# ID: svediakorp-gov187
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,798
# sentences: 2,018
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Dm ii November. 6sr
Aste den företräde som af äldsta grenen är
Sädant
har hittills bliswit iakttagit och är enUgk
med principen för Hnfwudmanna rätlens utöfning
inom en ätt.
Arr dlorcienllolpe: Dä en ofrälse har det sä
betydande kall att wara Förmyndare för en omyndig
Adelig person, tyckes ock han böra fä gifwa FullMagt,
torde hända att Utskottet tagit sig anledning
af den gamla Författning att ej Adeln fä' befatta,
sig med walen titt Riksdagsmän uti VondeStändett
ehuru de innehafwa dylika Hemman.
Friherre läljsncrantr, sobsn äVilbolm, cons
formerade stg med Herr dlorclenstolxo.
Herr räklman: ansäg naäickigt att: den som
vkj sjelf kunde sitta pä Riddarhuset icke heller dertill
Silwa Fullmag!.
Grefwe Norner, ^äolpki Oörgn: Nar Fullmagt
lill säre och stämma pä Riddarhuset ät nägon
annan än en Adelsman ej kan gifwas och Föräldrar,
för en ofrälse person haft sä stort förtroende att
de uppdragit honom wärdén öfwer sina Barn, kan
jag ej infe hwarken nägon wada om Fullmagten af
en förmyndare disponeras eller atk nägon dertill kan
wara närmare, än den som i alla öfriga fall utöfrvar
och bewakar Capikis rättigheter.
Grefwe Larlz instämde till alla
delar med Herr r-ZsilmLv, hwars tanka han förklarade
sig anse rigtig. Gref
-
602 Den i r November.
Grefwe De IL Lsrclie, ^gcob: Dä efter sä
mänga gjorda anmärkningar den naturliga följden
blifwer äterremisi; tror jag det ej wara tjenttgt att
nu discutera något ämne.
Grefwe Norner, ^ilolxb Loran, utbad sig
fä erindra det meningen här icke more ack discutera
§ § men wäl att förklara'stalén till de anmärknin.
gas som göras, hwilket Herr Grefwen ansäg nyttigt,
da besia förklaringar kunna till Utskottet Åtfölja
anmärkningarne.
§> 5.
Herr dloräenstolpe i denna § omnämnas närwarande
Tabeller; detta gifwer anledning tin att
nägra fädane stulle fä wara utur wägen, hwilket
wore en oförfwarlig försummelse af RivdarhusDi.
rectionen med flere Riddarhuset tillhörige personer.
§. 6.
Herr blo-röenllolxo: I jemlikhet med hwad
jag r afseende pä, z tz hade äran anföra anhälles att
här bör införas: ÄttemannenS närmaste man
bör säte och stämma intaga
Herr
kotbljeb: Orden witz laga tid torde
wara öfwerflödige, om den föreslagna förändringen i
z § bifalles.
§- 7-
Grefwe Norner, ^Zolxb Loran, hwad i denna
Z stadgas, att den hwilken wid Riksdagens början
suttit för Fullnngt, men under desi lopp genom
Hufwudmannens död sjelf blifwer Hufwudman, och
säsom
Den ri November. 623
sk sadan intager säte för sin eaen Ätt, derigenom
? en siiljes frän den befallning af Bänkman,
etor etter tttstotksL-damot som han i egenskap af
;'mägttg förut kunnat innehaflva, synes mig wara
' witt. Jag kan ej se hwarfdre detta förtroende
sk fl upphöra derföre atr en person siyttar rum pä
Riddarhuset dä det ef Ständer warit wfwiej ät
Alten, utan ät den person som förer Ättens talan.
Herr d^oräenlkolpe. Om det blifwer afgjordt
att ponuvt någon G .sive eller F iherre stall wara
Ordförande utt Utstollen, huru stall förhällas om
tiil exempel en Adelsman som sitter för en af de
äldsta Familier b isiver wald till ett Utskott, stall
ban dä frängä. Ordförande rättighe en och afsiä den
ti l en yngre Ätt. I min tanka kunde wid walen
Elettvrerne namna Ordförande af äldre eller yngre
Ätt.
§ 8-
§- V«
Herr d^oräenllolpe, i detta och flera fall somt
anga personer hwilka gjordt Concours, anser jag
simplast att endast äberopa ConeoursFörordningen af
ar 1798. För öfrigt hemställer jag om icke en som
ett helt är eller längre lid före Riksdagen warit by.
satt, eller under Riksdagen sätt intaga pä sig för
fluld äfwen borde uteslutas. Tilli a tror jag att
man hos Kongl. Majrt borde anhälla om Nädig
befallning till wederbörande Domstolar, atl till Rid.
darhuSDireckivnen insända underrättelser om dem undergätt
Concours, eller begätt sädane brott, hwari
genom
-
6^4 Den n November^
genom enligt RiddarhusOrdningen Riksdagsmanna
rätt förloras.
§. ro.
Zerr lö7orclenstoIps: Hrr matte ival menas,
att någon af Famillen ager bäde i detta och alta
andra fall rättigheten framför dem four sitta för
Fullmagt. Jag witte fräga om nägm som suttit
för en annan Famille äger rättighet u i här nämnd
casus att Ättens rum in aga, om ock icke Capusta,
pet honom tillfallit. Denna rättighet synes mig han
bör fä ags sa wiva han icke genom E ecwrers mål
någon commisiion säsom Riksdagsman sig ätagit.
§. ii.
Zerr kotkliels: I denna ^ star Riksens Stan»
ders Regeringsform. Ehuru författad af Riksens
Ständer ar den ival icke blott deras Regeringsform,
och ej heller endast för deras stull tillstapad. Detta
ut ryck mäste således, enligt min tanka förändras
till Rikets Regeringsform.
Zerr vanckvaröt lilljeström, sacol, Malcom:
Om Höglost. Riooerstapel och Adeln ej ernar göra
någon förändring i ordningen med de Commendeurer
som efter fordna bruket blifwi: uppstyltade i andra
Claffen, fär jag allenast hemställa, om icke dems
numror borde ändras, till undwikande af oreda
wid alla upprop.
Herr
Den r r November:. 625
Herr kotlstiob, utbad sig fä upplysa att redan
wid >800 ärs Riksväg u'gifwandet af en nyHandMa
riket blifwit befluten, hwari denna förändring
af »umere'ingen skutte göras;,och äjwen komme att
i ck agas uti de skrifna Matti lar som nyttjas wid
h,varse Riksdag wid förefallande uprop.
12 z.
Zerr ^otblieb- blifwer nägon Adelsman til!
Frihe» lctig wärdigpek up höjd dä ankage närmsste
Hufwudman derest sadan sinnes, sate etc. här mäste
m n wäl säga: blifwer nägon Zuswudrnan för
Adelig Ätt upphörd etc-, ty en Adelsman kan
bil Friherre och derföre icke wara Hufvudman dä
ingen förändring kommer i fräga. Dessutom får jag
fräga om icke en till Friherre upphöjd AvelsmanS
äldste Son, bör/ä bibehålla Hufwudmanna rättighet
för Aveliga Ät en om Fadren den ägt, sä länge
Fadrui lesiyer, och om Hufwudmanna rätten kan
frälpännas honom förrän esler Fadrens död, da Sonen
först blir Friherre, och dermed bör förhältas pä
sätt denna tz stadgar. Detta har na'urligtwis endast
afseende pä de Ätter som, pä sätt Z7 § i Regeringsformen
föreskrifwer, blifwa lill högre »värdighet
ipphöjde.
Zeur Islorstenstolps: Det tyckes som till laglig
Hufwudman e», widjlräcktare rätt fordras än annars
De af Äilen som äro inom Riket synas dä
snarare döra bade fä intaga Ätlens rum och Fullmagt
asgiswa»
äerp
606 Den n November.
Zerr Silfverstolpe, 6uttak ^brskam: I denna
§ siar, att om någon asiviker ur Riker och icke
begär Konungens Lejd, fär han icke sura pä Riddarhuset.
Min anmärkning gar ut eadast pä en felaktig
ordställning. Jag hemställer huru det stu e
tillgä att nägon som i egenskap af rymmare tvistades
Utrikes kunde sitta här pä Riddarhuset.
§. l4.
Herr kotlrlieb, dä u i denna z stadgas att
den som aflagt tro- och huldhets-ed äc en främmande
magt det oagtadt får härstädes utöfwa sin Rits'
dagsmanna ratt, mäste härwid flere betänkligheter
uppkomma. Jag anser detta stadgande, sädant der
har finnes framstäldt, kunna medföra äfwenlyrliga
följder och wara stridande mot den försigtighet som
i flitt fall bör iakttagas.
Det synes deflutom innefatta en contradiction
emot föreskrifter: i nälla §, enligt hwilken en Adelsman
som flyttar utrikes är silk säte pä Riddarhuset
förlustig.
DL han äger egendom i 2 Riken och L bada
aflagt huldheiSed sä kan han ju flytta af och ann
och en rid tvistas i det ena och en annan tio i vet
andra Riket hwarigenom det sall sorn i nästa K förUksättes,
aldrig skulle inträffa, ehuru en dylik rerson
sedan han utrikes aflagt trohetsed werkeligen är i samma
predicament. Om denna föreffrift stall bibehallas
borde har killäggas r Gör nägon som i Raket
bosatt
Den n November' 607
bosatt är med RonungenS samtycke annor Vf»
werhet huldhetsed.
Dä en Adelsman som aflagt huldhetsed ät främmande
magt för att här fä bibehålla sin Riksdagsmanna
rätt, bör härstädes wara bosatt, innefattade
detta wilker en billig medelwäg och en i detta afseende
nödig försigtighet.
Herr d^oräenstolxe. Början af denna § in»
nehäller, att man mä kunna wara i tjenst hos främ»
mande Herrskap och andä sitta pä Riddarhuset. Jag
hemställer huruwida det kan gä an om wi skulle
wara sä olycklige att för all id blrfwa af med Finnland,
och med detsamma räka i krig.
Ärefrve körner, ^6oIp>li 6öran: Jag tror
att den som trädt i utländsk tjenst och swurit trohet
ät en främmande Magt ej pä nägot wis här bör
kunna intaga säte, men vm någon utomlands har
sin Ägendom och för den förbundit sig till trohet e»
mot en annan Ofwerhek men är i tjenst här, ser jag
ej nägot hinder hwarföre han ej skulle fä utöfwa sin
medfödda representationsrätt.
Herr KotKUed, anförde att han just derföre i
sitt förslag infört ordet: bofast, för att stilja desta
begge olika omständigheter.
Zrjherre Legerström, ^acob: Efter de begrepp
jag gior mig om tro- och huldhetsed innebär den, att
den som den samma aflaggt förbundit sig att lyda
alla
628 Den n November.'
alla Ofwerhetens Befallningar. En sadan förbindelse
kari man ej hafwa mok Twenne Regeringar, dersföre
mäste jag afstyrka att någon som swurit fram»
mande Magt trohet, här matte njuta fäte och stämma»
L§.
'6.
Zerr kotlstieb. Dä fräga är om LandtMarftalken
och Hans Staf, bör man utan twifwel nyttja
olika uttryck hwarföre jag icke anser det wara passande
säga: det Ronungen öfwerlemnar LandtMarskalken
till de äldste närwarande Grefwar;
utan hemställer jag cm icke följande törmer
kunde nyttjas : OH §f de twenne äldste närwarande
Grefwar, hwilka wid utnämningen böra
tillstädes wara, till Riddarhuset blifwit be»
ledsagad; eller ock aldeles utesluta orden, till
hwilka Rongl. Nast honom öfwerlemnar
Herr
Grefwen och LandtNarflalken. Pro
ponerave
Ridderfkapet och Adeln alt nu älstiljas för
att ater i eftermiddag samlas och fortsätta öfwerläggningen
om RiddarhusOrdningen.
Herr Klorstenstcstxe, hemställde om icke för atk
förkorta Hr LandkMarstalkenS Ridd.och Aoelus keswär,
förflaget till RiddarhusOrdning kunde i Cancelliet
läsas, och hivar och en om Twa eller Tre dagar fä
aflemna till NiodarhusUrffotcet stna anmärkningar,
en procedure, hwil en, dä detta more blott ett enskildt
Adelns Oeconomie mäl, han för fin de! anfag
Makel ig.
Zerx
Den n November. 605,
Herr Grefwen och LandtMarskalken, förklarade
att della skulle wara elt sa stort afbrolt frän
wänlig ordning och all praxis, att han trodde det ej
kunna tillälas.
Ridderskapet och Adeln älskildes kl. Z 2.
In kiäem krotocolli
6. 8ilverliolxe.
Lördagen den n November.
Plenum kl. r s e. m°
Fortsattes granskningen af RiddarhusUtskotteks
Förslag till RiddarhusOrdning.
r? §.
Arv blorckenllolpe. /^näers. I förhand fält
jag rubedja mig Ridderskapet och Adelns tälamod,
dä jag än ytterligare gör nägra wälmenta anmärkningar,
som kan hända, af be mera kunnige och upplysts
af Ridderskapet och Adeln, och synnerligen af de erfarne
och aklningswärde män, som utgöra RiddarhusUtskottek,
torde skäligen anses öfwerflödige. Men
jemte del jag hoppas att de förnämligast äskäda mitt
uppsät, torde ock mig tilläras, att, utan widlyftige
och granna discutzioner, blott i fä ord hänföra deras
Zjerde Band» 77, 78. upp«
6ic> Den n November.
'uppmärksamhet och granskning wid nägra pars»
grapher.
Den 17 8 stadgar, all Riddarhusutskott-! blott
första mänaden stall träda listsummans en hals timme
före Plena. Manne icke delta bliswer likasä nödigt
under heiss Riksdagen, häldst uti RiddarhusOrdningcn
i flera fall, och,synnerligen om dödsfall inträffar,
sörcfläs att Altemannen sielf, eller genom
Fuilmägtig stall Ättens rum fa inlaga.
18. §.
-Zerr diorZenstolxe. I denna § talas om bitvis
ur Kyrkoböckerne. Detta kan hafwa stna olägenheter.
Kyrkoböcker kunna wara i konfusion, eller
orten där de finnas sä aflägsen, att vefla betyg tan,
jke aldeles icke kunna erhällas. Om jag, till exempel
more född i Finland, skulle kan handa en Attest
ur Kyrkobok bliswa gansta swär att nu anskaffa.
Ämbetsmanna bclvg äter, hwilka dä i stället föresläs,
lara ofta blif-va ej mindre svära alt bekomma.
Huru stall en Ämbetsman som i sednare tider kommit
lill syfllan, kanhända uri en främmande ort, kunna
intyga om en Adelsmans, födelse kanske hela 24
L 25 ar sönik, Manne icke de wid Riddarhuset wa,
rande Tabester, det böra upplysa, och dä de saknas,
tromärvige mans, ja till och med Slägringars betyg
fä gälla? Också tyckes det wara orättrådig! om Huswudmannens,
försummelse att gifwa upplysningar
hörande lil! ÄkteTaflorne, stall betaga en annan af
Famillm Riksdagsmanna rätt. Omsider hwad angar
-
Den rr November. 6ir
gär stadgandes i flutet af T rörande dem, som blifwit
ställde under Förmyndare, ställe jag ödmjukast hemställa,
om ej hos Kongl. Maj:t kunde i underdänighet
anhällas om befallning lill alla Domstolar mt
derom tilfl RiddarhusDireetionen insända underrättelser.
19. §.
Herr ^Otblied, Larl kreäric. Börjats af Formulairet
till Fullmagter, anser jag böra förändras i
likhet med det Formulaire för RiksdagsFullmagter»
som i RiksdagsOrdningen för de ofrälse StänbenS
Fullmagtige finnes förestriswit.
Herr d^orclonstolpe. Att Fullmagt stall wara
strifwen egenhändigt, eller hel och hällen utom
Utgifwarens namn, med en styl, anser jag ofta icke
möjligt, och äflvcn icke ledande till ett godt ändamål.
Det kan ju hända att Hufwudmannen eller
den Fullmagt utgifwer är sjuklig och orklös, samt
icke kan strifwa läslig styl, äfwensom att veste icke L
orten hafwa någon, som de med fullt förtroende wilja
lemna Fullmagtigstapet ät, men wäl wilja anmoda
cn till Riksdag kommande redlig wän att sm
Fullmagt at pälitekig person anwända.
30. §«
Herr Norckenkojps: Suppofitionen Matte Här
wara, dä Fullmagt utgifwes ät flere pä en gäng.
Detta torde böra göras tydeligare. Det kunde ju
hätLa alt man gäfwe Fullmagt först ät en, sedan St
en
6l2 Den n November.
en annan, häldst dödsfall och andra omständigheter
kunna göra detta nödwandigt.
äsrr Gottilieb: Torde hända att en och annan
foroel wunnes af den Bänkdelning, som Rid»
darhusUstkot^t söreflagik; men jag tan ej anse dem
sä stora att den gamla blnkdelningen derföre bör afskaffa
Grcfwar och Friherrar hafwa ifrän Riddarhusets
inrättande futlir pä högra sidan om Landt»
Marskalken; samma ordning kan ock hädanefter bi»
behällas, utan olägenhet, emedan om deras antal
skulle ölas, kunna de pä samma sida nedflyttas.
Härmed hördeS ätstillige conformera sig.
(fircfrve körner, ^clolk 6örgn, utbad sig allenast
fä anmärka, att wid början af denna Riksdag,
Gcefwar ochFciherrar warit sä talrike, att de ej pä
sina manliga bankar kunnat rymmaS. Herr Grefwen
trodde derföre wara bast att göra en sädan för»
delning af Bänkarne att alla kunde fä rum.
Häri HördeS flere instämma.
22. §.
Arv Kotlilieb:, Det är utan twifwel nödigt
a't ftrvane mait och steg widtagas, som förhindra
obehörige personer a t pä Riddarhuset inkomma;
men det, som här förestäs nemligen: att hwarje
Ledamot owilkorligen stall utanpä kläderna synbart
bärs
Den n November- 6iz
bära deras Polletter, stusle enligt min tanka kunna
wäcka åtlöje, och gäfwe Ridderstapet och Adeln, åtminstone
pä asständ, iwg mycket utseende af wista
midre behaglige, ehuru till ordningens bibehållande
nödwändige personer. Dä ingen blir pä Riddarhusek
inläien, ulan akt wid dörren uppwisa sin Pollet
och deta med stränghet tillbörligen iakttages, anser
jag ändamälet tillräcketigen wunyit, häldst om någon
stumle intränga eller insmyga sig u an att med
Pollet wara försedd, sä kunde en sädan person wid
en votering aldrig komma i sräga dä uppropslistan
följes, och dä de' aldrig är art förmoda det en, som
icke more antecknad, eller icke ens wore Adelsman,
men iikwal blisivit pä Riddarhuset insläppt, skulle
wäga akt upphöja sin röst kill annat an ett Ja eller
N^j som alltid wore likgiltigt i etr sä talrikt
Samfund som det Rioderstapet och Adeln utgör.
Destutom mätte en sädan obehörig person snart blifwa
känd, dä hwarje Bänkman lätteligen kan igenkänna
sina Bänkkamra er och dä RiddarhusFiscalen
uppsy er sina skyldigheter. Jag hemställer således
att hivad i of,vanberörde mätto bliswit förestagit,
mätte utgä säsom ej ledande till nägot werkeligt gagnande
ändamäl, och innefattande en föreskrift, som
sällan eller aldrig blefwe efterföljd.
Herr ^lorstenstolxe. Jag skulle gerna wilja
wara ense med den warde Ledamoten som nu yrtrat
sig; men olyckligtvis har jag en äldre erfarenhet
som derisrän hindrar mig. Dä mänga mäl afgöras
endast genom rop af Ja eller Nej och man ofta ej
wet hwilken scm ropar högst, är det sä mycket ange
-
6r4 Den n November.
lägnare att wäl urstilja det obehörige personer icke
kunna pä Riddarhuset fä inträda.
Zrrherre Lsäerllröm, stscob. Dä ej mängden
a> de personer som pä en proposition ropar Ja
eller Nej, kan afgöra Beflutet, utan en enda perion
äger rättighet att pä sin enskilda begäran fä Voretering,
sä finner jag ej att Herr Capitaine» l>lor>
Zenliolxos farhäga i detta afseende är grundad.
23- §-
Zriherre käsnnerkeim, I^rrrs ^UAull. Af
egen erfarenhet öfwertygav om de utomordenteliga
sivärtgheter, hwilka sig förete wid uppställandet af
nya Reglementarista förestrifier, hembär jag wiliigt
de agrningswärde Herrar af RiddarhusUtstoltet tacksamhetens
och erkänslans gärd för deras osparda möda
»vid författandet af det Förslag till RiddarhusOrdklingen,
hwilket nu är under öfwerläggning. Men
Lä hwar och en lär erkänna huru omöjligt det är
att uppnå fullkomligheter, lara ocksä anmärkningar
ej kunna wara af dcsie Herrar owänkade; Jag stall
åtminstone bemöda mig att ifrän de fä jag arnar
anföra, stilja ädagaläggandet af inbillning om egen
klokhet, otacksamhet och kitslighet, innefattande ironisk»
uttryck och endast sölja wälmeningens impulsion .
atr medwerka till winnande af ett godt ändamäl.
Uti 2Z Z förestas att till Bänkman wäljes"p)ä z af
hwilka en genom lottning till Bänkman utses. Deraf
följer att ödel är mera bidragande wid detta wal
förtroende. Detta blir ändä tydligare genom
exem- ,
Den n November. K15
exempel. Om en Banks individuer äro 12 sä delave
till tänkesätt att 6 rösta pä g, och de kfnqa 6
rösta pä andra z. följer deraf att 6 lotts till Bänkman.
I sadan händelse ankommer allt pä en stump,
in et pä förtroende. Sakens natur talar dock heil
och hältet för det sednare.. Pä Bänkmanswalet bersr
ant. Detze wäl>a Electorer, Eleclorerne UtskottsLedamöter.
Det blir dä cumgängeligt att förtroende
ensamt werkar wid Bankmans ulwäljande, hwarfö^e
jag förestär att walet ställes endast pä en, och
att lottning ej oftare mä äga runi, än dä Utslag
mäste sökas emellan flere, som undsätt lika mänga
röster.
Uti samma § dar der heter att den fränwarande
haf.ve sin rätr lill dettaganve i detta wal förwer»
kat, torde, för mera tydlighet, den ändring kunna
äga rum: till deltagande i walet för den gängen
förwerkat.
Sä wal wid ElectorS wal, som wid .
utseende as Ledamöter i Utskott är i denna Riddarhusordning
stadgadt att -M böra rågås ibland
G efwar och Friherrar. Uti detza mätt och steg witt
jag igenkänna en qwarlefwa af den upphäfna Classisicalion.
Det är alt förmoda att Grefwar och Friherrar
hädanefter likasom hittills täfla med hwilken
Medborgare som häldst uti upplysning uti tillgifwenhet
och kärlek för Konung och Fädernesland och således
ej behöswa nägon exclusiv försäkran att intaga
platser, hwilka ett obundit förtroende pä ett mera
hedrande sätt erbjuder. Jag hemställer derföre att
ingen rättighet till wiflt antal Ledamöter ibland Eleclorer
och i Utstött mätte för Grefwar och Friherrar
stadgas. äerr
6l6 Den n November.
Zerr !>lorlienlloIxe. Det project, att wid bör,
jan af en Riksdag, fördela Ridderstapet och Adeln
vti 5o> lika delar till Bänkmänswal, kan ju med
hivarje dag förändras. Den af den wärde Ledamoten
förkastade lottningen anser jag icke stadlig; Det
ar ju förtroendet som utnämnt de irenne; Jmngen
kan hafwa ett mindre och osäkrare fällt, da lottning
fluteligen deciderar utgången.
24.
Friherre ecäerkwm, ^cc>b. Herr Friherre
AlamiLrKeirns anmärkning torde wid denna sa wäl
som wid alla andra Z §. där proportionen af Gref.
rvar och Friherrar i förhällande till öfrige Ledamöter
af Skändet inom Utstött nämnes, blifwa gällande.
s Z. §°
Friherre Nsnnerkoim. Hwad L denna § nämries
om Ordförande i Utstött, lärer referera,ig till
nägon § i RiksdagsOrdningen. Det är mig sagt
att IemnkningsUkstottet redan stall förchast denna A
och att det rättaste torde wara att ingenting nu der
»vid widare göres till dest underrättelse binner ost
meddelas om samma U stotts åtgärd derwid.
Friherre lälljc-ncrsntr, polian Förs
min del finner jag icke stal att pä en gäng ogilla
en grund och af densamma hämta stöd till ett resultat.
Att den förste Adelsman är Ordförande i Ut*
flörten härleder sg ifrän Adelns egenskap alt wara
första RiksSlHrM, och den företrädes rätt inom
Stän
-
Den n November» 617
Ständet, som tillkommer sörsta Adelsman, kan den»
ya rättighet borrttagas, äterstär ingen anledning att
den Ordförande exklusivt bör mäkjas ibland Ridderstapel
och Adelns Ledamöter, ty största sticklighetcn
kan likaså mäl finnas hos någon af de andra Slän»
dens Medlemmar.
Zerr kablmsn, Otto kroäric. Nar RiksdagOrdningen
lill granskning, föremar, bestöts, att saktet
huru Ordförande i Utstött stall tillsattas, stulle i
RiddarhusOrdningen bestammas. Det är enligt min
öswerkygelse att detta bestämmande ensamt tillhör Ridderstapet
och Adeln; men af ve stal jag redan förut
anfört, kan jag ej deri inga, att ordning inom
Ständer till regel derföre stulle antagas. Jag wille
deremot förestå, att Eleclorerne när de wäija UtstottsLedamöter,
afwen ibland dem utwalja en till
Ordförande.
26. §. 27. T. 28. §.
Herr kotklwb. Har trsr jag borde tilläggas
efter orden: Utstött Regeringsformen utstakar: esler
af Riksens Ständer särskildt sättaö; ly
Jnstructton torde snarare för dylika Utstött komma
i fräga än för någor af dem som i Regeringsformen
äro vwilkorligen bestämde.
29- §- Zo. §.
Grefwe Norner, Astolpki (-öran: Jag är
Mycket af den tanken att Ledamöter i U skott ej bö.
ra fä resa bom: men hemställer om icke under en
tid
618 Den r l November
tid
af z L 4 mänader, sadane famille angelägenhet?
kunde inträffa , som ehuru icke medför-ande kraft af
laga förfall likwäl kunna fordra en Husbondes eller
enskild mans närwaro pä »agra dagtm. I detta afseende
stulle jag önsta, att icke stadgandet wore sä
aldeles owilkorligk, utan att det mä -vara tillåtit
att efter gjord anmälan i U stöttet, fä absentera sig
för nägon korrt tid som 8 a 14 dagar.
Zerr biorstLnliolps, trodde ait en Fullmägstg
icke borde äläggas större skyldighet än en Ättemän.
Zi. §- ' Z2. §.
Grefwe dlörner, 6öran: Jiq torde
härwid fa sraga, om meningen är, alt den som fitger
för fullmagt ej mä kunna afsäga sig sitt rum uti
ett U. skott det han blifwit wald? Jag sinner dct
aldeles rigtigt alt en Ledamot som intagit säte och
stämma i ett Utstött ej utan laga förfall mä draga
jlg derifrån, men jag finnér, att wid walets kungörande,
eller innan Utskottet sammanträdt, bör det wara
den som ar Fullmägtig för en Ätt, sä wäl som
den hwilken ar Caput tillåtit att efter egit omdöme
pröfwa, om han will och kan i Utskottets öfwerläggriingar
deltaga.
Herr k^oräenstolps, ^nstLl-8, instämde häri
pä den grund, att en olönt Fullmägtig ej kan fa
ett större åliggande an hans principal.
Herr UotKIieb conformerade sig med Grefwe
körner.
friherre I^IIjencrrmtr. Rättigheten till afsägelse
innan Functionen är börjad, lärer icke kunna
wäg
-
Den ii November- 6i§
wägras; chunrwäl Electorer kunna känna sine medbröders
sticklighet tyckes dock wara ostridigt att hwax
och en sielf mätte wara den säkraste Domare om förmägan
akt upy sylla ett lemnadt förtroende.
Zerx ?äklma«. I allmänhet ^ror jag den princip
wara ratlwis och bi.,ig, att styldigheterne ma te
wara de samma för Ciout som för Fullmägtig. Att
ej kunna u gä ur ett Utstött utan laga förfall, tror
jag wara nyttigt för Ridderstapet och Adelns Ledamöter,
häldst sedan Ridderstapet och Adeln lemnat sitt
dubbla "antal af Utstoltens medlemmar, och de af de
andra Ständen sällan äga samma kännedom och
mana wid affairerne som Ridderstapet och Adelns.
§.
Zerr Lllkverstolpe, krestric, hemstälde om icke
denna Z:s stadgande, alt den som tre gängor warit
borta ifrån ett Utstött, skulle anses säsom derifrån
utestuten, torde wara alltför hardt.
Herr kotbliok: Jag får sä mycket häldre instämma
uti hwad Utstottet här föreslagit, som jag
tror det wara nödwandigare hädanefter än hittills,
att UtstottsLedamöter icke afhälla sig frän UtstotteN/
dä ett wisst antal antingen af hela Utstottet eller af
hwarje Ständ enligt RiksdagsOrdningen bör tillstädes
wara dä ett Beslut stall fattas, emedan etL
Utstött skulle annars kunna i förra fallet afgöra ett
ärende, oagtadt ett helt Ständ more fränwarands
och i det sednare möjligen bliswa inackivt. Dessa
casus bör man icke förmoda: men de äro möjlige.
34. §>
622 Den n November.
34- §. 35- §-
Zerr k^orstenstolps. Wid denna!! får jag föreslå
att deri mätte ustättas att förmiddags plenum
bör dagen förut wara anslagit sist ksi 6, och eftermiddags
plena sist kl. i samma dag de stola hällas.
36. §.
Zcrr Uotblied: Som enligt RiksdagsOrdninZens
2i §. G.undlagarne nu mera icke stola uppläsas;
Ulan wid anteckningen och dä inträdes P llet
erhälles, ert exemplar tillställas hwarje Ledamot,
anser jag samma förhällande böra iakttagas med
RlddarhusOrduingen, sä mycket häldre som den innehaller
en mängd smäsaker, hwilka man i annat sall
lätt skulle förlora ur minnet och den utgift som härigenom
tillskyndades RiddarhusC isian blefwe gansta
obetydelia. Jag anhätler således att denna z förändras
i likhet med hwad RiksdagsOrdningen i flikt
fall föreskrifwer.
37. §.
Zerr Uotblieb: Jag får till Utskottets närmare
pröfning hemställa, huru vida denna § är öfwerensstämmande
med 46 § i RiksdagsOrdningen, och
vm allt här är iakttagit som af berörde § synes wara
en följd
38.
§. 39. L
Zerr
k^oräenkolps. önskade att i RiddarhtrsOroningen
mätte utsättas, att eftermiddags plena
-
Den ii November- 62»
na böra slutas kt. y, sä wida icke Ridderstapeks och
Adeln innan kl. 7 derom annorlunda Lfrverenskoinmer.
Friherre I»1snnerkeim: I T finnes föreslagit
stt Pie.mm ej bör flutas förrän det till öfwenvägande
foretagne mätet blifwit afgjordt; Förfigkigheten
torde fordra att nägok sädant icke stidgas;' emedan
framdeles, likasom denna Riksdag handt, flera mål
skulle kunna förekomma hwillas afgörande lämpligast
borde uppskjutas.
Friherre I^MsoncrantL: Uppläsning af ett
långt Betan lande mä wäl afbrytas dä Z ar flutad
och timman infaller, som är utsatt till flutande af
ett Plenum; Men om efter flutad uppläsning Deliberanonen
redan är börjad, mä saken afgöras genom
bifall eller afflag innan Ridderfkapet och Adeln
ätstiljes.
40. tz.
Zerr Kot^lieb. r:sta Puncken: till winnande
af bättre mening kunde orden att der mgä; gtdje
puncter: af samma skäl och såsom öfwerflödige kunde
orden: Der säsom (Ordförande uteslutas. Efter
ordet att, borde fanste tilläggas: med iakttagande
af hwad 42 H stadgar; Ztste puncten mäste wäl
redigeras i enlighet med 42 § i RiksdagsOrdningen.
Någon olikhet med denna grundlag bör med
största noggranhet undwikaö.
Herr
622 Dm n November.
Herr i^orckenllolxe: Ridderstapet och Adel»
täcktes Mäta mig att här göra en anmärkning för
framtiden, i anledning af aldre händel jer och farhåga
för hwad som wid 1789 ärs Riksdag inträffade.
Dek wore önsteligt att LandiMarstalken ej mätte
kunna bestämma hwad som hörer kill en fräga
eller ej. Det tredje Momentet torde något litet lunna
ändras sä nemligen, att detta äfwen kunde tillhöra
Ridderstapet och Adeln a t beoömma: Wi böra
icke förgäta huru instängda wära tankar eller uttryck
och Beslut under förra regeringen warit. «
41. §.
Zerr k^oröenstolxo: Det bör determineras huru
wro Rcksdagenö början skall förhällas om m
Friherre eller Adelsman genom bekommen fullmagt
sutte kill exempel för äldste G.efliga Familier,. Ehuru
denna harmvnie hitintills icke warit mellan äldre
och yngre Familier, är den dock åke förmoda och
kanske att hoppas. Skall i ett sädant fall denna
Fullmagtig föra ordet i LandtMarskalkens främvaro,
eller stall den äldste narwarande Grefwen göra der?
Zerr kotbliek erindrade, att derom redan
förut e Riksdagsordningen wore stadgadt att Let
tillkomme den äldste narwarande Grefwen
Aerr
k^orckenstolpL inwände, akt MiksdagsOrdningen
ännu icke wore lagligen antagen, och art
RiddarhusOrdningen snarare birde bestämma denna
fak med flera förhäkanden, som ensamt röra Wart
Stand»
Hers
Den n November. 623
Herr kotlstied förmente, art den tz som derom
stadgar oföränoradt blifwit af Ridderffapet och
Adeln gillad.
friherre ceäerström, ^fscod: Om Herr ^lor.
6enlioipL8 anmärkning stulle blifwa antagen, ffulle
ett särkildt wal hällas hwar gang dä LandtMarflalken
lemnade klubban, hwilket ofta kunde medtaga
större delen af dagen och hwarmed Munda intet
wunnes.
Zerr Oeäerstestt» ^on, anförde, att allt sedan
Riddarhusets första bömm äldste Grefmen warit deP
Ordförande i LandtMarstalkens fränwaro.
42. §. 4Z- Z
Erefrve
körner, ^äolxli (röran: I Riks-,
dagsOrvningen är blott stadgadt, att det är wid
Riksdagen närwarande Ledamöter, som äga rätt i sitt
Srand inlemna Memorialer. Jag har också under
Riksdagens lopp sett det Munda pracliseras och
jag tror att ingen olägenhet följer deraf, att en Ledamot
ehuru för den gängen hindrad fär begagns
sin rätt att meddela Ständet sitt yttrande.
Zriherre Imlljencrantrr Om icke en pä stallet
waranoe af sjuklighet hindrad Riksdagsman finge
rättighet att inlemna Memorial, stulle mycket derigenom
förloras, emedan de äldste medlemmar, sons
äga största erfarenhet, just aro genom deraö älder
oftast underkastade sädane förfall,
44 ^
624 Den ii November.
44. §.
Herr kotkliel,. I 44 § stadgas: att frågor
icke fa wäckas, sedan 60 dagar frän Riksdagens
början förflutit. Sädant ar tvål öfverensstämmande
med Z5 Z RlksdagsOrdningen, msn jag får
hänwisa till berörde Z och anhälla att denna <4 Z i
RiddarhusOrdningen derefter mätte bliswa redigerat.
Herr I^axerboim, olok. fobian Anmärkte att
benna före,krist ei borde wara instränkt endast till
Midderffapet och Adeln.
Herr von Nackrej, Ilaurs, Erindrade att
RiksdagsOrdningen i delm fall stadgade lika för
»lia Ständer,,
4Z. §-
Herr dloräenstolxe. Denna 5 stadgar att man
mäste begära tillstånd för att med de andra Stånden
fä communicera ett Memorial. Denna före,
skrift skulle kunna wara i Conrradietion emot rättigheten
att trycka Protocoller. Allmänheten fär ju da
obehindradt weta det som en Ledamot welat de andira
Ständen förelägga.
Grefwe I^övvonkgelm, Larl, erindrade, att det
more twenne olika saker, att genom Trycket utgifw»
ett Memorial ät Allmänheten och att i laga ordning
dermed wända sig till de andre Ständer,.
Herv
Den n November- 6s§
Herr kotklieb. Wid denna § will jag ej upptaga
tiben med nägra anvra anmärkningar, an blott
ödmjukast anhälla att densamma i enlighet med zx
och 52 § § i RiksdagsOrdningen b.ir redigerad.
46 §- 47- L
Zerr
Ikam, kelm, yttrade: Han wille ej Upppehä
!a sig wid itadgander, alt den som talar, borde
uppstiga pä Banken; Han wille allenast hemställa,
om ej U stöttet borde föreslå, huru mänga gänger
hwar och en Ledamot borde fä tala i samma sak.
Twä ä tre ganqer more efter Herr Hram8 mening
nog; annars kunde hända art man sin^e höra samma
sak sa as om g 2 gänger.
Arr v.8csiult2enkei'm, Oaviä: Jag stulle önsta
att det ej stadgades, art hwar och en som öfver ett
ämne will tala nödwändigt mäste uppstiga pä Banken.
Det kunde träffa en 70 a 82 äng man som
wäl kunde hafva nog stark röst att höras, men swärighet
att klifva upvä Banken. För öfrigt instämmer
jag med Herr Dsiam att haar Ledamot endast
borde fä lala s a z gänger i samma sak.
Grefwe I-öwenttjelm, Larl: Jämte det jaz
förenar ring fu komlrgtN med hwad Herrar 8csiultronkeim
och Ikar» anmärkt wid denna § fär jag
för min del foresta, att det bestämdes, att hwar och
en endast wore berättigad att uti ett och samma ämne
tala en enda gäng, och en gäng sedermera kunna
förklara sina ord, om de dä anförda sacka eller stät
bestrides.
Zjerde Band. Nv 79, 82. Herr
ös6 Den ' i November.
-Herr kotsckiod. Med största aktning för deri
rvörduavswärde Ledamot som gjordt anmärkning mot
styldigheen för. Talare ack stiga upp pä Bänken,
tror lag mig dock deremot kunna in wända, att något
undantag i detta afseende för wista personers
stuld icke kan wara nödigt, inan ian icke lnckfla att
ju i detta upplysta samfund, ålderdomen alltid stall
komma att njuta sä mycken aktning, att ingen öfwer
fnr tönuäga stall trugas a t stiga upp pä Braken.
Åtminstone tror jag al' det aldrig kan hända Herr
Archiater LcbuItLonheim. Wrd ssetfwa denna H
anhäller jag ack fä göra följande anmärkningar:
z:dje Momenret bör st l ordalydelsen förändras i enlighet
ined 52 Z. Riksdag-Ordningen. Slutet af
4:de Momentet tror jag bör pä följande fart föränd»
ros: Gm fåken bör närmare pröfrvaö eller aldeles
mä förfalla i stallet för till ett Utskott
förwisaS- Början af s:le Momemet ti i följe deras
smä idras pä sä wis: BefinneS saken fordra
närmare pröfning bör ett Utstött af tolf Ledamöter
sattas, dit densamma förrmseS. och
äge LandtlUarstalken och den person om hrvilkcn
fräga ar, hroardera att utnämna hälften
af nämnde Ledamöter- Denna förändring anser
jag giswa meningen en wackrare touinure och wara
enlig med sakens naturliga gäng. I ställe- för den
förestagna uklottningen as en Ledamot i detta Utstött
sär jag ödnisnkast hemställa om icke samma method
pär kunde följas, som wid flere tillfällen uti
RcksdagsOrdningen, nemligen ack i händelse af votering
W sedel uttages och förstöre§.
Grest
Den rr November.
627
Grefwe Dolma, ^vFust. I hwad jag för
Högloft. Ridderstapet och Adeln skulle wilja andraga,
will jag ej wara widlyftig; men jag har hörde
rn Ledamot saga, att man ej borde fä rala här pL
Riddarhuset mer an twä ganger öfwer hwart ämne.
Detta är wcrkeligen en lycka som ej träffat wig. att
tala 2 a z ganger; Men jag tror icke desi mindre
att denna Ratt icke bör inskränkas om det an mors
kill Z a 6 ganger, ty det kunde finnas någon Talare
hwilken Ridderstapet och Adeln gerna wille höra
ofta.
Grefwe Dörveabfelm, Larl. Använde att öfr
werläggniugarne derigenom förlängdes och att sä wäll
derigenom svm genom Talares mindre skicklighet
Ridderstapet och Adelns långmodighet osta knuds
sattas pä prof.
^ekv Lilverstolpe, 6ustak ^brabam, instämde
till alla delar med H rr von LcKnkLsnKeim o h
Grefwe Lörvsnbfclm, i den önskan att det mätte
tillätaS huvar Ta.are att högst Z gängcr yttra fig
öfwer samma ämne. Utom det att öfwerläggningarne
genom ett sädant stadgande mycket skulle förkorrras
och tid winnås, stufte äfwen deraf följa att hwar och
en Talare bemödade sig att genast fullständigt och L
ett sammanhang framställa i na tankar och att en
myckenhet korrta uttryck hwilka nästan urartade och
ordwexling undwekes.
Arfherre Legerström, Jacob. Om jag sunde
föreställa mig att en Ledamots ptcrande blefwe redi»
gars
6-8 Den n November
-
gare eller bättre för der han i stället för att sta pä
gclfwe' stöde pä Vinken, skulle jag förena mig med
Herr Kotttlic,-b; Men till desi jag derom kan blifva
kllwertygad, eror jag ändamäler wa>-g att bli hörd.
Forst när en ilande person ej hördes, anser jag Le!
Klifwa pasiande, att anmoda honom uppstiga pä
bänken.
Herr Kotlckied- Det har aldrig kunnat wara
ruin e er nägrn annans mening att en Ledamot skut»
le tala redigare elier bättre ifrän Bänken än ifrän
golfwet och F iherre Lestorströms egit exempel more
rinräckeligt at öfvertyga mig om motsa sen. Han
»ör icke i belägenhet att uppstiga pä sin bäm; men
,'har likwäl under hela Ni sdagen talat utmärkt wäl
och redigt. Jag tror att Ordningen fordrar en föreskrift,
och att derföre det nu föreslagna stadgandet
bör bibehällas.
Grefwe Dolma: Jag förbehäller mig att in.
gen inskränkning mätte göras i hwar och ens frihet
att yttra sig sä mycket han behagar. Wid benna
Riksdag har handt att äkskiliige tält 4 a 5
Sänger.
Herr Klingsporr, 6erstt: Hwar Ledamot bör
fä kaia sä mänga gänger han will.
Herr käklman: Dek öfwerensstämmer fullkomligen
med mm önskan vin nägot kan widlagas till
förekommande af öftverftödiea discusiiomr, hwariill
torde bidraga om i RiddarehusOcdningen stabgas at!
Uti
Den n November. 629
uti elt och samma amne, hwar och en Ledamot eg«
dast en gang bör kunna yttra siq; likwäl torde ett
säoant stadgande förtjena den noggrannaste uppmärksoMM,
sä att ingens rä lighet derigenom ^ran es.
Vtängen gang händer art anmttkningar göras mot
hivad någon anfört af sadan beskaffenhet att de lärt
bade kunna och böra weder^ggas. Det more ival
dä icke uti fin ordning om den som anfört någor
pä gansta goda och grundeliga stil, skulle pä en
gäng höra den basta fak öfwer inda kastad, genom
ett fiygtigt fast mä handa qwickt infall, utan art
äga tillfälle att »vederlägga dylika inkast. Men pä
en annan iida äter har man exempel, att dä en och
samma person ärstilliga gänger tali i samma ämne,
har fluteligen difcoursen bifwit aldeles ledd ifrän
den sak, hwarom fräga' warit och öfwerläggningen
förbytt till en ordstrid, ledande till personalifering,
som pä intet färt kan förenas med det lugn som böe
beledsaga allmänna öfwerläggningar, och som dessutom
borttager en lid hwilken dyrbarare borde anwandas
Om' derföre i RiddarhusOrdningen skulle stadgas
art i samma ämne hwar och en Ledamot blott
en gäng kunde framställa sina tankar, sä framt ej
af derefter förefallande discourser han föranledes att
en gäng up lysa hwad han anfört eller wederlägga
säoane inlast som blifwit gjorda emot dess meningar,
sä rror jag att detta stulle leda till mera skyndsamhet
i ärendernes afgörande med fullkomligt förwaran,
de af hwars och ens rätt att säga sin tanke för eller
emot en sak, samt alt förklara och u plysa hwad
svm icke första gängen blifwit rätt förstädt.
8ri
-
Lzo Den n November.
Friherre ötael v. Uloststein. Medgaf att stal
kunde finnas till inskränkande af widlyftiga tal i -  samma amne. Hm trodde att mycken twist derom
kunde uppkomma; men more det staga att genom ett
sädartt stadgande winna tid, borde det äfwen bestämmas
huru länge en Ledamot ssulle fä tala.
48- §.
Zerr Kytblied: I denna § sages att den person
jemte hans styldeman, hwarom staga är stall afträda
stan Riddarhuset sa lange stägan där förehafwes,
honom likwäl vbekagit, att lill Protocollet
anföra sina tankar. Det a kror jag bör ändras i
likhet med hwad RiksdagsOrdningen wid dylika tillfallen
förestrifiver och i Analogi med hwad denna Z
i öfrigl stadgar; nensi, pä följande sätt: att den
eller desto personer taga afträde när beflut
skall fattas.
§- 49-
-Aerr Kotklieb: Uti 49 § får jag förestå föle
jande förändring och tillägg: Enär ett mål till
sluteligt afgörande företages, och proposition
nen ester för sig gängen öfwerläggning blifwit
med allmänt Ja beswarad, dä mä ingen
försöka att uti Beflutet genom ny öfverläggning
ändring werka- Lag samma ware om ett
mål genom Votering blistvit afgjordt. Detta
sednare tillagg kror ,ag wara högst nödwandigt, ty
Ständets Beslut genom Pluralitet wid en V siering
är lika kraftigt som det som sattas genom ett
Den n November. 6z;
enhälligt Ja. I stu et af § stadgas att RiddarhusSecretcraren
stall skriftligen författa och justera
hwarje propo- tion. Detta bör endast hafwa afseen,
de pä V terings proposi Loner, ehuru härom stadaas
färstilvc i nasta H; ty annars skulle denna föreskrift
endast medföra tidsutdrägt, och RiddarhusSecrekeraren
ofta fa strifwa blott 2 a ord, som synes astt
för öfwerflödigl, och som dessutom a drig blef efterkommit.
Om detta rimligen stall kunna bibehaHas,
ma te här li.iäggas: Dä Ständct wid särskildta
tillfällen sädant fordrar
Grefwe
körner, ^clolpb (röran; Jag torde
endast m anmär a, at^ fastän en >ak ar bifalen böra
Reservationer wara ti tätna: Att RiKdarhu°'Se«
creteraren ej bör behöfwa strifwa anora än Bo erings
Propositioner, emedan ett sädant strifwande
wid andra tinfällen stulle förorsaka en onödig tidsutdrägt,
och att pä samma satt som hittills warit
bruklint fadane tillägg till en redan bifallen proposition
böra kunna göras, hwilka ej förändra dess hufwudafsigl
eller innehall, men tjena att förklara dess
mening och bestämma dess werkan. I annat fall
kunde hända, att da en mundtelig proposition blir
lika snart bifallen som hon är gjord, det wore möjligt
att göra nödiga tirläggningar eller gifwa propositionen
en rigtig bestämmelse innan den redan stulle
anses som ovilkorligen bestämd. Om ä ena sidan
det ar nödigt att icke Bestulen kunna wacksta af och
an, är det ä den andra lika angeläget, att icke sä,
dane tilläggningar hindras, hwilka kunna bidraga
kill Beslutens kraft och nytta.
6Z-s Den n November.
Zerr von Sckultrenkieim, Oavist: Jag kror
§i ak Reservationer sedan ett Be,lut är tagit enom
Votering, böra kunna aga rum. Jag nödgas bekänna
att jag sjelf gjordt sädane; Men jag tror liktväl
ej att det är rigtigt. De likna pä wistt satt
Domqwal, och strida mot den aktning man är stylvig
en uttryckt Pluralitet.
Herr kotlstied. Instämde till alla delar häruti.
Grefwe körner, Astolxst 6örsn: Dä StänLet
ej ar en Domstol kan jag ej eller finna atl ett
yttrande om ett af detsamma fattadt Beflut kan anses
som ett Domqwal. Dä hwar och en enstildt
har rätt att Ådagalägga sin tanke, är det en följd
deraf, att "en rättighet bibehälles som hwarje Ledamot
hittills haft, att äswen ester Beslutet reservera
fin mening. Dä en sadan Reservation icke förmär
Upprifwa Bestulet, har den ingen annan olägenhet,
än att den enstildle genom en sadan uttryckelig förklaring
underkastar sig allmänhetens dom och framtidens
rättfärdigande eller ogillande.
Herr von 5cku1t2enke!m: Jag har ej sagt
-tt en Reservation more nägot Domqwal utan att
den liknar det. J >g medger att jag sjelf deraf begagnat
mig, men jag tror ej att de äro nyttige. De
synas mig äswen öswerflödiga när hwar och en förut
har tillfälle att förklara sin mening.
Friherre Osterström: Om Voteringar stedde
Med öppna sedlar, skulle jag anse all Reservation ef
terät
-
Den " November. ezz
terät oformlig; Men nu, dä Wi med flutna sedlar
nödgas göra wära röster gällande, finner jag högst
billigt att efter Voteringen till Protokollet sä förklara,
det man ej deltagit i Beflu et; emedan i annat
fall alla som moro emot ett Beslut skulle wara nödsakade
att tala i ämnet och i det fallet skulle wära
öfwerlaggningar blifwa bäde länga och tröttsamma.
Herr käblman. Emedan söre Voteringen hwar
och en äger tillfälle att an!öra sin R,ervaiion emot
V ^eringsProposikionen, syne' det wara mindre lempe.
igt, att, sedan genom V lleringen P.uralitekens
ranka blifwit utrönt, hwarpä B>flulet sig grundat
deremot förklara mitznöie, hwilker pä wisit sätt är
a t klandra ett redan fattadt Beflull Ing förenar
mig derföre med Herr Archiater LckultLenbeim i
hwad han häruti tiustyrkr.
(Grefwe körner, ^stolpil 6örant Det är wisserligen
en lycka att wara af Pmraliteiens mening,
och ingen har mera än jag aktning för desi Beslut;
men det kan likwäl hända att också Pluraltteten har
orätt, och i sädant fall bör det wara en enskildt
tilläiit, dä han finner ert Beslut wara af den beskaffenhet,
att han ej will anses för att deri hafwa
deltagit, att inför Nationen genom sin Reservation
tillkännagifwa, att han ej med sin röst bidragit till
ett Beslut, som han antingen anser skadligt eller
stridande mot Lagarnes afsigt eller esprit. Dä mänge
gifwas bland Sländens Ledamöter, hwilka ej
bruka i förhand yttra sig. Dä ett sädant yttrande
af en hwar skulle medföra en särdeles widlpfkighet,
och
Den n November'
och merendels blifwa blott ett upprepande af ett och
detsamma, bör det wäl ej kunna någon förmenas, akt
afwen efter fkedd Vo ering eller bifallen proportion,
yttra en tanke, som han hittils, i afwagtan pä ut»
gängen icke funnit nödigt eller lämpeligr att ådagalägga.
Sädan tyckes mig wara bade den rättighet
fom hwarje enskildt tillkommer, och den gräns som "är
bestämd för dest utöfning.
Friherre llllljencrantr:: V.tering kan aldrig
existera utan föregången Benstin ion, hwarwiv öppet
tillfälle gifwes att ädagalägga sitt tanisa t och
ogilla den Opinion som synes bli/wa rädan>e. Men
en Reservation efter fattadt Vestur är en C i ik pä
Ständer, ett klander, som of a otillbörligt efter min
Lanke alltid ar öfwerflödigt.
Friherre Stael von kronstein. Anmärkte att
Lfwertäggningen nu öfwerginge ifrän hwad den borde
wara, en blott granskning, till en discustion.
Zerr Silverstolpe, Lustaf ^krastam: Jag
lärer uiappast behöswa förklara hivad som i denna
fräga är min enskildta mening. Till hwad som redan
är anfördt till förswar för den rättighet» att
fä reservera sig mot ect Besiuk som man ogillar,
utbeder jag mig allenast sä tillägga, att i den RiksdagsOrdning,
som snart lärer blifwa af Riksens
Ständer antagen, stadgar Z7 §, hwilken utan anmärkning
redan blifwit gillad, ej allenast att h.var
och en Ledamot af ett Ständ eller Utstött fär reservera
sig emot Besluter utan äfwen att han är be,
Den n November. 635
rättigad, om han sä önskar att lata fin reservati»»
åtfölja Beflutet till de öfriga Standen.
4Y- §- 50. Z
Grefwe
volina, ^uzutt. I denna § star om
en eller flera begära Votering. Fiere betyda wänge.
Men en betyder bara en. Hurudan ar dä här
rätta meningen: Bör det wara i etter g?
Herr Lock, ropade härtill Bravo,
sr. §.
Herr kotlckiek- Hwad här stadgas om öejkaffenpe
en as B teringssedlar, tror jag bör sammanfattas
i lika termer, som uti RiksdagsOrdningen
om dylika sedlar nyttjas; Och flutet af i Momentet
aldeles böra utgå, nemligen att Marne ssola
läggas pä ett pappers ark, som hålles af en Leda.
mot wid Bordet, såsom en småsak, hwarmed efter
»välbehag kan -örfaras. och som ej förtjenar ett rum
i RiddarhusOrdningen.
Herr ldlorclenssolpe: lili denna § och flera ef,
terföljanve proponeras böter. Jag häller före att
män af uppfostran och moget förständ icke behöfwa
annat än en anständig anmaning af Ordföranden,
Men om emot förmodan detta icke werka skulle, an,
ser jag tjenligare akt RiddarhusUtstoltet sär sig dä
uppdragit art esler ordentlig granskning uttflnta den
skyldige frän ett till twä Plena, och hwilket Ordföranden
i nästa Plenum dä kungör
Fri
-
636 Den n November.
Zriherre Legerström: Jaa anballer att den
ordning marce sörestrif.vas wid V.leringar, akt ett
Prolocvll föres öfwer huru mänge som voterat, samt
att tugen hopwikt sedel får inlaggas. Och i fall ej
antalet wid öppnandet af Marne öfwerensflämoe
med P> vtocollet, mä Vo.eringen anses ogild och en
ny genast werkställas.
Zerr Zilverstolpe. Jokan vavifl. FSrestog,
att Va.eringarne, tilt winn.nde af tio, kunde, ste i
twenne rum. Man kunde till exempel löta de udda
Bänkarne votera i ett och de jemna i etr annat.
Ropades Nej.
Grefwe volina, August. Trodde det wara
Kkwerenskommit alt hela Sundet stulle votera gemensamt.
52. §. ZZ. §.
Zerr Lock, Lorsttr vuäviZ: Har borde ultryckelrgen
sättas twknne eller flera lappar; Hrrom
bagen wid en votering hesvnnos z tjlisammanjagde;
Om ej sädant tydeligett utsättes stulle någon genom
Advocalure kunna yrka att de borde blifva gällande.
Herr kotklieb: Hwad här stadgas angående
Walsedlar. anser jag böra ulga och i stallet införas,
hwad 70 § RiksdagsOrdningen förestrifwer, som är
tydligt och bör följas.
54- §.
Den rr November. 6z?
SU- §- 55 §-
-Zerr ^otblied: Ds Uki 55 z föreffrifne Böker
anser jag i de fleste afseende» gagneliga. De leda
till Ordning och stick inom Riddarhuset och est wäl»
görande ändamäl neml pä satt RlddarehusUtstottek
föresiagit, fattiga Adeliga Enkors understöd. Blott
detta sednare bör wara ett lillräckeligl motiv att an»
taga hwad här förefläs, och allt hwatz häremot anföves,
finner åtminstone jag af sä ringa betydenhet
art jag ej 'ror det något afseende derä med skäl kan
göras, häldst dä frägan är att bidraga lill lindring
1 likars nöd, och såmedelst u öswa den ljufligaste af
wära pliqter. De ta stadg inde, neml. Böters erläggande
sör wista oordningar har ock fordom ägt
rnm. och utan aml efterkommils, ehu^u jag tror att
Redder,kapel o t Aoeln dä moro lika ömtälige om hwad
dem rörde. Den staf wär LandtMarstalk förer, lärer
wara förfärdigad för medel som genom dylika böter
influlit; Nu stole Wi anmanda dem bäst e; Wi
wilje lindra fattigdomens och uselhetens tunga bör.
dor, alltid swära ast bära, mea ännu s.varare för
dem som genom börden och uppfostran äg? hopp om
lyck igare dagir. Likwäl och pä vet ett granlaga
öra ej mä för mycket stötas af ordet böter, hemsta!»
ler jag a k detta ord öswerallt utnär och att i stäl»
let nyttjas orven afgift och erlägga.
Arr Korstsnliolxs: Har förefläs en afgift af
2 Ri oda-er för ben svin ej till Riddarhuset aflämnar
Polletten. Meningen lärer wäl wara i fall någon
under Riksdagen borrtreser, ty efter Riksdagens sint
tje
-
6z8 Den n November.
tjenar till intet att inlämna Polletterne och det kun,
de wara befwärligt för mänga.
Herr Lock trodde att detta stadgande aldeles
kunde unga.
56. §.
Herr Lerkman, ^androtius käaZnug, fragade
sm ej i anledning af denna § F iherrc tecklms till
RiddarhusUtstotket inlämnade Memorial borde upp,
läsas.
Zcrr Grefwen och LandtMarstalken förestog
alt detsamma ulan uppläsning kunde säsom en
anmärkning nu fä åtfölja äter remifien.
Bifölls:
57- L
^err
d^oräenllolxe. Hemstälde om icke Rid»
darhUbUllkvttet borde bestä af 24 Ledamöter. Det
more agreablare att wara qwar ivid Riksdagen, da
man finge en eller annan Commisiion, som wisade
ett förtroende, än att det förutan twingas dertill
genom de författningar nu blifwik prvMerade.
53. <8.
Herr kotliHeb: Denna Z synes icke nog tydlig
uti förskriften huru sörhällas stall med frägor om
ändring i RiddarhusOrdningen. Det fynes som stul!e
ett bifall i delta afseende twenne gänger lämnas,
bade
Den n November. 6zy
bäde wid Ven Riksdag som frägan blifvit wäckt, och
wid den nästföljande, som afsigten lärer wara, att
om en förändring föresläs och anses antagelig, den
icke skulle bli gällande förrän Riksdagens näst efter
den wid hwil en den bliswit wäckt; sä tror jag att
amingen här bör bestämdt sägas, a.t detta bifall icke
kommer att gifwas förrän nästa Riksdag, eller
ock sista meningen sä förändras: men i händelse
af bifall bör frägan likwäl lill näfta Lagtima
Riksdag himla, och dä förft säsom gällande
antagas. Enligt min lanke är 8r § i Regenn
Dormen ett mönster, som wid de ta tillfälle borde
följas: Det will saga. att VM ändring i Riddar-,
hlwOrvningen föresiäs skulle den kunna »vid samma
Riksdag som den wäcktes, afsiäs; Meni annat fall
besluras alt samma förändring wid nästföljande Riksdag
skulle föret igas och afgbras. Detzukom hade
särskildt bordt tilläggas, att hwad här stadgas icke
gä er i afseende pä frågor som med G undlagarne
hafwa mer ekler mindre gemen,kap eller till dem höra,
ehuru de i RidvarhusOrdningen finnas intagne,
utan akt dermed sörhälleS pä sätt desta grundlagar
stadga.
