# ID: svediakorp-gov191
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 45,470
# sentences: 1,457
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


-6Z4
Den 27 November.
sammanträde in pleno^ den 24
October 1809.
S- D. Företogs kill ytterligare granskning
de nii Ukffsttcl remitterade memcritter, avgående
Rikets Förswars-Werk, nämligen:
i:nw. Herr Oswu-ste-Lieutenanten och Riddaren
af Kongl. Swards-Orden Larl kappes frän
Hoglost. R,ddcrs?apct och Adeln den 26 nastledne
Iulir remitterade Memorial; hwarut! förcsiäs, der
Swenska Krigsmagten mätte va der sätt okas, art
sä snart KonnngcN ser sig i nödwandighet atk göra
krig, borde efter Hans befallning, utaf all oroterad
jord as hrvad natur och namn som hälst, upstallaS
en Soldar för hwarje helt mantal, med undantag as
i tjenst warande iHilitair-personekS Boställen, ibland
hwilka likwäl de som innehades af Capirainer eller
högre Offcerare borde deltaga till hälften men ds
M ndre och sämre länke Militairers-Boställen mara
fria, hwakjämre en del swaga hemman i Halland,
samt nägra Säterier, hwilka bliswit för
högt till hemmantal upgisne, borde njura någon
jämkning, samt att Städcrne, urom de dem förlik
älagde Båtsmän, mätte, wid infallande krig-, för
hwarie 20 gcomerrislka tunneland odlad jord nysätra
en karl, som efter Konungens nädiga sörcffrifk kunde
arwändas kill Soldal eller Batsman, äfweU
som de störtte Städerne, som ej hafwa någon heryd,
lig jord, ffnlle ataga sig en billig claösisicakion till
urgöranoe af Sjöfolk. Innehållandes memorialet i öfrigt,
jämte förslag till Vesta rrouppers sammandragning,
be
-
Den 27 November. 1655
bewäring, m. m. det projekt, act pä al! onpodlad
jard meniilffor borde fä bosättas med wilker alt
tvid krig tjena som Soldater.
2:0. Herr CapitaincNS, Friherre kä. 6. VVranAöls
frän, Högloft. Ridderskapel och Adeln de» zo
sistledne September remitterade memorials som jöresiär
en organisation as ?lrmöen pä det för Landet
fördelaktigaste och tillika minst kostsamma satt, samt
upgifwer, såsom ntwägar derli!^, Armeens större
rörlighet, inrättning af en cordon Srrand-batcerler
pä de punkter af Riket, som aro mäst utsatte för
ficndteligl anfall, samt Recrur-ffolors tillskapande,
jämte till veste arrangemenler lämpelige ansedde utwägar;
hwarförntan tillstyrkes, akt wid Kongl.
Krigs-Academien kunde tillförordnas eN ny lärare
uri Strategien och Tac.ignen.
Zio. Herr Prosten Doctor käkrasi fran Högrvördlge
Prcstc-Stäudek den 14 September remitterade
memorial, hwaruii, säsoin förstag till Defensions-WerkclS
pä Gottland iständsätrande, upgifwes
art hwarje helt hemman pä landet borde npställa cn
man, och Staden Wisby i proporlion, ökwer hwilken
trouppe Kongl. Majit tillsatte och aflöuade erforderligt
Befäl; atk tjenliga bewärade fartyg, med
besättning af de Bätomän Gottland underhåller,
borde, wid infallande krig hafwa sin station wid
Gottland, atk ett Compagnie Artilleris alud mätte
wara förlagd! i Wisby; akt Allmogen borde, såsom
Landtstorm exerceras alla Sön- och Hclgedagar,
samt att åtminstone' för hwarje 2: ne hela hemman ä
1656
Den 27 November
-
Landet och hmarje 22 öretal i Staden mätte upställas
en karl , hrwarrgenom kunde upkomma en Baraillon
al circa 620 man, fenn borde blifma stående
tills allmän fred crhälleö, eller intill dest något siendteligk
besök icke wore för Gottland akt befara,
hwarefter pä Kongl. Maj-ts nådiga pröfning skulle
ankomma, a k, efter inhämtad underrättelse om
Linders innewanares egen önskan bestämma hnruwida
dk!'Na BroupFe antingen bör uplösas, eller
ock till lika eller'fördubbladr asiral för altid uuderhällae.
Utskottet ansäg desta memorialcr, som wiktnade
om en berömlig palriokisme, hwar för sig wisterligen
förtjena största afsee!!de; men-da err noga bedömande
af de deruti förekommande högst wigtiga ämnen,
syntes i hufwudsaken wara helt och' hållit militairiskt,
samt för Oeconomiä-Utskotter bade nog wid--  sträckt och grannlaga, och Utskottet derfämte ägde sig bekant,
att Kongl. Maj:t i under behagat tillförordna en
Comilee, hwars befattning wore att upgifwa förflag
till Förfwars-Werkets förbättrande, sä fann
Utskottet sig böra kill Riksens Högloft. Ständers
wälbehag hemställa, om icke nämnde meMorialer kunde
öfwerlämnas till granskning och beredande af
omförmälde Comitee, som ej lärer underlåta, att a
de i Memorialerne förekommande ämnen göra wed/rbörligt
afseende. Och ehuru åtskilliga af Herr
Ofwerste-Lieutenanten gjorde förslag, -såsom
mera oeconomiska, syntes böra af detta Utskott
granskas, trodde likwal Utskottet, art, dä desta delar
af memorialet angings ett ämne, hwilket af
Rik
-
Den 27 November »6Z7
Riksens Högloft. Ständer blifwik wid början af
Riksvägen rul öfweriaggning afftagik, Utskottet icke
borde för der närmarande, deraf inga i nägon prof»
ning, uran tillstyrkte akt de samma , jämte det öfriga
ftulle nl! mer a nämnde Comilse cfwerjämnas»
luxirLi
krotocollcr
?. P dsiettrs!,.
D.ll Prssocoller!
Aa dek unn afsigt med mononen om Gottlands
försm ar, hwilken af mia, såsom Riksdagsman fran
orten blifwik wäckt och till verra Ulftoit remitterad,
Hwars beredning jag hav äran öfwerwaka, ma blif»
wa rätt först a adelig sä wäl inom Urfterrek soni inför
Riksens Högloft^ Ständer, äfwen som oek, till nnd»
»vikande afall slags misirydning, finner jag Mig skyl
dig
till Protokollet anföra följande:
För att inför Riksens Högloft. Ständer med
sanning och wcrkcliga sörhällandet framställa detkä
ärende, war der nörwändigt akt Uti Memorialet göra
en tecire om Högstsalig Konung (rustak den ZiSwisa
bemödande akt af Landers egen physifta styrka bereda
Landers försmak, hwilker likmäl landers inbyggare, ledde
antingen af ren okunnighet eller dä radande fördom,
ifrän 1772 alt intill 1788 motarbetade och synbart
nekade sitt egit wäl genom en friwillig bewäring»
Fjerde Band- 188» Men
16Z8 Dcn 27 November
-
Men alt denna oklokhet och sexto istiga gensträfwighel
i farans stund, uran Konungens minsta anmaning
eiler befallning, qnäfdcs och försvann, dä pä
Landshöfdinge-Embcrers föreställning under 1788
ärs Krig med Rystland, om nödwäudigheten af
Landers bewaring, 2,202 man genast antogo Kronans
derstädes wid Fästningens raserande qwarlämnade
gewär och exercerades. hwaremol alla andra
manbara till 52 är och deröfwcr förbundo sig att
med egna gewär, yxor, pikar och spadar utgöra en
Landrstorm att försvara löen mol sköfling och härjande.
I denna berättelse war drt med sanningen och
sammanhanget lika nödwändigk anföra den omständigheten,
art Gottlands innewänare önskade och begärde
wid fredsflu er >792 och 1791 hos sin dä
och nu warande Lcuidshöfdmge arr fä behålla gcwären,
pä det den upwäxande unadomen mätte derutinnan
tillöfwas och Lanostorms-manjkapel i rullorne
bibehällas, hwilke: Herr Landshöfdingen ansäg den
riden mindre nödigt, kanske farligt, hwarföre ock en
sadan begäran af Konungen asstogs. — Att än widare
i memorialet fästa upmärksamhelen uppå följderne
af detta afstyrkande. rörande gewärens och
exercisens bibehållande för bens inbyggare, i anledning
af Allmogens och Smdsbocrnes egen otwungna
önskan och begäran, hwilkcn 1792 wittnade åtminstone
om en friwilligr lifnod medborgerlighckS
auda för egit och Fäderneslandets förswar, kunde
och borde dcn händelsen, som 1821 inträffade, af
mia icke förtigas, da Länets Hösdrnge med ldensin
byg
-
Den 27 November 1659
byggare ansag sig försatt i stundelig sara för siendleligt
besök, sedan Engelska Flottan slagit sig genom
Sundet, och under hwilken farhäga bekymret
hos Folket blcf i en hast än fwärare, dä Herr
Landshöfdingen lika brådskande sammankallade Allmogen
pä gästgifwaregardarue med vpmnntran och
anmaning alt under desi egil anförande genast gripa
till wapen, hwilka ock efter rcquisilion, anskaffades
ifrän fasta Landet, men huimr icke fram förr,
än dä den befarade fiendtlighetcn war förswunnen- Icke
man förtrytsamhet och förcbräelfcr wägrade Allmogen
l8oi bewara sig, ibland andra i synnerhet af
det allmänt yrkade skälet, alt de skulle med gcwären
nu Mera endast lkada och föröda sig sielfwe,
hwilket aldrig warit att förmoda, om, såsom af dem
dä yttrades, de ifrän 1790 fatt behälla sina gcwäc
och derutinnan wunnit öfning. Dä hwar enda mautalsskrifwen
karl wid klockorncs ljud och wardkasarnes
antändande omkring hela Oen om qwäilen lämnade
sikt hus och sina anhöriga för att hela natten
samlas i »nastor i afsigt, akt wid Ryffa invasionen
r8o8 göra med blotta händerne och utan minsta
anförande sienden molständ, war jag som närboende
wid landstigningsställer i den orjenliga och bekymmerfull»
belägenhet, att tillika förnimma och afhöra
Allmogens fwära mlätclser och nnsinöje, sä wäl deröswer
akt geivären 1790 blefwo dc»n fräuragne, svin
ock öfwer dä warande General-AdjmantenS för Flottorne,
deras egen Landshöfdinges efrerlätenhet,
alt, under z:ne mänaderö öpen sjöfart till Gottland,
widtaqa nägon enda vnstalt till Sjöst eller
Lands om bcwäring eller Örns försmak, och af hmil.
kel
i6§-> Den 27 November»
ket yttrande uti mitt memorial jag icke kan ätertaga
erc enda ord, och det sä mycket mindre,
som det kan fullnäs, akt befalhafwande Amiralen
i Carlscrona i bref elier memorial kill General»
Adjutanten gjort påminnelse om Gottlands sörswar,
men utan någon werkställighet.
Ändteligen utan minsta blodspillan pä någondera
sidan blcs landet frän fienden befriad! genom
Herr Baron och Amiral Österströms kika wisa som
senna underhandling, en omständighet, den enda som
historien skall kunna framwisa tilldragit sig med någon
enda Os befrielse, under be blodiga krig, som
i snart 20 är härjar alla werldöbelar, och hwarigeuom
högbcmälde Herr Amiral, Utom andra stora
sörtjenster emot Konung och Fädernesland, uprest
sig en ärestod, åtminstone i GokklänningarncS ourplänliga
tacksamhet, som skyldigaste och lika warogkiga
högaktning. Ofwersten Baron kleet^oost,
Ofwerste ak klint sammankallade inom fä dagar efter
fiendens fordrifwande all Landers Allmoge pä
g:ne ställen inom Länet, att besörja om Landels
sörswar och bcwäringen. Allmogen och alla andra
ingingo enhälligt, att, såsom under 1788 och 1790
örs krig mangrannt gripa till wapen. Pastorernc
äkogo sig acr i Sockenstämmor »prutta förtekningar
pä alla dem, som inom Pastoratet skulle bära Kronans
gewar, och hwilka med egna samt pikar, yror och
spadar skulle utgöra Lanbtstormen. Härmed wörö
alla i Landet nöjda. Men wid sjelfwa enrolleringen
och da Krouogcwären skulle as Garnizsns-Officerarnc
urdclas, inaste för berka Konungens gifna
ber
Den 27 November. . r66i
befallning werkställas om Landtwävnels upräklande
af ynglingar emellan i 8 och 25 är.
Witz noggrannaste wcrkställighet af denna föreskrift,
blef följden den, att flera hela hemman
inom Socknen lämnade ingen enda Karl, hwaremot
af andra fulla hemman utgjordes z, 4 och deröfver
som moro emellan 18 och 25 ärs alder. Pä
berla sällek nprältades 1,200 man Landtman», som
öfwades först inom Socknarne af Under-Officerare,
sedan Compagnicwis och sist i September och Ocrober
mänader Batcaillonswis. Häraf hände att under
berguingsliden wista hemman lebo brist pä arbatare,
hwaremot andra deraf kände iiigen förlust.
A-minstone i södra Häradet och den delen der jaz
är boende, funno mängden af wältänkande husbönder
del wara billigast all utgöra en man pä gärd
eller 1,12-3 man och resten af Wisby Stad, hwarigenom
alla med kläder och föda drogo en lika börda
inom Landel, hwilket as dem ansägS sä mycket
rättwisare, som Landels innewänare, uppå silk gjorda
underdäniga förbehåll, erhöllo Konungens nådiga
försäkran, att della Landrwärn aldrig wid något
tillfälle skulle kunna dragas ifrän lander till andra
Provinsers försvar.
Skalle den under kriget 1788 och 1790 wihlde
fria och modiga anda ett försvara sin Fosterbygd,
och hwilken ändteligen syntes lifwad 1828
wid återföreningen med wärk Fädernesland Swerige,
nu mera wio denna ndepunkt wara q väsd eller aldeles
steckttad hoö mine Landsmän,-st förtjenande:
r662 Dxn 27 November
-
ival akt noga utforskas hwad som dertill kan wara
orsaken, eller hwem sädant wällak, och har i sädan
händelse mycket bedragit mia tvid framställandet af
nödwändigheten af Gottlands förswar och medlen
dertill, och bLr ssaiigen tro, att det aldrig war
Almogens rena öfvertygelse 1808, enär den mangranut
urlofwade inför Protokollet, att lika mangrannc
som under 1788 ärs krig lära öswa sig i
»vapen och förswara sitt Land.
För öfrigt har af mig någon rotering aldrig
blifwit föreslagen, hwickeu enligt Negerings-Formen
Utan af Konung och Ständer icke kan uprättas.
Men sedan man försummade eller wägrade
ifrån 1790 att »inderhälla Folkets kistiga energie i
wapen-öfningen, hwjlken dels af Ryssa besöket, dels
af Konungens befallning ater mäste wäckas, 06)
dä derigenom nu ändteligen 1,200 Landels innewänare
uti gewärs handterande hunnit till den färdighet/
att Ofwersten Baron ckleetcvoocl högtidligen
förklarade, att Landtwärns-Bataillonerne pä Gottland
i den delen uti ingen omständighet estcrgäfwo den
reguliera Trouppen, sä förmodade iag, att, under sä
krigissa tider, det skulle wara ett förloradt arbete
och längr farligare lämna hela Ryssa akttraillen nied
de siere wid hamnarne anlagve batterier utan minsta
förswar, sedan 6oo man Landlwärn redan i Junii
eller Julli mänadcr uplösteS, och all anledning
war att de ännu qwarstående 600 man innan korrt
och »vid wnnnen fred med Ryssland skulle förasssedas.
I händelse hwaraf jag ansäg det i min
ian
-
Den 27 November- 1665
tanka nyttigare borrtföra frän ö-n alt krigsförråd och
ammunilion, och »u som förut lämna Landet lill sitt egit
öde, utan minsta bemödande att af Landets egen
styrka underhälla hwarken Landtwärn och Landtstormcn,
an mindre Arrillerie eller någon regulier Trouppe,
och stille vä detzt- mänader, under min sränwaro,
detta blifwir emot förr öen radande tankan hos mine
Landsmän, sä olik en as htvilken w> gemensamt
lifwadee under Hogflsalig Konung Qustnk den Zidjes
regering, dä är snarare min önskan att Allmogen
och öfrige Landels irnewäxare, Befallande och lydande,
rala t rent st-räk och sade öppei: ''Wi kunne,
Wr wilfe icke försvara ost.
Olc>k ^solr. käkissus.
Likheten med det lill Högloft. Occonvmiä- och
Beswärs-UrfkollclS Bcredninas Prorccoil. den iz
Oclober 1809, inlämnade dicie men, som pa Författarens
begäran, skulle tilt Respective Stanven
medfölja, bestyrker
Lx Ockicis
k. betsel.
Begärdes pä Bardet.
Uplästes följande:
Riksens Högloft. Ständers Lag - Utskotts
Betänkande, i anledning as Riksdagsmannen
-
isiö-4 Den 27 November.
Nen Joban lila^nus VVL-sllnAs frän SieN4
de och Tuhundra Härader i Westmanlands
Jonss Knäersious frän Sunnerbo Härad
i Kronobergs tzän, 2:11c sarstildle,
samt I. larssons och Lr-o l^brskons
frän Örebro Län gemensamt hos Hederwärda
d^nde-Sländek ingifne, kill LagUtskottet
remitterade memorialer, angående
yrkad skärpning i strasser för Tjusiiader,
m. m.
Uti det Memorial Riksdagsmannen äVcstinc;-  afgifwit, hwari kläban kokrslon fran Jonköpings
Ogn instämt, yrkas strängare bestraffning 1:1110 för
rjufnader rui de pä något afstånd fran dyarne belägne
iskällare; ?:do för olofligt horrrragcmde af
frukt ä planterade trän och tränas förderfwand-e; z-o föp
stogs amerka», som i stället borde kallas skogstjufnad,
hwarjämke blåkarr kekrslon giorr del tillagg,
<nt straffet borde ökas för dem, som stjäla till bleknad
urlagde wafnader och garn, alwen som Jonss
Anäerslon i allmänhet föreslagit sadank stärpande
-af straffet för tjufwar, hwarigenom de antingen blefrvo
aldeles betagne tillfälle akt stjäla, eller ock derföre
singö en afgörande sträck; och flnteligeii hcrfwa.
I. garsson och Lrio ?ekrston hemställt, ait alla
genom Kongl. Förordningen angående ändring uti
allmänna kageus stadgande i ärstillige rum af den
20 Januarii 2779 ursatte lindringar i straffet för
rjufwar, mane uphäfwas och allmänna lagen i sin
Mikali äserställas.
Wd
^Den 27 November. 1665
Wid bestämmande! af straff för mistgerninga?
och lagbrott eller del redan msatte straffeks ffärpning,
mäste Lagstiftaren i synnerhet rådfråga sin
nicnmffo-kännedom, grundad pä äldre och senare kiders
erfarenhet, som bestyrker ten sanning, an icke
uagot drokt förekommss genom en öfwer wist mätra
böld bestraffning. Med lankan fastad pä böjelsernas
manliga driffjädrar och riktning, skall han anse meriniskan
icke allis fela af önska eller förderf/ uran
äfwen af swaghet eller brist. — Att bestämma ansmarighetcn
i jämnt förhållande till dst onda mi
hwarje handling, utgör ratrwisan i Lagstiftarens
steg, ty med minsta a fw ikel se fran denna norm förnärmas
antingen Samhällets fordran, eller straffas
personen, men icke förbrytelsen.
Da alia bestraffningar
hafwa till afsigt den brottsliges förbättring
och andras warning, bör Lagstiftaren noga
iakttaga nystnämnde medelwäg, om han icke skall
förfela ändamälet, sa wida hwar och en äger i naturliga
medwekandet en regel, efter hwilken han,
ehuru ofta ensidigt, bedömer egna eller andras
handlingar;
och i alla de händelser, dä samma
regel anses wara öfwerskriden, genom något älagdt
Härdare lidande, wäckes önska i hjerta! och kansta»
förhärdas.
Med sadan öfwertygekfe har Lag-Utskottet öfwerwägat
hwad i vflvanberörde memorialcr blifwit
yrkadt, derwid Lag-Ulffsttek, i afseende pä stölder
i allmänhet, funnit sig icke äga anledning tillstyrka
nägon skärpning af det straff gv, ai, -12,49,
46, 47, 49 och 50 Capillen Mlsgcrmngs-Balken
»666 Den 27 November
-
sanik Kongl. Förordningen den 2« Jumarii 1779,
jämte flere Författningar, för sädane förbrytelser ut.
sätta; Och da Kongl. Majus nädiga sörlluring
den 23 Martti 1807, öfw r lagens stadgande i arstillige
rum, med närmare bestämmande af hvad
förut derom warit stadgadt, innehåller, att 6 §. i
40 Cap. Mistg. ? Bal.en, sam beläg-er inbrott med
nio par spö för mansperson och szu pär ris för
gwinna, stall lämpas till de händelser d- någon ulöfwar
mäld och sämedelst genom maag, m -, golf,
tak, dörr, lucka eller fönster öpnar sig ingång i annan
mons med las försedda och igenlösta eller rg?
stängda rum eller hus, elier ock besterwr sig af yrkar
eller salsta nycklar eller annan list för att inkomma
i sävant hus eller rum, och der uran a' > lide
pä stället, hwarest huset är belägit, eller om Let
Lc bebodt eller icke; i följd hwaraf de »ni Riksdagsmannen
äVeslinZs memorial omiörmälde iskällare
äro, i afseende pä stölder, till säkerheten lika
med bonings och andra hus ansedde, kan Lag-fftstotlet
icke tillstyrka bifall till hwad härom särskildt
blifwit hemstäldt.
Beträffande äter den pästädde förhöjningen i
answaret för amerka» ä andra? enstilde stog;
jä enär de i is, iz och 16 Capjtlen ByggningaBalken,
för hwarjchanda sadan äwerkan, utsatte
böter, blifwit. genom Kongl. Förordningen angående
stogarne i Riket den i Augusti 1805, skäligen,
i förhållande till stogsämnenas med tiden stegrade
pris, rillökte, och det i öfrigt är öpet för skogsägaren,
att, om han stulle finna det salunda Utsatte an»
smar
Den 27 November- 1667
sivar mindre »verkande, än han önskar, hos Domstolen
söka ytterligare säkerhet mot amerka v genom
särskildt wike, anser Lag-Utskottet icke någon widare
förhöjning i berörde aiseende icke böra tillstyrkas;
och finner derjä.' r answaret wara lämpadc efter
förbryielsenS natur, hwilken, mo.i i det sall, som
wid stutet af 5 §- i 40 Cap. Mitzgernings-Balken
»pgifwes, elier dä någon olofligen förer borrt huggen
tved, hwara ägaren således anwändt arbete eller
kostnad, icke kan medgifwa annan benämning än
öwerkan:
Äfwen som olofligt tillgrep af »väfnader
och garn, hwilka till bleknad blifwit utlagde,
ej heller, dä deras beskaffenhet icke »nera än alle
andre husliga saker medförer swärighet för ägaren
af en närmare tillsyn, lärer kunna med större pä.
följd, än för wänlig stöld, som hittills skett, beläggas.
I afseende siuteligen pa yrkandet om ökadt answar
ej mindre för fruktträns förderfwande, för
hwiiken »vanart den svin dermed beträdes, enligt
11 §. i 20 Cap. M figernings.Balken bör böta
T>o Daler silfwermynt och erfä ka skadan, samt destutan,
efter Kongl. Förordningen den zo April
1777, en Söndag undergå stockstraff, »ned en gren
j handen, än ock för borrtkagandek af frukt ä planterade
krän, hwarom ofwan äberopade A T- i 40
Cap. Mchgerninqs-Balken äfwen i allmänhet innehaller,
alt den som stjal frukt ur Trägård, Humlegärd,
Nvfmegärd eller Kålgård, ärter, böner, ällön
eller nötter till full mans börda eller last bör stända
tjufsrätt, och om vet är mindre, böla som för snar
-
1668 Den 2 7 November.
ten, af hwilkek stadgande följer, att Veu brottslige,
huru obetydlig frukt han vek kan borrttaga, minst
kommer att, jänue böler till det borttagnas halfwa
warde och skaSc-crsätrninq uudcrgä hemlig skrift och
aflösning, anser Lag-Ulskottet samma bestraffning
wara i alla afseende» swarande mot brorrens arr;
hwarföre »agun skärpning deri icke bör äga ruin.
— Stockholm den 27 October 1809.
Pä Högloft. Ridd- och Adelns Pä Högw. Prcste-Ständ.
Ledamöters magnar Ledamöters magnar
l.uäv. ^anäerström. Lbrili. VVälckln.
Pä Wallof!. Dorgare-Sländ. Pä Hedcrw. Bondc-Ztand.
Ledamöters wägnar Ledamöters magnar
st. sti. Lrevesmub!. stlric Olossson.
sola- k-jolmbvrZto».
Lakes pä borver.
Uplästes följande:
Riksens Högloft. Ständers Laa-Ukffotks betänkande,
i anledning af Riksdagsmannens
fran Tuhundra och Stende Harad i
West
-
Den 27 November
-
Westmanland polian IVANUS WesiinZs
frän Hederwärda Bonde-Scandet remitterade
memorial, oiN UphäfwandL ak
Kongl- Brefrvet den 25 November
r8o2, hwarigenom förordnas, att, när
»vägbyggare wilja hämta sand ä andra
hemmans inägor, jordägaren deröfwer förut
höras bör.
Riksdagsmannen Wesling.- har wa< yttrat den
förmodan, att jordägare, som hafwa sand- och grusbackar
pä sina ägor, af nu gällande författningar
skulle kunna draga den följd, att magra wägbyggnads-skyldige
deraf fa hämra något, hwadan för de
fleste hemman torde biifwa cn omöjlighet, ait underhålla
allmänna wagarne. Men ehuru Utskottet
nogsamt känner de fwarigheter, hwilka ä ena
sidan kunna förorsakas de» wägbyagnads-skyldige,
genom nödwändigheten för honom, att pa ett längre
afstånd med kostnad och möda förskaffa sig Se till
c- , . L
^
hall, anser Ukfforret likmäl, ä andra sidan, qanffa
skadeligt för hwarje Landtmaus genom arbetsflit an»
lagde odlingar 06) i synnerhet för det ä somlige orter
antagne circulationsbruker, om hwarje wägbyg.
gare tillädes rättighet, att, utan jordägarens wetffap
och till hans förfång, ä desi aker eller annan nybrukad
mark anställa gräfningar, under förewändning
att hämra arus och sand till wägens underhållande
; och Ukffortet förmodar den senare olägen
-
e kunna finnas tillgäng pa nära
hc
-
r67o Den 27 November.
heren wara sä mycket större än den förra» akt hos
Utskottet icke minsta lwekan kan upsta om nödwändigheten
af Jordägarens hörande, innan sand och
dylike ämnen ä hans inägor hämtas får.
Utskottet
är derjämte öfweriygadt, att billigare och med
bade jordägares och wagbyggares interesse mera förenlige
stadgande», i afseende pa sandhämtning, än
de, som innehallas i Kongl. Breswet den 25 No,
vember 1822 och Kongl- Kammar-Collegii derpå
grundade Cireulair den 5 April t8oz swarligen
torde kunna upgifwas, emedan, i fall af jordäga»
rens motsägelse, dermed bör pä enahanda sätt, som
med äwerkans mäl, efter lag förfaras och stridigheten
ankomma pä Domarens pröfning, hwarjämte
wäglagnings skyldige blifwit öpet lämnadt, att för
»vägbyggnaden taga sand ä skog och utmark, samt
Konungens Besallningehafwande är updcagit, akt,
hwar i sttt Län utse sädane ställen, der tjenlige ämnen
till wäglagning uran nagons försäng beqwämligast
kunna afhämtas, och tillika meddela de föreskrifter,
som äro nödige att derwid iakttagas. —
I följd af alt delta, samt enär Utskottet ej kan föreställa
sig annat, än att obilliga hinder af jordäga.
re emot nödig sand och grushämrning ganska sällan
skola läggas, men sadane hinder, dä de inträffa,
ailid kunna genom Domarens ärgärd afhjelpaS, sär
Utskottet tils Riksens Högloft. StänderS bifall »vördsammeligen
föreftä ett framgent bibehållande as nu
gällande föreskrifter, salom, enligt Utskottets öfwertygelsc,
asyftande oinskränkt bcwaranve af ägande
rättens helgd, hwilkcn icke utan med högsta wada
för SamhällelS bestånd samt MedborgareS fri- och
Den 27 November. r«7r
säkerhet kan kränkas. Slockholm den r Novem.
ber 1829.
PäHöglofl. Ridd. och Adelns
Led möler? wagnar.
I.u6v. ^lsncherström.
Pä Wällofl. Borgare-Ständ.
Ledamöters wannar
k. Orevesmiibl.
Begärdes pä Lordet.
Pä Hkgw. Preste-Ständ.
Ledamöters magnar.
cblitt. WLblin.
Pä Hederw. Bonde Ständ.
Ledamöters wägnar
Lric Olossson,
^ob. ^olmbergson.
blplästcs följande:
Riksens Högloft. Ständers Lag-N«fkottS nr»
läkande öfwer de hos Högloft. Rtdderffqper
och Adeln samt Högrvördige Preste»
Spändel fjärde anmärkningar wid Utftkottels
den 8'.de Medur September afgifne
betänkande, angående Rättegångs Ombud.
I anledning as Högwördige Preste-StändetS
anmärkning wid de orden "Allmogen ej niä be»
tagas den frihet art, till deras ralans förande bru.
ka sin ffyldeman m. m. ' sär Urffoller foresta den
änd
-
;672 Den 27 November.
ändring. ^'Mmogcn ej Mera än andre rättsökande
mä beragas 0. s. w." pä dec den tydning cj nia af
stadgandet härledas, som skulle den frihet hwar och
en enligt lag och författningar ägr, alt efter egen öfwerkygeise
och pä eget äfwenkyr befullntägtiga den
ärlige, redlige, oberykrade och förståndige person,
till hwilken man hälst häfver förtroende, nu mera
wara blott Allmogen tilläten. Också har Utskottet
wäl insett, att 180, ärs Kongl. Bref redan nog tydligen
bestämmer en sadan hwar och en tillkommande
frihet, men trott sig pä Hcderwärda BoudeSländeks
allmänna önffan böra göra dec afseendealt
tillstyrka en ytterligare påminnelse, enar berörde
Kongl. Bref anmälts hafma någon gäng biiswit
orätt tillämpadt. Och enär endast frän ÄLälbemäldte
Ständ sadan förklaring ar sökt, har af denna anledning
det ordet Allmoge blifvit i betänkandet
införd:.
Med Herr Lagmannen von lckauUvol^, hae
ock Utskottet trott, att icke hwar och en, som biträder
en Häradshöfdinge med renstkrifuing, borde derföre
betagas den rättighet att fä föra andras talan,
och derföre ej heller tillstyrkt något ytterligare förbud
i detta afseende, än der, som innehallcs i KonglBrefwet
den i Februarii 1758, hwilket endast utmärker
dem, som kill biträde och egen information
följa Häradshöfoingarne pä Tingen, hwarnnder
ej kunna begripas be, som närwarande pä ett Ting,
göra med skrir-ung nägok biträde. Och endast pä
det att sadane Häradshöfdingarne ätsöljande personer
mätte af Allmogen bliswa derföre kände, har
Ut
-
Den 27 November»
Utskottet trott sig, böra tillstyrka, det de ivid Langels
början borde namngifwas. Hwilka tilläggs
nödwändiahet, hwaremot Högwördige Preste-Skändol
gjort påminnelser, likwäl wördsammeligen hemställeS
Riksens Häglof?. Ständers widare pröfning.
Herr Friherre Österströms och Herr Uokstlielos
anmärkning emot ds förestagne böter för den hwilkcn
till Fullmäqtig antager dertill oberätlig person, förmodar
Utskottet icke fordra annan förklaring» än blott
den, alt Uiskoltet trott sig dermed böra ätwarna
Lem, som, wid Tingets tillstädes warande, fäkt behörig
kunskap om de frän advocattir cststöngde. att
icke ändock göra obehörige försök lisl afsteg frän
hwad Fölfattningerne i lhy mål stadga.
Af de påminnelser, hwilka Herr F iherre 8tsel
von ksiolstein, om Constinuorialcrs förmenta nytta,
Herr Uotlaiieb, om fördubblade böter för'Ti".aS«
skrifware, som parrer biträda, och Herr von klauss.
voiT om uphäfwande af förbudet för drtze personer
air advocera, anfört, har Utskottet för sin del. ej
funnit anledning frångå sitt betänkande. Slock
holm
den 16 November 1809.
Pä Högloft. Ridd. och Adelns Pä Högm. PrcjH-Ständ.
Ledamöters magnar Ledamöters 0 agnar
Uuclv. Manderström. U- /c. Almguist.
Pä Wallofl. Borgare-Stäud. Pä Hcd.rm- Bonde-Ttänd.
Ledamöters magnar Ledamöters magnar
k. ll. Crnvesmusirl. Dorias ^näarxkon.
Cronobergs Län
^ ^ost. ItoImbbZson.
Lades pa Bordet.
Zjerde Band. r8y.
ttp»
r6?4 Den L7 November
-
Uplästes följande:
Riksens Höglost. Ständers LagAUfferts y terligare
utlåtande, angående wstrdermq och
och cffcnteligr utrop a fast egendom ä
Landet, so,ii för gäld uimätes.
Wld dek of La g-!ll gottel den IZ uästledne
September afgilne berä!!kande, hwilket enligt ankomne
utdrag af piotocoilen för den zo:de r samma
manad, som, den
Hs alofl. Riddcrfkaper och Aocln, Högivördige PresteSiandek
lann Hederwär^a Bande Städet kill alla
delar giliadk, har hos W llost. Borgare Ständer,
pä fark Dest protecoll under den gide i sistnämnde
manad ivnehallcr, blifwtt gjorde följande anmärkningar,
nämligen:
l:o. Att den befattning med fastighets »värdering.
som Lag-Iltskortet i allmänhet anfelt tillhöra
Krono-^ogden, borde u:i Bergslagen tillkomma
Bergsbetjemngen.
2:0. Att wärdering ä den i mäk ragne egendomen
mätte undwikao.
z:o. Akt gäldenär icke maire tillälaS förcflä
ställe till AttetioneliS fsrcältande; och
4:0. Att der förr antagne AnctionS sättet genom
Up- och A stag icke endast wid de af LagUt
ffok
-
Den 27 November. 1675
ffonet förestagne, uran ock i alla öfrige händelser
matie afffaffas och således biörk upstag nyttjas.
D5 Lag-Ukffottet pa denna anledning ätertagit
ärendet under öfwerwagande, har, hwad 2:dra och
z:dje punkkcrne beträffar, llifforiet icke kunnat frångå
sikt kill Respective Rike-Ständen insände betänkande,
hwilkct llrffoiket förmodar innehålla rillrackeligt
gällande ffäl för Desi tstlstyrkia ändring tili förre
Författningar.
Men widkommande aker den i första punkten
gjorde anmärkning, hwaruii äfwen Hederwärda
Bonde-Standct, genom ett tillagg sinnes hofwa med
Wällöf!. Boraare-Standet instämt; Sä ehuru uti
Hederwärda Bonde-StändckS Prokccoll för den 27
Julii, hwarigenom stel iva ärende! är till Lag-UtskottctS
handläggning inkommit, anlodiimg ilke ivar
till yttrande, angående den befattning som Bergsbekjeningen
borde -nied hemmans wärderingar tillhöra,
anser likwäl 1'tffottet, lika med Hederwärda
Ständer, dek blifwa en följd af hwad usi jjelfwa
betänkandet i allmänhet är förcstagi!, a:r hwad i öfrige
Landsorter stadgas om Krono Fogdens åtgärd
mätte uti Bergslagen alwen wara gällande för
BergS-Fogde eller den hans ställe företräder, Och
tillstyrker således, att »ti den Expedition, svin fran
Riksens Högloft- Ständer kommer att afga, knnde,
i stället för de orden: "Krcmo-Fogden eller det, som
under hans answar utmätningen werkställer", sättas:
Lröno ellet Bergs Fogden eller bensöm
under deras answar utmätningen werk
-
i6?6
Den 27 November.
släller^. Äswen som ock stuteligcn Lag-Utffottet
desto mindre äger anledning, afstyrka bifall till den
i 4:de momentet hos Wallofl. Borgare-Scändet och
Hederwarde Bonde-Skändek yttrade önskan, arr alla
inros mätte blott genom npflag werkställas, som.
enligt hwad N-fforrel nki sitt betänkande anmält
Vkffot-cr äger öfmertygelse, att det mer konstlade
sältet af Up- och Afftag är för afsigkcn med en auction
ländande mindre till »verklig nytta, än till köpares
förwillande och följakteligen med myeket ffäl
kunna ändras. Stockholm den 16 November 1809.
Pä Högloft. Ridd. och Adelns Pä Högwörd. Prestc-StLedamöters
magnar. Ledamöters magnar.
Imrs ^ariöerström. Lkrili. äVäblin,
Pa Walloft. Borgare-§tänd. Pä Hedcrw. Bonde-Ständ.
. d-s Ledamöters magnar. Ledamöters magnar.
1^. Lrevesmulst. Lric Olofsson.
^ok. kloImberZlon,
Lades pä Bordel.
IlplästeS följande:
Rikets Högloff. Ständers Lag-Utskotts Belänkande.
i anledning af Herr Radmannen
e. äV. äVermin§8 hos Wällost. Borga
-
Den 27 November. 167?
gare Ständer ingifne, till Lag-Utffottet remitterade
memorial, angående ändring uti
det Edsformulär, som 8 § af Kongl.
Sradgan om Concursser den 28:de Jnnii
1798 lili fordringars bestyrkande w!d dylika
tillfällen föreffriswer, samt dels in
skränkning,
dels urwidgande af de i i4§-  npräknadc skal lill galdenars befrielse frän
Borgenärers framtida kraf.
Dä dek a ena sidan är nödigt, att ett wistt
Eds-Formulair i allmänhet gisweS för fordringsägare
i Concursser, är det ock ä den andra anqelagit,
att samma formulair, jämie ett widsträckrare
bestämmande af särfkildle förhällanden, i anseende
lill den olika egenfkap, hwarunder Borgenär eden
aflägger, innefattar sadane föreskrifter som för hwarje
tillfälle i möjlig mohn äro lämpelige, ulan att
genom otydlighet eller obestämda Uttryck, hwarken
sätta den person, hwilken fordran bewakar, i willräVighet
alt med ert rent samwete den samma besivärja,
eller komma honom, mindre upmärksam pä orden,
med begagnande af någre för hans Edgång
mindre pastande termer, efter dcstas verbala betydelse
göra en origtig ed.
Wid granskning af berörde uti 1798 ärö Concurs-Sladga
sörefkrifne Eds-Formulair, efter hwilket
Borgenär sivär: ^Arr dest anmälte fordran,
"hwaraf han innehafware warit förr, än Gäldenärs
"ansökan, att fä sin egendom afsta honom kunnig
"blef, honom sannfärdeligen och ingea annan tillhö
-
1678
Den 2- November.
"rcr, och p5 salt de iiigifue be-uklingarne urmifa,
"tigria en: — Au ho.!, denna fordran hwarken l
chegenffap a' ZuUmägtig eller e'ommistio''alr
"bcwakgr, eller nnv! mg, rpir recip.ste eller annot
^'dylikt qvuw dcittainma älkommjl, man derföre snl
Na
penningar eller deras Värde redeligen nrftt.
w-l och ruan c. i i smek ber atnar. — Att denna
"fordran således hwarken lii! tredje mons försäng
"diktad är, eller dlifwtt honom under hchad namn
"dek warn mä godt,fjord eller betald;
Aswen
'som, erit han icke mer an laglig ränia under nargöl
fVen upbnril, beräknat eller under den sor
"de
summan lnbegr-pit",
har ^!ag-tt,shotter fnn?
