöra ett betydande stöd för ÖrlogS.FloltorneS
bemannande.
Atk öka den wäpnade styrkan Utan all stags upoffring
är phyfisikl omöjligt, hwarje wältäirkande Med,
borgare mäste säledes bereda sig att friwilligt gifwa
nägor, om han ej förr eller senare will löpa faran
att twungen gifwa alt, och äro de q,orda upoffringar
att anse, som en Afiecuranee afgift för egen och
efterkommandes wälfärd, säkerhet och frihet.
Enligt förenämnde plan utgjordes Armsen af
följande antal
In
-
164 Den 1 December.
Indeldte Troypper « , - 26,202 Man
Wärfwade d:o - - , - 6,502
Ny upsätkning af den orokerade
jorden, dess Wargering inbegripen
--------- 14,022 '
Srädernes upsäktning - « 6,002
Krono Bärsmän - - - - 5,202
Den indeldre Armcens Wargering
--------- !Z,222
Summa 70,502 man
'z:-je Methodm
Dest princips är den, akt öka nu warande Armeen,
genom »värfning pä samma fot som Wärme»
lands-Jagare.
§. 1.
Hwarje indeldt Infanteris Compagnie förstarkes
till hälften med manskap, som anwärswes ester
den wid Wärmlands Jägare följde grund; Den in«
beldra Armeens ökes således med n,ooo Man Jägare.
Nole
Ssm indeldka Infanteriet i afseende pä den
projecterade assttkning af Cavallcrie förmodeligen blir
22,200 man, blir det således ökadt med 11,022 man.
Wilkoren för anwärsningen i likhet med Wermalands
Jägare äro följande:
Uti
Den i December. 165
Uti wärfninqs penningar för
sex är 10 R:d B:co som ärligen
gör " ------ R:d I Z2 b»
I aflöning rinder Exercise
tiden ------- 4.
Uri beklädning för 12 är ester
24 N.d Banco per man, ärligen - 2.
Note
I afseende pä patzevolancen
upkommer här nägon skillnad med
Wermelands Jägare.
För smä persedlar. » - -- - zs.
Summa ärligen R:d 8 16 fl.
Den wärswade ArmLenS Jnfanterie, Artilleriet
och Flottorns hafwa för det närwarande Olmer och
Under Befäl till circa 100 Compagnier, men ej manskap
till ;o; De böra säledes kunna ökas genom
»värfning enligt sörenämde principe och detta manskap
åtnjuta samma frihet och lika »vilkor med Wermelands
Jägare; Gardes Regementerue til! fot äga Öfwer
och Under Befäl till 20 Compagnier, som är tillräcklig^
för 2,000 man (L iso man per Compagnie)
bäda Vefla Regementen tillsammans äro likwäl pä
Stat ej öfwer 1,600 de kunna säledes ökas med
1,400 man.
Drottningens Lif- och Engelbrechkffa Regement
terne äga Befäl för 24 Compagnier, äro cj 1,000
man
r66 Den i December.
man cffecrive och kunna således ökas med 2,600
man
KonungenS
Regemente ager Befäl för roCompagnier
och är cj mer än ; 5 622 man, del kan
således ökas med 1,220 man.
Artisteriet (hwaribland i synnerhet der Finska,
der Befäler efter eli billighet, och skyldig erkänsla bör
flyttas pä Swensk Stat) bör kunna ökas med 2,402
Man.
De Finska Officerare, som quarstanna och för,
»nådeligen öfwerföras pa Swensk Stat utgöra tillräckligk
Befäl för 1.720 inan och söm återstoden af
Finska Armeen ej är mcr än ;oo nian, sä kan denna
Corps ökas med 1,220 man.
Nore
Jag tror ett den bör med tiden kunna compketteras
och underhållas med Finnar, isynnerhet om den
stationerades uti de Finska Socknarne, s-m ligga
i Wermeland och Dalarne, där Trouppen bättre
trifwes.
Amiralitetet och Aasens Flotta böra likaledes
kunna ökas med 1,022 man
Således ökades Armsen med följande antal:
Gar<
Den i December. 167
Gardes Regementerne med - i,4vo Man
Artilleriet med : - . » 2,400
Amiralitetet och Armsens
Flotta med » , « , » « 1,222
Finska Bataillon med » - 1,220
Tyska Regementerne med - 2,620
Jndeldta Armeen med - - 11,022
Konungens Regemente med 1,022
Summa 22/620 Man
Hwilka 22,622 man enligt oswannämndc up,
gift n 8 R:d 16 tz. Banco per man utgjorde en ärlig
summa af 171,666 Rrd Z2 fl. — BewiljadeS
denna Summa af Rikets Högloft. Ständer sa ägde
Kongl Maj:t och Kronan till Fäder.ieSlandetS förswar
ett antal af ; 8,600 man Ordinarie, samt rz,222
man Wargerings Troupper, Summa 71,620 man.
Note
Indeldt , - - « - 25,800
Wärfwade effective pa gammal
fot. - r k , r - -- 6,222
Wärfwade pä nya sättet - 20,622
Båtsmän , - - - , z,O02
Finska Soldater - , « §22
Amiralitet och ArmöenS flotta - 1,522
Wargering , - - , - 13,220
Summa 71,620 man.
k
Sku
,68 Den I December.
Skulle Rikets Högloft. Ständer' ieke sinna sig
uti att genom något ytterligare peuninge tillskott öka
Armeen, sä kan samma föremål till c» tel winnås
genom dek att s,iA0 indeldke Soldat numror (enligt
Stats Utskottets Betänkande) hålles vacanie, hwilka
a ZZ-^ I?:v per Nore producera cn mocswarande
summa af 171,666 R-s Banco och ägde Kongl.
Mast och Kronan förutan ökning pä utgifter,- en ö,
kad styrka af 15.600 man, hwilka i fali wärsningen
lyckas genom ytterligare indragningar as indewla numror
framdeles i samma progression kunna förökas.
Uti detta förslag bör varancé wilkoret mcd Rustoch
Rothallare wara salunda beskaffad!, att tvid utbrytande
krig v cancerne completttrades, ty eljest är
winsten för obetydlig, da W -rgerinqs manskapet, som
derigenom för Le indragne numror sörswinner asdrages.
Om Ständerna till detta ändamäl icke särskildt
bewilja den obetydliga penmnge summa as 171,666
R:d sä winneS söremälet blott rist hälften, och torde
förslaget såsom Regerings mål icke tillhöra Ständernas
widare omprvfniug.
Möjligheten akt anwärfwa ofwannämnde antal
Recruter ar, jag medger det, kwifwclagtig, likwäl
tror jag att det successivt bör kunna werkftallas, medlen
som dertill i synnerhet skulle bidraga wörö:
r:o Att ej göra afseende pä Folkets längd, m
tan att en frisk och »välskapad kropp wore enda an>
tagnings-rvilkoret.
Den i December.
169
2!v Att genom wista förmåner, som litet c?!cc
intet kosta Skaren besrätnja wärmiugcn, ti!l exempel
genom friheten atr warswade Soldater singö idka hwad
handrwcrk och näringsfång som hälst m. m. och
z:o Att frikalla dem fran alla stags arbets conn
menderingar, handräckningar och ajstruffiiing med
prygel.
Da Befälet wid hwarje indeldt Compagnie
wärfwar hwar i sin Socken, upksmmer derigenom ett
sä stort antal wärfwars, sorn genom Sockneboarnes
förtroende, kännedom af hwar och cnö belägenhet, och
de dagliga tillfällenhafwa en sadan lättnad rvd denna
sörättning, att wärfningen nödwändigt mäste blit
wa
lönande; härjämte bör betraktas alt k elen sär
tjena med sine stägtingar och bekante, att han redan
känner de Bcfälhafware han får, all han förbliiwer
j sin hemort äswen under mötes liderne och air, dä
denna räll afpastas, (wintertiden) han nied sitt Solr
datstand äswen kan förena årstjenst^ härigenoin jörswinna
de fleste stäk Boudrängen manligen har tili
sarhäga för wärfningen.
Att sädant 'uan^ap till alla delar blir alwen sä
godt, som der bästa ingelsta Infanteriet, bcwisa Sawolax
och Wärmelands sol Jägare.
Sä mycket har åtminstone denna plan lör sig
att desi pädrifwande rikan olägenhet kan lämpas ester
framgängen, och ett ifail den mäste ösw-nquwrs, str
har han föga kostar och mtet rubbad. twärtom,
bör den altid producera någon ftrstä.knina »ör
Armeen.^ Dermed är äswen, de» förman förknippad,
Deir i December.
att dä man en gäng wiil inlära, ulffrifningen, sä bor
Folkets farhäaa till en de! wara borttagen, ky
betta warswade mansVaps behandlande är aldeles
det samma som förestår de Msskrisne, och är härigenom
National AruuringenS begagnande sä beredd och
organiserad att den enda förändring tvid en urskrift
nings framtida införande worc, att de som nu skulls
wärfwas da blefwe mffrifne.
Inför Högloft. Ridderffapet och Adeln har
jag således i ödmjukhet framstäldt z:ne särMda methoder
akt öka den wäpnade styrkan till der belopp
Rikets tillgångar kunna medgiswa, Dest warn kräswa;
jag wägar endast tillägga, alt sa wida utftrifning
uran twifwcl ar den säkraste grundwal för all
Militairisk styrka, sä torde den sörsta af dessa melho»
der wara den bästa; minst förmonlig är den z:dje ty
dest framgäng beror i synnerhet pä Allmogens opinion
för eller emoc saken.
Akt förkasta ali stags ökning äf den wäpnade
styrkan, är att sälla dödsdommen öfwer Statens tillwarelse,
medborgerlig frihet och framtida wälfärd.
Armeen i Dest nu warande skick är ej i stand att
sörswara Landet, den blottställes således för mättet
af all militairiff' olycka, den, akt nödgas sträcka gewär,
och wore det sä godt art helt och hällik reducera
den och sammanspara penningarne, för att dermed tvid
första tiftfälle kunna liqvidera Brandstkatter, Contrj,
butioner om Krigsgärder; men matte det gruflig» ö»
de, som drabbade det genom egen sörwillelse söndersti
ne,
underkuswade Polen, lisma hwarje Swenslkt
bröst till enighet och manligt förswar, och denna war«
»ande bild ej fafängt^swäswa för wära ögon.
I
Den i December. 171
I händelse en af vfwannämnde-förslag skulle
antagas, anser jaq som en skyldighet att för Höaloff.
Ridderjkapet och Adeln, eller någor Utskott framställa
en wera utarbetad plan om werkställigheten deraf,
emedlertid får jag i ödmjnkhst anhälla alt della mitt
Memorial ma de öfrige Respcclive Slanden bliswa
mcddcl-dt.
Friherre Le6 orström, ^acöb. I anseende
till de goda grundsatser och nntkiga förslag, detta Diktamen
innehåller, får jag anhälla om Herr Grefwe»,
och Landt» Marskalkens proposition, arc detsamma
mätte kill trycket befordras.
Herr Greswen och Landl-Marskalken.
Om jag rätt saktat, innehåller detta Diktamen flere
förslag till Armeens förökning, dels genom utskrifning,
dels genom wäcsning. Ingen fraga om utskrifning,
kan för det närwarande uptagas. Wärfumg fodrar
bekydeliga tillgångar, hwilka wäi ej merg kunna förefläs,
sedan Stars Utskottet nu inkommit med sina Fjnance
förslag. Herr Ljornsrjsrrigs motion lärer således
ej kunna uptagas, men ingen kan förmena honom,
att kommunicera delta Diktamen med de andre Eländen
och lara trycka del samma
Herr O vele. Herr lljärnstiorrigs Dictamen
är ganska wacken och grundligt och jag sär derföre
tacka honom. Jag önskar allenast akt det kunde sörenas
med wära lagar. Men om Slars Utskottet wille
antaga milt ingifne Förslag, skulle Swerige snart fa
en Armse af 7Ooc)0 man, Utan att derföre rotera
Säterier och rubba Indelnings werket.
Herr
172
Den i December.
Herr kjornsrjsrrig. Del tredje sattet jag
.i mitt dictameu omtalar, Mille ej medföra någon
rubbning i indelnings Merker. Om Riksens Ständer
dertill wilja neka penningar, sa är del Deras sak.
WerkMles det genom indragning synes mig delta wa«
ra ert Regerings mål.
Herr klingspor yrkade att saken ej kunde
uplagas.
Herr (lock. Detta ar wist icke ett Regeringsmak.
Indelnings-Merkel kan endast af Stander
rubbas. Skulle Hans Majtt wilja tala med mig,
skall jag gerna gä^ Honom med mitt förslag till mötes.
Derigenom skulle Armeen ökas till 72,020 man,
man swärighet, ty man bör märka akt den redan består
af 62,020.
Herr koos. Jag har full anledning att tro
det min Landsort Wermeland gerna skulle inga i det
z.dje projecter. Den har förut haft tillfälle att pröfwa
Förstagers nytta, och ett sädant har pä dest wägnar
redan för längre tid sedan blifwit genom Herr
Stats-,Rådet ^äisrsparrs hos Hans Majit^ illsinuerädt.
Herr ksrZbman, ^ mb rosius "kl a§n us,
inwände att Herr koos mätte tala för sig sjelf och
icke för Orten.
Härunder begärdes Herr kjärnstisrms Dicka,
men pä bordet.
Fri
-
Den i December. 17g
Friherre Legerström, ssgoos), förnyade
stn öliffan, att delta Dictamen mätte kryckas och an,
säg Ståndet wärdigt, alt sädant ffedde pä Dest bekostnad.
Ropades Nej och Ja.
Friherre Legerström hemstälde, om icke,
dä ett project inkommit af sä mycken förtjenst, det
more Ridderffapet och Adeln wärdigt att detsamma
läta trycka och utdela.
Ropades Ja, Nej och Votering.
Herr Grefwen och Landt-Marsta lkeu
gjorde proposition pä Friherre Logersrröms motion,
hwilken pä samma sätt med ett starkt Ja, nägra fä
Ne- och yrkande as Votering beswarades.
Friherre Legerström, äacol), anmärk,
te, att de, som ej i trycknings kostnaden wilie deltaga,
hade sull frihet att reservera sig.
Herr Ljörn sr jerna förklarade ott ehuru
smickrad han wore of Ridderffapet och A elns nu be»
wisads bevågenhet, anhölle han dock, att sjelf fä draga
försorg om tryckningen af sitt Dictamen»
Justerades följande:
r?4 Dett i December
Utdrag af Protokollet hallit i Häglof
Rioderffapet och Adelns Plenum
den l December rZog.
S- D- Föredrogs Banco Utskottets Protocolls
Utdrog af den 29 Nowcmbcr, i anledning af Kongl
Masts till berörde u skott remitterade nådiga proposition
rörande Götha Canal Werk, gch dä ivid Banco
UtffoktctS afgisne mlätandc, at^ill:ga anmärkningar,
gjordes, bcsiöt Ridderffopct och Adeln, att-det samma,
äcföljdt as dega anmärkninggr, kill Banco 'Utskottet
återremittera, hwarjämke Utssottet ffulle annio,
das att Herrar Banco Fuljmägtiges öfwer detta ämne
afgisne yttrande kill Riksens Ständers kännedom med,
dela: Hwwom de öfrige Resp. Ständen genom Protokolls
Utdrag »vänligen skulle underrättas, 8upra.
UpläsieS följande:
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Beswärs och Oeconomie Utskotts
Betänkande i anledning af
Riksdags Fnllmäqtigcs för Nya
Kopparbergs, Lindes, Ramsbergs
Nora, Hjulsjö , Grythytte och Carl,
skoga Bergslager frän Hederwärda
Bonde Skändcl remitterade
Memorial angående en yrkad fri
och oinffränkt TachernS handel
iyom Riket.
Uti detta Memorial är ansördt det twang, som
bliswit lagdt pa Bergsmanna rörelsen, genom de
Författningar hwilka förpligta Bruks - ägare, alt israil
wista
Dcn i Decembcr. 17;
wista bestämde Hyttor eller särskilde Bergslager hämta
deras T-ckjcrns behof, ehuru öfwerflöd af denna wa«
ra kan finnas mi andra Bergslager, men brist i den
jsrägawarandc; och as sadan anledning ar hemstäldt,
cm icke Tackjerns handeln inom Riket mä blifwa
sullkomligen fri i Skäderne och. pä Lander, samt denna
wara af Bruksägare hwar som hälst sä nphandlag;
till hwilket yrkande anledning sörmcnaö äswen kunna
hännas as den omständighet, att Bergsmans hemman
hädanefter fa af Bruksägare köpas och bestttas.
Utskottet har genomgått och granskat de flere
Stadgande» och Författningar, hwilka angående Tack»
jerns handeln tid efter annan utkommit, och ehuru
Kongl. Förordningen af ar 1740 äberopar säsom grund
för ätskilliges Vruksrättighet ali köpa Tackjern, deras
Privilegier tvid fundationen, hwilka privilegier innehälla
tillftänd att frän wista Bergslager kunna köpa
Tackjern, säsom tillgäng för smidet, likwäl och enär
i alla vesta privilegier icke namnes nägon utcflutam
de rättighet, framför audre Bruksägare, eller twäng
för Bergsmännen, att endast ät wista bruk fä sälja
deras ofta med swärighet och förlust tillwerkade produck,
same Försatlningarne härom, hwilka äro oeconomiska
och ombytlige efter tidernas beskaffenhet
sedermera tillkommit, finner Utskottet för sin del, att
Bruksägare icke hofwa nägon wid Brukens anläggning
uti privilegierne utsatt exclusive rättighet till köpe
Tackjern inom wist Bergslag. Utfkoltct är deremot
öswertygadt, att en i detta afseende fri Tackjerns
handel skall betydcligcn lända lill Bniksäaarnes
förmän, hälst de, isrän hwilken, Bergslag sem
hälst, samt för de lindrigaste pris, kunna i sadant
fall
176
Deri i December.
fall uphandla deras behof, utn att belwäras Med
rättegångar och plittfällas för dct de inköpt Tackjern
frän Bergsmans byrior inom den ena eller andra
Socknens rågång M n denna frihet synes likwäl icke böra
sa midt uksträck, s, att den kommer ark förnärma Berglags
handland.'Nies särstilds rättigh.ter, dä deras rö»
reise, för hwilken. de till dek Allmänna erlägga statt,
cg-nteligen består uti handel med Tackjern; och Ut»
skottet anser sig söljokteligeu böra tillstyrka det ägare
as sädane Jernbruk, som äro grundade pä köpe Tackjern
icke böra betagas, att lian hwilken Bergslag
ester Ork de tj niigast och bäst finna, med deras Tack»
jerns behof sig förse och Förlag gi«wa, samt att ägare
till finare Gimeri inrättningar icke eller mä sörme-,
nas, att Tackjern uti hwilken Bergskog som hälst
för eget behof upköpa; meik att för öfrigt, utom de
som en eg Svannemäl och andre waror, enligt gällande
författningar äga att Tackiern sig tillbyta, likwäl
utan rälkmh-! art deraf göra up.ag eller till annan än
den, ,o',i kill inköp deras är berättigad, föryttra; inga
andre Hu Bergslagernas vrivistgierade Handlande mä
handel med Täcktern driswa eller förslag Utdela; och
pä det brist vä Tackjern icke mä upkomma böra de
W.rk, so u pä egen tillw rknuig deras äro funderade
icke tillätas, att köpa T ckjern kill större belopp, ätt
som sw nar emot dea rättighet de till köpe Tackjern
ägt, uran stola de wara styldige att Tackjern sjelfum
ti llwerka.
Slnttligen linner hhstottet det böra stadgas,
akt Tackjernek sälvin en för Swerige as högsta wärbo
waranoe mhämst rudimatcrit, aldeles icke sär till
Utrikes orter exporteras, undantagande till Finland,
bi;
Den i December. r?7
dit i grund af sista Fredstractaten, det samma är tili
lätit att sörås. Hwilket dock alt till Riksens Högloft.
Ständers Egen pröfning »vördsammeligen öfwerläm*
nas. Stockholm den 2Z Nowember §829
Pä Högloft. Riddcrff. och Adelns wägnar
Joli. O. Oxenstjerna.
Pä Högrvördige Preste, Ståndets wägnar,
8tsZnsI1us.
Pä Wälloflige Borgare-StändekS wägnar,
0. I. 8ckläns>srr.
Pä Hederwärda Bonde-Ståndets wägnar,
L. Lrikson.
j?. I.
Utdrag af Prokocollet hällit wid
Riksens Högloft Ständers Allmänna
Beswärö och Oeconomie
Utffottö sammanträde den sz
Nowember 1809.
Herr Brukspatronen och Riddaren Lurenrläln
inlemnade följande som uplästeö;
Fjerde Band. t7^:o is. . -E
178 Den r December.
Ödmjukt Memorial!
Ehuru jag är öfwertygad att Eders Excellencs
och Högloft. Oecomiae-Mskottel, med kännedom as
Bergslags rörelsens wigt och beskaffenhet, witzerljgen
icke underläter, akt, i anledning af någre Bergslags
Fullmägriges uti aflämnadt Memorial sökte fria och
obehindradt T ckjerns handel i Ieikct, meddelar crr
Betänkande, som systar pä Bergsmanna Handterjngens
och Bruksrörelsens gemensamma bästa och framtida
beftänd; har jag dock trott mig icke böra underlåta
. gikwa tillkänna, alt detta försök till rubbning i
Len, författningar likmätigt, hittills söijdc ordning i
Tackjerns handeln wäckt min och flere Bruksägares
synnerliga upmärksamhet, säsom efter deras öswörtygelfe
ledande till en willerwalla i detza Näringar, som
siuteligen nödwändigt skall förorsaka ej mindre en del
Bruks obestånd, än witze Bergslagers wanmagt. Ändamålet
med den för Tackierns handeln
ning, mätte, ibland annat, hafwa warit, att den ena
Bergslagen, som haft mindre godartade, men ymniga
Malm tillgångar, skulle winna ej mindre ofsätt,
ning pä detz Tackjern, än de öfrige Bergslags orter,
och att följaktligen Bruksägare, som för deras smiden
till Tackjerns köp, bliswit sördelte pä Bergslagerns,
hwar efter sin belägenhet, samt mer eller.mindre
tillgäng pä Tackjcrnet i den ena och andra
Bergslags orten, pa detta sättet bliswa i tillständ, att
påräkna en jämn och säker tillgäng pä nödigt tackjern,
Utan att den ena skulle ligga den andra i wägen tiri
Tackjerns handeln. Denna jämwigt emellan behof,
tvet a ena sidan att fä afsättning och ä den andra,
att hafwa en witz och säker ärlig Tackjerns tillgäng,
skulle rvitzerligen, genom det nu upgifne förslaget,
kom,
Den l December. »79
komma att rubbas, och i sädan händelse hofwa eftertänkeljga
följder bade för Bergsmannen sjelf, som ock
de Bruksägare, hwilke ej halma egne Blåsning-,r, u»
rån ffola underhålla deras smiden med köpe Tackjern;
emedan dc flest? Bruksägare rillikade dä de Bergslager
, hwilkaS Tackjern är mäst begärligt. men deremot
Tackjern?! i andre Bergslager blcswe mindre eflersräaadt,
hwarigenom widare ffulle hända, att den waran
pä förra stället ffulle öfwer höfman stcgraS, och
pä de senare alek falla, och dest? sakna ali afsättning r
med en ord; just alla de olägenheter, som Bcrgslagernes
Fnllinägtige anföra, fastän efter min tanka man »verkelig
grund, ffola hända, ffulle ofelbart snarare inträffa
om Handeln med Tackjern?! warder frigifwen.
D,§ä med flere betänkligheter, som härwid kunna förekomma,
lärer Höglofl. Kongl. Bergs Cvllegium,
som har wärdén öfwer Bergslags hushållningen flg
anförtrodd, kunna inse och närmare utreda; och anhalt
lcr jag derföre ödmjukast akt Högbcmäldte Kongl. Eols
legitim warder hördt öfwer RiksdagsfullmägtigeS of«
wannämnde Ansökning, innan nägot Betänkande der»
ö wer frän Eders Excellence och Höglofl. Utskottet af,
gär, och^ att således deras Memorial mätte i sadan
assigr dir remitteras. Stockholm ben 22 September
1809
Olöf Lurenstsm
Or Lu^ra.
Lx proroeollo
r. I ^stisl.
Begärdes pä Bordek.
i8o Den i December.
Uplästeö följande:
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Lag UtjkortS Protokoll,
hållit i Stockholn! den 26 Nowember
1809.
S. D. Uplästes de hos Högloft. Ridderskap^
och Adeln af Herr Grefwe L. Lilienborg, Herr
Baron Lorfur l.uäv. 8tsel von klolskein, Herr ?rinr2»
sleolä, Herr Larl klerken hjelm, Herr Larl ^äuchk
L^IIsnrLbm och Herr Lrl. Il» von t^olsren anförda
lill Utskottet remitterade anmärkningar wid Lag Ut»
skottetS den i;:de sistledne September afgifne Betän»
kante om Förliknings Nätter.
Men som, af, frän de öfrige Respeetive g:ne
Riks Sländen ankomne Protocolls Utdrag, befanns att
i de ämnen Betänkandet angar, hnswndsakeligt och enstämmigt
Beslut redan blifwik af wälbemäldts Ztne
Ständ fattadt; trodde Utskottet der icke wara ftg till»
ständigt anmärkningarne till granskning uptaga.
Det af Herr k-Isrt2snl,je!m gjorda i sammanhang
med anmärkningarne till Urskoitet remitterade
Förslag, akt en as Hos Rätten förordnad af Staten
lönad och till tour och befordring berättigad, af Häradshöfdingen
oberoende Person, mätte wid HäradsRätt
söra Prorocollet, fann deremot Utskottet wara
en ny och af de j Betänkandet omrörde ämnen, och
följakteligen as Riksens Högloft. Ständers rekan tagne
Beslut, oberoende motion, hwaröfwcr, om tiken för
äldre och redan päbegynda ärender dek imdgiswer, Lag
UtjkolM skulle särskildt ylkande asgifwa.
Hwar
-
Dm i December. i8i
Hwarom Utdrag af Protocollet ffnlle Höglofl.
Nidderfkapet och Adeln wördsammeligen meddelas.
Ot 8u^ra.
Lx ?rorocc>IIo
floli. blolmbsrxsson".
Uplästcö följande:
Uidrag af Riksens Höglofl. Stan»
ders Lag UlffottS Proroeoll
häliit i Stockholm den zo
Nowcmbcr 1809.
S- D. Emedan, as de Prorocolls Utdrag,
hwilka frän sä wäl Högwördige Preste Ständer som
Högtärade Borgare Ständer och Hederwärda Bonde
Ständer ankommit, inhämtades, ekr Lag UtstottetS den
ir sistledne Ocrobcr kill Riksens Höglofl. Ständer
afgifna Betänkande angående wilker wid Ashandlingar
om fast Egendom blifwit af Wälbcmäldte z:ne
Ständ till alla delar gilladr; ansäg Utffottet sig icke
kunna till widare åtgärd uptaga de hos Höglofl. Ridderffapet
och Adeln af Herr Friherre Q/IIsnskjsnrns,
och Herr Lagmannen af K!ir>ts!isr§ emot samma Betänkande
anförda, till Ulffottet hänwisade anmärkningar,
hwilka nu blefwo upläste.
Hwar»
r8r Den r December.
Hwarom Utdrag as Protokollet sknlle Höglofl.
Ridderffapee och Apeln wördsammeligen meddelas.
>l7r §u^rs»
Lx?rorocosta
jfok. KlolmkLrxsson.
Ridbrrlkapet och Adeln ätffiljbcs kl. io
In k^jstem kcorocostr
ich bltzmmjn^
Mändagen den 4 December.
Plenum klockan 9 Förmiddagen
1-Epbköts första Clastenö Harrar Elccrorers lista M
wal af Ledamöter i Expeditions UrjVotlek, ester Friher»
ke st Hist bostel I, och Friherre Lorjrslan och bcstinnotz
dertill wara walde Grefwe von kanri^x-iksuzsn
brsokt General Major och Frchme kos enkans, 8ek^
rir-K, Stats Secreterare.
k'-
Den 4 December. i8z
Likaledes sörsta Clatzens lista till »val af Ledamot
i Vewillmngs Ulffottct elter Friherre kruse. Fullmägtig
Herr ladm. och befanns dertill wara Utsedd,
Grefwe L^llenborA, bisnnjnz, Lagman.
Justerades följande:
Utdrag af Protokollet hällit i
Högloft. Rldderskapet och A»
delns Plenum den i December
1809-
S. D. Föredrogs ä nyo och bifölls hwad
Stars Utskottet i Dest den 27 Nowember pä Bardet
lagde Prorocolls Utdrag af den 21 i samma mär
nåd, tillstyrkt i anledning as de fleste Landt Räntemär
stares ansökning, att ä de medel, som genom Bewillning
komma an 4ngä till Riksgälds Comoiret, enahanda
remist lage mätte för dem fastställas, som för
Stars WerketS medel bestäs. Och skulle de öfrige
Respective Sländön genom Utdrag af Protokollet härom
»vänligen underrättas. 8uxrs.
S. D Föredrogs ä nyo Stats Utskottets ben
22 Nowember pä bordet lagde Betänkande rörande
Friherre Uuädsclrs Förslag att inom wista Provineer
upräkta, förlägga och underhälla. 1000 a 1200 man
Soldater utan Kronans synnerliga kostnad och äswen
med Landels fördel förenadt; Och dä härwid ätskrllige
anmärkningar gjordes, beflöts att berörde Betänkande
skulle äkföljdt af detza anmärkningar, kill Stars Uti
skottet återremitteras; hrvarom de öfrige Resvective
Ständen genom Utdrag as Protokollet, wänstgen skulle
underättas. blc Laxra.
i§4 Den 4 December. ,
S. D. Föredrogs ä nyo, Allmänna Beswärs
och Oeconomiae Utskottets den 27 Nowember pä Bor»
der lagde Vekänkande, i anledning af yrkad rättighet
för Allmogen att hwar som hälft pä egna ägor der
lägenhet derrill finnes, fä inrätta Wäder och Wattenguarnar
samt Sagar, för akt dem till egit lehöf gagna,
uran art derföre erlägga skatt. Och blcf UiskottctS
i afseende hära upgisne Förslag af Högloft. RidLerskapet
och Adeln kill alla delar ogilladk; hwar om
de öfrige Respective Ständen genom Protocolls-Utdrag,
wänligen skulle underrättas. Ot 8upr->.
S. D. Föredrogs ä nyo Allmänna Beswär^
och Oeconomiae-Utjkottetö den 27 Nowember pä bordet
lagde Betänkande, angående Lots och Bak asgif,
terne; och sedan derwid ätskillige anmärkningar bliswir
gjerde, bcsiötö att berörde Betänkande atsöljdt af dessa
anmärkningar ritt Utskottet skulle äterremitteras;
Hwarom de öfrige Respective Ständen genom Proto»
colls Utdrag wänligen skulle underrättas. Or 8upra.