59- §-
Herr Istc>r<Zensto!xe: Här stadgas att om Ättemannen
eller Fullmägtia ej inger Genealogista un?
dcrrät e'ser stall han förlora sin röst. Detta synes
mig nog sträng, säsom ofta omöjligt att efterkomma.
Friherre Istlljencrantr. Med Herr Capitaine
bioräenstolpe c»nsyrmerar jag mig sä mycket mer,
som
640 Den rr November.
som jag, wid förra Riksdagen Ledamot i RiddarehusUkstottet,
hade tillfälle att se en adling af gammal
akt, som fattigdom mer an Zo är hindrar att
sig till Riksdagar inställa, och hwilken slagt, af sam.
ma stal troligen saknat bade genealogie och underrättelse
om försaktningarne.
60. §. 61. §.
Herr kotkliol,: Följande omständigheter finner
jag mur RiddarhusOrdmngen wara uteslutne som en»
ligt min lanke särstildr böra deruti intagas.
r:o 2g § i förra RkddarhusOrdningen som
stadgar att: "inge tage upp annars stägks namn elller
wapen, hon ware lef,vandes eller utdöd, och con"fundere
i sä mätta ä terna m. m: Till förekommande
af oordning ibland Ärterna, anser jag denna
föreskrift högst nödwändig, häldst hädanefter, Va man
sä snillrikt påfunnit att Aveliga wärdigheken enbast
stall tillfalla en person i sender i rätt "nevstiganoe
led, hvarigenom en sammanblandning af en nyadlad
med en äldre Ätt, sturle förorsa a de största ore.
dor. En utdöd Atrs Nummer bör för öfrigt aldrig
kunna upplifwas och hwarken utdöd elle'- lefwande
Ätts wapen af en annan upo-lagas Detta
har förr till alia delar blifwit iagttagit och i agttages
ännu hwad wapnen beträffar.
2:0 Huru Ledamöter till de i Regeringsformen
och Riksdagsordningen fä kallade nämnder stola
rväljas och huru derwid stall förhällas, t. ex. dä
Rege
-
Dm n November 64 r
Regeringsformen eller RikSdagsOrdningen stadga akt
vesta W,l stola förrättas genom Electorer, om vesta
Electorer för hwarje tillfälle stola särstitdt wäljas,
svin jag tror wara del rätta, eller om de manliga
Electorer stola anställa desta wal. U.i nägra fall
synas berörde Grundlagar fadanc beftäinma; men.
det borde icke derföre härifrån uteslutas.
z:v Wal till Banco o b NiksgäldsFullmägtige:
Ehuru härom stadgas i Riksdag Mrdningen, synas
d/sta wal i RiodarehuSOrdningen likwäl böra fä
ett rum.
4:0 Wal till Rewisorer öfver SlatsWerker,
Banco- och RrksgäldsWerken.
5:0 Huru förhällas stall wid Wal rist Leda»
möter i TryckfrihetsComi'Len; 108 Z i Regeringsformen
gifwer anledning att det stall ste genom sär»
flildte Electorer.
6:0 RiddarehusDirecstonen: M huru manga
Ledamöter den stall bestä, samt om RiddarehusBetjeningen.
H irom bör enligt min ranke o.vedersä»
geligen i RiddarehusOrdninqen stadgas. Dä en Jnstruction
stall för nämnde Direction utfärdas, mäste
wäl denna Direction förut wara till dest existence
stadgad. — Detta hör icke till Jnstruckionen.
7:0 Huru Ledamöter l NiddarehusDircrtLonen:
stola wäljas och Betjeningen riusätlas»
Zjerde Band- 81, 8s° stro Som
642 Den n Ncvember»
8:v Som åtskilliga Kongl. Bref och sidst af d.
n Januarii 1820 dels pä Ridde'skåpet och Adelns,
dels pä RiddarehusDirccrionenS hemställan, blifwit
utfärdade fom stadga ait den som i Grefwelig, Friherrlig
eler Adelig wärdighet blifwit upphöjd, icke
sär föra Titel af den högre wärdigheten eller nyttja
namn och wapen förrän han erhållit Jnrroduction,
och att om Introductivn icke inom twennc är frän
utnämningen tages, ar han sin wärdighet förlustig,
fä wida Kongl. M.rjtt cj ätergifwer honom en sä^eLes
försutten tid, anser jag desse författiitngar i RiddarhusOrdningen
böra ktti ett sammanhang införas
och Kongl. Maj: s Nådiga stadfästelse "derä sökas r
Desiutom får jag ödmjukast föreflä, att i Riddarhusordningen
pä fäkt tjenligt kan pröfwas, intages
hwad uti rwenne Kongl. Bref af den io Aug. 1762
samt den rz Julii 1765 med flere stadgas, nemligen
all endast Adelsmän fä nyttja Sköldemärke och
öppen hjelm, hwilket andra wid högt Wite ar förbudet;
Att andra icke fa nyttja adeligt namn, såsom
äfwen hwad wapnen beträffar ledande till oordning
och möjligen obehagliga händelser för en Adelsman;
akt Ryttare, Soldater och Båtsmän icke fä gifwas
adeligt namn samt Ridderstapet och Adelns Titulatur.
Dcfla förestrifler innefatta nu mera Swensta Ridderstapets
enda särskildta sä kallade företrädes rättigheter.
, Kongl. Mahl lärer derföre icke wägra
sin Nådiga stadfästelse ä Författningar som till sin
kraft och werkan ännu äro fullkomligt gällande, och
som endast genom hwad jag wägat föreflä, blefwo
pä ett ställe till efterlefnad stadgade och intagne, och
hwarigensm nägra nya förmäner icke blefwo Ridder»
sta
-
Den n November.
stapet och Adeln tillagde; Man torde inwända att
besia Författningar kunna inbegripas under wära sä
kallade Privilegier; Men dels arv de af sädan beskaffenhet
akt de icke förtjena namn af Privilegier,
dels grunda de sig pä särskildta Kg!, tillärelser, som
af RiksensS änder icke äro sanctionerade och behöfi
we icke eller denna sanction och dels äro wara Pri«
vilegier sä stympade och skingrade, att Ridderskap^
och Adeln med fullkomlig säkerhet kunna säga: W»
hafwa icke nägra privilegier: Och hwar stola
dä desia Författuuigar i ert sammanhang införas om
icke i RwdarhusLroningen? Uti'Konungens Nädi.
ga stadfästelse ä RiddarhusOcdningen kunna de fä
ett tjenligt rum och jag finner icke nägra Betänkligheter
förekomma med mindre man hos Kgl. Mafir
derom gör underdånig anhällan.
Herr liljeström: Nalcom Oanckvarstt
Uppläste följande:
Wid den nu mera under granskning warande
RiddarehusOrdningen sär jag wördsammeligen underställa
de mera sakkunnige och upplystes.,-berömmande
de sä anmärkningar jag tager mig ökn 'friheten
att göra. - .
§. 9. Om Concourser.
Skulle ej med skäl böra tilläggas: den som
twrnne gänger gör eller redan har gjort Ccsiion, utan
att hafwa till fullo gvdlgjort fine Lreditorer, ware
för fin lifstid beröfwad allt sä e och stämma pä Rid»
Sarehuset/ och är den samme en Ätrs huswudman, tille
644 Den n November.
höre Fullmagts meddelande wid Riksdag den nar?
mäste Ätteläggen scm till myndige är kommen ar.
ir. §. Olli CommcndeursÄlter.
Om de förflyttas brede wid den Nr o de haft ifran
början, men med särffildt säte och stämma fä
kunde med rätta In rvductiono Numerus bibehä.lande
tilläggas Z, z. ^ xtc. el er A. B. C. ochs/widare.
— Hwit ket torde särskild- fordra Kong!. Maj:ts
Sanciion, fäsom en ändring af en L, uti Ordens
Smluterne.
2 5. Z. Om Ordförande i Utskotten.
Were det ej lä kast afgjordt om Ridderffapet
sch Adeln, som moro walde uti ett Utskott, sammanträdde
hwarje gäng en ny Ordförande skulle mäkjas,
en half timme förrän de öfrige Scändens Ledamöter
moro kallade och dä förrättade detta wal, sä
fram: det ej ar stridande emot den nya blis,vande
RiksdagsOrdningen.
35- §. Om anslag till Plena eller Utffot'.
Da ett Plenum eller Utskott sammanträder pä
eftermiddagen skulle ej anslag innan kl. i e. m. wara
tillräckelig lid förbehållen att derom hafwa kunjkap
för hwar medlem eller Ledamot.
friherre Leclerllröm. Jag fär hemställa VM
icke alla wal, utom till Utskott; mä af dertill särskildt
förordnade Electorer eller af Ständet samfäldt förrättas.
Grefwe Dolma, ^ruzutt, instämde häri.
Gref
-
Den n November» 645
Ärvfivr körner, ä^ckolpb Loran, utbad ftg
än ytterligme fä y ^ra del förslag, an i afseende pL
möjliga oordningar och Verö utlat e straff ett särskildt
Reglemente »örsattades, som i RivdarehusOrdninge-r
allenast åberopades, hvari enom det störande af xabudne
Bö-er m. m. förswunne.
Zrlherre I^illgencrantL Sä framt under Rid»
darhupOrdniiigens uppläsande icke någor undfallit
mig, anser jag förhållande' med NiiddareClasten icke
wara sa bestämd? som Snccesironen lill Greflig eller
Friherrlig -värdighet, jag ivägar derföre yrka att sädanr
iner omstindeligt och noga stadgas sä att mänga
stammor för en och samma faw.ille förekommas,
fä ividt vet utan oratt.visa läker flg werkstalla.
Zerr Kotftlwb- U bad sig wid detta tillfälle
fä upplysa, att de personer som efter förut gällande
stadgar blifwit uppflyttade i andra Clatzen alltid
ansets formera nya Ätter, om än flere personer af
samma namn tid ester annan blifwit Uppflyttade.
Dä deras ef erkommande, som blifwit uppflyttade, äro
Uldöde, förswi.nner Ätten utan att kunna upplifwas.
Herr Grefwen och LandtNarskalken proponerave
oerefter alt som wio det nu upplästa första»
get till RiddarehusOrdning ätskiliige anmärkningar
blifwit gjcroe, detsamma atföljdt af deffa anmärkningar
mätte till RiddarhusUtstotlet älerremitteras.
Bifölls
-
S4S De» rr November.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hallit L Högloft»
Ridderffapet och Adelns Plenum den i r
November 1809.
S. E. Föredrogs ä nyo det af Constitutions
Utftottet uppgifna den 12 Ottober upplästa och pä
Bordet lagda förslag till Swea KonungaFörfäkran,
och sedan derwid den anmärkning blifwit gjord, det
»nätte i dess slutmening samma ordalag införas, som
i den för Swea KronPrins faststälda försäkran arv
intagne nemligen: Gä kärt det ost wara mä, att
Swea )>ikes Ständer och Inbyggare stola
wara pligtige att deras Tro och Huldhetsed
emot ost efterkomma och fullgöra/ beftöcs, det
skulle detta förftag, ätfölgdt af derörde anmärkning
till ConstitutionsUrffottet äter remitteras; hwarom
de öfrige Resp. Ständen genom Utdrag af Protocollet
wänligen ffulle underrättas. Ut supra.
S. D. Gillades och bifölls till alla delar ConstitutionsU
ffotlets den 12 October uppläste och pä
bordet lagde Förftag till Hans Kongl. Höghets
Prins (christian ö.uAust af Schleswig, Hollstein,
Gondenburg, Augustenburg försäkran till Swea Rikes
Ständer säsom KronPrins: Och ffulle de öfrige
Resp. Ständen, genom Utdrag af Protocollet härom
manligen underrättas. Ut supra.
S. D. I
Den n November. 647
S. D. I anledning af Hanö Majlis Konungens
i dag till Riksens Högloft. Stander aflätna
Nädiga strinvelse rörande Riksdagens förlängande,
beftöt Ridve-skapet och Adckn ät Herr Grefwen och
LandtMrrstalfen uppdraga, hardfwer i underdänighet
förklara Ridderffapet och Adelns tacksamma tänkesätt:
Och skulle de öfrige Resp. Gränden genom
Udrag af Prorocollet härom wänligen underrättas-,
Ut supra.
S. D. I anledning af S ats Utskottets i dag
Upplästa ProtocollöUtdr ig af den 8 nstl. besiöt Rodderska
ek och Adeln att med erkännande af Herr GerieralLieutenanten
^älercrentL'» stora förtjenster af
Fäderneslandet, och va SiatöWerkets utvlotlade till-,
ständ ej tillåter att erbjuda honom en deremot siva.
rande belöning, dock till någon ersa tning för hwad
Herr GeneralLieukenan.en genom Ri ets förlust af
Finnland, hwarest han förut warit bosatt, förlorat,
till bemalte GmeralLieukenant ^cklercreutr, dest Frrr
och Arfwingar pä femi io ärs tid upplära och förläna
Leckö Kongsgård pä de wilkor som ofwanäbcropade
ProtocollsUtvrag utförligare uppgifwet. Och
skulle de öfrige Resp. Skänden genom U drag af
Prokocollet härom wänligen underrättas. Ut supra,
S. D. Biföll Högloft. Ridderffapet och Adeln
det af ConstitutionsUtskottet den 18 October ingisna
Förslag till cn SuccesiionsOrdnjng, hwarefler den
Högborne Furste, Swea Rikes utkorade KronPrinS,
-Hans Kongl. Höghet Prins Otirjliian ^ugulls af
Schleis,
E>4k Den rr November.
Schleiswig, Hollstein, Sondenburg, Auglistenburg
manliga B-östarfwingar stola öga ratt till den Kgl°
swensta Thronen samt at Svea Rikes styrelse lill»
träda, med de ändringar Constuutionslltstottet i anledning
af den stedde äterremisten genom Memorial
af den ro sistl. förestagit, samt med der til. ägg,, att
den förändring som i den Z H blifwik gjord äfven
i den r Z mätte blifwa införd; Och stulle gen m
Utdrag af Protocollet underrättelse derom de öinge
Res,. Scänden meddelas. Ut supra.
S. D. Föredrogs BancoUtstottetS Prolocolls»
Utdrag af den 6 sistl. hivari Utstottet i anledning af
ett hos Wallofl. BorgareStändel af Herr Rädman
^.näsrs kreckin ingifwit Memorial, tikkstylker, det
RiksDisconten ej matte af Privata mot erläggande
af g P oCenks ränta fä upptaga län, men deremot
Lill Riksens Ständers pröfning hemställer, det mät.
Le berörde DiicomWerk förunnas att fä ätnjma
600000 Riksdaler eller derutöfwer, till högst ^del
af Banquens hela biträdes summa emot g P.eCenks
ränta, dä det för de öfriga twä tredjedelarne wore
förbundet att betala Z PrcCem; Och blef detta Ban.
coUtstottets utlåtande af Höglost. Ridderstapet och
Aoeln till alla delar gilladt och bifallit; hwarom
underrättelse genom Utdrag af Protokollet de öfrige
Resp. Sländen manligen meddelas stulle. Ut supra.
Herr Grefwe" och LandtMarffalken an.
malte ari han enligt Höglost. Ridderstapet och Adrlns
Bestnt, till Hrns Kongl. Maj:t framfört RidLerstapet
och AdelnS tacksamhet i afseende pä Riks»
dagens
Den n November. 649
dagens förlängande. Hans Mmestät hade synts myekek
tillfrivsstäld häröfver och hade up dragit Herr
LandtMarjkalken att sädant fö- Ridderskapel och Adeln
förklara, och försäkra att Hins enva afsigt more
befordrande af allmänt wäl, hwar^ill hans Majestät
trodde Riksdagens snara asflmande till en stor del
bidraga, samt önskade all de wigtigaste malen derföre
genast lill afgörande företogos: Hans Majestät
hade för öfrigt alagt Herr L!and:MarIkalkcn att för.
säkra, det han alltid med synnerlig Nåd wille omfatta
Riddelstapet och Adeln.
Ridderskapct och Adeln äkstitjdes kl. 7 om aftonen.
In Liäem krotocollo
Q. Lilverstolxe.
Tisdagen den 14 November.
Plenum kl. 9 f. m.
Upplästes ett ifrån ConstituiionöUtskottet inkommit
sä lydande:
Wördsamt Memorial.
Till ConstitutionsUtskottet har Profesioren och
Ledamaken af Nordstjerne Orden Herr 8van Wikman
casxersion ingifwit ett flrifteligt, ankrande
af det hufwudsakeliga innehall, att dä ArkeStiftet
ej
r>Z» Den 14 November.
ej kunde annat anses an wanlottadt, genom den wid ÄrkeBistopps
ival hittills nyttjade röstberäkning, en igt
hwilken hela U sala SllflsPlura^ilet gäller li^a
med Consistorii blott för en enda röst. mätte dä ÄrkeBistoppen
egenteligen ar act betrakta såsom Oppsala
StiftsBistopp, antingen de öfriga Consistoriel»
nes röster hädanefter beräknas per Capita till Stiftets
Presterskaps, eller ock nägot annat förslag till
jemkning widtaaas, och sa medelst, en likhet i rättigheter
lika Medborgare emellan ärerställas.
Ukstottet har a ena sidan ej lämnat utan upp,
märksamhet, att ÄrkeBistoppen är en högt represen,
terande person, såsom Chef lör hela Prestcrskapet och
fjelfstrifwen Taleman tvid Riksdagar, att det ansten,
de han ager inom alla Stift bör ej mindre komma i
betragtande, än det förtroende han njuter inom ett
enda och akt nägon gäng den ar tjenligast till Förman,
hwilken minst har intima relationer till dem
han stall styra, och derigenom ar i tillfälle att wara
strängast owäldig. Ä andra sidan mäste äter
Utstoltet, för /in del, medgifwa det Upsala Stift
i frägan om ArkeBistoppswal wrde framför alla andra
böra höras ock, om ej decidera, Åtminstone dertvid
nägorlunda inflyta, för att ej twärcemot sin ön-'
stan förses med en Styresman, som det lör hända
ej kanner och som med misinöje skulle emotlagas.
Efter noggran jemförelse och granskning af all' det
ta, och för att i nägon män narma Upsala S.ists
rätt till de öfriges, ät hwilka deras fria wal ar
förbehållit, fär Ukstoktet wördsamt föreslä följande
tillagg i Regeringsformens 29 § för att wio näst
kom
-
Den i4 November. 65r
kvrnmande Riksdag af Konung och S änder pröf«
mas, att ester orden: efter förra manligheten ma
intöras: dock sä att Upsala Stifts röst vid
ÄrkeBrstoppöwal mä beräknas lika med fem
Lo-nststorierS- slockholm den 28 Oct. 1829.
Pä ConstitutionsUtstottets magnar:
u. ktrmnerkeim. Larl v. Rosenstein
6.
6i»kn. ^8vn klickert
v.
Valerius.
Uidrag af Riksens Högloft. Ständers Con«
stitutionsUrffottsProtocoll den 2g Oktober
1829.
S. D. Frän ConstitutionsUkstottets Beflut
i frägan om e i utmidgad rösträttighet för Upsala
Stift, war Herr Bistoppen och Commendeuren Doctor
Norstin i sä matto skiljaktig, att i händelse det
gamla voieringssätte'', kunde och borde förändras, more
i Herr Biftoppens tanka Upsala Slifts röst högst
att beräkna emot Irenne Consistoricrs. Ut supra.
klx krotocollo
^s. O. Walerius.
Afskrift.
ödmjukaste Memorial l
Hos Högwördige PresteStändet. hafma mine
Herrar MedDeputcrade frän Upsala Ärkestift wäckt
ftägs
6Zs
Den !4 November.
fräga Mot samma S ifts wanlöktande wid Ä'keBistoppswal;
Aken som detca anfägs som en Coosti utions
sak, och således icke kan in Plena upptagas,
sär sä wat ä egne som deras magnar jag härmed
wända mig till Högloft. ConstitttkionsUkstotte , med
ödmjukaste anhållan om dest Betänkandes afgifmande
i wälet, för att nästa Riksdag komma till Rik«
sens Högloft. Ständers afgörande.
Det ar wist icke misinöje med de Herrar Styresmän
som i sednare tider hos off b-cklädt detta wigtiga
Embete, hwilkei föranledt till denna Ärkestisteks,
genom ost deras Fullmagtige sramstalde petition aldrarninst
med wär nu varande ArkcBistopp, som wid
sist hällne ÄrkeBskoppswal, blef äfwen genom Upsala
Skifts Presterstaps nästan enhglliga ival, kallad
till det höga Embete, han ej allenast med sä
mycken wärdighet, utan deruröfwer med hela Skiftets
Allmänna bäde förtroende, högaktning och manskap
Nll allas glädje förwaltar.
Men detta ingär ej i frägan om Stiftets rättighet
wid ÄrkeBistopnkswal.
Enligt nu brukeliga motsatt, beräknas hwarje
Cönsistorii plu-alitet för en röst, och bela Upsala
S^fts äfmen blott för en enda röst. Fwmodebgen
hänleder sig detta frän den tid, dä de öfnaa H-war
Bistoppa- Subordinerade under U »sala §jrktBkstopp.
Ehuru ÄrkeBistopven bäde som Taleman i Hdgwördige
Ståndet och Ä>-keBistopp i Up s ka ar primus
Episcoporum, ar dock farén nu af helt annan be
staf.
Dm !4 November- 652
ftafsenhet, dä desi systia egentligen ar att wara Upsala
Skifs Bistopp.
Ala andra Sist malja
_sin egen Bistopp genom uppförande af trenne pä
Försiag utan att nägon annan än hwarje Slifts Presierstap
bestämmer efter sitt förtroende de Herrar^ och
Män, som dertill förestås, da deremot Upsala Slisk
är beröfwadt nästan allt wärde af sin walrättighek
för att kunna framställa bein af Herrar Bistoppar
eller slidre pä förstag hwilka bäst känna Stiftet och
desi P esterstap, och således kunna pä denna plats
i sä manga asjeenden wara nyttigast.
Att anföra ett exempel, sä rttaöra 4 eller 6
Herrar Pastores pä Landet i Gothland dä de inkallas
ti l Cow storii hällande genom sin pluralitet wid
ÄrkiBistoppsivals anställande lika mycket i röllberäkning
till detta förstag som mor 402 med Ordinarie
sysila tjenande och Voterande P ester i Upsala
Stift, hwars Bistorp han dock är, och likasä de öfriga
Conststorierne. H vårföre stall detta sörsta Stift
emM alla andra wara sä wanlottadt? Jag förmodar
sjelswa billigheten rala för mine hemmawcnands
Medbröders begäran att Åtminstone i det närmaste
fä njuta samma rättigheter och förmäner, dä de i
nit och bedömmande efter Es och samwete icke eftergiswa
Rikets öfriga Pcesbrstap.
Att ÄrkeBistoppen är Arademiens P-cC.rnceller
altererar ej saken. Ull Äoo, da dtt hörde uruder
Swensta Kronan, och ännu i Lund fbrhäner
det sig pä samma sätt, ehuru desie S ift utan andras
deltagande sielfwe presentera sine BistoppS.
förstag. Dst
654 Den 14 November.
Det är mig sagt, att kring 1772 stall det För»
slag till ändring härutinnan warit hos irenne Ständ
af dct innehall, att sedan samtelige Conststorierne i
Riket voterat, skulle voterings Protocollen fran dem
lill Upsala DomCapitel insändas, i sin ordning med
Stiftets frän Prostcrierne inkomne »val protocoller
S-.pnas och deras röster beräknas per Capita till
Stiftets Presterskap. I afseende ä ÄrkeBistoppens
äkgärd till de öfriga Conststorierne och desi styrelse
som Viffopp i Upsala Stift stälde relativt till hwar.
andrs, tror jag detta innehälla en mer an tillräckekig
proportion wid röstberäkningen för Conststorierne
och i den händelse ej Årke Stiftets Presterskap skulle
fa ä erställas i samma förhällaude som andre Stift
för det deras Bistopp är Taleman »vid Riksdagarne
som icke ingär i Stiftets interesie, och hwarföre det
ej bör lida i sin rättighet, anhäkler jag aldra öd.
mjukast att äkminstone antingen detta förslag till
jemkning i desi rösträttighet mätte widtagas, eller och
något annat säsom att merberörde Stift mä galla
ätminstone hälften mot Conststorierne och äga decis»
stons, ält inter xarin vota, eller hwad häldst Högt.
ConstitutionsU,stöttet enligt härrned, täckes till Riksens
Högloft. Ständers Plena föreslä, hwarigcnvm
en likhet i rättigheter lika Medborgare emellan ater,
ställes och winnes. Stockholm den 9 Ort. 18^9.
Lven Wikman Lison.
Med Originalet lika lydande intygar
I. v. Walerius
Den
-
Den 74 November- 6zz
Den af Constitulior sUtskotket uti dest efwan in«
tagne Memorial gjorde hemställan skulle enligt Regeringsformen
till afgörande wid nästkommande Riksdag
hwila.
Herr Grefwe» och LandtNarfkalken tillkanuagaf,
att dä i den lemge sedan justerade WalAcken
förekomme besia ord: "Wi tillagge afwen HansKgl.
-"Höghets akta manliga bröstarswingar rättighet att
^efler Hans Kongl. Höghet intaga den Kgl. Saoen"sta
Tp>rvnen, i den ordning och pä det satt den
"af Ost under den LfwerenS'
"komne och fastställde SuccestionSOrdmng bok"stafweligen
innehåller och stadgar/' hwilka
sednare oro ej kunde wara lärnpeligc, enar SucceöstoneOrdningen
blifwit justerad och antagen långt
sednare an det datum berörde WalÄct borde undfä.
I anledning häraf wiste Herr G.efwen och LandtMarskalken,
i likhet med hwad bliswit öfwercnskommit
emellan Honom och Talemännen atr hwar h s sitt
Ständ proponera, nu förestå Högloft. Ridder skåpet
'och Adeln att denna olampelmhet kunde afhjelpaS
genom insättande af följande ord i de förut u prepades
ställe: " - - - - i den ordning och pä der
"sa:t L en af Dsi under detta Riksmöte öfwer"enSkommen
och ^aftstäld SuccetzionSVrdning
"bokstäfwel gen innchällaS och stadgaö stall."
Bifölls.
Äswenwal hemställde Aerr Grefwe» och LanbI»
Nkarstalkeir, om dä Thrvrtföljarewalet icte pa en
och
6Z6 Dm r 4 November.
och samma dag i alla Sländen försiggadt, ej svek
WalActe» pä en och samma dag justerad, och datum
pä denna Act. lik.väl ej kunde blisch» mer ätt
ett, densamma icke borde fä ert sednare datum, såsom
till exempel af den dag dä walet högtidligen pL
Rikssalen gass Hans Kongl. Maj:t tillkänna.
Bifölls.
UprMes eli af Zerr Grefwe 6y!Iendor§z
Jokran tkennin§, inlämnavt Drckamen sa lydande:
Da i sammanhang med den Jnstructicm BancoFullmagrige
kommer att meddelas, ett stadgande
pa tiden för detta Fullmagkigskap aschen blifwer nödigt,
sa torde det tilläkas mig att denna omständighet
till Högloft. Ridderstapels och Adelns utlåtande
ödmjukeligen anmäla. Sedan sill förflutne Riksdag,
hafwa wäl under owisihet om tiden för en infallande
Riksdag Ridderskapet och Adelns Fullmägkige bade i
Banque» och RiksdagsContoirek warit ambu.akorlsts
pä det satt att wid hwarje Revichn en af Högloft.
Ridderskapet och Adelns Fullmagtige, fa wäl i Banque»
som RiksgäldsCoMoiret ifrän denna befattning
chgätt, men enar tiden för Riksmöten, nu genom Regeringsformen
är bestämd, torde ombyte af Fullmagrige
emellan den för Riksdagar faststälde tid icke
anses nödig; skulle likwäl Högloft. Ridderstapec och
Adeln anse inskränkning i denna tid böra äga rum,
sä sär jag ödmjukeligen förestå, om icke wid hwarje
sörcskrifwen Revision, wal till Fullmägtig afRiddsrstavek
och Adeln sä wäl i Banque» som Riksgälds
-
Den r4 November. 657
ZäldsConkoiret, mä werkställas med rättighet för Fullmägtige
att wid twenne Revisioner ater kunna inwäl,
as, och att dcrmid iakltages oen förändring i
watsättet, att -e i Revisionen deltagande Ledamöter
af Ridderffapet och Adeln äswen mage deltaga i
besia wal >emte RiddarehusDirectionen i likhet med det
wal, som lill nya Revisorer' i de afgäendes ställe
förrättas, och det sa mycket häldre som Revisorerne
genom deras befattning allena äro i tillfälle att med
säkerhet bedömma, huruwida Fullmägtige gjort siz
förtjente af sitt Ständs fortfarande förtroende
LadeS pä Bordet.
friherre bjerta, ^xel, utbad sig fä, i följd
af det honom uppdragne förtroende att wara Ridderftapet
och Adelns ombud wid uppteckningen af f.
Konungens egendom, uppläsa följande:
Mu torde det tillätas mig att för Högloflig^
Ridderffapet och Adeln, ödmjukast, fä uppläsa och
öfwerlämna, det mig tillstälda Transumtet, af Bouppteckningen
öfwer för detta Konungens, samt
Drottningens, jemte öfriga Famillens Egendom;
Hwaraf Högloft. Ridderffapet och Adeln kan inhämta
beloppet, af den uppgifna förmögenheten; För
widlöstigt blefwe del att här uppgifna, alla de
frägor jag under loppet af denna förrättning tilltrott
mig kunna göra, utan att förwandla eaenffapen
af den mig uppdragna befattning, eller utsträcka begreppet
af den mig gifna instruktion, utöfwer den
förstning, som wid alla Bouppteckningar bör ägs
Zjerde Band- 8z, 84- rum.
6ö8 Den 14 November»
rum, de åtgärder jag ansett nödiga, finnas antecknade
i Protokollet, lill det generela och specifiqva Boupp»
teckningsInstrumentet, hmilkei upptager alla Artic.
lar, till fina mängfaldiga Namn öfwer de cffecter
fim funnits, sä wäl harpa Slottet i Stockholm, som
pä de öfriga Kungsgardarne der Förrättningsmän.
»erna funnit sin närwaro nödig, warandes desse persedlar,
hwar för lia, redligt namngisne, och lil sin
beflaffenhet samt Valeur utmärkte, och fär jag här,
wid äran tillägga, att af detta stora specifica BouppteckningsJnventarium
har jag för Högloft. Ridder,
kavet och Adelns räkning infordrat ett exemplar,
att hos Högloft. Ridderffapct och Adeln förwaras,
till förekommande af obehagliga twister i en framtid;
och förmodar jag att det innan Riksdagens flut,
blifwer till Högl. Ridderskap^ och Adeln inlämnadt.
Transumt af Bouppteckningen hällen efter
Kongl. Majtts Nädiga Förordnande, öfwer
f. d. Konungens, Hans Gemäls
f. d. Drottningens och Prins Lulials
enskildt» tillhörigheter.
Wid denna uppteckning, har till Urskiljande af
det, som Riket bör tillkomma, nödiga upplysningar
Llifwik inhämtade af den Bouppteckning, som, efter
Höastsaliq Konung 6ukal III är 1792 är mordén
förrättad. Summa Inventarii i denna Bouppteckning,
bestiaer sig till 502.715 Riksdaler 24 ss. 7
runsk Specie; Och sedan uppgifne skulder blifmit
afvragne; har f. d. Konungen deraf sig til ägnat
281,200
Den i4 Nddenrbev. 659
2 8 r,200 Riksdaler 42 A 7 runst., samt lill Riket
äsftätt 170,29 k Riksdaler- 25 tz. 5 runst. och är
ti lila beskrifwit, hwav som under hwarje summa, ef.
ter Bvuppleckningens innehall, borde begripas. Dest.
utom har, sa wikt sig hilli,ls göra lätit, blifwit efterfrägadt
och undersökt, huruwida det, som sedermera
tillkommit,erhållits i presenter, eller ock blifwit inköpts
antingen af f. d. Konungens enskilda medel,
eller ock Kronans, i hwilken senare händelse, ersättning
derföre borde lemnäs, eller ock sädane persedlar
anses, säsbm en Kronans tillhörighet; hwarwid, sä.
som ock rörande tillgängar, hwilka i denna Bouppteckning
borde upptagas, dels Riksens Högl. Ständers
Deputerade och delsKrdnans tillförordnade ombud
pä allt salt läiit sig angelägit wara, att utröna rätta
förhällandet»
Wärderingen har stett af behörige Warderings,
Man, och de uppgifne tillgängär arv följande.
Z. d- Konungen 6ustak ^.äolpks tillhörigheter.
Zast Egendom.
Haga Lustflokt och Park med förut tillhörande
samt i 1792 ars Bouppteckning bestrifne Bvggnader,
jemte en är i8oz nybyggd Pavillon af Tegel pä
fot af huggen Gråsten, 62 Alnar läng, med en Corps
«f g wäningar, Zöz Aln bred, och ä ömse sidor
styglar of 2 wäningar med Entresosterade rum vä
ena sidan, innehällande denna Byggnad gy Boningsrum,
utom 6 rum för Betjening i winden: widare
«N uppsatt Espaliermur pä Grästeus grund af Te»
L6o
Den »4 November.
gel, 190 Alnar läng, 5Z Aln hög och Z Aln tjock
med Z Alns Pelare till drifning af Persicor, Apricoscr
och Wkndrufwor, med Tak af Spän: a.ne skjul
af korswirke med Brad Panel och Tak, det ena 44
alnar och det andra 19 alnar långt, 8 alnar breda,
som med fenster och dörrar och öfriga tillbehör äro
inredde till Stall för 27 Hästar, för den Kongl.
Lifwagten: en ny Smedja äfwen uppbyggd af korst»
wirke med Brad Panel och Tak, ?:ne Härdar och
Kohlrum; samt ett flytande Badhus, tillsammans,
med anledning af det förut ä delina Eaendom sälte
wärde, nu wärdcradt till ^ 13000H s
Ett är >820 af f. d. Konungen
inköpt Wäningshus af Träd,
med tillhörande smärre Byggnader
pä UlricsdahlS Kongsgärds ägor,
polska Udden kalladt, jemte mer
stående Arrende rättighet af dertill
hörande omräde till är 1824,
wärde ansevi till
1000!^.
Lruktbare Lapitaler och Lon
tante penningar.
Enligt författad rakning under
den Z2 Augusti nästl. af Hr Peesidenten
och Commendeuren Friherre
I^LAerkeim, samt Herr StatsCommistarien
och Riddaren VVLblderz;
och sedermera under den 24
Oktober Upprättade Novo Conto,
Transport Rwrv
131000
Den 14 November.
Transport Rrdr. I 1310OO
för f. d. Konungens enstildta medel,
h,vilka till underdanigst följe af Kgl.
Majlis Nådiga Dref af d. 18 Apr.
1829 en af Rikets Herrar, Presidenten,
Riddaren och Commendeuren
af Kgl- Maj:ts Orden Herr
Grefwe af O^Ias, kmot erhållit
Qvittence aflamnat, alt till widare
förordnande uti Kgl. Stals Contviret
förwaras, ar behållningen till
den i Septemb. 1829, uppgifwkn
bestående af:
Riks. Ständers Riks».!
Contoirs Obligationer!
med § proc. ränta till
Läno Bankens Revers
med 4 procents ränta
Revers, med 6 procents
ränta
Ma Ostindifla Cvmp
Slcticr
LullArrende Actier
SödcrTelge Canal Zlc>
ticr
Till d. r Sept. upplu
pit och innestäende in-!
teretze.
Dito frän samma tid
till d. ig näjlk. November
Contant
-
3014^2
ZZ8ZL
- '
12416
^2 -
I12Z0
20VO
— -
.0^
2 .
— -
14139
265
3576
42
- -
Z6ZZöSj^
I77i6j
49
l4! 331323
Transport R:br.
S1232ÄZ
66?
Den 14 Aovcmher»
Transport R-.dr,
Ander f. d- Konungens cgen
wärd 86 Ducater,
deraf 74 Swenjka och , 2
Holland??» q 2 Riksdr.
A-i Banco,edlar « - - -
Jämlikt Hr Qfwei Jalen-!
venken och Commend, Läelcrunt^'8
afgifne räk
ning frän och med z:dje
^>var^ är 1825'ill och med
s Qwar'. detta är, för
den pel af för detta Ko
nungens enstildte handpenningar,
som blifwit gnsiagne
kill Desi Egen disposition,
utgörande 12022
R:dr, ärligen, och hwil
ka warit siäldte under HÖfwer
Intendentens förwaltning
och redogörelse,
är en behållning Konun.
gen till godo, af. . - -  sme Arlier uti Trollhätte
Slusiwärk, äfwen f. d.
Konungen tillhörige, sym
är under H-rr OfiverJntendentens
förwar, utgörande
med ert ärs inne.
stäende utdelning, efter
shrwandling i Banco - -
172
600
IZ12323
772
3624
lZ
Transport R:dr
-
339
ti
4013!
^Z17109j
Den i4 November. 66z
Transport R:dr.
517109
8
8
Juveler, Nipper och Pretiosa «
16052
18
Guld
549
22
Silfwer
2755
6
Guld Medailler , - - - ,
1166
Silfver Medailler « « » ,
607
l4
Tablauer --»«»»
1428
22
Encadrerade Ritningar - , .
1
4-0
Porlraitter
44
l8
Marmor Arbeten , - - - »
50
Wäser och.Urnor m. m. - - «
1668
44
Staiuer, Buster och Medailloner
526
> 6
,
Porcellainer och Glas - - ,
1023
40
.
Meubler och Speglar - - .
2991
32
Gewär, Warjor, Sablar och Käp-
par ,-«»--»»
1556
8
Tält
987
Hastar
1500
Eqvipager. Selar och Salmunde-
ringar
671
42
Carousiells Ridtäcken - « r
278
Böcker
i 21
18
Estamper och Ritningar , »
28
8
Diverse
1037
18
Pä Haga Lustflott befindtelig lös
ä genbom
17425
16
4
Bibliotheket därstädes , - .
2000
—
—
Summa Inventarii
571380
33
Den »4 V7ovember.
Ärsättningar, hwartill Lronan af f. d. Ro,
nungen är berättigad.
Harwid förekommer:
r:mo att al de Juveler, Brillamer, Smaragder
och Pärlor som Kronan tillhört och i 1792 ars
Bouppteckning blifwit anmärkte, men för de.ta Konungen.
wid Dest anträde till Regeringen ragit under
sm egen wärd, hafwa »vid aflämnandek ben iz
Iulii nästledne efter Kongl. Majrts Nädiga För^
ordnande, ätffilliga funnits dels disponerade och dels
saknade, för hwilka för detta Konungen lämnat an,
dra i stället, men med ert af dä tillstädes waranke
Jouveleraren dem äsatt mindre warde som äler, i
anledning af för detta Konungens berwid gjorde anmärkning,
bltfwit af twenne Jouvelerare ytterligare
nare »värdering lill - - -
2582
Till ersättning af denna
brist, har f. d. Konun-
gen, gensm Dest Ombud
Hr HofMarssalken m. m.
och Commendeuren Lils-
verlpLrre,öfwerlälitDe§
andel dels i Högstsalig
Konung Lutias M:s Krö-
ningsSward, wärderadt
till . , » - 187: 24
Och dels i en
Guldwärja för-
Transp. R:dr. 187 24
2582
12
Den 14 November
-
TranS?. R:dr. 187 24
2582
12
seds med Bål-
kanter vä) Pär-
lor, i wärde an-
sedd lill - 2122 24
tulida med en
carmoisering af
24 Brillanrer
vin 2 z Kara! ^
25 Riksd. Ka»
raien. - « FZ 6
2565
6
och dä denna sistnämnde
summa afvrages frän of-
wannämnde 2Z82 R:dr.
12 tz. äierstär en ersätt»
ning Kronan tillgodo af
—
—
---
2:0 För complettenngen af
f. d. Konungens Rese
Silfw.Servicetill 1929^
lod, som af Kronans me-
del blifwit betald - - »
964
Z6
—
Z:o Att den ibland f. d.
Drottningens enstildta
tillhbrigheter upptagne
Silfwer Toilette, som
blifwit af f. d. Konun-
gen Hennes Maut stänkt,
finnes äfwen af Statens
medel inköpt och nu i
Transport R:dr.
964
36
666 Den 14 November.
Transport R:dr.'
964
36
»värde ansedd, sorn kom.
mer alt ersättas med
1517
4: Att likaledes en f. d.
Drottningen tillhörig bla
Srden Meubel med Ma,
hogene blifwit för Kro-  nans medel af framled-  ne GeneralLicutenanten
Friherre Li»ren1vär68
Sterbhus inlöst och nu
»värderad till - - -
300
hwilken jem.val bör er-  sättas - , - - e
§:o Att af Kongs. Maj:ts i Nä- !
der utsedde Herror Comitterade, !
till granskning af HerrHofMarftalken
och Riddaren von klotens
redogörelse, för de medel han om
händer fatt, till f. d. Konungens
Hofhållning och enstildta behof
under Fälttaget i Pommern frän
Hösten »8oZ, till Höstetiden 1807,
blifwit uppgifne följande Poster,
som finnas för detta Konungen
päförde, att ersättas af Dest en»
ssildte medel:
r:mo Den summa, som efter bemäldre
sHerr HosMarskalks räkningar
och derwid bilagde Verifica
TranSport
R:dr.
219s 6
3781 Z6 -
3000 42 --
Dcn !4 November
-
Transport R:dr.
tioner, borde, enligt f. d. Konn»
ens egenhändiga pästrifter af
Dey egna medel godkgöras till
P linnerst Cour N:dr.Z7Zs8: z
S'o lili f. o. Konungens
FäbEqvipr-gers
iltändjNklande och HistarS
inköp, har Hr
Hst' - Stallmästaren
Grefve krölicb, enlig!
afgiftven revide- ^
rad och af f. d. Konungen
godkänd rakning
erhållit af Hans
Excellens Herr Ri sMar,
kalken Grefwe
I^erfc-n, 1825 d. r3
November - - 5000
1805 d. 26 November
- - - 1500
och af Pommerfla
Kammaren
r8r>Z d.6NvV. Zl25
Transport R:dr. 46953 3
3000
Z000
§68
Den 14 November.
Transport R:dr.
Skolande en del af de för
Leffe medel inköpte Hästar
och Eqvipager m. m. wara
öfwerförde hit till Stockholm
och säledes wid uppteckningen,
såsom f. d.
Konungen enskildt tillhörige,
uppgifne: Och
z:o Likmätigt f. d. Konungens
förordnande afd. 19
Febr. 1806 skulle underhållskostnaden
för de
Hästar, som frän Swerige
Sfwerkommit, och af
Hof-Stallet manligen besörjdes,
för Statswerkets
räkning bestridas, men för
f. d. Konungens i och
för kriget anskaffade Ha
star, betalas af deff enskildte
medel; och belöper,
efter häröfwer författad
utredning, ersättningen as
Konungens medel till -  och således nllsam. Pom.
Cour. R:dr. - - .
som, efter beräkning af 1
R:dr. 12 ff.p. Courant för
R:dr. B:co. gör i R:dr.
Specie ------
Transport R:dr.
46953
4226
51179
44
47
3000 42 -
40944
4^3944 42 ^
Den i4 November.
Transport R:dr.
Dessutom slutar sig Herr HofMarstalken
von klarens redogörelse
med en Balance honom tillgodo
af I458Z R:dr, 9 ss- Pom. Cour.
eller i R:dr. Specie, 11668, 7 ss;
hwarwid dock Herrar Commirre.
rade anmärkt, att denna fordran,
ej till dess rätta belopp kan bestämmas,
innan Herr HofMar?
ftalken sig utlätit öfwer de anmärkningar,
som wid denna redogörelse
förekommit, men såsom
härrörande frän förskotterna nll
f. d. Konungens, enskildta behof,
bör den följakteligen af den för
dem inflytande ersättning godtgö
-
ra
-
Summa R:vl,
67o
Den i4 November.
Deremot stnneö f. h. Lönnligen berättigad
ersättning.
i:o gör de wöggfasta speglat päl
Stockholms Slott hwilka f. d.
Konungen enstildt tillhört ock icke^
synas böra stiljaS ifrän de
ställen^ der de äro uppsatte och
således förmodeligen blifwa af.
städde till Kronan; hwilkaS watde
bestiger sig tillsam.
mans till - - - 2260:  ^
och 2:0 för 4 skyeken
Tallrikar af
Silfwer, fom tillhört
f. d. Konungens rese
Service, men
hwilka blifwit förgylde
och nu tillhöra
Kronans Silfwer, 7.
wäga tillsammans
ri9§ lod - , - gg: g: 4
tilt
Summa R:dr.
2313
2313
Den l4 November
671
4:0 Krigs-Eommiflarien
I)svi6ton8 räkning af d.
no Ocl. öfwer erlagd
Tull för 16 stycken till
Ästad inkvmne Hästar,
f. d. Konungen tillhörige.
jemte flere harwid
bestridde kostnader .
Transport R:dr
-
1271
42
151
16
1423
212
Uppgifne fordringar hoS f. d- konungen.
r:o Kammereranns wid Haga LustPark 41- st. äVesterdcrZs
räkning öfwer extra utgifter under f. d.
Kongl. Hofwets wistande derstädes ären 1828 och
1809, som icke b.ifwil ersatte till en sammanräk.
nåd suntmma af
L.wBcmälde Kammererares
räkning, öfwer hivad särskilde
personer, utöfwer
den föreflrifne Staten fös
Betjeningen ä Haga pä
Extra Stat qvartaliter
Åtnjutit, men nu icke bekommit
- , «
z:o HofApothekaren
lunös räkning af d. zo
Junti, för utlämnade medicamenter
till PrinAessornes
behof, ifrån och
med den g Aprill till och
med den 5 Juni» näst.
ledne , » - -
to
106'14
1742 .H
3
672 Den k4 November
-
Transport R:dr.
1742
3
5:0 En af Herr öfwersten, Fri-
herre Armfelt uppgifwen ätersiod
af den Gratification, som f. b
- Konungen af Desi egna m-del an-
siaqit, till hwardera af Baroner-
ne (rustak och ätepkLl,
Lreutr af 66 R:vr. 32 si. Ban-
co ärligen för hwardcra, till desi
dr till Officerare warda befordrade
308
>7
—
6:0 Bundtmakaren I>unäker§8 räk-
ning för förwarade Carousiells Rio^
täcken och en fordrad samme s fot-
påse med fina Wargstin för f. d.
^Drottningen
127
l6
—
7:0 Handelshuset lottie L ^rvist-
kon för uti Rom sournerade 250
Seqviner i Guld, derstädes utbe
talvte till Doctor partilli, hwib
ken med Hustru och 2:ne Söner
äga efter Contract, sä lange de
lefwa, ärligen uppbära en lika
summa, för 600 Tallvr, hwilka
med sädant wilkor kill Konungen
blifwil försålde, utgörande efter
Cours utom ranta till desi betal-
ning afföljer - - , Banco
786
24
—
8:0 F. d. Envoye n wid ScorBri-
Laniska Hofwet och Commenden-
rcn Herr ^äierbor^, för en Chro
Transport R.or»
2864
9
3
Den 74 November. 672
2864
v
3
117
»4
—
80
8
3061
Zi
3
Transport R:dr.
neMeter och r pär stinn Pantaillo.
ner 25 L. 6 pens L 4: zz.
§!v HandelsA^ettten lembke, för
bestridde utgifter, för en för betia
Konungen tillhörig och af Herr
General Adjutanten von LnZsI
brecliten uppköpt Hast276Preus
sista Gyllen, 18 gr. efter Cours
Summa R:dr.
I öfrigt bör härwid icke vbemäldt lämnas, att
Höglofl. Nidderstapet och Adelns, samt Wällofl»
Borgare»Ständets och HederwaNva Bonde. Ständets
Deputerade anmält de 4 Millioner Riksdaler, hwit*
ka Högstsalig Konung 6ullak IH stall wid Riksdagen
är 1792 hafwa ätagit sig, akt pä Statsskulden
afliqvidera, hwaröfwer der utläkande blifwit meddeldk,
att dä de Handlingar, som tjena till upplysning wid
förewarande Bouppteckning, icke lämna härom någon
underrättelse, och en sadan fordran detzutom icke
blifwit uppgifwen, wid den efter Högstbemalde
Konung samma ar förrättade Bouppteckning, samt ej
eller finnes mredt eller styrkt, om Högstsalig Konung
6ustsk atagit sig werkclig betalningsstyloighet, eller
endast tillätit §fter - gist och afskrifning pä StatsWerkets
förstotter, till krigskostnadens bestridande,
hwilket sednare synes instämma med 5 tz i Riksdags
Bestutet den 24 Febr. 1792; sä kunde nägon
annan eller närmare upplysning om denna fräga icke
Fjerde Land. Nw 85- 86, lam
-
674 Den 14 November.
lämnas, än hwartill detta förhållande kan föranleda.
Stockholm den » Nov. 1809.
Ester Nägigfle Förordnande
O- I^sxerkeim,
Bvuppleckningsman.
Dm n November.'
675
H. h. Drottningens, kreärica Oorotkiea lVillttelm-liLs
enffildta tillhörigheter.
Zruktbara ^apitaler.
Enligt Kongl. SkatsContoirets beil 2 Oc^ober
El. meodeldle Uldrag af Räkenjkaperne, hafwa Riksens
Höqlost. Sländer wid 1802 ars Riksdag be»
wiljat Drottningen en gäfwa af 122,022 Riksvaier,
som af Krönings- och Begrasningshjelpen med
Hoel ärligen, de arne första ären, i Riksgäldssedlar
och de 4 öfriga i BancvUtgält, och sä unda utgjordt
i Banco -«»»»»- 88333 42 8s
WarandeS Intereget af betta Ca'
pital, till och med för förra hälften
detta är liqvideradt och utbe
taldt
Widare Lry inom linien upptagne
och i följe af Kongl. Brefwet d.
14 December 1797. MvrgongäfwoCapitalet
R:dr. 32,020 ^—
Brudskatten - , -
Ä hwilka bagge Ca»
pitaler ärliga räntan,
ä det förra
och ä det sednare
till 6 ProCem är
ritfast och i Stat
anslagen - - -
8.oec>
Transport R;dr° 40,000 -
833L8s42
676
Den November.
Transport R:dr.
Desiutom har Herr Presi
venken och Commendeuren
Friherre UaAorKeiui uti
afläten stttfwetse den z
Lctober näsil. särjkilt till
kännagifmit, att i sölje
af f. d. Konungens d.
16 Nov. 1804, honom
gifne striftelige Befallning,
har han i räntor
för Hennes Maj: s f. d.
Drottninaens i Badi ika
Stat-C isian stående Ca
pitaler as Aeuer^cAgon
ten ^vellroik, och ester
hans död. genom Sterb
husets Curatorer erhäl.
Ut tillhopa 8Zb> Rits.
daler, 4« si- HnNburgBanco,
som förjälc-e härstädes,
efter gängse We.
xelComs, wid tid esler
annan gjorde indragningar,
renderat»o),o>7 z Ror.
15 si. 4 runst. Specie.
Och sv"' f. d. Drottningen
häraf ej något
di pon rat, Utan medlen
ra Hennes Befallning,
bliflvit förräntade och den
Transport R:dr.
40000
40000
33888
88888
Transport R:dr. 40000
e^lagde räntan äfwen
förwandlad li!! Capital-,
sä hafva desse mesel,
allt som de warit att
tillgä. blifwit utlandte,
tilt Handelshuset häri
Staden lottie L ^rkviciton,
f)wilkas vera utfå,
dadeObligalioner^ emot
6 PrvCenks Interesse med
förbindelse till summornes
återbetalning, efter
en mänads uppsägning,
sig bestiga, till en sammanräknad
summa, som
äfwen inom linien warder
anmärkt af - -
Den 14 November. S??
888Z8'42
R.dr.
11ZZ2>26 n
51352>^!n
Juveler, Nipper och Pretiosa
Guld -------
Silfwer
Portraiter
Skatuer
Porcellaine och Glas
Transport R:dr. 123923 42
32231
417
1941
42
130
24
17
297
32
Den »4 November.
^ — Transport R:dr.
^pegsar och M ublkr . . .
B^ker - . - ,
Water, Urnor eko.
Diverse . . «
- S »
SS»
123923! 4 2
1376! 8
! ^
35 l 4<7
L0!_
M, 6
I '125762! 1°
8
Summa R,dr.
lm derr t November 1509,
v. I. l-LtzerKeim»
Dm 14 November;
PrinS 6uksk« enffildta tillhörigheter.
Zrugtbara Lapitaler.
Riksens Högloflig» Ständers Fadvergäfwo
medel, som wid »8oo
Lrs Riksdag blifwit bewiljade pä
lika. sätt och U lika belopp med
Riesens Ständers Gäfwa Ull
679
Hennes Maj:t Drottnrngen, eller
hwilket Capital, enligt Kgl. Brefwen
af ren 18 Maji och 12 Jami
»822 för Statswerkets behof,
fäkt disponeras emot 6 ProCents
ärlig ränta; och har samma
ränta i Ven mohn den utfallit,
blifwit i ConvojCommlflaria.
tet insatt, emot 6 ProCentS Jnteretze
och sä medelst nu uppstigit
till ett derstädes fruktbart Capi
tal af « - 2376Z^zz'
som med dera upplu-  pen ränta frän sista
insättningsdagen d.
8 Nov. »8o8 till
d. iz nästkomman.
de Nov. eller i är
och 7 dagar - ,
1675
»8
^8
Tillsammans utgör
27331
so
Transport R:dr«
87231
3
lO
88883
42 8
88338.42
68» Den i4 November
-
Transport R:dr.
27331
3
ro
88633
42
8
Hwartill kommer hos
SkatsWerket inne-
i stående ranta ä sielf-
wa Capitalet, frän
den, ststl. Januarii
utgörande till d. iz
instundande Nov. för
ro mänader och rs
dagar s « »
4666
32
—
Z1997
35
lO
Joudeler » - ,
L500
Guld « » » ,
86
Silfiver ? » » -
312
27
4
Gu d Medajller ?
312
Stärner,Grcnp-er en:
7 40
Portraiter och Estam-
per » » ? »
2'zs
Por^estaine « -
57 18
deubler, - - »
193
,6
A don , - - .
20
höcker . , - ,
300
Diverse - - -
23
—
Summa R:dr.
124701
35
ro
Stockholm den i November 1809.
0° I. l^Zsrlieim
-
Den " November. 681
sammandrag af f. d- Konungen 61781'^?
^voi.1 »8,DeHGemLlsochprinS605^k8
tillhörigheler m. m.
Summa Banco
Fistiaheler, F-mkkbr-  ra Capit. och Con
tanke Penningar
-
- ,
F. d. Konungens »
S17109
8
8
F. d. Drottningens
utom hwad inom Li-  nien blifwit anmärkt
88888
42
8
Prins Lukaks - -
Kronans fordringar
hos s. d. Konungen
harifrän afgär -- »
120886
43944
3^
42
.6
726884
33
IO
F. d. Konungens for-  dran af Kronan -
2313
5
4
41631
36
8
Privatas hittills upp-  gifna fordringar hos
f. d. Konungen »
F. d. Konungens lös.
öre, persedlar utom
pä Haga, - - »
3061
31
3
34846
8
Pä Haga » - »» »
17425
16
4
Transport Ror.
52271
S4
4
--»»>
632 Den »4 November.
Transport R:dr.
Dibliotheket derstädes
F. d. Drottningens
lösöre persedlar» -
Prins Luttaks Dito
Dito »»«,,»
52271s24l 4
2000
Summa Banco
64271
36873'
24' 4
16
3315j S
Weckholm den » November 1809.
O- F- L^A§er!ielM°
Den 14 November' 6«Z
Slutligen Made Friherre kllMta följande
strifte>iga anförande.
Om för detta Konungens förmögenhet ej finnes
vpp^ä lill den summa som man förwäntat, sä lärer
Högloft. Ridderjkapet och Adeln benägit finna, att
sädank ätmindstone ej är en följd, af nägon urackt.
laienhet, ä Boupp'e<-kningsmännens, elier Riksens
Högloft. Sländers Deputerades sida
och
L
det Anbud, som för detta Konungen gjort,
akt med Ed besanna sina uppgifter, lära RirskNS
Högloft. Sländer, aöra del afieenoe, som esler om»
siaudigheterna här finnas lämpelrgt och nödigt.
Har jag warit nog lyckelig. att, under denna
brydsamma förrättning, u ppfylla hwad Högloft. Riv»
derskapet och Avelns dyrbara för roende af mig fordrat,
sä är min högsta önskan uppfylld.
Herr Dkam, pelir; Ibland de summor sorn wi
«u hört af Friherre Illjertr» uppgifwas i anteckningen
öfwer f. d. Konungens egendom, fär jag fräga
om äfwen finnes upptagen en summa af omkring
Zo,o2o R:dr. som af f. d. Konungen stall blifwit
af gunst och NSde Åtskilliga Uppbördsman efterskänkt.
Jag hemställer om detta skulle förtjena en synnerlig
uopmärksamhet. En Konung bör ej kunna taga
egendom frän en del af sina Undersåtare, för att af
gunst och näde bortskänka den ät andra.
Friherre klljerts. Man torde ej i den belägenhet
jag säsom Ridderstapet och Adelns Ombud
warit,
S84 Den »4 November.
warit, kunna göra annat än fiera sig' till dem som
äga närmaste tillgängen till alla möjliga underrättes,
sers inhämtande. Jag kan fäledes ej i afseende pä
den af en wärd Ledamot nu gjorde anmärkning lemna
nägon upplysning, emedan jag icke har mig den
fåken bekant; men jag är öfwertygad akt om Herr
JustitieRadet ^sAerlleim, säfom af Kongl. Majit
tillförordnad uppteckningsman, haft något sadant att
uppgifwa, hade den sorgfällighet och nit han ädagalagt
för Rikets wäl och rättigheter, wisierligen br^gt
honom att äfwen i detta mäl söka desamma bewaka.
Herr Grefwen och LandtNarffalken- Hr
1kiam5 anmärkning torde för det närwarande fä för
hans räkning i Protocollet antecknas. För öfrigt
sär jag proponera Högloft. Ridderstapet och Adeln»
att för Friherre beerta förklara desi tacksamma erkännande
af hanh såsom Ridderskapet och Adelns
Ombud hafde osparda möda, samt hans sorgfällig»
bemödande att efter bästa förmåga, wett och samwete
uppfylla det honom uppdragna förtroende.
Härtill ropades ett enstämmigt:
Ia.
Zrjherre bjerta, betygade för Ridderskapet och
Adeln sin erkänfla för desi benägna gillande af hans
förhällande, och begärde derjemte alt det af honom
uppläste Transumt af uppteckningen mätte fä ligga
pä bordet att genomläsas af hwifken af Riddersta,
pet och Adelns Ledamöter som fkulle det Åstunda.