;ttt förcff',lftt!! härutinnan icke wara länpelig i
andra sall, än wid beräkning af egne fordringar,
och att den således lgrsw.r rä telse för de rilllälfen,
dä fordringar anmälas as personer, hwilka ä dek
Allmännas wägnar sadan åtgärd åligger, eller ocnoni
sjelswa Lagen eller Domarens derpå grundade
förordnande fät: sig npdragn att andras rätt bee
maka, I anseende härtill och vä ofwananföcde
grunder, anser Lag-lät skotte k sig böra söresiä ändelig
uri omförmäldte Edsformulär, hwad angar
de perssner, som ä del Allmänngs eller andras magnar
kunna Nliätag alt V^tgenärs-Ed aflägga; —
Och får salunda i stället för förra Eds Formnsairek
i Eoncnrsser proiettera följande; — Jag N. N,
! äe m;d Gud och-Hans hellga Evangelium, art
tzen af mig itti N. N:o Concn.rs w>,d N- N. Domstol
(ä Kongl. Waj:r och Kronans) (a N. N. D>-  . e.-oons) (a N. N. Costas) wägnar (i egenskap af
Hrmyttdare (Enratsr) jör N. N) (i egcnffap af
lag
Den 27 November- 1679
laqligen tillförordnad Sptzloman (God man) i N.
N:S gäldbundna bo) m. fl.' anmälde fordran, hwaraf
jag (Kongl. AkajU och Kronan) (c:c.) tnuehafware
warit förr än Gäldcnärs ansöka ng alt fä stn
egendom assta (msg) kunnig (Wf (mig) (Kongl. Maj:t
och Kronan)' (eic ) sanufärdeligen och ingen annan
tillhörer och pä fair de ingifne handlsnciarne ruwisa
riklig ar: Art donna fordran således hwarke» efter
Utglfwit rccipiste eller china! qvuro är af wig (Kongl.
Maj.tt och Kroiian) (eke )' äckommc», (af mig
sutta penningar eller deras fulla warde derföre redligen
utgiuie och uta" smek beräknade) (bliswit rode,
lige» beräknad):  A' femma fordran således hwar
ken
lili redje mans försätt' diklad ar, eller blifwit
(mig) under hwad »anin de! wara ma (mig wektcrlige»)
godlgjvid eller betald; Aiwcnsom (jag icke
mer än laglig ränka under näaok stkcn upburik, beräknat,
eller i den fordrade Summan inbegripit)
ficke mcr än laglig ränta under någor sken biifwit
beräknad eiler i fordringen inbegnpen); Och delta
ar wihl, sa ftnk mig Gud hjelpte till Lifelc. etc-—.
Dernäst har Lag.sllfchnwt tåg k i ö sw c rw äga lide
de al Herr Rädmannen Werming wäckte frågor,
dels ark en Gäldenär, i hwarg u>agt del start atl
winna asturance a dest Hus eller Skepp, men genom
försummelse härutinnan befordrar sick egit obefiänd
och Creditorernes iidg!>de, icke borde fä ittl
godo njura någon afträdes Arman,»för hwad genom
sadane olyckor honom dsabbar; dels, akt en Handlande,
som under en lid, da någon wist mläudjjk
wara till införsel i Riker warir ftllättn deraf >nfcr
ffirf
-
i6zo Den 27 November.
skrifpit ett bekydeligk pani!', nini hwilken wara
korrt derefter till bruk och nyttjande inom Riker
förbjndes, sami mäste pä ägarens bekostnad lill utrikes
or! ater föras, i hwilken händelse Gäldenär icke
sjelf warit wallande kil! den förlust han derigenom
lidit, borde wid infallande concurs, om, han
förlusten behörigen styrker, fa fada nr fig till godo
beräknadr. __ Men som hwatz angar Gäldenärs answars
skyldighet för underlären astnrgnce i Hus eller
Skepp, dek leke ligger inom gränsen' för allmänna
Lagstifrnings.rätkighete», att, till förekommande
af »agon enskild persons möjliga framtida odens inflytelse
pa andras rätt; sörejkrifwa honom, i fri disk
position af sin c gendom, w ista matt eller steg, hwarigenom
den samma kunde blifwa tili hela eller nä»
gon del as wärdec försäkrad, i synnerhet da unvägen
till denna säkerhet är förknippad med kostnader,
hwilka, ifall det försäkrade huser eller fartyget icke
bie wc för nist,cm fara blottstaldt men andre orsaker
föianledt till ansökning om afträdes förmän, kunde
wä.cka ,förebråelse för en onödig utgift, som allid
komme i beräkning, såsom den der i sin mohn borrt
ragit
något as Göldenärens tillgångar; Och i
afseende ater pä dec förestagne rnwidgandet af skälen
till Gäldenärs befrielse fran Borgenärers kraf,
abeuop.tte 14 »ti Concms-Stadgan, jämte för»
k .rerdo,-att Gldenär, hwilken formar wisa, det
hen g noin w.örliga händelser, salom Sjö- och
B andffada, fiendens härjande, eller annat sädant
olyckviMl. blifwit oförmögen att siu skuld betala,
bör wara fri fran Borgenärers tilltal, jämwäl tnnehäller,
alt enahanda sörman honom tillkommer wid
an
-
Dm 27 November. i68r
andra inställen, dä han man något sikt wallan, e
b!i!wit lill gäldens betalning 0förmögen; hwlik>c senare
förordnande medgifwer tillämpning wnd ,ll> de
händelser, som, ulan att wara l La rsiifkarcns ski inä,
ga ak' bcstammas, luöjelnen kunna finnas ull G ldenärs
obestånd wällandc, och således astid mäste
ankomma pä Domarens pröfning , hmarj? färfflld
förekommande fräga; sä finner Lag-Is rjkollet sig icke
kunna tillstyrka nägon ändring eller tillägg i hwav
Co-cours-Stadgans om förmälde 14 §. innehåller.
Stockholm den 27 Ockober 1809.
Pä Högloft. Ridd. och Adelns Pä Högw. Prcste-Ständ.
Ledamöters wagnar Ledamöters magnar
I.uäv. ^InnäLrström. L. 71. stllirngvist.
Pä^Wällofl. Borgarc-Ständ. Pä Hcderw. Bonde Ständ.
Ledamöters wagnar Ledamöters magnar
I». H. 6revo8mubl. kelter Arnström.
^folr. I^olmberAton.
Begärdes pä bordet.
Isplästes följande:
Riksens Höalofl. Sränders Lag-IIlsikotts belänkande,
i anledning af Hederwärda Bom
de
-
Dcn 27 November.
0c S'äiidctS lili en, i form af Allmänna
b.!n'är lili Kongl. Majtt stöld, men wtd
jiifrcring hos Bonde Sränder den i z sistlcdne
September lill Lag-Utskottet remitterad
jurist, yttrade begäran om förklaring
öfwer Z af Kongl. Förordningen den
21 Februarii 1789, angäende Kryno-hemmans
försäljande kill Skalle, sami de förmåner
och wilkor, hwarundcr Skatie-hcmman
skola innchafwas.
Da Lag-urskottet lill granskning företagit detta
ämne, har det icke undfallit Utskottet, huru som
g:dje punkten af Förenings- och Säkerhet -Attén
den 21 Februarii och z April 1789 innehöll följande
mening: "Rättigheten för Allmogen till Skatteköp
af Krono hemman och therse säkra besittning,
är genom särskild Förordning af themia berg stadgad
med lika säkerhet, som more then här införd; Wid
hwilket förhållande, och enär nu gällande Regerings.
Form, jämte det Förenings- och Säkerhets - Aete,,
bland andre npräknade gr ndlaqar blifwir nphäswcn,
jämwäl i enahanda afseende omnämner alia andra
sadane äldre och nyare Lagar, Acker, Ordningar,
Sradganden och beslut, hwilka under namn af Grundlagar
inbegripne warit, fraga möjligen kunde nysta,
huruwida omförmälde Förordning nu mera wore
beståndande; Men som genom 114 §. i senare
Regerings Formen samtclige Rikets Sländers Privilegier,
Förmäner, Rättigheter och Friheter blifwit
Dem förbehåll»?, hwaribland Allmogens rätt kill
Skaite-köp salunda äfwen inbegripes, sa anser Lag
-
Den 27 November- i63z
Utskottet »ägor twifwclsmäl icke böra äga rum derom,
akt ju samma Förordning är ull ali kraft och
»verkan bibehållen.
Wid kommande nu den af Hrdcrwärda Vonde-Ständet
äskade förklaring öfwer Z i berörde
Förordning, och, efter hivad den remitterade skriften
utmärker, egentligen i afseende pä räntans bestäm»uande
och utgörande af de fran Högloft. Ridders^apct
och Adeln inköpte Fräise-hemmau, »vid yppade
ttvister hwarom Domaren ömsom skal! gillat ranteägarens
påstående om samma ränras utbekommande
efter Uträkning, af del ffäl, att »agot före 1789
ärS Förordning i följd af äldre Författningar gif»vit
beftnt stadgat, det räl>tan ester uträkning borde
betalas, och ömsom godkänt körarens b-.ft isande, fa
enär ifrägawarande §. innehåller: ^Acr ägare af
/'Skatte Frälfthemman ma njma lika ftckikon.lig fti
^och obehindrad ägande och dispostkions-räct öfwer
^ sikt Skatte- Fraifthemman, som^Uki 2 Z om Skai
/
kc i altmänhcr är sagd»:
Ar räntan kommen
'/fran Kongl. Mft:t och Kronan lick F alsemanna
"hand, genom byte, köp, eller annar laga fäng, wa»
«<re ta om räntans utgörande till Frälseman lag
^samina, som om Krono- S^aitr-hrmman ack fast"stäldt:
— Är älcr Frälse- Skarte-e irnskaoen sa till^konimen,
att Ofrälse »nan genom köp eller annai,
/'afhandling förwärfwat sig ägande rätten af Frälsehemmanet
»ned eller itta!» beting om räntans in"nehafwande
eller utgörande till särskildt belopp, tä
"sörhälleS uti cwärdeliga tider rherulinnan efter the
/'emellan Coulrahenlerne flufne aftal och afhandllngar,
hwit
-
1684 Den 27 November
-
^hwilka efter ordalydelsen, uran näston rubbning elled
"fönydning, ffola blifma beståndande; Men säljas
"siik- hemman uran börd, sä hembjudes rhe till
/'then, som räntan ager esker Lag"  . anser Lagutskottet
omförmälde Z Z. wara tydelig och kiar i
der stadgande, alt emellan köpare och säljare as
Skalle- Frälse-hcmman , ej mindre förr än esler samma
Förordnings ingifwande, sinnie afta! och afhandlingar
ffo.la, sa widl ej redan ägängne kaga kraft wnndnc
Doniar annorlunda förordna, efter ordalydelsen
utan någon rubbning eller fönydning blifwa beståndande;
Dock torde till förekommande af misiiydning,
wcdecbörande Domare, i anledning af hwad
Hedei warda Bonde-Srändet andragir, kunna förståndigas,
all ställa sig ordalydelsen i meranämnde
stadgande till noggrann efterrättelse. Stockholm den
10 November 1809.
Pä Högloft. Ridd. och Adelli) Pä Högw. Preste.Ständ.
Ledamöters magnar Ledamöters magnar
I^uöv. Nanäerström. L. 7^. ^Im^uilk.
Pä Malkoff. Borgare-Ständ. Pä Hedcrw. Bonde-Ständ.
Ledamöters magnar Ledamöters mägnar
G ^
k. ti. Lrevesmuftl. kelter fernström.
jsob. tiolmberZkon.
Begärdes pä bordet.
Den 27 November 1685
Widare nplästes följande:
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utffotks betänkande,
i anledning af Herr HofRäktS-Rädct
Larl !7reckric käejlienkckiölcks
frän Högloft. Ridderffapel och Adeln remitterade
memorial, angäende förestagne
förändringar wid brotlmäls ransakande och
afdömande.
Uti nämnde Memorial klagas öfwer den olägenhet
för hwilken Landtmannen ffall wara blottställ,
, derigenom att brottslingar icke med tillräcklig
»varsamhet och försigtighet ä Kronans Fästningar
och i allmänna häckten förwaraS, samt a t sängar
under förande till ransakning, angående de af dem
föröfwade brott, icke ined tillräckelig npmärksamhet
forslas, hwaraf förmenas hända, att sädane oftast
sä tillfälle alt rymma, da de. hwilka cj äga annan
utwäg lill föda, än att genom förnyade brott skaffa sig
uppehälle, under förledande föreställningar söka lillflyckt
uti den fredliga och medlidande landtmannens enstiga
boning, samt der ej allenast bestjäla honom, utan
ock torde hända ofta narra honom, att i den illflnge
bedragarens brott emot sin wilja och upsät deltaga.
Till förekommande af sadana för allmänna
säkerheten farliga händelser har Herr lckchkoittckulcl,
jämte förslag kill fängförftens förbättring och fanaars
noggrannare »värd, ansett sig böra fästa upmärksamhet
wid Lagens stadgande om brottens ransakande
pa stället hwarest de äro begängne, och om den
brottsliges asstraffande i orten, der miftgeruingen
,686 Den 27 November
-
hwilket förmenas föranleda till lids Utdrägt wid
broumals assiurande samt fängars förande fram och
ä:er, som skalle undwikaS, och den derwid äkgaende
kostnad besparas, om ransakningar öfwer flere af en
brottsling pä särskild-e ställen begängne brott kunde
pa er! ställe för sig gä och han der dömas.
Lag-Ni^ottct, som finner sig endast tillkomma,
akt öfwer sistnämnde punkt i memorialet meddela urlakande
, har noga öfwerwägat de af Herr lefkentclrölst
aufdrde omständighekcr; men kan för fin del
ing.stlinda lillstyrka, glt ransakning i brottmäl mä
hallas annoistädcS, än hwarest broktct blifwit föröswadr,
halst ftiffotket filmer det wara bade swärighek
o s- ob'!!ighck underkastade, om Mälsägander och
och Wistuen i allmänher ffulle förpligras, att infinna
si? ä andra orter, än der de äro boende, äfwen
som air manga andra indiciers och omständigheters
updagande, de der oftast bero as localen, möjligen
tande förfelas, i fall ransakningen pä aflägse ställen
fiage förräitas. — Att bestraffningen äter skulle
fä ffe i annan ort, än hwarest det gröfsta broktet
söröswais eller ransakningen asstutaks, tror Utffotler
icke heller kunna tilläkas, ulan lärer böra förblifwa
wid hwad 40 Capitlek 2 §. MisigerningS'
Balken, 10 Cstp. 2i Z. Ratteganas Balken och
öfriga sörfannnigar härom stadga. „ Ändamalct med
bestraffning är icke endast den brotifliges rättelse,
Utan äfweli warnmg för andra, detta sistnämnde
skulle säkerligen kill största delen förfelas, om ef
samma Allmänhet, hwilken ager närmaste underrättelse
om brottet, skulle bliswa wiltne till straffet;
och
Den 27 November. 1687
och dä flere brott, som icke äro as synnerligen olika
grofhet, söröswas ä särffildte ställen, men straffet
hwarke» kan eller bör »verkställas ä mera än ett,
lärer wal ej någon annan orr än den i logen utsatte,
nämligen densamma, hwarest brottslingen sist lagföres,
blifwa lämpelig för bestraffningen.
Den
enda ändring, sorn Uiskoitel anser sig, med anledning
af Herr lstejlcentctrolös memorial kunna förestå,
är i 4:de momentet af 43 pnnkie» uti Kongl.
Förklaringen den 2z Martti 1807, som förmar, ail
den, hwilken begäll flere brott pä särskilde orter af
olika art, a hwilka hwar för sig Kyrkopligt sölja
bör, men warder lagsörd pä en gäng för dem alla,
fjkall undergå Kt,r?ogl>gten i den Förstmling hwarcst
den grofsta misigecningen sig tilldragit. — Fastän
kyrkopligt icke egenteligen är nägor straff, dock som
den omedelbarligen bör följa ef er dek senare och
bägge gemensamt icke i annat sall i »träffa, än i anledning
af bewista brott, sa sär Ukckotket tillstyrka,
det nysi äberopade momentet matte ändras och i
stället pabjudas, att den derstädes omnämnde Kyrkopligt
skall undergas inom samma Pastorat, hwarcst
Kroppsstraffet förut bltfwik werkstäldl.
Utskottet
är öfwertygadt, att härigenom minffning uti
Fängars förande af och an igenom Landet skall winnås,
och förmodat, att Utskottets härutinnan afgifne
förslag lärer finnas fullkomligen instämma »ned
de grundfatkser, hwilka äro följde uti Z och 6 momeiuerne
af meranämnde Kongl. Förklarings 43
punkt.
Men kungörandet anqäende orten, hwarest
Kyrkopligten uvdergäs, synes böra oförändrad!
bibehällas, pa satt hittills stadgadt warit.
Dock
1638 Den 27 November.
Dock warder detta alt till Riksens Högloft.
Ständers egit ompröfwande wordsammeligen hcmftäldt.
Stockholm den i November 1809.
Pä Högloft, Ridd. ock' Adelns Pä Högw. Preste^Vländ.
Ledamöters wägner Ledamöters wägnar
I^uclv. Ktansterstrom. L. ^Ime^vist
Pä
Wäloit. Borgarc-^tänd. Pä Hcdcrw. Bondc-Ständ,
Ledamöters magnar L-damöters wägnar
k. 12. 6reve8mulck. kettcrr fernström.
lltolmderglon.
Begärdes pä Bordel.
Uplästes följande:
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts ber
tänkande, i anledning as Riksdagsman-»
nens fran Stockholm Herr I). InnZgr-ens
hos Wallof! Borgare - Stander ingifne,
till Lag-Utskottet remitterade memorial,
angående yrkadt uphäfwande af io tz. nli
Kongl. Sradgan om wärfninq och manskaps
leqande rstc Krigstjenst de» 7 April
1802 , i hwad samma Z, innehåller, akl
Handtwerks-Gesäll, som t fredlig tid blis
wer
-
Derr 27 November. 1689
rver anwärfd eller eljest lill krigstjenst för«
fallen, icke kan rwiitgas akt betala siir
ff't»ld hos Husbonden till större belopp än
Fem R:tzr.
Bestämmandet till Witz summa af den skuld,
^warföre betalning äger rum förr ä» e» anwärfd
eller till krigstjenst förfallen Gesäll får rågås fran
Husbondens tjenst, har, fa wida samma betalning
skulle wara ett wilkor för tjsnstsns afflyttning., dermed
nntznöje ofra upstär, vttvifwclagiigt kill syftemål,
akt förebygga eu genom origiige upgisrcr om
skuldens brlopv möjelig pretext kill hinder för intrader
i krigstjensten; Och oriaken, hwarföre denna
summa bsiswit hällen wid mindre betydenhets l,ggec
lika otwifwelagrrgt i en rättwis omsorg, att sk Uden
till haabo liden mä kNnna wara berald innan tje. gerr
lämnas, hälst Soldatens aflöning, noga afmätt för
hans dageliga utkomst, sä midt möjligt är welak
fredas frän fordringsägares anspråk»
I betraktande af Veste och flcrs omständighet
kcr, hwilka inga såsom st'al och anledningar kill
hwad omsörmälde Z. stadgar, samt dä för öfrigt
det tillhörer hwar och en, med kännedom af lagens
siere föreffeifler om försträckniiigar till wiste personer
antingen »inder helt och hällit förbud, eller inskränkning,
att i förra fallet aldeles icke och i senare
allenast efter der killarna öpna sin ijenstagtigh r;
genom afwikelser hwarifcän han för äfwculyret får
skylla sig sjelf söm sig ej bättre föresäg; sinner LagUtsikotret
si', icke böra tillstyrka hwad Herr Istnä8jerde
Band.
löyo
Den 27 November.
xren i omf^mälLte mn 0 hemställt; Men som
p! tjerne ä hwarjehanva förnödenhets waror i a> mänher
b ifw>l .ansenligen stegrade sevan 1302, da Wärfn>!in
ScaVgan u gass, och i köljd veras del i 10
§ bestämde belöpa, hwaröfwer anwärfd eller annars
stl! krigstjenst förfallen Gesäll ej kunnat twingas
all bellin fk-^V stos husbonden, »u äga minore
Ivärde relakisk list waror, sa får Laq-Ulstkottet hemställa,
om icke nämnde belopp kunde höjas till Dlo
R:d. Banco. Stockholm Ven ie> November 1809.
P3 Hö,alof!. Ridd. och Adelns Pä Högw. Preste-Ständ.
Ledamöters wäg: ar Ledamöters wägnar
I.ustv. kstansterströrn.
b!- ^älw^vist.
Pä W stlofl. Borgare - Ständ. Pä Hedcrw. Bonde Ständ,
r.edamöters wägnar Ledamöters wägnar
k. kst. Qrevesmubl.
stetter fernström.
Begärdes pä Bordet.
stok. IstolmberZlon
-
ilplastes följande:
Rikets Höglofl. Ständers Lag-ststtskottS beiänkanve,
angående den liv inom hwil
ken
-
Den 27 November.
ken beswär ö'wcr Socknestammo-bestur bora
anföras.
Sodan Herr Prosten lesvin, »ti ett hos H^-  wSrdige Preste Skändet ingifwit, till Dest Ecciesiajiiqne
Lag-1.frst'o>t reniitteradr memorial, andrae,it,
akt, dä för beswär öfwer Församlingars <§ ock ne stam
Mo bestut »agon fatalie-tid icke sinnes förefkrijwen, ca
sadan marke bestämmas, inom hwilken den eiler de
med Ilrstager mistnöjde kunde äga akt anföra sina
beswär, och enär Kongl. Mast: genom Dest nädiga
Författning den 26 December 1825 fastställt en tck>
af Tjugnett dna» , hwarlörunwi, beswär öfwer riiisaitandet
af sädanc mindre Ecciesiastique-beställnisiaar,
hwara Fnslmagk eller Constitulorial niedrlst
Socknestammo-Pcokocoll Utfärdas, syntes del med ordning
och billighet wara förenligt, akt tillämpning a?
denna författning agde ruin wid Socknestämmo bestnt
i allmänhet, sa ark b-fwär öfwer desie bestor,
ware sig i Ecclestastiqne- elier O> conomiä-mal, bor
de i förra faller hos wederbörande Dsm-Capikel. o-st
i scvake hos Landshöfdinge-Tmbetet, anföras inom
2l dygn fran Justeringsdagen, denne oräknad, somt,
sadant inom samma lid anmätas hos Pastor, hntt?en
derom, jämte Protocosts-Utdrag, bvrde meddela
bewis, och a Protocolls-cktdraget tekna, hwilken
dag justeringen för sig gäl?; Och b-orde klaganden
inom 21 dygn med bcwis ifrån Dom-Capi-lck
eller Landshöfdinge-Embetcr hos Pastor styrka, en.
han de anmäldre beswären werkeligen fullföljt, hwar,
jamte ett projecr lill beswärs hänwisningen äswe.i er
Uti memorialet intagen; hav Högwördige Pi stSkändet,
uppå Eccleste stigne L-g-hitjikoltelS dercm
1692 Den 27 November
gjorde
hemställan, genom Protocolls-Ukdrag den 28
ststledne Octobrr, remitterat nämnde memorial till
Rikets Högloft. Ständers Lag-sststotrs yttrande.
Wid öfwerwägandc of hwad Herr Prosten
lesvin salunda förestagit, har Rikets Ständers LagAtstott
äfwen funnit det nödigt, «tl någon wist lid
bestämmes för beswär öfwer sadanc bestut som af
Pastor och Församling wid Socknestämma kunna
fattas, hwilka ofta äro af nog wigk för den, de samina
anga, att han icke mä lämnas utan säkert tillfälle,
om han med beslutet är mistnöjd, att deröfver
anföra beswär i oeconomiä-mäl hos Landshöfdinge-Embetet
osti i Ecclesiastique frågor hos DomCapitlek;
— Och fär Lag-Ucstolter derföre förestå,
att den, som med err dylikt bestut ar mistnöjd, bör,
enligt hemställandet, anmäla sädant wid dei tillfälle,
dä SocknestäMmo-Protocollet för honom eller hans
Ombud i öfrige wedcrbörandcs närwaro till justering
upläses, hwilkcn anmälan Pastor dä genast i
Protokollet anteknar och sedermera a besturet medde!ar
den mitznöjdc ordentlig ester hwarje särskildt
inål lämpelig föreskrift till bsswära aitförandc; Men
xä det i de längre frän Landtzhöfdinge-Embelet eller
Dom-Capirlet belägne orter tillräcklig lid för beswärenö
ingjfrvande mä den mistnöjde beredas, torde
Trettio dagar efter justeringen, som senast bör ste
fjorton dagar efter det bestulet fattades, böra, samina
dag oräknad, bestämmas, inom hwilka besvären
stola wara hos Landshösdinge-Embeket eller DomCapitlet
inlämnade; derom klaganden åligger, att,
inom femton bazar derefter, hes Pastor förete bewis,
i hwil
-
Den 27 November. 1695
i hwilket fall med besluters verkställighet kommer
att anstä, intill dest frägan fluiligen genom laga
kraft wuimik ullätande bliswik afgjord» Stockholm
den ao November 1829.
Pä Högloft. Ridd. och Adelns Pä Högm. Preste.Ständ.
Ledamöters magnar Lcsamöters wägnar
I»u6v. Ickanäerliröin. L- Almgvist.
Pä Mällofl. Borgarr-Ständ. Pä Hcderw. Bondc-Stärrd.
Ledamöters wägnar ^ Ledamöters magnar
k. Lrevesmubl. keter fernström.
Jok, HolmberZfoD»
Lades pä Bordet»
Nplästes följande r
Riksens Högloft. Sländers Lag-UkffottS betänkande,
rörande Herr Justuiä - RädeL
och Riddaren von 8trok.irc!r5, uri ett til!
Högloft. Ridderffapek och Adeln ingifwit
och derifrån kill lltskottet remitterad! memorial,
andragne yrkande, om Konungens
magt, att i en del allmänna lagens stad-»
qaden, sä wäl som i wifia Fidei-ComiftFörfattningar,
göra dispenser,- samt örn
>694 Den 27 November
-
ändring i g i Cap. 1 L. RättegängsBalke».
I Memorialet anföreS: att sä wida den anlagrie
RegeringS-Formen borde sä förstas, sorn skulle
Konungens nåd ej sä wara wcrksam i andra än
brottmål, skulle fl re angclayna ärender afstanna:
och ansäg Herr Justjriä Räder Konungen böra kunna
gifwa dispense i allniänna lagens stadgande, om
Mo, att af hwad alder hon ma stända under Förlnynderskap,
om ynglingar, sam ej fyllk 2 1 är,
arr ej fä öfwer sitt ars räda, sami em Enka att ej
inom ett^ är efter mannens död fä rräda i annat
gifte; Afwen som Herr Iustjlia Rädek anser gislermäl
emellan Sländspersoner, hwilka ej npnakt den
älder lagen bestämmer, ieke böra lämnas uran afseende.
Rörande Fidei - Comiss - egendomar, föresias:
arr genom Konungens dispense i Stiftelser»? derom
dels län emot inrekning i sadane egendomar mä fa
upuagas, enär Fidei Commifle.ricn ar alagdl, alt lill sine
syskon urgifwa llägon stadgad ! öses un nia eller olyckshändelser
medföra behof al försksiler, hwilka öfwerstiga
hans förmåga, dels nrbyke af donerad egendom tillä
as pa det Fldei-Commiflarien mä fa sitt område
snnladt, dels oek sadane söreskrftne willor ha-was.
som äro för hononi tryckande eiler for jordägornes
mera lönande häsd hinderlrge. I afseende pä dcsie
och flere sadane n>äl yrtaS stntelig n a?r Z i Cap.
t §. RättegängS.B-ilkcn mä pa följande sätt andras:
^Ej hasme någon magt, uran allenast Konnnaen
att bryla dom äler som wuunir laga kraft, eller
-
Den 27 November. 1695
ler återställa laga tid, som försutten är; och äger
Konungen allenast alt göra näd i alla saker, som
icke röra annors eller tredje mane rätt".
Wid öfwerläggning om hivad salunda förestå,
git och i memorialet i öfrigt anfördt är, har Lag*
Utskottet som i enlighet med 8z §. Negerings-For»
men anser alla dest stadgande» böra esler ordalydelsen
tillämpas, icke af desi 2Attc H , der Konungen til»
lägges rätt akt goro näd i brottmål, kunnat draga
den följd, som wore det Konungen betagit att uti
evila mål göra dispcnse i de fall, allmänna l.aen
Honom sädant uttryckeligen updragit.
Och som hwad yrkandrt om sa kallade Skändspersoners
gisiermäl för den i början as 6 §. l»
Cap. Gistcrmäls-Balken uisalta ätder angar, berörde
lagens rum i slutet af K. uttryckeligen medqisweratt
dec ma ske, om Konungen pröfwar skäligt kol therkill
gifwa; finner Lag-Uisksktct, det något ytterl-lare
stadgande härom icke är af nöden.
Också anser Lag Utskottet de i 12 Cap. z F.
Gif^ermälS-Balken sann 19 Cap. l Ärrda-Balken
gifna owilkorliga förbud för Enka alt inom ett
ar ester förra mannens död träda i annat gitte,
och för dcn som ej fyllt 21 är, att sikt ars förcstä,
hafwa sa wig ti.-a och goda skal för sig att samma
lagenö rum böra sörbttfwg oförändrade.
Ä^,en som Utskottet finner det Konuniens
magt att bryta Dom ater och återställa försutten lid
ar
?6Z6 27 November
är genom Zl Eap. i Z. RärtegängZ-Balken sa ^
stämd, som den i öswercnsstammelft med nu gä!! a lis
de lagars esprit bör warg. Och beträffande sinelia
gen der, som om wiste Fidei-Commitz-Förfallningar'
pamindl är, har Ulfivtiet för stu del fuumt, att;
sädane swärighercr, som de anförda , sällan fiola sig
yppa, uran alt, r.ägvn punkt i Försatt,,ingen innes
Lär motsägelse antingen einor någor annat stadgande
deruti, eller dest och lagstiftningens ändamål, I
sädqne fals mäste, om tillämpning fiall. l-lisma mojs,
tig och för wederbörande gagnelig, förordnandet
sä förklaras ari motsägelsen häfwes. Men som en,
sadan förklaring swärligen kan meddelas af Domaren,
Hälst enligt dosta stiftelsers särfiilda csprir och fiction,
ofödde personer,, som icke kunnat höraS, anses redan
Agg merkeliga rättigheter i sje-lfwe stiftaren också,
pär srägau yppas gemenligen ej mera existerar-, tror
Lag-Lltfiottet att, emedan en sadan stiftelse, sä wido
Den gäller, är au anse för speciel Lag, ssm, ehuru
filfras af en. privat person, likmäl är giftvcn lill föl--,
je af den magi hgn härtill af den allmänna Lagstift
laren fatt genom Atte §, i 1686 ars Testamentsfiadga;
more der fullkomligen conftgnent, au Högsta
Lagstiftaren sjelf förklarade en sadan endast i kraft
as dest. rillätelse gästande enfiild författning; hwar»
före och emedan, enligt 88 §. Regerings Formen
^konungen äger alt genom Dest hägste Domstol gift
«a förklaring-till swar pä inksmne förfrägningar om.
lagens rälta, mening, IftfioLtet för, fin. del tror, der
Leg, som sinner de anförde eller dylika swärigheterfig
yppa, kan dem, med underdånig förfrågan om,
Dispositionens rälta mening och. möjligt bästa tillämpa
Den 27 November- 1697
Ning, anmäla i' Högste Domstolen, dä dermed
sä som med andra Lagars förklaring kai, förfaras,
Hälft Högsta Domstolen i krast af nu gällande,
likasom förra lagar, äger den i alla sall mera
»vidsträckta magt alt upraga och afgöra alla ansökningar,
der Konungen »nä bryta dom aler, svm
wunmt laga kraft, ellse återställa laga nd, som äe
försutten.
Angående hwad om Mös omyndighet i meinar
rialet anfördt är, will Utskottet särskildt sig utlaka
i sammanhang med en annai, samma ämne rörande,
till Utskottet remitterad motion. Stockholm den 27
Oktober 1809.
Pä Högloft. Ridd. oS Adelns Pä Högwörd. Prcste-St
Ledamöters wägnar. Ledamöters magnar.
I.uäv° klanckerström, Lkrik. Maklin.
Pä Wallofl. Borgarc-Ständ. Pä Hcderw. Bonde-Stäns.
" Ledamöters wägnar. Ledamöters wägnar.
L>. Ick. Orsvesmukl. kLtter ^rnllrom.
^ok. läolmkLrZtou.^
Transsumt af Riksens Högloft. Ständers
Lag-Ulskous Pröloroll, hässil
i Stockholm, den 24. October
28S0.
i6h8 Den 27 November
Sluteligen
feck Herr Lagmannen von klgu8-  vo!tk, pä sin begäran uplästr hans författade särskild»
mening, hwiiken war sä lydande:
Sedan en?i.',k min ästnndan jag haft tillfälle
genomläsa ej alle nast Herr Jasir,lä Rgr>e, och Riddaren
von : lrokarckr tili Höglofl. Ridderlkaoet och
Ad ln ingiine ,..mr derifrån lill Lag-U'lkottek remitterade
memoria?, hwarutinnan uppå andraqne förmente
skal hem»?rlles arr Konung.n mä äga m.-qt
enär särjktlde oniftändjschettc föresinnas, dispensera
allmäniia lagens ställande i wista all, sam ej pasma
inflytelse pa g.'d,e mans rätt, jämte ätsktll-ge
Fidei-Commifl- och Test nncntarista serfattningar, samt
elt upgifwit tillägg till lagens stadgande i g t Cay.
l Z. RättegängS-Balken m. m. »tan jämwäl hmad
Lag-Utskvtters V redning, sa wäl lvm sarsk:!de
Herrar Ledamöter rörande dcsie wäclrs ämnen skrifreligen
yttrar, far jag nn äran b-körde handlingar
Åkerlämna, samt derwid mine kantar förklara.
Till minnande af nödig redighet mid afhandlingen
om, granlkningel, af, och ntlätande öfwer de
nli oswanberördc memorial yppade lagfragor hä.-iförer
jag dem härstädes kill Ztne afdclitiagar, näml-?
1:0 huruledes de lagens rnm hwariilinnqu sinnes
der milkar i-flum n-tryckcliat, arr Lonungen mä
Sjelf pröfwa enär nicd ändring uti'samma
stadgande någon M dv-r 'are kan fä åtnjuta
den sr.het som lagen eljest e allmänhet förbudet
, NN mera rä ^li.Ln bär loritas, ledan Uti
sZue K. as war antagne Regerings Form oimörnia--
lcs
Den 27 November. 1699
les endast, att Konungen i brottmål äger gära nöd.
2:0 Hurnwida icke Konungen mä äga rättighet hädanefter
såsom färe Regemcnts-förändringen, meddela
dispense uti alla sädane frågor och mål af civil
beskaffenhet, hwilka icke röra tredje mans rätt eller
den samma förnärma; samt förklara sädane FideiCsmmist
och laga krask wundne Testamentariffa stif.
teifer, hwilka finnas antingen as kwetydig ordalydelse,
eller nu mera genom liderncs förändrade skick,
dels icke ledande till det andania! Testator äsystat,
dels ock helt och hållit stridande emot ett mera lönande
jordbruk och näringars förändrade och förbättrade
drift Och z:o Huruwida Disponenter af Fi
dei-Commister
wid wista omförmälde händelser, emot
intekmng i Fidei-Commistet mage taga penningelän
och göra utbyte as donerad egendom eller icke.
Beträffande således den uri första punkten omförmälde
fräga, huruledes de lagens rum, hwarutinnan
finnes der wilkor influtit, att Konungen äger
pröswa, enär med ändring uti samma stadgande»
någon medborgare kan fä ätnjura den frihet, som
lagen eljest i allmänhet förbudit, nu mera räkteli»
gen böra förstas, ledan uti 25 §. af wär antagns
Rcgerings-Form omnamnes endast art Konungen i
brottmål ager göra nåd;
Sä aldenstund wid ge
nomläsande
af Rogerrngs-Formen i hela dest widd,
der bcfinnss att Swea Rikes är 1734 antagne lag,
n;cd de förklaringar, förändringar och tillägg, hwilka
tid efter annan tillkommit, sä midt desta. innefatta
Civila och O^conomiffa ämnen, icke ens blifwik
widrörde ännu mindre uphafne, ulan rwart om, enligt
-
Z702 Den 27 November
ligt
inledningen till Regerings-Formen och rätta
förständer af defi 87-'de, 88:de, och8y:de§. H.,
mäste mara gällande intill dest Konung med Riksens
Ständer pröfwa nyttigt ändringar derutinnan göra,
eller gamla lagar uphäswa och nya antaga; samt af
hwad mi Regerings-Formens 2Z'.te Z., angående
Konungens magr cm i brottmål göra nåd, omförwales,
icke rimligen den flnrsarrs kan eller bör dragas,
som mors det Konungen franiagik den i allmänna
lagen Honom i witzö fall öfwerlätne rätt -  sa wida al! lag och i synnerhet grundlagar böra
enligt och icke utöfwer ordalydelsen förstas och förklaras,
hwrlket ock instämmer med hwad Konungens
nädiga stadfästelse ä Regerings-Formen innehåller
och jämwäl med hwad Uti Rrgcrings-Formens
8z tz. lika tydeligt som owilkorligt stadgas; Fördenstkull
finner fag der icke ens bör kunna sättas b
fräga, att ju Konungen äger i det fall, som oms
för mäld t är, näml. dä, allmänna lagen Honom fäLant
uttryckcligen updragit, meddela dispense eller
undantag af hwad samma lag annars i allmänhet
stadgar. — Såsom en följd hwaraf och dä 6 §. uti
r Cap. Giftermäls-Balken som påbjuder: "att man
öller qwinnc? icke mä förr i äktenskap träda, an han
hafwer fyllt 2i är, och hon 15 är, likwäl öfwerlämnar
ät Konungen, att pröfwa, enär ffä! dertill företes,
om personer under dek äraral lagen bestämt
kunna äga lof alt aflocka ifrän delta lagens bud;.
Något annat stadgande för lLnandspersoncr, hwilke
Friska inträda i ökra stunder innan de uphnnnie
dea af lagen i khy fall bestämde alder, icke är af
nöden ätt der som ust anförds lagrum redan bliftM
meddeldt. Wrd
-
Den 27 November. r?ol
Widkommande deruäst de ämnen, hwilka uti
memorialet uptages i flere punkter, men jag här
efwan reducerar kill den markcliga frågor "Hnruwida
icke Konungen nia äga rättighet hädanefter, såsom
före RegemenlS-förandringen meddela dispense
lili alla sädane frågor och nial af civil beskaffenhet,
hwilka icke röra Z:dje mans rätt, eller den samma
förnärma, samt förklara sädane Fidei-Commifi och
laga kraft wundne Testamenlariffe stiftelser eller
afhandlingar, hwilka finnas antingen af rwetydig
ordalydelse, eller nu mera genom lidernes förändrade
skick dels icke levand? till det ändamål Testator
synbart äfyftat, dels ock helt och hållit stridande
emot ett mera lönande jordbruk och näringars förändrade
och förbättrade drift.
Sa emedan jag
af der betänkande, AtffoiketS Beredning i delta ämne
föreslagit, jämte hivad olne Herrar Ledamöter redan
Lernlinnan ytrrak, finner mig hafwa amian öfwertygelfe
än dcn uti samma betänkande och slkriftcliga
anförander ädagalägges; mäste jag ock någorlunda
omständeligk Utweckla Mina rankar.
Dä ej allenast nämnde handlingar utwisa,
utan ock mängen torde anse, dec nn i fraga wäckke
djspensations-räti innefattade en Constitulions lag,
hwarmed sälnnda borrie förhallas, som Uti Rezerings-Formens
8i, 82 och 8z §. T. föreskrift? as om
Grundlagarnes ändring eller förklaring, emedan ben
ma^t som för Konungen uti Herr von Strokirch»
memorial tillstyrkes, icke finnes uti Rcgerings-Formen
förut öfwerläten ät Konungen, som nti 25.!e
§. blott tili brottmäl agde göra näd. — Fordras
1702 Den 27 November.
af mig dek jag först söker wederlägga dctta inkast, foM
i sanning eljest torde winna flere medhållare och jamwäl
stines an ageligt, om man grundar sitr bedömmande
pä err förhaftadt ögonkast ä den yppade motionen,
ruan att dermed jämföra den esprit, som uti
Regeringsformen blifwit följd.
