# ID: svediakorp-gov188
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,936
# sentences: 1,844
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


778 Den r8 November.
redan upphört, denna grundsats är adel och sannden
bibehallcr alltid sin fulla wärtan, der känslan
för det ädla och rätta är wäckt af god uppfostran
och underhällen af Religionens och Sedolärans täta
och med tvistighet antagna bud. Men manne wi
tvaga göra ost den glada tanka, att desta menstlig.
heten hedrande böjelser äro allmanne och alltid kunna
'iväntas i de större FolkClaster, rill hwilka den Moralista
hyfsningen fä föga sträckt sig, der rahel och
fördomar först böra undanrödjas, innan man kan
wänta, art de blidare och ädlare känslor något wer»
ka? ar det sant som jag frugkar att man icke alltid
kan päräkna denna grad af sedlighet, wet jag icke,
om den omförmalde grundsats ensamt bör tagas i
betänkande, dä frägan wore om Äktenstapsstillnader
bland de FoliCiaster, hos hwilka man har föga
förhoppning, att de känna den, sin höga och ädla beffaffenhet,
och ännu mindre bestämma sina Handlin»
gar i öfverensstämmelse dermed, oagtat de icke äga
Lenna finare Moralista bildning, fortsätta de likwäl
sina Äktenskap i enighet och lugn och när twärt.
pm hos somlige denna fredliga och förtroliga sam»
rnanlefnaden upphör, är dertill oskare någon annan
orsak, an brist pä inbördes aktning; dä Äkfenstapsbandel
ar det mest heliga, tror jag icke nägot tillfälle
för desi löstands bör öpnas, om icke en vundrvikelig
nödwändighet sädant päkallar, men dertill
tror jag icke bör räknas den i z:dje puncten anmärkfa
omständighet, HK usgon blix dömd till äranS
förlust, ty
1:0 den
Den i8 November. ?7S
den som icke har ett sam begrepp om werkkig
ära och medborgerlig heder,'skulle kan hända icke.
draga i betänkande att till äfwentyrö med
sin HustruS bifall begä ett brott hwarmed
ärans förlust wore ft^enadt, hufwudsakebgast för
att kunna påräkna upplösning af sitt Äktenskap
genom den föreslagna uiwäg till stillnad emellan
Makar, öpnade man således tillfälle för 2:»s
brott, farhäga för sädana händelser är icke n an
anledning. Nar exempel gifwes pä friwilligt
ätagne digtade horsbrott, för att winna omförmäldte
ändamäl, kan man äfwen sä wäl befrukta
nysinämnde owärdiga utwäg, hwilken kanske
skulle sa mycket heldre iväljas, som hopp
kunde wara för äranS ätersiällande.
Z:o De Lagbrott, som förtjena äranS förlust äro
dels sädane som efter naturlig Lag och billighet
äro wanhedrande eller ytterst stamlige, dels sädana
som hafwa stämpel af ärerörige genom
borgerlige Lagar, men icke anses i och för sig
sjelf wanhedrande, och bedömmas olika ester olika
tider, afsigten och kanste nägon gäng efter deras
olika utgång- När detta öfwerwägas wet jag icke
pm förklarande af ärans förlust bör bereda Äkienstapsstillnad,
jag bör wäl icke neka, att wördnaden
för ett Rikes Lagar borde werka sä mycket p«
allmänna Opinionen alt hwad de förklara för
ärerörigt, stulle äfwen i den inre öfwerlygelsen
för Statens medlemmar sä anses; men erfarenheten
talar häremot, och man har alltid antagit den.
na stillnad pä Lagbrott, Wid sädank sörewettande
78o Den ir November.
skulle efter min ranke Äktenskapet emellan 2 :ne Ma§
kar, af hwilka endera gjort sig till i fräga warande
brottsliga förhällande stylvig, likwäl kunna
fortsättas: den vffyldige agde wäl icke en Maka
af den medborgerliga aktning svin förr, men
manne icke den husliga sammanlefnaden likwäl
kunde wara lvckelig? icke upphörde härigenom nä»
got af Äktenskapets alne hufwudändamäl: och det
är likwäl dessa som hufwudsakeligast böra afses.
Härtill kommer och att g:dje man oskyldigt blefwe
lidande,  jag menar deras barn, hwilka pä detta
satt förlorade en af sina Föräldrars närmare
och ömmare wärd, en omständighet efter min öfrvertygelse
af yttersta wigt.
z:o Dä orsakerne till Äktenskapsskillnader hitintills
warit gansta fä, torde det äfwen för allmänna
Opinionen icke lämnaS ä sido, att den samma icke
blifwit beredd för den tanken, att ärans förlust
bör werka Äktenstapsupplösning. De anledningar
som i i:sta, o:dra och 4:de puncterna äro nämnde,
hofwa flere gänger genom Konungen blif.vit
ansedde gällande, men af wäre Lagsamlingar wet
jag icke mer, än ett enda exempel för det i fräga
warande. Deremot har Konungen icke sällan afsiagit
ansökningar af Makars om Äktenskapsskillnader
för brott, hwarmed ärans förlust warit en
följd.
4;o,De Rikens Lagar som utwidgat orsakerna till
Äktenskapsskillnader hafwa icke allmänt antagit
omförmälde grund. Preusista Lagen, hwilken mä
hända
Den r8 November. ?3r
handa i sednare tider riktat tanken med flere förflager
om ÄktenstapS förbindelsers ätergäng, näm»
ner bland mänga andra anledningar icke den vM
ärans förlust.
Wid Z:le Punkten som rörer Äkta förbindelsers äs
tergäng i händelse nägon af Makarne faller i werkelig
galenskap, torde ock nägra twifwelsmäl sig
förete.
r:o Manne icke denna grundsats antagen skulle L sä
matto kunna bereda flera olyckeliga Äktenskap, att
en del Personer, antingen nog ostadiga eller elaka
för att önsta sina Äktenstaps.förbindelser häsna,
skulle under förmodan att fä Äktenskapet upplöst
kunna söka flere anledningar för att beskylla sin
Maka för galenskap? Det är wäl sant att ändawälet
förfelades, när fräga blir om behörig Läkares
intyg, men blott detta försök, blott anmälan
af sädan misitanka skulle till den grad sära en i
detta afseende oskyldig Makas ömtålighet, atr mä
hända hela desi timeliga walford more dermed
förspild att aldrig nägon rolig sammanlefnad stod
att wänta.
2:0 Jnga förändringar i war allmänna Lag wäck»
sä mycken uppmärksamhet, som de hwilka anga Äktenskapets
helgd. Hitintills har der warit högst
sällsynt, att stillnad emellan Akta Makar i anledning
af nägvnderas swagsinthet eller galenskap
kunnat genom Konungens näd bewiljas. Manne
stt allmänt stadgande af icke wore för tidigt?
män.
k 82 Den 18 November»
männs det icke wvre tillräckligt att tvid sä olycka
lige tillfällen, den Skillnadssökande, wande sig
med underdänig bönestrift till Kongl. Majrt.
Skulle äter Högwördige Ständet finna skälätt
fom Lag antaga i fräga stälde förflag, sär jag
dock ödmjukast hemställa om icke tiden för säkre benus
om denna olyckelige Hukdoms fortfarande egenfkap
skulle med ffäl böra förlängas till fyra är°
Efter mitt omdöme ar tiden af twä är för korrt»
Wisierligen ar det swart att i sä lang tid sakna det
ömma biträde, som wantas af en Make, men mänue
det icke more långt swärare för den olyckligealt
i fall af äterställande till halsan se sig för hela
fin lifstid frånskild en Make, som warit älskad,
hwars förtroende ej bsifwit förwärkadt men tillfällig
olycka kastat i denna ömlänswärda belägenhet. Det
ar ju icke omöjligt, att sjukdomen efter flere är kan
upphöra? gifwes icke andra sjukdomar som kunna
wara längre. Hwem skulle wara sä hard, att för
desies fortfarande tänka sig, laugt mindre yrka, Äk»
tenjkapets återgång? sättom osi i den beklaganswarda
men tillfrisknade Makens tillstånd. Att finna sin
förra sälla boning för sig tillsluten, kanske bergning
och lifs uppehälle wagradk, se sin Man eller Hustru
i en aimans armar, se sig sjelf franstangd egne barns
muntrande umgänge, dem öfwerlämnade ät andras,
kanske mindre ömma wärd- förbuden alt med desis
sine älskade fa fortsätta lifwets mödor eller behag.
Lätom osi icke sä hardt bestraffa en oskyldig»
Blotta föreställningarne af Möjligheten utaf ett sä
oblidt
Den i8 November 78Z
Midt kommande öde stulle kanste hos ett lättrörde
vch Melancolist Fruntimmer kunna hafwa de mest
fasansfulla werkningar pä hennes ömma sinnen.
Det sätt Högloft. LagUtflot et föreftagit för
en vstyldig maka, att iakttaga dä stillnavsansökan
will begagnas, tyckes wara gansta lämpeligt, utom
i det afseende att Församlingens Kyrkoherde älägges
att styndsammeligen insända ansökningen jemts
Utslager till Domaren. Da uti det föregående, är
föreftagit, att Konungens Befallningshafwande stall
lata tillställa den oskyldiga Makan Rättens Utftag
och sädanr wanligen ster genom KronvBetjeningen,
stulle ock Skillnadsansökan pä det sätt och af de
stal Herr Prosten ^billock redan anfört lämpligast
kunna emottagas af Kronofogden, och genom honom
Domaren tillställas.
Hwad ftukeliaen Höglofliga Utstoltet anfört
angående siere anledningars till SkillnadSsökande,
såsom den ena Makans Spö- Mer Ris sittande,
wist lids fängelse straff, Meri, dryckenskap, waldsamt
sinnelag och dytitt tyckes detta wara nog wid«
sträkt vch fordra ett närmare bestämmande, innan
Ansökan borde fä göras, wäl har Utskottet hemställt
alt med bifogad och styrkt uppgift af alla omständigheter
samt betyg om förutgängne laglige Warningsgrader
underdånig anmälan hos Kongl. Maj t kunde
göras om Äktenskapets upphörande. Men som
Utstottet sig icke yttrat, om dega Wamingsgrader
stulle wara de samma, som allmänna och Kyrkolagen
förestrisiver, eller andra borde föresiäS, icke eller
bestämt
78 4 Den r8 November.
bestämt genom hwem en flik underdänig anmälan
lämpeligast kunde fte, önskade jag, att något wisst
blefwe i besia ämnen föreffrifwit, pä det Kongl.
Majit för ofta icke mätte äliras om Äktenskapsskillnader,
och det af Religionen och Sedoläran helgade
Äkkenskapsbandet icke mätte framdeles af lättsinnigheten
sä gäckas, att det fluteligen blefwe öpnadk
för hwar och en efter sitt lycke missnöjd, att med
bilagor af nägra intyg inkomma med Ansökan om
Äktenskapsskillnad.
Oin de Personer, hwilkaS Makar dömmas till
nesligt straff, kan icke fräga wara angående warningsgradcr,
men wisierligen uti de andra fall, och
jag rvägar icke bestyrka inskränkning af dem som Lagarne
hitintills utstakat.
När i förra händelsen, wederbörande Embetsman
aflämnade pä Laga kraftwundne Utslag, sorn af
Sötanderne borde bifogas, bewiö om de brottsliges
undergangne straff, och L senare sallen, behörige
' rvarningsgrader wörö genomgängne, kuyde alla till
ett dylikt mäl hörande Handlingar till DomCapitlet,
Zemte Sökändernas till Konungen stäkda böneflrift
insändas. Hwarefter Let skulle äligga DomCapitlet,
srtt efter wiss tid, dessa Handlingar, jemte egit utlärande
VIN dcn fokle Äktenskapsskillnaden till Kongl.
Mapl i underdånighet insända och kunde till förekommande
af missbruk, det underdäniga förbehäll göras
att uti Konungens högsta Domstol gifte Personers
underdäniga Ansökan och Äktenskapsskillnad icke
Dm 13 November 785
ma fa föredragas, om den icke är beledsagad med
DornCapitlers i Orten underdåniga u lätaudc
profesioren
Herr Doctor Höal.
LagUtstotters afgifne Becankanoe, enligt hwilket Äktenskapsskilnad
tillätes den ena Makan, enär den andra
begat! gröfre brott och förthy gjort sig skyldig
till nesliga kroppsstraff, sinner jag fullkomligen grundad
ej allenast i den sanna principen, att werkeligk
Äktenskap ej kan bestå utan inkördes agtning och
förtroende utan äfwcn i den lika allmänt gällande
sanningen och rättwifan, atr icke någon oskyldig
mätte twingas alt lida oförtjent hän och ivanära,
som ifrän äktenskap med brottslingar är oskiljaktigt.
De inkast, att dymedelst lättsinnighet o h sedefördärf
skulle taga öfwerhanden anser jag mera skenbare än
wal grundade. Sä wist! det är Lagstiftarens pligt
art medelst wisa författningar söka förebygga lät sinniga
människors försök art utan werkeliga pä förnuft
och billighet grundade stal, winna äktenskapsskilnad,
sä orimligt, omänskligt och ochristligt more dek, akt
med' Lagens jernband fängsla en oskyldig Maka wid
en brottsling, som genom nesliga gcrningar sörbrstrit
sig mot Staten, och dymedelst xä dubbelt fäkt brutit
sin tro och förwerlak sin rätt i siste förhållanden till
en maka ä hwilken i alla fal!, äfwen vm äktenskapsskilnad
»vinnes, följderne af den brottsliges ogerning,
Nog tungt drabba. Såsom ett den lidande, mänsttigheren
gäckande sophisterie anser jag det fält art argumentera,
att mängden af gröfwa och nesliga brott
skulle ökas gemm tillåtelsen af äktenstaps skilnad i ds
af Lag-Utskottet anförda fal!. Det är iu ej den
Gerde Band- 29, rss° brsttfli'
786 » Den 18 November.
brottslige, utan den oskyldige, som en sädanMk förunnas.
Jag nekar icke akt lättsinnige finnas, som
begå äktenskapsbrott för akt winna äktenskapsskilnad,
och sädant, emedan defie flags brott, enligt den rä.»
dande opinionen, icke medföra wanära i allmänhet.
Men samma lättsinniga menniskor hafwa förmodligen
för mycken sens commun för att icke tydeligen
inse, det de skulle förlora mycket mer, än winna,
genom de brott, pä hwilka Lagen sätter nesliga strass
och genom hwilka icke de sielwe utan deras obrottfli»
ga makar skulle erhälla rätt till äktenskapsskilnad.
Det enda jag för öfrigt har att anmärkningswis tillägga,
är att Högloft. Laglsi skottet, enligt min o»
förgripeliga mening, icke bordt utsätta någon Terminus
Peremtorius, alidraminst den korrta tiden af
twenne mannder, inom hwilken den oskyldiga makan
waste begagna sig af desi rättighet till äktenskapsskilnad
ifrän den brottftige. En enfaldig upprörd
af den stam och det lidande, som igenom dest makaS
brott emot samhällsordningen när man träffat sig och fa»
mille, stall i sin willrädighet sällan inom sä korrt
tid kunna fakta, ett decisift beslut och sä länge
minnet af betz äkta band är för lifligt att icke aflägsna
tanken pä nya förbindelser. Säsom för sam»
hältet stadeligt, men för mänga lidande högst nyttigt,
, fär jag således foresta, att icke nägon wist eller
ätminstone tillräckeligare preskriptions tid mätte
fastställas för den som will begagna sig af rättigheten
till äktenskapsskilnad ifrän den maka, som genom
ärelösa och ncstiga handlingar gjort sig förlustig af
allmän och enskild agtning och förtroende.
Den 18 November- 787
profestoren Herr Doctor Illarlin^slon. Jag
förenar mig med hwcid Professoren Herr Doctor
1*3X6 i detta amne omständeligen anfört och sedermera
med Professor Herr Doctor ^Im^vilk i det
som rörer för korrt tid, alt äler fä inga nytt giftermål.
Och alldenstund makar som till stilnad dömde
bliswit, ej* kunna anses än som civiliter för hwarandra
döda, alltså synes med allmänna Lagen uti
i a:te Capitlet 3 H. Giftermåls Balken jemförd med
Kongl. Förklarningen öfwer allmänna Lagens stadgande
i åtskilliga rum af den 23 Markit 1807, z
mom. närmast instämmande, att de stilde iagttag»
samma wantetid till ett nytt giftermål, som åberopade
Lagställe för Enkling och Enka förefkrifwer.
Härigenom blifwer Lagen wid tillämpningen sig all»
tid lik. Men som hwarken samma Lag eller annan
Författning, stadgat någon wist tid inom hwilken
Mnadens werkstallighet i Consistorio sökas bör, ritan
ej sällan händer art Parterne dermed dröja hela
äret och äfwen långt deröfwer; ty anser jag för min
del nödigt och ordentligt att en wiss tid Ulsättes till
flilnads erhällande i DomCapittet, hwilken Domaren
i Utslaget till Parternes efterrättelse, med förelagdt
lämpeligt wite kungöra bör. Zerr Doctor
rorlén och prosten ^klllestt conformerade sig med
Herr Doktor ^im^vilk.
professoren Herr Doctor kaxe. Da Herr
Professor Doctor yttrande icke motstrider
mitt utlåtande, deri jag i allmänhet sökt wisa wadligheren
af utwidgade grönför för äktenffapsftilnader
vch särskildt ingalunda hestridt, att nesiiga krorps
-
75 Z Den 18 November.
straff ma dertill förankeda. men derwid endast förbehållit
någon bestämd föreskrift, att för wederbörande
iagttaga, samt i öfrigt gerna medgifwer, att någon
för ffilnads sökande, mä dem lemnäs till
öfwerläagning, har jag för närwarands icke widare
att tillägga, utan lärer besia Herr Profesiorens anmärkningar
böra till Högloft. LagNtstoktet remitteras.
Uti hwad Herr Doctor kaxe anfört instämde
Herrar Blffopparne lVeilleman, lingllaäius,8t»-  Anelius och ldlorclin, samt Hr:r Doctorer 'lVigk.-  rnan, kalcll, lrlellAren» 8tarcle och KIroäin, samt
herrar prostar Lak^erslon och länäerllröm.
Härefter beftöts att besia anmärkningar, i den
afsigt som Regerings-Formens Z6 §. smförmäler, till
LagUtstotkets argärd hänwisas stulle!
hwarom
underrättelse genom Protocolls utdrag bör de refpective
Medständen wördsamt och wanneligen lämnaS,
lllr luxn
Lx krotocolli
lll.
Med Hufwudffristen lika lydande, betygar
polian llolmber^fori.
Afflrifk
Ödmjukt anförande.
Att, pä sätt un, Remisien frän Högloft. Ridderstapet
och Aoelen äiföljande ttvenne Memorialer
äflas
Den i8 November- 789
äskas och begäres, utsträcka tillåtelsen af äktenskapsskilnad
Mom de fall, i hwilka Högloft. Utstoktet,
uti desi afgifna och hit äterremiiteraoe Be änkande,
den samma förestagit, anser jag för min del
wara i högsta matto bekankeligt.
Da Högloft. Utskottet, jemte tillstyrkan af skilriads
tillåtelse i Åtskilliga fall, utom dem Lagen förut
stadgar, trott sig derutöfwer böra förestä att afwen
i wisie andra särdeles wigtiga och ömmande
omständigheter, ansökning om stilnad mä kunna L
underdånighet hos Konungen göras, sä synes mig
akt Utskottet i faveur för en lidande och förorättad
make, gatt sä längt som någonsin beskaffenheten af
en sä wigtig sak kan tilläta. Jag kan alltsä för in,
gen del med Herrar författarne af nämde Memorialer
förena mig utt önskan af en ännu widstracktaro
frihet frän Lagens twäng i denna del.
Att för hwarje förbrytelse af mindre swär beskaffenhet,
anda lill en i brädskilnad gifwen blänad,
willja stadga ett owillkorligt upplösande af akta
bandet, det synes mig wara att driswa frihetsnitet
litet för widt, och lämna fältet öppet för de mäst 0-  tyglade begär och all stags lättsinnighet och srivolitL,
samt att willja helt och hällit omstörta Skaparens
wisa inrättning till menniskoflägtets förädling och
deraf beroende lycksalighet.
Sä menar jag ock, att en af Europas Nationer
i första utbrottet af frihetsyrstan med mindre
agtning behandlat denna stiftning, men wistigen, efter
-
7Z2 Den 18 November.
ter nogare betänkande igen ätergätt till den helgd den
förut hade genom Lagarna.
Sä lange wördnaden för den Högstad bud, agt»
ningen för rena och dygdiga seder annu ager något
»värde ibland ost, och man will åtminstone bibehålla
stenek as en utwärkes ärbarhet, torde Högloft.
Utskottet med mig finna det owantadt att höra denria
Gudommeliga stiftelse willja förblandas med hvarje
annat contract eller afhandling, som mä kunna efter
Conlrahenkernas godtyckv när som häldst upplösas
och lill intet göras, och jag ryser för hwad der.
af skulle blifwa följderna för Nelizion, MoralilL
och Samhällslefnaden.
Dä jag talar icke för att tilltro mig att kunna
Zlfwa någon wigt ät det beslut, som i denna del
kommer ale tagas af Högloft. Utstottet, hwars upplysta,
chri ste liga . och mcdborgeliga tänkesätt arv af
mig för wäl kände, för att kunna ett ögonblick dragas
i twifwelsmäl, utan allenast att anmärka det
skenbara i de anförda stalén för en pästädd större frihet
i denna del, sä torde jag icke behöfwa wars widLöftig.
Detta gär hufwudsakeligen derpå ut, att tänka
sig dymedelst förebygga olyckliga äktenskap, och pä
ben argumentation att det är min naturliga rätt att
flita bandet med en maka, som genom laster och odygder
gjort sig oförtjent af min aktning.
Hwad
i
Den 18 November. 79 r
Hivad det förra beträffar, sä kan wäl ingen
neka att det är ett osällt öde, att se sig för lifstiden
bunden wid ett äktenskap, som förbittrar hwarje dags
lefnad, och akt upplösningen deraf är en walgärning
för menstligheten. Också har, efter hivad jag redan
haft den äran anmärka, detta icke undfallit Wstvttets
uppmärksamhet, dä det i sitt afgifna Betänkande
welat för desie olyckelige öppna en särskild wäg
till Konungens Nåd och behjertande. I öfrigt torde
den frägan förtjena akt särkildt behandlas, huruwida
det befrugtade onda af öfwerklagade misihalligheter
i nagras enffilda sammanlefnad kan komina i
jämförlighet med del onda Skaten och Samhället
skulle tillskyndas genom en oinskränkt frihet till upplösning
af alla äktenskapsband. Denna fraga torde
dock utan särdeles brydsamt öfwerwagande kunna
lätt besmaras.
Widkommande det senare, att det är hwarje
menniskas naturliga rätt att stilja sig ifrån en maka,
med hwilken man icke längre kan sammanlefwa,
sa tillätes mig fräga, om det icke också är en menniskaS
naturliga rätt atr icke hwarken smälta eller
frysa, sä länge hos andra fins någon egendom att
tillgripa. Man inwänder, att denna jemförelse är
olämpelig, emedan derunder beror andras rätt, som
alltid mäste hällas helig och inviolable. Jag frägar
deremot, om nägons rätt kan wara heligare än den,
som grundlägger och stadgar hela wart Slägtes moralista
daning, all äkta bade Christelig och medborge
lig samfundsdygd, samt Statens och Samhällets
derpå beroende wät och bestånd. Om nu, hwilket o
fslbart
-
792 Den 18 November.
felbart malte medgifwas, detta allt star i ett ostkljagkigt
samband med fastheten och helgdcn af lagligen
ingängna aktenstap, sä lärer wäl icke kunna bestridas,
att också besia förtjena af Staten ömt wärdas
och till sikt beständ genom Lagen sä befästas, alt de
icke lätteligen och es er hwars och ens lättsinniga
nyck och infall kunna upprifwas.
Beträffande att den förmenta fördomen om äk,
lenstapels större pligt och »upplöslighet än andre bolag
och Contraster, stall wara en qwarlefwa isian Catholsta
riden här i Landet, da det förra mar som ett Sacrament
anfedt, och hwilken fördom, owärdig eit
upplyst Folk, nu bör hafwa förfwunnit; sä will jag
öfwer läm eligheten och wärdet af delta anförande
icke tilläta mig nägon annan anmärkning än den,
att det är icke af nagra Päfwiska Stadgar, utan af
Skriftens autoritL i sä wäl gamla som nya Testamente!,
som äktenskapets helgd fatt sin sanction, akt
den hällsis i aktning hos alla policerade Nationer,
dar icke ett djupt sedeförderf hunnit inrota sig; ja ock
hos hedningarne. I Roms annu florerande tillstånd
höllos Ältenstaps-Lagarna heliga; det war först efter
Republikens fall, som dcsia jemte andra helsosamma
stadgar, förlorade sin kraft, eller rättareg att
Republiguens fall genom desi ösiverträdelse bereddes
och grundlädes, och jag fkube icke tro, att der är ifrän
denna desi period, som man will hämta efterföljd
för lagar och sider i wärt Fädernesland.
Jag förbigår här att något nämna om de olycksalig
följderna för Skaten, Chrisiendomen och
sedlig^ en, som häraf wore en ofelbar wrrkan och af
hwar
Den i8 November. 793
hwar och en lätt kunna inses. Huru lätt wörö icke
att förleda en godtrogen maka, med hwilken man för
ett eller annat stal icke längre will sammanlefwa, kill
sädana brott och obetänksamheter, som kunna, efter
önskan, leda till upplösning af äktenskapet? Hwad
granlagenhet i walet af en maka, osta kanske under
den föreställningen att man säster sig icke för lifstiden
och kan efter behag ombyta föremål för den sinliga
njutningen! hwad wore agtningen för äkta trohet
och dygd! den foglighet ralamod och fördragsamhet
hwarmed den ena makan öfwerfer med den andra/
fel, den omhugsan att under inbördes samhällighet
lätta den ena den andras börda, skulle icke
desta blifwa okända dygder i Samhället! Huru män»
ga äktenskap ffulle icke wara upphäfne, utan annat
skäl. än en räkning pä wista fördelar, som derwid
wörö att winna! det ständ som den allgode Skaparn
stiftat till bada könens inbördes hjelp och tröst under
lifwe s mödor, ställe öfwergä till en spekulation,
som hade winst, eller möjligen andre ännu
sämre assigter kill föremål; och den olyckeliga affödan
af desta äktenskap, hwad wore icke den att beklagar
Hwad skulle der blifwa af det uppwäxande Slägte! r
Den tillkommande Generationen!
Men jag har med detza ma hända öfwerflödiga
anmärkningar redan för länge uppehållit Högloft.
Utskottet. Om Det finner att de förtjena någor afseende
, torde jag fä utbedja mig, att svin ve Memorialer,
hwilka dertill förandledt, blifwit i ett af
RiksS änden uppläste och följagteligen ingått i dest
Protocoller, de kulina fä medföllja det ytterligare
Den i8 November.
utlåtande, som till Riksens Högloft. Stander kommer
art afga.
O. IllambrDus.
Knlrgheten med Hufwudstriftcn intygar
^ob. Iftoimber§ton°
LadeS pä börder.
Föredrogs ä nyo BancoUtstottets d. 7 Now.
pa bordet lagde ProkocollsUtdrag, ätföljdt af BancoFullmagtiqes
utlätande i anledning af BancoNtskottets
i ProtocollsUtdrag af den 15 September
gjorda anmärkningar, rörande af Fnllmagtige bewilljade
Länebiträden tilt Götheborgs, Malmö och i
synnerhet Äbo Disconter, samt en gäfwa af 666
Ro. 32 st. Banco till allmänna FatligwärdsInrält»
ningen i Slockholm.
Herr Grefwen och LandlNarffalken frägade
om Ridder,kapet och Adelen gillade BancoUt.
skottets utlätande.
Friherre callerström, 7acob. Detta utlakande
innefattar s:ne delar, som lara behöfwa särstildt
behandlas. Den sednare delen rörer en stank ät
FattigwärdsJnrätlningen: dera har BancoUlstotteL
, tillstyrkt afstrifning. Den förre angar penningeförsträckningar
äk Difconterna utom stockholm, men e.
. ^ gentli
-
Den i? November. 795
gentligast den mi Äbo, för hwilken sistnämnde försträckning
Vanquen till betydligaste delen annu star
i risque. Jag anhäller derföre att Herr Grefwe»
och LandtMarstalken behagade häröfwer gifwa Ridderstapet
och Adelen twenne särflilda propositioner»
-Aerr Korstenstolpe, gullers. Ehuru jag ej
kant säga mig hafwa wid uppläsningen af dcha
Handlingar fullkomligen saktat deras innehall, har
jag likwäl lyckt mig förmärka att deruti innefattas
likasom en angifvelse emot Fullmägtige i afseende pä
Läncbiträden ät ÄöoDiscont, sedan krigsoroligheterna
hade utbrustit. Det blir wäl, ä ena sidan, alltid
ett fel akt i sädana omständigheter bewilia dylika
försträckningar. Men ä andra sidan anföra Fullmägtige
akt be i afseende pä de private DiscontJn--  rättningarne ej wid i8oo ärs Riksdag erhållit bestämda
föreffrifter, och explicera ett sädant sakens
förhållande till sin fördel. Ater i en annan redan
förut uppläst det hafwa de säsom gällande äberopat
hundrade ärs gamla Författningar. Till förekommande
af alla twetydigheter och explicationer, får
jag den äran föreslä att ett sammandrag af alla nödiga
Handlingar mätte göras, för att tjena till föreffrifter
för Fullmägtige i framtiden.
Friherre Osterström. Hwad Fullmägtiges
försträckningar till Äbo Dispont angar, har wäl
BancoUtflotret ej kunnat underläta att derwid göra
anmärkning, emedan de ej genom Författningar wörö
tillätna; men jag tror man bör göra afseende pä
Fullmägtiges afsigt, hwilken utan twifwel ivar god.
796 Dm 18 November»
Hade ej Äbo Discont erhållit biträde af- Banquen.,
sä skulle desi credit hafwa fallit, och dess Reverser
hastigt gatt ned till 70 proc., hwaraf följt stada för
Landet, och möjligtwis äfwen för Banquen. Hvad
äter beträffar åberopandet af-hundrade ärs gamla
Författningar, stall VancoUtstottek genom Reglementet
förordna att sädant icke framdeles ma kunna
handa, och att föreskrifterna för Fullmägtige blifwa
sullständige.
Herr Grefwen och LandtsskarffalVen hemställde
derefter till Riddcrstapet och Aveln, att gilla
BancoUtstottets ätgärd samt att i afseende pä
BancoFullmägtige täta bero wid den redan derwid
gjorda anmärkningen.
Bifölls:
Widare gjorde Herr Grefwen och LandtMarflalken
proposition om afskrifning af de 666 Rd. 32 ss.
som BancoFullmägtige i gäfwa lämnat till Stockholms
Stads FaltigwärdsJnraktning, hwilken med Ig beswarades.
Föredrogs ånyo BancoUtstottets den 4 November
upplästa ProtocollsUtdrag af den rz October
rörande upphörandet af BancoFullmägtiges ärliga
sammanträde med Fullmägtige för RiksgäldsContoiret
för att genomse det föregående årets afflutade
Riksstat
Grefwe
-
Den 18 November. 797
Erefwe körner, 6öran. Sedan NN
den författning är »vidtagen att StatsWerket af
Riksens S anders Revisorer kommer att granstas,
tror jag ej att detta sammanträde till RiksStatenS
öfwerseenbe mera kan wara af nöden.
Orefrve känrner, Larl 6ak>riel, hemställde om
icke, da saken afwen rörde NiksgäldsContstrets Fullmägtige,
den kunde fä hwila intill desi StatsUtstottet
inkoinme »ned sin berättelse rörande RiksgäldsWcrkets
förwaltning.
tArefwe I»lörner, ^Zolk Llöran utbad sig fä
erinra, att frägan wore om en flags Revision af
StarsWerket, som aldrig sträkte sig längre an till
siffran och hwilken nu wore öfwerflödig, sedan Regeringsformen
förestrifwer att StatsWerket, af Ständernes
egne Revisorer stall mycket noggrannare revideras.
Zerr Lilverllolire, 6ullak ^brakrm, trodde
att berra sammanträdes upphörande sä mycket heldre
kunde beflutas, som, utom det att numera ar öfwerflödigt,
det i sjelfwa werkst alltid warit det; ty det
har endast bestätt deri, att sedan wederbörand» warit
församlade, en summarist rakning för dem blifwit
uppwisad, hwilken Fullmägtige päteknat sedan
de sert att Summorne i Debet och Credit gätt tillhopa.
Herr LandMarffalken gjorde härefter proposition,
atr detta ärliga sammanträde mellay Banquens
^ och
798 Den l8 November.
och RiksgaldsContoirets Fullmägcige, till öfwerseenLe
af Ritttö Slat hädanefter mätte upphöra.
Bifölls.
Arr Lerkman, Ambrosius ^laZnus. Det
har redan nägra är warit brukligt att en del Officersboställen
blifwit utarrenderade pä go ärs tid, och
nyttan deraf har blifwit allmänt erkand. Det finnes
en myckenhet Prebende» och sä kallade Stommar, hörande
till Prästerskapets indelning, som af Prästerskapet
icke bebos, hwilka pä samma sätt till stor förmän
för Rikets allmänna hushållning skulle kunna
anwandas. Jag anhäller derföre om Herr Grefwe»
och LandtMarstalkens proposition, att hos Kongl.
Maj:t mätte i underdänighet anhällas om widtagande
af en Författning om Präste-boställens för-arrenderande
xa lika fatt som med Milikaire Boställen
stedt.
Zerr Lock, Lorktr I.u6vig, förklarade att
Han gerna skulle i och för fakens nytta skuld instämma
med Herr LerZman, men kunde det icke emedan
hans motion wore directe stridand» emot Prästerskapets
Privilegier.
Härtill ropades mänga ja.
Zerr Lerkman förmäla fig ej kunna anse ett
^arrenderande pä eu bestämd tid af zo är wara
siri
-
Den r8 November. 799
stridande emot Prästerskapets Privilegier; L sädank
fall skulle han ej hafwa wäckt Lemna fräga; utan
ansäge han twärt mr detta wara en gansta tilläten,
likasom för landet gansta gagnelig anstalt.
Herc LandtNarffalken- Jag skulle för min
del tro, att lampeligast wore att ej nu wäcka sädana
frågor, som betvge Ridderskapet och Adelen tiden
till de återstående angelägna frägornas afgörande,
eller ktrnde åstadkomma schism, och delning i tänkesätten
, och torde kan hända Nidderstapet och Adelen
alltsä behaga tilläta att denna fräga ma förfalla.
Ropades Ja.
,Föredrogs ä nyo BancoUtstottets den 4 November
pä bordet lagda ProtocollsUtdrag af den z:dje
Oetober angående Fahlu Bergslags, genom Herr
Westor instfna, ansökning om upphandling af
Garkoppar, samt utwidgad Difcvnträtt i Banquen
ä Kopparsedlar.
Bifölls.
Widare föredrogs och bifölls, BancoUtstotteiS
den 14 Nowember upplästa ProtocollsUtdrag as Len
6 Nov. rörande Riksdags-Fulimägtigens ifrån Ud'
dewall»
sos Den 18 November
dewalla
Stad förnyade ansökning, att framdeles för
Staden af Banquen crhälla ett Län af 25,000
R:daler.
Äfwenwal föredrog-? och bifölls, BancoUtffottets
d. 14 Nov. upplasta ProtocollsUtdrag af d. 6 Nov.,
i anledning sf åtskilliga ansökningar om oinskränkta
Bancolan pä fastigheter och åtskilliga rudimaterie^
samt räntans nedsätlande titt 4 procent.
Arr 8ilverstolps» 6nstak ^brabam, Wid
e^t föregäende tillfälle, har jag redan haft den äran
wanda Ridderskapet och Adelens uppmärksamhet pä
nödwandigheten, att för tillkommande Revisorer i
Banquen, och RiksgäldsContoiret, samt StatsConloiret
utfärda en Instruktion. De acker som ifrän
Banquen sedermera inkommit lara annu mera kunna
Lfwerkyga derom. När fluteligen härtill kommer att
den förestagna RiksdagsOrdningen, i en §. hwakwid
ej af nägvk Srand anmärkning blifwir gjord,
omtalar en sadan I istruc ion, lärer det ej wara ur
sitt rum, att till tidens winnande förestå, det arbete
derpå snart matte begynnas. Jag qnhällcr derföre
om proposition att författandet af en sadan Instruction
mätte uppdragas ät Stats- och BancoUtskotten
gemensamt.
. . Zerr Grefwen och LandtMarffalken gjorde
Hara proposition till bifall, hwilken meo Ja befwarädes.
Zrp
Den i8 November. 8si
Friherre knäbeck, ^.loxanäer, uppläste följande
till Protokollet.
Dä under öfwerlaggningarne i BewillningsUkflottet
olika meningar upstätt öfwer rätta förstän.
det af den 60 §., i RegeringsFormen, huruwida
Husbehofs Bränneri-Medlen böra antingen säsom en
särskild afgift utgöras, eller i den allmänna Bewillningen
wara inbegripne, och denna ventilation der
äfwen undergätt voteringar, sä kror jag att denna
pä sä olika sätt ansedda föreskrift torde fordra en
närmare och tydeligare utredning, som för framlida
efterrättelse nog redigt mätte bestämma werkeliga ordameningen;
hwarföre jag anhäller att denna min
underställning mätte till ConstitnkionsUtssottet fä remitteras,
som deröfwer i Laga tid och ordning lärer
med Sitt Betänkande i ämnet till Riksens Högloss.
Ständer inkomma.
Som jag wid dessa förenämnde tillfallen alltid
warit af den tankan att BränwinsbränningsAfgiften
borde enligt ordalydelsen särskildt utgå, utan att
jag derföre hwarken will eller kan medgifwa at denna
afgift nansin bör anses och beräknas såsom en 0»
undwikelig skatt, utan framdeles wid inträffande mindre
tryckande behofwer alldeles förswinna, torde mig
benagit tillätas akt här fä anföra mina härtill, efter
min öfwertygelft gällande, orsaker. Med anledning
af den 59 §:s föreskrift att StatsWerkets behofwer
böra fyllas genom bewillningar, dicterar den derpå
nästföljande 62 z. atr: TM dessa senare räknas
Sjö - och LandLTuUS samt Accis afgifternaFjerde
Band- -or, ror. post
-
§22 Den 18 November.
Postmddken, Charta Gigrllatae afglften, Zus'
bchofS Bränner, m. dlen, samt hwad Rrkf nS
Ständer derutom färstildthwarjc Riksdag säsom
B.rmllning ffg äit.ga. Af venna H-s mnehäll
har iag ansel: bet irara bestämdt att utom
Bewrllningen borde dessa häruri upräknade fyra
Artiklar sarstildl utgöras och till StalsWerket inga,
men dä Bränwins Brännings - afgifken till sin beskaffenhet
ej synes wara bi ig, dä all flags realisa,
tion af egna producter ej skäligen bör wara belastad
med nägra statler, önskade jaa gerna att detta amne
för framtiden mätte förtjena Riksens Sänders afseende
och wär Constitulion framdeles härutinnan winna
någon rättelse.
Grefwe Oe Ig, (Zaräie, ftacob. I egenstap
af Ledamot af BewillningsUkstotlct, anser jag för
en skyldighet att nämna nägra ord i anlednina af
hwad Friherre Mullbock nu behagat anföra. Den
frägan, huruwida Husbehofs Brännings-afgiften
borde anses som en särskild statt, eller wara under
den fä kallade allmänna Bewillningen inbegripen,
Hir, såsom Friherre Kuäbeck nämnt, werkeligen
uöstätt inom inom BewiliningsUtstotlet: dcröfwer
anställdes äfwen votering; men det war med en stor
Pluralitet berörde statt b!ef ansedd säsom en särstild
Bewillning,och Bewillnings och OeconvmieUkstotlen
hafwa gemensamt ppgifwit e t Försiag, bygdt pä detta
begrepp om Regenn cFormens lydelse. Jag anhälier
i följe deraf, an Friherre Kuclbecks anförande
mätte fa hwitå till dess, dä Brämandet inkom,
mer, Högloft. Ridderstapet och Adeln sjelf fär ti!!-
Dm r8 November. 8oz
fälle att pröfva, om ej Utskottet iagttagkt ConstitUr
kionens föreskrift. För öfrigt hemställer jag till Rid»
derskapet och Adelns egit omdöme, om det hade
kunnat wara mig såsom Ordförande tillständigt, akt
veka en begärd votering, när den ej är emot Reze.
tingsFormen. Jag tror att sädant skulle wara emöt
ali nödig ordning stridande, och will blott haswa detta
till min justification ansördt.
AiherkL l-ii^eNcrani2z fobian vvilllelm. Isaz
sär anhälla om Ridderstapet och Abelns tillgift ali
jag talar om ett ämne som Nyst förewarit, men jag
hindrades deraf, att jag ej war pä min bänk, och
således ej ansäg mig berättigad att yttra Mig» När
frägan är om upprättande af en JnstructioN för
BancoRevisorer, torde jag fä påminna oM en sak,
som af Herr BancoCoMmlstarien Silverstolpe förut
blifwit wäckt, nemligen att besia Revisorer äfwen
Mätte fä sig älagdr att revidera alla de Castor svM
med StaksContoiret stä i nägon gemenskap, och
hwari allmänna Statsmedel inflyta.
Detta Understöddes af Friherre LtsLl von kkoUsteittz
Lorsttir k.ustvig.
Uppå Proposition af Herr Grefwen och LaNdkMarskalken
bifölls att detta stadgande äfwen skulle
intagas i det ProtoeollsUldrag, som rörande Jnstructionen
för Banco, Riksgälds och StatsWerkeis ReVifsrer
komme att författas.
Gref
-
804 Den i8^7ovember.
Grefwe kckörnor, ^äolpb 6öran, erindrade i
afseende pä Friherre kuäbecks motion att om afsigten
dermed more, att förestå en förändring i RegeringsFormens
stadgande rörande Bewiltningar, sa
borde frägan derom omedelbart wäckas i Consti utions
Atskottel. Hwad ater anginge sjelfwa frägan huruwida
Bränwins-afgiften borde anses inbegripen un»
der den allmänna Bewillningen eller ej, ansag Herr
Grefwen den samma icke wara twifwelagtig enär
RegeringsFormens 60 §. urtryckeligen nämner den
såsom särskild.
Härtill ropades Ja.
Friherre knäbeck förmälde, i afseende pä
hwad Grefwen ve la 6aräie yltrat, det han alle»
nast nämnt att öfwer frägan blifwit voterade, men
att han ej härmed hade wetat göra någon anmärkning
deröfwer att voeeradt blifwit och att för öfrigt
hans önskan endast wore att en sadan förändring i
RegeringsFormen stadgades, som gäfwe förhoppning
att Vränwins - bewillningen med tiven kunde uphöra.
Herr Grefwen och LandtNarffalken- H"-
ruwida Bränwinsstaeten bör fäsom cn särskild Bewillning
anses, derom torde Höglofl. Ridderfkapet
och Aoeln ej finna sig nu behöfwa inga i öfverläggning.
Hwad äter angar en ändring att förestå
i Consiitutionen, behagade Friherre knäbeck derom
särskildt wända sig till ConstnutionsUtstoltct.
Ropades Ja.
Uppls
-
Dm r3 November. 805
Upplästes följande, ifrån det till Jemkningars
förestående i RiksdagsOrdningen tillförordnade Utflott,
inkomna Memorial:
Wördsamt Memorial'.
Dst Utflott som Riksens Högloft. Ständer förordnat
att öswerse vch jemföra de hos samteliga
RiksStänden öfwer den ytterligare förestagne RiksdagtzOrdningen,
fattade särflildte Bestut, sann förestå
sädane jemkningar, af de fliljaktige meningarne,
som till enstämmige stadganden kunde leda, gär nn
att Resultaterne af detta updrag till Riksens Höglofliga
Ständers pröfning wördsamt framställa.
Utur den synpunkt att allmän rigtning och enhet
i föreflrifler aro lika som för hwarje Grundlag,
wilkoret för en ordning, som ät kommande lider stall
förwara helgden af Swensta Folkets angelägenheter,
har Utskottet inom gränsen af sine forrstyndade granlaga
arbeten, med största upmärksamhet följt, ä ena
sidan wigten af de till Utskottets ätgärd lämnade
anmärkningar, och a den andra Ordaförständek vch
Analogien af de i fräga komne H. Z., samt med sin
bestämmelse ansett förenligast, att med enskild pröfningsblick
och oberoende öfwertygelse, söka, sa widt
det i Utskottets förmåga funnits, utbilda likstämmiga
Stadganden och Bestut, icke blott hwar mcningarne
till formen warit söndrade, utan ock i de delar
stillde fordringar i afseende pä mer eller mindre
allmänliga Intcesten förekommit.
Pä
Den r8 November.
Pä sadan grund hafwa Utstottets Beslut blist
wis stadgade: Det har deruti under sine öfwerlaggningar
icke kunnat anse sig förhindradt hwarken ge,
nom ett eller annat RiksStänds i nägot amne uteblefne
siutliga yttrande, ell^r as de flere i afseende
pä wista §. <^:s framgent förbindande kraft gjorde
förbehåll, hwilka i följd af förutgående särskilde anmärkningar
emot NegeringsFormen förblifwa witz
deras Constitutions-enliga werkan att, fä«'om under
de'ta Riksmö e wäckte, wid nastintraffande Lagtima
Riksdag förekomma till pröfning ock afgörande; Utflotket
har likwäl hyst den öfwer ygelse, att billiga
anspråk, men af alldeles enskild och yeconomist beskaffenhet,
der sadane kommit i staga, icke bordt inflyta
pa ven allmänna miljan, eller werka till inskränkning
och undantag uti en Grundlags offenteliga
normer, utan de samma hälst kunna genom Stånds
Ordningar eller andra inom hwarje Stand fastställande
beslut utan rubbning af sammanhang i det
hela utmärkas och bestammas. Till dylik egenskap
har Utskottet jemwal förmenat sig kunna hänföra, huru
Fullmägkige uti Banken och RiksgäldsContoiret
inom hwarje Ständ stola waljas, samt i afseende
pä det Hederwärda BondeStändet, srägan om arfrvodet
för en Rrksdaasman söre eller efter Walet
hör bestämmas, och huruwida de i 52 omförmälte
Afstrifter och Memorialer inäga af Författapen
eller Ständets Can^zst beförjas^
Da hos Wstotket staga upstätt, huruwidetnägon
wist lid efter det Riksdag blifwit Spnad, kunde
täMpeligen bestämmas, inom hwilken Propositionen
-
Den i8 November sv?
nen angående StatsWerkets tillstånd och behof borde
kill Riksens Ständer eller deras Statsutskott öfwerlamnas;
har det wäl icke undfallit Urstottets upmärksamhet,
hwilka hinder möjeligen kunde inträffa,
för alla i berörde mätto, erforderliga Handlingars
och behörigen afsiutade Röken kapers skyndsamma
meddelande, men deremot har Utskottet, som insett
de wigtigaste följde/ fa för enskildt, som allmänt
wäl, af RiksdagsÄrendernes förr elle senare företagande,
trott sig äga största anledning tillstyrka, att
en bestämd tid för i fräga warande Propositions af»
lämnande mä utsättas, dock med den Jemkning Utskottets
Förslag innehäller.
Widare och som ätgarder af största granlagenhet
och wigt strnkte till Statens förwalming och reglerande
fordra StaksUtskottcts hela bemödande, om
de wigtigaste göromälcn stola medhinnas, för hwilkas
ordning och drift enligt Z« och 42 §. §. behörig
tillgäng ä alla nödige uplysningar synes wara
nämnde Utstött förbehållen; har något ytterligare
Stadgande att StatsUtstotket skulle äga efterse
Räkenstaperne ä alla de medel StatsContoiret till
wederbörande werk och behof utassignerat, i Usstottets
tanka warit destomindre behöfligt, som derigenom
Riksens Ständers werksamhet stulle ledas i err
alltför speciel och widtgaende Revisionsbefattning.
I afseende pä antalet af Ledamöter i wista
Riksens Ständers gemensamma Utstött, hafwa olika
meningar blifwit framstälde: Ehuru Utskottet wid öf«erwägande
deraf, och dä framgent i följd af Högl.
Ridder
-
808 Den »8 November.
Ridderskapet och Adelns under detta Riksmöte fattade
Beslut, att lika antal fran hwarje RiksStänd
Lör utgöras, förestält sig den i synnerhet, för Högwördige
PresteStandet blifwande swärighet att till
hwarje af de faststäldte flere allmänna Utffokl kunna
fördela erforderligt antal Fullmägtige, har Utskottet
likwäl härutinnan sökt närma sig en sädan ömsesidig
jemkning, alt icke, genom fulltalighet af Ledamöter,
något Utskott skulle kunna förlora i behörig werk,
ningsförmäga.
Utskottet har till skarskädande jemwäl förehaft
frägan om rättighet för BondeStändetS Secreterare
att öfwerläggningarne i Riksens Ständers Utskott
biwista. Huruwida en sadan rättighet tillagd en
Person, hwilken icke i egenskap af Riksdagsman
deltager i ett RiksStänds angelägenheter, skulle i
en framtid kunna gifwa rum ät ett wädligt inflytande
pä de förberedande tänkesätten, bör Utskottet
till Riksens Högloft. Ständers egit omdöme lämna;
men Utskottet har trott sig med säkerhet förutse, att
nu mera, mindre wäsenteligt ändamål derigenom winnes,
att ifrägawarande ratt, hwilken i beffrifwen
Lag icke är medgifwen, blefwe BondeStändetS Secreterare
tillerkänd, i synnerhet som nämnde Ständ
icke inom sig saknar uplyste och nitiske män, som
äfwen i swärare frågor, helst utan ledning, första att
fatta öfwerlagde och grundade beslut, och da Leda»
mot af ett Utskott,i händelse af mindre kännedom
uti nägot ämne, ägde öppet tillfälle att derom med
»vederbörande sig rädföra, samt StändetS Secreterare
i allt fall, skall i Utskottets tanka, af den ho,
nom
Den i8 November. 809
nom egenlelkgen Åliggande »vidsträckta befattning inom
Ståndets Plenum finna sig förhindrad att till
göromälen i flere Utskott dela fia uppmärksamhet och
åtgärd.
Utskottet ej okunnigt om de betänkligheter, som
förekommit i frågor om de i 42 §. nämnde Embetsmäns
berättigande att i RiksdagsÄrenderne inom
fikt Ständ deltaga, framlägger likwäl »ned full tillförsigt
till Riksens Höglofl. Ständers upplysta och
rättwisa bedömmande de enkla skäl, som i denna del
wägledt Utskottets beslut- Det har öfwertygat sig
att desie Rikets högre Embetsman, med den kännedom
af Statens angelägenheter, Starens behof, som
de genom handläggning wid allmänna Ärenderne
skola framför andra ernä, försäkra Riksens Stän.
der, att wid förekommande wigtiga och swärare
arender, kunna af dem inhemta de nyttigaste, de tillförliteligaste
uplysningar, samt att samme Embetsmän
icke synas genom en erhällen högre befordran,
skäligen böra betagas en rättighet, hwilken dem under
en mindre answarig Embttsbefattning icke kunnat
sörwägras.
Ehuru Utskottet för sin del icke funnit nägon
betänklig fölsd kunna uppkomma af den ConstimtionsUtskottet
tillagde rätt sä wäl i det uti sista momentet
af 29 §., som det uti 56 H. förutsatte fall,
utan fast heldre, att ett i ärendernes fortgäng möjeligen
inträffande längre uppehåll såmedelst lättast kan
förekommas, har Utskottet likwäl, sorgfälligt att, dä
det legat i desi wäg, undanrödja all willrädighet i
Den 18 Novembrr.
fräga om Kemister frän Standens Plena ti!! wederbörande
Utstött, förmenat sig kunna lämpeligen gifwa
ät i mom. i Z4 Z. den Orda-lydelse, hvarigenom
frågor rörande allmänna Uppfostrings- och Un-'
derwisningswerten m. m. bestämdt utmärkes inom
OeeonomieUstottets omfång; i synnerhet som bemalte
U stotts anmärkningar äfwen i der Wetenstapliga
af sädane anstalter medelst framställande af allmännare
bewekelsegrunder endast kunna gifwa en anledning
för Styrande Magtens af dem ändock oberoende
Beslut.
En allmän föreskrift akt intet Utstött skulle aga
något ärende till pröfning företaga, med mindre
twä tredjedelar af hwarje Stånds Ledamöter derstädes
arv närwarande, synes, dä Utstotten i det hels
icke hafwa någon beslutande rättighet, wara desto
mera betänklig, som den mä hända ofta skulle föranleda
till hinder uti RiksdagMrendernes ordning
och fortgäng, men Utskottet har deremot ägt stät tillstyrka
ett säbant förhållande uti BancoUtstottet, der
de wigkigaste frågor med afgörande rätt blifwa behandlade;
Denna omständighet har Utskottet likwäl
funnit äga ett närmare sammanhang med den fräga
vm alla omröstningar inom Utskotten stola ste Ständswis
eller per Lapita, hwaruti tlvenne RiksSkänd
med sine beslut stadnat emot irenne andra, och dä
wid afgörande af samma fräga, samt huruwida den
more af beskaffenhet att wid denna eller nästblifwande
Lagtima Riksdag böra komma under afgörande»
enahanda skiljaktighet mellan <svtänd inom Utskottet
si- yppat, har Utstotler warit föranlätit, att Riksens
-
Den iT November. ön
sens Högloft. Ständers omedelbara profning dcfte
ämnen underställa, tt
Likaledes i den af g Mom. uti 29? föranledde
sraga, om hwarje enskild Ledamots af Constitutions
Utstottet skyldighet, att hoS sitt
Ständ anmäla - om ivid granskningen af Stats
RädetS protokoll, dan funnit Utskottet ej
haava gjort afseende xa de i detta Moment
nämnde Embetsmäns förhållande, hwilken anmälan
dori remitteras till Utskottets utlätande
hwar. srcr och s dan det inkommit , Standet
mä siröfrva on. d.n gjorde anmälan bör
hänrm aS till ^ustitiäGmbndsmannenS handläggning
eller -j, hafwa de fleste twenrie Stånds
Ledanrotee 'Is oetta Utstött ett sädant stadgande godkänt,
me» Lcdamöterne af rwenne andra Ständ det
samma alldeles ogillat; hwilket förhällande Utskottet
stokat klitt 1 med ett till detz Protokoll af Herr Auditeuien
Xönig ingifwit anförande, hos Riksens
Högloft. Stander anmäla, jemte hemställan för öfrigt,
om icke läm cligast kunde för närwarande wid
Conftitulionslltjkok ets förflag i denna del fä förbi
isma, men huswudfakcliga frägan säfom under detta
Rttsmöle wäckt wid först bliswande Lagtima Riksdag
tcll af era ide företagas.
Slutligen har Utskottet ej bordt obemärkt lämna
den omständighet att i fräga om bestämdare uttryck
af Z9 §. af Riksdagsordningen, innehällande
enligt senare Redactionen: att till Drdförsnde l
Utlkstt rväljeS en af Uidderffapet och A»
delnL
812 Den 18 November.
delnS Zullmägtjge, pä sätt RiddarhusGrdnim
gen föreflkrifwer, Utskottets Ledamöter af Wallofl.
BorgareStändet äfwenwal medgifwit, att denna walrätt
ma ensamt tillhöra Högt. Ridderskapet och Adeln,
likasom de icke satte i fräga, att ju, om ock
den inom Riddarehnsethittills följde tour, komme att
bibehällas, sädane Ordförande utsagos, som swarads
emot sitt Stånds förtroende, men dä en Ordförandes
större eller mindre skicklighet alltid skulle äga pä
Utskottets befattning det wigtigaste inflytande, ansägo
bemalde Ledamöter sig föranlälne ä deras Ständs
magnar yttra den önskan, att en närmare bestämd
föreskrift om det hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
widtagande målsätt till Ordförande i Utskott
matte blifwa upgifloen innan i fragawarande §. an.
tages.
Hvilket allt Utskottet fär Riksens Högl. Stander
wördfaml meddela. Stockholm den i? November
1809.
Pä Högloft. Ridd. och Adelns Pä Högwörd. PrasteStänwagnar
' dets wägnar
Jacob Os la Qaräie. k.u6viZ k»lörnsr.
Pä Wällsfl. Borg. Ständ. Ä Hederw. BondeStändets
wägnar magnar
Oani«1 Lksrstein. Jon Ionsson.
kebr IZ:son Litröm.
Afssrlst
Den i8 November. 8iz
Afflrift.
De af Ridderskap» och Adeln wid 29 Z. r
RiksdagsOrdningen gjorde anmärkningar, härröra ifrän
supposition om en alldeles icke omöjelig händelse,
att Riksens Stander i början af Riksdagen, da
de ännu ej känna hwarandra, ivid walen af Ledamöter
till ConfiilutionsUtstottet misitogo sig om personerne,
och räkade falla med sitt wal pä swage,
korrttänkke, mindre upplyste och nägon gäng pä mindre
redlige Ledamöter till större delen. Följden kunde
bli, att pä ConstitutionsUtskotket berodde Rikets
wä! och we, och att ett ^latsRäd, som emellan
Riksdagarna genom vwisa, tilltagsna och cgennyttiga
rådslag brutit mot sin Ed och sin pligt, skulle genom
ett i ConstitutionsUtskottet förwärfwadk medhåll
kunna undandraga sig och sin förwaltning all granskning
af Rikets öfriga högst missnöjde Ständer, der.
igenom undgä att frän sin befattning blifwa stilld
och i desi ställe under en förlängd werkningstid kunna
fortfara i sitt förra förhällande, samt pä detk«
sätt wart Regeringssätt frän en liberal Monarchie
förwandlas till en illiberal Aristocrakic. Detta har
Adeln och BondeStändet trott kunna förekommas,
samt ConstitutionsUtstottets för belydeliga magt böra
inskränkas pä fäkt anmärkningarna innehälla.
Deremot hafwa Respective Borgare och P^esteStändet
anfört att en sädan ändring i NiksdagsOrdningen
wore äfwen en ändring i RegeringsFor--  nren, och stridde alldeles emot den andemening, som
der öfverallt räder, akt Lagstiftande och Lagfkipands
Magken
8i4 Den r§ November.
Magken ej stola sammanblandas, samt Riksens Stam
der sysielsätta sig med Rikets ival och Rikets ärender
och icke nied personaliteler; att förra tiders erfarenhet
med rysliga och blodiga spar wisa" osi saran
af att sör-vandla Riksdagar till Anquisitionsratter!
att den hederligaste och rattwisaste Embetsman, bet
vakcadt och lättast, dä han handhafwer rättwisan,
kan förstaffa sig oivänner, och att ett tillstånd lämnadt
en enda Ledamot r CvnstikulionsUtstotle , att
wart em^ Ulstén ets samfälldta beflut och öswerchgelse
utan answar kunna in PleniS göra stymfande anmärkningar
om ett StatsRad och derigenom ibland
ge anledning till en kinkig rättegång, stulle medföra
de menligaste följder, och lämna Lllstan, parti-agget,
befordrings sjukan, afunden och förtalet den lättaste
ut-.vag att krosia en hederlig man; att ivid en sä
brydsam ställning säkert wore att befara, att Lesia
wigtiga Sysilor afffyddes af den hederlige Mannen
samt blefwe ett ros för Lycksökaren, som utan afseende
pä medlen endast ser pä mäler; art 2:dra Momentet
i 127 Z. tyckes lämna Riksens Ständer nog
tillfälle, att åtkomma ett förment brottsiigt StatsRäd,
äfwen nian gifwen anledning a' ConstitmionsUtstotlet,
samt att ett ökadt antal Ledamöter i Utflottet
minstade mädan af desi förmeiue magt.
Emellan 2:ne sä stiljaktiga meningar och dä L
Ständ stadnat emot 2, är det ej Mm hs wa att decidera,
ej min förmåga, att föreflä någon medelwäg.
Men dä 29 §. utom sista momenlet och tillagget
af en ringa formalitet, är ordagrant afstrisiven
utur
Den i8 November. Liz
utur RegerkngsFormen och de af Ridderssapet och
Adeln samt VondeStändet gjorde anmärkningar ehuru
efter min tanke bade wigtiga och nödiga, werke»
ligen involvera nägon ändring i benjamina, öfwer
Hwilken ändring, enligt Grundlagen ej bör ventileras
förr, än nasta Riksdag; da det ägnar ett fritt
' Folk. att halia sina Grundlagar i helgd, och der ej
blefwe hedersamt för Swensta Folket, att efter länga
öfwerläggningar ej ens kunna bli ense om RiksdagsOrdningen,
wägar jag till defte bägge Rejpect.
Ständen hemställa, om ej denna 29 z. kundo i he.
la sin widd för det närwarande bifallas, med fördehall
likwäl, att Standens anmärkningar kill nästa
Riksdag ligga pä Bordet och dä afgöras, som bör
kunna ste sä tidigt, att undersökningen om StatsRadens
förhällande annu ej hunnit werkftällas.
Till d«H kan erfarenheten antingen gifwa wid
handen näHM annan utwäg, eller ock öswer^yga de
nu stlljak iza Si änden, att de förestagne ändringar
ej förorsaka befarade följder.
k. LömZ.
Enligheten med det utr Högloft. Riksens Ständers
ZemkningsUtffott uppläste Originalet, intpgar
kebr lä:son Ltröm.
Utdrag
816 Den 18 November.
Utdrag af Protokollerne hällne hos Rik»
sens Högloft. Ständers till Jemkning
af RiksdagsOrdning förordnade Utstött
ar 1809.