Den »4 November- 68§
Zerr Grefwen och LgndtNarffalken- De -  ta Tran,umt fär efter Friherre llljerta8 begäran blifwa
hwilande pä bordet, och för öfrigt fär jag till»
kännagifwa, att SlaksUt stöttet redan af det samma
erhällit del, såsom ägande sammanhang med desi arbete
i afseende pä underhäll ät för detta Konungen
och Hans famllle.
Föredrogs ä nyo StalsUtstotkeks den fjerde
dennes pä bordet lagda PcotocollsUtdrag af den rz
October, rörande indragning för Kronans rakning
af ett ärs inkomster af hwarje, genom dödsfall eller
afsked sig yppande varancé, af Amberen och sysilor,
fä i Civil, som Miiitair och Ecclesiastik Staterne.
Friherre Leäerkrom, Kuäolxk, uppläste till
Protokollet följande:
Wördsamt Memorial!
Wid det af Riksens Ständers StatsUtskotts
inlämnade Betänkande öfwer Kongl. Secreteraren
Ikres Memorial, hwari tillftyrkeS, att till Staten
indraga ett sä kalladt Nädär af alla Tjenstemäns löner,
säsom ett medel att afhjelpa en del af Statens
behof, fär jag äran wördsamt säga mina tankar. —
Ett af de ftäl, som arv anförda säsom grunder, är
ali det ej kunde wara nägon känbar afsaknad för
en som tillträder en tjenst, alt fä wänta nägot längre,
emedan han ej warit uti älnjutanve af de sörmoner
som tillhör den samma; med samma stal kunde
lika lätt sägas att twä, tre med flere är och flu
-
686 Dcn r§ November
teligen
hela tiden af sjenjtebefaktninaen, kunde kjes
nas utan sön. allt för det nian ej saknar hwad mai?
ej förut bafwit; drraf stulle stuteligen följa, att hwar
och en tjcnstemu, kunde göra kjenfien för in ett Om
det stal boror tagas tili grund, att man karz taga
af den en skilde allt hwaraf han ej warit i åtnjutande,
sa nwre bet mycke. Mera skal, att utaf alla
Sterbhus, Staten feck e!t eiler flera ars revenue
af den efterlämnade egendomen, och det sä mycket
häldre, som arfwingarnc icke mer än tjenstemannen
sa^na hwad de förut ej Åtnjutit, ej heller äro förbudme
hafwa en trägen tjenstgörning, som hindrar dem
frän den födkrok de för sig utwalt eller kunna utwalja.
Wära tjenstemän äro i allmänhet sä illa
Nine, att en tredjedel af dem ej hafwa sä mycket,
att de kunna utan största bekymmer ock torftighet
draga sig fram. De arv desi utom intet frie föL
att af sine löner och inkomster bidraga till Starenoch
det fanste i större proportion än öfrige Meds
borgare. j
Det är ett stort felsteg af en Lagstiftare atk
illa löna de personer, som stola ukföra deras Befl..t
och sätta nerf i alla rörelser, resultatet blir att endast
dek oduge igaste af Nationen will anraga tjenst,
»y hwilken karl med heder will uppoffra sin ungdom
och tid att staffa sig kundstaper, för att gä uti en
tjenst, där han hwarken är född eller ser sin rätt
wärdad. Med hwad billighet will man lägga en
särskild statt och tunga pä Ämbetsmän, frän hwit»
Jen alla öfrige Statens medlemmar äro befriade, dä
NmbstSmännerne drflutvm deltaga i alla andra Stas
ten
Den »4 November- 68?
tens bördor? Kunna rval Civile eller Militaire tjenflemänS
löningswillkor wäcka asmund? och om meningen
är att minsta Presterstapets pä lagar och
Privilegier grundade förmäner, sä bör man wal först
besinna; Att blott nägra sä ibland dem aro öfwerflödigt
lönta; Att sällan någon förmögenhet finnes
tvid deras sränsälle, de flesta fä wänta till nära ålderdomen
innan de hinna fä en syfila af hwilken de
äga sin bärgning, Att alla deras nu ofta omtalade
förmäner, äro i jemförelse med deras pligter och
swärigheter sä litet läckande, att antalet af Prester
Lrligen minstas. Upprigtigt önstar jag att Riksens
Sländer mätte wisa sädane,tänkesätt, ätminstone sadan
rättwisa mot Statens Ämbetsmän, att den tillrvaxande
ungdomen icke mätte aldeles afstrackas frän
de yrken, som äro sä nödwändiga för Staten; och
att närwarande bekymmer icke mä förleda ost till en
knapphet och obillighet mot alla löntagande, af hwilka
stall uppkomma, brist pä rättwisa Domare, pL
redlige och werksamme Ämbetsmän, pä kunnige lärare
och tappre willige förswarare af Fosterjorden.
Jag fär hoS Högwälborne Herr Grefwen och
LandtMarstalken samt Höglofl. Ridderstapet och Adeln
anhälla, att proposition gjöres till afflag pä StatsU
stoltets Betänkande säsom byggt pä vrigtiga grunder
och wäoelige för det allmänna bästa.
Aerr von 8ck,otm§, Iuku8 Llrristoxber, yttrade
jlg strifteligen till Protocvllet.
Med den liberalitL fom räder uti Jngreflen till
de
688 Den !4 November.
de nu upv^äste Förflaa till ansmarighekssag sök
StatsRäders Lcdanröter, och föredragande, kan jog
tj förena den härdhet uti straff venamllias flera § Z
för möjliga förseelser »'sätta.' Jag hyser derjemte
twifweismät, ark för de satt som aro klar^ och bestämda
propor.ionen emellan b>osl och stra s alltid
med noggranhet är iagtragen. As annu beturkligL»
re söljdn olie, vm obestänidhet lämnas ti ljäiie till
e t lika hardt bedöimnanoe as en s var och en ooekyd,
stg förseelse. "
tz. r. U s.-'er lifsstraff för den StalsNädets
Ledamot som med Råd eller ge'Nliia medioe^klir till
Lagflridigk förändrande rller us ph5,.rande a» någon
grundlag. Ätt medverka ti!!' agll-nigt upphäfwande
af sadan Lag är misierli.-en döven n>ärok;
men dä under rubrik af förätrdring kall hänföras
ett sel emot mindre beiydliga former, hn-iska i det
wäsendlliga till ingen rubbning ledas ar emell m desie
förseels rs påföljd gansta flor stillnad, men em-llan
straffen ingen.
§. z. För steg stridande emot Nissens Minders
Uti 57, 60 och 7Z H §. R-ge ingssonnen förwarade
bestå tningsrätk straffas till lif>ve. Om ä
ena sidan denna RstsenS Stanoers dyrbaratie rättighet,
bör pä allt satt einor inträng ^ mstansas. ar och
ä den andra angeläget, att ej utsträcka be-irepptt om
densamma utöfver desi rätta gräns. Mm stulle dä
kunna derunder begripa Taxor till be eöiira we af
Oeconomista och P.liee föremal läffm sörhöjning i
Bro och Färje pengar, Baklegvr, Bakffgtster m. m»
L. 7. Ss
-
Den 14 November. §3-
H. 7. Synes mig högst obestämd. Förseelser
emot vensamma umgällas likwal med Embete.s och
afwen lifwets förlust.
I de fleste öfrige § § saknar jag nödig stillnad
mellan graden af förbrytelser, men straffen äro merendels
de samma. Jag anhälier derföre att p^ojec et
återremitteras lill C nstitu ionsU'stctket för att gifwa
mera klarhet, bestämdher och proportion emellan
brott och straff.
Om Statens ratt akt aflisma dem som emot
henne sig förbrutit, torde kanste min öfwertygelfe, da
den är stridig mot den allmänna tankan, wara origtig.
Mig mä likwal tillätas den önsta» alt wi
more äterfö..de 'ill e r lä lyckligt borgerligt förhållande,
al? Landsflyckt wore en Medborgares högsta straff.
Döden är aldrig annat an en sträckbild, obetydlig
för den starka och pä den svaga ej sä mäg'ig som
mängen ug föreställer. Men den redlige som har
känfla för Fäderneslandet lemnar hälldre lif,vet an
han öfwerger en fri- och sjelfständig Fosterjord, och
den swage fästes mera ivid sina husliga förhall nidén,
an han ftugtar för den i alla fall ounvwikliga
döden.
Herr von Lcbmfiirorikeim, David, Jag talar
ogerna i ett mål der nägon stada lunde besaras för
Embetsman hwilka desiMom i allmänhet i wärl Land
äro nog illa lonke. Ogerna yttrar jag mig äf.vcn
enim andras framställda tankar, men jag anhäller
endast fä förest llla det jag för min del ej finner nä»
Zjerde Band- 87, LS° got
690 Den r4 November
got
tjenligare, an de af Herr Kongs. Secreterare»
Hare föreslagne Länebesparingar, tiis en amortissements
Fond för StatsWerkets ftuld, desin loin är
ej har frägan, att af någon taga hwad han innehaftver.
Frägan ar blott am besparing till Kronan
af ett ärs Lön wid inträffande varancé genom dödsfall
eller afsked: och att efterträdare icke genast sa
tillträda sin Lön. ar förut en icke omanlig sak i
rvärt land, som exemplet med alla Prästsysilor bewittnar.
För öfrigt ar misierligen min ranka icke att
detta project skulle fä en ^villkorlig utsträckning:
Jag tror wisit, att Embeten ochSysilor giftvas som
icke kunna stä vacante, och derföre, skull: jag ödmjukeligen
hemställa, om det ej kunde Kgl. Majit
i underdånighet uppdragas, att efter sig förkeende
omständigheter pröfwa, om och när ett i srägawaran,
de vacant Embete kan skötas, sa att det allmänna
deraf icke lider, och endast i sädant fall kunna de det
samma ätföljande inkomster för ett är lill Staten
indragas.
Friherre Ollerström, ^sacok,; Det förhäller
sig wrsierllgen såsom Herr von 8cs>u1t2enk>eim behagar
yttra, att det icke är »manligt akt Presterskapets
löner icke genast tillfalla de personer som blifrvit
till Man utnämnde. Men i afseende pä andra
tjenstemän och i allmänhet sämre lönke more detta
aldeles nytt, och ester min öfwer ynelle obilligt.
Jag instämmer derföre till alla delar med Amiralen
Friherre Ollorliröm, och tror, att tjenst och Lön
aro moftwarande willor af ett Contract, samt att
när Emten ei uppfyller sikt »vilkor, kan den samma
ej eller wänta dugliga tjensteman. Gref
-
Den r4 November- 691
<§resrve l.örvenlje1,tt, esri; Jamte det jag fär
den äran ccusörinera mi; med bägge Fciherrarne
Osterström, och Herr von Lokoting, fär jag till»
ligga en annan sak egenieligen rörande de personer,
so>» äro i belägenhet a t för sina tjenster betala accord.
Om en sadan person utbetalar accordet genast
wid nämningen och ej pä ett är fär tillträda inkomsten,
sä är det han som wivkännes förlust; om
äter accordet icke betalas förrän wid Inkomsternas
tillträdande, bliswer förlusten för dens räkning som
lämnar sysslan. Pä dessa stät och dä flera som här
bliswit anförda tillstyrker jag för min del afflag pL
StatsUtskottets utlätande.
Friherre Osterström, stacob. Jag utbeder
wig att lill mitt förra yttrande fä tillägga, att när
Kongl. Majit förmodeligen lärer kunna pröfrva behoswet
af tjenster och löner, sä beror det i alla fall
af honom att jemka tjenstemäns löner, wid de tillfallen
dä han finner sädant wara af nöden och billigt;
och således äfwen Presterskapets dä sädant finnes
nödigt.
Friherre liljencrantz:, hostan äVMelm.
Jag anhäller fä anmärka, att den as Friherre Ostenström
projecterade utwäg skulle hafwa samma
werkan, som den Herr Kongl. Secreterare» löre föreslagit,
nemligen, att lönernas minskning deraf skulle
blifwa en följd.
Friherre Osterström. Jag ber om förlåtelse
jag har icke sagt minstas utan allenast jemkas.
Herr
69» Den 14 November.
Aerr Leäsrsteät, fokan, hemstälde om icke inom
Rirsens Ständer öfwer detta mäl fattas nägot
hesiut, Kongs. Majlts Nådiga utlåtande öfwer det
samma icke först borde i underdånighet inhämtas.
Herr Erefrven och LandtMarffalken: Som
Letia amlie första gängen discuteras och anmärkningar
derwid göras, blifwer förmodeligen denna gängen
iske annat beslut än äterremiss till StarsU stöttet.
Dessutom förrän Riksens Seander fattat filt d fimtiva
beslut kan de ta mäl icke till Kongl. Mant öfverlämnäs,
och dä star det owadertageligen Kongl.
Maj:t öppet art Riksens Ständers tillstyrkan bifalla
elier assia.
Friherre Ceäerllröm, facod. Efter min öf«
rvertygelfe kan SiaikUl stöttets tillstyrkande nu genast
af Ridderstapet och Adeln afsiäs.
Ropades manga Ja och nägra Nej.
^-err PLblman. Jag för min del tror, stt
nar Sm sUlstotlels utlåtande icke genast bifalles,
uran anmärkningar derwid göras, bör detsamma, efter
56 § Regeringsformen återremitteras: således
kan det icke afsiäs.
Ropades Ja och Nej.
Zerr kotkilieb, (larl kreöric. Jag ber om
förlåtelse att jag är af en annan ranka, än den tvärZA
Ledamoten som sist talade; Jag tror att när Regering-'
-
Dm 14 November. Syz
geringsformen uttryckligen stadgar dek N^stortenS
förstag skola först i Sundens Plena framställas till
antagande eller förkastande sä kunna Riksens Stan*
der, äfvenså ival genast afstä som bifalla dem.
Grefwe klörner, ^clolpk 6öran. Dä Z6 §
kydeligen utsätter, att U?stottens Förflag stola först
framställas till antagande eller förkastande, mätte
det deraf wara en följd, att fragan om remist ej kan
aga rum förrän om sjelfwa förslagets totala antagande
eller förkastande är afgjordt. Pä detta sätt
äro redan stera mål, ibland annat det om Mantalspenningarnes
förhöjning och om StrömmingSfistet i
Norrländska Skärgärden utan widare omwag hos
Rivderstapet och Aveln afflagne. Fragan om remist
uppkommer dä först, när wid pröfningen af ett
ämne, Sländet finner derwid sädane betänkligheter
som hindra dest antagande t hela dest widd, me»
derföre icke anser »tt totalt afflag wara af nöden.
L Ropades Ja
Grefwe
Lronstestt, Jag får ödmjukeli
gen
anmärka, att hvad KrigsAcademien särstiidt
angar, finnas der gnista fä platser som kunna stä
lediga, hvilket jag anhäller mätte blifva antecknadt.
Friherre Legerström, jfacob. Det lärer wara
allmänt bekant, att de fleste tjenstemäns poster,
icke kunna stä lediga, likväl bör det ej nekas att
somliga kunna det. Manne ej Ridderstapet och Adeln
skulle behaga ingä i det partik som Borgare
Stan
-
694 Den!4 November.
S midet söreflagit, att ett ärs besparing b'okt kan
äga runi för systlvr hwilkaS löner öfverstiga 620
Riksdaler Banco.
Ropades Nej.
Grefwe cronsteät. Nlls, tkMnnagaf, att den
enda lön Ivid KngsAcademien, som öfversteg 6oo
Riksdaler, woreGouverneurens och trodde dea fyklan
icke kunde sta vacant.
Zerr von LcliultMnlieim, tillstyrkte bifall pL
Sta sflskoteis u-läianoe, med tilläggning af hemställan
till Kongl. Majtt att pröfwa huruwida och
När sädaue löne-besparingar kunna äga ruin»
Ropades Nej.
8vil)erre IKIäencrantr!, jfobsn ^Vilhelm. Alla
tyckas wara derom öfverens, att i wart Land fenninge
Löntagares »vilkor äro sä otillräckliga, att om
möjlighet icke finnes till deras förbättrande, man ätrnindstone
icke bör fatta i fraga att dem förminska.
Med indeldta löner ar förhällandet wal icke aldeles
enehanda, och ehuru det i allmänhet ar orimligt, att
frän en Embetsman återtaga en del af den betalning
Han för fin tjenstgöring erhäller, skall i en tidepunct
som denna det kanske icke innefatta någon obillighet,
att Ridderskapet och A eln wiotager samina beslut
som Wällofl. BsrgareLtändet sages hafva fattat,
nemligen att det isräga warande nädäret för Slaten
icke kan äga rum, wid någon systia eller penninge,
lön,
Den i4 November. 69Z
lön, utan endast wid de större indeld a Civil Milikair
och Ecclejiastique löner. Jrg anser ett Nädär wara
bet mest indirekta och minst tryckande satt, hwarmed
tjensteman i behofwets stund kunna deltaga i
S alens börda, och jag tror mig kunna förespå en
bedröflig wisthet derom, att Jordbrukares och andra
Fo!kClaste»s befattning icke kan stadna wid ett förhållande,
som med werkelig billighet och rättwisr
more närmare förenligt. Slutelkgen bör jag lillkärrnaqiswa,
det jag aldrig gillat mindre yrkat Bewillnings
erläggande af penningelöner.
Zriherre Lesterstköm, flacob: Dä Z6 T af
Regerrugssormen tilläter att Ulffottens första förstag
kunna genast antagas eller förkastas, anhäller jag af
Herr Grefwe» och LandtMarstalken om proposition
trll afstag pä SlatsUt,kottets ProtocollsUtdrag.
(strefwe De la 6arstie, ^acob: Da den gansta
wista hemställan är förestagen, att Ridderstapet
och Adeln kunde lika med BorgareStändet anse alla
löner under 6oo Riksdaler böra komma utom nädärs
beräkning, synes mig redan en sädan anmärkning
gjord, som fordrar att StatsUtstotters utlätande bör
ärerremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Herr Grefwen och LandtMarskalken: I anledning
as stadgandet i gd K Regeringsformen, lärer
ej annan proposition kunna göras an till Bifall
, xä StatsUtstottetö ProtocollsUtdrag. Bliswer Ridder
-
^sö Den r§ November.
derstapet och Adelns swar nekande sä lärer SiemWist
böra följa.
Grefwe körner, ^öolpb Loran; Jag tror,
stt dä ekt sörsiag som af ett Utstot framstalles, kan
bade anta as och förkastas, bör det först algöras
huru vida Ständers beslut, i det ena eller andra af«
seendes ar enstämmigt e ler ej, innan fraga kan b!ifwa
om remlst o h jag tror ej det kan nekas en Ledamo
att genom votering utröna, hwatz som i ett
fädant fall ar Ståndets tanke.
Aerr Dkam, kekr, Det ar naturligtwis i
högsta nöden man »vidtager en sadan Utwag svin
Len att taxera Embetsman, men dä mäste nödwanLtgt
tagas L betragtande a t Emdeten och tjenster
finnas af den oli a beskaffenhet, att en del erhälleS
Md en del, utan aecord. De för hwilka aecortz icke
betalas böra efter min öfwertyge se inbegttpas
under detta project, och de öfriga böra derifrån undantagas.
Ropades Nej.
Zerr Grefwe» och Land Marskalken/ proponerade
bifall pa StalsUrjkottels PcotvcollsUkdrag.
Ropades starka Nej blandade nied Ja
Zerr
Grefwe» och LandMarstalken, pro.
pvneraoe afstag pä berörde ProtocollöU.vrag
Roxa
-
Den 14 November. 697
RopadeS starka Ja blandade med Nej och rop
om vaering.
Herr Grefwen och LandtNarffalken- DL
af Hö löstaga Rwderflape och Aoelus yttranden pä
mina propositioner besinnes akt SialsU^flottets utlälande
icke antageS, sä lärer fölgen blifva, att det
samma, efter gjorda anmärkningar, äterförwiseS.
Ropades starka Ja, blandade med nägra fä Nej.
Grefwe Lronstest. Kils, begärde fä anmärka,
ali wid Kongl. KngsAocademien alla tjenster, utom
twenne, nemligen Gouverneurens och Profetzorns, till»
sältas genom constitutorial.
Fr herre LoZerström, ssacob. Trodde att votering
öfwer detta mål icke kunde förwägras.
Herr Grefwe» och LandtNarfkalken. yttrade.
sig anse votering icke i sakens närwarande flick
kunna äga ruin.
Friherre Legerström, jacobi Utbad sig fä
erindra, att pä detta Riddarhus redan förut more
roteradt öfwer andra Betänkande» sedan anmärknin,
gar wid dem blifrvit gjorda.
Herr Grefwe» och LandtNarfkalken: När
Högloft. Ridderflapet och Adeln ändä äterfar mäler
frän StatsUtflottet, och den nu rädande tonen nogsamt
synes lillkannagifwa, att saken lärer komma att
698' Den 14 November
-
affläs, hemställer jag, om icke den samma nu mätte
utan votering fä ätersörwisas.
Zerx kLKIman. Dä jag nvff hörde den uttydning
göraS as stadgandet i 56 § Regeringsformen, att
äterremifl ej borde aga rum, oagtadk gjorda anmärk,
ninaar, enar Stondet till det insända utlätandet gistvik
enhälligt bifall eller afflag, sä synes mig deraf
följa, att när beslutet, såsom nu, icke ar enstämmigt,
hör mälet äterförwisaS.
Zerr Lilverllolpe, Oullak Abraham; Att det»
ta staogande i Regeringsformen icke alltid bliswit
sä sörslätt, .kan synas af flera exempel wid denna
Riksdag; jag will allenast nämna, att i frägan om
Stats- och Justitiä-RädenS Löner, wi voterade, som
jag tror pä den wärda Ledamotens svin sist talade
egen begäran om äterremifl ffulle aga rum eller ej.
Herr käklman; Jag får upplysa, akt den warda
Ledamoten lärer hajma glömt rätta sammanhanget
af saken, emedan det icke war jag fom begärde
votering i frägan om StatsRädets löner, och jag
ens aldrig härstädes begärt votering.
Herr Lilverliolpe. Det ar wäl möjestgt att
jag deri mifltagit wig, att Herr käklman dä ffulle
hafwa begärdt votering, men säkerligen minnes jag
rätt, att om saken voterades, och att denna votering
ffedde efter gjorda anmärkningar af Herr kLklmLU
wid SlatsUtffottets Förslag.
Lr!»
Den 14 November. 699
Auxerre Legerström. Öm SkatsUtstottekK
nvvgifua F0'Nlg e, antagcs anhäller jog hos Herr
Gketwen och LandtMarstalren VM en formelig Proposition
till ä errennst.
Zcrr Grefwen och LandtMarfkalkm; Den»
na prl.po>i.ivll har jag redan gjorot.
Lrlherre Legerström. En formelig proposition
har ,ag icke hdrl. Jag förgasar att jag asstär
frän mitt yr ande om vo ering, om Herr G.efwen
vch LandtWm stätten täckes gifwa Ost en formelig
proposition till äterrcmist, sedan afflags propositionen
blifwit befwarad med Ja och Nej, och salen
således pä intet sätt afgjord.
Härefter uppkom någon oro, hwarunder ä ena
sidan pästods, att Herr Grefwe» och LandtMarstal--  ken gjort proposition lill äkerremist, och ä den andra,
att propositionen icke warit formlig.
Zerr kotklieb. Herr Grefwe» och LandtMar»
fkalkens proposi ion har blifwit befwarad med jJaätmindstone
hörde jag ej något Nej
Grefwe
bärner, ^golpb 6öran; Jag för
min del har intet något imereste för eller mot remiste
eller i afseende pä sieifwa saken, men för sanningens
stull mäste jag likwäl saga, att jag hört
mänga Nej ropas, och äfwen votering begmas.
Herr Grefwen och LaiidtNarffklken- D§
56 Z
Den *4 NotzMber.
Z6 tz stadgar, att nar anmärkningar emot ettBetän«
tande göras, bör Utffottet erhäia del af dega anmärkningar,
och anmärkningar nu wid Utskottets Förslag
äro gjorda, sä lärer Höglofl. Ridderstapet och
Adeln finna att det samma mätte ätersörwisas.
^Friherre vesterström. Jag ber om förlåtelse
att lag ar as en annan tanka. Förhållandet med Le
af Herr Grefven och LandtMarstalken gjorda propo.
sitioner ar sädant. a't den första som war till bifall
beswarades med Nej och Ja, den andra som war till
afflag, beswarades med Ja och Nej, och hwarwid
tillika votering begärdes. Dä' Herr Greswen och
LandtMarstalken derefter nämnde om den ukwägen
att äterremittera Betänkandet, ropades äter Ja och
Nej. Nu är min anhällan ingm annan än den,
akt sedan ingendera propositionen blifwit bifallen, och
emot det jag afsiär ifrån mitt yrkande om votering,
wi mätte fä en formelig proposition till Vetankan»
dets äterförwisning.
Ropades Ja och Nej
Herr
Grefwen och LandtNarffalken: Men
vm en proposition till äierremisi göres, och med Nej
beswaras, mister icke da hwqr och en som gjort anmärkningar
sin rättighet, att fä sina anmärkningar
remitterade.
Grefwe I-öavenchjclm, (sarl- Ansäg, i följe
af 56 Z-s lydelse ingen annan urwäg än äterremisi
wara formlig.
Eress
Den 14 Novembet. 70 r
Grefwe ve la Oaröis, U)prepade orden i Z6
K Regeringsformen, och Minde derefter; när H:s lydelse
är sadan, förundrar det mig pä det högsta, att
en sä upplyst man, som Friherre Legerström härom
yrkar votering och icke inser, att dä pä den gjorda
propositionen, Ml bifall pä ett Betänkande utan
tillsat s eller förändringar, i följe af gjorda anmärkningar,
intet resultat winnes, ar Ridderstaper och
Adeln bundet, att medgifva den proposition om äterremisi,
som deraf blifvit en följd,
RppadeS Ja blandadt med Nej
Ark
von lilaurrvolf, Larl 6ustak lkeinstolcl,
yttrade sig i likhet med Grefwe De la 6ar6ie. och
tilläde a t, genom en stridig uttydning af Z6 § Regeringsformen
flulle hwar och en som gjort anmärkningar
wid förslaget förlora sin rät:i§het, att fä
dem af Utskottet upptagne och pröswade.
Herr 8ilverstolp<?, Llustak ^lorabam, En na»
turlig följd af Herr Grefwe vs la Llaräioe förklaring
af den 56 Z:s mening, ffulle blifwa den, atl
när en proposition gjordes om alerremisi, behöfde
Srändet derpå aldeles icke smara. Jag tror likwäl
atr ingen Officiel ätqärd bör kunna äga rum, utan
genom ett formligt Srändets beslut. De förut gjorda
propositioner synas mig icke heller hindra att en
ny om remih kunde göras. Hade S andels sivar
pä någon af de föregående propositionerna warit be.
stämdt och werkst ett beslut, more ali ny proposition
Lfwersamma sak olaglig. Men nar desi» propositioner
-
702 Den 14 November.
ner blifwit med Ja och N j beswarade, och ingenting
disini ist af Sundet blifwit afgjordt, hemställer
jag i ödmjukhet, huruwiva nägot hinder ,ör Herr
Grefwen och Luid! Marstal ken kan stima-' för en ny
proposition, hwarigenom antingen de stridiga meni:»
garns kunna förenäs, eller åtminstone ett afgörande
resultat erhälles.
Grefwe De !a Oarstm. Jrg för mindel finner,
efter miit sätt akl fatta. § ,!a-, och anser Hwr
Grefioen och LandtMarstalken ieke behöfwa göra någon
ny proposition till maletS äter'sör,vlsaade. O h
det sa mycket meia so n jag anser den af Herr Gref»
aven och LandtMarchllken 'eom giorde orovo lion
lill äterremittering redan öfoerstöoig dä Regeringsformen
tybe igen bjuoer, huru i e.t sall som detta
förhaäas bör. -
Zerr Grefwen och LandtMarffalken. förklarade
del han un,åge ,ig e, kunna göra någon annan
än den han redan gjordt.
Friherre Öderström. Om det förundrar Herr
Grefwe Oe la Laräie att jag yrkat votering, sa förundrar
det mig än mer att en sa gammal Rigsdagsman,
hwillen allt hittills beständigt yrk.ll helgd
af former, och hwilken med lätthet och hastighet fattar
ett ämne, nu kan wilja betti ida mig min rätt,
att fä votering öfwer en proposition, som är med
Nej och Ja beswarad: och dec smärtar mig, att Ledamöter
af Ständer till sädam kunna bunna sitt
bifall.
Gref
Den 14 November» 703
Gref De la 6srZie. Det har ej warit och kan
aldrig blifwa min tanke, att neka Friherre Lehrström
rättighet att yrka votering: men helt wisil iror
jag, att Friherre Lehrström, wid mognare eftersinnande,
sjelf lärer öfwerkyga sig, att nar ett beslut
en gang är jattadt i en sak, kan ingen votering äga
rum och ingen ny proposition göras, ty jag förklarar
högtidligen att jag stnlle tro mig göra Baron
Lehrström och dest in,.gier, som jag högaktar, en
stor orätt, om jag ej more öfwertygad att Herr Ba»
ron wid aterwinnande af der lugn, den stillhet som
tillkommer hwarjc Riddersman, wid öfweriäggning
om har förekommande ämnen, säkert stall inom sig
sjelf medgifwa ett misitag, ätergifwa Regeringsformen
sin helgd, och göra mig rättwisa.
Friherre Lehrström. Öfwer ett beslut, som
är fatladr, har jag aldrig hegardt votering, men
i denna sak är något Beslut ännu icke fattadt: och
jag tror^j att en mognare öfverläggning kunde lämna
mig den öfwertygelse, att jag förlorat min ratt,
att yrka V.'tering öfwer en proposition som med Nej
och Ja är beswarad. Jag tror mig ej hasiva för»
lorat det lugn- och den stillhet, som tillkommer en
Riddersman wid här förekommande ämnens afgörande,
samt att Herr Grefwen sjelf wid närmare besinnande,
torde inom sig erkänna att han i denna
fräga yrkat motsatsen, af hwad han siere gänger förut
wid denna Riksdag gjordt, till Ordnings bibehållande
och lagars helgd. Och jag wet mig aldrig
hasiva uraktiälit att yrka Regeringsformens noga
iagttagande.
704 Den 14 November»
De af Herr Grefven och LandtMrrstalken, gjor,
da propositioner om afslag och äterremisi aro oformliga
och olagliga, och jag anser ben till aterremisie
gjorda såsom mich: ty sedan en proposition ar beswarad
med Nej och Ja, och votering yrkad, kan ingen
annan proposition göras, än till votering, förr
än den samma för sig gäte. Desiutom aro afven
bägge de sednare, af Herr Grefven och LandtMar»
stalken gjorda propositioner beswarade med Nej och
Ja; och som Regeringsformens 56 § stadgar, det
proposition pä Utstötts Betänkanden först stola göras
chl-t bifall etter ofstag, sä är jag öfwerlygad, akt
man ej utan misitydning, kan fordra mer än att
äterrcmisi blir alternativt i contra proposition. I
fö je häraf yrkar jaa votering, i fall ej en formlig
och ordentlig proposition om äterremisi göres.
Herr Ikam, pettr; Unprepade de orden i 56
tz, akt om anma, k ängar göras som hindra antagan,
det af ett förslag, bör det samma äterförwisas, och
tilläde, alt del syntes honom, som borde det wara
just de Herrar hwilka sagt Nej, som borde tilläts
äierremisien.
Herr Xoräen stolpe, Mosters, Redan hafwa
siera marva Ledamöter, nied wida större kunskaper
och urskilning än jag. yttrar sina tankar i delta
ämne; jag fir derföre bedja Rioderstapet och Aveln
benägit uisägta akt jag u'i största enfald y trar, huru
jag anser 56 §-.s mening wara, neml, att dä Ut»
skottens Betänkanden till diicusion första åängen f-,
rehafmes, och Ordföranderne, af da ust ämne förekom
-
Den 14 November. 705
komne raisonementer etter Dictamina, sinner de fleste
instämma med Utskottets tanka, göres af Ordföranden
proposition om bifall, bestvaras den med Ja och
Nej, art dä gifwer samma Z:s tredje mening full
anwisning huru dermed skall förhäklas, likasom om
de flesta yttra sig emot Betänkandet, och Ordföranden
gjort en proposition pä Betänkandets affläende,
och densamma med Ja och Nej beswaras, att dä r
detta fall ästven äterförwisning, utan någon widare
proposition, bör ske, emedan da anmärkningar äro
gjorda, och sädane knappr lära kunna göras, utan
att ändring af Betänkandet äsystas, innan det kan
antagas, sch någon ändring icke fär eller kan ste
twärtemor hwad samma förut dicterar, nemligen
att Let första gängen da det stamställes för plena,
stola utan förändring eller tillsatser antagas; sä synes
mig, att affigtcn härmed oundwikeligen matts
wara, art pä enahanda satt bibehålla hwarje Ledamots
rätt, att dä fä göra anmärkningar, hwilka af
Utskottet först ensamt mätte granflaS, som det ar allas
fullkomliga rättighet att när äter samma arends
frän Utskottet återkommer, och till siuteligt afgörande
företages, hwcm som är af olika kanka med hwad
Utskottet dä föreslagit, den samma kan, om ock han
ensam det begär wara berättigad fä votering. Skulle,
som har tyckes wara yttradt, att da Utskottets
Betänkande först förekommer, och olika meningar
ärv om drt samma, Ordförande böra göra twenne
propositioner, först pä bifall och sedan om afflag>
samt hwar och en dä ägde rätt begära votering, sä
förswinner med det samma espriten af denna
nemligen: att Utstortet stall fä gransta anmärkning
Aerde Band- 89, 9«. gar
-
?o6 Deir 14 November- -
qarne, och dem antaga eller förkasta. Och utom dest
skulle tiden mest bortgå uti votering, ty i:o kknde
det begäras om Betänkandets fulleliga antagande
2:0 Om dest afsiäende, och siuteligen kunde den, som
Z-chrt anmärkningar, med skär fordra votering om
destas bifallande. Ty eljest hafwer han icke en motswarande
'tt, som annars star honom öppen, dä
wälet fluw.igen till afgörande förekommer, nemligen
den, akt om han icke will förena sig med pluraliteten,
han dä kan begära votering, och hwilken honom
da ej nekas kan. Dä nu Herr Grefwen och LandlMarffalken
gjordt proposition pä Betänkandets antagande,
som med Ja och döej blifwit befwarad, sä
sones remisten enligt 56 H böra ske utan widare
difcurster.
Grefwe hörnor, Larl 6abriel. Denna fåken
har redan för Högloft. Nidderstapet och Adeln upptagit
fä mycken tid, akt jag hoppas det nägot annat
amne nu mätte kunna företagas.
Friherre Öderström. Om ej Herr Grefwen
och L.rndtMarskalken will göra proposition till äter.
remist, kan jag som individ» ej dertill twinga honom
; men dä pä propo itionen till bifall af Betänkandet
swaradss Ja och Nej, sam. votering yrkades,
hwilket yrkande ej afstätts med annat wilkor, än att
en i laglig form gjord proposition till äterremist
skulle göras; sä kror jag att ej nägon Laglig remist
förr kan werkställas, än propositionen derom blifwit
> bifallen.
Den 14 November. 7°7
-Zans Exellence Zerr Grefwe I^nutb. Det
ar ostridigt alt anmarkoingar ivid Siatsulstottets
PcolocollöUlbrag aro'gjorde: lika vstridigt synes wigot
sedan sädäNe bliswit gjorda, bör P.dkccollsUtdraget
älersörwisas» Dä ar det ock efter min ös»
wertygelse ostridigt, att ingen widare propcsi ion af
Hwr Gcefwen och LandtMarstalken kan göras.
Zerr GrefweN och LandtNarskalkest. J -S
tror ei, att i sakens närwarande stick, det kan wara
min skyldighet ätt göra nägoN annan proposition, ätt
den jag gjort och katt således ingen widare göra.
Härtill ropades af manga Ja
Friherre
Loderström. Säledes kunna hadanefer
ve,lut anses tagna, ehuru wäl propositioner dertill
bliswit beswarade med Nej och Ja, samt votering
begärd, utan att dcröfwer bliswit vokeradt»
Föredrogs ä nyo det af ConstitutionsUkstotter
inlämnade och den 7 November hos Ridderstapet och
Adeln pa bordet lagda förslag till Lag, Hwareftcr
ständig Ledamot af StatsRädct, fördragande samt
den Embetsman Konungen allmän befattning mev
Commando mål uppdragit, stola för Embets förseelser
af RiksRatt dömmas.
Inledningen sam! i, 2 och 3 § § upplästeA
ssMt lämnades utan anmärkning»
' ' NiS
7<rr Den!4 November.
Wid 4 Z anmärkte.
-^err Lock, Lorsttr Luävlg,atk det der stadgade
Fästningsstraff, syntes honom böra ugä. såsom
i hans tanka ej lämpeligt för Ämbetsman ak sä
hög befattning, som StatsRädeks Ledamöter. Mista
Embetet och förklaras vwärdiga alt widare tjena Riket
ansäg, han wara tillräckligt och rälkwist.
Zrrr Grefwe Oe !a Osrstie, Grefwe
hörnor, Lari OLdri«>, friherre ^st^encr-n 2 sokrrn
VVildolm, Grefwe Ookna, ki>
rrnZkokk; Otto, Zerr Gottilieb, Larl klcciric och
-Herr Idre, Albreckt, consvrmerade jlg Nied Herr
Lock.
Wid 5 tz gjorde Zerr Lock samma anmärkning
som wid ben föregående, beledsagad af samma
Förslag.
Flere instämde haruci.
Herr Istorstenstolps, Austers, Det wore wist
lycksalig! och hedrande för menstligheten, om icke
strafflaaar ens bchöfdes och ar det likaledes Lagstiftarens
skyldighet att wid deras stiftande icke lata
hamdcn inrymma sig; me» ä andra sidan, huru
fällt wore dct ock, om icke nägra strafflagar ens behöfde
päkän as. Dä nu sä ar, akt Negcringsformcn
stadgar en dylik Lags stiftande, böra wi, ehuru för
det närwaraude, under denna Konungs tid, säkre,
dock icke förgäta, hivad i fornliden handt, och witz
deras
Den i4 November. ?o§
deras stigande förnämligast ä7ida följderna af uti
Lenna och flera § § sn,ponerace gröne fel, af da
Ler nämnde Konun ens och Skeris Högsta och HZ,
gre Embetsman. Dea nyst talande warda Lepam»
ren, afsty-k-r iörwiSning tilt Fästning och förestår
mistning .st Embete': härutinnan kan jag mig icke
förena. Ty om någonsin der more att befara hwad
flere § Z u i denna strafflag »örutsatta, i synnerhet
örn en sadan Embetsman, som närmast omgifwer
Konungen, eller i ett eller annat fall ar skyldig att
räsa hniom, ffulle tillstyrka eller befordra, farm icke
pä allt möj igt fatt söka förekomma och hindra det,
som kunde beröfva en swensk oskyldig rmderiate defl
personliga frihet och säkerhet, eller annat, som störer
dest hufmudsakeliga walford; dä tror jag atk
tjenstens förlust icke är tillrackelig, uäx kan hända
den wäldförde Medborgaren sitter inom galler och
murar, eiler dä hans och'ofta en hel families timliga
Välfärd, pä sätt jag nämnt, genom en Embetsman
pericliterat. WLr skyldighet ar att be vara efterkommandes
dyrbaraste rättigheter likaså omtänksamt
och wäl, som dä wi utstakat deras blifwanLs
äliggänden och styldigheter.
Zerr Istam, kolar, för min del ffulle jag hemställa,
om ej den tilläggning more nödig, att derr
Stat-Räds-Ledaurvt, som sig pä nämnde sätt förbry.
Ler, äfwen borde skstlidt anfwara den wäldförde för
dm olyckliga belägenhet, hwaruri han honom försatt.
Herr krintirlkölä, kaul, Arg är wäl fustkom--  lizen osiverrygad dersm, alt, almtnostone under mia
lifss
?r" . Den i4 ^svcmbrr
lifstid,
sädane händelser icke inträffa, bwartill nu i
fräga warande Lag behöfwcr lämpas; Mell dä, wid
alla nya Lagars stiftande, der är och bör wara af
högsta wigt och angelägenhet, att möjeligaste fullkomlighet
deruti sökes och ernas; sa och med anledning
af allma ma Lagens stadgande, uti i Eap. 12 ^
RättegällgsBalsen, att Donrare, som för Embetsses
till ansvar sällås, skulle derjenrte fylla allan stada,
finner jag mig fcranlaten icke allenast anmärka, alt
berörde tillägg, och erfättningsanswars skyldighet, uti
nu uppläste ^ för deri nämnde högre Embetsman,
saknas, utan och ödmjukeligen hemställa om icke ett
sä beskaffat tillopp mä inflyta sä wäl uti berörde §,
som, ä de flera stallen, uti denna nya Lag, som handla
om enstilda personers lidande, genom bemälde Em»
betsmänS felaktiga förhastande och det sä mycket häldre,
som den lidande ar föga eller intet beläte», med
det answar, som den felaktige Embetsmannen lill allri;
änna säkerhetens förwarande älägges, man winner
hest rätta och sannskyldiga tillfredsställelse, genom
fUerhällande skade - ersättning.
Orefrve b-öveistffelm, Larl, För min del tror
jag akt ConchtutivnsU stöttet borde inskränka den nu
s, fräga warande answarSlagen till sädane brott elser
förseelser, som kränka Eonstitrttionen, eller kunna
anstS, såsom crimin-c Isokm k^ajLstatis eller k^af!p!!'8,
och ingalunda inga ust pröfning af den särffildta
uppe ute se, som skulle stadgaS för de pe> soie,
af deras T.ubetSfel marit lidande, hwilket
hyrer r.ls U^männa Lagens sörenjäl gtt^bestämma.
Den i4 November- ?rr
Zerr von IckauLavolkk, anmärkte harwid, att
när nya Embeten wore inrättade, i synnerhet af den
wigt och inflytelse som deffa uppä Medborgares wäl
i allmänhet, sä fordrades äswen nya stadganden, som
bestämde deras answar, hwilket ej kunnat intagas i
lagar, stiftade längc förrän cheffa Embeten inrättades.
Grefwe körvenbgelm, Larl, yttrade sig förmoda
att allmänna Lagen wore för Kla, ware flgStalsNgd
eller öfrige Medborgare i Skaten.
Friherre Stael von hollstein. Lorktx Imck
v>A,
begärde upplysningswis fa weta om ans,va»
righetslagen wore en grundlag: wore den ej en
grundlag sä mätte Konungen kunna göra Nåd.
Undertecknad 8ilverstolxe, /exel Lladriel, och
Herr kotlstied, Larl ^reckric, Upplyste att den icke
wore en grundlag.
Friherre Stael von NoMein, yttrade sig alt
i sadant fall synleS honom de gjorde anmärkningarne
öfwerflödiga.
6. hämnades utan anmärkning.
Wid 7 och 8 § Z, gjorde Herr Lock samma
anmärkning som wid rwenne af de föregående.,
S, is och ii § §. upplästes
Den l4 November
Zerr
Lock förnyade sin anmärkning rörande
Fästningsstraffet, och Herr Icham, Ichkr, önstade art
vrdet Arrest mätte nytras i stället för fängelse.
^erv Lilverstolps, Gustak ^brasiam, uppläste
följande:
Medwetandet af den ringa skicklighet jag ager,
för att wardigk underhälla den uppmärksamhet, jag
af Högwalborne Herr Grefwen och LandlMarstalfcn
samt Höglofl. Ridderskapct och Adeln wägar begära,
ät detta mitt anförande, gör, att jag särskildt, utbeder
mig dest benägenhet, i förhoppning att wigten
af det till öfwerläggning företagne ämnet, stall tjeNa
till ursägt för framställniugsfättet.
Dek ar en obestridd sanning, att alla medlemmar
i ett Samhälle böra bidraga till Lettas bestånd;
men det ar ej lika afgjordt, att Tjcnstemanna Classen
bör inberäknas bland de till Staten contribue--  randc. Det more uppenbart stridande mot all sund
grundsats, att Embetsman njöte af det allmänna en
högre inkomst an den, som rigtigt swarar mot dest
alldeles vundgängeliga behof; under hwilka behof,
man torde böra hänföra det, att nära och uppfostra
en Famille. Om en Stat af desta Embetsmannens
inkomster, gör något afdrag, sä är dek, m wäldfamt
rubbande, af all naturlig rättighet, af ett i högsta
grad billigt Contract, att den arbetande stall wara
jämt ersatt för fikt arbete» Der är elt wald att gh«
ra
Den 14 November. 713
ra minskning i en inkomst, som ej ar, och som alldrig
bör wara, större, än hwad behoswet utstakar.
Men det är har egemeliga ämnet, att undersöka,
huruwida det föresiagna indraget af första årets
inkomster kan stä tillsammans med den i Swerige
origtigt ehuru länge, stadgade billigheten af Embetsmäns
pligt, akt för Mor erlägga Contributioner.
Wi hafwa sedan ärhundranden amagil att äfwen,
desse Samhällets tjenare stola bidraga till Statens
Castor, i mohn af det stydd de af Staten njuta.
Jag wägar likwäl till Högwälborne Herr Grefwen
och LandtMarstalkens samt Högloft. Ridderstapet och
Adelns upplysta ompröfwande underställa, om man
har rättighet att ålägga Rikets Embetsmanna Corps
en sä dryg börda > till afhjelpande af Statens trängande
behof, som denna Corps, genom det projecterade
Nädärct för StatsWerket af alla ledigblifwande
Embeten flnlle fä widkannas. Dest löningswilkor
arv redan i allmänhet sällan swarande mot dest
uödwändigasie behof. Är det dä enligt med den rattwisa
som alltid bör utgöra första grunden för Rikets
Lagstiftares stadganden, att pä ett är betaga en
Embetsman den lön, hwarpä han, genom sine ljensier,
har fullt anspråk, eller att dä han genom sitt
och möda, samt noga uppfyllande af sina förbindelser,
gjort sig förtjent af, och erhållit en befordran,
han dä mäste ett är sakna belöningen för sitt arbete.
Dä detta innehällande af första årets Lön, man
mä gifwa det namn af besparing eller hwad annat
namn som häldst, ändock i sjelfwa werket ej er aiu
' ' ' nät
714 Den -4 November.
nar än en indircck beskattning af Embetsmanna Corp»
sen och denna Corps i likhet nied andra Statens
medlemmar betalar, hwad man kallar Bevillning;
sä följer deraf att denna för Samhället nyttiga Clast
betungas med en dubbel beskattning emot samhällets
öfriga Näster. Huruwida härtill kan utsinnas
någon pä billighet och rattwisa sia stödjande grund,
och hwad jag öfwerlämnar till Högwälborne Herr
Grefwen och LandlM.rrstalkens santt Högloft. Ridderstapet
och Adelns egit efter amande; men kan för
min enstildta del aldeles icke infe denna princips
laglighet,
Såsom sjelf Milirair torde det tillätas mig anmärka
att det a prvjecrs werkställande för denna Nast
Embetsman blifwer af en ännu mera betungande be»
fkaffenhet, derigenom att Militairer mäste för sina
sytzlors erhälsande betala accord. Om än detta ej
skulle öswerstiga hwad Konungens utfärdade Accords
Reglemente utstakar, ar lika fullt förlusten af ett
ärS interesse pä Accordssumman, för dem såsom kill
en stor del medellöse gansta dryg och kännbar. Skulle
de nu existerande Författningar angäende Fardagsär
för indelke Löntagare ä deras Boställen, enligt
projectet upphäswas, sä tyeks wäl wid sörsta.påseendet,
tet medföra någon lindring för desta Embetsmän.
Men som den orättwifan dä trastar nu warande
Innehafware af sädane svstlor, att de gä förlustiga
om återfåendet af de Fardagsär, hwilka de
wid tjenstens tillträdande ät sine företrädare mäst af,
stä; sä blist, er följden oundwikeligen, att om en sadan
frirL .lZc frän tjensien afgär,- ^öjce hauck Pro
por,
Den 14 November. ?iA
portion den A.cordsumma, hvilken han af sin efterträdare
be ingar sig, och derigenom förswinner den
lat.nåd ftrdagsttdens indragande, för indelde lönta.
gare anses stola medföra. H-gre Aceorders betalande
än hwad AccordsReglementet forestrifwer, ar
wäl ett missbruk, och borde fanste derföre ej namnas;
men detta miftbruk är nu genom e>r långlig
»vana nästan legalisera, i anledning hwaraf jag anser
det, som en ofta inträffande möjlighet böra komma
i beräkning. A terligare får jag underställa
Hogwälborne Herr Grefwest och LandtMarstallen
samt Högloft. Ridderstapet och Adeln om en S.at
möjligen kan wanka sig att erhålla redliga och för
dest sanna wäl nik-älstande Embetsmän, dä den genom
äterhällandtt af drras förtjenla, merendels nog
knappa, löner, utsätter dem för behofwets tryckande
bekymmer; och om ej mangen som genom sina kunskaper
och skicklighet, kunnat gagna det allmänna,
stall afhälla sig ifrän att Lngä i Ruets tjenst, dä
han ser desi Embelsmanna Corps fä orättwist framför
andra Medborgare betungas.
Dä säledes detta projects antagande owedersageligen,
skulle marfa enstildas förtryck och undergång,
och sannolikt förlust för det allmänna af stickliga
Embetsman deraf uppsta, fär jag för min del öd»
mjukeligen anhäila att sedan discutzionen öfwer detta
mäl är afflutad, Högwälborne Herr Grefwen och
LandtMarstalken täcktes, göra proposition kill afftag
pä Betänkandet i hela dess widd.
?i6 Den !4 November
-
Aerr l^am. ft^an projecter till answarigheks-Lagen
nu är uppläst, önskade han blott att
tilläggning, deruti mätte göras af det stadgande, som
L 172-0 ars Regeringsform war intagit, att en olycklig
utgäng af deras rädftag icke borde Konungens
rädgifware tillraknas.
Harwid lämnades den upplysning, stt ett stadgande
af sädant innehall funnes inlaget nli Inledningen
till denna cmswarighetslag.
Zerr kälstman, yttrade stg, art sedan åtskilliga
anmärkningar nu moro gjorda, i anledn.ng hwaraf
förstaget till answarighetslag förmodeligen blefwe arerremitteradt,
wille han blott nämna, det han ej trodde
straffens hårdhet egenteligen wara tjenande till det
ckndamäl som äsyftadesz emedan anklagelser kan hända
ofta skulle äterhällas om man föresäge att de
skulle leda till en sä härd bestraffning som förlust af
lifwct. Herr kLblman ansäg i följe deraf, aU förlust
af Embetet, åtföljd as det förklarande att dea
sig förbrutit wore owärdig att widare bekläda någon
tjenst, skulle ätmindsione i allmänhet utgöra den tjeiiligaste
bestraffning.
Aerr Grrfwen och LandtNarffalken: I
onlednrng af discurjerna torde jag fä göra Högloft.
Ridderskap^. och Adeln proposition till älerremist af
an
-
Den 14 November.
.. e Slagen, ocb de de! wid gjorda anmärkniiv
n eddelande ät CvristitUtivnsU -kottet.
Bifölls.
Hans Ercellence Herr Grefwe kuut!,, uppläste
sol-ande Dictamen lill Pcoreeollet.
Ofrälse Posteffionaters och Bruksägares rättighet
att deltaga i Representation, ar, i anledning
af ert mitt wördsamma Memorial redan i början af
Ri sdagen den 75 sistledne Maji till Högloft. Riksens
Ständers ConstikutionsUrffotts utlåtande remitteradk.
M n som Utskottet haröfwer sig ännu icke
yttrar, och angelägenheten likwäl torde fordra, att
denna fräga såsom wäckt före närwarande Constikus
kions antagande mL b^jfwa wid denna Riksdag sä
hufwudsakeligen afgjord, att ofrälse Potzchionater och
belydelige Näringsidkare samt Bruksägare, maga
wid nästa Riksdag, kunna deltaga uti Representationen,
och således innebegripas i Riksdagskallelsen,
hemställer jag wördsamr, om icke ConstitutionsUtflottet
skulle anmodas, att sitt utlåtande till Riksens
Ständers pröfning skyndsamt ingifwa.
Redmitterades till ConstilukionMMtttt
Föredrogs ä nyo SkatsUtskottets den 4 Ns«
dember pä bsrdet lagda ProtocsLsUtdrsg af den n
Octobsr
7i8 Den 14 November
Öctober
om indragning af AdelsFahne Regementets
indelningar och Boställen, och klef uppå gjord proposition
StatsUtskotte^s tillstyrkande af Högloflig^
Ridderstapet och Adeln kill alla delar bifallit
Widare föredrogs ä nyo StatsUtstoktets Protos
collsUtdrag af d. g dennes, hwilke d. 7 derpå följande
blisivit lagdt pä bordek, och innehållande en berättelse
rörande StaksUtskoUets öfwerläggning angaende
frägan om BiskoppsEmbetens indragning sä
wäl som Herr kLKlmans sapstiidla yttrande öfwer
detta ämne.
Zerr Grefwen rch Lan-t!l7arstalken, StatsU/flöitets
P.otccollsU^drag innefatlar hufwudscrkeligen
berättelse huruledes inom Utskottet 2 Skänd stadnak
mot 2, wid omröstning öfwer den frägan huruwida
detta mät skulle företagas i sammanhang med
Herr IKre8 rörande ett ars besparing af inkomster
för Varancé tjenster eller såsom ett färftildt amnö
behandlas: och är det häröfwer som Höglofl. Ridderskapet
och Adeln nu skulle behaga sig yttra.
Zerr stråle, Larl NaZnuS; Uppläste till Prvtocollet
följande:
Ödmjukt Anförande.
Sillan torde något ämne förewarit, i anledning
af hwilket kan sägas mera mot och med, an det förevarande.
- Hufwudfragan blir dock huruvida Reg-?
lerans
Dm 14 November. 719
lerandet af Bistopparnes löner i framtiden i likhet
med andra Embetsmäns af samma »värdighet, kan
anses för ett ingrep i det Högwördige PcesteStändets
Privilegier eller icke. Anses det för en Privitegii
fräga, kan enligt Constitukion icke nägot derwid
tillgöras, utan det Högwördiga Ståndets fria
Ja och samtycke, elier att de öfriga Standen hänstöto
denna sak till Högwördiga PresieStändets eget
afgörande, dä det ingalunda more anledning att
tweka, att utgången blefwe öfverensstämmande med
detta Ständs wanliga ädelmod, hwarpä detta Riksmöte
gifwit flerfalldiga prof. Men enligt min tanka
är en siik reglering icke stridande hwarken mot
Regeringsformen eller Presterskapets Privilegier. Ett
Privilegium 'pa ätnjurandet af en sä och sä stor Lön
kan wäl icke wara gällande för någon annan, än
Jnnehafwaren af Embetet, ty det har sällan handt,
och torde icke stä nämnt i Privilegiera alt en Biskopps
Son owillkorligen stall ef erträda Fadren.
I anledning häraf, och dä nu icke är frägan, eiler
aldrig kan bli, akt willja minsta de nu tjenstgörande
Bistopparnes Löner,- utan blott deras efterträdares,
förefaller det mig nog besynnerligt, att nuwarande
Bistoppar äro sä imereflerade uti deras Succcstorers
öde; häniil kan icke wara flera än twenne ord.
saker, den ena, akt nu lefwande Bistoppar mätte
hysa en synnerlig broderlig- kärlek till Domprobstarne,
den andra, en fruktan att minskningen i blifvande
Bistoppars inkomster möjeligen kunde föranleda
till Srändets upplösning i framliden.
- ' Hwsd
72S Den !4 November.
Hwad angar den första ordsaken, spnes den mig
wara en nog långt utsträckt kärlek till nästan, och L
längden föga bätande för StalsCasian, och hwab ater
rör den andra, tror jag att Högwördiga PresteStändet
har af meranämnde Reglering i detta fall föga
att frugta; i synnerhet som dek Högwördiga Stän-.
dets representationsrätt är bygd pä en wida mera
vomkullstörelig grundmur, an att en löne Reglering
bör deri kunna rubba en enda sten. Dek later föga
tänka sig ett Riksmöte iwan ett PresteStänd,
när man besinnar huru swart de öfriga Stunden
skulle fä, att utan detta Ständs högt upplysta råd
besluta om nägra förändringar i ReljgionsCcremonier
eller i Lagens ruin angående Ägtenstap i förbudne
leder m. m. Destutom torde äfwen flere
Riksdagars erfarenhet redan sä tillrackeligen besannat,
hwad förmohn det allmänna deraf drager, att
andeliga man äga Deciflionsratt i werdSliga saker,
att jag för min del icke finner att det Högwördiga
PresteStändet i detta afseende häraf har något att
befara.
Efter min tanka borde en Bistopp icke i Lön
åtnjuta mer an ett StatsRäd. Wi hafwa har i
dag hört uppläsas och till ConstitukionsUtstottet återremitterat
ett projeet till Lag angående StatsRädens
answarighet, hwari jag pä flera stallen hört namnas
lifwets förlust och Fästning. Jag frägar hwarje
tänkande hwitken har större answarighet ett StatsRäd
eller en Vistop? Om någon harwid skulle anmärka
att den sednare har större answar inför Gud,
sär ag äran erindra, att utom det att widdén af
den»
Den 14 November- 72r
Kenni sednare,answarighet torde wara nog swär att
i denna werlden bestämma, samt hwar och en derutom
lar wara det Högsta Wasendet för stna gerningar
answarig, torde likwäl i timmelig mätto an»
swarigheten inför menniskor wara långt kinkigare.
Om Bistopparnes löner i framtiden skulle blif«
wa nedsatta titt likhet med StatsRadens, skulle dock
decwid uppkomma den disproportion emellan Mstopparnes
och Kyrkoherdarnes Löne - förmåner, da ds
ftdnares i flere Pastorater sknlle öswerstiga de förres,
men af en stigande upplysning, af en tilltagande
Patriotism sos det Högwördiga PresteStändetkan
man med säkerhet hoppas, att äswen häruti i
framliden någon jämkning torde äga rum.
Wore det icke, efter min öfwerkygelse, stridande
emot Regeringsformen skulle jag wist icke tweka art
bifalla, det BiskoppsEmbeteua fullkomligen indrogos,
och Domprostarne emot skalig Lönelillökning
bestridde vefla Embeten; sä mycket haldre, som jag
icke tror, att det. esler wära nu gällande Kyrkostadgar,
öfwer höfman skulle anstränga en persons lekamliga
och audeliga krafter, att pä en gäng dem
förestå. H vad jag magar försäkra är att en Kammarstrifware
eller Cancellist uli de fleste af Rikets
Collegier har fem gänger iner all i och för stn syfl.
la ärligen förrätta än en Biskopp, ehuru as ödets
underbara delning händt att den sörre af Slaten
åtnjuter ivo Riksdaler Banco ärligen och den bast
sörsedde af Mskopparne rSooo.
Zjerde Band. N:o si, 92.
Om
722 Den >4 November.
Om likwäl flera warda Ledamöter af Högloft.
Ridderstapek och Adeln anse denna sak för en Privilegii
fräga, och att den samma följakkeli en bords
med största warsamhet behandlas; får jag ödmjukast
förfara, akt utom det jag ansett mig tala inför ett
Ständ, hwilket för att bidraga till ett älstadt Fosterlands
dess Privilegier, sä att föga deraf torde återstå; har
detta mitt anförande warit föranledt, mindre af något
andeligt nit att förswara Högwördiga Preste.