Uti Regerings Formen göres en lika tydelig font
fullständig fflllnad emellan Rikets lagar och Uti sattet,
huruledes, enar desta lagar tarfwa rättelse
eller förklaring, en sadan ändring och tolkning mäste
anmälas, bepröfwas och stadgas. Säledes fördelas
elier clatzificeraS Rikets alla lagar, Uti Grundlagar,
Civil-, L-immal- och Lyrkolag, samt sädane
lagar och författningar, hwilka Rikets
Allmänna hushållning rora- Säsom Grundlagar
anses ejler 8Z:ke tz. endast Regeringsformen,
samt den Riksdags Ordning, Sueccstions-Ordning
ch Förordning om en allman tryckfrihet, som wid
..kia Riksmöte kammer att fastställas; Alle andra
mäste hänföras till den af de öfrige har osman npräknade
lagar, som lagens innehall och andgmalek
nied dest bud sjelf bestämmer.
Frågor om Gnmdlagarncs ändrande och uphäfwande
mäste enligt 81 §. anmälas endast hos
Cc»stiintions-UtjI-oitet, men angående de öfrige lagarus
böra wackas och hanteras pä sätt 87 och 89
§. föreMfwa. — Efter denna grundläggning
och tvid granskning af den iväcktc, motion, finnes art
Författaren till samma memorial föreslagit, ingal-m,
da
Den 27 November- i7«3
da ändring uti R grundlagar, rikan rättelse, förklaring
och kiliägv» uri wara civile L-.gars owilkoNige
siakgande i sädane fall. dä Vet more äfwenlyrligt,
ari uphäswa hwatz lagen i allmänhet förordnat,
men lika ratkwift som billigt, a>t medgifwa undantag,
enär far skilde omständigheter och bewekande
skäl dertill föranledde; Och ehuru Förfaitaren föreslagit,
att Konungen, såsom fördom mätte äga
prösmngSränen, enär sädane undanlag borde medgifwas,
förändrar delta icke lakeus sanna natur, emedan
i savmit fall, ä ena sidan, denna rätt öfwerlates
Honom jason, med Desi Stals-Räd, och Justitiä-Rc
^ e er Högste Domstol, exercerande högsta
lagskipande mogren, och ä den andra vet icke yrkas
frihet för Konungen, att i Civila mål lika som i
brottmål, göra nåd, sä wida näd efter desi sanna
bemärkelse innefattar tilldelande af en sadan förman,
frihet eller rättighet, hwartill den nöden njuter
icke gjort sig förtjent. Uran art i wisie fall lösa de
band hwarmed just sörrjensten och bchofrvet genom
art lagens owilkorliga stadgande äro fjättrade och
undanrödja de hinder, hwilka annars skulle leda
till en obotlig skada och förlust för dett sökande,
men icke gagna någon annan än till äswenlycs den,
som dertill icke är berättigad. —Enligt desie principer
har ock Lag-Utskottet redan förut uti Desi betänkande,
angående de skyldskaps och swagcrskavs
leder, inom hwilka tillförene och hittills ägtenskap
warit förbudne, tillstyrkt, att Konungen ma esler
Desi god:finnande göra dispenfe uti lagens owilkorliga
förbud i den g:ke H. af 2 Cip. GtfkermälsBalkcn
och Ulstkollet lärer således icke kunna wara
list
-704 Den 27 November
-
sig olikt uki bedömande af den nödtvändiga lag-förklaring
och tilläggning, som nu äskås.
Widare da det icke kan motsägas, att wid stadgandet
af lagar Uti Civile och Oeconomiä ämneö Lagstiftaren
stundom nödgas göra påbud eller förbud allmänna,
enari allmänhet de finnas gagneliga sch öumgängeliqe,
ehuru samma Lagstiftare nogsamt inser, alt i wista
fall detze påbud kunna Medföra skadesig werka»;
men dek more bade omöjligt., och osta ledande till
mistbruk, akt föreskeifwa alla de händelser dä undant
tåg mcdgifwas böra. fä har altid Lagstiftande Magten
öfweriämncit, dels ät Domaren, dels ät Högsta
Lagskipande Mogren, pröfningsrättcn wid skeende
anmälan af hwar och ens anspråk.
Pä flere
ställen i wZr allmänna lag sinnes dttta öfwerläm»ande
de ermincradt nitryckeligt med desie ord: utan
sä wida Ronungen gtfwer ther lcf till- eiler
ock pröfwe Domaren, och pä andra ställen sinnes
ert sadanr öfwerlämnande wäl icke lika expressivt
utsatt, mku enligt samma princips i frågor af
lika beskaffenhet per analoAiam mäste derunder begripas.
—. Af sadan egenskap anser jag de lag-runt
wara som Herr Justrriä-Rädet 8trokircb uti dest
memorial framkallat, till wär upmärksamhet, eller
päbudct Uti 12 Cap. z D. Giftermäls-Balken, angaende
den rid, som bliswjt bestämd för Enkling eller
Enka innan de, sedan förra äktenskapet bliswik genom
den andra makans död uplöst, aga frihet akt i
annat gifte trädg; lili 19 Cap. i §. Ärfda-Balkcn
om den alder eli yngling i allmänhet bör haswa upr
hunnit, innan han sjelf får sick arf förestå, och nri 2 Z,
Den 27 November- 1705
af berörde Cap. och Balk att Mö af hwad alder
hon wara ma, skall stä under förmynderskap o. s.
w. hälst Lagstiftaren »ni de 2:11c första C v. af
Lagen, eller uli 6 §. af i Cap. och z H. af 2 Cap.
Gtflermäls Balken giswit lika som ni a-lmän an»
wisniiig, huruledes man kan winna sramaäiig uti
ell i sig sjelst icke olostrgk, men, i anseende till stadeliga
följder, i allmänhet förbudit företag, sä wida
man kan styrka att grunden hmarpä samma förbud
har afseende, icke öfwcrensstämmer med förhållandet
i den sak, hwarutinnan dispcnse sör enskild räkning
önskas och arr icke Zdje eller annor man i någor mätt»
derigenom förnärmas i dest lagliga rätt i och sedan
Lagstiftaren i början af Lagboken giswik en sadan
hänwisning, veu han ock wid sintcr af sjelswa Lagen
eller ui zr Cap. Rältcgangs-Balkeu förnyar,
har han ock ansett det såsom begripligt af sig stclft,
onödigt och öfwcrsiödigl akt pa alla ställen, hwari
Lisvense ma aga rum, lämna derom fortfarande föreskrifter.
—. Der more ock en härdhet som aldrig
bör supponeras hos den wise och rättsinnige Lagstiftaren,
akt föreställa sig en sadan begängen obillighet,
akt icke nkwag stnllc finnas för den nödstalde
att kunna fä mildring uti ett va bud, som skall åsyfta
hwarje Medborgares wäl och nytta, men grundlägger
desi ofärd Utan något inträng k annor mans
raki; enar således ätjkillige lagar ärv af den beskaffenhet,
att dispense i wista fall kan, bör och mäste
ske, sedan Lagstiftaren pa förhand icke kan wara i tillfälle,
arr benämna alla de händelser dä undantag
böra mcdgifwaö, har ock Lagstiftaren ej annan ut,
wäq att afhjelpa en ofullkomlighet i allmänna laFjerde
Band. gen,
i?c6 Dm 27 November.
gen, som det yppersta snille ändock ar för inskränkt
atk kunna bereda till fullständighet; än att updraga
äk en del af sitt hela (om jag ma nyttja detta lampcliga
talesätt) eller Hogsta Lagffrpande Mogren,
som efter tvär nya Reaerings-Form är Konungen
med Skars-Rädet och Jnstiriä Rådet eller Högsta
Domstolen att tvid anmälde händelser pröfwa och
bedöma om oc!> när undantag mä ske i lagens owilkorliga
bud; Äfwen som as lika orsak det nri 88:de
§« af Regerjngs-Formen blifwit öfwerlamnadt ät
samme Högste Lagskipare, att emellan Riksdagarne
Meddela förklaringar och svar pa sörfeagningar om Lagens
rätta mening.
Wid alla de Regements förändringar
hwilka tid efter annan timål i Swerige, bade
under Enwälde och Aristokratisk eller Democratijk
styrelse, har af sörberörde genno, ofkanämnde disveusations-friher
warit uvläten a? H 'gste Lag!?iparen. Detta
är en urgammal Landssed, fom icke hatwer oskäl
med stg, ulan lwärlom wid'manga tillfallen är af
högsta nytta och förthy mäste, enligt igide 06) 2o:de
Domare-Reglorne, desto heldre bibehailaS, som den
eljest lyckliga Regements lö^lndringen skulle i motsatt
händelse och twart emot försäkringen nri RegeringS-FormenS
rk4 §- bcröfwa Swenffa Folket en
af Dest fordna ostndiga rälugheker, den nänckigeu,
atk hos Konungen winna undantog fran lagens allmänna
bud. enär gällande och wigriga anledningar
bertill frambringas.
Sedan jag salunda fullgjort min skyldighet,
alt anföra de skäl, hwa,pa sig grundar min öswertygelse,
a t det af Herr Iustiriä-Räder Ltrokirck ingis
-
Den 27 November- 1707
Hiftie memorial, eller rättare sagt de ämnen hwarUlinnan
han päkallar Riksens Högloft. Ständers up.
märksamhet böra hänföras kill ändring, förklaring
och tillägg, ingalunda uri wär RegeringS-FokM och
grundlagar utan mi wära Civile och OcconoMiska
Lagar och Författningar; Air wiste undantag derutinnan
allid funnits och ostridig! äro i särskildt fall
tlöttvändige. ehurn hälsosam werka» dö allmänNa
päbuöen ,vch söreffrifierne i der hela än mage!
medföra, och arr denna angelägna dispensanons rätt
hök tilikomma Högste Lägst,pande MagteN nämligen
Konungen med Dest StakS-Rad och Högste
Domstol, fordrar ock ordningen akt meddela utlärande
hnruwida en sadan diöpcnse kan wara nyttig i
de lagrum Herr Jnstitiä-Rgdet egemeligen sasoM
eJempcl föredragit.
De hnswudsakeligaste skäl, att bewisa oödwändigheken
deraf har Författaren sjelf Meo Voto ganska
wäl grundadr andragir. Lagarne Hajma stadgat L
allmänhet, att Aftglingar böra innehafwa 21 ars
alder innan de såsom fnllmyndige personer böka kunna
sä tillstånd sitt gods sjelfwe emottaga och warda;
Ätt Mö, wiö hwad alder som hälst, bör stända under
Förmyndares inseende, samt att Enkling elley
Enka mäste eN wist stadgad tid, efter 8en förra Makans
frånfälle lefwa ogifte 0. s. w.; men ej nagoti
lärer kunna motsäga den sanningen, alt iiantrens
haswor i anseende till snille, stadga och Moralis,
äro menniskor olika tilldelade; Ätt veste egenskaper
icke altid tvid lika alder utweckla sig; att oftast
ripfsstrast och den krers menniffor, inom hwilken dett
Uff
-
i?o8 Den 27 November.
npwäxande ungdomen nlldanas, wcrkar inflytelse;
att ungdomen lik wärblommcrne fortare och senare
erna deras mognad, ehuru de till äfwenkyrs pä samma
dag gjort deras inträde i merldcni art wid inträffande
dödsfall af Föräldrar och barndomens ledare
ej sällan hander, art den yngling eller mö,
som enligt lagarne bör fia under andras förmynderskap
är utrustad med och tillwunnit stg högre egenslkaper,
förstånd, sedighek och rådighet, än den som
enligt samma lagar är berättigad till Förmyndareivärdcn;
ali denne sistnämnde ofta uppenbart men
ock stundom Valdt, kan hasma inieresie stridigt
emot den som skulle blifwa hans pupill; att, i synnerhet
bland Allmogen det af lagen stadgade langwariga
Enko- eller Enklingc-Ständ ffnlle medföra
obotelig förlust för den i desi hushalls.bekymmer
lämnade ensamma makan, som enligt lagen är förbuden
att i sitt hus laka inflytta den med hwilken
han eller hon bestmik framdeles dela sina öden, och
hwars fattigdom, eller andra husliga omständigheter
lägga hinder i wägen för främmande hjelp.
Undantag
mäste således kunna >1ke; och det more jn
stridande emot sund lag-princip, om icke dispense
finge i sadane fall äga rum; ty enär Lagstiftaren
uti 4 §. af 19 Cap. Ärfda-Balken funnit, att den som
ivid myndiga är icke äger de egenskaper,hwilka skäligen
böra fordras af rn fullmyndig, mäste under Förmyndares
injecnde ställas, följer ock deraf att den minderärige
yngling eller mö, som kan med gällande bewis
styrka sig innehafwa ofwanberörde egenskaper, jämival
bör fran Förmyndares twang befrias, sä mida
lagen i alt bör sölja samma grundsarrs, allmänt
och
Den 27 November- 1729
och enskildt wäst dygdens upmuntran och skydd,
och lästens qwäfwande beifrande och straffande.
Hwad den tid särskildt angär, som hittills wa»
rik föreskrifmcn för Enka innan hon fär i nytt gisle
träda, sa kan drn ock ganska wäl inskränkas i
allmänhet till Nio mänader; Konungen över läm»
nadt, att förkorrta samma rid för ben Enka, som
kan dertill förete särskildt? gällande och bewekande
skäl.
Det inkast en wärd Ledamot uti detta Utskott
funmr sig befogad häremot göra, anser jag
sakna anragclig grund. Hwarföre skal! i detta fallet
dek ena kenet underkastas större twäng än det
andra ? Huru kan det anses kränkande ärbarhet och goda
sedet, att en Enka fär tillständ träda i nytt gifte Nio
mannder ester förra mannens frånfälle, enär Lagstiftaren
lämnat en lika frihet al Enklingen, hwars
förra hustru blott 6 mannder warit död? Kan det
förenas med billighet i lagstiftning, akt fordra mera
styrka i motgängar och bekymmer hos der swagare
Qwinnokönet, än hos Mankönet? Kan af Lagstiftaren
rimligen stadgas längre tid för det foemimna än för
det watculina könets känslors waragtighet? Och
om säsom bemälde Ledamot supponerat, nägoir
bland det kön, som warit rvär barndoms wärdnåd,
ungdomS glädje, mandoms lättnad och
ålderdoms stöd, skulle med blygsamhet och
rodnad, mor min förmodan, anse denna projecterade
frihet mera för ett förolämpande än
för en erkänsla; mä ju den samma, om hon warder
Enka, lefwa uti sitt förmenta ärbara Enkestånd
sä länge hon för sin del behagar, hälst det icke är
ett twäng, att ester nio mänaders fulländad Enkotid
-
i7io Den 27 November.
tid äter genast träda i brudstolen; och denna Enkas
egna tänkesätt bör icke bichva ett band sex Lagstiftaren,
akt påbjuda, der alia antra Enkor, i hwatz
behof af man de an kunna wara, mäste owilkorligen
följa hennes exempel; i alla fall wederläggeö ofwauberörde
morss''.! synbarast genom den mängd af underdåniga
ansökningar i belia ämne, som ärligen
lil! Kongl, M>j:' inkommer, och hwilka styrka den
sanning, art Enkor i allmänhet icke hysa den kan»
sta för Enkoständs maragiighcr, som oswanbcmälde
Ledamot dem tillflkriswer och tagit till grund för sin
yttrade tgnka. — Mangen torde kunna härmio inhpända,
ok! enligt de grunder jag här oftpan omsörmälk,
Horde för Enka och Enkling stadgas lika sorgetid;
Men denna längre sorgetid för Enka än Enkling är
iiödmänbig till minnande af säker uplysnjng huruwida
hon pli giftet med sin aflidne man är med
haen radd eller icke, hwilket har inflytelse pä arft
tägten och boels Utredning; och en sädan upchsning
minnes om icke förr, Åtminstone med säkerhet Nio mg?
stader ester mannens död.
Att flere afhandljngar om Fidei-Commisi och
andra Testamcntariska stiflningar upräkias, hmil?
fe dels äro sä oredigt sammanfattade akt olika
Meningar deraf dragas, dels innehälla motsägelser,
sa all enär det e»a wilkoret, som af Testator föreskrifwit
blifwik, fnflgöres, ett annat milkor ater ware
ber omöjligt att efterkomma; dels ock af den beflkaf,
feghet, all de för der Allmänna medföra sa stor
skada och olägenhet att enskildes äsyfrade fördel köp
Aisrpa wifg för des helas iväl. Och alt genom ett för?
Den 27 November
-
I7H
ändradt skick lili lidehwarf,, mot dä Testator latitachandlingen
förfakta, och medelst inträffade, af Testator oföruksedde,
l)ändelfer,Testators asyslade ändama! aldeles skulle
förfela, samida gifne söreskr:'ter skulle fullgöras Utan
räkliaher för disponenten af Testakors galwa, att minna
tillstånd widraga sädane nlwägar, hwilka efter tiden
finnas lämpligare för den afsigt, som enligt afhandlingen
warit stiftarens hufwud-ögnamarke, kan wäl
aldrig motsägas, .  att förklaring om rälla förstan,
det af sadane orediga F-.dei-Commitz- eller stifkelsebref;
dispense ifrån eller nphäfwande af der, som
är omöjligt att werkställa eller i det Allmänna sikaveligt
och stridande emot stiftarens föremål, och lämpeligare
utwagarö stadgande till upfyllaude as detta
ändamäl, mäste kunna af någon magt t Riket meddelas,
och all denna frihet bör öfwerlännäs ar Högste
Lagskipande magten, Konungen med Desi StarsRad
och Högste Domstol, sedan mederböraude hörde
blifwit, och uran kränkning af tredje mans ostridiga
rätt, är lika gifwit as de grunder jag haft äran
wördsamt uprepa rörande dispense uti älskillige af Lagens
allmänna päbud och söreffrifler; halst en fastställ»
eller laga krask munnen Fidei Commitz- Testamentarisk-
eller annan stiftelse-afhandling iklädes samma
natur som den allmänna lagen, hwilken ther den
finnes mörk, Konungen med D-tz Högste Domstol,
enligt Regerings-Formens 88:de §. äger rätt akt förklara
, och såsom jag redan styrkt i mista fall dispensera.
Af alla Veste anförde skäl magar jag mördsam»nast
tillstyrka efterföljande tillägg uti allmänna la»
gens stadgande i nedanstående rum. Nämligen:
Cap.
r?l- Den 27 November.
Cap. 12 §. z Eiftermäls Balken.
"Ej mä Enkling eller Enka i annat gifte trä»
"da förr än han ert halft är Enkling och hon nio
"mannder Enka warit, uran Konungen, uppä derom
"stkeende underdånig anmälan, pröfwar skäligt, alk
"lof dertill gifwa; Fästehjon ware ock förbuvit etc."
Lap. 19 §- r Ärfda-Bcrlken.
"Then, jom ej fyllt tjuguetk är, åge icke
"magt, alt sjelf förestä silk arf; uran sä wida Konungen
efter det wederbörande warda hörde, uppä
"derom skeende underdänig ansökning pröfwar stkä«
"ligt silk särffildra bifall dertill gifwa; kan han sig
"något förwärswa etc.
Z. 2.
af hwad alder hon wara mä, stande un"der
förmynderskap; Konungen dock förbehållit, att
"uppä underdånig ansökning derom och sedan weder"börandc,
närmaste Fränder blifwit hörde, enär skäl
icherrill äro, förklara henne myndig och berättigad,
"an under hittills wanliga wiktor gods sitt sjelf
"förestä".
Lap. Zi Z. i RLttegLngS-Balken.
"Ej halmer nägor wald utan allenast Konungen
atr bryta Dom äter, som wnnni' laon kraft,
"iller alt äterställa laga rid, som försutten är; Och
äger
Den 27 November. i?i3
^ägcr Konungen allena, akt uri alla saker, hwilka icke
i röra annor eller z:dje mans rätt, bifalla med undandrag
ifrän hwad lag och författningar eljest i all«'mänhel
derom stadga; samt meddela förklaring och
Onödig rättelse uti hwad enhild man tillförene för^^ordnat,
enär gällande ssal dertill äro".
Uri den g:dje fragan hwarrill memorialet sifwer
anledning, eller "hurnwida disponenter afFideiCommister
wid wiste anförde händelser, emot inkekuing
i Fidei-Eommistet, mage laga penninge-län eller
göra utbyte af donerad jord och egendom? hafwa
hos mig i öfwerwäqande kommit de flere skäl hwilka
äro talande bade för och emot bifall derä, och
för min del sinner jag, art all inkokning uti FideiCommister
och Vestas graverande för gäld, enär Testator
icke sjelf uti Fidei-Commist-brefwet dertill samtyckt,
är stridande emot Fidei-Conimist stiftelse och
ledande till sädandc mistbruk, hwilka med iakttagande
af all försigriahet icke kunna förekommas, utan
förr eller senare skola bidraga till den oundwikeliga
följd atk Fivci-Commist-inrättningen, rwärt emot stiftarens
afsigt och till kränkning af z:dje mans eller
dels leswande, dels ofödde arfwingars rätt, mäste uphäfwas,
sä wida icke Borgenärer, Hwilka pä god
»ro och i förlitande pä helgden af en utkommen
författning skola försättas i lidande, hälst dä man
icke kan bestämma hwarje Fidei-Commistarii besittuings-lid,
som beror pä dek mäl för hanö lefnad en
Högre magt för honom stadgat, och man bör i denna
fräga hafwa för ögnamärke, att en Fidei Comviisiarie
-fler disponent af FidestCommisi ej annor
lun
-
l?i4 Den 27 November.
lunda i detta fall är alt anse, än såsom hwarje
Kcono-äbo och Boställs-innchafware; dek will säga,
all lika som Boställs imilhafwaren blott sär begagna
nyitjo-rälien af det hemman hwartil! Kronan är
ägare, sa är det ock öfwcrlätit ät FideiCommisiarien,
ari under sin tid exercera endast nyttja- och
dispositions friheten af den egendom, hwartill ingalunda
han, utan hela hans Famille, sä födde som
ofödde, hafwa ostridig ägande rätt, att som SucceSsions-Ordningen
uti Fidei Commisi stiftelse brefwet
sinnes sörejVrifwen. Och deraf följer, att lika
olämpeiigt dek wore tillåta en Boställs-innchafware
friheten att emot upkagne penninge-län inrekna etl
Kronans Hemman, lika obilligt och orättwjst är det
ock art tillägga en disponent af Fidei-Commitz frihet,
att för af honom njutne penninge-län intekna
en egendom, som icke honom tillhörer. Skridande
wore det ock emot det lagens bud, som förbjuder
imekning uti annor mans jord; vä) den labyrinth af
willor hkvaruti Fidei-Commisiec stuteligen ej sällan
skulle falla wid täta ombyten af medellöse FideiCommisiarier,
är för synbar, att jag behöfwer härstädes
öka widlöftiqheten med uplysande derom. —
Jag för min del kan således icke annat än afstyrka
intekningar uti Fidei-Commitzer, hälst sa wida FideiCommitzarien
icke sinner uträkning för sig att emottaga
Fidei-Commisiet emot de wilker och onera
stiftaren föreffrifwit, han ager tillfälle att afsäga
sig den honom tillagde rätt, emedan ej någon
fan lagligen lwingaS att begagna sig af sädane gafrvor
eller fördelar, som af gifwaren blifwit belagde
Md sä dryga utgifter eller andre beling, att gafwor
tq?
Dcn 27 November. 1715
tagaren sjelf anser sig oförmögen kunna dem Utgöra,
och lill förekommande af den kännbara förlust och
skada, som möjligen kan inträffa genom eldswäda ä
en Fidei Commisi-egcndom, ukwäg gifwes ej mindre
för stiftaren, än ock för disponenten af sädane lägenheter
att mildra denna olycka medelst begagnande
af den affcnrance- eller förfäknngs-inrälming, hwilken
för fastiaheter sä wal ä Landet som i Staden
här i Riket finnes; sa att wedcrbörande mage seylla
sig sjellwe, om de genom urakrläten försigtighet
warda i lidande försatte. — Dock som den händelse
ej sällan inträffar, hwara erfarenheten osia lämnat
ost talande bewis, att stiftaren af Fidci-Commis»
ser stadgar en wist stundom nog dryg löseskilling,
som af Fidei-Commifiets tillirädare altid mäste utbetalas,
dels till medarfwingar, dels ock till andre
inrättningar, men stiftaren fastat sin »pmarksamhec
endast pä det narwarande, eller pä den förmögenhet
han lämnar i arf ät sine barn, hwarigenom den
förste Fidei-Cvmmisiarien försattes i tillstäud alt
emot sine mcdsyffon fullgöra sin owilkorliga skyldighet,
Utan alt kasta en tanke pä den möjlighet, att
efterkommande Fidei-Commifiarier i andra leder warda
oförmögne akt kunna den stadgade utbetalningen
erlägga, hälst enär han ej eller kan erhälla pcnninge.
län, dq det är honom betagit att derföre lämna
säkerhet medelst intekning uti Fidei Commitzet; och
Vet stundom händer, art en Fidci-Commistarie, för
att afbörda sig den honom älagde lösnings skyldighet,
i brist af annan tillgäng dertill, än de medel han
genom gifte med sin hustru åtkommit, anma,,der denna
Hustruns förmögenhet, straxl derefter afljder och
i? »6 Den 27 November.
följaktligen uti urbloktadt tillstånd lämnar sin Enka,
som för sig och barn eljest, om hennes införde gods
icke blifwik pä sätt omrördt är tillgripit, haft sin
bergning, men efter mannens död icke kan utbekomma
sin lagliga rätt, som, hon icke sär Utsöka af
Fidei-Commisiel, hwilket ograverad! bör enligt stadgad
Succetzionswrdning af annor man tillträdas;
äfweu fom det ock kan inträffa, ail Fidei-Commisia»
rien later brandförsäkra sin egendom, hwarkill urgifterue
tagas af hustruns medel, ellex åtminstone pä
bekostnad af dec arf, som eljest tillfaller samtelige
desi barn, dä likrväl blott ett af dem eller den efterkommande
Fidei-Commisiarien ensamt deraf dra»
ger fördel; Altsä fordras att Lagstiftaren genom
någon wis författning nndanrödjer alla detza betänkligheter,
pä ett fält hwarigenom ä ena sidan stiftarens
hnfwudändamäl warder fnllgjordt och upfyldt;
men ock ä den andra Fidci-Commisiarien icke förnärmas
i desi ratt, eller andras lika heliga rätt,
jag menar dem, hwilka hafwa deras ullösen utur
Fidei-Tommisiek i Fidei-Commisi-Brcfwek owilkorligt
förbehållen, kränkes; och dä ostridigt är, art
ifrägawarande urlösens summa blir en gäld i boet,
som enligt lag mäste godtgöras innan testamentet,
som är Fidei-Commisiet, bör kunna med oinffränkt
nyttjo-rält fä tillträdas; och såsom den enda säkra
utwäg, ait förekomma misibruk och försätta en medellös
Fidei-Cwmmisiaric j tillfälle art göra rätt
för sig i frågor om den mlösen, stiftaren stadgat,
finner jag lämpeligast wara, att genom en utfärdad
Författning päbjudes följande:
1:0.
Den 27 November. *717
r:o. Enär stiftaren til! ett Fidci-Cemmifi föreskrisrit
atk kiilrrädandc F^d-.ä-Commifiarun ffall ucgiswa
lil! medarfwlngar eller kill andra inrällningar
en wist löseskilling, lii! hmars erläggande FideiCommifiaricN
är sjelf oförmögen och icke eller kan
skaffa annan ntwäg, mäste Fidei - Contmiff - egendsinen
driswas för tillträdande Fidei ConimitzarienS
och nämnde Forörings-ägares gemensamma räkning,
intill dest wederbörande till fnllo utbekommit den pä
stiftarens förordnande grundade fordran, sa till hus»
wudstod som laglig ränta, och fördelas afkastningen
dem emellan i mohn af hwardera fordrans
belopp, sedan likwä! Fivei-Commifiarien till sin bergning
fäkt för stg ärligen afdraga sä stor del af af-,
kastningen, som utgör den arfwelett i händelse samma
afkastning blefwe lagligen skistad.
2:0. Tillträdande Fidei Commistarien mä mara
berättigad, atk äfwen i sadant fall som ofwanberördt
är, Fidei-Commifiet förmalta emot ordenteiig
redo och räkenjkaps utgörande för urlöscns tagarne;
dock om han antingen dertill förmenas wara oskicklig
eller wanwärdar Fldei-CommisielS bruk, drift och
skötsel, eller oek afkaslningen sjelf tillgriper, och
Leras förskingrar mer an dest lott rätteligen tillfaller,
sa att wederbörande fordringsägare icke njnta den
afbelalntng ärligen man skäligen kan påräkna, aga
de sistnämnde, eller den af dem, som finner sig niitznöjd
och förfördelad, alt efter urtagande stämning
a Fidei-Commisiarien och öfrige wederbörande, hwars
räll frägan röra kan, wid behörig Domstol utföra den
talan hwarlill de kunna finna sig bessgade; hvarefter
-
i7i 8 Den 27 November.
ter Domaren har, i händelse wänlig förening derom
icke kan träffas, alt Mja parterne emellan pä
det fäkt som pröfwas leda fullkomligast och säkrast
till befordrande af hwarderas lika heliga rätt och
Fidei-Commisi-egendomenS behöriga häfd.
z:o. Skulle sa inträffa akt denna Fidei-CoMmisiarie
med döden aflider innan den uklösningssumma
blifmit liqvidera!), som han enligt stiftelse-bcefwet
bordt utbetala, och en annan Fidei-Commitzarie således
är berättigad egendomen tillträda, med enahanda
förbindelse kill lösens utgifwande ät sine medsyMn
eller sarffilde inrättningar; mäste med förwaltningen
och afkastningcns fördelande fä förhallas
som i ofwanberörde twänne punkter är stadgadt, och
desie tillkomne fordringsägare icke förr utbekomma
någon loit i afkastningen, än de äldre blifwit till
fullo godtgjorde; hwilken ordning mast iakttagas,
ehuru manga ombyten af Fidei-Commisiarier än mä
inträffa, sa att altid den äldre Fidei-CommisiarienS
Borgenärer först mäste wara förnöjde innan den
yngreg kunna för någon utlösen göra anspräk pä del
uti Fidei-CommisietS afkastning: och hwad salunda
stadgas har afseende blott pä de Borgenärer, hwilka
enligt stiftelse-bcefwet äro berättigade till utlöfcn,
och ingalunda ä andre Creditorer, hwilka till
äfwentyrg med penninge-län kunna hafwa FideiCommisiaricn
försträckt.
4:0. Ej mä ett medellös Fidei-Commisiarie
till gälldande af den utlösen han för Fid i-Commisiek
äe förbunden erlägga, anwända det gods och ve
pen
-
Den 27 November. »719
penningar hans hustru, uti deras gemensamma
Bo infört. utan sä wida hon dertill lämnar sitt
samtycke; Gör handel ändock, träde hustrun midén
rätt, sorn för lösens tagarne här osman är stadgad,
med wilker att hon sist inom z:ne mannder efter del
hon derom kunskap fält, dera wacker talan genom
iiistämwlig pä mannen och öfrige wederbörande till
Domstolen i orten, som, efter del alla warda hörda
och färt tillfälle sig förklara, pröfwar och afgör huruledes
med Fidei Commisiets förwattning och af«
kastning skall färhällas uran kränkning af tillkommandes
rätt; men försitter hustru denna stadgade
rid, hasme förlorat all widare ersättnings talan i en
framtid.
Z:o. Har en disponent afFidei-Commisi antingen
af egne medel eller genom läns »plågande skaffat sig
urwäg att sä Fidei Commisiet brandsörsäkradt, skall
efter hans död desi arfwingar eller rätts innehafware
derföre njuta ersättning af tillträdande FideiCommisiarien,
som af denna egendomens förbättring
ensamt njuter fördel, likwäl med skäligt afdrag för
den tid brandförsäkrings tagaren af Fidei-Commisiet
warit i besinning.
BlifwandeS räntan /ötdel af
Brandsäkriugssumman afräknad för hmarje besitt»
nings-är.
Och bör harwid förstäs, att i händelse
den, som till Brandförsäkrings tagarens arfwingar
mäste utbetala om förmälde ersättning, skulle aflida
utan att hafwa disponerat Fidei-Commisiet sä mänga
ar, som efter osman stadgade beräkningsgrund,
swarar emot hwad han i thy sall utbetalt, äro hans
i?2o Den 27 November.
arfwingar för bristen pä lika fäkt berättigade till ersättning
af hans efterträdare 0. f. w.
6:0. Är den som en sadan ersättning stkall Ut»
giswa, dertill oförmögen hälst hustruns penningar
och gods icke dertill fä antvändas, utan ured wilkor
som i 4:de punkten om lösnings summor för Fideikommister
är förordnad!, böra de kill ersättning be»
rättigade, fä hälla sig till afkastningen Utaf den Brand»
försäkrade Fidei-Commisi-egendomen, och sin lagliga
fordran deraf utbekomma. — Agandes de i sädanr
fall förmänsrätt framföre dem, hwilka riri FideiCommisset
hafwa innestaende lösen. — Och ,
7:0. Ej mä det wara någon af sä beffa stade
fordrings-ägare, hwarom denna författning afha!,dlar,
betagit, alt transportera, öfwerlata eller försälja
sin fordran kill annor man, som i sadant fall träder
! all den rälk, hwilkcn säljaren tillkommit, om han
sin fordran sjelf nene ha fr.
I händelse sädane stadganden, som jag nu
föreslagit, warda utfärdade, tror jag att det asyftadc
ändamål winnes, »anst. ari FidciCommisiarier, uran
alt behöfwa med Ian och inrckmng gravera FideiCommisi-egendomar,
sällås i tillfälle att kunna göra
rätt för tlg, a,r stiftarens afsigt warder upfyld; och
att jämwäl behöfwande arfwingar, hwilka till deras
egen bärgning icke hafwa annan tillgäng, än dea
af Fidei-EommiH-stiftarne föresknfne ni lösning c-stnnma,
mage kunna den skyndesannn. st utbekomma antingen
af Fidsi-Commister, eller ock af andre bemedla»
-
Den 27 November 17"
lade emot öfwerlätaude af deras rätt i Fidei-Tom.
miss-afkastningen; och nägra missbruk synas derwld
icke eller kunna äga nini.
Hivad fluteligen beträffar utbyte af donerad
egendom, hwarom nämne» uti Memorialets ?:de
punkt och här oswall wid flutet af den z:d;e framstälde
srägan, sä lärer det wara ostridigt, att sä
wida jorden eller egendomen är ren gäfwa, uran
andre af gifwaren för efterkommande gjorde föreskrifter,
äger enligt lag gäfworagaren, att dermed
efter godlycko hushälla, såsom med all annan dcss
wälfängne aflinge egendom; hwavan meningen icke
heller kan röra sadan egendom, utan den som egen
religen
är af Flvei-Commiss »atur.
Och synes
mig att Fidei-Commisser eller andra stiftelser af fast
egendom otwiftvelaktigt tillkommit genom stiftarens
häg, föresatts och önskan, dels att utöfwa en god
gerning, dels ock i synnerhet att bcwara minnet af
honom wid en egendom som han sig förwärfwat och
hwarä han anwändt fin lefnads krafter, möda och
arbete samt ofta dryga omkostnader; och wid hwilka
stiftelser det wilkor altid är fästadt, antingen med
unryckeliga ord eller ock begripeligt af ändamäftr,
att den donerade fastigheten aldrig mä förskingras,
försäljas eller borrtbyras; Altja enär inrättningen
wunnit behörig sauttion bör ock aldrig nllätelse gift
was till byte sa midt det rörer sjelfwa huswudqärde».
hälst som i alla fall, derest sädane byten blelwo
tillätne, det snarast more till förmodandes, att byter
skedde till förlust för framlida Fidei Eommissar-r,
vm än den Fidei-Commiss disponenr, hlvilken bytet
Fjerde Band- '9-'. in
-
1722
Den 27 November
ingeck, för sig enskildt betingade någon märkelig fördel,
emedan den oegennylka, jom ock i dek hela wore
cn obetänksamhet, icke bör wäntgs af en Fidei»
Commisiarie, alt han npöffrar egen och sine orswingars
förmän, till befrämjande af gagn och bästa för
euerkommande Fidei Eommisiarier; och det alud blifwer
swart om icke omöjligt akt i byte sä noga aftvaga
och bestämma egendomens sanna wärde, att ej
någondera af Contrahenterne warda lidande. —.
Aten emedan stundom inträffar, alt stiftaren af Fidej-Cowmisier
elier andra inrättningar, med stelfwa
hufwudegendomen lätit Åtfölja sädane ftröhemman eller
lägenheter, hwilka för Fidei Commisiarie» eller
inrättningen aro mindre bcgwama och kunna med
fördel borrtbytas emot andre hemman och lägenheter
the ther killffynda innehafwaren större nytta än de
aflägone; thy böra och sa bessaffade byten wara tillätne
och det öfwcrlämnas ar Högsta lagskipande
Magten eller Konungen med Desi StakS-Rad och
Högste Domstol, att efter det »vederbörande hörde
bliswtt och enär st'äl dertill äro dem i näder bifalla;
hwilken rälkiahek wal innebegripes under det
tillagg lag »vördsammast hemställt till i Z. af Zl
Cap. Rätteaängs.Balken akt Konungen äger Uti alla
saker hwilka icke röra eller förnärma annor eller
tredje mans rätt; bifalla undantag ifrån hwad Lag
och Fö fattningar eljest i allmänhet derom stadga,
men dock för mera tydlighet äftven bestämmas litt
osman ak mig tillstyrkte Fidei Commisi-författning,
såsom d>si
8:de punkt eller Z. med desie ord:
"Icke
Den 27 November- 1723
/'Icke heller Niä den hufwud-egendom, som blif^wit
anflagen tili Fidei Commisi eller anna» inrätt^ning,
försäljas, förskingras, förpantaö eller borrt//bytas;
äge dock Konungen magt, enär skäl dertill
äro, att, Uppå skeende Ansökning derom och se"dan
wederböraNde hörds blifwit, bifalla, akt födämne
hemman och lägenheter, hwilke frän hufwud
"Fidei-Commitz-egendomen aro aflägsne, mage emot
/'andre jamngöda samr för tillsyn och drift fördela/aktigare
för Ftdei-Commiff-egendomen eller inrätta/ningen
bokrkbytaS.
Hwad jag salunda wördsammast föreslagit genom
denna författning i hela desi widd, har afseende
endast a de Fidci-Conmust-stiftelser, hwilke hittills
blifwir gjorde och erhållit behörig sanktion, och
a sadane, hwilka till äfweniyrs framdeles kunna winna
fastställelse; men ingalunda asyftar jag dermed, att
en lag mätte stadgas hwarigenom skyddas skulle den
ännu aldrig i något ndehwarf faststälde frihet, att
uprätta Fidei-Commist eller andra sadane afhandiingar,
hwarmedelst en dödlig wakelse tillegnar sig den
största deöpokifcka rättighet, nämligen att göra förordnanden
för efterkommande i ewärdeliga tider.