Sedan de hos samteliga RiksStanden mot dek
omarbetade Förflaget till RiksdagsOrdning förekom»
ne anmärkningar, blifwit till ernående af enstämmighet
i Stadgande» till Utstottcts åtgärd öfwerlämnade,
förehadeS de samma till jemförande och granst,
ning; och stannade derwkd Utstotket för hwarje anmärkt
Z., med undantag af dem Utstottet, i likhet
med senare Förslaget fann stal bifalla, i följande
Beslut:
§. 13.
Antogs sadan den i ConstiturionsUtstoktets första
Förslag sinnes intagen, dock med följande ändringar:
atr i stället för ordet utom fättes jemte,
i stället för, aro sjelfkallade Riksdagsmän införes
«f Ronungen till Riksdagen kallas; meningen:
Upsala Stift' för Stockholms Stad
.2:ne samt för Stiftet fem: andras till följande:
Upsala Stift 8em, Stockholms Stad Twä,
samt Orden: 2tbo Hyra, Borgo Twä, samt den
de sjielfwe aflöna utgå.
§. 14.
Bifölls med följande förändringar: att i stället
för orden: rune Magistratspersoner, utsattes,
3me
Dcn i8 November. 8i?
Ztne Magistratsperson»^, i stället för 2:,ie Minuthandlare:
En Minuthandlare; och i It Met
för orren: Stadens ratte Borgare eller ock sä*
dane Magistratspersoner, som Borgerlig näring
idka och för den samma Borgerlig tunga
draga, att införes: Stadens Borgare eller
Magistratspersoner; Erester ord,--. icke kntae;
tillägges: börandeS Omröstningen ske nrcd siutna
Sedlar; i stället for orden: der han sjelf
Borgare ar, bör stät der hail sjelf Magistratsperson
eller Borgare är; lann ! stallet hr: warit
Z är Borgare- kommer att stä: warit 3 är
Magistratsperson eller Borgare.
§- is.
Antogs med den förändring, att i stöttet föt
besuten Jordägande, sattes: besuten LroNöAronoSkatte
- eller Zräl eGkattcHcmmanS Ägare,
cch orden-, inom samma Län utestntas.
§. 1?.
Bifölls med vesta ändringar: att näst efter orden,
de'fleste rösterne undsätt; infines: och örn
2:ne eller flere de fleste och lika mänga röster
Undfätt, atgöres srägan genom Lottning oein emcklan,
och i stället för orden: dem för hwilka dan är
tzullmägtig; saktes: dem hwilka äro berättigade
att wäija; samt widare ehcr o>dcl Reskostnad l:nageS:
hwilka tor praste- och BsrgareStärldens
AikSdagsZullmägtige före walet bestämmas,
Ucrde Band- i?z, 104- Z
-
813 Den 18 November.
§. 18.
Gillades med följande tillagde slutmening: velma
hwarken uti RikSdagSmanna och Electors
wal någon deltaga, ej eller någon kunna
wäljaS till Eleetor som icke är till myndige
Lr kommen, och icke eller den som utom hwad
aldren beträffar, sig befinner i nägot af de
fall hwilka ofwanföre i denna §. upräkna»
de äro.
§. 22.
Bifölls med följande tillägg: att i Zullmagierne
för Riksdagsmän af BondeStändet utsätteS
af hwad Natur den walde personens
hemman är, näst efter desi namn, och att wid
slutet af efter ordet medfölja tillföttes: samt efter
fulländad granskning af Zullmagterne till
den walde aterställaS, och ware lValsörrättaren
styldig att lvalprotocollet, innan han
fran förrättningsstället reser utlämna; Och
fliille för ös! igl c §:s l Moment Orden kvalförrättande
Domhafwandcn andras till walförrättaren
§.
27.
Antogs pä det satt, att Propositionen rörande
StatSlVerketS Ulftand och behof bör till Riksens
Ständer eller deras Statsutskott wid Lagtima
Riksdag inom >4 dagar och wid Urtima Riksdag
inom en mänad efter desi öpnande öfwerlämnaS;
samt arr efter oroen böra StatsRadet, tillägges: och
i Lagfragor äfwen Zögsre Domstolens; och i
stället
Den i8 November- 819
stället för orden: dä deste yttranden; äswen som
sista orden i §. tillstyrkan eller afstag borde ut.
tryckas med till» eller afstyrkande
L.
29.
Blef salunda gillad, att i i Mom. antalet as
ConstilutionsUtskotlets Ledamöter bestämmes till Tjugufyra,
att uti g och 4 Mom. äge att, förändras
»ill skall; men srägan huruivida oek a> Högl. Ridderstapet
och Adeln wid 4 Mom. föreslagne tillägg
rörande skyldighet för hwarje särskild Ledamot i Constitutionölltffottet,
att hos sitt Ständ anmäla Con.
stitutionsUtlkotkets underlåtenhet af behörig grynstning,
borde äga rum, ansägS böra hwila till näst.
blifwande Lagtima Riksdag, kommande sör öfrigt
det uteslutna sista Momentet akt bibehällas.
§- 30.
Godkändes med förändrina af Orden inuti 2
Momentet äye StatsUtskottet att, till stall
StatöUtskottet.
§. 32.
Bifölls med undantag as Orden: Instructionö
utfärdande, hwilka böra utgå.
§' 33°
Bifölls med den ändring, att LagUtzko let bör
siesta af Sexton Ledamöter.
8- 34.
32o Den 78 November.
§. 54.
Antogs .med följande tillägg, näst efter orden af
alla stag: — ehwad de röra UpfostringS-och
UndcrwiSningsMcrken, Allmänna 8attgwärden,
LandthuShällningen, Bergiverk m. m.
Bifölls semke öäerinförande af den uteslutne meningen
rörande ConstitutionsUlstottets decistons-rätt
i afseende pä enstildre Utstötts tillsättande.
F. 37-
Antogs med det tillägg a,t efter Orden LonstitionSUtstottet,
intages och BancoUtffottet.
Z. 38.
Såsom i fm wid beroende af den oafgjorde fråga
huru.vida omröstningar i Utstotten stola ste Ständswls
eller per Lapita, komme att till Riksens Stan.
ders eget ompröfwandc hemställas.
Bifölls med sadan ändring att efter ordet som.
införes enligt RiddarhuSOrdningen dertill berättigade
är: tzwaugcnom den molswarande förra
meningen utgår.
§. 42.
Bifölls med den förändring, att näst efter ordet
Talemänncn, images: eller de som deras
ställe företräda.
tz. 4'.
Den )8 November. 821
Antons med följande ordalydelse: Tjenstgörande
StatSMnistrar. Statsråd, IustiträUad,
ZofCantzler, IustitiäLantgler. IustitiäVm'
dudSman, samt StatöSecreterare, da de enligt
hwad hwarje GtändS särskilda ordningar
stadga dertill berättigade äro, lunna ej
Gäte och Stämma i sitt GtändS plena förnelaS,
de särstildta fall för StatSUädetS Ledamöter
äro undantagne da dcm enligt RegeringsZormiN.
updraget är, att med Lonungflig
magt och rätt styra- I Utskott eller
tvål till Utskotts Ledamöter ma icke nägon af
förenämnde personer deltaga: och skulle derjemte
sista meningen innefatta: a t i mäl stin personligen
röra en Ledamot af ett RiksSländ, ma han i Plena
eller Utskott öfwcrlaggmngarne men icke bestuten
öfwerwara.
§- 42.
Gillades med detta innehåll: Kuner Utskottet
sig behöfwa af nägon Konungens Embetsman
eller af något publikt lVerk inhämta
mundteliga eller Ikrisieliga uplySningar, begäre
genom sin Grdförande hoS ZofCantzleren
Konungens nådiga befallning till wederbörande
om de ästade underrättelsers meddelande:
gäpe likwäl ej detta stadgande i afseende
pä StatSLontoirct. hrvilket likasom Barn
co- och UikSgäldswerken, bör i frågor om
fjelsiva
822 Den i8 November.
sjelfwa redowisningen af medlen, alle äffade
upplysningar omedelbarligen meddela.
§. 45.
Bifölls med följande ändring i sista raden:
Onrndlagarne, Riddarhus Ordningen eller
ScandenS ordningar och Beslut föreskrifwa.
Z- 49-
Antogs med §11 lä lydande tilläggning ester si.
sia orden: nyed dertill hörande Acker och Sand»
lingar: "Äterförwriar någor RiksStänd e«t redan
„bcrevt mäl kill wederbvrande Ur stotts ytterligare utslätande,
äligge Uflkottet akt dermed inkomma till
,,det Ständ som äter remitterat: kunnande likwsl
,,ej genom denna ärerförwisning de öfriga Ständens
,,Beflut, i de mäl der irenne Sränds röst utgör Rik.
,,fens Ständers Beslut, deras kraft och werkan till
„Expedition betagas.,,
8- 52.
Bifölls salunda förändrad, att i stället för personliga
förolampanden och oanständiga ut«
tryck, sättes personligen förolämpande uttryL.
§. 5Z.
Skulle i anledning af ConstitutionsUtstottets
under v. 2; sist!. October afgifne Memorial erhölls
etr jä lydande utlägg ivid flutet: "Till undwikamde
„«s pLllL vora jkali Ordförande wid hwarje omröste
„ning,
Den r8 November. 82z
,,ning, förr än sedlarne upraknas, en bland dem
„uttaga och genast förseglad aflägga: besinnes wid
„upsummerandet af de öfrige, rösterne lika delade,
„mä denna Sedel öpnas och gifwa deeiflvn, är
„pluraliteten redan rvunnen, bör den aflagde Sedeln
„oupbruten genast förstöras/' — Anseende Utflykter
detta satt till undwikande af lika röster böra L
stället för utlottning af en röstande wid voteringar
iakttagas, i alla de fall, der icke RegeringsFormen
annorlunda uttryckeligen söreflrifwer.
§. ZZ.
Bifölls med den förändring, att efter L>ven<
Grundlagarnes lydelse, tillägges: hörande förut
hafwa Mlen till sitt rvägrande anfört.
§. 57-
Antogs pä det satt/ att efter Orden: Archlv
förwaraS, införes följande: destutom bör, enär
malet nägot Utffott angar, ett Eremplar Ut«
stöttet äfwen meddelaS r samt att sista meningen
salunda föränoras: boch bör protocollöUtdraget
derom, eller om sakenS wigt bordrar en sadan
skyndsamhet, att det ef medhinneS, en af
StändetS Secreterare behörigen pätecknad afstrift
af den proposition som beslutet grundat,
alltid tillika ätfölja, och af Ordföranden för
Devutationen i de andra Stånden högt upläsaö
-
Bss Dcn l8 November
§.
Som af ConstitutionsNtffottet blifwik föreflageu
gkt mellan 60 och 6 i §. Z:ne införas, antogs, i
följd hwaraf den komme att blifwa den 6i och numereringen
derefter rättas, kommande följande stylisering
uti i punkten atr äga rum: "Dä wal till Ko,
,nung elter Thronföljare skall förrättas, åge Rikfens
Stander att i deras särskildta Plena, genom
,,allmän omröstning wälja en Nämnd af 16 Persodtter
för hwarje Ständ, med updrag att ivid förefallande
skiljaktigheter mellan RiksStänden, bestamma
walet; hwarjemte wid omröstning till undf.
wikande af puria vota förhalles pä sätt Zz §. rust,
nchäller,^
§. 61.
Gohkandes med iakttagande af nystnämnde Voterjngs-sätt;
samt akt Nämnden ej fär ätstiljas forx
än Mlet gr förrättade.
§. 62.
Anrogs med den rättelse, akt efter orden: MlseS
af Riksens Ständer, inflyter: genom 12 af
hrparje Gränd säriMdt för tillfället nämnds
Klectorer
Antogs
med tillägg af- ) deras särstildcr
Plcng genom allmän omröstning, nast esler
-Orven: fkfst Riksens Ständer. - ,
§'
Den i8 November. 825
L- 65.
Godkändes lälunda förändrad, akt i staket för
orden.- utfärdad Insirnction, sättes: Af Banco'
kUffottct utfärdadt Reglemente, samt i stället
för ststa punkten svin utgår införes: De böra wid
yppa's skiljaktighet till Protokoller afgiswa sina rö.
sier, hwilka per Opits. beräknas; i de fall dä rösterna
äfo lika åge Ordföranden afgörande röst.
§. 66.
Antogs salunda att ester Orden: hwarje RiksStand-
tillägges: hwilka åligger att uti allt
owilkorligen sig rätta efter de Instructioner
Riksens Ständer för dem utfärda- .
§- 69.
Antogs med följande förändrade lydelse: "In„ga
andra kunna mäkjas eller wara Fullmägtige för
„ett Ständ i Banque» och RiksgaldsEonkoiret, än
,,sädane af Ståndets Ledamöter, hwilka i detsamma
„kunna wara Riksdagsmän etter till Ledamöter i Ut
„skott
wäljas.
Ej eller ma dertill utses en Per,
„son, som wid något af desse Werk är Redowisan,
,de, njuter Lön eller annan inkomst; ster wid Revisors
wal annorlunda, åge Revisorernc att om en annan
Persons utseende i förestrifwen ordning stynd„samt
föranstalta—Fullmägtige och Revisorer tunina
ej i och för deras befattning emottaga befallningar,
utan af Riksens Ständer allena, och enligt
,che Jnstruclioner de stadgat hafwa, ej eller till re,
826 Den 18 November.
„do och answar ställas, utan efter Riksens Stanners
Beslut och i Laglig ordning, och njuta de
„för deras gerningar och yttranden under samma be>
„fattning, den säkerhet som no och m §. af
„RegeringsFormen Riksdagsman tillägga."
§. ?2.
Bifölls med den tilläggning, att i stället för:
utwälfe Ständen, sättes: utwalje Riksens
Ständer i deras särskildta plena genom allmän
omröstning; samt att i öfrigt föreskriften uti
5Z §. rörande voleringssättet iakttages.
§- 74-
Blef salunda antagen, att i stället för orden:
Bestattningsmäl undantagne, hwarom särskildt
i RegeringSZormenS 6y. 7o och7i§>Z:r
Mille införas; de mäl undantagne/ hwarom i
RegeringSZormenS 66, 69, 70, 71 och 72 Z. Z.
» §. 75.
Bifölls med följande tillägg efter sista orden:
"och bör oaktadt den af Riksens Ständers Utskott
Zeller Revisorer förrättade generella öfwersigt af
,,Statsmedlens utdelning, dek äligga »vederbörande
,,Embetsmän akt »verkställa den speciella Revision,
,,som dem i kraft af deras Embetöbefattning tillkoinmer.
"
L- 76.
Den 18 November- 827
§. 76.
Gillades med följande tillagg efter i MEnk
börandeS detta Stadgande uti Riksdagskallelsen
intagas.
§- 77-
Antogs pä det sätt, att efter Orden: skäligt
pröfwat, införes: gälle likwäl, om han ester
ftedd kallelse sig ej inställer, hwad Lagen r
thy fall stadgar.
t
§» 78.
Bifölls med denna ändring, att i stället för
orden: som Lr Caput för sin kamille, sättes:
som enligt Riddarhusordningen till Säte
och Stämma berättigad ärr samt att i stället
för oroen: i desta fall, infättes: i hesta scdna'
re fall.
80. §.
Antogs Munda akt ester orden: LandtNar»
flalken ock Talemännen, stall införas: efter föregängit
Beslut i sitt Ständ.
§. 8i.
Gillades med tillägg af ordet underdäniga
framför Asskeds-uppwaktningar- — Och stulle
om detta allt Utdrag af Protokollet till RstsenS
Hög.
Den >8 November
-
Högloflig» Ständers Plena öfwerlämnaL. bär
supra.
In käclem krotoeolli
pebr Il.son Ltröm.
Begärdes x§ Bordet.
Upplästes och gillades följande underdäniga Skrifwelse
till Kongl. Majit;
Stormagtigfle Allernädigsie Konung!
Sedan i anledning af hos Eder Kongl. Majit
i underdånighet wäckt fräga, om icke hwad Eders
Kongl. Majck d. 2 sistlednT Maji rörande häcktade
brottslingars underhall i Räder stadgat, äfwen mätte
lampas till för gäld bysatte personer, Eoers Kgl.
Majit inhämtat, huruledes det underhäll, fom i stöd
af 8 Cap. rg §. Utsökn. B. Borgenären förbindes
att ugifwa, dä han ej kan wisa, atr hans förstuld
bysatte Gäldenär mägtar sig sjelf föda, blifwit i
mohn af waruprifen tid efter annan förhöjdt, har
Eders Kongl. Masit Nädigst funnit de Twä stiltingar,
hwartill detta i penningar utsatte underhäll
enligt Kongl. Brefwet d. 2 Febr. 1787 i allmänhet
beräknas, nu mera wara otillräckelige, afwen
svm att den tillökning af En stilling, hwilken medelst
Kongl. Brsfwet af d. gi Aug. rgoZ särstildt
stadgas för de r Stockholm bysatte, wvre genom
waru
-
I
Den 18 November. 829
waruprisens stegrande en lika minskning underkastad,
hvaremot ett underhäll, utsatt i bröd, förblefwe sförändradt.
— Pä desia grunder har Eders Kongl.
Maj:t till Riksens Ständer afgifwit den nädiga
Proposition, att i allmänhet mä förordnas, det Borgenär
som ej wisar att Gäldenär, hwilken af
honom för ffuld hålles bysatt, kan sig sjelf
söda, stall till honom för hwarje dagutgifwa
Twä stillingar Banco samt en och en tredjedels
mark mjukt bröd af sammanmalit Rågmjöl,
eller desi warde efter der pris, som
manatligen af Konungens Befallningshafwande
wid hwarr och ett Bysättningshäkte borde
utsattas, samt att i händelse Kongl. Majtt
framdeles kunde sinna nödigt att öka deras
underhall, som för brott i Kronans Hakten
förwaras, en lika tillökning alltid stall bestäs
^ bysatte som ej mägta sig sjelfwe föda.
Dä de wid Propositionen i näder fogade stal
sä tillräckligt tala för billigheten af någon ändring i
det lidande, som en häktad person redan genom för.
lusten af sin frihet widkännes, och som skulle fördubblas
genom saknaden af lifwets ytterst nödwandiga
behof; samt dä härtill kommer, att det i 8 Cap.
13 Z- ttlsökn. Balken utsatte Tractamence fyra öre
silswermynt, efter 1734 ärs myntwärde, werkeligen
utgjorde en tjugufjerdedels Ro. och följaktligen ej
blifwit genom 1787 ärs Kongl. Bref i minsta mäkto
sörökadt, oansedt lifsmedlens pris under imedler
-
830 Den 18 November.
lid förflutne femtio tre är mångdubbelt upstigit, fL
Riksens Ständer med wördnad och tacksamhet för
Eders Kongl. Majrt afwen till detta amne sträckta
Nådiga omsorg härmedelst högst ofwanberörde Proposition
i underdänighet bifalla.
Riksens Ständer
framhärda oc.
Stormägtigste Allernädigste Konung;
Bland de ämnen som utgöra föremälen för
Riksens Ständers öfwerläggningar har afwen den
fräga yppats huruwida någon förändring kunde med
skäl äga rum i,allmänna Lagens stadgande omtvista
i afseende pä Äktenstaps ingående förbudna Skyldstaps
och Swägerstaps leder.
Förbuden i 2 Capitler Giftermåls Balken sami
Strafflagarne i 59 Capitlet Mistgernings 'Balken
urgä hufwudsakligen frän de wigtiga grundeme, 0-  pinionens inflytande pä upfostran och bädas pä
Samhällsdpgderna. En ny Lagstiftning i berörde delar
fordrar således iakttagandet af den sorgfälligaste
»varsamhet; Riksens Ständer hafwa emedlertid trott,
att med bibehäuande af Lagens hela stränghet i wista
fall, kunna aker r nagra andra, utan rubbning af
SamfundsLagarnes esprit, förbuden uphäfwas eller
modifieras. . '
Da det hörer till begreppet af Lag, akt den
samma stall wara en regel, altid lika gällande för
de personer och handlingar, som den angär, böra alla
genom särstiid di^pence eiler nåd upkommands
mot
-
' Den 18 November. 8zi
motsägelser och afwikelser, sä midt möjligt är, undgas.
De bewisa antingen en ofullkomlighet i Lagen eller
ett misstag i dess tillämpning; det tillhör derföre Lagstiftaren
att ej gifwa anledning ttll dispencer i an.
dra fall, än dä han erkänner sin Lags ofullkomlighet,
hwilket inträffar när han antingen förutser möj»
ligheten af händelser, ber en allmän Lags tillämpning
efter dess bokstaflig» lydelse ej befordrade dess
högsta och egenteliga syftemål, eller anser en wiss
Lag i det hela umbärlig, men af aktning för Opinionen
finnér dess bibehållande tills widare nödigt,
för att efterhand genom dispenser bereda Allmänhetens
omdöme för denna Lags uphäfwande.
Äktenstap emellan Syskonbarn anses numera e§
såsom egentcligen förbudne. I äldre tider dä hwar
Famille för sig utgjorde ett helt och Syffonebarn
merendels lika mycket umgingos som Syskon, war
äfwen grunden till assty och förbud för Äktenflap lika
emellan de förre och de sednare, nemligen de tidiga
anledningar till otuckt, som genom den beständig
ga sammanlesnaden kunde upkomma. Denna grund
har, i anseende till Syjkonebarn, uphört, sedan famillerne
begynt blifwa mer spridde; och som derjämte
Opinionen redan är beredd till en förändring,
finna Riksens Stander billigt, att giftermål emellan
Syskonebam hädanefter mä blifwa owillorligen tillätne
och i sammanhang dermed böterne för lägersmål
i denna led nedsättas i likhet med dem för lägersmål
emellan ostylde.
Emedan hwarken naturen eller Lagarus pä ett
närmare sätt förbinda någon till faderlig omsorg om
sm .
83» Den i8 November.
sin makas förra makas barn och Mosis skrifter ej förbjuda
Äktenskap i andra swägerlagek, anse Riksens
Stander, som killika ej finna någon annan wigtig
grund för ett sädant stadgande, ait anledning wara,
att förbudet i b §. 2 Capitlet Giftermäls-Balken mä
uphöra och straffet för lägersmål i de leder, hwilka
uti 9 T- 59 Capitlet MisigeruingsBalken omtalas,
äfwenwäl blifwa lika med det för lagersmal emellan
obeswägrade.
I 2 Capitlet Z §. Gifterm. B. ar Äktenskap
owilkorligen förbudet för samma leder i swägerlag ä
sidorne som i skyldskap.
Det lärer ej kunna bestridas,
att hor inom defia leder bör, i afseende pä
det dermed förbundna skändeliga missbruk af förtroendet
och wanskapens heliga rättigheter, strängare
bestraffas ä» äktenskapsbrott emellan obeswägrade. '
Men exempel af köns förbindelser i och förslg
sjelfwa inom besia leder, synas ej wara af sä äfwentyrlig
päföljd, som de hwilka inflyta pä det upwä
xande
flägtets sedlighet.  Men om ock dessa förbud
skulle i en framtid kunna uphäfwas, torde det blifwa
betänkligt att för närwarande härutinnan werkställa
någon annan ändring, än att det wilkor af Konun,
gens nädiga tillåtelse som förut warit föreskrifwit
wid Sysionebarns äktenskap hädanefter mä bindas
rvid giftermäl emellan beflvägrade L de leder 5
2 Cap. Gifterm. B. omförmäler; kommandes i sammanhang
härmed straffet för lägersmål i dessa Swägerskaps
leder akt lindras, sä att, utom i utsättande
fall, penningeböter i allmänhet mä äläggas.
Som
Den »8 November. 8gz
Som desse brott ej kunna räknas lill de gröfre,
kan UnderRätts Utslag härom gä i fullbordan utan
underställning till OswcrRätt; äfwensom kyrkoplikt
ren mä, såsom i Undra lägersmäls saker blifwa en.
Md.
För öfrigt och dä det naturligare närmare förtroende
samt ofta gemensamma interesse, hwilka, aga
rnm emellan de i ofwannamnde leder stylde eller be»
swägrade, genom de widtagande förändringar ej uphöra;
sä synes ej eller någon ändring böra medgifwas
i hwad iz och 17 Capiilen Aätteg. Balk. om
jäs emot Dommare och Wittnen stadga.
Till hwad Riksens Ständer salunda beslutit,
anhälla Riksens Ständer i underdånighet om Eders
Kongl. Majtts nädiga bifall och Sanction, i hwit»
ket fall följande Lagförändringar stulle komma att
werkställas:
2 Giftermåls Balk. 2 Lapitel
z.
Z. Systonebarn maga taga hwarannau till
äkta, utan att thertill shka Konungens lös.
§« 5- I Swägellag ä sidone mä man ej, m
tan Konungen gifwer ther lös till, gifta sig med sin
Broders Enka, Broders Sons elier Systers Sons
Broders eller Systers Svnesons eller Dottersons Enka;
sin Fadersbroders eller Moderbroders, Faverfa.
ders eller Fadermoders, Moderfaders eller Moder,
moders Br»de> s Enka, ej eller med sin aflidna H,,-  Zjerde Band. N-o 10Z, roc>, strus
8Z4 Den 18 November.
strus Syster, Hustrus Broders eller Hustrus Systers
dotter elter Dotterdotter och therus afkomma: Hustrus
Fader Syster eller Moders Syster, Hustrus
Faderfaders eller Fadermoders Syster, Hustrus Moderfaders
eller Modermoders Systern
§. 6. I andra Swägerlaget ware ej Äktenskap
förbudit, och thy ma man bygga Äktenskap med sin
Hustrus S msmoder eller sin Skjuffaders Enka, sä
vck med sin döda Dotters mans Enka, eller med sin
Stjufsons eiler Srjufsons sons Enka.
I MistS- Balk- 58 Cap.
Lagrar Man sitt Syfkonebarn eller then som
förr ägt hans eller hennes Syikonebarn till akta,
eller eljest hafdat hafwer, böte som för lönstaläge.
59 Lap.
6. Lagrar Man sin aflidna Hustrus Sy.
ster, sin aflidna Hustrus Broders eller Systers dotter,
eller sin Broders sin Faderbroders eller Moderbroders
Enka: eller hafwer qwinna lägersmål med sin
aflidne mans Broder eller med sin aflidne mans
Broders eller Systers son, eller med sin aflidne L>y»
sters, Fasters eller Mosters man: eller lagrar ogift
man twänne ogifta Systrar, eller later ogift qwin.
na lagra sig af iwänne ogifta Bröder: ar ingenthera
fäst: böke hwarthera Fyratio daler: ar enthera
fast böte then ofäste Fyratio, then fäste äteatio daler,
och om bägge fäste äro, hwarthera Åttatio daler.
Den »8 November- 835
ler. I brist af böter förwandlas de till fängelse wid
»vatten och bröd.
§. 7. Begär Man enfält hor i thesia Swäger.
ftapS leder sedan then akka makan genom hwilken
Swägerlaget kommer, ar död; säsom tä man i sitt
andra gifte lägrar sin förra Hustrus ogifta Syster
eller förra Hustruns Broders eller Systers ogifta
dotter, sin Broders, Faderbroders elle» ModerbrvverS
ogifta Enka: eller Enkling lägrar sin förra Hustrus
gifta Syster, förra Hustrus Broders eller Systers
gifta dotter, sin aflidne Broders, Faderbroders, eller
Moderbroders Enka, ta han ar för andra gängen
gist: eller qwinna i sitk andra gifte täter tagra sig
af sin förra mans, ogifta Broder, och fä widare; tä
böke then ogifta Åttatio daler och then gifta Et hun»
drade Itio daler, eller förwandlaS böterne, ther thö
brista, kill fängelse wid wakten och bröd. .
H. 8- Begär Man i thesia leder enfält hor,
medan then makan lefwer, genom hwilken Swägerlaget
kommer, säsom dä Man, medan hustrun lef»
wer, lägrar hennes ogifta Syster eller hustruns
Broders eller Systers ogifta dotter, eller en ogift
Man lägrar sin ännu lefwande Broders, Faderbroders
eller Moderbroders hustru och sä widare; tä
straffes then ogifta med Tjugu och then gifta med
Tjugufyra dagars fängelse wid wakten och bröd, såsom
the ther icke blott hor och Swägerstaps brott
föröfwat, Utan ock nära stvldes förtroende högeli,
gen misibrukat. Dubbelt hor i thesia leder straffes
med högsta kropspligt.
L. s.
8z6 Den 18 November.
Z. y. Häfdar man sin aflidna hustrus St,'lifmoder,
eller Stjufsons hustru eller sin Stjufsons
Enka, eller hafwer qwinna lägersmålnred sin mans
Stjuflader eller Stjufmoders man eller, sin mans
Stjufmoders efterlämnade man, lä bötes säsom för
lönskaläge: Samma Lag ware om i andra Swägerlaget
ä sidone lagersmal ster.
I RLtteg. Balk- rz Lap.
§. i. Nu will Kärande eller Swarande jäf,
rva Domaren göre thet beskedliga och dömwc Domaren
sjelf om det jäs: Thesse äro Laga jas-. Om
Domaren är med enthera i den skyldskap eller Swageriag,
then Äktenskap efter 2 Capitlet Gifterm. B.
Antingen owilkorligen förbndit är, eller ej utan Konungens
särskildta tillstånd fär byggas, sä ock om
han är emheras Syskonbarn i skyldskap, eller i andra
Swägerlaget med enthera befryndad, i the leder
som uti 6 §. äberopade Capitel nämnas: eller är
Domaren thess wederdelvman eller upenbara owän,
eller äger Domaren eller hans skyldeman, som nu
nämnde äro i then saken del, eller kunna the nägorr
synnerlig nytto eller stada cheraf wänta, eller hafwer
han i annan Rätt i samma sak Domare waru eller
förr warit Fullmägtig theri eller wfttnat eller
förut såsom Betjent i nägon Rätt elier H06 Konungens
Bcfallningshafwande något stut fattat, som
rhen saken rörer, eller hafwer han sjelf en lika sak i
annan Rätt; Wet Domaren, att fädant jas emot
honom
Den i3 November. 8z?
honom är, änka att Parken ej är therom kunnig,
träde sjelfmant frän Rätten.
Riksens Ständer framhärda, oc.
Föredrogs ä nyo Grefwe 6yllendorZ8, polian
Nenning, den 14 November ingisna ocy sa Bordet
lagde Diktamen, om föreffrifter rörande wai till
Banco och RiksgäldsFullmägtige.
Zerr Ltjornelä, Lamuel. Dä Banguen är
Riksens Stänvers Werk, och Fullmägtiga bero af
Riksens Ständer, synes det mig ej andra än Ständerna
sjelfwa böra kunna dem wäija, och i följe
deraf obilligt, att de mellan Riksdagarna, fä wida
kj varancé inträffar, ftulle kunna ombytas.
Grefwe O^liendorAs Diktamen blef uppä gjord
proposition remitteravl lil! RiddarehusUtfkottet.
Friherre knäbeck-, ^lexanäcr, uplasie följande
lill Protokollet:
Om den sä wanliga tankan att Kronans Sko»
gar och Parker böra, som hitintills, förblifwa desi
enstilda egendom, och sm för deras förmonligare
anrvän
-
8Z8 Dm t 8 November.
an,vändande någon gagnande befattning icke börwidtagas,
förr än till nästa Riksdag, stulle jag anse
ett siikl förslag wara af den beskaffenhet, ffm skulle
den motverka all sund hushälls-princip för skogshushållningen
pä fem ars tid.
Att Allmänningar i allmänhet och Kronostogarne
i synnerhet blifwu under loppet af senast förfiutns
22 a ga arén synbart miflhushällade och medtagne,
är en sanning som egennyttan wäl icke godkänt,
men som erfarenheten redan bestyrkt; stulle enligt
detta förslag ett kika stöflinqs-systeme pä fem är
medgif.vas, sä stulle ofelbart Slogarnes nuwarande
ringa behållning blifva fullkommeligen afverstad,
och töljden blifwa att wid nästa Riksdag all ventilation
om Skogswärden more öfverflödig; men endast
om marken der stog förut existerat. Da frä,
gan o.n det bästa medlet att anwända Kronostogarne
l>u ivid denna Riksdag blifwil af flere Ledamöter
wäckt, stulle allt upstof med Besturet endast medföra
en hallmare förstöring, och inom z a 4 är lämna
ingen behållning. Som »stats,verkets behofwer nu
fordra nödroändiZa och hittills owanliga tillstotter,
sä iror jag för min del att Realisation af alla sä.
dana krak, er borde nu komma i fräga, såsom en tillgäng
lättast att sörwandla till Penningar, och som
dfwersörd kill enskild egendom onekeiigen winner en
sättare och nyttigare medfart, an hitinkils.
Skysarne, betraktade som Kronans eller Statens
Egendom hafva, oagtat atta möjliga och förändrade
Författningar, aldrig wunnit --- altid förlorat.
Den iL November. 83.
rat. Nu da detta Riksmöte hufwudsakeligen mätte
leknäs af Rikswärdande och gagnande angelägenheter,
dä Swensta Folket rätlast lärer fordra af sine
Rchresentanter nyttiga och för framtiden nödiga För.
fattningar, och dä Rikets nuwarande behofwer fordra
utomordenteliga penninge-killgängar, som ett pa
medel u blottadt Folk swärligen, kanste omöjligen,
kan ästadkvmma, wägar jag af medborgerlig pligt
ödmjukeligen underställa Högloft. Ridderstapet och
Adelns pröfning min enskilda öfwertygelfe, att det
mores för det allmänna förmänligare, ju förr dest
häldre försälja alla de Slaten tillhörige Skogstrakter,
som kunna disponeras och hwilka ännu aga
Skogstillgäng, samt lill upodlingar af Hemman eller
Boställen anmanda och upplåta alla dar befinteli.
ga och möjeligen odlingsbara marker; hwsrföre jag
till cn sädan »verkställighet fär den äran föresiä följande:
rrv
Att Kongl. Maj:t i underdånighet updrages att
inom hwarje Län tillsätta en Comitkä hwilken tiger
sig anförtrodt att alla sädana Skogar försälja
och till contanta intrader för Siatswerket realisera.
2:0 Att denna Comitte, enligt erhällen Jnstruction,
borde läka afmäta alla de ännu ej pä Charla kände
marker, och sä wäl deste som de redan geometrice
afmatte clastificera i fyra Closter, hwarcfter
en billig och skäligen nedsatt grundränta kunde estrer
föregängrn Clastification sättas per tunneland,
fäsom ifräu r tilt 4 högst 8 Mingar.
z:o
840 Den 18 November.
z:o Efter en sädan Elasiification och asatt statkewä^
bering, mä auctions-klubban bestämma köpestillingen,
hmilken emot godkänd säkerhet bör inom
wisia mänader pä Ränteriet i orten inbetalas.
4:0 Alla inom Häradet warande och mest behöfvande
Hemmansägare böra harwid äga förmånsrätt.
5-0 Ali Skogs- och Jägerie - Betjening, som äro
tjenstbara, kunna ingä i Militärisk tjenstgöring,
med bibehållande aj sine Boställen och astöningar,
dä besia med tillhjelp af antingen wärfwade elier
pä odlingsbara trakter placerade Jägare kunna
answara för Skogöbewakningen, intill desi försäljningen
för sig gatt; hwarigenom Skogswärden
uti en mera Militärisk ordning torde säkerligen
winna en bättre tillsyn och päliteligare stick, än
hitintills.
För att befordra hwar och en lika rätt och möjlighet
till inköp af sädana Skogstrakter kan »vid
besia Auctioner ett minimum af tio tunneland och
ett maximum af tjugu wara fixeradt.
Om Skaraborgs Län, enligt min tanka, äger
L-00,002 tunneland Kronoparker och Allmänningar,
hwaraf troligen hälften såsom Kronoparker kunna disponeras,
och man per medium kunde beräkna tio
Ri sdaler per tunneland, sä skulle ensamt ifrän detta
Län möjeligen kunna inflyta till StatsEasian en
million i köpeflrllin-ar, utom den ärliga grundräntan.
Zftla Läner tillsammanstagna stulle således
kunna
Den i8 November. 84»
kunna meddela ett gansta medwerkande, kanske ännu
oberäknadt bidrag till Ri eks behof. Uti en tidepunkt
dä Riket balancerar emellan magtlöshet eller sjelf,
standighet, mitztröstar jag aldeles icke om sjelfstandigheten,
sä wida Staksbehofwcrne ej ensamt uttagas
af Folkets tillgångar, utan med minsta möjliga
afseende dera, sökas och winnås igenom Realisation
'af sadan jord, som hittils ej medgiswit »agra inkomster.
Jag räknar det för e» werkelig politique, akt
ej wäcka sörtwiflan, men deremot uplifwa industrien.
StatsWerket och det Allmänna skulle troligen winna,
i förening med den enskilda Hushällningen.
Begärdes pä bordel.
(Lrefwe körner, AZolpb 6öran, crindrade
att länge sedan blifwit förestagen en samfäld Beredning
af Oeconomie och StatsUtskotten öfwer detta
amne, och proponerade alt delta dictamen mätte fä
dit remitteras.
Zerr ak korstoNes', Lamusl, anmärkte akt
Friherre knäbeck förstag syntes gansta godt, Men
hemstalde likwäl, om icke särstildt undantag för HaradsAllmänningar
borde göras.
Sedan Grefwe Lun§e, som lågt berörde Dictamen
pä Bordet, frän sin begäran derom afstätt,
blef, uppå gjord proposition, Friherre Kuäbecks
Dirta
-
842 Den 13 November
Diktamen
remitteradt till den samfaldta Beredningen
af Stats- och OeconomieUtstotten.
Uplastes ett sä lydande ifrän StatsUtstottet
ingifwit
Wördsamt Memorial?
I anledning af StatsUtjkottets ProkocollsUtdrag
af d. g i denna mänad, angående den, i följd
af tili StatsUtjkoltet inkomne Memorialer, wäckte
fräga om BifkopslönernaS indragring till StatsCaftan
pä obestämd tid tvid inträffande ledighctcr,
har Högwördige PresteStändet mcddelt StatsUljkottet
ett fa lydande ProtocvllsUtdrag:
Utdrag af Protocollet hällitUws Högwördige
PresteStandet den a 4 November
1809.
S- D. Utaf Protokollet, hällit hos Rikfens
Högloft- Ständers Statsutskott den z:dje innewarande
November, har PresteStandet inhämtat, huruledes
af derstädes inkomne Memorialer, fräga blifwit
wäckt om Bistopslönernas indragning till StatsCaKan
pä obestämd lid wid inträffande ledigheter.
PresteStandet har anfelt denna fräga sä mycket
mera owäntad, som, sa länge en hwar medgif,
iver att allmänna anstalter för underwisningen, för
den offsnteliga Gudsrjensten, för Religionens och sedernas
-
Den r8 November. 843
demas wärd, äro i Samhället nödwändiga, manäfwen
lärer erkänna, att PresteStändet icke kan eller
bör betagas sine i laglig ordning tillsatte Styresmän
för de Ecclcsiastique Werkcn uti hwart Stift,
hwilka Embeksmän u«i Rikets organisation i Grundlagar
och Ecclcsiastique Privilegier af Konungar och
Ständer högtidligen befästade, aga deras säkerhet
och jkydd.
Dä de samma Ständ tillerkända rättigheter icke
äro endast gifna för Presterskapets skull, utan för
att främja Kyrkans och de dermed förknippade UnderwisningsWerkenS
bästa; inser PresteStändet nogsamt
att det första försök till inträng i dessa Privilegier,
det första försök att indraga underhallen för
dess Tillsynesmän, skulle i sina följder leda till undergräfwande
och slutlig förstöring utaf de mest wigtiga
ämnen för en Statsinrättning och styrelse, offentlig
Gudstjenst, samfundsordning och gagnligkunskapcr.
PrestPrivilegierna bjuda icke allenast tydligen
att Distoppar stola finnas i alla Stift, utan försäkra
äswen desse Vistoppar om deras rät mätiga
och wälfängna underhäll, som derföre till större eller
mindre del icke kan den Ecclesiastiqva Staten afhändas,
och till andra RiksStatenS behof anwändaS
PresteStändet
anser derföre säsom Privilegiemäl,
och protesterar högtidligen emot alla de frågor,
som uti Rikets Högloft. Ständers StatsUtflott
kunna mälkas VM Bistopslönernas indragning
?ör obestämd tid- Om
84a Den r8 November,
Om hwilket Beslut PresteStändet welat de öfrige!
respective MedStänden sä wäl som Riksens
Höglofl. Sränders SkatsUtstott rvördsamt och wan»
ligen underrätta. I7t
Lx krotocollo
fl. 17.
Och som Högwördige PresteStändet således ansett
detta ärende som Privilegie-mäl, och pa sädan
grund högtideligen protesterat emot asta de frågor,
soM uti StatsUtskotter kunna wäckas om BistopslönernaS
indragning för obestämd tid: sann ng §.
r RcgeringsFormen stadgar, att det beror pä samteliga
RiksStändens öfwerenskommelse och Konungens
bifall alt läka Privilegiera undergå de förän»
dringar och jemkningar, som Rikets behof kunna
fordra; sä hafwa Ledamöterna i StatsUtstottet as
Höglofl. RidderstapetE och Adeln, samt Wällofl.
Borgare, och Hederwärda BondeStänden ansett sig
böra i ett sädant sakens stick delta förhastande tili
Riksens Höglofl. Ständer wördsammeligen anmäla.
Stockholm d. i? Nov. 1829.
Pä Högl. Ridderff. och Ad. Pä Högw. Prcsie-Gtänd.
Ledamöters »ägnar Ledamöters magnar
kleming. 1. tt. äVegänmn.
Pä Wallost. BorgareStänd. Pa Hcderw. BondeStänd.
Ledamöters wägnar Ledamöters wägner
Larl?. I-anäborZ. flob. Lricstcrn, sr. Upland.
?röäe1iu§.
Lades pä Bordet.
Före
-
Den r8 November 845
Föredrogs ä nyo LagUtstoktets den 14 dennes
pä Border lagde Betänkande angående answar för
Le Embets- och Tjenstemän, pä hwilka tillsyn och
conrroll öfwer Upbördsmän ankommer.
Friherre käannerkoim, August, hade i
anledning häraf ingiswit följande Diktamen:
Lagutskottet har pä goda stal tillstyrkt nya
Matt och steg till förwarande af Kronans rätt tvid
tillfälle af Upbördsmäns tillgrepp af Kronans medel.
Men om ej ändring i nu gällande answarsskyldigheter,
stall gifwa anledning till osäkerhet för
Upbördcn till obehörige undflykter för Löftesmän
och ett öfwerdrifwit answar för de controllerande,
torde finnas oundgängeligt, att Jttstructionerna för
de sistnämnde öfwersages och lämpades efter nuwarande
tids förändrade förhällande.
Den största penninge - upbörden upkommer af
Bewillningen. Den tid Len sammas belopp war 12
tunnor Guld ärligen, stadgadxs, att fa snart Landshöfdingen
kom i erfarenhet, att hos en Kronofogde
innestode 520 Rd., borde restransakning genast häl«
las. Ett päbud aldeles lämpeligt den tid 500 Rd.
utgjorde en beiydelig del af en Fogdes Upbörd. .
Men detta förhållande ar nu aldeles rubbadt, sedan
Bewillningen upgär kill 80 L 90 tunnor Guld, och
blifwer det ännu mera. enär efter all sannolikhet den
samma wid denna Riksdag betydligen tillökes;
hwaraf följer att 500 Rd. komma att utgöra en fä
liten del af hwarjc Kronofogdes upbörd, att näppe
-
846 Den 18 November.
lizen Fögderi stall finnas där ej wid fista Upbördsstämman,
denna summa stall blifwa innestäende, atr
öfwer sommaren indrifwaS. Enligt gällande Författningar
borde Landshöfdingen genast hälla restransakning^,
och deffas mängd skutte blifwa högst hinderliga
för fä wäl hans som Upbördsmannens tid. Emedlerlid
har han ingen annan utwäg att fria sig ifrän
answar.
Härtill kommer att Löftesmännens förbindelse
efter nu gällande Författningar är »-vilkorlig och ej
förenad med något förbehåll af mer eller mindre tillsyn
af de contrvllerande, och att deras answar är
inskränkt till en summa af iZoo Rd., innefattande
en nu mera aldeles ej proportionerad säkerhet emot
Upbördens tillökade belopp.
Innan man derföre
pä sätt Lagutskottet tillstyrkt, gör nägon förmildring
i Löftesmännens anfwarsskyldighet, torde wara af
högsta nödwändighet att först lämpa Jnstructionen
för de Embetsmän, hwilka tillsyn öfwer Upbördcn
åligger, efter närwarande tids förändrade stick, och
att deras answar icke mätte upkomma, förr än efter
sädan underlätenhet den de bordt kunna förekomma,
och att jämwäl Löftesmän ej lösas ifrän ätagna förbindelser,
alt swara för Upbördsmannens redlighet
och förmåga att fullgöra fina Embets-skyldigheter.
Jag kan ej annat finna än att den af mig omnämnde
Jnstructionens för contrvllerande förändrande bör
först äga rum, innan de af Lagutskottet föreslagne
mätt och steg äro anwändbara, och hemställer derföre
att LagUrstottets Betänkande affiäs.
Grefwe
Den i8 November» 847
Grefwe bärner, ^äolk 6öran. Jag instäm»
mer sä mycket fullkomligare i Friherre tUannerKeims
tillstyrkande om afstag ä LagUtjkottets Betänkande,
söm jag tror att innan Utskottets Project till förändringar
kan fä werkställighct, bör en underdänig
hemställan till Kongl. Maj.t föregå, rörande öfwer,
seende af de Jnstructioner som kunna wara utfärdade
för dem hwilka tillsyn och controll öfwer Upbördsmän
äligga.
Friherre 8t»öl von kttollstem. Jag får för
min del följande ödmjukeligen hemställa, om det ej är
Nödvändigt att, innan answars Lagar för Tjenstemän
stadgas, man först mätte för dem stadga tydelig»
Jnstructioner till deras efterrättelse, jag har hört
tillstyrkas att nägvn underställan härom mätte hos
Kongl. Majit i underdånighet göras. Jag fär blott
harwid förbehälla att för Riksens Ständers Werk
fädana Jnstructioner mätte af Riksens Ständer
sielfwe Utfärdas. För öfrigt instämmer jag aldeles
i Herr Grefwe törners yttrande.
Grefwe körner, ^räolk 6öran. Att för Riksens
Scänders egna Werk Jnstructioner af Riksens
Ständer sjelfwa böra utfärdas, är en fak som jag
icke ens satt i fräga, utan ansett följa af sig siris;
hwarföre ett förbehäll i afseende derpä synes mig al.
beles öfwerflödigt.
Herr Grefwe» och LandMarflalken gjorde
derefter proposition till afstag pä LagUlfkottetS Betänkande,
pä de grunder, som af Friherre hanner
berm
-
848 Den !8 November.
Kelm och Grefwe Klörner blifwit anförda, hwilkm
med Ja beswarades.
Zerr von k^survvoltk trodde att sedan anmält
ninaar
icid Betänkandet blifwit gjorda, borde följden
wara, att nar Ridderstapet och Adeln nekade
sitt bifall, hela betänkandet, jamte de gjorda an.
märkningarne, äkergingc till Utskottet.
Herr Grefwen och LandtNarffalken förklar
rade, att dä Ridderstapet och Adeln enstämmigt, i
följe af de gjorda anmärkningarna, afflagit Betänkandet,
kunde ingen ater-remist deraf komma i fräga.
Föredrogs ä nyo StatsUtffottetS den n Nov.
pä Bordet lagda Protocolls Utdrag af ven 6 i samma
manad, innehällande Utskottets utlätande, i anledning
af Kongl. Maj:ts nädiga Proposition angäcnde
Allmänna BrandförsakringsFonden.
Zerr Loclo, Lorfltr I^u6vi§, upläste till Protocollee
följande.
Da det för Staten altid blir betungande, att
betala ränta för medel som ej kunna begagnas, och
att aflöna Betjening till sädane medels upbärande
samt Räkningars och Böckers förande deröfwcr, sä
bör Allmänna Brandförsakrings-medlen ej mera af
RiksgäldsContviret upbaras och förräntas; men pä
det en fä gagnelig inrättning ej mätte lämnas utan
alt
Dm 18 November. 849
allt publikt mrderstöd och BrandförsäkringsWerkets
styrelse kunna äga tillräckligt rädrum, att om medlens
upbärande och förräntande föranstalta, sä förestås
1:0
Att förhällandet emellan RiksgäldsConloiret och
BrandförsakringsWerket mä blifwa oförandradt i
sex mänader frän den dag Direclionen derom af
Fullmägtige i RiksgäldsConkoiret underrättas,
men att under denna tid alla sädana medel böra
uttagas, och nägon insättning derefter ej för Rn sgäldsContoiret
ste»
siv Att RiksgäldsConkoiret mätte Upfylla des ingängna
förbindelse att, wid inträffande brandsta»
dor, till hwilkas ersättande BrandförsäkringsCon»
toiret ej äger full contant tillgäng, gifwa Län emor
fem eller sex procents ärlig ränka samt Hy''
pothek af Contoirets innehafwande Reverser och
Säkerhetshandlingar för sädane Län som BrandförsäkringsContoirek
enligt dest Läne-Reglemeute af
d. 22 Äng. 1828 utgifwit»
-Zerr LtrLle, r^ils ^Vilbelmr Upläste ktt fa ly,
dande anförande till Protokollet;
För hwar och en som icke sinner ckt nöje för
sig, att om andras Handlingar och Werk falla klandrande
omdömen, eller tror sig sjelf stiga uti warde,
dä han i dem uptäster fel, är det alud obehagligt,
att nödgas förklara sig hysa olika tankar emot
hwad af af andra redan blifwit yttradt. Denna öb^
Zjexde Band» t«>7, rs?» tzaa
-
SZV Den 18 November.
Laglighet blir uti färewarande sak sä mycket större
som den samma synes, genom dek salt hwarpä den
Llifwit behandlad, hafwa förwandlat sig till en twist
emellan Höglofl. StatsUlstottct och allmänna BrandförsäkringsWcrket,
och det torde wara för mangen
lika betänkligt, att ogilla de ätgarder StatsUrstottet
»vidtagit, som jag tror bet wara makligt och orättkvist
att gilla detsamma.
Hwar och en hwilkcn will handla utan fara att
rnolsäga sig sjelf, mäste sörm haswa bestämt någon
grundsats, hwarefler rätthclen af hwarje föresiagen
Handling mäste bedömmas. För att rätt kunna inse
Le ätgarder StalsUtstotier widtagit torde således
rvara nödwändicst, att upsöka den grund, hwarpä de
hwila. Den nämnes i slutet af Utstoltets yttrande.
Lär orden lyda således: "Att i enlighet med Försattaningar
och Lfwerenskommelser befrämja Riksgälds»
,,Contoirets gagn och nytta samt i möjligaste matto
„afwarja dest stada och förlust haswa warit de före„mLl,
pä hwilka StatsUrstottet trott sig endast
,,böra rigta sin npmärksamhet," hwilket med andra
vrd will säga: akt SkatsUkstottet wid bestämmandet
af RiksgäldsContoirets förhållande icke »rott sig behöfwa
haswa afseende derpä, om andre allmänna
Werks och Inrättningars nytta elser stada dermed
more förenad elier om till äfwentyrs möjligheten af
deras tillwarelse derigenom uphäsdes, blott RiksgäldsContoiret
deraf ägde någon förmän. Det lärer
icke behöfwas »vidlyftigt demonstrationer för att
wederlagga en sadan satts. M Kongl. Majtts nädiga
Proposition innehäller.de sannaste stal deremot. Det
Den i8 Ndvember. 8sr
kan wisterligen ingen pasta, att NiksgäldsConioiret
mä anses pligtigt att till sin egen stads och med förfelande
af dest ändamäl understödja andre Werk; men
vm, såsom i närvarande fall, ett allmänt för Riker
gagneligt Werks bestånd, hwilar pä den förlust
RiksgaldsContoiret gör, sä mäste det ival wara en
nödwändighet, att icke betrakta, RiksgäldsContoireks
enstildta utan Landets allmänna Jntreste. I annat
fall stulle RiksgäldsConloiret anses säsvm en privat
Person, hwilken, dä han efterlefwer Lagarne icke kan
twingas atr hafwa afseende pä andras wälfärd. Inrättningen
af BrandförsäkringsWerket förutsätter en
alkid öpen tillgäng till penningar och utan densamma
ar der icke i ständ att fullgöra sine förbindelser.
Detta har warit anledningen hwarföre dest Fond uti
RiksgäldoContoiret kommit att innestä emot »vilkor,
att när som hälst kunna lyftas, och hwar och en inser
lätt att Fonden pä sädane wilker, pä intet annat
ställe kunnat förräntas. Att nu Återtaga denna Fond,
utlåna densamma, utan att äga tilgäng till penningar
wid förefallande brandstake -ersättningar hade
warit att helt och häilit uphäfwa möjligheten för
BrandförsäkringsWerrets beständ. Ingen lärer sä»
ledes bestrida, att det af StatsUkstottet tagne beslut:
Att Directionen af Allmänna Brandförsakrings,
Werkel stulle anmodas giswa bestämdt utlåtande om
och huruwida Directionen wille läka dest medel uti
RiksgäldsContoirct innestå pä winst 4 ärs tid med
Z procents ränta, med förklarande att i händelse Di,
rectionen icke stulle wilja deruti inga RiksgaldsConIviret
icke dera godtgjorde nägon ränta längre än till
den sista October, warit för VrandförsäkringsWer
ket
-
852 Den 18 November.
ket omöjligt att antaga, sä wida det hwarken kunde
fullgöra sine förbindelser, akt genast lämna ersättning
för timande brandskador om den först om
fyra är skulle fä lysta de dertill erforderlig medel
eller ätnöjas dermed, att genast uttaga det äterstäende
af Fonden, som i sadan händelse till äfwentyrs en
längre tid bleswe oförväntad och således en wida
större förlust derigenom upkommit än den förmän
Merkel genom utlåningen till privat? Personer kunnat
erhälla.
StatsUtstottet yttrar att desi afsigt aldrig warit
att uphäfwa den af RiksgäldsConkoiret ingängue
förbindelse, att undsätta Directionen med större
eller mindre Län wid päkommcmde behof och attDircctionen
härom blifwit förwisiad, om Fullmägtige
lämnat Directionen fullständig del af StatsUtstottels
ProtocollsUtdrag. Jag känner icke huruwida
det kunnat anses lämpeligt att ett af SlatsUtstoltet
Fullmägtige i RiksgäldsContoiretmeddeldt yttrande,
innehållande anmärkningar wid FullmägkigeS beslut,
skulle Directionen wid Allmänna BrandförsäkringsWerket
in exrento meddelas dä samma yttrande ly.
deligen innehaller hwad Fullmägtige borde Direciiorren
förständiga.
Om man genomläser SlalsUtstottetsProtocolls
Akdrag sinnes där pä intet ställe nämndt att StatSMffotlel
wille bibehålla den ingängne förbindelsen;
twärtom innebar, efter mitt omdöme, Förslaget, att
pä 4 ärS tid behålla fonden, etr fullkomligt uphäf.
wande deraf; ry det skulle wäl wara eu orimlighet,
ate
Den i8 November» 853
att en Läntagare skulle förbinda sig akt lämna förstrackningar
till Langifwaren till ett obestämdt belopp;
i denna händelse moro åtminstone öfwerenskommelsen
om Länets gvarstående pä 4 ar helt och
hällit gjord till intet.
Men det torde äswen wara nödigt, att betragta
denna sak i afseende pä RiksgäldsContoiret.
StatsUtffoktet har ansett det hafwa warit en
förmän för RiksgäldsContoiret, att, pä det satt före
den nu ifrägawarande 1807 ärs Afhandling skedde,
innehaswa BrandförsäkringsWerkets Fond. — DL
denna Fond först till Kongl. RiksgäldsDirectionen
öfwerlämnades war sädant en werkelig förmän: den
kunde dä af RiksgäldsDirectionen utan äfventyr
disponeras; emedan i den händelse en större summa
borde till BrandförsäkringsWerket utbetalas, Kongl.
Maj:t altid agde utwag, att dertill anmanda andre
Statens medel; men dä Fonden ivid Riksgälds»
Contoirets inrättande kom under Dest förwallning blef
förhällandet helt annorlunda, och jag för min del
kan aldrig finna att RiksgäldsContoiret af benn»
Fond dragit annan nytta, än den som tillfälligtwis
kunde upstä genom medlens anwandande pä winst och
förlust til! ert momentelt behof och i hnrilken händelse
RiksgäldsContoiret för alt fullgöra sine för»
bindelser, mäste wara omtänkt att förse sig med er«
forderlige medel dertill. — Man inwänder kan hända,
att BrandförsäkringsWerkets behof ej warit sä
stora, att man med stal kunnat befara hela Fondens
ätcrfordrande; men jag behösiver blott namna, att
. ^ ' enligt
854 Den »8 November.
enligt tryckt berättelse, stego de är 1826 af Brand»
försäkra ngsWerkct uckeralde ersättningar för brandffador
till 169,761 Rd. g8 st. 4 rst.
Det hade
således långt för detta warit att önsta, att Riks»
gäldsContoiret kunnat befrias frän detta onus; men
dä BrandsörsäkringsWerkcts bestånd sädant icke med.
gifwit och den förbindelse RiksgäldsConroiret blifwit
iklädd, war genom tidens längd helgad och af Rikets
Ständer wid 2:ne Riksdagar lämnad utan anmärkning,
torde der icke hafwa stätt i Fullmägtiges
magt, alt stelfmyndigt uphäfwa denna förbindelse.
För att likwäl i någon mohn mildra RiksgäldsContoirets
förlust, tyckes den är 1807 afflutade
Förening, hwaraf ofwannämnde förbindelse till
Läns meddelande af RiksgäldsContoiret war en följd,
hafwa warit enda utwagen.
Höglofl. Statsl^stvttet har ansett denna förbindelse
wara för RiksgäldsContoiret gansta betungande.
StalsUrstotket medger, att Contoirets lillgängar,
den tid öfwerenSkommelsen ingicks, wörö
gansta ansenlige och en ärlig besparing af 5 a
600,000 Rd. ärligen kunde ste; det är således icke
att förmoda, äfwen med den möjligaste widsiräckta
tillgäng af Wexlar, att RiksgaldsContoiret någonsin,
om detze gynnande Uksigter fortfarit, kunnat
komma i bekommer för fullgörandet af en sädan förbindelse.
Tilt förekommande deraf att sädant uti
det förändrade stick hwaruti RiksgaldsContoiret nu
kommit, framdeles ej mä inträffa, fär jag, i händelse
BrandförsäkringsWerket ej skulle anse sig utan
den
-
Den i3 November. 855
densammas fullgörande, äga tillgäng till penningar,
framställa det förslag, att en summa, motswarande
den ränta »vanligen till BrandförsakringsWerket ffolar
u.n-etalas och som. sedan Fonden är uttagen,
ko aer att utgöra RiksgäldsContoirets besparing,
u .rr någre är afsättes, dä deraf skall hafwa upkcnintir
en tillräckelig Fond för akt bestrida de försträckningar,
BrandförsäkringsWerkel möjligen kan
aska.
Högloft. Statsutskottet har anmärkt, att Full--  mägtige icke »vid öfwerenskommelsens ingäetrde äskat
utsättande af naaon tid, inoin hwilkcn hela Fonden,
borde »vara uttagen, ej eller sedermera anmanatDirectivnen
att sädant »verkställa. — L)m Fnllmägkige
begärt, alt en bestämd tid för Fondens återtagande
skulle decerinineras, tror jag att sädant hade »varit
tillräckeligt skal för Directionen, akt icke uti öfwerenskommelsen
inga ; emedan Directionen icke med någon
säkerhet tyckes hafwa kunnat pärakna huru stort
tillfälle till penningarnes förräntande hos Private
kunde giftvas och under den tio Fonden i brist af
Läntagare möjligen komme att stä ofrucktbar, Brandförsäkring
sWerke k skulle, efter hwad förut är näiundk,
lida en förlust till hwars ersättande genom den högre
räntan en ganska läng M erfordrades; och dä
således det af StatsUkskottet upgifne »vilkor icke
blifwit öftverenskommit, lärer Fullmagtige i RiksgäldsConkoiret
icke hafwa ägr fog att begära, det
Directionen genast eller inom någon af Fullmägtige
bestämd tid skulle uttaga medlen. — DL RiksgäldsContoiret
detzutom under de senast förftulne ären eller
-
ZA§ Den rr November.
ler sedan Realisationens werkstallande, altkd ägt sch
annu ager en wida större ofrugkbar behållning uti
Banque» än BrandförsäkringsWerkets fordran, kan
jag icke inse, att RikSgäldsContojret nu förlorar mera
än förr, derföre att hopp gifweS att den utgäenVe
dryga räntan stal! »phöra, Det är twarkom
tydligt art, dä hela Fonden blir uttagen, hwilket
förmodeligen snart stall inträffa, RiksgaldsCoutoiret
kommer att undgå denna räntas erläggande, hwarifrän
RikSgäldsConkoiret utan ingående af 1807 ars
Afhandling, till desi stora skada troligen ännu icke
kunnat befrias.