S.ändets urgamla Privilegier, an af karlek till ett,
åtminstone likaså urgammalt, Fädernesland.
Herr kotklieb. Som, efter min tanka, fräga
ej har ar om indragning af BistoppsEmbetena
är stridande mot Regeringsformen och PresteStän,
dets Privilegier, utan huruwida den bör upptagas
och pröfwas i sammanhang med Herr IKres förslag,
fär jag ödmjukeligen yttra, att jag för min del an»
ser den samma böra behandlas särskildt. Kongl.
Secreterare» Ikres förslag äsyftar en ärsledighet för
tjenster och Embeten: denna fräga deremot äsyftar
cn ledighet pä obestämd tid: och dä den samma ej
eller ar wäckt i anledning af Herr Ikros förslag,
synes den mig as dubbla stät icke böra annorlunda
an särskildt af StatsUtflotlet upptagas och pröfwas.
Herr von llkau5rvoIL Den warda Ledamoten
som stst talade, har sä yttrat hwad jag hade arnat
anföra, att jag nu blott fär tillägga den erindran;
att om besia Embeten bibehällas, dä först uppkommer
tzen frägan, om, de dem ^följande inkomster böra
wid
D«in 14 November. 72Z
tvid inträffande vacancer innehällas under ett ärS
tid. Säled-s bör efter min tanke, först afgöras, om
BijkoppsEmbeten böra indragas. Blifwer bestutet
häröfver nekande, bör det pröfwas huruwida de kunna
wid innehafwarenS afgäng sta ledige pä bestämd
tid: Och sist kommer äfven i bekracktande huru, i
fall dertill jakas, inkomsterna böra anwändas. I
följe häraf får jag förklara att jag till alla delar
instämmer i den tanke, som i Herr kälilmrn-s särflildta
yttrande innefattas.
Herr Grefwe» och LcrndtNarfkalken, hemstälde
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
att pä de stal Herr von blausvvolK' anfört, frägan
om BifkoppsEiNbelenas indragning ftulle särskildt
behandlas.
Ropades Ia blandade med nägra Nej.
Herr limm, yttrade sig, att som det more
ganska osäkert, huru den frägan komme att afgöras,
och om den någonsin blefwe afgjord; sä wille han
för sin del tillstyrka att den upptoges r sammanhang
med Herr Ittres förslag, sa mycket häldre som nädärs
ledigheter icke wore någonting »manligt wid sysilor
inom PresteStändet.
Herr von kälruiirvollk nekade härtill och fram»
stälde a nyv de skäl hwarpä han grundade sitt tillstyrkande
att Embetenas indragning borde, såsom hufwudfrLgan
främst komma under öswerwägande.
Mänge ropade härtill
Herr
24 Den 14 November.
-Zerr käklmsn; Jag får till min förut yttrade
ranke tillägga, att denna fräga, och den, som af Herr
Ilire blifwik wäckt äga med hwarandra sä mycket
mindre gemenskap, som den sörras ändamål skulle
wara all hjelpa Löntagare och den sednare blefwe till
sina följder en beskattning pä hela Tjenstemanna
Corpsen.
Herr Grcfwen och LandtMarffalken, propvneraoe
ä »yo att i fräga marande mäl skulle af
StatsUtskottet särskildt behandlas.
Bifölls.
Företogs ä nyo LagUrstollets den 4 Novem,
ber pä bordet lagda Betänkande af den n Ockober,
i anledning af RiksdagsFullmägtigen frän Christi,
anstad Herr 1^. H. l>lorIinA8 Memorial, hwari förestäs,
art alla de brott, som af de i Städerna Garnisonerande
Soldater, Artillerister och Ryttare begäs
utom Caserner och Baraqver, samt ej eller kunna fa
namn af Subordinationsbrott, mätte wid OrdinarisDomsiolar
upptagas, undersökas och dömmas.
A LagUtskoktets i detta Betänkande hära gifne
afstyrkande gjorde Herr Grefwen och LandtMarftalken.
proposition, hwilken af Ridderjkapet och
Adeln:
Bifölls.
Sluten
Den 14 November.' 725
Slu'ettgen föredrogs ä nyo LagUtskctets den 4
November eftermiddagen pä bordet lagda Betänkande
af den n October 1829, rörande wilkor wid
afhandlingar om fast egendom.
Arfherre 6zcIIenlljerna, ^xsl Lric, erindrade
här-vid, att det, såsom en alla säljare och köpare
tillhörande rättighet bör wara öfwerlämnadt ät deras
egen fria wilja och bepröfwande, akt wid köps afftutande,
fä sins emellan aftala och öfwerenskomma
om de wilkor, som de sinna för sig de tjenligasts
wara, och tillstyrkte derföre, att den af L gUtskoitet
i en sadan frihet nn föreflagne inskränkning mätte
af Högloft. Ridderskapet och Adeln warda ogillad.
Zerr ak kilintoderA, Willielm, Uppläste till
Prolocollet följande.
Om dek någon gäng handt., att en köpare af
fastighet blifwit lidande eller hindrad i odling genom
förra säljarens förbehäll om egendomens ater
inlösen, dä den kommit ur hans slagt, sä bör wäl
en sadan tillfällighet icke blifwa något gällande skäl,
att förminska den frihet, en hwar laglig ägare har,
alt fritt förordna om sin egendom. Det inträffade
lidandet blir icke någon följd af det gjorda förbehället,
utan ensamt af köparens försummelse, att förese
sin säkerhet, i hwilket fall han ej har nägon annan
att skylla än sig sjelf, som sig . ej bättre föresett,
och vin än en senare köpare skulle äga bättre hushällssörmäga,
än dest säljare, sä bör detta likwäl ej
förandra allmänna principen för ägande rätten och
728 Den 14 November.
rättwlsan. Dä en rättmätig ägare har i sitt wald
atk borkgifwa sin egendom för intet/ all afhända
den med eller utan wiikor, för en större eller mindre
köpesumma, sä matte han wäl äfwen fä bibehålla
den rätt ostörd, att begagna sig af en förbehållen
lösningsrätt, fäsom motfwarigt hans wälwilja,
att för en minstad köpesumma afstä sin egendom
till en medellös anförwandt och om denna sistnämnde
genom mrsihushällning eller andra händelser,
sättes ur tillfälle att kunna rätt wärda samma
egendom eller i behof akt den afyttra, sä akt hans
wälgörares ändamål förfelar, sä inser jag ej minsta
stal eller billighet, att betaga säljaren den lösningssörmän
han sig förbehällit. Jag tror deremot, att
ett sädant förbehåll bör göra köparen nu mer omtänkt,
att hushålla wäl med egendomen, dä han skulle
förlora genom desi afsalu och i allt fall mäste i
lagstipningen den regel äga företräde som bjuder,
Lat justitia L pereat Anastus. För Min del kan
jag således e) undgä, att bestrida LagUtstoktets Betänkande
i detta ämne, sä atk, hädanefter, som hittills,
en hwar mä wara förbunden, att rätta sig efter
det ästaldt ar:
Zerr von IllaustvosK', Larl 6ustak Keinbolst.
Dä anmärkningar blifwit gjorde emot LagUtstottetS
uu upplästa Betänkande torde det tillätas mig sä.
som med em uti bemäldte Utskott, närmare upplysa,
det stil hwara Utskottet förnämligast haft ögnamärket
wid tillstyrkandet af ifräga warande Lagförändring
eller tillägg.
Ej
Dm 14 November. 727
Ej någon kan emolsäga, att såsom den ward»
Ledamoten, hwilken sist talat, behagat yttra sig, be,
rörde tillstyrkande innefattar någon inskränkning uti
den fria dispositions rätt som synes böra tillhöra en
fullkomlig ägande rätt; men den princip Lagstiftaren
alltid följt, mäste jemwäl wid sammanfattande
af nya Lagar, eller förändring af de gamla iakttagas,
att nemligen enär Individuel i Samhället mistbruka
den dem förunde frihet till den grad, att
stadeliga följder i del allmänna astadlommas, genom
en skälig inskränkning derutinnan, sätta en
gränts för den obilliga och ösiverdrifna egennyttan;
emedan det allmännas wäl mäste äga företräde för
enskildes obehöriga winst. Dä man i denna synpunkt
betraktar ofwanberörde amne tror jag, att Laglpstot»
tets tillstyrkande stall finnas wara lika rättwist som
billigt.
Den frihet för en säljare, att utan inskränkning
fä wid försäljandet af dest fasta egendom
stadga det willor, akt enär samma framdeles upplätes
ät någon utom första köparens slägt, första säl»
jarens efterkommande Arfwingar stola hafwa rät ig»
hek, att inlösa den för sä stor summa, som deras
Förfäder annammar, grundlägger osäkerhet i allmän,
het ej mindre för köpare och säljare as fasta egen.
domar än ock för Längifwarc, hwilke okunni-e om
det förbehåll angående lösningsrätt, hwarom de icke
eller kunna erhälla kännedom, emedan den som i
handom har elt äldre Ducoment, hwarigenom en sä«
dan rätt honom tillkommer, sorgfälligt lärer dölja
det intill dest han ser sikt ros uti afhandlingar sig
inläta, men wid Lagfarten med denna egendom warda
öfwerrumplade af densia fördolda forntidens
Hand
-
72 8 Den 14 Novcmbet
Handling,
och med det samma pä ett förmanande
sätt beröfwadc deras aldrig lagligt förwerkade psn
rungesummor.
Exempler hara arv ej sällsynta. Er
farenheten
har wisat, huruledes anspråk blifwit märkte
och äftvcn bifallne alt fä pä detta sätt för en NN.
ga summa återlösa egendomar, hwilka i forntiden
till och med för sekler tillbakas blifwit sälde, men
sedermera enligt fasiigheternes stigande warde u -.pflattade
och köpke till flera hundrade PrcEent högre
än den salusumma hwarefrer lösningsrätten beräknas;
hwilka ömkanswärda olägenheter därigenom mäste
inträffa för de sednaste säljare och köpare samt
deras Borgenärer, och dä mängfalldiga Rättegångar,
hwilka de>igenom grundläggas, äfwM angående de
förbättringar, hwilka tid efter annan än as den ena
än af den andra egendomens innehaftoaren blifwit
gjorde, och om hemul m. m. äro för synbare, att
kunna undfalla wise och upplyste Lagstiftares uppmärksamhet.
Och deste olägenheter kunna oftast oak«.
tadt all försigtighet icke sörekommas. En köpare
tror sig säker enär han wid handelns ingående, sär
säljarens åtkomst Handlingar Fastebref; uti intetdera
af. deste Dscumenler finnas innryckte något äldre
Lösningswilkor, svin kan ock utan flärd förswinna
utur närwarands tids Handlingar, derigenom att
egendomen, efter första Köparens frånfälle, i flera
leder gatt i Ars och sista säljaren häst rätt att
tillwinna sig Domstolens Fastebref, enär han företett
Laga kraft rvunnit Arfffifles instrument, hwarigenom
hans åtkomst styrkes och befästes. En Längiftvare
anser fig hafwa iaktagit all möjlig försigtighet,
enär han innan Lanefummans utgifwande ej
Den 14 November» 729
klenast städat Länkagarens åtkomst Handlingar och
finner deraf ägande rätten werkeligen tillhöra Löntagaren,
samt ivärdet ä egendomen hwanrtinnan inteckning
östas och medgifwes; utan jämwöl förskaffa!
wederbörande Domares gravatrons demis. Men
tvid försäljande af denna egendom', denna pant, ivar.
da sedermera alla dessa Contracter, oaktadt de iakttagit,
hwad Lagarne i thy fall förestrifwa, och hafna
anledning att trygga sig wid alle deste Laga åtgärder,
ckk-.val därade af ett Documenk, ofta för Secler
ti,',bakars uchifwit, hwarigenom de alle, ehuru
man a ömse sidor handladt redligt, blifwa försatte
u i ett obotelig! lidande. Och manne ej Lagstiftaren
bör förekomma en sadan för allmänna wälsärden stavelig
osed, Jo! det är ett anspräk hwartill Samhället
har desto större rätt, som dylika lösningswilkor
äro blott sgller och rännsnaror, ej för samtiden, dä
de tittdanades uran för efterkommande»,'; och ej någon
egenteligen genom ett förbud deremot lider, men
en straffwärd egennytta derigenom förekommes, hälst
för den olunnigare delen medborgare, hwilka icke inse
den stadeliga inflytelse, som genom bejakande till
ofwanberörde wilker tillskapas för deras askomlingar,
emedan i händelse egendomarne skulle mot hwad Seclers
erfarenhet hittills wisat, falla -i ivärde, ej någon
som innehar ett Document, angående Lösningsrätt,
lärer deraf begagna sig, och ömsesidiga rättigheter
och förbindelser för ingen del äro motswarige. Icke
är det owanligt, att Lagstiftaren i fädane fall stadgar
förbud. Wära Taxor för wista näringsgrenar,
Lagens stadgande att ej högre ränka än 6 ProCent
sär wilkoras för Penninaelän. Och Åtskilliga
-
7zo Den i4 November»
ga Oeconomista förcstrifter styrker denna sanning,
och att Lagstiftaren alltid derom warit sorgfällig, att
förekomma en okostig winst och ett straffbart ockrande
pä medmennistorS bekostnad.
Flere stal kunde af mig frambringas; Men
som anmärkningar blifvit gjorde emot LagUtstottets
Betänkande, mätte wäl detta, enligt Regeringsformen,
återremitteras till Ulstottet, som dä äger tillfälle,
a't omständeligare utweckla de grunder, hwarä
Utstottels Ledamöter deras öfwertygelse fästat.
Zerr »k klinteberg, Jag päminner mig ef,
att det af Herr von Hauboist' nu ä beropade stäl,
om Jnteckningsägares befarade lidande, blifwit ribe»
ropar af LagUtstottet, säsom medwerkande till dest
Förflag om insänkning i sälljarens rätt, att med
det i frägastälde wilkoret afhända sin egendom, men
dä genom Kongl. Förklaringen af är 1805 öfwer
10 Cap. JordaBalken en wist prescriptions tid är
stadgad för en hwar att wäcka fräga om en fädan
rättighet, som utgör ämnet för denna öfwerläggning,
sä förmodar jag att Herr von Istsusrvolkks förberörde
anmärkning derigenom torde kunna förfalla, och
det ändamäl hufwudfakcligen wara wunnik, som af
honsm äsyftas.
Arr von Hsusvvoliks, Jag sär äran till hwad
jag nyligen anfört, i anledning af hwad den wärde
Ledamoten, Herr JustitiaRLdet sk klinteberg, nu
pttrat, wördsammast tillägga, att det af honom äbe*vpade
1805 ärs Kongl. Päbud, styrker ännu mer
san
-
Den 14 November. 731
sanningen af min uppgift, och att oord?-' igarne, som
nu af Lagutskottet genom dest tillstyrkande sökas att
hammas, stigit till den hvid, att de redan för flera ör
sedan wäckt Regeringens Nådiga uppmärksamhet; och
som 1805 ärs Kongl. Förklaring har afseende endast
ä deste wilkorlige köpe-ofhandlingar, hwilka dittills
blifwit afflutade, synes ännu mer nödigt, att ett allmänt
förbud utfärdas emot flike afhandlingars upprättande
hädanefter, och jemwäl att den i 1805 ärs
Kongl, fört läring stadgade längre prescriplions tid
infkrankes.
Herr Erefiven och LandtMarfkalken, propvnerave
i sölje af de nu gjorde anmärkningar älerremiste
af LagUtstottets Betänkande, hwilken
Bifölis:
Höglofl. Ridderstapet och Adeln ätfkildes kl. 2.
In kiäem krötocolli
6. Liiverkolxe.
Lör.
Den l4 Aspenibirr- r
Detta Prvtocöll ^o^aeNom förläggning kommit ätt
förbigås, tilläggs här, för akt läsas' i ordniNgett
ester sidan 7;t af November mänads Protocoller,
Tisdagen den 14 Nowember.
Plenum klockan 6 eftermiddagen
Uppläste Herr Åkerstein, Uaraist- ett sä lys
dande
Wördfamt Memorial!
Sorst till min kunskap kommis att wid nyck
Staternas reglerande i Stars Utskottet, Finska KalActillcrie-Regemeriket
icke är upptagit, sä lärck bstft
iva en följd alt Regementet skall upplösas, indra»
gas och Befälet stäilaS pä cppeetanee Star.
Enligt Konungens Ordres i början af inttewas
rande ar är Regementets hufwudstation i Gefle, votz
hwareft den nu warande styrkan jemte betydeliga föeräder
sig beflnner.
Som Ledamot af Höglofl. Ridderskapet vch A^
deln, som Militaire, men mäst såsom Ehef för dek
olyckliga Regemente simoro öde nu är ifräga, magae
jag i ödmjukhet framställa Högwälborne Herk Gref»
wen ost) Landt-Marskalken samt Höglofl. Ridder»
skåpet och Adelno mogna pröfning, huruwida en sä»
dan reduction katt anseS nyttig, ester öfrvekettsstäm
KMuSS
Zjerde
Band. Nl s I
s Den 14 November»
» »
mande Med dek stora ändamälqH^att bewaka Rikets
gränsor, som i Militairifft afseende aldrig bör lämnas
ur sigle. Alla föregående krig, men särdeles
dek nu.öfwerstandna, hafwa bewisat otillräckligheten
af Artiileric-manstap, da styrkan under 2:ne ärS
campagner ifrån nära 4200 warit ökad till 7220
man, samt således inemot fördubblad, och lärer ej
eller nägon kunna bestrida, att af de Troupper, som
under fred bibehallaS, Artilleri? är ibland de angelägnaste,
såsom fordrande mästa tiden kill desi öfning,
hwilken mäste wara förenad med beständiga
studier, experiment» och arbeten.
Da nu en oswikelig erfarenhet upplyst att den
numeraire styrkan wi hitintills ägt af AnillericTroupper,
äftven efter förlusten af Finland pä långt
när icke förflär kill Fästningarnes och Falt-ArtillerietS
serverande; alla Amunitione- och Artillerie-arbe,
tens bestridande, samt till besiqtningar, tjenstgöring
och förrättningar af sä mängfaldiqa stag, och dä
ingen lärer kunna pästä, att de härtill erforderliga
kunskaper jemte nödig öfning att dem rätt anwända,
kunna wid ett infallande krig genast bibringas löfner-
Underbefäl och Manskap, hwilket nödwändigt
^maste i fredlig tid danas lill sitt mödosamma yrke,
sä lärer den frägan ej kunna anses ur sin ordning,
Lr det nu ögnablicket att reducera ett helt ArtillerieRegememe,
och art upplösa nära fjerdedelen af den
styrka, som, särdeles efter nu anlagen kactique, redan
wisat sig wara otillräcklig.
Artilletie har gjordt, och kan göra all Garnisons
tjenst t likhet med Jnfamerie, och Trouppen kostar
-
Den 14 November. z
star mindre att underhälla emedan den ej är försedd
med gewär. Ekk Jnfamcrie tilldanas lättare wid
början af ett faltläg, vä deremot en menniskas hela
lifstid osta är otillräckelig att grundeligen inhämta
Arttllerie-melien.
Ehuru Finland är förlorad följer icke deraf att
Finska Artillerit - Regementet är öswerflövigt, utan
jag anhäller art den frägan mätte komma v rider
noggrannaste pröfning; kan tvär närwarande Arkillerie-styrka
käla större eller mindre reduction, utan
att blottställa Rikets sörswar? Men mätte tillätaS
mia nämna ari err mitzkag häruti kan medföra obe»
räkneliga följder.
Men om jag nu frän en Militairisk synepunkk
yltrat nödwändigheten af Finska Artillerie-Regementets
bibehällande, torde äfwen mig tillätaö alt i rättwisans,
ädelmodets och mensklighetens namn vakalla
Höglofl. Riksens Ständers uppmärksamhet för
mina lidande Kamrater, Officers - Corpsen, StatsBetjenter,
Under-Officerare och Manskap af della
Regemente.
Efter ekt Fältrog, hwars mödor jag ej bör
nämna, och ber Artilleriets förtjcnster icke af mig
bör bedömas, är nu Finska Artillecie-Regementet äterkommet
i Moderslandets sköte, efter att i Finland
hafwa förlorat allt, utom dest med ömmaste
uppoffringar bibehallna tillfredsställelse akt hafwa
uppfyllt sina pligter. Detta Regemente är nu det
enda som bär namn af Finskt; mätte Swensk»
Nationen mi denna Stam alltrv pämiimas om det
n»grma
4 Den l4 November.
warma nit för Fäderneslandets wälgang och förr
swar, som sä ihärdigt Utmärkt Fjnske Troupperne,
och mätte (om jag sä sär yttra mig) Swensta Nationens
erkänsla pä något sätt återfalla pä denna enda
lämning as ert troget Folk. Att nu se mig jenne
mina aktningöwärda Kamrater as Finsta Arrillerie.
Regementet, som ester et» förödande krig hit återkommit
endast bestämde till nya förluster, beständig
fkilsmäsia, fördelning 06) »»flyttning pä andra Regementet,
efter att hafwa uppoffrat sig för Fäderneslandet,
och kanske nu mista en ester mänga ärS
Hägen tjenstgöring wunnen möjelighet till utkomst
wore ett misiöde för mig och mina Kamrater lika
särande i enskildt afseende, som att Regementets
upplösning skulle werkställas i en tid dä behofwet
af ökadt Artilleris uppenbarligen wisar sig, med stäk
skulle qlfwa en swar anledning till nedslagenhet och
misitröstan för dem, som nitälskat för Fäderneölan»
Vers förswar och uppräkthällande.
Till undwikande af de wädliga äfwemyr i detta
sä högst wigtiga afseende, framställer jag således
i största ödmjukhet still Högwälborne Herr Grefwe» och
Landt - Marskalken samt Högloft. Ridderskapet och
Adelns bifall, att Finska Artillerie - Regementet af
8oo mans styrka, mätte med desi Compagnie »Befäl
och Stab öfwerflyktas pä Swensk Skak, och att
Regementet hädanefter fär njuta lika rätt och förmäner,
som det i Finland innehaft, hwarjemte jag
ödmjukeligen anhalier om tillständ att delta anförande
såsom innefattande ett ämne af den mäst efterränkeliga
och wigtiga bcfkaffenhett fä med de öfriga
-resperkive Riks-Sländen comnmniceraS.
Remit
-
Den i4 November. 5
Remitterades till StatS-Utskottet, och lemnades
Författaren tillstånd att detta Memorial med de öfriga
respecttve Ständen kommunicera.
Zerr NannerArm, ^oban, hade inlämnade
följande:
ödmjukaste Memorial!
Ibland den mängd as Lagar och Författningar,
som funnils mer och mindre hinderlige för Landers
odling och den frihet uri sältet att anwända sin jord,
som hwarje ägare dertill bör ätnjuta, torde med Ml
knnna räknas sa wäl allmänna Lagens förbud emot
skattskyldig Jords minskning nki 4 Cap. ^ §. Jorda-Balken,
som »677 ars Kongl. Placat och flere
härom utkomne Påbud.
Jag erkänner giltigheten af det Ml, att en 0,
förständig Jordägare icke bör kunna frän kohlstaden
skilja sa stor del af sine ägor, akt äterstoden betungad
med en högre Mkt än den täl, icke kan utgöra
den, och de öfrige Mldigheter, som tvid hemmanet
häfta, hwarigenom bäve der allmännas och enskiltas
rätt och säkerhet skulle kunna minskas eller försvinna;
men dä möjeligheten är att förekomma sädane
misibruk och att bereda för Hemmansägare en mera
tvidsträkt rätt än de hittills ägt, att till större eller
Mindre del skilja sin jord; sä synes mig» att förändring
uti wara härom gällande Lagar sknlle för
Landtbruket medföra en ofelbar nytta. Hemmansägare
-
? Den 14 November
gare
hofwa rätt, att under wisia wilker öfwerkäta
besittningen af Torp och Lägenheter. som lyda till
deras Hemman, samt att pä sine agor anlägga eller
täta anlägga Torp och Nybyggen. För arbetsföre
personer, hwilka utan eller med sä ringa förmögenhet,
att de icke kunna inköpa en hemmansdel, b->r
detta hittills warit en urwäg, som Laqarne ler tt
dem, att med arbete förskaffa sig en bostad 0- en
pä wisir sätt oberoende Utkomst; men förpantn igor
och arrenden kunna endast stutaö pä wisia af r gar
till det högsta bestämda är, och det beror af Jordägaren,
att antingen under contracks-kiden, för en ofta
nog obetydlig förseelse, eller ester ven utsätta tidens
förlopp uppsagga Nybyggaren eller Torpsinnehafwaren,
och att pä detta sätt bringa en Famille,
som genom mängärigt arbete beredt sig en Möjelig utkomst
till saknad deraf.
Till följderna af besia sätt för upplätande af
Jord kunna räknas, att Nybyggaren eller Torparen
åtminstone tvid flutet af sin besitmingsnd wansköter
de hus och den jord, som han snart mäste lämna och
att han misihushällar med den skog, som han icke
längre får begagna samt fluteligen, att sädane flyttningar
sällan ske utan Rättegångar, som fullkomna
den afträdandes utarmande.
Pä den frägan, huru »vidsträckt Hemmansägares
rätt bör wara, atttklyfwa sin jord, yttrar jag
min tanka, art denna rättighet bör wara oinskränkt,
med det enda förbehåll, att jorden, huru den ock
blifwit styckad, är gemensamt answarig för alla de
förut efter Hemmantaler utgående skyldigheter, och
alt
Den r 4 November.
att således wid faln deraf, altid mäste iagttagae,att skatter
och skyldigheter, Uti ett rigtigt förhållande jemkas
emellan de klyfde delarne.
Akt detta kan ske utan vreda eller wada för
Hemmaneno bestånd och skattens Utgående bestyrkeS
deraf, att pä mänga ställen finnes uii Landvorterne
hemman klufne Uti Indelar 24:delar och derunder.
Men om ocksä för det närwarande man will
rrv försigtigheten fordra, att ej pä detta sättet urwidga
hemmansklyfningar eller tillära falu och fördelning
af jord ester säljares och köpaieS godtfinnande, hwitket
fält blifwer l mitt omdöme hufmudsakeligen bidragande
tili Landels odling och den arbetande nyttiga
FclkmängdenS tillwäxr; Sä syneS mig, att åtminstone
i enlighet med grundskatterna uti wära gällande
Författningar, deffe böra salunda förklaras: att, utom
det alla hemman utan undantag, mä klyfwas och
delas fanx ntbrykas efter lika grunder, det äfwen mä
wara tillätit för ägarnc till enstaka hemman eller till
flere hemman, dä hwarje ägare har sin ägorymd
afskiljd ifrän sammanblandning med andra hemmansägare,
att, pä fatt Kongl. Förordningen den 2 Februari
1807 uri iZ z. tilläter hemmansagare, som
erhållit enskifresdelniug och utbrytning till främmande
personer upplära med ägande rätt »ö-del eller der»
utöfwer af sin ouppodlade Jordrymd.
I. klrmnerstamRemitterades
till Lag-Utskottet.
Juste,
? Den r§ Nopemdee.
Justerades följande;
Utdrag as Protocoilet, hället i Högloft. Ridder»
skapeks och ?loesns Plenum ben 14 No,
Vember 1809.
D, D. Bifölls till alla delar Skåls - Utskottets
ben 4 dennes uppläste Protocolls-vtdrag rörande
indragning af Adelpfane-Regemenret: hiv^om de
öfrige respccnve Sränben genom Utdrag of Protokollet
skulle wänligen underrättas.
h/t Luxra.
S« D. Jämte meddelande af gjorde anmärkningar
wid Lag-UtskorketS den 4 November pä bor»
det lögde och nu ä nyo föredraqne Betänkande, rörande
wilksr wid afhandlingar om fast egendom,
hesiöt Ridderskapet och Adeln berörde Betänkande
tils sörnyadt urlätande af Lag-Usffottek äterförwisa»
h/t luxr,.
S D, Ef er förnyad uppläsning af StatSUtskottets
deg 7 November pä bordek lagda Protokoll
u ^ . rörande hnruwrda den till Utskortet re
»"
om Vrlkops-Embetenas indragning
Utskottet förelagas i sammanhang med
om it> nqdär till Slaten af alla lediga blifwanbe
Embeten och Tjenster, heflöt Ridderskap?!
och
skokkels den 4 dennes
pa bordel, .agda iEanrande, rörande RiksdagSFullmägtigens
frän Christian^^d Herr L>. bl. >bc>rlinZs
gjorde fö''^^ - brott, som af De t
Skäderne Garn ger, Artillerister och
Ryktare begäs u h Baraqner, samt
ej heller kunde 'abordinations-brorr,
" Matte wid vrdinarr ptagaö, undersökas
och dömas-, vä) .,»apet och Adeln alt
lill alla delar gilla Wottcts häröfwer asgifna
Utlåtande, hwarom de ge respective Sränden genom
Utdrag af Protocolk wän/igen ^ull? underrättas.
Ht sr»t-.'.r
S. D ett ifrån Constitutions-Ut
stkotlet
in - anledning af ett till
samina m. m. Herr Doctor
8ven » > ^wit stkristeligt anförande
ga>-dt,Makt någon författning
mar hwarigenom Ärkestiftet wid
Ärkebifko erhälla en förbättrad rösträttighet.
Constilurions-Utffottet i wiscén,
de härpä ) nu till Riksens Stander un
derstaldt,
bestör Rivderskapet och Adeln stkulle" såsom
innebärande ,ctt tillägg till Grundlagei^enligit Regerings-formens
förcffrift hwitå, för E såsom wid
denna Riksdag wäckt, wid nästkon^nande upptagas
och afgöraS. Och skulle de öfrige respective Ständen
genom Utdrag af Protokollet härom tvänligen
underrättas.
IIt luxe».
Upplä
-
Den i?
9
vö) Adeln, efter mSle.s behörig öfwerwägande.
anmoda "Slats-Utffonet att dcv ^rsti» " ^ ^.
rörde frågor såsom etl särsktldt ^»uu' loret.ga ^
handla. Dt supra
-
S D För„
4 November
rande lä'
sig yppa,
Ciwile ft
M., det
ledigt,
wid före.
och i betz
ninqar der.
deln akt dett»,
Utskottet attrtö
Vt supr».
S. D. Efter
Eonftitutions-Urstotte.
vch.?ldeln den 7 denne
»ill Lag, hwarefter stand»
föredragande, samt d.n
män befattning med E >n
la för Em^tsförseclser af
sainma förstad enligt 56 §
Constitutions Uifkorret ärer«remitteradt.
Vt luxrs.
Stars U^ikottets den
P' o ocolis Utdrag, rö->
derigenom art mtd'
^6» Svflor sä i
Stater m.
^de ett är
'lla dcrvardes
märk.
Ans
-
^..-per
^örstag
^s-Radek,
conungen all»
uppdragit, skouiärt
dömas, bief
Regerings - formen till
S. D.
Den i4 November- "
Upplästes följande:
Utdrag af Protocollet, hältet hos Riksens Högloft.
Ständers Banco - Utskott d. 6 November
1809.
S. D- ^>ll följe af de respektiv? Ständcns,
genom Peokocolts-Uldrag under den 2 och 4 dennes,
Banco-Utffottet meddelte Beftuk, det ägde Utskottet
akt oföidröjcligen, til de respec^ive Sränden afgiswa
en fnllftändig berättelse, om Revisorcrnes, w»d i8oz
ars Banco-revifton, förhällande, och anmärkningar,
»vid Realifcitions-frägan; fär BancvUtskoltet äran,
härhos öfwerlämna omständelig nppgift af de, wid
nämnde Revision rörande samma ämne, till Protocollet
hafde öswcrläggningar; med undantag blott af
dct, som i anseende till desi financiclle beskaffenhet,
icke kan allmänheten meddelas. Ar och dag som
förr skrifwit star.
Efter befallning
!vl. ttellinAius.
Aerrar Revisorerne wid 1823 Lr6 ^eviffonAf
Zöglofl. Lidderflapet och Adeln
Första Clasien:
Lagmannen Herr Grefwe Jokan ttenn. (Hallenborg.
Ryttmastaren Herr Grefwe ^xel ^amilton.
Ca»t'
rs Den 14 November.
Canccllie-Rader och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Ordcn
H^xx Friherre 8cöoring bcrlenbane»
Capitaine Herr Friherre Lönner kosse.
Andra Clasten:
Atzetzoren Herr Larl Wilhelm 8träle.
General-Lierttenanren och Commendcuren af Kongl.
lL>wärds Ordens Stora Kortz Herr kebrvlric
Liljekorn.
Stats - Secreterare» och Eommendenren af Kongl.
Nvrdftjerne.Arden Herr Mathias KofenbIa6.
Cancellic Rider och Commcndeuren af Kongl. Nord,
stjerne - Orden , En af de Aderton i Swensta
Akademien, Herr 6u6munst föran keller,
beth.
Tredje Clatzen:
Ryttmättstaren Herr foban bvert beuterglcjölö.
Hof-Jm,karen Herr bengt von ffoMen.
Direckeuren Herr I.rrs von Ltockenström.
Rpklmästaren och Riddaren af Kongl. Swärds-OrDen
Herr 6eorg ^stlerfparre»
Af Högwör dige Preste-Ständet.
För Upsala Stift:
Theologie Professorer, Herr Doctor Sven Wijkman
Oalperston.
För Stockholms Consistorium:
Kongl. Hof Predikanten och Kyrkoherden Herr kebr
Lam, vralen.
För
Den r4 November- »3
För Linköpings Stift:
Biskopen och Commcndcuren of Kongl. Nordstjerna
Orden, Herr Doctor ^acob ^xel l>mclblom. .
För Carlstads Stift:
ConlractS - Prosten Herr Doctor ^.Zolxk kreärL
Hellin.
För Hernösands Stift:
Lektorn och Conrracts Prosten» Ledamoten as Kongl.
Nordstjerne Orden, samt en af be Aderton i
Svenffa Akademien, Herr Doctor Larl Quiist
I»Ior6in.
För Gottlands Stift:
Prosten Herr Doctor Olok jokansson bslirLUI
Af
WLttofl. Borgare-Ständet.
För Stockholms Stad:
Grosthandlaren Herr jokan egelin.
För Gefle Stad:
Aädmannen och GrostHandlaren Herr Oaniel^LIk^
Lrsnä.
För Wisby Stad;
Borgmästaren och Riddaren af Kongl. Wasa-Orden
Herr kekr Herrman QrevvesmLKI.
ZLr
r4 Den !4 November.
För Warbergs Stad:
Råd- och Handelsmannen Herr jok. ket. tio!-  mor.
För Mariefreds Stad:
Borgmästaren Herr R. 6. Sturnegk.
För Philipsstad Stad:
Råd- och Handelsmannen Herr IManäer.
Af Zederwärda Bonde Ständet.
För Upsala Län:
Häradsdomaren och förre Riksdagsmannen jokan
Lengtslon i Brunsta.
För Stockholms Län:
Nämndemannen LriK. klattston i Norr Nänö.
För Swartsjö Län:
Nämndemannen ^näsrs ^näerslon i Elfnäs.
För Abo ocih Björneborgs Län:
Bonden Rrik, fagerlöt i Rittoniemk.
För Hallands Län:
Nämndemannen Lernt Millton i Olmewalla.
För Götheborgs och Bohus Län:
Förre Riksdagsmannen och Gästgifware» ^.nöers
Reijerson i Kyrkobyn.
Tran
-
Den Novemi 15
Transumt af Herrar Bancs-Revisorerne; Protocoll
för ven 17 och 18 November i8vz.
Den 17 November.
(Herr Friherre kotenkane fränwarande.)
Till uppläsande företogs, CancelkieUtskottetS
Prvrocoll för den 14 i denna männd
Hos Cancellie-Utjkottet hade berörde dag under
öfwerwägande förekommit Herrar Banco-FullmägtigeS
asgifne underdäniga yttrande, angående realisatronen
as Riksgälds-scdlcirne, enligt ben af Kongl.
Mastt i Näder fastställde plan; jemte ven algard,
Banco-Fullmägtige i sammanhang dermed, och kill
följe deraf, befunnits haswa ingått.
Följande omständigheter hade derwid i synnerhet
Zdragit sig Cancellie-Utssottets uppmärksamhet:
r:o. Hururvida Banco-Fnllmägtige kunnat ga ifrån
den dem af Högloft. Banco-Utskottet wid t800
ars Riksdag meddelte Jnstruction, och den Realisations
. plan Riksens Högloft. Ständer da fastställdt?
2:0.
Hurnwida det kunde rvägras en Ledamot bland
Banco-Fullmägtige, att wid deraS till Kongl.
Mastt afgående underdåniga sivar, fä bifoga dest
särskilta yttrande?
Z:o. Angående den af Bancs-Ful!m§gl»ge till arund
för deras underdånig» urlakande författade Calcul
öfwer
ö,.,.. ^vpvnwnen emelian „^ad, och utsläpa,
,L- Sedlar?
4lv. Rörande den af Banco - Fullmägkige wivtagne
utwäq, att förmandla den i sodlar insiurne Förmögenhets-afgiften
till silfwer?
5:0. Pä h,vad grund Herrar Banco - Fullmägkige
kunnat läka sta nöja med Weplar och Hypothequer
i stället för silfwer?
I afseende pä föregående 4:de pnnct, hade Herr
Rytkmästaren ^.stiertparre till Cancellie - UlskoltelS
Prototoll sig uklattk:
Jag sinner det wara min skyldighet att sjelf erkänna
, akt hwad jag här har atk anmärka torde wara af föga
betydenhet, och ar dek i intet afseende kan hänföras till
någon afwikelse ifrån gällande Reglementen. Men jag
anser Min pligt, i egenskap af Revisor, wara sa midt
omfattande; att jag ej en gang äger rättighet att med
tysthet förbigä, hwad som hoL mig endast wäckt »villrådighet
huru wida det warit, eller icke warit dek
bästa som kunnat företagas. Jag tror mig desiukom
genom denna yttersta famweksgranhek att efter egen
ärlig öfwenygelse dämma, ej allenast fullgöra en orubbelig
samwekspligt, utan äfwen, säkrare, än genom
näqon bättre eller sämre motiverad estcrqifwenhek
kunna göra anspråk pä aktningswärdt bifall, äfwett
af de Herrar och Män inom Banco-WerketS Sly.
relse, hwilkas göromål äro föremålet för min när«
»varande pligt att granska, och ibland hwilka åtskilliga
finnas äk hwilka jag alltid skall anse mig he
Vrad
-
. Den l4 November- r?
drad att fa förklara, min pä nara personlig bekantskap
grundade enskildt» högaktning.
Det förekommer mig, fom hade Herrar Banco
Fultmägtige, innan nägon virect uphandling af
Utländskt Silfwer blifwit företagen, och innan de
ingått i de wilker, som af Niksgälds-Contoiret blifwic
föreflagne, gansta tidigt bordt erbjuda hela Allmänheten
, akt inkomma med anbud, till hwilka
pris hwar och en kunde wilja göra Silfwer lefwerancer
i större och mindre partier? De hade dä
ätmindstone gjort ett försök, att anskaffa denna wara
, emot det möjligen lägsta priset, och att erhälla
Len till större eller mindre del inom Landet. Jag
anser det icke för nägon ren omöjlighet, att Spekulanter
skulle hafwa infunnit sig, hwilka funnit
sin räkning wid att af denna wara göra bade inom
Riket och pä främmande Orter, för att erbjuda den
ät Banquen ; och ju allmännare täflan dem emellan
warit tilläten, ju närmare hade anbuden kunnat
nalka sig till det möjeligen lägsta priset. Allt hwad
som pä detta sätt af Rikets onyttigt liggande WerkSilfwer
kunnat upkallas till friwillig tjenst ät Banquen
, hade wid Banquens närwarande oundwikliga
behof af denna Metall, warit en NatioNal-winst;
hwad äter beträffar det Silfwer, fom pä detta sätt
af Speculanrer kunnat upköpas och införskriswas
frän Utländska orter, för att lefwereras till Banquen;
sä förefaller det mig ätmindstone möjligt,
om ej sannolikt, eller aldeles säkert, atk det skulle
hafwa kunnat crhällas till lägre pris, än det som
nu blifwit af Riksgälds - Contoirel lill Banquen
lefZjerde
Band- H
-
t 8 Den 14 November. .
kefwereradt, tiar man rager i beräkning ? art Lcttä
sednare Silfwer warn ätföljdt af anföaffnings-kostnad,
ak framtida Courtz-beräkning, och framför allt
af BanquknS IkulDsättning med 2 procenrs ränta
hos Riikgalds-Conkviret. Dtta synes mig wara
annu tydligare, när man besinnar? att det af
Riksgalos- Tontoiret till Danquen kemnade SilfreL
medförer en Utlands? ärlig ränle-bckalning af 5 prv»
cent, en prowisiou af 4 procent, samt lrarisportkcstnad;
hwilka utgifter, fastän de rrte fallit Banhuen
duecie till t st. likwäl alia skola bestridas af
Le Medel, som i Skatt utgöras af Banquens garanterande
Piincipaier- Sweriges Skattdragande
Jnnewänare-,
Hade aler intet anskaffnings - anbud blifvit
gjordt hwars wik or warit förmänliga och antageliga,
medförde försöket att pä delta sätt tilt lägsta
pris erhålla större eller mindre qwamitet Silfwer,
ätimndstoile ingen olägenhet och ingen kostnad.
Jag upprepar annu en gäng, hwad jag i bör--  ian ansördk, alt jag sjelf icke äger fullkomlig öfwerrygelse
om Denna anmärknings rignghct; alt jag
likwäl lrodt Let wara en samwets-pligt att göra den,
da ämnet syntes mig änuindstone möjligkwis kunns
wara anmärkningswärdk? och att >ag alldeles icke
pästar att något afwikande fran reglementets föreskrifter
ägt rum. Det förefaller mig likwäl, att
Brm-enS fkuldsatining hos Riksgälds-Contoiret, och
räl lebeta!liing till det samma utgöra en grundwa;
för Rcailsationen, wida -stiliv frän den som af Rikfetts
Ständer kades. Skuue ater Herrar RenLfe,
rer
Den 14 November. is
'eer finna att fåken sig annorlunda förhäller, och att
den åtgärd jag här wägai yrka såsom nytiig och
nödwandig, icke kunnat leda till ändamälet, är jag
icke sen., att med glädje öfwergä frän mitt till de.
ras, endast pä sakens beskaffenhet och ren öfvertygelse
grundade omdöme»
Herr Stats - Secrekeraren kolönUIack hade till
Wrotocollst anfört : "Dä Riksens Stander icke utsatt
högre pris ä det Silfwer som i Förmögenhetsafgift
lefwererades, än 20 Skillingar lodet, sä hade
ett anbud af Banken, att för högre pris uppköpa
Silfwer, stokat leda till den följd , att intet
Silfwer hade i den supponerade andra upbörden af
Förmögenhets-afgisten influtit. För Silfwers uphandling
frän Utrikes orter mölle äter det hinder»
att Tomsen dä hade blifwit än högre upjagad, lill
allmän stada. Dessutom hade Banoo-Ul stöttet, wid
180-? ärs Riksdag, tillagt Herrar Banco-Fullmägtige
rättighet, att med Herrar Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret,
pä sätt som lämpligast funnes,
?samrädas, sä wäl i afseende uppä hwatz till Silfwers
anskaffande hörer, som wid andra inträffande
omständigheter, hwilka pä Bankens säkerhet och Realisationens
bestånd kunde bkifwa »verkande: i anseende
hwarlill Herr Stats-Secrekeraren ansett någon
anmärkning öfwer Herrar Banco-Fullmägtiges åtgärd
härutinnan, icke äga rum.
Herr Theologie Profestoren Doctor vijkman
hade för dest del funnit, att dä wid sistledne Riks»
dag, ett stadgadt pris pä Silfwers afgifwande a
40 st. lodet., wid. FörmögenhetS.asgiftens clarerande
war
20 Den 14 November
tvär
förestrifwik, det icke warit Herrar BancoFullmägtige
tillständigt, att annoncera anbuds inlcmnande
om Silfwer-lefwerering till ett högre pris
än detta. Sädant hade warit, att göra hela intention
med Silfwers aflemnande i Förmögenhetsafgift/
fruktlöst; och derigenom ehuru e lonxm^uo,
bade motsäga och motwerka Ständernas intention
med utsättande af 20 Skillingars pris för det som
efter sadan beräkning supponerades genom FörmöSenhets-afgiften
kunna inflyta. Att Herrar BancoFullmägtige
således, efter Herr Dotterns öfwertygelse
i denna delen icke annorlunda an som stedt,
sig kunnat förhälla.
Uti hwilket yttrande Cancellie - Utstodets öfrige
Herrar Ledamöter instämt: och hwarigenom Herrar
Banco-Fullmägtiges ätgard, hwad Silfwers anskaffande
angär blifwit af Cancellie-Utstottet gillad.
Cancellie - Ukffotteks i sä matto yttrade mening
blef, uppä Herr Greswens och Ordförandens proposition
af Herrar Rewisorerne bifallen.
Hos Cancellie. Urstottet hade dernäst, under
samma dag, till öfwerwägande förewarit; huru wida
Banco-Fullmaatige kunnat ga ifrän dem gifwen
Instruktion, samt till utförande antaga annan Realifations-plan,
än den Riksens Ständer faststäldt?
Deröfwer hade Herr Ryttmästare» ^älsrlpsrrs
anfört till Protocollec: Riksens Högloft- Ständer
hafwa wid igoo ars Riksdag upgjordt, antagit
och fastställt En Nealifations-plan, Herrar Banco»
Full
-
Den i4 November. 21
Fullmägtige hafwa atagit sig att werkställa En annan
; det är detta ämne jag under läsningen af
Herrar Fullmägtiges Protocoller, tagit mig ben friheten
anmäla, till Riksens Högloft. Ständers Herrar
Rewisorers öfwerläggning. Jag misikänner för
ingen de! desi wigt och betydlighet; men jag kan
derifrån icke hämta ett enda ftäl eller en enda anledning
, som stulle berättiga mig, att äterhälla de
anmärkningar, hwilka min öswerytgelse och det pu«
bliqua förtroende hwarmed jag blifwit hedrad, ålägga
mig atk göra. En pä rigkiga stät grundad wederläggning
är det enda jag i detta afseende finner
böra hos mig werka en förändrad öfwertygelse, och
jag ar alltid beredvillig, att godkänna desi styrka
Jag
har sökt i Bankens Grund-Författningar,
och deribland i 1800 ars Reglemente, de föreskrifter,
som till detta afwikande frän Riksens Ständers
allmänna beslut, skulle kunna gifwa rättighet, eller
ätmindstone nägon anledning, jag har önskat finna,
men jag har ej funnit den.
I protokollet för dcn 1 Nowcmber 1802
förklara Herrar Fullmäktige , att de ej ansago
sig tillständigt, att yrka orubbad werkstallighet
af Riksens Ständers antagne. samt
Banco - Fullmägtige i Reglementet af den 14
Junit meddelta Realisations plan.
Jag finner ganska wäl, att den activa åtgärden
art yrka iverkställighet, ej åläg dem, när
Lagarne icke föreskrefivo den såsom pligt; men det
är för mig omöjligt att inse, pä hwad giltigt skäl,
och
22 Den 14 November.'
och enligt hwilka Lagar, de kunnat undandraga siz
den pasiivg pliglen, alt icke werkstäiia hivad dem
ej af deras Principaler war älagdt.
I nysi citerade Protocoll för den r Nowember
anföres en Riksens Höglofl. Ständers underdåniga
Skrifwelse af den iz Junii 1800 Herrar BancoFullmäglige
förmäla, att genom Baneo-Utstoltet,
ingen underrättelse om densamma bliswit dem med»
delad; i sista Banco - Reglementet, och i fjelfwa
Riksdags bestutcr, sinnes också, hwarken sielfwa den
undcrdäniga Skrifwelseu, eller något af desi har aberopade
innehall, wara anförda. Den slutar sig
med de orden: för öfrigt , om emot förmodan»
swärighet wid Realisationens framgäng stul«
le upkomma öfverlemna preste- Borgare- oH
Bonde - Ständen, med bibehällsnde af deras
BewillningS ratt och Banco-Zörfattningarne,
till Eders Kongl- Majestät i underdånighet.
att etter inhämtadt underdämgt Utlåtande
af Lullmägtige i Banquen, hwilka dock hafwa
att iakttaga hwad Banco - InstructionerL
förefkrifwer, widtaga de mätt och steg Eders
Kongl. Majestät till Realisationens befrämjande
finner de lämpligaste och för Skattdragande
de lindrigaste.
Dä denna den underdånig» Skrif,velsens stut,
mening, i det redan citerade Protocollet af Herrar
Fnllmägtige äberopas såsom werkande Lag för dem,
nödgas jag emot min önskan och föresats, widröra
ett i wisit hänseende constitukionelt aime, likwal
endast sä wida det äger en oskiljaktig och afgörande
ge.
Den i 4 Nsvembev. sr
gemenskap med den förpaktning, hvilken jag blifvit
wald alt i hela dess vidd öfverse, och i kran af alka
för densamma utfärdade hagar, bedörnnra.
Det i fräga warande ämnet som innefattas L
den nyss anförde underdäniga Skrifvelsens siurmening,
har icke warit under ösverkägamnq i alla 4
Riks-Standen, hwilket dock ett ämne synes mig
böra wara, för atc kunna föranleda till SvemV
Lag. Dess wemilation har i ett af Rikets Srand,
Ridderskapet och Adeln, ej allenast icke ägt rum,
utan äfwen warit af Ståndets Landtmcwikack förbuden,
som ProtocoW för den 14 Junii urvisar,
Det är mig omöjligt att fatta, intilldess jag derom
blir uplyst, huru en Swensk Lag kan tillkomma,
utan att wara proponerad i Sveriges 4 Lagstiftande
Ständ, och hos dem alla under öfverläggning.
Skulle denna synpunkt befinnas sä ovedersägligt
och enkelt rigtig, som den synes mig wara, är det
wida öfwer mitt begrep att fatta, huru den äberopade
fiutmeningen kan as Herrar Banco-Fullmrgtive
äberopas säsom ägande trast och verkan såsom
Lag; och jag skulle tycka mig illa svara emot det
S ands förtroende, som hedrat mig med sikt wak
tili Banco-Werkets granskning, vin jag säsom Lig
för detta Werks styrelse erkände err beflu , hvartill
samma Ständ icke ägt tillåtelse, alt efter
gerings-Lagarnes föreskrift medverka» ^
Men om också i fräga warande ämne eonsti'utionelt
passerat de 4 Riks-Smnden och äqr birat! af
b , synes dock af detta bifall - icke efter tvär E-m
-
24 Den 14 November
siimlion,
någon Lag kunnat upkomma, i fall ämnet
war Be-villning
Bervillning mäste wäl ämnet hafwa warit,
när der innefattade Allman Beskattning; och Ordets
wanliga och antagna bemärkelse, sträcker sig
mycket naturligt, frän och med utgörandet af en
Skatt till och med anwändandet deraf. Det är således
icke blott utgörandet af sä och fä stor summa,
utan äfwen samma summas anwandande, till ett i
Lagen bestämdt ändamäl, och pä ett i Lagen förcskrifwit
sätt, som innefattas under Consiitukionsbenämningen
Bervillning. Det är i grund af
denna bade af theori och praxis faststäldte widsträckta
bemärkelse pä ordet Bervillning som jag tycker
mig med ali nödig tydlighet inse, att till exempel z
Schnds beslut skulle lika litet lagligen kunna ändra
det af 4 Ständ besiutne Reglementet för RiksgäldsContoiret
rörande ändamälet och sättet för den all,
männa Bewillningens anwändande, till Utländska
skuldens afbetalning, som sselfwa den af fyra Ständ
beslutne Bewillnings-summan. Jag tror icke akt
uägon Constitutions föreskrift eller någon Constitutions
praxis, skall kunna äberopas till förswar för
cn motsatt, eller inskränktare bemärkelse pä ordet
Bervillning; och den jag wägat framlägga såsom
den enda ester min öfwertygelse rigtiga, synes mig
af l8oo ars Ständer hafwa blifwit sanctionerad.
Hlvac» nan wet, att de frän Riksens Ständer afgående
underdäniga sä kallade Expeditioner,
hwaribland den äberopade underdäniga Skrifwelsen
är en, innefatta en redogörelse för Riks-Ständens,
i hwart och ett ämne fanade beslut; och alt när sä
mänga Sländs sammanstämmande beslut, som hwart och
ett
Den 14 November. 25
ett ämne efter Regerings-Lagarne fordrar, i en sadan
Expedition förekommer, intages det i Riksdagsbeslutet
, och ar Lag. Är äler de bifallande Ständens
antal mindre, än Regerings-Formen för det i
frägawara nde ämnet förestu siver, förekommer derom
ingen ting i Riksdags-bestnket. Det af z Ständ
fattade beslut, som den äberopade underdäniga skrifwelsens
siutmening innehäller, saknas aldeles i Riksdags
bestulet, och detta bewifar, om jag ej alltför
mycket misstag?^^-kfens Ständer ansägv
ämnet wara ^ 'elfsten icke kunna
af z. Ständ
Men om ocksä en Swe... inna
tillkomma, utan att wara wenrile, weri
ges
alla Lagstiftande Striid, och , ragne
rättigheten till Realisaiiouo.Pla'!en: g icke
nödwändigt innefattade ett Bnoi!>/ er jag
d»ck icke, efter mitt okonstlade säkk^ satser,
huru den äberopade slutmeningen rättiga
Herrar Banco-Futlmägnge att äta Pallig
heten
af en Realisakions-Plan, > .rr dem
i 180O ärs Reglemente förestrifw a inne,
fattade en 'ill summa och förde an statt,
än den som i Riksdags-beflutet ar sa^u-^; de tre
Ständen haftva nämligen i nämnde slutmening yrkat,
bibehällandet af deras BewillningSrätt, och
Banco författningarne, samt iakttagandet af
hwad Banco-Instructionen föreffrifwer.
Pä desta stal, och i händelse jag ej af mine
Herrar Med-Redowisores motskäl, i Utstottek eller
in Pleno, föranlates att öfwcrgä till en annan öfwcr
tp
-
Zk Den l4 November/
tygelfe, ogillar jag till alla delar den Herrar BancoFnllmägtiaes
älgard att hafwa ätagit sig werkställigheken
af en annan Realifations-Plan, än den Riksens
Ständer är igoo besinnat och fasistäldt och hwitken
ar den enda, som 1820 ärs Banco J'struction
förestrifwer; och >ag öfwerlemnar ät tillkommande
Herrar R^wisore/, att i fall denna Herrar BancoFullmlgtiges
ätglrd skulle i framtiden finnas hafwa
lill kyndat werket märkelig stada , dä taga ds
Malt steg, som Banco Jnstruc ionen>för ett af sädan
werkan ätfölidt '-andefrän Instructionen,
fö,estr, '
I äfligl har jag under läsningen af Herrar
Fullm gliges Protocoller, tyckt mig fi>ma någon
siags növw^ 'ghet af en frän Herrar Remi förer
tili dem ä vänlig,erindran, att sä wäl naturen
af all '.rättning, som den sjelfständighet för
Banco, , och Banco-Werket, hwilken alla Banco
För.,. ne äsyfta, och Med allt mö>eligk eltertryck
yrk> a det till en angelägenhet af största
wig'- Bancc-styrelsen afböja allt annat
inflytande der som härleder sig frän de för detta
Meck utfärdade Lagar.
Sedan uppä Heer Stats- Secreterare kolen,
dlaäs begäran, Kongl, Majrt, unoer den g October
nästledit är, detta ämne angående till BancoFullmägtige
asiätne Nådiga Skrifwelse. blifvit i
Iltstortet upläst, hrde Herr Stats-Secreteraren anfört
följande.- "Herrar Rewisorerne mäste noga e'indra
sig gränsorne för ivar gransknings ratt; den
sträcker sig endast till Herrar Banco-Fullmäg^iges
för,valkning, icke till Regeringens, och icke i l C.Nflitutionens
frägor. Det nu uplaste Nädiga Bref
Den 14 November. 27
wisar uttryckligen att Konungen, i kraft as Riksens
Ständers underdåniga ffrttwetse af den 15 Junii
1800 beflutit och fastställt den Realisations-Plan
som nu gär i wärkstalttghel; Konungen har icke öfwer
den förändrade Planen inhämta! Herar VancoFullmagtiges
Utlärande- Blott öfwer den srägan:
hurnwida samma plan kunde werkstNas med de upaifne
tillgångar, har Konungen funnit god hö'a Herrar Banco-^ullmägtige;
vco sedan deras yurand'deröswer blif.
wic afgifwit, har Konungen genom Nådig ffrifwekse
as den 4 Nowember samma ar. titlsändt BancoFullmägtige
desi samma dag utfärdade Näviga Rea,
lisations förändring till underdånig efterlefnad och
»verkställighet. Orden uti de äberopade Kongl.
Bref, äro sa tydelige, att meningen efter Herr
Stats Secreterarens underdåniga tanka icke kunde
sättas i fräga; Herr Slaks-Secrekeraren war desto
mer i tillfälle att sadant känna och pästä, som Herr
Stats-Secrereraren ä Emberswägnar, lågt hand mildetta
ärende. Wid sadan beskaffenhet, och da ingen
lärer kunna sätta i twifwelsmäl BancoFullmagtiges
ftyldighet att efterkomma hwad Konungen i kraft af
Riksens Ständers underdäniga strifwelfe i detta mål
förordnat; kunde Herr Stats-Secrekeraren ej annat
än protestera emot all öfwerläggning hos Herrar
Rewisorerne, i frägan om Realisations Planen; och
förwäntade af Herr Grefwe» och Ordröranden, som
älag, atr här bewaka ej blott Riksens S anders,
utan och Kongl. Majtts rättigheter, att icke häröfwer
tilläta någon Ventilation.
Hwarä Herr Ryttmästare» ^stlerlparrs sig sa,
lunda yttrat: "Jag känner ganska wäl, och kan aldrig
-
28 Den 14 November.
drig förgäta, att ingen har rät,ighet att gransta Kongl.
Majus göromål, bestin, befallningar och förordnanden:
Jag har och ä ej med ett enda ord granstat, eller
pirrat mig öfwer dem, men det ar min rättighet
och min pligt att gransta Herrar Fullmagtiges göromål
och Bestut: Det, och in.et annat har jag
gjordt.
Herr Borgmästaren 6revssmuttl hade instämt
tili Herr Stats-Secreteraren Kolenb!att8 anförande,
under förmodan, att denna fräga ej tillhörde Her---  rar Rewisorernes befattning.
Herr Bistopen Doktor lUttblom hade sig utlåtit,
det han ej annar kunde sinna an att Herrar
Banco-Fullmägtige haft en fullkomlig befallning att
antaga den nya Realisations Planen; och att i anseende
därtill, någon anmärkning wid Fullmagtiges
åtgärd härutinnan, icke af Herrar Rewisorerne kunde
göras.
Herr Ryttmästare» AZierlxarre hade anmärkt,
det han ingenstädes i Prowcollerne funnit, att Kongl.
Majtt besatt Banco-Fullmägtige werkstalla den nya
Nealisativns-planen.
I anseende dertill, att olika mening Herrar Ledamökerne
emellan, upstätt, om ordalydelsen uti Kongl.