Twärt om ar min öfwertygelse den, att alla FideiCommist
inrättningar äro cili icke något nyttigt tjenande,
utan aliid skadelige, om icke i annat, åtminstone i
det afseende att de hindra idoghet, flir och Landtbrukets
förkofran, samt grundlägga spur och oenighet
emellan Syskon, hwilke efter naturens lag anse
sig berättigade till lika ömhet af Föräldrar och icke
hafwa gjort sig stchldige till den härda dom, att
fram»
1724 Den 27 November
framsläpa
sitt lif i mer och mindre armod, under
det blott den cna af dem har tillfälle, att lefwa i
wällust och öswerflöd. — Billigt är wäl del, att
den som sjelf lagligt förwärfwat egendom, mä förordna,
hwilken samma egendom efter desi död tillfalla
bör, eller huruledes den mä da skiftas, emedan
ej allid sanikel,ga arfwingar och anförwandler
fäkt lika niliskr ädraza och killwruna sig ömhet;
— Men aldrig kan det förenas med b llighet och
rät,wisa eller Samy-utets mös, akt en individ» uphäfwer
sig pä wiste fäkt till »tifrare af lag för kommande
slägte!' j fjermare leder, utan akt kunna bedöma
följderna deraf, eller förutse framdeles inträffande
stiften i det allmänna. Jag skulle således
wara böjd derföre alt hemställa, det hädanefter
förbjudas mätte friheten an uprätta sä kallade
Fidei Commisi-stiftelser, utan inträng likwäi uti den
af lagen helgade rätt akt göra testamente eller att
förordna hwilken efter ägarens död ma desi aflinge
eller förwärfda egendom tillfalla, och att den samma
donera till inrättningar aä pio^ utus och andra
för det Allmänna oagneliga stiftelser, halst som i
händelse Fidei-Commitz-sriheten wnnne burskap mera
allmänt, hwarje större eller mindre ezendoms-ägare
kunde deraf betjena sig, och nägra fä i Skaten derigenom
komma i ewärdelig besittning af all Rikets
jord; Äfwen som, dä en man hunne förwärfwa sig
egendom af siere Tunnor Guids wärde han kunde
deraf göra Fidei-Commisi med föreskrift, alt ärliga
sskasiningrn »töfwer hwad som äkgäc tili FideiCowmitzäriens
underhäll, skulle anwändas till FideiCoministers
mwidganke, och xä säso.nr sätt, enär siere
-
Den 27 November. 1725
re förmögne följde detta exempel, stadna^e al! fastighet
r ägo af wiste Corporation r. Mea som
ett allmänt förbud tilläfwentyrb kunde uttydas såsom
kränkning af den fria disposition, hwilken utgör
wäsendteligaste delen af ägande rätten, som i alla
wäl bestäldte Samfund bör wara helig och skyddad
as bäve Lagstiftande, Lagskipande och Styrande
Mogren, tillstyrker jag stutellgen endast det tillägg
uti oftvanftäende förestagne författning säsom desi
9:de punkt, i likstämmighet med projecterade
tillägget till i Z- Zi Cap. Rättegångs,Balken:
"Hwad genom denna Författning blifwit pä^bjudit,
har afseende endast ä de Fidei-Commisi
^stiftelser, hwilka antingen redan wunnit eller framdeles
erhålla Konungens nådiga fastställelse; men
"i öfrigt jämlikt Z l Cap. » §. Ränegängs-Balken
^'och det tillägg derwid, som enligt Riksens Hög"löst.
Ständers af Kongl. Mastt i näder gillade
"beslut, genom Förordningen den - . - . blifwit stadgadt,
är det Konungen förbehållit, att sedan »vederbörande
hörde blifwit, de Fidei-Commisi stisrel"ser,
hwilka hädanefter uprättas, antingen ändra,
^förklara eller aldeles xphäfwa, alt efter förefallan"de
omständigheter cch de skäl^ hwilka dertill för»
"anleda kunna". ^
Jag har salunda sökt besvara de frägor, hwartill
Herr Iustitiä-Rädet von 8trolrirebs Memorial
gifwil anledning.
Derwid har jag warit handledd
endast as min ringa lagkunskap och erfarenhet
samt
,7?6 Den 27 November.
samt min dera grundade öfvertygelse om det ratta
och nyttiga för enskildt och allmänt wäl, utan anspråk
pä alla lagkuynigeS bifall. Men om jag är
sa lycklig att winna det af mine wärdc medlemmar
i detta Utskott och sedermera af Rikets Högloft.
Ständer, warder min önffan upsyld och jag kill?
fredsstäld.
Rätteligen transsummeradk betygar
^ob. bZoImberZlon.
Utdrag af Rikets Högloft. Ständers
Lag-UtjikoktS Prokocoll, hällit
den 27 Oktober 1809.
S. D. Dä Utskottet nu företyg till slutelig
öfwerläaaninq det af Des Första Beredning projekterade
Betänkande, rörande Herr Justikiä-Rädet och
Riddaren von Strokircks uti memorial andragne
yrkande om Konungens magt, att i en del allmänna
laaens stadgande» sä wäl som i wiste Fidei-CommistFcrfnkningar
göra dispenser, samt om ändring i
Zi Cap. i §. Rättegängs-B.ilken, upläste Herr
Kammarherren Baron kennet ett sä lydande anfö»
rande: "Herr Lagman von kiaulsvolK' har redan
sä grundeligen urredt sättet huru löfen a de FideiCommist,
hwilka dermed äro onererade, bör af Fidei-Commistarien
till medarfwingar godtgöras, arl
hel skulle wara öfwerfiödigt att derom något widare
-
Den 27 November. 1727
re tillägga; Men hwad aker beträffar rättigheten
för Fidei-Commistari)?n, att wid en a Fidci»Tommistrt
kimande eldswäda fa kill dest älerupby gande
gora län, hivars äterbetalning endast häftat »vid
Fkdei-ConilliiHet, kan jag för min del ej wara af
Nka ranka med Herr Lagmannen. Dä en eldswäda
ä ett Fidei.Commitz inträffar tycks det mara
en obillighet arr Fidei.Comm>starien. om han tillika
äger annan tillgäng nti fastighet eller contance penningar,
deraf lager antingen hufwuvstol eller rän'a,
för an pä bekostnad af det fom borde tillkomnia
dest öfrige barn, äter nybygga en egendom, hwacrf
endast en Son eller Dotter fä njuta ftuken.
Skillnaden emellan den egendom fom genom FideiCommistet
tillfaller det ena barnet emot Dest Sylvon
tyckes redan wara sä stor, att det synes wara
hardt art pä de sednarcs bekostnad öka dell samma
och en Fader som har en lika ömhet för alla stna
barn, skulle ej Utan bekymmer se stg wara får» i den
nödwändighetcn, att tillgripa kan hända det enda
som skulle utgöra dest öfrige barns aes, för att dermed
rikta ett enda. Att en ägare genom Bran -  försäkran kan tili en del äterbekomma wärdet s stn
genom eldswäda förlorade egendom, är c» ostridig
sanning; men dä erfarenheten wisar till hwad g ad
sä wäl byggnadsmaterialier som arbetslöner d g ligen
stiga lärer den sanning bliswa lika ostridig, att
den summa, som genom Brandförsäkran Utfall r,
under loppet af tiden ej blir tillräcklig till winnanre af
ändamglet  Den kostnad som öfwerstiger Bran f r
säkringssumman,
blir således det onus, hwilkct, s er
Min tanka endast bör häfta wid Fidei-Commistet, —
lik»
l?28 Den 27 November.
likwäl bör genom Domaren j orren jämte 2:ne orväl»
di.,e och kunnige man, noaa wärdering och nndcrsöknmq
anställas huru n yckel öswer den brandförsäkrade
suniman bär uplauaS, för att, i mohn af
Fidei-CommistekS mer eller mindre warde, aler i
nandsälta det skadade, och med betalande af detta
län bör förhällos, som Herr Lagman von kkauksvo!lk
om Fidei-Commist-lösen redan anförd'.
Herr Presidenten m. m. Grefwe LzliienborA
upläste härefter desi särskildt afgifne mening
as följande innehöll: Beträffande 2:drs punk
ten
af Jnstitiä - Rådet Ltrokirclrs memorial, la
finner iag för min del, pä der af honom anförde
skäl, och da erfarenheten wisar ynglingars
tidigare och senare stadgande, att det pä Konungens
diöpense ankomma kunde, dä omständigheter sa
fordrade och medgafwo, samt närmaste fränker och
förmyndare hörde blifwit, ansökning om myndig» förklarande
före 2i ar, enligt Regerings-Formens 25 §.
i näder uptagg och bifalla.
Äfwenledes anser jag Z.te punkten af ofwannämnde
Memorial kunna bifallas, da flere exem, el
finnas pä Fldei>Comm,sierS bekungande med del onus
af lösen till medgrfwingar, hwilken skyldighet icke
skulle kunna fullgöras om den utsedde Fidei Com.
mistarien icke äade någon annan tillgång till samma
lösens utgiswonde eller riliräckelig credit, art utan
någon säkerhet samma summa »»plana; och dä i sadan
händelse inst.klarens afsigt, att lämna samma
egendom lill wist persons och dest generations d>o
»0,
Den 27 November- !7«r
position förfelades, när den utnämnde i brist af lösesumman
nödgades den samma asstä är en nngre, ja
tili och med till en annan qren af samma Famillr,
som were lycklig nog prästera den utlatte löse sum»
»nan, hwilket tyckes wara ganska hardt och emot
gifwarens förordnande, sä anser jaa, rör min del,
den föreflagne utwäq, som Liwen af Kongl. Maj:r
förut warit tilläten bade billig och nödwändig. Men
pä det genom denna utwäg mihbrnk icke skulle gö»
ras till onödig gravatton, borde sadan» tillstånd tillstånd
aldrig lämnas utan i ofwannämnde tillfälle,
da den tillträdande Fidei-Commisiarien ingen annan
utwäq eller egen tillgäng ägde till den fordrade
lösens erläggande, och med der urrryckeliga
Åläggande, att somoia summa inom förelagd tid af
Z är återbetala. Skulle ha» före den tiden med
döden afgä, borde del atersiäende af desi Bo eller
andel i Boet. i händelse han more gist betalas;
men om det ej räckte till full betalning, skulle efterträdaren
wara answarig för det atersiäende, sä att
fullkomlig säkerhet more för den längifne summan»
hwai förutan det gjorde förordnande ej kunnat werkstallas.
— S itt denna egendom ej stige försäljas
blefwe säkerheten i afkomsten, w»d bristande af utsäste
betalningar.
Likaledes gillar jag, för min del, 6:re punkten,
air i händelse as elddtvada Ulan någor egit
forwällqnoe» län med intekning ma fä tagas va Fidei
Commisi till nödwändig arcrbyggnad dä innehaswaren
dera^, i hopp an undslippa dylik olycka icke
skulle wilja inga i ven kostnad af Brandförsäkring,
i7Z2 Den 27 November
-
hwaraf en efterträdare sk-lle kunna fä sig begagna,
och en tillträdande Ftdei-Commistarie wo>e mera belåten
an Med nägou gäld fä emottaga en bebygd
egendom, än med egen bekostnad den samma a nyo
f„ lgöra. — Men pa den ri!I nybyggnaden enligt
räkinn ar nigifne summa, bär ben, som länet gjort,
aniwara för fa stor del, som enligt best best lniugsär
belöper för best byggnads skyldighet.
I ber öfriga förenar jag mig med Beredningens
tillstyrkande".
I hwad Herr Grefwe» och Presidenten 6^
ItMborZ yttrat i afseende pä dispenser t wista sall
för yngling, som ej fyllt 21 är, ark sjelf förestå
sitt arf, förenade sig Herr Sekreteraren Baron
Wrangel.
Denäst afhördeS Herr Biskopen Doctor Ljurbecks
skrifteliga yttrande af denna lydelse:
^Att mö mä af wederbörande Domare för
myndig förklaras, i likhet med hwad Ärfda-BalkenS
19 Cap. 4 Z-/ förklarad genom Kongl. Förordningen
den 7 Junii Z. 8 samt den n Maji 1774 i
motsatt händelse stadgar, samt i stöd af lagens analogis
tili GifrermälS-Balkens 6 Cap. 4 15 Cap.
i, 2 §. synes wara en gcnare, mindre kostsam,
och saker ntwag. Den^ät Domarens beslut mistnöjde
äge frihet att söka Ofwer-Domare.
§ro»
Den 2- November, i7Zl
2:0. Det samma synes äfwen VM underäng
yngling kunna stadgas.
Z.v, Samma lag, som nu gäller om laga alder
till äktenskapet för Allmoge, kan ju ulsträckaS
till de öfrige Folk: closter,
4:0. Utt genom hwilkcn ätgärd som hälst, till
y mannder förkorna EnkorS sa kallade sorgetid,
wägar för min del, jag icke tillstyrka; Behofwei af
denna algard tyckes förutsätta en förlida omtanka
Hos någon Enka och dest walde Brudgummen med
ärbara tänkesätt och Samhällsordning löga förenlig.
En Enka finnes sällan sa destituerad af Släalingar,
bekante och gode grannar, att icke någon är som kan
biträda wid angelägenheter af hennes hushållning
Under en eller annan manad: Da wägen fran Tronen
deremot frän en aflägsen Landsort plägar medföra
större tidy utdrägt,
Utom dest är högeligen att befara, att der kön,
som warit wär BarndomS rvärdnad, ^lngdoms
glädje, MandomS lättnad och Äldcrdoms
flöd, skulle med blygsamhercnö nnsthag och rodnad,
anse denna projecterade frihet mera för ett förolämpande
än för en erkänsla, Staiidagkighet uti den
ömaste förbindelse anses af ett Kön, födr för ömheten,
för dest wackraste dygd: och lagstiftaren bör
icke förrädq okunnighet om menniskohjertat. Frihet
är dest lis och element: Men det höjer sig med
skollhet öfwer en frihet, som sörmsäller hos detsamma
någon brist eller mindre kraft att warda och bc
gag:
-
i7zr Den 27 November
gagna
denna frihet- Hu?hä!löbekymmer och G.:rdSbruks-aniäg-uherer
för en och annan manad, lägger
hjerta; wistcrlrgen icke i wtgtskälen wid en lräga,
der vepa aldrig böra blifwa ren första betragrelsen.
Wid z:ke, L:te ?:de punkten har jag ej widastt
wöeosammast erindra, än der, att täta behof af
dispensation af en lag, tyckes bewisa lagens obc.
hörighel
Flere
Stats-oeconomister anse all flaas FideiCommiH-egenskap
mycket skadelig, sä wäl för innehafivaren
som för Samhället: Innehafwaren hwarken
kan eller bär wilja lämna all erforderlig kost,
nåd för egendomens widmagthällande och sörbät,
»ring: Han har Hustru och flere Barn och hjerta
för dem. Egendomen skall wanwärdaS, askastningen
förminskas, Samhället förlora. I frågor om
död Mans yttersta wilja angående Fidei-Commister,
Bolag, Stipendier med mera, önskade sag den författning,
att deste anstalter skulle för EmbetSmän
till hanvhafwande äga alls ingen förbindande kraft,
i annat fall än dä Veste anstalter wörö af Konungen,
sedan wederbörande Embetsmän deröfwer blifwit
i näder hörde, särskildt, gillade och saststälde.
En död Mans yttersta wilja, ehuru l bästa wälmemng,
borde icke belasta Embetsmän med nya omsorger
och beswär till Samhällets skada.
Ordföranden Herr Expeditions - Secretcraren
Baron Ltjsruttcck utlät sig, att han, för sin del,
in
-
Den 27 November» »738
instämde i Beredningens hemställande», Utom hwad
Fidei Comm tzer anginge, i hwilken fräga Herr Ba»
ron och Expeditione-Sccreteraren war af den skiljaktiga
kanka, som innefattades uti ett anförande, det
Herr Baro» och Expeditions.Secreterare» npläste sa
lydande: ^'Lä med lagstiftningen asystas en efter
förest'ifwen ordning stadgad personlig och egendoms
säkerhet, synes der mig wara mindre tänkbart och
consrquent, att som strftat lagen immediat tilläter uphäfwandet
af dest kraft och »verkan, hwilket är förhållandet
med de sä kallade dispenser och som i sig
innebär motsägelse.
Om det också skulle medgifwas, att enskild nytta
någon gang merkeligt befordrades genom afwikelsen
frän allmänna påbud, följer icke desto mindre
deraf mistbruk, stadeliga för Samhället och mvtwerkande
lagens ändamäl: Alla lagar böra wara sabane
att de tjena till det meniga bästa. Och da äfwen härtill
kommer, att hwarken de äldre eller sednare Riketgrundlagar
tillagt Konungen dispensation i Civila mäl
och nägon killätelse af nämnde beskaffenhet icke leda»
mä såsom päföljd af z i Cap. r Z. Rättegängs-Balken,
sä kan jag, för min del, icke antaga de motiver, som
en wärd Ledamot i wart sista plenum framställt, alt
dispenser mä äga rum uti 12 Aap. z Z. Giftermäls-Balken
samt r och 2 §. §. Ärfda-Balken utan
förenar jag mig fast mera i Veste delar med Bered»
ningens afgifne förslag till betänkande.
Men hwad deremot angär wälbemälde Ledamoks
yttrande om laglighetrn alt bibehälla faststälde
För
-
l?Z4 Den 27 November
-
Förordnanden om Fidei-Commister i dest helgd, och
billigheten anwända en del afkomst efter sadane egendomar
kill gäldande af tvist förcskrifwen betalnings
skyldighet, sa instämmer jag i denna omständighet
med honom och ttknt de skäl som jag förut uti Beredningen
haft äran åberopa, förblifwer jag wid
min dä fattade särskilda ranka ^
Beredningens Betänkande blef derefter af Utskottets
öfrige Ledamöter till alla delar antagit; dock
wörö H>'rr Assessoren von Lokantz och Herr
SratS-Secrctcraren lannerstjerna, i frägan oM
Lispense uti Fldci-Commiss-förfatkningar, af särskilde
tankar, Herr Åstesson, i sa mäno, som Herr Ahestorn
Utlät sig, att han för sin del icke kunde instämma hwarken
i det projecterade Betänkandets innehåll eller någon
af de särskilde meningar, som i ämnet blifmit
yttrade - „ Herr Assessorn ansag Fidci-Commist-författningar
wara ibland de afhandlingar, hwilka strics
re borde ester ordalydelsen följas och icke pa Något
sitt annorlunda förklaras eller tydas; hwarföre Herr
Atzcssoren icke kunde tillstyrka »agon dispensations
räkk
i allmänhet härutinnan;
Men i händelse,
som oska skall inträffat, något Fidei-Commist-bref,
innehölls motsägelser och vrimligherer as den beskaffenhet,
alt de ej med inrättningens bestånd, innehafwarens
fördel och det allmänna bästa Moro förenlige,
borde Kon st. Måill ägg magt, att en sadan
inrättning, såsom bade för det allmänna och enskildta
skadetig, hell och hallik Nphäfwa, hwilket skulle
äga rum ej mindre med redan uprättade, än äfmen
hädanefter blifwande Fidei-C^mmiss-bref: — Och
Den 27 November. 1735
Herr Srats-Secreteraren LsnnerstgsrnL, som war
as lika ranka med Herr Asi>chorn von 8c!mntL pä
de af honom anförde skäl i hwad han ansett FiderCommisi-Förfaltniiigar
böra efter ordaly elsi n följas,
yktrade sig deremot af enahanda grund icke kunna
tillstyrka att Konungen ffulle wid något tillfälle
aga magt uphäswa sadane författningar, dem Herr
Stakö-Secrckeraren fann altid böra till sin förestknfne
efterföljd förblifwa orubbade, hälst tredje mans
rätt derpå beror.
Ordföranden Herr Expeditions-Secreteraren Baron
Ltjernlieät, Herr Presidenten Grefwe 6^IIenbor§
och Herr Kammarherren Baron Lenner woö
jämwäl fflijaktige i afseende pä propositionen af
Beredningens betänkande i fragen, om Fidci-Comm-siförfattningar,
hwilken proposition wälbeniälde Herrar
ansägo icke böra, såsom nu, efter Utskottets öfrige
Ledamöters tanka, skett, göras ä Beredningens
i allmänna och mindre bestämda rerMer upsa,le yttrande,
uran derwid följas den ordning memorialet
innehöll, och proposition således göras ä hwarje af
memorialets Författare till befwarande npgifwcn
frasa.
Dcsie särskilde Meningar, jämte den Herr Lagmannen
von k^aulsvoijk, som i dag icke war närwarande,
wid sista iammainräde afgifwit, fk-ftle genom
ProtoeollS-Ucdrag åtfölja U-sikottets Betänkande
till Rikets Högloft. Ständer, vt supra.
Lx protooollo
koft. käoImberAton.
Lades pä Bordet.
Ul- «
»73* Den 27 November.
Utdrag af P-vkocollet hållit i Högloft
R:os-rsk«pet och A elns plenum
den 4 November i8oy.
S. D. Dä hoS Hoglaft. Ridderskapet och
Adeln, i anledning af stadgandet > Regerings-Formens
75 Z., fräga bi-swit wäck: huru Riddcrsk.ipet
och Aoelus Deourerave wid Markegängs Taxors sättande
böra utses, har R.dderjkapet och Adeln Veröfwer
stadnat i följande besiui:
1 §. Ingen annan, än inom Länet boende och
derstädes saft egendom ägande fullmyndig Adelsman
kan till Deputerad »vid Markegång-- Tuxors upräclande
wäija eller blifwa wald. I idelningshiswande
myndig Adelsman, som inom Länet bor och derstädes
fast egendom äger, ware äfwen behörig att »välja
och lolifwa wald, Skads-egendom anses ej i AdelsmanS
hand såsom fast egendom.
2 §. Hvar och en sä q ialificerad Adelsman
som i §. sörestkrifwer, äge en röjt, chwad hans
egendorn ar större eller nrindre.
z Z. Minst sex weckor före den af Landshöfdingen
faststälde bag ull MarkegänqS-T-.xans uprättande,
läte han af Predikstolarue kungöra, att »ill
wal berättigade Adelsmän böra inom 14 dagar derefter
till honom insända deras skrifteliga vota, innehållande
de kwänne Adelsmäns namn, hnulka han
till Depnrerade utser. — Utanskriften ställes till
Landshöfdmge-Emberet, »ned påskrift Votum.
4 H. Nästa Söcknedag, ssm infaller efter 14
dagar- förlopp, räknade frän den dag kungörelsen
om
Den 27 November r?37
sin Wals anställande bordt enligt LandshöfdingenS
föranstaltande af Predikstolarne upläsas, öpne LandShöfdmg
i närwaro as 2:ne as tillkallade Adelsman
eller i brist deraf andra gode Män, hwilka ej höra
till Landshöfdinge-Embeket eller Lands-Staten, de
insände vota, och läte dcröfwer hälla protokoll.
A §. Lyder votum pä flere än lwänne personer,
eiler besinnas cn eller bägge af de i voto nämnde
personer obehörige, art enligt i komma under
wal, eiler är votun» af obehörig Man aifwil, eller
esree förrätkadt öpnande af vora inkommit, ware det
eller de ej gällande.
6 §. De lwänne behörige Adelsmän, som
Undsätt fleste rösternc, ware rätteligen walde. Ar
walet obestämdt derigenom, an flere Undsätt lika mänga
röster, urröncs genast genom lottning, hwilkett
eller hwilka som Deputerade böra anses.
7 §. Genom Embets bref underrätte Lands
höfdingen Med omgående post, de Utsedde Depnres
rade om deras förordnande och riden till samman^
träder.
8 8- De af ^iidders^apet och Adeln walds
Ledamöter lära ej unvanvraqa sig arc sörrältningen
bimista, Utan högst gilcige orsaker, hwilka i räner
iid böra hos Konungens Befailnuigohafwande tiflr
kännagifwas.
9 3 Deputerads ställe, font anmäler laga
förfall eller Uteblifwer, kalle Landshöfdingen en sä
Zjerde
Band. dan
1738 Den 27 November.
dan Adelsman, som enligt i §. är behörig akt kunna
wäljas.
10 §. Finnes i Länet ej sädan Adelsman
som i Z. uptager, kalle Landshöfdingen af Indelningshaswande
eller obesntkne Adelsmän efter eget
ival. De ware ej något wile vnderkastade för Uke«
blifwanbe.
11 §. Kommer pä något af förestkcisne sätt
utsedd Deputerad ej tillstädes tvid sammanträdet,
gänge förrättningen likafullt obehindradt för sig.
12 §. Landshöfdingen ware altiö de Depute.
rades Ordförande, dock utan rättighet att Med Vent
rösta, eller akt lägga hinder för fattandet af deiÄS
beslut. Landshöfdingen föreläggs altid Deputerade,
de hittills wanlige och af honom ifrän wederbörande
infordrade uplysninggr, äge rättighet att göra förre
ställningar, och att lara intaga sin mening i prS»
toeollet.
Hwilket alt Ridderstkapet sch Adel» tvclat ge*
nom Utdrag af Prokocollek, de öfrige Respektive
Ständen »vänligen tillkännagjfwa. Ot tuxru.
Utdrag af Protoeollek hällit i Högloft.
Nidderstkapet och Adelns Plenum
den 22 November 1809.
S. D° Sedan Ridderskapct och Adeln till
pröfning företagit Zämknings.UtffollelS den 18 No
vrm
-
Den 27 Asvember- r?Z9
oember pä bordel lagde förslag till förening äfRikS»
Ständens meningar, rörande den af ConstilutionsUtjkottet
föreflagne Riksdags-Ordningen - och derwid
ätjkilliqe anmärkningar blifwit gjorde, beflöt
Ridderstapet och, Adeln, att berörde förflag skulle
till Jämknings-Utskottet, ätföljdt af betza anmärkningar,
äterförwisaö: och skulle, genom Utdrag af Protokollet,
de öfrige Respektive Standell derom rvänliM
underrättas; (7k fuxrä.
Utdrag af Protokollet hällllit i Höglofl.
Ridderskapet och Adelns Plenum
den November »8c>9-
S. D. Föredrogs ä nyo Lag-UtsköltetS deri
L8 November upläste och pa bordet lagde Utlakande
öfwer de anmärkningar och förflag- hwilka sa wäl
hos Högloft.. Ridderjkapet och Adeln sou, Högwördige
Preste-Sländet sanik Hedcrwärda Bonbe-Srändet
blifwit gjorde i anledning af Ukffottets förut
gfgifNa betänkande öm äktenskapö:skiilnad/ och beslöt
Ridderskapet och Adeln akt med be i betra senare
Nklätande föreflagne förändringar öch tillägg till
öag-Ukflottets öfwer delta ämne ben 2^ Augusti afgifne
betänkande,lämna silk bifall. Hwarom de öfrige
Respektive Ständen genoM Utdrag af Prötoeöllet
»vänligen jkullk Niideträttaö. ilt luxra;
S. D. Föredrogs ett ifrän Stats-UiskoM
ingifwit Memorial, hwari berörde Utskott tillstyrkt
bifall till eN af Högwörbige Prefle-Standet i Utskott
rrte ^cvlorolis-Utdrag, rörande RrcogNitionä jkögar«
ite»
ries försäljning föreslagen sä beskaffad förändring
af 8 moni, alk i stället för der deri förekommande
rmryck, att pä de ställen der Allmogen haft
rätt till mulbete, fistewatten, fävodeftällen pä
stogarneS oinräde, med eller utan pxebörd,
en sadan Allmogens rättighet mä warda bibehållen,
stalie fältas: att pä de ställen der
jordägare eller boställs innehafware hast rätt
etc- en sädan jordägare eller boställs innchafwarcS
rättighet mä warda bibehällen; och bester
Ridderstolpe! och Adeln art t!ll denna förändring
lämna sitt bifall: hwarom de- öfrige Respektive
Standen genom lltdrag af Protokollet wänkigen
stnlle underrättas, lflt kupra.
Ridderstaper och Adeln ätstildes klockan r«.
ln näsm protocolli
ll- plenning.
Den 28 November.
I74l
TiöLage» dcn 28 November 1809.
Plenum klockan § 9 förmiddagen.
Herr Grefwen och Landtmttrftalken tiklkänkännagaf
alk Vä i förra Plenum Justluccion f°^ Riksens
Ständers Institiä-OmbudSmau blifwik afRiddcrskapec
vch Adeln pröfwad och anlagen,hade bliswir förgätit att
afgöra, den punkt i Eonstirulisns-lilffolkels betänkande,
som angcck Jnstitiä-Ombudsmannens Cancellie-Expedilion.
Heer !sandt-Marskalken lat derföre
nu npläsa denna punkt och gjorde proposition till
bifall dera, fann art Stats-UllVoltet likutle npdragas
att till venn» Expedition förestå nödige medel.
Bifölls.
Föredrogs a nyo Stats-Utffottets den 18 November
pa bordet lagde memorial, hwari berörde
Uistkolt till Riksens Ständer hemställa hnrnwida
sedan Preste-Standet protesterat emot upkagandet af
alla de frågor som röra Bi>?opSlönerneS indragning,
nägon widare ätgärd derwid af Utffotler kunde ä«
ga rum.
Herr d^or6enstoIp>o, Anöers. Af den nn npr
läste handling finnes att Preste-Ständet ansett bibehållandet
af sitt nuwarande löningesätt för beständigt,
såsom as wigt för Religion och Seder, samt
sä
-
>742 Den 28 November.
såsom cn Pnvilegii fräga; jag rror att det ej skulle wgtz
ra kill Ständers heder om Religion skulle någor befara,
derigenom arr Biskops-Embeten skulle sia,
ett par ar lediga; der more ett bewis att ve hittills
warit illa sörryaltade. Jag kan ej inse nägot skäl
hwarföre nägon Embetsman skulle kunna nndamaKas
jfrän glt bispringa Staken dg hon är i nöd.
Ur denna synpunkr är dctrq ej e» privilegii fräga,
sä hax icke heller Prestcrskapet altid ansett den samma.
När en Vijkops-Enka erhållit 2 ä z nåd arda
har det ej warit ansehl såsom stridande emot
Privilegier, men nu, dä dek heter att Staken skall
undsättas, nu ropar man derom- Om Religionen
deraf skulle lida, more detsamma, som all ett Regemente
skulle förlora s!n kunskap i krigsöfningar
derföre akt, det ej hade möte hwart är.
Herx kxmtLkköIä, kaul, fräaade om ej med
betra memorial säljs nägot särskildt votum, eller «n»
dra bilagor.
Herr kLHImsn^ Otlfl krestric, uplyste ats ingq
bilagor äkfösjt, ulan att det endast warit Preste?
SigndetS protest, som gifwit Stars-Utskottet anled?
, ning tili Dest härigenom gjorde hemställan.
Grefwe vs la Larclie z, ^scod. Dä dageliga
rrsarcnheten wisar att sällan någon Biskop döde,
hwars efterlämnade Enka dä ej satt flere nad-är,
hwUka ofta bliswit öfwer manligheten förökade dä Församligen
derunder ej lidit, Religionen ej blifwir wanMärdad,
klpfsstnngs.Werkel och Skolorne blifwit lika
Den 28 November. i74Z
rväl stötte af Dom-Capitlet som af Hans HögwörVighet
Biskopen, ser jag ej någon olägenhet, ej något
hinder, att, da Statens behof äro sä tryckande, s°
dryga bewillningar skola ulga, Skaten genom denna
ulwäg skulle erhälla nägon tillgäng. Det »vöre ett
farligt präjudicat, om ett Ständ sig undandroge att
göra upoffringar för dei Allmänna. Med hwad ssäl skall
man wänla sadane af andra Srand,när dek Glänt) hwarS
Lliggande det är att befordra Religion och moralitet
ej dertill ansar sig »villigt.
Jag är förundrad att
det Högwördige Preste-Släudck äberopar sig Privilegier.
Hwilka stora upcff.inaar hofwa icke Riddersikapet
och Adeln gjort under della Riksmöte,
utan att dem citera, uran art omtala sin förlust. De
hafwa ädagalggt akt da Rikets wäl sadant fordrade,
de ej räknat pä egna fördelar, och derra är hwad
Wi äfwen af det Högwördige Ständer kunnat
förmoda.
Ropades Bravo.
Herr käklman, 0-k. Dä denna fräga tillförene
förthades, war del till SkändelS afgörande understäldt,
huru wida den kunde behandlas i gemenskap med
Herr Ikrcs förstag om indragning af ekk ärs inkomster
för alla vacanta Syster. Riddcrffapet och Adeln
gfgjyrde dä art detta mäl »vore as särskild bcffaffenhet,
och det har äfwen af Borgare- och BondcSkänden
pä lika sätt blifwit ansedt. Det har da
hlifwit Skars UkstkotrekS ffyldighcr akt sarjiktldk upkaga
denna fräga- Det oaktadt har Prefte-Slänhet
kalladt den ett Privilegie mäl och protesterat mor
up
-
!744 Den 28 November.
uptagande, ej allenast af denna sak, man äfwen, alla
andra srägor sam kunde leda till rubbning af
Dest Privilegier. Dä jag ar af en annan öswerrygelse,
anhäller jag att Herr Grefwen och LandtMarstkalken
mätte framställa Ven proposition att
Ridderskapet och Adela ej anser denna fräga såsom
ägande gemenffap med Prcste-Skändetö Privilegier,
emedan här ej är satt i flaga annar än utdragning
af löner efter innchafwarcnas afaäng, och att således
Skare-Urffottet matte amhoriseras arr med sitt
betänkande rörande jämkningar i Presterskapets löriingssärt
till Riksens Ständer inkomma. Bland
andra skäl som Preste-Skändel anfört, är att Der
friwilligt will göra motswarande upoffringar, Men
jag hemställer till Eder npiysta pröfning, Mine
Herrar, hwad man har akt wäma af del Stånds
frikostighet, som i inglvarteringsfrägan sä nyligen
gifwit Ost derpå ekt sä träffande exempel.
Zerr Grefwen och Landtmarstalken propo.
uerade att malek till Skars-Ulstonet ffulle återremitteras
oaktadt Prestc-Ständers afgifne protest.
Ropades ett starkt Ja blandad! med Nej
Grefwe
Os la 6arche. Nej, Preste-Ständet
Har sa wida rätt, ali Biskopparne arv werkeligen
nämnde i Privilegicrne, del gar ej an att något der«
emot besluta, men jag iväntar af detta Ständ att
under Statens nöd gä Fäderneslandet till möres
med upoffringar. Här ar ej fräga om asffaffande
af nagra Embeten, endast om indragning af inkom
-
Den 28 November. -745
sterne för witza är. Jag tror att det Högwördrge
Siälidet bör betänka huru manga Enkor och barn
lida, sakna det nödwändigaste, och med den yttersta
stärfwen till Staten mäste bidraga. Jgg gör mig
försäkrad ait Ständer skall öma för deras nöd, och
ej undandraga sig frän billiga upoffringar, men jag
kan ej anse Biskops-Embetet såsom ej af Privilcgierne
scmctioueradt.
Herr kLKIman. Jag wägar ej smickra mig
med hopp om stora friwilliga upoffringar af PrcsteStänder-
Jag medgifwcr att DiskopS-Sysilorne äro
genom Privilegierne försäkrade och äfwen genom
Regerings-Formen hafwa wunnit ytterligare helgd.
Men annat är att afskaffa ett Embete, annat att
till Staten indraga vacance-inkomster och reglera lönerne,
derföre har jag förr hemställt att en sadan
jämkning i lönings-wilkor ulan ändring af sjelfwa
Embete! skulle »verkställas. Jnga Privilegier kunna
säga att en Biskop ewigt skall behålla samma
inkomster. I sjelfwa Pccste-Ständets Privilegier
star art de derom försäkras, sä wida Statens
tillgängar det medgifwa. Om någonsin, äro nu
Statens tillgängar knappa; och hwad är för billighet
deruti att en Biskop skall ägq 4 ä A gängor
större inkomster an hans »vederlikar. Jag hemställer
derföre om ej Högloft. Ridderskapet och Adeln
wille göra skillnad emellan desie bägge olika frägor
och updraga ät Sia s-Uiskottet att med sitt förslag
till jämkning af löncrne till Riksens Ständer inkomma.
Gref
-
»746 Den 28 November
Ge
sivi- Oe la Osräie. Om BisVopparne skulle
wara de enda Embetsman, hwilkag lönings wiikor
cj c.f SlänDer skulle kunna regleras, more. det
rätt illa. Jag kan ej se att dek är Riksens Stän.
der bcraqit akt öka och minska löner. När Konung
6ullak lil ökade inkomsterne för Biskopparne i Gä»
thedora och Linköping med nya präbenden klagads
ingen Biffop. Jag kror alt förhållandet nu ak
detsamma.
H ffillige hördes begära proposition.
Herr Grefwen och Landtmarffalken- Rid.
derskapct och Aocln synes hafwa erkänt atk Bi,
skops-Emberet är grundad! i Preste-Ständers Priv!»
legiér och qkt således någon indragning deraf cj kan
komma i fräga; ,nen deremot tyfies ve fielie anse
att Srats-Utskottet bör inkomma med förslag till
jämkningar i lönerne för framtiden, samt indragning
af Nad-är lill Slaten.
Herr klingsporr, 6erfit. Här är ej fräga
om Embekel men om lönerne.
Herr kotblicb. I hnfwudsaken instämmer
jag fullkomligen Med Herr käblman; men dä enligt
Regerings-Formen Biskopvar af Konungen skola
tillsättas; dä de skola wid Riksdagar wara Fullmägtige
för sitt Ständ, fär jag fräga huru Biskops--  Embeten kunna pä längre eller körnare tid stä vacante,
och huru deras löner skola kunna minskas, utan
Preste SrandetS egir begifvande. Jag tror att vese
Den 28 November. 1747
Embeten böra succesiivt tillsättas, men att likwäl näsell
reglering och jämkning bör ske med deras läner
för framtiden, Staten till nägon lindring och besparing.
Dä de öfrige Ständen och i synnerhet Ridderstksptt
och Adeln under detta biiksmöte gjort de
största och kännbaraste upoffringar af enskilda frioch
rättigheter, bör man wäl icke förmoda att P.este-Slänoei
skall undandraga sig, sa mycket mindre, som
ifrägawarande reglering med Biskops-löncrne icke
drabbar de nu waraude Biffopar ulan peras efterträdare.
Herr kftblmgn. Denna fräga innefattar twänye
delar. Den ena huruwida S.acs Utskottet sär
befatta sig med den gjorde motion, sedan PresteSländet
deremot anmält sin protest. Den andra
att Ridderffapet och Adeln mätte afgöra pä förhand
huru jämkningar för framtiden i Presterskapets lö»
nings-wjlkor skall werkställas. Jag anhäller alt afseende
matte göras pä besia bägge olika frågor, och
ett bestämdt beslut deröfver fattas.
Herr kotklleb. Som Preste-Ständer emot
hela frägan protestera!, ggr del ej an art genast äter
remittera densamma tils Stars-Ulskottct. Det är,
ester min öfvertygelse nödigt, att wi först inhämte
Preste StändetS yttrande, innan nägon widare åtgärd
nnd delta mai blifwer möjlig
Herr
8trsle, Larl Usgxnus. Sedan Tre Ständ
stadna! i ett sammanstämmande beslut, synes der
' mig
1748 Den 28 November.
mig ej behöfwas, att öfwer delta mäl inhämta
Prestc-SrandetS kanka.
Herr Grcsiven och Landtm a rskalken förmälte
alt Borgare-Siandet ärerremilleral detta ma!
till Stats-Utskottet.
Friherre Ztaöl von klolliein trodde att denna
fräga med största försigtighet borde behandlas. Om
tre Ständ skulle besluta om det g.:de blefwe följden
art alia privilegier uphafdeS. Detta wore solklart.
Wi anfölle nu Preste-Ständers Privilegier:
Härnäst tomine ordningen till Ost.
Herr KImZtxorr, 6arstt. Här är icke frägr
om Privilegier, endast om jämkning as löner.
Friherre Ftael von klotliein. Jag skulle önska
ark sa se privilegierne för att öswcnygas. Jag
har åtminstone hörr dem äberopas ganska osta när
fräga warit om Pcest-rättigherer.
Grefwe Oe la 6arZ,s fragade om Herr kali!-  ruan wistke med säkerhet att Preste-SländetS Privilegier
innehölls det willor han hade anfört.
Friherre Iverta, kroöric, anhöll ali privilegierne
matte upläsas, pä det man mätte derom kanna
sörwista fig sjelf.
Herr käklmsn. Att privilegierne innehälla pä
ett ställe, att Preste-Ständets löniugar skola bibe.