PL ds af StatsUtstotter amagne grunder, har
Utskottet nu framställt till Riksens Ständer den fråga;
Om Riksens Ständer finna, att RiksgäldsContoiret
stall löna Tjensteman för att upöära och redowisa
BrandförsäkringsWerkets medel och i öfrigt
rvidkannas den efter SlatsUtstottets tanka, RiksgäldsContoiret
tillstyndude nya förlust genom utbetalande
af ränta ä Brandförsäkrings.medlen eller om
ds af StatsUtstottet widkagne ofmannämnde åtgärder
Sf Riksens Ständer gillas. Att RikSgäldsContviret
lönar Tjenstemän farstildr för upbörden af Brandsörsakringsimedlen
är »cke med förhastandet enligt. ^
Upbörden och redowismngen deraf sier gemensamt
med RiksgäldsConkoirets medel och beloppet
af de. förre är i anseende till de senare sa ringa, att
desto göromäls borttagande ifrån Contoiret eller qwar»'
biifwande derstädes icke till det minsta synes orsaka,
CsMrel uägyu kostnad. ^ Dä detta icke lärer kuns
na
Den r8 November» 85?
na motsägas, förmodar jag, att om Fullmägtige i
RiksgäldsContoiret, esler hwad StatsUtstottet ansett
deras styldighet wara, stulle hafwa yrkat (det^ock
BrandförsäkringsWerket förm">deligen ej kunnat medgifwa)
att bliflva befriadt frän upbörden af Brand»
försäkrings-medlen, hade sädant bordt anses säsom en
oginhet, hwilken ej lande till RiksgäldsContoirets
förmän, men för BrandförsäkringsWerket blifvit
gansta betungande. Den förlust af ränta RiksgäldeContoiret
mäste »vidkännas, inti l betz hela Fonden
är uttagen har jag förut wisat icke wara nägon
annan än den som i alla fall och till ännu större
belopp ägt rum om Fonden förblifwit L sikt förra
flick.
Det är således uppenbart att hwad StatsUlflottet
framstält säsom alternativ emot den af Utskottet
föreflagne förändring icke bör säsom nägot flät
till bifall af samma förändring antagas.
Akt sielfwa denna förändring icke kan förena^
med Brandförsäkrings - Werkets bästa eller de af
RiksgäldsContoiret ingängne förbindelser, tror jag
mig hafwa tillrackeligen ädagalagt. — StatsUtstottet
yttrar sjelf att Utskottet hyst för mycken aktning
för helgden af förbindelser, hwilke uti Riksens Högloft.
Ständers namn genom deras Fullmägtige blifwit
ingängne, att StatsUtstottet stokat yrkat deras
uphäfwande, och dä den nu föreflagne förändring är
stridande emot den är 18^7 ingängne öfwerenskom
melse,
858 Den r8 November.
»»else, synes Urstottct hafwa mcdgifwit orattwisan af
samma förändring.
Jag får således i ödmjukhet förestå att i enlighet
med hwad Kongs. Majit i Näder proponerat,
den om BrandförsäkringsWerkets medels stillande frän
RiksgäldsContoiret ingangne och af Kongs. Maj:t
gillade öfverenskommelse warder till kraft och werkan
bibehällen, samt tillika hemställa, om icke det
Förslag jag wäqat framställa till afwärjande af någon
RiksgäldsContoirets olägenhet wid fullgörandet
af den ingangne förbindelsen om Läns meddelande,
mätte i händelse Högloft. Ridderstapet och Adeln
sinner staligt bifalla Kongl. Maj:ts Nädiga Proposition,
lill Högloft. StatsUtstottet remitteras.
^err von 8cbult^onkieim, Oavist. Det allmänna
BrandsörfäkringsWerket är wifterligenen högst
nyttig inrättning, och säfom innehafware afen betydlig
aftecurerad Egendom, är jag äfwen Jnterefterad
uti Werkeks bestånd; men jag kan derföre icke tillstyrka
en winst at detsamma till RiksgäldsContoirets
förfång, som i sin mohn betungade ost alla—Stats.
Utskottets Betänkande i förewarande amne finnes
wara sä öfwertygande, att det icke med giltiga stal
synes kunna »vederläggas.
Jag wilk dock i korrthet anföra ralla samman»
hanger. — Med den för detta warande Kongl.
RiksgäldsDireclionen träffades den öfwerenskommelse,
att alla Brandförsäkrings.medlen, frän samtclige
Höfdingedöme»; stufle successivt af Directionen emot
tagas,
Den i8 November. 8Z
tagas,
emot Z procents artig ranta, och att »vid förefallande
brandskador efter behof utbetalades de re»
qvirerade summor.
Dä RikögaldsA?erket sedan
kom under Riksens Ständers styrelse, fortfor»
samma ömsesidiga wilkor.
Om ock wid större
timade eldswädor, betydliga summor pä en gäng
erfordrades, blef utbetalningen icke sivär, sa lange
RiksgaldsContoiret dagligen kunde mynta penninge
representanter.
Wid nu förändrade stallning up
fylles
förbindelsen med mera swärighet; men det blef
härmed icke nog.
BrandförsäkringsWerkets deltagare
funno, att deras inflytande penningar med än.
nu större förmohn kunde hos private Läntagare, emot
Intekning utsättas a 6 procent.
En proposition
gjordes derpå af BrandförsäkringsDirectionen
till RiksgaldsContoirets Herrar Fullmagtige, att
med medlens emottagning och ränte: beräkning skulle
fortfaras som förr; men att DirectioNen ägde att ut»
assignera hopsamlade penninge,summor, da de med
säkerhet hos private Läntagare kunde förräntas a 6
procent.
Sedan Malek ock hos Konungen blif»
wit bemedladt, ingingo Herrar Fullmagtige äfwen i
detta wilkor; dock med der förbehållet, som af berat»
telsen inhämtas, att nägon tid förut Contoiret skut»
le underrättas om en sadan penningelyftning—Men
utan nägon föregången tillsägelse hafwa dock tid efter
annan betydliga summor till utlåning hos Private
blifwit reqvirerade. — Höglofl. Ridderskapet och
Adeln lärer icke kunna billiga en sä förstörande författning,
att RiksgaldsContoiret stall sytzelsätta fln
Betjening med emottagning, correspondance och reDowiSning
sör penningar, som skola hällas lill OrdreS
86o Den 18 November.
och för dem betala ränta, utan att kunna dem begagna.
Contoiret mäste manligen hafwa en Fond
omkring 20O,vOs Rd. i Banquen stående, för hwitken
betalas 2 procent, till förefallande behof, som
högeligen ökes as BrandförsäkringsWerkets förefallande
reqÄsitioner.
En härdare förbindelse mäste
icke kunna äläggas RiksgaldsContoiret än hwar annan
Läntagare, att fä upsäga och ater betala eli sig
betungande Län, om RiksgaldsContoiret likmätigt
den primitiva inrättningen finge emottaga alla inflytande
Brandförsäkrings-medel, och blott widtimandL
eldswädor göra utbetalningar, sä gjordes emot ran«
tebetalningen ej någon motsägelse; jag anhäller således
om proposition till bifall ä StatsUtjkottets Betänkande.
Zerr lllsijioenikölä, Larl kreäric, utbad sig
akt wid Herr von LcbuItLenIieirns anförande allenast
fä anmärka, akt Författningen vm Fullmägkiges
averterande, innan näzvn summa utasiignerades
först 180.8 blismit widtagen sedan Rikets penningesiallning
hade emot förut, betydligen förändrat fig.
För öfrigt will han upläsa följande:
Jag arnar icke företaga någon granskning, hwarken
titt bifall eller »vederläggning af de ffäl StatsUtskottet
anför? uti sirt utlätande angäende de medel
Allmänna BrandförsäkringsContoiree hos RiksgäldsContoiret
haft innestäende, och de Författningar
Statsutskottet anfelt sig bcrättigadt att derom widtaga;
den skulle gifwa anledning till en discussion
som snarare smbrouillerade, än utredde fragan, hwil»
ket
Den r8 November- 86r
ket mycket strider kinot mitt ändamål som är att ic
genom en billig jämkning söka bilägga den upkomne
1,visten. Min önstan är, att häruti kunna lyckas,
och det är uti det hopp som jag tager mig den friheten
att underkasta Högloft. Ridderskapet och Adelns
uplysta ompröfwands mine häröfwer fattade tankar.
Förste frägan om ändring uti det för Allmänna
BrandförsäkringsWerket utfärdade Reglemente af
1782 yppades wid Delägarnes uti nämnde Werks
sammankomst 1807, blef dä af Werkets Revisorer
-ranflade, och understöddes i synnerhet af en af
RiksgäldsContoims Herrar Fullmägtige som dä tillika
war Revisor i VrandförsäkringsWerket, med
försäkran akt en sadan anstalt sä mycket mera Sfwer»
ensstämde med Fullmäguges önstan i Riksgälds»
Eontoiret, som detta Ständernes Werk, dä hade sä
mycket penningar, att det mac gcneradt medBrand»
försäkrings.medsen för hwilka ränta skulle godtgöras,
hwadan ock Herrar Fullmägtige i RiksgäldsConloiret,
till swar uppä Revisorernes i BrandförsäkringsWerket,
genom Direetioncn gjorde förfrågan, biföllo
Dest begäran att wid päkommande behof wara sä»
ker a:r erhälla de penningar Merkel kunde behöfwa.
I grund och förlitan pä denna försäkran och
hwarförutan någon ändring aldrig kunnat ägt rum
Uti 1782 ars Reglemente om pcnningarnes insättande
och förräntande uti RiksgäldsContoiret, före,
siogs af Rcvisorerne uti BrandförsäkringsWerker, atk
till detta WerkS desto större förkofran Dest uti RiksgäldsCvntoiret
emot Z procent innestäende Capitalev
stulle till private Personer emot 6 procent utlänas:
hwilket uppä Dirvctions af BrandförsäkringsWerkG
hsK
S62 Den November.
hos Kongl Maj:t gjorde underdåniga hemställan r
Niäder bifölls och Kongs. Kungörelsen af d. 8 Aug.
1808 utfärdades, som stadgar huru utlåningen borde
ste. — Dä igenom de senare i Riket infallne
olyckliga händelser, RiksgäldsContoiret blifwrt försatt
uti en helt annan ställning, än hwaruti det war
I807, dä Fullmägiiae biföllo Brandförsäkringsmedlens
utlänande till privare Personer, kan det wara
billigt, att RiksgäldsContoiret, som betalt ränta för
Brandförsäkringsmedlen i en tid dä Contoircr deraf
icke hade behof, äswen bör sä begagna Lesia penningar
nu dä desi bchofwer göra sädant nödigt, hwadan
jag tager mig friheten förestå, att Brandförsäkringsmedlen
ej widare mä till Private ullänas, utan Kgl.
Kungörelsen af d. 22 Aug 1808 i den delen uphöra,
och sörhällandet emellan RiksgäldsContoiret och
Brandförsäkrings Werket äterställas i samma stick,
det war före denna Kongl. Kungörelse, enligt med
1782 ars Kongl. Reglemente, till följe hwaraf
RiksgäldsContoiret cmokkager de medel som för BrandförsäkringsWerkets
räkning i Banquen insattes, och
derföre betalar 5 procent, utan art nägon summa
större eller mindre mä stä för BrandförsäkringsWerket
ofruktbar, och att BrandförsäkringsDrrection,
som da widare icke kan göra nägra utläningar, ager
alt lill Brandstade-ersättningar, och Werkets egna
behof utasiignera hwad dertill kan tarfwas, utan alt
dekorn förut avertera Futtmägtige i RiksgäldsConloiret,
hwilket desiutvm för Dir-ectionen är omöjeligt
att fullgöra, dä deras största behof arv tillfälligc och
bero hufwudfakeligen pä de olyckor som kunna tima
pä brandförsakrade Egendomar och som omöjligen
kunna
Den 5 8 November* 86z
kunna bestammas innan de inträffat, således lärer ock
StatsUtskottels begäran akt Brandförsäkra ngsDirec»
tion i början af äret stulle upgiswa ungefärliga beloppet
af hwad till aflöningar och Werkeis underhäll
fordrades, utan ock de Original-Handlingar i grund
af hwilka brandskador stulle ersättas hos Fullmägkige
företes, i Protokollet antecknas, samt med presentatum
derifrån förses, och hwarförutan de för ert sadan!
behof reqvirerade summor icke fingo anordnas,
äfwen bör förfalla, säsom dels overkställbar, dels obehörig,
da det wisierligen icke tillhör Statsutskottet,
atk sätra en Direction, dels af Kongl. Maj:ö
förordnad, dels igenom Medborgares förtroende wald,
till förwalkning af ett sä betydeligt och för Riket
gagnande Werk under Fullmägtiges upstgt i RiksgäldsConloiret,
dä Dirertiyn inför Kongl. Maj:t
och Delägarne ärligen gör redo för sin förivaltning,
vch desi räkenskaper ärligen af walde Revisorer granskas,
och desse räkenskaper hitkils altid warit i den
ordning att någon grundad anmärkning sällan ägt
ruin. Dä jag nu tillstyrker att widare utläningar
stola uxhöra, är min tanka, att de redan af BrandförfäkringsWerket
gjorde utläningar förblifwa oförändrade;
pä sätt förstrifningarna innehalla, och att
ingen fräga om deras inkräfwande kan aga rum, sa
länge Debitor fullgör sine skyldigheter, och full säkerhet
ar för penningarne, men sä snart nägra penningar
inflyta böra de såsom Wcrkets öfrige medel r
RtksgäldsContoiret insättasoch förräntas.
Skulle dessa mina tankar af Högwälborne Herr
Grefwen och LandtMarstalken samt Högloft. Ridder
stapet
-
8t>4 Den i8 Nsvember.
skåpet och Adeln blifwa gillade, följer deraf, akt underdänig
anhållan afgär til! Kongl/Maj:t om up«
hafwande af Kongl. Kungörelsen af d. 22 Augusti
18«8 i den delen som angar penningars utlänande
till private Personer af BrandförsäkriygsWerket med
hwad dermed gemenffap ager, hwilket allt Högwälborne
Herr Grefwcn och LcmdtMarstalkens sam!
Högiofl. Nidderstapet och AdelnS högtuplysta ompröflvande
ödmjukast underställes.
Aerrr 8trLIe, dlils ^Vilkelm. Fragan tyckes
nu egenkeligen wara derom, huruwida RiksgäldsContoiret
bör betala ränta för BrandförsäkringsFondens
medel under den tid-densamma ännu.i Conkoirek
kan komma att innestå. StatsNtffottet har grun»
dat Dest påstående om räntans uphörande dera, att
RiksgaldkContoiret ägt rättighet, att till BrandförsäkrinasWerket
emot dest wilja äterställa medlen;
men dä tvid ingäende af den ifrägakomne afhandlin»
gen BrandförsäkringsDirection icke förbundit Sig att
inom någon wist tid uttaga Fonden, eller något för»
behåll ä RiksgäldöContoirets sida blifwit gjordt, att
räntan wid någon witz tid skulle uphöra, blefwe resultatet
af hwad Utskottet föreslagit det, akt ehuru
BrandförsakrinqsWerket innehafwer RiksgäldsCon»
toirets Obligationer 5 Werkets medel, hwilka Obligationer
innehälla owrlkorlig förbindelse att ä samma
medel betala ränta, skulle nu RiksgäldsContoiret förklara
Sig icke godtgöra den förestrefne räncan, och
wägra art upfylla sine förbindelser; och om detta är
Asivere«sstänMande med Riksens Ständers wardighet^
b§kän«
^ Den i8 November. 865
bekänner jag mig icke hafwa hast stal, att yttra betänkligheter
ivid Utstoktets Förslag.
Zerr von 8cbult26nbc:im, O-aviö. Sä mycket
jag kunna fatta af hwad Herr kkeijkenLkölll an»
fört, innehaller hans Förslag ett skags mediation
mellan de härda willor, hwarpa NiksqäldsContoiret
nu nödgas emortaga BrandförsäkringsEontoirets pnriringar,
och de som af StatsUtstottet blifwit sörestagne.
Jag skulle tro att StatsUtstottet i denna
mediation kunde inga. Hwad det angar, att
ränta bör betalas pä utlämnadt Capital, är det en
sak, som följer af sig tzelf, och hwarom man ej behöfwer
discurera.
Crefrve körner, /räolpb 6öran. Af hwav
ätstillige Ledamöter nu anfört anhäller jag att fa
uptaga och beswara ett och annat.—En wärd Ledamot
har önstat att RiksgäldsContoirels och Brandförsäkringens
Fonder skulle helt och hällit ätstiljas,
och endast till den senares förmän en tid af 6 ina»
nader lämnas densamma akt arrangera sine CapitalerS
utlåning. Jag tror akt en sädan mesure stuve
wara föga swarande emot bada Werkens fördel och
emot deras önskan. NiksgäldsTontoiret behöfwer läna
penningar, och BrandförsäkringsSocieteten, att
kunna förränta dem, med wilkor att wid infallande
behof kunna lyfta den nödiga summan. Vädas In.
lietzen blifwa således, när ä ena sidan det cna Werket
får disponera en ansenlig Fond, och det andra,
i följe af denna rättighet, blir försäkradt om tillgäng,
att lyfta hwad summa ssm erfordras wid in.
Ksrde Band- i->9, n°. träffan
-
- ZL6 Den 18 November
rraffmide
brandstador, och jag tror derföre, akt om
sakerne äterställes pä den fot de were före 7827 af.
wen med den modisicalion Herr HosRattsRädet
HeiMen8kö!ä förestagit, blifwa bada delarne nöjde
och ingen fär stal att klaga Hwad ärer det angar
som en annan ward Ledamot anfört, om den orätt
som stett BrandförsakringsDircctionens och RiksgäldsContoirets
Fullmägtige, ar det cn sak som
kommer till Ridderstapet och Adelns ytterligare pröfning,
när StatsUtstottet med sin Berättelse om
RiksgaldsContoirets förwaltning hinner inkomma.
Till desi tror jag att man kan upstjuta undersökningen
derom.
Arv Lock. Nej, beware Gud, icke Lör Riks»
NaldsConkoiret hafwa rättighet, akt af BrandförsakringsContoirel
emottaga penningar för § procent
för att aterukläna Lem för sex. ,
Grefwe Elviner, ^ckolk 6öran. StatsUt»
flottet har tillstyrkt twenne alrernätiver, antingen att
BrandförfäkringsWerket stall återtaga hela sin Fond.»
eller att om dek will aga den förmän, att förränta
den i RiksgäldsContoiret, bör Contoiret deremot haf
wa
den att kunna disponera medlen, endast att hwad
som behöfwes för brandskador, star akt disponera, och
Lör Brandförsäkringens widare utläningar till Private
Uphöra—Efter hwad BrandförsäkringsDirection
tyckts^ge tillkänna, lärer den ej önsta widtagandet af
det förra alternativs, och da inträder RiksgäiveCon.
loiret i sin fulla ratt, att yrka wilkoren af der sena
re.
Skulle BrandförsäkriligsWerket finna sin uträkning
-
Den r8 November- 867
ning wid det förra, fär det wisterligen lana ut sine
penningar ät hwem det will, men i annat fall ager
wäl ej BrandförfäkringsDirection att förestrifwa RiksgaldsContoiret
wilkoren wid utlåningen.
Zerr Lock bestridde ä nyo RiksgäldsContoirets
rättighet att pä osivanstrefne willor emottaga penningar
af BrandförsakringsFonden.
Aerv von 8cllu!t2anlwilii tillstyrkte efter de nu
gjorda anmärkningar ätcr-remist lill StatsUtsto ret>
8rrherre 8taäl von lstollliein. BrandförfäkringsContoiret
är wisterligen en af de nyttigaste
Inrättningar och förtjenar att af Rikfens Ständer
gynnas, men att det kan pästäs, att Riksgälds»
Contoiret bör med sin stada lämna understöd ät denna
Inrättning, kan jag icke finna.—-Detta Contoir
är uprätkadt för att bestrida asbetalningarne pä
Riksgälden, och kan och bör ej hafwa annat ändamål:
men bägges Jntreste torde kan hända wara
förenliga pä det satt, akr BrandförsakringsFonden
ullänte är RiksgaldsContoirct penningar pä en bestämd
meär icke läng tid, emot erhållande af en billig
och lag ränta: ry alt RiksgäldsContoiret ftulls
twingas att upläna penningar wore emot dest ända*
mål aldeles stridande.
Herr Land-Marskalken förestog bifall ä StatsUkstvttels
utläsande.
Ropades Ja, Nej och VoleriR^
Gerr
868 Den i8 November.
Herr L a n d tNarskalkon hemstalde om icke,
i anledning af denna skiljaktighet i meningar, Ridderstapet
och Adeln funne stal att Mälet akerre»
mittera.
-Zerr Lock. som begärt votering, förklarade sig
gärna inga i äterremisien.
Grefwe körner, ^6oIk6öran, förklarade afwen
dertill firl samtycke, men trodde att StaksUtstottet
ej kunde wid Mälet göra annar an hwad det gjort.
Uppä förnyad proposition beflöts att Mälet
skulle till Ska sUtstoktet aterförwisas, och de i dag
derwid gjorde anmärkningar, StaksUtstottet meddelas.
Nidderstapet och Adeln älstildes kl. half z.
In kiäem krotocolli
H,. 6. Lilverliol^».
Lördagen den i8 November.
Plenum kl. ^ Z e. m.
Justerades Pleni Protvkollerne för d. 7 November
för och eftermiddagen, io November eftermiddagen,
n November för- och eftermiddagen, samt
14 November dito.
Under
Den i8 November. 869
Under uppläsningen af det sednare Protokollet
för d. ,i Nov. afträdde Herr Grefwen och LandtMarssalken
för att pä någon stund upwakta Kongl.
Mch:t, anförtroendes emedlertid Klubban ät Herr
Grefwe ^acob Oe la Qaräie.
Widare justerades följande:
Utdrag af Protokollet hällit i Högloss.
Ridderskapet och Adelns Plenum d. rZ
Nov. 1809.
S- D. bestöt Ridderskapet och Adeln, att ät
Stats- och VancoUtskottet gemensamt updraga, att
för tillkommande Revisorer af Stats- Banko- och
RiksgäldsWerken författa en Jnstruction, hwaruti
tillika göres afseende pä Revisionen af de Publique
Werk till hwilka allmänna Statsmedel instöta; hwarom
de öfrige Respeckive Ständen genom Utdrag af
Protokollet skulle manligen underrättas, lät supra.
S. D. Föredrogs och gillades CrnstikutionSUtskottets
utlåtande af d. rz Nov. öfwer den an»
märkning som wid det af berörde Utskott ingifne För»
stag till Swea KonungtiFörsäkran blifwit hos Rid»
derftapet och Adeln gjord, i följe hwaraf detta Förslag
af Högloft. Ridderskapet och Agelii oförändradt
bifölls och antogs; och skulle de öfrige respective
Skänden härom »vänligen underrättas, bit lupra.
S. D. Föredrogs ä nyo BancsUlskottets d. 14
Nov. uplästa och pä Bordet lagda ProtokollsU drag
af
87» Den r8 November.
af den 6 Nov., i anledning af Åtskilliga ansökningar
om Banquens öpnande till Fastighetslän, och
blef BancoUiffottets deri afgifne utlätande till alla
delar gilladi och bifallit- hwarom de öfrige respective
Skänden genom Utdrag af Protokollet skulle under»
rättas. Dr lupwa.
S. D. Föredrogs och gillades BancoUtstokiels
uti etr d. 14 Nov. »plast och pä Bordet lagdt
ProtvcvllsUtdrag af d. 6 Nov. afgifwit utlätande,
i anledning af RiksdagsFullmagkigen ifrän Uddewalla
S ad Herr Grosihandlaren UlsAarstts ansökning
om ett länbiträde af Banque» för Uddewalla
Stad, i följe hwaraf till nästa BancoRevi,
stons pröfning kommer att öfwerlämnas, art ester
Herrar Futlmägstges hörande, stg utläta, i hwad
män och Under hwad säkerhets- samt återbetalningswillor,
Uddewalla Stad kan före nasta Riksdag,
med länbiträde af Banquen, utan Werkets olägenhet
understödjas. Och skulle de öfrige respective
Skänden genom Utdrag af Protokollet härom manligen
underrättas. Dt Luxra.
S. D. I anledning af ifrän BancoUtflotteL
genom ett d. 4 Nov, »plast ProtocollsUtdrag af jden
iz Oct., wäckt fräga, huruwida den genom 4:de
af 1800 ars Riksdagsbeslut BancoFullmagtige älagda
skyldighet att med Fullmagtige i Riksgälds,
Contoirek fammanlräda till genomseende af föregående
årets afslutade RiksStat, nu mera, sedan en
Revision öfwer StatsWerket genom Grundlagen är
beslutad, borde fortfara, beflöt Ridderffapet och A
deln,
Den 18 November- 87k
deln, alt detta sammanträde, såsom efter berörde
Grundlagens stadgande aldels öfwerflödigt, hädanefter
mä uphöra, hwarom de öfrige respective Ständen
genom Utdrag af Protocollet wänligen skulle underrättas.
bit supra.
S. D. Htvad BancoUtstottet, genom ett d. 4
Nov. »plast ProtokollsUtdrag af d. z Ock. sig utlätit,
öfwer Fahlu Bergslags, genom Herr Atzesior
Laki», ingifna ansökning, sä wal om inköp afGärkoppar,
som af en utwidgad Discont-räkt ä Koppsrsedlar,
blef af Höglofl. Ridderstapet och Adeln till
alla delar gilladt och bifallit. Och skulle de öfrige
respective Standen genom Utdrag af Protocollet bervin
wänligen underrättas, blt supra.
S. D. Föredrogs ä nyo BancoUlffotteks d.
22-Sept. uplästa ProtokollsUtdrag af d. 1? i samma
manad, rörande sä wäl de af BancoFullmägtige
till de private Discvurerna och i synnerhet Äbo Discont
lämna de extraordinarie länbiträden, som en
till Stockholms Fatkigwärds inrättning bewiljad gustva
af 666 Rd, Z2 till hwars meddelande Ban»
coOrdningarne Fullmägtige ej berättigat: och beflöt
Ridderstapet och Adeln att i det förra asseendet läka
bero wid den anmärkning BancoUtstottet dermed
gjort, samt i det sednare äfwen bifalla den a skrifning
BancoUtstottet föreslagit: hwarom de öfrige
respective Ständen genom Utdrag af Protokollet
wänligen skulls underrättas, bie supra.
S. D.
872 Den r8 November
S.
D. Föredrogs ä nyo LagUtstotteks d. 14
Nov. uplästa Betänkande af d. n samina mänad,
angående answars stadgande för den eiler de Embets-
och Tjenstemän, pä hwilka tillsyn och controll
öfwer UpbördSmän ankommer, men som antingen genom
upsatelig öfwerenskommelse med de sistnämnde
eller genom underlären eftersyn mevwerka till dalancer;
och dä Ridderstapet och Adeln fann att innan
de för Upbördsmän och Controllörer förestrifna Instrueuoner
efter tidcrnaS förändrade skick, undergått
granskning och rättelse, nägot sähant answar som af
U stöttet blifwit förestagit ej borde kunna stadgas,
bestöt Ridderstapet och Adeln att ofwanberörde LagUtstotts
Betänkande fullkomligen afstä, hwarvm de
öfrige respeetive Ständen genom U drag af Protokollet
skulle »vänligen underrättas, bär supra.
S. D. Föredrogs Z nyo StatsUtstottes den
ii Nov. pä Bordet lagde Protokolls Utdrag angaende
RiksgäldsContoirets förbindelse i afseende pa
Allmänna BrandförsäkringsFondens derstädes insatte
medel: och som härwid anmärkningar, hindeyljge för
antagandet, gjordes, blef detta Protokolls Utdrag äterwisat
till StatsUtstottet, hwilket tillika af anr
märkningarne stulle erhälla del. kär luxra.
Den i8 November- 8?Z
Uplästes följande:
Utdrag af Protokollet, hällit hos Rikfens
Högloft. Ständers BancoUtstott d. io
Nov. 1809.
S. D. Wällofl. BorgareStändet har, genom
Nennsi under d. 9 fistl. Juni, lil! BancoUtstottet
öfwerlämnat, Directionernas ivid Götheborgs och
Malmö DiscontComoirers, till wälbemäldke Ständ ingifna
ansökning, om erhällande af rättighet, att wid
oförmodade, för berörde Inrättningar'äfwentyrliga
tillfälligheter, samt Lill permingerörelsens oafbrutna
underhållande, wid de tider dä Näringarne i meranärnnde
Landsorter fordra ett ansenligare penningcunderstöd,
fä uti Banque», emot Z, 4 och Z procents
ränta, i mohn af behofwerne, såsom cxrra biträde,
disponera till och med en million R:dal. för
hwardera Merkel.
BancoUtstottet hafwer öfwer detta i flera afseenden
magtpäliggande ämne inhämtat jämwäl Herrar
BancoFullmagtigas utlätande.
Under noggrant öfwerwägande af akka de stA
och considerationer, som rörande nödwändigheten af
blott säkerhet om Banquens biträde till oförmodade
behof arv anförde, hwaraf en gifwen rättighet, att
dermed i behofwets stund blifwa understödde, ofelbart
i de fleste fall flulle göra werkeliga nyttjandet
mindre behöfweligt, har BancoUtstottet funnit, att
den pä En million för hwardera Werket sökte biträ
-
374 Den 18 November.
des summan» icke möjeligen kan fä äga rum; äfwen
som de för Bancolän i allmänhet faststälde grunder
icke förenas kan, att något sä bestaffadt biträde, till
hwad belopp det wara ma, directe ifram Banquen
stulle meddelas; men att deremot, med afseende a
de möjtigen inträffande händelser» hwarigenom förberörd
DiscontJnrättningar, under saknad af biträdes-rätt
ifrän Banquen, stuve blottställas för mist.
credit; dä i och med detsamma den päräknade nyttan
för Näringarne ginge förlorad: grundad anledning
sig företedde, till rättighets bewiljande för oftanämnde
Directioner, att hädanefter, emot nöjaktig säkerhet,
samt 6 procents ränta, under de för Difcontlanen
i allmänhet förestrisne wilksr, fä mi RiksDisconlWerket
uptaga län, till ett belopp, för Götheborgs
DifcomContoir af 20O»oav Rd., och för
DiscontContoiret i Malmö af ioo,ooo Rd., såsom
sivarande emot hwad samma Inrättningar» jemlikt
deras Reglementen, fä af Banquen för g procents
ranta begagna. Hovilket genom Utdrag af Protokollet
skulle de respective Ständens gunstbenägna ompröfning
»vördsammeligen underställas. Ar och dag
som förr strifwit star.
Efter befallning.
Ick. HellinAMÄ
Lades pä Bordet.
Upp
-
Den 7 8 November. 8?Z
Uplästes ett af StatsUtffottet ingifwit sä ly«
dande
Wördsamt Memorial!
Uti Kongl. Maj:ks till StatsUtffottet aflätne
nådiga Proposition af d. Z ststl. Juli, angående
StatsWerkets tillstånd, inkomster och utgifter m.m-,
har Kongl. Maj.t i näder takts förklara, det K:gl.
Maj:t är benägen, att sorgfälligt iakttaga alla ufwagar
och tillfällen till sädana indragningar i StatsWerkets
utgifter, som aro förenliga med Riksstyrelsens
tillbörliga handhafwande, Rikets försmår och
hwarje Undersåtes i Lag grundade säkerhet; och att
Kongl. Majrc med nådigt Wälbehag wille anse, om
StatsUtffottet upgifwer de besparingar, som det efter
besia grunder kan finna nyttiga och rätt wisa;
förmodande Kongl. Majit, ock akt, wid en förbättrad
de allmänna Ärendernas gäng, besia stola, med lindring
i Statens kostnad, kunna lika noggrant som
förut wärdas och behandlas af färre, dock lill endel
bättre lönade Embels- och Tjenstemän, än de nu
antagne; men att bereda förändringar af denna art
fordrar tid, och en ännu längre tid förlöper, innan
dylika tillfälliga besparingar i någon märkelig mohn
förbättrar StatsWerkets tillstånd.
Jämte hwad Kongl. Majtt salunda i näder
läkts StatsUtffottet meddela, hafwa äfwen, under
loppet af denna Riksdag, blifwit till StatsUtffottet
ifrän sä wäl Högloft. Ridderffapet och Adeln som
Wälloft. Borgare- och Hederwärda BondeStanden
»emitterade flera dit ingisna Memorial och Förslag
A/6 Den i8 November
bade
om Möjligheten och nödwändighetei» af indrag,
ningar, utaf öswerflödige ansedde Embeten och Tjenste»:
med deråt följande löner och inkomster pä Stat
uti Rikets sä Civile som Militaire och Ecclesiastique
Embets. och Tjensteman»»» Stater och Corpser.
Under erkännande af Kongs. Maj:ts ofwanhögstberörde
för Statens uprätthällande nadigst yttrade
tankesätt, och dä StatsUtffottet under fortfarandet
af Dest arbete fatt tillfälle att inhämta en närmare
kännedom af StatsWerkets tillstånd och werkeliga be,
lagenhet, har StatsUtffottet blifwit an mera öftverkygadt
om sa wäl nödwändigheten af alla de minffvingar
och besparingar i Statens utgifter, som kunna
täta stg göra, som ock möjligheten as föcändrin,
gar och indragningar i Embets- och Tjensteman,»»
Staten.
Det synes ock wara utom allt twifwelsmäl, att
sedan Riket geno,»» Finlands och Pommerns förlust
till en betydlig del blifwit minffadt; de allmänna
Arenderne äfwen i ett mokswarande förhållande torde
komma att aftaga, och följaktligen tarfwa e»L
mindre antal Embets- och Tjenstemän. Men till utrönande
i hwilka delar af de till Riksstyrelsen hörande
Werk och Stater en sadan inffränkning kan
och bör äga rum, dertill fordras mycken och Fråntaga
undersökning, samt en noga pröfning af Ärenderries
och Werkens beffaffenhet. Bade »»»anga och till
sin art olika omständigheter förekomma wid en sadan
pröfning, hwilka, om misttag skola undwikas, fordra
sn fullständig kännedom af alla de Författningar,
Ord
-
Den r'3 November. 87?
Ordningar och Grunder, hwarefter Ärenderna pä sina
behöriga ställen böra handkeras och stötas. Af det
förhållande Staterna »'wisa, kan icke simas lill dst
som är och blifwer möjeligt, att till besparings wiil,
nande kunna indragas; det mäste hämtas af erfarenheten
af fleres samlade kunskaper, af en mogen
kännedom af hwarje Werks inrättning, hwarje Syslas
beskaffenhet, och det inflytande som hwarje sadan
särskild förändring kan hafwa pä det hela, sä wida
icke stall förfelas hufwudändamälet, som ivid alla
förändringar är och bör wara, att winna ordning och
ett förbättradt stick i styrelsen, alt Ärenderne, jämte
den möjligaste skyndsamhet i deras utförande, med
klokhet och drift behandlas, samt att allt detta mätte
ästadkommas med den för Staten minsta kostnad.
StatsUlstottet torde icke behöfwa anmärka, att ett
sädant arbete fordrar en myckel längre tid, än det
kunnat påräkna för sina mänga göromål, hwilka destutom
genom en mängd Remister i andre ämnen b
frän de respective NcksStänden hlifwit nästan daZLligen
ökade.
Pä sädan grund lara Riksens Högloft. Stander
benägit täckas sinna, att det för StatsUkstolle.t
icke warit möjeligt att inga i någon hufwndsakeig
pröfning, huruwida de upgifne flerehanda förslag till
indragningar och förändringar antingen af wista Embeten
och Tjenster, eller ock i allmänhet rörande he»
la Stater och Werk, äro uti deras utförande werkställbare»
eller widen närmare granskning medförande
Den äsystade besparing;» för StatöWerksl.
Att
ä?8 Den i3 November
Att likväl efter hwad ofwan anfördt ar, föräns
dringar och indragningar uti Åtskilliga delar "bäde
böra och kunna ste, deruti instämmer StatsUtstottek
af fullkomlig öfvertygelse; och delta kan äfwen, pä
fakt StatsUtstotters särskilda Betänkande, angäende
Statsregleringen och allmänna JndragningsStaren
närmare utreder och innehätler, i anseende till Extraordinarie
Staten, i sä mälto blifwit werkstäldr,
att alla dera upförde Embeten och Tjenster med tillhörande
löner blifwit pä allmänna IndragningSStaren
flyttade, till indragning och besparing wid
Jnnehafwarnes afgäng. Men hwad den Ordinarie
Skaten angar, har Utskottet dock af ofwananförde
stal mäst inskränka sig inom den gräns, att söka utfinna
och till Riksens Högloft. Stänoers egen granskning
föreflä det sätt, hwarpä Utskottet förmodar, atr
Letta stall kunna sättas i werkställighet. Dä Statsutskottet
tagit detta uti öfwerwägande, harUistottet
icke funnit någon tjenligare och bättre utwäg i detta
asseende, än om Riksens Högloft. Ständer skulle
käckas till Kongl. Majit i underdånighet hemställa,
det Kongl. Majit i näder mätte förordna en ComitLe
af nitiske, dristige och kunnoge Man, som fingo sig
updragit, att- utarbeta en fullständig plan i detta
amre, den Kongl. Majit sedermera efter nädig pröfning
täckes läta till werkställighet befordra; Riksens
Högloft. Ständer kunna dä wid deras nästa sammankomst
fä tillfälle inhamra, hwad som härutinnan til!
befrämjande af Statens och det Allmännas förmän
under tiben blifwit tillgjordt, och dä äfwen erfaren--  heten torde utwisa, om dst afpstade förbättrade stick
i all
-
Den rs November. 879
i allmänna Ärendernas behandlande wunnits, samt
hwad winst och besparing deraf lillflutit StaksWerket.
Härförukan sär StatsUtskottet wördsammeligen
underställa, huruwida Riksens Högloft. Ständer, i
likhet med ett till StatsUtskottet ingifwit Försiag,
skulle tillika wilja utfästa a:ne Prämier eller Belöningar,
det ena af 520 Rv. och det andra af 252
Rd. för dem som upgifwa de tjenligaste project till
reglering af Arbetet inom Rikets HofRäster, Colle»
gier och StyrelseWerk, med afseende i.o ä en redig,
driftig och Mer behandling af Ärenderne samt
en enklare Räkenskaps methode, och 2:0 att den pä
enklaste satt och med inskränktaste antal Ledamöter
och Betjening kunde ästadkommas. De§e Förslag
skulle efter Utskottets tanka inlemnas till Len ofwan
föreftagne ComitLen att der pröfwas och granffas,
och i sammanhang med ComitLens yttrande deröfwer
wid nasta Riksdag tömma under Riksens Högloft.
Ständers skärskådande, som dä ägd» att tilldela den
utfäste belöningen ät den eller Lem, som funnos dertill
hafwa gjort sig förtjenst.
Hwad Statsutskottet Munda föreslagit, är, i
StalsUtftottetS tanka, den enda utwäg, som synes
wara att »vidtaga, till winnande af detta stora och
wigtiga ändamål.
StatsUtskottet har harwid i öfrigt icke något
widare att tillägga, utan hemställer allt detta Riksens
-
882 Den 18 November.
sens Högloft. Ständers egen uplysta granstning.
Slockholm d. 8 Nov. 1829.
Pa Högl. Nidderss. och Ad. Pä HLgm. Prcste-Ständ.
Ledamöters magnar .Ledamöters magnar
cioe8 kleming. H.. 1'mZliL6ius.
Pä Wallofl. LorgareStänd. Pä Hcderm. BondeStänd.
Ledamöters magnar Ledamöters magnar
Larl l^r. L-anftber^. ^ok. Lricston, sr. Upland.
l^. kröäelius.
Herr Gkefwen och Ordföranden, föreslog derefter
till upläsning ett af StatsUtstottet ingifwit Memorial,
innehällande Utstottets ullätande öfwer Ribs»
gäldsConloirets förwaltning.
Herr Lerkman, ^mdrolius HILANUS, hem»
ställde, om, dä han trodde ingen wid en upläsning
kunna fatta ett sä längt arbete, och tiden pä aftonen
redanwore sä länge liden att hela upläsningen swärligen
kunde medhinnas, det icke dä more bättre att hela
Akten kades pä Bordet i Cancelliet, der de» af hwilken
som behagade kunde läsas.
Någre hördes häri instämma, tilläggandes akt
Akten malle anses säsom hade den bliswit upläst.
Grefwe
Den i8 November Zsr
Ckafws körner, Larl Qsdriel, trodde detta
Mål wara af den betydenhets akt eN uvläsning deraf
cj kunde underlätas, och att när, såsom han af
Herr Grefwen och Ordföranden fäkt weta, Herr
LandtMarstalkeN tillsagt om uplasningen, deraf,
wore det ordentligast om den nu för sig ginge»
I anledning häraf Mastes berörde sä lydande,
ifrän StatsUtstöttet inkomne Memorial, under
Hwilken läsning Herr Grefwen och LsndtMarstalken
äterkom och intog sitt ställe»
Wördsamt Memorials
Mand andra granlam och widfträckka göromål,
hwilka genom 53 § "ti Kongl. Mastts och Riksens
Ständer faststalda RegeriNgsForm af d. 6 Auni
rgoy, ät SkatsUtststtct arv Updragne, tillhö er Let
äfwen StatsUtstoltet, att utreda och för Riksens
Högloft. Stander upgifwa RiksgäldsWerkels tillständ,
' förwaltning och behof.
StstsUtstotlct, söm efter en gansta trägen sysselsättning,
medhunnit att öfwerse Herrar Fullmäg,
tiges förda styrelse och förwaltning af Riksgälds
Werket sedan I8«o arS Riksdag, och derunder jamwäl
inhämtat kunstap om detta Werks närwarandk
rillständ och behof, skyndar nu att ukl desie delar
till Riksens Högloft. Ständer lwördsammeligen aflänv
Na Berättelse och Utlåtande.
Gjerds Del- nr ris. Metz
882 Den i§ November
Med
all Noggranhet har Statsutskottet genompält
och grauflat i:o Herrar Fullmägtiges RiksdagsRelation.
2:0 Alla wid Revisionerna sedan i8o<?
crs Riksdag förde Protokoll, tillika med de berättelser,
dem Revisorerne om deras förrättningar till
Riksens Högloft. Ständer lätit författa. z:o De
hos Herrar Fullmägtige uti RiksgäldsEontoiret samt
Commisiariaket derftädes hällne Protokoll sedan den
1 Sept. 1807.
En lika omständlig granskning af Herrar Fullmägtiges
och Commisiariatets Protokoll för de föregångne
arén, har StatsUt flottets tid icke kunnat medgifwa,
och har den äfwen synts wara öswerflödig,
enär desse Protokoll af Revisorerne blifwit granskade
samt någon omständighet af särdeles wigt, efter hwad
RevisionsHandlingarne utwisa, icke blifwit af Revisorerne
förbigången.
Uti sädane Mäl, hwilka i någon matto ädragit
sig SlatsUtjkottets upmärksamhet, har Statsutskottet
sökt närmare och fullständig uplysning, sä wäl
af Protokollen och Räkenskaperne, som af de ullätanden,
hwilka ifrän Herrar Fullmägtige och wederbörande
Embetsmän blifwit infordrade.
Någon speciel granskning till ziffran af de för
ören 1807 och 1828 öfwer Riksgälden afslutade
Huswudböcker, af hwilka den sistnämnde ännu icke
kunnat undergå Revision af wederbörande inom Com
loiret, har Sta sUtflottet i början af desi förrättning,
icke tilltrott sig att företaga, enär StatsUt»
flottets
, Den 18 Kovcmbee. 88Z
stottetS tlb, mäste beräknas för andre mera wigtige
dch magtpäliggande göromål. Men sedan de
tender- hwilka angä RiksgäldsWerket, nu Mera till
betydligaste delen äro afflUtade, will Stakslltskottee
icke underläta, att lik! en sadan speciel granskning as
1S07 äts Hufwuvbok anmanda all deN tiv- soM as
Riksdagen kan wara öfrig dch af annar arbete icke
kommör att Uptagasi
Imedlertid hafwa Rakettstaperne icke blifwtt
täMNade utan upmärksaMhet dch eftersyn- ___ Slätsr
Utskottet har ej allenast undersökt bokföringsmelhoden,
utan ock eftersett- HNruwiva verificationerne till
alla RäkniNgat, hwilka inlöpa uti Hufwudboken, l
allmänhet äro sä inrättade och fä ftistständige, att de
samma kunna medföra den trygghet för Werket, som
genom dylika Handlingar stall bcfrämjasi
Wid Huswudbokens inrättning här wal Ekatss
Utskottet icke funnit nägvl att päminna eller tillägg
ga; Men deremot hafwa verificationerne till Räknin.
garne uti 1807 och 1808 arens Hufwudböcker ösr
wer uphandlaLe tVexlar befunnits mindre fiilkständige,
emedan de uti Cgsta-räkningarne afförde
Utgifter till Wexel-npköp aro endast verificcrade med
qvirterade anordningar, utan bifogade MäklareSlUt»
sedlar, och de Secunda och Tertia Wexlar' eller dytike
Dokument, i grund af hwilka mbetalningarnö
bordt werkstallas.
Räkningarne öfwer de för protesierahe MfclKt
influtne ^edöl, ärs L sa matto brists ät"
884 Den 18 November
lige,
att nägra UpbördsOrdres icke finnas bifogaoe.
BancoinsätmingsAttcst-erne med hwilka denne tillfalligc
upbörd således endast är bestyrkt, hafwa äter
befunnits i wista afseende» sä bestaffade, att de för
vrdenteliga Verifikationer icke kunna antagas.
Utom det deste BancoAttester äro ntgifne under
andre och olika dagar mot dem, dä inbetalningarne,
såsom werkstälds hos Herrar Fullmägtige, af Kammerare»
blifwit anmärkte, samt i likhet med Attcsierne,
uti Specialrgkningarne bokförde, äro äfwen
flere personer, hwilka under olika tider liqviderat fine
Werelstulder, under benämning af diverse hop'
stanne uti en enda BancoAttest, utan någon antekNl>!g
a Attesten eller bifogad uträkning, som wisar
hwad den ene eller andre betalt, sä att icke kunnat
utrönas hwarken nar den ene eller andre liquidcrat,
eller huruwida ränta», som af rvederbörands till
betalningsdagen bordt erläggas, blifwit behörigen beräknad
och till Contsiret erlagd.
Ett sädant förhäktauLe hsr StatsUtstottek funnit
härröra derifrån, att Kamwereraren uti BokflutsContoiret,
hwilken det icke tillhört att befatta
tig med upbörden widare, än att upgöra och Utfärda
Liquiderne öfwer de med protest äterkomneWexlar
af wed.erbörande cmottagir contante penningar, dem han
sedermera icke pä Z, a, s mänader och ma hända
ännu längre tid för Contvirets räkning uti BanPtdn
insatt. — Och som na-cn ränta icke blifwit
be
-
Den i8 Nsvember»
beräknad och päförd Wexelffäljarena längre, än till
de dagar, dä ester Kammererarens strifteliga tillkannagifwande
hos Herrar Fulimägtrge, be liquideraL
sine Wepelskuldcr, samt penningarne icke kommit
Conkoiret till godo, förr än de för Contoirets räkning
uti Banquen blifwit deponerade; sa ock jamte
det Statsutskottet föreskrifwir rättelse för framtiden
uti ofwanberörde anmärkte omsiändigheler, öswerlämnade
StatsUtskottet till Herrar Fullmägtige, att i
afseende pä Kammererarens förr berörde förfarande,
widtaga den ätgard, som RiksgäldsContoirels ratt
och fakenS beskaffenhet kunde fordra. I anledning
hwsraf Hedrar Fullmägtige till StatsUtskottet inde»
rattat, att Kammereraren, enligt-upgjord liquid, ersatt
Contoiret ranta efter fem procent ä desie af honom
arén 1807 och 1808 försummade insättningar,
med tillsammans 20Z Rd. zi st. 5 rst. Banco.
Innan de ämnen, hwilka under den af StatsUtffottet
werksialde granskning förekommit, särskildt
framläggas, har StatsUtskottet trott en allmän öst
wersigt af Contoirets belägenhet siraxt efter 1800
ars Riksdag böra föregä, pä det wipa operationer,
hwilka ägt rum före Realisationen, i anseende til!
deras föremål och werkningar med mera lätthet mage
kunna pröfwas och bedömmas.
Enligt 1799 ars afsiutade Hufwudbok, utgjor»
de Riksgälden, sedan Contoirets fordringar samt
tillgångar uti Caffcbönor, Jern, onie Hus m. m.
ifrän totala gäldmasian blifwit afräknade, en sams
manlagd Summa af Tjuguätta millisner 826,424
R:d.
886 Den i 8 A-vembex,
Rd. 18 si- AZ rst., yenil, ilands? Skuld, evalueråd
til! Banco Specie ester de lindrigaste Courier,
hwilka »!i ffontoirets Reglementen äro faststälde Tio
millioner 783.984 Rd, 2 1 st. 6 rst. Specie och Inrikes
uti Banco Specie Tre millioner 156,347^0.
84 st, 7^ rst., samt uti CrepilSedlar Fjorton flsilliomr
866,0^8 Ry. 20 st. 2 rst Sp.
Wid Riksdagen i Norrköping tistkommo flere
Hst- och Inrikes Skulder.
För StarsWerket ä
kogo
sig Riksens Högloft. Stander att genom Con»
toirel liqujdera 137,133 Rd, 4 si- 8 rst. Hamburger
Banco samt 129,500, Rd. Hollands Courant
ester tillhopa uti Rd. 266,633: 4 si- 8 rst.; Och
likaledes för Kongs, EonvoiCommisiqriatet ZNO.ovy
Md., hwilka, efter flutelig lia,rude med Kongl. ConvojEommisiariatet
mäste erlägges med Rd. i2o,ooq
Hamb, B;o, 68,8?? Rd. zo si. 4 rst. Banco Sp?
ych <4?.673 Rd. 22 H, 8 rst, i CreditSedlar.
Jemlikt Högloft. Hemliga Utskottets särskilda
förordnande, skulle äfwen framlidne RikskgmmarRädet
^scml (aichenstfernas äldre Kronofordran, hwil?
ken nägra är före Riksdagen af Eontoire t förskotts?
wrs b ifwit liquiderad dels med Creyitsedlar och dels
Med Obligationer till ett sammanräknadt belopp af
72,670 Rd. 44 si. 7 rst., erkännas säsom en Riters
skuld, sä att denna Summa, hwilkenwid 1799
Hrs stut ivar balancerad rist framdeles ersättning,
mäste afföras ifrån Cvnwirets fordringar och tillgängar;
hwarförutan Hemliga Ntstottet bewiljat, beMälde
Arfwingar ranta och upgäld ä samma för,
Den i8 November- 887
bran; Och hwartill 20,260 R-d. 34 si. Z rst. Cre«
ditsedlar ytterligare af Contoiret blifwit utbeialde.
Af förenämnde anledningar hade allisa Riksgälden
efter Riksdagen färt en ansenlig tillwäxk;
Och denna gäld skulle än ytterligare komma att ö»
kas med iZO,voc> Rd. Sp., ä hwilka Contoiret,
jämlikt 1800 ars Instruktion, stulle wid den tid,
RiksDisconten öpnades, till Kongl. StatsContoiret
utfärda desi Obligationer med fem procents ränta,
som ersättning för GencralDiscontens uphörande, fä
att enligt den särskilda utredning, Herrar Fullmägtige
lätit författa, RiksgaldsContoiret sedan desi fordringar
och tillgängar blifwit afdragne, d. 25 Juni
izoo häftade för skulder och förbindelser till ett sam.
manräknadt belopp af 29 millioner 827,669 Rd. 24
si. r rst., nemligen uti diverse utländske myntstag e»
valuerade till Swenskt Banco Specie efter antagne
Courser n millioner 873,804 Rd. 58 si. 5 rst. och
Inrikes uti BancoSpecie z millioner 419,240 Rd.
Zv si. i rst. samt uti Creditsedlar 15 millioner
34,624 Rd. Z si- 7 rst.
Bördan af den wid Riksdagen tillkomne nya
Utrikes gäld blef sä mycket mera känbar och tryckandes,
som den till största delen war kill betalning förfallen;
Och Contoiret desiutom häftade för andre äl»
dre förbindelser hos Utländningen af sadan beskaffenhet,
att ett längre dröjsmål med deras fullgörande
kunnat medföra en skadelig werkan pä Contoirets
credit. GeneralAgenten, sedermera CantzlieRädet
^.verkcF hade ueml. alt fordra xa löpande räkning
circa
888 Den 18 November»
circa ZZs,Dos Rd. Hamb. Banco, och hwilken för,
dran tillkommit genom te.mporaire län och förstotk,
hwarmed han rinder förra Administrationen gätt Contoiret
tillhanda. — Uppä den provision Banquiererns
Ickagguer L: Cp:nie samt ch L L. kllallelgren sig
betingat för deras biträde wid den är 1708 werkskölde
amalgamering ellet omfattning af Swensta
-Kronolänen i Ho land med -/tztdels ärlig afbetalning,
återstod» circa 142,^20 Jttdal., hwilka redan föro
Mike hagen bordt wara liguiderade, sä att dels ge,
nast och dels inom rgoo ärs fint i det minsta
0Oy,oOO i utländstt mynt mäste anstaffas, utöfwer
hwad till räntor och ärligen faststälde Capitalmfbetkalningar
erfordras,
Contoirets Inrikes skuld i Rancompnt bestod
till det minsta uti Obligationer till Sedelhafwaren,
Mde pä 4 och s är, och hwilka Obligationer efter
hand till betalning förföllo. Alla Contoirets Vanwmynts
tillgängar hade deremot under den framflutms
tiden blifwit fä inedtagne, att uppä DifeontläneL
i Banguen, såsom Contoirets yttersta resiource, en?
hast äterstodo den zo Juni 1820 att disponera
§6,g6o Rd. zo si. 2 rst.
Nägon tillgäng pä
Bancomynt kunde wäl förwäntas genom framdeles
inflytande Licent-medel, samr de Sjötulls-medel, dem
Contoirst till »8vo ärs flut af Kongl- StattzWer,
?ek kunde fa sig tillwexla; Men desie tillgängar wory
dock icke att påräkna kill något betydligt belopp och
sldeles icke fwarande emot Contoirets behof- Och
dä Bapcomyntet L allmänna rörelsen war tuera sällsynt-
hade man föga anledning att Hoppas, det nä«
Den r8 November. 889
got understöd genom nya Län i detta mynt stulls
kunna beredas, om ock Contoirets Znländste Credit
siraxt ester Riksdagen warit fullkomligen stadgad.
Uii denna stallning och wid sadane utsigter nödgades
Herrar Fullmägtige, genast ester deras till.
träde af sörwaltningen i Juni mänad är 1800, i
stöd af RiksdagsBesiutet, upstjuta inlösen med Bancomynt
af Contoirels förfallne Obligationer, dä sädane
till betalnings erhällande upwisades; halst, och
i fal! Contoirels knappa tillgängar pä Bancomym
stokat anwändas till betalande af förfallne Capital,
Contoiret inom gansta korrt tid kommit att sakna
ritwäg lil! räntornes yrdenteliga liquiderande.
Sädant oagtadt, hade den obehageliga händelse,
att Contoiret icke förmätt betala förfallne Inrikes
räntor i Bancomynt, säkerligen inträffat i början
af är 1802, sä framt Kongl. Maj:t icke i Näder
läkit understödja Contoiret med 140,000 Rd. B:o,
hwilka, uppå Nädig befallning, aflämnades ifrän
Kongl. StatsContoiret emor ersättning i Creditsedlar
och 20 procents agio.
De förbindelser, hwilka wid 1800 ärs Riksdag
blifwit Contoiret älagde, wörö widsträckte och owilkorlige,
men medlen och utwägarne till deras fullgörande,
hwilka blifwit Contoiret anwiste, moro deremot
tillfällige, och beroende af tid och omstandigheter,
enar, ester hwad synas will, ukrakningarne blist
wit bygde pä tillförwäntande tillgängar as In- och
rs-r Den 18 Novemlrsr.
Utländska Län, men förnämligast pä Rcalisalionen
Letz snara företagande.
Efter denna allmänna öfwersigk af Contoirets
belägenhet i Juni manad 1800, och dä, införRiksfens
Högloft.Stander, StatsUtskottet nu skall framlägga
Herrar Fullmagtiges förwaltning, och derwid
öfwer hwarje omständighet utlåtande meddela, har
StatsUtskottet ansett till redighet bidragande, att i
Let närmaste följa den ordning hwartill Herrar Fullmagtiges
rryckta RiksdagsRelarion föranleder, halst
uti samma Relation, efter hivad StatsUtskottet erfarit,
alla ämnen af särdeles wigt, äro uptagne och
rvidrörde.
Innan de nu warande Herrar Fullmägtige till»
trädde förwaltningen, hade, till följe af Högt. Heml.
Utskottets särskilda förordnande, Försäljnings-auclion
blifwit kungjord att hällas i Götheborg i Augusti
manad 1800 ä de är 1799 förRiksgäldsContoircts
räkning upköpte och derstädes uplagde Caffebönor, sä
att de nu warande Herrar Fullmagtiges befattning
härmed icke warit nägon annan, än att lägga sista
handen wid hwad, som hörde till werkstalligheten;
Och ehuru Herrar Fullmagtiges åtgärd således warit
inskränkt endast till detta föremål, wittna dock de af
Herrar Fullmägtige widtagne anstalter om Herrar
Fullmägtiges berömliga nit och omtanka, att i denne
del iakttaga Contoirets förman och bästa i hwad
xä dem kunnat ankomma.
Uti
Den i8 Aovembex- 891
Uti Rakenstaperne aflöres 112,465 Rd, 26 si.
r rst. i Crediksedlar, säsom förlust pä Caffebönorne.
Men dä fjelfwa uphandlings-operationen redan
undergått Högloft. Hemliga Utskottets granstning,
har StatsUkstottet icke ansett sig tillhöra att fälla
något omdöme angående berörde förlust, som Contvjret
ä Caffehaudeln fatt widkännas.
Förra Administrationen hade afwen är 1799
för Contoirets rakning lätit uphandlq sä wäl Stäng»
jarn, som manufaktureradt Jern dch Stät, hwilka
Effecter moro uplagde pä Götheborgs och Stockholms
Metallwägar; och utgjorde Contoirets Inventarium
af Stångjern pä förstnämnde Wäg 9,720
skeppund, samt pä Stockholms Wag 18,179 skeppund
9 listp. Stångjern, 8,115 st:pd 14 lisip. 12
marker rnanufacktureradt dito samt 4,822 centner
Glql.
Genom de 2:ne Deputerade af Herrar FullMagtiges
medel, hwilka ä Contoirets wägnar biwistadc
Auctionen pä Caffebönorne, bereddes tillfälle
för Contoiret att till wista astocierade Handelshus i
Götheborg fä pä en gäng mot betalning i Wexlar
borrtsiuta ofwannamnde pä Wägen derstädes qwar»
stående 9,720 stepp. Stångjern. Rakenstaperne utwisa,
atk RiksgäldsContoiret pä detta Jern förlo,
pal 9,529 Rd. 22 st. ir rst. Banco Specie eller
yMkring En Rd. Banco Specie per stepp.
Da enstilde Handlande möjligtwis fatt wikannaZ
eu lika om icke större förlust pä det Stångjern,
som
8ys Den i8 November.
som är 1709 af dem blifwlt inköpt, och har i Län.
det kommit alt föryttras, har StatsUtstortet Md den
skedde försäljningen af Götheborgs Jernet icke funnit
något att päminna.
Beträffande de pä Stockholms Wäg uplagde
Effecter, neml. 18,197 stepp. 9 lisip. Stångjern,
och 8,115 stepp. 14 lisip. is mark. manufactureradt
Jern samt 4,82? centner Stal, sä hade Stats-,
Ulstotlet af Contoirets Handlingar vch Räkenskaper
inhämtat, att Stängjernet, jemte Stäket och nägon
de! af det manusacturerade Jernet, emellan Riksdagen
och är 1805, underhand uppå stedde Reqvisitioner
blifwit föryttradt till sädane pris, hwilka i
allmänhet warit gängbare; hwaremot nägon försäliriing
af det återstående Manusactur-jernet icke stett
emellan sistnämnde är och till Maji mänad 1828,
dä sä wäl Manufactur-jernet, som det pä Stockholms
Wäg samlade Bewillnings-jern pä en gäng
genom auction blifwit borrtsaldt. Och hwarwid komrnit
att utrönas, att totala förlusten pä de här i
Stockholm upköpte Effecter, bestiger sig till 75,15?
Rd. g8 si- n rst. Sp.
Da Herrar Fullmagtiges Protokoll icke lämnade
nog fullständig uplysning om orsakerna i:o hwar«
före alt Manufactur-jernet icke blifwit föryttradt emellan
ören 1800 och 1825, under hwilkeu epoque
en förmänligare afsättning pä detta Jern, efter
hwad StatsUtstoltet trott, bordt kunna förwänlas;
2:0 hwarföre nägon Författning härom sedermera
eller tills i Maji mättad rZos icke blifwit wibla»
gen.
Den i8 November. SyZ
gen. '  Och z:o hwarföre Auction blifwit anstäld
pä en- tid, dä conjuncturen icke synis wara gynsam;
sä fann StatsUtffotket sig föranlatit att uti Lesia
omständigheter af Herrar Fullmägtigs begära närmare
utlåtande.
Under granstningm af hwad som titthördtJern»
försäljningen hade äfwen förekommit att köpare blifwik
olika behandläde, sä wäl, i anseende titt tiden
med auctiolis-inropens clareranve, som räntans beräknande;
och som af Herrar Fullmägliges Protokoll
någon underrättelse härom icke stätt att inhämta,
sä begärte SlatsUtstottet af Herrar Fullmägti--  ge uplysning om förhållande härmed samt anledningen
hwarföre besia omständigheter icke kommit att uti
Protokollet intagas.