S. D. Föredrogs ä nyo Allmänna Beswärs
och Oeconomiae,Utskottets den 27 Nowember pä bordet
kagdeProtocolls Utdragas den 24 Oktoberinnehällande
Utskottets Utlärande, dels öfwer ett as Herr kappe, Larl,
ifrän Ridderskapet och Adeln rcmitteradt Memorial, an»
gäcnde en ny rotering, dels rörande clt af FrihcrreklVrsnxel,
kkermm^, äswen ifrän Ridderskapet och Adeln re»
initteradt Memorial angäende nya anstalter lill Rikets försivar,
dels ock i anledning as Prosten Doctor käfirsi isrän
Högwördiqe'Preste Ständer remitterade Memorial, innehallande
Förslag till DcsensionS-WerketS isiändsäitandej pä
Gottland; Och beslöt Ridderskapet och Adeln att i
hwad Herr kappes Förslag beträffade läka all öfwer,
läggning hwila, men rörande Gottlands förswar bos
Kongl.
Den 4 December. r8;
Kongl. Majit i underdånighet anmäla, det matte alla
mätt och steg kill Provincenö säkerhet, som med Jnnewanarcnas
önskmngar öfwerrnSstämma, genom Dest
nådiga försorg bliswa widkagne» Och skulle de öfrige
Respecliae Stånden geno.» Utdrag af Prorocollet här»
on> wänligen underrättas. l->c Supra.
S. D. Ester ytterligare öfwerläggning rörande
den os Expeditions Utskottet författade underdånig»
ffriswelse tili Kongl. Maj:t innehållande Riksens Stan»
ders Beslut, om Deras Majcstaters Konungens och
Drottningens samt Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
Hos och Stal! Stater; beslöt Nidderstapet och Adeln
alt den samma gilla med undantag af de i slutmeningen
införde orden: s.r wibr möjllyr är; hwilket de
öfrige Respective Stänken genom Utdrag af Protocoi,
let manligen meddelas skulle. Dc Supra.
S. D. Föredrogs ä nyo och bifölls Riddarhus
Utskottets den 28 Nowember pä borde lagde Me»
morial, rörande den af Grefwe 6/IIenborA wäckte
fräga angående framtida stadgande för mwäljandet af
Ridderffapet och Adelns Fullmägiige- i Riksens Stän,
ders Banque och Rikögälos Conioiret. Hwarom Ut,
drag af Protocollet ffune expedieras. lär Supra.
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls Riddar,
hus Utskottets den 28 Nowember pä bordet lagde Me«
morial, rörande Herr Zaceus förslag, att intrade till
Adelig» Junfru Stiftet, alwen till de nya Ätter mätte
utsträckas; Hwarom Utdrag af Protokollet skulle
expedieras. Ust Supra.
S. D.
Den 4 December
S. D. Föredrogs ä nyo Riddarhus Utskottets
den 24 Nowember pä bordet lagde projecl till Instruction
för Riddarhus Direciion, Riddarhus Secretera»
ren och Riddarhus Fisealen; Och dä derwid äkMliaaanmärkningar
gjordes, beslöts att berörde projcct, fful»
le ätsöljdt af dessa anmärkningar till Riddarhus Utskottet
äterremilreras; Hwaroin Utdrag af Prococollet
skulle expedieras. l^r 8uprs.
Herr Karäsnrrolps, kristers, Innan
ett af de nu justerade Protocolls Utdrag affardas, an»
häller jag om tillftänd alt fä uplasa fossande:
Sedan Ridderlkapet och Adeln uti eft. mid.
plenumek den 2 dennes fattat det räktwisliaa bcflut
akl läka den tillökade meningen: sa midt möjligt är
Utgä utur den expedition, svin angar Kongl. Maj:ts
och ThronföljarenS Stater, synes den aktning wi hy»
sa för de öfrige Riks Sanden fordra, alt wi genom
en Deputation gifwa Deni delta skyndsammast till»
känna, och med wanlkapssull anmaning, att dessa
Skänd wille göra atk lika wigkigk afseende pä följderpe
utj en framtid, om err Ervedikions Utffott skulle
genom tillägg as ord och meningar wid Expeditionen,
kunna förändra rälta rigtmngen och bemärkelsen af
det en gäng saktade bestttt som af alla fyra Ständen
bljfwit tagit, och kill,ka madan af arr z:ne Ständ un»
der en och samma Riksdag och uti ctk och samma
mäl, skulle i ringaste mätto kunna ändra hwad 4.
Ständ enhälligt beslntit. Nägo» nogare granskning
af i fräga warande ärende och tillägg af orden: sa
widr möjligt är bör troligen icke hos wära M:d«
Ständer ,,u komma i fräga, ej eller huruwida desse
vktz kunna söxbälkra ellet innebära lika mening, som
den
Den 4 December. »87
den, hwilken finnes Uti Stats Utskottets proponerade
och af Riks Sländen utan näaon förändring antagne
Betänkande rörande De Kongl. Personers Stater; ritan
lärer säkerligen blott komma i betraktande, om icke
Expeditions Ulskottet helt enkelt kunnat och bordt nyttja
samma ord och meningar, som finnes uti förut»
nämnds Stars Utskoiteis sörcstagne, af Sländerne
godkände Stats Förslag, endast med den nödiga och
manliga ingrctze m. m. som Ult alla frän Skänderne
till Konungen afgående expedittoner plägar brukas.
De öfriga Ständcn torde ock säkerligen finna, att onr
De hade ansett Expeditlons Utskottets göromål ena»
handa, och med lika omfattning, som alla öfriga Uk«
skotts göromål, eller om De kunnat föreställa fig, att
ens någon granskning marit behöflig af ben frän Expcdluonö
Utskottet hos Dem upläfte, och af Talemän»
nen, efter gammalt bruk, kill antagning projecterade expedition,
sä hade intet af Ständen troligen med den
skyndsamhet bejakat samma af Expeditions Utskottet
företedde expedition; och jag styckes häruti sä mvcker
mer, som dä Ridderskapct och Adelns Deputation mae
uti oftanämnde ärende hos de öfriga Ständen, bädo
Deras konsternation mar synbar, och mangs af de andre
Sländcns Respeclipe Ledamöter straxk erkände artz
De icke attenderat den, dä as Ridderskapet och Adelr»
Uvräckte orda tilläggning. — Ester min ranka kunds
ock de öfrige Sländen med mycket skäl ej tro sig bez
hösma noggrannare handtera denna expedition, än som
wanliatwis dä Protöcoller justeras till assändande rist
Med,Ständer, hwilka oltid mäste ordagrannt innehas
la hwad nägotdera af Ständen bestulit, och till de W
riga anses nödigt c-ommunicera; Och än mer noggrann»
het w,d Expeditionen borde Sländen hoppas, dä ex».
xMiyncn skulle sfgä lill KonunZen, saust skolår
,88 Den 4,December
uefalta alla 4 Ståndens sammanstämmande beslut.
Om detta mitt anförande winner Ridderjkapet 06) Adelns
approbation som jag önskat, och Ridderskapct
och Adeln räcktes utur denna synpunkt anmäla detta
ärendet, förmodar jag att de öfrige Stånden icke allenast
godkänna Ridderskapct och Adelns oryggelig-,
Vestm, alt icke kunna uti ofta nämnde Expedition lara
inflyta den meningen: sä wide möjligt är; titan
ock troligen för prejudicarels Mill, icke sjelfwa til,
lära någon förändring as ord eller mening, Uti den
expedition, som grundar sig pä der beslut De alla samfält
togo, dä Deras Majestäkers Konungs och Thronsölj
arens Sr-ucr biföllos, i stöd af Slars Utskottets
gjorde sörslager och hemställan. Ty om ock de öfriga
Stänken skulle förebära att De bifallit CxpediliouS
Utskottets expedition, och äfwcn ansett de ofta uprepade
orden: sä wida möjligt är, för mindre belydeliga
och salunda kan hända ytterligare godkändt dem
medelst approbation af Expeditions Utskottets sedermera
ingift,e förklaring, sa är dock att wanka det De wid
nozare öfwerwägande snarare bliswa beståndande wid
ett Bcsim un hwilkct alla öfriga Ständen warit fullkomligen
ense, än art wilja sä mycket soutinera nägon
felaktighet af nägra sa Medlemmars göromål
wid utfärdande af expedition, fä att De skulle bliswa
oföränderliga, wid ett, kanske uti denna sak, nog ha,
stigt, af z Ständ, fattadk beslut. Helst om de z:ne
Standen wilja eftertänka huru farligt uti framtiden
och kanske nästan orimligt det är, att z Stand kunna
wid en och samma Riksdag ändra hwao 4 Ständ
hasma bcstukit; såsom ock granska om icke Expeditions
vigtighet är huswudsaken af alla SkändenS beslut, samt
om Eroeditions Utskott i mer eller mindre mätto görg
ändring wid utsnjfningeu och regleringen as Ständers
-
Den 4 Dcccmbek.
ders be siur, sä är det endast Utskottet, som Uti aksa
frågor, ja äfwen dä BewillningS frågor, ensamt re?
presentera Ständer, om ock i sistnämnde fall nämli?
gen: BewilSmngar en 7 obemärkt Mille komma att
stä der 2 warjr ämnad alr stä. Säkerligen mätte de öfrige
Skänden wid framställningen as alt detta förena
sig med RidderMpet och Adeln att läka expeditionen
till Konungen förvkiswa oförändrad, fäsom wi alia
den bifallit. Jag sär dä sinteligen ödmjukeligen anhålla
om Herr Grefwe» och Landt Marskalkens pro»
position , uppä hwad jag nu haft äran anföra.
Under läsningen häraf asbröls Herr d4or6sri--  stol^ie af.
Herr /4xsl I^orentL ?elmfelrj hwilken
förklarade det han conformerade sig med Herr dloräen--  srvl^s, sä midt möjligt wore.
Herr !4oräsnsrolxss yttrauds begärdes pä
bordet.
Grefwe l..anrin§sliauren» Albrsolrr,
Jag war fränwarande när wallistan till Ledamöter i
Expeditions-Utskottet upbrötS. Det är mig fogdt ask
Herrar Electorernes tvål dcrwid äfwen fallit pä mig,
och jag anhälser nu, att sa undanbedja mig detta förtroende,
säsom hindrad af enskilda angelägenheter.
Men detzurom sedan Expeditions. Utffottets sordna Ledamöter
af nägra detta Ständs Medlemniar blifwit
bemötte med sa liten ogtning, sär jag förklara arr jag
känner mig hwarken pligtig eller hugad att inträda i
Deras rum.
Fr!-
I§o Den 4 Deccmbex.
Friherre LrasI von k4olsrein, OorsitL
L.uävix. De i expeditionen tillagdt orden, lära u»
tan twifwel komma att gora mycken embaras, hurudan
den nu ffall UtsärduS. Den ger mig anledning
atr anmärk, ett sel i Constilurisnen, som behövde änd,
ras. Man bär ej undra, om i ett arbete, som sa
hastigt waste författas, och hwarwid ej tilläts att gö»
ra »agra anmä-kningar, man ej markt alla fcwgttg,
heter. Men denna nu föresallne obehagliga stridighet,
är en följd as en ^tvetydighet i 56 § Regerings,Formen.
Den sörcwarande expeditionen war ej swär ark
författa: Mm bchösde blott afffciswa Ständetnes en,
hälliqa bestuc. Jag kan ej begripa annat, än art närén sadan
expedition förändras, är det Ulstottet som uphäftv
r sig att bestämma Riksens Ständers beslut.
Enligt 56 H RegeringS-Formen, kan intet mål,
hwarwid anmärkningar göras, genast af Skänden afgöraS.
De mäste återremitteras lill de Utffort,
hwarifran de kommit. Olar de sedan till Gränden ä«
terkomma, äro irenne alternativ, akt antaga, assiä el,
ler förändra del tillstyrkta 'Beslutet. Nn kunna alla
Ständen fatta olika beslut, och när de komma till
Expeditions-Urffcrkel dä mäste de jämkas. Jag will
taga till exempel Bränwins frägan: RidderfVapet och
Aocln anrager fri handel med Bränwin till ut och
införsel i Sräderne och pä Landet: Borgare ^ Ständer
ingär deruti emot afgift till Stads-C.chan: Bonde,
Ständek likaledes med förbehåll att flera krogar mä
anläggas, och Preste, Ständer äfwensä, men under
wilkor ast jnga krogar ma anläggas nära Kyrkan.
Huru sikola alla besia sikiljaktigheter kunna förenas?
Jag för min del inser dertill ingen mwäq, om »cke
den ark ett beständigt Jämknings-Ukffolt inrättas,
Dm 4 Dttembcr.
och kror att saken är af bestaffenhet att behöswa betänkas.
.
Herr Grefwen och Landt«Marskalken.
Som denna staga synes åstadkomma en ändring i
Regerings-Formen, sä kan den samma ej här uptagaS
till discuesion.
Friherre 8ra6'I von I-Iolstsin yttrade fig
ej finna någon förändring deras äfiadkommas.
-»> Grefwe von I^gnrin^sbaussn wille blott
erindra, art Expeditions Utstötte: ej funnes uptagit i
Regerings > Formen, och syntes det likwäl ester hans
tanka, som borde detsamma, såsom »varande ett ange,
lägik Utstött, deruti wara nämndt,
Herr Grefwen och Landt- Marskalken
erinrade, alt i plenum den l December blifwit pä
bordet lagdt ett Diktamen af Herr korsman,
brosius kvIsZnus, innehällande förslag till ersättning
för EmbctS och Tienstemän, hwilka genoin regleringen
af den nya Riksgränsen blifwit lidande; hwarjämce
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken proponerade att
detta diktamen mätte remitteras till Slars-Utstottcr,
och Författaren tillätas, att detsamma med de andre
Scänden communicera.
BiföstS.
Hm
192
Den 4 December.
Herr 6 SI-ASNSS lrjolö, Rric, Jobsrr.
Jag sär den äran tillkännagiswa, akt kännedommen
af min egen ringa förmåga, sä wä! som af der behandlingssätt
mine Företrädare i Expeditions-Uts?ottck
nrött äro orsaker, som göra akt jag cj wägar einokkaga
det mig wisade förtroende, att i berörde Utstött wara
Ledamot.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
anmodade Herrar Eleckorerne att malja andra Ledas
möler i Expeditions Urffolttk, esler Grefwe von ^smin»skausen,
Herr LorZenscdjälä och Herr 8-i-Zbjs, som
sig detta förtroende äfwen assagk.
Friherre Rosen lians. 8cl,srin§, Wid
mitt inträde nytz i detta plenum, bles jag underrättad,
dct jag blifwit wald kill Ledamot af Expeditions
Utskottet. Jag får den äran gifwa tillkänna, att i
anseende till de harda beskyllningar af sims och mindre
behöriga tillmäter,, hwilka de Ledamöter, efter
hwilka jag skulle inträda satt upbära, kan jag icke
emottaga detta förtroende, dels för de Embetcns och
Tjensters som jag beklädt och dels för den wärdighet
jag nu innehar.
Herr Grefwe» och Landt--Marskalken
anmodade i anledning häraf, sörsta ClatzenS Hrrraö
Elecrorcr art wälja en annan Ledamot i Frihcrm
Rosen!,snes ställe.
Föredrogs ä nys Bewlllnings font Mmämm
Meswärs och Oeconomie Utskottens den Lg-Nowember
pä
Den 4 December.
193
-a bordet lagdc Betänkande», af den 2g i samm.l
mänad, angående BränwinS-Bränning samt Bewill,
ning derföre.
Herr ^euksrscbjolstj Larl t^uskal^,
Nptäste lill Prorocollet följande:
För något öfwer §ö ar sedan har en namn.'
kunnig Stats Man och Näds Herre offenteligen yttrat
att BränwinS bränningen gjort Swerige mera ondt
än Krig och Pest. — Den har dock wunnil ett sä«
dant nationell Burffap akt desi uphörande ej kan patänkas,
om den ock Mille befinnas aldrig fä skadelig
— Att inskränka tillwerkningen till mättlighet — att
dermed sörena det enda goda, som deraf kan härflyta
Jordbrukets fördel, har want ett priswärdt föremål
för de wölgörande htlfwudgrunder, som uti 1800 ars
Författning äro rädande. Jag kan ej fatta någon
gällande orsak, hwarföce Höglofl. Utilkottct sä hufwudr
sakeligen gatt ifrän sitt första wälgrundade Betänkande,
och nit föresiagit en författning, i den fullkomligaste
motsatts. Denne senare synes hafina till princip,
att genom en förökad tillwerkning af en oforuietig
BränwinS quantuet, sörmin>Va tillwerknings speculatioUeU,
men dä det är en oemotsägelig och Sf all ersg»
lenhet styrkt sanning, att lusten att supa altid tilltager
sä torde ock möjeligen den högsta quantitet ändä ej
blifwa för stor, helsi dertill kommer aic priset torde blif»
tva i förhastande af tillgängen. Det gttantUm, som
NU ärligen bliswit tillwerkadt, kror jag ej warit obekhdeligt,
men det höga priset har endast forswarat afsättningen.
Det lärer ej ellet som ett axiome kunna
aniagas, att alla Uti projettel tillätne BränwinS
tillwerkare caleulera; twärtvm kan pästäs, att en stöt
Herve Band. iz. Cmsi
-94 Den 4 December.
Clas deraf ej räkna sä noga, behöfwa icke räkna näzen
tillwcrkningS kostnad, anse en hastig sörwandling
till penningar för hogsta winsten, sann dranken af
kanske för stort wärde i deras hushållning. Genom en
högst obetydelig afgift af pannerymden sör till och med
;o kannor, hafwa dctze falt en stags upmuntran att
Bränwin tillwcrka, wida utöfwcr huSvehofwet, 06)
Herr Handelsmannen Stabeck» till Höglost. Ulffotket
ofgisne Tabell, jämförd n ed den Tariff, som är bifogad
1800 ärS Författning, uiwifar det betydande
quanlum Spannemal, som af Pannor, till och med
50 kannor kan afwerkas , da antalet Brukare med till och
med sädane panncrymder enligt UtslkottctS Calcule icke
är mindre än 207,650 st.
Genom den uti projecterade Författningen oinskränkta
frihet sör ekla , alla utan undantag, fom wilja
betala den obetydcliga afgiften sör rättigheten att
bränna, har den werkelige Jordbrukaren bliswtt mycket
förnärmad. Om dek finnes mänga Jordbrukare, som
ej sä noga räkna, sä kunde nu mänga andre bliswe
satte uti den förlägenhet, att ej kunna med wisihet beräkna,
om det lönade sig ail förädla sin egen Produck
och vetta bör wäl bliswa betänkligt för Jordbruket.
Projectet är ock obilligt deruti, att en Torpare
och Soldat med ingen eller ringa jord, och en EmbetS
eller Tjensteman, eller hwem som helst med endast
hus, hafwa att emot en afgift de sörre af 4 si.
och de senare af en personals af 8 si. samma rättighet
som en Jordbrukare as högre mantal, som för denna
rättighet betala ester 2 R:dr. mantalet. Förädlings
winsten, som utgöres öfwer Spannemäls wärdet, hwil»
ket sörhällcr sig lika antingen den säljes eller köpes,
samt
Den 4 December. 195
satin ttllwerkninga kostnaden, som dels kan, dels bör fä
en lika beräkning, gör art den werkelige Jordbrukaren
blifrvit ögonskenligen mera belastad. Den projeckerade
Författningen utsätter wäl såsom wilker, Jordägarens
tillstånd för de förre; men mom det, att del blir högst
swart att neka sine underhafwanve en rättighet, som
en författning dem tilläggcr, och derigenom t,lisma an»
sedd för ogin och elak, sä kan denne Jordbrukare ej
disponera sin grannes tänkesätt.
Projccket syneS äswen glömt, att det sinnes Jord»
bruk öfwer 5 mantal, hwilka enligt förra Författningen
ägt rättighet att haswa en panna om 92 kannor
och ett annan swarads emot det öswerskjntande hemmantalet.
Desies rättighet da be skola, betala eu af
Hemmantalet belöpande afgift marle wäl bibchällas,
Utan att deras ägande bada pannor Ilkola till desi in,
nehåll sammanräknas, och dcrmaf den progressiva afgisten
erläggas; följden skulle annars bliswa, att desse
Jordbruks Innehafware skulle bliswa mer än alle andre
kaperade, samt genom förstörande af deras gamla
inrättningar, och nyås anskaffande twittgaS till betydande
förluster. — Man besinne att till exempel ro mantal
haswa bade ert större amal af kreatur att framföda,
följakteligen ett större behof af drank, och tillika
en större prodnccion att förädla, hwarföre billigheten
bör tillägga dem en mvtswarande tillwerkningsrätk»
Om det otwjlwelcrqtigt är af mycken nytta för
Jordbruket akt till BräiiwinS'Bränningen hafwa en
fri och odekermincrad tid, hwarigenom Jordbrukaren
kan inrätta ben ester sitt behof, och dertill anwända
lill förädling, annat än den stridaste span»
nemäl hwilkett senare oimsts medtagitö wid de nu i
flere är anbesalde inskränkningar; sä dä erfarenheten
-
Den 4 December.
ten beklagligen styrkt, atk inom Riket ofta inträffar
misswäpter, mer eller mindre allmänna, blefwe det
för mängden Medborgare, som mäste köpa brödfödan
sör den fattige, som altid har ondt efter brödkakan,
högst betänklig! och wädligt, om ej Regeringen ägde
rättighet akt indränka Bränningen, till och med förbjuda
den, hälst uti Rikets och Europas nuwarande
läge, dä möjligen utländsk tillförsel blesweswär torde
hända omöjlig.
Af rine onda mäste mät det Minsta wäljaS,
och dä möjligheten as anförde händelse ei kan bestridas,
sa pakallar mängden Medborgares deraf oundwi»
kligen följande nöd och förtryck Ridderskapct och A»
delnS omtanka och behjertande. Jag medger att Lönn»
bränningen swärligen kan förekvmmas, men sä är det
ostcidigt att detta ej kan werka alt det onda som den
fria. Akt Regeringen dä endast skulle hafwa rättighet
ätt insörskrifwa utlänfft bränwin synes ej wara
tillräckligt, del kunde möjligen hända att det ej kunde
erhällaS. Det är dessutom en erkänd sanning, att
jämna och uti ett billigt förhällande till hwarandka stä«
ende wahru priser, är för ett Land det lyckligaste —
det kan ej äga ruin uran att Regeringen äger magt
att dertill medwerka — och» denna magt bör wäi aldrig
wara inskränkt
Misstag
uti OecönöMifka författningar medföra
allid skadliga följder, än mer uti ett ämne, som har
en sä nära gemenskap med det helas wälsiänd, och dä
den projecterade författningen synes gifwa stora anledningar
till oberäkneliga oredor, sedeförderf och egennnt»
lige specularionei:, tror jag mig böra till Högloft. Rid»
derskrpel och Adelns uplysta pröfning underställa, om
icke
Den 4 December. 197
icke den af Utskottet söresiagne Författning till sine wäsändleiigaste
delar bör ogillas. Hwad Städerne widkolnnia,
sä emedan de ej kunna betraktas som Jordbrukare,
dä de ej hafwa nägon egen öfwerlopps spannemäl
att förädla, sä bör älminstone deras tillwerknings
rättighet iiiffränkas inom ekt matteligt egir behof, pä
der ej Landtmannens naturliga och billiga rättighet, akt
förse de behöfvande med en landrmanna wara, ej
mä honom betagas De uti 1802 ars sörfattning tillatne
sammansatte Brännerier, hafwa otwiswelagkigt
inedfört en sorl monopolium, till förlust för en stor del
Städers Jnnewänare. Da nu Städerne reduceras
till mantal efter 12 mankalsffrifne Personer pä hwar»
je, och de derefter fä rättighet att lika med Landet idta
Bränwins bränning, sä synes deras behof wara
lill fullo upsyllt; och emedan en panna om §2 kannors
rymd swarande emot ett helt mantal kan pä dagen
aswerka 12 kappar eller pä 9 mänader 84 Tunnor
spannemäl, och deras minst blifwer 1,262 kannor
bränwin, som gjör öfwer 102 kannor pä person, fa
tyckes denne pannerymd wara den högste, som bör bliswa
Städerne tilläten. Att Stockholm, Götheborg och
kanflke äfwenledcs Carlscrona härifrän böra undanta,
gas, har sä wäl Utffottet uti sitt sörsta Betänkande,
som Herr Handelsman 8cglrsek, i min ranka, un sine
af trycket utgifne anföranden grundeligen bewist, och
hwilka Städers Bränwins bränning har ett oskiljaktigt
sammanhang med en Magcizins inrättning, hwars fortfarande
under en annan organisation för det Allmänna
är as högsta nödwändighet.
Att en hwar betalar till Staten i mohn af den
fördel han njuter är en erkänd billighet. Den förestagne
progressiv» asgiften för pannerymden är i följe
-
193
Dm 4 December.
je deraf ganska rättwis; men deremot med den före,
singne mantals ofgjften, i synnerhet den oräktwisa, att
den kommer att drabba äfwen dem hwilka aldrig bran,
na. Det lynes obilligt, alt dehe förut magklöft blis,
wa betungade med någon utgift , som ehuru obetydande
dcn än sunes wara, är för manga känbar» Den
inkomst af 562,000 R:dr. som Stats Catzan fordrar
as Brä nvins killm rkuingen, ffulle säkert, och kanske
säkrast inflyta, om afgisren kommer arr utgöras ester
hwarje HemmaiiSbrukares och Skadsaarddäaares agan,
de rällnchet kill pannerymd uri M Räa efter markegång,
enligt den progrestiva afgift Herr Handelsman
8rsI,Lelr forestagit. Denne taration syncö wara förenad
med rättwisa och billighet; och i den händelse att
Bränwins tillwcrkare skulle tilläraö art bruka större
pannerymd, än för en hwar efter Hemman tal warit
tillätit, sä tyckes ock det wara rättwist och billigt, alt
hwar och en derföre bör betala, i den mohn, som
hans, endast pa winning rickrande specularion drager
en större förde! än cn annan, som ej har räd eller tillfälle
dertill. Dä til! >x mpel cn Hemmansbrukare
af z Mantal äger rättighet att hofwa en panna om
22 k-mnors rymd, och dermed kan aswcrkas 4 kappar
om dagen, eller omkring 57 Tunnor pä 9 mänadec,
samt erhåller deraf omkring 400 kannor bränniln, wida
öfwer dest egit behof, och egen fpannemä! att dertill
anwända; sä om denne snille för milli,iagölystnad kö,
pa sig en panna sware.nde eniok ^ mantal eller 94
kannor, hwarigenom han kan afwerka nära 7 kappar
om dagen eller omkring s7 Tunne-- >äd pä lika tid,
sä tyckes ekl billighet fordra att han för differencen af
dcsia ro Tunnor bör betala till Staten nägot af sin
winst, och synes 24 st. afgift ver Tunna ej wara för,
mycket, och sä widare i lika förhållande för alla, till
och
Dcn 4 Derember. 199
och med för 92 kannors pannor. — Större pannor af
120 kannor och deröfwer widare, hafwa otwifwelagrigt
den nytta med sig, akt de gifwa mera bränwin
och draga mindre wed, men de consumera deremot
mycken säd, och kunna ej begagnas af andra än Eor,
porarioner eller någre dertill förmögne fä enffilde, allid
riktade pä den mindre förmögnes bekostnad, hwars
lilla förtjenst de borrttaga. De synas således aldeles
böra blifwa sörbudne. Men om de ffulle killätas bör
äkminstone en sa hög taxering päläggas, atk Staten
får dela någor as dcn stora winsten. Den af Bewill»
nings Utffottet föreflagne progressiva afgift, synes mig
wara nog lag, och lärer wara för pannor in uppå
LO2 talet mindre än efter 1802 ars Författning bordt
erläggas; och som warit i LG Rag för hwarje Bränn»
tunna, som kan aswerkas, en panna om 220 kannor
är uti tariffen upkagen att om dagen afwerka i Tun»
na 8 kappar Jag ffulle derföre ödmjukast förestå, en
i progression tilltagande afgift, per tunna säd, som uti
dygnet kan afwerkas, och hwaröswer en tillförlitelig,
och af sakkunnige författad tariff kunde upgöraö. Detta
ffulle tillbakahälla för mycket utsträckte speculationer
a det Allmännas bekostnad; och som de sä kallade
Skottffa pannor aro upsundne att ännu hastigare
förstöra mycken säd, sä i händelse de ffulle blifwa lil»
lätne, böra de erhälla en beräkning kill afgift i för»
hällande till deras aswerkmngs sörmäga, hwaröswer äs»
wcn en utförlig tariff kunde uprättaö
Skyldigheten
för en hwar, att, i händelse det
till mantals skrifningen ej kan medhinnas, wid inträffande
taxerings Berednings Comitsen, upgiswa sine
ägande Bränwins pannox, har wäl blifwit söreffrif»
wen, men till erhällande as en nödig kontroll, torde
Ayy Den 4 December,
det bllfwa nödwändigt, att de nuwarande klefwa, ä
Landet af en Krono Betje»! med kirräde al en Nämdeman,
samt i Staden af en Radman och Stats Betjent
upmätte, och kamitale! dera ristadr, hwarsöre dc§?
böra answara mid ett lämpeljgt wike och att genom
en Nådig Författning Kopparslagare Klifwa älagde,
alt pa hwarje panna de hädanefter förfärdiga, kill fällt
halla, eller omlaga, pästämpla innehållet jämte
Kopparslagarens namn. Det enda sätt att möjeligen
kunga förekomma lönnkrogar, är att eg mara för sparsam
med tillåtelsen, samt att ej börja afgistcn söx
högt. Hill minsta asgiften ffulle nedsättas till 2 N:d
och sa i tilltagande, tili och med ZO R:d alt efter
taxerings Comitöens kepröfwande, sa är mycket troligt
att Staten vern kas skulle erhälla en ej obetydande
inkomst, utöfwcr hwad för Krögerier i allmänhet ulf
Bewillnings Förordningen är antagit,
Sluteljgen och da Slars Vberket ej kan umbära
de paräknade Z6o,ooo R:d blir ock en följd, atk
ehuru BränwinS bränniiigens inffränkning eller instälning
för något gr ffulle äga runi, mäste der oaktadt
dcn manliga asgiften ucga, om ej Stats Werket skall
WidkäimaS en betydande brist, hwilket förhållande äfmen
lärer böra utsättas. Alt denna afgift, erlagd pa
sätt nu är sörestagic, ffall komma att Utgöra öfwer
den paräknade summan, är mer än troligt. Dä i
längre rider, äfwen wid innervarande Riksdag, den
önffan biismit wäckt, att Jordbruket ffulle erhälla en Discont
sond, hryars medförande nytta blefwe oberäknelig,
i betraktande gf wär mnckna ödeliggande cultivabla
jord, men beklaqUigen inga medel äro att dertill
ansta, sä kunde likwist öfwerffotte! as denna afgift
bliswa med ciden kill detta nyttiga ändamål anwändt,
om
Den 4 December. sor
om Riksens Högloft. Ständer finna för godt förordna,
plt finnman i Riksens Sländers Banque inlätteS
i sädant ändamål, och hwarom wi,h instundande lagtima
Riksdag närmare kunde regleras. Brännvinsbränningen
bleswe da i dubbelt.afseende för jordbruket
inom Fäderneslandet wälgörande.