Den 28 November. r/49
hällas oförändrade sä wida Skakens tillgångar der
medgifwa. derom kror jag inig wara sulikomligen
säker. Men da, jag möjligrivis kuiurar mistwga
mig, får jag förena wig i den önskan ark privilegicroe
wärre upläfaS.
Derefter nplästcs 2 , Z och 4 §. §. af PrcsteSrändelS
Privilegier.
Herr kotlstied. L>m jag ej fattat meningen
orätt, synes ordalydelsen werkeligen wara javan,
sorn Herr käklmgn npgismit, men för öfrigt innehålla
besia § §>. termer, sam försäkra Prestc-Sländek
vm en orubbad njutning af sine förmäner, om
Det ej sjelf deri mebgifwer någon förändring. Jag
tror således akt ätcrremisi af denna fräga till SratSUtskotket
ej bör äga rum, innan sä »val PresteStandet,
som de öfrige Skändcnö meningar haröfwer
blifwa inhämtade.
H'rr käblman. Da jag finner af de upläste
§. §. i privilegier»,? att jag misitagik mia. och arr
det deruti bestfttcliga wilkoret, sa wida Srareins tillgångar
det medgifwa, endast rörer Scholä-WerketS
lönings-wilkor, ar det ej pä betra skäl, som en aterremitz
till StalS-Utsketlet kan grundas. Men del
synes mig likwäl tillhöra Konungen och Ständer att
reglera och jämka lönerne för tillkommande Biskoppar
emedan PrivilcgierNe ej kunna sträcka sin kraft
»torn deras nuwarande innehafware; Aiminstone
bör en sadan jämkning kunna ske förslagsans och
asisen besintaö med »vilkor akt den as Preste Siam
ber
I?so Den S8 November.
del gillas. — Jag anser derföre nödigt akt Ridder»
stapel och Adcln afgör det Slats-Ukstoktel matte fa
befatta sig nied denne fräga oaktadt Preste-Ständet
ej stu le deltaga i öfwerläggningarne deröfwer, ty
man har allid att wärna att delta Stånds Ledamöter
göra sin protest gällande i Urstoltet. Om ej
rtt sädank befllit fattas, stall aldrig nägon förbättring
erhällas i det soM redan i Secler warit felaktigt
G
efwe l)e la 6aräie. Jag kan i Preste»
Ståndets protest ej finNa något hinder emot detta
bestlin Den ar stålv allenast emot indragningar af
BistopS-lbnerNe ha obestämd tid. Njutningen af
Vesta länet katt ej genom Pritzilegierne wada försäkrad
ät andre, ätt Ve personer, joni deste Embeteii
nu innehaftva- Jag frägar oin Preste-Ständet stul^
le nu wara ber enda som i Statens olyckliga belägenhet
ej stulle görg upoffringar.
Friherre NUnnerKeim, I-srs August. Htvaö
ben wärde Ledamotens Herr PLNImans stutsatts beträffar
alt ptivilegierne endast kunde röra de nuwarande
innehafware as Bistops-Embeten fär jag deni
äraN enndra atk privilegiet, äfwett när de angä
Embeten ej kunna wara personliga, utan tillhörande
hela Suttestionen och hela Ständct. Om deri
stutsattsen stulle antagas, att Preste-Ständet Pribi»
kegier eNdast gälla för detas nu warande innehafware,
fär jag hemställa oM icke det samMa kunds
sägas om Riddcrstapet och ÄtelnS privilegier- hwil
-
Den 28 November. 1751
ket wore en conclusion hwari de fleste af OK troligen
ogärna instämde.
Herr käklmsn. Jag får underställa Höqlofl.
Ridderskapet och Adelns uplysta bedömande, hurU»
lebes ekt Embete kan jämföras med en egendom.
Förhållandet Mätte wara ganska olika,, mellan dö
wilkor hwarMed någon besitter ett Fidei-Commist och
de under hwilka nagön inNchafwer eli Biskops Embete.
Hwad de senare angar sinner jag ej ari någon
orättwisa sker, allenast man ingen king täger
»frän den eller deln, som nu äro i besittning deraf.
Eljest wore wi wekkeligen i en olycklig belägenhet
VIN wi ej kunde hoppas nägott förbättring
Frih kre 8tse1 von kjojstain. Ilag beklagar
Stt pluraliteten syltes wara emot mig, men jag kati
ej gä ifrän min öswertygelfe eller bli fast wid någor
partie. Här bör ej kunna upstä fräga att explicera
privilegier, VM de äro personelle eller PerpctuelleBokstafwett
är klar- Att handla deremot wore art
rubba all ordning- Öm Riker ej kan hjelpc.6 utan
Uposiring af Privilegier »Näste det wäl ske, Men jag
hemställer huruwida i detta afseende det ena Ständer
kan fordra och besluta Nägot öfwer ber andra.
Om Ridderskapet och Adeln nu pä delta fäkt skulle
behandla Prcsie-Stänöet, kaN ju en annan gäng ordningen
komma till Osi, och de andre Ständen fordra
och besluta vrU wara privilegier, och huru gar
det da?
Herr
!7A2 Den 28 November
Herr KotbUeb. kika med den warde Ledgmotea,
som sist raladc, kan jag ej eller gä ifrän min
öfwertygelse, otc privilegier ej äro personlige uran
tillhöra hela Siandet colleckivl. Men om Ridderskapct
och Adeln skulle falka ekt bestnr att önska
reglering af Preste-SländetS loner och de öfrige
Gränden i en sadan önskan skulle sammanstämma,
borde man wäi ej kunna wanka art Prefte-Srändel
lwärt enior den patriorisme, som bör lisma alla
Medborgare och rwarr enior esprircn af Dest
andeliga kall stille neka en jämkning af somlige
Biskoppars ofankeliga löner, men dä endast pä denna
wäg en sadan reglering ar möjlig, anser jag nödwändigl
akt Preste-StändekS mening först inhämtad,
och art man öfwerlämnar till Dest nit för det allmänna
basta, akt i detta afseende för framtiden
medgiswa hwad rätt och billigt är.
Friherre Osterström, .sacob. Af de nu uplaste
H- §. af privilcgiernc finnes gil Presterskapets
systlor derigenom äro helgade. Riddcrskapet och Adelle
har under denna Riksdag sjelf medgifivit ätskillige
upoffringar af sine Privilegier. Jag tror ej art
Wi deri hade ingått, om andre Gränd förut derom
hade beslutir. Samma förhälsande mäste wara om
Wi skulle besluta om ekl annar Skänds-Privilegier»
Jag underställer derförer om Wi icke först' borde
föreställa Preste Grandet Stats-Werkets behof och
anmoda Detsamma, grt kill dest understöd upossra
någre af sina förmäner'och dcrwid förestå, arr tvistat
systlor till Skarens fördel pä bestämd tid skulle fä
sta ledige. Pg della säll kror jag art ändgmälct
lät
-
Den 28 November. r?Z3
lättast och enligast Med tegarne Mlle minnas. Wi
hasme ej rätt att rubba hwad Regerings-Formen i
den n4 §. föreffrifwcr.
Friherre Werta, -^xe!. Jag får wökdsaMmaft
underställa Höglofl. Ridderstapet och Adeln ont
någonsin den stund inträffar dä Presterskapet kan fä
tillräckligt. Här sitta Biffoppar med 10 till
r2,002 R:dr. i ärlig inkomst och de haima wäl råd
akt förlora »agot. Eljest får jag i hufwudfaken förena
mig med Grefwe Oe la Oarst-e.
Herr kLKIman. Dä Friherre Uannerkieim
och flere wärde Ledamöter äro emot mig, är det för
mig tillräckligt skäl att frukta der jag misikagit mig.
Om dek är gifwit att privilegier sträcka sig utom innehaswarena
kan jag ej bestrida Friherre Leäsrliroms
anförande, men jag b.känNer akt jag ej kunnat för»
stä annorlunda än att ett Embete är personelt för
innehafware». För öfrigt böra alla goda saker kunna
hindras, om det kan wara ett Ständ tilläm att
undandraga sig frän deltagande i öswerläggningae
som strida emot Desi interresie. Pä sädant sätt kan
jag ej sinna annat än akt det onda ställe i elvig»
het bibehälias» Jag tror säledeS att Wi kunna utt
lära Osi och förestå nödige jämkningar, för g» i en
framtid ätminstone kunna erhälla nägot af der Höge
rvördige Skändet.
Herr 8trLIs, Larl KlaKnus. Jämte Vet jäg till
alla delar får förena mig med hwad den walds Leda»
mosen, som sist talar, anfort, sär jag endast tillägga?.
Fjerde Band» 194- mr
i?Z4 Den 28 November
-
att jag nu anser riden wara kommen dä vfwerleswornc
af Cmholicismens wälde i wärk kära Fädernesland,
sä smäningon kunde förswinna; och hwad
angar den proiest som Högwördige Preste-Ständer
har till Högloft. Srars-Utfkolter afgiswir, förundrar
den mig sä mycket mera, som jag förmodat
arr Ledamörerne af det Högwördiqe Ständer, såsom
sanna och äkta Lutheraner, icke skulle hafwa sä mycket
eniok en sä Rikögagnelig reformation som den
nu i sräga »varande.
Grefwe Douglas, Larl >Vi'IkeIm. Ehuru oman
att tala, torde mig likwäl rilläras ark yttra mina
tankar öfwer detta ämne. Om detta är en Privilegii
sräga, kan den wal ej sträckas längre, än till
sjelfwa Embekena. Lönerne ärc> nägok helt annat
och de syncö mig kunna komma under granskning
och jämkning. Biskopparnes löner äro ganska olika.
I den ork der jag bor har Biskoppen allenast 350
Tunnor i Krono-Tionde, pä andra ställen mer, ända
till ivoo. Män' tro deras syslor derföre skötas
med olika nit? Manne en sädan olikhet i löningswilkor
för lika Embetsmän är billig och skulle ej efter
en tillbörlig jämkning häraf något öfwerskott ät
Staren kunna winnås.
Grefwe lkamilton, ^xel, anmärkte att af
sainma grund svin äcskillige Biskoppars löner un»
dergäkt förhöjning kunde de äfwcn undergå förminskning.
Herr
Den 28 November. L75Z
Herr klingsporr, Lerclt, förenade sig med
Grefwe klamilton.
Herr kotlilied. Jag förenar wig i det hufivudsakeliga
med Herr kLblman, och kan ej frångå
art någon reglering i lönernc är nödig, men jag yr»
kar ännu ytterligare, art någon sadan ej kan ske
Utan Preste-SrandelS eget samtycke.
Herr Grefrven och Landtmarskalk»:». Af
discurserne har jag ryckt mig finna au de fleste deri
öfwercnsstämma, alt denna fräga arén privilegii sak
och alt sielfwa hnfwndsaken derföre bör sörfalla»
Deremot hafwa flere önskat ett sädanr beslut, att
Stats-Ulskottec skulle anmodas att uprätta ett förslag
till jämkning af Presterskapets löner. Delta
syneS mig ej stridande emot Privilegierne, emedan
der altid äterstär akt öfwer ekk sädant förslag sedermera
besluta. Att härom fräga det Högmördige
Prcste-Ständet innan förslaget först blifwit nprät»
rädt, tror jag för min del ej wara det rätta.
Friherre lVlarmerlieim. Det kan ei sättas i
fräga om Prcste-SrändetS Privilegier böra wara
af lika helgd som något annae Srands. Jag tror
ej eller att det af Herr Grefmen och Landt-Marskaiken
upgifne förslag wore dek rätta. Det wore
alt i förhand förcskrifwa en upoffring, hwilkrn ej annorlunda
än såsom sriwilliq bör aga rum. Långt
bättre wore alt föreställa det Högwördige PresteStandei
Rikets trängande behof, och anmoda Det
sam
-
»756 Den 2 8 November.
samma akt upgifwa i hwad matto Det för sia del
wille sublevera Stalén.
Friherre Legerström. Jag är i hufwudfaken
förekommen af Friherre klannerkeim, men ser ej
något hinder hwarföre man icke ät Preste-Ständct
kunde förestå sältet huru Det lämpeligast kunde bidraga
titl Stålens hjelp; men innan någon remisie
af denna fraga till Slais-Urfkottet göres, är nödwändigt
att Preste-Sländel deröfwer yttrar sig, emedan
Desi Ledamöter desi förman ej kunna öfwerwara
UlskollelS öswcrlägguiugar.
-Zerr Grcfwen och Landtm arstalken- Jag
tror ej det wore lämpeligt for Rtdderskapet och Adeln
att inqä i nägra dekailler om denna sak, men wäl att
lill Preste Scändel hemställa huru wida Det wille
lill Statens hjelp göra nägra upoffeingar, och för
framtiden inga i nägra jämkxingar i sina löyer, och
derom får jag nu göra Riddcrsjkapct och Adeln proposition.
Ropades Ja och Nej
Herr
?äklman. I det fallet hemställer jag om
icke i Expeditionen äfwen kunde inlagas, an Riddcrskapet
och Aoeln anser det ej wara cn Privilcgii sräga
att för framtiden reglera Sländets löuings-wilkor,
ost) att i händelse Preste-Ständet skulle wara af
annan mening, skulle Ridderskapct och Adeln önska
att fa weta pä hwilka skäl. Den förcflagnc hemställan
tror jag för min del blifwa utan följd, ty
Riks.
Den 28 November.
l7Z?
Riksdagen har warit nog läng för Preste-Standet,
för atl haswa kunnat om Der wclar, göra vägra
upöffringar.
Friherre Leäerliröm, stscob. En sadan mening
rörande denna fräga kan wäl ej i Expeditionen
inflyta, sedan Wi hört Ost föreläsas Preste-Ständets
Privilegier och deröfwcr discmcrat. Men akt föreflä
eit eller annat vacance-ar till Staten skulle inga,
och alt lönerne i framliden simlle jämkas, med ett
ord, alt göra ckt bestämdt förslag; syncs mig böra
lätta saken.
Friherre bjerta, IHeclric. Jag mäste för min
del anse Preste-Ständels P ivilegier lika heliga som
wära, och får derföre lill styrka den proposition art
Preste.Slä idets yttrande först mäste inhämtas, in»
nan denna sak till någon widare åtgärd befordras
Herr
Koiklmb bestyrkte ännu widare, alt detta
werkeligen worr en privilegii-fräga.
Zerr Grefwen och Landtm arskalken- Dee
är wäl urom ali twifwcl, ark delta är en privilegiisak,
men sädant hindrar ej, alt icke Riddersikapet och
Adeln i afseende derva kan yttra en önffan, hwilket
under denna Riksdag handt wid flere tillfällen
Stånden emellan.
Herr käklmrin Alt Biskopslöncrues indragning
pä obestämd lid, wore en privilegie sak, har
jag genast erkänt. Deremot har ock Preste-Ständec
pro
-
1758 Den 28 November
-
protesterat, men lönernes jämkning i en framtid ax
en annan fräga, hwgröfwer Niddersssapet och Ar
deln kan yttra sia. Skulle Preste-Ständel wara misinöjdk
med Ridderffapet och Adelns tankar i afseende
derpå, mäste det stä Det samma fritt arr fadant
dä tillkännagifwa.
Herr Kotblieb ansäg srägan wara helt enkel,
att till Preste-Siändcr hemställa huruwida Det will
inga i någon jämkning af lönerne i framtiden.
Friherre 8ig el von l^ollisin. Om Riket kan
räddas genom desin upoffringar, är dec öfwerflödigt
akt derom något yttra, och jag will ej bestrida att
det dä more owärdiqt art ej göra dem. Jag önskar
allenast akt Ridderffapet och Adeln mäste wara preparerad
pä ett sädant sivar ifrån Prefte-Sändet, att
Rldderskapet och Adeln ocksä nu mätte göra sacristce
af sine privilegier och säsom del sörsta Ståndet gifwa
efterdöme ät de öfriga.
Herr Lelorv. Ridderffapet och Adeln har ju
nyligen offrat Adelsfanan.
Zerr Grefwen och Landtmarffalken. Wi
synes alla wara ense om att fragan om BjffopsEmbeten
är en Privitegii-sak. 9!u är således frägan
ej annan, an huruwida för framtiden någon
jämkning i Biffopslönerne kan äga rum. En proposition,
hwilken likawäl af Adeln som en önskan
kan anmälas, som de andre Ständen hos Ridderffa
xet
-
Den 28 November- 1759
pet och Adeln anmält sine önskningar. Jast får derföre
förestå Ridderskap?! och Adeln bifall dera
Ropades ett starkt Ja blandadt med nägra
fä Nej
Herr
Klingspor, 6erstt, önskade att propositionen
skcifteligen matte upsäkkas, hwari ätstillige sist
förenade och hwilket werkstäldes; hwarelrer, sedan
den war författad och läsningen deraf börjad, nägon
a nyo hördes önska, akt deri skulle insättas, att Ridderskapet
och Adeln ej ingått i pröfning af PresteStändelS
Privilegier»
Friherre Legerström, jacob, erindrade att sadant
ej i Expeditionen borde införas nar wara Prvtocoll,
som af Allmänheten blrfwa kände, »vittnade
om motsattfen.
Friherre ^lannerbeim. Att under discnrserne
det warit åtskilligas mening att Wi ej borde inqä i
en sadan pröfning wore wisterligen enligt med sam
ningen, men i proposiiionen, kunde, efter Friherre
k4LNlierbeim8 mening, derom ingen ting införas.
Herr ?LKIman önskade i den föresiagne propositionen
allenast den förändring att deri infördes det
Ridderskapel och Adeln ej ansett stridande mot Preste-Standetö
Privilegier, akt updraga ät
skottet att inkomma med förslag till jämkning af
Desi löner.
r76? Den 28 November
Friherre
klannsrbeim inwände, att det were
tädligast hafuw delta för en framtid sig förbehållit,
sedan Preste Sänders sivar om denna sak inkommit,
Efter någon obetydlig ytterligar-e justering gillades
följande proposition, hwilken salunda af Herr
Greswcn och LgndlMarfkalken framsiäldes:
bifaller Högloft. Nidderskapet och Adeln att,
j anledning af n» under öfwerläggninq förehafde och
i sammanhang med StatS-UljjkottetS Betänkande up«
konnie frägor pm reglering af Bifkops-lönerne samt.
Plan art inga i någon förutgående pröfning huruwida
nämnde löner more, sädane de nu äro, PresteSränder
genom Desi privilegier förwgrade, till Hög.
»widige Preste-Srändets egit öma behjertande af
Mikels och Desi StatS-Werkö ivcrkcliga behof
hemställa, art öswerlägga, och Riddcrffaper och A»
deln wänligen meddela, i hwad mätto Prcste-Standet
genom egit begifwande och patriotiska upoffringar
af innehasivqnde förmäner, fjkulle finna sig beredwilligk
att SlalS-Werkers betrangda tillstånd underlätta?
-
Pä ytterligare gjord proposition beslöts att Ridderffapet
och Adelns nu fattade beslut genom en
E)epnration genast skulle de öfrige Respektive Skantzen
meddelas, dg Depmationen skulle medföra följande?
Ut
-
Den 28 November *761
Utdrag af Protokollet, hallit i Högloft.
Ridderffapek och Abellis Plenum
ben 28 November 1809.
S. D. I anledning af hos Riddcrftkapet och
Adeln under öfwerläggning förehafde, och i sammanhang
med Stars-Urffotteks betänkande upkomne frågor
om reglering af Bijlkops-lönerne, stadnadc Ridderskapet
och Adeln i det beftur, att, utan att inga
i någon förutgående pröfning, huruwida nämnde
Löner, moro, sädane som de nu äro, Preste-Standet
genom Desi Privilegier förvarade, till Högwördige
Preste-Ständets egit öma behjertande, af Rikets
och Desi Slats-Werk merkeliga behof hemställa,
akt öfmerlägga och Ridderskarct och Adeln »vänligen
meddela, i hwad mätto Preste-Ständer genom
egit begifwande och patriotiska upoffcingar af innehafwande
förmäner, skulle sinna sig beredwilligt att
StatS-Werkets bcirängda tillstånd underlätta. Hwikket
genom Utdrag af Prorocollec skulle de öfrige
Refpeclive Ständen mänligcn meddelas. Vt fuxrz.
Anmäldes och infördes en Deputation ifrän
det Hedcrwärda Bonde-Skändet, anförd af Riks.
dagsmannen ifrän Westmanland VVeslinZ, htvilken
tillkannagaf, att Bonde-Ständet förehafr fragan om
bränwins-bränningen somt bifallit de förenade Utskottens
derom gjorde förslag, i hela desi midd till
nästa Riksdag, och ätagit sig den skatt derföre bor
-
1762 Den 28 November
de
erläggas. Bonde-Ständer hade endast gjort det
tillägg, att Dek önskade Götheborgs och BohusLans
Skärgärdar mätte erhålla tillstånd att tätare anlägga
Krogar,
Depntakionen afrrädde pa öfiigt sätt beledsagad»
Justerades följande underdånig» ffcifwelse till
Kongl. Maj:st.
Slormagliqste Mernadigste Konung!
Till Eders Kongl. Maj:tS nädiga sanction fä
Riksens Ständer härmedelst i underdänighet öfwerlämna
den Successions-ordning, hwarefter Swea
Rikes »'korade Kronprins, Hans Kongl. Höghet,
Prins Lkristisn ^uZust8 af Schleswig - Holstein
— Sonderburg — Augustenburg manliga Bröst»
arfwingar ffvla aga rätt till den Kongl. Swensta
Thronen ocb hwilken Suecessions-Ordning, jämlikt
Regerinas-Formens 85 §- bör salom Grundlag af
Eders Kongl. Maj:k och Riksens Ständer wid denna
Riksdag fastställas.
Riksens Ständer framhärda etc.
SucceAonS-Ordning
hwarefter den Högborne Furstes, Swea Rikes
urkorade Kron - Prins Hans Kongl»
Höghet, Prins Ckristian Augusts af Schleswig
-
Den 28 November- r7§Z
wig- Holstein- Sonderburg- Augustenburg
manliga Bröstarfwingar stkola äga rätt lill den
Kongl. Sweustka Thronen, samt att Swea
Rikes styrelse tillträda, af Konung och Riksens
Ständer gjord och saststäld pä Riksda»
gen i Stockholm den December 1829.
WJ efrerskrifne Swea Rikes Stander, Grefwar,
Friherrar, Bistkoppar, Ridderskap och Adel,
Klerckeri, Borgerffap 06) Menige Allmoge, som nu
här i Stockholm kill allmän Riksdag församlade
äro, gore wetterligt: atk sedan Wi pä de skäl den
af Ost under den 12 Maij detta ar »pruttade, och
med Wäre namns och sigills nndersattande bekräftade
Riks-Acr förmak och innehåller, enhälligt förklarat
Wär för detta warande Konung Lustaf den 4
Aäolpst och Hans Bröstarfwingar, sä födda som
ofödde, för nn och ewärdeliga rider förlustige Swe?
riges Krona och Regering; Wi afwen under den
Z Junii detta ar utkorat Wär nu Regerande A-!ernadigste
Konung, och Herre XIII samt Wi
ytterligare i anseende dertill Högstbemälde Hans
Kongl. Majus ägtenfkap med Dest Högtälskelig»
Gemål Hennes Kongl. Majit Drottning kllsärviA
Liifadetii LkarlottL, ej är med någon nu lefwande
Bröstarfwinge wälsignadt, genom, under den 28
Ang. 1809 uprättad förening och Wal-act utkorat den
Högborne Furste Prins Lkristiau ^uZust af Schleswig-
Holstein- Sonderburg- Augustenburg till Swea
Rikes Kron-Prins, att pä de wilker, sa wäl nystnämnde
Wal-act, som ock Högbemälde Furstes till
afgifwande as Ost förestkrisne Försäkran förmå och
in
-
7764 Den 23 November
innehålla, Hans Kongl. Maj:k Wär nu Regerande
All-niadigste Konung och Herre k-XIII efter
Dest dödcliga frånfälle, fhwarmed den Högste Guden
Nådeligen länge fördröjc) i Regeringen öfwer
Swea Rike, samt Der samma underlydande Länder
efterträda, till SwcrigeS Konung krönaS och hyllas,
sann Riket styra; Alisa haswa Wi för Hans Kongl.
Höghet, Prins Llrristian ^ii^usts af Schleswig.
Holstein- Sonderburg- Augustenburg äkta manliga
Beöstarfwingar, härmed melak upräita och fastställa
benna ordning för Succestioucn till Swerigeö Krona
och Regering, pä säll och med wilker har nedansörc
urtryckeligcu stadggs.
Z- r.
Warder dek ägtenffap Hans Kongl. Höghet
Kron-Prins Ltrristian August med Hans Kongl.
Majus höga werrffap och samtycke ingär, och hwarwid
Riksens Ständer Mtryckelige» sig förbehälla,
ari lii! Gemål ej ma kagas cnffild Swenff eller Utlausk
mans dotter, med manliga Bröstarfwingar
wälsigiiadt, dä stkakl efterträda Hans Kongl. Höghet
riri Regeringen Hans Kongl. Höghets förstfödde
Sou och efter Honom denne sednare manliga efterkommande
i den ordning De hans Kongl. Höghet
Kron-Prins Ckristian August, såsom ÄikenL H»fwudman
i rätt nedstigande led närmast äro. Gar
deri förstfödde Sonens linea pä ManSsidan ut, tillfälle
dä Regeringen Hans Kongl. Höghets Andra
Son i Ordningen med Succchions-rätt för Hans manlige
fterkommande i samma ordning , som för den först.
Den 28 November. 1765
födde stadgad är,,nämligen, ait ester som de i rätt
nedstigande led Aktens Hufwudman närmast Lro.
Utgår ästven den andre Sonens linea pä manssida»
gange SnccestionS-rätten kill den tredje och sa widare
till de öfrige Hans Kongl. Höghels Söner i
samma ordning och rätt nedstigande led efter forstfödstorätt,
som här ofivansöre för den förstföddes
Ätt föreffrifwil är.
§- 2.
Dör Konung i Swerige uran att lämna m:n«
liga Bcöst-Arfwingar, men Hans efterlämnade Drottning
Sig i wälsignadt tillstånd befinner, före SkarsRädet
Regeringen med Kongl, magt och myndighet
pä sätt och med wilkor 4l och 9Z §. §. af Regerings-formen
föreflkrifwa, till dest Riksens Ständer
a den tid RcgcringS-formen utstakar, hnnmt sammankomma,
dä Dem tillhör, att om Regeringens
förande sjelfwe förordna. Blifwer Drottningens lifsfrukt
af mankön, förordne da Riksens Stander Förmyndare
för den nyfödde Konungen, pä sätt i 94
§. af Regerings.Formen stadgadt är. Blifwer lDrortningens
lifsfrnkt af ^winnokön, träde denafÄtten,
som efter försifödsiorält den aflidne Konungen i qrfföljden,
pä sän i §. utstakar, närmast är, såsom Konung
till Regeringen.
§. 3.
De af Kongl. Huset af Qrvinno-kön» och Deras
efterkommande, ändock desie af Mankön äro,
haf'
1766 Den '28 November.
hafwe inge» rätt till Swerigcs Krona och regering.
§» 4-
Såsom Reaerlngs-Formens 2 §. utrryckeligen
stadgar, akt Konung alkid stkall wara af den rena
Evangeliska läran, sädan som den uki den oförändrade
Angsburgiffa bekännelsen samt Upsala Mötes
Bestut af ar 1Z9Z antagen och förklarad är, alrsä
stkola ock Prinsar af det Kongl. Huset upfödas i
samma Lara och inom Riket. Den af Kongl. Famillcn,
som ej sig till samma Lära bekänner ware
fran all Succestionö-rält uceflmen.
A.
Prins af det Kongl. Huset mä ej gista sig
utan Konungens wetlffap och samtycke, stker det än»
dock hasme Han förwärkat arfs-rätl till Riket, för
Sig, Barn och Efterkommande. — Lag samma ware
om Han med eller man Konungens wettffap och
samtycke tager till Gemål, enMld Swensk eller Utländsk
mans dotter. Dock ware Honom ej förment,
alt med Konungens wettstkav och samtycke kaga Gemål
af Swenstka Konunga-Huset inom l Swensk Lag
ej förbudna leder.
§. 6.
Pcinscstor af det Kongl. Huset mä ej träda i
gifte utan Konungens »vettskap och samtycke. Ej
el
-
Den 28 November. 1767
eller mä dek någonsin killatas med Swensk man
utom der Kongl. Huset.
L. 7.
Prinsar och Prinscsior af det Kongl. Swenffa
Husek mä ej anträda resa utrikes utan Konungens
wettjlkap och samtycke.
§. 8.
Prins af Kongl. Swenska Huset» mä cj utan
Konungens och Riksens Ständers samtycke bliftva
Negerande Furste as Utlanff Slak, ware sig genom
wal, ars eller gifte. Skee annorlunda, ware H-m
och Hanö efterkommande ej berättigade att succedera
lill Swensk» Thronen.
T- 9-
Skulle den olycka tima, att hela KonnngaHuset
inom hwilket arfs-räkten till Riket räknas,
antingen pä manliga sidan mginge, eller genom ururaktlätande
af hwad denne Succesiions Ordning ulkryckeligen
förefkrifwer, förlorar Succesiions - rätt,
ware Thronen ledig till nytt wal» och utkore dä
Riksens Ständer ett nytt Konunga-Hus.
Till yttermera wisio hasme Wi alt detta föreskrifne
sa belefwat och bestulit, hafwa Wi samteligc
Swea Rikes Ständer delta underskrifwit och beseglat.
som skedde i Stockholm den dagen i December
-
1763 Dm 28 November.
ber mänad äe efter Christi börd de Ettusende Åttahundrade
och pä det Nionde.
Föredrogs ä nyo StatS-Utjkottets den 22
November pä bordel lagde Memorial, angående uphäftvande
af Exerciliä - Esquadroner tvid Skänska
Cavallerie- och Smålands Dragone-Regemenlerne.
Herr Grefrven och Landtm arskalken wille,
j anledning af delta betänkande lämna Högloft. Ridderffapel
och Adeln den uplysning atk med anledning
af atskillige Riksdagsmäns af Bonde-Standet
hos Hans Main i underdånighet gjorde anmälan
hade samma fraga af Hans Maj:t blifwil remitterad
lill Landöhöfdingarne, med befallning att de
deröftver skulle höra de rustande. Defta hade öfwer
alt protesterat emot bibehållandet af ExercitiäEsquadronerne
och Landöhöfdingarne derföre tillstyrkt,
alt de skulle afskaffao. Saken lage nu till
afgörande hos Konungen och Herr Landt-Marskalken
sage ej hwad Riksens Ständer derwid kunde göra.
Herr Lock, Lorlitr I^uäviZ, intygade att
Rnsthallarne i Skäne äfwen önskat deras afskaffande.
Friherre 8taLl von k^olliem. Jag får blott
ödmjukast underställa, huru wida da ärendet kommit
under Riksens Ständers skärskådande och således
blifwit ansedt såsom ett mäl hwilket Dem tillhörde
bandy
-
Den 28 November. r?6v
Landshösdingarne hafwa kunnat uptaga detsamma
och derwid laar nägo» åtgärd. Dä det redan en
gäng är hos Ständerne incamineradt, tror jag dek
rätta bade warit, att de icke dermed befattat sig,
innan Riksens Ständer sig deröfwer hunnit yttra,
ty om Rusthallarne taga clt annat besiut än Rik»
sens Ständer, huru skall det da ga?
Herr Lock conformerade siq med Friherre
8tae1 och förklarade an del wore rakt siridande mot
Regcrings-Fvrmcn.
Zerr Grefrven och Landtm arskas?en. Konungen
lärer dock hafwa räll arr gifwa ordreS till
sine Landshöfdingar.
Herr von ^sul^volss, Larl 6ust. keinboläDet
lärer ingen kunna fäkta i fräga att Kongl.
Maj:t dertill ägt rättighet, och dek nu widtagna
och af Herr Grefwe» och Landtmarskalken omförmäldke
steg endast ljeuat kill akt öfwenyga att berörde
Riksdagsmäns anföranden ej warit ensidige,
dä hela Provturens eniga röst deri instämt. Riksens
Ständer äro derigenom sä mycket mera i tillfälle
att understödja Böndernes önskningar och dermed
äfwen sörena sina, och jag ser intet hinder ait
mälet här uprages och afgöres.
Friherre 8tael von wolstein. Min mening
är ej alt anse Konungen icke äga rätt art inhämta
Allmänhetens tankar i ett sä wigkigt mäl, men dä
jag tvet och sjelf sett <nt i Malmöhus Län Allmogen
Fjerde Band- 195. ej
,77» Den 28 November.
ej Zafstagir fragan, nian iwärtom ingifwit ett nytt
förslag lill Excrcitii-EsqvadronerneS fortsättande, synes
mig detta besiuk tagit genom någon ensidig öfwerenskommelse,
och jag kror alt Rusthållare ej böra
agera Ständer och saken ej afgöraö innan Riksens
Ständer den sanuna pröswat.
Grefwe hamilton, och Herr Lock in
tygade,
art Friherre LmLls upgifr wore fullkomligen
rigtig.
Friherre LeäLrström, facok. I anledning af
Herr von llaul8vo1Ks anförande, att Riksens Ständer
mätte tillstyrka Exercini-EfqvadronerneS afffaffande,
sär jag allenast nämna, alt sä länge Swerige
Har ett indeldr Cavallerie, kan det ej annat än förLlifwa
obrukbart derest icke Exetcitii-Scholorne biLehällaS.
Om det således är wart interesie att äga
«n Trouppe som wi kunna nyttja tvid behof, böra
Le ej afstyrkas. Annat är att de nu blifwik pä ett
olagligt och för Landet betungande sätt inrättade.
Men om rigtiga contraeter göras med Rusthållare,
brhöfwa de ej bliswa skadlige eller berungade hwar?en
för det Allmänna eller enhilda. Deras nytta
är obestridlig. Om derföre Kongl. Maj.t kan med
wederbörande trästa sädane öfwerenskommelser hwari
de gerna sikulle wilja inga, böre Wi ej genom ett
beslut deremot lägga något hinder.
Friherre Ztael von Ickoickein. Det är ej min
sa? alt bedöma nyttan af denna inrättning. Wid
Friherre Lsöerströms anförande wiil jag allenast göra
-
Dm 28 November^ r??r
ra cn enda anmärkning. Dä Vesta Schöler finnas
allenast wiv twänne Cavallerier, äro dä alla wära
öfrige Cavallerie-Regementen oduglige? Om sä är
ware dcr bast indraga dem aldeles, eller ock uprätta
Exercitli-Esgvadroner öfweralt; men det gär icke an,
ty der strider emot Kneckte-Contractet.
Herr Lock, conformeradcksig med Friherre 8tsel,
och det i stöd af grundlagen, som sancrionerar kneck
re-conkracterne.
Aere Grefwcn och LandLmarskalkev peoponcrade
att Ridderskapet och Adeln mättet hos
Hans Kongl. Mast anmäla lin underdåniga önskan
au Exercitii.Esgvadronerne mä-.re uphöca
Ropades Ja och Ne?
Friherre Öbbon, s. Larl. Da fragg redan
är wäckt om reduktion af Cavallen? till InfaNterie,
är dek sä mycket nödwändigare att der lilla wi behälla
qwar mätte blifwa wäl excrcrradt, och Exer»
cirii-Esavadronerne derföre bibchällna. Wi kunne
ännu fä bade räuwisa och oräitwisa fälttåg der Ca»
vallerie alc för wäl kan behofwas.
Harwid upkom bland Ridderskap?! och Adeln
mycket buller.
Grefwe l^ovenbjulMj Larl, instämde aldeles
med Friherre beckerström. Dek more afgjordt 6tL
Exereirii-Esqvadrouer gjort mycken nytta der Se marik
-
1-772 Den 28 November.
rit införde. Att reducera dem more att betaga Armeen
ett tillfälle till bättre öfning och större skicklighet.
Om olägenheter uu dermed följt för Rusthållare,
torde de uran indragning kunna afhjelpas,
om det lämnas Kongl. Maj:t öper akt med wederbörande
om bästa sättet öfwerenskomma, och salunda
sätta alt pä en dräglig sol. Herr Grefwe» tillstyrkte
derföre akt Stats-UrskoltetS förslag ej mätte
affläs.
Friherre AäellvLrä, Lric (-öran, anmärkte
att Stats, Utskottet hade upgifwlt en medelwäg,
hwilken kanske icke alla wid upläsningen hade fattat,
hwarsöre han anhöll att Dest betänkande än en
gäng mätte uplasas.
Herr ?LK!man. Dä detta mål till Statsutskottet
remitterades befann Det sig i en werkeligen
brydsam belägenhet alt afgöra en sä aldeles
nnlitairisk fräga. Stars-Utskottet fann dock atk det
ej kunde höra till Dest ätqärd att pröswa inrättningens
nytta, och att Skänderne ej kunde eller borde
föreskrUwa huru en troup bör exerceras, utan att
Utskottet endast hade alt yttra sig öfwer kostnaden.
Dä den som hittills kill denna inrättning warit antvänd,
bäde för det Allmänna och enskilda personer
warit ganska betungande, har Utskottet förestagit
andra utwagar, bade kill Statens och enskildes lättnad.
Om genom öfwercnskommelftr ver felaktiga i
sakens närwarande skick kan förbättras och afhjelpas.
tror jag för min del att Riksens S-änder ej i förhand
böra lagga hinder i wägen för Exercitii.Esqvadro
ner
-
Den 28 November. 1773
nernes bibehållande, dä deras werkeliga nytta ar
fullkomligen uplyst.
Grefwe 8tsck.eIberZ, keivkolö, conformerade
sig med Herr kätilman.
Friherre Ltael von lklolstoin. Som Rusthällaren
är, enlig, Jndelnincis-wcrket och derpå grunda»
de conrracter skyldig a,r hälla häst och karl m. m.
att exercera i 17 dygn om äret, sa an inrättningen
af Exercikii-Efqvadroner för Rusthållaren ett betnngande
svin strider emot delia contract, hwarföre
alt annat förhållande i fredsiider ar således äfwen
stridande cmvk comraclet. I anledning häraf får
jag hemställa akt alla sädane sammankomster der nägra
fä Rusthållare pä ett oordentligt sätt åtgjort de
fränwarandes eller tredje maus rätt, säsom flere gängor
ffclk, ej mätte kunna äga rum. Utan att Riksens
Ständer derom förut afgöra.
Grefwe ^amilton, ^xel, tilläde, att om någon
n»id desiq tillfällen protesterade emot bestulet,
blef han säsom drucken ulwisad.
Herr Lock. Jag tror ej att någon Landshöf,
ding haft rätt att sammankalla Rusthållare för all
ändra contracker. Dä det är SländerS rätt att beskatta
sig kjelfwe är ett sädant förfarande twärt emot
82 §. af den af Ost nysi beswurne Regerings-Formen
och allmänna lagens stadgande.
Fri
-
r?74 Den 28 November.'
Friherre Lehrström. Det är ej min tanka att
föreflä nägra olagliga coniracker. Conlracter kunna
pa ett olagligt sätt upkomma, men kunna ej när Vermil)
finnes ömsesidigt bifall, wara olagliga. Dce
kan ej wara mot Regerings-Formen, att med Rusthållare
inga contrakt med hwilka de kjelfwe skulle
wara nöjda. Om nägra dagar af ärliga mötet borrt.
roges, och i det stället Exercitii-Esqvadroner inrättades
kunde delta ske utan någon ny kostnad. Eljest
skulle Cavallerier förlora en inrättning, som är högst
nödig om der skall blifwa brnkbarr. Ingen tänkan.
de menniska kan wilja sörwandla en trvnppe till
obrukbar, när medel finnas arr göra ben duglig.
Wi mäste aga duglige Soldater, om wi skole kunna
förfwara vfi.
Friherre 8tae! von Ickolsteill. Denna inrätt,
ning ma gerna dibehällas, om det sker sr nr i linn'
men ej med lwäng. Det är ej friwikllgi ,iär »agra
fä afgöra för alla. Men jag skal! ytterligare förklara
»nig härom, när Srars-Utskotters uttalande
rörande Wargering till pröfning förekommer-.