Hwad Herrar Fullmägtige i anledning häraf
yttrat och förklarat, kan af deras (Sub Lit. A) bilagde
Memorial inhämtas. — Och beträffande först
Herrar Fullmägliges meddelte ullätande, i afseende pä
försäljningen af Jernet ;sä, och enär den härom wäckte
fräga med säkerhet,icke kan afgöra-, samt StatsUtskottet
icke funnit nägon anledning atr sätta i twiflvelsmäl
Herrar Fullmägliges goda afsigt med hwad
af dem blifwit tittgjorr, har StatsUtstottet ansett
«ll widare erindran i denna del böra förfalla.
Widkommande sedermera det lämnade anständ
med en del af Jnropssummcanes inbetalande, sä,
och ehuru StatsUtstottet särskildt efterfrågat anledningen
hwarföre delta ämne ifrän Protokollet kommit
att
894 Den l8 November;.
att uteslutas, hafwa Herrar Fullmägtige likwal förbigätt
att lämna något swar uppå en sädan frägäz
och har SratsUtskottet ansett det wara ledande kill
eftMänkeliga följder, om arendes hwilka hos Herrar
Fullmägtige förefalla och afgökas, icke Uti Protokollet
intagas.
Hwad siuteligett angar den olika rantecherakniitgen,
sä ock ehuru detta ar en obetydlig omständighet,
wid hwilken StatsUtstottet endast för ordningen
stull fastat sig, har StatsUtstottet likwal icke kunnat
godkänna Herrar Fullmägtiges i denna del afgifne
förklaring, enär det ingalunda bordt fä aM
komma pä Kammeraren, att, utan föregäNgen anmälan
hos Herrar Fullmägtige, och i följd deraf eks
hällne ordres, bestämma hwad ranta den ene ellet
andra stolat erlägga.
Uti Herrar Fullmägtiges berättelse anföres, att
Herrär Fullmägtige, för att liquidera de förut omnämnde,
dels äldre och dels wid Riksdagen tillkomna
Utrikes skulder emot slutet af är 1800 genom
nu mera afledne CantzlieRadet ^vsrbost länt för
Contoirets rakning upkaga ett Län af zao.oöo Rd.
Hamburger emot Obligationer stälde pä Tio ärs tid
och löpande med fem procent ränta; och att
bost säsom provision sätt sig till godo beräkna sex
procent af Lansumman.
Den är i8oo af Högloft. Hemliga Utskottet
för RiksgäldsContoiret utfärdade Jnstruction, förcstrifwer
uttryckeligsn, att Herrar Mlmäglige borde
Den r3 November-' 895
söka Utrikes Län, för akt dermed afbörda andra
förfallne skulder ä utländske orter; och da genom H.-  verkokkska länet utrikes gulden icke i ringaste matto
blifwit förökad, har Statsutskottet wid denna operation
icke haft nägot att päminna.
I Januari mänad r80l blef Contoiret antitadt
om en försträckning af 500,002 Rd. i Creditsedlar
till Kongl. Allmänna MagazinsDirectionen.
Kongl. Maj-t behagade i näder föreställa Herrar
Fullmägtige, hurusom de till spannemäls-uphandlingen
egenteligen anflagne medel, hwilka under de
redan framflutne misiwäxt-ären till största delen stadnat
i Landet för dä meddelde undsättningar, samt
uti närwarande ställning icke kunna med Läntagarenas
bestånd återfordras; och dä StatsWerkets tillgängar
icke medgäfwo, att försträcka penningar till
en möjelig och nödwändig, af Kongl. Maj:t beflttten
uphandling af säd, till afwärjande af den brist,
hwarmed förra ärets mistwäxt hotade ätskillige Provinser
i Riket, Kongl. Maj:t fann sig föranläten,
att, till denne uphandling, af Herrar Fullmägtige
begära ett penninge-bikräde af 500,000 Nd. i Creditsedlar,
samt att i brist af annan utwäg dertill,
erhälla denna summa igenom DiscontWerket, emot
säkerhet och ränta, ehuru denna senare ansenligen
skulle fördyra sädén för den nödstälde. — Till säkerhet
för detta Län skulle aflämnas, jemte Kongs.
StatsContoirets Obligation, Allmänna MagazinsDirectionens
förbindelse, art den äskade summan
inom ett halft ärs förlopp med sex procents ränta
betala, uti hwilken förbindelse, till yttermera säker
-
896 Den 18 November.
Ket, äfwen komme att paNtftrifwas, hela Magazinss
fonden bestående af 733,202 Rd. i fordringar och
sikre tillgångar, samt nägot mer än hälften sä stor
summa i Brännerier med deras Effecter och Inven»
laner.
Detta Län Kewiljades as Herrak Fullmägtige
salunda att den ästade summan af 522,220 Rd. i
Creditsedlar utlämnades genom DiscontWeicket mot
twä procentS ränta; och sedan Capitalet wid förfallotiden
blifwit omsart pä ytterligare sex mänader, hak
hela Länet, med den till betalningsdagen uplupne
ränta, blifwit äterstäldt, och hwilken ränta endast
' tillfallit RiksgäldsContoiret.
Uti de för RiksgäldsContoiret utfärdade Im
structioner förekommer wäl icke någon anledning ders
till, atr Contoiret wid hwad tillfälle som hälst, fluk»
le bispringa nägot främmande Werk med penninge»
försträckningar; men dä ifrägawarande Län till allmänna
MagazinsDirectionen, haft till föremäl att
rädda ifrän hungersnöd flere tusende Medborgare,
har StatsUtstottet, enär Contoiret, utan att förlora
pä berörde utläning, twärtom wunnit nägon fördel
genom den influtne räntan, trott sig icke böra fästa
nägon anmärkning wid Herrar Fullmägtiges åtgärd,
ehuru StatsUtstoltet, till afböjande af möjeliga mistbruk,
i framtiden ansett nödigt, att Uti de Jnstrucs
tioner, hwilka för RiksgäldsContoiret komma att utfärdas,
andre försträckningar än Riksens Högloft,
Ständer särskildt stadga, alfwarligen förbjudas.
Den 18 November. 897
Är 1802 updrogo Herrar Fullmagtige ät Banquiererne
kre^o L Coirip. i Leipzig, a't för RiksgäldsConcoiretS
räkning anstasia et Län af Eu och
en half million Riksdaler Tystt Conventions-mynt.
Wilkoren för delta Län moro följande: akt Länet
stulle ester Tio är äterställas; men icke hela beloppet
pä en gäng, utan i fem terminer, salunda: akt
pä elfte äret borde afbetalas 500,200 Rd. och en
lika summa hwarje af de nästpäfoljande arén/
Räntan, som til! fem procent stipulerades, stulle erläggas
hwarje sjette mänad; och kroZo L Cvmp.
stulle undfä fäsom provision fyra prccent för den
del af Länet, som aflämnades i silfwer, och tre procent
för den del, som genom Wexlar komme att indragas;
afwenfvm L Eomp. genast stulle fa
godtgöra sig en sjettedels procent, såsom ersättning
af kostnader till Obligationers tryckning, inregistrering
m. m.
I anseende till förekomne omständigheter, hofwa
Herrar Fullmäg ige stelfwe lätit instränka Länesumman
till En million 352,000 Ro. Eonventions»
mynt, svarande i warde emot 900,000 Rtu Hamburger
Banco, hwilket sistnämnde belopp således utgör
den summa, för hwilken de ifrän Contoiret utfärdade
Obligationer aro gällande.
Efter det med Rikets Sränders Banque den öst
werenskommelse blifwit träffad, att Banque» mot
witza, för RiksgaldsContoiret förmänliga wilkor
stulle emottaga det Silfwer, hwilket uppå Leipziger
Länet inflöt, har till Banquen uti sädank L-tlfwer
Fjerde Band. N:s 113, ^4. blist
L^8 Den >8 November.
blifwit aflemnad en summa af 853,004 Rd. 24 §.
specie; och återstoden af Länet har kommit att anwändas
till andra Utrikes betalningar.
De flät hwilka föranlätit Herrar Fullmagtige
att inga uti berörde Läne operation, hafwa warit
dels att härigenom bereda ät Contoiret en högst behöflig
tillgäng pä Bancomynt, och dels an latta och
befrämja Realisationens företagande.
Jnstructionerne för RikögäldsContoiret innehålla
wäl icke, att Utrikes Län skulle fokas för andra
behof, än att dermed omsatta Utrikes skulder; men
wid öfwerwagande af de flere uti Herrar Fullmagtiges
RiksdagsRclation andragne stal, will StatsUlflottet
förmoda, att i fräga warande Läne-vperation
säfom nyttig >-ch nödwändig, pä den tid den
företogs, af Riksens Höglofl. Ständer stall godkännas;
och fär StatsUtstottet äfwen uplyfa, att wikkoren
wid l?reArsta Länet, i afseende pä den härföre
bewiljade provision, warit mycket lindrige, i jemförelse
med dem, hwilka i förra tider för blotta omsättningar
mäst betalas.
Nägot före Realisationens början hafwa Herrar
Fullmagtige af förra Swensta OstJndista Compagniet,
för Contoirets räkning mot betalning i Crediksedlaw
och 50 procents agio inköpt 150,000 Rd.
i silfwer, hwilket till Riksens Ständers Banque
blifwit kefwereradti afwensom Herrar Fullmägttge
lätit för Contoirets räkning mot Creditsedlar och 50
pnrcents agio inwexla Bancomynt, när sädant blifwit
-
Den i8 November. 899
wik Contoiret erbudit.
En betydelig del af det
efrer Realisationens öpnande salunda inwexlade Bancomynt
har äter blifwit aflämnadt till Kongl. StatsContoiret
mot ersättning i Creditsedlar och Zo procenis
agio; och hvarmedelst Kongl. StatsContoiret
kommit uti tillfälle, att med Bancomynt bestrida af.
löningarne, hwilka annars stolat utgå till en tredje,
del uti Banquens sa kallade Realisations Obligationer
med fyra procents ränta.
Desia twenne Operationer dem StatsUtstottet
för sin del funnit i flere afseenden gagneliga, will
StatsUtstottet förmoda äfwcn stola winna Riksens
Höglofl. Ständers bifall.
As flere förekomne anledningar hade Herrar
Fullmägkigc, dä tiden till Realisationens företagan»
de närmade sig, widtagit den anstalt att lata tillrverka
en summa af Tre millioner 920,000 R:dal°
uti fä kallade större Creditsedlar pä 5 R:rs valeur
och derutöfwer, hwilka Sedlar afsattes uti en sär«
stild Caffa, för att, efter Realisationens öpnande §
dä al! Sedeltittwerkning borde uphöra, nyttjas och
anivändas, sä wäl till inlösande af Publike Wcrks
och enstildc Personers till utgifwande Asiignatioser
pä deras behållningar ä Räkningarne uti DepositionsCcntoiret,
som till Bancomynts - inwexlingenS
fortsättande.
Uti enahanda ändamäl hade jamwal den sä
kallade GeneralCasian eller förrädet af smäsedlar pä
2 Ro. och derunder blifwit ansenligen förstärkt, sä
att
90O Den 18 November.
akt Allmänheten kunde hällas tillhanda Creditsedlar
bade af större och mindre valeurer.
Snart wisa
de
sig också, att desse of Herrar Fnllmägtige widtagne
anstalter warit fullkomligen instämmande med
Allmänhetens önskan. __ Förrädet af smäsedlar hade
i synnerhet inom korrt tid blifwit uttömdt/sä
framt Revisorerne, hwilka i September manad är
r8oz sanimanträdde, icke warit omtänkte pä nägou
utwäg att underhälla tillgäng pä desia siags
Sedlar.
Bemälde Revisorer tillstyrkte Herrar Fullmägtige,
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhälla
om nådigt tillstånd, att fä widtaga de utwägar,
hwarigenom möjligheten att uti Contoiret fä wexla,
i synnerhet sä kallade smäsedlar af alla wanliga valeurer,
mätte kunna underhällas, sä länge en sadan
anstalt funnes nödwändig.
Uppå Herrar Fullmägtiges härom gjorde underdåniga
anmälan, behagade Kongl. Maj:t i näder
bifalla Revisorernes ofwanberörde tillstyrkan, dock sä,
att till en början endast Sedlar pä En Rd. 16 och
12 sins valeurer skulle fä tillwerkas.
StatsUtskottet, som, lika med Herrar Fullmäglige
och Revisorerne, nogsamt insett nödwändigheten
och nyttan deraf, art Allmänheten icke blef Nvungen
att realisera, i synnerhet sä kallade smärre Creditsedlar,
sedan de samma till widare omlopp blifwit
obrukbara, har alltsä icke funnit nägot att påminna
wid ifrägawarande anstalt, hwilken, utan att hämma
-
Den i8 November
ma Realisationen i desi gäng, befrämjat Allmänhetens
bade önskan och beqvämlighet
Efter
ett af Banquieren i Antwerpen js' ^1.
8met8 Enka ar 1Z03 insinueradt Försiag, äro alla
för Swensta Kronans räkning därstädes uptagne och
pä olika tider förfallne Län, hwilka dä utgjorde ett
sammanräknadt belopp af 8 millioner ^7,222 Florine»:
Brabants Wepelmynt, amalgamerade eller omsatte,
att snccesiive eller efter 34 ärs förlopp äterbetalas
salunda: att pä hela masian af Länen skulle
betalas .
Ar 1804 Fl. 90,0,02
I8O5
1OZ,O22
1806
IVZ,222
1807
172 200
1808
172.002
1809
172,222
1812 — 172,220
Men 1811 och följande ären Floriner 280,002
ärligen, ända till är 1837, dä Återstoden eller Fl.
129,222 kommo att liqvideras.
Hwarje är i Januari manad anställes lottning
emellan samtelige Obligakionerne, sedan de med nya
numror blifwit försedde, och de Obligationer, hwilka
dä till betalande utlottas, komma derefter att infrias
med tillagd fem procents prims, såsom ersättning
för det Capikalets primitiva och rätta förfallotid genom
-
902 Den 18 November.
nom borörde anstalt möjeligen ställe komma alt förlängas.
8met8 Enka har för desi biträde widbo
rörde operation, hwilken i der närmaste är lika med
den, som är 1798 med Länen i Holland blifwitwidtagen,
betingat fig tre procents provision, i ett för
allt, pä hela beloppet af de amalgamerade Länen,
hwilken provi ion dock icke, fäfom det stett i Holland,
erlägges pä en gäng, utan ivid hwarje Läns
primitiva förfallotid, beräknad efter Länets storlek.
L>m det altid wore inöjeligt för Contoiret, att
Återställa Utrikes Läne-capilal, i den ordning de förfalla,
eller oni man med säkerhet kunde päräkna omsättning
af förfallande Cari al, antingen omedelbarligen
eller genom andre nya Län till de äldres liquiderande;
och om sädana omsättningar eller nya
Län kunde winnås mot nägorlunda drägeliga wilkor,
sä borde ifrägawarande Operation, serdeles i afseende
pä den prime, som pä Capitalet särskildt stall
betalas, wisserligen wara akt anse säscm berungande
för Riket. — Men enär ä andra sidan i öfwcrwä.
gande kommer, att omsättningar eller nya Läu i desse
sednare tider icke warit att päräkna och ännu mindre
uti EuropaS nuwarande ställning, torde kunna
förwäntas; och att U '-i es Län eller omsättningar
altid warit förknippade med ansenlige omkostnader,
sä torde saken böra annorlunda bedömmas, i synnerhet
när härtill koMmer, att Herrar Fullmägtige ge«
nom Jnstruetioner blifwit uttryrkeligen älagdt, att
ömt warda Crediten, samt i följe häraf widtaga fä
Lane
-
Den i8 November. 9^3
dane anstalter, att Utrikes Capital wid förfallotiderne,
antingen blifwa omsatte eller liquiderade; hwa<
dan oek StatsUtstottet för sin del funnit den med
Länen i Antwerpen werkstalde Operation, såsom af
en befallande nddwändighet päkallad, och desiulom i
annat afseende nyttig, böra godkännas.
Om, och huruwida uti Rikets narmarande belägenhet,
och innan Swensta Handeln och Sjöfarren
kommit uti ert annat stick, amalgams afbetalningarne,
i Holland och Antwerpen oafbrutit kunna
fullgöras, ar en serstild sräga, öfwer hwilken StatsUtstottet
framdeles, i sammanhang med den allmänna
Finance-plan, som af SiarsUrstottet stall projec
teras,
fär tillfälle sig närmare utläta.
I
fall, är dock mycken anledning för den tanka, att ds
betydcliga afbetslningsr pä amalgams Länen i Holland
och Antwerpen, hwilka ända till är 1808, dä
alla Utbetalningar, sä wäl i Holland och Antwerpen
som i Genua uppä f. d. Konungen- befallning, in
hiberades,
orden ellgen blifwit werkstälde, icke
torde hafwa kommit att äga rum, sä framt Contoirets
förbindelser warit mem wilkorlige och icke aldeles
bestämde.
Med den allmänna hushällningen torde, i sädant
fall som detta, förhälla sig pä lika sätt, som
det of.ast inträffar med den enstilde, att i samma
mohn behofwen äro gifne och oryggeligcn faststälde,
i samma mohn wäckes och fördubblas vmtankan, att
i tid bereda utwägar till deras afhjelpande.
En
904 Den 18 November.
En sadan reflexion, hwilken i allmänhet torde
finnas grundad, har också serstildt blifvit föranledd
af de ivid Revisionerne wackte frågor, angående RiksgäldöConkoirets
Wexel upköp: om, och huruwida nemligen
Herrar Fuilmägrige i nog widsträkt matto begagnat
sig af för handen warande tillfällen, ellt genom
Wexlars laxhandlande, hwartill Contoiret icke
saknat tillgäng pä Swenstt mynt, bereda ochtillwagabringa
den ylterligare svrminssning af Utrikes
Golden, som möjeligen kunnat ästadkommas.— Hwad
1807 ars Revisorer i detta afseende erindrat samt
Herrar Fullmägtige i anledning deraf yttrat, kan af
Bilagorne Lit. B. L E. närmare intagas.
Och
bär StatsUtfkotlet för sin dcl funnit de af bemälde
Revisorer framsiälde grundsatser wara sä enkla och
med salens förhållande cnlige, att StatsU-ffotiet
trott sig bora till alla delar med Revisorerne instämma.
Sedan dels igenom det pä Leipziger Länet insturne
Silfwer tilt ett belopp af 85^,004 Rd. 24
st., och dels genom den del utaf Wisimarste Pant»
stillingen eller 7oo,oso Rd. specie, som, uppå Nädig
Befallning, i Januari manad är 1804 tillförrantande
lili Contoiret blifwit nedsatt, Contoiret, emot
hwad som wid igoO ars Riksdag kunnat förutses,
fatt till sin disposition en mycket ansenlig redbar
Fond, för hwilken Contoiret likwäl befwärades
med ärlig ränta; sa har denna oförwänkade plenninge
tillgäng föranledt lill ett aldeles nytt och förändrad!
Hushätlnings-fysteme, i afseende pä Comoirets Inrikes
Gäld'.
Efter
Den 18 November. 905
Efter en noga och omständlig granstning af
Harrar Fullmägkiges, sedan 1804 ars början widtagne
HuShällningsanstalter, med Conkoicets Bancomynts
tillgängar, har StatsUtstottet lätit författa
äkstitlige anmärkningar, hwilka tillika med Herrar
Fullmägttges afgisne ullätande Sub Lit. D L E
härjemte bifogas
Berörde
anmärkningar innefatta z-ne hufwudpunkter,
ne ml.
no Att, sedan Herrar Fullmäglige, den 12 Ja.
nuari 1804 fattat det beslut, akt räntan ä Evin
toirets Obligationer flulle fä godtgöras utöfwer
förfallotiden, med wilkor af Capitalets omsättning,
Herrar Fullmägrigc blott ellofwa dagar derefter,
och under det Contoiret annu hölts öppet
för Läns emottagande pä fyra ärs tid, bewiljad
anticiperad inlösen af Contoirets Obligationer,
hwilka först efter ätta är wörö förfallne.
2:0 Alt, sedan Herrar Fullmägtige, af den anledning,
att Contoiret icke ansägs behöfwa något
biträde af Inrikes Län, under d. 23 Juli 1804
tillstutit Contoiret för dylika Län, Herrar Fullmägtige,
oaktadt Besiuret härom, hwarkcn blifwit
upMwit. eller omständigheterne, hwilka föranled
t till detsammas widtagande, förändrade, efter
serflilde anmälanden, tillätit insättningar os
Bancomynt; och derigenom belastat Contoiret med
en Nänte-utgift.
3:0
5>o6 Den 18 November.
z:o Akt, sedan Herrar Fullmägtige ingått uti författning
att urläna Bancomynt, Herrar Fullmägtige,
efter hmad synas will, i flere afseende» icke
sä fullkomligen iakttagit hwad denne Operations
behandlande och Contoirets förmän tyckts hafwa
fordrat.
I anseende till första punkten, eller den af
StatoUtstottet anmärkte stridighet uti Herrar Fullmagkiges
förfarande, att pä en och samma gäng emottaga
Län emot Z procents ranta och anlicipations-wis
inlösa Obligationer, med enahanda ranka,
sä ar af Herrar Fullmägtige förklaradt, att sädant
hade till grund icke blott räntans besparande, utan
ock drt Allmännas betjenande, hwarä Herrar Fullmägtige,
sä oska omständigheterne det tillätit, och
Contoiret derigenom någon stada icke stett, astid
gjort afseende, som medfört nytta för Contoiret och
gifwit styrka ät desi credit.
StalsU stöttet har ansett Allmänheten endast
kunna betjenas genom en god administration af RiksgäldsWerket,
och om det lyckades att bibringa nägra
fä personer, en fördelagtig Opinion om Contvireis
större penningetillgängar, derigenom att dem.
blifvit bewiljad inlösen af Contoirets Obligationer,
hwilka annu icke warit förfallne, sä kast StaksUtstottet
icke finna, att Contoirets Credit i allmänhet
härigenom kommit att stlrkas, enär Allmänheten
hwarken känt eller ens bordt kunna göra sig begrepp
derom, att Contoiret stu le hafwa ymnoge penningetillgängar,
dä Contoiret beständigt sökte och emottog
Län
Den l8 November. so?
Län, samt wid omsättning af förfallne Capital bewihade
sarstilde förmäner.
Det är igenom jemnhet och stadga uti förwaltningen
samt ett noggrant upfyllande af Contoirets
förbindelser, svin StatsUtskottet anser Crediten säkrast
underhällaä och stärkas, men genom antagandet
af det Svsteme, att pä en och samma tid emottaga
Län och wid avfordran, infria de för dem ukgifne
Obligationer, hade Contviret kommit att förwandlas
till ett ställe, der man efter beqvämlighet pä Diflont-wilkor
kunde emot Z procent förränta penningar;
men hwilket Läue-systeme icke kunnat wara nyttigt
för Contoiret. uran endast för dem, hwilka häraf
fäkt sig begagna.
Beträffande andra punkten eller att Capital fält
insättas mot ränta emellan den 2g Juli 1804 och
den 28 Juli 1808, under hwilken tidrymd Contoiret
warit tillslutet för Inrikes Län, sä hafwa Herrar
Fullmägtige medgiswit, alt Läne-capital blifwit enwtragne,
icke för det Contoiret ansetts behöfwa
dem, utan af serftilde considerakioner för Längifwarena.
Uti StatsUtffottets anmärkning ar ocksä med
anförde exempel ädagalagdk, att Herrar Fullmägtige
sielkwe icke ansett Contoiret tarfwa något biträde af
Inrikes Län, enär Herrar Fullmägtige warit angelägne,
att ej allenast liquidera Amiralitets KrigsmansCasians
fordran, hwilken ständigt kunnat fä innestå
uli Contoiret mot 4^ procents ränta, utan ock
9°8 Den 18 November.
är 1807 ingått uti afhandling om Allmänna BrandförsäkringsfondenS
återställande; äfwensom StatsUtftottet
uti Dest anmärkningar, med upgjorde Calculer,
dem Herrar Fullmägtige lämnat, utan ringaste
erindran, närmare sökt utreda, att Contoiret, sa framt
sakernes wanliga gang icke rubbades, kunnat aldeles
umbära de nu isrägawarande läntagne Capital.
Enligt Herrar Fullmägtiges upgift, utgör beloppet
af den ränta, som för isrägawarande emellan
den äg Juli 1824 och den 28 Juli 1808 emot,
ragne Läne-capital, blifwit utbetaldt 7,8ooRd.45st.
a o rst- och likaledes den ränta som till sistberörde
dag uplupit 3,708 Rd. 16 st. 4 rst. eller tillsammans
11,509 Nd. 14 st. 2 rst. specie, hwilket sistnämnde
belopp af 11,509 Nd. 14 st. 2 rst., med
afdrag blott af nägra hundrade Riksdaler, såsom u i
nämnde summa inbegripen ränta för sädane Obligationer,
hwilka den 25 Juli 1804 blifwik prolongerade,
innan Beslutet af den 23 isamma mänad hunnit
komma kill werkställighet, alisa synes wara en
Contoirets förlust, enär Herrar Fullmägtige uti deras
förklaring, icke ens upgifwit och än mindre styrkt,
att Contoiret af de läntagne Capitalen kunnat draga
ringaste fördel och hwilket äfwen med Herrar Fullmägtiges
upgift ä Contoirets behållningar i Banquen
an närmare bestyrkes.
Da man betraktar NiksgäldsConkoirets Inrättning
och ändamål, synes Herrar Fullmägtige i Utskottets
tanka, icke hafwa ägt de gällande skal som
som fordrals för att inblanda sig uti främmande
Werks
Den 18 November. 909
Werks hushållning, och att pä Eonloirets bekostnad
understödja nägra inrättningar, icke en gäng from.
ma stiftelser, til! hwilken sistnämnde Elaff de Kongs.
OrdensCafforna i alla fall icke kunna eller böra hänföras.
Närlagde Utdrag af den förtekning ä de läntagne
Capitalen, som Herrar Fullmägtige insändt
(Lil. F) wisar, huru och pä hwad sätt de Kongs.
OrdensCafforne tillhörige medel uti Eontoiret blifwit
förräntade; och häraf bestyrkes fulleligen att deffe
medel egentligen warit deponerade emot Discontwilkor,
enär till och med i Juni mänad detta är,
Obligationer, hwilka icke warit förfallne blifwit infriade.
Widkommande tredje punkten, eiler Le ifrän
Eontoiret ffedde utläningar, fä har StatsUistortet
wid Herrar Fullmägtiges härutinnan afgifne förkla»
ring icke kunnat undgå att göra följande crindringar.
Af StatsUtstotket hade blifwit anmärkt, att
nägot allmänt eller formeligt besiut om tillgörande
utläningar, af Herrar Fullmägtige icke sinnes wara
widtagit, eller wiffe grunder, i anseende till länkiden,
räntan och hypotheker, utstakade och faststäldesä
att åtminstone de först bewitjade Län synas hafwa
warit aldeles tillfällige; äfvensom att någon Kungörelse
i Tidningarne till Länsökandes underrättelse
icke blifwit utfärdade.
912 Den 18 November.
Till sivar hära, hafwa Herrar Fullmägtige anfört,
att Herrar Fullmägtige ansett det kunna hafwa
nog widsträkta följder, att stadga något allmänt
beslut, som ä ena sidan stolat binda Contoiret, och
ä den andra bliswa ett rättesnöre för alla, hwilka
kunde hafwa speeulation pä Läns Uplagande uti
Contoiret, dä afsigken icke war, att göra Contoiret
till hwad man egentligen kallar ett Utlänings.werk;
hwarföre Herrar Fullmägtige funnit tiliräckeligt, att
dä nägon om Läns erhållande sig anmälde, sädant
borde ankomma pä särskild pröfning; och wore
wäl de första Länen tillfällige, i sä matto, att någon
skulle göra början, sedan anledning gifwitS dertill,
att penningar kunde i Contoiret, emot ränta och
goda hypothequer fäs, men att Län wisierligen wille
erhällas af siere, än Contoiret dermed kunde betjena;
äfwen som egenteliga stäket, hwarföre uilaningarne
icke kommit att kungöras, stall hafwa warit
det, att utlänings-systemet aldrig kunnat anses annorlunda,
än säsom tillfälligt: och det äfwen stokat
wara betänkeligt, att salunda offenteligen förklara
Contoiret för ett allmänt Utläningswerk.
Dä utlåning af Contoireks medel wsr en aldeles
ny och omanlig Operation, hade SkatsUtstottet
med all anledning förwäntat, att uti Herrar
Fnllmägtiges Protokoll fimnr förwarade och omständligen
utredde de skäl, hwilka föranlätit Herrar
Fullmägtige att deruti inga; och att åtminstone sielfwa
hufwudfrägan: om, och huruwida utläningar
borde tilläkas samt med hwad wilker, stokat afgöras
innan
Den 18 November. 9"
innan något Län kommit i fräga att ifrån Contoi,
ret mgifwas. ,
Det will likwäl synas, som hade utläningar af
Contoirets medel icke ens warit af Herrar Fullmägtige
påtänkte, utan att de af en aldeles tillfällig
anledning först tillkommit, hälst och innan Herrar
Fullmägtige ännu widtagit något besiut att förränta
Contoirets medel, det icke kunde förmodas, att
någon annan än den, som ägde eu mycket speciel och
noga kännedom af Contoirets tillständ, ens skulle
falla pä den tanka, akt söka Län uti ett Werk, hwilket
ar inrättadk endast för att liquidera Rikets
Gäld.
När för ändamälet det således i alla fall blef
nödvändigt, att pä ett eller annat färt göra mläningarne
bekante, synes blotta benämningen as Utläningswerk,
som Cvnloirel stokat adraga sig, icke hafwa
bordt blifwa något stal att försaka de flere förmäner,
hwilka i SratsUtstottets tanka onekeligen
stokat winnås genom ett offenteligt kungörande af
de Läne-tillgängar, hwilka uti Contviret kunde erhällas.
Ett sädant kungörande hade icke eller, efter
hwad Herrar Fullmägtige sones yrka, kunnat pålägga
Contoiret nägon förbindelse, att owilkorligen
betjena med Län alla dmr, hwilka sig derom anmälte,
äfwensom StstsUtjkottet icke kan anse nägon
olägenhet hafwa bordt upkomma deraf, att läne-wilkoren
warit kungjorde ochbestamse, utanhade twärtom prSf»
ningen
912 Den 18 November.
ningen af LäneHandlingarne härigenom blifvit lättad,
samt all anledning till möjeliga klagomål öfwer
wald och Mannamohn undanröjd.
I anseende till StatsUtstottets anmärknings
ätt stristeliga ansökningar om Län bordt fordras och
inregistreras, hafwa Herrar Fnllmägtige yttrar: akt
dä något Län, icke utan föregången anmälan och
Herrar Fullmägtigcs bifall blifvit bewiljadt; samt
antekning, sä wäl öfwer Document, som milkoren
blifvit förd, har det synts Fnllmägtige wara öfverflödigt,
-att beswära Läntagare med ftriftelige ansök,
vingar, när förhällandet i alla fall bast inhämtas
al Läne-handlingarne,de der altid för Rikets Högloft.
Sränder, och Revisorer till närmare stärstädands
hällas i beredskap.
Att någon särskild offenkelig eller af Herrar
Fnllmägtige authoriserad antekning öfwer Länen icke'
blifwit hällen, nödgas StatsUtskottet uplysa, hälst
den antekning, som en af Herrar Fnllmägtige fört,
icke kan anses för någon gällande eller authentiqne
handling, dä densamma, enligt Protokollet för den
iz Fehruari innewarande är, af honom sjelf blifwit
förklarad endast wara hans enskilda annotation; af
Läne-handlingarne kan ater endast utrönas, hwilka Län
euo ulestäenve same beftaffenheken af hypolheken för
desie Län; men icke kan underrättelse der erhällas
om de grunder, hwilka »vid Länens bewiljand/ blifwit
föl>de.
Hwad
Den i3 November
-
Hivad Herrar Fullmägtige ut i deras Förklaring
andragit, i anledning af SratsUtstottets anmärknin»
gar, att endast fem procents ränka blifwir fordrad
för Länen; och akt något förbehåll om Länens upsägning,
ä RiksgäldsContoirets sida icke blifwit begagnavt,
anser StatsUtskoikel icke fordra någon serskild
vederläggning.
Statsutskottet hade också anmärkt, akt upsägningar
af Län, i fall de, eser föregången öfwer»
laggning hos Herrar Fullmägtige, blifwit gjorde,
bordt mara nti Protokollen ankeknade; och i anled,
ning hwaraf Herrar Fullmägckge yttrat akt om Protokollen
icke skulle innehålla de Beslut, Herrar Fullmagtige
om Läns upsagning och inbetainlng fakrat,
sädant ofelbart af den särskilda ankekningen öfwer
Länen more akt erfara.
Utom det ordningen fordrar, att alla förefallande
ärender i Protokollst intagas, hade upsägningar
Län, hwilm förutsätta öswerläggningar, icke
bordt saknas tili Protokollen. — Och hade desi åberopade
serskild- ankekningen, om och någon sadan offenkelig
och gällande handling funnits, icke kunnat
wara detsamma, som ekt Protokoll, hwilket tillika
stall uptaga skälen för Herrar Fullmägtiges beslut.
I afseende pä Statsutskottets gjorde anmärkning
derwid, att det Län Stadsmäklaren Vai!!^
lindfält, uppå desi revers med äteknad borgen af
af Kamereraren VouZt, icke blifwit upkagdt förrän
d. 16 Febr. innewarande är, oaktadt Herrar FullZjerde
Dek 115 — n6. mag
-
914 Den 18 November
-
mägtige redan i Man af förledik ar lätit anställa
Rättegång vin OswersteLieukenanten ^ooks till Kammeraren
Oliermark u gifne och af denne endosierade
Skuldebref, hwilket säsom serskildt hypotheque för
näninde Län blifwit aflämnadt, sä haflva Herrar
Fullmägtige uti deras förklaring anfört, att Conloiret
ingen ttng äsivemyrat derigenom, att Länet icke
förr blisivit upfagdt; och dä kostnaden, som i och
för RärregäNgen kunnat komma i fräga, bör stnteligen
ersättas af Läntagare eller Cau ionist, kan någon
förlust Contoiret härmedelst icke tillstyndas.
Om Herrar Fullmägtige troll sig äga full säkerhet
hos Löntagaren eller Cautionisten, sä har
Stats-Utskottet icke kunnat finna någon för Comoiret
talande anledning, att i afseende pä hypotheket,
inläta sig uti en mindre nödig och »vidlyftig Rätte.
Lang) och om Contviret också skulle undfå ersättning
för kofnade' sä synes det icke hafwa warit uti
su. ordning, att Rrssgi ldsConloirets Ombudsman
stul.e sysielsäktas med utförandet af enskilde personers
twister och R cktegängar.
Beträffande siuteligen försiräckningarne lil! DiscontWerken
i Götheborg, Malmö och Äbo, sä hafwa
Herrar Fullmägtige säfom stal, hwarföre Cvntoiret
ätnöjts med tre procent ränka, för de DiscontWerken
särskildt bewiljade Län, andragit,att en högre
ränta, enligt de för DiscontWerkeu gällande
Reglementen, icke sär betalas.
StatsUkstotlrt får harwid ermdra, alt defie
Regle
-
Den i3 November- yr§
Reglementen icke arv utfärdade till Herrar Fullmäg--  tiges efterrättelse; och hade Medes icke bordt hindra
Herrar Fullmäktige, att åtminstone yrka den ränta,
som af andra Läntagare uti RiksgäldsContoiret blift
wit erlagdt
De penninge - försträckningar DiscontWerken ifran
RiksgäldsContoi>-et erhållit, tyckas böra betraktas
ifrän serskilda synpunkter.
Dä Herrar Fullmägkige sjelfmant-: latit mot tre
procent insalta penningar till Disconterne, will dek
synas som en sadan utwäg blifwit widtagen, för att
göra Contoircts, för någon tid umbärlige, Bancomynls
tillgångar fruk.bare, och att detta ivarit enda
»verkande skalet.
Sadank skulle StatsUtskottet och
wara benäget atr rrv, sa framt icke Herrar Fullmägtige
ltti deras förklaring yttrat, att Herrar Fullmagtige
icke kunnat betjena med Län emot fem procent
alla dem, hwilka stg derom anmälte.
De Län ater, hwilka särskildt bliswit DiscottkWerken
beviljade, arv af en annan beskaffenhet, att
förenämnde tillfällige Insättningar.
Uti sjelswa anmärkningen nr af StarsUtstottek
erindrak, att dä DiscontWerken sökte Län, ivar det
Contoiret, men icke DiscontWerken som kunde föreskrifwa
wiktorén, bäde i ena och andra asseendetz
äfwensom att efkergiften i räntan endast kommit Ak-°
tieägarne till godo, men icke Näringsidkaren; dä
Senna för Län uri DisconrWerLcn alltid mäste betala
6
Den i3 November.
la 6 procents inlrxsie; hwarföre ock StaksNtstcttet
icke kan för nöjaktig anse Herrar Fullmägtiges asgifne
förklaring, i hwad den rörer de till DifcontWerken
utlämnade Län.
Dä Herrar Fullmagtize, i StalsUtfkotlecs omdöme,
icke nöjaktigt förklarat och undanröjt, de af
StatsUtstottet gjorde anmärkningar, will det synas,
som Herrar Fullmägtige, uti den del af deras förwalming,
som omfattar hushållningen, med Contvirets
Bancomynts-tillgängar, icke följt ett stadgadt
systeme. Och hmad särstildt angar utläningarne, i
anseende till sjelfwa principen, sa har wäl Contoiret
ce-:om inflntne räntor sätt en betydelig inkomst; Men
dä irtläningar af Contoirets medel sakna all grund
uti Reglementen och. Jnstrueckoner, har StaksUtstotket
derföre icke trott sig döra godkänna desie operationer,
om ock wid sjelfwa -sattet till deras utförande,
nägot, icke warit ait påminna. „ Det ar desiutom
icke utgängen af en operation, som stall bestämma
desi rigkighet; och att wid RikSgaldsWerkeks styrelse
aulhorisera någre företag, hwilka med Contoircts
grnndförfattningar icke aro enlige, har StarsUtstottet
ansett högst betankeligt.
Contoirets Rakeustaper utwisa de betydeliga förluster,
hwilka under förra administrationen, blifwit
ät Contoiret beredde derigenom att operationer, hwilka
för RiksgaldsContoiret bordt wara alldeles främmande,
utan all anledning af de för Contoiret ut,
färdade Instruclioner, blifwic föremgne.
Såsom
Den r8 November- 917
Såsom en med uplanings och utlånings systemet
gemenskap ägande omständighet är här ofwanföre,
ehuru endast i förbigående anjord!, att aktmanna
BrandfErsäkringssonden, hwilken, mot de, uti Kgl«
Maj-.ts Nadina Kungörelse och Reglemente af den
> 15 Axnil 1782, utstakade wilkor, uti RiksgäldsContoiret
warit förräntad, enligt ar 1807 träffad öfwerenskommelsc
emellan Herrar Fullmäglige och Directionen
as allmänna BrandförsäkringsWerket, skulle
återställas. — Och som LotatsUlstottet, i afseende
pä denne afhandling, funnit sig föranlätit, att med.
dela särestd'och styndesam åtgärd, för att satta soken
i dei stick, som RiksgäldsConloireks rätt owilkorligen
päkallade, sä har StalsUtstollet ansett sig
böra härom aflämna berättelse.
Af StatsUtstottets till Herrar Fullmägtige under
den 1 Augusti aflatne Expedition, Bilagan (Lif.
G.) kan inhämtas, att eli Reglemente för utlänin.
gar af allmänna Brandförsäkringsffonden,-redan under
den 22 Augusti förledet är af Kongl. Majtt i
Räder blifwit sanctioneradt. ___ Och ehuru NiksgaldsCon
loire!, sedan allmänna BrandförsäkringSmedleu
salunda kommo att till enstilde personer lillanäs,
icke såsom förr, kunde disponera, öfwer de
för Conroirets räkning insatts dylike medel, hwilka
för utlaningar ständigt mäste hällas afsatte, fortfor
icke desimindre RiksgäldsCoiUoiret, att pä förut manligt
sätt, lata besörja upbörden och redowisningen af
detze medel; och att för dem. hwilka tidtals uti Contoiret
more innestäende, betala Z procents ränta. —
Enär nu Ket pä ömsesidiga förmåner grundade för
hällan
-
9^8 Den 18 Nsvember.
hällande, hwilket före ar 1807 warit bada Werten
emellan, genom samma ärs afhandling, efter DirecLionens
egen begäran, blifwit alldeles uphäfwit, ansäg
VtLtsUtftottet Conkoirets rätt owägerligen för»
Lra en sadan åtgärd, att Contoiret icke längre kom
att belastas med ränka för medel, dem Contoiret till
sina egna utgifter icke pä något satt kunde an,
wanda.
I sädant afseende anmodades Herrar FullmägLige
under d. 1. Augusti', art infordra Directionens
af allmänna Brandförsäkrin-sWerket bestänka utlåtande:
om. och huruwida Directionen will tillåta, alt
alla uti Contoiret innestäende Brandförsäkringsmebei,
för hwilka Obligationer af RiksgäldsContoiret
blifwit mfärdade, genast omsattas emot andra Obligationer
pä minst fyra är och med Z procents ärlig
ränta; och att lika beskaffade Obligationer äfwen
meddelas .för de summor ä hwilka Bancomttester och
Ränterie-quitteneer till RiksgäldsContoiret än wida,
re inlämnas; och hwarjemre Directionen borde till»
kännagifwas och uttryckeligen förklaras, akt i händelse
Directionen icke skulle wilja härutinnan inga,
RiksgäldsContoiret icke godtgör någon ranta i Brandförsäkrings-medlen
längre än till den sista October
innewarande är, wid hwilken Lid den befattning med
upbörden af allmänna Brandsörfäkrings-medlen, RiksgäldsConkoiret
hittills haft, äfwen kommer att aldeles
uphöra, sä att Directionen sjelf härom får föranstalta
Mm
dä Directionen uti Dest unds/d. 24 Augusti
-
Den 18 November. 9*9
.gusti till Herrar Fullmägtige aflärne strifwelfe hara
icke lämnat något bestämdt sivar. utan endast med äberopande
af Författuingarne för allmänna BrandförfäkriugsJnrättningen,
anfört hwad som more gagnelig!
för berörde Werk, sa anmodade StatsUtstottet
enligt Bilagan (Lik. H.) under d, 2 Sept. Herrar
Fullmägtige, att lämna Directionen del af de wilker,
pä hwilka StatsUkffottet ansett Contoiret hä,
danefter böra fortfara, med upbörden och förräntandet
af allmänna BrandförfäkringsFonden med förilarande,
att därest Directionen ej skulle wilja inga uti
de af StaiöU stottek un ytterligare föreslagne wilfor,
eller underlåta att sist inom September mänads sltst>
härom lämna Herrar Fullmägtige ett bestämdt 0-ch
cathegoristt sivar; sa komme Statsutskottets förra,
Bestut af de!t I Augusti att tjena till efterrättelse
och af Herrar Fullmägtige lill wcrkställighet befor.
dräs.
I anledning häraf har Directionen af allmänna
BrandförsäkringsWerket uti Skriswelfe Lill Herrar
Fullmägtige af den ig Sept. tillkännagifwittAtt
som StatsUtfkottels senare Beslut, ej mindre än det
förra innefattar hufwudsakelig förändring uti de för
allmänna BrandförsäkringsInrättmngen af Kongl.
Maj:t i Näoer utfärdade Reglementen; och Directionen
icke är tillständigt akt inga i pröfning af något
som deremot strider; alltfä har Directionen sett
sig föranläten att under sist berörde dag hos Kongl.
Majit göra underdånig anmälan och Desi Nådiga
Förordnande härutinnan i underdånighet afwakra.
920
Den i8 November.
I anledning af detta Duectionens tillkännagifwande,
har SmtsUtjkottet icke trott sig böra förandra
sin redan fattade tanka.
Det ar redan erin
drat,
att genom 1807 ärs Afhandling RiksgäldsCöntoirek
blifwik, eller rätteligen bordt wara stiljdt
ifrän all befattning med upbörden af Brandmedlen
och deras förrantande; och om Directionen af allmänna
BrandförsäkringsWerket fknlle fimta sig hin»
drad af nägra Reglementen för samma Werk alt inga
uti SlatsUistottets senare Förslag, sa ar detta
en särstild omständighet, hwilken endast kan röra
VrandförsäkringsWerkek, men aldeles icke pålägga
etr Riksens Ständers Werk någon förbindelse, att,
med sin känbara skada och förlust, befrämja BrandförsäkringsWerkets
hushallnings-anstalter.
Beloppet af den ränta a allmänna Brandförsäkringsmedlen,
hwilken ifrån d. 1 Nov. 1808 lill
d. i Sept. detta ar warit uplnpen, utgjorde icke
mindre än Rd. 10,ägg: og si. 4 r., hwilken summa,
jemte det ytterligare uplöpande intresiet, är en
för Contoiret aldeles förlorad penning, enär uti det
förändrade stick hwaruki RiksgäldsContoirels Länerelationer
till allmänna BrandförsäkringsFonden genom
1807 ars Afhandling blifwu försatte, RiksgäldsContsiret,
enligt hwad redan är anmärkt, nu
mera icke kan draga ringaste fördel af desie medel.
Att allmänna BrandförsäkringsWerket är en
gansta nyttig och gagnelig Inrättning, will StatsUlstotket
icke bestrida; men deras antal hwilka uti
denna Inrättning deltaga, är likwäl myckel instränkt,
i jain,
Den i8 November- 921
i jämförelse med dem, hwilka gencm tryckande sammanstött,
stola bidraga till RiksgäldsConkoirets inkomster,
och synes det derföre wara högst obilligt,
a t någon del af de medel, hwilka lill Riksgäldens
liquideranoe, af hela Landet upbäras, stola anwändas
till förmän för en Inrättning, hwisken endast
är nyttig, för ett jämföreliemis mindre antal Delägare.
Under fortsatt granskning' af Herrar Fullmägkiges
RiksyagsRelakion, har StatsUtstottet med nöje
inhämtat, akt ett är 1804 i Genua förfallit Lanecapital
af 4go,aoo Lires fuori di Banco blifwit
utan omfattning liquideradt.
Jemwäl hafwa Herrar Fullmagtige efter inlupne
underrättelser, att de för Swensta Krono-länen
i Genua utfärdade Obligationer fallit under deras
pari, begagnat sig af detta tillfälle att mot rabatt
inlösa en summa af Lires 70g,918. '6. 8- fuori di
Banco, hwarigenom Contoire pä der inlösta Capitalet
wnnnit en besparing af Lires 116,917: 19-2,
och hwilken operation, såsom wittnande om Herrar
Fullmägtiges berömliga upmärksamhet, SkatsUtstotlet
ansett förtjena Riksens Högloft. Ständers bifall.
Med det olyckliga krigets utbrott hafwa' plöts«
ligen förswumstt de goda utsigter, hwilka wisade sig
för Contoirets tilltagande förkofran, sedan Contoiret
efter Realisationen stek upbara sine inkomster uti
redbart mynt, och till ett mycket större belopp än ivid
1800 ars Riksdag warit päräknadt.
9-2 Den 18 November.
Conloiret har blifwit bcfwäradt med hwarjehanda
förpackningar till krigets utförande, och derigenom
rakat mi en mindre förmånlig belägenhet.
Uti Skrifwelse af d. 14 Mars 180.8, hwilkcn
war stäld till Herrar BancoFullmägtige, och Herrar
Fullm igtige mi RiksgäldsContoiret gemensamt, behagade
Kongl. Maj:t i näder föreställa: Hurusom,
uci Rikets dä warande belägenhet, Kongl. Maj:t
funnit sig föranläken, att östg öpnandet af det Creditiv,
som pä Kongl- Maj:ts nädiga föreställning,
BancoU stöttet wid sista Riksdag utfärdat pä Riksens
Ständers Banque; och i följe hwaraf ett Län
pä sextio tunnor Guld eller en million Riksdaler
specie, Kongl. Masit och Riket stulle meddelas, emot
förbindelse af nuvarande administration af Tullwerket,
att af Swensta tull- och licent-medlen pä det
satt åke» betalas, som Creditivet förestrifiver; men att
Kongl. Masit, altid sorgfällig, akt ifrän der angelägna
BancoWerkets opcratidner afböja all anledning
till misifördelakkig opinion, stulle hälst se att Fullmägtige
uti RiksgaldsContoiret, hwilkas fördel ar
med Realisationens beständ pä det närmaste förenad,
och af sädan orsak till desi »verkställande kraftigt bidragi,
, pä Banquens förbindelse till äterbstalning af
Capitalet, enär omstandigheterne det fordra, försto.
ts vis utbetala förenämnde summa emot lika ränta
af Banquen eller tre procent, som, den Banquen
as Kongl. Mapt och Kronan erhåller
Detta
förskott af En million R:dal. specie blef
mot föresiagne wilkor utlämnadt; men mäste icke
säng
Den 18 November» 923
lang tid derefter ifrån Banquen äterfordras, för att
dermed åstadkomma ett annat af f. d. Konungen affadl
penninge-förflott af En million Rd. specie uppå
krigsgärden, fom under d. 4 Maji 1808 blifwit
päbuden.
Till säkerhet och ersättning för detta sistnämnde
af Contoiret meddeldte förskott, blef hela den päbudne
krigsgärden U'.läten ät Contoiret, och hwilken
gärd tit! Herrar Fullmägtiges disposition directe ffulle
remitteras sann pa lika satc, som Contoirets egne
inkomster wid LandsContoiren redowisas.
Enligt wederbörande upgist, war Contoirets äterstaende
fordran uppä krigsgärden med afdrag af
det uppå samma gärd, lefwererade Jern, d. 1 Sept.
innewarande är p7Z,3Zl 33 si. z r. specie.
Ester dek Contoiret gatt tillhanda med förenämnde
förflott, ankom i Julii manad r8c>8 f. d.
Konungens Skrifwelfe till Herrar Fullmagtige, sä
lydande:
Lc. Wär ynnest Le"Som
Wi för att mota flere och mägtige flender,
"hwilka dels inbrutit öfwer Rikets Grönför, dels
"hota med inbrott, blifwit nödsakade att bade till
"Lands och Sjösi öka wär Krigsmagt, hwars underhäll
med dek mera, som till ett kraftigt förswar
"hörer, fordrar ansenligare penninge - tillgångar, än
"af de medel, som hittills influtit och till kriget iva»
"rit päraknade, kunnat bestridas; alltså och dä Wi,
924
Den i8 November.
"- Rikets närwarande b.lägenhet, hwarken kunne
"chrminsta elter inställa förswarsanstalterne, utan a!t
"blottställa Riket för st ädernas härjning, eller mele,
"m midt någonsin möjeligt ivarn kan, tills nödige
"medell erhällande, 'vidtaga sädane utwägar, som
"för Wäre trsgne Udersäkare i gemen, saint hwar
"och en i synnerhet, ofelbart skulle bliswa gansta
" unga och tryckande, hafwa Wi, till minnande af
"desse ändamål, icke funnir annan utwäg, änmtt ä",
ka Edert biträde med Län emot fem procents ran"ta,
pä StatsWerkeks förbindelse till återbetalning,
"och säkerhet i de fonder, till krigets utförande och
"Rikets försvar, som nu arv under beredning eller
"framdeles kunna blifiva utsedde.
Wi inse nogsamt
att I, sedan I med berömlig beredwillighet
"bkstätt Ost och Riket med förstock pä den päbudne
"krigsgärden samt Län pä särskilde hypothequer, icke
"kunnen af Egen fond åstadkomma särdeles betydlig
"summa, utan att stelfwe upmga Lchi och derföre utfärda
Edre Obligationer; men denne utwäg, daWi
"och Riket äro i yttersta behof, alt af Eder under"ftödjas
och förenämnde säkerhet derföre ställes, lären
"I och finna desto tjenligare, som den kan förenäs
"med indragning af de i rörelsen gwarwarande Riks»
"gäldssedlar, hwilka, sedan BancoSedelstocken blif.
"-vit förökad med den ä Creditivet r Lsianguen lyf,
"tade summa, tillika med betalningen för der Silf,
"wer, som i subsidier tillkommit och Banquen inlöst,
"nu mera aro för rörelsen öfwerflödige."
"StatsWerkets Obligationer till Eder blifwa
"ställde pä fem ar, och BanquenS Realisations O
7bliga,
Den i 3 November. 925
"bligatkoner emottagas af Oss och Kronan såsom
"Banco specie.
I följe deraf, och om Edre O
"bligalivner
för uplänen äfwen ställas pä den hos
"Eder wanliga Länetid af fem är emot fem procents
"ärlig rama, med förklarande i Annoncen om up"kagningen
af desse Län, att I ansen den delen af
"RiksgäldSfedlarne för specie, hwilken eljest wid
"Sedlarnes realiserande utfaller i Banquens Obliga"tioner
pä ro är med 4 procents intresse; sä bör
"denna omständighet bidraga dertill, att Riksgälds
"sedlar
i synnerhet ivarda Eder i Län meddeldte.
"Genom desse Sedlars realiserande erhållen I ersättning
för de Län, hwariped I emedlertid biträdt
"Oss och Kronan, eller bistän Oss derefter samt intill
dess, att Banquen tillfullo inlöst hwad ännu ut
"relöper af dess kill realiserande ätagne semion millioner,
hwilken äterstod utgör den Länsumma, som
"Wi nu af Eder aste, och hwilken, Oss och Kronan
"meddelad, icke för längre lid, än lill dess att Lä"nen
inflyta, graverar Eder fond för de Län, I e,
"medlertid Ost och Kronan meddelen."
"Dä Rikets sjelfständighet hotas, dä fräga är
"atk rädda Fäderneslandet, förwäme Wi af Edert
"städse ädagalagde nit, för Oss och Riket, af Eder
"chyloiga omsorg för Edra Hufwudmans egen fördel,
"at I ingän uti hwad Wi således ästat, hwilket u«
"tan atk rubba Penning'.-we>ker, och man akt öka
"tyngderne, för Wäre trogne Unde».särare, leder till
"ett sä högst wigtigr ändamål, samt att I, i anseende
lill behofweks trängande be-paffenhet, pä Wärt
"Stats-CenroiresJnterims förbindelse och Prenben
"ten
-
Y26 Den 18 November.
"ten Friherre läaZerbeims anmälan samt Requisition
"läten till honom affölja 500,002 R:dalers förskott,
"till desi Wi, som arv i Fält emot Rikets fiender,
"efter inhändigandet af Edert underdåniga sivar,
"kunna widtaga det Beslut, som i anledning deraf
"kan bliftva lämpeligt. Wi befalis ete. Jagten
"Amadis till ankars wid Casielholm d^n 20 Juli
"-8-8."
I-.!- kolendlaä.
Herrar Fullmagtige Ingingo till alla delar uti
f. d. Konungens^oftoanberörde proposition; hwarefter
Conkoiret genast öpnades för ett Inrikes Län med
Z procents ränta; och som Eontoirets egne tillgäns
gar redan moro medtagne, men penningar genast
skulle anskaffas, sä nyttjade Herrar Fullmagtige harti!!
en utwäg, den ScatsUtftottet ansett sig böra särskildt
förklara och utreda.
Efter 1822 ärs Riksdag hade CreditS.edelstocken
fatt en ansenlig tillwaxt, sä att summan as utelöpande
Creditsedlar med inberaknande af Kopparpolletterne,
wid realisations epoquen utgjorde 18
Millioner 879,172 Rd.  . Såsom bidragande orsaker
till en sadan CreditSedelstockens tillwaxt mä
nämnas: 1:0 Atr Eontoirets utgifter ds första arén
ester Riksdagen öfwerstigit inkomsterne, sä att behofwen
t;ll en del mäste fyllas med nya Creditsedlar;
2:0 Art
Don -8 November- 927
2:0 Ask nast förs Realisationens öpnande Wexlar till
ett betydeligt belopp mot Creditsedlar blifwik uphandlade.
z:v Att nya Creditsedlar äfwen blifwit utgifne,
dels för Silfwer, som Conkoiret af förra Swensta
OstJndista Compagnit sig tillhandlat och dels för
inwexling af Bancomynt.
Af förenämnde wid Realisations-epoquen utelöpande
summa i Creditsedlar 18 Millioner 879,172
Rd. ffulle Riksens Ständers Banque, enligt desi
Llagainde, realisera femton millioner; hwaremot RiksgäldsContoirek
således komms atc answara för de ärerstäende
g Millioner 879,172 Nd.
Da granstningen af Creditsedlar mäste föregå
deras inlösen, men en sadan granskning icke kunde
rverlställas uti Banque», utan borde ste uti RiksgäldöContoiret,
såsom det ställe hwarifrän Sedlarne
blifwit utgifne; sä blef genom Kongl. Kungörelsen
d. 4 Nov. 1802 stadgadt, atc den, som ästundade
att omsätta eller realisera sine Niksgaldssedlar, skulle
nedsätta dem i NiksgäldsContoiret, som för den
insa-tte summan komme att meddela inwisning pä
Riksens Ständers Banque, med anmodan, att lata
Innehafware» undfå hwad honom, efter den fast st alde
realisations-grunden, tillkomme.
Den 28 Juli 1808, eller samma dag ifrägawarande
Län af 2^ Millioner R-dr specie bewiljades,
äterstodo ännu för Banque» att realisera z
Millioner 526,^17 Rd. 42 si.; och det war genom
denna älerstod, som Herrar Fullmägtige beredde ät
Contoi
-
928 Den i8 November
Contoiret
erforderlig fond till Lane requifitionens fullgörande,
pä det fäkt, neml. att uppå Herrar Fullmägtiges
befallning ifrän RiksgäldsContoirets DepofilionsContoir,
utfärdades Realisakionscknwisningar
pä Banquen, ehuru Credilsedlarne till realifering
uti Contoiret icke blifwir nedsatte, utan annu moro
utelöpande. — Sätrane Realisations imvisningar inlämnades
derefter till Banquen, och de för dem erhällne
penningar insak es pä RiksgäldsContoirets
wanliga räkning, hwaresler Atzignaticner af Herrar
Fullmägtige utgäfwos pä den behällning, Contoiret
salunda sätt alt disponera i Banquen.
Sä länge ännu något återstod af de femtén
Millioner Rd. i Creditsedlar NiksensStäuders Banque
ätagit sig att realisera, kunde Banquen icke wägra,
att, utan äkstilnad godkänna alla ifrän DepvsilionsContoirek,
säsom rätta och behöriga Embetsstället
utfärdade Realifations-inwisningar, halst Banquen,
som borde hysa fullt förtroende till officiella handlin.
gar, icke kunde tillhöra, akt inga uti någon pröfning,
huruwida Creditsedlar, till det belopp, hwarä
DeposrtionsContoirets imvisningar lydde, werkeligen
blifwit deponerade eller icke.
Genom ofwanberörde Operation, att nemligen
kata utfärda Realifations-inwisningar för Creditsed»
lar, hwilka icke blifwit i Contoir^ netsitte, har utkommit
del förhällande, att Riksgäld Contoiret sätt
ikläda sig förbindelse, alt alwen infiia den summa
uti Creditsedlar, hwartill Banquen genom Realisations
-
Den r3 November- sek
tions
inwisningarnes betalande, redan astämnat Mot^
swarande Fond.
Enligt Bilagan (Lit. I) hafwa Herrar Fullmägtige
lätit realisera tillhopa 7,022,002 R.dal. i
Creditsedlar; men da härifrån afvrages de uti Contoircts
upbörd influtne Z Millioner Z8z,79> Rtdal.
15 tz. y. rst., hwaröfwer Herrar Fullmägtiqe ägt ack
disponera, sä blir ärerstoven, eller g Millioner
616,208 Rd. 32 si. Z rst., den summa hwarföre
Realisations.iNwisningar pä Banquen kill 1808 ars
sint arv utfärdade, ehuru Creditsedlar till detta sistnämnde
belopp icke uti Contoiret blifwit insatte, UtaN
ännu moro utelöpande.
Uti November mänav t 808 östade f. d.
NUNgen ett annat Län genom afläten Skrifwelse, til!
Herrar Fullmägtige, sä lydande:
^ -Lc. Wär ynnest Lo.
''Som Högst nödwändige förswarsanstalrer emot Ri«
"keks fiender sä medtagit de medel, soM till krigets
"utförande blifwit anstaffade, att en stor del af
"Wäre i falt stäende Armeer snarligen kunna blifwä
"vlsrtstälde för brister af swäraste bestaffenhet; Öch
"Wi, kill aftvärjande deraf, för denna stund icke
^'kunna widtaga sä ffyndesamt »verkande utwägar,
''som behofwen oumgängeligcn fordra; alltså finne Wi
"Ost ä nys föranlätne, att af Eder asta ett ytterst"gare
Länebiträde i all den widd, som I, af bö
"medel och Utwägar, i Eder hand finnas, möjellgett
"kunna Åstadkomma. — Det är Rikets hägn öch
Zjer^e Band. ri7/ "8. "tSr»
93° Den!8 November.
"försrvar, som päkallar ett sädant biträde af Eder,
"och detta biträde kommer i synnerhet att anwandas
"till lissförnödenheter för Armeerne."
"För återbetalningen af detta Län skola Eder tillvällas
Wart och Rikets Stats-Contoirs Obligationer
pä lika ränta och emot enahanda säkerhet, som
"för de Län, hwarmed I Ost och Riket icke länge"sedan
bistätt, men pä ven äterbetalnings-tid Sdra
"omständigheter medgifwa. Och som nödigt ar,
"att den hjelp wi salunda af Eder äska, utan up",
kof blifwer för krigsbehofwen att tillgå; sä är
"Wär nädiga wilja, att I med Edert nnderdäniga
"swar och yttrande, pä det skyndesammaste inkommen.
"Wi befalle etc. Stockholms Slott d. 2g November
1808."