Högwälberne Herr Grefmen och Landt Marskalken
sann Högloft. RiddeNlkapet och Adeln lärer -  pröfwa akl den delen as mitt ödmjuka anjörande, som
rörer Bewillningen med hwad dermed har sammanhang
ffall lii! deria Utskott återremitteras; men hwad
som rörer rillwcrknings rättigheten lärer, i afseende
att detta ämne blifwir as Oeconomie Utskottet omarbetadt,
nu böra af Ridderskapet och Adeln afgöras
och stadgas. I följe deraf har jag ä'wen trott mig
Åligga att ödmjukast till Ridderlkapet och AdelnS uplysta
pröfning med anledning af UtjkottelS ingifne
förslag framställa ett annat i enlighet med 1800 ärs
Författning, hwilken wiherligcn äsyftat Jordbrukets
fördel och befordran, med afseende ä sä wäl Spannemäls
consumtion, som bränwinS tillgängen och b?s
hofwel,
Pcojecf.
Till grunderne för BränwinS bränningen.
1:0 Pä Landet kommer ali BränwinS bränning
att åtfölja jorden, pä det säll att inga andra än de,
som äga eller bruka hemman eller hemmansdelar undfä
rättighet att tillwärka bränwin, esker den panne»
rymd som enligt Kongl. Författningen af den 15 Ju»
nii iZvo Z. 2 blifwit stadgad.
s:o,
«
202 Den 4 December.
r:s Städeme hofwa äfwen rättighet till Bränwins
tillwerkning i likhet med Landet, och komma 12
Mantalsskrifne personer all räknas såsom swarande
emot ett helt mantal ä Landet. Flere af innewänarena
äga rättighet att förena sig om en panna, som
likwäl e> sär öfwerstiga hwad för ett helt mantals pannerymd
är utsatt.
z:o Malek ä Bränwms pannor beräknas till
bröstet, och skulls någre nu finnas eller hädanefter
förfärdigas, hwilka innehålla 6 kill 7 pst utöfwer
den utsatte storleken till och med 92 kannor, mä detta
öfwermäl ej kunna ätalas.
4:0 Hemmans ägare pä Länder hafwa rättighet
att enligt med izoo ärs Författning och med det wik,
kor den söreskrifwer sammanslå de flere hemmansdelar,
som med eget Folk och dragare brukas, äfwen i härr»
delse att deras innehafwande jordbruk af flere det ware
sig egne, arrende eller Boställs hemman, skulle befinnas
belägne uti 2:ne särskilda Län som äro angränsande.
5:0 Skulle någon, det ware sig pä Landet eller
uti Städeme, wilja uti sine werk nyttja särskilde
pannor till afwerkniug och klaring, mä det wara tillätit,
men den tillsammanräknade pannerymden får icke
Utgöra större belopp, än hwartill han här osman är
berättigad., Distiller pannor, som endast dertill nyttjas
as 8 till ic> kannors rymd, ma hwar och en wara
tillätit särskildt hofwa och begagna.
6:0 Bränwms bränningen skal! för Skader och
land wara tilläten ifrån Januarir månads början till
Maij
»
Den 4 December. soz
Maji manads sim, samt isrän den i September till
cch med den sista December. Men uri den olyckliga
händelse ait >ui Riket ffulle inträffa mistwäxr, sä att
Rägcn cswtcstege 6 R:dr. Z2 si. samt kornet 5 R:dr.
16 si. Banco, samt anledning more till ett sädant
fortfarande pris uri Stockholm, Urlaka och Wästerås
Läner, dama BränwinS Bränningen efter Konungens
nådiga ompröfmng mställas till gme mänadcr om äret
sä i Siad som pä Land, i hwilken händelse Vränwms
bränningen, killätcs isrän den i§ Nowembcr till dcn
IZ December och om wären ifrån den 1; Martti
till den 15 Maji, ester med den förändring som Lä»
nenö olika behof kan fordra. Skulle sä olyckligt in
träffa
att spanncmäls prisen till 2 R:r öfwerstege oswanuämnde
priser, dä n ä all Bränwins-bränning för»
bjudas. — Enär BränwinS-bränningens inffränkning
eller inställning kommer alt äga rum, bör dek minst en
manad förut kungöras.
7:0 Landbo som äger rättighet att tiklwärka bränwin,
äger cch rättighet att fritt och obehindradt för»
pasta och forsta sä distillera!)! som odistilleradt bränwin,
hwart hälst inom Riket honom godt synes, ingen
Stad eller ort undantagen. Rättigheten att sälja
bränwin tillhör hwar och en, som äger rättighet att
tillmärka, men ej under en kanna, och widare hwad
Författningen as igoo. § 6. stadgar.
8:0 I Städerne ma Magistratcrne och Taxerings»
männen, samt ä Landet wederbörande Landehösdingar,
eller dem De i sitt ställe förordna, jenne de ärliga
taxerings Comitserna ägo rätt, att tillära wiste bränwins
minulerings ställen eller krogar, dock an hwad
Landet angar derwid iagkagas, att fadant ej förr ma
sc>4 Den 4 December,
ske, än jordägaren dertill lämnat tillstånd, samt ej läggas
närmare än ^ wäg,frän Kyrkan och Gästgsfwericr.
Alla krogar och minuteringS'ställen komma i behörig
ordning att taxeras. Men Wärdshus, Marquetenterier
och sa kallade Näringsställen, jämwäl k?
Wärdshus, som tvid Hrrregardar för ägarens betje,
ning, Handtwerkare och Arbetsfolk samt ankommande
Främmande kunna inrättas, och der spisning gisweö,
mage ät de spisande försälja bränwin utan att derföre
taxeras. För alla, som hofwa rättighet till minutering
ware bet sörbudit att utborga antingen bränwin eller
andra starka drycker tvid förlust af ali rättighet till
betalning derföre. All Bränwins minutering af andre
än ofwannämndt är, ware wid ett lämpeligc wits
sörbudit. Uri Stockholm kommer dermed att förhallas
ester som derom särkildt kan stadgas.
9:0 Uti de Städer der MagazinS Directionen hasrva
Lager, ma ej bränwin tillätaö till utförsel ä Landel af
större qnantiret än i;r kanna, i annan händelse än da
bränwinct ä Landet i pris skulle öfwerstiga 28st. kannan,
härifrån Aporhekcns behof af Franfft bränwin
samt Sillstlkericrnes behof af Swenskt undantagit.
ro:o Hos Konungen anhälles i underdånighet,
att ingen enskild mq fä tillstånd att för annan ätt
MagazinS-Dircctions räkning införskriswa utlänskt
bränwin, samt att i allmänhet införskrifningen mä rättas
ester det behof, som kan halla bränwinSpriset till
ett billigt förhållande emot sädcs-prisen.
n:o Konungen lärer nadigst behaga wid utfärdandet
as Dest Författning om Bränwins-bränningen
-
,'Den 4 December.
205
Hen widare förordna, hwad till detzs grunders obrottsliga
och werkfamma efterlefnad mä blifwa nödigt. Och
mä del wara alla och en hwar tillätit akt brott emot
denna Författning atala, undantagande Tjenstefolk i
mål mot deras Husbönder, hwarnli de hwarkcn fä
wara angisware eller wittnen, men något atal kan ej
ske sedan ett är sörlidit: — Ali sörbrutcn redskap och
de böter hwatkill nägon blir förfallen, tillfälle ^ angifwaren
och ^ pioS Usus i den Socken der förbrytelsen
skett.
Om Bränwins-branningen Uti Stockholm, Gös
theberg och äswcnledes Carlscrona sedan arrendet der
tilländalnpit, äfwen som om större pattnor än 90 kannor
skall tillätas, samt nyttjande af de fä kallade Skottska
pannor torde böra blifwa tn af Ridderfkaper och
Adeln föregående pröfning, hwarefter det kommer atk
förordnas.
Under läsningen af detta Dictamen ankom en
Deputation frän det Wällofl. Borgare-Ständer, anförd
as Herr Santesson, RikLdagS-Fullmägtig för Götheborgs
Stad, hwilken tillkännagaf att Borgare-Stänr
det afgjort de förenade Utskottens Förslag rörande
Bränwins bränningen, med åtskilliga förändringar,
men hwad anginge Bränwins-BewillningenS fördelning,
hade Ständet äterremikterat frägan derom till
Bewillnings-Utjkoltet.
Depukationen tttbeledsagades pä manligt sätt,
Se
-
206 Den 4 December.
Sedan Herr klemsrlclftolä fulländat läsningen
af sitt Victamcn tillkannagaf Herr Grefwen och LandkMarskalken,
art enligt cn nytz ankommen bulletin, Hans
Majus hälsa och krafter moro i dagligt tilltagande.
Herr von LLlisrsclt, Liing, Upläste följande
dicramen:
Dä Högloft. BcwillningS och Eeconomiae Uls
skottens Berednings afgifi:e Betänkande om Bräm
wins-bränningen, nu är under öfwerläggning, torde
mig rillätas att oaktadt ali der förtroende jag äger,
till detza Utskotts Ledamöters större uplysning, derwid
göra »agra anmärknuigar.
Wi behöfwa ej gä långt tillbaka i Swenska
Bränwins-Historien, för arr finna detta ämners be»
handlande n>edwerkandc till Rikets olycka. Sedan
BränwinS tillwärkningen dies ansedd, höra till sädank
inrättningar, jom skulle bero af Regeringens och Riksens
Ständers tillåtelse, sa har derwid föregått manga
förändringar. Regala BrännericrnaS inrättande
medförde wal någon inkomst för Staten; men riktade
i synnerhet witza personer, som dermed hade befattning
och ökade fylleri^ j Landet. — Sedermera fann Regeringen
akt cn allmän Vränwinsbränning skulle wara
sörmänligare, om en witz afgift af Hemmanen derfö,
re crtades, 06) detta förslag wcrkstaldes genom det os
rvantiga Beskattnlngssättet, att tvid Sockne» stämmor
derom besiuta. Hwar och cn ägde likwäl rättighet
att neka inga häruti, äswen Militaire-Jndelningshafware,
mm ingen Officer feck oaktadt sin tour och sina
för
-
Den 4 December.
förtjenster, blifwa befordrad kill ctk annat Boställe nian
akk derföre erlägga Bränwins afgifren.
Wid Igoo ärs Riksdag stadgades siureligen,
den nu gällande Författningen, som bland andra brister,
äfwsn obilligt fördelar Bränwins afgiftcn, dä mindre
hemmans delar betala mera i proportion än de större.
Uti det nu förswarande Betänkandet förestås en
i alla afseende fri och allman Bränwins bränning, eniot
2 R:dr. afgift pä Hem manck, och särskildt för
pannerymden i progressivt förhållande. Bränwins till»
werkningen här i landet är egentligen endast en förädling
af Spannemal, kill erhällande af Bränwin,
som nu mera är en ncdwändighetS wara; men del
torde derjemte endast för Jordbrukaren wara ett sätt,
att förwandla dest spannemäl i penningar. — Säledes
borde efter min tanka, ingen annan äga rättighet att
tillwcrka bränwin, än den, som pä egen eller andras
jord producerar spannemal. Härigenom winner jordbrukaren
bade afsättning pä sitt bränwin och förbättrar
sin boskaps skötsel, hwilket bidrager till en bättre
utkomst, Landels odling och möjligheten för den arbe»
tande Classen att utgöra drygare utffyldcr till Skaten.
Till tvinnande as detta ändamål, i den mohn Bränwins
bränningen härtill mcdwerkar, behöswcs icke sä
stora pannor som Ullkottet förestagit. Fär deremot
hwar och en, som dertill har förmåga och industris
inrätta större Bränneriet, sa saknar Landtinannen nödig
afsättning pä sitt bränwin, emedan sadane Bränwins
brännare, som genom större pannor och inrättningar
erhälla mera bränwin utur en runna säd, alriv
kunna undersälja Landtmannen, hwilken dessutom ej a!»
tid har tillfälle, att haswa sin wara osäld, till dest
den stiger i priset, hwliket i sadant fall styres af do
208
Den 4 December
större VränwinS^ tiliwerkarena. — Matt torde inwättda
att spannemälen, kil! jordbrukarens fördel, härigenom
skulle stiga i priset, men om sädanr någon gang skut,
le, af denna orsak inb öst,;, sa bliswer förhållandet oftast
annorlunda emedan jordbrukare!;, söm salunda saknar
tillfälle, att genom förädling afyttra sin svattnemäl,
nödgas taga för dcMäwma hwad dcsta nya spannemäls
Handlare i samråd Med de öfrige behaga derföre gifwa.
— Drt inkast som är art sörwänta af dem, som
hastva stora Bräunevier, eller tala för dem, all ber ät
en National winst, att Utur ett lika quantttm säd kunna
fa mera Bränwin, genom större pannor, är lätt
att wedcrlägga, blott man will göda nägst afseende pä
äkerbruketö och boffapS ffjötselnö uphjelpande. — Hwarje
omtänksam jordbrukare behöfwer akid kosta mer eller
mindre spannemäl pä sine kreatur, men ta han
får tillwerka bränwin, bliswer detta behof i samma
mohn mindre, och hwad as en tunna säd sas mindre
i bränwin, biifwergagneligt för kreaturen, genom ett
mera kraftfull föda as det quarbliswande. Härigenom
för Landtmamirn äswen ett större behållning af
spannemäl, fullkomligt swarande mot nägot mindre
quantum bränwin han af sitt säd erhåller, och dä dek
besiutom är en af ersakenhekett bestyrkt sanning, arr jtt
större tillgängen är pä bränwin, ju större är a.gängen
deraf i allmänhet, sä later ingen kunna medgifwa, ark
det är en winst för Niket, att öfwer werkeliga bchofwet
utwidga Vränwins tillwcrkningen, i synnerhet lill
jordbrukarens försäng, och endast till wista brättwinS
Vrännarcs riktande.
I Betänkandet är tillstyrkt krögars inrättande,
hwilka mot rn wist afgift stulle äga minuterings rät
-
Den 4 December. .209
Dä jag äswen under betraktande af detta ämne
frän en annan synpunkt, är af olika tanka med Högloft.
Utffoltek/ Utbeder jag mig fä anföra de Ml hwarpä
den samma grundas.
De vlyckliga werkningar pä sederne, och syfteriets
märkeliga tilltagande, som wörö följden af de
under Regula Bränneriernes pcriöde inrättade Krögö,
vier, ärs ännu hos Ost i sciM winne. Krogarne woss
nästan vageligsn, åtminstone Söndagar och Män,
dagar, tipfylde af äldre och yngre personer, som under
fylleri, eder och Mgsmäl der förnötte tiden — Föräldrar
och Husbönder wörö nödsakade, .att pä sädane
ställen igeuleta sine Varn och Tjenstehjon, och osca för
ra dem hem uii den ömkanswärdaste belägenhet.
Mängen jordägare förstörde sig sjelf samt siri
hustrus och barns sista nödtorsköpenning, pä Vesta atla
ster och brott helgade stallen. Sedan Veste olyckliga
kroginrättningar uphäsdes, har fylleriet ansenligen /ista
git, öm man Undantager Ve ivid större Städer och
Landswägar belägne trakter. — I sadane Församlingar
der nitiske och ordning älMnde Prester finnas,
är det föga märkcligt. Jag Mille kunna häraf citera
slete exempel. Men vek wöre säkerligen inför detta itplysta
Samfund öfwerflödigt. — Att fylleri är en last,
dch i alla afseende skadligt, kan lika sa litet bestridas/
som att trägener dertill bidraga^ och dä Stais-WerketS
inkomst ej lärer böra deraknas pä tiftäkande af
Mdeljga inrättningar, och vensamma Vefiniom i dei
hela, blefwe Mnska obetydelig, sä kan jag icke finna
något gällande Ml, hwarsöre man skulle tillåta krog
inrättningar pä Landet. — Skars-Werket bör ej riktas
pä sedernes förfall. — Att derigenom endast kart
Fjerde Baird. 14. söre
-
Lio Den 4 December.
förekommas lönnkrogar, uti det hopp, att de privili-'
gierade krögarne skulle läkare kunna controllera och an,
giswa de förre, är ett sätt arr upmunkra enskilde perr
söner till Fiskaliska actioner, medförande oenighet emel»
län grannar och medborgare, och möjligen lika obehageliga
nplrädcn som förut åtföljt oloflig BränwinS
bränningS angifwelscr, dä man till och med nödgakS
sammandraga Troupper arr förekomma Wäldswerkan. —
Lönnkrogarne mätte »val icke i andra afscenden anses
wara skadligt, än i anseende till det tillfälle derigenom
lämnas till fylleri, ty i moraliskt afseende kan det ej
wara wärre att sälja ^bels än z.kels kanna bränniln;
da förtärandet af ett större quantum af denna
wara, har en ännu wadeligare »verkan pä förständer,
och dä detta ej kan bestridas, medföra ju alla krogar,
de Mä wara hemliga eller uppenbarliga, lika skadliga
följder, och äro ett ondt i Samhället. — Att lämna
ett Priwiligium exclnsivum ät wista publika krögare,
med berättigande att till egen bämad hämma och angifwa
lönnkrögeriet kunde hos någre föranleda till den
stutsattS, alt som andra fcl och brott, till exempel stölder,
ej kunna förekommaS, oaktadt al! Police ordning,
och Krono-BetjentcS angiswelsi rättighet och skyldig,
hst, sä skulle del säkrast leda till förekommande af
tjusweri, om man inom wista districker tillät nägra
stortjufwar, att mot en witz afgift till Staten idka
denna näring, da deras egen fördel skulle föranlåta
dem, att förekomma, och till straff angifwa och befordra
dem, som idkade ett sädant oförläteligt tjnfwe,
ri i smätt. — Men denna princips kunde ju aldrig
anses wara riglig? — Det onda och skadeliga behäl»
ler dcnua egenskap, det mä uröswaS hemligen eller npvenbarligen,
med eller uran »vederbörlig tillåtelse.
Kar»
Den 4 December Lit
Kan och bör Minukerin af bränwing tillätaS någon,
sä böra ej wista Personer derpå hafwa monopoli*
Um. — Dä borde snarare hwar och en jordbrukare,
som förädlat sin wara med lika om ej större Ml,
sä sälja en Jungfru bränwin, soM han har rättighet
alt sälja en kappe säd.
Will man göra bränwins tillwerkningcn fri och
allman, och inskränka försäljningen lill wista personer,
fä förändrar man blott de olägenheter, som tid efter
annan medföljdt denna handtering. — Hwarsöre Mff
ben, som tillwerkat bränwiuet, ej äga samma rättighet
att i minut försälja sitt Bränwin som en krögare? stkulte
sädant wara för att minska bränwins supandet/
hwilket pä någon ort, lorde inträffa, sä skall man oftare
finna detza förenings punkter för fylleriet/ medföra
en motsatt werkan. — Detta röker i synnerhet
Landet. I Städcrne är förhastandet olika, der mäste
näringsställen finnas, emedan en mängd löst Folk, font
tzj hafwa egen hushållning, endast derigenom kunna
erhälla sine behof, och det kan bränwins minutering
ej undwikas, utan bör tiilatas, men pä Landet, der
hwarjc person, har ett gistvik ställe, där han genom
antagen brukning, årstjenst eller betingadt arbete, antingen
är i andras bröd eller hushållar för sig sjelf,
der behöfwas inga krog inrättningar. Lösdrifware och
arbetslöse Persöner mä gerna sakna deste hwiloställen/
för sin sysslolöshet, detzutom skulle näringarne sakna
Manga iOOO:de arbetare, som säkerligen gerna emottaga
en lärt och lönande förtjenst, tvid en tilläten krogs
hällning.
As hwad jag haft äran anföra, sär till
Högwälborne Herr Grefwe» och Landt, Marskalkens
samt
2i2 Den 4 December.
samt Höalofl. Ridderssavct och Adelns Lplystare präst
wande, jrg j öfanjukhet hemställa, om del icke wöre
förmänligare, att ^
i:o Inga andra skulle äga rättighet, akt kill^
warka bränwin, än de, som pä egen eller andras jord
i Staden eller pä landet hafwa spannemälS afkastning.
— Stockholm och Götheborg härifrån undan»
»agne, emedan deste Grader i anseende kill en större
Folkmängd, ej torde annorlunda erhålla sikt behof af
Bränwin, än genom en af Innewäuareua kjelfwe upgjord
bränwins tillwercaiug, dä för paunerymdcn den
förestagne progressiva asgiften bör tjena till grund.
2:0 Ätt pannör om fannors rymd, endast
sä nyttjas as brukare af helt hemman, samt as högst
ZS kannor för alla mindre hemmans ägare och Torpare
, sämt för ägare och brukare af ; hemman ga
kannor, pa sätt förut warit Mätit —- större pannor
skulle ej fa nyttjas af någon, utan nämnde Städer.
— Skottjjka pannor sä nyttjas, dä de ej öfwerstiga
detta Quantum,
Z:o Hwarje ägare eller brukare af Stads jord,
skulle hafwa rättighet art begagna yo kannors panna
eller derunder, med iagttagande deraf att pannerymden
i det hela ej öfwerstiger proportionen eller Man^e
talsffcifne personer i Sraden, och dekas beräknande ef,
ter hemmantal, hwilka jag skulle anse, böra wara lika
för alla Städer, sa att asgiften hwarken för Stockholm
eller någon annan af de större Städerne bcräk->
nas högre, än efter den för mindre Städer förestagne
beräkningsgrund; af 12 Personer svarande emot ett
Dcir 4 December. riz
helt hemman, och detzutom för panncrymdrn särskildt
enligt r:a och §:te punkterne häraf.
4:0 Att inga priviligicrade krogar pa Landet
tillätas, uran antingen bränwins-försäljningen j större
eller mindre partier, blifwer för hwarje bränwins till»
wcrkare fri och öpen, eller oin sädant anses mindre
ljenligt, minutering deraf mä tillätas pä gästgiswaregardar
hos dem, som hafwa Gästgifveriet. — LandtMannen
i alla fall förbehållit, alk lill Skäderne fritt
införa och försälja bränwin.
5 0 Att asgisten blifwer pä hemmanen, som föreslagit
är, 2 Rd:r efter helt räknadt och proportionaliter
för de mindre, samt särskildt för alla pannor
2 si. Banco räknadt för hmarjc kanna af pannerym»
den, utan nägon progression. — Inkomsten häraf
torde närmast smara emot det af Utskottets första g kan
wäncas, och yswerstiger säkerligen den förra Brännvins
asgisten.
6:0 Endast Fiskaler och Krono Betjente ma äga
rättighet, att angifwa och lagföra någon förbrytelse i
Bränwins mäl,
Sluteligen fär jag hos Herr Grefwe» och
Landt-Marffalken och Högloflc Ridde^skapct och Adel»
j ödmjukhet hemställa, ,om ej Ulffottets-Betänkande,
som nu för sörsta gängen ar under öfverläggning, matte
jämte dc dcrwid gjorde anmärkningar, fä dit ät ere
mitteras, uran afseende derpå, att de Utst-ott, som ^
särskildt Ullati: sig i dr-lta ämne, strut haft detsamma
under oswerläggning, eareden» ingen äteremisi af ett
Betänkande kan ske .ill armar Utskott, än det, som
Be
-
214 Den 4 December.
Betänkandet afgiswit, och således kon detta anses böra
återremitteras kill Beredningen af Bewillnings och
Oeconomie och Bcswärs-Utskotten. Med Högloft,
Ridderftapet och Adelns tillåtelse, anhallcr jag derföre
att Herr Greswen och Landt-Marskalken täcktes häröfwer
göra proposition,
Herr Mannars ram, fobian, hade inlämnat
ctt djctame», solli uplästes, sa lydande-.
Wördsan-.t Memorial!
Ulan att försöka en omständlig granskning af
Allmänna Beswärs och Oeconomie samt VewillningsUtskottens
Becänkande om Bränwins tillwerkningen
Uti Rikets sär jag endast underställa Högloft. Ridder,
skåpet och Adelns pröfning gägra i hast och korrthct
gjorde anmärkningar.
Betänkandet, hufwudsakligt hwilande pä den
grnndsatts as frihet, som ester mitt omdöme, oinskränkt
borde följas wid alla Oeconomjske Författningar, synes
mig likwal innefatta ärikilliga förejkriftcr stridande e»
mot denna libecala princip.
Den som bär rättigbek att tillwerka eller föräd»
la en wara, bör, mål ock aga den, att uti större
elier mindre varti densamma afyttra. Det förefaller
mig således lika orimligt att förbjuda den, som jac
tillwerka eller lära tillwerka bränwin, saln deras under
ett wist makt, stin att förneka Landkmannen salu af
mindre gnantum säd än en skärpa eller ett mitzi antal
Marker ucaf dctz victualie waror.
Uti inledningen kill Beränkandet medgisweS ock,
Stt förbud emot lönnkrogar ocy andre misibruk af biän
mi»S
-
Den 4 December. 215
»vins salu icke hindrat dem, att beha förbud bliswit ös,
werträdde och eluderade. Men oagkadt denna Utskotten
erkända och af hela Swensta Allmänheten kända sanning
innehåller likwäl Betänkandet förbud emot bränwinSnmuurering
och emot inrättning af andra än pa ett eller
annat sätt privilegierade krogar, till ex. Odahl-krogar
(en hittills, åtminstone pä dc fläste ställen okänd titel)
med flere krögeri och näringsställen, hwilka likwäl äro
till ett sä frikostigt belopp upgisne och rillänie, alt hela
förbudet derigenom i del närmaste förswinner.
Det lärer sällan falla en Ståndsperson och ej
osta nägon Bonde i hägen att sälja sitt bränwin supwis,
eller i mindre partie än ett halfstop, men om de wille
Let, kan och bör det wäl sörekommas? Mä de ej med
lika skäl i mindre som i större quanlileker sälja eller stän,
ka borrt sitt bränwin? Om man nödwändigt will förbjuda
minutering, borde man ätmjnstone förbjuda salu
af mindre än ett halsankare. Pä hwad sätt man än mä
stalla förbudet, blir den goda följden likfullt, akt det
icke efterleswes, mc» den stadliga är och stall altid blist
iva, att utwäg till förtjenst lämnas ät Krono- Betjening
och Fiscaler, akt liksom hittills äga rätt till ett för med»
borgerliga friheten förolämpande inträng Uti den enstilde
hushållningen.
Jag förestår derföre, att bränwins försäljningen
mä tillatas lika fri och allmän, som killwerkningen,
efter säljarens och köparens behag. Följden häraf stall
i min tanka ofelbart bliswa, att krogar småningom
minstas och förswinna, dä 'de: icke mera lönar mödan
att hälla dem: Och man matte wäl icke för den lilla
afgisten till Staten, forn af krögare erläggas, önsta
bibehållandet as detza plant stolor för osedlighet
och brott. Be»
Den 4 December
Betänkandet tillstyrker äfwen förbud emot inföys
.sek af utländslkt bränwin, dä likwäl fri bränwins han?
del i öfrigt medgifwes. Afwen häruti synes mig en
motsägelse ligga. Detta förbud är i mitt omdöme af
siere skäl skadlig/. Dä man kan erhälla en utlänsst
god wara för bättre pris än en nilaus? däkig shwiiket
tnwärr hos Ost merendels inlräff-w) syneö det mig
högst orimligt och ffadligt alt hindra och sörbjudg
dtH införsel. Dessutom bliiwer förbudet aldrig eftxrlefwadt,
sä snart winniiigslystnadcn är till en hög
grad wäckt, om ock Le strängaste påföljder- för öfwer;
trädclsen ursättes.
Under goda qr lönar sig mindre bränwins ins>
försell, till »agot större belopp; Och i mifiwäxker är
den högst nyttig till besparing as mlänsk spannemälL
tillgång.
Wid Momentet om de sa kallade Skoir!?a vans
norns jac jag blott crindra, att om de ffulle högre
besVettas än andra bränwins pannor, borde wäl någon
beskrifning pä d.'!« giiwas, fastän dä ffnlie hän»,
ha, att denna högre afgift kunde undwikas genom en
vbetydelig aswikelse fran bcskrifningcn. — Att blott
nämna SkottsVa pannor kunde ater hindra nyttjandet
Utaf, elier lägga obillig skatt pä flere sorter brännvins
pannor, som i Skottland upsundye här i Landet
fördeö. — Således tror jag del wara bäst, alt lära
hwar och en nyttja sadqn panna som man för godt finner,
I afseende pa den föreflagne asgiften för Bräm
p-ins bränning och fördelning af denna s?att wagar jag
Afiven ymg tankar stridande mot Ulsfottcnö Förslag.
tzikg
Dm 4 Dökeiuhcp. 217
. . ^ ,
Lika oräktwis och orimlig ull sin grund, sam
-möjlig alk rigkigt fördela, anser jag p.-m-a särfflldq
skatt; ty med samma skal kunde nian ock bejkaua brpvhaku
ing och annan förwandling as l> emcdel. Wild
penna delen af betänkandet får jag desi Utom ermdra
den obilligheten^ all ada i Städerna fkarnkrif-ie personer
mäste betala, da deremot urom bemma»? ägare
endast de pä Landet, som särkildt anmäla sig ti!! bräiitvius
bränning, böra skau erlägga, och att progrctz-.va
ofgiften för pannerymdcn synes mindre mäi aspchad,
dä til! exempel, om jag rätt miirneS, för en panna af
4^0 kannor skulle betalas 1,24; N:d och för en af
§Qo kannors rymd, eller blott ic> kannor större i,Z4Z
M:d eller nara ic>O N:d och för en af soo kannors
rymd, eller blott ro kannor större i,Z4Z R:d eller
nära roa R:d för en tiliökning «f ro, kannors
rymd,
Jag tror derföre, att till winnande^as allmänt
rchtwis fördelning af denna Beniillnings-Artikel, och
till förenkling af räkenskaper och npbörd., genom en
orimlig beskattnings »mechodes asffaffaude, bör den
hiuills särffildk upburne bränwins jlkart uti den allmänna
stora Vewillgmgen inberäkna?.