Härunder arerkom Grefwe I)s !a 6arä!e med
DepUkationen, och tilikännagaf atl Prestc-Sräudct,
med uttryck som innebaro känflart af förbindelse försäkrat
att taga fåken i öswcrwäganve, och yttrar alt
Det i de upossringar Del asyftat warit uppchäljit
af den fruktan» att blifwa den enda Clas som »kul»
Le
Den 28 November- »775
ke gena deni. Borgare och Boude.Skänden Hade
yttrat att De redan afgjorr samm» fräga.
Derpå upläsies ä nyo Stars-Ursksttels under
pröfning »varande Betänkande, hwarester
^err Grefwen och Landtm arfkalken gjorde
proposition till bifall dera.
NopadrS länge och häftigt Ig, Nej, och sos
tering, hrvarunder
Grefwe ^amilton, T^xel, hördes protestera
mot votering om andras egendom, samt ofta yrka§
att en sadan votering ej borde kunna tittaras.
Sedan Herr Landl-Marffalken ändteligen hunnit
förmå Ridderffapct och Adeln till tystnad, yl»
träde stg
Herr käklman. At de »varda Ledamöter, sorn
nu sä ifrigt sätta sig emot bibehållandet af Erercirii,
Esqvadronerne, will jag allenast göra den anmärkning
att en sak ej bör förkastas derföre, att den i
utösningen hittills warit dålig. Manga inrättningar
äro i sig sjelfwe goda, »ne» hafwa blifwit illa
utförde. Skatö-Utskolttt har i siri Betänkande uris
sat an Exercitii-Esqvadronerne hittills pa ett skadligt
sätt warit inrättade, men Det har ej kunnat ins
1776
Den 28 November.
gä i något yttrande att de för exercisen wörö onyttigt.
Hwar och en of detta Ständ som sjelf är
militaire kan läkt inse hurri wädligt det skulle wara,
om Ständer blandade sig nii an förcstrikwa något
rörande exercisen och i commandomäl. Sadane saker
böra endast af Konungen kunna befallas, och jag tror del
borde bero af Konungens godisiunande att befalla
sadane anstalter, hwarigenom denna inrättning ej för
dck Allmänna blefwe betungande. Skulle Högloft.
Ridderskapet och Adeln härom icke förena sig, tror
jag nswen för min del, akt votering icke kan nekas.
Grefwe kkamilton, /-xel. Det more bättre
akt helt och hallit reducera Cavallerierne, Jag protesterar
ännu en gäng emot votering, och förbchällcr
åtminstone, att om votering nödwändigk skall äga
rum, enligt den ro i Axeliga Pnvilegierne inga
andra mätte fä votera öfwer denna fräga än de
som sielfwa äro jordägare.
Zerr Greftvcn och Landtmarffalken före
stälde,
arr RegcnugS-Fonnen wore lydiiZ, akt dekka
Betänkande borde äkecreuutteras, och önskade att
R-.ddcrskavct och Adeln derföre mane efrcrgifwa yrkandet
om votering.
Friherre viibsn, ch Larl, conformerade sig
med Herr kählnurn, och hemstälde om det wore
Ml akt afskaffa Excrciiii'. Esqvadronerna, när de
kunde inrättas pä ett sätt, som icke wvre kostsamt
för Rusthållare. Oin till exemp. Regements'mören
skulle hällas allenast hwark tredje är, och kostnaden
i desi
Den 28 November. i?77
i dest ställe anwändas lill Erercitii-Esqvadroner,
blefwe dek utan afgift för Rusthällarena och Cavalleriet
bättre exerceradr.
Herr KlinZlporr, 6er6t. Jag tror att Cavalleriet
war du.ligr förr, när inga Exercikii-Efqv adro«
ner funnos, och vel kan wäl wara sä hädanefter
också.
Friherre Duben. Det Cavallerie som för längre
rid tillbaka kunde anses dugligt är för det näcwarande
odualigt. Genom rideknes förändrade skick
har Krigskonsten blifwit ert studium, och Cavallen»
eks anwändande en gren deraf som förutsätter alt
Cavalieriet mäste aga en emot sitt ändamål swarande
öfning.
Under tiden hade bland Ridderskapet och Adeln
mycken hetta uvkommit, h varunder åtskilligt
ropades, som ej till Protokollet kunde fattas.
Herr Grefwcn och Landtmarskaikcn erindrade
om lugn wid öfwerlaggniuge», anmärkandes
att genom sorl riden allenast borrirogos för angelägna
göromål och önjkandeS, att ej alla wille tala pä
en gäng dä ingen kunde höras. Sedan bullret afstadnak,
ytirade sig
Friherre Ltael von Döistein. Om del were
aldeles nödwäudigt och afgjordt a<t Cavallerie ej kunde
bli nyttigt uran denna inrättning, skulle jag wist
ej neka till deh fortfarande, men ber förundrar mig a«
hö
-
1778 Den 28 November
höra, att det dcstförukan skulle wara onyttigt. I'
förra tider wet jag att Norra Skånska Cavailcrier,
dä det hade till Chef Baron von Ulstén, hade
renomme alt exercera i superlativ» ^rsäu. Wid
alla möken, alla mönstringar, hade Konungen och
Möusterherrar förklarar sitt wäsbchag deräfwer. Domarena
mäste icke dä hofwa warit csmpekcura om
Cavalleriet mar aldeles odugligt, eller också ärv Excercrtil^Esqvadroncrne
icke sa nödwändige som man
pästär. Till dest jag får en annan öfwertygelse
bestrider jag således deras bibehållande.
Friherre vchsncrsntx, ^sohsn willielm. Såsom
nyst upkommen känner jag ej discurserncs gäng,
men jag tycker mig inse, att en mesentenäu är orsaken
till hela skiljaktigheten. De Herrar som bestrida
Erercilii-Esgvadronernes bibehållande hofwa
ej gifwir akt pä de bestämda orden i SlatS-Urstkortcts
betänkande, akt det s?all sste utan Skarens kostnad
och de Rustand-es berun-gande. Dä wälet under
detta wilker stulle Hans Maj:t underställas ser
jag ej något motiv att för dest bifall lägga hinder
i wägen, för öfrigt får jag erindra att Utskottet ef
förklarat wära nu warande Cavallerier för oduglige,
uran endast sagt arc denna inrättning skulle bereda
dem en högre duglighet.
Friherre vriden. Orsaken hrvarföre i äldre
tider flere Cavallerie-Regementer oförtjent wunnit
renom ee att wara wäk exercerade, har ofta kommit
deraf alt Mönster-Herrarne el warit Cavallerisier»
Ofta af den anledning akt till förestående mös
ten
Den 28 November- 1779
ten och mönstringar Regementet lärt sig wista rörelser
som wid tillfället skulle wisaS. Wid sadanr förhållande
har det ej warit underligt om man kunnat öfwer
ryg a Mönsterherrar om en skicklighet som Regementet
werkeligen icke ägt.'
Herr Klingsporr, (Zerell. Således hofwa efter
Herr Barons omdöme alla Mönsterherrar hittills
warit oduglige.
Friherre Duben inwände, att han det icke
sagt, men wäl att det osca händt, att Jnfan-erister
dömt om Cavalleriets manenvrer.
Grefwe hamilton, ^xel. Det later wal att
pasta arr denna inräkming skulle kunna bibehällas
ulan särdeles kostnad för de rustande, men i sjelstva
merker lärer dek bliswa omöjligt.
Äler förmärkres mycken oro
Herr ?LbIrnan. Som StatS-llkskoltets betänkande
nu för första gängen är under öswerläggning
och anmärkningar derwtd blifwit gjorde, för jag
hemställa om del ej bör ärerremirreras, da Utskoltek
kanske kommer i tillfälle att förestå något bättre och
kydcligare wisa, akt ändamäler med Dest tillstyrkande
ej är att bibehålla dek som för Landet kunde wara
betungande. Man kunde alwen dä wera bestämdt
hurnwida Sränderna erna antaga det gisne försiagec
till EavaUenelS reducrion och man wunne genom
der
-
178c. Den 28 November.
detta upjkof, att ej hinder kades i wägen för något,
som skulle leda till Armeens fullkomnande.
Friherre kiststerstolps, Larl. Af det Ml akt
anmärkningar nn blifwit gjorde, fär jag äfwcn yrka
äterremch pä detta betänkande och tror att detsamma
sedan bäst i sammanhang med andre frågor kan
afgöras.
Friherre liljencrants. I afseende pä en wärd
Ledamots yttrande, an det aldrig utan kostnad sör
Rusthållaren kan aflöpa, sinnes äfwen den inwandningcn
beswarad i Staie-N,skottets betänkande. Hwad
principen angar om Cavalleriets större eller mindre
brukbarhet med eller i saknad af denna inrättning,
fär jag fraga Er mine Herrar hwad tid det fordras
för edra egna Söner akt lära rida? Man bör
wänra af, dem något lättare faktningsgäswa, än af
en rä rccrut, och huru skulle man dä af de sistnämn»
de fordra att de va z eller 4 dygn skulle lära att
sköta en ostyrig häst?
Grefwe Istarmlton, ^.xel. Jag har ingen
ling emot sjelfwa sake» i uulitairifkt afseende, men
det är emot lagens esprit att präja Rusthållaren».
Friherre Osterström. Jag will ej bestrida alt
detta mål tili S:a:L-Ulsko!let mätte ärerremitkeras,
men da mäste der ffe genom sormelig proposition pä
alerremih. Votering är redan begärd och således
kan ej annorlunda utrönas, om de, som den begärt
derifrån wilja assia och förena sig om äterremitz.
Den 28 November. 1781
Herr Grefwen och Landlmarffalken gjorde
ä nyo proposition vin bisalt till Utskottets betänkande,
hwilken beswaradeS med ett häftigt och langwarigt
rop af Ja, Nej och votering
HanS
Excellence Herr Grefwe kuutki. Da
saken nu för första gängen är söre, är det enligt
RegeringS-Formens föreskrift, att den mäste återförtvisas.
En del bifaller och en del nekar och resultatet
deraf är en äterremist, äkföljd af de gjorda anmärkningarne.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken gjorde
proposition pä äterremist, hwtlken — bifölls.
Friherre liljencrants förklarade sig cj stafwa
hört att nägra anmärkningar blifvit yttrade, men
wäl proposition om totalt afstag.
Friherre Ltael von wolstein. Da Nidderskapek
och Adel» besiurit äterremist och anmärkningar
nu skola göras, att densamma åtfölja får jag anföra,
alt da Utskottet säger sig stafwa npfunnil ett medel
hwarigenom Exercilii-Efqvadronerne ej skulle komma
hwarken Kronan eller Rusthällare pä »agon kostnad,
och deria skulle bestä i den förestagne inskränkningen
af nägra dagar pa det ärliga Regememsonötet,
synes mig denna tillgäng orillräckelig, sa akt den
knapc kan gä till mer än högst hälften af kostnaden.
Pä Regements-mötel kunna högst 8 dagar indragao;
tvid Epercrtii-Efavadroncn erfordras en hel mänad.
Destulom om inrättningen skulle blifwa faststäld,
1782 Den 28 November
-
fär jag hemställa, om den icke borde förläggas i
någon Stad. — Nu när Folker blir inqwarteradt i
byar pä Landet nödgaö det betala sine förnödenheter
till hwad pris säl,aren behagar derpå fäkta. I Staden
kunna de fokas hwarest de kosta minst. Dek
skulle äfwen undanrödja mycken olägenhet och kost.
nåd för Officerare om de förlädes i Städer.
Herr Lock instämde i detta Friherre 8taels
yttrande.
Friherre IstijsncrLntL. Den tagna principen i
StatS-Utskottels betänkande, är att kostnaden hädanefter
ikall förhälla sig som 6 till 102. Jag hade
således trott att ingen stränghet fknlle möta tvid an»
tagandet af Srats-Utfkotrcrs förslag.
Herr kilorckenstolpe. För att uplysa de »värde
Ledamöter som begärt votering, anhaller jag att fä »pläss
56 §. af Regennas-Formcn,
hwilkeli Herr
k^orckenstolpe upläste, hwarefter han fortfor: Den
na
tz. stadgar jn tvdeligen akt detta ärende ff'all äierremilteras
till StatS.Utffottet och sädan har praxis
warit hela Riksdagen. För öfrigt instämmer jag
med de warde Ledamöter, som ansen Vena för en
cvmmandomäl, således är det witzerligen Konungens
rätt att förändra Cavccklerie lill Jafanterie, allenast
det lker utan de Rustandes betungande och pä det
sätt Regerings.Formens 80 Z. utstakar. Och dä lära
icke Landshöfdingarne mi dylika frågor kunna fä
någon befallning arr sammankalla eller öfwerenskom
ma
-
Den 28 November. r?LZ
ma med dem som rustnings ssyldigher åligga, Hrvis--  kel wore att nprätra olagliga coiitraccer,
Friherre Dsäerström, ^acob. Det förundrar
mig arr höra en Ledamot pasta att comract kunna
mara olagliga, när de af bägge contraherande blifwit
samtyckte. För öfrigt, ehuru jag ej är emar älerremitz om
RidderfVapet och Adeln sig derom förenar, will jag
likwäl anmärka, att wara discusiioner derom draga
längre pä tiden än en votering skulle göra.
Grefwe borner, Larl 6g,bri'el. För min del
kan jag ej deltaga i denna discusiion i hwad huf«
wudsaken angar, sä som ej Militaire, men den upläste
Z:s innehåll ar tydligt och ingen annan proposition
kan göras än till äterrcmih:
Härwid wäcktes a nyo någon oro, dä under
ropet
Friherre Duben hördes yrka, att man wid detta
tillfälle borde hafwa afseende pa Landels wäl
och ej pä enskild egennytta.
Herr Grefwe» och Landtmarstalken förnyade
sina förmaningar om ordning och stillhet.
Grefwe De Is 6aräis. Utan att inga i någon
undersökning om nyttan eller skadan af Stats.
Utskottets förslag, får jag allenast hemställa, om
nödwandigheten af äterrem.sien. Saken är ganska
tydlig. Ingen kan wägra att anmärkningar blifwit
gjor- ^
1784 Den 28 November.
gjorde, aterremitz är derus en nödwandig följd.
Hwarkill ffnlle dä en votering tjena, när i alla fall
ingen annan contra proposition kunde göras?
Herr Grefwen och Landtm arffalken Dä
saken enligt Regerings-Formen bör till UtMltet
ätergä, sär jag den aran förklara, alt jag icke gör
någon annan proposition.
Friherre liljencrants yrkade ä nyo, att han ej
hört nägra sädane anmärkningar göras, som kunde
föranleda en ärerremih:
Hwarefrer mycken oro upkom
hwarunder
ärstkillige hördes ropa, dels att werkeligcn sädane anmärkningar
blifrvik gjorde, dels an saken more af«
gjord.
Medan bullret ständigt ökades anmälde sia fle,
re gängor
Friherre Öderström, ^n6ers, och ropade dels att
del more hans räck an sa tala, dels att dä votering
blifwil begärd den ej kunde ivrgras.
Sedan sorlet näavl alstadnat förmådde Herr von
^laulsvollk ari ffuffa sig ljud, äbcropandes Regerings-Formen
fäsom Ml att bella mäi borde Återremitteras.
Derwid ropades ett starkt Ja. men ett Nej.
Den 28 November. 1785
Friherre Legerström, kristers, anmärkte akt
del således berodde af Landt-Marskalken akt magra
votering.
Herr Gresiven och Landt-Marskalken. Att
nu vorera, more alt verera om RegeringS-Formcn. Jag
har länge anfelt fåken såsom afgjord kill äterrcmitz,
men om någre wilja lämna ytterligare anmärkningar
till protoeolle! rörande detta mål, bör det ej
wara dem förment.
Herr d^orstenstolpe ansäg de sammankomster
som Scats Urffoktet föreslagit såsom stridande emöt
Regerings-Formen.
Friherre liljencrants. Såsom Ledamot af StatsUtskottet
anhäller jag att fä besmara denna Herr
k^orstenstolpcs anmärkning. Hwarken jag eller na»
gon aniran har förestagit någon olaglighet. Fragan
är ej i StatS-Urskortet wäckt, utan härifrån
lill Skars - Utskottet remitterad. För öfrigt när
Stats-Urffoktet uitryckeligen yttrar att ändringen t
conirackerne skulle ske friwilligt, kan jag ej inse huru
detta skulle wara stridande emot RegeringsFormen.
UplästcS ä nyo SlalS-UtskottetS den 24 November
pä bordel lagde memorial, i anledning af
Kongl. Majts nädiga proposition angående understöd
för Tackjerns-Bergslagerne.
Zjerde Band- 196. ^ref
-
1786 Den 28 November.
Grefwe körner Z Larl (Habne!. Som detta
snaar en ny utgift af Banquen, fär jag anhalla akt
denna Konungens näbiga proposition malte till Battco-Utffolrel
blifwa remitterad.
Herr von LckulMnbeim, Oavist. Jag lwiflar
dock att det sökte biträdet af Banquen winnås
kan, som wid alla lillsätter: blifwer tillitad. Största
delen af Bergsmans,hemman äro'ukom desi blott af
Krono natur, ehuru de ifrän man till man transporteras
kunna. Icke helier medgifrver tillfället för Bergmän
art sätta Tackjern i underpant, som af Bruksägare
siker med stångjern emot Disconterings-ftiher.
itppä derom af Herr Grefwen och Landt"
Marskalken gjord proposition blef denna remitz af
Ridderffapet och Adeln bifallen.
Föredrogs ä nyo Skaks-Utffottets den i8 November
upläste memorial, innehallande förslag om
satret atr förestå nödiga indragningar till StakSWerkers
förmän.
Herr Grefwen och Landtmarskalken gjorde
proposition till bstall dera, hwilkcn bejwaradcö med
Ia och Nej.
Friherre Stael. von Holstein anhöll att detta
Stato-Utsikottets utlåtande mätte fä återremitteras,
enie
-
. -Den 28 November- 178?
emedan han framdeles wille afgifwa skrifteliga anmärkningar
derwid.
Grefwe körner, Larl 6adriel, trodde att om
Ridderskapet och Adela aldrig sä lange öswerlade
om detta mål kunde flutet ej blifwa annorlunda, än
alt det bifölles. DesiUtom dä inga anmärkningar
blifwit gjorde kunde aterremih ej komma i fräga.
Friherre LtaLI von l^olllsin. Jag willö sjelf
göra anmärkning emot de af Stats.Utfkottek sörcflagne
premier, men jag är icke nu dertill beredd,
men jag får fräga om da ingen enda af Ridderffaper
och Adeln wid detta SkatS-UtfkottetS utlärande
will göra nägra anmärkningar.
Ropades Nei«
Zerr Grefwen och Landtmarffalken giorde
proposition om bifall till Stats-Utsikouels betänkande,
hwilken med Ja beswarades.
Friherre HäljoncrantL utbad sig fä anmäla, akt
dä i SkatS-Utffottet det nu Lill Riksens Ständer
öfwerlämnade Finance projectet-afgjordes, hade han
i älMliga delar warit af ffiljaktig mening ifrån
pluralitekcn, och förbehållit sig alt fä bifoga sitt särskildta
votum, men da berörde projekt i Utskottet ej
legat pä bordet mer än 2 dagar, hade han ej hunnit
fä sitt yttrande färdigt, utan anhöll an det samma
lill Högloft. Ridderskaper och Adeln fä »stämna
z hwilket uppå derom gjord proposition bewiljadcs
Fci
-
1788 Den 28 November»
Friherre Stael yrkade ä nyo aterremisi af det
sist uplästa SratS-Ulffottckö betänkande, emedan hatt
wille anmärka all Urffokker deri afstyrkk indraaningar.
stlplästes ä nyo Siaks-llkskoktets den 22 No"
vember pä Bordel lagde Betänkande om Reduccion
afen de! Cavalleric-Regementer till Infanteri.
Friherre von Duben, Larl, uplaste följande
:
Wördsamt Memororral»
Medgifwes att wi hafwa behof af Cavallerie,
sa kan jag ej inse rätta orsaken hmarföre det bör
till hälften reduceras Jag kan kanske medgifwa att i
anseende till antalet af de öfrige wapen hwaraf tvär ArmLe
sä indrid som wärfwad nu består, är kanske Cavallcrie-styrkan
i proportion större, men skall Cavallen k
af denna orsak reduceras, sa tyckes deraf följa, alt
i händelse af krig dä Armeen till fots nödwändigr
skall ökas, aswcn Cavalleriet dä mäste ater upsätras.
Wärk Cavallerie utgör för närwarandc 6 isto man:
(eller nummer) Skall det nu till hälften reduceras kominer
det således att Utgöra Z092. Delta kan witzerligen
wara tillräckeligt, ja till och med öfwerflödigt, om
man antager Herr Grefwe krölicbs supposition att
Swen
-
Den 28 November 1789
Swcriges KrigsTheater framdeles skall inskränkas inom
eller i Norska BergS-skrefworna; men förklaras denna
itee för ogrundad, och mani och med det samma supponerar
sig möjelighctcn af en mera öpen Krigö-Theaker,
hwarcst wi framdeles kunna komma att agera,
sa torde af följande skäl kunna slutas att pä deri
fot märt indelra Cavallen? nu stär, är desi antal
i proportion mot Infanteriet (dä krig inträffar)
ej för stort.
Jag har förut haft äran nämna akt Cavalleriek för
närwarande är omkring61 80 man, Wid inträffande krig
kan man genast afdraga minst !:del bestäende af oexörce»
rade Recruter,Sjuke, vacantc erc. obrukbar, rester således
4950. När nu afvesta 4950 man,under ett krig,kommer
art afgä kill Högqvarters-Wakter samt Ordonancer
till alla uptänkeliga Adjutanter, och om den högst Cavallerie
ödaude kjensigöringen af Bref-poster afwen
bibehälles och af Cavalleriek utgöres, fä är redan
denna styrka reducerad till en rest af högst 4500
man. Denna förminskning (större eller mindre, hwilket
beror af Localen as Landet) är redan nykommen
wid Fälttagets början, sjukdomar och kulor hafwcr
ännu ej bidragit till någon förminskning.
<W>s«
serligen och mycket probabel! kan Swerige äter fä
krig, dä äfwen veste 4950 man äro till hälften öfwerflödige,
men man kan wäl icke neka till att jn
Swerige lika lätt kan blifwa nödsakadt utföra ett
krig, der Krigö-Thearren fordrar hela denna styrka
ja torde hända mycket större; More dä hälften af
Cavalleriek rednceradt, sa inser jag icke möjligheten,
och det af mänga orsaker, att under elt fälttåg vrgani
fe
-
,790 Den 2 8 November.
sera något dugligt Cavallerie: Och jag tror söv öfrigt
alloin än möjeligheten härtill gass, sa blefwe det
kanske Kronan wida kännbarare än om Hon under fredstiden
saknat inkomsten öf den föreslagna reduction, alla
andra olyckor oberäknade som brist pä Cavallen? kan
medföra under ert Fälttåg. Jag tycker att blotta
ätankan af den olyckan att under ekt Fälttag
wara i brist af Cavallerie skulle afskräcka Riksens
Högloft. Ständer ifrån att inskränka detta nyttiga
wapen, som tillika är sä swart akt anskaffa, till en
fä obetydelrg rest af omkring Z090 man, hwilken styrka
blir under ett Fälttåg liter att påräkna, solange
wart indelta Cavallerie ej annorlundaorganiseras.
Med all möjelig öfwerrygelfe om, samt aktning
för Högloft. Ridderskapet och Adelns samt
de öfrige Refycclive Standens widsträckte kunskaper
och högst uplyste tänkesätt, wagar jag likwäl
tro, att, som pluralitetcn af Högloft. Riksens
Ständers medlemmar hwarken warit elser äro Militairer,
sa kunna De wäl inse", och böra sa
widt möjeligt är, för kronan göra atla möjliga lönande
indragningar, men jag wägar också tro art, för
att i detta sall inse rätta nyttan och för framtiden
beräkna de olyckliga följder som brist pä Cavallerie
under ett Fälttåg kan medföra, lärer Högloft. Riksens
Ständers pluralitet nödwändjgt med de Oeconomiska
kunskaperna äfwen förena de militairiska, 06) sär
jag i anledning häraf i ödmjukhet förestå om ej, innan
uägon decisftvn öfwer denna i fraga warande wigriga
sak widare tagcs en Comité sä wäl afMilikatrer
som Oeconomer mä^te af Riksens Högloft. Skan
-
Den 28 November. i?sr
der nedsättas, för att hwar för sig granska och
Häröfwer afgifwa deras berankanden; sami att stukeliga
afgöraudel ankommer pä Kongl. Majer.
Jag gör mig försäkrad att Högloft. Ridderskayet
och Adeln med Dest »vanliga tfwerseende godhet
lämnar ofullstandigheken af detta memorial obemärkt.
Till flut fät jag likwäl äran anrnarka, att »vid de
libekationerna af detta mäl, ej någon konsideration
i anseende till be rustande mätte komma i stäga,
ty om »vid fluteliga afgörandet häraf resolveras att
större eller mindre del af Cavallcrie-styrkan skall afsitta,
sa sker ofelbart mannamähn, emedan jag ar
fullkomligen östverlygad att del finnes ganska fä Rust»
hällar- som ej pretendera lika rätt till reduktion.;
Friherre vilken tilläde mumeligen, att hwad
han nu upläst more i anledning "af Ryttmästare»
och Wasa-Riddaren Grefwe krokeks memv-ial om
indragning af Wästgötha Cavallerie, hwarjämre han
utbad sig att nn i anledning af Stars-VlskoiretS
ny§ upläste Betänkande äfwen fä anföra något till
Protokollet.
Herr Grefwen och Landtmarffalken erindrade
att Oeconomiä - Utskolkels utlakande öfwer
Grefwe krokeks memorial ännu wore hwilande pä
bordet, och icke till pröfning blifwu föredragit;
hwarefter Friherre Dukens nu i anledning deraf
upläste Diktamen äfwen begärdes pä borver.
Herr
1792 Den 28 November
Herr
björnstjerna, Ua^nu8, trodde att SkarsIststortetS
betänkande omfattade ett Regerings.-mäl,
hwilker till Kongl. Maj:t borde hemställas; när den
deri söresiagnc indragning kunde ste utan någon
stada för Rusthällarena, säg han ej eller någon wada
i denne föreflagne hemställan.
Zerr Grefwen och Landtmarstalken misäg
äfwen för en afgjord sak, al k verra mål ej af gränder
kunde afgöras, uran borde underställas Konungen.
Friherre liljencrants erindrade att detta mors
just hwad Slaks-Urstottet sjelfc yttrat, det more ej
staga om någon indragning, utan blott alt lära wiesa
numror stä vacante.
Friherre von pilben, ^s. 6arl, uplasts följande
till protokollet.
Wördsamt Memorial!
Bland de mänga »nera som den lärande delen
af allmänheten mast »vidkännas, lärer med säkerhet
kunna räknas den mängd af illa uträknade och
ogrundade projecter hwilka dageligen författare lärn,
na, der de uran afseende pä sin ringa kännedom bedöma
alla högmäl och under korrllänkta phrascr
«f allmänt wal dölja egennytta».
Det lämnas till Högloft. Ridderstapet och
Adeln samt de öfrige Respektive Stättden att skärsta
-
Den 28 November- 1793
skäda, om lili äfwentyrs det memorial, som angar
Westgökha Dragons Regementes afstttande, ingifwlt
of Grefwe frölick kan till alla delar eller blott till
någon del räknas bland ofwannämude förpäg. Emedlerlid
har jag, ehuru del egentligen ej blott rörer
mig, efter någon lwekan funnit att det borde be*
swaras. Mänga skäl lycktelS wäl göra det onödigt,
men om äfwen blott detta swar skulle kjena att
smickra författaren till omnämnde memorial, sa är
det tillräckligt ty ändamälet är art till intet göra
de swaga skäl som understödja projeccet  men
ej alt förolämpa en mistlyckad Auckor.
Hwad först widkommcr den klagan som göres
art sedan Weftgörha Cavallerie blifwit till Dragoner
förändrade hafwa kapporna äfwen förbylts till
kapotter, sa utom akt vesta kappor moro öfwer 20
ar gamla mac denna förändring lika sä nödwändig
som hälsosam. Hwarje Cavallerist medgifwer ber,
och jag pästar att Rusthällarne i allmänhet wunna
derpå. Alen den flursalkö Författaren sedan gör,
alt nemligen desta kapotter skulle kill äfwentyrs
wara underkastade ett lika öde, blifwer ett ojäfaktig
bewis, att författaren ej känner elementerna af
förslaqockonsten, som onekeligen är alt kunna draga
slukföljdcr. Skulle någon (utom Författaren) kunna
tro art ny förändring blifwer en nödwändig och
snar följd as den som föregått!
Om man får
utan sakernas undersökning dragör as alla ändringar sädane
slutsatser, och om desta sedan anwändas såsom skäl
sä är det äfwen ostridig! alt äfwen Herr Grefwen
skulle kunnat öka till en förundranswärdr/ama! de
sä
1794 Den 28 November.
fä han gistvik. Som ett förslags wärde dömes af
desi grundlighet sä har man nu blott welat genom
delta exempel wisa huru lillförläieligt ett memorial
kan wara, hwars första rader ej rala den ringaste
granskning.
De gamla sadlarne haswa blifwit casterade
och andre obrukbara fadda i stället. Bet medgifwes
till näston del; men hwad kan ett sädaut fel af
Leveranteurer eller af Besigtningsman, dä den af
Kongl. Krigs Collegio derä fastställde modell blifwit
följd, haswa för inflytelse pa Rusttjensten i allmänhet
och är det ett skäl akt begära det ett Cavallerie-Regemenre
skall afsitta och till Infanteri förwandlas?
Om dylika klagomal som endast genom protest med
»vederbörande Levecantcurer och Besigtningsmän ä
ena och Rusthällare ä andra sidan kunna afgöras,
blefwo inför Riksens Ständer såsom orsaker till Regementets
förändringar upkagne sä wägar jag gista
att project ull hela armeens totala indragning snart
skulle inkomma. Tror Herr Grefwe» att om emot
all förmodan, bans anhällan blefwe bifallen, Westgötha
Dragone-Regemenke ej da såsom Infanteri skulle
finna sin existgnce angripen af nägon Notställare
Hwars skäl wörö stödde pä de uti dest memorial anförde
grunder.
Afrver kaskarnes ändrande klagar den wärde
Lcdamoren utan myckel skäl, emedan mästingen pä
Veste och hästswansarne tillföll» Rusthällarena och hela
ändrings-omkostiiaden blott upgick kill l ö st.Riksg.
Hwad nu ater Herr Grefwe» menar med jämna och
ärliga ombyten kan sä mycker mindre sörstäS, som han
sjelf
Den 28 November. 179?
siclf säger att nägra ärförbigingo innan kasksrnc ändrades,
och Utom dest tror lag att alt är en klok
ändring underkastadt. Jag will ej förswara ark of»
ra ändringar böra ike, men blott wisa huru osammanhängande
Herr Grefwe» skrifwit om saker som
röra urgamla inrullningar och sjelfwa Statens inkommande
wäl. —
Hwad widare säges att desta odrägliga
kostnader (som ej äro bewiste) och desta ärliga
ombyten (som man tyckes befara) ästadkomma
osämja och oafbruten strid, sä bewisar det endera
wederbörandes cfrerlätenhet i tillsyn eller illwilliga
Rusthållare eller också akt Rusttjenst lagarne
äro felaktige.
I hwilket fall som hälft lärer sadan!
ej särskildt kunna apliceras pä Westgötha Dra»
gone-Regemenre; och minst bewisa uödrvändigheken
af dest förwanvling.
Herr Grefwen klagar att de hästar som pä
stättmarkerna mfläppas i brist af tillsyn förfaras och att
Dragonerne af hat 06) hämdlystnad under fälktäg
skada Rusthällarens hästar. Med sädane allmänna
beskyllningar kunde författaren lättare bewisa att
Man aldrig borde hafwa hästar, och att hat och
Hämdlystnad aldrig borde gifwas, än att derifrän leda
nödwändightten af ett Cavalleries, afsittande.
Hwem rär för akt i Skaraborgs Län finnes slättmarker
? och hwem kan hjelpa om Rusthällarena updrifwa
den manligen hederliga Ryttaren till wäldsamheter,
swarande mor deras illwilja och skadande deras
egennytta? Detta sednare kan jag dock försäkra
blifwer utan följd dä skicklige Officerare föra
Troup
-
1796 Den 2 8 November.
Teonppen.
Westgöthe» Dragoner lära aktiv med
tacksamhet emottaga den godhet Herr Grefwen har
att ej wilja sara denna Corps; men dä han tyckes
fiona akt Regementet mäste, om det stkall likna LifRegementckS
Husarer, undergå cn total reform, sä
anhäller jag ä Regementets wägnar att Herr Grefwen
mätte förskona alia »vederbörande frän ett storstag
kill denna reform, som hwarken kan byggas pä
de grunder Herr Gre swen i sitt memorial upgifwit,
eller pä det smicker hwarmed han sä otjänligtwis
sö?t uphöja andra Regemenker. I alla fall
får jag anmärka att dä indeldrc Cavallerie-Regementer
jämföras, böra äswen Rusthältarne a bada sidor
komma i betraktande, emedan de mer än mycket bidraga
kil dcsie Regementets duglighet, och emedan
Officerarns blott kunna göra af hwad som Lr —.
men Rusthäliarena deremot äro slkyldige att anskaffa
tjenlig» ämnen. Utan alt inga i denna jämförelse
som Herr Grefwen af en stump inkastat i filt memorial,
och som säkert hade patzat i hwad
annan, skrift som hälst, will jag blott bedja
honom, wid de stunder han sä nyttigt offrar ät militära
yrken, äswen jämföra Rusthållaren» wid detza
bäda omnämda Regementes, för att sedan finna,
det skillnaden är ojämförligt mindre, emellan LifRegemcnts
Husarer och Westgökha Dragoner äntt
emellan besia bäda Cavalleriers Rusthållare.
Sä längt har jag punkt frän punkt följt den warde
Ledamoten. Alt hwad jag hittils beswarat, har
blott wisat saker lika obetydliga i sig sjelfwa som
cförenlige med hwad s»m tyckes wara desi ämne.
- Desi
Den-28 November. 1797
Dest Memorial är nemligen ingifwel för akt afskaffa
Rusttjensten i Westergöthland, men sä lamik
jag hittills följt honom tror jag mig hafwa bewist
alt hwad han sagt, ej som annat an klagomål
knnna anses, och icke säsom orsaker art uphäfwa ett Cavallerie-Regementk.
kanffe war det blott ett företal
til de 2.ne punkter som nu hastigast skola besivaras.
—
Localen (sager Herr Grcfwen widare) de
länder der ett rättmätigt och med SwerigeS
sanna intereffe öfwerenSftämmande krig HL'danefter
kan komma att föraS, är derjamte
af den beffaftenhet att en E »vallerie troupp
sällan kan nvttjaS med någon wärkelig fördel-
I deste ord ger Herr Grefwe,, en definition
pä SivengcS politiska tillstånd, som omöjeligeu med
mera dristighet af den största kännare kunnat cstswas.
Wörö alla Rusthållare kil den grad uplyfte som
Herr Greswen här tror stg wara, sa undwekos
wist alla twister, hwilka man wet oftast aljiras af
okunnighet. Emedlertid finner, man med förundran att
omöjeligen ett rättmätigt krig enligt med.Sweriges inrereste
kan föras i Skäne eller i wära östra och södra
Grannars provincer man blott i wäster. Denna
nya upräckt som endera stöder sig pä cn djup politik,
eller astrologisk! förespående, är som jag redan
anmärkt tvid något annat ställe af memorialet, i
min tanka behäftad med den ofullkomlighet, akt dek
warit mera skäl att säga twärtom. Bewiset häraf
lärer ej behöswas, ulan will jag i stället gä till
ämnet för att Upgifwa de skäl, Ason, efter min ranka
-
Den 28 November.
?a torde göra Cavalleriet nyttigt i Wästergötland
och nödwändigr för Swerige.
1:0. bltgör Swenjka Cavalleriet ej mera äu
si8o man, hwilka, dä jag ej antager författarens
princip, äro af största behof endera i Skäne eller i
händelse af Landstigning i öster, hwarest marken ej
förbjuder Cavalleriers manenvrer; och da der med
mycken förmän kan nyttjas wid de hastiga rörelser
som fordras att genast, i början hindra fiendens
fastande pä wära kuster.
2:0. Är Wästergötland i allmänhet' i ständ att
mera än de Bergiga Provinserne i Riket föda och
underhålla ett Cavallerie.
z:o. Wid hwarje Campagne kan man räkna
ztdel minst af Cavailericr obrukbar!
Recnncr
kunna ej ersätta denna förlust
man mäste således
snarare hafwa för mycket än för litet Cavalle»
rie, aldramäst dä dest mängd more en saker fördel
wid war södra grans.
4:0. Utom dest lärer ingen weka i hwad KrigsThearer
Sweriges sanna eller falska intereste kun»
na föra Sweriges rättmätiga eller orätlMäkiga
wapen. Sadan! kan blott tiden wisa, men en
Cavallerie-Troupps danande fordrar siere är och kan
ej lika lätt up- som afsitta.
Z:o. Lärer änkeligen blifwa fräga om Westgöthe,
Dragonc Regemente ej med skäl borde bibe
.
häl
-
Den 28 November.' 1799
hallas såsom midt i Riket belägii, och i ständ att
hastigare än alla andra bispringa de z:ne af wära
gränssidor som skulle behöfwa det.
6:0. Om de 7000 tunnor spannemäl som
författaren läfwar, kunde också för Kronan erhalkas,
rorde fräga upsla om ej cn kroupp i hwilkcn bade riik
häst och för kan tjena, bliswer i wista ögonblick wida
mera nyttig än denna spannemäl för Skaten
indragen.
Det sättes aldrig i fräga att ej förstaget af
7LOO tunnor spannemäls winst för Kronan är
lika godt ssm »välment; men deremot finnes ett
hinder att nemligen det militairiska mäste med det oekonomiska
förenas, emedan det enås öfwerwigt skulle
blifwa det andras undergång, ty Staten kan
ej äga penningar utan Armöcr och ej Armöer utan
penningar.
I följd häraf har jag tror! mig böra underställa
Högloft. Ridderskaper vch^ Adeln om ej innan
en sadan ändring förerages en Comnö sä
wäl af Milttairer som Oecouomer, af Riksens
Högloft. Ständer mätte hwar för sig granska ett
Cavalleries afsittande, htvars bibehållande kanske kunde
wara Riket af större nytta än man hittills förmodat.
Jag wägar ej begära att de ofullständiga in>-  kast jag gjort skola upkagas, iwärtom Zr jag fullkomligen
öfwerkygad att hwarken Herr Grefwe I?rölicks
eller mitt memorial lärer kunna »vägleda de
afgörande yttranden som gifwas af män, hwilka
ägg
i8oo Den 28 November.
äga alla lil sakens afdömande erforderliga egenskaper.
Jag wagar emedlertid försäkra att Westgötha
Dragon-Regementes ömaste sorgfällighet är blott
ark tjena fosterländer, Utan afseende nar och hurri
det sker, men akt jag som en medlem af denna
Corps ej bordt med stillatigande afhöra ett memorial
hwars otydlighet, hos dem som ej känna Vesta
saker, kunde fraiuaga författaren den allmänna opinionen,
om hwilken jag -förmodar hans arbete för
framliden gjort honom försäkrad.
Aaq anhaller att detta memorial mätte de öfrige
Respecrive Ständen meddelas.
Herr Ljörnsijmna. Sedan Konungen nedsatt
en Comitöe af Generaler och kunnige Militaire-Persöner
för att uprätta förslag till Defensionswerket,
torde den bäst kunna döma öfwer denna sräga.
Skulle Riksens Ständer ventilera öfwer alla de smäsaker,
som till sädane ämnen kunna höra, skulle Riks-
dagen uran twifwel bliswa permanent.