Masits åberopande Nädiga strifwelse, af den Z Oktober
»8o2, huru wida nemligen deruti en owillkorlig
befallning innehölles, att gme Ständs underdåniga
Skrifwelse af den lZ Juni 1800 stulle för
Herrar Banco-Fullmägtige wara en gällande Lag?
ha
-
Den 14 November» 29
hade Herr Grefwen och Ordföranden, till winnande
af trygghet för misitag i denna wikttga sräga, och
dä Cancellie-Ut stöttet agde den förmän att räkna
Herr Stats-Secreteraren kotenblnä ibland desi Ledamöter
, som upsatt och contrasigncrat Kongl.
Maj:r afläme Nådiga Bref, och således säkrast kände
ordaförständer; anmodat Herr Stats-Secreleraren
akt, i egenstap af Stats-Sccreterare, vsficielt till
Protocollet förklara, egenkeliga meningen af Kongl.
Maj.ts högstberörde Nädiga strifwelse.
Hwarä Herr Stats-Secrereraren ^olendlaä
hade anfördr: Att Kongl. Maj:t, säsom äfwen sjelfwa
Brefwet urivisade, i kraft af ofwan äberopadc,
Riksens Ständers strifwelse, förordnat och befalt,
art realisationen skulle wärkställas esler den förändrade
plan, Kongl. Majit i desi Nädiga Bref af
den Z October 1802 Banco-Fullmägkige medelt,
sä framt de upgifne lillgängarne funnos tillräcklige.
Hwilket Herr Stars-Secreteraren icke droge i betänkande
atr bäde säsom Rewisor. och i egenskap, af
Sraks-Secreterare, förklara.
Zerr Grefwen och Ordföranden hade deruppå
törklarat, att dä igenom Herr Ryttmästare»
^Z1oi-tparr65 omförmäldre anförande en sädan fräga
blifwit till öfwerläggning framstäld: huruwida Z:»e
Ständs strifwelse, kan jämnlikt wära grundförfattningar,
blifwa en för Banco-Fulimägtige werkande
Lag, till rubbning af hwad Riksens Ständer förut
bestutit; och pröfningen af Herrar Banco-Fulmagtiges
i fräga warande äigärd, icke kan wärkställas,
utan att i sammanhang dermed först inga i pröfning,
3 v Den 14 November.
hmuwida beslutet af g: ne Stand kan werka förän
dring,
i hwad af de Fyra Riks-Sländen blifvit
Banco-FuIImagtige till werkställighet älagdt; sä anfäg
Herr Greiwen och Ordföranden denna flaga wara
af sä Constilulioncl beskaffenhet, att den ej tillhörde
Herrar Rcvisorernes befattning; och hwillen
således icke fick till öfwerläggning uptagas; ^äfwensom
Herr G efwen och Ordföranden fant sig deröfver
icke kunna afgifwa någon proposition.
Herr Ryttmäftaren ^stlerkparre hade ansett fig
harwid än ytterligare böra uprepa hwad han flere
gänger förut anfört, att nemligen Herrar Fullmägiges
Protocollcr ej gäswo anledning dertill, att Kongl.
Majus Skrifwelse innefattade befallning.
Zerr Grcfwen och Ordföranden hade derefter
lill Protocollet upläst följande: '^Förgäfwes
söie wi i Banquens häfder ett ämne af den wigt
och grannlagenhet som det wär upmärksamhet nu hax
eill föremal. Wio^ granskningen häraf inhaimas,
ärt alla Fyra Niks-^tänven genom sammanstämmande
Beslut, wid 1800 ärs Riksdag, antagit en Realisations
plan, samt att detta beslut blifwit, genom
Banco-Utskortets och Hemliga Utskottets d. 14 Juni
samma är utfärdade Jnstructioncr och Riksdags-Beslurek
af Riksdagens sista dast, d. 15 Juni, till werkllällighet
och efterlefnad af alla Fyra Ständen bekräftadr,
och medelst deras underskrift beseglat; men nu
församlade Herrar Revisorer finna icke desi mindre,
-ej allenast, art Hervar Bancs-Fulimägtige icke befordrat
>ill werkstalliahet, hwad deras principaler derigenom
dem föreskrifwit, utan deremot magit sig werk
-
Den 14 ^ Zt
ställighelen af en annan Realisations-plan, som tig
desi bcstaffcnhel frän den förstnämde husoudsakeligen
aswiker. Dä hos mig icke kunnat uppsta den lunka,
som stalie andre föreskrifter än de, fem i orden
tlig
wäg Herrar Fullmagtige emottaga af der s
Principaler Riksens Sländers Bai co-U sto'! , Herrar
Fnllmägtige kill werkstalliqhet föreläggas; yar
jag i öswerensstämmelse dermed, sorqfälligt sök> undanrödja
den twckan, som ordalydelsen af Kong!.
Maj:ts till Banco-Fullmagtige af den Z Oclobe' sistlidne
är, afiätne Nädiga Skriswelse hos mig «pwöclt
huruwida denna Nädiga Skriswelse innebär
en Herrar Fulimägkige i afseende pä den sednare
Realisakions-planen gifrvcn befallning; men Uplyst
genom det förklarande derom, Herr Stats-Secrcteraren
m. m. kdosendlLö, ä Embeiets magnar lill Prolocollek
behagat afgiswa, finner jag att min twekan
warit grundad-, och mitt hopp nu mera sörswunnit,
atk pä detta ställe icke något annat inflytande än der
som Banco-Werkets författningar medföra, skulle äga
rum; och sedan således, i stöd af gine Stånds underdåniga
Skriswelse af den kg Juni är 1802,
Kongl. Majit genom högst berörde Bref till Herrar
Banoo-Fnllmägtige af den 5 Ockober Modne ar, L
Näder stadgat och förordnat, det Realisationen pK
andra grunder, än Riksens Ständer fastställt, skulle
af Banguen werkställas, sa wida proportion emellan
reella Fonden och Sedelstocken sädant medgäfmo, och
Hwarom Fullmägtiges yttrande i näder äskades; angser
sag den deraf upkommande fräga , huru denna
Trenne Sländs Skriswelse kan uphäfwa och tillinkegöra
hwad olla Fyra Ständen gemensamt om Reakifakionen
fastställt, wara af den constimkionelle be»
flaffenhek, art mg som Revisor icke äger att twift
welsmälen derom nu anföra, såsom ett ämne,
hwarom Riksens Stander allena äga, att säwäl der->
öfwer, som Herrar Fullmägtiges aswikelse frän den
af Riksens Stander dem förestrisne Realisationsplan,
i ett sammanhang sig utlaka; men om Herrar
Fullmägtige, jämnlikt Kongl. Maj:ts Nådiga befallning,
mast antaga meranämnde underdäniga strifwelse,
såsom en för dem werkande Lag, hade Fullmägtige
icke destomindre kunnat och bordt ur ordalydelsen
af denna dem förestrisne Lag, hämta flere betänkeligheier,
i afseende pä dest egenteliga mening, dä
denna Lag skulle tjena kill grund för Fullmägtiges
förhällande och answar, och den genom trenne
Ständs Skrifwelse updragne rattighcien, icke kunde
sträcka sig widare, an der innehällek af densamma
lydeligen motsade de af Ständerne meddelte förestrifter,
i hwilka omständigheter Fullmägtige endast
till afwikelse derifrän således wörö authoriserade:
Fullmägtige hade sä mycket mera kunnat deras
rankar härom för Konungen i underdånighet framföra,
som dä underdäniga ^krifwelsen innehätler
det trenne Ständ till Konungen öfwerlemnat, att
efter inhämtadt underdånigt utlåtande af
Fullmägtige i '^anquen, hwilka dock hafrva
att Laki taga hivad Banco-Instructionen förefkrifwer,
widtaga mätt och steg till Realisationens
befrämjande, deras synes böra ledas den
följd, att rcke torr än Banco-Fullmägtiges underdäniga
utlåtande kill Konungen inkommit, uran först
derefter, widkoge Kongl. Majit de till Realisa io»
mens befrämjande nödige ansedde mätt och steg; hwilfet
äfwen deraf styckes, att Kongl. Majtt först efter
-
Ben i4 November» zz
ted erhållit yttrande af Herrar Fullmäktige, kerr
4 Nowember sistlidne är, lam dea anbefallde Realisations
- planen utfärda- Om Herrar FullmEgtige
inom denna tid, och i undcrdäniga Svaret pä
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrismelse af den 5 Octvber,
anfört underdäniga becänkiighcter, pä ett fatt,
som förenade med den »värdighet dem egnar, som
föra ratan i Riksens Ständers namn, den öppen,
hjcrtighet hwarmed laglydige Undersåtare nedlägga
deras bekymmer för en rältmis Konung, sä ar jag
sä mycket mera öfwenygad, att sädant med Nådigt
wälbehag blifwit ansett, som Kongs. Maj:t i Högstberörde
Skrif »elsen af den 4 Nowember , i Nädcc
behagat beskvarn de fä betänkligheter, Herrar FM--  mägtige den 5 October i underdånighet anfört. Äm»
UekS wigt och märllrga beskaffenhet kräsdc all möjelig
utredning, och jaa skulle för mycket mitzkänna Kongl,
Majus NLdiga tänkesätt, om jag skulle tilläta mig
att twisla, der ju Kongl. Maj:t äfwen sä wäl in«
säg nyttan af detta ärendets granstning, som Full-"
mägkigrs deri grundade rätt för bestämmandet af
dest förbindelser; med sädan anledning hade Herrak
Fullmägrige kunnat och bordt, fäsom betänkligheter i
underdånighet anföra, hurmvida tvenne Stånds
Skrifwelsen af den 15 Iunii 1822 om hwars existens
Fnllmägtige först af Kongl. Mastt erhäilit
kunffap, och som icke en gäng i denna stund befinnes
ibland Banguens handlingar , kunde anses stri»
dande emot de förbindelser i afseende pä Realisationen,
som alla fyra Ständen, genom Riksdags-Bestutet
af samma dag, i ordemelig wäg Herrar Fuilmägtige
älagt z ». enär denna Skrifwelse icke sed
mre
bjerhe
Band. M.
34 Dcn >4 November
narc
än Riksdags-Bestuket, emanerar; äfwensom i
sammanhang dermed, huruwida uttrycket: Realisationens
framgänI, i underdäniga Skrifwelsen,
kunde hafwa afseende pä någon annan än den, jom
samma dag pä RilsSalen blifwit sanclionerad, dä
någon annan, eller ny realisation, der icke omnämnes,
elter någorstädes war stäld i flaga. Willrädighet
hos Herrar Fullmägtige, synes äfwen bordt
hafwa uystätt i anseende lill Banco - Jnstrucrionens
efleriefnad, dä undcrdäniga Skrifwelsen utan förbehä!I
elier undantag stadgar, akt Zullmägtige hafwa
att iakttaga hivad Banco - Instructionen
söreskrifwer; och utan närmare uplysning, hade
Fullmägtige häraf kunnat laga sig anledning tunsta,
att Banco Jnstruclionen, som genom denna Skrifwelsen
således utan undantag blifwit bekräftad, afwen
genom densamma, till någon del, eller i afseende pä
den deri fasisiälde Realisafions-planen, blifwit uphäfwen
och förändrad. Ändteligen, och dä det sä
mycket mindre bordt undfalla Herrar Fullmägtige,
att genom den nu faststälde Realisalions-planen, rörelse-capitalet
blifwit förminskadt, i jemförelse med
den as Skänderne antagne, samt genom förhöjning
i Credit - Sedlarnes dewalwation, ett större belopp
deråt, mäste as de Skattffyldige wid Krvno-Utstylders
erläggande, Ulgiswas, som Herrar Banco»
Fullmägtire genom dest Ledamot Herr Grosthandla,
ren yttrande till Herrar FullmägtigeS
ProtocoU, dertill sätt en särskild anledning; sä anser
jag, det Herrar Fu -mägtige, med åberopande
as detta yttrande, jämnsördt med underdäniga Skrif,
treisens innehåll i afseende pä Bewillnings-rättighecken,
bordt denna wigstga omständighet Kongl. Maj:ts
Den 14 November. 3§
Nådiga upmärksamhet underställa. Desie Med flere
betäntlighcier, jon, i sammanhang härmed kunnat
upkomma, hade jag förmodat, del Herrar Fullmägs
lige stulle för Kongl. Maj:t i underdånighet hafwa
framsörr. Om Kong!. Majit funnit Herrar Fullrnägkiges
crindringar grundade, hade da ännu warit
lid, ail deroä lemna Nådigt afseende, och i alla
sali. hade Herrar Fnllmägtige upsylvt deras pligt,
att söka al! veu uplysning i förewarande wigtiga
ärende, son, pä dem ankomma kunde.
Dä jag anser det wara utön: all fråga»
att Zerrar Fnllmägtige af Rndderstapet och
Adeln, endast i underdånighet gifwit wika
för Äongl NastS Nädiga befallning, Utan.
allt afseende pä de irenne StändenS, till
stöd för densamma äberopade Skr ifwe! se, hade
jag wäntat, att desto 8ullmägtige skulle
lätit deras yttrande derom i prowcollet in»
ftyta.
Slutligen och i sammanhang med den wigtiga
staga som nu föremarit samt derutinnan erhällne
uplysningar, anser jag Mia säson, Ledainot af Ridderstapet
och Adeln, icke kunna undgä, att fästa
min upmärksamhet derwid akt sedan Ridderfkapet och
Adeln wid Resdagen r-8oo, jemte de öfrige Respeelive
Ständen, gjordt sammanstokter till utgörande
af en Förmögenhets - afgift tillen Realisation, hwar,
vid den dä antagne Nealisations-planens grunder L
förening med summans utstakande werkst lika pä bifallet
lill samina Realifations-plan ) hafwa likwäl,
Ridderfkapet och Adeln oalspordt, andra grunder
för
36 Den 14 November.
för Realisationen blifwit fasistäldle, men det af
Ridderstapet och Adeln i sammanhang med den förre
planen, mgifne sammanstött, icke deffmindre blif»vit
dertill begagnat. Följden af denna förändring
hwartill som sagt ar Ridderstapcrs och Adelns sammanstotter
afwen bidragit, har blifwit den, akt
ivid denna tidpunkt, dä annu Credit-Sedlarne alle»
na äro i rörelsen gängse, Ridderstapet och Adeln L
denna Myntsort, erlaggec en sjettedel mera i Krono-Utstylder,
an de, i öfwerensstammelse med dm
af detta Stand antagne Realisatlons-plan, sig ätagit;
uran att ens såsom Riks-Ständ kanna, hmav
lill denna förhöjning och Realismions-planens förändring
föranledt.
Detta förhällande» hwarom Herrar Rewisorer
af Ridderstapet och Adeln nu först pä detta ställe
i ordentlig wäg erhållit kännedom, synes wara af
den märkwärdiga beskaffenhet, att dä Ridderstapet
och Adelns Deputerade nu första gängen efter förändringen
af Realisations-grunderne, finna sig wara
församlade såsom Representanter för sitt Ständ, jag
för min del anser, det en icke yttrad upmärksamhcr
wid Leffe händelser, flulle utmärka en med händelfernes
beskaffenhet oförenlig liknöjdhet. Jag känner
altsörwal, att pä delta ställe är mig icke tillsiändigt,
<rtt om hwad i förberörde matto sig tilldragit, något
yttrande asgifwa, men jag har endast welat lata
i Protccollek inflyta den reserwakion, att min
lystnad harwid, icke något godkännande deraf innebar.^
äcrr prosten Doctor Noräin hade harwid
hemstedt, huruwida Herr Greswen och Ordföranden
-
Den 14 Nowcmber. z?
den i förberörde matto, kunnat ingä u<i en slags
wentilativn af ämnet, sedan des; upcagande rvar af
Herr Grefwen afstagit.
Men hwarä Zerr Grefwen och Ordföranden
förklarat: det endast den frägan: hururvida
Irenne Ständs beslut kan werka rubbning i hwad
Riksens Ständer stadgat? I anseende till dest Constiturionella
beskaffenhet, här icke kunde till pröfning
upkagas; och hwarom Herr Grefwen säledeS
bordt med allt yttrande innehålla; men dä Herr
Grefwen ansäg det wara ntom all fräga, att Banco-Fullmägliges
åtlydnad af Kongl. Maj:k i Räder
äskades, icke i afseende pä Dest Nädiga befallning,
utan i afseende pä det af z:ne Ständ till Kongl.
Maj:t gjorde öfwerlemnande; sä hade Herr Grefwen
ansett det wara en ostridig följd, att Herrar Banco-Fullmägkige
den skyldigheten äläg, alt söka fullständig
uplysning om innehållet och meningen af den
Lag, som jemnlikt Nädig befallning skulle tjena till
grund för deras förhällande och answar, samt att
Herr Grefwens häröswer yttrade tankar, följaktligen
icke ägde minsta sammanhang med förenämnde såsom
Constiiutionel ansedde fräga.
Till Cancellie-Ulskottets Protocoll, hade Hepp
Biskopen Doctor LänäKIom anfört: "I anseende
lill den första frägan, huruwida det war Herrar
Banco - Fuilmägtige lillständigt att wid Realisationens
utförande följa någon annan plan, än den
som Riksens Högloft. Stander fastställt, och Banco-Utftottet
till Herrar Fullmägkige meddelt; sä, eniedan
en sädan fräga ligger utom den krets, i
AS Den -4 November.
hwilken jag i egenskap af Banco-Rewisor har ark
p tra mig, anser jag mig icke deruti pä nägot fäkt
kunna mig inlära. Deremot kan jaa icke förbigå
att anmärka, huru Herrar Fullmägtige genom ett
Motsatt förhällande, ffulle hafwa blifvit satte i nödwändighek,
antingen kiyärt emot Ständernes afsigt,
att täta all realisation af Riksgälds - Sedlarne blifva
ogjord, eller åtminstone upstjutas till en asiägsnare
framtid, sedan för den af Riksens Ständer
saststälpe Planens utförande, enligt hwad Kongl.
Maj:t i D si Nädiga Skrifwelse af den Z Nowem«
ber igor täcktö förklara, oöftverwinnerliga fwärigheter
sig söretedk.
Riksens Ständer hade ivid Riksdagen igoo.
ansett Riksgälds-Sedlarncs Realisation sör oumgängeligen
nödig; Bancp-Ulstoktets, i detta ämne afgifne
yttrande utwisar, att, ester desi kanka, af Riksgäldssedlarnes
fortfarande gäilgbarhes under ett ostadigt
och »vacklande wärde, äfwen Banco-Werkers
ofelbara wanmagr more akt befara; hwaraf den följd
war naturlig, att Realisations werkställande ur alla
stal, för Herrar Fullmägtige blef en owilkorlig pligt.
Ehuru sättet dertill war föreskrifwit, sinnes
dock icke något sädant pvsilift förbehäll, att i händelse
Realisationen pä det föreflagne sättet icke stulle finnas
möielig, att Realisation dä borde afstadna.
Twerrom, enär hela Rikets, Stats.Werkets, Riksgälds
Contoirers och fielfwa Banquens wäl fordrade
att Realisationen ju förr desto heldre blefwe företagen.
hade efter min oförgripeliga ranka, Herrar Bantzö-Iullmägtige
icke bordt kunna undgå answarighet
om
Den 14 November. 3§
vm uti det stick, denna angelägenhet dä Lräkat och
dem förelagd blef, hufwud ändainälet af Riksens
Ständers förordnande, under ert fruktlöst afseende
pä den för »verkställigheten bifogade norme, af Banco
Fullmägliae blifwit äsidosatt, enär Banquens förmäga
till Realisationens företagande, enligt de af
Banco-Utstottet antagne gruuder, befans nöjagtig.
Jag kan säledes för min del icke instämma ml
någon flags anmärkning mot Herrar Fullmägtige
dcröfwer att Realijation, pä sätt som stedt, af dem
blifwit företagen.
Skulle jag tilläta mig nägon anmärkning sä
wore det den, som under läsningen af Herrar Fullmägtiges
Protocoll, icke kunnat undfalla min npmärksamher,
akt de, uti sine underdäniga yttranden
icke med all underdånig erkänsla och beredwillighet,
gatt Kongl. Maj:t till Realisationens skyndsamma
företagande ädagalagde nödiga omsorg och bemödande
till mötes, hsldst dä detta ärende, med Banquens
wälfärd stod i sä nära förbindelse; utan lwärrom,
uti sine underdäniga swar, sökt framlägga swärigheter
och stät till uppskof, som ester min öfwerlygelse,
och med afseende pä Banco-Utstotrets i detta ämne
yttrade tanka, icke ägde tillräcklig grund.
Herr General Lieutnanteu Liljekorn hade kill
Protacollet sig utlätit: som Herr Stats Secreterare»
kokenblaä har uplyst, hwilket ock af FullmägtigeS
Protocoller nogsamt bestyrkes, att detta ämnet är af
fädan beskaffenhet, att Let icke tillhörer Rewisorer
nes
-
4v Den !4 Nodembcv°
nes pröfning, sä har jag j egenskap af Rewisor, icke
häller nägoc yttrande art häröfwer afgifwa.
Herr Rymnastaren Grefwe ^amilton hade anförtr
Dä det äligger mig som Rewifor yttra min tanka
«m Herrar Fullmagnges förhållande, faller jag med
dem i samma brydsamma ställning; mig synes dock
Herrar Fullmägrige icke bordt underläta innan ds
Eko för Magten, göra Kongl. Maj:t underdånig
föreställning; det de funno sig bundne af Banco-för
fattningarne, inga i dest nädiga Befallning. Deras
answar hanstjuter jag till Sweriges Rikes tillkommande
Ständer.
Herr Hof-Junkaren von k^oMen hade instarm
Llti ^Herr Grefwens och Ordförandens afgifne yttrande.
Herr Prosten Doctor Korstin hade förenat sig
uti Herr Stats-Secreteraren Kotenblaäs, jamte Herr
'Borgmästaren Lrekvesmukls till Protokollet intagne
anförande.
Likaledes Ledamöteme af Hederwarda BondeStändet
^LN LonAtton och Lric Og^erlös; med tillägg
af den sistnämnde att dä han e) funnit stal till
anmärkning wid Herrar Fullmagliges förberörde ät.
gärd, ansäge han sig sä mycket mindre tillständig!
att göra anmärkning wid det Kongl. Maj:t, af
Landsfaderlig ömhet för sine Undersåtare i näder
läckts förordna.
Herr Grefwen och Ordföranden förklarade
Leruppä, del hade Herr Grefwen lill Cancellie-Ukstottets
nu
Den 14 November- 4i
«
uu upläste Protocoll, anfört de stäk, som föranlätik
honom akt därstädes magra deliberation i förewaran»
be fräga; rinder äberopande hwaraf Herr Grefwe»
tillkännagaf, att icke eller nu, nägon öfwerläggning
derom, och nägon derpå följande proposition, kunde
aga rum; men att det föröfrigt war herrar Ledawöterne
af Räkenskaps-Utslkotter obetagit, att lika med
Cancellie-Ukskottels herrar Ledamöter, till Protocollet
yttra fine rankar i detta ämne.
Herr Friherre koste anförde till Protocollet:
Med fullkomlig .för hwarw , mine Medbrö
ders
öfwertygelfe . '">°Fullmägtige6
förhållande, dä de ä r«-ingått i der
sednast nädigst föreflagne Nealifakio.'s sättet, anser
jag likwal för min enskildta pligt, iv den befattning
jag ä mitt Ständs magnar nr,innebar, ätt i
Promcollet förwara följande anmärk'" " ' "ch min
derpä grundade tanke.
Wid Riksdagen 1800. öfweren .ksens
Ständer, om ett sätt art realisera R .'ontoi
rets
Credit Sedlar, hwilket fäkt , sä gil idet
hos alla Fyra Ständen godkände R, sbestrucr,
äger fullkomlig sanckivn af Lag, och blef det äfwen
omedelbarligen för Banco-Fullmägtige, genom upfyllandet
af den nödwändige formalitet, a!t dem såsom
rättesnöre förestrifmas, i det af Banco Ukstot,
er för dem utfärdade Reglemente. Enligt detta
Riksens Ständers enhälliga beslut, skulle Realisationen
af ^ delar af Sedelstocken, af Banque», förrättas,
skyndsamt, och pä en gäng; dewalwationen
skulle ej öfwerstiga En Sjettedel eller 20
Prv
-
42 Den 14 November.
Procent; för en tredjedel af Sedelstocken stulle Banquen
utgifva Courant-Sedlar atk inom 15 är inlösas;
för att anskaffa 4 och ^ Million i Silfwer
till den skyndsamma Realisationen, bewiljade Riksens
Stander pä o.-ne ar en Skatt af all förmögenhet i
Riket; till Courant-Sedlarnes inlösen, anstogos
Zoo,oc>o R:d. ärligen i iZ är, af den allmänna
» Bewillningen; och Reglementet för Banco-Fullmägtige
stadgade uktryckeligen, att Realisations-Fonden
borde wara förwandlad i Silfwer, innan Realisationen
finge as Banque», företagas.
Hwad jag. nn anfö^ ^ehaller huswudsakelr--  gen, hwad^r' .areuchatlons'Werket ar BancoFuUmagkige
pa det högtidligaste, och tillika tydeligaste
satt förestrifwic af Rikets Fyra Srand,
hwilkas cnstännnighet och enligt wär Statsförfattning
fordrades, sä wida Realisationen warMrbunden ej allenast
med der ,'arstilda Bewillning so>n i Silfwer
stulle „t( utan ock »ned den Allmänna Bewillningen,
> affceride pä Courant Sedlarnes inlösen.
Han ongl. Maj:t behagade nu sedermera
inhämta Banco-Fullmagkiges underdäniga yttrande,
i afseende pä ett Realisations sätt efter helt andra
grunder, ej ärnadt alt »verkställas pä en gäng, men
lika nära förbundit »ned Bewillninqsfrägvr; heldst
bade första ärets redan upburne Förmögenhets afgift
stulle utgöra ett ibland Medlen och Fonden till 4
Procents SedlarneS inlösen stulle hännas af Allmänna
Bewillningen, samt dessutom den af Riksens
Ständer stadgade 20 Procents dewalwationen här
w ar med zo procent till förökad, hwilket wid en Rea
-
Den 14 Nowember 4Z
lisation ej möjelig och ej päräknad att werkställas
pä en gang, mäste medföra en af Riksens Ständer
ej samtyckt förhöjning i Contributionerne, med tiden
fanste något mindre och mindre, men i början gansta
betydlig.
Enär en sädan Realisations - plan ej allenast
olik, utan ock' i de ömtäligastc grunder helt annan
än Riksens Ständers, blef till Fullmägkiges utlakande
i hwad Banquens ätgärd derwid kunde röra, remitterad,
kan jag för min del ej annat finna, än att det ej
behöfmes mer än samma underdäniga upriktighet
som Banco-Futlmägiige förklarat sig, (i ProlocoUet
förden 21 Inkilä wara förwisiade att RonglMaj-t
skulle fordra och ölsta i afseende pä de
erbudne säkerheter till en Silswer-sond, för art genast
wid sörsta frägan om ett nytt Realisations-sätt lill Hans
Kongl. Majit i underdånighet inberätta den sanningen,
att de alldeles saknade fine principalers tillätelse, att
inga uti något annat sätt, än det som agde de 2.me
kännetecken af ett rättesnöre för Fullmagtige, att
wara af aila Fyra Ständen faststäldr, och att wara
genom alla nödige formaliteter Fullmägtige meddelt.
I följd af denna min öfwertygelse anser jag
mig skyldig atr yttra min förundran huru Fullmäg.
lige kunnat åberopa de ord i 1701 ärs Banco-Jn,
struction, som lemnar nllständ att göra, afseende
mera pä afstgten än ordalydelsen af gifne föreskrifter/
enär ett sundt begrepp om Författningars
helgd, nödwändigt mäste victera, att ett slikt
godtycke» i afsigters uttydning, tillätit för nägon wiff
period, aldrig kan lämpas till hundrade är sednare
44 Den 5 4 November.
gifne förestlifter, af dea klarhet i ord, att de förekomma
all uttydning af affigkerne.
Dä jag uti Hans Majtts Nådiga Skrifwelfer
till Banco-Fullmägiigs, innan de i det nya Realifanonssättet
ingingo, ingenstädes funnit orden eller
uttrycken af en giftven Befallning, kan jag ej haller
underlåta att anmärka, huru i unn kanka obefogat
det warit, att Fullmägrige lätit sädane ord i sitt
Prokocoll för den 2l:ste Juli inffy a- Jag har i
desin Hans Kongl. Mattts Nådiga Skrifwelfer ej
lunnar igenfinna någor ulkrpckeligare ordalag, än en
erindran kill Banco-Fullmagst e, alr de skulle blifva
Kongl. Majtt och Riker answarige för afl den wada
och äfwenkyr, som igenom beräukligheter emot Realisationens
werkställande, kunde i Rikets alla Penningeförwaltningar
upkomma.
Mig synes arr Fullmägtige lätt bordt inse, att
det answar hwarrill de under en rärtwis Styrelse
kunna ställas, ej möjeligen kunde wara annar än
lagligt; art denna lagliga answarighet äger rum,
antingen omedelbarligen inför Deras Principaler Riksens
Ständer, eller enär de ej äro tillstädes, inför
Hof-Räteen, i wisia utstakade fall, och uppä föregången
Nennsi ifrän Reviforerne; och att Fullmägrige
aldraminst bordt befara, der Penninge-Förwalrningarnes
wada och äfwentyr kunde dem lageligen ril!
last läggas, enär de med sine Principalers tydlige
och formelle föreskrifter kunde styrka, att det genom
Riksens Ständers enhällige beslut widkagne, i Riksdagsbestuter
intagne, och genom Banco-UtstotteksFullmägtige
till efterlefnad meddeldke Realisations-sätt,
war
Den 14 November- 45
war det enda, som blifwit till någon Banquens åtgärd
hänstjuiic.
Da detta flat, af förestrifternes tydelighec och
laglighet, är i min tania sä tillräckeligen talande emot
Herrar Fulimägkiges förhållande, och dä jag aldrig
ett ögonblick kan lemna rum ät den lankan, akt Hans
Majit stullc med misshag uptaga uprikligheten af en
Corps, eller ens af enskild Person, som i underdä»
nighel ädagalägger sin skyldighet att ej wika frän
det som för densamma är Lag i sä anser jag för
min del öfwerflödigk att framställa nägon widare an»
märkning wid de stät Fullmägtige för sikt gifne samtycke,
med görlig skicklighet upgifwit, än den, akt
desse stal synes mig wara sädane, hwaröfwer Riksens
Ekander wid sednaste Riksdag ej, mig wetcerligen,
gifwik dem tillstånd att ä Banquens magnar
i ringaste pröfning inga. Skulle äler såsom stal för
de Fullmägriges förhållande anföras de g Eländens
updragande ät Kongl. Maj:t att göra jämnkningar i
den af Riksens Ständer fastställde Realisations-plan,
sär jag allenast smara: att Fullmägtige ej någorstädes
siel fine anfördt detta updragande säsom stal för
sikt samtycke, och att de förmodeligen ej tillcrodr sig
att det anföra, enär det af Ridderstapet och Adelns
tryckte Prokocoller befinnes, att detta, alla Fyra Ständen
wisserligen lika nära rörande Riksdagsmäl, warit
hos Ridderstapet och Adeln sörbudit att ventileras,
och delta Ständs beslut deröfwer, således för
Fullmägtige saknats.
Men om jag ock för ett ögnablick kunde medgifwa
Herrar Fullmagtiges rättigheter, att samtycka
kill
46 Den 14 Nowember.
till Banquens ätgärd wid den nya Realisationen»
sa upkomniv likwäl a:ne Betänkligheter af mycken
wigk. Den ena: huruwida Fullmägtige haft tillräckligt
afseende pä BanquenS bestånd, och sakerhesen
för densamma arc med Realisaiionen Uthäcda,
dä de, såsom fullgoda för Silfwer, antagit ätskillige
förbindelser pä annu utom Riket warande
redbart mynt? Och den andra: huruwida Fullmägrige
handlat likmätigt sin pligt dä de vem antagit,
oaktadt Fullmägttge, (enligt Protocollet af d.
21 Juli) formeligen erkänt, att dem ej undfallit,
huruledes, enligt den uti i8os ärs Reglemente meddelte
föreskrift, hela Realisations-Fonden borde wara
förwandlad i Silfwer, innan Realisationen singe
af Banquen företagas, och atl samma förehäll ännu
uttryckeligare blifwit gjordt uti det underdäniga betänkande,
som Banco-Utskotret wid sista Riksdag,
jemte en projecrerad, men sedermera ej antagen Realisakions-plan,
afgifwit? Huru Herrar Fullmägtiges
förhällande, under denna sednare synpunkt betraktad,
bör anses, synes mig, ehuru ogärna, jag säger det,
pätaqligare än jag skulle önska. Betraktas det äter
under den förra synpunkten, sä kan jag ej annat finna,
an ait Fullmägtige olofiigen litat pä slumpens
bistånd, dä de ansett säkre såsom bekommit Silfwer,
utländska Contoirs-Obligationer, hwilkas säkerhet
likwäl ofta mäste bero af händelser, dem ej den klokaste
kan förutse; och en förbindeese att prestera Piastrar,
hwilkas införande i Riket till behörig nd,
kunde af haf och stormar till intet göras; att Full»
mägtige salunda öfwerskridit försigkigheter, da de för
händelfernes inflytelse blottställd ett werk, hwars
Credit beror af de redbarheter det har, ej af dem som
san
Den i4 Nowember 4?
sannolikt kunna förwämas. Jag finner mig således
om u i den obehageligaste belägenheren, akt sedan
jag först nödgats ogilla Herrar Fullmägtiges förhållande
såsom icke behörigt, äfwen nödgas ogilla der
såsom saknande klokhet; och jag för min del öfwerlenmar,
med anledning af Högloft. Ridderstapets
och Adelns Prococolls Urdrag af den n Junii
1820 till nästkommande Herrar Rewisorer, som närmare
kunna pröfwa söljderne af detta förhållande,
att dömma hwad härwid lagligen bör tillgöras.
Sluteligen hemställer jag, huruwida en Ledamot ibland
Banco-Fullmägiige, kan as de öfrige wagras
att bilägga sin särffildte ranka i ämnen, hwaröfwcr
de ej ansett sig ffelfwa vbs»fogade att afgifwa sitt ytrande.
Uti Fullmagtiges Prorocoll finnes ett exempel
af sädan beskaffenhet. De stäk till ett slikt wägrande
hwilka deruti finnas wara gifne äro i-o Att
särstildte bifogade yttranden åsyfta alkid någon granst,
ning af pluraliietens beslut samt Värpa grundad ändring
i samma beslut; och 2:do Att Banco-Fullmägtige böra
undgä att uti allt det som angar Banco-Werkers
sörwaltning dertill wäcka någon anledning a annan
ort, än hos Riksens Ständers Banco-Mstott. Jag
för min del tror, att till hwar och en som är styl--  did akt gifwa det, en aldeles lika rättighet att lemna
sitt yttrande, det mä åsyfta eller ej äsyfta en
grannstning af pluralitetens Beslut, hwilket äfwen
möjeligen kan förtjena, att pa behörigt sätt ändras.
Jag tror äfwen, att den enftildke Ledamotens utlåtande
i förewarande Casu, ej hade wäckt mera anledning,
kill grannstning af Banco-Werkers förwsltning
ä annan ort än hoS Banco-Urstottet an Banco
-
43 Ben l4 Norvembev
Fullmagtiges pluralitets egit utlåtande ä samma ork
kunde wäcka.
Kan en pluralitet yttra sig i sa wigtiga ämnen,
sa mäste en enstild det kunna: alla »näste wara lika
kallade atk uplysa den sam önstar uplysningar; alla
lika berättigade, att i ett och samma ämne, för den
frågande framlägga sina sivar; och jag tror, akt ju
mera wigkigt och Riksvårdande ämnet är, desto strän,
gare wigtigt förehäller sig den som ej rwekar att
inför Thronen frambära sin skiljaktiga öfwereygelse.
Om besia slutsatser arv grundade, sä synes mig
följa, att Herrar Banco-Fullmagtige borde manligen
erindras, att ej nägon Ledamot mätte förmenas, atk
wid ett allmänt utlätaude, om han sä will, bifoga
sin skiljaktig» mening!
Och förenade sig Herr Baron kosle jämwäl
uti Herr Grefwe» och Ordförandens wid stulet af
desi yttrande till Cancellie Utssottets Prokocoll, säsom
Representant för Högloft. Ridderstam och Adeln
gjorde Reserwation, a t desi tystnad pä detta ställe,
öfwer Bewillningens förhöjning, igenom dcn förändrade
Realisations planen, icke mätte anses innebära
något godkännande deraf.
Herr Dirccteuren von Stockenström anförde:
Dä Herr Stats-Secrekeraren och Commendeurcn
stotendlaä förklarat, alt Kongl. Majus Nådiga
Bref af den Z Oktober sistlcdit är, titl Herrar
Banco-Fullmägtige, war en befallning rörande grunderna
tiis dcn nya Neatisations-planen som Kongl.
Majit i Näder funnit godt att stadga sch förordna
samt att det således allenast tillhörde Fullmägtige
afgiswa deras underdäniga sivar, om
icke Realisation af Riksgälds - Sedlarne med ds
Den i4 November- 49
i Näder uppgift,e tillgångar kunde, enligt de för
Bancc-Förwalrningen i Allmänhet stadgade Författningar
och Jnstructioner werkställas; sä anser jag
mig, svin enskild person betraktad, ej tillständigt, att
om denna Realisation-Plan »ventilera, stadse wan ifrån
min ungdom, art som en trogen och Laglydig Underste,
med »vördnad och undergifwenhet emottaga en
Nådig Konungs bud och befallningar. Men dä jag
ägt den heder och dyrbara förtroende, att blifwa
wald inom Ridderskapet och Adelns tredje ClaA som
Revisor, och i egenskap deraf ej bör eller kan dölja
min förundran deröfwer akt Herrar Fnllmägtige afwillt
frän Banque; s Grund Författningar och 1820
ars Reglemente och föreskrifter, i synnerhet hivad dek
första Riks-Stänvet Rivderflapet och AdclenS rättigheter
beträffar; sä får i anseende kill skälen harwid
till widlyfligheis undwikande, åberopa Herr Lagmannen
Grefwe (IzstlenborAs ingifna dicramen i detta
ämne, hwarmed jag mig conformerar, och hwilket
yttrande, för min tillfredsställelse i egenskap af ombud
för mine warde principialer, jag anhäller mätte
i Protocollet inflyta.
Herr Cancelli Rådet ^älarkwtli förklarade:
Jag anser mig blott ,om en as Ridderskapet och
Adelns walde Rewisorer kill öfverseende af BancoFörwalltningen,
och finner säledes för min enskildt»
del har icke stallet till nägon Reservation af Ridder»
skåpet och Adelens ratt ivid Niksdagmne,
Herr Longi- Zof predikanten Oi^rön och
Zerr prosten Doctor kjellin, sunno för deras
del,
Fjerde Band. IV
-
50 Den 14 November
del, att jemlikt Herr Stats Secreterare» UolenblaäZ
lill Cancellie-Utikolteis Proroooll afgifne yttrande,
någon wentilation i söreirr,rande ämne, hos Herrar
Revisorerne icke bör fä aga rum.
Zerr prosten Doctor kukrmus fant sig aga
sä Mycket siorre anledning alt uti denna fräga instämma
mea Herr Stats Secreteraren UokenbIa6,
till gillande af Herrar Banoo-Fultmägtiges äkgärd,
som den af Kongl. A.'aj:t i Näder fastsiätde Realisations-Planen
war i Lek närmaste öfwerensstammande
med den Plan, som Riksens Ständers Banco-Utstolk
föreslagit.
Uti Herr Doctor körwi förberörde yttrande,
förenade sig Herr Rådmannen KUIIanäar, med tilläggning
derinne, det ansäge Herr Radmannen förevarande
amne af sädan beskaffenhet, att någon
wentilation deaöfwer icke bör aga rum.
Herr Grosihandlaren klkstranc!, ,emte Ledamöterne
af det Hederwarda Bonde-Ständer instämde
uti Herr Stals-Secreteraren Uotenlckasts anförande.
Hwarwid ock asta widale yttranden i förrberör»
de ämne uphörde»
Af de list öfwerläggning uptagne ämnen, hade
Cmlccllic-Utskottet dernäst undrr öfwcrwägande före.
halt dm ockra fm cte i, furuwiLa det kunde wagras
en Ledamot bland Baneo-Fullmagiige, att tvid deras
-
Den i4 November- 5»
ras till Kongl. Maj:t afgäende underdåniga stvar,
fä bifoga desi särfkildte yttrande.
Deröfwer hade Zerr Ryttmästare» ^älerLparrc;
anfört, det funne han den wanltga rättigyeten
för Ledamöter inom alta andra Werk, att bifoga
sine yttranden »rid pluraliletens Beslut, afwen
böra gälla för Ledamöter i Banquen, och alt ingen
Lag motsäger det.
Herr Grefwe» och tvrdföränden hade sig
Mlätit:
Dä Grosihandlaren ^sxlunä war lika berättigad
som de öfrige Herrar Banco-Fnllmägtige att aflemna
desi underdäniga swar u^pä den af Kongl.
Maj:t till Banco-Fnllmägtiges befwarande i Nader
framsiälde sräga, sa kunde ej denna rättighet deraf
förringas, att hans tanke ej wann pluraliletens bifall
; och dä han önjkade, fä densamma, jemte Fullmägtiges
swar, Kongl. Maj:t i underdånighet understäld,
borde bet honom sä mycket mindre af Herrar
Fullmägkige hafwa blifwit wagradt, sorn ej någon
Lag fädant förbjuder, och Fullmäglige derigenom
lagt hi»»der i wägen för Kongl. Maj.t att kärr»
na Fullmagtiges olika meningar i ett ämne af den
wigtiga beskaffenhet, akt desi uplysande och uiwcck- ^
lande ej i »agot afseende warit öfwerflödig.
-Zerr Theologie V roses sorén Doctor kViKman,
hade yttrar: ''Art, wid afgifande af oer
underdäniga Uttalande, rörande Finance-planens »verkställande
Kongl. Maj:t i Näder äskat, det blifwit
en
Z2 Den »4 November.
en Ledamot förment, att lara sin särskilda tanka
medfölja Expeditionen, finner för min del jag besynnerligt.
Jag kanner allkförwäl den owilkorliga
pligt för mig ä hwad ställe nägon publique befattning
eller tjenst ar mig updragen, alt utan marguerat)
Zistentus, underskrifwa pluraliketens beflut;
men orsaken härtill ar ock utsatt, den nemligen, akt
en sadan Ledamot har förswar för sin ranka i Protokollet.
Sä snart en sak af den beskaffenhet expedieras,
att den ingär till Konungen, antingen genast,
eller genom infordrad förklaring, framlagges
alwen genom medsändandet af sädant Prowcoll, den
stiljaktiges tanka, och han njuter dä detta förswar
för den samma. Denna fägnad och rättighet har nu
warit Grosihandlaren ^splunst, genom ofwanberörde
Fullmäg iges steg, förnekad. Men ej blott detta
, har härwid fäst min upmärksamhet. Konungen
hade i Räder anbefalt Herrar Fu >mäg iges utlätande.
Icke war denna befallning med undantag
af Grosihandlaren ^8plunä Borde icke äfwen dä
han yttra sig? War det icke bäde desi rättighet och
skyldighet, och har han wäl fatt njma den ena, och
upfylla den andra, 'da desi yttrande endast är en död
bokstaf i ett sturm Archiv? Utan applikation af
närwaraäde cslus, wägar jagj tryggt be>a a, att
rrägon gäng kunna en eller fleres serffildte tankar
wara wida grunbeligare, än pluralirerens beflut;
och kunde icke pä detta fält, den grundeligaste mening
blifwa dold för Konungen; för Konungen som
dock utan undantag frambefalt den? Icke heller kan
den inwändning gälla, att den serskttdte meningen
kunde wara hard och störande, ja till och med straffbar.
Deröswer äro ej i flitt fall de öfrige mebvo
te«
-
Den !4 November- 5Z
terande Domare; hwar och en för sitt egit votum
answarig, har deraf heder eller stam, näpst eller belöning
af Rådigt gillande. Att den särstildie tankan
möjeligen stulie werka till ett annat beflut au
pluralitekens, är ett sa däligt motstäl att det knapt
ma nämnas. Ankommer icke sädant pä Konungens
wisa pröfning, och om det more af den dryga halt,
att det hos Konungen präwalerade, sa stnlle jag anse
för brottsligt ack hafwa medwerkat desi undanhällande.
Jag har sett, att i Banco-Utstotket någon
gäng det blifwit wägradt ett särstildt votum
att medfölja till Hemliga Urstoktet z jag är deröfwer
ej Domare eller Revisor; men det torde tillätas mig
namna, att afwen härwid wore de stal gällande, att
Bonde-Ständet dä ej ännu ivar deltagande i Banco-styrelsen
och alt calculer och upgift af det som i
Banque» borde wara hemligt, icke borde upgifwaS
till personer, som dermed ej ägde minsta befattning.
Jag har deremot funnit, att enstildle vota medföljdt
Banco-Iltstottels Be änkande till Plena, i de Ständ
hwilka Banquen dä tillhörde. Nu ar sädant förment
till sjelfwa Konungen; och icke kan wäl nägonsin
den tanka hos någon upstiga, att någon, ja
den aldra hem igaste angelägenhet, kan undanhällas
Konungen, som med den nogaste pröfning, efter
den nogaste kännedom, stadgar och förordnar, äfwen
här, till allmän säkerhet och sällhet. Betraktadt säledes
ifrän hwad synpunct som hälst, kan jag ej annat,
än finna ofwannämnde mer oryförmäldte wägrande,
att läta Grosihandlaren ^splunsts votum
komma till Konungens Nädigste kännedom, wars
anmärkningswärdt.
Herr
54 Den 14 November.
Herr Skaks-Secreteraren Uoscnblasta yttrande
lill Camelie-lllstottets Prokocoll, war af följande innehall:
nian mäste, i frågor vin uklätanden till Konungen,
noga urstilja emellan dest Collegier och Embetsman
samt Riksens Ständers werk. De förre
öro Konungen redowisning stylvig för sine gsöromäl
och Konungen wäljer, as vUrade olika tankar lika
lätc en enda Ledamots, som Pturalitetcns tanka.
Men annat ar förhällandet med Bonc0kFullmägtiae.
De redowifa för Riksens Ständer, eller Herrar
Rewiforer. Deras utlåtande, helst i sä bestaffad
fräga, som denna löser eller binder, och ager något
»val emellan pluraliteeens eller minoritetens tankar
icke rum. Banco-Fullmägtige hade således efter
Herr Skats-Secreterarens kanka, icke felat genom
veras wägrande att lata Grosshandlaren Hckplun^
särskildta votum medfölja deras underdåniga Utlåtande
utan twärtom iattagit hwad med ordning, och espriten
af Vanco-styrelfen instämmer. Dä Grosshandlaren
njuter den rättighet till godo, att i Protokollet
förmärs sina tankar till Rewisorers och tillkommande
Banco-Mstkotts kännedom, har han erhållit ail
den tillfredsställels», han ägt skäl begära.
Uti detta Herr Stats-Secreteraren Kolondlasts
yttrande, hade Herr Prosten Doctor torstin och HerrBorgmästaren
ärekvesmiibl instämt.
Herr Biskopen Doctor Isinciklom hade anfört:
I frägan om rättigheten för Ledamöter, äfwen inom
Banco-administrationen, att »vid infordrade underdåniga
Utlätanden bifoga sine, ifrän pluraluetens
turning afrvikande, särftildle tankar, förenar
Den 14 November. Z5
jag mig sä mycket mera med hmad Herr Stats-Se»
creteraren och Commendeuren KotenKIa6 berun anfört,
som jag anser Riksens S'anders De, uterade
allena wara de, som med fu l kännedom af Banqnens
tillstånd, kunna bedöma Banco-Fullmägtiges,
med afseende dera, mer eller minore grundade V'lc«
tanden. En eller annans berun hyste särstUdte mening
blifwer till hans antingen jusiisicarion eller answarighet,
uli Banco-Fullmägtiges Protocoll förmå»
rad; men skulle alltid utan emvamäl, någon gäng
äswen rilläfmentyrS lill stada för Wreket, och dsi
administration, underkastas annat omdöme an det,
jag för min del, uri Banquens inre hushällning
anser för det enda tillbörliga; och >ror säle e^, och
inrill dest Ständerna derom annorlunda stadga , mig
böra läka Vermil) bero.
Zerr Ayttmästaren Greftve klawiltor»^ hade
till alla delar förenat sig uli Herr Biskopen Doctor
Länsibloms anförde yttrande.
Herr Rvttmästaren /rälerlxarrs, hade deruppå
,örklarar sig ej under denna synpunct pasma
betraktat i fräga warande ämne; och mar derföre sL
mycket willigare att assia ifrån sin häröfmer gjorda
anmärkmng, som han fant, att da enffildta vqts
bifogas Collegiernes underdäniga Utlatanden» sadant
ftedde uplvsningsmis; men att sädane Ukläranden
ifrän Banco - Fullmägtige, moro af en hel
annan beskaffenhet. Likiväl hade Herr Ryttmästare»
ansett det ej kunna medföra nägon stabtig werka»
för Banquen, i händelse ingen Lag detsamma förbjuder.
sAämn
-
56 Den 14 November.
Jämnlikt Cancellie-Uistottets pluralitet, skulls
således den wäckte frägan, om anmärknina a Hervar
Banco Fullmägtiges asstag för Herr Grosshandlaren
^lplunst, a k fä dess särstildte mening -vid
Herrar Banco Fullmägtiges underdäniga uilätande
bifogad, förfalla.
Zerr Kongl- Zof predikanten vreten förenade
stg med Herr Skacs-Secrete>aren kolenblaä
och Herr Biskopen Dockor Lindblom; killade endast,
atk Herr Grosthandlaren Asplund yttrande till Protocollek,
sä mycket mindre kunde elier borde äksölja
Herrar Fullmagliges allmänna yttrande, som det innehåller
ämnen, Calculer och Deductioner, hwaröfwer
Konungen alldeles icke i owannämnde nädiga
striswelfe östat wederbörandes underdäniga tanka.
Db ecteurkn von Stockenström och Herr
prosten Doctor kellin instämde uti Herr Brstopens
Dockor länclbloms osman anförde yttrande.
Herr Theologie proffestoren Doctor
man,-örbles wtv dep tttl Canceiie-Utstollets Prolocoll
yttrade tanka. ,
äerr TanceMe Rädet /rstlerbetst, anförde:
Jag rnftammer lill alla delar med Cancellie-Ulstottets
pluralitet, och det, sä i anseende till de stal
Herr Gcefme charsten anfört till Herrar Fullmägtiges
P.okocoll, ,om till dm under Cancelli-Mstotteks
öfwerläggning grundeligen uprölkade stillnaden emellan
Kongl. M>j:t och Rikets Collegier, samt Riksens
Ständers Werk. Om Herrar Banco - Fullmag
ri»
-
Den 14 November- Z7.
lige tillätit en enda Ledamots särskildta tanka, biläggas
till sitt underdäniga sivar till Kongl. Majit,
synes mig att de medgiswit en, emellan Plurariictens
och samma Ledamots tankar, möjelig oplion,
hwilket esler mitt begrepp ej kan förenas med
deras ansivariga pligt, och grannlagenheten af det
kall dem, kill bewakande af Banquens ärender, är
updragit, som endast af Riksens Ständers Deputerade,
rätteligen kan granstas och bedömas.
Herr Friherre roslen, i sörewarande sräga
hyste mening, finnes uti >. . anförde yttrande
intagen, som Herr Baron sig äberopave.
Herrar Rewisorers pluralitet, hade i förberörde
matto, förenadt sig om Cancellie-Ukjkoklets öfwer
delta ämne fattade mening, som, uppä gjord proposition
af Herr Grefwen och ordföranden, r Protokollet
skulle intagas. - - - -
- r - e r
Den 18 Nowember
Herr Friherre kkotenfiane och Herr Friherre
kosle fränwarandc.
Af Cancelie-Utskottets Protokoll för den i6 uti
innewarande Mänad, som uplästeS, förekom till öfwerwägande,
samma Utskotts hafde öfwerläggning
vm grunderne och beskaffenheten af den calcule,
§8 Den 14 November
som
i afseende pä proporiionen emellan reela Fonden
och Banquens Utelöpandej Sedlar blifwit upgjord,
och hwarä Herrar Banco-Fullmagkige grundat deras,
vm Rikgälds-Sedlarnes Realisation infordrade underdäniga
utlåtande
Herr
L^yttmästaren ^cklsrsxarrs hade deröfwer
sig utlälil: Jag sinner att den af BancoJnstructionen
föreffcefne proportion emellan Silfwer
och Sedlar, icke är iaktagen emedan Sedlarnes
mangd är ' ' " -en probabilicets-calcul, den
väml!' a^Riksgälds-Sedel Massan,
skulle ^ > ^calsieras. Likväl war det Banquens
skyldighet första Realisations dagen, att gifwa ut
Banco-Sedlar för hela Sedel-Massan, till hwad del,
eker om den hel och hallen presenterades; cch i förhållande
till hela denna Banco Sedel-E rimma, har
Banquen, efter hwad jag kunnat inse, icke Silfwer
lill den af Banco-Jnstructioneu sörejkrefne P oportionen.
- - - , -
« H s - SS s
Zerr äof-Iunkaren IckoWen hade anfört: Dä
Herrar Fullmäglige den 22 October 1802 u>idfätt
Kongl. Majns Nådiga Förordnande om Realisationen
med den frägan: Om den icke med de föreslagne
tillgångar kunde, enligt de för Banco-Förwaltningen
stadgade Författningar och Jnstructioncr, werkstallas?
Synes pluraliteten af Herrar Fullmägtige, uti sitt
utlåtande, icke haft nog afseende vä de grundförfatrnrngar,
som för Banquen af Riksens Ständer pä
det kraftigaste stadgade äro . , -
r s r: b - s s
Sm
Den !4 November. 5S
Om detze grunder hade i Calculen blifvit fösj»
be, hade utstager äunu längre kommir ifrän den stadgade
proportionen , ,
L S -SSSS
och Banquens ställning icke kunnat bliswa sä ansedd,
att Herrar Fulimägtige kunnat afgifva elr jakande
swar om möjligheten a't med Banquens blifwande
säkerhet kunna »verkställa Realisationen med de tillgängar
som uppgifne wörö.
Det är »sker min tanka pä detta Herrar Fullmägtiges
första utlåtande, hwarpä h.la saken grundar
sig, och hwarifrän söijdcrne sedermera sig härleda,
hwilka förmätt Herrar Fullmägt-ge afvika
ifrån de af Banco-lltskottcn lämnade föreskrifter; —.
och som jag finner anmarkningswärdt.
Zerr Theologie profefioren Doctor Wijkman
hade anivrt. Da Kow l. Majn med Nådigt
wälbehag upptagit zme af Riks Standens underdåniga
uppdragande af Finance-planens werkställande,
med helgd af deras ^estattningS rättighet och
Banco ^örlattningarne. och enligt samma underdåniga
uppdraganoe, bianco Fullmägtige äro anbefalldte,
art wid deras underdäniga utlätandes afgifwande,
yttra sig i conformitö med sin Instruction-
kan jag omöjeligen hänföras till den lankan,
att Konungen welak wid werstallandet af den uppgifne
planen, i någor matto tillära deras afvikelse fran
samma Instructton, än mindre, att om sädan afwi.
kelse derifrån stedt, de möjeligen kunna anse sig pä
något sätt dertill Authvriserade och mot anmärkning
Mdade, af etr Bref, som för hwarje undersate äx
6o Den l4 November.
dyrbart, dä det, med bibehållande af Riksens Ständers
Bewillnings-rakligher witknar om den Lands»
Faderliga bade ömhei och nit hwarmed Konungen
welat befrämja det af hwarje man erkände hägst wig.
tiga ändamål, Realisationen. Banco-Statuterne mäste
således mara och blifwa Normen för Leras förhällande.
Äro desse uppfylde dä hafwa de sullgjordt
Konungens wilja, och Medbröders kraf. Jag önflar
och hoppas med största skjäl akt Realisationen, i
afseende pä de lyckliga conjunciurer, fom frän alla
sidor för den samma nu inträffa, fortgär till ett lyckligt
siut; men om mot all förmodan, ett misslyckande
härwid ffnlle tima, mä Banco-Fullmägtige decwid
icke stjnta stulden fran sig, pä en befallning, svin
rväl äsystar ändamälec, men icke frikallar deni fran
answar, i afseende ä walet af medlen dertill, eller
Administration. Det har warit och förblifwer alllid
deras pligt, an till Konungen frambära alla de swärigheter,
som sig förete, sä wäl i afseende ä de medel
och utwägar hwilka uppgifwas, som Banpuens
kraf efter anda och ordalydelse i Statukerne, och wisserligen
tages aldrig härwid en fritalighet onådigt.
Det blir satedes efter desse vswikelige premisser, en
hnfvudfräga: Är detta sullgjordt och arv BancoStatulerne
följde?
Jag har sagdt, och jag säger ännu en gäng,
att jag med största stal hoppas lycklig utgång af
den päbegynke Realisa ionen, i afseende pä alla möjeliga
för ven, i narwarande lidepunkr inträffande
conjunctuier; men dels wörö icke alla dessa werkliga,
dä Fullnrägiige togo sitt beslut, dels fä ej stike
affairer grundas pä Conjuncturer, dä fräga är om
Ban.
Den i4 November. 6r
Banque. Den stall grunda sig pä blott werkeligherer,
pä blott reel Fond, och det ester Staluterne.
Defte förestriswa Banquen , - -
s - e -res
hwarmi icke probable Calculer fä inga, dä har blott
är fräga om Reel Fond. Af de uplysningar jag
kunnat inhämta, flulle wid Realisation - -
e SF s - - O
- - - r . Jag kan dä
ej möjeligen säga akt Statuterne i denna del äro
iakttagne, och jag mäste, dä härwid lemna den anmärkning,
att detta ma utsättas till nästblifwande
Rewisorers ätgärd, efter sig dä företeende omständigheter,
i händelse Banquen häraf någon stada eller
förlust träffade.
Herr Grosthandl-ren Wedelin hade, jemte
en till närmare u lysning författad, och till Protokoll»
ingifwen Calcul sig Mätit: med gansta goda
flät, har jag dröjt att yttra mina tankar uti de
grannlaga och wigtiga frågor, hwilka under Högloft.
Ilkstottets sednaste sammankomst moro ämnen för desi
Lfwerläggning. För första gängen kallad att deltaga
uti granskningen af detta angelägna Wcr 6 förwaltning,
Lfrän hwilken all nytta eller stada för Rikets
Penninge-Werk, Handel och Näringar flyter, erkän»
ner jag otwungit mitt behof af all den uplysning,
jag af mine Herrar Med-Revisorer kunnat erhälla,
för att pröfwa mine begrepps riktighet, och aflemna
ett yttrande icke utan all förtjenst, att bifogas de
uplyste omdömen, som redan blifwit framstälde. Mi.
na Principaler stola häraf en gäng kunna dömma,
icke blott huru jag swarat emot deras mig kemnade
för.
6 2 Den !4 November.
förtroende, utan ock huru jag sökt att fullgöra milt
pligt, och lill det minsta för min redeliga upriknghet,
förlata mina misstag.