I följe häraf får jag mord sa mnia st hemställa
ändring af Utskottens letcuikandc och Förstag till en
pä förutnämnde grund saltor upgjord Författning härom
af fösande korrta lybeije:
Jnon? Gwerl^es grar-sor ma hwar och
eli <'er p- L.e s.tt man för fig fär
piaiUigast
sinnon, l-stroct-^a, sa a, köpa, tränsp-oplera,
in,öra ce./ deriftan utföra bränwin.
Här
-
2iF Den 4 December.
Härwid wille jag gerna tillägga: Den hittills
särkildt crlqgde bränwinsffatk z60,020 R:dr. sammanstäS
med allmänna Vewillningcn, att efter lika
grund med den samma urgöras.
Efter noga granskning af ämnet i hela dest widd,
ost) sedan jag hörk mänga de mäst uplyste och kunnige
Medborgare erkänna rigrigheren af delta project till
Förordning, hwilkcn kunde, äfwen utan tillägg om
sättet för ffatlens utgörande ankagas, wägar jag anse
den såsom Len fullkomligaste, och till alla sina följder
mäst omständliga och bäst beräknade oeconomijlka Författning,
som ifrän urminnes tider hoS Ost utkommit.
Jag stukar med uprigkigaste önskan, att alla 0-  nyttiga och ffadliga band pä den allmänna flitens och
omtankans »verksamhet samt alla förbud deremot mä
uphäswas och förswinna.
I. XIsnnsrslsm»
Herr 6)^1 Ion liar A, hollan kckonnin^,
hade inlämnat följande anförande till Protokollet:
Dä sörmodeligen ick' något oeconom iff t ärende
i wart Land, i alla tider sä fästat allmänna upmärksgmheten,
och genom Konungars och Ständers derom
förändrade Beflut sä ofta undergätt förändringar, som
Förfaltningarne rörande Bränwins bränningen, lärer
det icke nu förekomma omänladt att anmärkningar
framställas emot ifrägawarande project, som ytterligare
förändrar, hwad i detta afseende warit stadgadt. Del,
tagande i beredningen af den wid iZoo ars Riksdag
i delta ämne widtagne nu gällande författning, som er
mot min önskan kanf?e pä rätcwisans bekostnad rubbade
de dä emellan Kronan .och'fenMde^ existerande
«— .brän
-
Den 4 December.
bränwins arrende contracter, och öfwertygad om allmänna
nyttan och pälitcligheten af De huswudgrunder
hwarpä samma Författning ar fotad, as flere ars erfarenhet
besannad, anser jag mig böra, under jämförelse
af nu warande och den förestagne. Författningen
kill rättelse, anmärka de omständigheter, hwari, esker
min öswertygklse, den föreflagne författningen mindre
synes upsylla hufwudändamälet, än den nu gällande.
Med erkännande deraf att innchaswande as jord är rälta
grunden för bestämmande af rättighet kill bränwins
tillwerkning, och att, emot de jordägande StäderncS
stg sörbchällne, enahanda rätt, icke någon crindran
kan äga rum, sär jag, hwad angar ben jörestagne af»
gisten ester hcmmankalct, förmodcligen det förmedlade,
anmärka, akt den i detta afseende gjorde förändring i
nu warande författning, nu förekommit mig sa mycket
mera owänmd, som, enär den af 5?iksen§ Ständer
antagne Demillmngs grund, efter inkomst, simes
böra winna all möjeliq tillämpning, deras följer att alla
klyfde Hemntan till Sjectedelar, Alto.,dedelav och
derunder, böra betala större ofgister, än de som icke
äro sa sönderdelade, emedan Hennit.>.s klnfning till sä
smä delar, merendels winnar on, sadanc Hemmans
bättre bcsjfeffu.her, och säledes om deras utgående större
inkomst, än af dem, som icke kunnat sä sönderdelas;
dctze sistnämnde äga dcsttttom fiere mantalsft^ris,
ne personer, hamras eu sörre bränwins eonsumlion
är en imiurlig följd. Hw.m ink-r icke obiuigheten
deras, att en abo pä c!t haut Frälse mantal, sällan i
förmögenhet att bränna lränwiu, skall betala syra gänger
större afgift än .n lande pä Z mapral, som san»
polik» ro'sumrrar !i?u mnekct bräuwin, och l-wilken,
vit st sjelf äaare as ft-mn m. t, har tade tid och för»
mäga «tt tismm.ka öttUiwl.i till afs.iU. Med anledning
-
xsI Den 4 December.
nina häraf, anser jag, bade billigare och mera öfwerc-tsstämmande
Med grundprincipen för allmänna Vewillningkn,
att Hemmantals afgiften utgöres efter dek
förhållande och progression, nu gällande kariff inn-häft
ler, cill dek belopp, som i denna wäg, anses böra päräknas;
men ffnlle deremot den föreflagne hemmantals
beräkningen komina att bibehällas, sär jag feresia förändring
i minsta afgiften ifrån 4 till 16 si hälst i
annai fall, och da innehafware af mindre hemmans
delar, i allmänhet icke nyttja större bränwins pannor
än af minsta slaget, omkring go kannors ryind, afgiftcn
derföre sammanlagd med ben, för sina Hemmans
delar, obetydliga Hemmans 'afgiften, desie Hemmans
innehafware komma att erlägga blifryer mindre
än för'det nacwarande, och ännu mindre, i jäiyförels?
med hwad andre tillwerkare af bränwin komma att ber
tala. Hwad bränwins afgistens belopp angar, sa har
nu gällande Författning ett företräde deri, att den påräknar
en bestämd summa, som efter faststalde grunder
skall utgå, da deremot nuwarande Bewillnings
principer, till en del bero pä suppositioner, och leda
till en osäkerhet, som i BewjllningS mäl i synnerhct
bör sorgfälligt undwikas, BewilsiningS-Utskottet har
wal yttrat den förmodan, att, med tillägg af afgiften
för pannerymden bränwins bewillningen torde öswerskju»
ta nuwarande belopp, men, ehuru jag icke will twifla
pä fullbordan af denna förmodan, dä den grundar
sig pa Utskottets calculer, hade jag dock önskat att des»
se calculer sa i afseende pä hemmantals afgiften, som
probabilitet-beräkningen, till inkomst af pannerymden,
hade blifwit Betänkandet bisögadt, hälst jag önskat
okt derigenom kunnat undanrödja twifwelsmäl, art sä
wäl större som mindre bränwinspannor blifwa till sä
siort antal augifne, att den betydeliga skillnad, som är
eniel?
Deri 4 December. 221
Stilman den sörestagne Hcmmansafgiften, och nuwarande
bränwinö afgift blon genom pannerymds afgift skall
kunna fyllas, twifwelsmäl, som hos mig upstätt deraf,
att, dä erfarenheten intygar, det, äswen med de minsta
bränwinspannor, allmänna behofwck af branwin,
om ej med lika förmän för säljare, dock lika säkert kur
tipfyllas, det synes sannolikt, akt äfwen under dcredaride
as ail möjlig bränwinsalsättning, en sadan csncurrence
i försäljning iordö sig förete, som kill bränwins»
priferneS nedsättande sä föranleda, att den bctydeliga
asgiftcn för stora bränwinspannor, icke uran misirak--  uing, kan i allmänhet urgöras och päräknos. Om
tvid en hastig genvtnläsning jag icke misiragit mig om
innehållet af det stadgande i Betänkandet; '"alt ägar
're eller brukare as urgjobdar och osikartlagSe lägenheter,
''ffattlagde mjölgugrnar samt mjölnare, torpare och
"indelre krigLinän, dcsie tre sistnämdc likwä! icke tittan
jordägarens samtycke, ägde att tillwerka bräawin
syncs det mia wara en contradiction att brukare af
offattlagd lägenhet kan bränna bränwin Utan jordägarens
samtycke, men torparen icke, dä likwäl difinitioucn
pä torpare icke synes blifwa annan, än brukare
af annan mans offattlagde lägenhet, hwilket närmare
torde af Utffotten utredas, älwen som Bruk och andre
lÄerk till förädling af Metaller, ehuru-wä! de
kunna hänföras under benämning, as ffattlagde lägenheter,
torde med lika anledning som quarnar,
förtjena sarhild benämning , om andrs grundet:
än iNnehaswande åfjord, stkullc för bränwirisbrännings»
rättigheten bestämmas. Jag skulle dock önffa, att i
sammanhang med den bibehällne princip?, att jord gifwer
rättighet tstl bränwinsbränning, den Hrincipe ock
mä bibehällas, att ingen mä jämte Hemmansägare» eljer'innehafwaren,
pä dcsi ägor bräuwin tillwärka Utan
. E tzcsi
224
Dcn 4 Decsinbck.
dest samtycke, och ej annan, än betz egen afgift ifräst
Letz hernmanödel ri!t Kronan utgöras, ankommande
pä jordäg»-», och den han sin rättighet till större eller min»
del upialic, att om deltagande i afgiflrn öfwerenskom»
ma; t ann.;t foll, och om det stadgande skulle godkännas;
"al' andre pa Landet, som wilja, bränna brän''win
bära mom pauncrymdsafgiftcn betala lika afgift
"Med den hemmansdel, som med innehafwande jord
"kan jämföras," upsla Manga swarightter wid tillämp»
ningen deraf l jänisörelfcn emellan hemman ost) quar»
nar; hemman och jorddelar deraf afsöndrade, som kun»
na wara i annan mans hand; emellan hemman och
utjordar; och desta sistnämnde, ofta af gansta skiljag»
tig beskaffenhet sig emellan m. ms hwilkst alt torde
tarfwa närmare föreskrifter, och till arliga taxeringarnes
pröfning öfwerlämnas, fa framt ej till förekommande
af cn alt för wida sträckc bränwins bränning
nuwarande stadgande i detta afseende bibehålla
Dä landet icke saknat erforderlig tillgång pä
hränwin, under nuwarande inskränkning i tillwerkningS
rättigheten, kan jag icke inse i hwad afsigt denna rättighet,
till, nästan allmänt begagnande, skall utsträckas,
samt genom nyttjande af stora bränwinepannor,
en större bränwinStillwerkning befordras, sä framt ej,
för blifwande öswerskott deraf, man kan påräkna afsättning
pä utrikes orter. Det inhemska behofwet der»
af bör man önska ej mä ökas, men deremot anse som
en National winst, bade i moraliskt och oeconomiskt
Mende, om tillgångar och behof deraf i möjligaste
Matto kunna inskränkas; och dä allmänna Författnin»
gorne synas böra stä i förening med en ladan afsigt,
tror jaa akt >u, gällande Författning till en inskränk,
kare bränwinsbraiming, egentellgen kitt husbehof, utan
Dm 4 Decembet.
L2Z
haräknad synnerlig afsättning under förbud af krogar,
närmare hafwa upfyllk betra föremal, än i ett mot»
salt förhållande af nu föresiagne Författning torde wa»
ra att sörwänta. I öswercnsstänimelsc dermed torde
jag fa yttra den tanka all SwenM Jordbrukare aldrig
böra önska eller söka fine preduciers afsättning i
en alt för mycket utwidgad bränwinStiliwerkning, da
den innom Landet mäste consumeraS, men deremot böra
sörwänta w) sy llän de af deras billiga anspråk pä sä»
ker afsättning och Mliga spamiemälspris i ett obehindradt
anwändande deraf, äswcn pä utrikes orr, samt i
trygghet, att icke genom Utländsk spannemälö införsel
Nedsättning as desse Mliga pris mä wara att befara.
Slutcligen får jag framställa den tillstyrkan, att nu,
warande förbud af krogar ma bibehällas, under förmo,
Lan, det wedcrbörande mage inse angelägenheten att
befordra den mindre kronobetjsningen pä Landet till säVane
LöningSwilkor, ari man skäligen kan fordra dek
de noggrant sine skyldigheter npfylla i afseende pä tillsynen
öfwer bränwinsförsäljning wid konnkrogar; inett
i alla sall, äfwcn under nuwarande misivruk, mäste
dock medgiswas, akt förbudet af krogar gjort ett icke
obetydligt återhåll bäde i bränwinsförsäljning och deraf
föranledande fylleri; författningar tili inskränkning i
tillgångar i bränwin och anledningar till Utswäfningar,
synes mig dessutom nu snarare böra widtagaS än un,
danrödjas, dä man wist icke kan dölja den beklagans»
tvärde erfarenhet, att under förslutne krigsår, och i
synnerhet genom de i en kall årstid beständige kronoskjutSningarne,
benägenheten för bränwins supande och
fylleri synbarligen tilltagit. Kronans inkomst för krogar
bliswer i alla fall obetydelig, men om den ock ic»
ke wore det, borde den ljkwäl. icke medgiswas pä sedlighetens
bekostnad. Skulle likwäl utan afseende häruppå
-
Den 4 December.
Uppå krogar anses som ett nödvändigt ondt, tillstyrkex
jag, ark för deni a,'gisten ina bli'wa stor, för alt inskränka
begäret att idka en sadan handtering, och utsättas
minst till ro N:dr men kunna upga till ZO el.
40 Nttr, dä de i Betänkandet la kallade odal krogar,
med en för afsättning förmånlig belägenhet, icke
lära -Undgå denna högre Bcwillning/ för deN dem i
Betänkandet medgisne förmånsrätt.
Deste anmärkningar anhaller jag ödmjukeligen ina
biiswa renutkerrde till Högloss. Bervillnings och Oetonnomie-U'st»'tetS
uplnstc geanstning, och riik förändring
af Deras Betänkande sa wikt möjligt ar,
ss 6/IlLNborA.
Herr von 8csiant7:, Irvar Ureäric 63-  briol, upläste följande Dicramen:
Förevarande ämne har hos Ä!lniänhet«ii, hos
SttMnde och lydande jstän längre tider werkat skiljaktig!.
' tänkesätt. — Man har ansett Bränwinö-tillwerkniiig
och bruk lördärfligi för Swensta Folket, bade
i moralist!, physistk och oeconomistt afseende. —Mait
har fvrbndil— Man har tillåtit—Man har inskränkt
bränwms ttllwcrkiunq och bränwinctö bruk ömsom, och
Man har alsid inistragit sig.
Utskottet har un tillstyrkt en allman bränningsfrihet
crnot afqitt- Detta tillstyrkande synes grundadt
pa den generela princip: Att hwarje Medborgare stall
aga frihet förädla den w -ra,, han i»licher eller kan
förstast, sig. — Om alla Skea och privilegierade inrättningar
med del samma nphäsdcs more ej myek.t
att saga häremot; Men da sadant ännu ej stett, mäste
Lmdtmannen oförkränkt brbehallaö, wiS snart fagt
den enda utesiutande förädlingspält honom enligt sakens
Natur tillkommer. Del
Den 4 December. 225
Det är endast genom Landtmannen- ido.chet,
säd produceras. Dct är således han sörsta och oinskränkta
rätt att dermed hushälla och densamma förädla.
— D<t är Ladugärdarnes undersällande och
iordbruke'6 upmuntran, som utgör förnämsta skälet
till Bränwins bränningens sörswar, och således bär
jordbrukaren endast äga rätt till denna handtering.
— Sländernes deltagande deri, är ester min tanka lika
sa förnärmande för Landtmannen, som det för Städer,
,e ffulle bliswa om Landtbocrnc tillätes idka SladSmanna
rörelse.
Genom öswerskridande af Författningar, hafwa
större delen af wära Städer anwändt deras, till plantager
och andra ändamäl donerade jord, till sätesproduckion.
— Af ett sadant misibruk bör för dem ej hämtas
skäl till Bränningsrättighct. — Genom dek att
Städernes jord blifwit anwänd till åkerbruk, har
Landtmannen redan lidit »verkelig skada, hwilken ej genom
en »vidsträcktare frihet bör förstoras. —
Hwar och en torde as erfarenheten känna att
Landtmannen, nemligen den mindre rike jordbrukaren
genast om hösten, finner sig föranlåten att till afsalu
i närmaste Släder cfföra sin spanneniäl, den han ofta
dubbelt dyrt sär återköpa. — Schaller Sräkerne
rättighet att till Bränwin förwandla säden, skall L -ndtboen
äterköpa denna wara än dyrare. D»fiutom kunna
ej alla Städerneö innewänare begagna denna räktighet,
som således nödwändigt blir öswerlaten at Missa,
hwilka i corporation, som aldrig kan förekommaskola,
genom spannemals och weduphandling samt brän»
winssörsäljning, rikta sig pä de öfrige StadSboernes
och Landers bekostnad.
Fjerde Länd. t7il:o r§. dlf
226 Den 4 December.
Af Mtcrsta wigt anser jag åtminstone för mist
dek, att de större Skädcrne Stockholm, Götheborg
Carlscrona och Norrköping ingalunda fä bränna bräntvin.
Skulle Veste Städer ej erhälla tillräckligt förråd
af denna wara frän landet mä Kronobrännerier der in«
rättas —- Säda ne Kronobrännerier kunna efter be»
hök och omständighetcr dirigeras. — För dem kan för»
stkrifwas ett wist afwcrknings quanrum. —' Man kan '
med deras bestånd sörcskrifwa.lillwcrkningstiden, bränfle
med mera. — Men för cnst'ilde bränneriet: skulle
stikå föreskrifter wara owerkställelige.
Derigenom aik mari projeeterat en progrestiv af»
gist för större pannerymder, har man förmodeligen
trott sig förekomma Vestas bruk; Meu derutinnan tror
jag att man mycket mitztagit sig. — Da man efterstnnar
att Landtmannen i allniänhet cj ribwerkar lä
mycket bränwin, som han med sitt husfolk förtär, skall
del atrid blifwa winst för den, som har förlag att np«
handla säd och halla större Bränneri? inrättning att
winlägga sig om en wivsträcktare tillwerknisg, och hanö
winst skall orwiswelaktigt blifwa betydelig. — Jäfs
tillstyrker således för min del att pannerymden ej mä
blifwa oinskränkt, och jag förestår, att de största pannor
ej mä öswerskrida Ett hundrade Femtio kannor.
Om Lönnkröqeri kunde sörckommcks, skulle jag
wara ense med Utskottet i dest yttrande, angående Kro,
garne pä Landet, men dä jag af erfarenhet känner att
det är omöjeligt att dä af den fria tillwcrkningen äs»
wen smi.-s följa friheten att falja, afräder jag alla frö»
gcri privilegier, hälst hwarje krogskylt äe en cffenteiig
anmaning för den kringwandrande törsten.
Akt
Den 4 December. rr?
Akt bkänwin fritt fräki tull ma fran Landet till
Staden,e införas, derenwl finner jag ingen king ott
påminna; men att denna waran cj sär pä torgn säljas
i mindre pani r, anser jag såsom ctt rwäng pä
sälj rens sr,b t och ett privilegium för speculanter att
uphandla hela partier, för'att sedermera kunna ffinna
dem, som ej haswa förmäga, alt handla större quantum
än halswa eller hela stop.
I öfrigt hemställer jag, om ieke till förekom»
mande af framqen split, emellan åklagare samt ägare,
om pannors rymd, den föreskrift i Utkommande' Författningar
borde inflyta, att alla Bränwinspannor som
nu finnas, och ägarne wilja begagna, borde genast af
Kronobeljeningen upmätas, och kannerymden päleknas,
man och att alla pannor, som hädanefter förfärdigas,
borde af Skadöjusteraren upmätaS, och innehållet af
honom pätcknaS, innan pannan af Koppacflagaren får
föryttra?.
Mundteligen tilläde Herr von Selmmr att i
den utkommande Författningen rörande bränwinsbrän- /
ningen, mätte lill Allmänhetens underrättelse, Liwen
upgiswaS en beskrifning pä de Skottffa pannorna,
jämce en ritning öfwer deras utseende.
Herr krintrskälö, Larl, upläste till Protocol»
let följande:
ödmjukaste anförande:
Uti Konungens den ; nästledne Julii till Högloft.
Stats,Utskottet, grsne nådiga -^propofition, om
Stats, Werkets tivständ, inkomster, utgifter, skulder
och fordringar, samt hwad till befi uprätthallande erfordras,
har Konungen i näder anfell der wara af
myr
-
L2§ Den 4 December.
mycken wigt, att Allmänna Magazinöinrättlckngen,
som har wärdén och styrelsen af Kronans SpannmålsMagastner,
Krono-Bagerier, och de för Stockholms
Stad inrättade Krono-Bränneriet med mera; emona»
ger, sörwalkar och redowisar Kronans in natura lef»
wererade Krono och Tionde samt annan Rantespanne,
mäl, anffaffar till behörige ställen samt tillhanda häl,
ler och utlämnar, hwad Regementet, Stater och Corp»
ser i Bröd korn undfå böra: Uphanblar i sädesrike
Provincer, samt uplägger förråd af säd, för att der,,
med bispringa Landers inncwanare, i de mindre sädes,
gifwande eller af miswäxt hemsökte Provincer, samt
af winsten pä Bränwinebränningen m. m. icke allenast
bestrider afiöningen, utan ock kunnat och alt framgent
kan, till Slatöbehvfwet lämna bctydeliga under,
stöd, da Förwalrningen oförryckt och i behörig ordning
sar fortsättas — Mä af betz till Kriget mcdkagne sond,
Zrcrfä hwad, till utöfningen af dest angelägna befattning
hörer.
För min del kan jag icke, utaf högstberörde nådiga
propositions innehall, uti dest hela widd betraktad,
hämta annan slutföljd, än att Kongl. Majrt i
näder behagat pröfwa och anse, icke allenast fortfarandet
af Allmänna Magazinö inrättningen, i afseende
pa oswanomförmälde dest mängfalldiga, och likmätigt
orden uti höga proposition angelägna befattning, gag,
uekig och af mycken wigk, uran ock de hittills drisne
Kronobränueriers fortsatte drift, för Kronans räkning,
och i sammanhang med allmänna spannemäls Magazinsinrärrningen,
nödig och för Stats-Werkct winst,
-wande. Med underdånigt afseende hära, och enär
Härtill kommer, att hos Riksens Ständer, framsiällmn,
jar blifwir gjorde, icke endast, vm Spannemäls-Ma»
H , - ^ -astlis
Den 4 December. »29
gazins inrättningens bestånd, man ock om desi sä beskaffade
mwidgande, hwarigenom ä ena sidan spannemälens
skadliga wanpris, och ä den andra sädeöprisernaS
oskäliga stegring mätte kunna sörekommaS, samt derwiv
tillika pa flere anförde skäl och grunder, blifwit
yrkadt, Stockholms och Götheborgs Krono-Bränneririers
fortfarande gäng för Kongl. Maj.ts och Kronans
räkning; sä hade efter hwad jag i ödmjukhet tror, behandlingen
as förberörde ftägor om Allmänna Spannemäls-
Magazins inrättningen och hwad dermed sammanhang
äger, bordt föregå allmänna bränwinsärendct,
eller åtminstone desie bägge sräqor gemensamt, till
Riksens Högloft. Ständers öfwerläggning föreställas.
Det kunde wäl också wid dylikt förhällande, wara anledning
till den underställning, om icke afgörandet af
husbehossbränningsfrägan i hela desi widd, mä hwila,
till desi allmänna Magajinsärendet äfwen blifwit till
föredragning och afgörande beredt. Men som, med
detta ärs stut, den tiden till ända löper, hwarsöre de
Rikets inbyggare, ssm hittills warit berättigade, med
stadgads wilkor, husbehofsbränning idka, deras bränwinsskatt
utgjort, samt följagteligen angelägit blifwa
mäste, akt med möjeligaste skyndsamhet, bestämma huru
samt med hwad rättigheter och skyldigheter, desie
Rikets inbyggare, med nästa ärs början, mage fullfölja
isrägawarande handtering; Altsa och dä för öfrigt
hwarken Magazinsinrättningen, under sednare tider,
hast gemenlkap eller befattning, med någon annan
Bränwins bränning, än den, som blifwit idkad,
wid de, för Stockholms och Götheborgs Städers behof,
warande Kronobrännerier, eller näqoi, sräga nu
blifwit wäckt, om flere, än nysiberörde Kronobränneriers
drift för Kronans rakning, samt i förening med
Spannemäls Magajins inrättningen; Ty sär till Hög,
2Z0
Den 4 Decembet.
wälöorne Herr Grefwe,, och Landt-Marskalkens, samt
Högiofl. Rivderskapct och Adelns uplysta ompcöfwande,
lag i ödmjukhet hemställa, om icke srägan om
förhällandet, med bränwinobränniugen i Stockholm och
Götheborg, bör blifwa hwilaude, till g mcnfam p! öfning
och behandling, med sragan om Allmänna Magajinsinläkrningei!,
samt akt föst.ideligen för det när1v-rande,
öswerläggningen om hus rehosLbränningen och
dewillu,ligen derföre, ina ko n ma akt sträcka sig, allenast
till Rikets öfrige Släder, jäinre ä Landel »varande
inbyggare; anseendes jag mig >ämwäi således, wid
här nedanföre tillgörande påminnelser wid Högloft. Urskottcrs
Betänkande, böra sörblifwa inom en sä beskaffad
gräns.
Wrd Högloff. Bewillmngs och Oeconomiae-Utskottens
Aörstag, atk, h^rad hlisbehols-bränningsrät»
tigheren pä landet angar, icke allenast hemmansägare
och brukare, utan äswen mnehasware as andras skaLtlagde
jordlägenheter, samt ägare eller brukare af utför,
dar nied åkerbruk mä deltaga uti bräimingSiättighet,
har jag kör min' del icke widare atl påminna, än ati, ester
min tanka, det, pä agaren till ett h mman, eller annan
skattlagd jordlägenhet, hwarä Landtbo eller Arrendator
ankages, mä fä onkemnia, art wid eontracletS gif,
wande, deruti förbjuda den blifwande jordbrukaren
bränwinS brännings utöswande; hwilken rättighet för
I -cdägaren ä ena sidan, i afseende pä siere sig företeende
ff'äl, ost st och.halst när staga är om hemman
med swaq skog, är ganska angelägen, och ä den altdra
leke kan enlesobillig, dä Lmdtboen äger, att derefter
lämpa och betinga de öfrige Contractswilkoren.
Men beträffande Högloft. Utskottens tillstyrkande,
att ifrägawarande brännings rättighet, jämwäl mä
' , sträcka
> Deir 4 December. rzr
sträcka sig till oskattlagde lägenheter, Mttlagde qwarnar,
Mölnare, Toppare och indelte Krigsmän, samt
pä landet boende Ståndspersoner, Tjenstemän och Handl,
werkare, oagtadt de ej äga eller besitta jord, sa kan
jag icke härsttinnan med Högloft. Utskotten, mig
förena.
Jag föreställer mig, att ibland andra hos Högloft.
UtMtten häcwid sörekomne Ml och anledningar,
i synnerhet torde hafwa gjorts afseende derpå, att,' genom
en sä nrwidgad brännings rättighet, icke allenast
asgisten ä hemmans innehafware, skulle, såsom nu är
föreflagit, kunna förminskas, utan jämwäl det oag,
kadt VewillningSsumman idet hela förökas, men utom
del jag för min del befarar misiräkning härutinnan, tvid betraktelsen
deraf, all det, genom en sa ukwidgad krän»
ningsrättighet, åtminstone i början blifwande öfwerflöd
af bränwin nödwändigt mäste inskränka speculation pä
större pannors begagnande och i samma mohn minska
den derifrån päraknade större bewillningen; sä är jag
för öfrigt af de» lankan, att det i ».änga afseende»,
warit förmänligare, för hemmansbrukar»?, att erlägga
sä stor tillökning, pä den, för dem nu projecterade BränWins-Bewillningen,
som warit swarande emot de nu
förestagne och förut icke kände husbehofsbrännings af,
gist, än att widkännas de flere förfördelande följder,
som denne utwidgade rättighet, om den gär till fullbordan,
säkerligen skall medföra, icke endast för hemmansbrukare
utan ock för det Allmänna. Och jag ma
ej eller förtiga min öswertygelsc, derom, att, för de
fleste af nu i sräga komne nya bränwinsbränningsidkare,
är och blifwer det gagneligare, att köpa bränwin,
hwarmed dä altid! sparsammare hushällas, än att
antingen med köpt säd, eller förbrukningen af hwad till
2Z2
Dm 4 December-.
lifs uppehälle erfo-dras, tillwägakomma en genom mildre
ersare!:hek uti riliwerkninqen, bliswande ringa och
icke 'ällan förlust n>edför.mde aik sining, och densanrma
derefter öfwerflödigt anwända.
Salom ett hnfwndsakeligt Ml, för werkclige
Hemmansbrukare urkade och niedgijiie rättighet, att
idka hnsbehos bränwins rillwerkaing, har nian icke
allenast abcropak, utan ock gillat, att de sjelswe utöfwrr
behof,vtt, för deras uppehälle, producera den till
bränwins bränningen erforderlige sädén. Och dä detta
Ml saknas , för ifra-a komne nya bränwins brännare; sä
syncs, blett med afseende hära, d.fle icke böra fä njuta
enahanda rättighet med werkliga HemmLnebruk.re.'
Men hälsörutan förekomma flere andre morMl och betänkligheter,
wid här isrägawarande utwidgade bräm
klings rättighet. »
Efter hwatz Höalofl. UtMtten föresiagit, ffulle
t t wäl blifwa beroende pä Hemmans eller jordägaren,
att antingen tilläta eller förbjuda, pä Hemmanets ägor
teende, mölnare, torpare eller indeldle krigsman, samt
pä Landet boende Sländs personer, Tjenstemän och
Handtwerkare, att möfwa bränwinö bränning; Men
betraktvm endast här nedan anförde till befarande och
snart tillsägandeS oundwikeliga följder, af Jord ägarens,
del ware sig bifall eller förbud, hälst hwad
Torpare och Soldater angar att begagna Bränwins
bränning.
Bifallet Mll i allmänhet otwiswelagtigt hofwa
de Mdcliga och obehageliga M.der: Att, såsom, förberörd!
är, sistnämnde inskränkte jorbbrukare, utan all
mräkning anwända den spannemäl till bränwin, som dc
behsf
-
Den 4 December. szz
bchöfwa til! brödföda: Att de genom ägande ogen
Bränwins tillgäng , filma ett förförande och ffadeligt
tillfälle, till öfwerflödig förtäring deraf, so n troligen
till fink, för mangen öswergac till liderlighet och egen
förstörelse: Att en del af dem, uran beräkning af kost»
naden, jämwäl torde sträcka deras tillwerkninq till försäljning,
och sä medelst komma nki en flags nödwändigher,
akt med eftersättande sa wäl af egna angelägne
göromål, som ffyldigheterne till jordägaren onwända
mycken tid, bade uti och för sjelsma bränwins tillmer?-  ningen och till minnande utaf afsättning för samma
tillwerkning: Och — manga flere olägenheter oberäknade
— Utt flnteligen en jordägare, son, pä fine ä«
gor har flere dylike bränwins brännare, fä widkännaS
rtt icke obetydcligt killitande pä Hemmanets ffog.