^otenblaä
-
Herrar Fullmäglige bewiljade en summa af
Zsc>,ooo Rv. specie, med wilkor atr delta Län till
större eller mindre del skulle, uppä skeende anmälan,
äkerbetalas, i den mohn, Eontoireks omständigheter
kunde sädant fordra, och att emellan hwarje afbeta!-  ning, Conkoiret skulle fä sig till godo beräkna rän»
ta efter fem för hundrade om äret uppä den innestäende
summan.
De
Den -.8 Novenwek.
De öfwer dessa twenne ifrän Riksgälds Contoir
tet utlämnade Län, hos Herrar Fullmägtige hällne
Protokoll, tillika med Herrar Fullmägtigcs, under
den 24 November afläme underdäniga Skrifwelse
warda härhos (Sub Lik» K» L. Ä M.) lill närmare
uplysning bifogade»
Utom Hmad Herrar Fullmägtiges Protokoll innehålla,
hofwa Herrar Fullmägtige uti deras RiksLags-Relation
anfört följande:
Ziltan att inga uti pröfning af Le orsaker/
"som föranledt till kriget, torde allmänt niedglfwas"att
Riket pä flere sidor war hotadt med siendteligt
"anfall, och Finland till större delen uti fiendtligt
"wald; och dä Konungen icke ägde medöl till desi
"frälsning, torde lika säkert kunna flutas, akt kri"get
i denna ställning klef Rikets, och alt der meidel
brusto, Riket äläg, att, sä midt möjeligt war
"sädant
afhjelpa.  Fullmägtige uti Riksgälds-Cou
"koiret
kunde, i den stund Kongl. Maj:t äskade
"Lontoirets pennings biträde- ej uttänka någon annian
för Riket mindre känbar utwäg till peNningars
"anskaffande, än att begagna den af Banque:: orca»
" iferade summa af Credit-sedlarne. — Att för den
"momentet genom afflag ä Fullmägtiges sida bereda
"nödwändigheten till Riksens Ständers sammankal"lande
eller fredsunderhandlingar, war dä en redan
"länd omöjlighet, som händelserne sedermera be"styrkt;
antingen skulle dä Armeerne lida brist pä
"oet nödwändrga, och förswars-anstalterne aldeles Upphöra,
hwarigsnom stelfwa Hufwudstaden till en-bör
-
yzr Den >8 November
"jan
kommit att blottställas för ett fiendtligt besök
"eller andre obehagelige för Riket och Penninge.
"Werket stadelige utwagar, »vidtagas, hwilka Riks"gäldsContoiret,
ianseende till dest inkomster, ej kunnat
"undgå alt öfwer» fä »vidkännas.
Enligt Säker
"Hets-Akteus
första punkt ager Konungen full magt
"att styra, freda, frälsa och förswara Riket, och öf''rlge
Rikswärdande Ärender stötas pä sätt Konungen
nyttigast synes; men det ivar ej i följd af benga
Grundlag, Fnllmägtige ansägo sig styldige, att
"inga uti de Penninge försträckningar till krigets utgörande,
Konungen östade; det ivar af den fulla
"öfwertygelse, att Rikets Högloft. Ständer, enär de
"sjelfwe kunna rådgöra om Rikets bästa; aldrig up"höra
att med sista stärfwen och sista blodsdroppan
"förswara desi uräldriga Fädernesland, ochFullmäg"tige
i Riksgälds-Contoiret, ledde af denna kansta,"
"ansägs ett nekande i delta fall, kunna bllfwa ett
"antageligt stät till förlusten af Finland, som äter
"adragit dem Nationens hat, hwilket deras egne
"samweten swärligen kunnat »vederlägga.
"Ingen personlig fördel, utan en ren och »varm
"källsta för Fäderneslandets räddning har ledt Full"mägliges
Bestut, och stutle Rikets Högloft. Stan»
"der wid granstningen af desie och de flere i Protokollet
andragne stäk, ändock pröfwa ait FuIImägtige
"hafwa nnsitagit sig om sättet eller medlen, äga de
"dock en indre öiwertygande tillfredsställelse, att de''ras
åtgärder icke haft nägre för Riket obotelige
"följder, utan snarare beredt möjeligheten för Rikets
Den i8 November. 933
''Högloft. S-ander att efter hand kunna bota de ref»
' wor det oly-keliga kriget förorsakat."
StaksUtskottet fär harwid uplysa, det någon af
de Herrar Fullmägkige gifne Föreflrifter icke föranledt
till oswar,nämnde penninge-undsättningar-och gemenskap
med Stats«Werket, såsom ock att den af
Riksens Ständers Banque ut-astignerade Realisations-Fond
icke blifvit till sitt rätta ändamål an»
wand.
StaksUkftoltet will eljest för sin del medgifwa,
att Herrar FullMogtige funnit sig i en brydsam belägenhet,
att wäga neka det begärdte biträdet ät en
owilkrrtigt befallande Konung, som kände Riksgälds»
Contoirets möjeliga tillgäng, genom den ännu qwarwarande
Realisations--fonden i Banqucn, da dem tillika
förklarades, akt Kongl. Majtt och Riket wörö
i yttersta behof, och ingen utwäg funnes, samt saknades
genast erforderlige medel, till Krigsmagtens
underhäll, sä till Sjöst som till Lands; hwarförutan
flere mägtiga fienders inbrott i Riker, och härjning
icke motas kunde.
Flere skäl anfördes dcstutom af Kongl. Marst
om Realisationens icke Lestomindr^möjeliga fortgäng.
och om aflämnadt Silfwer till Riksens Ständers
Banque, genom Engelsse Subsidie-medel.
Det kunde förmodas att Återstoden af wid past
6^ Millioner dä utelöpande Riksgälds-Sedlar, hwilka
dä redan i rörelsen wörö föga synlige, och mäst
i Fin
-
934 Den 18 November?.
i Finland circulerande, efter hand inlösas kunde, och
hwartill Contoirets utestående Line-summor märkeligen
wid deras infordran bidrogo; utom det inflöto
Credit-sedlarne genom allmänna intrader, samt realiserats,
eller amorterades med detsamma.
Ett
nytt Kredit-mynts, eller Utrednings och Krigs-ComrnistqrjatS
Sedlars till skapning hade medfört en pen
ninge-orcda,
som bstftvit swärare att afhjelpa. .
Hm de fordringar, hwilke blifwik liquiderade, geNYIN
ds ifrän Riksgälds-Contoiret försträkte Summor-
ö-nnu mory utberalde, sa ökades dermed Riksens
Högloft. Ständers NN warande bekymmer; dö
stnnn Ntewarande Credit,sedlar löpa utan ränta, och
kunna suecestivxment alNortergs genom ContoiretS e
gen
Ns>bösd,
Wid det ytterligare östade biträdet i sistledns
November manad, gjorde Herrar Fullmägtige en
kraftigare remonstration deremot, och afgäfwo blott
salom den yttersta uödhjclpen 500,000 Rd. Banco.
Om Riksens Högloft. Ständer för en framtid
fordra, ett noggrant och bokstaftveligt upfyllande af
sine Föreskrifter, sä behöfwes en mera bestämd Instnrction
för deras Fullmägtige, som förbjuder allt
möieligt biträde och förskott ull Stats.-Werkek, hwarwid
all inftykelse af Kronans Ombud förekommas
bör, Och underställes Riksens Högloft. Ständers
eget bedömande, huruwiva Herrar Fullmägtige, ehuru
de wid ofwannämnde tillfälle synas icke hasum
handlat i enlighet med deras Föreskrifter, likwäl L
Den November- 9Z5
anseende till förstberörde bewekande omständigheter,
mage undgå någon widare anmärkning.
Såsom en följd af kriget har Riksgälds-Contoiret
äfwen kommit att sakna en betydelig del af
Dest inkomster.  Utom Herrar Fullmägtiges wett»
skap och samlycke äro de till Riksgälds - Conloirets
disposition Mi, Landtränterierne infiutne medel, anwände
till krigskostnader, sä att Contoirets annu aterstäende
fordran för dylike anticipationer upgä till
icke mindre summa än Rd. 223,559: 8 ff. 5 rst.
Dä StatsUtffoltet med bekymmer anmäler detta
förhållande, har StatsUtjkottet äfwen med till»
sredsställelse bordt nämna, att Herrar Fullmägtige,
sa wäl genom alfwarsamma underdåniga remonstrationer,
som genom aflätne påminnelser till wederbörande
Werk, i möjeligaste matto sökt befordra Contoiret
till ersättning, och hwilket wid ett och annat
tillfälle äfwen haft önskad påföljd.
Utom de af Herrar Fullmägtige till afskrifning
såsom osäkre anmälde Riksgälds-Contoirets uti Räkenskaperne
balancerade äldre fordringar, har Stats,
Utskottet funnit äfwen flere andre af sädan beskaffenhet,
att för dem någon ytterligare betalning icke kan
sörwantas.
Deste fordringar aro:
i',o Hos afwekne Faktoren Ilisie för en brist af 8
stepp. 17 listp. 15 nnkr uti det är 1799 för Cons
tyirelä
§Z6 Den i8 November.
toirets räkning npköpte, af lissie emoltagne och
lill Götheborg afsönde Stångjern, och hwilken
brist blifwit beräknad till 84 Rd. 20 st.' 8 rst.
specie,
Z:o Contoire^S uti afledne KronoJnspectoren i Awe,
sta L^urberZ? Concoms bewakade fordran R:dr
882; r? st. 6 r. Credit.sedlar, härrörande ifrän
förstock lill kostnaders bestridande ivid Koppar-pollette
myntningen; men hwarä efter erhällen slutelig
utdelning nu endast återstå Rd. 294: 3 st. 10 r,
Banco.
g,'0 De Hans Exellencs, En af Rikets Herrar,
General-Gouverneuren m. m. Herr Grefwe L.
Auutb päförde Rd. 842: iy st. r r. Banco; härrörande
ifrån kostnader för ett är 1791 af da
warande Kongl. Finance.Administrationen för Kgl.
Majus höga rakning i Genua uptagit och wid
1792 ars Riksdag pä RiksgäldsC-mtoiret öfwer?
flyttaht Län. Och som Kongl. Majit, i anledning
af wäckt fräga vin beloppets godtgörande
af Stats medlen, genom asiaten nödig Skrifwelse
till Herrar Fullmägtige af d. 31 Maji 1808 förklarat,
att nägon ersättning af Stats.Werket icke
äger rum, lärer häraf blifwa en följd, att denna
summa, som för Publique räkning blifwit utbe,
tald, mäste asstrifwas.
4-0 Contoirets fordran uti afledne Grosshandlaren
htzrZH Coneours, för är 1799 med protest äler,
komne Weplar, stor R.dr rr,Z86; 20 Hamb.
Banco
Den i8 November. 937
Banco, eller ester 52 si. Cours R:dr 12,876:
45 si- 8 rst. Specie, men hwaraf, efter erhållen
utdelning, äterstft R:dr 3,102: 5 si. 7 r. Sp.
Z;o Afledne Casieuren uti Riksgälds - Conroiret
"siavelins i April manad 1800 yppade Balance
lill ett belopp af Nd. 71,679: asi.Crediksedlar, men
hwilken Balance genom anwande tillgängar blif
wik winstad, sä att återstoden nu bestiger sig till
R-dr 28 028: 32 si. 4 rst. i Credit-sedlar eller
Banco R;or 18,672: si si. 7 r.
6:0 Aftedne Casieuren uti Riksgälds-Contoiret IlleUström8
Balance, som är 1798 yppades, och utgjorde
R:dr 3.119: 40 si. i Credit-sedlar, men
hwara nu återstå R:dr 1622 : 46 si. 3 r. i Credit-sedlar,
eller R:dr 1081: 46 si. 10 r. Banco.
7:0 Cvnkoirets fordran hos fallicerade Handelshuset i
Amsterdam Illunner är van 2^11 för de as afwekne
Handets.Bokhällaren lstaulk ^s.or dragne, af
lä^nner är van 2^11 accepterade och för bristande
betalning med protest Återkomne Wexlar lill ett
belopp af Fl. 32,295: 3. Hollands Courant eller
A 44 sins Cours N:dr 11,841: 26 si. 7 r. Sp.,
men hwarä nu äterstä R:dr 442: 5 si. Hollands
Courant, eller s 44 si:rs Cours R:dr 425: 12
si. 5 rst. Sp.; Och har Högloft. Hemliga Utffottet
redan wid 1800 ärs Riksdag bewiljat afdrifning
för de af bcmälde IllauC till Conrviret
försålde, men för Non-accept »ned protest retourmrade
Wexlar.
sz8 Den i8 November
8:0
Comwirets bewakade Fordran uti afledne Grosihandlaren
Zskerp>el8 Concours, för en till Riksgälds-Contoiret
är 1800 fäld, men ined protest
återkommen Wexel stor R:dr 1578: 5 si- Hamb.
Banco, elier ä 47 st:rs Cours R:dr 1349: 18
st. ir rst.. hwarä efter erhållen utdelning återstå
R:dr nä/-. 29 st. 5 rst. Hamb. Banco, eller efter
47 st:rs Cours R:dr ,162: 41 st. 7 r. Sp.i
Och är denne sistnämnde fordran, den enda asalia
här äfwan upräknade, som efter 1800 ärs
Riksdag eller under de nuwarande Herrar Fullmagtiges
förwaltningstid tillkommit.
Rättegångar, i afseende pä en och annan af
-este specificerade fordringar, aro wäl ännu oafsiutaLe;
men efter inhemlad närmare kännedom af veste
Rsttegä'gars beskaffenhet och föremål, har SkatsAtstoktet
icke funnit anledning att förwänta, att Contoiret
härigenom kan winna någon ytterligare erfält,
sring. Och ehuru ä ena sidan alla chimeriqua fordringar
och tillgångar icke synas böra ingä uti sjelfwa
Boksintet; har Stats-Utstottet likwal ä den andra
ansett nödigt att uplysning om sa beskaffade
Fordringar uki hwarje ärs afsiutade Hufwudbok icke
saknas, pä det i händelse och emot förmodan nä§ot
skulle kunna indrifwas, upmärksamheten att i-sktraga,
och bewaka Contoirets rätt desto säkrare mä
ANderhällas; hwadan StatsUtffottet fär wördsammetigen
hemställa, om icke alla ifrägawarande balancerade
osäkre Fordringsposter till ett sammanräknadt
belopp as 25,643 Rd. ig st. 7. rst. Specie maga
xä uti Räkenskaverne afföras, men parika sätt, som
Den i8 November yzs
Höglvfl. Hemliga Utflottet wid i8os ärs Riksdag r
afseende pä de dä anmälde Riksgälds-Contoirets osäkre
Fordringar, förordnat, att neml. desie Fordringar
specificeras under Titul: Förlorade Fordringars
Conto, och att denna Specificakion bifogaS
hwarje ärs HufwudLok.
Är 1806 har Discont-Werket med C,edit-sedlar
blifwit uplöst, sedan desi Förwaltning och Rakenstapcr
af de dertill sörordnade Revisorer blifwit
granstadel
Detta Werks rillgängar befunnos dä wara sä
ansenlige, att 50^ procent ulöfwer Aclie-Capitalet
genast kommit att utdelas.
H varförutan Disconk
Werket
hade utestående fordringar till ett belopp af
123,536 Ro. 2. si. Credit-seblar.
Jndrifningen af desie fordringar har efter ser«
skild träffad öfwerenskommetse blifwit updragen ät
förre Ombudsmannen wid Discont-Werket Lagmannen
petterson emot ätta proc. provision samt ersättning
af ukföknings-kostnaderne.
hhppä oswannämnde summa Rd. 123,536: 2 si.
Credit-sedlar äro flere inbetalningar gjorde, och hwaraf
Riksgälds-Contoiret för desi Adelar till 1803
ärs flut fatt upbära R:dr 18,648: 7 si° 7 rst.
Specie.
Uti den Berättelse Lagmannen petterson afgift
hvit äro ätftillige Difcont-Werkets fordringar till ett
> sam
-
942 Den 18 November.
sammanräknadt belopp 6,694 N:dr 4 st. Credit-fedlar
anmälde 'ill afdrifning, och likaledes 19,594 R:dr
20 st. Credik-scdlar, bestående uti sedana fordringar,
hwilka tid efter annan, tili följe af Dircckionensge.
menfamt med Revisöderne tagne Be stut, såsom osäkre
blifwit för de inom Linien eller ä den sä kallade
Lane-balance räkning
Stats,Utstoktet, som wid granskningen af de >
omständigheter, hwarpä afstrifningen af ifrägawarande
Disconts-Werkets, för osäkre ansedde fordringar
blifwit tillstyrkt, nogsamt funnit akt någon betalning
icke torde kunna förwänlas; har derföre Niksens
Höglofl. Ständers ompröfwandc stokat wördsammeligen
underställa, om icke osman förmälde twänne summor,
utgörande tillhopa R:dr 26,288: zo st. mage
pä lika sätt, som Stats-Uistottet, i afseende pä
Riksgälds Contoirets för osäkre ansedde enstilde fordringar,
tillstyrkt, asstrilwas, dock sä, akt för redigheken
stull, en serskild Specifikation eller Conto öfwer
Discont-Werkets förlorade fordringar uprättas
och bifogas den Hufwudbok, som hwarje är öfwer
Riksgälden afstutaS.
Harwid har likwäl förekommit, att Herrar Fullmägtige,
upps Lggmannen ?eterfon8 hemställanden
en och annan gäng bewiljat accord för de wid Discont-Werkets
uplösning utestående fordringar.
Staks-Utstoktet har wäl, med afseende L de
harwid, utredde omständigheter, funnit, akt Rikstzälds-Contoiret
onekeligen wunnit derigenom, att tredje
^
Den i8 November. 94 r
dje maii af ömhet för Läntagare, eller Cautionister,
hwilkas oförmögenhet warit updagad, liqviderat, efter
det med Contoiret upgjorde accord, sädane Discont-Werkcks
fordringar, för hwilka någon den ringaste
betalning, i annat fall icke kunnat förwäntas;
men dä den frihet att bewilja accord för Publique
fordringar möjeligen skulle kunna misibrukas, sä har
Skats-Ulstotket trott sig böra hemställa, om icke utr
Jnstructionen Herrar Fullmägtige serstildt böra förbjudas
att inläta sig uti något accord om Riksgälds»
Contoirets fordringar.
I anledning af 18^7 ars Revisions meddeldte
yttrande öfwer Riksgälds - Contoirets Embets- och
Tjenstemäns ansökning, hafwa Herrar Fullmägtige
tillagt desie Embets- och Tjenstemän ärlige discretio
ner
såsom förbättring uti deras löner.
Högloff.
Hemliga U skottet hade redan är 1802, ester hwad
desi tryckta Protokolls. Utdrag, af ben 22 Maji utwisar,
pröfwat, det Lönerne wid Riksgälds-Conkoiret
moro alltför knappa, och vtillräckelige för Brtjeningens
ulkomft och bergning; äfvensom Högloft.
Hemliga Utskottet till alla delar godkänt de skäl uppä
hwilka Revisorerne tillstyrkt Löneförbättringar.
Stats - Utskottet, som wid öfwerwägande af de
uti Herrar Fullmägtiges Protokoll anförde skäl ansett
sig böra uti enahanda yttrande instämma, har
derföre till Riksens Höglofliga Ständer stokat wörd.
sammeligen hemställa, om icke de Löneförbättringar,
hwilka, i anledning af igoz ärs Revisorers utlätande,
blifwit Riksgälds - Contoirets Embets . och
942 Den 18 November
Tjenstemän
bewiljade, mage sä fortfara wid de Spökor,
hwilka hädanefter kunna blifwa oumbärlige och
att Skats-Utskotrek, efter sädane arunder, mä författa
preject till den Lönings - Stat, hwilken för
Riksgälds-Contoim torde böra fastställas/
Herrar Fullmagtige hafwa förmält, hurusom,
efter Realisationen och i den mohn arbetet inom
Credit-Scdelwerket minskats, Herrar Fullmägtige icke
tinderlätit att genom indragning af umbärlige Syss
lor bereda Contoiret besparing uti desi ärliga utgift
ter; äfwensom att ätstillige öfwerflödige EmbetS- och
Tjenstemän wid Credit-Sedelwerket, med anledning
af 1820 ärs för Fullmagtige utfärdade Instruktion,
tid efter annan blifwit flyttade pä Riksgälds - ConLoirels
expectance Stat, med bibehållande af det Löne-belopp
som en hwar, före 1800 ärs Riksdag innehaft.
Dä stridigheter, L afseende pä Tjenste-regleringen
inom Riksgälds.-Contoiret upkommit emellan
Herrar Fullmagtige och Nevisorerne, har Stats-Utskottet
ansett bär wara rätta stället att dem anmäla.
— Om ock sielfwe ämnet, hwilket till desie stridigheter
gifwit anledning, icke skulle synas wara af särdeles
betydenhet, sä har deremot den af Herrar Fullmägtige
wäckte fräga om Revisorers rättigheter blifwit
af desto större wigt, enär Herrar Fullmagtige
undandragit sig att owilkorligen »verkställa Revisorers
meddeldte föreskrifter»
Dm r8 November. 943
Förhällandet, hwilket uri bilagde Transumt af
1807 ärs Revisorers Berättelse (Lil. N.) finnes omstänbeligen
upkagit, ar annars i korrthet följande:
Herrar Fnllmagtige hade «eml. utöswer Riksgälds-Conkoirets
ordinarie Stat inrättat pä behagelig
tid, en Bokhällare-befattning wid Utrikes Räkenfkaperne
med extra Arfwode; Och dä denne Bokhällare-befattning
är 1805 blef ledig, hade Herrar
Fnllmagtige förordnat Kammereraren uti Kgl.lKrigsCo
legio /. SctteudsrZ, hwilken inom RiksgäldsWerket
icke innehade någon ordinarie Tjenst och Lön,
att tills widare "förestå samma Bokhallare - befattning.
En Bokhallare wid Eredit-Sedelwerket med Lön
pä ordinarie Stat wid namn linZdsiZ, hwilken
äfwen sökt ofwannämnde Bokhällare - befattning, be»
swärade sig hos 1825 ars Revisorer deröfwer, att
LcttenderZ blifwit honom föredragen.
Sedan Revisorerne i anledning af Herrar Fullmägtiges
afgifne utlätande öfwer HuAdsrAs beswär,
först gjort sig-noga underrättade om beskaffenheten
af ifrägawarande Bokhällare-befattning; och
Revisorerne derwid, emot hwad Herrar Fullmägtigs
yrkat, funnit att de göromål, hwilka skulle tillhöra
Bokhållaren wid Utrikes Räkenfkaperne, icke worv
andre eller mera granlaga, an alt de af en Kammarffrifware
krmde och borde bestridas; sä förordnade
Revisorerne, der borde antingen klaganden 1in§-  kerZ, eller ock någon annan af Riksgälds.ConkoirelS
redan
944
Den i8 November.
redan med Lön förftdde Betjening, till Statens lisa,
placeras till meranämnde Bokhällare-befattning; helst
Revisorerne ansägo det föranleda till miflhushällning
för Werket, att indraga till Spsior eller Befattningar
inom Riksgälds-Contoiret, Exkraordinarier
eller främmande Personer, dä Riksgälds-Contoiret
efter Realisationen, hade öfwerflödig tillgäng pä egen
Betjening, som med expeckance Löner skulle komma
att gravera Staten.
Wid samma eller 1805 ars Revision hade CoMmiflarien
kreäric lttinäliestti hwilken innehade högsta
Bokhällare-Lönen pä Credit-Sedelwerkcts ordinarie
Star, beswärat sig deröfver, att Kammererareit
LnäoviuSi hwilken endast war Kanimarstrifwarc pä
Stat framföre I^inlieclt erhållit, förordnande, att
tills widare förestä en af Herrar Fullmägkige pä
behagelig tid inrättad Kammererare befattning uti
Boksluts-Contoiret, hwartill LaZovius och I^inlieckt
pä en gäng warit sökande, öfwensom ser
ftildt
anhallit om Revisorernes föremäle till Herrar
Fullmägkige, att när den befattning, som han wid
Credit Sedelwerket tills widare innehade, komme akt
uphöra, blifwa flyttad till den Kammererare-befattning
uti Bokflu^s-Contoiret, hwartill Lastoviug en.
dast tills widare eller pä behagelig tid blifwit förordnad.
Revisorerne hade i anledning häraf förklarat,
att, som I^inlieät icke inom föreskrifwen tid sökt
ändring uti Herrar FullmägtLges öfwerklagade åtgärd,
kunde hans ingisne Skrift uti befwärswägen till
pröf
-
Den r8 November. 945
pröfning icke Uptagas; men, som i öfrigt
öcfuniii'? fqa niera förtjenstek an Laclovius och ger
Nom lllnllellts förflyttande till en annan syfla ellör
befattning en större besparing för Contoiret kunde beredas
och framdeles winnås/ sä wille Revisorerne erindra
Herrar Fullmägtige att wid regleringen af
Bokfluts Contoirets Stat, hwilken jämlikt -igoo ars
Anstrnckivn, 2:ne är efccr Realisationen borde ske?
kata li-inlleärz hwars ffickkighet af Herrar Fullmägt
lige worr witsordad, till godo njuta sin befordrmgs»
rätt framför Laflovins.
Defla af 180Z ars Revisorer Meddelre föreskrift
ter hade således till föremäl 1:0 att bereda besparing
Uti Conkoireks utgifter, dels derigenom, atk
Riksgälds-Comoirets egen Betjening , hwilken med
expeetance Löner skulle gravera Staten, framföre andre
flyttades till de syflor eker befattningar, hwilka
befunnos nddivändige, och dels atk, till exyectanöe
Skakens kältande, de med högre löner försedde bvt»
de, sä framt oskicklighet icke skulle i wägen ligga,
emplojeras, framföre dem, hwilka lill mindre expectanee
Löner moro berättigade; och 2:0 att befordra till
werkställighet regleringen af Boksluts-(5ontoirets Staf,
pä hwilken wid ,800 ärs Riksdag blifwit upsörv
en ny Kammarförwandts sysia, och genom hwars till»
fäktande Kammererare« befattningen wid Inrikes Ä«
renderne, för hwilken war anflagen en högre arfwsdes
lön, än Staken utsätter för Kammarförwandtssysian,
kunde indragas.
Da 1807 är'S Revisorer singö erfara, att före»
Ljer-e Band- Nno i>9, aso. näinn
-
946 Den l8 November.
nämnde 1805 ärs Revisorers rnne Bcflut saknat all
werkställighet, anmodades Herrar Funmägtige att
meddela uplysning, ej mindre om orsaken, hwarföre
Kammereraren, Bckbällaren linZderZ elter nägon
annan af Riksgalds-Contoirets ordinarie Betjening,
enligt i8OZ ärs Revisorers föreskrift, icke blifwit
placera» till den uti Boksiuks-Conkoiret pä behagelig
tid inrättade Bokhällare-besattning, ulan Kammere»
raren SclrenberZ, hwilkeu icke är berättigad till eppeetance
lön, dei.md bibehållen; an afwen af hwad
anledning den uti igso ärs Jnstruetivn anbefalde
reglering af Staten, hwarom i8c>Z ärs Revisorer
pämlnl, blifwit upstjuten.
- ' Sedan Herrar Fullmägtige uti deras haröswer
afgifne utlåtande nog bestämdt förklarat, att de icke
an! ägo. sig wara pligkige alt ställa sig till efterrättelse
Revisorers föreskrifter uti befvrdringsmäl, samt
uti fräga om Statens reglering icke lamnat uägot cgenteligt
sivar, läto 1827 ärs Revisorer bero derwid,
att uti Revisions - Reqlemenret gifwa Herrar
Fullmägtige ti 'kanna, det Herrar Fullmägtige wörö
vwilkorliZen pligtige att ställa sig till efterrättelse Revisorers
föreskrifter, och att Nevisorerne således för»
wantade, att hwad 1825 ärs Revisorer förordnak,
blefwe behörigen werksiälot; mea, som Herrar Fullmägllge
uti deras förklaring tillika gjort igoZ ärs
Revisorer, af hwil a twenne afwen more Revisorer
1827, den tillwitekse, art, som orden- lyda, deras
ccmligen Revisor---nes) "expedition- som herrar
"^tcklmägtige trodde sig sinna, tillkommit i
"saknad af upkySningar och tikl afwentyrS af
"orig
-
Den i8 November- 947
"origtiga upgiftcr," sa ansägs nödigt att uti berättelsen
till Rckfens Högloft. Stander, hwaraf e,t
Transumc (Lit. N.) ar bifogavt, framställa saken i
hela desi widd och till alla äfwen desi minsta dekailler
för att härigenom fullkomligen rättfärdiga 1805 ärs
Revisorer isrän en sädan oförtjent tillwitelfe.
Ämnet war af allt för mycken wigk att icke genast
ädraga sig Stats - Ukskottets upmärksamhet; och
wid efterseende uti Contoirets Handlingar fann StatsUtstottet,
att äfwen 1807 ärs Revisorers ytterligare
erindran warit utan påföljd.
Kammererare»
Lcbellberg fortfob nemligen med Bokhällare-befattningen
och nägon ordentelig reglering af Bokfluts.
Contoirets Stat hade icke stett. Wal hade Kammererare»
uti Bokstuts-Contoiret i början af ar >828,
uppå Herrar Fullmägtiges befallning, inkommit med
ett sa kalladt Förstag till reglering af Boksluts Contoirets
Star, men hwilket i sielswa werket icke war
annat än en berättelse om de göromål, en hwar af
Betjeningen uti Bokstuts - Contoiret, efter den af
Kammereraren sjelf gjorde fördelning, skulle besörja,
och, i stället för att Herrar Fullmägtige, efter föregangne
w-mliga formalite er. medelst utfärdade anslag
till sökandes underrättelse, bordt ordenteligen
constituera Tjenstemän till de uti 1800 ärs Stat för
Boksluts-Conioiret upfördg systor, hwilka icke förut
moro ordenteligen tillsatte, widtogs af Herrar Fullmägtige
endast den åtgärd att tills widare confirmera
Betjeningen uti Boksluts-Contoiret wid de befattningar,
en hwar efter provisionella förordnanden innehade,
och hwarigenom säledes ej mindre sörestriften uti
i3o»
!?48 Dcn 18 d^Ovemher.
IFVÖ ärs Jnstruction om S-akcns ordenteiga reglering,
än äf.wen Rcviforcrnes härom meddelle erinVran
blistvit lämnade utan afseende.
Wid sedermera anstäld särskild granskning af
Kammererarens oswanberörde Förstag, har blifwit utrönt,
och hwilket Kammereraren genom de af honom
bäde strifkeligen och munkeligen lämnade swar uppå
SratöNkflottets- frågor, likasom medgifwit, att För.
flager icke blifwit gjordt med hänseende titt göromalens
bEaffrnhet och kraf, ulan för att derigenom
bereda en nödwändighet att bibehälia samtelige uti
Bokstuks-Cmttoiret, dä tjenstgörande wid deras innehafwande
befallningar.
Som Herrar Fullmägtige icke förut haft delaf
de uti izs7 ärs Revttorers berättelse uptagne anmärkningar,
sä lät Statschliskottet tillställa Herrar
Fnllmägtige ett lika beskaffadt Tranfumt af hamma
berättelse, som nu (Sub. Lit. N.) är bifogadt, hwaröfwer
Herrar Fullmägtige anmodades ait med utlåtande
inkomma.
Genom delta utlåtande, hwilket härjemte bifogas
(Lit. O) halma Herrar Fnllmägtige, utan att i
näqon matto undanrödja de uti 1807 ärs Revisions
Berättelse mmärkte omständigheter, blott uprepat
hwad förut blifwit anfördt.
Tttn af Herrar Fnllmägtige sä wal uti deras
Förklaring tili 1807 ärs Revision, som uti deras
sednast
Den i3 November. 949
sednast afgifne ullätande äbevvpade rg §. uti 1799
ars Revisions-Reglemente ivder som följer:
iZ. ''Af de till ost inkomne Beswarsmäl
"hafwa wi erfarit, huru som Herrar Fullmagtige
">?ir Syslors tillsättande och befordringar, följt oli''ka
g under för tourens beräknande Betjeningen e"mellan.
Och dä Betjeningen icke synes böra sakna
"den upmuntran, alt wid ypsande levigheter, kunna
"nied någorlunda säkerhet räkna pä befordran i en
"witz' ordning, sa framt oskickligher icke skulle i
"magén ligga; sä hafwe wi wclat lämna Herrar Full"m.
gtige wänlig del af hwad wi idella amne funnit
''mest lämpeligt att tillstyrka."
"Enligt 1792 ärs Reglemente borde Herrar
"Fullmäglige af den redan med arfwodcn sörsedde
"Betjening utse de mest stickelige till de utä samma
'ars Siat upförda Syslor. Och vä nu de Perso,
"ner, som wid allmänna tjenste-regleringen är 1792,
''sätt Syslor pä ordinarie Skaten, säledes censtras
"hafwa warit mera skicklige och förtjenle an deras
''medsökande, sä synes denne Betjening, wid ytterligare
frägan om befordran böra aga företräde framföre
dem, som wid berörde reglering blifwit förbi,
"gangne, ehuru detze sistnämnde annars kunna wara
"äldre inom Werket.
"Men, som wid flere tillfällen kan inträffa, att
"2:ne Betjente, som en och samma dag, eller d. 25
"Juni 1792, blifwit till syslor pä ordinarie Skatten
utnämnde, sins emellan cvmpetera, torde uti en
"sadan
950 Den i8 November
-
"sadan casa, aldren inom Merkel böra decidera om
"företrädet. Dock synes tvid tillämpningen ett undantag
böra göras i anseende till Cancelliet Betjening
och de högre Syslorne uti Bokstuts-Contoiret,
"hwartill särskild? insigter och spräkkännedom for"dras.
"
Och som af berirde §. uti 1799 ars RevifionsNeglemente
icke bör kanna dragas den slutföljd, att,
med förbigående af Cunoirets egen Betjening, främmande
Personer skulle rnkallas till Syslvr uti Boksints-Contoiret,
sä skulle enda stäket hwarföre Zellen. '
dei-A, hwilken icke innehade ordinarie tjenst och lön
wid Contoirct, erhållit Bokhällare-förcrdnandet, wara
Vet, att någon annan tjensteman icke funnits inom
Contoiret, fom ägt erforderlig skicklighet till tjenstens
fönättande.
Sädant hafwa Herrar Fullmägtige likwäl icke
yrkat; och hwilket ocksä hade warit ett origtigt påstående,
enär de göromål, hwilka tillhora meranämnoe
Bokhallare-befallning efter hwad Stats-Utstottet
rillräckeligen erfarit icke arv af annan beskaffenhet än
att de rätteligen böra bestridas blott af en KamMarjkrifware.
Det hade således bordt förekomma Stats.Utskottet
owäntadt, att Herrar Fullmägtige stolut åberopa
deras answarighec för werket, dä fräga är om
en Kammarstrifware, hwilken endast under Kammarerarens
inseende stal! gä honom tillhanda och biträda
wid göromål, för hwilka Kammereraren serskildt
-
Den 18 November. 951
ftildt answarar. Stars-Utssottet har ocksä serssildt
bordt anmärka, att den uri 1800 ars Jnstruetion
anbefallde reglering af Staten, hwilken twenne är
efter Realisationen bordt sse, men ännu icke, vaktat
Nevisorernes gjorda erindringar kommit till werkställinhet,
icke ar något befordringsmål, halft plöjningen
af Personers ssicklighet, först wid sysiornes tillsatianoe
kan komma uti frager.
Beträffande den upkomne fräga om Revisorers
rättigheter att meddela föressrifker Uti befordringsmål
och Herrar Fulimagtiges ssyldighet att dem werkstad
la, sä lyder 14 uti »789 ars Reglemente för
Riksgälds-Contoiret saiunba: "Och emedan ä Rik"sens
Ständers wägnar, Revisorer hivart tredje är
''komma att ökwerse och gransta Fulimagtiges för''waltning;
ty böra wid ett sadant tillfälle en orden''telig
Berättelse om Werkeis tillstånd aflämnas, de
''afslutade Hufwudböcker, jemte de hos Fullmägtige
"sörde Protokoller upwisas, och Revisorerns all nö»
"drg underrättelse onr Werket meddelas; äswensom
"Stillmägtige hafwa till werkstallighet befor»
"dra bwad Revisorerne deras Insiruction lik»
"mätigt kunna sinna nödigt att påminna, och
"till Werkets förman förefkrifwa- — Härmed
instämmer äfwen z uli Instrnctronen för Revisorerne
sä lydande: "Och derest något uti styrelsen el"ler
förwallningen finnes försummadt och efkerlätit
"eller eljest fordra ra telse, hafwa Revisorerne med
"all sorgfällighet sadam i behörigt ssick och ordning
"stalla, samt uti de mäl och händelser, hwaröfwer
"Fullmägtige hos tillsörordnade Revisorer sig kunna
9Z2 Den r8 November.
'^förfräga, gä med de råd, underrättelser och före»
''skrifter tillhanda, som med de i Reglementet lagds
"och widare utstakade grunder instämma, men inga,
''lunda derifrån wika, hwilker Revisorerne böra
"tillse genast warder iakttagit och till werkställighet
''Lefordradt,"
Sädane äro förestrifkerne, efter hwilka den upkomna
frägan stall pröfwas och afgöras._^Revisorernas
rättighet att förordna om hwad de, till Werkets
förmän, kunna anse bidragande, är nog tpdeligen ber
stämd; äfwensom Herrar Fullmägtiges skyldighet att
till werkställighet befordra Revisorers föreskrifter, synes
aldeles owilkyrlig.
Om Herrar Fnllmägtige stukle fä arbitreka öfwer
Revisorers Besiut, sa wore Revisionerne utan
synnerligt ändamål. Revisorerne skulle dä förwandlas
till Embetsman, hwilka endast skulle anmärka och
till Riksens Högloft, ständer anmäla hwad under
granskningen af FullmägtigeS förvaltning förekommit'.
men sädant strider alde es emot sselfwa espriten
af Riksens Högloft. Ständers widtagna Författningar
om deras Riksgälds - Eontoir. Revisorerne,
hwilka emellan Riksdagarne föreställa Riksens Högloft.
Stander, äro icke tillförordnade, att blott öfwerse
Niksgalds-Contoiret, utan ock att ställa i behörigt
stick och ordning hwad som tarfwar rättelse .
Och när Riksens Högloft. Ständer updragit ät ReVisorerne
att fordra redo för Fullmägtiges förwaltuing
samt förordna om hwad som kan landa till Rikstzälds-Coritvirets
förmän, sa stulle det innebära en
stridig
-
Den i8 November 953
stridighet, akt Herrar Fullmägtkge, hwilka betraktade
såsom Conkoireto Styresman aro redowifande och f
denna egenskap stälde under Riksens Ständers lydny
stulle i något fal! kunna undandraga sig hörsamhet
emot Revisorer, såsom af Riksens Högloft. Stander
defullmagtigade, akt utöswa Riksens Ständers egns
rättigheter.
I följe häraf, och uppå de stal 1807 ärs Revisorers
berättelse ytterligare innehåller, har StatsVt
stoltet funnit Herrar Fullmägliges skyldighet hofwa
warit akt i allt ställa sig Revisorers föreskrifter
till behörig efterrättelse.^
Och hwad angar Revi
sorernes
förhällande, sä har Stats-Utstottet funnit
akt Revisorerne handlat enligt deras Jnstruckioner, enär
de af dem meddel-e förestrifter owedersägeligen
haft till föremål Riksgälds - Contoirets sanstyldiga
nytta och förmän,
Det kan wäl icke tillhöra Stats - lltstoltet, att
närmare an nu ftett, bedömma Herrar Fullmägtiges
förhållande; men Stals-Ukstottek har dock trott stg
tvid detta tillfälle böra hemställa, om icke nödigt är,
att Herrar Fullmägtige wid wistt och bestämdt answar
älagges, akt hädanefter ofelbart till ^verkställig,
hee befordra Revisorers förestrifter, sä att det med
Revisorerne äsyftade ändamäl mä kunna winnås.
Stals-Utstokket har öfwersekt och granstat den af
Herrar Fullmägtige i Juni monad 1806 werkstalde
reglering af Crcditsedel - Werkets Stat, hwilkeu
icke sär förblandas med Staten för Boksluts - Cons
toiret,
954 > Den 18 November.
toiret, som redan warit uti fräga. Och ester det
Herrar Fullmägtige och Commiflariaket rnkomiint
med utlåtande öfwer ätskillige omständigheter, dem
Stats»Utskottet ansett böra närmare utredas, har
Stats - Utskottet, wid anstald flutelig granskning as
berörde Statsreglering, med ledsnad sätt erfara, att
icke allenast flera syflor, än göromälen fordrat och
Commiflariatet tillstyr t, blifwit bibehällne, som medfört
en fåfäng utgift för Contoiret genom aktagade
arfwodcu till Tjenstemän, hwilka till sadan» öswerflödiga
syflor blifwit förordnade, utan ock att Herrar
Fullmägtige till syflor amagit Extraordinarie!.' eller
främmande Personer, hwilka icke innehaft någon lön
pä Contoirets ordinarie Stat, utan mäst förses med
aldeles nya arfwoden; dä deremot Contoirets ordinarie
Embets- och Tjenstemän af alla grader, hwilka
i deflas sistnämndes ställen kunnat och bordt emplojeraS,
blifwit flyttade pä expectance Staten med
bibehållande as deras innehafde löner.
Enligt den comparativa förtekning, som Herrar
Fullmägtige, efter Stats-Utskottets begäran, lätit
författa, har Contoirets utgifts summa, i anledning
af meranämnde Stats-reglering kommit att ökas med
iAZO Ro., blott derigenom att Herrar Fullmägtige
till en del af de dä faststalda syflor icke emplojera!
Contoirets egen Betjening, utan dels flyttat pä expectance
Star Embers- och Tjenstemän af alla grader
med bibehållande af deras innehafwande Löner,
och dels förordnar Exkraordinarier eller främmande
Personer, med aldeles nya arfwvdes.löner, och när
härtill kommer, att det antal af syflor, som Com
miflaria
-
Drn i 3 November. 9ZZ
misiariatet tillstyrkt, redan warit större, an behofwet
tycktes hafwa kunnat fordra, och Herrar Fullmagtige
afwen derutöfwer tillsatt annu flere, sä kan med säkerhet
antagas, att genom ofkanamnde reglering af
Creditsedel.Werketö Stat, Contoireis utgifter blifwit
ökade till elt betydeligt belopp, som bordt kunna besparas,
sä framt regleringen blifwit werkstäld i enlighet
med de uti 1800 ärs Instruction stadgade
grunder.
Stats - Ut^ottet har också sökt förskaffa sig en
noga kännedom af göromälens beskaffenhet inom Riksgatds-Contoiret
samt arbets-methoden wid alla desi
Departementer; och hwarunder Stats-Utskottet fatt
erkara, art utrikes brefwexlingen emot all god ordning
och twarkom emot sa wal Höglofl. Hemliga
Utskottets Jnsiruclion af är 1800, som den Jnsiruction
för Cancelliet som Herrar Fullmagtige är
i8oi lätit utfärda, under desie senast framflume
irenne är blifwit besörjd af Kammereraren, och bref»
wem till utrikes orter expedierade utan contrasignation
af Secreterare» och antekning uti Cancelliets handlingar.
Herrar Fullmagtige hafwa uti deras afgifne
utlätande yrkat, att alla bref uti wigtigare mål
skola blifwit upsaite af Secreterare» och af honom
contrastgnerade-, och ehurst sädant icke öfwerensstammer
med werkeiiga förhällandet, hafwa Herrar Fullmägkige
likwal härigenom medgifwit, att utrikes
brcfwäxlingen pä satt som nn stett, icke bordt dragas
ifrän Cancelliet till Bvksiuts-Contoiret.
Harwid har jemväl yppats, att concepken til!
de
956 Den 13 November.
de är i8c>6 expedierade utrikes bref, hwilka warit
under Kammererarens wärjo, saknats och ännu icke
lill rätta kommit. Och ehuru af den förtekning öfwer
desse bref och deras innehall, som Kammerera,
ren genom Herrar Fulllyagtige latit ingiswa, gansta
mänga befunnits wara af ven angelägenhet, att concepten
icke böra saknas ibland Comvirets handlingar,
har Stats-Ul skottet likwäl ansett betänkligt tillsryrka
den af Herrar Fmlmagtige föreflagne utwäg att
ifrän Contoirets utrikes. Correfpondenter infordra de
är 1806 asgängne bref.
De ar 1807 församlade Revisorer, hafwa uti
deras Berättelse anmält huru som Kongl. Maj:k i
Räder behagar infordra Revisorernas underväniga
utlåtande öfwer Stockholms Stads Hmdels-Collegii
Ledamöters förnyade underdäniga ansökning, att af
gunst och näde wara befriade ifrän den ersättning,
som pä sökanderne kunde belöpa af den, jemlikt
Kongl. Maj-ts Nådiga Utslag d. 16 Juli 1827 emot
Stockholms Stads Handels-Collegii Ledamöter
i allmänhet faststäkde Krono-Upbörds-balancc- Och
hade Rcviforerne ibland andre för Handels - Collegii
Ledamöter kalande considerationer, hwarpä Nevisorerne
grundal deras underdäniga utlåtande, serskildt fä.
stat sig wid den af sökanderne gjorde erindran, att
till balancens döljande mycket stall bidragit, alt wederbörande
uti Bokstuts-Contoiret, icke, pä sart Jnstructionerne
uttryckeligen bjuda, genom Memorial
till Herrar Fullmägtiges styndsamma ätgärd anmält
halancen eller warit nog upmärksamme att päminna
om sä stora restantiers indrifwande.
I an
-
Den 18 No embert
-
957
I anledning häraf anmodades Herrar Fullmägkige,
att infordra lvederbörandes förklaring och derrneb
jemte egit utlåtande till Stats Utskottet inkomma.
Qch ar genom besia handlingar uplyst, att, ehuru
restantierne ä Bewillningen samt tön- och betalningsmsgiften
för <Ltockhvlms Stad, enligt de til!
Contoiret inkomna summariska räkningar redan ar
1798 utgjorde Rd. 199,438: 7 si. 10 r., och hwilket
belopp hwarje af de päföljande ären betvdeligen
ökades, någon erindran härom ifrån RikSgäldsContoirek
icke fkekk, förrän i Nov. 1809, eller sedan
balancen redan war uptackt.
Da Herrar Fullmägrige genom utfärdad Insiructiou
alagt Bokstuts-Coutoiret, att hwarje är inom
wisi förejkrifiven tid, efter det restanlie-förstagen
och summariska räkningarne inkommit, serskildt anmäla
förhållandet af restantierne, synes Herrar Fullmägtige
i deNna del hafwa iakttagit allt hwad pä
dem kunnat ankomma, och att således den anmärkte
försummelsen endast stadnar wederbörande uti Bok-»
siuts-Contoiret lill last.
Af de Tjensteman uti Bokstuts-Comoiret, hwilka
det, enligt Jnsiructivnerne älegat att pä före'-  flrifwit sätt göra anmälan om restantierne, aro anie
redan med döden afgängnel fä att answar endast skulle
kunna fordras af den annu lcfwandc Tjensteman,
som ifrän Augusti mänad 1820 och till desi balanccn
180Z yppades, fin skyldighet astdojätt. Och har
förhållandet af restantierne, enligt de under sistberör.
ds
953 Den 18 November
de
lid inkomne summarista rakningar warit följande,
nemligen:
Rd. st. r.
Ar 1799 __ 231,595 2 8
— I800
270,IZZ 5 Z
— 1821 — 3-4,227 iz -
Stats-Utstoktet har genomgätt Riksgälds-Conkoirets
angelägne Handlingar och Läne-document,
hwilka arv under en af Fullmägtiges och Secreterarens
serstilda ward; äfvenledes har Utstottet inventerat
alla under Creditsedel-Werker lydande Castor
jemte förrädet af Sedel-blanquerter, tryckte formulaires
till Castasedlar och Realisakions-inwisningar
pä Banquen; och hwilket allt befunnits uri behörig
ordning.
Sedan framledne Hof - Jägmästaren Friherre
6ripenlljernL8 Enka, kiva lovise Lkeliublae, hos
Kongl. Maj.-t gjort underdånig ansökning, att fä
fäsom Pension upbära den expectance lön af
Nd. specie, Mannen i lifstiden pä Riksgälds-Con»
koirets Stat innehaft; och Herrar Fullmägtige häröfver
afgifvit underdånigt utlåtande, sä har Kongl.
Maj.-t genom asläten nådig Skrifwelse af d. 4 September
1804 behagat förständiga Fullmägtigs, det
Kongl. Maj:t i sä matto bifallit ansökningen, att
Enkan ffulie i dest Återstående lifstid af Riksgäldsfonden
njuta hälften eller 166 Rs. 32 st. af Mannens
ofvan berörde expectance lön; och hwarkill hörr
således
Den 18 November- 9Z9
således pä Riksgälos,Contoirets Stal kommit alt
upfvraö.
Utan att inga i någon pröfning af sielfwa hufwudfrägan
såsom af Kongl. Majit redan afgjord,
har Stats-'.H st - ltet likwäl trott sig böra lill Riksens
Högloft. Ständer hemställa, om nödigt ar, att uti
Jnstruclioncn för Riksgälds Csntoiret, Herrar Fullmägtige
serskildt och uttryckeligen, förbjudas att' genom
underdånige tillstyrkanden bereda Nådigt bifall,
till saoant som med Riksgälds-Coutoirets inrättning
och faststälde styrelsegrunder icke är förenligt i någon
matto skulle kunna leda till inskränkning af Riksens
Högloft. Ständers egne rättigheter, att om detta
Werk förordna.
Med hamtad anledning af Revisorernes meddelte
yttrande, hafwa Herrar FuIImägtige är 1805
tills widare bewiljat afledne Kammererarens wid
Riksgalds-Contoiret 1^. Irl. läunävalls Enka ett ärligt
understöd af 750 Rd. specie pä Riksgälds-.Eon«
toirets Stat, och likaledes är 18-07 aftedne OsiverCommitzarien
i General-Wistance-Contoiret 7^.. 17.
Lergmans efterlämnade Enka 152 Rd. specie; äfmen
som Herrar Fullmägtige d. 24 Nov. 7808 under
förbehåll af Revisorers yttrande, tillagt afledne Oswer-Commitzarien
wid General - Astistance - Conioiret
7^. 6. VVallanii Enka elt ärligt understöd af 15S
Rd. pä General-Astistance-Conkoirets Slat.
Skats-U. skottet fär i anledning häraf »plysa,
a t nägre medel till Pensioner icke arv af Riksens
Högl.
s6s Den 18 November.
Högs. Stander anordnade; dock som stalén, hwilka
»vid besia Pensioners bewiliande finnes anförde, sirö
serdeses ömande, sä har Stats Utstottet trott sig siga
full anledning akt till Riksens Högloft'. Ständers
ädelmodiga bepröfwands underställa, om icke osman»
nämnde z:ne Enkor mage uti deras lifstid elter sä
lange de sirö osörsörgde, bibehällas ivid de Pensioner
dem en gäng blisoit tildelie.
Och pä det Riksens Högloft. Stander framdeles
icke matte komma arr beswäras med ansökningar om
Pensioner ritt Riksgälds - Eontoirets samt GrneralAsiistance
- Contoirets Embets- och Tjensteman samt
deras Enkor och Barn, har Srats-Utstottet wclat
hemställa, om icke Riksens Högloft. Ständer stulle
täckas rilläta, att wid Riksgälds - Contoiret pä lrka
sätt, som uti Riksens Ständers Banque, en Pensions-Casia
mä inrättas, och att Riksens Högloft.
S sinder härtill tackas utse och anordna nägon fond
till grundläggning för en sadan anstald; i hwilket
afseende Stats-Utstottet torde fä föreflä, att Riksgälds
- Eontoirets tillkommande andel uti DisconkWerkeks
utestående fordringar, hwarpa något betydeligt
icke torde inflyta, till fond för en sadan Pensions
anstalt mätte fä anwandas.
Efter det Stats-Utstottet salunda genomgått och
yttrat sina tankar öfwer alla ämnen, hwilka under
granstningen förekommit och befunnits af sädan beskaffenhet
att Stats- Utstottet ansett dem förtjena serskild
upmärksamhek, har Stats - Utstottet welst i
tomhet framställa de händelser och omständigheter,
hwilka
Dm t 8 November- 9kr
Hwilka förnämligast werkst förändringar uti MtkssAlven
den ena och andra tiden.
Det är redan här fraMmaNföre omnamndt, i
hwilka tillstånd Contoiret sig befann, dä Ri sens
Hhqlosi. Seander i Juni mänav r^Ov äkstildes»
Wiv t8oa,ärs likasom de näst föregångne Riksdagar,
hade Cottkciret blifwit helastadt med ny bade utSch
inrikes stnlv. Af den tillkomiie utrikes galdett
stuve största delen genast eller inom korrt lid betar
las; och Contoiret beswarades dessutom af aldre förbindelser
hos dess Correspondemer, hwilka nian rois
dare upstof mäste fullgöras.
Att gcrmM Wexlars tiphandfande hopb'ängs
hwad härtill erfordrades, war icke nägoN Möjlighet,
dä Contoiret tillika stuve göra kemister til! intressen
och manliga afbetalningar pä amalgams Lanett !
Holland,
Efter siere fruktlöst försök, lyckades det ändteligen
för Herrar Fuillmägkige, att genom CantellieRådet
^verkost erhålla ett län äf §06,000 Rivö
Hamb. Bmco» Och med biträde af detta ian kom
Cotttoiret uti Lett författning att bringa u i ett meta
ordenketigt stick, sä wäl sine egne aldre eren ueile
utrikes stutder, sou, dem, hwilka ivid Riksdag?» pä
Contoiret blifwit öswerflstttadc^
Beträffande ater tillständet af den inrikes gälben,
sa hade wäl Uti Riksens Högloft Ständers
rvidtagne författning angående Bancomynrs stuldenS
r öjerde Band- rsr — stgui.
y62 Den 18 November.
iiquiderande, blifwit bercdt ät Contoiret et ssydd emot
kraf af försallne Banconiynts kapital; men härmed
wörö icke alla swarigheter undanröjde. Räntorne
skulle i alla fall betalas, och deras belopp war
är 18OO gansta betydeligt. Alla tillgängar pä Ban.
comynt more i det närmaste medtagne; och genom
noa län kunde något biträde icke winnås: utom dcc
Contoirets inländska credit fatt eu swär stöt genom
npffofwet med förfallne Länecapitals betalande, torde
också andra orsaker hafwa medwerkat dertill, akt insättningar
af Bancomynt straxr ester Riksdagen nästan
aldeles afstadnade.
Som bekant är, skulle efter det Beslut, hwilket
tvid Riksdagen blifwit fattadt, Creditsedlarne realiseras
med r6^ procents rabatt. Det gängbara agio
fortfor dock att wara omkring 50 procent; och utiea
sadan sakernas ställning kunde icke gärna förwmuas,
att Capitalisten skulle genom utläring fästa sitt
Bancomynt, när han hade den utsigt att genom
Bancomyntets omsättning till Creditscdsar och desies
realiserande med procents rabatt inom en korrt
Lid kunna sä ansenligen öka sielfwa Capitalct.
Men sedan en förändrad Realisations-plan under
d. 24 Nov. 1802 blifwit kungjord, och en sadan
rabatt wid Crcditsedlarnes inlösen derigenom faststäld,
som närmade sig till det i allmänhet gängbara
agio, singö sakerne en annan wändning."
Under den tid som stcljde emellan Nealisatiouens
kungörande och desi öpnande, war wäl Credit
sedlarnes
-
Dcn i8 November. Z6Z
sedlakneS warde icke aldeles stadgad k, ulan varierade
upgälven annu, ehuru mindre berydeligt. Men näatö
uträkningar act genom Bancomyntets förwaiidlands
till Creditsedlar framdeles ellet wid Realisationens
öpnande winna pä Bancomyntet, kunde icke garnr
aga rum, sä snart den högre rabatten blef faststäldz
och sedan alla twifwelsmäl om Realisationens snara
företagande genom högstberörde Kongl. Kungör?!,'!:
blifwit undanröjde, rycktes Credirsedlätne, hwilkas
warde salunda blifwit stadgadt och bestämdt, likasom
winna företrädet, såsom mera awvändbare uti allmänna
rörelsen an Bancomyntet»
Pa betta sätt blir också lätt att förklara andningen
hwarföre Bancockynt sa wäl Nast söre Realis
sationens öpnande, sonr sedermera blifwit Contoiret
tillbudit emot Crödi sedlar och 52 procents agio»
GeNoM Leipziger Länet, u'om hwilket Realisas
tronen troligen icke kunnat företagas, samt bett söks
Realisationens öpnande stedde inwexling af Bancomynt,
hade Contoiret redan wid Realisationens epoguer,
sätt illhopa en sa ansen ig sond uti Banedmynt,
att Contoiret, i fall sa päfvrdrades, kuntze ga
till mötes den betydetiga sum-.nan uti Cvntoirets Obli»
gationer, hwiiken da war till betalning förfallen;
men omständigheterna wvro nu sä förändrade, att
största delen at desta förfallna Obttgationer efter Lnnehafwarenas
äliundM, blefwo omsatte, sa att ben
fond i Bancomynt, hwrlken för Obligativnernes inlösning
war afsatt , i gansta obetpdelig matto behöfds
tiäikas
-
Z64 Den i8 November.
Jnwexlingen af Bancomynt, som, efter Realisationens
öpnande, mcd största framgäng fortsattes,
beredde nya tillgångar, hwilka an ytterligare ökades
med Wismarfka panistillingen, som ar 1804 uppå
nådig befallning til! förräntande uti Contoiret nedsattes.
BewiLningen, Contoirets hufwudfakeliga fond,
Lkades till sjelfwa numeraira beloppet, sä att, ester
Realisationen, Contoiret deraf fick upbära en större
summa uti Vancowärde, än de föregångne ären infiurit
uti Creditsedlar; och alla omständigheter tycktes
likasom förena sig att fortskynda Contoirets tilltagande
förkofran.
Redan är 1804 kunde Contoiret rakna pä ett
ärligt öfwerstott utiDess inkomster af omkring 500,002
Rd. specie, sedan alla utgifter till intressen samt andra
omkostnader, tillika med 300,000 Rd. fp., hwilka
pä Amalgams Länen i Holland och Antwerpen ärligen
stola afbetalas, tillfullo blifwit liquiderstde.
Wid jämförelse emellan Contoirets belägenhet
arén 1802 och 1804 wifar sig genast den märkeligaste
skilnad. Blott under denna korrta mellantid
hade Contoirets omständigheter i den betydeliga mohn
förbättrats, att Contoiret som i början af är 1802
icke agde sä stor tillgäng pä Bancomynt, att inrikes
intressen dermed kunde liquideras, deremot i Juli
mänad 1804 hade en fä betydande fond uti Bancomynt
att Contoiret kunde umbära widare biträde af
Inrikes Län.
Det
Den i3 November. 965
Det är wäl sant att en stor del af denna fond
blifwit samsad genom Län, men sä utgjorde ock det
inwexlade Bmcomyntet en gansta be ydelig summa,
för h vilken Contoiret icke betalte någon ränta.
Wid Realisations epoquen häftade wal Contoiret
för en summa i utelöpande Creditsedlar af närmare
fyra millioner, vm hwars infriande Contoiret
sjelf stulle besörja, sedan Banquen af hela den utelöpande
mastan realiserat 15 millioner; men denna
ftuld kunde icke falla Contoiret besvärlig.
Hos dek numera uplösta Discont - Werket ägde
Coutoiret en ansenlig fordran för meddelte försträckningar,
och denne fordran jemte Contoircts ^ledekär
uti Aktie-Capital, utgjorde för en belydelig del, en
säker fond till Creditsedlarnes inlösen; och dä Csn»
toiret till sine utgifter icke behöfde nyttja de uti upbörden
inflytande Creditsedlar, Lunde ofwannämnde
summa pä detta sätt efter hand amorteras, och hwitket
äfwen uti denna naturliga ordning kommit att
ste, sä framt de en gäng influtne och amorterade
Creditsedlar för vwanliga operationer icke mäst realiseras»
Under
ären 1825, 1806 och 1827 wann Contoirek
allt mer och mer styrka. Genom de tid efter
annan pä den Inrikes gälden stcdde afbetalningar,
hade utgifterna till intresten ä denna gäld ansenligen
minstats. Och för tillgörande afbetalningar pä utrikes
skulder kunde nu mera icke möta nägot annat
hinder, än bristpäwexlar, enär Contoiret hade öfwer*
fiödig
§66 Dcn 18 November»
siödig tillgäng pä penningar till upköp af be wcxlgr
hwilka möjcligen kunde erhallas,
Uti en fädan sörbeck ig ställning war Contoire',
dA kriget iörlxdik är börjades. Men ifrån denna
lis har Conloiret fäkt rakna sina nivtgängar.