Wio den första frägan, huruwida Herrar BancoFullmägtige
förtjena bifall eller anmärkning för werkställigheten
af en annan Realisations-plan, än den
Riksens Högloft. Ständer dem förestrifwit, instämmer
jag till alla delar, uti den dcrwid gjorde erin»
bran, att denna fräga icke kan komma under Revisorers
pröfning dä Kongl. Maju i Räder befallt
denna »verkställighet.
Men dä under öfwerläggningen, fortsatt i anledning
af Herr Grosshandlaren Hstplunäs begäran,
att jenne Herrar Fuamägtiges uuderdäniga Snar
till Kongl. Maj:t fä bifoga stn färstildte underdäni,
ga kanka, jag derom blisivit uplyst, att Herrar Fullmägkige
haft fulla stal till deras nekade bifall dertill,
emedan Kongl. Majst infordrat Herrar Fullmägtiges
samfällda utlätande, hwarwid en enstildt
Ledamots olika mening, icke kunde komma uti nägot
afseende, sinner jag således, akr dek endast är detta
Herrar Fullmagnges underdäniga sivar lill Kongl.
Majst och deras uii det samma kemnade yttrande,
alt Realisationen pä det sätt ullemnadc och med de till»
gängar Kongl. Majst i Räder förestagit, kunde upstallas
utan rubbning uti, Banquens Författningar och
med Bankens fulla säkerhet, hwilken pröfning tillkommer
mig såsom Rewisor.
För att owäldigt och opartistt fullgöra den i
min ranka mig åliggande pligt, flyttar jag mig tillbaka
till den tid, oä Herrar Fullmägtige afgäswo
detta underdäniga swar. Jag delar med dem äf°
wen
Den 14 November. 6z
wen i denna stund deras bekymmer, dä jag finner
mig uii en i dek närmaste lika brydsam belägenhet
som deras, art uti ett sä granlaga och wigtigt ämne
icke misstaga mig om det sanna och rätta. Jag föreställer
mig: Herrar Fullmagrige hade ä ena sidan
cu lydeligt be^risiven Lag, och föreskrifter, hwilka
fordrade en blind och bokstafwelig lydnad. Ä den
andra, en nådig Konungs upmaning, hwilkens ömma
wärd om sitt Rikes wal, och dyrkanswärda nit,
art till wcrkställighet befordra den för Riket sä Högst
angelägna Realisation, framkallade den mäst otwungna
wördnad, och hwarje redlig Swensk mans walsignelsö.
Denna Konungens Nådiga upmaning,
åtföljdes derjemte as de mäst bewekande stjäl; den
fwaga utsigten af Realisationens framgäng, pä det
af Riksens Ständer faststälde fäkt; jag wägar tillägga
fanste omöjelighecen af desi werkstallande, ärmindstone
inom en gansta aflägsen lid; och derjämte
1820 ars Banco, Ulstotts Betänkande, som förestog
samma Realisakions-princip.
Försatt uli samma brydsamma belägenhet, med
rättigheten i mina händer, att obekymrad om Utgaggen,
lill min egen säkerhet styla mig bakom föreskriftens
döda bokstaf; eller igenom en försiglig eftergift
befordra werkställigheten af en Nådig Konungs
lofwärda anstalter till Rikets och Medborgeres
wal; Utan hopp kan hända, atk för min stafwiffa
lydnad as en icke nog bestämd föreskrift, en
gäng icke erhälla dems tack, som gifwit densamma,
och hwilka jag. genom samma min öfwerdrifna noggranhet,
möjeligen i framtiden skadat, uti en sädan
belägenhet, vneteligen den swäraste af alla, hwilkcn
sia
64 Den vomvor
sin
Konung och sitt Fädernesland lika tillgiswen
Medborgare skulle hafwa twekat, att upoffra alla bes
tänkligheter, och med äfwentyr af sitt person iza am
swar, tjena sin Konung och Fädernesland, stödd af
det walgörande hopp om framgäng, som alllid lifwar
den redliges flik, och lyster dest blick ifrän faran öst
w« hwilken han swafwar, kill det mäl han sträft
war att nä.
Således upfylde astven Herrar Fullmägtige,
pä lika satt, Konungens och Rikets fordran och
hopp; deras högtidliga förklaring witmar det, och
med glädje begagnar jag mig af detta tillfälle att
deröfwer betyga dem min enskildta upriktiga aktning»
Mell när jag nämnt deras fara, tillhör det mig
afwen att uplysa den, för att rätt förstas. Den är
i min tanka gansta stor, fä wida Banquens säkerhet
och Realisationens framgäng derpå beror. Enligt
alla Banquens Reglememen och Föreskrifter, bör
Förwaltningen styras sä, att den förestresne proportionen
emellan Banquens u elöpande Sedlar, och
dest redbara fond, alltid orubbad bibehälles; - - - -  Alt likwäl denna proportion till en gansta betydelig
män biiswer förändrad, när Realisationen, pä sätt
Riksens Ständer förestrifwit, anses säsom pä en gäng
gjord, tilltror jag mig genom närlaggde calcule fin.
na uplyst. Huru litel likwäl härmed äfwenlyras,
wisar wära dagars erfarenhet, rinder hwilka, enligt
hwad törhända Allmänna tankan före Realisationen
warit, faran troddes bliswa som störst. Att än widare
aflägsna den, beror i min tanka hufwudsakligast
pä sättet, huru Riksgälds-Sedlarnes Realisation,
endera lämnas att göra sig sielf uti en naturlig wäg
eller pästyndas och twingas, genom hinder för Riksgälds»
-
Den 14 November. 65
gälds-Sedlarncs begagnande uti Handel och rörelse.
Sa lange Riksgälds - Sedlarnes Realisation icke
onaturligt twirtgas, kommer BaUquen icke uti nödwändighet
alt utgifwa en större Sedelstock, och dest
fara ar ingen. Konungens Nädiga Bref till RikSgalds-Contoirek
i detta ämne, bör ock rättwist anses
för den säkraste borgen att icke någon, af hwil en
det wara mä, eller pä hwad sätt som halst, twingas
att Realisera sine Riksgälds-Sedlar emot sin wilja.
Skulle icke desimindre en annan anstalt widtagas,
och hinder läggas i wägen, i afsigt att dermed påskynda
Niksgälds-Sedlarnes Realiserande, — dä —.
Men jag utbeder mig akt icke nödgas göra en flutsaks,
hwilkcn jag helst önffade mätte fä anses som
icke tänkbar; den ffulle föra mig till en målning, af
hwilken jag sielf icke har mod att göra mig en föreställning.
Likwäl da allt beror pä desie anstalter, och utgången
pä framtida händelser, anser jag för min del
af yttersta wigt, atc Herrar Fullmägtige wänligen
anmodas, att wid answar, hafwa en jemn och
oafbruten upmärksamhet pä Realisationens gäng,
art afböja allt, hwilkct ett eller annat sätt för
kunde leda till rubbning uti den förestrefne Propor»
tionens bibehältande emellan Banquens Sedelstock
och den redbara Fonden, såsom hwarpä i sä hufwudsaklig
män, Realisationens nytta och framgång,
jemte Banquens säkerhet beror; hwarmed Rikets och
allas wär wälgäng är sä nära förenad.
- - - » » » »
Lierde Band. V. Zerr
66 Den 14 November.
Zcrr Bistopen Doctor länstblom hade anfört:
Det havé han wiv Ca culernes jemförande,
hwilkas riktigher i anseende kill Siffran, Herr Biskopen
icke borde draga i twifwelsmäl, funnit, att
uti deras författande enahanda grunder bluwit följde
i beräkningen af förhållande! emellan Reela Fou»
den och Banquens utelöpande Sedelstock, som Banco-Utffotter,
i dest om Realisationen algifnc utlakande,
och med åberopande af de för Realisationens ivarakrighet
stadgade Författningar, funnit pälitelige.
Banoo-Ulstottets förklarande i denna delen, more
efter Herr Bistopens tanka den sakraste föresyn Herrar
Banco-Fullmägtige kunde följa, och ett afwikande
derifrån, hade twärrom icke bort undgå anmärkning.
Uti berörde yttrande hade jemwäl Herr StatsSecreterare!!
kokendlacl instämt med förmälan, alt
dä Herrar Banco-Funmägiige uti Calculen följt
samma proportion som Banco - Utstortet, kunde Herr
Stats-Secreterare»! derwid ej hafwa nägot akt påminna.
Zerr prosten Doctor kjorstin hade af jemförelsen,
som finnes u-i Herrar Banco-Fullrnägtiges
Protocoll, rörande Proportionen emellan Riksens
Ständers Plan, och den Kongs. Maj:k i Näder
faststäldt, funnit den senare Planen, ej i någon matto
ivara m«ra äfwenryrlig för Banque» titt Realisationens
ulförande, än den förra: helst Banquen
inom delta årets stut af Niks-Disconren kan beräkna
en Extra behållning af säkra 100,200 R:d och dest.
iltom nu fär- till Realisationen an,vända mer än
§oo,«oa R:d af Armvrtistements - Fonden» hwilka
ef
-
Dtn t 4 tloWMUL 6?
efter förra Matten skulle hel och hällen gä lil! Coiibattt-Sedlarnes
inlösen.
^errab ä)sEmästavNL 6rövestniUrl och
8tNkNeAk samt Leoamoten af Hederwärda BbndkSländek,
^an UsnZtsloN hade tnstäMt Uti Herk
Prosten Doctor dlorZins äfwan anförde yttrande;
Adrr (strcfrnen och Orh^örAN^M hade anförti
Utan att fästa Mig tvid någre mindre bethbliL
ge anmärkningor i anseende kill den af Herrar AUllmägkige
till grund för deras den i Äobember sist»
tedit är afgiftte Underdäniga yttrande, i Prvtvcöllkl
af den 22 L)ctobcr Uptagne Calcul anser jag dest i
delta wigliga äulNe Upstäende wäscttkeligastö ftägä
wara den, otti Herdar FUllmägrige pä Författningar
grundat bet l Cakerilen antagne beräkNingssatr, atl
blott ^-:dcl af Riksgälds-SedlarNe ärligen romme att
Realiseras. Jag medgifwer akt genoiii dö nödigä
Körfatkningar som bliswit wivtaM till RiksgäldsSedlarnes
bibehållande i rörelsen, och i sammanhang
dermed. Realisationens längsaMMare gäng, BanqncN
ej befarar att Utöfwer desi tillgängar anlitas 0M Realisation
af Riksgalds-Sedlarne; inett sädant kundö
Herrar Banco-Kullmagtige sä mycket mindte föriiise,
dä de fattade deras besiitt, svin ett Motsatt förhållande,
dä med större probaliket war att förmobäz och
four ordalydelsen i Hemliga Utskottets förotdnandL
om Realisationen, fallit Riksdags-BkstNtet, hwilkkt
äfwen i Banco-Utstvt eks sista Reglemente till efterlefnad
äberopas/ iNNehällek, att tZ Millionär
Riksgälds-Stdlar, S delar pä en gäng skulle ittlös
sasz fä följet af heste Miliksrlige Stadga Uden/ ali
68 Den 14 November.
Herrar Fullmägtiae med iakttagande af desie föreskrifter,
berdt i Calculen upkaga hela förenämnde
Summa och en deremot swarande Reel Fond, heldst
det war Banquens styldighet, jemnli t förenämnde
Författningar, art wid Realisationens företagande,
hafwa den emot berörde Summa swarande SilfwerFond
i beredskap; och kai, jag ej annat finna, an
akt Herrar Fuämägtige sä mpckek mindre med däiipgifne
tillgångar bordt bejaka werlftälligheten af Realisationen,
i förening med Banquens säkerhet, som
der icke kunnat undfalla Herrar Fullmägtiges upMärksamhet
gtt förminskande af Rörelse-Capikalet under
förökande af Allmänna Utskylderne, skulle föranleda
til! Discont-Rörelsens och temporaire Länens
mwidgande; och wid en således utgifwande större
Sedelstock såsom wid sädant förhållande enda hjelpemedler,
att upfylla det upkommande stora behof, och
hwilken Sedelstock, i den möjeliga händelse, dee
Kongl. Maj:t kemnade Credikivet behöfde begagnas,
lunde ansenligen ökas, Banquen kunde blifwa blotkstäld
för en starkare påkänning än dest tillgängar medgäfwo.
Försigtigheten synes mig således hafwa instämt
i enahanda kraf, som ordalydelsen i 1778 och
1786 ars Reglementen, i anseende till den deri fastställda
Proportionen emellan Reela Fonden och hela
den utlöpande Sedelstocken, som rill inlösen kunde
företes. I anseende till detta allt, och dä således
hela den ti Realiserande faststäldte, nu pä Z:ne är
i Calculen fördelte Summa blifwer som wederbör i
Calculen pä en gäng uptagcn, Reela Fonden, i jemförelse
med Sedelstocken utgör - . -
och en brist i denna proportion, af mera än,
- - - - - upkommen,
sä anser jag mig äga anledning anmärka, dek Full
-
Den 14 November- 69
mägkige härutinnan afwikit frän Banco-författningarnes
förestrist, och öfwerlemnar ät nästko-nmande
Revisorer att pröfrva, om Banquen någon stada eller
förlust härigenom träffat.
Zerr General-Lieutenanten liljekorn hade
förenadt sig uli det yilranoe, som Herr Stats-Secrekeraren
kolenblaä, jemte Prosten Doctor dloräin
till Protocollet afgifwit.
Enligt de fleste Herrar Ledamöters i sä mätto
yttrade tankar, hade Cancellie-Ulstoktets Pluralitet
således deruti instämt, det hafwa Herrar BancoFulimägtige
i deras Calcul och Propositionen ratteliga
förfarit; och att följakteligen den i fräga satts
anmärkning deröfwer komme att sörfalla.
Herr Cancellie-Rädet ^ Norbell, anförde till
Protocollet: Dä Konungen i dest Nådiga Skrifwelse
af den Z October 1802 gas Herrar BancoFullmägtige
tillkänna, det Hans Maj:t beslutat, stadgadt
och förordnat en Realisation af 15 Millioner
Riksgälds-Contoirets Credit-Sedlar med Procents
rabatt, och sädam under Åberopande af Riesens
Ständers underdånig» Skrifwelse af den 15 Juni
1800, som en flik rättighet, till Hans Majit öfwer,
lät, anbefalltes Herrar Banco-Fullmägtige icke ätt
utlära sig öfwer <iusoliic> an, hwaröfwer Konungen
redan widtagit sitt Vestm, utan ölwer ciuoellio ^uomoäo,
det är, som orden i Hans Maj:ks Skrifwelse
lyda: huru wida Realisationen med de upgifne
tillgängar, kan, enligt de för Banco-Förwaltningen
i allmänhet stadgade Förfarlningar och Jnstructioner,
werkställas, samt wid hwilken lid inom första hälften
I8OZ
?o Den *4 November.
ju förr desto heldre, sqmma Realisation kunds
«f Banque» företagas, Pä desie frågor hafwa Herdar
Banco Fullmägtfge, ester mitt begrepp, meddelat
dtt progek pch fullständigt sivar. I afseende pä till,
gängarne, hastpa de länt upgöra behörige Catculer,
Den första Calculen, som finnes i Banco-Fnllmägti.
ges Prokoco3 för den 28 Ociober 1822 innehåller
förhätlandet mellan Banco-Sedelstocken; med - -
- - « - - och under
supposition att Realisationen af den gifna summan
RiksgäldsEedlar, icke pä mindre std än g ar kunde
werkställas, emot derr reela Fond och tillgångar.
Banque» dels redan ägde dels med säkerhet hade
gst påräkna: och denna Calcul fortsatt för hwarje
qr - allt isian och med igog til! och med 1815,
ytwisar, att flfed Undantag af 1815 dä något kompis
att brista - - , , -
? - - - s c beMäldkS
Banco - Fullinägtige till iakttagande föreffrefne proportion
, icke allenast genom den qf Hans Maj:t
saststälde 3iealisationen, blefwe orubbad, utan jemwäl
utfölle pä ett för Panquens säkerhet wida föryränligare
sätt. I den sednare Calculen som är inWen
i Protokollet för den r November, äp den
supposition till grund lagd, qtt hela beloppet af
Niiksgälds § Scdlarne, som wid anfordran borde af
Bananen inlösas, genast wid Aealijätiouens början
pch pa första äret, stulle i Banco-Sedlar derifrån
rftgä - , - , , -
- - - - Jag sär till en början
qnsörq, att ester mitt ringa begrepp, wid riklighestn
äf detze upgiprde räkningar, ingen ting är att
tzärMNg: dernäst ater, att resultatet af den sist
nämn
-
Den i4 November ?r
nämnde Calculen, ehuru för Banqucns säkerhet mindre
förmånlig än den förra, likwäl, icke är mera
betungande, än del förhållande emellan Sedel-Stocken
och reela Fonden, som skulle existerat wid »8oc>
ärs flur, om Banco - Urstctlers Realisations-plan
wiv da »varande Riksdag gatt i »verkställighet; men
widare alt suppofltionen om Realisationens »verkställande
blott pä eit ar, i det närmaste innebar en fysisk
omöjlighet. Förfarenhelen lemnar icke allenast
redan derom en öfwertygelse som med stal kunnat
»väntas och förutses, ulan styrker den förmodan all
denna wigtiga Operation, längt ifrån atr pä z är
nä sin fullbordan, torde fordra ett dubbelt antal af är
och till aswentyrs an flere, till märkelig besparing af
den emedlertid utkommande Banco-Sedelstock. Jag
finner för min del således allt skäl alt tillfredsställas
af den förstnämde Calculen, som bädar Banquen
all den säkerhet, Jnstruclioner och Författningar
åsyfta, och i grund af hwilken Herrar Banco-Full»
mäglige. sä »vidt. jag upprepar det, ruin fattningsgafwL
sträcker sig, icke bordt draga i betänkande, att
älnöjas med de utwagar, Hans Maj:t, rill Bauguens
ftydvarrde mot ull fara, genom den beflutne Realisationen
ät berta Werk beredd. Dä jag således i detta
mäl icke utan orärrwifa skulle tro »nig kunna rigilla
Banko - Fullmägkiges åtgärd, fär jag den äran
fluteligen tillägga, att de betänkligheter de i sitt nnderdäniga
sivar till hans Maj:t af den i Noveinber
upptäckt, och de »villkor vin tiden till Realisationens
företagande, be yrkat, afwenledes i mitt sinne wittna
om deras nit att bewaka sin pligt och uppfylla
de »vigtiga skyldigheter, dem älegat: godkännandes jasåledes
till alla delar deras ätgärd.
Uti
72 Den 14 IFowember
Uti Herr Canccllie-Nädet yttrande
instämde Herr Asesioren LtrLIe till alla delar; och
ansäg för dest del någon anmärkning wid de af
Banco-Fullm.igtige iakttagne grunder för Calculerne
sä mycket mindre kunna aga rum, som enligt den af
Riksens Stander fastställde plan, reela Fondens förhällande
mot Sedelstocken icke war i nägor matto
förmänligare; hwilket genom följande afHerrAsiessoren
författade Calcul, närmare kunde kupplyfas:
s - » s » SS
- » s s s - s
Zerr prosten Doctor fjellin anförde: efter
den calcul jag kunnat göra öfwer Banquens Reela
Fond, och desi i omlopp blifvande Sedelstock, hinner
den förra icke mer an - - -
- . - emot den sednare; dä detta medgif
rves,
sä följer deraf owedersägcligen art Herrar Fullmagtige
wid Realisations »verkställande, icke följt
Staruterne, - - - - -
- - - - Hade Banquen med
denna otillräckliga Fond stola Realisera eller inlösa
wära Riksgalds-sedlar pä en gäng, wisierligen hade
denna operatiou blifwit wädelig för desi Credit, och
Banquens egne sedlar hade nödwändigt mäst komma
i wanwärde. Men dä denna Realisation, till princip
lärer warit fattad säfom susiesiw, och wid utförandet
icke annorlunda werkstälid, kunde man förutse
och hoppas alt Banquens Credit och säkerhet derwid
ingenting skulle komma att lida, nar man beräknar
dcn winst, som Banquen ärligen njuter genom Discomerne,
samt det Silfwer, som tid efter annan
Banquen tillfaller, jemte besparing i desi fyra procents
-
Den 14 November. 73
cents Obligationer, hwilka wid en friwillig och successiv.
Realisation, icke komma att gravera Banquen
efter deras werkliga belopp. Nar jag wid sa
fattade omständigheter widare öfwerwäger de menliga
och högst »vädtiga följder, somen upskjmen och a
Herrar Banco - Fullmägtiges sida wägrad Realisation
, twärt emot Kongl. Masiks förklarade Nädiga
wilja och beslut mäst medföra för Rikets Financer
och Penninge - Werk, hwilka följder näppeligen siä
att calculcras; sa finner jag ival, att Herrar Full,
mägtiges stallning warit brydsam, det de äfwen i
sine Prolscoller erkänna, och^icke dölja i sitt underdåniga
Betänkande till Kongl. Ä^aftt; men också,
att de i dylik belägenhet icke bordt eller kunnat sig
annorlunda förhälla än de werkeligen gjordt; ätmindstone
hade jag i deras ställe icke tilltrott mig
att kaga något annat och emot Realisations werkställighet
stridande partie, med de tillgängar Banquen
äger, som åtminstone äro lika tillräcklige nu,
som de moro efter Banco - Utskottets mid sistledne
Riksdag, gjorda förslag; och 4 wilka, under en
wis och Nädig Konungs hägn, under en granlaga
upmärkfamher af wära Banco - Fullmägtige samt efterkommande
Revisorer, samt med de flere gynnande
ntflgter nu förete sig, är frän är förmodas kunna
winna ny styrka och förkofran.
Zerr Directeuren von Stockenström, upläste
desi Dristeligen författade tankar, sä tyvander
dä Kongl. Majit uri desi Nädiga Skrifwelse af den
5 Oclober 1802 till Herrar Fullmägtige i Riksens
Ständers Banque, som finnes intagit uti deras
Nrotocoll den ss i samma manad, Nädigst meddelat,
74 Den k4 Nowembev.
lat, hwad Kongs. Maj:t om grunderna till den föreflagne
Realisationen funnit godt att stadga och
förordna; sä hade Kongl- Moj:t derjemte infordrat
Banco-Fullmägtiges underdäniga Utlåtande: om icke
Realisaäonen as Riksgälds-Srdlarne ined de upgifne
tillgängar kunde, enligt de för Banco förwaln,ingen
stadgade Författningar och Jnstructioner, werkställas;
samt derjemte, wid hwilken tid under första halsten
af nästkommande är iZoz samt det ju förr desto
häldre, samma Realisation kan af Banquen företagas.
Uri detta Kanal. Ej:k Nädigste yttrande
igenkänner jag KoM. Maj:t wanliga Nöd och
och mildhet, emot alla dest trogne Undersåtare, och
ömhet förf det angelägna Banco-Werkeks Uprätthällande,
hwarmed hela Ri ers och hwarje enstjldt Persons
ivälfärd är förbundit.
I anledning häraf, hade jag förestält mig att
Herrar Banco-Fullmägtige wid denna angelägna
saks handterande §hade med största rioggranhkt enligt
I och 2 §. af 1779 . 3, 4, s, och 6:ke Z. tz. af
1786. samt i och 2 K. §. af r8oo, ärs Reglementen,
bordt upgöra stna calculer; och derpå fota deras
underdäniga sivar; men som, efter min ensalldiga
tanka wid dessa Calculers upgörande ej de rätta
grunderne äro följde, wägar jag deremot anföra följande
betänkligheter:
r:o Att sedan Riksens Högloft. Ständers Hemliga
Utftott, i dess Protocoll af den 22 Maji i8oa,
Vttryckeligen befalt, att när Riksens Ständers Ba„k<
fnnde företaga Realisationen > borde de ^ af Credit
Se.
Den 14 November. 75
Sedelstocken, pä en gäng inlösas, och hwilket Kongs.
Majus, ofwan äberopade Nådiga stkrifivelse, täcktes
utkryckeligen consirmera, nemligen, alt Adelar af
Credit-Sedlarne, eller'6,666,666 § R:d. genast wid
Realisationen inlöftE med klingande Mynt, eller
Banco-Sedlar, och som sedermera i Kongl, förord»
tungen af den 4 November igao och dess 1 Z. ar
widare faststäldt; sä synes mig att Herrar Fnllmäg»
tjge bordt i deras upgjode Calcul följa en sä tydeli»
gen lagd grund, och ej wid ett sä granlaga tillfälle
antaga en mindre saker supposition, att defte CreditSedlar
ej kunde pä mindre an z:ne är expedieras.
Jag medgiswer garna, att efter de Författningar
som under nu pästäende Rewiston, blifwit, och tor,
de widare af Kongl. Maju i Räder fastställas till
Realisations fortgäng och underhjelpande, denna
Fullmägtiges beräkning kan bliswa möjelig; men det»
ta kunde Herrar Fullmägtige ej inse den 22 Octobep
,802, och säledes hade dem älegat, art med all
poggranhct följa ordalydelsen af Kongl. Majus Rädisa
Skriswelse, fotad pä Riksens Högloft. Ständers
underdåniga
tillstyrkan.
2.0
q G -
» -
H ^
3:0
H ? »
* ?
^ - -
«
4:0
s. *
»
» ,
P *
r
5:0
» «
S B
^ -
I
76 Den l4 November.
Och som i och 2 T- §. i 1779, samt g och 6
§ §. r 1786 stadfästade i 7 af iZso ärs Reglemenker,
med tydliga ord stadga art - -
sä finner jag för min enskildt» del, af hwad har
förut är aNfört och bewisat, akt Herrar Fullmagtige
gjordt en felaktig beräkning - - -
s -- s e s s - B s
hwilker dock underställes mine Herrar Med-Revisorers
mogna granskning och vmpröfwande, och skulle
harwid önsta, att nästkommande Herrar Revisorer,
mätte manligen och pL det högsta anmodas, att nogare
granska detta mäl, och tillse <m Banquens sa,
kerhet och solidite med Realisationens framgäng,
efter de faststalde Reglementen, ej ma pä något
satt rubbas, och derwid taga alla de mätt och steg,
som kan befordra andamälet, den päbndne propositionens
bibehållande emellan Sedelstocken och reela
Fonden, och hwarpä en Nådig Konungs, ert kart
Fäderneslands och hwarje redlig undersätes lugn och
wälfärd beror.
Zerr Ayttmästaren Grefwe hamilton, förklarade,
det hade Herr Greswen sig icke sarstildt yttrat
i förewarande ämne, för atr derom winna sä
mycket sälrare upplysning. ,Och som Herr Directeuren
von Ltockenström» anförande innehöll Axiomer,
samt att en brist i reela tillgängen, är stridande mot
Reglementen, fant Herr Greswen sig ej kunna undgå
att uti Herr Directeuren von höckenström» anförande
lill alla delar instämma.
Hwarmed Herr profesor Doctor vijkman
sig jemwal förenade. Herr
Den 14 November. 77
Herr Kongl- Hofpredrkanten vrylön och
-^,err Prosten Doctor käliroouo iiistämde u!i Herr
Canceicke Räder ^cklerbotko lill Protocvllet asgnne
yttrande, jämte Herr Atzefloren LtrLIes, pä upprättad
calcul grundade anförande.
*- Herr Kädman kckitancicr anförde: Enligt gjorde
förteckningar och öfwer stag har befunnits, der i
händelse Banque» warit nödsakad pä en gäng elter
genast efter Realifakivns-dagen infria Femton Millioner
Riksgäldssedlar, sä hade - - -
För denna orsak skulle wäl kunna synas, det
wara wädligt för Banque», samt emot S atuterne,
ingä i inlösandet af Eredir-sedlarne. Men den korta
förflutna riden wifar, huru litet Banco begäres för
Riksgälds-sedlarne, sedan de nu genom Realisation
fatt sitt rätta och bestämda warde ^ och derföre efter
förmodan länge nog komma, såsom nu mera än begärlige,
i allmänna rörelsen an qwarblifwa, under
hwilken tid Banque», sä genom inflytande räntor
som inkomster ur Riks-Dilconken hinner samla fullkomlig
och proportionerad Fond till hivad som fattas.
Creditens bibehällande är, sa för det enskildt»
som för der Allmänna, af högsta wige; derföre om
Herrar Fullmägkige, i ett afseende, och pä swära
sidan betracktadt detta förcmäl, samt derwid anfört
nägre fädane hinder som kunnat werkat emot den bestulne
Realisation; skulle ofelbart en obehaglig uppmärksamhet
och mistlroende harwid sig Yppat, och
credilen blifwit wacklande. Sä
78 Den »4 November.
Således finner jag för min del ej nägot hufwudfakeligt,
»vid deras förhällande wara alt^erindra.
Dermed förenade fig Herr Radmannen Nolmsr.
Samrelige Ledamöterne af Hederwärda BondeStändet
instämde Uti Herr Astestoren LtrLles oswatt A
anförde yttrande.
Arr Grefwett och Ordföranden, äberopadö
sig dest förberdrde till Cancellre-Utstoctets Protocoll
afgifne utlåtande; och förenade Herr Grefven fig
nu tillika, med Herr Directeuren von Stockenström.
Igenom de fläste Herrar Revisorernes, pä sätt
anfördt finnes, afgifne utlätande blef således dett af
Cancellie-Utstottets pluralitet, i förewaranve ämne
gjorde hemställan, bifallen; och i sä mätto, Herrar
Banco Fullmägtiges åtgärd i afseende pä calculett
om reela Fondens förhällande till Banquens utelö»
pande sedlar, derigenom godkänd: hwarwid tikwäl de
Herrar Ledamöter, som »Mat särskildt tanka, derwih
förblefwo.
5:te Punckett af de i Cancellie-Lllffottet till öft
tverläggning upptagne ämnen innefatta ve Herrar
Banco-Fullmägtiges äkgärv, att i stället för silfwer
täta sig nöja Med Wexlar och Hypolheguer.
^err ^yttmästaren ^fllorlparre- hade deröfwer
sig Yttrat : Föiestriftett ar tydlig, att Banque»
skulle hafwa hela sitt silfwersörtäd i sitta hwalf
ellet Castor, innan den ftck företaga Realisationettz
den
Den 14 Aowember. 79
den har likwal nöjt sig med Hypotheker ochWexlar;
och desias godhet kan alldrig wara sä giswen som
Silfrets. Man kan om det mist ansedde Handelshus
icke hafwa positiv kännedom, emedan man ej
har tillgäng till desi Böcker och Räkenskaper. Denbokstafweliga
föreskriften är desiutom i alla fall icke
efterlefivad.
Herr Stats-Secreterare» kolenblast, hade
ansörr: Herrar Banco - Fulimäglige hasiva i sitt
Protocvll anfört sa kraftiga skäl för deras beslut,
akt antaga de af Kongl. Majit erbudne Wezlar och
säkerheter, att jag, med ali aktning för den dermid
gjorde anmärkning, icke annac kan, än denna deras
ätgärd godkänna.
Banco Fnllmägrige, hwilka styrelsen och wärdén
af Vanco-Werket äligger, mäste, säsom wise och
kloke Män, tillhörer i wigtiga ärender och brydsamma
omständigheter, se pä andamälet och afsigten i
de dem gisne föreskrifter, dä de äro satte mur ständ,
att rädfruga sine Hufwudmän Riksens ständer;
hwarmed ock 4 §. uti 1701 ärs reglemente instämmer.
Tydeligen wksar sig afsigten med Banco-Utskot»
tets föreskrift om Förmögenhets - afgislens förwand»
lande i Silfwer före Realisationen, nemligen: Banquens
säkerhet att äga en reel Zsnd. Icke
war andamälet, att med Silfret gena>t kunna inlösa
alla sina Sedlar, ty dä hade föreskriften bordt
sä lyda : att hela Förmögenheks-afgiflen skulle sörö
Realisationen wara förwandlad i Swenftt Specie»
Mynt. Nu wet hwarje kännare af Finance-ärende;,
82 Den k 4 November.
der, akt ingen händelse är wädligare för Banquens
reela Fond, an en Högt updrifwen Wexel^Cours;
och att imer kraftigare botemedel deremot finneg, an
en tillräcklig Wexel-killgäng: deraf följer, att det
ar för Banquen af en sior söhman och, ej sällan
förmänligare än Silfwer, att desi Fond lill en del
består af goda Wexlar, hwilka icke allenast kunna
snart förwandlas i Silfwer, utan ock wid oförmodad
påkänning af Banquens ree^a Fond,tz werkfamt
anwändas kill dest skyddande. Aterstar således blort
den fraga: moro desie Wäxlar gode? Dä de säkraste
Handelshus i Hamburg moro Mgifware, samt Swensta
Kronan Eudosient eller Löftesman med särskildt
stäldt fastighets Hypotheque, lärer äfwen den sanningen
ligga i öppen dag. Kanske man inwänder att
352,020 R:d ej more att tillgå sör an i Januari
mänad 1824; men detta inkast förfaller, dä man er--  indrarfig, att ehurn Banquen för de 352,220 R:d
som hos General Handels-Ageneen ^verllotk den 15
sistledne Augusti blifivit till Banquens disposition
nedsatte, bordt till Stats-Werket efter 48 skillingar
Riksdaler», genast betala 357,291 R.d ga si; har
dock Kongl. Maj.tt med uppoffrande af den ränta
Stats-Werket emedlertid kunnat njuta för denna
Summa, tillåtit a t den mä i Banquen innestå, in.
"!! desi de sista 350,200 R-d. blifwit af Banquen
lystade, för hwilka 357,291 R-d 32 si Banco-Sedlar,
Banquen under tiden icke behöft hofwa någon
reel Fond; och Utom desi hade Kongl. Mafit förbundit
sig, att om Banquen detta oaktadt, hade anfelt
nödigt att upköpa Wexlar lill mera Silfwers anskaffande,
ersätta Banquen skillnaden emellan 49
stil
-
Den 14 November- 8r
ftillingar, och hwad Coursen dcröfwer stigit, och
derföre i Banque» nedsatt reel Fond.
Man bör wäl ej döma efter händelser, som sedan
bestulet är tagit, inträffat; men ofta rättfärdigar utgången
gärningen. Silfwer för de hos ^verbolk och
Ooäekro^ nedsatte 450,000 R:d och återstoden af
Ostindista Compagniets Leverants 100,000 R.dr i
Silfwer, äro redan under wägen, och torde till
största delen under Herrar Nevisorernes härwarv inkomma
i Banquens hwalf; hwars Silfver-Fond än
widare blifwer förstärkt genom afsönde remister frän
Leipzig. Således synes all farhäga i denna del wara
förswunncn, och desto mindre hffwa kunnat äga
rum, som Kongl. Maj:t gm t sa långt i sin omsorg
för Banquens säkerhet, att han för 450.200 R:dr
panisatt öfwer en Million R:dr; och icke tillåtit
någon realisations början förr än Banco - Fu mägtige
i egna händer fält emottaga alla testa säkerheter.
Om jag icke borde billiga Herrar Banco-Fullmagkiges
sorgfällighet, att undanrödja allt hwad som
kan gifwa anledning kill anmärkningar; skulle jag
snart fallit pä den tanke, att Herrar BancoFullmägz
tige, ivid derus öfwerläggningar och i deras underdåniga
swar sä öfwerlemnak sig ät denna omfo ^
att de icke kommit akt fästa upmärksamhet äl n-a
utmärkta och »verksamma vmwärdnad för Realism ion,
och Banquens säkerhet wid dest »'förande, som Kongl»
Masit icke endast yttradt utan i sjelfwa wcrket .;vagalagt;
och hwarom Dest flere försalningar, s sm
Fjerde Band. VI.
32 Dcn 14 November»
Realisationen/ som om NäringarneS uplifwande, bär
ra ojäsakkiga witnesbörd.
Sadan ar i denna sak min öfwertygelsc'; Jag
Respecwrar alla andras, och ar ar förwissad, ait
ehuru skiljaktiga i medlen, äsysta wi likwäl alle,
samma ändamål: ett Wadt Fäderneslands wal och
Bauquens basta; Och dä, ehwad Realisaiions-Pmn
blifwit widtagen, dest framgång dock mycket berodt
och beror pä allmänna Opinionen om Vanquens rillständ;
sä, fast än wi icke alle sedt de förekomne ämnen
frän lika synpuncker, ar jag dock försalrad, alt
La hwar och en nu snart ätergar kill sin förra werknings-kre's
tafle wi dock alle i omsorg och nit, att
hos ware Metbröder, uppmärksamme pä wart omdöme,
fästa de begie p om Banquens SvlidirL och säkerhet,
som med werkeliga förhållandet, och war kärlek
för Banquen, Rikets ögonsten, instämmer.
Herr Theologie profestoren Doctor Wijkman
hade äberopak, hwao Herr Locroin kill CanceUie-lllkflotkets
Prorocoll, för ben 14 hujus, öfver betra
ämne sig utlätit: nemligen att etter expressiva ordalydelsen,
syntes wäl honom, i Vanquen inneliggande
Silfwer, wara den reele Fond, som för Realisationen
pasvftades, och akt »växlar kunde wara underkastade
möjeliaheter af någon fara; men dä, utom det
at de i frägawarande wörö de säkraste som nägonsin
kunde lemnäs, Kongl. Maj:t tillika i Näder yttecli»
gare lofwar, art Stats-Contoiret ffulle wara answarigt
för alt, hwad en möjelighet för bristande harwid
kunde medföra; ansäg Herr Doctor» någon anmärkning
-
Den i4 November. 83
ning harwid mindre nödwandig, med förbehåll, att
det för framtiden ej mätte dragas till nägot prejudicat.
Herr Grefwen och Grdföranden hade anfört
: Jag har som Rewifor anfelt vet wara min
vwilkorliga pligt, akt noggrant följa Reglementens sörejkrift,
och yrka deras efterlefnad af Herrar Fullmagtige;
och pä denna arund kan jag ej godkänna
Herrar Futlmagliges åtgärd i detta ärende dä den
bokstaweligr föreskriften icke är följd; men dä jämlikt
Herrar Fullmägtiges Protocolier, de ägt en
tillräckelig och icke tweiydig säkerhet för det belopp,
som efter deras Calcul tarfmades till Realisationens
»verkställighet, och nu ar i fräga, och försaklningarncs
afsigt att säkert och utan npehäll kunna disponera
den päriknade summan, säledes owedersägeligen
war uppfylld; sä anser jag wid sädan beffaffeenhet,
och i anseende till de L öfrigt sig dä företeende omständigheter,
att anmärkning emot Herrar Fullmagtige
kunde förefalla»
Zerr General Lieutenanten k-ifjeborn, ^err
Biskopen Doctor Imaclplom, Zerr ^'rosten Doctor
jordin; Aerrar Borginästarne (-rLvosmiibl
och LturnoZK, samc Ledamö crne as det Heverwärda
Donde-ständet. hade uti Cancellie plffortet instämt
uti Herr Stats-Secreieraren llolenblads osman anförde
yttrande.
Herr Rytlmastaren Grefwe ick amilton, ^err
äofIunkaren vou l-loMLn och Zerr Grosshandlaren
Vosolm, hade deremot förklarat sig wara af
enahanda ranka med Herr Grefwen och Ordföranden.
Ge
-
84 Den 14 November.
Genom de fleste Herrar Ledamöternes instämmande
Uki Herr Stats-Secreleraren ^osandlacls mening,
war således Herrar Banco-Fullmägkiges omförmälte
förhållande af Canceilie-Ulsiolkeks Pluralilet
godkändt.
^err Dircctenren von Livckenllröm, instämde
uti der varande, som Herr Theologie P oscfloren
Doctor VViflomsn öfwer denna fräga till Cancellie»
Utskottets Prokocoll för den ,4 hujus afgifwit, och
Herr Doctorn sig har vfwanföre Åberopade.
herrar ^ädmannen ^litanster och kkolm^r,
samt Ledamöterne as Hebcrwärda Bonde-Ständet, förenade
sig med Herr Stats-Secre erarcn köotenblaäs
i Cancellie-Ukstottel yttrade mening.
Uppä gjord proposition af Herr G/efwen och
Ordföranden, och under enahanda förbehåll för wiste
Herrar Ledamöters yttrade särskildta kanka, som
förut finnes anmärkt, blef, i jcmlv het med Resulta»
set u,i Herrar RevisorerneS CanceMe-Ulskotr, Herrar
Banco-Fulimägliqes i fräga warande ätgjärd,
enligt Plural klerens afwen in Pleno sammanstämman»
Le mening, godkänd.
s s A "S T S S
V V VA s ^ s V
Till Cancetlie-Ukskottets Protocvll för sistnämnde
vag, hade Herr Borgmästaren Zturnegli anfört följande,
som Herr Borgmästaren förbehöll siS mätte
Den r4 November- 85
fkMwäl härstädes inraga: som afgörandet af de wid
denna Revision förewarande wigriga ämnen lyckeligen
nalkas sikt sint, torde inig trilätas fästa Herrar
Revisorers uppmärksamhet pä nägra omständigheter,
hwilka jag förmodar icke lärer undfallit Herrar Revisorers
egna granstads förstning.
Riksens Ständers underdänga anhållan uti underdånig
strifwelse as den 15 Junii räoo, att Kgl.
Maj-.t wille i Näder wara betänkt pä widtagande af
sätrane mätt 0^ steg, ti ! Realisationens befrämjande,
som Kongl. Majtt i Näder kunde stiina b ifwa de
kampeligaste, och för de Mktdragande de lindrigaste,
förenar »ned den i Riksens Ständers Banco-UtstoktS
Betänkande af den 2Y April samma är, beledsagade
önskan af dylikt innehäst, kunna ej annat än fulleligen
öfwer yga mig, atr hwad Kongl. Majit till Realisationens
werkställande i Näder behagat widnaga,
omöjligen sturle kunna annorlunda anses, än som ekt
af Riksens Ständer fjelswe till obrottslig efterlefnad
och wcrkställighet saltat Beslut. De härstädes förehafde
walgrundade öfwerläggningar, öfwer de med
Realisationen gemenskap ägande ämnen, haswa tillräckligen
stadgat denna min öfwertygelse. Det förefaller
mig derföre något swäntat, atr Herrar BancoFullmägtige,
med kännedom om Banro-Werkels tillständ,
och ungefärliga tillgängarne inom Riket, samt
äfwen förmodeligcn med öfwertygelse, att Riksens
Ständer, med det oinstrankkaste förtroende lill och
med undergifna styldiga erkänsta, för Kongl. Maj:ts
landsfaderliga ömhet och vmwärdnad för Rikets och
dest trogna undersätares wäl. ansett werkställighelen
af den för Riket sä wigliga och högst nödwändiga
Rea
-
86 Den 14 November
Realisationen,
säkrast kunna befrämjas, om Kongl.
Maj:t täcktes i Näder willfara Riksens Ständers
imderdäniga önstan alk sjelf widtaga de matt och
sieg, till desi befordrande, som Kongl. Majit kunde
finna de lämpeligaste, icke nä något af mig andt
sätt, sökt art underlätta Kongl. Maj: s tunga och bckymmertulla
omsorger i detta wigtiga ämne. I syn.
nerhet förekommer mig Herrar Fullmägtiges åtgjord
wid meddelandet af de underrättelser som löongl.
Majit till werkstallandet af desi Realisations,Plau, i
Näder fant för godt att genom Nådig stnswelse af
den 5 October sistlidik är af dem inhämta, ojörmovad.
Det rorde wara öfwersiödigt art erindra dersam.
ma Nädiga striswelse hos Herrar Fullmägtige föredragen
den 22 i samma manad, icke till öfwerläggning
företogs förr an 8 dagar derefter, eller
den 28 derpå följande och att den dä derom började
öfverläggning, ytterligare uppstjöts titt den 4
derpå följande November, samt att Herrar Fulimägtiges
unverdäniga swar, utan Ordförandens Ofverste
Kammar - Herren och Commendeuren Herr
Grefwe kersten päyrkande, säkert icke blifwit under
den i i sistnamde mägad afgifwit, oaktat ämnet war
af yttersta wigt, och foadrade den största ftyndsamhet.
Jag wille gärna förtiga, huru besynnerligt och owanladt
detta Herrar Fullmägtiges förhållande detta Herrar
Fullmägtiges afgisna underdäniga swar ej mindre till desi
innehåll, än deruti nyttjade uttryck, mig förekomma, men
jag kan icke underlåta att nämna allt detta ; icke för att
tadla Herrar Banco-Fullmägtiges forhällande deruti»
nan, aloraminst för att förringa deras nit för Rikets ival.
Ibland de här församlade, Rikets mäst upplyste och
erfarus Herrar och Man, bland hwilka en händelse
atr
Den 14 November- 87
förstaffat mig den ostattbara lyckan akt nu wara en
medlem, är jag den minst skickelse och ersarne art
derom kunna döma; Min afsigt härmed är endast
att fa tol^a mina bemma.varande principalers tänkesätt
och önsta»». Kärleken för en Konung hwars wisa
Författningar, i allt Ådagalägga Dest Landsfaderliga
ömhet för Riket och dest trogna undersätares ival,
lagar i deras bröst, lika lifligt som karleken till Fo»
sierlandet. De anse med undergifnaste undersätellga
erkänsla den Realisations Plan Kongl. Majtt i Räder
behagat widkaga, wara för dem den lindrigaste.
De önsta att de wisa Författningar hwarigenom Banquens
operationer kunna ernä den päliteligaste styrka
och »varaktighet, marte till obrottslig efterlefnad och
tverkstailighet befordras, och att de, ät hwilka de
sselswe eller deras ombud wid Riksvägen uppdragit
si t förtroende, »nätte deras pligt likmagtigt, med äss»
d sä ande af enfldiga och egennyttiaa afstgret; eller
e stildes fördelar, »Ncd yttersta nit och sorgfällighet
s ka behälla Riksens Ständers och en nävig Konungs
widtagne Författningar i deras tillbörliga he^gd,
samt med lika nit, sorgfällighet och undergifwenhet,
fö^a. ait i allt uppå den ankomma kan, la ta Kongl.
Majtts tunga och bekymmerfull-: Regerings omsorger.
Medborgares agtning och erkänsta förenade »ned egen
tillfredsställelse, blifwer för dem dä den säkraste,
dyrbaraste belöning." - t - -
s e- s S - - , s
s s V s- s s s
In 6stem
N- lstslsin^ius.
Lades pä Bordet.
Un
-
88 Den 7 4 November.
Under läsningen häraf hade Herr Giefwen och
Landtmarstalken nllkännagifwit, det han blifwit befald
unwakla Kongl. Maj:t i anledning hwaraf
Herr Grefwen och Landtmarstalken kemnade Klubban
ät Herr Grlf OouAlas, Larl VVilkelm.
UplasteS';
Riksens Höglofl. Ständers Lag - Utstötts
Betänkande i anledning af Herr vice Presidenten
och Riddaren kabnebglms hos
Höglofl. Ridderstapet och Adeln ingifna
till Ui stöttet remitterade Memorial, angående
answars stadgande för den eller de
Embets- och Tjenstemän, pä hwilka tillsyn
och Controll öfwer Upbördsmän ankommer,
men som antingen genom upsa,
telig öfwerenskommelse med de sistnämnde
eller genom underläten eftersyn medwerka
till Balancer.
Dä det genom Landshöfding - Znstructionen ,
samt Kongs. Kammar-Collegii pä Konungens Nädi»
ga Bref grundadr Circulair till Landshöfdingarne
den s April l?94 och de flere i detta ämne utkomne
Stadgar, ar förestrifwit, huru med Upbörden
stall förhällas, huru den stall redoipisas, samt huru
en sadan redowisning stall granstas och upbörden
controlleras, äfwenfom huruledes Upbördsmän och
Comwlleurer i erfättningskwäg stola answara; kan
Den 14 November. 8?
här ej blifwa fräga om något förnyadt stadgande i
vesta ämnen, hwilka destuiom ej tillhöra detta Utstötts
befattning. Utskottets föremål är säledes endast
att utläta sig öfwer den fräga: pä hwad sätt
de Embets- och Tjenstemän stola, utom ersättnings
skyldigheten anses, hwilka äga tillsyn öfwer Upbördsmannen
och stola deras göromål kontrollera, men en
sadan tillsyn underlåta antingen af försummelse eller
i öfverenskommelse med Upbördsmännen.
Att större delen af de hos Upbördsmän förekommande
balancer icke inträffade, om hwar och en
Controllerande och Tillsynhafwande fu-lgjorde sin
pligt, anser Utskottet otwifwelaktigt, och att således
till förekommande af desta för Staren och äfwen enskilda
sä känbara förseelser, alfwarsamma mätt och
steg böra widtagas. Hwarföre ock dä de som för
Upbördsmän gä i borgen, skäligen äga förutsatta,
att Upsyningshafwande rätteligen fullgöra tädan skyldighet
, Utskottet tror sig böra förestå följande
Stadgande:
Skulle någon hwilkenS åliggande det är, att
conlrollera eller stafwa upsigt pä Upbördsmäns förwaltning
och lefwcrering af Kronans och Allmänna
Medel, wara sä förgäten af sin pligt, att han upsäteligen
bidrager till eller döljer Upbördsmannens
balance, ware en ssdan Embets- eller Tjensteman,
ehwad balancen upgär till större eller mindre belopp,
förlustig sin sysla och owärdig art någon Kronans
tjenst widare bekläda, samt skyldig ersätta af sin
egendom, sä längt den räcker, hwad hos Upbördsmannen
kill balancens gäldande brister.
90
Den 14 November.
Finnes någon Controllerande eiler l.lpsiZlshas»
wande genom försummelse eller wärdslö^hei haswr
underlåtit alt i ratter lid anmäla balancer, eller genom
behörig näsna dem förekomma; mare han, i
den händelse bristen ar af den bestå ffenhe- , att
Dpbördsmannen lifwet förverkat förlustig tjentten
U!ai> hopp akt den ateria, samt stylvig till ostvan
berörde ersättnings answar:
Ä ' Kristen mindre; ware den felaktiae, jemte
ersättnings - answaret skyldig till ett eller halft ars
suspension, eller att mista ett halst ärs Lön, allt
sorn Domaren finner färseelsen förtjena.
Och blifwer i alla händelser Upbördsmannens
Löstesman berättigad- att för p ad de, sedan 1?p->
bördsmannens och Conrw eurens egendom kill b.isiens
gäldande i mät gärt, kunna i kraft af deras
borgen komma att betala, hälla sig till sa wäl Up»
bördsmannens som Cc»uro<leurens personer. Hwaraf
således följer, att Löstesm ws betalnings-stvldighet
icke widtager för än i den ordning osman förmäles,
angående de Tillsynhastvande fullgjorda eller eftersatta
åligganden och answarighet, är »vederbörligen
undersökt och afgiordt: dock att medelst qwarftad
ä Löftesmäns egendom, enär omständigheterne sä»
dant fordra, behörig säkerhet emedlertid mä blifwa
iakt. agen.
Hwilket, jem'e nägra Ledamöters särskilda, i
här hos bilagde Protocolls Iltdrag intagne yttranden i
detta ämne, Riksens Högloft. Ständers pröfning
wöld
-
Den 14 November. yr
»vördsammeligen underställes. Slockholm den i:sta
November 1809
Pä Högloft. Ri:d rffaxcts och Pä Högwördige Preste.StänAdelns
L damdiers wäinär dets L
Uuäv lolanZerliröm. Lblill- Wälckin.
Pä Hkgtärude BorgareStän» Pä Hederwärda Bondc-Stän»
dets Ledamöiers wägnar dets Ledamöters magnar
k- lä. (rrevesmuli!. kelter fernström.
^oban IlloImborZlon."
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Lag.-Utstotts
Prorocoll, hällit i Stockholm den
i:sta November 1329.
Mstoltet lät för sig uppläsas Första Beredningens
project till Betänkande i anledning af Herr
vice P-esioenten kalinebstelms memorial, angående
närmare bestämmande af ansvarigheten wid yppad
Balancer hos Uppbördsmän.
H-rt- Doctor WLbUn uplaste! harwid följande anförande
(H.) - - - -
Herr Lands^Kammereraren eroimdorZ äberopa»
de hwad han i sin förut afgifne ffrifteliga mening
anfört som mar sä lydande: "Sä wida icke de vM
Uppbörds-Werket nu gällande Författningar, tillika
med LandshLfbinge-Jnstructionen af den 4 Nov.
1734 och och Läns-Bokhällare-Instructionen af ben
24
92 Den l4 November
24 Maij r688 hwilka stadga, att Herrar Landshöf.
dingar och Landskammererare arv med sin egendom
Kongl. Maj.tt och Kronan answarige för de uppbördsbrisier,
som hos »vederbörande Uppbördsman kunna
uppkomma genom äsidosattande af hwad dem till förekommande
af Balancers och restanriers yppande
äligger iakttaga, skulle finnas tillräcklige att förcbyg.
ga Krono-Uppbördsmans tillgrep, lärer det, jemlikt
10 Capit. 26 §. Rättegängs^Ballen tillhöra dem,
som aga ward och inseende öfwer Allmänna Hushällningen
och Kronans Ingälder, att, i sammanhang
med de i detta afseende förut pabjudna särskildta stadgar
och föreskrifter, »vidtaga de ytterligare ärgärder,
som till ifrägawarende angelägna ärendes »vinnande
säkrast föranleda kunna. Hwarföre ock Lag-Utffottet
med stöd af Regerings-Formens 89 Z. icke bör, i dylika
mål som detta, någon allmän Lag eller nya Rät.
tegängs-Ordningar förestå: Hwilke» allt till Riksens
Högloft. Ständers närmare bepröwande ödmjukeligen
underställks."
Och som Utskottets öfriga Ledamöter biföllo
Betänkandet sädant Beredningen det föreslagit; sä
skulle Expedition deraf fke; hivarwid Herr Doctor
äVLKIins och Herr L,nds-Kamereraren Lroneboigs
särfiildta meningar skulle bifogas, vr kuxra.
Lx xrotocollo
polian klolmbor^ton.
«tt. L.
Asltri,,.
S2 wigtigt det a ena sidan ar för Staten alt
kom
-
Den i4 November- yz
komma til! ätnjutande af alla till desi upprätthällande
anftagne Medel, sä angelägit mäste det ock,
ä andra sidan wara, alt en noggran och sträng
rontroll Hålles öfwer alla de Embets- och Tjenstemän,
som i mer cller mindre mohn hafwa befattning
med den allmänna Upbörden.
I händelse någon ny Lag af Riksens Högloft.
Stänocr pröfwas nödig, rörande controllerande Em.
betsmäns answar , torde det tillätas mig, ait wördsammast
anföra, det jag för min ringa del anser
för högst nödig!, att desiförinnan tydeliga och be
stämda
Jnstructioner ntfärdas, sä wal för alla till
redowisning styldige personer, som ock för dem,
hwilka i kraft af sine innehafwande Embeten, arv
förbundne att gransta och kontrollera UpbördsmanS
räkenstaper,. Efter min tanka är det icke nog dermed,
alt den wise Lagstiftaren anbefaller en noggran
conlroll, och Utstakar alfwarlig näpst för densammas
uraktläkande; utan han bör afwcn, sä wida
ändamälet ej stall förfelas, utstaka sätt, ordning
och rid för samma cvnkrolls anställande. Hwarje
uplyst man inser nogstrmr, att ingen ling är wädligare
än obestämde Lagar, i synnerhet dä fragan
blir om sädane bestraffningar, som gä ut pä Embeleks
förlust, för allid suspensionkr eller betydeliga
böter och ersättningar.
Sä wal redowisande Uppbördsman som Contrvllerande"
Embetsman lära kunna hänföras till 3
sarstildte Closter. De utgöras af Personer, som
höra antingen till Militaire, Eclesiastique eller
CivibStaterne. Älla desta hafwa wal Jnstructioner
och
94 Den 14 November
och
gifna föreskrifter att efterlefwa; men wid granskningen
af de samina torde det lätteligen updagas,
att de i anseende till deras alder dels arv mindre
wäl afpaflade för närwarande tid, dels ock obestämda,
hwartili afwen kommer den märkeliga omständigher,
att en dek uppbördsmän och Controlleurer
hafwa 40 till 50 om ej flere särskildte Resolutioner.
circulaire-Bref och Ordres att efterlefwa.
hwilka alla synes böra sammandragas till en
enda allmänt gällande Instruktion.
Ehuru det, mä hända, anses för olämpeligk
att här inga i ett mera enskildt bestämmande af
hwad jag ofwanföre i allmänhet hast aran anföra,
torde det kikwäl höggunstigt lillätas mig, att up,
lvsningswis nämna något rörande den upbörd och
Controll, som bliftvit Eccleciastique Embelsmän älagd.
Herrar Consistorii-Notarierne i Riket aro förbundne
att ärligen redowisa för en bctydelig Penninge
upbörd, som ar anslagen ritt flere särskildta
Werkö Tjeustemäns aflöning, den Studerande Ungdomens
underhäll, Enkors understöd m. m. Enligt
Kongl. Förordningen af den n Februarii 1687
§. 10 hafwa sistnämnde Upbördsmän endast haft
Decanr LonUlioriorum till Controlleurer och Upsymngsmän
öfwer stna Räkenstaper, men i stöd af
Kongl. Brefwet den 24 Aprill 1788, stola sam-eliga
Consistoriernes Ledamöter anftvara för redogörelsen
af de under deras förwalrning stående Medes.
Uti ingen u kommen Författning finnes mig wetteriigen
stadgat hwarken om tid, ställe eller ordning
som bör iaktagas wid den Eccleciastiqua Upbörden
Den !4 November. 95
icke eller är i sednare'lider nägsnsarffild Pers n
nämnd, som omedelbarligen bör laga befallning med
concrollen öfwer de lill Dom-Capitlesi inkommande ach
derifrän utgående medel.
Följden häraf har warit den, att en olika praxis
blifwil harwid iaklagen i särffildke Conststoner och
wid de tillfallen dä halcmcer försports hos Consistori
Rokarierna har anledning yppast kill obehagliga upträden,
längwariga Concvursmäl, och särstildka
Personers osta kanbara förlust.
De nu omnämnde balancer, hade förmodeligen
til! större delen warit förekomne, om genom bestämd
och lydlig Lag warit Ulstakadt, att mana lig controll
skulle anställas och wist person warit förordnad
som närmast och omedelbarligen answarat för all yppad
brist.
I anledning häraf wägar jag ödmjukast hemställa,
atk i fall Lag INstotlers Betänkande, blir af
Riksens Högloft. Ständer antagit och godkändt, underdånig
ansökan mätte göras hos Kongl, Majrt
vm best Nädiga utfärdanöe af tydelige och esler närwarande
kiders behof afpastade Jnstruclioner, hwilka
bestämt utstaka alla de skyldigheter, som ej mindre
Apbörds än Controllcrande Embelsmän af Militaire,
Eccleflastique och Crvile-Stakerne böra hädanefter
iakttaga, till undwikande af vet straff och answar,
som owillkorligen böra hädanefter wara förknippade
med blifwande Krvno-balencer.
LkriL. Nakim.
Ell*
96 Den 14 November.
Enligheten med det uti Riksens Högloft. Ständers
Lag-Utstött den November uplästa anförande
intygar
ftob. l4o!mberZ5on.
Lades pä Bordet.
Upkästes:
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besmars
och Oeconomie Utstötts Betänkande
angående atstillige förändringar uti Kongl.
Förordningen af den 25 Febr. 1748, om
förlag wid Bergs- och Bruks-handteringen.