Herr Grefwen och Landtmarskalken gjorde
derefter proposition om bifall til Betänkandet, hwilken
med Nej, beswarades, hwarefter den förnyade
propositionen om arerremist jämte de nu gjorde anmärkningar
af Ridderskapel och Adeln
Bifölls.
Friherre von Duben. Om det skulle blifwa
bewiljadr att hwart Compagnie singe 2:ne Compagnie-hingstar,
skulle wisterligen alla Rusihällare göra
sitt
Den 28 November- i8or
sitt bästa att fä sina ston drägtig», för akt derigenom
undandraga dom akt kunna t tjenstgöring
nyttjas.
Föredrogs ä nyo Slats-Utskotters den 23 November
pä bordet lagde Betänkande, rörande Armeens
indelning i Brigader.
^ Bifölls.
Föredrogs ä nys Allmänna Besvärs- och Oceonomiä-Ukffottcrs
Betänkande i anledning af Kongl.
Majits till »Riksens Ständer algifne nädiqa Proposition,
angående Åtskilliga af Allmänna Magazins
Direktion upgifne behof och omständigheter m. m.
Friherre hamilton, Larl, utbad .sig fä anmäla,
aik detta more blott ett vreliminaik betänkande,
som blifwik afqiswit, i tanka att tiden skyndade
med nödigt'upköp af spannemal för Kronobrännerierne;
tiden more nu förliden dä Magazins-Dirce»
tion deraf kunnat draga nägon nntta och O"onomiä-Utskottet
more sysielsatk att samfält med StatsUtslkotter
utarbeta, ert fullständia.k sw^r pa Konungens
afgifne nädiga proposition. Friherre ^amilton
anhöll derföre, att detta Betänkande tili afgörande
Zjerde Band. is7> mät
-
1802 Den 28 November.
mätte fä hwila intill dest de förenade Utskottens
samfälöta utlakande hinner inkomma.
Herr Grefwen oH Landtmarffalken gjorde
proposition pä detta Friherre Hamiltons yttrande,
hwilken
Bifölls.
Riddcrffapet och Adeln åtskildes klockan Z2.
In kclem kroto colli
^1. 6. kalkenberZ,
Tisdagen den 28 November.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Företogs till Justering Utdraget af Prorscoller
körande Ridverfkapet och Adelns beslut om Instruktion
för Riksens Sranders Instiria-Ombudsmanhwari
efter gjord anmälan af
Herr UotbllekiA Larl krestric, Ridderskap??
sch Adeln samiyckle, art der af honom föreflagne
Den 28 November. r8oz
och af Ridderfkapek och Adeln gillade tillägg Lil!
i Z. skulle i Instruktionen såsom en särskild och den
s Z. upkagas. I sölje hwaraf efter behörig justering
godkändes följande:
Utdrag af Protokollet hailit i HögloftRidderskapet
och ZjdelnS Plenum
den 24 och 28 November 1829.
S. D- Föredrogs ä >ii)o der af ConstitukionsUtskottet
omarbetade och den r8 November uplästa
forsing till en Jnstcucrion för Riksens SkanderS
Jusiiiiä-Ombudsman, hwilkel af Högl. Ridderfkaper
och Adeln gillades, med följande förändringar näml.z
Akt esker ilsta en ny §. införes af innehåll:
att Jttstitiä-Ombudsmanncn bör lämna Justis
riä-Cancollercn underrättelse on-. de mål loin genom
honom bliswa anhängige gjorde; hwarjämke Ridderfkapcr
och Adeln besiök, der skulle hos Hans Kongl»
Maj:r en underdånig anhållan göras, att lamma
skyldighet l afseende pä Justitia-Ombudsmannen
mätte Jnstitiä-Caneclieren alaggaS.
s:dra g:dje och yrde §. §. skulle aldeles utgå.
IO Z. bifölls, med den förändring, akt orden:
eller efter Iustitiä-DmbudömannenS hänwisning/
skulle utgå.
I 11 §. gjordes den förändring, art i stallet
för orden: lVarder den af Nongl Maj t anbZ^
fald,
I8L4 Den 28 November.
fald/ sättes: Sedan den af Longi- Majt blifwit
anbefald.
17 §. bifölls, med den förändring att hela
momentet: — hwarjännc sä beskaffade fanglistor, som
de, hwilka Konungens Justitiä Canceller tillställas,
äfwen till Justitiä-Ombuvsmannen af wederbörande
fiola insändas,
utgör.
Likaledes gillades och bifölls hwad Constitutions-Utskottet
i Dest detta förflag äkföljande Betänkande
förcstagir, rörande bestämmande af tiben,
? warifrän Justitiä-Ombudsmannens befattning borde taga
fin början, till den 6 ststledne Junii dä RegeringSFormen
antogs; och dä Nidderffapet och Adeln
äfwen biföll att Justitiä-Ombudsmannen kommer
att erhälla en Expeditions-Stat, efter det af ConstitUkions-Utffoktct
först upgifne förslag, med tillökning
af en Waktmästare, beslöts art sragan om
denna Stars aflöning, jämte öfrige för denna Expedition
nödiga medels anslående lil.' Siats-Utskor.'et
skulle remitteras.
Föredrogs ä nyo Banco-Urffotters den 18 No.
damber pä bordet lagde Proroevlls Urdrag afven ,0
Ncv., rörande rättighct för Diöcoiucrne i Götheborg
och Malmö att i R:ks>DiSconren wid förer
fallande hastiga behof fä uptaqa större län.
Den 28 November. 1805
Friherre 8t»el von Holstein, Lorsttr Im6-  vi§- Jag har ej tillräcklig kännedom om berra
ärenbe och begär således endast uplysning. Arv
Discomerne grundade endast derpå, arr af Vanqven
erhälla penninge-snmmor för lindrig ränta och
sedan lana M dem för io ä 12 procent, kan jag ej
' anse ert sädant förfarande under annat namn an oc»
ker. Det synes mig fsm samma penningar bättre
kunde anwändas till Naringarnes understöd och
Landtbrnkets uphjclpande. Widare kan jag ej inläta
mig i någon pröfning af Banco-NtjkoltetS afgifne
förstag.
Herr Silverstolpe, 6ust»k I an
ledning
as denna Friherre Staelg anmärkning, får
jag den aran »plysa, att i delta ifrån Banco-Utfkottet
meddelade Protocvlls-Utdrag, ej är fraga om
inrältadel af någon ny Discont eller meddelande af
Län för någon lägre ränta. Dek angar twärt om att Götheborgs
och Malmö Discomer skulle emot »vanliga Discont
wilkor näml. 6 procent, hwilka förut afdragas wid
infallande trängande behof fä upläna större summa i
Riks-Disconren. Jag tror således att när detta lans bewiljande
i alla fall beror as DirectionenS pröfning, del
ej bör »nöta nägon swärighet för Ridderskapet och Adeln
akt bifalla Banco-Utffottelö fsrflag.
Grefwe I^antlntzskauten, Albreckt. Efter de
nn meddelade uplysningar fär jag anhälla om pr»»
posuion pä Banco-Ulffokters ProtocollS-Utdrag.
Herr
Zl8o6 Den 2 8 November.
Zerr c^refwcn och LandtmarffalVen gjerde
derefter proposition n!i vifall af hwav Banco Utskottet
föresiagit, h.aitken med Ja befrvarqdes.
Föredrogs ä nyo L«g Atskotiets den 4 November
pa bordel lagde betänkande om Sjö- och Gränse
Tall? jamc Accis Rätters uxhäftvande.
Herr ak XlinteherA, >Vst!re!m, uplaste kill Prokocolles
följande;
Al simma skal Lag-Utffokkek tillstyrkt, att sähaue
ma! och arendes som »11 höra under Tull- och
Accis Nätter, böra, dä de inträffa i Städerne, uptagas
wid Ordinarie Domstolen derstädes, anser
jag aspen enahanda mai, som lyda under GränseTull
Nätter och hwilka ä L mdcr sig tilldraga, kun«
na företagas wid Landt?Domstolcn, i stället förden
Domstol af compouerade Ledamöter, som Lag-Utfkorter
tillstyrkt. Derigenom winnes icke blott den förman,
att sävare Ledamöter undwikes till Domare,
hwilka i maler och af desi utgång äga egit inleresie,
uran äfwcn den, att anraler af obehöflig-Domstolar
och Rättegångs ställen minffas. Den kostnad sparas
jamwäl, som kill Veu compouerade Domstolens Ledamöters
aflöning annars skulle ätgä af Tnllmedlen,
hwilkas anwändande till elt sädanr ändamål torde
möra flere hinder, osäkert kunde dctznkvm wara, om
Wid Gcäiife-orkerng fä beffaffade personer, utom
man,
Den 28 November. 1807
»vanliga Embetsmanncn wore art tillgå, hwilka edligt
Jörsatkningarne fä nyttjas i Domare-wärf, och
öga erforderlig förmåga arr handtera de dertill hörande
ärendet, hwarurider bcgripes, ej allenast Tullförsnillning
sch confiscationer, uran äfwen walds? och
flagsmäk, son? wid sift nain »de tillfällen inträffa, kill
hwilkas handterande desto heldre fordras hvs Domaren
ku effa p och erfarenhet, som de samma aiigä
bade lif och mäliärd, hwarsöre ock, innan senare
Förff.ttningar åstadkommit förändring, sa b effe. ffa de
wäldsmäl förut lydt under Ordinarie DomstolarneS
befattning, äfwen som ds, i Venna stund, fränk
Gränse-TuldRätkernc, höra under Hof Ralternes widare
granskning. Del kan wäl anmärkas otc Häradshöfdingarne,
eiler Ordinarie Domare ä Lander
i första Jnstantien tillräckligen förut är lystlsiatk,
och att de nu i fragg warande mai gemenlmen fordra
skyndsamhet, uröfwer hwad öfrige Embeks-göromäl
kunde medgifwa; men dels inträffa dylcka ärcnder
ej sa ofta, att deraf kan mällas synnerlig tillökning
i arbetet, i synnerhet dä de wid Ordinarie
Tingen kunna förekomma, dels ock, dä, i afseende
pa hacktade personers ffyndesamma afdömande, förur
är särskildt tillstyrkt, att en Extra Domare mä
förordnas till en sädan befattning wid Ordinarie
Domarens förhinder af andra Embers mål, sä kunde
äfwen honom hlisma lilläkit, att i,lika händel»
se, dä ständiga Domhafwanden rbore förhindrad,
lägga hand wid omförmäldte Tttll-mäl ä ursäitands
Urtima Ting» i hwilker enda fall, Tull-m.,'dleg behöfde
anlitas tilt hans aflöning,
Om
i8o8 Den 28 November»
Oni defia mina tankar mä winna något afseende,
heinställer jag »vördsammast om icke Lag Ukstkottets
betänkande kunde bifallas i den del, som
angär Stats - Domstolarnes framgena befattning,
med sädane mål, som nn tillhöra Tull- och AccisRatterne,
med den förändring, hwad Gränsc-TnllRätterne
rörer, att deras i lika fall hafde äkgärd
mä stickas under Tings-Ränerne i de orter, der
brottet eller den ätalade gerningen rimm, hwilker
äfrven instämmer med allmänna lagens stadgande i
10 Tap. 2i §. Rättegängs-Balken, som bjuder, art
brott och mihgernings-mäl ffola ransakas och dömas
der gerningen gjord är.
Herr Grefwen och Lcrndtmarstalken- Da
nu delta betänkande första gängen till pröfning förewarit
och anmärkningar derwid blifrvit gjerde, fär
jag proponera att detsamma, atföljdr af detza anmärkningar,
mätte till Lag-Urfkottet arerreniilleras.
Bisölss.
Föredrogs ä uyo Lag<UlffottetS den 4 November
pä Bordet lagde betänkande, rörande fardag
ä Fidei-kommister.
Herr LerZenlkMst, kria hostan, anförde till
Protokollet följande;
Af Högloft. Lag-Ulffottets betänkande om fardag
ä Fidci-Commrst egendom, finner jag a!k, pä
den
Den 28 November. 1809
den grund, der larens generel!? stadganden bordr
följaö i de fall, dä de as någre specielle ej bestämdt
emorsades, och att fardagsär more uri lö Cep.Jor--  da-Balken tillätit för Hyresmän och Landtbönder,
har Lag-Utskottet föreslagit fardags är pä FideiCommifi
egendom i likhet med allmänna lageno
stadgande, alt efter egendomens särskilda läge i Stad
eller pä Land.
Grunden för detta förslag beror således, ester
min kanka, derpå, om Fidei-Commisi Inne
hafware, i afseende pa sin egendom, bör anses i lika
förhållande med Hyresmän och Landtbo.
De
bägge senare bereda stg förmänen af att bebo och
bruka den innehafwande egendomen, emot e» wist
utfäst afgift, och da upsäqning sfer är dem en wist
lid tillåtit art emot fortfarande hy a eller arrende
begagna sig af egendomen, hwilken lid är lika nödwändig
för Hyresmän att för sig anskaffa annan boplats,
som 'för Jord- eller Husägaren att genom
antagande äbo bereda sig en, derförman, ofra icke
möjlig inkomst, hwaremot en Fidei-Commistarie, sou,
tvid den afgäendes död nästan altid är gifwen, och
för hwilken ett lika stadgande skulle wara ensidigt
betungande, tillträder egendomen med en ej förr än
nied döden uphörande nyktjo-rätk, och grunden för
detta hans innehafwande är antingen en förenad Arfö
och
Tcstaments--rätt, eller ock endast den senare. Jag
tror således att om något lagligt skäl för bewiljande
af fardags-är skall hämtas bör sädank finnas i la
gens stadgande om ars» och testaments tagare, med
hwilka jag anser en Fidci.Commist-innehafware i
i8ro Dsn 23 November.
samma förhållande. Och tvid granskning af sakens
förordnanden i nämnde fall, somt den ssprit
som deri rader finnes rui , i Cap. 2 §. Gifrermäls-Balken
5 Cap. 2 Z. Ärfda-.B.illvn och,8Cap.
z Ärfda Balken wara icke okydeligeu stadgadt, alt
arf- och testamcntS-tagareS rakt börjas tvid den Persons
dödskima hwariqenom förmänerne dem tillkomma.
Al hmad således är anfördt kan jag ej tillstyrka
bifall ä Lag-Uljkottcts betänkande pä deri np
tagne
ffal, men finner deni Uir billigheten.  Fidei
Commist-stiftelser
bibehålla cn tvist förmögenhet inom
Slägren och betaga derigenom lika närlVylde, ja ofta
närmare bcflägkade, blott genom forstfödflo-rätt
och könskillnad den andel deri, som efter wär lag
annars bordt dem tillfalla.
Och hwem kan wal
ttveka att förestå ändring deri, dä obilkigheten deraf
minffaS och flere personers oblida öde mildras?
Detta tror jag böra blifwa grunden till bifall
af Lag-Utffottcts project, hwilket om det ändä torde
böra äterremitteras dit för alt erhälla Dest utlärande
huruwida afkomsten af en sadan egendom
under fardags-aret bör tillfalla Sterbhusdelägariic,
eller kunna anwändas till gäldande af den afgängne
iunehafwarens skulder. Om Fidei-Commist innchaswaren
mä äga att genom testamente till sin hustru
eller annan borrtgifwa denna afkastning och hustrun
äga andel deri efter lag.
Herr as klintsberg, VVilbelm, uplaste följande
:
Den
Den 28 November. i8n
Den fardags-rätt, sorn genom allmänna lagen
och särskilde författningar biiswit tiuagde Landtbo,
ellee de» annor mans jord sch fastighet innehar,
sä roal som cck Embete- och Tjensteman samt deras
arfwingar, syneö wara föranledd of behofwet akt
winna en wist stadgad ordning och rättelse emellan
af- och tiilträdare, fästad wid upmärksam ointanka
för de förre, att under fardags-ärcr kunna förse sig
med annan bostad och att stel sm a bärga afkastniugen
af deras höstutsäde, ä de orter der sadanl sade
nytljas. >
länder lagens allmänna stadgande i detta fall,
lära Fidei-Commist egendomar icke kunna hänföras
sä länge den lag gäller, som tillåter rätter ägare,
akt fntt fa disponera om sin förwärfda egendom.
Tcstators wilja och förordnande ar den enda lag,
som i sitkt fall ffall efkerlefwas, och enligt antagen
lagtolkningS-grund, mäste det, som af Testator
icke är päbudit ej eller kunna anses tilläm.
Da Testamentet enligt dest natur, endast asser
Fidei-Commitzariens förmän, och dä as det samma
ofelbart följer, al! succestorens rätt widtager i samma
stund, den förres rätt genom hans död förlorar all
»verkan, sä anser jäg för min de! nägon fardagsrätt
ej kunna den dödes arfwingar tillkomma, sg
wida denna förmän ej blifwit dcm genom förordnandet
uttryckcligcn förunnad, och enär dertill således
ej kan argumenteras af Testaters föreskrift, lärer
ock Lagstiftaren ej böra falla något deremot stridande
beslut, hälft den derigenom skulle återtaga
1812 Den 28 November.
och minska en del af den rätt, som genom lagen
Llifwit öfwerläten hwarje enskild man, alt förordna
om förberörde sin egendom ulan lwäng och inskränkning.
AcswingarS räll lill egendoms-afkastningen för
der ar Fidei-Coministarien aflider, kan ej wara någon
stridighet underkastad. Den samma är en följd
af hans berörde ar hafde befattning med egendomen,
hwilket ater icke kan lämpas till fardagö-äret, som
giswer en ny gröca, med hwars beredande han icke
haft att skaffa.
Pä samma grund Lag-Utskottet tillstyrkt far.
dags-rätl a Fidei-Commist-egendom skulle xer analogi»
m, en efkerlefwande maka, jamwäl kunna yrka
en lika förmän ä sin döda makas arfwejorv,
ehuru den ensamt hörer arfwingar»^ lill. Kunna
nu Veste sistnämnde ej betagas, all genast wid det
årets förlopp, dä ena makan aflidit, tillträda deras
ärfda jord, sä mäste wäl enahanda skäl föranleda
till samma utgång, enär Fidei-Commistarien är satt
i arfwingens ställe ost) rart. Mig är ej eller kunnigt,
all fardags förmän hwarken i ena eller andra
fallet någonsin blifwit ifrägastäld.
Allmänna lagen innehåller dcsturom den särskilda
händelse, dä fardag uttryckeligen ar förnekad
förre innehafware», nämligen wid tillfälle af bördgoch
lösnings-rätt, hwarom i Z Cap. 12 §. JordaBalken
förordnas, akt dä jord dömes i börd före
Thoma dag, bör den afträdas nästa fardag derefter,
Den 28 November. 1813
och de! will synas som wore förra Fidei-Eommitzaricns
arfwingar ej berättigade kill en förmän som
ej tillkommer en laglig köpare.
Jag anser mig således ej kunna med Lag-Utsko
tet wara af lika kanka i förcwarande sraga, likasom
jag ej eller inler bchofwek af något särskildt stadgande,
enär Testarors wilja ar den enda lag, som
följas bör i frägor om FideiCommisier, deras afoch
tillträdande.
Grefwe Oe la Oaräio, facob. Jag äger e)
Fidei-Commitz i detta Land och wäntar mig ej eller
något. Jag är således i denna sraga aldeles owäldig.
Jag känner ej lagen och hwad den härom stadgar,
men jag tycker det är billigt, att en Enka bör njuta
fardag. Det ar ju möjligt, att hon wid mannens
borrtgäng kunde wara i »välsignadt tillstånd.
Del är ju möjligt att sedermera ett barn kunde
födas, som ägde rätt alt denna egend ombesilka, som
i alla fall fordrade hennes omsorg och ökade utgifter;
och under sädane omständigheter, skulle hon
lik,vä! genast kunna skiljas ifrän de wilkor hwari
hon förm leswat, ifrån de tillgängar som nu blcfwe
henne nrera nödwändige. Jag får derföre för
min del tillstyrka bifall till Lag-Utffoucrs förslags
Herr von k-lautsvolff, Larl 6ust. keinbolä.
Jag är äswen i den olyckliga belägenhet att ej äga
eiler wänta mig något Fidei-Eornmisi. Jag har
derföre med samma owäldighel kunnat deltaga i
Lag-1'tffotlels bcstut och finner mig NU deröswer
kun
-
i8i4 Den 28 November
-
kunna döma. Lag-Utskottet har funnit akt ingen lag
gifwes emot fardag för FidenCommisi. l6 CapJorda
Balken och under mkomne författningar stadga,
att ingen isrä» sin egendom kan wräkas uran
fardag, och att innehafware af hwad jord som HM
sikall njura den. Delta stadgande synes aftven här
kunna tillämpas. Helt annorlunda förhåller sig nar
Fidei - Commisi-stifraren föresikrifwlt någre wilkor.
Desia galla da såsom lag, men när sädane ej finnas
, ar der ostridig! Lagstiftarens rätt att häeom
förordna. Fragan ar da om rättwisan och billighetens
fordringar när en Fidei-Commisiariug dör och
lämnar efter sig Enka och manga waen lo si barn, hvilkas
enda tillgäng ofta är njutningen af den inkomst
som genom fardag bewaras; och vet är pä desia
grunder som jag tror art denna förmän bör bewiljas
ät dem, hwilka ej annar förswar än Lagstiftarens
omwardnad, och således ej mindre päkalla, än
ock Hafwa rätt till desi skydd emot ofta kanske samtvetslöse
pretendenter, som kunde eljest med begagnande
af desi förmente rätt, i bekymrets stnnd nkwraka
deri asiidnes Enka och Barn, uran att desie
hade tillgäng pä Någon nndansiygt.
Icke eller
lider någon dcrwid, om fmdag ä Fidci-Cömmrsier
stadgas, emedan den Frdei-Commisiarre som derikenmn
senare kommer arr tillträda Fidei-Commisiet a»
HM förmodar, njuter den tillfredsställelse att wid
hans frånfälle, äfwen hans rätts innehafware fä
»Ma en lika förmän af fardag.
Grefwe vobna, ^uZust. Jag conformerar
mig med de rwännc warde Ledamöter Herr Grefwe
Vs
Den 28 November 1815
ve la 6krräie och Herr Lagman käaufsvoist', dock
med del tillägg, art öfrige Syskon af sä man- som
q-.vinno sidan ma fa sig af fardags-aret, esker den
senast aflidne FideuCommisiarien, begagna.
Grefwe vantm»8baulen. I anseende kill de
öfwer delta ämne yrrrade olika rankar tord; proposition
lill arertemisi fa göras.
Herr Grefwe» och Landtmarstalken gjorde
propvsiiion pä bifall af Lag-Ukfkoitets betänkande,
hwilken nied
Ja och Nej beswarades.
Uppä förnyad proposition om alerrcmisi deraf
swarades äfwen Ja och Nej.
Friherre Legerström, sfacod, förklarade sig cj
wara emot medgiswandet af fardag för Fidei-Com»
mist, men trodde att Lag-Utfkottels försiag ej more
fullständigt. Om fardags-är stadgades, borde äfwen
arfwingarne wara answarige för husröta. Derom
och flere små omständigheter more i betänkandet ingen
ting sagdt. Om det skulle gillas borde det wara
mera dekailleradt. Han tillstyrkte derföre att
det till Lag-Ulffottet matte äkerremitteras.
Herr von I-Igul^vollk. Jag har intet emot
att betänkandet ätercemtlteras sedan anmärkningar
derwid blifwit gjorde, men i afseende pä den, som
den tvärve- Ledamoten wäckt, anhäller jag allenast
art
i8i6 Den 28 November.
att fä erindra, att förhållandet ej här kan wara
enahanda som med Boställen. Dä härmed ingen
wist byggnads ssyldighct följrr och dä egendomen ej
esler syn emotkages, kan icke eller i detta afseende
någon king i lagen stadgas.
Herr Grefwen och Landtm arstalken förnyade
sin proposition om atcrremist till Lag.Ukffoltet
af bena betänkande, hwilken
Bifölls.
Föredrogs ä nyo Lag-Utffoktets den 27 November
pä Bordet lagde betänkande, angäcnde yrkad
ffärpning i straffet för tjufnader.
Bifölls.
Föredrogs ä nyo Lag-UtstkockekS den 27 November
pä Bordel lagde utlåtande i anledning af
de anmärkningar, som blifwir gjorde 'wid berörde
Urffokks betänkande, angående Rättegångs Ombud.
Friherre 8tael von I^olstmn. Dä jag tväckt
motion rörande Constltnrorials utfärdande för Rättegångs
Ombnd, war det af den erfarenhet jag stckf
och troligen alla hast, om de mangfaldiga mistbrnk,
som af Advdcatcr söröswas. Ingen ting är manliga
-
Den 28 November. »817
Me än att Advocaker, antingen af okunnighet ellen
för egen winning nMapa rättegångar. Sadan!
kan efter min ranka ej förekommas annorlunda,,än
genom utfärdande af Constiturorialer för dem, som
kunna anses skicklige att fa advocera. Jag hade således
ej wAnkak, alt Lag-Urffotrer stuile mrstkänna
min afsigt eller deremot lägga något hinder. Jag
bestrider derföre 'Lag-Nsotters häri gifue tillstyrkande.
Hwad den distinction angar som Herr Lagman
l^aus8vo!K' gjort emellan Tingsskrifware och dem
som äro Häradshöfdingen pä Ting följaktiqe, finnes den
ej i de Kongl. Bref j^m röra detta ämne. Orsaken
hwarföre Tingsffriftvare deri äro förbndne att
advocera, är den, akt de äga tillgäng till alla
handlingar och, derigenom för stor fördel öfwer mokpanerne.
Samma Eäi synes mig galla för dem
som sölja Häradshöfding. Jag anhaller derföre att
w! mätte förklara del Kongl. Majus i delta afseende
wisa författning stricre mätte efrerlefrvas.
Herr von llstLnssvollk. Jag inser och wärderar
den warde Ledamotens patriotiska nir och tänkesätt,
Men hemställer om han werkeligen kanner förhållandet
i de Lander hwarest privilegierade Advokater
finnas, och om der werkeligen der gär bättre än
här. Af en lädan inrättning jPuile narinli^en följa
ark desto Advocatek j^nlle taxera de rättsökande, sä
wida ej naaon »iwäg wid oges att Regeringen för
Avvccakcr upgjorde ordentelige Markegangs- taxor.
Allmänna lagen har ucredr och beffrifwic de egenffaper
den ffall äga, som mä wara berättigad, att
föra andras talan. Den som äger dcsta egenffapek
Zjerde Band- 198. har
i8i8 Den 28 November.
har redan dertill i förhand erhållit Lagstiftarens
Constitukvrial och behöfwer ej något annat.
Det billigaste synes wara att den för hwilken en
part har förtroende äfwen mätte fä införa hans talan
och pä desta grunder anhäller jag, att Lag Utskottets
uttalande mätte gillas. Jag ser till och med
ingen fara om hmad som ar stadgadt för en Tuigsskrifware
skulle uphäfwas eiler ulwidgas, iy man
bör rrv att hwarje Häradshöfding bör kunna urskilja
och göra ett klokt wal af de personer, hwilka
han till sitt biträde nyttjar, och den misttankan mä
rväl ej äga ruin, att en Häradshöfding till oriktig
Dom kan läia förleda sig af den, hwars ledare
han sjelf är.
Friherre Ltael von Holstein erindrade alt det
ej wore pä supposikioner han wille grunda sitt bestur.
För öfrigt trodde han, alt i denna fraga ingendera
kunde öfwertyga den andre.
Herr Grefwen och Landtmarffalken gjorde
proportion pä betänkandet, hwilken med Ja och
Nej beswaradeS.
> Åtskilligt hördes erindra att detta mäl nu an.
dra gängen wore före, sa ast det bestämdt borde
afgöras.
Herr von blautLvolst. Da i alla fall det ankommer
pä hwar och en part att se uv wid de wal
han gör af Advocat, utan att Lagstiftaren lärer
behöfwa wara Förmyndare för sjelfmyndige personer,
sy
-
Den 28 November. isis
synes miq icke wädligt att äfwen med en annan
öfwertygclse bifalla Lag-UkffottekS utlåtande. Wi
haswa nu långt större angelägenheter all sysselsätta
ost med, än att häröfwer med en votering borrttaga
tiden.
friherre 8taö1 von wolstein. Jag tror icke
det. Det är wisst ett ibland be angelägnaste Riksdagsärender,
alt fa fluk pä det oordentliga i lagsskipningen.
Aovocater narra den enfaldige hopen, upwigla till
ständiga protesscr, stifta oenighet emellan föräldrar
och barn. Det kommer deraf att folk af all siags
melie, Jägeri-Beljenter, folk som förlorat sine sysslor
och utan bestämdt lefnadssätt, advocera. Sadant
bör rätlaS. Säkraste medlet dertill är att
Hof-Rätken förordnar Advscater. Det knnde dä i
en framtid blifma möjligt att indraga onödiga Domstolar,
men un är det omöjligt.
Herr von Lokantz, Ifvar ^rostric 6abriel.
Om man wille widkaga de strängaste författningar
och till och med förbjuda hwar och en akt advocera,
kan man likwäl derigenom aldrig hindra elaka menniffor
alt upwigla rättegångar.
Friherre 8tge1 von läolstein. Oin sädant ej
kan hindras, kunna rättegängarne åtminstone mycket
förminstkas.
Zerx Grefwe» och Landtmarffalkcn- Jag
tror ej att ben yltrade jarhagan genom Friherre
8tael8 försiag wore ashulpen. Jag fär derföre göra
-
1822
-Den 28 November.
ra Ri^derskapet och Adeln proposition om bifall lill
Lag-Urskol^els urlakande.
Ropades ett starkt Ja men ett Nej
Herr
forsten stolpe, Kristers, hemstälde om
icke de strjdi«;a meningar kunde förenäs om Rid--  derjl'apek och Aocln beflöle att hos Konal. Maj:k
göra underdånig anhållan, det täcktes Hans Maj:t
befalla Hos Räiterne en större marsamher tvid fullmaglers
utgifmande lill sädane personer, som bära
sa rätt alt sära andras talan. Pä delta sätt trodde
han all votering kunde undnstkas.
Herr Grefwcu och Landtmarstalken- Om
Herrarna bifalla Lag-Ulskolrels urlälaude uudwlkes
äswen derigenom votering.
Friherre Stael von wolstein. Om jag skulle
gä ifra» mitt nrkande rörande Constiturorialer, kan
jag ej ga ifrän hwad jag yrtrar i asteende pä den
distinccion som blifwit aiord emellan T Ngsjlkrisware
och dem som solja med Häradshöfdingar.
Herr von lcksussvolkk. En sadan distinktion är
i detta L gchuffoilels Utlåtande icke gjord.
H rr sk klinteberg trodde att ingen Häradshöfding
med delicarehe och laglydnad tilläte någon
as sine skrifware att advocera.
Fri
-
Den 28 November
-
i82r
Friherre 8taL1 von wolstein, Till den warde
Ledamotens uplysning fär jag nämna, att wid Ostra
Göinge Härads Rätt har händt, ait pä en gäng
Tre Constmierade Domme sunniis. hwilka alternerat
sä, akt den ena stukir pa Domstolen och de
audre advocerar den ena ester den andra. Om sadan
t ej kall handa Hnmdshösdrnqar med dclicatcsse,
hcrr det likwäl werkeligen inträffat.
-Herr Grefwen och Lcmdtmarsbalken- Om
missbruk ske star det hwar och en srin att klaga
pä behörig ort, men sädant hör ej till denna staga.
Herr von kkaufsvolff, Om Domaren i Ostra
Göinge Herad begäkt fadane olagllgheker, sä är
det för hans egen rakning och dek star parten stut
alt dem atala. Det sörefaller mia alles ast besyn
nerligt,
au De Domare pa en gang blilfvir förordnade.
Lag-.Utffoner har tillstyrkt fastställ»lse af
Konungens nådiga Förordning rörande Rätiegängs
Ombud, och således förekommit de missbruk hwaröfwer
den warde Ledamoten klagat- Eonstikuloria»
jers utgifmande skalle möta minga stva igheter, och
jag will derwid erindra, att en af anledningarna
för Lag-U-skottet ait yttra sig öfwer detta ämne,
war just klagomål ifrän Allmogen, akt ej tsll sine
Ombud fa nyttja hwilka de åstunda. .— SlUteligen
fär jaq förnya m'n förklaring akt wi werkeligen nu
knnde sysselsätta oss med angelägnare mäl.
Friherre 8taöl von I^olstein. Jag tror att
detta ärende är faselig! angelagik- I sall twiiswels
mal
-
182? Den 28 November.
mål skulle upstä om sanningen af hwad jag anfört»
Mill jag allenast hänwisa till Gotha Hof-Rcut.
Herr Locle, LorsttL I^uävi^, hegärde wo-.
tering.
Friherre Ltael von Holstein. Konungen har
i sin Nädiga Förordning strängeligen anbefall att
inga andra än de, som fullgjort sine studier och
more redlige män m. m. ffulle sa advocera, Om
Domare stricte holle sig derwid, more ingen ting akt
anmärka, men när sädanl ej stcr were det nyttigt
att Constitukokial för Advocater Utfärdades,
Men om jag härifrån stall ufsta, önstkar jag Åtminstone
att hos Konungen matte anhällas om en
alfwarsam befallning, att de i detta afseende Utgisne
Författningar noga matte esterlefwas.
Herr Grefwen och Landtmarffalken. Herr
Baron tyckes således wara nöjd och wilja bifalla
AtstottetS betänkande, allenast med det tillägg: att
Hos Hans Kongl. Maj:r underdånig anhållan mätte
göras om en alfwarsam påminnelse kill Hof-Räkterne
om Författ a',igarnes noga efterlefnad; och härom
får jag gora Ridderffaper och Adeln propyr
sition.
Bifölls.
Den 28 November» 182;
Föredrogs ä nyo Lag-UtskottetS den 27 No»
vember pä Bordct lagde betänkande angående »värdering
och offentcligt nprop ä fast egendom a landet
som för gäld utmätes.
Bifölls.
. Föredrogs Lag-Urffottets den 27 November pä
Bordel lagde betänkande, om förklaring öfwer Z §.
af Kongl. Förordningen den 2» Februarii 1789,
angående Kcono.hemmanö försäljande till Skatte
m. m.
Bifölls.
Föredrogs ä nyv Lag-Utskottets den 27 November
pä Bordel lagde betänkande af den 27 sistlednc
Oktober, angäende ändring uti det Eds-formulair,
som 8 §. af Kongl. Stadgan om Concurser
den 28 Junii 1798 till fordringars bestyrkande
»vid dylika tillfällen föreffrifwer m. m.
Bifölls.
Föredrogs a nyo Lag UtffottelS den 27 November
pa bordct lagde bktänkande, rörande förestå
g
-
1824 Den 28 November,
singne förändringar tvid Brottmåls ransaka,,ds och
afdömande.
Bi solle.
Zerr Grefwcn och Landtmarffalken tillkänpagaf
det han mäste begifrva sig pä Slotter till
Hans Maj:t Konungen och lämnade derföre klubban
till den älste nu närwarande Gxefwen, Herr
Grefwe Oe ia Larstie, ^acob
-
Föredrogs ä nyo Laq-lllstkottetS den 28 November
pa Borver lagde betänkande af den 27 sistledae
Ocrober angående yrkadl uphäfwande af 10
§ uti Kongl. Sladgan ym wärfinnq och manskaps
leaande lill kriqslienst den 7 April 1802/ i hwad
samma §. innchäller, att Handtwerks-Gesäll, som i
fredlig tid bäfwer anwärfd eller eljest till krigstjenst
särfallen, icke kan twingas a«t betala sin skuld hos
husbonden titt större belopp än 5 R:d.
Bifölls,
Färehades ä nyo Lag-UtskottetS den 27 Novestibec
pa bordet lagde betänkande af den io isamma»
-
Dm 28 November. 1825
ma manad, angående den tid inom hwilken beswär öfwer
Socknestämmo-besiut böra anföras.
. Bifölls.
Föredrogs a nyo Lag-UifkottetS den 27 dennes
pä Bordel lagde betänkande, om uphäfwandc
af Kongl. Brefwet den 25 November 1822 hwari
förordnag, att nar wägbyggare wilja hämta sand ä
andre hemmans inägor, jordägaren deröfwrr först
höras bör.
Bifölls.
Föredrogs a nvo Allmänna BeswärS- oä) Olconomiä-U-ffo
tels den 14 N-veinbcr pä Bordel
lagde betänkande, angående åtskilliga förändringar
af den 24 F-bruarii 1748, om förlag tvid Bergö»
och Brukshandtcringen.
Bifölls.
Riddarhns-Urffottet hade ingifwit ett Memorial
hwilkct uplästcs sa lydande:
HSr
-
i8s6 Den 2Z November.
Hörsamste Memorial'
I anledning af Högloft. Nidderffapet och Udelns
remist af 18 innewarande, rörande den af
Herr Lagmannen Grefwe 6>'IIendorZ Uli Högloft.
Ridderskapct och Adelns plenum wäckle sräga, angående
framlida stadgande för utwäljandet af Ridderskapet
och Adelns Fullmägtige uli Riksens Ständers
Banque och Riksgälds-Contoir, får Riddarhus-Ut»
skottet härmed deri äran sill utlåtande deröswer
afgifwa.
Dä genom den af Kongl. Maj:t och Riksens
Ständer den 6 Iunii sistledne antagne Regeringsform
bestämmes atk allmän lagtima Riksdag hwart
femte är hallas skall, har Utskottet i afseende derpå
funnit skal alt till Högloft. Ridderskaper och Adeln hemställa
och tillstyrka del Veste Fullmägkige, dä de wid en
' påstående Riksens Ständers allmänna sammankomst
blifwit urwalde, böra i deste befattningar bibehällas
och deruti oasbrutit fortfara intill den näst påföljande
Riksdagen; samt att hwad derefter angar SkändelS
Revisorers wäljande till Banquen och Riksgälds-Contoiret,
Utjkoltet för sin del trott lämpeligast
och för framtiden nyttigast, om dermed kommer
att i alla delar förhallas sä, som Kongl. Brefvet
af den 12 Februarii 1779 och Riksdags-Bestutet
af ar 1820 derom stadgar och till efterlefnad
hittills warit följdt och antagit. Och fär Utskottet sä
det ena som det undra till Ridderskapet och AdelnS
up
-
Den 28 November. 1827
Uplystare ompröswande underställa. Stockholm den
ZZ November 1809,
Pä Riddarhus-Utffottets wägnar.
8. ^olenlianL. f. ^älerliräbls.
^liure von Nackreij.
Begärdes pä bordek
-
Likaledes hade Riddarhus-Urffottet ingifwit
följande;
Hörsamste Memorial!
Genom remisi af den 22 i denna manad, har
Högloft. Riddcrffapel och Adeln behagat infordra
Riddarhus-Utffottets Utlåtande öfwer Herr öfwersten
och Riddaren Daniel ^accos uri ingifwit Memorial
gjorde föreftäende "att inträde till Adeliga
Jungfru-stiftek ma äfwen till de nyare Ätter utsträckas,
sa act hwar och en gift Adelsman ägde rätt
att emot wanliga afgifters erläggande laka i detta
Slift inffrifwa sina Döttrar till erhällande
af pension i »vederbörlig ordning". Bemälde Herr
öswerste har till grund för detta förslag anfört,
att detsamma icke synes stridande emot SliftS-inrättningens
princip emedan benämnandet af Adelig Jungfru,
tillföre förenadt med det begrepp all en sadan
person Hels more Adel, äfwen ännu med ffal kan
1828 Den 28 Noveiyber.
lämpas pä en Adelsmans dotter, faststän hon icke
mera anwer sin Faders med A de! skåpet förenade
privilegier, samt atk Adelig» Jlliigftu-StiftS-inrattningens
fond, « en framtid, -och da de söre den 6
Junit 1809 adlade Atler till en stor del titdödt,
sihäll, vm de yngre eller efter nämnde dag nobilikcrade
Ätker iörblifwa frän Stiftelsen utestängde möjligen
förlora i sina inkomster, och det kanske sa betydligen
atk peusionerne eller älminstone penstonerernes
antal behösde minnas, om hela inrättningen stutcligen
löpce fara att afstanna och uphöra.