Enligt Bilagan Lii- P, fem ulwisar förhastandet
af Inrikes golden b. , Sept. innewaran^e är,
rstgjorve Contoirecs fordran hos Kongl. Maj:k och
Kronan för län och ännu
krigsgärden, Z Millioner b,684 Rd. i si. 5 rst,
specie; och likaledes för ankicipationer of Contoireks
Uti Räntericrne ipflutne medel Rd. 223,539; 8 si,
5 rst„ eller tillhopa z A.illioner 230,223 Rd. 9 sirö
k-, och för hwilken summa någon ersättning icke
kan maritas, hwarförutan Contoirct ädragit sig ärliga
utgifter tilt ränta för de i ecb för kriget Magns
Inrikes san,
Utrikes gälden, som ivid de nuwarande Fullttiägtiges
tillträde af förwalkningen d. 25 Juni 1800
Åtgjorde med tillagd Cours-difference,' pä ett och
annat län, beräknad efter de i allmänhet faststälde
Courser Rd. 11,4.33 291- ro si, 8 r., besteg sig deremot
b, 1 sisik. Sept., enligt Bil. (Lik. Q), med afdrag
af endast säkre fordringar uti Capital och obeialdte
intresien, till Rd. 10,427,905: 42 si. 10 r.;
men dä de härut, inbegripne obetaldte iniresien för ären
1808 och ,809 kill ett belopp ak 766,784 Rd.
s6 si. r r. asdragas, blir återstående Capitalgäldeu
Ud. 9,si6^iqr: §6 si. 9^, sä alt sielswa utrrkesCa
pirak
-
Den 18 November- 96?
pitalgätden, hwilken d. 25 Juni 1800, utom löpande
intrefien dera till samma ars stut, utgjorde
Rd. 11,052,743: 16 emellan först berörde dag
och till den i Sept. 1809 genom skedde afbetalning
gar och lagliga afstrifningar blifwit minstad med
Rd. 1,391,621: 47 st- 9 r. specie.
De ämnen, Ellmer hwilka i anledning af detta
Betänkande Stats-Utstottet ansett sig böra serskildt
begära Riksens Högloft. Ständers utlärande, arv:
1:0 Om icke Herrar Fullmägtige uti Jnstructionen
böra serskildt förbjudas, 1:0 ifrän Riksgälds-Contoiret
meddela andra försträckningar och förskott äa
dem Riksens Högloft. Ständer serskildt stadga
(pag. 934); --V bewilja accord för Contoirets
fordringar (pag. 940); och z:o (pag. 958), i anledning
af den Pension, som Kongl. Majtt i Räder
tillagt framledne Hof-Jägmästaren Leiponstarnas
Enka pä Riksgälds - Contoirets Stat,
Herrar Fullmägtige icke genom underdåniga tillstyrkanden
beredaNädigt bifall till sädanr som med
Riksgälds-Contoirets inrättning och faststälda styrelse-grunder
icke är förenligt, eller i någon matto
skulle kunna leda till inskränkning af Riksens
Högloft. Ständers egne rättigheter att om detta
Werk förordna.
2:0 pag. 935 Om icke åtskilliga sä wäl Contoirets ens
skildre som Lek numera uplösta Discont» Werkets
specificerade osäkre fordringar mage fä afstrifwas
pä det sätt StatsUtstottet föreflaKir,
z:s
sS? Den l8 Zilsvembex.
;v pag. 94, Huruvida de Lönefdrbatiringar, hwilka
gr 1804 bifwik tiliagde Milsgälds Cvnloirets Em?
bets och Temäemän, mage fä fortfara, och Peo»
ject kia Lvningssta^n fö^ Ri-sgälds C-iiiviret efter
eg sadan grund af Sm'.s U skottek författas.
4'°o pag. yZ, Huruwida de Pemchner, hwilkg tills widare
blis-vik illaqde de här framnransöse omfor?
malde Z-ue Enkor maga fq forsfara.
K-d yag,9^o Hurkkwida en P nuons E .siq ma inrättas
wid Riksgälds-C mone- i likse' med Bau.
qnens; och om Ri sens Hkgl S inder, säsem
grundläggning för Fonden, ffnlle'lekasMia h,råd
som möieligen kan imiy a af Conroires aidel utf
det primera nplöste Dispom-We.kels pnnu plestäende
fordripgar
z°0
On icke C-ntoirets fordringar hos Stats-Werter
till eks belopp qf Z Millioner 250,2 2 n Ro. g
ss. ,2 r., samt hos alim nina Magazins-Direktionen
för eit ar , 82H pti Conroiret erhållit Län af
22,000 Rd. Hambuiger Banco, utgörande med
-Uplpoen ränka sill den 1 September detiq är Rd22
645: 45 §- tz r. dito mr''t, hwilka fordringspo,
ier u'i Bilagorne Lin P Se O. äro anreknade
inom rink», mage afföras och utur ContoiretH
U.chcnffq er förswinna. Och
?:v Om de Conti i^ts skulder, hwklkg hest^ yt;
f. d. Kongl- Utrednings- Commiss'-meys Obligationer,
Fiirfka F-.!l.Commitzarimers Cassa-volletter
sM
-
Dxn r8 Asvember.
samt sä kallade Ränte polletter, hwilka ut! Bil Ak»
P, aro soecificerade, af ren mage v lur R ikenjkapexne
afföras, sä wiva dessa FöroMnsngar. enl, K ngt.
Kungörelftliie d. ;z sNrrs 1792, d. yN v. 1722,
d. y Fchr. och l4 Juns ,8oz icke vuom före
eril wcn io til sse'a!ni >gs erhälande blifort an?
rii'lde. 0 0 sa'unda säsoni försatlne arv atl anse»
Slockholm d, iZ Nov. t8o<>.
Pä Högloft. Ridd. och Mesns Pä Höglvörd. PrästeStän
Lcdamötcr?
wägnar dets Ledamöter^ mägyar
^laes klcminA.
Pä Wällofl. Borg. StändLedawoters
w gnar
flars kr. ^anäber^-
lia, >Veickman.
Pä Hederw. BondeStändetH
Levamöurs wäg.iar
Iola, kncslon,
frän Upland,
di. riSäelM,
Lik. A°
Avmjukt Blemoriäls
Genom PrMykolts. Utdrag af den r? i denna
pianad, har Rttsens Höglo-Iiae Ätande, s StatsWsto
t behagat gifM. Fullmägtige tillkänna, hmule»
des qf Fullmäctiges a>gif"e Relation, sä wäl som
wid granffningen af R ckenffanerne be^unni^ a«t nägyn
försäljning af Jern pä S.vckholms Metallwäg
97^ Den 18 November.
för Riksgälds-Contoircts räkning icke skett sedan ar
1825 förrän Uti Maji mänab 1808, da Fullmäglige
lätir genom auction försälja sä wäl återstoden af
Let är 1799 för Riksgälds - Eontoirets räkning pä
nämnde Wäg upköpte Manufacturerade Jern, som
det Bewillnings Jern, hwilket dä war odisponeradt;
och har Högloft. Stats-Utskottet i anledning häraf
behagat infordra Fullmägtiges utlåtande, 1:0 om orsaken
dertill, att Futlmägkige emellan sistl. Riksdag
och är 1805 icke läkit försälja alt Manufactur-Jernet,
samt ej eller, ifrän sistnämnde ar tills uti
Maji mänad izos någon författning derom blifwit
»vidtagen, ehuru en förmånlig afsättning i synnerhet
af sadant Jern rinder förberdrde epoque bordt kunna
förwantas; men att deremot försäljningen sedermera
blifwit werkstäld pä en tid, da conjuncturen synts
mara^, mindre gynsam; 2:0 Dä Herr Stads-Majoren
och Åldermannen Wettin, som ivid auctionen gjorf
inrop af 2,073 skeppund 4 listp. z marker. Stångjern,
sann l,O23 skeppund 8 marker manufactureradt
Jern, och hwarföre betalning bordt erläggas
med tillhopa 22,675 Rd. 9 st. 2 r. fp., inom den
Uti Auctions Kungörelsen Utstakade tid endast betalt
16,825 Rd. Z9 st. 4 r., hwaremot återstoden eller
Rd, 5,849: r? §. ro r. utan debitering af ränta
Vti 1808 ars Hufwudbok finnes wara utbalancerad
till innewarande är, men af Fullmägtiges Protokoll
ingen uplysning star att inhämta, att Herr StadsMajoren
Wettin hos Fullmagtige begärt nägot anställd
med en del af betalningen för det köpte Jernet,
och ej eller huruwida och med hwad willor saLant
anstånd blifwit honom bewiljadt ; fä har Högloft.
Statsutskottet affat uplysning om sörhällrndet härmed
-
Den 18 November srr
med, och anledningen hwarsöre detta arend? icke!
kommit att uti Protokollet intagas- äfwensom Högt.
Ska's Utfkotiet z;No anmärkt atr Herr Stads Majoren
Westin sedermera fält liquidera berörde äler,kod med
ränka beräknad efter fem för hundrade om ä elnien
6kt deremv- Handelshuset 6rez»rst Enka Söner,
som ivid ifrägawarande Aucston afwen gjort inrop
af Jern, och med en del af betalningen öfver tiden
fördröjt, mäst betala ränka efter sex för hundrade berämad,
hwilken olikhet uii Mänte-beräkningen Högst
Stars Ui skottet ansett böra af Fullmägiige närmare
rrtrehas och förklaras.
Till fullgörande häraf fä Fullmagtige, och ds
ibland ost, fom ifrån förstnämnde lid setat wid fdrwaltningen
af Werket ödmjukeligen rillkannagifwa,
att dä någon försäljning af Riksgälds-Contoirels pä
Stockholms Metallwäg upligde Jern, icke med nä>
gon förman för Comoiret syntes kunna werkstästas
ifrän är 1800 kill löoZ hafwa Fullmägtige, i dm
förhoppning, alt en fördelaktigare coniunctur till stik
försäljning framdeles skulle inträffa, i de' längsta trott
sig böra upstjuta med Auctions anställande ä detta
Jern, deraf likwäl, sq ofta någon köpare chnnätt
sig med antagligt anbud, försäljning stelt undep
hand till högsta pris, som möjeligen kunnat erhällas,
och hwarmed fortfors ända tili är 1805, dä de
församlade Herrar Revisorer, ehuru wid priserne,
hwarkill försäljningen dilintill stett, icke något ivar
>att påminna, förordnade att ingen försäljning dädanefter
borde werkstallas annorlunda, an genom öppen
dfnekion till ben rnafibjudande- Sedermera och till
972 Den 18 November.
Ar 1808 wörö Järnprisen uti nästan beständigt fallande,
af hwilken orsak Fullmägtige, med omtanka
för Conkoirets bästa, i det längsta fördröjde med Auciions
anställande pä Conkoirets Jern; men ehuru
icke ester sistnämnde är någon fördelaktig Conjunckure
till siik försäljning wisade sig. war liknål icke eller
nägon anledning att förmoda, att genom widare upstof
dermed, nägon förmän för Contoiret stulle kunna
winnås, hwadan Fullmägtige sägo sig föranlätne
att ingä u!i författning om Auclions anställande,
dels derföre, att Contoiret siuteligen war sä ölwerhopadt
med Jern, att, efter hwad Csntoirets uti
Wägen antagne Commisiionaire, Directeuren
flere gänger anmälte, derstädes snart saknades utrymme
till desi förwarande, särdeles som det äret
införwäntades en omanlig mängd in natura lefwere»
rädt Bewillningsjern, att genom Jerneks längre
qmarhällande, en del deraf och i synnerhet de manu»
fackurerade folkerne skulle af förrosttstng taga stada,
som ock i sielfwa werket började wisa sig. Fullmägtige,
som härutinnan handlat ester bästa öfwertygelse,
hvvpas ock att deras åtgärd harwid icke lärer
af Höglvfl. Skats-Utstoltet ogillas.
Angäende det anstånd med betalningen för en
hel af det inropade Jernet, som emok stäld gansta sä»
ker borgen blifmit Herr Stads-Majoren ^Vestin be»viljadt;
sq ehuru nägot derom icke kommit att till
Protokollet anmälas, hafwa likwäl Fullmägtige icke
kunnat lämna utan afseende, den werkeliga förmän,
som Herr Stads-Majoren tillstyndat Contoiret wid
AMivnen, derigenom att han genom sine der gjorde
Den i8 November» v7Z
öfwerbud, stegrat waran och förekommit desi försäljning
till underpris, hwarigenom också handt, att
han kommit att stadna för de belydeligaste Jernposterne,
hwilka ännu till största delen stola befinnas
oförsalde, sä att han förklarat stq anse för en winning,
om han, afwen med upoffcing af räntan pä
sine utbetaldte penningar, finge assia Jernet för inrops-priscrne.
Nägon högre ränta, ä den betalning,
som icke genast erlades, an den i Contoiret
wanliga af fem procent, har icke eller skäligen kunnat
päföras Herr Stads-Majoren, sä wida han inom
rätter tid efter Auctionen anmält sig till Iernets
uttagande, och borgens ställande för hwad som uti
fulla betalningen ätcrstod: att deremot en högre ränta
blifwit beräknad ä den inbetalning som Handelshuset
6reZorii Enka L Söner försummat att i kätter
tid erlägga, härleder sig, efter Kammercraren
LaZovii afgifne förklaring, derifrån, akt bemäldte
Handelshus icke förrän efter tre weckors förlopp efter
Auctionen, anmält sig til! liquid, hwadan Kammereraren
förment siz haft anledning att päföra detta
Handelshus ränta efter sex för hundrade som desi
afgifna räkning innehåller. Stockholm d. sr Aug1809.
Pä Rikets Ständers Riksgälds-Contoirs magnar
Jod. Oult. I.sZords«IIce. L. Lkrsnzrsvzt.
I. I>. WittinZK. I. bl. l.,zur,
^nct. WsIIin, sol,, kett. Zsnäberz.
^näers Lenztslon. Jod. Lenxtskon. Isa ^r. Lsrzm»8.
I.. S.
Lika lydande med Originalet betygar
dl, k^öäslius.
Afskrift
H74
Den r8 November»
Afskrift
Utdrag af de är 1807 lisl Riksgälds»
Werkets öfverseende församlade Reviso»
rers till Herrar Fullmägkige aflärne Expedition»
->
? - Under gkanstnkng af Hwkar Aissmägklges
tiss narwarande Revision osgisne Berättelse,
hafwa Revisorerne fästat sig witz Riksgälds-Contoirets
Wxet.upköp, såsom elt ibland b? mäst wigtigs
och granlaga ämnen, hwilka inga i Conroirets föi'»
wallning»
Ulan älk L någor Matto Mi§?änNä ester wists
sätta uti ftäga Herrar Fullmägstges nit och förgfälUga
bemödande, att, efter Rikets Högloft. S anders
yttrade afsigt och önskan, befordra förminskningen
af Risets U landska gäld, hwarmed Wexel - uphandltngett
stär Uti den aldkanärmaste gemenskap, haswa
Revifoderne li^wäl leke nnna! obemäldt lämna, huru
som någon an, elming fö ekommit ti l den förmodan,
att Wexel-titigängarNe under de senast framflu.ne
2:ne är möslignvis torde hafwa kunnat medgifwa ett
större upköp, i fall CoNtviret, dels wio moderats
Courser nLgot mera lststräkt sine requlsitioner, och
dels dä Courscn af tillfällig? anledningar warit nä,
got högre, i si ll t för att innehälla med al'Wexelupköp,
post dagligen gjort försök lil! uphandli -g af
mindre
De» -8 November. Z7Z
Mindre summor, hwilka icke bordt kunna owilkor.igstt
föranleda till Coursens stegring.
Af de ifrän Boksluts - Contoiret till Herrar
Fullmägtige inkomne Rapporter befinnes, att Wexelcoursen
pä Hamburg ifrän September mänads början
i8oZ till December mänads flut samma är, att
räkna per medium, icke warit höhre utan snarare under
50 si. per N:dr Hainb. Banco, men att under
besia fyra mannder Wexlar pä Hamburg endast blif*
wit köpte till ett sammanräknadt belopp afRd. 85,675
ry si. Hamb. Banco; afwen som att ifrän den 2
Maji tilt den 4 Juli 1806 ingen uphandling ägt
rum, ehuru Coursen under sistnämnde period warit
omkring 5l si., något mer eller mindre.
Dä Hamburg nu för tiden sä tillsägande är
Medel-punkten för Europas betydcligaste Wexel-transackioner,
förekommer det mindre sannolikt, att We»
xebtillgängarne pä Hamburg wid en sa moderat
Cours, som 49^ ä 49^ 6- stokat wara sä swags
och knappa, att, i händelse Contoiret hwarje postdag
med någre tusende Rd. ökat sine Wexel-requisitioner,
sädant bordt altera Coursens läge.
En waklande och ostadig Cours kan uti Revksorernes
omdöme, icke antagas fäsom ert säkert bewiS
för minskade wexcl-lillgängar, dä man af erfarenheten
känner, att blotta freds- och krigsrykten, hwarefter
enflkilde inrätta deras speculationer, gansta östs
äro de ende och egemelige anledningar som werka
Coursens stigande eller sall. Revisorerne kunna ocö
976 Dsn 18 November.
fä swärligen stilja sig wid den öfwertygelfe, alf d-i
är bäve försigtigare och i Let hela mera körmänligt fök
Contoiret» att ottiämk med nödig warfamhet köpa
Wexlar till Len Cours, soln för dagen ak gängbar,
an a t under hepp och iörwäntan af bättre tider,
urstiuta dermev. Och akt, enär reqnj liönekne ofpnsias
efter vmständiaheterue, sadan' a<t för wäl bör
kunna nerkställas, Utan att Contoiret gettoM sine
upköp kan sigås hwarken bidraga kill underhällande
af en hög Cours, eller medwerka till desi upsät»
tande.
Befarade, men till desi werksiocher ännu aldeles
oufrönre päsöljder af Tnntoiiets C.mccUrrence med
enstil e Nemitten er, rpckas derföre icke böra biifwci
naaot st l, atr inffränkaoch än mindre aldeles in»
sialia Cvn oireis wexel.up^öpr och stilttad mäste jem--  ival göras emellan en lotcerad och mindre för^gtig
uphandling, och den, som we.kställes pä sävant satt,
att »nan endast följer Coursen Uli desi förändringar
och koper till dek pns, iom af enstilde Remiuentee
betalas.
Om uti kesie anförde reflexioner naqott 'strljaktlghet
stulle Uptäckas emellan H.rrar FullMagtiges
och Revisorernes sätt att se och betrakta CoNtoitels
wexel-upköp jämt grunderne hwarefter dek bör manie,
ras; sä har vet ingalunda kunnat wara NkeVisorerNeS
Mening, atr häiiZenom klandra Herrar Fnllnwgtiges
ätgärd, i afseende pä det framsanna, sä Nivcket mindre,
som stafwa sakeN ar af sadan beskaffenhet, »tt
den af Utgällg^n nu mera med nägon säkerhet icke
lätek
Den i8 November. y?7
täter sig bedömas, utan hafwa Revisorerne welat
bereda sig en anledning, att yttra den, ehuru till afwenlyrs
öfwerflödiga önskan, dä Conloitet siyres af
mriste och upmärksamme Förwaltare, att nemligen
Herrar Fullmägtige i möjligaste matto wille söka,
akt anmanda Contoirets Bancomynts Fonder till Utrikes
gäldens'förminskning - - -
Rätteligen krattslimerad, betygar
krociolius.
Mrlst.
Lit. L.
Utdrag af Herrar Fullmägtiges till rogx
ärs Revisorer aflatne Skrifwelse af d.
16 Nov. sackma är, angående Riksgalds-Contoirecs
Wexel-upköp.
Högwälborne em. - - Till swar ä Herrar Revisorers
Skrifwelse under d. g dennes, innefattande
Reflexioner öfwer de ären isoz och 1806 af Riksgälds
- Conkoiret werkstalde wexel-upköp m. m., fä
Fullmagtige följande manligen meddelar
Wid Urhandlingen af de betpdeliga summor utk
Wexlar, som utgöra Contoirets ärliga behof, hafwa
Fullmagtige fästat afseende, ej mindre pä RiksgaldsContvirets
egen fördel, an pä den inflytelse, Coursell
förhällande aga pä Näringarne i allmänhet och
§jerde Band- r2g, rs4.. i fyn«
?78 Den 18 November
i
synnerhet pä Rikets Ständers Banque, i anseende
titt desi Silswerförräd och Realisationens gäng.
Detta har warit orsaken titt den af Fullmagst.
ge wid Wexel - uphandlingen faststälde grundsats,
att aldrig genom erbjudande as en högre Cours söka
att erhålla Wex'ar, som warit nödige till upfyttandet
af de prioaie Nemittenternes behof, ehuru en
sädan Cours-förhöjning för ögnablicket kunna wara
Mindre känbar för Conloiret.
Om Fullmägtige hwarje postdag stulle require.
ra en wik ester behofwet lämpad summa ilti Wexlar,
fä hade Trasieruerne, hwilkas upmärksamhet altid är
rigtad pä Riksgälds-Contoiret, säkre akt der Åtminstone
efter förra postdagens högsta Cours, finna en
afnämare till fikt Wexel-förräd, af de private Remittenterne
allid fordrat Z si. derutöfwer, och pä sädant
sätt ifcän postdag litt postdag i det ytterst möjliga
updrifwa Csursen.
Fullmägtige hafwa utaf en mangärig erfarenhet
funnit med ContoirekS och det allmännas fördel
mäst öfwerensstammande, ait tili en ester omständigheterna
lämpad Cours emottaga all hwad Boursen
astmer utan a-t lockas genom utsigten af en större
winning. Pä detta sä r har Conkoiret allid förr eiler
sednare erhållit Bourscns hela Wexel, öfwer stolt
och undwikit concureuce med andra Remitienter,
hwaras CoursenS stegring stullr blifwit en oundwikelig
föl>d.-
Äftan
Den !8 November. 979
Ifrån beloppet af de summor salunda erhällits,
hafwa Fullmägtige ock med fullkomlig säkerhet kunnät
dömma om Wexel - tillgängarne^ och derefter bestämma
Contoirets Cours. — Således hade Fullmagtige
under loppet as Juli och Augusti mänader
or I8S5, dä bekydeliga summor aflämnades, en saker
anledning att nedsätta densamma anda till 42?
st. Dä äter tillgängarne emot årets sint wisade sig
mindre, och Fullmagtige uti steppningens uphörande
trodde sig finna en saker orsak dertill, sä ansägo
Fullmägkige nyttigt, att wid 1F06 ars början öka
Contoirets Cours, samt fortsätta wexel-uphandlingen
ända till Mait mänad samma är, dä krigsrygten
föranledde till Coursens hastiga stigande auda till
52; st.
Sadana rygten, hwilkas utspridande af Trastenterne
allid befordras, äro oftast till sin grund och
befarade följder origtige och inflyta merendels blott
en korrt tid pä Coursin. Fullmagtige kunde derföre
ej af en sadan anledning höja Contoirets Cours ytterligare,
förr än utstepningens gäng, säsom en werkelig
orsak till Coursens förhällande, blifwit utrönt,
och instälde säledes wexel-uphandlingen under Maji
och Juni mänader 1826, men fortsatte den äter wid
Juli mänads början till Zoz L Zr st., som dä ansägS
för en efter exportens förhällande lampeli-r
Cours.
Riktigheten af detta omdöme har utgången be.
sannat, sedan utaf Kongl. Bergs-Collegii undcrdäniBerättelse
till Konungen, rörande 1826 ärs tillökning
-
980 Den l8 November
-
ökning uti Smidet, inhämtas, att 1826 ärs exporr
af Stångjern war 56,632 ff:pd 8 listp. n m:kr
mindre, och af Manufactur 12,542 ff:pd 18 listp.
6 m:kr äfwen mindre an ;8oz ars, utgörande detta
tillsammans en minffning af 67,175 ff.-pd 7 listp.
7 m:kr, hwaraf en brist af circa 650,202 R:daler
Banco uti wexel - tillgängen nödwandigt borde upkomma.
Dä n>! 1805 ärs Werelupköp bestego sig till
1,412,434 Rd. 6 A. 6 r°, och 1826 ärs endast lill
Nd. 636,32-2: Z4 st. 7 r., sa igenfmnes en naturlig
orsak sä wal kill denna stilnav, som kil det senare
årets högre Cours, och alt Contoiret hwarken til!
Le gängbara, eller ytterligare förhöjde Courser är
r8o6 kunnat erhälla ett större belopp i Wexlar.
Att för Trastcnterne göra Wexel-lefwereringen.
lättare, hafwa Fullmägtige äfwen ären 1825 och
1826 emottagit betydeliga summor uti L. Sterling,
Hwilka genom Contoirets försorg, uti Hamburg blifrvit
försålde, dels för Wexelsaljarens, dels för Contoirets
egen rakning, enar sädant efter Coursens förhällande,
utan akt äfwentyra betydelige förluster, kunnat
ffe .— Och är i sädant afseende, innewarande
är redan en summa af L. 55,212: 7 4 d. Sterling
uphandlade, - - - ,
Rättelizen transumrradtbttygar
kröäelrus.
Den i3 November. 98 r
afskrift
Lik. D
Utdrag
af Protokollet, hållet uti Riksens
Högiofl. Ständers Stats-Utstkott d. 28
Augusti 1809.
S. D. Af Herrar Fullmägtiges Riksdags»
Relation har Stats-Utskottet inhämtat, huru soni
hwarjehanda utwägar till Bancomynks erhållande, under
loppet af arén 1802 och rZ-oz af Herrar FullMaglige
blifwit widtagne samt begagnade, dels genom
ett förstnämnde ar i Leipzig uptagit Län, dels
genom inköp af Silfwer, som Swensta OstJndiffcr
Compagnie! erbudit och mot betalning i Creditsedlar
lefwererat, och dels genom imvexling afBancomynk
mot Creditsedlar och 50 procents agio: widare, rut,
sedan de salunda samlade Bancomynts tillgängar
kommit att ytterligare förstärkas, sä wäl med den
del af Wistmarste Pantskillingen, hwilken, uppä Nådig
befallning, i Januari manad 1804 till förräntande
uti Riksgälds-Contoiret blifwit asiämnad, sorn
genom en fortsatt imvexling af Bancomynk, Herrar
Fullmägkige, för att undwika och bespara vnödige
Ränle-utgrfter, först d. 23 Juli nystnämnde är 1804
lätit tillsiuka Contoiret för emottagande af Län i
Bancomynt, och derefter ingått uti författning, akr
dels genom inwexling af Banquens Realisations. Obligativner
med 4 procents ranta och dels genom utlåningar
mot ränta göra ContoiretS öfwerflödige
BancomyntS-Fonder fruktbare.
Före
-
s§2 Den i8 November.
Förenämnde med hwarannan sä nära och oskiljaktig
gemenskap ägande hushällnings-anstalter, hwilka
egenteliZen synas tillhöra en witz del af RiksgäldsContoirets
forwaltning, har Stats-Utskottet, esser
det, uppå Urskottets befallning, alla nödiga uplysningar
sä wal uti Herrar Fnllmägttges Prokololl
och Contoirets Räkenskaper, som de ifrän wederbörande
uti Dolsiuts - Contoiret infordrade upgifter,
blifwit hopsamlade, uti ett sammanhang till skärskådande
företagi/; och wid hwilken granskning de olika
omständigheter och ställningar, hwaruti Contoiret
sig befunnit, de tider hwarje operation ägt rum, hos
Stats-Utskottet kommit under nogaste öfwerwägande.
— Stats-Utskottet har tilllika i förwäg bordt erindra,
att, sä wida en del af ifrägawarande operationer
blifwit föranledde af sä aldeles oföruksedde händelser,
atc detza operaiioner, i anseende lill deras öfwerensstämmclfe
med eller afwikelfe ifrän Riksgälds - Conto
irets Reglementen och Jnstruekioner icke kunna
jämföras och pröfwas, Stats-Utskottet, i saknad af
positiva föreskrifter, till grund och rättesnöre antagit;
Riksgälds - LontoiretS lagliga förmän, såsom
uti dylika fall ven enda allid och owilkorligen gällan»
Lag; hwadan icke blott Riksgälds - Contoirets skada
och förlust, utan äfwen en uragtläten ögonskenlig
besparing eller eir försakad sannolik winst blifwit ämnen
fär Stats - Utskottets upmärksamhet och granskning.
Ibland vfwanberörde hushällningsanstalter förekommer
i ordning aldrasörst det är 1802 i
Leipzig
Den >8 November
-
Leipzig nptagne Län, hwiiket till största delen blifwit
indragit uii Silfwer.
Höglofl. Hemliga Uchkottets wid ärs
Riksdag för Riksgälds Eontoiret utfärdade Instruc.
tion gifwer wäl icke någon anledning dertill, att Utsandste
Län stulle sökas och begagnas för andre behof,
än akt dermed omsätta annan Utrikes gäld. —
men wid öfwerwägande af de flere uti Herrar FullmägLiges
Protokoll samt Riksdags - Relation andragne
»Val, hamrade sä ival ifrån »övwandighe^en af ett dysikt
biträde till I iländstr Creditens upratthällande
som ifrån Contoireis framtida förkofran, hwilkcn
endast genom Realisationen kunde befrämjas, will
Stats - Utstottet förmoda att denna Operation af
Riksens Höglofl. Ständer godkännas.
Beträffande sedermera det näst före Realisationens
början af förra Swensta Ost-Zndista Compagniet
för Contoirets räkning inköpte Silfwer till ett
belopp af i.-,0,0-22 Rd. fp. samt imvexlingen af
Bancomynt, sa har Stals-Utstotter funnit dessa operationer
sä bestaffade att de ofelbart, såsom i flere
afseenden nyttiga och gagneliga lära winna Riksens
Höglofl. Ständers bifall.
Wid en allmän öfwerstyt af de Bancomynts
tillgängar, hwilka salunda titlflu it Conkoiret uti annan
wäg an genom upbörden af Cvntoirets Intrader
samt wanlige Inrikes Län uti Bancomynt, synas
desse Bancomynts tillgångar, i anseende till deras
serskilda beskaffenhet samt inflytelse pä förhållandet
§84 Den 18 November
med
Contoirets flulder, lika som fördela sig uti
s:ne stag.
Genom det Silfwer, hwilket uppä Leipziger
Läner influtit har Conrviret, enligt Bancv-attefler,
Skal fin behållning uti Banqucn med
Rd. si. rst.
823,024 ,4 —
och likaledes genom Wisimarfle
Pantflillingen med - - » 720,002
eller tillhopa Rd. 1,553,204 24
Men för denna Vancomynts tillgäng, hwilken icke
tillförene ingått uti Rikets Rörelse - capital, utan
först genom Contviret kunna sättas uti omlopp, har
Contoiret deremot ädragit sig en ny för ränta löpande
fluld.
Det Bancomynt äter, hwilket erhållits genom
inwexling samt upköp af Silfwer mot betalning i
Creditfedlar har icke rubbat förhällandet af Contoi»
rets stulder eller ästadkommit någon annan förändring,
an att Contviret sätt Bancomynt att disponera till ett
belopp fwarande i warde emot de härföre utgifne nya
Creditfedlar; och till hwilka Creditfedlars inlösen,
riär tiden dertill kunde inträffa, detta Bancomynt
alisa utgjordt eller bordt utgöra en serflkild Reali»
^tions-fond.
Esker en sädan framställning af förhällandsk,
har
Des r8 November- §85
Har Skats-Utstoktet trott sig sinna en saker wagledrang
för bedömandet af de hushällnings anstalter,
hwilka aldranarmast kunnat komma, ull fräga. -
Dä Riksgälds - Contoiret, efter hwad redan anmärkt
är, blifwit belastadt med Ut- och Inrikes ärliga
Jnlresien för vfmanberörde utomordenteliga skuld
af mer an en och en half million R-.daler fp., har
den omtanke icke gärna kunnat stiljas ifrän en nitist
och upmärksam Förwaltning, art i den mohn detta
Bancomynt icke ansets behöfligt för Contoirets Inrikes
penningörörelse eller tillfälle saknats, att anmanda
detsamma lill Utrikes skulders sfbördande,
efter möjligen söka befrämja förminskning uti Conroireks
öfriga Bancomynts gäld, eller åtminstone icke
öka den med nya län.
Sädant hafwa ock Herrar
Fullmägtige iakttagit, enär Herrar Fullmägtige den
23 Juli 1804 rillstutit Conloiret för nya Inrikes
Län. — Men dä sä wäl uti Herrar Fullmägliges
Protokoll, som de ifrän Boksiuts-Cvntoiret erhällne
upgifker, anledningar förekommit, att, wid tillämpningen
af besia allmänna principer, siere undantag
ägt rum, hwilka icke synes wara föranledde af nägre
förändrade omständigheter; äfwensom att wid de frän
Contoiret stedde utläningar af Bancomynt, Contoirets
säkerhet och förmän mindre än wederbordt bliswic
radfrägade; sä har Stats-Ukstottet funnit angelagit
alt pä det nogaste gransta alla dit hörande detailler.
Till Vägledning harwid, har Stats^Utstottet ansett
sig böra följa de allmänna Beslut, hwilka i nä--  gon matto röra besia ämnen, och af Herrar Fullmägtige
-
986 Den 13 November.
ricie blifwit widtagne ifrån 1804 ärs början till den
28 Juli 1808, dä Contoirets Mining sa markeligen
förändradee genom det till Kongl. Maj:t och Krona»
meddeldre Län af twa och en tredjedels Millioner
R:dr sp.
Af sädana allmänna Beslut förekommer aldraförsi
det, som af Herrar Fullmägtige widlogs d. 12
In;. 1804, och i följe hwaraf räntan ä Contoirets
Bancornynts Obligationer skulle fä god^göras utöfwer
firfallvdagcn, sä framt Innehafware» wille omsalta
det försallne Capitalet.
Berörde Beslut, hwilket icke finnes wara kungjordt
Allmänheten, hwars rättsdet äfwen rörde, ä«
syftade tydeligen och hwilket Protokollet äfwen ukwisar,
att genom en siik Inneha fwarena af Contoirets
Obligationer bewiljad förmän bereda ät Contvrret
Baucomynts tillgängar, hwilka, med äberopav an,
ledning af BokflutsConkoirets uti Protokollet intagne
Rapport, ansägos nödwändige, att hallas uti beredskap
till liquiderande af förfallande skulder i Banconwnr.
Ulan att inga uti närmare undersökning om och
huruwida förhållandet imellan Contoirets Nllgängar
pä Bancomynt samt möjeligen förestäcnde utgifter
warit Zädant, alt i Januari mänad 1804 inrikes
Län med serskild upoffring och kostnad bordt sökas,
har Stats-Utskottet nu endast fastat upmärksamhet
dera, att Herrar Fullmägtige den 23 i nyffnamnde
mänad eller blott ellofwa dagar efter ber ifrägawa
rande
-
Den 18 November- 987
randeBeslut fattades, uppä flriftelig anhällan af nu
mera aflidne Kammar-Nädet ak Le^erllröm, bewiljat
anticiperad inlösen af 5 stycken Riksgälds-Contoirets
Obligationer, hwardera ä 12,000 Rd. Sp.,
och till betalning förfailne i Januari manad 1812,
hörande till den summa af 150,020 Rd., hwara
Riksgälds-Contciret utgifwit Obliga< Loner till Kongl.
Sla s-Contoirel fäsom ersättning för revenuen af Ge,
nerai.Disconken; och för hwilka Obligationer, alla löpande
med Z procents ranta, och förfallna är 1812.
Kongl. Stars Contoiret, jämlikt Kongl. Majus till
Herrar Fullmrg.tige aflätne Nädiga Bref, ftulle tillbyta
sig uti Kongl. Krigs - Collegio säkre fastighetslån,
hwilka derefter, jemte en ännu större summa
af flike Län, stulle anwändas till Vanquens betalning
för de ar ,786 Stats - Merkel meddeldte Län
till Magazins Inrättningen.
De uppä berörde summa återstående 100.000
Rd. i Obligationer besinnas äfwen under loppet af
Alars, April och Maji mänader 1804, och således
under en tid, dä Contoiret annu hölls öpet för All»
mänhctens insättningar af Län mot 5 procents ranta,
wara inlöste, hwarjcmte och inom d. 2g Juli
1804 eller den dag, Contoiret tillstöts för Bancomynts
Län, ätstillige andre Obligationer före förfailotiden
blifwit liguiderade, säsom t. e. den zo Apr.
1804 en Adelig» Cadette - Skolan tillhörig Obligation
af d. zo Dec. i8og, stor 4000 Ro., den 14
Maji menne dito pä tillsammans zzo R:dal. och fä
widare.
Pro
-
5)88 Den 18 November.
Protokollet utreder icke i hwad märkelkg matto
Contoirets Bancomynts tillgängar blifwit förökade
under de ellofwa dagar, hwilka skilja imellan d. r i
Januari, da Herrar Fullmägtige widtogo förenämnde
Besiut,som hade för afsigt, akt upmun.ra insättningar
af Bancomynt; och d. 2g Jan. elter, samma
dag, Kammar-Rådet ak 8o§orlcköm första gängen
LcwiljadeS anticipera!) inlösen af Contoirets Obligsrioner.
Salom stal finnes wäl besparingen af ränka
wara anförd, men dä harwid möter den omständighet,
att Contoirct under samma tidsrymd, som Obligationer
anticipations-wis inlöstes, hölls öppet för Allmänhetens
insättningar af Bancomynt, samt StatsUtskottet
således icke kunnat inse och uptäcka någon
för Contoiret äsyftad förmän, att genom anticipalion
betala Obligationer, hwilka först efter ätta ärs förlopp
wvre förfallne, dä Contoiret utan all inskränkning
pä samma tid lätit utfärda andre Obligationer
pä blott syra ar och enahanda ränta; sä nödgas
Stats-Utflottet anmoda Herrar Fullmägtige att närmare
ukreda ett sä ojämnt och stridigt förfarande samt
derwid tillika upgifwa de grunder, pä hwilka räntebesparingen
wid hwarje serskilt tillfälle, dä Obligationer
före d. 2g Juli 1804 genom anticipation kommit
ark inlösas, blifwit beräknad, hälst beloppet af
Allmänhetens infattningar af Bancomynt mot ränta
troligen icke kunnat calculeras till jämförelse mot de
summor, hwilka i förtid finnas wara betalde.
Den
Den >8 November. 9L9
Den 2Z Juli 1804 fattades pä sätt redan anfördt
är dek Befluk, att någre Inrikes Län icke sturle
titts widare emottagas eller omsättning tillätas af
redan förfallne eller framdeles förfallande Capital
med undantag af sadaNe publique Fonder, hwilka,
enligt serstildc författningar eller aftal, uti RilsgäldS-Contoiret
kommo art förräntas.
Detta Beslut finnes wara grunvadt pä följande
stal, ncms. r:o att Contoir^ vfwanberörde dag agde
en stående Fond uti Banquen af circa Millioner
R:dr Sp., oberäknad den summa af 620,000
R:dr som Conkoirek mot 2 procents ränta under Discont.
wilkor uti Banquen får nyttja. 2:0 Att de
före Realisationen utgifne Obligationer i Bancomynt
i det närmaste antingen blifwit inlöste eller nyligen
omsatte, sä att Contoiret pä flera ars tid icke kunde
komma att beswäras med kraf af BancomyntS
skulder. z:o Att ofwannämnde tillgäng uti Banque!)
af circa 2 Millioner roo.ooo Rd. sammanlagd
med bet betydeliga öswerstott uti Contoirets inkomster,
sedan alla wanlige faststälde ärliga utgifter
blifwit bestridde, hwilket efter Realisationen med säkerhet
kunde päräknas, lämnade Contoiret öppet tillfälle,
att, utan biträde af Inrikes Län, öka asbo»
lalningarne pä Utrikes gulden uti all ben widd som
wexel-killgängarne ester sannolikhet möjeligen skulle
kunna medgifwa.
En sädan af Herrar Fullmägtige i Juli mänad
1824 gjord beräkning af Riksgälds - Contoiret dels ägsnde,
dels till för wäntande tillgångar jämförde
mot
syo Den l8 November
mot
utglfterne, har Staks-Ulstotret funnit bade wära
grundad pä dä warande förhällandet och äfwen
sedermera af erfarenheten till desi riklighet fullkomligen
bekräftad.
Redan wid 1824 ärs slut besteg sig för delta
ar summan af Riksgälds-Contoirets inkomster genom
de Contoir» tillstagne Fonder till nägot öfwer En
Million 700,000 Nd. Sp., sä att efter afdrag af
amortisiements Fonden 322,022 Rd. Sp. som utaf
den inflytande bewillningen stall ärligen aflämnaS
till Riksens Ständers Banque, återstående beloppet
till Riksgälds-Contoirets egen disposition utgjorde En
Million 420,200 Rd. Sp. eller 322,000 Rd. Sp.
utöfwer den summa Högloft. Hemliga Utstottet wid
1822 ärs Riksdag paräknat.
Contoirets ärliga faststälde utgifter till Ut- och
Inländska räntor sann amalgams betalningarne i
Holland och Antwerpen, jemte Wcrkets underhäll till
afiöningar m. m. för är 1805 och de nästföljande ä«
ren kunde deremot icke upgä till högre summa, än
omkring En Million Rd. Sp>, och hwaraf circa
822,200 R:dr skulle remitteras till Utrikes orter, sä
stt öfwerstoitet med full säkerhet kunde päräknas till
4c >,222 Rd. Sp. ärligen, sä framt krig och dylika
olyckliga händelser icke inträffade.
Om derföre detta öfwerstott af 422,220 R:dr
är igen beräknas för 5 är, och tillhopa stäs iro med
Contoirets behällning pä Räkningen uti Banquen»
som wid 1804 ärs flut war något öfwer En Million
-
Den r8 November. 99 l
lion Nd. Sp.; 2:0 Difcontckanet i Banquen 600,000
Rv. Sp.; z:o killgängarne uti det är 1799 köpke
och pä Seockholms Merallwag odisponerade Jern
tillika med ett obetydligt partie Bewillnings-Jern,
altsammans endast beräknadt till 60,000 Rd., och
siuteligen Contoirets fordringar hos Discont-Werken
i Stockholm och Götheborg för Actiecapiial och forstraekningar,
bestigande sig till nägot öfwer 600,220
Rd. i Cceditsedlar, fwarande i »värde mot 400,000
Ro. Sp.; sa upkommer för alla Z arén en samman^
räknad summa af 4,060,000 R:dr, hwilken äter fördeld
pä hwaroera äret utgör nägot öfwer 800,000
R:dr Specie.
Utom de wanlige faststälde utgifter, hwilka har
ofwanföre arv beräknade till En Million Rd. Sp.
om äret, kunde under de Z arén Calculen omfattar
eller ifrän och med 180Z till och med 1809, nedannämnde
utbetalningar komma uti ftäga, neml. i:s
förfallne Inrikes Bancoinynts Capital, och 2:0 utelöpande
Ccedusedlar, sedan Banquen af hela Maffan
inlöst Femton Millioner R:dr.
Enligt Boksluts-Contoirets uti Herrar Fullmagtiges
Protokoll för den 23 Juli ,804 intagne
Rapport, förföllo till betalning af Contoixets BancomyntS
Obligationer till Sedelhafwaren, nemligen?
992 Den 18 November.
R:dr si. r.
Är 1805 47,411 25 4
— 1806 31,402 38 5
— 1807 625,615 13 4
— 1808 482,063 ic>
— 1829 11,085 24
S:a Nd. 1,197,578 13 i
Genom de uli Contoirets upbörd influtne Creditfevlar,
hade under loppet af är 1804 förhällandet sä
märkeligen förändrats, att i stallet för att Contoiret
ivid 1804 ärS början skulle anfwara för en summa
af Rd. 4,601,218: 27 si. 3 r. i Creditsedlar, staduade
ivid samma ars flut Contoiret icke till last mera
an Rd. 2,647,558: 26 si. eller i Bancowärds
Nd. 1,765,039: 1 tz. .4 r. Sp., sä att hela beloppet
af förenämnde 2:ne utgifts killar utgjorde tillhopa
Rd. 2,963,617: 14 si- Z r-, eller närmare Tre
Millioner Rd. Sp., dock bör harwid anmärkas, att
i samma mohn Baneomynts Obligationer det ena äret
blifwit inlöste, i samma mohn skulle rante-utgifterne
för desic Capital de derpä följande arén förminstas;
och dä ivid 1804 ars flut för Banqnen
annu äkerstvde uppå de af Banquen ätagne 15 Millioner
Rd. i Creditsedlar, att inlösa Rd. 11,841,903^
36 si. 3 r., sä borde efter sannolik uträkning, hela
den summa uti Crcoitsedlar af Rd. 2,647,558: 26
si«, hwars inlösen Contoiret skulle besörja icke förr
än efter gansta mänga är komma att beswära Contoiret.
När
Den 18 November. 993
N'r nu beloppet af ds inom 1809 ars sint
förfallande Obligationer kill Sedelhafwaren jem e
Crediksedlarnes warde i Bancomynt, utgörande, elter
hwad rekan anfördr är, tillhopa omkring Tre Millioner
Rd. Sp., afdragas ifrån Contoireks för desia
behof calculerade tillgångar af Rs. 4,060,000; sa
aterstär något öfwer en Million Rd. Sp., hwilken
summa under ofwannamnde 5^ är till ökade afbetalningar
pä Utrikes galdea således kunnat afsattas och
bållås uti beredstap, sä alt med inberaknande af de
800,000 R:dr, hwilka ärligen stola remitteras, hwarje
ar kunnat upköpas Wexlar för en Million R:dr
Sp.z och hwillet belopp torde wara sädant, att uphandlingen,
med afseende ä wexel-tillgängarne, och
Jmporkeurens behof, icke lärer högre kunna updrifwas,
om ock conjuncturen ett och annat är skulle
wara mera gynnande.
Hwad angar de är 1810, och päföljande area
till betalning förfallande Baneomynts Obligationer,
sä och när man undantager Wisimarske Pansestillingen
700,000 Nd. och dylika stående Capital, utgjorde
deras belopp, enligt Boksluts - Contoireks osman
äberopade Rapport, den 2g Julii 1804, blott '
Rd. 124,780, sä att Inrikes Bancomynts-kkulden r
framliden icke i någon matto kunde falla Contoiret
befwarlig.
Högloft. Hemliga Utskottets Instruktion af är
„8oo, innehäller wäl art om Inrikes Län skulle
kunna erhällas kill större belopp, an som behöfwes
för omsättning af Inrikes Capital, stola Utländska
Zstde Band-125 __ rs6. stut
-
994 Den 18 November.
stulder dermed betalas; mcn denna föreskrift synes
icke wara sä owillorlig och bjudande, alt Contoiret
utan att behöfwa dylika Län för dessa ändamål, skulle
belasta sig med ranta för nya Inrikes Capital.
Och dä Riksgälds - Conkoiret i följe af det redan
anförda, efter gansta säker uträkning, icke kunnat
tarfwa biträde af Inrikes Län, hwarken för
omfattning af andre förfallne eker förfallande Jurikes
Capital, eller för tillgörande möjeliga ökade afbekalningar
pä Utrikes gälden, har Stats - lUstoltet
ansett för sin del Herrar Fullmägkige hafwa rätteligen
förfarit deruti, att Herrar Fullmägkige, med afseende
ä Contoireks sannskyldiga nytta och förmän,
den 2Z Julli 1804 inställt widare emottagande af
Baucomynts-Län.
Stats-Utstottet har likwäl icke utan förundran
mast erfara, att, sedan Herrar Fullmägkige sjelfme,
efter ungen öfwerläggning och nppä gansta walgrundade
stal en gäng pröfwat. Cantoirets belägenhet
wara sadan, att någre Inrikes Län åtminstone
pä flere ärs tid skulle kunna behöfwas, Herrar Fullrnägtige
inom gansta korrt tid härefter uphäfwit
werkan af deras fattade Beslut, i sä matto a t Herrar
Futlmägtige tilläti ätstilliga Cassör och aswen
enstildc Personer, att emot Z ProCents ränta insatta
Bane..myrns Capital; och derigenom ädragit Contoiret
cn betydelig Utgift till ärliga Jnteressen ä sadane
Capital.
Dsn
Dcn 18 November. 995
Den 27 Augusti 1804, eller ungefärligen en
manad ester det ! frägawarande beslut widlogs, haft
wa Herrar Fullmägtige aldrasörsi tillätit Kongs.
Lrzarecks-Direciionen att uti Contoiret mot Z ProCent
fä förränta sine bchällne medel; widare och pä
Expeditions-Secreterarens nu mera Herr Stals-Secreteraren
och Riddaren Ilerlstelms till Protocollet
den 12 Ilovember nystnämnde är ä Kongs. Ordens
Castornes -vägnar amnäldte anhällan, hafwa Herrar
Fullmagtige äfwen bifallit, att de Kongl. OrdensCastorne
tillhörige medel skulle mot 5 Procents ränta
uti Contoiret fä insättas; och hwarwid såsom "skäl
anföres, art Herrar Fullmagtige hade sig bekant, det
Kongl- Ordens Castopne icke äga tillfälle att ä fastigheter
göra Ukläningar, utan beständigt redan frän
Kongl. Riksgälds Directionens tid hast sine Carita!,
hwilkas belopp är obetydligt, un Riksgälds-Fonden
innestäende; hvarefter under loppet af arén 1805,
1826, 1807, och lill den 28 Julii 1808, dä Contoiret
ånyo öpnades för almänhetens insättningar af
Bancomynt, Obligationer, stälde sä wäs till ätstillige
andre Castor som Scdelhafwaren, med Herrar
Fullmägtiges serskilda tillåtelse blifwit u färdade till
belydetige Summor, sä att hela beloppet af det salunda
mot s Procents Ränta insckte Bancomynt
utgör något öfwer Ro. 200,002 Specie.
Stats-Utskottet har icke kunnat utröna, akt nägre
åtminstone bindande öfwerenskommelser eller aftal
söre den 25 Julli 1804, ägt rum emellan Riksgälds-Conioiret
samt de Castor och Personer, hwilka
under den lid, Contoiret warit lillsiulit för allmänhetens
-
99b Den >8 November.
tens insättningar af län, efter serskild tillåtelse, uli^
Contoiret fält förränta Bancomynts Capital.
Det har wisierligen icke kunnat undfalla Stats.
Utstottet, art wid ett sädant Werk, sam Riksgälds»
Contoiret, hwillet har en mycket widsträkt penninge
rörelse,
alla beräkningar nödwändigk mätte göras
icke blott pä de narwarande behoftven, uran äfwen
omfatta de mera aflägsne samt i följe häraf erfordeliga
fonder, enar tillfällen yppas, hopsamlas och
hallas t beredskap för desic sistnämnde behof, och
Stats-Utstottet hade derföre gärna antagit en sadan
konsideration säsom gä ande stil för de afwikelser
ifrän Herrar Fullm äg i ges en gang widtagne Besirtt,
hwilka här vfwanföre äro anmärkte, sä framt icke följande
omständigheter, efter hwad synas will, fuäkomligen
wederlägga den tanke, att Contoirets närwarande
eller framlida behof harwid kommit uri betraktande.
i?o Aro alla Obligackonerne med undantag af dem,
hwilka tilt Kongl. Lazaretts-Direclionen blifwit utfärdade,
ställde blott pä 4 ä 5 är.
s:o Äro de till Kongl. Ordens-Cafforne först utgift
ne Obligationer långt före förfaltokiden infriade,
hwarefter nya Capital äter blifwit insatte och äf,
wrn genom anticipation betalde- hwilka operationer
oafbrutit kommit akt fortsättas, och hwarpä
säsom epempel endast mä anföras: att en till
Kongl. Swärds-Orden den ig November 1804,
utfärdad Obligation pä zzo Rd. förfallen den lz
No. '
Den i8 November- 997
November 1829, inlöstes den 19 Mars 1808»
En dito till Kongl. Nordstjerne-Orden af den rz
November 1804, stor 240 Rd., förfallen den ig
Ostovember 1809, inlöstes den 5 November, 1807;
En dito til! Kongl. Wafa - Orden pä 110 R:dr
af den ig November 1804, förlasten den ig November
1809, inlöstes den 5 November 18-07;
En dito till Kongl. Seraphimer Orden af den 16
November >804, pä 1.450' R:dr, förfallen ven
16 November 1809, inlöstes den 8 Junii 1807,
0. s. w.
Och dä de tid efter annan för Kongl.
Ordens Castorne insatte Capital före sörfallotiden
alkid blismit betalde, och sädant jemwäl inträffat
med de sista- återstående obligakionerne, hwilka genom
anticipakion blifwik inlöste i Junii mänad
detta är, ehuru Contoirek efter den 28 Julii 1808,
warit och ännu är i behof akt söka Inrikes Bancomynts-Län;
sa tyckas de för Kongl. OrdensCastorne
under benämning af stående län insatte
medel, i sjelfwa werket endast hafwa warit depo.
nerade emot 5 Procents Ränta pä en uti Contoi»
ret öpnad Discont-Räkning.
z:v Hafwa Herrar Fullmagtige, efter hwad redan
anmärkt är, i början af är 1824, latit uppä enftilde
Personers begäran genom anticipation inlösa
de till Kongl. Stats-Contoiret säsom ersättning
för Revenuen af General-Difconten Utgifna Obligationer
till ett sammanräknadt belopp af 152,000
Rd. Specie, ehuru deste Obligationer icke förr än
är 1812 lill betalning förfallit.
§98 Dm 18 November.
4:0. Är Länet till Götheborgs Stad i Apris mänad
180Z, bewiljadt pä z:ne ar och 6 mänader derefter
stedd upfägning.
5:0. Hafwa Herrar Fullmägtige redan den Z December
1804, uppå wederbörandes begäran, bwiljat
inlösen af en Amiralitets Krigsmans - Catzan
tillhörig fordran, stor Rd. l i?,iZZ: z8j. 6, Specie.
enligt Riksens Höglo-!. S anders R.vers af
är !7ZI', och hmitken fordran Kongl. Maut genom
rescript.tili Direktionen af bemäldte Casia v.
2 Januarii 1784 i Räder behagat förklara såsom
orden lyda: "böra anses sä om ett hos Kongl.
Maj:t och Kronan ständigt stående Capi al enrot
4 ^ proCent ränta och derifrån dek icke yrkas elier
tagas ma, förr an Rikets tillstånd det kan
medgiftva". Och fluieligen
6:0. Hafwa Herrar Fullmägtige i Maji mänad
1807, ingått uti en med betungande wilkor för
Riksgälds - Contoiret förenad afhandling om almänna
Brandförsäkrings-medlen, just för alt icke
deswaras med desie mebel, deni Contoiret annars,
efter de Författningar hwilka da wero gällande,
utan äftvenlyr af.upsägning, till sine behof kunnat
nyttja och'fri t disponera.
Af desie nu anförde omständigheter will nogsamt
simas, att de emot almänna Författningen den az
Julii 1824, tillatne undantag icke haft för afsigt,
att försäkra Contoiret om Bancomyins tillgångar för
framrida behof, enär Herrar. Fullmäglige ä ena sidan
-
Den ^8 November. 999
dan före föxfallotiden läkit återställa de uki Contoiret
insatte Capital; och ä den andra warir angelägne,
att skilja Contoiret wid sä beskaffade Lätt - Cr ika ,
alt Contoiret kunnat ständigt fä behälla dem, och af
hwilka Amiralitets Krigsmans - Cassans förenämnde
fordran iiZ,!Zz: z8. 6. Specie endast dragit 4*
xroCent ärligt Interesse.
Och som Räntan för de Capital, hwilka blifwik
emottagne af andre an almänna Brandförsäkrings
werket, emellan den az Julii 1804 och till d.
28 Julii 1808, således synes wara aldeles borrtskänkt;
sä har Siats-Utskottet welat anmoda Herrar Fullmigkige,
akt inkomma med omständeligk utlåtande öf.
wer de här osman anmar te puncter; och tillika lä»
ta författa samt'Stats-Utskoltet tillställa en Specifikation
pä Contoirets Behållning uii Banqven hwarje
dag något Län »Capital, med undantags af almänna
V andsörsäknngs medlen, emellan den az Julii
1804 och den 28 Julii 1808, af Contoiret blif»
wik emottagit; och äfwenledes en uträkning öfwer
den ränta, hwilken för dylika Capital till den 28
Julii 1808, dels blifwit betaldt och dels till nyssbe,
rörde dag warit uplupen, men icke liqviderad.
Beträffande de ifrän Riksgälds-Contoiret skedde
utläningar af Bancomynt, hwilka icke finnas äga
någon grund uti Riksgälds. Contoirets Reglementen
och Jnstructioner, sä har Stats - Utskottet, man att
miHwioröra sjelfum utlänings - principen i almänhet
blott fästat upmärksamhet wid sättet, pä hwilkeL
desse utläningar kommit akt ske.
iooQ Den i8 Norember»
Om Stats Utskottet också skulle godkänna utläningarne
i anseende till sjelfwa principen i asman-'
het, sä har S.rats-Ukftottet härigenorn icke medgifwit,
att utläningar bordt ske pä annat satt, än att Contoirets
säkcrhed samt högsta nytta och förmon wid alla
tillfallen blifwir wäroad och iagttagen.
Nar Riksgälds-CoMoirets manliga förhållande
genom en flik Herrar Fullmägtiges algard en gang
blifwit sä sörändradt, art Contoiret ifra» läntagande
biifwit ett utlaningswerk, sä will det synas som
utläningarne bordt regleras efter sädane grundsatser
och uträkningar pä högsta lagliga winst, hwilka äro
gemensamma för alla utlaningswerk, med undantag
af dem, hwilka till understöd för wiste näringar
eller serjkilde ändamål kunna wara inrattade.
Stas-Utskottet medger wäl, att, i afseende pä
länetiden samt Hypokeqyen, enahanda grunder icke
kunnat wara lackpelige tvid Riksgälds-Contoiret,
som wid andre utlämnas»werk; men detta medgif»
wande uresluter dock icke tillämpningen af oflvannämnde
almänna principe gf ^ hagsta Lagliga
winst.
Också är det efter denna principe Stats-Utskotket
företagit sig granskningen af de fran Contoiret
stedde uttäningar, i synnerhet lill andra än Kongl.
Stats-Werket samt allmänna Magnius Directionen,
Wid denna granskning hafwa följande omstan,
dighster fästat Stats - Utskottets upmarksambet, dem
Stats
-
Den 18 November. ivor
Stats - Ukstottet alfsä funnit böra närmare utredas
och förklaras.' neml.
i:o Finnes icke något almänt och formeligt Beslut
om uiläningar af Herrar Fullmägtige wara »vidtagit
eller wista grunder, i anseende lill Läne-tiden,
Räntan och Hypokhequen utstakade och faststalde;
uran tyckes det, län af 15,006 Ro., med Z procent
Ranta, som den 24 October 1804, aldraförst
hemil judes asiidne Kammar-Radek ak So^erlkröm,
hafwa warit aldeles tillfälligt; och pä lika färt
synes förchällandec wara med del i ordning följande
län af 4,500 Rd. kill Stads-Mäklaren Oailhwilket
den 6 December samma är mot enahanda
Ränta blifwit ulgifwit.
Liv Ehuru Conroiret redan den 8 April 1805, ansags
äga sä berydelig fond uti Bankomynt, som
kunde umbäras för Conkoirets egne utgifter, att
Herrar Fullmägtige tilltrott sig kunna understödja
Gölherorgs Stad med 202,000 No. Specie; och
Herrar Fullmägtige samma dag äfwen bewiljat
Commerce - Rådet kjörnberg ett län af 32,202
Ro. Specie samt andre ulläningar till betydelige
Summor derefter kommit i gang; finnes likwal
det icke wara almanheten kungjorde, att län uti
Contoiret kunde erhällas.
Stats.Utskottet har icke kunnat inse, i hwad
matto det ffolat wäcka nägon för Cvntoirets Tredit
skadelig upmarksamhet, om genom en annonce
Uli Tidningame blifwit tillkännagiswit, alt Contoi
ret
-
ic>c>2
Den i8 November.
ret hade en genom tillfällige händelser samlad och
för nägon tid umbärlig fond i Bancomynt att
emot wista wilker förränta. Deremot synas
flere fördelar genom ett flikt kundgörande hafwa
kunnat winnås. — Contoiret hade dä fatt tillfälle
att sjelf bestämma och förestrifwa wilkoren i
anseende till Läne-Terminerne, Räntan och Hypotheqven^
och icke, såsom nu stedt, bchöft'atnöms
utan åtskilnad med Panken af inteknade och lösa
Reverser, bättre och sämre Actier; utom det, akt
§enom etk sä öppet sätt att handla, asta misttankar
derom kunnat undanrödjas, att Contoirets Lantillgängar
förnämligast hlifwit tillhanda hällne
för dem, hwilka uti Contoiret kunna äga rela»
tioner.
z:o Synes den ordning bordt iakttagas att Län icke
annorlunda, än uppä strifteliga ansökningar,
kommit att meddelas, och att alla sädane ansök- '
uingar, chwad de kommit att bifallas eller afstas,
blifwit inregistrerade och till deras innehöll uti
Herrar Fulimägtiges Protocost unteknape, hwaris
genom Riksens Högloft. Ständer och Revisorer
med mera tillförlitelighet kunnat utröna, huruwida
Contoirets säkerhet och förmän wid alla lillfällen
blifwit bewakade.
4:0 Har det förekommit anmärkningswärdt, alt endast
A procents ränta blifwit fordrad, dä likwist
6 procent eller wänlig ränta troligen kunnat erhällas,
i synnerhet om Contoirets urläningar blifwit
Almänhelen kundgjprde.
En
Den i3 November- rooz
En sadan lanka har Stats-Utstottet ansett icke
kunna wederlaggas dermed; att Lane. Capitalen
ärv utlämnade pä korri are äterbetalningslid, enär
de är 180Z, utgifne Län till enskilde Personer
befinnas wara meddelte emot Reverser ställde pä
Sex mänaders ups'gning:
att Contoirer sjelft
endast betalar fem procents ränta, torde icke kunna
äberopas säsom något stal, att bewilja Läntagaren
eftergift af en procent i den Ränta, som
manligen för Län betalas. Och hade det warit
sä mycket mera st l att yrka 6 procent Ranta, som
de i egenstav af Hypothequer afiämnade inteknade
samt lösa Reverser burit enahanda Ranta, samt
Slciiernd uti Tifconkerne och Tull-arrendet gifwit
en mycket större afkastning, som ät Läntagare» bkifwit
beredd och af honom begagnad under den tid
vesta aclier warit uti Contoiret Hypothequerade.