Utstokteks handläggning wid detta ämne har
blifwit päkalladk utaf twenue ifrän Wällofl. Borgare-Ständet,
till U^stotter remitterade Memorialer,
underteknade, det ena af Riksdags-Fullmägtige för
Städerne Orebro, Asterfund, Nora/ Lindesberg,
Christinehamn och Philipstad, samr det andra utaf
atstillige Handlande uri Westeräs och Köping, innehållande
det förstnämnde, att dä uti z tz. af äfwanberörde
Förordning, en Förläggares winst ä
Stäng- och Tackjern är bestämd kill en wist Summa
ä hwarje Skeppund, som den tiden icke gäkde mer än
42 st ester högst En R.d och således swarande mot
en skälig winst frän 8 till 10 procent; men efter
sedermera skedde förändringar och sedan Waruwardek
Äiswit mängdubblar, en sädan förlagSwinst är oför
en
-
Den i4 November.
enlig med Förläggarens bestånd, sä ar hegardt, att
den samma mätte bestammas till en wiff, till ex. 8 procent;
att med uphäfwande af förestrifterne uti 6 och
7 /. §. mätte stadgas, att, i likhet med hwad uti
1798 ärs Executions-Stadga päbjudes, Förlags,
räkningen, ehwad den endast genom Förläggarens
förde Rakning eller ock tillika genom Förlagtagarens
undfangne Motbok, svin pä deffe Personers inbördes
förtroende till hwarandra bör ankomma, mä, sedan
Förlag-tagaren inom irenne mänader efter hwarje
Förlagsärs stut, deras erhällit behörig del, till Förlags-tagarens
derä salderade stuld, anses, säsom all
annan fordran, wara utmätningsgill) wid näst derefter
följande z:ne mänaders förlopp, derest ej Förlags-tagaren
deffförinnan, om han kror sig för när
stedt, hos Bergsmästare» begärdt och erhällit förordnande
för Bergsfogden, att liqwid emellan honom
och Förlag-gifwaren förrätta, hwilket dä genast bör
werkställaS, och i fall af miffnöje deremot ä nägondera
sidan, wid näst päföljande Bergs Ting, det stridiga,
utan föregängen instämning med Dom afhjelpaS,
uran afseende ä endera Partens ureblifwande,
derest ej laga förfall upgifwes och styrkes; att ärliga
Förlags-Skulden, kill dek antingen ej öfwerklagade
belopp eller den Summa, hwilken efter stedd
liqvid med Laga kraft wunnen Dom faststäld warder,
mä frän hwarje Förlagsärs stut, den i:sta October
löpa med 6 procenks Ränta intill desi den antingen
warder af FörlagS-tagaren betald, eller af Fördrings-hafwaren
utmätningswis utkräfd, jemte dek
alt i händelse Förlag-gifwaren hos Konungens Befallningshafwande
eller Harads-Rätten wunnit Dom
ä Skulden, den ej eller bör wara widare liqvid unLjerde
Band. VII. un- .
5
98 Den 14 November.'
derkastad, man en sadan Dom för fullt kraflägands
anses; ari om Förlagtagaren efter Förlags-Räkningens
annammande, derä bewisligen tecknar sitt erkännande
deraf; samma Räkning ej mindre än de
Skuld-Sedlar, som af en Förlag-tagare till äfwenlyrs
utgifwas, mätte äga enahanda bindande kraft,
som andre Skuldebref, hwilka blifwit kemnade af
Personer, som äro lui juris och akt dä deruti rätt
till Inteckning giswes, en sadan godkänning eller
förskrifning mä med full förmånsrätts ätnjutande
uti Gäldenärs fasta egendom imecknas, samt fluteligen
att da Bergsmans egendomar i mät tages och
genom Executiv Auction försäljas, Jnteckningshafware,
som ej äro Bergsmän, mä äga rätt att Egendomen
påbjuda till det belopp med Ränta och omkostnader,
hwarföre Fastigheten är intecknad, med
förbehåll för Bördemän, akt derest Fordrings-hafwaren
stadnar för högsta anbudet inom Laga tid egendomen
inbörda, samt nägon af Bergsmans-Standet,
att ä nästa Laga Härads-Ting, ester det tredje upbudek
blifwit meddelt, genom Köpeskillingens fulla
insaltande ä första Tingsdagen, samt Köparens Lagliga
instämmande till samma Ting, bana sig wäg
till Hemmanets äterlösande, men i händelse sädant
försummades, Härads-Ratten ägde att Fasta ä egendomen
Köparen meddela; och det sednare: att sedan
till Bergslags Allmogens kunskap kommit, att förändring
uti Förlags-orvningarne stall w-ra ä bane,
och derigenom den billighet och rättwisa winnås, art
Förlag-giswaren flyddas för det lidande som genom
ofta vbehörigen tillkomne och alltid olämpelige Markegangs-Tixor
hitintills frän Förlagehandelen warit
nästan cfliliaktigt, sä hafwa Westerås och Kjöpings
Den r4 November. 99
Städers Handlande utaf deras förlagsägare blifwik
med stamningar till ett fdrwänande antal hemsökte
angäende Liqwidationer efter MarkegLngen, hwarföre
de anhällit att 7 §. af 1748 ärS FörlagS-Ordning
genast mä uphäfwas, eller ätminstone till sin
werkan hwila, sä att någre dylike Rättcgängar icke
sä wid Domstolarne uptagaS intill dess den Radigst
utlofwade förändring uti FörlagS-Ordningarne hinner
utkomma.
Under granskning och öfwerwägande af betz»
anföranden samt de föreskrifter som wid Förlags gift
wande enligt asman äberopade Kongl. Förordning
nu äro gällande, har Utskottet inhemtadt; alt Kongl.
Maj:tS och Rikets BergS-Collegium redan infordrar
»vederbörande Bergmästares samt förlagsgifwareSoch
tagareS yttranden, för att kunna bereda en förförändring
uti denna Författning, som till nu warande
sörhällande i afseende pä warupriserne m. m.
mä blifwa lämpelig och smara emot ändamälet. Utskottet
har wäl önskat, att berörde Författning nu
genast kunde Allmänheten uti ett sammanhang meddelas
men dä Utskottet under saknad af alla tillförlitlige
uplysningar i ämnet, icke ser sig i tillfälle art såmedelst
upfylla desi önskan, kan likwäl Utskottet deraf
icke wara hindradt, att öfwer de särskildle omständigheter,
som till desi ätgärd blifwil öfwerlämnade
meddela sitt yttrande.
Och som den uti z ?- af »748 ärS Kongl.
Förordning stadgade winst af En Daler r6 öre Kopparmynt
pä hwarje Skeppund Tackjern, efter nn förändrade
warumärde, icke swarar emot den förtjenst
en Föreläggare fläligen bör ätnjuraz och dä Förslag
-
ioc> Den 14 November.
gifwarens bestånd sä mycket häldre bör anses fördelaktigt
för den forn utaf Förlag är i behof, som
denne destförutan icke kan med wisthet pärakna Förlag,
samt hans rörelse sa medelst aftaga; allrsä och
med gillande af hwad i den delen blifwit andragit
samt i betragtande deraf att en Förläggare är stylvig
utlemna stna waror efter det tvärve, som af
Bergs Tings - Rätterne uti arliga Taxor utsätteg ,
finner Utstottet billigt alt killstnrka den förändring
uti förberörde z tz. att en Förlagö-gifwares winst
pä dest kemnade försträck bestämmes till atla procent.
Wid beswarander af öfriga innehållet af först
omförmäldte Memorial, har Utskottet ater fatt tillfälle
att Ådagalägga Dest böjelse, att i möjligaste
mätto söka freda alla Näringar ifrän de band, som
antingen genom sedwanor eller för närwarande tidehvarf
olämpelige Författningar, warit lagde pä
omtanka» och fliten. Utstottet har pä säd ane grunder
, och med afseende pä hwad Sökanderne derom
anfört, trott sig böra föreflä: att sedan en Förlagtagare
af Förläggarens rakning erhällit behörig del,
pä sätt Kongl. Förordningen af den 28 Jnnii 1798
förestrifwer, samma räkning, derest Galdenären
densamma ej inom sex mänader ester delfående!
klandrar, mä likmätigt sistnämde Förordnings stad^
gande för utmätningsgild anses;, att i händelse Förlagtagaren
har något emot räkningen att påminna,
han stall wara stylvig sitt klander inom sist omförmäldte
tid anmäla hos Bergmästaren, som genast
har att förordna liqvidationsman, hwarpa liqvidakioneu
sist inom en mänad derefter, genom
Förlagtagarens försorg, och fä wiva han will en
Den 14 Nowember roi
sädan förmän begagna, bör werkställas, dock att
Förlaggifmarens utcblifwande, sedan han fjorton
dagar söre liqvidations-dagen derom blifwit underrättad
icke ma hindra liqvidationens företagande,
och att de stridigheter, som wid stikå tillfällen upsla
, böra wid nästpäföljande Bergs-Ting Man afseende
pä endera Partens fränwnro, derest förfall
ej anmäleS och styrkes med Dom afhjelpas; att
Förlagkagarens antingen af honom godkände eller
genom laga kraft wunnen Dom faststälde Skuld,
ma, frän hwarje förlagsärs stut, löpa med b procents
ärlig ranta; samt stuteligen, alt i händelse
Förlagkagarens skuld, utan föreaängen liqvid, af
annan Domstol än Bergs Tings-Rätt blifwit fastställ),
en sadan äkgärd, sä wida den annars wunnit
laga kraft, ej mindre än af Förlaqragare tilläfwcntyrs
utgifne Skuldebref, mä ifrän ali widare
liqvid undantagas, samt säledes dylike Domar och
Förskrifuingar anses lika kraftägande med dem, som
blifwit meddelde ä eller utgifne af andre fullmyndige
perfoner.
Widkommande äter sista Momentet af samma
Memorial, sä och enär Hederwärda Bonde-Ständet
wid denna Riksdag fransagr sig desi exclusiva rättighet
att besitta Bergsmans-hemman, anser Utskottet
något widare yttrande derom wara oswerflödigt.
Hwad stuteligen beträffar Westeräs och Köpings
Städers Handlandes klagan och yrkande, att de Rätregängar.
som angäende gifwit förflag redan blifwit
anställde- mätte uphöra och hwila intlil desi en förwämad
förklaring öfwer Förflags ocdningarne kan
hin°
io2 Den 14 November.
Hinna utkomma, sä anser Utskottet sädant innefatta
och äsyfea uphäfwande af Dommaremagternes beflut;
hwarom emor 9a §. uti den af Kongl Maj:t och
Riksens Städer antagne Regeringsform, någon öf»verlägguing
hos Riksens Ständer eller deras Utskott
icke äger rum- Dock warder detta allt Riksens
Högloft. Ständers -gen pröfning »vördsammeligen
Underställdr.
Pä Högloft. Ridderftapct och Pä Högwkrdrge Preste.StänAdelnS
wägnar detS wägnar
^scrk. 6. Oxenstgern» ^Isgn. Stagnelius
Pä W.lftoft. Borgare.Gtän, Pä -ederwärda Bondeders
wägnar. Gtänsets wägnar.
C. l. Sckönkerr ö. Lrickslon.
k. I. kestre!-
Lades pä Bordet.
UplästeS följande:
Utdrag as Protokollet hällit Hos Riksens
Högloft. Ständers B.co-Utskvlt den 6 November
r8oz.
S- D. Sedan Banco-Utffottet under d. rrsistlidne
Augusti, uppå derom erhallen Remisi, desi
wördsaimna utlätande till de Respective Ständ afgifwik,
angående för Uddewalla Stad, till uppbrännde
Pnbliqne Byggnaders äler upförande» ästundas Banco
-
De» »4 November L«3
eo-Län, 2Z,oso S:dr Specie; hwarä Baneo-UtMtret
af anförde Ml ej för det uärwarande fant siz
kunna tillstyrka bifall, har bemälte Stads-RiksdagS
Fullmägtig, Herr Grotzhandlaren tte^arät, uti till
Wallof!. Borgare-Btändet ingiswen, samt till lignea-Utskottet
remitterad ansökning, anhällit om sä
beMffak bestut och förordnande till Herrar BancoFullmägtige,
att de deraf äga rättighet och en Åliggande
skyldighet, akt med den sökte Länsumman bispringa
Uddevalla Stad, enär sadant kan M »ta»
nägvn BanquenS werkliga olägenhet; samt att Conditionerne
derwid, Maga af Riksens Högloft. Ständer
nu pröfwas och bestämmas; Och att Vefta i afseende
pä ränta och arerbetalningslid, blifrva sä lindriga
fsm möjeligt.
Af wäl grundade skäl, har Banco,Utskottet funnit
sig ej kunna tillstyrka bifall ä Uddevalla Stadsförs
detta gjorda 8än.
Ansökning, hwilket dest
yttrande, Baneo-Urfkottet får äran sig Lberopa.
I anledning af förrberörde nu förnyade orrhällan,
och med afseende a de härwid förekomne ömande
omständigheter, anser Banco-UrMttet sig emedlertid,
till Respeckive Sländens godtstnnaude böra
kvördsammeligcn hemställa, huruwida till nästa Baneo-RevisionS
pröfning ma öfwerlemnas, att efter Herrar
Banco» Fullmägtiges hörande, sig utlära, i hwaB
män, och under hwad säkerhere, sami återbetalning*
»vilkor, Udde»alla Stad, kan före nästa Riksdag,
med Län,biträde af Banque», utan Werkets olägenhet,
understödjas? hwgröfwer Utdrag af Protokollet,
till
r°4 Den 14 November.
lill de Rcspeetive Standen rxpedieras stille. Är
och dag som föreffriswit star.
Efter befallning
kä. k-kelknZius
Lades pä Bordet
Uplästes följande:
Utdrag af Protokollet Hållet hos Riksens
Höqloff. Sränders Banco-Utskolt den 6
November 1809.
S. D- Uti ingifne Memorialer af Riksdagsmannen
^sona8 kläkanfon i hederwärda Bonde-Srandet,
samt derefter af Herrar Handelsmännen 8ta
keck
och kingren i Wällofl. Boreare-Ständet,
hwilka till Banco-Utfkoltec blifwit remitterade, yrkas
nöbtvandlgheken, af snara oinskränkta Bsnco-Län pä
Fastigheter, och Rudimaterier, jemte Spannemäl, samt
allmänna Pennings - räntans nedsättning till fyra
Procent.
Landtbrukets och Näringarnes bade behof och
ofelbara nytta, af Län biträden för lindrig ränka,
kan icke sättas i twilwelsmäl, med afseende dera,
hafwa Riksens Högloft. Stander långt före berra
befturit, dek kommo Län för lindrig ränta, ej mindre
pä Fastigheter, än hwarjehanda Rudimaterier, och
jemwäl pä torkad säd, jemte salt, att ofelbarr af
Ban
-
Den 14 November- ioz
Banque» utgifwas, wid den tidepunct, dä sädant
med huswudändamälet med alla desi operationer, möjeligen
kan sta atk akt förenas. Banco-Ulffotket har,
uti dest förut öfwer detta ämne afgifne wördsamma
Utlåtanden, sökt ädagalägga, hwad destutom icke kunnat
undfalla de Nefpecnve Ständens uplysta eftersinnande,
huruledes under Banco Werkels närma,
rande ställning, gch ester dest till Rikets oumgänge»
liga behdf meddclte ansenliga Förffotter, »ägon ny
privat utlåning, till ehwad nyttigt företag det än
wara mände, an mindre Läns utgifwande äfwen med
den yppersta säkerhet, pä 50 ars atelbetalningstid,
icke mäjeligen nu kan fä äga ruin; men att deremot
all omtanka dera, blifwer nödwändig, alt ej, i afseende
Banco-Förwalkningens första och förnämsta
sörcmäl, som öä Realisationens oasbruina underhallande,
de biträden mätte behöfwa indragas, eller förnnnffas;
som Näringarne redan åtnjuta- och som de
ej med deras bestånd, kunna umbära.
Ä Banqnens sida blifwa deremot de tillfällen
icke uraktläme, som af en stadgad sörmänligare Conjunctur
för wär Utrikes handel, kunna och böra sörwäntas,
akt efter redan meddelt föreffrifk, utan något
Riksens Högloft. Ständers ytterligare förordnande,
med nya bade Efftct- och Fastighets Län, meddela
Landtbruket och Näringarne bchöfweligt understöd,
hwarwid Banco-Utskoltet finner grundad anledning
sig förete, och till de Respcclive Ständens up.
lysta ompröfning, wördsammetigen hemställa bordt,
det mätte, för belåningen af Krono-Skatte Hemman,
enahanda wärderingsgrunter sä blifwa gällande, som
för
ros Den »4 November.
för Frälse-Hemman finnas föreskrifne. Är och Vas
som förr skrifwit star,
Efter befallning
öl. k4eMgius
Lade» pL Bordet
Uplästes följande.
k'Utdrag af Protokollet, hållet hos HSgwördige
Preste-Ständer den 2 Nov. rSlo.
S. D. Hwatz Riksens Högloflig» Seänders
Allmänna BeswLrs- och Oeconomie - Utskott uti befi
den y:de nästlidne September, afgifne Betänkande,
angående Strömmings - Fisket wid Rikets Stränder
och Skärgärdar hemställ och tillstyrkt, har PresteStändet
för sin del bifallit, hwilket härigenom skulle
de Respektive Med-Ständen samt bemälte Utskott
Mördsamc och wänligen rillkännagifwas
Lx
krotocoUo
I. (1.
"Utdrag as Protokollet, häller hos Högwördige
Prest-fStändet den 7 Nov. 1809.
S. D. Hktvd Riksens Högloft. Ständers
Den!4 November. >«7
StatS-Ulskott uti Protokoll»,Utdrag af den t. te den,
nes, i anledning of Kongl. Majus Nädiqa proposition
till brmälte Utskott om eftergift af U skylder
ät wiHa Inbyggare i Jönköpings Län anfört och
hemstält, har Preste-Sländct till alla delar bifallit;
Hwiiket genom Utdrag af Protokollet de Respektive
Medständen samt Srats-Utsko»tet wördsamt och wän«
ligen tillkännagifwaS. vt luxrn.
S. D. Föredrogs ä nyo och bifölls Riksens
Högloft. Ständers Banco - Utskotts uri Proiocoils,
Utdrag af den iz nästlidne Oktober gjorda och den
28 i samma mänad pä borver lagda hemställvn» «l
till Lag-UtskottetS ätqärd öfwerlemna utarbetning af
en AnswarighetS - Lag, hwareftcr Riksens SlänverS
Banco-Fullmägriges förbrytelser, om ve skulle förekomma
, böra af Kongl. Hof-Rätten afdöma» , och
att i händelse Lag-Utskottet derwid behöfde kännedom
af Fullmägtiges t reglementet grundade skyldigheter,
samma Lag dä kunde af bemäldte Utskott gemen
samt med Deputerade frän Banco Utskottet blifwa
Utarbetad; hwilket härigenom skulle de Respektive
Med-Standen samt bemäld» Utskott wördsamr dch
wänligen kommuniceras, vt luxra.
S. D. I anledning af hrvad Riksens Högloft.
ScänderS Bewillnings - Utskott uti Protvcolls»
Utdrag af den 6-.te dennes anfört, och dä Preste,
Ständer ansett det wara för Riksens Ständer nödrvändigt,
an wid hwarje Riksdag erhälla säkra och
fullständiga underrättelser om beloppet af de Medel,
ro8 Den 14 Nowember.
hwilka under hwarje särffildt titel af Bewillmng
emelian Riksdagarne inflyta, har Ständer för dest
del bcflutit, att Riksens Ständer mä hos Kongl.
Maj:t i undcrdänighek anhälla, det mätte wcderbörande
i Nador anbefaflaö, att i enlighet med räkenskapcrne
förfärdiga, och wid »ästpäföljande Riksdag
till Riksens Höglofl. Ständers BewiflningsUrskott
ingifwa sammandrag af alla de summor,
hwilka igenom de särskildta Bewillningarne inflyta;
Uti hwilket bcflut de Respeciive Med-Ständen härigenom
skulle rvördsamt och manligen inbjudas att
sig med Peeste-Ständet sörena. Ot supra.
S. D- Tftcr öfwerläggning om Riksens
Höglofl. Ständers Allmäna Lag - Utskotts den 24
nästlidne October afgifne Utlåtande öfwer de hos
Höglofl- Ridderskapet och Adeln, samt Preste-Släu«
det gjorda anmärkningar wid Utskottets förur aflätne
Betänkande, angående tvifla i afseende pä Äktenskap
förbudna Skyld- och Swagerskaps - leder,
fann Siandet för sin del skäligt att bifalla, de af
Utskottet söreflagne änäringar uti Z och 6 §. Z.
2 Capiklet Giftermäls-Balken, äfwen som de ändringar
uti 58 och Zy Capirlet Mitzgärnings - Balken
, samt ig Capitlet RäiregängS-Balken, hwilka,
med förstnämnde 2:ne Lagens rum stä i oikiljaktigt
sammanhang. Men hwad deremot angar Utskottets
försiag kill ändring uti Giftermåls - Balkens 2 Capikel
Z §- har Preste - Ständer ansett Lagens stadgande
deruti böra oförändrat förblifwa. Hwilket,
härigenom skulle de Respcctive Med - Staude» samt
Lag-Utskotttt wördsamt och wänligcn meddelas, hit
supra. S. D.
Den i4 November. 109
S- D. Efter uplasande of Herrar B:co Full»
mägkiges igenom Banco-Utskottet infordrade förklaring-
angäende deras under nästledit är kemnade bifall
dertill, an Diskont-Jnrättuingarne i Götheborg,
Malmö och Abo, flngo af Riks-Discont-Werket, xjll
förfallne löpande Reversers infriande bilradas med
oumqängeliae kemporaire Länfummor, blef Herrac
Baneo-Fullmägkiqes äswanbcrörde ätgjärd af PresteSländet
gillad, hwarom be Respective Med-Ständen
samt Banco-Ulffottet ffnlle wördfaml och wall»
ligen nnderrällaS. 8uxra.
kkx krotocokko
.''Utdrag af Protocollek, hältet hos Högwördige
Preste-Sländet den 10 Nov. 1801.
S. D. Föredrogs ä nyo och bifölls Sta<s-Ulskottets
uti Protocolls - Utdrag af den 24:de nästlidne
Oktober afgifne och följande dageu pä bordet
lagde Betänkande, rörause den förcflagne Indragningen
af Dpmkyrko Tunnorne; hwilket genom Utdrag
af Protocollek skulle de Respebiive Med-Siänden
samt Skate-Urffottet wördsgml och wänligen tillkannagifwas.
l^t Luxra.
kkx krotocoklo
Ul.
''Utdrag af Protocollek, hållet hos Högwördige
Preste-Sländer den n Nov. 1821.
S. D.
no Den 14 November.
S. D- Hwad Riksens Högloft. Ständers
Stats-UisVott uti Protocolls - Utdrag af den 6ue i
denna manad anfört och hemställt, rörande de Läne»
summor, med hwilka i anledning af Kongl. Maj:tS
Nädiga Kungörelse den 20 sistk. Martn, HufwudStadens
Handels>Soeierer Riket birrädl, blef qjf
Preste-C landet till alla delar ailladt; hwilket härigenom
skulle de Respective Med - Ständen same
Stats-Utskottet wördsaml och vänligen meddelas
vt Luxra.
S. S. Beflöt Preste-Skändet, att till Riksens
Högloft. Ständers Banco-Ulskott remittera, Kongl.
Mains Näviga Proposition, angäende medel, att
werkstäila den föreflaqne Götha Eanals anläggning;
Lfwensom till Etals-Utskottet, Kongl. Majrts Nädiga
proportion enqäende medel till serskildte tillfälligt
utgifter, hwilket härigenom skulle de Respektive Med->
Siänden samt bemälvte ^tskon wördfamt och vänligen
Communicerao. vt Luxr».
S. C. Efter upläsandet af Kongl. Majns Nädiga
sknfwclsc af den y:de i denna mänad, angående
Riksdagens fortsättande, förenade sig Ståndet uti
betygande af desi underdåniga vördnad och tacksamhet
för Kongl. M.ij:lS härutinnan ädagalagde Nådiga
omvårdnad om Rikets wäl, Ständets underdäMga
tänkesätt, Skändet anhöll atk Herr Ä'ke-Bisko->
pen och Talemannen wille inkör Hans Knngl. Maj:r
i Underdänighet förklara. Kö- öfrigt will Ständer
i all underdänighet efterkomma Kongl. Maj:kS sä
me
-
Den »4 November. m
medelst yttrade Nådiga wilja och föreskrifter, i hwtlken
afsigt Ständer anfäg lämpeligast, att ät Herr
Arke-Biskopen och Talemannen updraga, alt med
Högwälborne Herr Grefwen och Landt.Marskalkcn,
samt de öfrige Talemannen öfwerenskomma om de»
ordning i ärendernas företagande, genom hwilken
StändenS beslut i de wigtigaste, Lrender mätte enligt
Kongl. Maj:tS Nädiga afsigt foriskynduS. vt Luxrs.
S. D. Riksens Högloft. Ständers StatSUtskons
uti Protocolls - Utdrag af ben L i denna
mänad afgifne utlärande öfwer Grvfihandlarne Herrar
Lanteslons och blslms anföranden, det alle de
Hwilka i anledning af Kongl. Maj:t6 Nädiga kungörelse
den 20 sisiledne Martn till StatS-Werker
för skjurit penningar, borde pä enahanda sätt, som
tzandels-Sociteten i Stockholm, blifwa för deras
Län godtgjorve/ föredrog? ä nyo och biföllS; htvarom
de Respectivr Med-Ständcu, samt Stats-Utskotret
skulle wördsamt och »vänligen underrättas, vt
suxrs.
Lx krotocollo
V.
Utdrag af Protokollet hällit hos Högwördkge
Preste-Sränd-t den 14 November 1809.
S. D. Beslöt Preste-Skändet för stil del,
att bet uti den ival-akt, hwarigenom Swensk Thronföljare
blifwit utkorad, befintlige uttrycket: i dm
ord
-
n2 Den 14 November
ordning och pä det sätt den af Dst under den
- - öfwarenSkomna och faststäldta Successions
Ordningen bokstafligen innehåller och
stadgar: n,ä förändras kill fällande: i den ordning
och pä dctt satt i en af Ost under detta Riksmöte
öfwerenskommen och faststäld Successions
Ordning bokstafwcligen LnnehällaS och'
stadgas skall- Afwenjom Srandet ausag lämpeligt
ark ojwanbcrörde wal-akt ma dateras för den dag
dä Riksens Ständer hos Hans Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälte förloppet af ifrägawarande wal;
hwilkct härigenom skulle de Respecrive Med-Slänsamt
Erpcdilions-Utflottct wördsamr och wänligen
communiccraS. Dt kapra.
px protocollo
I. D.
Ukdrvg af Protokollet, hallie Uti BorgareSiändekö
Plenum wid Riködagen i Stockholm
den 4 November 1809.
S. D. Emot Högloft. Bervillnings-UtflottetS
Betänkande och förstag till en Allmän BewillningsFörordning,
hafwa hos Borgare-Ständet sädane
anmärkningar blifwik gjorde, som föranledt Siäudet
att till Utflottet ärerförwisa detta ärende, i ändamål
alt Utskottet, efter föranledande af samma anmärkningar,
mä med förnyad! utlåtande tift Riksens
Ständer inkomma; hwarom de Refpeclive McdSländen
wördfamt och wänligen skulle underrättas.
Dt kupra.
klx protocollo
7. D. peterson.
Ut.
Drn i4 November. rrz
Utdrag af Protokollet hal!it uti BorgareSkändcis
Plenum wid Riksdagen i Stockholm
den to November 1809.
S. D. Bestöts: det skulle Lkokgl. Mas:ts Nädi-.
Ka Proposition till Riksens Ständer as den ZI uästlivne
Oktober, om widtagande af särskildte kraftiga
anstalter till NikeiS färswar och framlida säkerhet -  remitteras, till Allmänna Beswärs- och Oekonomie
- Utskottet t ansrende till de» del af fattima Höga
Proposition, som angar Anrätli,ingen af en Nä'-  tional-Briväring, saint lill Slats-Uskottet, i afseende
pa bestämmandet af tillräcklige ärlige Medel
för Rikets Hörswars-Werk; dock'all den pröfningsoch
afgörande rätt. son, i mät af denna beskaffenr
hek Riksens Ständer enligt Regerings - AormeNs 7Z
och 80 §. Z. tillagt är, pä dct kraftigaste härigenom
förbehallcS ; hwilket de öfrige Respektive Sländön
wöldsamr och »vänligen skulle tillkännagifwas,
klt tusira.
Lx protocollkj
^ lk. keiertcin.
Utdrag as Protocollet hållit uti BorgareStandcls
P.cniim »vid Riksdagen i Stockholm
dei, i» November 1809.
S. A. Som wid fötchafkvande af Högtoff.
Srats« Utskottets Pröioeolls-Utdrag af den Z i denria
Fjerde
Band- Vlll.
Den 14 November
-
na mänad, rörande Förslag, att Biskopsämbeten
ivid rimande afgäng niälke indragas eller ock Biskopparnes
Löner nedsättas i någorlunda proportion,
einor hwad deras wcderlikar ibland andre EmbclSmän
as Staten åtnjuta m. m. Boraare - Ständer,
för sin del fann att denna sräga, såsom asyfrande
indragning af berörde Embeten anringcn helt och
haltet, eller pa obestämd lid, eller ock en witz förändring
i deras Lönc-wilkor, icke ägde sammanhang
med Herr Kongl Secreterare» lilires Piemorial,
om elt Nådår kill Slaten af alla lediga bliswande
Embeten och Tjenster, utan borde således särskildt
handteras och afgöras; samt derjemte hos Stander
ven anmärkning blifwit gjord, att Utskottet icke
nog fullständigt npragit och sig yttrat öfwer hwad
till grund för oen yrkade indragningen i synnerhet
nti Herr Lienkenanten käklmans säi skildte Dicka»
wen anfördt är; allisa bcstöt Siandet, att i grund
af denna anmärkning , malek till Högloft. StatS-Utskottel
härigenom arerförwisa, med anmodan, att
ett h fwudfakligt utlåtande i den del som angar mer-«
bemälie Embetens indragning pa obestämd tid, när
de lediga blifwa, till Riksens Sländerö Plena af.
gifwa; och hwitket de Rcspcctive Med-Ständen äfwcn
genom detta Prokocolis-Utdrag skulle wördsam!
och wänligen tillkannagifwae. klt luxra.
S- D. Wid granskningen af Riksens Högloft.
Sränders Stats - Utskotts Protocolls - Utdrag,
as den 2Z nästlidne Oktober, rörande Herr Kongl.
Secrereraren Ikros Förstag, att alla lediga blifwan»
de Embeten och Tjen-sier skola ett är wara vacant»
Den i4 November. 115
sch under samma rid till Stars - Werkst indragas ,
förekom hos Ständer den anmärkning, alk en sadan
Löne» indragning icke ma kunna äga rum annorlnnda
än för wiste af Ecclesiastigue Skaten och Jndelningöhafware,
hwars systlor uran olägenhet kunna
«kt är af Vicaricr bestridas, i anseende hwarkill
Skandek bestöt, akt detta ärende till Ulslkottct ä erförwisa,
med anmodan, akt sitt urlakande öfwer
berörde anmärkning afgiswa; och skulle de Nespective
Med-Stånden genom detta Protocolls - Utdrag
wördsaint och wänligen härom underrättas. Ot
lupra
-
S. D. I anseende till förekomne anmärkningar
emot Allmänna BeswärS- och OeconomieUtsckottetS
Betänkande af den -2 sistl. Julii,
angående Inrättningar för Fattige Barns upfostrande,
samt nödige anstalter till Vmcriska Smittans
hämmande: äfwensom att Ständel fann den
förra af deste omständigheter äga ett nära sammanhang
, med dcn af Ständer äterförwiste fragan om
en allmän Fattigwärd, blef berörde Betänkande till
Walbemäldte Utskott äterförwist, till den ytterliga»
re åtgärd, hwartill anmärkninqarne kunna föranleda
; och skulle de Respecrive Med - Ständen wörd»
samt och wänligen härom underrättas. tujira.
S. D. Ständer biföll till alla delar, hwad
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Beswärs- och
Oeconomie-Utskott i Betänkande af den i6 nästledne
Oktober yttrar och! hcmstäldt, rörande ätftkillige förän
-
ritz Den 14 November
ändringar
uri Kougl. Förordningen af den 24 Februarii
1748 om Förslag tvid Bergs och Brukshandteringen;
och skulle de Refpective Med-Skä„dcn
Wördsamb och »vänligen härom underrättas.
kupra.
V, D° Alt Borgare-Standet, i anseende till
förekon,ne anmärkningar och Constiturions-UtssottekS
Betänkande och sörsisg till Instruction för Riksens
Ständer blisryande Hnstit«e Ombudsman, samma för,
stag till wäibemäkdle sjkstott äterförwifat, skulle
rvördsamt och »vä,stigen lili de Rlepective Mcd-^täaden
härigenom inberättes. fät supra.
d- D. I anledning-af Niksdags-Fnllmägtigens
för Cristianstad Herr kicrriinZs till Högloft,
Lag-Utskottet remitterade memorial, hwari förestäs,
att alla de brott, som af dr i Städprue Garnisonerande
Soldater, Artillerister och Ryttare begqs, utom
Cahernrr och Baugner, samt ej heljer kunde
fä namn af subordinations - brott, matte tvid ordina,
jre Domstolar upptagas, undersökas och dömas, ha,
de wälbemäldke lliskott i Betänkande af den litte
nästledne Oetober sig yttrar, och als ändring i hwad
1798 ars Krigs-Artiklar härom stadga, pq anförde
stkal afsiyrkt; hwilkct yttrande Ständer äfwen för sin
dej gillade. supra.
S, D. Högloft' CoirstitutionS-Utsköttels yt,
frgnde, uti memorial af den 23 nastl. Oktober, i ankel).
Teir l4 Novem-er- n?
ledning af Herr Profesioren Doctor VVsikmao Laxserlons
der ingifne anförande, angäcnde ändring i
Ven wid Årke Biskoppen wal hlttils nyttjade röstberäkninq,
samt Utskottets Förflag» att följande tillägg
i Reqerings-Formens 29 §. ma, wid nästkommande
Riksdag af Konung och Ständer prötwas, att efter
Orden: elter förra wanligheten. införes: dock sä,
alt Upsala Stif'6 röst wid Ärke Biskopps wal
mä beräknas lika med fem Lonsistoriers; blef
as Ständek gilladr; hrvarom underrättelse skulle de
ve öfrige Resvective Sranven wördsamr och wänjigrn
ssieddelaSS. Dt ku^ra.
S. D. Högloft, Banco-Uiskottetö j Prpto,
eolls-Utdrag af den 6 vennes, i anledning af UV,
vckvalla Stads Riksdags«Fullmägtige remitterade
förnyade ansökning, rörande ett astundadr BancoLän
pä 25,000 R:d, gjorde hemställan, att till nästa
Banco-Revisions-pröfning mä öfwerlämnas, att
efter Banco-Fuslmägtiges hörande, sig utlaka i bwad
man och under hwad säkerhet samt äierbetalningS»
wiilkvr, hemäldtt Stad kan före nästa Riksdag med
Län »biträde qf Panquen utan Werkers olägenhet
understödjas, blef gf BorgareStandet till alla delar
gillad; och skulle sadairt mördsamt och wänligen häri?
genom tillkännagtfwas, Dt luprs,
S, D-' Riksens Högloft. Ständers ConstitUtions»Utskvkl,
hade uti afgifwit och nu uppläst
memorial af den ro vennes, öfwer de hos Högloft.
Midderskapet och Aveln sam! Borgare-Sräudet förekom
-
n8 Den r 4 November»
komne anmärkningar tvid UtjVottets projsct till Successions-Ordning
sig yttrat sann wiste förändringar
mer bemälte Utskolts förflag till alla delar gillade;
alltsä skulle de Respeckive Med-Ständen wördsamr
och wänligen underrättas, bit su^ra.
S- D. Uppå de af Högloft. StatS-Utskottet
i Protocolls-Utdrag dan 24 nästlidne Ockober äberopade
sskjäl och omständigheter, biföll Borgare-Ständet
uti^gllw Helar hwad utskotter derutinnan yttrat
och förestagit, sä i ansende till desi undandragande
att öfwer de fran Hederwärda Bonde-Srandet dit
remitterade memorial, om Domkyrko-Tiondens indragning,
såsom warandc en Prlvilegii fräga, något
utlätande meddela, som äfwen att, i händelse Dom»
Kyrkorne möjeligen sknlle kunna innchafwa något
Utöfwer Donationer och hwad af alder warit tillagdt
samt genom Priviligier stadfästadt, en omständelig
uppgift och underrättelse härom mä^ fran Kongl'
Kammar-Collegium infordras, pä det Riksens Ständer
till nästa Lagtima eller Urtima Riksdag ma
kunna fä upplysning om Förhållandet. Hwilket
härigenom skulle de Nespective Med-Skänder wörds
sanik och wänligen tillkännagifwa. bit tnxra.
S. D. I anseende till förekomne Anmarkningar
wid Riksens Högloft. Sländers Allmänna Beswärc-
och Oeconomiä-UtffottS Betänkanne af den
2 nästlidne Oktober, angående Fattig-Wärden i Riket,
blefwo savima Betänkande ärersörwisadt, till
ven
Den r4 November. Il9
den widare handläggning som anmärkningarnc kunna
fordra. Luxra.
S. D. Biföll Ständet hwad Höglofl. SkatsUlskottet
i Pcorocolls-Utdrag den 12 September
anfört och hemstält med afstyrka» af föreflagne in»
dragning af den till Kyrkorne i Skäne, Halland,
Blekinge ocli Bohus Län anslagne Kyrkotionde»;
hwarom wördsam och wänlig Underrättelse de öfrige
Respcclive Skänden meddelas skulle. k7t Luxra.
S. D. Efter upläsande af Kongs. Maj:ts
Nådiga Skriswelse till Riksens Ständer, gifwen
Stockholms Slott den y i denne mänad, angående
Riksdagens fortsättande, anmodade Ständer sin Taleman,
att, i anseende till Kongl. Majus i Nädcr
kemnade rättighet och tillfälle för Riksens Ständer akt,
sa widt möjligt är. deras ännu återstående wigliga
göromål under denna Riksdag till stut bringa, samt
Hans Kongl. Majus i denne desi sikrifwelse förklarade
Nådiga tänkesätt ech sorgfällig» omwärdnad för Rege»
ringo-Lagns vbrottsliga helgd, i underdånighet bety»
ga för Hans Kongl. Maj.-t detta Ständs underdäniga
wördnad och tacksamhet samt desi oskrymtade
underdåniga försäkran, aik aldrig Åsidosätta någon af
desi heligaste pligter, en oinskränkt wördnadsfull tillgiswenhet
för Hans Komfi. Mas:ts höga och älskade
Person: samt den oswikeligaste lydnad för de Lagar
han skyddar.
Hwarjemke Ständer för fin del bcsiöt, art till
fö
-
»Lo Den »4 November
förekommande
af uppehåll uri de förut under bendning
,varande ärenden och särdeles dem, hwilka anga
Statens reglering och Bewillningen, säsoin bade
mäst wigkige och af den »vidsträckta omfittning,
att tiden för deras fullkomliga urredande och granskning
ej ännu kan med nägon wisthet bestämning,
härigenom stadga, dek mä nägre ytterligare Memorialer
eller anföranden, sä midt de ej äga ett
oskiljaktigt sammanhang med sädane ämnet., som redan
lill Skändernes handläggning öfwerlcmnade äro
ifrån denna dag af Riks -- Ständcn till weverbörligl
Utskott icke hänwisaS z sa länge något förut renulreradk
mäl pä ett sädant Utskotts åtgärd ännu
finnes bero; blifwandes alltsä samrclige Riksens
Ständers Utskott rvänligen anmodade, att hwart
för sig hoS Ständernas Plena anmäla, när de pä
vest äkgärd nu beroende ärenden aro siutcligcn bc«
redse och afgjorde.
Och skulle de Respeölive Med - Ständcn wärdwördsamr
och wänligcn inbjudaS, arr i detta befiut
med Borgare Srändct sig förena, klt luxra.
S- D- Wid granskningen af Högloft.
Lag»Ulskotters, den 26 nästlcdne Ocrober, afgifue
Betänkande , angående S>ö - och Gränse - TuilS
samt Accis - Rätters uphäfwande, fann Ständer,
med gillande af hwad Utskottet, såsom skal rist
Vesta Domstolars afskaffande anfort, sig föranläiet,
att, i anseende till giorda anmärkningar mot wiste
i Betänkandet förekomne omständlaherek, hörande
till »verkställigheten af delta förslag, mälct lill Wäl»
de
-
Den 14 November tdr
beMälte Utskott äterföcwifa, för att i de delar anmärkningarne
innefatta sitt förnyade utlåtande af
gifwa ; hwilket de Respektive Med - Gränden wörd»
sann och »vänligen tillkännagifwas skulle. kli luxra»
Lx xrotocollo
I. k!, keterlott»
Utdrag af Protokollet hallit hoS Boirdör
Ständet ven 7 November 1809.
S. D. Bifölls Constilukions - Utskottets
ben 6 innewarande manad afgisne yttrande och
hemställning i anledning af Haglöfs. Ridderffapct
och Adelns aninarkning om tillagg i 49 Z- i den
projekterade RiksdagS-Ordningen; hivarom de öfrige
Riks-Ständen genom Protokolls - Urdrag underrättas
skulle, klt tuxrs.
S. D- Med godkännande af BewillningsUtskollets
den 6 i denna manad genom PcotocollS»
Utdrag afgifne yttrande i anledning af Herr Öf--  kverstcn LlrrenZranatlis fran Höglofl. Ridderjkapet
och Adeln remitterade Memorial angående sammandrags
uprätlande öfwer Bewillningen m. m.
fant Siandet i öfrigt någon widare åtgärd i ämnet
icke äga ruin, intill Skars,Utskottet inkommit, med
dest infordrade Utlåtande, angående ve anmärkre
fel
8jerde
Band. vill.
rZ? Den 14 November.
felaktiga upgifrerne uki Riksgälds - ContoiretS öfwer
Bewillningen uprätkade sammandrag.
Härom skulle de öfrige Respective Ständen underrättas
genom Protocolls-Utdrag. vt tuxra.
S. D. Sedan Siandets Ombud wid upteckittngen
af f. d. Konungens Egendom till Stgndet inilemnat
den skrifteliga förrättning med tillhörande
Sammandrag, som rörande detta ämne lemnar uplysning;
fant Ständer, att nägot Utlåtande deröfver
nu icke ägde rum, innan det Utlakande frän
Stats - Utskottet inkommer, som i anledning as
Kongl. Maj.kS Nädiga Proposition om en ärlig underhälls
- summa för f. d. Konungen och närmaste
Bröst - Arfwingar är att förwanta ; och skulle emedlertid
berörde Handlinaar till Stats - Utskottet
remitteras; hwarom de Respective Stånden genom
Pcotocolls-Utdrag »vördsamt och manligen underrättades.
vt Luprs.
S. D> Bonde-Ständet gillade Lag»» Utskottets
i Betänkande den 26 sisiledne October gjorde
^örflag till Sjö s och Gränse« Tulls samt AccisRätters
indragning, och skulle ej mindre de Respective
Med - Ständen, samt Lag - Urskortet än äfwen
Stats- samt Allmänna Beswärs- och Oeeonomie^tffylren,
heste sednare i afseende pä den ätgärd
Den i4 November.' -2Z
fom af dem beror, wördsanit och wänligen VM dets
ea Peflnt underrättas. Vt Suxra.
Lx xrotocollo
8. L. 1'i3gsräk.
Ridderffapet och Adeln ätstiljdes kl. K lill rH
5n Läsm xrotocolU
6. Älverttolxe,
7Z2 Den 18 November'
Lördagen den iz November.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades följande underdäniga ft-rifwelse till Kgl.
Maj:t.
Stormägtigste Msrnädigfte Konung!
Till Eder Kongl. Mai:k Fä Riksens Stander
Härmed i underbarn-het öfverlemna deras enhälliga
Beslut rörande bewiljade och af StatsWerket anslagne
utgifer till underhäll och reglering af Eder Kgl.
Majrts Hof och HofStallstaler.
Detta ämne innefattadt i Eders Kgl. Masths
till Riksens Ständers Statsutskott aflätna nädiga
proposition, hafwa Riksens Ständer, för att skynda
Eder Kongl. Majrts önskningar till mötes och deri»
genom uppfylla sina egna, trott kunna lampeligen
skiljas frän den öfriga StatsRegleringen, hwilken
såsom ett ärende af större omfattning annu ej möjligen
medhunnitS.
Dä Eders Kongl. Mastt i Näder behagat förklara
desi benägenhet att sorgfälligt iagttaga alla
utwägar till sädane indragningar i StatsWerkets
utgifter, som med Riksstyrelsens tillbörliga handhafrvande
samt med det Allmänna och enskilda bästa
äro förenliga, hafwa Riksens Ständer med tillämpning
af besia grundsatser förmodat det någon besparing
i utgifterna för Eder Kongl. Majrts Hofoch
HofSiallstater kunde aga rum, men tillika ansett
-
De» r3 November. 753
sett angelägit, att ät Eder Kongl. Maj:k förwara
tillräckeliga medel för underhållandet af en emot deste
höga »värdighet och Rike 6 anseende swarande HofStat.
Riksens Stander aro öfwerkygade, att detta
dubbla ändamål närmast stall winnås om Eders
Kongl. Majlt i Näder täckes emottaga en wist ärlig
summa, särdeles dä sädant ej lagger något hinder
för uköfwandet af den i Regeringsformen 43 Z,
ät Eder Kongl. Maj:t förbehållna rättighet akt sjelf
bestyra om dest Hof.
Till Eders Kongl. Maj.-ts Hofhällning i ett
för allt, utfodringen för HofStallet oberäknadt, hembjuda
således Riksens Ständer i underdäulghek Eders
Kongl. Maj:t en summa af Twähundrade Sextiosex
Tusende Sexhundrade sextio sex Riksdaler, Treltiotwä
Skilling, (266.666 Z2 st.) ärligen, att därmed
efter eget nådigt »välbehag bestrida alla här nedan
uppräknade utgifter pä det satt och till det belopp
som för hwarje del Eders Kongl. Majtt sjelf i Räder
täckes bestämma; Hvarförutan utfodring för
Etthundrade femtio hästar, i stallet för 202, som
antalet nu utgör, bör af StatsWerket in natura
befläs, beräknad efter iZ tunnor 2^ kannor Hafra,
365 Lispund Hö och 5 tjog halin för hwar häst om
äret.
Ofwanberörde utgifter, som i anledning härutaf
komma att af Eder Kongl. Majrc med förenämde
summa, efter eget »välbehag och fördelning besörjas,
hesta uti följande nemligen:
Hans
734 Den 18 November.
Hans Majus Konungens Handpenningar Hennes
Maj:t Drottningens Dito.
Aflöningar
För
Herr RiksMarffal en och Ofwerste Kammarherren,
samt följande lill Konungens uppwaktning
hörande Embeten Kgt. Majus Ofwerste KammarJnnkare,
HofJunkare, KammarPager, Kam.
marTjenare, Friseur, KammarLaquaijer, HofQwarkermästare,
HofFouriercr, KammarWaktmästare, Löpare,
Laquaijer. Fyrbykare, GardecobsDrängar, PaZeBetjenter,
Pukare, Trumpetare, StändDrabanter
med deras Corporal, Städerskor och Listwätterjka.
Lör Zennes Maj t Drottningens uppwagt*
ning.
En OfwerHofmästarinna, StatsFruar, Öfwer»
Kammarherre, Kammarherrar,, KammarFruar, KammarPager,
KammarLaquaijer, Friseur, Löpare, Heijdukar
eiler PsrlChaise - barare Städerjka och LifTwätterjka.
Lör de öfriga HofEmbetsmän och Betjente
En
förste HvfMarskalk, en HofAuditeur, Borgrätternas
aflöning, HosCantzeliek, en HofSecreterare,
en HofCantzelist, en CantzelieWaktmästare, HofContoircts
Betjening, ClericieStaren, LakareStaten,
OeconomieSkaten, OecononmCvntoiret, Köket, Skafferiet,
Källaren, Conditoriet, TheKöket, Brödkammaren,
HusgerädsKanunaren, KlädKammaren, Fateouren,
HofCapellet.
Den »8 No"cmber- 73z
ZofförtLringS Medel
Hvarunder
äfwen begripas de kostpenningar som
i stallek för mat bestäs de Wakthafwande af Pagerna,
Kammar betjeningen, samt HofStats Oeconömievch
LivreeBetjente, jemwäl Tullafgifterne för de waror,
som till Hofförtäringens behof utifrän inköpas,
samt ätgängen af Ljus och Factor; tillika med Lyshällningen
i de Kongl. Stallen under Hofwets wistande
pä Luststokten, äfwensom kostnaderne wid KglMajus
Resor, samt de kostpenningar, hwilka sä wal
wid desta tillfallen, -som dä Höfwen wistas pä Lustslotten
bestäs Mili aire wakterne, Jagtwarfs manskapet,
Speckakle Trouppen, jemte ScallStats Betjeningen.
widare följande behof.
Till inköp och Reparationer af Silfwer, Poreelainc,
Glas, Koppar med flere, till HofOeconomien
hörande Redskap och Inventarier, till Meublers och
Sängkläders underhällande wid Husgerådskammare»,
samt till ringare Husgeräds persedlar, Fatebursmedcl
till inköp af Linne och dest Renhällning m. m.
Lärandes likwäl öfwer Kongl. Hofwets nu warande
Silfwer, Linne, Meubler, Husgeräd och öfrige Jnventarie
persedlar böra upprättas behörigt Inventarium,
widare: Vektädningsmedel för all Kongs.
Maj:ts Livröe Betjening, de inberäknade, hwilka wid
Lustslotten och LustparkernS bära samma Livröe, jemte
Jägeri Betjeningcns Klädpenningar, Expencemedel,
samt de till Pensioner och Gratialer för den
ringare HofBetjeningen, efter därom särskildt mfär.
736 Den 18 November.
dadt Reglemente, bestädde medes. Löningsfyllnader
för Kongl. Mastts 6 Ofverste KammarJunkare;
JägeriStatens aflöning. Tältkammare arstvode för
wärdén af Kongl. Maj:ts Talikammare; Arfwode
till den person, som wid Ccrimonielle lillfällen gär
Öfwer Kammarherren tillhanda, Löne, tillökning för
HofCasieuren. Strifwarehjelp ivid OeconomicConkviret,
och för Iuventarie sörwaltaren. Lön för andre
Hofmastaren och Condikorn VVillsmarcl, samt arfvo»,
de för HofUrmakaren.
Likaledes följande indragning.
pä ZofStaten ställde astöningar.
Netnligen för Hofmästarinnan Grefwinnan
8tz'srnelcl, Generalen Grefwe Ltrömkelät, HofMarstalken
Friherre Leäeillröm, HosMarstalken
Lescbö, HofFröknarne krietonclorlk, blomstedt z
von LelrultLsr, och von kanbuis, under Stallmästaren
e. 'lVettkeldt, Kongl. Maj:ts HandSecreterare,
StatsRädek ^dlerbetb, Kgl. Majrts Hand--  Secreteraren CantzlieRadet leopold, Kongl. Majsts
HandSrcreterare blndblom, LisMedicus IlaUman^
LifMedicus bo58i, HofKammereraren kant, HofKammereraren
8ter^, HofCasieuren klister, en
Kammarstrifware lön w^d HofConwiret, HofQvarLermästaren
8. bem^, LijChirurgus V/enner, Kammereracen
Löbel., HofBagaren breston, KammarF
U1 krledlein, Staderst.wna Lrenrelcb och Lälken 2
Löparen 0itt1ing8 hustru, H fTrvmpelaren MZer8,
Munst lnken LorAileclt, KällarDränaen östrom.
Löparen OsttlinL:, HstLaquaijerne Lebn^ l>l^ströni
Den i8 November.' 73?
Lerx, ÖkrUnZ ochVVistZren, Faltmakaren kälolm
och ConditorieGesaln k>l^marlL.
Aflöningar wid Nongl. ZofStallet.
För en Förste HofStallmastare, en HofStall.
mästare, en OeconomieStallmästare, 4 StallPager,
2 Beridare, 1 Cammererare tvid StallContoiret,
1 Secreterare hos Förste HofStallmastaren, i Stall'
skrifware, 2 HastLakare, FoderMaskar, WaqnMa,
stare, Sadelknekt, Hingsteridare, LisKuskar, LifFörridare,
PortWagkare, HofSmeder, Höbindare, Hakelseskarare,
Kuskar, Förridare, RidDrängar, Wagnmakare,
Remsnidare. Smed, ArbctsManskapets
dagspenningar wid Höets upplastande pä HofStal»
leks Skuklar, SkrifMaterialier och diverse utgifter,
Lyshällningeu i Kongl. Stallek de r8c> Lisp. Hö,
som för ekr särskildt Stallets behof bestäils.
Zöljande extra Löner och Utfodringar
För
Öfwer HofStallmastaren Grefwe bervenLauxt,
Förste HofStallmastaren Friherre LLIamb,
HofStallmästaren Grefwe frölick, HosS allmasta»
ren Friherre von Lckverinz OeconomieStallmastaren
LerKsncreutr, UnderStallmästarne Llass Lruts
och 6. L. 6etke, Beridaren Lckenlonz KammarIjenaren
Lemzr, KammarLaquaijen ktfortsderZ, För»
ridarne ^Vollter och kiklman, Lecteuren OeLKieux
och HingstRidaren Lurman.
Ljerde Band- 93, 94- widare
7Z8 Den 18 November.
Mdare följande Utgifter.
Aflöningarne för Stäthällarne pä Stockholms,
Drottningholms och Gripsholms Slott med deras
Secreterare, samt kostnaden för den DepuratWed
och andra förmäner utom lönen, som niutcs af de
svid Kongl. Maj:k eget Hof warande Ämbets- och
Tjenstemän; äfwen som de 8ZiZ Riksdaler hwilka
warit af Kongl. MajikS HandCasta bestavde till aflönande
af ett litet HosCapel! för de Kgl. Spec.
taklerne, lill Konungens Harmonie musik och för
den Kongl.'Logen pä Dramatiska Teatern, samt siuteligen
de ,c>iZ2 Riksdaler, 18 st. 8 runst.. hwilka
af Konungens handpennigar utgätt till Högstsalig
Konung Lulkak den III.» och f. d. Konung
6uliak enskilda Pensionairer.
Skulle Eders Kongs. Maj:t i Näder tackas
. antaga den summa Riksens Stander, Eders Kongl.
Majit salunda, i underdånighet erbndit, till bestridande
af alla ofwan uppräknade utgifter, efter som
Eders Kongl- Masit i Näder för godt syneS, samt
med bibehällande af den Evers Kongl. Majit till'
lagde Dispositionsrätt öfwer dest Hof, emottaga den
emot Riksens Ständer, såsom en i ewärdeliga tider
ät dem förbehällen rättighet, förwaltningen och aUwändatet
af nedannämnde Kungs- och KungsLadu»
gardar med dertill hörande Hemman och Lägenheter,
som förut stätt under Eders Kongl. Maj:tS höga företrädares
omedelbara styrelse, nemligen Drottningholm,
Swairlsjö, Mankholmen, Gripsholm, Ströms»
holm, Kungsöhr, samt Flyinge och Dahlby jemte
alla
Den i S November. 7 39
alla Kongl. Hof- och Skallangar, dock ark deras
Kongs. Majestäter och den Kongl. Famillen ma
wara obetagit, att till deras höga nöje och sommar
sejour nyttja de Kongl. Slotten med tillydande Trägårdar
och Lustparker, wid Drottningholm, S märtsjö,
Gripsholm och Strömsholm, till hm-ilkas wärd
vck stötset nödiga arbetare och betjening böra af
Statswerkets medel bestäs och aflönas, äfwensom
erfordeliga medel anstäs till deras underhäll och förbättring,
hwarwid pä Eders Kongl. Majtks Nådiga
pröfning mä bero, art de härtill anslagna summor,
rätteligen anwändas, sä att Slotten och de öfrige
Byggnaderne m. m., wid magthälles och Slot»
tens inmändiga förbättrande werkställes till Eders
Kongs. Majtts höga nöj- och beqwämlighet. Hwad
Ulricsdalhs och Tullgarns Kungsgärdar angar, finna
Riksens Stander skäligt att de förbliswa under
nu warande innehafwares fria Disposition, den förra
under Hennes Kongl. Masil EnkeDrottningens
och den sednare under Hennes Kongl. Höghets Prinsefian
Loxbia ^1bertinÄ8, i deras öfrige lifs tid;
men att de sedermera böra komma under Riksens
Ständers Disposition, dock akt Slogen och Byggnaderne
mä af deras Majestater och den Kongl.
Famillen begagnas och pä Statens bekostnad underhållas,
kunnande Riksens Stander i Sratswerkets
närwarande belägenhet ej austa nägra sarstilde
medel till derwarande Slotts och Byggnaders underhäll,
utöfwer hwad Staten härtill redan bestar.
Förwaltningen af Rosersbergs Kungsgård kommer
ej att rubbas eller förändras under deras Kongl.
Majestäters lifstid; äfwen som den här widHufwud»
staden
7-ro Den i8 November.
staden belägne Djurgården bör förblifwa under Kgl.
Majestäts enstilda Disposition, anhållande likwäl
Riksens Ständer i underdånighet, att den sä kallade
DiurgärdsCastan mätte endast fä anwandas till
Djurgårdens förbättring och förenande samt därwarande
Broars och wägars underhall, och icke
graveras med serstildla aflöningar eller Gratificationer
kill nägra wista personer. De i Södermanland
belägne och Eders Kongl. Majit pä lifstid upplätne
Sundbyholms och Ribbingelunds Kungsgärdar,
stola under Eders Kongl. Maj-.ts lifstid förblifwa
wid de derom afstulade Arrenden, dock hemställa Riksens
Stander i underdänighet om ej Eders Kongl.
Majit i Nadcr stulle tackas bifalla, att Arrende-afgiften
mä wid Statens nuwarande behof fä till
Slatswerket ingä och af wederbörande Arrende» innehafware
dit lefwereras.
Dä nu efter hwad ofwan anfördt ar, och Riksens
Stander i underdånighet förmoda öfwerensstämma
med Eders Kongl. Maj:ts nädiga afsigter.
Eders Kongl. Majit torde täckas till Riksens Ständers
obehindradt disposition öfwerlämfla Strömsholms
och Kungsöhrs Kungsgärdar med der wa.
rande StuteriJnrättning, och Riksens Stander, wid
närmare pröfning af denna Jnrattningstillständ och
beskaffenhet, sannolikt stola finna Statens fördelar
fordra en sädan förändring eller anläggning efter
andra hittills derwid följda grunders, att till en
början, och innan en nödig förbättring winner behörig
-verkställighet och stadga, någon tillgäng derifrån
ej kan äga rum, till besörjande af Remonten
för
Den i8 November. 74 r
för HofStallet; erbjuda Riksens Stander i underdånighet
Eders Kongs. Maj:t en summa af Tretusende
Trehundradetrettiotre Riksdaler, Sexton Skilling,
(ZZZZ Riksdaler, i6 Skilling) om äret till
Hastars inköoande, med rättighet för Eders Kongl.