Wägrar äter Hemmans ägaren en Torpare,
Soldat eller andre pä Hemmanets ägor bosatte perioner,
att idka bränwins bränning; Sa — mäste ock
den förstnämnde eller Hemmans ägaren wara beredd
pä obehaqeliga följder —- deraf isynnerhet om quaruar
gismas, som antingen ägande öftverflövige skogar, eller
utan beräkning of behandlingen med deras swagare ffogar,
tilläta deras Torpare med flere att bränna. —
Wägrandet ffall dä naturligttvis orsaka mihnöje, emot
den wägrande husbonden, och minffa hägen för ffvl»
dighetcrs fullgörande, samt fluteligen föranläta Torparen,
kanffe» till saknad för husbonden, a« söka annan
Torpare lägenhet med brännings frihet. — Händelser
som, om nu söreflagne widsträckke brännings fn^ek
ffulle winna bifall, troligen skola förr ell-r f>cfätla
alla jordägare uti den obehagliga nödmä^ digher,
att icke kunna »vägra deras Torpare eller Soldater att
2Z4 Den 4 December.
pä husböndernas bekostnad, i flere asseendeu, med dem
dela fördelen af bränwins bränningen.
Härförukan sär jag ock fluteligen icke oanmärkt
lämna, burn som tillåtelsen för Torpare, Soldater och
flere pä ett Hemman inhyrde Personer, att idka Bränwins
bränning, kan giswa en gärdsägare tillfälle, att
under flika personers namn, icke allenast drifwa flere
bränneriet, ulan ock sä medelst undandraga sig den
högre bewillnings afgift, som honom äläge, om alla
desi brännerier blefwo drifne i en mans namn; Timed
50 kannors pannor pä 10 ställen, kommer brän,
ningen da att werkställas, med tillhopa Zoo kannors
rymd, samt med afgift af blott 2 R:dr. z si. för
hwarje panna, som för alla ro gör 20 R:dr. zo si.
I det stället för en 500 kannors panna, ester progresii»
vns Tabellen mäste bekalas öfwer i,ZOQ R:dr.
Nu och wid nogaste öswerwägande, af alla of»
wan anförde Ml och betänkligheter, kan jag, såsom
förbemäldt är, icke för min del bifalla Högloft. Utfckot»
tens tillstyrkande, att hirsbehofs brännings rättigheten
mä sträcka sig till osirgtrlag-s lägenheter , skatrlagde
quarnar, -mölnare, torpare och indeldre
krigsmän; samt pä Landet boende Stånds perso»
ner, Tjenstemän och Handrwerkare, som icke haf,
wa eller bruka jord, utan sadant alt ödmjukeligen afstyrker,
men sär ocksä tillika ytterligare ödmjukast för»'
klara mig icke widare hafwa att påminna derwid, att
hemmans ägare och brukare samt innehafware af and»
ras Mttlagde jordlägenheter, sä wäl som ägare eller
brukare af utjordar ina idka husbehoss bränning; än
akt det, pä ägare af ett hemman, hwarä Landbo eller
Arrendator aiitages, skall sä ankomma, alt wid conträr
-
Dcn 4 December.
tractets utgiswande, förbjuda den bliswande jordbrukarcn
VränwinS brännings utöjwande.
Beträffande äter Städerne, sä och dä Stocka
holm och Götheborg, såsom, hwarom jag förmodar särskild
förfalliilng bllfwer tillgörandes, undantages, får
jag endast, hwad de öfrige Städerne i Rik.t angar,
ödmjukast göra den anmärkning eller'rrindrcm wid Högloft.
Utskottens tillstyrkande, det alla i Städerne och
deras område boende husägande innewänare mätte fä
idka busbehofs bränning: Att jag häller söre det jämwäl
hyrcsmän i Städerne, dä husägare dertill lämna
bifall, mä wara lika berättigade till bränwinS bränning,
samt som Landtbo ä Landet:, dä jordägaren betz
Nllätclsc dertill lä,- nar.
Uti srägorne angående tiden för hnsbehofs bränningens
utölwande, samt den pannerymd, som dertill
mä begaqn s, har jag söre detta, hos Högloft. Ridderskapet
och Aoel», asgitwit mitt yttrande, hwilket, till
Högloft. Beswärs- och Oeconomiae-Utskottet, bliswit
reniirleradt; om som, da en skyldig noggrann öfwer,
läggning hos mig föregått berörde mitt yttrande, jag
, hwarken kan eller bör derifrån afwika, Utan fasthäldre
derwid oförändradk sörbliswcr, sä utbeder jag mig, att
nu ä nys ia uprepa mcrbcrörde mitt yttrande, lydande
som sökjer:
"Hwad först angar sjelswa brännings tiden, sä
"anser jag för min del, bäde nyttigast och lämpeligast
"wara, att, likmätigt hwad hittills warit päbudit, och
"eflerleswas bordt; all hiänwins bränning inställeS och
'^uphörer under Junii, Julii, Augusti och September
mänader, emedan i:o enligt hwad här neda"fö
-
2z6
Den 4 December.
"re, i fragan om bränwinspannerymden bewisis skall,
"husbehofö brännaren under de öfrige atia manadernc,
"äg.r öswerflödig rid och tillfälle, att til!wc>k.> ett sä
"stork bränwins quanlum, som mängsaldige qänger
''öfwerstiger dest Hushälls behof: 2:0 Del i öfrigt pä
'god grund, för husdehofs bränningens försmår, be^
"gagnade ffaltt, nämligen drankens nödwändighcr för
"kreaturen, icke är lämpeiigt eller äger rum, under i"fragawgraude
fyra mänader, esler som kreaturen dä
"taga deras föda utom hus. z:o Branwms askast"ningen,
»tider mer berörde fyra mänader är mindre
"förmäglig, lamt spanncmälcn söljakteligen illa anwän"des.
4:0 Detza 4 manaders mänga och angelägna
"Landtmcmna göromäl, ogerna medgifwa tidens förspil"lande,
pä sädane jySlor, fain förut bequämligen och
"deruröswcr, med mera förmän kunnat werkställaS:
"samt 5:0 Hwad som jämwäl torde förtjena upmärk"samhet,
sjelswa bränwins bränningen, pä de fleste
"ställen desto ostridigare orsakar hinder Uti öfrige göromål
ens förrättande, som det behagliga tillfället, att
''under pannans drift, begagna den sä medelst bliswan»
"de bränwins tillgängen, onekligen mäste dertill mycket
"wara bidragande, och i samma mohn ffadeligt, milder
de mäst brädffande syoflorncs förrättande."
Deremot häller jag före att husbehofs bränningen
bör ovilkorligen, och utan all flags inskränkning,
wara tlllaten, för alla Hemmans brukare, under be
öfrige atta mänaderne, sä att det pä hwar och ens
egit godtfinnande mä sä ankomma, att bränna, antingen
hela denna tiden, eller pä hwad del deraf, som
han will och nödigt anser. Här wid torde wäl den
betänkligheten, wid hastigt påseende, kunna wisa stg,
att nämligen wid inträffande mindre förmånlig skörd,
ange»
Den 4 December. 257
«nge'äget wo^e, genom en minskad bränwinöbränning,
söka förekomma spannemälsbrjst, och till befarande
spannemälsprisernes obilliga st»string, men som erfaren»
heten, under fcamsarne tider, wisat, att, oagtadt den
hittills qiorde instränkning af bränwinö brännings tiden,
ifrån Ätta till Trenne manader, tiliräckelig till- ,
gäng pä bränwin ltkwal cj saknats, emedan, hwad
finn icke genom losgjlwen bränning erhållits, hlifwit,
genom sa kallad lönnbränning tillräckcligen ersatt; samt
att salunda berörde instränkmng icke haft annan följd,
än den, att lagbrytarena, dek will säga de, som pä
förbudna tider och med för stora pannor bräunt, samt
de personer, som upstgtcn öfwer lagens efterlefnad i
denna delen tillhört, dragit winsten deraf, och derutöfr
wer, pä de laglydigas bekostnad, genom olkaligen höga
priser, pä lönn-brännarens, tillwcrkning, hwilket
jämwäl än widare, sä mycket ostridigare bidragit till
sädesprisets upjagande, som lönnbrännarcn, säker om en
öswerflödig ersättning af ett högt bränwins pris, ansett
likgiltigt, hwad han för spannemalen mäst giswa: Sä
finner jag för min del, ofwan anförda betänklighet,
sä mycket mindre urgörande nägot gällande skäl, till
förändring uti sörberörde min yttrade tanka, om hus,
behofsbräningenS oinskränkta tillätelse under de i fräga
warande älta manader, nämligen: Januarii, Februarii,
Mars, April och Maj, samt Oktober, Nowember
och December, sorn dä lönnbränning enligt hwad
ännu mäste wara i minnet, icke kunde förekommaö de
tider, dä Nlkets alla inbyggares pannor wörö dels uti
publique förwaringsrum oflämnade, dels under förseg»
ling stalde, en flik öfwcrrrädelfe desto omöjligare nu
kan hämmas, dä kanske nära wid 100,200 Vrän»
winspannor finnas i Landet, samt dertill med winsten
hade för lömibrämiareli, och drn genom fingren seende
' -Ve
-
LZ8 Dm 4 December.
Vesiagaren, nu mera är större, än den samma uägon
lid tillförene warit; warandeS för öfrigt otwifwelagtigt,
atk i samma mohn, söm bia!'.wms,ri?!werk!ungen,
under ofwannäwnde akka killakne mänadcr, bliswer
öfwerstigande werkeliga cousitmrmn deraf, den kill
befarande öswersiödiga bränningen mäste af sig sislf
Uphöra; ty det bliswer, sä om vfwannämntk är, säkert,
alt bränwinsbränninaen rättar sig efter bchofwet deraf,
antingen den werkställes pä tilläieligt elier oriliäteligk
sätt.
Beträffande dernäst Bränwinspanncrymden, sä
kan jag härwid icke underlåta, akt aldraförst bekänna
att derest jag öfwerwarit sednaste Riksdagens öfwerläggningar
i detta ämne, sä hade jag ingalunda kunnat
instämma, uti det dä widtagne bestulet, om pans
nerymdens, för ett helt hemman fönuiuffimig frän 60
kill 50 kannor, och i proportion för mindre hemmansdelar,
emedan en stik förändring ä ena sidan medfört
en känbar och obillig kostnad, för de laglydige jordbrukare,
med deremot ä andra sidan tillsyn da t kopparstane
samt lagbrytare och Beslagare desto större winning;
men sedan denne författning allaredan omkring
9 ärs tid haft bestånd och bordt efkerlefwas; sä tillstyrker
jag i all ödmjukhet desi framgena fortfarande,
Man förändring eller'r,l!ateise af pannerymdens förökande;
och det efter min öfwerrygelse, uf det wigriga »Välet,
att, dä med wä! inrättad och werkställd bränning
af Adelar Räg Adelar hafre och Adelar malt, med en
kannors panna, likmätigt hwad hos mig mängfal,
dige ar warit prackiseradt, bcqwamligen, och utan sä
kallad naktdränning, 2§o kannor pä en mänadskid,
samt följaktligen 2,000 kannor och derutöswer pä atta
mana der, da bränningen oafbruitt forkjätteö, kunna
- ^ ^ . lill
-
' Den 4 December. sz
-
tillwerkaö, husbehofsbrännaren rnev en sadan nu Maten
panncrymd, kan, säsom här osman anfört, åstadkomma
mängfaltiga sangor större bränwinsowantum
än han för sig cchs sin hnshällninq behöswer, samt
följakteligen ager tillfälle.sälja en betydelig del deras;
hwartill äsmen kommer, att till en sa beskaffad, med
en 50 kannors panna möjelig bränwinStillwcrkning, om
också 22 kannor af tunnan skulle erhällas, fordras icmindre
än Elt hundrade tunnor säd, hwartill troligen
minsta delen r:1 Mantals hemisjm gilwer tillgäng, uröswer
HemmanSbrukarenö öfriga hushalls sädcöbehof.
I afseende pä Höglofl. Utskottens förslag till
Bewillning sör husbehoföbränningcn, Utbeder jag mig
ödmjukast, att sä göra följande anmärkningar.
, i:o Haller jag före, att säkraste och enklaste sättet
till denna bewillnings utgörande, hade warit det
hittills wanljgä, att nämligen erlägga 4 R:dr Banco
för hwarje helt hemman och i proportion för de mindre,
men om efter hwad nu ^är föreslagit, särskildt
sör Bränwins pannorne i mohn as deras rr-mdcr, skall
contribueras; sä finner jag wä! någon minskning i berörde
afgift wara billig; Dock som jag icke tror, att
den tillökning Uti totala Bewillningssumman» som blifwit
paräknad, genom paniieasgiftens förhö,»ing, i mohn
af en sörökad kannerymd: sä torde till nndwikande af
rn missräkning säkrast wara att öka isragawarande afgift
isrän 2 till z N:dr Banco. —
2:0 Men hwad angär afgisten, för mindre hemmansdelar;
fa och enär, efter hwad som är föreslagit
aboen pä en dylik mindre hemmansdel, äger lika rättighet,
med Äboen pä ett. helt hemman, akt begagna
sä
Den 4 December.
sive panna han will, emot aldeles enahanda fä kallad
pavneasgift, sä synes mig icke billigt wara,'att wid sa«
dant förhållande, ten mindre hemmans Moen stall betala
brännings afgisten, endast i proportion af hem
manets
storlek; ty utslaget skulle dä blifwa sädaiit,
akt Oboen pä hela hemanet betalar för Brännings rättigheten
2 R:dr —
samt för §o kannors pannerymd, efter
hwav jag will minnas , - l — 43
Tillhopa — — —. —. N-dr g. 4Z
Häremot Hemmans Obo stall, ef,
ter sörstaget betala för brännings,
rättigheten allenast - « - —
samt för 50 kannors pannerymd - i
Tillhopa — — — — Rstr 2.
Den senare kommer således för aldeles enahanda
bränningsrättighct att betala I Rtdr 40 st. mindre
bewillning än den förre, änskönt den sistnämnde
possidcrar 12 sangor större hemmantal»
— Skulle ater ^ hemmans Oboen wilja anwända
sörberörde, om jag sä mä säga wundne
1 R:dr 40 st:s besparing, till högre panncrymds
tvinnande, sa upkouuncr deraf en annan obillighet,
att nämligen da Oboen, pä ert helt hemman,
för g R:dr och 4g st:s utgift, icke fär begagna
större an eo kannors panna, sä kan cn Obo pä
^xtdels Hemman, för lika afgift, sä bränna meS
eina 70 kannors panna. —
— Ett
Den 4 December.
—» Ett exempel, som äfmen är lämpeligt till Torpare,
jämsörelsewis mot deras husbönder. —
Häraf wisar sta, såsom jag i ödmjukhet förmodar,
nödwändigheten as någon sadan jämkning i denna
delen, att om den mindre hemmans eller jordbrukaren
will och ffall sä njuta lika rättigheter, med en
större jordägare, den förre ocksä bör wiokännaS motswarande
onera.
g:o Beträffande den för Städerne sörestagne Bewillnings
asqiftcn af 8 st. för en hwar, som lär idka
Bränwinsbrgnning, samt särkildt för paunerymden,
sä anser jag samma anmärkning härwid äga rum,
som här ofwan blifwit gjord, i afseende pä innehafware
af mindre hemmansdelar ä landet, äfwensom
jag tror mig haswa anledning hemställa, om icke gilinnokönet
i Städerne, derest'de icke kunna aldeles frikännas
frän Bewillnings afgift för bränwin, Åtminstone
mä, likmätigt hwad i- andre sall manligt är njura
nägon lindring, jämförelscwis emot Mankönet.
4:0 Den projecterade Bewillnings afgiften för
Krogarne af 5, — io, -- 15, — till — 22
N:dr tror jag för min del wara alt för dryg. Min
ranka i denne delen grundar sig huswudsakeligen derpå,
akt dä alla husbchoss brännare fä- sälja till och med
Erstop tals, och dä destutom ostridigt är, att bränwins
försäljning äswen i mindre mätt ffcr annorstädes än
pä krogar, sä mäste Krögar» derigenom onekeligen
mycket förlora Uti sin näring och inkomst: Torde och
hända, att pä efkerfrägan uplyst bliswcr, det Krogarne
icke more sä högt taxerade, dä försäljningen pä
landet dem endast tillhörde.
Fjerde Bander L^:o a6. För
242 Dm 4 December.
För öfrigt wore det wisterligcn en god och lycklig
sak, öm genom förbud för Krögare att utborga
Lränwin, eller andra starka drycker, ett öfwerflödjgr
bruk af dcsta waror kunde förekommas: men fruktande
att en dylik lag icke kan ejrerlefwas, eller controlleras,
och med den hos mig radande lankan, att dcn lag,
som icke kan med säkerhet kill wcrkställighet befordras,
icke bör utgifwas tror jag sa mycket häldre bäst wara
att läka detta förslag blifwa Hwilande, till dest öfwer
läggning
finnes äga rum, om icke ett flikr påbud mä
kunna sträcka flg längre, än till den clast af Medborgare,
som idkar krognäring, som deste icke uran billig
anledning, torde tro flg icke böra annorledes i denna
rväg behandlas än de Näringsidkare, som utminutera
dyrbarare starka drycker. —
Sluteligcn och hwad angar Högloft. Utskottens
yttrade tanker, om skadligheten, af utländske brännewiners
iusörskrifning, och nödwäiidighcten af förbud
deremot, undantagandes wid uri Riket inträffande
mistwäxt, sä får jag härmed förnya och åberopa, hwad
Uti ett, lill Högloft. Ridderskapet och Adeln, söre
detta af mig ingiswir, och till Högloft O conomieUtskottet
remitteradt Memorial, bliswit förestå gir och
yrkadt: Att nämligen; dä Vränwinöi ehofwet icke af
inrikes spannemal kan erhällaS, tillräcklig utländsk spannemäl
mä för sagde behof införlkrifwas, pä det icke
allenast tillw.rkmngs winsten mä blifwa inoin Riket,
utan ock drank afkomsten warda för Ladngardarne
gagnelig; Men skulle icke eller Utländsk säd kunna
rrhälläe,. sä torde dä först en sparsam införskrifning af
utländskt bränwin böra fä äga rum.
An
-
Dcn 4 December.
24)
Anmäldes och infördes en Deputation del
Högwördige Preste Stänket, anförd af Biskopen i
Lindköping Herr Doctor kosensrsin, som upläste
följande:
Utdrag af Protocollet hällit hoS
Högwördige Preste Ständer den
4 December 1809
S. D. Bcstöt Preste Ständer att till den as
Riksens Högloft. Sränders Stars Utskott förest gne
Bewillnings summa; Twä Millioner Femhundrade Tnsende
R:dr. ärligen, intill nästa Riksdag, Desi bifall
lämna, med förbehåll, act det är Ständer öpel> ett i
afseende pä de speciella deraillernaa Mi Skars . Utffotkers
utläkandcn, sä mäl angående Stars erster,.'gen
som om Flnance planen framdeles cstgstwa de anmärkningar,
som kunna nödige pröfwas; och anmodas söcdenjlkull
TiMillnings-Ukfforret, att, i handr-se aswen
de öfrige Nespect v- Stä.iden skulle berörde summa bifalla,
skyndsammast företaga sig fördelningen deraf, i
enlighet med de grunder, hw-lka redan af samtlige
R-kS Sländcn blifwik antagne; hwilket härigenom
skulle de Ne,peo ve Med Ständen samt Stats och
Bewillnings-Urfkolten wördsamt och manligen meddelas.
17r Lu^ra.
Lx krorocollcr
jf. 17. ^Imgvi^r.
Alwen wäl tillkännagaf Herr Bftkooen, att
Preste Ständer tagit under sorgfällig pröfning och fä«
stat den billigaste upmarkfamhet wid Riddecskaper och
Adsslns
244 Den 4 December.
Adelns anmaning akt göra upoffringar är Skaten i dest
närwarande krängande behof, och lämna de efterdöme!»
af oegennytta och wälwilja, som nian af Religionens
Lärare kunde hafwa att förwänta. Ehuru Preste
Ständer ansett bägge srägorne, sa wäl or» ett nädärs
meddelande ät Skaren wid inträffande tjenstledighcter,
som indragning af Vstkops Embeten och Deras lönings
wilkor, säsom prisilegii saker, och njukningen as Stan»
dets löne-förmäner, sä grundad i Författningar, och as
Konung och Ständer gemensamt fattade Vestnr, att
uägon rubbning deri ej uran ett wald kunde äga rum,
hade likwäl Preste Skändet för ait bewisa, att Det ej
ledeS af egennytta, samt wore lika willigt som Dest
öfrige Med-Skänder till patriotiska upoffringar. fruvikligt
tilibjudik: Uran »vilkor as någon annans deltaga,,,
de, eller af namn som hälst, att de Viffvpar, som i
inkomst njuka Z,Ooo N:dr. B:co eller dcröswer, ffulle
pa den bcwilliung De, alster nu faststälde grunder
komme art erlägga, betala en förhöjning af go proCenr;
weil med wilkor af de andre Ståndens deltagande,
dock med undantag för penninge löntagare, alt
hwar och rn, som njuter en ärlig inkomst as i,;oo
B:co och dernröswer ä stn ester samma grunder stadgade
bewillning alogs sig att erlägga en tillökning af
20 proCenr. Detta hade Preste Slandet bewiljak,
med tillägg af den billiga »väntan, att Preste Ständer
hädanefter matte se sine privilegier äsw.n af de andre
Skänden skyddade och skonas för asta »vidare försök kill
minskning i Dest Ledamöters lönings lvu kor, hwilka,
underkastade en billig granffning, Herr Biffopen »vöre
öjrvertygad ej ffustc synas öfwerdrifne.
Deputationen asträdde utbeledsagad efter wan«
lighcten. .
Up
-
Den 4 December. 24;
Uplästcs ett Dielamen af
Herr köni§, kskr, sa lydande:
Wid nu sörewarande öfwerläggning rörande
Betänkandet om bränwins bränningen torde mig tillätas
fä wäcka Högloft. Ridderskapet och Adelns upl«ärk!ägrhet
pä följderne af en deri projeckerad tillåtelse
för flere obesutne Personer alt fä idka bränwinS
bränning.
Jag gär icke ifrän min en gäng yttrade tanka,
alt Torpare mä med HnSbondenS tillstånd sä bränna.
Narurligkwis bör det ej dä ske, utan Torparen har något
jordbruk och någre kcealur, och wid Hemmanet
tillgäng pä skog; men jag gjorde pä samma gäng det
förbehåll, alt hwarken Soldat, Ryktare. Bärgman,
Strandsittare eller inhyseshjon borde erhälla en dylik
tillätelse.' Uran att cxvresse förbjuda de andre, lämnar
Betänkandet öpen frihet ät den roterade Soldaten och
ät Handtwerkaren. Följden af det senare blir, akt
Socken Handtwerkaren, som sällan har nägok jordbruk,
knapt nägon ko, sköter krognäringen i stället för Handt,
werket, och ändamalec med hans tillsättande förfelas.
Men brännings friheten för den jndeldte Soldaten
har mycket estertänkelrgare följder. Ehuru Betänkandet
innehaller, att dertill fordras RorhallarenS
sam yke, skall det ej räcka länge innan denne rättighet
mäste borrtgifwas wid hwarje nytt knekte contracls
uprättande. Manligast boende nära Rote», och med
ett ringa sädes förråd, det han da genast förwandlar
i bränwin, förstör han Rotebondens skog, stjäl i compagnie
med tjenstefolket ur bondens loge eller sädes
246 Den 4 December.
kod, och förwandlas sä småningom ifrån en nyttig Rik
ts förswarare till en tjuf och en fyllhund, onyttig i
fred, snart måröd i krig. — Och skall en Wik
tillåtelse vä Soldatens seder, hösma ett mycket wadligare
inflytande, an wära fordomdags sä älskade kyrko
parader. -
Denna tillåtelse är ock högst onödig, ty ingen
Rothällare nekar sin Soldat, att hos honom sä kräm
na en liten quaiicitet säd till desi husbchof.
Höglofl. Riddcrffapet och Adeln torde genast
finna skadligheten as detta förordnande, utan akt jag
derom bchöfw r widare orda, !'M, rföre jag får föreslå
att detta förordnande sä ändras, att all BränwinS
bränning onnbkorkigt förbjudes för Ryktare, Soldater,
Dä.oaän, Sirandsittare, Torpare och Hondtwcrkare
utan jordbruk och boskaps kreatur, samt'Inhyses»
hjon. — Och rubner jag mig derom Herr Grefwe»
och Landt-Marskalkens proposition.
Herr !>k Klin te ber», Wil steim, anförde
skristeligen rist Protocollet följande:
Emot den förefl .gne inskränkningen wid salu af
egen uHwcrkiiing af bränwin, och rörande de i wisa
fall projeceerade böter, anhällcr jag ödmjukast, art fä
göra nägr». munättmngar.
i:o Dek synes strida emot rätta begreppet as fri
bränning och salu, art förbjuda försäljningen a andra
ställen, än kkogar, i mindre partie, än halft stop.
Nytian deraf lärer ock ej öswerwaga de deras följande
olägenheicr. Defla bestä deri, dels, att ösweMädel
ser
-
Den 4 December. 247
ser swavligen kunna förekommas och controlleras, dels,
att om ock säljaren sjelf söker iagttaga föreskriften, sä
eluderas ven ända ganska lätt af köparen, som icke
finner det wara brott, att urdela vet köpta halsstopet
bränwin i samma rum, han det köpt, sä wäl som i
nästa stuga derintill, och dä förbrytelsens art ej strider
mo.k moralitetens fordringar, sä kunna lagar, hwilkas
efterlefnad ej är att supponera, medföra föragl för
andra lagar, hwiikas åtlydnad är af yttersta wigt.
2'o Af enahanda beskaffenhet är förbudet, som
angar försäljning wiö marknader, och i städerne af
det bränwin, som frän Landel ditföreö. En omättelig
förtäring deraf, äterhalsis mer, om en hivar försäljare,
äger att sälja i minut med lika frihet som i
parrie, än om minutsringen blott skaff ske pä krogar .
och marqnetenteri eller näringsställen. In större samling
af Folk. desto siere ,anledningar och upmuntrin»
gar till förtäring. Waran blir ock dyrare hos krögare»,
än hos tillwerkaren, och dä enligt allmän lag,
landtmanna waror ej fä säljas i städerne, innan de
bliswit förde till Torgs, sä wet jag ej hwarföre med
berörde wara, skall päfordras en aldeles motsatt föreskrift,
och torde det wara bättre, att tillära försäljningen,
hwar som hälst, än stadga ett påbud, som för,
ändrar lagens kraft.
z:o Dessutom föranleder omsörmälde förbud till
den gemensamma olägenhet, att Säljaren blottställes för
angifwelse och aral, endast för det de räkat taga miste
och gränsen af det tiilätliga och det förbudna stället,
eller för det de fält en wara i minut, som warit
dem öpet att sälja i partie, eller för dek köparen, dä de
rnterresscrat om ett wisst belopp förtärt det hos Säljaren
-
§43
Den 4 December.
ren i hans stugu, och icke hos aran nen, hwilket alt
kan undwikas, om blott de inskränkningar förswinna,
som i vesta fall blifmit förefkrifne.
4:0 Är det gaEr baklaganswärdt, ast inkonist
af andra krogar, än tzDgiftverier och wärdshus, der
»nät för Resande och betjening erfordras, mäste päräknas
och blifwa nödwändig för deras priviligieran»
de. Da bränwiu star akt sä i hwarje stuga kil! husbehof
, m behöswas cj krogar tell en mättelig, sörlä»
ring; Men dä de sta blifwa etablerade, kommer'sadane
samlings ställen att warda begärlige för öfwcrsiödek
och alstra sede fördärf, lättja, slagsmål och swordom,
dobbel och spel, med store andra lastbara sordninqar.
Jag föreställer mig ej, ail den, kil! äswenryrs mistralcnlerade
inkomsten till Kronan af krogar, pä ringaste
sätt upwäqer sckadan och olägenheten af deras antaga»»
de, och om de ända, olyckligt wis, skola godkännas,
sä torde antalet och ferdärfwtt deraf något minsVas,
om wid deras anläggande iagkkagcs föresckrifken i 1766
ars Kongl. Förklaring öfwer gästgisweri ordningen,
som bjuder, an slikt ej mäscke närmare, än cn half mil
intill hwarje gästgiswari.
5:0 De söresiagnc böter i de fall, sadane kunna
förkomma akt bibchällag, torde, utan hinder laglydnaden,
kunna nedsättas frän 16 R-dr. za st. till ett mindre
belopp af 6 R:dr. Z2 st. eller 10 R:dr. Erfarenheten
ivitsordar, akt bök^rncs höjd snarare föranleda till ösWersemde
och understes wid bcwakning och atal, än
till det ändamål att hindra lagbrott. Jag inser ock ej
hwarföre icke den 26 usus i Församlingen ansjagne
del deraf, heldre ma fylla Kronans tillgängar,
ä» blifwa cn fynd att lätta mncwänarena i den pligt,
att
Den 4 December.
249
att försörja sine fattiga, och jag påminner mia icke att
nägvt är för^rdnadt, huru m>- bölerneS förwanhling i
kropps straff bör sörhäilaS, dä ^en brottslige ci mästar
botum. Gemenligen Hrr k op, straffet ä oeconomi»
ffa förseel^r fatt cn mindre gr/.darisn, än hwad lag
i allmänhet wid böters förwas d ! g föresailer hwtlkct
Liwen i denna oeconomisVa Författning, igrde böra
tillämpas.
Herr Grefwe» och L an d k - Mank a lk e n
gjorde till en början p"ovostkion lisi bifall l asta dctz
widd a Bewillnings samt Allmänna es - och
Oeconomiae-Ustkottens Betänkande angar.ide Bränwing
bränningen och Bewillningcn fö. den samma,
hwilken proposition med Nej beswaradcs.
Herr Grefwen och Landt-Marskalkcn
fcäqade om Ridderffaper och Adeln behagade af detta
Betänkande antaga de oeconomij?a delen, esirc angående
sjclswa Bränwins bränningen?
Ropades s77ej.
Herr Grefwe» och Landt-Marska sken
proponerade Betänkandets älerrea> rt?rande, jämte hän»
wisning rist Utskotten, as de der wid gjorde anmärk»
»ingar.
Ropades Ja, med undantag af
Herr von 8clrLNt2, Ifvar kUsstric 6 abrisl,
som erjudrade att frägan om sjlfwa Bränwins
bränningen nu wore för andra gängen inkom»
men, och synres således, enligt Regerings Formen, bö»
ra, icke älerremittcras, uran afgöras.