Riddarhue-Utsissokket som noga ökwerwägat desse
as Herr Ofwerste Tlaoco anförde och nu uprepalie
skal och omständigheter, har för sin del funnit
dem wara sa billiga och »välgrundade atk Uiskottel
trott böra ä dem tillstyrka Högloft. Ridderskap?! och
Adelns benägna bifall, hn algenom Ul skottet förmodar
att ej alleya Stifts inrättningens orubbade
bestånd i fraimiden, skulle kunna befästas, utan ock
det »vid samma Stifts-inrättande äspsladc wälaörande
ändamål, att lämna urwäg för de i behöfvande
omständighetcr stadde Adelsmäns ogifta döttrar,
ätt mot lindrige afgifter och wilkor winna ett
icke ohetydeligr understöd för deras framtid, kunna
oasbrntik bibehällas. Och dä vtfforret i afseende
pä bestaffenhelen af det Adelskap som enligt Regerings
Formen af den 6 Junit iftoy nu mera kan
förlänas, samt i betraktande af den esprir som jämsörclsewis
»ned hwad uti Engelska Regeringssättet
är antagit, synes wara grunden för fädant Adelskap,
»vägar hysa den ranka, att der äswen med
dem
Deiu2 8 November. 1829
Lenna ösvrir more öfwerensstammande om dörrar as
en till Adligt ständ uphöjd person äswen finao hugnäs
med wärdighete» deraf likwä! utan rätkighec
til! Adeliae privilegier, har Utskottet af sadan anledning
wclat underställa Högloft. N-dderftapek och
Adelns uplysta ompröfwande, om icke Högloft. Rldderfkapet
och Adeln skalle stann Ml, att till minnande
deraf, hos Kongl. Maj:r göra underdånig anhållan.
Stockholm den 25 November 1829.
8. kosLnbane. k- KöniZ. Ib. ldlaobreij.
O. kalkenberA.
Lades pa Bordet.
Friherre Ltael von Ickolstein. Det nu upläste
RiddarhuS-UtffoktekS Ullätande ger anledning att
wäcka en fräga, som kan wara nödwändig alt afgöra
till förekommande af manga smara procesier.
Efter det nya sattet att adla biir endast äldste iko
nen
Adelsman, de öfrige barnen ej. Frägas huru
de skola arswa, manne efter olika principer? Detta
synes mig wara en sivär lagfråga att beswara.
Herr von Iftaussvolss. I anledning häraf lar
jag »plysa den warde Ledamoten som nu talar att arstägten
räknas efter dens börd och bostad som dött och
ingalunda efter den som ärfwer. Detta nya sätt ait
adla gör således ingen ring till ekler ifrån det satt
lagen föreskrifwec, huruledes ars skiftas skall efter
afliden Frälseman.
i8zo Den 28 November. .
Friherre Stael vnn wolstein. Men en sadan
Adelsmans dotter har ingen avantage af sin Faders
Adelskap och mister hälften af sitt arf. Detta lar
bli en sivär fräga att uplösa
Herr
Grefwen och GrdfZranden. Kanffe
önskar Friherre Stael, att denna hans nya motion
till Laq-Urskottet remitteras. Och får jag nu derom
göra Ridderskapet och Adeln proposition.
Ropades Ja
-
Uplästes följande:
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Be«
fwärS- och Oeconomiä-UtfkottS betänkan-
de, angående de emellan Församlingar»?
flyttande fattige och wanföre personers
försörjande
I detta ämne hafw» 2:ne till Högwökdige
Preste-Standet ingifne Memorialec af Herr Prosten
Dockor Setli VV^allcivill: och Herr Prosten Doctor
Larl (Zedelius, samt ett utdrag af Hederrvärda
Bonde-Ständers Piotocoll för den iZ September,
innefattande Riksdagsmaniien Lric Ökmans ifrän Upland
memorial, jämte någre Ståndets LedamökerS
munteligen gjorde andragandey, blifwit till Utskottets
handläggning remitterade,
Ut
-
Den 28 November- 1831
Utskottet som efter de i memorialerne derom
gjorde yrkanden, granskar den deruli äberopade
Kongl. Kungörelsen af den Zttc December 1788,
har wid utstakandet af de ändringar och tillägg i
berörde Författning, som Utskottet funnit wara nödige,
anfelt der billigt, att den Församling, som längst
njutit ett fattighjons tjenst, under dest arbetsföra tid,
M borde draga försorg om det samma, wid dest infal>
lande wanföra tillstånd, framför den Socken dit ett
M dylikt hjon senast inflyttat; men till förekommande
af näqon twetydighet, eller twist om hwilken ort
eller Socken som dragit mästa nyttan af fattighjonet,
har Utskottet welat till iakttagande säresta
följande:
,:o. Art grunden för wärd och underhäll af
mindre arbetsföre eller wänfors Tjenstehjon, borde
tagas af läng tjenst, och således'»» enär ett dylikt
Tjenstehjon under dest arbetsföra tid tjent 4 eller s
är eller längre uri en och samma Socken, skulle det
sedan äga rättighet, att der njuta underhall, somt
om dek salunda ljenat uri flere Församlingar komme
underhälls-fkyldigheten att stanna pä den, der del
senast tjenar en sä läng tid.
Skulle ett Tjenstehjon ej någorstädes hafwa
tjern denna rid fullt ur, utan flyttar ifrån den ena
Församlingen till den andra, borde undcrhälls-förbindslsen
stanna pä den Församling, ber det längst
ljenat, isrän dest 25 till dest 45 albers är, och i
följd häraf borde alla Prestebewis innehalla, huru
män
-
Den 28 November.
i,länga är ett Tjenstehjon inom hwar och en För»
samling tjenak.
2:0. Alt indcldte Krigsmän som antagas frän andre
ställen, bära anses höra lil! de Socknar, dcr
Rotarne eller Rusthallen äro belägne.
gro. I fall est Tjenstehjon i början af dest
tjenstetid och inäian det tjenk irenne ar, rakade akt
af nägon olyckshändelse blifwa wanfördt eller otät»
digt, och således urno ständ satt att arbeta, sa borde
den Församling der dei bliswit upsödl älcrkaga
och försörja detsamma.
4:0. Gifta eller ogifta qwinnor som hofwa
barn, borde äga rättighet akt behålla beni hös stg
i den Församling, ber be sjeifwe äro berättigade
alt wistas.
5:0. Akt ibland de kill Församlingarne inflyttande
personer ej allenast bör förstäs Tjenstehjon af
alla stag, utan äfwsn Torpare med eller utan
jord.
I alt öfrigt tror Utskottet det böra förblifva
wid hwad r 78Z ars Författning bjuder, dork får
Utffolkek framställa den önskan, arr en ny fullständig
Förordning, innefattande hela ämnet, jämte förnyelse
as förbud emot kringstrykande tiggare, mätte
Utgifwas, hwilken Förordning ärligen barde i Kyrkarne
upläsas; hwilket alt t»ll Riksens Höglofl.
Stän
-
Dett 28 November» i8zz
ständers egen pröfning wördsammeligen öfwerlam»
naS. Slockholm den 2Z November 1809.
Pä Högloft. Ridd. och Ädelns Pä Högw- Preste-Ltänv.
wägnar wägnar
Hob. 6- Oxenstjerna. NsZtt. LtgANelius.
Pä Wällofl. Borgare i Ständ. Pä Hedcrw. Bonke-Ständ»
wägnak wägnar
6. I. Lckonsterr» Z. Lricstston.
k- P bietLe!»
Begärdes pä Vordet.
Ilplästeö följande:
Utdrag af Pcorocollet hällit Uti Bor«
gare-Ständels Plenum wid Riksdagen
i Stockholm den 22 November
1809-
S. D. Bsrgäre-Ständet lat sig föredragas
Riksens Högloft. Ständers Srats-Utffotts memorial
af den 17 dennes, innehållande den anmälan, atk
Högwördige Pceste-Sländct, i anledning af StmsUtskottets
yttrande under den Z i denne mänad,
genom Protocolls-Utdrag af den 14 inncwarande,
med åberopande af Preste - S anders Privilegierprotesterat
emot alla de frågor, som uti StatS-Urskot»
Fjerde Band- 199- ^
I8Z4 Den 28 November.
tek kunna wäckas om Biskopslönernes indragning
för obestämd rid.
Ehuru Vet ej kan beftridaS, att ju Biskopar
enligt hwad Högwordlge Prcste-Skändek anfört, ärv
akt anse såsom de Ecclcsiastique-Werkens Styresmän,
fann dock Ständer deraf icke följa, alt denna
förrättning mä wara oskiljaktig frän samma Embete,
eller att det senare för sadan orsak bör owilkor»
liLen och oafbrukit bibehållas.
Pä denna grund och dä här egenteligen är frä«
ga om indragning af sadane löne-förmäner, som,
under Biskopö-Emberens längre eller korrtare tid
fortfarande varancé, icke kunna lagligen tillkomma
näaon af der Högwördige Preste-SkändeiS öfrige
medlemmar: dä, t anseende till der förhällande,
som efter Kongl. Masits egen höga disposition ej
sällan inträffar, medelst dubbla nadärs förlänande
ät desie Cmbersmäus Enkor, och antingen flere PrestlägenhekerS
sammaufläcnde till begagnande af en enda
sadan Embetsman eller en lägenhets sönderstyckande
till delning emellan flere, den nu föreflagne
indragningen, i sjelfwa werket icke innefattar nägon
annan förändring, än akt härmed äsyftas ett frän
alla personliga afseenden skildt, allmänt gagnande
äudamäl; samt änrcligen dä i alt fall EcclesiastiqveStakcn
icke synes billigtwis kunna, Mera än andra
Embetsman»!» Clasier, undandraga sig de upoffringar
kill Staten, som i Desi närwarande belägenhet
fordrar en gemensam föresarts, akt åsidosätta om lankan
för enskilde umbärlige fördelar, ansäg ock Borgare»
Skan
-
Dm 28 November. 1835
Ståndet för sin del, de i förenämnde ämne hos StatSUlffottet
wäckre frågor wara as den heffe, ffenhek,
att, utan hinder af Högwördige Preste Släiidcts
efwan omförmalde Protest» Stats-lhffottet bör, ef»
ter ve erhallne remisiernes föranledande, silk betan»
kande i del a ämne till Riksens Ständers Plena
^ afgifwa. Vt lu^ra.
M Lx kwtvLoUcr
V. knterbon.
Utdrag af Protokollet hällit hos
Höqwördige Preste - Ständct ben
24 November 1809,
S. D- Riksens Högloft- Constitutions - Utskotts
förändrade förslag till Instruktion för Riksens
Ständers Iustittä-Hmbudsman, blcf a nyo föredragit
samt af Presie-Stänver ankagir, nied den ändring
akt slutmeningen uti 14 §. i likhet med 102
§. i Regerings Formen mä blifwa sa lydande: Ware
han ock skyldig att emellan RikSdagarnb
Ärligen ett utlåtande öfwer Veda ämnen gtz'
nom trycket kungöra.
För öfrigt ansag Ståndet berörds Jnsirnction
icke böra hindra, att de anmärkningar, hwilka wid
Negerings-Formcns granffning i afseende pa dennö
Embetsman bliswit gjorde, wid nästa Riksdag mg
r8z6 Den 28 November.
uprsqas och afgöras. Hwilket härigenom ffulle de
Refpec ive Med-Eländen samt Eonstitukions-Utskottet
wördfamt och wänligen meddelas. bit Luxra,
S. D. Hwad Riksens Högloft. Ständers
Lagutskott uti Dest »u företedde betänkande af den
j-?;de i denna nianad söreftarjit, angående den lid ^
inom hmilken Beswär öfwer Sockncstämmo-beftut M
böra anföras, blcf af Prcftc-Ständet ull alla delar
gilladt, Hwarom de Rcspccrive Med - Ständen
samt Lag-Ulffo:et skulle wördsamk och wänligen
rinderrältas, Ht Lu^rs, ^
S, D. Esker upläsande af Riksens Högloft.
Ständers Lag-UtskottS betänkande i anledning crf
Herr Radman L vv. äVerminZ8 Memorial, angående
ändring uri det Eds-Formulair, som 8 Z. af
Kongl. S adgar; om Eonconrser den 28 Junii 1798
till fordringars bestyrkande tvid dylika tillfällen föreskrisrvcr,
samt dels inskränkning dels litwidgande
af de i 14 § npräkuade skäl tili gäldenärs befrielse
frän Borgenärs framrida kraf, b!ef det samma
af Preste-Skändet ull alla delar godkandt; Hwarvm
underräkkclfe skulle de Rcspeerive Med-Standen
samt Lag Ursko.tet tvördsamt och wänligen lämnas.
Ht Luxrg.
S» D. I stöd af de skäl, hwilka Riksens
Högloft. Ständers Srats-U skott uti Memorial af
den IZ dennes cnuört, bestöt PrestcScandet att de
till beniäldre Uukoit reinitterade srägor, dels om
Uuneeys indcliiing uri Brigader och en del Öfwer
ste.
Den 28 November- 1837
ste-löners indragning, dels ock om indragning af
Hfwerste-LientenantS-beställningarne, borde till Kongl.
Majus Egel höga bcpröfwande i underdånighet öftverlämna?;
Hwarom wördsam och wänlig under»
rättelse skulle de Respektive Med-Ständen sanik
Otals-Ukskotket lämnas. .hit Luxrg,
Lx krotocollo
I. v. '
Utdrag af Protocollet hällit hos Högwördige
Preste-Slandet den 27
November 1809.
S. D- Efter upläsande af Riksens Högloft.
Siänders StatS-Ukffvtks uti memorial af den az
i denna mänad afgifne Förftag till Finance»plan,
besiöts att berörde förftag ffulle remitteras till Rik»
sens Högloft. Ständers Vanco-Utskoit, som annio»
daö alt med Dest utlåtande öfwer de delar deraf,
hwilka pa ett eller annat sätt röra Vanco-Werket,
till Riksens Ständers Plena skyndsammast inkomma;
Hwarom wördsam och wänlig underrättelse
skulle de Respecrive Med-Ständen samt bemäldte
Utskott lämnas, hit Lu^ra,
S. D. Riksens Högloft, Ständers Lag-Utskotts
betänkande i anledning af Hedcrwärda BsnHe-Sländets,
Uti en, ; form af allmänna beswär
till
i8z8 Den 28 November.
lill Kongl. Main siäld men wid justering hos
Bonde-Ståndet den i z sistlcdne September till LagUkffokte:
rcnutterad skrift, yttrade begäran om förklaring
öfwer Z §. af Kongl. Förordningen den 2l
Fehruarii »789, angående Kronohemmans försäljande
till Skatte, samt de sörmäner och wilker, hwarundcr
Skattehemman skola innehafwas, föredrogs
och bifclis. Hwilket härigenom ftulle de Nespective
Mcd-Sränden samt Lag-Utstkottel wärdsaml och
Wänligen liUkälNiagisMs. Lu^rg.
Lx krotocollo
v.
Utdrag af Protokollet hallik hos Bonde-Ständer
den 27 November
1809.
S. D. Efter föredragning af Statö-Utffotleks
betänkande, angående den förestagne summan
för bewillningen och Finance-planen, fann BondeStåndet
för godt det samma till Banco.Utskottet,
j hwad det rörde detta Werks biträde, remittera z
och gör Bonde-Ständet sig förwistadt, art Banque»
icke lärer undandraga flg ali det biträde till
Stats
-
Den 28 November. i8zs
StalSbristens fyllande, som med Banquens bestånd
är förenligt, vt Luxra.
Lx krotocollo
v. 8.
kreär. VLblin.
Ridderffapet och Adeln alskildes klockan L till 8.
In K6em krotocoll!
. vl. kleming.
Litt. A.
General-Sammandrag af Rikets skuld, enligt wkomne npgifter, och de inom
sä Stats- som Riksgalds-Werken warande handlingar och räkenskaper.
Utländske Skulden esker pari courier beräknad « -
Utom obcialdte räntor för är 1808 till vetta ärs stut 766,784:
26: i. hwarlili Riksgälds-Contoiret äger egna tillgängar och
rörlige fordringar i Utländskt myn! af 226,862 — 7
Inländska skulden den 1 September 1809 (oberäknad den
summa > credtt sedlar, som af Riksgälds-Contsiret bör inlösas
R:d. 6 251,587: 28: 6. eller i Bankomynt N:d. 4,l74,39>:
Z5.) nrgjorde sedan de i Bilagan (Litt. P.) kill berättelsen om
Rikegälds-Werket under Tu»l: Hordringar »magne 1,275,819
9i:d. zo H. 10 r:st. Banco Specie endast blifwit asdragne »
Skulder i och för kriget.
-,887,98N 17: 4.
192,728: 5: 4-
Banco
R:d>
tz.
BancprenS fordran för Creditivlänet
Någon afbetalning ä Capikalel har wäl
räntan och afbekalnings-prvcenren a detta län,
skett; Men font
hwardera z pro
-
1,002,vQ2
515
r: 8.
cent, böra alfid ä primitiva capitaltk beräknade inqä, och hwilket
gör ben Bewillnings-andel, som derföre lika stor, intill dest
att capiralcr blilwu betaldr, sa har deria capital as sädan orsak
till dest fulla sörsta belopp här blifwit uptagir.
Banguenö fordran för de enligt Riksens Ständers beslut gjerde
ölrige sörsträchningar till kriget , - -
Län som Stats Coruoirek crhällit af Riksgälds-Contoiret kill krigctS
fortsättande är 1828 - - 2,833,333: 16: —
RiksgaldS-LontoiretS fordran för brist i det sörskoll
af 1,020,000 Ji.d. somRcksgaldsConroirct
meddelt StaksConioirek pä iZog ars krigsgärd 173,351: 33'. 3>
RikögsäidS-TontoiretS fordran för sädane dest
medel, som urtagne i Landt-Räntcriernc och
till kriger anwände - - -
Ersättning till Stats^Lontoiret för sädanedctz
medel, jom blifwit i Lanvl-Ränterierne urtagne
och kill kriget anwände - »
Ditto för sädane Depofltions-medel i Landt-Rän»
i lerierne, som tillhöra enskilde personer och blifj
wik till kriget medkaqne . .
Ditto för äts^illige WerkS Medel i Landt-NäNrerierne,
som likaledes i och för kriget blift
wik tillgripne L . ,
De af f- d. konungens Haddergafwo Medel lill kriget anwände
- - « « r -
De af wisimarste pantstillrngen Ditto . -
Allmänna MagazinS-Directionens fordran för till kriget gjorde
försträckningar » » - -
De patriotiske Län, ftm återstå, sedan Stockholms Stads HandeisDocictet
äterfatt de af dem lämnade, utgöra ,
Enligt Krigs-Förwaltningcns upgift har Landl-Armöen att fordra
för innestäende aflöning - - - ,
Enligt Fö, walkningens af Sjö-Ärenderne upgift, erfordras till
Floitornes hem-transport. Manskapets aflöning och afmönstring,
Flvttorncs upläggning, samt de i Sunder till den 12 i venna
manad stationerade Canon-Slupars behof, pä förslag -
Deflnlvm har Förwaltningcn af Sjö-Ärenderne upgifwit följande,
dels till redan kände skulders, dels till Manskapets aflöningar,
dels kill hyror för Fartyg, lefwerantser m. m. nämligen söt
Anneens Flotta » - - .
Deruti innebegripes Allmänna MagazinS Direktionens
fordran 25,632: 28: 9. för lesvereradr
Bränwin, Bröd och Spannemäl för lör
logs.Flottan - - -
Lefveranlcurernes fordringar enligt KrigS-Förwaltningens upgift
Pabudne och inskrifne Lefverantser och gärder, enligt samma
upgift - - - , « »
StatS-werketS särskilde Äldre SkulderHennes
Majit Drottning Fredrika Dorothea Wilhelminas af
Riksens Ständer tvid Norrköpings Riksdag enligt 8 §. tRiksdägs-Beflutet,
erhällne, och i Skars-Comoiret innestäende gäfiva
af « - , » -
6,222,202
223,539: 8: 5. 3,232.224: 9: 8.
16,096: 29: —
28.557: 4?: 1 560,357: 29: 9.
ro,280 689
rst
22
250,000
1,110,890:
29: 5,
i,i63,53r: 32: 3
250,406:36: 8.
784,321: 36: -
292,000 -
98,790: 8: 9.
29,148: 46: i,
127,939:
1,9-3,734:
6: io.
8: i.
356,243: 37!
88,888: 42: 8-
Transport 88,888; 42 8.
17,047,629
Zl
27,'28,Zisj 6j 4
X
Transport
Hans Kongl. Höghet f. d. Kron - Prinsens lika beskaffade
gäfwa - - . , - -
Högsalig Hans Kongl. Höghet Hertig Fredric Adolphs efterlämnade
skuld lill Diverse Personer - - -
Förre Ostiudiska Compagnieks fordran för 2:ne till Kongl. Majtl
och Kronan försålde skepp - - -
Finska Patzevolancc-Catzans fordran sedan förra Finska kriget -  För ett inköpt Posthus i Hamburg - - -
Län i Stockholms Stads Braiivförsäkrings-Contoir pä Högsalig
Hertig Fredric Adolphs Stallbyggnad . - »
1809 ärs Stals-Brist , » - -
Än tillkommer
Wärdcr för Hasta Lnst Slolt och Park med derwarande Byggnader
enligt ben pä Kongl. Maj.ts nädiga befallning
öfwer f. d. Konungens enskilda tillhörighctcr hällne Bouptek
ning
, . - IZ0,000
Ditto för ett af f. d. Konungen inköpt wänings-hus
af Träd med tillhörande smärre
byggnader pä UlricSdals Kongsgards agor,
Polska Udden kalladt - - - r,ooo
88/888: 42: 8.
88,888: 42: 8-
z,6oo
Z8,oi6: 6: io.
25,089: 29: 4.
9,750 — —
2,00v
>40Z,OZ2: ZO __
IZ!,QCO
Summa — —
Enar ifra» denna totala skuldsumma afbragcs Banquens fordran, Hwars ränta och
ätcrberalningsproceuk, genom Riksens Ständers Beslut redan äro gifne, och hwilken
fordran, enligt hwad här frammanföre är upragik, utgör - » ,
Sä återstå R:d.
Hwilka till redighet minnande wid Bewillnings-Summans utgörande blifwit sördcldtc
Uti 5 särskilda Clafer, akt efter deras särskilda beskaffenhet pä sätt Bilagorne Litt.
B. L. D. E. F. urwrsa.
Banco
R:d7^
27,!2S,ZI9
8 l 0,266
27,938,585
l,QOQ,O0O
20,938,585
Nedminamnde poster af de i Bilagan Litt. A. uptagne ffulder hafwa pä de t
Betänkandet anförde grunder, ansetts genast kunna afffrifwaS.
. , , . .. . _ _  —
Niksgälds-Contoirets till krigets fortsättande StatS-Werket under loppet af förledit
ar nseddeldte län ------
R:d.
tz-
rst
2,833,333
16
—
Brist i Riksgälds-Contoirets ersättning för dek förskott af 1,000,000 R:d., som
Conkoiret meddelr Stats-Contoirct pä 1808 ärs krigsgärd - i?3,35i: 33 3
De Riksgälds Contoireis medel, som blifwit uitagne i Landt-
Nänlerierne och till kriget anwände - - - - 223,539 8 5
369,890
41
8
De as Wiflmarffe pantskillingen till Kriget anwände medel - -
1,110,892
29
5
Allmänna Magazins-Oireciionens förskotter till kriget 1,163,531 32 3
Samma Dircciions fordran, som af Förwaltningen af Sjö-Arcn-  dcrnc ibland dest skulder i och sör kriget blifwit intagen - 25,632 28 9
1,189,164
11
Finska Paficvolance-Caflang fordran sedan förra Finska Kriget - - - -
25,289
29
4
Uti innewarande eller 1809 ärs R,ks-Stat uptages Statsbristcn till 403,032 -30 —
Vien, uppå de i betänkandet anförde grunder, hafwa 203,032 30 — ansetts kun-  na affftifwao, och hwilka alisa här utföras - - - -
203,032
3 2
S u m m a
5,758,421
13
5
Litt. L.
Nedannamnde poster af de uti Bilagan Litt. A. uptagne ffulder hafwa ansettS böra
med contante penningar, genast Wederbörande godtgöras.
515,723: N 8.
2OO,ooo:.
28,557:
4,.
784 zvi: 36:
290,00^:
De StatS-Conroirets medes, som i Landt-Ränterierne blifwit uttagne
och kill kriger anwände - - - -
Innewarande eller 1809 ars Statsbrist urgör 423.032: 30; Men
sedan 203,032: 30: bliswit ä Bilagan Litt- B- uptagne bland
de gulder, som kunna asffrifwas, sä uplages här endast äterstoden
. - - , - ,
Sadane Depofltions-Medel i Landt-Ränkerierne, som tillhöra enskilde personer och
, blifwit kill kriget medtagne . - - - 16,096:29:
Äglkillige Werkö medel i ?sndk-Ränrerierne, som likaledes i 06)
sör kriget bliswit tillgripne - - - -
De af Krige-Förwaltningen, såsom Arwöerncö innestäende aflöning
upgifne - - - - -
De af Förwaltningen af S.ö-Arenderne, för FlottorneZ hemrrc.nsport,
uplaggnmq, m. m. samt WlansfapctS aflöning, såsom erforderlig,
: anmälde - - - - r
Som uli den upgift, hwilken Kngc-Förwaltningen meddelt icke
kunnat, efter hwad der anföreS, noga nrffiljas, hwad Aimeerneö
innestäende aflöning kan bestämdt utgöra, äfwensom wcrkeliga
och rälta beloppet af de lesweranteurers fordringar, hwilka böra conranr
ersättas, sa har ansctls nödigt alt af Lefwcranteurernes i
Bilagan Litt. A. uptagne fordringar 1,923,754: 8: 1, hwilka
äro ärnade ait med obligationer liqnideras, förflagswis afdraga
och till contant betalning upsöra en mindre del till förekommande
af den obillighet och werkcliga orällwifa, som annars skulle
kunna hända, nemligen att af de Lefverankcurer, som med dem,
hwilka hafwa gron twungna lcfweranrser, aga lika beskaffade
fordringar, en del mäste arnöjas med obligationer, dä andra i
i sanma belägenhet undfingo contant.
Pä förslag uptageS härtill - - - -
De uti Bilagan Litt- A- uptagne och af Krigs-Förwaltningcn för päbndne och utffrisne
lefweranifer och gärder för ArmeerneS och Flottornes behof upför.
R:d.
7iZ,72Z
44,654
rst
28
50.000:
de - ° ° ^
Som ibland de af Förwaltningen af Sjö Ärenderne enligt Bilagan
Litt- A- upgifne skulder,98,790: 8: 9. för ArmLenS Flotta
sann 29,148: 46: i för Orlogö-Flottan, äfwen finnas hyror
för Fartyg, hwilkas belopp bock icke bliswit särskildt uviagit,
men likwäl synes wara af den egenskap^ att de böra contant
liquideras, sä utförcs härtill pä förflag - - -
Zjerde Band- -78
356,243: 37-'
5 000:
Summa
I,l24,3«l
361,243
2,245,923
36
37
6
Litt. D.
Nedannamnde poster, af de uti Bilagan Litt. A. uptagne skulder, komma att
med Obligationer med 5 procents ranta liquideras, likmätigt Riksens Ständers derom
widtagne beflut.
Uti den upgist, som Krigs Förwalkninge» nieddelt haswa Lefveranteurernes fordringar,
som ansetis af denna egenskap, blifwit pä förslag upgifne ttll i,923/734: 8: i.
men dä härifrån afdrages de uti Bilagan Litt. C- np:agne
och hwilka anseus nödigt akt med Contant liquideras - - Zo.ooo — —
Sä älerstä att med obligationer liquideras -  Förwaltningen af Sjö Ärcndcrne har upgifwit, enligt Bilagan Litt. A för Armaenö
Flottas Escadrer - - » 98,7^0: 8: 9.
samt för äelogs-Flottan - - - 29,148: 46: 1.
Och enär härisrän afdragesMmänna Maqazins - Dirccrionens
fordran, enligt Bilagan Litt- B' ° 25,632: 28: 9.
samt de för hyror af Fartyg ni, m. säsoin contant
erfordcclige, uti Bilagan Litt. C- nplagne 5 200:
127,939- 6: 10,
— 30,632: 28:
Sä återstå alt med obligationer liquideras
Summa
R-d.
1,873/734
97 306
1,971040
st
-
26
34
rst
Litt. E.
Nedannämnde poster af de uti Bilagan Litt. A. uptagne skulder erfordra icke
uägon afbetalning ä capitalet, innan nästa Lagtima Riksdag, utan endast ärliga ram
tors erläggande, hwilka böra af den ärliga Bewillnings summan utgä, och äro uti
Bilagan Litt. H. uptagne och beräknade.
Riksgäldö-ContoirctS utländska skuld - » -
9,887,981: r?: 4-
R:d.
§'
rst
D:o - - inländska D:o ° -
192,728:^ 5: 4.
12,282,689
22
8
Aerstoden af de Patriotiske länen - - -
,
252,406
36
8
s. d. Konungens Fadderqafwo-medel » - 252,000:
Wärdet för Haga Lust-Slott och Park samt
Polska Udden - - - izi.soo: .
Hennes Majit Drottning Fredrica Dorothea Wilhelminas gaswa
af Riksens Ständer wid 1822 ärs Riksdag, i Sialö-Contoiret
innestäende - - - - - «
Hans Kongl. Höghet f. d. Kron Prinseus D:o D:o.
381.222:
88,888: 42: 8
88 888: 42: 8
558,777
37
4
Summa
12,889,874
—
8
Litt. F.
Nedannamnde poster, af de uti Bilagan Litt. A. uptagne ffulder, fordra chäl
bäde ärlig ranta och afbetalning ä capitaiet, men komma dock icke att werka förhöjning
i den ärliga Bewnlningssumman, emedan de utaf Stats-Contoirets ärliga inkomster
kunna godtgöras, bäde till räntan och capitals asbetalningen.
Högsalig Hans Kongl. Höghet Härlig krestric af östergöthland gäld -
Förra Osrindiffa CompagnietS fordran för a:ne kill Kongl» Maj:c och Kronan förfälde
stepp - - - - - - - -
Betalning för ett i Hamburg inköpt Posthus - , ,
Län i Stockholms Stad- Brand försäkrings-Contoir pg Högsalig Hans Kongl. Höghet
Hertig krsäric Aäochks Stallbyggnad - - - -
Summa
R.d.
h-
rst
Z,6oo
—
—
58 vi6
6
10
9,750
—
—
2,0OV
—
—
7Z.Z6L
6
RecapLtulatiott af de uti Bllagorne Litt. B. L. D. L. 8- uptagne och af sarsti
beskaffenhet warande Skulder.
Bilagan Litt. B. nprager sädane ffulder, som blifwik föreflagne till afffrrfning
Bilagan Litt. C. sädane, som ansetts böra genast romant liqmderas -  Bilagan Litt- D. sädane, som böra genom obligationer med Z procents ränka g
göras - -- - , - - s
Bilagan Litt. E- sädane, som innan nästa Lagtima Riksdag ej fordra någon afbetalning
ä capikalel, uran endast ärliga rämans betalande - -
Bilagan Litt. 8. sädane, som wäl fordra ärlig afbetalning bade till capital och rän
-
ning förfall»
Och enär härtill lägges Banquens i Bilagan Litt. A- upkagne
fordran nemi. För Credittv-Länet - -
samt för ytterligare gjorde försträcknmgar -
Summa
Lftrde Band- 179°
Sä blffver rötsla ffuloftimman —
Specie
N:d.
tz.
rst
5,758,401
iZ
5
2,245,9°3
6
9
1,971,040
34
2
10,889,874
1
S
8
7Z/Z66
6
12
2T,9Z8,58Z
13
lo
7,222,200
—
37,938,585
13
lä
Litt. H.
Uträkning pä ärliga BewillningS-behofwet.
Till Baiiquen för Crediliv«länet 1,220,000 R:d. hwarä enligt Riksens Ständers
tvid sista Riksdag lagnö beflut, skall erläggas pä primitiva capitalet 3 procents rärik»
och z procenlö afbetalning gör 6 procent
Ditto för de i är till KrigelS fortsättande, enligt Riksens
Sländers beslut förstkutne 6,000,222 R:d. erlägges Ränta
2 procent . - « - 122,222
Afbetalning 4 procent « - 242,222
62,222
,
^ 362,202
Z2V,S22
157,572
Ditto Amortisiemenksfond till Realisationens werkställande i stöd
af 4 L- u" 1802 ärs Riksdags-Beflut - - -
Ditto för det ä Bilagan Litt- L- upragne eonlanta förskott, som
ännu ytterligare erfordras kill ett belopp af 2,251,222 L 2 prscents
ränta och 5 procents afbetalning gör 7 procent - ^
Aänta ä de Lesveranteurers fordringar, hwarföre enligt Riksens
Sränders beflut, obligationer med Z procent komma att utfärdas,
hwilka fordringar uptagas till 1,972,222, derä räntan a Z
procent utgör , - - « . «
Amortistements-fond för berörde obligationers inlösande, beräknad
ä 2 procent , , » - -
Utländska skulden 9,887,981: 17: 4-, soni för jämnhetens skull uptageö till
9,888,222, fordrar 5 procents ränta; Men i anseende till en högre cours, än der.
Riksgälds-Coiuoiret beräknat, har benna ränta ej anseus kunna uptagas till mindre
än 6^ procent, som gör - - - » -
Inrikes skulden, Riksgälds-Contoirets 192,728: Z: 4-, som uptages till en jämn
summa af 192,702: fordrar A procents ränta, som gör - 9,635 —> —
Men som CoiuoiretS nu upsagde län ej straxl kunna till inlösen
af desi obligationer anwändas, och, efter inbetalandet icke
grfwa ränka, sa har funnis nödigt att öka ofwanberörde ränresnmma
med 2 procent till fyllande af hwad som i ränte-betalningen,
för Comoiret annars skulle komma alt brista utgörande Z,3Z4
—
Aänta ä de Patriotiske län, hwarmed i anledning af Kongl. Kungörelsen den 22
sistl. Martii, åtskillig- Medborgare bitradl Kongl. Maju och Riket. — Af hwilka
län äicrstä 252,426: z6: 8- Men som för jämnhetens skull uptagas till 252,422,
deraf räntan ä 6 procent utgör - - -
Aänta ä de 252,222 R:d. af f. d. Konungens Faddcrgaswo-medel, som blifwit anwän«
de till Kriget ä 5 procent - - -
Ditto för de 131,222 N:d. hwartill Haga Lust-Slott och Park,
samt Polska Udden, blifwit i Boupleknmgcn uplagne a 5 procent
- ? - -
Ditto ä Riksens Ständers gafwa wid 1822 ärö Riksdag till
Hennes Majit Drottning kreärica Dorothea ^Vilkelmina
88,888: 3>: 4. som är i Slars-Contviret innestäende L 6 pro.
cent - - - - «
Ditto a en dylik gafwa till f. d. Hans Kongl. Höghet KronPeinftn
likaledes af 88,888: 37: 4. - som äfwen är i StatSConloirct
innestäende a 6 procent - - -
Till Riksgälds-Contoirets arliga aflöningar och öfrige utgifter pä försteg »
Den ärliga Stat6'Brisken utgör, efter de af Statö-Utffotlet projecterade Stater
472,658 R:d. 8 si. Z r:st; men som deruti äfwen äro inberäknade ofwanberörde
Ränte-Medel 29,716: Z2:
uppä f. d. Konungens och Drottningens samt f. d.
Kron-Prinsens capitaler, sä utföres här endast återstoden - -
12,522
6,552 ^
5,333-' 16:
5,333-' 16:
Summa
Men om Riksens Högloft. Ständer anse att i stället för 622,822! R:d. till Defensions-Werkci,
och FörswatSanstalterne kill Lands och Sjös, som uri den projecterade
Staken blifwit uptagne, bör i enlighet med Kongl. Majus nädiga proposition anfläv
En Million R:d. ärligen, sä skulle ofwanstäenbe belopp kunna ökas med 402,022
R:d., men hwilket dock pä de i Betänkandet anförde skäl endast tillökeS med .
Dä ärliga BcwillnLngs-Summan blifwer —
Banco
R:d.
877,57°
98,6-so
39,44°
642,722
13,489
15,22-4
29,716
42,000
442.941
2,197,521
322,498
2,522,222
32
24
39
A-iMas ivid Om 1Z48-
Tariff för Afgift a Brättwins-pattttSr.
För hwarje Panna, som, kok.
rummel inberäknade, eller up lill
Halsen mätt, häller ifrän - -
För Pannor af än högre kannerymd
än Zoo kannor, ökas progretzi
V»
afgiftcnsä, att pä första zrneTiotalen
ä rad tillägges för hwarje Tio>
h. per kanna; således ifrän -
Pä Z.ne sednare Tiotalen för
hwarje i vital äler 9 H- per kanna;
säledes ifrän - -
«tt pä hwarje gine Tiotal i H.
ökar den afgift, som pä hwarje tio
ral tillägges emot förra tiotalets
»fgist; för en panna af 550 kannor
blir dä afgiften L 171 H. B:cv
R:d. i,781: 12:— men en 600
kannors d:o L 22i tz. B:co R.d.
2,762: 27: —
Sttsail är, således »
I
till och
med
34
35
s
5ö
5 l
e
65
66
77
78
-
85
86
92
9l
*
loo
10 I
s
Ilo
> r l
I2Q
l2k
s
IZV
!3l
B
I4O
!4t
e
150
t5l
162
i6l
S
»7o
l7l
180
l8t
r
190
iyi
202
22l
s
2 lo
2 I I
220
22 l
K
2Zv
2Zl
240
24l
O
250
251
262
l6t
§
270
27l
e
282
281
»
290
29 l
s
300
Z2l
»
310
3"
s
320
Z2l
s
3Z0
33l
' s
Z4o
Z4«
s
350
3Sl
s
360
Z61
s
37c,
37!
s
380
Z8i
s
Zyo
39'
K
400
40!
410
4!!
s
422
42 I
«
4Z0
43»
s
44o
44»
s
45o
45!
s
462
461
O
47o
47!
-
48v
48i
-
49»
49!
500
5»'
till
5'S
5l»
e
520
-2!
s
5Zv
53'
till
540
54!
-
552
55»
s
Z60
Panna
ä
Ditto
z
Ditko
ä
kannors rymd betal-ärl
-
B
-
S
K
5
s
6
r
s
s
s
-
K
af hwarje kanna
af hwarje kanna
rh. Banco per hwarje kanna
af hela kannerumwet gör
för en af 54 K:r
rzst
2
3
4
5
6
7
8
2
10
1»
»2
IZF
16
'35
2v
2l!
2Z
24Z
26
28
30
32
34
37
4->
43
46
5S
54
58
62
66
7o
75
80
85
90
96
t02
lög
l'5
122
129
'37 tz.
r4Z
'53
162 H.
'7r
i8s 0.
'5
55
4SS
kannor
D:o.
' H.
- §-
r
s
»
B
S
e
-
e
s
s. w«
50
65
77
85
90
rvo
I lo
122
iza
142
IZ2
i6o
'7o
182
'92
L20
Ll2
226
LZ2
24S
2Z2
262
272
282
SYS
goS
ZlS
ZSö
3ZS
34»
35ö
g6ö
37S
Z8ö
39S
402
4'ö
420
4Zc>
440
452
46S
474
43s
49S
§42
Sv
24
29
34
42
47
55
63
72
81
9'
tvZ
l'5
127
l 42
'57
'75
l§>3
2l2
2z8
266
36Z
4vL
447
49ö
536
583
642
700
76i
82Z
ysv
977
'.657
'Sö
',245
',34g
2
l,SZv
tz.
kst
34
27
—
34
—
39
—
4
i8
24
2
—
l8
8
18
—
—
ro
8
16
lo
8
32
32
—
!
-9
'40
24
—L
-6
24
46
32
—
Z2
—
4ö
28
4
40
l2
—-
t6
—
30
—
—-
22
»-
-—
24
24
—
!o
-
36
»5
!4
«Z