Maj-.t enar StmeriJnrättningen kan hinna bringas
i »vederbörlig ordning, alt derifrån ärligen undfå
femton unga Hästar, emot erläggande af Tvåhundrade
Riksdaler stycket. Beträffande utfordringen
wid Kongl. HofStallet, fä Riksens Ständer i underdänighet
förklara, att dä Eders Kongl. Maj t till
Riksens Ständers förwaltning nu i näder öfwerlämnar
de af HofStallet hittills disponerade Hos- och
StallStatsängar, jemte det dit lefwererade Rån eHö
och Halm, wilja Riksens Ständer deremot soga
den åtgärd, att det för u fodringen af Etthundraoefemtio
Hästar, efter osman uppgjorde UkfodringsScat
behöflige qwantum af Hafre, Hö och Halm warder
ä behöriga tider till HofStalleks Disposition, genom
wederbörandes föranstaltande öfwerlämnadt.
I afseende pä reglerandet af i, fräga warande
Stater, hafwa Riksens Ständer funnit, att tiden
hwarifrän Eders Kongl. Maj:t mä uppbära denna
nu erbudna summa af 270000 Riksdaler om aret i
ett för allt, bör beräknas ifrän och med den i Januari!
nästkommande är 1810, eller samma ärs första
qwartal, men att hwad Utfodringen och Häst antalets
sörminstande wid Kongl. HofStallet angär,
mä tillses huruwida sädant icke ju förr dest häldre
till Statens lindring och besparing ma kunna werkställas.
I sam.
74? Den >8 November»
I sammanhang med Eders Kongl. Maj:ls
HofStals reglering hafwa Riksens Ständer tillika
warit betänkta att reglera hans Kgl, Höghet Kronprinsens
och Thwirföljarens hlifwande HosSkats aflöning
och underhåll, att nu reglera en sadan Statspersonale,
anse Riksens Ständer för sig mindre lämpligt,
Ett förslag i denna del skulle ock kan handa
mindre Eonvenera Eders Kongl. Maj:t och äfwen
hans Kongl, Höghet; utan torde det mer instämma
med Eders Kongl. Masits Höga önskan/ -VM till
Eders Kongl, Majtts egen Nädiga Disposition öfwerlämnas
en wist ärlig summa för Hans Kongl.
Höghet KronPrinsens Hofhållning att derom pä det
sätt Eders Kongl, Majtt sjelf finner tsenligast, lata
besörja: för detta behof erbjuda Riksens Ständer en
ärlig summa af Tjugufyra Tusende Riksdaler (24000
Riksdaler), räknad ifrän den tid Hans Kongl. Höghet
hit till Hufwudstaden anländer, och fä länge
hans Kongl. Höghet är ofyrmäld; men hwilken summa
Riksens Ständer förbinda sig att öka med ytterligare
Tjugufyra Tusende Riksdaler (24000 R:dr.)
fä snäre Hans Kongl, Höghet blifwer förmäld. Kommandes
dä att bestäs en ärlig summa af Fyratio
Atta Tusende Riksdaler (48000 Riksdr.) i ett för
allt till Hans Kyngl. Höghets och desi Gemäls Hofhållning,
Slukeligen anhälla Riksens Ständer i under,
hänighet, det täcktes Eders Kongl. Maj-t sä wäl
till deras Majestäters Egen som till Hans Kongl,
Höghets uppwagrning sä midt möjligt är, antaga
och anmanda alla dem af deras Kongl. Majestäters
förra
Den i8 November. ?4Z
förra Furstellga HofStat, hwilka nu aro tjenstfri»
pä det Statswerket malte undgä, att med deras widare
Pensionerande graderas.
Riksens Stander framhärda, etc. etc.
Pä begäran af en och annan Ledamot bestöts
alt denna Expedition skulle hwitå till genomläsning
till nästa Plenum.
Herr Grefwen och LandtMarstalken tillkännagaf
att WalActen rörande Thronföljaren nu more
till underskrift aflämnad, hwarföre han anmodade
Ridderskapet och Adeln att i morgon begynna desi
undertecknande.
Föredrogs ett sä lydande ifrån Constikukions
Utskottet ingifwit
Wördsamt Memorial'.
Wid förflaget till försäkran, att gifwas af till.
kommande Swea Rikes Konungar, är hos Högloft.
Ridderssaper och Adeln-den anmärkning gjord, att
i den samma borde införas enahanda flutmeniug
med den, som igenftnnes i det bifallna förslaget till
den försäkran hans Kongl. Höghet, Prins ckristian
^uxust af Schleiswig, Hollstein, Sondenburg, Augustenburg,
säsom utkorad Tronföljare, afgifwande
war.
744 Den »8 November.
warder, sä lydande, detta allt wele och skole wr
oryggeligen hälla och uppfylla, sä kärt det
ost wara mä- att Swea RikeS Ständer och
innebyggare stola wara pligtige, att deras till
afgifwande tro och huldhets ed emot ost efterkomma
och fullgöra.
Under öfwerläggningarne wld upprättandet af
de i ftäga »varande förslag, undföll ej Utskottets
uppmärksamhet den sig företeende märkeliga skillnad
emellan en genom fritt wal till Presumtiv Tronföljare
utkärad utländsk Prins och en redan pä khro»
nen, med rättighet till den samma uppstigen Konung:
alt hans Kongl. Höghets försäkran borde innehålla
willor, dem Hans Kongl. Höghet förbundit
sig att uppfylla, icke allenast såsom Smeriges tillkommande
Konung, utan och i egenskap af Kronprins,
och hwilka sta i ett Reciproct förhållande,
titt den i samma försäkran omrörda Huld- och Tro»
hels- eller Hyllnings-Ed, den Riksens Ständer hanS
Kongl. Höghet, såsom Thronföljare innan han annu
är Konung gifwande warda, i likstämmighet med
den Riksens Ständer Högstsalig Konung ^clolpk
kreäric Ivid desi utkörande till Thronföljare swuro,
ert förhållande, hwilket, af wigtiga Stats skäl, ej
synes Utskottet böra äga rum emellan Konung och
Undersåtare.
Af desia ordsaker tror Utskottet sig ej äga anledning,
att någon förändring i försiagek till Ko,
mm
-
Den i8 November. 745
nungaFörsäkran tillstyrka. Stockholm den ig November
1809.
Pä ConstitukionsUtstotlets magnar:
I,. ^lannerlieim. Larl v. kokenliein
Daniel Lbberllein. Lllats kerslon.
D. ^Valerius
ConstitulionsUtffottets häruti afgifna utlåtande
blef, pä derom af Herr Grefwe» och LandkMarskalken
gjord Proposition bifallit, i anledning hwaraf
det förut ingifna och den 12 October första gängen
upplasta förslaget till Swea Konunga-försäkran
utan nägvn förändrig gillades.
Upplästes ett sä lydande ifrän ConstitutionsUtstottet
inlämnade
Wördsamt Memorial;
Till följe af Riksens Höglofliga Ständers äterremist
af ConstitutionsUtstottets förflag till Jnstruction
för Riksens Ständers JustitiäOmbudsman, samt
med närmare ledning af de hos Resp. RiksStänden
derwid yttrade och meddelade anmärkningar,
hwarigenom Utftottct ägt ett önstadt tillfälle att instämma
i Riksens Högloft. Ständers afsigker, har
Utstottet under bibehållande af de i Constitulionen
lagda hufwudgrunder sökt gifwa en fullständigare
746 Den 18 November.
form ät i fräga warande Jnstruction, hwilken säle-s.
des omarbetad härmedelst till Riksens Högloft. Ständers
pröfning »vördsammeligen öfwerlemuas.
Utom hwad i hosföljande Project finnes iagt.
tagit, sär tillika med anledning af gjorda erindringar,
Utstottet förestå, att tiden frän hwit. en utöfwandet
afJustitiä-Ombudsmannens befattning stall
taga sin början, mä räknas frän samma dag, dä
den Regeringsform antogs, i hwilken Embekets tillwarelse
stadgades, eller fran den 6 Iunii 1829.
Derjemte och ehuru Utstottet ej anser fig tillhörande,
att Projectera någon Statsreglering för de
i Justitia-Ombudsmannens Expedition biträdande
personer, tror Utstottet, för fin del i enlighet med
hwad anmärkt blifwir, att en Waktmästare med lön
afwen bör pä Betjeningsstaten uppföras.
Dä Riksens Högloft. Ständer sannolikt ej lara
fordra, att Utstottet, sedan de i desi omdöme wcrkställbara
rättelser blifwit förestagna, ingar i någon
utförlig förklaring, i afseende pä öfrige anmärkningar,
utbeder sig Utstottet, att ibland besia i korrthet
fä beswara endast de mest hufwudsakeliga eller inom
Resp. RiksStänden allmännast förekomne.
Man har dels ansett Justilia-Ombudsmannen,
som öswerflödig, dels och yrkat, att hans Åtgärder
mätte sträckas längre tillbaka än ifrån den tid, dä
han genom grundlagen ar nämnd den förra pämin,
nelsen torde såsom egenteligen stäld emot Regerings
-
Den r8 November. 747
formen, ej behöfwa här upptagas, hwad den sednare
beträffar har Utskottet wäl redan medgifwit, att
riden af Regeringsformens antagande bör blifwa
Epoken för JustitiäOmbudsmannens börjande »verksamhet,
men fär tillika förklara sin öfwertygelse, att
om a ena sidan JustitiäOmbudsmannen ämnades,
att wara den borgeliga friherens stöd, och förmärs,
wa ät den Constitution, i kraft af hwilken han blifwit
killsatt, ett tillbörligt anseende, mäste man likwäl
ej sträcka werkan af denna Constitu iöns wärdande
och helgd tillbaka till den tid, da en annan
grundlag hade stadgat ert annar Regeringssätt. I
stället för att nu och framgent wara rättwisans wäktare,
skulle pä sädanr sätt JustitiäOmbudsmannen
kan hända endast anses som en, genom Constitutionen
beredd, åklagare af förut begängna felsteg, som
han i akt fall, med iagttagande af för detta gal»
lande lagar, endast kunde atala hwad JustiriäCanceleren
försummat anmärka, skulle han, da tillika
enligt 1772 ärs Regeringsform Konungen agde att
förordna om lagens skipande och följaglcligen äfwen
om actioners nedläggande, swarligen finna föremål
eller grunder för sitt ätal; och om de ej dest mindre
funnos, skulle ej Domaren kunna lagföras eller
domens werkan rubbas, utan störande af den personliga
säkerheten och Medborgares wälfärd. Det torde
således wara nog, att JustitiäOmbudsmannen förses
med all nödig »verkningskraft för framtiden,
hwarigenom han ock witzerligen ej utesiutes ifrån
rättigheten att beifra hwad annu wid någon Dom,
fiol är anhangit eller hwilar oafgjordt.
Widare
748 Den r8 November.
Widare har man förmodat och genom anstälde
jemförelse sökt bewisa den Collision eller förblandning,
som wid flera tillfallen förmenas uppkomma
emellan JustitiäOmbudsmannen och Justitia-CantzlersEmbets
åtgärder. Utskottet kan ej neka, det ju
begges bestämmelse ar att ätala förbrytelser, men
del anser äfwen omöjligt, att fastställa en sadan fördelning
eller Classiflcation af öfwerträdelser och felsteg,
hvarigenom den ena Embeksmannens befallning
kunde fullkomligen skiljas ifrån den andras, utan att
de någonsin sammanträffades. Utskottet har dock i
öfverensstämmelse med grundlagens esprit, sökt utmärka
att JustitiäOmbudsmannens ätgärd egentcligen
bestar i den allmänna uppsigten öfwer de wigtigaste
delar af Lagskipningen, hwaremot den mera
enskilta detaljen tillhör JustitiäCantzleren. Som för
öfrigt, jemlikt Regeringsformens 96 §, JustitiäOmbudsmannen,
ej mer an någon annan Actor, kan
handla emot hwad Lagar och Författningar föreskrifwa,
synes ingen olägenhet däraf uppsta, att han
till utförande upptager hvilket allmänt mål, som
häldst. Widkommande äler enskildas klagomal, fär
U skottet wördsamt åberopa 9 och ro § tz, af det
omarbetade förslaget, hwilka, dä de jemnföras, torde
klarligen upplysa, att i sädane fall ingen Collision
äger rum, särdeles, som klaganden altid bör anses
anlita b ott enkhera af besia Embetsmän, warande
JustitiäOmbudsmannen lika förbunden, att till JustitiäCanhleren
hänwisa hwad han funnit wara af
mindre allmän wigt, som att beifra hwad denne lämnat
utan afseende. Utskottet fär harwid tillägga,
att flera omständigheter märkbart skilja JustitiäCantzleren
-
Den 18 November» 749
eren och JustitiäOmbudsmannen frän hwarandra.
Denne sednare uppmärksamhet wid allmänna hushällningsanstalterne,
det biträde han wid äkstillige
tillfällen bör lämna Riksens Ständer, hans deltagande,
såsom Ordförande i Tryckfrihetens wärd, allt
tyckes utgöra åtminstone en del af Gränslinie» emellan
hans och JustitiäCantzlerens befattningar.
Det yrkade stadgandet, att Konungen ej borde
kunna wägra en utaf JustiliäOmbudsmannen begärd
granskning af en Domstols, Collegii- eller Embetswerks
åtgärder, wägar Utskottet för sin del, ej till,
styrka. Att lämna JustiliäOmbudsmannen controllen
af »verkställande magten i allmänhet torde blifwa
lika wädligt och olämpligt, som det synes Constitutions
stridigt. Enligt Regeringsformens 96 §, kunna
Embetswerken ej tillkalas, blott Embetsmän. Resultatet
af undersökningen, i händelse den af Konungen
förordnas och hwilken undersökning ej behöfwes,
för att rättwisa JustitiaOmbudsmannens dest
förutan widtagande lagliga Embetsbefattning, stall
nogsamt säga honom, huruwida stal finnas till action
eller ej; Och om desta werkeligen yppas, stall han
sedermera obehindradt tilltala den eller de felagtige,
utan att individuerne kunna skydda sig under Emöetswerkets
Collectiva sorm.
Nägon rättighet för JustiliäOmbudsmannen
stt äga tillgäng till StalsRädeks Protocoll, finner
Utskottet sä mycket mindre böra medgifwas, som dessa
Protocoll i stöd af Regeringsformens 106 H.
endast kunnat äskås af ConstitutionsUkstottel, hwit
-
7ZD Den 18 November.
ket ager, att anmoda JustitiäOmbudsmannen örn
utförandet af Rikfens Ständers Talan. Stockholm
Len iZ Nov. 1820.
Pä ConstitulionsUtftotleks magnar:
I.. iklannerkeim. Larl v. Ilosenftein.
Oaniel LdberLein. ^ats kerston.
jf. O. Walerius»
Begärdes pä Bordet.
Upplästes Mandes
Rikfens Högloft. Ständers ConstitutionsUtskotts
Förslag till Instruktion för JustitiäOmbudsmannen,
jemte Utftottets
Betänkande i detta ärende, lydande som
följer:
Wördsamt Memorial.
Till Riksens Högloft. Stander fär härmed ConstittrtionsUkffottet
wördsammast öswerlämna ett af
detsamma författat Förslag till Jnstruction för den
JustitiäOmbubsman, hwilken Riksens Ständer, likmätigt
Regeringsformen och dest 96 Z, förbehällit
stg att tillsatta.
Utskott
Den i8 November. 75 r
Utskottet har, med den grannlagenhet, som want
detsamma möjlig, sökt förekomma all sammanbland.
ning af denna Embetsman^ göromål med Konungens
JustitiäCanhlers. Derwid hafwa sä mycket
mindre mött någre betydlige swärigheter, som föremålen
för JustitiäOmbudsmannens Embeksbefattning,
utan att skilja honom ifrän laglig åtgärd wid
enskildes klagomål, egentligen synes wara den allmänna
tillsynen öfwer Lagars, Författningars och
Instructioners efterlefnad af Domare, högre och lägre
Embetsman, samt anmärkandet och beifrandek
af sädana deras begangna fel, hwilka antingen synas
härröra fran egennytta, wrängwisa, wald och
grof försumlighet, eller bereda en allmän osäkerhet
för medborgares rättigheter.
JustitiäOmbudsmannens egenskap af Ordförande
bland de till Tryckfrihetens wärd af Riksens Ständer
till wäljande Sex Commikterade är aldeles enlig
med Regeringsformens io8 L, och werkningarne
af de wigtiga och angelägna befattningar Instructionen
i öfrigt honom älägger synas till en betydlig
del bero af egenskaperna hos den Personen,
hwilken winner Riksens Höglofliga Ständers för,
troende.
Det ankommer pä Riksens Högloft. Ständers
bepröfwande, huruwida Utskottet träffat Riksens
Ständers tanka, dä det i 62 Z af RiksdagsOrdningen
föreslagit, att denne Ämbetsman, under sin
tjensttid borde i alla afseende» anses lika med Konungens
JustitiäContzlcr, samt i sonnia §, tillaggk
752 Den!8 November.
honom den personliga helgd, om hwilken m §, af
Regeringsformen Riksdagsmän försäkrar. Utskottet
har för sin del trott sädant förenligt med Embetels
wigt och personens nödiga anseende.
Wid bestämmandet af den tid, ifrän hwilken
JustiiiäOmbudsmaNnens befattning borde taga sin
början, har Utskottet af flera stät funnit den alldeles
ej kunna sträckas längre tillbaka, än till tiden
för antagandet af Regeringsformen, hwari Personens
och Embetels tillwarelse stadgas. Men dä af
kända orsaker, innan densammas kungörande, en ej
obetydlig tid förlopp, och betänkligheter sällan äro
skilde frän retroactif werkan, anser Utskottet sig äga
flät att hemställa, det JustitiäOmbudsmannenS Embetsbefattning
ej mätte sträcka sig till Utslag, Domar
och Handlingar af äldre datum an Hans utnämnande.
Riksens Höglofl. Ständers Statsutskott lärer
tillhöra, att sa wäl för JustitiäOmbudsmannen,
som de Personer, hwilka komma att utgöra hans
Expedition, och torde böra besia af en Secreterare
och 2:ne Cantzlistcr, föreflä löner, jemte öfriga wilker
i och för Embctet, såsom: Respenningar, medel
för aflöning af sadana Ombud, till hwilkas nyttjande
g §, af denna Jnstruction JustitiäOmbudsmannen
berättigar, medel till skrifmaterialier, Expeditionsrum
eller L stället hastande hyresmedel, fritt
Den i8 November. 7ZZ
postporto för Handlingar och Embets brefwäxling,
m. m. Stockholm den s Augusti 1809.
L>. Nsnnerkell». A. I. Liltvsrlxzrrs.
O. LllverKolxe. O. stärner. L.v. LtockenNräm.
Lsil v. R^osentieiri. Lsrl O. borgin. 8ven WiMmLN Lr>tx>:son.
Osniel Bberlteln» g. O. Oskn. Larl Oultsk Broms,
^näers g:loa tt^ctiert, kekrstor». goo jonsson.
I. O. Vslsrius,
Förflag lill Jnstruction.
H. i. Riksens Ständers JustitiaOmbudsman
stall i allmänhet tillse, bnru Domare, samt högre
och lägre Embets- och Tjenstemän i utöfningen af
deras Embeten och Tjenster iakttaga Lagar, Författningar
och Jnsiructioner, samt om de nägon synnerlig
olaglighet begå, eller med synbart uppsåt underlåta
att sina Embetspligker fullgöra, dem wid wederbörliga
Domstolar i laglig ordning derföre tilltala
elier tilltala laka. Konungens JustitiäCantz
lers
göromål och förhållande mä JustitiäOmbudsmannen
dock icke i nägot fall atala. Likasom ock
IustitiäOmbudsmannens göromål och förhållande ej
aro af egenskap att kunna af InstiliäCantzleren ätalas.
§. 2. Justitiä-Ombudsmannen bör förnämligast
anmärka och beifra fadana af Domare, Embctss
vch Tjenstemän begagna fel, som antingen synas
Ljerde Band- 95, 96. hav
-
754 Den 18 November.
Härröra ifrän egennytta, wrängwisa, welb och grof
försumlighet, eller bereda en allman osäkerhet för
medborgares rättigheter.
H. z. Förmarker Justitiä-Oinbudsmanneu, att
nägon Domare, Emdels» eller Tjensteman, utan
vräng afsigt, endast af owarfamhet felat, ma han
sädant Konungens Justitia-Cantzler wid handen
gifwa, utan att dock sitt tillkännagifwande med något
påstående beledsaga.
§. 4. Skulle den oförmodade händelse inträffa,
akt antingen hela Konungens Högste Domstol,
ester af dest Ledamöter en eller flere funnes hafwa
af egennytta, wrängwisa och försumlighet, sä orätt
dömt, att derigenom någon, emot tydlig Lag och sakens
utredda och behörigen styrkta förhållande, mistat
etter kunnat mista lif, personlig frihet, ära etter eLendom,
ware Riksens Ständers Iustitiä-Ombudsman
pligtig att wid Riks.Ratt den eller de felaktiga under
tilltal ställa, samt till answar efter Lag befordra,
och före alltid dä Justitiä-Ombudsmannen sjelf
talan.
§- 5- JustitiäOmbudsmannen ager i andra
fall, än det i föregående H. omnämnda, att antingen
sjelf eller genom sädana af honom behörigen befullmagtigade
Ombud, som äro berättigade att för andra
wid Domstolar tala, föra de Actioner emot Döma»
re, Embets- och Tjenstemän, hwartill han finner
sig föranläten. JustitiäOmbudsmannen åge dock, in,
nan Rättegäng anställes, och der han sä nödigt pröf
w»r,
Den i8 November- 755
war, att lämna den eller dem, hwilka äro i staga
att tilltalas, tillfälle att inom korrt as honom föreflrifwen
tiv inkomma med de upplysningar, till
hwilka de kunna anse sig befogade. Af Konungens
Embetsman i allmänhet mä han fordra den lagliga
handräckning, som de, efter 99 Z i Regeringsformen»
äro skyldige att honom lämna, samt af alla Fiscaler
afla och erhålla biträde att anställa och utföra Actioner,
samt Rätkcgängsformer bewaka, efter bestäm»
da föreskrifter, hwilka han dem bör meddela.
§. 6. Skulle, emot förmodan, JnstikiäOmbudsmannen
någon Domare, Embets- och Tjensteman titan
stäk tilltala eller tilltala läka, eller genom obehöriga
tillmäle» och olagliga pastäenden förolämpa,
ware han till answar och plikt derföre, lika med Ac»
torer i allmänhet efter Lag och Författningar, skyldig.
För ätal och pastäenden, som »vederbörande
Fiscaler, enligt med, och således icke utöfwer, JustitiäOmbudsmannens
föreskrifter, anföra, ware han
allena answarig.
L- 7- JustitiäOmbudsmannen mä, när han
det nödigt anser,, öswerwara Högsta Domstolens, Rikets
Allmänna Ärendens Berednings, Nedre JustitiäRevisionens,
HofRätternes, de Kongl. Collegiernes
och alla lägre Domstolars öfwerläggningar och
beslut, dock utan rättighet att sin mening derwid
yttra, samt äga tillgäng till alla Domstolars, CollegierS
och EmbetöWerkS Protokoll och Handlingar.
5. r.
7Z6 Den 18 November.
Z. 8> Klagar nägon hos JustitiäOmbudsmannen
öfwer Domare, Embets- och Tjcnstemäns ätgärder,
och sm klagan med fullständiga handlingar och
benus söker styrka, ma IustitiäOmbudsmannen, om
Han efter de i i och 2 § §, bestämda grunder finner
sakens beskaffenhet och wigt det fordra, atala
eller atala läta sädana åtgärder, eller i annat fall
anwisa den klagande att Konungens JustitiäCantz.
ler om laga rättelse ansöka.
§. 9. Har Konungens JustitiäCantzler lämnat
utan afseende nägön hos honom omedelbarligen,
eller efter JnstitiäOmbudsmannens hanwisning af
enskild man, anmäld klagan, hwilken JustiliäOmbudsmannen
anser wara pä fulla stät grundad, älig§e
dek dä honom, att efter den tids förlopp han nö,
dig pröfwar, ehwad malek ar af allmän wigt eller
ieke, giswa den klagande det lagliga biträde, som han
sinner omständigheterna fordra.
§. 10. Anser JuftitiaQmbudsmannen nödigt,
att någon Domstols, något Cellegu eller nägot EmbetsWerks
åtgärder i allmänhet mä granskas, göre
Han derom underdånig anmälan hos Kongl. Maj.-t,
Hwilken allena det tillkommer, att om en sädan
granskning förordna. Warder den af Kgl. Maj:t
anbefald, åge IustitiäOmbudsmannen rättighet att
derwid tillstädes wara, utan att i förrättningen deltaga.
§. n. IustitiäOmbudsmannen mä, enär han
sädant nödigt sinner, genom resor i Landsorterna för,
staffa
Den i°8 November. 757
staff» sig upplysningar om Lagstipningens tillstånd.
Dock fä refekostnaderne derwid ej öfwerstiga dett sum,
ina penningar Riksens Ständer dertill ansta, och för
hwilkens rätta anwändande JustiliäOmbudsmanneir
ar styldig att för hwarje ar redo och räkning görg.
Z. ra- JustitiäOmbudsmannen äligge, att
wid hwarje Riksdag till Riksens Ständer aflämna
en allman redogörelse för sin förwallning af det honom
förtrodda Embetet, samt deruti utreda Lagstil
ningens titlständ i Riket, anmärka bristerna uti Lagar,
Författningar och Allmänna Hushållningen, samt
uppgifwa Förslag till deras förbättring. Ware han
ock styldig atr emellan Riksdagarna ärligen ett ulla»
tande öfwer desia ämnen genom trycket kpngöra.
iz. Finner JusiitiäOmbudsmannen, att
aö-ingen någon Lags otydlighet, eller Domares skiljaktiga
begrepp om desi ändamål föranleda till olika
eller origtiga tillämpningar deraf, bör han i sin berättelse
titt Riksens Ständer yrka en till enhet och
sammanhang i Lagstipningen werkande förklaring af
en sadan Lag.
§. 14. Skulle JustitiäOmbudsmannen erfara
något emot Lag stridande Rättegängsbruk wara wid
Domstolarna gällande, ma han origligheten deraf r
sina Berättelser anmärka. Wore äter något sädant
bruk i brist af Lag antaget, äligge det honom att
för Riksens Ständer framställa angelägenheten af en
fullständigare Lagstiftning, sä att all Dom mä pä
klar Lag grundas.
§. is
-
753 Leir 18 November.
15. De förklaringar öfwer Lagar, svin
Högste Domstolen, uppä inkomna förfrågningar af
Domare och Embetsman, gifwer, stall JustitiäOmbudSmannen
samla, för att dem hos Riksens Ständer
anmäla, hwarwid han bör tillkännagifwa, om
han finner nägon sadan förklaring wara origtig, eller
under namn deraf nägon ny Lagstiftad.
§. i6. Skulle i ärenden rörande Allmänna
Hushållningen, eller eljest af allmän beskaffenhet, Justi
^Ombudsmannen förmärka någon anstalt nödig
till befrämjande af Konungens och Rikets bästa och
waltrefnad, mä hos Kongl. Maj:t han ock under,
dänig anmälan derom göra, till den uppmärksamhet
Kongl. Maj:ks i näver finner sadant förstena.
§. 17. Anmärker Justi iäOmbudsmannen, alt
någon Författning icke efterlefwes, utan fallit i glömsta,
och finner tillika det wara utan nytta, att den
skulle i kraft och werkfamhet återställas, mä han,
vin det beror af Komst. Maj:t att en sadan Författning
upphafwa, göra derom underdänig hemställan,
eller i annat fall förhällandet för Riksens Stan.
Ler anmäla. Pä enahanda sätt förfar JustitiaOm»
budsmannen wid sädana Lagar och Författningar,
hwilka han finner ej stä i förening med ntt antagna
RegerkngsLrgar.
tz. 18. Skulle de af Riksens Ständer i allmänhet
eller af Ständen hwar för sig underdänigst
andragnc befwär innan Riksdagens stut icke hinna
att af Kongl. Majit afhjelpas, aligge JustitiäOm
buds
-
Den 18 November. 759
budsmannen att i Kongl. Cantzliet emottaga deröfver
utfallande Kongl. Resolutioner, och läka dem S ändens
Cantzlier tillställas. I detta afseende bör en
förtekning pä ofwanberörde bestvar wid Riksdagens
flut till JustitiaOmbudsmannen aflämnas.
§. 19. JustitkäOmbudsmannen, som förer ordet
ibland de till Tryckfrihetens wärd af Riksens
Ständer walda Committerade, bör med synnerlig upp,
märksamhet och nit iakttaga hwad Riksens Ständer
till styddande af Tryckfriheten stadgar.
Z. 20. Öfwer alla mål, som hos JustitiäOmbudsmannen
anmälas och alla åtgärder han widta»
ger, stall han läka föra fullständiga ankekningar.
§. 21. JustitiäOmbudsmannen mä sig till
biträde antaga sa mänga stickliga och för redlighet
sande Personer, som han anses till ärendernas styndesamma
och noggranna behandlande behöfva. Och som
deste Personer, utgörande JustiliäO.nbudsmannens
Expedition, icke för denna befattning innehafwa någon
beständig tjenst pä Stat, och kunna af honom
efter behag ombytas, komma de att i stället för lön
förses med ett efter deras tjenstetid lämpadt arfwode
eller lractamente.
§. 22. Skalle JustitiaOmbudsmannen finna
sig af swär sjukdom eller annat laga förfall hindrad
att sitt Embete förestå, äge han rätt att till tjenstens
förrättande under laga förfallotiden påkalla
den man, Riksens Ständer likmätigt Regeringsfor.
mens
76c> Den 18 November.
mens 98 §, utsett att honom efterträda, i fall han
innan nast infallande Riksdag med döden afginge.
§. az. Dör JnstitiäOmbudsman, sammanträde
genast Fullmägtige öfwer Banco- och RiksgäldsWerken
och insatte genom ProtocollsUldrag i E;n»
betet den Person Riksens Ständer till hans Efter»
trädare utsett. Nedlägger JustitiaOmbudsmannen
af högst wigtiga och gällande skäl fin Befattning,
ware Lagsamma. Blifwer Suppleant till werklig
JnstitiäOmbudsman upphöjd, >välje genast bemalte
Fullmägtige samfällt och per Lapita en annan. Lagsamma
ware om Suppleant genom dDen afgär eller
Expectancen sig afsäger.
Begärdes pä Bordet.
Upplästes följande:
Riksens Högl. Ständers LagUtff.ttts utlåtande
öfwer de Anmärkningar och Förslag,
hwilka sa wal hos Högloft. Riddersta,
pet och Adeln, som Högwördige PrästeStåndet
samt Hederwärda BondeStan»
det blifwit gjorda i anledning.af Ut»
skottets förut asgifna Betänkande om
Äktenskapsskillnad.
Dä den i Betänkandet iakttagna Ordning följes,
förekommer ibland päminnelserne först Herr Härads»
höf.
Den i8 November. 76r
höfdingen injonstolxos i afseende pä det skal Lil!
stillnads sökande, som Utstötte! under N:o 2 tillstyrkt.
Det wore wisierligen önsteligt, att sädana rysliga
bro t ej behöfde i Lagarne nämnas, men dä Dom»
böckerne betlagligtwis innehålla bewis pä möjlighe»
ten, afwen i afseende pä gifta personer, har Utstöttes
destomindre kunnar undgå att ibland de lagliga
stal, hwarpä Domaren kunde bewilja stilnad, uppta,
ga detta som den tidsutdrägt, hwilken ofta wore för»
bunden med underdäniga Ansökningar hos Konungen,
skulle alltför mycket förswära en ostyldig Makas i
sig sjelf outsägligt smärtande olycka. Nar fräga är
om en menniskas räddande ifrän sädant, mäste wäl
den anständighetspligt upphöra att stona örat för
obehagligheten af en ständelig gärnings benämning.
Lika med Hr Doctorn anser Lagutskottet Menstapsbandet
för heligt, och att till dest upplösning till»
fälle ej bör öpnas, utan att trängande nödwändighet
det päkallar: men Ukstottet tror derjemte, att det
egentligen heliga deruti ligger i den sinnesförfattning,
för hwilken Herr Doctorn med Ukstottet ansett
inbördes aktning wara ett wilkor: och att, fastän
en stor mängd mennistor icke kunna i theoretist wag
göra sig redo för ett sädant Ideal, detsamma dock
icke saknar en practist Realitet, som är lifligen känbar
hos hwar och en äfwen mindre cultiverad menrusta,
hwars moraliffa känsla icke blifwit genom ofta
förekommande ständeliga efterdömen förwänd. samt
att Lagstiftaren följagtligen icke bör lämna ett sä
-
762 Den 18 November.
dant Ideal ur ögnafigte och alldraminst afwika derifrån
pä den grund, att detsamma hos flera för förnuftet
och sedligheten förlorade Warelser synes owerksamr.
Den som haft tillfälle att omgås, der enfald och renhet
i seder räda, rvet desiulom, huru öm känsla äfwen
mängden der har för allmän aktning: och emot
sädane more der, ester Utskottets tanka en orättwisa
att wilja twinga dem till fortsättning af ett band,
som de fielfwa skulle finna wara odrägligt. Ten
erindran, att sammanlefnad med en ärelös möjligen
kunde wara lycklig, synes detzmindre blifwa ett stät
emot Utskottets Förslag, som dettas syftemäl e; kan
wara att till skillnad twinga sädana, som kunde wilja
lefwa tillsammans; och ehuru det af Hr Doctorn
supponerade Factum, att en blott lättsinnig, som
saknade känsla för werklig ära, kunde, för akt sa
skiljas, begä ett bro t, som medförde förlust deraf,
wäl kan wara tänkbart; synes det dock ej mera billigt
att för en sadan möjlighet rwinga den oskyldiga
Makan till fortsatt sammanlefnad, än att för ett
horsbrotk, som lika möjligen kunde i dylikt uppsåt
wara tillstäldt,, icke göra afseende pä den oskyldigas
Önskan att ifrän en otrogen blifwa befriad. Utskottet
anser ock för en otwungen följd af de§ försteg, att,
om bägge Makarne blifwa öfwertygade om
delagtighet eller brottsligt medwetande i ärerörigt
företag kan någondera Masa litet, som
dä bägge föröfrvat hor, wara, till skillnad befogade-
Dch hwad hoppet om Ärans återställande
angar, hwilket Hr Doctorn befarar kunna till nyss,
nämnde mifibruk föranleda, har Utskottet den öfweriygelse,
akt en lagligen frändömd Ära ej utan wid
högst
Den i3 November- 76z
högst sällsynta omständigheter kan blifwa äterstald; men
beträffande, att någre brort, som i Opinionen ej äro
äreröriga, lilwal genom Lagarna kunna wara med
sädant straff stämplade, sä kan möjligheten af en sädan
mot sitt andcimäl stridande Lag ej auctorlftra Lagstiftaren
att emot oskyldiga tilläta vraktwist twäng^
Om för öfrigt Lagarne i en mera despotist Star,
såsom den P» engsta, icke antagit ärelöshet såsom
stal till stillnad, bör, efter Utskottets tanka, efterdöme
deras ej tagas för en Stat, hwars syfkemäl är
Frihet, hwilken utan en fann och allmännare hederskänsla
ej kan blifwa waragtig, och der, i enlighet
med sädant föreställningssätt, de förra och ännu gäl.
lande Lagar i mänga hänseenden satt Ärans och Lifvets
förlust i bredd med hwarandra. Hwarföre ock
Utskottet ej har anledning förmoda, dek Allmänhetm
skulle anse med mistnöje, om Lagarne tilläto skillnad
frän den, hwars umgänge af andra gärna undwikes.
Och dä med barnens föda och uppfostran bör, i händelse
af pä denna grund erhällen stillnad, förhallas
pä satt XIII Cay. g Z. GiftermälsBalken stadgar,
inser icke heller Lagutskottet, att desamma stola lida
större förlust genom saknaden af en ärelös Fa»
ders eller Moders umgänge, än af den, som genom
horsbrott blifwit frän den andra Makan skild.
Nu följa i ordningen de Anmärkningar, som bemalde
Doctor gjort wid Utskottets förslag, att i händelse
af den ena Makans »vansinnighet, skilnad kunde
den andra ester wist tid och wista säkra betyg bewiljas>
Wis
-
764 Den 18 November.
Wifferligen more det särande, om någon utan
stal försökte ivid Domstolen beskylla sin Maka för
Wansinnighek; men dä ett sädant försök icke lärer
kunna göras af någon, som i husliga sammanlesnaden
och eljest utom Domstolen sorgfälligt undwiker
smärtande tillmålen, torde sädant försök mera wara
cn följd af en existerande olycklig sammanlefnad än
en början dertill; också tror Uistottet, att ofwannämnde
tillstyrkta stäl till stillnad, fastän förut i
Lagarus icke nämndt, likwäl stall i allmänna öfmerkygelscn
bedömmas säsom med billighet och mensklig,
hee öfwerensstämmande.
I afseende pa den tid, efter hwilkens förlopp
stilnad pä sistnämnda stäl kunde fa sökas, har Herr
Doctorn förestagit fyra, och hederwärda BondeStändet
antagit tre är. Det kan wäl icke bestridas,
att ju längre tid sädan sjukdom marat, ju mindre
sannolikt är hoppet om den sjukes Återställande.
Tänkbart är dock detta ''jstnämnda lika mycket efter z
eller 4, som efter 2:ne Är, och i de förra fallen lika
smärlefullt för den äterställde att se sig skild frän
sin förra Maka. Och när sjukdomen, enligt hwad i
Betänkandet förutsattes, är sädan, att kunnig Läkare
ej har hopp om bättring, har der för Utskottet
tyckts mara härdt att ulöfmer twänne Är förlänga
den andra Makans lidande; dock om Riksens Högloflige
Ständer ställe finna för godt förlänga tiden
till zme Är, pä lika wilkor af Läkares
betyg, och att sjukdomen under hela tiden 0-  afbrutit fortfarit, stall Utskottet äfwen anse en fä«
.dan
Den 18 November. 765
Län mildring i Lagens förra stränghet wara en wälgarning
för den lidande Menstligheten.
Utstottet får också harwid erindra, att af den
lillätna stillnaden icke är en följd, det den Waustnnige,
i händelse af förbättrad helsa, stall waea förlustig
den rättighet att warda sina barn och glädjas
af deras umgänge; ej eller att densamma stall,
i afseende pä lifsuppehälle, same wä'd och stötfel,
blifwa lidande, enär i alla fall det åligger Domaren
att förordna, det den sjukes rätt bewakas och med
egendomen efter Lag förhällas, samt den andra
Makan genom den förmon att winna ffilnad-
icke bör anses befriad fran den pligt, att
r mohn af tillgång och nödigt behof, sa wäl
om den olyckliges framtida förnödenheter,
som om Barnen draga försorg.
Acksä bör harwid icke förgätas, att dä stilnad
för denna orsak i Lagen tillätes, är den derföre icke
såsom en nödwändighet alagd den, som, utan att
begagna sig af nämnde tillåtelse, will fortfara alt
lefwa tillsammans med en alstad men olycklig Maka.
Den förras dygd är dä destomera ren och aktningswärd,
i samma mohn som den är otwungen.
Widkommande dernäst det af. Herr jtteijonllolxs
föresagne sätt, att, när en Maka begätt nägot
af de såsom laga stal till stillnad nämnde brott, lata
den ostyldiga fä kunstap sä wäl derom, som om
det ädömda straffet, nenlligen: att den sednare mä,
innan Rausakningen surås, blifwa inkallad att yttra
766 Den 18 November.
sig, huruwida Skiljebref östas elier ej; sa möker
den betänklighet» att sä lange Dom ej ar fallen och
wunnit laga kraft, kan denna Maka äga hopp om
den andras oskyldighet och möjliga befrielse och da
afsigken med ten föreslagna Lagförändringen icke ar
att befordra Elelisiapssiillrader, utan blott att tilläta
dem, HL de pä sä wig'iga stal sökas, syncs det
med sadan afsigt mindre förenligt att sälta den o»
skyldiga Makan i det vbehagcliga alternativ att antingen
förlora en Maka, hwilken den förra ännu
hoppas kunna wara wärd desi aktning och kärlek,
eller att ovilkorligen wara wid densamma fästad, äfwen
sedan desi nesa och brott är salt utom all
twifwel.
Hwad widare angar sattet, att anmäla den önskan
att genom Domarens utlåtande winna tillstånd
till skillnad, sa om afsiglen med det af Utskottet föreslagna
icke wore annan än den, att läta Domaren
fä kunskap cm Sökandens begäran; torde det wara
likgiltigt om ansökningen, enligt Herr Prosten
^kllieäks och Herr Doktor kaxes förslag, lämnades
hos KronoBetjeningcn, eller, efter Utskottets tillstyrkan,
hos Pcesterskapet. Men om, genom sistuämde
sätt ett tillfälle öpnas för en nitisk och ömsint
ReligionsLärare alt afrada ifrän ett förhastadt
steg, som ock någon gäng kunde wara föranledl af
mindre ädla motiver, än dem Lagstiftaren presumera;
synes detta sätt wara med Lagens ändamäl dek
mest öfwerstämmande,. Ocks» har Utskottet, wid
närmare öfwerwägande af denna omständighet, trott
sig böra ytterligare tillstyrks, att till det stadgande,
enligt
Den 7 8 November- 767
enligt hwilket Kyrkoherden, eller den hans ställe företräde,
, b ,de ofördröjligen till Domaren insända
den enio Igne ansökningen jemte utslaget, kunde tilläag^s
denna mening: sL framt icke förening päföijer.
Fragan om den tid inom hwilken, ester erhållen
kunskap om Laga kraft wunnit brottsmäls Utslag,
den ostylldiga Makan borde anmäla sig, och
hwilken Herr Profestoren Doctor Hämqvist anser
kunna lämnas obestämd, eller Ltminstvne förlängas
utöfwer den, som Utskottet föresiagit, bör ej
förb andas med den tid, dä efter fallen Skillnadsdvm,
en sädan Maka kan fä träda i nytt gifte, i afseende
hwarpä Herr Doctor» Profestoren HarlinZton
etk sarstildt stadgande tillstyrkt. Nu som, i afseende
pä förstnämnde tid, Utstottet föreställt sig, akt inga
andra moliver, än den genom brottets beskaffenhet
förorsakade assty för Personen, följaktligen icke eller
någon uträkning pä en ny förbindelse, borde af Lagstiftaren
censeras wärkande, när stillnad pä grund
af begängit brott sökes, samt att, om det är gerningens
och straffets egenstap, som hos den andra
Makan förorsakar denna afsty, mätte en sädan känsla
wara listigast wid ögnablicket af första säkra underrättelsen
om det förra, att följaktligen en efter
längre tids förlopp anmäld stillnadS ansökning är
till dest moliver mer misttänkt, än om en sadan önskan
snart efter erhällen kunskap tillkännagisweS.
Och dä en Maka sällan undgär att fä kunskap om
åtminstone anklagelsen, ifrän hwilken i deste gröfre
brottmäl, en längre Ud fordras till ransakning och
afdörn
-
768 Dm November.
afdömmande, hwarefter änleligen Utsiaget kan komma
till Konungens Vesallningshafwande samt för
den oskyldiga Maken formesigen kungöras; synes
den af Utskottet fö-eflagne tid af twänne mannder
efter nämnde-kungörelse wara tillräckelig.
Örn Herr Doctor kkarIinZson8 nystnämnda
försiag will Utskottet här nedanföre utlaka sig.
Herr Lagman von kkauorvolkk har föreslagit,
att äfwen när en Maka undergå'' Spö-eller Ris-straff
eller för brott warit stöld i Halsterm och Herr Häradshöfdingen
I^eifoEolps, att, i händelse fä wäl af
förstnämnde straff, som dä nägon för inbrottsstöld
stätt tjufsrätt och uppenbar kprkopligt undergätt,
skillnaden kunde pä Domarens åtgärd fä ankomma.
Men ehuru det är onekligt, att sädane brott medfö.
ra wanfräjd och äfwen äro för rättsinnige Makar
högst smärtande, för deras hederskänsla ömt särande,
och säledes med en sedermera fortfarande aktning
och derpä beroende kärlek sällan förenliga, för
hwilken orsak Utskottet ock tillstyrkt en ntwäq för den
oskyldiga Makan att fä siän den Wanfrejdade skiljas;
har dock Urskolter trott, akt dä Lagen pä goda
grunder stundom sätter Ärans förlust i bredd med
Lifwcts, men i allmänhet icke anser nesliga kroppsstraff
lika sivära med total ärelöshet, wore det consequent,
om skillnads-sökandet i de förra händelser
wore med siörre omwägar beha stadt än i de sednare.
Äfwen hemställer bemälde Herr Lagman, att
fylleri, slöseri, utswäfningar och Bobrägt sä ock da
någon
Den i8 November. 769
någon af arghet burit hand pä sin Mika, samt blånad
och blodwike tillfogat, kunde blif-va för Underdomaren
lagliga skal till skillnads bewiljande. Hwav
de förra oseder beträffar, sä kunna de ofta genom
-en andra Makans goda lampor och öma bemötande
rättas; följderna af sadana fel också en dels förekommas
genom den felaktiga Makans ställande under
Förmynderskap, m. m. Beträffande sistnämnds
förolaMpanden, sä är det wäl ostridigt, att hoS en
del FoliClaffcr ät, efter sädana uppträden, försoning
sivär ätt bemedla; men hos mängden af
Menniskor, som med Mindre förfinade känstok kill
äsivenkyrs dömmer rättast, dä den mera ser pä det
inre i hjertat än pä tillfälliga utbrott af en lätt öf»
wexgäende Passion, äro sadana händelser lättare
glömde) hwarföre, och dä, sä wäl i desta fldsta soM
i de nyst förut omrörda fall, den ena Makan ofta
kan genom sitt uppförande wara mäklande sill den
andras fel, Utskottet icke kunnat antaga desta såsom
allmänt giltiga stäk till skilnad, utan trott den ut,
tväg lämpligast, som betänkandet för sädana händelför
innehäller.
A afseende pä desta mindre fel och förolampanden
som ock Herr von lstmisrvoltst förslag, att Äktenskapsbandet,
säsom hmarl och ert annat Ccmtract,
kunde med Makarnes inbördes samtycke fa upplösas,
äfwensom det yttrande, att Agtenskapets helgd more
en fördom frän den Catholsta tiden, dä det säsom
Sacrament ansägs, fär Utskottet för öfrigt åberopa,
hwad en dest Ledamot, Herr Doctob kstambr-oug, der,
Ljerde Band- 97, 98. emot
770 Dm i8 November.
emot anfört och tvid detta utlåtande ar wordet bi»
lagdt.
Beträffande deremot bemalde Herr Lagmans widare
yrkande, att hwad som kan antagas såsom stal
till skilnad mellan lagligen sammanwigda, äfwen mätte
lampas till frågor om upplösande af trolofningar,
som i i och 2:dra tz. H., z Tap. GiftermälsBalken
omtalas, samt af Äktenskap, som med fästeqvinna
är begynt, men ej genom wissel fullkomnat, sä emedan
det med hafdad fasteqwinna warande band i Lagen
anses för ett Äktenskap, synes hwad. derom yrkat
är wara en tydelig följd af sakernas natur. Men i
afseende pä blotta trolofningar medgifwer Lagen förut
en wida större lätthet för skillnad än den Utskottet
i hänsigt till de fastare banden föreslagit.
Utskottet inser också, för sin del, rigtigheten af
Herr Doctor kaxes anmärkning, att i afseende pä
den äkta Maka, som till nesligt kroppsstraff blifwit
dömd, fraga om widare warningsgrader ej kan blifwa,
när den andra Makan pä sadan grund söker
stillnad, och rörande de af Herr Doctorn gjorda
hemställande»: alt i nysinämnde fall endast det Laga
kraftwudna Utslaget, med dera af wederöörande Embetsmän
pätecknadt benus om werkstäldt straff, borde
till den underdåniga böneskriften bifogas: men deremot,
när slöseri, dryckenskap eller onstesullt och wald»
saint bemötande, säfom skäl till stillnad wille anmälas,
behörige bcwis föreres om de warningsgrader,
hwilka Lagarna sörm förestrifwit; Att för öfrigt
desin Handlingar, jemte den underdäniga böneskriften
-
Ken r8 November- ?7»
ien, kunde ,'ngifwas hos DomCapitlet, som agde att
Le samma, jemte egit uklätande till Kongl. Majtt
insända: saMt att utan sädant utlåtande ansökningen
ej finge hos Högsta Domstolen föredragas; sä finner
Ulskottet desta tillstyrkmrden fullkomligen öfwer,
ensstämmande med de grundsatser dek trott i desta
ämnen böra tjena till rättesnöre, samt bidragande till
det ändamål, att sädana ansökningar icke mä obetänksamt
göras och Kongl. Majtt Utan att i oträngda
mäl dermed beswäras, i öfrigt om alla omständigheter
winna tillräckelig underrättelse.
Men någon wist tid, inom hwilken DomCapiklet,
efter ansökningen och Handlingarnes ingifwandeborde
med dest utlåtande till Kongl. Majtt inkom»
Ma, torde wara swart att bestämma, da i ett fall
flera, i ett annat mindre omwägar kunna för DomCapitlet
till upplysningars winnande blifwa nödige,
Widkommande Herb Doctor kllarlinZkons of»
wanförmälda motion, att, dä Makar, som pä ett eller
annat af de föreslagna stal fäkt skiljebref, wvro
ätt anse för hwarandra Civiliter döde, det wore
med allmänna lagen i io Capitlet z Z. GifterMälsBalken,
jemförd med z Momentet i Kongl. Förkla.
ringen d, 2g Mars 1807, närmast instämmande,
att de stiljde iagttogo samma wäntrtid till nytt Gif»
termäl, som aberopade Lagens rum om Enkling och
Enka förestrifwer, finner Utskottet med Lagens grund
och ändamål mest enligt: att nak pä något af betörde
stäk, Konungen eller Domaren tillätil att still»
stad mä ste, ingendera Makan mä fa träda i nytt
772 Den l 8 November.
gifte förrän fä läng tid ester Utslaget förflutit, som
allmänna Lagen om Enkling och Enka, i afseende pä
skillnad genom dödsfall, föreskrifwer. Och är Herr
von IllsusvvolKs erindran, alt ftiljobref äfwen bör
förut wara hos DomEapitlet sött och meddeladr,
m:d Lagens förra föreskrifter öfwerensstämmande;
I fölgd hwaraf någon wist tids bestämmande, inom
hwilken, efter giftven Dom; skiljobref borde enligt
hwad Herr Doctor lllarlinFlon widare yrkat, »vid
utsatt wike sökas, torde wara mindre nödvändigt.
Följande ändringar och tillägg underställas i
anledning häraf Riksens Höglofl. Ständers widare
pröfning:
i:o Om g:ne är skulle utsättas i stället för de af
Utskottet föreflagne anie, efter hwilka, när en
Makas werkeliga wanflnnighet under hela den tiden
oafbrutit fortfarit, och hopp, enligt LäkareS
betyg, ej more om återställande till hälsan, skillnad
kunde hos Domaren fä sökas.
2:0 Att den Maka, som för denna orsak fatt skilljas,
icke borde derföre anses befriad ifrän desi pligt,
akt, i mohn af tillgäng och nödigt behof, sä wäl
om den olyckeligas framtida förnödenheter, som om
barnen, draga försorg.
g:o Hwad om Äktenskapsskillnader nu i allmänhet
warder stadgadt också mä gälla om sädana, Äk.
tenskap sorn med hafdad fästeqwinna arv begynde §
men ei genom wissel fullkomnade.
4-0 Om
Den 18 November. 775
4:0 Om till det stadgande, att Kyrkoherden, eller
den hans ställe företräder, borde, sedan han emottagit
stillnadsansökningen jemte brolksmäls Utslag
get, flyndesammeligen insända besia Handlingar
till Domaren kunde tilläggas denna mening: sA
framt icke förening kan winnås.
5:0 Att när för nesliga kroppsstraff, dryckenskap, slöseri
eller onstesullt och wäldsamt bemötande, stillnåd
hos Konungen i underdamghet wille sökas,
borde den underdäniga ansökningen, med dertill
hörande Handlingar, ingifwas hos DomCapitler,
som ägde art de samma jemte egit uttalande till
Kongl. Maj:t insända: och att, när skillnaden för
nesligt kroppsstraff söktes, borde endast det Laga
kraftwundna Ukflaget, jemte wederbörandes bcwis
om werkstäldt straff, ansökningen bifogas: men i
de öfriga nu nämnda fall, behörige benus efter
omständigheterna företes om sädana Warningsgrader,
som 14 Cap. i §. GiftermälsBalken, 19 Cap.
4 z ÄrfdaBalken, Kongl. Förordningen d. 17 Aprill
i7ZZ jemre Kyrkolagen wid handen gifwa.
6:0 Att, utom hwad om den brottsliga stillda Makans
trädande i nytt gifte är stadgadt, det ärmen
ma i allmänhet iagtlagas, att när, pä någon
af de orsaker, hwilka'nu kunna bliftva såsom
stät till stillnad faststäldc, Konungen eller Domaren
bewiljar Äktenffaps-Upplösning, ingendera Makan
mä fa träda i nytt gifte förrän DomCapit.
let meddelat stilljobres, och sä läng tid efter flillnadsdomen
fövflulit, som Lagen , 12 Cap. z §.
Gifter
-
Den i8 Novembev.
GiftermälsBalken om Enkling och Enka, i afseen,
de pä skillnad genom dödsfall bjuder.
I allt öfrigt hemställer Lagutskottet »vördsammeligen,
art hmad i Betankandet är föresiagit mä
dibehällas. Stockholm den gi October 1809,
Pä Höglost. Ridderjkapet Pä Högwördige Presteoch
Adelns Ledamöters Ständets Ledamöters
magnar: magnar:
I-ustviZ Nanstsrllröm. ckrist. ^LKIm,
Pä Högtärade Borgare Pä Hederwärda Bönder
Ständets Ledamöters Ständets Ledamöters
magnar: magnar:
k. H. Orervesmuk!. Lric Olofsson.
lok. I^olmborZsorr,
Nfflrist.
Utdrag af Protocollet, HZllit hss Högwördige
PresteStändet den zo September
1829.
S. D. Upplästes ä nyo Riksens Höglofliga
Ständers LagNtffotts den 24 sistledne Äng. pä bordet
lagde Betänkande om Äktenskapsskillnad.
Herr Profestoren Doctor anförde följande:
Oagtat ds mäpga och wäl grundade anmärkningar
-
Den i8 November. 775
gar Riksens Högloft. Ständers Lagutskott anfört
uti desi Betänkande, rörande Äktenskapsskillnader,
torde dock med H. H. ÄrkeVifkoppens och Talemannens,
samt Högwördige Ståndets tillåtelse jag
fä i ödmjukhet framställa i detta ämne nagra twifwelsmäl
för att underkastas en närmare granskning
af de upplyste Domare, som utgöra detta wördade
Samfund.
. I allmänhet torde den fraga icke wara utan
wigt, manne för Samhällsordningen det är rätt att
utwidga Äktenskapsskillnader. . Antingen misttager
jag mig mycket eller är Äkta föreningen en bland de
hufwudfakeligastc grunder för en wälbestäld Sam»
hällsordning, den utgör den första bild af Samhälle
pä jorden, der den enighet,ftillgifwenhet, och oinskränkta
förtroende, som utgöra denna förbindelses ypper,
sta prydnader, lämna till efterdöme de första grunddragen
för de större Samhällens wisa Inrättning.
Ju fastare grunder de äro, pä hwilka bibehållandet
af desta Samsundädygder hwila, ju säkrare blir
beståndet, och ju heligare allt wärdas, som med dem
har förbindelse, desto större förtroende, aktning och
säkerhet winner sjelfwa Samhället. När, ä andra
sidan,^man bjuder lill akt störa någon af desta grunder
eller man bereder anledningar, att sätta Samhällets
behof, af sädana dygder i twifwelsmäl förlorar
ock derigenom Samhället sitt anseende, och osta
sin säkerhet. Lampom detta pä Äktenskapet;
Grundwalen för dest helgd är den oupplösliga förbindelsen
emellan 2-ne personer och denna winner sitt
säkraste stöd genom inbördes tillgifwenhet och förtroende
-
776 Den r8 November
ende
icke blott under de ljusare, utan ock under de
mörkare giften. De minsta tecken till drift i desta
egenstaper hos endera Maken fönninstar och fluteligen
undcrgräfwer detta stöd, och dermed förfaller
wardet af denna förening, det blir derföre deras gemensamma
förmohn, att oafbrutit iagttaga desta inbördes
pligter och det starkaste band pä deras utöfning,
^sr det som hämtas af förbindelsens onpplös,
lighet, men tag borrt detta band och hwar finnes nägou
motsvarande kraft, något högre bewekande stal
än hetta? Deremot ar det just genom utmidgade
gränsor för Äktenstapsstillnader, som detta band löses
— denna kraft förswinner -- desta bewekelsegrunder
förfalla. Nar an en, an en annan omständighet
kan göra flut pä denna förbindelse, hwad ar det som
ha stall förmå de Contraherande, att sä ifrigt, ömt
och nitifft hand i hand arbeta för gemensam wal»
färd? och hesta telningar? uppwuxne af gemensam
stamm arnade af Naturens Herre, att danas genom
Föräldrars förenade omsorg hwar ar deras stöd!
deras wärd? deras förswarare? stola de kastas ifrän
den ena Fadren eller Modren till den andra,
vch hos dem fanste wanwärdas? stola he blygas,
<rtt bärq sina Faders namn.
Af hesta anledningar frugtar jag att genom
ptängdubblade tillfällen för Äktenstapsstillnader denya
genom Naturen och Religionen helgade förening
förlorar sin ädelhet, sitt warde tzch sitt anseende, Och
Manne ,icke dettq har filt magtiga inflytande pä Staten?
Ar denna förening, som jag förut nämnt, en
bild för andra Inrättningar, huru snart stola icke
Den r8 November. 777
besia i bredd med denna, äfwen urarta, stakas och
omsider stönas? Börjar man att förandra, omskapa,
och efter lidens lättsinnighet dana det mindre, snart
följer det större efter; och der man i Secler har
arbetat för sedlighetens förbättring, der Ögat och
Hjertat njutet glädje af ordning och stick, stall man
snart mötas af suckar öfwer dygdens förtryck  och
lasternas kanske oemotständeliga wälde.
Jag nämnde nysi Religionens kraft, icke behöfiver
jag upprepa det för detta Samfund, som hufwudsakeligast
makar för desi helgd; men för egen del
kan jag ej förgäta rösten af wär öfwerherhe, som af
sin Guddommeliga wishet gaf vsi detta tänkespråk.
Det Gud bäfwer sammanfogat skall menniska»
icke Åtskilja. Dmpt är i Allmänhet denna tanka
intryckt äswen i wart Christeliga folk. Jag har åtminstone
a mia ort haft den erfarenhet att Äktenskapsskillnader
af hwad orsak som häldst, wäckt uppmärksamhet
och afffy, jag är yck hfwertygad att det
skulle förefalla dem rätt owäntadt, och obehagligt, att
se öppnade stera tillfällen för underslef, hwilka i flere
afscenden kunde bidraga till mindre helgd af der
ständ, som Allmagtens Herre sä Högtidligen stiftat,
och med de mest heliga bagar kringgärdat. Hwad
nu angar de särstildta ämnen hwarwid Högloft. Utskottet
fästat sin uppmärksamhet, will jag aldeles icke
l allmänhet bestrida den grundsats Betänkandet antagit,
att wilkoret för den Moraliska förening
som utgör Äktenskapet, ar inbördes agtning,
och att när denna förswunnit har Äktenskapet
i Makarnes inre känsla och medwetande
redan