2 sv
Den 4 December.
Herr Greswen och La ndt - Marskalken
fvrestälde, att dek wore sörsta gången den more in^
kommen frän en Verednflig, sammansatt as bägge Ut,
stötten.
Herr dalmer loir, Ousrgf, crindrade,
stt Bränwins afgistcn redan wore erlagd för 1309,
och att om ingen ting stadgades inom ridenS förlopp,
borde man befara att Kronobekjeningcn borrrcoge Bränwinöpannorne,
i anledning hwaraf Herr tVlaimsrfsIr
hemstälde, om ej nödigt wore det tills widare matte
publiceras, art hwar och en ägde rättighet att bränna. —
Herr Grefwe,, och Landt«Mar skalken
förnyade sin proposition om ätrrremist, hrvrlken
med —
Ja, beswarades.
Föredrogs och uplästesanyo Herr tZriponvslöts,
^acob Lric, i plenum den i December pä bordet lögde
diktamen, rörande en Deputation till Hans Kongl.
Majtt, i afseende pä Dest nådiga yttrande Uti Nalio,
nal armerings frägan m. in.
Friherre IVlsrinsrbsim, I-ars /c u§usl.
Under ashörande af det nu upläste diktamen lärer
Höglofl. Ridderstapet och Adeln hafwa inhämtat,
att det innehåller flere wigtiga ämnen, och i ansecnde
till sammansättningen egna och sällan förekommande
pathetista uttryck. Jag hemsiällcr derföre att det mätte
Den 4 December. 251
pä Högloft. Ridderstapet och Adelns bekostnad till trycket
befordras. —
Herr 6rix>snv3lör, ^acob kris. Jag
' har blott gansta sä ord att anföra. Jag har inför
Högloft. Ridderstapet och Aoel,, gjort cn motion ensam,
rörande en tacksägelse till Kongl. Mij:r i afseende
pä Desi senaste nädiga yttrande om National armeringen:
denna motion bör ej kunna söttydas. Liknål
hor jag trott mig finna, att häröfwer någon oro
och Eiljaatiga meningar upstä, och förklarar derföre,
att jag häldre afstar ifrån fullföljandet af denna miir
motion. För öfrigt lämnar jag gerna hwar och en fritt
art deröfwer yttra sig.
Friherre Mrsäe, Kabisn, upläste till
Protocollel följande:
En ward Ledamot Herr Öferste Lieutnanten
6ri^envalcir, har i sitt Memoria! as den ZO Notvem»
ber stämplat Conscriptionsfrägan pä ett sätt, som wäckt
hela min förundran. Jag hade trott, att en warm
tänsta för Fäderneslandet, ägde samma rätt att ifra
mot faran as Utländskt förtryck, som mot allahanda
tankespökcn af inhemsta ingrep. Jag hade trott att en
Nation, öm, ända till öswerdrift, om sin frihet, al»
drjg kunde färås af den rösten, som warnadc mot
den förfärligaste af all träldom. Känstan af denna Fä»
derneslandetS sannaste och största fara, syntes mig sä»
ledes ben mest analogua till wära nnwarande pligter,
och följagteligen borde hwarje tanka, ledande till fa»
rans afwändande, synas mig ett lika sä wärdigt som
heligt ämne för wära öswerläggningar. Icke desto»
mindre har den namrligaste, den i hela Europa mest
god
-
Ls2 Den 4 December.
godkända kanka i denna war. blifwit behandlad som
ett brott. Det är cj min Mat, att wid detta tillfälle
kala för consc-iprionm, som nu ej tillhör wära
öswerläggning r« Jaa anser wig blott ffy.oin akt för,
smara pincip.n mot Herr Hfwcrste Licrttnamen O i^enva
ärs skarpa ansols. Jag will wisa de grunder,
pä hwilka '.:: n med en sann medborgerlighet, kan förena
d.m öMan, akt äga ett sjelfbestånd i anwändcmdet
af wära egna krafter, och huru man helt obrottöligk
kan yrka antagandet as det enda ännu kända och sannolika
med it mot en fiendtlig ö-wers vämning Meit,
innan j> g kan utreda mig i ämnet, mäste först afqöras,
om Swerige ännu är en Stat, dek will säga,
sm Det bär äga ert egit försvar prier.'
icke? Jag ömkar ej att med magilV trollkraft, enligt
Herr Öfverste Lieuknantcn Oliven valclrs uttryck, förblinda
någon om wär stallning, men äfwcn i wär grymma förlust
inser jag en ny anledning stil trygghet i wart nuwaran,
de läge, sou, genom Haf och ödemarker bäst försäkrar
ost mot de collosala anfall, hwilka mot en landtgräns
kunna framsättas, och om således Swerige ej kan jämföra
sig i styrka med sin farligaste granne, sä kan denne
icke eller mot Swerige omvända all sin magt.
S verige bör nu rätteligen be x iktas so u Q, och hwilka
fördelar giswg cj sörswarer af en Ö, mot de an»
fall som ant in gen öfwer Is eller öppen sjö kunna fö,
retagas! Jämförcn i detta afseende, mine Herrar, den
största Sjömans elfons ined dwoaf följde rrsulrater,
och I ffslen snart hämta tröst af erfarenheten.
Jag antar således som basis för mitt raisonne
menk; atr Swerige genom sine lidne olyckor ej uphöri
att wara Stat och att genom rmveckling as de krafter
som ännu arv anwändbare, Swerige bör med sannolik,
Den 4 December'.
k-khet kunno försw«ra silk regeringssätt ock) sin frihet.
Ur detta Mi anser jag' Conscclprions systemet med
he!r andra ögon än Herr Oswcrstest Lieutnant 6rchen^alät.
Jag tror lika meo honom att ett Folkfamgt
laiid, witzerligcn ej rån sörswara stn frihet ucan en
sic.gs öswerspänning i krafterue, som alriv skak! obehag,
ligr kännas; men jag kror att tyngden af en walz uttänkt
constnplion kan sämnest för.elas, och således bli
ten rättwisaste as alla. Jag kror att tvär nuwarande
Mikuairstyrka är otillräcklig för behvswtt; och att Lä
meimijckor kill denna pligt ej kunna lockås genom utkomsten,
sä köra de lwingaö genom lagarne, !y ffyl.
Vigheten att sörswara Fosterjorden är lika helig som rättigheten
att besitta den. Jag tror att desze iner,nistor
behöswa bildas rist sitt yrke, förses med dugligt Befäl
och införliswas med gammal trouppe. ry pä dröm,
marne af oöswade mastors brukbarhet kan jag omöjcliligen
tro. Jag tror att en fadan nödwändjg orgai.isation,
endast winncö genom en i förhand wcrkjtälld
consrriprions inräctniirg, ty öswcrrastande anstalter af
en seni npivaknande National känsla, förfela alkid sitt
ändamål. Jag tror att consiriptions inrättningen, äfwen
genom sjelfwa opinionen , bäst försäkrar om fortfarandet
af freden, ry aldrig har något Folkstag genom
national energi och en manlig altirude, inlockar Fienden
öfwer sina gränjor, men well genom en nistocknad nationalauda
och en sömnagtig säkerhet. — Jag kror sa»
ledcs ej pä den principen, att ett Krigsutbrott» kan undtvikas
genom egen politisk undfallenhet, cch e,c beriöre
rustningar ledande tils eget försm ar böra säsom öswcrfiödige
eller provoqucrarrde magtlätas, ty hwilken Nation
har wäl någonsin genom sin swo.gh-.t afrväpnat
Grannens ir.kräkiait.gelystnad, och huru osta har icke
rwärloiu fjcksw.i iätlhelu» att gora en inkräktning blif
wtt
-
254
Den 4 December.
wik rätta anledningen dertill. Bland hundra exempel,
se Dannemark, som endast genom misttagct att lämna
Seland Utan föcswar, ädrog sig en öfwerraiVning, som
i annat sall ömarken bliiwit patänkr eller möjlig. Slurekigeu
tror jag icke pä i yrrau af aliancer, om icke
Veste äro fotade pä opinion as mära Nationalkcasters
rätta anwandande. Hwilken Magt förbinder sig med
den sorglösa owrrksamhele.', för att ensamt bära tyngden
af dennes cnffilda inkereste. Den BuNdsförwandk
Swerige hälst önffar, och troligast borde kunna pä
räkna
är af alla den minst eftergifwande i veste siags
fordringar, och troligen blir det intet Han, joni ffall
gilla upskofwet af^donscr,prion pä de grunder Herr
Oswcrste Lieutnant Lrichsnvaläc i sitt Memorial aberopar.
As alla desta ffäl tanker jag ganffa olika med
Herr Ofverste Lieutnant 6iipenva!6r pä Stats - Rådets
räkning. Wisterligen ffall conscripkiönen synas
motbjudande för en Nation, som länge wandr sig all
anse den som umbärlig, och nu sist deraf ermrik ctt
bedröfligt mitzbruk. — Alt detta har Stars Rådet ti
lan
twiswel sett, men det mar än mera Stais- Rådets
skyldighet akt inse, akt denna inrättning war den
enda möjliga all äterställa wära förswagade strids,
krairer, — akt fä aljancer, och att sätra Nationen i
oberoende af en Grannes dcsvoiijfa nyck. — Saknar
Rik-c medel art afsvärja utlönvsk träldom,
hwarril! bära da alla omsorger för inhemska
fördelar? Denna qrundsalls lärer ej kunna omkullka,
stas, äfwen af dem, som häftigast ifra mot alla staqs
Hvoff ingar, och ffvll således tillräckligen rättfärdiga
Stars-Rådets förhållande, att intill dest conscriptionens
Herrar Antagonister forma upgifma en annan sanno
-
Den g. December. 25;
lik ultväg till ivar siellständighetS uprätt hällande, och
hwartill jag i den Comitees namn, som har sig updragit
alt projektera Rikus framtida förswacsanstaller
tror mig äga rättighet alt dem upman».
Ridderfkapet och Adeln hördes häröfwer yttra
filt bifall.
Herr st ku lee, ^solian, upläste ett diclamm
sä lydande: ' .
Wördsamt Memorial!
Nar Rngelbreclir fördref en Konung, som ej
hade ett Swenskt hjerta, följde honom 100,000 Bönder.
— När 8eurarn2 kallade Allmogen att strida för
Fäderneslandet nekade ingen. — Under 6usrst LricksLon
wisala Srvenffa Folkel att ingen nöd kunnat sa sörjwaga
Landet, att icke Swcnst'arne hade kraft alt göra sig
frie och borrkjaga Tyrannen. — Mängwäldct hade ut»
sugit Landet, Despotismen hade tryckt OK, och ett mäng»
arjgt krig uttömt SwerigeS förmögenhet och borrktagit
kärnan af Sweriges ungdom, när ^tsnboolc med Bön»
bernes tillhjelp siog fiendernc. — Hwarföre kunna wi
ester wara förfäder uprepa Vesa storwerk? Jo,- ky da
war Landers sjelfständighet för hrvar Swensk man kä»
rare än lifwet. Wi hofwa sett wärk Land styckas: de
fordna ffyddsmurar för war nu öpne gräns äro sörswundna:
under sömnen kunna en siendes härald öfwer»
swämnia otz: woce wi Swenskar om wi stumrade, om wi
genom nedslagenhet eller af hwad ffäl som hälst, salve war
och wara Barns frihet: om wi läte gripa otz friwilligt, dä
wi äga wapen och walet att heldre stupa än kufwas,
Vä ännu altid wäre fiender ryst för sine dyrköpte seg»
rar,
2§6
Dm 4 December.
rar, cch blotta ryak->t af ber wäpnade Swenstka Folket,
som cj wrlle bliswa stosvar, är nog af aftäcka frän
ert i fädanl fall fruktlöst försök.
Det ar c» Konrnegs pligt att flydda Landet;
Han är Folkel auswarjg att inga medel dertill försummas.
Denna pligt har tvär Konung, genom Siu
proposition om en allmän National bewäring till en
del upiyilk. Han har deruti yppat får Swensta Folket
Dest möjliga wada, och dcc enda säkra medel Hun
funnit a t den förekomma. H.m har kastar Sig i Nationens
erm.c, öfwcwygad att i Farans stund af Swen»
skarnö icke öfnmrgisw-'S. Da andre Regenter afwäpna
sine undersåtare, ljuder nar Konung wapen ät Sine
ty gar» will att w".ista Folk, l skal! känna sig fritt)
och anser denna kärsta som den enda säkra borgen för
Stal-a.L lugn. Hivad-.rn Veste rop, att ätagandet af den
plinten att stiina för saeerncslandet wore ett ba^d pä
hwar mans frihet? De söddes cj i Swenska hjortan
De wäckces af dem, som rysta tillfället af Statens olyckor
att sprida oenighet och, nedslå National andan. —Om
genom mistkroeude till en wardslös Styrelse den förut
blijwit gnäfd, är det wa.r pligt alt den ä nyo wäcka.
Den wiil -'i Swerigcs wäl jon? söder detta misttroeude.
Ou> Landrwärners exempel l ilm-t skrämmer wära Landsman,
>'ä fmenotti ost att upinsa dem om orsaken till
dest mistodcn. — Latom ost uprigtigk erkänna, att den
förre Kmiuncp n gistvik dets nima en högst felagrig organisation,
Sfw rlämuade det ät en orätkwiS, ofta omenfkitg
behandling estz aldrig wille höra pä de billiga
f^resiädningar, ösin gjordes Honom om denna wans
rvmoadc Trouvpes > öd. Latom Ost förena Ost att Utrota
alla mist, ryk i wara krigiffa inrättningar, som
kunna undrrhälla sachman för en dylik behandling i
fram- .
Den 4 December. 2L7
framtiden: Lätom Ost tära af wära nederlag att segra,
lära akt med wistöm anwända Swenfia mänS tapperhet.
— Uprigtighet akt erkänna begagna sel, rent
nit art dem för framtiden förekomma, en sann medborgerlig
anda och iswer att upmmikra tik! mod, det anstar OA,
och cj akt instämma i de modlösas klagan. — Läront
Ost ställa wara Söner i "ledet att strida bredewid
Bondens; dä med den broderliga föreningens lösen,
fiola wi wara mägtiga att morsta aila anfall.
Skulle Sw.nfia Folkets frihet,inskränkas da der wäpnar
sig? Wara Förfäder hade med harm och löje beswarat
denna fraga — men om fiendens swärd skulle
Härja wära boningar, om wär egendom bleswe betz
ros, om wära döttrar öfwerlämnades ät desi yrsla, och
ingen lag mera gälde, och wi sörgaswes höjde wara
röster om njutande af rätkwisa, om fielswa ranka»
bleswe brottslig, om omenfiliga straff hämnade wäc
feghet att cj hafwa tillgripit wapen för att skydda Län»
del, hwar wore dä wär frihet, hwart skulle wi dä
sända wära suckar om frälsning? Mätte ingen Swensk
man as otidig nedslagenhet, af de illwilligas bemödan,
de förledas att i farans stund öswerge Fäderneslandet!
Genom enighet fiola wära stna krafter wäxa.
Jag har hört hwifiaS omkring Mig, ätt OM nä,
Len finlie komma pä sadan den malas, beror war rättning
endast af en yttre mägtig hand. — Ingen död,
lig är ensam Herre öfwer sitt öde: men det har jag
lärt frän barndomen, att den som ej will hjelpa sig sjelf
kai, ej wänta hjelp as andra. — Man mäste förtjena sitt
bröd med sin anletes swett. Försynens näd skall för,
wärswas genom egen dygd — När wi sjelfwe gripa
otz an, dä, och endast dä kunna wi sörwänta den mägti,
ges biträde — ?y eljest wore hans möva bomkastad.
Fjerde Bander Ll:»- 17. Rör,
2s8
Den 4 December.
Rörde af de förluster wi gjort, med en plägad
de hågkomst alt se wära fordne landsmän under en
främmande spira, med full öswertygclse atk wära inre
oredor, att wara betryck ej kunna ashjelpas, innan
wi tryggar Staten, hade jag welat upmana delta
Ständ, och önskat alt min upmaning hade framträngt
til! hela Swenska Folket, att willigt ga Konungen
till mötes i Hans anstalter lil! Landels försmår. Jag
har troll att den stunden kanske aldrig mer skulle komma,
dä beflutel om kraftiga steg dorti!! kan rågås, utan
att af wära grannar nyttjas säsom en krigsorsak- och
att om wi nn sörsnmme ögonblicket skola wi förr eller
senare, magrlösc i snaran, ängra wär oenighet wart
mihtrocnde och wär feghet. Sedan »u Hans Maftstt
befalt att hela srägan skall hwila, will jag blott här
högtidligen förklara för mig och de mina, att wi häld,
re dö med wapnen i händcrne, än willigr böja os; under
nägot oks
Jag kan ej instämma i Herr Oripsnvalclts alch.
je, sa lange jag ännu ser Landets fara möjlig. Ma
tiden en gäng wisa huru wärdig den warit den, hwilkeu
säsom Nationens ombud, är skyldig att anse det
Allmännas wäl för sin högsta Lag. Men olikheten i
öfwerrygelse i detta fall hindrar mig ej akt instämma
i hanö förslag, att wi med en stor Deputation mätte
tivwagta Hans Maj.-t- Det är billigt att wi betyga
Honom wär tacksamhet för den mildhet hwarmcd Han
behandlat willade men i själ och hjerta redlige Medborgare:
och framför alt är dek Ost wärdig! art genom en
sadan Deputation förklara inför Konungen att ingen
Swensk Adelsman skall swika när Han kallar ost till
sirid för Landers och frihetens sielfbestäiid.
Härtill yttrades bifall.
Fri
-
Den 4 December.
259
Friherre ^österström, kustols, uplä»
ste följande diktamen:
Jag upstiger för akt offtnteligen förklara, att jag
till alla delar ogillar det Memorial, angäende ben före»
singne National, bcwäringen, som en af detta. SkändS
Ledamöter Herr Öswerste LitUtnanken ^cob LtiL
Orchen^slstl Len 1 December upläste.
Herr Ofwerste-Lieutencmken öar obehindrad fatt
Ntöswa din rättighet harr, forn Lolk-Reprcsenrant,
ansett sig äga att yppa sin farhäga för Nationens bewäp»
nando och deremot ådagalägga sig frimodighet medelst obesiyrkte
men answarsfria tillwitelser mot Statens första
Embetsman. Såsom Folk Representant yrkar jag, att
lika ostörd som han, sä utöfwa icke blott min'rattighek ritan
astren min pligt att sörswara Swenffa Folket, emot ett
inom detta rum utträdt misitroende till Dest Laglydnad, och
aklningsmärde Medrorqares heder emot smädelser, wägade
under ffygd af Folk-Represeutanreng personliga helgd.
Jag wördar Kongl. Majtts nädiga hcsiut ari
laka Desi ädla proposition omen allmän National, bewä»
ring hwila; jag erkänner kraften as de tillfälliga sikäl,
som dertill bewekt en Konung, hwilken sä ofta uposs»
rat sin enskilda böjelse är bönfallande Undersatares mek
eller mindre uplystc önskningar. Men jag döljer icke
och skall aldrig kunna förmas att dölja min fasta öfvertygelse,
att nutt Fädernesland icke kan bibehålla sill
sjelfständighet, mine Medborgare icke sin frihet, kom»
mande Slägter icke Smenska namnets ära, utan genom
det medel af cn allmän Nationens beMärinq^
hwarcill Konungen äsjkat ett lagligt bif«ll af R ksts!
Ständer. Denna öswerrygelse är grundad pa kaunedomen
af SwerigeS oförmögenhet alt lia sitt försmak
.Nyhet
-
26c, Dm 4 December
underhälla en talrik stående Annee; pä erfarenheten
af den förändring som Miliraire systemet j Europas
Stater undergätt, sedan den niägtigaste ibland dem
nplifwat den forntidens grundsats, akt hwar Medborgare
är skyldig all personligen förswara sitt Fädernesland;
pä wisthcren att ingen kraftfull National anda
kan beredas, och ingen »varaktig frihet stadgas ibland
ett Folk, som sorglöst öswerlämnar förswaret af sin ära
och af sin sjelfständighet ar legd» armar; — pä
förutseendet att det i Srand och Closter söndrade Swensk»
Folket icke kan förenas till ett gemensamt Fosterlands
nit, förr, än National sörswarct förwandlas, ifrån
en efter ägande rättens mängfaldiga förhållanden ofämnt
delad beskaltningsbörda, til! en allmän medborger,
lig och personlig pligt, gällande lika för den höge som
för den läge, för den rike som för den fattige. Jag
hoppades att under lugna öfwcrläggningar, wärdiga
ett uplyst och tappert Folks Ombud, desta och mänga
ficra skäl, skulle föra dem till ett allmänt bifall af
grunderna för Kongl. Maj:ts nådiga proposition om
också »verkställigheten deraf »näste någon tid upffjutas,
eller werksiällighetSsättet jämkas efter tillfälliga omständigheter.
Jag gjorde mig säker att åtminstone ingen
medlem af Swcriges Riddersman»»» Ständ, kunde
glömma att skyldigheten till personlig krigstjenst utgjorde
del ursprungeliga wilkoret för detta Stånds rillwarelle.
' ?
Men mitt hopps fullbordan är fördröjd igenom
det Stånds förhållande, som skulle i framtiden winna
der» största fördelen as en Allmän National bewäring.
Inom Sweriges Riddersmanria Skönd nödgas
jag
Den 4 December. 261
jag med åberopande af hederns lagar, bemöta härda
beffyllningar emot de redelige Män, som wägal deltaga
med deras Konung i den lankan, att SweriqeS
sjelfbestånd, frihet och ära borde af hwar SweniV Medborgare
förswaras. —- Jag blygcs att säga det —-  Det är inom Vesta murar, under vs la Osräisrs,
lorLrsnsonsrs, I-Iornars, Lansrsrs, Lrsnboclrarn
sköldar, som jag nödgas yrka »vördnad för den Ko»
nnng, rättwisa mot de Embeksmän, hwilka annu ur dju»
per af SwenM Folkers förnedring , sökt höja det ater
till aktning ibland Europas Nationer.
Den Ledamot af Höglsst. Ridderskapet och Adeln,
hwars Memorial jag anser mig skyldig att be»
smara, har npräknadt följande betänkligheter emot den
as Kongl. MajttS i Räder proponerade National be»
wäringen.
1:0 Osäkerheten för ett Ns?ct Brig med R^tz»
kand såsom en följd — hwilket i alla tider,
sä länge Swerige ej är mägkigare icke kan
förekommas. uran politiska öfwerenskommelfer,
hwarom Folker e) torde böra för»,
blifwa i sadarrr fall okunnigr. — Jag har ej
den lyckan att första hwad härmed menas. — Tror
Herr Öfwerste Lieutnanken att med Nationens allmäna
na bcwäring till Fäderneslandets försmår. äsystatS ett
anfallskrig emot Rystland, sä bör jag endast erindra
honom, att ibland alla de Furstar som styrt Swerige,
är ivar älskade Konung den ende, hwilken under
sin Regeringstid bibehällit fred med Rikets granner,
Att Hans Maj:t säkerligen icke, wid sin nuwarande
alder, skulle pä ett anfallskrig »väga Nationens yttersta
tillgångar, dä han. förut under de mäst bryd
-
2^2
Den 4 December. "
samma omständigheter,.wisligen undwikit att salunda
förspilla krasterne af e!t dä annu wägrigk Folk;
Att Hans Mai s alwen med de imst känbara ui^ff.
ringar, stukat der Krig, hwarS ewigber war förre
Konung ansäg wöjeijg och för sitt euskilda stmrwtts»
lugn nödig ; Alt Hans M j:t lyckligen icke bchöfrver
med någon ny Krigsära öka den Han redan
E>ig sörwärswar; Ari Hans Majtt utj den isrägawaran,
de propositionen högrideljgen förklarar sina fredliga
böjelser, och ändteligen att ibland sörmänerne af cn
Nationalbewäring, är den en af de wigrigaste, atk
Medborgare wäpaade endast tili försmak, icke krin»
na med framgång och uran wada förås, såsom legde
Sold-ger, till'anfall Menar ater Herr Ofrvnste
Lieuknaur n arr RGl.md skulls nu i Swenstka
Folkets allmänna berpäring finna en upmuntrag
arr arer börja der nyst stmade kriget, sä nödgas jag
anmärka, att, eiler min öswenygelse, en Nation,
som genom sine 9^'prcsentanter wälbelänkr förkastar sin
Konugqg upwamygar att antaga ett kraftigt förswars
Werne, är uärnare faran af en mägrig grannes anfall,
än ->m hrpars ombud hömjdettgen afgöra, att hwarje
Medborgare är pligtig alt bara. wapen för FäderneS,
landet. Jag wagar rro akt Swerige aldrig äler»
winner det tillfälle, som Desi Holk Representanter
nu anse wädttgk all uyttm till beredande af der enda
sörswarg systöme, som kan skydda en swag
i Marion emot magriga grannars öfwerwälde.
N» kunde betta systsyre endast ansts som en naturlig
sofid af Arkets, efter ett olyckligt krig, förändtade
stDning. I cn annan tid och under en annan
Konungs Regering, skulle det kunna ultydaS, som en
kMdklse tili Kcigijka företaga
s:S
Den 4 .December. 26g
0 Upftsd farhåga. för Nationens bewäpncrn,
ds, eincöan Deras tänkesätt ej synas förenade
om nyttan af alla händelftr, politiske
förhållanden, antagne Styrelse-grunder, och
representationen afLolket. — Jag har swart
att döma om andras farhagor, ms-, för min del tror
jag mig böra förklara, ali jag.icke kan finna det wara wä,
deligt för en rärrwis Regering au anförtro wapen
ät ett Frik, sä laglydigt, sä sedigt och sä spridk öfwer
ett widfiräekt Land som dck Swensta. Det
är möjcligk att alla sinnen, efter den timade
StatShwälfningen icke äro förenade om nyttan af
alla händelser. Det är möjligt alt en eller annan
ärelysten person, en eller annan till brädden af sin
undergång förd winglare skulle finna att en annan
sakernas ordning an ben uuwarands-, wore nyttigare,
om icke för Samhället, åtminstone för honom.
Men mängden af Swensta Folket läker sannerligen
ej förleda sig as sädane anförare, att nyttja
erhällne wapen till störande af det allmänna lugnet.
— Hwilka äro de händelser hwarom Nationens
sinnen ej synas wara förenade? Tror man alt deg
assalte Konungen äger nägst mägkigt anhang ibland
ett Folk, fom han förtryckt, hwars egendom, hwars
blod, hwars sjelfständighet, hwars ära, hwars la,
gar Han uppoffrat ät sin egensinniga personlighet?
Tror man att mängden af Swensta Natty,
nen skulle önska en Aristocratisk Förmyndare »Regering
i ett Barns namn? Tror man att den skulle
wilja emot Aristocratiska Gryrelsegrunder
ombyta de liberala och rättwisa, soms nu äro antagne?
Tror man att den skulle önsta andre politiska
förhällanden än dem, hwarigenom den
uuwarands Regeringen, uröfwer allas hopp , wun
-
264
Deri 4 December.
nit och winner fred med Rikets stender, Utanmitzsämja
med dest fordna mägtiaa Bunds-Förwandt?
Tror man att Folket, äfwen med en listig kansta
af sin representations ofullkoMighet, skulle wilja om,
störta Samhällsordningen, för att nägra ögonblick
förr winna hwad allmänna tänkesättets kraft en dag
ofelbart skall i lugn stadga? Och da man, öppenhjertigt
framställer sina farhägor, wägar man intet
tillika besinna, de tröstegrundör, som erbjuda sig?
Wägar man icke ihågkomma att lagbrne och ordningen
för sm a ras as män, hwilkas mod förwäcswak
dem Nationens agtiiing och beundran? Wägar man
icke betänka, att de Medborgare, som ädelmodigt
stridt för sitt Fäderneslands ära, icke skola tilläta
att Desi inre lugn störes as någre föraktlige Facrwni-'
ster? — Jag förklarar alt jag anser Swenska Folket
wara misikändt as hmar och en som yttrar nä»
gon far hoga för Desi beväpnande.
Z:o Upkom crvifwelsmäl tjeno»! en djup kännedom
deraf art N^agazmer och forrädev
rvsro toma m. m Jag inser icke hwartill Magaziner
skulle behöfwas för en Narionalbcwäring,
som icke komme akt sammandragas till stora läger,
ulan endast öfwas nägra timmar i hwarje wccka
inom Socknarne.
Skulle ärer Riket blifwq anfallit med Krig foch
endast i detta fall borde National bcwäringen ester
sörswaröbehoswct samlas) sa fordras altid Magaziner, om
annars man ärnar förswara sig; Och dä mäste det wara
likgiltigt, antingen den i Magazinet förwarade födan
förtäres as en legd Soldat, elier af en bewäpnad
Medborgare»
4:0
Den 4 December
265
4:0 I anledning af Rikets sfanLcl-ga skuld, äfwerdrifna
utgifter sch Emdtsnrarna Lorps,
san.-r lucämde tlllgäiigar pa ooecäk
i.
äöt astynands närittqar. Det är just i följd
af Rckesg ofanrcliga skuld, som der woce angeläget
att -vidtaga etl mindre kostsamt och werksammace
förswarösysteme, än dcr att underhålla en stående
Auuee. Der är just för de uträinde tillxänganre
pä Lsik och sär Lftvnande näringar,
som der ware nyttigt, akt i still, t för cnlärandc
Armse, bilda en Nuiona! Diilice, hwilken
förenade drisrcn as Landrmauna och borgerliga yrken
med w.pnenS ösning.
S-dan jag nu
terna emot der af Konung r körest gne Nuionalbewäringssystcmt.
ärecstär fyr m g ark nägor närmare granska
H rr O^wcrst?'Lieutnanten 6 psuvaiclts killwikelser
emot Konuuqi-no Stats-Råd. Han killffcifwer Dem
allena Lonfriptronei 0 grntnstäUliincf, o-ch emot
Dem allena wänder han sina butra omdömen öfwer
denna anstalt.
Han har dä glömt, att Konungen i wenne särskilda
vffenkeliga acker, och deribland i Desi nädiga
fwar pä Bonde. StändetS bönfallan, förklarat akt Hans
Maj:st sjelf ägde en liflig känsla af den sörcstagne national
bewäringens nödwändighet? Hwad berättigar dä
Herr Ofwerste Lieuknanten akt föreställa S-atS-NädctS
Ledamöter, salom i denna sak fkiljagtige fran Konungen?
Och när han pä det mäst osörlynta fäkt klandrar
ett steg, som Konungen och icke StatS-Rädet tvid,
ragit, huru wärdar han -a Majeftärek, huru ä,
daga,
266
Dea 4 December.
daqalägger hatt dä flir agtimig sor den bäste af Europas
Aonungar?