:v Uri de för län utgifne Reverser synes nägot för.
behäll icke wara gjordt eller ä Contoireks sida begagnadt
i anseende till tiden, när Capikalet af län»
tagaren stulle fä äterställas; hwarigenom ofra
händt, att Läne-Capital, antingen tillfullo eller till
nägon del, efter Läntagarens egit god finnande blifwit
liquiderade, samt räntan beräknad endast till
betalningsdagen, ehuru nägon upsagning, efter
Protocollens föranledande, hwarken ä Läntagarens
eller ä Conkcirets sida stedt.
En sädan omständighet
har Stais . Ulstottet sä mycket mindre
kunnat undgä anmärka, som den förmän läntagare»
härigenom sy-'es hafwa sätt tilgodo njuta
nödwändigt stolar rubbg alla calculer för ett nyt--
io24 Den i8 November.
tigt amvändande af Contoirets tillgängar, enär
Contoiret saknat all underrä telse om tiden dä sadane
Capital af C ntviret kunde rill andre län
disponeras. Och hade Stats-Utlko tet "förmodat,
att uti Herrar Fnamägliges Protokoll sinna antecknadt
hwarje gäng »ägor län bliswi' rlpfagdt,
jemte stalén dertill, sä mycket mera som dcsta åtgärder
icke, utan efter Herrar Fullmägliges ge»
mensamma öfverläggning och bestick funna widtagas.
Men dä desta uplysningar uli Prv ocotckn
nu saknas, mäste Stats U: stöttet taga för gifwit,
att, om en del af de ifrän Contoiret utgifne Län
blifvit akerstäldc eller afbetalningar gjorde, fädant
icke tillkommit i följe af nägon upfägning
n an helt och hällit fatt ankomma pä Läntaga.
rens godtycke.
6:0 Hrr det förekommit anmarkningswärdt att, den
ä länen förfallne ränta icke blifwit ordenteligen
infordrad och erlagd för nästledit är, da, enligt
den förtekning, som medföljt Herrar Fullmäqtiges
Relation och ar daterad den 21 ststledne April,
Räntan ä gansta mänga Län till mycket betydcliga
Summor, hwilka redan är ,806, blifwit
bewiljade, berörde dag befinnes wara obetald.
7:0 Enligt Protokollet den 10 Mars 1828, hafwa
Herrar Frstlmägtige, uppä Stads Mäklaren vallip
strifteliga anhällan, bifallit, att genom Cmrtoirets
ombudsman lala söka Imeknfig för Ofwerste
- Lieutnanten L. VV- I^ocks den 25 April
1826, till Kammererarcn Östermark eller Ordres
utgifne
Den i8 November. iooz
utgifne Revers ä 4,220 Rv. Specie såsom resteranoe
köpestilling för Si enet Farsta i Siorkholms
Län, hvilken Revers af denna sistnämnde blifwit
endosterad och derefter af Hypotheguerad
till fäkerhet för ett af Contoiret den 4 September
ofwanberörde är 1806, meddeldt Län af 4,000 Rd.
Uppå Oaill/s tillika utgifna ffuldfedel till C.ntoirec
med dera teknad förbindelse af Kammcrera
ren
Vougt såsom för egen gäld.
Och ehu»
ru inwändning emot Jntekningens bewiljande
blifwit gjord samt Rättegång med Ofwerste - Lieut»
nanten kock pä Contoirets bekostnad fullföljd och
hwiiken ännu ar oafstlltad, samt Reversen genom
Comvirets försorg äfwen blifwit beivakad uti Kam.
mereraren Östermaiks Concours wid 9chEds
Bergs-Tings-Räkl,i Wermeland, sinnes dock Cvn.toi»
reis fordran icke förr an den 16 Februari, detta
är wara upfagd, hwarken hos Läntagare», SurdSMäklaren
Oaill/ eller Camivnisten Kammereraren
Vougt.
Beträffande^de till Discont-Werlen i Malmö,
Götheborg och Äoo meddeldte Län, sä förekommer
harwid aldraförst, att Borgmästaren L. ^1. i>lorälinst,
enligt Herrar Fullinägtiges Prokocoll för den
28 November 1805, ä Discont - Werkets i Malmö
magnar skrifteligen anhällu, att Herrar Fnllmägiige
wille meddela Discont - Merkel ett Län af 102,000
Nd. i Banco emot Z procents ärlig rama och g
mänaders upsagning samt erbuden säkerhet rui Direclionens
förbindelse, och Jmekning uti DiscontWerkels
glla killgängar jemte Direcrionens Ledamöters
-
Ioo6 Den 18 November.
ters enhilda borgen, akt en för alla och alla för en
answara. Och akt dessutom uli Malmöhus Lans
Landt-Rämerie fäsom Hypocheque deponera" DisconlWerkets
ägande Fordrings» Doeument till belopp
swarande emot länet; hwilker Directionen önskade
att efter hand fa urtaga emot Obligationer pä io,ooo
Rd. hwarje gäng, men ari efter sig företeende omständigheter
fä berörde Obligationer infria och äterbcläna,
dock sä arr ingen Uttagen Läne-Summa förräntades
mindre lid än gine mänader.
Härtill biföllo Herrar Fullmägrige i sä matto,
att emot deposition i Contoiret af fädane Hyporheguer,
som innefanade fullkomlig säkerhet skulle m»
lärlingar till Malmö Discont Werk göras af 10,000
Rd. Banco i sänder, under willor af ofelbar ärerbekalning
efter z:ne mänader; dock wille Herrar
Fullmägrige hafwa sig förbehållet att hwarje gäng
Län ästundades, efter befinnande vmftändighecer fä,
dant bewilja eller afsiä, emedan en bestämd, större
Summa till delta behof ej kunde afsätcas och Di»
scont-Werker killhandahallas.
Nägre försträckningar till Discont - Werket i
Malmö finnas icke hasina kommit i fräga förr än
den ao Augustii 1807, dä efter Herrar Fullmägtiges
Beslut, emot Difcont-Werkers wanliga Obligationer
stälde pä en mänad samt med g procents ränta
infattas - - - Md. 25200
Likaledes den 15 Sept. samma är - 25,000
och den 17 December d:o - 20,000
Lid. 70,000
En°
Den r8 November?
Evligt Herrar Fullmägtiges Protocoll för den
ii Februarii 1808, be.viljades Discont - Werten i
Malmö och Götheborg, uppå Kongl. Siars-WerkekS
Garantier, serskilde Län af 100,202 Rd. till hwardera
Werkers emot g procents ranta, och i afräkning
hwarä för Malmö Discont Werk Ultogos pä följande
dag eller den 12 Febr. 1808 ' Rd. 50,022
- den 25 diio dito 52,222
fä akt Disconl-Werkek i Malmö sistberörde dag innehade
en Summa af 172,222 No. Specie mor z
procems ränta.
Efter der denna Summa blifwit npsagd fann
72 222 No. den 26 Ockober 1808, inbetalde, anhöll
Discont» Werket den zi i samma mänad att
emot 5 procents rama och Sex mänaders upsägning
fä lohälla de äterstäende 122,222 Ro., hwilker i
fä matto bifölls alt prolongation bewiljades tills
widare för deste 122,222 Rd. emot serskilde Reverser
med fem procents ranta och g:ns mänaders upfägning.
Till följe af Herrar Fullmägtiges Besiur, den
gr Augusti 1807, insattes uri Götheborgs Discont
mot Obligationer med z procent rama Rv. 25,222
Likaledes den 14 September
25,220
Ro. 52,222
Och i afräkning ä det här ofwannämnde
serffilde Län uppå Kongl. Srats
Transport
52.222
1208 Den l8 Nsvembor.
Transport ZO/oo-o
Werkets Giranrie utrogs den 29 Februarii
l8o8 - Zo.ooo
den 17 Mars dito zo.ooo
Ester det deste , - Ro. 1^0*000
blifwit upsagde bewiljades Discont-Werker i Götheborg
den g I?ovember 1808, omlätkning af hela
Summan 150,000 Ror. emot g:ne serskilda Rever
ser
hwardea-a pä 50,000 Rd. siälde pa z mänaders
upsagning med 5 procents ränta.
För Abo Discont-Werk, äro enligt Herrar Fullmägtiges
Beslut, insatte emot Reverser pä en mä.
nads upsagning med g procems ränra, nemligen:
den 9 November 1807 - Ro. 10,000
den 27. dito dito - 10,000
1808 den 12 Januari! dito - 10,000
Och uppå Kongl. Secreteraren ^Vilkiolmkong ä Di»
scont-Wcrkeis magnar fkrifteligen gjorde anhållan,
bewiljades Disconr-Werket den 18 Februaris 1808,
ett Län af Zo,ooo Rdr Specie mot g procents
ranta, hwilker Län, ester bemalde Kongl. Secrelcra»
res tillkannagifwande, skulle wara högst nödwändlgt
för uprätthällandet af Werkets Credit, sedan genom
inträffade omständigheter, Discont-Werkets mgisne z
procents Reverser pä en gäng till betalnings erhäl
lande
kommit att upwisas; warandes Uti Herrar
Fvllmägciges Prorocoll icke anfördk något annat skäl
för bewiljandei af detta Län, än akt, som orden ly
da
:' LontoiretS säkerhet icke periclitcrade''
Att
Den i8 AovembeL. ^209
Ätt Eoutoirets penningar blifwit insatte nti
E)iscontcrue endast emor z procents rama, dertill
tvede anföras såsom skal att »esie Capital anjettS
umbärliga endast för en ganska koret rid.
Herrar FullmägtigeS Protokoll för de dagar da
dylika insättningar blifwit bestnrads, nrrcda icke förhållandet
af Contmrers Baucoinyurs tillgångar samt
heffaffenheten af förestående utgifter, sä akt StarsUiffoltet
i saknad as dehe nplysningar, icke kunnat
utröna och bedömma, hnrnwida, med afseende pä
Coinoirets förman, hvilken harwid blifwit äberopaddenna
urwäq akt förränta Contvirets medel, före
eller senare bordt komma uti fräga. ^ Sä mycket
är dock säkert att gansia märkeliga misicäkninqae
ägr runi i auseeube till liden, da Conroiret skolat
komma uti behof att Disponera de uli^Disconternö
insatte penningar, när nrgangrn wisär ätt Conroiret
kunnat umbära dem, icke blott mänader/ utan till
och med ett helt än
Stars - Utffortek har också swart att skilja D
ifrån den tanka, att ju tillfälle j?olat yppas sött
Conloirct, alt mot rörlige och myckel säkre Hypoteqnes.
af almänt godkäsde Actier fä sink öftverflö»
dige penningar med merri fördel förräntade, sa framt
ÄUmänheten blifwit underrättad om denna tiligaNg
pä län uti Contoiret. Det stknlle wäl kunna ill.
tvändas, ark Jnsältttingarne uti Diftsnterne skedt
endast pä en mänads upsägning och att nägön enskild
man icke garna welat förbinda sig till äkerld
Zjerde Band- 127 i«8" tätning
ISIS Den 18 Novcmbev
-
ralning ester en sä korrt vpsaguings-tid; men mom
Ler ordcntelige Län finnas wara urgifne mot Reverser
endast pä en månads npsägning, synes en
längre- upsagnings lid eller z:ne mannder icke bordt
Lliflva nägot hinder att söka en haare ranta, dä
fcäga block är om de Summor, hwilka mi Dijconrerne
kommit att iusätcas, enär Riksgälds-Coittoirc!
^gt öppet, air kill mindre förmodade mgistcr disponera
Distonk-Lancl uti Banquen under den rid desse
uklänre Capital blistvik infordrade, hwarföre ock
Det anförda ffälet as en ffyndsammarc scerbekalning,
icke'kan lili alla delar godkännas, och hwilker dest»
utom endast skulle-kuiiua gälla för sä dane insättningar
hwilka bUsum föranledde af ett tillfälligt öf»
»persty pä penningar, men icke wara lämpeligt pä
De Discont - Wecker, i Göcheborg sch Malmö i Ferbruani
manad r8oZ serskildt bcwiljade Län cf
200,000 Rd. till hwardera Wecker äfwen mot en
fä lindrig ränka, som z för hundrade om äret. Näs
Discont - Morken sjeliwe sökte län uran ark härtill
Vara anmanade af Conkoirec, -var dek Concoirek
sorn kunde förejlkrifwa wilkoren bäve i ena och andra
affcendec, och har Stars-Nrstocker icke pä nagel
särk kunnat förklara, hwarföre Herrar Fulimägtige,
när defie län anssgs kunna urlämuas, icke begagnade
stg af tillfället, att förffaffa Conrouer en större inkomst
af ränta-i synnerhet som Borgmästaren Istorcklinck,
enligt hwad här osman arifördk är, redan är
2805- erbudit Contoirek s prscenrs ränta för de for»
firäcksingar, hwarmcd Herrar Fullmägiige wills bispringa
Discont Werkct r Malmö.
Rike.
Den i3 Novem her^ tors
ÄikLgälds-Contoirct har icke någon förbmdelse
6tt understödja Discont - Werkci,, och någon annan
gemenskap är icke heller emellan desto Werk och Contoirek,
än ben som beredes genom förhållande emellan
Läntagare och Längifwake. Skars - Utskottet
wiil icke inlåta sig nri näaon nndcvsökning om ben
nylla Discont Werkön kunde riliskynda näringarne,
men Stars-Ulffotttt anscr dct dock Mara uppenbart
att näringarne lika kraftigt konunit att understödjas,
antingen Disronr - Werkcn kill sine urläningar fält
nyttja ContoiretS penningar mor högre elter lägre
ränta, sä arr ben lindring un räntan pa sörsträckningarna
ifrån Contoirct, Discont-Werten fält tillgodo
njuta, endast warit en af Conröiret gjord upoffring
till förmän för Actie Agsrcna, hisllkas Winst
härigenom kommit alt befrämjas»
Hwad flutcligen angar bet län af ZS,voo Rd.,
som i Fcbruarii ^iänad 1808 blifwit bewiljabk Discont-Werkst
i 2tbo mot z procent ränta, sa förekommer
härwid ben serskilda omständighet, akt Discont
- WerketS egir Ombud medgifwit, akt WerkctS
Credit fallit ttti almänna Opinlvnen, och hwilkee
war en följd af ett med fullkomliga skäl besa rädt
fiendtligt inbrott i Finland. — Och wid ett sädanr
förhållande sunes mrget skäl icke haswa marit föc
handen, att Conkvirer, som icke äger någon gemen»
skap med Discont-Werkst i Äbp, skulle blsttftallas
för bet afwenryr, ärr äiminsicme ganska länge skiljas
ifrän all disposition af sine penningar, hwiikct
nrgängen ocksä bestyrkt, dä Cotuoirel anim ar nri
»säkerhet, huniwidc; eller när xrnningarne kunna
Ater
-
rois Den i8 November.
äterfaS. — Det län hwarmed Contoiect ansett fig
bära bispiinga Discont-Werkst i Äbo, har icke cl.
ler i någon matto gagnar Werket, hwars rörelse
genast afstadnat, uran har genom en sadan operation
endast upkommit det förändrade förhållande,
att enskilde personers fordringar hos Discont-Werkst
för Reverser och utelöpande Assignarioner pä
RiksgäldS-Tontoiret blifwit öfwerflyttade.
I anseende till hwad sälunda förekommit, har
Stars-Utskotttt funnit sig föranlälit anmoda Herrar
Fallmägtige, akt Urlatandt öfwer hwarje af de nu
anmärkte pnncter meddela.
^ Derom Utdrag af Protokollet skulle utfärdas.
Nr och vag, som föreffrifwit star.
Pä befallning,
kröciLrius.
Lika lydande med dcn afgängnr Original-Expedition,
Setygar
dl. krääeliur,
Lit. E
Äfstrifk.
Odmiukr Memorial.
Genom Utdrag af Protokollet för den 28 sistZednc
Augusti har Höglvfl. Stats» Urffottek gifwir
Zullmägrige tvid handen, huru som Högloft. Utffok»
Den r8 November.
tet, jemte inhämtad kännedom af Fnllmägtiges widragne
åtgärder till BanconiyntS erhållande äreu
1802 vä) i8oz, dels gcn-m dck i Leipzig upkagne
län, dels genom inköp af Silfwer och tels medelst
inwexling mot Credirfedlar och 52 proeeius agio, tillika
sästcik npmärkfamhel wid de fersklldte beflut,
hwarigenom dels innehafware af Conioirets Obligationer
falk sig godkgiord ränka dera Utöswer förfallodagen,
med willor akt Eapitalet ffulle omsättas,
dels Obligationer, som icke warit till betalning förfallne,
blifwik inlöste, antrc deremot utfärdade a
nya län. för emottagande h maras Contoir et en annan
tid äter warit tillsiutet, samt förstrackningac
lämnade till Disconlcrnc i Götheborg, Malmö och
Äbo emot z procents ränka; hwilke serskildte bcflue
föranledt till anmärkningar, deröfmer Högloft. SkatSNlskottet
behagar infordra Fnllmägriges urlakande;
och anse Fnllmägtige, som pä de skäl Protocsller
och Handlingar innefatta, äro förwissads, art Rikets
Högloft. Ständer skclr, lika med hwad Högloft.
Stars-Utffottet förmodat, gilla förstberörde åtgärder,
således endast ettersta, akt i enahanda afseende
närmare uplysa orsakerne till sistnämnde Bestut,
as hwilka i ordningen förekommer:
r:o Det af den 12 Januarii 1824, angående Rån,
lans betalande ä ConioiretS Obligationer uröfwev
förfallotidcn, med rvilkor af CapiralekS omfäkrning,
hwilker skedde, att derigenom förskaffa Comower
vestö större Bancomynrs - Fonder till bestridandr
af sörestäende utbetalningar; och att nägon kun,
görell ester hwad af Högloft. Slars s Utfforrer
Lr
?or4 Dcn 18 Novenlbev
Ak
werder anmärkt, icke utfärdades om ett Mant
Beslut, war en följd deraf, alt del icke rörde andre
än Sedelhafwarena, hwilka ivid Abligationcrnes
upmisande i ^.'ontoiret nogsamt dlefrvy derom
underrättade,
2:0 Akt Fnllmagkige, såsom Höglefl. Stars-UtffcXtct
äfwenledes anmärkt, korrt derpä elier den 2Z i
samma mänad bewiijar oiuicipcrad inlösen af
50,vyo Rd. och s. dcnnera rinder loppet af Martti,
Aprill och Maji mannder berörde är af
roo.svQ Riksdaler, bestående i Riksgälds - Contoirers
till Kong!- Statk-Coinoirct i ersättning
för revenucn af Gencral-Discontcn utfärdade Obligationer
^ äswcnsom att, innan den 23 derpå
följde Julli, elier den dag- Colikei.et tillsiörs för
Baneomynks Län. jcmwäl andre Obligationer söre
förfailotidcu blifwir liqvidcrade, hade till grund-,
icke blott räntans besparande, utan ock det Allmännas
betjenande, hwarä Fullmägtige, sä ösra
omstäudigheterne det tiiläru och Contoiret derigenom
någon skada icke^Vekt, attid gjort afseende,
som medförc nytta för Edntoirct och giswil styr,
?a gt Dest Credit.
Aw Att, sedan den 23 Julli izog bliswit bcflmik,
det nägre Inrikes Län icke skulle tills widare
cmorragäs eller omsättning tillstädjas af redan
sörsallns eller framdeles förfallande Capital, med
undantag as Mane Publigue Fonder, hwilka, enligt
serMldc författningar eller aftal, rikt RiksgächZ-Eomoirek
tomms att förräntas, Fullmägtige
derefter
Den i8 November.
ror -s
derefter utan näare sädane förbindelser den 27
näst derpå följde Augusti tillåtit Kongl. LazarettsDireclione»
och den 12 Roveinber samma är
Kongl. Ordens - Catzorm-, nit emer § procorus
ränta sä insätta deras Capitaler i Conroiret; äfnicn
som att under loppet af arén 1805, 1806,
1807 och till den 28 Julli 1808, dä Contoiret
ånyo öpnadcS för Allmänhetens insättningar af
BancomyntS Obligationer, stälve sä wäl till andra
Castor som till Kedelhafwarcn, med Fullmägrigc6
tillåtelse blistvir utfärdade; hwilke serstildke
Bestut Höglofl. Stats-Ulftotlct ansett eniok hwarannau
stridige, och förauledr till ven ranke ho»
Höglsfl. Ukffotket, akt dcrwid icke s?ati kommit i
betraktande hwarkcn Contoirers närwarande eller
framtida behof.
Men dä Fnllmägtige, i anledning af hwad
salunda förekommit, fä tillfälle uplysa, att sedan deir
2Z Julii 1804, till den 28 Julii 1808, någre nya
Län? Capitaler af andre, än Hennes Kongl. Mastt
Enke - Drottningen eller Pnbligvc Werk och Castor,
till förräntande icke blisroit emoktagne, eller nägra
nya Obligationer utfärdade, sä wida enligt hwad
bilagde förtekning nrwisar, de under den 25 Julii
specificerade moro inlämnade till omsättning den 2g
Julii, sä att till dem, såsom redan inkomne, icke
kunde lämpas dek först samma dag fattade Beslut,
att icke emottaga län; och en del af de öfrige lil!
Scdelhafwaren stälde tillkommit i stallet för äldre
Obligationer, hwarpä nägot godkgjordes, utan att
betalningstiden pä återstoden förlängdes, samt dest-.
utom
ioi6 Den >8 November.
Utom någre smärre Obligationer, som icke wörö för»
fallne, Nlbykte emot e» större a lika furinna; förmena
Fullmäktige, der den anmärkte stridigheten, som
således endast skulle röra Ob!igationc> ne tillhörigs
Hennes Kongl. Maj:! Enke - Drottningen och de
Publique Casiorne, endast innefatta ett sädant undanlag
ifrån Författningen, hwilket hwad de förra
angeck kan hända f?ul!c fyntS nog smärt akt wägla,
dä sä wäl Hennes Kongl. Maj-k Enkc-Drortningen
som Hans Kongl, Majit önstat att sä deras i Contoirer
deponerade Capilalcr wiv förfallotiderne omsatte
eller prolongerade, och i afseende pä de senare
eller Public,ve Werks och Catzore, sä mycket härdare
att assia, som, dä underhjelpande af sidane inräluiingar,
hwilka äro till förmän för del Almänna,
tycktes wara en god garnis, Conkoirct af denna
orsak ansäg sig i wist matto skyldigt; att dertill bihfstga,
För den tanke, att Fullmägtigs wid dcsie ät,
gärder icke stwlar warit nog upmärkfamme pa Contoiret»
warande och framtida behof, har Högloft,
Stats-UifVotkek ytterligare lagdt till grund: l:o att
alla Obligationerne med undantag af dem, forn kill
Kongl. LazarettS-Direciionen blifwit utfärdade, wörö
ställde blokf pä 4 a Z är.
Utom det att i Fnllmägrigeö magt icke stätt,
stk i allmänhet förcsikrifwa en längre rid för Capiralcrnes
förräntande i Contoirck, ffnlle ert sadan!
vilkor ashä^lu de fleste att har insticka stna pennin»
gar, sistst ffomoiret tilläfrveutyrs kunnat behöswa ^
Den ls November. rsi?
ech för <itt wid ett sadant päkowmande angelägkr
tillfälle kunna i framliden hafwa »ägor att påräkna,
fyures nyttigast, att i den delen lampa sig ester LanKifwareiias
åstundan, som i anseende till Läne-Terminen
detzutom instämde med hwad srän Couloirctförsta
början warit manligt.
2:0 Att Obligationcrne till Ordens«Cafiorne käng!
före försalloiiden infriades, hworcftcr nya Capital
ater insakleö och äfwen genom aulicipation betaltes.
Den fördelagtiga utsigt, ContoirctS affairer efter
Realisationens början wisade och' flere ar fortfor,
gjorde att Fullmagtige funno förmånligt att inlösa
Ccmkvirels Obligationer före förfakokiden, och
da denna för Csnlviret iagttagne hnshällniug hade
till syftemäl Riksgälds-ComoiretS bästa, trodde också
Fullmagtige sig pä andra sidan, i anseende kill
Cafiors och Publique Werks gagn i allmänhet icke,
eller böra wägra art emottaga deras penningar, da
Conloiret derom anlitades»
Z-o Att Fullmägtige i början' af är 1804 inlöst
Riksgälds ComoirckS eill Kongl. Staro-Conlviret
i ersättning för revenuen af General - Diskonten
utgifne och sedermera pä Wadstena KrigsmanshusCasi»
östverlätne Obligationer ä tillhopa 150,000
Riksdaler: I hwilket amne Fullmägtige NN endast
Åberopa hwad derom här osman finnes anfördt,
med tillägg: akt Fullmägtige ansägo sädant
fieg destomindre betänkeligt, sedan Riksgälds-Con,
loirer
r^i8 Den l8^ November.
rmrcr genom Wisimarffe Panrffillingen sätt en -A
kerydskig ^o.nd, hwilken efter den n?eb samma
PaurMking kvidtagne författning af Contoiret al»
«d skutte fä begagnas och Starswerket Lera endast
erhålla ärliga räman»
4:0 Arr Läner till Götheborgs Srad i April manad
1805 bcwiljadcs pä Atne är och 6 mänaders
derefter sledd upsägning.
Om någonsin Contoiret sikokat ägt are gä mw
drom tillhanda med åsidosättande af någon Desi egen
fördel eller uträkning, hwrlket med detta Län aldra»
minst inträffade, tro Fnllmägnge, arc Högloft. Stars»
Utskottet skalk gilla en försträckning, som hade för.'
ändamä! arr hjelpa olycklige, och dymedelst sätta dem
r ständ, arr utgöra den gärd, som Contoiret tillkom,
men Utan understöd i den mest angelägna stund kuns
nät äswcmyra arr för alrid förlora.
5:0 Att den g December 1824 inlösen blifwit be»
wiljad af en Amiralitets Krigsmans-Casisn tills
horig fordran stor nz,iZZ Rd. z8 si. 6 r:st.
Speris, änskönt samma fordran warit förklarad
för erH ständigt stående Capital emot 4 ^ prseenr
ränta.
Det"är »visit, arr nämnde fordran icke kunde
Zterkräfwas förr än Riken? tillgångar medgafwo dest
betalning; men härwid kom derjemte i betraktande,
att CsHaus inkomster genom Last-penningars in«
dragning och räntyrnes erläggande »ned Credir-Sed»
Ar
Dcn 18 November. roiy
lar blilwit minskade, att Gratialerne för Enkor wörö
nedsatte kill Adelar qf deras belopp, akk Castan
aade sierfaldiga ansökningar om stående Län emot
Inteckningar och 6 procents ränta i stället för 4 Zprocent,
som Riksgälds . Contoiret betalte. Cahans
Inkomster skrille således ökas med nära 1702 Rd,
Banco om Dest fordran blefwe af Riksgälds - Contoiret
liqviderad.
Och dä tvid anhäkan derom
Contoiretö tillgångar ganska wäl medgäfwo en sadan
återbetalning; hemställa Fullmägtige till Högs.
Srals-UcskottekS närmare bepröfwande, om det icke
i sä fakla omständigheter war bäde en pligt och en
rättwisa, att godtgöra medlen, tillhörige en Inrättning,
hwars föremal är, att gifwa ett nödtorftigt
underhäll ät sä mänga hundrade högst behöfwande
Pensionairer samt Gratialister af alla Closter med
Enkor och Barn; jemte hwilka alla bewekande skäk
Aswen bör räknas dcn för Contoiret derigenom besparde
omkring Z200 Rdr ärliga ränta,
6:0 Att Fullmägtige ar 1807 ingått i afhandling
om allmänna Brandförsäkrings - medlen, just för
att ickj beswaras med Veste medel, dem Contoiret
annars esker de Författningar dä wörö gällande.
Utan äfwcntyr af »plägning till sine behof kunnat
nyttja och disponera:
Det skäl som föranledt till omförmäldte steg innefattas
i Protocollet för den 21 Maji nämnde är,
hwilka efter FnIImägriges tankar dä warit qällands
nog, när Contoiret knuds umbära ve Summor, som
för Brandförsäkrings» WerketS räkning insattes och
Den r8 November.
till något understöd för Conkoiret i en framtid d?»
stomindre wörö akt påräkna som de alltid för Regvisirion
mäste hällas j beredskap till riröctalning.
Men dera i alla falk gäldas ränta, sam ju större insättningar
ne blcfwo desto mera alcid skulle ligga
Comeij till last.
Om i sa beskaffade' serskildte fall Fukkmäqrige
gjort crr ekkee annat undantag ifrån de i allmänhet
widtasine Beflut, hoppas Fullmäglige, att Högloft.
Stais - Atskottet sinner fada, t hofwa ffctt pä goda
Ml, uran någon försummad omtanka för ContoiretS
däwarLirde och framdeles blifwanoe behof, hwilka,
betragmde ester Rikets närw«rrandc belägenhet, best»
utan omöjligen kunnat förutses Hälst hade Fnll
mägrige
lika med hwad Högloft. Stors - Utskottet
trott mars en möjlighet, mekar anwända Conroirers
tillgångar till en större uphandling af wexlar för std
dermed mmdska den utländska skulden; men förrådet
«f Mxiar, som ökas icke af Penninge-tillgängen
uran af Waru-Exvorrcn, skulle delas emellan Jmxorleurerne
af den utländska waran och RiksgäldsConroirct,
som wifterligen pa det sorgfälligaste och »
möjligaste matto werk st alde uphandling af wexlar,
och uphöevc dermed icke förrän Coursin steg. Skulle
FMmägtige, uran afseende dera, ändock budit tili
ali Ltkomma en större del af de för andre behöfvande
Ncmitrenrer tilkgängekige wcxlar, hade sädanl
nsdWändigr orsakar Coursens yiterligare höjaN'
de, och hwad werkan dekra kunnat medföra för Csn-,
toircr, Näringarne och Utländske warupriferne Lärer
HSglofl. SraLS-Urffomk nogsamt sinna.
Den 18 November» rorr
Och dä tvid stikt förhållande Fnllmagtigr icke
kunde i den mohn, som ContoirctZ PeMnge.-killgän»
^ar medgäfwo, anwända dem kill Leras framför akt
bestämda ändamål, trodde Fullmägtige sig rätteligen
förfara, dä de i annan wag fokle göra Conkvirers
Capikalrr pä nägok sätt fruktbare, hrvilket ock gas
anledning kill de rikläningar som sedermera stkekt och
wid gransVningsn hwaraf Höglost. Stars-UlsVsnet
funnit anmärkningSwärdtr
1:0 Att något allmänt och formeligt T-efluk, derom
af Fnllmägthre icke skall blifwit widkagir eller
Wiste grunder i anseende kill Läntiden, Räntan och
Hyporheqves utstakade och faststaldc, man arr de
Län, som först medbelkes symes aldeles rillfällige:
Akt stadga något sadant allmänt Bestut, som ä
den ena sidan skulle binda Contoirel, ost) ä den au»
dra blifwa ert rättesnöre för alla, hwilka kunde
hafwa specnlakion pä läns »plågande i Coutoirer,
ansägo Fullmägtige kltnnat hafwa nog widsträckta
följder, da afsigte» icke war att göra Contsirer till
hwad man egenreligen kallar ett Utlånings Werk,
uran synres Fullmägtige tillrackeiigr, art dä någon
vm läns erhällande sig anmälte, sadant borde <m»
komma pä serMdt pröfning, som också städse, innan
»agot Län blifwit bewiljadt, föiegäkt; och wörö
wal de första utläningarne rillfallrge i sa ma.ro, akt
»agon sLulle göra början, seda!, anledning gifwirs
dertill att Penningar kunde i Comonet emot Ränra
och goda Hypokhegues fäs, hwilket snart försoordes
bäde ibland Mäklare och andrei, sä akt Län wisterii
gcu
»
-
iv2ä Veit r8 Novembee.
gen wille erhällas af flere, än Contoirek dermeö
kunde betjena.
2:0 Att genom Tidningarne Allmänheten icke blifwik
kungjordt, det län i Comoiret flode att fä, hwit-»
ker Höglofl. Stars - Utskottet förment skolat tillskynda
Conroirer flera fördelar; da Contoirek kunnat
ägt tillfälle att sjelft bestämma wilksren L
anseende till Lane-Terminerne, Räntan och Hypothegues,
och icke, fom nu skall skevt, behöfl ärnöjas
utan atskillnad med Panter af inceknade
och lösa Reverser, bättre och sämre Aktier, utom
Vst att genom elk sä öppet sätt att handla, alla
misstankar derom kunnat undanrödjas, att Contvirécs
Lane-tillgängar förnämliaast blifwit hällne
tillhanda för dem, hwilke i Comoiret kunna äga
relationer.
Om Riksgälds-Comoirei hade i allmänna Tidningar
kungjort, alr Län emot behörig säkerhet och
6 procent ranka der kunnat erhällas; sä är wäl arr
förmoda, det Läntagare pä sadana roilkor sig der
infunnit, men ock åtminstone lika säkert, att wida
mindre Summor salunda kunnat göras fruktbare.
Hufwudskälec hwarsöre sädam ej skedr, är likwäl
det, art utlänings-systemet har aldrig kunnat anses
annorlunda än tillfälligt, under en lid dä utrikes
affaires ej kunde bestridas i samma mohn s>m inflytande
tillgångar,- samt alt Fullmägtige af sadan or.
sak för deras dei anfelt betänkeligt, att salunda vsfenteligcn
förklara Riksgälds - Contoirek för ett allmänt
Ullänings-Werk, kj i wänlig wäg dsH
föremal.
Den r8 November. 102Z
sörrmäl. Och dä tillräckelige antal Läntagare utåt»
sädan kungörelse icke saknades, behöfde Fullumqkige
wisterligen icke ätnöjas med anora willtor och Länedocumenrer,
än som, efter föregången granskning af
Fullmägtige, i alla fal! gillades eller söreskrcfWvs;
men skulle ett sadant förhällande, oaktadt någon lik
wäl
kunna mistränka Fullmägtige, att haswa gjort
afseende pa relationer, har en sadan m,stranka icke
kunnat undanrödjas genom cu alliuän kungörelse om
uclaningarne.
z:o Att län icke annorledes,' än efter skriftcliaa ansökningar
bordt meddelas, hwarigenom Rikets
Högloft. Ständer och Revisorer med mera rrllförlitelighet
skolat kunna utröna huruwiva Contoirers
säkerhet och förmän wid alla tilifällen blrfwit
bewakade.
Dä någor län icke titan söregängen anmälan
och Fnllmägliges bifall bliswit bewiljadt; samt an»
retning öfwer sä rväl documcnler som wrlkoren blifwit
förd, har Fullmägtige synis wara öfrverflödigr,
ali befw-ra Läntagare med skrifteliga ansökningar,
sedan förhällandet i alla sall baft inhemta» af Lane»
handlingarns, Le der altid för Rikets Högloft. Ständer
och Revisorer till närmare ffärskädande hällas i
beredskap.
4:0 Alt endast Z procents ranta blifwir fordrad, da
likwist esker hwad Högloft. Slars Utskottet anea»
git L procent eiler manlig ränta skolat kunna erhällas,
hade kill grund, dels alt Eomoirct ej siclft
hrralre
1024 Den!8 November.
betalte högre ränta, och dels att för andre utlåningar
frän Publiqve Werk, dä de ställas pä
korrc upsägnings-kid och emot Hypolheques, wanligen
högre ränta, än Z procent icke erläggeö<
Z:o Akt uti de för Län utgifne Reverser något förbehåll
icke syntes wara gjordt eller ä Contoirers
sida begagnadt, i anseende till tiden nar Capitalcr
nf Länkagaren skulle fä äkerställas, hvarigenom
ofta händt, att Lan-Capital. antingen tillfullo cllek
til! nägvn del, esker Läntagareus egit godkfinnande,
blifwit liqvideradc, samt ränka» beräknad endast
till betalningsdagen, ehuru någon upsägning, ester
ProlocollerncS föranledande hwarken ä länkagarens
eller ä Conrorrets sida skall skett, hwilken Länkagarcn
förunnade förmän Höglofl. Stars-Utskottet
funnit rubba all calcul för ett nyttigt anwändanLe
af Conioirets tillgängar, enär Contoiret saknat
all underrättelse om liden, dä sadane Capital
af Contoiret kunde kill andre Län disponeras; att
antekning öfwer Läns upsägning och skälen dertill
saknades i Prokocollen, hwaraf altja sturadeS,
att om en del af de ifrän Conkvirek utgifne Lätt
blifwit äkecstäldle eller afbctalningar gjorde, sädant
icke skall tillkommit i följd af någon upsägning
uran helt och häller fatt bero af Lamagarens
godrycko:
Den frihet hwar och en Läntagare wanligenäger,
otc gora afbetalningar pa sin stnld eller den fullt ut
liqvidera, har Fmlmägkige ansett obilligt att berama
någon; och cm ränka icke blrfwi; beräknad längre
än
Den 18 November- 1025
än till betalningsdagen är wäl lika öfligt som ratt»
wist, ehwad rubbning sädant ock flulle förorsaka i
Calculcn för Penningarnes emottagande och förräntande
till annor man. I afseende pä hivad angäende
Pro ccollet är anmärkt, fä Fullmägtige förklara,
att om det icke stulle innehålla de Beflut Fullmägtige
om Läns upsägning eller inbetalning fattat, är
fädant ofelbart af den serstNda anlekningen öfwer
Länen art erfara.
6:0 A§t den ä Länen förfallne ränta icke- bliswit
ordentcligen infordrad och erlagd för nästledit är,
dä enligt den förtekning, som älföljt Fullmägtiges
relation och är daterad den or sistledne April,
räntan ä gansta mänga län till belydeliga Summor,
hwilka redan är 1806, blifwit bewiljade,
berörde dag befanns wara obetald.
Den pä en del förfallne ärs-ränta, som den 21
sistledne April icke war liqviderad har innan korrr
tid derpä blifwit infordrad, sa att för närwarande
föga deraf Lrerstär ä nägot Län, som icke beror pä
laga utsökning; hwilket af Boksiurs. Contoirers bilagde
förtekning närmare uplyses.
7:0 Att Stads-Maklaren Oaill^Z Län med Kammererare»
VouAt8 Caution icke blifwit upsagdt förr
än den 16 Februarii innewarande är, änskönt
Rätlegäng redan förledit är upstält angäende Öf«
werste Lieumanren kockg till Kammererare» Oller.
Ljerde Band. 129, ,32. mark.
1026 Den i8 November.
' mark utgiftte och af denna endosierade samt såsom
Hypotheqve för nämnde län lämnade Skuldebref:
Ccntoiret har ingen ting äfwentyrm derigenom
att länet icke förr blifwir upsagdl, och kostnaden, som
i och för Rättegången kunnat komma i fräga, bör
siuteligen ersättas af Läntagare eller Cauiisnist, sä
att någon förlust icke dymedelst Contoirek rån tillskyndas.
I öfrigt är wal ock anmärkt, att de försiräckningar,
som i olmänhet blifwih gjorde ät Diskonterne
i Malmö, Götheborg och Äbo, kunnat bära en
högre ränra an z proceiit, hwarmed de län, som be>
wikjades ar 1807, och i början af är ,828. endast
lupo, tillstyrko hwarföre ibland annat finnes äbcropadt
Borgmästaren l>lorcHm6s, ä Malmö Disconts
»vägnar, redan är 1805, gjorde anbud af Feni procent
ranta, hwartill Fullmägtige dä äswen lämnat
bifall, samt slutelig^ rörande de go,ooo R:dr, som
Discont-Werket i Abo i Februarii mänad är 1828,
till läns erhållit att dcrwid sig företedde den ser»
skilda omständighet, att nämnde Discont-Werks eget
Ombud medgiftvit, akt Werkets Credit fallit uti almänna
opinionen och hwilket warit en följd af ett
med fullkonttiga stal befaradt fiendtligt inbrott i Finland,
dä således Contoiret icke bordt blottställas för
det äfwenkyr, att ätminstone gansta länge stiljas
ilran all disposition af sine penningar, hwarmed
Contoiret icke eller stall gagnat Diskonten i Silbo,
hwars
Den i8 November- -027
hwars rörelse genast afstadnat; utan stumle genom
en sadan operation endast upkommit det förändrade
förhållande, att enstilde Personers fordringar hos
Discvnt-Merket för Reverser och utelöpande Astgnationer
pä Niksgälds-Contoiret blifwit öfwerflyttade.
Dä Borgmästaren d-ioräiinsts förrberörde an«
bud, svin Fullmägtige bisöllo, sedermera af DiscontWerker
i Malmö icke begagnades, kunde Fullmägtige
af samma anbud icke hamra nägon grund för bestämmande
af högre ränta än Tre procent och en
mänads upsägning, hwilket dcffu-an war enligt med
de för Disconterne utfärdade Reglementen. Fullmägtige
iakttogo likwal en säkerhet, som Almänheten
för Jnsältningar derstädes icke äger, den nemligen
att fordra Directeurernes förbindelse, akt en för alla
och alla för en answara för insättningarne såsom för
proprie skuld; och war det först da upsägning af
insatte Penningar skedde, som Fullmägtige kommo r
erfarenhet, att Fem procent kunde erhällas., hwaraf
dock med nägon wiflhet icke kan dragas den följd, att
en lika hög ränka ivid e t annat tillfälle skulle kunnat
erhällas, hälst sädant berodde, pä Disconkcns
större eller mindre behof af Penningar.
Hwad/ter angar de sista zo,ooo R:dr, som
bewiljades Äbo Discont, skedde sädant med afseende
a nödwandigheten för samma Werks Credit inom
Landet, som dä ännu war Swensta Kronan tillhörigt,
och Fullmägtige hafwa under Riksgälds - Con
toirct
-
iO-8 Den 18 November
toirets
förwaltning icke ansett sig böra betrakta Desi
fördel stild ifrän del Almannas, utan troll densamma
dermed pä det närmaste förenad; hwilket föremal
också war wid i frägawarande tillfälle desto angelägnare
för Fullmäglige alt icke lämna ur sigte,
som wid befarande af fiendens invasion i Finland
mänga fruktade att en lika olycka snart skulle handa
de Lands-Orter, der Götheborg och Malmö aro
belägne, samt kunnat orsaka Discomerne äfwen derstädes
en lika påkänning, hwilket stokat werka en
alman rubbning i den ordning, som för ärendernas
jemna gang oumgängeligen behöfwer widmagkhällaS.
Om Fullmagtige igenom besia sina åtgärder icke
tillstyndat Contoirer den högsta minst, har dock
deras afsigt dermed warit walment och nyttig samt
et! Rikets Ständers Werk wärdig; och utan att såsom
något förswar åberopa tillförordnade Revisorers
derom meddetdte yttranden, äro Fullmagtige öfwerkygade,
alt Högloft. Staks-Utstoltek äfwen som Rikers
Högloft. S ander wid en slutelig pröfning af de mätt
och steg, Fullmagtige, till befrämjande af Contoirets
fördel, widtagit, lika up yst, som rältwist lära finna,
att Fullmagtige, som i vefta delar icke haft någon
,vägledning af Hufwudmäns Reglementen och Föreftrifter,
i märkelig mäito gagnat Werkct och det Almänna
i förening, samt att om förlust pä något
Län emot förmodan skulle upkomma, den i och för
sig sjelf betraktad och annu mera wid jemförelse af
Comoirets winning i det hela är att anse högst vbe»
tydelig.
Den
Ten r8 November- lo-y
Den af Högloft. Skars - Urffottet infordrade
Speciftcarion pä Conroirets behällning i Banqven
hwarje dag nägot Lane - Capital blifwit emotcagit,
warder harhos i ödmjukhet tillika bifogad.
Stockholm den 18 September 1809.
Pä Riksens Ständers Riksgälds - Contoirs
magnar.
Zoll. Lull. L^erdjelke. 0. LkrcnZranst.
Z I.. WittinZb- Z. 8. I^us. 6. 0- I^illgenvallät.
/rnä. Wallin. Zoll. k. 8snäl>er§. Zoll. Wellin,
^näers LenZtskon.
(I.. 8.)
Zan ^r. LerZmsn- Lnöovins.
Lika lydande med Originalet, betygar
G
K. kröäeliur.
Lil.
I0ZV
Den r8 November
-
Lik. F.
Utdrag af den genom Herrar Fullm'g:ige
inlämnade Förtekning, som wifar huru
och pä^ hmad sätt de Kongl. OrdensCachonie
tillhörige Medel uti Riksgälds»
Conloiret blifwit förräntade.
1804
1807
. Obliga-
f tionens
c-r
l Datum.
j
7^-
Neo.
'3
3§o
l
l-3
240
j
iZ
Ilo
>
16
1450
Dec.
f4
300
Mars
^0
650
ZO
1200
Zo
1100
Zo
360
Dec.
i8
SOo
—
600
—
ZOo
1000
Febr.
3
L0L0
—
2000
I5»o
650
Der.
18
6000
5600
tiden vä
hwiltcn
Obliga
tionca
är
st.Ud.
Cassan till
I)w>lkcn O-  bligaiior
nmltr ut-  färdad.
> Sr §
Kgl.S. O.
s
Kgl. N- O.
S
Kgl. W. O.
5
K-l.Ser.O.
5
Kg!. N. O.
S
KN.Gcc.O!
S
Kgl- S. O.,
5
Kgl. N. Ö.
5
Kgl.W. O.
5
K l- Ser.Q.
5
Kgl. S. S.
5
Kg!. N. O.
5
Kgl. W. O.
Z
KN.Ser.Ö.
Z
Kgl. G. O.
S
Kgl. N. O.
S
Kgl. W. Q.
4
Kgl. G. O.
4
Kgl. S. O.
Dagen d§
Obli-
Dagen
dSObli-
got: onni
warit
galionen blifwit
föi
fallen.
inlost.
1809,
13
Nvv.
>808,
19 Mars
1809,
IZ
Nvv.
1807,
§ Nvv.
1809.
18
Nov.
1807,
5 Nov.
1809,
16
Noo.
1807.
8J«n.
1809,
14
Dec.
1807,
5 Nov.
iZw,
Zo
Mars
1809,
IS I»"-
1810,
Zo
Mars
1807,
8 Jun.
i8ro-
Zo
Mars
1807,
5 Nov.
>810,
3o
Mars
1807,
5 Nov.
1810,
18
Dec.
1809,
IA Jun.
1810,
18
Dec.
1808,
2 Maji
i8iv,
18
Dec.
1807,
Z Nov.
1810,
18
Dec.
1807,
5 Nov.
1812,
3
Febr.
1809,
15 Jun.
1812,
3
Febr.
1807,
14 Dec.
1812,
3
Febr.
1807,
14 Dec.
1812,
3
Febr.
1807,
5 Nov'
i8ri.
18
Dec.
1808,
i9Mars
18H,
18
Dec.
1808-
19 Mars
Rätteligen wara utdragit, intygar
C. Silvan.
Afskrift
Den 18 November- ivzi
Afflritt
Lik. G.
Utdrag af Protokollet, hällit uti Riksens
Högloft. Ständers Stats - Utskott d. i
Augusti 1809.
S. D. Sedan Sta's-Utstotket as Herrar Fullmägtiges
titl innewarande Riksdag afgifne berättelse
ibland annat inhämtat, a t Allmänna Brandförsäkrings-Fonden,
hwilken alt ifrän Riksgälds-Contoirets
inrättande är 1789 derstädes warit förräntad,
nu mera, enligt är 1807 träffad afhandling mellan
Herrar Fullmägtige samt Directionen af samma Fond
kommer att af bemäldte Direction emot Intekningar
uti Brandförsäkrade egendomar, fä har Stats-Utjkottec
af denna och flera tillika förekomne anledningar
sökt förskaffa sig fullständig underrättelse och uplysning
om alt hwad med della amne ager gemenskap.
Stats-Uiskottet har härunder ägt tillfälle erfa,
ra hurusom, jemlikt 4 Mom. as Kongs. Kungörelsen
den 15 April 1782, alla Brandförsäkrings-medel
skulle fä insattas uti da warande Kongl. RiksgäldsDirection
emot ärlig ränta af Fem för hundrade:
och till hwilken ända Försäkrings tåg irena torde inlämna
penningarne, antingen i Landt Ränteriet i de
orter, der de sitt hemwist hade. eller uti Riksens
Scändcrs Bangve för Kongl. Niksgälds-Direellonens
rakning under Tittul: Brandförsäkrings - medelRänteri-
eller Banco - Attesterne skulle insändas och
aflämnas Lill Directionen af Allmänna Brandförsäkrings
-
ivZ2 Den r8 November.
rings Fonden o h de förre eller Ränteri - Altesterne
gälla, i anseende till försäkringen ifrån nästa dag efter
den Postdag, da de werkeligen blifwit afsönde-,
men de senare eller Banco- Altesterne isrän den dag
dä de blifwit hos Direclionen aslämnade. Sä fort
sädane Aclier till Hrandförsäkrings-Fonden in ommo,
stulle de öfwerleiunas til! Kong!. Direcrioncn af
Ni sgälds - Fonden, som borde giswa förstcifning pä
penningarne nied ärligt Jnleretze a 5 procent ifrän
den dag, dä Insättning^Mtesterne hos bemaldte Direclion
uowistes; hwaremot och dä BrandförsäkringsFonden
behöfde a t lys a större eller »lindre del af
sädane insatle mede^, stulle ingen upsngning behöfwas,
utan penningarne pä anmälan erhallas.
När Riksgälden ar 1789 stäldes under Riksens
Ständers egen förwcstming, stedde härutinnan
icke nägon förändring, utan har Allmänna Brandförsäkrings-Fonden
under enahanda wilkor, som förut,
beständigt blifwit förräntad uti Riksgälds - Comoiret
anda till är 1807, dä ett förslag alt ruläna B andförsäkrings
- Fonden emot I,stekning uti Brand>örsäkrade
Egendomar as Direclionen hos Herrar Fullmägtige
insinuerades. Och till hwilket förslag Herrar
Fullmägtige äfwen, enligt Prolocollet för den ar
Maji samma är, L sä mätto saimyckle, att Herrar
Fullinägkige ä Riksgälds.Contoirets wägnar ingingo
uti den förbindelse att, i händelse Brandförsakringsmedlen
till större eller mindre belopp af Direclionen
pä detta salt blefwe utläme, stulle Riksgälds Contoiret
wid timande olyckshändelser, bispringa Allmänna
Brandsörfäkrings-Fonden med större eller mindre län
emot
Ten i8 November- lozz
emot Fem procents ärlig ränta, uppä Directionens
asgiswande Revers, stäld alt infrias Sex .mannder
efter skedd upsägning samt serskildt Hypotheque uti
de af Allmänna Brandsörsäkrings-Fonden belänte inteknadc
Reverser kitt sä stort beloop, fom Herrar
Fnlimägtige kunde anse innefatta full säkerhet för de
ifrän Riksgälds-Contoirek till försträckande Summor.
Ömsesidiga förmaner tyckas hafira grundlagt
det förhållande, som ända till är 1807, warit bada
Werken emellan. För en sa beskaffad Inrättning,
som Allmänna Brandförsäkrings-Werkst, hwilken altid
mäste hälla i beredskap penningar för tillfällige
och hastigt päkommande utgifter torde det med stal
kunna anses såsom en betydelig förmän att pä eli
säkert ställe fä insatta hela Dest Fond emot Z procents
ränta; och att tillika när som hälst och utan
ringaste omgäng, efter behof kunna disponera större
eller mindre del deraf; förmänen pä Riksgälds Conrvirels
sida flulle äter bestä deruti, att samma Werk
uti Allmänna Brandförsäkrings - Fonden erhölle ett
betydeligt Läne - Capital, hwilket utan äfwentyr af
upsägning. oinskränkt kunde begagnas blott med undantag
af den Summa som Direckionen af Brand»
försäkrings-Fonden kunde finna sig föranläten att till
Werkets underhäll och Brandskadors ersättande uttaga.
Och det synes hafwa warit en flik förmän, som
skulle upwäga det beswär Riksgälds-Werket tillffyn»
dades genom Upbörden, Controllen, Bokförningen
och Redowisningen af alla inflytande BrandförsäkringS-medel.
Men
I0Z4 Den 18 November.
Men nystnämnde förhållande har genom den är
1807, med Directionen af Brandförfäkrings-Werket
ingängne öfwerenskoinmelse blifvit aldeles förändradt
och fördelarne hofwa derefter endast stadnat pä
Brandförsäkrings-Werkels sida, nar Riksgälds-Conroiret
!,u mera, utan att kunna draga nägoN nytta
af Brandförsäkrings-Fonden, icke destmindre skall
»vidkännas samma beswärande styldighet som förut,
att wid timande Brandskador hälla Directionen erforderliga
penningar tillhanda.
Om Kongl. Maj:t i Räder tillåtit, att Brandförsäkrings-medlen
emot wista wilkor stulle fä insättas
och förräntas uti för detta Kongl. RiksgäldsDirectionen;
och om ifrän en sadan tillåtelse welat
härledas någon styldighet för Riksgälds - Contoiret,
sedan det kommit under Riksens Högloft. StänderS
egen förwaltning, att owägerligen samt utan afseende
pä vmständighekerne och Contoirets Penningcbehof,
under enahanda wilkor till förräntande emottaga
Brandförsäkrings-Fonden, synes den RiksgäldsContoiret
ätagne förbindelse, att bispringa Allmänna
Brandförsäkrings - Werket med Län, sedan alla andra
relationer bada Wersen emellan uphört eller bordt
uphöra; icke kunnat pä annat sätt förklaras, an att
Riksgälds-Contoiret genom ett slikt begifvande likasom
stolat köpa sig fri ifrän ofwanberörde pä Contoiret
öfwerflyttade styldighet.
Enar säledes ä Riksgälds - Contoirets sida något
annat stal till antagande af Directionens af
Brandförsäkrings - Werket merberörde proposition sig
icke
Dcn 18 November. ivgz
icke företer, än att ju förr desi häldre bespara för
RiksgäldslCvntoirct en onödig Ränte - utgift, tyckes
»vid afhandlingens afstulande något förbehåll af Herrav
Fuämägtige bordt göras, men hwilket nu aldeles
saknas, i afseende pä tiden inom hwilken RiksgäldsContoiret
stulle befrias, ej mindre ifrån det beswär
at haMr. befattning med up^örden och redowisningen
af Brandförsäkrings-medlen, än äfven att uran alt
ändamål betala ranka för desia »nebel, sedan Contoirec
öpver dem icke ägde nägon dispositions-rälkighet.
Och ehuru Utlänings«Reglementet för All»nän»a
Brandfvrsäkrings-Fonden redan under den 22 Augusti
förledit är af Kongl. Maj:t i Räder blifivit
fastftälvt. samt Directionen kommit uti full activitö
med ulläningar, synes dock detta ämne icke hafva
ädragit sig Herrar Fullmägtiges upmärksainhet, enär
Ri-sgäids-Contoiret, pä lika sätt som förut, fortfar
bade med upbördcn och räntans gvdrgörande ä de
Summor, hwilka pä aldeles obestämd lid, för Con,
toireks rakning uti Ränterierne och Banqven deponeras.
Om sädane händelser inträffat sedan Maji manad
i8c>7-, dä oftaberörde öfverenskommelse träffades,
hwilka föranledt dertill att Riksgälds-Contoiret
änyo mäst öpnas för Inrikes Län, sä är detta en
serskild omständighet, som i Utskottets tanka icke bordt
eller bör uppehålla en ordentelig reglering af Niksgälds
Contoirets förhällande till Allmänna Brandförsäkrings-Werket.
Akt betala ränta för penningar,
hwilka när svin hälst, kunna äkerkagas, tyckes icke
wara förenligt med Riksgälds - Cvnkoirels förmän,
och
ioz6 Den i8 November.
och att Brandsörsäkrings-medlen, hwilka uti Contoiret
tidtals Mot ränta innestå, uti sakens närvarande
flick arv aldeles onyltige för Contoiret, tyckes äfwen
wara af Herrar Fullm-gkige sjelfwe medgifwik^, enär
beloppet af dylike u!i Banquen för Riksgälds.Contoirets
Räkning deponerade medel, pä goda och gällande
fläl, icke ansetts kunna päräknas ibland de af
Herrar Fullmägkige till Creditsedlars inlösande upgifne
tillgängar.
Emedlertid och dä Riksgälds - Contoirets sann.
flyldiga förman synes päkalla en flyndesam Reglering
af i frägawarande ärende, har Stats,Ukstottet welat
tillstyrka Herrar Fullmägkige, akt genast begära Direclicnens
af Allmänna Brandförsäkrings-Werket bestämda
utläkande: Om och huruwida Direclionen will
tillåta, att alla uti Contoiret inncstäende Brand»
fbrsäkrings-medel, för hwilka Obligationer af Riksgälds
Contoiret blifwit utfärdade, genast omsättas
emot andra Obligationer pä minst 4 är och med 5
procents ärlig rän a; och att lika beflaffade Obliga,
»ioner äfwen meddelas för de Summor, a hwilka
Banco Attester och Ränteri-qvittencer till Riksgälds
Contoiret än widare inlämnas; och hwarjemte Direc»
tioncn bör tillkännagifwas och uttryckeligen förklaras,
att, i händelse Dirccnonen icke skulle wilja härutinnan
ingä , Riksgälds-Contoiret icke godtgör någon
ränta ä Brandförsäkrings - medlen längre än till den
sista October innewarande är, wid hwilken tid den
befattning med upbörden af Brandförsäkrings.medlen
Riksgälds »Contoiret hittills haft, äfvenledes komme
att
Den »8 November.
roz7
att aldeles uphöra, sä att Directionen sjelf härom
sar föranstalta/
Öfwer hwilket alt Stats - Utkot^e^, sedan Directionens
af Allmänna Vrandförsäkrings - Werkets
swar inkommit, ifrån Herrar Fu.lmägtige förwäntar
berättelse och ullätande.
I sammanhang härmed har jemwäl förekommit
huruledes Herr Presidenten och Commendeuren Fri,
herre med anledning af Kongl. MajtkS
Nådiga Bref dateradt Stralsund den 28 December
1804, i början as derpå följande äret fäkt öpna uti
Ri sgälds-Comoiret en ännu fortfarande räkning, ä
hwilken Herr Friherren och Presidenten för 4 procents
ränta insätter och äter utassignerar medel.
Och som det med Riksgälds-Contoirets förmäl»
icke kan wara förenligt att pä obestämd tid till förr
räntande emottaga någre Capital; sä har Stats'
Utskottet ansett berörde Rakning genast böra uphöra.
Derom Utdrag af Prorocollet till Herrar Fullmägtige
skulle utfärdas.
Lika lydande med deri afgängne Original. Expeditionen,
betygar
kröäslius.
Den >8 November
-
Lit. H.
Utdrag af Protocollet, habit uti Rusens
Högloft. Ständers Stats-Utftolt den 2
September 1809.
S. D. Sedan Herrar Fullmäg ige, jemte Memorial
af den 24 sistledne Augusti,! mi afskrift insand!
Directionens öfwer Allmänna Brandförsäkrings»
Merker Herrar Fullmagtige meddeld e ytterligare swar
och utlåtande, angående Allmänna Brandförsäkrings,
medlens emo tagande och förräntande uti NiksgäldsCorttoiret;
sä har Stats Urskortet, efter öfwerwägarrde
häraf stadnat uti det Beslut, art anmoda Herrar
Fullmägrige underrätta bemälde Direction, det
Stats-Utjkotter ingalunda Bn medgifwa hwad Directionen,
under åberopande af 4 Art. uti Kongl.
Reglementet af den lZ April 1782, synes yrka, att
nemligen Riksgälds Contoiret skulle wara förbundet,
att pa lika fäkt, som nu kulgär, emottaga och redo,
wrfa Brandförsäkrings - medlen samt för dem betala
, ränta efter Fem för hundrade om aret , i synnerhet
sedan Reglememet i denna del, i anledning af Re»
visorernes af Allmänna Brandförsxkrings-Werket genom
Directionen anmäldie pro osilion blifwit ändradt
och rrphäfwit. Men i betraktande af de uti Direc»
rionens ofwanberörde swar anförde considerakioner,
will Stars Ukstorter medgifwa att med upbördcn förfares
pä hittills manligt sätt; men att deremot ej
mindre de Brandförsäkrings - medel, hwilka nu uti
Ban
-
Den i8 November. isgy
Bauquen pä Riksgälds-Couloirets räkning derstädes
arv nedsatte, än astren de, hivilka ytterligare inflyta,
komma att innestå uti Riksgälds - Contoirel med de
wilkor 4 Art. uti högstberörde Reglemente innehål»
ler, och således samma förhållande till alla delar ark
äterställas, som war emellan Allmänna Brandförsäkrings-Werset
sann Riksgälds-Contoirek, innan etr
förändradt sätt till Brandförsäkrings Fondens förräntande
i Maji mänad 1807, kom uli fräga; likwäl
med den inskränkning, att en wist del af Fonden eller
minst den uii 12 Mom. af Kongl. Reglementet
ben 22 Augusti 18-08, omnämnde Summa af Tolf
tusende Riksdaler Specie altid sär innestå uti Contoiret
utan beräknande af någon ranta; och hwilket
Stats Utflotter sinner sä mycket billigare, som Riks»
gälds-Contoiret, ehuru det nu mera icke såsom förut,
kan disponera Fonden hel och hällen, sedan en del
deraf redan as Directivnen är utkant till enskilde
Personer, ändock skall hälla uti beredskap lika stora
Summor, som förut, till Brandskadors ersättande
Och pä det fullkomlig säkerhet och kontroll mä
kunna winnås, att, den Directivnen förbehättne rättighet,
att, utan upsägning, lysta större etter mindre
del af de uti Contoiret insatte medes, icke begagnas
till urläningari Sä och jemte det Direcrionen nu genast
och sedermera i början af hwarje är, till Herrar
Fullmägtige upgifwer ungefärliga beloppet af hwad
till aflöninqar och Werkeks underhäll tarfmas, böra
äfwen de Original - Handlingar, i grund af hwilka
Brandskador skola ersättas, hos Herrar Fullmägtige
företes, i Protvcollet anteknas, samt med präsenta
kum
-
io4o Den 18 November.
tum derifrån förses; och hwarförinnan den till ett
sädant behof requirerade Summa icke fär anordnas.
Men stulle Directionen icke wilja ingä uti förenämnde
willor eller underläta att senast inom denna
mänads flut härom lämna Herrar Fullmägkige
ett bestämdt och cachegoritkt swar; sä kommer StatsUtffottets
förra Beslut af den i nästlidne Augusti
alt tjena till efterrättelse och af Herrar Fullmägtige
till werkställighet befordras. Derom Uldrag as Protocvllet
skulle utfärdas. Är och dag som förr strifwit
star. —
Lcka lydande med den afgängne Original-Expedrtiöney,
betygar
kröstelius.
Lil. I.
Ltt. I.
Sammandrag af Casta«Rä?u!ngarne ut! RiksgäldS-Coutoirets Hufwud - Böcker för nedannämnde ar, utwi sande Riksgälds-ContvLreks manliga Inkomster och Utgifter, med utesiukande sä wA as
Hwad som blifwit utgifivit för Län till StatsWerket och enstilde Personer, som de för dcste Län betalde Räntor, jemte det uti Castan för Realiserade Credit-Sedlar influtne Bancomynt.
Inkomst.
Utgift.
G
Banco-Mynt.
Credit-Sedlar.
Banco - Mynt.
tzredit-Scdlar.
Är 1824
4,158,224
29
5
3-588,616
37
1
3,906,821
34
1
2
3.227,421
22
4
1805
i,96Z,Z7r
16
I
1,469,111
—
8
2,682,932
16
7
1,127,248
16
16
1826
r,435,342
43
12^
1,190,67 1
22
r,49o,93i
17
7
124,823
15
— 1827
1,176,656
24
7
1,288,581
45
1
1,774,776
2 3
10
26,728
35
10
— 1828
1/634-525
29
3t
559,224
1'8
1,192,129
12
1
6,212
17
-
Summa
12,372,322
47
3
7,896,225
24
10
n,25l,55"I
9
itl
4,512,414
9
r
Tillkommer Behällning i Banquen wid 1804 ärs början
R-dr
öfverskott.
Brist.
Vanco-Mynt.
Credit-Sedlar.
Bancomynt.
-51,422
43
4^
361,195
,6
9
341,862
1,065,868
1,261,853
553-012
31
5
9
9
7i5,36i
61,588
598,n9
5
3
21
3;
3
442,396
16
1
693,799
11
7
3,383,791
15
9
1,375,069
2 1
52
862,602
36
4
1,554,421
1,575,269
47
2 I
11
- r
5) 2
>79,332
26
5^
3,383,791
15
9
1
Hwarifrän afgär Brist i Bancomynt - - «
Werkeligt Ofwerstott - » -
Sabant hade Resultatet, i anseende till Contvirets Inkomster och Utgifter stolat blifva, i fall någre försträckningar till Kronan eller utläningar till Enstilde Personer icke kommit att ste. Om
det Ofwerstott'af 3,383,791 R:dr 15 st. 9 r:st. i Credit-Sedlar, hwilka en gäng influiit, icke blifwit Realiseradt (och hwilket för bestridandet af Contvirets wanliga Utgifter ickd kunnat behöfwas), sä
hade wid 1828 ars stut den Summa uti utelöpande Credit-Sedlar, för hwilka Contoiret stulle answara, endast warit 1^217,427 R-.dr n st- 3 r:st.
Nu deremot är förhållandet sädant, akt wid 1802 ars stut stulle Contoiret answara för' 6,477,774 R:dr 15 st. 8 r.st. utelöpande Credit-Sedlar.
Genom Förstock och Läu, hwilka wid 1808 ärs stut wörö oliqviderade, hade under vfwannämnde arester Casta-Räkningen utgätt, nemligen:
Förskott pä 1808, ärs Krigsgärd, hwaraf wid samma ärs stut återstod
Län till Statswerket den 28 Julli och 24 November 1808
Län till Herr Presidenten Friherre ck.gZerckeim
___
Län till Distonterne och priväte Personer
Diverse Behällning i Banque» wid 18 og ärs stut
Tillgängarne hwarmed npstnamnde Län och Förstock blifwit bestridde, hafwa warit:
Afwanförmäldte behällne öfwerstott i Bancomynt
—
Osmer stöttet' i Credit-Sedlar, hwilket blifwit realiseradt
-
Ukfär dadé Realisalions-Jnwisningar ä Credit-Sedlar, hwilka ännu icke till Contoiret inkommit —. —
Uplupen ränta a erhällne Banco-Obligationer L 4 procent
Influtne Räntor ä Länen till Distonterne och private Personer
Efter Riksens Höglofl. Ständers Stats-Utstotts Befallning forfattadt af
Banco R:dr
523.133
26
2?
—
2,833,333
16
—-
580,000
—
.
—-
873,479
8
9
171,157
2
9
Specie R:dr
4,961,123
5
sr
179,332
26
5t
.
R:d. 3,383,791 : 15 9
3,616,208: 32 3
Credit-Sedlar 7,200,000: eller
4,666,666
0
—
37
1
9
—
120,328
6
10
medel
.
14,758
34
8
Specie R:dr
4,961,123
5
Li
Ljerde Band. 131»
L, Loivsa,
Den t8 November»'
AMifter
Lik. K.
Protokoll hällne hos Herrar FullMaglige
Uti Riksens Höglöfl» SkändcrS I^iksr
gälvs.Conloir nedannamnde dagar»
t828 den 28 Julik.
Narwarande:
Herr AmiwleN m. m» Friherre lagerbjelke.
Herr Commerce Räder 8rrL!e.
Herr ^siversten och Riddaren LdrenglgNat.
Herr Kongl. Ofwer-Hof-Predikanlen m. m. Doctor
Lsrgllen.
Herr Prosten och Kyrkoherden Doctor VVittingki»
Herr Kyrkoherden m. m. Doctor ^splun6.
Herr Jnstiliä-BorgmästareN och Riddaren ^Vallin.
Herr Rädmannen 8anc!derg.
Herr Scads^ Majoren ^Vellin.
HäradsdoMmaren ^soban Lengtklon dch
Riksdagsmannen LernZt vilsson»
Konungens Ombud Herr Stats - Secreterare» Sch
Commendeuren Friherre Kokenblaci»
18-
Uplästes KoNgt. Majus Nådiga flrifwtlse, daterad
Jagten Amadis till Ankars wid Castethdlm
den 20 Julii 1828 innehällande, art som Kongs.
Maju för att mora flere och mägtige fiender, hwilka
dels inbrutit öfwer Rikets gränser, dels hota med
inbrott, bliswit nödsakad att bäde till Lands och
Fjerde Band. 132. Gjös
lsZo Den r8 November.
Sjös, öka Desi Krigsmakt, hwars underhäll med det
mera som kill ekt kraftigt förfwar hörer, fordrar ansenligare
pennings - tillgångar, an af de medel som
hilriils infiuril och till kriget warit päräknade, kunnat
bestridas; alltsä, och dä Kongl. Maj:t, i Rikets
uärwarande belägenhet, hwarken kan förminska eller
inställa förswars - anstallerne, utan art blottställa Riket
för fiendernas härjning, eller will, sa widt någonsin
möjligt wara kan, till nödige medels erhållande
Vidtaga sädana mwägar, som för Kongl. Måms
irogne undcrfälare i gemen, samt hwar och en i syn,
nerhet, ofelbart skulle blifwa ganska tunge och tryckande,
har Kongl. Majit till winnande af Lesia ändamål
icke funnit annan utwäg an akt äska Fullmägsiges
biträde med län emot 5 procents ranta,
pä Srarswerkets förbindelse till äterbekalning och säkerhet
i de fonder till krigets Utförande och Rikets
förfwar, som nu arv under beredning eller framdeles
kunna blifwa ulsedde. Kongl. Mafil insag nogsamt,
att Fullmägtige, sedan Fullmägtige med berömlig
beredwillighec bistått Kongl, Maj:t och Riket med
förskott pä den päbudne Krigsgärden samt län pä
serskildta Hypothequer icke kunna af Riksgälds-Contoireks
egen Fond åstadkomma särdeles betydelig summa,
man alt sjelfwe upraga Län och derföre utfärda
Riksgälds >-Comoircts Obligationer; men denna utwäg,
dä Kongl. Maj:t och Riket äro i yttersta behof,
atr af Fullmägtige understödjas och förenämnde
säkerhet derföre st lltes, lära Fullmägtige ock finna
desto tjenligare, som den kunde förenäs med indragning
af de i rörelsen qwarwarande Riksgälds-Sedlar,
hwilka sedan Panco-Sedel-Stocken blifwit förökad
mch
Den r8 November' rsZt
Ned den ä Creditivet i Banquen lyfrade Summan
killika med beralningerr för det silfwer, forn i subsch
dier hitkommit och Banquen inlöst- nu mera arv för
rörelsen öfwerflöviga^
Statswerkets Obligationer kill Fullmagtige blifwa
stälde pä Z är- och Banquens Realisations-Obligakioner
emorragas af Kongl. Majtt och Kronan såsom
Banco Specie: I följe deraf och om FullMägkiges
Obligationer för uplänen afwen ställas pä den
hos Fullmagtige manliga läntiden af 5 är emot Z
procent ärlig ranta - med förklarande i annoneen om
Uptagningen af desie Län, akt Fullmagtige anse den
delen af Riksgälds-Sedlarne för Specie, hwilken eljest
wid Sedlarnes realiserande utfaller i Banqvens
Obligationer pä Tio är med 4 procent Interesse;
sä borde denne omständighet bidraga dertill, an Riksgälds-Sedlar
i synnerhet, warda Fullmagtige i Län
meddelte- Genom desia Sedlars realiserande erhälla
Herrar Fullmagtige ersättning för de Län hwarmed
Fullmagtige emedlertid birrädt Kongl. Majtt och
Kronan, eller bista Kongl. Majtt derefter samt intill
desi att Banqven tillfullo inlöst hwad ännu me--  löper af desi till realiserande ätagne Femron millioner,
hwilken återstod utgör den Län-Summa, som
Kongl. Majtt nu af Fullmagtige astar, och hwilken
Kongl. Majtt och Kronan meddelad, icke för längre
rid, än lill desi att länen inflyta, graverar Riks--  gälds-Contoirets Fond för de län Fullmagtige emedlertid
Kongl. Majtt och Kronan meddela.
ross Den Ist November
Da Rikets sjelfständighet hotas, da fräga är
att rädda Fäderneslandet, förwäntar Kongl, Majst
af Fullmägliges städse ädagalagde nit för Kongs,
Majst och Riket, af Fullmägnges styldiga omsorg
för deras hufwndmäns egen fördel, art Fullmagtigs
inga Uti hivad Kongl. Majst således östat, hwilket
pkay att rubba penningewemt och utan att öka lyng,
derna för Kongl, Majus trogne undersåtare, leder
sill ekk sä högst wigiigk gndamäl, samt att Fullmäg.
lige, i anseende till behofwets trängande beskaffenhet
pä Kongl. Stars-Contoirets Jnterims - förbindelse!
och Herr Presidenten Friherre Im^erkeims anmälan
samt Reqvisition, lära kill honom affölja 500,200»
Rd. förstärk till dest Kongl. Majst, svin är i fält
emot Rikers fiender, efter inhändigandet <ff Fullmägtiges
underdäniga sivar kan widtaga det Bestut, som
i anledning deras kunde blifwa lämpeligt.
Fullmägtige, som med bekymmer afhört Kongl,
Majus Nådiga »Vres om Rikets wädeliga ställning,
kunde icke wara willrädlge om del underdäniga swar
som Kongl. Majst i Räder östat, dä Fullmägtige
« ena sidan hände de stora kostnader, som till Rikets
förswar erfordras och hwilka till största delen,
med reda penningar i handen mäste bestridas, sä
framt någor hopp om Rikets frälsning more att
manta, och ä den andra trodde sig weta, att atte
Restourcer moro dels medeagne och dels af sä ringa
betydenhet, att ingen annan hjelp hmarkrn In- eller
Utrikes kunde pätänkas.
Wiva»
Den i3 November. r°ZZ
Utwägen att genom Inrikes Läns uptagands
Åstadkomma delta understöd funno ock Fullmägtige
wara den enda, som uri närwarande omständigheter
syntes minst betungande för Kongl. Majus trogne
undersåtare, hwadan ock Fullmägtige ansago deras
underdäniga ffyldighet wara, att till alla delar inga
uti hwad Kongl. Majll i delta afseende i Nädex
östat, och jemte det kungörelse, hwilken finnes detta
Protvcoll bilagd, nu genast utfärdas derom, att
Riksgälds - Comoiret emottager Län uppä dest Obligationer,
stälde att med Bancomynt infrias Fem
är efter utgifningsdagen med Fem procents ärlig
ränta, wilja Fullmägtige tillika widtaga den För.
fattning, att Tre millioner 500,002 R:d. i CreditSedlar
eller Twä millioner ZZz,ZZg R:dr. 16 st.
Bancomynt, säsom i det aldra närmaste swarande
emot återstoden af de Femton millioner N:d„ Rikets
Ständers Banque ätagit sig att realisera efter hand
till Kongl. Masils höga disposition stola afiämnas,
emot de willor, Kongl. Majus Nädiga Skrifwelfe
innehälleri och kommer uppå Kongl. Stats-Contoi--  rers Jnterims - förbindelse samt Herr Presidenten och
Commendeuren Friherre I^sZerKeims anmälan och
reqvisition, genast i afräkning dera att utbetalas
500,000 Rd. Banco, Am hwilket alt till Kongl.
Maju i underdånighet sivar afga stulle, ä sätt Re«
gistrarurel utwifar-^
Herr Stats - Secreteraren och Commendeuren
Friherre koteudlack förklarad-' sig felas Ord art
tolka den särdeles högaktning och tacksamhet, hwaraf
Herr Baronen och Stats - Secreterare» war intagen
öfwer
L054 Den r8 November.
öfwer Fnllmägtiges städse och nu äfwen ivid detta
tillfälle ädagalagde nit och beredmillighet, akt i underdånighet
gä Kongs. Majtts 9tädiga afsigter til!
mötes, försäkrande Herr Baronen och Stats Secreterare»
sig wilja hos Kongs. Maj:t denna Fullmagtiges
underdåniga tissgifwenhet i de utsöktaste ordalag
i underdånighet framföra.
I» stäem krotocolli,
Ian kr. LerZman.
§lt. L.
1808 den 24 November.
Närvarande:
Herr Amiralen och Commendeuren Friherre l.a§srb.
jelice.
Herr Commerce-Rädet LtrLls.
Herr Öfwersten och Riddaren klirengr^nat.
Herr Kongl. Ofwer-Hof-Predikanten m. m. Doctor
LerZlleN.
Herr Prosten och Kyrkoherden Doctor Witting!,.
Herr Prosten och Kyrkoherden Doctor ^gplunZ.
Herr Justitiä Borgmästaren och Riddaren Wallin.
Herr Radmannen Landberg.
Herr Stads-Major Wellin.
Riksdagsmannen ^näers Lengtston.
S. D. Sedan Herrar Fullmägtige, pä manligt
sätt, bliswir anmodade, art i dag sammanträda in
plen»,
Den i8 November. rvZZ
pkeno, och Konungens Ombud, Herr Stats-Secreleraren
och Commendeuren Frihere koksndlaä ansamkelige
i Sindén warande här srammanföre och
leknade Herrar Fullmägtige kl. 12 pä dagen up.
kommit, rillkannagaf Herr Amiralen m. m. Friherre
I^aZerbfelke, det Herr Baron och Amiralen hade
ait hos Herrar Fullmägtige föredraga ett ärende af
den beskaffenhet, att öfwerlaggningen härom torde
böra hällas hemlig, af hwilken anledning samtelig»
Betjeningen, utom underteknad Secreterare, fom sick
befallning att föra Protokollet, uppå tillsägelse afträdde.
Härefter uplastes Kongl. Maj:ts ankomna Nådiga
strifwelse, daterad Stockholms Slott den 2Z
innewarande manad, af innehall: Alt som högst nödwändige
försmars-anstalter emot Rikets fiender fä
medtagit de medel, som till krigets utförande blifwit
anskaffade, att en stor del af Kongl. Majtts i fält
stående ArmLer snarligen kunna blifwa blottstalds
för brister af den swäraste beskaffenhet; och Kongl.
Maj:t, til! afwarjande deraf, för denna stund icke
kan widtaga sa skyndsamt »verkande utwagar, som
behofwen oumgangeligen fordra; Kongl. Maj:t altsa
finner Sig ä nyo föranläken., att af Fullmagtigs
aska ett ytterligare biträde, i all den widd som Fullmagtige
af de medel och utwagar, hwilka uti Fullmägtiges
hand finnas, möjeligen kunna åstadkomma.
Det är Rikets hägn och förfwar, som päkallar et4
sädant biträde af Fullmägtige; och detta biträde kommer
i synnerhet att anwänyas till lifsförnödenhet er
för Armherne. -
För
!SZ6 Dett !8 iFovembr»'.
För återbetalningen af detta Län stola Fälls
mägtige tillställas Kongl. Majus och Rikets Stats.
Contoirs Obligationer pä lika ränta och emot enehanda
säkerhet, som för det län hwarmed Fullmägtige
icke längesedan bistätt Kongl. Maj:t och Riket,
men pä den äterbetalningstid, Riksgälds-Comoirets
omständigheter Medgifwa. Och som nödigt är, att
den hjelp, Kongs. Maj:t salunda i Räder af Fullmägtige
östat, utan Upstof blifwer att tillgä, sä ar
Kongl. Maj:ts Nädga wilja, att Fullmägtige med
deras underdäniga swar och yttrande pä vet ffyndsammaste
inkommer.
Wid öfwerlaggningen härom, erindrade sig
Herrar Fullmägtige icke utan synnerligt bekymmer,
huruledes Contoirets tillgångar genom förstock uppå
Krigsgärden och i synnerhet genom det sednaste meddela
Län af.Twä och en tredjedels millioner Riksdaler
Specie sä ansenligen blifwit medlagne att Contoirets
Credit möjeligeu skulle kunna äfwentyras.
Genom de uppå Kongl. Majus Nädiga Befallning
instalde utbetalningar af räntor och amalgams
procent uppå de för Swensta Kronans räkning
i Amsterdam, Antwerpen och Genua uptagne län,
har Contoiret för innevarande är icke wunnit större
lindring uti dest faststälde ärliga utgifter pä Utrikes
Orter än circa 260,000 Rd. Specie, sä wida nödige
dispositioner till liqviderande af redan förfallne
betaluings-poster af Fullmägtige wore widtagne, innan
Kongl. Majus Höga Beslut Fullmägtige till
underdånig efterrättelse förfländigades; hwaremot genom
-
Den 18 November. roö?
nom uteblcfne Nemifier ifrån de af fienden occuperade
Finska Provinser, Comoirek fäll »vidkännas cn
förminffaing mi dest päräknade ärliga Inkomster,
son, cinok ofwanberörde Summa i det närmaste kan
anseö swärm,de, sä att inställandet af en del af Utrikes
betali,ingari,e icke astadkvmmtt någon tillökning
uti Conroirctö Coutume Fond.
Till anskaffande af dec mi nästledne Julii månad
strän Comoiret i underdanstchct aflämnade biträde
af 2 millioner Riksdaler Specie, hofwa Fullmäglige
icke ägt annan mwäg, än akt för största
delen pä Riksens Ständers Banque laka Utfärda
Realisations inwisninqar sör den Summa af ute»
löpande Credit - Sedelstocken som ännu återstod pä
de iZ millioner Riksdaler Banque,, äkagit sig alt
infria, hwilket hast den påföljd att af alla deha 15
millioner, Banquen nu icke stadnar till last mer än
Rd. 1,024,496: 24, chur,, deremot hela Utelöpande
Credit. Sedel - M.itzan bestiger fig till Riksdaler
6,870/369: 6: 6.
Genom det Inrikes län emot Contoirets Obligationer
med 5 procents ränta, som i nästledne Julli
manad öpnadcs, bade Herrar Fnllmägtige wäl
förmoda!, Ml någon Fond skulle kunna beredas till
inlösande af de Credit-Sedlar, hwilka i och för sist,
nämnde biträde af 2^ millioner Rd. Specie mäste
realiseras, men insättniugarne pä detta län hafwa
warit sä obetydclige, art något synnerligt understöd
härigenom icke kunnat winnås.
Fjerde Band- ^33 —> ^34.
i->58 Dcn 18 November.
Enda och egenreliga utwägen, att, jemte bestridandet
af andre dels snart för handen warande och
dels nasta är förestående utgifter kill förfallne Obliganoners
betalande, Ut- och Inrikes Inleresiens liqv'dera»Ve,
Werkels underhäll m. m. försätta Conloirei
nri ställning, akt kunna gä till mörcs ett sä
angelägir behof, ssm Credit - Sedlarnes ordentcliga
inlösen mäste således sökas uti Conroireis egen styrka
och egne tillgångar.
Af ConloiretS nu warande behållning uti Wexel»
hängnen stor Rd. Z6o,Ooo, tillhöra Rd. 505,690:
17: r i Aämänna Brandförsäkrings-Werketi och dä,
i anledning af de nu nyligen widragnc Förfaktni*-  gar, Allmänna Brandförsäkrings-Fonden snart torde
komma att till nrläninqar disponeras, lärer berörde
behållning uti Wexel Banqnen endast för en ringa
del kunna päräknas för ConloiretS enskildt^ behof,
i synnerhet som en wist och tillräklig Summa alti!»
waste hallas uri beredskap, hwarmed Conkoiret i
följd af sin äragne förbindelse, wid kimade eldswädor,
skall Allmänna Brandförsäkrings - Weckel bispringa.
Den tillgäng Contoircr äger Uti fordringar för
»itlänt B.ilicomynt, kan wäl med säkerhet päräknas;
men en längre lid torde i alla sall alga, innan desse
fordringar hinna art indrifwas, helst flere af de
betydligare länen arv stälde pä Sex manaders upsägning
och det icke ar akt förwänta, att alla Lanragqrena
uti nn warande omstäiidigheler kunna astad
kemma
-
Dett 18 November
-
komma full betalning de tider/ Länen, efter föruk
skedde upfägningar, förfalla.
Ehnru sista Upbörds Terminen med denna mäs
nads Utgång sturas, har likwäl af Krigsgärden till
näiwarande dag endast insturit något öfwer Zc>c>,öoS
Rdr. Svecie och således icke tillfullo en tredjedel,
af den Summa hwarrill hela Garden warit Käräks
nåd. Och da enligt de ifrån Konungens Befalls
ningshafwande inkomne underrättelser, Krigsgarder!
till en stor del bliswit liquidcraö med Persedlar, lärer
den ännu under indrifning warande återstod, efter
all sannolikhet, icke komma akt Utgöra något bes
tydeligt belopp, särdeles om möjliga Restantier/
hwarom Fullmägtige ännu icke kmuia äga kännedom,
tillika uplagas uri CalcUlein
Hwad angar den tillförwäntande Npbörden af
ContoirclS enskilde Fonder, och ibland dem huft
wudsakeligeN BewrllningeN, sa ar all anledning tils
den fårhaga, att Bewillningen här i Swerige icke:
torde utgå till enahanda belopp, som de förra areN,
utan tili en betydrlig del stadna uti Restantier, enär
uii Landers och Näringarnes nu warande belägens
hek, Bewillningen, jemte andra Garder, dem kriget
gjort nödwandige pä en och saluma gäng skal! Up-i
bäras och indrifwaö, fa aik genom Restänlierne eli
märklig förminffning uti Conrorrets wanliga ZttZ
komster as Swerige, cfkek all sanuo ikhct, är atk
förwänta. Enär uti sistlcdne Iutii manad MerKLr
rörde biträde af 2 milliSner Rtdr SpeLie KdNgf.,
Majtt och Kronan meddrlk-s/ hyste Herror Fulls
Mgrrgs
röks
Den l8 Novcmbcc.
mägtige dck hopp, atk, ehuru känbar en fada» owäutad
utgift more, Crcdircn likwäl skulle kunna uprätthallas,
dä Couroirek innan alla de 15 millioner,
Banque» sig magit, blifrvik realiserade, sick tillräckligt
rådrum, alt efrer hand samla mi beredskap nödige
Fonder lil! infriande af de öfrige Uti omlopp
warande Credic-S edlar.
Men a?k genom ytterligare ukläningar än mera
förstvaga ComoiretS redan medtagne krafter, anfägo
Herrar Fullmägtige i högsta matto rradligt
för Coniorrels Credit; hwarföre och Herrar Fullmägtige,
i betraktande häraf, icke tilltrodde sia att
med något eaentcligic län eller sörffott Kongl. Majtt
och Riket bispringa. — Likwäl och dä det angelägna
behof, hwilker föranledt till det nu i Nader
äMde biträde, med ytt-rsta jckyndsamhet mäste aft
HjelpaS, ansago H.rrar Fullmägtige sig icke kunna
undgå, att i möjeligaste matto och sä widt sävant
med bibehållande ak ComoiretS Credit kan förenäs,
ga Kongl. Majltv Nådiga önffan kill möteö; och i
följe hwaraf hos Kongl. Maj:t i underdånighet Milé
anmälas, der Herrar Fullmägtige. med afseende
ä ComoiretS nnwarande belägenhet, hwarom en korrt
dträrcrlse tillika i undcrdänighet kommer alt afgifwas,
icke kunna sträcka dec i Nader äskade biträde
ull högre Summa än 520,000 R.dr eller en half
million Nd. Specie, samt med sädana wilkor, alt
detta biträde af 502,020 Ndr Specie till större eller
mindre del, i den mohn ComoiretS omständigheter
fordra; nppä Mende anmälan, warder Conioirck
äkcrsiäldr, och Ml emelian bwarje afbetalning
Den l8 November. ro6i
Contoirct får sig tillgodo beräkna ränta efter Fem
för hundrade om aret nypa den innestäende Summan.
Hwarom underdånigt sivar kommer alt expedieras.
k)t in reAlkratura.
Till ridens winnande behagade Herr Barone»
och Stars - S.crereraren kotenblaä acaga sig, ark
hos Kongl. Mank i underdånighet anmäla det Beslut,
hwarnri Herrar Fnllmäatige slädnät äfwcnsorn
Herrar Fnllmagrigc öfiverenskemmo att sammanträda
in vleno nästkommande Mändag för att justera
ofrvannämnde rist Kongl. Maj:t afgående underdåniga
Expedition
Slutligen
förklarade Herr Baronen och SlsrsSecreccraren,
att dä Herr Baron ost) Stars-Secrekeraren
icke kunde undfalla; huru som uri ConkoiretS
nuwarande stallning dek möjeligea skulle blifva
olägeligr för Conroirek, arr genast eller inom
ganska korrt tid återställa Allmänna Brandförsäkrings-Fonden,
som emot Z preee-irs ränta uti Csn--  rviret är innestäende, Herr Baronen och StatsSecreterare»,
af sadan anlcdmng mille hss KonglMajit
göra underdånig anmälan härom, i afsigt akt
iitwerka Kongl. Masttk Nädiga föreställning till Dircctionen
af All«iänna Brandförsäkrings - Werkst»
arr icke uran föregången anmälan hos Herrar Fullmägtige,
till iulaninaar disponera osmanberörde
härstädes innestäende Fond.
Kongl.
ro6? Den i8 Novemher.
Kongl. MasttS Nädiga skrifwelse skulle biläggas
detta Proiocoll, hwilkec lilis widare kommer
urs Icrnkistan förwaras,
Härefter inkallades Notarien, dg andre ärende?
söredrogos, hwaröswer Proiocollet fördes af NokKxien.
hit suxrs.
In stclem krotocolli^
8^1vLN°
Lil. M
Hll
Kongl. Main underdanigst, angående
dek af Kongl, Majit i Näder äskade
ytterligare biträde till Krigskostnaders
bestridande.
Stormägkigste Aliernadjgste Konung!
Gmoin Nådig skrifwelse, daterad Stockholms
Slott den 2Z inncwarande manad, har Eder Kongl,
Majtk i Nader täckis förständiga Fnllmagtige, ark
som högst »ödwändige förswars-anstalter emot NikctS
stender sä medtagit de medel som kill krigeis ruföyayde
hlifwit gnffaffade, alt en stor del af Eder
Kongs. Maj°lS i Fält stående Zscnieer, snarligen
sunde blifwa blorkstälde för brister af swäraste beskaffenhet;
och Eder Kongl, Maj;t, till afwärjandc
deraf för denna stund icke kan wsdraga sa skyndsamt
merkgnde mivagar, som behofwen oumgängeligen
sortzrg^ Gder Kongl, Maj;t alltsä stnner stg a n»)y
Den r8 November
-
föranläten, akt af Fullmagtige äska ett ytterligare
bi<rade, i al! den widd, som Fulin,äqtiqe af de medel
och urwagar, hwilka ur, FnllmägtrgeS hand finner,
möjligen knnna åstadkomma. §)rt gr NrkelA
hagn och försmår, som pakallar ett sädant biträde
af Fullmägrige; och detta biträde kominer i synnerhet
alt anwändas lill lisssörnödenherrr för Armecrne.
För återbetalningen af detta län skola Full»
magtige tillställas Eder Kongl. Majus och Rikets
Skalö-Conloirs Obligationer pä lika ranta och emot
enahanda säkerhet som för der län, hwarmed Eder
Kongl. Maj:t och Riket, Fullmagtige icke längesedan
bistält, men pa den akerbetalningsstid RiksgalosConkoirels
omständigheter mcdgifwa, och sorn nödigt
är till den hjelp, Eder Kongl. Majit salunda af
Fullmagtige äskat, Utan upskof hlifwer akt tillgå; sä
är Eder Kongl. Ma,:ts Nådiga wilja att Fullmägtige
med deras undcrdaniga swar och yttrande pä
det skyndsammaste inkomma.
Wid den till nnderdänigstc åtlydnad häraf, uti
Eder Kongl. Maj:t6 Ombuds, Stats - Secreterare»
och Eommendeuren Friherre R-olonblasts närwaro,
hos Fullmagtige hällne öfwerläggning, hafma Fullmägiige
icke utan synnerligt bekymmer erindrat sig,
att sä wal genom förskottet pä almänna KngSgärden,
som i synnerhet genom det biträde af T vä och
en tredjedels millioner R:dr Specie, hwarmed Fullmägtige
i underdämgher gatt Eder Kon st. Majck
och Rrket tillhanda, Riksgälds-Contorcet blifwii redan
försatt »ii en sadan belägenhet, att dest Credit,
re>64 Den 18 November.
t saknad af erfordeliga tillgångar, möjeligen skulle
kunna äfwentyras.
Genom ke, upoä Eder Konas. MajttS Nådiga
befallning instälde utbetalningar af Räntor och Amalgamsprocenr
uppå de för Swenffa Kronans Räkning
i Amsterdam, Antwerpen och Genua upragne
län, har Contoiret för innewarande ar icke wunnir
större lindring uti dest faststälde ärliga Utgifter pä
utrikes orter, än circa 260,002 Ror, sä wida nödige
dispositioner till liqviderande af redan förfallne
betalnings poster af Fullmägtige wore widtagne, innan
Eder Kongl. Majus Höga Beslut Fullmägtige
till underdånig efterrättelse förständigades, hwaremot
genom uteblefne Remisier ifrän de af fienden vccu.
perade Finska Prcvinser, Contoiret fält widkännas
en förminskning uti desi päräknade ärliga inkomster,
som emot ofwanberörde Summa 262,020 Rtdr i
det närmaste kan anses stvarande, sa att inställandet
af en del af utrikes betalningarne icke ästadkommik
någon tillökning uri ContoiretS Csntante Fond.
Till anskaffande af det uri nästledne Julii manad
till krigets Utförande ifrån Contoiret i »nderdäuighet
aflämnade biträde af 2^ millioner Nd. Specie,
hafwa Fullmägtige icke ägt annan utwäg, än
art för största delen pä Rikets Ständers Banque
lära utfärda Realisations-Jnwisnmgar för den Summa
af Utelöpande Credit-Sedelstocken, som ännu äkerstod
pä de 15 millioner R:dr Banqnen ätagik sig
alt infria, en operation, hwilken såsom i flera afseende»
-
Den i8 November. -r«6§
frenden högst efrertänkelig, torde endast kunna rättfärdigas
af dck yttersta trangsmäl.
Pä detta sätt hade» innan Ever Kongl. Masns
hoga skrifwelse, angående dek nu sednast i Näder
äskade biträde, ankom, Rikets Ständers Banque redan
realiserat Rdr. 13,975,503: 24., och när härtill
läggas de 750,000 Rd., hwilka för nystberörde
biträde nu ytterligare af Contoirek mäste realiseras,
äterstär af alla de >5 millioner Banquen sig
atagir, icke större Summa än Rdr. 274,496: 24.
och som deremot utelöpande CredivSedel Mastan bestiger
stg till R:dr 6,870,369: 6: 6., sä stadnar
följaktligen Conroiret tili last en Summa af Rdr
6,595.872 st. Zo r:st. 6-, hwilken nägot förr eller
sednare med Rd. 4,397,248 st> 22 r:st. 4» Specie
af Contoirek skall infrias.
För att bereda någon serskild Fond till inlösande
af de Credit - Sedlar, hwilka för det i nästlidne
Justi manad meddeldre biträde mäste realiseras, har
wäl Contoirek genast ölifwit öpnadt för ett Inrikes
Län emot ConteiretS Obligationer, stälde minst pä
^ ars lid och med 5 procents ränta, men härige,
noin har icke något synnerligt understöd kunnat winnås,
dg hela beloppet af Jnsätkningarne uppå detta
än endast utgör Rd. 131,446 H. 32 Specie.
Enda och egenteliga ntwägeu att jemte bestridande
af andre, dels snart för handen warande och
dels nästa är föresiäende utgifter, försätta Comoirer
uti ställning, att kunna ga till mötes förenämnde fa
Högst
Io66 Den 18 November.
högst angelägne behof, som Crcdik-Sedlarnas orden,
teliga inlösen, mäste således sökas uti Contoirclö
egen styrka och egne tillgångar.
ContoiretS Hnfwudsakeliga tillgängar bestå: 1:0
U;i behållningen riri Wexel Banqnen stor Riksdaler
560,000: hw-raf R dr 305.690 st. ,7 r:st. n.
tillhöra Allmänna Brandförsäkrings Merker.
2:0 U:i Centoirets fordringar för nrlant Bankomynt
emot Reverser och serfkildte Hypvtheqner.
z:o Uti återstoden af Allmänna Krigögärdeit,
som ännu icke hunnit indrifwas och
4:0 Uti den tillsörwänkade upbörden af Eonloirekö
ei-skilde Fonder, och ibland dem Hnfwndsakeiigcn
Bcwillningen.
Beträffande först behållningen uti WexebBanquen,
hroilkcn efter hwad redan anmärkt ar, till det
mesta utgöres af Allmänna Brandförsäkrings - Fonden,
sä torde denna behållning blott för någon d,el
kunna päräkuas för Conroirers enMdte behof, enär
Allmänna Brandförsäkrings - Fonden numera snart
torse komma att disponeras till utläningar samt en
mist och tillräcklig Summa i alla fall ständigt mäss
hallas i beredskap, hwarmed Contoirel i följd af
s, > ar-gne förbindelse, wid tunade Eldswädor, fikall
Allmänna Brandförsäkrings-Fonden bispringa.
Wid
-
Den i8 November. 1067
Widkommsndc Contoirets fordringar för Utlänt
Vancomynt, sa, enär ifrån Vesta fordringar afdrages
ste sörsträckiiingar, Stars - Werket, emot underpant
kf Contvirelö egne Obligarivner tid efter annan undsätt,
och annu nyttjar, samt de län af serskild beskaffenhet,
hwilka blifwit-meddeldke Discont-Werkcn,
Görheborgs Stad och en af Rikets Herrar f. y.
General Göliveneuren m. m. Herr G^fwe l^uuth,
»rgör återstoden as ComoirekS fordringar hos enffilde
Personer en mindre betydelig Summa.
Alla för i fräga warande län Utgifne Reverser,
med undantag af de förffrifninqar, Presidenten
och Eommendeuren Friherre I^s^erbLim, i afseende
pa sörsträckningarue till Slats-Werket, utfärdat, arv
stälde pä ups gning; och för ert och annat af de betydligare
länen pä Sex mannder. Och ehuru EonloiretS
säkerhet genom Hypothequen är tillräkligcn
förwarad, torde dock länens återbetalning icke kunna
med wischel päräknas de lider, länen, efter förur
skedde upsägningar förfalla; helst det för en och annan-läntagare
torde blifwa smärt, om icke ogörligt,
alt uti nnwarande ställning hopbringa den till Länets
liqviderande erfordellga Summa, med mindre
han härtill får begagna sig af ett längre rådrum;
och i händelse af lagsökning och Pantens anwändanhe,
blir ett uppehåll altid oundwikligt.
I anseende till Krigsgärden, sa char deraf till
närwarande dag endast influtit R:dr Zi7,6n: Z7t
to>, och således icke till fullo tredjedelen af del belopp,
hwartiil Gärden warit päräknad, ehuru sista
^ Upbördö
-
Den !3 November
-
Upbörds-Terminen med denna månads utgång fluias.
Och som, enligt de underrättelser, hwilka ifrån
Eder Kongl. Maj:kS Vefallningshafwande kill Fullmägtige
inkommit, en stor del «f Krigsgärden, med
persedlar blifwit liqviderad, sä torde wara osäkert,
om den till indrifliing warande återstod kan inbringa
sä mycket, akt efter förrättad upbörd och liqvid
med de skattskyldige, Contoiret af hela Krigsgärden
tillflyter En och en half million Rdr Specie
något iner eller minöre.
Slutligen angående Bewillningen, såsom en
ibland ContoirekS hufwudsakeliga Fonder, sa är al!
anledning kill den sörhaga, att Bewillningen här i
Swerige icke torde utgä till enahanda belopp, som
Le föregående arén, utan till en betydelig del- stadna
uri Restantier, enär uti landers och näriiigarnes nuvarande
belägenhet, Bewillningen, jemte andre Gärder,
dem kriget gjort nödwändiga, pä en och samma
gäng skall upbäras och indrifwae, sa att genom
Restantierne märklig förminskning uri Cvnkoirets
wanliga inkomster, efter all sannolikhet, är att
förwanra.
EontoiretS utgifter, jämförde med asman up«
räknade tillgångar, äro deremot högst betydeliga.
Af de ifrån Conroirer utgifne Obligationer uti Bau«
comynk med 5 procents ränta, hwilka innehaswas
af enstilde Personer, förfalla till betalning inom
ganska korrt lid Rdr 266,045: 32 H. Specie. Och
utom hwad som nästkommande är erfordyas till Inrikes
räntor, Jnteretzrn i Hamburg och Leibzig, stall
Con
-
Dörr iL November.
Contoiret äfven bereda sig Fond kill infriande af
nägol öfwer 6^ millioner Ndr i Ereditsedlar.
Och som för Rikets Sländers Banque att icke
aterstär att realisera mera än de sörm nämnde Rv.
274,496: 24. sa torde den tid icke wara långt borta,
dä Comoircra skyldighet wjdtager, mc föranstalta
om inlösen af de öfrige uti omlopp rvarvnde Rd°
6,595,872: zo, 6. Creditsedlar.
Största delen af den mcwarande CrediisedelMasian
består uti sa kallade smasedlar. Dest» såsom
ständigt omlöpande Uti den indre rörelsen blifwa
snart urflitne och dä tillfälle saknas att mi
Contoiret fa dem förnyade, skola de, om icke af annan
anlednina, såsom till widare omlopp obrukbare,
twingas till Realisation, i synnerhet genom Kronans
och andre Penninge°WerkS upbörd, sä akt Contoiret
snart nog torde komma att besmaras med inlösen»
af ansenliga Summor uti Creditsedlar, eller ock,
genom de uti dest egen npbörd inflytande dylike sedlar,
»vidkännas en motswarande minskning mi desi
inkomster mi Bankomynt.
Att ömt warda Crediten är en Zullmagtige
tillhörande pligt, four uci Contoirers Jnstruciioner
bliswit FullmLgtige utlryckeligcn alagd, och Fnllmägtige
häpna wid blotta föriställchnqen af en sädan
händelse, art Contoiret, i brist as förmäga, skulle
nödjakgö, alk ens uxffjnra med inlösen af dr
Credit
-
Den i8 November
-
Ccediksedlar, hwilka till Realisation upwisas. Pä»
följderue häraf skulle icke allenast blifwa högst menliga
för ComoirekS enskilda Credit, rikan öfwer,
återfalla pä Vanquen och derigenom åstadkomma en
förwirring nki Rikers hela Penninge Systeme, enär
största delen af Allmänheten troligen icke känner rätta
förhastandet med Banqnens förbindelse, i afseen»
de pä Realisation Utan föreställer stg arr Banqnen
i och med det samma den ätagik stg arr biträda med
Realisation, iklädt sig answar för alla Utelöpande
Cstediksedlar.
Ilti denna ConroirctS ställning och da Fullmäg»
lige snarare böra wara omränkle att söka stämman»
de understöd, an ffilja stg wid d« killgängar Conioi>er
ni! äger eller framdeles kan förwänka, warder
Eder Kongl. Msiu i Nader sinna, dek något cgent»
l län eller förlott ifrån Comoiret acke kan i un»
t äniaher meddelas. Icke desimindre, och som bet
l angelägna behof, hwilket föranledt till det nn
i -ader äDade biträde, med yttersta skyndsamhet
miste afhjelpas, wilja Fnllmägkige icke undandraga
sig akt i möjligaste matto gä Eder Kongl. Majus
Nådiga önskan kill mötes; men, i betraktande af
hwad > underdänighet blifwit anfördt, wäga §nllmägtiae
icke sträcka ett sadank biträde kill mer än
500,020 Riksdaler Specie sanik med fadane wilker
aic delta biträde af 500,060 R:dr Specie till
större eller mindre del , i ben mohu ComoirekS omstllrdiahercr
fordra, uppä skeende anmälan, warder
Conkorrek äierftäkdt, och att emellan hwarje afbetalning,
Comoiret sär sig tillgodo beräkna ränka eskes
Dem
Ten 18 November. 1071
Fem för hundrade, om arel uppä den inuestaende
Summan.
Fullmägtige framhärda med djupaste nis och
trohet ere. etc.
^sott. Lutt- ^aZerdjelke. L. W. LtrLIe.
L. LIirenZralist.
Lr. kerZtten. k- WittinZb- ' ^.sxluncl.
^.n6. Wattin. ^sott. k. Lanäber§. ^ott. Wettin.
, ^näers ttenZtslon.
Stockhem den s4 November 1808-
L. L^lvvn.
Likheten med Originalerne, intpgar
ldl. ^röäelius
-
M. N.
Transsumt af de är 1807 till Riksgälds«
Werkers öswersesnde församlade Revisorers
Berättelse till Riksens Högloft.
Ständer den zo November 1807.
« - - Under granskningen af Herrar Fullmägriges
Prolocoi!, hade wi funnit, at^ seda» Bokhållaren
^
1072 Dea l8 November.
laren uti Riksgalds-Contoirct, numera Casieuren ur;
General - Absistauce- Conioirer, Kammereraren Israel
lingberg hos de är iZoz församlade Herrar Revisorer
anfört klagomål deröfwer, arr Kammereraren
nri Kongl. Majus och Rikets Krigs. Collegio f.
Lcbenberg framföre klaganden erhållit förordnande,
akt tills widare bestrida en mi Boksinrs Conkoirer
pä behagclig lid inrälkad Bokhallare - befallning,
Herrar Rcviforerne, i afseende bera, att Lcbenberg
före 1800 ars Riksdag icke innehaft eller bestridl
någon systia wid RikSgälds-Wcrket, utan blott haft
en Commistion wid ett särskildt Departement, som
ester en wist och bestämd lid, skulle uphöra och äfwen
för nägra är sedan aldeles uphört, och att
Lcbenberg, enligt Hemliga UlfkottetS särskilda Re-,
solukion af den 8 Juni 1800, icke ar berättigad
tlli någon Lön eller Arswode pä Expcctance Stal,
sunnir der Lcbenberg, i jemförelse med RikögäldsContoirekS
werkeliga E-eijening, endast kunde anses
såsom Extra - OrdinariuS inom berörde Contoir, och
pä fädan grund icke bordt längberg föredragas,
enär denne sistnämnde bade är äldre uti CsmoirelS
tjenst, och äfwen före 1802 ars Riksdag innehaft
ordentelig Systia och Lön pa Stak; hwadan ock
Herrar Revisorerne, med ogillande af Herrar Fullmägliges
ärgärd, och den emot r3co ars Jnstrnction
stridande principe, att lill prejubice för Conkoireks
werkeliga Betjening, fom rill Expeckance Lönen
ar berättigad, samt misthnshällning för Werket, indraga
lill Systlor sä tillsagandcs främmande Personer,
pröfwal rättwiji förklara, det borde lingberg,
smek hwars skicklighet icke warit något ali inwändai
och
Den r8 November. 1073
och dä destulom, efter särskild af Herrar Revisorerne
inhämtad underrätlelse, wid berörde Bokhallare - befattning
icke fordras andre än wanlige kunskaper uti
Räkenskaps - wägen , erhålla del ScstonbsrA litlagde
Bokhallare - förordnande, sä framt wid »verkligheten
af denna Herrar Revisorernes föreskrift, någon an«
nan af Riksgälds - Conroirets Betjening, svin äger
mera förtjenst och bättre befordrings-rätt än
berZ, wid dest innehafwande befattning icke skulls
kunna umbäras; och af hwilket Bestut Herrar Fullmägtige
jämwal blifwit anmodade att lämna linZberZ
del.
Likaledes hade i anledning af Kammererarens
wid Creditsedel - Merket Commrstarien I^inliecits till
nytzbemälde Herrar Revisorer ingifne och Herrar
Fullmägtige communicerade ansökning om Herrar Revisorernes
föremäle till Herrar Fullmägtige, att,
enär vest wid Credit-Sedel-Merker dä innehafde befattning
komme att uphöra, btifwa placerad wid det
Bokhällaren Kammererare!» Laäovius tillagde för.
ordnande, akt tills widare bestrida en ust Boksluts,
Contoiret pä behagelig tid inrattad Kammererare»
Systia, hwartill Istnlieät jemte Laäoviu8 warit sökande,
Herrar Revisorer förklarat, art som I^nliestt
icke inom föreskrifwen tid sökt ändring och rättelse
uft Herrar Fullmägliges åtgärd, hwarigenom Lastoviu8
blifwit honom föredragen, art tills widare före,
stä den uti Bokfluts-Contoiret pä behagelig tid inrättade
Kammererare-Systla, kmnlieät8 gjorde ansökning
icke kunde uti Beswärs-wägeu kill pröfning uptagas;
hwaremot Herrar Revisorerne, i anledning af
fjerde Band- r.3Z — 136° anstäld
IO74 Den i 8 November.
anstald jemförelse emellan listnlkeäts och Lastovci
förtjenst», wänligen erindrat Herrar Fulsmägrige,
att wid Skåls - Regleringen, som jemlikt förestriften
liti i8<vo ärs Instruktion, a:ne är ester Realisaticnen
borde ske, läka Lunstedt, hwars skicklighet af
Herrar Fullmägtige more witsordad, tillgodo njuta
jin befordringsrätt framföre Lattovius, och det sä
mycket häldre, som genom ittinstasti.? flyttning lill
annan Systia eller besättning en större besparing för
Contoir» lunde beredas och framdeles winnås; och
hwarom Herrar Fullmägtige blifwit anmodade art
I^liststeät förständiga.
Enar de härom ifrän 1805 ars Herrar Revisorer
afgängnc Expeditioner den 5 December samma
ar hos Herrar Fullmägtige föredrogs, hade Herr
Krigs-Rädet och Riddaren Larlson strifteligen yttrat
sig salunda: "Utan att wilja sätta ömsesidiga
"rättighewr i fräga, får jag endast, i anledning af
"upläste Herrar Revisorers Prowcolls-Utdrag erin"dra,
art 1799 ars församlade Herrar Revisorer uti
"Deras sä kallade Revisions Reglemente, sedan de i
"allmänhet tillstyrkt Herrar Fullmägtige akt lata
"Contvireks Tjenstemän njuta äldern inom Werket
"tillgodo wid befordringar, tillagt: dock synes wid
"tillämpningen ett undantag böra göras, i anseende
"till C.mcelliets Betjening, och de högre Systlorne
"uti Bokfluts-Contoiret, hwanill särskilde insigter och
"lpräkkännedom fordras; hwilket stadgande genom
"l8oo ars Hemliga Utstötts tysta bifall wunnit
"stadfästelse. Jag tror mig i anledning af der anförda
säkrast lunna förena Contoireks bästa med
"Full
-
Den r8 November. !27§
''Fnllmägtiges wärdighet och ssickelige EmbeksmänS
"trygghet, b-i jag förejlar dek målke bäda de ankom"ne
Prvtocolis» U-drag, rörande C,'mun sim ien Kam»
"inereraren l-!Ntle6t och Bokhållaren 1ingber§ fä
"lillö wioare hwtla." — Härmed hade äswe» de öfrige
Herrar Fullm,igeige ssg förenat, utom Ledamo,
ten af Bonde-Smndet ö.lakls ?Llrrlon, som förklarat,
del han för sin del ansäg i alla afseende» högst nödigt,
att ny Reglering af Contoirets Sr«t med försia
werkäaldes, och föemcdaoe att tillfälle dä skulle
yppas för Herrar Fuljmäguge att till Contoirets sörman
widtaga de åtgärder, hwartill Herrar Revisorers
i omförmäldie mäuo gifne yttranden föranleda.
I arkledninZ häraf, begärde wi af Herrar Fullmägtige
uplysning: inno om orsa en, hwarföre
Kammererare» äbinZbei-A elter »agon anna» af Riksgälds-Cvnloireis
Ordinarie Bekjening, enligt 1825
ärs Herrar Revisorers föreskrift, icke blifvit placerad
till den uti Bokstuts-Contoirer pä behagelig lid
inrättade Bokhällare-befattning wid utrikes ärenderne,
utan LclronberZ, four icke tili Expvotance lön
är berättigad derwiv dibehallen; och -:do af hwad anledning
den uti i8oa ärs Jnstruclion anbefalde
reglering af Staten, hwarom nysinämnbe Herrar Revisorer
påmint, blifwik upssuteni äfwensom wi af
Herrar Fullmägtige assal underrättelse, huruwiba
ImZbLrZ och Imniieäk, efter Herrar Revisorers
anmodan, erhållit del af hwad Herrar Revisorerne, L
anledning as deras ingifna ssrister, bestutit.
Till
1076 Den 18 November.
Till swar hära hafwa Herrar Fullmägtige anfört,
att om Fullmägtige i Ri sgalds - Contoiret enligt
i Z. af 1789 ärs Reglemente samt 2 af
1820 ärs Jnstruccion stola blifwa Riksens Ständer
och deras under Riksdagarne dertill förordnade Utstött
allena answarige för Werkels wärd och förwalunng,
sä',mäste tillsätrningarne af Systlorne utr
Bokstuts-Conroiret fä ankomma pä Herrar Fullmägtiges
öfwertygelse om de dertill mest skicklige samt
baft qvalificerade Personer, och icke blott pä tour
ibland hela Werkets Betjening, fä wäl urom som
inom berörde Contoir, hwilket ock med 1799 ärs
Revisions fluleliga föreskrifter uti iz puncten full.
komligen instämmer.
Enär pä fädan grund Bcksiuts.Contoirets städse
blifwit förscdt med sä utmärkt och skickelig Betjening,
som nägonsin önstas kan, och dä Hufwndredogörelfen
samt alla öfrige göromäl uti delta Contoir
derom bära det vjafagtigaste witmesbörd; sä hafwa
ju Herrar Fnllmäg'ige i denna angelägna dgsen af
Deras förwaltning sig sä förhållit, som De inför Rikets
Ständer och Dest Utstött tryg! wilja och kunna
förswara.
Beträffande LoKsnberZg antagande till Bokhål,
lare uti Boksiuts Contoiret framföre DmZKerZ / sä
har dertill ingen annan orsak warit, än att deu för,
re war, är och blir ojämförligt mera skickelig och
passande., NB- till den Systl^, än
hwars förtjenster dessutom wederfanks all rattwisä genom
befordran lill General-Assistance-Contoiret, 'h varigenom
-
D<m i3 Nsvember- »°7 7
igenom ock Werkets graverande nied Expectance-Lön
för honom i lika matto undwikits. Herrar Fullmägtige
hafwa icke eller kunnat anse Schenberg såsom
en för Contoiret främmande Person, vä han
1790 blifwit antagen lill Extra Caneellift uti Herrar
Fullmagtiges Cancellie, »792 befordrad till
Controlleur wid det under Boksiuts-Contoiret hörande
Utrednings>Dexartement, i3oo den 4 Iulii förordnad
till biträde wid Boksluts Contoiret, samma är
den 27:de November befordrad lill Revisor och stute.
ligen den z-.te April ,825 transporterad till Bokhallare
wid inrikes ärenderne i nämnde Contoir,
wid hwilken sistnämnde Systia honom äligger biträda
Kammererare» wid Utrikes Correspondancen, som
föres sä wäl pä Fransyska och Tysta, som Engelska
Spräken, hwadan Vres pä deste Sprak författade,
mäste sä ofta Kammereraren är hindrad, af honom
upfärtas; hörandes i öfrigt till denne Bokhällares
egenteliga befattning , a t uti Boksluts - Contoirets
Diario öfwer ankomne Utrikes Bref, hwilka, utom
de upraknade, någon gäng jemwäl äro pä Holländska
och Italienske Spräken skrefne, deras Contenia
införa.
Afwenledes äro Cadovius och Uinstoät rätt
skickelige Tjenstemän, hwar pä sitt ställe. Den förre
stall liksom wara upammad uci Bokfluts-Contoi,
ret, och äga der alla erforderliga egenstaper: Genom
ett utmärkt beskedligt och tillförläteligt wäsende hade
Lallovius derjämle wunnit Herrar Fullmagtiges
förtroende i den grav, att Herrar Fullmägtige till
den vä lediga och än för längre lid oumbärliga Syst
-
Den i8 November.'
l«n, omöjeligen sunde wälja någon annan, hälst u om
Comoiret framför honom.
Rikets Tjenst, jemte Herrar Fullmrgriges egen
Heder och tillfredsställelse beror derpå, att Syfllorne
uti detta Contoir blifwa med -ettersta flit och granlagenhet
stöt e, följaktligen att Tjenstemän med högsta
afseende derhän tillsättas. Öfwer den förra omständigheten
kan icke klagas: Det senare wilkoret torde
dä finnas wara upsyldt- Herrar Fullmägkige moro
försummelige, om icke de winlade sig om, alt kanna
Hwarje underhaswande Persons egenleliga fallenhet
och arbetsförmåga något närmare, an hwad Revisorerne
i den wägen torde behöfwa och niöjeligen kunna
medhillna.
Wid jämförelsen af de för Revisionen uti Riksens
Ständers Banque och Riksgä ds^Contoir utfärdade
Instrucnoner, lärer den Marl e iga ffillnad, som
finnes i 4 §- §- icke undfalla Revisorerne, dä uti
den senare de orden äro utesiume, som i den förra
tillägger Herrar Revisorer rättighet, att, enligt inkomne
beswar, ändra Banco > Fullmägttges åtgärd i
befordringsmål. Detta utestn ande synes grunda sig
pä Hemliga Utstötte s Fullmagttge i Riksgälds-Contoiret
gifne Reglementen, sä wa! 1789 som 1800,
der Riksgälds - Comoiret namnes som ett Werk af
särskild och granlaga beskaffenhet och i Fullmaächiges
hand är lämnad den magt att pä längre eller korrtare
tid eller aldeles skilja en efter Fullmägtiges omdöme
felagkig Tjensteman tfiän sin innehafwande befattning
z af hwilken anledning samma Reglemente
-
Den i8 November. r->7y
te päbjuder akt de endast med Constitukorial stola
förses.
Staken har bliswit reglerad i den ma» göramalens
kraf och framför alt Werkets säkerhet samt
nödig Controtl medgifwik. Med detta wilkor stall
all möjekig hushällning bliswit iagttagen. Herrar
Fullmägcige nödgas nu tillstå sig hafwa walt den
utwägen, att heldre lata en ankommen Expedition
tills widare hwila, än komma uri den högst obehageliga
belägenhet att förklara det Deras uti Reglemente
och Instcuctiou i sa mätta grundade ratt uti en sadan
expedition bliswit för nara trädd, medelst anmodan
att frän Tjensterne stklja Personer uti BoksilttsEonroiret,
hwilka ägde största sticklighet förenad med
Herrar Fnllmägliges fulla förtroende; En expedition
som Herrar Fullmagtige trott sig' finna tillkommit i
saknad af osman anförde uplysnmgar och till äfwentyrs
af origtiga upgifter.
Sluteligen hafwa Herrar Fullmagtige förmodat,
att dek tillhört smnstsckt och IllnZIierZ, att i egenstorp
af sökande, efterfräga swar pä deras insinuerade
strister, och dä 1805 ärs Herrar Revisorer wor»
ätstilde, derom anmäla sig hos Herrar Fullmäglige,
som säkerligen icke wägrat del af Herrar Revisorers
för dem yrtrade ivälwilja.
Sedan Herrar Fullmagtige pä förenämnde fäkt
satt uti fräga Nevifvrernes rättighet att meddela förestrifter
i afseende pä tjenster inom BoksiutsContoiret,
och följakteligen Herrar Fu8mägtiges styldigher
att dem werkställa, hafwa Wi wal icke ansett läm
.
peligt,
I08<S Den 18 November.
petigt, att med Herrar Fullinagtige inläta Ost i na«
gon widare strifkwexling öfwer atfkillige omständig,
heter, hwartiil Herrar Fullmägtiges förklaring gif»
wit anledning; men dä Wi icke eller kunnat lämna
ven af Herrar Fullmägtige wackle högst eftertänkcliga
fräga aldeles obefwarad; hafwa Wi endast uti
stuteliga Expeditionen lätit inflyta följande:
"Wid läsningen af Herrar Fullmägtiges Pro»
"tocvll för den Z:te Decemdcr 1825, har Wär up"marksamhek,
icke kunnat undfalla, huru fom, fastän
"de nystbcrörde ar försanllade Herrar Revisorer i frä"ga
om en uti Bokstuts - Contoiret pä bchagelig tid
"tillsatt Bokhallare - Systia , förklarat dämarande
"Bokhållaren, Kammereraren Ikr. linaborg, berät»
"ligad att crhälla samma Bokhällare-Systla framför
"Kammereraren 8clleuderg, som dertill blifwit sör"ordnad,
fa framt någon annan af Riksgälds-Con"toirers
Betjening, som ägde mera förtjenst och bättre
bcfordringsräll, icke skulle kunna wid dest dä
"innehafde befattning umbäras, äfwensom, i anled"uing
as en likaledes i nämnde Contoir provisionelt
"tillsatt.Kaiiimererare.tjenst, hwariill Kammereraren
"Lrrstovius undsätt förordnande, Herrar Revisorerne,
"lemle erindran om märkstallighet af den Statsreglering,
som till följe af 1800 ärs Jnstruclion,
"jkulle för sig gä, tillika föreflrifwit att till förord»
"nade Commistariest jf.instoät borde framför Lasto"vius
nju a befordringsrätt, Herrar Fullmägtige likaväl
sallat det Bestut, akt läka samma föreskrifter
"hwila, hwilket söranläkit Ost alt begära uplysning
"ej mindre om orsaken, hwarföre ^in^berA eller
^'nägorr
Den r8 November. »28?
"någon annan af Contoirets Ordinarie Betjening ic"ke
btifwik placerad kill ofwanförmalde Bokhällare"Systla,
Utan Lottenberg, som icke är till expectan"ce-lön
berättigad, derivid bibehållen, an äfwen af
"hwad anledning den anbesaloe Siats-Regleringen
"blifwit upstjuten, samt ändteligen, hwarföre Herrar
"Revisorcrnes om l/mlkectt och HnZber^ fartade
"Beslut icke blifwit dem kungjorde".
"Med afseende sä wal dera, att efter hivad ge"nom
Herrar Fullmägtiges häröswer sedermera ingif"ne
förklaring är wordet uplyst, atk 1'inztter§ nju"tit
befordran till General-Asfistance-Eontoirct, som
"art hwarken han eller känlkestt öfwer saknad wärk"ställighet
af hwad för dem blifwik stadgadt, nägre
"Beswär anfört, samt hwad Icknstoöt angar hans
"befordringsrätt framför (lyckovius icke kunnat kom"ma
uti fraga, da den i sammanhang dermed före"strifne
reglering af Boksturs-Contoirets Stat annu
"icke stedt, hafwe Wi wal i förwäntan att sadan
"reglering icke warder widare dröjsmäl underkastad,
"lätit wid hwad således blifwir anmärkt och uplyst
"bero i men dä Herrar Fullmagkige genom Deras ut»
"lärande L detta mäl under Åberopande af 1789 ärs
"Reglemente för Riksgälds-Contolret samt 1799 ärs
"Revisions slutelig» förestriftcr gifwit anledning der"till,
att Revisorer icke skulle tillkomma att uti be"fordringsärender
inom detta Werk nägre föreskrifter
"meddela, hwaraf säledes bckfwe en följd att Herrar
"Fullmägkige icke eller äläge, att stalla sig sädana
"föreskrifter till efterrättelse, kunna Wi icke undgå att
"förklara dek Wi för ingen del anse Ost tittständigt