Det är i en fri Skar loflig, det är ofta berömligt,
att öpel yttra sina' rankar öfwer allmänna Ite,
gerings ärenden.^— Men af cn Folkrepresentant, som
nyttjar denna frider, har man skäl att wänt, rättwjsa
i omdömen, »värdighet i deras framställning. Dä
cn Riddersman angriper Statens första Embttömän,
bör man kunna fordra ait han bcwiser hwad han sagt,
och att han genom en bestämd motion gifwer ds angripne
tillfälle att sig förswara. Detta har likwäl
Herr öfwerste Lieutnattten Lripsnvslrlr icke ansett nödigt.
Ester a-t med obestämde tillmäle» haima sökt
rväcka owilja inoc Konungens StaröRäd, förklarar
Han: Att icke waru strt äritiie atc e.not deste
herrar wäcka magön motion i Ständer. Jag
skulle förolämpa Högloft. Nidderstaper och Adelns öfrige
agrningswärde Ledamöter om jag Me ari med
mitt omdöme öfwer detta handlingssätt förekomma deras,
utan rwiswel, lika som milt, ledt af en sang
hederökänfla.
Ait Stars ^ Rådets Ledamöter likasonr astftat
att trorrsir Loikfaltigdomen efter ert förödande
krig, och d n allinäinta rösten om hwad som
ar rätt och fant i denna nöd; att De, med en
sällftnr men beräknad enighet, liknelsewis alt
kala med en magisk trollkraft i frue rädstag,
troligen sökc mildra och icke framdraga dcc
rätta tillståndet i Lander,- akt mistttoender fäsom
en wänlig slutföljd skall troligen blifwa
den stänk, de af Nationens största antal skola
störda
Dm 4 December. 267
skärda 0. s. w. Sädan.e äro de uttryck som Herr
Aftverster Lieurnaiiten'', utan att dervä grunda någon
motion, lUiälit sig emot Män, hwilka äg» Konungens
nåd, hwilka emotragir flere oflenieliga wedermalen
af Nationens och äfwen detta Stånds förtroende.
Da Herr Oswerste Lieutnanten, icke bewP sine beskylllungar,
äga de enidast någon kraft igenom det personna»
anseende har kunnat sig tillmulna. Jag kanner
icke Herr Ofw,-> ste Lieucnantens anspråk pä ett sä ividsträckt
förtroende, men -äg känner Deras rätt tillagt--  ning tom han augnpik. De fläste as Deni haswa
öfwsrgilwik den enskilda lcsnadens lugn och trygghet/
för akk i Faderneslandcrs wada deltaga uci desi angelägenheter.
Detta förhållande allena, bör förwärfwa
DeM en allmän wälwilja, sä länge man intet anser
d l förl.enstsulll, att solja de Patrioters efterdöme»,
som fordom i farans stund, lämnade Rikets faror
för att spela Hjcltar inom sina Familier.
Srars-Raden ba'wa icke framdragit der
rätta tillständer inom Lander sager Herr Öfwerster
Liemnanken. Men för att härom döma, endast
efter de bewis vä Regeringens omtanka - söm ibland
Riksens S-änders handlingar sörwaras, torde iniz
tiliätas akt fraga, om Riksens Ständer sjelsmante,
ellerpämindc as Regeringen ihogkommit Westerbottens
nöd, Bergs Allmogens behof as understöd, Finsta
Antimens anspråk pä nödtorftigt uppehälle af det Land
Den förswarat? Är det Regeringens sel, om btt
och armlösa Soldarer fraiukr^pa utan tak öfwer
hufwudep, eller är det deras, som bordt ansta
Medel till sadane olyckliges hjelp? Har Regeringen
lagt twäng uppå, eller genom liberala anstalter gifwik
lif ät Sweriges handel? Har Regeringen instränkt
eller
s6Z Den 4 December.
cllcr »Utvidgat för Landtmannen rillsällen til! assättuing af
betz rika skörd? Swarén pä dejsa frågor afgöra säkrast
huru Konungens ädla afsigccr warit kodde af Dcsi
Rädgifwares uplysn ingar, om Landers behof och tillstånd.
—
Stars Radens enighet klandras äswen af
Herr Ofverste Ll Uknantcn. Är det dä ett stl alt i
»'.agon samling af Medborgare räder denna enighet,
som Fäderneslandets wäda sä kraftigt, men ty »värr
oftast fä fruktlöst päkaliar? — Denria nragrfku c rollkrust
som wäcker Herr Öftverfte LieuknantenS förundran,
den kallar jag Fosterlands känsla.
Jag stukar med akt afstyrka den adress till
Kongl. Mast, som Herr Oswerste-Licutnanten förestagit.
Riddcrskaper och Adeln behöfwer icke som etl
patriotisk anbud kill Konungen frambära hwad Dest
privilegier i io §. som en skyldighet föreskriswer. För
öfrigt wägar jag tro det »vara delta Ständ »värdigt,
att icke begagna de första stunderne af wär Konungs
äterwundna krafter, för att upliswa hos Honom den
utan twifwel smärtsamma känsla, med hwilken Han
samtyckte, alt icke yrka en proposition, som härflutit
frän Hans warma nit för sitt Fäderneslands sjelfständighet.
Ridderskap»:! och Adeln yrrrade härtill ett gan-^
ffa starkt bifall.
Friherre Rudbeck, ^lexsnäer, conformera--
sig med Friherre >Vreäs och Friherre Leäersrröm.
Gref
-
Den 4 December» 269
Grefwe k-ovonlijslm, Larl, upläste till. Protos
collet följande:
Högwälborne Herr Grefwe och Landt-Marskalk!
Högloft. Ridderskap och Adel!
En wärd Ledamot Herr OfwersterLieutnanten
6rixsnvslär har uti förledil Pleno upläst ctk betänkans
de, som jag dä begärde pä bordet. — Af denna anledning
anser jag mig dubbelt pligtig, att i dag beswara
detsamma.
Herr öfwerste» Lieutnantcn 6rlpsnvslstr njuter
en nästan allmän agtning, ett nästan sammanstämmande
loford uti hwad dest carackere som enskild man widkommer.
En sadan lycka, sällan grundad pä annai
än werkelig förtjenst, kan likwäl ej hos mig wärka någon
ändring uti mitt omdöme öfwer Herr E)swersteLieutnantens
inlämnade dictamen och derwid fästade
motion. Här är ej fräga om den enskilde mannens
dygder eller fel, utan om dest politiska yttranden och
gerningar. Ingen betalar willigare än jag wördnadenS
gärd, är den sörtjente ålderdomen — Ingen skulle
heldre med ett wcrkeligen ryst bedömande öswerfe
dest irrjnqar, om jag wid detta tillfälle kunde anse det
förenligt med nuna pligtcr.
Herr Öferste-Lieutnant Oripenvslök, inlämnade
dictamen anscr jag för min del lika stridande emot
hwad Regerings Formen, som hwad rättwisa, sanning
och anständighet bjuda.
För akl närmare »plysa saken sär jag har lana
Författarens egne ord. Herr
270 Den 4 December.
.Herr Ofwcrste-Lieutnanten Oichsnvaläe yltrak
sig sälunöa:
"Den dag dä Kongl. Mast nadigst täcktes
''meddela Riksens-Ständer proposition om N nonal
"armering, mar ock signalen gttweu till sorglig , bg,
"traktclscr för de Medborgare som wörbade Majcstälck,
''som högaktade National opinionen, och icke kunde
"missledas af ett öfwerstärudt begrep om Folkers belägenhet
och tillgångar.
Harwid får jag a niora, att jag lika lifligt med
Författaren bade wörd,.r Är.rjesiättt och högaktar National
opinionen. Men jag känner c- med hwad ratt
Herr O werster Lieutnanten On^nvalllr giswit Oss
bess enjckilda kauka som Nationens opinion. — I >g
högaktar Swenffa Folker sörmycket, art någonsin
tro al! allmänna opinion kunde wara emot Landets uprärthällande.
Men skulle någonsin allmänna opinionen sjunka
ända till twedrägk, egoisme och dälighet, da uphörec
dess rätt till högagtniug. — Den Embetsman, som
da frimodigt yttrar sina tankar, uran att rädfräga de
osörstandigas sorl, sön/enar en dubbel agtning af hwarje
rättsint Medborgare.
Herr Öswerste,Lieutnanten Lripenvalär fortfar:
"Jag bekänner mig haswa wclat räknas ibland
^detze i solid af min ö-wcrtygelse, och bland flere betänkligheter
upstodo äfwen följande."
"ilo Osäkerheten.af ett nytt krig emot Ryssland
"läjom följd, hwilket uti alla tider, sä lange Swerige
"ej
Dm 4 December. 271
''ej är mägkigare icke kan förekomma uran politiska
"öswerenskommclser hwarom Folket ej torde böra blif''wa
i sadan! sall okunnige.
Hogwälborne Herr Grefwe och Landt»Marskalk!
Hög'ost. Ridderskap och Adel!
Härwid mäste jag anmärka att osäkerheten för
ett nytt krig mot Rystland, snarare torde anses som
ett det wigligaste skäl, alt pä det yttersta öka sörswars
werket.
Hwad de politiska öfwcrcnskommelserne anga,
som Författaren will lämna till Fcklers kunskap, säbe»
klagar jag att Regeringen ej Utan dårskap kan anförtro
politikens hemligheter och utrikes brefwexlingen ät
andra, än 'de Embetsman sadant tillkommer. *
Detta påstående är lika stridigt mot det allmännas
wal som emot stelfwa grundlagen — och Författaren
torde lika som jag ätnöjas med sin okunnighet.
Herr Ofwerste, Licumantens andra skäl lydek
salunda:
2:0 "Urstar sörhaga för Nationens bewäpnan"de,
emedan dest tänkesätt ej synas förenade om nyt"tan
as alla händelser, politiska förhållanden, antagne
''Styrelse grunder och representationen af Folket."
Mine Herrar!
Huru- kan ett Swenska Folkets ombud försäkra
Nidderskapet och Adeln att Nationens tänkesätt synes
dela
-
272 Den 4 December.
delade mi de tvigtigaste af Dest angelägenheter; som
rill exempel nyttan nf alia händelser, po Ii'.iska
förhållanden, antagne Styreiftgrundec och rrpreftntarion
af ^o k.L.
Är ej fädank tal snarare bestämdt att npreka
twedrägi, än, enligt hwad en Folkets Representant
tvärdigt tillkommer, dämpa densamma?
Är cj detta yttrande inst'r Rikets sörsta Ständ,
etk högrideligt anförande as IilarioneuS förmodade n-istNöje
nied bade Konung, Regering och Ständer ? Ty
hwad är wäl fkedt sedan den ig M-utii, som icke
bliswit werkstäldt eller gilladt af Deste? och hwem wä»
gar wäl dikta sädanl pä Swcnffa Folkel?
^ "z:o Sager Författaren —
"upkom twifwe!sn'äi igenom en djup kännedom deraf
"akt Magaziner och förråder moro romma, och med
"ensamt stämplande af sedlar ej kunde fullas, och syn"ncrligast
odugligheten af ArmeenS gewär i jämförelse
"af andra krigande Folkslags."
Jag will ej bestrida Författaren en djup kännedom
af tomma Magaziner — men jag kan ej anse
detta som ett till ämnet hörande skäl.
Det tillhör Regeringens omsorger och Ständer»
nes frikostighet att bewilja hwad härtill fordras sä
längk riilgängarne det medgiswa.
Hwad Armcens gewär angar, sa äro de goda
nog för dem, som äga känslan och föresatsen af Fäderneslandets
försmak, och Uti ^älsrcreue^s och dest
HjelrarS händer haswa de warit förträfflige.
Mi
-
Dnr 4 December. 275
Widare anför Herr Aftverste-Lieutenant 6rixsnvalär:
4:0
"I anledning af Rikets ofanteliga Mild,
"öfwerdrifna utgifter och Embelsmanna corps, samt
^uttömde tillgängar pä Folk, oberäknad! aflynande nä»
"ringar."
"Det är således med sa mycket mera skäl som
"jaq anser Iiikel genom conscriplioncns upskjutande
"wara frälsadr, och det är med den största och hjette»
"liqeste glädje som jag yttrar mig under en »vördnadsfull
beundran.
Högloft. RidderMp och Adel!
Hnruwida Riket blilwit srälsadt igenom conseriptionenv
upMulande, härom k..n ensamt framtiden döma.
Hwad den wördnadösulla beundran angär, som
Herr Eftwerste. Lieutnanten sörwodcligen ägnat Kongl.
V!aj:t sä deltager jag as alt hjerta derutinnan.
Witzcrligen förtjenar Konungens ömhet för Lan»
dets wäl, Dest mildhet, emot förwillade Barn, som
mitzkänna nyttan och wärd.t af Dest ädla afftgker,
Dest tålamod akt lämna ten, rådrum att bättre bedöma
diste föremål, Wsterligen förtjenar detta tvär och
allas »vördnad och beundran.
Men Högloft. Ridderskap och Adel!
Nu nalkas jag den obehagliga pligt att framställa
wina rankar öfwer de killwitelser Herr Aftverste»
Fjerde Bander »8- Lieuk»
274 Dm 4 December.
Lieutnanten 6ri'xsnv3lär tilltrott sig att.afgifwa emot
Stats-Räder in corpore. Harwid sär jag utbedja
mig Ridderskapet och AvclnS benägna upmärkjamher
och milda öfwcrseende, i fall mitt bemödande intet Milé
smara emot renheten af mina asstgtcr.
Herr öfwerste-Lieutnanten Oichenvaläc yttrar
sig salunda:
,-Intet ögonblick har jag twisial pä Kongl.
"Majtts öma och faderliga hjerm för sine Undersåtare —
"Intet ögonblick har jag trott att fällingen skulle in»
"för Throncn, sidan den hunnit bana sig magén, icke
"blifwa hörd, och intet ögnablick har jag twekat att
"tillfkriswa consiriptioncns framställning nn i ämner
'förklarande Slars»Räd, sidan Desi tankesätt inför
''Nationens ögon blifmit af Dem lagdt uci full dager.
"De hofwa likasom afyftat rrottsa Lo'k"faktigdoinmm
efter ert olyckligt krig, den all»
"männa rösten om hwad som är sant sch rätt
"i närwarande nöd och hwilket jag antager att
"Folket bäst känner sjelft, och Rikikroppens nog sivär»
"och kända penninge sukdom. De hafwa nied säll»
"synt men beräknad enighet, Uknelsewis att
"rala med en magis? trollkraft i sine rådslag
"troligen sökt Mildra och icke framdraga det
"rätta tillståndet, — hwaribland kan räknas atr ben
"och armlose Soldater med 4 R:drs. Banco nädegäf"wa
framkrypa nian tak öfwer hnfwudet, och med swulk"na
maqar si» öfrige lifstid, hwiikct omöjligen kan uplif»
"wa enthousiasmen, -7- för den bäste af Europas Ko»
"nungar, som uvoffcat sitt lugn wid en annalkande
"älderdom för att afböja inbördes krig, och strömmar
Den 4 December. 27Z
"af medborgerligt blod att flyta: och De njuta ocksä i
"sölje deraf min tysta bedömande som ett af Folkers
"ombud — mitzlroende såsom en wänlig slutföljd,
Affall" troligen fruktår jag bliswa den stänk de stola
"störda äfwen af Nationens största antal, jämte dea
"tänkbara farhäqan att De kunna än widare igenom
"sine rädflag söka bewisa nödwändigheten as sädane
"steg, som skulle kunna rättfärdiga genom sine imräf,
"fande följder Dest afgifne tillstyrkan för Natinol,
''Armeringen denna tid.
"Men som mitt ämne ej är mot desie Herrar
"mästa »agon motion uti Ständet, Utan ensamt som
''Folksrepresentant, att pä detta rum framte en sorglig
"klagan, hwilken nu uvbör, och mä hända gifwit det
"ett fritt men bestä-udt lopp, hwilkel jag i en anna»
"ställning ej skulle göra.
Högwälborne Herr Grefwe och Landt-Marskalk!
Högloft. Ridderskap och Adel!
Uti detta länga moment, der klarheten as stylén
sä ofta är förmörkad af rankens förmodade rike,
dom, will och kan jag endast fästa mig wid det, hwarS
begrep är lika tydligt för läsarn som för Auctorn.
Herr Ofwerste-Lieutnanten Qripenvslclr säger
Utan omsmcp, att han ensamt tillstrifwer confcriplioncns
framställande ät Stars Räder. — Likwäl täger
Konungens näviga proposition tydeligen, om Herr Ofwerste-Licutnanten
bchmät dera fästa nägon upmark,
samher, att denna nädiga proposition är grundad pä
den tillförordnade Comitlöenö för Landers sörswar hos
r76
Den 4 December
Konungen i underdånighet afgime tillstnrk.ni. Alt
Stats-Rädet i laglig ferin och ordning tillstyrkt detsamma,
härör efter min tanka, af en lika warm som
uplyst känsla för Fäderneslandet.
Jag har icke begrep derom otc en proposition
ifrån Konungen till Ständers fria wal nägonsin kan
medföra brottslighet pä Sb-tö Radus wägnor —
Worc den ock rakt stridande mot eorstilunsnen sä k n
ju hwar Individ» deri färesta ändring — än mera
Konungen hos Ständer. Se derom go cch Zr H>§.
Regerings - Formen. Med bwad rimliahet kan dä
Stats-Rädct förewitas akt Del understöd ifra , warande
proposition? Herr Ölwerste Lieutnant Li chen , ! ': - astar
att Stats-Rädet liksom alyftat rrocrsa ic.do
men,
allmänna opinionen, em hwad om är s , t och
rätt, och an Det icke framdragit rätta nustandel uri Landet
inför Konuilgen.
Men huru wägar Herr O werste-Lieulnani n ^
lättsinnigt och utan bcwis all tillw-ra aki-maewärde
och Med Koinmgens lörlicende hedrade Ewb ksmä, lädane
wanhedlande och broitslige tankar och gärumgar?
Såsom ett bcwis af Landets wädliga ställning
och ett skäl till conseuplion.'! s sör!< staude rakin r H.rr
Oiwersie-Lieutnanten "atp arm och ben öse Sold- ter
.''framkrypa utan rak öfwer hustru er, och au sadaul
"bordt qwäfwa enthuismen för den bäste as Europas
- "Konungar."
Mine Herrar! Om N-liona! ok cksamhcten hitintills
lämnar stympade krigare are kämpa med nöden
sedan de förgäswes, me» ärorikt kämpat ruot Rikets
fiender, sä ar detta hwarken KouuygonS, Slars-Rådets
eller^ Sränderneö fel — ej eller kan jag medgif
wa
-
Dill 4 D. c c inb er.
277
iva akt sadank qwäst enthonstasmm: Ty ehuru wäl
den ryswäroa äsynbn af wanstalde och stympade hjel,
lar bordt werka sädant, sä har i atla lider Rikets käc,
ka ungdom glömt denna Fäderneslandets.wanmagk,
och lika iirigr förakta! faror och död dä dess. stelsbe,
ständ holudcs.
Att riri off',tke!iqa tal anföra är mindre beröm,
wärdt, än atr sä om Folkrepieftnkanr upgiswa medel
att afhjelpa en för N tronen fä skamlig sak.
För ösriat är hela Europa upchllt af säd ane of«
scr af nienstiighekens willfarclstr och otacksamhet, och
Swerige är ej det enda land der upoffeingar förgätas;
— men delta har ej hindrat conscriplionens antagande
någorstädes.
Sedermera skrider Herr Afwerste-Lieutnanten
till det misstroende han fruktår blifwa den stänk Stats»
Räder stall störda ochf arhagan, för Deras ytterligare rad,
Hwad will det säga? att storda stänken af
mitziroende, anser jag, chur» ej Språkkunnig,
här willja betyda att man bör misstro Stars »Rådet
bäve nu och i framtid?!,.
Sädane, Mine Herrar! äro de särstildte högst
särande tillmäle» Herr O swerste »Lieutenant 6ri^snvslär
inom detta Riddarhus trott sig befogad att göra
mot Stats-Räder, och som han sjelf behagar kalla:
ecc tyst bedömande
Men männe ej detta senare uttryck är ett rent
gäckeri af Swensta språket?
Jag
278 Den 4 December.
Jag för min del anser ett tyst bedömande,
wara der som tiger, ej det som offenteligcn, i egen»
stäp af Swensta Folkets ombud, pä Embets rummet
inför Rikets första Stånds yttras med hög och förnim
mekig stämma, och genom trycket kungöres med wära
prvtvcollcr.
Wisierligen giswer sinret af sörewarande Anctorns
mening anledning att tro, det han anser sig berättigad
i egenstap af Folkrepresentant, att fritt yttra
hwad bonvin godt synes, utan afseende pä lag, rätt
wisa
och billighet.
Men om sadan är Författarens, sä är icke min
wening denna. Jag kror att Stats. Räder sä wäl
inejiviclualirsr som in corpors har samma rättighet som
hwarje Swensk man, art ingenstädes kunna answarslöst
till sin heder angripas — Jag tror dcsiutom att
en sadan angifwelse är sa mycket mera stridig mot den
delicatesie som tillhörde Riddarhuset, som desie Embetswän
äro för närwarande satte utur ständ att sig sjelfwe
wärja ifrän silke tillmäle». '
Herr Olwerste Lientenanken förklarar wäl att
desi afsigt ej är all i afseende derä wäcka nägon mo»
tion i Sländet: men manne detta ädelmod, denna äterhallsamhct
är Herr Oswerstc LicutenantenS rättighet
eller pligt? jag wägar bestrida bäda.
Äro besia tillmäle» grundade pä sanning, och
Mi Herr Ofwerste Lieutenantens ögon mäste de wäl
synas salunda, sä tycks det wara ert osörswarligt
fel att i egenstap af Swensta Folkets, ombud
med stillatigande förbigå sadane gröfwa misigernin
-
Den 4 December. 479
gar. Ett sädant Skars-Råd kan cj mera anses »värdigt
Konungens och Nationens förtroende.
Men huru da stal! förfaras derom uplyser 9c»
och 107 §. §. af Regerings-Formen— alla tillmälen,
som icke göras ? enlighet med dcste Former up»
höra akt bära det Allmännas stämpel, för all endast
anses som den enskilde mannens obehöriga Utbrott och
kan ensamt kallas smädelse och förtal.
Högloft. Ridderskap och Adel!
Dcste Herr Oswersie Lieutenant Lripsnv-IZts
gjorde tillmälen och beskyllningar emot StatS-Rädet,
aro ester min öswenygelse^af den egenstap, art Ridder»
stapet och Adelns wärdighet ej tillåter att de med
tystnad förbigäs. Det är ej inom detta Stand som
exemplet af laglöshet och bristande aktning emot dem,
som äga Konungens och Nationens förtroende, bör gif»
ivas:
Slutligen strider Herr Afwerste-Lieutenanten
till dest Motion som lyder salunda:
'-Altja styndar jag mig till försmälet af min
"gäls glada önstan, som är: art Herr Grefwe» och
"Landt - Marskalken samt Högloft. Ridderstam och
"Adeln efter erhållit nådigt tillstånd, ott med en stark
"Deputation upwagra Hans Maj.t Konungen, med
"frambärande ensamt as Ridderstapet och Adelns hög»
"tidsliga förklaring, att utan afseende pä alder altid
"anse sig personligen skyldig med lif och blod förswara
"Konung och Rik t, utan alla flags Stånds beslut:
-'Men ock att wi med kansta och medwetcnhek för Landels
-
28c»
Dm 4 December.
"dets närwarande sällhet och keständ äro öfwerlygade
"att Kongl. Maj:ts nädiqa n» senare afgifne y leande
''uti armerings sragan, är öswerenosiammande med
"allmänna wilja,l i närwarande tidepunkt och således
"en gagnelig sak — Kunnandes conscriptionen dock
''i framliden genom händelserneö kopp fa ekl annas ur"seende,
än den week line:, nn har; O>" hela Indel"nings
Werke! qär öfwer ända pä del sätt att jordens
"onera jämnas :ill hwarandra med mera, och popula"tionen
ökas genom e» häl,osa», algard bättre ä» hittills.
"Häruppå har jaa den äran utbedja mig Herr
"Gresw,,i och Landtb Marjfkaikcnö proposttion word»
?'sami»ast."
Högwälborne Herr Grefwe och LandttMacffalk
Höglofl. Ridderskap och Adeli '
Emot en sä beslvff y motion får jaq kill alla
delar opponera wig, salom icke grundad pä hwad jag
tror wara pluraljcetens kända rankar inom detta Riddarhus.
Anbudet att med lif och blod föchwara Konung
och Rike personligen 06) uran afseende pä alder eiler
Sländs beslut, anser jag endast såsom en parodis af
den upssjutne National armeringc».
Grunden dertill igenfimreg uti Riddcrffapct och
Adelns privilegier och behöfwer ing lunda SländctS
wid detta tillfälle utomordenteljga beslut, för att äga
mera kraft och wärde: och da Adelns ungdom sjelfWgnt
ingär uti Rikets Militaire eller Civil tjenst, fq
Dcn 4 December. 281
anser jan återstoden wara wid detta kjllsälle af ett för
tomt och ringa wärde att förstelia ett sä högtkraswande
anbud.
Hwad den stroohen angar, akt Ridderstkapct och
Adeln were derom ' ofwertygadc" alk Kongl. Maj:rs
"nädiga ini senare gilne yttrande nki armerings srägan
"ware öfwerensstämmanbe nied cllmänna wilja» i när''warande
lidepunktoch laledes en gagnelig sak" sa wägar
jag twäekom pasta, akk Ridder^apel och Adeln ej är
derom ösweriygadc.
Alt Konungen af mildhet, wishet och näd
lämnat kwekande U ^ersäkare rådrum art bättre bedöma
Dest höaa asstgker, sädanr är mig nogsamt bekant:
men akt conscriplionen wore emot alimänna wiljan är
hwad jag ej medgifwer.
Hwad "indelningswerketS öfwer ända kastande,
"jordens lämnande »nera m. m. och popnlationens ö,
"kande" angar, sä anser jag dem alla för excncrijka yttranden,
som icke höra kill ämnet — och destukom involvera
saker, öfwer hwilka Ridderskapet och Adeln
aldrig sallat »ägor beslut.
Hwad populationenö okände angar, tror jag c«
genteligen, akt bäst är ösnnrlämna delta, icke ät Regeringen,
Utan ät Rikets ungdom, som dermed forsar
esler räd och lägenhet.
Härtill yrttradeö mycket bifall.
Härefter tilläde Grefwe löfvenhjelm mundteligerl:
Sedan Herr Oswerste-Licurnanten 6rjxenvslät
sjelf
-
282 Dm 4 December.
sjelfmant äkertagit sin gjorda fluteliga morkon, konden-'
na ej mera komma i sräga. Mende obehöriga och särande kill,
malen Herr Oswerste-Lieutnanten Oripcnv-ilär fällt e,
mot StakS-Rådet, arv cj af den ari, att de kunna af
Ridderskapct och Adeln med stillatigande förbigas. Jag
magar derföre ödmjukast anhälla det Herr Grefwe» och
Landt-Marskalken behagade göra Ridderskap^ och Tidell!
en proposition, ländande akt anmoda Herr Aftverste
- Lieukllant 6ripsnvalcls, *att antingen constiku»
rionsmätzigt fullfölja sina tillmälen emot Slätö - Rådet,
eller sjelf såsom obehöriaa ärertaga dem. I alla
sall anhaller jag, alt Ridderskapec och Adeln, som
jag smickrar mig i detta fall delar samma tänkesätt,
proponeras »gt genom ett Högkideligt ogillande af de
as Herr Ofverste Lieutnant Orchenvaläc mot SlatsRädet
fällde olagliga, och farande tillmälen, gifwa StakS»
Räder en uprättelse wärdig RidderMper och Adelns
tänkesätt och besia förolämpade aktninaswärds Herrar
och man. Häröswer anhaller jag wördsammast om
proposition.
Herr k^allencrsutr, 8ken Engelbrect,
c upläsie ett diccamen sa lydande:
Pmnogheten af inom besia murar wältalande
Män och ofta Clkeronifft ljudande stämmor, wigten
af de ämnrn, som i början med afseende pä mitt Fä»
dcrneslands beständ, sedan förfrämjandet as Desi framtida
wälmagt här förewarit, samt medwetenhct att ej
hofwa ägt en förmåga erforderlig för hwarje yttrad kännedom
om Riksdagsman,,!, wärf, haswa föranledk mig
att med tystnad afhöra Högloft. Ridverffapek och Adelns
till allmänt wäl ledande öswcrlÄggningar, och
ffulle ännu haswa tystat en röst , som hittills blott o»
märk»
Den 4 December. 28Z
märkbart ledd af öfwertygelftns heliga inqifwelfe, endast
af Högloft. Ridderffapet och Melns understundom
ädagalagde tålamod, »u har eu anledning all
höja sig.
De wäldfamma stormar, som skakat Sweriges
Stater, nu, ester elt dyrköpt lugn flyende, haswa de ej
lämnat spär af en framfart, som warnar att förekom»
ma en förnyad, en mer förödande? Hotadt af trott»
sande stender, nedtryckt af hopade olyckor, nära branta
störtningen i djupekås de mast sörtwiflade, räddades milt
Fosterland af c a r I — för htvars räddning wi
hasme dig att tacka kloen!!! War denna den enda
gäng Sweriqeö räddning ur farorne grundlagts genom
Riddersmannamod? Opuom wära Analer; men
mcdgismom detta storsinthetens och själestyrkans ädlaste
drag, hmars följd blismik frälsningen af ett Fädernesland,
som, nära yttersta linierna af en desi sjelfbestånd
hotande störtning, nära wid en punkt dit ej
frän desi uräldrigaste tidehmarf intill wär lid de mäst
samnianskcckade olycksöden förmätt föra det, blott häraf
ägde en att'hoppas, haswa blifwit ett af de stora
efterdöme», hwilka följde, skola bliswa Garanter för
Swenjka Nationens fjclfbeständ och ära. Det af.
Hans Majit Konung 6en Xlll Rikjens Stän
der-öswerlämnade
förftag om wäpnandet af en styrka,
till wärn mot en wid öfwcrmnplande anfall wan, allid
waksam öswerlägsen granne, tilläfwenkyrS af tankan
pä wär, genom ett förloradt Finland widöpna gräns
föranlebt, af Landsfaderlig omsorg för wär säkerhet
fattadt, kan ester min tanka, dä omständigheter förswärat
en hastigare »verkställighet deraf icke för närwarande
anses giswa Högloft. Ridderfkapet och Adel»
anledning, att någon Deputation till Hans Maj:t
28 l
Den 4 December.
Konungen affärda. Och hwad skulls denna Deputation
frambära, dä stvaghet förbudit Swea Folk att ga
Dest Regems Landssaderliga omwärdnad kill more?
om ej, Mine Herrar? att detta Folk ännu inom sig hyser
Män hwilka kunna jämföras med en Lalrrar Istorn, om ej,
au hwarje hstad mistning af frihet och sjelfbestånd
stkall framkalla allkcaften af Swenska Folkers National
dygd, som fakt pä det yttersta profwet, ofra aflägsnare
Nationers skräck, stkall blifwa det i dubbelt mätt
för en förnära trädande ehuru öfwerlägsct waldsam fiende,
krysta hwarje Colotz inom SwerigeS landamären,
och ädagalägga för en esterwcrld hwad tillrygga»
lagde tidehwars bewisa, att Swenstkt mannamod
blifwer den ewiga borgen för wär sjelfständighet
och ära. —
Herr vännerstam, c,lisn anförde-skrif»
teligen till Protokollet följande:
Om jag någon gäng hörk enstkilde agtningSwärde
Medlemniar af detta Ständ med icke grannlaga
till ost) med särande uttryck förolämpas af någon Le,
damok, har jag upfyll min böjelse för tystnad, dä jag
lämnat ät dem sjelfwe sitt sörswar och blandat mitt
enskildta omdöme med den, i min tanka, rättwisa Allmänhetens.
Men sedan jag uti sista plenum hörk en
aktad Ledamot inom detta rum framföra tänkesätt
stridande mot Nationens och Ständers »värdighet,
hänföres jag af en lifligt smärlande och förtrytsam
känsta, att öka aytalek af dem, som kanske stun,
dom mindre lyckligt här höja sin röst.
Herr
Den 4 December. 265
Heer Afwerste - Lieutuanten och Riddaren 6ripcnvjlär
upläste förleden Fredag ett dictamen: och
jag skulle önska akt det endast kunnat leda kill en hastig
alömska af des; innehäll.
Jag behåller för mig sjelf det lysta bedömande,
som Herr Oswersts-Lieutnanten äderopat, men likfullt
yttrar i afseende pä Stats-Rädetö förhållande, dä Det
tillstyrkt Kongl. M-st:ts nädiga proposition om en National
armering: Och jag hämtar skäl härtill af öftygetsen
att Stats Rädek lika liket skulle winna genom
mitt förswar, ifall jag till större eller mindre del hyste
tänkesätt motsatte dem Herr O wcrste Lieutnanten
yttrat, som Det genom de siftnäinnde förlorat i
den tänkande opartiska Allmänhetens omdöme.
Jag yttrar härwid blott min önskan, att Na«
tionens Fullmäktige alkid ina strängt uiöfwa sin rättighet
til! klander och aral af Stats Rådets sörhällande,
men att De mä werksMa den pä det i grundlagen
föreskrifne sätt, och icke genom lagstcidiga anfall
framkasta obestämde rillwitelfer, för hwilka Statens
sörsta Embcksmän lika nied den ringaste Medborgare
mäste enligt lagarne skyddas.
Jag förbigår äswen flere omständigheter afHerr
Ofwerste-Lieuknantens Dictamen, som jag icke aldeles
begripit; och jag fäster mig endast wid de yttran»
den hwilka jag, bade såsom enskild Medborgare och FolkRepresentant
mäst ogillar.
Jag menar härmed Herr Echwerste-Lieutnontens
yppade tankar om den allmänna opinionen och n
den klenmodiga anda, för hwilkcn han mitzia. i! N -
286
Dcn 4 December.
tionen. Jag åtminstone kror och hoppas akt den tvärve
Ledamoten häruti aldeles misikagit sig.
Om ock någre ffulle finnas inom wart Land,
som under håglöshet för Desi understöd och försmår, o»verksamme
wille afbida den dag, bä de icke längre
ägde ett Fosterland, om också en tyrannis af nästan
alla möjeliga misitag och därffaper utmärkt Regering,
nvoffral en del af Landels rasVaste män och genom de
ustaste anstalter mängdubbtat liöandct af ett olyckligt
krig; sä wittna likwäl wara senaste Fälrrog, att Landets
Söner och Män aldrig rwekat emellan lydnaden
för ärans lagar och en feg uragtlatenhet as sirie pliqter,
att äfwen under en despoti^ styrelse, under nöd
och alla ett plantlöst krigs fasor, de altid wisat lika mod
och krigisk anda.
Ännu är qwar kärnan af Landers wapcnföre >nnewanare,
ännu återstå? hufwudgrunden för en Nations
inre krafter, Nämligen en i wart mer än »ti
andra länder jämnt fördelad wälmåga, och blott pä
fä ställen inom Riket, har denna wälmåga hos Allmänheten
pä del hela räknadt, under kriget afiagit.
Den Nation, som inför hela werkden högtid,
ligt erkänner, att den hwarkeu kan eller will forsmark
sig, är ckcke längre wärd att äga någon sjelfständighet.
Ifrån denna stund kan den anse sin uplösning dörj.ad
och Desi fullbordade fall beroende af inkräktarens
wälbehag.
Det war icke genom sä wanhcdrande tänkesätt,
som fordna kiders största Folkstag trottsade segrande öfwerlägöug
Armser, det är icke pä det sätt Swenffa
Na
-
Dm 4 December. 287
Nationen flall likna stna förfäder och de öfrige Folk,
stag, svin under ärhundrandcn tillkämpat stg och bibe,
hällit friheten, emot mäglige grannars mangdnbbla
stridskrafter.
Ehuru de fredliga yrken, som sysflosakt mig,
icke göra mig berättigad alt bliswa trodd, om jag wägade
nägra omdömen i afseende pä medlen för Rikets
sörswar, mä bet likyiäl tillätas mig att såsom Medborgare
yttra min förmodan och mitt hopp, att Wi inom
wart Fosterlands hopträngda gränser ännu äga
nog bäve Folk och tillgängar att förswara det, om hwar«
je wapensör man, äkminstone till en wist alder, blir
Soldat, endast kill sörswar af d.sta gränsor och wär
frihet, samt om Nationen lika nitiskt sysstosätler
sig med Krigarens, som med Landlmannens yrken.
Det är i följd af desta yttrade tänkesätt, och
dä jag anser det icke wärdigt Ost, hwarkcn säsom RiksStänd
eller såsom enffilde, att, pä sätt Herr Ofwersteleutnant
6ripenvn>äl sörestagit, frambära Wär
undcrdäniga wördnad för en nädig Konung, som jag
ödmjukast föreflär, att Höglofl. Ridderstapct och Adeln
högtidligen mätte ogilla bemälde Herr Ofwerste-LieutnanlS
motion.
Friherre kiääsrstolps, Larl, upläste
följande diktamen:
Den dag dä Ronungens nadigL props»
sition ineddclaSos Riksens Höglofl. Ständer
om Llarional bewäringcn, rvar wal ingen signal
glfwen, men hoppet liswades för alla Medborgare,
four med lika afseende ä allmänt som enffildt
wal
283
Den 4 December.
nial icke blott wilja bereda sig egne njutningar, som ieke
mera kani a naara sädane o n Rikt stulle
beröfwas sin sjelfständighet, jom icke ännu anse
ben amma fär cn chiniöre chu-u nara Wi kanske
nalkas det ögonblick da W> nöd<?as det erkänna,
som nar der berodl af deni >,c! »oe welat förekomma
alla samtids och efkerweridö före-rael cr c,kt genom sin
owerksamhek hajma päffyndar den lstepunkt dä den
möjiigen kan sorloras, ichn, födde frie SwtNstar
och med hela k lista" af divad detta
namn ii nebär, af -en akeninsi Europa
derföre burit chevet! under kopper asmara största
olyckor, förebrå stf som en wanhedrande
r.mka . den arc flajn ar un-er hwad n>astk som
hälst hörsamma andra övgtt ingars d> fällningar,
font således icke wilja wanka antingen till desi
Wi af den ena magten befallas att wäpna Otz eller
arr minsta anstalt bljfwer för den andra svepsak, att
betaga ost all öfverlägga! ngsrälk, elier först da faran
skenbarligen öswerhängr wilja b rja påtänka möjligheten
, sa alt hastigheten i utförandet stall medföra lika o«
sullkomliqhcter, lika nuhnöju!, lika olyckliga följder,
som med sista Lei d,nä" cl u cio csiili-glige. Dä
är bättre alt gen -st underkasta sig alt mitztröstande om
egne krafter ty en ch annan kunde wäl nägor derwid
winna, men fag hade troll, akt dä man med
detzes möjligaste anwändande förekommer sin undergång
och änoä misilyckas deruli, sa stulle åtminstone
försöker atsöljas af den högaktning, som sjeifwe wäldswerkaren
nekar den krypande fast rike siasrveu, och af
det samrvetetS witknesbörd, som i ella händelser är den
wärdige Medborgarens lott. — Ehuru ömtålig om o>
blida oaidönien, afsträckes jag dock här icke derutaf tilan
förklarar mi» öswertygelse art det Folk, som will
wara
Den 4 December. 289
wara fritt lyckas deruti om Del icke brister i enighet
eller sörsölar med sine anstalter — Jag pästär att det
ingilwer altid betänkligheter ät den, som will under,
kuswa Det. Aktning ät den, som skulle wilja biträda
Del atl resa sig ur sin wanmagt. — Jag kan
aldrig finna annat, än att Det wanärar sig genom
bristande mätt och steg kill egit uprätthällande. Att
man mäste wardcra Ost mera om Wi wisa oh starke
och oberoende, sä midt Wi möjligen i tvär ställning
förmä, dä man deremot wid äsynen af tvär svaghet,
eller owilja skulla ösw/rgifwa ost eller pålägga oh sädane
bojor, svin Wi försent dä ängre att haswa Ost a»
dragit. — Om likwäl wigkige Ml kunnat föranleda
dem, som med uplystare u-sigter, bepröfvad erfarenhet
och lika ifwer som jag, för Fäderneslandets räddning
inse faror wid National bewäringen, att för-det när»
warande upffjuka densamma, sä har dock intet hinder
warit'atl nu bestämma grunderne till desi utförande
framdeles, däd store ommldte omöjligheter ettdera hmna
öfwerwinnas eller nöden befaller alt nöttja dem och
salunda förekomma händelser af wida efterränkeligare
följder. — Da hade WZr Revolution, Märt Z Mänadcrs
Riksmöte, Wäre alla mätt och steg hwarmed
Wi sä mycket nagelfarit, och den böste af Europas
Aonungars upoffring af egit lugn wid anna!»
k nde ålderdom för akt sammanhålla wär lutande
Statskropp uvsyllc sine ändamål, om Wi med omtanka»
att bereda tillgängar lill Statens utgifter äfwen förenar
omsorgen om de till desi framtida försvar i nu
förändrade omständigheter oundaängelige anstalter -7-  Dä hade icke ens de sorgeligaste själar sätt gifwa
exempel pä nägon glad klagan utan allmänna wil«
jan bättre än alt tysk bcdo>nande med största och
hjerreligaste glädje yttrat för Osi stn beundran,
Fjerde Landet 19» ' ^
2§o
Deri 4 December.
svin blifrvit e» lika sä angenäm stänk att störda,
som dcn länkbara farhogan nu wore gruflig, om
Wi uragklärit wära ncdwandrgsste -äligganden derföre
ali Wl brustit i fl- ika att göra smärre nprffringar sör
an sörekoa-ma alia större i en framlid.
Wi aftwä Ost icke denna misikanka, om Wi
gerom sierehanda förklaringSsätt, mwecklade kai eller
starra Dcputatiolrer betyga kännedomen as Wäre
förm allmänt kände RidderSmannapcigter alt person»
lig n nwd lif och blod forswara Konungen pch
R.tct eller giswa löften om jälnkandeaf jordens
onera och hälsosamma ärgärdcr wid popuiatio»
nen, af hwilka manga icke wilja fullgöra de sörre
och fä åstadkomma de sednare. — J-g anhäller derföre
ödmjukast, alt hivad Herr Öfwer ste-Liemnantm
och Riddaren Qni^snvaläi i 'förra Pleno yttrat icke
rnä gillas, ulan Rrdderstape! och Adeln förena sig i
det besim: "Att sedan Kongl. Maj:t behagar underrätt
"ta Ridderstapet och Adeln, att Hans Majtt med nä»
"digt afseende ä dek hederwärda Bonde-Ständers un"derdäniga
önskan icke wille nu yrka pä desi nädiga
"'proposition, i hwad som rörer National-Bcwäringen,
"hwars nytta och nödwändighet Konungen öfwerläm"nar
till framtiden att updaga, ali widare öfwerlagg"ning
om denne del af Konungens ofwannämde pro"position
sör benne gäng ma sörfalla.";
Detta är min motion bade en.samr och som
Folk-Representant pä detta ruin, eljest hade jag
aldrig gjort den.
Herr Lar 1 bei NI 6 ytIanKpjäIcl, (tar!.
ÖfwMygad om de djupa intryck uärwarande öswer.
lägg
-
Den 4 December. rZr
läggning mätte haswa gjort pä Högloft. Ridderstam
och Aoel» och äfwen pä Författaren Ml det im föce--  hafde dictamen, will jag ej med mångordighet uppehålla
Ridderstam och Adeln, utan endast förklara,
akt jag förenar mig med alla de warda Ledamöter, som
ogillat den gjorde motionen; om Wi stnlle betyga Konungen
war erkänsla för hwarje öfwerseende med willsarelser
och misstag, för hwarje omsorg om undersälares wäl,
borde Wl snarast besinta en permanent, Deputation,
som hwarje afton tackade Honom för dagens gerningar;
men för öfrigt kror jag wär tacksamhet bäst betygas,
genom wärbiga föremål, lugna öfwerläggningac
och mogna beslut.
Härtill yttrades bifall
Herr s5 WinZärä upläste följande Diktamen
:
Min här yttrade öswertygelse om nödwändighsten
af en Nationalarmering och mitt bemödande, att
tillika öfwertyga Allmänheten derom, kräfwer att jag
söker freda mig för den smärrande förebråelsen, alt äfwen
i min ringa mohn hafwa bidragit alt missleda.
Det ar endast Politie! af en witz rang förbehållit,
att uptäcka och anwända de dolda motiver, som böra
inga i beräkningen af Staters styrelse, och, att dä
de behaga sprida ljus öfwer sädane ämnen, genast öfwertyga,
men bör det derföre, wara den mindre lyckligt
begafwade betagit alt yttra en öswertygelse endast byggd
pade af sunda förnuftet? Börden, som i sina önskningar
blott hast Fäderneslandets wäl till föremal, om
han än bedragit sig i sättet, waldsamt kwmgas att i
-
292 Den 4 December.
' kläda sig andras tankar, och straffas för sine grnudsatkser
förr äg de blifwit wederlagde? Jag har jenike en cj
ringa del as Ridderffapet och Adeln warit as den vfwerrygelseu,
arc end.st genom en National armering
Swerigcs framtida sjelfbestånd kunde försäkras. Wi
grundade denna öfwcrtygelse pa kännedomen as wara
förswarsanstalter och pä nägra i andra Länder aniaane
grundjaitser om ffyldigheksrna mot Samhället; Wi
haswa ined mindre beräkning än wärma ansett Ost
böra upoffea alt för aflägsna möjligheten af det för,
nedrande läget att wara Vasaller; Wj haswa blifwit
styrkte i denna war föresatts genom Konungens propo,
sition; Förtjena Wi derföre att anses som brottslingar
tillika med dem, söm pa samma grunder tillstyrkt
detta steg?
Det hade warit nog för den, som endast hällit
sig wid fåken, att njuta as den jeger dest öfwerrygelse
wunnit; tacksägelse adrehen deremot förutsätter ckt begär
att förtrycka andras; ctl begär som aldrig wäckles af
Patriotismen. Jag bekänner att en sadan imposikion
palmin öfwertygelse war mig sä mycket mer owäntad,
som den wärde Ledamvtett, just genom sina förra liberala
tänkesätt ägt Allmänhetens aktning.
Jag erkänner att jag nog tidigt hoppades, att
mitt af afund, lwedrägt och mistrag sa länge olyckliga
Fädernesland genom Dest närwarandc Representanters'enighet
ffnlle kunna frälsas: att de Män, som
under enwäldstiden utmärkte sig genom fasthet i miljan
uplysnina i omdömet samt wärma för Fädernesland
och sjelfständighet, kraftigt ffulle förena och leda sinu
na till detta ädla mai. Ma utan lanad wältalig,
hcr det wara sagt, jag räknade denne wärde Ledamoten
bland
Den 4 December. 29;
bland desse Fäderneslandets stod, för hwilkaS ädla al,
sigter jag hade af samma skäl welat upsffca mig, som
för det Samhälle, hwars wälftänd jag trodde de skulle
grunda.
Ehurn altid beredd akt för hela werlden' wisa
mina motiver, more det orätt af miq döma andras,
dir more ett förolämpande och »ernst har jag aldrig
gjort miq brottslig; men jag bekänner att jag ej kan inse
ändamalet med detta Herr Oswerste Lieutenant
6rix>enva!äi8 dietamen. Om endast frägan warit att
rwinga Oss bifalla en Deputation, hwartill dä denna
häftiga ingress? Om werkcligen tänkesätten, som denwärde
Ledamoten fäger, ej äro eniga i anseende till nyttan
af händelser, politiska förhållanden, styrelse grunder och
representationen af Folket, manne de skola bliswa enigare
genom misstroende till Styrelsen? Har någonsin en
Styrelse förändring ägt rum, utan att till någon tid
lämna skiljagtighet i tänkesätten? Men ware det intet
^rakt ledande till en ny förändring och otaliga oordningar
att skilja Nationen frän Regeringen, och bör det
ej wara hwarje Medborgares pligt att i möjligaste
matto söka förena Dem?
Jag bekänncr att jag med häpnad trott mig se
dessa följder af nägra »tryck i nämnde diktamen, som
ej lära kunna betagas sin kraft genom det främmande
uttrycker: tyst bedömande.
Jag önskar pä det listigaste att hafwa för wida
sträckt min fruktan, men den wärde Ledamoten torde
medgifwa att jag härtill ägt anledning och att da wära
Protocoller tryckas, Allmänheten äswen erhäller del af
de uttryck de innehalla. Jag är fullkomligt öfwerty
zad
-
294 Den 4 December.
gad att den warde Leda m sten ej berrsktak dem utur en
sä farlig synpunkt, han hade dä säkert mildrar dem.
Man kan äga Ml kill nu smöje med Regeringen, och
det är enligt med en fri Medborgares rättigheter att
yttra dem, jag bekänner äfwen att jag äger dcn öfwer»
fygelsen, att i fria Stater oppositionen kraltnu är bidragande
til! deras walsiänd, mcu den bör med nmrsamhet
behandlas i synnerhet i en nyst skakad Srar.
Aldrig war enighet och förtroende msr as nöden
än nu, Jag lcmnar Eder Mine Herrar, att afgöra om wära
öswerläggningar deraf bära wittne och wägar således,
till undwikande af förnyade anledningar, föreslå att
Ridderskap?k och Adil» skulle läka denna sak falla, samt ej
genom en mindre nödig Deputation förnya hos Hang
Maj:r minner af ett tillfälle dä Nationen med mindre
warma än Han, betraktat möjliga förlusten af stn
sjelfständighet.
Fjriherrre 8wel von bjlollisln Larsir?' Luävls'»
yttrade sig:
Denna debatte wac mig owäntad, jag har således
ej kunnat fatta mina tankar pä papperet, ej eller har
tillfälle anlita någon ffickligare än jag sjelf, att biträda
mig med författandet däraf, det är derföre jag blott
sar inskränka mig til! nägra reflexioner wid de tal en
del wärda Ledamöter här hällit. En af desie har upmanat
ankagonisterne af consmplionen, akt upgifwa ett
bättre medel än detta till Rikets förswar. Jag sär
bekänna att jag är en af desie Antagonister, men långt
»frän mig är därföre att wilja bestrida, det man ej
M försöka förfwara frihet och sjelfständighet sa wide
möj
-
Den 4 December. 295
möjligt är, det är blott om sättet, jag är af olika wening
med drm som föresiagit conscnplion.
Swenffa namnet har i längliga tider warit en
ära att bära, mä det da icke, om ä» i ödets bok det
skulle sia Ikriswit att det skal! uphöra, försumma med
wanheder, mätte icke Swenska Folket wara sa wanslägtaudc
frän sine store Förfader, att det utan motstånd
räcker fram sina händer till Tyrannens bojors
Icke kan sista blvdSdroppan wara för dyrbar, salom
gärd till FosterlandctS och frihetens förswar, men detta
frihetens förswar bör icke siks med bekostnad as sjelfum
friheten för en wist Clast af Medborgare, svin ager
lika rätt som de öfrige dertill. Jag har föryktcat
min grundsats wara, att den som har något att förlora
bör bidraga att förswara det samma, om dä hwar och
en, i mohn as sin förmögenhet, anskaffar Soldater dä
nöden påkallan det, sä kan ändamälet winnås mera
rättwist, än dä man twrngar de» fattige a» förswara
den rikes guld; samt dä sä wäl Srats-Utffottet som de
kunnige Militairer i Comittäen, funnit akt Rikets hufwndsakeliga
förswar bör bestå i sjömagt, sa behöfs ej
mycken ösning i wapen för sädane, som äro ämnade
pä ffärgärdS-fartyg, och till deras bemannande erfordras
blott friffa och sunda karlar med starka armar
derigenom kunde man undgå att kommendera de ordinaira
Regemente,: till sjöö, hwarcst all deras exercise,
som kostat dem möda och Staten utgift blir onyttig.
En annan ward Ledamot har anfört exempel af LnAslhrscbb,
Llurarns och Lrsnbooksn. För Conlcriptions
nytta bewilar detta ingenting, men wäl akt äfw-m
en oöfwad trouppe, kon under en kunnig och rädig Be<
fälhafwareö anförande segra öfwer fienden, och de öfwade
deremot blifwa siagne. Ater andre warde Leda
-
296 Dm 4 December.
möker haswa hast uttryck i sine kas, som särdeles adra»
gjt sig miu upmärksamhct, och ffulle kunna leda kill
menliga söljdcr för dcn IliksdagS mannarätt, Sländers
iudividucr äga, man har giswik en javan rigtning ät
Herr OnpenvLlöts ykrayde emot SlatS.-Nädet, som
kunde wara feladt emot dcn undersåtlig» wördnad man
är Konungen'ffyl! ig, emedan Stais Rädet hiort tillstyrkt
det Konungen proponcrat vch således Konungens
och desi kauka warit densamma; nien som RegeringsFormen
uttryckeligen, stadgar att Statö-Rädet kan ordenteligt
anklagas, samt uti Sranden as individuel»
Riksdagsmän eller as Utskotten angifwas för alt hofwa
tillstyrkt eller ock icke haswa afstyrkt sädant som
pröswas wara för Riket icke förmånligt, sä följer deraf,
att man äger onekligen rättighet akt sälla omdöme och
klandra SratS-Rädets göromål, uran art derföre haswa
äsidosatt wördnaden för Konungens Person; hwarföre
jag acksa conformerar mig med Herr 6iipenva!clr i
sa matto, ait jag, uran att sälla omdöme öfwer termerna,
anser Stats-Rädck haswa gjort bättre om det
afstyrkt än tillstyrkt conscriprionen.
Herr Grefwe» och Landt Marskalken
Anledningen till denna länga djscusston har warit Herr
tzripsnvslclks framställning, sä wal rörande StakS-Räders
förhållande i afseende pä proposition om en Na'
tionalbewäring. som synnerligen rörande en Deputation
till betygande af underdänig tacksamhet för Hans Majestät,
Kwer Desi nädiga yttrande, att r.u ej yrka National
bewäringens upsättande. Till följe af discurserne
och det myckna bifall de synas haswa haswa hos, Ridderffapet
och Adeln wunnit, äswen som ock, till följe
af Herr Omerste-Lieuknanlen LriPsnvalärs egit yttrade
begifwande, får jag nu proponera Högloft. Ridderlig,
Dm 4 December. 297
ffapet och Adeln asftag ä den tillstyrkte Deputationen.
Bifölls wedett starkt-Ja.
Grefwe I^uvendjelm Oarl, fragade om ej Herr Gres»
wen och L-mdlmarff-.lken ärnade göra ännu en annan
propesiyon? I widrigt fall, singe Herr Grefwe» den
äran förestå, att hans sist gjorde motion mätte till
Högloft. Rtddcrffapct 06) Adelil framställas, nämligen
om förklarande af Ridderffapet och - Adelns ogillande
as Herr Ojwerste LieutenantenS Stais,Rädet gjorde
tillwiielser.
Ropades starka Ja, Proposition och !77ej;
och Herr Loclc Cocsicr I^uävi^ , ropade pn bordet.
Någon yttrade äfwen att en sadan Proposi,
tion ^ icke kunde göras.
Herr Grefwen och Landt Marskalken
utlät sig, cj hasrva fattal att Herr Grefwe I^övsndielm
härom gjort någon vigtig motion.
Mycken oro förmärktes.
Grefwe v e r> b j el m. Sedan Herr Oswer--  ste-Lieutenant Orilonvaläc sjelf erbudit sig återtaga
sin motion om en Deputation till Kongl. Maj:st. och
Riddcrffapct och Adeln äfwen afsändandct as en sädan
Deputation afsiagit, kan den fragan cj mera komma
under öfwerläggning. Men jag har wördsammast wägat
ådagalägga, att Herr Öferste Lieuter,anrén detzmoin
gjort Staes-Rädet ätsikilliga tillwikelser: Jag har der,
söre begärt att han mätte antingen återtaga eller Con«
2Z8
Den 4 December.
stitutionsmässigt fullfölja och b c wisa d^;n: och anser
jag sädant för en pligt, den Herr Oswerfte.Lieuk.-nanken
ej lärer kunna undaä att upsylla, när han ester sin«
nas att si elfwa tillwitelserne genom trycket komma lin,
der Allmänhetens ögon.
Herr 6ripenvgIA Jag har en gäng förut i dag förklarat,
akt jag gjort en motion och att jag worc nöjd, att
densamma nedlägga. Hrvad det öfriga af milt dirta,
men angar, rrsr jag ej det as mig kan fordras, att derom
ingäji någon bewisning! Någon anklagelse emot Stats Räder
har jag icke gjort. Den det sager har orätt.
Härefter föcmärkteS någon oro.
Grefwe Ii. 0 vver> kjsIm. För min del får jag
nämna att jag icke nyttjat termen anklagelse, me» jag
har sagt akt Herr E)fwerste-Licutenaiiten giorc StalsRädet
tillwitelser af sä swär natur, sä särande för
Dest heder och för Ständer, att de böra bewisas eller
äterkagas: och ffulle Herr Oiwerste. Lieutenanken cj wilja
deruti inga, dä är mitt gjorda förslag att de mätte
högtidligen af Ståndet ogill.s.
Frän alla sidor i Riddarhussalen ropades Isa,
k?ej, ^ropositior, och mycket annat som ej kunde
fattas till Protokollet.
Herr Grcfwen och Landt»Marskalken.
Ingen annan proposition, an den Herr Grefwe I.övenkjslm
begärt, tror jag mig kunna göra.
Härwid upstod ater en synnerlig oro.
Herr 6 i-ipsnvalär. Jag har aldrig antia,
gat
Den 4 December.
299
gat Stats-Rådet, jag har talat om sakm elter mitt
enskilra bearepv, och tror ej ark andras kunna mia värmgas.
Men dä jag märker att mina reflexjoner ästadkoinma
oro, får jag nu göra den motion, alt Mitt
upläste anförande mä ifrån bönan till fluk körswinna
ur Protoeolict, men emot det tvlikvr att äfwcn alt
hwad emot mig bliswit tälat, tillika mätte derutur
utgå. —
Ropades starka !7Lej blandade med mycket Ja.
Friherre lchiljsncraritr:, st sist an, i Istelm.
Här mäste wara näam misiförständ. Flere
Ledamöter af Ridderff >pet och Ascln hafwa anmanat
Herr 6r>j)snv?.!Zr all återtaga sitt anförande, och dä
han »u fogat sig efter en sadan önfckan, wägras det
af samma Herrar, som gistvik anledning till återkallandet.
Härefter ropades åtskilligt, dels till bifall af
Friherre I^iljencranrr:'» tanke dels och starkast deremot,
och till ogillande af Herr 6rchanvLlärs uttryck.
Friherre löiljoncrgnkL. Jag är långt ifrän
akt gilla Herr 6rchsnva!6rs anförande; men ur
samma skäl, nämligen att jag respecterar andras öfwerlygeise,
chwad den instämmer med min egen eller
icke, och således icke misikanncr Stars- Rådets nit,
af samma orsak önffar jag, att alla uttryck mätte o»
gillas, som kunna gifwas den uttydning, art Ridderskapet
och Adel», någon minut glömt den pliaren att
söcswara Fosterlandet, som äligger Dem framför andre
Medborgare. Jag har wäl hörr olika begrepp om
sättet till Riketö sörswar; men jag är lycklig nog, att
Den 4 December-.
icke hofwa hört sjelfwa ämnets angelägenhet af någon
Medbroder bestridas. Hwad mig sjelf angar, trottsar
jag hwilken som hälst, att för upfyllandek af den äldsta
Riddersmanna pligt äga större wärma än jag.
Och ehuru jag lwekal art i minuten af wunnen frihet
wilja pä andra Folk Closter öfwerföra en skyldighet,
som jag för min egen person anser såsom owil,
korlig, skall jag med wisthtt sä upfostra de twänne pojkar
jag äger, akt de utan lwäng, med samma anda
som liswat förfäder skola taga gewärek samma stund
som deras arm förmär att del lyfta, och. Fosterlandet
äskar deras tjenst.
Grefwe bärner, Larl Lakris I. Dä
Ofwerstc-Lieulnantm Lripsnvalöc till protocollet förklarat,
att han wille återtaga sitt anförande tror jag
art sadant är en rättighet, som ej bör honom förwägra«;
och torde Högloft. Nidderskapct och Adeln dä äf«
wen bifalla att hela ventilationen mä urgä.
Ropades starka Dlej och Ja
Grefwe Lövenhjelm. Dä Herr Ofwerste,
Lieutnanten Lri^snvalöt medgifwit att hanö yttrande
mä sörswinna utur protocollet emot wilkor att hwad emot
honom bliswit tält äfwen matte utgä, sä will jag
ej deremot opponera mig, utan gerna dertill bifalla,
men i sä mätt», akt dä Stats-Rådet uti Herr Ölwerste-Lieutnantens
anförande bliswit med särande tillmålen
angripit. Ständer matte deröswer förklara sitt
ogillande, och detta ogillande Stats-Rådet tillkännagifwas.
,
Rop af blandad beskaffenhet upkommo härwid.
Fri
-
